Sami. 2:3-4 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1973 (Framställning / redogörelse 1974:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

RIKSDAGEN

PROTOKOLL BIHANG

1974

Sami. 2:3-4 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse
för år 1973

Redogörelse för riksdagens lönedelegations
verksamhet under år 1973

Band C 3

RIKSDAGENS REVISORERS
VERKSAMHETSBERÄTTELSE
FÖR ÅR 1973

1 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse	3
Den statsfinansiella utvecklingen	5
Skatteuppbörden	41
Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m.	78
Revisorernas organisation och verksamhetsformer	88
Särskilda föredragningar och besök	88
Granskningsverksamheten	93
Resultatet av de till Kungl. Maj:t under år 1972 avlåtna
skrivelserna	116
Bilagor Till Kungl. Maj-.t och till riksdagen under år 1973 avlåtna
skrivelser	120
Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1973	159

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1973.
Redogörelsen har utformats efter samma principer som föregående år.
Stockholm den 10 januari 1974.

NANCY ERIKSSON GUNNAR LARSSON

ERIC NELANDER SVEN GUSTAFSON

GUNNAR ENGKVIST YNGVE NILSSON

SVEN PERSSON TORSTEN BENGTSON

STURE PALM GILLIS AUGUSTSSON

FRITZ BÖRIESSON NILS HIORTH

Per Dahlberg

DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Riksstat och tiiläggsstater

I riksstaten för budgetåret 1972/73 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 54 557 945 000 kronor och utgifterna med
52 121 914 000 kronor. Ett överskott av inkomster på 2 436 031 000
kronor har således beräknats komma att uppstå. Senare har på tilläggsstat
sammanlagt 1 839 485 000 kronor anvisats, vilket innebär en minskning
av det beräknade överskottet med detta belopp till 596 546 000 kronor.

Under riksstatens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
7 595 648 000 kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har avsetts
skola finansieras med avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av
1 049 496 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande kapitalfond
till ett belopp av 1 684 805 000 kronor, med övriga kapitalmedel
till ett belopp av 122 702 000 kronor och med kapitaltillskott från riksgäldskontoret
(investeringsbemyndiganden) till ett belopp av

4 738 645 000 kronor. Sistnämnda belopp motsvarar efter avdrag av
32 619 000 kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna, 4 706 026 000 kronor. På tilläggsstat har sedermera
investeringsanslag om sammanlagt 778 564 000 kronor anvisats.
Om detta belopp minskas med summan av de på tilläggsstat till driftbudgeten
befintliga posterna Avskrivning av nya kapitalinvesteringar på
141 536 000 kronor och Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
på 160 000 000 kronor, erhålls det belopp på 477 028 000 kronor
med vilket de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna ökat till

5 183 054 000 kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 56 397 071 000 kronor och utgifter
om sammanlagt 59 742 066 000 kronor, vilket innebär ett beräknat
underskott på 3 344 995 000 kronor. Genom de till totalbudgeten hänförliga
anslag på totalt 2 316 513 000 kronor som sedermera anvisats på
tilläggsstat har underskottet ökat till 5 661 508 000 kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande sida.
Som framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna under
budgetåret 1972/73 uppgått till 54 513,3 milj. kronor och utgifterna till
60 718,3 milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit med ett underskott
av 6 205,0 milj. kronor.

Tabell 1. Totalbudgeten 1972/73 (milj. kronor)

Inkomster	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp	Utgifter	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp
Skatter, avgifter, m. m.	51 374,5	49 397,7	Utgiftsanslag	60 983,6	61 194,8
Inkomster av statens kapital-fonder	3 183,5	3 249,0	Beräknad övrig medelsförbruk-ning
Beräknad övrig finansiering Avskrivningar och övriga ka-pitalmedel inom statens kapital-fonder Övrig kapital-återbetalning	1 807,5 31,6	1 855,4 11,1	Minskning av anslagsbe-hållningar ökad disposi-tion av rörliga krediter	725.0 350.0	-476,4
	56 397,1	54 513,3
Underskott	5 661,5	6 205,0
Summa	62 058,6	60 718,3		62 058,6	60 718,3

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen
av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1972/73 har statsskulden ökat med 6 002 milj. kronor, vilket är 203 milj.
kronor mindre än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick
därmed vid utgången av budgetåret 1972/73 till 43 211 milj. kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av drift- och
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten 4 629 milj. kronor

Underskott på driftbudgeten 2 052 ”

Avgår: Minskning av rörliga krediter 476 ” ”

Totalbudgetens underskott 6 205 ” ”

Uppgifter över statens tillgångar och skulder, vilka brukar införas
som poster i rikshuvudboken, föreligger inte i år vid tidpunkten för
tryckning av denna verksamhetsberättelse.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 54 513,3 milj. kronor,
understiger de beräknade, 56 397,1 milj. kronor, med 1 883,8 milj.
kronor, vilket motsvarar en avvikelse på — 3,3 procent. I redovisade
belopp under utgiftsanslag, 61 194,8 milj. kronor, ingår utgifter på
reservations- och investeringsanslag, varför förändring i anslagsbe -

hållningar inte redovisas som en särskild post på det sätt sorn görs i
riksstaten. För jämförelse med de redovisade beloppen under utgiftsanslag
bör därför till i riksstat och tilläggsstat upptagna belopp, 60 983,6
milj. kronor, läggas den beräknade minskningen av anslagsbehållningar
på 725 milj. kronor. En sådan jämförelse utvisar att de redovisade
utgifterna understiger de i riksstat och tilläggsstat beräknade med
513,8 milj. kronor, vilket motsvarar en avvikelse på — 0,8 procent.

Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1972/73 har minskat
med 476,4 milj. kronor mot en i riksstaten beräknad ökning av 350
milj. kronor.

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1972/73 redovisas i tabell 2
på nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna
uppgår till 52 646,7 milj. kronor och de redovisade utgifterna till
54 699,2 milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit
med ett underskott på 2 052,5 milj. kronor. Om detta belopp adderas
till ökningen av reservationerna om sammanlagt 824,4 milj. kronor,
erhålls det underskott som har avförts på budgetutjämningsfonden,
nämligen 2 877,0 kronor.

Vid ingången av budgetåret 1972/73 redovisades en behållning på
budgetutjämningsfonden av 3 681,6 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 5 325,0 milj. kronor av kommunalskattemedel
och 2 754,0 milj. kronor av medel som har tillförts
fonden som överskott på automobilskattemedlens specialbudget. Summan
av särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget
och kommunalskattemedel uppgick således till 8 079,0 milj. kronor,
varför för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 4 397,4 milj. kronor.

I och med att underskottet på driftbudgeten för budgetåret 1972/73
om 2 877,0 milj. kronor avförts på fonden har behållningen minskat till
804,6 milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången
av budgetåret 1972/73 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökat till 6 600,0 milj. kronor och överskottsmedel hänförliga
till automobilskattemedlens specialbudget ökat till 3 003,4 milj.
kronor, varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen har ökat
till 8 798,8 milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1972/73
har uppgått till 7 719,3 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har finansierats
till ett belopp av 1 062,7 milj. kronor genom avskrivningsmedel
från riksstaten, till ett belopp av 1 651,5 milj. kronor genom avskrivningsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 203,9 milj.

Tabell 2. Driftbudgeten 1972/73 (milj. kronor)

Inkomster	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp	Utgifter	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp
Skatter, av-gifter, m. m.	51 374,5	49 397,7	Egentliga statsutgifter	50 484,4	51 240,6
Inkomster av statens kapital-fonder	3 183,5	3 249,0	Utgifter för statens kapital-fonder	3 477,0	3 458,7
Säger för drift-budgetens in-komster	54 557,9	52 646,7	Därav Riksgälds- fonden	2 125,0	2 234,9
Reservationer från föregående budgetår	—	3 580,6	Avskrivning av nya kapital-investeringar Avskrivning av oreglerade kapi-tal medelsför-luster	1 191,0 161,0	1 062,7 161,0
i			Säger för drift-budgetens ut-gifter Reservationer till följande budgetår	53 961,4	54 699,2 4 405,0
Avräkning mot statens budget-utjämningsfond Avsättning till budgetutjäm-ningsfonden av kommunal-skattemedel Underskott att avföras på budge ^utjäm-ningsfonden	-200,0 -396,5	-1 275,0 4 152,0
Säger för av-räkning mot statens budget-utjämningsfond	-596,5	2 877,0
Summa	53 961,4	59 104,3		53 961,4	59 104,3

kronor genom övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående belopp
eller 4 801,1 milj. kronor har täckts genom belastning av de på kapitalbudgeten
uppförda investeringsbemyndigandena från riksgäldskontoret
till respektive kapitalfond.

Under den på kapitalbudgeten uppförda posten lånemedel har för
budgetåret 1972/73 redovisats ett belopp av 5 229,6 milj. kronor. Sam -

bandet mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i
nedanstående tablå (milj. kronor).

	Riksstat	Utfall		Riksstat	Utfall
	och			och
	tilläggsstat			tilläggsstat
Lånemedel	5 183,1	5 229,6	Investeringsbe-myndiganden Avgår: Kapital-	5 375,7	4 801,1
			återbetalning	192,6	172,1
Avgår: ökning
av outnyttjade
belopp av inve-
steringsanslag	—	600,7
Summa	5 183,1	4 629,0		5 183,1	4 629,0

Om från det redovisade beloppet lånemedel dras det belopp på 600,7
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag ökat, erhålls
det belopp om 4 629,0 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden ökats. Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning
utgör 161,0 milj. kronor avskrivningsmedel som har överförts
från driftbudgeten till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser
statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen, vilka
för budgetåret 1972/73 har belastats med 3 393,4 respektive 429,7 milj.
kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade utgifterna
motsvarar därmed 50 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
54 513,3 milj. kronor utgörs 47 364,2 milj. kronor av skatter, vilket motsvarar
87 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelar
sig med 19 052,5 milj. kronor på direkta skatter och med 28 311,7 milj.
kronor på indirekta skatter. Härvid har såsom direkta skatter räknats intäkterna
under de till skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse hänförliga
inkomsttitlarna och såsom indirekta skatter intäkterna under inkomsttitlar
hänförliga till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift
samt tullar och acciser.

I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och indirekta
skatter under vissa senare år sammanställts.

1964/65

1966/67

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72 1972/73

Direkta

skatter

49,6

47,6

46,4

49,7

47,2

44,8

40,2

Indirekta

skatter

50,4

52,4

53,6

50,3

52,8

55,2

59,8

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet och å andra sidan de successiva höjningar
som har företagits av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år
1969 av mervärdeskatt samtidigt med den allmänna varuskattens avveckling
och höjningarna åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten. Även
höjningarna av den allmänna arbetsgivaravgiften har påverkat relationerna.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. är den helt dominerande
inkomsttiteln under skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. De skatter
som slutligt skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt och folkpensionsav -

gifter. De uträknade beloppen av dessa skatter vid 1972 och 1973 års taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor, där ej annat anges).
	Taxeringsår	Förändring	1972—73
	1972	1973	Belopp	Procent
Statlig inkomstskatt	14 523	16 637	+ 2 114	+ 14,6
Därav: A-längden	13 394	15 254	+ 1 860	+ 13,9
B- och C-längderna	1 129	1 383	+ 254	+ 22,5
Förmögenhetsskatt	459	482	+ 23	+ 5,0
Folkpensionsavgift	3 246	3 500	+ 254	+ 7,8
Sjömansskatt1	135	188	+ 53	+ 39,3
Totalt	18 363	20 807	+2 444	+ 13,3

1 Influtna belopp budgetåren 1971/72 och 1972/73.

Som framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter ökat
med 2 444 milj. kronor, motsvarande 13,3 procent, från 1972 till 1973
års taxering. För skattskyldiga uppförda på A-längden, d. v. s. fysiska
personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade
skatterna belöper, har den statliga skatten ökat med 13,9 procent.
Denna skatteökning kan jämföras med en stegring av fysiska personers
m. fl. sammanräknade inkomst på 8,7 procent.

För skattskyldiga upptagna på B- och C-längderna, d. v. s. främst
svenska aktiebolag, har de uträknade skatterna ökat med 22,5 procent

efter att mellan taxeringsåren 1971 och 1972 ha minskat med drygt 26
procent samt mellan taxeringsåren 1970 och 1971 ha ökat med 20 procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1972/73 uppgår till 18 266 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade belopp
för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt
redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det förra fallet
är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår, dels att
över titeln redovisas även andra skatter och avgifter, främst kommunal
inkomstskatt, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som slutligt debiteras för visst år och den för samma år
influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen betalas ut till
kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1 januari
framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1 januari
1972 framräknade fordran, som till halva sitt belopp har belastat
budgetåret 1972/73, ingår dels förskott grundade på 1971 års taxering
och de kommunala utdebiteringarna för år 1972, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal inkomstskatt
enligt 1971 års taxering och under kalenderåret 1970 utbetalade
förskott. På motsvarande sätt har kommunernas per den 1 januari 1973
framräknade fordran, som betalats ut under kalenderåret 1973, med
halva sitt belopp belastat budgetåret 1972/73.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de
av staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de till
kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att möjliggöra en utjämning
av de svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade ordningen
för utbetalning av kommunalskattemedel inrättades enligt beslut
av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna av kommunalskattemedel.
Denna fond redovisas fr. o. m. budgetåret 1955/56 på
budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar inte
längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
Som nämnts i det föregående uppgår de på budgetutjämningsfonden
särredovisade medlen vid utgången av budgetåret 1972/73 till 6 600
milj. kronor, vilket motsvarar vad staten beräknats sedan budgetåret
1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande skattemedel utöver
vad som t. o. m. budgetåret 1972/73 faktiskt betalats ut till kommunerna.

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser

De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåren 1970/71—1972/73 framgår av följande tablå
(milj. kronor).

1970/71 1971/72 1972/73

Fordonsskatt

Bensin- och brännoljeskatt

Allmän arbetsgivaravgift

Tullmedel

Mervärdeskatt

Särskilda varuskatter

Omsättningsskatt på motorfordon

Tobaksskatt

Skatt på sprit

Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker
Energiskatt

Särskild skatt på motorbränslen

1 232,0	1 278,4	1 356,8
1 990,5	2 050,5	2 093,5
1 202,4	1 944,1	3 086,5
1 036,4	955,6	979,5
9 088,3	11 625,8	13 096,0
388,9	373,5	342,7
407,0	465,1	531,2
1 650,9	1 638,2	1 692,4
1 971,8	2 100,0	2 178,2
256,7	297,7	340,6
580,2	607,8	631,1
1 011,3	1 073,1	1 066,5
422,5	744,3	776,5

Utvecklingen av inkomsterna av fordonsskatt samt bensin- och brännoljeskatt
under den redovisade perioden får ses mot bakgrund av den
fortgående ökningen av bilbeståndet.

Allmän arbetsgivaravgift infördes den 1 januari 1969. Avgiften utgick
under åren 1969 och 1970 med 1 procent, under åren 1971 och 1972
med 2 procent och utgår fr. o. m. år 1973 med 4 procent av vad arbetsgivare
under respektive år utgett som lön åt arbetstagare. I fråga om
rörelseidkare och jordbrukare utgår i vissa fall avgiften på den egna inkomsten
(egenavgift).

Minskningen i tulluppbörden från 1970/71 till 1971/72 hänger bl. a.
samman med att den tullfria importandelen från EFTA ökade under perioden,
att den sista fasen i kennedyrondens tullavtrappning upphörde
den 31 december 1971 och att ett preferenssystem för import från s. k.
utvecklingsländer infördes den 1 januari 1972. Den under budgetåret
1972/73 ökade tulluppbörden förklaras av ökad importvolym.

Mervärdeskatten utgjorde under åren 1969 och 1970 10 procent av
beskattningsvärdet. Skatten höjdes fr. o. m. år 1971 till 15 procent. Redan
dessförinnan hade skatten höjts för vissa varor.

Ökningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon från budgetåret
1971/72 till 1972/73 beror dels på den ökade fordonsförsäljningen,
dels på höjningen av fordonsskatten med i medeltal 460 kronor
per fordon fr. o. m. februari 1973.

Ökningarna i procent för budgetåren 1969/70—1972/73 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker
framgår av följande sammanställning.

Ökning i procent

1969/70— 1970/71- 1971/72—

1970/71 1971/72 1972/73

Skatt på sprit + 3,8 + 6,5 + 3,7

Skatt på vin +14,0 +16,0 +14,4

Skatt på malt- och läskedrycker +22,2 + 4,8 + 3,8

Skattesatserna för sprit och vin höjdes dels i november 1970, dels i
juni 1972, medan skatten på öl höjdes dels i februari 1970, dels i juni

1972. Skatteintäkterna på sprit kan bedömas ha ökat i lägre takt än den
sorn svarar mot skattehöjningarna, medan däremot skatteintäkterna på
vin samt på malt- och läskedrycker har ökat mera än vad som svarar
mot ökningen i skattesatserna.

Den kraftiga uppgången i särskild skatt på motorbränslen under budgetåren
1971/72 och 1972/73 beror framför allt på effekterna av de
höjda skattesatser som trädde i kraft i november 1970 samt i februari

1973.

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster för
statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster
eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av Kungl.
Maj:t. Dessutom redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa
andra inkomster.

I samband med viss anslagsteknisk omläggning har en ny uppbördstitel
av speciellt slag, benämnd Pensionsmedel m. m., införts fr. o. m. budgetåret
1969/70. Omläggningen innebär bl. a. att ett lönekostnadspålägg,
avseende pensions- och socialförsäkringskostnader samt av den allmänna
arbetsgivaravgiften föranledde utgifter, påförs de anslag från
vilka löner bestrids. Dessa lönekostnadspålägg jämte medel som tidigare
har redovisats under uppbördstiteln personalsjukpenningar och vissa socialförsäkringsavgifter
m. m. tas upp som inkomster under uppbördstiteln
pensionsmedel m. m., medan faktiskt utbetalade personalpensionsförmåner,
arbetsgivaravgifter m. m. tas upp som utgifter på titeln. Det
överskott som redovisas på uppbördstiteln för budgetåret 1972/73 —
316,4 milj. kronor — hänger i så måtto samman med den statliga verksamhetens
expansion som lönekostnadspålägget hänför sig till löner till
under budgetåret anställda, medan de pensioner som betalats ut avser
pensionerade tjänstemän.

Den under budgetåren 1970/71—1972/73 pågående försöksverksamheten
med programbudgetering har medfört att verksamheten för vissa
myndigheter redovisas på ett nytt sätt. Ändringen innebär bl. a. att uppdragsverksamheten
för statens bakteriologiska laboratorium, lantmäteriväsendet,
rikets allmänna kartverk, statens provningsanstalt, skeppsprovningsanstalten
och styrelsen för teknisk utveckling samt fr. o. m.
budgetåret 1972/73 även arbetsmarknadsstyrelsen redovisas över förslagsanslag
på driftbudgetens utgiftssida, medan de dittillsvarande inkomsttitlarna
under uppbörd i statens verksamhet har utgått. En övergång
från brutto- till nettoredovisning har således företagits.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1970/71—1972/73 redovisas i följande
tablå (milj. kronor).

1970/71 1971/72 1972/73

Uppbörd i statens verksamhet 904,5 1 107,3 1288,2

Diverse inkomster 629,8 687,2 745,3

Inkomster av statens kapitalfonder

I rilcsstaten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och i
budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1972/73 belyses i
nedanstående sammanställning (milj. kronor).

Riksstat Budget- Brist (—)

redo- resp. mer visning

inkomst (+)

Statens affärsverksfonder	748,2	813,8	+	65,6
Därav: Postverket	11,5	95,0	+	83,5
Televerket	230,0	193,0	—	37,0
Luftfartsverket	23,1	23,0	—	0,1
Förenade fabriksverken	0,6	0,5	—	0,1
Statens vattenfallsverk	460,0	480,4	+	20,4
Domänverket	23,0	21,8	—	1,2
Riksbanksfonden	200,0	200,0		—
Statens allmänna fastighetsfond	291,3	286,4	—	4,9
Försvarets fastighetsfond	101,5	109,5	+	8,0
Statens utlåningsfonder	1 532,2	1 544,3	+	12,1
Fonden för låneunderstöd	70,5	52,6	—	17,9
Fonden för statens aktier	18,6	28,5	+	99
Fonden för beredskapslagring	70,0	70,6	+	0,6
Statens pensionsfonder	93,4	91,2	—	2,2
Diverse kapitalfonder	57,9	52,2	—	5,7
Summa	3 183,5	3 249,0	+	65,5

Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater jämte vissa
därtill knutna kommentarer är intagna på s. 25—40.

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

I tabell 3 på s. 15 har, med fördelning på de olika departementens
verksamhetsområden m. m., sammanställts de belopp på drift- och kapitalbudgeterna
för budgetåret 1972/73 som tagits upp i riksstat och tillläggsstat
(budgeterade belopp) och redovisats i budgetredovisningen. I
det följande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena att
kommenteras.

Tabell 3. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Verksamhets- Budgeterade belopp Redovisade belopp

område	Drift- budge- ten	Kapital- budge- ten	Summa	Drift- budge- ten	Kapital- budge- ten	Summa
Kungl, hov- och slottsstaterna	9,5		9,5	9,2		9,2
Justitie- departementet	2 210,4	111,1	2 321,5	2 316,3	126,1	2 442,4
Utrikes- departementet	1 490,5	16,1	1 506,6	1 152,9	12,7	1 165,6
Försvars- departementet	6 805,4	386,7	7 192,1	7 135,8	375,9	7 511,7
Social- departementet	17 138,9	113,2	17 252,1	17 820,3	96,6	17 916,9
Kommunikations- departementet	3 107,1	1 415,5	4 522,6	3 047,9	1 370,9	4 418,8
Finans- departementet	3 549,0	290,7	3 839,7	3 512,5	237,1	3 749,6
Utbildnings- departementet	9 004,3	945,7	9 950,0	8 866,6	874,7	9 741,3
Jordbruks- departementet	1 204,3	47,0	1 251,3	1 427,9	39,7	1 467,6
Handels- departementet	207,5	69,7	277,2	215,1	34,3	249,4
Inrikes- departementet	4 290,8	3 299,0	7 589,8	4 311,6	3 020,6	7 332,2
Civil- departementet	962,8	29,0	991,8	963,0	19,6	982,6
Industri- departementet	407,4	1 650,5	2 057,9	352,5	1 511,1	1 863,6
Oförutsedda utgifter	1,0	_	1,0	1,5		1,5
Riksdagen och dess verk m. m.	95,5		95,5	107,5	_	107,5
Riksgäldsfonden	2 125,0	—	2 125,0	2 234,9	—	2 234,9
Summa	52 609,4	8 374,2	60 983,6	53 475,5	7 719,3	61 194,8

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1972/73 överstiger de för budgetåret 1971/72 redovisade
med 207 milj. kronor. Av denna ökning hänför sig 109 milj. kronor
till polisväsendet. På kapitalbudgeten redovisad utgiftsökning mellan
budgetåren 1971/72 och 1972/73 om 33 milj. kronor beror i allt väsentligt
på investeringar i polishus m. m.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat
med 233 milj. kronor från budgetåret 1971/72 till budgetåret 1972/73,
vilket motsvarar 25 procent. Utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete
uppgår under budgetåret 1972/73 till 904 milj. kronor, vilket
motsvarar 78 procent av de under utrikesdepartementets verksamhetsområde
redovisade totalutgifterna.

Försvarsutgifternas storlek under budgetåret 1972/73 regleras genom
1972 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets verk -

samhetsområde har ökat med 495 milj. kronor mellan budgetåren
1971/72 och 1972/73.

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de fyra
största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna barnbidrag,
Bidrag till sjukförsäkringen och Bostadstillägg för barnfamiljer
m. m., redovisas under budgetåret 1972/73 utgifter om sammanlagt
13 650 milj. kronor, motsvarande 76 procent av de under socialdepartementets
verksamhetsområde redovisade utgifterna. I jämförelse med
motsvarande utgifter budgetåret 1971/72 har utgifterna under de fyra
nämnda anslagen ökat med 1 362 milj. kronor, vilket utgör den dominerande
delen av den för departementsområdet totalt redovisade utgiftsökningen
om 1 843 milj. kronor. Av utgiftsökningen svarar folkpensioner
för 954 milj. kronor, vilket får ses mot bakgrund av dels ökat antal
pensionärer och värdesäkring av folkpensionerna vid prishöjningar, dels
höjning av pensionstillskotten till pensionärer som saknar ATP eller har
låga ATP-belopp, dels reformering av förtidspensioneringen. Utgifterna
för allmänna barnbidrag och för bostadsbidrag till barnfamiljer har under
budgetåret 1972/73 ökat med 98 respektive 235 milj. kronor.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har från budgetåret 1971/72 till budgetåret 1972/73 ökat
med 534 milj. kronor. Av denna utgiftsökning hänför sig 141 milj. kronor
till vägväsendet och 112 milj. kronor till trafiksäkerheten.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 816 milj. kronor högre under budgetåret 1972/73 än under närmast
föregående budgetår. Av denna utgiftsökning faller 748 milj. kronor
på bidrag och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgår därmed
dessa bidrag och ersättningar till 2 645 milj. kronor under budgetåret
1972/73, motsvarande 71 procent av de på totalbudgeten redovisade utgifterna
för finansdepartementets verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för
budgetåret 1972/73 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna
belöper sig 5 539 milj. kronor, motsvarande 57 procent av de sammanlagda
utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet. Jämfört
med budgetåret 1971/72 innebär detta en ökning med 175 milj. kronor.
De redovisade utgifterna för högre utbildning och forskning har
uppgått till 1 709 milj. kronor under budgetåret 1972/73, motsvarande
en ökning från närmast föregående budgetår med 186 milj. kronor.
Dessa utgiftsökningar motsvarar i allt väsentligt en fortsatt utbyggnad
av undervisningsväsendet. Utgifter för studiesociala ändamål har uppgått
till 1 132 milj. kronor, av vilket belopp 495 milj. kronor utgörs av
studiemedel anvisade på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1972/73 uppgått till 1 468 milj. kronor, vilket är 274 milj.
kronor mer än under budgetåret 1971/72. Den största utgiftsökningen
hänför sig till miljövården, från 418 milj. kronor budgetåret 1971/72 till
550 milj. kronor budgetåret 1972/73, vilket innebär en ökning av 32
procent.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade
utgifterna ökat från 236 milj. kronor budgetåret 1971/72 till 249 milj.
kronor budgetåret 1972/73.

Utgifterna inom inrikesdepartementets verksamhetsområde under
budgetåret 1972/73 utgörs till ett belopp av 2 941 milj. kronor av utgifter
för bostadsbyggande. Av detta belopp, som motsvarar 40 procent av
de sammantagna utgifterna inom verksamhetsområdet, utgörs 2 713
milj. kronor av medel anvisade på investeringsanslag till Lånefonden för
bostadsbyggande. Utgifterna inom delområdena arbetsmarknad och regional
utveckling har under budgetåret 1972/73 uppgått till 4 301 milj.
kronor, innebärande en ökning i jämförelse med föregående budgetår på
388 milj. kronor.

Av de under civildepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1972/73 hänför sig 884 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 90 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1972/73 på sammanlagt 1 864 milj. kronor utgörs
till ett belopp av 1 511 milj. kronor av investeringsutgifter. Den största
investeringsutgiften, 1 258 milj. kronor, avser kraftstationer m. m.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1972/73 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 53 961 milj. kronor utgörs 9 338 milj. kronor av reservationsanslag
och 44 623 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till 8 495
milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 3 581 milj. kronor har härigenom ökat till
4 405 milj. kronor.

På kapitalbudgeten har för budgetåret 1972/73 anvisats investeringsanslag
till ett sammanlagt belopp av 8 374 milj. kronor. Den redovisade
nettoutgiften uppgår till 7 719 milj. kronor. Det vid budgetårets början
föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om 1 655 milj.
kronor har härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade över titeln
lånemedel om 54 milj. kronor) ökat med 601 milj. kronor till 2 256 milj.
kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investerings2
Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

anslag vid utgången av budgetåret 1972/73 redovisas, med fördelning på
departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).

Utestående reservationer Outnyttjade

belopp inves Egentliga

Avskrivning teringsanslag

statsutgifter av nya kapital investeringar -

Justitiedepartementet	39,3	17,1	28,3
Utrikesdepartementet	1 065,4	5,4	10,2
Försvarsdepartementet	4,8	40,6	69,6
Socialdepartementet Kommunikations-	93,4	24,3	79,5
departementet	1 199,4	0,1	105,0
Finansdepartementet	24,4	18,0	138,0
Utbildningsdepartementet	143,2	375,1	382,1
Jordbruksdepartementet	428,3	4,7	33,4
Handelsdepartementet	12,0	37,3	117,8
Inrikesdepartementet	693,7	1,4	1 012,1
Civildepartementet	34,0	4,5	15,2
Industridepartementet	120,2	17,8	264,4
Riksdagen och dess verk	0,6	—	—
Summa	3 858,6	546,4	2 255,7

De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade investeringsmedel
redovisas inom inrikes-, kommunikations-, utrikes- och
utbildningsdepartementens verksamhetsområden i nämnd ordning. Inom
inrikesdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för bostadsbyggande
ett outnyttjat investeringsbelopp på 705 milj. kronor och de
båda anslagen Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa och Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning reservationer på sammanlagt 611
milj. kronor. De största posterna av denna art inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde avser anslagen Drift av statliga vägar
med 517 milj. kronor, Byggande av statliga vägar med 410 milj. kronor
och Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator med 188 milj.
kronor. Dessa anslag avräknas med hela sina belopp mot automobilskattemedlen.

För utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisas de största
reservationerna under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete med 672
milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram med 379
milj. kronor. Det största beloppet outnyttjade kapitalmedel inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde redovisas för Studiemedelsfonden
med 352 milj. kronor. Reservationerna på driftbudgeten är spridda
på ett stort antal anslag. Hela anslagsgruppen Högre utbildning och
forskning redovisar reservationer på inalles 77 milj. kronor vid utgången
av budgetåret 1972/73.

Härutöver må nämnas att på det till jordbruksdepartementets verksamhetsområde
hörande anslaget Bidrag till miljövårdande åtgärder

inom industrin redovisas en reservation av 374 milj. kronor. Reservationerna
under anslagen till miljövård uppgår totalt till 403 milj. kronor.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1972/73 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 2 742 milj. kronor och
besparingar till ett sammanlagt belopp av 1 209 milj. kronor. Som besparing
reglerad över specialbudget redovisas dessutom ett belopp av 20
milj. kronor och som merutgift reglerad över specialbudget ett belopp
av 49 milj. kronor. Det förstnämnda beloppet kan antingen läggas till
övriga besparingar eller hellre dras ifrån merutgifterna, eftersom det till
större delen motsvarar som merutgift upptagen avsättning under det på
kommunikationsdepartementets huvudtitel anvisade anslaget Avsättning
till statens automobilskattemedelsfond. Med sistnämnda betraktelsesätt
skulle merutgifterna begränsas till 2 722 milj. kronor. Det som merutgift
över specialbudget redovisade beloppet kan lämpligen dras ifrån besparingarna.
Besparingarna skulle härigenom begränsas till 1 160 milj.
kronor. Under budgetåret 1971/72 uppgick merutgifterna till 2 953 milj.
kronor och besparingarna till 1 326 milj. kronor, om de då redovisade
besparingarna och merutgifterna reglerade över specialbudget behandlas
på motsvarande sätt som här gjorts för budgetåret 1972/73.

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela de
anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar i
allt väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1972/73 under
de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande tablå
(milj. kronor).

Departement m. m.	Merutgift	Besparing
Justitiedepartementet	151	51
Utrikesdepartementet	8	6
Försvarsdepartementet	825	500
Socialdepartementet	712	45
Kommunikationsdepartementet	J25	11
Finansdepartementet	171	211
Utbildningsdepartementet	114	226
Jordbruksdepartementet	*320	25
Handelsdepartementet	11	5
Inrikesdepartementet	225	2 64
Civildepartementet	17	6
Industridepartementet	1	6
Riksgäldsfonden	110	—
Övrigt	31	4
	Summa 2 722	1 160

1 Besparing (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.

2 Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har fråndragits.

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det får också anses vara naturligt att faktiskt redovisade utgifter avviker
från de i riksstat och tilläggsstat beräknade beloppen.

Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna under
budgetåret 1972/73 med 1 660 milj. kronor, medan för budgetåret
1971/72 enligt ovan lämnade uppgifter merutgifterna översteg besparingarna
med 1 627 milj. kronor.

I efterföljande tablå har sammanställts vissa förslagsanslag för vilka
betydande merutgifter redovisas (milj. kronor).

Anslag			Anvisat belopp	Mer- utgift
II	B	9	Polisenheter med särskild budget	0,0	71,4
II	F	10	Kriminalvårdsenheter med särskild budget	0,0	38,1
IV	B	1	Ledning och förbandsverksamhet
			(arméförband)	1 603,0	127,8
IV	B	2	Materielanskaffning (arméförband)	551,0	124,0
IV	C	1	Ledning och förbandsverksamhet
			(marinförband)	522,0	83,8
IV	C	2	Materielanskaffning (marinförband)	340,0	64,1
IV	D	1	Ledning och förbandsverksamhet
			(flygvapenförband)	840,0	129,6
IV	D	2	Materielanskaffning (flygvapenförband)	816,2	129,0
V	B	4	Folkpensioner	9 390,0	221,6
V	B	6	Bidrag till sjukförsäkringen	870,0	45,0
V	C	1	Allmänna barnbidrag	2 170,0	85,7
V	C	3	Bostadstillägg för barnfamiljer m. m.	815,0	52,8
V	C	4	Ersättning för bidragsförskott	169,0	52,0
V	H	4	Bidrag till driften av kliniker för psykiskt
			sjuka m. m.	1340,0	124,9
VII	C	15	Kilometerbeskattning	1,3	24,1
VII	D	3	Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl.	500,0	128,6
VIII G	7	Bidrag till studiecirkelverksamhet	165,0	45,8
IX	C	3	Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område 101,0	109,3
IX	H	11	Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. 134,0	188,3
XI	B	3	Stöd för lageruppbyggnad	50,0	63,0
XI	B	5	Kontant stöd vid arbetslöshet	371,0	64,2

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
riksstaten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster som direkt
härleds ur motorfordonstrafiken, främst fordonsskatt samt bensinoch
brännoljeskatt, kommer till användning för väg- och vägtrafikvägsendet
eller detta närstående ändamål. De på specialbudgeten uppkommande
skillnaderna mellan inkomster och utgifter salderas år från år.
Slutbeloppet visar alltså inte årsresultatet utan det slutliga saldot efter
hela den tid under vilken systemet varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i riksstaten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att möjliggöra en samlad överblick över dessa
medel har riksdagens revisorer sedan ett antal år tillbaka i sin berättelse
intagit en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget för
det senast förflutna budgetåret.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1972/73 framgår av följande sammanställning.

Ingående balans den 1/7 1972
Tillgångar:

Reservationer 1 208 503 697: 27

Fordran på budgetutjämningsfonden 2 754 006 451:79 3 962 510 149:06

Inkomster

A. I. 2. a) Fordonsskatt 1 356 777 722: 82

2. b) Bensin- och brännolje skatt

2 093 491 182:44

A. II. 14. Inkomster vid statens vägverk
2 487 156:08

15. Inkomster vid statens

trafiksäkerhetsverk 20 797 014: 90 3 473 553 076: 24

7 436 063 225: 30

Utgifter:

II. JUSTITIEDEPARTEMENTET

B. Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen 5 400 000: —

Polisverket:

2 Inköp av motorfordon m. m. 20 700 000: —

3 Underhåll och drift av motorfordon
m. m. 33 400 000: —

Lokala polisorganisationen:

6 Förvaltningskostnader 247 700 000: —

7 Utrustning 600 000:— 307 800 000: —

V. SOCIALDEPARTEMENTET

L. Arbetarskydd m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen 178 000: —

2 Yrkesinspektionen 1 282 000: — 1 460 000: —

VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET A.

Kommunikationsdepartementet
m. m.

2 Kommittéer m. m. 1 793 875: 75

B. Vägväsendet

1 Statens vägverk: Ämbetsverks uppgifter

4 393 511: 92

2 Drift av statliga vägar 847 359 506: 22

3 Byggande av statliga vägar 706 247 281:24

4 Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator

5 Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator

6 Bidrag till drift av enskilda
vägar m. m.

7 Bidrag till byggande av enskilda
vägar

8 Tjänster till utomstående

C. Trafiksäkerhet

Statens trafiksäkerhetsverk:

1 Förvaltningskostnader

2 Uppdragsverksamhet

4 Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar 5

Bidrag till nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande

6 Kostnader för nytt bilregister m. m.

E. Institut m. m.

1 Transportnämnden

8 Statens väg- och trafikinstitut
16 Transportforskningsdelegationen

F. Diverse

2 Ersättning till trafikföretag för
drift av icke lönsamma busslinjer 3

Ersättning till postverket för
befordran av tjänsteförsändelser

VIII. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET E.

Högre utbildning och forskning
Universiteten m. m.

22 Tekniska fakulteterna m. m.:
Avlöningar till lärarpersonal
24 Chalmers tekniska högskola

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET B.

Jordbrukets rationalisering m. m.

13 Restitution av bensinskatt till
trädgårdsnäringen
Äldre anslag 1971/72

15 Kompensation för bensinskatt
till rennäringen

D. Skogsbruk

4 Vägbyggnader på skogar i enskild
ägo

E. Fiske

7 Restitution av bensinskatt till
fiskerinäringen

144 129 988: 79 323 875 405: 69 61 056 066: 49 23 lil 952:19 10 030 000: -	2 120 203 712: 54
12 966 502: 97 19 317 459: 60 6 500 093: - 2 200 000: — 48 519 594: 63	89 503 650: 20
1 207 057: 17 5 334 649: 10 5 986 336: 44	12 528 042: 71
14 922 657: 85
2 725 000: —	17 647 657: 85
720 000: —
580 000: -	1 300 000: -
255 608: 70 256 400:— 200 000: —	712 008: 70

13 720 804: 56
1 103 906: 54

H. Miljövård
8 Stöd till idrotten:

Anläggningsstöd m. m. 8 500 000:—

XI. INRIKESDEPARTEMENTET

B. Arbetsmarknad m. m.

2 Sysselsättningsskapande åtgärder

för arbetslösa 502 515 933:29

4 Särskilda åtgäider för arbetsanpassning
90 999 721:47 593 515 654: 76

Summa utgifter 3 169 789 313: 61

Utgående balans den 30/6 1973
Tillgångar:

Reservationer 1 262 904 558: 74

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 003 369 352: 95 4 266 273 911: 69

7 436 063 225: 30

Alltsedan budgetåret 1954/55 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
överskottet steg under loppet av fem budgetår från 53 till 766
milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnda belopp t. o. m.
budgetåret 1967/68. För budgetåren 1968/69—1972/73 redovisas en betydande
ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande
uppställning, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal kronor.

Budgetår	Reserva- tioner	Överskott	Summa behållning
1954/55	398	53	451
1955/56	511	259	771
1956/57	681	287	968
1957/58	548	588	1 136
1958/59	383	743	1 126
1959/60	365	766	1 131
1960/61	376	747	1 123
1961/62	400	687	1 087
1962/63	509	742	1 251
1963/64	498	828	1 326
1964/65	784	594	1 378
1965/66	916	652	1 568
1966/67	920	718	1 638
1967/68	1 015	807	1 822
1968/69	1 013	1 270	2 283
1969/70	1 039	1 796	2 835
1970/71	990	2 454	3 444
1971/72	1 209	2 754	3 963
1972/73	1 263	3 003	4 266

Under budgetåret 1972/73 har inkomsterna uppgått till 3 474 milj.
kronor och utgifterna till 3 170 milj. kronor. Inkomsterna har alltså
överstigit utgifterna med 304 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
ökat med 54 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran på
budgetutjämningsfonden ökat med 250 milj. kronor. Den 30 juni 1973
utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på 4 266 milj.
kronor, varav 1 263 milj. kronor i form av reservationer på anvisade
men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt 3 003 milj. kronor
som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnda belopp motsvarar
alltså vad som vid budgetårets utgång influtit i automobilskattemedel
men ännu inte anvisats för vägväsendet och övriga med dessa
medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles
komma vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast
specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar på frågan
om automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i vad mån
vägväsendets krav tillgodoses från statens sida. I den allmänna budgeten
förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter med betydande
belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men likväl inte
redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.

övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom riksstatens
ram de båda specialbudgeter som hänger samman med bankinspektionens
respektive försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort sett så konstruerade, att de företag som är underkastade
nämnda ämbetsverks tillsyn har att leverera in vissa bidrag, vilka
redovisas såsom uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida
och över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets huvudtitel
förs över till de fonder som är inrättade för att finansiera hithörande
kostnader. Eventuellt uppkommande överskott står kvar på fondema.

I budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet av själva specialbudgetema,
d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.

Bankinspektionens fond budgetåret 1972/73 (1 000-tal kr.)

	Banktill- synens fond	Fondtill- synens fond	Jordbruks- Sparbanks-kassetill- tillsynens synens fond fond	Summa
Ingående balans	2 754,2	196,6	229,2	1 096,4	4 276,4
Inkomster Bidrag till bankin-spektionen	1 878,7	331,3	354,8	2 294,3	4 859,1
Summa	4 632,9	527,9	584,0 .	3 390,7	9 135,5
Utgifter Avlöningar Omkostnader	1 775,1 440,2	228,5 53,4	265,0 94,0	1 582,8 405,1	3 851,4 992,7
Summa utgifter Utgående balans	2 215,3 2 417,6	281,9 246,1	359.0 225.1	1 987,9 1 402,8	4 844,0 4 291,5
Summa	4 632,9	528,0	584,1	3 390,7	9 135,5

Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade under
anslaget Stämpelomkostnader och uppgående till 121,2 milj. kronor. Av
detta belopp avser 98,5 milj. kronor avlöningar och 22,7 milj. kronor
omkostnader.

Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1972/73 (1 000-tal kr.)

Ingående balans		1 465,3
Inkomster
Bidrag till försäkringsinspektionen	3 093,2
Anslag till understödsföreningsavdelningen	500,0
Uppbördsmedel: försålda publikationer	2,5	3 595,7
	Summa	5 061,0
Utgifter
Avlöningar	2 843,3
Omkostnader	346,1	3 189,4
Utgående balans		1 871,6
	Summa	5 061,0

Affärsverkens driftstater

För de affärsdrivande verken är redovisningen utformad på sådant
sätt, att riksstaten innehåller uppgifter om beräknade rörelseöverskott
och planerade investeringar, medan löpande driftinkomster och driftutgifter
är upptagna på s. k. driftstater, vilka fastställs utan riksdagens
medverkan. Liksom rent administrativa myndigheter tillämpar affärsverken
budgetårsredovisning. Ett undantag utgör domänverket, vars rörelse
är knuten till kalenderåret.

I det följande lämnas vissa uppgifter om utfallet av affärsverkens
driftstater för sistförflutet räkenskapsår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1972/73, är införd på s. 27.

Utfallet av postverkets rörelse budgetåret 1972/73 visar en högre intäkts-
och en lägre kostnadsnivå än den för budgetåret fastställda driftstaten.
Detta har möjliggjorts bl. a. genom intensifierade försäljningsansträngningar
och en rad ingripande och målinriktade åtgärder, som vidtagits
inom alla led av organisationen för att uppnå effektivitetsförbättringar
och begränsa kostnadsstegringama till de oundvikliga. Vidare
blev efterfrågeminskningen efter de allmänna portohöjningarna den 1
oktober 1971 och den 1 juli 1972 mindre än vad som befarades när
driftstatsförslaget upprättades.

De totala rörelseintäkterna i postverket ökade under budgetåret med
13,2 procent till 2 966,0 milj. kronor. Rörelsekostnaderna ökade samtidigt
med 6,3 procent till 2 755,4 milj. kronor. Årets avskrivningsbehov
uppgick till 28,0 milj. kronor. Efter extraordinära poster och bokslutsdispositioner
på sammanlagt 61,0 milj. kronor redovisades och inlevererades
till statsverket ett överskott på 121,6 milj. kronor. Inklusive ränta
på postbankens statsverkslån på 4,8 milj. kronor uppgick årets avkastning
därmed till 126,4 milj. kronor.

Postverkets överskott på 121,6 milj. kronor är det största som verket
hittills redovisat. Det överstiger med 110 milj. kronor den normala avkastningen
på det statskapital som disponeras i den allmänna poströrelsen.
Postverket har därför hos regeringen hemställt om att — sedan avdrag
gjorts för underskottet på 60,8 milj. kronor för 1971/72 — ca 50
milj. kronor skall få återföras till en portoutjämningsfond. Ett bifall till
framställningen skulle göra det möjligt att senarelägga tidpunkten för
nästa portohöjning.

Portointäkterna, inklusive avgifterna för befordran av tjänsteförsändelser,
utgör 48,5 procent av postverkets totala rörelseintäkter. De
ökade under budgetåret med 221,3 milj. kronor till 1 439,9 milj. kronor.
Ökningen kan helt hänföras till genomförda portohöjningar. I fasta priser
minskade portointäkterna med 1,6 procent.

Personalkostnaderna ökade under budgetåret med 7,6 procent till
1 728,3 milj. kronor och uppgår nu till 80,2 procent av driftkostnaderna.
Ökningen beror huvudsakligen på lönehöjningar och på vissa kvarstående
effekter av arbetstidsförkortningen. I fasta priser minskade personalkostnaderna
något.

Postbankens verksamhet utvecklades tillfredsställande under budgetåret
både volymmässigt och ekonomiskt. Bankens inlåning ökade med

9,7 procent eller 1,6 miljarder kronor till 18,1 miljarder kronor vid bud -

Postverkets driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Porton	1 172,7	1218,8
Tjänstepost	230,0	221,1
Tidningar	138,0	147,0
Transitersättning m. m.	16,4	16,1
Uppdrag åt staten	63,9	71,1
För driftkostnader ianspråktagna ränteintäkter	525,0	504,9
Industrierna	3,2	2,9
Diligenstrafiken	22,6	23,8
Fastighetsförvaltningen m. m.	4,5	5,9
Centralupphandlingen	40,6	38,8
Ersättning från Tidningstjänst AB	4,3	4,8
Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar	0,4	0,6
Övriga intäkter	46,7	54,5
Summa intäkter	2 268,3	2 310,3
Kostnader
Personalkostnader
Löner m. m.	1 338,6	1 317,1
Övriga avlöningsförmåner	171,9	162,4
Pensioner m. m.	209,6	205,6
Allmän arbetsgivaravgift m. m.	44,3	43,2
Sakkostnader
Transporter	128,0	126,7
Fastigheter och förhyrda lokaler	96,4	91,2
Inventarier och förbrukningsartiklar	133,9	104,6
Centralupphandlingens inköp för andra myndig-
heter	34,0	34,1
Avsättning till värdeminskningskonton för
byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel)	16,6	16,7
Avsättning till värdeminskningskonton för
inventarier m. m. (driftmedel)	12,4	11,3
Förlust vid försäljning av anläggningstillgångar	—	0,4
Övriga sakkostnader	67,9	70,6
Ränta på statsverkslån, postbanken	3,7	4,8
Summa kostnader	2 257,3	2 188,7
Överskott	11,0	121,6
Inleverans		95,0
Därav
från föregående budgetår		—
av årets överskott		90,2
ränta på statsverkslån, postbanken		4,8

getårets slut. Därav var 5,9 miljarder kronor innestående på postgirokonton,
1,7 miljarder kronor på personkonton och 10,5 miljarder kronor
på konton inom den egentliga sparrörelsen. Postgirot förmedlade under
budgetåret 275 miljoner betalningar till ett värde av 1 104 miljarder
kronor.

Postverkets investeringar uppgick under budgetåret till 133,8 milj.
kronor. Därav svarade postbanken för 78,4 milj. kronor. Huvuddelen av
investeringarna, 93,6 milj. kronor, avsåg byggnader och tomter. Från

postverkets dotterbolag, Fastighets AB Certus, inköptes dels den fastighet
i centrala Stockholm som inrymmer huvuddelen av postbankens administration,
dels en tomt i kvarteret Blåmannen i Stockholm som är avsedd
för postgirohusets tillbyggnad. Dessa förvärv svarade tillsammans
för 54,3 milj. kronor av investeringsutgifterna.

Under budgetåret togs nya postterminaler för sortering och brevbäring
i bruk i Helsingborg och Ystad. Om- och tillbyggnader av posthusen
i Borgholm, Landskrona och Norrtälje slutfördes och ett nytt bussgarage
i Sollefteå färdigställdes. Arbeten med nya postterminaler startade
i Karlstad, Södertälje och Umeå. Dessutom påbörjades uppförandet
av ett nytt bangårdspostkontor i Malmö, som beräknas kunna slutföras
under hösten 1974.

Avskrivningarna på fastigheter och motorfordon uppgick under budgetåret
till 16,8 milj. kronor, varav 0,1 milj. kronor finansierades över
riksstaten. Vid försäljning av posthus och garagebyggnader frigjordes
0,5 milj. kronor, motsvarande de försålda fastigheternas bokförda nettovärde.
Från det statliga investeringsanslaget lyftes 81,3 milj. kronor, och
det förräntningspliktiga statskapitalet vid budgetårets utgång uppgick till
321,1 milj. kronor. Postbankens andel härav utgjorde 153,0 milj. kronor.

Televerket

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1972/73, är införd på s. 29.

Televerkets expansion har inom flertalet verksamhetsgrenar fortsatt
även under budgetåret 1972/73, men ökningstakten har dämpats till
följd av det under året rådande konjunkturläget. Under budgetåret
1972/73 beställdes 291000 nya telefonapparater mot 297 000 under
föregående budgetår. Genom att antalet beställda annulleringar samtidigt
ökat blev antalet nettobeställningar 149 900 under 1972/73 mot
163 500 under föregående år. Vid budgetårets slut hade antalet telefonapparater
i televerkets nät sålunda ökat till 4 906 500, vilket motsvarar
603 telefonapparater per 1 000 invånare och innebär att Sverige fortfarande
har den största telefontätheten i världen näst efter USA.

Antalet flyttningar av befintliga telefonapparater ökar alltjämt starkt
och utgjorde under budgetåret 1972/73 567 200 (543 700 föregående år).

Den inländska telefontrafiken är fullständigt automatiserad, medan
telefontrafiken till utlandet till ca 90 procent kunde kopplas automatiskt
vid utgången av budgetåret 1972/73. Det totala antalet markeringar på
telefonabonnenternas samtalsmätare ökade jämfört med föregående
budgetår med knappt 1 procent till ca 16,0 miljarder. Telefontrafiken
till utlandet ökade med 14 procent, vilket innebär en ungefär oförändrad
ökningstakt jämfört med föregående år.

Telextrafiken ökade med ca 11 procent medan antalet inländska tele -

gram minskade med 21 procent. Även antalet telegram till utlandet
minskade starkt eller med 9 procent. Trots olika rationaliseringsåtgärder
och en successiv anpassning till den minskande telegramtrafiken har telegrafrörelsen
i Sverige — liksom i flertalet andra välutvecklade teleländer
— under en följd av år lämnat ett ekonomiskt underskott. Inom televerket
pågår utredning om möjligheterna att göra verksamheten lönsam.

Televerkets driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat1

Intäkter

Telefon	3 152,8	3 306,6
Telegraf	62,3	65,6 78,5
Telex	62,8
Rundradio	155,0	149,6
Övrig radio	21,9	19,5
övriga rörelseintäkter	63,6	157,1
Ränteintäkter	0,2	1,6
Extraordinära intäkter	12,8	37,2
Summa intäkter	3 531,4	3 815,7
Kostnader
Rörelsekostnader *	2 455,4	2 351,6
Räntekostnader	53,7	37,9
Extraordinära kostnader	18,5	31,3
Avsättning till värdeminskningskonton Teleanläggningar m. m.	782,2	895,0
Rundradioanläggningar	35,6	38,2
Summa kostnader	3 345,4	3 354,0
Bokslutsdispositioner	—	—166,7
Överskott	186,0	295,0
Inleverans		193,0
Därav från föregående budgetår		17,4
av årets överskott		175,6

1 Televerket tillämpar fr. o. m. budgetåret 1972/73 ett nytt budget- och
redovisningssystem. Viss anpassning av redovisningen har dessutom gjorts
i enlighet med god redovisningssed. Utfallet för budgetåret 1972/73 redovisas
med anledning härav efter delvis nya principer, innebärande bl. a. att
bruttoredovisning tillämpats för vissa tidigare nettoredovisade poster, att s. k.
anläggningsbidrag nu tagits med bland rörelseintäkterna och även ingår i
avskrivningarna samt att en mer omfattande periodisering av rörelseintäkter
än tidigare genomförts.

Då nämnda förändringar vidtagits i sin helhet först i samband med bokslutsarbetet
under sensommaren och hösten 1973, har hänsyn ej kunnat tas till
dem vid utarbetande av driftstat för budgetåret 1972/73. Denna driftstat är
därför uttryckt i ”gamla” termer, vilket medför att direkt jämförelse mellan
driftstat och utfall ej är möjlig.

21 televerkets driftstat tas sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade
rörelsekostnaderna upp utan någon specificering på delposter. Anledningen
härtill är att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna uppdelade
på utgiftsslag för verksamheten inklusive anläggningsverksamheten.

Det redovisade resultatet för budgetåret 1972/73 blev 295,0 milj. kronor
för telerörelsen, vilket innebär 12,94 procents förräntning av det under
budgetåret i medeltal disponerade lånemedelskapitalet. Statens räntekostnader
för i televerket investerade lånemedel har beräknats till
159,6 milj. kronor. Under föregående år var överskottet 210,0 milj. kronor
och förräntningen 9,08 procent.

Intäktssidan har bl. a. påverkats av den av Kungl. Maj:t beslutade
höjningen av markeringsavgiften för automatiska telefonsamtal från 13
till 14 öre den 1 oktober 1972. Vissa taxereduceringar har gjorts genom
att markeringsintervallen förlängts för samtal med centralorten inom
egen kommun. De redovisade intäkterna översteg väsentligt de budgeterade,
vilket till en del förklaras av ändrade periodiseringar m. m. i
samband med bokslutet. Detta hade inte förutsetts vid utarbetandet av
driftstaten (se not under tabellen).

Kostnadssidans utfall blev lägre än förväntat, vilket torde förklaras av
bl. a. den besparingskampanj som bedrivits inom televerket och den genomgripande
aktivering av ekonomifunktionen som gjorts på grundval
av ett nytt budgetsystem och en utökad ekonomiutbildning. Dessutom
har personalomsättningen varit låg och rekryteringsstopp i princip rått
sedan våren 1972.

Televerkets investeringsram, som ursprungligen fastställdes till 711,0
milj. kronor, höjdes sedermera genom tidigareläggningar av olika anläggningsarbeten
i sysselsättningsfrämjande syfte till 735,4 milj. kronor.
Av detta belopp användes 85,2 milj. kronor till inköp och byggande av
fastigheter (för telefonstationer, arbetscentraler, förrådsanläggningar
m. m.), 642,7 milj. kronor till telefon- och fjärrskriftsanläggningar, 0,5
milj. kronor till aktieköp och 7,0 milj. kronor till försvarsberedskapsanläggningar.

I rundradioanläggningar investerades 38,2 milj. kronor, varav i televisionsradioanläggningar
33,8 milj. kronor och i ljudradioanläggningar 4,4
milj. kronor. Rundradioinvesteringarna finansieras med allmänna mottagaravgifter
liksom Sveriges Radios och televerkets kostnader för produktion
av program respektive distribution av programmen. För rundradioverksamheten
redovisas budgetåret 1972/73 ett överskott av 60,3
milj. kronor, varigenom rundradiorörelsens balanserade överskottsmedel
per den 30 juni 1973 ökade till 277,5 milj. kronor.

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1972/73, är införd på s. 31.

Utvecklingen av statens järnvägars trafik under budgetåret 1972/73
har präglats av den begynnande återhämtningen av konjunkturen. Uppgången
blev dock långsammare än vad som hade förutsatts i driftstaten,

vilket medförde att såväl intäkter som kostnader blev drygt 30 milj. kronor
lägre än budgeterade belopp. Det redovisade resultatet blev härigenom
i stort sett detsamma som det budgeterade. Vid dessa jämförelser
har de budgeterade intäkterna uppjusterats med hänsyn till den
höjda taxenivån i godstrafik den 1 oktober 1972.

I jämförelse med föregående budgetår ökade intäkterna med 168,8
milj. kronor eller 6 procent. Intäktsökningen, som huvudsakligen hänförde
sig till godstrafiken (+ 149,9 milj. kronor), var mer än tre gånger
så stor som kostnadsökningen. Persontrafikintäkterna minskade med

11,4 milj. kronor. Härvid bör dock beaktas dels att färjeleden Malmö—
Travemiinde överläts till Svenska Rederi AB Öresund den 1 januari
1972 och Roslagsbanan till AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) den 1
maj 1972, dels att intäkterna för budgetåret 1972/73 minskade på grund
av slutreglering av tidigare sam trafikavtal med Trafik AB Grängesberg-Oxelösunds
järnvägar (TGOJ). Om hänsyn tas till dessa omständigheter,
visade även persontrafiken intäktsökning för budgetåret
1972/73.

Kostnaderna ökade med 53,9 milj. kronor (2 procent) mellan budgetåren
1971/72 och 1972/73, trots att arbetstidsförkortningen den 1 januari
1972 även under budgetåret 1972/73 bidrog till förändringen av kostnadsnivån.
Ca 85 procent av kostnadsökningen avsåg personal och arbetsgivaravgifter.
Personalkostnadernas stegring (2 procent) dämpades

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Intäkter Järnvägs-, färje- och busstrafik	Budgeterat1	Redovisat
Gods- och posttrafik	1 604,0	1 581,7
Persontrafik Ersättning för drift av olönsamma järnvägs-	833,2	817,5
linjer m. m.	322,0	322,0
Övriga rörelsegrenar	24,1	23,3
Diverse intäkter	50,5	57,7
Summa intäkter Kostnader	2 833,8	2 802,2
Personalkostnader
Löner m. m.	1 616,9	1 605,9
Pensioner m. m.	395,9	400,7
övriga personalkostnader	85,4	87,6
Sakkostnader
Planenliga avskrivningar	251,5	250,9
Övriga sakkostnader	447,4	418,1
Summa kostnader	2 797,1	2 763,2
Resultat före bokslutsdispositioner	36,7	39,0
Bokslutsdispositioner	—	—
Nettoresultat	36,7	39,0

1 Efter justering av intäkterna till taxenivån i november 1972.

av att personalantalet för drift och underhåll minskade med i genomsnitt
1 610 personer (3,9 procent), varav en minskning av ca 250 personer
berodde på ovannämnda överlåtelser. Om personalantalet hade varit
detsamma som föregående budgetår, skulle personalkostnaderna ha blivit
130 milj. kronor högre. Ökningen inskränkte sig därför till 45,9 milj.
kronor. De planenliga avskrivningarna minskade med 2,7 milj. kronor
som följd av att vissa äldre anläggningstillgångar med numera begränsad
användbarhet skrivits ned. Enligt Kungl. Maj:ts beslut har statskapitalet
skrivits ned med motsvarande belopp.

Resultatet för budgetåret 1972/73 efter planenliga avskrivningar blev
ett överskott om 39,0 milj. kronor. Det motsvarar 2,2 procents ränta på
det förräntningspliktiga statskapitalet. Överskottet har jämte 59,5 milj.
kronor av tidigare avsatta pensionsmedel disponerats för utbetalning av
pensionsutgifter som ej belastar resultaträkningen. I denna ingår enligt
Kungl. Maj:ts beslut fr. o. m. budgetåret 1971/72 endast försäkringstekniskt
beräknade pensionskostnader.

Statens järnvägars investeringar uppgick under budgetåret till 370,0
milj. kronor, vilket innebär en ökning från föregående budgetår med 8,3
milj. kronor. Av investeringsmedlen användes 163,1 milj. kronor för
fasta anläggningar (bangårdar, spåröverbyggnader, fjärrblockering
m. m.), 157,7 milj. kronor för lok och vagnar, 19,7 milj. kronor för färjor,
4,2 milj. kronor för bussar samt 13,9 milj. kronor för investeringsinventarier
(arbetsmaskiner, transportredskap, container etc.) öch försvarsberedskap
m. m.

Luftfartsverket

En tabell, utvisande utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1972/73, är införd på s. 33.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1972/73 uppgick till 177,7
milj. kronor, innebärande 20,7 milj. kronor eller 13 procent mer än
föregående budgetår. Ökningen berodde i stor utsträckning på att flera
typer av avgifter höjdes under 1971/72 och att de var i kraft under hela
budgetåret 1972/73.

Några generella höjningar av trafikavgifterna har inte ägt rum under
verksamhetsåret. Emellertid genomförde Kungl. Maj:t en omstrukturering
av passageraravgifterna fr. o. m. den 1 maj 1973, innebärande en
höjning av utrikes passageraravgift från 23 kronor till 30 kronor och en
sänkning av inrikes passageraravgift från 11 kronor 50 öre till 4 kronor.
Passagerarfrekvensen såväl i inländsk som i utländsk linjefart var i stort
sett oförändrad i jämförelse med budgetåret 1971/72. Antal passagerare
i utrikes chartertrafik ökade däremot med 13 procent. Landningsfrekvensen,
jämförd med föregående budgetår, minskade i inländsk trafik
med 2 procent och i utländsk trafik med 4 procent, medan antalet landningar
i utrikes chartertrafik ökade med drygt 11 procent.

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

	Budgeterat	Redovisat
Intäkter Flygplatserna Trafikintäkter: Landningsavgifter	48,9	49,1
Passageraravgifter	60,9	59,2
Stationstjänstavgifter	17,2 1,3	18,1
Hangar- och parkeringsavgifter	1,6
Övriga intäkter	39,8	42,2
Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen	1,6	2,5
Luftfartsinspektionens avgifter	4,2	3,9
Extraordinär intäkt	—	1,2
Summa intäkter	173,9	177,7
Kostnader Ledning och gemensamt	1,8	1,6
Driftavdelningen Centralt	17,8	21,7
Flygplatserna Ledning och gemensamt	4,0	5,0
Avskrivning	16,2	19,7
Flygsäkerhetstjänst	37,8	38,2
Marktjänst	30,8	34,6
Stationstjänst	11,0	12,1
Ersättning till kommunerna (ränta)	4,8	3,2
Ekonomiavdelningen	2,6	2,7
Administrativa avdelningen	17,6	7,4
Luftfartsinspektionen	5.5	6,4
Summa kostnader	149,9	152,6
Överskott	24,0	25,1

Utgifterna under budgetåret 1972/73 översteg utgifterna under nästföregående
budgetår med 14,8 milj. kronor. Utgifter för löner inkl. sociala
kostnader uppgick under budgetåret till sammanlagt 72,4 milj. kronor,
vilket var 8,7 milj. kronor mer än budgetåret 1971/72 och motsvarar en
ökning med 14 procent. De planenliga avskrivningarna ökade med 0,5
milj. kronor till 15,4 milj. kronor. Härutöver har extra avskrivningar på
3 milj. kronor bokförts avseende mark, flygfältsanläggningar m. m. på
Bulltofta flygplats.

Investeringarna under budgetåret 1972/73 uppgick till totalt 105,7
milj. kronor, varav luftfartsverkets del utgjorde 77,3 milj. kronor och
kommunernas del 28,4 milj. kronor. Av verkets investeringsutgifter hänförde
sig 41,1 milj. kronor till den nya flygplatsen Sturup, vilken togs i
drift den 1 december 1972. På Arlanda flygplats uppgick de totala investeringarna
till 28 milj. kronor, varav 13,1 milj. kronor avsåg en ny
charterhall, vilken togs i bruk den 15 maj 1973.

Det av luftfartsverket disponerade statskapitalet uppgick den 30 juni
1973 till 374,8 milj kronor.

Luftfartsverkets överskott för budgetåret 1972/73 uppgick till 25,1
milj. kronor, vilket belopp översteg förräntningskravet med 1,7 milj.

3 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

kronor. Räntan har enligt givna direktiv beräknats efter 7 procent. Årets
överskott innebär att luftfartsverket helt kompenserat den bristande förräntningen
om 1,2 milj. kronor under föregående budgetår och dessutom
kunnat lämna en överförräntning av 0,5 milj. kronor.

Förenade fabriksverken

Förenade fabriksverken (FFV) svarar för utveckling, tillverkning, försäljning
och underhåll av försvarsmateriel, utveckling, tillverkning och
försäljning av civila verkstadsprodukter samt tvätterirörelse. Dessutom
förekommer försäljning av övertalig och kasserad materiel för statens
och andras räkning. Verksamheten bedrivs vid fabriker, verkstäder,
tvätterier och försäljningsställen på olika platser i landet. Den centrala
ledningen är förlagd till Eskilstuna.

Den framtida inriktningen av verksamheten vid FFV är föremål för
en genom chefen för industridepartementet tillsatt särskild utredning,
vars betänkande beräknas föreligga våren 1974. Utredningen genomför
bl. a. en analys av den framtida efterfrågan på materiel och tjänster från
försvaret inom FFV:s kompetensområde jämte möjligheterna till export
av försvarsmateriel samt kartlägger förutsättningarna för tillverkning av
civila produkter. En bedömning av den framtida lönsamheten skall göras,
varvid utgångspunkten är att verksamheten på lång sikt skall ge tillfredsställande
förräntning.

En tabell utvisande utfallet av FFV:s driftstat för budgetåret 1972/73
är införd på s. 36.

De totala intäkterna vid FFV, omfattande extern fakturering jämte
diverse andra intäkter, uppgick under budgetåret 1972/73 till ca 698,0
milj. kronor mot 719,7 milj. kronor föregående budgetår, vilket innebär
en minskning med 3 procent1. Minskningen är emellertid skenbar, beroende
på att i 1971/72 års summa ingår försäljningen av kryssaren
Göta Lejon med ett engångsbelopp. I driftstaten redovisas faktureringen
i huvudsak uppdelad på kundkategorier. Om faktureringen budgetåret
1972/73 i stället fördelas efter produktslag och verksamhetsområden,
hänför sig 496,2 milj. kronor till försvarsmateriel, innebärande en ökning
med 5 procent sedan korrigering gjorts för nyssnämnda försäljning.
Ökningen hänför sig till de tillverkande enheterna, medan för underhållsverksamhten
en förutsedd minskning med ca 4 procent ägt rum. Av
resterande fakturering hänför sig 126,9 milj. kronor till tvätteriverksamheten,
innebärande en ökning med nära 7 procent samt 74,9 milj. kronor
till civil produktion, försäljning av överskottsmateriel och diverse intäkter.
Av totalfaktureringen avser 57,1 milj. kronor exportleveranser av i
huvudsak försvarsmateriel och i någon omfattning civila produkter.

Den totala orderingången ökade under budgetåret 1972/73 med 10

* Anm. Överskottsförsäljningens kommissionsförsäljning ingår ej i driftstaten.

procent till 691 milj. kronor. Härav avsåg 532 milj. kronor försvarsmateriel,
33 milj. kronor civila produkter och återstoden i huvudsak tvätteriverksamheten.
Exportandelen utgjorde totalt ca 75 milj. kronor, vilket
innebär en ökning med drygt 37 milj. kronor. Den inneliggande orderstocken
representerade vid budgetårets utgång ett värde av ca 700
milj. kronor, d. v. s. en ökning med 16 procent.

Konsekvenserna på försvarsmaterielsidan av 1972 års försvarsbeslut
kunde under budgetåret 1972/73 inte överblickas i detalj. Den del av
verksamheten som omfattar underhåll av försvarsmateriel har dock fått
vidkännas än lägre orderingång än vad som beräknats. Genom särskilda
beställningar från försvarets materielverk, vilka finansierats med AMSmedel,
kunde orderbortfallet kompenseras och personalreduceringar
undvikas. På längre sikt torde försvarsbeslutet medföra en minskad orderingång
från svenska försvaret, vilket berör hela försvarsmaterielområdet.
För att motverka en sådan utveckling har under året en intensifiering
av exportansträngningarna påbörjats. Vidare har, liksom under de
närmast föregående åren, ansträngningarna inriktats på att finna nya
verksamhetsområden med god tillväxttakt.

På personalsidan har konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut ej
helt kunnat överblickas. Under budgetåret 1972/73 minskade personalen
med drygt 100 personer genom i huvudsak naturlig avgång. Även under
budgetåret 1973/74 kommer personalreduceringar att bli nödvändiga.
Genomsnittliga antalet anställda utgjorde 8 242, varav 5 195 R-tjänstemän
och 3 047 L-tjänstemän. Den fr. o. m. den 1 januari 1972 genomförda
reformen, som innebar att den tidigare kollektivanställda personalen
erhöll tjänstemannaställning, har i sin helhet påverkat verksamheten
under budgetåret 1972/73, vilket bl. a. resulterat i relativt sett högre lönekostnader,
som inte kunnat kompenseras med ökad produktivitet eller
högre priser. I löner och ersättningar har utbetalts till styrelse och företagsledning
0,9 milj. kronor, till R-tjänstemän 151,6 milj. kronor, till Ltjänstemän
119,0 milj. kronor eller sammanlagt 271,5 milj. kronor. Motsvarande
summa för budgetåret 1971/72 uppgick till 274,8 milj. kronor.
Pensioner, ATP-avgifter och andra sociala avgifter belastade verksamheten
med ca 62,5 milj. kronor mot 54,6 milj. kronor förra budgetåret.

Försök med ökat medinflytande för de anställda har bedrivits i samarbete
med personalorganisationerna. Utbildningsverksamheten har under
budgetåret 1972/73 inriktats mot chefsträning, arbetsledareutbildning
och utbildning av nämndledamöter i företagsekonomiska frågor.
Utbildning av personal, föranledd av nödvändiga interna omplaceringar,
har också bedrivits.

I syfte att förbättra personalplaneringssystemen pågår en utbyggnad
av de personaladministrativa rutinerna. På det ekonomiskt administrativa
området har påbörjats aktiviteter för att förbättra möjligheterna till
överblick och styrning av verksamheten. Exempel på sådana aktiviteter

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Fakturering

Svenska beställare

Försvarsbeställningar	454,3	389,7
Civila beställningar	50,3	60,3
T vätteri verksamheten	135,9	126,9
Utländska beställare	50,7	57,1
Intäkter vid försäljning av överskottsmateriel	21,9	16,6
Diverse intäkter	12,0	14,9
Särskilda uppbördsmedel	-24,5	-33,0
Summa intäkter	700,6	632,5
Kostnader
Gemensamma driftkostnader	66,2	70,3
Vissa kostnader för försöks- och utvecklings-
arbeten m. m.	14,4	13,9
Driftkostnader vid fabriker
Avlöningar	214,6	195,2
Material	144,0	164,9
Diverse driftkostnader	96,0	73,3
Avsättning till värdeminskningskonto	8,4	10,0
Driftkostnader vid tvätterier
Avlöningar	71,7	64,9
Material	8,8	7,4
Diverse driftkostnader	26,5	22,2
Avsättning till värdeminskningskonto	7,3	8,3
Kostnader vid försäljning av överskottsmateriel	20,6	16,3
Driftkostnader vid vissa försvarets materielverk
tillhöriga anläggningar för krigstillverkning	0,4	0,8
Summa kostnader	678,9	647,5
Överskott	21,7	-15,0

är införandet av delvis nya principer för lönsamhetskalkylering. Dessutom
har påbörjats en översyn av redovisningssystemet. Vidare har
en serie av system och rutiner förts över till automatisk databehandling.
Ett program för ekonomisk-administrativ utveckling har framlagts
med syfte att förbättra och förenkla redan existerande system och rutiner
samt att inom vissa områden förbättra företagets möjligheter till
planering och kontroll.

Produktionskapaciteten hos maskiner och anläggningar har i flertalet
fall överstigit efterfrågan. Flera av FFV:s tillverkningsenheter har ursprungligen
dimensionerats för en högre leveransvolym. Viss överkapacitet
finns även inom tvätterisektom. Insatser för att förbättra produktionsekonomin
i olika avseenden har därför varit nödvändiga. Förutom
att stor restriktivitet iakttagits vid nyanskaffningar har orationell produktionsutrustning
gallrats bort. Restriktivitet på investeringssidan har
även iakttagits till följd av den tidigare omnämnda FFV-utredningen,
och investeringsprogrammet har huvudsakligen omfattat ett fullföljande
av tidigare påbörjade eller från rationaliserings-, miljö- och säker -

hetssynpunkter nödvändiga åtgärder. Investeringarna uppgick till 35
milj. kronor, varav 16 milj. kronor i maskiner och 19 milj. kronor i fastigheter.

Produktutvecklingsarbetet har till största delen finansierats genom
egna medel och i mindre omfattning genom betalda utvecklingsuppdrag.
Inträngande analyser av de behov som föreligger på olika marknader
har i förening med kunskap om de tekniska möjligheterna varit vägledande
för såväl arbetet i stort som produktval. Arbetet har emellertid i
likhet med tidigare år inriktats mot de produktområden inom vilka FFV
av tradition har etablerat kunskap. Tidigare påbörjat arbete med ett effektivare
produktplaneringssystem har fortsatt. Försvarsmaterielutvecklingen
har inriktats mot alltmer komplicerade system på grundval av
specifikationer som i allt väsentligt svarar mot svenska försvarets behov.
Konkret har utvecklingsarbetet berört i huvudsak pansarvärnssystem,
artilleriammunition, tändrör, diverse flygmateriel, torpeder och verkanssystem
för robotar och bomber. Det civila utvecklingsarbetet har liksom
tidigare dominerats av Stirlingprojektet. För finansiering härav har under
budgetåret 1972/73 erhållits ett anslag på 4,4 milj. kronor från kapitalbudgeten.

Under inverkan av kostnadshöjningar, framför allt i vad avser personalkostnader,
samt kapacitetsförluster har rörelseresultatet efter avskrivningar
försämrats med 3,6 milj. kronor till 12,1 milj. kronor. Detta rörelseöverskott
är helt otillfredsställande. Verksamheten här härutöver
belastats med ett negativt räntenetto och med extraordinära kostnader
m. m. om sammanlagt 27,1 milj. kronor, varigenom det totala resultatet
för budgetåret 1972/73 utgör en förlust på 15,0 milj. kronor. I de extraordinära
kostnaderna ingår huvudsakligen lagernedskrivningar och
vissa avvecklingskostnader.

Statens vattenfallsverk

En tabell, utvisande utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för
budgetåret 1972/73, är införd på s. 38.

De redovisade rörelseintäkterna under budgetåret 1972/73 översteg
1971/72 års rörelseintäkter med 139,2 milj. kronor och de budgeterade
rörelseintäkterna med 0,8 milj. kronor. I jämförelse med budgetåret
1971/72 ökade kraftförsäljningen volymmässigt med ca 8 procent,
medan den värdemässiga ökningen uppgick till ca 10 procent. Priserna
steg beroende på högre indextillägg på de fasta kraftavgifterna.

Drift- och underhållskostnaderna översteg de budgeterade med 17,5
milj. kronor. Orsakerna till kostnadsökningen var bl. a. att året i högre
grad än som beräknats belastades med kostnader i samband med omoch
tillbyggnader av idrifttagna anläggningar. Vidare bidrog eftersläpande
åtgärder efter haverier i Stenungsund och reparation av den ska -

dadé Konti-Skankabeln till att budgeterade kostnader överskreds. I jämförelse
med budgetåret 1971/72 ökade kostnaderna med 44,6 milj. kronor.
Utöver nämnda särskilda kostnader berodde ökningen bl. a. på
uppbyggnaden av driftorganisationen i Ringhals.

Kostnader för bränsle och inköpt kraft minskade med 40,2 milj. kronor
i jämförelse med budgetåret 1971/72 och understeg de budgeterade
kostnaderna med 50,5 milj. kronor. Såväl den egna värmekraftproduktionen
som inköpen av tillfällig kraft var volymmässigt lägre än föregående
år på grund av god tillgång på egen vattenkraft. Även genomsnittspriserna
var lägre.

Kostnader för projektering, utveckling och standardisering ökade i
jämförelse med budgetåret 1971/72 med 37,3 milj. kronor och översteg
budgeterade kostnader med 28,1 milj. kronor. Bland kostnaderna ingick
ca 30 milj. kronor av engångskaraktär, avseende projekterings- och utvecklingsinsatser
för kämkraftsutbyggnader.

Avskrivningarna var 20,2 milj. kronor högre än budgeterade belopp,
främst beroende på kostnadsökningar under året som påverkat avskrivningsunderlagets
nuanskaffningskostnad.

I samband med bildande av Forsmarks Kraftgrupp AB uppkom finansiella
och extraordinära intäkter utöver budgeterade om sammanlagt
ca 17 milj. kronor, avseende gottgörelse i form av räntor m. m. för tidigare
av verket förskotterade kostnader.

Efter skatter, som uppgick till 23,0 milj. kronor, redovisades ett nettoöverskott
om 492,2 milj. kronor, vilket understeg budgerat överskott
med 6,8 milj. kronor men var 73,8 milj. kronor högre än överskottet för
budgetåret 1971/72. Nettoöverskottet för budgetåret 1972/73 motsvarade
7,2 procents förräntning av i medeltal disponerat kapital. Det fastställda
förräntningskravet för året var 7,0 procent.

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1972/73 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter

Driftkostnader

Rörelseresultat före avskrivningar

Avskrivningar

Rörelseresultat

Finansiella intäkter

Finansiella kostnader

Realisationsvinster

Övriga extraordinära intäkter

Pensionsutgifter utöver pensionskostnader

1 564,6 1 565,4

-662,3 -657,8

902,3 907,6

-382,8 -403,0

519,5 504,6

11,4 16,0

- 10,9 - 12,7

1,4

12,3
- 2,4

Bokslutsdispositioner:

Förändring av lagerreserv

- 4,0

Resultat före skatter

520.0 515,2

- 21,0 - 23,0

499.0 492,2

Kommunalskatt

Årets överskott

Statens vattenfallsverks rörelse är uppdelad på en kraftverksdel och
en kanalverksdel. Den senare är finansiellt sett obetydlig jämförd med
den förra. Så utgjorde t. ex. kanalverksintäktema endast 0,7 procent av
verkets totala rörelseintäkter. Medan kraftverkssidan uppvisade ett totalt
överskott på 493,2 milj. kronor, redovisade kanalverkssidan ett underskott
på 1,0 milj. kronor.

Domänverket

En tabell, utvisande utfallet av domänverkets driftstat för kalenderåret
1972, är införd på s. 40.

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk och därmed sammanhängande
verksamhet samt att förvalta den fasta egendom och de
tillgångar som hör till domänverkets fond. Därutöver förvaltar och utövar
domänverket tillsyn över vissa andra allmänna skogar.

Domänverkets mål och företagspolitik har närmare presenterats i en
ekonomisk femårsplan för 1970—1974. Kungl. Maj:t har för perioden
1970—1974 på grundval av domänverkets ekonomiska femårsplan fastställt
ett avkastningskrav på 23 milj. kronor per år.

Domänverkets virkesförsäljning under år 1972 uppgick till 8,5 milj.
skogskubikmeter mot 8,6 under år 1971. Försäljningen av upparbetat
virke uppgick till 7,9 milj. skogskubikmeter eller samma kvantitet som
under år 1971. Försäljningen av rotstående skog minskade i förhållande
till år 1971 med 17 procent till 0,6 milj. skogskubikmeter.

Domänverkets omsättning för år 1972 uppgick till 519,0 milj. kronor
eller en minskning med ca 2 procent från föregående år. Främst på
grund av de för säsongen 1971—1972 sänkta virkespriserna gav verksamhetsåret
1972 sämre resultat än föregående år.

Rörelseresultatet efter avskrivningar och före räntenetto slutade på

24,7 milj. kronor mot 49,2 milj. kronor för år 1971. Sedan ett räntenetto
på 0,1 milj. kronor tillförts rörelseresultatet och sedan extraordinära
poster med 1,0 milj. kronor, dispositioner (nedskrivning av lager och
osäkra fordringar) med 1,1 milj. kronor och skatter med 10,5 milj. kronor
påförts verksamheten, uppstod en nettovinst för år 1972 på 14,4
milj. kronor mot 28,2 milj. kronor för år 1971. Till statsverket har under
året planenligt inlevererats 23 milj. kronor, varvid från tidigare år
reserverade vinstmedel utnyttjats.

Årets investeringar i maskiner, vägar och byggnader uppgick till 61,6
milj. kronor (51,3 milj. kronor föregående år). Huvudparten av investeringarna
eller 54,0 milj. kronor utgjordes av maskiner och inventarier.

För kalenderåret 1973 väntas ett bättre resultat än för år 1972. Under
leveranssäsongen 1973—1974 kommer de kraftigt ökade marknadspriserna
för trävaror och i viss mån även för papper och massa att medföra
högre intäkter för domänverket som råvaruproducent.

Domänverkets driftstat kalenderåret 1972 (milj. kr.)

Virkesrörelsen	Budgeterat	Redovisat
Försäljning	465,3	471,2
Awerkningskostnader m. m.	—242,0	—254,8
	223,3	216,4
Skogsvårdsåtgärder, plantskolor m. m.	— 40,0	— 40,4
övriga driftkostnader Nyttjanderätter	- 8,0	— 8,1
Intäkter	39,0	41,7
Kostnader	— 11,0	— 11,6
Övriga verksamheter Intäkter 1	4,0	6,1
Kostnader/
Förvaltning och''administration	—138,5	—139,9
Rörelseresultat före avskrivningar	68,8	64,2
Avskrivningar
Vägar	- 4,7	- 4,5
Byggnader	— 6,2	- 4,8
Maskiner, inventarier	— 33,4	— 30,2
Rörelseresultat efter avskrivningar	24,5	24,7
Finansiella intäkter och kostnader
Ränteintäkter och aktieutdelning	3,5	5,8
Avgår i räntekostnader	— 3,0	- 5,7
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader	25,0	24,8
Extraordinära kostnader		- 1,0
Resultat före bokslutsdispositioner	25,0	23,8
Bokslutsdispositioner		- 1,1
Resultat före skatt	25,0	24,9
Kommunala skatter	12,0	10,5
Årets vinst	13,0	14,4
Inleverans för år 1972		22,7

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels
den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1972—
73 (tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under
uppbördsåret 1973—74 (tabell 2). Från ämbetsverket har även erhållits
uppgifter om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten för beskattningsåret
1972 (tabell 1). Vidare har revisorerna från dåvarande
exekutionsväsendets organisationsnämnd mottagit vissa redogörelser för
resultatet av restindrivningen t. o. m. utgången av år 1972 i fråga om
särskilt uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående skatt, särskilt
uppdebiterad preliminär allmän varuskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter
och bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det ackumulerade
som, med undantag av bötesmedel, det årliga resultatet. Slutligen
omfattar redogörelserna summariska sammanställningar av alla
skatter och allmänna avgifter samt bötesmedel som under år 1972 redovisats
till länsstyrelserna i utmätningsmännens månadsräkningar.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar inflöt under uppbördsterminerna
uppbördsåret 1972—73 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 46 439 milj. kronor, varav 40 478 milj. kronor såsom
A-skatt (87 procent) och 5 961 milj. kronor såsom B-skatt (13 procent).
I jämförelse med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel
av den totala preliminärskatteuppbörden ökat med en procent. I förhållande
till senast förflutna uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten
ökat med 5 822 milj. kronor. Av ökningen hänför sig
5 524 milj. kronor till A-skatt och 298 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 6 171 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 5 838 milj. kronor (95 procent).
Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten
uppgick till 5 863 milj. kronor, inflöt i rätt tid 5 557 milj. kronor (95
procent).

För att en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden skall erhållas,
måste till de belopp som influtit under uppbördsterminerna läggas de
fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som verkställts efter uppbördsårets
utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1972—73 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 2 408 milj. kronor, varav 837 milj. kronor (35 procent)
såsom A-skatt och 1 571 milj. kronor (65 procent) såsom B-skatt
(tabell 1). För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar av
sådant slag till 1 923 milj. kronor, av vilket belopp 848 milj. kronor
(44 procent) utgjorde A-skatt och 1 075 milj. kronor (56 procent) Bskatt.
Fyllnadsinbetalningarna har således ökat med 485 milj. kronor

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1972.

Län	Influten preliminär skatt
Under uppbördsterminerna		Såsom fyllnadsinbetalningar
Prel. A-skatt		Prel. B-skatt	Prel. A-skatt	Prel. B-skatt
Milj- kr.	% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt	Milj. kr.	% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt	Milj. kr	. % av s:a infl. 0. restf. prel. skatt	Milj. kr.	% av s:a infl. o. restf. prel. skatt
Stockholms	10 070,26	80	1 690,25	13	259,62	2	503,45	4
Uppsala	1 099,21	85	136,75	11	23,63	2	26,02	2
Södermanlands	1 190,94	85	144,44	10	21,09	2	37,10	3
Östergötlands	1 819,30	84	242,70	11	33,94	2	71,05	3
Jönköpings	1 328,17	82	183,72	11	36,10	2	56,63	4
Kronobergs	691,04	81	125,37	15	12,23	1	26,82	3
Kalmar	971,50	82	149,25	13	20,25	2	31,63	3
Gotlands	202,72	83	30,74	12	4,54	2	4,78	2
Blekinge	660,33	86	78,80	10	10,65	1	16,91	2
Kristianstads	1 049,28	80	190,50	14	22,24	2	39,16	3
Malmöhus	3 572,75	81	599,49	13	77,21	2	134,36	3
Hallands	824,84	80	151,35	15	19,98	2	29,20	3
Göteborgs och Bohus	3 757,15	82	512,93	11	71,09	2	200,71	4
Älvsborgs	1 796,47	82	251,54	11	38,16	2	85,50	4
Skaraborgs	998,62	78	208,75	16	16,03	1	46,23	4
Värmlands	1 245,62	85	152,99	10	22,57	2	30,44	2
örebro	1 362,58	86	164,75	10	21,91	1	31,43	2
Västmanlands	1 289,79	86	155,02	10	17,02	1	31,48	2
Kopparbergs	1 224,57	85	159,40	11	21,02	1	27,44	2
Gävleborgs	1 315,12	87	137,14	9	20,31	1	27,83	2
Västernorrlands	1 244,85	84	158,73	11	17,76	1	42,94	3
Jämtlands	513,46	84	67,72	11	10,49	2	13,19	2
Västerbottens	1 001,24	84	127,26	11	23,02	2	32,36	3
Norrbottens	1 248,22	87	141,59	10	16,69	1	24,15	2
Hela riket	40 478,03	82	5 961,18	12	837,55	2	1 570,81	3

under det sistförflutna uppbördsåret. De största beloppen har i fråga om
A-skatt betalats in i Stockholms län (259 milj. kronor), Malmöhus län
(77 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus län (71 milj. kronor). Beträffande
B-skatten, som i huvudsak avser aktiebolag m. fl. juridiska
personer, har de största beloppen influtit i Stockholms län (503 milj.
kronor), Göteborgs och Bohus län (201 milj. kronor) och Malmöhus län
(134 milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1972 års taxering uppgick till
2 295 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminerna 1 646 milj. kronor
(72 procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 3 242 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid
2 531 milj. kronor (78 procent). Den kvarstående skatten har minskat
i samtliga län. Den största minskningen uppvisar Stockholms län (188
milj. kronor), Göteborgs och Bohus län (95 milj. kronor) och Malmöhus

	Restförd		S:a infl. o. restf. prel. skatt	Slutlig skatt	Kvarstående skatt		Å kvar-stående skatt påförd ränta	över- skjutande prel. skatt
S:a prel. skatt	jJICX.
Milj. kr.	Milj. kr.	% av s:a infl. o. restf. prel. skatt	Milj. kr.	Milj. kr.	Milj. kr.	% av slutlig skatt	Milj. kr.	Mi(j. kr.
12 523,58	118,95	1	12 642,53	12 170,53	630,45	5	45,97	1 033,94
1 285,61	7,01	—	1 292,62	1 229,30	64,01	5	3,96	125,09
1 393,57	6,31	—	1 399,88	1 318,47	61,01	5	3,86	135,96
2166,99	11,10	—	2 178,09	2 075,17	91,94	4	5,29	192,77
1 604,62	8,32	1	1 612,94	1 549,46	92,40	6	5,94	155,68
855,46	1,24	—	856,70	810,44	46,96	6	2,94	88,04
1 172,63	7,36	—	1 179,99	1 130,29	65,15	6	3,80	113,78
242,78	1,84	1	244,62	234,66	16,01	7	0,96	26,56
766,69	5,69	1	772,38	735,38	39,85	5	2,46	76,54
1 301,18	10,86	1	1 312,04	1 246,90	75,78	6	4,71	140,88
4 383,81	30,89	1	4 414,70	4 170,85	201,59	5	12,26	431,79
1 025,37	6,20	—	1031,57	988,21	63,95	6	4,11	106,19
4 541,88	29,19	1	4 571,07	4 319,09	198,24	5	12,59	430,74
2171,67	12,44	1	2 184,11	2 060,84	111,05	5	7,01	227,50
1 269,63	8,95	1	1 278,58	1 215,47	70,37	6	4,33	131,43
1 451,62	9,06	1	1 460,68	1 381,47	73,38	5	4,31	150,63
1 580,67	7,66	1	1 588,33	1 503,02	73,36	5	4,70	150,47
1 493,31	9,56	1	1 502,87	1 419,84	59,09	4	3,52	136,98
1 432,43	7,04	1	1 439,47	1 342,42	66,49	5	3,88	147,47
1 500,40	7,25	1	1 507,65	1 421,31	66,56	5	4,00	146,32
1 464,28	10,26	1	1 474,54	1 369,55	59,84	4	3,63	157,99
604,86	4,24	1	609,10	578,27	36,10	6	2,32	65,56
1 183,88	5,46	—	1 189,34	1 123,90	59,40	5	3,46	122,25
1 430,65	6,35	—	1 437,00	1 342,56	58,19	4	3,56	146,30
48 847,57	333,23	1	49 180,80	46 737,40	2 381,17	5	153,57	4 640,86

län (93 milj. kronor). Uppbördsresultatet har försämrats i samtliga län.
Den högsta inflytandeprocenten uppvisar Kronobergs län (85,70 procent),
Västerbottens län (84,79 procent), Kalmar län (83,08 procent) och
Skaraborgs län (82,46 procent). Den lägsta förekommer i Stockholms
län (60,61 procent) och i Göteborgs och Bohus län (64,44 procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt årets
taxering uppgå till 46 737 milj. kronor, den kvarstående skatten till
2 381 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till inemot
4 641 milj. kronor (tabell 1). Jämförd med de uppgifter som vid motsvarande
tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1972 års taxering har
den slutliga skatten ökat med 6 452 milj. kronor. Den kvarstående skatten
har ökat med 159 milj. kronor och den överskjutande skatten med
85 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår till fem procent av
den slutliga skatten, vilket innebär att den kvarstående skattens andel

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1972 års taxering med fördelning
efter län.

Län	Debiterade belopp (kr.)	Influtna belopp (kr.)	Inflytande- procent	Restförda belopp (kr.)
Stockholms	628 470 683	380 889 131	60,61	247 581 552
Uppsala	58 718 398	45 131 495	76,86	13 586 903
Södermanlands	56 025 963	43 412 125	77,49	12 613 838
Östergötlands	88 199 541	70 654 239	80,11	17 545 302
Jönköpings	93 089 411	70 366 650	75,59	22 722 761
Kronobergs	43 885 138	37 610 915	85,70	6 274 223
Kalmar	61 685 612	51 246 459	83,08	10 439 153
Gotlands	14122 706	11 252 103	79,63	2 870 603
Blekinge	39 723 714	28 264 323	71,15	11 459 391
Kristianstads	66 069 654	52 330 682	79,21	13 738 972
Malmöhus	189 877 974	142 348 331	74,96	47 529 643
Hallands	60 539 359	48 660 650	80,38	11 878 709
Göteborgs och Bohus	215 934 107	139142 262	64,44	76 791 845
Älvsborgs	101 399 516	78 736 801	77,65	22 662 715
Skaraborgs	63 970 790	52 748 286	82,46	11 222 504
Värmlands	74 393 264	53 881 584	72,43	20 511 680
örebro	67 520 020	49 847 480	73,83	17 672 540
Västmanlands	53 700 216	39 418 229	73,40	14 281 987
Kopparbergs	65 159 917	49 742 545	76,34	15 417 372
Gävleborgs	65 838 069	50 464 009	76,65	15 374 060
Västernorrlands	53 341 461	42 298 088	79,30	11 043 373
Jämtlands	32 781 326	26 288 459	80,19	6 492 867
Västerbottens	50 222 442	42 585 215	84,79	7 637 227
Norrbottens	50 179 758	38 532 863	76,79	11 646 895
Hela riket	2 294 849 039	1 645 852 924	71,72	648 996 115

i den slutliga skatten minskat med en procent i jämförelse med 1972 års
taxering. Den ränta som med vissa begränsningar utgår på kvarstående
skatt uppgår till närmare 154 milj. kronor, vilket innebär en ökning
med 10 milj. kronor i förhållande till föregående års taxering.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1966—67 har t. o. m.
år 1972 84 procent levererats och 16 procent skrivits av. Vad som levererats
och skrivits av har vid denna beräkning ställts i relation till vad
som restförts efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet
är en från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet
är en enhet högre i förhållande till närmast föregående års Bskatt.
I 16 län uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1971—72 års restförda B-skatt har hittills 67 procent levererats av
det efter avkortning återstående beloppet. Inflytandeprocenten efter ett
års indrivning för ifrågavarande skatteslag är oförändrad i jämförelse
med närmast föregående år. Elva distrikt har uppnått leveranstal överstigande
90 procent, medan ytterligare trettiofyra distrikt redovisar leveranstal
överstigande 80 procent. En jämförelse av resultatet efter ett års
indrivning i fråga om B-skatt för hela riket visar alltifrån indrivningsåret
1958 en stigande skala med undantag av en viss nedgång åren närmast
efter förstatligandet. Resultatet för indrivningsåret 1966 var 56 procent
och hade för indrivningsåret 1971 stigit till 67 procent. Under det se -

nast förflutna året uppnåddes samma procenttal som för år 1971. I
tabell 3 återfinns en sammanställning av indrivningsresultatet i fråga om
B-skatt för uppbördsåren 1966-67—1971-72 (B 66—B 71).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1965 års taxering har 76
procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt är inflytandeprocenten oförändrad. Ett
län har uppnått ett resultat över 90 procent och tio ett resultat mellan
85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående skatten enligt 1970 års
taxering har vid 1972 års utgång hittills 53 procent levererats av det
efter avkortning återstående beloppet. I tre distrikt har mer än 80
procent flutit in.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick
1967 till 58 procent och hade för indrivningsåret 1971 minskat till 55
procent. För det senaste indrivningsåret har 53 procent uppnåtts.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1965—1970 års taxering (K 66—K 71).

Under år 1972 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 1 941 milj. kronor mot 1 835 milj. kronor under
närmast föregående år. Vid ingången av år 1972 utestod oredovisat ett
belopp av 1 705 milj. kronor. Vid årets utgång kvarstod oredovisade
1 925 milj. kronor. Under året avkortades 390 milj. kronor, inflöt 949
milj. kronor och avskrevs 382 milj. kronor. Under närmast föregående
år inflöt 856 milj. kronor och avskrevs 332 milj. kronor. Uttryckt i relativa
tal inflöt under år 1972 29,2 procent av vad som skolat indrivas;
detta innebär en försämring med 0,4 procent i jämförelse med år 1971.
Den högsta leveransprocent som uppnåtts i ett distrikt är 54,0 och den
lägsta 19,2. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6—8 framgår indrivningsresultatet under år 1972 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter enligt
lagen om allmän försäkring.

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1966-67 — 1971-72 (B66 —
B71) t. o. m. år 1972. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av
det kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

	B66	B67	B68	B69	B70	B71	B66	B67	B68	B69	B70 B71
t Efter 1 år							30	35	52
2 ”							44	49	64		—
3	—	—	—	—			56	59	69
4 •<	—	—	—				62	63	72
5 ”	—	—					65	66
6”	—						65
»» J »9	57	60	63	58	61	59	56	60	64	45	47 48
2 ”	73	75	75	71	68		73	75	78	58	57
3 „	79	81	80	77			80	80	82	64
4 »	82	84	82				82	83	84
5 ”	83	85					83	83
6”	83						84
1 ”	69	75	76	75	72	65	70	76	81	74	70 72
2 ”	80	85	85	85	80		84	86	88	85	79
3 „	85	89	88	89			89	91	91	89
4 ’<	86	91	89				91	92	92
5 ”	87	91					91	92
6”	87						91
j	82	81	82	84	83	87	83	87	86	87	84 86
2 ”	88	87	89	89	88		90	92	91	91	89
»» ^ **	91	91	91	91			92	94	93	93
4 >»	92	91	91				93	94	93
5 „	92	92					93	94
6 ”	92						93
»» \| »	72	75	78	79	79	80	76	79	81	81	81 79
2 ”	83	85	85	85	85		87	88	88	87	88
3 „	86	87	88	88			89	89	90	89
4	87	88	88				89	89	90
5 ”	87	88					89	89
6”	87						89
1 ”	67	71	81	80	80	80	64	72	84	83	79 79
2 ”	86	86	88	87	87		86	88	90	89	86
*> ^ ”	90	90	91	90			90	92	93	91
»» 4 **	91	91	92				91	92	94
5 ”	91	91					91	93
6”	91						91
1 ”	81	70	82	84	80	78	80	78	81	83	81 80
»* 2 **	89	88	89	89	86		90	89	89	89	88
’* 3	93	92	91	92			93	93	92	92
4 >•	94	93	92				94	94	93
5 ”	95	93					95	95
6 ”	95						95
1 ”	74	80	82	81	81	84	77	82	85	83	83 86
2 ”	83	87	87	87	86		88	88	90	89	88
3 „	87	90	90	90			90	90	92	91
4 ••	88	90	91				91	91	93
5 ”	89	91					91	91
6”	89						91

Stockholms kronofogdedistrikt -

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. B69 omfattar
leveransprocenttalen även Stockholms kronofogdedistrikt.

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

	B66	B67	B68	B69	B70	B71	B66	B67	B68	B69	B70	B7
Efter 1 år	89	86	92	88	87	83	92	87	92	89	88	86
2 ”	93	94	95	93	93		94	95	94	94	92
3 ”	95	96	96	94			96	96	96	95
4 >’	95	96	97				96	96	96
5 ”	96	96					96	96
6 ”	96						96
1 ”	57	65	61	68	60	63	58	66	67	59	68	67
2	78	78	74	83	77		83	81	79	79	75
3 ”	83	82	85	87			87	86	84	83
4 ”	85	86	86				89	87	85
5 „	88	87					89	88
6 ”	88						89
1 ”	65	77	79	79	79	81	69	78	81	82	81	80
2 ”	84	85	84	85	83		86	85	87	87	85
3 ”	88	87	87	87			89	88	89	88
>• 4 »	91	89	88				90	89	89
5	91	89					90	89
6”	91						90
j „	49	55	61	55	53	53	51	56	73	54	51	50
2 „	72	72	76	69	69		76	76	85	71	71
»» ^ ”	78	78	79	74			82	81	88	77
*» 4 ”	79	79	81				83	82	89
” 5 *’	80	80					84	83
6 ”	80						84
1 ”	72	77	75	73	79	85	69	76	82	78	77	75
** 2	85	87	86	86	86		84	87	89	85	85
3 ”	89	90	91	89			88	91	92	88
4”	90	92	92				89	92	93
5 »	91	92					90	93
6 ”	91						90
j „	41	43	44	50	57	58	39	41	49	47	57	57
2 ”	63	64	63	63	64		65	66	71	67	65
3 ”	71	73	71	69			73	74	76	72
4 »	74	76	73				75	75	78
5 ”	76	76					76	76
6 ”	76						76
1 ”	79	85	86	83	83	83	78	84	88	83	83	83
” 2 **	88	90	90	87	87		89	90	91	88	88
>» ^ ”	90	92	91	89			90	91	92	90
4 «	91	92	92				91	91	93
5 „	91	92					91	92
6 ”	91						91
j „	71	83	87	89	87	87	70	83	89	90	88	90
2 ”	89	91	92	93	91		90	92	94	94	92
3 ”	92	93	94	94			93	95	95	95
» ^»	93	94	94				94	96	96
5 ”	94	94					94	96
6”	94						94
>» \| »»	75	81	81	81	80	81	69	77	74	77	76	76
»» ^ *•	90	92	90	89	88		88	90	88	86	85
3	93	94	92	92			92	93	91	89

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

	B66	B67	B68	B69	B70	B71	B66	B67	B68	B69	B70	B71
Efter 4 ”	94	95	93				92	94	92
5 ”	94	95					93	94
6 ”	94						93
1 ”	72	77	82	83	84	84	74	76	86	84	84	85
2 ”	81	85	88	88	88		85	87	91	90	89
3 „	86	88	90	91			89	90	93	91
4 »	87	89	92				90	91	93
5 ”	88	90					90	91
6 ”	88						90
j „	65	73	77	78	77	76	65	73	80	77	75	75
2 „	81	82	85	83	82		81	83	87	83	81
3 ”	85	86	87	86			87	88	89	85
” 4 ”	87	88	88				88	89	89
5 ”	88	89					88	90
6 ”	88						88
j „	71	75	74	81	83	84	63	70	76	79	82	84
2 ”	84	86	82	87	88		79	83	86	88	88
3 ”	88	90	88	90			86	88	90	90
4 >•	90	91	89				88	89	91
5 „	91	92					89	90
6 ”	91						89
j „	70	77	85	84	84	81	68	75	86	85	84	85
2 ”	81	87	90	90	89		81	86	92	91	90
3 ”	88	90	93	92			87	90	94	93
4 »	90	91	93				89	91	95
5 ”	90	92					89	91
6 ”	90						89
1 ”	69	74	73	81	80	76	70	76	85	81	79	77
2 ”	79	85	81	86	88		87	87	91	87	87
3 ”	82	88	83	89			90	90	93	90
** 4 ”	83	89	87				91	91	94
5 ”	84	90					91	91
6 ”	86						91
j „	86	90	92	91	89	89	83	90	92	90	87	87
” 2 ”	93	94	95	94	93		92	94	95	93	92
3 „	95	95	96	95			94	95	96	94
” 4 *>	96	96	96				95	96	96
5 ”	96	96					95	96
6 ”	96						95
1 ”	82	84	86	87	88	88	83	83	90	88	89	90
2”	91	91	93	94	94		91	92	96	95	95
3 ”	93	95	95	95			93	95	97	97
>» 4 >>	94	95	96				94	96	97
5 ”	95	96					95	96
6 ”	95						95
j „	82	79	84	82	82	85	81	78	89	84	86	87
” 2 **	90	89	92	90	90		90	89	95	92	93
3 „	93	91	94	93			93	92	96	95
’> 4 ”	94	92	95				94	93	96
5 ”	95	93					95	93
6 ”	95						95

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Län		Guldna poster i % av rest-förda efter avdrag för avkortade	Levererat belopp i % av restfört efter avdrag för avkortat
B66 B67 B68 B69 B70 B71	B66	B67	B68	B69	B70	B71
Hela riket	Efter 1 år		58	62	71	66	67	67
	2 ”		75	76	81	77	76
	** ^ ”	— — — —	80	81	85	81
	99 4 >*	_ _ _	83	83	86
	99 ^ »»	— —	84	84
	6 ”	—	84

4 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1965 — 1970 års taxeringar (K66—K71)
vid utgången av respektive första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten
förfallit till betalning.

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

	K66	K67	K68	K69	K70	K71	K66	K67	K68	K69	K70	K71
Efter 1 år							34	29	38
2 ,.							44	41	48	—	—
»» 3 ”	—	—	—	—			52	49	53	—
4 -	—	—	—				58	54	56
5 ”	—	—					61	56
6 ”	—						62
1 ”	64	66	67	64	67	65	56	56	56	43	41	40
2 ”	71	72	73	71	74		68	67	66	51	49
3 ”	75	75	76	74			73	71	71	56
„ ^,,	77	77	78				76	74	73
5 ”	77	77					77	75
6 ”	78						77
j „	72	71	60	71	71	73	57	63	65	65	61	64
»» ^ ”	80	77	68	78	79		67	72	72	73	69
3 ”	81	79	70	81			70	78	76	77
4 »	81	81	71				72	80	79
5 ”	82	81					72	81
6 ”	82						73
1 ”	73	74	73	75	76	75	75	77	74	71	69	67
2”	77	77	77	79	80		81	82	80	76	76
99 ^ »»	78	78	78	80			83	84	81	78
4 •*	79	79	78				84	85	82
5 ”	79	79					84	85
6”	79						84
>9 J 99	69	71	72	73	73	74	73	73	71	70	69	68
2 ”	75	75	76	77	78		80	79	77	75	74
*» 99	76	77	77	78			82	80	79	77
99 ^ »»	77	77	77				82	81	80
5 ”	77	78					83	81
6 ”	77						83
j „	68	68	70	70	71	71	67	67	61	66	67	62
99 ^ ”	76	74	75	77	77		77	75	69	74	75
3 ”	78	77	78	79			80	79	72	78
4 <>	79	78	79				82	81	74
5 ”	80	79					83	81
6 ”	80						83
1 ”	78	82	74	77	76	74	78	70	72	71	65	65
” 2 **	83	82	78	81	80		84	79	78	76	72
3 ”	85	84	79	83			87	82	81	79
4 -	86	85	81				88	83	82
5 ”	87	85					89	83
6 ”	87						89
1 ”	72	72	72	75	76	78	76	74	73	71	73	74
99 2 *’	77	76	76	80	81		83	80	78	77	79
3 ”	79	78	77	82			85	83	80	79
4 ’•	80	79	78				86	83	82
5 ”	80	79					86	84
6 ”	80						86

Stockholms kronofogdedistrikt -

Stockholms1

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

1 I procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. K69 omfattar
leveransprocenttalen även Stockholms kronofogdedistrikt.

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

	K66	K67	K68	K69	K70	K71	K66	K67	K68	K69	K70	K7
Efter 1 år	84	81	85	85	83	85	86	85	86	80	79	79
2 ”	87	87	89	89	87		89	90	90	84	84
3 ”	89	89	90	90			91	92	91	86
4 ”	90	90	91				91	92	92
5 ”	90	90					92	92
6 ”	90						92
1 ”	72	74	73	71	72	71	71	64	68	63	64	58
»1 ^ **	81	80	80	78	83		81	75	76	71	72
3 ”	83	83	82	83			83	78	79	74
4 »•	84	85	83				85	80	80
5	85	86					86	80
6 ”	85						86
j „	76	79	79	78	76	75	71	72	71	70	69	69
2 ”	83	84	83	81	80		80	80	76	76	75
3 ”	85	85	85	84			84	82	79	79
» 4»	86	86	85				85	83	80
5 ”	87	86					86	83
6”	87						86
j „	57	61	63	61	60	61	58	58	60	54	52	49
2 ”	66	67	69	68	67		69	69	69	63	61
3 „	69	70	72	71			73	73	72	66
4 »	70	70	72				74	74	73
5 ”	71	71					75	75
6 ”	71						75
j „	76	77	80	76	82	82	71	71	72	68	66	68
H 2 ”	81	82	84	84	88		80	80	79	77	77
3 ”	85	84	85	87			83	82	83	81
4 »	86	85	86				85	84	85
5 ”	87	86					86	84
6 ”	87						86
1 ”	51	53	54	56	55	54	46	47	45	43	41	39
» 2 ”	61	62	63	63	62		60	59	56	52	49
»* ^ **	65	67	67	67			65	63	60	56
99 4 »*	68	69	68				67	65	62
5 ”	69	70					68	67
6”	70						69
j „	73	73	73	75	76	76	73	73	73	71	71	69
2 ”	79	77	77	79	80		80	78	78	77	76
»» ^ **	81	79	79	81			82	81	80	78
** 4»»	81	79	79				82	81	81
5 ”	81	79					83	82
6”	81						83
I ”	78	77	79	80	81	79	76	79	79	78	78	74
»* 2 ’*	86	83	82	83	85		84	85	85	82	82
3 ”	88	85	84	85			87	88	87	84
»’ 4 >>	88	85	85				88	89	88
5 ”	89	86					88	89
6”	89						88
j „	75	75	75	76	76	76	74	73	71	69	67	65
»» 2 **	80	80	79	81	81		82	80	77	76	73
»» 3 ”	81	81	81	83			84	83	81	78

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Län

Guldna poster i % av rest förda

efter avdrag för

avkortade

Levererat belopp i % av

restfört efter avdrag för

avkortat

K66 K67 K68 K69 K70 K71 K66 K67 K68 K69 K70 K71

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Efter 4 år	82	82	81				85	84	82
5 ”	82	82					86	84
6 ”	82						86
j „	68	71	73	75	76	76	66	70	72	74	71
»» 2	75	76	76	79	80		74	77	77	79	78
3 ”	77	77	78	81			77	80	79	82
” 4 >»	77	78	78				78	80	80
5 ”	77	78					78	81
6 ”	77						78
j „	68	69	70	71	72	70	65	64	67	64	63
2 ”	74	76	75	76	76		74	73	74	72	69
3 „	77	78	77	78			78	76	77	75
>» ^»	79	79	77				79	77	78
5 ”	79	80					80	78
6 ”	79						80
I ”	70	72	75	77	78	78	65	65	70	70	71
2 ”	77	78	80	82	82		77	77	79	78	77
3 ”	80	81	81	84			82	82	82	81
4 »•	81	81	82				85	83	84
5 ”	82	82					86	84
6”	82						86
j „	66	67	71	75	76	75	65	66	69	71	69
99 2 ”	72	74	76	79	80		75	75	77	78	75
3 ”	77	77	78	81			80	79	79	81
4 ”	77	77	79				82	81	81
5 ”	78	78					82	82
6 ”	78						82
j „	72	72	74	76	73	73	69	68	71	68	66
2 ”	78	77	79	80	79		78	78	78	74	73
3 ”	80	79	81	80			82	81	80	77
4 ”	80	79	81				83	82	82
5 ”	80	80					83	83
6 ”	80						84
j „	84	84	86	85	85	84	80	80	78	75	71
2 ”	88	88	89	89	88		85	86	82	79	77
3 ”	90	89	90	91			87	89	84	81
4 -	90	90	90				88	89	85
5 ”	91	90					89	90
6 ”	91						89
1 ”	79	80	81	81	82	83	77	77	77	78	76
2 ”	84	84	85	86	86		84	85	83	83	82
3 ”	86	86	86	88			86	87	85	86
4 ’*	87	87	87				87	88	86
5 ”	87	88					87	88
6 ”	87						87
j „	66	71	71	73	75	73	68	71	72	71	71
2 ”	74	76	77	80	80		76	79	80	78	77
3 ”	77	79	79	82			80	82	82	82
” 4»»	78	80	80				83	83	83
5 ”	78	80					84	83
6 ”	78						84

Län

Guldna poster i % av restförda
efter avdrag för
avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

Hela riket

K66 K67 K68 K69 K70 K71	K66	K67	K68	K69	K70 K71
Efter lår — — — — — —	58	56	57	56	55 53
»» ^ ”	68	66	66	64	63
M 3 »»	72	71	70	67
4 ” — - -	75	73	72
5 ” —	76	74
6 ” -	76

Tabell 5. Restindrivningen under år 1972.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	41 364 772 24 271 979 30 613 845 20 570 488 9 386 701 41 470 164 33 546 848 412 815 724 23 210 790	51 100 729 30 949 605 31 055 282 24 985 877 10 989 839 39 687 402 41 548 979 401 680 732 27 216 925	10 415 581 6 583 878 5 402 816 4 960 572 2 185 862 7 172 583 8 135 433 110 794 287 5 147 769	82 049 920 48 637 706 56 266 311 40 595 793 18 190 678 73 984 983 66 960 394 703 702 169 45 279 946
Uppsala län Uppsala	31 177 858	39 082 694	7 866 595	62 393 957
Södermanlands län Eskilstuna Katrineholm Nyköping	13 845 773 6 732 692 7 364 897	21 558 672 10 300 239 12 174 749	2 775 464 1 836 892 2 740 816	32 628 981 15 196 039 16 798 830
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	12 171 923 9 709 106 16 894 153	18 383 534 15 262 037 26 657 396	3 774 033 2 139 904 4 067 331	26 781 424 22 831 239 39 484 218
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	21 578 640 19 804 035 9 670 119	18 229 253 21 109 496 12 973 446	4 232 134 3 869 742 2 265 613	35 575 759 37 043 789 20 377 952
Kronobergs län Växjö	26 718 635	26 947 042	5 455 553	48 210 124
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	12 321 575 9 036 371 9 701 146	18 088 175 9 893 276 12 301 509	3 118 309 1 423 041 1 462 462	27 291 441 17 506 606 20 540 193
Gotlands län Visby	6 080 423	10 408 400	1 337 570	15 151 253
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	11 436 122 13 546 936	15 402 633 14 598 845	1 679 194 3 095 377	25 159 561 25 050 404
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	11 660 666 23 871 932 11 599 813	13 640 464 24 645 075 16 878 931	3 268 911 3 635 793 2410811	22 032 219 44 881 214 26 067 933
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	7 140 873 40 268 694 7 468 925 17 221 210 118 114879 7 800 611 6 977 977	8 664 299 34 242 450 11 830 094 15 834 609 83 949 230 7 892 635 9 735 684	1 626 157 7 009 900 1 671 519 2 635 278 22 453 097 2 067 549 1 993 593	14 179 015 67 501 244 17 627 500 30 420 541 179 611 012 13 625 697 14 720 068

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

6 597 123

3 331 788
5 133 587

4 099 594
1 211 720

5 539 766
5 505 771

118067 117

7 192 785

8,0

6,8

9.1
10,1

6,7

7,5

8.2
16,8
15,9

22 134 984
9 822 866
9 351 411
9 266 478
6 872 251
17 843 131
13 480 264
134 966 489
11 524 635

27.0
20,2
16,6
22,8
37,8

24.1

20.1
19,2
25,4

53 317 812
35 483 051
41 781 313
27 229 720
10 106 706
50 602 084
47 974 358
450 668 561
26 562 525

65.0

73.0

74.3

67.1
55,5

68.4

71.7
64,0

58.7

5 739 675

9,2

22 524 112

36,1

34 130 170

54,7

3 677 905
2 051 991
1 882 706

11,3

13,5

11,2

10 967 954
6 215 995
8 596 467

33,6

40,9

51,2

17 983 122
6 928 052
6 319 657

55,1

45.6

37.6

3 634 886
2 125 642

4 017 853

13,6

9,3

10,2

11 031 784
9 200 398
15 879 246

41.2

40.3
40,2

12 114 754
11 505 199
19 587 117

45,2

50,4

49,6

5 391 768
3 548 406
2 091 845

15.2
9,6

10.3

12 454 682
9 746 434
7 843 567

35,0

26,3

38,5

17 729 308
23 748 947
10 442 539

49,8

64.1

51.2

3 395 372

11,2

17 661 843

36,6

25 152 909

52,2

2 751 866

3 030 189
1 562 762

10,1

17,3

7,6

12 212 561
6 041 697
8 296 869

44,7

34,5

40,4

12 327 014
8 434 719
10 680 560

45.2

48.2
52,0

775 637

5,1

6 219 163

41,1

8 156 450

53,8

2 852 191
2 857 552

11.3

11.4

7 897 602

8 240 260

31,4

32,9

14 409 767
13 952 588

57,3

55,7

1 628 067
7 239 648
1 929 575

7.4
16,1

7.4

8 391 371
14 886 424
11 105 346

38.1

33.2
42,6

12 012 781
22 755 142

13 033 011

54,5

50,7

50,0

1 163 920
7 400 760

1 752 550
3 069 309

22 925 192

2 488 884
1 131 193

8,2

11,0

9,9

10,1

12,8

18,3

7,7

6 206 867
18 156 125

5 387 918
9 054 807

47 750 248
3 638 160

6 014 226

43.8

26.9

30.6
29,8

26.6

26.7

40.8

6 808 228
41 944 357
10 487 032
18 296 425
108 935 572
7 498 652
7 574 648

48.0

62.1

59.5
60,1

60.6
55,0
51,5

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	13 248 881 15 317 042	16 829 635 21 114 813	3 028 295 3 658 855	27 050 221 32 773 000
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	186 084 590 15 040 197	195 556 808 20 615 849	39 125 815 2 940 083	342 515 583 32 715 963
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	6 410 789 29 591 644 6 515 737 7 974 054	11 981 866 36 316 157 11 850 528 12 963 946	1 949 147 7915 516 2 092 724 2 366 111	16 443 508 57 992 285 16 273 541 18 571 889
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	5 442 205 9 803 787 7 298 915 8 320 872	9 616 932 14 658 349 9 143 676 12 538 434	1 049 594 1 824 382 960 621 1 851 920	14 009 543 22 637 754 15 481 970 19 007 386
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	7 089 937 17 512 443 7 434 697 3 900 459	12 804 413 24 741 933 9 530 054 7 708 559	1 534 313 4 089 228 1 339 467 1 108 092	18 360 037 38 165 148 15 625 284 10 500 926
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	4 983 226 3 634 630 4 465 006 10 795 541	8 591 255 7 558 967 9 515 020 21 081 374	1 419 603 1 835 408 1 687 758 3 167 360	12 154 878 9 358 189 12 292 268 28 709 555
Västmanlands län Köping Västerås	9 433 200 32 840 072	10 914 437 38 641 729	1 830 916 5 845 941	18 516 721 65 635 860
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	6 059 899 6 485 102 8 463 101 3 164 281 6 830 264	6 071 630 8 508 385 10 388 753 5 493 466 9 203 355	1 062 869 1 341 101 1 536 846 880 252 1 690 606	11 068 660 13 652 386 17 315 008 7 777 495 14 343 013
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	14 293 281 4 518 500 5 672 275 7 055 503	20 130 913 11 672 355 8 811 517 10 746 334	2 358 584 1 296 494 761 456 1 892 402	32 065 610 14 894 361 13 722 336 15 909 435
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	5 181 145 5 380 038 16 818 719 4 999 327	7 609 113 5 284 916 19 723 080 6 280 674	958 521 797 814 3 526 473 1 074 101	11 831 737 9 867 140 33 015 326 10 205 900
Jämtlands län östersund	12 506 182	23 453 025	3 838 361	32 120 846
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	6 562 814 6 234 282 13 210 380	7 271 993 9 105 520 15 270 236	1 054 769 1 491 850 2 297 584	12 780 038 13 847 952 26 183 032

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

1711110 6,3

3 270 882 10,0

32 624 739 9,5

1 292 906 4,0

1 900 256 11,5

8 722 910 15,0

1 348 811 8,3

1 180 438 6,4

1 232 706 8,8

1 919 031 8,5

1 088 748 7,0

1 564 072 8,2

946 745 5,2

4 798 913 12,6

1 265 203 8,1

538 077 5,1

1 243 257 10,2

1 586 637 17,0

1 386 214 11,3

3 329 587 11,6

2 668 199 14,4

9 192 540 14,0

1 462 734 13,2

1 653 234 12,1

1 627 440 9,4

748 710 9,6

1 115 343 7,8

3 566 935 11,1

2 132415 14,3

1 193 383 8,7

2 222 849 14,0

851 951 7,2

734 385 7,4

4 455 042 13,5

784 440 7,7

2 822 458 8,8

1 222 515 9,6

1 042 324 7,5

2 721 011 10,4

10 650 828 39,4

12 099 568 36,9

66 574 197 19,4

12 175 191 37,2

7 444 842 45,3

18 648 010 32,2

7 202 648 44,3

8 344 226 44,9

5 117 959 36,5

8 956 670 39,6

5 477 210 35,4

8 555 199 45,0

6 413 172 34,9

11 909 214 31,2

5 635 405 36,1

5 673 865 54,0

5 918 548 48,7

4 100 086 43,8

5 973 983 48,6

12 691 982 44,2

7 017 840 37,9

21 408 131 32,6

4 173 148 37,7

5 968 767 43,7

6 771 652 39,1

3 502 106 45,0

6 205 593 43,3

11 528 240 36,0

7 659 616 51,4

4 317 456 31,5

6 950 501 43,7

5 950 214 50,3

3 661 211 37,1

12 039 359 36,5

4 422 809 43,3

15 067 910 46,9

4 945 382 38,7

5 877 232 42,5

9 342 147 35,7

14 688 282 54,3

17 402 550 53,1

243 316 646 71,1

19 247 866 58,8

7 098 409 43,2

30 621 364 52,8

7 722 081 47,4

9 047 225 48,7

7 658 876 54,7

11 762 051 51,9

8 916 013 57,6

8 888 113 46,8

11 000 120 59,9

21 457 021 56,2

8 724 676 55,8

4 288 984 40,9

4 993 072 41,1

3 671 466 39,2

4 932 071 40,1

12 687 986 44,2

8 830 681 47,7

35 035 187 53,4

5 432 777 49,1

6 030 384 44,2

8 915 915 51,5

3 526 679 45,4

7 022 076 48,9

16 970 434 52,9

5 102 328 34,3

8 211 497 59,8

6 736 084 42,3

5 029 572 42,5

5 471 542 55,5

16 520 924 50,0

4 998 649 49,0

14 230 477 44,3

6 612 140 51,7

6 928 395 50,0

14 119 873 53,9

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 5 045 995 6 254 605 1 229 789 10 070 811

Gällivare 5 696 013 5 910 467 827 197 10 779 283

Haparanda 7 031 021 8 932 488 1 439 160 14 524 349

Kiruna 3 374 297 4 812 259 687 000 7 499 556

Luleå 6 539 258 8 973 618 1 603 047 13 909 829

Piteå 4 015 864 7 026 733 791 802 10 250 795

Hela riket 1 705 442 760 1 941 110 406 389 770 646 3 256 782 520

Avskrivet	°/ /O	Levererat	%	Utestående 31 december	V / O
1 257 779	12,5	3 730 172	37,0	5 082 859	50,5
881 200	8,2	3 123 685	29,0	6 774 398	62,8
924 308	6,4	5 714 752	39,3	7 885 288	54,3
721 476	9,6	3 146 754	42,0	3 631 325	48,4
1 173 867	8,4	5 599 015	40,3	7 136 946	51,3
808 506	7,9	4 822 984	47,0	4 619 304	45,1
381 732 881	11,7	949 394 114	29,2	1 925 655 456	59,1

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1972.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län
Danderyd	2 507 908	3 700 280	50 763	6 157 425
Handen	2 078 442	1 525 650	48 196	3 555 896
Huddinge	3 156 918	2 889 393	52 936	5 993 375
Nacka	1 054 865	2 008 690	14 454	3 049 101
Norrtälje	689 794	355 647	33	1 045 408
Sollentuna	6 390 585	2 898 241	49 966	9 238 860
Solna	3 258 824	3 824 791	40 446	7 043 169
Stockholm	54 187 830	33 868 071	270 863	87 785 038
Södertälje	4 125 174	2 726 794	13 188	6 838 780
Uppsala län
Uppsala	3 746 437	2 538 261	41 762	6 242 936
Södermanlands län
Eskilstuna	1 776 250	1 642 180	49 280	3 369 150
Katrineholm	1 124 817	806 457	7 835	1 923 439
Nyköping	881 244	838 926	12 994	1 707 176
Östergötlands län
Linköping	1 824 269	1 191 930	35 195	2 981 004
Motala	1 806 393	1 845 374	31 586	3 620 181
Norrköping	2 739 322	1 852 337	32 541	4 559 118
Jönköpings län
Eksjö	3 741 161	1 274 826	4 559	5 011 428
Jönköping	2 921 855	1 583 025	13 444	4 491 436
Värnamo	1 790 038	980 942	1 869	2 769 lil
Kronobergs län
Växjö	5 293 042	2 205 006	166 034	7 332 014
Kalmar län
Kalmar	2 109 673	1 728 984	40 615	3 798 042
Oskarshamn	1 924 709	1 370 997	68 lil	3 227 595
Västervik	2 086 633	1 335 009	31 847	3 389 795
Gotlands län
Visby	1 016 635	1 448 809	15 096	2 450 348
Blekinge län
Karlshamn	902 632	2 386 860	398	3 289 094
Karlskrona	1 402 013	1 238 446	7 333	2 633 126
Kristianstads län
Hässleholm	1 269 544	1 643 818	8 738	2 904 624
Kristianstad	4 875 743	3 018 258	56 741	7 837 260
Ängelholm	2 272 890	2 241 323	155 450	4 358 763
Malmöhus län
Eslöv	829 977	515 770	2 831	1 342 916
Helsingborg	2 361 852	1 577 954	20 551	3 919 255
Landskrona	1 429 065	727 301	12 248	2144 118
Lund	2 395 693	905 852	2 021	3 299 524
Malmö	11 671 740	6 267 811	24 747	17 914 804
Trelleborg	1 694 786	755 645	2517	2 447 914
Ystad	1 270 680	821 831	—	2 092 511
Hallands län
Halmstad	1 849 171	1 068 740	11 564	2 906 347
Varberg	2 312 061	1 685 369	18 152	3 979 278

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

451 060 7,3

351 986 9,9

387 248 6,5

337 162 11,1

68 552 6,5

797 662 8,6

308 255 4,4

14 750 274 16,8

1 895 350 27,7

1 126 501 18,1

722 680 21,4

346 999 18,0

253 326 14,8

842 156 28,2

566 011 15,6

470 893 10,3

1 299 809 26,0

958 793 21,3

661 421 23,9

1 469 592 20,1

320 936 8,4

930 473 28,8

305 457 9,0

176 138 7,2

223 319 6,8

282 487 10,7

246 502 8,5

2 594 031 33,1

417 633 9,6

271 358 20,2

407 498 10,4

500 277 23,3

482 706 14,6

2 378 317 13,3

645 974 26,4

267 915 12,8

80 934 2,8

303 435 7.6

2 238 307 36,4

657 070 18,5

1 695 698 28,3

838 167 27,5

329 082 31,5

2 404 780 26,0

1 366 403 19,4

15 874 255 18,1

1 639 177 24,0

1 381 171 22,1

612 812 18,2

393 770 20,5

637 108 37,3

947 229 31,8

1 021 171 28,2

1 117 814 24,5

998 837 19,9

622 197 13,9

764 225 27,6

1 835 251 25,0

967 536 25,5

624 642 19,4

866 703 25,6

739 749 30,2

1 237 489 37,6

578 555 22,0

837 674 28,8

1 689 426 21,6

1 494 841 34,3

465 628 34,7

1 509 334 38,5

352 851 16,5

883 837 26,8

3 905 968 21,8

384 504 15,7

615 397 29,4

996 724 34,3

931 248 23.4

3 468 057 56,3

2 546 841 71,6

3 910 427 65,2

1 873 772 61,4

647 772 62,0

6 036 417 65,4

5 368 510 76,2

57 160 507 65,1

3 304 252 48,3

3 735 265 59,8

2 033 659 60,4

1 182 669 61,5

816 740 47,9

1 191 618 40,0

2 032 999 56,2

2 970 410 65,2

2 712 782 54,1

2 910 445 64,8

1 343 464 48,5

4 027 170 54,9

2 509 569 66,1

1 672 479 51,8

2 217 634 65,4

1 534 460 62,6

1 828 285 55,6

1 772 084 67,3

1 820 448 62,7

3 553 803 45,3

2 446 288 56,1

605 930 45,1

2 002 423 51,1

1 290 989 60,2

1 932 980 58,6

11 630 518 64,9

1 417 436 57,9

1 209 199 57,8

1 828 688 62,9

2 744 593 69.0

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	19 903 633 2 472 076	18 522 122 1 292 230	497 994 114	37 927 761 3 764 192
Alvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1 334 089 4 865 270 1 365 796 1 495 646	647 399 3 591 620 1 391 254 1 161 044	4 856 34 550 92 747 130 197	1 976 632 8 422 340 2 664 303 2 526 493
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	1 313 836 1 793 558 2 668 069 1 361 861	982 881 1 080 442 663 131 1 242 068	2 071 11 851 8 972 28 225	2 294 646 2 862 149 3 322 228 2 575 704
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	682 775 1 853 742 1 082 670 406 149	671 914 1 805 976 478 530 734 630	31 391 5 915 6 407	1 354 689 3 628 327 1 555 285 1 134 372
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	729 707 248 698 723 794 1 402 595	1 298 580 433 895 1 169 265 2 104 833	10 817 12 724 2 722 21 279	2 017 470 669 869 1 890 337 3 486 149
Västmanlands län Köping Västerås	1 398 789 5 533 745	1 001 226 4 352 751	326 659	2 400 015 9 559 837
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	1 189 405 672 563 1 285 997 232 551 802 772	580 224 623 432 1 038 052 368 954 741 443	14 827 24 026 7 777	1 754 802 1 271 969 2 324 049 601 505 1 536 438
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	2 875 200 506 216 586 346 681 779	2 121 677 771 865 768 716 496 848	4 438 11 224 8 192 1 767	4 992 439 1 266 857 1 346 870 1 176 860
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	1 426 281 1 025 940 1 600 807 436 521	644 107 374 388 1 341 236 357 867	7 240 18 262 7 579	2 063 148 1 400 328 2 923 781 786 809
Jämtlands län östersund	1 881 455	3 057 407	17 710	4 921 152
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	854 010 895 281 3 644 083	614 559 684 304 820 856	5 074 34 597 79 371	1 463 495 1 544 988 4 385 568

Avskrivet % Levererat % Utestående /

31 december

5 058 004 13,3

161 412 4,3

444 700 22,5

2 434 982 28,9

97 982 3,7

325 636 12,9

322 069 14,0

398 500 13,9

108 575 3,3

320 225 12,4

186 860 13,8

887 602 24,5

184 529 11,9

140 011 12,3

230 714 11,4

156 588 23,4

205 783 10,9

574 703 16,5

204 479 8,5

2 079 234 21,7

375 913 21,4

287 237 22,6

391 214 16,8

60 363 10,0

154 300 10,0

1 066 610 21,4

239 636 18,9

192 905 14,3

358 263 30,5

214 120 10,4

108 696 7,8

946 226 32,4

95 418 12,1

410 905 8,3

186 421 12,7

122 815 8,0

698 761 15,9

8 742 237 23,1

1 099 581 29,2

402 178 20,3

1 674 051 19,9

984 082 36,9

713 185 28,2

342 881 15,0

689 866 24,1

401 045 12,1

1 108 537 43,1

557 912 41,2

910 267 25,1

583 542 37,5

549 536 48,5

903 495 44,8

332 840 49,7

943 185 49,9

1 259 007 36,1

926 815 38,6

2 837 195 29,7

522 180 29,8

444 010 34,9

856 220 36,9

264 179 43,9

542 146 35,3

1 396 860 28,0

534 340 42,2

248 773 18,5

567 530 48,2

467 301 22,6

205 514 14,7

862 034 29,5

321 489 40,9

1 681 680 34,2

300 828 20,6

443 954 28,7

646 331 14,8

24 127 519 63,6

2 503 199 66,5

1 129 753 57,2

4 313 306 51,2

1 582 236 59,4

1 487 672 58,9

1 629 696 71,0

1 773 782 62,0

2 812 607 84,6

1 146 941 44,5

609 916 45,0

1 830 457 50,4

787 213 50,6

444 824 39,2

883 260 43,8

180 440 26,9

741 369 39,2

1 652 439 47,4

1 268 721 52,9

4 643 407 48,6

856 707 48,8

540 721 42,5

1 076 615 46,3

276 963 46,1

839 991 54,7

2 528 969 50,6

492 880 38,9

905 192 67,2

251 067 21,3

1 381 726 67,0

1 086 118 77,5

1 115 520 38,1

369 902 47,0

2 828 566 57,5

976 245 66,7

978 218 63,3

3 040 475 69,3

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 897 205 552 640 2 164 1 447 681

Gällivare 942 864 537 614 9 052 1 471 426

Haparanda 960 409 1 121 723 - 2 082 132

Kiruna 421 382 391 760 2 151 810 991

Luleå 741 104 890 501 - 1 631 605

Piteå 592 969 700 615 1 350 1 292 234

Hela riket 226 560 303 165 522 177 2 903 196 389 179 284

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
339 679	23,4	336 794	23,3	771 207	53,3
115 706	7,9	398 599	27,1	957 121	65,0
81 560	3,9	794 571	38,2	1 205 999	57,9
167 031	20,6	301 280	37,1	342 680	42,3
84 791	5,2	627 157	38,4	919 657	56,4
153 831	11,9	449 636	34,8	688 766	53,3
60 276 109	15,5	95 631 473	24,6	233 271 644	59,9

5 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

Tabell 7. Indrivningen av mervärdeskatt under år 1972.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län
Danderyd	4 730 048
Handen	2 757 977
Huddinge	3 292 809
Nacka	1 780 468
Norrtälje	1 922 774
Sollentuna	4 174 683
Solna	4 914 109
Stockholm	43 892 411
Södertälje	2 407 879
Uppsala län
Uppsala	3 751 793
Södermanlands län
Eskilstuna	1 698 879
Katrineholm	1 042 088
Nyköping	1 096 466
Östergötlands län
Linköping	1 688 941
Motala	2 062 129
Norrköping	2 583 961
Jönköpings län
Eksjö	2 916 739
Jönköping	3 320 832
Värnamo	2 137 285
Kronobergs län
Växjö	4 228 568
Kalmar län
Kalmar	2 333 510
Oskarshamn	1 263 997
Västervik	1 395 681
Gotlands län
Visby	1 011 577
Blekinge län
Karlshamn	1 696 648
Karlskrona	1 687 238
Kristianstads län
Hässleholm	1 235 322
Kristianstad	3 034 403
Ängelholm	1 994 813
Malmöhus län
Eslöv	998 857
Helsingborg	4 249 790
Landskrona	1 445 143
Lund	2 152 952
Malmö	11 059 970
Trelleborg	1 286 152
Ystad	1 174 951

6 126 921 5 229 676 5 947 495 3 728 438 2 030 828 7 330 791 8 685 517 63 357 981 5 862 724	1 781 487 874 004 977 093 749 456 844 047 777 091 1 172 717 14 351 347 955 081	9 075 482 7 113 649 8 263 211 4 759 450 3 109 555 10 728 383 12 426 909 92 899 045 7 315 522
6 993 213	1 663 248	9 081 758
2 983 735 1 602 606 2 147 416	392 932 301 734 382 131	4 289 682 2 342 960 2 861 751
2 928 351 3 192 082 3 913 087	464 326 397 761 408 655	4 152 966 4 856 450 6 088 393
3 511 279 3 439 431 2 479 797	981 207 513 588 505 470	5 446 811 6 246 675 4 lil 612
5 515 160	1 363 175	8 380 553
2 607 307 1 562 437 2 136 545	288 369 122 250 204 964	4 652 448 2 704 184 3 327 262
1 624 830	115 896	2 520 511
2 588 665 2 232 200	413 503 496 272	3 871 810 3 423 166
1 849 326 3 408 076 2 455 331	246 243 518 141 377 361	2 838 405 5 924 338 4 072 783
1 503 753 4 831 933 2 512 555 2 095 874 11 040 965 964 907 2 092 071	308 268 936 796 238 582 632 963 2 302 771 217 581 436 973	2 194 342 8 144 927 3 719 116 3 615 863 19 798 164 2 033 478 2 830 049

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

880 382 9,7

281 373 4,0

515 815 6,2

346 611 7,3

326 673 10,5

487 527 4,5

532 908 4,3

15 243 538 16,4

645 779 8,8

570 381 6,3

301 270 7,0

321 121 13,7

215 495 7,5

247 113 6,0

245 671 5,1

451 554 7,4

581 507 10,7

424 207 6,8

547 481 13,3

552 605 6,6

437 175 9,4

443 591 16,4

150 305 4,5

53 072 2,1

337 230 8,7

499 701 14,6

303 297 10,7

885 468 14,9

228 994 5,6

195 246 8,9

426 874 5,3

458 345 12,3

249 885 6,9

2 983 660 15,1

693 075 34,1

128 968 4,5

1 154 813 12,7

935 604 13,1

789 925 9,6

516 700 10,8

810 735 26,1

1 739 025 16,2

1 461 386 11,8

12 569 882 13,5

1 265 816 17,3

3 644 771 40,1

1 842 953 43,0

973 903 41,6

1 678 077 58,7

1 849 185 44,5

1 807 383 37,2

2 103 752 34,6

1 911 439 35,1

1 342 544 21,5

1 118 835 27,2

3 565 525 42,5

2 064 412 44,4

874 295 32,3

1 250 442 37,6

860 370 34,1

944 432 24,4

889 314 26,0

1 069 811 37,7

2 102 130 35,5

1 488 762 36,6

968 453 44,1

1 639 324 20,1

789 526 21,2

632 797 17,5

2 964 654 15,0

305 634 15,0

842 141 29,8

7 040 286 77,6

5 896 671 82,9

6 957 471 84,2

3 896 138 81,9

1 972 146 63,4

8 501 830 79,3

10 432 615 83,9

65 085 621 70,1

5 403 926 73,9

4 866 606 53,6

2 145 459 50,0

1 047 936 44,7

968 178 33,8

2 056 667 49,5

2 803 397 57,7

3 533 087 58,0

2 953 863 54,2

4 479 923 71,7

2 445 294 59,5

4 262 422 50,9

2 150 860 46,2

1 386 298 51,3

1 926 514 57,9

1 607 067 63,8

2 590 147 66,9

2 034 150 59,4

1 465 297 51,6

2 936 740 49,6

2 355 027 57,8

1 030 643 47,0

6 078 728 74,6

2 471 244 66,5

2 733 180 75,6

13 849 849 69,9

1 034 768 50,9

1 858 939 65,7

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	2 130 964 2 382 738	2 724 842 2 847 498	447 078 594 791	4 408 728 4 635 445
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	13 550 526 1 097 706	26 205 362 2411 331	3 948 866 314 858	35 807 022 3 194 179
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1 211 140 5 324 300 815 643 2 040 071	1 883 665 5 083 340 2 162 447 2 380 404	460 223 1 141 568 380 874 615 533	2 634 582 9 266 072 2 597 216 3 804 942
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	965 029 1 546 371 1 146 854 1 357 241	2 306 149 2 512 451 1 390 159 2 582 326	120 455 206 267 136 014 197 710	3 150 723 3 852 555 2 400 999 3 741 857
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1 382 960 2 984 250 1 417 205 620 161	1 947 353 3 757 928 1 545 752 1 307 220	239 348 548 518 122 564 241 260	3 090 965 6 193 660 2 840 393 1 686 121
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	725 012 568 471 890 092 1 604 089	1 484 413 961 701 1 537 448 3 574 486	135 561 182 453 281 844 469 472	2 073 864 1 347 719 2 145 696 4 709 103
Västmanlands län Köping Västerås	1 403 351 5 551 271	1 917 867 5 721 315	515 844 1 100 762	2 805 374 10 171 824
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	838 108 1 022 171 1 632 058 527 lil 1 267 808	889 159 1 306 768 1 786 947 1 204 427 1 636 283	207 612 228 778 240 879 197 768 214 872	1 519 655 2 100 161 3 178 126 1 533 770 2 689 219
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	1 869 620 915 184 741 715 987 786	4 029 291 2 260 143 1 297 480 1 954 647	428 043 309 008 96 743 312 338	5 470 868 2 866 319 1 942 452 2 630 095
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	427 053 386 218 1 500 347 575 606	1 039 035 1 150 660 3 187 772 1 013 063	117 377 362 195 402 984 161 138	1 348 711 1 174 683 4 285 135 1 427 531
Jämtlands län Östersund	1 983 345	3 527 281	551 681	4 958 945
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	1 211 879 1 238 330 1 712 368	1 174 465 1 707 101 2 347 773	307 086 360 512 422 638	2 079 258 2 584 919 3 637 503

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

403 603
569 877

9,2

12,3

1 464 770
1 467 289

33,2

31,7

2 540 354
2 598 278

57,6

56,0

2 721 489
68 386

7,6

2,2

4 371 827
930 700

12,2

29,1

28 713 705
2 195 092

80,2

68,7

113 923
1 855 732
140 821
221 275

4.3
20,0

5.4
5,8

1 116 756

2 488 746
1 102 375
1 510 726

42.4
26,9

42.5
39,7

1 403 902
4 921 593

1 354 019

2 072 940

53,3

53.1

52.1
54,5

148 586
337 041
76 819
116 807

4.7

8.8
3,2
3,1

975 422
1 018 039
723 007
1 583 215

31.0
26,4

30.1
42,3

2 026 715
2 497 475

1 601 172

2 041 834

64,3

64,8

66,7

54,6

177 067
955 463
253 384
44 133

5,7

15,4

8,9

2,6

994 243
1 588 499
838 541
721 857

32,2

25.7
29,5

42.8

1 919 654
3 649 697
1 748 468
920 131

62,1

58,9

61,6

54,6

101 088
348 503
190 330
395 052

4.9
25,9

8.9
8,4

1 063 003
554 574
1 105 444
1 951 446

51,2

41,1

51,5

41,4

909 772
444 641
849 920
2 362 605

43,9

33,0

39,6

50,2

370 080
1 375 729

13,2

13,5

1 075 556

2 913 929

38,3

28,7

1 359 737
5 882 166

48,5

57,8

82 385
304 217
187 959
72 497
128 486

5,4

14,5

5,9

4.7

4.8

498 720
770 298
956 489
744 341
1 255 511

32,8

36.7
30,1
48,5

46.7

938 549

1 025 646

2 033 677
716 932

1 305 221

61,8

48.8
64,0

46.8
48,5

353 109
712 737
98 130
496 563

6,5

24.9
5,1

18.9

1 746 570
950 150
434 018
1 006 584

31,9

33,1

22.3

38.3

3 371 188
1 203 431
1 410 303
1 126 947

61,6

42,0

72,6

42,8

12 356
9 239
337 446
79 981

0,9

0,8

7,9

5,6

736 381
478 082
1 457 399
508 517

54.6

40.7
34,0
35,6

599 974
687 361
2 490 289
839 032

44.5

58.5
58,1
58,8

545 262

11,0

2 231 883

45,0

2 181 799

44,0

121 744
145 387
349 555

5,9

5.6

9.6

642 884
855 011
1 396 103

30,9

33,1

38,4

1 314 629
1 584 520
1 891 844

63.2

61.3
52,0

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 833 160 1 337 899 332 408 1 838 651

Gällivare 1 105 513 1 634 519 262 975 2 477 057

Haparanda 1 148 609 1 899 721 637 577 2 410 753

Kiruna 773 829 940 475 190 390 1 523 914

Luleå 1 024 987 1 496 456 383 552 2 137 891

Piteå 642 155 1 271 699 163 157 1 750 697

Hela riket 209 502 248 310 851 824 57 007 057 463 347 015

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
160 531	8,7	633 624	34,5	1 044 495	56,8
101 825	4,1	443 045	17,9	1 932187	78,0
75 640	3,1	872 322	36,2	1 462 790	60,7
73 077	4,8	532 561	34,9	918 275	60,3
83 739	3,9	705 488	33,0	1 348 664	63,1
132 404	7,5	664 700	38,0	953 592	54,5
47 843 354	10,3	114 849 395	24,8	300 654 202	64,9

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1972.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	4 474 523 2101 697 2 936 352 1 361 326 1 364 491 4 702 486 3 905 255 41 407 480 2 215 873	4 828 208 2 106 576 3 089 462 2 314 502 1 458 789 4 585 582 4 568 612 57 151 060 2 666 908	1 613 937 298 660 251 461 306 621 201 305 1 114 448 824 265 15 639 066 470 593	7 688 794 3 909 613 5 774 353 3 369 207 2 621 975 8 173 620 7 649 602 82 919 474 4 412 188
Uppsala län Uppsala	4 654 404	5 866 596	996 635	9 524 365
Södermanlands län Eskilstuna Katrineholm Nyköping	2 061 322 1 448 721 1 193 708	3 142 961 2 311 435 1 559 464	508 648 628 476 460 539	4 695 635 3 131 680 2 292 633
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	2 423 664 1 705 590 2 231 759	4 032 559 2 729 165 4 428 436	1 372 771 467 697 622 292	5 083 452 3 967 058 6 037 903
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	4 307 633 3 364 209 2 125 606	3 518 284 3 858 107 2 873 994	809 118 631 443 1 088 231	7 016 799 6 590 873 3 911 369
Kronobergs län Växjö	6 196 006	5 782 575	1 529 478	10 449 103
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	2 850 709 1 469 098 2 084 913	3 068 768 2 001 732 1 958 001	1 158 288 284 799 352 230	4 761 189 3 186 031 3 690 684
Gotlands län Visby	1 126 869	1 669 223	343 802	2 452 290
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	2 107 499 1 959 945	2 385 997 2 282 298	274 585 388 862	4218911 3 853 381
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	1 332 845 4 059 302 2 537 629	2 986 593 4 226 268 3 229 520	478 090 769 531 286 846	3 841 348 7 516 039 5 480 303
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	948 187 3 831 950 1 125 923 2 898 884 17 808 257 1 187 227 1 058 309	1 366 618 4 475 095 2 238 859 2 369 854 12 422 200 959 274 1 464 444	285 406 853 952 289 487 505 377 6 049 857 222 167 343 565	2 029 399 7 453 093 3 075 295 4 763 361 24 180 600 1 924 334 2 179 188

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	V /o
752 326	9,8	1 923 664	25,0	5 012 804	65,2
239 431	6,1	916 053	23,4	2 754 128	70,5
280 062	4,8	1 090 313	18,9	4 403 977	76,3
216 082	6,4	837 087	24,9	2 316037	68,7
69 747	2,7	865 070	33,0	1 687 157	64,3
217 856	2,7	2 582 580	31,6	5 373 182	65,7
419 580	5,5	1 760 950	23,0	5 469 070	71,5
12 227 795	14,8	20 926 951	25,2	49 764 726	60,0
879 027	19,9	1 522 109	34,5	2 011 051	45,6

846 081	8,9	3 580 536	37,6	5 097 748	53,5
684 738	14,6	1 651 584	35,2	2 359 314	50,2
527 814	16,8	1 098 521	35,1	1 505 345	48,1
441 098	19,2	1 272 342	55,5	579 192	25,3

797 577	15,7	2 020 684	39,7	2 265 190	44,6
384 226	9,7	1 356 953	34,2	2 225 879	56,1
430 033	7,1	2 017 802	33,4	3 590 068	59,5

520 644	7,4	2 294 555	32,7	4 201 599	59,9
504 264	7,6	1 600 596	24,3	4 486 012	68,1
270 110	6,9	1 457 504	37,3	2 183 754	55,8
1 516 343	14,5	3 193 927	30,6	5 738 833	54,9

782 804	16,4	2 113 879	44,4	1 864 505	39,2
615 306	19,3	1 211 299	38,0	1 359 425	42,7
411 908	11,1	1 578 340	42,8	1 700 435	46,1

179 424	7,3	941 931	38,4	1 330 934	54,3
342 190	8,1	1 382 682	32,8	2 494 037	59,1
428 850	11,1	1 219 715	31,7	2 204 816	57,2
301 272	7,9	1 833 601	47,7	1 706 476	44,4
1 213 903	16,1	2 470 510	32,9	3 831 627	51,0
315 165	5,8	2 134 134	38,9	3 031 003	55,3

206 103	10,2	1 055 727	52,0	767 570	37,8
900 655	12,1	2 351 534	31,5	4 200 903	56,4
218 106	7,1	1 277 714	41,5	1 579 474	51,4
726 035	15,3	1 583 388	33,2	2 453 938	51,5
2 376 300	9,8	5 635 823	23,3	16 168 475	66,9
289 028	15,0	506 092	26,3	1 129 213	58,7
91 207	4,2	1 103 510	50.6	984 470	45.2

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Hallands län Halmstad Varberg	2 103 607 2 473 526	2 458 197 3 184 971	455 151 420 053	4 106 653 5 238 444
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	22 104 806 2 521 986	26 380 423 4 052 500	6 655 853 1 004 055	41 829 376 5 570 431
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1 085 382 6 330 923 751 216 1 521 096	1 886 727 6 693 498 1 913 330 2 171 084	255 929 2 359 557 393 799 587 667	2 716 180 10 664 864 2 270 747 3 104513

Skaraborgs län

Falköping Lidköping Mariestad Skövde	813 315 1 634 501 1 794 050 1 769 811	1 934 592 2 517 292 2 437 931 2 434 985	371 763 366 918 243 362 386 557	2 376 144 3 784 875 3 988 619 3 818 239
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1 381 158 2 453 889 893 199 605 752	1 415 891 3 764 120 1 262 152 1 024 023	374 630 656 629 201 493 94 177	2 422 419 5 561 380 1 953 858 1 535 598
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	799 827 286 925 595 098 967 073	1 533 220 1 104 965 1 485 719 3 315 122	335 707 165 338 239 388 562 748	1 997 340 1 226 552 1 841 429 3 719 447
Västmanlands län Köping Västerås	1 108 337 3 619 782	1 652 001 6 069 218	273 364 985 005	2 486 974 8 703 995
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	1 576 388 1 207 131 1 489 611 486 771 1 425 792	941 530 1 266 426 1 637 025 720 494 1 285 931	280 184 283 902 247 806 184 817 397 435	2 237 734 2 189 655 2 878 830 1 022 448 2 314 288
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	1 722 453 644 739 841 588 1 087 627	4 185 369 2 417 159 1 656 223 1 535 134	402 293 230 979 157 847 314 383	5 505 529 2 830 919 2 339 964 2 308 378
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	1 121 147 1 209 495 2 345 388 809 812	888 010 842 035 2 548 757 908 942	229 087 190 705 817 020 158 354	1 780 070 1 860 825 4 077 125 1 560 400
Jämtlands län östersund	1 579 499	4 024 381	953 069	4 650 811
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	1 172 836 1 009 258 4 265 070	1 102 588 1 454 170 4 156 940	129 497 260 270 672 520	2 145 927 2 203 158 7 749 490

Avskrivet % Levererat / Utestående %

31 december

234 571
540 028

5,7

10,3

1 593 096

2 271103

38,8

43,4

2 278 986
2 427 312

55,5

46,3

2 896 782
258 706

6,9

4,6

11 160 546
2 014 648

26,7

36,2

27 772 047
3 297 075

66,4

59,2

514 529
1 466 291
147 726

63 919

18,9

13,7

6,5

2,0

1 229 484

2 994 183
1 309 682
1 256 643

45,3

28,1

57,7

40,5

972 166
6 204 389
813 337
1 783 950

35.8
58,2

35.8
57,5

368 435
404 365
424 762
283 910

15.5
10,7

10.6

7,5

857 472
1 430 364
784 962
1 612 615

36.1
37,8
19,7

42.2

1 150 237

1 950145

2 778 894
1 921 713

48.4

51.5
69,7
50,3

61 459
927 420
139 161
32 146

2,5

16,7

7.1

2.1

929 044
1 996 312
753 064
898 710

38.4
35,9
38,6

58.5

1 431 916

2 637 646
1 061 633

604 741

59,1

47,4

54.3

39.4

188 985
389 960
412 561
614 034

9,5

31,8

22.4

16.5

945 170
509 032
846 183
1 922 928

47,3

41,5

46,0

51,7

863 184
327 560
582 684
1 182 485

43,2

26.7
31,6

31.8

756 643
958 525

30,4

11,0

889 150
2 929 342

35,8

33,7

841 181
4 816 126

33,8

55,3

517 489
458 554
289 464
114 620
418 800

23.1
21,0
10,0

11.2
18,1

679 654
1 016 445
1 027 162
451 280
908 655

30.4

46.4
35,7
44,1
39,3

1 040 591
714 655
1 562 203
456 548
986 832

46.5

32.6
54,3

44.7
42,6

738 665
410 862
364 334
565 120

13.4

14.5

15.6
24,5

2 127 951
1 536143
426 846
869 146

38,7

54,3

18,2

37,6

2 638 912
883 913
1 548 783
874 110

47.9

31.2

66.2

37.9

92 376
239 032
620 714
53 719

5,2

12,8

15,2

3,4

734 095
609 458
1 686 342
712 530

41,2

32,8

41,4

45,7

953 599
1 012 334
1 770 069
794 151

53,6

54.4

43.4
50,9

515 638

U,1

2 266 143

48,7

1 869 028

40,2

327 659
205 802
1 049 219

15,3

9,3

13.6

754 752
910 036
1 374 176

35.2

41.3
17.7

1 063 515
1 087 320
5 326 094

49,5

49,4

68.7

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Norrbottens län Boden	774 519	869 966	259 122	1 385 363
Gällivare	1 115 790	803 925	164 845	1 754 870
Haparanda	1 160 807	1 185 310	212 451	2 133 666
Kiruna	446 786	589 755	98 512	938 029
Luleå	1 526 400	1 391 644	383 629	2 534 415
Piteå	740 284	1 367 141	259 192	1 848 233
Hela riket	231 944 101	290 448 835	67 399 590	454 993 346

Avskrivet	/ O	Levererat	%	Utestående 31 december	%
180 856	13,1	530 863	38,3	673 643	48,6
64 334	3,7	405 540	23,1	1 284 996	73,2
115418	5,4	590 737	27,7	1 427 511	66,9
90 988	9,7	359 614	38,3	487 426	52,0
416 942	16,5	786 189	31,0	1 331 283	52,5
216 175	11,7	972 599	52,6	659 459	35,7
51 774 788	11,4	145 239 749	31,9	257 978 749	56,7

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M.

Kungl. Maj:ts kansli

Regionmusiken överfördes den 1 juli från försvarsdepartementet till
utbildningsdepartementet. Samtidigt överflyttades till industridepartementet
handläggningen av vissa ärenden, nämligen från justitiedepartementet
ärenden rörande tillämpning av lagen om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m. och från handelsdepartementet
ärenden rörande brandfarliga och explosiva varor.

Genom beslut som trädde i kraft den 3 maj sammanfördes utrikesdepartementets
handelsavdelning och handelsdepartementets utrikeshandelsenheter
till tre enheter och ett förhandlingssekretariat. Integrationen
har dock inte inneburit någon ändring av ärendefördelningen mellan
utrikesministern och handelsministern. Ej heller har tjänstemännens
anställningsförhållanden berörts av beslutet.

Ett centralt branschråd för byggnadsverksamheten, byggbranschrådet,
har inrättats genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj för samråd mellan
berörda samhällsorgan, arbetsmarknadens parter och näringslivets organisationer
i frågor som berör byggnadsverksamhetens förhållanden och
utveckling. Rådet har tio ledamöter. Ordförande är statssekreteraren i
industridepartementet.

Med uppgift att systematiskt följa utvecklingen inom skogsindustrin
i dess helhet har vidare genom beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni
tillsatts branschrådet för skogsindustrin med tolv ledamöter. I rådet ingår
företrädare för industri-, jordbruks- och inrikesdepartementen samt
skogsindustrin och dess anställda.

Justitiedepartementet

Enligt en ny datalag skall dataregister som innehåller personuppgifter
inte få inrättas eller föras utan tillstånd av en särskild central förvaltningsmyndighet,
datainspektionen. I samband med att datainspektionen
beviljar tillstånd till ett personregister skall myndigheten meddela alla
de föreskrifter som behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång.
Inspektionen skall vidare utöva tillsyn över registren och i efterhand
kunna ingripa med nya eller ändrade föreskrifter. Datainspektionen inrättades
den 1 juli. Under sitt första verksamhetsår har myndigheten
emellertid endast begränsade arbetsuppgifter. Sålunda skall tillståndssystemet
för personregister inte börja gälla förrän den 1 juli 1974. Datainspektionen
har organiserats på ett sekretariat och två enheter, en för
tillstånds- och en för tillsynsärenden. Inspektionen leds av en styrelse,
bestående av ordförande, tillika inspektionens chef, och åtta andra ledamöter
som Kungl. Maj:t utser för fyra år.

En omfattande reform av samhällets rättshjälp trädde i kraft den 1
juli. Staten övertog i samband därmed huvudmannaskapet för den offentliga
rättshjälpsverksamheten. Trettio allmänna advokatbyråer inrättades,
av vilka sexton motsvarar de tidigare i huvudsak landstingskommunala
rättshjälpsanstalterna. De allmänna advokatbyråerna skall
vara ekonomiskt självbärande genom inkomster från enskilda rättssökande
och av allmänna medel med anledning av beslut om rättshjälp. Byråerna
skall konkurrera på lika villkor med de enskilda advokaterna.
Chef för allmän advokatbyrå — en advokat — förordnas av Kungl.
Maj: t.

Ärenden om rättshjälp handläggs från den 1 juli av sex regionala
rättshjälpsnämnder, inrättade på de orter där hovrätter är belägna.
Nämndernas verksamhetsområden sammanfaller också med hovrätternas
domkretsar. Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara
lagkunnig och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa
skall två vara inom nämndens område verksamma advokater — en
anställd på allmän advokatbyrå och en privatpraktiserande jurist. Ordföranden
förordnas av Konungen, övriga ledamöter utses av domstolsväsendets
organisationsnämnd efter förslag bl. a. av Sveriges advokatsamfund
och av kommunala organ. För rättshjälpsnämnd finns ett
kansli som förestås av en chef. Kansliet är inrättat vid hovrätt. Chefen
och övrig personal vid kansliet är anställda i hovrätten.

Domstolsväsendets organisationsnämnd — DON (se 1971 års verksamhetsberättelse,
s. 88) — blev den 1 juli centralmyndighet för rättshjälpen.
I denna egenskap skall DON främst ha tillsyn i administrativt
hänseende över verksamheten vid rättshjälpsnämnder och allmänna advokatbyråer
samt leda och övervaka nämndernas tillämpning av rättshjälpslagen.
DON har därvid förstärkts med en ny enhet — utöver tidigare
fyra — för handläggning av arbetsuppgifter rörande rättshjälpeu.
Inom DON har också den 1 juli tillkommit besvärsnämnden för rättshjälpen
med uppgift att som sista instans pröva besvär över rättshjälpsnämnds
eller annan förvaltningsmyndighets beslut enligt rättshjälpslagen.
Besvärsnämnden består av ordförande och sex andra ledamöter
jämte ersättare, samtliga utsedda av Kungl. Majit. Bland ledamöterna
förutsätts en domare, en advokat vid allmän advokatbyrå och en privatpraktiserande
advokat skola ingå.

Socialdepartementet

Fr. o. m. den 1 juli finns en socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning,
vilken har ersatt det tidigare rådgivande organet, hälsovårdsupplysningsdelegationen.
Nämnden har bl. a. till uppgift att planera, leda
och samordna socialstyrelsens hälsoupplysningsverksamhet samt verka
för regional och lokal verksamhet på detta område. Nämnden, som utses
av Kungl. Majit, består av elva ledamöter med var sin personliga suppleant.
Ordförande är generaldirektören i socialstyrelsen.

Nämnden för internationella adoptionsfrågor — NIA — har den
1 juli knutits till socialstyrelsen. NIA skall bl. a. förmedla ansökningar
om adoption av utländska barn, förhandla med myndigheter och organisationer
i andra länder om avtal på området samt bedriva informationsverksamhet.
Nämnden — nio ledamöter och två suppleanter —
förordnas av Kungl. Maj:t.

En särskild tandvårdsdelegation inrättades den 1 juli hos riksförsäkringsverket
med uppgift att inom verket bereda frågor rörande den nya
allmänna tandvårdsförsäkringen. Delegationen svarar bl. a. för de utredningar
och överläggningar som behövs vid fortsatta ställningstaganden
angående tandvårdstaxan. Kungl. Majit har till ordförande i delegationen
förordnat generaldirektören i riksförsäkringsverket och utsett
ytterligare åtta ledamöter, vilka representerar socialstyrelsen, huvudmännen
för folktandvården samt tandläkarna och tandteknikerna.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november har inrättats en till
arbetarskyddsstyreisen knuten utbildningsdelegation under ordförandeskap
av styrelsens generaldirektör. Övriga tio ledamöter representerar
bl. a. arbetarskyddsfonden och parterna på arbetsmarknaden. Delegationens
uppgift är att verka för samordning av utbildningsverksamheten
på arbetarskyddsområdet och att ange riktlinjer för denna utbildnings
innehåll och omfattning.

Kommunikationsdepartementet

Den 1 juli tillkom bussbidragsnämnden som centralt organ för frågor
rörande statligt stöd till olönsam linjetrafik med buss på landsbygden.
Nämnden skall bl. a. verka för en över hela landet enhetlig tillämpning
av bidragssystemet, meddela anvisningar till ledning för kommunernas
och länsstyrelsernas beredning och handläggning av bidragsfrågoma
samt handha de med bidragsverksamheten förenade anslagsfrågorna.
Nämnden, som utses av Kungl. Majit, består av tre ledamöter med
personliga ersättare och har till sitt förfogande ett kansli under ledning
av en kanslichef. Med inrättandet av bussbidragsnämnden har transportnämnden
skilts från vidare befattning med bussbidragsfrågor (se
1968 års verksamhetsberättelse, s. 72).

Finansdepartementet

Statskontorets fondbyrå med redovisningscentral och revisionskontor
överfördes den 1 januari till kammarkollegiet och inordnades där som
tre fristående enheter under verkschefen. Även statskontorets rådgivande
organ, expertrådet för medelsplaceringsfrågor, knöts till kollegiet. I samband
därmed vidtogs inom kammarkollegiet vissa organisationsändringar.
Kollegiet är därefter uppdelat på sju enheter, nämligen — förutom
de tre ovan nämnda — en allmän avdelning, vari de tidigare fyra
byråerna sammanförts, ett advokatfiskalskontor, ett arkivkontor och en

nytillkommen administrativ sektion. Advokatfiskalskontorets tidigare
självständiga ställning i förhållande till kollegiet i övrigt, särskilt vad
beträffar allmänna arvsfonden, har avskaffats.

Som följd av de s. k. trygghetsavtalen, som slutits mellan statens avtalsverk
och de statsanställdas huvudorganisationer, har den 1 januari
statens arbetsmiljönämnd tillsatts av avtalsparterna. Nämnden skall vara
ett samordnande organ i vad gäller inriktning och prioritering av arbetsmiljöinsatser
inom det statliga området och därvid bl. a. verka för att
tekniska och medicinska synpunkter på arbetsmiljön beaktas när nya
arbetsplatser planeras. I nämnden ingår sexton ledamöter. Av dessa utser
avtalsverket åtta, SF och TCO-S vardera tre samt SACO och SR vardera
en. För varje ledamot utses enligt samma grunder en personlig suppleant.
Med inrättandet av arbetsmiljönämnden har civila statsförvaltningens
centrala arbetarskyddsnämnd upphört (se 1969 års verksamhetsberättelse,
s. 76). Vidare har Kungl. Majit — för att pröva tillämpningen
av avtalens bestämmelser om statens personskadeförsäkring samt om
avgångsbidrag och årlig ersättning för övertaliga tjänstemän — likaledes
den 1 januari inrättat såväl en statlig nämnd, kallad trygghetsnämnden,
som en särskild skiljenämnd. Trygghetsnämnden består av sju ledamöter
med personliga ersättare, samtliga förordnade av Kungl. Majit. Tre av
dem förordnas efter förslag av de statsanställdas huvudorganisationer.
Hos nämnden finns ett kansli som förestås av en kanslichef. Nämndens
personal tillhandahålls av avtalsverket. Skiljenämnden — tre av Kungl.
Majit förordnade ledamöter — avgör tvist i frågor som ligger inom
trygghetsnämndens kompetensområde.

Inom datamaskincentralen för administrativ databehandling, DAFA
(se 1970 års verksamhetsberättelse, s. 78) har en organisatorisk förstärkning
av funktionerna för planering, kostnads/intäktsbevakning och
marknadsföring genomförts den 1 mars. DAFA har därmed uppdelats
på fyra huvudenheter — mot tidigare tre — nämligen en kundserviceenhet,
en driftenhet, en teknisk enhet och en administrativ enhet. Dessutom
har en stabsenhet för planering och samordning tillkommit. Chefen
för DAFA har utnämnts till överdirektör.

Den 1 juli blev riksskatteverket (se 1971 års verksamhetsberättelse,
s. 91) även centralmyndighet för administration av exekutionsväsendet.
Samtidigt upphörde exekutionsväsendets organisationsnämnd, EON, som
dittills fungerat som centralorgan. Riksskatteverket svarar i fortsättningen
för de uppgifter som ombesörjts av EON, d. v.s. meddelande av föreskrifter
om organisationen hos kronofogdemyndigheterna samt om handläggningen
av mål och ärenden. Verket har vidare övertagit vissa arbetsuppgifter
från andra myndigheter, bl. a. från länsstyrelserna handläggandet
av personalfrågor inom exekutionsväsendet, från kriminalvårdsstyrelsen
ärenden rörande handräckning i allmänna mål till och från utlandet
samt från justitiekanslern uppgiften att bevaka statens rätt i vissa

6 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

kronomål. En ny huvudenhet, avdelningen för administration av exekutionsväsendet,
har inrättats vid verket. Den nya avdelningen är uppdelad
på två sektioner, exekutionsjuridiska respektive exekutionsadministrativa
sektionen. Arbetet inom EON med utveckling av ett ADB-system
för exekutionsväsendet bedrivs sedan den 1 juli inom riksskatteverkets
avdelning för driftteknik.

Verksamheten vid statens personalnämnd har sedan nämndens tillkomst
(se 1971 års verksamhetsberättelse, s. 92) snabbt utvecklats. Till
följd härav inrättades den 1 juli vid verksledningen ett särskilt kansli för
frågor om planering och samordning av driften inom nämndens hela
verksamhetsområde. Ställföreträdande verkschefen är chef för kansliet.
Den 1 juli sammanfördes också nämndens uppgifter rörande omplacering
av tjänstemän i samband med omlokalisering, övertalighet eller
anpassningssvårigheter till en ny femte enhet, omplaceringsenheten.

U tbildningsdepartementet

De centrala ledningsfunktioner för myndigheten regionmusiken, vilka
alltsedan ombildningen år 1971 av dåvarande militärmusiken under ett
övergångsskede åvilat en organisationskommitté, övertogs den 1 juli av
en särskild styrelse av permanent karaktär. Till styrelsen har knutits ett
kansli under ledning av en direktör som tillika är chef för regionmusiken.
Direktören är självskriven ledamot i styrelsen. Övriga åtta ledamöter
utses av Kungl. Maj:t.

Den 1 juli har nämnden för isotopgeologi inrättats vid naturhistoriska
riksmuseet. Nämnden skall närmast under museets styrelse leda verksamheten
vid laboratoriet för isotopgeologi, bildat genom samordning av
riksmuseets geokronologiska laboratorium och det från riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum överförda laboratoriet för radioaktiv
datering. I nämnden ingår professorn i mineralogi och isotopgeologi
vid riksmuseet som självskriven ledamot samt sju andra ledamöter.
De senare utses av riksmuseets styrelse, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum, universitetet i Stockholm, Sveriges geologiska undersökning
och Svenska gruvföreningen.

Vetenskapsakademiens institutioner Stockholms observatorium i Saltsjöbaden
och Kiruna geofysiska observatorium förstatligades den 1 juli.
Stockholms observatorium inordnades därvid som en institution för
astronomi vid universitetet i Stockholm. Kiruna geofysiska observatorium
fick däremot ställning som ett fristående statligt forskningsinstitut,
underställt universitetskanslersämbetet och benämnt Kiruna geofysiska
institut. Institutet skall, såvitt avser den där bedrivna forskarutbildningsverksamheten,
även fungera som en institution vid universitetet i Umeå.

Jordbruksdepartementet

Enhetliga bestämmelser om hälso- och miljöfarliga varor — som
ersatt giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen och PCB -

lagen — har trätt i kraft den 1 juli. Samtidigt har ett nytt organ, produktkontrollnämnden,
inrättats, varigenom giftnämndens verksamhet
upphört. Produktkontrollnämnden är en självständigt beslutande myndighet
i frågor om tillämpningen av de nya bestämmelserna men har
administrativt knutits till statens naturvårdsverk. För att auktoritativt
kunna hävda och samordna miljöintressena har nämnden utformats som
ett expertorgan med cheferna för naturvårdsverket, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
livsmedelsverket och konsumentverket som självskrivna
ledamöter. Därutöver ingår i nämnden högst fem andra av
Kungl. Maj:t förordnade ledamöter, varav tre skall representera arbetstagarna
och en näringslivet. För beredning av de frågor som produktkontrollnämnden
skall handlägga har vid statens naturvårdsverk den 1
juli inrättats en femte byrå, produktkontrollbyrån, som i huvudsak motsvarar
det till verket överförda giftnämndens kansli.

Handelsdepartementet

En ny central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor, konsumentverket,
inrättades den 1 januari med uppgift att genom utredningsoch
informationsverksamhet stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. Det nya verket övertog därmed de funktioner
som tidigare handhafts av de nu nedlagda statens institut för konsumentfrågor,
statens konsumentråd och den statsunderstödda varudeklarationsnämnden.
Ledningen av konsumentverket utövas av en styrelse
med verkschefen, en generaldirektör, som ordförande och med högst
åtta andra av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter. Verket är organiserat
på dels två utredningsavdelningar — den ena för mathållning och bostad
m. m. och den andra för beklädnad, fritid och resor m. m. — dels fyra
enheter, en teknisk enhet, en informationsenhet, en administrativ enhet
och ett planeringssekreteriat. Verket svarar även för en försöksverksamhet
med allmänna reklamationsnämnden, tidigare inrättad av statens
konsumentråd (se 1968 år verksamhetsberättelse, s. 74).

Till konsumentverket är fr. o. m. den 1 juli knuten en rådgivande
nämnd, glesbygdsnämnden, med uppgift att bistå verket vid prövning av
ärenden om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Nämnden
består av åtta ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. I nämnden finns representanter
för enskild och kooperativ handel samt experter på konsument-,
distributions- och glesbygdsfrågor. Konsumentverket svarar för
de administrativa göromål som nämndens verksamhet ger upphov till.

Kommerskollegium har omorganiserats den 1 juli i samband med att
kollegiets uppgifter — efter överföringen av delar av kollegiet till det nya
industriverket (se under industridepartementet) — koncentrerats till handelspolitik,
utrikeshandel och vissa frågor på inrikeshandelns område.
Kollegiets ledning har förstärkts genom inrättandet av en lekmannastyrelse
med generaldirektören som ordförande och högst sju andra ledamöter,
särskilt utsedda av Kungl. Majit. I sin nya organisation är kol -

legiet uppdelat på sex olika enheter: fyra byråer för utrikes handel, en
byrå för inrikes handel och administrativa frågor samt en planeringssektion.
Till kollegiet är liksom tidigare ett handelspolitiskt råd knutet.

Fr. o. m. den 1 juli finns vid kommerskollegium även en CECAnämnd,
som skall bistå kollegiet i dess nya uppgift att handlägga ärenden
rörande tillämpning av bestämmelser om priser på järn- och stålvaror
m. m. (enligt 1972 års avtal mellan Sverige och Europeiska kol- och
stålgemenskapen — CECA — jämte dess medlemsstater). Generaldirektören
i kommerskollegium eller ett av kommerseråden är ordförande i
nämnden. Därjämte ingår i denna fyra andra ledamöter med personliga
suppleanter, samtliga förordnade av Kungl. Maj:t.

Staten svarar genom kommerskollegium sedan den 1 juli för auktorisation
och godkännande av revisorer — en uppgift som tidigare fullgjordes
av handelskamrarna. En rådgivande nämnd för revisorsfrågor har
samtidigt knutits till kollegiet. Nämnden består av ordförande (generaldirektören
eller ett av kommerseråden) och sju andra av Kungl. Maj:t
särskilt utsedda ledamöter med personliga suppleanter. Det har förutsatts
att handelskamrarnas erfarenheter skall tas till vara genom representation
i nämnden.

En omorganisation av statens pris- och kartellnämnd trädde i kraft den
1 juli. Nämndens pris- och konkurrensövervakande samt utredande
verksamhet fördes då samman till en huvudenhet — avdelning — uppdelad
på fyra byråer som skall svara för olika näringsområden. Vid sidan
härav finns inom nämnden en statistisk byrå, en administrativ byrå, en
upplysningssektion och ett till verksledningen knutet planeringssekretariat.
Antalet ledamöter i nämndstyrelsen minskades vid samma tidpunkt
från tretton till nio med bibehållen balans mellan företagarintressen samt
allmänna konsument- och löntagarintressen.

Marknadsrådet (se 1971 års verksamhetsberättelse, s. 94) fick den 1
januari en ändrad benämning — marknadsdomstolen — för understrykande
av rådets ställning som dömande organ. •

Inrikesdepartementet

Beslutanderätten i ärenden om statligt stöd till allmänna samlingslokaler
och studentkårlokaler överfördes den 1 juli från Kungl. Maj:t
till bostadsstyrelsen för att där i huvudsak handläggas av en nytillkommen
samlingslokaldelegation. Det har förutsatts att i delegationen —
ordförande och sju andra ledamöter som förordnas av Kungl. Maj:t —
skall ingå representanter för riksorganisationerna på samlingslokalområdet.
Statens nämnd för samlingslokaler, som utgjort beredande organ
för Kungl. Maj:ts beslut, här därmed upphört.

Industridepartementet

Genom lag som trätt i kraft den 1 april har de anställda i vissa aktiebolag
och ekonomiska föreningar tillförsäkrats rätt att genom sina fack -

liga organisationer utse arbetstagarledamöter i styrelsen. För att pröva
frågor om undantag från lagens tillämpning har nämnda datum en ny
självständig myndighet, dispensnämnden för arbetstagarrepresentation,
tillskapats. Nämndens ordförande och sju andra ledamöter förordnas av
Konungen. Ordföranden skall vara lagkunnig, erfaren i domarvärv och
opartisk i vad gäller arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. De övriga
ledamöterna utses efter förslag av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Kooperationens förhandlingsorganisation, LO och TCO. Nämnden är
beslutför med ordförande samt två arbetsgivar- och två arbetstagarledamöter,
varvid sammansättningen på arbetsgivarsidan varierar beroende
på vilken typ av företag ärendet gäller. Mot nämndens beslut får talan
ej föras.

Statens industriverk inrättades den 1 juli som central förvaltningsmyndighet
för ärenden rörande industri, hantverk och energiförsörjning
samt mineralhantering — utom såvitt avser förvaltning och upplåtelse
av statens gruvegendom (se nedan). Till det nya verket överfördes de
arbetsuppgifter som åvilat bergsbyrån, elektriska byrån och industribyrån
vid kommerskollegium samt kollegiets funktion som chefsmyndighet
för sprängämnesinspektionen, bergsstaten och statens elektriska inspektion
(se under handelsdepartementet). Industriverket svarar också
för tillsynen över företagareföreningarna och har det samordnande ansvaret
för statens verksamhet på företagsserviceområdet. Verksledningen
utgörs av en styrelse med verkschefen, en generaldirektör, som ordförande.
Övriga ledamöter — högst åtta — jämte ersättare för dem förordnas
av Kungl. Maj:t. Inom verket finns fem byråer, nämligen planeringsoch
utredningsbyrån, industribyrån, energibyrån, mineralbyrån och administrativa
byrån. — Till industriverket knöts den 1 juli delegationen
för de mindre och medelstora företagen. Delegationen, som tidigare formellt
varit en kommitté, ombildades därvid till rådet för mindre och
medelstora företag, ett permanent organ med rådgivande funktion i frågor
som rör den mindre företagsamheten. Rådet — generaldirektören
och femton andra ledamöter — har i huvudsak samma sammansättning
som den tidigare delegationen. Vidare finns vid verket hemslöjdsnämnden,
överförd från kommerskollegiet, och ett nyinrättat expertråd med
uppgift att biträda verket i arbetet med långsiktiga prognoser.

Den 1 juli tillkom nämnden för statens gruvegendom. Nämnden förvaltar
statens gruvor och beslutar i frågor om upplåtelse av sådan egendom.
Dess beslut kan inte överklagas. Dock skall nämnden, om viss
upplåtelse är av större allmän betydelse, med eget yttrande hänskjuta
ärendet till Kungl. Maj:t. Nämndens verksamhet skall ha en affärsmässig
inriktning. Kungl. Majit utser nämndens fem ledamöter. Administrativt
är nämnden knuten till industriverket.

En särskild fond, statens utvecklingsfond, bildades den 1 juli med
syfte att stödja riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling
av nya produkter, processer eller system. Stöd från fonden utgår i form
av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Låneverksamheten skall
bedrivas i samverkan med övriga organ som handhar statligt stöd till
industriellt utvecklingsarbete, bl. a. styrelsen för teknisk utveckling, industriverket
och investeringsbanken. Dessa senare organ representeras
också i utvecklingsfondens styrelse, som består av högst nio av Kungl.
Maj:t förordnade ledamöter. En av dem skall som verkställande ledamot
leda fondens verksamhet under styrelsen. Styrelsen för teknisk utveckling
svarar för personaladministration åt statens utvecklingsfond.

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I enlighet med beslutad omlokalisering av vissa centrala statliga myndigheter
och institutioner från stockholmsområdet till orter ute i landet
har genomförts utflyttning av dels bilregisternämnden till Örebro (maj—
juni), dels centralnämnden för fastighetsdata till Gävle (augusti).

Under året har vidare en successiv utflyttning påbörjats eller fortsatt
av statens personalpensionsverk och riksförsäkringsverkets tekniska byrå
till Sundsvall, farmaceutiska fakulteten till Uppsala samt del av skogshögskolan
till Garpenberg och Umeå.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen

Antalet statstjänstemän utom R-tjänstemän uppgick den 1 oktober
1972 till 318 357, varav 187 161 inom den allmänna civilförvaltningen
och försvarsväsendet samt 131 196 inom affärsverken. Motsvarande antal
vid samma tidpunkt året dessförinnan var respektive 308 904, 178 625
och 130 279.

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på statsdepartement m. m. på följande sätt (1971
års tal inom parentes).

Justitiedepartementet	31 717	(29 941)
U trikesdepartementet	2 057	(1 931)
F örsvarsdepartementet	47 831	(46 910''
Socialdepartementet	12 043	(11 603''
Kommunikationsdepartementet	8 442	(8 202''
Finansdepartementet	9 827	(9 726''
Utbildningsdepartementet	32 723	(30 783)
J ordbruksdepartementet	6 628	(5 833)
Handelsdepartementet	1 464	(1 442)
Inrikesdepartementet	11 488	(10 470)
Civildepartementet	20 310	(19 334)
Industridepartementet	1 250	(1 179)
Riksdagen och dess verk	1 381	(1 271)

Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande
utseende.

Postverket

Statens järnvägar

Televerket

Luftfartsverket

Förenade fabriksverken

Statens vattenfallsverk

Domänverket

50 597
39 727
29 322
1 491
3 069
5 494
1 496

(47 4891
(41 349)
(30 356)
(1351)
(3 075)
(5 152)
(1 507)

De kvinnliga tjänstemännens antal var 114 639 eller 36 procent.
Statstjänstemännen fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m.
som följer.

Under tiden oktober 1971—september 1972 nyanställdes 35 594 och
avgick 26 086 statstjänstemän.

Den 1 januari 1972 överfördes merparten av de statligt anställda arbetarna
till tjänstemannaanställning med R-tjänster. Antalet R-tjänstemän
samt andra statligt anställda arbetare utom städpersonal var år
1972 43 266 (ett år tidigare 46 474). Städpersonal, inklusive vikarier,
uppgick den 31 december 1972 till 14 872 (14 906). Den 1 oktober
1972 fanns det 125 170 (109 832) tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet.
Häri ingår fr. o. m. år 1972 även de allmänna försäkringskassornas
tjänstemannapersonal, vilket i jämförelse med föregående år ger
en skenbar ökning med 10 668 tjänstemän.

Under år 1972 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
13 236 (1971 11 907) milj. kronor, varav 11 406 (10 380) milj. kronor
avsåg tjänstemän och 1 830 (1 526) milj. kronor R-tjänstemän samt
övriga arbetare, inklusive städpersonal.

Löneplan A
Löneplan B
Löneplan C
Löneplan U

83,6

1,2

0,9

4,0

0,1

10,2

Löneplan D, S

Arvodister (icke löneplansplacerade)

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER

1973 års riksdag har såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagit förslag till ny regeringsform och till ny riksdagsordning. I
det förra förslaget har riksdagens revisorers uppgift angetts vara ”att
granska den statliga verksamheten”. Stadgandet innebär inte någon
principiell förändring av nu gällande bestämmelser i ämnet. Lika litet
påverkas revisorernas organisation av de nya grundlagsföreskrifterna.
Dock bör erinras om att i fortsättningen endast ledamot av riksdagen
kan väljas till revisor, om 1973 års beslut i författningsfrågan bekräftas
av 1974 års riksdag.

Revisorernas verksamhet under år 1973 har bedrivits enligt de allmänna
riktlinjer som fastställdes av 1971 års riksdag. Ej heller dessa
principer har satts i fråga vid den nyssnämnda grundlagsreformen.

I personalorganisationen har den förändringen vidtagits, att revisorerna
med stöd av ett av riksdagens förvaltningsstyrelse lämnat bemyndigande
inrättat en tjänst som byråchef i Cg 2. Det i fjolårets verksamhetsberättelse
omnämnda göromålsförordnandet har samtidigt upphört.
I särskild ordning bedrivna förhandlingar mellan riksdagens förvaltningskontor
och vederbörande personalorganisationer har för revisorernas
vidkommande fått till resultat, att tjänsten som byråassistent i Ae 19
omvandlats till en tjänst som byråsekreterare i Ae 21 och att tjänsten
som förste expeditionsförman i Ae 15 flyttats upp i lönegrad till Ae 16.

Revisorerna har i skrivelse till förvaltningsstyrelsen hemställt om en
omprövning av placeringen i lönegrad av vissa tjänster.

Tidredovisning har försöksvis tillämpats inom kansliet sedan den 1
mars 1973.

En tjänsteman har under året genomgått en av statskontoret anordnad
kurs i kostnads/intäktsanalys, medan två tjänstemän genomgått
en av statens personalutbildningsnämnd anordnad förvaltningskurs för
kontorspersonal. Vidare har en tjänsteman deltagit i en av Svenska Teknologföreningen
i samarbete med Trafiktekniska Föreningen anordnad
kurs i trafikreglering och trafiksanering.

Till sist kan nämnas att revisorernas kansli genom tre tjänstemän har
varit representerat vid ett av företagsekonomiska institutionen vid
Lunds universitet anordnat seminarium om utvärderingsproblem.

SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1973 har ett antal särskilda föredragningar hållits inför
revisorerna i plenum. Syftet därmed har liksom tidigare år varit att ge
revisorerna en närmare inblick i verksamheten inom centrala statliga
och statsunderstödda förvaltningsområden. Redogörelser av nu angivet
slag har lämnats av följande chefstjänstemän:

direktören Nelander, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut;

generaldirektören Walberg, bankinspektionen;
riksbankschefen Åsbrink;
överbefälhavaren, general Synnergren;
generaldirektören Ekman, riksskatteverket.

Riksbankschefens föredragning har avsett det penningpolitiska läget,
medan överbefälhavaren behandlat frågan om försvarets uppgift och
ställning. I övrigt har redogörelserna gällt de allmänna förhållandena
inom respektive verksamhetsområden. I anslutning till föredragningen
om riksskatteverket har skattedirektören Petersson lämnat uppgifter om
den av verket utövade taxerings- och skatterevisionen.

Revisorerna har vidare avlagt besök på Skansen i Stockholm. Stiftelsens
verkställande direktör, docenten Baehrendtz och andra tjänstemän
redogjorde därvid för Skansens organisation, verksamhet och aktuella
utbyggnadsplaner. Ett antal kulturhistoriska byggnader och andra anläggningar
demonstrerades därjämte för revisorerna.

Även Stockholms polisdistrikt har besökts av revisorerna, som därvid
av polismätare Lindroth och dennes närmaste medhjälpare informerades
om organisationens uppbyggnad och den aktuella arbetssituationen.
Vidare ägnades ledningscentralen och den tekniska roteln vid kriminalavdelningen
ett närmare studium. Revisorerna fick därjämte tillfälle att
på olika avsnitt följa den löpande verksamheten.

Härutöver har revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna företagit
ett antal besök som varit föranledda antingen av revisorernas önskan att
genom resor till skilda delar av landet informera sig om den offentliga
verksamheten på regional och lokal nivå eller också av granskningen av
ett visst ärende. Vid resornas planläggning och genomförande har i stort
sett samma principer som tidigare år tillämpats. De sålunda avlagda besöken
har varit följande.

Gemensamma resor

Stockholms län

Revisorerna har under fyra dagar i juni månad besökt Stockholms
län.

Vid ett inledande sammanträde på länsstyrelsen i Stockholm lämnade
landshövdingen en översiktlig redogörelse för aktuella förhållanden och
problem inom länet. I anslutning härtill belystes — i huvudsak genom
specialföredragningar — länsprogram 1970, planenhetens arbetsuppgifter,
arbetsmarknadsfrågor samt väghållnings- och kommunikationsfrågor.
En båtresa hade vidare ordnats i Stockholms skärgård, vilken gav
revisorerna möjlighet att närmare studera vissa av de vid sammanträdet

på länsstyrelsen behandlade spörsmålen. Särskilt intresse ägnades därvid
frågan om skärgårdsplaneringens principer, utformning och resultat.
Även ordningsförhållandena i skärgården och kustbevakningens
verksamhet berördes.

Ytterligare synpunkter på nämnda problemkomplex fick revisorerna
ta del av vid en sammankomst med representanter för Stockholms läns
landsting på landstingshuset i Stockholm. Frågan om landstingets planeringsarbete
i relation till motsvarande arbete hos länsstyrelsen rönte
därvid särskild uppmärksamhet. Uppgifter om landstingets organisation
och finanser lämnades även. Landstingsdagen avslutades med ett besök
på Huddinge sjukhus, varvid ingående upplysningar om sjukhuset gavs
och vissa delar därav demonstrerades i samband med en rundvandring.

Revisorerna sammanträffade även med representanter för Stockholms
kommun och orienterades därvid om strukturproblem och aktuella utvecklingstendenser
i kommunen. Den verksamhet som bedrivs av Stockholms
mark- och lokaliserings AB fick vidare en utförlig belysning. I
anslutning till besöket hade en visning av befintlig och blivande bebyggelse
på Järvafältet ordnats.

Västerbottens län

En motsvarande resa har under fem dagar vid månadsskiftet oktober—november
gjorts i Västerbottens län.

Även denna resa inleddes med ett besök vid länsstyrelsen, varvid
landshövdingen lämnade en allmän redogörelse för utvecklingen i länet.
Speciella föredragningar hölls därjämte i en rad ämnen, såsom länsprogram
1970, trafikplaneringen, lokaliseringspolitiken, jordbruksrationaliseringen,
planeringsåtgärder inom Vindelådalen och samhällsplaneringsforskning
i Umeå.

Revisorerna besökte vidare Norrlands lantbruksförsöksanstalt Röbäcksdalen,
vars verksamhet på olika områden demonstrerades i anslutning
till föredragningar om anstaltens organisation, sammansättning och
arbetsuppgifter.

En dag var ägnad åt de institutioner som bedriver högre utbildning
och forskning i Umeå. Revisorerna lämnades därvid ingående upplysningar
om universitetets tillkomst, utveckling, organisation och dagsproblem.
En visning av universitetsbiblioteket och humanisthuset hade dessutom
ordnats. Revisorerna fick även ta del av uppgifter om socialhögskolans
verksamhet. Till sist orienterades revisorerna om lasarettets
ställning som region- och undervisningssjukhus, varjämte allmänna synpunkter
på sjukvården i Västerbotten redovisades. Vidare var en demonstration
av vissa sjukhuslokaler inlagd i programmet.

Vid ett sammanträffande med företrädare för Umeå kommun togs
aktuella problem inom kommunen upp till behandling.

Genom två specialresor i länet, den ena avseende Skellefteå med

omnejd och den andra länets inland, fick revisorerna tillfälle att göra sig
förtrogna med vissa av de förhållanden, framför allt inom lokaliseringspolitikens
område, som hade blivit belysta vid sammanträdet på länsstyrelsen.

I Skellefteå besöktes Expolaris, som bl. a. är en permanent utställning
med saklig anknytning till regionens näringsliv, och IUC, en stiftelse
som skall svara för industriellt utvecklingsarbete i övre Norrland och
vari också statliga intressen finns representerade. Uppgifter om verksamheten
delgavs därvid revisorerna, som även bereddes möjlighet att
bese Telefabrikation AB, ett dotterbolag till televerket, och Boliden AB
tillhöriga anläggningar. Besök gjordes vidare vid flera företag som hade
kommit i åtnjutande av statligt lokaliseringsstöd samt vid ett s. k. SRjordbruk.
Förutom om verksamheten vid dessa företag fick revisorerna
tillfälle att bilda sig en allmän uppfattning om förhållanden och problem
inom Skellefteå, Lycksele, Vilhelmina och Dorotea kommuner.
Särskild uppmärksamhet ägnades Tannbergsskolan i Lycksele.

Resan i Västerbottens län avslutades med ett besök vid Stornorrforsens
kraftstation utanför Umeå. I samband med att anläggningen demonstrerades
för revisorerna lämnades närmare uppgifter om drift och
ekonomi.

Övriga resor och besök

Kenya och Etiopien

En av revisorerna utsedd delegation har med anledning av granskningsärendet
angående personalkostnader och resultatvärdering i den
svenska biståndsverksamheten (se s. 95) under tolv dagar i oktober företagit
en rundresa i Kenya och Etiopien. Resorna i de båda länderna inleddes
med besök vid biståndskontoren i Nairobi och i Addis Abeba,
varvid delegationen erhöll översiktliga redogörelser för de ekonomiska
och politiska förhållandena och för den därstädes bedrivna svenska biståndsverksamheten.
Vid de åtföljande diskussionerna uppmärksammades
särskilt frågan om utvärdering av biståndsverksamhetens resultat,
insatsernas spridning på olika ämnesområden och samarbetet mellan biståndskontor
och mottagarländer.

Föredragningarna fullföljdes genom ett antal resor, vilka gav delegationen
tillfälle att på ort och ställe göra sig förtrogen med de förhållanden
som behandlats vid föredragningarna och diskussionerna på biståndskontoren.
Delegationen ägnade därvid avsevärt intresse åt projekt
inom den svenska biståndsverksamheten med anknytning till landsbygdens
och de areella näringarnas utveckling samt till hälsovård och utbildning.

Under uppehållet i Nairobi besökte delegationen sålunda Kenya
Science Teachers College, där företrädare för institutionen orienterade

om lärarhögskolans uppgifter och verksamhet. Vid en genomgång på
Veterinary Department (veterinärstyrelsen) i Kabete informerades delegationen
om Kenyas program för bekämpande av djursjukdomar och
erhöll därjämte, vid en föredragning av l:e intendenten Kaj Curry-Lindahl,
UNESCO, en översiktlig redogörelse för de ekologiska effekterna
av den pågående exploateringen av Östafrikas naturtillgångar. Delegationen
fick vid ett besök på Institute for Development Studies, Nairobis
universitet, ta del av institutets program och principer för värdering
av utvecklingsprojekt i Kenya. Under en tvådagars resa på den kenyanska
landsbygden besiktigade delegationen vidare en rad olika anläggningar
och projekt inom ramen för ett särskilt landsbygdsutvecklingsprogram
och sammanträffade med företrädare för den regionala och
lokala förvaltningen.

Delegationen fortsatte efter vistelsen i Kenya till Etiopien. Huvudintresset
ägnades därvid åt det integrerade regionala jordbruksprojektet
(CADU) och åt skolbyggnadsprogrammet för grundskolan (ESBU). I
anslutning till delegationens tvådagars besök vid CADU utanför Aselia i
Arussiprovinsen besågs bl. a. i Gonde skolbyggnader som producerats
inom ESBU-programmet. Delegationen erhöll en närmare beskrivning
av verksamheten i samband med gruppens studiebesök vid ESBU:s huvudanläggning
i Addis Abeba. I nämnda stad tog delegationen även del
av verksamheten vid den svensk-etiopiska kliniken för barnsjukvård
(ESPC) samt besökte ett leprasjukhus och en anläggning för utbildning
av personal för rehabilitering av leprasjuka (ALERT). Vid en resa till
Nakamte i Wollegaprovinsen fick delegationen studera verksamheten
vid den regionala sjukvårdsförvaltningen och vid regionsjukhuset. Under
en efterföljande genomgång redogjorde generalguvernören i Wollega
för aktuella behov i samband med utvecklingsarbetet inom provinsen.

Stockholm

I samband med det löpande utredningsarbetet har besök avlagts vid
ett flertal statliga myndigheter och institutioner i Stockholm, vilka här
inte närmare redovisas. Sakuppgifter och upplysningar av skilda slag
har därvid inhämtats av vederbörande tjänstemän.

De särskilda granskningsärendena har därjämte föranlett följande besök
utanför Stockholm.

Stockholms län

Statens kursgård Sjudarhöjden, Sigtuna

Uppsala län

Arbetsmarknadsstyrelsens kursgård Aske, Upplands-Bro

Södermanlands län

Arbetsmarknadsstyrelsens maskinverkstad och förråd, Gnesta

Östergötlands län
Norrköpings hamn

Kalmar län

Sjöfartsverkets lotsstation, Kalmar
Kalmar hamn

Blekinge län

Karlskrona hamn

Malmöhus län

Sjöfartsverkets lotsstation, Ystad
Kustbevakningens sambandscentral, Glumslöv

Kustbevakningens fartyg och förråd av oljebekämpningsmateriel,

Höllviksnäs

Universitetet i Lund

Hallands län

Kustbevakningens förråd av oljebekämpningsmateriel, Falkenberg

Göteborg och Bohus län

Sjöfartsverkets lotsstation, Göteborg

Kustbevakningens fartyg och materiel för oljebekämpning, Göteborg

Universitetet i Göteborg

Chalmers tekniska högskola, Göteborg

Västmanlands län
Länsstyrelsen, Västerås

GRANSKNINGSVERKSAMHETEN

I verksamhetsberättelsen för år 1972 anmäldes att tre av de ärenden
i vilka granskningspromemorior hade upprättats under året ännu ej
var slutbehandlade. I dessa granskningsärenden har revisorerna numera
fattat definitivt beslut. De avgöranden som sålunda träffats har
föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t i ett fall och till riksdagen likaledes
i ett fall, medan det tredje ärendet har lagts till handlingarna, då något
skäl att föra det vidare inte har ansetts föreligga. Den i ärendet upprättade
tilläggspromemorian har dock tillställts vederbörande myndighet
för kännedom.

Under år 1973 har tio granskningspromemorior och fem granskningsrapporter
färdigställts inom revisorernas kansli.

Av granskningspromemorioma har tre efter sedvanligt remissförfarande
slutbehandlats av revisorerna. Denna prövning har föranlett

skrivelser till Kungl. Maj:t i två fall och skrivelse till riksdagen i ett
fall. Över två av de återstående sju granskningspromemoriorna har begärda
yttranden avgetts av hörda myndigheter och organisationer,
medan fyra promemorior alltjämt är under remissbehandling. I ett fall
har beslut om remiss ännu ej fattats.

Av de under år 1973 färdigställda granskningspromemoriorna har
åtta avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd, medan
två gällt begränsade problem. Att tyngdpunkten i granskningsverksamheten
på angivet sätt har legat på spörsmål av mera allmänt intresse
är i överensstämmelse med vad riksdagen har uttalat i ämnet.

Den av revisorerna för år 1973 fastställda granskningsplanen har omfattat
inalles 28 ärenden, av vilka 16 är helt nya. Häri ingår den reserv
som är nödvändig i en verksamhet av förevarande slag. Såsom berörts
i det föregående har av granskningsplanens ärenden sex slutbehandlats
under året, medan revisorerna i sju fall inte tagit definitiv ställning
till de i ärendena upprättade promemoriorna. Vidare kan nämnas att
undersökningar för närvarande pågår i åtta ärenden. Detta innebär att
någon granskning ännu ej har påbörjats i sju av granskningsplanens
28 ärenden.

Inriktningen på frågor av större räckvidd och den samtidiga strävan
att fördjupa granskningen medför, såsom påpekades redan i fjolårets
berättelse, att utredningen av varje särskilt ärende blir ganska tidsödande,
vilket sätter en bestämd gräns för det antal ärenden som med
nuvarande personalorganisation årligen kan behandlas. På grund av
sjukdom och andra omständigheter som ej är att hänföra till semester
har vidare ca 1 400 persontimmar fallit bort under år 1973, vilket
ävenledes påverkat utredningskapaciteten.

Om de under året granskade ärendena kan i varje särskilt fall följande
uppgifter lämnas.

Justitiedepartementet
Ej avslutade ärenden

Kommissionärsverksamheten vid statsmyndigheterna
(granskningspromemoria nr 7/1973)

För att underlätta allmänhetens kontakter med statsmyndigheterna
har sedan lång tid tillbaka kommissionärer funnits anställda hos vissa
myndigheter. Kommissionärerna biträder allmänheten dels med att
komplettera till myndigheterna ingivna handlingar, dels med att utföra
vissa mer kvalificerade uppdrag, såsom sammanställningsarbeten, utredningar
och rådgivning. För dessa tjänster tas särskild avgift ut.

Med hänsyn till den utveckling som på senare tid ägt rum när det
gäller myndigheternas betjäning av allmänheten har närmare utretts

huruvida kommissionärsväsendet numera har någon uppgift att fylla.
Resultatet av undersökningen har sammanställts i en granskningspromemoria,
som för närvarande är föremål för remissbehandling.

Utrikesdepartementet
Ej avslutade ärenden

Resultatvärdering i den svenska biståndsverksamheten
(granskningspromemoria nr 10/1973)

Medelsanvisningen till den svenska biståndsverksamheten uppgick
för budgetåret 1972/73 till 1 562 milj. kronor, och avsikten är att den
framdeles skall öka ytterligare. Biståndet utgår i betydande omfattning
som bilaterala insatser, fördelade på omkring 25 länder och på en mängd
olika program och projekt, tillhörande skilda ämnesområden. Biståndspolitiken
är för närvarande föremål för en genomgripande utredning,
vilken skall pröva hela fältet av problem som är förenade med verksamheten.
Revisorerna har emellertid ansett sig oförhindrade att fullfölja
en tidigare beslutad undersökning rörande några speciella hithörande
problem. Ett av dessa avser resultatvärdering av biståndsinsatserna.
Granskningen har inriktats på en kartläggning av de system som
styrelsen för internationell utveckling (SIDA) använder för att fastställa
de bilaterala insatsernas effekter. Vidare har undersökts de sätt
på vilka systemen tillämpas och de möjligheter som systemen ger att
bedöma hur projekten fullföljs och hur erfarenheterna därav kan nyttiggöras
för framtida program och projekt.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Försvarsdepartementet
Ej avslutade ärenden

Statens transportkontor
(granskningspromemoria nr 5/1973)

Statens transportkontor (STK) med ca 20 anställda och ett resultatunderskott
på ca 137 000 kronor för budgetåret 1971/72 handhar flyttningar,
transporter, magasinering och spedition m. m. för de statliga
myndigheterna, de statliga affärsdrivande verken, statliga bolag och
kommunala myndigheter. Sedan den 1 juli 1968 är STK tills vidare
knutet till försvarets materielverk.

STK:s tjänster har i alltmer ökad omfattning kommit att tas i anspråk
av myndigheter som ej tillhör försvaret. Försvarets materielverk
betingade sig före den 1 juli 1969 inte någon som helst ersättning för
STK:s verksamhet av vederbörande beställare.

I den granskningspromemoria som upprättats i ärendet förutsätts
att de transportefterfrågande myndigheterna i framtiden vänder sig
direkt till det transportföretag som skall utföra transporterna. STK bör
enligt promemorian fungera som ett konsultorgan. STK:s arbetsuppgifter
och organisation anses därför böra tas under omprövning.

Promemorian har remissbehandlats.

Socialdepartementet
Avslutade ärenden

Datadrift vid karolinska sjukhuset
(granskningspromemoria nr 7/1972)

Ehuru sjukvården är en i huvudsak landstingskommunal angelägenhet,
beslöt statskontoret år 1965 att anslå personal och medel för att i
samarbete med karolinska sjukhuset (KS) utreda möjligheterna att utnyttja
datatekniken för rationalisering inom sjukvårdsområdet. Det bedömdes
vid tiden för beslutet att projektet måste få en sådan omfattning
och ha en sådan försökskaraktär att en enskild sjukvårdshuvudman
inte skulle kunna genomföra utvecklingsverksamheten inom ramen för
egna resurser. Målet för den gemensamma försöksverksamheten — KSproj
ektet — formulerades efter vissa förstudier så, att det gällde att
samordna vårdresurserna, att åstadkomma kortare genomloppstider för
patienterna, bl. a. genom bevakning av de trånga sektorerna, och att
avlasta sjukvårdspersonalen från administrativt arbete. Man skulle
sträva efter ett optimalt utnyttjande av sjukhusets resurser för sjukvård,
undervisning och medicinsk forskning samt härigenom på längre sikt
försöka uppnå påvisbara ekonomiska fördelar. Informationssystemet
skulle vara totalintegrerat, d. v. s. sjukhusets samtliga funktioner skulle
gemensamt och i nära samarbete utnyttja datatekniken. Det betonades
att man inte borde vänta sig att omedelbart kunna påvisa besparingar
genom minskade kostnader.

De sammanlagda utvecklingskostnaderna för ADB-verksamheten vid
KS under budgetåren 1965/66—1971/72 har uppgått till mer än 20
milj. kronor.

Våren 1971 blev dataverksamheten vid KS föremål för statsmakternas
ställningstagande, innebärande att den i fortsättningen skulle
inriktas på sådana ADB-rutiner som visat sig kunna ge påtagliga besparingar
eller öka effektiviteten inom sjukvården.

År 1972 omfattade datadriften vid KS tolv medicinska rutiner, ett
20-tal laboratorierutiner, ett patientdatasystem för operation och intensiwård,
fyra administrativa system och ett särskilt datasystem för blodcentralen.
Ytterligare ett antal rutiner var föremål för försöksdrift
i begränsad omfattning.

Den hos riksdagens revisorer verkställda undersökningen av datadriften
vid KS har haft till syfte att fastställa om verksamheten lett till
förväntad rationalisering och om kostnaderna kan anses rimliga. Särskild
uppmärksamhet har ägnats åt bl. a. lönsamhetsberäkningar och prioriteringsgrunder
vid projektval.

I den granskningspromemoria som upprättats i ärendet har inledningsvis
framhållits, att man vid undersökningen haft att beakta de speciella
problem som följer av att ämnesområdet avser sjukvårdande verksamhet,
bl. a. att rationaliseringsarbetet inte alltid har kunnat inriktas på
kostnadsminskningar utan även åsyftat ökad effektivitet samt praktiska
och ekonomiska förbättringar för patienternas del. Ytterligare svårighetsmoment
ligger däri, att utfallet av den sjukvårdande verksamheten
endast undantagsvis kan mätas i pengar och att man inom sjukvården
inte har tillräckligt klart avgränsade mål och värderingsnormer. Liknande
mätningssvårigheter har förelegat även i fråga om den undervisning
och forskning som tillhör KS verksamhetsområde.

Med de förbehåll och begränsningar som följer av det nu sagda
har i granskningspromemorian framhållits, att utvecklingen av det
övergripande styr- och informationssystemet — KS-projektet — påbörjats
på grundval av mycket ofullständiga ekonomiska analyser. Det
kan enligt promemorian sättas i fråga om inte rationaliseringssträvandena
i stället borde ha inriktats på mera begränsade och praktiskt
betonade projekt inom arbetsområden, där möjligheterna till effektivitetsvinster
och kostnadsbesparingar varit mera näraliggande. En påtaglig
ofullständighet och ojämnhet i fråga om ekonomiska förkalkyler
har vid granskningen kunnat konstateras även beträffande ett flertal
av de separata rutiner som utvecklats vid sidan av KS-projektet. Vissa
rutiner har visserligen föregåtts av kalkyler, i vilka kostnader på ett enhetligt
och systematiskt sätt vägts mot besparingar och effektivitetsvinster,
men i flertalet fall har det ekonomiska underlaget begränsats
till en värdering av kostnaderna för stansningspersonal, hålkort och
maskinhyra m. m. I några fall har den beräknade resursförbrukningen
inte ens angetts i kronor. Även några rent administrativa rutiner har
tillkommit utan tillräckligt dokumenterad förkalkylering.

De svårigheter som är förknippade med att produktionsresultatet
inom sjukvården inte genomgående kan mätas i samma termer som
kostnaderna därför har också gjort sig gällande när man haft att bedöma
om ADB-verksamheten lett till förväntad rationalisering. Någon
slutkalkyl har hittills inte gjorts. Analysen har främst inriktats på en
undersökning av kostnadsutvecklingen och en bedömning av i vilken
utsträckning målen för ADB-verksamheten uppnåtts. I vissa fall har
datadriften medfört begränsade personalbesparingar, men övergången
till databehandling har likväl kunnat leda till högre kostnader än den
tidigare manuella arbetsmetoden. De faktiska ADB-kostnadema har

7 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

också för ett antal rutiner överskridit de beräknade. Programmet för
den kliniska administrationscentralen (KLAC) har inte kunnat fullföljas
i avsedd omfattning.

Från sjukhusets sida hade framhållits att datadriften medfört bättre
och säkrare sjukvård och gynnsammare villkor för forskningen. Enligt
granskningspromemorian vöre detta värdefullt, men om betydande resurser
skulle disponeras för sagda ändamål borde detta göras efter en
avvägning mellan kostnader och vinster och på grundval av beslut
därom.

Yttranden över granskningspromemorian har inhämtats från socialstyrelsen,
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri), statskontoret, karolinska sjukhuset, akademiska sjukhuset
i Uppsala och Stockholms läns landsting. Flertalet remissmyndigheter
har till sina svar fogat bilagor av olika innehåll. KS har sålunda
bifogat ett 20-tal yttranden från underställda avdelningar eller befattningshavare.

Remissmyndigheterna har i allmänhet vitsordat, att granskningspromemorian
lämnat en i huvudsak riktig bild av datasystemen vid KS
med deras utveckling och funktioner samt av förkalkylering och resultatvärdering
i anslutning därtill. När det gäller slutsatser och förslag
har däremot delade meningar kommit till uttryck i remissvaren.

En central fråga i sammanhanget har avsett själva beslutet att sätta
i gång det omfattande och integrerade KS-projektet, innebörden av de
kalkyler och lönsamhetsbedömningar som utförts både före igångsättandet
och under utvecklingsskedena samt resultatet av det hittillsvarande
projektarbetet. I denna fråga har flera remissmyndigheter betonat
vikten av att såvitt möjligt exakta kalkyler utarbetas men samtidigt
strukit under de svårigheter som förelegat på grund av ämnesområdets
komplicerade natur och den föga utvecklade värderingsmetodiken.
Vidare har framhållits att man vid projekt av denna natur och
omfattning måste räkna med risken av förluster, eftersom allt utvecklingsarbete
inte kan resultera i lönsamma och rationella datarutiner,
men att denna omständighet inte bör leda till att man avstår från utveckling
och försök även beträffande sådana projekt. Det har vitsor -

dats att direkta besparingar hittills i regel inte kunnat redovisas, men
detta anses bero på att KS-systemet ännu inte införts i tillräcklig omfattning.
På flera kliniker har man funnit att datarutinema efter hand
börjat fungera tillfredsställande, och många av dem uppfattas av användarna
som arbetsbesparande. Förlusten på det s. k. laboratoriesystemet
hade numera reducerats och väntades bli förvandlad till vinst
inom kort tid.

I vissa fall har dock anmälts tvivel om systemens lämplighet och
funktioner; särskilt har angetts att vissa system inte utnyttjas i den utsträckning
som är möjlig och därför inte kommer till full nytta. Beträffande
den del av KS-proj ektet som avser rutiner för överföring av
medicinska journaluppgifter till data har satts i fråga om inte den tekniska
utrustningen är otidsenlig.

Betydande intresse har vid remissbehandlingen ägnats frågan om de
fördelar eller nackdelar som är förenade med ett övergripande datasystem
i jämförelse med separata delsystem. KS och statskontoret har
uttalat-sig till förmån för det övergripande systemet. Enligt deras mening
kommer de större vinsterna att erhållas vid den fortsatta utbyggnaden
och samordningen av systemets rutiner. Å andra sidan har från
flera håll uttalats tvivel om det totalintegrerade datasystemet. Det har
framhållits att resultat kan vinnas även genom mindre projekt och att
risken för misslyckande i ett stort utvecklingsprojekt motiverar att man
söker sig fram till rationaliseringsvinster genom lätt överskådliga, mindre
projekt. Osäkerhet har vidare uttalats rörande möjligheterna att inom
överskådlig tid praktiskt förverkliga tanken på ett totalintegrerat datasystem
för sjukvården och driften av ett sjukhus.

Åtskilliga av företrädarna för de olika datarutinerna har funnit möjligheter
föreligga att utföra databearbetningen vid en anläggning utanför
sjukhuset, ehuru man i vissa fall har befarat att en dylik åtgärd skulle
orsaka merkostnader. Flera av remissinstanserna har även framhållit
behovet av en samlad planering för sjukhusets totala ADB-verksamhet,
innefattande bl. a. tider, resursbehov och utbildning. Det har förutsatts
att denna uppgift skulle anförtros en särskild styrgrupp eller stabsenhet
utan direkt projektansvar.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna framfört vissa synpunkter
och förslag rörande datadriften vid KS. Revisorerna har uttalat att
ytterligare medel inte bör disponeras för fortsatt utveckling av det
totalintegrerade KS-projektet eller på mera omfattande försök att ta
delar av detta i drift. Datautvecklingen vid KS bör i stället inriktas på
mera decentraliserade och problemorienterade system på kliniker, laboratorier
och driftställen, där resultatet av verksamheten är mera
näraliggande. I skrivelsen har vidare understrukits vikten av att datarutinema
blir föremål för ekonomisk värdering eller, i andra hand, för
resultatbedömning som dokumenteras med angivande av värderings -

100

grunder och faktaunderlag. Revisorerna har även anslutit sig till förslaget
om att en särskild styrgrupp anförtros uppgiften att åstadkomma
en samlad planering för sjukhusets totala dataverksamhet.

Skrivelsen är såsom bilaga 1 fogad vid denna berättelse. I skrivelsen
åberopade bilagor har dock inte blivit avtryckta. Detsamma gäller om
samtliga i det följande återgivna skrivelser.

Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden

Bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar
(granskningspromemoria nr 2/1973)

Den 31 december 1949 trafikerade statens järnvägar (SJ) ca 14 800
km banlängd. Under 1950-talet tillkom genom inköp av enskilda järnvägar
samt under 1950- och 1960-talen genom nybyggnad sammanlagt
ca 800 km banlängd. Ä andra sidan överfördes gods- och persontrafik
till landsväg från ca 4 700 km banlängd vid trafiksvaga bandelar
under tiden januari 1950—juni 1972, varvid gods- och persontrafiken
lades ned vid ca 2 600 km banlängd och enbart persontrafiken vid ca
2 100 km banlängd. Sedermera lades även återstående godstrafik ned
vid ca 600 km banlängd. Den 31 december 1952 redovisade SJ sitt genom
tiderna längsta järnvägsnät, ca 15 200 km banlängd. I allt trafikerade
SJ ca 12 400 km banlängd den 30 juni 1972, varav ca 11400
km banlängd i s. k. huvudspår.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian konstateras att
SJ år 1970 ställde mer kilometer banlängd till varje invånares förfogande
än något annat järnvägsföretag i Europa. Även tågkilometerutbudet
per invånare för resandetrafik är bland de högsta i Europa,
samtidigt som den häremot svarande efterfrågan på resandeplatser
i tågen hör till de lägsta i vår världsdel. Detta gäller alltså även efter
1950- och 1960-talens omfattande bandelsnedläggningar. Samtidigt har
Sverige fortfarande Europas högsta täthet av personbilar samt världsdelens
för närvarande högsta järnvägstjänstemannalöner.

För täckning av underskottet på kvarvarande olönsamma bandelar
har SJ sedan budgetåret 1958/59 erhållit en årlig ersättning från den
statliga driftbudgeten, för budgetåret 1973/74 uppgående till 375 milj.
kronor. Fr. o. m. budgetåret 1964/65 utgår i princip full ersättning för
underskotten på alla olönsamma bandelar.

De trafiksvaga bandelarna vid SJ har varit föremål för två skilda
kalkyler, benämnda separatredovisningar och nedläggningskalkyler. De
förra har sedan år 1963 utförts vart tredje år och omfattar i princip
hela det bannät för vars driftunderskott SJ yrkar ersättning från staten
enligt bestämmelserna i 1963 års trafikpolitiska beslut. Separatredo -

101

visningarna har granskats av särskilda sakkunniga, tillsatta av chefen
för kommunikationsdepartementet, och har därefter offentliggjorts.
Nedläggningskalkyler har utförts i samband med att SJ beslutat ta upp
en viss bandel till nedläggningsundersökning för att efter någon tid
inge framställning till Kungl. Maj:t med begäran om partiell eller total
nedläggning av trafiken på bandelen i fråga. Frånsett några få summaposter,
vilka brukar ingå i SJ:s skrivelser till Kungl. Maj:t med nedläggningsframställning,
har nedläggningskalkylema aldrig offentliggjorts.

Granskningsärendets syfte har varit att få utrönt i vad mån SJ:s driftresultat
faktiskt har förbättrats på grund av de hittills genomförda
bandelsnedläggningama. Denna fråga, som alltså varit utgångspunkten
för undersökningen, har besvarats jakande. I granskningspromemorian
skattas nämligen den genom bandelsnedläggningar åren 1950—1972
uppkomna nettoförbättringen i SJ:s resultatredovisning till 120—150
milj. kronor, avseende en årsperiod efter 1972 års bandelsnedläggningar
och uttryckt i 1971 års prisnivå.

En översiktlig genomgång av SJ:s samtliga nedläggningskalkyler har
gjorts såsom ett led i den granskning som legat till grund för promemorian,
varjämte några kalkyler valts ut stickprovsmässigt och granskats
mera i detalj. I granskningspromemorian sägs att kalkylerna är
överskådligt redovisade, och det slås fast att såvitt kunnat bedömas
vederbörande instanser inom SJ har handlagt nedläggningsärendena
noggrant och i överensstämmelse med gällande bestämmelser och riktlinjer.

Vid nedläggningskalkylema har man inom SJ använt de av 1942 års
järnvägskostnadsutredning förordade beräkningsprinciperna. Det framhålls
i granskningspromemorian att dessa principer får betecknas som
invändningsfria men att anmärkning kan göras mot den allmänna ram
inom vilken kalkyleringen utförs. Det tillämpade systemet anses sålunda
begränsa möjligheten till en mer allsidig behandling av nedläggningsärendena.
I enlighet härmed reses invändning mot att nedläggningskalkylerna
i realiteten blivit ett slags kalkyler på kort sikt, att kalkylerna
inte grundar sig på prognoser för den framtida transportefterfrågan,
att de avser enbart SJ-nivån men inte följderna för samhällsverksamheten
i övrigt och att driftunderskottet använts som enda nedläggningskriterium.
Det sätts i fråga om summan av de enstaka, i kalkylhänseende
från varandra skilda bandelamas resultat skulle vara ett användbart
mått på den vinst som SJ eller samhället har gjort på bandelsnedläggningarna
vid en viss observationstidpunkt.

Det sägs vidare i promemorian att det inte i och för sig är något
principiellt fel att anlägga marginella betraktelsesätt på intäkter och
kostnader, såsom har gjorts i SJ:s nedläggningskalkyler, men att det
torde bli svårt att praktiskt tillämpa denna princip. Det sätts i fråga

102

om bandelar är lämpliga som kostnadsbärare vid kalkyler av detta
slag, varvid det hävdas att det i vissa sammanhang kan vara missvisande
att dela in SJ:s järnvägslinjer i ett trafikstarkt och ett trafiksvagt
bannät. Det förhåller sig snarare så, att en viss typ av trafik är
olönsam, företrädesvis resandetrafik i kortväga stationsrelationer med
svagt trafikunderlag. Denna trafik förekommer såväl på de trafiksvaga
bandelarna som på affärsbanenätets linjer. De trafiksvaga banornas
svaghet ligger till stor del i att de domineras av detta olönsamma trafikslag,
medan affärsbanenätet har en allsidig sammansättning av skilda
trafikslag, bland vilka den lönsamma långväga vagnslastgodstrafiken
intar en dominerande ställning.

Ett samband mellan separatredovisningarnas värden och alla nedläggningskalkylers
ackumulerade värden, uttryckta i en enhetlig prisnivå,
borde enligt promemorian ha funnits.

Viss kritik riktas i granskningspromemorian mot att nedläggningskalkylen
redovisas med endast några summaposter i de skrivelser som
SJ avlåter till Kungl. Maj:t med framställning om att få lägga ned
trafiken på en bestämd bandel.

I promemorian stryks under att de kraftigt stegrade personalkostnaderna
är en starkt bidragande orsak till den försämring av lönsamheten
som SJ fått vidkännas.

En rad förslag till positiva åtgärder framläggs i granskningspromemorian.
Bland dem märks följande.

Statsmakterna bör utföra en ramplanering på riksnivå inom transportsektorn,
vars främsta syfte skall vara att tjäna som hjälpmedel för riksdag
och regering att planera de transportinvesteringar som det faller på
deras lott att anvisa medel till. Ramplaneringen skall bestå i att ett statligt
organ utarbetar och föreslår en allmän riksomfattande trafikfördelningsplan
med kompletterande investerings- och finansieringsplaner, vilka
sedan kan fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen. I riksplaneringen
för transportväsendet skulle dessutom de regionala transportplanerna
kunna inordnas. Förslaget innebär inte att transportmarknaden i kommersiellt
hänseende skall styras av statsmakterna. Det heter uttryckligen
i promemorian att statens järnvägars på företagsekonomiska grunder
vilande marknadsföring av transporttjänster inte genom den allmänna
trafikfördelningsplanen skall hindras från att ostört få verka i en
transportmarknad inom vilken kvalitets- och priskonkurrens råder.

Ett av de viktigaste syftena med finansieringsplanen skulle bli att
lämna anvisning på hur trafikintäkterna skall transfereras mellan olika
transportmedel, så att de i stort motsvarar de olika transportmedlens av
riksdag och regering fastställda principiella kostnadsansvar.

Endast om sådana på kalkyler grundade översiktliga planer finns,
synes omfattningen av det framtida järnvägsnätet i Sverige kunna fastställas.

103

Uppgiften att upprätta trafikfördelningsplanen jämte därtill knutna
investeringsberäkningar och finansieringsförslag bör enligt promemorian
anförtros en särskild delegation, tillsatt av Kungl. Maj:t.

Granskningspromemorian har sänts på remiss till statens vägverk,
statens järnvägar, statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegium,
trafikpolitiska delegationen, trafikplaneringsutredningen, trafikpolitiska
utredningen och näringslivets trafikdelegation. Flertalet remissmyndigheter
har ställt sig i stort sett positiva till de i granskningspromemorian
redovisade principerna och förslagen. Statens järnvägar uttalar dock
tveksamhet inför den föreslagna ramplaneringen. Några myndigheter
har avstått från mera preciserade bedömningar genom att hänvisa till
det arbete som statliga utredningar, främst 1972 års trafikpolitiska utredning,
bedriver.

I en skrivelse till Kungl. Maj:t säger sig revisorerna i allt väsentligt
instämma i den kritik som framförts i granskningspromemorian mot det
system som för närvarande tillämpas vid behandlingen av frågor om
nedläggning av olönsam järnvägstrafik. Revisorerna stöder det i granskningspromemorian
framlagda förslaget om en allmän trafikfördelningsplan
med kompletterande investerings- och finansieringsplaner.

Två organisatoriska former kan enligt revisorerna tänkas för det i
granskningspromemorian föreslagna statliga organet. Antingen kan en
specialenhet inom kommunikationsdepartementet inrättas för syftet,
eller också kan ett särskilt permanent organ på ämbetsverksnivå skapas.
Revisorerna vill inte förorda någotdera alternativet men anser att möjligheten
att inrätta en fristående, permanent statlig förvaltningsenhet
för nämnda syften bör tas upp till närmare övervägande.

Skrivelsen är såsom bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

Finansdepartementet
Ej avslutade ärenden

Den statliga finansförvaltningens centrala organisation
(granskningspromemoria nr 8/1973)

De finansförvaltande uppgifter inom statsverksamheten som fullgörs
i central instans är spridda på ett flertal myndigheter, trots att därmed
förenade göromål visar stora inbördes likheter i sakligt hänseende. Mot
denna bakgrund har en undersökning i ämnet gjorts inom revisorernas
kansli, varvid syftet varit att få utrönt om möjligheter till rationaliseringsvinster
föreligger genom koncentration av hithörande administrativa
arbete till en enda myndighet.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
vari framförts förslag till viss organisatorisk omläggning av verksamheten.
Promemorian har inte slutbehandlats av revisorerna och därför
ännu ej sänts ut på remiss.

104

Personalutveckling och personalomsättning hos statliga myndigheter
(granskningspromemoria nr 4/1973)

Den offentliga sektom har, speciellt under de senaste årtiondena, utvidgats
alltmer. Totala antalet i offentlig verksamhet sysselsatta personer
beräknas år 1970 ha uppgått till över en miljon. Enligt 1970 års
långtidsutredning förutses sysselsättningsökningen inom det offentliga
tjänsteområdet komma att överstiga tillväxten av landets arbetskraftsresurser.
Av staten utbetalade löner för anställda inom allmänna civilförvaltningen,
försvarsväsendet och affärsverken uppgick år 1971 till
ca tolv miljarder kronor.

Mot denna bakgmnd har revisorerna låtit utföra en granskning av
personalutvecklingen hos statsmyndigheterna för att om möjligt få
fram uppslag till personalminskande åtgärder. Vid utredningen har även
beaktats personalomsättningen inom myndigheterna. Utredningens resultat
baseras dels på en analys av tillgänglig statistik, dels på en fördjupad
studie av utvecklingen hos 23 särskilt utvalda myndigheter.

En i ärendet utarbetad granskningspromemoria har blivit föremål
för remissbehandling.

Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet
(granskningspromemoria nr 9/1973)

Bestämmelser om efterkalkylering av statliga investeringar finns meddelade
endast såvitt gäller byggnader. Revisorerna har låtit företa en
undersökning av i vilken omfattning efterkalkylering utförs och hur
de för efterkalkylering utarbetade systemen är konstruerade och kan utnyttjas
för kostnadskontroll och planering. Undersökningen har omfattat
affärsverken och vissa andra myndigheter med betydande investeringsverksamhet.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Den statliga forskningsverksamheten
(granskningspromemoria nr 8/1972)

105

och de rutiner som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen av forskningsmedlens
användning. Som ett led i undersökningen har även gjorts
en mera allmän kartläggning av förhållandena för den statligt finansierade
forskningen.

Till följd av forskningsområdets storlek och komplexitet har undersökningen
måst begränsas till en mera översiktlig analys av förhållandena
på området. I den i ärendet upprättade granskningspromemorian
behandlas frågor om planering, redovisning, bevakning, utbyte och värdering
av forskningsinsatser samt organisationen av den statligt finansierade
forskningen.

Även om den genomförda undersökningen begränsats till en översiktlig
analys av förhållandena på forskningsområdet, har den gett vid
handen att den med statliga medel finansierade forskningen såväl kvalitativt
som beträffande produktiviteten ligger fullt i nivå med forskningen
i andra, jämförbara länder och att det ej finns anledning att från
förvaltningsrevisionen synpunkt rikta allvarligare anmärkningar mot
den svenska FoU-verksamheten.

På grundval av de iakttagelser som gjorts vid undersökningen har
i promemorian lagts fram vissa förslag till förbättringar och åtgärder
för att nå ökad effektivitet inom skilda delar av forskningsområdet.
Vad beträffar forskningens planering föreslås sålunda bl. a. att det görs
en kartläggning av de långsiktiga forskningsbehoven, att särskilda åtgärder
vidtas för att främja forskningens förnyelse och att en mera
medveten prioritering av forskningsresurserna till olika forskningsområden
utförs. Vidare förordas att informationsunderlaget beträffande
ianspråktagna forskningsresurser förbättras.

Forskningsverksamheten på universitetens institutioner bör enligt
promemorian också planeras med en högre grad av målinriktning, t. ex.
genom upprättande av forskningsprogram med uppgifter om forskningsinriktning
och problemområden samt verksamhetsplaner. Moderna
system för projektplanering bör dessutom i möjligaste mån tillämpas
vid universitetsforskningens verksamhetsplanering, vilket i sin tur medför
att utbildning i projektplanering och projektadministration bör införas
som en särskild del av forskarutbildningen.

I fråga om redovisning och bevakning av de statliga forskningsmedlens
användning föreslås åtgärder för att förbättra möjligheterna till information
och överblick.

För att underlätta administrationen av forskningsanslag bör mera enhetliga
regler för utnyttjande av anslagen införas, bl. a. genom att någon
form av standardkontrakt tillämpas. Tillförlitligare underlag för beslut
på forskningsområdet synes vidare kunna erhållas genom att enhetliga
bestämmelser för de anslagsfördelande organens årsredovisning till
Kungl. Maj:t införs och genom att forskningsstatistiken inordnas i den
ordinarie statliga statistikproduktionen. Organisationen för vetenskap -

106

lig information och dokumentation bör också ses över i syfte att få
till stånd mera enhetliga informationssystem.

Enligt granskningspromemorian torde vidare ökad uppmärksamhet
böra ägnas åt problemen med mätning och värdering av forskningskostnader
och forskningsresultat inte minst när det gäller de s. k. storprojekten.
Den verksamhet som pågår bl. a. inom styrelsen för teknisk
utveckling för att utveckla system för mätning och värdering av forskningsprestationer
bör föras vidare, helst med anknytning till motsvarande
arbete på det internationella området. Möjligheterna att få fram
mera tillförlitliga, sammanfattande mått i kvantitativa termer på utbytet
av den svenska forskningsverksamheten bör också utredas.

På det organisatoriska området förordas det i promemorian att riksdagen
ges bättre information i forskningsfrågor och bättre förutsättningar
för en samlad överblick vid bedömningen av statens insatser på
forskningsområdet. Sålunda bör hos riksdagen inrättas ett forum för
närmare samarbete mellan riksdagen och forskarna, t. ex. genom inrättande
av en motsvarighet till den Kungl. Maj:t underställda forskningsberedningen.

Det nuvarande informella samarbetsorganet för forskningsråden,
forskningsrådens samarbetsdelegation, föreslås bli ersatt med en delegation
för grundforskningsfrågor med uppgift att verka för samordning
i ärenden rörande planering av forskning samt i frågor om redovisning,
bevakning och värdering av forskningsresultat och forskningsverksamhet
ävensom i frågor om statistik, information och dokumentation m. m.
Universitet och högskolor föreslås också få större inflytande över resursanskaffningen
till sin verksamhet i vad avser lokaler och utrustning
genom att planering av och beslutsfattande i sådana frågor decentraliseras.

Stödet till den tekniska grundforskningen, som för närvarande synes
sakna naturlig anslagsgivare, föreslås bli anförtrott statens naturvetenskapliga
forskningsråd.

I syfte att förbättra effektiviteten på universitetsforskningens område
föreslås en förstärkning av forskningsorganisationen, bl. a. genom inrättande
av flera storinstitutioner för att öka informationsutbytet och avlasta
forskarna administrativa göromål.

Samarbetet mellan forskningen och samhället föreslås slutligen bli
förstärkt och underlättat dels genom att utbyte av personal mellan universitetssektom
och forskningsavnämare underlättas, dels genom att
fastare och klarare regler för den s. k. uppdragsforskningen införs.

Granskningspromemorian har för yttrande tillställts sammanlagt 33
myndigheter och organisationer på forskningsområdet.

Vid remissbehandlingen har de i promemorian framlagda förslagen
i stora drag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Med hänsyn till förslagens
antal och det stora intresse som i allmänhet visats dem från

107

remissinstansernas sida återges i det följande endast några få synpunkter
av mera allmänt intresse.

När det gäller kartläggningen av forskningens behov anser en remissinstans
att de befintliga sektororganen och de olika forskningsråden
bör utföra sådan kartläggning inom sina särskilda områden, medan uppgiften
att göra en mera allmän och översiktlig sammanställning och
redovisning av forskningsbehoven bör ligga på ett rådgivande centralt
organ. Behovskartläggningen bör inte endast avse tillämpad forskning
utan också riktad grundforskning och utvecklingsarbete. Som exempel
på redovisat behov av samordnad behovskartläggning kan nämnas att
ansvaret för sådana undersökningar när det gäller medicinsk forskning
för närvarande ligger på tre olika organ, nämligen statens medicinska
forskningsråd, socialstyrelsen samt sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut.

Beträffande de föreslagna åtgärderna för forskningens förnyelse
föreslås en omprövning och genomgång av inrättade forskningsinstitut,
särskilt av dem som tillkommit för att lösa frågor inom ett avgränsat
problemområde. Bland andra åtgärder nämns anordnande av flera
ämneskonferenser, inrättande av ej ämnesanknutna tjänster och förstärkning
av basresurserna vid olika lärosäten, framför allt i vad avser anslagen
för forskarassistenttjänster.

Vad beträffar frågan om en klarare målinriktning av den statligt
finansierade forskningsverksamheten uttrycker särskilt olika lärosäten
farhågor för att sådana beslut skulle innebära en central styrning av
forskningen. Ett universitet avstyrker bestämt en styrning av grundforskningen
men har ingenting emot att särskilda resurser avsätts för
grundforskning på ett visst område, om mer forskning på området är
påkallad. Dessa medel skall i så fall vara ”friska pengar” som inte inkräktar
på möjligheterna att bedriva annan grundforskning. Man föreslår
också att hela frågan om målinriktningen av forskningen görs till
föremål för utredning, varvid utgångspunkten bör vara att styrning av
grundforskningen inte skall äga rum. En annan remissinstans anser
dock att även grundforskningen måste kunna arbeta mot mål som ges en
sådan stringent utformning att resultaten av forskningsarbetet kan jämföras
med uppställda mål och kostnader.

När det gäller införande av projektplanering inom forskningsverksamheten
är åsikterna delade. Ett lärosäte uttalar sålunda att sådan
planering bör vara till god hjälp vid tillämpad forskning och utvecklingsarbete
men till avgörande men vid grundforskning. Andra lärosäten
är mer negativa i sin inställning. En anslagsfördelande remissinstans
anser för sin del att det är angeläget att varje forskningsprojekt
grundas på en relativt detaljerad verksamhetsplan. Planen får dock
inte ha till uppgift att styra arbetet under hela projektet. Dess värde
ligger i att den tvingar forskaren att i detalj tänka igenom problemen

108

och planera genomförandet i relation till de resurser han disponerar.

I fråga om värdering och bestämmande av utbytet av forskningsresultat
framförs från flera håll kritiska synpunkter, bl. a. när det gäller
att fastställa värdet av vunna grundforskningsresultat. En remissinstans
anser att möjligheterna att få fram användbara utvärderingsmetoder
torde vara mycket varierande mellan de olika slagen av forskning och
även mellan enskilda forskningsprojekt. När det gäller grundforskning
anses svårigheterna att värdera resultaten vara i stort sett lika stora för
fri grundforskning som riktad grundforskning. Även den riktade grundforskningen
bör därför hållas utanför en utvärderingsverksamhet. En
annan remissinstans påpekar att inom samhällsvetenskaperna — liksom
inom bl. a. den humanistiska forskningen — varken grundforskning eller
tillämpad forskning kan anknytas till tekniskt och ekonomiskt mätbara
målformuleringar och forskningsresultat.

Från ett annat håll framhålls att möjligheterna att grundligt värdera
resultaten av enstaka FoU-projekt är begränsade, bl. a. av kostnadsskäl.
Man pekar i stället på möjligheterna att göra mera grundliga utvärderingar
av den betydelse forskningsrådens eller en fonds verksamhet
har haft för den vetenskapliga utvecklingen på det berörda området
och för forskningens utomvetenskapliga effekter. Denna granskning
skulle kunna utföras av en liten grupp sakkunniga.

De förslag som berör forskningsorganisationen har fått varierande
men i övervägande mån positivt mottagande från remissinstansernas sida.
Förslaget om att ge riksdagen förbättrad information i forskningsfrågor
har mottagits positivt. Vissa kritiska röster har emellertid rests mot
förslaget. En remissinstans, som ställt sig tveksam till inrättande av en
forskningsberedning, anser sålunda att ett första steg mot en utvidgad
information till riksdagen bör vara att den nuvarande forskningsberedningen
presenterar en årlig översikt över utvecklingen på forskningsområdet,
vilken överlämnas till riksdagen och dess utbildningsutskott.

När det gäller frågan huruvida statens naturvetenskapliga forskningsråd
även bör tilldelas uppgiften att främja den tekniska grundforskningen
är uppfattningarna mycket delade. Flertalet av de remissinstanser som
yttrat sig i frågan är eniga om att klarare regler bör ges angående huvudmannaskapet
för denna del av grundforskningen, men åsikterna
går isär när det gäller frågan vilken myndighet som skall ha huvudansvaret
för forskningen. Några anser att ett nytt forskningsråd skall
bildas för denna uppgift.

Med utgångspunkt i den utförda utredningen och det material som
kommit in vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har riksdagens
revisorer i skrivelse till riksdagen bl. a. tagit upp frågan om möjligheterna
att utforma en övergripande forskningspolitik och vilka
organ som på den politiska nivån — främst i riksdagen — bör handlägga
frågor rörande forskning. Revisorerna tillstyrker för sin del de i gransk -

109

ningspromemorian i denna del framlagda förslagen rörande planeringen
av forsknings- och utvecklingsarbetet med utgångspunkt i en medveten
och aktiv kartläggning av behoven av forskning, inklusive omgivningsstudier,
fastställande av forskningsmål, målprioritering och verksamhetsplanering.
I likhet med vad som föreslagits i granskningspromemorian
anser revisorerna att de långsiktiga forskningsbesluten bör grundas på
en av Kungl. Maj:t årligen avgiven särskild berättelse över utvecklingen
på forskningsområdet, sedd från såväl nationell som internationell synpunkt.

Revisorerna delar också den i granskningspromemorian framförda
uppfattningen om en breddning av riksdagens information i forskningsfrågor.
Revisorerna föreslår därför att det hos utbildningsutskottet inrättas
ett forskningssekretariat, vars personal skall ha skyldighet att
följa och förbereda forskningsfrågor såväl i riksdagens utbildningsutskott
som i andra utskott som handlägger forskningsfrågor. Syftet med
förslaget är att ge såväl riksdagens vederbörande utskott som riksdagen
i dess helhet möjlighet till information om och insyn i den aktuella
forskningssituationen. Förutsättningar skulle vidare skapas för en viss
redovisning av den statligt finansierade forskningens resultat, en information
och redovisning som även skulle vara av allmänt intresse.

Enligt revisorernas mening bör riksdagen dessutom överväga om
det nu föreslagna forskningssekretariatet kan behöva kompletteras med
en motsvarighet till den Kungl. Maj:t underställda forskningsberedningen.

Beträffande övriga i granskningspromemorian framförda förslag noterar
revisorerna vad som anförts vid remissbehandlingen och tillstyrker
att promemorians förslag blir föremål för ytterligare utredningar eller,
där så ej bedöms erforderligt, för åtgärd. Såvitt avser frågan om huvudmannaskapet
för den tekniska grundforskningen tar dock revisorerna
inte ställning i sakfrågan men uttalar som sin mening att detta slag av
forskning inte bör lämnas utan lämplig anslagsgivare.

I den mån förslagen berör frågor som är under utredning av forskningsrådsutredningen
bör enligt revisorernas mening förslagen och däröver
avgivna yttranden överlämnas till utredningen för att av denna
beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

När det gäller forskningsfrågorna inom universitetssektorn berörs
dessa i mycket stor utsträckning av den organisation som kan komma att
gälla sedan statsmakterna tagit ställning till resultatet av det utredningsarbete
som på sistone bedrivits på detta område. De förslag som
väckts av 1968 års utbildningsutredning påverkar enligt revisorernas
mening i så stor utsträckning de förhållanden under vilka universitetsforskningen
skall arbeta, att det kan sättas i fråga om inte förutsättningarna
för denna forskning bör utredas mot bakgrund av utredningens
förslag. Den i granskningspromemorian redovisade undersökningen ger

110

enligt revisorerna samtidigt vid handen, att åtskilliga med universitetsforskningen
sammanhängande problem behöver klarläggas, oavsett de
beslut som utbildningsutredningens arbete kan leda till. Revisorerna
föreslår därför att universitetsforskningens problem närmare utreds,
i vilket samband de i granskningspromemorian framlagda förslagen
bör beaktas.

Skrivelsen är såsom bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

Inrikesdepartementet
Avslutade ärenden

Statens invandrarverk
(granskningspromemoria nr 1/1973)

Stora delar av invandrarverkets verksamhetsområde har under år 1973
befunnit sig under utredning genom särskilda sakkunniga eller på annat
sätt. Den för revisorernas räkning utförda granskningen har därför begränsats
till vissa begränsade delar av verksamheten, nämligen dels
den tid som tas i anspråk för handläggning av ärenden som gäller utfärdande
av olika tillstånd och genomförandet av åtgärder för utlänningars
avlägsnande ur riket, dels den s. k. utlänningskontrollen.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian har framhållits
att de genomsnittliga handläggningstidema hos invandrarverket och utlänningsnämnden
beträffande vissa slag av ärenden är alltför långa, ett
förhållande som verket i olika sammanhang påpekat. I promemorian
har framförts vissa förslag, syftande till att förkorta handläggningstidema
eller att åstadkomma andra administrativa fördelar. Sålunda
har föreslagits, jämte annat, att åtgärder skall vidtas för att åstadkomma
snabbare behandling hos utlänningsnämnden, i första hand
genom ökning av antalet suppleanter i nämnden och genom tätare sammanträden
samt genom viss förändring i formerna för utnyttjande av
personal med utrednings- och föredragningsuppgifter. Förslagen innebär
vidare att länsstyrelserna befrias från skyldighet att fatta det formella
beslutet om verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning samt
att klara direktiv meddelas för att förhindra att avlägsnandeåtgärd förhalas
genom att utlänning upprepade gånger hos Kungl. Maj:t överklagar
lagakraftvunnet beslut om åtgärd av nyssnämnd karaktär. Ytterligare
föreslås att invandrarverket tillämpar någon form av prioritering
för sådana tillståndsärenden i vilka dröjsmål med handläggningen kan
leda till kostnader för det allmänna.

I fråga om utlänningskontrollen har i granskningspromemorian framhållits,
att denna är förenad med sådana luckor och andra brister att
den för närvarande inte fungerar i godtagbar omfattning. Bland annat
har pekats på ofullständigheter i invandrarverkets register och på un -

lil

derlåtenhet från arbetsgivares och kommunala myndigheters sida att
fullgöra lagstadgad uppgiftsplikt. Det har framhållits att vederbörande
myndigheter bör vidta åtgärder för att få kontrollen att fungera.

Promemorian har för yttrande tillställts rikspolisstyrelsen, statens invandrarverk
och länsstyrelserna i fyra län. Samtliga remissmyndigheter
har i huvudsak vitsordat att handläggningstidema i utlänningsärenden
är alltför långa och att utlänningskontrollen visar åtskilliga brister.
Flertalet myndigheter har även tillstyrkt de föreslagna åtgärderna. Invandrarverket
har ställt sig avvisande mot flera av förslagen och framhållit
att förbättringar kunde vara att vänta genom vissa aktuella organisationsförändringar
och omläggningar av arbetsrutiner inom verket,
bl. a. automatisk databehandling.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har revisorerna framhållit angelägenheten
av åtgärder i nu behandlade hänseenden. Revisorerna har därvid uttalat
sin anslutning till de i promemorian framförda förslagen. Skrivelsen är såsom
bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

A rbetsmarknadsstyrelsens kursgård
(granskningspromemoria nr 3/1973)

En undersökning har företagits rörande omfattningen och karaktären
av de investeringar m. m. som genomförts i samband med anordnandet
av arbetsmarknadsstyrelsens kursgård Aske i Uppsala län.

Av den i ärendet upprättade granskningspromemorian framgår att
arbetsmarknadsstyrelsen våren 1967 hemställde hos Kungl. Majit om
tillstånd att hyra Aske gård för att där anordna en egen kursgård. Enligt
styrelsen skulle inkvarteringen av eleverna ordnas genom att till gården
flyttades enklare förläggningsbyggnader som styrelsen disponerade på
annat håll. Kostnaderna för driften av gården skulle kunna uppvägas
av bortfallande kostnader för traktamenten samt för lokalhyror och
inackorderingar. Anskaffningskostnaderna beräknades inskränka sig till
kostnaderna för att flytta de nämnda byggnaderna. Kungl. Majit lämnade
i maj 1967 det begärda bemyndigandet under villkor att kostnaderna
för hyra och drift av gården kunde rymmas inom ramen för de
medel som anvisats för styrelsens utbildnings- och instruktionsverksamhet.

Sedan arbetsmarknadsstyrelsen hyrt Aske av Stockholms fastighetskontor,
blev gården föremål för betydande om- och tillbyggnadsarbeten.
Den ursprungliga kalkylen frångicks därvid i flera avseenden, bland annat
dimensionerades gården för att rymma konferenser vid sidan om undervisningen,
och särskilda byggnader uppfördes för lektioner, förläggning
och kosthåll. Kostnaderna för arbetena uppgick till omkring 10
milj. kronor. För ändamålet anlitades riksstatsanslaget Förläggningsbyggnader
m. m. och dess efterföljare i programbudgetsystemet.

112

I granskningspromemorian har framhållits, att det nämnda anslaget
och programmedlen är anvisade för styrelsens sysselsättningsbefrämjande
verksamhet och inte bort anlitas för ifrågavarande interna utbildning.
På grund därav och genom att i så betydande omfattning frångå de
givna förutsättningarna syntes styrelsen ha överskridit sina befogenheter.
Det syntes också sannolikt att byggnads- och anläggningskostnaderna
hade kunnat reduceras med betydande belopp, om behov och
förutsättningar hade övervägts mera ingående innan arbetena påbörjats.
Slutligen påtalades i promemorian att kursgården hittills inte kunnat utnyttjas
i avsedd omfattning. Styrelsen borde undersöka möjligheterna
att öka beläggningen.

Granskningspromemorian har för yttrande tillställts riksrevisionsverket
och arbetsmarknadsstyrelsen. Den förstnämnda myndigheten har
anslutit sig till promemorians synpunkter. Arbetsmarknadsstyrelsen har
medgett att anslaget felaktigt belastats med utgifter för omkring 2,72
milj. kronor men samtidigt framhållit att de ifrågavarande arbetena hade
kunnat utföras som beredskapsarbete, ehuru detta inte blivit fallet.
Utgifterna i övrigt har styrelsen av olika skäl ansett sig ha fog för att påföra
det nämnda anslaget.

Revisorerna har tagit slutlig ställning i ärendet och därvid funnit
att anslaget till Fcrläggningsbyggnader m. m. eller motsvarande programmedel
inte bort anlitas för ifrågavarande utgifter. Detta förhållande har
revisorerna ansett sig böra bringa till riksdagens kännedom.

Den i ärendet avlåtna skrivelsen är såsom bilaga 5 fogad vid denna
berättelse.

Civi Idepartementet

Ej avslutade ärenden

Oljebekämpning till sjöss
(granskningspromemoria nr 6/1973)

Antalet oljeutsläpp i svenska kustvatten, vattendrag och insjöar hai
de senaste åren uppgått till flera hundra, av vilka flertalet sätts i samband
med fartygstrafik. Mot bakgrund härav har hos revisorerna en
granskning företagits av oljebekämpningens planläggning och genomförande.
Undersökningen har inriktats dels på möjligheterna att genom
förhandskontroll eller på annat sätt förhindra att oljeskador inträffar,
dels på bekämpningen av löskommen olja.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande föremål
för remissbehandling.

113

Industridepartementet
Avslutade ärenden

Domänverkets fastighetsköp
(granskningspromemoria nr 10/1972)

Domänverket har under ett antal år bedrivit en omfattande inköpsverksamhet,
särskilt såvitt gäller större skogsegendomar. Verkets inköpspolitik
har vid flera tillfällen varit föremål för allmän debatt. Därvid
har bland annat gjorts gällande att domänverket kunnat lämna väsentligt
högre anbud än andra köpare, exempelvis lantbruksnämnderna,
och att verket därigenom intagit en dominerande ställning på fastighetsmarknaden,
särskilt när det gällt större skogsfastigheter i södra och
mellersta delarna av landet. Mot angiven bakgrund har domänverkets
fastighetsinköp närmare granskats. Resultatet därav har på sedvanligt
sätt redovisats i en granskningspromemoria.

I promemorian har konstaterats att den kritik som framträtt gentemot
fastighetsinköpen inte upprepats under de senaste åren. Domänverket
bedriver denna verksamhet i nära samarbete med lantbruksnämnderna
och använder i stort sett samma förräntningskrav som dessa. Utrymme
har därför funnits på fastighetsmarknaden även för andra köpare av
större skogsfastigheter. I samband med granskningen har emellertid
uppmärksammats vissa problem som gett anledning till synpunkter och
förslag. Dessa frågor har gällt dels metodiken för värdering av växande
skog och skogsmark, dels räntesatsen vid nuvärdeberäkning av framtida
skogsuttag, dels ock principerna för placering av de medel som inflyter
till investeringsfonden till följd av fastighetsförsäljningar.

Anbud på skogsfastigheter som är aktuella för inköp fastställs för närvarande
av domänverket på grundval av en uppskattning av de framtida
bruttopriserna på virke. Uppskattningen baseras på de faktiska virkespriserna
under en bakomliggande period, som börjar år 1946. I promemorian
har satts i fråga om inte denna tid är alltför lång med hänsyn till
bland annat de förändringar i marknadsförhållandena och skogsbrukets
teknik som inträffat under perioden. Det syntes böra övervägas att grunda
prognosen på en kortare prisserie, kompletterad med en analys av
den marknadsmässiga och tekniska utvecklingen och framtidsperspektiven
i dessa hänseenden. Även andra synpunkter på prisberäkningen har
anförts.

För omräkning av värdet av de framtida awerkningskvantiteterna till
ett nuvärde har domänverket tidigare använt en räntesats som nära anslutit
sig till statens normalränta. Principen har upprätthållits fram till
år 1969, då normalräntan utgjorde 5 3/4 procent, men har därefter övergetts.
Normalräntan har stigit avsevärt, men domänverket har även i
fortsättningen använt 5 3/4 procent som diskonteringsfaktor. I gransk 8

Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

114

ningspromemorian har konstaterats att investeringsfondens medel för
närvarande omsätts i realtillgångar, vilkas beräknade avkastning är lägre
än den ränta som staten erlägger vid upplåning av kapital och avsevärt
lägre än de kalkylräntor som andra statliga myndigheter och affärsverk
räknar med. Även visst av domänverket använt alternativt beräkningssätt
har blivit föremål för kommentarer.

Medel som inflyter genom försäljning av domänfondens mark redovisas
på domänverkets investeringsfond. För denna och dess företrädare
markfonden gäller sedan mer än hundra år den regeln, att tillgångarna
huvudsakligen skall omsättas i skogbärande eller för skogsodling användbar
mark. I granskningspromemorian har erinrats om att förutsättningarna
för nämnda princip ändrats under den långa giltighetstiden
och att motiven för principen — bland annat behovet av statliga
markreserver — inte kunde göras gällande med samma styrka i dagens
läge. Då inköp av skogsegendomar för närvarande innebar att statliga
medel investerades med en förväntad avkastning som låg lägre än den
ränta som staten själv hade att betala för anskaffande av kapital, kunde
det sättas i fråga om det fanns anledning att alltjämt upprätthålla regeln
om investeringsfondens omplacering företrädesvis i skogsegendomar.

Granskningspromemorian har för yttrande tillställts domänverket,
skogshögskolan och riksrevisionsverket.

Domänverket har i sitt yttrande inte i detalj kommenterat de olika
synpunkterna och förslagen rörande metodiken för värdering av växande
skog och skogsmark. Verket har emellertid framhållit att prognoserna
kunde göras på olika sätt och att verket kände sig obundet att
ändra hittills använda prognosmetoder om dessa skulle visa sig dåligt
stämma överens med verkligheten. I fråga om kalkylränteberäkningen
har framhållits att vissa faktorer talade för att räntabiliteten av fastighetsförvärven
var högre än den som följde av diskonteringstalet 5 3/4
procent. Domänverket har inte heller haft något att erinra mot att investeringsfonden
fick disponeras friare än för närvarande.

Skogshögskolan har sagt sig kunna instämma i många av de bedömningar
och synpunkter som promemorian tagit upp. Beträffande andra
skulle vissa kommentarer kunna göras, men högskolan har ansett att
detta kunde anstå tills en mera ingående utredning om skogsvärderingens
metodik kom till stånd. Riksrevisionsverket har anslutit sig till flera av
de synpunkter och alternativlösningar som anförts i promemorian i
fråga om prognoserna för framtida virkespriser.

Innehållet i granskningspromemorian och remissvaren har sammanfattats
i en tilläggspromemoria, dagtecknad i maj 1973. Däri har anförts,
att metodiken för skogsvärdering borde bli föremål för fortsatt
bearbetning inom domänverket i samarbete med vissa andra myndigheter.
Metoderna borde också utförligt dokumenteras. Detsamma borde
gälla domänverkets kalkylränteberäkning. De faktorer som enligt do -

115

mänverket talade för att avkastningen av inköpta skogsfastigheter var
högre än den kalkylränta som kom till användning vid nuvärdeberäkningen
borde vägas in i kalkylen. Frågan om reglerna för placering av
investeringsfondens medel har inte tagits upp i tilläggspromemorian.

Vid sitt slutliga ställningstagande till ärendet har revisorerna beslutat
att de båda promemoriorna och remissmaterialet skulle för kännedom
tillställas domänverket. Tre reservanter har vid slutbehandlingen yrkat
att skrivelse i ärendet skulle tillställas Kungl. Maj:t. Särmeningen innebar
i sak att även frågan om reglerna för placering av investeringsfondens
medel borde bli föremål för omprövning.

Övriga ärenden

Vid sidan av granskningsplanen har en del ärenden aktualiserats, vilka
gett upphov till förberedande undersökningar inom revisorernas kansli.
Ärendena i fråga har avsett följande ämnen.

1. Viss informationsverksamhet rörande alkohol- och narkotikaproblemen; 2.

Fritidsbebyggelse inom skipåsområdet i Hallands län;

3. Ombyggnad av europaväg 4 vid Gävle;

4. Delning av Norra Åsbo domsaga samt vissa byggnads- och fastighetsförhållanden
i Kolleberga och Herrevadskloster;

5. Planering och utförande av den svenska beskickningsanläggningen
i Peking.

I samtliga dessa ärenden har granskningsrapporter upprättats.

Beträffande det förstnämnda ärendet har revisorerna beslutat att vidare
undersökning skall anstå till dess statens ungdomsråd slutfört värdering
och efterkontroll av projekt för vilka bidrag beviljats. I övrigt har
ytterligare granskning hos revisorerna inte ansetts vara motiverad.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1972 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1971/72 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av stiftelsen riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1972 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till finansutskottets
betänkanden nr 16, 17 och 19 år 1973.

116

RESULTATET AV DE TILL KUNGL. MALT
UNDER ÅR 1972 AVLÅTNA SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1972 framgår att revisorerna under
detta år har avlåtit sex skrivelser till Kungl. Maj:t med anhållan om
vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för resultatet
av de sålunda gjorda framställningarna.

Planfrågornas ställning i den departementala organisationen

Revisorerna har hemställt att Kungl. Maj:t måtte närmare överväga
de organisatoriska problem som är förbundna med den allmänna samhällsplaneringen.
Därvid framförda synpunkter har sammanfattats sålunda.

En prövning av förevarande organisationsspörsmål aktualiserar en rad
inbördes sammanhängande delproblem. Hit hör i första hand frågan om
fördelningen mellan departementen av de ärenden som kan hänföras till
samhällsplaneringen i vid mening. Av speciellt intresse därvidlag är förhållandet
mellan yttre miljövård och fysisk riksplanering liksom mellan
fysisk och ekonomisk planering samt de konsekvenser som sambandet
mellan dessa olika former för övergripande planering kan få för den
departementala organisationen. Även om en ändrad organisation skulle
komma till stånd, innebärande en större koncentration av nu avsedda
ärenden till ett och samma departement, torde dock åtskilliga myndigheter
med arbetsuppgifter som berör samhällsplaneringen komma att
kvarstå inom respektive fackdepartements ämbetsområden. Frågan om
hur dessa myndigheter i sin sektoriella planering skall bringas att följa
den allmänna samhällsplaneringens principer tarvar därför särskild uppmärksamhet.
Om jämkningar kan vara påkallade också i de hithörande
ämbetsverkens organisation synes likaledes böra undersökas. De principer
som bör tillämpas vid fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter
på förevarande område mellan departement, ämbetsverk och länsstyrelser
torde slutligen behöva klarläggas.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
justitiedepartementet meddelat följande.

Den departementsreform som genomförts under innevarande höst
innebär bl. a. att särskilda departement har inrättats för handläggning av
bostads- resp. arbetsmarknadsfrågor (jfr prop. 1973: 202, rskr 1973:
354). Reformen berör handläggningen av ärenden som kan hänföras till
samhällsplaneringen i vid mening. Till bostadsdepartementets verksamhetsområde
har sålunda förts ärenden angående plan- och byggnadsväsende!
inbegripet den fysiska riksplaneringen. Arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde omfattar bl. a. regionalpolitiska frågor. Den
genomförda departementsreformen berör sålunda de frågor som aktualiserats
av riksdagens revisorer i den nämnda skrivelsen.

117

Den författningsreform om vilken riksdagen väntas fatta ett andra
beslut under våren 1974 (jfr prop. 1973: 90, KU 1973: 26, rskr 265)
kommer givetvis att få betydande konsekvenser för departementsarbetet.
Bestämmelserna om regeringsarbetet i den nya regeringsformen gör det
sålunda nödvändigt att överse och omarbeta de författningar och anvisningar
som nu gäller för arbetet inom departementen. Arbetet i detta
avseende, som nu pågår, kommer att ånyo aktualisera frågan om arbetsfördelningen
mellan departementen. Det har bedömts lämpligt att i samband
med det fortsatta följdarbetet till författningsreformen till behandling
ta upp de i riksdagens revisorers skrivelse berörda frågorna.

Vissa organisatoriska förhållanden inom polisväsendet

I denna fråga har revisorerna sammanfattningsvis framhållit följande.

Möjligheterna att ytterligare effektivisera polisorganisationen genom
koncentrering av viss kvalificerad utredningsverksamhet till regional
nivå synes böra närmare prövas i samband med det slutliga ställningstagandet
till polisväsendets regionala organisation.

Vissa i granskningspromemorian framförda synpunkter på den ekonomiska
förvaltningen, särskilt såvitt gäller programbudgetsystemets
ekonomiska rapportering, delegering av beslut i materielanskaffningsärenden
och vissa andra förvaltningsrutiner, synes böra närmare övervägas,
bl. a. av rikspolisstyrelsens nyinrättade revisionskontor och av
den vid statskontoret pågående utredningen om ett nytt avlöningssystem.

I ett utdrag ur statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 11
maj 1973, vilket tillställts revisorerna för kännedom, har uttalats följande
om den av revisorerna i ärendet avlåtna skrivelsen.

Rikspolisstyrelsen har avgett yttrande över skrivelsen. I yttrandet
framhålls att rikspolisstyrelsen redan har vidtagit vissa av de åtgärder
som revisorerna föreslagit, att andra åtgärder är planerade och kommer
att vidtas inom den närmaste tiden och att vissa frågor vilar i avvaktan
på resultaten av pågående utredningar.

Kungl. Maj:t beslutar — med hänsyn till vad som har anförts av rikspolisstyrelsen
— att skrivelsen inte skall föranleda någon vidare åtgärd.

F/sr genom statsmedel bekostad utställningsverksamhet

I denna fråga har revisorerna sammanfattningsvis anfört följande.

Den verksamhet som bedrivs av riksutställningar, moderna museet och
NUNSKU är utan tvivel av stort värde för svenskt kulturliv. Vissa tendenser,
närmare beskrivna och berörda i det föregående, ger dock anledning
till betänkligheter, delvis av allvarlig natur. Betänkligheterna
grundar sig på det förhållandet, att ideologiskt färgade framträdanden
och värderingar utan varje samband med de av statsmakterna angivna
ändamålen i somliga fall har lämnats ett otillbörligt utrymme i verksamheten.

Med hänsyn till anförda omständigheter bör slås fast, att de nämnda
institutionerna inte har någon annan uppgift än att på ett opartiskt sätt
svara för de kulturella angelägenheter som har anförtrotts dem. Ett sådant
klarläggande bör följas av en reform, innebärande att institutionerna
ställs under ledning av särskilda styrelser med parlamentariskt in -

118

slag. Därmed skulle vinnas framför allt den fördelen, att verksamheten
skulle förankras i en bredare opinion och att risken för en snedvridning
av verksamheten för ovidkommande syften lättare kunde undvikas.
Förutsättningar skulle vidare skapas för ett mera allsidigt sammansatt
kulturutbud, med garantier för fritt konstnärligt skapande oavsett ämnesval.

Frågan om anordnandet av s. k. temautställningar bör särskilt prövas.
Om därvid skulle befinnas lämpligt att institutionerna får befogenhet
att ta upp samtidsproblem som utställningsobjekt, bör utställningarna
gestaltas på ett sådant sätt att ämnet kommer under allsidig
belysning. En närmare bestämning av det ansvar som bör tillkomma
vederbörande styrelser å ena sidan och administrativa chefstjänstemän
och producenter å andra sidan framstår vidare som önskvärd. Av stor
betydelse är likaledes att varje projekt blir väl dokumenterat, så att utställningsverksamheten
kan följas och studeras även i efterhand. Den
principen bör stadfästas, att hyra skall tas ut så snart viss institution
tillhöriga lokaler upplåts till utomstående.

Revisorerna får hemställa att Kungl. Majit tar förevarande spörsmål
under närmare övervägande.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
utbildningsdepartementet erinrat om att dåvarande chefen för detta departement
i en interpellationsdebatt den 8 maj 1972 aviserade, att de av
revisorerna aktualiserade frågorna skulle prövas på grundval av väntade
förslag från kulturrådet och 1965 års musei- och utställningssakkunniga.
I anslutning härtill har expeditionschefen lämnat följande upplysning.

Kulturrådets betänkande (SOU 1972: 66) Ny kulturpolitik, som bl. a.
behandlar yttrandefrihetsfrågor inom kulturinstitutioner, har remissbehandlats
och beredning av rådets förslag pågår f. n. inom departementet.
En proposition rörande den framtida kulturpolitiken väntas bli
framlagd våren 1974.

Försvarets centrala stabsorganisation

I denna fråga har revisorerna hemställt om en översyn av försvarets
centrala stabsorganisation med sikte på ett totalintegrerat system för
försvarets högsta ledning.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
försvarsdepartementet meddelat följande.

Vid anmälan av prop. 1973: 1, bilaga 6, anförde chefen för försvarsdepartementet
bl. a. (s. 30) att han bedömde att en översyn av den
centrala stabsorganisationen borde kunna påbörjas under åren 1974—75.
Uttalanden av motsvarande innebörd gjordes samtidigt under anslagspunkterna
E 1. Försvarsstaben (s. 108), E 2. Arméstaben (s. 110), E 3.
Marinstaben (s. 113) och E 4. Flygstaben (s. 116). Vidare anfördes under
anslagspunkten E 5. Militärområdesstaber m. m. (s. 119) att möjligheterna
att samordna denna översyn med en översyn av militärområdesstaberna
borde övervägas närmare.

Inom försvarsdepartementet har utarbetandet av riktlinjer för nämnda
översyner påbörjats. Arbetet härmed är inriktat på att översynsverksamheten
skall kunna inledas hösten 1974.

119

Statsmyndigheternas information till och kontakt med allmänheten

I denna fråga har revisorerna förordat en rad åtgärder för effektivisering
av statsmyndigheternas informationsverksamhet. Enfigt revisorernas
mening borde nämnden för samhällsinformation få i uppdrag att genomföra
föreslagna åtgärder, dock att det borde ankomma på statskontoret
att se över myndigheternas system för diarieföring och registrering
av handlingar.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen i
finansdepartementet meddelat, att någon åtgärd i ärendet ännu ej vidtagits.
Ärendet bedöms för närvarande kunna avgöras senast under våren
1974.

De statliga betalningarnas fördelning över budgetårets olika månader

I denna fråga har revisorerna hemställt att den i ärendet upprättade
granskningspromemorian jämte däröver avgivna remissyttranden måtte
överlämnas till budgetutredningen för att beaktas under utredningsarbetet.
Revisorerna har vidare föreslagit dels att riksrevisionsverket får i
uppdrag att utarbeta lämplig rutin för statsmyndigheternas likviditetsbudgetering,
dels att riksskatteverket får i uppdrag att lägga fram förslag
till en förenklad avräkningsmetod vid myndigheternas redovisning
av personalskatter, mervärdeskatt och vissa punktskatter, dels ock att en
teknisk översyn av de föreskrifter som reglerar det statliga betalningssystemet
och därpå grundade rutiner görs genom en särskild arbetsgrupp
med företrädare för riksrevisionsverket, riksskatteverket och riksgäldskontoret.

En den 23 mars 1973 dagtecknad departementsskrivelse till budgetutredningen,
vilken i avskrift tillställts revisorerna, innehåller följande.

Kungl. Maj:t förordnar, att handlingarna i ärendet överlämnas till
budgetutredningen för att beaktas i dess fortsatta arbete.

Kungl. Maj:t uppdrar åt riksrevisionsverket att, inom ramen för pågående
utvecklingsarbete med det statliga redovisningssystemet, överväga
möjligheterna att genomföra likviditetsbudgetering på myndighetsnivå.

Kungl. Majit uppdrar vidare åt riksrevisionsverket att, i samråd med
riksskatteverket, undersöka förutsättningarna för att införa en förenklad
avräkningsmetod vad gäller statliga myndigheters inbetalningar av personalskatter,
mervärdeskatt och punktskatter.

120

Bilaga 1

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 mars 1973
med anledning av granskningspromemoria nr 7/1972 angående datadrift
vid karolinska sjukhuset jämte därutöver avgivna remissyttranden

Inom riksdagens revisorers kansli har en utredning verkställts rörande
det ADB-system som sedan ett tiotal år utvecklats och numera i vissa
delar trätt i funktion vid karolinska sjukhuset (KS). Resultatet av utredningen
har redovisats i en granskningspromemoria, dagtecknad den 12
september 1972 (bilaga 1).

Granskningspromemorian

Utvecklingen av datarutiner vid KS påbörjades, efter vissa förstudier,
år 1965 i samarbete med statskontoret. Arbetet inriktades från början på
att åstadkomma ett totalintegrerat system, d. v. s. sjukhusets samtliga
funktioner skulle gemensamt och i nära samarbete utnyttja datatekniken
— KS-proj ektet. Uppgiften bedömdes ha en sådan omfattning att en enskild
huvudman inte skulle kunna genomföra utvecklingsverksamheten
inom ramen för egna resurser. Vid sidan av sjukhusets sjukvårdande
och administrativa verksamhet skulle undervisning och medicinsk forskning
inbegripas i projektet och kunna dra nytta därav.

Jämsides med KS-projektet utvecklades vissa separata ADB-rutiner
för vård, laboratorieverksamhet, administration m. m. Ett antal färdigutvecklade
rutiner — såväl inom det egentliga KS-projektet som vid sidan
av detta — togs efter hand i reguljär drift med Kungl. Maj:ts godkännande.

Våren 1971 blev dataprojektet vid KS föremål för statsmakternas
prövning och ställningstagande; det skulle i fortsättningen inriktas på
sådana ADB-rutiner som visat sig kunna ge påtagliga besparingar eller
öka effektiviteten inom sjukvården. Därvid avsågs närmast rutiner för
inregistrering, bokning och debitering av patienter inom thoraxklinikerna,
vid de kirurgiska, medicinska och endokrinologiska poliklinikerna
samt inom en akutmottagning. Det förutsattes att denna utveckling
skulle vara slutförd den 1 juli 1972. — Det må i detta sammanhang
nämnas att de centrala rationaliseringsuppgiftema på sjukvårdsområdet
vid denna tid övertagits av sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut — Spri.

De sammanlagda utvecklingskostnaderna för ADB-verksamheten vid
KS under budgetåren 1965/66—1971/72 har uppgått till mer än 20 milj.
kronor.

121

År 1972 omfattade datadriften vid KS tolv medicinska rutiner, ett 20-tal laboratorierutiner, ett patientdatasystem för operation och intensivvård,
fyra administrativa system och ett särskilt datasystem för blodcentralen.
Ytterligare ett antal rutiner var föremål för försöksdrift i begränsad
omfattning.

Den för revisorernas räkning företagna undersökningen har främst
haft till syfte att fastställa om verksamheten lett till förväntad rationalisering
och om kostnaderna kan anses rimliga. Särskild uppmärksamhet
har därför ägnats verksamhetens inriktning och omfattning, prioriteringskriterier
vid projektval samt förekommande lönsamhetsberäkningar.
Vid granskningen har man haft att beakta de speciella förhållanden som
följer av att ämnesområdet avser sjukvårdande verksamhet. De kan i
viss omfattning ha medfört att sakbeskrivningar inte kunnat preciseras
med alla detaljer och att vissa förbehåll måste göras vid omdömena om
verksamheten. Rationaliseringsarbetet har inte alltid kunnat inriktas endast
på kostnadsminskningar utan även på ökad effektivitet och på
praktiska och ekonomiska förbättringar för patienternas del. Ytterligare
svårighetsmoment har tillkommit därigenom att utfallet av verksamheten
endast undantagsvis kan mätas i pengar eller i samma termer som
kostnaderna; inom sjukvården saknas tillräckligt klart avgränsade mål
och värderingsnormer. Vid sidan om sjukvården har sjukhuset också betydande
uppgifter inom undervisning och forskning, och för dessa verksamhetsgrenar
föreligger liknande svårigheter att mäta framsteg och
vinster. Nu angivna förhållanden har under utredningens gång med eftertryck
framhållits av KS, och de har också klart angetts och vitsordats
i promemorian.

Med de förbehåll och begränsningar som följer av det nu sagda har i
granskningspromemorian framhållits, att utvecklingen av det övergripande
styr- och informationssystemet — KS-projektet — påbörjats på
grundval av mycket ofullständiga ekonomiska analyser. Det kan enligt
promemorian sättas i fråga om inte rationaliseringssträvandena i stället
borde ha inriktats på mera begränsade och praktiskt betonade projekt
inom arbetsområden, där möjligheterna till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar
varit mera näraliggande. En påtaglig ofullständighet
och ojämnhet i fråga om ekonomiska förkalkyler har vid granskningen
kunnat konstateras även beträffande ett flertal av de separata rutiner
som utvecklats vid sidan av KS-projektet. Vissa rutiner har visserligen
föregåtts av kalkyler, i vilka kostnader på ett enhetligt och systematiskt
sätt vägts mot besparingar och effektivitetsvinster, men i flertalet fall har
det ekonomiska underlaget begränsats till en värdering av kostnaderna
för stansningspersonal, hålkort och maskinhyra m. m. I några fall har
den beräknade resursförbrukningen inte ens angetts i kronor. Även några
rent administrativa rutiner har tillkommit utan tillräckligt dokumenterad
förkalkylering.

122

De svårigheter som är förknippade med att produktionsresultatet
inom sjukvården inte genomgående kan mätas i samma termer som
kostnaderna har också gjort sig gällande när man haft att bedöma om
ADB-verksamheten lett till förväntad rationalisering. Någon slutkalkyl
har hittills inte genomförts. Analysen har främst inriktats på en undersökning
av kostnadsutvecklingen och en bedömning av i vilken utsträckning
målen för ADB-verksamheten uppnåtts. I vissa fall har datadriften
medfört begränsade personalbesparingar, men övergången till databehandling
har likväl kunnat leda till högre kostnader än den tidigare manuella
arbetsmetoden. De faktiska ADB-kostnaderna har också för ett
antal rutiner överskridit de beräknade. Programmet för den kliniska administrationscentralen
(KLAC) har inte kunnat fullföljas i avsedd omfattning.

Som ett totalomdöme om värdet av såväl informationssystemet som
driftrutinerna har i granskningspromemorian anförts, att dessa inte syntes
ha lett fram till det ursprungligen formulerade målet att komma till
rätta med de snabbt stigande sjukvårdskostnaderna och att utveckla arbetsbesparande
metoder och rutiner. Det vore visserligen av värde om
datadriften — såsom sjukhuset framhållit — hade medfört bättre och
säkrare sjukvård och gynnsammare villkor för forskningen, men om betydande
resurser skulle disponeras för sagda ändamål borde detta ske efter
en avvägning mellan kostnader och vinster och på grundval av beslut
därom.

Det kunde enligt promemorian sättas i fråga, om datadriften vid sjukhuset
fortsättningsvis borde drivas i sin nuvarande omfattning. Det ekonomiska
utfallet av ADB-verksamheten syntes inte stå i rimlig proportion
till de kostnader som verksamheten förorsakat. Det syntes få ankomma
på KS att påvisa i vilken utsträckning fortsatt datadrift kunde
motiveras av ekonomiska och medicinska skäl. Det s. k. laboratoriesystemet,
som utvisade underskott för budgetåret 1971/72, borde omprövas
i sin nuvarande form, och KS borde undersöka möjligheterna att driva
databehandlingen för den centrala laboratorieverksamheten gemensamt
med liknande verksamhet inom länet. KS borde även i samråd med riksrevisionsverket
se över och ompröva de rutiner inom ekonomi- och materielsystemen
som inte är direkt hänförliga till system S. Det kunde sättas
i fråga om det till sin funktion begränsade materielsystemet borde
fortsätta i sin nuvarande omfattning. För kvarvarande administrativa
rutiner syntes en utomstående dataanläggning kunna anlitas.

Remissyttrandena

123

missmyndigheter har till sina svar fogat bilagor av olika innehåll. KS
har sålunda bifogat ett 20-tal yttranden från underställda avdelningar eller
befattningshavare. I några fall har också i remissvaren hänvisats till
tidigare avgivna yttranden rörande KS-projektets olika utvecklingsstadier,
exempelvis med anledning av den rapport över försöksverksamheten
som sjukhusets databehandlingskommitté (DAKS) lämnat i maj
1970.

Remissmyndigheterna har i allmänhet vitsordat, att granskningspromemorian
lämnat en i huvudsak riktig bild av datasystemen vid KS med
deras utveckling och funktioner samt av förkalkylering och resultatvärdering
i anslutning därtill. När det gäller de av materialet dragna slutsatserna
och de framförda förslagen har däremot delade meningar kommit
till uttryck i remissvaren.

I fråga om dels beslutet att sätta i gång det omfattande och integrerade
KS-projektet, dels de kalkyler och lönsamhetsbedömningar som
utförts före igångsättandet och under utvecklingsskedena har såväl sjukhuset
som flera andra myndigheter understrukit de svårigheter som
förelegat att på förhand åstadkomma annat än överslagsmässiga beräkningar
eller allmänna bedömningar. Kostnader och intäkter sammanhängde
med i vilken omfattning systemen blev tagna i drift. Statskontoret
har särskilt betonat, att planeringen av projektet utförts med sikte på
att vinna bättre samordning och utnyttjande av vårdresurserna, en
skärpt bevakning av de trånga sektorerna och en kortare genomloppstid
för patienterna. Statskontoret anser därför att de mål och förutsättningar
som definierats i förstudien varit riktiga. Visserligen har metodiken
för ekonomisk avvägning varit dåligt utvecklad, men det skulle enligt
statskontorets mening inte ha varit riktigt att hejda datasystemets införande
i avvaktan på att en värderingsteknik utarbetades. Statskontoret
har ansett att lönsamhetskalkyler bör upprättas under utvecklingens
gång så långt detta är möjligt, och det syntes från kontrollsynpunkt nödvändigt
med för- och efterkalkyler beträffande varje enskilt ADB-projekt,
men dessa kalkyler måste enligt statskontoret kompletteras med en
lönsamhetsbedömning utifrån en mera total tillämpning av det medicinska
informationssystemet vid ett sjukhus. Man kunde inte ställa krav
på att varje delrutin skulle uppväga sin del av driftkostnaderna i form
av intäkter genom besparingar av personal.

Även Spri har betonat vikten av att såvitt möjligt exakta kalkyler utarbetas
i samband med datautvecklingen, men institutet har också framhållit
risken för att överskatta möjligheterna att grunda beslut i ADBfrågor
på dylika kalkyler. Enligt Spri måste man räkna med att osäkerheten
vid prognoser för olika ”pilotprojekt” väsentligen kommer att bestå,
även om successivt allt större insikt nås i sjukvårdssystemens mekanismer.

Det må i anslutning till dessa synpunkter erinras om att föreliggande

124

svårigheter av olika slag att utarbeta kalkyler och värderingar också
starkt framhållits i granskningspromemorian.

Vissa av de inkomna svaren — särskilt de som avgivits av de olika
underavdelningarna och klinikerna vid KS — har redogjort för resultatet
av den hittillsvarande utvecklingen av datasystemen och behandlat
frågan om de tillämpade rutinernas ändamålsenlighet.

KS har vitsordat att ADB-kostnaderna i vissa fall underskattats vid
förkalkyleringen. Direkta besparingar har hittills i regel inte kunnat redovisas,
men detta anses bero på att KS-systemet ännu inte införts i tillräcklig
omfattning. På flera kliniker har man funnit att datarutinerna
efter hand börjat fungera tillfredsställande, och många av dem uppfattas
av användarna som arbetsbesparande. I några fall har också rutinerna
uppgetts ge fördelar åt forskningen.

Beträffande det s. k. laboratoriesystemet har från flera håll hävdats,
att den i promemorian uppgivna förlusten numera har reducerats och
väntas kunna förvandlas till vinst inom kort tid. Särskilt beträffande
detta system har åtskilliga påpekanden framförts om ineffektivitet på
grund av brister i fråga om fördelning av uppgifter och resurser.

Den i promemorian påtalade fördröjningen av införandet av KLACrutinen
har av KS uppgetts till stor del bero på lokalsvårigheter i samband
med ombyggnadsarbeten.

Beträffande den del av KS-projektet som avser rutiner för överförande
av journaluppgifter till data — journalprojektet — har akademiska
sjukhuset framhållit, att den tekniska utrustning som används för att
samla och bevara datauppgifterna (J 5-delen) med hänsyn till målet för
försöksverksamheten är grundad på inte längre tidsenliga förutsättningar
och att det nämnda projektet därför inte är lämpligt för fortsatt
utvecklingsarbete.

Flera av remissmyndigheterna har behandlat frågan om de fördelar
eller nackdelar som är förenade med ett övergripande datasystem i jämförelse
med separata delsystem.

Såsom nämnts utformades KS-projektet från början som ett övergripande
system, men vissa separata rutiner utvecklades vid sidan därom.
De under försöksperioden vunna erfarenheterna har emellertid enligt
KS visat på svårigheterna att integrera separat utvecklade och avgränsade
delsystem, och KS har därför sedan år 1970 successivt överfört
olika delsystem till det övergripande systemet. Enligt sjukhusets mening
kommer de större vinsterna att erhållas vid den fortsatta integrativa utbyggnaden
och samordningen av dessa rutiner. Underlaget för planeringen
och beslutsfattandet i såväl medicinskt som administrativt avseende
kommer därigenom att kunna radikalt förbättras.

125

Även statskontoret har hävdat att principen med det övergripande
systemet är riktig. Att inrikta dataverksamheten på mera begränsade
projekt skulle enligt statskontoret på längre sikt visa sig vara ekonomiskt
ofördelaktigt. Med hänsyn till det komplex av olika verksamheter, som
sjukvården utgör, gäller det dessutom att konstruera system och rutiner
som är generella och flexibla och som kan användas allmängiltigt.

Socialstyrelsen har i ett tidigare avgivet yttrande behandlat frågan om
värdet av ett integrerat datasystem. Med anledning av DAKS rapport
om försöksverksamheten vid KS anförde styrelsen, att man inom ett eller
ett par försöksområden borde bygga upp ett totalintegrerat datasystem
för ett sjukvårdsområde, eventuellt med tyngdpunkten på olika delavsnitt
hos skilda huvudmän. Arbetet härmed borde dock komma till
stånd efter en samlad bedömning och prioritering inom ramen för Spri’s
verksamhet. De båda huvuddelarna av KS-projektet, nämligen journalsystemet
och bokningssystemet, borde med angivna förutsättning utvecklas
på ett sådant sätt, att de kunde samordnas med andra delar av
ett framtida totalsystem, som kanske skulle komma att vara uppbyggt
efter andra principer.

Å andra sidan har från flera håll uttalats tvivel om det totalintegrerade
datasystemet eller hävdats att delsystem skulle vara att föredra
framför övergripande system.

Spri har i yttrande över nyssnämnda rapport (DAKS 1970) framhållit,
att det syntes värdefullt att utveckla större informationssystem inom
sjukvården men att resultat kunde åstadkommas även genom andra projekt.
En utveckling av resursplaneringsfunktionen kunde ge stora rationaliseringsvinster
utan att man avvaktade tillkomsten av fullständiga
journal- och bokningssystem.

Akademiska sjukhuset har anfört, att den första fasen av ett utvecklingsarbete
inte alltid kan ge full valuta för nedlagda kostnader; det
kunde visa sig omöjligt att ens i någon mån använda resultaten. En rimlig
väg att komma till rätta med dessa svårigheter vore att tillämpa en
förhållandevis långsam utvecklingstakt, att inte med en gång bygga upp
för stora system eller delsystem utan i stället arbeta med lätt överskådliga,
mindre sådana med klart definierade mål. Som ytterligare utvecklingssteg
kunde därefter prövas integrering av tidigare, efter utvärdering
godkända delar. Man borde därvid kräva att datarutinerna inte fick
vara dyrare än kostnaderna för motsvarande konventionella rutiner, och
man fick i kalkylerna inte tillgodoräkna sig andra vinster än sådana som
kunde dokumenteras på ett helt uppenbart och odiskutabelt sätt.

Synnerligen kritiska synpunkter beträffande KS-projektets övergripande
natur och även i andra hänseenden har framförts av akademiska
sjukhusets datatekniske konsult, driftchefen vid Uppsala datacentral.

Frågan om det totalintegrerade systemet har berörts också i de bilagor
som fogats till KS:s yttrande, och olika meningar har därvid gjorts

126

gällande. Sjukhusets läkarråd anser visserligen att försöksverksamheten
på dataområdet på KS bör fortsätta och framhåller att en uppdelning av
verksamheten på ett antal delrutiner på laboratorier och kliniker inte
skulle ge möjlighet till fullständig information och datateknisk behandling
av olika uppgifter om det enskilda sjukdomsfallet, men läkarrådet
säger samtidigt att man av de hittills vunna erfarenheterna knappast kan
avgöra, om det inom överskådlig framtid blir möjligt att realisera idén
om den totala integrationen av dataverksamheten omkring patienten.

I samma riktning uttalar sig biträdande sjukhusdirektören vid KS.
Denne anser att KS-projektet inte på ett tillfredsställande sätt fångat in
de arbetsuppgifter som kan och bör lösas med hjälp av datateknik. Han
sätter också i fråga om det över huvud taget finns förutsättningar för att
praktiskt genomföra ett centralt system, som styr patientflödet inom
sjukhuset såväl till sitt medicinska innehåll som till behandlingstakten.

Även blockchefen för kirurgblocket på sjukhuset anser att man bör
inrikta krafterna mer på decentraliserade, servicebetonade och problemorienterade
datasystem.

Andra frågor som tagits upp av remissmyndighetema gäller formerna
för fortsatt datadrift vid KS. Det helt övervägande flertalet av företrädarna
för de olika datarutinerna anser, att fullständig nedläggning av
dataverksamheten och återgång till manuella rutiner inte bör komma i
fråga. Åtskilliga av dataanvändarna har emellertid funnit, att möjligheter
föreligger att utföra databearbetningen vid en anläggning utanför
sjukhuset, ehuru man i vissa fall befarar att en dylik åtgärd skulle orsaka
merkostnader eller andra olägenheter. Från några håll har påpekats
behovet av att se över rutinerna, exempelvis för att vinna bättre utbyte
av verksamheten. Förslag har framförts beträffande metoderna för
beräkning av datakostnaderna, främst i syfte att erhålla en rättvisande
lönsamhetsberäkning.

Flera av remissinstanserna har framhållit behovet av att i nuvarande
läge åstadkomma en samlad planering för sjukhusets totala ADB-verksamhet,
innefattande bl. a. tider, resursbehov och utbildning. Sålunda
har statskontoret uttalat, att en sådan planering bör komma till stånd
före ett totalt införande av bl. a. planerings-bokningssystemet. Arbetet
bör enligt ämbetsverket åvila en särskild stabsenhet, direkt underställd
sjukhusledningen. — Läkarrådet vid KS anser att den fortsatta verksamheten
bör bedrivas under ledning av en grupp representanter för datateknik,
administration, sjukvård och forskning med anknytning till
andra projekt i första hand inom sjukvårdsregionen och att utvärderingen
av olika dataprojekt bör företas av administrativt-medicinskt sakkunniga
utan direkt projektansvar. — Även biträdande sjukhusdirektören
vid KS har framfört förslag om organiserandet av en särskild styrgrupp
för den fortsatta verksamheten.

I samband med remissbehandlingen har revisorerna haft tillgång även

127

till KS:s skrivelse den 22 september 1972 till Konungen med redovisning
av försöksverksamheten rörande medicinsk informationsbehandling och
förslag till fortsatt verksamhet jämte till skrivelsen fogad rapport. Däri
har framhållits, jämte annat, att det för närvarande inte existerar några
mätmetoder och normer för sjukvårdsproduktionen, vilka kan användas
för att från lönsamhetssynpunkt värdera effekterna av ett medicinskt informationssystem,
och att man därför inte kunnat åstadkomma någon
kostnads-intäktsanalys. Erfarenheterna från verksamheten motsade emellertid
inte antagandet att ett införande inom hela sjukhuset av det tilllämpade
Tl-J5-systemet för inregistrering, bokning och debitering tillsammans
med övriga omnämnda datarutiner kunde skapa förutsättningar
för bättre utnyttjande av personal, lokaler, utrustning m. m. samt
bättre resursplanering på längre sikt. Det var därför inte osannolikt att
rutinerna skulle komma att visa sig jämväl ekonomiskt lönsamma, även
om de kortsiktigt inte kunde rymmas inom oförändrade anslag.

Revisorernas synpunkter och förslag

Utvecklingen av det s. k. KS-projektet och därtill anslutna datarutiner
vid KS har nu pågått i närmare åtta år och dragit en kostnad av mer än
20 milj. kronor. Erfarenheter har vunnits genom det utförda arbetet,
och det är uppenbart att datatekniken kan utnyttjas i sjukhusarbetet för
ett flertal medicinska och administrativa uppgifter och för forskningen.
Åtskilliga datarutiner har efter utvecklingsarbete tagits i drift och erhållit
sådan stadga i tillämpningen, att de av användarna uppfattas som
värdefulla hjälpmedel i arbetet. Att avveckla sådana rutiner har inte
från något håll satts i fråga och kan inte heller enligt revisorernas mening
anses motiverat.

På grund av vad som framkommit genom den företagna utredningen
och remissbehandlingen därav har revisorerna emellertid funnit anledning
att pröva frågan, huruvida datasystemen vid KS utvecklas enligt
ändamålsenliga principer och om datadriften i övrigt är lämpligt utformad.

Ett väsentligt problem för bedömning av nämnda spörsmål utgör
möjligheten att uppnå det för KS-projektet angivna målet att utforma
ett s. k. totalintegrerat datasystem. Frågan kan sägas ha erhållit en provisorisk
lösning genom statsmakternas beslut år 1971, vilket innebar att
projektet tills vidare skulle inriktas på sådana ADB-rutiner som visat sig
kunna ge påtagliga besparingar eller öka effektiviteten inom sjukvården.
Enligt beslutet skulle ett antal bestämda rutiner, tillhörande ett integrerat
system, tillämpas på vissa angivna kliniker eller driftområden. Frågan
gäller nu, om datautvecklingen vid KS skall fortsätta enligt denna
linje eller söka andra vägar för att utnyttja datatekniken i sjukhusdriften.
Företrädarna för det övergripande systemet har därvid särskilt
framhållit utsikterna till att systemet skall komma att ge betydande ra -

128

tionaliseringsresultat i framtiden, då integrationen blivit genomförd och
systemet tagits i drift i avsevärt vidgad omfattning. Kritikerna av systemet
har däremot ansett det föga troligt att några större resultat skall
kunna vinnas inom rimlig tid och till försvarbara kostnader; det har till
och med satts i fråga om det är möjligt att praktiskt genomföra systemet.

Revisorerna vill erinra om att några direkta besparingar genom KSprojektet
hittills kunnat redovisas endast för några enstaka rutiner och
att mätmetoder och normer för sjukvårdsproduktionen, vilka skulle
kunna användas för att från lönsamhetssynpunkt värdera effekterna av
ett medicinskt informationssystem, över huvud taget inte existerar. I den
senast avgivna rapporten med redovisning av försöksverksamheten, dagtecknad
den 22 september 1972, har också utsikterna att åstadkomma
rationaliseringseffekter inom en bestämd tidsgräns bedömts som synnerligen
osäkra. Det är uppenbart att något definitivt svar på frågan om det
totalintegrerade systemets effektivitet och kostnadsvillkor i jämförelse
med andra alternativ inte kan lämnas. Med hänsyn till det relativt måttliga
resultat som systemet har lämnat under den långa utvecklingsperioden
och till den stora osäkerhet som råder om möjligheterna att redovisa
påtagliga vinster inom en klart angiven tidsgräns anser revisorerna
emellertid för sin del, att ytterligare medel inte bör disponeras för fortsatt
utveckling av projektet eller på mera omfattande försök att ta delar
av detta i drift. Datautvecklingen vid KS bör i stället inriktas på mera
decentraliserade och problemorienterade system på kliniker, laboratorier
och driftställen, där resultaten av verksamheten är mera näraliggande.
Vissa av dessa system torde efter hand kunna integreras med varandra,
då så visar sig lämpligt. Arbetet med att åstadkomma ökad integrering
eller totalintegrering torde kunna drivas som en forskningsuppgift.

Vid behandling av frågan om behovet av för- och efterkalkylering för
datarutinerna har upprepade gånger framhållits, att det ofta är svårt att
ange rationaliseringsvinster i pengar, bl. a. på grund av att mätningsmetodiken
är otillräckligt utvecklad. Svårigheterna framträder med ökad
styrka inom sjukhusdriften, där resultat i form av vård, förbättrad hälsa
för patienter och framsteg i medicinsk forskning inte kan mätas och anges.
Revisorerna är väl medvetna om de svårigheter och begränsningar
som föreligger men vill samtidigt understryka, att dessa förhållanden
inte får leda till att man undviker problemen och utvecklar datarutiner
på lösa grunder. Enligt vad som framgått av utredningen har brister i
detta hänseende förekommit vid KS. Med hänsyn till att datatekniken
efter hand tas i anspråk inom allt flera områden och utformar stora
delar av samhällslivet är det synnerligen angeläget, att datarutinerna blir
föremål för ekonomisk värdering. I den mån kostnader och intäkter inte
kan anges beloppsmässigt, måste i andra hand bedömningar av resulta -

129

ten utföras. Dessa bedömningar måste dokumenteras med angivande av
värderingsgrunder och faktaunderlag.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har från flera
håll framhållits behovet av att i nuvarande läge få till stånd en samlad
planering av sjukhusets totala ADB-verksamhet. Uppgiften skulle ankomma
på en särskild styrgrupp med medicinsk och administrativ expertis
och utan direkt projektansvar. Det finns enligt revisorernas mening
starka skäl för att realisera detta förslag. Arbetet, som eventuellt
kan utföras inom ramen för Spri, torde böra inriktas mot en anknytning
till de andra datasystem som tillämpas eller utvecklas inom olika sjukhus
och sjukvårdsregioner. Vid denna planering torde man också böra
pröva i vad mån databearbetningen vid KS behöver ha tillgång till egna
anläggningar eller eventuellt kan förläggas till anläggning utanför sjukhuset.
En översyn av vissa rutiner synes i samband därmed böra företas.

9 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

130

Bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t dtn 20 september 1973
med anledning av granskningspromemoria nr 1/1973 angående statens
invandrarverk jämte däröver avgivna remissyttranden

Under år 1972 har hos riksdagens revisorer företagits en granskning
av principerna och formerna för den verksamhet som bedrivs av statens
invandrarverk (SIV), varvid ärendebalansens utveckling särskilt beaktats.
Resultatet därav har redovisats i en granskningspromemoria, dagtecknad
den 17 januari 1973. Promemorian har för yttrande tillställts rikspolisstyrelsen,
SIV samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och
Västmanlands län. Myndigheternas remissvar jämte ett antal av dem inhämtade
yttranden bifogas denna skrivelse (bil. 1—6).

Då granskningen planlades var viktiga delar av SIV:s verksamhetsområde
redan under utredning genom två av Kungl. Maj:t tillsatta
kommittéer, utlänningsutredningen och invandrarutredningen. Den
förra kommittén, som hade att överväga olika frågor i samband med utlänningsförfattningarna,
avslutade sitt arbete i november 1972 med två
betänkanden, medan den senare kommittén, vars uppdrag avser frågan
om invandrares anpassning i det svenska samhället, alltjämt är verksam.
Med hänsyn till detta utredningsarbete har granskningen begränsats till
frågor som handläggs inom SIV:s tillstånds- och medborgarskapsbyråer
samt, i viss utsträckning, till verksamheten vid kanslibyrån. Vid granskningen
har särskilt uppmärksammats dels den tid som tas i anspråk för
handläggning av ärenden som gäller utfärdande av olika tillstånd och
genomförande av åtgärder för utlännings avlägsnande ur riket, dels den
s. k. utlänningskontroll som erfordras för utlänningsförfattningarnas tilllämpning.

I granskningspromemorian har framhållits, att de genomsnittliga
handläggningstidema hos SIV och utlänningsnämnden beträffande vissa
slag av ärenden är alltför långa. SIV har för egen del i olika sammanhang
påpekat detta förhållande, bl. a. i petitaskrivelser och i en den 29
november 1972 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse. I promemorian har
framförts vissa förslag, syftande till att förkorta handläggningstidema eller
åstadkomma andra administrativa fördelar.

SIV har i sitt remissvar ånyo understrukit de svårigheter som föreligger
att åstadkomma kortare genomströmningstider för tillstånds- och
medborgarskapsärenden hos verket. Vissa åtgärder syntes emellertid nu
kunna leda till förbättringar, i första hand automatisk databehandling
vid registrering och andra rutiner som beräknades kunna genomföras

131

inom några månader (räknat från mars 1973) samt vissa andra organisatoriska
förändringar. Det främsta medlet vore dock enligt SIV en ordentlig
personalförstärkning.

Enligt vad revisorerna inhämtat har den automatiska databehandling
som ställts i utsikt i SIV:s remissyttrande hittills börjat tillämpas huvudsakligen
beträffande nytillkommande ärenden. Överflyttning till datamedia
av informationen om den stora mängden av tidigare invandrare har
endast delvis kunnat verkställas. Det är inte klarlagt när ADB-systemet
kan fungera i full utsträckning.

Beträffande de särskilda i granskningspromemorian framförda förslag
som har samband med handläggningstiderna får revisorerna anföra följande.

I promemorian har framhållits angelägenheten av att handläggningstiden
hos utlänningsnämnden väsentligt nedbringas, i första hand genom
att nämnden ordnar tätare sammanträden. Vidare har erinrats om möjligheten
att förenkla beredning och föredragning av ärenden hos utlänningsnämnden
genom att dessa arbetsuppgifter anförtros åt samma
tjänstemän som handlägger respektive ärenden inom SIV. Rikspolisstyrelsen
har anslutit sig till båda de nämnda förslagen, under det att SIV
ansett sig kunna tillstyrka endast det förstnämnda. Alternativet att SIV
och utlänningsnämnden för beredning och föredragning utnyttjar
samma tjänstemän har SIV ansett strida mot andan i den nya förvaltningslagens
jävsbestämmelser.

Revisorerna anser det angeläget att utlänningsnämndens kapacitet
förstärks. Enklast synes detta kunna ske genom ökning av antalet suppleanter
i nämnden. De av SIV anförda farhågorna inför förslaget om
förenklad beredning och föredragning torde äga betydelse endast i de
fall, då vederbörande tjänstemän hos SIV tar del i beslut i ärende som
prövats av utlänningsnämnden. Statsförvaltningen torde erbjuda åtskilliga
exempel på att ifrågavarande funktioner fullgörs av samma tjänstemän
inom flera instanser.

Enligt utlänningslagen åligger det länsstyrelse att fatta det formella
beslutet om verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning. Efter
länsstyrelsens uppdrag ombesörjs åtgärden därefter av polismyndighet. I
granskningspromemorian har framhållits, att länsstyrelsens befattning
med dessa åtgärder innebär en onödig omgång med därav följande tidsutdräkt
och att beslutsfattandet utan olägenhet torde kunna ankomma på
polismyndighet, i vart fall såvitt gäller förpassning och utvisning. Förslaget
har avstyrkts av SIV och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka har
funnit länsstyrelsens funktion i dessa ärenden innefatta sådana bedömningsmoment,
att ändring i gällande ordning inte bör vidtas. Flertalet
övriga myndigheter har emellertid tillstyrkt en ändring i enlighet med
promemorians förslag. Särskilt har framhållits att länsstyrelserna praktiskt
taget alltid följer det förslag om sättet att genomföra åtgärden som

132

avgetts av vederbörande polismyndighet. Då den sistnämnda synpunkten
överensstämmer med de iakttagelser som gjorts under granskningen, anser
revisorerna att förslaget bör tas upp till övervägande.

I granskningspromemorian har uppmärksamheten riktats på det förhållandet,
att avlägsnandeåtgärder i vissa fall kan fördröjas genom att
utlänning hos Kungl. Maj:t ansöker om upphävande av förpassnings-,
förvisnings- eller utvisningsbeslut. När ansökning med detta innehåll ingetts,
brukar länsstyrelserna skjuta upp verkställigheten med motivering
att Kungl. Maj:ts prövning skulle bli meningslös, om åtgärden redan
företagits. Genom upprepade ansökningar till Kungl. Maj:t kan verkställigheten
i vissa fall förhalas under avsevärd tid, oaktat ett lagakraftvunnet
beslut om avlägsnande föreligger.

Remissmyndigheterna har i allmänhet vitsordat beskrivningens riktighet
och ansett motiverat att klara direktiv lämnas om hur myndigheterna
skall förfara i dylika fall. Revisorerna ansluter sig till denna mening.
I överensstämmelse med vad som anförts av SIV synes frågan böra
prövas i samband med att slutlig ställning tas till utlänningsutredningens
betänkande ”Flyktingskap”.

Dröjsmål med beslutsfattande i utlänningsärenden kan medföra kostnader
för det allmänna, vilka i vissa fall kan vara av inte obetydlig omfattning.
I granskningspromemorian har föreslagits att SIV överväger
någon form av prioritet för handläggning av sådana ärenden, i vilka
dröjsmål kan antas vara förenat med sådana kostnader.

SIV har ställt sig avvisande till synpunkten; det medför enligt verkets
mening principiella betänkligheter att göra den enskildes rätt beroende
av samhällets kostnader. De övriga remissmyndigheter som berört denna
fråga (rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län
samt Märsta polisdistrikt) har emellertid tillstyrkt förslaget. Den lokala
polismyndigheten har lämnat uppgifter om vissa undersökningar rörande
asylsökande utlänningars ekonomiska och sociala problem, som
synes bestyrka att det allmännas kostnader till följd av långa handläggningstider
i vissa utlänningsärenden ofta är betydande och att tillståndsfrågor
med ekonomiska aspekter kan ha stor frekvens. Revisorerna vill
framhålla att sociala skäl ofta talar för att denna grupp av utlänningar
får sina ärenden snabbt behandlade. Revisorerna kan inte heller finna
att rättssäkerhetshänsyn som regel behöver lägga hinder i vägen för att
SIV vid ärendenas beredning och i beslutsfattandet tillämpar en angelägenhetsgradering
med beaktande av att det allmännas kostnader i möjligaste
mån bör begränsas.

Såsom inledningsvis nämnts har revisorernas granskning omfattat
även vissa delar av den s. k. utlänningskontrollen, d. v. s. tillsynen över
att utlänningar är försedda med föreskrivna tillstånd för vistelse och
arbete i landet m. m.

Den tillståndskontroll som ankommer på SIV är enligt vad som sam -

133

manfattningsvis framhållits i promemorian förenad med sådana luckor
och andra brister, att den för närvarande inte i godtagbar omfattning
fungerar som en systematisk övervakning av skyldigheten för vissa utlänningar
att ha legitimationshandlingar och tillstånd för att vistas och
arbeta i riket. Den stora grupp av utlänningar som inte behöver visering
kan fritt röra sig över gränserna och kan kvarstanna i landet efter den
tillståndsfria tremånadersperioden med liten risk för upptäckt. Omfattningen
av denna illegala invandring är av naturliga skäl svår att fastställa,
men den kan bedömas uppgå till flera tusen personer per år och med
ökande tendens. Denna föga önskvärda utveckling kommer enligt promemorian
sannolikt att leda till att utlänningskontrollen efter hand blir
mera beroende av olika former av polisiära ingripanden och föra med
sig en mera kostnadskrävande administration. Genom den ytterligare ansträngning
av polisens resurser som orsakas härav kommer sannolikt
handläggningstiden för polisens behandling av tillståndsärenden att förlängas.

Under granskningen har uppmärksammats vissa förhållanden som
kan ha medverkat till utvecklingen. Bl. a. nämns att SIV:s register är
alltför ofullständiga och bristfälliga för att fungera som central upplysningskälla
i kontrollverksamheten, att arbetsgivare i stor utsträckning
underlåter att fullgöra föreskriven uppgiftsplikt och att även sociala
myndigheter visar brister i detta hänseende. I promemorian sägs att berörda
myndigheter bör vidta åtgärder för att få kontrollen att fungera.
Man bör vidare söka åstadkomma en klarare bild av invandringens omfattning,
natur och ursprung. Om en undersökning skulle ge vid handen
att det förekommer en betydande illegal invandring från vissa stater, bör
man överväga att utsträcka viseringsskyldigheten till att omfatta medborgare
även i sådana länder.

SIV har i sitt remissyttrande framhållit, att det givetvis är angeläget
att utlänningskontrollen fungerar, men att verket inte har ansvaret för
den del av kontrollen som ankommer på lokal polismyndighet. Ämbetsverket
saknar också belägg för att tjänstemän hos vissa myndigheter inte
skulle fullgöra den anmälningsskyldighet som ankommer på myndigheterna,
men vitsordar att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet i stor utsträckning
eftersätts, ett förhållande som vid olika tillfällen påpekats av
verket. Kontrollmöjligheterna skulle emellertid komma att öka genom
den ovan berörda omläggningen av vissa av verkets handläggningsrutiner
till ADB. Även i fråga om anmälningar från arbetsgivare förbereds
en datarutin som kunde leda till förbättringar. Verket har för avsikt att i
skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå att utredningen om företagens uppgiftsplikt
får i uppdrag att närmare undersöka denna fråga. Rikspolisstyrelsen
och flera av de lokala polismyndigheterna har vitsordat de brister
i kontrollen som påtalats i promemorian och i många fall lämnat redogörelser
och sakuppgifter om de därmed förbundna olägenheterna. Den

134

länsstyrelse sorn berört frågan (Stockholms) har gett uttryck åt samma
mening och har även riktat uppmärksamheten på att problemet är kombinerat
med förekomsten av s. k. svart arbetskraft.

Revisorerna vill i fråga om utlänningskontrollen till en början erinra
om att SIV såsom central utlänningsmyndighet har det yttersta ansvaret
på myndighetsnivå för kontrollsystemets uppbyggnad och funktion,
även om betydande delar av den praktiska verksamheten uppdragits åt
polismyndigheterna. Såsom SIV anfört är det antagligt, att kontrollen
kommer att underlättas efter omläggningen av vissa rutiner till automatisk
databehandling. Den verkställda granskningen och remissbehandlingen
därav har emellertid gett revisorerna intryck av att ytterligare åtgärder
är påkallade, om vårt lands generösa hållning i utlänningsfrågor
skall kunna behållas utan störningar och skärpningar av bestämmelserna.
De exempel på brister i fråga om uppgiftslämnande och på missbruk
och olägenheter av olika slag som lämnats i promemorian och remissvaren
torde kunna tjäna till ledning vid den ökade aktivitet som revisorerna
anser böra komma till stånd, främst genom överväganden och
initiativ från invandrarverkets sida.

Viseringsfria utlänningar som är inskrivna vid läroanstalt i utlandet
och som vistas här under ferier kan sommartid under tre månader av
polismyndighet befrias från skyldighet att inneha arbetstillstånd. Anordningen
torde ha tillkommit som en utvidgning av den i utlänningskungörelsen
reglerade förmån av ungefär samma innehåll som gäller för
utländska studerande vid svenska läroanstalter. Beträffande sistnämnda
kategori är emellertid förmånen förenad med ett särskilt villkor, nämligen
att de studerande under lästerminerna, d. v. s. större delen av året,
skall ha sin försörjning tryggad genom stipendier, egna medel eller på
annat sätt. Det har ansetts opraktiskt att dessa studerande under ferierna
skulle vara nödsakade att lämna landet för att återkomma följande
läsår. Då motsvarande skäl inte föreligger beträffande studerande
vid utländska läroanstalter, vill revisorerna sätta i fråga om anledning
finns att behålla denna speciella förmån.

Såsom framgår av det ovan anförda är de flesta av de förslag och
synpunkter som förts fram i förevarande skrivelse av den karaktär att
de förutsätter prövning av Kungl. Maj:t, eventuellt i samband med frågor
som utretts i kommittésammanhang. Några förslag — exempelvis
rörande prioritering av ärenden och utlänningskontrollen — torde
kunna prövas av SIV och föranleda åtgärder från ämbetsverkets sida.
Revisorerna hemställer att närmare anvisningar för SIV:s handlande i
berörda hänseende lämnas av Kungl. Maj:t.

135

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 oktober 1973
med anledning av granskningspromemoria nr 2/1973 angående bandelsnedläggningarna
vid statens järnvägar jämte däröver avgivna remissyttranden Sedan

år 1950 har betingelserna för järnvägsdrift i landet successivt
ändrats. Den totala efterfrågan på transporter har ökat, samtidigt som
den i stor utsträckning riktats mot nya transportformer. Det mot denna
efterfrågan svarande utbudet av transporter har anpassats till de nya
förutsättningarna på transportmarknaden. Personbilismens framväxt
och privatbilarnas slutliga etablerande som huvudfärdmedel har starkt
påverkat statens järnvägars möjligheter att tillhandahålla tjänster för resandetrafiken.
Den ändrade strukturen på godstransporternas efterfrågan
har haft till följd att järnvägen avhänts vissa transporter men också
att järnvägen kunnat hävda sig väl i fråga om transporter av tyngre
vagnslastgods samt över huvud taget vid transporter på långa avstånd,
inte minst i statens järnvägars samtrafik med utländska järnvägsförvaltningar.
Viktigt är att erinra sig statens järnvägars ofta väsentliga andel i
transporter med kombinerade transportmedel, vid vilka den alltmer betydelsefulla
enhetslasttekniken används.

Under den drygt tjugo år långa period som här avses har statens järnvägar
rustats upp transporttekniskt i en utsträckning som kanske inte
helt trängt in i det allmänna medvetandet. Vikande efterfrågan på tågresor
och ökade kostnader har orsakat vissa av allmänhet och massmedier
starkt uppmärksammade serviceförsämringar på persontrafiksidan.
Detta har kanske bidragit till att de faktiskt åstadkomna förbättringarna
i investeringar, drift och betjäning inte tillräckligt har uppmärksammats.

Den överföring av trafik från järnväg till landsväg som systematiskt
företagits under de senaste tjugo åren har mestadels berört korta bandelar
med lokal och kortväga regional trafik samt matartrafik till relativt
närbelägna större interregionala banor.

Vid flera bandelar har viss godstrafik behållits sedan persontrafiken
förts över till landsväg. I fall av total trafiknedläggning har godstrafiken
till och från den förutvarande bandelens trafikområde kunnat inordnas i
något av systemen för transporter med kombinerade transportmedel.

För persontrafiken i en nedlagd handels trafikområde har dock en
brydsam situation uppstått på många håll, när resandeunderlaget sviktat
så mycket att Iandsvägsbussarnas turtäthet blivit för liten för att trafikservicen
skall kunna anses vara tillfredsställande, samtidigt som bussdriften
visat tilltagande driftunderskott.

136

I enlighet med den av riksdagens revisorer fastställda granskningsplanen
har frågan om bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar närmare
undersökts inom revisorernas kansli. Resultatet av undersökningen
har redovisats i en granskningspromemoria, vilken remissbehandlats
i vanlig ordning. Därvid framkomna synpunkter har inte i några
mera väsentliga avseenden rubbat grundvalarna för de påpekanden
och förslag som promemorian inrymmer, även om flertalet remissinstanser
ansett frågan böra sättas in i det större sammanhang som markeras av
pågående utredningsarbete inom det aktuella området. Granskningspromemorian
jämte däröver avgivna remissyttranden är såsom bilagor fogade
vid denna skrivelse {bil. 1—10).

Granskningsärendets syfte har varit att få utrönt i vad mån statens
järnvägars driftresultat faktiskt har förbättrats på grund av de hittills
genomförda bandelsnedläggningarna. De besparingar av nu avsett slag
som statens järnvägar kunnat räkna sig till godo för tiden 1950—1972
har i promemorian uppskattats till ett belopp av storleken 120—150
milj. kronor per år, uttryckt i 1971 års prisnivå. Den fråga som varit utgångspunkten
för undersökningen har alltså besvarats jakande, även om
ett säkrare värde på nettobesparingen inte har kunnat åstadkommas.
Det material som stått till förfogande har nämligen inte tillåtit någon
rättvisande jämförelse mellan vidtagna åtgärder och uppnådda resultat.

Med anledning därav har undersökningen som helhet betraktad fått
en mera principiell inriktning. Den allmänna analys av hithörande problem
som sålunda gjorts har bl. a. avsett frågan om det värdemässiga
sambandet mellan den ersättning som statens järnvägar får över den
statliga budgeten för driften av det alltjämt kvarvarande olönsamma
järnvägsnätet och den ackumulerade årliga nettoförbättring, uttryckt i
fasta priser, som kan beräknas vara en följd av att bandelar har lagts
ned under ca 20 års tid. Rent logiskt bör ett sådant samband finnas. Av
analysen framgår emellertid att driftersättningen per bankm och år ligger
på en betydligt högre nivå än den framräknade nettoförbättringen
per bankm och år. Marginalen mellan driftersättning och nettoförbättring
har vidare ökat med nästan 60 procent under den senaste femårsperioden.

I granskningspromemorian har anförts vissa omständigheter, avsedda
att belysa tänkbara anledningar till den brist på överensstämmelse som
konstaterats mellan de båda nyssnämnda storheterna. I remissyttrandena
har frågan inte närmare berörts. Revisorerna är för sin del av den uppfattningen,
att de i promemorian angivna förhållandena måste tillmätas
väsentlig betydelse för en rätt tolkning av det framtagna analysmaterialet.
Diskrepansen mellan nedläggningskalkyler och separatredovisningar
i nu berört avseende skulle alltså, åtminstone i sina huvuddrag, vara förklarad.
Å andra sidan har inte statens järnvägar på ett tillfredsställande
sätt visat, att den till företaget utgående driftersättningen använts enbart
för att täcka driftunderskotten på det ersättningsberättigade nätet.

137

Det framgår av 1972 års separatredovisning att ett underskott föreligger
även på affärsbanenätet. Detta förhållande ger stöd för uttalandet i
promemorian att de trafiksvaga bandelarnas bristande lönsamhet ofta
beror mindre på bandelama som sådana än på den dominerande förekomsten
där av en viss sorts trafik. Det framhålls också att ersättningen
till statens järnvägar i växande omfattning fått karaktären av ett allmänt
driftbidrag utan exklusiv anknytning till enskilda bandelar.

Trots bandelsnedläggningarna har, såsom närmare framgår av promemorian,
det ersättningsberättigade järnvägsnätet ökat, vilket har lett till
att driftersättningen ständigt måst höjas sedan budgetåret 1964/65. Det
kan tilläggas att denna ersättning ingår som en allmän inkomstpost i
statens järnvägars driftbudget. På motsvarande sätt är de från driften av
det trafiksvaga nätet härrörande kostnaderna inkluderade i järnvägsrörelsens
totala kostnader. Den trafik som omfattas av ersättningen utgörs
både av person- och av godstrafik.

Mot bakgrunden av nu anförda uppgifter vill revisorerna erinra om
att 1963 års trafikpolitiska beslut (prop. 1963: 191) innehöll bl. a. följande
huvudpunkter.

— Statens järnvägars rörelse skall delas upp på ett affärsbanenät och
ett trafiksvagt bannät. Någon resultatutjämning skall inte förekomma
inom den kollektiva trafiken, såvida den inte är företagsekonomiskt
motiverad. I stället skall ersättning lämnas av staten för
täckning av underskott i sådan trafik som erfordras för en tillfredsställande
transportförsörjning.

— Ersättningen skall inte betraktas som en subvention åt statens
järnvägar utan som ett köp från det allmännas sida av vissa transporttjänster,
vilka statsbaneföretaget självt från företagsekonomiska
synpunkter inte har anledning att utföra.

— Av affärsbanenätet skall krävas en viss förräntning av statskapitalet,
medan det ekonomiska målet för det trafiksvaga nätet skall
vara att driftersättningen blir så liten som möjligt.

— De med det trafiksvaga bannätet sammanhängande problemen
gäller väsentligen persontrafikförbindelserna i glesbygderna och på
vissa öar samt viss godstrafik, främst styckegodstransporter. Ersättningen
skall alltså i huvudsak avse täckning av förluster i sådan trafik.

— Behovet av anslagsmedel för ändamålet kan beräknas komma att
successivt nedgå efter budgetåret 1964/65.

— Affärsbanenätet och det trafiksvaga nätet skall betraktas som två
separata rörelsegrenar och en redovisningsmässig uppdelning av
verksamheten i enlighet därmed skall göras.

Såvitt framgår av den förut lämnade redogörelsen har dessa av statsmakterna
antagna principer i flera avseenden inte följts av statens järnvägar.
Revisorerna finner detta otillfredsställande.

138

Samtidigt bör framhållas, såsom också har påpekats i granskningspromemorian,
att uppdelningen av det totala järnvägsnätet i ett lönsamt
och ett olönsamt bannät kommit att bli alltmer konstlad. Detta talar enligt
revisorernas mening för att en ny lösning bör sökas på frågan om
järnvägstrafikens ställning och uppgifter i landets transportsystem. Omfattningen
av det bannät som statsmakterna kan tänkas vilja upprätthålla
blir därvid ett spörsmål av grundläggande betydelse.

I granskningspromemorian riktas kritik mot det system som för närvarande
tillämpas vid behandlingen av frågor om nedläggning av olönsam
järnvägstrafik. Detta system anses begränsa möjligheterna till en
mer allsidig belysning av hithörande ärenden.

Sålunda påtalas att nedläggningskalkylerna i realiteten har blivit ett
slags kortsiktskalkyler och att de avser enbart de konsekvenser som nedläggningen
av en viss bandel kan tänkas få för statens järnvägars ekonomi,
däremot inte följderna för samhället i övrigt. Det betecknas vidare
som en svaghet att nedläggningskalkylerna aldrig underkastas någon
form av efterhandskontroll genom jämförelser med det faktiska
händelseförloppet efter kalkyltillfällena. Det kan enligt promemorian
även sättas i fråga om den nuvarande metoden att i nedläggningskalkylerna
ta upp de enskilda bandelarna som bärare av intäkter och kostnader
ger ett tillräckligt underlag för en meningsfull ekonomisk analys, inriktad
på en bestämning av det framräknade kalkylresultatets huvudorsaker.
Även från andra, i promemorian närmare angivna utgångspunkter
uttalas tvivel på riktigheten i att använda en trafiksvag handels driftunderskott
som enda kriterium på att trafiken vid bandelen bör läggas ned.
Därjämte framhålls behovet av en närmare samordning av nedläggningskalkyler
och separatredovisningar.

Revisorerna kan i allt väsentligt instämma i den sålunda framförda
kritiken.

Såvitt kan bedömas dels av uttalanden av 1972 års granskningsmän,
tillsatta av chefen för kommunikationsdepartementet, i deras kommentarer
till 1972 års separatredovisning av statens järnvägars trafiksvaga
bannät, dels av departementschefens direktiv till 1972 års trafikpolitiska
utredning, dels ock av departementschefens uttalande i årets statsverksproposition
(bilaga 8, s. 171) kommer separatredovisningarna i sin nuvarande
form att upphöra. I direktiven till trafikpolitiska utredningen
anmodas följdriktigt utredningen att ta upp frågan om statens järnvägars
trafiksvaga bandelar och statens järnvägars separatredovisning av
dessa, medan däremot inte något är nämnt om nedläggningsundersökningarna.
Fogas härtill att inte några bandelar lagts ned vid statens järnvägar
sedan våren 1972 och att nedläggningar av bandelar enligt ett annat
uttalande i statsverkspropositionen (bilaga 8, s. 171) bör göras endast
i särskilda fall, kan det anses vara ändamålsenligt att just nu se
över både separatredovisningarna och nedläggningskalkylernas beräkningsmetoder.

139

Enligt revisorernas mening bör därvid i första hand utredas om inte
nedläggningsundersökningarna och den framtida motsvarigheten till separatredovisningarna
kunde samordnas på något sätt, såvitt gäller kalkylprinciper
och kalkylmetoder. Revisorerna är inte omedvetna om att
en sådan samordning skulle möta vissa praktiska svårigheter, något som
påpekats i en del remissyttranden. Det måste dock vara väl så viktigt att
i samband med en sakrevisionell prövning av nedläggningskalkylerna
kunna betrakta hela den ackumulerade mängden vid en viss tidpunkt
nedlagda bandelar som att granska varje bandelskalkyl för sig. Det torde
få erinras om att separatredovisningarna av de trafiksvaga bandelarna
hittills grundats på beräkningar som avsett hela komplexet av de enligt
en viss definition trafiksvaga bandelarna. Ett liknande tillvägagångssätt
vid nedläggningskalkylernas uppgörande skulle komma att få stor betydelse
för en efterkontroll av riksdagsbesluten i dessa trafikfördelningsfrågor.

I övrigt önskar revisorerna i förevarande sammanhang endast stryka
under angelägenheten av att ett långsiktigt och samhällscentrerat betraktelsesätt
läggs till grund för den ifrågasatta översynen av kalkylprinciper
och kalkylmetoder samt att därvid de synpunkter som förts fram i
granskningspromemorian vederbörligen beaktas.

Av stor betydelse är vidare att frågan om konstruktionen och redovisningen
av den ersättning som statens järnvägar även framdeles kan
komma att få för driften av olönsam trafik närmare prövas. Som berörts
i det föregående har den ordning härutinnan som förutsattes av 1963 års
riksdag aldrig tillämpats. De sakliga förutsättningarna för statens finansiella
insatser har därjämte ändrats. Det synes önskvärt att entydiga regler
fastställs, så att det i fortsättningen inte behöver råda någon oklarhet
om vad driftersättningen egentligen avser och med vilket belopp den
rätteligen bör utgå. Viktigt är också att reella möjligheter till efterhandskontroll
av utbetalade medel skapas. Revisorerna vill fästa uppmärksamheten
på att Frankrike har många med vårt land likartade problem
när det gäller ersättning till vederbörande statsbaneföretag för olönsam
trafik. I Frankrike har för beräkningen och redovisningen av denna ersättning
utbildats vissa former som fyller högt ställda anspråk på systematisk
reda och möjligheter till insyn. Enligt revisorernas mening kan
det franska förfaringssättet vara värt att överväga.

I samband med en behandling av bandelsnedläggningarna faller det
sig naturligt att något beröra frågan om statens eventuella förpliktelser
mot allmänheten att upprätthålla järnvägstrafik eller annan kollektiv
trafik i de ortsrelationer som för närvarande har järnvägsförbindelser
med resandetrafik eller bussförbindelse såsom ersättning för tidigare
nedlagd persontrafik vid järnväg.

Härvid kan det vara lämpligt att erinra om 1939 års riksdags principbeslut
om åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet.

140

Departementschefen hävdade då (prop. 1939: 207), att såsom förutsättning
för ett statsförvärv borde uppställas kravet, att järnvägen vid statsdrift
kunde rationaliseras och i övrigt få sådan betydelse att dess fortbestånd
blev försvarligt. Att i statens ägo överföra en järnväg som nära
nog helt förlorat sin betydelse för den bygd den genomlöpte, syntes inte
vara påkallat.

1 diskussionerna i samband med 1939 års principbeslut uppehöll man
sig företrädesvis vid de rationaliseringsvinster som samhället skulle
uppnå genom att de privatägda järnvägarna förstatligades samt vid tillvägagångssättet
vid en statsinlösen. Någon klart uttalad trafikeringsförpliktelse
för alla vid den tiden allmänt trafikerade privatägda järnvägar
synes staten inte ha åtagit sig år 1939.

Frågan om skyldigheten för det allmänna att upprätthålla trafik uppmärksammades
vid 1963 års trafikpolitiska beslut. I en av detta besluts
huvudteser sägs sålunda att målet för trafikpolitiken bör vara att för
landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning till
lägsta möjliga kostnader. I 1963 års debatt beaktade man dock inte tillräckligt
den situation som kunde inträffa när en ersättningstrafik som
avlöst en tidigare järnvägstrafik började bli ekonomiskt alltför belastande.
Detta har lett till att i något fall en järnvägstrafikersättande busslinje
lagts ned, medan i andra fall tidtabellen glesats ut så mycket att det
kan sättas i fråga om transportförsörjningen är tillfredsställande.

Revisorerna anser det önskvärt att Kungl. Majit och riksdagen inför
nästa stora trafikpolitiska beslut dels beaktar utformningen, taxesättningen
och totalfinansieringen av transportsystem av annan typ än den
linjetrafik med buss som hittills varit vanlig för att tillgodose efterfrågan
på kollektiva färdmedel i företrädesvis kortare reserelationer, dels tar
upp till en avgörande diskussion frågan om det allmännas, d. v. s. statens,
kommunernas eller landstingens förpliktelser mot allmänheten när
det gäller att möta allmänhetens efterfrågan på transporttjänster. Syftet
härmed bör vara att skapa lagfästa och klara regler för det allmännas
förpliktelser i dessa avseenden, varvid gränserna för de olika myndigheternas
ansvarsområden noga bör dras upp.

Det ekonomiska utfallet av trafiköverföring från järnväg till landsväg
och dess betydelse för landets transportekonomi gör att man vid en sakrevisionell
analys av detta utfall knappast kan förbigå samhällets trafikfördelningsproblem
i stort. Detta är anledningen till att revisorerna
stöder det i granskningspromemorian framlagda förslaget om en allmän
trafikfördelningsplan med kompletterande investerings- och finansieringsplaner.
Förslaget innebär inte att transportmarknaden i kommersiellt
hänseende skall styras av statsmakterna. Det heter uttryckligen i promemorian
(s. 125) att statens järnvägars på företagsekonomiska grunder vilande
marknadsföring av transporttjänster inte genom den allmänna trafikfördelningsplanen
skall hindras från att ostörd få verka i en transport -

141

marknad inom vilken kvalitets- och priskonkurrens råder. De tre planernas
syfte är att ge ett underlag för bedömning av storlek, inriktning
och tidsplan för konkurrerande, av det allmänna bekostade transportinvesteringar
samt, i den mån som Kungl. Maj:t och riksdagen i framtiden
kommer att besluta om transfereringar av transportintäkter från vissa
trafikmedel till andra, ett underlag som gör det möjligt för statsmakterna
att fastställa någorlunda realistiska transfereringsbelopp.

Syftet med sådana transfereringar skulle vara att så fördela intäkterna
mellan olika transportmedel, att de i stort motsvarar de olika transportmedlens
av riksdag och regering fastställda principiella kostnadsansvar.
Sedan detta väl är gjort, förutsätts, såsom tidigare framhållits, att transportföretagen
får konkurrera om transporterna.

Endast om sådana på kalkyler grundade översiktliga planer finns, synes
omfattningen av det framtida järnvägsnätet i Sverige kunna fastställas.

Det framlagda förslaget innebär alltså att statsmakterna skall utföra
en ramplanering på en nivå som omfattar alla transportmedel och alla
regionala planer. Med tanke på det ganska betydande antal gods- och
persontransporter som påbörjas i ett län och har sitt mål i ett annat län
synes det naturligt att de planer på länsnivå som inom en relativt nära
framtid kommer att bestämmas av statsmakterna samordnas på riksnivå.
Det bör även beaktas att flera av transportväsendets investeringar är gemensamma
för den regionala och den interregionala trafiken.

Riksplaneringen av trafiken skulle således komma att få två, möjligen
tre syften. För det första skulle den bli ett hjälpmedel för riksdag och
regering att planera de transportinvesteringar som det faller på deras
lott att anvisa medel för. Exempel på sådana investeringar är byggande
av vägar, inte minst vägar av hög kapacitet, anskaffande av järnvägsvagnar
av olika slag, tågfärjor och terminalanläggningar, satsning på
snabbgående tåg av ny typ för resandetrafiken, anskaffning av nya
starka isbrytare och anläggning av nya eller upprustning av äldre flygplatser.
Flera av framtida tänkbara investeringsprojekt kan sägas konkurrera
med varandra, såsom exempelvis investeringar i isbrytare med
upprustning av norra stambanan eller anläggande av flygplatser för affärs-
och linjeflyg vid tätorter i Norrlands inland med ett bibehållande
av viss persontrafik på Inlandsbanan.

För det andra skulle riksplaneringen (ramplaneringen) kunna binda
samman de regionala planerna, vilket inte minst skulle få betydelse för
den riksomfattande investeringsplaneringen. De samlade allmänna medlen
för transportinvesteringar bör fördelas rationellt mellan de objekt
som huvudsakligast är att hänföra till regionala och de objekt som huvudsakligast
betjänar interregionala transporter, varvid bör beaktas att
många av transportinvesteringarna betjänar såväl landsomfattande som
regional trafik.

142

För det tredje skulle riksplaneringen genom att innehålla normer för
transportgrenarnas kostnadsansvar kunna ange riktlinjer för riksdagens
och regeringens beslut om eventuella transfereringar av transportintäkter.

Revisorerna vill inte ta ställning till vilken statlig förvaltningsenhet som
skulle få utarbeta förslag till trafikfördelnings-, investerings- och finansieringsplanerna.
Det kan dock slås fast, att denna enhet måste vara administrativt
oberoende av statens vägverk, statens järnvägar, sjöfartsverket,
luftfartsverket och de övriga statliga myndigheter som äskar anslag
för investeringar inom transportsektorn. Vidare måste förvaltningsenheten
vara permanent. Dess arbete skall alltså inte kunna utföras av exempelvis
någon parlamentarisk utredning.

Två organisatoriska former kan tänkas för det föreslagna organet.
Antingen kan en specialenhet inom kommunikationsdepartementet inrättas
för syftet, eller också kan ett särskilt permanent organ på ämbetsverksnivå
skapas. Revisorerna vill inte förorda någotdera alternativet
men anser att möjligheten att inrätta en fristående, permanent statlig
förvaltningsenhet för nämnda syften bör tas upp till närmare övervägande.

Den ifrågasatta förvaltningsenheten skulle alltså ha utredande, planerande
och förslagsställande funktioner. Förutom en långtidsplan för
de behövliga investeringar inom transportväsendet som det ankommer
på det allmänna att göra synes enheten varje år efter samråd med vederbörande
statliga verk böra upprätta en sammanfattande investeringsplan
för det aktuella budgetåret. Denna inriktning av verksamheten talar för
att förvaltningsenheten bör bli permanent. De nämnda planerna förutsätts
bli tillställda Kungl. Maj:t och riksdagen för avgörande i vanlig
ordning, om förvaltningsenheten skulle förläggas utanför Kungl. Maj:ts
kansli.

Revisorerna vill erinra om att idén bakom det nu behandlade förslaget
rätt väl stämmer överens med vad departementschefen anförde år
1963, när han i propositionen nr 191 strök under att det från trafikpolitisk
synpunkt var påkallat att en rationell samordning av investeringsverksamheten
kom till stånd. Eftersom inom den statliga sektorn järnvägs-,
landsvägs-, luftfarts- och sjöfartsinvesteringarna handlades av
skilda centrala och lokala verk och myndigheter, borde enligt departementschefen
särskilda anordningar vidtas som främjade en ändamålsenlig
samordning av dessa investeringar.

Frågan om vilka bandelar som skall beröras av eventuella framtida
överföringar av spårbunden person- och godstrafik till andra transportformer
synes enligt revisorernas åsikt bäst kunna avgöras, om en ramplanering
inom transportsektorn och regler för det allmännas förpliktelser
att upprätthålla trafik kommer till stånd. En framtida sakrevision
skulle under dessa förutsättningar kunna inriktas på att undersöka i vad

143

mån vidtagna åtgärder från statens järnvägars och andra medelsäskande
myndigheters sida stämmer överens med vad som principiellt och översiktligt
har beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen och som manifesterats
i en allmän transportplanering av ungefär den modell som revisorerna
förordat i denna skrivelse.

De centrala spörsmål som behandlats i det föregående faller inom ramen
för det uppdrag som numera lämnats trafikpolitiska utredningen.
Det synes därför naturligt att hithörande frågor prövas i ett sammanhang.
Med hänvisning härtill får revisorerna hemställa att Kungl. Maj:t
ville överlämna förevarande skrivelse jämte bilagor till trafikpolitiska
utredningen för att beaktas av utredningen i dess fortsatta arbete.

144

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till riksdagen den 29 november 1973
med anledning av granskningspromemoria nr 8/1972 angående den
statliga forskningsverksamheten jämte däröver avgivna remissyttranden

I Sverige satsades år 1970 ca 2 500 milj. kronor på forskning och
utvecklingsarbete (FoU). Av detta belopp beräknas staten ha anvisat
drygt hälften, ca 1 400 milj. kronor. Omkring 3,6 procent av de statliga
driftutgiftema budgetåret 1970/71 avsåg FoU-ändamål. Med hänsyn
till att så betydande belopp går till FoU-verksamhet har riksdagens revisorer
låtit undersöka utbytet av de statliga finansiella bidragen till
forskningen och de rutiner som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen
av forskningsmedlens användning. Som ett led i undersökningen
har även gjorts en mera allmän kartläggning av förhållandena för den
statligt finansierade forskningen.

Utredningsarbetet, som påbörjades under år 1970, bygger i huvudsak
på en större enkät till FoU-organ med anslagsfördelande och forskningsutförande
uppgifter, på en serie intervjuer med forskare och forskningsadministratörer
samt på litteratur i ämnet.

Under utredningsarbetet har frågor om planering, redovisning, bevakning,
utbyte och värdering av forskningsinsatser samt organisationen av
den statligt finansierade forskningen berörts. Till följd av forskningsområdets
storlek och komplexitet har undersökningen måst begränsas
till en mera översiktlig analys av förhållandena på området. Undersökningens
resultat har redovisats i en granskningspromemoria, Den statliga
forskningsverksamheten (nr 8/1972), som på sedvanligt sätt remissbehandlats.
Promemorian, inkomna remissyttranden och övriga avgivna
yttranden i ärendet finns tillgängliga på revisorernas kansli.

Genom den sålunda utförda granskningen har revisorerna velat skaffa
sig en total överblick över den statliga forskningsverksamheten. Med
hänsyn till att resultatet av revisionsarbetet även skall vara en informationskälla
för riksdagen har i granskningspromemorian väsentligt utrymme
getts åt en beskrivning av verksamheten på området.

Som tidigare angetts har undersökningen måst begränsas till en översiktlig
analys. Rent allmänt har den dock gett vid handen att den
svenska forskningen såväl kvalitativt som beträffande produktiviteten
ligger fullt i nivå med forskningen i andra, jämförbara länder och att
det ej finns anledning att från förvaltningsrevisionen synpunkt rikta
några allvarligare anmärkningar mot den svenska FoU-verksamheten.

På grundval av de iakttagelser som gjorts vid undersökningen har i
granskningspromemorian lagts fram en rad förslag till förbättringar och

145

åtgärder, syftande till en ökad effektivitet inom skilda delar av forskningsområdet.
Med hänsyn till förslagens antal och det stora intresse
som i allmänhet visats dem från berörda remissinstansers sida är det inte
praktiskt möjligt att nu gå in på samtliga förslag. Därtill kommer att
vissa av dem avser frågor av mera detaljartad karaktär. Revisorerna tar
därför i det följande upp endast de mera genomgripande förslagen till
bedömning, medan övriga ges en mera summarisk behandling.

Ett frågekomplex av stor räckvidd som aktualiserats genom den företagna
granskningen gäller möjligheterna att utforma en övergripande
forskningspolitik, innefattande bestämning av forskningsmål m. m. Av
betydelse i sammanhanget är även vilka organ som på den politiska
nivån — främst i riksdagen — bör handlägga frågor rörande forskning.

Den nuvarande svenska forskningspolitiken brukar betecknas som
sektoriell, d.v.s. satsningen på forskning och utvecklingsarbete inom
varje samhällssektor avvägs i första hand mot annan verksamhet inom
samma sektor. Även när det gäller grundforskning görs en avvägning
mot anslag till andra samhällsaktiviteter inom samma område, såsom
högre utbildning, forskarutbildning och andra kulturaktiviteter.

Denna utformning av forskningspolitiken har fått organisatoriska
följdverkningar. Inom riksdagen och hos Kungl. Majit handläggs sålunda
forskningsfrågor i skilda utskott respektive i skilda departement.
Inom riksdagen behandlar främst utbildnings-, försvars-, närings- och
jordbruksutskotten frågor om forskning. Hos Kungl. Majit finns en
motsvarande fördelning. Förutom utbildningsdepartementet sysslar
främst försvars-, industri- och jordbruksdepartementen med hithörande
frågor.

Det synes inte finnas anledning, i vart fall för närvarande, att frångå
den sektoriella modellen för utformningen av forskningspolitiken. Dock
bör övervägas om inte en mera övergripande planläggning bör genomföras
på forskningsområdet och om inte den praktiska verksamheten
även bör innefatta beslut som griper över forskningssektorerna. För att
också riksdagen skall kunna erhålla översiktlig information i forskningsfrågor
och möjlighet till långsiktig planering på detta område, torde
dess kansliorganisation böra förstärkas.

Revisorerna tar först upp frågorna om den långsiktiga forskningsplaneringen
och om förstärkningen av riksdagens kansliorganisation.

Inom olika delar av samhället skiftar behovet av forskning och utvecklingsarbete,
och behovsbilden blir därför splittrad och föga konkret.
Det finns skilda orsaker till detta förhållande. Sålunda saknar en stor
del av forskningsresultaten marknadsmässig efterfrågan, vilket särskilt
torde gälla grundforskningen som främst har s. k. inomvetenskaplig betydelse.
Vidare är den efterfrågan på forskning som finns i regel riktad
mot kortsiktiga forskningsresultat, medan den övervägande delen av den

10 Riksdagen 1974. 2 sami. Nr 3

146

totala forskningen är sådan som kan beräknas komma till nytta först
på längre sikt, varför de vanliga efterfrågemekanismerna inte fungerar.

Det är därför nödvändigt att särskild uppmärksamhet ägnas åt målfrågorna
och det sätt på vilket forsknings- och utvecklingsarbetet planeras.
Som huvudled i planeringsarbetet kan räknas en medveten och
aktiv kartläggning av behoven av forskning inklusive omgivningsstudier,
fastställande av forskningsmål, frågor om målprioritering och verksamhetsplanering,
d.v.s. den egentliga genomförandeplaneringen vid olika
FoU-organ.

När det gäller kartläggningen av forskningsbehovet framgår det av
den företagna utredningen att övergripande behovsinventeringar och
omgivningsstudier hittills bedrivits endast i begränsad omfattning. Har
sådana förekommit hänför de sig främst till försvarssektorn. Behovsinventeringar
har utförts av forskningsberedningen och av olika forskningsråd
samt på den forskningsutförande nivån.

De insatser som gjorts på förevarande område, främst från forskningsberedningens
sida, har otvivelaktigt varit mycket värdefulla när
det gällt att ge svensk forskning en aktuell inriktning. Några omgivningsstudier
och behovsinventeringar av övergripande natur, avseende
FoU-arbetet i dess helhet, har dock inte genomförts. Ej heller har motsvarande
åtgärder vidtagits i syfte att få fram underlag för en mera
översiktlig kartläggning av forskningsbehoven i linje med vad som t. ex.
har diskuterats av arbetsgruppen för framtidsforskning (SOU 1972: 59).

En mera systematisk kartläggning av de svenska forskningsbehoven
med de allmänna samhällsmålen som utgångspunkt bör göras. Kartläggningen
torde böra avse alla delar av samhället och grundas på
en rullande plan för samhällets verksamhet. Arbetet bör göras med vissa
års mellanrum och ta sikte såväl på samhället i dess helhet som på särskilda
samhällssektorer och myndighetsområden. Det måste starkt strykas
under att det inom varje forskningsområde bör lämnas tillräckligt
utrymme åt den s. k. fria grundforskningen.

Vidare bör frågan om forskningens förnyelse, d.v.s. anpassningen av
forskningen till uppkomna behov av kunskap, bevakningen av nya
forskningsinriktningar och stödet till nya forskare, ägnas ökad uppmärksamhet.
Som ett led i en behovsinventering bör därför också ingå att de
anslagsfördelande organen gör en översyn av pågående fleråriga forskningsprojekt
i syfte att få fram underlag för en utmönstring av mindre
angelägna projekt till förmån för nya som bedöms mera utvecklingsbara
och angelägna. Frågan om forskningens förnyelse bör beaktas även vid
fördelningen av resurserna på forskningsområdet.

Ett annat viktigt led i forskningsplaneringen är fastställandet av forskningsmål
och av prioriteringsordningen mellan dessa. I granskningspromemorian
har framhållits att det för närvarande inte sätts upp övergripande
mål för den statliga forskningen av innebörd att viss andel av de

147

samlade resurserna skall ägnas åt grundforskning respektive totalt åt
forsknings- och utvecklingsarbete, att viss bestämd andel av forskningsbehovet
skall täckas med inhemsk forskning och övrig med import av
kunskap eller resultat av internationellt forskningssamarbete etc. Omfattningen
och inriktningen av grundforskningen torde sålunda i stor
utsträckning styras av resurserna till den högre utbildningen vid universitet
och högskolor samt av forskningsrådsanslag. De sistnämndas fördelning
styrs i stor utsträckning av inom vetenskap liga mål. Någon övergripande
och enhetlig planering för den verksamhet som bedrivs av de
s. k. grundforskningsråden finns inte, även om vissa ansatser i sådan
riktning gjorts inom forskningsrådens samarbetsdelegation. Målen för
den tillämpade forskning och för det utvecklingsarbete som finansieras
med statliga medel återigen betingas i princip av de allmänna målen
för respektive samhällssektorer, medan avvägningen av satsningen på
FoU-verksamhet mot satsningen på annan verksamhet görs för varje
sådan särskild sektor.

Med hänsyn till den stora betydelse som FoU-arbetet har för samhällsutvecklingen
synes det motiverat att ökad uppmärksamhet ägnas åt
bestämningen av det långsiktiga målet för detta arbete dels genom att
faktaunderlag ställs samman för målsättningsarbetet, dels genom att
försök görs att fastställa de målområden som det statliga finansiella
FoU-stödet skall koncentreras till. Vid bedömandet av forskningsmålen
bör frågorna om den långsiktiga planläggningen av forskningsresursernas
anskaffande och om användningen av dessa resurser klarläggas. I
detta sammanhang skulle det också kunna vara lämpligt att försöka
fastställa kostnadsramar för det statliga forskningsstödet. Sådana ramar
skulle då göras dels för FoU-insatsen totalt, dels för grundforskningen.
Härigenom skulle de anslagsfördelande organens planeringsarbete underlättas.

Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter kan det sättas i fråga
om inte riksdagens ledamöter skulle behöva tillgång till bättre information
om utvecklingen på forskningsområdet än den som för närvarande
ges. Detta gäller särskilt ledamöterna i de riksdagsorgan som handlägger
forskningsfrågor.

En tillförlitlig helhetsbild av statens satsning på forskning och utveckling
är önskvärd, bl. a. vid de tillfällen då man skall avväga den statliga
satsningen på grundforskning mot andra statliga investeringar och
statlig konsumtion, tillgodose intressen på skilda grundforskningsområden
eller anslå medel till olika storprojekt.

Medan Kungl. Maj:t har forskningsberedningen som rådgivande organ
och informationskanal i forskningsfrågor, saknar riksdagen en direkt
motsvarighet till denna. Sällskapet Riksdagsmän och Forskare har
en mera informell karaktär. Ett forum med fastare organisation för närmare
samarbete och tätare informationsutbyte mellan riksdagen och

148

forskningen synes önskvärt. Detta kan uppnås på flera sätt. I granskningspromemorian
har såsom en tänkbar lösning bl. a. föreslagits att
det hos riksdagen inrättas en motsvarighet till forskningsberedningen,
d.v.s. ett rådgivande organ bestående av visst antal representanter för
riksdagen, forskningen och näringslivet.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att erinra om att Europarådet
och OECD i olika sammanhang har strukit under betydelsen av
ett närmare samarbete mellan forskning och folkrepresentation och att
dessa båda organ arrangerat flera konferenser på temat ”Science and
Parliament”. De rekommendationer från Europarådets rådgivande församling
som föranletts av dessa konferenser innefattar bl. a. förslag om
inrättande av nationella samarbetsorgan mellan folkrepresentationen
och forskningen (rekommendationer nr 400, år 1964, och nr 678, år
1972). Rekommendationerna har också följts av ett flertal länder.

Vid remissbehandlingen av granskningspromemorian har ej anförts
något som talar mot tanken på att den sektoriella forskningspolitiken
bör kompletteras med beslut av mera övergripande natur. Vissa remissinstanser,
främst företrädare för myndigheter på den forskningsutförande
nivån såsom vissa universitet, har dock visat viss tveksamhet inför en
sådan lösning, bl. a. av oro för att den fria grundforskningen vid en
sådan utveckling ej skulle kunna hävda sig tillräckligt bra gentemot intressen
från andra forskningssektorer.

Revisorerna förordar att de forskningspolitiska besluten grundas på
förslag som utarbetats i enlighet med ovan skisserade riktlinjer. Någon
risk för att den fria grundforskningen, d.v.s. den forskning som bedrivs
utan någon bestämd tillämpning i sikte, härvid kommer att sättas på undantag
till förmån för mera kortsiktiga intressen torde inte föreligga.
Den fria grundforskningen måste alltid ha sin givna plats vid planläggningen
av FoU-verksamhet.

Som underlag för de här avsedda långsiktiga besluten bör ligga en av
Kungl. Maj:t årligen avgiven särskild berättelse över forskningsutvecklingen,
sedd från såväl nationell som internationell synpunkt. Berättelsen
bör innehålla redogörelser för slutförd, pågående och planerad FoUverksamhet
samt, i den utsträckning det är möjligt, en bedömning av
utbytet av den statliga satsningen på forskningsområdet. Den bör baseras
på årliga redovisningar från de anslagsfördelande och forskningsutförande
organen.

Revisorerna anser också att hos utbildningsutskottet bör inrättas ett
forskningssekretariat, vars personal skall ha skyldighet att följa, förbereda
och föredra forskningsfrågor i utbildningsutskottet och i andra
utskott som handlägger forskningsfrågor. Chef för forskningssekretariatet
bör vara en tjänsteman med god teoretisk utbildning och stora erfarenheter
från forskningsområdet. Syftet med detta förslag skulle vara att

149

ge såväl riksdagens vederbörande utskott som riksdagen i dess helhet
möjlighet till information om och insyn i den aktuella forskningssituationen.
Förutsättningar skulle vidare skapas för en viss redovisning
av den statligt finansierade forskningens resultat. En sådan information
och redovisning skulle även vara av allmänt intresse.

Enligt revisorernas mening bör riksdagen överväga om det föreslagna
forskningssekretariatet kan behöva kompletteras med en motsvarighet
till den Kungl. Maj:t underställda forskningsberedningen.

I det följande behandlas vissa i granskningspromemorian framlagda
förslag av generell natur, avseende redovisning och värdering av forskningsinsatser
samt möjligheterna att mäta avkastningen av den svenska
FoU-verksamheten.

Ett av syftena med förevarande granskningsprojekt har varit att undersöka
de rutiner som tillämpas vid den fortlöpande bevakningen av de
statliga forskningsmedlens användning. En förutsättning för att bevakningsåtgärder
skall kunna genomföras är att det finns tillförlitliga redovisningsrutiner
som grund för bevakningen. Redovisningen av forskningsverksamhet
omfattar rapportering av forskningsprestationer och av
förbrukade forskningsresurser. Dess form bestäms bl. a. av sättet för
verksamhetens finansiering. Av betydelse i sammanhanget är således om
de olika forskningsorganen får anslag direkt över riksstaten, om de får
anslag indirekt per projekt via särskilda anslagsfördelande organ (forskningsråd
och motsvarande organ) eller om de får anslag som bidrag till
FoU-verksamhet i form av s. k. kollektiv forskning. I sistnämnda fall
utgår stödet med viss del av respektive institutions totala forskningskostnader,
såsom när det gäller det statliga stödet till de s. k. branschforskningsinstituten.

Den nuvarande redovisningen av FoU-verksamheten är i vissa avseenden
bristfällig. De redogörelser som inges av forskningsråden till
Kungl. Maj:t lämnar sålunda huvudsakligen upplysning om hur medlen
fördelats samt uppgifter om pågående och avslutade projekt. Resultatredovisning
i kvantitativa och kvalitativa termer, lämpade att ge underlag
för forskningspolitiska beslut och åtgärder, finns däremot inte. Redogörelserna
är dessutom oenhetliga beträffande innehåll, statistik m. m.,
vilket medför att totalsammanställningar över forskningsrådsmedlen
ej kan göras. Enhetliga bestämmelser för redogörelsernas utformning i
fråga om innehåll, statistik, ämnesklassificering m. m. bör därför införas.
Härigenom skulle deras informationsvärde och betydelse för bedömning
av forskningsutbytet och för planeringen av forskningsverksamheten väsentligt
ökas.

Informationen om den statliga forskningsverksamhetens kostnader är
mycket ofullständig i den statliga budgetredovisningen. Sammanfattande
uppgifter om de statliga satsningarna på FoU-verksamheten ingår ej
heller i den offentliga FoU-statistiken, vilket medfört att tillfredsställan -

150

de underlag i stor utsträckning saknas för forskningspolitiska beslut och
för rapportering om den svenska FoU-verksamheten till internationella
organ. Redovisningen av utfallet av statens budget med fördelning på
ändamål bör därför ändras så att storleken av FoU-utgifterna kan utläsas.
Det synes också angeläget att en mera fullständig forskningsstatistik
för Sverige utarbetas, åtminstone för de år då internationell rapportering
skall göras. Statistiska centralbyrån har för innevarande budgetår
visserligen erhållit anslag för framställning av viss forskningsstatistik,
men anslaget täcker ej framställning av all erforderlig statistik.
Sålunda har anslag hittills ej anvisats för den viktiga del av forskningsstatistiken
som avser resursstatistik för universitet och högskolor. Medel
för budgetåret 1974/75 har ej heller äskats av statistiska centralbyrån.

Resultatredovisning bör utgöra en integrerad del i varje forskningsprocess.
Forskningsresultat som inte redovisas har ett mycket begränsat
värde. Det är först genom spridningen av forskningsresultat — överförande
av den nya kunskapen — som forskningen får verklig betydelse.
Såvitt framgår av utredningen saknas för närvarande såväl ett övergripande
system för spridning av vetenskaplig information som ett centralt
svenskt organ med erforderliga resurser för sådan verksamhet.

Det synes vidare angeläget att det ömsesidiga utbytet av FoU-resultat
mellan vårt land och andra länder ökas, vilket förutsätter att ett informationssystem
på nordisk, europeisk eller global nivå utarbetas. Nuvarande
svenska system och organisation för vetenskaplig information
och dokumentation bör därför ses över med sikte på förbättrad effektivitet
och mera enhetliga system, översynen synes böra göras i samverkan
på nordisk eller vidare internationell nivå.

En fråga av större allmänt intresse avser möjligheten att värdera
forskningsresultat. Forskningsprestationer kan endast i undantagsfall mätas
eftersom prestationerna sällan går att konkretisera. För att få en uppfattning
om forskningsresultatens värde får man därför försöka göra bedömningar
av prestationernas värde i olika avseenden. Därvid kan såväl
det inomvetenskapliga som det utomvetenskapliga värdet vara av intresse.
Ofta önskar man med utgångspunkt i ett sådant värde bedöma
forskningsresultatet efter den utsträckning i vilken det uppsatta målet
har nåtts. För tillämpad forskning och för utvecklingsarbete på det tekniska
och naturvetenskapliga området är man ofta intresserad av det
ekonomiska utbytet i form av framtida avkastning. Andra mått på utbyte
som aktualiserats i programbudgetsammanhang är produktivitet och
effektivitet, vilket innebär att man ställer uppnådda prestationer och
resultat i relation till kostnaderna.

För närvarande förekommer på grundforskningsområdet, såväl på den
forskningsutförande som på den anslagsfördelande nivån, genomgående
värdering av uppnådda resultat med hänsyn till resultatens vetenskapliga

151

värde. Värderingen knyts nästan helt till den enskilde vetenskapsmannens
prestationer. Sålunda görs en kontinuerlig värdering av hans arbete
dels under hans utbildning, dels när han under sin fortsatta karriär lägger
fram vetenskapliga resultat eller skall komma i fråga för befordran inom
den akademiska karriären.

Värderingen grundas sålunda väsentligen på vad utomstående forskare
anser om det utförda arbetet, och som normer tjänar i allmänhet samma
kriterier som vid bedömning av ansökan om forskningsanslag eller vad
som finns stadgat för meritvärdering vid tjänstetillsättning.

Grundforskningsresultat värderas nästan uteslutande efter inomvetenskapliga
kriterier, d.v.s. efter det kunnande det kan ha tillfört forskarna,
vad det kan ha betytt för metodutveckling etc. Att beräkna det ekonomiska
utbytet av grundforskning är i regel inte möjligt. Någon systematisk
ekonomisk värdering av forskningsresultat förekommer ej på universitetsområdet.
Den ökade andelen s. k. storprojekt har medfört ett
ökat behov av värdering av forskningsprojekt och forskargrupper.

Inom den tillämpade forskningen förekommer vid sidan av den vetenskapliga
värderingen en mera uttalad ekonomisk värdering av forskningsresultaten
med utgångspunkt bl. a. i nytto/kostnadsprincipen.
Exempel härpå är undersökningar som syftar till att fastställa om forskningsresultaten
leder till tillverknings- och försälj ningsbara produkter,
d.v.s. marknadstest.

Möjligheterna att värdera FoU-arbete är dock allmänt sett små, och
lämpliga instrument för värdering saknas för närvarande i stor utsträckning.
Försök till utbyggnad och förbättringar av värderingstekniken förekommer
dock på olika håll, varvid förbättringar i såväl den inomvetenskapliga
som den utomvetenskapliga värderingstekniken eftersträvas.

Med hänsyn till den allt större konkurrensen om medel för forskning
av olika slag synes det angeläget att snarast möjligt få fram metoder att
med större säkerhet mäta utbytet av vunna resultat på forskningsområdet
och dessutom förbättra nu tillämpade värderingsmetoder. Detta
utvecklingsarbete torde böra utföras under ledning av de anslagsfördelande
organen på respektive forskningsområden, för närvarande
främst forskningsråden och deras samarbetsorgan samt styrelsen för
teknisk utveckling. Det är därvid angeläget att de nordiska och internationella
erfarenheterna av forskningsvärdering tas till vara liksom erfarenheterna
av forskningsvärdering inom landet vid forskningsinstitut
och andra forskningsorgan, bl. a. i programbudgetsammanhang.

För storprojekt synes det särskilt angeläget att värdera både beräknat
utbyte och kompetensen hos den involverade forskargruppen. Med nuvarande
system för prövning av anslagsbehov handläggs storprojekten
ofta i särskild ordning utan att direkt avvägas mot de mindre projekt
som direkt och indirekt kan komma att beröras vid konkurrensen om
forskningsmedlen.

152

Det finns i detta sammanhang anledning att också beröra frågan om
möjligheten att mäta avkastningen av den svenska FoU-verksamheten.
Något mått i monetära termer på avkastningen vare sig beträffande
FoU-verksamheten totalt eller beträffande den statsfinansierade forskningsverksamheten
finns inte.

Vissa indikatorer på forskningsutbytet, såsom antalet innovationer,
inkomster av patent, antal patent uttagna i främmande länder och exporten
inom FoU-intensiva produktgrupper, pekar på att Sverige hade
en efter sina resurser relativt god ställning i början av 1960-talet. Intrycket
av hög kvalitet i FoU-verksamheten förstärks av det faktum att
Sverige i mitten av 1960-talet hade ett i förhållande till folkmängden
litet antal kvalificerade tekniker och forskare.

Andra grova sammanfattande mått på forskningsprestationer i form
av statistik över antalet producerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter
saknas dock både för artiklar med svenskt ursprung och för artiklar
tillkomna som resultat av statliga finansiella insatser.

Som tidigare nämnts pågår för närvarande arbete med att för särskilda
forskningsprojekt och forskningsområden ta fram mått på FoU-utbytet.
Det synes angeläget att underlaget för resultatbedömningen av de
svenska forskningsinsatserna förbättras. Detta gäller både de totala och
de statligt finansierade forskningsinsatserna.

Revisorernas nu framförda förslag, vilka grundar sig på de i granskningspromemorian
redovisade utredningsresultaten, har i stort sett lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. När det gäller utvärderingen
av forskningsresultat har dock viss negativ kritik riktats mot promemorian,
men vikten av att få fram normer och användbara system för värdering
av forskningsresultat synes vara så stor att frågan bör utredas
vidare. Revisorerna föreslår därför att förslagen överlämnas till Kungl.
Maj:t för utredning eller, om ytterligare utredning ej anses erforderlig,
för åtgärd.

övriga i samband med granskningen aktualiserade frågor berör uteslutande
verksamheten vid forskningsråden eller forskningsverksamheten
på universitetsområdet. Då forskningsrådens verksamhet, åtminstone
så vitt gäller råden inom utbildningsdepartementets förvaltningsområde,
för närvarande utreds av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga,
forskningsrådsutredningen, finner revisorerna att det material som
i denna del redovisats i granskningspromemorian och de förslag till åtgärder
som förordats däri bör överlämnas till Kungl. Maj:t för att av
forskningsrådsutredningen beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.
Vad som framkommit vid remissbehandlingen ger ej revisorerna anledning
att frångå i promemorian framlagda förslag. Frågan om vilken
myndighet som skall svara för den tekniska grundforskningen saknar
revisorerna möjlighet att rätt bedöma. Dock bör tillses att denna del
av forskningen ej lämnas utan lämplig anslagsgivare.

153

Revisorerna vill i detta sammanhang meddela, att de beslutat att såsom
ett särskilt granskningsärende ta upp frågan om formerna för kontrollen
av vissa forskningsmedels användning, närmast bestämmelserna
för kontrollen av medel anslagna av forskningsråd och liknande organ.
Granskningspromemoria i ärendet beräknas föreligga under år 1973.

När det gäller forskningsfrågorna inom universitetssektorn berörs
dessa i mycket stor utsträckning av den organisation som kan komma
att gälla sedan statsmakterna tagit ställning till resultatet av det utredningsarbete
som bedrivits på förevarande område. De förslag som väckts
av 1968 års utbildningsutredning påverkar enligt revisorernas mening i
så stor utsträckning de förhållanden under vilka universitetsforskningen
skall arbeta, att det kan sättas i fråga om inte förutsättningarna för
denna forskning bör utredas mot bakgrund av utredningens förslag. Den
i granskningspromemorian redovisade undersökningen ger samtidigt vid
handen, att åtskilliga med universitetsforskningen sammanhängande
problem behöver klarläggas oavsett de beslut som utbildningsutredningens
arbete kan leda till.

Enligt revisorernas mening bör därför universitetsforskningens problem
närmare utredas. I samband därmed bör de i granskningspromemorian
framlagda förslagen beaktas. Självfallet bör även de vid remissbehandlingen
framkomna synpunkterna komma under övervägande.
Revisorerna har dock ej funnit att vad som framkommit vid remissbehandlingen
bör föranleda ändrade ställningstaganden till förslagen i
granskningspromemorian.

Sammanfattningsvis vill revisorerna understryka vikten av att en mera
aktiv planering av den statliga satsningen på forskning och utvecklingsarbete
kommer till stånd på den resursbeviljande nivån. Sådan
planering bör grundas på systematiska kartläggningar av forskningsbehoven
med de allmänna samhällsmålen som utgångspunkt. Kartläggningarna
bör omfatta övergripande behovsinventeringar och omgivningsstudier.
På grundval härav bör de långsiktiga målen för den statliga
FoU-verksamheten fastställas. Vid forskningsplaneringen bör vidare
uppmärksamhet ägnas åt forskningens förnyelse. Som underlag för här
avsedda beslut bör ligga en av Kungl. Maj:t årligen till riksdagen avgiven
särskild berättelse över utvecklingen på forskningsområdet.

Revisorerna föreslår därför att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad nu av revisorerna anförts angående den långsiktiga
planeringen av den statliga forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Revisorerna anser vidare att det hos riksdagen bör inrättas ett organ,
som kan ge såväl riksdagen som dess utskott information om och insyn
i den aktuella forskningssituationen. Detta organ, ett forskningssekretariat,
skulle också bevaka redovisningen av den statligt finansierade
forskningens resultat och biträda vid beredning och föredragning inom

154

riksdagen av forskningsfrågor. En sådan information och redovisning
skulle även vara av allmänt intresse.

Revisorerna föreslår därför att det till riksdagens utbildningsutskott
knyts ett särskilt forskningssekretariat med de uppgifter som ovan angetts
samt att riksdagen bör överväga att komplettera det föreslagna
forskningssekretariatet med en motsvarighet till den Kungl. Maj:t underställda
forskningsberedningen.

Enligt revisorernas mening är den redovisning av den statliga FoUverksamheten
som för närvarande tillämpas på den resursbeviljande nivån
i viss mån bristfällig. Informationen om den statliga forskningsverksamhetens
kostnader måste dessutom betecknas som mycket ofullständig.
Med hänsyn härtill torde enhetliga bestämmelser böra införas
för utformningen av de anslagsfördelande organens redogörelser till
Kungl. Maj:t. Vidare synes en fullständig statistik rörande kostnaderna
för den statliga forskningsverksamheten böra utarbetas.

Revisorerna anser också att organisationen för vetenskaplig information
och dokumentation bör ses över, varvid syftet bör vara att nå
bättre effektivitet och få till stånd mera enhetliga system på de olika
forskningsområdena, översynen bör göras i samverkan på nordisk eller
vidare internationell nivå.

Med hänsyn till den allt större konkurrensen om medel för forskning
av olika slag synes det angeläget att snarast möjligt få fram metoder
som gör det möjligt att med större säkerhet mäta utbytet av vunna
resultat på forskningsområdet och att förbättra nu tillämpade värderingsmetoder.
Utvecklingsarbetet torde böra utföras under ledning av
de anslagsfördelande organen på respektive forskningsområden.

Revisorerna föreslår att nu berörda förslag överlämnas till Kungl.
Maj:t för utredning eller, om ytterligare utredning ej anses erforderlig,
för åtgärd.

Övriga i samband med granskningen aktualiserade frågor berör uteslutande
verksamheten vid forskningsråden eller forskningsverksamheten
på universitetsområdet. Då forskningsrådens verksamhet, åtminstone så
vitt gäller råden inom utbildningsdepartementets förvaltningsområde,
för närvarande utreds av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga,
forskningsrådsutredningen, finner revisorerna att det material som
i denna del redovisats i granskningspromemorian och de förslag till åtgärder
som förordats däri bör överlämnas till Kungl. Maj:t för att av
forskningsrådsutredningen beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.

155

i så stor utsträckning de förhållanden under vilka universitetsforskningen
skall arbeta, att det kan sättas i fråga om inte förutsättningarna
för denna forskning bör utredas mot bakgrund av utredningens förslag.
Den i granskningspromemorian redovisade undersökningen ger samtidigt
vid handen, att åtskilliga med universitetsforskningen sammanhängande
problem behöver klarläggas oavsett de beslut som utbildningsutredningens
arbete kan leda till.

Revisorerna föreslår därför slutligen att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär utredning av universitetsforskningens problem.

156

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till riksdagen den 29 november 1973
med anledning av granskningspromemoria nr 3/1973 angående arbetsmarknadsstyrelsens
kursgård jämte däröver avgivna remissyttranden

Inom riksdagens revisorers kansli har på revisorernas uppdrag verkställts
en undersökning rörande investeringar m. m. i samband med anordnandet
av arbetsmarknadsstyrelsens kursgård Aske i Uppsala län.
Resultatet av undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria,
dagtecknad den 9 april 1973, vilken för yttrande tillställts byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket och arbetsmarknadsstyrelsen. Granskningspromemorian
och de inkomna yttrandena finns tillgängliga i revisorernas
kansli.

Enligt den redogörelse som lämnas i granskningspromemorian hemställde
arbetsmarknadsstyrelsen våren 1967 hos Kungl. Maj:t om tillstånd
att hyra Aske gård för att där anordna en egen kursgård. Styrelsen
uppgav att kostnaderna för driften av gården skulle kunna uppvägas
av bortfallande kostnader för traktamenten samt för lokalhyror
och inackorderingar. Inkvarteringen av eleverna skulle ordnas genom
att enklare förläggningsbyggnader, som styrelsen disponerade på annat
håll, flyttades till Aske. Kostnaderna för dessa åtgärder var inräknade
i kalkylen.

I maj 1967 lämnade Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet, med
villkor att kostnaderna för hyra och drift av gården kunde rymmas inom
ramen för de medel som anvisats under riksstatsanslaget Arbetsförmedlingen,
delposten Utbildnings- och instruktionsverksamhet, utan
att denna verksamhet minskades.

I juli 1969 träffade arbetsmarknadsstyrelsen avtal med Stockholms
fastighetskontor om förhyrning av vissa delar av Aske gård på 20 år.
Efter betydande om- och tillbyggnadsarbeten för en kostnad av omkring
10 milj. kronor kunde kursgården tas i bruk för utbildningen i början
av maj 1971.

En kostnadsberäkning för verksamheten vid Aske under budgetåret
1971/72 utvisar, att driftkostnaderna tämligen väl stämmer överens med
den tidigare uppgjorda kalkylen. Därvid har emellertid hänsyn inte
tagits till avskrivning och förräntning av de medel som disponerats för
om- och tillbyggnadsarbeten. Om dessa kostnader medräknas skulle kalkylen
— enligt den beräkning som redovisats i granskningspromemorian
— påföras en ytterligare utgiftspost om i runt tal 820 000 kronor, ett
belopp som inte syntes rymmas i det för utbildningsverksamheten anvisade
anslaget.

157

De investeringar som företagits för att ställa i ordning Aske för sitt
ändamål har av arbetsmarknadsstyrelsen finansierats genom anlitande av
riksstatsanslaget Förläggningsbyggnader m. m. samt — såvitt gäller budgetåret
1972/73 — av styrelsens programbudget, delprogrammet Bostäder
för flyttande arbetskraft. Nämnda anslag och program är anvisade
för arbetsmarknadsstyrelsens sysselsättningsbefrämjande verksamhet,
och i granskningspromemorian uttalas att de uppenbarligen inte
hade bort användas för styrelsens interna utbildning.

Det syntes enligt promemorian sannolikt, att byggnads- och anläggningskostnaderna
hade kunnat reduceras med betydande belopp, om
behov och förutsättningar för den planerade kurs- och konferensverksamheten
på Aske gård hade övervägts mera ingående, innan byggnadsarbetena
påbörjats. Genom att i så betydande omfattning, som nu skett,
frångå de givna förutsättningarna och genom att för ändamålet anlita
de nyssnämnda anslagen syntes arbetsmarknadsstyrelsen även ha överskridit
sina befogenheter. Frågan om kursgårdens utformning och finansiering
hade inte blivit föremål för statsmakternas prövning i vedertagen
ordning.

I granskningspromemorian har även framhållits att kursgården hittills
inte kunnat utnyttjas i avsedd omfattning. Antalet elevdagar hade
under budgetåret 1971/72 uppgått till endast omkring 65 procent av
kapaciteten och antalet övernattningar till en ännu mindre andel. Arbetsmarknadsstyrelsen
borde därför undersöka möjligheterna att driva
kursgården i samarbete med andra myndigheter och att utnyttja gården
för intensivkurser inom verkets arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt remissvar hävdat, att investeringskostnaderna
anslagsmässigt kunde delas i två grupper. De kostnader som
inte hänförde sig till ombyggnad och reparation av huvudbyggnad och
flygelbyggnad på Aske, d. v. s. sammanlagt närmare 7 milj. kronor, syntes
enligt styrelsens mening höra hemma under det anlitade anslaget till
Förläggningsbyggnader m. m. eller dess efterföljare i programbudgetsystemet.
Styrelsen har därvid räknat med ca 3 milj. kronor för anskaffande
av lokaler för förläggning, lektioner och utspisning, ca 0,6 milj.
kronor för inventarier och ca 3,3 milj. kronor för grundläggningsarbeten.
Styrelsen har anfört att dessa investeringar hade samma karaktär
som de vilka tidigare sedan många år tillgodosett samma behov i fråga
om bostäder, lektioner och ekonomibyggnader som nu behövdes vid
Aske kursgård samt att styrelsen betraktade de nämnda byggnaderna
som flyttbara och följaktligen användbara på annat håll och för annat
ändamål. Av övriga investeringsutgifter eller 2,72 milj. kronor hade 0,3
milj. kronor avsett arbeten som utförts som beredskapsarbete. Återstoden
eller ca 2,42 milj. kronor kunde däremot sägas ha belastat fel
anslag. Styrelsen ville emellertid framhålla att dessa arbeten, som gällde
ombyggnad och reparation av huvudbyggnad och flygelbyggnad, kunde
ha bedrivits som beredskapsarbete för sysselsättning av arbetslösa äldre

158

byggnadsarbetare. Arbetena hade tidigare planerats som beredskapsarbete,
men i sista hand hade beslutet inte kommit att gälla denna utförandeform.
Arbetsmarknadsstyrelsen ansåg sig därför inte heller i
denna del ha överskridit sina befogenheter. Enligt styrelsens formulering
hade dess befogenheter inte utnyttjats så, att en felaktig anslagsbelastning
kunnat undvikas.

Rörande driftkostnaderna vid Aske har arbetsmarknadsstyrelsen framhållit,
att det visat sig svårt att få beläggningen att komma upp till den
omfattning som planerats eller eljest varit önskvärd. Denna erfarenhet
syntes vara gemensam för flertalet kursgårdar. Då det gällde att bedöma
de kapitalkostnader som borde påföras driften måste beaktas, att en betydande
del av byggnadsarbetena haft inslag av kulturminnesvårdande
åtgärder och därför borde anses som helt avskrivna. Med detta betraktelsesätt
kunde de årliga kapitalkostnaderna uppskattas till 267 500 kronor.
Styrelsen hade företagit en ingående undersökning om gårdens
ekonomi och gjorde nu ansträngningar för att öka beläggningen och
förbättra det ekonomiska resultatet.

Riksrevisionsverket har i allt väsentligt delat de synpunkter som framförts
i granskningspromemorian. Byggnadsstyrelsen har med anledning
av remissen granskat arbetsmarknadsstyrelsens planering och åtgärder
för utförande av byggnadsföretaget och har funnit anledning till vissa
anmärkningar. Byggnadsstyrelsen har emellertid funnit totalkostnaderna
för anläggningen skäliga.

Revisorerna vill till en början erinra om att riksstatsanslaget till Förläggningsbyggnader
m. m. och motsvarande programmedel skall användas
till utgifter för arbetsmarknadsstyrelsens bostadsförläggningsverksamhet
för i beredskapsarbeten sysselsatta, deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och överflyttad arbetskraft samt för anskaffande och uppförande
av familjebostäder åt zigenare. Inkomster av bostadsförläggningsverksamheten
skall redovisas under anslaget. Revisorerna anser sig
inte kunna dela arbetsmarknadsstyrelsens mening att nämnda medel,
vilka alltså anvisats för styrelsens sysselsättningsbefrämjande verksamhet,
bort kunna anlitas för investeringar i en kursgård av den permanenta
karaktär som kännetecknar styrelsens anläggning på Aske. Revisorerna
kan inte heller finna att anslagsanvändningen kan motiveras av
den omständigheten, att vissa delar av arbetena hade kunnat drivas som
beredskapsarbete. Revisorerna har därför anslutit sig till den i granskningspromemorian
och av riksrevisionsverket uttalade meningen, att arbetsmarknadsstyrelsen
överskridit sina befogenheter genom att frångå
de givna förutsättningarna för kursgårdens anskaffning och drift samt
genom att till denna investering utnyttja för andra ändamål avsedda anslag.

Nu angivna förhållande har revisorerna ansett sig böra bringa till
riksdagens kännedom.

159

Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1973

ADB-redovisning av mervärdeskatten 71:125

Arbetsmarknadsstyrelsens kursgård 73: lil

Arkivalier se Utgallring

Avgiftsuppbörd se Kostnaderna för avgiftsuppbörden
Bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar 73: 100

Biståndsverksamheten se Resultatvärdering

Datadrift vid karolinska sjukhuset 72: 96, 73: 96

Departemental organisation se Planfrågorna

Domänverkets fastighetsinköp 72:114, 73:113

Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund 71: 128, 72:113

Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet 73: 104

Ersättning för viss rundradioverksamhet 71: 121

Fastighetsinköp se Domänverkets fastighetsinköp
Finansförvaltning se Statliga finansförvaltningen
Forskningsverksamhet se Statlig forskningsverksamhet
Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna 71: 118

Försvarets centrala stabsorganisation 72: 93

Försvarets materielverk, personalorganisation 71: 108

Försäljningsskatt på guldsmedsvaror 71: 127

Information till allmänheten se Statsmyndigheternas information Invandrarverket

se Statens invandrarverk
Investeringsverksamhet se Efterkalkylering
Karolinska sjukhuset se Datadrift

Kommissionärsverksamheten vid statsmyndigheterna 73: 94

Kommittéväsendet 71:105

Kontakt med allmänheten se Statsmyndigheternas information Kostnaderna

för avgiftsuppbörden hos vissa statliga myndigheter
72:104

Kreditgaranti till visst företag i pianobranschen 71:123

Kungl. Djurgårdens förvaltning 71: 104, 72: 89

Mervärdeskatten se ADB-redovisning

Nordiska rådets svenska delegation, resa 71: 128

Oljebekämpning till sjöss 73:112

Personalutveckling och personalomsättning hos statliga

myndigheter 73: 104

Pianobranschen se Kreditgaranti

Planfrågorna i den departementala organisationen 71: 127, 72: 90

Polisväsendet, organisatoriska förhållanden 71: 108, 72: 91

Remissförfarandet 71:115

Resultatvärdering i den svenska biståndsverksamheten 73: 95

Rundradioverksamhet se Ersättning

Samordning av det statliga värdetrycket 72: 97

SJ stationer, trivselåtgärder 71:112

Skatteadministrationen se Statens kostnader
Stabsorganisationen se Försvarets centrala stabsorganisation Statens

invandrarverk 73:110

160

Statens kostnader för skatteadministrationen	71:	113
Statens transportkontor	73:	95
Statlig forskningsverksamhet	72:	lil, 73: 104
Statlig vaccintillverkning	71:	110
Statliga betalningarnas fördelning över budgetåret	72:	100
Statliga finansförvaltningens centrala organisation	73:	103
Statsmyndigheternas information till och kontakt med
allmänheten	72:	106
Upphandling av visst tandvårdsmaterial	72:	110
Utgallring av arkivalier	71:	120
Utställningsverksamhet, statligt bekostad	71:	123, 72: 108
Vaccintill verkning se Statlig vaccintillverkning
Visst bostadsbyggnadsföretag i Fröjereds kommun	72:	lil

Värdetrycket se Samordning
Värmekraftverket i Stenungsund se Driftavbrott

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1974 730611