Riksgäldsfullmäktiges förslag till lag med instruktion för riksgäldskontoret 1981-03-12 Till (Framställning / redogörelse 1980/81:19)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1980/81:19

Förslag
1980/81:19

Riksgäldsfullmäktiges förslag till lag med instruktion för riksgäldskontoret 1981-03-12 Till

riksdagen

Härmed får tiksgäldsfullmäktige överlämna ett betänkande med förslag
till lag med instruktion för riksgäldskontoret, som utarbetats av en av
fullmäktige tillsatt särskild kommitté. Fullmäktige, som i allt väsentligt
ansluter sig till kommitténs förslag och motiveringar, vill framhålla att
förslaget inte innebär några förändringar i sak av riksgäldskontorets verksamhet
och uppgifter i förhållande till den nu gällande lagstiftningen.

Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa att riksdagen
antar förslaget.

I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges ordförande samt
Erik Adamsson, Tage Magnusson, Valter Kristenson, Paul Jansson, Tage
Sundkvist och Karin Ahrland ävensom riksgäldsdirektören.

På fullmäktiges vägnar:

LARS LINDMARK

Ingmar Jansson

Bil. Förhandlingsprotokoll

1 Riksdagen 1980181. 2 sami. Nr 19

Förs. 1980/81:19

1981-03-05

Till riksgäldsfullmäktige

Riksgäldsfullmäktige beslöt den 31 maj 1979 att tillsätta en särskild
kommitté med uppdrag att främst mot bakgrund av den nya organisation
för riksgäldskontoret som riksdagen beslutade om våren 1979 (Förs. 1978/
79:17, FiU 1978/79:39) verkställa en översyn av de lagregler som gäller
fullmäktiges och kontorets verksamhet.

Till ledamöter i kommittén förordnades samtidigt riksgäldsdirektören
Lars Kalderén, tillika ordförande, riksgäldsfullmäktiges vice ordförande
Holger Bergqvist, riksgäldsfullmäktigen Erik Adamsson och riksgäldssekreteraren
Ingmar Jansson. Ledamoten Bergqvist avled den 1 mars 1981.

Att som experter biträda kommittén förordnades hovrättsrådet Robert
Söderblom, konstitutionsutskottet och departementsrådet Lars Persson,
ekonomidepartementet. Till sekreterare åt kommittén utsågs förste byråsekreteraren
Birgitta Lindå, riksgäldskontoret.

Kommittén, som antagit namnet reglementskommittén, får härmed avlämna
betänkande med förslag till ny lag med instruktion för riksgäldskontoret.

Kommitténs betänkande är enhälligt. Experterna har i allt väsentligt
biträtt förslaget.

LARS KALDERÉN

Birgitta Lindå

Förs. 1980/81:19

F örfattningsförslag
Förslag till

Lag med instruktion för riksgäldskontoret

Riksdagen föreskriver följande
Inledande bestämmelse

1 § Riksgäldskontoret är den myndighet som avses i 9 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen.

Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs av riksdagen.
Fullmäktige svarar för sin verksamhet endast inför riksdagen.

Uppgifter

2 § Riksgäldskontoret bemyndigas att, på de villkor kontoret bestämmer,
taga upp och förvalta lån till staten som ett led i den ekonomiska
politiken. Kontoret har vidare till uppgift att i enlighet med riksdagens
beslut ställa krediter till förfogande för statlig och annan verksamhet samt
ikläda staten garantier. Kontoret har även att utföra övriga uppdrag och
åligganden som riksgäldskontoret får av riksdagen eller av regeringen med
riksdagens medgivande.

3 § Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skall, i den mån de inte behöver
användas för utbetalningar, insättas på konto i riksbanken eller hos
postgirot eller utlånas på den svenska kreditmarknaden i form av dagslån
eller krediter på högst två månader.

4 § Överskott på statsverkets checkräkning i riksbanken skall överföras
till riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken.

Uppstår underskott på statsverkets checkräkning åligger det riksgäldskontoret
att täcka detta.

5 § Det åligger riksgäldskontoret att utbetala de anslag, som anvisas på
statsbudgeten avseende riksdagen och dess verk samt kostnader för statsskulden
och sådana övriga anslag på statsbudgeten, som enligt särskilda
beslut av riksdagen skall disponeras av riksgäldskontoret. Kontoret får i
mån av behov lyfta nämnda anslag genom uttag från statsverkets checkräkning
i riksbanken.

6 § Uppkommer under riksgäldskontorets verksamhet anledning att väcka
fråga om författningsändring eller annan åtgärd från statens sida, får
fullmäktige göra framställning i ämnet såväl till riksdagen som till regeringen.

7 § Fullmäktige svarar för att intern revision av riksgäldskontoret utövas.
Vidare skall fullmäktige se till att intern revision av riksdagsförvaltningen
i övrigt äger rum i enlighet med de bestämmelser (RFS 1968: 8) om
revision av riksdagsförvaltningen som riksdagen har meddelat.

11 Riksdagen 1980181. 2 sami. Nr 19

Förs. 1980/81:19

8 § Varje år före utgången av januari skall fullmäktige till riksdagen avge
berättelse över sin verksamhet under det senaste kalenderåret.

Eftergift av fordringar, m. m.

9 § Efter prövning i varje särskilt fall får riksgäldskontoret avskriva
fordringar samt — intill ett högsta belopp i varje särskilt fall av 50000
kronor - bevilja gäldenärer ackord eller eftergift på deras skuld eller
biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare om
betalning av gäld. I övrigt får beslut av angivna slag inte fattas utan
riksdagens särskilda medgivande.

10 § Om inte särskilda skäl talar däremot får riksgäldskontoret medge
inlösen av obligationer och räntekuponger samt utbetalning av vinster på
premieobligationslån, oaktat betalningsrätten förfallit på grund av preskription.

Organisation

11 § Riksgäldsfullmäktige väljs för riksdagens valperiod. Statsråd får ej
vara fullmäktig. Riksdagen väljer en av fullmäktige att vara ordförande.
Fullmäktige väljer inom sig en vice ordförande.

12 § Fullmäktige utser för en tid av högst sex år en riksgäldsdirektör att
vara chef för riksgäldskontoret och en vice riksgäldsdirektör att vara
dennes ersättare.

När både riksgäldsdirektören och vice riksgäldsdirektören har förhinder
fullgörs riksgäldsdirektörens åligganden av en tillfällig ersättare som riksgäldsdirektören
utser.

13 § För beredning och rådgivning skall inom riksgäldskontoret finnas
ett arbetsutskott bestående av fullmäktiges ordförande, riksgäldsdirektören
och en tredje ledamot, som fullmäktige utser inom sig.

14 § Riksgäldsdirektören leder under fullmäktige riksgäldskontorets
verksamhet.

Inom riksgäldskontoret finns en upplåningsenhet, en ekonomienhet, en
garanti- och rättsenhet, en administrationsenhet samt en revisionsenhet.
Ärendenas fördelning mellan enheterna skall framgå av en av fullmäktige
fastställd arbetsordning.

15 8 Hos riksgäldskontoret finns personal enligt särskilda föreskrifter
eller andra beslut som riksdagen eller fullmäktige meddelar.

Riksgäldskontoret får därutöver, i enlighet med fullmäktiges bestämmande,
anlita utomstående för särskilda uppdrag.

Ärendenas handläggning

16 8 Av fullmäktige avgörs

1. viktigare författningsfrågor;

2. viktigare frågor om riksgäldskontorets organisation och arbetsformer: 3.

frågor om upptagande av lån mot obligationer eller andra förbindelser; -

Förs. 1980/81:19

4. frågor om utfärdande av statlig garanti eller lämnande av annat statligt
stöd som enligt riksdagens beslut skall prövas av riksgäldskontoret;

5. frågor om villkor för rörliga krediter;

6. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse;

7. fråga om inrättande av tjänst samt om tillsättande av tjänst i lägst
lönegrad F 13;

8. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinansvar,
åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning;

9. övriga frågor som enligt denna lag skall avgöras av fullmäktige;

10. andra frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som
riksgäldsdirektören hänskjuter till fullmäktige.

Fullmäktige får i den utsträckning förhållandena påfordrar överlåta till
riksgäldsdirektören rätten att besluta i ärenden som anges i första stycket
3, 4 och 5. Rätten för riksgäldsdirektören att besluta i dessa ärenden får, i
den utsträckning fullmäktige medger, av riksgäldsdirektören överlåtas till
annan tjänsteman. Sådana bemyndiganden för riksgäldsdirektören skall
framgå av en av fullmäktige fastställd arbetsordning eller genom ett särskilt
fullmäktiges beslut. Fullmäktige kan bestämma att beslut som fattas med
stöd av fullmäktiges bemyndiganden skall anmälas för fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksgäldsdirektören
ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver
prövas av riksgäldsdirektören får de avgöras av annan tjänsteman i den
omfattning som framgår av arbetsordningen eller särskilda beslut.

17 § Fullmäktige är beslutsföra när minst fem ledamöter är närvarande.
Som fullmäktiges beslut gäller den mening som de flesta enar sig om eller,
vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

18 § Riksgäldsdirektören skall närvara vid fullmäktiges sammanträden
och får deltaga i förhandlingarna, även om han inte är fullmäktig. Han skall
låta anteckna skiljaktig mening till protokollet.

Ärendena föredras av riksgäldsdirektören eller av annan tjänsteman som
riksgäldsdirektören utser.

Övriga bestämmelser

19 § Fullmäktige i riksgäldskontoret kan sammanträda med fullmäktige i
riksbanken i frågor av gemensamt intresse. Vid dessa sammanträden krävs
för beslut att minst fem av fullmäktige i vartdera verket är närvarande.
Omröstning skall därvid verkställas efter huvudtalet.

20 8 Fullmäktige kan föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast
den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom riksgäldskontoret.

21 8 Av stadgan (RFS 1978:7) om vissa medbestämmandeformer inom
riksdagen och dess myndigheter följer att riksgäldskontorets befogenhet
att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden.

22 8 Beträffande arvoden till fullmäktig och suppleant finns föreskrifter i
arvodesstadgan (RFS 1979: 1) för riksdagen och dess organ.

Förs. 1980/81:19

23 § För resor som fullmäktig företar för riksgäldskontorets räkning har
han rätt till resekostnadsersättning, traktamente och annan ersättning enligt
allmänna resereglementet eller, när det är fråga om utrikes resa, enligt
utlandsresereglementet. Fullmäktig skall hänföras till reseklass A.

Fullmäktig som är ledamot av riksdagen har inte rätt till traktamente för
deltagande i sammankomst i Stockholm med fullmäktige eller för annan
förrättning eller annat uppdrag där för riksgäldskontorets räkning under tid
då riksmöte pågår.

Vad som stadgas i denna paragraf skall även äga tillämpning på suppleant.

Besvär

24 § Om besvär över beslut inom riksgäldskontoret föreskrivs i besvärsstadgan
(RFS 1970:3) för riksdagen och dess verk.

Ansvarsbestämmelse

25 § Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från
sitt uppdrag.

Åtal mot fullmäktig för brott, begånget i utövningen av uppdraget, får
beslutas endast av finansutskottet.

Vad som sägs i andra stycket om fullmäktig gäller även riksgäldsdirektören
om han ej är fullmäktig.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Genom lagen upphävs dels lagen (SFS 1974:568, RFS 1975:7) om riksgäldskontoret
och dels lagen (RFS 1975:8) med reglemente för riksgäldskontoret,
senaste lydelse RFS 1979:11.

1 Utredningsuppdraget

1.1 Inledning

Riksgäldskontoret är en mycket gammal institution i det svenska samhället.
I slutet av 1700-talet, i samband med att riksdagen åtog sig ansvaret
för den dåvarande statsskulden, inrättades riksgäldskontoret som ett riksdagens
organ med uppgift att förvalta statsskulden. Riksgäldskontoret har
alltsedan dess varit ett organ under riksdagen och dess huvuduppgifter är i
dag att svara för den statliga upplåningen samt att förvalta statsskulden.
Ställningen som ett riksdagens — parlamentets - organ torde vara ett unikt
förhållande i världen. Ansvaret för verksamheten ligger sålunda på ett
antal fullmäktige som väljs av riksdagen. Som känt har riksgäldskontorets
huvuduppgift dvs. upplåningsverksamheten kraftigt expanderat under senare
år till följd av det stora kraftigt växande statliga budgetunderskottet
och innefattar även en betydande utlandsupplåning. En annan viktig uppgift
för riksgäldskontoret är att ikläda staten garanti för lån till varv,

Förs. 1980/81:19

rederier och vissa bolag m. m. Denna verksamhet har också ökat kraftigt
under 1970-talet. Riksgäldskontoret har även en rad andra uppgifter och
verksamhetsgrenar (se förenämnda Förs. 1978/79:17 s. 17-26).

Riksgäldskontorets huvuduppgift att förvalta statsskulden och som ett
viktigt led i denna verksamhet handha statens upplåning är förankrad i
regeringsformen (RF). I kapitlet om finansmakten - RF 9:10 - föreskrivs
sålunda att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande får ta upp lån
eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Vidare sägs att under
riksdagen skall finnas en myndighet med uppgift att i enlighet med riksdagens
bemyndigande ta upp och förvalta lån till staten samt att närmare
bestämmelser härom meddelas i lag.

Med stöd av nämnda grundlagsstadgande har antagits lagen (1974:568)
om riksgäldskontoret (LRGK) (se även RFS 1975:7). I denna lag föreskrivs
att de uppgifter som avses i 9 kap. 10 § RF skall ombesörjas under
riksdagen av riksgäldskontoret. Vidare stadgas att riksgäldskontoret förvaltas
av sju fullmäktige som väljs av riksdagen för en tidsperiod som i
stort sammanfaller med riksdagens valperiod. Riksdagen väljer även en av
fullmäktige att vara ordförande. Det bör tilläggas att i riksdagsordningen
(RO) i kapitlet om val inom riksdagen i tilläggsbestämmelsen 7.1.1 föreskrivs
att kammaren utöver de val som kammaren förrättar enligt RF och
RO bl. a. skall företa val till riksgäldsfullmäktige. Härav följer också att för
de ordinarie riksgäldsfullmäktige skall finnas suppleanter. Enligt 4.6.2 RO
ankommer det på finansutskottet att bl. a. bereda ärenden om riksgäldskontoret.

För riksgäldskontorets verksamhet har sedan länge funnits särskilda
reglementen. I den nu gällande lagen (RFS 1975:8) med reglemente för
riksgäldskontoret (REGL) finns vissa bestämmelser angående kontorets
nyss angivna uppgifter. Det nuvarande reglementets innehåll grundar sig
bl. a. på en översyn som fullmäktige gjorde 1974 i anslutning till den totala
författningsreformen som i princip trädde i kraft den 1 januari 1975 samt de
ändringar som vidtogs i samband med riksgäldskontorets omorganisation
1979. I sammanhanget bör hänvisas till finansutskottets betänkanden FiU
1974:41 och 1978/79:39 vari då föreslagna reglementsändringar redovisades.

1.2 Direktiven m. m.

I fullmäktiges skrivelse till riksdagen den 1 mars 1979 angående riksgäldskontorets
organisation m.m. (Förs. 1978/79:17) anmälde fullmäktige
att fullmäktige hade för avsikt att låta verkställa en fullständig översyn av
REGL. I sitt av riksdagen godkända betänkande med anledning av den
föreslagna omorganisationen anförde även finansutskottet (FiU 1978/
79:39) att en sådan översyn var önskvärd. REGL har som nämnts varit
föremål för ett flertal omarbetningar, de senaste i anslutning till 1974 års
t2 Riksdagen 1980/81. 2 sami. Nr 19

Förs. 1980/81:19

grundlagsreform och i samband med riksgäldskontorets omorganisation
1979. I skrivelsen framhöll fullmäktige att REGL var i behov av en genomgripande
revision både sakligt och språkligt. Motsvarande synpunkter
återges i kommitténs direktiv, där det vidare sägs att kommittén bör
överväga om den nuvarande fördelningen av bestämmelser mellan REGL
och den nyssnämnda LRGK är den formellt och sakligt riktiga.

Enligt direktiven skall kommittén även ta upp frågan om nuvarande
besvärsordning vad gäller beslut i ärenden om statligt stöd till varv och
rederier.

2 Allmän motivering

Till en början bör framhållas att kommittén vid sin översyn av REGL
inte sett som sin uppgift att föreslå någon ändring beträffande riksgäldskontorets
nuvarande ställning och uppgifter. Vid en genomgång av de
regler som f. n. gäller för riksgäldsfullmäktiges och riksgäldskontorets
verksamhet har kommittén funnit att ett betydande antal bestämmelser i
främst REGL antingen saknar aktualitet eller mindre väl återspeglar de
uppgifter som i dag fullgörs av kontoret. Som närmare framgår av specialmotiveringen
föreslår kommittén att en rad bestämmelser i det nuvarande
REGL helt utmönstras medan vissa andra bestämmelser åter ändras eller
överförs till arbetsordningen för riksgäldskontoret. Vidare har kommittén
kommit till den slutsatsen att REGL och LRGK med fördel kan sammanföras
till en enda författning av lagkaraktär. Några helt nya bestämmelser
har ansetts böra ingå i den nya lagen.

En utgångspunkt för kommittén har varit att de grundläggande reglerna
för fullmäktiges och kontorets verksamhet lämpligen kan ges i form av en
instruktion för riksgäldskontoret i likhet med de instruktioner som finns för
centrala ämbetsverk m. m. inom statsförvaltningen. För detta ändamål har
kommittén haft som förebild en av statsrådsberedningen utarbetad s. k.
modellinstruktion för statliga myndigheter. Kommitténs förslag till instruktion
för riksgäldskontoret har därför en från REGL avvikande dispostion.
De bestämmelser som överförts från REGL till instruktionsförslaget
har vidare moderniserats språkligt där det ansetts behövligt.

I detta sammanhang vill kommittén allmänt beröra några huvudfrågor
vad gäller dess förslag till lag med instruktion för riksgäldskontoret
(INSTR). Den första gäller verksamhetens art och innehåll. I det nuvarande
REGL preciseras i 1 § riksgäldskontorets uppgifter på följande sätt.

”Riksgäldskontoret har till föremål:

a) att i enlighet med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån
till staten;

b) att verkställa alla de utbetalningar, som av riksdagen blivit å detta
verk anvisade;

Förs. 1980/81:19

c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och
inkomster samt hålla uppkommande till riksgäldskontoret levererade överskott
och behållningar riksdagen tillhanda;

d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å
riksgäldskontoret anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga
medel; samt

e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riksgäldskontoret för
övrigt av riksdagen erhållit.”

Som inledningsvis framgått utgörs de nu aktuella huvuduppgifterna för
riksgäldskontoret i korthet av att dels låna upp pengar i Sverige eller
utomlands för att täcka underskottet i statsbudgeten resp. att motverka
utströmning av valutor, dels att för statens räkning ingå garanti för lån,
bl. a. till de svenska varven. De två funktionerna skiljer sig åt i väsentliga
hänseenden, men i båda fallen leder riksgäldskontorets handlande till att
statens faktiska eller potentiella skuldbörda påverkas.

Riksgäldskontorets upplånings verksamhet anges närmare i 23 och 25 §§
i nuvarande REGL, där det bl. a. sägs att lån upptas för utbetalning av
medel som anvisats på kapitalbudgeten, för kassaförstärkning åt statsverket,
för finansiering av driftbudgeten eller andra utgifter som har beslutats
av riksdagen, för tillhandahållande av rörliga krediter åt vissa statliga
myndigheter m.fl., för amortering och konvertering av statslån samt för
infriande av statliga garantiförbindelser.

De viktigaste låneformerna är obligationer, statsskuldförbindelser,
skattkammarväxlar och s. k. dagslån hos bankväsendet.

Enligt kommittén bör i en inledande lagbestämmelse i instruktionen slås
fast att riksgäldskontoret är den myndighet under riksdagen som enligt 9
kap. 10 § andra stycket RF har att ta upp och förvalta lån till staten. Där
bör också anges att kontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs av
riksdagen och att fullmäktige svarar för sin verksamhet endast inför riksdagen.
Härigenom markeras riksgäldskontorets ställning som ett riksdagens
organ.

Vad sedan gäller riksgäldskontorets uppgifter har kommittén funnit att
nuvarande detaljrika bestämmelser bör ersättas med en mera allmän regel
som på ett bättre sätt än hittills anger verksamhetens innehåll och inriktning.
Huvuduppgiften är som nyss sagts att ta upp och förvalta lån till
staten. Ändamålet härmed kan enligt kommittén uttryckas så att låneverksamheten
skall vara ett led i den ekonomiska politiken. Kommittén föreslår
alltså en bestämmelse av denna innebörd såsom en andra paragraf i
instruktionen. I denna bör vidare utsägas att riksgäldskontoret också har
till uppgift att i enlighet med riksdagens beslut ställa krediter till förfogande
för statlig och även annan verksamhet samt rätt och skyldighet att ikläda
staten garantier. Självfallet har kontoret även att vid behov infria sådana
garantier. I paragrafen bör även anges att riksgäldskontoret har att utföra
övriga uppdrag och åligganden som lämnas av riksdagen eller i förekommande
fall av regeringen med riksdagens medgivande.

Förs. 1980/81:19

Såsom tidigare framgått föreslår kommittén att en rad bestämmelser i
det nuvarande REGL helt utmönstras. Bland dem finns två paragrafer, 26
och 50 §§, i vilka upptagits vissa uppdrag som riksdagen givit fullmäktige,
nämligen att ställa viss kredit till förfogande för vissa bolag resp. att
förrätta vissa val. Det saknas enligt kommittén anledning att ta in dessa
bestämmelser i den nya instruktionen. Dessa uppdrag kvarstår givetvis
ändå.

Statsverkets inkomster är som känt mycket ojämnt fördelade inom budgetåret,
vilket föranleder utgiftsöverskott på hösten, kulminerande under
november-december, och inkomstöverskott framför allt i februari och
maj. Härigenom uppkommer ibland stora kortfristiga lånebehov som huvudsakligen
måste täckas genom skattkammarväxlar, dagslån och andra
korta förbindelser. Ibland kan också uppkomma kortfristiga kassaöverskott,
som riksgäldskontoret kan placera som dagslån eller i form av
krediter på högst två månader på den svenska kreditmarknaden. En bestämmelse
härom finns i det nuvarande REGL. Denna bör överföras med i
sak oförändrat innehåll till en 3 § i den nya instruktionen.

Nuvarande REGL innehåller vissa bestämmelser om bokföringen av
statsverkets inkomster och utgifter samt vad som skall iakttas i händelse
av överskott resp. underskott i fråga om statsverkets checkräkning i riksbanken.
Som närmare framgår av specialmotiveringen föreslås att dessa
bestämmelser samlas i en paragraf — 4 § - med en utformning som bättre
än hittills återspeglar den ordning som gäller enligt nämnda bestämmelser.
I en särskild paragraf — 5 § — bör framgå att det åligger riksgäldskontoret
att betala de anslag som bl. a. avser riksdagen och dess verk samt kostnader
för statsskulden. I 6—8 §§ slutligen tas upp vissa frågor om framställningar
till riksdagen och regeringen, om vissa revisionsuppgifter samt om
avgivande av verksamhetsberättelse till riksdagen. Motsvarande bestämmelser
finns i nuvarande REGL och föreslås med i sak oförändrat innehåll
ingå i INSTR.

I nuvarande REGL finns en bestämmelse om rätt för riksgäldsfullmäktige
att bevilja riksgäldskontorets gäldenärer ackord eller eftergift på deras
skuld intill ett belopp av högst 10000 kr. i varje särskilt fall. Enligt kommittén
bör denna beloppsgräns höjas till högst 50000 kr. vilket innebär en
anpassning till vad som nu gäller enligt den s.k. avskrivningskungörelsen
(SFS 1965:921) som reglerar myndigheters rätt att efterge och avskriva
vissa fordringar. Vidare bör i enlighet med vad som gäller enligt samma
kungörelse möjlighet för fullmäktige införas att även avskriva fordringar.
Kommittén hänvisar i dessa delar till vad som anförs i specialmotiveringen
till 9 §. Slutligen bör, som också framgår av specialmotiveringen, REGL:s
regler om inlösen av preskriberade obligationer m.m. utan ändring i sak
överflyttas till den nya instruktionen. Dessa bestämmelser föreslås få sin
plats i 10 §.

En viktig fråga är självfallet riksgäldskontorets ledningsfunktioner. Som

Förs. 1980/81:19

inledningsvis nämnts förvaltas kontoret av sju riksgäldsfullmäktige som
väljs av riksdagen för den mandattid sorrt gäller för riksdagen dvs. för
närvarande högst tre år. Det är också riksdagen som utser en av fullmäktige
att vara ordförande. Fullmäktige i sin tur väljer inom sig en vice
ordförande för samma tid. Någon ändring av denna ordning föreslås inte.

Chef för riksgäldskontoret är riksgäldsdirektören, som utses av fullmäktige
inom eller utom sig. Riksgäldsdirektörens mandattid har hittills varit
tre år dvs. densamma som gällt för fullmäktige i övrigt. Kommittén har
övervägt frågan om inte riksgäldsdirektörens mandatperiod bör kunna
utsträckas eftersom hans ställning i allt väsentligt är densamma som för
verkschefer i allmänhet inom statsförvaltningen. Enligt kommitténs slutsatser
bör i detta avseende samma principer som gäller för t. ex. generaldirektörer
vara vägledande. Detta innebär att kommittén föreslår en ändring
i förhållande till vad som hittills gällt, nämligen att riksgäldsdirektören i
fortsättningen bör kunna utses för en tid av högst sex år. Kommittén vill
framhålla att om riksgäldsdirektören skulle utses inom fullmäktige finns
möjlighet att anpassa mandattiden till samma tid som för övriga fullmäktige.
Föreslagna bestämmelser har tagits in i 11 § i INSTR.

Kommittén vill erinra om att riksdagen i samband med behandlingen av
riksgäldskontorets nya organisation våren 1979 (FiU 1978/79: 39) uttalade
sig till förmån för en förstärkning av riksgäldskontorets ledning genom
inrättande av en tjänst som vice riksgäldsdirektör. Kommittén ansluter sig
till denna tanke och föreslår sålunda att i den nya instruktionen — 12 § —
införs en bestämmelse om att som ersättare för riksgäldsdirektören skall
finnas en vice riksgäldsdirektör. Denne bör i likhet med riksgäldsdirektören
förordnas för en tid av högst sex år. Enligt kommittén får det
ankomma på fullmäktige att närmare bestämma vice riksgäldsdirektörens
ansvarsområde.

Vad gäller riksgäldskontorets ledningsfunktioner bör vidare enligt kommittén
som hittills finnas ett arbetsutskott. Detta bör bestå av fullmäktiges
ordförande, riksgäldsdirektören och en tredje ledamot, som fullmäktige
utser inom sig. Arbetsutskottet bör inte vara ett beslutande organ utan ha
till uppgift att bereda ärenden som fullmäktige hänvisar till detsamma. En
bestämmelse om arbetsutskottet föreslås få sin plats i den nya instruktionen
som en 13 §. Kommittén vill i sammanhanget erinra om att den
föreslagna ordningen med ett beredande organ även tillämpas av riksdagens
utskott.

Att riksgäldsdirektören under fullmäktige leder riksgäldskontorets verksamhet
bör framgå av en särskild paragraf - 14 §. Av denna bör enligt
kommittén vidare framgå kontorets organisation i stora drag. Härvidlag
föreslås en bestämmelse om att inom riksgäldskontoret skall finnas en
upplåningsenhet, en ekonomienhet, en garanti- och rättsenhet, en administrationsenhet
samt en revisionsenhet. I 15 § slutligen lämnas vissa bestämmelser
om personal m. m. vid kontoret.

Förs. 1980/81:19

En väsentlig fråga gäller ärendenas handläggning, dvs. vilka ärenden
som ovillkorligen bör underställas fullmäktige och vilka ärenden som med
fördel kan delegeras. I detta hänseende har kommittén i allt väsentligt följt
den ordning som fastställts för centrala ämbetsverk inom statsförvaltningen.
Kommitténs förslag innebär att av fullmäktige avgörs viktigare författningsfrågor,
viktigare frågor om riksgäldskontorets organisation och arbetsformer,
större frågor om upptagande av lån mot obligationer eller
andra förbindelser, frågor om utfärdande av statlig garanti eller lämnande
av annat statligt stöd som enligt riksdagens beslut skall prövas av riksgäldskontoret,
frågor om villkor för rörliga krediter, anslagsfrågor och
andra frågor av större ekonomisk betydelse samt personalfrågor av större
betydelse.

Som hittills har gällt bör fullmäktige ha möjlighet att delegera beslutanderätten
i vissa frågor till riksgäldsdirektören. 1 denna del föreslår kommittén
att fullmäktige i den utsträckning förhållandena påkallar får uppdra åt
riksgäldsdirektören att besluta i låne-, garanti- och kreditärenden samt i
vissa andra frågor. Sådant bemyndigande för riksgäldsdirektören bör framgå
av den av fullmäktige fastställda arbetsordningen eller av särskilt beslut
som fullmäktige meddelar. Fullmäktige kan därvid bestämma att beslut
som fattas med stöd av fullmäktiges bemyndiganden i efterhand skall
anmälas för fullmäktige. Vidare bör möjlighet öppnas för riksgäldsdirektören
att överlåta beslutanderätten i sådana ärenden, dock endast i den
utsträckning fullmäktige medger. Nu berörda bestämmelser föreslås få sin
plats i 16 §.

Regler om fullmäktiges beslutsförhet föreslås intagna i 17 § varvid vissa
förenklingar i förhållande till nuvarande ordning bör komma till stånd.
Enligt kommittén är det till fyllest att ha en regel som innebär att fullmäktige
är beslutsföra när minst fem ledamöter är närvarande. Som fullmäktiges
beslut skall gälla den mening som de flesta enar sig om, eller vid lika
röstetal, den mening som ordföranden biträder. Enligt kommittén bör
riksgäldsdirektören eller dennes ersättare vara skyldig att närvara vid
fullmäktiges sammanträden. Han bör därvid ha rätt att delta i förhandlingarna
och skall vara skyldig att anteckna eventuell skiljaktig mening till
protokollet. Ärendena föredras av riksgäldsdirektören eller av annan tjänsteman
som riksgäldsdirektören utser. Nu angivna regler föreslås intagna i
18 §. 1 enlighet med den praxis som nu råder bör, enligt kommittén, de
ärenden som avser revision av riksgäldskontoret föredras av chefen för
revisionsenheten.

I 19—23 §§ återfinns ett antal övriga bestämmelser vilka i allt väsentligt
överensstämmer med motsvarande bestämmelser i REGL. Kommittén
hänvisar i dessa delar till specialmotiveringen.

1 24 § föreslås en regel om besvär över fullmäktiges beslut som överensstämmer
med nuvarande ordning. Bestämmelser härom finns intagna i
besvärsstadgan (RFS 1970:3, senaste lydelse 1980:3) för riksdagen och

Förs. 1980/81:19

dess verk. Enligt denna stadga får besvär föras över följande av fullmäktige
fattade beslut, nämligen dels beslut som grundar sig på lagen
(1977:600) om offentlig anställning m.m., dels beslut i frågor om utlämnande
av allmän handling, m.m., och dels annat beslut som rör enskild
person. Besvär över beslut prövas av riksdagens besvärsnämnd utom vad
avser frågor om utlämnande av allmän handling, m. m., i vilka fall besvären
prövas av regeringsrätten.

Såsom tidigare framhållits skall kommittén enligt direktiven även ta upp
frågan om nuvarande besvärsordning vad gäller fullmäktiges beslut i ärenden
om statligt stöd till varv och rederier. Därvidlag har kommittén att
beakta näringsutskottets uttalanden i betänkande 1978/79: 17 (s. 42 och 43).

1 proposition 1978/79: 49 om vissa varvsfrågor hade regeringen under hänvisning
till en framställning i ämnet från fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit att beslut av fullmäktige i ärenden om statligt stöd till varv och
rederier skulle få överklagas hos regeringen.

Med anledning av förslaget uttalade utskottet bl. a. att konstitutionella
skäl talade för att besvär över beslut av en myndighet som är underställd
riksdagen prövades av ett besvärsorgan som riksdagen har utsett. Utskottet
hänvisade även till att en översyn förestod av hur det statliga stödet till
varv och rederier skulle handläggas i första instans. Innan den saken var
avgjord saknades enligt utskottet en grundläggande förutsättning för en
omprövning av besvärsbestämmelserna. På hemställan av utskottet beslöt
riksdagen att avslå ifrågavarande propositionsförslag.

Den av utskottet åsyftade utredningens förslag redovisades i en departementspromemoria
(Ds I 1979:8). Beträffande handläggningen av ärenden
om statligt stöd till varv och rederier föreslog utredningen en uppdelning
av beslutanderätten mellan nämnden för fartygskreditgarantier (FKN) och
riksgäldskontoret. Således skulle FKN besluta om s. k. utfästelser om
garanti, medan riksgäldskontoret skule besluta om själva utfärdandet av
garantier och beviljande av s. k. avskrivningslån.

Utredningen tog också upp frågan om besvärsordningen i ärenden om
statligt stöd till varv och rederier. Med den kompetensfördelning mellan
riksgäldskontoret och FKN i fråga om beslutanderätten i dessa ärenden
som utredningen föreslagit fann utredningen det självklart att besvär över
FKN:s beslut i utfästelseärenden skulle få anföras hos regeringen. Utredningen
uttalade sig också i frågan om hos vem besvär över fullmäktiges
beslut i ärenden om utfärdande av garanti skulle få anföras. Av framför allt
konstitutionella skäl ansåg sig utredningen inte böra föreslå att besvär över
sådana beslut skulle prövas av regeringen. Prövningen borde ligga kvar
hos en av riksdagen underställd myndighet.

Utredningens uttalanden och förslag i fråga om besvärsordningen togs
inte upp i proposition 1979/80:165 om vissa varvsfrågor, m. m., och berördes
inte heller av näringsutskottet i dess betänkande 1979/80:69 med
anledning av propositionen.

Förs. 1980/81:19

Kommittén har ingående prövat frågan om besvärsordningen i ärenden
om utfärdande av statlig garanti eller lämnande av annat statligt stöd till
varv och rederier. Ett sätt att lösa frågan skulle vara att slopa den nuvarande
besvärsrätten i dylika ärenden. Det kan i detta sammanhang erinras om
att besvär inte får anföras över beslut av exportkreditgarantinämnden i
ärenden om utfärdande av statliga exportkreditgarantier. Mot ett slopande
av besvärsrätten skulle å andra sidan tala att man i det svenska förvaltningsförfarandet
i regel tillerkänner part rätt att anföra besvär över myndighets
beslut. Det kan också pekas på att besvärsrätt föreligger i fråga om
FKN:s beslut i utfästelseärenden.

Vid sina överväganden om besvärsordningen i ifrågavarande ärenden
har kommittén beslutat att inte framlägga något förslag i frågan. Den bör
bli föremål för ytterligare utredning innan den avgörs.

Slutligen har i INSTR tagits in bestämmelser om fullmäktiges ansvar
m. m., vilka i sak överensstämmer med nuvarande regler.

Kommittén föreslår att INSTR skall träda i kraft den 1 juli 1981. Detta
innebär att LRGK och REGL skall upphöra att gälla från nämnda dag.

3 Specialmotivering

Lag med instruktion för riksgäldskontoret (INSTR)

Inledande bestämmelse

1 § Riksgäldskontoret är den myndighet som avses i 9 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen.

Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs av riksdagen.
Fullmäktige svarar för sin verksamhet endast inför riksdagen.

Som redan framgått av den allmänna motiveringen har kommittén i en
inledande bestämmelse tagit upp vissa centrala bestämmelser om riksgäldsfullmäktiges
och riksgäldskontorets ställning.

Första stycket motsvarar 1 § i LRGK.

Andra stycket första punkten motsvarar 2 § 1 st. 1 p. i LRGK och 3 § 1
st. i REGL.

Andra stycket andra punkten motsvarar i stort sett 10 § 1 st. 2 p. i
REGL. Närbesläktade är de bestämmelser i 2 § och 10 § 1 st. 1 p. i REGL,
vilka stadgar att riksgäldskontoret inte får använda anslagna medel på
annat sätt än riksdagen har bestämt och inte får åtlyda befallningar från
annat organ än riksdagen. Dessa bestämmelser torde inte behövas vid
sidan av den här föreslagna bestämmelsen och föreslås utgå.

I 2 § i LRGK finns en bestämmelse om att fullmäktige inte får utöva sina
befogenheter på ockuperat område. Kommittén anser att detta stadgande
kan undvaras.

Förs. 1980/81:19

Uppgifter

Såsom har framhållits i den allmänna motiveringen har kommittén funnit
att det behövs en allmän regel som anger verksamhetens innehåll och
inriktning. Regeln har intagits i 2 § och uttryckts så att ”Riksgäldskontoret
bemyndigas att, på de villkor kontoret bestämmer, taga upp och förvalta
lån till staten som ett led i den ekonomiska politiken”. Denna regel är
avsedd att täcka vissa av de bestämmelser som nu finns i 1, 23, 25-30 och
32 §§ i REGL. 1 paragrafen bör vidare föreskrivas att kontoret skall ställa
krediter till förfogande för statlig och annan verksamhet, en bestämmelse
som saknar direkt motsvarighet i REGL. Bestämmelsen syftar på riksgäldskontorets
tillhandahållande av krediter som rörelsekapital åt affärsverken,
statliga myndigheter med uppdragsverksamhet och vissa statliga
företag. Vidare bör i paragrafen ges bestämmelser om att kontoret i enlighet
med riksdagens beslut skall ikläda staten garantier. Denna bestämmelse
saknar motsvarighet i REGL. Riksgäldskontoret lämnar i dag garanti för
lån till svenska varv och till rederier samt till vissa bolag m. m. Härutöver
ställer riksgäldskontoret garantier avsedda att utgöra s. k. grundfonder för
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Sveriges Allmänna Hypoteksbank
m.fl. Paragrafen innehåller slutligen en bestämmelse om att
kontoret skall utföra de övriga uppdrag och åligganden som kontoret får av
riksdagen eller av regeringen med riksdagens medgivande. Härmed avses
bl. a. vissa administrativa uppgifter som riksgäldskontoret har att fullgöra i
anslutning till de olika lönsparformerna. Vidare kan nämnas att fullmäktige
utser ledamöter i partibidragsnämnden och att kontoret betalar ut partibidrag
enligt nämndens beslut.

Slutligen har kommittén, som framgått av den allmänna motiveringen,
ansett att bestämmelserna i 50 § i REGL angående vissa val kan anses ingå
i ”övriga uppdrag och åligganden”.

Bestämmelsen i förevarande paragrafs tredje punkt motsvarar i stort 1 §

e) i REGL men kommittén har ansett att bestämmelsen bör kompletteras
så att den även täcker uppdrag som kontoret får av regeringen med riksdagens
medgivande. Exempel på dylika uppdrag finns inom garantisystemet.

Kommittén anser vidare att följande paragrafer i REGL, som reglerar
olika fullmäktige ålagda uppgifter, bör kunna utgå:

1 § b), c) och d) — ålderdomliga bestämmelser angående riksgäldskontorets
befattning med vissa av riksdagens beslutade utgifter. Bestämmelserna
härrör från den tid då av riksdagen utfärdade reglementen var mycket
detaljerade.

Förs. 1980/81:19

8 § - ålderdomligt stadgande angående fullmäktiges vård av riksgäldskontoret.

Motsvarigheten till denna bestämmelse finns i 37 § i REGL. Bestämmelsen
i 37 § om att de kontanta tillgångarna skall kunna placeras i lätt
förytterliga valutor saknar aktualitet och bör enligt kommitténs mening
utmönstras.

4 § Överskott på statsverkets checkräkning i riksbanken skall överföras
till riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken.

Uppstår underskott på statsverkets checkräkning åligger det riksgäldskontoret
att täcka detta.

4 § motsvarar i sak 38 och 39 §§ i REGL. Paragrafen har emellertid
omformulerats. Den närmare innebörden av i paragrafen omnämnda transaktioner
är följande: Alla statsutgifter resp. statsinkomster utbetalas från
resp. insätts på statsverkets checkräkning i riksbanken. Dagligen uppkommer
antingen över- eller underskott på checkräkningen. Om underskott
uppkommer överför riksgäldskontoret medel från sin checkräkning till
statsverkets checkräkning och om överskott uppkommer förs medel över
från statsverkets till riksgäldskontorets checkräkning. Riksgäldskontoret
täcker ett eventuellt underskott genom upplåning medan ett eventuellt
överskott medför en minskning av upplåningsbehovet. Några återbetalningsvillkor
för de medel som överförts till statsverket fastställs således
inte, varför bestämmelsen härom i 38 § i REGL inte upptagits i INSTR. I
39 § i REGL föreskrivs skyldighet för riksrevisionsverket att återgälda vad
det erhållit från riksgäldskontoret. Denna bestämmelse har enligt kommitténs
mening ej sin plats i riksgäldskontorets instruktion.

5 § Det åligger riksgäldskontoret att utbetala de anslag, som anvisas på
statsbudgeten avseende riksdagen och dess verk samt kostnader för statsskulden
och sådana övriga anslag på statsbudgeten, som enligt särskilda
beslut av riksdagen skall disponeras av riksgäldskontoret. Kontoret får i
märi av behov lyfta nämnda anslag genom uttag från statsverkets checkräkning
i riksbanken.

Paragrafen motsvarar 43 § i REGL. De ändringar som föreslås är föranledda
av de riktlinjer för en modernisering av det statliga budgetsystemet
som antogs av riksdagen hösten 1977 (prop. 1976/77:130, FiU 1977/78:1)
och som började tillämpas budgetåret 1980/81. Reformen innebär bl. a. att
drift- och kapitalbudgeterna sammanförts till en statsbudget för såväl driftsom
investeringsutgifter och att de av riksgäldskontoret förvaltade kapital -

Förs. 1980/81:19

fonderna avskaffats. I förevarande paragraf har således i stället för termen
”kapitalbudgeten” använts ”statsbudgeten”.

6 § Uppkommer under riksgäldskontorets verksamhet anledning att väcka
fråga om författningsändring eller annan åtgärd från statens sida. får
fullmäktige göra framställning i ämnet såväl till riksdagen som till regeringen.

Paragrafen motsvarar 1 a § i REGL.

7 § Fullmäktige svarar för att intern revision av riksgäldskontoret utövas.
Vidare skall fullmäktige se till att intern revision av riksdagsförvaltningen
i övrigt äger rum i enlighet med de bestämmelser (RFS 1968:8) om
revision aV riksdagsförvaltningen som riksdagen har meddelat.

Paragrafen, som har sin motsvarighet i 47 § i REGL, har ändrats så till
vida att man nu direkt hänvisar till de i Bestämmelser (RFS 1968:8) om
revision av riksdagsförvaltningen intagna reglerna om intern revision. Enligt
dessa bestämmelser innefattar den interna revisionen inventering och
kontroll av kassor och värdehandlingar, granskning av räkenskapshandlingar
samt övervakning av att verksamheten bedrivs ändamålsenligt, ekonomiskt
och i överensstämmelse med meddelade riktlinjer.

8 § Varje år före utgången av januari skall fullmäktige till riksdagen avge
berättelse över sin verksamhet under det senaste kalenderåret.

Innehållet i detta lagrum har utan någon ändring i sak hämtats från 48 § i
REGL.

Vidare finns i 49 § i REGL bestämmelser om fullmäktiges skyldighet att
avge berättelse till riksdagens revisorer. Kommittén har övervägt om
bestämmelsen behöver finnas kvar. Kommittén har under hand erfarit att
bestämmelsen ej är erforderlig eftersom revisorernas verksamhet förändrats
så till vida att deras granskning nu sker löpande under hela året.

Eftergift av fordringar, m. m.

9 § Efter prövning i vaije särskilt fall får riksgäldskontoret avskriva
fordringar samt — intill ett högsta belopp i vaije särskilt fall av 50000
kronor - bevilja gäldenärer ackord eller eftergift på deras skuld eller
biträda överenskommelse mellan gäldenär och hans fordringsägare om
betalning av gäld. I övrigt får beslut av angivna slag inte fattas utan
riksdagens särskilda medgivande.

Lagrummet har sin motsvarighet i 2 § 2 st. i REGL. Som redan framgått
av den allmänna motiveringen föreslår kommittén att en bestämmelse som
ger riksgäldskontoret möjlighet att avskriva fordringar oberoende av belopp
införs i likhet med vad som enligt avskrivningskungörelsen gäller för
bl. a. de s.k. bevakningsmyndigheterna, med vilka riksgäldskontoret bör

Förs. 1980/81:19

kunna jämställas i detta avseende. Beslut om avskrivning av fordran innebär
inte någon ändring i gäldenärs betalningsskyldighet medan beslut om
eftergift av fordran innebär att betalningsskyldigheten bortfaller. Kommittén
föreslår vidare att den i REGL angivna beloppsgränsen för ackord och
eftergift - 10000 kr. — höjs till 50000 kr. i enlighet med de ändringar som
den 30 augusti 1979 gjordes i avskrivningskungörelsen.

Paragrafen motsvarar närmast 33 § 2 st. i REGL. Den praxis som fullmäktige
under lång tid tillämpat innebär att inlösen av preskriberade premieobligationer
och vinster därå medges, om inte särskilda skäl föranleder
annat. Enligt den nuvarande bestämmelsen krävs särskilda skäl för att
inlösen skall medges. I förevarande paragraf har intagits en med praxis
överensstämmande regel.

33 § 1 st. i REGL innehåller bestämmelser om obligationer och andra
skuldförbindelser för vilka särskild preskriptionstid inte föreskrivits. Dessa
bestämmelser kan utgå enär fullmäktige numera alltid fastställer sådan
preskriptionstid.

Organisation

Paragrafen motsvarar 2 § 1 st. 2—4 pp. och 2 st. i LRGK samt 3 § 2 st. 2
p. i REGL. Kommittén har ansett att bestämmelsen om att fullmäktig
måste vara myndig är överflödig.

Kommittén har vidare ansett att bestämmelsen i 3 § 2 st. 1 p. i REGL om
att ordföranden skall föra ordet är överflödig och kan utgå.

Även bestämmelserna i 4 och 5 §§ i REGL om suppleanter bör kunna
utgå eftersom motsvarande bestämmelser finns i 7 kap. 8 och 9 §§ i
riksdagsordningen.

12 § Fullmäktige utser för en tid av högst sex år en riksgäldsdirektör att
vara chef för riksgäldskontoret och en vice riksgäldsdirektör att vara
dennes ersättare.

När både riksgäldsdirektören och vice riksgäldsdirektören har förhinder
fullgörs riksgäldsdirektörens åligganden av en tillfällig ersättare som riksgäldsdirektören
utser.

Paragrafen motsvarar närmast 9 § 1. 1-3 st. i REGL.

I fråga om bestämmelserna i första stycket hänvisas främst till vad som
anförts i den allmänna motiveringen. Kommittén har vidare ansett att

Förs. 1980/81:19

bestämmelsen i 9 § 1. 1 st. i REGL om att fullmäktige får utse riksgäldsdirektör
”inom eller utom sig” är överflödig och kan utgå. Även fortsättningsvis
skall dock möjligheten finnas för fullmäktige att utse riksgäldsdirektör
inom sig. Föreskrifterna i samma stycke i REGL om att riksgäldsdirektör
måste vara myndig och att han inte får vara statsråd kan enligt
kommitténs mening utmönstras eftersom dessa villkor som sådana måste
anses vara självklara.

I andra stycket har införts bestämmelser om en tillfällig ersättare. Enligt
kommitténs mening bör denne kunna utses av riksgäldsdirektören.

Paragrafen motsvarar i stort 9 § 2. 1 st. i REGL. Kommittén har efter
övervägande inte funnit anledning föreslå någon ändring av arbetsutskottets
nuvarande faktiska funktion som ett enbart beredande organ. Något
behov av ett arbetsutskott med beslutandefunktion synes inte föreligga
mot bakgrund av att relativt kort tid förflyter mellan fullmäktiges sammankomster.

Bestämmelsen i 9 § 2. 2 st. i REGL om riksgäldsdirektörens ersättares
rätt att närvara vid arbetsutskottets sammanträden kan utgå under förutsättning
att kommitténs förslag i 12 § ovan om inrättande av en tjänst som
vice riksgäldsdirektör samt om tillfällig ersättare för riksgäldsdirektören
genomförs.

14 § Riksgäldsdirektören leder under fullmäktige riksgäldskontorets
verksamhet.

Paragrafens första stycke motsvarar 9 § 1. 4 st. 1 p. i REGL.

Med förebild i den inledningsvis omnämnda ”modellinstruktionen” har i
andra stycket angivits de enheter riksgäldskontoret består av sedan den år
1979 genomförda omorganisationen.

15 § Hos riksgäldskontoret finns personal enligt särskilda föreskrifter
eller andra beslut som riksdagen eller fullmäktige meddelar.

Riksgäldskontoret får därutöver, i enlighet med fullmäktiges bestämmande,
anlita utomstående för särskilda uppdrag.

Denna bestämmelse, som saknar motsvarighet i REGL, uttrycker den
ordning som i dag gäller för riksgäldskontorets del.

Förs. 1980/81:19

Ärendenas handläggning

16 § Av fullmäktige avgörs

1. viktigare författningsfrågor;

2. viktigare frågor om riksgäldskontorets organisation och arbetsformer; 3.

frågor om upptagande av lån mot obligationer eller andra förbindelser; 4.

frågor om utfärdande av statlig garanti eller lämnande av annat statligt
stöd som enligt riksdagens beslut skall prövas av riksgäldskontoret;

5. frågor om villkor för rörliga krediter;

6. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse;

7. fråga om inrättande av tjänst samt om tillsättande av tjänst i lägst
lönegrad F 13;

8. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om disciplinansvar,
åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning;

9. övriga frågor som enligt denna lag skall avgöras av fullmäktige;

10. andra frågor som fullmäktige finnér vara av större vikt eller som
riksgäldsdirektören hänskjuter till fullmäktige.

Fullmäktige får i den utsträckning förhållandena påfordrar överlåta till
riksgäldsdirektören rätten att besluta i ärenden som anges i första stycket
3, 4 och 5. Rätten för riksgäldsdirektören att besluta i dessa ärenden får, i
den utsträckning fullmäktige medger, överlåtas till annan tjänsteman. Sådana
bemyndiganden för riksgäldsdirektören skall framgå av en av fullmäktige
fastställd arbetsordning eller genom ett särskilt fullmäktiges beslut.
Fullmäktige kan bestämma att beslut som fattas med stöd av fullmäktiges
bemyndiganden skall anmälas för fullmäktige.

Denna paragraf, som i huvudsak motsvarar 13 § i REGL, reglerar var
ärendena avgörs i riksgäldskontoret och i vilken omfattning beslutanderätten
kan delegeras. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslår
kommittén att en bestämmelse införs som ger riksgäldsdirektören möjlighet
att delegera beslutanderätten till annan tjänsteman om fullmäktige så
medger. En dylik bestämmelse, vilken avser ärenden som anges i punkterna
3, 4 och 5 i första stycket, har intagits i andra stycket i paragrafen.
Förteckningen över de ärenden fullmäktige skall avgöra har kompletterats
med ytterligare två ärendetyper (punkt 1 angående viktigare författningsfrågor
och punkt 5 angående villkor för rörliga krediter). I övrigt har vissa
ändringar gjorts med "modellinstruktionen” som förebild. Slutligen har
punkt 9 (motsvarar punkt 7 i 13 § i REGL) omformulerats.

Paragrafens första punkt motsvarar närmast 16 § 1 st. 1 p. i REGL.
Såsom har framförts i den allmänna motiveringen har kommittén ansett att

Förs. 1980/81:19

det är till fyllest med endast en beslutsförhetsregel innebärande att minst
fem ledamöter skall vara närvarande för att beslut skall kunna fattas.
Andra punkten i paragrafen motsvarar i princip 18 § i REGL.

Bestämmelserna om att fullmäktige skall avge sina röster till protokollet
och om att skiljaktiga meningar skall sammanjämkas samt bestämmelsen
om sluten omröstning har dock ansetts överflödiga, varför kommittén inte
upptagit några motsvarande regler i INSTR.

18 § Riksgäldsdirektören skall närvara vid fullmäktiges sammanträden
och får deltaga i förhandlingarna även om han inte är fullmäktig. Han skall
låta anteckna skiljaktig mening till protokollet.

Ärendena föredras av riksgäldsdirektören eller av annan tjänsteman som
riksgäldsdirektören utser.

Första stycket i paragrafen motsvarar 16 § 2 st. i REGL.

Andra stycket motsvarar 9 § 1. 4 st. 2 p. i REGL.

Kommittén har inte funnit anledning att i INSTR uppta någon bestämmelse
om övriga tjänstemäns eventuella rätt att närvara vid fullmäktiges
sammankomster. Denna närvarorätt kan fullmäktige själva besluta om.

Övriga bestämmelser

Innehållet i förevarande paragraf motsvarar 52 § i REGL. Förutom
omformuleringar har dock gjorts ett tillägg som klarlägger att de båda
grupperna av fullmäktige får sammanträda och besluta endast i frågor av
gemensamt intresse.

20 § Fullmäktige kan föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast
den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst inom riksgäldskontoret.

Paragrafen motsvarar 54 § i REGL.

21 § Av stadgan (RFS 1978:7) om vissa medbestämmandeformer inom
riksdagen och dess myndigheter följer att riksgäldskontorets befogenhet
att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns ej i REGL. Den har sin
förebild i ”modellinstruktionen”.

I medbestämmandeavtalet den 25 april 1978 för riksdagen och dess verks
område samt i den i förevarande paragraf omnämnda stadgan finns regler
om att arbetstagarorganisationerna i viss ordning kan ta över beslutanderätten
i vissa frågor.

Förs. 1980/81:19

22 § Beträffande arvoden till fullmäktig och suppleant finns föreskrifter i
arvodesstadgan (RFS 1979:1) för riksdagen och dess organ.

Bestämmelsen motsvarar 20 § och 22 § 1 st. i REGL.

Vad som stadgas i denna paragraf skall även äga tillämpning på suppleant.

Denna paragraf motsvarar i princip 21 § och 22 § 2 st. i REGL. Bestämmelsen
i 21 § om att resorna skall utgå från hemorten eller ort där offentligt
uppdrag utförs bör enligt kommitténs mening kunna utgå eftersom motsvarande
bestämmelser framgår av resereglementena.

Besvär

24 § Om besvär över beslut inom riksgäldskontoret föreskrivs i besvärsstadgan
(RFS 1970:3) för riksdagen och dess verk.

Bestämmelsen motsvarar 19 § i REGL. Frågan om besvär över vissa
beslut behandlas i den allmänna motiveringen.

Ansvarsbestämmelse

25 § Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från
sitt uppdrag.

Åtal mot fullmäktig för brott, begånget i utövningen av uppdraget, får
beslutas endast av finansutskottet.

Vad som sägs i andra stycket om fullmäktig gäller även riksgäldsdirektören
om han ej är fullmäktig.

Denna bestämmelse motsvarar 3 § 1 och 2 st. i LRGK. och 10 § 1 st. sista
p. och 2 st. i REGL.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Genom lagen upphävs dels lagen (SFS 1974:568, RFS 1975:7) om riksgäldskontoret,
dels lagen (RFS 1975:8) med reglemente för riksgäldskontoret,
senaste lydelse RFS 1979:11.

Förs. 1980/81:19

4 Förteckning över bestämmelser i REGL som kommittén anser
bör kunna utmönstras

6 § Bestämmelser angående dels fullmäktiges och riksgäldsdirektörens
skyldighet att vid riksgäldskontorets förvaltning rätta sig efter bl. a.
rikets grundlagar, dels tystnadsplikt.

Såvitt gäller den förra delen av paragrafen behövs inga uttryckliga föreskrifter
av denna art. Såvitt gäller den senare delen ersätts bestämmelsen
om tystnadsplikt av bestämmelser i den nya sekretesslagen (SFS
1980: 100).

9 § 1. 5 st. Bestämmelse om att fullmäktige får utse ombud för låneför handlingar.

Kommittén anser att denna bestämmelse ej behöver upptas i
INSTR eftersom det är fullmäktige obetaget att utse ombud även utan
någon uttrycklig bestämmelse härom.

12 § Bestämmelse som bl. a. reglerar hur ofta fullmäktige skall sammanträda.
Denna bestämmelse bör i stället lämpligen tas upp i arbetsordningen
för riksgäldskontoret.

15 § Bestämmelsen i denna paragraf som säger att fullmäktige bör
tillkännage om han inte kan infinna sig till en sammankomst anser kommittén
vara överflödig.

16 § 3 st. Bestämmelse om riksgäldsdirektörens ersättares rätt att
närvara vid sammankomsterna. Under förutsättning att kommitténs förslag
i 12 § ovan, om inrättande av en tjänst som vice riksgäldsdirektör samt
om en tillfällig ersättare för riksgäldsdirektören, genomförs kan bestämmelsen
i 16 § 3 st. i REGL utgå.

17 § Bestämmelse om regeringens ombud i riksgäldskontoret. Bestämmelser
angående regeringens ombud fanns i 1809 års regeringsform men
har ej upptagits i nya regeringsformen eller i annan lag.

34 § Obsolet bestämmelse om fullmäktiges rätt att medge inlösen i
riksgäldskontoret av obligationer som skulle infrias i utlandet.

35 § Bestämmelser angående statsskuldboken vilka kommittén anser
bör föras över till arbetsordningen för riksgäldskontoret.

36 § Bestämmelser angående av riksgäldskontoret förvaltade kapitalfonder.
Bestämmelserna saknar aktualitet eftersom fonderna är avskaffade
genom budgetreformen (jämför vad ovan sagts i specialmotiveringen till

5 § i INSTR).

40 och 41 §§ Bestämmelser angående vilka inkomster som skall sättas
in på riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken. Kommittén anser att
bestämmelserna är att betrakta som kamerala föreskrifter varför någon
motsvarighet ej upptagits i INSTR.

42 § Bestämmelse angående redovisning av vissa till riksgäldskontoret
inflytande inkomster, vilken kommittén anser vara överflödig.

44 § Bestämmelse om riksgäldskontorets skyldighet att utbetala medel
som anvisas på kapitalbudgeten. Bestämmelsen saknar aktualitet i och

Förs. 1980/81:19

med budgetreformens genomförande (jämför vad ovan sagts i specialmotiveringen
till 5 8 i INSTR).

45 och 46 §§ Bestämmelser om riksgäldskontorets huvudbok resp.
årsbok, vilka kommittén anser bör föras över till arbetsordningen för
riksgäldskontoret.

53 § Bestämmelse om tjänst med lönegradsbeteckningen Fp. Bestämmelsen
bör enligt kommitténs mening kunna utgå enär den för närvarande
endast avser tjänsten som riksgäldsdirektör vilken regleras i 12 8 i INSTR.

Förs. 1980/81:19

Bilaga

RIKSGÄLDSKONTORET

PROTOKOLL

1981-03-17

Riksgäldskontoret

Ingmar Jansson
Birgitta Lindå

SACO/SR-föreningen
vid riksgäldskontoret

Per Ekström

ST-Riksgälden

Anna-Greta Ljunghorn
Gunnar Johanson

SF, avd 2203

Henrik Garphult

Ärende: Förhandling enligt 11 § MBL angående förslag till lag med instruktion
för riksgäldskontoret.

1 §

Det antecknas att riksgäldskontoret kallat till förhandling i ärendet 1981-03-09 och att underlaget överlämnats till organisationerna samma dag.

2 §

Till justeringsmän utses Ingmar Jansson, Per Ekström, Gunnar Johanson
och Henrik Garphult. Till sekreterare utses Birgitta Lindå.

3 §

Det antecknas att myndigheten inte har befogenhet att sluta kollektivavtal i
den fråga förhandlingen avser.

Riksgäldskontoret anmäler att fullmäktige i princip anslutit sig till det nu
framlagda förslaget med förbehåll för de nu inledda MBL-förhandlingarna.

5 §

SACO/SR-föreningen vid riksgäldskontoret förklarar sig inte ha något att
erinra mot framlagt förslag.

ST-Riksgälden och SF avd 2203 anmäler att organisationerna haft alltför
kort tid att granska förslaget. Organisationerna har därför svårt att ta
ställning i ärendet.

ST-Riksgälden anför vidare att det är anmärkningsvärt att organisationerna
ej erhöll materialet i samband med den internremiss som genomfördes
tidigare i år.

4 §

6 §

Förs. 1980/81:19

7 §

Riksgäldskontoret beklagar förhållandet att organisationerna ej fick ta del
av underlaget i samband med internremissen.

8 §

ST-Riksgälden framlägger sina yrkanden:

a) 12 § mandatperioden för riksgäldsdirektören bör ej förlängas till att

kunna omfatta högst sex år.

Skälen som anförs för en sådan ändring anser ST-Riksgälden sig ej
kunna dela.

b) 14 § i andra stycket bör följande tillägg

införas: I övrigt regleras arbetsfördelningen i en av fullmäktige
fastställd arbetsordning.

c) 16 § punkt 7 fullmäktige bör tillsätta tjänst i lägst lönegrad F 18.

Tillsättande av tjänst under F 18 bör beslutas av riksgäldsdirektören
eller den han förordnar. Fullmäktige bör befrias från dessa
arbetsuppgifter samtidigt som ansvaret i dessa ärenden bör kunna
delegeras i organisationen.

9 §

Riksgäldskontoret redovisar sitt ställningstagande till ST-Riksgäldens yrkanden: Riksgäldskontoret

biträder yrkandet under punkt b) ovan men finner sig
inte kunna biträda yrkandena under punkterna a) och c).

10 §

Parterna enas om att förklara förhandlingen avslutad denna dag.

11 §

Protokollet från förhandlingen skall biläggas förslaget till lag med instruktion
för riksgäldskontoret när det överlämnas till riksdagen.

12 §

Protokollet har upprättats i fyra exemplar varav vardera part erhåller var
sitt.

Vid protokollet
Birgitta Lindå

Justeras

Riksgäldskontoret
Ingmar Jansson

Förs. 1980/81:19

SACO/SR-föreningen vid riksgäldskontoret
Per Ekström

ST-Riksgälden
Gunnar Johanson

SF, avd 2203
Henrik Garphult

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

. '' .

■











	; ■-''fe