RIKSDAGENS REVISORERS

Framställning / redogörelse 1939:SV

RIKSDAGENS REVISORERS

B E RÄTTE LSE

OM DEN ÅR 1938 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA TS VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1937-30 JUNI 1938

DEL I

REVISORERNAS UTTALANDEN

STOCKHOLM 1939

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
389154

- t

/ i

-;c

? >

* '' ’W ■ *

r''jc . , <

— III —

Innehållsförteckning.

Sid.

Andra huvudtiteln.................................................... 2

Justitiedepartementet .............................................. 2

Iakttagelser rörande avlöning till befattningshavare vid fångvårdsstaten
under vissa förordnanden av längre varaktighet........ 2

Verkställighet av ungdomsfängelse ............................ 12

Iakttagelser beträffande undersökningarna av för brott tilltalade
personers sinnesbeskaffenhet ................................ 17

Fjärde huvudtiteln.................................................... 37

Försvarsdepartementet ............................................ 37

Viss statistik vid tekniska revisionen inom arméförvaltningens

intendenturdepartement .................................... 37

Vissa ombyggnadsföretag vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori.... 46

Vård av civila patienter å vissa garnisonssjukhus .............. 55

Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente............ 73

Bostadsbyggnader vid Karlsborgs luftvärnsregemente............ 75

Garageutrymmet vid Gotlands artillerikår och förläggningsför hållanden

vid Tofta skjutfält................................ 76

Flottans kassa i Karlskrona .................................. 76

Gratifikationer till viss personal vid örlogsvarven i Karlskrona och

Stockholm ................................................ 81

Arbetarmarketenteriet vid Stockholms örlogsvarv................ 83

Marinens sjukhus i Karlskrona................................ 88

Statsverkets kostnader för vissa segelbåtar vid örlogsstationerna. . 88

Kostnader för ersättnings- och nyanskaffningar samt vissa nybyggnader
vid örlogsvarven .................................... 89

Viss flygtjänstgöring för befattningshavare i intendenturbefattning

vid flygvapnet ............................................ 92

Vissa personalbostäder vid flygvapnet.......................... 94

Försening av materielleveranser till försvarsväsendet............ 94

Sjätte huvudtiteln .................................................... 101

Kommunikationsdepartementet...................................... 101

Stenavdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .......... 101

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker ................ 103

IV

Sid.

Vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot............ 106

Vissa länsstyrelsers tillämpning av bestämmelserna örn enskilda

utfartsvägar m. m......................................... 100

Enskilda vägar intagna till allmänt underhåll .................. 121

Tekniskt biträde vid förrättning avseende enskild utfartsväg .... 123

Marklösen vid vägbyggnad.................................... 124

Monopol vid vägförrättningar.................................. 129

Färjeförbindelserna Ostnäs—Holmön och fastlandet—Norrbyskären 130

Missförhållanden i Vilhelmina vägdistrikt ...................... 132

Sjuk folkskollärare med uppdrag inom vägförvaltningen m. m. .. 137

Länsarkitektsinstitutionen .................................... 138

Granskningsavgifter vid länsarkitektsinstitutionen................ 139

Djurgårdskommissionens verksamhet .......................... 142

Sjunde huvudtiteln.................................................... 149

Finansdepartementet .............................................. 149

Tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen ...... 149

Centralupphandling för statsmyndigheternas behov.............. 153

Löneliggare vid länsstyrelserna ................................ 160

Bokföringen av utgifter å vissa riksstatsanslag.................. 162

Ersättning för övertidsarbete åt expeditionsvakter hos vissa ämbetsverk
.................................................. 165

Garantiförsäkring för redogörare .............................. 169

Kontrollen av påförda folkpensionsavgifter...................... 170

Försenat insändande av besvär i taxeringsmål.................. 175

Tillverkning av skiljemynt.................................... 176

Tullkammaren i Haparanda .................................. 176

Åttonde huvudtiteln .................................................. 177

Ecklesiastikdepartementet .......................................... 177

Arkiveringen av statsmyndigheternas handlingar................ 177

Utgifterna å vissa anslag till folkskoleväsendet.................. 202

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet
m. m......................................... 213

Statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet .............. 219

Vissa iakttagelser rörande folkskoleväsendet.................... 226

Bristfälligheter i vissa skollokaler.............................. 229

Nionde huvudtiteln.................................................... 231

Jordbruksdepartementet............................................ 231

Vissa enligt vattenlagen utdömda avgifter...................... 231

Vissa jordförmedlingsföretag .................................. 234

Iakttagelser rörande vissa arbetarsmåbruk...................... 235

V

Sid.

Tionde huvudtiteln.................................................... 238

Handelsdepartementet.............................................. 238

Aktiebolaget Tipstjänst ...................................... 238

Iakttagelser vid granskning av Sveriges olympiska kommittés räkenskaper
.................................................... 247

Statens affärsverksamhet .............................................. 251

Ett försäljningsärende vid statens järnvägar........................ 251

Kraftverksdirektörens tjänstebostad i Motala........................ 254

Domänfondens nya lagefregleringskonto............................ 256

Kronoegendomen Höjentorp ...................................... 258

Vissa uppgifter beträffande de affärsdrivande verkens anläggningar m. m. 259

Statsverkets inkomster och utgifter ...................................... 264

Vissa uppgifter angående statens tillgångar och skulder.............. 266

Av revisorerna avlagda besök .......................................... 267

Bilaga: Tabeller...................................................... 273

~—389154. Rev. berättelse äng. statsverket dr 1988. I.

Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt, beträffande vissa verk, kalenderåret
1937, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 2 av instruktionen för
riksdagens revisorer tagit sin början den 16 sistlidne september, få härmed
avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.

Under revisionsförrättningen har herr Ola Jeppsson anmält sig förhindrad
att från och med 1 november deltaga i arbetet, samt har i hans ställe inkallats
suppleanten herr A. Danielsson.

1—38915i. Rev. berättelse äng. statsverket dr 1938. I.

Iakttagelser
rörande avlöning
till
befattningshavare
vid
fångvårdsstaten
under
vissa förordnanden
av
längre varaktighet.

ANDRA HUVUDTITELN.

Justitiedepartementet.

§ i.

Vid granskning av vissa fångvårdsanstalters räkenskaper för budgetåret
1937/38 hava revisorerna uppmärksammat, att befattningshavare, som varit
innehavare av ordinarie befattning vid fångvårdsstaten med placering vid viss
anstalt, under uppehållande av förordnande av längre varaktighet vid anstalt
belägen å annan ort tillhörande annan ortsgrupp bibehållits vid avlöning enligt
den ortsgrupp, till vilken den ordinarie befattningen varit hänförd. I anledning
härav hava revisorerna verkställt utredning i ärendet.

I § 8 avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen
stadgas, bland annat, att inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter
den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Föreskrift
örn vad som avses med en tjänstemans stationeringsort, är däremot
icke meddelad i reglementet.

Efter granskning av fångvårdsanstalten^ räkenskaper för vissa budgetår
har riksräkenskapsverket framställt erinran däremot, att befattningshavare,
som av fångvårdsstyrelsen konstituerats och förordnats å viss befattning vid
fångvårdsstaten med placering tills vidare vid bestämd fångvårdsanstalt, vid
förordnande att under längre tid uppehålla befattning vid anstalt å annan ort,
uppburit lön med belopp, som fastställts för den ortsgrupp, till vilken den
gamla tjänstgöringsorten blivit hänförd, oaktat formlig flyttning ägt rum till
den nya tjänstgöringsorten och ersättning för flyttningskostnader utgått. Därest
förordnandet fullgjorts å dyrare ort än den ordinarie stationeringsorten
hade därjämte till befattningshavarna utgivits tjänstgöringstraktamente i enlighet
med bestämmelserna i 5 § 6 st. 2 p. kungörelsen den 26 juni 1925 (nr
357) med tilläggsbestämmelser till civila avlöningsreglementet. Under åberopande
av vederbörliga bestämmelser i avlöningsreglementet m. m. gjorde revisionen
gällande, att hinder icke förelegat för fångvårdsstyrelsen att vid vederbörandes
förordnande att under längre tid uppehålla befattning å annan
ort än den, varest han i den egna befattningen vore''stationerad, även i formellt
avseende förflytta befattningshavaren till den ort, å vilken förordnandet skulle
utövas. Genom en sådan formell förflyttning hade ernåtts att befattningshavarens
lön i den egna ordinarie tjänsten kommit att utgå enligt den ortsgrupp,
till vilken den nya tjänstgöringsorten blivit hänförd, och sålunda i överens -

3

stämmelse med principerna för dyrortsgrupperingen kommit att svara mot
levnadskostnaderna å denna ort.

I avgiven förklaring hävdade fångvårdsstyrelsen, bland annat, att i vad det
gällde befattningshavare i högre lönegrad vid fångvårdsstaten det icke tillkomme
styrelsen att föreskriva, vilken ort sorn skulle vara vederbörandes stationeringsort,
då dessa befattningshavares placering å olika anstalter vore bestämd
i en av Kungl. Majit och riksdagen fastställd personalförteckning.
Tjänstemannens stationeringsort vore nämligen enligt fångvårdsstyrelsens mening
den ort, till vilken vederbörandes befattning enligt personalförteckningen
blivit hänförd eller vad denna förteckning i övrigt härom innehölle.

Då fångvårdsstyrelsen sålunda ansåg sig icke kunna vidtaga åtgärder för
åvägabringande av rättelse i de förhållanden, som påtalats i promemorian,
framställde riksräkenskapsverkets revision sedermera en anmärkning vid
Jämtlands läns fångvårdskostnadslikvider för budgetåren 1935/36 och 1936/37
av följande innehåll. Dåvarande föreståndaren av 2;a klass vid kronohäktet i
Hudiksvall H. hade den 2 januari 1935 förordnats att från och med den 1
i sagda månad tillsvidare uppehålla föreståndarebefattningen av 1 :a klass vid
kronohäktet i Halmstad, därvid H. skulle äga uppbära ersättning för de med
hans flyttning till Halmstad förenade kostnaderna, vilken ersättning utbetalts
den 18 januari 1935. Sedan fångvårdsstyrelsen den 13 februari 1936 konstituerat
och förordnat H. att från och med den 1 påföljande mars vara föreståndare
av lia klass vid kronohäktet i Östersund, vilket beslut dock icke
skulle medföra rubbning i H:s ovannämnda förordnande ali bestrida föreståndarebefattningen
vid kronohäktet i Halmstad, hade till H. för tiden från
och med den 1 mars 1936 till och med den 30 juni 1937 utbetalts lön, beräknad
enligt den ortsgrupp till vilken Östersund blivit hänförd, eller ortsgrupp
G, med 5,131 kronor 25 öre, provisoriskt dyrortstillägg med 216 kronor samt
dyrtidstillägg med 578 kronor, eller sammanlagt 5,925 kronor 25 öre. Som
emellertid H. erhållit förordnande att tillsvidare uppehålla föreståndarebefattningen
vid kronohäktet i Halmstad, där han även beretts förmånen av
tjänstebostad, vore Halmstad och icke Östersund alt anse såsom hans stationeringsort,
varför lönen bort beräknas enligt den lägre ortsgrupp, till vilken
Halmstad blivit hänförd, eller ortsgrupp D. Särskilt anmärkningsvärt
syntes det vara, att en i Halmstad bosatt befattningshavare fått uppbära
provisoriskt dyrortstillägg, som uteslutande avsåge att bereda tjänstemän å
vissa utpräglade dyrorter en löneförbättring i avvaktan på en blivande löneplansrevision.
Med hänsyn till angivna förhållanden hade till H. bort utgå
lön med 4,483 kronor 25 öre samt dyrtidstillägg med 488 kronor, eller tillhopa
4,971 kronor 25 öre. På grund härav anmärktes under åberopande jämväl
av kammarrättens utslag i likartat ärende den 6 december 1933 (årsboken
ref. nr 24) för mycket utbetald avlöning, nämligen lön 648 kronor, provisoriskt
dyrortstillägg 216 kronor samt dyrtidstillägg 90 kronor, eller sammanlagt 954
kronor till ersättande av de för utbetalningarna ansvariga.

Anmärkningen bestreds av länsstyrelsen under åberopande av regeringsrättens
utslag den 22 november 1922 (årsboken ref. nr 79). Genom utslag den

4 —

20 september 1938 fastställde riksräkenskapsverket anmärkningen. De för
utbetalningarna ansvariga hava sedermera hos kammarrätten anfört besvär
över riksräkenskapsverkets utslag med yrkande om utslagets upphävande och
befrielse från den genom detsamma ålagda ersättningsskyldigheten.

Så vitt revisorerna kunnat utröna, har ej heller förenämnda anmärkning
föranlett fångvårdsstyrelsen att frångå sin i ärendet intagna ståndpunkt.

Det av riksräkenskapsverket påtalade förfarandet rörande bestämmandet
av löneförmånerna har enligt vad revisorerna konstaterat förekommit i ett
flertal fall under de fem senaste budgetåren. Såsom exempel härå må nämnas.

1. Dåvarande ordinarie assistenten av lia klass vid centralfängelset å
Långholmen E. förordnades av fångvårdsstyrelsen att från och med den 1
januari 1932 tillsvidare under vakans uppehålla direktörsbefattningen vid
straffängelset i Falun. Genom särskilt beslut anvisade fångvårdsstyrelsen
direktörslägenheten vid nämnda fängelse såsom tjänstebostad åt E., vilken
därjämte medgavs gottgörelse för de med hans flyttning från Stockholm till
Falun förenade kostnaderna. Under ifrågavarande förordnande har E. åtnjutit
de honom i hans ordinarie assistenttjänst av lia klass vid centralfängelset
å Långholmen (lönegrad B 20, ortsgrupp G) tillkommande avlöningsförmånerna,
ävensom vikariatsersättning i egenskap av tillförordnad direktör
vid straffängelset i Falun (lönegrad B 24, ortsgrupp E). Av vederbörande
fångvårdsanstalters räkenskaper framgår, att till E. för tiden från och
med den 1 juli 1933 till och med den 31 mars 1938, då han utnämndes till
ordinarie direktör vid straffängelset i Falun, utbetalats

lön .........................

provisoriskt dyrortstillägg .....

vikariatsersättning ...........

dyrtidstillägg ...............

provisorisk avlöningsförstärkning

............ kronor 30,648:66

............ » 1,348:50

............ » 2,187: —

............ » 3,534: —

............ » 99: —

eller tillhopa kronor 37,817: 16.

2. Dåvarande extra ordinarie assistenten vid fångvårdsstaten R. konstituerades
och förordnades av fångvårdsstyrelsen den 1 juli 1933 att från och
med sagda dag vara assistent av 3:e klass vid fångvårdsstaten med placering
tillsvidare vid straffängelset i örebro. Detta beslut skulle dock icke
medföra rubbning i R. förut meddelat förordnande att tillsvidare uppehålla
en assistenttjänst av 2:a klass vid centralfängelset i Mariestad. Genom beslut
den 2 juni 1932 hade R. anvisats tjänstebostad vid sistnämnda fängelse. Under
ifrågavarande förordnande har R. från och med den 1 juli 1933 åtnjutit
de med hans assistenttjänst av 3:e klass vid straffängelset i Örebro (lönegrad
B 16, ortsgrupp F) förenade avlöningsförmånerna, ävensom vikariatsersättning
i egenskap av tillförordnad assistent av 2:a klass vid centralfängelset
i Mariestad (lönegrad B 18, ortsgrupp B). Av vederbörande fångvårdsanstalters
räkenskaper framgår, att till R. för tiden från och med den 1
juli 1933 till och med den 30 juni 1938 utbetalts

— 5 —

vikariatsersättning ............

dyrtidstillägg ..................

provisorisk avlöningsförstärkning

	22,726	80
»	1,015	—
...... »	2,521	—
»	132	—
eller tillhopa kronor	26,394	80.

3. Dåvarande kronohäktesföreståndaren av lia klass vid kronohäktet i
Östersund L. konstituerades och förordnades den 1 juli 1933 att från och

med sagda dag vara assistent av 2:a klass vid centralfängelset i Mariestad.
Detta beslut skulle dock icke medföra rubbning i L. förut meddelade förordnanden,
dels alt uppehålla direktörsbefattningen i Gävle från och med
den 1 till och med den 16 juli 1933, vilket förordnande sedermera förlängdes
att omfatta även tiden från och med den 17 juli till och med den 6 september
1933, dels ock att efter avslutat förordnande därstädes fortfarande
bestrida en assistenttjänst av lia klass vid centralfängelset å Långholmen.
En assistentbostad vid sistnämnda fängelse hade anvisats L. såsom tjänstebostad
från och med den 1 april 1931, varjämte häri tillerkänts ersättning
för de kostnader, som varit förenade med hans flyttning till Stockholm
från Härnösand, där han tidigare innehaft förordnande såsom assistent vid
centralfängelset. Genom särskilda beslut medgav fångvårdsstyrelsen, att L.
under förordnande såsom assistent av l:a klass vid centralfängelset å Långholmen
finge uppbära tjänstgöringstraktamente från och med den 1 april
1933 med 1 krona 75 öre för dag samt från och med den 23 oktober 1933
med så stort belopp, att lönen såsom ordinarie assistent av 2:a klass vid
centralfängelset i Mariestad, vikariatsersättningen såsom assistent av Ira
klass och tjänstgöringstraktamentet icke överstege, vad han skulle hava åtnjutit
i lön, därest han varit ordinarie assistent av l:a klass vid centralfängelset
å Långholmen. Under förordnandet såsom assistent av l:a klass
vid centralfängelset å Långholmen (lönegrad B 20, ortsgrupp G) har L. åtnjutit
honom i egenskap av ordinarie assistent av 2:a klass vid centralfängelset
i Mariestad (lönegrad B 18, ortsgrupp B) tillkommande avlöningsförmåner,
vikariatsersättning samt tjänstgöringstraktamente i enlighet med
lörenämnda fångvårdsstyrelsens beslut. Av vederbörande fångvårdsanstalten
räkenskaper framgår, att till L. för tiden från och med den 1 juli 1933
till och med den 30 juni 1937 utbetalts

lön .................

vikariatsersättning

dyrtidstillägg .........

tjänstgöringstraktamente

........... kronor 19,330: 50

........... » 1,124: —

........... » 2,144: —

........... » 4,381:50

eller tillhopa kronor 26,980:—.

4. Dåvarande extra ordinarie assistenten av 3:e klass vid fångvårdsstaten
E—r konstituerades och förordnades av fångvårdsstyrelsen den 1 juli
1933 all från och med sagda dag vara assistent av 3:e klass vid fångvårdsstaten
med placering tillsvidare vid straffängelset i Uppsala, varjämte före -

skrevs, att E—r fortfarande tillsvidare skulle bestrida en assistenttjänst av
2:a klass vid centralfängelset å Långholmen under de tider han ej förordnades
att uppehålla en assistentbefattning av lia klass vid samma fängelse.
Genom beslut den 4 september 1933 medgav fångvårdsstyrelsen, att E—r
»ma räknat fran och med den 1 juli 1933 tillsvidare under ifrågavarande
förordnande såsom assistent av l:a eller 2:a klass uppbära tjänstgöringstraktamente
med så stort belopp, att lönen såsom ordinarie assistent vid
straffängelset i Uppsala, vikariatsersättningen såsom assistent av 2:a klass
samt tjänstgöringstraktamentet icke överstiger, vad han skulle hava åtnjutit
i lön jämte provisoriskt dyrortstillägg, därest han varit ordinarie assistent
av 2:a klass med placering vid centralfängelset å Långholmen*. Sedan
fångvårdsstyrelsen genom beslut den 16 oktober 1937 förordnat E—r att
från och med den 24 oktober 1937 tillsvidare uppehålla en assistenttjänst
av lia klass vid centralfängelset å Långholmen, medgav styrelsen på därom
gjord framställning, att E—r under berörda förordnande skulle äga uppbära
tjänstgöringstraktamente till sådant belopp, att E—rs lön och provisoriskt
dyrortstillägg, ävensom vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamente
icke överstege, vad han skulle hava åtnjutit i lön, därest han varit
ordinarie assistent av lia klass vid centralfängelset å Långholmen. Under
ifrågavarande förordnanden har E—r åtnjutit de avlöningsförmåner, som
tillkommit honom såsom ordinarie assistent av 3:e klass vid straffängelset
i Uppsala (lönegrad B 16, ortsgrupp E före den 1 juli 1933, ortsgrupp F
därefter), vikariatsersättning samt tjänstgöringstraktamente i enlighet med
fångvårdsstyrelsens ovannämnda beslut. Av vederbörande fångvårdsanstalten
räkenskaper framgår, att till E—r för tiden från och med den 1 juli
1933 till och med den 30 juni 1938 utbetalts

lön .............................................. kronor 22,044: 45

vikariatsersättning ..............•................. » 1,235:_

dyrtidstillägg ...................................... >, 2,457: —

provisorisk avlöningsförstärkning .................... » 132;

tjänstgöringstraktamente ............................ » 4,252:45

eller tillhopa kronor 30,120:90.

De avlöningsmedel, som till tjänstemännen i ovan angivna fall skolat utgå,
därest det vid vederbörandes förordnande föreskrivits formell förflyttning
till den ort, å vilken förordnandet var avsett att utövas, äro följande, nämligen -

till E.

lön .........................

vikariatsersättning ............

dyrtidstillägg .................

provisorisk avlöningsförstärkning

	28,611	66
	2,187	—
	3,178	—
	99	—
• tillhopa kronor	34,075	66.

— 7 —

till R.

lön .........................

vikariatsersättning ............

dyrtidstillägg .................

provisorisk avlöningsförstärkning

till L.

lön ...................

provisoriskt dyrortstillägg

vikariatsersättning ......

dyrtidstillägg ...........

........... kronor 19,498: 80

........... » 1,015: —

........... » 2,172: —

........... » 132:—

eller tillhopa kronor 22,817:80.

............ kronor	23,186: —
»	1,011: —
...... »	1,124: —
	2,633: —
eller tillhopa kronor	27,954: —.

till E—r .

lön .........................

provisoriskt dyrortstillägg .....

vikariatsersättning ............

dyrtidstillägg .................

provisorisk avlöningsförstärkning

........... kronor 23,139: 12

........... » 1,150:33

........... » 1,235: —

............ » 2,686: —

............ » 132:—

eller tillhopa kronor 28,342:45.

Nedanstående sammanställning utvisar de lönemedel, som sålunda utbetalts,
och de lönemedel, som skolat utgå, därest vederbörande formellt placerats å
den ort, å vilken förordnandet utövats.

| Befattningshavare	Lönemedel, som utbetalts	Lönemedel, som bort utgå	Lönemedel, som kunnat besparas	Lönemedel, som skolat ytterligare utgå
E....................	37,* 17: 16	34,075:66	3,741: 50	_ |
R ...................	26,394:80	22,817: 80	3,577:-	—
L....................	26,9S0: —	27,954: —		974:-
, E r ................	30 120: 90	28,342: 45	1,778: 45	—
Summa	121,312: 86	113,189: 91	9,096:95	974: —

Till belysande av de olika uppfattningar, som gjort sig gällande beträffande
nu förevarande spörsmål, vilja revisorerna erinra om följande.

Såsom stationeringsort i ovannämnda fall bar ansetts den ort, varest befattningshavaren
i egenskap av ordinarie erhållit placering. Med hänsyn
emellertid till de principer för dyrortsgrupperingen, som uttalats i de betänkanden,
som skilda löneregleringskommittéer avgivit och som resulterat
i berörda avlöningsreglemente den 22 juni 1921 synes som stationeringsort
böra anses den ort, där tjänstemannen fortlöpande fullgör på honom ankommande
tjänstgöring, och icke den ort, till vilken hans ordinarie befattning
enligt personalförteckningen blivit hänförd. Sålunda har 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsver -

8 —

ken m. fl. verk i sitt betänkande den 20 mars 1918, sid. 204, vid behandling
av frågan om dyrortstillägg gjort följande uttalanden: »Det är nämligen
icke tjänstens beskaffenhet, som påkallar ortstillägg, utan det är dyrortsförhållandena
å den ort, där vederbörande är placerad, som härutinnan böra
vara bestämmande. Eventuella omflyttningar av befattningshavare på grund
av blivande omorganisation synas fördenskull snarare underlättas genom väl
avvägda och efter enhetliga grunder utgående ortstillägg.» I det av kommunikationsverkens
lönekommitté den 20 februari 1919 avgivna betänkandet
anföres beträffande dyrortstillägg, sid. 51: »Att i vårt land, där varuoch
hyresprisen å olika orter äro, särskilt under normala förhållanden, så
betydligt växlande, behov föreligger att bestämma totalavlöningarna för
statens tjänstemän olika för olika orter för att därigenom söka utjämna växlingar
i de allmänna levnadskostnaderna, torde numera vara så allmänt erkänt,
att därutinnan nu icke tarvas någon utförlig motivering.» I motiveringen
för kommitténs förslag till avlöningsreglemente, 17 § 1 mom. sid.
127, heter det vidare: »Någon anledning att fastställa särskilda, högre tjänstledighetsavdrag
för tjänstemän, som äro placerade å dyrort än för de å billigaste
ort stationerade tjänstemännen, förefinnes givetvis icke, enär dyrortstillägget
är avsett att utgöra ersättning för de högre levnadskostnaderna å
den dyrare orten och dessa uppenbarligen icke bliva mindre under tjänstemannens
sjukdom. Ivallortstilläggets ändamål medför ock, att tjänsteman,
som är sjukledig, bör äga behålla detsamma. Skulle vid långvarigare sjukdom
tjänstemannen flytta från en dyrare till en billigare ort och hans stationeringsort
i anledning därav ändras, kommer dyrortstillägget att därigenom
automatiskt minskas eller bortfalla.»

Av ovanstående uttalanden att döma synes det vara tjänstemannen och
icke befattningen, som är knuten till viss stationeringsort. I enlighet härmed
skulle ett förordnande, som föranleder befattningshavaren att flytta från
den ordinarie till den nya tjänstgöringsorten även medföra förändring av
vederbörandes stationeringsort. Denna praxis lärer i allmänhet iakttagas vid
kommunikationsverken. Inom civilförvaltningen har däremot tillämpats
den principen, att enbart ett förordnande icke skulle medföra ändring av ordinarie
befattningshavares stationeringsort även örn det föranledde flyttning.
Denna princip kommer också till synes i en av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd den 10 november 1921 avlåten skrivelse med förslag till
kungörelse angående vissa tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet den
22 juni 1921. Som motiv till stadgandet i sista stycket av gällande bestämmelser
angående tjänstgöringstraktamente, vilken bestämmelse förutsätter,
att i vissa fall tjänstgöringstraktamente skall kunna utgå även efter verkställd
flyttning, anföres sålunda »att, enär tjänsteman under förordnande å
annan ort uppbär lön enligt den ortsgrupp, till vilken hans ordinarie stationeringsort
hör, samt då vikariatsersättningens belopp är bestämt oberoende
av ortsgruppering, det i vissa fall är nödigt att kunna bereda befattningshavare,
som måst företaga flyttning från billigare till dyrare ort i anledning
av förordnande, någon kompensation i form av tjänstgöringstraktamente».

— 9 —

I vissa av Kungl. Majit infordrade utlåtanden har dock allmänna civilförvaltningens
lönenämnd liksom statskontoret uttalat den uppfattningen, att
en tjänsteman, som förordnas att under längre lid uppehålla befattning å
annan ort än den, varest han i den egna befattningen är stationerad, även
bör formellt förflyttas till den ort, varest vederbörande på grund av förordnandet
har att tjänstgöra, vilket ju medför, att befattningshavarens lön i den
egna tjänsten kommer att utgå med belopp, som finnes bestämt för den ortsgrupp,
till vilken den nya tjänstgöringsorten är hänförd.

Frågan rörande vad som bör förstås med uttrycket tjänstemannens stationeringsort
och spörsmålet, huruvida icke förordnande utom den ordinarie
stationeringsorten bör föranleda ändring av stationeringsort, har upptagits
till behandling av dåvarande förste kanslisekreteraren G. Söderlund, åt vilken
Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1923 uppdragit att såsom sakkunnig
inom finansdepartementet verkställa bearbetning av från ämbetsverken
inkomna yttranden beträffande ifrågasatt avlöningsrevision ävensom
att uppgöra förslag i ämnet. I ett den 8 november 1923 dagtecknat yttrande
och förslag ifråga örn revision av gällande avlöningsbestämmelser för statsdepartement
m. fl. verk, sid. 3-1 och 35, återfinnes följande uttalande av den
sakkunnige.

Slutligen torde med några ord få beröras den av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och fångvårdsstyrelsen upptagna frågan örn viss modifikation
av bestämmelsen, att lön utgår enligt den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens
stationeringsort blivit hänförd. Inga regler äro givna i fråga örn
vilken ort som är att anse såsom stationeringsort. Det torde emellertid ligga
i sakens natur, att stationeringsorten är den ort, där vederbörandes
ordinarie tjänst är placerad. Vid förordnande å annan ort, i vilket fall lönen
ej utgår efter tjänstgöringsorten utan efter stationeringsorten, bekommer
tjänsteman jämlikt 26 § 3 mom. i avlöningsreglementet tjänstgöringstraktamente.
Detta traktamente utgår enligt de närmare grunder, som äro stadgade
i 6 § av kungörelsen den 31 december 1921 med tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet. Under vissa längre förordnanden inskränkes traktamentet
eller bortfaller helt och hållet. Därest tjänsteman till följd av förordnande
att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort och han
jämlikt 27 § i avlöningsreglementet är berättigad till ersättning för flyttningskostnad,
må tjänstgöringstraktamente icke utgå för tid efter det sådan
flyttning ägt rum, där ej för särskilt fall prövas skäligt, att tjänsteman
ändock må komma i åtnjutande av dylikt traktamente, i sistnämnda fall är
dock traktamentet på visst sätt begränsat. Är det fråga örn förordnande å
dyrare ort än den egna stationeringsorten, finnes alltså möjlighet att förmedelst
tjänstgöringstraktamente hålla vikarien skadeslös för att han ej
bekommer lön enligt den ortsgrupp, till vilken tjänstgöringsorten hör. Vikarierar
befattningshavare å billigare ort än stationeringsorten, utgår emellertid
också tjänstgöringstraktamente, åtminstone under någon tid. Väl
lärer i dylika fall vid förordnande av längre varaktighet så ock efter det
flyttning,'' på sätt nyss sagts, ägt rum, något traktamente ej vidare böra utgå,
men det kan dock ifrågasättas, örn det icke är en oberättigad förmån for
vikarien att alltjämt få åtnjuta lön enligt den dyrare ortsgrupp än den dit tjänstgöringsorten
hör. En begränsning av lönen till beloppet a den billigare orten
(tjänstgöringsorten) skulle måhända här vara pa sin plats. Någon större
betydelse torde icke kunna tillmätas spörsmålet i fråga, men för alt behålla

10 —

möjligheten till en dylik begränsning öppen vid särskilt långvariga vikariat
har i § 9 i förslaget intagits ett stadgande därom, att vid längre tids förordnande
å ort inom annan ortsgrupp, än den egna stationeringsorten tillhör,
Kungl. Majit äger bestämma, att lönen skall utgå enligt den ortsgrupp,
till vilken tjänstgöringsorten hör.

Bestämmelse i nu antydd riktning bar dock icke intagits i det reviderade
avlöningsreglementet.

Enligt den i ovanstående uttalande hävdade uppfattningen skulle den
ordinarie tjänstgöringsorten undantagslöst vara befattningshavarens stationeringsort
och någon förändring i sådant hänseende icke kunna ske även
örn ett förordnande löranledde flyttning. 1928 års lönekommittc, som berört
frågan, har intagit en annan ståndpunkt, vilket framgår av nedanstående
uttalande i dess betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente,
sid. 134.

,viU erinra om, att nuvarande avlöningsreglementen icke innehålla
några närmare bestämmelser rörande vad som är att förstå med uttrycket
»tjänstemannens stationeringsort» eller vilken myndighet, som äger
stationeringsorten. IcKe heller kommittén har funnit erforderligt
införa ett särskilt stadgande i reglementet härom, då stationeringsorten i allmänhet
utan vidare torde framgå av den för vederbörande verk gällande
avlöningsstaten eller av andra omständigheter. Beträffande det av vattenfallsstyrelsen
uttalade önskemålet torde emellertid hinder icke föreligga för
verksstyrelse att själv bestämma ny stationeringsort för vikarie, som bestrider
långvarigt förordnande a annan ort. Avgörande synes därvidlag vara,
örn vikarien avflyttat till den nya orten och ersättning för flyttningen utbetalats
till honom. Är detta fallet, torde otvivelaktigt den ort, till vilken
avflyttning skett, vara att anse som tjänstemannens stationeringsort och
lönen följaktligen böra utgå enligt den ortsgrupp, till vilken den nya stationeringsorten
är att hänföra. Verksstvrelsen bör dock givetvis, innan beslut
fattas om förändring av stationeringsorten eller om utbetalning av flyttningsersättning,
pröva, vilket förfaringssätt kan i det särskilda fallet anses
för statsverket lämpligast. Hänsyn bör därvid tagas till vikariatets beräknade
längd, kostnaderna för en flyttning och andra på frågan inverkande
faktorer.

För befattningshavare, vilkas tjänstgöringsområde icke är begränsat till
viss ort utan omfattar ett distrikt eller revir, såsom fallet är vid skogsstaten,
lärer verksstyrelsen likaledes böra bestämma, vilken ort inom distriktet, som
är att anse såsom stationeringsort.

1936 års lönekommitté har icke berört spörsmålet, huruvida ett varaktigare
förordnande utom den ordinarie tjänstgöringsorten, som föranleder
flyttning, även skall medföra ändring av ordinarie tjänstemans stationeringsort,
varför alltjämt tvekan mäste råda rörande vilken princip, som i detta
hänseende skall tillämpas efter löneregleringens genomförande. I underdånig
skrivelse den 31 oktober 1938 med förslag till vissa tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet har emellertid statskontoret biträtt
1928 ars lönekommittés ovan uttalade mening samt därvid framhållit att
vid långförordnande, som föranleder flyttning, tjänstemannens lön efter
flyttningen bör beräknas enligt den ortsgrupp, lill vilken den nya tjänst -

— 11

göringsorten lior och följaktligen tjänstgöringstraktamente icke utgå efter
flyttningen.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, hava befattningshavare vid
fångvårdsstaten, vilka förordnats att tillsvidare bestrida befattning å annan
ort än den, till vilken deras ordinarie befattning hänförts och som i förekommande
fall erhållit flyttningsersättning, under avsevärd tidrymd, i vissa
fall upp till fem år, fått uppbära lön med belopp, som betydligt överstigit
vad som skulle hava utgått, därest den verkliga tjänstgöringsorten ansetts
såsom stationeringsort. Sålunda har en befattningshavare, vilken varit konstituerad
till ordinarie assistent av första klass vid centralfängelset å Långholmen
under mångårigt förordnande såsom direktör vid straffängelset i
Falun (ortsgrupp E) fått uppbära — förutom vikariatsersättning — honom
tillkommande lön såsom ordinarie assistent av första klass enligt ortsgrupp
G, varvid även provisoriskt dyrortstillägg utgått. I ett annat fall har en
ordinarie assistent av tredje klass vid straffängelset i Örebro, vilken i denna
sin egenskap aldrig haft sin tjänstgöring förlagd till denna stad, under
förordnande såsom assistent av andra klass vid centralfängelset i Mariestad
och med bostad i Leksbergs socken (ortsgrupp B) erhållit — förutom vikariatsersältning
— lön enligt den för örebro fastställda ortsgruppen F.
I ett tredje fall har en ordinarie assistent av tredje klass vid straffängelset
i Uppsala (ortsgrupp F) under förordnanden såsom assistent av andra eller
första klass vid centralfängelset å Långholmen (ortsgrupp G) likaledes kommit
att uppbära högre avlöningsförmåner, inberäknat tjänstgöringstraktamente,
än som skulle hava utgått, därest han varit placerad såsom ordinarie
assistent av tredje klass vid sistnämnda fängelse och uppehållit motsvarande
förordnanden. Å andra sidan har en ordinarie assistent av andra klass vid
centralfängelset i Mariestad (ortsgrupp B), som tillsvidare uppehållit
assistentbefattning av första klass vid centralfängelset å Långholmen i
Stockholm (ortsgrupp G) till följd av förordnanden å befattningar å andra
orter uppburit lägre lön än örn Stockholm ansetts såsom stationeringsort.

Utan att ingå på frågan om det av fångvårdsstyrelsen tillämpade förfarandet
vid bestämmandet av löneförmånerna åt ifrågavarande befattningshavare
varit i överensstämmelse med gällande författningar, vilja revisorerna
likväl framhålla, att lönebeloppen till dessa befattningshavare kommit
att bestämmas på ett sätt, som icke kan anses stå i god överensstämmelse
med vad som vid löneregleringens genomförande åsyftades, då olika lönebelopp
fastställdes för samma befattning å olika orter. Syftet med dyrortsgrupperingen
måste nämligen få anses hava varit att avpassa löneförmånerna
så, att de komme att svara mot levnadskostnaderna å de olika orterna.
Med hänsyn härtill synes enligt revisorernas uppfattning rätten att uppbära
lön enligt viss ortsgrupp böra bestämmas främst på grundval av den
faktiska tjänstgöringsorten, så snart i förekommande fall befattningshavaren
även företagit flyttning dit.

Revisorerna anse sig jämväl böra framhålla, att avlöningen, i den mån

Revisorernas

nttal»nÄe.

— 12 —

densamma, på sätt som skett, utgått i form av tjänstgöringstraktamente, icke
kunnat bliva föremål för beskattning. Härtill kommer att tjänstgöringstraktamente,
vilket i förevarande fall måste betraktas såsom en faktisk avlöningskostnad,
belastar omkostnadsanslag i stället för avlöningsanslag.

I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna framhålla angelägenheten
av, att bestämmelser utfärdas av sådant innehåll, att lönen vid
förordnanden av längre varaktighet och efter i förekommande fall företagen
flyttning kommer att utgå enligt den ortsgrupp, till vilken den faktiska
tjänstgöringsorten blivit hänförd.

§ 2.

ho"avtännS- Genom laS 11611 15 juni 1935 örn ungdomsfängelse infördes i svensk rätt en

dorasfängeise.särslilld straffart, benämnd ungdomsfängelse, för brottslingar, som vid domens
meddelande uppnått 18 års ålder men vid förövandet av brottet icke
fyin 21 år. Ungdomsfängelse kan ådömas för brott, på vilket enligt lag kan
följa fängelse eller straffarbete, dock ej för brott, på vilket enligt lag lägst
kan följa straffarbete i fyra år eller däröver. Strafftiden är vid ungdomsfängelse
så till vida obestämd, att den därtill dömde må kvarhållas å anstalt
under en tid av högst fyra år. En särskild nämnd har att besluta angående
utskrivningen. Den som undergår ungdomsfängelse skall hållas till arbete,
vilket skall vara av beskaffenhet att bereda den dömde tillfälle till sådan teoretisk
och praktisk utbildning i hantverk eller annat yrke, som kan främja
utsikterna för honom att efter utskrivningen försörja sig.

I betänkande med förslag till lag örn ungdomsfängelse (statens offentliga
utredningar 1934: 52) påpekade de sakkunniga bristerna i den dåvarande
fängelsebehandlingen av unga brottslingar icke blott i vad det gällde straffsystemet
utan också beträffande de lokala anordningarna för straffverkställigheten.
De sakkunniga anförde sålunda:

Varken straffängelset i Uppsala eller straffängelset i Gävle fyller moderna
anspråk på ett fängelse, som skall fostra unga fångar till arbete och laglydnad.
Båda fängelserna äro uppförda i mitten av 1800-talet, alltså vid en tid
då tilltron till cellstraffets överlägsenhet som korrektionsmedel ännu var så
gott som orubbad. Byggnaderna äro av den vanliga cellfängelsetypen med
en administrationsflygel samt två eller tre flyglar för fångförvar. Det knappa
tomtutrymme, som kännetecknar de på 1850-talet tillkomna cellfängelserna,
och som får sin förklaring av enrumsstraffets dominerande ställning
inom straffverkställigheten vid denna tid, återfinnes även här. Tomtmarken
vid fängelset i Uppsala har en ytvidd av 118 ar, vid fängelset i Gävle är motsvarande
siffra 103 ar. Detta utrymme är alltför begränsat för att bereda
fångarna sysselsättning med utearbete. Sedan mer än tio år tillbaka förhyr
fångvården därför ett intill straffängelset i Uppsala beläget, kronan tillhörigt
område, där de unga fångarna arbeta i trädgårdsbruk. Områdets lämplighet
för fångvårdsändamål minskas genom dess läge intill en starkt trafikerad
väg, varifrån man obehindrat kan se in på trädgårdsområdet. Vidare
har universitetet nu på samma område börjat uppföra två byggnader för vetenskapliga
ändamål. Fängelset i Gävle, som nästan saknar möjligheter till
utearbete, är numera alldeles kringbyggt; från de omgivande bostadshusen
har man insyn över fängelseområdet.

— 13 —

Även byggnadernas inre är otillfredsställande. Lämpliga arbets- och förrådslokaler
saknas, likaså gymnastiksalar, varjämte till samlings- och undervisningslokaler
tagits i anspråk utrymmen, som ursprungligen avsetts för
helt andra ändamål och till följd härav icke kunna göras tidsenliga. Inomhusarbeten
utföras i bostadsceller, korridorer och smärre gemensamhetsrum.

Redan nu anmärkta brist på utrymmen såväl utom som inom fängelsebyggnaderna
gör dem olämpliga till förvaring av unga fångar. Härtill kommer,
att båda fängelserna tjänstgöra såsom lokalfängelser för rannsakningsoch
bötesfångar. Då sistnämnda fångar förvaras i samma byggnad som de
unga fångarna, är det icke möjligt att helt utesluta kommunikation mellan
dessa grupper.

I propositionen med förslag till lag om ungdomsfängelse till 1935 års riksdag
(nr 200) förutsattes ock, att en ny anstalt skulle anordnas för män, som
dömts till ungdomsfängelse, och första lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen
godkända utlåtande (nr 52) över förslaget, att det vore uppenbart, att
intetdera av de i Gävle och Uppsala befintliga fängelser, som då användes
för unga brottslingar, kunde komma till användning för dem som dömts till
ungdomsfängelse, varför en ny anstalt vore erforderlig. För det kvinnliga
ungdomsfängelseklientelet förutsattes däremot icke anordnande av en särskild
anstalt. Under förarbetena till lagen uttalades, att förvaringen av kvinnor,
som dömts till ungdomsfängelse åtminstone tillsvidare skulle ordnas
genom inrättande av en särskild avdelning å någon redan existerande anstalt.

I en promemoria, som fogats vid det av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet med förslag till lag om ungdomsfängelse,
hade verkställts en preliminär beräkning av platsbehovet å
ifrågasatt anstalt för män, som ådömts ungdomsfängelse. Enligt denna beräkning,
varvid hänsyn tagits till dels årliga antalet till ungdomsfängelse
dömda personer, dels den genomsnittliga tiden för de dömdas anstaltsvistelse,
skulle till en början ett antal av 1G0 platser vara tillräckligt. Av detta antal
beräknades 150 för män och 10 för kvinnor.

I syfte att vinna ökad klarhet rörande platsbehovet uppdrogs åt en inom
justitiedepartementet särskilt tillkallad sakkunnig att verkställa undersökning
av de i landets fångvårdsanstalter intagna fångar, vilka vid domens
meddelande ännu ej fyllt 21 år. I en den 9 november 1935 dagtecknad skrivelse
till chefen för justitiedepartementet avgav den sakkunnige preliminär
redogörelse för sin undersökning. Enligt denna beräknades antalet av dem,
sorn under år 1934 skulle hava ådömts ungdomsfängelse, därest ungdomsfängelselagen
varit i kraft, till 58.

I den lill 1936 års riksdag avlåtna propositionen (nr 129, sid. 4) angående
anslag för budgetåret 1936/37 till inrättande av en anstalt för män, som
ådömts ungdomsfängelse m. m., uttalade departementschefen beträffande
platsbehovet, bland annat, följande:

Med stöd av den beräkning, som utförts i den vid betänkandet fogade promemorian,
och en uppskattning med ledning av Knöös’ undersökning torde
det vara motiverat att vid antaganden rörande behovet av anstaltsplatser lör

— 14 —

manlig ungdom som dömts till ungdomsfängelse utgå från ett platsbehov av
mellan 100 och 150 platser. Det måste emellertid framhållas, att denna uppskattning
vilar på antaganden rörande förhållanden om vilka det är omöjligt
att nu bilda sig en säker uppfattning. Bland annat är det naturligtvis ovisst,
i vilken omfattning domstolarna komma att anse förutsättningarna för dom
till ungdomsfängelse föreligga. Man torde ock ha att räkna med den möjligheten
att den nya lagstiftningen först så småningom kommer att tillämpas
i avsedd utsträckning. Försiktigheten torde därför bjuda att icke från början
inrätta anstalten för hela det antal elever, som de nu framlagda beräkningarna
giva vid handen. Genom att i stället utbygga anstalten successivt
skulle vidare den fördelen kunna vinnas, att sedan anordningar vidtagits för
att mottaga ett mindre antal till ungdomsfängelse dömda, de i anstalten intagna
skulle kunna användas för vidare utbyggande av denna, ett arbete,
som skulle giva goda tillfällen till utbildning.

På grund av det anförda har planläggningen av en ny anstalt inriktats på
att anstalten till en början borde inrättas för allenast 30 elever men sedermera
kunna utbyggas till att rymma 150 elever.

Vad beträffar de grunder, efter vilka den nya anstalten borde anordnas,
förutsattes i betänkandet nied förslag till lag om ungdomsfängelse, att å
anstalten skulle finnas tillfälle att i möjligaste mån bereda var och en sådant
arbete, som vore lämpligast och nyttigt för honom, icke allenast så att det
stärkte honom saväl psykiskt som fysiskt och utvecklade arbetslusten utan
ock så att han kunde draga nytta därav, sedan han lämnat anstalten. Anstalten
syntes böra anordnas sa att arbete i det fria -— jordbruk, trädgårdsbruk
och skogsbruk -—• vilket visat sig vara av särskilt värde för yngre fångar,
kunde beredas alla dem, som lämpade sig därför. Detta krävde, att till anstalten
hörde en relativt stor jordbruksdomän. Sådana elever, för vilka hantverk
vore lämpligare, borde sysselsättas därmed och hantverksdriften inom
anstalten borde fördelas på olika hantverksgrenar. Vid planläggningen av
anstalten, vilken borde uppföras enligt paviljongsystem, finge sålunda beaktas,
att det för elevernas sysselsättning och utbildning erfordrades förutom
jordbruksbyggnader även verkstadslokaler.

I fråga om anstaltens belägenhet uttalade de sakkunniga, att därest de
unga skulle kunna sysselsättas under någorlunda fria former utomhus det
uppenbarligen krävdes, att anstalten vore belägen på landet samt på sådant
avstånd från tättbebyggda samhällen, att fångbehandlingen ginge fri från de
störningar, dylika samhällen kunna åstadkomma. I promemorian anfördes,
att anstalten borde förläggas till någon kronoegendom av lämplig storlek,
örn möjligt någon med tillgång till nödiga lantbruksbyggnader.

I underdånig skrivelse den 23 januari 1936 fann sig fångvårdsstyrelsen
med stöd av på ort och ställe gjorda iakttagelser och eljest inhämtade upplysningar
kunna förorda, att den ifrågasatta anstalten anordnades å kronoegendom
Skenäs kungsgård. Fångvårdsstyrelsen uttalade vidare önskemålet,
att en redan befintlig, i gott stånd varande fångvårdsanstalt såsom moderanstalt
kombinerades med ungdomsanstalten. Till moderanstalten skulle
förläggas de för ungdomsanstalten erforderliga mottagnings- och isoleringsavdelningarna.
Genom en dylik anordning kunde den nya ungdomsanstal -

— 15 —

ten alltigenom utformas efter lagens anda och mening såsom en anstalt för fysiskt
och psykiskt friska, uppfostringsbara elever. I anledning härav anförde
departementschefen i propositionen:

Vad angår den av fångvårdsstyrelsen i dess skrivelse den 23 januari 1936
berörda frågan om samverkan mellan den nya anstalten och en redan bestående
fångvårdsanstalt, synes det mig tydligt, att genom sådan samverkan
bestämda fördelar stå att vinna för uppfostringsverksamheten. Jag ansluter
mig sålunda till tanken att inrymma mottagnings- och isoleringsavdelningar
för ungdomsanstalten i en i närheten av Skenäs kungsgård belägen fångvårdsanstalt.
För detta ändamål lämpar sig säkerligen bäst centralfängelset
i Norrköping, men så länge detta fängelse användes såsom förvaringsanstalt
för förminskat tillräkneliga förbrytare torde mottagnings- och isoleringsavdelningarna
böra, såsom fångvårdsstyrelsen anfört, anordnas å kronohäktet
i Nyköping eller straffängelset i Linköping. Genom den nya anstaltens anknytning
till en sådan fångvårdsanstalt med tillgång till vanliga säkerhetsoch
isoleringsanordningar öppnas möjliget att — till fromma för uppfostringsarbetet
— vid inrättandet av den nya anstalten i görligaste mån undvika
allt som skulle giva anstalten en fängelseliknande prägel. Anstalten bör
te sig mera som en skola för utbildning i jordbruk och hantverk.

I en till 1936 års riksdag avlåten proposition framlades förslag till inrättande
av en anstalt för män, som ådömts ungdomsfängelse, å den inom Östra
Husby socken belägna delen av kronoegendomen Skenäs kungsgård. Anstalten
skulle till en början inrättas för allenast 30 elever men sedermera
kunna utbyggas att rymma 150 elever. Riksdagen beslöt i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag.

Lagen örn ungdomsfängelse den 15 juni 1935 trädde i kraft den 1 januari
1938, då Skenäsanstalten med sina 30 vårdplatser var färdig att tagas i
bruk. I samband med förordnande örn lagens ikraftträdande bestämde
Kungl. Maj :t, bland annat, att när fråga vore om män, ungdomsfängelse skulle
verkställas i en vid kronohäktet i Nyköping anordnad mottagnings- och
övervakningsavdelning ävensom i ungdomsanstalten å Skenäs.

Den vidsträckta tillämpning, som lagen örn ungdomsfängelse erhöll redan
från början — sålunda dömdes under lia kvartalet 1938 19 män till ungdomsfängelse
— föranledde fångvårdsstyrelsen att i underdånig skrivelse
den 22 april 1938 hemställa, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för utbyggande
av anstalten å Skenäs med ytterligare 30 platser. I anledning av
Kungl. Maj:ts därefter i proposition nr 313 i ämnet framlagda förslag anvisade
1938 års riksdag anslag för sådant ändamål. Ifrågavarande utbyggnad,
avseende 30 nya vårdplatser, beräknas enligt vad revisorerna erfarit vara färdig
under våren 1939.

Av från fångvårdsstyrelsen infordrade uppgifter angående dem som
dömts till ungdomsfängelse m. m. inhämtas, att för beredande av ökat
platsutrymme Kungl. Maj:t på framställning av fångvårdsstyrelsen medgivit
dels enligt nådigt brev den 19 augusti 1938 alt ungdomsfängelse finge
från och med den 1 september 1938 tillsvidare jämväl verkställas i en vid
straffängelset i Uppsala anordnad avdelning för män, dels ock enligt nådigt
brev den 21 oktober 1938, bland annat, att fångvårdsstyrelsen finge

— 16 —

Revisorernas

nttalande.

för inrättande tillsvidare till och med den 30 juni 1939 av en fångvårdens
ungdomsanstalt förhyra Hågakolonien å egendomen Hall samt att ungdomsfängelse
finge, när fråga vore om män, verkställas jämväl i nämnda ungdomsanstalt.
Avdelningen vid straffängelset i Uppsala kan emottaga mellan
40 och 50 elever och avdelningen å Håga omkring 25 elever.

Ehuru frekvensen av domar å ungdomsfängelse på senaste tiden synes
hava minskat något, har fångvårdsstyrelsen ansett ytterligare åtgärder erforderliga
för tillgodoseende av platsbehovet för män, som ådömts ungdomsfängelse.
Sålunda har styrelsen i underdånig skrivelse den 8 november
1938 hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva, aLt å statens skyddshem
(ungdomshem) å Långanäs i Höreda socken av Jönköpings län finge
tillsvidare till och med den 30 juni 1939 inrättas en avdelning för män, där
ungdomsfängelse finge verkställas. Nämnda avdelning beräknas kunna
omfatta 10 å 15 platser. Vidare lärer inom fångvårdsstyrelsen pågå utredning
av frågan om uppförande av en tredje paviljong vid Skenäsanstalten,
varjämte styrelsen undersöker möjligheten att vid behov kunna provisoriskt
ordna ytterligare vårdplatser utanför egentliga fängelser för sådana
intagna, som befinnas kunna behandlas under friare former.

Revisorena hava vidare inhämtat, att fångvårdsstyrelsen i underdånig
skrivelse den 31 oktober 1938 hemställt, att Kungl. Majit måtte ställa ett
belopp av 55,000 kronor till styrelsens förfogande för modernisering av
straffängelset i Uppsala och uppförande av en verkstadsbyggnad därstädes.

Enligt fångvårdsstyrelsen uppgick antalet till ungdomsfängelse dömda
män den 18 november 1938 till 104. Av nämnda antal synes emellertid 6
män av olika anledningar — ändring av utslagen i högre instans m. m. —
icke komma att undergå straffet. Av återstående antal hade ovannämnda
dag 90 intagits i fångvårdens ungdomsanstalter, fördelade på följande sätt:

å ungdomsanstalten å Skenäs ................................ 30 män,

å ungdomsanstalten å Håga .................................. 10 män,

å ungdomsavdelningen i Uppsala ............................ 33 män,

å ungdomsavdelningen i Nyköping .......................... 17 män,

tillhopa 90 män.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår har lagen om ungdomsfängelse
kommit att tillämpas i avsevärt större omfattning, än som vid lagens
tillkomst förutsågs. Till följd härav hava de åtgärder för omhändertagandet
av detta klientel, vilka av riksdagen i samband med lagens genomförande
vidtogos, visat sig otillräckliga för att möta den stora anhopningen
av till ungdomsfängelse dömda män. Fångvårdsstyrelsen har därför vid
upprepade tillfällen varit nödsakad göra framställning hos Kungl. Majit
örn inrättande av nya avdelningar. Enligt revisorernas uppfattning kunna
emellertid vissa av dessa avdelningar ingalunda anses fylla de uppställda
kraven på en öppen anstalt för det klientel, varom fråga är. Så synes
vara fallet med straffängelset i Uppsala, vilket revisorerna vid därstädes

— 17 —

avlagt besök kunnat konstatera. Att märka är, att detta straffängelse —
en av landets mera ålderdomliga fångvårdsanstalter — där ungdomsfängelse
numera verkställes, utdömts av 1934 års sakkunniga, vilken uppfattning
jämväl delats av första lagutskottet vid 1935 års riksdag.

Revisorerna, som ingalunda bortse från de svårigheter, vilka uppstått för
myndigheterna att tillgodose det oförutsedda platsbehovet, förutsätta givetvis,
att de nytillkomna avdelningarna utanför ungdomsanstalten å Skenäs
endast bliva av provisorisk karaktär. Den nuvarande splittringen av ifrågavarande
klientel å ett flertal anstalter, vilka icke äro inrättade för denna
form av straffverkställighet, måste nämligen enligt revisorernas uppfattning
såväl försvåra uppfostringsverksamheten som ock medföra ökade kostnader.

Å ovannämnda förhållanden hava revisorerna härigenom velat fästa
riksdagens uppmärksamhet.

§ 3.

Genom sinnessjuklagen av den 19 september 1929, som trädde i kraft Iakttagelser

den 1 januari 1931, infördes nya bestämmelser angående huru undersök- anders^:-0

ning av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet skall ske, och ge- ningama av

nom de i samma lag meddelade föreskrifterna om skyldighet för domstol t“[ado°

att i vissa fall besluta om dylik undersökning hava dessa rättspsykiatriska ners sinnes ••

i beskaffenhet

undersökningar betydligt ökat i antal. Då under de år bestämmelserna varit
i tillämpning olika meningar yppat sig angående verkningarna av den
nya ordningen och i anslutning därtill utbildad praxis, hava revisorerna
ansett det vara av intresse att genom en närmare utredning få belyst, huru
det rättspsykiatriska undersökningsväsendet för närvarande fungerar. I
sådant syfte hava revisorerna med stöd av den för dem gällande instruktionen
efter hänvändelse till statsministern införskaffat upplysningar dels
från fångvårdsstyrelsen och från sjukvårdsläkarne vid de fångvårdens sinnessjukavdelningar,
där undersökningar verkställas, angående platstillgång
och beläggning å dessa avdelningar, lokaler, personal, kostnader m. m. dels
från medicinalstyrelsen angående antalet verkställda undersökningar av
olika slag under vart och ett av åren 1931—1937, varjämte från medicinalstyrelsen
erhållits mera detaljerade uppgifter rörande samtliga de undersökningar,
angående vilka utlåtande inkommit till medicinalstyrelsen under
tiden 1 juli—31 december 1937. Det sålunda erhållna materialet har därefter
underkastats statistisk bearbetning, i samband varmed vissa kompletterande
uppgifter införskaffats.

Enligt gällande bestämmelser i sinnessjuklagen kap. 6 skall domstolen,
innan en tilltalad dömes skyldig till brott, först inhämta läkares utlåtande
angående hans sinnesbeskaffenhet och beträffande frågan, huruvida han är
i behov av vård på sinnessjukhus, försåvitt det finnes anledning till antagande,
att den tilltalade vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet,
som utesluter eller minskar straffbarheten, d. v. s. att S.L.] 5:5
eller 5:6 är tillämplig. Sådan rättspsykiatrisk undersökning är obligato 1

Straffingen.

2—389154. Rev. berättelse imr/. statsverket dr 1938. 1.

— ly -

risk vid mord och vid mordbrand eller annat eldsåsä bande, som icke förövats
i uppsåt att bedraga försäkringsgivare eller i annan sådan sviklig avsikt,
samt vid försök till dessa brott, såvida straffet ej understiger ett år. Vidare
är undersökning obligatorisk vid ifrågasatt intagning å interneringsanstalt
för återfallsförbrytare.

De av domstol beslutade undersökningarna ske under olika former, beroende
på örn den tilltalade är häktad eller icke.

Häktad överföres till någon av fångvårdens sinnessjukavdelningar och
undersökes där av vederbörande sjukvårdsläkare å avdelningen. Utlåtande
skall av läkaren avgivas till domstolen sist inom två månader från det den
tilltalade intogs å sinnessjukavdelningen, i den mån ej domstolen eller domaren
på framställning av läkaren medgiver anstånd.

Beträffande tilltalad, som vistas på fri fot, har domstolen att i varje särskilt
fall göra framställning hos medicinalstyrelsen om förordnande av
undersökningsläkare, och medicinalstyrelsen förordnar då »lämplig läkare»
att efter verkställd undersökning avgiva utlåtande till domstolen. Den tilltalade
är pliktig att för undersökningen inställa sig å tid och ort, som läkaren
bestämmer. För att underlätta undersökningen i sådana fall, där
som undersökningsläkare förordnats läkare vid något statens sinnessjukhus,
har genom bestämmelser i kungl, stadgan den 19 september 1929 angående
sinnessjukvården i riket, § 101, beretts möjlighet för den tilltalade
att få vistas å sinnessjukhuset och där erhålla de förmåner, som tillkomma
intagen. Den tilltalade har då att underkasta sig den för sjukhuset
gällande ordningen men kan ej mot sin vilja kvarhållas å sjukhuset. För
vistelsen utgår ersättning efter enahanda grunder, som gälla för de intagna.
För mindre bemedlade kan dock befrielse från betalningsskyldighet ske
samt kostnaderna för resor till och från sjukhuset bestridas av det allmänna.
Finner läkaren, att undersökning ej kan verkställas under någon
av dessa friare former, har han att göra anmälan därom till domstolen,
och domstolen äger då förordna, att den tilltalade skall intagas å ett statens
sinnessjukhus. (Sinnessjuklagen § 43 st. 3.) Sådant förordnande må
dock ej meddelas utan medgivande av den tilltalade, med mindre å brottet
kan följa straffarbete, fängelse, avsättning eller mistning av ämbete på viss
tid. Utlåtande angående tilltalad, som vistas på fri fot, skall avgivas sist
inom två månader från det läkaren mottog handlingarna i målet eller, örn
den tilltalade intagits å sinnessjukhus, från dagen för intagningen.

Enligt de bestämmelser, som gällde före år 1931, avgav medicinalstyrelsen
utlåtande till domstolen i samtliga mål, där utredning angående den tilltalades
sinnesbeskaffenhet befunnits vara påkallad. I sitt år 1927 avgivna betänkande
med förslag till lag örn sinnessjuka och örn undersökning angående
sinnesbeskaffenhet m. m. framhöllo 1926 års sinnessjuksakkunniga, att det
med den ökning, som antalet rättspsykiatriska utlåtanden i brottmål undergått,
vöre förenat med betydande svårigheter för medicinalstyrelsens rättspsykiatriska
nämnd att medhinna arbetet därmed, och att det därför syntes
föreligga skäl att undersöka, huruvida det överhuvud taget vore nödvändigt

— 19 —

att alltid låta en särskilt kvalificerad myndighet kontrollera det resultat, vartill
den undersökande läkaren kommit. De sakkunniga — vilka som en förutsättning
för det av dem framförda förslaget räknade med, att den rättspsykiatriska
undersökningen verkställdes av en fullt kompetent psykiater —
funno sig böra förorda, att medicinalstyrelsens befattning med de rättspsykiatriska
undersökningarna i brottmål inskränktes till de fall, där domstolen
funne särskild anledning att inhämta medicinalstyrelsens utlåtande, medan i
övriga fall någon granskning genom medicinalstyrelsen av undersökningsläkarens
slutsatser icke skulle förekomma. Vad sålunda föreslagits ansågo de
sakkunniga även medföra den fördelen, att tiden för målens handläggning
vid domstolarna förkortades. Sedan vissa erinringar gjorts mot den sålunda
föreslagna ordningen, bland annat av medicinalstyrelsen, fann sig departementschefen
böra förorda de sakkunnigas förslag nied den modifikationen,
att en avskrift av utlåtandet alltid skulle av undersökningsläkaren insändas
till medicinalstyrelsen, varjämte det ålåge styrelsen att, örn styrelsen ej ansåge
det böra bero vid läkarutlåtandet, ofördröjligen underrätta domstolen därom.

Medicinalstyrelsens befattning med de rättspsykiatriska undersökningarna
är enligt nu gällande bestämmelser följande. Samtliga läkarutlåtanden insändas
i avskrift till medicinalstyrelsen och underkastas där en granskning
av medicinalrådet å extra stat, vilken är föredragande i rättspsykiatriska ärenden.
Finner föredraganden vid denna granskning den verkställda undersökningen
eller de av läkaren dragna slutsatserna otillfredsställande, anmäler
medicinalstyrelsen ofördröjligen till domstolen, att styrelsen finner anledning
föreligga, att frågan om den tilltalades sinnesbeskaffenhet underkastas ytterligare
psykiatrisk granskning. Någon skyldighet för domstolen att föranstalta
om ytterligare utredning i dylika fall finnes visserligen icke stadgad, men i
praktiken föranleder regelbundet en sådan anmälan, att domstolen beslutar
inhämta styrelsens utlåtande angående den tilltalades sinnesbeskaffenhet.
Även om granskningen i styrelsen icke föranlett någon anmälan till domstolen,
kan domstolen infordra styrelsens utlåtande i målet. När styrelsens utlåtande
begärts, kan styrelsen föranstalta om förnyad läkarundersökning av den tilltalade.
Undersökning av häktad kan då verkställas av läkare vid det statens
sinnessjukhus, som av styrelsen bestämmes, i vilket fall den häktade överföres
dit. Skall tilltalad, som vistas å fri fot, undergå förnyad läkarundersökning,
kan styrelsen bos domstolen göra framställning örn bans intagning på
ett statens sinnessjukhus. Utlåtande angående den på föranstaltande av styrelsen
verkställda nya undersökningen avgives till styrelsen, ej till domstolen.
Vare sig förnyad undersökning skett eller styrelsen avgiver sitt utlåtande angående
den tilltalades sinnesbeskaffenhet på grundval endast av handlingarna
i målet, handlägges ärendet i styrelsens rättspsykiatriska nämnd. Såsom ledamöter
av denna tjänstgöra generaldirektören eller en av de byråchefer, vilka
äro legitimerade läkare, medicinalrådet å extra stat samt överinspektören för
sinnessjukvården i riket eller vid förfall för honom en psykiater i styrelsens
vetenskapliga råd. Yppas vid ärendets avgörande skiljaktiga meningar, skall
ytterligare tillkallas en psykiater i vetenskapliga rådet.

— 20 —

I 1926 års sinnessjuksakkunnigas betänkande meddelas följande uppgifter
angående antalet rättspsykiatriska undersökningar i brottmål i medeltal år -

ligen:

åren 1875—1884 .................... 23.1

åren 1885—1894 .................... 28.9

åren 1903—1907 .................... 60.8

åren 1908—1912 .................... 92.2

åren 1913—1917.................... 106.2

åren 1918—1922 .................... 131.0

åren 1923—1925 .................... 136.7

År 1926 utgjorde antalet 164.

Med utgångspunkt från dessa siffror sökte de sinnessjuksakkunniga beräkna
det sannolika antalet undersökningar, därest de föreslagna bestämmelserna
om obligatorisk undersökning m. m. genomfördes. Härom anförde de sakkunniga:
»Med hänsyn till det anförda torde man hava anledning att räkna
med att antalet undersökningar kommer att så gott som omedelbart ökas
med omkring ett femtiotal samt att det sedan kommer att ytterligare ökas.
Hur stor den slutliga ökningen blir, är givetvis omöjligt att förutsäga, men
man torde dock icke kunna underlåta att räkna med en ökning av omkring
90, d. v. s. med ett totalt antal av omkring 250.» Dessa 250 undersökningsfall
förmodades huvudsakligen komma att utgöras av häktade, och beträffande
undersökningsfält bland icke häktade uttalades, att deras antal torde uppgå
till »allenast några få om året för hela riket». Vid beräkning av de kostnader,
som den nya sinnessjuklagen skulle medföra i form av nya platser på fångvårdens
sinnessjukavdelningar och ökad personal för undersökningarna,
utgick man från det sålunda angivna antalet, 250 undersökningsfall, varvid
dock framhölls, att antalet till en början komme att bliva mindre än 250.

De sålunda gjorda beräkningarna hava visat sig icke vara hållbara. Sedan
sinnessjuklagens ikraftträdande hava de rättspsykiatriska undersökningarna
ökat i en omfattning, som vida överstiger vad man räknat med. Följande
tabell anger antalet undersökningsfall, angående vilka utlåtande inkommit
till medicinalstyrelsen:1

År	Häktade	Icke häktade	Summa
1931........	..........160	61	221
1932 ........	..........232	96	328
1933 ........	..........202	114	316
1934 .........	..........265	168	433
1935 .........	..........272	229	501
1936 ........	..........318	290	608
1937 .........	..........357	273	630

1 I tabellen hava icke medräknats de undersökningsfall, angående vilka domstol före den
1 januari 1931 i då anhängigt brottmål begärt medicinalstyrelsens utlåtande rörande för brott
tilltalads sinnesbeskaffenhet och vilka jämligt § 60 i övergångsbestämmelserna till sinnessjuklagen
handlagts i den ordning, som varit gällande före den 1 januari 1931, samt ej heller de
undersökningsfall, där undersökningen avsett för brott ej tilltalad person.

— 21 —

Särskilt anmärkningsvärd är stegringen av antalet undersökningsfall ifråga
om icke häktade. Dessa undersökningar, som vid sinnessjuklagens tillkomst
ansågos vara mera sparsamt förekommande och därför kunna utan olägenhet
åläggas läkarne vid statens sinnessjukhus, hava sedan dess mångdubblats
och uppgingo år 1936 till närmare 300, ett antal som endast obetydligt understiger
antalet undersökningsfall ifråga om häktade under samma år.

Antalet undersökningsfall, angående vilka medicinalstyrelsen avgivit utlåtande,
har även väsentligt ökat under perioden 1931—1937. Detta belyses
av nedanstående tabell över av medicinalstyrelsen avgivna utlåtanden i brottmål: -

År	Häktade	Icke häktade	Summa
1931 ........	........ 73	23	96
1932 ........	........ 91	36	127
1933 ........	........ 75	47	122
1934 ........	........ 92	59	151
1935 ........	........ 101	71	172
1936 ........	........ 120	122	242
1937 ........	........ 89	93	182

Den lättnad i rättspsykiatriska nämndens arbetsbörda, som bestämmelserna
i sinnessjuklagen bland annat syftade till, har alltså icke uppnåtts.

Bland de brott, som föranleda undersökning av den tilltalades sinnesbeskaffenhet,
dominera grupperna stöld och sedlighetsbrott. En bearbetning av
uppgifterna för senare halvåret 1937 har givit följande tabell:

	Häktade	Icke häktade	Samtliga
Stöld .............................	. 66	51	117	= 39	%
Sedlighetsbrott och våldtäkt .........	. 47	31	78	= 26	%
Förfalskning, bedrägeri, förskingring .	. 21	16	37	= 13	%>
Mordbrand.........................	. 18	—	18	= 6	%
Mord och mordförsök...............	8	1	9	= 3	°/o
Falskt åtal, ärekränkning ...........	. —	9	9	= 3	%>
Andra brott .......................	. 12	17	29	= 10	°/o

Undersökningarna av häktade äro för närvarande koncentrerade till fem
av fångvårdens sinnessjukavdelningar, nämligen centralfängelserna å Långholmen
(män och kvinnor), i Malmö (män), i Härnösand (män) och i Växjö
(kvinnor) samt kronohäktet i Västervik (män). Å Gotland, där någon fångvårdens
sinnessjukavdelning ej finnes, verkställes undersökningarna av häktade
av överläkaren vid sinnessjukhuset i Visby. Dessa fem sinnessjukavdelningar
äro avsedda att i mån av behov mottaga såväl häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet
skall undersökas, som ock fångar, vilka äro i behov av
sinnessjukvård, samt straffriförklaradc. Särskilda för undersökningsfälten
avsedda platser finnas ej, utan platsutrymmet anlitas utan särskild fördelning
och med hänsyn enbart tagen till föreliggande behov för samtliga de
nämnda tre kategorierna.

22 —

Angående antalet platser å de fångvårdens sinnessjukavdelningar, där
undersökningar verkställas, har fångvårdsstyrelsen lämnat revisorerna följande
uppgifter, vilka återgiva tidigare av fångvårdsstyrelsen till Kungl.
Maj:t lämnade uppgifter i samband med förslag till anordnande av säkerhetsanstalt
och sinnessjukavdelning för fångvården å egendomen Hall:

Sinnessjukavdelning Antal platser

vid centralfängelset å Långholmen ............................ 60

vid centralfängelset i Malmö.................................. 30

vid centralfängelset i Härnösand .............................. 10

vid centralfängelset i Växjö .................................. 16

vid kronohäktet i Västervik .................................. 35

Då de anförda siffrorna synts revisorerna i vissa avseenden stå i mindre
god överensstämmelse med andra av fångvårdsstyrelsen och av medicinalstyrelsen
lämnade uppgifter samt för revisorerna i övrigt kända förhållanden,
hava revisorerna från sjukvårdsläkama vid de olika sinnessjukavdelningarna
infordrat närmare uppgifter angående platstillgång, beläggning
m. m. Av denna utredning har framgått följande:

Å sinnessjukavdelningen å Långholmen är antalet platser för män 56,
varav 2 äro reserverade för tillfälligt oroliga sinnessjuka. Å den i annan
byggnad inrymda sinnessjukavdelningen för kvinnor finnas omkring 12
platser. Beläggningen å avdelningen utgjorde den 30 juni 1938 52 män,
därav 20 undersökningsfall, 13 straffriförklarade och 19 sinnessjuka fångar,
samt 3 kvinnor, därav 2 undersökningsfall och 1 straffriförklarad. 1 undersökningsfånge
väntade å kronohäktesavdelningen »på grund av den rådande
bristen på enkelrum». Under tiden 1I? 1937—3% 1938 utgjorde beläggningen
i medeltal 49 män, därav 27 undersökningsfall, samt 3 kvinnor,
därav 2 undersökningsfall. Tidvis hava undersökningsfångar fått vänta å
kronohäktesavdelningen. Anledning härtill uppgives i regel varit, att enkelrum
ej funnits att tillgå på sinnessjukavdelningen, och att alla nyintagna
undersökningsfångar som regel skola förvaras i ensamrum tills viss del av
undersökningen avslutats. Av den samtidigt lämnade redogörelsen för lokalerna
framgår, att på sinnessjukavdelningen för män finnas ej mindre
än 30 enkelrum.

Sinnessjukavdelningen i Malmö, som började att tagas i bruk den 24 december
1937, har 26 platser. I Kungl. Maj:ls proposition till riksdagen 1937
(nr 70) var antalet platser å den nya sinnessjukavdelningen beräknat till 26.
Medicinalstyrelsen hade vid planens granskning framhållit, att beläggningen
om möjligt borde inskränkas till 22. Sjukvårdsläkaren framhåller, att på
grund av det stora behovet av platser »denna i och för sig önskvärda inskränkning»
icke kunnat ske. Antalet 26 betecknas som maximiantal. Beläggningen
den 30 juni 1938 utgjorde 26, samtliga undersökningsfall. På
grund av platsbristen på sinnessjukavdelningen vistades samtidigt på annan
fängelseavdelning 4 undersökningsfall och 7 straffriförklarade. Av dessa
höllö 2 undersökningsfångar och de 7 straffriförklarade om dagarna till på

— 23 —

sinnessjukavdelningen. Beläggningen a avdelningen har under tiden den

1j1_30/6 1938 utgjort i medeltal 26, därav 22 undersökningsfall och 4 straff friförklarade.

Under samma tid hava i medeltal 2 undersökningsfångar och
3 straffriförklarade vistats å annan fängelseavdelning på grund av brist på
plats på sinnessjukavdelningen. Före den 24 december 1937 vistades å den
gamla för 10 avsedda sjukavdelningen alltid 16 undersökningsfångar och
straffriförklarade, varjämte i medeltal 6 undersökningsfångar vistades å
annan fängelseavdelning i avvaktan på plats på sjukavdelningen.

Sinnessjukavdelningen i Härnösand har 10 platser för de intagnas förvaring
örn dagen. Nattetid förvaras samtliga intagna inom själva fängelset,
var och en i sin cell. Beläggningen den 30 juni 1938 utgjorde 6 undersökningsfall,
2 straffriförklarade och 1 sinnessjuk fånge. Medelbeläggningen
har under tiden 1/7 1937—30/e 1938 utgjort 9.5. I brist på platser å sinnessjukavdelningen
hava en hel del undersökningsfångar, som tillhöra fängelsets
upptagningsområde, måst hänvisas till andra fängelsers sinnessjukavdelningar.

Sinnessjukavdelningen i Växjö har 16 platser. Avdelningen är ständigt
överbelagd. Den 3% 1938 uppgick beläggningen till 24, därav 2 undersökningsfall,
21 straffriförklarade och 1 för observation intagen fånge. Beläggningen
har under tiden Vt 1937—30/e 1938 varit i medeltal 3 undersökningsfall
och 32 straffriförklarade. Av dessa hava 8 å 9 straffriförklarade varit
förvarade å annan fängelseavdelning.

Å sinnessjukavdelningen i Västervik finnas 38 platser, varav 3 äro avsedda
för mycket störande och svårskötta patienter. Beläggningen den 30 juni
1938 var 40, därav 13 undersökningsfall, 20 straffriförklarade, 5 straffångar
och 2 förvaringsfångar, samtliga förvarade å sinnessjukavdelningen. Under
tiden Vt 1937—30/e 1938 har beläggningen i medeltal uppgått till 44. Då
överbeläggningen varit mycket stor — upp till 55 patienter — har det inträffat,
att ett tiotal av de mera fogliga och lugna patienterna nattetid måst
förvaras å häktesavdelningen. Sjukvårdsläkaren anför: »Någon tillgång på
platser å sinnessjukavdelningen har under de senaste 10 åren icke förefunnits.
Avdelningen har ständigt varit överbelagd, vissa tider med över 50 %>,
varvid i en del enkelrum förvarats 2 till 3 patienter.»

Å samtliga sinnessjukavdelningar, med undantag av Långholmen, råder
alltså en betydande platsbrist. Avdelningarna äro överbelagda, undersökningsfångarna
få vistas på annan fängelseavdelning i väntan på plats
på sinnessjukavdelningen, och undersökningsfångar från ett fängelses upptagningsområde
måste överföras till sinnessjukavdelningar i andra delar
av landet. Revisorerna hava sålunda inhämtat, att flera häktade
som stått tilltalade vid domstolar i övre Norrland, sänts till Västervik
förr undersökning. En för lösdriveri häktad person, angående vilken
länsstyrelsen i Härnösand begärt läkarutlåtande, har ej kunnat undersökas
på sinnessjukavdelningen i denna stad utan sänts till Långholmen
för undersökning. Vidare bär det förekommit, alt undersökningsfångar
från Värmland och andra delar av västra Sverige törst sänts till Mal -

— 24 —

mö och, då plats ej kunnat beredas dem å sinnessjukavdelningen där, sedan
transporterats vidare till Långholmen. På grund av svårigheterna att bereda
plats för undersökningsfångarna, hava undersökningarna blivit fördröjda.
»Väntetiden», d. v. s. tiden från domstolens beslut om undersökning, till
dess vederbörande intagits på sinnessjukavdelning och undersökningen kunnat
börja, har under senare halvåret 1937 utgjort i medeltal 14 dagar. Väntetider
pa en manad eller mera hava icke varit ovanliga.

Revisorerna hava uppmärksammat, att även själva undersökningstiden,
d. v. s. den tid, som förflyter från intagningen på sinnessjukavdelningen till
dess utlåtande angående den tilltalade inkommit till domstolen och till medicinalstyrelsen,
överstiger vad som uppenbarligen varit avsett, då i sinnessjuklagen
föreskrivits, att utlåtande skall avgivas utan dröjsmål och sist inom två
månader, där ej i särskilt fall anstånd medgives. I ett mycket stort antal
fall har den avsedda maximitiden av två månader överskridits. Detta gäller
särskilt sinnessjukavdelningarna å Långholmen, i Malmö och i Härnösand,
där under senare halvåret 1937 undersökningstiderna uppgått till i medeltal
72, respektive 70 och 86 dagar. I ett fall har undersökningstiden uppgått till
5 månader.

Då 1926 års sinnessjuksakkunniga framlade det förslag till lag om sinnessjuka
och om undersökning angående sinnesbeskaffenhet, som ligger till
grund för nu gällande sinnessjuklag, förutsatte de, att de rättspsykiatriska
undersökningarna skulle verkställas av en fullt kompetent psykiater, och att
därför läkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar skulle erhålla sådana
lönevillkor, att till befattningarna kunde förvärvas sinnessjukläkare, som
uppfyllde de för överläkare vid statens sinnessjukhus stadgade kvalifikationerna.
De sakkunniga framhöllo, att då det torde vara relativt svårt att erhålla
kompetenta läkare, som kunde åtaga sig dessa undersökningar vid sidan
av annan tjänst, borde undersökningarna så mycket som möjligt koncentreras
till sinnessjukavdelningar, där av verksamheten å dessa fullt sysselsatta
läkare kunde anställas. Fördenskull föreslogs, att vid de tre största
sinnessjukavdelningarna vardera med ett beräknat antal av 60—80 undersökningar
om året, skulle inrättas ordinarie läkarbefattningar, medan å de
övriga, där antalet undersökningar beräknades bliva endast ringa, läkarbefattningarna
borde kunna förenas med läkarbefattning vid sinnessjukhus.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit vidtogs i samband
med sinnessjuklagens utfärdande sådan ändring i kungörelsen den 17 december
1915 angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar,
att i avseende a läkarbefattning vid fångvården tillhörande sinnessjukavdelning
skulle gälla vad som funnes stadgat om behörighet till överläkarbefattning
vid statens sinnessjukhus.

Den organisation av läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,
som förutsattes vid sinnessjuklagens tillkomst, har icke kommit till
stånd. Samtliga tjänster äro icke ordinarie. Arvoden utgå med följande
belopp:

25 —

Tjänsteställning	Arvode	Dyrtidstillägg (index 66)	Summa
Långholmen
Sinnessjukläkare............	9,540	1,260	110,800
Biträdande sinnessjukläkare..	8,580	1,260	1 9,840
Biträdande läkare ..........	7,200	1,080	18,280
Biträdande läkare ..........	7,200	1,080	18,280
Malmö
Sinnessjukläkare............	2,000	—	2 2,000
Biträdande läkare ..........	2,000	—	2 2,000
Biträdande läkare ..........	6,990	1,044	18,034
Härnösand
Sinnessjukläkare............	1,000	—	21,000
Växjö
Sinnessjukläkare............	1,000	—	21,000
Västervik
Läkare....................	3,000	444	2 3,444

De fyra läkartjänsterna å Långholmen samt en biträdande läkartjänst i
Malmö äro beräknade som heltidstjänster. Övriga läkartjänster skötas som
bisysslor av läkare, som samtidigt innehava ordinarie befattning vid statens
sinnessjukhus. Å sinnessjukavdelningen i Västervik har sjukhuschefen vid
S:ta Gertruds sjukhus biträtt i arbetet i egenskap av extra sjuk vårdsläkare
och verkställt en del av undersökningarna, utan att dock härför utgått någon
särskild ersättning utöver 70 kronor för varje slutförd undersökning.

Svårigheter synas stundom uppstå att med nuvarande anställningsförhållanden
få läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar besatta.
Sålunda har under år 1937 sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Härlanda
med 10 platser måst nedläggas, emedan fångvårdsstyrelsen icke lyckats
anskaffa någon psykiatriskt utbildad läkare, som velat åtaga sig befattningen
som sinnessjukläkare vid avdelningen. Sedan den nya sinnessjukavdelningen
i Malmö tagits i bruk, hava därför undersökningsfallen från
Häriandas upptagningsområde undersökts i Malmö, där samtidigt en biträdande
läkare med ett arvode av 2,000 kronor blivit anställd.

Rättspsykiatriska utlåtanden angående häktade hava under senare halvåret
1937 avgivits av 12 olika läkare. Enligt vad medicinalstyrelsen upplyst
innehava 10 av dessa sådan kompetens, som är föreskriven för behörighet
till liikarbefattning vid fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, under * *

1 Arvodet må bibehållas under av fångvårdsstyrelsen beviljad tjänstefrihet högst 24 dagar för
helt kalenderår räknat.

* Därjämte utgår ersättning med 70 kronor för varje enligt vederbörligt uppdrag slutförd
undersökning.

— 26 —

det att 2 av läkarna vid sinnessjukavdelningen på Långholmen sakna dylik
kompetens. Medicinalstyrelsen har i detta sammanhang omnämnt, att några
särskilda bestämmelser icke finnas meddelade angående den behörighet, som
bör krävas av läkare, som på förordnande uppehåller läkartjänst vid dylika
avdelningar. Antalet befattningshavare i övrigt å sinnessjukavdelningarna,
med undantag av Växjö, framgår av nedanstående från fångvårdsstyrelsen
erhållna tabell, som dock beträffande Västervik anger endast den vakt -

personal, som kan anses belöpa	på undersökningsfälten.
Tjänsteställning	Antal	Lönegrad
Långholmen
Vaktpersonal
Uppsyningsman .............		B 10
Överkonstapel...............		B 8
Överkonstapel...............		B 6
Vaktkonstapel..............		B 6
Vaktkonstapel..............		6
Vaktkonstapel...............		6
Vaktfru.....................		1
Första vaktfru...............		B 6
Kanslipersonal
Första vaktfru...............		6
Kontorsbiträde...............		4
Skrivbiträde.................		2
Skrivbiträde.................		2
Malmö
Vaktpersonal
Överkonstapel.............		B 6
Vaktkonstapel..............		B 6
Vaktkonstapel ...............		6
Härnösand
Vaktpersonal
Överkonstapel............		B 8
Vaktkonstapel...............		B 6
Vaktkonstapel................		6
Västervik1
Vaktpersonal
Vaktkonstapel..............		B 6
Riksdagens år 1935 församlade	revisorer, som konstaterat, att personal
kostnaderna för en rättspsykiatrisk undersökning, verkställd å sinnessjukav-

delningen i Västervik, uppginge till endast en tredjedel av motsvarande kost 1

Vaktpersonalen vid kronohäktet i Västervik i dess helhet utgöres av t uppsyningsman och
16 vaktkonstap lar.

— 27 —

nåd vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, uttalade, att, då klientelet å de
båda sinnessjukavdelningarna torde vara fullt jämförbart, det syntes revisorerna,
som om jämväl sinnessjukavdelningen å Långholmen borde kunna anordnas
på ett för statsverket mindre kostsamt sätt än nu vore fallet, utan att
därigenom vare sig behöriga medicinska krav behövde eftersättas eller säkerheten
och ordningen inom avdelningen äventyras.

Vid sin granskning innevarande år hava revisorerna uppmärksammat, att å
sinnessjukavdelningen å Långholmen med en beläggning av i medeltal 52
vaktpersonalen utgör 29 personer, medan å sinnessjukavdelningen i Malmö
med en medelbeläggning av 26 motsvarande personal utgör 5. Å den starkt
överbelagda sinnessjukavdelningen i Västervik, där antalet undersökningsfångar
utgjort i medeltal 19 å 20, är vaktpersonalen likaledes relativt fåtalig.

I fråga örn kanslipersonal intager sinnessjukavdelningen å Långholmen en
särställning. I detta sammanhang må erinras om, att avdelningen därjämte
torde äga tillgång på frivillig arbetskraft. Sålunda framgår av en av sjukvårdsläkaren
lämnad redogörelse för dispositionen av lokalutrymmena, att
flera rum utnyttjas som arbetslokaler för vad som benämnes »socialassistenter».

Revisorerna hava från fångvårdsstyrelsen infordrat vissa uppgifter angående
kostnaderna på fångvårdsstyrelsens stat för de rättspsykiatriska undersökningarna
under budgetåret 1937/38. Visserligen lärer det — som också
fångvårdsstyrelsen framhållit — icke vara möjligt att fullt exakt beräkna,
hur stort belopp av samtliga kostnader för sinnessjukavdelningarna, som belöper
enbart å undersökningsfälten, men även en summarisk beräkning torde
kunna giva en överblick över de relativa kostnaderna å olika avdelningar. Då
behovet av läkare på sinnessjukavdelningarna torde huvudsakligen bestämmas
av frekvensen av undersökningsfall, synas arvoden och extra ersättningar
till läkarna böra i sin helhet upptagas som kostnad för undersökningarna.
Som dylik kostnad har vidare räknats avlöning till vaktpersonal för
undersökningsfälten, avlöning till kanslipersonal, renskrivningskostnader,
expenser och vissa andra kostnader med av fångvårdsstyrelsen angivna belopp.
Avlöning till vaktpersonal för undersökningsfälten har därvid av fångvårdsstyrelsen
beräknats sålunda, att de totala avlöningssummorna till vaktpersonal
multiplicerats med det tal, som anger förhållandet mellan vårddagarna
för undersökningsfångarna, å ena sidan, och vårddagarna för samtliga
kategorier, å den andra sidan. Nedanstående tablå, som uppgjorts med
ledning av fångvårdsstyrelsens uppgifter, anger sammanlagda kostnaderna
för undersökningsfallen å Långholmen, i Malmö, Västervik och Härnösand
under budgetåret 1937/38, beräknade enligt ovan angivna grunder, vidare
antalet under samma tid å de olika avdelningarna avgivna utlåtanden och
slutligen de jämförelsetal, som erhållas genom att dividera kostnadsbeloppen
med antalet utlåtanden. För de fåtaliga undersökningarna i Växjö har någon
dylik beräkning icke gjorts.

— 28 —

Smnessjukavdelning Kostnader utlåtanden Jämförelsetal

Långholmen .................. 131,761:40 144 915

Malmö ........................ 27,530:45 82 336

Västervik ...................... 22,656:85 74 306

Härnösand .................... 14,730: 15 21 701

När rättspsykiatrisk undersökning skall ske av en tilltalad, som befinner
sig på fri fot, har, som ovan nämnts, medicinalstyrelsen att på anmälan av
domstolen i varje särskilt fall förordna en undersökningsläkare. Sådana förordnanden
hava för de 125 undersökningarna av denna art under senare
halvaiet 1937 meddelats icke mindre än 71 olika läkare. Av dessa voro 50
anställda vid statens sinnessjukhus, 18 vid kommunala sinnessjukhus, 1 var
f. d. professor i psykiatri, 1 fängelseläkare och 1 stadsdistriktsläkare. Av de
68 sjukhusläkarna voro (enligt 1938 års läkarförteckning) 20 överläkare (30
undersökningar), 20 förste läkare eller motsvarande tjänst vid kommunalt
sinnessjukhus (35 undersökningar), 26 andre läkare eller motsvarande tjänst
(50 undersökningar), och 2 innehade icke ordinarie anställning (4 undersökningar).
En följd av denna uppdelning på ett stort antal läkare har bland
annat varit, att personer, som statt atalade i samma mål eller vilkas brott
eljest haft inbördes sammanhang, kommit att undersökas av olika läkare.
Revisorerna hava sålunda observerat, att Göteborgs rådhusrätt i början av
juni 1937 förordnade om undersökning av 12 för sedlighetsbrott åtalade personer,
och att dessa undersöktes av 10 olika läkare vid 3 olika sjukhus i Göteborg
och Vänersborg.

Av redovisade undersökningsfall bland icke häktade för det ifrågavarande
halvåret hava 11 varit intagna på sinnessjukhus enligt § 43 st. 3 sinnessjuklagen
under tider varierande mellan 6 och 113 dagar. Medeltiden härför
hai utgjort 58 dagar. Ytterligare 47 personer hava i och för undersökningen
vistats å sinnessjukhus enligt § 101 sinnessjukstadgan. Tiden för sådan
vistelse har växlat mellan 3 och 73 dagar och i medeltal utgjort 24 dagar.
Revisorerna hava ansett sig kunna utläsa ur materialet, att vistelse å sinnessjukhus
vid undersökningen — såsom intagen eller frivilligt —- nödvändiggjorts
icke av psykiatriska hänsyn i första hand, utan väsentligen varit beroende
på den åtalades vistelseort och valet av undersökningsläkare. Där
undersökningsläkaren ej varit anställd vid statligt sinnessjukhus, har nämligen
undersökning skett utan sjukhusvistelse, och vid de undersökningar,
som verkställts av läkarna vid statens sinnessjukhus, har det företrädesvis
varit personer från landsbygden, som fått underkasta sig sjukhusvistelse.

Även i sådana fall, där sjukhusvistelse ej förekommer, torde dock undersökningen
med upprepade inställelser hos läkare för den tilltalade te sig
som rätt kännbar. Särskilt synes detta vara fallet, då undersökningen utsträckes
över avsevärd tid eller, som stundom kan förekomma, en tilltalad,
som nyss undergått undersökning, strax därefter blir skyldig att åter låta sig
undersökas. Enligt de av medicinalstyrelsen lämnade upgifterna skall följande
hava förekommit.

— 29

Stockholms rådhusrätt beslöt den 8 februari 1937 inhämta läkares utlåtande
angående för falskt åtal tilltalade X. Som undersökningsläkare förordnade
medicinalstyrelsen en underläkare vid ett av Stockholms stads sinnessjukhus.
Utlåtandet avgavs den 28 augusti och utmynnade i, att X. vore
»höggradig psykopat» och i behov av vård på sinnessjukhus. Detta utlåtande
blev av medicinalstyrelsen granskat utan åtgärd. Emellertid beslöt rådhusrätten
den 9 september i mål mot X. angående delaktighet i falsk angivelse,
att utlåtande angående X:s sinnesbeskaffenhet åter skulle inhämtas. Samma
läkare som förut förordnades att verkställa undersökningen. Han avgav därefter
den 7 december utlåtande av innehåll, att X. lede av »psykisk sjukdom
(kverulans)» och vore i behov av vård på sinnessjukhus. Medicinalstyrelsen
fann sig denna gång, efter att ha tagit del av utlåtandet, böra anmäla behov
av ytterligare granskning, och domstolen beslöt den 15 december, att medicinalstyrelsens
utlåtande skulle inhämtas i målet. Den 4 januari 1938 anmodade
medicinalstyrelsen undersökningsläkaren att inkomma med komplettering
av utlåtandet. Denna komplettering inkom till medicinalstyrelsen den
31 januari och innehöll, att X. lede av »psykisk sjukdom (kverulans)» men
att han för närvarande ej vore i behov av vård på sinnessjukhus. Medicinalstyrelsen
avgav därefter den 4 februari det utlåtandet, att X:s sinnesbeskaffenhet
vore att hänföra under S. L. 5:5 men att han för närvarande ej
vore i behov av vård på sinnessjukhus. Slutligt utslag i målet meddelades
den 7 april 1938, varvid X. blev straffriförklarad.

Tiderna för undersökning av icke häktade (tiderna från domstolens beslut
om undersökning till dess undersökningsläkarens utlåtande inkommit) hava
för fall, som redovisats under senare halvåret 1937, varierat mellan 26 och
263 dagar och i medeltal utgjort 95 dagar.

För undersökning av tilltalad, som icke är häktad, har till läkaren brukat
utgå en ersättning av 60 kronor, i överensstämmelse med provinsialläkartaxan.
Någon särskild ersättning för renskrift av utlåtandet i erforderligt antal
exemplar utgår ej. Fall lär hava förekommit, där läkarens utgifter för
renskrift och andra av undersökningen föranledda kostnader överstigit 60
kronor.

Statsverkets kostnader i övrigt för undersökning av icke häktade tilltalade
torde vara svåra att fastställa. I detta sammanhang kan omnämnas, att
under senare halvåret 1937 sådana tilltalade vistats å statens sinnessjukhus
under tider motsvarande 1,757 vårddagar.

Den granskning, som verkställes i medicinalstyrelsen, så snart utlåtandena
inkommit dit, har i ett mycket stort antal fall givit till resultat, att medicinalstyrelsen
funnit utlåtandena i ett eller annat avseende otillfredsställande
och genom anmälan till domstolen örn »behov av ytterligare psykiatrisk
granskning» tillkännagivit sin önskan att få tillfälle att avgiva eget utlåtande
angående den tilltalades sinnesbeskaffenhet. Sådan anmälan har åren 1936
och 1937 skett i 169, respektive 118 fall. Framför allt synas undersökningarna
angående icke häktade giva anledning till invändning från medicinalstyrelsens
sida. Sålunda har 1936 mer än vart tredje utlåtande angående
icke häktade ansetts böra underkastas ytterligare psykiatrisk granskning.
Även i sådana mål, där undersökningsläkarens utlåtande blivit i medicinal -

— 30 —

styrelsen granskat utan åtgärd, förekommer det i viss utsträckning, att
domstolen beslutar inhämta medicinalstyrelsens utlåtande.

Uppgifterna för senare halvåret 1937 utvisa, att inhämtande av medicinalstyrelsens
utlåtande medfört en förlängning av målens handläggning med
i genomsnitt 39 dagar för häktade och 48 dagar för andra undersölcningsfall.
Av nämnda uppgifter framgår även, att medicinalstyrelsen vanligen
avger sina utlåtanden på grundval av de föreliggande handlingarna utan
komplettering av materialet genom förnyad undersökning av den tilltalade på
sinnessjukhus. 8 dylika förnyade undersökningar hava dock förekommit
under de fall, som redovisats för nämnda halvår. Endast i 1 fall har undersökningen
då anförtrotts åt någon av de överläkare vid sinnessjukhus,
som äro medlemmar av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd. I 2 fall hava
de förnyade undersökningarna verkställts av underläkare på sinnessjukhus.
Angående 5 häktade, varav 2 från sinnessjukavdelningen å Långholmen, 1
från Malmö, 1 från \ Östervik och 1 från Växjö, har medicinalstyrelsen föranstaltat
örn deras intagning på sinnessjukhus för förnyad undersökning.
Platserna härför hava valts sålunda: Av de två undersökningsfångarna från
Långholmen har den ene sänts till Säter och den andre till Kristinehamn,
Växjöfången har förts till Stockholm, Malmöfången till Uppsala och Västerviksfången
till Göteborg.

Angående formen för rättspsykiatriska utlåtanden finnas några föreskrifter
icke meddelade. Olika undersökningsläkare lära enligt vad revisorerna inhämtat
härutinnan liksom beträffande arbetsmetoderna vid undersökningen
tillämpa olika normer. I fråga om själva de slutsatser, vari utlåtandet utmynnar,
föreligger emellertid den praxis, att undersökningsläkaren liksom
även medicinalstyrelsen direkt anger, huruvida S. L. 5: 5 eller 5: 6 bör tilllämpas
på den tilltalade samt huruvida han är i behov av vård på sinnessjukhus.
Denna fråga var föremål för särskild uppmärksamhet vid sinnessjuklagens
tillkomst. I sitt yttrande över lagförslaget anförde Föreningen
Sveriges häradshövdingar bland annat:

Förhållandet mellan det rättspsykiatriska utlåtandet och domstolens prövning
komme tvivelsutan att efter de föreslagna bestämmelsernas genomförande
få ökad vikt. Strafflagen gåve visserligen icke någon anledning till att
domstol icke skulle äga fri prövningsrätt i frågan, huruvida tilltalad enligt
5 och 6 § i 5 kap. strafflagen skulle anses hava vid brottets begående varit
i saknad av förståndets bruk eller saknat dess fulla bruk, men med hänsyn
till det sätt, varpå praxis utvecklat sig beträffande de avgivna utlåtandena,
vore domstolens prövning praktiskt taget synnerligen beskuren. I
allmänhet utmynnade nämligen utlåtandena i en förklaring, som, om den
ginge i positiv riktning, direkt hänförde det föreliggande fallet till 5 eller 6 §
i stället för att inskränka sig till en beskrivning av den tilltalades sinnesbeskaffenhet
och ett bedömande från sakkunnig synpunkt, i vad mån det
mer eller mindre sjukliga tillståndet kunde anses haft inflytande på den
brottsliga gärningen. Ett överskridande av gränserna för ett sakkunnigutlåtande
och ett inskridande på domstolens behörighetsområde syntes här
uppenbarligen föreligga, och, även örn formellt ett beskärande av domsto -

-Si -

léns behörighet därigenom ej åstadkommes, bleve utan tvivel den faktiska
följden, att domstolen ansåge sig hava svårt att, även om skäl därtill förelåge,
frångå ett så beskaffat utlåtande. Föreningen ville därför framhålla
önskvärdheten av åtgärder i syfte att läkares och medicinalstyrelsens utlåtanden
i här avsedda frågor icke finge innefatta bestämt uttalande i syfte
att angiva det lagrum, som i det föreliggande fallet vore tillämpligt. Ett så
beskaffat utlåtande krävdes ej heller enligt ordalagen i förslaget.

Departementschefen framhöll vid lagförslagets remitterande till lagrådet,
att, då till den medicinska sakkunskapen för yttrande liänskötes frågan, om
tilltalad kunde anses vara i sådant tillstånd, som avsåges i 5 kap. 5 eller 6 §
strafflagen, utlåtandet endast skulle tjäna såsom underlag för bedömandet av
frågan, om eller i vad mån tilltalad vore otillräknelig, och med anledning av
vad Föreningen Sveriges häradshövdingar anfört underströk departementschefen,
att varken läkarnas eller medicinalstyrelsens utlåtanden innefattade
några avgöranden utan vore att betrakta såsom sakkunnigutlåtanden, vilkas
betydelse väsentligen vore beroende av deras förmåga att verka övertygande
på domstolen.

I samband härmed berördes även av departementschefen frågan örn enhetligheten
i det rättspsykiatriska bedömandet. Sinnessjuksakkunniga hade
föreslagit, att det dittillsvarande systemet, enligt vilket medicinalstyrelsens
utlåtande alltid skulle inhämtas, skulle upphöra. Med anledning härav hade
i yttranden över förslaget uttalats farhågor för, att upphävandet av detta
system skulle medföra ett ganska olikartat handhavande av tillräknelighetsparagraferna
i landets olika delar. Departementschefen framhöll angående
denna sak, att, därest undersökningarna verkställdes av ett fåtal psykiatriskt
utbildade läkare, man hade allt skäl att räkna med, att dessa skulle komma
att stå i god kontakt med varandra och med den rättspsykiatriska nämnden.
Den av departementschefen föreslagna anordningen med utlåtandes insändande
till medicinalstyrelsen ansågs erbjuda en ytterligare garanti härutinnan.

Förhoppningarna örn ett enhetligt rättspsykiatriskt bedömande synas icke
helt hava blivit infriade. I Svenska Läkartidningen, nr 44 1938, lämnas en
redogörelse för rättspsykiatrisk praxis på grundval av de läkarutlåtanden,
som finnas samlade på sinnessjukavdelningen å Långholmen från och med
1934 till juni 1938 och som omfattar samtliga utlåtanden angående häktade
under denna tid samt ett stort antal utlåtanden angående icke häktade.
Artikelförfattaren framhåller, att undersökningen visat, att S. L. 5: 5 (örn
otillräknelighet) och 5:6 (om förminskad tillräknelighet) föreslås i olika utsträckning
vid de olika undersökningsavdelningarna och att orsaken härtill
i väsentlig grad är, att respektive avdelningar följa en olika praxis vid tilllämpandet
av 5: 5 och 5: 6 på undersökningspatienter i liknande psykiska
tillstånd. Redogörelsen är åtföljd av en statistisk översikt, varur siffrorna
i nedanstående tablå äro hämtade. Sådana fall, vid vilka varken 5: 5 eller
5: 6 ansetts tillämpliga, hava betecknats som »5: 0». 1 tablån hava medtagits
även undersökningar vid den numera nedlagda sinnessjukavdelningen vid
centralfängelset å Härlanda. Skillnaden i bedömningen framträder, såsom

— 32 —

tablån utvisar, särskilt mellan Västervik—Malmö, å ena sidan, och Långholmen,
å andra sidan, å vilken senare avdelning endast 18 av 503 betraktats
som fullt tillräkneliga.

Rättspsykiatrisk praxis.

Läkarutlåtanden januari 1934—juni 1938.

	Summa	5:0	5:6	5:5	Saknas uppgift
Antal	%	Antal	%	Antal	%
Långholmen.......	503	18	3.6	168	34.2	314	61.8	3
Västervik..........	318	84	26.4	99	31.4	131	41.6	2
Malmö.............	910	50	23.8	50	23.8	lil	52.4	0
Härlanda..........	156	20	12.8	59	37.8	74	47.4	3
Härnösand.........	83	14	15.7	25	30.1	43	, 53.0	1
Växjö.............	33	5	15.3	5	15.3	23	13 69.4	0
Övriga.............	688	144	20.8	160	23.4	365	53.2	18
Summa	1,991	335	10.7	566	28.7	1,061	53.2	27

Då medicinalstyrelsens befattning med de rättspsykiatriska undersökningarna
varit motiverad av behovet att motverka ojämnhet i bedömningen
och garantera större enhetlighet, hava revisorerna ansett det vara av intresse
att även få belyst den praxis, som tillämpas av medicinalstyrelsen. Uppgift
härom finnes, i vad avser av medicinalstyrelsen under åren 1931—1933
avgivna utlåtanden i »Meddelanden från Kungl. Medicinalstyrelsen», n:ris
71, 75 och 77, och återgivas här nedan:

Rättspsykiatrisk praxis.

Medicinalstyrelsens utlåtanden 1931—1933.

	Summa	5:0	5:6	5:5
Antal	%	Antal	%	Antal	%
1931	173	70	40.5	26	15.0	77	44.5
1932	147	48	32.7	35	23.8	64	43-6
1933	122	33	27.1	37	30.3	52	42-6

Från senare år synas motsvarande uppgifter icke vara publicerade. Ur
det för revisorerna tillgängliga materialet för senare halvåret 1937 hava erhållits
följande siffror:

Rättspsykiatrisk praxis.

Medicinalstyrelsens utlåtanden i ärenden, där läkarutlåtanden inkommit under tiden 1 juli—

31 december 1937.

	Summa	5:0	5:6	5:5
Antal	%	Antal	%	Antal	%
Häktade......	43	7	16	14	33	22	51
Icke häktade..	49	3	6	10	20	36	74
Summa	92	10	11	24	26	58	63

— 33 —

Av de två senast återgivna tablåerna synes framgå, att medicinalstyrelsens
praxis undergått en förändring. Procentberäkningarna i den senare tablån
grunda sig dock på relativt små siffror.

Som redan nämnts avger medicinalstyrelsen numera icke utlåtanden i
samtliga rättspsykiatriska ärenden. Då det emellertid enligt sinnessjuklagen
åligger medicinalstyrelsen alt göra anmälan till domstolen, så snart det finnes
anledning att sätta undersökningsläkarens slutsatser i tvivelsmål, måste
den omständigheten, att någon anmälan icke göres, anses innebära, att enligt
styrelsens uppfattning undersökningsläkarens bedömning är riktig och
bör kunna läggas till grund för domstolens utslag. Av de från medicinalstyrelsen
lämnade uppgifterna angående undersökningarna för senare halvåret
1937 framgår emellertid, att det under nämnda halvår förekommit
icke mindre än 11 gånger, att medicinalstyrelsen först granskat undersökningsläkarens
utlåtande utan åtgärd, men sedermera i på begäran av domstolen
avgivet utlåtande uttalat en motsatt mening i vård- eller tillräknelighetsfrågan.
I 9 av dessa fall bär medicinalstyrelsens utlåtande avgivits endast
på grundval av de förut granskade handlingarna utan att nytt material
inkommit genom ny utredning. I 2 fall har styrelsen först föranstaltat örn
förnyad undersökning på sinnessjukhus. I det ena av dessa fall har, sedan
de båda undersökningsläkarna kommit till olika resultat, medicinalstyrelsen
ej anslutit sig till någondera utan givit uttryck för en tredje ståndpunkt.

De iakttagelser, som revisorerna gjort ifråga om det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
och vilka återgivits i den här ovan lämnade redogörelsen,
synas revisorerna utvisa, att utvecklingen på detta område icke kommit
att följa de linjer, som från början uppdragits, och att de brister i olika
avseenden, som revisorerna konstaterat vid sin granskning, i åtskilliga hänseenden
torde vara att direkt eller indirekt föra tillbaka på det förhållandet,
att de förutsättningar, varpå bestämmelserna i 1929 års sinnessjuklag bygga
-—- bland annat i form av tillräckligt antal platser på fångvårdens sinnessjukavdelningar
och ordinarie läkare rättspsykiatrisk! utbildade för undersökningarna
—- icke blivit förverkligade. Härtill har kommit, att det årliga
antalet undersökningar ökat i en omfattning, som icke varit förutsedd, och
att därigenom bristerna i organisationen kommit att än mera göra sig gällande.
Man torde även kunna räkna som sannolikt, att undersökningarna
i fortsättningen icke komma att minska i antal, ulan alt fastmera reformer
inom straffrättens område — särskilt lagen 18 juni 1937 örn förvaring och
internering i säkerlietsanstalt, vilken träder i kraft den dag Konungen förordnar
— komma att ställa ökade fordringar på det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.

Till en början vilja revisorerna framhålla, alt bestämmelserna i sinnessjuklagen
angående undersökning av tilltalade synas vara något svåröverskådliga
och i vissa avseenden onödigt invecklade. Ett exempel härpå erbjuda
föreskrifterna i 43 §, enligt vilka i fråga om tilltalade, som icke äro
häktade, medicinalstyrelsen har att för varje enskilt fall förordna under 3—389154.

Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. 1.

Allmänt

uttalande.

— 34 —

sökningsläkare. På grund härav måste, sedan domstolen beslutat örn undersökning,
alltid en viss tid förflyta, innan undersökningen kan taga sin
början, i det att domstolen först gör anmälan till medicinalstyrelsen, styrelsen
sedan förordnar lämplig läkare, domstolen underrättas härom, handlingarna
i målet översändas till den förordnade och denne sedan vidtager
åtgärder för att komma i förbindelse med den person, som skall undersökas
och som under tiden saknat kännedom om var och av vem undersökningen
skall verkställas. En förenkling här synes vara högeligen önskvärd.

En väsentlig svaghet i nuvarande ordning synes vara, att undersökningarna,
som varit avsedda att verkställas av ett fåtal psykiatriskt utbildade
läkare, numera äro splittrade på ett mycket stort antal läkare, vilka icke
hava undersökningsarbetet som huvuduppgift. Särskilt gäller detta undersökningarna
av icke häktade. Vid dessa undersökningar, som måste anses
vara av samma vikt som övriga rättspsykiatriska undersökningar i brottmål,
finnas några kompetensvillkor ej föreskrivna för undersökningsläkarna.
Visserligen torde de underläkare vid sinnessjukhus, åt vilka huvudparten
av dessa undersökningar anförtros, som regel hava tjänstgjort i flera
år i sinnessjukvård, men det synes uppenbart, att tillfälliga uppdrag som
undersökningsläkare icke kunna giva den förtrogenhet med de speciella
rättspsykiatriska frågorna, som måste anses önskvärd. För sinnessjukhusens
läkare torde dessa för läkarnas sjukvårdande verksamhet tämligen
främmande uppgifter innebära en betydande arbetsbörda, som icke lärer
kunna undgå att influera på det ordinarie arbetet, i synnerhet i betraktande
av sinnessjukhusens under de senaste åren vidgade uppgifter och särskilt
förekommande nya medicinska behandlingsmetoder. Även för de tilltalade
torde den nuvarande ordningen medföra vissa nackdelar. Då undersökningsläkaren
genom sitt arbete är bunden vid sjukhuset, blir intagning på
sinnessjukhus eller vistelse där enligt § 101 sinnessjukstadgan ofta en nödvändig
förutsättning för att undersökning skall kunna ske, särskilt när det
gäller personer bosatta på andra orter. Då, enligt vad revisorerna vid sin
granskning funnit, tiderna för sådan vistelse på sinnessjukhus kunna uppgå
till en eller flera månader, torde undersökningen emellanåt medföra ett
kännbart avbrott i den tilltalades förvärvsverksamhet. Revisorerna finna
det angeläget, att undersökning av tilltalad, som icke hålles häktad, sker
utan onödig tidsutdräkt och på sådant sätt, att den för den tilltalade icke
innebär större olägenhet eller inskränkning i hans rörelsefrihet än som av
förhållandena äro oundgängligen påkallade, i all synnerhet som det här ofta
torde vara fråga örn personer tilltalade för mera obetydliga brott.

Vad angår de läkare, som å fångvårdens sinnessjukavdelningar verkställa
undersökningar av häktade, innehar ingen av dessa ordinarie anställning
i fångvården. Revisorerna finna detta förhållande vara värt att uppmärksammas,
enär det torde försvåra möjligheterna att för detta arbete förvärva
kvalificerade läkare. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra om, att
sinessjukavdelningen vid centralfängelset å Härlanda måst nedläggas, emedan
det icke lyckats fångvårdsstyrelsen att anskaffa någon psykiatriskt ut -

— 35

bildad läkare, som velat åtaga sig befattningen som sinnessjukläkare vid avdelningen.
En anann omständighet, som förtjänar beaktande, är, att vid
sinnessjukavdelningarna utom Stockholm de för undersökningarna ansvariga
läkarne samtidigt tjänstgöra som ordinarie läkare vid närbelägna sinnessjukhus
och endast kunna använda begränsad tid för undersökningsarbetet.
Utan att här närmare ingå på frågan örn vilken organisation av det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet, som må befinnas ändamålsenlig,
vilja revisorerna sålunda framhålla, att beträffande undersökningarna av
såväl häktade som icke häktade behovet av läkare, specialiserade på dessa
uppgifter, synes göra sig starkt gällande.

Revisorerna hava även fäst sig vid, att, enligt vad framgått av för revisorerna
tillgängliga uppgifter, häktade efter domstolens beslut om undersökning
mycket ofta fått vänta en eller flera veckor, innan plats bereus dem
på sinnessjukavdelningen och att härigenom uppkommit dröjsmål med utlåtandenas
avgivande och därmed förlängd häktningstid för de tilltalade.
Beträffande samtliga avdelningar, med undantag av den å Långholmen, synes
detta förhållande lia berott på platsbrist. Särskilt hava revisorerna
uppmärksammat de otillfredsställande förhållanden, som råda beträffande
undersökningsfångar från landets norra delar.

Revisorerna hava iakttagit, att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset
å Långholmen, vilken principiellt intager samma ställning som övriga sinnessjukavdelningar
inom fångvården, i olika avseenden kommit att få en särställning.
Sålunda hava revisorerna konstaterat, att personalkostnaderna å
Långholmens sinnessjukavdelning i förhållande till antalet där verkställda
undersökningar äro nära tre gånger så stora som motsvarande kostnader å
de båda andra större sinnessjukavdelningarna. Visserligen användes sinnessjukavdelningen
å Långholmen även för undervisningsändamål — något
som även ehuru i mera begränsad omfattning är fallet med sinnessjukavdelningen
i Malmö — men allenast härav lärer dock skillnaden icke kunna förklaras.
Revisorerna finna sig därför böra fästa uppmärksamheten på, att en
anmärkningsvärd disproportion här består mellan statsinstitutioner med likartade
uppgifter. I detta sammanhang vilja revisorerna även framhålla, att
det synts revisorerna anmärkningsvärt, att på sinnessjukavdelningen å Långholmen
med dess fyra heltidsanställda läkare och goda tillgång i övrigt på
personal de i sinnessjuklagen angivna tiderna för utlåtandes avgivande likväl
ofta överskridits. Av vad som inhämtats angående platsantal och beläggning
å avdelningen hava revisorerna vidare fått den uppfattningen, att här
tillgängliga platser icke alltid utnyttjas i full utsträckning.

Revisorerna hava som tidigare omnämnts, lagt märke till, att vid undersökningar
på sinnessjukavdelningen å Långholmen endast 18 av 503 personer
ansetts vara fullt tillräkncliga, medan å andra sinnessjukavdelningar en
helt annan proportion i detta hänseende är tillfinnandes. En dylik ojämnhet
i bedömningen måste anses betänklig, ej minst med hänsyn till de vittgående
konsekvenser för den tilltalade, som utgången av den rättspsykiatriska undersökningen
i regel innebär. Enligt vad som framgått vid den av revisorer -

— 36

na gjorda utredningen, synes denna ojämnhet ej bortelimineras genom medicinalstyrelsens
eftergranskning av utlåtandena, och revisorerna vilja ifrågasätta,
huruvida denna omfattande eftergranskning numera kan anses ändamålsenlig,
i synnerhet som det torde utgöra en viss svaghet, att avgörandena
i medicinalstyrelsen icke ske med stöd av direkta iakttagelser angående
den tilltalade utan på grundval av föreliggande handlingar och undersökningsjournaler.

Känt är, att domstolarna med hänsyn till den ställning, medicinalstyrelsen
intager, äro synnerligen obenägna att frångå medicinalstyrelsens uttalanden
vid avgörande av tillräknelighetsfrågor, något som även bestyrkes av det för
revisorerna tillgängliga materialet. Man torde på flera håll känna en viss
oro inför den utveckling som skett, i det medicinalstyrelsen synes vara på
väg att få ställningen av specialdomstol i tillräknelighetsfrågor, en utveckling
som icke varit avsedd. Särskilt torde allmänheten ej sällan hava svårt
att känna sig övertygad om värdet av en straffriförklaring av en åtalad, då
vederbörande en synnerligen kort tid därefter kan under åberopande av
friskintyg återinträda i full verksamhet. Vidare torde den synpunkten här
göra sig gällande, att, medan å ena sidan den medicinska utredningens betydelse
måste understrykas, det å andra sidan ej bör förbises, att den personkännedom
och allmänna erfarenhet, som lekmännen i underdomstolarna
ofta representera, torde äga ett väsentligt praktiskt värde även vid behandling
av tillräknelighetsfrågor. Revisorerna anse, att det ur rättssäkerhetens
synpunkt är angeläget, att organisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
ej får motverka, att praxis i tillräknelighetsfrågor utbildas
genom domstolarnas obundna avgöranden på grundval av det material, som
av den medicinska sakkunskapen ställes till deras förfogande. Det torde
kunna ifrågasättas, om icke detta syfte skulle gagnas av, att ett mera direkt
samarbete åvägabringades mellan domstolen och undersökningsläkaren än
vad nu förekommer.

Huruvida de brister, som ovan framhållits, äro av den art, att en omläggning
av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet bör ske, anse sig revisorerna
icke kunna uttala sig om, då även andra faktorer, än som av revisorerna
behandlats, här kunna inverka. Den stora betydelse och det värde
de rättspsykiatriska undersökningarna äga för rättsskipningen göra det emellertid
till en samhällsangelägenhet av allra största vikt, att undersökningarna
ske under former, som garantera grundlighet och sakkunskap, samtidigt
som de ske utan onödig frihetsinskränkning och annan olägenhet för den
tilltalade, samt att det ej får finnas något stöd för den misstanken, att strafffriförklaringar
och andra avgöranden i tillräknelighetsfrågor skulle ske på
grundval av en vacklande bedömning. Med hänsyn härtill synes det revisorerna
i varje fall nödvändigt, att det tages under övervägande, vilka åtgärder
som böra vidtagas för en mera ändamålsenlig organisation av det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet, i avsikt, bland annat, att det allmänna
rättsmedvetandets ovan berörda krav bättre tillgodoses, och revisorerna finna
det angeläget, att utredning i sådant syfte omedelbart igångsättes.

— 37 —

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Försvarsdepartementet.

§ 4.

Vid granskning av arméförvaltningen räkenskaper för budgetåret 1937/ viss statistik
38 hava revisorerna uppmärksammat, att för tryckning av utdrag ur den in- vld tekniska
om tekniska revisionen av arméförvaltningens intendenturdepartement för- inom arméda
statistiken för budgetåret 1936/37 med stöd av kungl, brev den 15 oktober
1937 utbetalts ersättning med 1,120 kronor. tnrdeparte De

arbetsuppgifter, som åligga den tekniska revisionen inom arméförvalt- mentningens
intendenturdepartement, äro angivna i § 38 mom. 2 av den för arméförvaltningen
fastställda instruktionen. Enligt dessa föreskrifter har den
tekniska revisionen, som verkställes av vid departementet tjänstgörande militär
eller civilmilitär personal, till uppgift att granska, huruvida penningmedlen
blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt
sätt använda samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse
med varas beskaffenhet och gällande marknadsläge, kontrollera persedelvården
samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad
eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller
avförd i materiel- (persedel) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas
hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder, som kunna
leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden.

I arbetsordningen finnas därutöver meddelade kompletterande bestämmelser,
enligt vilka i samband med tekniska revisionen erforderlig statistik skall
utarbetas enligt departementets eller byråchefs bestämmande. Från och med
den 1 juli 1937 skall enligt intendenturdepartementets cirkulär den 23 juli
samma år statistik föras beträffande nedanstående anslag under följande
titlar och underavdelningar.

Undervisningsmateriel, undervisningsverk och utbildningskurser.

Undervisningsmateriel m. m. vid truppförbanden.
Titel 12 1.

1) inventarier, nyanskaffning och underhåll,

2) böcker,

3) skriv- och undervisningsmaterialier,

4) diverse.

— 38 —

De fasta undervisningsverken samt muséer m. m.
Titel 12 5.

1) praktiska övningar — reseersättning, traktamenten,

2) praktiska övningar — övriga kostnader,

3) inventarier, nyanskaffning,

4) inventarier, underhåll,

5) böcker och undervisningsmateriel,

6) skrivmaterialier,

7) arvoden,

8) reseersättning, traktamenten, dagarvoden,

9) transporter,

10) diverse.

Skrivmaterialier och expenser.

Expenser vid verk, staber m. fl.

Titel 19 3.

1) skrivpapper och kuvert,

2) stenciler,

3) carbonpapper,

4) övriga skrivmaterialier,

5) böcker (dock ej läroböcker), tidningar, tidskrifter m. m.,

6) inbindning av böcker, diarium, handlingar m. m.,

7) skriv-, rökne- och dupliceringsmaskiner,

8) telefonabonnemang,

9) interurbana telefonsamtal och telegram,

10) expeditionsmöbler,

11) byra,

12) diverse.

Expenser m. m. vid rullf äring sexpeditionerna.
Titel 19 5.

1) skrivpapper och kuvert,

2) carbonpapper,

3) övriga skrivmaterialier,

4) böcker (dock ej läroböcker), tidningar, tidskrifter m. m.,

5) inbindning av böcker, diarium, handlingar m. m.,

6) skriv- och räknemaskiner,

7.) telefonabonnemang,

8) interurbana telefonsamtal och telegram,

9) expeditionsmöbler,

10) hyra,

11) diverse.

Expenser vid truppförbanden m. fl.

Titel 20 1.

1) skrivpapper och kuvert,

2) stenciler,

3) carbonpapper,

4) övriga skrivmaterialier,

5) böcker (dock ej läroböcker), tidningar, tidskrifter m. m.,

6) inbindning av böcker, diarium, handlingar m. m.,

7) skriv-, räkne- och dupliceringsmaskiner,

— 39 —

8) telefonabonnemang,

9) interurbana telefonsamtal och telegram,

10) diverse.

Mathållning.

Avlöning m. m. till köks- och servisbiträden.

Titel 3 3 8.

1) avlöning,

2) sjukavlöning,

3) sjukvård,

4) bostadsersättning,

5) arbetskläder,

6) diverse.

»övriga mathållning sko stnader».

Titel 3 3 9.

(Gäller icke inkomster och utgifter, varöver ekonomiska redogörelser avgivas
från arméns centrala intendenturanstalter.)

1) omkostnader för inköp av proviant, transporter å förläggningsorten, ma gasinering,

prisreglering,

2) sjukhusproviant,

3) portioner för manskap å civil sjukvårdsanstalt,

4) portionsgottgörelse (intendenturunderhållsreglementet § 3),

5) portionsersättning (intendenturunderhållsreglementet § 13, mom. 4).

6) portionsersättning till kvinnlig kökspersonal,

7) portionsersättning till sjukhuspersonal,

8) förplägnad, frakter och transporter under vissa övningar utom förlägg ningsorten

(intendenturunderhållsreglementet § 13, mom. 1 och 2),

9) förplägnad under färder och resor (intendenturunderhållsreglementet

§ 13, mom. 3), måltidsstationer,

10) förplägnad av enskilda av manskapet vid tjänstgöring utom truppför bandet

(intendenturunderhållsreglementet § 13, mom. 7),

11) sockerlikvider, transport av socker, portionsförstärkning under vissa

vinterövningar, inköp av proviant för vissa livsmedelsförrad,

12) diverse.

Munderingsutrustning.

Truppmundering.

Titel 3 4 1.

a) Beklädnadspersedlar utom skodon.

1) nyanskaffning,

2) arbetslöner vid egna verkstäder,

3) materialier och övriga underhållskostnader,

b) Skodon.

4) nyanskaffning,

5) arbetslöner vid egna verkstäder,

6) materialier och övriga underhållskostnader,

c) utrednings- och remtygspersedlar.

7) nyanskaffning,

8) arbetslöner vid egna verkstäder,

9) materialier och övriga underhållskostnader,

— 40 —

d) Förläggningsmateriel m. m.

10) nyanskaffning,

11) underhåll,

e) övriga kostnader.

12) sjukavlöning,

13) sjukvård,

14) maskiner och verktyg,

15) slitningsersättning,

16) arbeten, som skola bekostas av andra anslagstitlar, främmande trupp förband

eller enskilda,

17) frakter, transporter, kungörelser och annonser,

18) diverse.

Skidmateriel.

Titel 3 4 2.

1) nyanskaffning,

2) diverse.

Kasern- och förplägnadsutredning.

Kasernutredning.

Titel 3 4 7.

а) Manskapets förläggningslokaler (logement, korridorer, dagrum, tvättrum,

torkrum o. d.).

1) kaserninventarier, nyanskaffning,

2) kaserninventarier, underhåll,

3) avlöning vid egna verkstäder (snickeri- och måleri m. fl.),

4) sängkläder och handdukar, nyanskaffning,

5) sängkläder och handdukar, underhåll (materialier, arbetslöner m. m.),

6) sänghalm.

b) övriga behov.

7) kaserninventarier, nyanskaffning,

8) kaserninventarier, underhåll,

9) avlöning vid egna verkstäder (snickeri- och måleri- m. fl.),

10) gymnastikmateriel,

11) diverse.

c) Sjukavlöning m. m.

12) sjukavlöning,

13) sjukvård.

Förplägnadsutredning.

Titel 349.

a) Förplägnadsutredning för krigsbruk.

1) nyanskaffning,

2) underhåll,

b) övrig förplägnadsutredning,

3) nyanskaffning av köksutredning,

4) underhåll av köksutredning,

5) nyanskaffning av utspisnings-, matsals- och magasinsinventarier,

б) underhåll av utspisnings-, matsals- och magasinsinventarier,

7) nyanskaffning och underhåll av för furagering avsedda inventarier,

8) diverse.

41

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.

Bränsle, lyse, vatten och renhållning.

Titel 3 7 5.

1) bränsle och gasförbrukning,

2) elektrisk energi för motordrift, uppvärmning och matlagning,

3) elektrisk energi för belysning,

4) till elektrisk belysning hörande förbrukningsartiklar,

5) övriga belysningsämnen,

6) vatten,

7) inre renhållning,

8) diverse.

T vätt.

Titel 3 7 7.

1) arbetslöner,

2) sjukavlöning,

3) sjukvård,

4) tvättmedel vid egen tvättinrättning,

5) maskinell utrustning, redskap,

6) diverse,

7) tvätt vid annan militär tvättinrättning.

8) tvätt genom entreprenör.

Furagering.

»övriga furageringskostnader».

Titel 3 9 7.

(Gäller icke inkomster och utgifter, varöver redogörelser avgivas från arméns
centrala intendenturanstalter.)

1) omkostnader för inköp av furage, transporter å förläggningsorten, maga sinering,

prisreglering,

2) sjukfurage,

3) rationsgottgörelse (intendenturunderhållsreglementet § 4),

4) förplägnad, frakter och transporter under vissa övningar utom förlägg ningsorten

(intendenturunderhållsreglementet § 13, mom. 1 och 2),

5) inköp av furage för vissa livsmedelsförråd,

6) diverse.

Veterinärv&rd.

Truppförbandens veterinärvård.

Titel 4 0 0.

1) materiel, nyanskaffning,

2) materiel, underhåll,

3) materiel, för skoning,

4) förbrukningsmateriel,

5) medikamenter,

6) frakter och transporter,

7) epizootier,

8) diverse.

— 42 —

Trnppförbandens övningar.

Håstlega.

Titel 4 08 A.

a) Lejda hästar.

1) lejningskostnader med angivande av antalet hästlejningsdagar,

2) skadade och störtade.

b) Ackordhästar.

3) inköp,

4) sålda eller störtade,

5) ackordavgifter, omkostnader,

6) diverse.

Befälsövningar.
Titel 4 0 9.

1) transporter till och från övningar,

2) transporter under övningar,

3) traktamenten,

4) inkvartering,

5) diverse.

Vinterövningar.

Titel 4 11.

1) transporter (järnväg och båt),

2) reseersättning, traktamenten, kommenderingstillägg,

3) inkvartering och förläggning,

4) lega för hästar och anspannsfordon,

5) motorfordon,

6) markskador o. d.,

7) diverse.

T ruppförbandsövningar.
Titel 4 12.

1) transporter (järnväg och båt),

2) reseersättning, traktamenten, kommenderingstillägg,

3) inkvartering och förläggning,

4) lega för hästar och anspannsfordon,

5) inlejda motorfordon,

6) markskador o. d.,

7) diverse.

Luft försvarsövningar.

Titel 414.

1) transporter (järnväg och båt),

2) reseersättning, traktamenten, kommenderingstillägg,

3) inkvartering och förläggning,

4) lega för hästar och anspannsfordon,

5) motorfordon,

6) markskador o. d.,

7) diverse.

— 43 —

Driv- och smörjmedel.

Titel 4 15.

1) för motorfordon erforderliga motorbränslen,

2) för motorfordon erforderliga smörjoljor,

3) diverse.

övriga övningar.
Titel 417 A.

1) reseersättning, traktamenten,

kommenderingstillägg,

2) övningar,

3) hästtransporter (även till och

från studentkompanier o. d.),

4) diverse.

vid studentkompanier, utbildningsavdelningar
för officers- och reservofficersaspiranter,
skidlöparbataljon,
kommissarie- och krigskassörsskolor
m. fl. utbildningskurser

o. d.

Titel 4 17 B.

1)

2)

3)

reseersättningar och traktamenten till vissa officerare och underofficerare,
kommenderade till deltagande i trupptjänst,
vissa läkares, veterinärers och sjuksköterskors resor till och från tjänst -

göring,

indelt manskaps ersättning

för inställelse till eller avgång från tjänstgö -

ring,

4) hästtransporter,

5) diverse.

Fält- och fälttjänstövningar.

Titel 429.

1) transporter (järnväg och båt),

2) reseersättning, traktamenten, kommenderingstillägg,

3) inkvartering och förläggning,

4) lega för hästar och anspannsfordon,

5) motorfordon,

6) markskador o. d.,

7) diverse.

Samvetsömma värnpliktiga.

Underhållskostnader för vissa samvetsömma värnpliktiga.
Titel 4 5 0.

1) penningbidrag,

2) familjeunderstöd,

3) värnpliktigas färder,

4) mathållning,

5) ersättning för egna beklädnadspersedlar,

6) kasernutredning,

7) förplägnadsutredning,

8) bränsle, lyse, vatten och renhållning,

9) tvätt,

10) sjukvård,

11) förläggning,

12) avlöning m. m. till förvaltnings- och kokspersonal,

13) underhåll av byggnader,

14) diverse.

— 44

Allmänna lägerkassorna.

Egna medel.

v Titel 4 8 3.

1) stallspillning,

2) latrinspillning,

3) diverse,

4) överföring till »besparingsmedel»,

5) överföring till titel 485.

Besparingsmedel.

Titel 4 8 4.

1) idrott,

2) förskönande av kasernområde o. d.,

3) nöjes-, bildnings- och trevnadsanordningar,

4) tandvård,

5) diverse.

Arméns musikfond.

Titel 493.

1) musik- och signalinstrument, nyanskaffning,

2) musik- och signalinstrument, underhåll,

3) noter, notställ, notpapper och instrumentering m. m

4) diverse.

I sagda cirkulär har departementet vidare föreskrivit, att vederbörande
redogörare skall i överensstämmelse med ovannämnda statistiska indelning
förse såväl uppbörds- som utgiftsverifikationer med påteckning om anslagstitel
och statistiknummer. Med ledning av sålunda åsätta beteckningar verkställer
tekniska revisionen, sedan räkenskaperna inkommit till arméförvaltningen,
de statistiska sammanställningarna.

Å intendenturdepartementets tekniska revision tjänstgöra en regementsofficer
såsom chef, en pensionerad officer, två departementsskrivare samt
tre pensionerade underofficerare.

Revisorerna hava tagit del av det tryckta utdraget av intendenturdepartementets
statistik för budgetåret 1936/37. Enligt vad detta utdrag utvisar, omfattar
den tryckta statistiken icke en fullständig ekonomisk översikt över intendenturförvaltningens
medelsförvaltning utan utgör en bearbetning av till
intendenturdepartementets förvaltningsområde hörande delar av riksstatsanslag,
vilka ställts till truppförbandens med flera myndigheters disposition.
De till intendenturdepartementets eget och till arméns centrala beklädnadsverkstads
och intendenturförrådens förfogande ställda anslagsmedlen innefattas
icke i förevarande statistik. Statistiken består delvis endast av anslagsavräkningar
innefattnde en efter myndigheter indelad sammanställning av
inkomster och utgifter m. m., vartill primäruppgifterna erhållas direkt ur
lokalmyndigheternas årsräkenskaper. Vidare består statistiken däri, att utgifterna
under en anslagstitel uppdelas i olika kategorier, samt att medelkostnaden
per tjänstgöringsdag på grundval därav i vissa fall uträknas. Då
primärmaterialet till denna form av statistik icke kan erhållas ur lokalmyn -

45 —

digheternas medelsredovisningar, enär samtliga utgifter under en anslagstitel
äro sammanförda i en kolumn, sammanställes statistiken med ledning av den
statistikbeteckning, vilken det åligger vederbörande redogörare att i förekommande
fall åsätta verifikationerna. Den tryckta statistiken innehåller därutöver
sammanställningar av från truppförbandens materiel- och persedelredovisningar
hämtade upgifter rörande nyanskaffning, försäljning, kassering
m. m. av munderingspersedlar samt förbrukning av vissa bränsle- och
belysningsämnen samt vatten. I statistiken redovisas dessutom allmänna
lägerkassorna samt musikmaterielanslaget.

Den tekniska revisionens verksamhet i övrigt enligt ovannämnda föreskrifter
i den för arméförvaltningen gällande instruktionen fullgöres genom
granskning av vederbörliga medelsredovisningar och verifikationer. Därvid
uppmärksammade felaktigheter, som, såvitt revisionens handlingar för
budgetåret 1937/38 utvisar, till stor del bestå i felaktiga titelbelastningar,
bristande överensstämmelse mellan debiterat försäljningspris och fastställd
prislista vid försäljningar m. m. dylikt, delgivas vederbörande redogörare.

Därest denne icke ställer sig de gjorda erinringarna till efterrättelse, kan
ärendet överlämnas till civila departementet för handläggning i den för anmärkningsmål
stadgade ordningen.

Av den lämnade redogörelsen framgår att den inom tekniska revisionen Revisorernas
förda statistiken är synnerligen omfattande. En anslagsförvaltande myn- u a an e''
dighet måste givetvis för kontrollens skull låta upprätta sammanfattande
anslagsavräkningar liksom det även måste vara nödvändigt att för uträknande
av exempelvis medelportionspris och kostnader för tjänstgöringsdag
uppgöra anslagsavräkning efter speciella principer. Revisorerna vilja emellertid
ifrågasätta, huruvida den praktiska nyttan av en uppdelning av anslagstitlarna
i den omfattning, som nu äger rum, uppväger det därav förorsakade
arbetet. Revisorerna hava sålunda särskilt fäst sig vid uppdelningen
av expensanslaget i ända till tolv statistikrubriker. Som en jämförelse ma
nämnas, att i kungörelsen den 15 juni 1935 med vissa föreskrifter angående
bokföring och redovisning av utgifter från omkostnadsanslag för statliga
verk och myndigheter m. m. föreskrivits, att utgifter från omkostnadsanslag
under andra samt femte till och med tionde huvudtitlarna skola redovisas
under allenast fem underrubriker. Ett särskiljande av utgifterna för skrivpapper
och kuvert, stenciler, carbonpapper och övriga skrivmaterialier och
desammas införande i fyra särskilda statistikgrupper under ovanstående
rubriker, såsom fallet är beträffande arméns expensanslag, torde icke kunna
anses tjäna något praktiskt ändamål.

Såsom ovan nämnts utgör ifrågavarande statistik till stor del en i efterhand
verkställd uppdelning av utgifterna under de ursprungliga räkenskapstitlarna.
Därest i erforderlig omfattning utgifter och inkomster direkt redovisas
i räkenskapen å även i statistiskt hänseende oundgängligen nödvändiga
undertitlar under de egentliga räkenskapstitlarna och fördelningen
å olika utgiftsslag sålunda direkt framgår av bokföringen, torde enligt revi -

- 46 —

sorernas uppfattning en väsentlig minskning kunna ernås i den tekniska
revisionens arbetsuppgifter i vad rör hopsamlandet av primäruppgifter för
vidare bearbetning och denna revision sålunda erhålla möjlighet att i högre
grad än vad nu är fallet ägna sig åt övriga densamma åliggande arbetsuppgifter.

I fråga örn det värde, den tryckta statistiken kan hava för de myndigheter,
som erhålla densamma, vilja revisorerna framhålla, att, för att en jämförelse
skall kunna göras mellan olika års siffror och för att de olika sifferuppgifterna
skola kunna bedömas på riktigt sätt, hänsyn måste tagas till
ett flertal omständigheter såsom förändrad organisation, övningarnas växlande
omfattning, förläggning av skolor samt växlande priser m. m., vilka
omständigheter ej framgå av den tryckta statistiken. Under sådana förhållanden
synes det, som örn egentligen endast intendenturdepartementet och
tekniska revisionen, vilka hava kännedom om dessa omständigheter, kunna
utnyttja statistiken såsom ett medel att kontrollera truppförbandens hushållning
och såsom ett underlag för framtida beräkningar, varemot den praktiska
nyttan för de underordnade myndigheterna synes vara skäligen ringa.

I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna framhålla angelägenheten
av att arbetet på ifrågavarande statistiska område planlägges och
utföres på sådant sätt och i sådan omfattning, att detsamma icke kommer
att för statsverket medföra i förhållande till dess värde onödiga kostnader.

§ 5.

Vissa örn- Revisorerna hava avlagt besök vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i
företag^ Eskilstuna och därvid uppmärksammat, att ombyggnadsarbeten i större omCari
Gustafs fattning företagits, dels inom den s. k. gamla fabriksbyggnaden, dels av en
Sta<faktoriärS fabriksbyggnad, vilken är belägen å ett markområde, för vars förvärvande
1937 års riksdag anvisat medel.

Vid gevärsfaktoriet tillverkas vapen för försvarsväsendets räkning, varjämte
detsamma tjänstgör såsom utbildningsanstalt för tygofficerare, vapenhantverkarebeställningsmän
och pjäsmekaniker vid såväl armén som flygvapnet.
Kostnaden för driften vid faktoriet bestrides huvudsakligen från
fjärde huvudtitelns under arméförvaltningens tygdepartements förvaltning
stående anslag till »vapen och ammunition m. m.», »engångskostnader för
anskaffning av artillerimateriel» samt »viss materialanskaffning». Kostnaden
för gevärsfaktoriets byggnader skall, för så vitt icke särskilda anslag
av riksdagen anvisats, bestridas av det under arméförvaltningens fortifikationsstyrelses
förvaltning stående riksstatsanslaget till »byggnader, övningsfält
och skjutbanor».

I skrivelse den 28 maj 1936 till arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement,
numera tygdepartement- respektive fortifikationsstyrelse,
framhöll styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, att utökning
av faktoriets fabriksbyggnader vore erforderlig och anförde därvid, i
huvudsak, följande.

47 —

Vid förestående övergång från tillverkning av gevärs- och karbindelar till
framställnande av lavetter, lv-stativ och riktinstrument för kulspruta m/36
måste omgruppering av maskinparken äga rum, vissa nya maskiner anskaffas
och ett betydande antal äldre maskiner utflyttas. Enär de senare icke
kunde försäljas utan måste finnas disponibla för eventuellt framtida behov,
erfordrades förrådslokal för desamma. Därest skyddsrum skulle anordnas
i direkt anslutning till verkstadslokalerna, måste på grund av grundförhållandena,
vilka icke medgåve inredande av källarlokaler i tillräcklig omfattning,
vissa arbetslokaler i bottenvåningarna tagas i anspråk. Tillgång till
andra arbetslokaler måste fördenskull säkerställas. Den forcering av tillverkningen
av automatvapen, vilken planerats, fordrade en avsevärd utökning
av de lokaler, där materielen skulle sammansättas. Det största antalet kulsprutor,
som tidigare framställts under loppet av ett år, hade varit 82, under
det att årsproduktionen nu beräknades till 300 stycken för vart och ett
av de närmaste tre budgetåren. Denna avsevärda kvantitetsökning medförde
en motsvarande ökad anhopning av materiel i sammansättningsavdelningarna.
Därtill komme, att de nya modellerna, särskilt lv-stativen, vore
mera skrymmande än de äldre. Till gevärsfaktoriets pipborrverk, gränsade
en Eskilstuna stad tillhörande fabriksfastighet, benämnd Norra Vattenverket
nr 1 och 2. Genom sitt läge vore denna fabriksbyggnad väl ägnad
att införlivas med gevärsfaktoriets fastigheter. Då faktoriets behov av ökat
utrymme genom en sådan åtgärd skulle lösas snabbast och mest ekonomiskt
hemställde styresmannen, att underhandlingar måtte inledas med Eskilstuna
stad örn förvärvande av ifrågavarande fastighet.

Sedan i anledning härav förda underhandlingar siutförts, träffades mellan
arméförvaltningen och Eskilstuna stad två preliminära avtal. Enligt det
ena skulle staden till statsverket försälja förenämnda fabriksfastighet, å vilken
funnes uppförda en fabriksbyggnad, sliphus, turbin- och motorhus samt
plank- och materialbod med ett uppskattat värde av 54,200 kronor, för 66,000
kronor med tillträde den 1 juli 1937. Enligt det andra avtalet skulle statsverket
till Eskilstuna stad försälja visst område av kronan tillhörig mark för
43,308 kronor.

I underdånig skrivelse den 5 november 1936 hemställde därefter tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen örn förslag till riksdagen, att riksdagen
måtte dels medgiva, att förenämnda båda preliminära avtal måtte få
av Kungl. Hajd godkännas, dels ock för bestridande av härav föranledda
kostnader anvisa högst 23,300 kronor.

Tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen hava även i annan ordning
berört ifrågavarande spörsmål. Sålunda framhöllo departementen i underdånig
skrivelse den 25 september 1936 under erinran örn det trängande behovet
av att tillgodose gevärsfaktoriets krav på ökat lokalutrymme, att
Eskilstuna stad under pågående förhandlingar rörande kronans förvärv av
förenämnda markområde föreslagit, alt kronan skulle intill dess tomterna
bleve förvärvade för dess räkning, eller, örn förvärvet ej komme till stånd,
för en tid av 10 år förhyra tomterna jämte byggnader och anläggningar

48 -

med rätt att vidtaga de nybyggnads- och förändringsarbeten, som för gevärsfaktoriets
del erfordrades. Myndigheterna erinrade vidare därom, att,
för att byggnaderna skulle bliva fullt lämpliga för det avsedda ändamålet,
vissa nybyggnads- och förändringsarbeten erfordrades samt föreslogo, att
för bestridande av kostnaderna härför, 25,000 kronor lämpligen borde tagas
i anspråk av de till tygdepartementets förfogande stående medel å anslaget
till vapen och ammunition m. m.

I statsverkspropositionen till 1937 års riksdag föreslog därefter Kungl.
Majit riksdagen att för tillgodoseende av gevärsfaktoriets ökade behov av
byggnader förvärva förenämnda fastighet och anvisa ett reservationsanslag
av 23,300 kronor, varjämte Kungl. Majit genom proposition den 4 januari
1937 hemställde örn riksdagens medgivande till försäljning till Eskilstuna
stad av visst kronan tillhörigt markområde. I samband med behandlingen
av anslaget till vapen och ammunition m. m. i förstnämnda proposition anmäldes
vidare för riksdagen den i tygdepartementets och fortifikationsstyrelsens
ovannämnda skrivelse den 25 september 1936 gjorda framställningen
rörande bestridandet av, bland annat, kostnaderna för nödiga nybyggnadsoch
förändringsarbeten a de fastigheter, som föreslagits till förvärvande för
gevärsfaktoriets räkning, och disposition av högst 25,000 kronor å anslaget
till vapen och ammunition. Föredragande departementschefen framhöll
därvid, att han förutsatte, att för berörda ändamål erforderliga medel finge
utgå av förevarande anslag, dock att någon uppräkning av anslagsbeloppet
utöver det av 1936 års riksdags särskilda utskott beräknade beloppet å
4,900,000 kronor av denna anledning icke vore erforderlig.

I skrivelse den 16 mars 1937, nr 4, anmälde riksdagen dels att riksdagen i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisat ett reservationsanslag av 4,900,000
kronor till vapen och ammunition m. m., dels att riksdagen bifallit Kungl.
Majrts förslag om inköp respektive försäljning av förenämnda fastigheter
i Eskilstuna.

1937 års riksdag har sålunda medgivit dels att ifrågavarande fastighet,
Norra Vattenverket nr 1 och 2, finge förvärvas av statsverket för gevärsfaktoriets
räkning, dels att ett belopp av högst 25,000 kronor av anslaget
till vapen och ammunition m. m. finge användas för nödiga nybyggnadsoch
förändringsarbeten å fastigheten ifråga.

Med hänsyn till den förutsatta övergången från tillverkning av gevärsoch
karbindelar till framställning av lavetter, lv-stativ och riktinstrument
för kulspruta m/36 och ökningen i årstillverkningen av kulsprutor och kulsprutegevär
framlade styresmannen för gevärsfaktoriet i en till tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen ställd skrivelse den 7 december 1936 plan
till erforderliga förändringar inom den s. k. gamla fabriksbyggnaden och
anförde därvid, bland annat, följande.

Under denna tidsperiod har gevärsfaktoriets blivande arbetsprogram antagit
fastare former och kan nu beträffande gamla fabriken definitivt förslag
till omplanering avgivas i nedan nämnd utsträckning.

1. Samtliga maskiner, som icke kunna användas för annat än tillverkning
av mekanismer till gevär och karbin (specialmaskiner) utflyttas i förråd.

— 49 —

2. Allmänna maskiner utom svarvar återuppställas efter genomförda
byggnadsarbeten i våningen en trappa upp.

3. I nämnda våning ordnas ett verktygsförråd (i samma lokal som nuvarande
handförråd) och därintill (närmaste rum i södra flygeln) en lokal
för detaljbesiktning.

4. översta våningen och den del av våningen två trappor upp, som icke
upptages av å ena sidan ritkontor, å andra sidan träbearbetningsavdelning,
disponeras som sammansättningsavdelning.

5. Å norra flygelns vind anordnas ett skjutrum stående i förbindelse med
sammansättningsavdelningen.

6. I bottenvåningen i mittbyggnaden anordnas förråd dels för verktyg
till gevär och karbin, vilka icke användas, dels för halvfabrikat och färdiga
delar (mellanlager).

7. I mittbyggnadens trapphus anordnas å nedre botten w. c., en trappa
upp tvättrum, två trappor upp w. c., och tre trappor upp tvättrum. Intill
trappuppgången i södra flygeln anordnas i bottenvåningen tvättrum och
i våningen två trappor upp likaledes tvättrum. Befintliga torrklosetter i
södra flygeln utbytas mot w. c.

8. Gamla hisschaktet i norra flygeln rives, och golven i de olika våningarna
lagas.

På grund av vad ovan anförts får jag vördsamt anhålla örn bemyndigande
att utföra nedanstående arbeten till nedanstående ungefärliga kostnader.

Golvförstärkning i maskinförråd enligt p. 1 .................. kronor 1,000

Brandisolering i maskinhall > »2 .................. » 1,000

Nytt skjutrum » » 5 » 8,000

Nytt golv i mellanlager » » 6 » 3,000

Brandisolering i mellanlager » » 6 > 1,000

W. C. anläggningar » » 7 » 10,ö00

Tvättrum » > 7 » 8,000

Förändringar i samband med borttagande
av gamla hissen » » 8 * 3,000

Summa kronor 35,000.

Utöver här föreslagna arbeten erfordras ytterligare förändringar, vilka
betingas av pågående driftsomläggning. Härav må nämnas.

Inredande av den s. k. Bromska fabriken för undervisningsändamål.

Viss omgruppering inom nya fabriken.

Iståndsättande av hejarsmedjan.

Etablerande av planeringsavdelning.

Dessutom måste jämlikt lagen om arbetarskydd inredas måltidslokal för
de arbetare, vilka icke äro bosatta i närheten av arbetsplatsen.

Vilka dispositioner, som skola träffas, äro i hög grad beroende på, om
den s. k. Bromska fabriken får inköpas eller icke, och kan, innan beslut
därom fattats, slutgiltig plan för senast omnämnda arbeten icke framläggas.

Ifrågavarande skrivelse handlades av tygdepartementet och kommunicerades
fortifikationsstyrelsen, vilken i ett den 5 januari 1937 avgivet yttrande
anförde följande.

Återställes vänl. till A. D. under meddelande att F. D. saknar medel för
ändamålet.

Emot förslaget synas icke andra skäl till erinringar, än att som brandskyddande
inklädning av balkar helst bör användas armerad betong (monier 4—3S9/54.

Rev. berättelse äng. statsverket dr 1938. I.

— 50

konstruktion) eller möjligen rabitz (punkt 2 och 6) samt att detaljerat förslag
till förstärkning m. m. av bjälklaget under det nya skjutrummet bör
före arbetets utförande underställas kasernbyråns granskning.

Beträffande föreslagna sanitära anordningar finnas ur teknisk synpunkt
intet att erinra.

Ärendet avgjordes av tygdepartementet den 15 januari 1937 och beslöts
därvid, att detsamma icke skulle föranleda någon åtgärd.

Enligt anteckning å handlingarna har fortifikationsstyrelsens ovannämnda
beslut meddelats styresmannen för gevärsfaktoriet genom handbrev.

Emellertid hade vid denna tid anspråken på tillverkningskapaciteten vid
gevärsfaktoriet ytterligare ökats. Sålunda hade styresmannen erhållit nya
direktiv, enligt vilka — förutom färdigställande av igång varande leveranser
— tillverkning skulle ske före den 1 april 1938 av ett betydligt större
antal luftvärnskulsprutor och kulsprutegevär än ursprungligen förutsatts.
För att kunna effektuera denna omfattande beställning ansåg styresmannen
nödvändigt att, ehuru medel i tillräcklig omfattning icke erhållits, igångsätta
omändringen av lokalförhållandena inom den s. k. gamla fabriksbyggnaden.
Styresmannen fann därvid, att samtliga lokaler inom fabriken,
som dittills disponerats för undervisningsändamål, måste helt tagas i anspråk
för fabrikationen. Undervisningslokaler avsåg styresmannen skola
inredas i den fabriksbyggnad, som fanns uppförd å den till inköp föreslagna
fastigheten, Norra Vattenverket nr 1 och 2. Inom fabriksbyggnaden
verkställdes därefter de omändringsarbeten, för vilkas utförande styresmannen
i ovannämnda skrivelse den 7 december 1936 begärt medelsanvisning.
Med hänsyn till kravet på ökad produktion fann sig styresmannen
emellertid nödsakad att därutöver vidtaga följande åtgärder, nämligen I

1. Omläggning och förstärkning av golv i nya sammansätt -

ningsavdelningens översta våning.................... kronor 13,000

2. Vinterboning av halva hejarsmedjan.................. » 7,500

3. Komplettering av branddörrar........................ » 2,000

4. Flyttning av generator och drivaxel till turbin från upp packningsrummet

................................ » 3,000

5. Förändringar i svetsningslokalen...................... » 4,500

6. Ombyggnad av förutvarande undervisningslokaler i kon torsbyggnadens

bottenvåning för beredande av plats för
planerings- och arbetsstudieavdelningar.............. » 7,000

Summa kronor 37,000.

I samband med angivna förändringsarbeten hava för handräckningsarbeten,
avseende flyttning av maskiner från avdelning till avdelning allt efter
reparationernas gång och liknande arbeten, utgivits ett belopp av 15,000
kronor. Totalkostnaden för ifrågavarande ändringsarbeten uppgår sålunda
till omkring 87,000 kronor.

Sedan därefter fastigheten Norra Vattenverket nr 1 och 2 från och med
den 1 juli 1937 övergått i statsverkets ägo och för nödiga nybyggnads- och

— 51 —

förändringsarbeten å anslaget till vapen och ammunition m. m. för budgetåret
1937/38 ställts till förfogande ett belopp av högst 25,000 kronor, gjorde
styresmannen i skrivelse till arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse
den 9 september 1937 framställning om åtgärder i byggnadsfrågan
och anförde därvid följande.

Härmed får jag vördsamt för godkännande insända bifogade ritningar
utvisande det utseende fastigheten i kvarteret Norra Vattenverket nr 1 (f. d.
Broms’ fabrik) skulle erhålla efter vidtagna förändringar.

Huset är avsett att inrymma lokaler för undervisning av till kurser beordrad
militär personal såsom blivande vapenofficerare, vapenhantverkareheställningsmän,
pjäsmekaniker och vapensmeder.

Enligt under hand från Fortifikationsstyrelsen erhållet meddelande kan
därifrån ej högre anslag än 15,000 kr. påräknas för byggnadens iordningställande.
Enligt av AFTD i skrivelse den 27 juli 1937, dnr UB/143^ godkänd
beräkning av GF medelsbehov för budgetåret 1937—1938 får å kol.
552 disponeras 25,000 kr. för samma ändamål. Till förfogande stå sålunda
sammanlagt 40,000 kr.

Jämlikt bifogade anbudshandlingar (anbudsförfrågan med tillhörande ritningar,
inkomna anbud, protokoll fört vid anbudsöppnande och förteckning
över anbud) åtgå för värme-, ventilations- och sanitetsanlåggning enligt
lägsta anbudet 21,565 kr. För själva byggnaderna skulle sålunda endast
återstå c:a 18,400 kr.

För utförande av byggnadsarbetena hava anbud infordrats från tre firmor
i Eskilstuna. Av dessa har anbud uteblivit från en firma och avböjts av
en Den tredje, Byggnadsfirman Hansson & Svensson, har erbjudit sig utföra
arbetet på löpande räkning med tillägg för arbetsledning av 15 % på
avlöningar och 10 °/o på materialier, en i denna stad för ombyggnads- och
ändringsarbeten ofta tillämpad princip.

Orsaken till det ringa intresset för detta slag av arbeten torde få tillskrivas
den livliga byggnadsverksamheten i staden samt svårigheten att ange ett
fast pris på ändringsarbeten i en gammal byggnad. Det senare har ju
även förorsakat den form, i vilken det enda erhållna anbudet avgivits.

De ombyggnadsarbeten, som oundgängligen måste utföras, för att fastigheten
skall Wiva användbar för avsett ändamål, angivas nedan jämte för

desamma beräknade ungefärliga kostnader.

1. Höjning och komplettering av yttertak, påmurning av

väggar .......................................... kronor 4,400

2. Uppförande av innerväggar jämte trappor........ » 3,100

3. Inläggning av golv i alla våningar (justering av bjälklag,

inläggning av trossbottnar, plank och slitgolv) ........ » 14,200

4. Insättning av nya kopplade fönster.................... » 2,000

5. Påsättning av spräckpanel å innertak samt putsning av

tak och väggar invändigt................... »__________4,700

Summa kronor 28,400.

För byggnadsarbetenas utförande erfordras sålunda ytterligare c:a 10,000
kr. Därest anslag icke på annat sätt kan erhållas får jag vördsamt föreslå,
att vid GF förefintligt diverse skrot, värderat till c:a 10,000 kr., försäljes,
och att inkomsten härav, som icke är upptagen i beräkningen av GF:s medelsbehov
för budgetåret 1937—1938, får disponeras för nämnda ändamål.
I anslutning till vad ovan anförts får jag vördsamt anhålla,
att byggnadsritningarna å fastigheten i kvarteret Norra Vattenverket nr 1
godkännas,

52 —

att anbudet å värme-, ventilations- och sanitetsanläggning från A.-B.
Carlsson & Myrberg å 21,565 kr. antages,

att ombyggnadsarbetena få utföras av Byggnadsfirman Hansson & Svensson
på löpande räkning lill självkostnadspris med tillägg för arbetsledning
av 15 % å avlöningar och 10 % å materialier samt

att för sistnämnda ombyggnadsarbeten ett anslag av sammanlagt 28,400
kr. ställes till disposition.

Ärendet föredrogs å fortifikationsstyrelsen den 9 oktober 1937. Ä akten
finnes tecknat följande beslut.

Återställes vänl. till T. D. jämte P. M. av ark. & värmeing. F. S. saknar
medel för arbetena, gäller även de 15,000.

Enligt tygdepartementets beslut den 18 oktober samma år bemyndigades
styresmannen antaga Carlsson & Myrbergs anbud å värme-, ventilations- och
sanitetsanläggning, därvid kostnaderna, 21,565 kronor, skulle bestridas av
det å titel 552 anvisade beloppet å 25,000 kronor. Ärendet skulle därjämte
återställas till styresmannen för gevärsfaktoriet jämte av fortifikationsstyrelsens
arkitekter vid värmebyrån avgivna yttranden.

Ombyggnadsarbetet igångsattes därefter men i större omfattning än vad
i sistnämnda skrivelse förutsatts. Enligt vad styresmannen uppgivit ansåg
han nämligen, då det var nödvändigt att iordningställa byggnaden för undervisningsändamål,
lämpligast ur såväl utbildnings- som ekonomiska synpunkter
att på en gång försätta hela byggnaden i ändamålsenligt skick.
Utöver de åtgärder, vartill anslag begärts av myndigheterna, och som voro
nödvändiga för att byggnaden skulle kunna ökas till tre våningars höjd och
förses med väggar, golv, tak och trappor, utfördes följande arbeten, nämligen
vattrivning och komplettering av puts utvändigt, utvändig och invändig
målning, plattgolv i toalettrum och trappan, ledstänger och fönsterbänkar,
komplettering av alla gamla fönster med nya bågar invändigt samt
utvändiga plåtarbeten. Därjämte byggdes portal och cykclstall, varjämte
gårdsplanering ägde rum. Arbetena utfördes av en byggnadsfirma i Eskilstuna
på räkning och kostnaderna för desamma jämte inredningsarbeten
och inventarier hava uppgått till omkring 112,000 kronor.

Enligt vad räkenskaperna utvisa hava kostnaderna för angivna omändringsarbeten
uppgått till 198,870 kronor 57 öre och bokförts direkt

å anslaget till vapen och ammunition m. m......... kronor 26,048: 41

å anslaget till engångskostnader för anskaffning av

artillerimateriel .............................. » 27,184:21

samt såsom omkostnader .......................... » 145,637:95

Summa kronor 198,870: 57.

lill gevärsfaktoriets förfogande hava stått följande belopp nämligen
å anslaget till vapen och ammunition m. m. enligt 1937

års riksdags beslut .......................... kronor 25,000: —

å anslaget till engångskostnader för anskaffning av artillerimateriel
enligt gevärsfaktoriets av tygdepartementet
fastställda stat ...................... » 25,000: —

Summa kronor 50,000:—.

— 53 —

I fråga om bokföringen vid arméförvaltningens tygdepartement underställda
fabriker hava bestämmelser meddelats i arméförvaltningens tignell
civila departements cirkulärskrivelse den 5 juni 1934 till samtliga tygmästare
och styresmän. Rörande verkstadsbokföringen gälla därutöver särskilda
föreskrifter. Kostnaderna för ett arbete indelas i materialkostnad,
arbetskostnad och allmänna omkostnader. Materialkostnad utgör den totala
anskaffningskostnaden för material innefattande anskaffningspris jämte
förekommande tull-, frakt-, emballage-, transport m. fl kostnader. Denna
kostnad kan för varje arbete exakt fastställas nied ledning av verkstadsbokföringen.
Arbetskostnaden utgöres av utbetalta löner för produktivt
arbete. Även denna kostnad framgår av verkstadsbokföringen. Allmänna
omkostnader slutligen innefatta indirekta tillverkningskostnader i verkstäderna
jämte vissa administrationskostnader såsom löner till icke-ordinarie
kontorspersonal och förmän, vilka icke deltaga i produktivt arbete, material
för driftens igånghållande, underhåll av maskiner och övriga inventarier,
kontorsutensilier och kontorsexpenser, städning, kraft, belysning,
värme och vatten, sjukavlöning, sjukvård och medicin, barntillägg, vissa
transporter samt skatter. De allmänna omkostnaderna fördelas å, bland
annat, de produktiva arbetsnumren medelst ett visst pålägg, som utgår i
procent av arbetskostnaden.

Enligt förenämnda föreskrifter är bokföringen av sagda kostnader anordnad
på följande sätt. Kostnader för material, anskaffat för ett visst arbete,
avföras direkt på den titel, varå kostnaderna för arbetet i dess helhet
skola redovisas. Kostnader för sådan material däremot, som inlägges i förråd
för att senare tagas i anspråk, bokföras vid anskaffningen å en särskilt
för ändamålet i räkenskaperna inlagd s. k. B-kolumn, som är uppdelad
i en material- och en omkostnadskolumn. Gevärsfaktoriet disponerar
dylika kolumner under anslagen till vapen och ammunition m. m. (552)
samt engångskostnader för anskaffning av artillerimateriel (603). I vad
rör materialkolumnen äro dessa B-kolumner att anse såsom vanliga förrådskonton,
varå till skillnad från övriga räkenskapstitlar behållning redovisas,
vilken emellertid upptages »under strecket», enär densamma icke får
ingå i arméförvaltningens rent kamerala centrala bokföring. Allteftersom
å B-kolumnen bokförd material tages i anspråk, krediteras B-kolumnen
för materialens värde. Detta debiteras de titlar, som skola bära kostnaderna
för de arbeten, för vilka materialen tagits i anspråk. Denna fördelning
bokföres månadsvis i månadsräkenskapen och sker på grundval av
verkstadsbokföringen. Saibot å materialkolumnen vid månadsskiftet motsvarar
sålunda värdet av material i förråd. Arbetskostnaderna bokföras
direkt å vederbörliga anslagstitlar. De allmänna omkostnaderna slutligen
bokföras på liknande sätt som material i förråd sålunda att allt eftersom
utgifter av ifrågavarande slag uppkomma desamma debiteras B-kolumntns
omkostnadskolumn. Fördelningen av de allmänna omkostnaderna å de
olika arbetena sker såsom för material månadsvis i en enda transaktion,
varvid det belopp som skall fördelas — beräknat till viss procent å arbets -

— 54 —

Revisorerna.-:

■*tta!ande.

kostnaden — krediteras omkostnadskolumnen samt debiteras respektive anslagstitlar.
Omkostnadsprocenten skall sålunda justeras så, att omkostnadskolumnen
i längden icke utvisar behållning eller skuld.

I den mån ifrågavarande ombyggnadskostnader avförts å omkostnadskolumnen
har det sålunda varit nödvändigt att ersätta desamma genom
lämplig höjning av det allmänna omkostnadspålägget. Omkostnadsprocenten
har sålunda för budgetåret 1937/38 höjts till 154 procent från att för
budgetåret 1936/37 hava utgjort 144 procent. Härigenom hava sagda kostnader
kommit att i sista hand belasta de vid gevärsfaktoriet utförda produktiva
arbetena och med motsvarande belopp höja dessas självkostnad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ehuru enligt 1937 års riksdags
beslut allenast högst 25,000 kronor ställts till förfogande för nödiga nybyggnads-
och förändringsarbeten å den fastighet, som enligt samma riksdags
beslut förvärvats för gevärsfaktoriets räkning, sammanlagt''omkring 112,000
kronor tagits i anspråk för ombyggnad i betydligt större omfattning, än som
från början varit avsett. Vidare hava väsentliga omändringsarbeten i den
s. k. gamla fabriksbyggnaden företagits, vilka dragit en kostnad av omkring
87,000 kronor, utan att medel därtill utöver 25,000 kronor funnits anvisade.
Det för dessa byggnadsföretag erforderliga medelsbehovet — utöver vad som
sålunda anvisats — har täckts dels genom direkt ianspråkstagande av anslagen
utöver anvisade belopp dels i vad avser ett belopp av 145,637 kronor 95 öre
genom förhöjning av den omkostnadsprocent, som pålägges tillverkningen
vid faktoriet. Dessa byggnadskostnader hava härigenom kommit att belasta
de anslag, av vilka ersättning utgår för den från gevärsfaktoriet levererade
materielen. Med hänsyn därtill att medel för byggnadsändamål skola anvisas
av riksdagen å särskilt riksstatsanslag, hava revisorerna funnit det förfarande,
som i förevarande fall använts, synnerligen anmärkningsvärt.

Omständigheterna i samband med dessa byggnadsföretags ordnande finna
revisorerna ganska märkliga.

Vad först beträffar ombyggnaderna i gamla fabriksbyggnaden vill det synas,
som om vissa lokalförändringar varit erforderliga med hänsyn till dels övergången
från tillverkning av gevärs- och karbindelar till framställande av kulsprutemateriel,
dels väsentlig ökning i årstillverkningen av kulsprutor och
kulsprutegevär. Sedan styresmannen i anledning härav framlagt förslag till
ombyggnad i viss utsträckning, hava arméförvaltningens tygdepartement och
fortifikationsstyrelse likväl icke vidtagit åtgärder för anskaffande av medel
härför utan endast konstaterat, att medel saknats och att framställningen
ifråga icke skulle föranleda någon åtgärd. Fortifikationsstyrelsens yttrande
i ärendet rörande de föreslagna åtgärdernas tekniska lämplighet har dock
under hand tillställts styresmannen, en omständighet, som torde utvisa, att
förenämnda myndigheter icke varit främmande för tanken, att det ifrågasatta
ombyggnadsföretaget ändock borde komma till utförande. Revisorerna finna
angivna förhållande så mycket mer anmärkningsvärt, som tygdepartementet,
såsom ovan nämnts, vid den tidpunkt, då ärendet avgjordes, framställt

55 —

ännu större anspråk på gevärsfaktoriets tillverkningskapacitet, utan att
ens av denna anledning vidtaga åtgärder för tillgodoseende av gevärsfaktoriets
medelsbehov för erforderliga lokalförändringar. Så vitt revisorerna
kunnat finna, har styresmannen härigenom försatts i ett sådant tvångsläge,
att han, för att kunna fullgöra honom åliggande arbetsuppgifter, sett
sig nödsakad att på eget ansvar vidtaga de åtgärder, han funnit av förhållandena
påkallade.

Vad därefter beträffar ombyggnaden av fabriksbyggnaden å fastigheten,
Norra Vattenverket nr 1 och 2, hava tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen
i anledning av styresmannens vid gevärsfaktoriet förenämnda framställning
örn dels godkännande av vissa byggnadsritningar, dels antagande av
anbud å värme-, ventilations- och sanitetsanläggning till ett belopp av 21,565
kronor, dels medgivande att ombyggnadsarbetena finge utföras av en byggnadsfirma
på löpande räkning, dels ock att ett anslag av sammanlagt 28,400
kronor för sistnämnda ombyggnadsarbeten skulle ställas till disposition, endast
beviljat medel för värme-, ventilations- och sanitetsanläggningen, medan däremot
åtgärder icke vidtagits för anskaffande av medel för själva ombyggnaden.
Av detta förhållande synes framgå, att styresmannen realiter även
i detta fall erhållit ifrågavarande myndigheters medgivande till ombyggnaden,
ehuru ansvaret därför formellt sett lagts på denne befattningshavare. Utan
att närmare vilja ingå på frågan huruvida en ombyggnad i den utsträckning
som ägt runi verkligen varit av behovet påkallad, vilja revisorerna endast
framhålla, att styresmannen icke fullföljt den plan till ombyggnad, han framlagt
i förenämnda skrivelse den 9 september 1937, utan givit ombyggnadsföretaget
betydligt större omfattning. Revisorerna hava jämväl fäst sig vid,
att styresmannen, då entreprenadanbud å byggnadsföretaget icke kunnat
erhållas från byggnadsfirma i Eskilstuna, icke infordrat nya anbud från
firmor å annan ort, utan låtit arbetet utföras på räkning.

Att, på sätt som skett, med frångående av riksdagens beslut i ärendet använda
medel, som äro beviljade för helt andra ändamål, till utförande av
byggnadsföretag, hava revisorerna funnit så anmärkningsvärt, att revisorerna
härigenom velat bringa angivna förhållanden till riksdagens kännedom.

§ 6.

Vid garnisonssjukhusen i Stockholm, Boden, Linköping, Skövde och Karlsborg
samt militärsjukhusen i Eksjö och Sollefteå emottagas enligt med Stockholms
stad och vissa landsting samt beträffande garnisonssjukhuset i Boden
även med pensionsstyrelsen träffade överenskommelser civila patienter för
vård å nämnda sjukvårdsinrättningar. Vidare finnes överenskommelse träffad
därom, alt Västerbottens läns landsting skall äga disponera Västerbottens
regementes Röda sjukbarack såsom tillfällig sjukvårdslokal.

Garnisonssjukhuset i Stockholm.

I en till Kungl. Majit ställd skrivelse av den 3 mars 1924 meddelade arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, att under senare tiden ett antal platser å

Vård av
civila patienter
å vissa
garnisonssjukhns.

garnisonssjukhuset i Stockholm, särskilt å dess medicinska avdelning, icke
''ålit belagda, och att det med sannolikhet kunde förväntas, att åtminstone
under vissa tider av året icke alla å nämnda sjukhus förefintliga platser
komme att tagas i bruk för garnisonens behov. Med hänsyn härtill och då
utrymmet a de under Stockholms stad lydande sjukhus icke motsvarade det
verkliga behovet anhöllo arméförvaltningens intendents- och civila departement
samt sjukvårdsstyrelse örn Kungl. Maj:ts bemyndigande att träffa avtal
med Stockholms stad om upplåtande under vissa angivna villkor av garnisonssjukhuset
för vård av civila personer med hemortsrätt i Stockholm.

Med anledning av denna framställning bemyndigade Kungl. Majit genom
brev den 14 mars 1924 arméförvaltningens intendents- och civila departement
samt sjukvårdsstyrelse att'' — utan hinder av bestämmelserna i reglementet
för garnisonssjukhuset i Stockholm den 13 december 1918 — med Stockholms
stad träffa avtal därom, att manliga i försvarets tjänst icke anställda personer
med hemortsrätt i Stockholm finge i mån av utrymme och efter ehefläkarens
beprövande intagas å garnisonssjukhuset i Stockholm, under villkor, att staden
förbunde sig att dels ersätta Kronan de på vården och underhållet av sålunda
å sjukhuset intagna civila patienter belöpande utgifter dels ock erlägga det
belopp, som kunde erfordras för att bereda skälig gottgörelse till den sjukhusets
personal, som genom den medgivna upplåtelsen kunde anses erhålla
ökat arbete av den art, att särskild ersättning härför horde utgå, och skulle
arméförvaltningens vederbörande departement samt sjukvårdsstyrelsen äga
utfärda de närmare föreskrifter, som för reglerandet av garnisonssjukhusets
ifrågavarande verksamhet kunde befinnas lämpliga eller erforderliga.

Sedan arméförvaltningens fortifikations-, intendents- och civila departement
samt sjukvårdsstyrelse i skrivelse den 1 maj 1933 gjort framställning
därom, har Kungl. Majit vidare genom brev den 2 juni 1933 lämnat enahanda
medgivande beträffande vård å sjukhuset av civila personer med hemortsrätt
i Stockholms län.

Med stöd av dessa av Kungl. Majit lämnade bemyndiganden hava avtal
angående villkor för vård å garnisonssjukhuset i Stockholm av civila personer
träffats dels den 9 maj 1924 mellan arméförvaltningens fortifikations-,
intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse å Kungl. Majits
och Kronans vägnar, å ena, och Stockholms stad genom dess hälsovårdsnämnd,
å andra sidan, dels ock den 9 och 29 augusti 1933 mellan samma
myndigheter å Kungl. Majits och Kronans vägnar, å ena, och Stockholms läns
landsting genom dess förvaltningsutskott, å andra sidan. Dessa båda avtal,
som äro i sak likalydande, hava följande innehåll.

det medgiver emottagas å garnisonssjukhuset i
Stockholm tor vard a allman säl manliga civila patienter med hemortsrätt i
Stockholm (Stockholms län), vilka lida av sådana sjukdomar, som enligt
iasarettsstadgans bestämmelser berättiga till vård å länslasarett

2. Kronan ombesörjer vård och underhåll av de å garnisonssjukhuset intagna
civila personerna.

3. Hälsovårdsnämnden (landstinget) utgiver härför till Kronan ersättning
enligt de grunder, som föreskrivas i ovannämnda kungl, brev den 14

— 57

mars 1924 (deli 2 juni 1933), därvid utgifterna för underhåll skola utgå med
ett belopp, som motsvarar sjukhusets kostnader per underhållsdag under
näst föregående räkenskapsår. Sådan ersättning erlägges månadsvis efter
till staden (landstingets expedition) ingiven räkning. Så snart ersättningsbeloppet
för det löpande räkenskapsåret blivit beräknat och fastställt, lämnar
chefläkaren vid garnisonssjukhuset stadens (länets) vederbörande myndighet
underrättelse om detsamma.

4. Det tillkommer hälsovårdsnämnden (landstingets förvaltningsutskotts
sjukvårdsavdelning) att med chefläkaren vid garnisonssjukhuset träffa de
närmare överenskommelser, som erfordras ej mindre för att möjliggöra uppbärande
å garnisonssjukhuset för hälsovårdsnämndens^ (sjukvårdsavdelningens)
räkning av sådana sjukvårdsavgifter, som det må åligga å sjukhuset enligt
avtalet intagen patient att erlägga till staden (landstinget), än även för
patientens intagning och utskrivning m. m.

5. Den mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, och staden (landstinget),
å andra sidan, träffade överenskommelsen gäller tills vidare och upphör tre
månader efter det att densamma blivit av endera parten uppsagd.

Garnisonssjukhuset i Boden.

Sedan till Kungl. Majit inkommit framställningar, avseende utvidgning
av garnisonssjukhset i Boden, varigenom a sjukhuset skulle kunna i erforderlig
omfattning beredas lasaretts- och epidemivård åt den civila befolkningen
i Boden och trakten däromkring, föreslog Kungl. Majit i proposition
nr 154 till 1921 års riksdag, att riksdagen måtte dels medgiva, att i huvudsaklig
överensstämmelse med av föredragande departementschefen i det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet förordade grunder avtal finge träffas
med Norrbottens läns landsting angående vård av civila sjuka å garnisonssjukhuset
i Boden, dels ock för verkställande av härav påkallad om- och
tillbyggnad av nämnda garnisonssjukhus bevilja ett anslag av 1,073,000 kronor,
motsvarande hälften av de för ändamålet beräknade kostnaderna. Den
andra hälften av kostnaderna skulle bestridas av landstingets medel. Riksdagen
biföll Kungl. Maj :ts proposition samt anförde i samband därmed
(skrivelse nr 360), att riksdagen vid granskningen av Kungl. Maj :ts förslag
funnit, att det samarbete mellan militär och civil sjukvård, som avsåges att
åvägabringas vid garnisonssjukhuset i Boden, borde kunna bliva till gagn för
såväl staten som Norrbottens läns landsting.

I anslutning till detta riksdagens medgivande stadgas i § 1 i Kungl. Majits
reglemente för garnisonssjukhuset i Boden den 6 juni 1924 (SFS nr 296;
ändr. 505/1926, 40/1928, 456/1928 och 360/1931), att sjukhuset har till ändamål,
bland andra, att jämlikt särskild överenskommelse mellan Kronan och
Norrbottens läns landsting och enligt de grunder, som finnas angivna i gällande
lasarettsstadga eller epidemistadga, till vård å sjukhuset mottaga civila
personer, tillhörande Norrbottens län.

I § 2 mom. 3 av samma reglemente stadgas, att vid sjukhuset skall finnas
en direktion, bestående av kommendanten i Bodens fästning såsom ordförande
samt två av Norrbottens läns landsting för en tid av fyra kalenderår
valda ledamöter, samt att landstinget skall utse erforderligt antal supplean -

— 58 —

ter för de av landstinget valda ledamöterna. Ifrågavarande moment innehåller
också bestämmelser om direktionens uppgifter m. m.

Reglementet innehåller vidare i § 3 bestämmelser angående personalen vid
sjukhuset och dess tillsättande, och hava dessa bestämmelser, i vad gäller läkarna,
följande innehåll.

Garnisonssjukhusets läkarepersonal utgöres av de å staten för kommendantskapet
i Boden uppförda för Bodens garnison och garnisonssjukhus avsedda
läkare. På förslag av kommendanten i Bodens fästning, avgivet efter
samråd med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och efter direktionens hörande,
förordnar Kungl. Maj:t en av förenämnda läkare att vara chefläkare
vid sjukhuset. Efter direktionens hörande förordnar kommendanten i samråd
med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse övriga förut angivna läkare
att vara överläkare respektive biträdande läkare å sjukhusets särskilda avdelningar.
För erhållande av läkarbeställning, som ovan nämnts, erfordras,
föi utom för vinnande av dylik anställning enligt gällande bestämmelser föreskriven
kompetens, jämväl att hava förvärvat specialutbildning i någon eller
några av den medicinska vetenskapens olika grenar. Angående arten och
omfattningen av denna specialutbildning har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja
vid inträffande ledighet i beställning, som här avses, på därom efter direktionens
hörande, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse avgivet förslag,
för varje särskilt fall meddela bestämmelser. Sedan förslag rörande tillsättande
av här avsedd läkarbeställning i vederbörlig ordning upprättats, översändes
förslaget jämte samtliga ansökningshandlingar av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse till sjukhusets direktion, som äger att till förmån för
någon av de å förslaget uppsatta avgiva förord.

Med stöd av dessa stadganden i reglementet för garnisonssjukhuset i Boden
har överenskommelse den 28 augusti 1924 träffats mellan arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse å
Kungl. Maj :ts och Kronans vägnar, å ena, samt Norrbottens läns landsting,
a andia sidan, angående vard a garnisonssjukhuset i Boden av civila sjuka,
tillhörande Norrbottens län, och har denna överenskommelse, som alltjämt
gäller oförändrad, följande innehåll.

1. För beredande av vård åt civila sjuka från Norrbottens län upplåtas å
sjukhusets lasarettsavdelning 40 sängplatser, av vilka 10 platser äro avsedda
för förlossningsfall och övriga i görligaste mån för invärtes sjuka. Därjämte
skola åt landstinget på epidemiavdelningen upplåtas 50 platser.

» Landstinget äger rätt att belägga de för garnisonen avsedda sängplatserna
a saväl lasaretts- som epidemiavdelningen, vilka icke äro tagna i anspråk
liksom ock garnisonen äger rätt att belägga ledigvarande sängplatser, som
aro anvisade för landstingets räkning.

2. Läkarvården å garnisonssjukhuset bestrides av specialutbildade läkare,
på det sätt som är bestämt i Kungl. Maj:ts reglemente för garnisonssjukhuset
i Boden. Erfordras läkare utöver dem, som enligt nämnda reglemente
skola tjänstgöra å sjukhuset, beordras sådana jämlikt gällande bestämmelser
av generalfältläkaren eller genom försorg av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

3. Kronan ombesörjer vard och underhall av .samtliga å garnisonssjukhuset
intagna sjuka.

— 59 —

4. För vård och underhåll av civila sjuka från länet äger kronan uppbära
ersättning per underhållsdag motsvarande medelkostnaden per underhållsdag
vid sjukhuset under näst föregående budgetår beräknad efter de grunder,
som angivas i Kungl. Medicinalstyrelsens formulär för årsberättelser för
civila sjukhus, bilagan B., uppgift angående inkomster och utgifter; i denna
ersättning ingår dock icke ersättning till läkare, vilken utgår på sätt i punkt
5 nedan säges, samt ej heller ersättning för ny-, örn- och tillbyggnader samt
större reparationer, vilka, innan de komma till utförande, skola bliva föremål
för gemensamma beslut av Kronan och landstinget.

Av här ifrågavarande ersättning erlägger patienten själv, därest han icke
är medellös, ett belopp, motsvarande den vid länets sjukhus för varje tidpunkt
gällande legosängsavgiften å allmän sal respektive å enskilt eller halvenskilt
rum; återstoden erlägges av landstinget. För medellös patient uttages
legosängsavgiften av vederbörande kommun, dock att, därest hinder uppstår
för avgiftens erhållande helt eller delvis, landstinget i sista hand ansvarar
för dess erläggande till sjukhuset. ,

5. a) Till den å lasar ettsavdelning en tjänstgörande läkarepersonalen utbetalar
landstinget årlig ersättning enligt följande grunder per underhållsdag
för patienter tillhörande Norrbottens län, som varit intagna å lasarettsavdel -

n ingen:

1 krona för högst 3,000 underhållsdagar för år räknar
90 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år

3.000 men ej 4,000, „

80 öre för det antal, varmed underhallsdagarna tor ar

4.000 men ej 6,000, ... „

70 öre för det antal, varmed underhallsdagarna tor ar

6.000 men ej 8,000, „

60 öre för det antal, varmed underhallsdagarna tor ar

8.000 men ej 15,000 samt o ... .

50 öre för det antal, varmed underhallsdagarna tor ar

15,000, . „ ... .... ... ,

dock begränsas denna ersättning per ar raknat till högst

räknat överstiga
räknat överstiga
räknat överstiga
räknat överstiga
räknat överstiga
14,000 kronor.

b) Til! envar av överläkaren å epidemiavdelningen och föreståndaren för
röntgenavdelningen betalar landstinget årligen ett arvode av 50 /o av samtliga
de avlöningsförmåner, som jämlikt gällande avlönmgsreglemente tor
officerare m. fl. utgå till nämnda beställningshavare i egenskap av militarläkare
vid kommendantskapet i Boden, ävensom å dessa avlöningsförmåner
utgående dyrtidstillägg. Något ytterligare arvode till läkare skall landstingcl
Uti här ovan under a) och b) omnämnd ersättning ingar e.i sadan Bisättning,
till vilken vederbörande läkare enligt gällande lasarettsstadga ai

bC (h11 Land stinget äger rätt att utse tvenne ledamöter i direktionen för garnisonssjukhuset,
på sätt reglementet för sjukhuset bestämmer

7. Efter varje kvartals utgång överlämnas till landstingets förvaltningsutskott
räkning för under samina kvartal lämnad vard, och har landstinge

att efter granskning betala densamma. , „ ,

8 Landstinget garanteras samma rättigheter i avseende a denna överenskommelse,
som örn den vore intecknad sorn servitut i egendomen.

9 Tvister angående tolkningen av detta avtal fa icke dragas inför domstol,
utan skola avgöras av skiljemän enligt lag. , 1Q«o

10. Denna överenskommelse gäller till och med den^ 31 decembei 1933
och därefter med en ömsesidig uppsägningstid av fyra ar. Uppsages över -

— 60 —

enskonnnelsen, skall Kronan till sig lösa landstingets andel i sjukhuset efter
en lösesumma, som bestämmes av skiljemän enligt lag.

1 skrivelse till Kungl. Majit den 1 oktober 1929 hemställde Norrbottens
läns landsting, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för beredande vid garnisonssjukhuset
i Boden av ökad möjlighet för vård av personer, lidande
av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar, samt föreslog i sådant
syfte uppförande av en paviljong vid sjukhuset för emottagande av dylika
patienter. Sedan riktlinjer för paviljongens uppförande, utrustning och drift
framlagts av arméförvaltningen och pensionsstyrelsen, vilka bland andra
anbefalldes att yttra sig över framställningen, hemställde Kungl. Majit i
propositionen nr 118 till 1932 års riksdag, att riksdagen för bestridande av
kostnaderna för uppförande av en sjukvårdspaviljong för 48 patienter vid
garnisonssjukhuset i Boden samt för utrustning av paviljongen å riksstaten
för budgetaret 1932/33 bland utgifter för kapitalökning under rubrik
»Fonden för förlag till statsverket» måtte anvisa ett reservationsanslag av
570,000 kronor att täckas av lånemedel. Beloppet skulle enligt propositionen
tillhandahållas staten från pensionsförsäkringsfonden i form av amorteringslån
löpande med 4.3 procent årlig ränta, och lånemedlen skulle återbetalas,
beträffande kostnaderna för paviljongens uppförande, under en tid
av 50 år och, i fråga örn kostnaderna för densammas utrustning, under en
tid av 15 år.

Riksdagen biföll Kungl. Majits proposition (skrivelse nr 131).

1 ,anslutning *iU detta beslut av riksdagen har mellan arméförvaltningen»
fortifikations-, intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse, å
ena, saint pensionsstyrelsen, å andra sidan, den 21 september 1934 träffats
avtal om beredande å garnisonssjukhuset i Boden av vård åt personer, som
lida av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar, och har detta avtal
i huvudsak följande innehåll.

Armeförvaltningen förhinder sig att å paviljongen samtidigt till undersökning,
observation, behandling, vård och underhåll emottaga intill 48
patienter, som av pensionsstyrelsen dit hänvisas. Arméförvaltningen är skyldig
att tillhandahålla behandlingsapparater och andra anordningar som
kunna anses erforderliga för en rationell skötsel av patienterna.

Läkarvården för nämnda patienter bestrides av överläkaren å garnisonssjukhusets
medicinska avdelning samt av en biträdande läkare (bataljonsläkare).
Före tillsättandet av dessa befattningshavare skall pensionsstvrelsen
beredas tillfälle att avgiva yttrande.

Kostnaderna för avlöning åt den biträdande läkaren (bataljonsläkaren)
ävensom för särskild gottgörelse, som av Kungl. Majit må komma att medgivas
vissa befattningshavare vid garnisonssjukhuset för dem åsamkad ökad
arbetsbörda pa grund av paviljongens tillkomst, gäldas i sin helhet av pensionsstyrelsen.

Härutöver har pensionsstyrelsen att för de å paviljongen intagna, av styreisen
dit hänvisade patienter såsom dagavgift erlägga ersättning för sjukna™
(inklusive undersökning, observation och utlåtande), bad- och övrig
behandling kost, värme, belysning, betjäning, slitning av möbler, linne och
dylikt, tvätt, transport mellan garnisonssjukhuset och järnvägsstationen av
patienterna och deras effekter vid ankomst och avresa, andel i garnisons -

— 61 —

sjukhusets administrationskostnader saint för underhåll av garnisonssjukhuset
med därtill hörande område och vägar.

Ifrågavarande dagavgift, i vilken icke ingå kostnader för sjukhusbyggnadernas
uppförande och första utrustning, utgår per underhållsdag med
belopp, motsvarande medelkostnaden för underhållsdag vid garnisonssjukhuset
under näst föregående budgetår för sjukhusets samtliga patienter, läkarkostnader
häri icke inbegripna.

De angivna kostnaderna, för vilka ersättning skall av pensionsstyrelsen
erläggas, betalas kvartalsvis i efterskott enligt av garnisonssjukhusets kassaförvaltning
utställda räkningar.

Pensionsstyrelsen är berättigad att taga kännedom örn förhållandena vid
paviljongen och att, när styrelsen så finner erforderligt, genom utsett ombud
taga del av garnisonssjukhusets räkenskaper och av de detaljsiffror, som skola
läggas till grund för beräknande av de ersättningsbelopp, som skola av
pensionsstyrelsen erläggas. _

En av pensionsstyrelsen utsedd representant skall äga rätt närvara vid direktionens
för garnisonssjukhuset sammanträden, då därvid förekomma
ärenden, som angå vård av eller andra förhallanden rörande styrelsens
patienter och därvid deltaga i överläggningarna, men icke i besluten. Kallelse
angående dylikt sammanträde skall delgivas pensionsstyrelsen.

Därest vid garnisonssjukhuset inrättas en poliklinik för personer, lidande
av reumatiska sjukdomar, skall ersättning för behandling vid denna poliklinik
av patient, som dit hänvisas av pensionsstyrelsen, erläggas enligt av
medicinalstyrelsen fastställd taxa. o

Örn någon av pensionsstyrelsens patienter under vistelsen a paviljongen

__ för erhållande av särskild vård — överflyttas till annan avdelning inom

garnisonssjukhuset, erlägges samma avgift, som utgår för patientens vald
å paviljongen. Därest vården å dylik avdelning skulle komma att fortfara
längre än fjorton dagar, skall meddelande ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen.
o

Pensionsstyrelsen är berättigad överlata avtalet pa annan statlig myndig Avtalet

gäller för en tid av femtio år, räknat från och med den månad,
under vilken paviljongen tages i bruk. Pensionsstyrelsen är dock, örn statsmakterna
icke skulle bevilja densamma erforderliga medel för bedrivande av
individuell sjukvårdsverksamhet, berättigad att tidigare uppsäga avtalet.

Vid kontraktets upphörande skall — på sätt mellan arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse och pensionsstyrelsen överenskommes — värdering äga
rum av samtliga de inventarier, som da finnas a paviljongen (med undantag
av linoleummattor). Det belopp, som vid sådan värdering fastställes,
skall, sedan statsmedel härför anvisats, inbetalas till pensionsstyrelsen.

Garnisonssjukhuset i Linköping.

I underdånig skrivelse den 23 januari 1923 anhöllo arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
under förmälan, att, efter preliminära förhandlingar mellan annéförvaltningens
sjukvårdsstyrelse och delegerade för respektive Jönköpings läns,
Östergötlands läns och Västernorrlands läns landsting, vederbörande landsting
besluta! med sjukvårdsstyrelsen träffa överenskommelse angående vård
av civila sjuka från vederbörligt län å de nyuppförda militärsjukhusen i
Eksjö, Linköping och Sollefteå — örn Kungl. Maj:ts bemyndigande alt träf -

— 62 —

fa sålunda avsedda överenskommelser med omförmälda landsting och hemställde,
i anslutning härtill, att Kungl. Majit måtte meddela vissa i anledning
av den föreslagna upplåtelsen av berörda sjukhus erforderliga bestämmelser.

I anledning av framställningen bemyndigade Kungl. Majit arméförvaltningens
intendents- oell civila departement samt sjukvårdsstyrelse att, i huvudsaklig
överensstämmelse med i ämnet uppgjorda förslag, sluta avtal med
vederbörande landsting angående upplåtande av de militära sjukhusen i Eksjö,
Linköping och Sollefteå för vård av civila sjuka samt för poliklinisk
undersökning och behandling av civila personer. Vidare medgav Kungl.
Majit, att vederbörande läkare vid nämnda sjukhus finge, under förutsättning
att behandlingen av arméns personal därigenom icke eftersattes, för
poliklinisk undersökning och behandling av civila personer, dels begagna
sjukhusens lokaler och utrustning, dels enligt privat överenskommelse anlita
operationssköterska vid sjukhusen, dels i mån av behov mot anskaffningskostnad
och enligt vederbörande arméfördelningschefs närmare bestämmande
använda sjukhusens förbandsmateriel och för ändamålet nödvändiga medicinalier,
dels ock anlita sjukvårdsmanskapet utan särskild ersättning. Slutligen
bemyndigade Kungl. Majit intendents- och civila departementen samt
sjukvårdsstyrelsen att, för beredande av gottgörelse åt ej mindre läkarna
vid ovannämnda sjukhus, än även den förvaltningspersonal från truppförbanden
a förut omförmälda orter, vilken på grund av vården av civila sjuka
a sjukhusen erhåller ökat arbete, ävensom at de sjukvårdsunderofficerare,
som eventuellt kunna varda kommenderade att fullgöra sjukhusväbels åligganden
i händelse sådan saknas vid något av de ifrågavarande sjukhus,
disponera den del av de såsom ersättning för vården av de civila sjuka från
landstingen inflytande medel, som icke skall tillgodogöras vederbörande underhållsanslag,
och skulle arméförvaltningens vederbörande departement
samt sjukvårdsstyrelse äga alt meddela de närmare föreskrifter i övrigt, vilka
kunde befinnas erforderliga i anledning av härigenom medgiven upplåtelse
av sjukhusen i fråga.

Med stöd av ifrågavarande nådiga brev intagas å garnisonssjukhuset i Linköping
för vard civila tillhörande Östergötlands läns och Kalmar läns norra
landstingsområden enligt därom mellan arméförvaltningens intendents- och
civila departement samt sjukvårdsstyrelse å Kungl. Majits och Kronans vägnar,
å ena, samt respektive landsting, å andra sidan, träffade avtal.

Avtalet med Östergötlands läns landsting, som är träffat den 7 mars 1933
och trätt i kraft den 1 juli samma år samt ersatt ett äldre avtal av den 12
februari 1927, har i huvudsak följande innehåll.

Så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det medgiver, emottagas
för vård å sjukhuset ävensom för poliklinisk undersökning och behandling
civila sjuka — även kvinnor och barn — från Östergötlands läns landstingsområde,
vilka lida av öron-, näs- och halssjukdomar och vilka enligt sjukhuslagens
och sjukhusstadgans bestämmelser må intagas å länslasarett.

Dessutom emottagas å sjukhuset för vård andra civila sjuka från landstingsområdet,
och äger landstinget att härför disponera i medeltal minst 8
sjuksängar för dag året om.

— 63 —

För sjukhuset skall finnas en direktion, bestående av landshövdingen i
Östergötlands län eller den han för särskilt fall eller för viss kortare tid i sitt
ställe förordnar, ordförande, chefen för Östra brigaden, och en av Östergötlands
läns landsting för en tid av fyra kalenderår vald ledamot, och äger
denna direktion den uppgift och befogenhet, som i Kungl. Maj:ts reglemente
för garnisonssjukhuset i Linköping närmare angives.

Läkarvården å garnisonssjukhuset ombesörjes av enligt gällande sjukhusförfattningar
kompetenta läkare.

I ersättning för till civila patienter lämnad vård erlägger landstinget till
garnisonssjukhuset ett belopp per underhållsdag lika med dagkostnaden under
näst föregående år för å garnisonssjukhuset vårdade patienter, beräknad
enligt grunder, som tillämpats vid uppgörande av en avtalet bifogad uppgift
å kostnaderna för sjukhuset under budgetåret 1930/31 (enligt denna uppgift
uppgick dagkostnaden för nämnda budgetår till kronor 5.72).

Avtalet, som också innehåller vissa bestämmelser angående bl. a. vad som
skall iakttagas vid intagning och utskrivning av civila patienter, gäller tills
vidare och intill dess 2 år förflutit, från det detsamma blivit av endera parten
uppsagt, dock att avtalet under vissa angivna förutsättningar — om härorganisationen
kommer att minskas —- upphör att gälla vid den tidpunkt,
som anbefalles för den ändrade organisationens inträdande.

Eventuella tvister angående tolkningen av avtalet få ej dragas inför domstol
utan skola avgöras av skiljemän enligt lag.

Sedermera har överenskommelse träffats örn ett tillägg till avtalet, vilken
överenskommelse godkänts av landstinget den 22 augusti 1936 och av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse den 16 oktober
samma år.

Enligt detta tilläggsavtal åtog sig Kronan att låta verkställa modernisering
av garnisonssjukhuset innefattande, bland annat, dels en utökning av antalet
vårdplatser från 35 till 39 å specialavdelningen för behandling av öron-, näsoch
halssjukdomar och dels minskning av antalet vårdplatser å den allmänna
avdelningen från 58 till 40 Landstinget förhand sig alt bestrida 65 procent
av de för byggnadsarbetet beräknade kostnaderna å tillhopa 34,200 kronor
eller ett belopp av 22,230 kronor, vilket belopp skulle inbetalas lill arméförvaltningen
omedelbart efter tilläggsavtalets undertecknande, dock utan rätt
för landstinget att göra anspråk på äganderätt till någon del av garnisonssjukhuset.
vilket även därefter i sin helhet alltjämt tillhör Kronan. Landstinget
har vidare enligt detta tilläggsavtal förbundit sig att ersätta Kronan
alla uppkommande kostnader för anställande av ytterligare en sjuksköterska,
som utöver dessförinnan anställd personal kräves för den utvidgade specialavdelningen
vid sjukhuset för behandling av öron-, näs- och halssjukdomar.
Enligt tilläggsavtalet skall denna sjuksköterska vara anställd i statens
tjänst utan annan skyldighet för landstinget, än som nyss nämts.

Det med Kalmar läns norra landsting träffade avtalet, som är undertecknat
av landstinget den 30 juni 1936 och av arméförvaltningens intendents- och
civila departement samt sjukvårdsstyrelse den 10 jidi samma år, är av i huvudsak
följande innehåll.

I den mån tillgängligt utrymme det medgiver utan åsidosättande av arméns
behov upplåtas två sängplatser å sjukhuset för vård och behandling av civila

— 64 —

sjuka även kvinnor och barn — från Kalmar läns norra landstingsområde,
vilka lida av öron-, näs- och halssjukdomar.

Beträffande läkarvårdens ombesörjande, intagning och utskrivning av patienter,
ersättning för till patienterna lämnad vård samt handläggning av eventuella
tvister angående avtalets tolkning innehåller avtalet, som gäller tills
vidare och intill dess 2 ar förflutit, från det detsamma blivit av endera parten
uppsagt, samma bestämmelser som i avtalet angående vård av civila personer,
tillhörande Östergötlands läns landstingsområde.

I samband med avtalets utväxlande hade Kalmar läns norra landsting att,
i enlighet med bestämmelse i avtalet, till Kronan erlägga en engångsavgift av
tvåtusen kronor.

Garnisonssjukhuset i Skövde.

I propositionen nr 87 till 1928 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
medgiva dels att i huvudsaklig överensstämmelse med i till propositionen fogat
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 17 februari
samma år av föredragande departementschefen förordade grunder avtal finge
träffas med Skaraborgs läns landsting angående vård av civila sjuka å garnisonssjukhuset
i Skövde, dels att för verkställande av härav påkallad om- och
tillbyggnad av nämnda garnisonssjukhus ett belopp av 25,000 kronor finge
utgå av ordinarie reservationsanslaget till arméns sjuk- och veterinärvård
m. m., dels ock att kostnaderna för erforderlig anskaffning av köksinredning,
inventarier och sjukvårdsmateriel finge bestridas av vederbörliga ordinarie
underhållsanslag.

Av propositionen inhämtas, bland annat, följande. Enligt verkställda kostnadsberäkningar
skulle utgifterna för den föreslagna utvidgningen och moderniseringen
av sjukhuset i syfte att bereda ökade möjligheter alt å sjukhuset
mottaga civila patienter samt att förse sjukhuset med röntgenavdelning,
vissa bilokaler ävensom särskild köksavdelning, komma att uppgå till 255,000
kronor. Av detta belopp hade landstinget förbundit sig att erlägga 230,000
kronor, därav 150,000 kronor skulle utgå av landstingsmedel, medan återstående
80,000 kronor utgjorde av Skövde stad till landstingets förfogande
ställda medel för ändamålet. Kronans bidrag för direkta byggnadskostnader
skulle sålunda belöpa sig till 25,000 kronor, och realiserandet av det framlagda
förslaget skulle medföra påtagliga fördelar för det militära sjukvårdsväsendet.
Enligt det framlagda förslaget skulle emellertid Kronan — utöver
nyssnämnda belopp av 25,000 kronor —- även bestrida vissa engångskostnader
för anskaffning av köksinredning, möbler och övriga inventarier samt
för röntgeninstrumentarium, vilka kostnader av arméförvaltningen beräknats
till 75,000 kronor men av departementschefen ansågos kunna minskas
genom överförande av vissa inventarier från indragna truppförband.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition (skrivelse nr 92).

I anslutning till detta riksdagens beslut har avtal den 19 juni 1929 träffats
mellan Kungl. Majit och Kronan, å ena sidan, samt Skaraborgs läns landsting,
å andra sidan, angående vård av civila patienter å garnisonssjukhuset i
Skövde. Detta avtal, som trätt i kraft sedan örn- och tillbyggnaden av sjuk -

— 65 —

huset avslutats under år 1929 och ersatt dittills gällande avtal av den 10 april
1923, har i huvudsak följande innehåll.

Skaraborgs läns landsting äger att å garnisonssjukhuset i Skövde disponera
35 platser för sjuka. Landstinget äger dessutom rätt att belägga^ de för militära
patienter avsedda sängplatser, som icke äro tagna i anspråk, liksom a
andra sidan kronan äger rätt att belägga ledigvarande sängplatser, som äro
beräknade för landstingets räkning. 0

Kronan ombesörjer vård och underhall av de a sjukhuset intagna patienterna.
, , .

Sjukhusets förvaltning handhaves i tillämpliga delar, pa satt ioreskrives
i gällande förordningar rörande förvaltningens vid armén allmänna ändamål
och organisation. ..

För sjukhuset skall finnas en direktion bestående av chefen for västra
(numera tredje) arméfördelningen såsom ordförande samt två av landstinget
för viss tid valda ledamöter.

Befattningen som läkare vid garnisonssjukhuset i Skövde är förenad med
beställning som läkare vid i Skövde förlagt truppförband.

Såsom ersättning för vård av å sjukhuset intagna civila patienter erlägger
landstinget till Kronan ett belopp för underhållsdag lika med medelkostnaden
för underhållsdag under näst föregående ar för å länslasarettet inom
länet vårdade patienter, sådant detta belopp framgår av lasarettens räkenskaper
och angives i fastställd årsberättelse från lasarettet efter avdrag likväl
för beloppen av däri upptagna pensioner och pensionsavgifter.

För den, som är intagen å sjukhuset, erlägges legosängsavgift efter de
grunder och till det belopp, som fastställes av landstinget. Vad som sålunda
till sjukhuset influtit i legosängsavgifter, skall gottgöras landstinget.

Det tillkommer Kronan att utan särskild ersättning ombestyra uppbörd
och indrivning av legosängsavgifterna.

För meddellös patient uttages legosängsavgiften av vederbörande kommun,
dock att, därest hinder uppstår för avgiftens erhållande, helt eller
delvis, landstinget i sista hand ansvarar för dess erläggande till sjukhuset.

Avtalet gäller tills vidare och intill dess tre år förflutit ifrån det detsamma
blivit av endera parten uppsagt.

Därest det i den träffade överenskommelsen avsedda samarbetet mellan
Kronan och landstinget skulle upphöra därigenom, att avtalet varder från
Kronans sida uppsagt, skall Kronan utgiva ersättning till landstinget med
ett belopp, som motsvarar vad landstinget och Skövde stad utgivit för sjukhusbyggnadens
ombyggnad och modernisering, dock utan ränta. Härvid
skall landstinget till Skövde stad utgiva, vad staden för sin del utgivit för
nämnda ombyggnad och modernisering.

Skulle garnisonssjukhuset komma att såsom sådant upphöra, och sjukhusdriften
icke längre uppehållas genom statens försorg, skola sjukhusets
byggnader med tillhörande tomtområde tillfalla landstinget efter inlösen.
Härvid skall köpeskillingen utgöras av det utav landstinget och Skövde stad
tillskjutna bidraget till sjukhusets örn- och tillbyggnad jämte det åsätta
värdet av de å tomtområdet befintliga byggnaderna vid den tidpunkt, då
ombyggnaden påbörjades, vilket sistnämnda belopp skall av landstinget gäldas
dock endast i den mån de vid nämnda tidpunkt befintliga byggnaderna
kvarstå å tomten vid tiden för avtalets upphörande. För fastställande av
detta belopp skola å tomten befintliga byggnader värderas av tre opartiska
personer, utsedda enligt bestämmelserna i lagen örn skiljemän. Därest landstinget
efter eventuell inlösen av byggnaderna icke .skulle vara villigt att

5—38915A. lien. berättelse äng. statsverket är 1938. I.

— 66 —

vidare uppehålla sjukhusdriften, skall landstinget vara pliktigt att till Skövde
stad utgiva ersättning för det av staden tillsläppta beloppet.

Möjligen uppkommande tvister angående tolkning av avtalet få icke dragas
inför domstol utan skola avgöras av skiljemän enligt lag.

Härutöver innehåller avtalet bestämmelser rörande direktionens uppgifter
m. m. samt angående sättet för tillsättandet av läkarbefattningen vid
sjukhuset.

Garnisonssjukhuset å Karlsborg.

Mellan arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse,
enligt nådigt bemyndigande, å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar,
å ena sidan, samt Skaraborgs läns landsting, å andra sidan, är avtal
träffat den 10 och 15 april 1923 angående villkor för vård m. m. av civila
sjuka, tillhörande Skaraborgs län, vilka intagits å garnisonssjukhuset å
Karlsborg. Avtalet gällde ursprungligen också beträffande civila sjuka, som
intagits å garnisonssjukhuset i Skövde, men har, såsom av den rörande
garnisonssjukhuset i Skövde lämnade redogörelsen framgår, i denna del ersatts
med nytt avtal av den 19 juni 1929.

Detta avtal rörande garnisonssjukhuset å Karlsborg har efter en under
år 1937 vidtagen ändring i punkten 4, följande innehåll.

1. Så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det medgiver, emottagas
å garnisonssjukhuset å Karlsborg för vård ävensom för poliklinisk undersökning
och behandling civila sjuka — även kvinnor och barn — från
Skaraborgs län, vilka lida av sådana sjukdomar, som enligt lasarettsstadgans
bestämmelser berättiga till vård å länslasarett.

. 2- Kronan ombesörjer vård och underhåll av de å sjukhusen intagna
civila patienterna.

3. ^ Landstinget utgiver härför till Kronan ersättning, beräknad för underhållsdag
enligt de grunder, som föreskrivas i kungl, brevet den 14 januari
1921, angående utsträckt rätt att å garnisonssjukhusen i Boden och i
Skövde mottaga och vårda civila patienter m. m.

4. Såsom gottgörelse åt vederbörande läkare för vård av de å sjukhuset
intagna civila patienter erlägger landstinget dessutom visst belopp för underhållsdag
nämligen:

1 kr. för högst 3,000 underhållsdagar för år räknat,

90 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

3,000 men ej 4,000,

80 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga
4,000 men ej 6,000,

n °re an*al> varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

O,UDO.

Uti här omnämnd gottgörelse ingår ej sådan ersättning, till vilken läkaren
enligt gällande lasarettsstadga är berättigad.

5. Landstinget äger att genom utsedda representanter taga del av de berakningar,
som ligga till grund för den ersättning, som jämlikt kungl, brevet
den 14 januari 1921 skall erläggas för vård och underhåll.

. 6V „Denna överenskommelse gäller tills vidare och intill dess tre år förflutit,
tran det densamma av endera parten blivit uppsagd.

Eventuella tvister angående tolkningen av denna överenskommelse
ta icke dragas inför domstol, utan skola avgöras av skiljemän enligt lag.

67 —

I det i avtalet åberopade nådiga brevet den 14 januari 1921 stadgas, att
för civila patienter skall för vård och underhåll å allmän sal ersättning erläggas
för varje sjukhusdag, under vilken portion helt eller delvis åtnjutes,
med det belopp, vartill kostnaderna —- mathållningskostnaderna men icke
kostnaderna för byggnadernas underhåll häri inberäknade — uppgått för
underhållsdag under nästföregående år, med 10 procent förhöjning för vård
å halvenskilt rum och med 25 procent förhöjning å helenskilt rum. Gottgörelse
åt vederbörande läkare skall därjämte utgå enligt närmare överenskommelse,
som träffas mellan arméförvaltningen och landstinget.

I gällande reglemente för garnisonssjukhuset å Karlsborg av den 9 november
1928 (SFS nr 457; ändr. 361/1931) finnas intagna föreskrifter därom,
att för sjukhuset skall finnas en direktion, i vilken jämväl Skaraborgs läns
landsting äger tillsätta en ledamot jämte suppleant för denne, vilken ledamot
(suppleant) äger deltaga i direktionens överläggningar men ej i dess beslut
ävensom att få sin från beslutet avvikande mening antecknad till protokollet.
Direktionen består i övrigt av platsbefälhavaren i Karlsborg såsom ordförande
samt chefen för arméns intendenturförråd å Karlsborg ävensom en
annan Karlsborgs garnison tillhörande officer, som chefen för västra (numera
tredje) arméfördelningen därtill utser.

Militärsjukhuset i Eksjö.

Med stöd av nådiga brevet den 23 februari 1923 angående upplåtande av
de militära sjukhusen i Eksjö, Linköping och Sollefteå, för vilket brev redogörelse
lämnats i samband med behandlingen av det rörande garnisonssjukhuset
i Linköping gällande avtal, har arméförvaltningens intendents- och
civila departement samt sjukvårdsstyrelse å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar
den 6 juni 1923 träffat avtal med Jönköpings läns landsting angående
villkor för vård av civila sjuka, tillhörande Jönköpings län, vilka intagits
å militärsjukhuset i Eksjö, och innehåller detta avtal i huvudsak följande
bestämmelser.

Så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det medgiver, emottagas
för vård å sjukhuset ävensom för poliklinisk undersökning och behandling
civila sjuka ■— även kvinnor och barn — från Jönköpings län, vilka lida
av sådana sjukdomar, som gemenligen gå under namn av invärtes sjukdomar,
och vilka enligt lasarettsstadgans bestämmelser må intagas å länslasarett.

Läkarvården å sjukhuset ombesörjes av enligt gällande lasarettsstadga
kompetent läkare.

Intagning av civila patienter verkställes av vederbörande sjukhusläkare i
enlighet med för sjukhuset utfärdade föreskrifter.

När civil patient å sjukhuset intages, skall ansvarsförbindelse avlämnas,
på sätt lasarettsstadgan föreskriver, samt omedelbart till sysslomannen vid
Ulfsparre-Hägerflychtska länslasarettet i Eksjö översändas.

Vid utskrivning av civil patient skall meddelande lämnas förbemälde syssloman.
Därjämte skall omedelbart efter utgången av varje kvartal till sysslomannen
lämnas uppgift å de under samma kvartal å sjukhuset intagna patienter.

— 68 —

I ersättning för till civila patienter lämnad vård erlägger landstinget till
Kalmar regementes (numera Jönköpings-Kalmar regementes) kassaförvaltning
ett belopp per underhållsdag lika med dagkostnaden under nästföregående
år för å Ulfsparre-Hägerflychtska länslasarettet i Eksjö vårdade patienter,
sådant detta belopp framgår av viss i avtalet angiven till lasarettets
årsberättelse fogad bilaga, dock med avdrag för vad av sagda dagkostnad
belöper på utgifterna för avlöning till lasarettssysslomannen och kostnaden
för hans expedition.

Efter varje kvartals utgång överlämnas räkning för under samma kvartal
lämnad vård till lasarettets syssloinanskontor, som har att efter granskning
betala densamma.

Avtalet gäller tillsvidare och intill dess tre år förflutit från det detsamma
blivit av endera parten uppsagt.

Eventuella tvister angående tolkningen av avtalet få ej dragas inför domstol,
utan skola avgöras av skiljemän enligt lag.

Med anledning av en utav chefen för Jönköpings-Kalmar regemente på
anhållan av Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott i ämnet gjord
framställning hos sjukvårdsstyrelsen hemställde arméförvaltningens intendents-
och civila departement samt sjukvårdsstyrelse i skrivelse den 20 april
1934 hos Kungl. Majit om medgivande att, i den mån utrymmet å militärsjukhuset
i Eksjö med hänsyn till arméns behov det tilläte, å sjukhuset
emottaga civila patienter jämväl från Kalmar läns norra landstingsområde
mot enahanda ersättning, som enligt det med stöd av nådiga brevet den
23 februari 1923 träffade avtalet med Jönköpings läns landsting ålåge detta
landsting att erlägga för vård å sjukhuset av patienter från Jönköpings län.
Genom beslut den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Majit arméförvaltningens
intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse att sluta
dylikt avtal med Kalmar läns norra landsting, och föreskrev i samband därmed,
att de i nådiga brevet den 23 februari 1923 meddelade bestämmelser
rörande ersättning m. m. skulle äga motsvarande tillämpning i fråga om
patienter tillhörande Kalmar läns norra landstingsområde.

Med stöd av detta bemyndigande har arméförvaltningens intendents- och
civila departement samt sjukvårdsstyrelse den 29 juni och 17 augusti 1934
träffat avtal med Kalmar läns norra landsting angående villkor för vård av
civila sjuka, tillhörande Kalmar läns norra landstingsområde, vilka intagits
å militärsjukhuset i Eksjö, och har detta avtal samma innehåll som det den
6 juni 1923 med Jönköpings läns landsting träffade ovan omförmälda avtalet,
dock att avtalet med Kalmar läns norra landsting icke innehåller någon
föreskrift rörande sättet för tolkning av eventuellt uppkommande tvister,
som kunna föranledas av avtalets bestämmelser.

Beträffande militärsjukhuset i Eksjö förtjänar härutöver erinras därom,
att 1938 års riksdag anvisat visst belopp för sjukhusets tillbyggnad. Vid
sjukhuset uppföres sålunda en särskild byggnad för personalbostäder och
kök, och i samband härmed skola vissa förändringar vidtagas med avseende
å dispositionen av sjukhusets hittillsvarande lokaler för erhållande av skilda
mottagningslokaler för militära och civila patienter, ökade sjukvårdsmöj -

— 69 —

ligheter, ökat antal vårdplatser, bättre utspisningsmöjligheter och bättre tillgång
till varmvatten m. m. Kostnaderna för dessa nybyggnads- och ändringsarbeten
hava beräknats till 220,000 kronor, och av detta belopp har
Jönköpings läns landsting förbundit sig att erlägga hälften eller 110,000
kronor. Återstoden av kostnaderna skall bestridas av statsmedel, och av
erforderliga 110,000 kronor har hälften, d. v. s. 55,000 kronor, såsom reservationsanslag
anvisats för budgetåret 1938/39. Återstående 55,000 kronor beräknas
skola anvisas för budgetåret 1939/40 (Riksdagens skrivelse nr 4,
punkt 52).

Militärsjukhuset i Sollefteå.

Med stöd av det i nådiga brevet den 23 februari 1923, för vars innehåll
redogörelse lämnats under rubriken Garnisonssjukhuset i Linköping, har
arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar, å ena sidan, samt Västernorrlands
läns landsting, å andra sidan, den 6 juni 1923 träffat avtal angående villkor
för vård av civila sjuka, tillhörande Västernorrlands län, vilka intagits å militärsjukhuset
i Sollefteå. Detta avtal har följande innehåll.

1. Så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det medgiver, emottagas
för vård å sjukhuset ävensom för poliklinisk undersökning och behandling
civila sjuka — även kvinnor och barn — från Västernorrlands län,
vilka lida av sådana sjukdomar, som gemenligen gå under namn av invärtes
sjukdomar, och vilka enligt lasarettsstadgans bestämmelser må intagas å
länslasarett.

2. Läkarvården å sjukhuset ombesörjes av enligt gällande lasarettsstadga
kompetent läkare.

3. Intagning av civila patienter verkställes av vederbörande sjukhusläkare
i enlighet med för sjukhuset utfärdade föreskrifter.

4. När civil patient intages på sjukhuset, skall för honom avlämnas ansvarsförbindelse
för erläggandet av föreskriven legosängsavgift. Denna ansvarsförbindelse
skall jämte anmälan om dagen för patientens inskrivning
ofördröjligen överlämnas till sysslomannen vid länslasarettet i Sollefteå för
att av honom förvaras. Har patientens sjukdom varit av så trängande art,
att ansvarsförbindelse ej hunnit före intagningen anskaffas, skall detta ofördröjligen
anmälas för sysslomannen vid Sollefteå lasarett, vilken har att ombesörja
anskaffning av ansvarsförbindelse. Då civil patient utskrives från
sjukhuset, skall likaledes anmälan med uppgift om dagen för utskrivningen
snarast tillställas ovannämnda syssloman.

5. Kronan ombesörjer vård och underhåll av de å sjukhuset intagna civila
patienterna.

6. Landstinget utgiver härför till kronan ersättning, beräknad per underhållsdag
enligt de grunder, som tillämpas vid uträknandet av kostnaderna
för civila sjukhus, med avdrag dock av utgifterna för vederbörande läkares
avlöning.

Skulle för vården av de civila sjuka behov yppa sig av särskild utrustning
å sjukhuset, ankommer det på landstinget att i varje förekommande fall
pröva, huruvida sådan utrustning skall anskaffas på landstingets bekostnad.

7. Såsom goltgörelse åt vederbörande läkare för vården av de å sjukhuset
intagna civila patienter erlägger landstinget dessutom visst belopp per
underhållsdag, nämligen:

— 70 —

1 kr. för högst 3,000 underhållsdagar för år räknat,

90 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

3.000 men ej 4,000,

80 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

4.000 men ej 6,000,

70 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

6.000 men ej 8,000 samt

60 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga

8,000. s

Därjämte må patient å enskilt eller halvenskilt rum själv betala skäligt
arvode för läkarvården.

8. Efter varje^ kvartals utgång överlämnas räkning för under samma
kvartal lämnad vård till länslasarettets sysslomanskontor, som har att efter
granskning betala densamma.

9. Landstinget äger att genom utsedda representanter taga del av sjukhusets
räkenskaper.

10. Denna överenskommelse gäller tillsvidare, och intill dess två år förflutit,
sedan den av endera parten blivit uppsagd.

o 11- Eventuella tvister angående tolkningen av denna överenskommelse
få ej dragas inför domstol, utan skola avgöras av skiljemän enligt lag.

Västerbottens regementes »Röda sjukbarack».

Med stöd av genom nådigt brev den 20 juli 1934 lämnat bemyndigande
har avtal den 27 november samma år träffats mellan arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse å
Kungl. Maj :ts och Kronans vägnar, å ena, samt Västerbottens läns landsting
genom dess epideminämnd, å andra sidan, angående villkor för disponerande
av Västerbottens regementes sjukbarack, såsom tillfällig sjukvårdslokal,
varom stadgas i epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Detta avtal
har följande innehåll.

1. I den mån förhållandena med hänsyn till arméns behov det medgiva,
äger Västerbottens läns epideminämnd efter framställning till chefen för
Västerbottens regemente såsom tillfällig sjukvårdslokal disponera den sagda
regemente tillhörande s. k. Röda sjukbaracken för vård av epidemiskt
sjuka.

Av regementschefen lämnat medgivande till epideminämnden att disponera
ifrågavarande sjukbarack upphör att gälla, då sagda chef på grund av
inträffade sjukdomsfall vid regementet ser sig nödsakad att återtaga medgivandet.

2. Lokalen upplåtes i befintligt skick och med i densamma befintlig utrustning.
Vid upplåtande av lokalen och vid dess återlämnande verkställes
besiktning genom ett ombud för vardera Kronan och landstinget, över besiktningen
upprättas intsrument i två exemplar.

3. Läkare och övrig för vården av patienterna erforderlig personal anställes
och avlönas av landstinget.

4. Utspisning av patienter och personal sker från regementets kokinrättning.

5. I ersättning för disponerandet av lokalen m. m. utgiver landstinget
till Kronan följande ersättning.

a) bidrag till underhållet av sjukbaracken med ett belopp av 150 kronor
per budgetår, räknat fr. o. m. det budgetår, under vilket detta avtal trä -

71 —

der i kraft och oavsett om sjukbaracken för landstingets räkning tages i
bruk eller icke. Beloppet inbetalas i förskott;

b) ersättning för bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt för tid, lokalen
disponerats, beräknad efter självkostnadspris enligt regementschefens
bestämmande;

c) ersättning för lån av förplägnadsutredning efter 5 öre per dag och portionstagare
jämte ytterligare en utlåningsavgift av 5 kronor för varje utlåningstillfälle; d)

ersättning för lån av sängar, madrasser, snedkuddar, sängbotten- och
madrasskydd, nattduksbord, stolar och spottkoppar efter 25 öre per dag och
sänginnehavare;

e) ersättning för övrig sjukvårdsmateriel enligt regementschefens bestämmande.

6. Från regementets kokinrättning tillhandahållen förplägnad ersättes
— därest utspisningen sker med manskapsportion enligt regementets utspisningsstat
—- med det belopp, som erlägges av enskilda för utbekommande
av portion mot kontant ersättning. För sjukportion (dietmat) och
extra proviant skall ersättning beräknas till det pris, som gäller vid utlämning
av proviantartiklar till enskilda, vartill lägges 10 °/o för täckande av
tillagningskostnaderna.

Erfordras anställande av extra köks- och servisbiträden erläggas alla
därmed förenade kostnader av landstinget.

Hämtning av maten från köket ävensom disk ombesörjes av epideminämnden.

7. Såsom gottgörelse åt den personal vid regementet, som på grund av
upplåtelsen erhåller ökat arbete, erlägger landstinget i ett för allt ett belopp
av 5 kronor för varje dag, lokalen tages i anspråk.

8. Landstinget är skyldigt att under den tid, varunder landstinget helt
eller delvis tager sjukbaracken i anspråk, låta brandförsäkra byggnaden
med tillhörande lösöre för ett belopp av 15,000 kronor. Brandförsäkringsbrevet
skall företes varje gång lokalen upplåtes till epideminämnden.^

9. Räkning överlämnas vid varje budgetårs ingång — första gången
omedelbart efter det detta avtal träder i kraft — å bidraget till sjukbarackens
underhåll enligt punkt 5 a ovan samt efter utgången av varje kvartal,
under vilket paviljongen varit upplåten, å övriga kostnader, till epideminämnden,
som har att efter granskning ombesörja inleverering till regementets
kassaförvallning.

10. Regementschefen äger att utfärda erforderliga ordningsföreskrifter,
särskilt till förhindrande av smitta.

Vad därefter beträffar den ekonomiska innebörden av föreliggande avtal,
vilka icke finnas sammanförda i tillgängligt tryck, hava revisorerna verkställt
en summarisk granskning av de räkenskaper, vilka innehålla utgifterna
för ifrågavarande garnisons- och militärsjukhus, nämligen dels de
särskilda redovisningarna för garnisonssjukhusen i Stockholm, Boden och
Karlsborg samt räkenskaperna för Göta trängkår, Livgrenadjärregementet,
Jönköpings-Kalmar regemente samt Västernorrlands regemente, i vilka
truppförbands redovisningar ingå utgifterna även för de till truppförbanden
hörande garnisons- och militärsjukhusen. Revisorerna hava därvid
funnit, att avräkning beträffande vården av de civila patienterna vid de
militära sjukhusen i regel sker månadsvis samt att de erlagda avgifterna
för dessa patienters vård i räkenskaperna redovisas såsom särskilda lipp -

— 72 —

Revisorernas

uttalande.

bördsmedel. Ofta sker dessutom en uppdelning av inkomsterna å de speciella
redovisningstitlar, som ingå i räkenskapen för sjukhusen respektive
truppförbanden ifråga. Såväl för de militära som de civila patienterna bestridas
sedan utgifterna från ifrågavarande anslagstitlar. Någon bestämd
upplysning om huruvida samtliga kostnader för de civila patienterna täckas
av de för dem debiterade avgifterna kan icke erhållas med stöd av tillgängliga
räkenskaper, men i stort sett lärer sjukhusens självkostnader för vården
av de civila patienterna ersättas med de för varje år av sjukhusförvaltningarna
efter i avtalen angivna grunder fastställda dagkostnaderna. Emellertid
är att märka, att vissa större utgifter för nyuppsättning och mera
kostbar utrustning i regel icke torde beräknas ingå vid dagkostnadens fastställande.

En allmän översikt av det ekonomiska resultatet av här ifrågavarande
vård samt ersättningsbelopp och fastställda dagkostnader återfinnas i nedanstående -

Uppgifter å antalet vårddagar lör militära och civila patienter å förut omförmälda
militära sjukhus under budgetåret 1937 38 samt å inlevererad ersättning för vård
av civila patienter å samma sjukhus under angivna tid m. m.

Garnisons-(militär-) sjukhus	Vårddagar	Inlevererad er-sättning för civila patienter, kronor	Debiterad dag-kostnad för civila patienter å all-män sal, kronor
Summa antal	Militära patienter	Civila patienter
	57,108 112,395 17,198 22,954 18,845 26,667 35,616 290,783	40,700 10,737 2,375 1,452 8,305 9,711 8,450 81,730	16,408 101,058 14,823 21,502 10,540 16,956 27,166 209,053	101,729: 60 521,302: 22 67,591:14 120,756: 49 50,925; 24 79,090:46 153,487:90 1,094,883:05	6:20 5:13 4: 70 år 1937: 5:37 år 1938: 5:80 4:82 år 1937: 4: 61 år 193*: 4: 71 5:65
Boden...........
Karlsborg........
Skövde ..........
Summa

Revisorerna hava under sina innevarande år företagna resor avlagt besök
vid garnisonssjukhusen i Boden, Karlsborg och Skövde, varvid revisorerna
iakttagit, att beträffande det sistnämnda sjukhuset vissa bristfälligheter,
särskilt med hänsyn till det trånga utrymmet i sjukhusbyggnaden, förelågo.
Dessa brister torde enligt revisorernas mening vid lämpligt tillfälle böra avhjälpas.
Med anledning av iakttagelserna under nämnda besök samt med
hänsyn till den omfattning, vari garnisons- och militärsjukhusen numera
tagas i anspråk för vård av civila patienter, hava revisorerna velat lämna
en relativt fullständig redogörelse för såväl innehållet i de avtal, som ligga
till grund för uppgörelserna rörande vården av civila patienter vid de militära
sjukhusen, som ock beträffande vissa ekonomiska förhållanden, som
därmed äga samband.

— 73 —

Av de ovan i sammandrag intagna avtalsbestämmelserna framgår, att en
betydande olikformighet förefinnes beträffande avtalets innehall saväl ifraga
om föreskrifterna rörande ersättningen för vården av patienterna som beträffande
ordnandet av sjukhusens ledning och formerna för samarbetet med
vederbörande landsting. Sålunda har särskilt uppmärksammats, att ersättningen
för de civila patienternas vard vid de flesta sjukhusen beiäknas med
hänsyn till sjukhusets kostnader under närmast föregående budgetår, medan
åter vid några av sjukhusen grunden för ersättningen är vederbörande landstings
utgifter vid eget närbeläget sjukhus, en beräkningsgrund som tillämpas
exempelvis vid uppgörelsen mellan staten samt Stockholms stad och Stockholms
läns landsting rörande Karolinska sjukhuset. Även ifråga om gottgörelsen
till sjukhusens läkare förefinnas skilda beräkningssätt, i det att ofta
ersättningen här utgår i förhållande till antalet underhallsdagar för de civila
patienterna, medan åter i andra fall gottgörelse lämnas för av de civila patienternas
vård föranlett merarbete och utmätes efter viss skälighetsprövning.
I regel lämnas gottgörelse till läkarna av de uppbördsmedel, som tillföras
det riksstatsanslag under fjärde huvudtiteln, från vilket kostnaderna
för driften vid sjukhusen bestridas. Det synes revisorerna önskvärt att, i
den mån så låter sig göra, vid framtida avtalsuppgörelser eftersträvas att
genomföra enhetliga föreskrifter på detta område.

Även ifråga om sjukhusbyggnadernas uppförande är att märka, att landstingen
i allmänhet icke hava någon äganderätt till sjukhusbyggnaderna men
att dem tillförsäkras ersättning, för den händelse ett sjukhus nedlägges, till
vilket landstinget betalat viss del av byggnadskostnaden.

Numera uppgå — såsom ovan meddelats •— de ersättningsbelopp, som inbetalas
för de civila patienternas vård å garnisons- och militärsjukhus, till
ungefär 1,000,000 kronor för budgetår. Med hänsyn till beloppets storlek
anse revisorerna önskvärt, att föreskrifter lämnas om ifrågavarande belopps
redovisning i riksstaten, samt att, i den mån så låter sig göra, reglerande
bestämmelser rörande beloppets användning samtidigt utfärdas.

I betraktande av de fördelar, som ett fortsatt samarbete mellan försvarsväsendets
myndigheter å ena sidan samt landstingen och pensionsstyrelsen
å andra sidan utan tvivel å ömse sidor medföra och vilket torde böra ytteiligare
utvecklas, hava revisorerna velat fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden
i avsikt att större stabilitet vid förvaltningen av de militära sjukhus,
som numera stå till förfogande för civila patienter, skall kunna ernås.

§ 7.

Revisorerna hava avlagt besök vid Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente.

I fråga örn Norrbottens regemente konstaterade revisorerna, att kompaniförläggningarna
i skidlöparbataljonens kaserner med undantag av ett kompani
befunno sig i mindre tillfredsställande skick. Salunda vörö i tre kompaniförläggningar
såväl golven i korridorer och rum som trösklar så hart

Norrbottens
regemente
och Bodens
artilleriregemente.

— 74 —

Revisorernas

uttalande.

slitna, att effektiv rengöring av desamma genom skurning icke längre syntes
möjlig. Å underliggande vaningars tak och väggar hade därjämte uppkommit
fuktfläckar, da skurvatten trängt ned genom befintliga större springor
såväl i golven som mellan dessa och väggarna. Jämväl det yttre av kasernerna
befann sig i mindre gott skick. Sålunda utvisade rappningen på en
kasernbyggnad stora fuktfläckar, varjämte på ett ställe rappningen bortfallit
så att underliggande tegelstenar lågo blottade.

Även ifråga om underhållet av manskapets matsal och kokinrättning iakttogos
vissa brister. Sålunda var golvet i matsalen, som är utfört av betong,
mycket hårt slitet och fyllt av sprickor. Diskrum och kök voro vid tillfället
för besöket fyllda med ånga, som alstrats under pågående matlagning, varjämte
golvet var vått och slipprigt. Den för ångans utsugning i kökets tak
inmonterade fläkten syntes icke fungera på tillfredsställande sätt. Till köket
finnes — förutom genom matsalen — endast en ingång. Den till densamma
ledande korridoren, i vilken ingangarna till kylrum och skafferi äro
belägna, var trång och belamrad med mjölkflaskor och kärl för matavfall,
som i brist på annat utrymme måste placeras därstädes. Jämväl för de kvinnliga
biträdena i köket — enligt inhämtad uppgift uppgående till ett antal av
20—32 stycken — anvisade utrymmen för dagrum och omklädningsrum,
sammanlagt omkring 26 kvadratmeter, syntes otillräckliga för sitt ändamål.

Vad därefter Bodens artilleriregemente angår befanns manskapets kokinrättning
icke vara i tillfredsställande skick. Sålunda voro i köksgolvet inlagda
kalkstensplattor delvis spruckna. Mellan plattorna voro djupa springor,
i vilka orenlighet och väta samlades, varigenom renhållningen försvårades.
Ventilationsanordningarna i köket syntes även vara bristfälliga, i det
att en för arbetet i lokalen besvärande neddroppning av i taket kondenserad
imma förekom. Tvenne arbetsbänkar, avsedda för beredning av födoämnen,
företedde talrika sprickor och gropar, oåtkomliga för rengöringsmedel.
Skafferi saknades och i beredningsrummet förvarades specerier och bröd på
mindre lämpligt sätt. Förvaringsplats för smutskläder hade i brist på annat
lämpligt utrymme anordnats i skåp under arbetsborden. Såväl Kronans som
i matinrättningen arbetande personals våta och fuktiga persedlar voro i brist
på torkrum upphängda till torkning å värmeelement i såväl kök som diskrum.

Vidare syntes den för furirer avsedda matsalen, rymmande 28 personer,
vara alltför trång. I regementets stat för budgetåret 1937/38 äro upptagna
45 furirsbeställningar, vilket antal enligt 1936 års försvarsbeslut successivt
skall utökas till 48. Det för köks- och servispersonalen upplåtna rummet
användes till såväl matsal som omklädningsrum och förvaringsplats för kläder.
Särskilda tvättanordningar för ifrågavarande personal funnos icke utom ett i
källaren beläget, relativt svåråtkomligt badrum.

De nu framhållna bristfälligheterna äro enligt revisorernas uppfattning
av den beskaffenhet, att effektiva åtgärder för dess avhjälpande snarast böra
vidtagas.

75

§ 8.

Revisorerna liava avlagt besök vid Karlsborgs luftvärnsregemente oell där- Bostadsbyggvid
även besett fyra nyuppförda bostadsbyggnader vid regementet. Karlsborgs

Sedan medel för ändamålet anvisats enligt 1936 års försvarsbeslut och fö- luftvärnsreskriven
anbudsinfordran ägt rum, godkände arméförvallningens fortifika- regemente
tionsstyrelse ett mellan chefen för III arméfördelningen och privat byggnadsfirma
träffat preliminärt avtal örn uppförande av fyra bostadshus vid Karlsborgs
luftvärnsregemente. Entreprenaden avsåg byggnadsarbeten utom anläggande
av garagenedfarter, vilkas ordnande ansågs beroende av särskilda
planeringsarbeten m. m. Sedan därefter byggnadsentreprenören erbjudit
sig att anordna garagenedfarter till byggnaderna och fortifikationsstyrelsen,
enligt vad revisorerna inhämtat, vidtagit en del förenklingar i förslaget, utan
att dock därvid nedfarternas föreslagna lutningar — 1:3.5 — ändrades, ställde
styrelsen enligt beslut den 4 april 1938 medel till arméfördelningschefens
förfogande för utförande av ifrågavarande nedfarter genom entreprenörens
försorg.

I byggnaderna, som två och två äro belägna med gavlarna vettande mot
en genom området gående väg, hava i källarvåningarna inretts garage. Nedfarten
från vägen till respektive garage är betongbelagd. Vid sitt besök
konstaterade revisorerna, att garagen icke kunde användas för alla automobiler
av förekommande typer, enär nedfarterna voro för korta och branta.

Enligt vad revisorerna vidare inhämtat, har chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente
i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 13 augusti 1938 framhållit,
att nedfarterna voro för branta och att garagen därför icke kunde
användas samt därvid anfört, bland annat, följande.

Vid besiktning av de nya officersbyggnaderna den 3. dennes prövades möjligheten
att köra in en bil i ett av de garage, som äro anordnade i källarvåningarna.
Härvid användes Chefens för III. arméfördelningen bil. Denna
fastnade därvid och måste borttagas genom bogsering.

Vid ett senare tillfälle prövades nedfarten med en mindre personbil, modell
Graham Spec. eight 1934, varvid vid såväl nedköming som uppkörning
bakre kofångaren och avgasröret skrapade mot övre kanten av nedfarten.

I skrivelse till chefen för III arméfördelningen den 22 oktober 1938 har
regementschefen därefter överlämnat från byggnadsentreprenören infordrat
anbud å ändring av garagenedfarterna. De föreslagna ändringsarbetena,
som skulle draga en kostnad av 1,900 kronor, omfatta uppbrytning av den
gamla farbanebeläggningen, nedschaktning till en lutning av 1: 4.5, belt ny
farbanebeläggning, flyttning av befintlig kantsten samt torvbeklädnad å nya
slänter. Enligt vad revisorerna under band erfarit från fortifikationsstyrelsen,
lärer emellertid ifrågavarande olägenhet kunna avhjälpas pa enklare
sätt.

Av vad sålunda anförts framgår, att ifrågavarande garagenedfarter — E°™°™[°a3
■iven örn desamma medgiva ned- och uppkörning med automobiler av minsta n 8 an •
typen — icke konstruerats på ett lämplig sätt. Då enligt revisorernas upp -

— 76 —

fattning även ärenden av nu angivet slag böra handläggas med sådan omsorg,
att statsverket icke åsamkas särskilda kostnader för rättandet av begångna
misstag, hava revisorerna härigenom velat fästa uppmärksamheten
på vad sålunda förekommit.

§ 9.

Garagentrym- Revisorerna hava avlagt besök vid Gotlands artillerikår och kårens förlanda
artiiie- äggning vid Tofta skjutfält.

okär och Vid besöket å artillerikårens förläggning i Visby uppmärksammade reviförhThanden"
sorerna> kårens motorfordon förvarades i ett i vinterstallet inrett garage,
Vid Tofta sorn saknade uppvärmningsanordningar och som dessutom icke innehöll tillskjutfålt.
räckliga utrymmen för samtliga motorfordon, vilka, enligt vad revisorerna
inhämtat, uppgå till ett antal av c:a 30 stycken, varav minst 20 stycken uppgåvos
vara i bruk under vinterhalvåret.

Vid besöket å artillerikårens förläggning vid Tofta skjutfält funno revisorerna,
att förläggningarna icke voro i tillfredsställande skick. Sålunda var
manskapsköket försett med otidsenliga vedspisar och pannmurar. Golvet
var av dålig beskaffenhet. Dessutom syntes köket vara för litet för sitt ändamål.
Åtminstone en del av själva förläggningsbarackerna saknade ordentliga
uppvärmningsanordningar och befunno sig för övrigt i mindre gott skick.
Vidare inhämtades, att vattentillgången vid förläggningen vore knapp samt
det tillgängliga vattnet av dålig beskaffenhet.

Revisorernas Vad först beträffar garageutrymmet vid Gotlands artillerikår synes enligt
uttalande, revisorernas uppfattning såväl hänsynen till kårens dyrbara motorfordonsbestånd
som de olägenheter, vilka avsaknaden av varmgarage vintertid medför,
tala för att åtgärder vidtagas för skapande av ändamålsenliga garageutrymmen
vid kåren.

Vad därefter angår förläggningsförhållandena vid Tofta skjutfält är visserligen
förläggningen i fråga avsedd endast för tillfälligt bruk under pågående
övningar i skjutning med pjäser, men enligt vad revisorerna inhämtat
kommer densamma sannolikt att för framtiden tagas i anspråk under en avsevärd
tid av året. Med hänsyn härtill anse revisorerna, att åtgärder för avhjälpande
av förläggningens bristfälligheter i hygieniska och andra avseenden
snarast böra vidtagas.

§ 10.

Flottans Revisorerna hava avlagt besök vid flottans kassa i Karlskrona, vilken är
Karlskrona, gemensam för marindistriktets förvaltningsorgan och örlogsvarvet.

I § 40 i det av Kungl. Majit den 18 juni 1937 fastställda reglemente för
marinen, provisorisk del I, flottan, B. förvaltningsföreskrifter, vilket skall
gälla intill den 1 juli 1939, har föreskrivits, att beslut i kassaärende, varmed
förstås ärenden angående mottagande av penningmedel (uppbörd) och ut -

— 77 —

betalningar, som grunda sig på fastställda stater, reglementen, andra författningar,
Kungl. Maj:ts övriga föreskrifter eller av vederbörande förvaltningsmyndighet
fattade beslut i andra förvaltningsärenden ävensom angående medelsredovisning
samt kontrollen däröver, må meddelas av, bland andra, chef
för kameralkontor och varvskamrerare. Sådant beslut skall avfattas skriftligen
med angivande av belopp, bokföringstitel och vid utbetalning, den betalningsberättigade.
Enligt samma reglemente § 39 skall kassa finnas anordnad
vid kameralkontor och vara gemensam för marindistriktschefen och
honom underställda förvaltningsorgan samt örlogsvarvet inom marindistriktet.
Kassaförvaltning skall utgöras av chefen för kameralkontoret samt kassör
och kassakontrollant, av vilka de sistnämnda skola vara officerare vid
marinintendenturkåren. Kassör, som har redovisningsskyldighet och uppbördsmannaansvar
i första hand för alla av honom omhänderhavda medel
och värdehandlingar, åligger särskilt att verkställa i behörig ordning beslutade
utbetalningar samt mottaga medel, som kontant inbetalats till kassan, att
föra föreskrivna räkenskaper och ombesörja den för kassan erforderliga
skriftväxlingen samt att ansvara för att föreskrivna innehållningar å avlöning,
som uppbäras i kassan, verkställas och behörigen redovisas. Kassakontrollanten
åligger huvudsakligen att å kassadagarna vara närvarande
vid kassans öppnande och dess stängande samt i övrigt under erforderlig
tid för fullgörande av sina åligganden, att i föreskriven ordning anteckna
in- och utgående medelsbelopp samt inläggning och uttagning av värdehandlingar,
att med sin annotation bestyrka kvitto å inflytande medel, värdehandlingar
och värdeförsändelser, att påteckna eller avstämpla alla verifikationer
för såväl inkomster som utgifter, att vid slutet av varje kassadag förvissa
sig örn beloppet av kassabehållningen och tillse, att densamma ofördröjligen
insättes eller förvaras i föreskriven ordning, samt att genom påskrift av kassörens
räkenskaper och redovisningar attestera deras överensstämmelse med
kassakontrollantens egna anteckningar.

I fråga om utbetalningar av medel i kassan har i sagda reglemente § 47:1
föreskrivits, att mindre belopp ävensom avlöning må utbetalas i kontanta
penningar, medan övriga utbetalningar principiellt skola ske medels check.
Inbetalning av medel till kassaförvaltning skall enligt av marinförvaltningen
i anslutning till reglementet meddelade bestämmelser fullgöras genom kontant
inbetalning i kassan eller insättning i riksbanken, därvid såsom norm
skall gälla, att endast mindre ersättningsbelopp — högst intill 1,000 kronor
— få emottagas i kassan.

Vad örlogsvarvet beträffar meddelas sålunda anordningsbeslut av varvskamreraren,
varjämte i en särskild titelbok införas de inkomst- och utgiftsposter,
som angivits i titelspecifikationen å respektive verifikationer. Dessa
överlämnas sedan mot kvitto till flottans kassa för likvidering och införande
i vederbörlig journal. Omföringsbeslut fattas även av varvskamreraren. Omföringshandlingarna
åsättas därvid löpande verifikationsnummer och införas
jämväl i omföringslista, vilken månadsvis tillsammans med verifikationerna
överlämnas lill kameralkontoret. Räkningar å utförda arbeten, försäljningar

— Ts -

in. m. utställas även av varvskamreraren i vad angår varvet och likvid för
desamma inflyta genom flottans kassa. I den mån inkomster inflyta i kassan,
rapporteras desamma till varvskontoret för vidare åtgärd.

Revisorerna hava inhämtat uppgifter beträffande medelsrörelsen för å ena
sidan örlogsvarvet i Karlskrona, å andra sidan de övriga förvaltningar, som
anlitat och anlita flottans kassa därstädes, enligt nu gällande organisation
chefen för Sydkustens marindistrikt, stationsförvaltningen, intendenturen--valtningen, sjukvårdsförvaltningen och kameralkontoret. Nedanstående sammanställning
för de fem sistförflutna budgetåren utvisar antalet till flottans
kassa expedierade anordningar, beloppen av kontant utgivna och influtna
medel, beloppen av omföringsvis bokförda utgifter och inkomster samt medelsrörelsens
hela omslut.

Karlskrona örlogsvarv.

Budget-	Antal anord- ningar	Kassarörelse	Omföringar	Omslut
år	Utgifter	Inkomster	Utgifter	nkomster
1933/34 1934/35 1935/36 1936/37 1937/38	6,626 6,913 7,455 7,239 8,090	8,692,235:96 9,367,728: 44 9,421,578: 68 9,478:794: — 11,365,561:05	426,594: 70 412,953:63 591,979: 71 718,636: 21 2,024,736: 36	12,324,716:31 12,453,677: 86 12,508,856: (''3 13,641,125:65 16,494,796: 02	12,324,716: 31 12,453,677:86 12,508,856:03 13,641.125: 65 16,494,796: 02	33,768,263: 28 34,688,037:79 35,031,270:45 37,479,681:51 46,379,889: 45
Summa	36,323	48,325,898:13	4,174,900:61	67,423,171:87	67,423,171:87	187,347,142,48

Chefen för Sydkustens Marindistrikt, stationsförvaltningen, intendenturförvaltningen,
sjukvårdsförvaltningen och kameralkontoret.

Budget- år	Antal anord- ningar	Kassaröre se	Omföringar	Omslut
Utgifter	Inkomster	Utgifter	nkomster
1933/34 1934/35 1935/36 1936/37 1937/38 Summa	5,157 5 229 5,210 4,781 4,449 24,826	9,263,087: 34 9,460,993:41 9,479,597:04 9,664,958:20 10.375,176: 30 48,243,812: 29	777,599: 60 739,214:80 1,278,294:04 798,894: 26 1,309,702:16 4,903,704: 86	4,199,682: 78 4,336,870:18 4,393,214:55 4,563,128: 92 4,671,661: 33 22,164,557: 76	4,199,682: 78 4,336,870:18 4,393,214: 55 4,563,128:92 4,671,661:33 22,164,557: 76	18,440,052:50 18.873,948: 57 19,544,320:18 19,590,110: 30 21,028,201:12 97,476,632: 67

Av sammanställningen framgår, att de av sistnämnda fem förvaltningsenheters
verksamhet föranledda, av chefen för kameralkontoret meddelade
kassabesluten för femårsperioden till antalet utgöra omkring 65 procent av
de av örlogsvarvets verksamhet föranledda, av varvskamreraren meddelade
besluten och att för sistförflutna budgetår dessa senare beslut utgöra nästan
dubbla antalet av de förra. De av chefen för kameralkontoret respektive
varvskamreraren under femårsperioden utanordnade kontanta medlen uppgå
till ungefärligen samma belopp, varemot örlogsvarvets utgifter av ifrågavarande
slag under senaste budgetåret överstigit sammanlagda beloppet av
övriga förvaltningars utgifter med cirka 1 miljon kronor. Sammanställningen
utvisar vidare, att i kameralkontoret för sagda förvaltningar bok -

— 79

förda inkomster för femårsperioden äro cirka 700,000 kronor större än de i
varvskontoret bokförda, och att under sistförflutna budgetår i varvskontoret
bokförda inkomster äro cirka 700,000 kronor större än de i kameralkontoret
för samma budgetår bokförda. Omföringarna handläggas av respektive
förvaltningar och passera icke genom kassan.

Vad därefter de direkta olägenheterna med gemensam kassa för örlogsvarvet
i Karlskrona och marindistriktet i övrigt angår, torde dessa enligt
vad revisorerna inhämtat främst bestå däri, att kassalokalen är belägen på
avsevärt avstånd från varvskontoret. Ifråga härom må framhållas, att i
Stockholm såväl kameralkontoret som varvskontoret äro belägna i omedelbar
närhet av kassalokalen och att i Karlskrona kameralkontoret är beläget
i samma hus som flottans kassa. Varvskontoret i Karlskrona intager däremot
i detta avseende en särställning. Det långa avståndet mellan örlogsvarvet
och kassan i Karlskrona synes förorsaka besvärligheter och tidsutdräkt
för såväl varvet som för alla dem, vilka i ett eller annat avseende hava
med kassan att skaffa. Så är särskilt fallet vid exempelvis inbetalningar av
förskottsrester, likvider för av varvskontoret utfärdade ersättningsuträkningar
m. m. Dagligen förekomma vidare vid örlogsvarvet fall av brådskande
likvider, vilka medföra extra budskickningar utöver de ordinarie mellan
varvskontoret och kassalokalen. Kassans belägenhet synes jämväl förorsaka
vissa olägenheter även för avlöningsombuden i fråga om varvsarbetarnas
avlöningsmedel. Dessa medel, som uppgå till omkring 90,000 kronor
i veckan eller 4 å 5 miljoner kronor örn året, avhämtas dagen före avlöningsuthetalningen
från riksbanken till flottans kassa. Avlöningsdagens morgon
mottagas medlen i kassan av varvsarbetarnas avlöningsombud, vilka överföra
penningmedlen till örlogsvarvet, där de slutligen iordningställas för
utdelning.

Vissa olägenheter för varvets vidkommande torde även enligt vad revisorerna
inhämtat vara för handen med hänsyn därtill, att anordningar, vilka
ankomma från varvet till flottans kassa efter klockan 13 på dagen, icke
hinna expedieras samma dag samt att kassan hålles stängd lördagar. Härigenom
kommer tiden, som åtgår för likvid av inkomna räkningar, att onödigtvis
utsträckas, varjämte utbetalningar viss dag i veckan icke kunna äga
rum. Då emellertid varvskamreraren disponerar vissa vid försäljning av
skrot m. m. influtna medel, utlämnas likvid ur dessa i brådskande fall och
då betalning genom flottans kassa icke hinner eller kan verkställas. Vederbörliga
anordningar översändas därefter till flottans kassa, varefter medel
för ersättande av utlägget överlämnas till varvskamreraren.

örlogsvarvet i Karlskrona torde i medclsavseende vara den största av ina- Revisorernas
rinens lokala förvaltningsenheter. Därtill kommer, att varvet utgör ett in- nttalaQdedustriellt
företag och att det för ett dylikt såsom regel måste gälla, att av
driften föranledda medelstransaktioner skola kunna ombesörjas snabbt och
med minsta kostnad för företaget. Enligt vad revisorerna inhämtat, har
också fråga väckts vid olika tillfällen örn inrättande av särskild kassaför -

— 80 —

vältning för örlogsvarvet, men icke föranlett åtgärd, bland annat, beroende
av att olägenheterna med den gemensamma kassan tidigare icke varit så
starkt framträdande, som de nu synas vara. Av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, att omslutet för den av örlogsvarvet föranledda kassarörelsen
från att under budgetåret 1936/37 hava utgjort omkring 10,200,000
kronor under budgetåret 1937,38 sprungit upp till cirka 13,400,000 kronor.
Samtidigt har omslutet för kameralkontorets m. fl. vidkommande ökats från
omkring 10,500,000 kronor till cirka 11,700,000 kronor. Härigenom hava
givetvis, såvitt revisorerna kunna finna, betydligt större krav kommit att
ställas på flottans kassa, liksom även de olägenheter, som tidigare för örlogsvarvets
vidkommande förefunnits beträffande anlitandet av kassan, kommit
att framstå med särskild styrka. Att behovet av särskild kassa för örlogsvarvet
i Karlskrona verkligen föreligger, synes enligt revisorernas uppfattning
särskilt framgå, bland annat, därav, att varvskamreraren för närvarande
emottager vissa penninguppbörder till avsevärda belopp, såsom
hyresmedel, skrotförsäljningsmedel och vissa depositioner utan att kassaförvaltning
finnes anordnad, samt att av vissa av dessa medel förskotteras
utbetalningar, som rätteligen skola direkt verkställas genom flottans kassa.

Ett inrättande av särskild kassa vid örlogsvarvet i Karlskrona, vilken synes
böra ingå såsom en detalj i varvskontoret och stå under varvskamrerarens
direkta ledning, torde enligt revisorernas mening medföra såväl avsevärd
minskning av verksamhetens omfång vid den nuvarande kassan, som
ock ett undanröjande av de olägenheter, vilka enligt vad ovan nämnts, otvivelaktigt
äro förbundna med den nuvarande anordningen. Då under sådana
omständigheter omslutet för flottans kassa kan förväntas väsentligen
nedgå, vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke vissa förenklingar i kassans
organisation kunna vara möjliga att genomföra. Revisorerna vilja erinra
därom, att enligt för, bland annat, fästningskassan i Vaxholm gällande
föreskrifter särskild kassakontrollant icke förekommer utan utövas kontrollen
i annan ordning. Såvitt revisorerna erfarit, har kontrollen över kassaverksamheten
därför icke blivit mindre effektiv. Även om förhållandena
vid nu angivna kassor icke äro fullt likartade, synes likväl frågan örn förenkling
i nu antydd riktrftng av kassaorganisationen vid flottans kassa i
Karlskrona böra upptagas till prövning. Då vidare enligt gällande bestämmelser
kassakontrollen, utövad på sätt som sker vid marinens olika kassor,
torde få anses synnerligen effektiv samt såväl utbetalningar som inbetalningar
med vissa undantag ske medelst check respektive insättning i riksbanken,
vilja revisorerna ifrågasätta, om icke kassagöromålen kunna anförtros
åt personal i lägre tjänsteställning än vad nu är fallet. I detta sammanhang
vilja revisorerna framhålla, att kassagöromålen vid arméns regementsförvaltningar
m. fl. handhavas av särskilda regementskassörer, tillhörande
lönegrad Uo 4.

Enligt revisorernas mening synes sålunda en uppdelning av kassagöromålen
vid flottans kassa i Karlskrona i av revisorerna antydd riktning böra
komma till stånd. I samband därmed torde förenämnda organisatoriska

— 81 —

förändringar syftande till förenkling av den nuvarande kassaorganisationen
för örlogsstationer och örlogsvarv böra tagas under övervägande.

§ 11.

I staten för det under fjärde huvudtiteln för sjöförsvaret upptagna reserva- Gratifika tionsanslaget

till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. för bud- tioner tili

\ iss person»

getåret 1937/38 har för avlöning till administrativ personal vid Karlskrona vid örlogsörlogsstation
och örlogsvarv samt Stockholms örlogsstation och örlogsvarv
anvisats respektive 57,000 och 60,000 kronor. Enligt en under samma stat och Stockintagen
anmärkning ingå i nämnda belopp för Karlskrona örlogsvarv 3,000 kolm.
kronor och för Stockholms örlogsvarv 2,000 kronor för gratifikationer.

Anslagsposter till gratifikationer hava under ett stort antal år funnits upptagna
i staten för ovannämnda anslag. Under åren 1875—1892 angavs ändamålet
med anslagsposten vara gratifikationer åt månadslönare för trägen
tjänstgöring samt för tillfälliga uppdrag och förrättningar. Från och med
år 1893 ändrades direktiven för anslagsposten såtillvida, att densamma skulle
avse gratifikationer för tillfälliga uppdrag och förrättningar samt åt månadslönare
för trägen tjänstgöring. I anslutning till 1925 års försvarsbeslut överfördes
emellertid avlöningssummorna för den civila personalen — utom den
administrativa i varvsledningen -— till de olika driftsanslagen, i sammanhang
varmed ifrågavarande anslagspost inräknades under anslagsposten för avlöning
till den administrativa personalen.

Revisorerna hava funnit anledning att närmare undersöka, huru ifrågavarande
för gratifikationer avsedda belopp kommit till användning. Enligt
vad räkenskaperna för budgetåret 1937/38 utvisa, har av det till gratifikationer
anvisade beloppet vid Karlskrona örlogsvarv utbetalts 2,997 kronor och
vid Stockholms örlogsvarv hela anslagssumman eller 2,000 kronor. Utbetalningarna,
som verkställts med stöd av vederbörande varvschefs beslut, hava
huvudsakligen ägt rum vid jultiden och omkring midsommar. Endast i ett
fatal fall har utbetalning verkställts vid annan tidpunkt. Den personal som
kommit i åtnjutande av gratifikationer, utgöres av kontorspersonal vid varvschefernas
kansli, varvskontoren och upphandlingscentralerna samt konstruktörer,
verkmästare, arbetsförmän, ritare och kontorspersonal samt ett fåtal
timlönare vid varvens olika departement. Vid Karlskrona örlogsvarv hava
sålunda till 79 personer utbetalts gratifikationer å tillhopa 2,755 kronor. Av
nämnda antal hava 19 kommit i åtnjutande av gratifikation såväl vid jul som
midsommar. Därutöver hava vid andra tidpunkter till två arbetare vid
ingenjörsdepartementet utbetalts sammanlagt 200 kronor såsom gratifikation
för utfört arbete vid dykning elter minankare samt till en kontorist och en
plåtslagare mindre belopp för tillfälligt uppdrag. Vid Stockholms örlogsvarv
hava utbetalts gratifikationer med 2,000 kronor till 49 personer, varav 4 erhållit
gratifikation vid båda utbetalningstillfällena. Enligt vad räkenskaperna
utvisa, utgöres största antalet av dem, som erhållit gratifikationer, av sådan
personal, vilken är anställd enligt kungörelsen den 22 juni 1928 med av 6

—38915i. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. I.

— 82 —

löningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet och som sålunda — förutom övriga förmåner
— äga åtnjuta avlöning enligt fastställd lönegrad och löneklass.

Revisorernas Av vad i ärendet förekommit hava revisorerna kommit till den uppfattnttaiande.
ningen att ,je till varvschefernas förfogande ställda anvisningarna till gratifikationer
huvudsakligen användas såsom avlöningsförstärkning för sådan
personal vid örlogsvarven, vilkens avlöning och övriga förmåner äro fastställda
enligt gällande bestämmelser. Revisorerna hava särskilt fäst sig vid,
att samma personer kommit i åtnjutande av gratifikation två gånger samma
år, samt att de utbetalda beloppens storlek synes stå i viss relation till vederbörandes
ordinarie avlöningsförmåner, på så sätt att den som är placerad
i högre lönegrad kommit i åtnjutande av förhållandevis högre gratifikation.
Revisorerna hava även uppmärksammat, att det största antalet gratifikationer
i förhållande till personalantalet inom varvens olika verksamhetsgrenar,
särskilt vad Karlskrona örlogsvarv angår, utdelats inom varvschefens kansli
och varvskontoret. Endast i ett fåtal fall synas dessa medel hava använts
såsom belöning för extraordinära prestationer.

Innan avlöningsförhållandena för den icke-ordinarie personalen inom statsförvaltningen
reglerats genom nu gällande avlöningsreglementen, utgick avlöningen
till denna personal i stor omfattning i form av gratifikationer. Detta
system har emellertid numera upphört. Såvitt revisorerna kunna finna, kan
den administrativa personalen vid örlogsvarven icke anses böra intaga någon
särställning i förhållande till annan enligt samma grunder avlönad personal.
Som en jämförelse vilja revisorerna erinra därom, att motsvarande
personal vid marindistriktens expeditioner och verkstäder icke har möjlighet
att erhålla förstärkning av de i avlöningsreglementet fastställda avlöningsbeloppen.
Det torde jämväl förtjäna framhållas, att det sätt, på vilket ifrågavarande
medel användas, kan vara ägnat att skapa onödig irritation mellan befattningshavarna
inbördes.

Revisorerna vilja emellertid framhålla, att ifrågavarande kontorspersonal
enligt för densamma gällande avlöningsreglemente icke är berättigad till ersättning
för övertidsarbete, en omständighet, som givetvis kan hava föranlett
ifrågavarande gratifikationsutdelningar. Enligt vad revisorerna erfarit, pågår
för närvarande utredning i avsikt att söka åstadkomma enhetliga bestämmelser,
å ena sidan för, bland annat, kontorspersonalen såväl vid marindistriktens
som varvschefernas expeditioner och å andra sidan den icke-ordinarie personalen
inom allmänna civilförvaltningen.

Revisorerna, som sålunda icke kunna finna lämpligt, att gratifikationer,
på sätt som skett, tilldelas ifrågavarande personal vid örlogsvarven, bortse
ingalunda därifrån, att det under vissa förhållanden kan vara av värde, att
myndighet har medel till förfogande för uppmuntran vid fall, då en befattningshavare
genom särskilt rådigt ingripande eller på grund av andra särskilda
omständigheter gjort sig förtjänt av penningbelöning. Det synes därför
enligt revisorernas mening, att ett mindre belopp under förevarande riksstats -

— 83 —

anslag bör ställas till marinförvaltningen förfogande för att på framställning
av vederbörande varvschef efter prövning i varje särskilt fall av ämbetsverket
utdelas.

§ 12.

Revisorerna hava avlagt besök vid matinrättningen vid Stockholms örlogsstation
och det vid örlogsvarvet inrättade arbetarmarketenteriet.

I arbetsplanen för flottans varv i Stockholm för år 1917 upptog varvschefen
därstädes ett belopp av 30,000 kronor för uppförande och inredande
av två mindre byggnader till arbetarkök inom varvets område, varav det ena
skulle förläggas å Galärvarvet och det andra å Skeppsholmen. Enligt förslaget
avsågos dessa arbetarkök icke blott för varvets arbetarpersonal, utan
även för å varvet tjänstgörande, utom stationen boende underofficerare,
verkmästare och mästare samt ritar- och kontorspersonal. Sedan förslaget
undergått vissa jämkningar, föreslog marinförvaltningen att — med hänsyn
till dels de stora kostnader som uppförandet och anordnandet av två arbetarkök
skulle betinga, dels önskvärdheten av koncentration i anläggningen —
endast ett dylikt kök, förlagt till Galärvarvet, skulle komma till utförande.
Beträffande driftkostnaden förutsatte ämbetsverket, att denna såvitt anginge
avlöning till köksföreståndare och övrig kökspersonal finge utgå av anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll samt i fråga om uppvärmning, belysning
och renhållning av vederbörligt riksstatsanslag. Någon framställning
i ämnet blev emellertid icke avlåten till 1917 års riksdag.

Marinförvaltningen återupptog frågan i skrivelse till Kungl. Majit den 1
oktober 1917, därvid ämbetsverket särskilt framhöll, att det med hänsyn
till under dåvarande förhållanden rådande knapphet a sådana livsförnödenheter,
som till väsentlig grad måste ingå i till arbetsplanen medförd torrskaffning
måste vara arbetsgivarens, d. v. s. i detta fall statens, skyldighet
att träda emellan för beredande av möjlighet för de arbetare, som tvingades
att intaga måltider å arbetsplatsen, att därstädes erhålla lagad mat. I proposition
till 1918 års riksdag, nr 2 i tilläggsstaten, föreslog Kungl. Majit därefter
riksdagen att för uppförande av ett arbetarkök vid flottans varv i Stockholm
bevilja ett anslag å 51,500 kronor. Föredragande departementschefen
erinrade därvid, att frågan om inrättande av ett arbetarkök vid örlogsvarvet,
avsett icke blott för varvets arbetarpersonal utan även för å varvet tjänstgörande
utom stationen boende underofficerare, verkmästare och mästare
samt ritar- och kontorspersonal, vore förtjänt av den största uppmärksamhet.
Med framhållande av att å ifrågavarande arbetarkök, beräknat för utspisning
av 30 underofficerare och verkmästare m. fl. samt 180 arbetare, dels
skulle tillhandahållas varm, lagad mat och dels tillfälle beredas att få medhavd
mat uppvärmd, anförde departementschefen, bland annat, följande.

Arbetstiden för arbetsdag å varvet är för närvarande 91/-. timmar med avbrott
under 1% timme för middagsrast. För intagande under denna rast av
middagsmåltid ävensom för behövlig frukostmåltid äro de varvsarbetare,

Arbetarmarketenteriet
vid
Stockholms
örlogsvarv.

— 84 —

sora äro bosatta på längre avstånd från varvet, för närvarande hänvisade att
antingen å varvet närbelägna matserveringsställen förskaffa sig varm mat
eller ock å arbetsplatserna^ förtära medhavd torrskaffning eller eljest kall
mat, vilken eventuellt kan å dessa platser nödtorftigt uppvärmas. Att båda
dessa sätt för beredande åt varvsarbetarna av erforderliga måltider under
arbetet medföra stora olägenheter av olika slag, ligger i öppen dag. Genom
besök å i närheten av varvet belägna matserveringsställen försättes tid och
uppstår lätt frestelse till förtäring i samband med måltidens intagande av
spirituösa drycker; den därstädes serverade maten är därtill ofta relativt
dyr och ej alltid av god beskaffenhet. Förtärande å arbetsplatserna av medförd
mal kan naturligen ingalunda motsvara behovet av ordnad mathållning
och måste i längden verka nedsättande på arbetskraften. Det synes
mig därför vara statens ovillkorliga plikt i egenskap av arbetsgivare att vederbörligen
tillgodose sina arbetstagares intressen uti ifrågavarande avseende,
liksom å andra sidan staten härav hämtar en direkt fördel genom den
ökade arbetsprestation, som av den ifrågasatta anordningen kan förväntas
bliva en följd.

Ifråga om driftkostnaderna erinrade departementschefen slutligen, att vid
bestämmandet av det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
tagits i beräkning ett belopp av 10,000 kronor, vartill arbetarkökets årliga
driftkostnader, såvitt anginge avlöning till köksföreståndare och övrig
kökspersonal, uppskattats.

Delta Kungl. Maj:ts förslag vann riksdagens bifall.

Genom särskilda kungl, brev åren 1918, 1919 och 1923 har därefter föreskrivits,
att de 10,000 kronor, som i staten upptagits i anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, skola användas till avlöning åt arbetarkökets
köksföreståndare och övrig personal och att vad därutöver erfordras för
sådan avlöning skall läggas på driftkostnaderna, att kostnaderna för underhåll
av fasta och lösa inventarier skola bestridas av anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, samt att kostnaderna för bränsle, lyse, vatten och
renhållning i marketenteriet skola bestridas av vederbörligt riksstatsanslag.
Därjämte har i kungl, brev den 4 februari 1921 föreskrivits, att ett förskottsbelopp
av 10,000 kronor, vilket lämnats såsom rörelsekapital för marketenteriet,
icke skall redovisas såsom förskott utan kvarstå såsom rörelsekapital
och att detsamma, i den mån det kan befinnas obehövligt för marketenteriets
drift, skall återbetalas till statsverket.

Personalen vid marketenteriet utgöres av en husmoder, en kock, en kassörska,
tre servitriser, ett köksbiträde och en uppbördsman. Intill den 1
juli 1937 var husmodern anställd enligt med varvschefen ingånget kontrakt.
Jämlikt detta ägde husmodern åtnjuta sådana förmåner, som omförmäldes
i kungl, brev den 10 augusti 1934, nämligen lön med 1,200 kronor årligen
jämte ålderstillägg å 120 kronor efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst,
hyresersättning, portion in natura och 14 dagars årlig semester med kostpenningar.
Från och med budgetåret 1937/38 har emellertid husmodern
vid marketenteriet upptagits i den av marinförvaltningen fastställda staten
för icke-ordinarie befattningshavare vid örlogsvarven m. m. i egenskap av

— 85 —

husmoder av 2 klass med avlöning och övriga förmåner enligt den i kungörelsen
den 22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen
för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal (K), lönegrad 5. I
denna egenskap äger hon jämväl komma i åtnjutande av såväl tjänste- sorn
familjepension enligt gällande pensionsreglementen. Kock, servitriser och
köksbiträde åtnjuta avlöning enligt marinens kollektivavtal B/37 och kassörskan,
som uppbär avlöning med 2 kronor 75 öre för dag jämte fritt
middagsmål för omkring 3 timmars daglig tjänstgöring, har jämväl antagits
genom antagningsbevis enligt sagda avtal. Uppbördsmannen äger åtnjuta
en mindre månadsersättning.

Vad personalens arbetstid angår, är denna fastställd för kocken till kl. 6—
17 och för den kvinnliga personalen utom kassörskan till kl. 8—16.30 varje
vardag. Marketenteriet öppethålles vardagar utom lördagar mellan kl. 11.45
och 12.45 samt lördagar mellan kl. 8.45 och 9. I de fall då övertidsarbete
anbefallts å varvet, hålles marketenteriet öppet kl. 17 för servering av kaffe
m. m.

Såsom kassaförvaltare vid marketenteriet med skyldighet att utöva tillsyn
och handhava ledningen av marketenteriets drift tjänstgör en av varvschefen
därtill förordnad marinintendent. Revision av räkenskaperna äger rum
kvartalsvis genom av varvschefen förordnade revisorer, vilka utses bland
marketenteriets stadigvarande kunder, varjämte räkenskaperna årsvis skola
insändas till marinförvaltningen för teknisk granskning.

Efter granskning av marketenteriets räkenskaper hava revisorerna för
utrönande av det ekonomiska resultatet av marketenteriets drift verkställt
nedanstående sammanställningar utvisande marketenteriets inkomster och
utgifter under de tre sistförflutna budgetåren, marketenteriets tillgångar och
skulder vid utgången av budgetåret 1937/38 samt de kostnader, vilka i särskild
ordning bestritts av statsmedel.

	1935/36	1936/37	1937/38
Inkomster:
Räntor .....................................	158: 27	116:57	130: 34
Statsbidrag till löner........................	1 7,500: —	10,000: —	10,000: —
Influtna försäljningsmedel för:	39,930: 23	41,878: 08	44,229:29
inåt, kaffe och cigarretter..................
matavfall.................................	244: 80	247: 50	295: 20
Summa kronor	47,833: 30	52,242:15	54,654: 83
Utgifter:
Utbetalningar för inköpta varor..............	31,910:35	34,499: 34	36.890:59
Löner.......................................	15,383:70	15,099: 05	15,545:48
Övriga omkostnader.........................	3,659: 79	2,986: 46	2,097: 86
Summa kronor	50,958:84	52,578: 85	54,533:93

1 Av statsbidraget för budgetåret 1935/36 voro 2,500 kronor förskottsvis disponerade.

— 86 —

Revisorernas

uttalande.

Vid utgången av budgetåret 1937/38 utgjordes marketenteriets tillgångar av

Kassabehållning och å bank innestående................ kronor 4,119:25

Inneliggande varor samt inventarier.................... » 213:03

Summa kronor 4,332:28;

och skulder

Rest å från staten erhållet förlagskap itai................ kronor 1,000: —

Kapitalbehållning.................................... » 3,332:28

Summa kronor 4,332:28.

De särskilda kostnader, vilka därutöver bestritts av statsmedel, hava uppgått
till:

Utgiftens art	1935/36	1936/37	1937/38
Bränsle.....................................	1,405: 45	1,682: 46	818:40
Gas........................................	234: 64	189: —	256: 51
Belysning...................................	91: 85	124: 20	117: 72
Renhållning.................................	2,408: 97	986: 79	1,534: 84
Transporter.................................	216:34	212: 94	134: 70
Underhåll av lösa inventarier................	1,869: 09	291:10	98: 60
Summa kronor	6,226:34	3,486: 49	2,960: 77

För underhåll av fasta inventarier samt byggnaden, där marketenteriet är
inrymt, har dessutom för budgetåret 1937/38 av statsmedel utgivits 4,994 kronor
68 öre.

, De verkliga omkostnaderna för rörelsen hava sålunda utgjort, för budgetåret
1935/36 25,269 kronor 83 öre, 1936/37 21,566 kronor och för 1937/38 20,604
kronor 11 öre, vartill kommer värdet av fria lokaler och underhåll av fasta
inventarier. Av nämnda belopp har statsverket bidragit med respektive
16,226 kronor 34 öre, 13,486 kronor 49 öre och 12,960 kronor 77 öre.

Vad beträffar omsättningen i marketenteriet bär, så vitt av räkenskaperna
framgår, under budgetåret 1937/38 serverats 39,889 portioner, vartill kommer
1,782 portioner till marketenteriets personal. Därjämte har från det s. k.
kaféet serverats mat m. m. för en summa av omkring 7,200 kronor. Priset
för portion har utgjort 80 öre.

Såsom av det ovan anförda framgår, äro driftkostnaderna vid marketenteriet
synnerligen höga, ett förhållande på vilket marinförvaltningen vid särskilda
tillfällen lärer hava haft sin uppmärksamhet riktad. Beräknade å värdet
av de inköpta varorna hava sagda kostnader utgjort för budgetåret 1935/36
omkring 79 procent, för budgetåret 1936/37 omkring 63 procent och för budgetåret
1937/38 omkring 56 procent, varvid dock icke medräknats värdet av
fria lokaler. Av driftkostnaderna har statsverket ersatt omkring 64 procent
årligen. Beräknat på grundval av det antal portioner, som enligt räkenskaperna
utspisats i marketenteriet under budgetåret 1937/38, har staten bidragit
med omkring 30 öre per portion.

I detta sammanhang vilja revisorerna framhålla, att såväl statsverket som

— 87 —

enskilda arbetsgivare inom andra arbetsområden bidraga till sina arbetares
bespisning utan att ikläda sig så höga kostnader som i ifrågavarande fall. Sålunda
tillhandahåller statens järnvägar marketenteriet vid järnvägsverkstäderna
i Tomteboda, vilket drives såsom enskilt företag av en föreståndarinna,
allenast lokal, värme, lyse och renhållning utan kostnad. Marketenteriet vid
telegrafverkets verkstäder i Nynäshamn erhåller fria lokaler samt värme, varemot
alla andra kostnader för belysning, renhållning, matens tillagning och
personalens löner m. m. betalas av marketenteriets affärsvinst. Vid större
privata företag tillhandahålla dessa i regel lokal, värme och lyse kostnadsfritt,
medan marketenteriet drives såsom särskilt företag eller kooperativt matlag,
vid vilket förhållande alla kostnader utom ovan angivna bestridas av rörelsens
vinst. Ehuru således vissa statsinstitutioner och enskilda företag bidraga till
sina arbetarmarketenteriers uppehållande och drift allenast med tillhandahållande
av fria lokaler, värme och lyse, erhålla arbetarna det oaktat lunchmål
till ungefärligen samma pris som vid marketenteriet å Stockholms örlogsvarv,
vartill statsverket såsom förut nämnts bidrager med — förutom fri lokal -—
omkring 2/3 av avlöningskostnaden samt kostnaden för bränsle, gas, belysning,
renhållning, transporter och underhåll av lösa och fasta inventarier.

Ehuru det torde få anses ankomma på statsverket att i egenskap av arbetsgivare
i rimligaste mån tillgodose sina arbetstagares intressen i fråga örn erforderlig
bespisning å arbetsplatsen under arbetstiden i sådana fall, då måltid
på grund av arbetsplatsens läge eller andra omständigheter icke kan intagas i
hemmet, hava revisorerna likväl icke kunnat undgå att finna de kostnader,
statsverket iklätt sig för arbetarmarketenteriets drift, alltför höga. Enligt revisorernas
uppfattning synes skäl icke föreligga för alt statsverket, därest
marketenteriet i fortsättningen anses böra upprätthållas, ikläder sig högre
kostnader för ifrågavarande marketenteri än vad som i liknande fall äger rum.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra därom, att vid Karlskrona örlogsstation,
där särskilt arbetarmarketenteri icke är inrättat, arbetare vid örlogsvarvet
och centrala beklädnadsverkstaden med flera inrättningar samt civila
tjänstemän bespisas vid sjömanskårens matinrättning. Kostnaderna för
middagsportion hava därvid uppgått till omkring 50 öre. Då detta system sålunda
prövats vid matinrättningen i Karlskrona, synes hinder i och för sig
icke möta för detsammas tillämpning även vid matinrättningen vid Stockholms
örlogsstation. Enligt vad revisorerna inhämtat, Ilar sistnämnda matinrättning
sådan kapacitet, att vid densamma utan olägenhet och utan ökad
kostnad utöver det vanliga portionspriset kan bespisas det antal personer, som
nu intager sina måltider i marketenteriet. Så vitt revisorerna vid sitt besök
på platsen kunnat konstatera, är den måltid, som vid matinrättningen utspisas
mellan klockan 11.30 och 14 av sådan beskaffenhet, att den torde kunna anses
fullt tillfredsställande som mellanmål. Priset för en sådan måltid inklusive
tillagningskostnad utgör omkring 35 öre. Även örn matinrättningen är belägen
på något avstånd från arbetsplatsen — dock ej sa långt som vad fallet är
vid örlogsvarvet i Karlskrona — torde denna olägenhet för arbetarna mer än
väl uppvägas av det betydligt lägre måltidspriset.

Enligt revisorernas uppfattning synes sålunda sådana åtgärder böra vidtagas,
att samtidigt som arbetarnas berättigade intressen tillgodoses statsverkets
kostnader nedbringas.

§ 13.

Marinens Revisorerna hava avlagt besök vid marinens sjukhus i Karlskrona.

Karlskrona. Vid sitt besök konstaterade revisorerna, att sjukhuset, som moderniserats
för 30 år sedan, icke längre kan anses fylla de anspråk, vilka numera böra
ställas på en inrättning av ifrågavarande slag. Sålunda äro sjuksalarna med
i regel 16 å 17 sängar alltför stora. Antalet isoleringsrum är alldeles otillräckligt.
Tekniska hjälplokaler och undersökningsrum samt dagrum för avdelningarna
saknas så gott som helt och hållet. Värmelednings-, elektriska
och andra installationer äro enligt vad revisorerna inhämtat föråldrade och
i hög grad förslitna.

Då för statens egen personal avsedda sjukvårdsinrättningar enligt revisorerenas
uppfattning böra hålla ungefär motsvarande standard som de kommunala
sjukvårdsinrättningarna, där landets befolkning i allmänhet beredes
sjukvård, hava revisorerna, vilka icke kunna finna de nuvarande anordningarna
för sjukvården vid marinens sjukhus tillfredsställande, velat framhålla
angelägenheten av att rationella åtgärder vidtagas för ernående av förbättring
i nämnda hänseenden.

§ 14.

Statsverkets Enligt § 60: 4 i det av Kungl. Majit den 18 juni 1937 fastställda reglemenkvis8aadsTge?-r
tet för marinen> provisorisk del I flottan, B förvaltningsföreskrifter, vilket
båtar vid skall gälla intill den 1 juli 1939, må småfartyg och båtar enligt vederbörande
°rl<nerna.tl0" befälhavares bestämmande utan avgift utlånas till marinen tillhörande personer,
dock att vid lån av fartyg eller båt med maskineri förbrukad utredning
skall ersättas enligt de grunder, vederbörande förvaltningsmyndighet
bestämmer.

Revisorerna hava inhämtat uppgifter rörande dels det antal båtar av angivet
slag, vilket stått till örlogsstationernas förfogande, dels underhållskostnaderna
för desamma under budgetåret 1937/38.

Av uppgifterna framgår, bland annat, att örlogsstationen i Stockholm
disponerar fem segelbåtar och att dessa varit avgiftsfritt utlånade till personal
vid marinen huvudsakligen för längre färder under större delen av
sommarmånaderna. Underhållskostnaderna hava för nämnda budgetår
uppgått till 15,707 kronor 17 öre.

Uppgifterna utvisa vidare, att örlogsstationen i Karlskrona under budgetåret
1937/38 disponerat 31 segelbåtar, varav 3 äro däckade, 1 halvdäckad
och 27 odäckade f. d. skeppsslupar. Av dessa båtar hava en däckad segelbåt
och en skeppsslup numera kasserats, varför sammanlagda antalet dylika
båtar för närvarande utgör 29. Underhållskostnaderna för ifrågava -

89 —

rande båtar, vilka under sommarmånaderna avgiftsfritt utlånats till personal
vid flottan och kustartilleriet, hava under det sistförflutna budgetåret
uppgått till 16,029 kronor 40 öre, varav för däckade segelbåtar 5,194 kronor
91 öre och för övriga 10,834 kronor 49 öre.

Av vad ovan anförts framgår, att marinens personal i enlighet med gäl- Revisorernas
lande bestämmelser disponerar vissa småbåtar, utan att avgifter för dem uttaland®''
erläggas till statsverket.

Revisorerna, som visserligen finna vissa fördelar ur yrkessynpunkt vara
förenade med att marinens personal herodes möjlighet till såväl förkovran i
sjömansskap som stärkande rekreationsvistelse på sjön under fritid och semester,
hava likväl icke kunnat undgå att finna de kostnader, statsverket
härför åsamkas, alltför höga. Revisorerna hava sålunda särskilt fäst sig vid,
att underhållskostnaderna för segelbåtarna vid örlogsstationen i Stockholm
under budgetåret 1937/38 uppgått till över 15,700 kronor eller omkring 3,100
kronor för båt. Kostnaderna för motsvarande båtar vid örlogsstationen i
Karlskrona hava utgjort omkring 1,300 kronor för båt.

I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna framhålla nödvändigheten
av, att underhållskostnaderna för ifrågavarande småbåtar nedbringas.
I detta sammanhang vilja revisorerna jämväl ifrågasätta, huruvida
icke marinens personal såsom bidrag till nämnda underhållskostnader
bör — i likhet med vad i regel äger rum vid utlåning av kronans tillhörigheter
till statsverkets personal i övrigt — erlägga skälig ersättning för disposition
av ifrågavarande båtar. Spörsmålet härom torde enligt revisorernas
mening böra bringas till sin lösning i samband med det definitiva fastställandet
av reglemente för marinen.

§ 15.

I anledning av vad riksdagens revisorer i sin år 1928 avgivna berättelse Kostnader för
omförmält beträffande driften vid repslagarbanan å flottans varv i Karlskrona,
anförde riksdagen i skrivelse den 16 maj 1929 under punkten 2, bland skaffningar
annat, att enligt riksdagens mening borde tillses, att utlämningspriserna för jfy^g^ader
vid marinens verkstäder tillverkad materiel m. m. icke bestämdes på sådant vid öriogssätt,
att dessa priser innefattade beräknade kostnader jämväl för utvidgning ''arven,
av verkstadsdriften. Riksdagen ansåg nämligen, att frågor av hithörande
slag alltid borde underställas riksdagens prövning. Med anledning av detta
riksdagens uttalande utfärdade Kungl. Majit den 8 april 1932 föreskrifter för
handhavande av den ekonomiska förvaltningen och redovisningen vid marinens
s. k. självförsörjande inrättningar. I dessa föreskrifter har, bland
annat, stadgats, att vid kalkylerandet av priserna för verkstädernas produkter
och arbeten inkomsterna icke blott skola balansera de löpande utgifterna
utan jämväl kunna bestrida kostnaderna för den förnyelse av arbetsmaskiner
m. m., som är nödvändig för driftens uppehållande i erforderlig omfattning
och som i övrigt betingas av dess rationella hedrivande. De medel,

— 90 —

som sålunda beräknas för förnyelse av maskiner m. m., skola överföras till
särskilda förnyelsefonder. I fråga om dessa fonders användning stadgas i
samma föreskrifter, att till fonderna hörande medel efter Kungl. Maj:ts
prövning skola användas för återställande i brukbart skick av objekt, vilkas
brukbarhet i avsevärdare mån minskats, samt för anskaffande av nya objekt
i ersättning för utrangerade.

Då bestämmelserna rörande inrättande av förnyelsefonder icke gälla örlogsvarven,
utom i vad angår dess självförsörjande inrättningar, vilka senare
utgöras av kraftcentralerna och vid Karlskrona örlogsvarv repslagarverkstaden
och oljefabriken, hava revisorerna med hänsyn till omfattningen
av varvens rörelse ansett en undersökning av därstädes tillämpade principer
för bestridande av kostnader för ersättningsanskaffning och nyanskaffning
vara av intresse. Vid i anledning därav företagen granskning av örlogsvarvens
räkenskaper hava revisorerna uppmärksammat, att kostnaderna för
förekommande ersättningsanskaffningar, nyanskaffningar och utvidgningar
i stor utsträckning bestridas från en under reservationsanslaget till underhåll
av flottans fartyg och byggnader m. m. upplagd undertitel, benämnd varvsdepartementens
driftomkostnader. Å denna hjälptitel bokföras med varvsdriften
förbundna driftkostnader, d. v. s. utgifter för verkstädernas belysning,
uppvärmning och renhållning, underhåll och återanskaffande av maskiner och
verktyg samt nyanskaffning av verktyg, utgifter för drivmedel, såsom elektrisk
energi, gas och ånga m. fl. kostnader. För täckande av dessa å titeln redovisade
omkostnader beräknas för varje produktivt arbete ett särskilt driftpålägg,
som fastställes av vederbörande departementschef vid varven och utgår
i procent av de direkta avlöningskostnaderna för respektive arbete. De sålunda
till fördelning å de produktiva arbetena fastställda omkostnadsbeloppen
gottskrivas omkostnadstiteln och avföras å de titlar, som slutligt skola belastas
med kostnaderna för arbetena ifråga.

Enligt av marinförvaltningen fastställda föreskrifter för varvsbokföringen
får omkostnadstiteln icke utvisa brist vid budgetårsskifte. Något motsvarande
förbud att vid budgetårsskifte redovisa behållning förefinnes däremot icke.

Av örlogsvarvens räkenskaper framgår emellertid vidare, att driftomkostnadstiteln
utnyttjas på sådant sätt, att en utvidgning av driften möjliggöres
utan att särskilda anslagsmedel därför anvisats. Genom att en högre driftpåläggsprocent
fastställes å utförda arbeten, än som svarar mot de å titeln
varsdepartementens driftomkostnader bokförda omkostnaderna för samma
arbeten, uppkommer fondering av medel å titeln, varmed nyanskaffning
finansieras. Sålunda har enbart vid örlogsvarvet i Karlskrona under de båda
senaste budgetåren verkställts inköp av arbetsmaskiner, mera värdefulla verktyg
— till pris överstigande 300 kronor per styck — och byggnadsmaterialier
m. m. för sammanlagt över en kvarts miljon kronor, varvid kostnaderna belastat
omkostnadstiteln. Såsom exempel på nyanskaffningar, som på angivet
sätt finansierats, må härvid nämnas riktvals till ett pris av 16,585 kronor,
borrmaskiner för respektive kronor 7,575, 10,955 och 13,610, svarvar för
respektive kronor 11,340, 9,715 och 22,520 samt skruvautomat för 23,985

— 91

kronor, vartill torde komma vissa monterings- m. fl. kostnader. Även vissa
nybyggnadsarbeten hava helt eller delvis finansierats på enahanda sätt. Enligt
vad revisorerna inhämtat, pågår sålunda med marinförvaltningens medgivande
vid plåtslageriverkstäderna vid Karlskrona örlogsvarv sedan 1936, förutom
en omfattande nyuppsättning av maskiner — delvis såsom ersättning
för förslitna äldre dylika — även uppförande av ny plåtslagerihall med
spantugn, spantplan och utslagsplan, till en kalkylerad kostnad av omkring
235,000 kronor, varvid kostnaderna bestridas huvudsakligast av omkostnadstiteln.

Att kostnader för återanskaffning samt större reparationer av maskiner Revisorernas
förskotteras av omkostnadstiteln torde stå i överensstämmelse med gällande n ^ aa e
föreskrifter. Då emellertid omkostnadstiteln icke får utvisa brist vid budgetårsskifte,
måste — för den händelse medel å omkostnadstiteln icke på förhand
fonderats för ändamålet — samtliga densamma under ett budgetår debiterade
omkostnader under loppet av samma budgetår fördelas å de produktiva
arbetena. Detta medför, bland annat, att en dyrbar maskin, som för
ersättande av en äldre utrangerad anskaffas exempelvis tre månader före
budgetårsskiftet, vid sistnämnda tidpunkt måste vara helt avskriven, ehuru
den måhända icke i nämnvärd utsträckning kunnat tagas i anspråk under
perioden och dessutom kan ur ekonomisk synpunkt sett hava en livslängd av
åtskilliga år. Kostnaderna för en dylik maskin komma sålunda — därigenom
att driftpålägget måste höjas med för avskrivningen erforderligt belopp
—- att belasta andra produktiva arbeten än dem, för vilka maskinen tages i
anspråk. En sålunda anordnad redovisning av kostnader för återanskaffning
av maskiner torde icke vara förenlig med en rationell självkostnadsberäkning.

I många fall lärer denna metod kunna medföra, att de redovisade självkostnaderna
för vissa arbeten bliva väsentligt missvisande. Föreligger fondering
för ersättningsanskaffning å omkostnadstiteln, innebär detta, att omkostnadstiteln
själv får karaktär av förnyelsefond, en anordning som med hänsyn till
omkostnadstitelns övriga funktioner enligt revisorernas uppfattning icke låter
sig förena med reda och överskådlighet i redovisningen.

Beträffande nyanskaffning torde kostnader därför böra betraktas såsom
omkostnader endast när det anskaffade — förutom då detsamma har karaktär
av ren förbrukningsartikel — på grund av sin ringa kostnad eller kortvariga
brukbarhet enligt gängse ekonomiska principer icke anses böra göras till
föremål för avskrivningsförfarande. Då anskaffningen däremot har karaktär
av kapitalinvestering, böra enligt revisorernas uppfattning särskilda medel
för ändamålet av riksdagen anvisas. Särskilt anmärkningsvärt finna revisorerna,
att kostnader för nybyggnad av verkstäder bestridas från omkostnadstiteln,
varigenom sagda kostnader slutligt belt eller delvis kunna komma att
belasta andra anslag än det i riksstaten anvisade byggnadsanslaget. Dessutom
bör enligt vedertagna grundsatser frågan örn behov av nybyggnader ovillkorligen
underställas riksdagens prövning.

1 anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna framhålla, att, såvitt

— 92 —

levisorerna kunna finna, förnyelsefonder böra inrättas även för örlogsvarven
i dess helhet enligt i huvudsak enahanda grunder, som gälla för marinens
självförsörjande inrättningar. Därigenom kan, under förutsättning att kostnader
för egentlig nyanskaffning — utvidgning av driften — bestridas av särskilt
för ändamålet anvisade medel, den nu förekommande sammanblandningen
av kostnader för nyanskaffning, ersättningsanskaffning och egentliga
omkostnader å omkostnadstiteln undvikas. Därjämte torde — förutom reda
och överskådlighet i redovisningen — kunna erhållas effektiv kontroll över
varvsdriftens ekonomiska resultat från såväl Kungl. Maj :ts som riksdagens
och den varven överordnade förvaltningsmyndighetens sida. Den nu berörda
frågan synes revisorerna med hänsyn till omfattningen av driften vid örlogsvarven
örlogsvarvet i Karlskrona torde sålunda vara statsverkets kanske
största industriella anläggning — vara av sådan vikt, att den snarast bör
bringas till sin lösning.

§ 16.

Under § 14 i sin berättelse rörande granskningen av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1936—
^ntend^ntor-1 ^un’ 1937 hava revisorerna erinrat, att en major i intendenturbefattning vid
befattning flygvapnet undergått flygutbildning och uppburit flygtraktamente enligt
Vva nef~ l)rev den 23 december 1926 angående vissa förmåner under flygtjänst VapnC''

göring. Revisorerna uttalade därvid, att det i 1936 års försvarsbeslut förutsatts,
att intendenturofficerare icke skulle deltaga i flygtjänstgöring samt
funno anmärkningsvärt, att en beställningshavare i nämnda befattning medgivits
genomgå utbildning till flygförare. Under erinran om de utgifter statsverket
tillskyndats i anledning härav framhöllo revisorerna även, att nämnda
flygutbildning icke kunde anses vara motiverad av några militära skäl.

I sin förklaring rörande revisorernas uttalande i nämnda punkt anförde
flygförvaltningen, bland annat, följande.

Det är ett bestämt önskemål, att officerarna i intendenturbefattning erhålla
god insikt i de speciella förhallanden, som vid flygförbanden inverka på intendenturtjänsten.
Beträffande den för flygvapnet centrala intendenturtjänsten,
representerad i flygförvaltningens intendenturavdelning, föreligger ett särskilt
behov att förfoga över personal med tillräcklig sakkunskap på de omladen,
där intendenturtjänsten förutsätter kännedom örn flygtjänstens krav.
För att objektivt kunna handlägga hithörande frågor erfordras större insikter
i flygtjänstens natur än vad som normalt en officer i intendenturbefattning
med enbart marktjänst kan förväntas tillägna sig.

Här berört krav på sakkunskap kommer att tillgodoses vid tillämpandet av
anvisningarna i 1936 års försvarsbeslut, i vad avser rekrytering av flygvapnets
officerare i intendenturbefattning. Det förutses nämligen, att nämnda
officerspersonal skall, åtminstone i huvudsak, rekryteras av sådana flygande
officerare, vilka på grund av i flygtjänsten ådragen skada eller nedsatt psykisk
kondition måste eller önska avbryta den direkta flygtjänstgöringen och
vilka efter frivilligt åtagande beordras genomgå den specialutbildning, som
kräves för intendenturbefattning.

Enär det av olika skäl knappast varit möjligt att redan under flygvapnets

Viss flygtjänstgöring

för befatt -

— 93 —

uppsättningsperiod tillämpa nämnd rekryteringsprincip och emedan under
alla förhållanden det kommer att dröja ett flertal år, innan en till intendenturbefattning
överförd flygofficer kan upprätthålla en befattning i flygförvaltningens
intendenturavdelning, så har det befunnits lämpligt att nu ifrågavarande
major i intendenturbefattning, tjänstgörande såsom assistent på flygförvaltningens
intendenturavdelning, bibringas för hans intendenturtjänst
önskvärda kunskaper och färdigheter i allmän flygtjänstgöring.

1938 års riksdag upptog förevarande fråga till behandling och framhöll i
skrivelse den 8 juni 1938, nr 407, att från riksdagens sida anledning icke
funnes att nu i denna fråga intaga annan ståndpunkt än den, som följde av
vad 1936 års riksdag i samband med försvarsbeslutet uttalat.

Enligt beslut den 17 juni 1938, vilket expedierats den 27 i samma månad,
har Kungl. Majit därefter överlämnat riksdagens förenämnda skrivelse till
flygförvaltningen för kännedom och efterrättelse.

Vid granskning av flygförvaltningens räkenskaper för budgetåret 1937/38
hava revisorerna uppmärksammat, att flygtraktamente till ifrågavarande beställningshavare
utgått för av honom företagna flygningar under budgetåret.

Jämväl för tiden efter den 1 juli 1938 har övningsflygning ägt rum och flygtraktamente
utbetalts. Såsom stöd för utbetalning har därvid åberopats den
flygvapenorder den 16 oktober 1936, nr 66, enligt vilken nämnde beställningshavare
efter eget åtagande beordrats att genomgå utbildning i flygning. Enligt
vad revisorerna inhämtat har för ifrågavarande beställningshavare den 20 juli
1938 inträffat ett flyghaveri, därvid han själv skadats och flygplanet svårt
ramponerats. Statsverket har i anledning härav fått vidkännas avsevärda
kostnader för såväl sjukvård m. m. som för flygplanets reparation.

1938 års riksdag har såsom förut nämnts beträffande flygutbildning av Reviaoremaa
beställningshavare i intendenturbefattning vid flygvapnet framhållit, att riks- uttalandedagen
icke funnit anledning att i denna fråga intaga annan ståndpunkt än
den, som följde av vad 1936 års riksdag i samband med försvarsbeslutet uttalat.
Riksdagen har härigenom givit ytterligare uttryck åt den uppfattningen,
att ifrågavarande kategori tillhörig personal, som endast skall fullgöra marktjänstgöring,
icke skall deltaga i flygtjänstgöring. Även efter det riksdagens
förenämnda skrivelse genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 delgivits
flygvapnet, har emellertid ifrågavarande utbildning fått fortgå, en omständighet,
som åsamkat statsverket avsevärda kostnader.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit synnerligen anmärkningsvärt.
Under framhållande av nödvändigheten av att flygvapnets dyrbara och
begränsade materiel icke användes för utbildning och övning av annan personal
än den, som är avsedd att tillhöra den flygande personalen, hava revisorerna
härigenom velat fästa riksdagens uppmärksamhet å angivna förhållanden.

— 94 -

§ 17.

Vissa perso- Revisorerna hava avlagt besök vid Roslagens flygflottilj i Hägernäs och
Dv!d°flyg-r Svea flygflottilj i Rarkarby och därvid besett vissa nyuppförda tjänstebostäder
vapnet, för underofficerare.

Detaljerade bestämmelser angående tjänstebostäder för beställningshavare
vid försvarsväsendet finnas icke meddelade. Bostadsstandarden har dock av
Kungl. Maj:t den 26 maj 1933 bestämts såtillvida, att bostadsstorleken för,
bland annat, gift sergeant skall vara 2 rum och kök samt för gift fanjunkare
och förrådsförvaltare 3 rum och kök. Ifråga örn armén hava anvisningar
att tjäna till ledning vid beräkningen av utgående tjänstebostadsersättning
från och med den 1 juli 1934 utfärdats av arméförvaltningens dåvarande fortifikationsdepartement,
enligt vilka anvisningar bostadslägenhets normalyta
skall för 2 rum och kök utgöra 60 kvadratmeter och för 3 rum och kök 80
kvadratmeter. Nämnda anvisningar grunda sig på och överensstämma med
de föreskrifter rörande bostädernas storlek, som 1909 års inkvarteringssakkunniga
föreslagit.

Revisorernas Vid sitt ovannämnda besök uppmärksammade revisorerna, att förenämnda
nttalande. bläder voro alltför små — en trerumslägenhet uppgavs sålunda hava en
golvyta av omkring 55 kvadratmeter — samt att lämpliga källare- och vindsutrymmen
icke funnos anordnade. Anledningen till att bostäderna inrättats
på angivet sätt har för revisorerna uppgivits vara den, att medelstillgången
icke tillåtit flygförvaltningen att uppföra ifrågavarande tjänstebostäder på
annat sätt än som skett.

Revisorerna, som icke kunnat finna ifrågavarande bostäder ur utrymmessynpunkt
tillfredsställande, anse sig böra framhålla önskvärdheten av, att för
försvarsväsendet enhetliga bestämmelser rörande tjänstebostäders storlek och
ekonomiutrymmen nr. m. utfärdas, vilka bestämmelser böra tjäna till ledning
vid uppförandet av nya bostäder och beräknandet av medelsbehovet härför.

§ 18.

Försening av Revisorerna hava med stöd av den för dem gällande instruktionen från
"rander1 till0 arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen införskaffat
försvars- uppgifter rörande av nämnda myndigheter efter den 1 juli 1936 kontrakte\asendet.

kontraktet stipulerade leveransdagen. I uppgifterna skulle dessutom enligt
revisorernas begäran angivas materielens art och det ändamål, för vilket densamma
avsetts, beställningsdag, leveranssumma, avtalad och verklig leveransdag,
anledningen till förseningarna, huruvida vitén ifrågakommit och, om så
icke varit fallet, anledningen därtill. Uppgifterna ifråga, som med särskilda
skrivelser överlämnats av ovannämnda myndigheter, hava med hänsyn därtill,
att de, bland annat, innehålla detaljerade upplysningar angående art och
mängd av anskaffad krigsmateriel, icke ansetts böra bringas till allmän kän -

95

nedom, varför desamma i stor utsträckning hemligstämplats. Med hänsyn
härtill anse sig revisorerna kunna lämna endast en sammanfattande redogörelse
för sagda uppgifters innehåll.

Revisorerna hava sålunda verkställt nedanstående sammanställning rörande
det antal kontrakt, med en leveranssumma av 10,000 kronor — motsvarande
belopp i utländskt mynt — eller därutöver i fråga örn vilka leveransförsening
förekommit. Därvid hava arméförvaltningens departement och styrelser, som
var för sig besluta om inköp och tillverkning av till deras respektive förvaltningsområden
hänförlig materiel, ansetts vara särskilda myndigheter.

Arméförvaltningens tygdepartement ...................... 84 leveranser,

Arméförvaltningens intendenturdepartement .............. 52 leveranser,

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse .................... 8 leveranser,

Marinförvaltningen .................................... 45 leveranser,

Flygförvaltningen ...................................... 23 leveranser.

Arméförvaltningens civila departement ombesörjer ingen upphandling,
och ämbetsverkets fortifikationsstyrelse och den del av förutvarande fortifikationsdepartement,
som genom 1936 års härordning övergått till fortifikationsstyrelsen,
har icke haft någon leveransförsening att uppgiva. Leveranser
för respektive försvarsgrens egna fabriker (varv) hava icke medtagits.
Någon skillnad har dessutom icke gjorts mellan leveranser, avseende
egentlig krigsmateriel för den materiella försvarsberedskapens ökande till
den nivå, som enligt 1936 års försvarsordning och senare beslut i ämnet
skall uppnås, och löpande leveranser av för fredsbruk avsedd materiel. Det
första slaget av leveranser är givetvis ur förevarande synpunkt av större
intresse än det senare.

Vad först beträffar tygdepartementet, så avser därifrån uppgivna leveranser
i största utsträckning egentlig krigsmateriel. Enligt 1936 års försvarsorganisation
har tygdepartementet i huvudsak övertagit förutvarande artilleridepartementets
arbetsuppgifter, varförutom till departementet från förutvarande
intendents- och fortifikationsdepartementen överflyttats viktiga
förvaltningsuppgifter. Inom departementets förvaltningsområde falla sålunda,
förutom vapen och ammunition, ett flertal viktiga materielgrupper såsom
ingenjör- och signalmateriel samt motorfordon. Anskaffning av vad i dagligt
tal benämnes krigsmateriel faller sålunda för lantförsvarets del nästan
uteslutande å tygdepartementet. För övervakande av de stora och mångahanda
beställningarnas riktiga utförande disponerar departementet en särskild
organisation, departementets kontrollkontor. Kontrollpersonalen utgöres
av kontrollofficerare, kontrollunderofficerare, fälttygtekniker samt ingenjörer.
Hos vissa leverantörer är kontrollpersonal ständigt förlagd. I övrigt
vcrkställes kontrollen under besiktningsresor. Detaljerad rapport över
krigsmaterieltillverkningens läge avgives från kontrollkontoret månatligen
till departementet. I fråga örn viktigare leveranser har även annan personal
från departementet — gcneralfälttygmästaren, fälttygmästaren, byråchefer
m. fl. —- på ort och ställe undersökt förhållandena för att nedpressa leve -

— 96 —

ranstiderna och söka bilda sig en uppfattning om orsakerna till eventuella
leveransförseningar.

Beträffande leveransförseningarnas längd variera dessa högst betydligt
från någon månad till mera än ett år — det senare dock i undantagsfall —
räknat från den kontraktsenligt fastställda leveransdagen. Därvid är emellertid
att uppmärksamma, att många av de uppgivna leveranstiderna ännu
icke inträffat och följaktligen endast beräknats, varför i vissa av dessa fall
risk för ytterligare förseningar icke kan anses utesluten. I många fall hava
uppskov medgivits av departementet. De sålunda föxlängda leveranstiderna
hava i allmänhet hållits eller endast föga överskridits. I fråga om successiva
leveranser förekommer icke sällan, att de första delleveranserna icke obetydligt
försenats, under det att senare delleveranser fullgjorts i snabbare takt
än avtalats, så att dag för slutleverans infallit eller beräknas infalla inom avtalad
tid eller endast föga senare. I fråga om de synnerligen avsevärda beställningarna
från ett företag, som i allmänhet skolat fullgöras successivt,
beräknas dock slutleveranserna i regel infalla mellan en och fyra månader
senare än avtalats. Några uppskov hava i sistnämnda fall icke beviljats.
De uppgivna orsakerna till leveransförseningarna variera högst väsentligt.
Rörande orsakerna till de i detta fall föreliggande förseningarna har tygdepartementet
uppgivit följande:

Den efter planeringen av dessa leveranser inträffade högkonjunkturen inom
de svenska industrierna har berett bolaget mycket stora svårigheter att
anskaffa erforderlig arbetsstyrka samt att erhålla material och verktyg. Bolaget
synes emellertid hava gjort allt vad stått i dess förmåga för att söka
undvika leveransförseningar, bl. a. genom att i största möjliga utsträckning
anlita underleverantörer. En relativt avsevärd försening av de första delleveranserna
blev dock ofrånkomlig. Tygdepartementet har vid upprepade
tillfällen på ort och ställe konstaterat, att departementets intressen icke eftersatts
och att bolaget forcerat tillverkningen och utökat arbetsstyrkan i den
mån så varit möjligt. Beträffande slutleveranserna torde därför leveranstiderna
kunna bättre hållas.

Synnerligen ofta förekommande orsaker äro för övrigt materialbrist, brist
på yrkeskunniga arbetare och erforderliga maskiner, dröjsmål av underleverantörer
samt ändringar och reparationer, vilka under pågående arbete befunnits
erforderliga. En icke ringa del av förseningarna har förorsakats därav,
att verkställda prov icke utfallit tillfredsställande, till följd varav vissa
konstruktionsändringar anbefallts. Så har varit fallet huvudsakligen beträffande
tillverkningar, som i Sverige varit de första i sitt slag. Såsom andra
mera enstaka förekommande anledningar till förseningar har, bland annat,
uppgivits svårigheter att verkställa besiktning i rätt tid, oväntat stort antal
kassationer, sjukdomsfall bland yrkesarbetare, dröjsmål med verktygsleveranser,
tidsödande prov, leveransens beroende av annan, försenad tillverkning
m. m.

Såvitt kan bedömas av det föreliggande materialet, hava tygdepartementets
beställningar i största möjliga omfattning placerats hos svenska industriföretag.
Vissa utländska beställningar förekomma dock givetvis. En av

— 97 —

dessa beställningar Ilar försenats därigenom, att den stat, inom vars gränser
vederbörande företag är beläget, helt och hållet tagit dess kapacitet i
anspråk. Slutligen hava de internationella händelser och konfliktssituationer
under hösten 1938, vilka bruka sammanfattas såsom septemberkrisen,
i åtminstone ett fall bidragit till försening av en betydande leverans, vilken
dock skulle hava fullgjorts före krisens inträde, därest icke svensk underleverantör
brustit i sina åtaganden att leverera material.

Vitén för försenade leveranser hava i de flesta fall stipulerats. I vissa fall
hava emellertid vitesklausuler icke kunnat ifrågakomma, främst då i fråga
om tillverkningar, som i viss mån haft karaktär av försök eller i varje fall
icke tidigare utförts i Sverige. Frågan örn utkrävande av stipulerade vitén
synes i regel prövas först i samband med slutleveransens verkställande. Såvitt
av de lämnade uppgifterna synes framgå, hava hittills inga vitén utkrävts.
Detta har motiverats med dels att anstånd beviljats och leverans
fullgjorts inom anståndstiden, dels att förseningen icke kunnat läggas leverantören
till last.

De av arméförvaltningens intendenturdepartement uppgivna leveransförseningarna,
som icke i större utsträckning torde avse speciellt för krigsbruk
anskaffad materiel, äro i regel tämligen obetydliga. Såsom orsaker hava i
de flesta fall uppgivits materialbrist samt överbelastning av vederbörande företags
kapacitet. Även beträffande intendenturdepartementets beställningar
hava förseningar förorsakats på grund av svårigheter att inom bestämd tid
verkställa besiktning. Föreskrifter örn uttagande av vitén hava i intet fall
tillämpats, då förekomna leveransförseningar enligt departementets uppfattning
icke kunnat anses föranleda kronan olägenheter och icke inverkat på
den materiella försvarsberedskapen.

De av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse meddelade uppgifterna avse
upphandling av tämligen blygsam omfattning, då anbefalld utredning beträffande
sjukvårdsmaterielen ännu torde pågå och större anslagsbelopp för
anskaffning av dylik materiel först nyligen ställts till förfogande. Rörande
orsakerna till förseningarna har arméförvaltningen i sin skrivelse anfört följande.

Vad angår de av sjukvårdsstyrelsen lämnade uppgifterna må framhållas,
att leveranstiderna i de under 1937 och 1938 upprättade kontrakten tillmätts
knappare än förut, varigenom svårigheterna att erhålla leverans i rätt tid
kommit att framträda tydligare än förut. Det stora flertalet fall leveransförseningar
grunda sig på de olägenheter, som vidlåda det bundna upphandlingssystemet.
Sjukvårdsmaterielen är i regel av sådan beskaffenhet, att den leverantör,
med vilken sjukvårdsstyrelsen träffar avtal, måste anlita underleverantörer
och dessa i sin tur underleverantörer o. s. v. I en tid av rask omsättning
inom affärslivet växlar tillgången på materiel och materialier snabbt,
varför under den tidsperiod, som erfordras för ett anbuds avgivande och antagande,
de förutsättningar, varmed anbudsgivaren räknat, kunna hava ändrats.
Alt under mellantiden binda underleverantörerna torde vara svårt och
i många fall ogörligt. Detta förhållande har särskilt kommit lill synes när
i materielen ingått någon mindre detalj, som ej tillverkas inom landet. Sålunda
fördröjdes exempelvis leveranserna av reglementerat emballage därige 7—38915i.

lien. berättelse ane/, statsverket är 1938. t.

— 98 —

nom att en så obetydlig detalj som »lockstoppare», vilka leverantörerna vid
tiden för anbudsgivandet utan svårighet hade kunnat köpa, senare icke kunde
inom beräknad tid anskaffas.

I fråga om i sjukvårdsstyrelsens kontrakt stipulerade vitén anföres vidare.

Då de i sjukvårdsstyrelsens uppgifter omförmälda förseningarna icke bevisligen
kunnat läggas leverantören till last och ej heller medfört särskilda
kostnader, har styrelsen icke i något fall utkrävt vite.

Av marinförvaltningen uppgivna leveransförseningar avse i stor omfattning
tillverkningar, som hava karaktär av anläggnings- och installationsarbeten.
Såsom förut nämnts ingå ej däri de betydande arbeten, som ombesörjas
av örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. Förseningarnas längd
variera mellan några dagar och flera månader och uppgå undantagsvis ända
till ett år. I fråga om successiva leveranser gäller ungefär detsamma som
anförts rörande arméförvaltningen. Beträffande orsakerna till uppkomna
förseningar har i huvudsak liknande anledning angivits, som de utav arméförvaltningen
anförda. I ett förhållandevis avsevärt större antal fall har
dock försening uppgivits bero därav, att leveransen i fråga ej kunnat slutföras,
förrän annat försenat arbete fullbordats; ett förhållande som sammanhänger
med marinförvaltningens relativt större antal installationsarbeten.
Vidare hava i ett ganska stort antal fall anledningarna till uppkomna förseningar
varit av den art, att de närmast måste anses förorsakade av marinförvaltningen
själv, bland annat, därigenom, att ritningar icke blivit i tid
fastställda, att för verkställande av prov erforderlig materiel — exempelvis
kanon för prov av tillverkat krut — senare än bort ske, ställts till förfogande,
samt att besiktning av en eller annan anledning — i ett fall besparingsskäl
— icke kunnat äga rum inom bestämd tid.

\ iten hava i de flesta kontrakt stipulerats men icke — i den mån frågan
därom ännu prövats — i något fall utkrävts, enär de förekomna förseningarna
antingen icke hava ansetts föranleda kronan olägenhet eller ock varit
förorsakade av kronan genom underlåtenhet från marinförvaltningens sida
i, bland annat, något av de avseenden, som ovan berörts.

Flygförvaltningen har uppgivit förseningar varierande mellan någon månad
och i undantagsfall sex å sju månader. Orsakerna uppvisa i stort sett samma
växlingar som för övriga försvarsgrenar. Dröjsmål av underleverantörer har
varit oftast förekommande och relativt sett vanligare än vad fallet varit beträffande
armé- och marinförvaltningarna. Enligt sakens natur torde systemet med
underleverantörer vara mycket vanligt ifråga örn leveranser av flygmateriel.
Så vitt uppgifterna utvisa, har flygvapnet ett relativt större antal beställningar
placerade i utlandet än övriga försvarsgrenar, dels direkt och dels i
den form, att svenska huvudleverantörer anlita utländska underleverantörer.
De utländska huvudleverantörerna synas emellertid på det stora hela
hava gjort sig skyldiga till allenast obetydliga förseningar. Sålunda kan
konstateras, att de stora utländska flygplansleveranserna fullgjorts med endast
ringa uppskov. Förseningen har i ett fall berott på strejk och i ett annat
av dröjsmål från svensk motorleverantör.

— 99 —

I de utav flygförvaltningen slutna kontrakten förekomma i det övervägande
antalet fall inga vitesklausuler. I vissa fall hava leverantörerna, särskilt
de utländska, vägrat att i kontrakten intaga dylika. I många andra
fall har det ansetts olämpligt att stipulera vitén för försenad leverans, nämligen
då tillverkningen ifråga mera haft försökskaraktär eller i allt fall varit
den första för vederbörande företag i Sverige. I den mån frågan örn utkrävande
utav avtalade vitén hittills prövats, har dylikt utkrävande icke
skett och detta av samma skäl, som i det föregående berörts.

Revisorerna hava ansett sig böra taga kännedom om uppkomna förseningar
av leveranser till försvarsväsendet och orsakerna därtill med hänsyn
till vikten av att det av riksdagen anbefallda stärkandet av den materiella
försvarsberedskapen inom ramen för därför givna anslag försiggår i snabbast
möjliga takt. De införskaffade uppgifterna giva vid handen, att förseningar
av materialleveranser i en omfattning, som icke kan betecknas som
obetydlig, förekommit och allt fortfarande förekomma.

Huvudorsakerna härtill torde få anses vara det goda konjunkturläget förvissa
industrier — vartill även de starkt ökade beställningarna från försvarsväsendet
i sin mån torde hava bidragit — med därav följande materialbrist,
överbelastning och brist på yrkeskunnig arbetskraft. Sannolikt har dessutom
en strävan från myndigheternas sida att vid kontraktens slutande ernå
kortast möjliga leveranstider bidragit till att öka antalet förseningar. Till
ett icke ringa antal leveransförseningar synas emellertid vederbörande myndigheter
själva hava bidragit genom, bland annat, försenat tillhandagående
åt leverantör i visst avtalat hänseende samt uppskov med besiktnings- och
kontrollåtgärder. Till förseningen synes jämväl hava medverkat, att från
myndigheternas sida under tillverkningens gång framställts krav på konstruktionsförbättringar.
Även om det måste anses givet, att den stora mängden
upphandlingar av materiel av skilda slag medför en så betydande arbetsbelastning
för de myndigheter, varom här är fråga, att dröjsmål i angivna
avseenden blivit ofrånkomliga, vilja revisorerna likväl med hänsyn
till de stora allmänna intressen det här är fråga om, framhålla vikten av
att arbetet med materielanskaffning planlägges på sådant sätt, att förseningar
av dylika anledningar om möjligt undvikas.

Även örn revisorerna sålunda ej finna anledning rikta någon direkt anmärkning
mot de militära förvaltningsmyndigheterna på grund av leveransförseningarna,
vilja revisorerna likväl ifrågasätta, huruvida icke vitesklausulerna
bort tolkas och tillämpas med större stränghet än som skett. Visserligen
torde förhållandena ofta vara sådana, att utkrävande av vite framstår
såsom uppenbart obilligt, men å andra sidan få icke vitesbestämmelserna
tillämpas så, att de komma att betraktas såsom betydelselösa. Vite,
som dels är att betrakta såsom ett på förband fixerat skadestånd, dels såsom
ett påtryckningsmedel mot leverantören, måste i sistnämnda hänseende
anses fylla en särskilt viktig funktion beträffande leveranser av egentlig
krigsmateriel. Den skada, som uppkommer lill följd av utebliven eller för -

Revisorernas

uttalande.

100 —

senad leverans av dylik materiel, kan linder vissa omständigheter vara av
synnerligen allvarlig beskaffenhet — varom revisorerna fingo en föreställning
vid ett under innevarande års resor avlagt besök — under det att samma
försening under andra omständigheter kan sakna nämnvärd betydelse.
I intetdera fallet är det annat än i undantagsfall möjligt att, i analogi med
vad gäller inom affärslivet, efter objektiva grunder i penningar uppskatta
den lidna skadan och fastställa ett därefter avpassat skadestånd. Då sålunda
risken för leverantören att nödgas erlägga i efterhand fastställt skadestånd
vid leveransförseningar utav ifrågavarande slag synes vara tämligen
ringa, bliva vitesbestämmelserna den huvudsakliga garantin för den fastställda
leveranstidens iakttagande. Med hänsyn till de menliga konsekvenser,
försenad leverans av krigsmateriel kan medföra, torde vitesbestämmelserna
för att i längden visa sig effektiva böra utnyttjas i större utsträckning,
än vad nu synes vara fallet.

— 101 —

SJÄTTE HUVUDTITELN.

Kommunikationsdepartementet.

§ 19.

De till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förlagda ärendena angående statens stenavdelsteninköp,
försäljning och tillhandahållande av sten från statens stenförråd “^g-^clT
samt utförande av statliga stensättningsarbeten hava alltsedan oktober 1931 vattenbygghandlagts
å en särskild inom styrelsen organiserad avdelning, den s. k. stenavdelningen,
vilken närmast sorterar under styrelsens kameralbyrå. För fullgörande
av de till avdelningen hörande göromål anlitades till en början en av
styrelsens amanuenser jämte erforderlig skrivbiträdespersonal, vilka samtliga
befattningshavare avlönades av medel under styrelsens avlöningsstat.

Från och med budgetåret 1932/33 hava för avlöningar till den å stenavdelningen
sysselsatta personalen anlitats av riksdagen anvisade anslag till statliga
steninköp och till statliga stensättningsarbeten. De med avdelningens
verksamhet förenade expensutgifterna hava jämväl bestritts av medel från
nämnda anslag. Kungl. Majit har sålunda, bland annat, genom beslut den
16 juli 1937 medgivit, att ett belopp av högst 45,000 kronor av det till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställda anslaget till stensättning av
vägar å 3,000,000 kronor finge, i den mån så erfordrades, av styrelsen användas
för bestridande av de kostnader för teknisk och administrativ personal
inom styrelsen ävensom för inspektionsresor och expenser, som föranledas av
de med nämnda anslag avsedda stensättningsarbetena.

Avdelningens personal, som under budgetåret 1932/33 bestod av två amanuenser,
varav en på halvtid, samt två kvinnliga skrivbiträden, har under
de gångna åren successivt ökats och uppgår för närvarande till tolv tjänstemän,
varav fem manliga och sju kvinnliga befattningshavare. Personalens
löneställning har reglerats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen från fall till
fall. Genom beslut av styrelsen den 30 juni 1937 skulle sålunda de fem dåvarande
manliga befattningshavarna å stenavdelningen åtnjuta arvoden,
motsvarande lön och dyrtidstillägg m. m. enligt respektive 23 :e, 18 :e, 16 :e,

15 :e och 15 :e löneklassen i den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplan,
varjämte för dessa befattningshavare skulle i övrigt i tillämpliga delar
lända till efterrättelse de för extra ordinarie tjänstemän i kungörelsen nr
397/1935 meddelade bestämmelser.

De kvinnliga befattningshavarna liro såsom extra tjänstemän placerade i
4:e lönegraden l:a löneklassen.

— 102 —

Följande sammanställning utvisar de totala lönekostnaderna för personalen
å stenavdelningen under nedanstående budgetår.

Budgetår	För steninköp kronor	För försäljning m. m. kronor	För stensättning kronor	Summa kronor
1932/33	6,319: 70		6,300: —	12,619:70
1933/34	9,524:85	—	9,524: 85	191 >49: 70
1934/35	7,066:11	16,790: 45	7,066:11	30,922: 67
1965/86	9,500:50	27,759:16	9,059:09	46(318: 75
1936/37	16,315:25	20,874: 55	15,790: 40	52,980:20
1937/38	20,766: 45	20,000: —	8,000: —	48(766:45
1938/391	7,039:15	5,000: —	2,000: —	14(039:15
Summa kr.	76,532: 01	90,424:16	57,740:45	224,696: 62

Utöver dessa avlöningskostnader, sammanlagt 224,696 kronor 62 öre, har
till den å stenavdelningen anställda personalen under budgetåren 1931/32—
1938/39 (den 30/io 1938) i avlöningar till av styrelsen för ifrågavarande verksamhet
anställda kontrollanter m. m. i landsorten utbetalats ett sammanlagt
belopp av 375,241 kronor 95 öre. Läggas härtill kostnaderna för arvoden
åt ledamöter av de två steninköpskommittéema under motsvarande tid,
uppgår det sammanlagda beloppet av hittills utbetalade avlöningsmedel i anledning
av den av staten bedrivna verksamheten på omförmälda område till
656,180 kronor 26 öre.

Vad beträffar statens utgifter med avseende å inspektionsresor och expenser
må nämnas, att för tiden intill den 30 oktober 1938 ett belopp av tillhopa
34,205 kronor 64 öre utbetalats i resekostnader och att expensutgifterna under
samma tid uppgått till sammanlagt 61,210 kronor 69 öre, fördelade på
sätt framgår av nedanstående tablå.

Tablå över omkostnader.

Budgetår	Resekostnader	Expenser, skriv-materialier, tele-fon, telegram an-nonsering m. m.	Inventarier
1931/32 1932/33 1933/34 1934/35 1935/36 1936 37 1937/38 1938/391	1,032: 48 1,342:94 87:35 3,607: 06 5,101:10 12,081:18 6,731: 72 4,221:81	747:55 5,443:74 5,503:79 6,822:58 10,775: -6,940:96 4,640:73 2,873:87	1,178:27 1,228:89 964:50 4,739: 91 3,570:82 3,174:12 2,605: 96
Summa kronor	34,205:64	43,748: 22	17,462: 47

De totala kostnaderna för administrationen (avlöningar och omkostnader)
hava således under den tid, varom nu är fråga, uppgått till 751,596 kronor
59 öre.

1 T. o. m. den “/io 1938.

— 103 —

Samtliga nu nämnda kostnader redovisas i särskilda å stenavdelningen
förda böcker och journaler, vilka bifogas väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
årsräkenskaper.

Vid sin granskning av stenavdelningens i väg- och vattenbyggnadsstyrel- Rev^rernaä
sen förvaltning hava revisorerna uppmärksammat, att vissa befattningshavare,
avlönade av för stenavdelningens verksamhet avsedda medel, tagits i
anspråk för tjänstgöring å annan avdelning eller byrå inom styrelsen. Så var
exempelvis förhållandet beträffande två skrivbiträden under budgetåret
1936/37. Jämväl under viss del av budgetåret 1937/38 har en för stenavdelningen
avsedd befattningshavare fullgjort tjänstgöring å annan byrå inom
styrelsen. Genom en dylik åtgärd har styrelsen sålunda för sin verksamhet
i allmänhet tagit i anspråk medel utöver det av riksdagen beviljade avlöningsanslaget.

Revisorerna hava vidare uppmärksammat, att de å stenavdelningen upprättade
avlöningslistorna äro synnerligen ofullständigt uppställda. Sålunda
saknas över lag uppgift angående den löneklass, enligt vilken arvode beräknats,
ävensom — på ett undantag när — anteckning angående av vederbörande
tjänsteman^under löpande månad eventuellt åtnjuten tjänstledighet av
ett eller annat slag, ehuru de till vederbörande utbetalade arvodena växlat
med avseende å beloppens storlek olika månader emellan. Det torde ligga
i sakens natur, att den lönetekniska granskningen av till personalen utgående
avlöningsförmåner omöjliggöres genom den ofullständighet, som salunda
vidlåder avlöningslistorna.

Den omständigheten att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stenavdelning
finansieras med för statliga steninköp och statliga stensättningsarbeten avsedda
anslag, får enligt revisorernas mening icke medföra, att icke de för
statens personal eljest gällande bestämmelserna rörande avlöning och redovisning
skola gälla jämväl ifråga örn sagda avdelnings personal. Revisorerna
finna det angeläget, att ämbetsverket tillser att för framtiden avvikelse från
nämnda regler icke må ske samt att anslagen för steninköp och stensättningsarbeten
icke anlitas för styrelsens övriga, med nämnda uppgifter ej
sammanhängande göromål.

§ 20.

Efter beslut av 1936 års riksdag inrättades hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
från och med budgetåret 1936/37 en förste byraingenjörsbefattning nads3tyreiå
extra stat i lönegrad B 26. Enligt instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall innehavaren av sagda befattning — som är direkt underställd
generaldirektören — biträda styrelsens byråer i ärenden där geoteknisk
sakkunskap erfordras samt i geotekniskt avseende tillhandagå vägdistrikt,
städer och enskilda med råd och upplysningar samt för deras räkning
verkställa uppdrag och förrättningar, allt beträffande sådana företag,
för vilka statsbidrag beviljats eller kan ifrågakomma. Ersättning härför ut -

— 104 —

går enligt taxa, som av Kungl. Majit fastställes, och tillfaller statsverket. Ersättningsbestämmelserna
återfinnas i den av Kungl. Majit den 30 april 1937
utfärdade taxan å ersättning för förrättningar, som verkställas av den hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställde förste byråingenjören med geoteknisk
sakkunskap (S. F. S. nr 188/1937). Enligt sagda taxa skall ersättning
utgå dels med dagarvode och dels nied gottgörelse för resekostnader.
Dagarvode utgör 60 kronor och gottgörelse för resekostnader utgår med belopp,
som enligt allmänna resereglemente! tillkommer förrättningsmannen
vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden. Vidare stadgas, att
för uppdrag och förrättningar erforderliga undersökningsbiträden, hantlangare
samt redskap, som ej äro att hänföra till instrument, skola kostnadsfritt
tillhandahållas förrättningsmannen. Från och med den 1 november 1938
har nämnda taxa upphört att gälla och ersatts med Kungl. Majits förnyade
taxa i ämnet (S. F. S. nr 612/1938). Enligt de nu gällande bestämmelserna
skall — utöver vad tidigare fastställts — ersättning utgå jämväl med gottgörelse
för instrument, vilken gottgörelse skall upptagas till belopp, som beräknas
med hänsyn dels till instrumentens återanskaffningsvärde och varaktighet,
dels ock till den tid, de tagits i anspråk för vederbörande uppdrag.
Inflytande ersättningsbelopp uppdebtieras, dagarvoden å iftkomsttiteln »övriga
diverse inkomster» samt resekostnadsersättningar å styrelsens resekostnadsanslag.

På sätt framgår av 1936 års statsverksproposition, VI ht. (sid. 41) har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit såsom icke osannolikt, att statsverkets
utgifter för ifrågavarande befattningshavare skulle kunna täckas genom
dessa ersättningar. Av inhämtade uppgifter framgår, att under budgetåret
1937/38 ett belopp av 3,900 kronor influtit till statsverket såsom ersättning
för dagarvoden. Emellertid hava icke samtliga de belopp, som upptagits
å av geoteknikernas under sagda budgetår utställda ersättningsräkningar,
tillgodoförts vederbörlig inkomsttitel. Enligt vad som vidare uppgivits hava
sålunda sammanlagt 840 kronor i stället insatts å ett särskilt, för geoteknikerns
egen räkning avsett postgirokonto. Liknande är förhållandet beträffande
debiterade ersättningar för resor, i det att sammanlagt 2,307 kronor
60 öre tagits till uppbörd å styrelsens anslagspost till reseersättningar, medan
360 kronor 20 öre insatts å berörda postgirokonto. Några inkomster
under nu löpande budgetår lära icke ännu hava inlevererats till statsverket,
ehuru arvodesersättningar å sammanlagt i runt tal 2,820 kronor insatts å vederbörande
postgirokonto.

För budgetåren 1936/37 och 1938/39 hava särskilda medel beräknats under
styrelsens omkostnadsstat för bestridande av vissa engångskostnader i samband
med geoteknikerns verksamhet. De under de sistförflutna budgetåren
beviljade anslagsförhöjningarna torde, såvitt avser resekostnader och löpande
expenser, jämväl i viss utsträckning hava varit föranledda av denna verksamhet.
Med avseende härå torde böra erinras därom, att omfattningen av
geoteknikerns arbetsuppgifter redan från början visat sig bliva avsevärt större
än vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknat med. Såsom bevis här -

— 105 —

för må framhållas, att geoteknikern för undersökning å platsen och för
laboratorieundersökningar ständigt sysselsatt, från den 1 november 1936 —
eller samma dag från och med vilken befattningen tillsattes — en ingenjör
och från och med den 1 juli 1937 tre ingenjörer. Dessa ingenjörer, vilka äro
att anse såsom undersökningsbiträden betalas direkt av vederbörande uppdragsgivare.
Antalet undersökningsbiträden har sedermera ökats så att för
närvarande icke mindre än femton personer stå till geoteknikerns förfogande.
För denna personal har förhyrts särskild kontorslokal i Auditoriums hus.
Kostnaderna för expenser åt sagda personal — skrivmaterialier, papper, telefon
etc — hava bestritts av styrelsens omkostnadsanslag och uppgingo under
budgetåret 1937/38 till minst 3,500 kronor, i vilket belopp icke ingå kostnaderna
för telefon. En ändring i berörda förhållande lärer emellertid numera
hava vidtagits. I de ersättningsräkningar, som tillställas vederbörande
uppdragsgivare debiteras sålunda nu ett belopp, motsvarande de beräkneliga
expenskostnaderna. För tiden 1 juli—10 september 1938 lärer dock ett belopp
på sammanlagt 1,224 kronor 20 öre hava utbetalats för sådant ändamål
med anlitande av styrelsens anslagspost till expenser.

Såsom tidigare berörts betalas undersökningsbiträdena av respektive uppdragsgivare.
Enligt vad revisorerna inhämtat, betinga sig biträdena gottgörelse
i form av timersättning, vilken ersättning, bestämd av styrelsen, utgår
med varierande belopp för olika biträden. Till envar av två biträden, vilka
äro civilingenjörer, utgår således ersättning med 3 kronor i timmen, under
det att motsvarande timpenning för de övriga tretton biträdena växlar från
1 krona 25 öre till 1 krona 75 öre. Månadsavlöning (25 dagars arbetsmånad;
7 timmars arbetsdag) utgår således med 525 kronor till envar av två biträden,
med 218 kronor 75 öre till likaledes två biträden, med 262 kronor 50 öre
till åtta biträden samt med 306 kronor 25 öre till tre biträden. Vid undersökningar
å de olika orterna räknas 8-timmars arbetsdag. En mindre förhöjning
av timersättning — från 25 till 50 öre — är avsedd att komma till stånd
beträffande flertalet biträden från och med den 1 januari 1939.

Revisorerna hava ansett det vara av intresse för riksdagen att erhålla del
av förestående redogörelse så mycket mer som revisorerna för sin del icke
kunnat undgå att finna vissa av de i redogörelsen angivna förhållandena anmärkningsvärda.
Vad först beträffar frågan örn sättet för redovisningen av
debiterade ersättningar synes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida vägnell
vattenbyggnadsstyrelsen i tillbörlig grad bevakat statens intresse att dessa
inkomster verkligen tillgodoföras vederbörliga medelstitlar i den ordning,
som rätteligen bör ske. I detta avseende synes styrelsen icke hava utövat
betryggande kontroll. Numera lärer dock åtgärder i dylikt syfte hava
vidtagits. Under det att ersättningsräkning tidigare tillställdes endast uppdragsgivaren,
utskrives sådan räkning numera i tre exemplar, varav ett går
lill uppdragsgivaren och de två andra till vederbörande revisor, respektive
kamreraren hos styrelsen. Det torde vidare knappast vara avsett eller riktigt,
att styrelsens omkostnadsanslag skall belastas med kostnader för de

Revisorernas

uttalande.

— 106 —

Vagförbättringsarbeten

förda på vägunderhållsbontot.

geotekniska biträdenas expensutgifter. Dylika kostnader synas långt tidigare
hava bort — såsom nu sker — påföras vederbörande uppdragsgivare.

Revisorerna vilja särskilt fästa uppmärksamheten därvid, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska verksamhet numera vunnit en betydande
omfattning.- Kring styrelsens geotekniker har så småningom samlats
en hel stab av medhjälpare med olika uppgifter -— för närvarande 15 befattningshavare.
Denna arbetskraft avlönas som nämnt direkt med inflytande
betalning för verkställda geotekniska undersökningar. Ett dylikt förfaringssätt
kan givetvis vara berättigat, i den mån arbetsuppgifterna och personalen
icke hava allt för stor omfattning. Såvitt revisorerna kunna finna, tenderar
emellertid den geotekniska avdelningen att bliva av sådan storlek, att
det nuvarande avlöningssättet icke längre är lämpligt. Det torde böra tagas
under övervägande örn icke den ändringen bör vidtagas, att bruttoinkomsten
av hela verksamheten i fråga redovisas antingen å riksstatens inkomstsida
eller eventuellt såsom uppbördsmedel under styrelsens anslag. Örn så ej sker,
torde åtminstone en inkomst- och utgiftsstat för avdelningen böra upprättas.

§ 21.

Riksdagens år 1934 församlade revisorer uppmärksammade, att förbättringsarbeten
i betydande utsträckning utförts på underhållskontot. I syfte
att bilda sig en uppfattning örn den utsträckning, i vilken dylikt förekommit,
hade revisorerna från väg- och vattenbygnadsstyrelsen införskaffat vissa
uppgifter, vilka sammanfattats i en tabell och omfattade samtliga med vederbörligt
tillstånd under åren 1932—1934 utförda arbeten av ifrågavarande
art.

Av nämnda tabell funno revisorerna framgå, att avsevärda belopp använts
för här ifrågavarande förbättringsarbeten. Tabellen utvisade vidare, att
vissa länsstyrelser givit tillstånd till förbättringsarbetens utförande på underhållskontot
i långt större utsträckning än de andra. Då det enligt väglagen
utgående underhållsbidraget (det s. k. 30-procentbidraget) avdroges
från det för fördelning disponibla automobilskattemedelsbeloppet, innan
medlen fördelades å städer och landsbygd, komme städernas och landsbygdens
totala andelar att minskas genom förbättringsarbetens inräknande
bland underhållskostnaderna. Då vidare det av automobilskattemedel direkt
utgående underhållsbidraget (det s. k. 45-procentbidraget) och det tillfälligt
extra tilläggsbidraget avdroges, innan landsbygdens återstående andel
fördelades å de olika länsfonderna, bleve de till förbättringsarbeten egentligen
avsedda medlen ytterligare reducerade. Ett alltför vidsträckt bruk av
länsstyrelsernas rätt att meddela tillstånd av här ifrågavarande art bleve
sålunda till direkt förfång för de övriga länen. Revisorerna funne det därför
angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att åstadkomma en jämnare och mera
rättvis avvägning av länens rätt att få vägförbättringar utförda med för
underhåll egentligen avsedda medel. Detta syfte skulle kunna ernås genom
att länsstyrelsernas ovanberörda befogenhet att meddela tillstånd i angivna

— 107 —

hänseende överflyttades till det centrala ämbetsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
En annan utväg vore, att Kungl. Maj:t vid fördelningen av
till förfogande stående utjämningsandel toge hänsyn till den omfattning, i
vilken vederbörande länsstyrelser begagnat sig av ovan berörda befogenhet.
Revisorerna hemställde, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder till anvisande
av rättelse i ovan påtalade missförhållanden.

Med anledning av revisorernas anmärkning avlät därefter 1935 års riksdag
till Kungl. Hajd en skrivelse, vari anfördes bland annat följande.

Den av revisorerna verkställda utredningen gåve vid handen, att genom
beslut av vissa länsstyrelser vägförbättringsarbeten i betydande utsträckning
utförts på underhållskontot. Då det sålunda tillämpade förfaringssättet lände
till direkt förfång för övriga länsstyrelser i form av minskade länsfonder
av automobilskattemedel, anslöte sig riksdagen till revisorernas mening, att
ändring i påtalade missförhållande borde komma till stånd. Utan att ingå
på de olika förslag, som av revisorerna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagts för vinnande av rättelse i berörda avseende, ville riksdagen
framhålla angelägenheten av att denna fråga bleve föremål för utredning i
syfte att enhetlighet och likformighet åvägabragtes på förevarande område.

Riksdagen anhöll slutligen, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i syfte
att vid beslut örn utförande av vägförbättringar med för underhåll egentligen
avsedda medel i möjligaste mån enhetliga grunder vunne tillämpning.

Bestämmelserna örn förbättringsarbetens utförande på underhållskontot
återfinnas i de vid Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927 angående
dispositionen av anslag till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. fogade
anvisningarna enligt i dessa anvisningar den 21 maj 1931 vidtagna ändringar.

Jämlikt dessa anvisningar må såsom vägunderhåll icke upptagas vägförbättringsarbeten;
dock att smärre dylika arbeten, vilkas utförande utan uppskov
prövas påkallat av trafikhänsyn eller vilkas verkställande av ekonomiska
skäl eller eljest finnas böra lämpligen ske i samband med vissa underhållsarbeten,
må räknas såsom underhåll, under förutsättning att, där ej
fråga är örn förbättringsåtgärd av helt obetydlig omfattning, före arbetets
påbörjande vederbörande länsstyrelses medgivande till utförande av detsamma
inhämtats.

För att bilda sig en uppfattning örn den utsträckning, i vilken dylika å
underhållskontot förda förbättringsarbeten numera förekomma, hava revisorerna
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffat nedanstående
uppgifter, vilka omfatta de under åren 1932—1938 av respektive länsstyrelser
medgivna dylika arbeten.

— 108 —

Revisorernas

uttalande.

L ii n	1932 Kronor	1933 Kronor	1934 Kronor	1935 Kronor	1936 Kronor	1937 Kronor	1938 Kronor
Stockholms..........	19,000	48,500	128,200	118,100	90,300	394,800	375,800
Uppsala.............	—	14,800	30,300	82,000	165,100	554,900	805,600
Södermanlands.......	65,000	61,400	45,100	33,700	143,700	81,300	115,300
Östergötlands........	29,600	31,900	176,500	166,300	232,600	46,700	128,300
Jönköpings...........	222,000	122,000	192,700	96,700	108,200	168,700	225,500
Kronobergs..........	122,300	92,500	231,700	83,600	191,300	228,200	282,300
Kalmar..............	140,800	98,300	45,900	26,300	175,300	91,400	138,800
Gotlands.............	—	40,700	24,500	39,500	36,800	127,400	114,300
Blekinge.............	6,000	—	16,900	3,100	20,100	49,200	44,100
Kristianstads.........	—	22,500	119,100	314,300	178,800	217,600	193,400
Malmöhus ...........	214,400	272,800	145,100	85,400	180,300	113,300	428.500
Hallands ............	—	14,000	40,200	138,900	136,500	167,300	176,200
Göteborgs och Bohus .	155,800	126,800	119,200	82,400	83,100	339,500	47,400
Älvsborgs............	52,200	37,300	52,300	81,900	123,100	75,400	83,500
Skaraborgs...........	28,200	145,700	59,000	146,000	55,400	63,600	49,200
Värmlands...........	28,600	18.900	44,500	79,100	17,600	89.4U0	95,400
Örebro..............	—	—	31,000	111,200	97,900	82,300	151,700
Västmanlands........	13,500	7,400	14,300	66,800	189,400	211,900	362,100
Kopparbergs.........	118,600	61.000	122,900	168.400	161,000	136,000	274,800
Gävleborgs...........	54,000	27,900	62,400	72,800	141,400	73,100	139,300
Västernorrlands......	104,700	35,900	79,100	123,700	49,600	16,2u0	16,800
Jämtlands...........	179,400	220,300	337,900	148,200	170,500	106,600	120,700
Västerbottens........	334,900	195,800	282,300	200,800	244,400	313,500	852,300;
Norrbottens..........	205,400	252,500	276,000	161,000	127,700	148,100	155,500 [
Summa	2,094,400	1,948,900	2,677,100	2,630,200	3,120,100	3,896,400	5,376,800

Ovanstående tabell utvisar att betydande belopp alltjämt användas till förbättringsarbeten
av det slag, varom här är fråga.

Enligt ovan nämnda anvisningar må såsom vägunderhåll upptagas endast
smärre förbättringsarbeten. Att denna begränsning icke alltid iakttagits torde
tramgå av ovanstående tabell. Såsom exempel på förbättringsarbeten, som
vissa länsstyrelser funnit skäligt utföra på underhållskontot, må anföras,
att enligt i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtad uppgift länsstyrelsen
i Uppsala län medgivit, att kostnaderna, 194,600 kronor, för förbättring av
vägen Uppsala—Gävle på sträckan mellan Vallskog och Fänestad, km. 0/000
—4/700 få påföras underhållskontot. Vidare har länsstyrelsen i Västerbottens
län, som under år 1938 medgivit förbättringsarbeten för sammanlagt
ej mindre än 852,300 kronor, bland annat, medgivit att kostnaderna för förbättring
av vägen Vojmån—Stensele sockengräns 180,000 kronor samt kostnaderna
för förbättring av vissa delar av vägen Bastuträsk—Norsjö—Malå—
Holmfors 115,000 kronor skulle få påföras underhållskontot. Dylika vägförbättringar
kunna givetvis icke hänföras till »smärre förbättringsarbeten».

Av tabellen framgår tydligt, att vissa länsstyrelser icke tagit någon som
helst hänsyn till 1935 års riksdags uttalande rörande missförhållandena på
detta område. Sedan 1938 års riksdag beslutat, att från och med 1939 års
ingång förbättringsarbeten icke vidare må utföras å underhållskontot och
bestämmelser i sådant syfte utfärdats (S. F. S. 396/1938), synas vissa länsstyrelser
hava velat begagna det icke återkommande tillfället att med medel,
avsedda till vägunderhåll, så mycket som möjligt tillgodose sina län med väg -

— 109 —

förbättringar utan hänsyn till att detta varit till förfång för de övriga länen.
Revisorerna finna nämnda förfarande synnerligen anmärkningsvärt.

§ 22.

I lag örn enskilda vägar den 29 juni 1926 stadgas under 1 §, att lagen
avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till stadigvarande
nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest. Enligt
4 § skall i de fall, då väg, som någon vill bygga för sin fastighets behov,
är av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande ej blott av denna utan
även av annan fastighet, sistnämnda fastighet deltaga i vägens byggande.
5 § stadgar, att för upplåtelse av mark till väg, skall gäldas ersättning, som
bestämmes i penningar att utgå på en gång. Enligt 7 § fördelas skyldigheten
att bygga eller underhålla väg mellan de fastigheter, som skyldigheten
åligger, med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas komma
att begagna sig av vägen; dock att den, som icke fordrat vägen, icke ålägges
större andel än som svarar mot den nytta hans fastighet genom vägen beredes.
9 § stadgar, att väg skall till läge och sträckning samt till bredd
och anordning i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig
kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Enligt 11 §
skall arbetet med vägs byggande eller underhåll av de väghållningsskyldiga
utföras antingen gemensamt eller, efter vägdelning, så att en var av dem
eller, där särskilda omständigheter därtill föranleda, vissa eller samtliga
gemensamt stå i ansvar för viss sträcka å marken (väglott).

Förslag till lag om enskilda vägar framlades för riksdagen i proposition
nr 28 år 1926. I det till grund för i propositionen liggande protokollet över
kommunikationsärenden den 8 maj 1925 anförde chefen för kommunikationsdepartementet,
bland annat, följande:

Vid behandling av förslaget till lag om enskilda vägar torde först få beröras
några mera principiella spörsmål.

Grundläggande för lagstiftningen om det enskilda vägväsendet är intresseprincipen
eller grundsatsen att vägarna skola hållas »endast av dem, som
sig därav betjäna». Så som denna princip fått sin utformning i 1907 års
lag är det bestämmande för byggnads- och underhållsskyldigheten icke det
mer eller mindre tillfälliga eller personliga begagnandet av en väg utan dennas
varaktiga omedelbara nytta och behövlighet för viss fastighet eller därmed
likställd egendom.

Från åtskilliga håll Ilar såväl före som efter tillkomsten av 1907 års lag
gjorts gällande, att besväret med de enskilda vägarnas hållande, åtminstone
i fråga örn de större och viktigare, icke längre borde drabba ensamt de
närmast intresserade utan läggas på större och bärkraftigare samfälligheter
eller ock att bördan för de med enskilda vägars hållande betungade måtte
på annat sätt lättas. Beträffande de önskemål i denna del, som uttalats
i till kommissionen ingivna yttranden, samt angående vad i övrigt härutinnan
förekommit hänvisas till det av vägkommissionen avgivna, tryckta betänkandet
(sid. 38—39, 41—52).

Departementschefen anförde vidare:

Såsom framgår av den utav kommissionen lämnade redogörelsen för vad

Vissa länsstyrelsers

tillämpning
av bestämmelserna
om
enskilda utfartsvägar

m. m.

— Ilo —

inom riksdagen och eljest förekommit i fråga örn den grundläggande principen
för lagstiftningen örn de enskilda vägarna, den s. k. intresseprincipen,
hava från åtskilliga håll röster höjts för att en jämkning må ske med avseende
å dess tillämpning, övervägande skäl synas emellertid tala för ett
bibehållande av den gällande rättens ståndpunkt i ämnet.

Med avseende å frågans rättsliga sida är jag ense med kommissionen
därom, att hållandet av sådana enskilda vägar, som äro till nytta endast för
ett mera begränsat antal fastigheter, fortfarande bör betraktas som dessas
ensak. Och då en enskild väg nått den betydelse, att den är för allmänna
samfärdseln nyttig och nödig, bör man med användande av de möjligheter,
som den allmänna väglagen härutinnan erbjuder, se till, att vägen
övertages till allmänt underhåll. Onekligen ger saken anledning till någon
tveksamhet, då fråga blir om en sådan väg, som väl till huvudsaklig del är
till nytta för enskilda fastigheter, men som därjämte har en viss allmän betydelse,
dock icke så stor, att vägen kan intagas i allmänna vägnätet. Redan
en sådan omständighet som att vägsamfällighetens medlemsantal är stort
giver åt trafiken på vägen en mera allmän prägel. Vägens läge — exempelvis
mellan två allmänna vägar eller i närheten av stad eller annat samhälle —
kan ofta medföra, att densamma, ehuru icke nödig för den allmänna samfärdseln,
dock i viss mån betjänar denna. Att, såsom ifrågasatts, för dylika
vägar skapa en ny vägklass med halvofficiell ställning synes emellertid
olämpligt. Näppeligen bör avgörandet av frågan i vad mån det allmänna —
staten, landstingen, de allmänna väghållningsdistrikten eller primärkommunerna
— skulle deltaga i dylika vägföretag ske vid sådan förrättning, varom
talas i den enskilda väglagen. Ej heller synes följdriktigt att nu, då häradsrätterna
genom år 1905 vidtagna ändringar i lagen örn det allmänna väghållningsbesvärets
utgörande på landet befriats från befattningen med likartade
frågor med avseende å det allmänna vägväsendet, föreskriva, att
spörsmål av ifrågavarande slag skulle, vid missnöje med hållen förrättning,
hänskjutas till domstol. Givetvis skulle även erfordras särskilda bestämmelser
om tillsyn å vägunderhållet m. m. På sätt vägkommissionen anför,
skulle alltså ett nytt rättsinstitut av nämnt slag fordra sin särskilda organisation
och reglering. Tillräckliga skäl synas emellertid icke kunna åberopas
för att skrida till en dylik lagstiftning och därmed i en utsträckning,
som är tämligen svårbedömlig, antingen bryta mot den hittills i huvudsak
gällande grundsatsen, att staten och väghållningsdistrikten icke böra förpliktas
till kostnader och besvär för hållande av väg, som icke prövats vara
nyttig och nödig för den allmänna samfärdseln, eller belasta landstingen
eller primärkommunerna med nya krävande uppgifter. Att i någon form
föreslå medgivande åt de med enskilt väghållningsbesvär särskilt betungade
av l‘ittona(ier i fråga om den allmänna väghållningsskyldigheten skulle även
det stå i strid mot nyss ant örda grundsats och för övrigt än ytterligare
inveckla det aktuella problemet örn rättvisare grunder för vägbeskattningen.

I fråga om väghållningsdistrikten anser jag ej tillrådligt frångå den av
vederbörande departementschef tidigare intagna ståndpunkten, att befogenhet
i förevarande avseende icke bör inrymmas åt dessa distrikt.

Av statsmakterna har understöd sedan många år tillbaka anvisats för
utvecklande av det enskilda vägnätet, särskilt i rikets norra delar. Samma
år (1926) som lagen örn enskilda vägar antogs, anförde chefen för kommunikationsdepartementet
under punkt 19 av sjätte huvudtiteln, beträffande
anslag till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland
följande:

— lil —

Som ett led i strävandena att åstadkomma nödtorftiga vägförbindelser
i de nordligaste länen har riksdagen alltsedan år 1918 anvisat anslag för
bidrag till anläggning av utfartsvägar, varmed här avses vägar — av enskild
vägs natur — i regel från avlägset liggande byar eller större gårdar till det
allmänna vägnätet.

För närvarande utgår anslag till bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar
med tillhopa 1,400,000 kronor för budgetåret 1938/39, varav 480,000
kronor till Västerbottens län och med 20,000 kronor till Värmlands län.

Inom förutvarande Lövångers sockens väghållningsdistrikt (numera ingående
i Nysätra vägdistrikt) hava ett antal vägar anlagts med anlitande
av anslag till enskilda utfartsvägar. Om de åsyftade utfartsvägarna har
vägstyrelsens ordförande lämnat följande uppgifter:

1) Kyan—Fjälbyn—Älgnäs—Uttersjöbäcken.

a) delen Kyan—Fjälbyn, (sekt. 0/000—2/520 övertogs till allmänt underhåll
den 10 november 1934).

b) delen Fjälbyn—Älgnäs, (sekt. 2/520—5/860 övertogs till allmänt underhåll
den 28 november 1936).

c) delen Älgnäs—Lappvik, (sekt. 5/860—7/560 övertogs till allmänt underhåll
den 1 januari 1936).

d) delen Lappvik—Uttersjöbäcken, (sekt. 7/560-—9/780 övertogs till allmänt
underhåll den 10 november 1934).

Väglängd = 9,780 meter, vägbredd 3.6 meter med mötesplatser.

Anläggningskostnad kronor 43,089: 29 = 4: 406 kr./m. väg.

Tilt vägen har enligt vägstyrelsens uppgift beviljats

stats- och landstingsbidrag till vägdistriktet med ...... kronor 19,800: —

stats- och landstingsbidrag till intressenter............ » 2,500: —

stats- och landstingsbidrag till vägföretaget .......... » 22,300: —

Beviljat av Lövångers kommun till sektion 4/800—5/860.. » 1,000: —

Av intressenter utfört arbete på sektion 4/800—5/860 .. » 2,000: —

Således övriga anslag till vägföretaget ................ » 3,000: —

Sammanlagda anslag — 25,300 kronor.

Skillnaden mellan anläggningskostnaden .............. » 43,089: 29

och erhållna anslag enligt ovan ...................... » 25,300: —

utgör således ...................................... » 17,789:29,

vilket belopp erlagts av f. d. Lövångers sockens vägdistrikt.

Underhållskostnad per meter av denna väg var år 1935 24.9 öre/m.väg
sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter av denna väg var år 1936 47.1 öre/m.väg sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter av denna väg var år 1937 73.4 öre/m.väg sommarunderhåll.

— 112 -

2) Uttersjön—Kåsböle.

a) delen Uttersjön—Kåsböle (övertagen till allmänt underhåll den 10 november
1934).

Våglängd 4,620 meter, vägbredd 4.0 meter med mötesplatser.
Anläggningskostnad 20,817:92 kronor = 4: 65 kr./m.väg.

Beviljat stats- och landstingsbidrag (till vägdistriktet) 11,000 kronor.

Skillnaden mellan anläggningskostnaden .............. kronor 20,817:92

och erhållet anslag enligt ovan ...................... » 11,000: —

utgör således ...................................... » 9,817:92,

vilket belopp erlagts av f. d. Lövångers sockens vägdistrikt.

Underhållskostnad per meter väg år 1935 — 48.6 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1936 = 29.0 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1937 = 36.4 öre/m.väg, sommarunderliåll.

3) Önnesmark—Kåsböle—Bureå sockens gräns.

a) delen genom Önnesmarks by (sekt. 0/000—2/020 övertagen till allmänt
underhåll den 10 november 1934);

b) delen Önnesmark—Kåsböle (sekt. 2/020—6/680 övertagen till allmänt
underhåll den 28 november 1936);

c) delen Kåsböle—Bureå sockens gräns (sekt. 6/680—8/080 övertagen till
allmänt underhåll den 1 januari 1936).

Våglängd 8,080 meter, vägbredd 4.0 meter med mötesplatser.

Anläggningskostnad kronor 42,783:34 = 5:30 kr./m.väg.

Beviljat stats- och landstingsbidrag (till vägdistriktet) 19,600 kronor.

Skillnaden mellan anläggningskostnaden ............. kronor 42,783: 34

och erhållet anslag enligt ovan ...................... » 19,600: —

utgör således ...................................... » 23,183:34,

vilket belopp erlagts av f. d. Lövångers sockens vägdistrikt.

Underhållskostnad per meter väg år 1935 = 31.2 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1936 = 41.2 öre/m.väg, sommarunderliåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1937 = 41.6 öre/m.väg, sommarunderliåll.

4) Önnesmark—Fjälbyn.

a) delen inom Önnesmark (sekt. 0/000—0/920 övertagen till allmänt underhåll
den 10 november 1934);

— 113

b) delen Önnesmark—Fjälbyn (sekt. 0/920—3/258 övertagen till allmänt
underhåll den 6 november 1937).

Väglängd 3,258 meter, vägbredd 4.0 meter med mötesplatser.
Anläggningskostnad kronor 13,907:97 = 4:29 kr./m.väg.

Heviljat stats- och landstingsbidrag (till vägdistriktet) 8,000 kronor.

Skillnaden mellan anläggningskostnaden .............. kronor 13,907:97

och erhållet anslag enligt ovan ...................... » 8,000: —

utgör således ...................................... » 5,907:97,

vilket belopp erlagts av f. d. Lövångers sockens vägdistrikt.

Underhållskostnad per meter väg år 1935 = 36.7 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1936 = 41.7 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Underhållskostnad per meter väg år 1937 =37.8 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Medeltal för underhållskostnad för samtliga fyra vägar
per meter väg år 1935 = 33.3 öre/m.väg, sommarunderhåll,
per meter väg år 1936 = 40.6 öre/m.väg, sommarunderhåll,
per meter väg år 1937 = 49.7 öre/m.väg, sommarunderhåll.

Vägdistriktet har örn dessa vägar i övrigt upplyst följande.

I ovan angivna kostnader för underhållskostnaden per meter väg har endast
medräknats kostnaden för sommarunderhållet. För vintervägunderhållet
efter nämnda vägar får räknas med ett pris av cirka tio öre per vägmeter
för åren 1935—1937.

Enär räkenskaperna för åren 1938 ännu ej avslutats, kunna ej underhållssiffror
angivas mer än för tiden 1j1—31/io 1938, och vid överslagsberäkning

för sommarunderhållet visar sig, att vägen

1) Kyan—Älgnäs—Uttersjöbäcken kostar per meter ............ 32.0 öre

2) Uttersjön—Kåsböle ...................................... 28.0 »

3) Önnesmark—Kåsböle—Bureå s:n gräns...................... 25.0 »

4) Önnesmark—Fjälbyn .................................... 33.0 »

Tilläggas bör att år 1937 timlönerna, jämfört med föregående två år, höjts
med cirka 35 %> för såväl mans- som kördagsverken.

Protokollet vid den vägstännna, då förevarande nyanläggningar beslötos,
är av följande lydelse:

Utdrag av protokoll fört vid behörigen kungjord
vägstämma med de vägliållningsskyldige i Lövångers
sockens väghållningsdistrikt uti sockenstugan den 27
okt. 1932.

8 l.

lie väghållningsskyldige hade kallats till vägstämma för att behandla Länsstyrelsens
förslag till vägbyggnadsprogram för distriktet. Efter det ordf. med
några ord hälsat Landshövdingen Gustaf Rosén välkommen för att deltaga

8—38915i. liev. berättelse ang. statsverket dr 1938. I.

— 114 —

vid denna stämma, föredrogs programförslaget, och utdelades även ett antal
programförslag till de talrika stämmodeltagarna. Härefter höll landshövdingen
ett klarläggande anförande om förslagets innebörd, vari han särskilt
framhöll lämpligheten av att väghållningsdistriktet även skulle bygga en del
utfartsvägar inom distriktet.

Följde så en stunds överläggning, varunder flera talare ansågo att de av
landshövdingen lämnade synpunkterna voro riktiga och att stämman borde
besluta i enlighet därmed. Efter överläggningens slut beslöto de väghållningsskyldige
enhälligt ingå för den principen att bygga utfartsvägar inom
distriktet under förutsättning att stats- och landstingsbidrag erhålles med
50 % av den beräknade kostnaden för de olika vägföretagen och under villkor
att intressenterna tillhandahålla fri mark i och för utfartsvägarnas byggande
och framdragande, vari även ingår den mark, från vilken material till
vägens byggande tages och skall sålunda materialen tillhandahållas kostnadsfritt,
ej heller skall någon ersättning utgå från vägdistriktet till markägarna
för det intrång eller skada i övrigt, som vägen kan medföra.

§ 2.

Upptogs frågan örn vilka vägar som borde komma till utförande. De i
Länsstyrelsens programförslag upptagna utfartsvägar behandlades och stämman
beslöt enhälligt att så fort sig göra låter, påbörja och färdigställa de i förslaget
omnämnda vägarna, nämligen:

1. Utfartsväg från Bureå sockengräns (Bäck) över Kåsböle—Önnesmark
till kustlandsvägen.

2. Utfartsväg från Kåsböle till Uttersjöbäcken.

3. Utfartsväg från Önnesmark till Uttersjöbäcken med anslutning till vägen
Bodan—Uttersjöbäcken.

4. Utfartsväg från K. Söderlunds gård i Fjälbyn, genom Fjälbyn till vägen
Kyan—Uttersjöbäcken.

5. Från Älgnäs över Lappviken till lämplig punkt vid vägen Uttersjöbäcken—Bjuröklubb.

6. Utfartsväg genom Blacke by samt förbindelseväg fram till vägen Gammelbyn—Böle—Blacke
och skulle dessa vägar byggas till en bredd av 3.6
meter.

§ 7.

Till att justera detta protokoll valdes herrar E. A. Lundh och John Forsberg.

Lövånger som ovan.

E. Karlsson.

Av till länsstyrelsens förfogande ställda medel för anläggning av enskilda
utfartsvägar har länsstyrelsen i Västerbottens län beviljat bidrag på grund
av följande beslut:

1. Den 9 november 1932 med 12,000 kronor, varav 250 kronor för budgetåret
1932/33 för utfartsvägen från gårdarna vid södra ändan av Älgträsket
genom Fjälbyn till vägen Bodan—Uttersjön i Lövångers socken.

2. Den 8 augusti 1934 med 11,000 kronor, varav 1,000 kronor för budgetåret
1934/35 för utfartsvägen från Kåsböle by förbi västra delen av Yttersjöns
by till allmänna vägen Bodan—Uttersjön—Bureå sockengräns i Lövångers
socken.

3. Den 8 augusti 1934 med 7,800 kronor, varav 600 kronor för budgetåret

- 115

1934/35, för utfartsvägen från A. Olofssons gård i Älgnäs förbi Lappviks by
till lämplig punkt å vägen Uttersjön—Bjurön i Lövångers socken.

4. Den 8 augusti 1934 med 19,600 kronor, varav 1,500 kronor för budgetåret
1934/35, för utfartsvägen från Bureå sockengräns över Kåsböle—önnesmarks
byar med anslutning till s. k. kustlandsvägen i Lövångers socken.

5. Den 8 november 1934 med 8,000 kronor, varav 600 kronor för budgetåret
1934/35, för utfartsvägen från önnesmarks by med anslutning till allmänna
vägen Bodan—Uttersjön—Bureå sockengräns inom Fjälbyn i Lövångers
socken.

Sedan vägarna helt eller, i vissa fall, endast delvis hunnit färdigställas har
vägstämman beslutat framställning örn deras övertagande av vägkassan på
sätt framgår av följande beslut:

Utdrag av protokoll fört vid behörigen kungjord
vägstämma med de väghållningsskyldige i Lövångers
sockens väghållningsdistrikt uti Ordenshuset den 29
sept. 1934.

§ 4.

Ä de av vägdistriktet byggda utfartsvägar voro nu vissa sträckor färdigbyggda1
och beslöts att dessa delars underhåll skulle övertagas av vägkassan
och omfattar å utfartsvägen Önnesmark—Kåsböle 2,020 meter eller mellan
sektion 0/000—2/020.

Utfartsvägen Önnesmark—Fjälbyn 920 meter eller mellan sekt. 0/000—
0/920

Utfartsvägen Uttersjön—Kåsböle 4,620 meter eller mellan 0/000—4/620

Utfartsvägen Uttersjön—Lappvik 2,120 meler eller mellan 0/000—2/120

Utfartsvägar Kyan genom Fjälbyn 2,520 meter eller mellan 0/000—2/520

och skulle framställning göras hos länsstyrelsen om godkännandet av detta
övertagande.

§ 8.

Till att justera detta protokoll valdes herrar Viktor Mångberg och J. H.
Sellin.

Lövånger som ovan
E. Karlsson.

Justeras

J. H. Sellin
V. Mångberg.

Uppläst i Lövångers kyrka den 30 sept. 1934 betygar

G. Stidner.

Utdrag av protokoll fört vid behörigen kungjord
vägstämma med de väghållningsskyldige i Lövångers
väghållningsdistrikt uti sockenstugan den 13 okt. 1935.

§ I En

del av vägdistriktet byggda utfartsvägar vörö nu färdigställda1 och beslöts
att de nu färdigställda delarnas underhåll skulle övertagas av vägkassan
och omfattar:

1 Kurs. av revisorerna.

— 116

1. å utfartsvägen Önnesmark—Bureå sockengräns, delen Kåsböle—Bureå
sockengräns, 1,400 meter mellan sektion 6/680—8/080.

2. Utfartsvägen Uttersjön—Älgnäs, delen Lapp vik—Älgnäs, längd 1,800
meter eller mellan sektion 2/120—3/920.

3. Vägen genom Blacke by med förbindelseväg från Blacke skola till blivande
vägen Böle—Blacke—Nolbyn, längd 4,560 meter eller mellan sektion
0/000—4/040 och 0/000—520 samt dessutom utfartsvägen Hötjärn—Broträsk
med en längd av 1,980 m. eller mellan sektion 0/000—1/980 m. och skulle
framställning göras hos Länsstyrelsen örn godkännandet av detta övertagande.

§ 4.

Till att justera detta protokoll valdes herrar J. H. Sellin och E. A. Lundh.

Lövånger som ovan
E. Karlsson.

Justeras
J. H. Sellin
E. A. Lundh.

Uppläst i Lövångers kyrka den 20 okt. 1935, betygar

Jakob Matz.

Utdrag av protokoll fört vid behörigen kungjord
vägstämma med de väghållningsskyldige i Lövångers
vägdistrikt uti sockenstugan den 17 okt. 1936.

§ L

En del av vågdistriktet byggda utfartsvägar noro nu färdigbyggda1 och beslöts
att de nu färdigställda delarnas underhåll skulle övertagas av vägkassan,
nämligen:

delen Önnesmark—Kåsböle, mellan 2/020—6/680 meter eller en sträcka på
4,660 m.

delen Kyan genom Fjälby mellan 2/520—4/800—2/280 m.

samt delen från Konrad Söderlunds gård i Södra Fjälbyn och fram lill
Albin Olofssons gård i Älgnäs mellan 0/000—1/060 m„ vilken vägdel byggts
av särskilda intressenter, och skulle framställning göras hos Länsstyrelsen
örn godkännandet av detta övertagande.

§ 4.

Till att justera detta protokoll valdes J. E. Forsberg och P. H. Rönmark.

Lövånger som ovan
E. Karlsson.

Justeras
P. H. Rönmark
John E. Forsberg.

Uppläst i Lövångers kyrka den 18/io 1936, betygar
____ Gustaf Stålner.

1 Kurs. av revisorerna.

— 117 —

Utdrag av protokoll fört vid behörigen kungjord
vägstämma med de väghållningsskyldige i Lövångers
väghållningsdistrikt uti sockenstugan den 13 december
1936.

§ 1.

Den av vägdistriktet byggda vägen mellan Önnesmark och Fjälbyn, delen
0/920—3/258 var nu färdigställd en sträcka på 2,238 meter1 och beslöto de
väghållningsskyldige göra framställning hos Länsstyrelsen att ifrågavarande
vägs underhåll måtte få överföras på vägkassan.

§ 3.

Till att justera detta protokoll valdes herrar V. Mångberg och Alfred Löfgren.

Lövånger som ovan

. E. Karlsson.

Justeras
Alfred Löfgren
V. Mångberg.

Uppläst i Lövångers kyrka den 20 dec. 1936, betygar

Gustaf Stidner.

Länsstyrelsen har i anledning härav på sätt framgår av nedan intagna
utslag förordnat om vederbörande vägsträckas övertagande till allmänt underhåll,
varmed automatiskt följer 85 % statsbidrag av automobilskattemedel
till underhållet.

Länsstyrelsens i Västerbottens län utslag i fråga örn
övertagande till allmänt underhåll av nedan omförmälda
vägar inom Lövångers socken.

Givet Umeå i landskansliet den 10 november 1934.

De väghållningsskyldiga i Lövångers sockens väghållningsdistrikt hava vid
vägstämma den 29 september 1934 beslutat att hos länsstyrelsen göra framställning
örn övertagande till allmänt underhåll av vissa vägsträckor å följande
utfartsvägar, nämligen:

mellan sektionerna 0/000—2/020 å utfartsvägen Önnesmark—Kåsböle,
mellan sektionerna 0/000—0/920 å utfartsvägen Önnesmark—Fjälbyn
mellan sektionerna 0/000—4/620 å utfartsvägen Uttersjön—Kåsböle,
mellan sektionerna 0/000—0/920 å utfartsvägen Uttersjön—Lappvik,
och mellan sektionerna 0/000—2/520 å utfartsvägen Kyan—Fjälbyn.

I hit inkommen skrift har vägstyrelsen anhållit, att länsstyrelsen måtte
förordna örn förenämnda vägsträckors övertagande till allmänt underhåll
av de väghållningsskyldiga.

över ansökningarna har landsfiskalen i Nysätra distrikt avgivit yttrande.
Länsstyrelsen har tagit handlingarnas innehåll under övervägande, och
enär ifrågavarande vägsträckor måste anses vara för den allmänna samfärdseln
nyttiga och nödiga, prövar länsstyrelsen med stöd av 4 § i lagen den
23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, skäligt
förordna, att vägsträckorna skola såsom bygdevägar övertagas till allmänt

1 Kurs. av revisorerna.

— 118 —

underhåll av de väghållningsskyldiga i Lövångers sockens väghållningsdistrikt.

Den, som med detta utslag icke åtnöjes, äger däri söka ändring genom underdåniga
besvär, vilka ställda till Konungen samt åtföljda av behöriga bevis
örn dagen, då klaganden av utslaget erhållit del, skola till Kungl. Kommunikationsdepartementet
ingivas eller i betalt brev insändas före klockan tolv å
fyrtiofemte dagen från delfåendet, delgivningsdagen oräknad, dock att menighet,
som klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

År och dag som ovan.

Gustav Rosén.

Elis Almgren.

Länsstyrelsens i Västerbottens län utslag i fråga om
övertagande till allmänt underhåll av nedannämnda
utfartsvägar inom Lövångers socken.

Givet Umeå i landskansliet den 31 december 1935.

I en hit inkommen skrift har vägstyrelsen i Lövångers sockens väghållningsdistrikt
i enlighet med de väghållningsskyldigas beslut å vägstämma
den 13 oktober 1935 anhållit, att länsstyrelsen måtte förordna om övertagande
till allmänt underhåll av utfartsvägen Önnesmark—Kåsböle—Bureå sockengräns,
delen Kåsböle—Bureå sockengräns, utfartsvägen Uttersjöbäcken—Älgnäs,
delen Lappvik—Älgnäs, utfartsvägen genom Blacke by jämte förbindelseväg
från Blacke skola till beslutade enkla bygdevägen Gammelbyn—Böle—
Blacke—Nolbyn och utfartsvägen Broträsk—Hötjärn.

Landsfiskalen i Nysätra distrikt och vägingenjören i länet hava avgivit infordrade
yttranden i ärendet.

Länsstyrelsen har tagit handlingarnas innehåll i övervägande, och enär
delen Kåsböle—Bureå sockengräns av utfartsvägen Önnesmark—Bureå sockengräns,
delen Lappvik—Älgnäs av utfartsvägen Uttersjöbäcken—Älgnäs
samt utfartsvägen genom Blacke by med förbindelseväg måste anses vara för
den allmänna samfärdseln nödiga och nyttiga, den sistnämnda dock först
sedan den erhållit förbindelse med allmänna vägnätet, prövar länsstyrelsen
med stöd av 4 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet skäligt förordna, att dessa vägdelar skola såsom bygdevägar
övertagas till allmänt underhåll av de väghållningsskyldiga i Lövångers
sockens väghållningsdistrikt, de båda förstnämnda från och med den 1 januari
1936 och den sistnämnda från den tidpunkt allmänna vägen Gammelbyn
—Böle—Blacke—Nolbyn blivit färdigställd till anknytningspunkten med
densamma.

Beträffande utfartsvägen Broträsk—Hötjärn finner länsstyrelsen framställningen
icke för närvarande föranleda någon länsstyrelsens åtgärd; dock vill
länsstyrelsen, därest vägen bliver framdragen till Lövvattnet eller Hällnäs,
upptaga frågan till förnyat övervägande.

Den, som med detta utslag icke åtnöjes, äger däri söka ändring genom
underdåniga besvär, vilka ställda till Konungen samt åtföljda av behöriga
bevis om dagen, då klaganden av utslaget erhållit del, skola till Kungl. Kommunikationsdepartementet
ingivas, eller i betalt brev insändas före klockan
tolv å fyrtiofemte dagen från delfåendet, delgivningsdagen oräknad; dock att
menighet, som klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

År och dag som ovan.

Gustav Rosén.

Elis Almgren.

— 119

Länsstyrelsens i Västerbottens län utslag i fråga om
övertagande till allmänt underhåll av nedannämnda
vägar inom Lövångers socken.

Givet Umeå i landskansliet den 28 november 1936.

I enlighet med de väghållningsskyldigas beslut å vägstämma den 17 oktober
1936 har vägstyrelsen i Lövångers sockens väghållningsdistrikt anhållit,
att länsstyrelsen måtte förordna örn övertagande till allmänt underhåll av
utfartsvägarna Önnesmark—Kåsböle, delen mellan km. 2/020 — och 6/680,
Kyan—Fjälbyn, delen mellan km. 2/520 och 4/800 samt södra Fjälbyn—
Älgnäs, delen mellan km. 0/000 och 1/060.

Landsfiskalen i Nysätra distrikt och vägingenjören i länet hava avgivit
infordrade yttranden i ärendet.

Länsstyrelsen har tagit handlingarnas innehåll i övervägande och enär
ifrågavarande vägdelar måste anses vara för den allmänna samfärdseln nödiga
och nyttiga, prövar länsstyrelsen med stöd av lagen den 23 oktober 1891
angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skäligt förordna att vägdelarna
skola såsom bygdevägar övertagas till allmänt underhåll av de väghållningsskyldiga
i Lövångers sockens väghållningsdistrikt.

Den, som med detta utslag icke åtnöjes, äger däri söka ändring genom
underdåniga besvär, vilka ställda till Konungen samt åtföljda av behöriga
bevis örn dagen, då klaganden av utslaget erhållit del, skola till Kungl. Kommunikationsdepartementet
vara inkomna före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från delfående!, delgivningsdagen oräknad, dock att menighet, som
klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

Elis Almgren.

År och dag som ovan
Gustav Rosén.

Länsstyrelsens i Västerbottens län utslag i fråga örn
övertagande till allmänt underhåll av nedannämnda
enskilda väg inom Nysätra vägdistrikt.

Givet Umeå i landskansliet den 14 december 1937.

I en den 29 december 1936 till länsstyrelsen inkommen skrift har ordföranden
i vägstyrelsen för dåvarande Lövångers sockens väghållningsdistrikt
i enlighet med de väghållningsskyldigas beslut å vägstämma den 13
december 1936, anhållit att länsstyrelsen måtte förordna örn övertagande
lill allmänt underhåll av utfartsvägen mellan Önnesmark och Fjälbyn.

Landsfiskalen i Nysätra distrikt och vägingenjören i länet hava avgivit
infordrade yttranden i ärendet.

Länsstyrelsen, som tagit handlingarnas innehåll i övervägande, prövar
nied stöd av lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar skäligt förordna att
ifrågavarande enskilda väg skall såsom landsväg övertagas till allmänt underhåll
av Nysätra vägdistrikt.

Den, som med detta utslag icke åtnöjes, äger däri söka ändring genom
underdåniga besvär, vilka ställda lill Konungen samt åtföljda av behöriga
bevis örn dagen, dä klaganden av utslaget erhållit del, skola till Kungl. Kommunikationsdepartementet
vara inkomna före klockan tolv å fyrtiofemte
dagen från delfående!, delgivningsdagen oräknad, dock att menighet, som
klagar, äger åtnjuta femton dagars längre besvärstid.

År och dag som ovan.

G. Rosén.

Elis Almgren.

— 120

Revisorernas

nttalande.

lie visor er na hava kunnat konstatera, att liknande förfarande ägt ruin även
i Värmlands län.

Enligt uppgifter av vederbörande vägingenjör avsynades inom Södersysslets
vägdistrikt den 9 oktober 1930 följande enskilda utfartsvägar, nämligen
Ölseruds kyrka—Kuoppa, 6.9 km. lång oell försedd med 4 m. bred körbana,
dels Gaperhult—Gunnered, 4.92 km. lång och med samma bredd. Båda dessa
vägar hava enligt vägingenjörens uppgift tilldelats bidrag från anslaget
till enskilda utfartsvägar. Enligt länsstyrelsens i Värmlands län utslag den
23 oktober 1936 intogs enskilda vägen från Ölseruds kyrka förbi Knoppa
till Gaperhult, 10.9 km. lång och 4 m. bred och genom utslag den 31 december
1936 enskilda vägen från Gaperhult till Gunnered, 4.92 km. lång
och 4 m. bred till allmänt underhåll.

Det sätt, varpå ovannämnda allmänna vägar tillkommit, har tilldragit sig
revisorernas uppmärksamhet. Förfaringssättet är i korthet följande. Anläggandet
av enskilda utfartsvägar beslutas, understundom på tillskyndande
av vederbörande landshövding och det statsbidrag, som må utgå till detta
slag av vägar tilldelas i vederbörlig ordning. Omedelbart efter det att
företaget är färdigt — och i vissa fall redan dessförinnan — göres framställning
om dess intagande till allmänt underhåll, varefter länsstyrelsen bifaller
sådan framställning. Vägarna ifråga ändra med andra ord karaktär omedelbart,
sedan de tillkommit. De få sålunda först åtnjuta de speciella förmåner
— byggnadsbidrag med upp till 50 #/o av beräknade kostnader —
som äro förbehållna enskilda vägar och därefter alla de fördelar, som tillkomma
allmän väg, med andra ord 85 °/o av underhållskostnaden.

Revisorerna hava ansett sig böra fästa uppmärksamheten å ovanberörda
förfaringssätt, vilket icke torde överensstämma med lagstiftarens mening.
Med allmän väg avses sådan väg, sorn prövas nödig för allmänna samfärdseln.
Enskild utfartsväg däremot fyller icke detta krav utan tillgodoser allenast
enskilt behov. Det kan visserligen tänkas, att en ursprungligen enskild
väg så småningom kan förändra karaktär och bliva av vikt för den
allmänna samfärdseln. I den mån en dylik förändring inträder, låter det
givetvis tänka sig att statsbidrag kan komma att utgå för samma väg först i
egenskap av enskild och sedermera såsom allmän väg. Men det torde knappast
vara möjligt, att en sådan förändring kan inträda så gott som omedelbart
efter det att vägen blivit färdigställd. Så har emellertid ansetts vara
fallet exempelvis i fråga örn de ovan omförmälda vägarna i Värmlands län.
vilka av vägingenjören avsynats såsom enskilda utfartsvägar den 9 oktober
1936 och den 23 samma månad av länsstyrelsen intagits till allmänt underhåll.
Enahanda förhållande har varit rådande beträffande vissa vägar i
Västerbottens iän. I en del av de ovan angivna fallen har vägen ej ens
hunnit färdigställas, innan insyning till allmänt underhåll ägt rum. Sådan
åtgärd har vidlagits etappvis allt efter som vägen iordningställts. Att märka
är vidare att vägdistriktet såsom sådant åtagit sig att svara för väsentlig
del av anläggningskostnaderna för vissa av här ifrågavarande, såsom en -

— 121

skilda betecknade vägföretag, ett förfarande, vilket — såsom tydligt torde
framgå av chefens för kommunikationsdepartementet här ovan relaterade
yttranden — icke varit avsett och ej heller torde vara försvarbart.

Revisorerna hava funnit länsstyrelsernas ovan omförmälda förfaringssätt
vara av den anmärkningsvärda beskaffenhet, att det bör bringas till riksdagens
kännedom.

§ 23.

I anledning av sina iakttagelser beträffande vissa länsstyrelsers tillämp- Enskilda
ning av bestämmelserna rörande enskilda utfartsvagar m. m., hava reviso- yy apmänt
rerna funnit det vara av intresse att undersöka, i vilken utsträckning en- underhåll,
skilda vägar intagits till allmänt underhåll inom landets samtliga län. Revisorerna
hava i sådant syfte införskaffat uppgifter, vilka sammanställts i
nedanstående tablå. 1

Indömda enskilda vägar åren 1935—1938.

	År 1935	År 1936	År 1937	År 1938	Summa
Län	Antal	Längd km	Antal	Längd km	Antal	Längd km	Antal	Längd km	Antal	Längd 1 km
									10	37.04
	4	17.9	3	14.3	2	3.54	1	1.3
	4	5.9	4	0.92	1	1.55	1	2.17	10	10.54
	2	1.09	4	17.73	5	1.51	1	0.047	12	20.377
		_	_	—	2	1.0	—	—	2	1.0
	1	1.9	—	—	—	—	2	2.74	3	4.64
		_	1	0.9	2	24.88	—	—	3	25.78
	2	2.32	3	7.11	1	5.2	—	—	B	14.63 |
	6	7.06	2	2.6	6	10.41	—	—	14	20.07 ''
							4.0	43	46.75
	8	11.82	22	15.8	10	15.13	3
Göteborgs och Bohus’	5	24.8	16	46.1	1	1.4	1	0.32	23	72.62
		_	_	—	1	0.17	—	—	1	0.17
	6	25.6	9	47.4	4	20.9	—	—	19	93.9
		_	1	0.26	1	0.4	2	1.67	4	2.33
	1	3.3	—	_	1	4.2	—	—		7.5
							8	26.55
	2	5.59	1	0.56	4	15.92	1	4.48
Västernorrlands.....	8 6	39.4 31.87	11 6	32.1 15.75	6 2	32.1 5.7	4 2	12.5 1.46	29 16	116.1 54.28
	19	97.77	33	197.23	20	90.91	35	140.58	107	526.49
	1	0.2	1	2.6	5	14.0	1 8	40.46	15	57.26
Summa	75	I 276.02	117	401.36	74	248.92	61	211.727	327	1.1558.0 2 7

1 gällande väglag regleras övertagandet av enskild väg i § 23, enligt vilken
paragraf fråga örn förändring av enskild väg till landsväg behandlas på
samma sätt som enligt § 21 ansökning örn anläggning av ny väg på landet.
Av ovanstående tablå framgår, att i de redovisade länen under perioden

Uppgifter från detta län hava ej inkommit.

— 122 —

1935—1938 1.138 kilometer enskilda vägar intagits till allmänt underhåll.
Del är sålunda ett betydande tillskott i det allmänna vägväsendet, som tillkommit
på detta sätt.

1 id en närmare granskning av uppgifterna framgår att enskilda vägar intagits
i högst olika omfattning i de olika länen. Revisorerna vilja visserligen
medgiva, att behoven i dessa avseenden kunna vara växlande i de skilda
länen, men de betydande olikheterna dem emellan torde även i viss mån
bero på vederbörande länsstyrelsers inställning till själva frågan, under
vilka förhållanden enskild väg bör övertagas till allmänt underhåll.

landfg Redan riksdagens år 1934 församlade revisorer hade sin uppmärksamn
c'' het riktad på frågan, i vilken utsträckning enskild väg intagits till allmänt
underhåll.

De då gjorda erinringarna beträffande de i nämnda hänseende tillämpade
principerna föranledde följande uttalande av 1935 års riksdag.

Av vad revisorerna anfört syntes framgå, att länsstyrelserna i sina beslut
om intagande av enskild väg till allmänt underhåll tillämpat skilda förfaringssätt
och därvid bedömt dessa frågor efter mer eller mindre subjektiva
grunder. Visserligen kunde med hänsyn till lokala och andra förhållanden
några för hela riket ensartade regler för dessa frågors bedömande knappast
tillämpas, men riksdagen ansåge det vara ur statsverkets intresse av vikt, att
bestämmelser utfärdades, som angåve de principiella förutsättningarna för
enskild vägs förändring till allmän. Riksdagen funne detta spörsmål vara
av den betydelse, att det borde göras till föremål för en ingående prövning.

Riksdagen anhöll därefter, att Kungl. Majit ville underkasta frågan om
förutsättningarna för intagande av enskild väg till allmänt underhåll en ingående
prövning.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 15 juni 1935 uppdrogs åt särskilda sakkunniga
(1935 års vägsakkunniga) att utreda, bland annat, denna fråga.

Då statsverket äger stort ekonomiskt intresse av det sätt, på vilket bestämmelsen
om enskild vägs övertagande till allmänt underhåll tillämpas — lågt
beräknat torde de årliga underhållskostnaderna för i tablån uppgivna 1,138
kilometer kunna uppskattas till 50 öre per meter eller således 569,000 kronor,
på vilket belopp statsbidrag utgår med 85 procent eller 483,650 kronor
— hava revisorerna ansett sig böra bringa resultatet av sin granskning till
riksdagens kännedom. Särskilt vilja revisorerna fästa uppmärksamheten
vid förhållandena på förevarande område inom Västerbottens län. Av de
1,138 kilometer väg, som enligt tabellen intagits till allmänt underhåll inom
hela riket har inemot hälften (526 kilometer) intagits inom Västerbottens
län.

Revisorerna kunna i detta sammanhang icke underlåta att erinra att de
i sin tidigare detta år gjorda anmärkning rörande »vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot» påvisat, att vissa länsstyrelser begagnat sig
av det efter 1939 års ingång icke återkommande tillfället att med medel, avsedda
till vägunderhåll bekosta vägförbättringar. Bland dessa länsstyrelser
återfanns länsstyrelsen i Västerbotten, vilken under innevarande år i sådant

— 123 —

hänseende tagit i anspråk icke mindre än 852,300 kronor av de av samtliga
länsstyrelser i anspråk tagna 5,376,800 kronor. Slutligen vilja revisorerna
meddela, att ett belopp av cirka 850,000 kronor ställts till länsstyrelsens i
Västerbottens län förfogande för de s. k. enkronasvägarna vägar, byggda
av jordägarna själva utan tillgång till teknisk sakkunskap och mot en ersättning
av en krona per meter — vilka äro en specialitet för detta län.

Av förestående tablå torde framgå att något mera enhetligt tillvägagångssätt
vid intagandet till allmänt underhåll av enskild väg uppenbarligen ännu
icke kommit till stånd. Med hänsyn till de betydliga belopp av statsmedel,
som sedan dess kommit till användning för här ifrågavarande ändamål, hava
även innevarande års revisorer funnit anledning fästa riksdagens uppmärksamhet
på den länen emellan ojämna förbrukningen av medel till intagandet
av enskilda vägar.

§ 24.

Jämlikt 14 § i lagen om enskilda vägar den 29 juni 1926 skall till företa- Tekniskt Mgande
av förrättning enligt nämnda lag, vederbörande länsstyrelse pa an- förstning
sökning förordna lantmätare eller annan person, åt vilken uppdraget befin- ^vseende^

nes kunna anförtros. fartsväg.

Enligt kungörelsen den 29 juni 1926 örn ändrad lydelse av 2 § i förordningen
den 31 december 1920 (nr 909) angående distriktslantmätare m. fl.
tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (resereglemente för
lantmätare) skall resekostnads- och traktamentsersättning enligt detta reglemente
utgå för förrättning, som på grund av vederbörligt förordnande utföres
enligt lagen om enskilda vägar.

Kungörelsen den 29 juni 1926 angående gäldande av statsmedel av resekostnads-
och traktamentsersättning, tillkommande vissa förrättningsmän
för förrättning enligt lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar föreskriver:

Har annan än i statens tjänst anställd lantmätare förordnats att företaga
förrättning enligt lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar, skall ifråga om
gäldande av statsmedel av resekostnads- och traktamentsersättning, tillkommande
sådan förrättningsmän för förrättningen, vad i förordningen den 31
december 1920 angående distriktslantmätare m. fl. tillkommande resekostnads-
och traktamentsersättning (resereglemente för lantmätare) stadgas
äga motsvarande tillämpning.

Jämlikt kungörelsen den 9 juni 1933 örn ändrad lydelse av 8 a och 9 §§
i resereglemente! för lantmätare den 31 december 1920 (nr 909) utgår traktamentsersättning
för distriktslantmätare med 8 kronor för dag och 5 kronor
för natt, till extra lantmätare med 7 kronor för dag och 4 kronor för
natt samt till aspirant och tekniskt biträde med 6 kronor för dag och 4 kronor
för natt.

Förrättningsmän vid förrättning enligt lag örn enskild väg kan, som ovan
nämnts, antingen vara lantmätare eller annan person, åt vilken uppdraget
linnes kunna anförtros. Vid förrättning avseende enskild utfartsväg är för -

124 —

rättningsmannen, åtminstone vad beträffar de nordligare länen, i flertalet
fall icke lantmätare.

Denna sistnämnda förrättning kan uppdelas i tvenne huvuddelar, nämligen
dels handläggandet av rättsfrågorna, som vanligen äger rum vid sammanträden
med intressenterna, och dels handläggandet av rent vägtekniska
frågor såsom vägundersökning med stakning m. m. i terrängen, upprättande
av plankarta över vägen o. s. v. Vägstakning, avvägning och planmätning
är ett rent rutinarbete, som skulle kunna utföras av ett tekniskt biträde, i all
synnerhet som direktiv givas och kontroll utövas av förrättningsmannen. Då
emellertid gällande författningar icke synas medgiva, att resekostnads- och
uaktamentsersättning åt tekniskt biträde åt förrättningsman, som icke är
lantmätare, får utgå av statsmedel och förrättningsmannen icke kan anses
hava möjlighet att personligen ersätta dessa kostnader, måste förrättningsmannen
själv utföra detta rutinarbete, vilket, eftersom förrättningsman åtnjuter
högre resekostnads- och traktamentsersättning än ett tekniskt biträde,
blir för statsverket dyrare än örn ett tekniskt biträde utförde arbetet.

Uttalande1*8 Då det med hänsyn tiU statsverkets intresse att undvika onödig kostnad
är angeläget, att högre kvalificerad arbetskraft ej användes än som erfordras
för olika förekommande uppgifter, vilja revisorerna förorda att ändring
i ovan påtalade förhållande vidtages.

§ 25.

Rissen I byggningabalken 25 kap. hette det i den nu upphävda 1 §, sådan denna lydbyggnad.
de enliSt förordningen den 19 februari 1824: »Landsväg skall läggas i länet dälden
tarvas; och läte Konungens befallningshavande vid tinget rannsaka var
den jämnast och genast göras kan. Varde ock de ägor därtill tagne som
möta och föreligga, utan att någon det vägra må; och njute by, som mister
i aker eller äng, därföre sin fyllnad av kronan». Denna markägares rätt
till marklösen hai sedermera kommit till uttryck i förordningarna angående
jords och lägenhets avstående för allmänt behov den 20 november 1845
och den 14 april 1866, i vilken senare författning stadgas, att, där Konungen
prövar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet eller inrättning
tillhörer, skall begagnas till, bland annat, allmän väg, vare ägaren
pliktig att avstå vad för ändamålet fordras, dock mot ersättning för den som
härigenom skada lider. Även för intrång kunde ersättning utgå, då jord
eller lägenhet skulle begagnas för utläggning av elektriska ledningstrådar.

I vår nu gällande expropriationslag heter det i 1 § att fastighet, som tillhör
annan än Kronan, må tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen
prövar det nödigt för, bland annat, allmän väg på landet eller i stad. I 7
§ stadgas dels att för fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling
motsvarande fastighetens fulla värde och dels att genom expropriationen eljest
uppkommen skada för ägaren skall till fullo gäldas.

Jordägarens rätt till ersättning av vägdistriktet för den mark, han släpper

— 125 -

till för ett vägföretag, motsvaras icke under alla förhållanden av en rätt för
distriktet att erhålla statsbidrag å denna ersättning.

Bestämmelserna rörande villkor för åtnjutande av statsbidrag till vägbyggnader
återfunnos tidigare i särskilda riksdagsskrivelser och sammanfördes
först genom kungörelsen den 29 mars 1899 i en särskild författning, som
dock, i vad angår vägar, icke innebar någon ändring i de föreskrifter, som
riksdagsskrivelserna dessförinnan plägat upptaga. I berörda författning funnos
inga bestämmelser angående marklösen; i allmänhet torde statsbidrag
hava utgått å kostnader för detta ändamål.

Kungörelsen den 29 mars 1899 efterföljes av kungörelsen den 28 juni 1907,
som ifråga om marklösen icke heller innehöll några som helst föreskrifter.

Vid 1914 års lagtima riksdag väcktes i första kammaren en motion, i vilken
föreslogs det villkoret för åtnjutande av statsbidrag lill vägbyggnader
— såväl nyanläggningar som ombyggnader — att erforderlig mark kostnadsfritt
skulle tillhandahållas av landsting, kommuner och enskilda. Motionären
hänvisade till det för byggande av statsjärnvägar uppställda villkoret
om skyldighet för nyssnämnda vederbörande att kostnadsfritt upplåta
all mark, som erfordrades vid banbvggnaden med därtill hörande avdikningar,
vattenavlopp och parallellvägar ävensom genom skogsmark intill en bredd
av 15 meter å vardera sidan av banans mittellinje med all å den upplåtna
marken växande skog samt tillika all mark för till följd av järnvägsbyggnaden
erforderlig anläggning av nya eller omläggning av gamla,
allmänna eller enskilda vägar och slutligen svara för husflyttningar och
uppstående olägenheter av vad slag de vara månde, som kunde anses
härflyta av det genom järnvägens anläggning orsakade intrång.

Motionen bifölls i båda kamrarna, och i den kungörelse angående statsbidrag
till, bland annat, väganläggningar och vägförbättringar, som utfärdades
den 27 juni 1914, intogs en så lydande bestämmelse:

»I fråga örn väganläggningar eller vägförbättringar, vilka Kungl. Majlis
befallningshavande efter den 1 januari 1915 må ålägga väghållningsskyldige
att utföra, skall för åtnjutande av statsbidrag med 2/3 av anläggningskostnaden
gälla, att för anläggningen eller förbättringen erforderlig mark kostnadsfritt
skall tillhandahållas av landsting, kommuner eller enskilda; och
må förty i den beräknade kostnaden för företaget icke upptagas utgift för
förvärv av mark.»

Motivet till detta »förbud mot marklösen» torde väl närmast hava varit
det, att en vägbyggnad och då framför allt en nyanläggning vore till sådan
nytta för orten, att det med fog kunde begäras, att vederbörande markägare
kostnadsfritt upplät mark för företaget.

Emellertid började så småningom — i all synnerhet sedan automobilskattemedlen
börjat flöda och i samband därmed ett livligare vägbyggande kommit
till stånd, i första hand inriktat på förbättring oell omläggning av redan
befintliga vägar — en annan syn på saken göra sig gällande hos de väghållningsskyldige.
Vägförbättringar sattes igång och utfördes, vilka alltmera
togo sikte på den genomgående eller långväga trafikens krav, arbeten, för

— 126

vilka dea enskilde markägaren ofta hyste ett ganska måttligt intresse och
som han ibland torde hava funnit skäligen onödiga. Villkoret för erhållande
av statsbidrag till företagen, nämligen att marken skulle tillhandahållas
gratis, kvarstod icke desto mindre, även där formlig dom att utföra arbetet
icke förelåg utan endast ett vägstämmobeslut härom jämte förbindelse att
bidraga till vägarbetets utförande, i den mån kostnaderna icke täcktes av
statsbidraget. För att i möjligaste mån begränsa markägarens uppoffringar
på grund av detta villkor sökte man, delvis med stöd av gammal praxis, inskränka
villkoret till att gälla själva marken, som skulle avstås, och påförde
vägbyggnaden kostnaden för husflyttningar, uppförande av nya stängsel m.
m., kostnader, som icke avsågo vägen såsom kommunikationsled utan fastmera
markägares tillfredsställande.

Alltefter som vägbyggandet tilltog i takt med de allt rikligare flödande
bilskattemiljonerna, växte markägarnas missnöje med att utan ersättning
nödgas släppa lill den för vägarbetena erforderliga marken, och vid 1928
års riksdag väcktes motioner med begäran att statsbidrag till marklösen ånyo
måtte utgå. Riksdagen uttalade sin anslutning till det framförda kravet, och
i kungörelsen den 10 augusti 1928 angående statsbidrag till allmänna vägars
byggande m. m. intogs i § 3 en bestämmelse av följande lydelse: »Kostnad
för lösen av mark eller byggnad må ej inräknas i det belopp, varå statsbidrag
beräknas, dock att i fråga om landsvägar och vanliga bygdevägar, då
så av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, statsbidrag må,
efter Kungl. Maj:ts prövning, utgå jämväl till lösen av mark, vars förvärvande
skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, äng eller
trädgård, så ock till lösen av byggnad, som befinnes hinderlig för vägs
breddning eller omläggning eller vars undanskaffande kan vara angeläget
för tillgodoseende av trafiksäkerheten.»

När sedan denna författning i samband med den nya lokala vägorganisationen
avlöstes av kungörelsen den 16 maj 1930 angående statsbidrag till
allmänna vägars byggande m. m., intogs i denna senare kungörelse den nyss
citerade bestämmelsen med oförändrad lydelse.

Redan påföljande år befanns tiden mogen för en väsentlig utvidgning av
rätten att åtnjuta statsbidrag å kostnader för marklösen, och genom den då
utfärdade kungörelsen den 21 maj 1931 erhöll 1930 års kungörelse följande
lydelse:

»Är fråga örn anläggning av landsväg eller vanlig bygdeväg, må statsbidrag,
då så av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter
Kungl. Maj:ts prövning utgå å verkliga kostnaden för lösen av mark, vars
förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker,
trädgård eller tomtmark.

Då fråga är om förbättring av landsväg, vanlig bygdeväg eller enkel bygdeväg,
må bidrag med enahanda andel som till företaget i övrigt utgå å verkliga
kostnaden för lösen av mark, som erfordras för arbetets genomförande,
så ock för lösen av byggnad, som befinnes hinderlig för vägens breddning
eller omläggning eller vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodo -

— 127 —

seende av trafiksäkerheten, allt i den män kostnaden med hänsyn till omständigheterna
prövas skälig. Finner länsstyrelsen kostnaden icke vara skälig,
har länsstyrelsen att, där ändring icke ernås på deras föranstaltande,
underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning.

Vad nu sagts i fråga om lösen av mark skall äga motsvarande tillämpning
beträffande engångsersättning, då mark tages i anspråk med vågrätt,
så ock med avseende å ersättning för skada och intrång, som orsakas genom
vägföretag.

I kostnad, som avses i detta moment, må inräknas även utgift för domstols-
och expropriationsliandläggning.

Vid bedömande av fråga örn företags hänförande till anläggning eller
till förbättring av väg bör jämte övriga inverkande omständigheter beaktas,
huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare ej tillgodosett behov
av viss vägförbindelse eller icke.»

Här har alltså rätten till statsbidrag för marklösenkostnader gjorts praktiskt
taget generell vid vägomläggningar och förbättringar, där Konungens
befallningshavande skulle pröva kostnadernas skälighet, medan i fråga örn
nyanläggningar de tidigare villkoren örn viss värdefull mark och Kungl.
Maj:ts prövning fortfarande skulle gälla. Bland exemplen å sådan mark
hade »äng» i den tidigare kungörelsen utbytts mot »tomtmark». För att
förhindra, att vissa äldre företag skulle komma i åtnjutande av den utvidgade
rätten till statsbidrag till marklösen, föreskrevs samtidigt i särskilda
övergångsbestämmelser, att företag som påbörjats före den 1 juli, i vissa
fall före den 1 januari 1931, fortfarande skulle vara underkastade tidigare
gällande bestämmelser.

I kungörelsen den 31 maj 1934 angående statsbidrag till allmänna vägars
byggande m. m. bibehölls 1931 års stadgande oförändrat, men i den
senast utkomna författningen, förordningen den 30 juni 1936 angående
statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket, hava vissa ganska betydande
ändringar vidtagits. Sålunda kan numera statsbidrag utgå till
marklösen vid alla slag av allmänna vägar, även ödebygdsvägar, och detta
vare sig fråga är örn anläggning eller omläggning och förbättring; vidare
kan bidrag till lösen av byggnad utgå även vid nyanläggningar. Skäligheten
av kostnaden skall liksom hittills prövas av Kungl. Majit vid nyanläggningar,
medan vid företag avseende omläggning eller förbättring, sådan
prövning tillkommer Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar.
Denna myndighet är i regel länsstyrelsen.

Vad ovan anförts torde kunna sammanfattas sålunda:

1. Markägare är berättigad till ersättning för upplåten mark — respektive
lösen för byggnad — samt för skada och intrång, som förorsakas av
vägföretag.

2. Statsbidrag utgår lill kostnader av nyssnämnda slag med samma procent
som till förelaget i övrigt, vid anläggning av väg, dock med viss inskränkning
med hänsyn till markvärdet.

3. Skäligheten av kostnaderna prövas av Kungl. Maj:t, respektive länsstyrelsen.

— 128 —

Bortsett från frivillig överenskommelse mellan vägdistrikt och markägaren
kunna ersättningsfrågor av här ifrågavarande art regleras på tre olika
sätt nämligen genom rättegångsförfarande, expropriationsförfarande och
skiljemannaförf arande.

Mot rättegångsförfarandet torde kunna invändas att förfaringssättet ifråga
är tidsödande och att särskilt vid överklaganden den slutgiltiga domen
kan komma att dröja flera år. Därigenom kunna räntekostnaderna, i all
synnerhet örn markersättningen uppgår till större belopp, stiga till högst
avsevärda belopp. Även expropriationsförfarandet anses allmänt vara omständligt,
dyrt och långvarigt. Beträffande skiljemannaförfarandet slutligen
föreligga vissa risker, vilka torde belysas av nedan relaterade fall.

I ett av de sydliga länen utdömdes på sin tid ersättning för marklösen
genom skiljemannaförfarande med ett belopp av inemot 100,000 kronor.
Detta belopp för den icke fullt 7 km. långa vägen fann vägingenjören alltför
högt och begärde därför hos länsstyrelsen förordnande för en lantmätare
och en jordbrukskonsulent att biträda med förnyad uppskattning avmarken
i fråga. Dessa nya förrättningsmän uppskattade värdet till ett
belopp ungefär 25 procent lägre än det, till vilket skiljenämnden kommit,
och detta oaktat att de varit nödsakade att i vissa detaljer godtaga de värden,
vilka skiljenämnden angivit. På grund av den jämförelsevis långa
tid, som förflutit sedan den av skiljemännen gjorda besiktningen skett, kunde
nämligen ej nyuppskattning i alla hänseenden verkställas.

Länsstyrelsen fann den sista uppskattningen skälig. På dess belopp kommer
sålunda statsbidrag att utgå, vilket medför att vägdistriktet självt —
således utan statsbidrag — får betala cirka 25,000 kronor. Distriktet är
nämligen bundet av skiljemännens beslut.

Att stora ekonomiska intressen för statsverket här stå på spel torde framgå
därav, att under budgetåren 1935/38 de olika länsstyrelserna sammanlagt
i statsbidrag till jordlösen under respektive budgetår anvisat i runda
tal 2,350,000, 900,000 och 850,000 kronor.

Enligt under hand inhämtade uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle enligt den inom styrelsen pågående utredningen rörande
kostnaderna för huvudvägarnas ombyggnad (riks- och länshuvudvägar)
dessa kostnader komma att uppgå till cirka 600 miljoner kronor (oberäknat
kostnaderna för broar, beläggning o. d.), varav 60 miljoner kronor avse
kostnader för marklösen.

I detta sammanhang torde även böra erinras örn de av statens arbetslöshetskommission
påbörjade men sedermera nedlagda arbetena. Dessa komma
givetvis att kräva stora kostnader för jordlösen men även för räntor.
Genom arbetenas påbörjande har marken tagits i besittning och ränta på
det först efter arbetets färdigställande bestämda ersättningsbeloppet skall
utgå från förstnämnda tid. Det synes därför nödvändigt för att räntekostnaderna
icke skola springa alltför mycket i höjden, att sådana arbeten,
som av arbetslöshetskommissionen påbörjats och sedermera nedlagts eller
drivas i ytterst begränsad omfattning, med det snaraste bliva fullbordade.

— 129 —

Av vad ovan anförts torde framgå att vissa olägenheter vidlåda det sy- Revisorernas
stern, enligt vilket marklösen för vägbyggnad för närvarande uppskattas, uttalande.
Revisorerna hava ansett sig böra omförmäla sina ovan gjorda iakttagelser.
Undersökning angående möjligheten att få till stånd ett förenklat och förbilligat
tillvägagångssätt för bestämmande av marklösen synes böra tagas
under övervägande.

§ 26.

Enligt 1930 års riksdagsbeslut skulle dåvarande distriktsorganisation och Monopol vid
vägkonsulenter indragas och den lokala organisationen för vägväsendet utgöras
av helt statsavlönade vägingenjörer och biträdande ingenjörer, varvid
förutsattes upphörande av dåvarande avlöningssystem, enligt vilket de
dittillsvarande tjänstemännen för sin utkomst stått i beroende av de uppdrag
att planlägga, kontrollera och leda vägarbeten, de kunnat förskaffa
sig från vägdistrikten.

De nytillsatta vägingenjöremas huvuduppgift skulle bliva att lämna länsstyrelserna
sakkunnigt biträde vid handläggningen av den mångfald vägärenden
av skilda slag, som åvila nämnda myndigheter, dock ansågs att
vägingenjörema i viss utsträckning skulle ombesörja vägundersöknings- och
renstakningsarbeten m. m. åt vägdistrikten mot ersättning, som emellertid
skulle tillfalla statsverket. De arbeten av detta slag, som icke medhunnos
av vägingenjörema, skulle enligt fastställd taxa utföras av de ingenjörer,
vilka behörigförklaras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De behörigförklarades antal uppgår för närvarande till omkring 190, varav
omkring ett 60-tal erhållit inskränkt behörighet.

Revisorerna, som velat göra sig underkunniga om, burn detta system
verkat, hava företagit en undersökning av förhållandena inom Uppsala län.

Bland behörigförklarade förrättningsmän i detta län märkes länets förutvarande
vägingenjör G. Dahlberg, vilken i en ålder av 60 år den 27 september
1935 av Kungl. Maj:t beviljades avsked från sin vägingenjörstjänst
från och med den 16 oktober samma år mot åtnjutande av förtidspension.

Av undersökningen har framgått, att, utom några mindre förrättningar,
som utförts av den nuvarande vägingenjören, samtliga förrättningar under
åren 1936—1938 utförts av Dahlberg.

Före införandet av den nya vägorganisationen i länen framhölls ofta, Revisorernas
att den monopolställning vid vägarbeten, som innehades av distriktstjänste- uttalandemän
och vägkonsulenter, icke kunde vara till gagn för vägväsendet i de
olika länen. Såvitt revisorerna kunna finna, är överhuvud taget varje monopolställning
— det må nu vara för en statens tjänsteman eller en enskild
person — ur vägväsendets synpunkt icke lämplig. Det må visserligen erkännas,
att ingående kännedom örn vederbörande län är till stor nytta vid
uppgörandet av vägförslag, men man torde å andra sidan icke böra förbise
faran av förseningar vid brådskande ärendens behandling, som kunna

9—35.9/51. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. 1.

— 130 —

uppstå genom att endast en förrättningsman ombesörjer här ifrågavarande
arbete. Det torde dessutom ligga en viss fara däri, att yngre kvalificerade
ingenjörer icke våga ge sig in på förrättningsmannabanan av rädsla för
att icke erhålla förordnanden. Det kan befaras, att en gång i framtiden
yngre, mera kvalificerade ingenjörer, som kunna fortsätta arbetet, icke
komma att finnas tillgängliga.

Med den allt större betydelse, landsvägarna synas få, är det av vikt, att
en duglig förrättningsmannakår skapas. Revisorerna anse det därför vara
synnerligen angeläget, att även yngre ingenjörer av länsstyrelserna uppmuntras
med förordnanden. Då här påtalade förfarande torde förekomma
även i andra län, anse revisorerna det vara av vikt att ändring härutinnan
sker.

§ 27.

Färjeförbin- Holmön—Ostnäs.

delserna Ostnäs—Holmön
Efter vederbörligt förordnande upprättade vägingenjören i Västerbottens

de^Norrby- ^en 31 maj 1935 dagtecknat förslag till båtförbindelse mellan Holmön

skären. i Holmö sockens väghållningsdistrikt och Ostnäs i Umeå tingslags väghållningsdistrikt.

Enligt förslaget skulle båtförbindelsen upprätthållas av en sjöduglig trafikbåt,
konstruerad även för gång i svag is. Båten borde givas en längd av omkring
13 meter och en bredd av cirka 4 meter samt hava ett djupgående ej
överstigande 1,2 meter. Enligt från Aktiebolaget Mohögs Mekaniska verkstad
i Sundsvall inkommet anbud skulle en dylik båt draga en kostnad av
28,200 kronor. Dessutom hade i förslaget beräknats 7,600 kronor för en enklare
slip och ett mindre varuskjul vid Byvikens hamn å Holmön samt för
tillbyggnad av befintlig tilläggsbrygga i Ostnäs och uppförande av ett mindre
varuskjul med väntrum därstädes ävensom för oförutsedda utgifter m. m.
Sammanlagda kostnaderna skulle alltså uppgå till 35,800 kronor, därav 31,800
kronor å Holmö sockens och 4,000 kronor å Umeå tingslags väghållningsdistrikt.

Genom utslag den 17 juli 1935 ålade länsstyrelsen väghållningsskyldiga i
Holmö sockens och Umeå tingslags särskilda väghållningsdistrikt, att, under
förutsättning av sedvanligt anslag av statsmedel, anordna och för framtiden
upprätthålla båtförbindelse mellan Holmön och Ostnäs i enlighet med det av
vägingenjören upprättade förslaget.

Befolkningen uppgår för närvarande till 374 personer i Holmöns församling.

Enligt uppgift av vägingenjören i länet har till anordnande av båtförbindelse
mellan Holmön och Ostnäs, beträffande delen inom Holmöns vägdistrikt,
av anslaget till bidrag till byggande av landsvägar under budgetåret
1936/37 anvisats statsbidrag med 27,200 kronor, utgörande 80 procent av den
beräknade kostnaden 34,000 kronor. För delen inom Umebygdens vägdistrikt
har av samma anslagsmedel anvisats statsbidrag med 3,200 kronor, utgöran -

— 131 —

de 80 procent av den beräknade kostnaden 4,000 kronor. Anvisat statsbidrag
utgör sålunda tillhopa 30,400 kronor. Något statsbidrag till drift och underhåll
av båtförbindelsen har ännu ej utgått, då båten togs i bruk först i maj
månad innevarande år. Båtledens längd är cirka 12 kilometer.

Norrby—Norrbyskären.

Genom utslag den 16 januari 1935 ålade länsstyrelsen i Västerbottens län
de väghållningsskyldiga i dåvarande Nordmalings och Bjurholms tingslags
väghållningsdistrikt att anordna färjförbindelse mellan Norrbyn och Norrbyskären
i Hörnefors socken med tillfartsvägar och bryggor enligt ett av överstelöjtnanten
E. Wedberg upprättat förslag och med färja i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av ingenjören K. B. Persson i Umeå uppgjort förslag.
Kostnaderna skulle enligt detta förslag uppgå till 140,000 kronor,
varav 65,000 kronor belöpte å färjan.

Sedan fråga uppkommit örn ändrad sträckning av färjleden, förordnade
länsstyrelsen civilingenjören Vilhelm Bengtsson i Umeå att upprätta alternativförslag
till anordnande av ifrågavarande trafikförbindelse.

Bengtsson inkom därefter med ett den 16 maj 1936 dagtecknat alternativförslag,
enligt vilket kostnaderna för bryggor och tillfartsvägar skulle uppgå
till 104,000 kronor, vartill komme kostnaderna för färja enligt Perssons
förslag, 65,000 kronor. Med en mindre färja med utrymme för endast 25—-30 personer och en lastbil — mot 50 personer och tre personbilar eller två
lastbilar enligt Perssons förslag — skulle kostnaderna kunna sänkas med

11.000 kronor.

Genom utslag den 6 februari 1937 hade länsstyrelsen, enär en trafikförbindelse
mellan Norrbyn och Norrbyskären med sträckning enligt det av Bengtsson
upprättade förslaget måste anses vara fördelaktigare än den av Wedberg
föreslagna förbindelsen samt ifrågavarande del av Hörnefors socken numera
tillhörde Umebygdens vägdistrikt, ålagt Umebygdens vägdistrikt att jämlikt
lagen den 7 juni 1934 om allmänna vägar, under förutsättning av sedvanligt
anslag av statsmedel, anordna färjförbindelse mellan Norrbyn och Norrbyskären
med tillfartsvägar och bryggor enligt det av Bengtsson upprättade
förslaget och med färja i huvudsaklig överensstämmelse med det av Persson i
december 1932 upprättade förslaget, därest detsamma av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkändes.

Enligt uppgift av vägingenjören i länet har för anordnande av trafikförbindelse
mellan Norrbyn och Norrbyskären, vars beräknade kostnad inklusive
617 meter tillfartsvägar jämte kajer i Norrbyn och å Norrbyskären utgör

203.000 kronor, statsbidrag från anslaget till bidrag till byggande av landsvägar
anvisats för budgetåret 1937/38 med 25,000 kronor och för budgetåret
1938/39 med 25,000 kronor eller tillhopa 50,000 kronor. Totalsumman av
beräknat statsbidrag utgör 162,400 kronor. Bidragsprocenten är 80. Företaget,
som är under byggnad, beräknas bliva färdigt hösten 1939. Färjförbindelsens
längd är cirka 2,100 meter.

- 132

Revisorernas

uttalande.

Missförhållanden
i
Vilhelmina
vägdistrikt.

Revisorerna, som i detta sammanhang icke finna anledning ingå på prövning
av frågan, huruvida och i vilken omfattning Holmön och Norrbyskären
kunna vara förtjänta av bistånd från det allmännas sida för ordnandet
av sina förbindelser med fastlandet, hava emellertid ur andra synpunkter
funnit länsstyrelsens ifrågavarande båda beslut anmärkningsvärda. Avståndet
mellan Holmön och fastlandet är enligt uppgift omkring 12 kilometer,
motsvarande väl avståndet mellan Öland och fastlandet eller ett flertal andra
större bebyggda öar vid rikets kuster och närmaste dessa belägna punkt på
fastlandet. Såvitt revisorerna hava sig bekant hava länsstyrelserna i rikets
övriga län, där skärgårdar förekomma, icke begagnat sig av liknande utvägar
för att avhjälpa befintliga trafiksvårigheter. Ett genomförande i större
omfattning av den tolkning av väglagen, som i detta fall funnit uttryck,
skulle utan tvivel leda till vissa konsekvenser, vilka för närvarande ej låta
sig överskåda. Vad särskilt Norrbyskären beträffar, torde samhällets egenskap
av ett enskilt företag tillhörigt sågverk, ej utan vidare hava utgjort
tillräcklig anledning att på det allmännas bekostnad lösa en trafikfråga, vilken
eljest torde hava ålegat ägaren till det företag, vars anställda utgöra
huvudparten av trafikanterna.

§ 28.

I protokoll vid ordinarie vägstämma i Vilhelmina vägdistrikt den 10 april
1938 har anförts, bland annat, följande.

»Sedan herr D. P. Danielsson utsetts att fungera som vägstämmans ordförande
under behandlingen av frågan rörande ansvarsfrihet åt vägstyrelsen
föredragas revisorernas berättelse och promemoria över granskningen av
1937 års räkenskaper och förvaltning jämte vägstyrelsens däröver avgivna
förklaringar vid sammanträde den 8 och 9 mars 1938.

I besluten rörande de olika punkterna i revisorernas P. M. deltog allenast
herr Aron Norman, enär han — jämte tjänstgörande ordföranden, herr D.
P. Danielsson — var den ende röstberättigade i avseende på beslut om ansvarsfrihet
åt vägstyrelsen. övriga vägstämmoombud voro nämligen antingen
ledamöter eller suppleanter i nämnda styrelse och sålunda jäviga.»

Vid granskning av vägdistriktets räkenskaper hava revisorerna vidare uppmärksammat
vissa missförhållanden inom distriktet. Sålunda hava åtskilliga
i underhållskostnaderna ingående poster i jämförelse med de i staten be -

räknade överskridits med följande belopp.

Förvaltningskostnad ............................ kronor 4,581:62

Vägmästare och tillsyningsmän .................... » 10,744:03

Vägbanan ...................................... » 71,461: 12

Röjning, dikesrensning, vägmärken m. m........... » 9,227:73

Underhåll av broar och färjor .................... » 6,384:57

Underhåll och drift av förrådsbyggnader ............ » 975:53

Grundförbättringar och smärre räkningar .......... » 11,412:91

Underhåll av ödebvgdsvägar ...................... » 31,079:61

Vinterväghållning

Byggnader

Inventarier

133 —

kronor

4,022:25
4,942: 05
10,734:45

eller tillsammans kronor 165,565: 87.

Då motsvarande beräknade kostnader enligt 1937 års inkomst- och utgiftsstat
uppgått till sammanlagt 275,035 kronor har sålunda det belopp, med
vilket de beräknade kostnaderna överskridits, utgjort 60 procent av nämnda
kostnader.

Av räkenskaperna framgår vidare, att vägstyrelseledamoten E. Sjödin under
år 1937 för till vägdistriktet levererade varor utkvitterat 4,665 kronor 45
öre.

I P. M. den 11—15 oktober 1937 hava kommunalkontorets siffergranskare
framställt anmärkning mot vissa felaktigheter i verifikation nr 2,092 och
till denna verifikation hörande grusuppmätningsprotokoll. I denna sak hava
vägdistriktets revisorer i sin revisionsberättelse anfört, bland annat, följande.

Såväl grusuppmätningsprotokollet, som legat till grund vid upprättandet
av avlöningslistan (ver. 2,092) som nämnda avlöningslista äro upprättade
och underskrivna av den särskilda kommitté, som vägstyrelsen utsett att
uppmäta och kontrollera grusleveranserna, vilken kommitté bestått av vägstyrelseledamöterna
Carl Gustafsson, E. A. Peterson och Severin Jonsson
samt förste vågmästaren N. J. Johnsson.

Sedan vägingenjören i Västerbottens län med anledning av siffergranskarnas
anmärkning infordrat vägstyrelsens förklaring, har vägstyrelsen genom
beslut den 27 november 1937, § 5, uppdragit till vägstyrelseledamoten Severin
Jonsson och förste vågmästaren N. J. Johnsson att utreda de påtalade
anmärkningarna.

Denna senare granskningsnämnd, som varit ledamöter i den tidigare, har
i yttrande den 11 december 1937 kommit med helt nya uppgifter och siffror
i de flesta undersökta fallen.

Av revisorerna nu verkställd ingående granskning av samtliga denna sak
rörande handlingar framgår med all önskvärd tydlighet, att anmärkningarna
varit ytterst befogade.

I första hand gäller anmärkningen, att kontrollen över grusframforslingen
och sedermera grusutkörningen övervakats på otillfredsställande sätt. Vidare
att entreprenörerna utkört godtyckligt mindre eller större kvantiteter i
upplagen, än vad de åtagit sig; samt slutligen, att icke mindre än 3,078 m8
grus, som icke kunnat uppmätas eller kontrolleras likviderats med c:a 11,000
kr.

Det av senare granskningsnämnden avgivna yttrandet giver ytterligare stöd
åt anmärkningarna beträffande grusleveranserna, ty något positivt, varpå
man kan grunda och upprätta en beräkning av kvantiteten grus i undersökta
fall finnes icke angivet, men däremot antaganden, motsägande uppgifter av
entreprenörer och vägvakter finnas i överflöd avgivna. Några egna erfarenheter
eller fakta finnas icke i ett enda fall åberopade.

Såsom förklaring i anledning av revisorernas ovanherörda anmärkning åtnöjde
sig vägstyrelsen med förste vågmästarens uppgift, enligt vilken en del
grusentreprenörcr till vägkassan skulle återbetala en del smärre belopp. Re -

_ 134

visorernas anmärkning att 3,078 m3 grus, som icke kunnat uppmätas eller
kontrolleras, likviderats med c:a 11,000 kronor bemöttes icke av vägstyrelsen.

I sin revisionsberättelse hade vägdistriktets revisorer vidare framställt anmärkning
i nedan angivna hänseende. Revisorerna anförde följande.

Under året har införts ett omfattande vägvaktssystem med vägvaktsdistrikt
från 3 till 10 km. Den fasta lönen utgår med 10 kronor per km., dock högst
50 kronor samt dessutom full avlöning för utförda arbeten.

Systemet synes verkat så, att vägvakt förutom den obligatoriska övervakningen
av vägbanan själv beslutat och avgjort övriga arbetens omfattning
inom sitt vägvaktsdistrikt.

Vid en jämförelse av kostnaderna per km inom olika vägvaktsdistrikt finner
man, att dessa varierat från 93:— till 604:—• kronor. Hela kostnaden
för detta vägvaktssystem har uppgått till kronor 124,234: 54 och ett medelpris
av kronor 211: 28 per km.

Nyttan av detta vägvaktssystem förefaller problematiskt, men i varje fall
kan man konstatera, att systemet i häpnadsväckande grad fördyrat vägunderhållet.

Genom den under år 1937 verkställda uppdelningen av vägdistrikt i tre
vägmästaredistrikt med var sin vägmästare, äro distrikten ej större, än att
respektive väg- eller schaktmästare kunnat verkställa den övervakning av
vägarna, som ålegat vägvakterna, vadan dessa vägvakter skulle vara helt
överflödiga och få vi föreslå, att de snarast möjligt uppsägas från sina befattningar.

Enligt vägstyrelsens i anledning av denna anmärkning uttalade uppfattning
borde vägvaktssystemet icke helt utdömas. Däremot torde en omorganisation
vara av nöden. Vägvakternas antal borde sålunda nedbringas och
vägvaktssträckorna göras längre. Vägstyrelsen beslöt meddela vägstämman,
att samtliga vägvakter skulle uppsägas till den 31 december 1938, varefter
ny indelning och tillsättning av vägvakter skulle verkställas.

Som ett bevis på faran av att vägvakt förutom den obligatoriska övervakningen
av vägbanan själv beslutar och avgör övriga arbetens omfattning inom
sitt vägvaktsdistrikt, må en annan av distriktets revisorers anmärkningar
här relateras. Revisorerna anförde i detta hänseende följande.

Ver. 1515. Enligt denna utanordning har F. V. Risberg, Risträsk, erhållit
betalt för pinnmo, som borttransporterats från gödselstadsanläggning i hans
ladugård och påförts den intill ladugården befintliga landsvägen, vilket kostat
vägdistriktet kronor 27:50. Mot detta förhållande hava siffergranskarna
gjort anmärkning i P. M. den 12 augusti 1937. Med anledning därav har
Risberg i skrivelse den 19 augusti 1937 avgivit förklaring, av vilken framgår,
att Risberg bortsatt grävning och gjutning av gödselstaden samt utkörning av
jorden till en hög mellan ladugården och landsvägen till tvenne personer
från Järnsjöby. Då Risberg emellertid ansåg, att jordhögen skulle bli missprydande,
beslöt han att utköra jorden på landsvägen, därvid Risbergs gödselstadsentreprenörer
skulle lasta jorden gratis.

Av denna förklaring framgår, att Risbergs grävningsentreprenörer sluppo
ifrån att utköra jorden, varigenom ackordet underlättades, vidare att Risberg
själv blev fri från kostnader att frakta bort den missprydande jordhögen
och slutligen att vägdistriktet fick betala utkörningen med förutnämnda
belopp.

Då landsvägen var det närmaste ställe intill ladugården, dit Risberg lämp -

— 135 —

ligen kunde avbörda sig den överflödiga jorden, har Risberg gjort sig en direkt
vinst, om han med vågmästarens medgivande på egen bekostnad fått
avlasta jorden på landsvägen. Innan siffergranskama anmärkte mot förfarandet
hade de hos vågmästaren N. J. Johnsson erhållit upplysning om, att
från hans sida icke förelåg något medgivande eller order, att jord skulle^ utköras
på vägen. Vi bestrida dessutom, att jorden var lämplig för ändamålet,
ty området, varifrån jorden bortfraktades, har under många år varit gödselstad
för en gammal lantgård, som härjades av eldsvåda.

Låt vara, att den debiterade kostnaden i och för sig själv icke är så stor
och att vägen möjligen var i behov av jordfyllning, kunna vi emellertid icke
blunda för det egenmäktiga förfarandet, vilket örn det godkändes, kunde leda
till oanade konsekvenser, synnerligast då det, som i detta fall, avser vägvakt
och allmän väg icke under några förhållanden bör vara någon avstjälpningsplats.

I den av förste vågmästaren avgivna förklaringen över denna anmärkning
framhöll denne huvudsakligen, att även om förfaringssättet icke var lämpligt
så hade dock vägdistriktet icke förlorat därpå. Vägstyrelsen, som holle
före att kostnaden vore billig och arbetena nödvändiga, beslöt därefter att
låta vid avgivna förklaringar bero.

I 8 § lag om vägdistrikt återfinnas bestämmelser örn antalet ombud vid Revisorernaa
vägstämma. Enligt denna paragraf skall antalet ombud bestämmas i förhål- uttalallde''
lande till folkmängden sålunda, att en var kommun utser ett ombud för varje
befolkningstal av 2,000 eller det lägre tal, som må erfordras för att antalet
ombud för hela vägdistriktet skall uppgå till minst 20. Omfattar distriktet
allenast en kommun, må antalet ombud icke vara under 10 eller över 20.

I Vilhelmina vägdistrikt, som i likhet med åtskilliga andra vägdistrikt endast
omfattar en kommun, är antalet ombud för närvarande 10. För den
händelse ombuden -— som i detta fall skett —- sinsemellan uppdela styrelse
och suppleantplatserna, kan det sålunda inträffa, att å vägstämma endast ett
ombud kan besluta om ansvarsfrihet för styrelsen. Då jämlikt 13 och 33 §§
i ovan angivna lag såväl ombud som vägstyrelseledamöter jämte deras suppleanter
väljas för fyra år — den nuvarande perioden omfattande åren 1937
—1940 — kan en dylik situation inträffa under flera på varandra följande
år och sålunda i förevarande fall ytterligare tre år. Att något dylikt kan
hända är enligt revisorernas uppfattning betänkligt och bör så vitt möjligt
förhindras. Härför torde emellertid en lagändring vara erforderlig.

Vissa i underhållskostnaderna ingående poster hava, som förut anförts,
överstigit de i staten upptagna beloppen för samma ändamål med sammanlagt
165,565 kronor 87 öre. Givetvis kunna sådana omständigheter inträffa,
att ett överskridande av de beräknade kostnaderna blir nödvändigt, och revisorerna
äro villiga erkänna, att 1937 års arbetsavtal i viss mån måste inverka
stegrande på utgifterna i samma års stat. Ett överstigande med ett så
högt procenttal, som här varit fallet, synes dock revisorerna synnerligen anmärkningsvärt.
Anledningen till sagda missförhållande torde delvis vara, att
utgifterna för underhållet i staten blivit allt för lågt beräknade, vilket torde
framgå av följande beräkning.

— 136

Om man från vägunderhållskostnadema drager kostnaderna för med vederbörligt
tillstånd utförda förbättringsarbeten och halvpermanenta beläggningar
samt vinterväghållning, bliva utgifterna för förvaltning och på detta
sätt renodlat barmarksunderhåll för hela riket under år 1937 64.5 öre per
meter väg. Samma kostnad är för Vilhelmina vägdistrikt 58.4 öre per meter.
Härvid måste emellertid nedan avgivna förhållanden beaktas.

Som jämförelse kan tagas exempelvis Skaraborgs län, där vägunderhållet
anses vara väl skött och där dessutom kostnaderna per meter väg, 62.0 öre,
ligga ganska nära riksmedeltalet. Inom Skaraborgs län förekommer barmarksunderhåll
under 9.5 av årets månader, i Vilhelmina däremot under endast
6.5 månader. Med utgångspunkt härifrån borde kostnaden per meter

6.5

väg i Vilhelmina uppgå till ^ X 62 eller 42.4 öre, vilken siffra lämpligen

torde böra utjämnas uppåt till förslagsvis 45 öre. För Vilhelmina vägdistrikts
619,778 meter långa vägnät skulle då kostnaderna för förvaltning och barmarksunderhåll
för år 1937 hava uppgått till 278,900 kronor i stället för i
verkligheten till 361,800 kronor. Skillnaden uppgår till 82,900 kronor. I
inkomst- och utgiftsstaten för år 1937 hava de kostnader, som motsvara ovan
beräknade kostnad, 278,900 kronor, upptagits till 220,000 kronor, vadan man
alltså i staten enligt angiven beräkningsgrund räknat med ett cirka 60,000
kronor för lågt belopp. Vägunderhållskostnaden i distriktet har sålunda å
ena sidan varit avsevärt högre än rikets medeltal för sådan kostnad, medan
å andra sidan till grund för statberäkningen lagts ett lägre belopp än sagda
medeltal.

En av orsakerna till fördyringen torde vara det ovan påtalade vägvaktssvstemet,
vars största brist torde ligga däruti, att vederbörande vägvakter
utom den obligatoriska övervakningen av vägbanan äga att avgöra och besluta
om arbetenas omfattning var och en inom sitt vägvaktsområde.

Enligt revisorernas uppfattning måste nämnda system betecknas som en
fullkomligt onödig utväxt på vägorganisationen, i varje fall inom Vilhelmina
vägdistrikt. I 1929 års vägsakkunnigas betänkande med förslag till lag om
allmänna vägar och lag örn vägdistrikt m. m. finnes ett yttrande, vari föreslagits
att vägdistrikt — vilket förutsättes skola omfatta hela länet — skulle
uppdelas i arbetskretsar (vägmästardistrikt), omfattande omkring 30 å 35
mil väg. Då Vilhelmina vägdistrikt är indelat i tre vägmästardistrikt och
längden av dess vägnät är cirka 62 mil, kommer således på varje vägmästare
omkring 20 mil. Även om vägmästarna delvis äro upptagna med byggnadsarbeten,
synes det revisorerna uppenbart, att de borde hinna med skötseln av
underhållet å 20 mil vägar utan att särskilda vägvakter anställdes.

Det synes revisorerna sannolikt, att en bidragande orsak till de höga underhållskostnaderna
inom distriktet varit bristande övervakning av underhållsarbetena.
Härför talar, bland annat, det uppenbart otillfredsställande sätt,
varpå kontrollen över de ovannämnda grustransporterna utövats. Sker all
övervakning på nämnda sätt är det förklarligt, att kostnaderna stiga i höjden.

Med anledning av en vägstyrelseledamots leveranser till vägdistriktet vilja

— 137 —

revisorerna framhålla vikten av att vägstyrelsens ledamöter och revisorer
undvika att åtaga sig dylika leveranser. Enligt revisorernas mening är det
nämligen av vikt, att klara gränser upprätthållas mellan egen och allmän
förvaltning.

Förutom ovan relaterade förhållanden hava revisorerna uppmärksammat,
att i distriktets räkenskaper förekomma åtskilliga felaktigheter, vilka efter
påpekande av distriktets egna revisorer rättats till ävensom en mängd felräkningar
av mera obetydlig art.

Revisorernas allmänna intryck av förvaltningen av Vilhelmina vägdistrikt
är att mycket brustit i förutseende och i övervakningen av förekommande
vägarbeten samt att vägstyrelsens åtgärder i åtskilliga hänseenden icke varit
präglade av den omdömesgillhet, man bär rätt att kräva av en sådan styrelse.

§ 29.

Vid sin granskning av de olika vägdistriktens räkenskaper och förvaltning sjuk folkhava
revisorerna uppmärksammat ett fall, då en ordinarie folkskollärare, trots
att han på grund av sjukdom ej förmått utöva sin tjänst kunnat omhänder- jQOm Väghava
ordförandeskapet i vägstämma och ett flertal andra offentliga uppdrag, förvaltmngen
Personen i fråga har på grund av genom läkarbetyg styrkt sjukdom (hjärtlidande)
varit urståndsatt att sköta sin tjänst under tiden 20/i—31/s 1937
(== vårterminen 1937), Vs—2/u (= större delen av höstterminen 1937), 7/i—3/c
(= vårterminen 1938) och Vs—Vu 1938 (= större delen av höstterminen 1938),
då han på grund härav ägt uppbära sin avlöning, minskad med endast
sjukavdrag. Under nämnda års ferier har han uppburit full avlöning. Icke
desto mindre har han innehaft uppdrag att vara ordförande i vägstämma i
vederbörande vägdistrikt samt.kassakontrollant i vägstyrelsen. Såsom ordförande
har han uppburit 100 kronor och såsom kassakontrollant 800 kronor
för år förutom rese- och traktamentsersättning med c:a 1,500 kronor. Revisorerna
hava därjämte kunnat konstatera, att personen i fråga samtidigt
och utan hinder av den sjukdom, som gjort honom oförmögen att sköta sin
tjänst, beklätt ett större antal offentliga uppdrag i orten, ofta förenade med
ersättning. Sålunda har han under år 1938 (liksom under år 1933) varit
ordförande i fastighetstaxeringsnämnd och därför åtnjutit arvode av 1,650
kronor (inklusive viss ersättning för kostnader). Detta uppdrag krävde tillfällig
bosättning å annan ort än hemorten. Vidare har han innehaft befattning
som räkenskapsförare i sparbank (ersättning enligt uppgift 1,000 kronor),
styrelseledamot och kassaförvaltare i länets sparbanksförening (ersättning
200 kronor), ordförande i hemsocknens kommunalstämma (ersättning
35 kronor). Utan ersättning har befattning uppehållits som riksantikvariens
ombud i orten. I viss omfattning har slutligen allmänheten tillhandagåtts
med juridiska uppdrag (upprättande av bouppteckningar och dylikt), för
vilka ersättningen växlat alltefter uppdragens art och antal.

— 138 —

Revisorernas Revisorerna finna det anmärkningsvärt, att en tjänsteman under ledighet
uttalande. för sjukdom kan fullgöra privatuppdrag i den omfattning, som här varit
fallet.

§ 30.

Länsarki- Den nuvarande organisationen av länsarkitektväsendet, som genomfördes
tek«onenita efter beslut av 1935 års riksda8 och sorn trädde helt i funktion från och med
den 1 januari 1936, innebär en väsentlig utvidgning av den tidigare organisationen
på området. En dylik utvidgning visade sig ofrånkomlig för att länsarkitektsinstitutionen
skulle kunna rätt fylla sina viktiga uppgifter främst
på stadsbyggnadslagstiftningens område. Den föreslagna förstärkningen och
omorganisationen av länsarkitektsväsendet skulle emellertid medföra avsevärt
ökade kostnader för statsverket i jämförelse med kostnaderna för den dittills
gällande organisationen. Dessa merkostnader förutsattes dock icke skola stanna
å statsverket utan desamma beräknades skola till ungefär hälften täckas av
särskilda avgifter för av länsarkitekten verkställda granskningar och till
andra hälften av inkomsterna från en reducerad statlig arkitektkontorsverksamhet.
Vid uppskattningen av de inkomster, som i form av granskningsavgifter
m. m. skulle tillföras statsverket, antogs, att ett sammanlagt belopp
av 190,000 kronor för år skulle inflyta i dylika avgifter samt att den vid sidan
av granskningsarbetet bedrivna arkitektverksamheten skulle tillföra statsverket
en årlig inkomst av cirka 210,000 kronor. Dessa inkomster skulle
redovisas å en särskild å riksstatens inkomstsida, under uppbörd i statens
verksamhet för ändamålet uppförd inkomsttitel, benämd inkomster vid länsarkitektsinstitutionen.

För belysande av de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av den
utvidgade länsarkitektsinstitutionen må lämnas följande uppgifter, hämtade
ur budgetredovisningen för respektive budgetår.

Nettoutgiften å det för budgetåret 1934/35 anvisade förslagsanslaget å 88,000
kronor till länsarkitekter uppgick till 95,767 kronor 22 öre.

Motsvarande siffror beträffande anslagen till länsarkitektsinstitutionen: avlöningar,
respektive omkostnader, äro för nedanstående budgetår följande:

Budgetår	Anslag till	Anvisade belopp	Summa	Redovisade belopp	Summa
1935/36	1 Avlöningar \ Omkostnader	394,000: — 58,200: -	452,200: —	216,190: 64 51.560: 61	267,751:25
1936/37	/ Avlöningar \ Omkostnader	396,300: — 58,200. —	454,500: —	379,660: 33 74,033: 79	453,694:12
1937/38	/ Avlöningar \ Omkostnader	470,300: — 70,000: —	540,300: —	443,399: 62 83,590: 86	526,990:48

Den behållna inkomsten å inkomsttiteln: inkomster vid länsarkitektsinstitutionen
uppgick för nämnda budgetår till följande belopp:

139 —

Budgetår	Beräknade	Behållen
belopp	inkomst
1935/36	400,000: —	102,983: 28
1936/37	400,000: —	312,413:65
1937/38	470,000: —	425,249: 67

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den sammanlagda belastningen
å riksstatsanslagen till länsarkitektsinstitutionen, avlöningar och omkostnader,
för vart och ett av de tre senaste budgetåren i jämförelse med belastningen
å det för motsvarande ändamål för budgetåret 1934/35 anvisade anslaget
utvisar en merkostnad för statsverket med följande belopp, nämligen

för budgetåret 1935/36 ............................ kronor 171,984:03

för budgetåret 1936/37 * 357,926:90

för budgetåret 1937/38 ............................ * 431,223: 26.

Med hänsyn till storleken av de belopp, som — på sätt framgår av ovanstående
redogörelse — redovisats under inkomsttiteln för vederbörande budgetår,
uppgår nettoökningen av statsverkets kostnader för den utvidgade
länsarkitektsinstitutionen till

för budgetåret 1935/36 .............................. kronor 69,000: 75

för budgetåret 1936/37 .............................. » 45,513: 25

för budgetåret 1937/38 .............................. * 5,973: 59.

Att märka är, att hänsyn här icke tagits till de årliga merkostnaderna med
avseende å dyrtidstillägg och hyresavgifter, vilka kostnader uppskattats till i
runt tal (12,000 + 22,000=) 34,000 kronor.

Det torde ligga i sakens natur, att de beräkningar, som år 1935 framlades
i samband med förslaget om länsarkitetsväsendets omorganisation i viss mån
måste vara av approximativ natur. De merkostnader — i det närmaste sammanlagt
120,500 kronor, frånsett dyrtidstillägg och hyreskostnader — som
statsverket fått vidkännas under de tre första budgetåren efter den nuvarande
länsarkitektsinstitutionens tillkomst, hava emellertid ej varit oväsentliga.

De vunna erfarenheterna utvisa närmast, att de vid 1935 års riksdag gjorda
beräkningarna rörande de från länsarkitekternas arbete härrörande inkomsterna
varit väl optimistiska. Visserligen har kostnadsökningen för varje år
sjunkil och under senaste budgetår har i det närmaste en utjämning skett,
men detta torde i ej ringa grad hava sin grund i de stigande konjunkturerna
å byggnadsmarknaden, vilka praktiskt taget hela tiden varit rådande.

Revisorerna hava ansett förestående redogörelse vara av intresse för riksdagen.

§ 31.

Den utvidgning av länsarkitektsinstitutionen, som genomfördes från och
med budgetåret 1935/36, medförde — på sätt i annat sammanhang framhållits
— avsevärt ökade kostnader för statsverket i jämförelse med kostnader -

Revisorernas

uttalande.

Granskningsavgifter
vid
länsarkitektsinstitutionen.

— 140 —

lia för den dittills gällande organisationen. Avsikten var emellertid, att dessa
merkostnader skulle täckas ungefär till hälften av s. k. granskningsavgifter
och till andra hälften av inkomster från en statlig länsarkitektkontorsverksamhet.

Bestämmelserna om granskningsavgifter återfinnas i kungörelsen den 15
juni 1935 (nr 392) angående avgifter för av tjänsteman vid länsarkitektsinstitutionen
utförd granskning av vissa ärenden. Avgift till statsverket skall
utgå efter vissa närmare angivna grunder för av sådan tjänsteman verkställd
granskning av ärenden rörande byggnads- och stadsplaner m. m., vilka äro
beroende på länsstyrelses prövning (1 §). Vid yttrande till länsstyrelse i
ärende, i vilket jämlikt 1 § granskningsavgift skall utgå, skall fogas specificerad
räkning å sådan avgift. Efter granskning av räkningen skall länsstyrelsen
meddela beslut örn den avgift, som enligt 1 § skall utgå. över beslutet
äger den som icke därmed åtnöjes att anföra besvär hos Kungl. Majit.

Enligt instruktionen för länsarkitektorganisationen (S. F. S. nr 354/1935)
är arkitektutbi’dad tjänsteman vid organisationen stationerad bos länsstyrelse,
vilken äger bestämma över hans tjänstgöring samt i det dagliga arbetet
förfoga över honom såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman, allt dock
med den inskränkning, som föranledes, bland annat, av tjänstemannens
ställning såsom befattningshavare hos byggnadsstyrelsen. Jämlikt instruktionen
för byggnadsstyrelsen den 13 september 1928 (nr 358; jfr 1935 nr
625) åligger det byggnadsstyrelsen att utöva kontroll över, bland annat, länsarkitekters
och biträdande länsarkitekters arbete ävensom meddela dem nödiga
föreskrifter och anvisningar för tjänsteutövningen. I enlighet härmed
torde det otvivelaktigt ankomma på styrelsen att lämna länsarkitekt anvisning
om och på vad sätt granskningsavgift i visst fall skall debiteras. Styrelsen
lärer även hava uppfattat det såsom sin plikt att ingripa, om den
.skulle finna, att länsarkitekt underlåtit att debitera avgift, där sådan enligt
styrelsens uppfattning bort utgå. Vissa fall hava jämväl förekommit, där
styrelsen ansett sig äga befogenhet att anföra besvär över länsstyrelses beslut,
varigenom avgift för av tjänsteman vid länsarkitektsorganisationen utförd
granskning av visst ärende förklarats icke skola utgå.

I utslag den 1 och 15 december 1937 har emellertid regeringsrätten förklarat,
att byggnadsstyrelsen icke är behörig att föra talan mot länsstyrelses
beslut i dylikt avseende (R. Å. 1937: ref. 62, not K 348, 349 och 370). Regeringsrätten
har vid sådant förhållande icke upptagit till saklig prövning frågan,
huruvida granskningsavgift i nu berörda fall skall utgå eller icke. Detta
spörsmål har emellertid i annat sammanhang dragits under regeringsrättens
prövning, i det alt vederbörande revisor hos riksräkenskapsverket,
sedan nu ifrågavarande förhållande kommit till vederbörandes kännedom,
anfört besvär över länsstyrelsens beslut i ett av de omförmälda ärendena.
Besvären hava remitterats till länsstyrelsen för yttrande, varför något utslag
i sagda besvärsmål ännu icke av regeringsrätten meddelats.

141 —

Med hänsyn till de ej oväsentliga kostnader för statsverket, som äro förenade
med den nuvarande länsarkitektsorganisationen och i betraktande
därav, att de härav föranledda merkostnaderna förutsatts skola täckas av
motsvarande inkomster av länsarkitektverksamheten, synes det angeläget,
att statsverkets rätt till omförmälda granskningsavgifter på behörigt sätt
tillvaratages. Det lärer med andra ord ligga vikt uppå, att länsstyrelses beslut
i ärende angående debitering och uppbörd av dylika avgifter underkastas
cn i olika hänseenden betryggande granskning.

Av regeringsrättens berörda utslag framgår, att en sådan granskning icke
kan utövas av byggnadsstyrelsen genom anförande av besvär över länsstyrelses
beslut i dylikt ärende. Då byggnadsstyrelsen icke har något redogörareansvar
för granskningsavgifterna, vilka redovisas i länsräkenskaperna,
torde det få antagas, att regeringsrätten utgått från att ifrågavarande avgifter
i statens verksamhet i redovisningshänseende icke skulle intaga annan
ställning än sådana avgifter, beträffande vilka kontroll därå, att de riktigt
debiteras och uppbäras, utövas allenast av vederbörande liuvudredogörare
och av riksräkenskapsverket. Enligt inhämtad upplysning har revisionen
inom riksräkenskapsverket ock gjort anmärkning i ett av de förut angivna,
av regeringsrätten avvisade målen. Fastställandet av anmärkningen, vilken
kommunicerats vederbörande länsstyrelse, är för närvarande beroende på
riksräkenskapsverkels prövning.

Fråga uppstår nu, huruvida riksräkenskapsverket jämlikt gällande bestämmelser
i ämnet äger möjlighet att på ett betryggande sätt fullgöra den
önskvärda granskningen av länsstyrelses beslut, vare sig denna granskning
sker i anmärkningsväg eiler — därest ämbetsverket anses behörigt att anföra
besvär över sådant beslut — medelst anlitande av besvärsinstitutet. Till
belysande härav må anföras följande.

Vid länsstyrelses räkenskap skall fogas avskrift av varje länsstyrelsens beslut
i fråga örn granskningsavgift (K. K. nr 392/1935, 4 §). Detta stadgande
torde rimligen böra tolkas sålunda, att varje länsstyrelses beslut i fråga om
granskningsavgift, alltså även de, som gå ut på alt granskningsavgift icke
skall påföras, skall bifogas räkenskaperna. Enligt uppgift från riksräkenskapsverket
lära emellertid andia beslut hittills icke hava bifogats räkenskaperna
från länsstyrelserna än sådana, som gå ut på att den av länsarkitekten
debiterade avgiften skall påföras i sin helhet eller med reducerat belopp.
Då någon avgift de facto icke inlevererats till statsverket, har länsstyrelsen
tydligen ansett sig sakna formell anledning att till inkomstverifikationerna
foga sitt avslagsbeslut. Ett beslut i dylik riktning undandrager sig således
riksräkenskapsverkets granskning, såvitt icke ämbetsverket genom påpekande
från byggnadsstyrelsen — vilken myndighet väl genom anmälan av vederbörande
länsarkitekt blir underkunnig örn förhållandet — får sin uppmärksamhet
riktad på saken.

Då det torde ligga i statens intresse, all länsstyrelses beslut i samtliga ärenden
angående granskningsavgift — alltså även i de där länsstyrelsen lämnat
av tjänsteman vid länsarkitektsinstitutionen utställd räkning å dylik avgift

Revisorernas

uttalande.

— 142 —

utan avseende — kommer till den granskande myndighetens kännedom, synes
en kompletterande föreskrift härom vara av behovet påkallad.

Även om rättelse på ett eller annat sätt så småningom vinnes i nu angivna,
mindre tillfredsställande förhållande, lärer det kunna ifrågasättas, huruvida
statsverkets intressen kunna anses bliva helt tillgodosedda blott genom
riksräkenskapsverkets granskning av dylika beslut. Den sakliga granskning,
en länsstyrelse skall underkasta av länsarkitekt utställd räkning, torde avse
dels huruvida granskningsavgift över huvud taget skall utgå, dels ock, örn
så befinnes vara fallet, med vilket belopp avgift skall påföras. Beträffande
den första frågan må anföras, alt länsstyrelsen grundade sina beslut i de förut
omförmälda rättsfallen därå, att de prövade ärendena icke ansåges kunna
hänföras till i vederbörande kungörelse omförmälda slag av ärenden. I det
andra hänseendet gäller det för länsstyrelse att vid granskningen av räkningarna
tillämpa de i författningen angivna taxesatserna, vilka — på sätt framgår
av handlingarna till ett av regeringsrätten handlagt besvärsmål (R. Å.
1937 not K 286) — kunna bliva föremål för olika tolkningar.

Vid bedömande av spörsmålet huruvida en länsstyrelse förfarit riktigt vid
sin granskning av länsarkitekts räkning i nu angivna hänseenden, torde
emellertid erfordras viss erfarenhet på de tekniska områden, om vilka här
kan bliva fråga. Det ligger i sakens natur, att riksräkenskapsverket icke förfogar
över den härför behövliga tekniska sakkunskapen, vilken däremot i
första hand lärer vara representerad i byggnadsstyrelsen. Vid sådant förhållande
synas skäl närmast tala för att jämväl sistnämnda myndighet beredes
möjlighet att — eventuellt besvärsvägen — utöva kontroll över länsstyrelses
beslut i nu ifrågavarande ärenden.

Av det anförda torde framgå, att behov av kompletterande föreskrifter i
nu angivna hänseenden föreligger för att statsverkets intressen på förevarande
område skola kunna helt tillgodoses.

§ 32.

Djurgårds- Under § 25 av sin berättelse lämnade 1933 års revisorer en redogörelse för
nen^verk-" Djurgårdskommissionens verksamhet under tiden 1923—30/6 1933. Om komsamhet.
missionens verksamhet under de senare åren i samband med exploateringen
av Ladugårdsgärde ävensom dess verksamhet i övrigt hava revisorerna nu
inhämtat följande.

Den 17 mars 1928 träffades avtal mellan Kronans fastighetskommission av
år 1925, å Kronans vägnar, och delegerade för Stockholms stad, å stadens
vägnar, angående exploateringen av viss del av norra Djurgården (Ladugårdsgärde
med angränsande områden). Med vissa ändringar godkändes
avtalet av riksdagen (prop. 247/1928 och riksdagens skrivelse nr 357) och
av Stockholms stadsfullmäktige (den 7 maj och 17 september 1928).

Den 24 april 1931 fastställde Kungl. Majit ändringar i och tillägg till stadsplanen
för delar av Ladugårdsgärde m. m. (de väsentliga delarna) och stadsplanebestämmelser
för ifrågavarande område samt godkände ett avtal av den
13 mars 1931 mellan chefen för kommunikationsdepartementet för Kungl.

— 143 —

Maj :t och Kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, angående genomförandet
av den sålunda fastställda stadsplanen m. m.

Enligt dessa avtal av år 1928 och 1931, vilka gälla endast de väsentliga
stadsplanelagda delarna av Ladugårdsgärde, skall Kronan utan vederlag till
staden avstå mark för gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader
intill Vs av områdets areal. Härvid har även inräknats gatumark å Valhallavägen
och inom Karlaplansområdet. Skulle ytterligare mark erfordras
för nämnda behov, skall staden erlägga ersättning därför. Iordningställandet
av gator och allmänna platser — utom parker o. d. — ävensom kloakledningar
skall bekostas av Kronan; i fråga om beläggning och plantering dock
med vissa i 1928 års avtal närmare angivna begränsningar. Bland annat är
Kronan icke skyldig deltaga i kostnaden för gatas iordningsställande för spårvägstrafik
eller för ordnandet av gatutrafik i annat höjdläge än gatuplanets
utefter tomtgränsen eller för utförande av broar, viadukter och trafiktunnlar.
Kronan har emellertid förbehållit sig rätt att själv eller genom entreprenörer
utföra alla gatu- och ledningsarbeten, som helt eller delvis skola bekostas av
Kronan; dock att staden beträffande nämnda ledningar skall tillhandahålla
rör o. d. jämte tillbehör samt ombesörja själva nedläggningen. Med stöd
härav hava gatu- och ledningsarbetena i huvudsak utförts genom Kronans
försorg medelst entreprenörer. Vid beräkningen av vad Kronan skall utgiva
till staden eller staden till Kronan för gatu- och ledningsarbeten skall
medräknas avlönings- och materialkostnader jämte 15 procents tillägg såsom
svarande mot administrations-, lager-, ränte- m. fl. dylika kostnader.

Exploateringen av Ladugårdsgärde har uppdragits åt Djurgårdskommissionen
[Kungl. Maj:ts instruktion för kommissionen den 12 juni 1931 (nr
236)].

Hela det för exploatering avsedda området har ställts under Djurgårdskommissionens
inseende, dock med vissa undantag och modifikationer beträffande
den omedelbara förvaltningen av vissa för statliga institutioner
disponerade byggnadsområden. Genom kommissionens exploateringsverksamhet
inflyttande försäljnings-, arrende- och andra medel skola disponeras
för dels alla med exploateringen förbundna utgifter, dels ersättning till Djurgårdskassan
för mistade arrendeavgälder och djurgårdsarbetarbostaden
Grindstugans bortflyttning, dels ock återstoden i första hand för återbetalning
av sådana förskott, vilka förutsatts skola täckas av köpeskillingsmedel
vid markförsäljningar å Ladugårdsgärde (prop. 252/1930 och riksdagens
skrivelse nr 334). Inflytande medel redovisas av statskontoret bland diverse
medel under titeln »Försåt jningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».

De kostnader Djurgårdskommissionen hittills under tiden 1/7 1931—-so/6
1938 haft för exploateringen av Ladugårdsgärde framgå av följande uppställning.

Förvaltning m. lii................................... kronor 796,631

Stadsplanearbeten m. m............................. » 201,319

Gatuarbeten m. m................................. » 3,258,275

Summa kronor 4,256,225.

144 —

Resultatet av tomtförsäljningen å Ladugårdsgärde framgår av följande
tablå.

Budgetår	Antal tomter	Köpeskilling, kronor	Antal normaleldstäder	Medelpris per normaleldstad, kronor	Antal kvm
1931/32	30	5,782,615	2.868	2,016	30,637.9
1932/33	3	447,800	232	1,931	2,543,6
1933/34	21	3,036,300	1,647	1,844	21,581.5
1934/35	37	6,434,861	3,305	1,947	39,061.9
1935/36	12	2,233,282	934	2,391	8,491.2
1936/37	56	6,372,343	2,575	2,475	49,877.9
1937/38	46	7,949,540	3,025	2,627	57,165.8
Summa	205	32,256,741	14,586	—	209,359.8

Under innevarande budgetår räknar kommissionen med att försälja tomter
å Smedsbacksområdet, inrymmande omkring 2,400 normaleldstäder.

De genom Djurgårdskommissionens verksamhet beträffande Ladugårdsgärde
under budgetåren 1931/1938 influtna medlens disposition framgår av
nedanstående sammanställning.

Inkomster.

Av Stockholms stad erlagd gatumarksersättning enligt

avtalet den 13/s 1931 kronor

Köpeskillingsmedel ............................... »

Räntor .......................................... »

Hyresinkomster ................................... »

392,000

32,256,741

877,952

436,649

Summa kronor 33,963,342.

Utgifter.

Exploateringskostnader ............................

Stadsplanekostnader

avseende Marieberg-Konradsberg .... kronor 23,869
avseende Johanneshov och Kvarnängen » 11,121

Gottgörelse till Djurgårdsfonden enligt kungl, brev den

j2/2 1932 .......................................

Utgifter för Gustaf Adolfskyrkan ...... kronor 41,334

Utgifter för Fredrikshovs slottsbyggnad. . » 50,050

Utgifter för iordningställandet av Drottning
Kristinas väg (kungl, brev den 13/s
1931) » 39,295

Kostnader för vissa byggnadsarbeten för signalregementets
förläggning å Lilla Frösunda ................

Omföring till diversemedelstiteln »Lantförsvarets fond
för byggnader och andra försvarsändamål» för täckande
av vissa förskott till försvarsväsendet.........

kronor 4,256,225

» 34,990

» 147,427

» 130,679

» 205,000

» 13,654,701

Summa kronor 18,429,022

— 145 —

Odisponerade försäljningsmedel.

Innestående medel och fordringar .................. kronor 115,534,320.

Genom exploateringen av Ladugårdsgärde och andra områden å norra
Djurgården hava nu medel influtit till sådana belopp, att därmed under
budgetåret 1937/38 kunnat täckas de förskott, som återstått oersatta för de
nya försvarsbyggnaderna enligt 1914 års härordning, vilka bokförts såsom
tillgångar å fonden för förlag till statsverket, nämligen:

1918 års tilläggsstat IV. G. 1. Merkostnader för vissa
i samband med 1914 års härordning beslutade

byggnadsföretag vid armén .................... kronor 155,685: 89

1918 års tilläggsstat IV. G. 2. Täckande av förskjutna
kostnader för vissa i samband med 1914 års

härordning beslutade byggnadsföretag vid armén » 15,749,651: 75

1919 års riksstat IV. I. 18. Byggnader för Norrlands

ingenjörskår ................................ * 484,000: —

1919 års riksstat IV. I. 19. Nytt etablissement å Järvafältet
för fälttelegrafkåren .................... _*_598,000: —

Summa kronor 16,987,337: 64.

Efter riksdagens medgivande (prop. 227/1937 och riksdagens skrivelse nr
250) har Kungl. Majit den 26 november 1937 förordnat, att sistnämnda belopp
skall avskrivas ur fondens för förlag till statsverket räkenskaper samt

att härför skola tagas i anspråk

å lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
................................ kronor 851,396: 59

å influtna medel för försäljning av fotgardesregementenas
tomter ................................ * 4,862:

å köpeskillingar för tomter å norra Djurgården .... » 1,963,249: 89

å köpeskillingar för tomter å Fredrikshovsområdet. . » 513,128: 07

å försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde . . » 13,654,701: 09

Summa kronor 16,987,337:64.

I samband härmed har Kungl. Maj:t förklarat, att uppkommande utgifter
för gatuarbeten m. m., som skolat åvila titlarna köpeskillingar för tomter å
norra Djurgården eller Fredrikshovsområdet i stället må avföras å titeln försäljningsmedel
för tomter å Ladugårdsgärde.

Vissa för försäljning genom Djurgårdskommissionens försorg avsedda områden
äro numera slutexploaterade, nämligen Karlaplans-, Skogsinstituts-,

1 Härav utgöra 31,961 kronor den ''/’ 1938 upplupen men ej förfallen ränta, 184,746 kronor
kostnader för gator, m. m. att återgäldas av annan, och 264,966 kronor kontant behållning å
den av Stockholms stad erlagda gatumarksersättningen enligt avtalet den 13 mars 1931. Sistnämnda
2 poster redovisas icke å diverscmedelstiteln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde.

10—38915i. Rev. berättelse emy. statsverket dr 1938. I.

— 146 —

Fredriksliovs- och Veterinärinstitutsområdena. Det ekonomiska resultatet
härav framgår av följande uppställning.

Karlaplansområdet.

Inkomster:

Köpeskillingsmedel ................................ kronor 7,048,054

Räntor .......................................... » 872,375

Hyres- och arrendemedel m. m....................... » 820,183

	Summa kronor	8,740,612.
Utgifter:
Förvaltningskostnader .......................		772,565
Stadsplane- och gatuarbeten .................		1,647,199
Anvisade medel (överskott)...................		6,320,848
	Summa kronor	8,740,612.
Skogsinstitutsområdet.
Inkomster:
Köpeskillingsmedel .........................		2,614,739
Räntor ...........................		150 990
Hyres- och arrendemedel m. m..............		10,000
	Summa kronor	2,775,729.
Utgifter:
Förvaltningskostnader .......................		14,359
Stadsplane- och gatuarbeten .................		858,990
Anvisade medel (överskott) .................		1,902,380
	Summa kronor	2,775,729.
Fredrikshovsområdet.
Inkomster:
Köpeskillingsmedel ........................		2,503,524
Räntor ............................		ifil alfi
Hyres- och arrendemedel m. m..............		40,000
	Summa kronor	2,704,840.
Utgifter:
Förvaltningskostnader .......................		43,618
Stadsplane- och gatuarbeten...................	»	39,965
Anvisade medel (överskott) .................		2,621,257
	Summa kronor	2,704,840.
Veterinärinstitutsområdet.
Inkomster:
Köpeskillingsmedel ...................		3,361,479
Räntor ..................		213 268
Hyres- och arrendemedel m. m..............		10,249

Summa kronor 3,584,996.

Utgifter m. m.:

Förvaltningskostnader .............................. kronor 19,034

Stadsplane- och gatuarbeten ........................ » 457,722

Anvisade medel (överskott).......................... » 3,079,411

Odisponerade medel (överskott) .................... » 28,829

Summa kronor 3,584,996.

Det sammanlagda resultatet av de 4 områdena.

Inkomster:

Köpeskillingsmedel ................................ kronor 15,527,796

Räntor .......................................... » 1,397,949

Hyres- och arrendemedel m. m..................... » 880,432

Summa kronor 17,806,177.

Utgifter m. m.:

Förvaltningskostnader ............................ kronor 849,576

Stadsplane- och gatuarbeten ........................ » 3,003,876

Anvisade medel (överskott) ........................ » 13,923,896

Odisponerade överskottsmedel ...................... » 28,829

Summa kronor 17,806,177.

Beträffande Djurgårdskommissionens fortsatta exploateringsverksamhet
under de närmaste fem åren har inhämtats följande.

Sedan den under innevarande budgetår avsedda försäljningen av tomter å
Ladugårdsgärde ägt rum, kan någon ytterligare tomtförsäljning för bostadsändamål
inom detta område icke påräknas, förrän Svea artilleriregemente
och Svea Livgarde utflyttat till de nya kasernetablissementen på Järvafältet,
sannolikt tidigast under år 1943. Förslag till stadsplan för fortsatt bebyggelse
av Ladugårdsgärdesområdet är under utarbetande i samråd med Stockholms
stad.

Närmast följande exploatering och tomtförsäljning är avsedd att ske inom
Konradsbergs- och Mariebergsområdena å Kungsholmen. För dessa områden
finnes redan av Kungl. Majit fastställd stadsplan. Exploatering inom Mariebergs
område kan dock ej påbörjas, förrän signalregementet och ammunitionsfabriken
bortflyttats. Medel för signalregementets förflyttning till Frösundavik
har årets riksdag anvisat, överflyttning beräknas bliva verkställd
under våren 1941. Frågan örn ammunitionsfabrikens förflyttning är under
utredning, och förflyttningen torde ej kunna bliva genomförd före 1942.

Exploateringen av Konradsbergsområdet kan ej påbörjas, förrän den psykiatriska
kliniken blivit åtminstone till större delen utrymd. Av de 250 där
befintliga platserna beräknas cirka 150 kunna överflyttas till den nya psykiatriska
kliniken å Norrbacka, till vilken årets riksdag beviljat medel. Sannolikt
kan överflyttning dit av patienter ej ske tidigare än under våren 1940.

Då det emellertid är önskvärt, att tomtförsäljning kunde äga rum redan
under år 1939, har kommissionen hemställt örn vidtagande av erforderliga

— 148 —

Revisorernas

uttalande.

åtgärder, för att inom Konradsbergsområdet tomtförsäljning må kunna ske
under hösten 1939. Utredning härom pågår för närvarande.

Rörande Kronans område å Johanneshov och Kvarnängen pågå för närvarande
förhandlingar angående stadsplan med Stockholms stad och torde
utsikter förefinnas till en överenskommelse. Exploatering därstädes torde
emellertid icke kunna påbörjas, förrän vissa trafikleder till och inom området
kommit till utförande. Tomtförsäljning vid Johanneshov—Kvarnängen
torde sålunda icke kunna påräknas förrän tidigast 1941.

Revisorerna vilja erinra om att riksdagen vid upprepade tillfällen framhållit
den synpunkten, att de kostnader, som av riksgäldskontoret förskjutits
för gäldande av utgifterna för uppgörande av vissa äldre kasernetablissement
snarast möjligt borde ersättas av inflytande försäljningsmedel från mark,
som av Kronan exploaterades i Stockholm. Samtliga ifrågavarande förskott
hava under budgetåret 1937/38 slutligt reglerats allenast med visst undantag.
På grund härav och med hänsyn till omfattningen av Djurgårdskommissionens
verksamhet under senaste femårsperiod hava revisorerna ansett det
äga särskilt intresse att i sin berättelse rörande granskningen under nämnda
budgetår intaga en redogörelse för det ekonomiska resultatet av kommissionens
förvaltning samt huru de därvid inflytande försäljningsmedlen disponerats.

149 —

SJUNDE HUVUDTITELN.

Finansdepartementet.

§ 33.

För tillsättande av befattningar inom den civila statsförvaltningen samt beträffande
anförande av besvär över dylik tillsättning eller myndighets förord
till befattning gälla i huvudsak likartade bestämmelser, vilka återfinnas i de
för vederbörande ämbetsverk eller myndigheter gällande instruktioner. Med
undantag för vissa högre befattningar, vilka utan ansökning tillsättas av
Kungl. Maj:t, skall ledig befattning kungöras i allmänna tidningarna och
medelst anslag i vederbörande myndighets lokal. Ansökningstiden är vanligen
fastställd till trettio dagar från dagen för kungörandet. I vissa undantagsfall
förekommer dock en kortare ansökningstid exempelvis vid tullverket,
där den är fastställd till tjugu dagar. Efter ansökningstidens utgång
skall myndigheten beträffande sådan befattning, som myndigheten själv äger
tillsätta, fatta beslut om befattningens tillsättande, samt i fall, där Kungl.
Maj:t äger tillsätta tjänsten, till Kungl. Majit insända ansökningshandlingarna
samt tillika avgiva förord för den bland de sökande, som myndigheten
anser företrädesvis böra komma i fråga till befattningen, eller anmäla, att
sådant förord icke kan lämnas någon av de sökande, över beslut om tillsättning
eller förord kan ändring sökas hos Kungl. Majit genom besvär, vilka
skola hava inkommit till vederbörande departement före kl. 12 å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet, över anförda besvär
brukar genom remiss yttrande inhämtas från vederbörande myndighet,
som jämväl plägar bereda den tjänsteman, vilken erhållit verkets förord till
tjänsten, tillfälle att häröver yttra sig. Innan ärendet slutligen företages till
avgörande brukar även medgivande lämnas klaganden att inkomma med påminnelse
i anledning av ämbetsverkets yttrande.

I de fall, då tjänst blir ledig på grund av att skyldighet att avgå från densamma
jämlikt civila tjänstepensionsreglementet inträder för innehavaren,
vidtagas nu omförmälda åtgärder för tjänstens tillsättande i regel först, sedan
denne erhållit avsked. Tidpunkten härför växlar högst betydligt beroende
på när vederbörande befattningshavare ingiver sin ansökan örn avsked.
Några generella bestämmelser huru lång tid före inträdet av dylik skyldighet
ansökning skall vara ingiven till myndighet inom den centrala statsförvaltningen,
finnes, såvitt revisorerna hava sig bekant, icke. I civila tjänstepensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 442), enligt vilket skyldighet att avgå

Tillsättning
av tjänster
inom den
civila statsförvaltningen.

— 150 —

från tjänsten inträder, bland annat, då vederbörande befattningshavare uppnått
stadgad pensionsålder, föreskrives allenast, att avsked ej må meddelas
tjänsteman, innan frågan om hans rätt till pension, där sådan fråga förekommer,
blivit vederbörligen avgjord, samt att, då tjänsteman, för vilken
dylik skyldighet inträtt, underlåtit att söka avsked, det ankommer på den
myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, att entlediga honom.

Beträffande vissa grupper av befattningshavare finnas emellertid speciella
bestämmelser för tjänsts återbesättande samt tjänstemans skyldighet att söka
pension.

Sålunda stadgas exempelvis, att tulltjänsteman senast två månader före
uppnådd pensionsålder skall ingiva sin ansökan om pension ävensom att
han före uppnådd pensionsålder skall ingiva sin ansökan örn avsked. Likartade
bestämmelser beträffande ansökning om pension gälla för tjänstemän
inom fångvården.

Vidare föreskrives i läroverksstadgan, att ansökan om ålderspension av
lärare skall ingivas senast tre månader före den tid, då pensionsåldern för
honom skall anses inträda, samt att åtgärder för tillsättande av lektors- eller
adjunktstjänst skola inledas nio månader före samma tidpunkt. Tillika föreskrives,
att skolöverstyrelsen senast fem månader, innan rektorsförordnande
löper till ända, har att därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan. I instruktionen
för fattigvårds- och barnavårdskonsulenter finnes även föreskrift om,
att ansökning om entledigande skall ske senast tre månader före tidpunkten
för pensionsålderns uppnående eller den tidpunkt tjänstemannen eljest avser
att frånträda befattningen. Enligt instruktionerna för statens bakteriologiska
och farmaceutiska laboratorier samt statens institut för folkhälsan
åligger det medinicalstyrelsen, att ett år innan bakteriologiska laboratoriets
föreståndare samt »i god tid», innan avdelningsföreståndarna vid farmaceutiska
ävensom två av avdelningsföreståndarna samt laboratorerna vid statens
institut för folkhälsan äro skyldiga att avgå, låta kungöra befattningarna till
ansökan lediga. Det åligger vidare folkskollärare, där han är ordinarie lärare
eller med sådan lärare i avlöningshänseende likställd befattningshavare,
att ingiva ansökan örn ålderspension sex månader, innan avgångsskyldighet
inträder. I statuterna för universiteten i Uppsala och Lund föreskrives även,
att åtgärder för professorsbefattnings tillsättande skola inledas ett år innan
befattningens innehavare är skyldig att avgå på grund av uppnådd pensionsålder.
Liknande bestämmelser finnas vid de statliga fackhögskolorna. Beträffande
riksbanken föreskrives i bankoreglementet den 15 juni 1938 allenast,
att ansökningstiden ej må understiga fjorton dagar.

Revisorerna hava funnit anledning att närmare undersöka, i vad mån de
nuvarande bestämmelserna om avsked med pension och förfaringssättet vid
tillsättning av tjänster inom den centrala statsförvaltningen kunna hava medfört
onödigt dröjsmål med återbesättandet av dylika befattningar. Följande
fall hava därvid uppmärksammats.

Den 29 maj 1936 förordnade Kungl. Maj:t en tjänsteman A. i lönegraden
B 26 i ett centralt ämbetsverk till byråchef å extra stat i samma verk. Till

— 151 —

uppehållande av förordnandet å A:s ordinarie tjänst i lönegraden B 26 föreslog
ämbetsverket den 22 juni 1936 tjänstemannen B. i lönegraden B 24.
Över nämnda förslag anfördes besvär. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9
oktober 1936 förordnades B. att uppehålla A:s ifrågavarande tjänst i B 26.
Sedan ämbetsverket den 16 november 1936 avgivit förord för tjänstemannen
G. i lönegraden B 22 att i succession efter B. uppehålla dennes ordinarie befattning
i B 24, över vilket förord jämväl besvär anfördes, förordnade Kungl.
Majit genom beslut den 12 februari 1937 C. att uppehålla nyssnämnda tjänst.
I succession efter C. förordnades slutligen tjänstemannen D. av ämbetsverket
den 24 mars 1937 till tjänsteman i lönegraden B 22. Ännu den 7 maj
1937, då A. vid inträffad ledighet utnämndes till ordinarie byråchef, hade
icke förordnande å en befattning i lönegraden B 21 i succession efter tjänstemannen
D. kunnat utfärdas. Dylikt förordnande meddelades först den 11
juni 1937 eller sålunda mer än ett år efter den första utnämningen.

Sedan A., såsom nämnts, blivit utnämnd till ordinarie byråchef, vidtogos
av ämbetsverket omedelbart åtgärder för återbesättande av de genom A:s
utnämning ledigblivna befattningarna, dels såsom byråchef å extra stat, dels
ock hans ordinarie befattning i lönegraden B 26.

Genom Kungl. Majits beslut den 28 maj 1937 förordnades tjänstemannen
i lönegraden B 24 ovannämnde B. till ordinarie tjänsteman i lönegrad B 26.
Tjänstemannen i lönegraden B 22, tidigare omnämnde C:s utnämning till ordinarie
tjänsteman i lönegraden B 24 ägde runi först genom Kungl. Majits
beslut den 14 augusti 1937, då besvär över ämbetsverkets förord till tjänsten
tidigare anförts. I succession efter C. utnämnde ämbetsverket den 29 september
tillförordnade tjänstemannen i lönegraden B 22 E. Mot ämbetsverkets
beslut anfördes besvär, som emellertid av Kungl. Majit ogillades genom
beslut den 11 februari 1938. Till innehavare av det genom E:s utnämning
lediga förordnandet i lönegraden B 22 förordnade ämbetsverket den 28 mars
1938 en tjänsteman i lönegraden B 21 i ett annat ämbetsverk, över detta
beslut anfördes besvär, som ogillades genom Kungl. Majits beslut den 6 oktotober
1938. Successionen efter sistnämnde tjänsteman har ännu icke blivit
ordnad, ehuru från tidpunkten för A:s utnämning till ordinarie byråchef en
tidrymd av 1 år 7 månader förflutit.

Genom ovannämnde A:s utnämning till ordinarie tjänsteman i lönegraden
B 30 uppstod jämväl vakans å en tjänst å extra stat i lönegraden B 30. Till
innehavare av sistnämnda tjänst förordnade Kungl. Majit den 21 maj 1937
tjänstemannen F. i lönegraden B 26. Tjänstemannen Cis förordnande att
uppehålla en tjänst i lönegraden B 26 kunde först ske genom Kungl. Majits
beslut den 14 augusti 1937, då ämbetsverkets förord till ifrågavarande tjänst
tidigare överklagats. I succession efter C. förordnade Kungl. Majit genom
beslut den 19 november 1937 tjänstemannen G. i lönegraden B 22, att uppehålla
Cis tjänst i lönegraden B 24.

I succession efter G. förordnade ämbetsverket den 30 december 1937 tjänstemannen
å extra stat i lönegraden B 21, II. att uppehålla ett förordnande i
lönegraden B 22. Till innehavare av den genom Ilis nyssnämnda förord -

— 152 —

Revisorernas

nttalande.

nande ledigblivna tjänsten å extra stat i lönegraden B 21 förordnade ämbetsverket
den 31 januari 1938 extra ordinarie tjänstemannen i lönegraden 18,1.

Det nu anförda exemplet är icke enastående inom statsförvaltningen. Revisorerna
hava uppmärksammat, att vid utnämning inom ett annat ämbetsverk
av en ordinarie befattningshavare i lönegraden B 26 till ordinarie
byråchef åtgått över ett år, innan samtliga tjänster i succession blivit besatta
med ordinarie innehavare. Liknande dröjsmål förekommer även, enligt vad
revisorerna inhämtat, vid kommunikationsverken. Vid ett av dessa verk har
efter utnämning av en tjänsteman till befattningshavare i 29 :e lönegraden
förflutit 11 månader tills samtliga i succession efter honom ledigblivna befattningar
blivit tillsatta. I ett annat dylikt fall har motsvarande tid utgjort
9 månader.

De nuvarande förhållandena i avseende å tillsättning av tjänster inom den
civila statsförvaltningen kunna knappast anses tillfredsställande. Redan folden
händelse, att besvär över ämbetsverkets eller myndighets beslut i fråga om
tillsättning av tjänst eller förord till densamma, icke anförts, åtgår i de flesta
fall en tid av minst två månader för återbesättande av den ledigblivna tjänsten.
Givetvis utsträckes denna tid än längre, därest myndighetens beslut i
nu nämnt hänseende överklagas. Särskilt där fråga är om tillsättning av
befattning i högre lönegrad, kan, såsom de anförda exemplen utvisa, högst
avsevärd tidsrymd förflyta, innan samtliga tjänster i succession inom ämbetsverket
blivit tillsatta. Det torde vara uppenbart, att ett dylikt förhållande,
då tjänster under långvariga vakanser uppehållas av tillförordnade tjänstemän,
är ägnat att menligt inverka på kontinuiteten i arbetet ävensom tjänsteverksamheten
i övrigt inom ämbetsverket. Revisorerna anse därför angeläget,
att åtgärder vidtagas för avhjälpande av dessa olägenheter. Enligt revisorernas
mening torde i första hand en ändring i nu gällande bestämmelser
om ansöknings- och besvärsförfarandena vid tjänstetillsättningar böra
komma till stånd. Den nu i vederbörande instruktioner föreskrivna tiden av
vardera trettio dagar för ingivande av ansökning och för anförande av besvär
över myndighets beslut synes kunna högst väsentligt avkortas, exempelvis
till femton dagar, vilket med hänsyn till nutida kommunikationer även
utan olägenhet torde kunna ske, då fråga är om tjänster hos myndigheter i
landsorten.

För undvikande av onödigt dröjsmål vid återbesättande av tjänster torde
vidare, i likhet med vad som —- på sätt framgår av ovanstående redogörelse
— är stadgat beträffande lärare vid de allmänna läroverken m. fl., böra
utfärdas en allmän föreskrift därom, att tjänsteman vid pensionsålderns inträdande
skall till vederbörande myndighet inom viss föreskriven, icke alltför
kort tid, exempelvis 6 månader, före avgången inkomma med ansökning
om såväl avsked som pension. Härigenom skulle möjliggöras för vederbörande
myndighet, som äger att meddela avsked från tjänsten, att, sedan
beslut fattats i pensionsfrågan, på ett tidigare stadium än vad nu är fallet,
till prövning och avgörande upptaga frågan örn avsked för tjänstemannen

— 153

samt i anslutning därtill vidtaga åtgärder för tjänstens återbesättande. En
dylik bestämmelse torde lämpligen kunna införas i civila tjänstepensionsreglementet.

§ 34.

Frågan om centralisering av statens upphandlingsväsende har vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Redan 1883 års statsrevisorer uttalade, sedan de verkställt en utredning rörande
statsverkets expensutgifter, bland annat, att betydliga besparingar borde
kunna åstadkommas genom att skrivmaterialier samt bränsle och lysmateriel
uppköptes i stor skala och fördelades efter uppgivet behov på statens
verk och inrättningar.

Revisorernas uttalande föranledde en riksdagsskrivelse år 1884 rörande begränsning
av utgifterna från anslagen till skrivmaterialier och expenser, ved
m. m. Med anledning härav utfärdades under år 1885, bland annat, vissa
föreskrifter rörande anskaffande av för statens ämbetsverk behövliga förråd
av papper och ved. Dessa föreskrifter innefattade även ett bemyndigande
för statskontoret att med Lessebo bolag uppgöra avtal om leverans till ämbetsverken
av tre standardsorter till angivna maximipris. Föreskrifterna av
år 1885 efterföljdes av förordningen den 12 juli 1907 angående de slag av
papper, bläck, skrivmaskin- och stämpelfärger, som må till vissa offentliga
handlingar användas. Enligt förordningen skulle statskontoret för tre år i
sänder från tillverkare av normalpapper infordra anbud å leverans till myndigheterna
samt efter anbudens prövning uppgöra kontrakt med en eller flera
av anbudsgivarna.

År 1910 upptogs ånyo frågan angående statsverkets expenskostnader av
revisorerna, vilka då ifrågasatte ytterligare åtgärder för nedbringande av
ifrågavarande utgifter. Revisorernas uttalande föranledde en riksdagsskrivelse
år 1911 och den 31 mars samma år erhöll dåvarande statskommissarien
Per Södermark av Kungl. Majit i uppdrag att verkställa utredning i
nämnda hänseende. Av de av Södermark i dennes utredning föreslagna åtgärderna
och föreskrifterna kan särskilt nämnas, att beträffande skriv- och
räknemaskiner till värde ej överstigande 500 kronor, vederbörande myndighets
beslut om anskaffande av sådan maskin skulle anmälas hos statskontoret,
som hade att med vederbörande leverantörer på förmånligaste villkor
träffa avtal om leverans av erforderlig maskin. Redan innan Södermark
framlade sin utredning, hade emellertid Kungl. Majit den 14 juli 1911 meddelat
föreskrifter rörande inköp av skrivmaskiner för länsstyrelserna. Enligt
dessa föreskrifter skulle inköpen ske genom statskontoret, som hade att infordra
anbud och träffa avtal om leverans.

Med anledning av därom väckt motion hemställde 1913 års riksdag i skrivelse
nr 82 örn utredning och förslag angående ökad centralisering vid upphandling
för statens räkning. Såsom motiv för en centralisering av upphandlingen
anfördes i berörda riksdagsskrivelse, bland annat, att den myn -

Centralnppbandling
för
statsmyndigheternas

behov.

154 —

dighet som skulle handhava en dylik upphandling säkerligen skulle bliva i
tillfälle att bättre kunna överblicka affärsmarknaden samt därjämte erhålla
en gynnsammare ställning gentemot säljarna, huvudsakligen genom att mellanhänder
i väsentlig grad kunde undvikas. Vidare skulle en centraliserad
upphandling med större framgång kunna upptaga striden mot karteller,
truster, monopolbildningar och andra sammanslutningar. Genom centralisering
skulle det även bliva möjligt, att upphandlingen verkställdes av personer,
vilka i särskild grad ägde sakkännedom för bedömande av en varas
värde eller med andra ord bättre affärsvana.

I anledning av nyssnämnda riksdagsskrivelse tillkallades den 13 juni 1913
särskilda sakkunniga, de s. k. centralupphandlingssakkunniga, för att inom
finansdepartementet verkställa utredning, huruvida och i vad mån ökad centralisering
vid upphandling för statens räkning borde äga rum. De sakkunniga
ägnade spörsmålet om inköpsmetoderna i fråga om olika slag av skrivmaterialier
en ingående undersökning. I sitt den 21 januari 1921 avgivna betänkande
III, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning,
konstaterade de sakkunniga, att inköpen i allmänhet skedde under
hand av varje verk för sig, och att något föregående avtal med leverantören,
åsyftande förmånligare prisberäkning, endast undantagsvis syntes träffas av
andra myndigheter än de affärsdrivande verken.

Några åtgärder med anledning av de sakkunnigas ovannämnda förslag vidtogos
icke under de närmaste åren. Emellertid torde i detta sammanhang
böra omnämas det huvudsakligen i besparingssyfte utfärdade cirkuläret den
20 juni 1924 med bestämmelser rörande inköp och användning av vissa slag
av papper, kuvert och läskpapper för statens behov, den s. k. standardpappersförordningen.
I denna bestämdes, bland annat, att statskontoret skulle
för högst ett ar i sänder infordra anbud å leverans av de i cirkuläret angivna
slag av papper, kuvert och läskpapper samt sedermera efter prövning av anbuden
uppgöra leveranskontrakt med en eller flera av anbudsgivarna. Örn
sa funnes förmånligt för statsverket, ägde statskontoret vidare inköpa, förutom
för eget behov, erforderligt lager av papper, kuvert och läskpapper
för att till statskontorets självkostnadspris tillhandahållas sådana statsmyndigheter
i Stockholm, vilkas förbrukning av dessa varor vore mindre betydande.
De statsmyndigheter, som önskade att på detta sätt få sitt behov
fyllt, skulle till statskontoret lämna uppgift rörande sin förbrukning. I övrigt
skulle för myndigheter, som stöde under samma förvaltning, beställning av
papper, kuvert och läskpapper i möjligaste grad centraliseras inom denna
förvaltning.

En ingående undersökning angående statens expensutgifter företogs senare
av 1927 års revisorer, varvid även frågan om centralisering av inköpen för
statsmyndigheternas behov behandlades. Undersökningen avsåg dels att fastställa
omfattningen av statsverkets expensutgifter under de närmast förflutna
aren, dels ock, vad angick vissa däri ingående grupper av expensföremål,
nämligen skrivmaterialier (häri inbegripet papper, läskpapper och kuvert
samt skrivmaskiner och skrivmaskinsutensilier), bränsle och belysningsma -

— 155

teriel (glödlampor), en närmare granskning av de särskilda statsinstitutionernas
sätt att gå till väga vid inköpens verkställande, prisförhållandena
m. m.

Särskilt i sistnämnda del är den av 1927 års revisorer företagna undersökningen
av intresse för bedömande av nu föreliggande fråga. Däri påpekade
revisorerna, att det nära nog undantagslöst gällde, att någon samverkan
mellan de särskilda förvaltningsmyndigheterna icke förekomme vid deras
upphandling. Följden av den isolering, som rådde mellan statsinstitutionerna
i detta hänseende, hade blivit, att prisvillkoren i ytterlig grad varierade
för de olika myndigheterna beträffande samma varor. I fråga om skriv -materialier gjorde flertalet av myndigheterna sina uppköp efter hand i mån
av behov. Större delen av dessa hade därvid utverkat sig rabatter, men dessa
vore synnerligen växlande. Infordrande av anbud och kontrakt örn leverans
av skrivmaterialier förekomme mera sällan, vad anginge de icke affärsdrivande
verken. Vad glödlamporna beträffade hade utrönts, att alla de verk,
som förbrukade lampor i större omfattning, därför hade haft att erlägga betalning
efter i stort sett samma bruttopriser. Det vore uppenbart, att man
i fråga om denna artikel hade att räkna med en kartellbildning. Emellertid
voro de rabatter, som lämnats myndigheterna, mycket olika.

Revisorerna framhöllo särskilt, att statens upphandling av andra skrivmaterialier
än papper, kuvert och läskpapper vore i hög grad splittrad och
decentraliserad. Att de växlande inköpssätten vore av stor betydelse för priserna
å de inköpta varorna hade tydligt framgått av de till revisorerna inkomna
uppgifterna. Självfallet hade de stora upphandlarna, främst post- och
telegrafverken samt statens järnvägar, lvckats erhålla de fördelaktigaste priserna.
Relativt fördelaktiga priser hade också kunnat betingas av de verk
och myndigheter, som verkställde upphandling på en gång av helt årsbehov,
även om kvantiteterna i fråga icke varit så särdeles betydande. Revisorerna
anförde i detta sammanhang åtskilliga exempel på de hos olika myndigheter
synnerligen varierande priserna för inköp av samma slag av materiel.

I sitt sammanfattande uttalande anförde revisorerna beträffande andra
skrivmaterialier än papper, kuvert och läskpapper, att den gjorda utredningen
tydligt belyste den ekonomiska betydelsen för staten av att upphandlingen
av skrivmaterialierna handhades på ett affärsmässigt sätt. Det förhållandet,
att affärsverken, såsom av utredningen framgått, på grund av central upphandling
av stora kvantiteter skrivmaterialier kunnat betinga sig särskilt låga
priser i jämförelse med verk och myndigheter, där behovet vore mindre omfattande,
hade givit revisorerna anledning överväga, huruvida det icke skulle
vara möjligt att hos något av affärsverken centralisera ifrågavarande inköp,
åtminstone för Stockholms vidkommande. Det vore dock sannolikt, att därvid
vissa svårigheter skulle komma alt yppa sig med hänsyn till den skiftande
beskaffenheten hos de varor, det här vöre fråga örn, ävensom de med
en sådan anordning förbundna lagrings- och distributionskostnaderna. -—
Vad anginge skrivmaskinerna hade utredningen visat, att priserna ställt sig

— 156

fördelaktigare vid inköp av flera maskiner på en gång. Säkerligen skulle,
därest inköpen organiserades på ett fastare sätt, än fördelaktigare priser
kunna ernås. Revisorerna ville för sin del förorda, att åtgärder vidtoges för
genomförande av en fullständig centralisering av statens upphandling av
skrivmaskiner. I sådant avseende borde det lämpligen uppdragas åt ett
av affärsverken att för statens samtliga verk och myndigheter ombesörja
upphandling av och till ungefär självkostnadspris tillhandahålla desamma
skrivmaskiner. Beträffande skrivmaskinernas tillsyn och rengöring kunde
detta arbete, i den mån det icke lämpligen kunde utföras inom respektive
verk, i samband med centraliseringen möjligen övertagas av ifrågavarande
affärsverk. —- Vad slutligen anginge glödlampor vore det uppenbart, att även
i fråga om utgifterna för denna vara mycket kunde vinnas, därest verken vid
sina inköp beaktade prisfrågan mer än som skett, och tillika i möjligaste
mån undveke inköp i småposter hos spridda leverantörer. Möjligen kunde
någon av de större förbrukarna bland verken, som vetat betinga sig särskilt
förmånliga villkor vid sina inköp, bereda övriga verk tillfälle att ansluta
sig till dess avtal.

Revisorerna slutade med att i anledning av de uttalade önskemålen i avseende
å en omläggning av ämbetsverkens inköpsmetoder framhålla, att riksdagens
revisorer redan år 1883 påtalade, att verken företogo inköp var för
sig utan någon samverkan och till växlande priser, men att ännu i dag i
stort sett förhållandena i detta hänseende kvarstode oförändrade. Att under
alla dessa år i endast få fall rättelse kommit till stånd, hade tillskyndat
statsverket stora förluster. Revisorerna ville särskilt understryka detta, då
de vore av den meningen, att ett ytterligare undanskjutande av inköpsmetodernas
omläggning till en förnuftigare ordning måste med hänsyn till statsverkets
intressen anses ej försvarbart.

Statsutskottet vid 1928 ars riksdag yttrade vid behandlingen av revisorernas
uttalanden i denna del, att utskottet förutsatte, att 1927 års besparingsnämnd
komme att taga under omprövning vad revisorerna i sin utredning
anfört. Med hänsyn därtill hade utskottet, som funnit de av revisorerna
framställda förslagen förtjäna särskilt beaktande, dock ej ansett sig böra
föreslå, att någon åtgärd från riksdagens sida därutinnan vidtoges. Då den
av revisorerna till behandling upptagna frågan vore av synnerlig vikt, framför
allt ur ekonomisk synpunkt, beslöt utskottet för riksdagen omförmäla vad
som i ärendet förekommit.

I huvudsaklig anslutning till ett av 1927 års besparingsnämnd den 5 no''
ernber 1928 avgivet förslag angående vissa ändringar i bestämmelserna örn
statens upphandling och förbrukning av papper hava den 30 maj 1930 utfärdats
kungörelser om ändrad lydelse av såväl den s. k. normalpapperförordningen
av den 12 juli 1907 som den s. k. standardpapperförordningen av
den 20 juni 1924, av innebörd, att åt generalpoststyrelsen uppdragits dels att
lör statsdepartementen samt, med nedan angivna undantag, de centrala ämbetsveiken
och övriga i Stockholm förlagda myndigheter, vilka icke lyda under
centralt ämbetsverk, ävensom för länsstyrelserna verkställa upphand -

— 157

ling av de uti normal- och standardpapperförordningarna omförmälda pappersvaror,
dels ock att till förmån för övriga myndigheter samt ämbets- och
tjänstemän träffa särskilda avtal rörande leverans av sagda varor i mån av
rekvisitioner. Från det sålunda stadgade upphandlingsförfarandet äro undantagna
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket
och statens reproduktionsanstalt, för vilka myndigheter sagda varuslag
må anskaffas enligt vederbörande verksstyrelsers bestämmande.

1931 års revisorer verkställde en undersökning rörande de priser, som under
budgetåret 1930/31 betingats vid inköp av skrivmaskiner för statsförvaltningens
behov. Med anledning av resultatet av denna undersökning gjorde
revisorerna i sin berättelse följande uttalande.

De priser, de olika myndigheterna fått erlägga för skrivmaskiner av samma
typ, hava, såsom förestående redogörelse utvisar, varit synnerligen växlande.
Dessa växlingar hava givetvis sin förklaring i det tillämpade upphandlingssättet
och omfattningen av den verkställda upphandlingen. De myndigheter,
som efter infordrande av anbud verkställt upphandling av flera maskiner
på en gång, hava kunnat betinga sig de förmånligaste priserna.

Såväl 1926 som 1927 års statsrevisorer hava förordat, att en fullständig
centralisering av statens inköp av skrivmaskiner skulle komma till stånd,
men deras framställningar hava, som synes, icke resulterat i några åtgärder
i angivet syfte. Detta är ett beklagligt förhållande, då staten härigenom otvivelaktigt
tillskyndats och fortfarande tillskyndas onödiga utgifter.

Revisorerna vilja erinra om att upphandlingen av normalpapper samt vissa
slag av papper, kuvert och läskpapper för statens behov från och med
år 1931 uppdragits åt generalpoststyrelsen. Det synes revisorerna böra tagas
under övervägande, örn ej ett liknande upphandlingssätt kunde komma
till stånd även beträffande statsverkets behov av skrivmaskiner. Jämväl upphandlingen
av räknemaskiner för statens behov torde i sådant fall lämpligen
kunna ske genom postverkets försorg.

Revisorernas uttalande föranledde påföljande år en riksdagsskrivelse med
begäran örn att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande på vad sätt upphandlingen
för statsverkets behov av skriv- och räknemaskiner borde på det
för statsverket lämpligaste och förmånligaste sätt ordnas.

Sedan generalpoststyrelsen avgivit i frågan infordrat yttrande överlämnades
ärendet till statens organisationsnämnd, som i underdånig skrivelse den
30 september 1932 rörande centraliseringen av upphandlingen för statens
behov gjorde följande uttalande.

Organisationsnänmden har i ärendet tagit del av den redogörelse, som generalpoststyrelsen
avgivit rörande det hittillsvarande ekonomiska resultatet
av handliavandet av den åt generalpoststyrelsen från och med den 1 januari
1931 anförtrodda centralupphandlingen av papper, kuvert och läskpapper.
Den totala utgiftsminskning, som till följd av det nya upphandlingssystemet
i avseende å dessa varor kommit statsverket till godo, har för tidsperioden
den 1 januari 1931—den 30 juni 1932 av styrelsen beräknats till
262,800 kronor. Själva upphandlingens och distributionens tekniska anordning
synes hava fungerat i stort sett tillfredsställande. Med hänsyn till den
sålunda beträffande vissa expensföremål vunna erfarenheten synes det organisationsnämnden
ligga nära till hands att tänka sig en utvidgning av området
för den centralupphandlande verksamheten till alt omfatta jämväl andra
expensföremål än papper, kuvert och läskpapper.

— 158 —

Den utvidgning av nämnda verksamhet, varom årets riksdag väckt förslag,
hänför sig allenast till skrivmaskiner och räknemaskiner. Enligt organisationsnämndens
mening utgöra dessa artiklar ett särdeles lämpligt objekt för centralupphandlingsverksamhet.
De belopp, som av statliga institutioner årligen utgivas
för inköp av skrivmaskiner, äro avsevärda, vilket framgår därav, att antalet
för statens räkning under ett år inköpta skrivmaskiner beräknats uppgå till
mellan 400 och 500. Den av 1931 års statsrevisorer gjorda utredningen i ämnet
utvisar, att de priser, som av olika myndigheter betalas för skrivmaskiner äro
synnerligen varierande; exempelvis bär under ett budgetår för samma skrivmaskinstyp
erlagts av en myndighet 425 kronor och av en annan 000 kronor.
Att vid sådana förhållanden avsevärda besparingar skulle kunna göras
genom en centralisering av inköpen, förefaller uppenbart, då erfarenheten
lärer giva vid handen, att större prisbillighet betingats framför allt av orderstockens
storlek. Några större tekniska svårigheter att ordna en centralupphandling
av skriv- och räknemaskiner lära heller icke föreligga. Såsom upphandlande
myndigheter lärer i första hand komma i fråga generalpoststyrelsen,
vilken dels såsom handhavare av centralupphandlingen av papper,
kuvert och läskpapper, dels på grund av sin stora upphandlings- och distributionsverksamhel
för postverkets egen räkning, måste anses särskilt lämpad
för uppdraget. På sätt generalpoststyrelsen ifrågasatt lärer det ock böra
tagas under övervägande, huruvida icke jämväl upphandlingen av reservdelar
och tillbehör samt skrivmaskinsartiklar i övrigt bör centraliseras till
den myndighet, som handhaver upphandlingen av själva maskinerna. Likaså
lärer åt denna myndighet med fördel kunna uppdragas att handhava den
tillsyn över maskinerna (rengöring, reparation), som icke kan utövas av vederbörande
tjänstemän.

Organisationsnämnden förutsätter emellertid, att något större lager av
skriv- och räknemaskiner icke bör förefinnas hos den upphandlande myndigheten,
utan att uppköpen ske exempelvis en eller ett par gånger om året
i den mån som rekvisitioner influtit.

De övriga expenslöremål, varav inköpen skulle kunna tänkas centraliserade,
utgöras i första hand av sådana skrivmaterialier, som icke hänföra sig
till maskinskrivning, d. v. s. bläck, gummi, blyertspennor, stålpennor m. m.
Huruvida en centralisering av inköpen av dessa artiklar låter sig göra utan
alltför stora olägenheter för de särskilda myndigheterna, synes organisationsnämnden
vara tämligen ovisst. 1927 års statsrevisorer hava, som ovan
nämnts i sin expensutredning beträffande ifrågavarande slag av artiklar uttalat,
att det vore sannolikt, att vid en upphandlingscentralisering vissa svårigheter
skulle komma att yppa sig med hänsyn till den skiftande beskaffenheten
hos de varor, det här är fråga om, ävensom de med en sådan anordning
förbundna lagrings- och distributionskostnaderna. Generalpoststyrelsen
har emellertid i anledning av detta revisorernas uttalande framhållit, att, sedan
för generalpoststyrelsens nuvarande centralupphandling tillskapats en
organisation, vilken förfogar över såväl ett betydande lager av de varuslag,
som äro föremål för ceutralupphandling, som även en utvecklad distributionsapparat,
generalpoststyrelsen ansåge de av statsrevisorerna framförda
betänkligheterna icke numera hava samma betydelse som förut. Organisationsnämnden
befarar emellertid, med hänsyn till de relativt små summor,
varom inköpen av de ifrågavarande förnödenheterna röra sig, att de besparingar,
vilka genom en centralisering av inköpen skulle kunna uppstå, skulle
komma att till stor del uppvägas av kostnaderna för den mycket avsevärda
distributionsverksamhet, som lärer följa av en centralupphandling av dessa
varor. Att vissa omständigheter tala för en centralisering även här, skall
emellertid icke bestridas. Sålunda framgår av den av 1927 års statsrevisorer

— 159 —

företagna undersökningen, att inköpspriserna för dessa varuslag variera i
hög grad hos olika ämbetsverk; i vissa fall har för samma varuslag av en
myndighet betalats dubbelt så mycket som av en annan. Vidare måste det
sägas, att den standardisering ifråga örn kvaliteter, som givetvis skulle bliva
en följd av centralupphandlingen, framstår såsom en ovedersäglig fördel. Organisationsnämnden
finnér sig fördenskull kunna instämma med generalpoststyrelsen
därutinnan, att frågan om centralisering av upphandlingen av
skrivnraterialier i allmänhet bör utredas i samband med den vidare utredningen
rörande centralupphandlingen av skrivmaskiner nr. m., detta lärer
ock stå i god överensstämmelse med statsutskottets i anmälan till riksdagen
år 1928 gjorda uttalande.

Generalpoststyrelsen har, som ovan nämnts, ansett vissa skäl tala för att
förutom skriv- och räknemaskiner samt skrivnraterialier i allmänhet även övriga
kontorsmaskiner och -utensilier göras till föremål för centralupphandling.
Vad kontorsmaskiner beträffar, synes det organisationsnämnden icke
annat än lämpligt att så sker. Inköpspriserna skulle därigenom säkerligen
kunna hållas betydligt lägre än de priser, som kunna betingas av de särskilda
myndigheterna, och en önskvärd .standardisering av dessa artiklar skulle
säkerligen därigenom underlättas. Övriga kontorsutensilier, vilka icke kunna
räknas till skrivmaterialier, synas däremot knappast vara lämpliga objekt
för centralupphandling annat än i den mån en standardisering lämpligen
kan och bör genomföras. Såvitt organisationsnämnden kan finna, är detta
fallet med allenast få artiklar av denna kategori. Emellertid har organisationsnämnden
intet att erinra mot att en utredning om centralupphandlingsväsendet
omfattar även frågan, huruvida något eller några av de slag av
kontorsutensilier, varom här är fråga, lämpligen kunna göras till föremål för
centralupphandling.

Vad slutligen angår glödlampor, finner sig organisationsnämnden kunna
instämma i vad generalpoststyrelsen anfört därom, att det torde vara välbetänkt
att anordna en för samtliga statens myndigheter gemensam upphandling
av denna vara. Därvid synes det ligga närmast till hands att överlämna
centralupphandlingen jämväl av glödlampor till den myndighet, som
skulle handhava upphandlingsväsendet i övrigt. Förutsättningarna för en
dylik anordning lära därför böra tagas under omprövning i samband med
utredningen om upphandlingen i övrigt.

Därest, såsom organisationsnämnden förutsätter, jämväl den nu ifrågasatta
utvidgade centralupphandlingen av förnödenheter för statens räkning anses
böra anförtros åt generalpoststyrelsen, lärer också åt styrelsen böra uppdragas
att verkställa utredning och upprätta förslag angående den nya upphandlingsverksamhetens
omfattning och anordning i övrigt. Sedermera lära
de myndigheter, vilka .skulle därav beröras, böra erhålla tillfälle att framställa
de erinringar, vartill förslaget må anses föranleda.

Under åberopande av det ovan anförda får organisationsnämnden i underdånighet
tillstyrka, att, för åvägabringande av en utökning av området
för den centralupphandlande verksamhet, vilken redan tillämpas beträffande
vissa expenslöremål, generalpoststyrelsen måtte erhålla uppdrag att efter
företagen utredning upprätta och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag
dels rörande vilka varuslag, sorn lämpligen böra omfattas av en utökad
centralupphandling, dels rörande de myndigheter, för vilka centralupphandlingen
bör gidia, och dels rörande dc föreskrifter ifråga örn standardisering
med mera, sorn för densammas genomförande kunna finnas erforderliga.
Förslaget lärer jämväl böra omfatta i ämnet erforderliga förfatlningsföreskrifter.

— 160 —

Revisorernas

uttalande.

Löneliggare
vid länsstyrelserna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan örn en centraliserad
upphandling för statens räkning av skrivmaterialier och dylika förbrukningsartiklar
sedan lång tid tillbaka vid olika tillfällen varit föremål
för statsmakternas uppmärksamhet. Hittills har resultatet emellertid blivit,
att allenast upphandlingen av statens behov av skrivpapper, kuvert och läskpapper
sker centralt, nämligen genom postverkets försorg. Genom denna anordning
har, såsom utredningen utvisar, för statsverket betydande belopp årligen
besparats. Uppköp av kontorsutensilier i övrigt, såsom skriv- och räknemaskiner
med tillbehör, pennor, bläck m. m. göras däremot, såsom 1927
års revisorer framhållit, i regel av varje ämbetsverk eller myndighet för sig.
Statens utgifter för sådana ändamål uppgå årligen till avsevärda belopp, som
visa tendens att år från år ökas. Jämväl innevarande års revisorer hava
uppmärksammat, att de priser, som de olika myndigheterna fått erlägga vid
inköp av dylika materialier varit synnerligen växlande. Dessa växlingar hava
givetvis sin förklaring i det tillämpade upphandlingssättet. Det synes
revisorerna angeläget, att åtgärder utan dröjsmål vidtagas för åstadkommande
av en centraliserad upphandling av ifrågavarande förbrukningsartiklar,
varvid jämväl bör undersökas i vilken omfattning distributionen av vissa varor
lämpligen kan ske direkt från leverantörerna.

§ 35.

Genom cirkulär den 18 juni 1927 angående gallring av verifikationer till
landskontorens kassaredogörelser har Kungl. Majit föreskrivit, att till länsstyrelsens
s. k. B-serie1 skola hänföras, bland andra, verifikationer avseende
inbetalandet av sådana avlöningar och pensioner, vilka till sitt huvudsakliga
innehåll upptagas i en löneliggare, som skall föras vid landskontoren. Formulär
till sådana liggare fastställes av riksräkenskapsverket, som jämväl tillhandahåller
för densamma erforderliga blanketter.

Nämnda löneliggare är i stort sett uppställd efter samma formulär som avlöningslistorna
och innehåller sålunda för varje befattningshavare -—- såväl
länsstyrelsens egna tjänstemän som andra befattningshavare, vilkas löner utbetalas
genom länsstyrelsen — specificerad uppgift å samtliga för månad uppburna
avlöningsförmåner jämte belopp, motsvarande familjepensionsavdraget
ävensom uppgift å lönegrad, löneklass, förordnande, åtnjuten semester samt
annan ledighet m. m. För de olika uppgifter, som löneliggaren skall innehålla,
är densamma uppdelad i icke mindre än trettiotvå kolumner.

Jämlikt 9 § i civila tjänstepensionsreglementet skall till ledning vid prövning
av tjänstemans pension hos vederbörande myndigheter föras tjänstematrikel.
Enligt 14 § kungörelsen den 23 maj 1935 (nr 246) med föreskrifter
rörande tillämpning av civila tjänstepensionsreglementet skall tjänstematrikel
så föras, att i fråga örn envar hos vederbörande myndighet anställd
i reglementet avsedd tjänsteman kunna inhämtas uppgifter i nedan angivna
hänseenden, nämligen beträffande

1 Omfattar mindre betydelsefulla verifikationer i förhållande till A-serien, i vilken ingå sådana,
som skola för all framtid förvaras.

— 161 —

a) fullständigt namn, födelseår och födelsedag samt födelseort,

b) de tidsperioder, under vilka tjänstemannen, innan reglementet blivit
tillämpligt å honom, haft anställning i statens tjänst, anställningens art och
tjänstgöringens omfattning samt myndighet, där anställningen innehafts.

c) de tidsperioder, under vilka tjänstemannen, innan reglementet blivit
tillämpligt å honom, haft att vidkännas pensionsavdrag enligt bestämmelser
i tjänstepensionsreglemente för tjänstemän eller arbetare i statens tjänst eller
erlagt avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad eller understödd
pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa,

d) den tidpunkt, från vilken reglementet blivit å tjänstemannen tillämpligt,
den tjänsteställning, som tjänstemannen vid nämnda tidpunkt innehaft, ävensom
därefter inträffade förändringar i tjänsteställningen,

e) det pensionsunderlag och det pensionsavdrag, som, då reglementet vunnit
tillämpning å tjänstemannen, blivit för honom gällande enligt reglementets
bestämmelser eller enligt särskilt beslut av Kungl. Majit, ävensom därefter
inträffade förändringar med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag,

f) de tidsperioder, utöver semester eller därmed jämförlig ledighet, under
vilka tjänstemannen icke tjänstgjort, jämte anledningen därtill,

g) de tidsperioder, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 3 § 2 mom.
reglementet må hava förklarats berättigad att tillgodoräkna som tjänstår,

h) för icke-ordinarie tjänsteman, fastställd daglig tjänstgöringstid, därest
denna understiger den för ordinarie tjänsteman normalt gällande, samt beslut
som jämlikt 29 § reglementet må vara meddelat angående sådan tjänstemans
pensionsålder,

i) huruvida tjänstemannen vid avgången erhållit pension eller rätt till uppskjuten
livränta, ävensom

j) övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för bedömande av
tjänstemannens rätt till pension.

I 15 § av samma kungörelse stadgas vidare, att tjänstematrikel skall föras
såsom liggare, särskilda personalakter eller personalkort eller i annan form,
som med hänsyn till förhållandena vid vederbörande verk finnes lämplig.
Därest för annat än här ifrågavarande ändamål föras särskilda anteckningar
rörande ledigheter eller andra på tjänstemannens rätt till pension inverkande
förhållanden, må dylika anteckningar betraktas såsom del av tjänstematrikeln.

Om tjänsteman, som tidigare varit anställd i statens tjänst, erhåller förnyad
anställning hos annan statsmyndighet, skall det enligt 17 § åligga myndighet,
där tidigare anställning innehafts, att på begäran tillställa förstnämnda
myndighet utdrag ur tjänstematrikeln för tjänstemannen ifråga.

Revisorerna hava uppmärksammat, att vid länsstyrelserna föras såväl löne*
liggare som fullständig tjänstematrikel. Enligt revisorernas mening måste
detta innebära ett onödigt och tidskrävande dubbelarbete, då samma slags
uppgifter i viss utsträckning ingå i de båda böckerna. Såsom framgår av
ovanstående redogörelse har förandet av särskild löneliggare ursprungligen

11—38015b. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. I.

Revisorernas

uttalande.

— 162 —

Bokföringen
av utgifter
i vissa riksstatsanslag.

föreskrivits med hänsyn till att avlöningslistorna vid länsstyrelserna överförts
till den s. k. B-serien, som efter viss tid^skall utgallras. Det synes revisorerna,
att något behov av särskild löneliggare överhuvud taget icke kan anses föreligga.
Därest, såsom på vissa håll inom statsförvaltningen gjorts, exempelvis
i statskontoret och medicinalstyrelsen, tjänstematrikeln kompletterades
med uppgifter angående befattningshavarens förordnanden samt löneklassplacering,
skulle, därest så erfordras, även efter avlöningslistornas förstöring
med ledning av gällande löneförfattningar och övriga upplysningar, som återfinnas
i tjänstematrikeln, uträkning av befattningshavarnas löneförmåner
utan svårighet kunna ske.

För den händelse även hos andra myndigheter än länsstyrelserna motsvarande
dubbelarbete förekommer, bör en ändring, på sätt revisorerna nu föreslagit,
härutinnan komma till stånd.

§ 36.

I samband med genomförandet av den nya riksstatsuppställningen inrättades
från och med budgetåret 1938/39 statens budgetutjämningsfond. Till denna
fond har vid utgången av budgetåret 1937/38 överförts behållningen å statsverkets
kassafond, utgörande 118,735,026 kronor 33 öre. Budgetutjämningsfonden
är avsedd att giva en uttömmande bild av de förändringar i statens
förmögenhetsställning, som inträda vid realiserandet av de fastställda riksstaterna.
Den nya fonden skall alltså övertaga kassafondens funktion såsom regulator
av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte — i vidare
mån än kassafonden — reglera driftbudgetens under olika budgetår å riksstaten
beräknade överskott och underskott, överskotten skola tillföras och
underskotten avföras å statens budgetutjämningsfond.

Av nedanstående sammanställning framgår kassafondens (numera budgetutjämningsfondens)
ställning den 30 juni 1938.

Debet.

Ingående balans:

Behållning den 1 juli 1937 .............................. 139,696,404: 58

Överskott utöver brister:

Riksstat och tilläggsstat:

Merinkomster å inkomsttitlar 88,319,220: 07

Besparingar å anslag...... 40,787,487:^6 129,106,707: 53

Efter avdrag av:

Brister å inkomsttitlar .... 4,247,143: 51

Merutgifter å anslag....... 31,349,043: 82 35,596,187: 33 93.510.520: 20

Övergångsstat:

Merinkomster å inkomsttitlar............ 68,208,062: 27

Besparingar å anslag.................... 39: 28 68,208,101: 55

Summa kronor 301,415,026: 33

163 —

Kredit.

I anspråk tagna kapitaltillgångar:

Riksstat och tilläggsstat .................. 58,059,600: —

Övergångsstat............................ 124,620,400:— 182,680,000: —

Omföring till statens budgetutjämningsfond:

Den 30 juni 1938 överfört belopp........................ 118,735,026: 33

Summa kronor 301,415,026:33.

Vid bedömandet av budgetutjämningsfondens ställning måste emellertid
uppmärksammas, att fondens redovisade behållning icke i sin helhet utgör
för kommande budgetregleringar disponibla tillgångar. Genom att vissa
utgifter av olika anledningar icke kommit att utbetalas under det budgetår,
till vilket de hänföra sig, kommer fonden att tillgodoföras behållningar å
anslag, som sedermera under följande budgetår tagas i anspråk för bestridande
av dessa utgifter.

I annat sammanhang hava revisorerna i sin berättelse påvisat, att å vissa
anslag till folkskoleväsendet avsevärda belopp komma att utbetalas och redovisas
mot budgeten under annat budgetår än det som utgiften avsett. Revisorerna,
som ansett det vara av intresse att undersöka, huruvida icke likartade
förhållanden förekommit även beträffande andra anslag, hava företagit
en dylik undersökning, varvid, bland annat, uppmärksammats följande.

Förslagsanslaget till stämpelomkostnader har i riksstaten för budgetåret
1937/38 (VII C 16) upptagits till 260,000 kronor. Enligt budgetredovisningen
för nämnda budgetår har å anslaget utbetalats allenast 94,497 kronor 60 öre,
varför en besparing av 165,502 kronor 40 öre tillförts kassafonden. Ifrågavarande
anslag disponeras till huvudsaklig del av statskontoret för utbetalning
av — bortsett från vissa smärre utgiftsändamål, vilka ej i nämnvärd
grad inverka på belastningssiffran — gottgörelse till generalpoststyrelsen för
dels postverkets allmänna driftkostnader, såvitt de hänföra sig till verkets
handhavande av stämpeluppbörden, dels ock vissa utgifter, såsom kostnader
för stämplars tillverkning och försändning ävensom för stämpelprovisioner
och andra av stämpelväsendets handhavande omedelbart föranledda kostnader.
Rekvisition av de på varje kalenderår belöpande kostnaderna av
sistnämnda slag göres av generalpoststyrelsen efter ingången av nästföljande
kalenderår, varefter statskontoret utbetalar beloppet. Då det gäller postverkets
allmänna driftkostnader, som hänföra sig till verkets handhavande
av stämpeluppbörden, fastställes ersättningsbeloppet årligen av Kungl. Maj:t,
vilket likaledes brukar ske under första hälften av varje kalenderår. Ersättningen
för år 1937 fastställdes sålunda av Kungl. Maj:t genom beslut den
17 juni 1938. Det fastställda beloppet, 156,000 kronor, utbetalades emellertid
av statskontoret först den 11 augusti 1938, eller sålunda först efter
ingången av budgetåret 1938/39. Därest beloppet — såsom rätteligen bort
ske — redovisats å anslaget för budgetåret 1937/38, hade besparingen i budgetredovisningen
endast uppgått till 9,502 kronor 40 öre.

— 164 —

Ä förslagsanslaget »Bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt»,
vilket i riksstaten för budgetåret 1937/38 är uppfört med
1,000,000 kronor (XI A 15), redovisas i budgetredovisningen för sagda budgetår
en utgift å 400,000 kronor, varför en besparing å 600,000 kronor tillförts
kassafonden. Anslaget utbetalas av statskontoret och disponeras av
statens pensionsanstalt för bestridande av anstaltens kostnader för pensioner,
i den mån anstaltens inkomster, efter avdrag av förvaltningskostnader, icke
därtill förslå. Enär statens pensionsanstalts räkenskaper avslutas för budgetår
och det belopp, med vilket statsbidraget skall utgå, ej exakt kan bestämmas,
förrän bokslutet föreligger färdigt, rekvireras återstående statsbidrag
vanligtvis efter budgetårets utgång. Som regel avför statskontoret i
dylika fall utgifterna å anslaget för det budgetår, de avse och tillgodoför beloppet
kontot »Utgiftsrester», från vilken titel det sedermera utbetalas. Pensionsanstaltens
statsbidrag för budgetåret 1937/38 har rekvirerats dels med
ovannämnda 400,000 kronor i november 1937, dels ock med ett slutligt belopp
å 1,798,734 kronor 73 öre den 15 juli 1938, vilket sistnämnda belopp
av statskontoret utbetalats den 20 juli 1938. Med frångående av tidigare
praxis har statskontoret emellertid avfört ifrågavarande belopp å anslaget
för budgetåret 1938/39. Därest beloppet — såsom rätteligen bort ske — redovisats
å anslaget för budgetåret 1937/38, hade i stället för en besparing å
600,000 kronor, som redovisats i budgetredovisningen, uppstått ett underskott
å anslaget av 1,198,734 kronor 73 öre.

Ä det för budgetåret 1937/38 anvisade förslagsanslaget å 1,000,000 kronor
till mödrahjälp (V B 36) har enligt budgetredovisningen för nämnda budgetår
redovisats en nettoutgift å 2,523,367 kronor 43 öre, vadan anslaget överskridits
med ett belopp å 1,523,367 kronor 43 öre. Anslaget utbetalas och
disponeras av socialstyrelsen, statskontoret och länsstyrelserna i samtliga
län. Enligt 1 § i kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp skall
beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, av mödrahjälpsnämnden ofördröjligen
delgivas länsstyrelsen, som har att till den barnavårdsnämnd, på vilken
det ankommer att verkställa beslutet, utanordna det belopp, vartill kostnaderna
för hjälpen enligt beslutet högst må uppgå. Vid av revisorerna verkställd
undersökning rörande av de olika myndigheterna utbetalda belopp
hava revisorerna uppmärksammat, att länsstyrelsen i Norrbottens län under
ifrågavarande budgetår å anslaget avfört allenast 1,229 kronor 80 öre,
medan hos övriga länsstyrelser utbetalts avsevärda belopp. En närmare utredning
rörande orsakerna till sagda förhållande har givit vid handen, att
nämnda länsstyrelse bokfört tillhopa 269,119 kronor av under budgetåret
1937/38 utbetald mödrahjälp under förskottstitel. Då det sålunda å förskottstitel
avförda beloppet rätteligen bort belasta riksstatsanslaget, har till
följd härav å kassafonden avförts 269,119 kronor för litet.

Vidare hava revisorerna uppmärksammat, att även å vissa andra anslag
utbetalats förskott, vilka bokförts å förskottstitel och till vilka hänsyn icke
tagits vid uppgörandet av budgetredovisningen. Såsom exempel härå må

— 165 —

nämnas förskott å anslag till statspolisorganisationen saint anslagen till bidrag
till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn och statsbidrag
till centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Såsom av det föregående framgår tillföras budgetutjämningsfonden be- Revisorernas
sparingar å vissa riksstatsanslag. I annat sammanhang hava revisorerna i nttalandesin
berättelse påvisat, att dessa behållningar i vissa fall äro endast skenbara,
i det att kostnader, som bort belasta anslag för visst budgetår, kommit att
avföras först ett senare budgetår. I den ovan lämnade redogörelsen angivas
ytterligare exempel i sådant hänseende. Då budgetredovisningen i viss mån
tjänar till ledning vid anslagsberäkningen för ett kommande budgetår och
automatiskt påverkar budgetutjämningsfondens ställning, torde det vara
uppenbart, att det system, som, enligt vad ovan anförts, nu tillämpas vid anslagsredovisningen
icke är tillfredsställande. Resultatet av statsregleringen
blir i viss utsträckning missvisande. För att söka avhjälpa dessa olägenheter
torde böra övervägas, huruvida icke bestämmelser lämpligen böra utfärdas
därom, att de olika myndigheterna vid sidan av nu föreskrivna räkenskapsböcker
skola föra särskilda anteckningar (dispositionsbok), innefattande
jämväl beräkning av de belopp, som återstå att utbetala å de anslag,
där en dylik beräkning är möjlig att genomföra. Dessa beräknade belopp
skulle sedermera av riksräkenskapsverket sammanföras i ett komplement till
budgetredovisningen för att beaktas vid redovisningen av budgetutjämningsfonden.
För ernående av en i möjligaste mån exakt uppgift å budgetutjämningsfondens
ställning torde dessutom, i den utsträckning en sådan bokföringsåtgärd
kan anses påkallad för erhållande av en riktig belastning av
anslaget, erfordras att jämväl utbetalda förskott, vilka för närvarande
icke komma till synes i budgetredovisningen, påföras vederbörande anslag.

«

§ 37.

Enligt § 29 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befatt- Ersättning
ningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den arbJte åt
civila statsförvaltningen, må för tjänstgöring utöver fastställd arbetstid till expeditionstjänsteman,
tillhörande någon av 1—20 lönegraderna i 9 § avdelning B i visga äm>,etssamma
avlöningsreglemente intagen löneplan, ersättning för övertidsarbete, verk.
där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt
grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t. I 7 § kungörelsen den 26 juni
1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till nämnda avlöningsreglemente
hava meddelats närmare bestämmelser, efter vilka grunder ersättning för
övertidsarbete skall utgå. Enligt dessa bestämmelser skall såsom allmänt
villkor gälla, att överordnad i varje särskilt fall på förhand meddelat föreskrift
örn arbetets utförande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot
övertidsarbetet svarande ledighet icke kan beredas vederbörande. Vidare
må ersättning för arbete utöver fastställd arbetstid ej utgå till befattningshavare,
som utöva mera självständigt befäl eller hava att utföra sådant

166 —

arbete, att kontroll över tjänstgöringstidens längd i allmänhet ej kan ifrågakomma,
samt, därest icke i särskilt undantagsfall omständigheterna prövas
böra därtill föranleda, till sådana befattningshavare, såsom expeditionsvakter
m. fl., vilkas tjänstgöringstid med hänsyn till beskaffenheten av
dem åliggande göromål, måste vara underkastad vissa växlingar. För bebefattningshavare
tillhörande lönegrad 7 och 5 i gällande avlöningsreglemente,
till vilka lönegrader förste expeditionsvakt respektive expeditionsvakt
äro hänförda, utgår ersättning för övertidsarbete med 1 krona 45 öre respektive
1 krona 25 öre för timma, för så vitt icke arbetet är förlagt till söneller
helgdag eller mellan klockan 11 eftermiddagen och klockan 5 förmiddagen,
då timersättningen förhöjes med femtio procent.

Vid sin granskning hava revisorerna uppmärksammat, att vid vissa verk
och myndigheter ersättning till expeditionsvakter för övertidsarbete icke utgår
eller ock ifrågakommer i ytterst ringa omfattning. Så är fallet exempelvis
vad beträffar Utrikes- och Handelsdepartementen, Justitiekanslersämbetet,
Nedre Justitierevisionen, Svea Hovrätt, Fångvårdsstyrelsen och de militära
förvaltningsmyndigheterna. Vid vissa andra verk och myndigheter förekommer
däremot utbetalning av sådan ersättning i större utsträckning. Sålunda
har vid vissa statsdepartement ersättning under budgetåret 1937/38 utgått till
expeditionsvakter för övertidsarbete av den art och i den omfattning, som
framgår av nedanstående sammanställning.

Justitiedepartementet:

Övertidsarbete avseende framplockning och sortering av gamla

Svensk författningssamling ............................... 2 tim.

Övertidsarbete avseende uppklistring av tidningsurklipp........ 11 tim.

Övertidsarbete avseende uppackning av lådor från Lund, räkning

och uppsättning av kommittébetänkanden m. m............. 16 tim.

Övertidsarbete avseende isärskruvning av hylla samt transport av

densamma dessutom ned- och upplockning av böcker........ 6 tim.

Övertidsarbete avseende uppackning av 20 lådor Svensk författningssamling
1937 del I och II............................ 8 tim.

Övertidsarbete avseende framtagning av Svensk författningsamling
årgång 1914 till 1924 2 expl. från 1925 till 1937 4 expl..... 2 tim.

Övertidsarbete avseende iordningställande och sändning av kommittébetänkanden
för Örebro stadsbiblioteks räkning ........ 4 tim.

Övertidsarbete avseende damning av statsrådsberedningens bokförråd
................................................. 63 tim.

Övertidsarbete avseende uppackning av 6 st. lådor från Gleerupska
boktryckeriet i Lund, restupplagan av professor Thyréns betänkanden
jämte insättning i arkivet å respektive platser. För
framtagning och skickning av betänkande!! till stadsbiblioteken
i Örebro och Falun samt till stiftsbiblioteket i Skara. För insättning
av en upplaga av departementets betänkande!! ...... 18 tim.

— 167 —

Övertidsarbete avseende flyttning av statsrådsberedningens bokförråd
i källarlokalen .................................... 26 tim.

övertidsarbete avseende omflyttning av koncept och böcker m. m. 15 tim.

övertidsarbete avseende stencilering.......................... 7 tim.

övertidsarbete avseende stencilering.......................... 5 tim.

övertidsarbete avseende uppackning av gamla Svensk författningssamling
........................................... 4 tim.

övertidsarbete avseende nedtagning och flyttning av hyllor .... 3 tim.

övertidsarbete avseende flyttning och uppackning av böcker .... 73 tim.

övertidsarbete avseende omflyttning och ordnande av en del böcker
och handlingar i arkiv och bibliotek.................... 9 tim.

övertidsarbete avseende utrymning av justitiedepartementets bokförråd
Rosenbad 2 i anledning av att nytt golv måste inläggas
i stället för det gamla, som rasat, samt för inflyttning och iordningställande
av bokförrådet, för isärtagning och hopsättning av
hyllor, uppackning av lådor m. m......................... 264 tim.

Försvarsdepartementet:

Övertidsarbete avseende diverse renskrivningsarbeten med ett belopp
av 1,325 kronor 75 öre; motsvarande ungefär............ 1,050 tim.

övertidsarbete avseende omflyttning och damning av böcker .... 51 tim.
övertidsarbete avseende arbete i arkivet under budgetåret c:a . . 680 tim.

Socialdepartementet:

Övertidsarbete avseende damning, stämpling av böcker i biblioteket,
rengöring av bokhyllor .............................. 254 tim.

Kommunikationsdepartementet:

övertidsarbete avseende gallring och ordnande av tidskrifter, statistik
m. m. samt smärre omflyttningar för utrymmes vinnande i

bibliotek och bokförråd .................................. 36 tim.

övertidsarbete avseende under tiden 1 april—13 maj utförda diverse
arbeten i departementets bibliotek och bokförråd m. m.
med gallring, omflyttningar, buntning, uppsättning av betänkanden,
statistik, tidskrifter m. m......................... 32 tim.

Ecklesiastikdepartementet:

övertidsarbete avseende lagning och konservering av äldre konceptårgångar
........................................... 1,093 tim.

Jordbruksdepartementet:

övertidsarbete avseende arkiv och bibliotek under juli månad. ... 73 tim.

övertidsarbete avseende arkivet under juni månad ............ 23 tim.

Övertidsarbete avseende iordningställande av biblioteket under oktober
månad ............................................ 24 tim.

168 —

Övertidsarbete avseende duplicering, läggning, häftning av promemoria
............................................... 18 tim.

Övertidsarbete avseende duplicering, läggning, häftning av viss utredning
................................................ 14 tim.

Övertidsarbete avseende iordningställande av departementets bibliotek
under februari och mars ............................ 60 tini.

Övertidsarbete avseende rengöring, hopbuntning, räkning och uppställning
av departementets meddelanden .................. 116 tim.

övertidsarbete avseende bokdamning och rengöring av hyllor i departementets
lokaler .................................... 126 tim.

Revisorernas Såsom av ovanstående redogörelse framgår är den omfattning, i vilken
n ann e. övertidsarbete fullgöres av vaktpersonalen, synnerligen växlande hos olika
myndigheter liksom även göromålens natur är av mycket olika karaktär.
Revisorerna hava särskilt fäst sig vid, att en expeditionsvakt sysselsatts på
övertid under sammanlagt över 1,000 timmar med lagning och konservering
av äldre konceptårgångar, därav 885 timmar belöpt å första hälften av angivna
budgetår. En annan expeditionsvakt har haft så gott som ständigt
övertidsarbete med renskrivning under hela budgetåret, medan däremot den
egentliga kontorspersonalen icke fullgjort sådan övertidstjänstgöring, att särskild
ersättning därför ifrågakomma. Under en månad har nämnde befattningshavare,
såvitt den uppburna ersättningen utvisar, fullgjort övertidsarbete
omkring 5 timmar dagligen. Vissa av de göromål som utförts såsom
övertidsarbete synas vidare, såvitt revisorerna kunna finna, i åtskilliga fall
icke hava varit av den brådskande natur, att desamma bort utföras på sådant
sätt, att statsverket förorsakats särskilda kostnader. Vad nu sagts
gäller särskilt ett flertal av de arbetsuppgifter, som inom justitiedepartementet
utförts utom den ordinarie tjänstgöringstiden. Revisorerna hava även
uppmärksammat, att i vissa fall attestering av expeditionsvakts räkningar å
övertidsarbete verkställts av annan sådan befattningshavare samt att i vissa
fall attestering icke förekommit.

Revisorerna, som icke förbise, att fall kunna inträffa, då det för statsverket
blir ekonomiskt fördelaktigare att låta utföra visst arbete på övertid
än att anställa särskild personal liksom även att det kan vara nödvändigt
att för särskilt brådskande uppgifter eller för sådant arbete, som lämpligen
icke kan utföras under tjänstgöringstid exempelvis bokdamning och rengöringsarbete
i arbetslokalerna, beordra expeditionsvaktspersonal till övertidsarbete,
hava emellertid kommit till den uppfattningen, att ersättning för
övertidsarbete på vissa håll utgår i större utsträckning än vad som enligt
gällande bestämmelser torde hava varit avsett. Även om svårigheter kunna
uppkomma att bereda personal, som beordrats till övertidsarbete, kompensation
därför i form av motsvarande ledighet från den ordinarie tjänstgöringen,
synes denna utväg böra anlitas i all den omfattning, som är möjlig.
Då vidare expeditionsvakterna med hänsyn till arten av dem åliggande
arbetsuppgifter icke kunna antagas vara i oavbruten följd sysselsatta

169—

med egentliga expeditionsvaktgöromål under hela arbetstiden, vill det synas
revisorerna, som om åtskilliga av de arbetsuppgifter, som nu fullgöras å
Övertid, borde belt eller delvis kunna inläggas i det ordinarie arbetsprogrammet.
Revisorerna anse sig i detta sammanhang jämväl böra betona vikten
av, att kontroll över utfört övertidsarbete verkställes på sätt gällande bestämmelser
förutsätter.

I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna framhålla angelägenheten
av att tillsyn utövas däröver, att de hos statens ämbetsverk och
myndigheter anställdas arbetstid utnyttjas på sådant sätt, att ersättningen
för övertidsarbete nedbringas så långt sig göra låter.

§ 38.

Garantiförsäkring av redogörare vid statens arbetslöshetskommissions arbetsplatser
har för åren från och med 1924 till och med november 1938
medfört följande premiekostnader och ersättningar:

År	Premier	Ersättningar	År	Premier	Ersättningar
1924	898: 03	—	1932—33	15,653:14	7,098:49
1925	2,248: 74	—	1933—34	13,062: 50	2,045: 47
1926 Vi—3%	881: 50	—	1934—35	12,736: 27	1,273: 79
1926—27	3,240: 20	527: 91	1935—36	14,762: 08	23,301: 64
1927—28	4,278: 20	5,026: 08	1936-37	10,437: 90	2,187: 30
1928—29	4,268: 80	—	1937—38	6,202: 08	65: _
1929—30	2,565: 67	—	1938—39
1930—31	3,449: 38	—	juli—nov.	2,200: 83	—
1931-32	9,213: 77	67:85		106,099: 09	41,593: 53.

Premien för ett garantibelopp örn 5,000 kronor, som ursprungligen varit
75 kronor per redogörare och år, har från och med den 20 augusti 1933
sänkts till 50 kronor, därjämte har vederbörande försäkringsanstalt förbundit
sig, att tills vidare och intill dess skaderesultatet kan motivera en korrigering
härav, tillämpa en vinstandelsberäkning i avräkningen med kommissionen,
vilken innebär att sedan vissa för anstaltens rörelse nödvändiga
kostnader och riskbidrag jämte skadeersättningarna avgått, anstalten till
kommissionen återbär 1/:; av det överskott, som efter angiven vinstandelsberäkning
uppstår.

Kommissionen har för revisorerna uppgivit, att vid kommissionens senaste
behandling av frågan örn garantiförsäkringens förnyande viss tveksamhet
gjort sig gällande beträffande lämpligheten av fortsatt garantiförsäkring,
men att då löpande avtal ansetts böra förlängas för ytterligare ett år,
räknat från och med den 20 augusti 1938.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava revisorerna under hand inhämtat,
alt garantiförsäkringar jämväl tågås för kassörer, anställda vid styrelsens
beredskapsarbeten. Premierna, som för ett garantibelopp örn 5,000

Garantiförsakring
för
redogörare.

0

170 —

kronor synas växla mellan 50 och 75 kronor per kassör och år, betalas i
dessa lall av kassörerna själva.

R«7isorernas Garantiförsäkring för redogörare av statsmedel förekommer i en förhålnttalande.
iandevis obetydlig utsträckning. För dylik försäkring i ovan angivna fall
torde hava förelegat särskilda skäl. Revisorerna vilja emellertid med hänvisning
till den vid arbetslöshetskommissionen vunna erfarenheten ifrågasätta,
huruvida garantiförsäkringar för framtiden böra förekomma ens i
dessa fall. Vid bedömande av denna fråga torde det i många fall vara av
underordnad betydelse örn vederbörande redogörare betalar premien själv
eller icke. Vid bestämmande av de med sysslan förbundna löneförmånerna
torde hänsyn nämligen vanligtvis bruka tagas till eventuell förpliktelse
att bestrida sådana kostnader.

§ 39.

Kontrollen Enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913, vilken ägde
folkpensions- §i^*Shet intill utgången av år 1936, ålåg det vederbörande taxeringsnämnd
avgifter, att besluta örn vilka pensionsavgifter som skulle av de avgiftspliktiga erläggas
samt att i inkomsttaxeringslängden anteckna de pensionsavgifter, som
skulle uppbäras i samband med kronouppbörden. Med undantag av grundavgiften
å 3 kronor, vilken i regel skulle uppbäras av vederbörande kommun,
uttogos ifrågavarande avgifter i samband med kronouppbörden.

Ehuru sistnämpda slag av pensionsavgifter sålunda påförts i inkomstlaxeringslängderna,
som avlämnades till riksräkenskapsverket, blevo dessa
avgifter på grund av bestämmelserna i 136 § taxeringsförordningen dock
icke underkastade någon granskning i nämnda verk. Avgiftspåföringen
granskades emellertid jämlikt bestämmelserna i 95 § sagda förordning av
de ordinarie prövningsnämnderna.

Sedan genom lagell om folkpensionering den 28 juni 1935, vilken trätt i
kraft den 1 januari 1937, fastställts nya grunder för beräkning av pensionsavgifterna,
har genom kungörelsen den 29 januari 1937 (nr 28) utfärdats
nya bestämmelser rörande påföring, debitering, uppbörd och redovisning av
pensionsavgifterna. Sistnämnda bestämmelser innebära, bland annat, att
påföring av pensionsavgifterna skall verkställas av den, som har att debitera
kronoutskylder (i regel häradsskrivare eller kronokassör) genom anteckning
i en av vederbörande mantalsskrivningsförrättare uppgjord pensionsavgiftsförteckning.
Samtliga pensionsavgifter debiteras, uppbäras och redovisas
i samband med kronouppbörden. Avgiftsförteckningen skall före
utgången av oktober året näst efter det, då avgifterna påförts, överlämnas
till vederbörande redogörare för kronorestantier (i regel landsfiskal eller
kronokassör), vilken åligger att senast den 1 påföljande februari till pensionsstyrelsen
insända densamma, försedd med anteckning om de avgifter,
som icke blivit erlagda före december månads utgång.

Då avgiftspåföringen numera är en ren debiteringsfråga, verkställes icke

— 171 —

någon granskning av densamma av prövningsnämnderna. I de nu gällande
författningarna saknas varje bestämmelse rörande kontroll av att pensionsavgifterna
bliva rätt påförda. Någon granskning av påföringen av pensionsavgifterna
verkställes sålunda icke vare sig hos länsstyrelserna, riksräkenskapsverket
eller pensionsstyrelsen. Med hänsyn härtill hava revisorerna
funnit sig böra verkställa en undersökning rörande pensionsavgiftspåföringen
år 1937 eller det första år, de nya bestämmelserna tillämpats.
Revisorerna hava därvid först fäst sin uppmärksamhet på en av länsstyrelsen
i Kopparbergs län den 11 november 1937 avlåten underdånig skrivelse.

I denna skrivelse bär länsstyrelsen meddelat, att på grund av feltolkning
från vederbörande häradsskrivares sida av bestämmelserna i § 4 lagen örn
folkpensionering felaktig debitering av pensionsavgifter ägt rum år 1937
inom Västerbergslags fögderi ifråga örn avgiftspliktig make, som mantalsskrivits
såsom tillhörande samma hushåll som sin make och som icke själv
taxerats enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
enär i sådant fall pensionsavgift påförts med 6 kronor, oberoende av huruvida
andre makens, enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
taxerade belopp bort föranleda påförande av högre avgift än 6
kronor. Länsstyrelsen anhöll tillika, att Kungl. Majit måtte lämna länsstyrelsen
föreskrift beträffande de åtgärder, som i anledning av det skedda
.skulle vidtagas.

I gemensamt underdånigt utlåtande den 12 februari 1938 över länsstyrelsens
ovannämnda skrivelse hava pensionsstyrelsen och riksräkenskapsverket,
bland annat, anfört följande.

Redan innan ovannämnda skrivelse från länsstyrelsen i Kopparbergs län
remitterades till pensionsstyrelsen, hade statens intressekontor lämnat pensionsstyrelsen
meddelande örn att fel i fråga om påföringen av 1937 års pensionsavgifter
synbarligen förelåge inom några fögderier och städer. För att
erhålla uppgifter om förekomsten av sådana fel i hela riket avlät pensionsstyrelsen
— efter samråd med riksräkenskapsverket — den 11 november 1937 till
samtliga länsstyrelser skrivelser med begäran örn stickprovsundersökningar
för varje till respektive län hörande fögderi och stad med egen kronouppbördsförvaltning,
huruvida systematisk felpåföring av pensionsavgifter av ett eller
annat slag förelåge. Av länsstyrelsernas svarsskrivelser och av ytterligare inhämtade
uppgifter framgår, att dylik felpåföring endast torde förefinnas i fyra
städer och sju fögderier, inklusive Västerbergslags fögderi, och i samtliga fall
gälla äkta makar, som båda äro avgiftspliktiga och mantalsskrivna såsom tillhörande
samma hushåll.

De närmare uppplysningar som stått alt vinna rörande ifrågavarande felpåföringar
framgå av nedanstående sammanställning.

Av sammanställningen framgår, att samma felpåföring, som skett i Västerbergslags
fögderi, även förekommit i städerna Karlshamn och Landskrona
samt i Nyköpings och Karlshamns fögderier. Felpåföringen ifråga, vilken
för övrigt är den enda som är av större betydelse, innebär, att i de fall, då
endast den ena av två avgiftspliktiga och såsom tillhörande samma hushåll
mantalsskrivna makar taxerats enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, denne påförts — med avrundning nedåt till helt antal
kronor — en avgift av 1 u/o av inkomsten, dock högst 20 kronor, och den
andre maken 6 kronor. Därest vid påföringen förfarits riktigt, skulle först för

— 172 —

Felpåföringens art. Stad, resp. fögderi j	För höga avgifter	För låga avgifter
Antal debetsedlar	Felpåfört be-lopp inalles kr.	Antal debetsedlar	Felpåfört be-lopp inalles kr.
| När endast ena maken taxerats, har denne j påförts 1 % av inkomsten, högst S0 kr. under det att den andra maken påförts 6 kr. Nyköpings fögderi....................	1,909	1,909	1,454	11,208
Karlshamns stad ....................	200	200	921	8,484
Karlshamns fögderi ........	1,237	1,237	1,021	8,430
Landskrona stad ............	245	245	2,576	17,381
Yästerbergslags fögderi................	1,234	1,234	3,456	29,446
Summa	4,825	4,825	9,428	74,949
När endast ena maken taxerats, ha ma-J karna påförts inalles endast 1 % av in-komsten, högst 40 kr. Ängelholms stad...................... När båda makarna taxerats, den ena för mindre än 600 kr., ha makarna påförts 1 inalles 1 % av sammanlagda inkomsten, högst 40 kr. Gripsholms fögderi ...... Lappmarks fögderi .......... Luleå fögderi ........................ Sunnerbo fögderi .................... När båda makarna taxerats, den ena för mindre än 600 kr., ha makarna påförts inalles 1 % av sammanlagda inkomsten + 6 kr., högst 40 kr. Umeå stad ..........................	omkring 30		c:a 720 83 enstaka fall ? högst 90	c:a 4,100 278 ? ■> ?

den make, som taxerats, beräknats ett avgiftsbelopp av 1 °/o av inkomsten
och för den andre maken ett belopp av 6 kronor, och därefter vardera maken
påförts — med avrundning nedåt till helt antal kronor — en avgift utgörande
hälften av de så beräknade avgiftsbeloppens summa, dock högst 20
kronor. Genom det begångna felet ha två makar påförts inalles 1 krona för
mycket i de fall den taxerade inkomsten utgjort 700—790, 900—990, 1,100—
1,190 etc. t. o. m. 1,900—1,990 kronor. I de fall då den taxerade inkomsten
uppgått till 2,200 kronor eller mera hava makarna i pensionsavgifter för litet
påförts inalles ett jämnt antal kronor, lägst 2 och högst 14.

Då det sätt, på vilket avgiftssumman för äkta makar å debetsedlarna fördelats
på makarna, icke har någon betydelse, eftersom felaktigheter härutinnan
komma att rättas vid avgifternas införande å vederbörandes kontokort
hos styrelsen, innebär felpåföringen i Västerbergslags, Nyköpings och Karlshamns
fögderier samt i städerna Karlshamn och Landskrona antingen 50 öre
för mycket eller från 1 till 7 kronor för litet i pensionsavgift för vardera
maken.

I de fall makarna hittills erlagt och framdeles erlägga samtliga påförda
pensionsavgifter, påverkar en felpåföring i fråga om en pensionsavgift icke
det i grundpensionen ingående fasta beloppet, i regel utgörande 70 kronor.
Vad däremot beträffar det i grundpensionen ingående växlande beloppet, ut -

gör detta 10 procent av crlagda avgifter, varför 1‘elpåföringen därutinnan i
och för sig skulle betyda, att grundpensionen endera bleve 5 öre större eller
10 till 70 öre mindre än om felpåföring icke ägt rum. Emellertid är att märka,
att årliga beloppet av folkpension alltid skall utgöra ett med 1 krona 20 öre
delbart belopp. I flertalet fall kommer därför felpåföringen, även om rättelse
underlätes, icke att påverka folkpensionens storlek och i de fall felpåföringen
inverkade på densamma, blir följden ett med 1 krona 20 öre ökat, resp. minskat
årsbelopp.

Vad först angår de för höga avgifterna kunna nied ledning av uppbördsböckerna
återbetalningar av för mycket erlagt belopp verkställas av länsstyrelserna
ulan särskild framställning. Rättelse beträffande dylika avgifter, som
restförts och ännu icke indrivits, torde kunna åstadkommas genom att förteckningar
å för mycket påförda belopp upprättas och tillställas vederbörande
indrivningsmän, som åläggas att icke uttaga dessa belopp, vilka därefter
avkortas. Med hänsyn till att antalet för höga avgifter beröra inemot 5,000
debetsedlar och det för mycket påförda beloppet i så gott som samtliga fall
uppgår till endast 1 krona å varje debetsedel samt då varje restitution resp.
avkortning måste särskilt redovisas till pensionsstyrelsen, torde man beträffande
ifrågavarande avgifter kunna påstå, att tillräckliga skäl för generell
rättelse icke kunna anses föreligga. Härtill kommer att vederbörande makar
äga att jämlikt 16 § första stycket lagen om folkpensionering och 7 § uppbördsreglementet
hos vederbörande länsstyrelse inom natt och år från det avgiften
blivit klaganden avfordrad söka rättelse i det felaktigt påförda avgiftsbeloppet.

Därest felaktigheterna beträffande dc för låga avgifterna skulle rättas, synes
med hänsyn till det stora antalet felpåföringar det vara mindre lämpligt
att på sätt som i regel användes vid rättelser av feldebitering utfärda särskilda
uppbördsorder för skillnadsbeloppens uttagande genom utmätningsmännen.
Ett enklare förfaringssätt vore i så fäll att utfärda tilläggsdebetsedlar å skillnadsbeloppen,
vilka belopp sedermera skulle erläggas å landsbygden under
uppbördsterminen och i städerna under uppbördsstämman april—maj 1938.
Då särskild för dessa felpåföringar upprättad avgiftsförteckning och uppbördsbok
skulle försvåra arbetet för myndigheterna, böra de vidtagna rättelserna
införas för varje avgiftspliktig omedelbart under redan förefintliga anteckningar
i årets ordinarie avgiftsförteckning och uppbördsbok. Härvid
skulle med rött bläck angivas endast de uppdebiterade skillnadsbeloppen. Indrivning
av restförda tilläggsbelopp skulle ske i vanlig ordning.

Att komplikationer skulle komma att uppstå därigenom att en del av
avgiften förfallit till betalning under första uppbördsterminen eller uppbördsstämman
och en del först å den andra, exempelvis i de fall då orsak till avgiftsbefrielse
inträffat mellan de olika avgiftsbeloppens förfallotider, torde icke
kunna undvikas. Vidare skulle redovisningen i pensionsavgiftsförteckningarna
försvåras därigenom att redogörarna för kronoutskyldsrestantier måste taga
hänsyn till två rostlängder i .stället för i vanliga fall endast en.

Beträffande det belopp, sorn skulle kunna beräknas inflyta genom rättelse
av de gjorda felpåföringarna, må framhållas, att det för litet påförda beloppet
a de cai 10,000 debetsedlar, varom bär är fråga, uppgår till omkring
80,000 kronor. Då även under normala förhållanden 10 å 15 procent av de
avgifter, som påförts enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring, icke erlagts
av de avgiftspliktiga, och då betalningen av avgifter enligt lagen örn folkpensionering
icke kan förväntas giva bättre resultat, torde man kunna uppskatta
den summa, som kan bocknäs inflyta, till högst 70,000 kronor.
Med hänsyn till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter torde
man emellertid kunna befara, alt del influtna beloppet skulle bli ännu lägre.

— 174 —

Revisorernas

uttalande.

Med hänsyn till det omfattande arbete och den risk för ytterligare fel vid
en eventuell uppdebitering och redovisning av påförda, respektive icke erlagda
tilläggsbelopp, som måste följa nied det stora antalet korrigeringar,
och med hänsyn därjämte till felpåföringarnas relativt ringa ekonomiska betydelse
syntes det pensionsstyrelsen och riksräkenskapsverket föreligga bärande
skäl för att låta vid de gjorda felpåföringarna bero även i fråga örn de
för låga avgifterna.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställde pensionsstyrelsen och riksräkenskapsverket
att vid de gjorda felpåföringarna måtte få bero.

Genom beslut den 17 juni 1938 har Kungl. Majit funnit vad i ärendet förekommit
ej föranleda annan Kungl. Majits åtgärd än att handlingarna i ärendet
överlämnats till justitiekanslersämbetet, som ålagts att föranstalta om
närmare undersökning och de ytterligare åtgärder, som därav kunde föranledas.
Enligt vad revisorerna under hand inhämtat, har ärendet ännu ej
slutbehandlats av justitiekanslersämbetet.

För utrönande av, dels huruvida felpåföringar av pensionsavgifter, beroende
på oriktig tolkning av gällande bestämmelser, förekommit i andra fögderier
och städer än de ovan angivna, dels huruvida felpåföring på grund av felräkning
eller felskrivning förekommit i större utsträckning, hava revisorerna
företagit stickprovsgranskning av pensionsavgiftsförteckningarna för år 1937
för ett tjugutal fögderier och städer inom olika län.

Granskningen har givit vid handen, att på grund av oriktig tolkning felpåföring
förekommit i Täby .socken och municipalsamhälle av Danderyds
fögderi i Stockholms län. Vidare har uppmärksammats, att felpåföring
på grund av felräkning eller felskrivning förekommit i icke ringa utsträckning.
Anmärkningsvärt många felaktigheter i sistnämnda hänseende hava
iakttagits beträffande Österåkers socken i Värmdö fögderi i Stockholms län,
Högsby socken i Aspelands och Handbörds fögderi samt vissa socknar av
Tjusts fögderi i Kalmar län m. fl. Vid den nu gjorda stickprovsgranskningen,
som omfattat allenast en ringa del av samtliga pensionsavgiftsförteckningar,
hava sammanlagt omkring 400 felpåföringar av nu angivna slag konstaterats.

Före tillkomsten av den nya lagen örn folkpensionering den 28 juni 1935
gällde ifråga om påföringen av pensionsavgifter, att det ålåg vederbörande
taxeringsnämnd att besluta örn vilka pensionsavgifter, som skulle erläggas,
samt att i inkomsttaxeringslängden anteckna de avgifter, vilka skulle uppbäras
i samband med kronouppbörden. Taxeringsnämnds beslut om de
påförda avgifterna underkastades sedermera granskning av de ordinarie
prövningsnämnderna. Enligt ovannämnda lag fattas numera icke beslut
av taxeringsnämnderna angående vilka pensionsavgifter, som skola erläggas,
utan verkställes påföringen direkt av den, som har att debitera kronoutskylderna,
genom anteckning i s. k. pensionsavgiftsförteckningar. Såsom
framgår av ovanstående redogörelse utövas sedermera icke någon kontroll
därå, att avgifterna blivit riktigt påförda. Den nu gjorda utredningen har oförtydbart
givit vid handen, att påföringen av pensionsavgifter icke varit tillfreds -

— 175 —

ställande. Felpåföringar liava förekommit icke blott på grund av oriktig
tolkning av gällande bestämmelser utan jämväl i ett stort antal fall på grund
av felräkning eller felskrivning. De begångna felaktigheterna hava bestått
däruti, att i vissa fall för höga avgifter uttagits och i andra fall för låga
avgifter påförts. Visserligen utgår folkpensionen i förhållande till erlagda
avgifter, men det torde dock ligga i såväl statens som allmänhetens intresse,
att avgifterna bliva riktigt uträknade. De nu omförmälda missförhållandena
påkalla enligt revisorernas mening utfärdande av föreskrifter, att pensionsavgiftsförteckningarna
skola underkastas granskning. Denna kontroll synes
revisorerna lämpligen böra förläggas till länsstyrelsen och verkställas i så
god tid, att eventuella rättelser kunna vidtagas före debetsedlarnas utskrivande.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett sig böra omförmäla för
riksdagen.

§ 40.

Jämlikt taxeringsförordningen § 122 mom. 1 har skattskyldig, som icke
åtnöjes med av ordinarie prövningsnämnd meddelat beslut, att senast klockan
12 å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret anföra
besvär hos kammarrätten, vilka besvär skola ingivas till vederbörande länsstyrelse.
Enligt samma paragraf mom. 2 har länsstyrelsen att omedelbart
efter taxeringsårets utgång till kammarrätten insända förteckning å, bland
annat, sålunda inkomna besvär. Vidare skall länsstyrelsen vid sådana besvär,
som ej avse beslut av mellankommunala prövningsnämnden, foga utdrag
av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den
överklagade taxeringsfrågan angår, ävensom till nämnderna i frågan ingivna
handlingar. Länsstyrelsen skall därefter infordra förklaringar från vederbörande
samt »skyndsamligen» överlämna handlingarna till kammarrätten
med erforderliga upplysningar och erinringar.

Enligt vad revisorerna inhämtat, hava samtliga anförda besvär jämte tillhörande
handlingar och yttranden ännu den 17 november i år ej inkommit
till kammarrätten från alla länsstyrelser rörande 1935 års taxering. Sålunda
hade över hundratalet besvär för detta år ännu ej inkommit från länsstyrelsen
i Kalmar län. För 1936 års taxering var antalet ännu ej inkomna
besvär betydligt större. Från nio länsstyrelser voro alltjämt sammanlagt
över 300 besvär att förvänta.

Det bör enligt revisorernas mening vara ett rimligt krav från de skattskyldigas
sida, att taxeringarna prövas så snabbt som möjligt. I varje fall
bör det icke få förflyta två å tre år, innan kammarrätten över huvud gives
möjlighet att granska anförda besvär. Förordningens bestämmelse att ifrågavarande
besvär och handlingar skola »skyndsamligen» överlämnas av
länsstyrelserna till kammarrätten är uppenbarligen icke tillräckligt klar.
Revisorerna, som finna det långa dröjsmålet synnerligen anmärkningsvärt,

Försenat insändande
av
besvär i
taxeringsmål.

Revisorernas

uttalande.

176 —

Tillverkning
av skiljemynt.

Revisorernas

uttalande.

Tullkammaren
i
Haparanda.

Revisorernas

uttalande.

vilja därför ifrågasätta, huruvida icke viss bestämd tidsfrist bör i förordningen
utsättas, på så sätt att uttrycket skyndsamligen utbytes mot exempelvis
»senast den 30 juni året efter taxeringsåret».

§ 41.

Revisorerna hava vid sina besök i riksbankens avdelningskontor erfarit, att
brist å skiljemynt alltjämt råder, vilket särskilt gäller i fråga om dylika mynt
av lägre valörer. Med anledning av denna iakttagelse hava revisorerna tagit
del av mynt- och justerings verkets avgivna berättelser över tillverkningen
under åren 1934—1936 samt dessutom infordrat motsvarande uppgifter för
år 1937 och för tiden intill den 1 december innevarande år. Antal under
dessa år tillverkade skiljemynt av olika valörer framgår av nedanstående
sammanställning:

Anta! präglade mynt.

	2 kr.	1 kr.	50 öre	25 öre	10 öre	5 öre	2 öre	1 öre	Summa kr.
1934	273,419	585,673	613,124	1,403,648	4,059,293	1,710,260	1,794,950	6,120,500	2,378,531	30
1935	211,059	1,604,313	*90,792	—	2,426,283	1,682,020	3,677,750	4,599,800	2,818,139	30
1936	491,296	3,222,317	823,176	1,852,000	5,097,270	1,625,70(1	2,241,100	6,116,100	5,776,552	—
1937	383,325	2,666,998	—	3,258,956	5,116,920	2,637,260	2,980,950	7,738,200	5,028,913	—
''/i—1 lii 1938	735,470	1,911,464	441,546	3,678,876	6,2114,140	2,139,240	3,224,800	5,245,400	5,367,222	—

Sedan innevarande års riksdag anvisat anslag för modernisering av valsverksavdelningen,
hava erforderliga maskiner beställts och torde enligt lämnad
uppgift komma att levereras under första halvåret nästkommande år
och kunna tagas i bruk under hösten, varefter mynt- och justeringsverkets
kapacitet för framställning av skiljemynt kommer att väsentligen ökas. Enligt
revisorernas mening bör, såvitt intet oförutsett inträffar, installeringen
av de nya maskinerna avvaktas, innan ytterligare åtgärder övervägas, men
skulle det visa sig, att behovet av skiljemynt dessförinnan ökas eller ändock
ej blir tillgodosett, böra andra åtgärder vidtagas för att omsättningens
behov måtte kunna tillgodoses i erforderlig omfattning.

Revisorerna vilja i sammanhanget framhålla, att de finna det anmärkningsvärt,
att berättelse över verksamheten år 1937 ännu den 1 december ej
avlämnats.

§ 42.

Revisorerna hava avlagt besök i tullkammaren i Haparanda och därvid
konstaterat vissa bristfälligheter i fråga örn de sanitära anordningarna beträffande
såväl själva tullkammaren som de till densamma hörande tjänstebostäderna.

Dessa sanitära anordningar befunno sig i ett högst otillfredsställande skick
samt voro olämpligt placerade, varigenom uppenbara olägenheter bereddes
såväl tjänsteinnehavarna som besökande. Dessa olägenheter böra snarast avhjälpas.

— 177 —

ÅTTONDE HUVUDTITELN.

Ecklesiastikdepartementet.

§ 48.

Samtliga statens organ äro arkivbildande, d. v. s. i och med förvaltnings- Arkiveringen
verksamheten uppväxer hos vart och ett av dem ett bestånd av handlingar, ^jghetmri"
ett arkiv. För vården av dessa arkiv hava inrättats särskilda arkivvårdande handlingar
institutioner, som hava till uppgift att övertaga arkivens äldre delar och
inspektera myndigheternas vård av hos dem kvarvarande yngre delar av
arkiven.

Inom statens främsta organ, regeringen och Kungl. Maj:ts kansli, inrättades
1618 en särskild arkivvårdande avdelning, riksarkivet, som allt fortfarande
har vården om Kungl. Majrts kanslis arkiv till sin centrala uppgift.
Sedan riksarkivet år 1877 utbrutits ur Kungl. Maj:ts kansli och organiserats
som centralt ämbetsverk, hava dess uppgifter emellertid vidgats, dels
har det övertagit vården av riksdagens och åtskilliga centrala ämbetsverks
äldre arkiv, dels har det blivit centralmyndighet för det offentliga arkivväsendet
med inspektionsrätt över de flesta statsorgans arkivvård.

Jämsides med denna centrala organisation hava under åren 1899—1935
inrättats landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Lund, Göteborg och Härnösand,
länsarkivet i Östersund samt arkivdepån i Visby, vilka vart och ett för sitt
distrikt dels övertagit vården av lokala statsmyndigheters äldre arkiv, dels
ock äro lokalmyndigheter för det offentliga arkivväsendet.

Beträffande överlämnandet av arkivalier till de arkivvårdande institutionerna
gäller för närvarande följande:

Kungl. Maj:ts kansli: Arkivalierna överlämnas till riksarkivet.

Riksdagen: De tre ofrälse ståndens, kamrarnas samt utskottens (utom

konstitutions- och bankoutskottens) arkiv fram till år 1900 äro överlämnade
till eller deponerade i riksarkivet.

Centrala ämbetsverk: Dessa hava ingen stadgad leveransskyldighet. Åtskilliga
av dem hava emellertid överlämnat större eller mindre delar av sina
arkiv till riksarkivet enligt särskilda kungl, brev eller enligt överenskommelser
mellan riksarkivet och respektive verk.

Lokala myndigheter: Leveranspliktiga till landsarkiv äro, beträffande

handlingar äldre än 100 år, häradsrätter, fångvårdsanstalter, länsstyrelser,
landsfogdar, häradsskrivare, landsfiskaler, tullstaten, kontraktsprostar,
skogsstaten, domänintendenter samt lots- och fyrstaten.

12—38915b. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. I.

— 178 —

Från magistrater och rådhusrätter samt pastorsämbeten skola levereras
handlingar, som huvudsakligen angå kommunernas förhållande till staten
eller avse tjänsteförrättningar för staten eller kyrkan, under det att handlingar,
som uteslutande eller övervägande äro av kommunal natur, kunna
få överlämnas, därest vederbörande myndigheter så önska.

En särställning intaga de till lantförsvaret hörande myndigheterna (såväl
centrala som lokala), vilkas arkiv inlevereras till krigsarkivet.

Den alltmer fortgående utökningen och specialiseringen av den statliga
verksamheten har medfört en synnerligen stark tillväxt av de statliga myndigheternas
arkivaliebestånd, vilket i sin tur framkallat krav på ökade utrymmen
för arkivhandlingarnas förvaring. Detta har vid skilda tillfällen
aktualiserat spörsmålet angående utgallring av arkivhandlingar av mindre
betydelse, och Kungl. Maj:t har vid skilda tillfällen utfärdat bestämmelser
angående gallring av i statliga myndigheters vård befintliga arkivalier.

Dessa gallringsbestämmelser hava dels avsett retroaktiv gallring, d. v. s.
gallring av redan bildade arkivserier, dels utgjort regler för uppdelning
redan under arkivbildningen av arkivalierna i sådana, som skola bevaras,
och sådana, som kunna förstöras efter viss tid.

Vid utarbetandet av gallringsbestämmelser tillgår numera såsom regel så,
att vederbörande arkivbildande myndighet i samråd med en arkivinstitution
och med utgångspunkt från en fullständig arkivförteckning uppgör en detaljerad
gallringsplan för hela arkivet, vilken sedan underställes Kungl.
Maj:ts prövning. Gallringsåtgärder avse i allmänhet sådana serier handlingar,
vilkas innehåll tillfyllest återfinnes i andra serier, och vid utarbetandet
av gallringsbestämmelser har därjämte hänsyn särskilt tagits till att
gallringen beräknats medföra en väsentlig utrymmesbesparing genom utgallring
av hela serier och stora serier.

Gallringsbestämmelser.

Beträffande nu gällande gallringsbestämmelser och deras tillkomst må
anföras följande:

Enligt kungörelse den 5 juni 1885 (nr 34) fingo gallringar icke verkställas
utan Kungl. Maj:ts bemyndigande efter riksarkivariens hörande. Denna
kungörelse upphävdes genom kungörelsen den 8 september 1924 (nr 408) angående
utgallring av arkivalier ur vissa offentliga arkiv samt angående förvaring
av förutvarande statsmyndigheters ävensom upplösta kommittéers
m. fl. arkiv. Enligt sistnämnda kungörelse gäller, att till statsförvaltningen
hörande verk och myndigheter ävensom kommissioner, kommittéer och
andra sakkunnigberedningar, som tillsatts av Kungl. Maj :t eller enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande, icke må utgallra, förstöra eller eljest avhända sig
arkivalier i andra fall, än då dylik åtgärd må vara i särskild författning stadgad
eller Kungl. Majit efter riksarkivets hörande eljest därom meddelat
föreskrift.

På förslag av riksarkivarien utfärdade Kungl. Majit kungörelsen den 5 juni

— 179 —

1909 (nr 66) angående åtgärder för utgallring av obehövliga handlingar hos
vissa myndigheter. Denna kungörelse avsåg utgallring av obehövliga handlingar
hos centrala ämbetsverk och med dem sidoordnade, i Stockholm befintliga
statsmyndigheter — däribland dock ej inbegripna Kungl. Maj:ts
kansli, hovrätterna, generalstaben, marinstaben, flottans arkiv och riksarkivet.

Enligt sistnämnda kungörelse skulle akter, vilka bestode endast av följande
handlingar, utgallras:

a) rekvisitioner samt andra framställningar och uppgifter av tillfällig natur,

b) redogörelser och uppgifter, vilka i allt väsentligt hade ingått i officiellt
tryck,

c) periodiska rapporter från lokal till central myndighet, vilka influtit i
årsräkenskaper eller årsredogörelser,

d) periodiska uppgifter i övrigt, som införts i liggare, tabeller eller skrivelser,
samt

e) koncepthuvudböcker och koncepträkenskaper, när huvudböckerna och
räkenskaperna, sedan de granskats, blivit återställda, så snart handlingarna
icke längre behövdes för åsyftat ändamål och ej heller kunde anses vara till
nämnvärt gagn för det allmänna.

Vidare stadgades i samma kungörelse att ovannämnda ävensom följande
handlingar skulle, jämväl där de inginge i en akt, som i övrigt ansåges böra
förvaras, utgallras, så snart det ärende, till vilket det hörde, blivit genom
laga kraft ägande beslut eller eljest slutligen avgjort, och handlingarna icke
längre behövdes för åsyftat ändamål eller eljest kunde anses vara till nämnvärt
gagn för det allmänna:

a) missiv, kapprockar och vanliga kommunikationsresolutioner, om de
icke innehölle särskilda, för ärendet i övrigt betydelsefulla uppgifter eller å
dem tecknats yttranden av myndigheter eller dylikt; samt

b) delgivnings- och mottagningsbevis, därest de icke innehölle något föreläggande
eller någon upplysning av betydenhet.

Härjämte stadgades i kungörelsen, att, om för verk eller myndighet erfordrades
bestämmelser om utgallring av handlingar utöver vad i kungörelsen
funnes angivet, skulle därom för verket eller myndigheten göras särskild
underdånig framställning.

Med anledning av sistnämnda kungörelse upptogo 1909 års statsrevisorer
till behandling frågan angående utgallring ur de statliga arkivalierna.
Revisorerna uttalade därvid, bland annat, följande:

Utan tvivel kommer genom den sålunda föreskrivna utgallringen åtskilliga
obehövliga handlingar att förstöras och lämna utrymme åt de värdefulla
arkivalier, som alltjämt i riklig mängd tillföras ämbetsverken. Revisorerna
föreställa sig emellertid, att utgallringen bör i regel kunna ske i vidsträcktare
omfattning än den av Kungl. Maj:t påbjudna, i det att dels flera myndigheter
än de i ovannämnda författning angivna, exempelvis länsstyrelserna,
synas böra erhålla föreskrift om utgallring av värdelösa handlingar, och
dels flera slag av sådana handlingar än de i författningen uppräknade torde

180 —

kunna underkastas förstörelse. I sistnämnda avseende torde i främsta rummet
förekomma kvittenser och räkningar, vilka efter 10 års förlopp icke
längre torde behöva bevaras; och sådana handlingar torde i stor mängd förekomma
särskilt bland räkenskapsverifikationerna hos arméförvaltningen,
marinförvaltningen, postverket, telegrafverket, järnvägsförvaltningen och
tullverket samt länsstyrelserna. Möjligen bör en del verifikationshandlingar
bevaras, såsom exempelvis: av redogörare avgivna medelsredovisningar och
sammandrag av dem samt, vad tullverket beträffar, skeppslistor och konfiskationsjournaler
och, beträffande länsstyrelserna, taxerings- och mantalslängder
m. m. Lämpligt torde därför vara, att de vid räkenskaperna fogade
verifikationerna fördelades sålunda, att handlingar, som skola alltjämt förvaras,
bindas tillsammans, och att de, som kunna efter någon tid förstöras,
inrymmas i särskilda band.

Sedermera hava, särskilt under åren 1910—1920, utfärdats ett stort antal
gallringsbestämmelser för olika myndigheters arkiv.

Sålunda utfärdades i kungl, brev till marinförvaltningen den 12 september
1913 gallringsföreskrifter rörande de till flottans stationer i Stockholm
och Karlskrona hörande räkenskaperna. Enligt dessa föreskrifter
skola följande i nämnda räkenskaper ingående handlingar utgallras, nämligen
inkomstverifikationer, avlöningsuträkningar, verifikationer till fartygsredogörelser,
leverantörers räkningar samt verifikationer till förrådsräkenskaper
och sammandragen av dessa räkenskapers debet- och kreditverifikationer.
Utgallring skall dock icke äga rum förrän efter det en tid av 25 år
förflutit från utgången av det räkenskapsår, vartill handlingarna höra, och
skall icke avse handlingar till tidigare räkenskapsår än år 1851.

Den 14 maj 1915 utfärdades gallringsföreskrifter för generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Enligt dessa föreskrifter gälla i
fråga om vilka handlingar, som skola utgallras ur dessa myndigheters arkiv,
i huvudsak följande bestämmelser.

Ur generalpoststyrelsens arkiv skola efter den längre eller kortare tid,
som styrelsen kan finna erforderlig, utgallras handlingar, som utgöras av
ifyllda blanketter med iakttagande av att ett eller annat exemplar av en
gång använda blanketter i arkivet förvaras. Efter tio år skola vidare utgallras
verifikationer till postverkets huvudbok (räkningar och kvittenser); och skall
denna utgallring med därav i förekommande fall föranlett avsöndrande och
ombindning av handlingar, som böra bevaras, omfatta tiden från och med
år 1874.

Ur telegrafstyrelsens arkiv skola efter tio år utgallras verifikationer (räkningar
och kvittenser) till styrelsens huvudbok, med undantag av redogörares
redovisningar och huvudkassans sammandrag av dessa.

Vidare skola följande handlingar utgallras ur telegrafstyrelsens arkiv:

a) telegramoriginal, telegramjournaler, begagnade telegrafpappersremsor
och andra dylika handlingar ävensom telefonjournaler och andra handlingar
rörande telefonsamtal under andra kalenderåret efter telegrammens
inlämnande eller telefonsamtalens hållande;

b) efter två år: bevis örn insättning å giroräkning i riksbanken, avslu -

— 181 —

tade postböcker samt handlingar i avslutade ärenden angående inkassering
av eller lagsökning för telefonavgifter;

c) efter tre år: avslagna ansökningar om anställning i verket eller befordring
inom verket, ävensom handlingar i ärenden angående tillfälliga
förordnanden, semester och annan ledighet, tjänstebyten och extra tjänstgöring; d)

efter fem år: instrument över inspektion å station;

e) koncept till avräkning med utländsk myndighet angående telegraf- och
telefontrafiken samt till anmärkningsakter, så snart avräkningen återkommit,
försedd med godkännande, eller anmärkningsärendet av telegrafstyrelsen
avgjorts;

f) efter 10 år: själva anmärkningsakterna;

g) återlösta skuldförbindelser efter tio år från inlösandet, under iakttagande
att skuldförbindelserna före utgallringen förtecknas;

h) å telegrafstyrelsens revisionsavdelning förda annoteringsliggare, i den
män desamma ej längre äro till nytta; samt

i) handlingar i vissa trafikärenden, såsom angående telefonsamtals dirigering,
tidsindelning av telefonledningar och utväxling av seriesamtal, så
snart desamma ej längre behövas för åsyftat ändamål.

Ur järnvägsstyrelsens arkiv skola efter tio år utgallras verifikationer (räkningar
och kvittenser) till järnvägsstyrelsens huvudbok med undantag av så
kallade likvidlängder och andra handlingar, som äro av betydelse för ådagaläggande
av statens äganderätt till förvärvade markområden. Denna utgallring
skulle till en början omfatta allenast verifikationer för tiden efter
■ir 1897, varvid emellertid skulle tillses, huruvida icke genom ovannämnda
likvidlängders med flera handlingars uttagande ur äldre räkenskapsserier
för framtida förvaring gallringen kunde utsträckas jämväl till verifikationer
för tidigare år.

Vidare skola följande handlingar utgallras ur järnvägsstyrelsens arkiv:

a) efter två år: 1) ansökningar rörande nedsättning av biljettpris eller
fraktkostnader för möten, sammankomster, utställningar och dylikt, restitution
av frakt- och biljettavgifter samt fria resor eller transporter; 2) från
resebyråer ingångna biljettrekvisitioner; 3) fraktförfrågningar; 4) redovisningshandlingar,
såsom biljetter för åkdon och levande djur, godslistor, specifikationer
och sammandrag, utdrag av biljettjournaler och begagnade personbiljetter; b)

efter tre år: lokomotivförarrapporter, konduktörsvagnsrapporter, vagns1
ister, journalutdrag över vagnsamtrafiken, presenningsuppgifter med flera å
tryckta formulär upprättade handlingar, som ligga till grund för milkontorets
räkenskaper;

c) efter fem år: avslagna ansökningar om anställning i verket eller örn
befordring inom verket ävensom skrivelser och framställningar i ärenden av
tillfällig natur, såsom ansökningar örn tjänstledighet, framställning örn sjukavlöning
och dylikt; samt

— 182 —

d) efter tio år: kontrollkontorets för granskningsarbetenas utförande upprättade
journaler med flera dylika handlingar samt koncept till avräkningar
med främmande järnvägsförvaltningar.

Beträffande länsstyrelsernas räkenskaper meddelades i kungl, brev den
18 juni 1925 vissa gallringsföreskrifter. Enligt dessa föreskrifter bemyndigades
riksarkivet att utgallra följande bland dessa räkenskaper befintliga
handlingar, nämligen dels sådana till länsstyrelsernas avräkningar med vissa
tillverkare hörande verifikationer, som äro äldre än tio år, dels sådana
till länsstyrelsernas bötesredogörelser hörande verifikationer, som äro äldre
än femton år, dels ock sådana till länsstyrelsernas debiterings- och uppbördsredogörelser
hörande verifikationer, som äro äldre än femton år.

I samband med utfärdande av dessa gallringsföreskrifter föreskrevs även
att från och med budgetåret 1925/26 genom riksräkenskapsverkets försorg
länsstyrelsernas avräkningar med vissa tillverkare, de till länsstyrelsernas
bötesredogörelser hörande sammandragen samt de till länsstyrelsernas debiterings-
och uppbördsredogörelser hörande sammandragen skulle bindas
skilda från tillhörande verifikationer i för framtida bevarande lämpade
band.

I kungl, brev till lotsstyrelsen den 12 september 1913 förordnades att följande
till styrelsens räkenskaper hörande handlingar finge utgallras, nämligen
dels kassaverifikationer, dock under iakttagande att en tid av 25 ar
förflutit från utgången av det räkenskapsår, vartill verifikationerna höra,
samt att de tillsammans med verifikationerna inbundna sammandragen av
utgifter (kassajournaler) först uttagas ur verifikationsbanden för att särskilt
inbindas och för framtiden bevaras; dels ock persedelredogörelser, sedan 25
år förflutit från utgången av det räkenskapsår, vartill persedelredogörelserna
höra, samt under iakttagande att sådana redogörelser för vart tjugonde
år behållas och att fyrjournaler till räkenskaper före år 1872 bevaras. Verifikationer
till tidigare räkenskapsår än år 1872 finge däremot icke utgallras.

Sedan genom särskilda sakkunniga av år 1925 utarbetats gallringsplaner
för länsräkenskaperna meddelades i kungl, brev den 18 juni 1927 följande
föreskrifter angående uppdelning i olika serier av länsstyrelsernas räkenskaper
med hänsyn till framtida gallring. Dessa föreskrifter äro av följande
lydelse.

Utgiftsverifikationerna lill landskontorens kassaredogörelser skola under
länsbokhållarens ledning fördelas på två serier, av vilka den ena, A-serien,
skall för all framtid bevaras och den andra, B-serien, efter tjugo år förstöras.
Verifikationerna skola, A-serien för sig och B-serien för sig, hos länsstyrelserna
inhäftas i pärmar av typ, som föreskrives av rikräkenskapsverket.
Riksräkenskapsverket ombesörjer sedermera inbindning årgångsvis av
de till A-serien hörande verifikationerna i fasta och varaktiga band av lämplig
storlek.

I utgiftsjournalen utinärkes verifikationernas fördelning pa A- och Bserierna
därigenom, att vederbörande bokstav tecknas vid verifikationsnumret.
Gallring må ej äga rum utan stöd av nu eller framdeles av Kungl. Majit

— 183 —

meddelade bestämmelser oell skall utföras så, att även efter verkställd gallring
specifik kunskap skall kunna ernås om, till vilken varje särskild utbetalning
skett. Då i räkenskapsböckerna bokföras klumpsummor, verificerade
med sammandrag omfattande flera specificerade poster, vilka sistnämnda
således icke införts i räkenskapsböckerna, skall beträffande verifikationer,
som hänförts till B-serien, — med undantag för verifikationer,
som avses i punkt 1 här nedan — till A-serien fogas ett sammandrag över
de särskilda posterna med angivande av respektive likvidmottagare, dock
att i fråga örn verifikationer, som avses i punkt 2 här nedan, sådant sammandrag
erfordras endast om utbetalning skett till olika redogörare, i vilket
fall sammandraget skall allenast avse dessa.

Till B-serien skola hänföras följande verifikationer:

1. Verifikationer avseende utbetalandet av sådana avlöningar och pensioner,
vilka till sitt huvudsakliga innehåll upptagas i en löneliggare, som skall
föras vid landskontoren. Formulär till löneliggare fastställes av riksräkenskapsverket,
som jämväl tillhandahåller för densamma erforderliga blanketter.

2. Verifikationer avseende till myndigheter m. fl. utbetalta medel, för vilka
självständig redovisning ingår till riksräkenskapsverket.

3. Verifikationer avseende utbetalningar å åttonde huvudtiteln för undervisningsväsendet
och den statsunderstödda föreläsningsverksamheten.

4. Verifikationer avseende utbetalningar från det under riksstatens femte
huvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m., för så vitt dessa utbetalningar gälla de för länsstyrelserna av
Kungl. Maj :t fastställda anslagsposterna till bränsle, lyse, renhållning och
städning, till tryckning av länskungörelserna, till skrivmaterialier och papper
samt till telegram, telefon och annonsering.

De arkivalier, som enligt nu nämnda bestämmelser skola ingå i B-serier,
äro avsedda att bevaras i 20 år.

Gallringsföreskrifter av större betydelse återfinnas vidare i kungl, brev
den 7 december 1934 angående gallring av länsstyrelsearkiven samt i kungl,
brev den 15 juni 1934, som innehåller gallringsplan för fångvårdsanstalternas
arkiv.

Slutligen pågå för närvarande arbeten på gallringsplaner för tull- och
skogsstaternas arkiv samt häradsskrivarearkiven.

Revisorerna hava ansett det vara av intresse att närmare undersöka arten
och omfattningen av de räkenskapshandlingar, som ingå i länsräkenskapernas
s. k. A-serier och som alltså skola bevaras för all framtid. För sådant
ändamål hava revisorerna låtit uppgöra följande sammanställning beträffande
räkenskapshandlingarna för två län.

184 —

Räkenskapstitlar m. m., från vilka ut-	Anordningar och därtill fogade	X-Iän	Y-län
betalningarna gjorts	handlingar m m.	I Antal fol.	Antal fol.
1	2	3	4
Institutioner av	Anordningar, rekvisitioner, full-
skatt på inkomst,	makter, pensionsstyrelsens skri-
förmögenhet och	velser.......................	706	—	641	''-
rörelse, sjukvårds-	Utdrag av prövningsnämndens
avgifter, pensions-	protokoll, avskrifter av kam-
avgifter, lands-	marrättsutslag, länsstyrelsen-
tingsmedel, väg-	solutioner...................	262	—	254	—
skatt	Skattesedlar, prästbevis, utdrag
	av död- och begravningsbok, pensionsstyrelsens beslut att
*	upphäva avgiftspåföring, in-drivningskvitton.............	293	1,261	301	1,196
Restitutioner av auto-	Anordningar, ansökningar, sam-
mobilskattemedel i	mandrag, postanvisningsför- teckningar, varuanmälningar..	1,278		1,502
	Kvitton å automobilskatt.....	62	—	23	—
	Utdrag ur automobilregistret .. .	12	1,352	65	1,590
Avgifter för registre-	Anordningar, ansökningar.......	._.	32	_	40
i ring av motor-fordon (A II 13)
| Övriga diverse in-	Anordningar, ansökningar, full-
komster (A IV 5)	makter.....................	—	—	19	--
Avskrifter av domstolsutslag ...	—	___	4	23
Nya fastighetsböcker	Anordningar, räkningar å skriv-
för landet (II C 13)	hjälp.......................	_	109	_	65
Ersättning åt domare,	Anordningar, ansökningar, sam-
vittnen och parter	mandrag....................	359	—	269	__
(II D 1)	Ersättning åt vittnen i brottmål;
	specifikationer å ersättning, kvitton, domboksutdrag, av-skrifter av Kungl. Maj:ts utslag, medellöshetsintyg, bevis om be-
	svår........................	686		471	_
	Ersättning för förundersökningar:
	kvitton å mottagna medel, dom-boksutdrag, transund av råd-husrättsprotokoll	96		89
	Ersättning åt rättegångsbiträde:
1	domboksutdrag, avskrift av Kungl. Maj:ts utslag, kvitton, medellöshetsintyg, hindersbevis, räkningar...................	70		70
	Ersättning åt sakkunniga i sjö-
i	förklaringsmål: anordningar, rekvisitioner, räkningar, dom-boksutdrag ..................	12
|	Räkningar å annonser, utdrag av
1 j	protokoll....................i	75	1,298	64	963
i Kostnader, som enligt	Anordningar, ansökningar, sam- j
lagen om fri rätte-	mandrag....................	162	--	262	_
j gång skola gäldas	Kvitton från rättegångsbiträden
av allmänna medel	för mottagna medel..........	273	—	425	—
(II D 2)	Räkningar å ersättning för delgiv-
	ning och expeditionslösen, dom-boksutdrag, kvitton å vittnes-ersättningar.................	497		278
	Räkningar å kostnader för verk-
	ställighet av dom, räkningar för blodprovsundersökningar......	11	_	5	_

185 —

_1_J	2 1	3
	Utdrag ur kassajournal.........	59	_	53	_
! Medellöshetsintyg, indrivnings- kvitton.....................	_	1,002	3	1,026
Övervakning av vill-korligt dömda (II D 4)	Anordningar, arvodesräkningar, bevis örn utövande av över-vakning, förordnanden.......		162		157
Medikolegala besikt-ningar (II D 5)	Anordningar, rekvisitioner, sam-mandrag ....................	39		45	_
Förordnanden, medicinalstyrelsens resolutioner, transumt av dom-bok ........................	13		44
	Arvodesräkningar, räkningar å transportkostnader, fraktsedlar, lokalhyror m. m.............	37	89	20	109
! Överståthållarämbe -tets och länsstyrel-	Anordningar, rekvisitioner, sam-mandrag, reseräkningar.......	391	223
sernas kostnader för fångtransport (II E 7)	Kvitton, räkningar å diverse kost-nader, rekvisitioner å järnvägs-biljetter .....................	55	_	98
Förpassningar, förordnanden ....	221	—	76	—
	Domboksutdrag................	4	671	2	399
Särskild ersättning till häradsskrivare	Anordningar, rekvisitioner, för-teckningar ..................	14	17
för röstlängders	Intyg av yalnämndsordföranden	228	242	214	231
upprättande (II G 2) | Sjukförsäkring: Möd-rahjälp (V B 36)	Anordningar, ansökningar, sam-mandrag ....................	34		63
Mödrahjälpsnämndens protokolls-utdrag ......................	690	_	579	—
	Arvodesräkningar..............	5	729	12	654
Tillfälligt omhänder-tagande av alko-	Anordningar, reseräkningar, re-kvisitioner å järnvägsbiljetter	51		43
hollster m. m. (V B	Kvitton.......................	11	—	7	—
56)	Förpassningar, förordnanden ....	15	77	17	67
Statens fattigvårds-i och barnavårds-J konsulenter: Örn-	Anordningar, räkningar å telefon-avgifter och skrivmaterialier m. m.......................		23		70
kostnader (V B 61) i Fattigvård och bar-	Anordningar, länsstyrelseutslag .	19		64	_
navård i allmänhet (V B 62)	Kammarrättens utslag, länssty-relseresolutioner ..............	40	59		64
i Fattigvård och bar-navård enligt den nordiska fattig-	Anordningar, rekvisitioner, räk-ningar, kvitton, utdrag ur pro-tokoll vid polisförhör........		53	_
vårdskonventionen (V B 64) Skyddsuppfostran (V B 69)	Anordningar, ansökningar örn statsbidrag, avskrifter av barna-vårdsnämnders protokoll, skri-velser, skolbetyg, länsstyrelse-utslag, yttranden av konsulen-ter .........................		325		247
Bidrag till avlöningar åt distriktsbarn-morskor m. m. (V C 58)	Anordningar, ansökningar, medi-cinalstyrelsens cirkulär, ansök-ningar om dyrtidshjälp, specifi-kationer av inkomster........		29		39
Åtgärder mot utbred-ning av könssjuk-	Anordningar, rekvisitioner, full-makter, läkarräkningar.......	_	20	__	77
domar (V C 64)

— 18G

1	2	3		i
Skyddskoppymp-ningen (V C 65)	Anordningar, räkningar å ersätt-ning för vaccinering och besikt-ning av barn, plan för ympnings-och besiktningsmöten, hälso-
	vårdsnämnders protokoll......	—	66	—	75
Länsstyrelserna: Av-löningar (V D 4) Länsstyrelserna: Ex-penser (V D 6)	Anordningar, räkningar......... Fraktsedlar, kvitton, räkningar å telefonavgifter, räkningar å eld-ning, städning, tvätt, papper, bränsle, lyse och vatten, annon-ser, lokalhyror, reversal från		_		124
Länsstyrelserna:	statens reproduktionsanstalt.. . Anordningar, sammandrag, räk-		1,649		1,303
Publikationstryck	ningar......................	29	_	19	___
(V D 7) Fögderiförvaltningar-na: Omkostnader (V D 9)	Länskungörelser............... Anordningar, sammandrag, rekvi-sitioner, räkningar å mat åt an-hållna, läkarundersökningar, ve-terinärundersökningar och foto-	20	49		19
	grafering....................	274	—	277	—
	Telefonräkningar, kvitton ...... Statens kemiska laboratorium, analys av koncentrationen i blodprov, räkningar å ersättning för alkoholanalys, protokoll, fört vid undersökning för påvisande av alkoholpåverkan, domboks-	385		333
Bidrag till den lokala	utdrag, protokoll vid polisförhör Anordningar, rekvisitioner av	92	751	29	639
polisorganisationen	statsbidrag..................	421	_	492	_
å landsbygden (V E 8)	Kvitton....................... Protokoll, förda vid kommunal-	515	—	566	—
Anordnande av polis-bevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning	stämma..................... Anordningar, rekvisitioner, med-delanden örn ersättning för pass-granskning, postanvisningsför-teckningar, länsstyrelsens proto-koll angående inlösen av skjut-	3	939		1,058
m. m. (V E 10) Vissa ersättningar åt	vapen ...................... Anordningar, rekvisitioner å stats-	—	50	—	—
befattningshavare vid polisväsendet	bidrag ...................... Räkningar å telefonavgifter, kvit-	5	—	74	—
(V E 11)^ Ersättning för skada vid biträde åt ord-ningsmakten (V E	ton......................... Anordningar, rekvisitioner, räk-ningar, domboksutdrag, proto-koll vid polisförhör, hinders-	241	246	248	322
14) Vägorganisationen i	bevis....................... Anordningar, räkningar å telefon,		29		—
länen (VI B 4)	lyse, lokalhyror, kvitton..... Anordningar, räkningar å löne-	92	—	107	—
	medel.......................	33	125	4	lil
Bidrag till byggande av landsvägar (VI B 5) Bidrag till byggande	Anordningar, rekvisitioner...... Anordningar, postkvitton, läns-		28
av enskilda utfarts-vägar (VI B 7)	styrelsens protokoll..........	—	38	—	—

— 187 —

Besiktning av motor-fordon (VI C 1)	Anordningar, rekvisitioner, sam-mandrag, förordnanden.......	3	|	7 !	__
Förteckningar över verkställda be-siktningar och över prov med förarelever och förare........	117	120	150 j	157
| Länsarkitektorgani-i sationen: Omkost-nader (VI E 5)	Anordningar, räkningar å telefon-avgifter, papper, skrivmateri-alier, lyse, kvitton...........		81		47
j Kostnader för årlig j taxering (VII C 17) 1	Anordningar, prövningsnämndens protokoll, länsstyrelsens proto-koll, tablåer, postkvitton---- Arvodesräkningar, räkningar å er-sättning för avskrift av taxe-ringslängder samt utskrift av uppgifter angående banktillgo-dohavanden .................	82 55	-	87 7	—
	Kungörelser...................	—	137	_ 8	102
i Kostnader för all-	Anordningar..................	31	—		—
j manna fastighets-taxeringen år 1938 (VII C 18) Ersättning för skatte-frälseräntor (VII D	Arvodesräkningar, räkningar å ersättning för avskrift av taxe-	31	62
Anordningar, räkningar, fullmak-ter.........................	48	I
5)	Förvandlingsuträkningar å frälse-	7	55
Bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostna-	Anordningar, sluträkningar å ar-voden, mätningar m. m., re-solutioner...................		3		63

der, förenade med
friköp av lägenheter
å kyrklig jord
(VIII C 14)

Förekommande och;
hämmande av
smittsamma hus- [
dj urssj ukdomar
(IX F 15)

Förvaltningsbidrag
till jordbrukskasserörelsen
m. m. (IX
G 30)

Anordningar, räkningar å blodprov,
desinfektionsmedel m. m.,
recept ......................

Anordningar, ansökningar, intyg,
styrelse- och revisionsberättelse;
jordbrukskassans protokoll. . ..

81

— 155 j —

204

Centralnämnden och
lånenämnderna för !
ackordslåneären- j
den m. m. (IXG. 31) j

Bestridande i vissa
fall med allmänna I
medel av kostna- j
der, förenade med i
inlösen av under
nyttjanderätt upp- ■
lätet område (IX
K 10)

Läkarundersökning
av sjöfolk (X D 12)

Särskilda kostnader
för förenings- m. fl.
register (X E 4)

Anordningar, ansökningar, redovisningar,
diverse räkningar,
skrivelser från centralnämnden,
riksbankens kvitton å insatta
medel......................

Anordningar, rekvisitioner, arvodesräkningar,
godemansräkningar,
räkningar å annonser,
länsstyrelsens resolutioner och
protokoll, gravationsbevis.....

Anordningar, rekvisitioner, räkningar
......................

Bevis örn mottaget läkarintyg ..
Anordningar, räkningar å annonser,
kungörelsekostnader.....

22

17

45

192

39

172

42

46

261

88

53

- 188 —

1	2		3		4
Reseersättningar ut-betalade från diver-	Anordningar, rekvisitioner, rese-räkningar, resplaner ..........	3,858		3,534
se titlar	Kvitton, räkningar å diverse kost-nader, mat m. m............	357		345
	Medellöshetsintyg..............	939	_	293
	Förordnanden .................	102	__	126
	Dagboksutdrag................	385	_	369
	Länsstyrelsens protokoll, dom-boksutdrag, förpassningar.....	16		468
	Intyg örn biträde vid taxering av skogsmark..................	52	5,709		5,125
| Fonden för låneun-	Anordningar, förteckningar.....	_	_		18
derstöd, stödlån åt jordbrukare j Vägskatt	Anordningar, förteckningar.....		38
; Debetsedellösen	Anordningar, ansökningar, sam-mandrag, inlämningsbevis ....		34
i Interimsskatt å mo-torfordon	Anordningar, ansökningar, inte-rimsskattekvitton............		55		135
Landskansliets expe-ditionsmedel	Anordningar, ansökningar, sam-mandrag ....................	410		542
	Räkningar, bankkvitton, medde-landen om penninginsättning, promemorior................	282		258
	Utdrag ur länsstyrelsens protokoll, landsfiskalers protokoll.......	15	707	13	813
Landskontorets expe-ditionsmedel	Anordningar, ansökningar, räk-ningar, kvitton, pensionsstyrel-sens skrivelser, badhusfören-ingars protokoll, kungl, brev, överlåtelsehandlingar, redovis-ningar å automobilskyltar, re-versal, fullmakter, pensions-styrelsens protokoll, syneinstru-ment .......................		325		287
Deponerade exeku-tions- m. fl. medel	Anordningar, ansökningar, full-makter, bankbevis, reversal, ut-drag ur barnhusinrättningars protokoll, avskrifter av Kungl. Maj:ts utslag, avskrifter av Göta hovrätts och länsstyrelsens pro-tokoll, kvitton, postanvisnings-förteckningar................		449		181
Depositioner	Anordningar, ansökningar, full-makter, räkningar, avskrifter av Kungl. Maurts och Svea hov-rätts utslag, utdrag ur rådhus-rätts protokoll, domboksutdrag, avskrift av överexekutors ytt-rande, reversal, kungörelser . .		j 32		129
Automobilskatte- medelsfonden	Anordningar, ansökningar, av-skrifter av länsstyrelsers och vägingenjörers skrivelser......		53		36
Depositionsmedel för besiktningsskyltar	Anordningar, rekvisitioner, sam-mandrag, återbetalningskvitton		1,128		145
Uppbördsredogörare	Anordningar, fullmakter, skatte-sedlar......................	_	32		35
Stats- och diverse-	Anordningar, tablåer...........	_	74	_
medelsdebiteringar

— 189 —

1	2	3	4
| Utgiftsrester	Anordningar, räkningar, reversal, utdrag ur Kungl. Maj:ts proto-koll ........................				16
Likvider med särskil-da ämbetsverk och myndigheter	Anordningar, skrivelser från verk och myndigheter, räkningar...		88		114
A-serien bilagda kun-görelser	Länskungörelser...............		442		354
	Antal fol.	—	21,811		19,081
I A-serien ingående ofolierade hand-lingar	Förteckningar över giro- och ut-betalningskort, kontoutdrag . . Hänvisningar till B-serien......	—	290	-	432 370
i	Summa fol.	—	22,101	—	19,838

Till belysande av i vilken omfattning de räkenskapshandlingar, som från
länsstyrelserna inlevererats till riksräkenskapsverket, under senare år ökats
hava revisorerna ansett sig böra lämna nedanstående sammanställning.

1	1932/1933 m.	1937/1938 m.
Kassaredogörelser:1
A-serien............................	79.65	100
B-serien............................	22.00	26.00
Uppbördsredogörelser..................	45.40	48.10
Bötesredogörelser......................	22.30	24.45
Taxeringslängder1 2 ....................	27.15	36.55
Mantalslängder........................	56.00	68.15
Summa hyllmeter	252.50	303.25

Mantals- och laxcringslängder.

Enligt mantalsskrivningsförordningen § 4 mom. 1 åligger det envar, som
ej hos annan mantalsskrives, att vid den årliga mantalsskrivningen skriftligen
lämna vissa uppgifter. Emellertid stadgas i mom. 5 i samma paragraf
att på landsbygden »allmoge och mindre skrivkunniga» må äga att antingen
själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina
uppgifter, vilken bestämmelse medfört att i flertalet kommuner å landsbygden
några skriftliga mantalsuppgifter icke lämnas. De skriftliga mantalsuppgiftema
insändas tidigare till riksräkenskapsverket för att därefter i
sinom tid överföras till riksarkivet. I riksräkenskapsverkets cirkulär den 5
februari 1927 föreskrevs emellertid, att mantalsuppgifterna med vissa undantag
skulle insändas direkt till riksarkivet. Sedermera har riksarkivet i
cirkulärskrivelse den 7 februari 1934 till samtliga länsstyrelser meddelat, att
riksarkivet på grund av bristande utrymme tills vidare icke kan emottaga
ytterligare mantalsuppgifter, vilka alltså för närvarande arkiveras hos länsslyrelserna.

1 I A-serien ingå inkomstverifikationer. Dessa skola emellertid utgallras efter 20 år.

2 Fastighetstaxeringslängderna Ingå direkt till riksarkivet och hava därför icke medräknats.

190—

I enlighet med församlingsboken och efter granskning av avlämnade uppgifter
samt med ledning jämväl av de upplysningar, som av de vid förrättningen
närvarande kunna meddelas, upprättas mantalslängder på landet och
i stad, där ej magistrat finnes, av häradsskrivare eller i vissa fall av kommunalborgmästare
samt i stad, där magistrat finnes, av särskild tjänsteman
hos magistraten. Enligt mantalsskrivningsförordningen skall avskrift av
mantalslängder uppgöras. Mantalslängderna skola i original översändas
till riksräkenskapsverket för att därefter överföras till riksarkivet. Avskriften
skall däremot sedan den under viss tid förvarats hos häradsskrivarna
respektive magistraterna (i Stockholm Överståthållarämbetet) och kommunalborgmästarna
överlämnas till vederbörande landsarkiv. Avskrifterna av
mantalslängderna för Stockholms stad överlämnas dock till Stockholms stads
arkiv.

I detta sammanhang bör uppmärksammas, att genom kungl, brev den 4
november 1859 pastorsämbetena ålades att från och med år 1860 till statistiska
centralbyrån, dels för varje år insända utdrag ur respektive vigsel-,
födelse- och dopböcker samt summariska redogörelser för folkmängden, i
vilka redogörelser jämväl ingå uppgifter på emigranter och immigranter,
dels för vart femte år insända utdrag ur husförhörslängder och församlingsböcker.
Sistnämnda femårsutdrag hava i praktiken på grund av dispenser
kommit att levereras vart tionde år. I följd av omförmälda kungl, brev
har i statistiska centralbyrån uppvuxit ett stort och synnerligen anlitat värdefullt
personhistoriskt arkiv.

Jämlikt kungörelse den 28 september 1938 med vissa föreskrifter rörande
taxeringsförfarandet åligger det häradsskrivare att i två exemplar avskriva de
av taxeringsnämndsordförandena i fögderiet upprättade taxeringslängderna.
Enligt samma kungörelse skall jämväl i stad avskrifter —- dock endast i ett
exemplar — göras av taxeringslängderna. Jämlikt kungörelsen den 21 december
1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen med däri
.sedermera vidtagna ändringar skola taxeringslängderna i huvudskrift insändas
till riksräkenskapsverket för att sedan i samband med kronoräkenskaperna
överlämnas till riksarkivet. Av avskrifterna förvaras det ena exemplaret
hos vederbörande länsstyrelse och det andra hos häradsskrivaren respektive
magistraten (i Stockholm Överståthållarämbetet). Båda exemplaren överlämnas
till vederbörande landsarkiv. Även beträffande avskrifterna av taxeringslängderna
gäller dock ifråga om Stockholms stad att dessa avskrifter i sinom
tid överlämnas till Stockholms stads arkiv.

Revisorerna anse sig i detta sammanhang böra något närmare redogöra för
de olika statliga arkivens lokalförhållanden m. m.

Riksarkivet.

Riksarkivets nuvarande huvudbyggnad beslutades 1885 och togs i bruk
1891. Det beräknades då, att utrymmena i det sammanbyggda komplexet
Stenbockska huset och riksarkivets nya hus jämte det av riksarkivet disponerade
valvet i Kungl, slottet (— 17,000 hyllmeter) skulle räcka omkring 50 år,

191

såvida »ej mycket stora samlingar» komme att med riksarkivet införlivas.
Till riksarkivet hava emellertid kommit, bland annat, flera centrala ämbetsverks
arkiv, kammararkivet samt kristidskommissionernas arkiv. För lösande
av frågan om de växande arkivaliemassornas härbärgerande hava tid efter
annan olika förslag framlagts. Åren 1904 och 1906 framkommo förslag att
tillbygga riksarkivet på nuvarande socialstyrelsens tomt och att påbygga det
Stenbockska palatset (—gamla huset). År 1918 dryftades frågan om en helt
ny riksarkivbyggnad på Stockholms stads auktionsverks tomt. I ett av byggnadssakkunniga
år 1925 avgivet betänkande föreslogs, att riksarkivets lokalfråga
borde lösas under tioårsperioden 1927—1936 samt att Rosenhaneska
palatset (nuvarande statskontoret) skulle tagas i bruk som annex till den nuvarande
riksarkivbyggnaden. I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 5 oktober
1925 dryftade riksarkivet de dittills framförda förslagen jämte förslaget
örn en utvidgning av riksarkivet genom en om- eller nybyggnad på den Norstedtska
tomten å Riddarholmen samt påpekade, dels att riksarkivet bäst vore
betjänt med en helt ny, för arkivändamål uppförd byggnad, förslagsvis å
kvarteren Fältväbeln och Fältöversten vid Karlaplan, dels att även krigsarkivets
lokalfråga borde lösas i lokalt samband med riksarkivets.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 juli 1928 framhöll riksarkivet, att provisoriska
åtgärder icke försloge samt framlade förslag om utredning av två
olika nybyggnadsalternativ, dels å västra delen av Positionsartillerikasernens
tomt (i förening med användning av kasernens stallflyglar), dels å Karlaplanstomten.
Efter tillstyrkan av byggnadsstyrelsen uppdrog Kungl. Majit
den 22 november 1929 åt byggnadsstyrelsen att i samråd med riksarkivet företaga
närmare utredning om nämnda förslag. På grundval av förberedande
ritningar uttalade sig riksarkivet den 1 juli 1933 i skrivelse till byggnadsstyrelsen
för Karlaplanstomten, vilket förslag byggnadsstyrelsen framlade för
Kungl. Majit i skrivelse den 13 februari 1936.

Sedan Kungl. Majit den 5 juni 1936 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att ånyo
utreda riksarkivets förläggningsfråga och särskilt möjligheten att finna en mera
centralt belägen plats än Karlaplanstomten, avgav byggnadsstyrelsen ny
utredning den 8 oktober 1936. Utredningen utmynnade i att byggnadsstyrelsen
tillstyrkte förslaget om riksarkivets förläggning till Karlaplanstomten.
Styrelsen erinrade tillika därom, att statens organisationsnämnd i sitt betänkande
1932 med skärpa framhållit, att riksarkivets lokalfråga hörde till dem,
.sorn inom en närmare framtid måste på ett eller annat sätt finna sin lösning,
samt förutsatte att byggnadsarbetena skulle igångsättas året 1939/40.

Riksarkivets samlingar äro för närvarande förvarade på följande lokaler,
nämligen huvudlokalen Arkivgatan 3 med Birger-Jarlstorg 4, Östermalmsgatan
26, Kungl. Slottet, f. d. Norra Bankohuset vid Skeppsbron och Birger-Jarlstorg
13, innehållande respektive 9,600, 5,900, 8,170, 1,600, 10,600 samt 5,637
hyllmeter, eller tillhopa 41,507 hyllmeter. Härtill kommer ett bokbestånd på
omkring 2,000 hyllmeter samt depositionen av svensk författningssamling 800
hyllmeter.

Sammanlagt inrymmer riksarkivet sålunda omkring 44,300 hyllmeter.

192

Riksarkivets samlingar äro fördelade på följande sektioner:

Första sektionen omfattar, med de undantag, som framgå av det följande,
det odelade kungl, kansliets, statsexpeditionernas och statsdepartementens serier
av protokoll, koncept, registratur, diarier och inkomna skrivelser samt
övriga handlingar, regeringsrättens, justitierevisionens, generalauditörens och
justitiekanslerns arkiv, samlingen av strödda domböcker och rättegångshandlingar
samt kommittéers arkivalier.

Andra sektionen omfattar statsrättsliga och därmed jämförliga urkunder,
samlingarna av rådets och kanslitjänstemännens handlingar, kanslikollegiets,
kanslersgillets, kanslistyrelsens, hovkanslerns, överpostdirektörens, kanslirättens,
kanslipresidentens och kabinettets för utrikes brevväxlingen arkiv, traktatsamlingen,
de diplomatiska samlingarna, extranea och samlingarna rörande
Sveriges forna besittningar.

Tredje sektionen omfattar samlingarna rörande armén och flottan, akademikanslersarkiven,
de s. k. ämnessamlingarna, konungahusets arkivalier, riksdagsarkivalierna,
enskilda arkiv och samlingar, kopiesamlingar, strödda historiska
handlingar, förtecknade oplacerade handlingar och manuskriptsamlingen.

Fjärde sektionen omfattar med undantag av vad här eljest anges, till riksarkivet
överlämnade arkivaliebestånd från myndigheter utanför Kungl. Maj :ts
kansli, från förvaltande kommissioner i modern tid samt från allmänna anstalter
och stiftelser.

Femte sektionen omfattar kammararkivet.

Landsarkiv m. fl. arkiv.

Beträffande övriga statliga arkivmyndigheters lokalutrymmen må framhållas
följande.

Landsarkivet i Uppsala, som är inrymt i Uppsala slott, disponerar 8,622
hyllmeter, varav 963 meter äro ledigt utrymme, samt förvarar dessutom 95
lärår med arkivalier.

Beträffande Vadstena landsarkiv pågår för närvarande utredning om dess
förflyttning till Linköping. Arkivet omfattar 6,210 hyllmeter och 70 meters
ledigt utrymme samt förvarar 171 lärår med arkivalier.

Lunds landsarkiv innehåller 6,600 fullt utnyttjade hyllmeter och i arkivet
förvaras därjämte 85 lärår arkivalier.

Landsarkivet i Göteborg fungerar tillika som Göteborgs stads arkiv. Arkivet,
som disponerar över 7,380 hyllmeter, varav omkring 800 hyllmeter, utgör
accessionsutrymme.

Landsarkivet i Härnösand, som nyligen färdigställts, har utrymme för 6,800
hyllmeter. Av dessa beräknas 2,600 för närvarnde vara tagna i bruk genom
alltjämt pågående leveranser från olika myndigheter.

Östersunds länsarkiv inrymmer 1,650 hyllmeter, varav 1,100 meter hittills
tagits i bruk.

Arkivdepån i Visby har för närvarande 1,000 hyllmeter, vilka tagits i bruk

193 —

för arkivalier. Emellertid torde i arkivbyggnadens vindsvåning kunna iordningställas
ytterligare 1,000 hyllmeter.

Vad slutligen krigsarkivet beträffar omfattar detta sammanlagt omkring
15,000 hyllmeter. Arkivet är inrymt dels i militärstabernas fastighet, östermalmsgatan
84, dels ock i statskontorets källarlokaler å Riddarholmen samt
i den östra av f. d. Positionsartillerikasernens stallflyglar.

Revisorerna, som ansett det nödigt att närmare undersöka de arkivbildande
myndigheternas arkivförhållanden, hava med ledning av från ämbetsverk och
myndigheter infordrade uppgifter låtit uppgöra nedanstående sammanställning,
som jämväl utvisar vissa myndigheters arkivförhållande år 1902. Uppgifterna
i sistnämnda hänsende grunda sig på den av riksarkivarien E. Hildebrand
den 19 mars 1903 avlämnade utredningen angående de centrala ämbetsverkens
arkiv.

Såsom ovan framhållits omfattade den av riksarkivarien Hildebrand un
der åren 1901—1902 verkställda arkivutredningen endast de dåvarande centrala
myndigheternas arkiv. Sedermera hava flera centrala ämbetsverk tillkommit.
I nämnda utredning framhölls emellertid, att de allra flesta ämbetsverkens
arkiv redan då hade otillräckliga eller i annat avseende otillfredsställande
lokaler. Särskilt de största och viktigaste arkiven hade det mycket
dåligt. I anledning härav framhölls i utredningen att endast två utvägar
stöde till buds för avhjälpande av dessa brister. Den ena, att varje ämbetsverk
finge en så rymlig lokal, att även arkivet där kunde uppställas och
hållas i ordning, varvid dock, bland annat, erfordrades att dessa skulle få
sakkunnig vård och ställas under sakkunnig inspektion. Den andra, att äldre
arkivalier, som icke längre vore för den dagliga förvaltningen behövliga eller
för densamma blivit alldeles obehövliga, skulle förenas i en central arkivdepå
under vård av arkivtjänsteman och under riksarkivariens högsta
ledning. Ämbetsverken skulle i sistnämnda fall endast behöva bereda utrymme
åt de nyare arkivalierna, exempelvis från de sista tjugofem, femtio
eller hundra åren, varjämte de äldre arkivalierna skulle, sedan de centraliserats,
kunna göra forskningen vida större gagn och ej löpa fara att råka
i oordning.

I utredningen hemställdes slutligen örn att åtgärder skulle vidtagas, för
att åt ämbetsverkens äldre arkivalier bereda den vård de oundgängligen behövde.
Därvid framhölls, att den enda tillfredsställande utvägen syntes vara
att uppsamla arkivalierna i en med riksarkivet förenad depå med lokaler
dels i huvudstaden, dels ock för mindre viktiga handlingar i en utom huvudstaden
belägen, icke alltför avlägsen byggnad, där nödig tillsyn och vård
kunde komma handlingarna till del.

Av de nu infordrade uppgifterna jämförda med den av riksarkivarien Hildebrand
verkställda utredningen rörande ämbetsverkens arkiv framgår, alt
det utrymme, arkivalierna taga i anspråk, i åtskilliga fall sedan år 1902
mångdubblats. Även del årliga tillskottet av nya arkivalier har proportionsvis
avsevärt ökats.

De infordrade uppgifterna utvisa därjämte, att många myndigheters arkiv 13—389154.

llcv. berättelse arty. statsverket dr 1938. 1.

— 194 —

Äm betsmyndig-heter	Arkivets omfattning Hyllängd i meter	Beräknade årliga tillväxten av arkivalier Hyllängd i meter	För till-växten år 1938 disponi-belt ut-rymme Hyll-	Anmärkningar
	1902	1938	1902	1938	längd i meter	1
	1	2	3	4	5	6
Svea hovrätt	11,690	11,000	26	50	—	1 Häruti ej inräknat de-position i riksarkivet å 380 resp. 2,317 m.
Göta hovrätt		6,680		30	2 974	2 Av disponibla utrym-met 1,974 m. beräknas 1,000 m. åtgå för nu å annat sätt förvarade äldre arkivalier.
Hovrätten över Skåne och Ble-kinge		1,052.8		15 å 20	3 70	3 Ytterligare 120 m. kun-na erhållas genom inredande av två källarlokaler till arkiv.
Fångvårdsstyrelsen	890	758	9.5	31.5	342
Arméförvaltningen	1,270	41,251	35	104	404	4 Härutöver 29 skåp med 478 lådor för vissa arkivalier.
Marinförvaltningen	68	201	3.7	18		Tillräckligt utrymme för tillväxten intill inflytt-ningen i nya lokaler år 1941 finnes.
Flottans arkiv i Stockholm	3,000	2,600	18	50 å 60		Befintliga arkivlokaler äro ej tillräckliga ens för nuvarande behov. 800 å 900 m. erfordras ytterligare. 1
Flottans arkiv i Karlskrona		1,700		25	150	Möjlighet till utökning av arkivutrymmena med 1,200 m. finnes.
Flygförvaltningen		140		s 55		6 Vid kommande över-flyttning av flottiljernas mer än 20 år gamla arkivalier tillkommer 35 m. Nuvaran-de utrymmen otillräckliga.
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsbered-skap		»80		5		6 Häri inbegripet, upp- [ lag av blanketter och dub-blettexemplar av utskrivna ; handlingar. Tillräckligt ut-rymme för tillväxten finnes.
Socialstyrelsen		7 825		9 130	O O oa	7 Häruti ej inräknat blan- { kettförråd å 115 m. samt magasinerade publikationer ! å 275 m., vilka äro inrymda i bristfälliga lokaler. 8 Härav 90 m. för ut-länningsbyrån. Därest till-stånd att bränna vissa äldre arkivalier erhålles, kommer större delen av detta behov ! av utrymme dock att för-svinna. 9 För den fr. o. m. 1938 års ingång inrättade ut-länningsbyrån (förutvaran-de statens polisbyrå för övervakande av utlän-1 ningar) erfordras ett arkiv-utrymme av 500 m.

— 195 —

	1	2	3	4	5	6
Arbetsrådet		105	_	8	40
Arbetsdomstolen	—	20	—	2	2	Begränsad möjlighet till utökning av arkivutrym-mena tinnes.
Försäkringsrådet		176.5		13	40	Möjlighet till utökning av arkivutrymmena med omkr. 120 m. finnes.
Riksförsäkrings- anstalten		2,600		200	250	Vissa källarutrymmen äro f. n. upplåtna som arkiv åt statistiska centralbyrån. Yt-terligare möjlighet till ut-ökning av arkivutrymmena finnes dessutom.
Pensionsstyrelsen		3,430		225	180	Möjlighet till utökning av arkivutrymmena med 500 m. finnes.
Medicinalstyrelsen	375	980	7	50	250
Statens arbetslös-hetskommission		10 1,888		470		10 Därav 300 m. inom kommissionens lokaler; däremot ingår ej det å samma lokaler upptagna utrymmet för det arbets-material, som erfordras för den löpande verksamheten (1,000 m.) samt för arkiva-lier från arbetsplatser, som ej äro helt avslutade före ingången av år 1940.
Överståthållaräm- betet	—	412	—	10	—	Kansliets arkivutrymmen otillräckliga.
Länsstyrelsen i:
Stockholms län	—	1,526	—	38	63	Arkivutrymmena otill-räckliga för framtida behov.
Uppsala län	—	800	—	10	180
Södermanlands	—	483	—	14	315
län
Östergötlands län		11 898		28	12 66	11 Härutöver 206 m. å vinden. 12 Ytterligare utrymme kan beredas genom utrens-ning av arkivalier.
Jönköpings län		970		17	123	Ytterligare utrymme kan beredas genom utrensning av arkivalier ävensom genom nyinredning av 70 m.
Kronobergs län		430		23		Ytterligare 120 m. er-fordras för nuvarande arki-valier. Dessutom erfordras utrymme för länsarkitek-tens och vägingenjörens ar-kivalier.
Kalmar län	—	1,451.4	—	66.5	129.4	Ytterligare utrymme kan beredas.
Gotlands län	—	105	—	6	19	D:o
Blekinge län	—	395	—	17	260
Kristianstads län		958		25.5	75	Vissa arkivalier å 205 m. förvaras å vinden. Nya ut-rymmen erforderliga.
Malmöhus län	—	2,005	—	40	358
Hallands län	—	454	—	10	—	Ytterligare utrymmen er-fordras.
Göteborgs oell Bohus län		1,140		32	175	Vissa yngre arkivalier hava deponerats hos lands-arkivet i Göteborg.

— 196 —

	l	2	3	4	5	6
Länsstyrelsen i:
| Älvsborgs län	—	820	—	25	—	Ytterligare 150 m. er-fordras för nuvarande ar-kivalier.
Skaraborgs län		811	• .—	23.5	106	Ytterligare utrymme kan beredas.
Värmlands län	—	891	—	22	201
Örebro län		596		30	144	För landskontoret .ound-gängligen erforderliga ut-rymmen kunna möjligen beredas, därest länets lant-mäterikontor erhåller egna lokaler.
Västmanlands		900	_	25	300
län
Kopparbergs län		820		28 å 33	13 g	13 Uppgiften avser lands-kansliet; ytterligare 40 m. utrymme kan beredas genom gallring. Tillräck-liga utrymmen finnas för landskontorets arkivalier.
Gävleborgs län		1,277		22	170	Ytterligare utrymmen er-hållas vid inflyttning i det beslutade nya landstats-huset.
Västernorrlands	■—	800	—	50	700
län
Jämtlands län	• —	320	—	16	365
Västerbottens	—	672	—	27	450
län
Norrbottens län		813		16.5	120	Bibliotek och blankett-förråd å 649 m. med en årlig tillväxt av 4 m. ej medräknade.
Generalpoststyrel- sen:
Postsparbank & giro	11744	1511,985	1465.u	803	“4,700	14 Enbart postsparban-ken. 15 Därav 7,500 m. i käl-larlokaler å olika håll. 16 Fr. 0. m. hösten 1939.
I övrigt	1,060	2,588	33.80	50	80	Tillräckliga utrymmen komma att erhållas genom nybyggnad inom de när-maste åren.
Telegrafstyrelsen	268	2,278	20	90	17517	17 Detta utrymme kom-mer möjligen att minskas genom att vissa arkivloka-ler inredas till skydds-rum vid flygfara.
J ärnvägsstyrelsen	475	3,855	30	1890	505	18 Vid övertagande av enskilda järnvägar torde dessutom vissa engångs-ökningar komma att äga rum.
Väg- och vatten-	166.5	375	0.85	15	300
byggnadsstyrel- sen
Vattenfallsstyrel- sen		191,300		70	300	19 Härutöver tillkomma ganska betydande ritnings-arkiv. Ytterligare arkivut-rymmen kunna anordnas.

— 197 —

	1	2	3	4	5	6
Byggnadsstyrelsen	68	20740	0.7	40	«°55	20 Härutöver tillkommer ritningsarkiv om ungefär 200 kvm. med en årlig till-växt av 7 kvm. Härför disponeras nu 19 kvm. Yt-terligare arkivutrymmen örn 200 m. kunna anordnas.
D j ur gårdskommis-sionen	—	30	—	2	—	Tillräckligt utrymme för tillväxten finnes.
Kammarkollegiet	1,419	1,800	9.96	8.5	100
Statskontoret	1,100	1,100	6.5	20		Nuvarande arkivlokaler ej ändamålsenliga. Arkiv-utrymmen inom lokalerna äro upplåtna till krigs-arkivet.
Mynt- och juste-	20	135	0.5	2	53
ringsverket
Kammarrätten		830	14.3 ä 16.3	34		Nuvarande arkivlokaler otillräckliga. Ytterligare 252 m. erfordras för nu-varande arkivaliebeståndet. 270 m. äro förvarade i ar-betsrummen.
Generaltullstyrel- sen	1,658	217,950	158	100 •	563	21 Härav förvaras omkr. 4,650 m. inom styrelsens lokaler.
Statistiska central-byrån	370	1,850	8	75		I korridorer och arbets-rum äro uppställda omkr. 450 m. För ett ändamåls-enligt ordnande av arkivet erfordras ett engångsut-rymme örn 2,300 m., varvid behovet täckes för 20 år framåt.
Bank- och fond-inspektionen	—	50	—	2	—	Tillräckligt utrymme för tillväxten finnes.
Sparbanksinspek-	—	60	—	3	—	D:o
tronen
Riksräkenskaps- verket		3,438		300	300	Hösten 1939 har allt ar-kivutrymme tagits i an-språk. Riksarkivet vägrar av utrymmesskäl att från riksräkenskapsverket emot-taga äldre årgångar räken-skaper. För 900 hyllmeter hava lokaler måst förhyras. För verkets egen räkning erfordras endast 500 m.
Kontrollstyrelsen		22285		10 ä 12	90	22 Häruti ej inräknat ut-rymmet för vissa kortre-gister. Ytterligare arkiv-utrymmen kunna beredas.
Statens pensions-	--	279	—	7	210
anstalt
Skolöverstyrelsen	—	1,400	—	62	180	Ytterligare arkivutrym-men örn 185 m. kunna bere-das.
Domänstyrelsen	407	O O T—H	10	70	700	22 Härutöver 1,380 m. i byggnad å kronans mark i Kloten i Dalarna. Arkiva-lierna överföras successivt dit.

— 198 —

Revisorernas

uttalande.

	1	2	3	4	5	6
Lantbruksstyrelsen	21.5	O o I>*	1.33	35	250	24 Dessutom skåp inne-hållande omkring 800 port-följer ritningar. Kultur-tekniska byråns specialar-kiv örn 200 m. med en till-växt av 10 m. är inhyst i provisoriska lokaler.
Lantmäteristyrel- ! sen	478.5	220	3.65	7	200	I 1902 års uppgifter har utrymmet för kartarkivet inräknats, så ej i 1938 års.
Statens egnahems-styrelse	—	15	—	2.5	7	Tillräckligt arkivutrym-me finnes ej.
Statens jordbruks-	—	160	—	30	70
nämnd
Kommerskollegium .	1,700	251,450	10	28 6 0	345	25 Härutöver 20 kbmgruv-kartor. 705 hyllmeter för-varas i arbetsrummen. 28 Härutöver 150 kbdm gruvkartor. Lokalerna äro i huvudsak olämpliga.
i Lotsstyrelsen	186	705	4	8	168	Brandsäkert arkiv sak-nas.
Patent- och regist-reringsverket	194.5	7,325	15.75	140	1,725	Ordnade arkivlokaler er-fordras.
Försäkringsinspek-	--	337	—	4	135
tionen
Statens provnings-	—	170	—	10	30
anstalt
Clearingnämnden	—	1,435	—	348	502
Clearingkontoret	—	26	—	10	—	Tillräckligt utrymme för tillväxten finnes.

lokaler äro i flera hänseenden otillfredsställande. Sålunda sakna åtskilliga
myndigheter för arkivaliernas förvaring erforderliga utrymmen. På grund
härav förekommer det i stor utsträckning, att arkivalier äro uppställda i
tjänstemännens arbetsrum, på vindar eller i andra mindre lämpliga lokaler.
Slutligen hava en del myndigheter sina arkiv i olika från varandra avlägset
belägna lokaler.

Flera myndigheter hava emellertid uppgivit, att den nuvarande bristen på
utrymmen skulle bliva avhjälpt, därest en behövlig gallring av arkivalierna
inom den närmaste tiden kunde komma till stånd.

I övrigt förtjänar särskilt framhållas, att domänstyrelsen successivt överflyttar
icke längre ständigt behövliga arkivalier till en särskild arkivdepå
utanför huvudstaden.

De nuvarande förhållandena i avseende å arkiveringen av handlingar inom
statsförvaltningen måste anses synnerligen otillfredsställande. Såsom av den
lämnade redogörelsen framgår hava de statliga myndigheternas arkivaliebestånd
under senare tid vuxit i en omfattning, som icke tidigare kunnat förutses.
Alltmera ökade svårigheter hava härigenom uppstått att bereda plats
för de växande arkivaliemassorna.

Riksarkivets utrymmen för ändamålet äro sålunda sedan flera år tillbaka
så utnyttjade, att leveranser av arkivalier från ämbetsverk och myndigheter

— 199 —

icke i erforderlig utsträckning kunnat emottagas. Frågan om nybyggnad för
riksarkivet, som sedan länge stått på dagordningen, har därför blivit i hög
grad aktuell. Liknande svårigheter att emottaga arkivalier föreligga jämväl
beträffande vissa landsarkiv. Även för flertalet ämbetsverks och övriga arkivbildande
myndigheters vidkommande har den år efter år växande arkivalieanhepningen
framkallat krav på ökade utrymmen. På många håll måste
arkivalierna förvaras nedpackade i lärår eller uppställas i lokaler, som
äro föga tjänliga för ändamålet, såsom ämbetsverkens tjänsterum och korridorer
samt i lokaler i avsaknad av värme och belysning. Situationen måste
enligt revisorernas mening inom en nära framtid bliva fullständigt ohållbar,
därest icke åtgärder snarast vidtagas för lösande av de svårigheter, som
uppstått i anledning av arkivmaterialets tillväxt. I första hand torde vara
uppenbart att, i synnerhet med det växande material, som genom statens
på olika områden utvidgade verksamhet år från år tillföres de arkivbildande
institutionerna, helt andra och strängare principer måste tillämpas i fråga
örn gallring än vad som för närvarande sker. Revisorerna hava genom besök
vid olika arkiv ävensom genom infordrade uppgifter kommit till den
bestämda uppfattningen, att arkivering för närvarande sker i större omfattning
än som är nödvändigt. Detta torde främst hava sin orsak däruti, att
gallringsföreskrifter i många täll helt saknas samt, där sådana föreskrifter
finnas, desamma icke äro enhetliga och effektiva.

Vad först beträffar räkenskapshandlingar, som torde utgöra det mest arkivbildande
materialet och som alltmera synas tendera att öka, finnas visserligen
gallringsplaner uppgjorda för fångvårdens, flottans, länsstyrelsernas,
postverkets, telegrafverkets, järnvägsstyrelsens och lotsverkets räkenskaper,
men däremot icke för övriga myndigheters räkenskaper. På grund härav
utgallras efter viss tid ett stort antal räkenskapshandlingar ur flottans räkenskaper,
medan liknande gallring icke förekommer vid arméns räkenskaper.
Inom kommunikationsverken utgallras vid postverket, telegrafverket
och järnvägsstyrelsen efter tio år verifikationer till huvudböckerna. För domänstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen hava några motsvarande gallringsföreskrifter
icke utfärdats. Beträffande länsstyrelserna utgallras efter tjugo år
räkenskapshandlingar tillhörande den s. k. B-serien, såsom verifikationer
avseende utbetalning av avlöningar, statsbidrag till undervisningsväsendet
under åttonde huvudtiteln samt expenser vid länsstyrelserna. Några motsvarande
gallringsbestämmelser finnas däremot icke för statskontoret, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, .statens
pensionsanstalt m. fl.

Revisorerna hava vid sin granskning funnit, att mvcket av det. som enligt
nu gällande gallringsföreskrifter för all framtid skall bevaras, bör kunna
utgallras. Såsom närmare framgår av ovan intagna exemplifierade
sammanställning över i länsstyrelsernas A-serie ingående verifikationer utgöras
dessa handlingar till stor del av anordningar av reseersättningar, restitutioner
och ersättningar i övrigt med därtill hörande avskrifter av dagböcker,
förordnanden, intyg, protokollsutdrag samt kvitton m. m. Reviso -

— 200

renia vilja som sin mening framhålla, att en stor del av dylika handlingar,
som nu upptaga ett avsevärt utrymme bland arkivalierna, skulle kunna utgallras.

Det synes sålunda revisorerna skäligen meningslöst att för evärdelig tid
från varje ar förvara sådana i nämnda räkenskaper förekommande verifikationer
som tusentals folier med uppklistrade telefonkvitton, eller avskrifter
av polisprotokoll i mål av mer eller mindre vikt. Av lika litet värde för
framtiden synas revisorerna sådana i samma räkenskaper ingående handlingar
som ett stort antal kvitton å annonskostnader för kungörelser, intyg
från varje valnänmdsordförande i riket angående antalet sidor och rader
i röstlängderna, kvitton å utspisning av fångar vid fångtransporter, ansökningar
örn restitution av automobilskatt, vilka torde omfatta över 30,000 verifikationer
per år, eller till andra slag av skatterestitutionsärenden hörande
handlingar såsom debetsedlar och länsstyrelseresolutioner, vilka handlingar
jämväl torde uppgå till cirka 30,000 verifikationer för år.

Vad som nu sagts örn länsräkenskaperna gäller även beträffande åtskilliga
andra myndigheters räkenskaper. Av vad som ur sistnämnda räkenskaper
otvivelaktigt bör kunna utgallras må särskilt nämnas av pensionsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten över utbetalningskort uppgjorda förteckningar,
omfattande sammanlagt cirka 32,000 folier (= cirka 4 hyllmeter)
per år, till arméförvaltningens räkenskaper hörande rekvisitioner å järnvägsbiljetter
för militära beställningsliavares och värnpliktigas resor, vilka
rekvisitioner uppgå till 50,000 ä 60,000 stycken (= 37 band omfattande cirka
4 hyllmeter) per år samt av olika myndigheter och tjänstemän verkställda
rekvisitioner å svensk författningssamling, som ingå i statskontorets räkenskaper
och torde kunna uppskattas till ungefär 8,000 stycken för år.

Revisorerna hava med det nu anförda velat giva exempel å sådana handlingar,
som enligt revisorernas mening utan vidare kunna utgallras ur räkenskaperna.
Det är emellertid revisorernas uppfattning, att utan olägenhet
för den framtida forskningen en ännu strängare gallring överhuvud taget
bör kunna ske, särskilt örn noggrannare och fullständigare anteckningar
än som för närvarande är fallet göras i räkenskapsböckerna (inkomst- oell
utgiftsböckerna). Det torde därvid böra erinras om, att vid ovannämnda
kommunikationsverk, för vilka gallringsföreskrifter utfärdats, samtliga räkenskapshandlingar
med undantag av dem, som röra avlöningar och pensioner,
förstöras efter viss tid. Därest det emellertid för den framtida forskningen
skulle anses vara av intresse att i ett eller annat hänseende erhålla
en bild av den statliga verksamheten under viss tidsperiod, synes revisorerna
den utvägen vara förtjänt att tagas under övervägande, att exempelvis vart
femte eller tionde år vissa slag av handlingar genomgående sparades för arkivering
för all framtid. I anslutning härtill vilja revisorerna även såsom
sin uppfattning framhålla, att den tid, som enligt vissa gallringsbestämmelser
eljest gallringsbara handlingar skola förvaras, innan de förstöras, exempelvis
i länsstyrelsernas B-serie ingående verifikationer m. fl., synes vara
onödigt långt tilltagen. Såvitt revisorerna kunna finna, torde en tid av

— 201

tio år, eller samma tid, som gäller för preskription av fordringar, i dylika
fall vara tillräcklig. Revisorerna vilja även framhålla vikten av att utfärdade
gallringsföreskrifter tid efter annan bliva föremål för revidering, så att
de anpassa sig efter de ändrade arbetsuppgifter, som kunna komma att åvila
vederbörande ämbetsverk eller myndighet.

Av den här ovan intagna sammanställningen rörande de räkenskapshandlingar,
som från länsstyrelserna levereras till riksräkenskapsverket, framgår,
att taxerings- och mantalslängder upptaga ett avsevärt utrymme. Såsom
den föregående redogörelsen även visar, arkiveras av mantalslängderna originalet
i riksarkivet och en avskrift i vederbörande landsarkiv samt av taxeringslängderna
originalet i riksarkivet och två avskrifter i vederbörande
landsarkiv. Jämväl mantalsuppgifterna hava intill senaste år arkiverats i
riksarkivet.

Revisorerna, som icke finna en sådan arkivering av såväl original som avskrifter
påkallad, vilja ifrågasätta, huruvida icke av nämnda längder allenast
originalen böra arkiveras för all framtid och i så fall lämpligen förvaras
i vederbörande landsarkiv. I detta sammanhang må erinras om, att
genom kungl, brev den 4 november 1859 pastorsämbetena anbefallts att till
statistiska centralbyrån insända utdrag ur vigsel-, födelse- och dopböcker
samt husförhörslängder och församlingsböcker. Dessa uppgifter äro rikhaltigare
och framför allt tillförlitligare än mantalslängderna och erbjuda därför
ur personhistorisk forskningssynpunkt ett värdefullare material.

Vad beträffar mantalsuppgifterna må framhållas, att det knappast kan
föreligga anledning att arkivera dessa uppgifter, som ju allenast avse en del
av landets befolkning och utgöras av vissa utav de mantalsskrivningsskyldige
själva lämnade uppgifter. Revisorerna hava sig visserligen bekant, att
1936 års uppbördskommitté föreslagit vissa förenklingar i folkbokföringen,
som skulle medföra åtskilliga fördelar vid arkiveringen av folkboksurkunder
och andra folkbokföringshandlingar, men revisorerna hålla likväl före, att
en retroaktiv gallring bör komma till stånd beträffande hittills arkiverat material
på detta område. Genom en dylik gallring av mantalsuppgifter, mantalslängder
och taxeringslängder skulle en icke oväsentlig lättnad beredas såväl
riksräkenskapsverket som riksarkivet i deras nuvarande svårigheter alt
anskaffa erforderliga arkivutrymmen.

Beträffande andra handlingar än räkenskapshandlingar hava gallringsföreskrifter
utfärdats i ett stort antal fall. Dessa bestämmelser, som sinsemellan
äro av synnerligen olikartad beskaffenhet — helt naturligt beroende
på arten av varje ämbetsverks eller myndighets förvaltningsuppgifter — innefatta
i regel dock icke någon fullständig gallringsplan i förevarande hänseende
för den myndighet, varom fråga är, utan avse allenast visst slag eller
vissa slag av handlingar. Sådana föreskrifter rörande utgallring av olika
handlingar hava, bland annat, fastställts för hovrätterna, kammarkollegium,
kommerskollegium, kammarrätten, arméförvaltningen, domänstyrelsen ni. fl
För länsstyrelserna har dock genom ovan omförmälda cirkulär den 7 de -

Utgifterna å
vissa anslag
till folkskoleväsendet.

— 202 —

cember 1934 utfärdats bestämmelser, som synas innefatta en mera fullständig
gallringsplan även för andra handlingar än räkenskapshandlingar.

Revisorerna hava även uppmärksammat, att kristidskommissionemas omfattande
handlingar ansetts böra bevaras för all framtid. Revisorerna kunna
ej finna, att hela denna väldiga samling av deklarationer, ansökningar
av olika slag, korrespondenser mellan olika kristidsinstitulioner och dylikt
äro av den betydelse för forskningen, att de för all framtid böra bevaras.
Beträffande nämnda handlingar synes en avsevärd beskäring kunna ske.
Samma förhållande torde även gälla andra institutioner, såsom arbetslöshetskommissionen,
clearingnämnden m. fl.

Vad revisorerna nu framhållit har närmast avsett vidtagande av åtgärder
för nedbringande av arkivbeståndet i syfte att förbilliga arkivväsendet. Revisorerna
vilja emellertid i detta sammanhang beröra även ett annat spörsmål,
som torde vara av särskild betydelse för statens utgifter för nu ifrågavarande
ändamål, nämligen frågan örn decentralisering eller överflyttning
av vissa arkivhandlingar från riksarkivet till landsarkiven eller till reservdepå
i landsorten. Det har ifrågasatts, att till vederbörande landsarkiv skulle
överlämnas de reviderade länsräkenskaperna retroaktivt från mitten av
1800-talet samt att för förvaltningen och forskningen i övrigt mindre behövliga
handlingar skulle överflyttas till någon reservdepå i landsorten, där
arkiveringskostnadema visa sig vara avsevärt billigare än i huvudstaden.
Utan att taga ställning till denna sida av spörsmålet finna revisorerna det
dock vara av vikt, att denna fråga blir föremål för en snar omprövning.

Som av det föregående framgått, är frågan örn riksarkivets lokalutvidgningar
för närvarande aktuell. Skulle en utredning visa, att en överflyttning
av arkivalier från huvudstaden till landsorten med fördel låter sig göra,
måste frågan örn riksarkivets lokalbehov såväl i huvudstaden som i landsorten
behandlas i ett sammanhang. Då den av revisorerna nu gjorda utredningen
tydligt giver vid handen, att effektivare gallringsgrunder kunna
införas, måste detta få en avgörande betydelse för riksarkivets lokalfrågor
överhuvud taget och innebära avsevärda besparingar.

Revisorerna anse därför, att frågorna om nya utgallringsprinciper, decentralisering
av vissa arkivalier och lokalutrymmena för riksarkivet icke kunna
skiljas från varandra, utan böra snarast möjligt bliva föremål för en
undersökning.

Med hänsyn till vad nu anförts hava revisorerna velat påkalla riksdagens
särskilda uppmärksamhet å frågan örn arkivering av statsmyndigheternas
handlingar.

§ 44.

Enligt vad riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1937/
38 utvisar, hava å vissa anslag till folkskoleväsendet uppstått avsevärda
besparingar, under det att andra anslag för dylika ändamål uppvisa osedvanligt
stora underskott. Revisorerna hava i anledning härav ansett det

— 203

vara av intresse att beträffande några av dessa anslag söka utröna orsakerna
till ifrågavarande differenser.

Revisorerna hava härvid upptagit till behandling anslagen »VIII I 15,
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor», VIII N 16, Provisorisk avlöningsförstärkning
åt vissa befattningshavare vid folk- och småskoleväsendet»
samt »VIII N 18, Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter».

Belastningen å nämnda anslag enligt budgetredovisningen för 1937/38
framgår av följande uppställning.

	VIII 115	VIII N 16	VIII N 18
Anvisat belopp..................	80,600,000: —	2,420,000: -	18,400,000: —
Redovisat belopp................	76,734,558: 61	137,895:12	24,067:664:36
Besparing ......................	3.865,441:39	2,282,104:88	—
Brist...........................	—	—	5,667,661: 36

Beträffande beräkningen av anslaget VIII I 15, Bidrag till avlöning åt
lärare vid folkskolor må framhållas följande. Från och med år 1936/37
övertog staten, som dessförinnan icke helt bidragit till kostnaderna för folkoch
småskollärarnas kontanta avlöning, hela kostnaden härför. Den härigenom
uppkomna kostnadsökningen kunde beräknas till c:a 4,400,000 kronor
(jfr prop. nr 174 till 1935 års riksdag sid. 119). På grund härav beräknade
skolöverstyrelsen anslagsbelastningen för budgetåret 1937/38 till i runt
tal 65,600,000 kronor (jfr prop. nr 270 till 1937 års riksdag sid. 115).

Den från och med den 1 januari 1938 genomförda löneregleringen för
lärare vid folk- och småskolor föranledde emellertid ändring i ovannämnda
anslagsberäkning beträffande utgifterna för sista hälften av budgetåret
1937/38 (jfr ovannämnda prop. nr 270). Föredragande departementschefen
räknade härvid med, att löneregleringen skulle medföra en höjning av anslaget
till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor med i runt tal
25,000,000 kronor årligen under de närmaste åren efter löneregleringen.
Längre fram komme detta belopp att ökas, bland annat, på grund av dels
vissa lärares uppfattning i högre lönegrad, dels ock kvinnliga lärares upprlyttning
i högre löneklass. Anslagshöjningen för budgetåret 1937/38 ansågs
kunna på grund av förskottsbestämmelserna begränsas till mindre än hälften
av nyssnämnda höjning eller till 11,000,000 kronor. Härförutom beräknades
åtgå ett belopp av c:a 4,000,000 kronor till kostnaderna för den
övergångslön, som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 26 november

1937 (nr 901) vid ingången av januari 1938 skulle utbetalas till lärarna. I
liksstaten för budgetåret 1937/38 upptogs därför anslaget med 80,600,000
kronor (65,600,000 + 11,000,000 + 4,000,000).

Med anledning av att löneregleringen trädde i kraft först den 1 januari

1938 meddelade Kungl. Majit särskilda bestämmelser angående anslagets
disposition dels för sista halvåret 1937 och dels för första halvåret 1938.

204 —

Enligt kungl, brev den 30 juni 1937 skulle anslaget disponeras på följande
sätt för sista halvåret 1937.

1) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och små skolor

...................................... kronor 29,500,000

2) Provisorisk avlöningsförbättring .................. » 3,090,000

3) Särskilt lönetillägg åt lärare i vissa lappmarksförsam lingar

...................................... > 45,000

4) Provisoriskt lönetillägg åt vissa icke ordinarie lärare » 120,000

5) , 6) och 7) Ersättning för flyttningskostnad, arvoden

åt Överlärare m. m.......................... »_ 35,000

Summa kronor 32,790,000.

För första halvåret 1938 skulle anslaget enligt kungl, brev den 23 december
1937 disponeras på följande sätt:

1; Statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor
........................................ kronor 47,687,000

2) Provisorisk avlöningsförbättring åt lärare i slöjd och

hushållsgöromål............................... » 88,000

3), 4) och 5) Ersättning för flyttningskostnader, statsbidrag
till avlönande åv Överlärare m. m........... » 35,000

Summa kronor 47,810,000.

Löneregleringen för folk- och småskollärarna medförde jämväl, att dyrtidstillägget,
som dittills utgått enligt de för oreglerade tjänster gällande
grunder, skulle utgå enligt vad som gäller för nyreglerade tjänster, d. v. s.
efter en procentsats, som med 18 enheter understeg den förutvarande procentsatsen.
Enligt förutnämnda proposition nr 270 kunde den härigenom
uppkomna minskningen av dvrtidstillägget beräknas till 8,200,000 kronor
för år eller för senare hälften av budgetåret 1937/38 till c:a 4,000,000 kronor.
Anslaget beräknades på grund härav kunna minskas från 20,200,000
kronor till 16,000,000 kronor. Riksdagen vidtog den ändringen i anslagsberäkningen,
att anslaget på grund av ändrade indexförhållanden höjdes
till 18,400,000 kronor.

I detta sammanhang må omnämnas, att från anslaget till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter utbetalas
dyrtidstillägg jämväl till slöjdlärare vid folk- och småskolor, lärare vid
högre folkskolor, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor och vissa
enskilda skolor. Dyrtidstillägg till dessa lärare utgår alltjämt enligt oreglcrade
grunder.

De kostnadsberäkningar, som ligga till grund för såväl statsbidrag som
dyrtidstillägg för budgetåret 1937/38 återfinnas å sid. 74 i nämnda proposition
nr 270. Till grund för beräkningarna torde hava lagts den utredning
i ämnet, som verkställts av 1936 års lärarlönesakkunniga (jfr sid. 9 i
propositionen). Statsverkets årliga merkostnader under de första åren, inberäknat
dyrtidstillägg, hava beräknats till 16,800,000 kronor. Beräkningarna
hava verkställts med inräknande av dyrtidstillägg efter 28 procent å de
oreglerade lönerna och efter 10 procent å de reglerade lönebeloppen. Jämväl

— 205 —

övriga till lärarna av statsmedel utgående tillägg hava medräknats. I övrigt
hava samma grunder tillämpats som vid beräkning av avlöningsanslag å riksstaten,
d. v. s. med hänsyn till högsta förekommande löneklass inom vederbörande
lönegrad. Nedanstående tablå, vars uppgifter äro hämtade ur
nämnda proposition nr 270, avser en jämförelse mellan statsverkets kostnader
för avlöning till folk- och småskollärare före och efter löneregleringen.

Avlöning av statsmedel före löneregleringen.

För ordinarie manliga folkskollärare................ kronor 03,050,000

För ordinarie kvinnliga folkskollärare .............. » 19,900,000

För ordinarie lärare vid småskolor, lärare vid folkskolor
och biträdande lärare vid folkskolor............ »_26,900,000

Säger för ordinarie lärare kronor 79,850,000

För extra ordinarie lärare och vakansvikarier........ kronor 4,850,000

Särskilda lönetillägg enligt kungörelserna 141/1920 och
469/1924 »_250,000

Summa kronor 84,950,0001

Avlöning av statsmedel efter löneregleringen.

Avlöning tili manliga folkskollärare ................ kronor 42,900,000

Avlöning till kvinnliga folkskollärare................ » 25,950,000

Avlöning till småskollärare, lärare vid mindre folkskolor

och biträdande lärare vid folkskolor .............. » 35,800,000

Säger för ordinarie lärare kronor 104,650,000

Avlöning till extra ordinarie och vikarierande lärare. . kronor__8,200,000

Summa kronor 112,850,000.

Härtill komma

kostnaderna för inplacering i högre lönegrader av lärarpersonalen
i distrikt med längre lästid än 36 läs veckor

årligen ................................. kronor 3,000,000

samt kostnaderna för kallortstillägg............ »___ 750,000

Summa kronor 116,600,0002

Efter avdrag av den summa, vartill kommunbidragen

uppgå, eller sålunda............................. kronor 14,850,000

återstår statsbidrag ........................ Summa kronor 101,750,000.

Beräkningen av dyrtidstillägget i ovan angivna tablå har verkställts med
hänsyn till att dyrtidstillägg utgår å nu nämnda avlöningsförmåner utan
avdrag av ersättning för tjänstebostad jämte bränsle m. lii. samt tjänsteoch
familjepensionsavgifter. Framhållas må även, att dyrtidstillägg före
löneregleringen icke utgick å lärarna tillkommande provisorisk avlöningsförbättring
och vissa lönetillägg.

Utbetalningar av statsbidrag och dyrtidstillägg till lärare vid folk- och småskolor
verkställas genom länsstyrelserna och för Stockholms stad genom

1 Häri torde ingå dyrtidstillägg efter 28 % med c:a i 7,200,000 kronor.
- Häri torde ingå dyrtidstillägg efter 10% med c:a 10,600,000 kronor.

206 —

statskontoret. Nämnda myndigheter utbetala utan särskild rekvisition å det
för läsåret belöpande statsbidraget förskott i början av juli respektive januari
månad varje gång med 45 procent av föregående års statsbidrag. Slutlig
avräkning å skoldistrikt tillkommande statsbidrag äger rum i början av
nästföljande budgetår.

För budgetåret 1937/38 utfärdades på grund av löneregleringen särskilda
bestämmelser i fråga örn rekvisition och utbetalning av statsbidrag och dyrtidstillägg.
Sålunda skulle enligt kungörelsen den 14 januari 1938 (nr 19)
rekvisition av statsbidrag och dyrtidstillägg för tiden 1 juli—31 december
1937, med undantag för bidrag till avlönande av lärare i slöjd m. m., avlämnas
före utgången av mars 1938 och de slutavräknade beloppen så snart
ske kunde utbetalas till skoldistrikten. Enahanda bestämmelser gällde för
rekvisition av övergångslön.

I fråga örn rekvisition och utbetalning av förskott å statsbidrag till avlöning
av lärare vid folk- och småskolor under åren 1938 och 1939 gäller enligt
i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) införda övergångsbestämmelser,
att statskontoret eller länsstyrelse skall under januari och juli månader
1938 till vederbörande skoldistrikt utan särskild rekvisition utbetala
varje gång ett belopp motsvarande 45 procent av det statsbidrag, som på grund
av distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts
för redovisningsåret 1936/37. Befinnes under år 1938 utanordnat förskott
otillräckligt, äger skolstyrelse att från statskontoret eller länsstyrelsen efter
rekvisition utbekomma ytterligare förskott. Sådan rekvisition skall avlämnas,
om rekvisitionen avser förra halvåret, senast den 15 maj och, örn
den avser senare halvåret, senast den 15 november. Under januari och juli
månader 1939 skall statskontoret eller länsstyrelsen till vederbörande skoldistrikt
utan särskild rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande
90 procent av det statsbidrag enligt kungörelsen ifråga, som på grund av
distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter utbetalts för tiden
1 januari—30 juni 1938. Motsvarande bestämmelser gälla enligt kungörelsen
den 4 januari 1938 (nr 12) jämväl ifråga örn rekvisition och utbetalning
av förskott å dyrtidstillägg till här avsedda lärare.

Förskotten avföras i länsstyrelsernas räkenskaper under särskild förskottstitel
och omföras till vederbörligt anslag först i samband med nyssnämnda
avräkning. Detta bokföringssätt användes för att lättare erhålla kontroll
över förskottens redovisning. Härigenom kommer anslaget att i länsstyrelsernas
räkenskaper belastas med statsbidragen till föregående läsårs löner.
I statskontorets räkenskaper avföras förskotten däremot direkt å vederbörligt
anslag.

De i budgetredovisningen lämnade uppgifterna angående belastningen å
anslagen till statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor avse under budgetåret
av statsverket till vederbörande skolstyrelser gjorda utbetalningar,
oavsett örn medlen avförts å förskottstitel eller direkt å vederbörligt anslag
efter avdrag av inkomster å anslaget. Vad nu sagts gäller jämväl anslaget
till dyrtidstillägg åt dessa lärare.

— 207 —

Då det icke varit möjligt att av budgetredovisningen erhålla någon fullständig
bild av de verkliga avlöningskostnaderna för budgetåret 1937/38 uppbyggd
på de avräkningar, som under påföljande budgetår äga rum i länsstyrelserna
med skoldistrikten, hava revisorerna från länsstyrelserna infordrat
uppgifter på dessa kostnader för budgetåret 1937/38. Dessa uppgifter
hava sammanställts i nedanstående tablåer.

Av den föregående redogörelsen framgår, att anslaget till bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor i riksstaten för budgetåret 1937/38 upptagits
med ett belopp av 80,600,000 kronor, varav 32,790,000 kronor avsåg tiden
1 juli—31 december 1937 och 47,810,000 kronor tiden 1 januari—30 juni
1938. I sistnämnda belopp, 47,810,000 kronor, har inräknats den till 4,000,000
kronor beräknade övergångslönen. Enligt budgetredovisningen för 1937/38
hava utgifterna å anslaget, såsom förut framhållits, uppgått till sammanlagt
76,734,558 kronor 61 öre, innebärande en besparing av 3,865,441 kronor
39 öre.

De från länsstyrelserna erhållna uppgifterna utvisa emellertid, att de
verkliga utgifterna för folk- och småskollärarnas avlöning under budgetåret
1937/38 uppgått till inalles 85,265,200 kronor, varav på tiden 1 juli—31 december
1937 belöper 31,487,800 kronor och på tiden 1 januari—30 juni 1938

VIII I 15, Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor

Myndighet	Enligt budgetredo- visningen. Bokförda belopp	På budgetåret belöpande verkliga kostnader
För tiden Vt—"åa 1937	För tiden ‘A-80/. 1938	Övergångs- iön	Summa verkliga kostnader
Statskontoret		2,663,170: 09	1,277,800		2,353,600	_	385,000		4,016,400
Stockholms	län.......	3,390,471:07	1,270,100	—	2,161,100		272,800	—	3,704,000	—
Uppsala	>> .......	1,568,994: 57	699,700	—	1,101,500	_	116,500	—	1,917,700	—
Södermanlands » .......	2,265,477: 60	959,200	—	1,346,300	—	167,700	—	2,473,200	—
Östergötlands		3,647,210: 21	1,526,300	—	2.195,500	—	255,200	—	3,977,000	—
Jönköpings	» .......	3,096,943: 47	1,254,000	—	1,761,100	—	219,500	—	3,234,600	—
Kronobergs	» .......	2,080,179: 87	804,400	—	1,193,500	—	145.200	—	2,143,100	—
Kalmar	» .......	3,218,335: 25	1,327,000	—	1,798,400	—	213,300	—	3,338,700	—
Gotlands	» .......	718,601: 60	309,700	—	430,000: —	53,200	—	792,900	—
Blekinge	» .......	1,746,586: 62	752,300	—	1,105,500: —	134,500	—	1,992,300
Kristianstads	» .......	3,251,518: 34	1,344,300	—	1,964,800: —	233,300	—	3,542,400
Malmöhus	» .......	5,754,283: 97	2,389,200	—	3,728,800: —	550,000	—	6,668,000
Hallands	» .......	1,869,639: 87	694,000	—	1,070,600: —	137,700	—	1,902,300
Göteborgs o.	Bohus län .	4,715,465: 39	2,035,400	—	3,241,800	—	491,400	—	5,768,600
Älvsborgs	län.......	3,821,651: 63	1,581,000	—	2.230,900	—	281,200	—	4,093,100
Skaraborgs	» .......	2,962,343: 68	1.127,400	—	1,695,100: —	205,200		3,027,700
Värmlands	» .......	3,758,294: 20	1,601,900	—	2,292,200: —	248,300		4,142,400	—
Örebro	» .......	2,609,715: 22	1,080,500	—	1,537,200: —	185,700		2,803,400	—
Västmanlands	» .......	2,059,864: 90	909,000	—	1,196,900: —	153,500		2,259,400
Kopparbergs	)> .......	3,305,901: 68	1,424,000	—	2,048,200	—	219,500	—	3,691,700	—
Gävleborgs	» .......	3,687,536: 81	1,551.90C	—	2,258,200	—	263,500	—	4,073,600
Västernorrlands» .......	3,940,271: 4E	1,020,600	—	2,469,200: —	267,800	—	4,357,600	—
Jämtlands	» .......	2,177,522: 92	889,400	—	1,394,700: —	148,700	—	2,432,800	—
Västerbottens	)> .......	3,966,150: 90	1.505,301	—	2,371,000: —	244,600	—	4,120,900	--
Norrbottens	» .......	4,458,427: 26	1,553,400	—	2,928,900: —	309,100	—	4,791,400	—
	Kronor	76,734,558: 61	31,487,800: —	47,875,000: —	5,902,400: —	85,265,200	—

— 208

Vill N 18, Dvrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter

Myndighet	Enligt budgetredo- visningen. Bokförda belopp	På budgetåret belöpande verkliga kostnader 1
För tiden Vt-*1/.. 1937	För tiden v.—"/, 1938	Summa verkliga kostnader
Statskontoret .		1,262,802: 24	458,800		467,500		926,300
Stockholms	län......	1.118,919: 51	420,100	—	375,800	—	795,900	—
Uppsala	» ......	555,845: 58	208,800	—	180,200	—	389,000	—
Södermanlands	» .	703,732: 03	287,200	—	268,300	—	555,500	—
Östergötlands	» ......	1,172,615: 51	465,200	—	403,800	—	869,000	—
Jönköpings	» ......	928,822: 80	382,900	—	304,100	—	687,000	—
Kronobergs	» ......	654,959:10	274,700	—	207,600	—	482,300	—
Kalmar	» ......	1,051,849: 47	382,800	—	300.600	—	683,400	—
Gotlands	» ......	237,303: 23	96,700	—	76,000	—	172,700	—
Blekinge	» ......	540,724: 27	231,300	—	192,300	—	423,600	—
Kristianstads	» ......	1,007,590: 78	430,100	—	339,200	—	769,300	—
Malmöhus	» ......	1.891,904: 98	642.300	—	643,300	—	1.285,600	—
Hallands	» ......	577,860:50	232,900	—	183,800	—	416,700	—
Göteborgs o. Bohus län . .	1,645,767: 86	605,800	—	574,800	—	1,180,600	—
Alvsborgs	län......	1,162,135: 09	483,900	—	452,800	—	936,700	—
Skaraborgs	» ......	900,669: 49	378,900	—	294.800	--	673,700
Värmlands	»> ......	1,192,987: 31	490,500	—	397,900	—	888,400	—
Örebro	» ......	844,436: 25	328,500	—	266,800	—	595,300	—
Västmanlands	» ......	627,938: 28	261,700	—	206,900	—	468,600	—
Kopparbergs	» ......	1,059,620: 67	437,000	—	350,700	—	787,700	—
Gävleborgs	» ......	1,072,720:95	463,900	—	445,000	—	908,900	—
V ästernorrlands	* ......	1.145,813: 68	486,800	—	402,900	—	889,700	—
Jämtlands	» ......	647,075:18	266,200	—	233,200	—	499,400
Västerbottens	>> ......	1,081,259: 84	447,200	—	392,800	-*	840,000
Norrbottens	» ......	982,309: 76	460,000		476,600	—	936,600	—
	Kronor	24,067,664:36	9,624,200	—	8,437,700	—	18,061,900	_ 1

53.777.400 kronor, i vilket belopp även ingå kostnaderna för övergångslön,

5.902.400 kronor.

Av den gjorda utredningen vill det synas, att den enligt budgetredovisningen
uppkomna besparingen å anslaget beror på följande. Såsom förut
framhållits skulle enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av
lärare vid folk- och småskolor m. m. statskontoret eller länsstyrelserna till
vederbörande skoldistrikt under januari och juli 1938 utan särskild rekvisition
utbetala varje gång ett belopp, motsvarande 45 procent av det statsbidrag,
som på grund av distriktets gjorda rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter
utbetalts för budgetåret 1936/37. Befunnes under år 1938 utanordna!
förskott otillräckligt, ägde skolstyrelse att efter särskild rekvisition från
nämnda myndigheter utbekomma ytterligare förskott.

Vid anslagets beräknande förutsattes, att ökningen i de skoldistrikten för
liden 1 januari—30 juni 1938 enligt nyssnämnda bestämmelser tillkommande
förskotten skulle utgöra 11,000,000 kronor, eller i runt tal 90 procent av

1 I dessa kostnader ingår icke dvrtidstillägg till slöjdlärare samt annan icke statlig lärarpersonal
än folk- och småskollärare, för vilka dyrtidstillägget kan beräknas till c:a 3,000,000
kronor.

— 209

den i anledning av löneregleringen beräknade merkostnaden under första halvåret
1938, 12,500,000 kronor. Då, enligt vad länsstyrelsernas räkenskaper
utvisa, förskotten för tiden 1 juli—31 december 1937 uppgått till c:a
26,000,000 kronor, hade förskotten för tiden 1 januari—30 juni 1938 kunnat
förväntas uppgå till c:a 37,000,000 kronor (26,000,000 + 11,000,000).

Därest det i kungl, brevet den 23 december 1937 upptagna statsbidraget
för Liden 1 januari—30 juni 1938, 43,687,000 kronor, lagts till grund för de
förskott, som bort för nämnda tid utbetalas, skulle dessa förskott hava uppgått
till c:a 39,300,000 kronor (90 °/o av 43,687,000). Skulle återigen de
verkliga kostnaderna för nämnda halvår tagits till utgångspunkt för beräknande
av förskottens storlek, hade förskotten uppgått till c:a 43,000,000 kronor
90 % av 47,875,000). Emellertid utvisa länsstyrelsernas räkenskaper,
att de till skoldistrikten för tiden 1 januari—30 juni 1938 utbetalda förskotten
uppgått till allenast c:a 30,000,000 kronor eller avsevärt mindre belopp
än de härovan beräknade förskottsbeloppen. Utredningen giver alltså vid
handen, att på grund av att förskott å statsbidrag till lärarnes avlöning icke
utbetalts i den omfattning, som man kunnat förvänta, en besparing uppstått
å anslaget. Därest slutavräkning av statsbidraget för senare halvåret 1937

— i likhet med vad eljest är fallet — ägt rum först under budgetåret 1938/39,
hade besparingen å anslaget för budgetåret 1937/38 enligt budgetredovisningen
blivit ännu högre.

Statsverkets kostnad för avlöning under två och ett halvt år närmast efter
ikraftträdandet av den nya löneregleringen för folk- och småskollärare har,
frånsett dyrtidstillägg, beräknats till 91,150,000 kronor för år eller för halvår
45,575,000 kronor. Härtill kammer den beräknade kostnaden för övergångslönen
eller 4,000,000 kronor. Enligt de från länsstyrelserna inhämtade
uppgifterna hava emellertid de verkliga kostnaderna för första halvåret 1938
uppgått till 47,875,000 kronor. De verkliga kostnaderna för nämnda tid hava
alltså överstigit de beräknade med c:a 2,300,000 kronor (47,875,000 —
45,575,000).

Beträffande övergångslönen utgjorde kostnaden härför enligt länsstyrelsernas
uppgifter 5,900,000 kronor. De beräknade kostnaderna hava alltså
överskridits med (5,900.000 — 4,000,000 =) 1,900,000 kronor.

Vad angår anslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter har detsamma, såsom förut framhållits, för
budgetåret 1937/38 överskridits med 5,667,664 kronor 36 öre (24,067,664: 36

— 18,400,000). Anledningen härtill synes vara följande.

På grund av de särskilda bestämmelser, som gällde i fråga örn redovisningen
av under senare halvåret 1937 utbetalt förskott å dyrtidstillägg,
verkställdes redan under första halvåret 1938 en särskild avräkning
av dyrtidstillägget för sista halvåret 1937. Enligt förut gällande
utbetalningsföreskrifter skulle dylik avräkning hava skett först under
senare halvåret 1938. Av länsstyrelserna inhämtade uppgifter framgår
att dyrtidstillägget för sista halvåret 1937 uppgått till c:a 9,600,000 kronor,
varav i förskott utbetalts cai 7,400,000 kronor. På grund av att avil—389154.
lifv. berättelse (ine/, statsverket år 1938. I.

— 210 —

räkningen skulle ske redan under löpande budgetår, har under budgetåret
1937/38 anslaget belastats med en merkostnad av 2,200,000 kronor, vilket belopp
eljest skolat belasta budgetåret 1938/39. Vidare är att märka, att den
från och med år 1938 genomförda löneregleringen för folk- och småskollärare
medförde, att dyrtidstillägget från och med nämnda tid skulle utgå
efter en procentsats, som med 18 enheter understeg den förutvarande. På
grund härav hade vid anslagets uppförande i riksstaten räknats med en anslagsminskning
av 1,800,000 kronor (20,200,000 — 18,400,000). Då denna
minskning skulle helt falla på tiden 1 januari—30 juni 1938, hade man kunnat
förvänta en minskning i de för sistnämnda period utbetalda förskotten
i förhållande till förskotten för tiden 1 juli—31 december 1937. Utredningen
giver emellertid vid handen, att länsstyrelserna för tiden 1 januari—30
juni 1938 utbetalt förskott med c:a 8,200,000 kronor mot omkring 7,400,000
kronor för tiden 1 juli—31 december 1937, vilket medfört en ökad belastning
av anslaget.

Även andra orsaker, såsom barntilläggets ökning m. m., torde hava bidragit
till anslagsöverskridandet.

Beträffande beräkningen av ifrågavarande anslag till dyrtidstillägg, varav
3,000,000 kronor kan beräknas åtgå till lärare i slöjd samt annan icke
statlig lärarpersonal än folk- och småskollärare, utgick — såsom förut
framhållits — departementschefen från att detsamma skulle minskas för
budgetåret 1937/38 från 20,200,000 kronor till 16,000,000 kronor. Vid ifrågavarande
beräkningar synes departementschefen utgått från att minskningen
av dyrtidstillägget skulle helt falla på första halvåret 1938. Riksdagen vidtog
den ändringen i anslagsberäkningen, att anslaget på grund av ändrade
indexförhållanden höjdes till 18,400,000 kronor. Emellertid utvisa de från
länsstyrelserna inhämtade uppgifterna, att de verkliga utgifterna för dyrtidstillägg
för senare halvåret 1937 och första halvåret 1938 utgjorde respektive
9,624,200 och 8,437,700 kronor.

Med ledning av infordrade uppgifter hava revisorerna upprättat nedanstående
sammanställning, utvisande för sista halvåret 1937 och första halvåret
1938 utbetalade förskott och å samma tider belöpande verkliga kostnader.

			VIII 115	VIII N 18
Förskott tor sista	iialvåret 1937	25,902,200	7,462,500
Verkliga utgifter för sista	>	1937	31,487,800	9,624,200
Förskott för första	>	1938	30,078,600	8,187,500
Verkliga utgifter för första	>	1938	47,875,000	8,437,700
(Förskott för sista	»	1938	27,480,700	8,053,300)

Löneregleringen innebar, bland annat, att folk- och småskollärare blevo
berättigade uppbära provisorisk avlöningsförstärkning. Denna beräknades
för senare delen av budgetåret 1937/38 till 2,420,000 kronor, vilket belopp
uppfördes såsom ett särskilt anslag å riksstaten för nämnda budgetår. Förskott
å provisorisk avlöningsförstärkning skulle jämlikt 4 § kungörelsen den

— 211 —

4 januari 1938 (nr 10) efter rekvisition av vederbörande skolstyrelse utbetalas
med 90 procent av beräknade utgifter. Enär förskott till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor utbetalas utan föregående rekvisition och då kostnaderna
för provisorisk avlöningsförstärkning utgör en förhållandevis ringa del
av lönekostnaderna, hava skoldistrikten i de flesta fall underlåtit att ingiva
några förskottsrekvisitioner å nämnda löneförstärkning. Detta torde vara anledningen
till att utgifterna å förevarande anslag uppgått till så ringa belopp,
att anslaget till största delen besparats.

Enligt 3 § i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) utgår statsbidrag
med belopp, motsvarande den avlöning — inberäknat till lärarna i förekommande
fall utgående kallortstillägg och vissa lönetillägg — som jämlikt
bestämmelserna i avlöningsreglementet tillkommer lärare vid folk- och småskolor,
dock att från summan av de för ett skoldistrikt sålunda beräknade
bidragen skall avdragas ett belopp, motsvarande i 14 § avlöningsreglementet
angiven bostadsersättning för ordinarie och extra ordinarie folk- och småskollärare
samt vissa vikarier.

Enligt förutnämnda proposition nr 270 hade det mot bostadsersättningen
svarande avdraget å statsbidraget beräknats uppgå till 14,850,000 kronor årligen.
De från länsstyrelserna inhämtade uppgifterna utvisa, att å statsbidragen
för tiden 1 januari—30 juni 1938 avdragits bostadsersättning med
c:a 7,580,500 kronor, vilket för helt år utgör 15,161,000 kronor.

De största avlöningsanslagen i riksstaten äro de, som avse avlöning och dyrtidstillägg
åt folk- och småskollärare. Med hänsyn till den betydelsefulla roll,
dessa anslag sålunda spela i statsfinansiellt hänseende, hava revisorerna
ansett det vara av särskilt intresse att undersöka beräkningen och redovisningen
av dessa anslag ävensom ägna någon uppmärksamhet åt de faktorer,
som påverka belastningen å dessa anslag i budgetredovisningen. Revisorerna
hava ansett en dylik undersökning vara desto mera påkallad som ökade krav
på bidrag av statsmedel gjort sig gällande på grund av den från och med år
1938 genomförda löneregleringen för folk- och småskollärare.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har å anslaget till avlöning
åt lärare vid folkskolor en betydande besparing enligt budgetredovisningen
uppkommit, under det att anslaget till dyrtidstillägg utvisar ett avsevärt
underskott. Vad först beträffar besparingen å avlöningsanslaget vilja revisorerna
framhålla, att denna besparing endast är skenbar. Därest förskott
lill avlöningar rekvirerats i den omfattning, som författningsenligt kunnat
äga rum, skulle anslaget hava betydligt överskridits. Ännu större skulle detta
överskridande av anslaget hava blivit, därest de verkliga kostnaderna för
budgetåret kommit till synes i budgetredovisningen. Den i budgetredovisningen
angivna besparingen har sålunda uppkommit genom att kostnader,
som bort belasta budgetåret 1937/38, i avsevärd omfattning överflyttats på
nästföljande budgetår. Därest förskotten under innevarande budgetår skulle
närmare anpassas efter storleken av de verkliga utgifterna, torde anslaget
komma att betydligt överskridas.

Revisorernas

uttalande.

— 212 ••

Vad angår det i budgetredovisningen uppkomna överskridandet av anslaget
till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl.
anstalter kan detta överskridande i viss mån förklaras därav, att den särskilda
slutavräkning av dyrtidstiilägget, som verkställts för tiden 1 juli—
öl december 1937, medfört en belastning å anslaget för 1937/38, som annars
skolat komma till synes först under nästföljande budgetår. Vidare hava de
för tiden 1 januari—30 juni 1938 utbetalda förskotten icke reducerats med
hänsyn till de från och med år 1938 ändrade grunderna för dyrtidstilläggets
beräkning. Förskotten för sistnämnda tid hava emellertid enligt den verkställda
utredningen icke överstigit de verkliga utgifterna för dyrtidstiilägget.

Beträffande anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare
vid folkskoleväsendet hava å detsamma knappast förekommit några
utgifter under budgetåret. Å det anvisade beloppet, 2,420,000 kronor, har
därför uppstått en besparing av 2,282,104 kronor 88 öre. Detta beror på att
några förskott å dylika avlöningsförmåner icke rekvirerats av vederbörande
skoldistrikt under första halvåret 1938. Då på grund härav så gott som hela
kostnaden för provisorisk avlöningsförstärkning under tiden 1 januari—30
juni 1938 kommer att belasta motsvarande anslag för budgetåret 1938/39,
torde jämväl beträffande detta anslag ett betydande anslagsöverskridande
vara att påräkna under innevarande budgetår.

I d£tta sammanhang vilja revisorerna även framhålla, att såvitt framgår
av de från länsstyrelserna infordrade uppgifterna angående de verkliga kostnaderna
för dessa avlöningsförmåner, de i samband med löneregleringens
framläggande verkställda beräkningarna av kostnaderna för avlöning och
dyrtidstillägg under första halvåret 1938 synas hava varit väl låga. Särskilt
har detta varit fallet i fråga örn de beräknade kostnaderna för övergångslönen,
beträffande vilken de verkliga kostnaderna torde uppgå till ett nära
50 procent högre belopp än det beräknade. Revisorerna vilja emellertid fästa
uppmärksamheten på att de härvid icke bortse från att i förevarande fall stora
svårigheter förelegat att på förhand uppskatta kostnaderna första gången
efter genomförandet av denna omfattande lönereglering.

Enligt vad som framgår av den verkställda utredningen, komma avsevärda
belopp att utbetalas och redovisas mot budgeten under annat budgetår
än som varit avsett, då anslaget beviljades. Till följd härav uppstå givetvis
svårigheter att vid uppgörandet av statsregleringen överblicka möjligheterna
att balansera budgeten. Bortsett från att det måste anses vara otillfredsställande,
att budgetredovisningen i fråga om dessa betydande anslag bibringar
en så felaktig uppfattning örn de verkliga utgifterna under budgetåret,
som nu är fallet, måste det jämväl betecknas som ett betänkligt missförhållande,
att den av riksdagen beslutade statsregleringen för ett visst budgetår
genom uppenbart oriktiga anslagsbelastningar kan komma att till väsentlig
del förryckas.

Revisorerna vilja i detta sammanhang även framhålla de svårigheter, som
för närvarande föreligga att på ett fullt tillfredsställande sätt överblicka den
närmare dispositionen av dessa avsevärda anslagsbelopp. På grund av att

— 213 —

för närvarande ett stort antal myndigheter äga att verkställa utbetalningar
från dessa anslag, förekomma nämligen skiftande tillvägagångssätt ifråga
om såväl utbetalandet av medlen som redovisandet av de gjorda utbetalningarna.
Sålunda hava revisorerna iakttagit, hurusom vissa myndigheter
utbetalat föreskrivna förskott av statsbidrag i full utsträckning, under det
att andra myndigheter endast kommit att utbetala jämförelsevis ringa belopp,
på grund av underlåtenhet från skoldistriktens sida att rekvirera dem författningsenligt
tillkommande förskottsbelopp. Vidare hava fall iakttagits, då
vederbörande skoldistrikt ännu icke erhållit slutavräkning å statsbidrag för
budgetåret 1936/37. Revisorerna hava erhållit ett bestämt intryck av att utbetalandet
och redovisandet av dessa anslag ske efter mycket oenhetliga
grunder, vilket jämväl torde hava bidragit till den bristfälliga redovisningen
av dessa anslag.

Slutligen hava revisorerna uppmärksammat, att Kungl. Maj:t i fråga om
anslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor föreskrivit, att utgifterna under
anslaget skola redovisas under vissa angivna anslagsposter, för vilka revisorerna
förut redogjort. En fullt tillfredsställande redovisning under olika
anslagsposter av detta anslag lärer emellertid icke kunna verkställas med
nuvarande tillvägagångssätt ifråga om utbetalandet och redovisandet av statsbidragen
till folkskollärarnas löner. Det förhåller sig nämligen för närvarande
så, att de till skoldistrikten utgående förskotten icke komma att slutligt redovisas
å riksstatsanslaget förrän budgetåret efter det utbetalningen ägt rum,
oaktat de förskotterade beloppen avsett kostnaderna för det budgetår, under
vilka de utbetalts. De i budgetredovisningen angivna utgifterna å anslaget
komma sålunda med nuvarande redovisningsförfarande att avse dels av länsstyrelserna
direkt å anslaget bokförda utgifter, hänförliga till föregående
budgetår, dels ock huvudparten av de under löpande budgetåret utbetalda
förskotten. Det måste givetvis framstå såsom synnerligen betänkligt, att ifråga
om ett av de största anslagen å riksstaten någon exakt fördelning av anslaget
å olika anslagsposter icke kan erhållas direkt ur myndigheternas räkenskaper.
Till följd härav komma länsstyrelsernas redovisning av utgifterna
att hänföra sig till en statuppställning, som avser ett äldre budgetår än det,
under vilket redovisningen och bokföringen äga rum.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit vara av den anmärkningsvärda
beskaffenhet att de velat därå fästa riksdagens uppmärksamhet.

§ 45.

I proposition till 1935 års riksdag framlades förslag om statens övertagande
av vissa kostnader för undervisningslokaler för folkskoleväsendet. I
förslaget upptogs, bland annat, bestämmelser örn byggnadsbidrag till redan
befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet, innefattande i huvudsak
följande. Statsbidrag skulle icke utgå för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande varit i bruk mer än nitton år. Bidrag skulle
utgå med visst belopp per lokal årligen under tjugo år samt allenast för

Byggnadsbidrag
för
redan befintliga
undervisningslokaler

vid folkskoleväsendet

ni. ni.

— 214 —

egentliga klassrum och gymnastiklokaler. Lokalerna skulle av särskilda skolhusvärderingsnämnder
indelas i fyra klasser (I—IV), allt efter lokalernas beskaffenhet.
Ärsbidraget skulle utgöra för klass I 370 kronor per lokal, för
klass II 240 kronor per lokal och för klass III 200 kronor per lokal. För
lokal, som hänfördes till klass IV, skulle intet bidrag utgå, liksom ej heller
för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet. I propositionen hade
de sammanlagda utgifterna för här ifrågavarande byggnadsbidrag beräknats
till omkring 27,000,000 kronor.

Riksdagen vidtog den ändringen i ovannämnda förslag, att klassindelningen
slopades och bidraget sattes till 150 kronor för varje lokal. Härigenom
bortföll behovet av särskilda skolhusvärderingsnämnder och de därmed förenade
kostnaderna. Vidare fastställdes bidragstiden till 24 å 25 år.

Det i propositionen framlagda förslaget örn statsbidrag till bestridande av
skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarpersonalen
eller ersättning härför lämnades av riksdagen i huvudsak utan
erinran.

Med anledning av riksdagens beslut i ämnet utfärdades kungörelse den 6
mars 1936 (nr 45), som, bland annat, innehåller följande bestämmelser.

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler utgår till skoldistrikt
med 150 kronor årligen för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet
tillhörigt klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före
den 1 juli 1912, samt för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande
påbörjats men ej färdigställts före den 1 juli 1936. Statsbidrag för lokal,
som färdigställts före den 1 juli 1936, utgår från och med redovisningsåret
1936/37 till och med det redovisningsår, under vilket tjugofyra år förflutit
efter det lokalen först togs i bruk. För lokal, som påbörjats men ej färdigställts
före den 1 juli 1936, utgår statsbidraget under tjugufem redovisningsår,
räknat från och med det, under vilket lokalen först togs i bruk. Bidragstiden
räknas för samtliga klassrum och gymnastikrum, vilka tillhöra samma
skolhusanläggning och äro samtidigt uppförda, från den tidpunkt, då
sådan lokal inom anläggningen först togs i bruk. Statsbidrag utgår icke
för lokal, som tillkommit utan kostnad för skoldistriktet. För lokal, till vars
uppförande utgått bidrag av statsmedel, utgår statsbidrag med så stor andel
av eljest utgående bidrag, som länsstyrelsen vid prövning finner svara mot
skoldistriktets egen andel i kostnaden. Bidrag utgår allenast för lokal, som
användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under
en del av redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat. Såsom villkor
för utgående av här ifrågavarande byggnadsbidrag gäller, att folkskolinspektören
vitsordat, att lokalen är behövlig och tjänlig för sitt ändamål
samt försedd med erforderliga inventarier.

Till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid
folk- och småskolor äger skoldistrikt åtnjuta årligt tjänstebostadsbidrag med
160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie
kvinnlig folkskollärare samt 80 kronor för annan lärare, dock under iakttagande,
att, där i stället för bostad in natura kontant ersättning utgår eller

— 215 -

bostad av distriktet förhyres för lärarens räkning, bidraget icke må överstiga
den sålunda utgående ersättningen respektive den av distriktet erlagda hyran.
Statsbidrag utgår icke för tjänstebostad, som tillkommit utan kostnad
för skoldistriktet. För tjänstebostad, till vars uppförande utgått bidrag av
statsmedel, utgår statsbidrag med så stor del av det eljest utgående bidraget,
som länsstyrelsen vid prövning finner svara mot skoldistriktets egen andel i
kostnaden. Har distriktets skyldighet att tillhandahålla lärare bostad eller
ersättning härför avsett allenast del av redovisningsår, utgår tjänstebostadsbidraget
med så stor del av eljest utgående sådant bidrag, som belöper på
den tid, varunder bostad eller ersättning skolat tillhandahållas. Bidraget beräknas
efter samma grunder och tidsenhet, som den kontanta avlöningen
till vederbörande lärare. Såsom villkor för utgående av tjänstebostadsbidrag
gäller, att distriktet med avseende å vederbörande lärare fullgjort vad i gällande
författningar är föreskrivet örn tillhandahållande av tjänstebostad eller
ersättning härför.

Rekvisition av byggnadsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler
skall ställas till vederbörande länsstyrelse och avfattas i enlighet med formulär,
som fastställts av skolöverstyrelsen, samt under oktober månad det
redovisningsår, för vilket bidrag sökes, avlämnas till folkskolinspektören.
Rekvisition av tjänstebostadsbidrag skall ske i samband med rekvisition av
statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare, efter ingången av juli
och före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, för vilket
bidrag sökes. Folkskolinspektören skall granska inkomna rekvisitioner och
därvid tillse, att de för statsbidrags utgående stadgade villkoren äro uppfyllda
och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter sålunda verkställd granskning
skall inspektören snarast möjligt med eget yttrande insända ett exemplar
av rekvisitionen till länsstyrelsen. Beträffande rekvisition och utbetalning
av tjänstebostadsbidrag för budgetåret 1937/38 hade i kungörelsen den
14 januari 1938 (nr 19) föreskrivits, att särskilt rekvisition av dylikt bidrag
skulle för tiden 1 juli—31 december 1937 av vedebörande lokala myndighet
göras före utgången av mars 1938 samt att den rekvisition, som avlämnades
under juli eller augusti 1938, skulle avse tjänstebostadsbidrag allenast för
tiden 1 januari—30 juni 1938. I den mån folkskolinspektörens yttrande eller
andra på länsstyrelsens beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas
annat föranleda, skall statsbidraget, så snart ske kan, av länsstyrelsen
utbetalas till skoldistriktet.

För redovisningsåret 1936/37, för vilket år bidrag till redan befintliga undervisningslokaler
första gången utgick, hade i kungörelsen (nr 45/1936) särskilda
bestämmelser meddelats. Sålunda skulle skoldistriktets ansökan örn
byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler för nämnda redovisningsår
vara åtföljd av uppgifter enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär
rörande antalet vid varje skola befintliga undervisningslokaler av olika
slag samt huruvida lokalerna voro förhyrda eller tillhörde skoldistriktet. I
fråga örn distriktet tillhöriga klassrum och gymnastikrum skulle därvid angivas
den tidpunkt, då varje lokal först togs i bruk för sill ändamål, såvida

— 216

detta icke skett före den 1 juli 1912. Beträffande varje av distriktet förhyrd
lokal skulle uppgivas det årliga hyresbeloppet. Hade till uppförande av
klassrum eller gymnastikrum, som tagits i bruk för sitt ändamål tidigast
den 1 juli 1912, utgått statsbidrag, skulle uppgift lämnas om bidragets storlek
samt om byggnadskostnaderna. Till dessa uppgifter skulle, då så befunnes
erforderligt, fogas utdrag av räkenskaper eller andra handlingar, vilka
möjliggjorde granskning av beräkningarna rörande skoldistriktets andel i
byggnadskostnaderna. Folkskolinspektören skulle granska ansökningen och
därefter med eget yttrande överlämna ett exemplar av densamma och därtill
hörande handlingar till länsstyrelsen. Det ankom därefter på länsstyrelsen
att bestämma det antal redovisningsår, under vilket byggnadsbidrag för
redan befintliga undervisningslokaler skulle utgå, därest föreskrivna villkor
för bidragets åtnjutande uppfyllts, med angivande av den tidpunkt, då vederbörande
lokal skulle anses hava först tagits i bruk för sitt ändamål, samt
storleken av det årliga byggnadsbidraget för sådana lokaler, till vilkas uppförande
utgått bidrag av statsmedel. Länsstyrelsens beslut med anledning
av ansökningen skulle delgivas vederbörande skolstyrelse och folkskolinspektör.

Enligt ovannämnda riksdagsbeslut angående statens övertagande av vissa
kostnader för undervisningslokaler för folkskoleväsendet skulle av statsmedel
utgå, förutom byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler och tjänstebostadsbidrag,
jämväl byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, hyresbidrag
samt underhålls- och materielbidrag. Bidrag till samtliga dessa ändamål
skulle utgå från ett gemensamt anslag »Folkskolor m. lii. Bidrag till
undervisningslokaler m. m.». För budgetåret 1937/38 upptogs anslaget i riksstaten
med 7,100,000 kronor. Följande uppställning lades härvid till grund

för anslagsberäkningen:

Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler .......... kronor 150,000

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler
.............................................. » 1,850,000

Hyresbidrag ........................................ » 190,000

Underhålls- och materielbidrag ...................... » 1,800,000

Tjänstebostadsbidrag ................................ » 3,110,000

Summa kronor 7,100,000.

Utgifterna å nämnda riksstatsanslag uppgingo enligt budgetredovisningen
för 1937/38 till sammanlagt 7,979,827 kronor 42 öre, vadan anslaget alltså
öveskridits med 879,827 kronor 42 öre.

Då någon föreskrift icke lämnats om utgifternas uppdelning å olika anslagsposter,
hava ett flertal länsstyrelser icke ansett sig böra uppdela utgifterna
å anslaget på olika slag av statsbidrag utan redovisat samtliga utgifter
i en klumpsumma. Enligt av revisorerna verkställd undersökning hava
utgifterna å anslaget för budgetåret 1937/38 fördelat sig sålunda:

		i	Byggnads-bidrag för nya under-visnings-lokaler	Byggn adsbi-drag för redan befintliga un-dervisnings-lokaler	Hyresbidrag	Underhålls-och materiel-bidrag	Tjänstebostads- bidrag	S u m m a
Stockholms	län ....		2,038: —	95,790		3,969:34	82,300		202,645:25	386,742:59
Uppsala	» ....		—	35,850	—	2,895: 83	41,325	—	89,407: 76	169,478:59
Södermanlands	» ....		2,739: 50	38,700	—	1,850: 96	57,300	—	141,261: 36	241,851: 82
j Östergötlands	» ....		3,608: —	99,750	—	5,142:65	87,675	—	255,383:18	451,558:83
Jönköpings	» ....		—	68,233	20	3,325: —	68,150	—	186,832: 49	326,540:69
Kronobergs	» ....	....................	500: —	58,895	45	937: 65	47,850	—	134,634: 68	242,817: 78
Kalmar	» ....		1,417: —	89,550	—	1,984: 98	71,200	—	188,092:90	352,244:88
Gotlands	» ....		2,500: —	11,997	30	522: 76	19,375	—	47,484: 85	81,879: 91
Blekinge	» ....		—	36,787	61	1,331: 33	41,775	—	113,413: 70	193,307: 64
Kristianstads	» ....		—	82,900	—	2,987: 98	85,975	—	199,153: 04	371,016:02
Malmöhus	» ....		204: 75	136,950	—	3,442: 97	177,025	—	337,019: 93	654,642:65
Hallands	» ....		2,880:01	35,340	—	1,809: 97	44,750	—	114,899:24	199,679: 22
i Göteborgs o. Bohus ! Älvsborgs	» ....		—	60,105	50	3,554:30	60,200	—	251,983: 69	375,843: 49
» ....		1,400: —	104,750	—	4,745: 25	91,200	—	236,196:13	438,291:38
Skaraborgs	» ....		5,566: 93	86,850	—	1,366:32	70,025	—	185,260: 82	349,069:07
Värmlands	» ....			109,519	38	7,112: 46	96,700	—	255,919:10	469,250: 94
Örebro	» ....		3,361: 50	65,175	—	1,301: 67	67,475	—	162,191: 63	299,504:80
Västmanlands	» ....		—	38,670	—	1,389: 97	49,400	—	128,721:63	218,181:60
Kopparbergs	» ....		—	73,677	57	3,120: 66	83,950	—	201,745: 22	362,493:45
Gävleborgs	» ....		—	174,050	92	9,077: 66	20,800	—	231,137:50	435,066: 08
Västernorrlands	» ....		—	107,234	36	19,025: 02	83,775	—	242,264:88	452,299: 26
Jämtlands	» ....		3,144:60	68,632	50	11,355:30	55,125	—	131,540: 52	269,797: 92
Västerbottens	» . . . .		—	108,839	—	39,636: 84	72,177	50	221,931:32	442,584:66
; Norrbottens	» ....		198: —	98,846	18	34,662: 38	83,475	—	214,748:41	431,929: 97
		Summa utgifter	29,558: 29	1887,093	97	166,549:25	1,659,002	50	4,473,869:23	8,216,073:24
		Avgår inkomster	—	—		—	—		—	5,759:12
		Återstår kronor	—	—		—	—		—	8,210,314:12

— 218 —

Revisorernas

uttalande.

Såsom framgår av omstående sammanställning, har under budgetåret
1937/38 icke utbetalts något som helst statsbidrag till Stockholms stad från
ifrågavarande anslag. Enligt vad revisorerna inhämtat, har till Stockholms
stad icke heller utbetalts något sådant statsbidrag för budgetåret 1936/37.
Statsbidragen till Stockholms stad för dessa budgetår komma därför att belasta
senare års anslag. De belopp, som skolat utbetalas till Stockholms
stad för ifrågavarande budgetår, uppgå till sammanlagt över 400,000 kronor.
Vidare hava två länsstyrelser avfört tjänstebostadsbidrag å annat
anslag, varför till budgetredovisningens uppgift angående nettoutgifterna å
anslaget skall läggas ett belopp av 230,486 kronor 70 öre.

En viss osäkerhet synes råda angående rätten till byggnadsbidrag för redan
befintliga undervisningslokaler. Sålunda har inom riksräkenskapsverket
framställts ett stort antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående
tillerkännande av dylikt bidrag. Anmärkningarna hava i huvudsak
riktats mot att länsstyrelserna tillerkänt skoldistrikten byggnadsbidrag för
undervisningslokaler i skolbyggnader, uppförda före den 1 juli 1912, men
efter nämnda tidpunkt om- eller tillbyggda. Dessa anmärkningar avse utbetalt
statsbidrag för omkring 400 undervisningslokaler. De anmärkta beloppen
hava i regel inbetalts och uppgå för närvarande till sammanlagt
omkring 60,000 kronor. För hela bidragsperioden motsvarar detta ungefär

800,000 kronor. Enligt vad revisorerna inhämtat, torde ytterligare ett stort
antal dylika anmärkningar komma att utställas inom den närmaste tiden.

Av sammanställningen framgår vidare, att tjänstebostadsbidrag utbetalts
med sammanlagt 4,473,869 kronor 23 öre. Utgifterna för dessa bidrag hade
vid anslagets uppförande i riksstaten beräknats till 3,110,000 kronor. Anledningen
till detta överskridande torde vara, att tjänstebostadsbidrag för
sista halvåret 1937 i enlighet med kungörelsen den 14 januari 1938 (nr 19)
utbetalts från anslaget redan under första halvåret 1938. På grund härav
torde en motsvarande minskning i utgifterna å anslaget för innevarande budgetår
vara att påräkna, vilket emellertid icke på något sätt framkommit vid
anslagets beräknande för innevarande budgetår.

Bidragsperioden för byggnadsbidrag för redan befintliga lokaler kan, såsom
ovan framhållits, uppgå ända till 25 år. Ett beslut angående bidrag för ett
klassrum medför sålunda en utgift för statsverket intill (25 X 150 —) 3,750
kronor. Statsverkets sammanlagda kostnad för byggnadsbidrag till redan
befintliga undervisningslokaler har också uppskattats till ett så avsevärt
belopp som 27,000,000 kronor.

Med hänsyn till de betydelsefulla ekonomiska konsekvenser, som ett beslut
örn beviljande av bidrag av förevarande slag sålunda medför för statsverket,
hade det varit att förvänta, att grundliga undersökningar föregått myndigheternas
beslut angående beviljandet av dylikt bidrag. Det vill emellertid
synas — särskilt med hänsyn till det stora antal anmärkningar som förekommit
mot besluten — att åtskilligt brustit i berörda hänseende.

Såsom redan framhållits hava revisorerna för att erhålla en uppgift an -

219 —

gående utgifternas fördelning å de skilda slagen av statsbidrag måst verkställa
en tidsödande utredning, enär i länsstyrelsernas räkenskaper någon
sådan uppdelning i allmänhet ej förekommit. För ernående av en tillfredsställande
redovisning torde det vara erforderligt, att länsstyrelserna för framtiden
anmodas att redovisa ifrågavarande anslag i anslutning till den uppställning,
som lagts till grund för anslagets beräkning.

§ 46.

I anledning av proposition till 1935 års riksdag ävensom i ämnet väckta ^Statsbidrag
motioner godkände riksdagen vissa allmänna grunder för statsbidrag till nader för
undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet. Bestämmelser i ämnet folkskcdeutfärdades
genom kungörelse den 6 mars 1936 (nr 45) och innebära i fråga
örn byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler i huvudsak följande.

Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya undervisningslokaler
för folkskoleväsendet. Förutsättning för utgående av sådana
bidrag är, att Kungl. Majit, där kostnaden beräknas överstiga 10,000
kronor, respektive länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst

10,000 kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid
fastställt den högsta kostnadssumma, varå statsbidraget må beräknas. Bidraget
utgår därefter med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den
mån denna icke överstiger den fastställda summan.

Vad ovan sagts om länsstyrelse skall, då fråga är om ärende rörande
Stockholms stads skoldistrikt, gälla skolöverstyrelsen.

Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår till kostnaderna
för — förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar,
arbetsledning och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum
m. m. i överensstämmelse med vad riksdagen i sin skrivelse nr 359 anfört),
gymnastiksalar samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål
ävensom för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar,
slöjdsalar och skolkök.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits skall i de fall, då den verkliga
kostnaden, i den mån denna icke överstiger den på ovan angivet sätt fastställda
kostnadssumman, uppgår till högst 5,000 kronor, statsbidraget utgå
med hälften av berörda kostnad och omedelbart utbetalas.

Beträffande bidrag till nya undervisningslokaler föreskrives i kungörelsen,
att i kostnadssumman för byggnadsföretaget icke må inräknas kostnader för
sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre
skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för
anskaffande, iordningställande eller inhängnande av skoltomt eller anordnande
av brunn och framdragande av ledningar till skolhusbyggnader.

Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana
lokaler, må kostnadssumman kunna reduceras med det belopp, som
prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker nybyggnad i anledning av
att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes,
skall den ersättning, skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest

220 —

äger att härför uppbära, avdragas från kostnadssumman; dock att därest
till uppförandet av de äldre lokalerna icke utgått bidrag jämlikt kungörelsens
föreskrifter, på Kungl. Maj:ts respektive länsstyrelsens prövning skall
ankomma, huruvida och i vad mån sådant avdrag skäligen må äga rum.

Vad i kungörelsen stadgas om byggnadsbidrag för anskaffande av nya
undervisningslokaler gäller i tillämpliga delar örn- eller tillbyggnadsarbeten
under förutsättning, att genom dessa arbeten nya för undervisning avsedda
lokaler vinnas.

Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag till nya
undervisningslokaler, skall till statens vederbörande folkskolinspektör ingiva
ansökning örn tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna.
Ansökningen skall ställas lill länsstyrelsen och ingivas i
två exemplar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär.

Sådan ansökning skall vara åtföljd, bland annat, av:

handlingar, utvisande dels att skoldistrikt för sin del beslutat uppföra de
lokaler, för vilka bidrag begäres, dels ock, då fråga är om nybyggnad av
skolhus, att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig; av

folkskolinspektören i vederbörlig ordning granskade huvudritningar
med därtill hörande situationsplan;

arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för
lokalernas inrättande beräknade kostnaderna, varvid i de fall, då anläggningen
omfattar utrymmen eller anordningar, för vilka byggnadsbidrag icke
kan utgå, kostnaderna för dessa utrymmen eller anordningar skola särskilt''
angivas;

uppgift, huruvida undervisningslokalerna äro avsedda att ersätta äldre sådana
lokaler, samt utredning angående sistnämnda lokalers framtida disposition
och värde.

Därest bidrag sökes för utförande av om- eller tillbyggnadsarbeten å befintlig
byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person,
att byggnaden är av beskaffenhet, att planerad örn- eller tillbyggnad lämpligen
kan ske.

Skolöverstyrelsen har att efter hänvändelse från skoldistrikt, som ämnar
ingiva ansökning örn byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, tillhandagå
distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd
och upplysningar i övrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.

Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna
lämnade uppgifterna, varvid han jämväl har att beakta, huruvida de ifrågasatta
byggnadsarbetena äro med hänsyn till organisationen av distriktets
skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Efter verkställd granskning skall inspektören
med eget yttrande översända handlingarna till länsstyrelsen.

Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,
är för åtnjutande av statsbidraget pliktigt att låta uppföra de lokaler, för vilka
bidraget beviljats, i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter.
Skoldistriktet skall vidare hava lokalerna brandförsäkrade till av
länsstyrelsen godkända belopp samt ansvara för deras vård och underhåll.

— 221

Byggnadsbidrag må icke utbetalas, innan undervisningslokalerna blivit avsynade
och vederbörligen godkända. Avsyning förrättas av folkskolinspektören
med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person
samt i närvaro av ombud för skolstyrelsen.

Länsstyrelse och beträffande Stockholms stad statskontoret verkställer utbetalningar
av byggnadsbidragen.

Därest lokal, för vilken utgår byggnadsbidrag, blir obehövlig för undervisningsändamål,
skall denna omständighet icke utgöra hinder för bidragets
fortsatta utbetalning. Om skoldistriktet försäljer lokalen eller bereder sig
mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad i sina utgifter genom lokalens
uthyrning eller användning för annat ändamål, har distriktet att härom
göra anmälan hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen har att med eget yttrande
till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida beviljat bidrag
skall upphöra att utgå, samt huruvida och i vad mån redan utbetalda belopp
skola återgäldas till statsverket.

Anslag till statsbidrag för nya undervisningslokaler enligt ovannämnda
kungörelse upptogs första gången i riksstaten för budgetåret 1936/37.

Beträffande statsverkets kostnader för nybyggnader av undervisningslokaler
må erinras, att i det betänkande och förslag angående statens övertagande
av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m., som den 27 november
1934 avgavs av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga,
kostnaderna för nya undervisningslokaler under de närmaste tio åren uppskattades
till inalles 20,000,000 kronor, varav staten skulle bidraga med 75
procent eller 15,000,000 kronor. De sakkunniga beräknade därvid behovet
av nya klassrum till 1,500 och rum för undervisning i gymnastik, slöjd och
hushållsgöromål till 500 eller tillhopa 2,000 lokaler.

Statsverkets utgifter för byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler beräknades
för budgetåret 1936/37 till 50,000 kronor och för budgetåret 1937/
38 till 150,000 kronor. För budgetåret 1938/39 beräknade skolöverstyrelsen
anslagsbehovet för ifrågavarande byggnadsbidrag till 480,000 kronor. Härvid
uppgav överstyrelsen, att den icke tagit hänsyn till de byggnadsföretag,
beträffande vilka det enligt författningen tillkomme vederbörande länsstyrelse
att fastställa den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas,
emedan överstyrelsen saknade närmare kännedom örn i vilken utsträckning
länsstyrelserna meddelat dylika fastställelsebeslut. Överstyrelsen beräknade
emellertid beloppet av de bidrag, som komme att utbetalas under
budgetåret 1938/39 på grund av länsstyrelsernas beslut, till approximativt

20,000 kronor, i följd varav bela medelsbehovet för bidrag till nya undervisningslokaler
för budgetåret 1938/39 beräknades till 500,000 kronor. Mot
denna beräkning hade Kungl. Maj:t och riksdagen icke något att erinra.

För att erhålla en uppfattning angående statens utgifter för bidrag till nya
undervisningslokaler hava revisorerna med ledning av infordrade uppgifter
uppgjort efterföljande tablåer. Tablå I avser byggnadsföretag beträffande
vilka Kungl. Majit fastställt högsta kostnadssumman, på vilka bidrag må
beräknas, under det att tablå II innehåller uppgifter å sådana byggnadsföretag,
vartill länsstyrelserna äga bevilja statsbidrag.

Tablå I,

Län m. m. !	Antal företag	T o t	a 1 k o s t	nåd	Fastställd högsta kostnadssumma
1936/37	1937/38	Vt—»Vig 1938	1936/37	1937/38	1/7—3,/io 1938	1936/37	1937/38	V7-31/l0 1938
Stockholms stad.............	1	2	1	639,000: —	2,412,000: —	1,634,000: —	547,800: —	2,194,300: —	1,256,000:-
1 Stockholms..................	1	2	0	166,550: —	1,184,600: —	1,285,987: —	140,000: —	1,055,733: —	886,590: —
		1			102,329: —	_	_		94,672: —	_
Södermanlands..............	1	3	_	52,580: —	1,952^328: —	—	49,080	—	1,616,988: —	—
Östergötlands................	2	9	—	779,790: —	1,163,735: —	—	692,800	—	1,043,084: —	—
Jönköpings..................	3	7	5	334,684: —	663,764: —	663,618: 25	295,531	—	530,225: —	592,401: —
Kronobergs..................	—	1	1	—	25,300: —	54,416: —			24,800: —	53,209: —
Kalmar.....................	1	3	2	58,112: —	247,054: —	734,775: —	39,761	—	205,767: —	616,550: —
Gotlands....................	_	1	—	—	36,428: —	—	—		27,269: —	—
Blekinge....................	—	1	3	—	13,400: —	118,296: —	—		12,442: —	101,918: —
Kristianstads................	5	10	4	556,418: —	639,517: —	334,390: —	514,528	—	523,942: —	311,351: —
Malmöhus...................	6	11	6	377,418: —	678,573: 90	691,830:48	274,268	—	588,964: —	544,266: —
Hallands....................	2	4	1	79,738: —	132,047: —	529,550: —	61,198	—	102,080: —	325,750: —
Göteborgs och Bohus........	—	5	_	—	145,770: —	—	—		137,822: —	—
Älvsborgs...................	2	12	5	96,768: —	1,101,441: 85	118,554: —	89,848	—	990,752: 50	104,804: —
Skaraborgs..................	3	4	i	375,116: —	280,032: —	26,306: 90	344,311	—	258,041: —	26,106: —
Värmlands..................	1	9	—	66,500: —	347,604:19	—	43,320	—	298,527: —	—
Örebro.....................	4	4	2	385,696: —	676,404: —	145,835: —	337,476	—	547,674: —	122,016: —
Västmanlands...............	1	2	—	37,500: —	435,940: —	—	24,164	—	393,160: —	—
Kopparbergs................	—	6	1	—	408,526: 55	85,060: —	—		360,190: —	40,410: —
Gävleborgs..................	1	7	1	93,712: —	732,259: —	6,700: —	88,080	—	651,807: —	5,050: —
Västernorrlands..............	—	3	2	—	172,371: —	293,242: —	—		159,171: —	223,758: —
Jämtlands...................	4	4	4	172,470: —	426,930: —	176,900: —	133,573	—	404,240: —	168,531: —
Västerbottens................	3	15	3	194,268: —	1,016,452: —	217,415: —	165,268	—	917,527: —	209,573: —
Norrbottens.................	10	5	4	838,500: —	251,485: —	324,060: —	794,961	—	221,867: —	297,621: —
	SI	131	52	5,304,820: —	15,246,291:49	7,440,935:63	4,635,967: —	13,361,044:50	5,885,904: —

222

Tablå II,

L ä n	Antal företag	Av länsstyrelserna fastställd högsta kostnadssumma varå statsbidrag beräknats	Statsbidragets maximibelopp
1936/37	1937/38	Vt—3,/io 1938	1936/37	1937/38	1/r—!,1/l0 1938	1936/37	1937/38	7i-s,/io 1938
Stockholms..................	2	1		4,428:19	4,505: —		2,214: 09	2,252: 50
Uppsala.....................	—	_	_	_		_		—	—		—	—
Södermanlands..............	1	1	—	2,515	—	4,950	—	—	1,257	50	2,475: —	—
Östergötlands................	0	4	7	16,576	—	15,516	—	29,215: —	8,288	—	10,234: —	17,058: —
Jönköpings..................	1	4	—	7,825	—	12,997	—	—	5,868	75	6,498: 50	—
Kronobergs..................	3	3	1	12,880	—	20,270	—	3,650: —	8,632	50	14,745: —	1,825: —
Kalmar.....................	1	6	2	5,000	—	12,564	—	6,023: 79	2,500	—	6,282: —	3,011:89
Gotlands....................	1	—	—	5,000	—	—		—	2,500	—	—	—
Blekinge....................	—	4	i	—		33,647	90	5,300: —	—		25,235: 92	3,975: —
Kristianstads................	—	—	i	—		—		1,921: —			—	960:50
Malmöhus...................	1	2	—	6,825	—	18,828	90	—	5,118	75	14,121: 68	—
Hallands....................	1	1	—	857	—	4,883	32	—	428	50	2,441: 66	—
Göteborgs och Bohus........	2	—	—	9,700	—	—		—	6,825	—	—	—
; Älvsborgs...................	—	5	i	—		27,983	10	2,428: —	—		18,442: 83	1,214: —
Skaraborgs..................	2	4	4	6,150	—	23,172	—	19,709: —	3,075	—	15,728:50	11,479: —
Värmlands..................	3	5	6	8,870	—	20,455	—	30,838: —	4,435	—	11,616:25	18,994: —
Örebro......................	3	2	1	10,905	25	4,655	60	1,953: —	5,452	62	2,327: 80	976: 50
Västmanlands...............	1	1	—	2,280	—	4,155	—	—	1,140	—	2,077:50	—
Kopparbergs................	1	3	1	4,320	—	20,964	—	9,900: —	2,160	—	12,094:50	7,425: —
Gävleborgs..................	—	2	—	—		14,900	—	—	—		9,950: —	—
Västernorrlands..............	—	1	—	—		4,900	—	—	—		2,450: —	—
Jämtlands...................	2	2	—	7,530	—	8,900	—	—	3,765	—	4,450: —	—
i Västerbottens................	—	i	1	—		7,240	—	9,509: —	—		5,430: —	7,132: —
Norrbottens.................	i	—		7,100: —	—		—	5,325: —	—
	31	52	26	118,761	44	265,486:82	120,446: 79	68,985	71	168,853:64	74,050:89 1

223

224 —

Revisorernas

uttalande.

Utbetalda statsbidrag på grund av Kungl. Maj:ts och länsstyrelsernas beslut
angående bidrag till nya undervisningslokaler framgå av nedanstående
sammanställning.

Utbetalda belopp.

Statsbidrag beviljade genom,Kungl. Maj:ts beslut..............................	1936/37	1937/38	hv—31/i0 1938	Summa
967: 80 967: 80	4,334:01 25,224: 28 29,558: 29	7,192:95 18,971:14 26,164:09	11,526:96 45,163:22 56,690:18
Statsbidrag beviljade genom länsstyrel-sernas beslut........................ Summa kronor

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, uppskattades i samband
med statens övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna
för behövliga skollokaler under närmast följande tioårsperiod till
approximativt 20,000,000 kronor, av vilket belopp staten skulle bidraga med
75 procent eller 15,000,000 kronor. Visserligen uttalade föredragande departementschefen
vid framläggandet av proposition till 1935 års riksdag örn statens
övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet, att det vore ogörligt
att på förhand beräkna anslagsbehovet men att staten likväl hade i sin
hand möjlighet att reglera nybyggnadsverksamhetens omfattning och därmed
även tillse att kostnaderna skäligen anpassades efter vad statsbudgeten kunde
bära.

Emellertid har det visat sig, att anspråken på nya undervisningslokaler tagit
en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag beviljats å kostnadsbelopp,
vilka betydligt överstiga vad som vid tidpunkten för statens
övertagande av dessa utgifter beräknades för den närmaste tioårsperioden.
Sålunda har Kungl. Majit under budgetåret 1936/37 beviljat statsbidrag till
51 byggnadsföretag beräknat å en högsta kostnadssumma av sammanlagt
4,635,967 kronor. Motsvarande siffror för budgetåret 1937/38 voro respektive
131 och 13,361:044 kronor 50 öre samt för tiden 1 juli—31 oktober
1938 52 och 5,885,904 kronor. På Kungl. Majits prövning beroende ansökningar
örn byggnadsbidrag till skolbyggnader uppgingo den 1 november 1938
till 100, representerande en kostnadssumma av ungefär 15,000,000 kronor.
Av dessa ansökningar har skolöverstyrelsen hittills tillstyrkt 32 företag med
en högsta kostnadssumma av 2,742,340 kronor, varå statsbidrag må beräknas.

Beträffande statsbidrag, som beviljas av länsstyrelserna, äro motsvarande
siffror för budgetåret 1936/37 31 företag respektive 118.761 kronor 44 öre,
för budgetåret 1937/38 52 företag respektive 265,486 kronor 82 öre samt för
tiden 1 juli—31 oktober 1938 26 företag respektive 120,446 kronor 79 öre.

Byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler har sålunda beviljats till
sammanlagt 343 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma
av tillhopa 24,387,610 kronor 55 öre. Av nämnda byggnadsföretag och kost -

— 225 -

nadssumma belöpa sig 33 respektive 10,690,526 kronor 50 öre på städerna
och 310 respektive 13,697,084 kronor 5 öre på landsbygden. Enligt statistisk
årsbok för år 1938 utgjorde antalet barn i skolåldern vid mitten av år
1935 217,237 i städerna och 574,901 å landsbygden.

Vidare må i detta sammanhang omnämnas, att från anslaget till kommunala
beredskapsarbeten anvisats bidrag till skolbyggnader vid folkskoleväsendet
under budgetåret 1936/37 till 22 byggnadsföretag med sammanlagt
433,545 kronor, beräknat å en kostnadssumma av 532,900 kronor samt under
budgetåret 1937/38 till 1 byggnadsföretag med 146,030 kronor, beräknat
å en kostnadssumma av 162,250 kronor.

Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda komma att för framtiden
vila å staten för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,
hava revisorerna ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt frågan om
statens bidrag till nya skolhus och en del därmed sammanhängande spörsmål,
vilka synas vara av beskaffenhet att påkalla riksdagens uppmärksamhet.

Vid sin granskning hava revisorerna iakttagit, hurusom de nuvarande bestämmelserna
angående statsbidrag till skolbyggnader medfört, att för samma
nettoutrymme ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på
högre byggnadsstandard ifråga om sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med
proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre
byggnadsstandard. Förmögnare skoldistrikt hava även ansett sig kunna inreda
ett flertal specialrum av olika slag m. m., varå statsbidrag erhållits,
medan fattigare skoldistrikt icke haft råd att utrusta sina skolbyggnader med
dylika utrymmen. På grund av frånvaron av maximerande bestämmelser beträffande
de byggnadskostnader, för vilka statsbidrag må utgå, hava statsbidragen
för dessa byggnader i skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna å undervisningslokaler
varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt, som
från början näppeligen torde hava beräknats.

Enligt de nuvarande statsbidragsbestämmelserna utgår för närvarande ej
något statsbidrag för reparation av skolbyggnader. Detta har medfört, att
skoldistrikt i stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning
vidtagit nybyggnad, för vars uppförande statsbidrag kunnat erhållas.
Ett dylikt tillvägagångssätt måste givetvis ur det allmännas synpunkt bliva
mera kostsamt än att iståndsätta den äldre byggnaden, under förutsättning
att sistnämnda byggnad i övrigt varit tjänlig för sitt ändamål.

Handläggningen av byggnadsärendena företer enligt revisorernas mening
åtskilliga brister. Sålunda har det inträffat, att tomt inköpts och ritningar
uppgjorts för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen
ej kunnat godkännas eller ritningen icke överensstämt med de krav, som
vederbörande myndigheter ansett sig böra ställa på densamma, varför hela
byggnadsfrågan måst från början upptagas till förnyad dyr och omständlig behandling.
Sålunda hava revisorerna uppmärksammat fall, då skoldistrikt
låtit uppgöra ritningar till skolhusbyggnader, vilka sedermera icke kommit
till utförande på grund av de höga byggnadskostnaderna. I ett sådant fall

15—389151. Hev. berättelse ring. statsverket dr 1938. 1.

— 226 —

Vissa iakttagelser
rörande
folkskoleväsendet.

hava utgifterna för uppgörandet av ritningar medfört kostnader för distriktet,
motsvarande en uttaxering inom kommunen med nära 3 kronor per
skattekrona.

Tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna har, enligt
vad revisorerna inhämtat, varierat mellan 5 månader och två år, vilket i
allmänhet berott på otillräcklig arbetskraft hos skolöverstyrelsen för granskning
av ritningar m. m. Detta dröjsmål med ärendenas handläggning har för
skoldistrikten medfört vissa olägenheter. Sålunda har inträffat, att de vid byggets
planläggning beräknade kostnaderna sedermera på grund av prishöjning
m. m. ökats och icke kunnat läggas till grund vid statsbidragets beräknande.
I anledning härav har byggnadsfrågan måst ånyo upptagas till behandling
och tilläggsbidrag beviljas.

Såsom förut framhållits äger länsstyrelsen fastställa den högsta kostnadssumman,
varå statsbidrag beviljas i de fall, där kostnaden för skolbyggnaden
beräknas uppgå till högst 10,000 kronor. Av utredningen framgår att
antalet byggnadsföretag, angående vilka länsstyrelsen fastställt den högsta
kostnadssumman, avsevärt ökats. Såsom skolöverstyrelsen i sitt förutnämnda
yttrande angående anslagsäskande för budgetåret 1938/39 framhållit, saknar
överstyrelsen närmare kännedom om i vilken utsträckning länsstyrelserna
beviljade dylika bidrag. Genom denna länsstyrelsernas befogenhet att
inom en viss kostnadsram bevilja byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler
försvåras ofta möjligheten att i samband med behandlingen av större
byggnadsföretag omorganisera skoldistriktet på ett mera ändamålsenligt sätt,
enär organisationen genom de tidigare av länsstyrelsen godkända mindre
byggnadsföretagen i viss mån fastlåsts. Det måste fördenskull ifrågasättas,
om det kan anses lämpligt, att olika myndigheter besluta i dessa byggnadsfrågor,
då därigenom svårigheter givetvis måste uppstå att erhålla överblick
och enhetlig behandling av dessa ärenden.

Slutligen vilja revisorerna framhålla, att den nu gällande bestämmelsen
om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, i
många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande
den ekonomiska innebörden av de förmåner, som sålunda stå dem till buds.

Den pågående stegringen av utgifterna för skolhusbyggandet och de förhållanden,
som därmed hava samband, finna revisorerna vara av den betydelse,
att de velat bringa de gjorda iakttagelserna till riksdagens kännedom.

§ 47.

Revisorerna hava i sin berättelse i annat sammanhang berört frågor rörande
dels utgifterna under vissa anslag till folkskoleväsendet, dels byggnadsbidragen
för nya undervisningslokaler, dels ock byggnadsbidragen för
redan befintliga undervisningslokaler. Sålunda hava revisorerna gjort vissa
erinringar mot det nuvarande utbetalnings- och redovisningsförfarandet i
fråga om anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor m. m. och
därvid framhållit angelägenheten av att en mera tillfredsställande redovis -

— 227 —

ning av utgifterna under detta anslag komme till stånd. 1 fråga om byggnadsbidragen
för nya undervisningslokaler hava revisorerna fäst uppmärksamheten
på, hurusom de nuvarande bestämmelserna å hithörande område
icke kunde anses fullt tillfredsställande och därvid, bland annat, påpekat
vissa olägenheter, som vore förenade med uppdelningen av beslutanderätten
i fråga om statsbidrag till nybyggnadsändamål vid skolväsendet mellan å
ena sidan vederbörande länsstyrelse och å andra Kungl. Majit. Slutligen
hava revisorerna i fråga örn byggnadsbidragen för redan befintliga undervisningslokaler
påvisat, hurusom de nuvarande bestämmelsernas oklarhet
kommit att medföra felaktiga utbetalningar av statsbidrag i mycket stor
omfattning, vilket föranlett framställandet av ett stort antal anmärkningar,
på grund av vilka skoldistrikten ålagts återbetalningsskyldighet av betydande
belopp.

Utöver de frågor beträffande folkskoleväsendets organisation m. m., som
revisorerna sålunda tidigare i annat sammanhang haft anledning beröra,
hava revisorerna med hänsyn till att staten numera övertagit den övervägande
delen av kostnaderna för landets folkskoleväsende ansett sig böra ytterligare
något ingå på vissa andra spörsmål av större ekonomisk betydelse,
avseende folkskoleväsendets organisation och förvaltning.

Lärjungeantalet vid landets folkskolor har under tidsperioden 1913—1935
nedgått med nära en tredjedel under det att antalet lärare år 1935 var omkring
en fjärdedel högre än år 1913. Att någon motsvarande minskning av
folkskollärarnas antal icke ägt rum torde delvis bero därpå, att vid folkskoleväsendet
under senare år olika slag av förbättringar i fråga om undervisningen
genomförts ävensom att skoltiden förlängts, men den väsentliga
anledningen till att lärareantalet icke nedgått torde främst vara att söka
däri, att sammanslagning av skolor endast i förhållandevis mycket ringa
utsträckning kommit till stånd även örn avståndet dem emellan, lärjungarnas
antal m. m. skulle möjliggjort en sådan sammanslagning. Förutom svårigheterna
att genom förflyttning till andra skolor skaffa befattningar åt
lärare, som på grund av dylika sammanslagningar av skolor skulle hava blivit
utan sysselsättning, torde bibehållandet av i och för sig onödiga skolor
och lärartjänster i väsentlig mån bero på den omständigheten, att vederbörande
kommun numera i många fall, sedan staten övertagit den övervägande
delen av kostnaderna för folkskoleväsendet, icke anser sig hava någon
ekonomisk fördel av en lärartjänsts indragning. Enligt vad revisorerna inhämtat,
förekommer det sålunda icke sällan, att skoldistrikten, som tidigare
ofta motsatt sig en minskning av lärjungeantalet per läraravdelning, därför
att därigenom behov av nya lärartjänster skolat uppstå, numera motsätta
sig indragning av lärartjänster, som på grund av minskning i antalet skolpliktiga
barn äro uppenbart obehövliga. Uet har till och med inträffat fall,
då stora ansträngningar gjorts från vederbörande skoldistrikts sida att få
behålla en skola, oaktat barnantalet där endast utgjort fyra eller fem och
skolan sålunda även ur pedagogisk synpunkt måste anses hava varit mindre
ändamålsenlig.

228

I.ri bidragande orsak till nu nämnda förhållanden torde jämväl i någon
mån vara att söka i den omständigheten, att allmänna normer icke finnas
angående det antal barn, som varje läraravdelning lämpligen bör omfatta.
I de av skolöverstyrelsen utarbetade förslagen till reglementen hava sålunda
endast angivits vissa maximiantal lärjungar per läraravdelning. På grund
härav tillämpas, enligt vad revisorerna inhämtat, av de olika myndigheter
—- folskolinspektörer och domkapitel m. fl. — som handlägga ärenden rörande
folkskoleorganisationen, skilda uppfattningar ifråga om det antal lärjungar,
som i olika fall bör komma på varje läraravdelning. Det är uppenbart,
att frånvaron av utförliga normgivande bestämmelser försvårar för en
statlig myndighet —- exempelvis en folkskolinspektör — att, mot vederbörande
skoldistrikts önskan, genomföra en minskning av antalet läraravdelningar.

Svårigheten att anordna skolorganisationen på ett ändamålsenligt sätt
framträder särskilt ifråga örn den ettåriga fortsättningsskolan, vartill emellertid
föreskrifterna i fortsättningsskolestadgan torde få anses hava bidragit.
Fortsättningsskolestadgan föreskriver nämligen, bland annat, att i varje
skoldistrikt skall finnas en fortsättningsskola samt att varandra närliggande
skoldistrikt blott i undantagsfall och efter skolöverstyrelsens hörande må
förena sig om en gemensam fortsättningsskola. I och med genomförandet avett
sjunde skolår torde den ettåriga fortsättningsskolan bliva alltmer allmän,
och antalet lärjungar i dylika skolor blir, enligt vad revisorerna inhämtat,
i ett icke ringa antal skoldistrikt endast en eller ett par örn året. De åtgärder,
som hittills vidtagits för en centralisering av fortsättningsskoleväsendet,
genom, bland annat, anvisandet av anslag för nämnda ändamål, hava
sålunda enligt revisorernas mening icke visat sig tillräckligt effektiva.

Ehuru revisorerna icke förbise de stora svårigheter, som av olika skäl äro
förenade med genomförandet av en minskning i antalet läraravdelningar, synas
dock de missförhållanden, för vilka ovan redogjorts, vara av sådan art,
att det, enligt revisorernas mening, torde kunna ifrågasättas, huruvida icke
åtgärder borde vidtagas för att öka möjligheterna att indraga skolor i sådana
fall, då detta uppenbarligen skulle vara till fördel såväl ur statsekonomisk
som pedagogisk synpunkt. Behovet av koncentration av skolor framträder
särskilt starkt ifråga om fortsättningsskoloma, där ytterligare åtgärder
för sammanslagning av läraravdelningar i större utsträckning, än som
för närvarande sker, synas ofrånkomliga. I motsats till vad som är fallet,
då det gäller läraravdelningar vid egentlig folkskola möta inga
hinder för sammanslagning av fortsättningsskolor i den omständigheten,
att dylika sammanslagningar skulle medföra indragningar av lärartjänster.
I detta sammanhang vilja revisorerna framhålla, att en äldre skolorganisation
ofta synes hava fått bestå långt efter det förbättrade kommunikationer
i hög grad minskat nackdelarna med de långa avstånden till
skolorna. Förenkling av organisationsformerna åsyftande att möjliggöra en
smidigare anpassning efter de numera allt snabbare växlande förhållandena
av nu angivna slag synes därför böra eftersträvas. Möjligheten att genom

— 229

anordnande av skolskjutsar bidraga till förenklingars genomförande synes
därvid böra beaktas i större utsträckning än som för närvarande sker.

Folskoleväsendets fortsatta utveckling under senare år har förutom stegrade
kostnader för olika undervisningsändamål även medfört, att å kommunala
myndigheter kommit att vila administrativa åligganden och ekonomiska
förvaltningsuppgifter i större utsträckning än tidigare. Arbetet med dessa
skiftande göromål avseende folkskoleväsendets ekonomi och förvaltning har,
icke minst med hänsyn till den mångfald av statsbidrag för undervisningsändamål,
som för närvarande finnas och beträffande vilka statsbidrag omfattande
författningsbestämmelser utfärdats, med åren blivit allt mer komplicerat
och betungande. Såsom framgår av vad revisorerna tidigare anfört
angående statsbidrag till folkskolebyggnader, har oriktig tolkning av och
bristande kunskap om gällande praxis på dessa områden ej sällan medfört
onödiga utgifter för skoldistrikten. Givetvis komma svårigheterna att behärska
den numera komplicerade förvaltningsapparaten att bliva särskilt stora
för de mindre skoldistrikten, då dessa ofta hava svårt att för förvaltningsuppgifterna
få personer med tillräcklig erfarenhet och sakkunskap på det
administrativa området. Med hänsyn till dessa omständigheter skulle det enligt
revisorernas uppfattning icke minst ur ekonomisk synpunkt vara mycket
att vinna, om de mindre skoldistrikten antingen, i den mån så låter sig göra
utan eftersättande av andra betydelsefulla krav, i största möjliga utsträckning
sammansloges till större förvaltningsenheter eller ock att samarbete i
en eller annan form mellan varandra närbelägna skoldistrikt i större utsträckning
än nu är fallet kunde komma till stånd. Ett dylikt samarbete
på det ekonomiska och administrativa området skulle med all sannolikhet
även bidraga till åstadkommandet av en mera ändamålsenlig organisation
av själva skolorna.

Med hänsyn till den stora betydelse, som frågorna rörande organisationen
av folkskoleväsendet samt förvaltningen och redovisningen av därtill anslagna
medel måste anses äga, hava revisorerna ansett sig böra meddela
riksdagen de iakttagelser, för vilka ovan redogjorts.

§ 48.

Revisorerna hava avlagt besök vid högre allmänna läroverket och kommunala
flickskolan i Luleå, kommunala flickskolan i Skövde, högre allmänna
läroverket och högre flickskolan i Visby samt skolhemmet i Arvidsjaur, och
konstaterade revisorerna därvid, såsom framgår av det följande, vissa bristfälligheter
ifråga örn nämnda skolors lokaler.

Luleå högre allmänna läroverks lokaler voro dåligt underhållna och även
i vissa andra avseenden mindre tillfredsställande. Sålunda var gymnastiksalen
föråldrad, varjämte skolan saknade skolkök.

I den i sistnämnda stad belägna kommunala flickskolan voro lärosalarna
trånga och mörka, samt, enligt vad revisorerna inhämtade, kalla och dragda
och i skolan fanns icke någon gymnastiksal. Gymnastikundervisning -

Bristfälligheter
i vissa
skollokaler.

— 230 —

Revisorernas

uttalande.

en meddelades i läroverkets gymnastiksal och måste förläggas till för undervisningen
i övrigt olämpliga tider.

I Skövde kommunala flickskola voro en del av lärosalarna väl små för det
nuvarande antalet elever, varjämte skolan saknade särskilt materialrum. I
skolans gymnastiksal, som var förlagd i en av läroverket i staden tidigare
disponerad fastighet, fanns icke någon duschanordning.

Visby högre allmänna läroverks gymnastiksal var av undermålig beskaffenhet.
Bland annat saknades lämpliga ventilationsanordningar.

I Visby flickskolas lokaler voro särskilt golven dåligt underhållna och
några av skolans lärosalar trånga och mörka.

I skolhemmet i kyrkbyn i Arvidsjaur var målningen i flera rum bristfällig
och möblerna illa medfarna.

De nu skildrade bristfälligheter, som vidlåda de i ovan lämnade redogörelse
omnämnda skollokalerna, äro enligt revisorernas mening av den beskaffenhet,
att åtgärder för deras avhjälpande snarast böra vidtagas.

— 231 —

NIONDE HUVUDTITELN.

Jordbruksdepartementet.

§ 49.

I vattenlagen 6 kap. 9 § föreskrives att, om i vatten, där allmän flottled vissa enligt
skall inrättas, fiske av någon betydenhet finnes, och skäligen kan befaras,
att genom anläggningar eller åtgärder för flottleden eller i följd av flottning- avgifter,
en avsevärt men tillskyndas fisket, de flottande må förpliktas att för anordnande
och uppehållande av fiskodlingsanstalt eller för vidtagande av andra
åtgärder till fiskets bevarande i vattenområdet erlägga en årlig avgift, motsvarande
högst fem öre för varje kubikmeter flottgods, med iakttagande av
att, där virke framföres genom flera flottleder inom samma vattensystem,
dylik avgift blott en gång erlägges. Sådan avgift kan också jämlikt samma
kapitels 17 § utdömas för vattendrag, där redan förut allmän flottled
finnes inrättad.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1920 (nr 280) angående indrivningen och
användningen av vissa enligt vattenlagen utgående avgifter skola ifrågavarande
avgifter av flottningsstyrelsen inbetalas till vederbörande länsstyrelse
och i länsräkenskaperna bokföras under samlingstiteln »Fiskeavgifter enligt
6 kap. 9 § vattenlagen» och med undertitel, angivande det huvudflodsystem,
där avgift utgått. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj 1936 skola nyssnämnda
avgifter av länsstyrelserna göras räntebärande genom insättning i
bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning.

I omförmälda kungörelse stadgas, att Kungl. Maj:t äger att efter förslag
av lantbruksstyrelsen bestämma om användningen av dessa avgifter.

Beträffande utdömandet av här ifrågavarande avgifter må framhållas att
särskilt vid vattenlagens tillkomst stor tveksamhet varit rådande hos såväl
vattendomstolarna som vederbörande flottnings- och fiskeintressenter angående
tolkningen av vattenlagens ovannämnda uttryck »fiske av någon betydenhet»
och »avsevärt men». Av regeringsrättens utslag synes emellertid
framgå att fiske av någon betydenhet skall anses vara för handen, så snart
i vattendraget någorlunda rikligt förekomma eller kunna förekomma fiskarter,
som kunna bliva föremål för fångst, även örn dittills intet fiske efter
desamma bedrivits. Beträffande uttrycket »avsevärt men» må nämnas att,
enligt vad regeringsrättens utslag i flera fall utvisa, fiskeavgift utdömts, även
om densamma varit mycket låg, så snart flottningen medfört vissa för fisket
skadliga ändringar i ett vattendrags naturliga betingelser.

— 232

Avgifterna enligt 6 kap. 9 § vattenlagen äro årliga och utgå, såsom förut
omförmälts, med högst fem öre för kubikmeter av den framflottade virkesmängden.
Bland de vattensystem, där avgifter utdömts, må särskilt nämnas
följande.

Genom olika utslag år 1932 hava meddelats beslut om erläggande av fiskeavgifter
vid flottning i allmänna flottlederna i Klarälven med bivatten utom
Varån jämte angränsande vattensystem. Avgiften har där fastställts till belopp
varierande mellan 0.4 öre och 1 öre för kubikmeter framflottat virke
för olika leder. Beträffande Pite älv (såväl huvudälven som biflöden) så
hava genom beslut under åren 1931 och 1932 fastställts fiskeavgifter å 1 öre,
1.5 öre samt 2 öre för kubikmeter för olika delar. I Stora och Lilla Lule älv
samt biflöden hava genom beslut under år 1933 fiskeavgifter bestämts att
utgå med 1 öre, 1.5 öre samt 1.7 öre för kubikmeter för olika delar. Genom
särskilda utslag under samma år hava av Norrbygdens vattendomstol utdömts
dylika avgifter vid flottning i Byske älv med tillhörande vattensystem
till belopp växlande mellan 1 öre och 2 öre för kubikmeter framflottad virkesmängd
för olika delar. I av nämnda domstol meddelat utslag år 1937
hava sådana avgifter vid flottning i Skellefte älv med vissa biflöden fastställts
till 1.5 öre för varje kubikmeter flottgods.

Sammanlagda beloppet av inflytande avgifter av nu ifrågavarande slag
torde uppgå årligen till omkring 25,000 kronor.

I fråga om användningen av dessa avgifter anförde andra lagutskottet i
utlåtande nr 18 till 1919 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. följande.

Beträffande avgifternas användning bör också anmärkas, att, ehuru det
på grund av fiskeavgiftens berörda karaktär av kompensation för skada,
torde vara berättigat att, såsom i förslaget skett, föreskriva, att ^vgiftema
skola användas till fiskets bevarande inom vattenområdet, denna bestämmelse
dock icke synes böra tolkas så snävt, att man icke skulle vara berättigad
att använda dessa avgifter för anstalter eller åtgärder, vilka icke äro
lokalt bundna vid området, men likväl kunna tjäna till bevarande och utvecklingen
av fisket i ifrågavarande vattensystem.

Nämnda uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Såsom förut nämnts, äger Kungl. Majit efter förslag av lantbruksstyrelsen
bestämma örn användningen av dessa medel. Avgifterna, som tidigare i
många fall under en följd av år fonderats, emedan de varit tämligen små,
hava under senare tid i stor utsträckning tagits i bruk för åtgärder avseende
direkt kompensation av de genom flottningen orsakade skadorna i respektive
vattensystem. Bland ändamål, som sålunda tillgodosetts, må framhållas
följande.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1924 överlämnas de vid flottning
i Klarälvens vattensystem årligen inflytande avgifterna (omkring 5,500
kronor) till Värmlands läns hushållningssällskap för att användas till förbättrande
av fisket inom nämnda vattensystem. Medlen hava hittills i hu -

— 233

vinis;)k tagits i anspråk för laxodlingen vid Sandgrund (Karlstad), inplantering
av gädd- och ålyngel samt kräftor.

Genom kungl, brev den 22 april 1938 har förordnats, att 7,500 kronor av
de jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen för Pite och Lule älvars vattensystem till
länsstyrelsen i Norrbottens län inbetalade fiskeavgifter skola av länsstyrelsen
från vederbörande undertitel betalas till Norrbottens läns hushållningssällskap
till bestridande av kostnaderna för anläggande av tre dammar för uppfödning
av laxyngel vid hushållningssällskapets laxodlingsanstalt i Kusträsk.

Genom kungl, brev den 6 oktober 1938 har Kungl. Majit anbefallt länsstyrelsen
i Västerbottens län att av de jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen för
Skellefte, Byske och Åby älvars vattensystem inbetalade fiskeavgifter till
lantbruksstyrelsen, på rekvisition i mån av behov, under ettvart av åren
1938—1940 utanordna tillhopa högst 6,250 kronor, att av lantbruksstyrelsen
i mån av behov under vissa villkor utbetalas till Skellefteå flottningsförening
såsom bidrag till driften av och kostnaderna i övrigt för fiskodlingsanstalten
vid Lejonström i Västerbottens län.

Revisorerna hava emellertid funnit, att vid de största vattensystemen inom
landet några fiskeavgifter enligt 6 kap. 9 § vattenlagen icke utgå, ehuru där
avsevärda mängder virke årligen framflottas. Enligt i publikationen »Kommersiella
meddelanden» för år 1938 inhämtade uppgifter, utgjorde sålunda
det år 1937 framförda flottgodset i Ångermanälven 2,171,458 kubikmeter, i
Indalsälven 1,694,385 kubikmeter, i Ljungan 1,480,923 kubikmeter, i Ljusnan
1,966,454 kubikmeter och i Dalälven 1,863,819 kubikmeter. Revisorerna
hava ansett sig böra närmare undersöka anledningen till att dylika avgifter
ännu icke blivit utdömda. Enligt under hand inhämtade upplysningar
från kammarkollegiet, som det åligger att tillvarataga det allmännas intressen
i mål av förevarande slag, äro ett stort antal ärenden angående fiskeavgifter
ännu icke slutligt avgjorda. Sålunda hava beträffande Indalsälvens
vattensystem omkring 25 mål balanserats sedan åren 1924 och 1925 samt beträffande
Ljungans vattensystem två mål från år 1922 och ett tiotal från år
1924. Vad angår övriga vattensystem inom landet äro även ett antal dylika
mål balanserade från åren 1922, 1924 och 1925. Så är exempelvis fallet
med Skellefte älv, Ume älv, Ångermanälven och Dalälven. Dröjsmålen med
ärendenas avgörande bero på ett flertal olika omständigheter. I en del fall
avvaktas utredning från vederbörande fiskeriintendent, i andra åter avvaktas
lantbruksstyrelsens yttranden eller yttranden från vederbörande flottningsföreningar.

Det är ett allmänt känt förhållande, att fisket i sådana vattendrag, där Revisorernas
flottning i större omfattning förekommer, i hög grad försämrats. Detta har uttalandeäven
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Genom den nya vattenlagens
införande har stadgats skyldighet att i de fall, då skada genom
flottning förorsakas fisket, erlägga vissa avgifter att användas till vidtagande
av åtgärder till kompensation av nämnda skada. Det torde vara ostridigt,
att dessa avgifter varit av betydelse för fiskets upphjälpande. Med hänsyn

234 —

Vissa jordfärmedlingsföretag.

härtill är det av synnerlig vikt att i de fall, där skada å fisket genom flottning
konstateras hava uppkommit, frågan om skyldighet för vederbörande
att erlägga avgifter av förevarande slag snarast möjligt blir föremål för avgörande.
Revisorerna vilja visserligen icke bestrida, att i flertalet av de
ärenden, som, enligt vad ovan nämnts, icke blivit slutförda, omfattande och
tidsödande utredningar måste företagas, innan ärendena kunna bliva föremål
för prövning av domstol. Det vill dock förefalla revisorerna, att de
myndigheter, som haft att verkställa dylika förberedande undersökningar
eller inkomma med yttrande, icke alltid förfarit med den skyndsamhet, som
med hänsyn till ärendets betydelse kunnat förväntas.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna velat bringa till riksdagens kännedom.

§ 50.

Revisorerna hava avlagt besök vid Salt- och Fetmyrans j ordförmedlingsföretag
i Arvidsjaurs socken samt Rjörkfors jordförmedlingsföretag i Nederkalix
socken.

Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag, som är det största i sitt slag
i Norrbottens län, startades våren 1932 efter långvariga utredningar och förberedelser.
Området omfattar en total areal av 2,246 hektar, varav 1,400
hektar beräknas vara odlingsbara. Av den odlingsbara arealen äro cirka 1,200
hektar torvjord. Nybyggesområdet utmärkes särskilt därav, att odlingsmarken
huvudsakligen utgöres av torvjord.

Egnahemsupplåtelserna påbörjades år 1936. Tills dato äro 7 st. jordbruksegnahem
upplåtna. Nybyggarna, som utgjordes av i trakten boende
personer utan jord, hava förvärvat sina lotter med äganderätt. Som hjälp
för lotternas förvärv, bebyggande och uppodling har egnahemsnämnden beviljat
egnahemslån och premielån. Lotterna hava tilltagits så stora, att innehavarna
— i mån som jordbruken utvecklas — å desamma kunna ernå sin
huvudsakliga sysselsättning och bärgning. Den odlingsbara jordarealen å
varje lott varierar sålunda mellan 12—15 hektar. — Ett 100-tal dylika lotter
torde efter hand utläggas och upplåtas.

För företagets finansiering har, bland annat, Arvidsjaurs sockens allmänningsdelägare
bidragit med 160,000 kronor av allmänningsmedel samt statens
arbetslöshetskommission låtit utföra vissa arbeten såsom dikningsarbeten,
vägarbeten m. m. för en sammanlagd kostnad av c:a 1,300,000 kronor.

Björkfors jordförmedlingsföretag består av Björkfors och Mörtträsks hemman
samt hemman i Espinära, Hällfors och Sangis. Egendomens totala areal
uppgår till 4,480 hektar, varav 60 hektar åker, 94 hektar äng, 800 hektar
odlingsmark, 2,760 hektar produktiv skogsmark samt 766 hektar impediment.

Egendomen förvärvades av egnahemsnämnden genom köpekontrakt av
den 22 september 1936 för en köpeskilling av 300,000 kronor. 1936 års riksdag
anslog medel för egendomsförvärvet dels i form av anslag för jordanskaffningsverksamhet
inom Västerbottens och Norrbottens län, dels i form

— 235 —

av särskilt anslag till hushållningssällskapet för inrättande av lantbruksskola
på egendomen.

Egnahemsnämnden har avsett, att egendomens jord skall uppdelas på en
lantbruksskoledel och en egnahemsdel, den sistnämnda för beredning av ett
50-tal nya jordbruksegnahem. Egnahemsdelen, som omfattar c:a 3,180 hektar,
består av 1 hektar åker, 6 hektar äng, 723 hektar odlingsmark, 1,879
hektar skogsmark samt 571 hektar impediment.

Revisorerna konstaterade vid sina besök, att åtskilliga svårigheter voro förenade
med anläggandet av egna hem å till jordförmedlingsföretagen hörande
områden. Marken utgjordes till mycket stor del av för bebyggelse otjänlig
myrmark och de delar av områdena, som närmast kunde komma i fråga till
boplatser, lågo i flera fall på långt avstånd från den jord, som var avsedd
att uppodlas. Förutom dessa olägenheter, som föreföllo särskilt påfallande
i fråga örn Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag, torde egnahemslotternas
ofta ensliga läge försvåra anskaffandet av lämpliga köpare till dessa.

På grund av nu nämnda omständigheter bör vid upplåtelser av egnahem
största varsamhet iakttagas för att ett lyckligt genomförande av egnahemsbildningen
icke skall äventyras. Därjämte böra egnahemslotterna. enligt revisorernas
mening, tillskiftas stödskog. Slutligen torde särskilt böra framhållas
vikten av att egnahemsinnehavarna redan från början hava klart för
sig sina rättigheter och skyldigheter, varför vid upplåtelserna noggranna uppgifter
böra meddelas om alla därmed förenade villkor. Detta syntes icke alltid
hava skett. Sålunda ägde egnahemsinnehavarna ej tillräcklig kännedom
om, i vilken utsträckning och under vilka villkor stödskog skulle komma att
tillskiftas deras lotter.

Ehuru de, som leda ifrågavarande jordförmedlingsföretag, såvitt revisorerna
kunde bedöma, utfört ett förtjänstfullt arbete, hava revisorerna likväl
ansett sig böra meddela de iakttagelser, för vilka ovan redogjorts.

§ 51.

Revisorerna hava avlagt besök vid åtskilliga arbetarsmåbruk inom Norrbottens
län. Rörande nu gällande bestämmelser för arbetarsmåbruksverksamheten
må anföras följande.

Utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden är reglerad av kungörelsen
den 14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
ändrad genom kungörelsen den 7 juni 1934 (nr 234) och kompletterad
i vissa hänseenden genom kungörelserna den 18 juni 1937 (nr 395)
och den 27 maj 1938 (nr 290).

Denna låneverksamhet står under överinseende av egnahemsstyrelsen. För
genomförande av sin uppgift med avseende å ifrågvarande verksamhet kan
egnahemsstyrelsen anlita hushållningssällskapens egnahemsnämnder i den
omfattning, styrelsen finner nödigt, av vilken möjlighet styrelsen emellertid
icke torde hava begagnat sig i större utsträckning.

Revisorernas

uttalande.

Iakttagelser
rörande vissa
arbetarsmåbruk.

— 236

Lånen förmedlas av landskommunerna. Dessa kunna av Kungl. Maj:t tilldelas
statslån ur arbetarsmåbrukslånefonden för att användas för nu avsedda
utlåningsrörelse.

Innan arbetarsmåbruksverksamhet igångsättes av kommun, skall kommunen
hava antagit av egnahemsstyrelsen godkänd instruktion med reglementariska
föreskrifter rörande verksamheten.

Av kommun erhållet statslån skall, bortsett från vissa undantagsfall, återbetalas
allteftersom amortering sker å de av kommun utlämnade arbetarsmåbrukslånen.
Motsvarande gäller räntebetalningen.

Förlust, som å utlämnade arbetarsmåbrukslån uppkommer innan amorteringsskyldighet
enligt vad nedan anföres inträtt beträffande samma lån,
skall helt bårås av kommunen. Uppkommer förlust därefter, skall den bäras
till en fjärdedel av kommunen och till återstående del av staten.

I fråga om förutsättningarna för utlämnande av arbetarsmåbrukslån må
erinras om att desamma äro avsedda att utlämnas till skogsarbetare och därmed
likställda arbetare för att giva dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter,
ägnade att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet
vid sidan av annan verksamhet. Lån skall utnyttjas för bildande av nytt
jordbruk.

Arbetarsmåbrukslån får ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaderna
för förvärv och färdigställande av lägenheten. Högsta lånebelopp är

6,000 kronor. Enligt förenämnda 1938 års kungörelse kunna likväl lån, som
beviljas under åren 1938 och 1939, utlämnas intill ett belopp av 7,000 kronor.
Vidare kunna lån, som beviljats under åren 1935, 1936 eller 1937 höjas
intill sistnämnda belopp. I såväl det ena som det andra fallet ankommer
det på egnahemsstyrelsen att avgöra, om det sammanlagda lånebeloppet får
överstiga 6,000 kronor.

Kommun skall lämna lånesökande råd och hjälp i frågor, vilka angå lägenhetens
förvärvande, uppodling och bebyggande.

Slutligen äro vissa bestämmelser meddelade angående jordförmedling och
jordanskaffning. För att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva
jord för här avsett ändamål, bör kommun, som utövar arbetarsmåbrukslåneverksamhet,
vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för att
anskaffa och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge, pris
och andra på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen användas
för ändamålet. Tillhandahållen jord bör upplåtas till sådant pris och
under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad
därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget bör av honom i fortsättningen
kunna genomföras.

I 1936 års egnahemsutrednings betänkande, som avgavs den 20 oktober
1938, hava föreslagits vissa ändringar i nu gällande bestämmelser rörande
arbetarsmåbrukslåneverksamheten. Enligt detta förslag skulle, bland annat,
ifrågavarande verksamhet inskränkas till de fem nordligaste länen och vissa
delar av Dalarna och Värmland samt egnahemsnämndernas befattning med
verksamheten väsentligen utökas.

— 237 —

Vid sina besök konstaterade revisorerna, att bestämmelserna rörande beskaffenhet
och belägenhet av den mark, som må för arbetarsmåbruk tillhandahållas,
icke alltid tillämpats på ett sådant sätt, som varit avsett. Sålunda
voro i flera fall arbetarsmåbruk belägna på platser med vattensjuk och
även i övrigt för uppodling olämplig mark, ehuru det, såvitt revisorerna
kunde bedöma, icke bort hava varit uteslutet, att för arbetarsmåbruken lämpligare
jord i samma trakt kunnat anskaffas. Genom att arbetarsmåbruken
på sätt nu nämnts förlagts till för ändamålet otjänlig mark, uppstå stora
risker att syftet med låneverksamheten i dylika fall förfelas.

Nämnda missförhållanden syntes särskilt påfallande inom Karl Gustavs socken,
Norrbottens län.

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter anse revisorerna, att vederbörande
egnahemsnämnd, såsom även föreslagits av 1936 års egnahemsutredning,
bör erhålla större inflytande på låneverksamheten för arbetarsmåbruk.
Förutom den allmänna skärpning av kontrollen över sagda verksamhet,
som därigenom skulle åstadkommas, torde en gemensam ledning av såväl
egnahems- som arbetarsmåbrukslåneverksamheten medföra den fördelen,
att enhetliga principer skulle komma att tillämpas vid prövningen av huruvida
egnahemslån eller arbetarsmåbrukslån i varje särskilt fall bör komma
till användning.

Revisorernas

uttalande.

— 238 —

TIONDE HUVUDTITELN.
Handelsdepartementet.

§ 52.

Aktiebolaget Revisorerna hava verkställt granskning av aktiebolaget Tipstjänsts räkenTipstjanst.
skaper för räkenskapsåret 1937/38. I samband därmed hava revisorerna
jämväl företagit en undersökning rörande dels bolagets verksamhet och
utveckling sedan dess tillkomst, dels ock dispositionen av statens inkomster
av vadhållning vid idrottstävlingar.

Genom resolution den 24 september 1934 fann Kungl. Majit gott jämlikt
förordningen den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med
tävlingar medgiva ett under bildning varande aktiebolag — aktiebolaget
Tipstjänst — att sedan detsamma blivit i vederbörlig ordning bildat och
inregistrerat intill den 1 juli 1936 för allmänheten anordna vadhållning i
samband med idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar. För att bolaget skulle
komma i åtnjutande av detta medgivande föreskrevs i huvudsak följande.
Bolagets ordning skulle fastställas av Kungl. Majit och ändring däri finge
ej ske utan Kungl. Majits tillstånd. Av de vid vadhållning inflytande insatsbeloppen
skulle femtio procent användas såsom vinstutdelning till de i
vadhållningen deltagande och högst trettio procent finge disponeras för bolagets
omkostnader. Av bolagets årsvinst skulle tio procent avsättas till
reservfond. Sedan fonden uppgått till ett belopp av femtiotusen kronor
skulle vidare avsättning av årsvinsten upphöra. Nedginge fonden under
femtiotusen kronor skulle avsättning till densamma ånyo upptagas. Till
aktieägarna finge av de till utdelning tillgängliga vinstmedel årligen utdelas
högst fem procent å aktiekapitalet; dock finge aktieägarna, därest under
ett eller flera år den sålunda angivna högsta tillåtna utdelning ej kunnat
lämnas, av senare års utdelningsbara vinst bekomma vad däri brustit. Vad
som återstode av bolagets årsvinst efter avsättning till reservfond och utdelning
till aktieägare skulle användas till idrottens främjande på sätt
Kungl. Majit framdeles bestämde. Vidare må nämnas, att Kungl. Majit
skulle äga att utse en revisor och en suppleant för denne att jämte å bolagsstämma
valda revisorer deltaga i granskning av styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper, att för fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets
verksamhet chefen för handelsdepartementet skulle äga utse en eller flera
kontrollanter och att bolaget skulle hava att ställa sig till efterrättelse de
närmare föreskrifter och anvisningar som sådan kontrollant kunde komma

239

att meddela för utförande och underlättande av den avsedda kontrollen. Slutligen
föreskrevs, att Kungl. Majit skulle äga att lämna vidare föreskrifter
och instruktioner, som kunde finnas erforderliga för ett rationellt utövande
av bolagets verksamhet samt för en effektiv tillsyn däröver, varjämte Kungl.
Majit förbehölle sig rätt att, därest bolaget icke iakttoge meddelade villkor
och bestämmelser, omedelbart återkalla det bolaget meddelade tillståndet.

Genom resolution den 29 maj 1936 har Kungl. Majit medgivit aktiebolaget
Tipstjänst, att under tiden 1 juli 1936—30 juni 1941 för allmänheten anordna
vadhållning i samband med idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar. I
samband med det sålunda lämnade medgivandet har Kungl. Majit föreskrivit
enahanda villkor, som i den ovan omförmälda resolutionen den 24 september
1934 med den ändringen, att allenast tjugofem procent i stället för
tidigare trettio procent finge disponeras för bolagets omkostnader. Bolagets
aktiekapital, som för närvarande är 45,000 kronor, bär tillskjutits av enskilda.
Högsta antalet aktier på en hand är 83.

Innan revisorerna ingå på en redogörelse för den av aktiebolaget Tipstjänst
bedrivna verksamheten må här i korthet först något beröras vad den
s. k. tippningen innebär. Tippningen utgör en form av vadhållning beträffande
vissa tävlingar och avser ifråga om den av aktiebolaget Tipstjänst
bedrivna verksamheten i Sverige eller England anordnade fotbollsmatcher.
På våren delvis på sommaren och på hösten spelas å olika platser inom
landet ett stort antal svenska fotbollsmatcher, vilka äro anordnade i en
serie, den s. k. allsvenska serien. Liknande serier av fotbollsmatcher spelas,
jämväl under vintern, i England. De engelska matcherna spelas i regel på
lördagarna, de svenska på söndagarna. I anslutning till dessa matcher anordnas
tippningen i stort sett på följande sätt. Aktiebolaget Tipstjänst låter
trycka kuponger, vilka i god tid före fotbollsmatcherna distribueras till
ett antal ombud över hela landet, för att tillhandahållas allmänheten på lämpliga
ställen, såsom i cigarr- och tidningsaffärer. Kupongerna äro delade i
tre numrerade delar, av vilka den i tippningen deltagande behåller den ena
delen för kontroll under det att de båda övriga delarna jämte föreskrivet insatsbelopp
genom vederbörande ombud överlämnas till aktiebolaget Tipstjänst.
Ä kupongerna äro angivna de matcher — till varierande antal —
vilka tippningen avser samt de i matcherna deltagande fotbollslagen. Tre
olika gissningssystem förekomma, nämligen dels gissning på antal mål vid
varje fotbollsmatch (s. k. siffertips), dels de fotbollslag, som vinna respektive
förlora matcherna eller spela oavgjort (s. k. stryktips), dels ock gissning
av utgången av ett på förhand bestämt antal matcher av ett flertal å kupongen
angivna matcher (s. k. pooltips). Insatsen utgör 25 öre för varje å kupongen
angiven rad. Å den vanligaste förekommande kupongen, vilken avser
s. k. stryktips, finnas åtta räder och å kupongen för siffertips sex
rader.

Beträffande den av aktiebolaget Tipstjänst bedrivna verksamheten hava
revisorerna i övrigt inhämtat följande.

För att underlätta och förenkla distribution och uppsamling av kupong -

240 —

er och insatser har aktiebolaget Tipstjänst indelat landet i 29 centralombudsdistrikt,
på vilka bolagets omkring 5,700 ombud fördelats.

Kupongerna, vilka enligt vad ovan sagts äro av tre slag — stryktips, siffertips
och pooltips ■— tillställas ombuden torsdagar veckan före tävlingsdag
i proportion till var och ens omsättning. När kupongmottagandet för veckan
är avslutat på onsdagen, gör ombudet upp en redovisning i trenne
exemplar, varav två följa med kupongerna till centralombudet och ett behålles
av ombudet som kopia för egen räkning. Centralombudet vidarebefordrar
ombudets originallista till bolaget, där det instämplade kontrollnumret
avprickas. Bolagets omsättningsstatistik föres därefter med ledning
av de å redovisningslistorna upptagna bruttosummorna.

Alla inlämnade kuponger inom de centralombudsdistrikt, där tipskontrollapparater
hunnit införas, stämplas vid emottagandet av ombudet i apparaten.
Omedelbart före redovisningens uppgörande åligger det ombudet
kontrollera att samtliga kuponger ligga i obruten nummerföljd. Kupongerna
uppföras därefter å en särskild redovisningslista, som avstämplas i kontrollapparaten,
varvid full säkerhet vinnes att alla mottagna kuponger redovisats.

Centralombudet kontrollerar kupongerna och avstämmer ombudens redovisningar
samt uppgör sammandrag, varvid differenser korrigeras och utjämnas
samt felaktigheter påtalas genom brev till ombudet. Centralombudet
uppgör på liknande sätt som ombudet en huvudredovisning, vilken
jämte kupongerna i låsta stålboxar översändes till bolaget. För att bolaget
skall hinna arbeta igenom det stora kupongmaterialet i tid, måste centralombuden
göra ett flertal redovisningar allt efter det kupongerna komma
in från olika delar av distriktet. Förutom från centralombuden erhåller bolaget
jämväl direkt per post kuponger från allmänheten. Bolagets kassa gör
därvid upp en liknande redovisning som centralombuden.

När kupongerna kommit bolaget tillhanda packas de upp, varvid kontrolleras
att alla kupongdelar 1 respektive 2 ligga vända åt samma håll, varefter
ettorna frånskäras tvåorna. Kupongdel 1 går ned till de av chefen
för handelsdepartementet tillsatta kontrollanterna, som uppsortera kupongerna
inom samma tusental i nummerordning och inlåsa dessa i brand- och
dyrkfria kassavalv, innan matcherna tagit sin början.

Kupongdelarna 2 åter, som äro bolagets arbetsmaterial, gå med centralombudens
redovisningslistor till den s. k. kupongräkningen, där kupongantalet
kontrolleras mot centralombudens listor och sammandrag samt där
även de mera svårtippade poolkupongernas delar 1 kontrolleras mot delarna
2, innan de särskiljas. Med ledning av de sålunda kontrollräknade redovisningslistorna
från centralombuden uppgöres en sammanställning, varigenom
bolaget erhåller bruttobelopp, som för tävlingsveckan satsats på de olika
kupongslagen samt å de olika poolerna inbördes. Femtio procent av dessa
bruttosummor återbetalas enligt vad ovan sagts till vinnare, varvid högsta
vinstbelopp maximerats till 75,000 kronor per rad.

Sedan kupongdelarna 2 kontrollräknats mot listorna, gå kupongerna vi -

— 241 —

dare för uppsortering samt granskning, varvid varje granskare erhåller ett
bestämt antal kuponger att börja arbetet med. Under granskningens gång
antecknas när granskaren får ut mera kuponger ävensom den tid, som totalt
åtgått för att granska erhållet antal kupongrader.

När resultaten anlända — för svenska seriematcher genom tidningarnas
telegrambyrå, för engelska ligamatcher per telefon från London — låter
bolaget förfärdiga en mall, som sedan stansas i plåt, genom vilken cellulosalack
sprutas på celluloidskivor, så att genomskinliga rutor erhållas, där alla
feltippade matcher synas, under det att alla rätta resultat täckas av svarta
fält. Med tillhjälp av denna mall kontrolleras sedan alla kuponger individuellt,
varvid vinnande kupongdelar avskiljas, förtecknas och utkvitteras av
kontrollanterna, vilka sedan ur kassavalven framplocka motsvarande delar
1 och kontrollera att dessa kupongdelar överensstämma med delarna 2.
Först örn full överensstämmelse föreligger mellan delarna 1 och 2 får tipparens
nummer komma med i vinstlistan, vilken utkommer onsdagar eller
torsdagar efter tävlingsdag. Med ledning av namnen å kupongdelarna 1
uppgöra kontrollanterna en vinstförteckning, efter vilken utskrivandet av
vinsterna å postgirokort sker.

Då det förekommer, att kupongdelarna 1 och 2 inte stämma överens med
varandra eller med kupongdel 3, har bolaget infört en protesttid av 17 dagar
efter tävlingsdag, inom vilken tid vinnare äga att anmäla sig, därest
deras nummer icke förekommer å vinstlistan. Är protesten därvid berättigad,
korrigeras vinstbeloppen till övriga vinnare, så att var och en erhåller sin
rätta andel. Utbetalning per postgiro verkställes sedan omedelbart efter
protestförrättningen, så att vinsterna under alla förhållanden äro utbetalade
senast 20 dagar efter tävlingsdag.

Den arbetskraft, som bolaget använder sig av, är i största utsträckning
anställd såsom extra mot timpenning. Senaste tävlingsveckan — den 18 september
1938 -— uppgick de extra anställdas antal till omkring 270, till vilka
i avlöningar utbetalades omkring 15,000 kronor. Timpenningen till de extra
anställda varierar allt efter arbetets art. Så t. ex. åtnjuta granskarna, vilka
hava det mest ansträngande arbetet, en ordinarie timlön av 2 kronor och
en övertidslön av 2 kronor 50 öre samt de i kontrollantavdelningen arbetande
vissa dagar ävenledes denna ersättning. Övriga extra anställda erhålla
1 krona 50 öre respektive 2 kronor. Granskningsarbetet började senaste
veckan måndag kl. 9 f. m. och pågick till kl. 9 e. m. samt fortsatte
tisdag kl. 9 f. m.—6 e. m. och gav en inkomst av 43 kronor 50 öre, vartill
kom extra insättning till sparkassa med 4 kronor per anställd och vecka,
således sammanlagt 47 kronor 50 öre. Till denna inkomst kom viss bonus
för prestation över medeltalet samt ersättning för felfritt arbete. Maximibonusen
har uppgått till 22 kronor 72 öre.

Totala antalet tävlingsveckor per år beräknas till omkring 40, av vilka
20 infalla under höstsäsongen och lika många under vårsäsongen. Senhöstens
tävlingsveckor visa den största anslutningen. För närvarande ligger
omsättningen något över en miljon kronor per tävlingsvecka. Medel 16—389154.

Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. 1.

- 242 —

insatsen per stryktipskupong är för närvarande 1 krona 10 öre. 67 procent
av kupongerna upptaga insatser om högst en krona och endast 5 procent
utgöras av s. k. systemkuponger med en medelinsats av 4 kronor. Några
större belopp satsas icke på systemkupongerna; bolaget bär för sin del maximerat
systemens storlek till 48 rader motsvarande en insats av 12 kronor.

Inkommande kuponger kunna för närvarande beräknas till 800,000 å

900,000 per vecka, men bakom varje kupong torde i många fall stå mer
än en person, ofta en hel familj. Man kan därför inte exakt uppgiva, huru
många som varje vecka deltaga med en eller flera rader.

Enligt vad som framgår av bifogade tablå över aktiebolaget Tipstjänsts
inkomster och utgifter för tiden 4/10 1934—-s% 1938 har bolagets omsättning
visat en alltjämt stigande tendens. Till statsverket har sedan bolagets tillkomst
inlevererats sammanlagt 23,930,850 kronor 50 öre, av vilket belopp
20,930,850 kronor 50 öre tillförts fonden för idrottens främjande och 3,000,000
kronor tagits i anspråk för allmänna budgetändamål. De under tiden 4/10
1934—3% 1938 uppkomna nettovinsterna hava disponerats på sätt framgår
av nedanstående tablå:

Räkenskapsår	5 % utdel-ning till aktie-ägarna	Avsätt-ning till reserv-fonden	Avsättning till skattere-serven	Överföring till nästa års vinst- o. förlustkonto för inleverans till statsverket	Summa
Vid 1934—ao/« 1935 Vt 1935—S0/6 1936 Vt 1936—:so/e 1937 ''/t 1937—S0/6 1938	2,250: -2,250: — 2,250: — 2,250: —	50,000: —	780,000: -2,492,000: — 2,960,000: -50,000- —	1,216,297:13 4,062,296: 37 5,770,290:01 12,881,966: 99	2,048,547:13 6,556,546:37 8,732,540: 01 12,934,216: 99
Summa	9,000: -	50,000: —	0,282,000: —	23,930,850:50	30,271,850: 50

I allmänna skatter har bolaget under nedanstående räkenskapsår erlagt
följande belopp, vilka vid utbetalningen avförts från de för ändamålet av
föregående års vinst reserverade medlen:

Räkenskapsår	Kronoskatter	Kommunal- skatter	Summa utskylder
Vt 1936—8> 1937	469,218: 63	130,126:12	599,344: 75
Vt 1937—30/e 1938	1,501,447: 49	505,124: 83	2,006,572: 32
Summa	1,970,660:12	635,250: 95	2,605,917: 07

Slutligen må nämnas, att såsom skatt å tipsvinster överstigande 25 kronor
under tiden 4/i0 1934—30/6 1938 till postverket inlevererats tillhopa 3,799,398
kronor 10 öre. Den närmare dispositionen av bolagets inkomster och utgifter
under räkenskapsåret Vt 1937—3% 1938 framgår av nedanstående uppställning,
å vilken jämväl angivits de olika utgiftsposternas procentuella andel
av totalinkomsterna.

— 243 —

Utbetalt till	Kronor	I % av bruttoin-komst	Föregå-ende års procenttal	Ökning + minskning —
Vinnare ...........................	19,034,357:82	49.70	49.67	+ O.os
Omkostnader (+ avskr. inventarier och kontrollapparater)............	575,747:52	1.50	0.31	+ 1.19
Trycksaker, kuponger...............	206,630: 06	0.54	0.55	— 0.01
Trycksaker, övriga..................	98,376:51	0.26	0.25	+ 0.01
Porto och frakter..................	75,268:41	0.20	0.21	— 0.0!
Kontorsmaterial....................	34,585:39	0.09	0.07	+ 0.02
Hyror.............................	28,642: 50	0.07	0.11	- 0.04
Telefon............................	9,625: 70	0.03	0.03	—
Försäkringar.......................	7,602: 98	0.02	—	+ 0.02
Resor och representation............	2,666: 50	10.21	0.02	— 0.02
Provisioner........................	3,908,585: 24	12.02	- 1.81
Löner: ordinarie....................	134,199:99	0.35	0.4 5	- 0.10
> extra .......................	624,185: 74	1.63	2.22	- 0.59
Arvoden ...........................	48,850: —	0.13	0.18	- 0.05
Ombudskostnader..................	11,416:37	0.03	0.06	- 0.03
Centralombudskostnader............	544,259: 96	1.42	0.52	+ Ö.90
Apparatkostnader..................	16,750:84	0.04	—	+ 0.04
	25,361,751: 53	66.22	66.67	- 0.45
Vinst..............................	12,934,216: 99	33.78	33.33	+ 0.45
Summa kronor	38,295,968: 52	lOO.oo	lOO.oo	—

Av ovanstående sammanställning framgår, att av bolagets bruttoinkomst
under räkenskapsåret 1j7 1 9 37—30/e 1938 49.70 procent utbetalats till vinnare
och 16.52 procent använts för bolagets administrationskostnader. Vinsten
har sålunda utgjort 33.78 procent av bruttoinkomsten. Motsvarande procenttal
för föregående räkenskapsår den V7 1936—30/e 1937 har utgjort 49.67,
16.90 och 33.33 procent.

Beträffande dispositionen av statens inkomster av vadhållning vid idrottstävlingar
må följande erinras.

Från och med budgetåret 1935/36 har i riksstaten varit uppförd en särskild
inkomsttitel för inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar, å vilken
titel statens andel av vinsten i den utav aktiebolaget Tipstjänst bedrivna
verksamheten uppdebiterats. Oaktat de åtgärder aktiebolaget Tipstjänst
under de gångna åren vidtagit i syfte att begränsa tippningsverksamhetens
omfattning har, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, denna
oavbrutet stigit, vilket medfört, att statens inkomster av vadhållning vid
idrottstävlingar kommit att uppgå till belopp, vilka vid tiden för bolagets
tillkomst näppeligen torde hava förutsetts. Till staten inlevererade inkomster
av vadhållning avsedda att efter viss fördelning tillgodoföras allmänna budgeten
och fonden för idrottens främjande, utgjorde sålunda under budgetåret
1935/36 1,216,297 kronor och under nu löpande budgetår 12,881,967 kronor.
Enligt vad revisorerna erfarit, har bolaget beräknat att ett belopp av omkring
13 miljoner kronor skulle komma att under budgetåret 1939/40 inlevereras
till statsverket.

— 244 —

Tablå över Aktiebolaget Tipstjänsts inkomster

	I n	k o m s t	e r				U t g i f
Räken- skapsår	Tips- insatser	Intresse-medel m. m.	Summa inkomster	Provi- sioner	Central- ombuds- kostnader	Löner till ordinarie befatt-nings-havare	Löner till extra befattnings- havare
4/iol934-s> 1935 l/7 1935-30/s 1936	7,015,931: 86	12,283: 07	7,028,214:93	895,648: 56		48,931: 33	155,718:58
20,470,156: 96	79,151: 41	20,549,308:37	2,657,046: 24	_	102,481:13	516,608:26
v7 1936-30le 1937	26,026,232: 12	172,794: 25	26,199,026:37	3,148,025: 70	136,860: 83	117,725:11	582,403: 55
l/7 1937-s"/6 1938	38,068,715: 64	227,252:88	38,295,968:52	3,908,585: 24	544,259:96	134,199: 99	624,185: 74
Summa	91,581,036: 58	491,481: 61	92,072,518:19	10,609,305: 74	681,120: 79	403,337: 56	1,878,916:13

I detta sammanhang torde jämväl böra något beröras ett förhållande, som
föranlett att den direkta inlevereringen till statsverket av bolagets vinstmedel
under nu löpande budgetår avsevärt ökats i jämförelse med inbetalningarna
under de föregående räkenskapsåren. Enligt beslut av årets riksdag bär
nämligen fullständig skattefrihet föreskrivits för aktiebolaget Tipstjänsts rörelseinkomst,
vilket beslut skall träda i kraft den 1 januari 1939. Detta beslut
innebär, att rörelsevinsten för verksamhetsåret 1 juli 1937—30 juni 1938
icke kommer att skattebeläggas, enär denna inkomst först tages till beskattning
år 1939 efter den deklaration, som skulle hava ingivits den 15 februari
1939. Till följd av skattebefrielsen har bolaget, som under räkenskapsåret
1936/37 i skatter erlagt 1,501,447 kronor 49 öre till staten och 505,124 kronor
83 öre till kommunen, eller tillhopa 2,006,572 kronor 32 öre i utskylder erhållit
möjlighet att under nu löpande budgetår till statsverket inleverera ett
avsevärt högre belopp än tillförne, enär någon avsättning till skattereserv
icke vidare erfordras. Enligt vad revisorerna inhämtat, har bolaget beräknat,
att de skatter bolaget under innevarande år har att erlägga för verksamheten
under räkenskapsåret 1936/37 utgöra sammanlagt omkring 3,250,000
kronor, därav till staten något över 2 miljoner kronor och till kommunen
omkring 1 miljon kronor.

Genom kungl, brev den 30 juni 1938 har i fråga om de från aktiebolaget
Tipstjänst till statsverket direkt inlevererade medlen föreskrivits, bland annat,
att statskontoret skall över förslagsanslaget X F 6 »Avsättning till fonden
för idrottens främjande», vilket anslag i riksstaten för budgetåret 1938/
39 upptagits med 6,000,000 kronor, till fonden för idrottens främjande överföra
vad av den behållna inkomsten av vadhållning vid idrottstävlingar under
budgetåret 1938/39 överstiger ett belopp av 1,000,000 kronor. Denna
föreskrift innebär alltså, att av tipsmedel allenast 1,000,000 kronor tagas i
anspråk för allmänna budgetändamål under det att återstående belopp, vilka

— 245

och utgifter för tiden */10 1934—30/6 1938.

ter		Summa utgifter jämte netto-vinst
Tryck- saker	Vinnare tillkomman-de belopp	Skatt på tipsvinster	Övriga utgifter	Summa utgifter	Netto- vinst
145,002: 50	3,283,804:93	224,161: —	226,400: 90	4,979,667:80	2,048,547:13	7,028.214: 93
199,321:58	9,432,439:18	802,639:30	282,226: 31	13,992,762: —	6,556,546:37	20,549,308: 37
210,366:35	11,912,319: 01	1,100,797:05	257,988: 76	17,466,486:36	8.732,540:01	26,199,026:37
173,644: 92 728,335:35	17,362,557: 07 41,991,120:19	1,671,800: 75 3,799,398:10	942,517: 86 1,709,133:83	25,361,751:53 61,800,667: 69	12,934,216: 99 30,271,850: 50	38,295,968: 52 92,072,518:19

tillgodoföras förenämnda fond för idrottens främjande, efter prövning av
Kungl. Maj:t disponeras för olika idrottsändamål. Enligt föreskrifterna i
nyssberörda kungl, brev den 30 juni 1938 kommer sålunda icke mindre än
11,881,967 kronor att tillgodoföras fonden för idrottens främjande under nu
löpande budgetår och under budgetåret 1939/40 skulle enligt bolagets här
ovan omförmälda beräkningar likaledes omkring 12 miljoner kronor komma
att tillgodoföras ifrågavarande fond.

Vad först angår aktiebolaget Tipstjänsts sätt att omhänderhava den av
bolaget bedrivna verksamheten, hava revisorerna efter verkställd granskning
av dess räkenskaper och förvaltning funnit, att någon anledning till erinran
mot bolaget eller dess ledning icke kan anses föreligga. Tidigare hysta förhoppningar
att genom skapandet av detta bolag begränsa tippningsverksamhetens
omfattning hava icke kunnat infrias. Såframt icke några restriktiva
åtgärder vidtagas i fråga om bolagets rätt att anordna vadhållning vid
idrottstävlingar, torde man med all sannolikhet allt framgent kunna räkna
med en synnerligen betydande omfattning av tippningsverksamheten.

Beträffande dispositionen av statens inkomster av vadhållning vid idrottstävlingar,
vilja revisorerna först erinra, hurusom revisorerna under § 56 i
sin berättelse för tiden 1 juli 1936—30 juni 1937 fäste riksdagens uppmärksamhet
å denna fråga. Revisorerna uttalade därvid, bland annat, att under
nuvarande förhållanden frågan huruvida anslag kunde utgå till olika idrottsändamål
i stort sett enbart vore beroende på storleken av de vinstmedel från
den s. k. tippningen, vilka tillgodofördes fonden för idrottens främjande. Till
följd av tippningsverksamhetens allt mer ökade omfattning hade emellertid
till Kungl. Maj:ts förfogande blivit ställda för varje år allt mera stigande summor.
På grund härav syntes revisorerna med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke med hänsyn till storleken av de belopp, vilka framdeles förväntades

Revisorernas

uttalande.

— 246

komma att bliva disponibla för idrottsändamål, tiden vore inne för ett övervägande,
huruvida icke ett större belopp än det nuvarande, 1 miljon kronor,
lämpligen kunde tagas i anspråk för allmänna budgetändamål.

Revisorernas nyssberörda uttalande i fråga om dispositionen av statens
inkomster av vadhållning vid idrottstävlingar föranledde emellertid icke någon
riksdagens åtgärd. Enligt revisorernas uppfattning synes det emellertid,
som om denna fråga vöre värd att tagas under förnyad omprövning av riksdagen
med hänsyn till dels att ifrågavarande statsinkomster alltjämt fortsätta
att kraftigt stiga, dels ock den under innevarande års riksdag beviljade
skattefriheten för aktiebolaget Tipstjänst, vilken förmån medfört, att bolaget
erhållit möjlighet att inleverera ett till följd av skattefriheten avsevärt ökat
belopp. Ett bibehållande av nuvarande bestämmelser rörande dessa medels
fördelning mellan, å ena sidan, allmänna budgeten och, å andra sidan, fonden
för idrottens främjande innebär emellertid efter den vid sistlidna riksdag
beviljade skattefriheten för bolaget, att allmänna budgeten kommer att undandragas
de belopp, vilka bolaget tidigare haft att erlägga i skatter av olika
slag till staten. Såsom ovan angivits uppgå dessa skatter till avsevärda belopp,
vilka under innevarande budgetår kunna uppskattas till omkring 2
miljoner kronor och under kommande budgetår till sannolikt än högre belopp.
Enligt revisorernas uppfattning synes det uppenbart, att en sådan ändring
bör vidtagas i de nuvarande bestämmelserna rörande disponerandet av
dessa medel, att allmänna budgeten tillförsäkras åtminstone det belopp, som
skulle hava tillgodoförts densamma, därest skattefrihet för bolaget icke ifrågakommit.
Revisorerna vilja emellertid ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn
till den fortsatta stegringen av statens andel av tippningsverksamhetens
avkastning, vilken avkastnings storlek under en följd av år i varje fall icke
torde förminskas, ett avsevärt större belopp än hittills varit fallet kunde tagas
i anspråk för allmänna budgetändamål.

Revisorerna anse sig ej böra närmare ingå på frågan örn dessa inkomstmedels
lämpliga fördelning för framtiden, enär avvägningen bär tillkommer
Kungl. Majit och riksdagen och kan påverkas av åtskilliga faktorer, som nu
icke kunna bedömas. Även om ett belopp av hälften av de influtna inkomsterna
av tipsmedlen toges i anspråk för allmänna budgetändamål, torde med
all sannolikhet olika idrottsändamål kunna bliva väl tillgodosedda med vad
som därefter återstår av dessa medel, och skulle, därest det av aktiebolaget
Tipstjänst beräknade beloppet 13 miljoner kronor kommer att inlevereras,
under budgetåret 1939/40, icke mindre än omkring 6.6 miljoner kronor komma
att för nämnda budgetår stå till förfogande för idrottens främjande.

Uppdelningen av tipsmedlen bör givetvis så ordnas, att idrottens berättigade
krav att för sin allmänt vitsordade, ur många synpunkter samhällsgagnande
verksamhet erhålla tillräckligt understöd från statsmakternas sida
icke eftersättes, men revisorerna hava i samband med sin granskning av bolagets
förvaltning funnit sig böra — särskilt i betraktande av vad som härovan
framkommit — fästa riksdagens uppmärksamhet på spörsmålet örn
tipsmedlens användning i vidgad omfattning för allmänna budgetändamål.

247 —

§ 53.

I sin år 1937 avgivna berättelse hava riksdagens revisorer beträffande
Sveriges olympiska kommitté under § 55 anfört, bland annat, följande.

Efter framställningar från Sveriges olympiska kommitté har Kungl. Majit
såsom Indrag till täckande av kostnaderna för förberedelser till och deltagande
från svensk sida i olympiska spelen i Berlin år 1936 från fonden för
idrottens främjande genom beslut den 20 juni 1935 anvisat 90,000 kronor
och genom beslut den 29 november samma år 248,200 kronor. Då kommittén
härjämte enligt Kungl. Majits resolution den 6 april 1934 erhållit rätt att
för samma ändamål disponera den besparing å 56,483 kronor 27 öre, som
uppkommit å det bidrag, vilket anvisats kommittén av penninglotterimedel
till täckande av kostnaderna för Sveriges deltagande i olympiska spelen i
Amerikas förenta stater år 1932, har till Sveriges olympiska kommittés förfogande
för olympiska spelen i Berlin år 1936 stått anvisningar å tillhopa
394,683 kronor 27 öre.

Jämlikt föreskrift i ovannämnda nådiga brev den 29 november 1935 har
kommittén ålagts dels att, därest hela bidraget icke åtginge för anvisat ändamål,
därom snarast möjligt göra anmälan till Kungl. Majit, som ville besluta
rörande överskottets användning, dels att före den 1 juli 1937 avgiva redovisning
för medlens användning till ecklesiastikdepartementet och handelsdepartementet,
dels ock att underkasta sig den granskning från riksdagens
revisorers sida rörande bidragens användning, som Kungl. Majit kunde komma
att föreskriva. Genom beslut den 12 november 1937 har Kungl. Majit
därefter i anledning av riksdagens revisorers härom gjorda framställning
förklarat att, bland annat, Sveriges olympiska kommitté skulle vara skyldig
underkasta sig granskning från revisorernas sida rörande användningen
av kommittén lämnade statsunderstöd.

Den redovisning, det enligt Kungl. Majits förenämnda beslut den 29 november
1935 ålegat kommittén att lämna ecklesiastik- och handelsdepartementen
före den 1 juli 1937, har emellertid icke avgivits, beroende därpå,
att räkenskaperna över de till kommitténs förfogande ställda medlen vid angivna
tid icke avslutats. Icke heller vid den tidpunkt i november 1937, då
revisorerna rekvirerade räkenskaperna, voro desamma avslutade.

I samband med nämnda redogörelse lämnade revisorerna vissa sifferuppgifter
samt framhöllo, att av räkenskaperna framginge, att av kommitténs
medel bestritts kostnader för inköp av hedersgåvor till personer såväl inom
som utom kommittén samt till personlig utrustning av varjehanda slag till
både aktiva idrottsmän och ledare.

Revisorerna gjorde beträffande kommitténs dittillsvarande verksamhet och
den av dem år 1937 verkställda summariska granskningen följande uttalande.

Revisorerna hava — icke minst med hänsyn till de avsevärda medel Kungl.
Majit funnit anledning anvisa för ifrågavarande ändamål — funnit synnerligen
anmärkningsvärt, att räkenskaperna icke i enlighet med därom givna
bestämmelser avslutats, detta så mycket hellre som avlönad personal för,
bland annat, förandet av räkenskaperna varit av kommittén anställd. Den
omständigheten att förskott på sätt som skett utgivits efter den tid, då olympiska
spelen ägt rum och så sent som i oktober 1937, finna revisorerna,
liksom det förhållandet att medel, anslagna för Sveriges idrottsliga representation
vid olympiaden, använts för inköp av hedersgåvor lill kommitténs

Iakttagelser
vid granskning
av
Sveriges
olympiska
kommittés
räkenskaper.

— 248 —

ledamöter och personlig utrustning av ledarna för de olika trupperna, giva
vid handen, att de anvisade medlen med hänsyn till dessas natur icke disponerats
på ett tillfredsställande sätt. Huruvida samtliga anvisade medel tagits
i anspråk, hava revisorerna på grund av det skick, vari räkenskaperna
befinna sig, icke kunnat avgöra.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna härigenom velat bringa till
riksdagens kännedom.

Under innevarande års revisionsförrättning hava revisorerna fortsatt den
tidigare påbörjade granskningen av Sveriges olympiska kommittés räkenskaper,
vilka vid ett den 23 februari 1938 daterat bokslut utvisa följande inkomster
och utgifter enligt revisorerna tillhandakommen balansräkning.

Inkomster.

Ingående balans:

överskottsmedel från X. Olympiaden ................ kronor 56,483: 27

Statsanslaget för XI. Olympiaden .................. » 338,200: —

Räntor ........................................... » 10,012:44

Kronor 404,695: 71.

Utgifter.

Expeditionskostnader.............. kronor 24,541:82

Representationskostnader .......... » 2,563:05

Kongresser ...................... » 2,959:— kronor 30,063:87

Förberedelser:

Instruktionskurser, löner m. m.....

Resor, internationella tävlingar m. m.

Lokalhyror, material m. m.........

Diverse ..........................

Olympiska tävlingar:

Resekostnader ....................

Inkvartering och utspisning........

Traktamenten ....

Lokala transporter

Diverse ......

Utrustning
Kursdifferenser
Utgående balans:

Överskottsmedel

kronor 75,487:61

» 61,265:01

» 37,252:58

» 4,829:86 » 178,835:06

kronor 40,052:84

» 35,299:89

» 29,703:73

» 97:17

» 22,803:24

» 43,744; 40 » 171,701:27

1,189:97

22,905: 54

Kronor 404,695:71.

De för granskning av kommitténs räkenskaper särskilt utsedda revisorerna
hava avgivit följande berättelse.

Undertecknade, utsedda att granska Sveriges olympiska kommittés räkenskaper
och förvaltning i samband med Sveriges deltagande i olympiska spe -

249 —

len i Garmisch-Partenkirchen och Berlin 1936, få efter verkställt uppdrag avgiva
följande berättelse.

Vi hava genomgått kommitténs protokoll samt granskat såväl kommitténs
som de olika specialförbundens redovisningar med tillhörande verifikationer
för tiden december 1933—februari 1938 ävensom inventerat banktillgodohavanden
och värdehandlingar. Räkenskaperna hava på uppdrag av olympiska
kommittén varit föremål för fullständig siffergranskning av auktoriserade
revisorn H. Sjöåker.

Beträffande olympiska kommitténs ekonomiska ställning och resultatet
av dess verksamhet under den tid räkenskaperna omfatta få vi hänvisa till
vidhäftade balans- samt vinst- och förlusträkning,1 vilka befunnits överensstämma
med räkenskaperna. I en särskild till olympiska kommittén överlämnad
P. M. ha vi upptagit en del under granskningens gång framkomna
erinringar beträffande vissa specialförbunds redovisningar.

Uppläggningen av böckerna och bokföringen för olympiska kommittén
lämna en klar bild av såväl de olika bokföringsåtgärdernas innebörd som resultatet
av verksamheten och den ekonomiska ställningen. Dock få vi som
ett anmärkningsvärt förhållande nämna, att räkenskaperna sedan år 1935
icke förts å jour utan fullbordats först under loppet av år 1937, sedan alla
verifikationer och redovisningar inkommit, varigenom kontroll av bokföringen
samt avstämning av kassabehållningen vid varje tid icke kunnat företagas.

Beträffande de olika specialförbundens redovisningar hava vi vid granskningen
konstaterat, att desamma äro klart och tydligt upprättade framför
allt genom de nya redovisningsformulären, som skapa enhetlighet. Dock
vilja vi påpeka, att verifikationerna i många fall icke äro räkenskapsmässiga,
så ha t. ex. desamma icke fullständigt kontrollräknats före utbetalningen,
varigenom ett antal mindre räknefel uppkommit. Vidare böra specialförbunden
tillhållas, att verifikationerna alltid skola upptaga vad beloppet avser,
att räkningar beträffande hotell och restauranger samt biljetter m. m.
skola angiva antalet personer samt att de som attestera räkningarna skola
tillse att dessa äro riktiga och rätt summerade. Ehuru vi till fullo inse svårigheterna
att under dylika idrottsresor anskaffa originalverifikationer, måste
vi dock framhålla, att räkenskaperna i alltför stor utsträckning sakna dylika
eller äro verifierade med av reseledarna själva utfärdade kvitton. Ej heller
hava kvitton blivit fullständigt attesterade av vederbörande reseledare. Angående
specialförbundens redovisningar få vi dessutom uttala den uppfattningen,
att därest desamma åtföljdes av en kortfattad redogörelse för anslagens
disponerande samt en förteckning över deltagarna i resan, skulle
bedömandet av medlens användande på ett önskvärt sätt underlättas.

Som vi av kommitténs kassaförvaltare erfarit, att ett tilläggsbokslut kommer
att upprättas per den 31/12 1938, hemställa vi att de i promemorian gjorda
erinringarna måtte, där så ske kan, beaktas i nämnda bokslut och komma
vi, sedan detta bokslut föreligger i färdigt skick, att inkomma med tillläggsbcrättelse.

Efter fullgjord revision få vi hemställa, att de som handhaft olympiska
kommitténs ekonomiska angelägenheter måtte meddelas ansvarsfrihet för
den tid revisionen omfattat.

Stockholm i november 1938.

K. Fredlund. Knut Rydholm.

Dessutom har i samband med revisionen avgivits en särskild promemoria, i
vilken upptagits åtskilliga specificerade anmärkningar. Sålunda har erinran

1 Hiir ej intagna.

— 250 —

Allmänt

uttalande.

gjorts, att i vissa fall originalverifikationer icke bifogats räkenskaperna,
samt att till redovisning i specialförbundens räkenskaper upptagits utgifter
för »vickning, biljard, nattklubb», vilka icke enligt de utsedda revisorernas
mening bort återfinnas i redovisningen från en idrottsresa. Vidare har här
anmärkts på, att i stor utsträckning i vissa verifikationer ingå kostnader för
öl, spritdrycker och tobaksvaror, vilket icke är förenligt med bestämmelserna
angående olympiska medlens användning.

För egen del hava riksdagens revisorer vid sin granskning fäst sig vid
att i ganska betydande utsträckning utbetalts gratifikationer utöver avtalad
avlöning samt att dessa gratifikationer ofta uppgå till belopp, som närma sig
den ursprungligen avtalade ersättningen. Till kommitténs kassaförvaltare
har utbetalts ett avsevärt belopp såsom gottgörelse för felräkning och diverse
ej verifierade utgifter. Såvitt revisorerna kunna finna, upptagas i redovisningen
förskottsutgifter, vilka icke slutligt redovisats. Sålunda ingår i redovisningen
även ett förskott för förberedelser till konstolympiaden, vilket förskott
icke synes hava bort här medtagas.

Vad beträffar de av revisorerna år 1937 gjorda erinringarna hava de genom
nu verkställda iakttagelser ytterligare bestyrkts och anmärkningarna
hava icke blivit i önskvärd omfattning rättade. Dock hava efter det 1937
års statsrevisorer framställt sina anmärkningar, utrustningspersedlar, representerande
ett värde av 866 kronor 75 öre, ersatts. Den härtill hörande inkomstverifikationen
angiver, att den skolat åtföljas av närmare specifikation,
vilken dock icke finnes bifogad räkenskaperna.

Revisorerna äro av den uppfattningen, att allt fortfarande allvarliga erinringar
kunna göras mot de för olympiska kommittén avgivna redovisningarna
samt att önskvärd ordning och reda icke förefunnits, när det gällt att
redovisa allmänna medel av denna art. De anse sig därför böra för framtiden
yrka på, att en fortlöpande kontroll på lämpligt sätt ordnas, när det
gäller att disponera och redovisa anslag av den storleksanordning, varom
här är fråga. Det torde nämligen icke få anses tillfredsställande och lämpligt
att överlämna dylika av tipsmedel utgående anslag till fri disposition av
organisationer, vilka med nuvarande sammansättning och styrelseformer
— även om man givetvis icke i detta fall bör tillämpa alltför byråkratiska
och stränga normer för redovisningen — knappast kunna anses vara i besittning
av tillräcklig insikt örn och erfarenhet av huru förvaltningen av allmänna
medel bör ordnas.

— 251

Statens affärsverksamhet.

§ 54.

Vid sin granskning av statens järnvägars räkenskaper och förvaltning hava
revisorerna uppmärksammat, att verkets överrevisorer, bland annat, framställt
anmärkning mot det sätt, varpå ett visst försäljningsärende under år
1937 inom järnvägsstyrelsen handlagts. Ärendet avsåg försäljning av en begagnad
hjulsvarv och dess handläggning har varit av den beskaffenhet, att
riksdagens revisorer ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse för vad
sålunda förekommit:

I brev den 12 maj 1937 framställde ett järnvägsbolag förfrågan hos järnvägsstyrelsens
förrådsbyrå, huruvida statens järnvägar hade till avsalu, »nu
eller inom den närmaste tiden, en begagnad hjulsvarv för såväl vagns- som
lokomotivhjul», samt begärde i sådant fall närmare upplysningar. I skrivelse
den 2 juni 1937 meddelade förrådsbyrån järnvägsbolaget, att någon svarv
av omfrågat slag icke funnes till salu, men däremot, i slutet av året, en vagnshjulsvarv
i Notviken av närmare angiven beskaffenhet. Om bolaget reflekterade
på detta erbjudande, anmodades bolaget att snarast inkomma med
högsta möjliga anbud.

I brev den 2 påföljande juli till förrådsbyrån avgav A.-B. Järnvägsmateriel
i egenskap av ombud för järnvägsbolaget anbud å svarven till ett pris av 2,500
kronor, fritt lastad å järnvägsvagn i Notviken. Detta anbud remitterades den
5 juli till verkstadsbyrån för yttrande örn priset. Enligt en av järnvägsstyrelsens
ombudsman verkställd utredning meddelade verkstadsdirektören den 7
juli föredragande maskininspektoren å byrån, att han ansåge svarven icke
böra säljas under 3,000 kronor. Därefter telefonerade maskininspektoren —
såvitt denne minnes på anmodan av verkstadsdirektören — till Järnvägsmateriels
direktör och meddelade honom verkstadsdirektörens åsikt om priset
samt frågade, om icke bolaget ville höja sitt anbud till lägst 3,000 kronor. Sedan
direktören efter någon tvekan förklarat sig villig höja sitt pris till 3,000
kronor, gav maskininspektoren honom det rådet att omedelbart tillställa förrådsbyrån
ett nytt anbud lydande å sistnämnda belopp. Enligt uppgift av
bolagsdirektören skulle maskininspektoren vid telefonsamtalet hava sagt, att
affären vöre klar, men detta har bestämt bestritts av denne.

Samma dag — den 7 juli — meddelade verkstadsdirektören genom påteckning
å Järnvägsmateriels brev den 2 juli, att han ansåge, att det av honom
den 3 juli uppgivna försäljningspriset 3,000 kronor icke borde frångås.

Sedan Järnvägsmateriel skriftligen bekräftat sitt anbud på 3,000 kronor,

Ett försäljningsärende

vid statens
järnvägar.

ansåg förrådsdirektören, att det ej vöre lämpligt att i mitten av juli försälja
en svarv, som icke bleve disponibel förrän i slutet av året. Försäljningsskrivelse
blev därför icke expedierad, och bolaget erhöll icke något skriftligt besked
i saken, men förrådsdirektören håller för troligt, att han på förfrågan
av bolagets direktör meddelat, att försäljningen skulle anstå, tills svarven
bleve disponibel, varefter ärendet skulle föredragas för generaldirektören.

Någon gång under augusti månad fick maskininspektoren å verkstadsbyrån
besök av en maskiningenjör i Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle
och denne frågade därvid, huruvida järnvägsstyrelsen hade några svarvar
till salu. För att få klarhet i örn svarven i Notviken blivit såld, förfrågade
sig maskininspektoren härom hos en tjänsteman å förrådsbyrån. Han erhöll
därvid svaret, att förrådsdirektören vore av den åsikten, att verkstadsbyrån
genom maskininspektoren bundit järnvägsstyrelsen gentemot Järnvägsmateriel.
Maskininspektoren bestred detta och begärde bestämt besked, huruvida
någon skriftlig försäljning förelåge. Efter erhållet besked, att någon försäljningsskrivelse
icke avlåtits, meddelade maskininspektoren detta till nyssnämnde
maskiningenjör, varjämte han i skrivelse den 20 augusti enligt uppdrag
(av vem framgår icke av utredningen) meddelade maskiningenjören, att ifrågavarande
svarv vore disponibel, och slutade med att säga, att svarven funnes
till påseende vid verkstaden efter hänvändelse till verkstadsföreståndare^ Sedan
trafikförvaltningen den 13 oktober 1937 höjt anbudet till 5,250 kronor,
fritt Storvik, hade ett sammanträde inom järnvägsstyrelsen hållits, varvid förrådsdirektören
uttalat sin uppfattning, att Järnvägsmateriels direktör genom
samtalen med maskininspektoren och sedan bolaget bjudit det pris (3,000
kronor), som begärts från styrelsens sida, måste hava bibringats den tron,
att bolaget finge köpa svarven för sagda pris. Maskininspektoren bestred, att
han bibringat bolagets direktör uppfattningen, att försäljning definitivt kommit
till stånd; han hade endast uppmanat direktören att höja sitt anbud, och
direktören måste hava varit medveten örn att maskininspektoren icke kunde
avsluta någon försäljning. (På sätt ovan refererats hade maskininspektoren
—- enligt ett tidigare avsnitt av ombudsmannens utredning — vid samtalet med
bolagets direktör meddelat denne verkstadsdirektörens åsikt örn priset och
frågat, örn icke bolaget ville höja sitt pris till lägst 3,000 kronor.)

Vid sammanträdet -— som icke protokollförts — hade enligt ombudsmannens
utredning föreslagits, att nya anbud från de båda spekulanterna skulle
infordras, men häremot hade framhållits, att det icke vore riktigt att Järnvägsmateriel
— som ansågs hava anledning tro, att bolaget förvärvat svarven
— skulle gå helt miste om svarven, ifall dess anbud bleve något lägre än trafikförvaltningens;
bolaget hade sannolikt redan vidtagit dispositioner med
svarven i tro att bolaget förvärvat densamma. Av vad som vid sammanträdet
förekommit fick förrådsdirektören den uppfattningen, att man vore ense örn
att Järnvägsmateriel borde få köpa svarven, örn bolaget ville betala samma
pris som trafikförvaltningen erbjudit.

Härefter telefonerade förrådsdirektören på grund av sin sålunda erhållna
uppfattning till Järnvägsmateriel och meddelade, att annan spekulant bjudit

— 253 —

5,250 kronor för svarven samt att järnvägsstyrelsen icke ansåge sig kunna
sälja svarven till Järnvägsmateriel till lägre pris. Bolaget hade enligt förrådsdirektören
till en början hävdat, att bolaget fått svarven på hand för 3,000
kronor, och även ifrågasatt att hänskjuta saken till domstol, men slutligen gått
med på att betala det högre beloppet.

Efter nya förhandlingar och nytt sammanträde inom styrelsen såldes svarven
till järnvägsmateriel några dagar innan förrådsdirektören den 25 november
1937 föredrog ärendet inför generaldirektören för 5,250 kronor fritt banvagn
Notviken.

Ombudsmannen i jänvägsstyrelsen gjorde efter uppdrag av järnvägsstyrelsen
en utredning, vilken avgavs den 8 februari 1938 och vari konstaterades,
att befogad anmärkning icke kunde riktas vare sig mot förrådsdirektören eller
mot maskininspektoren å verkstadsbyrån. Vissa allmänna erinringar
gjordes emellertid.

Efter det järnvägsstyrelsen tagit del av ombudsmannens utredning, beslöt
styrelsen den 11 februari 1938, att ärendet icke skulle föranleda annan styrelsens
åtgärd än att uppmärksamheten skulle fästas på att samarbetet mellan
förrådsbyrån och annan berörd byrå borde ordnas på mera tillfredsställande
sätt än som i förevarande ärende visat sig vara fallet, ävensom att lämnande
av muntligt besked i affärstransaktioner av detta slag borde till undvikande
av missförstånd i största möjliga omfattning undvikas.

överrevisorerna, som ej hade något att i och för sig erinra mot svarvens
försäljning till avtalat pris, uttalade i sin ifrågavarande berättelse i övrigt följande.

Handläggningen av förevarande försäljningsärende hade givit vid handen,
icke endast att det brustit i samarbete mellan två avdelningar utan även att
bristande enhetlighet organisatoriskt sett förelåge beträffande handhavandet
av försäljningsärendena. I förevarande fall hade nämligen ett på förrådsbyrån
handlagt försäljningsärende blivit föremål för förhandlingar per telefon
mellan spekulanten och tjänsteman å annan byrå, vilka förhandlingar avsett
prisfrågan, överrevisorerna funne detta förfarande påtagligt olämpligt,
och under inga omständigheter borde det få ske -— såsom i detta fall — på
så sätt, att initiativ till förhandlingarna foges av tjänstemannen utan samråd
med eller uppdrag av förrådsbyrån. Såsom ett ytterligare tecken på bristande
enhetlighet i förhandlingssättet framstode ock att, ehuru generaldirektören
genom påteckning å trafikförvaltningens brev den 16 september hänvisat
ärendet till förrådsbyråns handläggning, vederbörande tjänsteman å verkstadsbyrån
på underhandsförfrågan av förvaltningens maskiningenjör muntligen
givit nekande svar på den i brevet framställda frågan, huruvida svarven
vore såld överrevisorerna insåge förvisso betydelsen av att särskilt de affärsbetonade
ärendena i järnvägsstyrelsen handlades så smidigt som möjligt,
men ville ock understryka vikten av att förhandlingar utåt sköttes på riktigt
sätt. Det förtjänade att betonas, att särskilt i det fall, då en tjänsteman satte sig
i förbindelse med en kund eller leverantör, han måste räkna med att denne
kunde tro och även hade anledning att tro, att tjänstemannen talade å styrel -

— 254 —

sens vägnar. Detta gällde oavsett huruvida de interna instruktionerna inom
styrelsen rörande ärendenas föredragning i olika instanser voro kända eller
icke kända av kunden eller leverantören. I övrigt hade ärendet icke föranlett
särskilt yttrande i vidare mån än att överrevisorerna ville framhålla såsom
mindre lämpligt, dels att förrådsbyråns samråd med ombudsmannen i slutet
av oktober om försäljningsfrågans juridiska läge endast avsett vad handlingarna
härutinnan kunde utvisa, utan hänsyn till de muntliga förhandlingarna,
och dels att detta på sammanträden mellan tjänstemännen dryftade spörsmål,
som kunde tänkas komma att hänskjutas till domstols prövning, icke omedelbart
underställdes generaldirektören.

Slutligen ville överrevisorerna såsom ett önskemål i allmänhet uttala, att
tjänstemännens anteckningar å handlingarna borde undertecknas, åtminstone
med tydlig signatur.

Revisorernas För egen del vilja riksdagens revisorer instämma uti vad överrevisorerna i
a itai an de. . Tr , .

sm till Kungl. Majit avgivna berättelse anfört. Det förfaringssätt, för vilket
redogörelse ovan lämnats, är genom sin avsaknad på centralisation och affärsmässiga
former ägnat att framkalla missförstånd och förvecklingar och kan
lätteligen medföra prestigeförlust och under olyckliga omständigheter även
ekonomisk förlust. Revisorerna finna det angeläget, att statliga myndigheter,
i vilkas arbete ingå affärsuppdrag, i sitt samarbete med enskilda såvitt möjligt
iakttaga affärslivets hävdvunna former. Särskilt vilja revisorerna understryka
vikten av att ett intimt samarbete mellan avdelningar och tjänstemän
inom ett och samma statliga verk etableras vid alla förhandlingar med
utom verket stående, så att sådana missförstånd som de, vilka förekommit
vid ovanberörda förhandlingar, må kunna undvikas.

§ 55.

direktörens" Vid sin gransknin8 av statens vattenfallsverks förvaltning och räkenskatjänstebostad
Per för år 1937 hava verkets överrevisorer uppmärksammat, att kostnaderna
i Motala, för vissa tjänstebostäder varit alltför höga i förhållande till de fastställda
hyresbeloppen.

På grund av på sin tid rådande svår bostadsbrist i Motala hade det visat
sig omöjligt att anskaffa bostäder för två vid den år 1919 pågående utbyggnaden
av kraftverket i Motala anställda, gifta ingenjörer. Vattenfallsstyrelsen
hade därför den 5 december 1919 beslutat att för 60,000 kronor inköpa
fastigheten tomten nr 2 i Motala stad. Enligt tjänstememorial den
30 oktober 1919 av arbetschefen Sten Bäckman funnos å fastigheten uppförda
ett större, i gott skick varande boningshus av trä, innehållande 7 stora
rum och kök med källare under hela huset samt ett mindre reveterat trähus
örn 7 små rum. Efter inköpet utfördes vissa reparationer för cirka

3,000 kronor. Av byggnaderna, som till en början beboddes av de nämnda
ingenjörerna, uppläts år 1922 det större boningshuset till kraftverksdirektören
i Motala, som alltjämt bebor det. Det mindre huset vore uthyrt till

— 255 —

utom verket stående personer. Från och med år 1922 hade omfattande reparationer
och förbättringar utförts. Sålunda hade sistberörda år i sådant
syfte nedlagts en kostnad av c:a 13,000 kronor, år 1927 nära 4,400 kronor,
år 1931 cirka 3,000 kronor samt under åren 1936 och 1937 omkring 23,000
kronor, av vilket sistberörda belopp 7,840 kronor tagits ur förnyelsefonden.
Sistnämnda kostnad avsåge uteslutande kraftverksdirektörens bostadshus.
Dessutom hade vid andra tillfällen mindre omfattande arbeten utförts. Sammanlagda
kostnaden för reparationer och förbättringar m. m. under åren
1922—1937 hade uppgått till 50,144 kronor 53 öre. Till denna summa borde
enligt överrevisorernas mening läggas kostnader för arkitektarvode, vilket
för det under åren 1936 och 1937 utförda arbetet uppginge till omkring
850 kronor. Kostnaderna för byggnadernas förbättring och underhåll m. m.
under åren 1922—1937 hade uppgått till i runt tal 51,000 kronor eller omkring
3,180 kronor årligen. Utgifterna för skatter m. m. hade för år 1937
utgjort 561 kronor 17 öre.

Årliga hyresinkomsten uppgick för kraftverksdirektörens bostad till 1,278
kronor samt för de övriga lägenheterna till respektive 660 och 150 kronor
eller tillsammans 2,088 kronor.

Enligt ovanberörda tjänstememorial befann sig vid förvärvet det större
boningshuset i gott skick. Det oaktat avsåge de omfattande arbeten, som
under årens lopp utförts, huvudsakligen det större bostadshuset, vilket beboddes
av kraftverksdirektören. Det måste enligt överrevisorernas mening
anses anmärkningsvärt, att, trots förstnämnda förhållande, så avsevärda
summor behövt under årens lopp nedläggas för underhåll och förbättringar
av nämnda hus. överrevisorerna ansåge sig böra uttala den meningen, att
i de fall, då tjänstebostäder kunde befinnas erforderliga för verkets personal,
kostnaderna för desamma borde stå i rimlig proportion till fastställda
hyresbelopp.

I sitt över överrevisorernas beträttelse avgivna utlåtande anförde därefter
vattenfallsstyrelsen, att överrevisorerna, med avseende å chefsbostaden i
Motala, syntes hava tolkat arbetschefen Bäckmans intyg om det år 1919 inköpta
bostadshuset annorlunda än som varit avsett med detta intyg. Då
arbetschefen Bäckman förklarat chefsbostaden vara i gott skick, så finge
detta uttryck enligt styrelsens mening närmast ses mot den bakgrunden, att
byggnaden kunde omedelbart tagas i användning utan större reparationer
än för cirka 3,000 kronor. Styrelsen ville emellertid ej bestrida, att bygg
naden varit av relativt enkel standard. Den nuvarande chefsbostaden, mot
vilken anmärkningarna i främsta rummet riktats, byggdes år 1905 och vore
uppförd av trä. Huset vöre uppfört på sockel av kalksten, men ovanför
källarvåningen byggt i trä med en relativt tunn ytterpanel och med ospåntad
plank innanför panelen. Ingången till byggnaden hade varit förlagd
till husets baksida och mycket opraktiskt anordnad. Trappan mellan de
båda våningarna hade varit brant och dåligt belyst. Byggnaden hade saknat
såväl värmeledning som w. c. och badrum. Golven hade varit i dåligt
skick.

— 256 —

Revisorernas

nttalande.

Domänfondens
nya
lagerregleringskonto.

Det pris av 60,000 kronor, som erlagts år 1920, vore visserligen högt, men
priset hade enligt vattenfallsstyrelsens mening berott på de höga byggnadskostnaderna
vid nämnda tidpunkt och därav följande enorma temporära
stegring av fastighetsvärdena. Av de på fastigheten nedlagda reparationsoch
ombygnadskostnaderna på inalles 50,433 kronor avsåge endast en mindre
del direkta reparationer. Större delen hade åtgått för att åvägabringa
en välbehövlig förbättring av chefsbostadens standard. Härav finge 39,200
kronor betraktas såsom ombyggnadskostnad och resten såsom normalt underhåll.
Sannolikt skulle dessa ombyggnader hava kunnat verkställas för
ungefär 8,000 kronor lägre kostnad, om de utförts vid nuvarande penningvärde
och i ett sammanhang. Det ansågs emellertid till en början lämpligt
att nöja sig med ett minimum av reparationer med hänsyn till de då rådande
höga byggnadskostnaderna. Även sedermera hade man till en början
åtnöjt sig med de mest trängande åtgärderna med hänsyn till att ett uppskov
med en utgift naturligtvis innebure en räntebesparing.

Även örn det påtalade fallet vore speciellt, ville vattenfallsstyrelsen dock
framhålla, att det vore nödvändigt att även beträffande en hel del bostäder,
som uppförts av vattenfallsstyrelsen själv, vidtaga förbättringar, för att deras
standard skulle bliva i bättre överensstämmelse med nutida krav. Styrelsen
hade sålunda för äldre bostäder, av vilka flertalet beboddes av maskinist-
och sekundärstationspersonal, inriktat sig på en modernisering, så att
badrum, w. c., värmeledning och elektrisk kokutrustning successivt blivit
tillgängliga, trots att nämnda åtgärder medfört kostnader, som icke motsvarades
av hyran eller hyresökningen.

Av den sålunda lämnade redogörelsen vill det synas, som örn ifrågavarande
byggnader på grund av mindre väl genomtänkt planläggning vid ombyggnad
och reparationer blivit onödigt fördyrade. Denna omständighet i
förening med den i förhållande till förbättringarna å bostället jämförelsevis
låga hyra, som erhålles, har medfört, att förräntningen å det nedlagda kapitalet
är jämförelsevis obetydlig eller allenast 1.88 procent. Även om kravet
på fullt affärsmässig förräntning av ett boställshus av här ifrågavarande slag
ej rimligtvis kan upprätthållas och — såsom vattenfallsstyrelsen framhållit
— den ekonomiska utvecklingen till någon del medverkat till det föreliggande
resultatet, vill det dock synas revisorerna, som örn ett för statsverket
gynnsammare resultat i detta fall bort kunna ernås, vilket revisorerna velat
framhålla för framtida beaktande.

§ 56.

Riksdagens år 1937 församlade revisorer uttalade vissa betänkligheter mot
det sätt, på vilket domänfondens virkeslager bokförts. Beträffande skälen
härtill tillåta sig revisorerna hänvisa till förra årets revisionsberättelse, § 63.
I anslutning härtill har domänfondens utgående virkeslager i 1937 års
bokslut upptagits till självkostnadspris eller till ett belopp av 11.79

— 257 —

miljoner kronor. Samtidigt har av domänverkets överskott ett belopp
av 7.51 miljoner kronor avsatts till ett lagerregleringskonto.
Sistnämnda belopp underskjuter med allenast 0.23 miljoner kronor det belopp,
varmed virkeslagret skulle hava nedskrivits, därest tidigare bokföringsprinciper
hade blivit tillämpade vid bokslutet. Genom avsättningen bar den
för inleverering till statsverket disponibla vinsten minskats från 24.41 till
16.90 miljoner kronor.

Ifrågavarande avsättning till ett lagerregleringskonto har behandlats i
Kungl. Maj:ts proposition den 20 maj 1938, nr 321, med förslag till beräkning
av vissa inkomster å riksstaten för budgetåret 1938/39 m. m. Med
hänvisning till riksräkenskapsverkets skrivelse den 29 april 1938 har departementschefen
i berörda proposition anfört, bland annat, följande.

Tillkomsten av nämnda konto medför tydligen, att för framtiden en viss
del av överskottet reserveras och disponeras såsom rörelsekapital. Riksräkenskapsverket
vill för sin del ifrågasätta, om ej ett sådant rörelsekapital
borde anvisas över riksstaten och av lånemedel. Om en sådan kapitalökning
skedde genom anslag å tilläggsstaten för innevarande budgetår, kunde
bela den av domänstyrelsen bokförda vinsten å 24.41 miljoner kronor inlevereras
till statsverket.

Skäl synas mig tala för att lagerbokföringen vid domänverket ordnas efter
de principer som tillämpats av styrelsen i bokslutet för år 1937 men med de
modifikationer, som förordats av riksräkenskapsverket. Jag är dock icke
beredd att nu taga slutlig ställning till spörsmålet och kan alltså icke tillstyrka,
att ett investeringsanslag till lagerregleringskonto under domänfonden
äskas av årets riksdag. Under sådana förhållanden bör överskottet för sistförflutna
kalenderår upptagas på sätt som skett i riksräkenskapsverkets beräkning
av budgetutfallet---.

Såsom fast rörelsekapital åt domänverket anvisade 1923 års riksdag (skr.
nr 209, prop. nr 183) ett anslag av 10 miljoner kronor. För att möjliggöra
inleverering i rätt tid till statsverket av uppkommande överskott bemyndigades
vidare fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhandahålla domänverket en
rörlig kredit av intill 10 miljoner kronor. Därjämte skulle såväl markinköpsfonden
som förnyelsefonden för återväxtkostnader få regelmässigt anlitas såsom
rörelsekapital.

Ifrågavarande rörelsekapital bestämdes med hänsyn till sammansättningen
av det driftöverskott, som skulle inlevereras till statsregleringen. Detta utgjordes
nämligen —- enligt domänstyrelsens utlåtande den 14 mars 1922 — endast
till en mindre del av kontanta medel. Till sin huvudsakliga del bestode överskottet
av utestående fordringar samt virkeslager och proviant, vilka tillgångar
givetvis icke vore av beskaffenhet att kunna inlevereras till statsverket.

Föredragande departementschefen anförde i ovannämnda proposition nr
183/1923, bland annat, följande.

Flir att få reda och ordning beträffande inlevereringen av domänverkets
överskottsmedel bör man fastslå en viss tidpunkt, inom vilken medlen ifråga
böra vara inlevererade. Det lämpliga härvidlag synes vara, att överskottet för
ett visst år inlevereras före utgången av juni månad nästföljande år. Härigenom
kommer alltså överskottet att kunna uppföras i närmast följande bud 17—38915i.

Rev. berättelse ling. stolsverket dr 1938. I.

— 258 —

Revisorernas

uttalande.

Kronoegen domen Höjentorp.

getredovisning. Emellertid sker den huvudsakliga inbetalningen av virkeslikviderna
först i augusti och september månader. För tiden mellan den 30
juni och inbetalningarna ifråga får då krediten hos riksgäldskontoret tagas
i anspråk. Men då köpeskillingarna för virket inflyta, böra dessa givetvis användas
för att minska och efter hand helt avveckla krediten. På så sätt torde
krediten årligen komma att tagas i anspråk under ett par månader.

Då alltså krediten i regel endast behöver anlitas under en relativt kort tid,
synes ur denna synpunkt icke möta betänklighet mot att beloppet bestämmes
till 10 miljoner kronor.

Enligt vad som uppgivits för revisorerna har nämnda kredit tagits i anspråk
vid endast tre tillfällen, nämligen under åren 1927, 1928 och 1938 med
respektive 2, 4 och 1js miljoner kronor. Sistnämnda belopp lyftes hos riksgäldskontoret
i juli och återbetalades i augusti månad.

Revisorerna hava velat fästa riksdagens uppmärksamhet vid ovan angivna
omständigheter. Utredningen synes giva vid handen, att de avskrivningar
å domänfondens virkeslager, som tidigare brukat verkställas vid bokslutet
och vilka medfört ökning av domänverkets rörelsekapital, icke stå i god överensstämmelse
med de förutsättningar, under vilka domänfondens rörelsekapital
blivit bestämt. Vidkommande ovannämnda belopp om 7.51 miljoner
kronor torde därför skyldighet få enligt samma förutsättningar anses föreligga
för domänverket att inleverera detsamma till statsverket till så stor del,
som rörelsekapitalet tillåter.

§ 57.

Jämlikt av domänstyrelsen utfärdade bestämmelser angående utarrendering
av jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning åligger det arrendator,
bland annat, att städse i fullgott skick underhålla vid egendomen
befintliga kronan tillhöriga byggnader och dess övriga tillhörigheter, oavsett
deras skick vid tillträdet. Gårdstomt skall av arrendatorn hållas i städat
skick och försedd med lämplig trädplantering, varjämte arrendatorn åligger
att väl vårda och underhålla vid egendomen befintlig trädgård. Åker och äng
samt till ordnad beteskultur anvisad mark ävensom övriga ägor skola väl och
tillbörligen hävdas samt på allt möjligt sätt förbättras.

Till utrönande av huru egendomen skötes och arrendevillkoren av arrendatorn
fullgöras, skall egendomen vart femte år eller, där så prövas nödigt,
oftare besiktigas av domänintendenten. Varder vid sådan besiktning brist
konstaterad, som bör avhjälpas av arrendatorn, skall denne föreläggas att hava
utfört arbetet inom viss tid. Underlåter arrendatorn att ställa sig föreläggandet
till efterrättelse, äger domänstyrelsen att, där styrelsen anser så nödigt,
ombesörja bristens avhjälpande med skyldighet för arrendatorn att ersätta
kostnaden för arbetets utförande. Brister konstateras jämväl vid avoch
tillträdessyn, därvid domänintendenten tillkommer att i fråga om utseende
av synemän iakttaga kronans rätt.

På sätt framgår av § 67 i 1937 års revisionsberättelse besökte revisorerna

— 259

nämnd.* år ett antal kronoegendomar i Stockholms omgivningar, varvid revisorerna
funno, att byggnaderna å dessa egendomar — såväl bostadshus som
ekonomibyggnader — stundom befunno sig i mindre tilltalande skick och i
vissa fall voro påfallande dåliga. Revisorerna ansågo sig på grund härav
böra uttala angelägenheten av att byggnaderna å kronans arrendegårdar förvaltas
och hållas i fullgott skick.

Vid ett i år avlagt besök å kronoegendomen Höjentorp i Eggby socken av
Skaraborgs län — vilken egendom enligt ett av domänstyrelsen den 10 juni
1938 godkänt kontrakt — upplåtits till greve C. E. Sparre, Finnekumla, å
arrende under fem år, räknat från den 14 mars 1938 — kunde revisorerna
icke undgå att konstatera vissa påtagliga brister beträffande såväl bostadshusen
som ekonomibyggnaderna.

Jämväl skötseln av parkanläggningen, trädgården och alléerna samt området
däromkring syntes sedan lång tid tillbaka hava varit åsidosatt.

Revisorerna kunna icke undgå att finna nu berörda förhållanden anmärkningsvärda.
Det borde hava legat i domänstyrelsens särskilda intresse att
tillse, att egendomen hölles i klanderfritt skick så mycket mer som densamma
enligt av fackmän verkställd undersökning synes vara av uppenbart kultur-
och naturhistoriskt värde. Hemskiftet till Höjentorps kronoegendom torde
nämligen ligga inom ett geologiskt och topografiskt synnerligen märkligt
område. Landskapet uppgives vara det ståtligaste och kanske det enda
typiska exemplet inom Sverige på ett s. k. cameslandskap och det brukar
tolkas som ett minne av den baltiska issjöns katastrofartade urtappning förbi
Billingens norra ände. Redan Linné fann att gården Höjentorp »låg på den
behagligaste ort och ägde den artigaste situation».

Vid nu angivna förhållanden synes det revisorerna kunna vara förtjänt
att tagas under övervägande, huruvida icke egendomen med byggnader och
parkanläggningar m. m. borde underkastas en ingående översyn i syfte att
sätta den i ett skick, som motsvarade såväl dess kulturhistoriska värde som
en arrendators rimliga anspråk på nöjaktiga byggnader.

§ 58.

Med stöd av uppgifter, införskaffade från statens affärsdrivande verk, har
upprättats följande tablå över av riksdagen för affärsverken beslutade anläggningar,
företag och anordningar, för vilka erforderliga anslag icke före
den 1 oktober 1938 i sin helhet beviljats av riksdagen, anvisats av Kungl.
Majit eller disponerats av vederbörande verk.

För fullföljande av i tablån upptagna anläggningar, företag och anordningar
— i överensstämmelse med före den 1 oktober 1938 uppgjorda planer
och kostnadsberäkningar — skulle erfordras, att riksdagen beviljade ytterligare
33,586,000 kronor.

Revisorernas

uttalande.

Vissa uppgifter
beträffande
do
affärxdrivande
verkens
anläggningar
m. m.

— 260

		Bevilja	t
	Beräknad	Beviljat av	Därav anvi-sat av Kungl.	Därav dispo-	Återstod
	kostnad	riksdagen till	nerat genom beslut av	att bevilja j
		30/« 1939	Majit	vederbö-rande verk
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
Postverket.
Nybyggnad för postver-
kets räkning inom kvarteret Blåmannen i Stockholm...........	2,794,000	42,794,000	2,794,000	1,294,000
Inköp för postverkets
räkning av tomt i Kalmar..............	61,800	61,800	61,800
Inköp för postverkets
räkning av fastigheter	—	“147,000	—	—
Telegrafverket.
Telefonstationsbyggnad i
Södertälje...........	338,000	338,000	338,000
Inköp för telegrafverkets
räkning av tomtområde i Norrköping.........	42,000	42,000	42,000
Telefonstationsbyggnad i
Lundby i Göteborg. . . Telefonstationsbyggnad i	421,000	421,000	421,000	—	—
Bollnäs..............	3475,000	475,000	475,000	177,000
Inköp för telegrafverkets
räkning av tomtområde i Järpen .............	6,000	6,000	6,000
Telefonstationsbyggnad i
Skellefteå............	331,000	131,000	131,000		200,000
Inköp och bebyggande för
telegrafverkets räkning av fastigheter........	300,000	300,000	100,000	4,068
Fortsatt utveckling av
statens telefon- och telegrafväsendet......		“23,000,000	23,000,000
Telefonstationsbyggnad i
Aspudden i Stockholm Telefonstationsbyggnad i	4196,000	196,000	196,000	164,000	—
Råsunda.............	=175,000	175,000	175,000	140,000
Ny radioanläggning för
flygplatsen vid Bull-tofta ................	140,000	140,000	140,000
Säger		200,000 !

1 Härav hava anvisats kr. 394,000 att utgå ur postverkets förnyelsefond.

2 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp, som den
1 oktober 1938 kvarstod olyftat.

* Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 377,000.

4 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 164,000.

5 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 140,000.

— 261 —

		Bevilja	t
	Beräknad kostnad	Beviljat av riksdagen till	Därav anvi-sat av Kungl.	Därav dispo-nerat genom beslut av	Återstod att bevilja
		so/e 1939	Majit	vederbö-rande verk
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
Statens järnvägar.
Gångbroar och gångtunn-
lar.................		‘500,000	500,000
Förberedande arbeten för
dubbelspåranläggning mellan Järna och Ka-trineholm ............		‘1,700,000	1,700,000
1 Fortlöpande förstärkning
av spåröverbyggnaden Skenfria vägkorsningar	—	‘4,200,000	4,200,000	—	—
		‘600,000	600,000
Växel- och signalsäker-
		‘3,500,000	3,500,000
1 Telefonledningar och ka-belarbeten ........... Elektrifiering av banorna		‘500,000	500,000	—	—
Ånge—Bräcke—Lång-sele, Bräcke—Öster-sund och Göteborg—
	20,900,000	20,900,000	20,900,000	2,500,000
Försvarsberedskap vid
statens järnvägar..... Dispositionsanslag för	—	2,000,000	—	—	—
oförutsedda och mindre		‘1,250,000 »2,150,000	1.250.000 2.150.000
Elektriska lokomotiv....	—	_	_
Motorvagnar...........	700,000	700,000 »3,000,000	700,000 3,000,000
Person- ochresgodsvagnar Anläggningar och förlag	—	—
för automobiltrafik. . . Elektriska belysningsan-	8,700,000	8,700,000	8,561,425	6,012,125
ordningar............ Inlandsbanan mellan	—	‘100,000	100,000	—	—
Volgsjön och Gällivare	»65,250,000	4, »64,950,000	64,950,000	64,500,000	—

1 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successivt fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober 1938 kvarstod
olyftat.

2 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp, som den

1 oktober 1938 kvarstod olyftat.

3 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 66,450,000.

4 Härav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.

5 Härutöver hava anvisats kr. 200,000 av de å tilläggsstater för åren 1921 och 1922 samt å riksstaten
för budgetåret 1923/24 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars
och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å tillhopa kr. 16,000,000
ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte huvudtiteln uppförda anslagen till
bekämpande av arbetslösheten och hindrande av nöd å tillhopa kr. 34,500,000. Av nämnda belopp
å kr. 150,000 hava emellertid enligt senare meddelad föreskrift kr. 3,200 använts till automobilvägbygget
i Bohuslän och kr. 84,600 till täckande av merkostnad genom beställning hos svenskt
industriföretag av järnöverbyggnaden till stora vägspannet för bron över Hammarbyleden vid
Arsta holmar.

262 — 1

		Bevilja	t
•	Beräknad kostnad	Beviljat av riksdagen till och med den so/e 1939	Därav anvi-sat av Kungl. Majit	Därav dispo-nerat genom beslut av vederbö-rande verk	Återstod att bevilja
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
		*210,000	210,000
Elektrifiering av banorna
Stockholm — Krylbo — Ånge och Örebro—
Krylbo.............. Elektrifiering av banorna	233,310,000	»36,900,000	36,900,000	32,400,000	'' -
Göteborg—Malmö och Ängelholm—Hälsing-borg, inklusive banorna Hässleholm—Veinge och Åstorp—Mölle ...	‘31,700,000	»33,350,000	29,050,000	29,050,000
Elektrifiering av banan
Tomteboda—V ärtan m. fl. linjer m. m.....	6,900,000	»6,900,000	6,900,000	6,500,000	_
Utvidgning av spårsyste-
met vid Göteborgs cen-tralstation ...........	500,000	500,000	500,000	_	_
! Dubbelspåranläggning
mellan Göteborg och Almedal.............	650,000	650,000	650,000	300,000	—
1 | Statens valtenfallsverk. ! Rensningsarbeten i Göta					1
älv för huvudreglering	2,400,000	2,400,000	2,400,000	2,000,000
Ny kraftstation i Troll-
	14,000,000	500,000	500,000	_	13,500,000
En andra avloppstunnel
vid Porjus kraftstation Kraftstation vid Stadsför-	•1,650,000	1,650,000	1,650,000	1,400,000
sen i Indalsälven..... Påbyggnad av reglerings-	»22,800,000	11,300,000	11,300,000	9,300,000	11,500,000
dammen vid Suorva. . Reglering av Holmsjön i	4,200,000	1,750,000	1,750,000	1,500,000	2,450,000 500,000
Ljungans vattensystem	900,000	400,000	400,000	—
Reglering av Storsjön. . . Förberedande arbeten för	350,000	350,000	350,000	—	—
ny kraftstation vid Torpshammar........	1,300,000	300,000	300,000	_	1,000,000

1 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp, som den
1 oktober 1938 kvarstod olyftat.

2 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 36,900,000.

2 Av detta belopp skall kr. 2,400,000 användas till elektrifiering av vissa bilinjer samt kr.
1,190,000 till anskaffning av omformaraggregat och elektriska lokomotiv.

1 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 29,050,000.

5 Härav kr. 4,300,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader. Av nämnda överskott
skall kr. 1,000,000 användas till elektrifiering av vissa bilinjer och kr. 650,000 till anskaffning
av elektriska lokomotiv.

» Härav kr. 4,500,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.

’ Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 1,600,000.

8 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 15,000,000.

— 263 —

			Bevilja	t
	Beräknad kostnad	Beviljat av riksdagen till	Därav anvi-sat av Kungl.	Därav dispo-nerat genom beslut av	Återstod att bevilja
		80/e 1939	Maj:t	vederbö-rande verk
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
Mindre utvidgningar av
förefintliga kraftsta-tionsanläggningar.....		4,000,000	1,000,000		_
Stamlinjesystem Porjus—
Västerås m. m....... Distributionsanläggningar	*21,241,000	16,870,000	16,870,000	12,870,000	4,371,000 1
och därmed samman-
hängande arbeten vid statens kraftverk.....		*9,500,000	9,500,000
Utvidgning av Nykvarns
kraftstation.......... Inköp av vattenfall och	*445,000	380,000	380,000	380,000	65,000
fastigheter samt utfö-rande av nyanlägg-ningar ...............		*463,900
Sägerj				33,386,000
Summa|			j		33,586,000 1

1 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp, som den
1 oktober 1938 kvarstod olyftat.

* Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 11,775,000.

3 Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 380,000.

— 264

Statsverkets inkomster

§ 59.

I enlighet med gällande instruktion § 16 få revisorerna för budgetåret 1937/

upprättade budgetredovisningen

	I riksstaten, tilläggsstaten och övergångs-staten beräknad inkomst	Inkomster	Utgifter	Behållen inkomst
Statsverkets inkomster: Egentliga statsinkomster ..........	934,003,400: - 150,403,700: — 1,000,000: — 189,697,300: — 190,734,400: — 1,514,838,800: —	1,107,226,318:50 167,565,956: 61 47,900,000: — 206,682,483:80 190,734,400: - 1,720,109,158:91	26,209,918:77	1,081,016,399: 73
Inkomster av statens produktiva fonder..........................	1,689,165: 33	165,876,791: 28
Andel i riksbankens vinst..........	47,900,000: —
I anspråk tagna kapitaltillgångar .. Lånemedel........................	—: —	206,682,483:80 190,734,400: —
Summa	27,899,084:10	1,692,210,074:81

		Tillgång
		Anvisat å riks-stat, tilläggsstat och övergångs-stat för budget-året 1937/1938	Reservation från föregående budgetår	Från inkomsttitlar överförda belopp	Summa
Statsverkets utgifter:		1,100,428,300: — 414,410,500: — 1,514,838,800: —	77,135,825:07 196,543,549:32 273,679,374:39	24,901,044:56 24,901,044:56	1,202.465,169: 63 610,954,049:32 1,813,419,218: 95
Utgifter för kapitalökning .	Summa

— 265 —

och utgifter.

1938 avlämna följande tablåer, grundade på den av riksräkenskapsverket
för ifrågavarande budgetår.

Brist, som ersatts av	överskott, som tillförts
[Andra inkomst-| titlar eller ut-giftsanslag	Kassafonden	Summa	Andra inkomst-titlar eller ut-giftsanslag	Kassafonden	Summa
1,645,649:18	1,657,843:76	3,303,492:94	26,736,785:16	73,579,707:51	100,316,492: 67
31,101,816:01	2,589,299: 75	2,589,299:75 31,101,816! 01	31,101,816’: 01	12,062,391:03 46,90ii,000: — 23,985,183:80	12,062,391:03 46,900,000:— 23,985,183:80 31,101,816; 01
32,747,465:19	4,247,143:51	36,994,608: 70	57,838,601:17	156,527,282:34	214,365,883:51

Disposition	Merutgift, som ersatts av kassa-fonden	Besparing, som tillförts kassafonden
Nettoutgift	Till inkomsttitlar överförda belopp	Reservation till nästföljande år	Summa
1,093,835,557:01 ! 434,476,694:69 1,528,312,251: 70	249,617: 89 16,988,140: 56 17,237,758:45	103,294,756: 76 155,135,969:12 258,430,725:88	1,197,379,931: 66 606,600,804: 37 1,803,980,736:03	31,349,043: 82 31,349,043: 82	36,434,281:79 4,353,244:95 40,787,526:74

266 —

§ 60.

TfteT alf å" Revisorerna hava liksom föregående år låtit upprätta följande sammanende
statens ställning av statens tillgångar och skulder, vilken sammanställning beträfoch^fkufder
fande sotatsverket är grundad på det tryckta utdraget ur rikshuvudboken för
budgetaret 1937/38 samt vad angår riksbanken på från densamma införskaffade
uppgifter rörande tillgångar och skulder den 30 juni 1938.

Statsverket:

Tillgångar:

Fast egendom.................... 2,714,672,394:92

Rullande järnvägsmateriel och fartyg 297,537,997: 36

Inventarier och förråd............ 111,346,267: 99

Aktier .......................... 219,498,343:92

Riksbankens kapital.............. 100,000,000: —

Utlånta medel .................. 2,341,453,176: 71

Förskott ........................ 102,806,898:92

Myndigheters fordringar hos andra

myndigheter .................. 786,860,533:99

Övriga fordringar................ 303,956,381:37

Kontant behållning och i bank inne staende

medel ................ 518,122,020: 45 7,496,254,015: 63

Skulder:

Diverse medel .................. 2,647,651,808:04

Myndigheters skulder till andra myndigheter
...................... 786,860,533:99

Övriga skulder .................. 3,025,448,417:31 6,459,960,759:34

Säger statsverkets tillgångar utöver skulder kronor 1,036,293,256: 29.

I riksbankens bokslut den 3% 1938:
Tillgångar:

Kassa ..........................

Statspapper och obligationer ......

Lånerörelsen ....................

Utrikesrörelsen ..................

Kursdifferenskonto ..............

Guldregleringskonto ..............

övriga tillgångar och fordringar . .
Skulder:

632,861,818: 25
86,403,493: 59
75,718,421:82
831,171,653: 49
258,581,947: 32
58,147,514: 04

14,447,500:35 1,957,332,348: 86

Utelöpande sedlar
Utelöpande postväxlar

Checkräkning........

Utrikesrörelsen ......

Upphörda lånegrenar
övriga skulder ......

971,933,421: 73
1,908,017:85
771,781,648: 77
58,704,563: 75
184,510: 27

29,345,702: 90 1,833,857,865:27

Säger riksbankens tillgångar utöver skulder kronor 123,474,483: 59.

— 267 —

Avgår riksbankens kapital, vilket redovisats bland statsverkets
tillgångar.................................. 100,000,000: —

Återstå kronor 23,474,483: 59.

Summa statsverkets och riksbankens tillgångar utöver

skulder kronor .................................... 1,059,767,739:88.

Statsverkets tillgångar utöver skulder, vilka föregående budgetår uppgingo

till 1,676 miljoner kronor, hava sålunda nedgått med ej mindre än 640 miljoner
kronor. Denna minskning av nettoförmögenheten är till större delen
beroende på de i rikshuvudboken med 1,066 miljoner kronor verkställda avskrivningarna
för reglering av statens nettoförmögenhet i samband med övergången
till den nya uppställningen av riksstaten. Nämnda avskrivningar bestå
huvudsakligen dels av avskrivningar, vartill medel anvisats å riksstat och
övergångsstat för budgetåret 1937/38, dels av avskrivning av det belopp av
statens järnvägars lånekapital, som enligt 1929 års avskrivningsplan skall finansieras
med andra medel än trafikinkomster, samt dels av de stora avskrivningar,
vilka hava verkställts å statens kapitalfonder för borteliminerande av
under årens lopp med skattemedel och överskottsmedel i nämnda fonder
gjorda icke räntabla kapitalinvesteringar. Å andra sidan hava såsom statsverkets
kapitaltillgångar uppförts avsevärda, tidigare i rikshuvudboken icke
bokförda tillgångar, bland vilka främst må nämnas riksbanksfonden, statens
allmänna fastighetsfonds tvenne nya delfonder, utgörande hittills icke bokförda
byggnadsvärden för universiteten i Uppsala och Lund, statens pensionsfonder
(civila tjänstepensionsfonden, militära tjänstepensionsfonden och allmänna
familjepensionsfonden).

I detta sammanhang torde observeras att bland statsverkets tillgångar icke
ingå de stora folkpensionerings- och olycksfallsförsäkringsfonderna, i runt
tal uppgående till 930 miljoner kronor, vilka även för första gången upptagits
till redovisning i rikshuvudboken men bokförts såsom diverse medel.

Slutligen är att märka att bland riksbankens nettotillgångar ingår det kapitalbelopp
på 100 miljoner kronor, vilket såsom förut nämnts redovisas i
statsverkets tillgångsbalans under den s. k. riksbanksfonden, och alltså i tabellen
måst fråndragas bankens tillgångar utöver skulder.

Av revisorerna avlagda besök.

§ 61.

Efterföljande sammanställning utvisar vilka institutioner m. m., sorn besökts
av revisorerna, utan att besöken föranlett särskilt uttalande från revisorernas
sida.

Luleå: arbetsförmedlingen, länsstyrelsen, lappfogdekontoret, vägingenjörsexpeditionen,
länsarkitektsexpeditionen, postkontoret, telegraf- och cen -

268 —

traltelefonstationen, telegrafverkets linjeexpedition, järnvägsstationen, domkapitelsexpeditionen,
folkskoleseminariet, stadsbiblioteket, hushållningssällskapet,
egnahemsnämnden, lantmäterikontoret, vattenledningsverket, mödrahjälpsnämnden,
verkstadsskolan, hembygdsmuseet.

Notviken: statens järnvägars huvudverkstad.

Sunderbyn: försöksgården, folkhögskolan.

Antnäs: tuberkulossjukstugan.

Skurholmens sanering.

Furunäsets sjukhus.

Boden: militärbefälhavarens för övre Norrland expedition, kommendantexpeditionen,
fästningen, officers- och underofficersbostäder vid artilleriregementet,
ingenjörkåren, övningsplats för flygvapnet, skjutfältet.

Tallheden: Norrbottens läns sinnesslöanstalter.

Brandstation i Råbyn.

Töre: bostadsförbättringar, hamnanläggningen, bro över Töre älv, kyrkan.

Arbetarsmåbruk i Jämtön.

Egnahemslåntagare i Prinsnäs.

Egnahemslåntagare i Sundnäs by.

Egnahemslåntagare i Månsbyn.

Kalix: Johannisbergs skyddshem för gossar, samrealskolan, sågverk och
sulfatfabrik (Karlsborgs).

Nederkalix: sjukstugans tuberkulosavdelning, Näsbyns jordförmedlingsföretag,
kommunalhuset.

Båtskärsnäs: sågen, hamnen för mindre båtar, skoltomten.

Bro över Sangis älv.

Haparanda: kronohäktet, postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen,
järnvägsstationen, högre allmänna läroverket, statens småskoleseminarium.

Uthamnen vid Karl Johans stad för Haparanda och Tornedalen.

G. E. Broms egnahemsstiftelses kolonisation i Karl Gustavs socken.

Karungi: arbetsstugan.

Hietaniemi: arbetsstugan, folkskolebyggnader.

Egnahem i Motila by.

Arbetarsmåbruk i Auno by.

Vojokkala: arbetsförmedlingen, bostadsförbättringar, tullposteringen.

Egnahem i Kukkula by.

Bostadsförbättringar i Luppio by.

Övertorneå: bygdesanatoriet, järnvägsstationen, postkontoret.

Matarengi: skolhemmet, Tornedalens folkhögskola, lantmannaskolan, lanthushållsskolan.

Svanstein: arbetsstugan.

Pello: arbetsstugan.

Teurajärvi: arbetsstugan.

Korpilombolo: arbetsstugan, sjukhärbärget, skolhusbyggnader.

Pajala: arbetsstugan, landstormsförrådet, Kassa jordförmedlingsföretag.

— 269

Automobillinjen Övertorneå—Pajala.

Arbetarsmåbruk i Ruskola, Övertorneå.

Junosuando: skolhusbyggnaderna, sjukhärbärget, arbetsstugan.

Vittangi: sjukstugans tuberkulosavdelning, skolhemmet, skolhusbyggnaden,
färjläge vid Tornö älv.

Bro över Kalix älv, Tärendö.

Bro över Tärendö.

Karesuando: arbetsstugan, sjukhärbärget.

Muodoslombolo: arbetsstugan, sjukhärbärget.

Tärendö: arbetsstugan, sjukhärbärget.

Gällivare: tuberkulosavdelningen vid Gällivare sockens kommunalhem,
telegraf- och centraltelefonstationen, postkontoret, järnvägsstationen, skolhemmet.

Malmberget: kaptensgårdens sanatorium, järnvägsstationen, postkontoret,
gruvfältet.

Kiruna: järnvägsstationen, postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen,
tullkammaren, praktiska ungdomsskolorna, samrealskolan, malmfältet.

Jukkasjärvi: skolhusbyggnader i Masugnsbyn, ålderdomshemmet för lappar,
nomadskolan.

Porjus: kraftverket, Harsprånget, poststationen, telegrafstationen, domänverkets
cykelstig Harsprånget—Annanas.

Jokkmokk: arbetsstugan, järnvägsstationen, postexpeditionen, sjukstugans
tuberkulosavdelning, ålderdomshemmet för lappar.

Kåbdalis: skolhemmet.

Arvidsjaur: arbetsförmedlingen, järnvägsstationen, landstormsförrådet,

sjukstugans tuberkulosavdelning, postkontoret, telegrafstationen.

Gymnastikhus vid folkskolan i Glommerträsk.

Arbetarsmåbruk i Visträsk.

Arjeplog: arbetsstugan, skolhemmet, sjukstugans tuberkulosavdelning, ålderdomshemmet
för lappar, nomadskolan, krononybygge.

Västra Båtsavägen.

Kronoparken Östra Uddjaur.

Vännäs: statens arbetslöshetskommissions yrkesskola för manlig ungdom.

Östanlid: statens arbetslöshetskommissions reservarbetsläger för ungdom,
jordförmedlingsverksamheten.

översvämningsområdet vid Strand, Berg och Spöland.

Älglund: jordförmedlingsverksamheten.

Umeå: hovrätten för övre Norrland.

Visby: kronohäktet, militärbefälhavaren å Gotlands stabsexpedition, Gotlands
infanteriregemente, arbetsförmedlingen, S:t Olovs sjukhus, länsstyrelsen,
postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen, tullkammaren, arkivdepån,
domkapitelsexpeditionen, sjömanshuset, ruinerna, handelshamnen,
småbåtshamnen, vägingenjörsexpeditionen.

Garnisonsjukhuset å Visborgsslätt.

Flygfältet vid Roma kloster.

— 270 —

Tingstäde: militära anläggningarna.

Fårösund: Gotlands kustartillerikår, befästningsanläggningar m. lii., övningsfältet
för flygvapnet, norra inloppet till Fårösund.

Kulturhistoriska museet i Bunge.

Lickerhamn: fiskehamnen.

Hallshuk: fiskehamnen.

Kappelshamn: fiskehamnen, handelshamnen.

Slite: tullstationen, kommunala mellanskolan, lotsförmansexpedibonell,
hamnen.

Bäl: landstormsförrådet.

Kyllej: lotsplatsen, tullstationen.

Katthammarsvik: fiskehamnen.

Herrevik: fiskehamnen.

Ljugarn: fiskehamnen, handelshamnen.

Hemse: mästermyren i Hablingbo.

Havdhem: landstormsförrådet.

Burgsvik: lotsförmansexpeditionen, hamnen.

Hoburgs fyrplats.

Klintehamn: gård för reservstat för furirer vid Gotlands trupper, hamnen.

Sanda: landstormsförrådet.

Västergarn: fiskehamnen, handelshamnen.

Gnisvärd: fiskehamnen.

Mariestad: centralfängelset, länsstyrelsen, vägingenjörsexpeditionen, länsarkitektskontoret,
postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen, samrealskolan,
lantmäterikontoret, skogsvårdsstyrelsen, hamnen, centralföreningens
lagerhus.

Skaraborgs och Älvsborgs läns sinnesslöanstalt, Johannesberg.

Skövde: tredje arméfördelningens stabsexpedition, Skaraborgs regemente,
Livregementets husarer, Göta trängkår, arbetsförmedlingen, statspolisen, postkontoret,
telegraf- och centraltelefonstationen, järnvägsstationen, högre allmänna
läroverket.

Karlsborg: luftvärnsregementet, arméns intendenturförråd, ammunitionsfabriken,
tygstationen, garnisonssjukhuset, byggnader m. m. för Västgöta
flygflottilj, järnvägsstationen, postkontoret, radiostationen, bageriet, arbetarbostäder.

Axvalla: Stora Ekebergs sanatorium, Skaraborgs läns folkhögskola, lanthushållsskolan.

Arrendeegnahem i Höjentorp.

Klosterkyrkan och ruinerna i Varnhem.

Skara: postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen, hushållningssällskapet,
egnahemsnämnden, stifts- och landsbiblioteket, biskopshuset,
domkapitelsexpeditionen, domkyrkan, högre allmänna läroverket, småskoleseminariet,
kommunala flickskolan, veterinärinrättningen, frökontrollanstalten,
kemiska stationen, hushållningssällskapets tuberkulosavdelning för djur.

— 271

Lidköping: Skyddshemmet Margretelund för gossar, tullkammaren, hamnen.

Husaby kyrka.

Flottans skifferoljeverk å Kinnekulle.

Läckö slott.

Tidaholm: arbetsförmedlingen, postkontoret, telegraf- och central telefonstationen,
samrealskolan, ålderdomshemmet, verkstadsskolan.

Tidaholms och Agnestorps församlingskyrka.

Skenfri korsning vid Sandhem.

Falköping: arbetsförmedlingen, postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen,
järnvägsstationen, samrealskolan.

Gudhem: remontdepån, telegrafverkets överdragsstation.

Skolhusbyggnad och tjänstebostadshus vid Torbjörntorps kyrka.

Skenfri korsning vid Torbjörntorp.

Vara: arbetsförmedlingen, postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen,
samrealskolan, Skaraborgs läns västra folkhögskola.

Arrendeegnahem i Nordhalla.

Trollhättan: Trollhätte kraftstation, Nydkvist & Holms Motorfabriks A. B.,
Vargöns kraftstation.

Blivande flygplatser vid Såtenäs.

Vesans invallningsföretag.

Kustvägen i Blekinge.

Mörrumsån: fiskodlingsanstalten.

Bräkne-Hoby folkhögskola.

Bostadsförbättringar i Rödeby.

Torrläggningsföretag vid Lyckebyån.

Karlskrona: Sydkustens marindistrikt med marindistriktsstaben, intendenturförvaltningen
(stambeklädnadsförrådet, beväringsbeklädnadsföirådet,
sängpersedelförrådet, bageriet, marinens centrala beklädnadsverkstad, tvättinrättningen,
cliarkuteriet), sjukvårdsförvaltningen, örlogsstationen (chefens
för Karlskrona örlogsstation expedition, sjömanskåren, örlogsvarvet), Karlskrona
fästning (kommendantsexpeditionen), arbetsförmedlingen, verkstadsskolan.

Öregrund: poststationen, lotsstationen, tullstationen.

Östhammar: kommunala mellanskola!!, lasarettet, vårdhemmet, telegraf -och centraltelefonstationen.

Gimo: yrkesskolan.

Norrtälje: postkontoret, telegraf- och centraltelefonstationen, statens arbetslöshetskommission,
arbeten vid flygfältet.

Åkers krutbruk.

Stockholm: statens biografbyrå, Operan, Dramatiska teatern, flygförvaltningen,
centralpostkontoret, postgirokontoret, postkontoret Stockholm 12,
polisskolan, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, statens reproduktionsanstalt.

— 272

Järvafältet.

Stockholms läns södra vägdistrikt.
Dalaröhamnen.

Kronoegendomen Brunna.
Kronoegendomen Lindhof.

Stockholm den 15 december 1938.

ALGOT TÖRNKVIST.

FRITIOF DOMÖ.

HELGE BÄCKLUND.

J. G. WALLES.

GOTTFRID KARLSSON. ALBERT JOHANSSON.

HARALD HALLÉN.

CARL LOVÉN.

ERNST ESKHULT.

HJALMAR SVENSSON.

GUSTAF TAMM.

A. DANIELSSON.

Karl H. Tottie

Bilaga.

TABELLER.

18—389154. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. 1.

— 274 —

Kungl.

	Stockholms slott	Drottningholms slott	Grips-
Debet.	Enligt anslag	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat
Balans den 1 juli 1937:				10: 91
Inkomster:
Första huvudtiteln: B. 1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. lör de kungl, hoven upplåtna bygg-	63,000: —	63,000: —
2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl, hoven upplåtna byggnader......... 3. Polis-, lys- och renhållning samt brand- väsendet vid Stockholms slott...... 4. Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott............... 5. Underhåll m. m. av Drottningholms	50,000: — 33,750: — 24,350: —	50,000: — 33,750: — 24,350: —	82,500: —	82,500: —	40,000: —
6. Ny- och ombyggnader samt större repara-tioner vid Drottningholms m. fl. kungl.
	_;_	_: —	—: —	—: —	3,750: —
	_; _	_:_	64,500: —	68,739:16	10,250: —
	_:_	_: —	9,000: —	15,048:10	16,000: —
	_; -	—: —	12,000: —	11,777:43	6,500: —
Bidrag av Stockholms stad för Hagaparkens			_• _		_;_
Försäljningsmedel för sand och grus m. m. .. Inkomster av elektrisk energi och värme---- Tillskott från Ulriksdals slotts försäljningsme-	—: —	1,536:72	—: —	1,850:28	—: —
Uppdebitering av hovförvaltningen efterskänkt			_> _	62,000: -
	—: —	—: —	—: —	—: —	500: —
	—: —	2:86		60:30	—: —
Säger	171,100: —	172,639:58	168,000: —	242,065: 27	77,000: —
		15,000: -
	_: —	—: —	—: —	—: —	—: —
Från ridskolan å Strömsholm................	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —
Säger	_:_	15,000:-	—: —	—: —	—: —
Balans den 30 juni 1938: Skulder:				80,000: —
Säger	—: —	—: —	—: —	80,000:-	—: —
Summa	—: —	|l87,639:581 —:-	322,076:18| —: —

275

slotten.

holms slott	Ulriksdals slott	Haga lustslott och park	Strömsholms slott	Rosersbergs slott
Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap
15,944:44		10,463:06	—: —	92,416:69	—: —	2,815:57	—: —	6,137: 93
—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —
		—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —
		—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—*• —	—■:—
—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —
40,000: —	21,500: —	21,500: —	14,500: —	14,500: —	6,000: —	6,000: —	3,000: —	3,000: —
		-:-		15,000: —	_;_	6,000: —	—: —	_: —
5,674: 01	—: —	—: —	—: —	—: —	—:-	—: —	—: —	—: —
11,139: 95	36,440: —	36,685: —	28,175: —	39,775: -	2,630: —	2,560: —	13,200: —	13,754: 71
30,031: 32		—: —	—: —		—: —	—: —	6,000: —	7,384: 90
11,089:25	-*-	—• —	—: —	—: —	—: —	• —	--	-• -
	_• _	_; _	10,000:—	7,500: —	—: —	—: —	—: —	—: —
_• _	_;-	32,054:40	—: —	386: 09	—: —	—: —	—: —	—: —
	3,000: -	3,240: 75	2,000: —	2,794: 21	—• —	—: —	—: —	—: —
	4,000: —	4,000: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —
_. _	_	_. _	_. _	-;_	—: —	—: —	—: —	—: —
506:20	_; _	_: —	8,325: —	10,899:98	150: —	62:48	—: —	—: —
	500: —	86:-		630: 04	20: —	40: —	—: —	—: —
98,440: 73	65,440: —	97,566:15	63,000: —	91,485: 32	8,800: —	14,662: 48	22,200: —	24,139; 61
		... —		-J
	_. _	'' _. _	_;_	:_	—: —	2,780: —	—: —	—: —
—: —	—: —	—: —	—: —		—: —	1,000: —	—: —	—: —
_:_	—: —	—: —	—: —	—: —	—: —	3,780: —	—: —	—: —
		18,462: 36		90,714: -				4,199: 25
—: —	—: —	18,462: 36		90,714:-	_—: —	—: —	—: —	4,199: 25
114,385:17	—: —	| 126,491:57	j .	274,616:01		21,258:05		34,476:79

- 276 _

	Stockholms slott	Drottningholms slott	Grips-
	Enligt anslag	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat
K r 6 (i i u
Balans den 1 juli 1937:
Skulder..................................				62,000: -
				.
Utgifter:
1 Avlöningar och pensioner m. m.............		60,164:34 12,051:04 108,718:64	39,000: — 30,000: — 32,500: —	34,175:50 343: 79 37,634: 65 127,404: 70	13,550: — 26,000: — 10,000: — 11,000: — 11,250: —
Värme, lyse, vatten och renhållning m. m. ... Byggnaders underhåll m. m.................
Anläggande av vattenhållningsanordning..... Fastighetsförvaltningen....................
Jordbruket och skogen....................
Parkens, trädgårdens och vägars underhåll m. m. Grusavverkningen.........................	—: —	3,193: —	50,500: —	48,707:02
Nyanskaffning och underhåll av inventarier .. Diverse omkostnader......................		3,512'': 56	2,000: — 14,000: —	473! 95 11,334:16	2,000! — 3,200: —
Säger		187,639:58	168,000: —	260,073: 77	77,000: —
Avsättning till Ulriksdals slotts försäljnings-medels fond.............................
Lösen av byggnader m. m. vid Haga trädgård	—: —	—: —	—: —	—: —	—:_
Säger		—: —	—: —	—: —	—: —
Balans den 30 juni 1938:
Tillgångar: Kassabehållning...................
Innestående i bank......................					*
Obligationer........................
			•	•	—. —
Säger		—: —	—: —	2: 411	—: —
Summa		187,639: 58		322,076:18	_: —

— 277 —

*

holms slott	Ulriksdals slott	Haga lustslott och park	Strömsholms slott	Rosersbergs slott
Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap	Enligt stat	Enligt räken- skap
13,550: — 12,810:99 36,156: 65 9,976: 26 14,847: 70 18,368:82 5,127:01 2,363:99	16,690 5.000 17,980 1.000 15,000 3,000 6,770	—	16,649: 42 3,155:10 21,888:13 1,018: 29 17,516:44 1,334:06 1,920:95 8,197: 45	19,222: — 5,700: — 12,578: — 18,500: — 1,000: — 6,000: —	20,057:85 5,188: 97 37,756:32 17,915:98 l,44ö! 39 9,001:05	2,990: — 400: — 3,500: — 500! — 700: — 710: —	3,040: -530: — 3,117: 95 12,146: 93 15l! 50 60! 40 1,056: -	9,000: - 6,500: — 3,800: — 400: — 2,500: —	8,876:67 155:40 5,426: 61 3,061:88 2,642! 43
118,201:42	65,440	—	71,679: 84	63,000: —	91,365: 56	8,800: —	20,102: 78	22,200: —	20,162:99
—: —	—	—	30,720:34	—: —	93,040: -	—: —	—: —	—: —	—: —
—: —	—	—	30,720:34	—: —	93,040: —	—: —	—: —	—: —	—: —
1,183’: 75	_	_	9:63 24,081: 76	_;_	533:17 2,209: 78 87,467: 50	_•_	82:48 1,072: 79	—: —	691:11 13,622:69
1,183: 75	—	—	24,091:39	—: —	90,210:45	—: —	1,155: 27	—: —	14,313: 80
114,385:17	—	—	126,491: 57	—: —	274,616: 01	—: —	21,258: 05	—: —	34,476:79

— 278 -

Djurgårdskassan.

Debet.

Balans den 1 juli 1937:

Tillgångar.

1,414,126: 24

Inkomster:

Tomt-, hyres- och arrendeavgifter.................

Tillfälliga avgifter................................

Räntor.........................................

Försäljning av virke och ved.....................

Parkskötsel och försäljning av hö.................

Rosendals trädgård...............................

Djurgårdens ladugård ............................

Diverse inkomster................................

Beräknad ersättning från Stockholms stad för viss

väghållning å Kungl. Djurgården................

Av tillgängliga överskottsmedel...................

Enligt Enligt
stat	räkenskap
276,500	— 277,385:30
22,000	— 25,970: —
68,500	— 82,806:20
7,500	— 16,118: 41
2,700	— 2,361: 11
13,000	— 15,299:27
3,000	— 4,444:35
2,600	— 5,129:04
108,000	— 76,209:48

66,150: — —505,723: 16

Summa 1,919,849: 40

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och pensioner.........................

Expenser........................................

Vägarna.........................................

Renhållning.....................................

Skogen och sågen................................

Byggnader......................................

Inventarier......................................

Vatten- och avloppsledningar.....................

Vattenavgifter...................................

Brandförsäkringar................................

Strandskoning...................................

Parker och jordbruk ............................

Stallet.........................................

Djurgårdens ladugård ............................

Rosendals trädgård..............................

Elektriska ledningar.............................

Kungl, begravningsplatsen vid Haga..............

Skatter........................................

Diverse och oförutsedda utgifter.................

Till förräntning och amortering av Djurgårdskassan
åvilande, ur Djurgårdsfonden upptagna lån:

enligt kungl, brev den s% 1924.................

^leverering till statskontoret....................

Avskrivning å inventarier m. ...................

Enligt

stat

56,100: —
10,800: —
74,200: —
46,700: —
10,900: —
45,000: —
10,000: —1
9,500: —
4,500: —
3,000: —
1,500: —
47,300: —
9,100: —
3,000: —
13,800: —
2,000: —
2,550: —
23,000: —
27,000: —

45,000: —
125,000: —

Enligt
räkenskap
57,206: —
9,553: 19
26,529: 77
45,893: 46
14,179: 52
38,238: 22

3,696:'' 27
3,578: 09
2,566: 89
34: 06
41,954: 83
8,638: 83
3,849: 49
12,645: 65
1,405: 38
2,210: —
20,003: 90
23,514: 42

45,000: —
125,000: —
3,489: 16

489,187,13

1 För inventarier hava utgivits 8,451 kronor 77 öre. Efter avdrag av verkställda avskrivningar
3,489 kronor 16 öre, uppgår inventariebehållningen till 11,635 kronor 77 öre.

— 279 —

Balans den 30 juni 1938:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................

Innestående i bank....................................

Byggnader............................................

Inventarier............................................

Förråd................................................

Fordringar............................................

8: 21
160,103: 31
1,208,120: —

11,635: 77
10,870: 70

39,924: 28 1,430,662: 27
Summa 1,919,849: 40

Av riksförsäkringsanstalten förvaltade fonder.1

A. Olycksfallsiörsäkringsfonden.

Kassasainniandrag för år 1937:

Inkomster:

Innestående i bank och å postgiroräkning den 1 januari 1937..............

Försäkringsavgifter enligt 15 § i olycksfallsförsäkringslagen2.................

Tilläggsavgifter enligt 16 § i samma lag3..................................

Engångspremier för inköpta livräntor............................• • .......

Statsbidrag för förhöjning av livräntor åt i statens tjänst skadade arbetare----

Skadestånd enligt 12 § i olycksfallsförsäkringslagen........................

Bötesmedel enligt 34 § i samma lag......................................

Räntor...................................... ■ • • ........................

Inlösta och försålda obligationer samt återbetalda lån.....................

Av ombud redovisade förskott...........................................

Summa

2,647,033: 69
17,361,298: 74
946,350: 15
2,786: 35
1,887: 61
197,813: 67
15: —
4,002,973: 26
10,589,761: 88
1,088,885: 47

36,838,805: 82

Utgifter:

Utbetalda ersättningar........................................

Återreglerade försäkringsavgifter* *..............................

Till statskontoret inlevererade tilläggsavgifter...................

Återreglerade tilläggsavgifter5.................................

Fasta placeringar............................................

Vid obligationsköp utgivna räntor m. .........................

Courtage m. ................................................

Olycksfallsförsäkringsfondens förvaltningskostnader..............

Till ombud utlämnade förskott........................••••••••

Innestående i bank och å postgiroräkning den 31 december 1937

16,232,792: 32
178,813: 93
935,831: 06
9,004: 99
16,435,918: 30
31,168: 98
10,778: 09
22,000: —
1,118,985: 47
1,863,512: 68

'' Summa 36,838,805:82

Fondens ställning den 31 december 1937:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning.................................

» i bank...........................................

Förskott.....................................................

Obligationer..................................................

Utlånta medel................................................

Fordringar...................................................

327,647: 36
1,535,865: 32
55,000: —
67,910,218: 59
37,351,383: 66
12,514,784: 42

Summa 119,694,899: 35

Skulder:

Till statskontoret ej inlevererade tilläggsavgifter.

Influten, men ej upplupen kapitalrabatt........

I förskott inbetalda räntor.....................

106,355: 38
2,300: —
182: 29

i Tabellerna upprättade inom riksförsäkringsanstalten.

3 Häri ingå av statsverket förskjutna medel enl. 19 § med kr. 980,083: 02
i , , , , » »*»»»* 49,032: 66

* Häri ingå till statsverket återbetalda, förskjutna medel enl. 19 § med kr.

s . > . * '' » • t • ''

21,907: 21
1,097: 64

280 —

Livräntereserv...........................

Ersättningsreserv........................

Reserv för förstärkning av livräntereserven

Kursregleringskonto......................

Premieutjämnings- och säkerhetsfond......

....... 102,379,203: —

....... 10,200,000: —

....... 2,600,000: —

....... 700,000: —

....... 3,706,858: 68

Summa 119,694,899: 35

B. Fonden för olycksfallsförsäkring för fiskare.

Kassasammandrag för år 1937:
Inkomster:

Innestående i bank och å postgiroräkning den 1 januari 1937.

Försäkringsavgifter......................................

Skadestånd.............................

Räntor................................"

Inlösta och försålda obligationer............................

Statsbidrag..................................

Utgifter:

Utbetalda ersättningar........................................

Återreglerade försäkringsavgifter..............................''

Fasta placeringar............................

Vid obligationsköp utgivna räntor............................

Courtage m. m.......................................

Innestående i bank och å postgiroräkning den 31 december 1937

....... 21,247: 97

....... 108,210:65

....... 1,052:30

....... 41,381: 87

....... 207,943:56

....... 93,460:06

Summa 473,296:41

....... 181,422: 48

....... 54: —

-------- 268,763:22

....... 1,604: 12

....... 223:81

....... 21,228: 78

Summa 473,296:41

Fondens ställning den 31 december 1937:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning..................................

» i bank...............................

Obligationer...................................!!!!!!!

Fordringar...........................i!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!”!

Brist att täckas av statsmedel....................!!!!!!!!!."!!!

Skulder:

I förskott inbetalda försäkringsavgifter..........................

Premiereserv...................................

Livräntereserv...............................

Ersättningsreserv.............................

Reserv för förstärkning av livräntereserven............''.''.V.''.''.''.''.''.''.!

Säkerhetsfond......................

3,886: 44
17,342: 34
1,066,789: 83
12,582: 31
96,230: 41

Summa 1,196,831: 33

1,923: 50
48,600: —
971,717: —
85,000: —
42,589: 53
47,001: 30

Summa 1,196,831: 33

i C. Fonden för livräntor till barn utom äktenskap.
Kassasammandrag för år~1937:

Inkomster:

Innestående i bank och å postgiroräkning den 1 januari 1937................ 25,690: 35

Engångspremier för inköpta livräntor....................................... 67 042: 80

Räntor................................................................... 27*940: 29

Inlösta obligationer och återbetalda lån...................................... 213''l95: 15

Summa 333,868:59

— 281 —

Utgifter:

Utbetalda livräntebelopp................................................... 104,676: 32

Fasta placeringar......................................................... 187,979:65

Vid obligationsköp utgivna räntor.......................................... 565: 65

Courtage m. ............................................................ 3°: —

Innestående i bank och å postgiroräkning den 31 december 1937............. 40,616: 97

Summa 333,868:59

Fondens ställning den 31 december 1987:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning............................................ 1,080: 88

» i bank..................................................... 39,536: 09

Obligationer............................................................ 627,655:60

Utlånta medel.............................................................. 116,794:18

Fordringar..................................................... 7,636: 11

Summa 792,702:86

Skulder:

Upplupna, ej förfallna livräntebelopp..................................... 259: 91

I förskott inbetalda räntor............................................... 28: 03

Livräntereserv.......................................................... 596,459: —

Säkerhetsfond................................................... 195,955: 92

Summa 792,702:86

D. Fonden lör livräntor enligt lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

Kassasammandrag för år 1937:

Inkomster:

Innestående i bank och å postgiroräkning den 1 januari 1937 ................ 35,043: 91

Engångspremier för inköpta livräntor....................................... 214,361:03

Räntor................................................................... 17,079: 40

Inlösta obligationer och återbetalda lån....................................... 47,218: 79

Summa 313,703: 13

Utgifter:

Utbetalda livräntor....................................................... 40,438: 40

Förvaltningskostnader..................................................... 1,354:82

Fasta placeringar......................................................... 250,672: 78

Vid obligationsköp utgivna räntor.......................................... 1,147:30

Courtage m. m............................................................ 153: 45

Innestående i bank och å postgiroräkning den 31 december 1937 ............. 19,936: 38

Summa 313,703: 13

Fondens ställning den 31 december 1937:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning........................................... 4,425: 42

» i bank..................................................... 15,510:96

Obligationer............................................................ 448,110:36

Utlånta medel.......................................................... 121,784: 85

Fordringar............................................................. 6,446: 08

Brist...................................................................... 3,524: 42

Summa 599,802: 09

Skulder:

Upplupna, oguldna livräntebelopp........................................ 102: 50

» » förvaltningskostnader.................................. 1,009: 59

Livräntereserv.................................................. 598,690: —

Summa 599,802: 09

— 282 —

Folkpensioneringsfonden.1

(Jämte gemensamt med denna förvaltade fonder.)

Kassasammandrag för budgetåret 1937/1938.

Inkomster:

Innestående i bank samt å postgiroräkning den 1 juli 1937................ 7,233,331:46

Obligatoriska pensionsavgifter........................................... 43,271,689: 62

Frivilliga pensionsavgifter, 3.25 % fonden................................ 7,490,544: 58

« » , 2.75 » » .................................. 597,641: —

Statsbidrag till den frivilliga försäkringen......................*......... 3,274: 83

Räntor och utdelningar................................................ 33,709,905: 32

Återbetalda lån samt utlottade, inlösta och försålda obligationer........... 59,829,126: 54

Summa 152,135,513: 35

Utgifter:

Fasta placeringar:

omplaceringar......................................... 24,378,713: 20 82,048,793: 59

Bidrag till staten för budgetåret 1936/1937................................ 2,956,685: 87

> » > > » 1937/1938 ............................... 53,918,910:65

Utbetalda frivilliga pensioner:

från 4.3 % fonden................................................... 765,353: 97

« 3.25 » > ..................................................... 99,955:20

Restituerade obligatoriska pensionsavgifter................................ 43,353: —

Restituerade frivilliga pensionsavgifter (4.3 % fonden)..................... 30,699:28

Bidrag ur Nils Jönssons donationsfond................................... 600: —

Inlevererat till statsverket:

A. II. 5. Bidrag till pensionsstyrelsen................................. 61,173: 10

Ersättning till postverket för verkets kostnader för den frivilliga försäkringen 20,103: 36
Innestående å statsverkets checkräkning, i bank samt å postgiroräkning den
30 juni 1938........................................................... 12,190,885: 33

Summa 152,135,513: 35

Fondernas ställning den 30 juni 1938.

(Med undantag för frivilliga försäkringens 3.25 % och 2,75 % fonder, se nedan.)

Tillgångar:

Svenska statens obligationer............................................ 207,899,498: 01

Sveriges Allmänna Hypoteksbanks och Konungariket Sveriges Stadshypoteks kassas

obligationer................................................... 50,535,850: —

Obligationer, utfärdade eller garanterade av landsting eller kommuner..... 10,260,000: —

Övriga obligationer.................................................... 12,551,000: —

Innestående i Riksgäldskontoret:

fast placering på lång sikt........................................... 44,000,000: —

mot statsskuldförbindelser............................................ 26,500,000: —

Statsgaranterade lån......................................... 4,760,253: 27

Lån till landsting, kommuner o. dyl. eller mot kommunal garanti......... 335,360,274: 32

Lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom......................... 33,502,667: 49

Lån till Svenska Jordbrukskreditkassan................................. 8,500,000: —

Övriga lån............................................................ 28,354,466: 39

Aktier, därav preferensaktier i Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen å nominellt
14,600,000: — kronor samt aktier i Aktiebolaget Kurortsverksamhet å nominellt
500,000: — kronor.............................................. 15,100,000: —

Fastigheter:

avslutade reparations- och ombyggnadsarbeten 520,000: — 2,133,500: —

Åre fjällkuranstalt..................................... 590,500: — 2,724,000: —

1 Tabellen upprättad inom pensionsstyrelsen.

— 283 —

Innestående å statsverkets checkräkning

» i postgiroräkning.........

t » enskilda banker.........

Upplupna, oguldna räntor.............

6,786,534: 77
3,097,011: 73

2,301,749: 82 12,185,296: 32

............ 9,320,144: 14

Summa 801,553,449: 94

Skulder:

Frivilliga försäkringens 3.25 % fond..............

» » 2.75 » » ..............

> > 4.3 » » ..............

Särskilda till förvaltning överlämnade fonder......

Folkpensioneringsfonden.........................

....... 177,884:25

....... 71,886:76

....... 34,272,421:95

....... 31,256:98

..... 767,000,000: —

Summa 801,553,449: 94

Frivilliga försäkringens 3.25 % fond.
Fondens ställning den 30 juni 1938:

Tillgångar:

Lån till landsting, kommuner o. dyl. eller mot kommunal garanti.........

Lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom.........................

Innestående i enskild bank..............................................

Folkpensioneringsfonden................................................

Upplupna, oguldna räntor..............................................

Summa

12,252,707: 40
210,000: —
5,589: 01
177,884: 25
149,761: 93

12,795,942: 59

Skulder:

Frivilliga försäkringens 3.25 % fond..............

12,795,942: 59

Frivilliga försäkringens 2.75 % fond.

Fondens ställning den 30 juni 1938.

Tillgångar:

Lån till landsting, kommuner o. dyl. eller mot kommunal garanti..........

Folkpensioneringsfonden................................................

Upplupna, oguldna räntor...............................................—

Summa

473,840: 36
71,886: 76
5,331:90

551,059: 02

Skulder:

Frivilliga försäkringens 2.75 % fond

551,059: 02

Svenska akademien.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1937:

Inkomster:

1,493,255: 99

Åttonde huvudtiteln:

D. 1. Bidrag till svenska akademien.........

Arrendemedel för Post- och inrikes tidningar.....

Intressemedel.............................. ■ •; •

Försäljningsmedel för svenska akademiens ordbok,

8,300: —
249,584: 67
65,474: 52
8,361: 45

331,720: 64

— 284 —

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1938:

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1937:

U ig ij ter:

För ordboksarbetet..............................

» Post- och inrikes tidningar..................

Pensioner, understöd m. m.......................

Omkostnader för högtidsdagen m. m..............

Diverse......................................

Balans den 30 juni 1938:

Tillgångar:

Innestående i bank ...................................

Obligationer...........................................

Utlånta medel.........................................

Aktier................................................

Fordringar..........................................’

....... 22,908:39

Summa 1,847,885: 02

40,960: 24

209,967: 64
5,215: 60
63,700: —
11,091: 44
500: —

41,330: 14
1,139,802: 15
85,000: —
243,170: —
7,147: 81

Summa

290,474: 68

1,516,450: 10
1,847,885: 02

Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.; under vetenskapsakademiens
omedelbara förvaltning.

Debet.

Tillgångar

Balans frän dr 1936:

10,702,454: 75

Inkomster:

Almanacksarrendet......................................... 330,560:_

Intressemedel m. m........................................ 202,145: 04

Hyresmedel m. m.......................................... 1550:_

Gåvomedel.............................................. 44’oooi_

Bidrag till föreläsningar från Stockholms högskola............ 9,200:—

Diverse inkomstmedel...................................... 6,968: 03

ökade värden å fastigheter och inventarier.................. 610,148: 69

1,204,571: 76

Skulder:

Diverse medel
övriga skulder

Balans till dr 1938:

...................... 4,707,762: 02

..................... 781,062: 15 5,488,824: 17

Summa 17,395,850: 68

Kredit.

Skulder

Balans frän dr 1936:

5,080,172: 53

Utgifter:

Förvaltningskostnader...................................... 53,763: 12

Akademiens publikationer..................................'' 57,050:

* sammankomster................................ 4,100:_

Observatorium............................................ 62’810: 03

Fysiska kabinettet......................................... 14 000:_

Biblioteket...............................................! 77’244l 26

Zoologiska stationen Kristineberg............................ 23,262:_

— 285 —

Fastigheterna.............................................. 23,782: 50

Diverse understöd m. m.................................... 162,837: 44

Diverse omkostnader....................................... 11,152: 46

Fonderna tillgodoförda ..................................... 102,688: —

Avskrivningar å inventarier............................... 3,594: 81

596,284: 62

Balans till dr 1938:

Tillgångar:

Innestående 1 bank...................................... 515,847: 41

Fastigheter.............................................. 3,721,742: 84

Inventarier.............................................. 2,958,826: 52

Obligationer och förlagsbevis.............................. 3,417,006: 69

Utlånta medel........................................... 593,440: 21

Aktier.................................................. 452,480: —

Fordringar.............................................. 60,049: 86

11,719,393: 53

Summa 17,395,850: 68

Allmänna barnbördshuset med asylen för fattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.

Antalet av de å allmänna barnbördshuset och
tienter har utgjort 5,017.

Debet.

asylen under räkenskapsåret vårdade paAsylen
för

Allmänna fattiga barnabarnbörds-
föderskor och Summa
huset deras barn
i Stockholm

1

Balans den 1 juli 1937:
Tillgångar...........................

2,215,705: 76 1,012,903: 30 3,228,609: 06

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

E. 39. Bidrag till allmänna barnbördshuset i

Stockholm..........................

Bidrag från Stockholms stad....................

» » > län.....................

Intressemedel.................................

Ersättning för kost, städning m. m..............

Legosängsavgifter..............................

Kursvinst å obligationer........................

Diverse inkomstmedel..........................

197,900: —
74,048: 83
73,002: 32
12,031:12
152,387: 04
98,397: —

37,062: 14

10,783: 99

1,000: —

197,900: —
74,048: 83
73,002: 32
49,093: 26
152,387: 04
98,397: —
10,783: 99
1,000: —

Säger 607,766:31 48,846:13 656,612:44

Balans den 30 juni 1938:

Skulder:

Utgiftsrester................................. 71,624:51 3,586:71 75,211:22

Fonder m. m................................ 2,226,696: 49 1,022,512:98 3,249,209:47

Säger 2,298,321: — 1,026,099: 69 3,324,420: 69

Summa 5,121,793: 07 2,087,849: 12 7,209,642: 19

Kredit.

Balans den 1 juli 1937:

Skulder....................................... 2,216,598: 70 1,012,903: 30 3,229,502: —

— 286 —

Utgifter:

Avlöningar....................................

Förplägning...................................

Tvätt och renhållning..........................

Inventarier och instrument m. m................

Omkostnader för fastigheten....................

Värme och lyse................................

Medikamenter och förbandsartiklar..............

Hyreskostnad..................................

Skrivmaterialier och expenser m. m..............

Fonderna tillgodoförda.........................

Säger

1 2 3

256,013:	97	9,330: 57	265,344:	54
165,118-	65	14,688: 98	179,807:	63
19,294:	83	2,768: 32	22,063:	15
31,325:	—	1,945: 25	33,270:	25
31,729:	39	130: 32	31,859:	71
47,965:	02	2,016: 05	49,981:	07
77,044:	79	416: 94	77,461:	73
_		2,500: —	2,500:	—
20,081:	22	1,939: 44	22,020:	66
11,945:	: 66	13,110: 26	25,055:	92
660,518:	53	48,846: 13	709,364:	66

Balans den 30 juni 1938:

Tillgångar:

Innestående i bank..................

Förskott............................

Fastigheter..........................

Inventarier..........................

Obligationer.........................

Fordringar..........................

76,388: 88
1,500: —
1,769,222: 94
7,500: —
272,690: 30
117,373: 72

113,858: 53
1,000: —
103,448: 44

798,780: —
9,012: 72

190,247: 41
2,500: —
1,872,671: 38
7,500: —
1,071,470: 30
126,386: 44

Säger 2,244,675: 84 1,026,099: 69 3,270,775: 53
Summa 5,121,793:07 2,087,849:12 7,209,642:19

Lantbruksakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1937:

Tillgångar............................................................... 1,975,361: 27

Inkomster:

Enligt Enligt

stat räkenskap

Nionde huvudtiteln:

Lantbruksakademien:

C. 1. Avlöningar ........................... 19,400: — 18,280:26

2. Bidrag till museum, bibliotek m. m..... 13,000: — 13,000: —

M. 2. Internationella lantbruksinstitutet i Rom — 100: —

11. Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa

befattningshavare i statens tjänst..... — 264: —

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta tens

tjänst......................... — 2,409: —

Intressemedel..................................... 36,000:— 36,980:65

Hyresmedel....................................... 16,450: — 14,561: —

85,594: 91

Balans den 30 juni 1938:J

Skulder:

Utgiftsrester............................................

Diverse medel.........................................

övriga skulder.........................................

17,660: 26
781,500: —

5,862: 97 805,023: 23

Summa 2,865,979: 41

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1937:

808,097: 30

— 287 —

Utgifter:

Avlöningar.......................................

Reseersättningar...................................

Museet...............,....... ....................

Tidskriften.......................................

Biblioteket.......................................

Akademiens hus..................................

Bostadsvillan å Experimentalfältet...................

Expenser.........................................

Silverjetonger.....................................

Inventarier.......................................

Av akademien eller dess förvaltningsutskott beslutade
utredningar................................

Avsättning enligt donationsförbehåll................

> till kapitalfonden.......................

Oförutsedda utgifter...............................

Internationella lantbruksinstitutet i Rom............

Avskrivningar å obligationer.......................

^leverering till statskontoret av akademiens bidrag
till sekreterarens, kamrerarens och notariens avlöningar
.........................................

Till statskontoret återlevererade anslagsmedel........

Enligt	Enligt
stat	räkenskap
29,200: —	31,231: 85
1,000: —	662:95
9,000: —	5,934: 38
9,000: —	9,457: 86
6,000: —	6,846: 62
5,000: —	2,726: 29
_	630: 57
8,000: —	7,614: 88
1,000: —	749: 51
1,000: —	993: 06
8,000: —	8,000: —
3,500: —	3,500: —
1,000: —	1,000: —
650: —	1,395:13
_	68: 80
—	14: 75

6,500: —
31:20

Balans den 30 juni 1938:

Tillgångar:

Innestående i bank....................................

Förskott.................................................

Fastigheter............................................

Inventarier och samlingar m. ..........................

Förråd (jetonger)......................................

Obligationer...........................................

Utlånta medel.........................................

Fordringar............................................

580,891: 51
4,714: —
599,610: —
154,083: 96
556: —
594,518: 79
35,000: —
1,150: —

87,357: 85

1,970,524: 26

Summa 2,865,979: 41

- 288 —

Statliga och statsunder -

Tullstatens enskilda pensionskassa1....

Hovkapellets pensionsinrättning*.......

Lärarinnornas pensionsanstalt*.........

Pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,
understödsförening*............

Svenska lärarinnornas pensionsförening,

understödsförening*.................

Statens pensionsanstalt*...............

Prästerskapets änke- och pupillkassa*..
Lotsverkets enskilda pensionskassa*....

Handelsflottans pensionsanstalt*.......

Telegrafverkets änke- och pupillkassa1 * * 4 .
Statens järnvägars änke- och pupillkassa4

Nettobehållning vid räkenskapsårets	I n-
ingång	utgång	Statsbidrag eller därmed jämförlig förmån in-klusive pen-sions- o. dyr-tidstillägg	Delägarnas tillskott
9,597,721: 20 1,580,756: 22 9,608,471: 73	9,771,566: 89 1,867,357:19 10,003,226:88	102,796: 59 15,000: -739,066:17	176,863:57 8,562: 28 126,182: 54
2,737,192:57	2,702,564: 46	9,175: -	5,057: 54
4,587,313: 76 188,644,722:98 23,936,458:06 2,292,460: 57 1,623,918:43 11,183,681:69 86,910,484:42	4,574,064: 04 188,644,722:98 25,370,312: 60 2,327,629: 60 1,633,944: 67 11,500,394:96 89,491,541:01	6,929:10 8,380,218: 24 1,079,736: 68 51,917: -321,728:09 47,871:15 548,100:77	33,701: — 4,939,102: 23 441,142:39 22,362:35 120,568! 34 1,174,530:84

1 Räkenskaperna omfatta tiden 1 juli—31 december 1937.

* Räkenskapsåret omfattar kalenderåret 1937.

* Räkenskaperna omfatta tiden 1 juli—30 juni.

4 » » » 1 januari—30 juni 1937.

4 Häri ingår kursvinst å obligationer 267,052 kronor 60 öre.

stödda pensionsanstalter.

k o m s	ter			U t g i	f t e r
Intresse-! medel, av-kastning av fastigheter m. m.	Andra inkomster	Summa	Förvalt- nings- kostnader	Pensioner inklusive pensions-och dyrtids-tillägg m. m.	Andra utgifter	Summa
161,001:83 69,624:88 391,545: 42	5 271,636: 67 1,130: 90	440,661: 99 364,823:83 1,257,925:03	11,315: 53 6,625: 53 11,924:39	255,495:77 70,797: 33 840,735:30	5: — 800: — 10,510:19	266,816:30 78,222: 86 863,169: 88
118,918: 39		133,150: 93	5,126:47	162,320: 90	331: 67	167,779: 04
202,578: 69 6,918,866:91 1,056,497:43 114,331:56 61,384:42 233,335:37 2,737,520: 85	1,335: 24 11,343:35 355,030:51 2: — 14,034:22 56,055:82 743: 67	244,544:03 20,279,530: 73 2,932,407: 01 188,612: 91 397,146: 73 457,830: 68 4,460,896:13	10,671: 28 145,027: 27 82,721: 07 14,443:83 11,233: 67 10,508:33 61,409: 94	226,850:80 20,134,503:46 1,408,332: 40 136,000: 05 373,016:40 119,533:17 1,818,429: 60	20,271: 67 7,499:’ — 3,(100: — 2,870:42 11,075: 91	257,793: 75! 20,279,530: 73| 1,498,552: 47 153,443:88 387,120: 49 141,117:41 1,879,839: 54!

19—389154. Hett. berättelse ''lili/, statsverket är 1938. I

RIKSDAGENS REVISORERS

B E RÄTTE LSE

OM DEN ÅR 1938 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA TS VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1937—30 JUNI 1938

DEL II

FÖRKLARINGAR

STOCKHOLM 1939

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
897226

-

— III —

Innehållsförteckning.

Sid.

Andra huvudtiteln.................................................... 1

Justitiedepartementet .............................................. 1

Iakttagelser rörande avlöning till befattningshavare vid fångvårdsstaten
under vissa förordnanden av längre varaktighet........ 1

Verkställighet av ungdomsfängelse ............................ 1

Iakttagelser beträffande undersökningarna av för brott tilltalade
personers sinnesbeskaffenhet .............................. 1, 6

Fjärde huvudtiteln.................................................... 15

Försvarsdepartementet ................................ 15

Viss statistik vid tekniska revisionen inom arméförvaltningens

intendenturdepartement .................................... 15

Vissa ombyggnadsföretag vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori.... 21

Vård av civila patienter å vissa garnisonssjukhus .............. 33

Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente............ 35

Bostadsbyggnader vid Karlsborgs luftvärnsregemente............ 35

Garageutrymmet vid Gotlands artillerikår och förläggningsför hållanden

vid Tofta skjutfält..............................35, 39

Flottans kassa i Karlskrona .................................. 40

Gratifikationer till viss personal vid örlogsvarven i Karlskrona och

Stockholm ................................................ 48

Statsverkets kostnader för vissa segelbåtar vid örlogsstationerna.. 48

Kostnader för ersättnings- och nyanskaffningar samt vissa nybyggnader
vid örlogsvarven ..................................48, 51

Arbetarmarketenteriet vid Stockholms örlogsvarv................ 62

Marinens sjukhus i Karlskrona................................ 63

Viss flygtjänstgöring för befattningshavare i intendenturbefattning

vid flygvapnet ............................................ 66

Vissa personalbostäder vid flygvapnet.......................... 66

Försening av materielleveranser till försvarsväsendet............ 68

Sjätte huvudtiteln .................................................... 73

Kommunikationsdepartementet...................................... 73

Stenavdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .......... 73

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker ................ 74

IV

Sid.

Vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot ...... 76—103

Vissa länsstyrelsers tillämpning av bestämmelserna örn enskilda
utfartsvägar m. m................................... 103

Enskilda vägar intagna till allmänt underhåll.............. 108—132

Tekniskt biträde vid förrättning avseende enskild utfartsväg .... 132

Marklösen vid vägbyggnad.................................... 134

Monopol vid vägförrättningar.................................. 135

Färjeförbindelserna Ostnäs—Holmön och fastlandet—Norrbyskären 139

Missförhållanden i Vilhelmina vägdistrikt ...................... 140

Sjuk folkskollärare med uppdrag inom vägförvaltningen m. m. .. 141

Länsarkitektsinstitutionen .................................... 142

Granskningsavgifter vid länsarkitektsinstitutionen................ 143

Sjunde huvudtiteln.................................................... 144

Finansdepartementet .......... 144

Tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen ...... 144

Centralupphandling för statsmyndigheternas behov.............. 154

Löneliggare vid länsstyrelserna ................................ 155

Bokföringen av utgifter å vissa riksstatsanslag.................. 156

Ersättning för övertidsarbete åt expeditionsvakter hos vissa ämbetsverk
.................................................. 156

Garantiförsäkring för redogörare .............................. 161

Kontrollen av påförda folkpensionsavgifter...................... 163

Tillverkning av skiljemynt.................................... 164

Tullkammaren i Haparanda .................................. 164

Åttonde huvudtiteln ....................................... 167

Ecklesiastikdepartementet .......................................... 167

Arkiveringen av statsmyndigheternas handlingar............ 167—191

Utgifterna å vissa anslag till folkskoleväsendet............ 191—197

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler vid

folkskoleväsendet m. m................................. 197—202

Statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet.......... 202—212

Vissa iakttagelser rörande folkskoleväsendet................ 212—219

Bristfälligheter i vissa skollokaler.............................. 219

Nionde huvudtiteln.................................................... 221

Jordbruksdepartementet............................................ 221

Vissa enligt vattenlagen utdömda avgifter .*..................... 221

Vissa jordförmedlingsföretag .................................. 226

Iakttagelser rörande vissa arbetarsmåbruk...................... 229

V

Sid.

Tionde huvudtiteln....................................................

Handelsdepartementet..............................................

Aktiebolaget Tipstjänst ......................................

Iakttagelser vid granskning av Sveriges olympiska kommittés räkenskaper
....................................................

Statens affärsverksamhet ..............................................

Ett försäljningsärende vid statens järnvägar........................

Kraftverksdirektörens tjänstebostad i Motala........................

Domänfondens nya lagerregleringskonto............................

Kronoegendomen Höjentorp ......................................

230

230

230

231

236

236

237
239
239

II—3.97226. Rev. berättelse ang. statsverket är 1938. II.

— 1 —

Fångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 2—36,

§§ 1-3.

Till kungl, finansdepartementet.

Genom remiss den 30 december 1938 har Kungl. Maj:t anbefallt fångvårdsstyrelsen
att före den 20 januari 1939 till finansdepartementet avgiva
utlåtande över utdrag av riksdagens revisorers berättelse den 15 december
1938, andra huvudtiteln, §§ 1—3. I anledning härav får fångvårdsstyrelsen
avgiva sålunda infordrat utlåtande, därvid styrelsen behandlar de under
nämnda paragrafer upptagna frågorna var för sig.

§ /. Denna paragraf i revisorernas berättelse avser Iakttagelser rörande
avlöning till befattningshavare vid fångvårdsstaten under vissa förordnanden
av längre varaktighet.

Styrelsen har tidigare haft tillfällen att i anledning av riksräkenskapsverkets
behandling av ärendet framföra sina synpunkter och därvid angiva de
omständigheter, varpå styrelsen grundat sin ståndpunkt. Revisorernas berättelse
innehåller en noggrann redogörelse i ämnet. Styrelsen anser sig nu
böra framhålla endast följande.

I revisorernas berättelse har intagits en sammanställning av de lönemedel,
som i de ifrågavarande fallen utbetalats, och de lönemedel, som skolat utgå,
därest vederbörande formellt placerats å den ort, å vilken förordnandet utövats,
enligt vilken sammanställning lönemedel till ganska avsevärda belopp
skulle kunnat besparas. Härtill vill styrelsen anmärka, att i nämnda sammanställning
under rubriken Lönemedel som bort utgå räknats med att
vederbörande skolat uppbära lön enligt den löneklass, han tillhört i sin lägre
ordinarie befattning, provisoriskt dyrortstillägg, vikariatsersättning, dyrtidstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning, medan i själva verket vid dessa
förordnanden av längre varaktighet förutsättningar enligt styrelsens mening
torde ha förelegat att till vederbörande utbetala s. k. full lön. Om
vid den gjorda jämförelsen, beträffande lönemedel som bort utgå, räknats
med full lön, torde skillnaden mellan vad som utbetalats och vad som bort
utgå lia avsevärt minskats och den angivna besparingen därför lia nedgått.

I den av revisorerna lämnade redogörelsen har berörts den föreskrift, som
återfinnes i 5 § sista st. tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 och som förutsätter att — därest tjänsteman till följd av
förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än den
förutvarande tjänstgöringsorten och han jämlikt 27 § i avlöningsreglementet
är berättigad till ersättning för flyttningskostnad — tjänstgöringstraktamente
skall kunna utgå även efter verkställd flyttning. Föreskriften innebär att
tjänsteman må komma i åtnjutande av traktamente till sådant belopp att
tjänstemannens lön jämte i förekommande fall kallortstillägg ävensom
vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamente icke må överstiga vad han

1—397226. liev. berättelse ang. statsverket dr 1938. H.

— 2 —

skulle lia åtnjutit i lön jämte i förekommande fall kallortstilägg a den ort
där tjänstgöringen äger rum, därest han varit ordinarie innehavare av den
befattning, å vilken han vikarierar. En dylik bestämmelse — som avser
att bereda befattningshavare, som måste företaga flyttning från billigare till
dyrare ort i anledning av förordnande, någon kompensation i fonn av tjänstgöringstraktamcnte
— förefaller meningslös, därest avlöningsreglementets
föreskrifter få anses innebära att under ifrågavarande förordnanden av
längre varaktighet tjänstgöringsorten skall förklaras vara den ort efter vilken
lönen skall bestämmas.

Styrelsen har vid upprepade tillfällen ifrågasatt huruvida icke — i likhet
med vad som gäller enligt det militära avlöningsreglementet — i det civila
avlöningsreglementet borde intagas en bestämmelse av innehåll att, då
tjänstgöringsorten förändras för en längre tidsrymd, den nya orten må
kunna förklaras som befattningshavarens stationeringsort. Styrelsen har
framställt förslag i sådant eller likartat avseende den 19 februari 1938 i
utlåtande över 1936 års lönekommittés förslag till civilt avlöningsreglemente,
den 28 februari 1938 i yttrande till riksräkenskapsverket med förklaring i
anledning av en promemoria rörande vissa avlöningsförhållanden inom fångvårdsstaten
samt den 19 oktober 1938 i yttrande över utkast till avlöningsreglemente
för icke-ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen.

Med avsende å vad riksdagens revisorer anfört därom att, såvitt revisorerna
kunnat utröna, den i revisorernas redogörelse omförmälda, av riksräkenskapsverket
framställda anmärkningen icke föranlett styrelsen att frångå
sin i ärendet intagna ståndpunkt får styrelsen anföra att styrelsen — under
hänsynstagande till Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 maj 1931, nr 200, till statsmyndigheterna
angående aktgivande på framställda räkenskapsanmärkningar
— vidtagit de åtgärder, som styrelsen funnit påkallade av riksräkenskapsverkets
utslag.

I övrigt torde det icke vara erforderligt att i ett ärende som ligger under
administrativ domstols ■— i detta fall kammarrättens •—- prövning göra vidare
uttalanden.

§ 2. Under rubriken »Verkställighet av ungdomsfängelse» har behandlats
de åtgärder som vidtagits för mötande av platsbehovet för dem som ådömts
ungdomsfängelse och i samband därmed stående spörsmål.

De av revisorerna påtalade förhållandena bottna däri att lagen örn ungdomsfängelse
kommit att tillämpas i en utsträckning som gått vida utöver
vad man ansåg sig böra räkna med då förslag år 1936 framlades för riksdagen
örn inrättande av en anstalt för män som ådömts ungdomsfängelse.
I propositionen uttalade departementschefen beträffande behovet av anstaltsplatser
för manlig ungdom som dömts till ungdomsfängelse att det
vore motiverat att utgå från ett platsbehov av mellan 100 och 150 platser
men att denna uppskattning vilade på antaganden rörande förhållanden om
vilka det vore omöjligt att då bilda sig en säker uppfattning. Bland annat
vöre det ovisst i vilken omfattning domstolarna komine att anse förutsättningarna
för dom till ungdomsfängelse föreligga. Det anfördes vidare, att
man hade att räkna med den möjligheten, att den nya lagstiftningen först
så småningom bomme att tillämpas i avsedd utsträckning; försiktigheten
bjöde därför att anstalten icke från början inrättades för hela det antal
elever som de framlagda beräkningarna gåve vid handen. I enlighet härmed
blev den nya ungdomsanstalten å Skenäs, på sätt revisorerna ock erinrat,
i sin första utbyggnad avsedd för allenast 30 platser.

I början av december 1938 hade lil män ådömts ungdomsfängelse, av
vilka 103 skulle undergå det ådömda straffet.

— 3

Det lärer vara uppenbart att det är förenat med vissa svårigheter att på
så kort tid som den ifrågavarande — lagen trädde i kraft den 1 januari
1938 — på lämpligt sätt bereda de platser som erfordrats utöver de trettio,
som finnas på Skenäsanstalten.

Efter framställningar av styrelsen har Kungl. Maj:t, på sätt av revisorernas
redogörelse framgår, medgivit att beträffande män som ådömts ungdomsfängelse
straffet må avtjänas — förutom vid Skenäsanstalten samt mottagnings-
oell övervakningsavdelningen i Nyköping — vid ungdomsavdelningen
vid straffängelset i Uppsala samt vid ungdomsanstalten vid Håga å
egendomen Hall ävensom å den till skyddshemmet å Långanäs förlagda
ungdomsavdelningen.

Revisorerna anföra, att enligt deras uppfattning vissa av de nya avdelningarna
ingalunda kunde anses fylla de uppställda kraven på en öppen
anstalt för det klientel, varom fråga är. Såvitt styrelsen förstår, kan denna
anmärkning avse endast avdelningen vid straffängelset i Uppsala. Beträffande
denna tillåter sig styrelsen framhålla att yrkesdriften vid detta
fängelse sedan länge hört till de bästa inom fångvården, icke minst beroende
på en synnerligen lämplig ledning. Det tomtområde som fängelset disponerar
är avsevärt. Under den ljusa årstiden äro därför tillfällena till utearbete
i trädgården m. m. mycket goda. Erfarenheten har visat, att, ehuru
fängelset är beläget i staden, dess läge måste betecknas som tämligen avskilt;
trafiken å den utanför fängelset löpande vägen har numera avsevärt
nedgått, sedan ny tillfartsväg till staden anordnats.

På grund av ovissheten om Uppsalafängelsets framlida bestånd ha vissa
inre reparationsarbeten, som eljest borde för länge sedan lia utförts, tidigare
icke verkställts. Så fort Uppsalafängelset togs i anspråk för personer, som
ådömts ungdomsfängelse, vidtogos emellertid omedelbart vissa reparationsarbeten,
varjämte styrelsen i skrivelse den 31 oktober 1938, såsom i revisorernas
redogörelse anmärkts, hemställt att Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp
av 55,000 kronor till styrelsens förfogande för modernisering av fängelset
och uppförande av en verkstadsbyggnad därstädes.

Styrelsen anförde i nämnda skrivelse, att även örn ett större antal platser
för förvaring av till ungdomsfängelse dömda män efter hand anordnades
på öppna anstalter, komme anstalten i Uppsala att för lång tid bliva behövlig
för omhändertagande av sådana intagna, som icke kunna vårdas under
friare former. Fängelset, som hade ett femtiotal platser, hade länge varit
i behov av en grundlig modernisering; en sådan vore med den nya uppgift
fängelset fått nödvändigare än någonsin. Bland de åtgärder, vilka erfordrades
för att göra fängelsebyggnaden lämplig för det klientel, varom fråga
vore, nämligen till ungdomsfängelse dömda män, vore främst uppliuggning
av fönstren samt inläggande av golv mellan våningarna i korridoren. Det
framhölls i skrivelsen, att dessa och andra föreslagna byggnadsarbeten icke

1 någon mån kunde betecknas som överflödiga, därest fängelset framdeles
skulle användas för vanligt fångförvar.

Såsom i revisorernas redogörelse erinrats, beräknas logementsbyggnad nr

2 vid Skenäs stå färdig under våren 1939. Härjämte har styrelsen i underdånig
skrivelse den 14 december 1938 för Kungl. Majit framlagt förslag örn
uppförande av en tredje logementsbyggnad m. m. å Skenäs. Medel för sistnämnda
ändamål lia genom proposition till 1939 års riksdag (nr 2, bilaga
11) begärts å tilläggsstat för budgetåret 1938/39.

Det är styrelsens förhoppning att det sålunda avsedda utbyggandet av
Skenäsanstalten snabbt skall kunna genomföras, varigenom de olägenheter,
som äro förbundna med de provisoriska anordningarna, skola kunna undanröjas.

— 4 —

£ <7. Denna paragraf innehåller »Iakttagelser beträffande undersökningarna
av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet».

Fångvårdsstyrelsen bar i anledning av remissen inhämtat här bilagda
yttranden från direktören vid centralfängelset å Långholmen samt sinnessjukläkaren
vid nämnda centralfängelses sinnessjukavdelning och sinnessjukläkaren
vid centralfängelsets i Malmö sinnessjukavdelning.

Frågorna om verkställande av sinnesundersökningar samt behandlingen
av de straffriförklarade ha vid olika tillfällen under senare tid behandlats
inom riksdagen m. m.; riksdagens revisorer ha vid flera tillfällen varit inne
på hithörande spörsmål och fångvårdsstyrelsen har gjort upprepade framställningar
i dessa ämnen.

Med avseende å vad revisorerna i sin nu förevarande berättelse anfört får
styrelsen till en början instämma i revisorernas uttalande, att bestämmelserna
i sinnessjuklagen angående undersökning av tilltalade synas vara något
svåröverskådliga och i vissa avseenden onödigt invecklade.

Revisorerna lia uttalat att platsbrist rådde å vissa sinnessjukavdelningar
samt därvid framhållit, bl. a., att avdelningarna vore överbelagda samt att
undersökningsfångar från ett fängelses upptagningsområde måste överföras
till sinnessjukavdelningar i andra delar av landet, i samband varmed revisorerna
omnämnt vissa fall, då långa transporter förekommit. Liknande synpunkter
framfördes av styrelsen i underdånig skrivelse den 12 februari 1938
till stöd för styrelsens förslag om uppförande av bl. a. ny sinnessjukavdelning
för fångvården å egendomen Hall. Detta förslag, som framfördes i
proposition till 1938 års riksdag, bifölls av riksdagen, som beslöt att ny sinnessjukavdelning
för fångvården skulle uppföras å egendomen Hall.

Den nya avdelningen har till en början avsetts för 105 intagna, fördelade
på två paviljonger, en sluten med 82 platser och en öppen med 23. Att avdelningen
i första utbyggnaden icke gjorts större sammanhänger med att
styrelsen efter samråd med bl. a. medicinalstyrelsen ville närmare avvakta
verkningarna av de år 1937 vidtagna ändringarna i sinnessjuklagen, vilka
syfta till att åstadkomma ett snabbare överförande av straffriförklarade från
fångvårdens sinnessjukvdelningar till de allmänna sinnessjukhusen. Antalet
å fångvårdens sinnessjukavdelningar förvarade straffriförklarade har också
under de senaste två åren nedgått med ett sjuttiotal, från 191 den 1 januari
1937 till 125 den 1 januari 1939. Förhållandena inom fångvårdens sinnessjukvård
lia alltså avsevärt förbättrats, och en ytterligare förbättring kan
förväntas inträda genom den nya sinnessjukavdelningen, som beräknas stå
färdig i början av 1940. Styrelsen lärer också komma att såsom tidigare avsetts
framlägga förslag om en utvidgning av avdelningen å Hall.

Vad angår de läkare, som å fångvårdens sinnessjukavdelningar verkställa
undersökningar av häktade lia revisorerna framhållit, att ingen av dessa
innehar ordinarie anställning i fångvården. Revisorerna uttala, att de finna
detta förhållande vara värt att uppmärksammas, enär detsamma torde försvåra
möjligheterna att för detta arbete förvärva kvalificerade läkare. Styrelsen
får i anledning härav erinra, att frågan örn uppförande på ordinarie
stat av befattningen såsom sinnessjukläkare vid centralfängelsets å Långholmen
sinnessjukavdelning på senare tid vid upprepade tillfällen varit föremål
för Kungl. Maj:ts samt i ett fall även riksdagens prövning. Styrelsen
hänvisar till statsverkspropositionen 1933, andra huvudtiteln sid. 77 o. f.,
propositionen nr 156 1936 sid. 22 samt statsverkspropositionen 1939, andra
huvudtiteln sid. 45 m. fl.

Revisorerna lia härjämte anfört att de iakttagit, att sinnessjukavdelningen
vid centralfängelset å Långholmen, vilken principiellt intager samma ställning
som övriga sinnessjukavdelningar inom fångvården, i olika avseenden

— 5 —

kommit att tå en särställning. Sålunda hade revisorerna konstaterat, att
personalkostnaderna å Långholmens sinnessjukavdelning i förhållande till
antalet där verkställda undersökningar vore nära tre gånger så stora som
motsvarande kostnader å de fläda andra större sinnessjukavdelningarna.

Styrelsen får erinra örn att frågan örn kostnaderna för rättspsykiatriska
undersökningar vid flera tillfällen uppmärksammats. Det kan sålunda nämnas,
att riksdagens år 1935 församlade revisorer konstaterade, att personalkostnaderna
för en rättspsykiatrisk undersökning, verkställd å sinnessjukavdelningen
i Västervik, uppginge till endast en tredjedel av motsvarande
kostnad vid sinnessjukavdelningen å Långholmen. Revisorerna uttalade, att,
då klientelet å de båda sinnessjukavdelningarna torde vara fullt jämförbart,
det syntes revisorerna, som om jämväl sinnessjukavdelningen å Långholmen
borde kunna anordnas på ett för statsverket mindre kostsamt sätt än nu
vore fallet utan att därigenom vare sig behöriga medicinska krav behövde
eftersättas eller säkerheten eller ordningen inom avdelningen äventyras.

Gentemot vad 1935 års revisorer sålunda anfört framhöll fångvårdsstyrelsen
att sinnessjukavdelningen å Långholmen användes även för undervisningsändamål,
något som även 1938 års revisorer beaktat. Vidare anfördes
av sinnessjukläkaren vid avdelningen å Långholmen gentemot 1935 års revisorer,
hl. a. att Långholmssjukhuset vore planerat och uppfört såsom ett
modernt sinnessjukhus med ett flertal övervakningssalar och med möjligheter
att uppdela patientantalet i smärre grupper, vilket självfallet krävde
större personal än annan sinnessjukavdelning vid fångvården, att å sinnessjukavdelningen
å Långholmen nedlades ett betydande arbete på att åstadkomma
en möjligast fullständig social utredning rörande varje fall, att det
vidare företoges en omfattande experimentalpsykologisk och psykoteknisk
undersökning av varje undersökningsfall, samt att man i stor utsträckning
anlitade också undersökningar å specialsjukhus (röntgen, nervklinik m. m.)
för att så noga som möjligt komma på spåren alla kroppsliga medicinska
data av betydelse för fallens bedömning. Härjämte framhölls, att sinnessjukhuset
å Långholmen i själva verket vore en klinik, varmed följde vissa
krav på arbetets kvalitet, vilka icke kunde eftersättas och som självfallet
droge vissa kostnader, samt att sinnessjukavdelningen å Långholmen också
vore en vetenskaplig institution.

Det kan icke förnekas, att kostnaderna för sinnesundersökningarna vid
sinnessjukavdelningen å centralfängelset å Långholmen äro förhållandevis
högre än motsvarande kostnader vid andra sinnessjukavdelningar. Uppenbarligen
beror detta till största delen på det förhållandet att antalet befattningshavare
å Långholmsavdelningen proportionsvis är betydligt större än
ä övriga avdelningar. Beträffande anledningen härtill har sinnessjukläkaren
lämnat förklaring i här ovan återgivna yttrande. Styrelsen får härjämte meddela
att medicinalstyrelsen på fångvårdsstyrelsens hemställan den 23 april
1937 förrättade inspektion å sinnessjukavdelningen å Långholmen och i häröver
avgiven berättelse uttalade bl. a. att organisationen av avdelningen med
hänsyn till den stora arbetsbelastningen å densamma syntes ändamålsenlig.

Revisorerna hava .slutligen uttalat, att det synes böra övervägas, vilka åtgärder
som böra vidtagas för en mera ändamålsenlig organisation av det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet, ävensom att revisorerna finna det
angeläget, att utredning i sådant syfte omedelbart igångsättes.

I anledning härav får fångvårdsstyrelsen erinra örn att det numera besLimts,
ali den enligt Kungl. Maj:ts beslut den (i oktober 1938 tillsatta strafflagberedningen
skall omedelbart upptaga frågan örn den rättsliga behandlingen
av förbrytare, vilka begått brott under inflytande av rubbad själsverksamhet
samt örn revision av strafflagens lillräknelighelsbeslämmelser.

— 6 —

Då de av revisorerna behandlade spörsmålen sålunda inom den allra närmaste
tiden komma att bliva föremål för ingående prövning, torde något
vidare yttrande av fångvårdsstyrelsen icke vara påkallat.

Remissakten återgår.

I handläggningen av detta ärende lia deltagit överdirektören Göransson,
byråchefen Wijkmark samt tillförordnade byråchefen Wennerholm, den
sistnämnde föredragande.

Stockholm den 14 januari 1939.

HARDY GÖRANSSON.

Arthur Lehman.

Medicinalstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 3.

Till Konungen.

Genom remiss den 30 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt medicinalstyrelsen
att till finansdepartementet avgiva utlåtande över riksdagens
år 1938 församlade revisorers berättelse i vad den rör iakttagelser beträffande
undersökningarna av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet.

Till åtlydnad därav får styrelsen anföra följande.

Revisorerna finna det angeläget, att en utredning igångsättes för att åstadkomma
en mera ändamålsenlig organisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.
Medicinalstyrelsen vill tillstyrka en sådan allsidig och förutsättningslös
utrednnig, då vissa av revisorerna anförda omständigheter utgöra
starka skäl för en sådan.

Det remitterade utdraget av revisorernas berättelse innehåller dels en skildring
av nuvarande förhållanden, på vilken styrelsen emellertid icke för närvarande
— bortsett från ett par detaljer — finner anledning ingå, dels ett allmänt
uttalande, vilket redan på sakens nuvarande stadium föranleder vissa
erinringar.

I sitt allmänna uttalande framhålla revisorerna till en början, att bestämmelserna
i sinnessjuklagen angående undersökning av tilltalade synas vara
något svåröverskådliga och i vissa avseenden onödigt invecklade. Som exempel
anföras föreskrifterna i 43 §, vari en förenkling synes revisorerna högeligen
önskvärd, en uppfattning, som även medicinalstyrelsen delar. En sådan
förenkling synes emellertid förutsätta en omorganisation av undersökningsväsendet.
Huru detta skall ske, lärer väl bliva närmare prövat under utredning
av frågan. Som en möjlighet må ifrågasättas, huruvida icke vid varje
statligt eller därmed jämförligt kommunalt sinnessjukhus kunde anställas
läkare med huvudsaklig uppgift att efter domstols beslut verkställa undersökning
av tilltalade, som befinna sig på fri fot och äro bosatta eller vistas inom
sjukhusets upptagningsområde. En längre syftande koncentration av undersökningarna
skulle säkerligen för de tilltalade medföra ännu större olägenheter
än de, som vidlåda den nuvarande organisationen. Den olägenhet, som
en kortare tids vistelse å sinnessjukhus i och för undersökningen innebär
för vederbörande, torde även i fortsättningen bliva ofrånkomlig, åtminstone

7

i flertalet fall. Som revisorerna framhålla måste undersökningarna av tilltalade,
som befinna sig på fri fot, vara av samma vikt som övriga rättspsykiatriska
undersökningar i brottmål. Det är då också oundgängligen nödvändigt,
att förutsättningar skapas för att undersökningen av de å fri fot varande
tilltalade skall kunna ske med samma grundlighet som beträffande häktade.
En sådan ingående undersökning kan ofta icke ske utan att den tilltalade
beredes möjlighet att vistas å sjukhus. De iakttagelser, undersökningsläkaren
har tillfälle att göra under dagliga sammanträffanden med den undersökte,
jämte de rön, som göras av sjukvårdspersonalen, kunna ofta vara av minst
lika stor betydelse som de upprepade undersökningssamtalen eller de särskilda
psykotekniska proven. 1 vissa fall kan en kortare tids sjukhusvistelse
vara oundgängligen nödvändig med hänsyn till arten av de undersökningsmetoder,
som måste komma till användning, örn undersökningen över huvud
taget skall kunna ge ett godtagbart resultat.

Att så relativt många av de å fri fot varande, under senare halvåret 1937
undersökta fallen blivit ambulatorisk! undersökta, torde till icke ringa del
bero på de speciella bestämmelser, som gälla för de kommunala sinnessjukhusen
i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bestämmelserna i 101 § sinnessjukstadgan
gälla nämligen icke dessa sjukhus, varför undersökningsläkarna i
dessa fall icke haft möjlighet att bereda de undersökta tillfälle till vistelse å
sjukhuset med mindre dessa gjort ansökan om intagning för observation eller
vård. Att de tilltalade i allmänhet icke äro benägna för en sådan åtgärd,
torde man kunna anse för visst.

Utan att närmare ingå på frågan om vilken organisation av det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet, som må befinnas ändamålsenlig, lia revisorerna
velat framhålla, att beträffande undersökningarna av såväl häktade
som icke häktade behovet av läkare, specialiserade på dessa uppgifter, synes
göra sig starkt gällande. Härtill vill styrelsen anmärka, att den förening av
läkartjänster vid sinnessjukhus och sinnessjukavdelning vid fångvården,
som — bortsett från sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen
— nu förekommer, icke är lämplig med hänsyn till de krav, som ställas
på dessa tjänster var för sig. Ilur långt specialiseringen bör drivas synes
däremot diskutabelt. Vad som framför allt kräves av en rättspsykiater
är — förutom speciell lag- och författningskunskap samt förtrogenhet med
gängse praxis — en ingående kännedom örn det klientel, som är omhändertaget
å de statliga, primära sinnessjukhusen. En för långt driven specialisering
medför bilt ensidighet. Styrelsen vill därför ifrågasätta — därest fångvården
även i fortsättningen skall omhänderhava viss del av sinnessjukvården
— huruvida det vid eventuellt inrättande av särskilda undersökningsläkartjänster
vid fångvården icke även bör tillses, att de ifrågavarande befattningshavarna
på ett eller annat sätt beredes möjlighet att bibehålla kontakten
med ett bredare psykiatriskt klientel än det undersökningsmaterial, de skulle
ägna sin huvuduppgift.

Revisorerna lia uppmärksammat, att vid undersökningar på sinnessjukavdelningen
å Långholmen endast 18 av 503 personer ansetts vara fullt lillräkneliga,
medan å andra sinnessjukavdelningar en helt annan proportion i detta
hänseende vore tillfinnandes. Beträffande de differenser, som den av revisorerna
citerade författaren i nr 44/1938 av Svenska Läkartidningen konstaterat,
kan styrelsen biträda uppfattningen, att desamma icke enbart kunna
förklaras av en olika psykisk struktur hos de skilda sinnessjukavdelningarnas
klientel eller genom etl olikformigt urval av undersökningsmaterial
från de olika domstolarnas sida. De ifrågavarande differenserna bero även
på en olika bedömning hos olika undersökningsläkare. Styrelsen har funnit,
all det särskilt är betydelsen av rubbningarna i kärnbo- och viljeliv samt, i

8 —

viss mån även betydelsen av intellektuella rubbningar, som bedömas olika,
i vad det gäller deras inflvtande på mänskligt handlande i forensiskt avseende.
Denna ojämnhet synes revisorerna icke lia eliminerats genom medicinalstyrelsens
eftergranskning, och revisorerna ifrågasätta, huruvida denna
omfattande granskning numera kunde anses ändamålsenlig. Revisorerna ha
emellertid själva framhållit, att styrelsens praxis numera är en annan än
för 4 å 6 år sedan, i det att ett färre antal undersökta numera anses fullt tillrälcneliga.
Detta förklaras av att styrelsen i detta avseende intar en mellanställning
mellan ytterlighetsståndpunkterna. Huru nära styrelsens ståndpunkt
ligger ett eftersträvat medelvärde kan icke avgöras utan en mycket ingående
undersökning. Det må emellertid framhållas, att ett absolut medelvärde
i detta avseende väl är teoretiskt tänkbart men praktiskt icke uppnåeligt,
då man här rör sig med biologiska företeelser, där naturen icke drager
några skarpa gränser. Frågeställningen är med andra ord i allmänhet icke:
antingen — eller?, utan: huru stora äro avvikelserna från gränserna för de
fysiologiska variationerna? Avgörandet i fråga örn de konsekvenser, som
påvisade rubbningar eller avvikelser sedan ansetts hava i forensiskt avseende,
har alltid varit konventionellt och kommer med nödvändighet alltid att så
förbliva. Den av revisorerna påtalade ojämnheten i bedömandet hos olika
undersökningsläkare synes snarast skärpa kravet på bibehållandet av en central
granskning. Härtill må ock erinras om att ett utlåtande kan vara både
formellt oklanderligt och skenbart vederhäftigt men likväl ur saklig synpunkt
icke godtagbart. När det gäller spörsmål, vilka kräva så speciell sakkunskap,
som det här är fråga om, kan man icke begära, att domstolen ensam
skall kunna göra den riktiga justeringen.

Revisorerna lia vidare uppmärksammat, alt det under senare halvåret 1937
förekommit icke mindre än 11 gånger, att medicinalstyrelsen först granskat
undersökningsläkarens utlåtande utan åtgärd men sedermera i på begäran
av domstolen avgivet utlåtande uttalat en motsatt mening i vård- eller tillräknelighetsfrågan.

Att resultatet i ett och annat fall kan bli sådant, som revisorerna på denna
punkt konstaterat, ligger i organisationens natur — på sätt utförligt skildras
i revisorernas berättelse — varav framgår, att bedömningen vid första granskningsetappen
sker av en person men sedan av ytterligare två — fyra personer.
Det skulle vara mera anmärkningsvärt, örn man vid den .senare bedömningen
utan undantag skulle hava instämt i det av granskaren avgivna
omdömet.

Revisorerna förmena det utgöra en viss svaghet, att avgörandena i medicinalstyrelsen
icke ske med stöd av direkta iakttagelser angående den tilltalade
utan på grundval av föreliggande handlingar och undersökningsjournaler.
Härvid är först att märka, att man på en undersökningsjournal måste kunna
ställa sådana anspråk, att ett avgörande skall kunna grundas på innehållet i
densamma, jämte övriga föreliggande handlingar. Örn kravet på objektivitet
skall kunna upprätthallas, lär det sålunda bli nödvändigt att undersökningsjournalerna
även i fortsättningen förås på sådant sätt, att de medgiva ett bedömande
av sinnesbeskaffenheten. Härtill kommer, att den känsloinställning
till undersökningsobjektet, som är förbunden med värjo personlig kontakt,
är eliminerad, då bedömandet sker utan sådan kontakt. Den omständighet,
som revisorerna betecknat såsom en svaghet, synes i vissa fall kunna vara till
fördel.

Emellertid skulle det i svårbedömda fall måhända vara av värde, om rättspsykiatriska
nämnden genom särskilda bestämmelser medgåves möjlighet till
personlig undersökning av den tilltalade, antingen på det sättet, att nämnden
i sin helhet eller också överinspektören för sinnessjukvården verkställde un -

— 9 —

dersökningen, en anordning, sora för övrigt redan förekommit i ett och annat
tveksamt fall. Införandet i större utsträckning av en dylik ordning skulle
emellertid innebära en ökning av nämndens arbetsuppgifter, vilka redan nu
äro så omfattande, att en ytterligare ökning nödvändigt kräver utökning avstyrelsens
arbetskraft.

Särskilt torde, enligt revisorerna, allmänheten ej sällan ba svårt att känna
sig övertygad om värdet av en straffriförklaring av en tilltalad, då vederbörande
en synnerligen kort tid därefter kunde under åberopande av friskintyg
återinträda i full verksamhet. Härtill må endast anföras, att medicinalstyrelsen
i egenskap av sakkunnig myndighet icke har att taga hänsyn till annat än
i ett givet fall föreliggande medicinska fakta. Om det anses, att en under
psykisk rubbning begången brottslig gärning efter straffriförklaring skall medföra
särskild påföljd, svnes detta böra regleras genom lagföreskrifter och
icke ha något inflytande på sakkunnigutlåtandet. En lagbestämmelse av sådan
innebörd skulle emellertid vara i hög grad obillig. Om exempelvis en
tjänsteman, som under en melankolisk fas av mano-depressiv sinnessjukdom
på grund av hämning och andra sjukdomen åtföljande symtom gjort sig skyldig
till försummelse i tjänsten, i rätt tid fått tjänstledighet på grund av sjukdom,
skulle försumligheten icke behövt förekomma. Det bör då icke läggas
honom till last, att, på grund av omgivningens och hans egen bristande insikt
om det sjukliga tillståndet, nödvändig tjänstledighet för sjukdom icke meddelats,
innan han gjort sig skyldig till tjänsteförsummelse. Att sådant förekommit
och även framdeles kommer att inträffa, beror på att lekmannen rimligtvis
icke kan äga samma insikt om psykiska sjukdomstillstånd som den
fackmässigt utbildade läkaren. En bättre insikt om detta faktum skulle emellertid
förebygga mycken onödig kritik icke blott beträffande rättspsykiatriskt
bedömande av sinnestillstånd utan även beträffande sinnessjukvårdens strävanden.

Efter att hava framhållit, att organisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
ej får motverka, att praxis i tillräknelighetsfrågor utbildas
genom domstolarnas obundna avgöranden på grundval av det material,
som av den medicinska sakkunskapen ställes till deras förfogande, ifrågasätta
revisorerna, om icke detta syfte skulle gagnas av att ett mera direkt samarbete
åvägabragtes mellan domstolen och undersökningsläkaren än vad nu
förekommer. Styrelsen får med anledning härav anföra, att på vilket sätt
praxis i tillräknelighetsfrågor än må anses böra utbildas, det dock är ett oeftergivligt
krav, att denna praxis blir så enhetlig som möjligt över hela riket.
Huruvida en sådan enhetlighet skulle befrämjas av det ifrågasatta mera direkta
samarbetet mellan domstolarna och undersökningsläkarna, synes .styrelsen
mycket tvivelaktigt.

I likhet med revisorerna finner medicinalstyrelsen det vara ett mycket beaktansvärt
önskemål, att inskränkning icke sker i domstolarnas obundna avgöranden
i tillräknelighetsfrågor på grundval av det material, som av den medicinska
sakkunskapen ställes till förfogande.

Vad angår del av revisorerna påtalade förhållandet, alt medicinalstyrelsen
genom sina utlåtandens formulering skulle onödigtvis binda vederbörande
domstol, anser sig styrelsen böra framhålla, att den vedertagna utformningen
av desamma är en direkt följd av från ett flertal domstolar ingångna framställningar
om ett klart svar på frågan, huruvida strafflagens 5 kap. 5 § eller
fi § vore tillämplig.

Revisorerna anföra, alt fall lär lia förekommit, där kostnaderna för utlåtandets
utskrivning m. m. skulle ha överstigit arvodet. Något senare anföras
såsom anmärkningsvärt de större kostnaderna vid sinnessjukavdelningen å
Långholmen jämfört med vissa andra anstalter.

— 10

Det i första punkten anförda missförhållandet bör, enligt styrelsens mening,
så snart som möjligt rättas. I fråga om det i andra punkten anmärkta förhållandet
vill styrelsen, utan att för övrigt ingå på de under fångvården lydande
anstalterna, erinra om, att just vid sinnessjukavdelningen å Långholmen
behovet av teknisk hjälp med undersökningar och utlåtanden torde vara
bäst tillgodosett.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Höjer,
medicinalråden Byttner och Björck, medicinalrådet å extra stat Loberg, föredragande,
samt överinspektören för sinnessjukvården Brundin.

Stockholm den 18 januari 1939.

Underdånigst

J. AXEL HÖJER.

KARL LOBERG.

Sven Hedborg.

Direktörens vid Centralfängelset
å Långholmen

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 3.

Till kungl, fångvårdsstyrelsen.

Med anledning av kungl, styrelsens remiss av den 2 januari 1939 har
jag från sinnessjukläkaren infordrat yttrande, varvid han inkommit med
en skrivelse, som härmed översändes.

Som eget yttrande har jag intet att anföra utöver vad revisorerna anfört. I
deras synpunkter och utredningsresultat finner jag mig kunna instämma.

Centralfängelset å Långholmen den 13 januari 1939.

SVEN AXE

Professor O. V. Kinbergs

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 3.

Till kungl, fångvårdsstyrelsen.

Sedan styrelsen med överlämnande av riksdagens revisorers berättelse
»Iakttagelser beträffande undersökningarna av för brott tilltalade personers
sinnesbeskaffenhet» anmodat undertecknad avgiva yttrande med anledning
av denna skrivelse får jag härmed meddela att då skrivelsen i fråga
remitterats till strafflagberedningen för behandling och då jag såsom ledamot
av strafflagberedningen kommer att deltaga i ärendets behandling

— 11

inom beredningen det synts mig lämpligt att uppskjuta mitt yttrande till
detta sammanhang.

Akten återgår härmed.

Stockholm, rättspsykiatriska kliniken den 11 januari 1939.

OLOF KINBERG.

Överläkare T. Sondéns

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 17, § 3.

Till kungl, fångvårdsstyrelsen.

Anmodad inkomma med yttrande med anledning av vad riksdagens revisorer
i sin den 15 december 1938 avgivna berättelse anfort beträffande
undersökningarna av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet, tar
jag vördsamt anföra följande:

De brister i det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, som revisorerna
konstaterat i olika avseenden, hava för oss, som arbetat inom detta område,
länge varit kända, och behovet av en snar omorganisation måste fran var
sida starkt understrykas. Här skola dock endast beröras vissa. speciella
förhållanden, som avse Malmö centralfängelses sinnessjukavdelning.

Den nya sinnessjukavdelningen, som började tagas i bruk den 24 december
1937, har 26 platser (alltså icke 30, som kommit att angivas i vissa
officiella uppgifter). Som jag framhållit i den redogörelse, som på anfordran
lämnats till riksdagens revisorer, är 26 att beteckna som maximiantal,
och det skulle ur flera synpunkter vara önskvärt, att platsantalet kunde
inskränkas till 22. Hade avdelningen — som ursprungligen var avsett —
endast haft att mottaga undersökningsfall från Skåne och Blekinge, skulle
väl detta låtit sig genomföra, men då ungefär samtidigt^ med tillkomsten
av den nya avdelningen i Malmö sinnessjukavdelningen å centralfängelset
vid Härlanda nedlades och undersökningsfallen från Häriandas upptagningsområde
numera undersökas i Malmö, måste platsresurserna utnyttjas i storsta
möjliga utsträckning. Beläggningen har som regel varit 26. Någon gang
har beläggningen tillfälligt varit mindre, vid andra tillfällen ater har plats
ej kunnat beredas samtliga dem, som sänts till avdelningen för undersökning,
och undersökningsf ångar hava ibland fått vistas i cell i avvaktan pa
plats på sinnessjukavdelningen. Upprepade gånger har det förekommit^ att
vi måst sända straffriförklarade eller färdigundersökta undersoknmgstangar
som rätteligen bort vistas på sinnessjukavdelningen, till fängelsets avdelning
för kroppssjuka för att i stället bereda plats för nytillkomna undersok ^jämförelse

med den gamla avdelningen, vilken ur hygieniska och humanitära
synpunkter icke motsvarade ens de anspråkslösaste minimi!ordringar,
har den nya sinnessjukavdelningen inneburit en synnerligen stor
förbättring. Avdelningen är ren och snygg och ger, för att vara inrymd i en
vanlig fängelsebyggnad, ett förvånande ljust intryck. För patienternas trevnad
har den betytt mycket, och den ganska rymliga garden ger tillfälle till
både arbete och idrottsövningar i det fria. övervakningsmöjligheterna ha
även avsevärt förbättrats i jämförelse med den gamla, ur denna synpunk
synnerligen riskfyllda avdelningen. Den nya sinnessjukavdelningen ar emel -

lertid av provisorisk karaktär och motsvarar icke fordringarna på en avdelning,
avsedd för vård av sinnessjuka och psykiskt defekta, i det den ej
tillåter en differentiering av klientelet och avskiljande av de oroliga samt
vidare möjligheterna till arbetsterapi äro mycket begränsade och medicinska
specialundersökningar och specialbehandlingar uteslutna. Även ur det rättspsykiatriska
undersökningsarbetets synpunkt är avdelningen otillfredsställande.
De enda lokaler, som kunna disponeras härför, liro ett läkarrum, ett
laboratorium och ett vaktrum. Läkarrummet är synnerligen litet och har
plats för endast ett skrivbord. Detta rom tjänstgör som expeditionslokal,
undersökningsrum samt arbetsrum för den heltidsanställde biträdande läkaren
(underläkaren). Då en av de tre läkarna behöver disponera läkarrummet
för enskilt samtal med en patient, måste underläkaren flytta sitt skrivarbete
till laboratoriet, och den tredje läkaren blir hänvisad att hålla till på
patienternas dagrum eller på vaktrummet. Sistnämnda runi, även det en
mycket liten lokal, är genomgångsrum lör trafiken mellan sinnessjukavdelningen
och fängelset i övrigt. Det är vidare mottagningsrum för patienternas
anhöriga, expeditions- och skrivrum för överkonstapeln samt skrivrum
för undersökningspatienterna, då de skola skriva levnadsberättelser o. dyl.
Något vaktrum för den övriga personalen finnes icke, och utrymmen för
kanslipersonal saknas helt och hållet.

Den instrumentala utrustningen på avdelningen är begränsad till det nödvändigaste.

Vaktpersonalen är fåtalig, för närvarande 5 personer. Med hänsyn till
att någon »utspädning» av klientelet som på sinnessjukhusen icke kan ske
på denna avdelning, utan hit måste sammanföras ett antal speciellt samhällsfarliga
psykiskt defekta, innebär detta vissa risker, särskilt på sön- och
helgdagar och vid måltidstimmar, då en del av vaktpersonalen är frånvarande.

Den utan tvivel största svårigheten med undersökningsarbetet vid Malmö
centralfängelse och den svårighet, som dominerar det hela, är det förhållandet,
att båda de för undersökningarna ansvariga läkarna icke äro heltidsanställda
utan lia måst tagas bland läkare, som samtidigt uppehålla läkarbefattning
vid sinnessjukhus. För närvarande tjänstgöra å avdelningen undertecknad
sinnessjukläkare samt två biträdande läkare, varav den ena, doktor
Olga Börjeson, tjänstgör som biträdande undersökningsläkare och den
andre, doktor Bo Gerle, tjänstgör som underläkare. Doktor Gerle har full
tjänstgöringsskyldighet, under det att doktor Börjesons och min tjänstgöringsskyldighet
lär innefatta skyldighet att minst en gång i veckan besöka
fängelset. Arbetsuppgifterna ha mellan läkarna varit fördelade sålunda:
Undertecknad har tjänstgjort som chef på avdelningen och ansvarat för
undersökningarna av alla dem, som höra till Malmöfängelsets område, och en
del av dem, som höra till Härlandafängelset. Doktor Börjeson har självständigt
ansvarat för undersökningarna av återstoden av Härlandafångarna och
avgivit utlåtande till domstolen angående dessa fall. Doktor Gerle har skött
den kroppsliga sjukvården a sinnessjukavdelningen samt i min frånvaro ansvarat
för övriga förekommande läkargöromål. Vidare har han beträffande
samtliga undersökningsfall verkställt de kroppsliga undersökningarna, kunskapsprövningarna,
intelligensmätningarna och andra psykologiska prov samt
laboratoriearbetet. Beträffande mina undersökningsfall har han verkställt
den förberedande psykiatriska observationen, biträtt mig i undersökningsarbetet
samt skrivit utkast till undersökningsjournaler. Därjämte har han
skött en del expeditionsgöromål, skrivit brevförfrågningar till undersökningsfångarnas
anhöriga, arbetsgivare etc. samt även inhämtat upplysningar
angående deras familjeförhållanden genom personliga besök. Det sista har

— 13

dock på grund av bristande tid endast kunnat ske i ett fåtal fall och ej alls
i den utsträckning, som varit önskvärt.

Doktor Gerle bär rätt till 24 dagars semester om året, och under denna
tid har en vikarie för honom varit anställd på fångvårdens bekostnad. Doktor
Börjeson och jag har ej någon rätt lill semester. Vi ha under år 1938
haft tjänstledighet under sammanlagt två månader, under vilken tid vi
själva fått avlöna en vikarie å sinnessjukavdelningen. Som sådan har
tjänstgjort doktor Eric Abrahamsson, förste läkare vid Malmö kommunala
sinnessjukhus, vilken innehar sådan kompetens, som är föreskriven för befattning
som läkare vid fångvårdens sinnessjukavdelningar.

Under år 1938 hava från sinnessjukavdelningen avgivits 108 rättspsykiatriska
utlåtanden, därav 72 av mig, 25 av doktor Börjeson och 11 av doktor
Abrahamsson (8 som vikarie för mig och 3 som vikarie för doktor Börjeson)
.

Någon kanslipersonal finnes icke vid avdelningen. Renskrivning av utlåtandena
i erforderligt antal exemplar verkställes av olika personer i Lund,
varvid av praktiska skäl — en av dessa personer skriver räkning till fångvårdsstyrelsen
och privat ersätter de andra personer, som deltagit i renskrivningsarbetet.
Ersättningen beräknas enligt av fångvårdsstyrelsen fastställda
normer. Renskrivningskostnaderna för ett utlåtande torde bruka hålla sig
mellan 7 kr. och 30 kr. och kunna i några fall gå till högre belopp.

I övrigt ombesörjas kansligöromålen (skrivelser till domstolar med begäran
om uppskov, renskrivning av yttranden till fångvårdsstyrelsen och andra
myndigheter m. m.) av frivillig arbetskraft, och någon ersättning härför har
icke utgått. Även eljest ha undersökningsläkarna varit hänvisade att privat
skaffa sig erforderlig arbetshjälp. Detta gäller särskilt det synnerligen tidsödande
och krävande arbetet att på grundval av rättegångshandlingarna författa
den redogörelse för undersökningsfångens tidigare liv och hans begångna
brott, vilken som »anamnes» ingår i undersökningsjournalen eller utlåtandet.
Med nuvarande organisation är det nämligen uteslutet, att detta arbete
skulle kunna medhinnas av vare sig undersökningsläkarna eller underläkaren.
Som ett exempel på omfattningen av detta arbete vill jag nämna, att i
ett uppmärksammat fall, som jag hade till undersökning för någi*a år sedan
och där brotten utgjordes av bedrägliga ekonomiska transaktioner av synnerligen
invecklad art, det gällde att göra ett korrekt sammandrag av rättegångshandlingar
på över 2,000 sidor. Alltsedan jag började som undersökningsläkare
(1 april 1932), har en mig närstående person skrivit samtliga dessa
anamnestiska redogörelser samt i övrigt som min sekreterare biträtt mig i
arbetet. Då doktor Börjeson började som undersökningsläkare, såg även hon
sig nödsakad att privat skaffa sig kvalificerad (universitetsbildad) hjälp i
arbetet, som hon själv sedan avlönat.

Såväl doktor Börjeson som jag lia varit hänvisade att utföra allt arbete för
fängelsets räkning, som ej fordrat direkt kontakt med patienterna, i våra
hem, eftersom några arbetsrum för oss ej finnas på fängelset och för övrigt
vår ordinarie tjänst fordrar vår närvaro på S:t Lars sjukhus. På grund härav
hava kostnaderna för expeditionslokaler och deras utrustning samt skrivmaterialier
fallit på oss och fångvården gjort motsvarande besparing. Jag
tillåter mig sålunda omnämna, att jag med det ökade arbetet för fängelsets
räkning blivit nödsakad att avdela ett rum i min familjebostad som särskild
expeditionslokal för fängelsegöromålen och själv anskaffa kontorsmöbler och
skrivmaskiner.

Huruvida det kan anses skäligt att undersökningsläkarna, som uppbära
tämligen blygsamma arvoden för sitt arbete, skola på egen bekostnad skaffa
såväl semestervikarierande läkare som nödvändig arbetshjälp, expeditionslo -

— 14 —

kaler och skrivutrustning, vill jag i detta sammanhang icke göra något uttalande
om, utan jag har endast velat påpeka dessa fakta, då de bidraga att
förklara det av riksdagens revisorer uppmärksammade förhållandet, att kostnaderna
för undersökningarna på Malmö centralfängelses sinnessjukavdelning
kunnat hållas så låga.

De låga kostnaderna förklaras även av, att den tillgängliga arbetskraften
överhuvud taget är otillräcklig för de uppgifter, som numera åvila sinnessjukavdelningen.
Särskilt gäller detta undersökningsläkarna. Det ligger i sakens
natur, att den för undersökningen ansvariga läkaren icke kan och icke får
avlasta någon större del av undersökningen på underläkaren, utan att den
psykiska explorationen måste verkställas av den läkare, som sedan avger
utlåtandet angående vederbörandes sinnesbeskaffenhet. Då nuvarande organisation
bygger på, att undersökningsläkarna endast tillfälligt behöva besöka
fängelset och i övrigt skola vara sysselsatta av sin ordinarie tjänst, blir följden,
att undersökningarna icke kunna verkställas med den fullständighet och
utförlighet, som skulle vara önskvärd, utan arbetet måste inskränkas till det
absolut nödvändiga och väsentliga. Det orimliga förhållandet, att den läkare,
som har ställningen som chef och har ansvaret för avdelningen, endast tillfälligt
(som regel två gånger i veckan) besöker avdelningen, gör, att någon
mera rationell och planmässig organisation av arbetet icke kan genomföras,
utan att arbetet måste organiseras huvudsakligen ur synpunkten att i någon
mån motverka olägenheterna av att undersökningsläkarna icke lia tillräcklig
tid för arbetet. Detta har också varit anledningen till, att jag tills vidare icke
gjort någon framställning örn personal för skrivarbetet, de kvalificerade
kansligöromålen (anamnesskrivningen) och de sociala utredningar, som äro
så behövliga men som för närvarande i regel måste underlåtas. Behovet av
sådan personal gör sig för varje dag alltmera gällande, men frågan har visat
sig svår att ordna, då denna personal behövde lia sitt arbete förlagt huvudsakligen
till Lund.

Undersökningsläkarnas bristande tid återverkar i flera avseenden på arbetet.
Sålunda är det förklaringen till det av riksdagens revisorer påpekade
förhållandet, att undersökningstiderna mycket ofta kommit att överskrida de
i sinnessjuklagen förutsatta två månaderna. Endast mera sällan är det nämligen
så, att undersökningen i och för sig kräver längre tid än två månader,
utan det vanliga förhållandet är, att resultatet av undersökningen föreligger
klart före denna tids utgång men att undersökningsläkaren sedan icke får tid
att slutredigera undersökningsjournalen och att sammanfatta sina synpunkter
i det skriftliga utlåtandet till domstolen. Svårigheterna ökas därigenom att
undersökningsfallen komma mycket ojämnt och att man därför icke har någon
möjlighet att planlägga arbetet på längre sikt. Även spelar här in det
förhållandet, att undersökningarna äro av mycket olika omfattning, och att
då utlåtande skall avgivas angående ett fall av invecklad beskaffenhet (t. ex.
det ovan omnämnda fallet med 2,000 sidor rättegångshandlingar), detta oundvikligen
medför, att det andra undersökningsarbetet stoppar upp för en tid.

Med anledning av vad riksdagens revisorer framhållit angående »väntetider»
samt förlängda undersökningstider, får jag framhålla, att under den
gamla sinnessjukavdelningens sista år, 1937, arbetsförhållandena voro nästan
olidliga. Med den starka tillströmningen av undersökningsfält till den för
10 avsedda avdelningen uppstodo då ej sällan väntetider på en eller ett par
månader. Dessa missförhållanden hava emellertid numera i stort sett upphört.
Då undersökningsfångar ibland fått vänta på plats på sinnessjukavdelningen,
har det nämligen nu endast varit fråga om någon kort tid. Beträffande
undersökningstiderna kvarstår emellertid det förhållandet, att det ofta
är svårt och ej sällan omöjligt att hinna avgiva utlåtande inom de föreskrivna

— 15 —

två månaderna. Visserligen torde undersökningstiderna under år 1938 varit
i medeltal kortare än under 1937, men särskilt under första halvåret 1938
var dock arbetsbalansen svår. För att råda bot härför använde jag under
sommaren 1938 fem veckor av den semester, som jag åtnjöt i min ordinarie
tjänst, uteslutande för fängelsets räkning och gjorde därvid färdiga undersökningsjournaler
och utlåtanden angående de fall, som jag förut färdigundersökt
men beträffande vilka jag ej kunnat få tid att avfatta de skriftliga
redogörelserna. Under en månad av denna tid hade jag samtidigt officiellt
»tjänstledighet» från fängelsetjänsten och avlönade själv en vikarie, som för
sin del fullbordade 8 undersökningar. Tack vare denna anordning hade vi i
slutet av augusti 1938 avverkat arbetsbalansen. För närvarande finns det på
sinnessjukavdelningen ingen undersökningsfånge, som kommit in före den
17 november 1938, men då jag har icke mindre än 7 undersökningsfångar,
som kommit in på avdelningen under tiden 17—29 november, står jag åter
inför en liknande situation som tidigare, i det det är omöjligt att kunna avgiva
utlåtande i alla dessa fall inom de föreskrivna två månaderna från intagningen.

Med vad jag här framhållit har jag velat understryka, att det med nuvarande
organisation blir allt svårare att hålla undersökningsarbetet i gång, i all
synnerhet som uppgifterna i min ordinarie tjänst även ökat. Då doktor Börjeson
och jag nyligen hörde oss för angående möjligheterna att erhålla en vikarie
för fängelsearbetet för någon tid, stötte även det på hinder. För de
läkare, som ha erforderlig rättspsykiatrisk erfarenhet, ter sig nämligen det
slitsamma undersökningsarbetet med hänsyn till den ringa ersättningen för
arbetet som föga åtråvärt, och vi anse oss ej kunna som vikarier anida kolleger,
som förut endast föga sysslat med rättspsykiatriska uppgifter. Då en omorganisation
av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet nu är ställd i
utsikt, är det dock vår förhoppning, att det trots de föreliggande svårigheterna
skall lyckas oss att tillsvidare hålla undersökningsarbetet å Malmö centralfängelses
sinnessjukavdelning gående under den tid, som kan återstå till en
blivande nyorganisation.

Malmö den 13 januari 1939.

TORSTEN SONDÉN.

Läkare vid Malmö centralfängelses sinnessjukavdelning.

Arméförvaltningens intendenturdepartements yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 37, § 4.

Till Konungen.

Genom nådigt beslut den 23 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt
arméförvaltningens intendenturdepartement att i anledning av vad riksdagens
revisorer rörande viss statistik vid tekniska revisionen inom departementet
anfört i berättelsen örn verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1937
—30 juni 1938 insända underdånigt utlåtande före den 20 januari 1939.

Till åtlydnad härav får departementet i underdånighet anföra följande.

— 16

Departementet, som — med anledning av revisorernas uttalande, att den
praktiska nyttan av den tryckta statistiken för de departementet underordnade
myndigheterna syntes vara skäligen ringa — anmodat samtliga arméfördelningschefer
ävensom chefen för övre Norrlands trupper och militärbefälhavaren
på Gotland att, efter vederbörandes hörande, avgiva yttrande
i ärendet, får till en början lämna en redogörelse för vad som anförts i de
sålunda avgivna yttrandena.

Chefen för I. arméfördelningen anser, att den tryckta statistiken har ett
bestämt värde för såväl de högre som de lägre förvaltningsmyndigheterna,
förutsatt att den studeras med omdöme. Genom denna statistik säkerställes
befintligheten hos myndigheterna av en fortlöpande statistik, vilken säkerligen
eljest icke överallt skulle vara tillfinnandes. Ifråga örn statistikens omfattning
finner arméfördelningschefen det bättre, att den är för vidlyftig
än motsatsen. Den nuvarande omfattningen synes i stort sett vara väl avvägd.
I förhållande till värdet av statistiken synas kostnaderna för densammas
tryckning vara skäligen obetydliga.

Chefen för ll. arméfördelningen finner den tryckta statistiken utgöra en värdefull
tillgång för högre truppförbandschefer vid utövandet av uppsikten över
förvaltningen vid underlydande truppförband. Dessa statistiska siffror, sammanställda
för flera år, kunna nämligen i vissa avseenden lämna en ganska
god bild av förvaltningens handhavande. Ifrågavarande myndigheter torde
även i regel känna väl till de speciella förhållanden, vartill hänsyn bör tagas
vid en jämförande bedömning av statistiken rörande de skilda truppförbanden.

För de lägre truppförbanden är det av icke ringa betydelse, att statistiken
delgives dem. I de fall, där en direkt jämförelse mellan olika truppförband
är möjlig, är gagnet av statistiken uppenbart. Men även där sådan jämförelse
icke är möjlig, giva avvikelser i ena eller andra riktningen anledning
till reflexioner, initiativ och utredningar, vilka kunna leda till bättre hushållning.
Det saknas icke exempel på att även ifråga örn sådana anslag,
där olika tjänstgöringslokala m. fl. förhållanden måhända alldeles särskilt
spela in, exempelvis titel 375 (bränsle, lyse, vatten och renhållning), just i
statistiken meddelade siffror föranlett reglerande åtgärder i ett tidigare
skede än som eljest blivit fallet.

Örn nuvarande statistikarbetes omfattning granskas uteslutande ur truppförbandens
synpunkt, är enligt chefens för II. arméfördelningen mening antalet
statistikrubriker betydande, varför en begränsning av dessa är önskvärd
för truppförbandens vidkommande. Enligt riksdagens revisorer borde
i erforderlig omfattning utgifter och inkomster direkt redovisas i räkenskapen
å även i statistiskt hänseende oundgängligen nödvändiga undertitlar
under de egentliga räkenskapstitlarna, och fördelningen å olika utgiftsslag
sålunda direkt framgå av bokföringen. Härigenom skulle tekniska
revisionens statistikarbete avsevärt kunna minskas till båtnad för dess övriga
arbetsuppgifter. Även om tekniska revisionens arbetsbörda härigenom
skulle lättas, kan dock chefen för II. arméfördelningen icke dela denna statsrevisorernas
uppfattning, då en omläggning i enlighet med ovan angivna
förslag måste medföra en väsentlig ökning av arbetet vid kassaförvaltningarna,
enkannerligen för regementskassörer och motsvarande personal. Erfarenheten
har visat, att regementskassörerna redan nu äro fullt upptagna
av kassaarbetet och icke — såsom avsett var — kunna påräknas såsom biträde
åt regementsintendenterna. Fördelen av att erhålla statistiskt underlag
direkt ur bokföringen torde ej heller böra tillmätas någon större betydelse,
då detta underlag måste bliva av mycket begränsad natur.

Chefen för lil. arméfördelningen uttalar, i motsats till övriga arméför -

— 17 —

delningschefer, att statistiken icke är av sådant värde, att kostnaderna för
dess tryckning äro motiverade. En enklare form borde kunna finnas för
meddelande av sådana statistiska uppgifter, som lia betydelse för arméns
myndigheter. Vidare anses önskvärt, att statistikbeteckningarna förenklas.

Chefen för IV. arméfördelningen anför beträffande värdet för förvaltningsmyndigheterna
av det statistikutdrag, som ärligen meddelas, bland
annat följande. För de förvaltningsmyndigheter, som lärt sig rätt använda statistiken,
är densamma av stort värde, vilket framgår av vissa truppförbandschefers
yttranden. Det måste vara för förvaltningsmyndigheterna av stort
värde att få se sin egen förvaltning omsatt i granskad statistik och att jämväl
erhålla uppgifter, som möjliggöra jämförelser med förvaltningen vid
andra förvaltningsenheter — med andra truppförband inom arméfördelningen
eller vapenslaget, med truppförband av lika storleksordning eller
inom samma garnisonsort, allt efter anslagets art.

Den omständigheten, att vissa truppförbandschefer förklarat sig anse
statistikutdragen vara helt utan betydelse, torde enligt arméfördelningschefens
åsikt bero på att vederbörande icke tillräckligt beaktat värdet av de
möjligheter, som statistikutdragen giva för planläggning av och kontroll över
förvaltningsarbetet.

För de kontrollerande myndigheterna — bland andra arméfördelnmgscheferna
— äro statistikutdragen synnerligen värdefulla för att icke säga
nödvändiga. För den arméfördelningscheferna påvilande allmänna uppsikten
över förvaltningen vid underlydande truppförband äro de ur statistikutdraget
erhållna uppgifterna av stort värde, då genom desamma uppmärksamheten
riktas på förvaltningsområden eller förvaltningsdetaljer, som vid
ett eller flera truppförband tarva närmare undersökningar. Även vid behandlingen
av flera detaljer av förvaltningstjänsten äro utdragets uppgifter
vägledande. Detta gäller t. ex. granskning av truppförbandens liushållmngsplaner
ifråga om materielhushållningen, vilka planer reglementsenligt skola
innehålla kostnadsuppgifter, grundade på erfarenheter från föregående år,
bedömande av från truppförbanden inkomna framställningar örn extra anslag,
varvid statistikutdragen kunna giva värdefulla uppgifter rörande det
ifrågavarande ordinarie anslagets föregående handhavande vid truppförbandet
ifråga m. m.

Statistikutdragens användning är sålunda mycket stor, och armetordelningschefen
skulle anse det för arbetet mycket försvårande och ur alia synpunkter
olyckligt, därest desamma icke längre skulle meddelas. Kostnaden
för tryckning av desamma — 1,120 kronor — måste anses mycket ringa i
förhållande till nyttan.

Beträffande frågan, huruvida den praktiska nyttan av en uppdelning av
anslagstitlarna i den omfattning, som nu äger rum, uppväger det därav förorsakade
arbetet, anför chefen för IV. arméfördelningen bland annat följande.

»Den nuvarande uppdelningen i statistikgrupper har icke tillkommit på
en slump utan har så småningom framkommit efter erfarenhet rörande den
önskvärda uppdelningen av anslagen för att tillgodose olika myndigheters
behov. .lag vill icke påstå, att uppdelningen icke möjligen skulle kunna
minskas, men en sådan minskning torde dock endast böra göras i så ringa
grad, att den kan sägas vara tämligen betydelselös såväl för truppförbanden
sorn revisionskontoret. Man måste därvid beakta, att en sammanslagning av
statistikgrupperna i många fall skulle avsevärt förminska värdet av statistiken.

I avsikt att åstadkomma en minskning av tekniska revisionskontorets arbete
hava statsrevisorerna jämväl ifrågasatt en uppdelning av nuvarande
räkenskapstitlar i undertitlar, motsvarande statistikgrupperna.

2—39722(1. Itc v. berättelse äng. stat sverket dr 1938. II

18 —

En dylik förändring i bokföringen skulle medföra ett utökande av räkenskapsarken
i betydlig utsträckning och medföra ett försvårat bokföringsarbete.
Därest i själva bokföringen en uppdelning av utgifterna skulle ske i
större utsträckning, torde betydligt större arbete behöva nedläggas på rättandet
av eventuella felföringar i de olika underkolumnerna. Med nuvarande
system kan tekniska revisionskontoret utan omgång verkställa erforderliga
rättelser av de lämnade uppgifterna, innan registrering sker i statistiken.
I det stora hela torde knappast någon arbetsbesparing uppstå av en
dylik åtgärd.»

Chefen för övre Norrlands trupper finner riksdagens revisorers uttalanden
rörande ifrågavarande statistik fullt berättigade och riktiga. Nämnde chef
anser sig därför böra förorda en omläggning och förenkling av statistiken
ifråga i sådan riktning, att uppdelningen av anslagstitlama avvägas och
begränsas till att omfatta vad som oundgängligen erfordras för departementets
kontroll och bedömande av anslagsförvaltningen, för underlag vid avvägandet
av erforderlig anslagstilldelning samt för underlättande av anslagsförvaltningen
vid truppförbanden.

För att en så upplagd statistik skall kunna få praktisk betydelse framförallt
för truppförbanden, måste den föras så, att den kan utläsas och följas
under det budgetår, för vilket respektive anslag avses. Den bör därför helst
kunna direkt tagas ur medelsredovisningen, varigenom även arbetsbördan
beträffande denna detalj skulle minskas såväl vid truppförbanden som framförallt
vid tekniska revisionskontoret. Det nu tillämpade bokföringssystemet
vid armén torde emellertid icke medgiva ett dylikt förfaringssätt. Däremot
läte detta sig väl göra, därest en omläggning av medelsredovisningen komme
att ske i huvudsaklig överensstämmelse med det vid vissa truppförband
nu försöksvis tillämpade bokföringssystemet.

Militärbefälhavaren på Gotland anser den utförliga statistiken vara till
god hjälp vid bedömandet av förvaltningen vid underlydande truppförband
och för eventuella tillrättalägganden av befunna misstag. Även för de lägre
truppförbanden är statistiken av intresse beträffande vissa anslag.

Militärbefälhavaren avstyrker bestämt förslaget att i räkenskapen inlägga
i statistiskt hänseende nödvändiga undertitlar. Detta skulle onödigt tynga
räkenskapen, göra kassaarket otympligt samt, särskilt örn undertitlarna
skulle inläggas å särskilda bilagor, medföra ytterligare ökat arbete för redan
förut arbetstyngd personal.

Aven i de yttranden, som i ärendet avgivits av regements- och kårchefer,
komma skiftande meningar till uttryck. Sammanfattningsvis kunna uttalandena
sägas innebära, att statistiken för truppförbanden har stor betydelse
(14 fall), är av intresse (8 fall), ej har större värde (3 fall), icke torde vara
av någon nytta (9 fall). I 6 fall ansluta sig vederbörande chefer till riksdagens
revisorers uttalande och i 4 fall göres intet uttalande rörande statistikens
värde för truppförbanden. En truppförbandschef anser den tryckta
statistiken vara »en värdefull, bekväm och därför synnerligen ofta använd
uppslagsbok», under det att en annan tinner värdet av statistiken minimalt.
En regementschef framhåller, att förvaltningarna vid truppförbanden arbeta
isolerat, men genom statistiken erhålles kontakt med förhållandena vid
andra truppförband, vilket betecknas såsom mycket värdefullt. Ett upphörande
av utsändandet av statistiken skulle vara till skada för förvaltningstjänsten
vid armén. En annan regementschef anser statistiken erbjuda ett
gott materiel för jämförelse beträffande handhavandet av de olika anslagen
vid truppförband med likartade förutsättningar. Onormalt höga utgiftsposter
kunna bliva föremål för uppmärksamhet och kontroll. Särskilt värde
har den fortlöpande statistiken därigenom att jämförelser mellan flera år

— 19 —

kunna göras och beräkningar nied hänsyn till medelkostnader under viss
tidrymd ske.

För egen del får intendenturdepartementet härefter anföra följande.

Sedan årtionden tillhaka har Kungl. Maja årligen anvisat medel för tryckning
av utdrag ur den inom tekniska revisionskontor^ vid intendenturdepartementet
förda statistiken. Enbart denna omständighet torde utgöra
belägg för, att statistiken tillmätts ett visst värde.

Ifrågavarande publikation är, som intendenturdepartementet uti underdånig
framställning örn tillstånd till tryckning av densamma framhållit, av
synnerligen stor nytta vid uppgörandet av beräkningar rörande departementets
och truppförbandens anslagsbehov ävensom av förslag till stater för
olika anslag och är därigenom även till gagn för en rationell anslagsförvaltning.
Den kommer vidare, såsom jämväl i ovan angivet sammanhang anförts,
till användning vid granskning av truppförbandens hushållning med
anvisade medel samt såsom upplysningshandling särskilt för ämbetsverket,
men även för riksdagens revisorer, riksdagens militieombudsman, riksräkenskapsverket
m. fl. myndigheter. Härutöver har den sitt värde för arméfördelningschefernas
(likställdas) granskning av underlydande förvaltningsmyndigheters
handhavande av anvisade medel samt vid fördelning av anslag,
som stå till nämnda chefers förfogande, m. m. Slutligen och icke
minst är statistiken av betydelse för förvaltningspersonalen vid truppförbanden
(chef, intendent m. fl.), vilken tack vare statistiken kan få en överblick,
huru anslagen använts under ett år ävensom jämföra kostnaderna
år från år samt olika truppförband emellan.

Av revisorerna har framhävts, att de till intendenturdepartementets eget,
till arméns centrala beklädnadsverkstads och intendenturförrådens förfogande
ställda anslagsmedlen icke innefattas i statistiken. Detta förhållande
beror därpå, att det framstått som ett önskemål att begränsa tryckningskostnaderna.
Vidare må framhållas att bokföring, redovisning och kontroll av
berörda anslagsmedel verkställes vid departementets olika byråer i sådan
omfattning, att tryckning av någon statistik däröver icke erfordras för att
de härav närmast berörda myndigheterna, departementet och de centrala
anstalterna, skola kunna överblicka anslagsförvaltningen.

Revisorerna hava vidare anfört, att statistiken delvis endast består av anslagsavräkningar,
innefattande en efter myndigheterna indelad sammanställning
av inkomster och utgifter. Dessa uppgifter äro erforderliga för departementet
vid bedömande av föreliggande anslagskrav och komma sålunda
regelbundet till användning.

Den statistikbeteckning, som vederbörande redogörare ålagts att åsätta verifikationerna,
är en med hänsyn lill bokföringssystemet nödvändig åtgärd för
statistikens sammanställning.

Ehuru det måste anses nödvändigt, att en anslagsförvaltande myndighet för
kontrollens skull upprättar sammanfattande anslagsavräkningar, hava revisorerna
ändock ifrågasatt, huruvida den praktiska nyttan av nuvarande uppdelning
av anslagstitlarna uppväger det därav förorsakade arbetet. Uppdelningen
å större eller mindre antal redovisningsgrupper inom ett anslag torde
emellertid icke nämnvärt inverka på arbetets omfattning vid underlydande
myndigheter. Vid tekniska revisionskontoret (»kas däremot arbetet med statistikföringen
i samma mån som antalet redovisningsgrupper ökas.

Revisorerna hava särskilt fast sig vid uppdelningen av anslaget till expenser
vid truppförbanden i tolv statistikrubriker. Med anledning härav må
framhållas, ali denna uppdelning återfinnes i statistiken först från och med
budgetåret 1937/38 d. v. s. från och med det år, intendenturdepartementet
övertog förvaltningen av anslaget. Det framstod då för departementet så -

— 20

som synnerligen angeläget att redan från början erhålla uppgifter om huru
dessa anslagsmedel utnyttjades för olika ändamål. Särskilt torde få framhållas
att kravet på anslagets uppdelning på ett flertal rubriker framkom i och
för skapande av möjlighet att bedöma frågan angående eventuell centralisering
av viss materielanskaffning. Denna fråga kan icke tillförlitligt bedömas
med mindre än att statistiskt underlag står till förfogande för departementet.
Redan med utgången av innevarande budgetår torde emellertid ändamålet
med den detaljerade statistikföringen av ifrågavarande anslag hava
uppnåtts, och har departementet — i enlighet med vad från början förutsatts
— för avsikt att från och med budgetåret 1939/40 väsentligt nedbringa
antalet undergrupper. Av samma anledning torde all statistikföring å vissa
anslag (t. ex. för expenser m. m. vid rullföringsexpeditionerna) kunna utgå.

I samband härmed får departementet understryka, att omfattningen av
den tryckta statistiken ingalunda avsetts alt vara eller varit en gång för alla
bestämd. Av en jämförelse mellan olika årgångar av statistiken framgår,
alt ändringar beträffande den tryckta statistikens uppställning och omfång
gång efter annan vidtagits. Så kommer jämväl att i framtiden bliva fallet.
Förutom de ändringar, som ovan angivits, har departementet redan nu för
avsikt att låta vidtaga ytterligare begränsningar av den statistik, som befordras
till tryck. Sålunda är det bland annat departementets avsikt att icke
längre låta trycka statistik rörande skidmaterielanslaget, sedan departementet
beslutit att centralt verkställa tilldelning av skidor. Vidare komma de
statistiska uppgifterna rörande truppveterinärvårdsanslaget att utgå och i
stället — såsom tidigare — publiceras i »Hälso- och sjukvård vid armén»
(Sveriges officiella statistik).

Revisorerna hava vidare framhållit, att om utgifter och inkomster direkt
redovisas i räkenskapen å även i statistiskt hänseende oundgängligen nödvändiga
undertitlar, skulle en väsentlig minskning kunna ernås i den tekniska
revisionens arbetsuppgifter i vad rör utarbetande av statistik. Detta
torde dock icke kunna åstadkommas med mindre än att ett nytt bokföringssystem
införes. Intet nytt system torde emellertid kunna inverka på denna
fråga på annat sätt än att, i den mån arbetets omfattning reduceras vid departementets
tekniska revision, i stället en betydande ökning av redovisningsarbetet
sker vid arméns samtliga medelsredovisande myndigheter, d. v. s.
kassaförvaltningarna, vilka emellertid, såsom av ovan återgivna yttranden
jämväl framgår, redan nu äro synnerligen arbetstyngda. Härtill kommer
att det icke torde vara lämpligt att belasta bokföringen med för densamma
främmande uppgifter. Såsom ovan anförts är statistikföringen icke bunden
vid ett fixerat schema, utan bör densamma kunna varieras alltefter växlande
behov. Detta kan icke ske med samma lätthet, därest räkenskapen skall direkt
lämna den erforderliga statistiken. Det torde utan vidare vara klart att
ändringar i räkenskapsformulär icke böra vidtagas alltför ofta.

Beträffande det å tekniska revisionskontoret utförda arbetet anser sig departementet
i detta sammanhang böra anföra följande. Chefen för revisionskontoret
och den pensionerade officeren hava till huvudsakliga arbetsuppgifter
att granska arméns myndigheters och truppförbands månatliga verifikationer
samt att uppsätta utgående skrivelser. Den övriga personalen å
kontoret har under budgetåret 1937/38 utfört arbete under omkring 1,190
arbetsdagar, i vilket dagantal icke inräknats omkring 150 dagar, som beräknats
hava disponerats av expeditionsförande underofficeren i egentlig expeditionstjänst.
I nämnda arbetstid ingår, förutom rent statistikarbete, all den
tid, som erfordrats för ingående granskning av den omfattande intendenturmaterielredovisningen,
samtliga redovisningshandlingar rörande proviant,
furage samt bränsle, lyse, vatten och renhållning, drivmedel, hästar och ex -

— 21 —

peditionsmaskinell utrustning för armén i dess helhet ävensom för granskning
av truppförbandens enskilda lägerkassor beträffande matavfall samt slutligen
för det utredningsarbete, som påfordrats av departementets olika byråer.

Av det anförda torde framgå, att det inom revisionskontoret utförda statistiska
arbetet ingalunda utgör den huvudsakliga delen av kontorets arbetsprestationer.

Från revisorernas sida har slutligen framhållits, att sådana omständigheter
som förändrad organisation, övningarnas växlande omfattning, förläggning
av skolor samt växlande priser m. m. under löpande budgetår endast
skulle vara kända av departementet och tekniska revisionen, och att statistiken
därför icke av underlydande myndigheter skulle kunna utnyttjas såsom
ett medel att kontrollera hushållningen. Så torde emellertid icke vara
förhållandet. Såväl arméfördelnings- som truppförbandschefer måste nämligen
i regel anses äga en ingående kännedom i nämnt hänseende.

Som ovan framhållits anser departementet ifrågavarande statistik ur ekonomisk
synpunkt vara av betydelse för de olika förvaltningsmyndigheterna.
Departementet håller också före, att just tack vare statistiken vissa omkostnader
avsevärt kunnat nedbringas. Så torde bland annat vara förhållandet i
fråga om utgifterna för elektrisk energi, vatten, renhållning, telefonsamtal
osv.

Statistiken är för departementet och i viss mån för underlydande myndigheter
(särskilt förvaltningsintresserade sådana) en arbetshandling (uppslagsbok),
som i avsevärd grad kommer till användning. Det är därför erforderligt,
att densamma finnes tryckt. Handskrivna eller genom duplicering
erhållna exemplar äro icke tillfyllest.

Såsom sammanfattning av vad ovan anförts får departementet uttala, att
skäl icke synas vara anförda, som böra föranleda principiell ändring i hittills
tillämpat förfarande beträffande upprättande, tryckning och utdelning
av ifrågavarande statistik. Givetvis kommer departementet att alltfort ägna
uppmärksamhet åt att planläggning och utförande av statistiken kommer att
ske på sätt, som överensstämmer med lantförsvarets och statsverkets intressen.

Stockholm den 18 januari 1939.

T. ÖSTERGREN.

Underdånigst
H. SÖDERBOM.

Fritz Björkman.

Arméförvaltningens tygdepartements
och fortifikationsstyrelses yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 46, § 5.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938, dnr 5467, hava arméförvaltningens
tygdepartement och fortifikationsstyrelse anbefallts avgiva underdånigt
utlåtande i anledning av utav riksdagens revisorer framställda an -

— 22 —

märkningar beträffande vissa byggnadsarbeten m. m. vid Karl Gustavs stads
gevärsfaktori. Till åtlydnad härav få departementet och styrelsen med remisshandlingens
återställande och med överlämnande av ett från styresmannen
för gevärsfaktoriet infordrat yttrande i ärendet, i underdånighet
anföra följande.

De åtgärder och medelsdispositioner, som påkallat riksdagens revisorers
anmärkningar, hava vidtagits under budgetåren 1936/1937 och 1937/1938.
Enär den av revisorerna lämnade redogörelsen i flera avseenden icke står
i överensstämmelse med de verkliga förhållandena — bland annat beroende
på från gevärsfaktoriet meddelade felaktiga och ofullständiga uppgifter —
anse sig departementet och styrelsen böra här nedan i detalj redogöra för
det faktiska händelseförloppet, i den mån detta före revisorernas granskning
kommit till departementets och styrelsens kännedom, ävensom för de
av departementet och styrelsen därvid vidtagna åtgärderna.

De arbeten, varom fråga är och vilka nödvändiggjorts av den utav 1936
års försvarsbeslut föranledda omläggningen och utökningen av driften vid
gevärsfaktoriet, hava omfattat

dels vissa omändringsarbeten och omflyttningar av maskiner m. m. i
den s. k. gamla fabriksbyggnaden,

dels vissa inredningsarbeten i den jämlikt 1937 års riksdags beslut förvärvade
fastigheten Norra Vattenverket nr 1 och 2 (den s. k. Bromsska
fabriken).

Vad först gamla fabriksbyggnaden beträffar, hemställde styresmannen
hos dåvarande artilleri- och fortifikationsdepartementen i skrivelse den 7
december 1936, vilken skrivelse är åberopad i revisorernas redogörelse, om
bemyndigande att utföra nedanstående arbeten till angivna ungefärliga kostnader: -

Golvförstärkning i maskinförråd ........................ kronor 1,000

Brandisolering i maskinhall ............................ » 1,000

Nytt skjutrum ........................................ » s’oOO

Nytt golv i mellanlager ............................... » 3,000

Brandisolering i mellanlager ............................ » 1,000

Wc-anläggningar ...................................... » lo’oOO

Tvättrum ............................................ » 8,000

Förändringar i samband med borttagande av gamla hissen . . » 3,000

Summa kronor 35,000.

Denna framställning avsåg i själva verket icke något direkt medelsäskande,
utan innehöll en ingående och detaljerad motivering för var och en
av de föreslagna åtgärderna. Medelsäskandet framfördes i annat sammanhang,
nämligen i styresmannens påföljande dag — alltså den 8 december

1936 — till artilleridepartementet ingivna statförslag för budgetåret 1936/

1937 med uppgift a gevärsfaktoriets medelsbehov för olika ändamål under
sagda budgetår. I detta statförslag hänvisades till det i styresmannens skrivelse
föregående dag motiverade medelsbehovet av 35,000 kronor för vissa
ombyggnadsarbeten och föreslogs att beloppet ifråga skulle fördelas att utgå
under två budgetår, varvid för budgetåret 1936/1937 borde anvisas 20,000
kronor och för budgetåret 1937/1938 15,000 kronor, summa 35,000 kronor.

Fortifikationsdepartementet, till vilket ärendet remitterats, återställde
detta till artilleridepartementet genom beslut den 5 januari 1937, varvid vissa
byggnadstekniska anvisningar lämnades men samtidigt meddelades, att departementet
saknade medel för ändamålet. Då arbetena oundgängligen
mäste snarast komma till utförande, därest icke en avsevärd försening i

— 23 —

vapenleveranserna skulle uppkomma, beslöt artilleridepartementet den 19
januari 1937 att i här förevarande avseende godkänna statförslaget av den
8 december 1936, varigenom ovannämnda 20,000 kronor ställdes till styresmannens
förfogande för budgetåret 1936/1937.

Då i revisox-ernas redogörelse omförmäles (transumten sid. 69, nederst
å sidan), att ärendet — här avses styresmannens förenämnda skrivelse den
7 december 1936 ■— av tygdepartementet avgjordes den 15 januari 1937 med
beslut att detsamma icke skulle föranleda någon åtgärd, så är denna relation
missvisande, enär i beslutet hänvisades till förenämnda statförslag, vilket
den 15 januari visserligen ännu icke var helt slutbehandlat, men som
fyra dagar senare, såsom nyss är nämnt, av departementet godkändes. De
av styresmannen för ifrågavarande ombyggnadsarbeten äskade medlen hava
alltså, i vad avser den del som föreslagits utgå under budgetåret 1936/1937,
ställts till styresmannens förfogande.

I det merberörda statförslaget av den 8 december 1936 upptogs vidare,
bland annat, följande medelsbehov för omflyttningar av maskiner och verktyg
samt för anskaffning av inventarier till sammansättningsavdelning och

förråd.

Maskinflyttningar ..................................... kronor 6,000

Uppläggning och katalogisering av verktyg .............. » 2,000

Inventarier (arbetsbänkar m. m.) till sammansättningsavdel ningen

................... » 5,000

Inventarier (stålhyllor m. m.) till verktygsförråd och besikt ningslokal

........................................ » 2,000

Inventarier (stålhyllor m. m.) till mellanlagret ............ » 4,000

Summa kronor 19,000.

Då dessa kostnader uppenbart borde bestridas från driftsanslagen beslöt
artilleridepartementet redan den 11 december 1936 att ställa äskade 19,000
kronor till styresmannens förfogande. I revisorernas berättelse (transumten
sidan 71, första stycket) omförmäles, att i samband med angivna förändringsarbeten
hava för handräckningsarbeten, avseende flyttning av maskiner
från avdelning till avdelning allt efter reparationernas gång och liknande
arbeten, utgivits ett belopp av 15,000 kronor. Såsom av det nyss anförda
framgår, har tygdepartementet tillgodosett det medelsbehov, som av
styresmannen uppgivits vara erforderligt för detta ändamål.

I styresmannens skrivelse den 7 december 1936 omnämndes avslutningsvis
att utöver de ombyggnadsarbeten, för vilka i det föregående redogjorts,
ytterligare vissa förändringar i fabriksbyggnaderna bleve erforderliga såsom
en följd av pågående driftsomläggning. Vilka dispositioner, som för ändamålet
skulle träffas, bleve emellertid i hög grad beroende på, om den s. k.
Bromsska fabriken finge inköpas eller icke, och kunde, innan beslut därom
fattats, slutlig plan för senast nämnda arbeten icke framläggas. Något medelsäskande
för dessa arbeten framfördes därför icke av styresmannen för
budgetåret 1936/1937.

Den 3 juni 1937 ingav styresmannen statförslag för gevärsfaktoriet för
budgetåret 1937/1938. I detta upptogs, bland annat, 25,000 kronor för ombyggnadsarbeten
oell omflyttningar i gamla fabriken, anskaffning av inventarier
m. m. Detta belopp överskred med 10,000 kronor det medelsbehov
av 15,000 kronor, som, enligt vad i det föregående omförmälts, i 1936
års statförslag uppgivits bliva för ändamålet erforderligt under budgetåret
1937/1938.

Genom tygdepartementets beslut den 27 juli 1937 ställdes ifrågavarande

— 24

belopp, 25,000 kronor, till styresmannens förfogande att redovisas å vissa
materielanslag. Någon anledning att förmoda, att än ytterligare medel skulle
varit för här ifrågavarande ändamål erforderliga, har icke förelegat.

Av det anförda framgår, att följande belopp ställts till styresmannens
förfogande, avseende den s. k. gamla fabriksbyggnaden:

1936/1937: ombyggnadsarbeten m. m.................... kronor 20,000

omflyttningar av maskiner, inventarieanskaff ning

m. m............................... » 19,000

1937/1938: ombyggnadsarbeten m. m................... » 25,000

Summa kronor 64,000.

Styresmannen har för riksdagens revisorer uppgivit att endast 25,000 kronor
anvisats för dessa ändamål.

I revisorernas redogörelse (transumten sidan 71, första stycket) uppgives, att
totalkostnaden för ifrågavarande ändringsarbeten uppgått till omkring 87,000
kronor. Om de övriga arbeten i denna byggnad för en kostnad av (87,000 —
64,000 =) 23,000 kronor, hava departementet och styrelsen hittills saknat
all kännedom.

Departementet och styrelsen övergå härefter att redogöra för förhållandena
i samband med inredningen av fastigheten Norra Vattenverket nr 1
och 2.

I sitt förenämnda statförslag den 3 juni 1937 för budgetåret 1937/1938
upptog styresmannen för detta ändamål 25,000 kronor. Genom beslut å tygdepartementet
den 27 juli 1937 ställdes dessa medel till styresmannens förfogande
att redovisas å anslaget till vapen och ammunition m. m. Vid beslutets
fattande stödde sig departementet på chefens för försvarsdepartementet
uttalande i 1937 års statsverksproposition (IV. huvudtiteln, sid. 108).
Medelsbehovet grundade sig på styresmannens beräkningar. Härvid hade
styresmannen enligt uppgift avsett, att byggnaden tillsvidare endast skulle
nödtorftigt inredas, så att därstädes kunde förvaras övertaliga maskiner, materialier
m. m., varigenom för tillverkningarna i gamla fabriken erforderliga
lokalutrymmen kunde frigöras.

Emellertid insände styresmannen den 9 september 1937 med en till tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen ställd skrivelse vissa ritningar utvisande
det utseende fastigheten ifråga skulle erhålla efter vidtagna förändringar
och anmälde därvid, att huset numera vore avsett att inrymma lokaler
för vissa till gevärsfaktoriet förlagda utbildningskurser.

Efter att i sagda skrivelse hava anmält, att vid den nya användning av
byggnaden, som sålunda av styresmannen avsåges, de till förfogande ställda
medlen icke bleve tillfyllest, hemställdes

att de insända byggnadsritningarna måtte godkännas,
att ett av Aktiebolaget Carlsson & Myrberg ingivet anbud å värme-, ventilations-
och sanitetsanläggning för ett sammanlagt belopp av 21,565 kronor
måtte få antagas med anlitande av redan till förfogande ställda medel å
anslaget till vapen och ammunition m. m.,

att ombyggnadsarbetena måtte få utföras av byggnadsfirman Hansson &
Svensson på löpande räkning till självkostnadspris med tillägg för arbetsledning
av 15 % å avlöningar och 10 °/o å materialier, samt

att för sistnämnda byggnadsarbeten ett anslag av sammanlagt 28,400 kronor
måtte ställas till disposition.

Sistnämnda belopp hade beräknats sålunda:

— 25 —

Höjning och komplettering av yttertak, påmurning av väggar kronor 4,400

Uppförande av innerväggar jämte trappor................ » 3,100

Inläggning av golv i alla våningar (justering av bjälklag, inläggning
av trossbottnar, plank och slitgolv) ............ » 14,200

Isättning av nya kopplade fönster ...................... » 2,000

Påsättning av spräckpanel å innertak samt putsning av tak

och väggar invändigt ......................... 2_____4,700

Summa kronor 28,400.

Enligt riksdagens revisorers åsikt borde tygdepartementet och fortitikationsstyrelsen
i detta läge hava vidtagit åtgärder för anskaffande av medel för
själva ombyggnaden. Även framhålla revisorerna, att styresmannen realiter
skulle erhållit ifrågavarande myndigheters medgivande till ombyggnaden,
ehuru ansvaret därför formellt sett lagts på denne befattningshavare. Fortifikationsstyrelsen
får för sin del bestämt bemöta dessa revisorernas erinringar.
Styrelsen ansåg nämligen, att beslut angående åtgärd för utförandet
utav de av styresmannen i skrivelse den 9 september 1937 angivna byggnadsarbetena
icke kunde fattas på grund av de ofullständiga handlingar rörande
dessa arbeten, som av honom företeddes. Detta framgår av arkitektens
promemoria, närlagd styresmannens nyssnämnda skrivelse vid målets
återställande enligt styrelsens beslut den 9 oktober 1937 till tygdepartementet:

»Förslaget giver beträffande planlösningen ingen anledning till anmärkning.
De angivna kostnaderna, vilka enligt underhandsmeddelande från
styresmannen ej äro baserade på någon verklig beräkning, synas vara alltför
låga. Fullständiga entreprenadhandlingar synas böra upprättas och anbud
infordras.»

Denna promemoria har enligt tygdepartementets beslut den 18 oktober
1937 genom återställande till styresmannen av samtliga handlingar i ärendet
delgivits denne. Det borde då ålegat honom att inleda samarbete med styrelsen
för uppgörande av programhandlingar. Någon framställning därom
har emellertid ej avgivits.

Såsom i det föregående omnämnts återställdes styresmannens framställning
av den 9 september 1937 från fortifikationsstvrelsen till tygdepartementet
den 9 därpå följande oktober. Under ärendets fortsatta handläggning å
tygdepartementet blev av styresmannen under band upplyst, att arbetena
redan voro utförda och att kostnaderna för desamma avförts såsom allmänna
omkostnader inom gevärsfaktoriets stat. I själva verket hade, enligt vad
numera blivit bekant, en entreprenör redan den 29 juni 1937 av gevärsfaktoriet
antagits utan att tygdepartementet eller fortifikationsstyrelsen därom
tillfrågats. I styresmannens skrivelse den 9 september nämnes icke något
härom, vilket mäste få anses vara direkt vilseledande. Numera har av styresmannen
under hand meddelats, att arbetena vid den tidpunkt, varom bär
är fråga eller i mitten av oktober 1937, ännu icke varit belt slutförda. I varje
fall kunde kontraktet med den antagne entreprenören icke då hävas och
arbetena lämnas delvis ofullbordade.

Efter de i mitten av oktober 1937 erhållna upplysningarna betraktades
styresmannens framställning av den 9 september utav tygdepartementet såsom
en för sent ingiven anmälan oell då arbetena, enligt den uppfattning departementet
bibringats, redan voro utförda och kostnaderna gäldade, ansågs
något beslut från departementets sida, i vad avsåge denna del av ärendet,
icke erforderligt.

Däremot var tygdepartementets bemyndigande till styresmannen att antaga
Carlsson & Myrbergs ovannämnda anbud nödvändigt, enär en styresman
enligt gällande bestämmelser icke äger befogenhet att antaga anbud eller

— 26 —

verkställa upphandling på en gång för större belopp än högst 10,000 kronor.
Vid föredragning å tygdepartementet den 18 oktober 1937 beslöts att styresmannen
skulle meddelas det begärda bemyndigandet varjämte samtliga
handlingar i ärendet skulle återställas till styresmannen med delgivande jämväl
av fortifikationsstyrelsens beslut.

Några medelsäskanden för inredning av undervisningsbyggnaden utöver
dem, för vilka i det föregående redogjorts, hava icke av styresmannen ingivits
till tygdepartementet eller fortifikationsstyrelsen. Av det anförda framgår
att för ändamålet dels av tygdepartementet anvisats 25,000 kronor dels
med tygdepartementets vetskap därutöver förbrukats 28,400 kronor eller
sammanlagt 53,400 kronor. Då det nu blivit utrett att de sammanlagda
kostnaderna uppgått till omkring 112,000 kronor, d. v. s. omkring 60,000
kronor mer än som av styresmannen tidigare beräknats, är detta en fullständig
överraskning för tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen och säkerligen
även för styresmannen själv. Samtliga kostnader hava fördelats
över vissa materielanslag.

Riksdagens revisorer hava anmärkt, att sedan styresmannen framlagt förslag
till ombyggnad i viss utsträckning av gamla fabriksbyggnaden, hade
arméförvaltningens tygdepartement och fortifikationsstyrelse icke vidtagit
åtgärder för anskaffande av medel härför utan endast konstaterat, att medel
saknats och att framställningen ifråga icke skulle föranleda någon åtgärd.
Revisorerna funne angivna förhållande så mycket mer anmärkningsvärt, som
tygdepartementet vid den tidpunkt, då ärendet avgjordes, framställt ännu
större anspråk på gevärsfaktoriets tillverkningskapacitet, utan att ens av
denna anledning vidtaga åtgärder för tillgodoseende av gevärsfaktoriets medelsbehov
för erforderliga lokaländringar. Såvitt revisorerna kunnat finna,
hade styresmannen härigenom försatts i ett sådant tvångsläge, att han. för
att kunna fullgöra honom åliggande arbetsuppgifter, sett sig nödsakad att på
eget ansvar vidtaga de åtgärder, han funnit av förhållandena påkallade.

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår, hava alla av styresmannen
till tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen uppgivna medelsbehov
för ifrågavarande ombyggnadsarbeten helt tillgodosetts, varför revisorernas
anmärkning i denna del måste anses alldeles obefogad.

Vidare framhålla revisorerna att fortifikationsdepartementets yttrande över
styresmannens framställning i skrivelsen den 7 december 1936, vilket yttrande
avsåge de föreslagna ombyggnadsarbetenas tekniska lämplighet, under
hand tillställts styresmannen, en omständighet, som torde utvisa, att förenämnda
myndigheter icke varit främmande för tanken, ait det ifrågasatta
ombyggnadsföretaget ändock borde komma till utförande.

Av vissa praktiska skäl meddelades styresmannen fortfikationsdepartementets
yttrande genom ett handbrev samma dag, som beslut i ärendet fattades
å artilleridepartementet. Avskrift av detta handbrev bilägges. I detsamma
omnämnda medel, erforderliga för anordnande av brandisolering och
sanitära anläggningar, beviljades, även de, genom artilleridepartementets förenämnda
beslut den 18 januari 1937 och voro, såsom av den ovan lämnade
redogörelsen framgår, inrymda i det därvid godkända statförslaget.

Vad beträffar ombyggnaden av fastigheten Norra Vattenverket nr 1 och 2
hava revisorerna anmärkt, bland annat, att tygdepartementet och fortifikalionsstyrelsen
endast beviljat medel för värme-, ventilations- och sanitetsanläggningen,
medan däremot åtgärder icke vidtagits för anskaffande av medel
för själva ombyggnaden. Av detta förhållande syntes framgå, att styresmannen
realiter även i detta fall erhållit ifrågavarande myndigheters med -

— 27 —

givande till ombyggnaden, ehuru ansvaret därför formellt sett lagts på denne
befattningshavare.

Av vad tidigare här ovan andragits, torde vara helt klarlagt, huru vid utförandet
av dessa arbeten förfarits, varför något ytterligare bemötande avrevisorernas
anmärkningar i denna del icke synes erforderligt.

Tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen vilja emellertid icke söka bestrida
att anledning förelegat till anmärkning på vissa med ifrågavarande
arbeten förknippade omständigheter, men önska erinra om, att extraordinära
förhållanden varit rådande vid dessa arbetens beslutande och genomförande.
Extraordinära förhållanden motivera särskilda åtgärder och det synes departementet
och styrelsen, som örn en central förvaltningsmyndighet — under
vilken lyda fabriker med en årlig omsättning av flera miljoner kronor
— under dylika förhållanden borde äga något friare händer, än vad nu är
fallet, då det gäller att anvisa medel tili för driften vid dessa fabriker nödvändiga
ombyggnadsarbeten o. dyl.

I förevarande fall var, såsom förut omnämnts, alldeles nödvändigt, att till
undvikande av försenade vapenleveranser vidtaga de åtgärder, som av styresmannen
föreslogos. Då arbetena voro av brådskande natur, kunde förslag
i ärendet icke avlåtas till statsmakterna, och då fortifikationsstyrelsen
icke disponerade medel för dessa arbeten, återstod för tygdepartementet, som
närmast är ansvarigt för vapenleveransernas behöriga fullgörande, icke annat
än att anvisa medel från anslag till de materielanskaffningar, sorn nödvändiggjort
arbetena. De belopp, som därvid för ifrågavarande ändamål, tagits
i anspråk variera mellan omkring 10,000 kronor och 30,000 kronor för
varje ifrågakommande materielanslag (respektive delanslag). Dessa belopp
utgöra en ringa bråkdel av dessa anslags (delanslags) totalbelopp. I
detta sammanhang bör observeras att vapentillverkningarna, såsom avsett
var, förbilligats genom de vidtagna anordningarna. Styresmannen beräknar
sålunda att genom den genomförda rationaliseringen av fabriksdriften, möjliggjord
genom de vidtagna ombyggnaderna, undervisningsbyggnaden inbegripen,
vapentillverkningarna förbilligats i sådan grad, att materielanslagen
erhållit full kompensation. Den genomförda rationaliseringen är givetvis
icke av tillfällig natur, utan kommer även framtida tillverkningar till godo.

Emellertid är det tydligt, att såväl styresmannen som i viss utsträckning
även tyg (artilleri-) departementet överskridit sina befogenheter vid dispositionen
av här ifrågavarande medel. Framhållas bör emellertid, att kostnader
för flyttning av maskiner, anordnande av fundament, golvförstärkningar
under maskiner, anskaffning av för driften erforderliga inventarier m. m.
självfallet böra bestridas från de materielanslag, som direkt framkallat dessa
utgifter. Däremot hava kostnader för anordnande av sanitära anläggningar
och för åtgärder till minskande av brandfara ansetts böra normalt bestridas
från vederbörande byggnadsanslag. Motiven för att medel till byggnadsarbeten
av sist omförmälda slag i detta fall anvisats från materielanslagen
hava i det föregående förebragts. I ett avseende har tygdepartementet emellertid
otvivelaktigt begått ett förbiseende, nämligen i fråga örn underlåtenhet
att till Kungl. Maj:ts kännedom bringa den omständigheten, att det lör inredning
av fastigheten Norra Vattenverket nr 1 och 2 avsedda beloppet, högst
25,000 kronor, överskridits, varom departementet, såsom av det föregående
framgår, blev underkunnig! i millen av oktober månad 1937.

Styresmannens självrådighet att utan departementets och styrelsens hörande
vidtaga omfattande ombyggnadsarbeten såväl i gamla fabriken som
fastigheten Norra Vattenverket har föranlett departementet och styrelsen att,
till förebyggande av ett återupprepande, till styresmannen rikta ett törstän -

— 28 —

digande att för framtiden noggrant ställa sig till efterrättelse de för byggnadsarbeten
gällande bestämmelser.

Slutligen kan den frågan ställas, huru det överhuvud taget kunnat vara
möjligt att tygdepartementet så länge svävat i okunnighet om att styresmannen
utan departementets medgivande från materielanslagen för byggnadsändamål
disponerat så avsevärda belopp, som fallet varit. Den avdelning
inom departementet, som närmast har att granska att departementets anslag
av underlydande myndigheter disponeras på rätt sätt, är departementets teknisk-ekonomiska
revision. I förevarande fall är emellertid att märka, att
departementet i betydande utsträckning anvisat medel för dessa ombyggnadsarbeten
m. m. och då någon direkt anledning att förmoda att sålunda
anvisade anslag skulle överskridas, icke förelegat, har revisionens uppmärksamhet
icke varit direkt riktad på förhållandet. I ett avseende är en fullständig
kontroll knappast möjlig, nämligen då, såsom här varit fallet, en
hel del av de ifrågavarande arbetena utförts av gevärsfaktoriets egen personal
och kostnaderna upptagits såsom avlöningar. Departementet har
emellertid igångsatt en undersökning av möjligheten att för framtiden på ett
mera effektivt sätt kontrollera förhållanden av här ifrågavarande art.

Departementet och styrelsen önska avslutningsvis såsom sin uppfattning
framhålla, att, bortsett från begångna felaktigheter i formellt hänseende, de
av styresmannen vidtagna ändringarna för driftens rationalisering varit ändamålsenliga
och lämpliga samt att de varit till gagn för försvaret.

I detta ärendes handläggning hava deltagit, för tygdepartementet undertecknade
Osterman och Gustafsson, den sistnämnde föredragande, samt för
fortifikationsstyrelsen chefen för styrelsen Sylvan och byråchefen Fock.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst:

OSCAR OSTERMAN.

H. GUSTAFSSON.

Hans Strokirk.

Styresmannens för Carl Gustafs
stads gevärsfaktori

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 46, § 5.

Till kungl, arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

Jämlikt kungl, arméförvaltningens fortifikationsstyrelses beslut den 7 januari
1939 anmodad avgiva yttrande i anledning av bifogad transumt av riksdagens
revisorers berättelse om verkställd granskning av statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa verk för kalenderåret 1937,
fjärde huvudtiteln, § 5 får jag vördsamt anföra nedanstående.

Riksdagens revisorers anmärkningar kunna sammanfattas i nedannämnda
huvudpunkter.

I. Byggnadsarbeten hava utförts utan att medel härför av riksdagen funnits
anvisade å särskilt riksstatsanslag.

— 29 —

II. Fortifikationsstyrelsen har icke vidtagit åtgärder för anskaffande av
medel för byggnadsändamål utan endast konstaterat att medel saknats och
att styresmannens framställning örn anslag icke skulle föranleda någon åtgärd.

III. Tygdepartementet har framställt ökade krav på gevärsfaktoriets leveranskapacitet
utan att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av medelsbehovet
för erforderliga lokalförändringar.

IV. Styresmannen har givit ombyggnadsföretagen betydligt större omfattning
än som framgår av den plan, som ingivits till tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen.

V. Kostnaderna för utförda byggnadsarbeten ha, i den mån anslag icke
funnits tillgängliga, avförts som omkostnader på tillverkningen.

VI Styresmannen har, då entreprenadanbud å ombyggnaden av fastigheten
Norra Vattenverket nr 1 och 2 icke kunnat erhållas från byggnadsfirma
i Eskilstuna, icke infordrat nya anbud från firmor å annan ort, utan låtit
arbetet utföras på räkning.

I det följande lämnas förklaringar till de av riksdagens revisorer anmärkta
förhållandena.

I- Byggnadsarbeten hana utförts utan att medel härför av riksdagen funnits
anvisade d särskilt riksstatsanslag.

De enda medel, som av riksdagen anvisats, vörö 25,000 kr. av anslaget till
vapen och ammunition m. m. att användas för nödiga nybyggnads- och förändringsarbeten
å fastigheten Norra Vattenverket nr 1 och 2.

Då framställning om inköp av denna fastighet på sin tid ingavs, förutsågos
sådana förändringar i gevärsfaktoriets tillverkningsprogram, att ökat
lokalbehov ansågs föreligga. Vid denna tidpunkt kunde dock — såsom i
min skrivelse av den 28 maj 1936 nr 490 anmälts — icke angivas, till vilket
ändamål den till inköp föreslagna fastigheten skulle användas. Det enligt
ovan beviljade anslaget å 25,000 kr., som äskats i samband med framställningen
om ifrågavarande fastighets inköpande, avsåg endast iståndsättande
av den bristfälliga byggnaden, exempelvis så att den kunde tjäna som kallförråd.

I början av år 1937 blev gevärsfaktoriets nya leveransprogram fastställt.
Enligt detsamma skulle bl. a. 576 dubbelkulsprutor levereras i april 1938.
Detta innebar, att de lokaler inom den s. k. gamla fabriken, vilka förut disponerats
för undervisningsändamål, från början av år 1938 måste tagas i anspråk
för sammansättning av de vapendelar, vilka dels tillverkats inom gevärsfaktoriet,
dels beställts vid privata företag. Det låg då närmast till hands
att, sedan kännedom erhållits örn att fastigheten Vattenverket nr 1 och 2
skulle få inköpas, iordningställa denna för undervisningsändamål. Detta
fordrade emellertid dels påbyggnad, dels införande av vatten, avlopp, värmeoch
sanitära anläggningar samt en relativt kostsam inredning, varigenom utöver
det tillgängliga anslaget å 25,000 åtgått c:a 87,000 kr.

Våren 1937 rådde lockout inom byggnadsfacket t. o. m. den 21 juni. Den
29 juni antogs en entreprenör för undervisningsbyggnaden. I början av januari
1938 var mellersta våningen inredd, så att tygofficerskursen knnde överflyttas
lill densamma. I början av februari 1938 var huset i övrigt praktiskt
taget färdigt och togs omedelbart i bruk av den nyinryckta utbildningskursen
för vapenliantverkarebeställningsmän.

På detta sätt lyckades det att frigöra fabrikslokalerna från undervisningen,
så alt den fastställda leveransplanen kunde programenligt fullföljas.

Av det sagda torde emellertid framgå, att det icke varit möjligt att ingå
lill 1938 års riksdag med äskande av anslag för dessa byggnadsändamål.

— 30 —

Frågan skulle då icke ens hava kommit under behandling vid den tidpunkt
det var nödvändigt att hava lokalerna färdiga.

Detsamma gäller de förändringar inom gamla fabriken, som samtidigt
måste företagas för att lokalerna skulle motsvara de nya ändamål, för vilka
de skulle användas. Kostnaderna härför uppgingo till c:a 87,000 kr., i vilken
summa inkluderas c:a 15,000 kr. för handräckning (flyttning av maskiner
m. m., som egentligen icke utgöra byggnadskostnader).

II. Fortifikationsstyrelsen har icke vidtagit åtgärder för anskaffande av
medel för bgggnadsändamål utan endast konstaterat att medel saknats och
att styresmannens framställning örn anslag icke skulle föranleda någon åtgärd.

Av vad under I anförts framgår att orsaken till de utförda byggnadsarbetena
äro de stora anspråk på gevärsfaktoriets leveranskapacitet, som uppställts.
Den forcerade tillverkningen har anbefallts utan förvarning och har
gevärsfaktoriet därigenom saknat möjlighet att till fortifikationsstyrelsen
i laga tid inkomma med anslagsäskanden.

Fortifikationsstyrelsen har därigenom i sin tur saknat möjlighet att till
riksdagen göra erforderliga framställningar.

En riktig gång av detta ärende hade givetvis varit, att gevärsfaktoriet före
fattandet av 1936 års försvarsbeslut erhållit meddelande örn den tillverkningskapacitet,
som genom riksdagsbeslutet skulle komma att avfordras gevärsfaktoriet
och därigenom satts i tillfälle att inkomma med förslag till erforderliga
utvidgningar och förändringar, så att medel till dessa kunnat anslås
redan i sagda försvarsbeslut.

III. Tygdepartementet har framställt ökade krav på gevärsfaktoriets leveranskapacitet
utan att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av medelsbehovet
för erforderliga lokalförändringar.

De ökade kraven på gevärsfaktoriets leveranskapacitet äro grundade på
1936 års försvarsbeslut.

Samtliga av mig begärda anslag för ombyggnader inom den s. k. gamla
fabriken hava beviljats av tygdepartementet. Beträffande de förändringar,
som betingades av det i början av år 1937 fastställda tillverkningsprogrammet
hava anslag av mig icke begärts. Dessa arbeten hava omfattat c:a 62,000
kr. (inklusive c:a 15,000 kr. för handräckning såsom maskinflyttningar
m. m.).

Orsaken till att jag icke gjort framställning örn erhållande av anslag för
dessa arbeten äro

att jag hade mig bekant att fortifikationsstyrelsen saknade medel,

att tiden icke medgav framställning till 1938 års riksdag, enär arbetena
måste vara avslutade, innan frågan om deras utförande av riksdagen hunne
upptagas till behandling.

att tygdepartementet icke disponerade andra anslag än de för tillverkning
av vapen avsedda och

att — då kostnaderna sålunda måste drabba tillverkningstitlarna — den
riktigaste fördelningen erhölles genom att föra byggnadskostnaderna som
omkostnader.

IV. Styresmannen har givit ombyggnadsföretagen betydligt större omfattning
ån som framgår av den plan, som ingivits till tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen.

Detta gäller arbetena i såväl den s. k. gamla fabriken som i undervisningsbyggnaden.

— 31

Beträffande de förra hänvisas till vad som anförts ovan under III.

Beträffande de senare må anföras, att jag i min skrivelse den 9 september
1937, nr 857, inskränkt anslagskraven till de minsta möjliga, då jag ägde
kännedom om att tillgången å medel för byggnadsändamål var ytterligt begränsad.
Anslag begärdes för att i görligaste mån avlasta tillverkningen från
utgifter, till vilkas bestridande medel på annat sätt kunde erhållas.

Sedan det emellertid blivit klart, att alla utgifter utöver i punkt I omnämnda
25,000 kr. måste bestridas från tillverkningsanslagen, beslöt jag dels med
hänsyn till att detta var lämpligt ur utbildningssynpunkt, dels emedan det
i längden skulle ställa sig mest ekonomiskt, att på en gång iordningställa
byggnaden i sådant skick att den fullt motsvarade de anspråk, som framdeles
skulle komma att ställas på densamma.

Den utvidgning av byggnadsprogrammet, varom vare sig tygdepartementet
eller fortifikationsstyrelsen av mig informerats, omfattar nedanstående kostnader: För

gamla fabriken enl. punkt III c:a 62,000 kronor
För undervisningsbyggnaden » 62,000 »

V. Kostnaderna för utförda byggnadsarbeten ha, i den mån anslag icke
funnits tillgängliga, avförts som omkostnader på tillverkningen.

Såsom förut har visats äro samtliga byggnadsarbeten, som utförts utan
särskilda anslag, betingade av den forcerade tillverkningen. Ur driftssynpunkt
äro dessa kostnader då omkostnader, framkallade av de korta leveranstiderna.

En produktionsökning av detta slag medför visserligen nackdelen av vissa
kostnader för utvidgning, men dessa äro av engångsnatur. Den medför emellertid
även betydande fördelar.

ökad produktion ger möjlighet till större rationalisering och medför i regel
lägre produktionskostnader.

Det senare må belysas med nedanstående exempel å en fräsningsoperation
(sjunde operationen å lock till ksp. m/36).

Uppsättning av verktygen betingar en kostnad av kr. 5.60. Styckepriset
(ackordspriset) för operationen är 22 öre.

Sker tillverkningen i partier örn 100 st. blir totalkostnaden för denna
operation

(560 -f 100 22) : 100 = 27.6 öre.

Sker tillverkningen i partier om 200 st. blir totalkostnaden för denna operation (560

+ 200 • 22) : 200 = 24.8 öre.

En produktionsökning har sålunda möjligheter att bära en ökning av
omkostnaderna, utan att totalpriset fördenskull behöver ökas.

I riksdagens revisorers berättelse har intagits den av mig meddelade uppgiften,
att omkostnadsprocenten för budgetåret 1937/1938 böjts till 154 från
förutvarande 144. Däremot hava uteslutits de av mig till riksdagens revisorer
i PM den 3 nov. 1938 lämnade upplysningarna, att den ökade produktionen
och de vidtagna rationaliseringsåtgärderna medfört att dubbelkulsprutorna,
vilka kostnadsberäknats till 2,550 kr., trots den ovannämnda
ökningen av omkostnadsprocenten, kunnat utföras för kronor 2,431:68
pr styck, samt att omfattningen av ombyggnaderna inom fabriken bl. a. medfört
möjligheten alt lagra färdiga kulsprutor, vilket i sin tur möjliggjort
kostnadsbesparing för provskjutningar med c:a 200,000 kronor.

Ur sagda PM citeras nedanstående:

»Då vapentillverkningen icke fördyrats lia de vidtagna förändringarna

— 32 —

betalat sig under året. Som vinst har erhållits förbättrade fabrikslokaler
och en mot sitt ändamål svarande undervisningsbyggnad samt en för framtiden
billigare tillverkning.»

Detta resultat av de vidtagna åtgärderna har icke heller omnämnts i riksdagens
revisorers berättelse.

Ur en av mig till riksdagens revisorer den 18 nov. 1938 ingiven skrivelse
må följande anföras:

»En möjlighet att lösa problemet beträffande den plötsligt forcerade tillverkningen
utan att vidtaga de nu verkställda förändringarna inom fabriken
skulle ha varit att förhyra lokaler. Denna möjlighet har av mig övervägts
men förkastats såsom oekonomisk. Skulle emellertid denna väg ha
valts, skulle utgifternas art av omkostnader hava varit obestridlig.»

VI. Styresmannen har då entreprenadanbud å ombyggnaden av fastigheten
Norra Vattenverket nr 1 och 2 icke kunnat erhållas från byggnadsfirma
i Eskilstuna, icke infordrat nya anbud från firmor å annan ort utan
låtit anbudet utföras på räkning. •

Antagandet av leverantör, som skulle utföra arbetet på räkning, vilket
skedde genom beslut den 29 juni 1937, var formellt felaktigt av den orsaken,
att kostnaderna kunde förutses bliva så höga, att ärendet skulle hava
hänskjutits till tygdepartementets och fortifikationsstyrelsens prövning. Detta
misstag, som under min semester begåtts av vid upphandling mindre van
personal, avsågs att bliva tillrättat genom min skrivelse till tygdepartementet
och fortifikationsstyrelsen den 9 september 1937 nr 857.

Jag får emellertid framhålla, att jag, örn jag själv behandlat ärendet,
skulle med hänsyn till den korta tid, som stöde till förfogande, hava förordat
antagandet av den leverantör, som nu direkt erhöll uppdraget.

Av vad ovan anförts framgår att avsteg gjorts från gällande förvaltningsföreskrifter
men att dessa varit framtvingade av de uppställda fordringarna
på korta leveranstider. Riksdagens revisorer hava även påpekat att styresmannen
varit försatt i ett tvångsläge. Detta tvångsläge är dock icke förorsakat
av någon tygdepartementets eller fortifikationsstyrelsens åtgärd utan
har uppkommit genom de direktiv beträffande påskyndad materielanskaffning,
som återfinnas i 1936 års försvarsbeslut.

Av vad som anförts torde även framgå, att de vidtagna åtgärderna varit
ändamålsenliga. De ha sålunda medfört ett snabbt stärkande av försvarsberedskapen
utan att för materielanskaffningen anvisade anslag överskridits.
Som vinst har erhållits en moderniserad fabrik med möjligheter till
större produktion och billigare framställningskoslnader.

Remisshandlingen återgår.

Eskilstuna den 11 januari 1939.

CH. HOLMGREN.
Styresman.

— 33

Arméförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 55, § 6.

Underdånigt utlåtande.

Med hänsyn till de beaktansvärda fördelar, som ur skilda synpunkter visat
sig vara förenade med det sedan åtskilliga år tillbaka inledda samarbetet
ifråga om den militära och civila sjukvården, anse arméförvaltningens intendentur-
och civila departementet samt fortifikations- och sjukvårdsstyrelser
i likhet med riksdagens revisorer synnerligen angeläget, att ett dylikt
samarbete alltjämt får bestå och, i den mån förhållandena så medgiva, än
ytterligare utvecklas.

Hittills torde samarbetet med avseende å sin utformning i stort sett kunna
anses hava stått på försöksstadiet. Härav förklaras också till stor del den
av revisorerna uppmärksammade olikformigheten beträffande innehållet i
de med landstingen slutna avtalen. Jämte det man från givna utgångspunkter
haft att pröva sig fram för att vinna erfarenhet örn lämpligaste sätt för
samarbetets anordnande, har vid avtalens ingående hänsyn måst tagas till
de skiftande förhållanden, som förelegat i olika fall. I vissa fall hava sålunda
avtalen inneburit, att militära sjukvårdsavdelningar motsvarande
dem, som förefunnits även vid vederbörligt landstings egna sjukvårdsinrättningar,
skulle upplåtas för civila patienter, medan i andra fråga varit om
upplåtande för dylikt ändamål av för militär sjukvård inrättade specialavdelningar,
till vilka motsvarighet saknats vid landstingets sjukhus. Slutligen
hava landstingen i flera fall med avsevärda belopp bidragit till utbyggande
av de militära sjukhusen, därvid förutsatts, att dessa skulle få disponeras
även för civila sjuka. Det är givet, att, då avtalen tillkommit efter
förhandlingar mellan arméförvaltningens vederbörande departement och
styrelser, å ena, och landstingen, å andra sidan, bland annat dylika omständigheter
övat inflytande vid överenskommelsernas avfattande. Emellertid
torde bestämda fördelar vara att vinna, därest enhetlighet i avtalen kunde
åstadkommas. Huruvida en fullständig enhetlighet härutinnan kan vinnas,
synes likväl i betraktande av det anförda vara ganska ovisst.

Tiden synes emellertid nu vara inne att på grundval av vid det hittills
bedrivna samarbetet vunnen erfarenhet vidtaga en allmän översyn av hithörande
förhållanden. Härvid torde främst komma i betraktande frågan
örn en normalisering i görligaste mån av avtalen såväl i fråga örn deras
avfaltning i allmänhet som beträffande reglerna för beräknande av den ersättning,
som skall av landstingen erläggas för vård av civila patienter å
militära sjukvårdsinrättningar, ävensom rörande grunderna för arvoden åt
de för sjukvården anlitade militärläkarna samt åt den förvaltningspersonal,
som genom civilsjukvården fått ökat arbete.

Även frågan örn läkarbehovet vid de för civila patienter upplåtna sjukhusen
bör i dylikt sammanhang tagas under övervägande. Enligt de principer,
som legat till grund för statsmakternas beslut rörande samarbetet beträffande
militär och civil sjukvård, har förutsatts, att läkarvården .skulle
kunna bedrivas med anlitande enbart av de å vederbörligt sjukhus’ förläggningsort
placerade ordinarie militärläkare. Med verksamhetens successiva
utbyggande blir det emellertid i längden icke möjligt för dessa beställningshavare
att jämte truppsjukvården och därmed sammanhängande göromål
vid vederbörliga förband på tillfredsställande sätt omliänderhava
jämväl sjukvården på garnisonssjukhusen tor ett alltjämt stigande antal

3—3.97220. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. 11.

— 34 —

patienter. En ökning av läkarpersonalen har också redan nu visat sig erforderlig,
ehuru man hittills sökt tillgodose personalbehovet genom mera
provisoriska åtgärder.

Behovet av ökad sjukvårds- och ekonomipersonal vid de för civila patienter
upplåtna sjukhusen med undantag för garnisonssjukhuset i Boden har
hittills tillgodosetts genom Kungl. Maj:ts för ett budgetår i taget lämnade
medgivanden örn anställande av extra personal. 1 anslutning till i arméförvaltningens
underdåniga framställning den 8 september 1938, angående
lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1939/40, gjorda uttalanden hava
arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse med skrivelse
till Kungl. Majit den 21 oktober 1938 avgivit förslag örn den erforderliga
personalens uppförande på stat vid sjukhusen.

Revisorerna framhålla i berättelsen, att man med det nu tillämpade systemet
för samarbete i fråga örn militär och civil sjukvård icke synes säkert
kunna bedöma, om Kronan erhåller full ersättning för kostnaderna för
vård av de civila patienterna. Oavsett att, på sätt revisorerna själva synas
anse, man lärer kunna utgå från, att i stort sett Kronans självkostnader
bliva till fidio ersatta, torde det emellertid vara lämpligt att i samband med
en blivande översyn jämväl taga under övervägande åtgärder i syfte att
vinna en kontinuerlig kontroll härutinnan.

Såsom i berättelsen angives, redovisas ersättningsbeloppen för civila patienters
vård å garnisons- och militärsjukhus i vederbörliga räkenskaper såsom
särskilda uppbördsmedel.

Med hänsyn till storleken av de inflytande ersättningsbeloppen — numera
omkring 1,000,000 kronor för budgetår — anse revisorerna önskvärt, att föreskrifter
lämnas om ifrågavarande belopps redovisning i riksstaten samt
att, i den mån så låter sig göra, reglerande bestämmelser rörande beloppets
användning samtidigt utfärdas.

Departementen och styrelserna finna för sin del hinder ej böra möta att
beträffande redovisningen av dessa medel övergå till det system, som inom
statsförvaltningen i övrigt numera i allmänhet tillämpas beträffande redovisning
av inkomster av statens verksamhet. I enlighet härmed skulle dessa
uppbördsmedel redovisas under särskild inkomsttitel å riksstatens inkomstsida,
samtidigt som de utgiftsanslag, vilka nu tillgodoföras inkomster från de
för vård av civila patienter inflytande medel skulle uppräknas så, att anslagen
lämna tillgång till bestridande av samtliga därför avsedda utgifter, häri
inräknat vad som belöper på de civila patienterna. En annan utväg vöre
att i viss anslutning till den i allmänhet i riksstaten tillämpade anslagsuppställningen
— med utbrytande från vederbörande underhållsanslag av kostnaderna
för ifrågavarande sjukhus — uppföra för dessa kostnaders bestridande
erforderliga medel under ett för sjukhusen gemensamt omkostnadsanslag.
Antingen man väljer det ena eller andra alternativet, torde härav
följa en ökad överskådlighet i bokföringen. Huruvida, oberoende av en
dylik omläggning, skäl kunna föreligga att ersättning åt läkare- och förvaltningspersonal,
som tages i anspråk för här avsett ändamål, bör utbetalas
direkt till denna från vederbörande landsting och alltså ej ingå i statsräkenskaperna,
synes likaledes lämpligen kunna bli föremål för utredning.

Undersökningen och utredningen beträffande ovanberörda spörsmål innebär
uppgifter av den omfattning, att de i betraktande av den arbetsbelastning,
som särskilt under rådande förhållanden påvilar arméförvaltningens
olika avdelningar, knappast kunna med fördel och i varje fall icke inom önskvärd
tid utföras inom ämbetsverket. Härtill kommer att en omläggning av
nu tillämpade grunder för civilsjukvården å de militära sjukhusen intimt
påverkar landstingens sjukvårdsförhållanden och förutsätter en ompröv -

— Sö -

lling av de härom nu gällande avtalen. Med hänsyn härtill anse sig departementen
och styrelserna böra föreslå, att utredningen anförtros åt särskilda
av Kungl. Maj:t utsedda utredningsmän, bland vilka böra ingå representanter
för arméförvaltningen samt personer, förtrogna med landstingens hithörande
förhållanden.

Departementen och styrelserna vilja i detta sammanhang framhålla, att
med hänsyn till de i nu gällande avtal med landstingen stipulerade uppsägningstider,
i regel tre år, genomförandet av en nyordning på ifrågavarande
område med nödvändighet kommer att kräva en icke obetydlig tidrymd.

Vad slutligen angår revisorernas uttalande örn vissa bristfälligheter i avsende
å garnisonssjukhuset i Skövde får sjukvårdsstyrelsen meddela, att underhandlingar
inletts rörande nybyggnad av garnisonssjukhuset ifråga.

I ärendets handläggning hava deltagit från intendenturdepartementet generalintendenten
Söderbom och översten Lilliehöök, från civila departementet
generalkrigskommissarien Wijnbladh och krigsrådet Ström, från fortifikationsstyrelsen
generalmajoren Sylvan och översten friherre Fock samt
från sjukvårdsstyrelsen generalfältläkaren Erhardt och överfältläkaren Nordlander,
den senare föredragande.

Stockholm den 17 januari 1939.

O. NORDLANDER.

Underdånigst
RICHARD ERHARDT.

E. Einar Nylander.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartements yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 73—76,
§§ 7-9.

Underdånigt utlåtande

i anledning av nådig remiss den 23 december 1938 angående i riksdagens revisorers
berättelse örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni
1938 gjorda uttalanden beträffande vissa förhållanden vid nedanstående
truppförband.

Norrbottens regemente och Bodens artilleriregemente.

Riksdagens revisorer hava påtalat vissa av dem iakttagna bristfälligheter
dels beträffande golven i kompaniförläggningarna vid Norrbottens regemente,
dels å manskapsmatsalarna och kokinrättningarna vid samma regemente
och vid Bodens artilleriregemente, vilka bristfälligheter enligt revisorernas
uppfattning vore av den beskaffenhet, att effektiva åtgärder snarast borde
vidtagas. Chefens för övre Norrlands trupper yttrande i ärendet bifogas i
avskrift. För egen del får arméförvaltningens fortifikationsstyrelse anföra
följande.

Arméförvaltningen har i sin underdåniga framställning rörande medelsbc -

— 36 —

hovet för budgetåret 1937/1938 framhållit, att byggnadsanslaget — även vid
normala beräkningsgrunder — vore knappt tillmätt för bestridande av ett
fullgott underhåll och för utförande av erforderliga mindre moderniseringsarbeten
m. m. De under budgetåren 1932/33—1936/37 vidtagna reduceringarna
av ifrågavarande anslag hade medfört, att icke ens för kaserners och
byggnaders nödtorftiga underhåll högst nödvändiga arbeten kunnat utföras.
Kostnaderna för avhjälpandet av de därigenom uppkomna bristerna kunde
med hänsyn till de under ovan nämnda år vidtagna reduceringarna uppskattas
till minst 3,500,000 kronor. Arméförvaltningens underdåniga hemställan
örn äskande av anslag för ändamålet föranledde icke någon Kungl. Maj :ts
åtgärd.

Vidare har arméförvaltningen i sin underdåniga framställning avseende
budgetåret 1939/40 ånyo anmält behovet av snara iståndsättningsarbeten på
lantförsvarets byggnader samt hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,
att för ifrågavarande ändamål anvisa ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor.

Kungl. Majit har därpå i 1939 års statsverksproposition föreslagit riksdagen
att för ifrågavarande ändamål anvisa ett reservationsanslag av 500,000
kronor.

Vad särskilt angår golven i manskapsförläggningarna, har styrelsen låtit
verkställa vissa försök med nya golvbeläggningsämnen vid Norrbottens regemente
och är det styrelsens avsikt att, när resultaten från dessa försök föreligga
och medel till ovannämnda iståndsättningsarbeten blivit ställda till förfogande,
söka effektivt avhjälpa de brister, som i detta avseende onekligen förefinnas
på många håll.

Beträffande manskapsmcitsalarna och kokinrättningarna vid Norrbottens
regemente och Bodens artilleriregemente hava de av regementscheferna i deras
förslag till nybygnads- och förändringsarbeten för budgetåret 1938/39
upptagna arbetena, enär de i förhållande till övriga arbeten ansetts böra komma
i efterhand, icke kunnat inrymmas inom den av den begränsade medelstillgången
betingade arbetsramen. Chefen för Övre Norrlands trupper har
förklarat sig hava för avsikt att inkomma med förslag till modernisering och
utökning av matinrättningen vid artilleriregementet. Sådant förslag torde
därefter böra bliva föremål för äskande till 1940 års riksdag.

Karlsborgs luftvärnsregemente.

Riksdagens revisorer uttala, att till vissa bostadsbyggnader vid^Karlsborgs
luftvärnsregemente hörande garagenedfarter icke konstruerats på ett lämpligt
sätt, samt i anslutning härtill, att även ärenden av nu angivet slag böra
handläggas med sådan omsorg, att statsverket icke åsamkas särskilda kostnader
för rättandet av begångna misstag.

I ett till riksdagens revisorer den 23 november 1938 avgivet yttrande, som
i avskrift bilägges, har fortifikationsstyrelsens kasernbyrå, bland annat, framhållit,
att på grund av bilarnas mycket växlande konstruktion några bestämda
normer för garagenedfarters lutning ej finnas. Med den lutning, som här
ifrågavarande nedfarter givits (1:3.5), kunde de bilar, vilka allmännast förekomma
i marknaden, nämligen Ford V 8 och DKW, och vilka bostadsinnehavarna
kunde förväntas innehava, obehindrat verkställa ned- och uppkörning.
Därest det emellertid skulle visa sig, att bilar av andra märken ej kunde
garageras på grund av nedfarternas konstruktion, kunde detta utan större
kostnader lätt avhjälpas. Härför erforderliga arbeten vöre av ringa omfattning
och kunde, därest entreprenören icke vore villia att utan ersättning utföra
desamma, verkställas genom arbetsledningen i Karlsborg. Utrymme
funnes för förlängning av nedfarterna. Även om nedfarterna erhölle en lut -

37 —

ning av 1:4.5, komme avstånden mellan mot varandra liggande nedfarter
att uppgå till 11.5 m. Emellertid borde felet kunna enklast avhjälpas genom
en avrundning av övergångarna från lutningen till de horisontella ytorna.

Sedermera har verkställande direktören i det bolag, som verkställt konstruktionen
och åtagit sig entreprenaden, förklarat sig villig att på firmans
bekostnad avhjälpa den påtalade felaktigheten.

Gotlands artillerikår med Tofta skjutfält.

Riksdagens revisorer hava framhållit nödvändigheten av att åtgärder vidtagas
dels för skapande av ändamålsenliga garageutrymmen vid kåren, dels
för avhjälpande av de bristfälligheter, som vidlåda förläggningen å Tofta
skjutfält i hygieniska och andra avseenden. Militärbefälhavarens på Gotland
yttrande i ärendet bifogas i avskrift. För egen del får arméförvaltningens
lortifikationsstyrelse anföra följande.

I sin skrivelse den 8 september 1938 rörande lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1939/40 har arméförvaltningen äskat, bland annat, 1,420,000
kronor till erforderliga förrådsbyggnader m. m., däribland en garagebyggnad
för Gotlands artillerikår för ett till 85,000 kronor beräknat belopp.

I 1939 års statsverksproposition har Kungl. Majit därpå föreslagit riksdagen,
att för nästkommande budgetår under anslaget till vissa engångskostnader
för försvarsväsendets byggnader m. m. för förrådsbyggnader vid arméns
truppförband upptages ett belopp av 710,000 kronor.

Beträffande förläggningsförhållandena å Tofta skjutfält har riksdagens militieombudsman,
såsom framgår av militärbefälhavarens i ärendet avgivna
yttrande, i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 29 augusti 1938 fäst styrelsens
uppmärksamhet på det otillfredsställande skick, vari manskapsköket
befinner sig.

Fortifikationsstyrelsen har på grund härav och sedan det kommit till styrelsens
kännedom, att ifrågavarande etablissement nu åter måste tagas i anspråk
för förläggningsändamål, i skrivelse till militärbefälhavaren den 17 innevarande
månad anmodat denne att upptaga ifrågavarande och andra för
längre tids förläggning erforderliga arbeten vid etablissementet i nästavgivande
förslag till byggnadsarbeten, som kunna föranleda äskanden vid 1940 års
riksdag.

Vad angår den av revisorerna påtalade otillfredställande vattenförsörjningen
på skjutfältet, har fortifikationsstyrelsen i anledning av riksdagens
militieombudsmans ovannämnda skrivelse i underdånigt yttrande denna dag,
vilket i avskrift bilägges, anmält, att vatten- och avloppsförhållandena komme
att genom av styrelsen utsedd expert på området undersökas och erforderliga
åtgärder därefter vidtagas.

Stockholm den 17 januari 1939.

GUNNAR FOCK.

Underdånigst
OVE SYLVAN.

Lars Wikland.

— 38 —

Chefens för Övre Norrlands
trupper

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid, 73, § 7.

Till kungl, arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

Jämlikt fortifikationsstyrelsens skrivelse den 29 december 1938 har jag
äran att med bifogande av chefernas flir I 19 och A 8 yttranden1 i berörda
mål avgiva följande yttrande rörande översänt transund av riksdagens revisorers
berättelse örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd o. s. v. för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938.

Golven i truppförbandens kompaniförläggningar omläggas sedan ett flertal
år successivt. Tf. chefen för Övre Norrlands trupper har i skrivelse den
28 juni 1938, nr 416 lil, (riksdagsäskanden) under punkt 6 framhållit behovet
av utbytande av manskapsförläggningarnas synnerligen nedslitna och
därigenom hälsovådliga furugolv. På grund av bristande medelstillgång
hava hitintills blott vissa golv kunnat omläggas.

Oaktat tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits av utförda försök med
olika golvbeläggningar, böra av hygieniska skäl i kompanilokaler med furugolv
parkettgolv snarast inläggas.

Manskapets kokinrättningar och matsalar vid 1 19 och A 8, vilka hava
uppförts för mera än 30 år sedan, fylla icke nutida krav på hygien och ändamålsenlighet
och på grund av anslagsbrist hava t. o. m. vissa underhållsarbeten
måst eftersättas.

Beträffande I 19 kokinrättning och matsal har riksdagens militieombudsman
i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 23 augusti 1937 påtalat bristfälligheterna
ifråga om cementgolvet i matsalen. Såväl i föregående års som
årets förslag till nybyggnads- och förändringsarbeten hava medel begärts för
förbättringar i berörda byggnad. Se tjf. chefens för Övre Norrlands trupper
skrivelse den 13 juni 1938, nr 389 lil, under grad 54, 59 och 68. I övrigt
synes mig I 19 kokinrättning och matsal icke vara i så trängande behov av
förbättring som A 8, jämför nedan.

I fråga om A 8 matinrättning har denna berörts i riksdagens militieombudsmans
ovannämnda skrivelse samt i insända förslag till nybyggnads- och
förändringsarbeten. I ovannämnda skrivelse nr 389/111 har under grad 42
framställning gjorts, att fortifikationsstyrelsen och intendenturdepartementet
behagade snarast möjligt låta uppgöra plan för tillbyggnad och omändringsarbeten
vid A 8 matinrättning. Enär det emellertid synes nödvändigt,
att denna snarast moderniseras och utökas, avser jag att inkomma med utkast
härtill.

Boden den 7 januari 1939.

W. A. DOUGLAS.

Chef för övre Norrlands trupper.

1 Ej tryckta.

Sig. Rahmqvist.

— 39 —

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelses yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 9.

Till Konungen.

I nådig remiss den 3 september 1938 har Kungl. Majit infordrat arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses underdåniga utlåtande beträffande vissa
förhållanden vid militära etablissementen på Gotland, varom riksdagens
militieombudsman ingivit anmälan.

Av i militieombudsmannens underdåniga skrivelse omnämnda etablissement
tillhöra de i Tingstäde och Tofta fortifikationsstyrelsens förvaltningsområde,
och får fortifikationsstyrelsen, som beträffande vid dessa påtalade
förhållanden infordrat militärbefälhavarens på Gotland yttranden, vilka här
i avskrift bifogas,1 i underdånighet anföra följande.

Utförandet av det i militärbefälhavarens yttrande angående avloppsförhållandena
i Tingstäde framställda förslaget kan medföra tillfyllestgörande resultat
och är därtill billigt att genomföra. Dock måste härvid räknas med
att marken förr eller senare icke infiltrar det utrinnande avloppsvattnet.
Upptagande av ett nytt slukhål blir då ånyo erforderligt. Vid tillämpandet av
denna metod förefinnes dessutom stor risk för infektering av grundvattnet,
vilket kan giva upphov till epidemiska sjukdomar, icke blott vid den militära
förläggningen utan även hos närliggande vattenförbrukare.

Beträffande vattenförsörjningen å Tofta skjut fält må framhållas, att på
grund av artillerikårens motorisering skjutfältet under senare år icke tagits i
anspråk för förläggning. Då kårens förläggningslokaler i Visby på grund
av utökning av värnpliktskontingenterna från fastlandet nu blivit otillräckliga,
torde emellertid åtskilliga arbeten å Toftaetablissementet komma att
visa sig erforderliga.

Fortifikationsstyrelsen har, för att en varaktig och ur hygienisk synpunkt
tillfredsställande lösning av ifrågavarande frågor skall vinnas, gått i författning
om teknisk undersökning genom expert av såväl avloppsförhållandena
i Tingstäde som vattenförsörjningen vid etablissementet å Tofta skjutfält
och har för avsikt att därefter vidtaga erforderliga åtgärder.

Stockholm den 17 januari 1939.

Underdånigst
OVE SYLVAN.

GUNNAR FOCK.

1 Ej tryckta.

Lars Wikland.

— 40 —

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 10.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
marinförvaltningen att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av
vad riksdagens revisorer anfört under § 10 i sin berättelse om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa
verk för kalenderåret 1937, fjärde huvudtiteln.

Till åtlydnad härav får ämbetsverket, med överlämnande av i ärendet infordrade,
i avskrift bilagda yttranden från chefen för Sydkustens marindistrikt,
befälhavande amiralen å Ostkusten samt cheferna för Karlskrona
och Stockholms örlogsvarv, i underdånighet anföra följande.

Frågan örn inrättande av särskild kassa för örlogsvarvet i Karlskrona har
vid flera tillfällen tagits under övervägande inom marinförvaltningen. Under
åren 1932 och 1933 aktualiserades av särskild anledning frågan örn
skärpt kontroll vid marinen beträffande medelsförvaltningen. I samband
härmed utarbetades inom marinförvaltningen förslag till föreskrifter och
anvisningar för kassarörelse och medelsredovisning för samtliga ämbetsverket
underställda lokalförvaltningar. Beträffande örlogsstationerna och örlogsvarven
innebar förslaget bl. a. tillskapande av särskild kassarörelse för
örlogsvarven samt slopande av det tidigare tillämpade systemet med särskilda
kassakontrollanter. Genom att införa kassakontrollapparater tänkte
man sig kunna skapa en ur kontrollsynpunkt fullgod ersättning för kassakontrollanterna.
Under år 1934 fastställdes redovisningsföreskrifter för örlogsstationerna
och örlogsvarven. I dessa föreskrifter hade dock tanken på
tillskapande av särskilda kassor för varven övergivits. Hänsynen till medelsrörelsens
betydande omfattning vid de för örlogsstationerna och örlogsvarven
gemensamma kassorna föranledde marinförvaltningen vidare att låta
med det nya kontrollsystemets införande vid dessa kassor anstå, till dess
tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av detsamma vid
de mindre förvaltningarna. Den förut gällande ordningen med kassakontrollanter
kom sålunda att bibehållas vid nyssnnämnda kassor.

I likhet med riksdagens revisorer anser marinförvaltningen, att de olägenheter,
som i vissa avseenden tidigare för örlogsvarvet i Karlskrona förefunnits
beträffande en med örlogsstationen därstädes gemensam kassa, numera
framstå med större styrka. Då nämnda olägenheter emellertid icke synas
vara av sådan beskaffenhet, att de kräva åtgärder för omedelbart avhjälpande,
har ämbetsverket för avsikt att taga frågan örn inrättande av särskild
kassa vid örlogsvarvet i Karlskrona under övervägande i samband med
avgivande av genom nådigt brev den 18 juni 1937 anbefallt utlåtande över
provisorisk del I B av reglementet för marinen, vilket utlåtande ämbetsverket
genom nådigt brev den 16 december 1938 har att avgiva senast den 1
september 1939.

Revisorerna hava samtidigt ifrågasatt, örn icke vissa förenklingar i kassaorganisationen
i allmänhet vid örlogsstationer och örlogsvarv skulle kunna
genomföras. Främst torde åsyftas avskaffande av de särskilda kassakontrollanterna
samt kassagöromålens ombesörjande av personal i lägre tjänsteställning,
än vad nu är fallet. Med den erfarenhet, som numera vunnits

41 —

beträffande kassakontrollen vid de lokalförvaltningar, där kassakontrollantskapet
avskaffats och ersatts av systemet med kassakontrollapparater, synes
det ämbetsverket, även om kassaomsluten vid dessa förvaltningar varit av
en sådan relativt ringa omfattning, att de icke kunna jämföras med dem
vid örlogsstationerna och örlogsvarven, icke otänkbart, att en övergång till
samma system vid sistnämnda förvaltningar skulle kunna äga rum, utan
att därigenom effektiviteten i kontrollen komme att eftersättas. I detta sammanhang
tillåter marinförvaltningen sig erinra, att ämbetsverket i en till
Eders Kungl. Majit i dagarna avlåten skrivelse gjort framställning om frigörande
från och med den 1 instundande april av den vid flottans kassa
i Stockholm tjänstgörande kassakontrollanten samt införande från och med
sagda dag av systemet med kassakontrollapparat vid ifrågavarande kassa.
Marinförvaltningen vill tillika framhålla, att ämbetsverket, utöver redan
vidtagna, här icke närmare berörda åtgärder för stärkande av inkomstkontrollen,
har för avsikt att utfärda bestämmelser angående införande av
särskilt inbetalningsgirokonto med girering till riksbanken för de marinens
kassor, vilka anlita denna bank. Därest en övergång till merberörda system
med kassakontrollapparater skulle komma till stånd, synas kassagöromålen
kunna anförtros åt personal i lägre tjänsteställning. Till kassör skulle förslagsvis
kunna utses person, tillhörande antingen, såsom vid armén, lönegrad
Uo 4 eller också 18 :e lönegraden i den under g 6 svensk författningssamling
215/1928 intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Jämväl
till nu omhandlade spörsmål avser marinförvaltningen återkomma i annat
sammanhang.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Ekman och
Jehander, den sistnämnde föredragande.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst
G. BJURNER.

C. R. Norinder.

Chefens för Sydkustens
marindistrikt

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 10.

Till kungl, mar in förvaltningen.

På grund av kungl, marinförvaltningens kommunikationsresolution den
29 december 1938, DNr K-70 85, har jag anmodats avgiva yttrande senast
den 10 januari 1939 i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående
organisatoriska förändringar vid flottans kassa i Karlskrona.

Med anledning härav får jag anföra följande.

Till en början torde få lämnas en redogörelse för tillkomsten av nu gällande
»föreskrifter och anvisningar för kassarörelse och medelsredovisning
vid örlogsstationer och örlogsvarv», som av KMF fastställdes den 2 juni 1934.

1 skrivelse till SBK den 21 juni 1933, DNr ami-. 2641, överlämnade KMF
ett inom ämbetsverkets kameralbyrå utarbetat förslag till föreskrifter och

— 42 —

anvisningar för kassarörelse och medelsredovisning vid örlogsstationer och
varv, vilket av ämbetsverket emellertid icke fastställts, på grund av de avstyrkande
yttranden, som avgivits över ett tidigare remitterat förslag. Det
med nämnda skrivelse överlämnade förslaget avsåg hl. a. att frångå systemet
med särskilda kassakontrollanter och innehar för flottans kassor i Stockholm
och Karlskrona att, då det nya systemet fullt genomförts, två intendenter
skulle kunna frigöras för andra uppgifter. De för örlogsstationer
och varv gemensamma kassorna avsågos att enligt de utarbetade förslagen
uppdelas i stations- och varvskassor. Såvitt jag har mig bekant, är detta
förslag och dess vidare handläggning första och enda gången, som frågan
om inrättande av särskilda kassor för örlogsvarven blivit föremål för övervägande.

Genom KMF:s skrivelse den 7 december 1933, DNr amr. 5616, anmodades
SBK att yttra sig över huruvida det förutnämnda ej fastställda förslaget,
som bl. a. avsåg att ÖVK:s kassarörelse skulle skiljas från stationens och
att ÖVK skulle få egen kassa, vore att föredraga framför det dittills tilllämpade
redovisningssystemet. Vidkommande frågan örn skiljandet av varvets
kassarörelse från stationens framhölls i det till KMF avgivna yttrandet
att omfattningen av varvets kassarörelse visserligen kunde motivera egen
kassa för varvet, men att å andra sidan inga olägenheter för den praktiska
tjänsten vöre förknippade med den nuvarande anordningen, vadan det ville
synas, som om de kostnader, vilka skulle förorsakas av anordnandet av
särskild kassalokal för varvet, borde inbesparas. Innan ärendet avgjordes i
KMF, ägde överläggningar rum i närvaro av cheferna för stationskontoren
och örlogsvarvens varvskamrerare den 4 och 5 maj 1934. Härvid lär ÖVK:s
representant kraftigt framhållit, att några särskilt tungt vägande nackdelar
icke vore förbundna med en gemensam kassa. Visserligen vore kassan i
Karlskrona långt skild från varvet, men mötte detta inga oöverstigliga svårigheter.
För en stor del av varvets klientel vore den till och med centralare
belägen, än om den förlädes å varvet, där det civila klientelet skulle få
svårare att nå kassan, genom formaliteter för inträdet till varvet. ÖVK.s
representant yrkade därför på en oförändrad organisation, varför KMF enligt
protokoll den 5 maj 1934 lät frågan om såväl borttagande av kassakontrollant
som inrättandet av särskild varvskassa förfalla. 1 enlighet med
detta beslut utformades KMF:s föreskrifter den 2 juni 1934, som fortfarande
äro gällande.

Det torde i korthet även få redogöras för kassans organisation. I flottans
kassa i Karlskrona tjänstgöra två intendenter (kaptener), en e. o. tjänsteman
(kontorsbiträde), en ordinarie civil tjänsteman såsom expeditionsvakt,
gemensam med kameralkontoret, en s. k. korttidsanställd (vid anhopning
av göromål och å avlöningsdagar) samt en vpl. (ordonnans), för vissa förekommande
uppdrag. Vid förfall för någon i kassan tjänstgörande erhålles
ersättning av personal från kameralkontoret. Flottans kassa i Karlskrona
hålles öppen under följande tider: kl. 10.00—14.00 å kassadagar med undantag
av kassadag före helgdag, då kassan stänges kl. 13.00.

Kassan hålles stängd lördagar samt påskafton, midsommarafton och julafton.

Enligt chefens för kameralkontoret bedömande må kassan under avlöningsdag
hållas öppen under längre tid än som ovan sägs.

I vad mån den kassan nu tilldelade personalen skulle kunna minskas vid
ett avskiljande från kassan av ÖVK:s kassarörelse anser jag mig icke kunna
avgöra, förrän erfarenhet vunnits efter delningen. Såsom kassalokalen för
närvarande är belägen, skild från det övriga kameralkontoret, lärer ingen
avsevärd inskränkning i den nuvarande personalen kunna göras. Örn kas -

— 43 —

san och kameralkontoret däremot sammanföras i en sammanhängande
lokal, torde ett bättre utnyttjande och en bättre fördelning av tillgängliga
arbetskrafter vara möjlig, vilket skulle få en viss obetydlig minskning av
personalen till följd, så vitt nu kan bedömas bestående däri att kassakontrollanten
jämväl skulle kunna avses för annan tjänst å kameralkontoret.
Detta måste dock vägas mot de kostnader, som uppkomma för inredande
av nya lokaler.

Vad beträffar de organisatoriska ändringar, som skulle kunna vidtagas i
avsikt att minska den i kassarörelsen sysselsatta personalen och därmed
följande sänkning av kostnaderna, har under den korta lid, som stått till
buds, någon ingående undersökning av detta spörsmål icke låtit sig göra.
Den grundliga utredning, som verkställdes före fastställandet av den nuvarande
organisationen synes mig emellertid vara ett fullgott skäl mot att
ånyo upptaga frågan om ändring av organisationen. Några olägenheter med
densamma hava icke framkommit. En jämförelse mellan marindistriktets
kassarörelse och vissa andra mindre kassor, såsom gjorts av riksdagens revisorer,
anser jag icke berättigad.

Även örn ÖV K erhåller en särskild kassa, finner jag den nuvarande organisationen,
som visat sig vara tillfredsställande, alltså böra i stort sett fungera
enligt nuvarande ordning.

Härefter torde få upptagas lill bemötande en del av vad riksdagens revisorer
anfört.

Ökningen av kassarörelsen, som huvudsakligen inträffat under senaste
budgetåret, torde icke behöva tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet
av föreliggandet spörsmål. Någon bristande kapacitet från kassans sida
i anledning av den ökade omfattningen har icke konstaterats. Vid en kassarörelse
måste man vara beredd på fluktuationer tid efter annan och en viss
ojämnhet i arbetsuppgifterna, allt svårigheter, som jag tror att kassan nied
dess nuvarande organisation reder upp.

Många av de till riksdagens revisorer framförda olägenheterna kunna med
viss omläggning av arbetsmetoderna från ÖVK:s sida elimineras eller reduceras.
Sålunda kunna förskottsrester och likvider för av varvskontoret utfärdade
ersättningsuträkningar inbetalas genom riksbanken eller posten,
vilket ju också förekommer. Avlöningsombuden kunna få avlöningsbeloppen
översända i check för avhämtning å varvskontoret, varefter erforderlig
växel kan hämtas i Riksbanken. (Ett förslag i denna riktning framfördes
på sin tid av härvarande kameralkontor på uppmaning av amiralitetsrådet,
men det vann ej KMF.s gillande.) Hyror, ersättningar för försålda effekter
m. m. samt andra medel, som varvskamreraren emottager, kunna utan svårigheter
dirigeras via riksbanken, posten eller direkt till flottans kassa. Det
torde vara en brist ur kontrollsynpunkt att så icke sker. Uppgiften att anordningar,
som inkomma efter kl. 13.00 på dagen icke hinna expedieras
samma dag, är icke med verkliga förhållandet överensstämmande. Alla anordningar,
som inkomma före kassans stängning expedieras numera samma
dag. Även efter kassans stängningstid och före kl. 16.00 inkommande
anordningar kunna expedieras samma dag, om detta erfordras. Kassan kan
vidare hållas öppen även lördagar.

Med anledning av den i sammanställningen gjorda jämförelsen mellan antalet
utgiftsverifikationer för ÖVK och marindistriktet torde få uppgivas,
att kameralkontoret funnit det mera praktiskt att nedbringa antalet genom
att t. ex. sammanföra alla fakturor samma dag från en firma till ett nummer,
ett system, som icke är genomfört vid ÖVK i samma utsträckning. Till
komplettering av sammanställningen må meddelas, att antalet inkomstveri -

— 44 —

fikationer under femårsperioden uppgå för ÖVK till 7,056 st. och marindistriktet
till 9,900 st.

Riksdagens revisorer göra det uttalandet, »att av driften föranledda medelstransaktioner
skola kunna ombesörjas snabbt oell med minsta kostnad
för företaget». Härtill må endast anföras, att många, med ÖVK jämförbara
statliga företag, ha ett betydligt färre antal kassadagar i månaden samt
att ÖVK av sina anslag icke bidrager till någon kostnad för kassarörelsen.

Av de upplysningar, som lämnats riksdagens revisorer framgår, att ÖVK:s
myndigheter ändrat åsikt beträffande den gemensamma kassarörelsen och
numera intaga en annan ståndpunkt än den, som företräddes av den egna
representanten vid den tidigare ingående behandlingen av detta ärende vid tiden
för fastställandet av den nuvarande organisationen. Även örn några ändringar
sedan dess icke synas hava inträffat i annan mån än att ÖVK:s kassarörelse
ökats, vill jag icke motsätta mig förslaget örn inrättandet av en särskild
kassa för ÖVK, örn varvsmyndigheterna numera anse detta av behovet påkallat,
men jag får föreslå, att organisationen efter delningen för marindistriktets
del lämnas orubbad med de mindre ändringar, som böra vidtagas
på grund av den minskade kassarörelsen.

Karlskrona den 5 januari 1939.

H. SIMONSSON.

J. DESTHON.

Ernst Öhlén.

Befälhavande amiralens i
Ostkustens marindistrikt

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 10.

Till kungl, m a r i n f ö r v a 11 n i n g e n.

Genom ämbetsverkets kommunikationsresolution den 29 nästlidne december,
dnr. K-7085, anmodad inkomma med yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande angående förenkling av den nuvarande kassaorganisationen
för örlogsstationer och örlogsvarv har jag äran anföra följande.

De organisatoriska förändringar för förenkling av den nuvarande kassaorganisationen
vid Ostkustens marindistrikt (utom Vaxholms fästning), vartill
statsrevisorerna syfta, torde vara dels att kassören skall vara underofficer
i stället för såsom nu intendenturofficer, dels ock att den nuvarande kassakontrollanten
försvinner och ersättes med en kassakontrollapparat, eller med
andra ord, att kassarörelsen skulle — under chefen för kameralkontoret —
skötas enbart av kassören.

Förhållandena vid flottans kassor i Karlskrona och Stockholm anser jag
emellertid ej vara jämförbara med dem i Vaxholms fästning eller vid arméns
regementen. Utgifterna äro avsevärt större vid flottans kassor än vid de sistnämnda.
En sammanställning för budgetåret 1937/1938 visar, att de kontanta
utgifterna — omföringarna inverka ej på kassakontorens arbete och äro
därför ej här medtagna —- belöpt sig till i runt tal:

— 45 —

22.000. 00g1 kronor vid flottans kassa i Karlskrona

11.000. 000 kronor vid flottans kassa i Stockholm
2,700,000 kronor i Vaxholms fästning.

Kassautgifterna i Stockholm uppgå sålunda i det närmaste till samma belopp
som vid vardera Karlskrona örlogsstation och Karlskrona örlogsvarv
samt äro omkring fyra gånger större än i Vaxholm. Omfattningen av kassarörelsen
vid ett regemente av armén, varom kännedom här saknas, torde
vara avsevärt mindre än i Vaxholms fästning.

Enär behovet av kassakontroll måste anses växa med rörelsens omfattning,
är det därför också naturligt, örn kontrollen vid flottans kassor icke kan vara
så enkel som vid de mindre kassorna.

I anslutning till ovanstående anser jag det ifrågasatta utbytet av en intendenturofficer
mot underofficer icke lämpligt, detta så mycket mera som kassakontrollanten
även har andra åligganden än den rena kassakontrollen. Han
övervakar nämligen bl. a. även den statistiska bokföringen. Föreslagen kontroll
medelst kassaapparat finner jag ur kassavårdssynpunkt vara mindre
tillfredsställande än en »levande» kassakontroll. En kassakontrollapparat kan
aldrig beräknas giva samma effektiva skydd mot att belopp inbetalas utan att
inflyta i räkenskapen.

Då dessutom den nuvarande kontrollen visat sig fungera oklanderligt, finner
jag mig böra avstyrka det i riksdagens revisorers utlåtande skisserade förslaget
i såväl det ena som det andra avseendet.

Detta förslag till omorganisation av kassarörelsen har för övrigt tidigare
varit uppe till behandling och föranledde då ingen åtgärd (SBS skr. till KMF
den 13/s 1933, dnr. 273:2).

I detta sammanhang vill jag efter CÖVS hörande nämna, att något behov
av särskild kassa för örlogsvarvet i Stockholm icke föreligger.

Stockholm den 9 januari 1939.

KARL SYLVÉN.

CL. LINDSSTRÖM.

E. Lindqwister.

Chefens för Karlskrona
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 10.

Till kungl, marinförvaltningen.

I anledning av ämbetsverkets kommunikationsresolution den 29 december
1938, dnr K-7085, å nådig remiss beträffande av riksdagens revisorer gjort
uttalande rörande organisatoriska förändringar vid flottans kassa i Karlskrona
får jag anföra följande.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse § 10 föreslagit en uppdelning av
kassagöromålen vid flottans kassa i Karlskrona genom inrättande av en särskild
kassa vid Karlskrona örlogsvarv.

Beträffande behovet av en dylik kassa får jag hänvisa till vad jag anfört

1 Därav 11,500,000 kronor vid örlogsvarvet i Karlskrona och 10,500,000 kronor vid övriga
förvaltningar i Sydkustens marindistrikt.

— 46

i min skrivelse till kungl, marinförvaltningen den 22 sistlidna november, kansliet
nr 1124, samt i anslutning härtill tillstyrka bifall till det av riksdagens
revisorer framlagda förslaget.

Såsom kassör vid varvskassan bör avses en e. o. tjänsteman i 18 lönegraden,
samtidigt kontorsföreståndare å varvskontoret.

Huruvida inrättandet av den föreslagna varvskassan kan medföra förenklad
organisation vid flottans kassa i Karlskrona, anser jag mig icke kunna göra
något uttalande.

Karlskrona den 5 januari 1939.

N. WIJKMARK.

F. IAndgren.

Varvschefens vid Stockholms
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 76, § 10.

Till kungl, marinförvaltningen.

Genom kungl, marinförvaltningens kommunikationsresolution den 29 dec.
1938, dnr K-7085, anmodad inkomma med yttrande i anledning av statsrevisorernas
uttalande angående förenkling av den nuvarande kassaorganisationen
för örlogsstationer och örlogsvarv, får jag vördsamt anföra följande.

Riksdagens revisorer föreslå i sin berättelse en uppdelning av kassagöromålen
vid flottans kassa i Karlskrona så att örlogsvarvet skulle komma att
få särskild kassa. För en sådan uppdelning av flottans kassa i Stockholm
föreligga icke de skäl, som föranlett förslaget.

En förenkling av den nuvarande kassaorganisationen vid örlogsstationer
och örlogsvarv i enlighet med de av statsrevisorerna uppdragna riktlinjerna
synes i huvudsak innebära att nuvarande kassörer och kassakontrollanter,
tillhörande lönegrad O 3, ersättas med befattningshavare i lägre lönegrad,
respektive kassakontrollapparater och att kassans arbete minskas till att icke
omfatta andra uppgifter än de som åligga t. ex. fästningskassan i Vaxholms
fästning, där den av revisorerna föreslagna organisationen är genomförd sedan
1933. Denna fråga har tidigare (åren 1933 och 1934) varit upptagen till
behandling men av de ansvariga lokala myndigheterna avstyrkts, därför att
den dåvarande (och alltjämt gällande organisationen) ansågs mer betryggande
när det gällde så stora kassor som flottans kassor i Karlskrona och
Stockholm.

Samma organisation som vid Vaxholms fästning skulle utan tvivel kunna
tillämpas för marindistriktens kassor och medföra en förenkling av arbetet
därstädes. Men förutom att en sådan organisation skulle bli mindre betryggande,
varom mer här nedan, skulle förenklingen i kassans arbete motvägas
av ökat arbete å kameralkontorets bokföringsavdelning och å varvskontoret,
vilket för örlogsvarvet i Stockholm ovillkorligen skulle medföra krav på ökning
av personal och lokalutrymme.

Att med bibehållande av kassornas nuvarande arbetsuppgifter ersätta kassörerna
med befattningshavare i lägre lönegrad och kontrollanterna med

— 47 —

kassakontrollapparater skulle också kunna tänkas, men detta skulle icke innebära
en förenkling utan endast ett förbilligande av organisationen.

Statsrevisorerna ha i sin berättelse verkställt jämförelse mellan marindistriktens
kassor å ena sidan samt Vaxholms fästnings och arméns regementsförvaltningars
kassor å andra sidan och på denna jämförelse baserat sitt förslag
örn förenkling av de förstnämndas organisation. Beträffande denna jämförelse
kan framhållas, att kassarörelsen vid marindistriktskassorna är av väsentligt
större omfattning än vid jämförelseobjekten. Detta framgår av nedanstående
sammanställning, som upptager utgifter och inkomster budgetåret
1937/38 vid flottans kassa i Karlskrona (utom varvet), vid flottans kassa i
Stockholm och vid fästningskassan i Vaxholms fästning (som är gemensam
för tygförvaltningen, fästningsintendenturen och regementsförvaltningen, varvid
är att märka att Vaxholms kustartilleriregemente torde hava större medelsförbrukning
än något av arméns regementen).

Utgifter och inkomster budgetåret 1937/1938 för nedanstående kassor.

Utgifter Inkomster Summa

Flottans kassa i Karlskrona (utom

varvet) ......................

Flottans kassa i Stockholm......

Fästningskassan i Vaxholms fästning
.........................

10,375,176: 30
10,731,724: 43

2,734,748: 78

1,309,702: 16
735,594: 25

177,653: 34

11,684,878: 46
11,467,318:68

2,912,402: 12

En uppfattning örn kassarörelsens omfattning vid de olika kassorna erhålles
också vid en jämförelse mellan kassornas behov av ordinarie kassadagar. Vid
marindistriktens kassor är detta behov fem dagar i veckan, vid Vaxholms
fästning en dag i veckan och vid arméns regementen tre dagar i månaden.

Den stora omfattning, som kassarörelsen vid marindistriktskassorna således
har, synes berättiga till högre fordringar på organisationen vid dessa kassor
än vid de ovan jämförda och till bibehållande av den nuvarande organisationen
med intendenturofficerare som kassörer och kontrollanter. Härför
talar också den omständigheten att levande kontroll torde vara mer betryggande
än en mekanisk apparat och vidare att kassakontrollanten icke endast
utövar kontroll över kassören utan är honom till stöd och hjälp i hans ansvarsfulla
arbete samt dessutom handhar kameralkontorets statistiska bokföring.

På grund av ovan anförda skäl anser jag mig icke kunna förorda revisorernas
förslag att anförtro kassagöromålen åt personal i lägre tjänsteställning
eller att indraga de nuvarande kassakontrollanterna.

Däremot synes mig en modernisering av tillvägagångssättet för inbetalningars
verkställande vid marindistriktens kassor vara lämplig, nämligen införandet
av inbetalningsgirokonto med girering till riksbanken (i likhet med
vad som skett vid kungl, marinförvaltningens kassa). Jag får med anledning
härav föreslå att ämbetsverket måtte vidtaga härför erforderliga åtgärder.

Stockholm den 10 januari 1939.

STURE HÅKANSON.

Louis Renner.

— 48 —

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 81, 88,89,
§§ 11, 14, 15.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
marinförvaltningen att, i anledning av riksdagens revisorers berättelse
örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande
vissa verk för kalenderåret 1937, fjärde huvudtiteln, §§ 10—15,
avgiva och till försvarsdepartementet insända underdånigt utlåtande före
den 20 januari 1939.

Till åtlydnad härav får marinförvaltningen, med överlämnande av bifogade
från cheferna för Ostkustens och Sydkustens marindistrikt samt cheferna
för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv infordrade yttranden, beträffande
§§ 11, 14 och 15 anföra följande.

§ 11. Marinförvaltningen anser det vara av stor betydelse att möjlighet
finnes att utdela gratifikationer för extra ordinära prestationer såsom förslag
till förbättrade arbetsmetoder, raskt ingripande vid inträffade olyckstillbud,
visad rådighet vid eldsvåda eller dylika händelser m. m.

Marinförvaltningen får tillika framhålla, att såväl i det civila avlöningsreglementet
som i 1936 års lönekommittés förslag till militärt avlöningsreglemente
samt till avlöningsreglemente för icke ordinarie tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen angives, att gratifikation eller belöning må kunna
tilldelas beställningshavare, därest medel för ändamålet finnas anvisade.

För prestationer av ovannämncf art böra gratifikationer kunna utdelas till
såväl civil ordinarie och icke ordinarie personal som till arbetare samt militär
och civilmilitär personal och detta även utom örlogsvarven. Därest,
såsom av revisorerna antytts, frågan om övertidsersättning för icke ordinarie
personal ordnas, vilket i så fall bör ske icke endast för kontorspersonal
utan för alla kategorier av denna personal, böra gratifikationer avse endast
prestationer av ovan angivet slag. Medel för ändamålet synas böra ställas
till marinförvaltningens förfogande med rätt dock för ämbetsverket att i viss
utsträckning ställa belopp till lokalmyndigheternas förfogande för att av dem
utdelas enligt föreskrifter, som böra av marinförvaltningen utfärdas.

Förevarande fråga skall av marinförvaltningen närmare utredas och förslag
i ämnet avgivas i samband med förslag till stater för budgetåret 1939/40.

§ 14. Ämbetsverket har föranstaltat örn utredning beträffande möjligheten
att dels nedbringa underhållskostnaderna för ifrågavarande båtar dels
utrangera äldre båtar i större utsträckning än som skett.

Beträffande frågan, huruvida marinens personal såsom bidrag till underhållskostnaderna
bör erlägga ersättning för dispositionen av båtarna, får
marinförvaltningen på av chefen för Sydkustens marindistrikt anförda skäl
hemställa, att någon ändring i nu gällande bestämmelser, enligt vilka dispositionen
är avgiftsfri, icke måtte vidtagas.

§15. Marinförvaltningen har redan före delfåendet av revisorernas berättelse
baft sin uppmärksamhet riktad på de av revisorerna anmärkta förhållandena
och avser att verkställa en utredning beträffande desamma.

Bestämmelser, som reglera ersättnings- och nyanskaffningar av verkstädernas
maskiner m. m., äro av nöden. Det är emellertid viktigt, att dessa
bestämmelser utformas icke blott med hänsyn till att kostnaderna komma

— 49 —

att bestridas av rätta anslag, att överskådlighet erhålles i redovisningen och
att utvidgning av driften icke sker utan vederbörligt medgivande, utan
även så att vederbörande myndighet icke berövas möjlighet att utan tidsutdräkt
ordna förhållandena på ett sätt, som säkerställer rationell drift i
överstämmelse nied teknikens utveckling.

I ärendets handläggning hava deltagit: undertecknad, chef, Schoerner, föredragande,
Ekman, Wirström, Granström, Odqvist, Löfgren och Lindström.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst

G. BJURNER.

Carl-Otto Krook.

Varvschefens vid Stockholms
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 81 och 89,
§§ 11 och 15.

Till kungl, marinförvaltningen.

Genom kungl, marinförvaltningens skrivelse den 30/i2 1938 anmodad inkomma
med yttrande över i riksdagens revisorers berättelse §§11 och 15
gjorda erinringar får jag vördsamt anföra följande.

§ 11.

Gratifikationer till viss personal vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm.

Sedan chefen för Karlskrona örlogsvarv i skrivelse till kungl, marinförvaltningen
den 21» 1938 hemställt att marinförvaltningen ville meddela eller
utverka direktiv beträffande förvaltningen av den anslagspost till gratifikationer,
som upptages i staten för underhållsanslaget, har ämbetsverket i skrivelse
den 5 dec. 1938, vilken skrivelse delgivits CÖVS för kännedom, meddelat
att CÖVK:s skrivelse »icke föranlett någon annan ämbetsverkets åtgärd
än att marinförvaltningen härmed överlämnar avskrift av sitt utlåtande den
17 november 1938 å kammarrättens remisser den 3, 10 och 19 september
1938 angående de besvär, konteramiralen K. G. Bjurner», m. fl. »anfört över
marinförvaltningens beslut den 8 juli samma år i fråga örn anmärkningsmålet
med A. D. nr 5520».

De principer, som kommit till uttryck i utlåtandet lia av mig tillämpats
vid senaste utbetalning av gratifikationer till varvets personal den 17 dec.
1938 och i stort sett även av närmast föregående varvschef vid Stockholms
örlogsvarv. Dessa principer — som synes stå i god överensstämmelse med
stadgandet i anm. 1 till stat 48 för innevarande budgetår — äro i korthet följande:
gratifikationer få icke utbetalas till militär- eller arbetarpersonal utan
endast till administrativ personal under förutsättning att denna personals
avlöning bestrides från underhållsanslaget. Statsrevisorerna synas ifrågasätta
huruvida ens denna personal är berättigad att komma i åtnjutande av
gratifikationer åtminstone »på sätt som skett». Och mot »sättet» lia statsrevisorerna
följande erinringar alt göra:

1—397230. tiel), berättelse (ilig. statsverket är 1938. II.

50 —

1. Gratifikationer användas huvudsakligen som avlöningsförstärkning.

2. Samma personer Ira i vissa fall kommit i åtnjutande av gratifikation 2
gånger om året.

3. De utbetalade beloppen ha synts stå i viss proportion till vederbörandes
ordinarie avlöning.

4. En oproportionerligt stor andel av gratifikationerna har utdelats inom
varvschefens kansli och varvskontoret.

Mot dessa erinringar vill jag anföra följande.

1. Gratifikationer ha icke utbetalats som en direkt avlöningsförstärkning
utan dels som belöning för utfört extra arbete av sådant slag, som icke tillhör
befattningshavarens ordinarie göromål, dels även för regelbundet övertidsarbete.
Statsrevisorernas uttalade åsikt att gratifikation bör utgå såsom
uppmuntran »vid fall då en befattningshavare genom särskilt rådigt ingripande
gjort sig förtjänt av penningbelöning» utesluter kontorspersonalen,
ty möjligheten för den personalen att ådagalägga särskilt rådigt ingripande
torde knappast föreligga inom ramen för dess verksamhet.

2. Beträffande det anmärkta förhållandet att gratifikationer utdelas dels
vid jultiden och dels omkring midsommar må framhållas, att detta skett av
praktiska skäl. Det har nämligen befunnits lämpligare att sammanföra utdelningen
till viss tidpunkt inom varje hälft av budgetåret för den personal,
som härunder ansetts hava gjort sig därtill förtjänt, än att för varje
särskilt fall tillerkänna vederbörande detta vederlag efter avslutad prestation.
Att i första fallet välja jultiden i stället för nyårsskiftet innebär endast
ett hänsynstagande till personalens speciella intressen och önskemål. Det
förhållande att samma personer kommit i åtnjutande av gratifikationer vid
båda dessa årliga utdelningar beror på, att de på grund av sina insatser
under resp. perioder enligt varvschefens bedömande gjort sig därav förtjänta.

3. Att de utdelade beloppen ibland synas stå i viss proportion till vederbörandes
ordinarie avlöning hänger samman därmed, att den högre avlönade
befattningshavaren har ansvarsfullare arbetsuppgifter och därför, när
han gjort sig förtjänt av gratifikation, bör erhålla en relativt större belöning
än en befattningshavare med mindre ansvarsfullt arbete.

4. Uppfattningen, att personalen vid varvskontoret och varvschefens
kansli skulle vara särskilt gynnad vid utdelning av gratifikationer, kan jag
icke bekräfta vad Stockholms örlogsvarv beträffar. Under budgetåret 1937
—38 ha gratifikationerna fördelats mellan Stockholms örlogsvarvs departement
och expeditioner enligt följande.

Departement eller
expedition

Antal gratifikationer -

Summa gratifikationer

kronor

Artilleridepartementet ............................ 2

Byggnadsdepartementet .......................... 4

Ekipagedepartementet ............................ 4

Ingen jördepartemen tet ............................ 21

Mindepartementet ................................ 3

Torpeddepartementet ............................ 2

Förrådsintendenten .............................. 1

Kansliet ........................................ 1

Marketenteriet .................................. 1

Militärexpedition ................................ 1

Varvskontoret .................................. 11

Upphandlingscentralen ..................... 2

60

200

175

730

60

65

20

50

50

25

505

60

Summa 53

2,000

— 51 - -

Härvid är att märka att varvskontoret efter bokföringens centralisering vad
kontorspersonal beträffar är den största av varvets expeditioner.

Revisorerna anföra vidare att den administrativa personalen vid örlogsvarvet
icke bör (genom att komma i åtnjutande av gratifikationer) intaga
någon särställning i förhållande till annan enligt samma grunder avlönad
personal, exempelvis dylik vid marindistriktens expeditioner och verkstäder
utom varvet. Häremot vill jag invända att jämlikt anm 1 i stat 48 i beloppen
för avlöning till administrativ personal ingå för Stockholms örlogsvarv
för gratifikationer 2,000 kronor, under det någon motsvarande anvisning
icke finnes upptagen i stat för marindistriktets övriga administrativa
personal. Det vill således synas som örn varvets administrativa personal
av riksdagen faktiskt tillerkänts en särställning. Orättvisan mot marindistriktets
övriga personal torde hellre böra upphävas genom att även tillerkänna
denna personal rätt till gratifikationer än att fråntaga varvets personal
denna rätt.

Statsrevisorernas erinringar mot sättet för gratifikationernas utdelande
vid örlogsvarven utmynnar i det förslaget, att ett mindre belopp bör ställas
till marinförvaltningens förfogande för att på framställning av vederbörande
varvschef efter prövning i varje särskilt fall av ämbetsverket utdelas. Eftersom
varvscheferna ha förtroendet att dagligen fatta beslut i en mångfald
långt betydelsefullare ärenden av större ekonomisk räckvidd och därför även
borde vara betrodda att verkställa fördelningen av den relativt obetydliga
gratifikationsanvisningen, kan jag icke tillstyrka att varvscheferna fråntagas
befogenheten att disponera gratifikationsmedlen. Fullt betryggande garanti
för att medlen komma att användas enligt önskvärda principer torde
kunna vinnas genom att Kungl. Maj:t eller Kungl. Marinförvaltningen utfärdar
klara direktiv för medlens användning.

§ 15.

Kostnader för ersättnings- och nyanskaffningar samt vissa nybyggnader
vid örlogsvarven.

Med anledning av statsrevisorernas erinringar i denna paragraf har jag
låtit verkställa en undersökning angående i vad mån under budgetåren 1936/
37 och 1937/38 vid Stockholms örlogsvarv upphandlats maskiner eller inventarier,
som icke utgjort ersättning för föråldrade eller förslitna dylika.
Resultatet av undersökningen framgår av nedanstående tablå, angivande
maskiner och inventarier med en kostnad av över 300 kronor, som utöver
kompletteringar av föråldrad eller försliten materiel anskaffats vid varvets
olika departement.

Undersökningen har vidare givit vid handen att samtliga dessa nyanskaffningar
verkställts, icke för driftens utvidgning utan för dess rationalisering.
För detta ändamål har således driftomkostnad stiteln belastats med i runt tal
15,500 kr. per budgetår, av vilket belopp .större delen, omkring 11,400 kr.,
disponerats för ingenjördepartementets räkning. Summa utgifter å driftomkostnadstiteln
uppgår till i medeltal 830,600 kr. per år.

I Kungl. Marinförvaltningens förut gällande bestämmelser rörande bokföring
och redovisning för verkstäder och förråd (av den 5 juni 1929) föreskrevs
i mom. 50, att driftpåläggsprocenten icke finge sättas högre än av
vad förhållandena betingas. På förekommen anledning utfärdade varvschefen
med hänvisning lill denna bestämmelse den 17 januari 1934 en ämbetsnot,
enligt vilken förordnades, att behållningarna å omkostnadstiteln
icke finge överskrida: för artilleridepartementet 2,000:—, byggnadsdepartementet
2,500:—, ekipagedepartementet 2,500:—, ingenjördepartementet

— 52 —

Under budgetåren 1936/37 och 1937/38 å driftomkostnadstiteln nyanskaffade maskiner m. m.	Art.-dep.	Byggn.- dep.	Ekipage- dep.	Ing.-dep.	Mindep.	Torp- dep.
3 st. differentialtalja och 3 st. block-vagnar ...........................					600
1 st. planskiva......................	—	—	—	—	—	2,600
1 st. våg............................	490	—	—	—	—	—
1 st. krantruck......................	—	—	—	11,100	—	—
1 st. plattformstruck................	—	—	—	3,760	—	—
2 st. svetsningsaggregat, typ LZ 19, transportabla......................	_	_	_	4,787	_	_
1 st. d:o stationärt..................	—	—	—	2,550	—	—
3 st. elektr. handborrmaskiner........	—	—	—	600	—	—
1 st. elektr. svetsningsaggregat........	—	—	—	—	1,785	—
5 st. backskivor ....................	—	—	—	—	1,203	—
9 st. svarvschuckar..................	—	—	—	—	919	—
3 st. ritningsfack....................	—	—	—	—	—	750
Summa kronor	490	—	—	22,797	4,507	3,350

Summa summarum j 31,144

16,000: —, mindepartementet 3,000: — och torpeddepartementet 2,500: — kr.
Med denna åtgärd avsågs att reglera behållningen å departementens omkostnadstitlar
för att förebygga för högt driftpålägg. Sedermera har Kungl.
Marinförvaltningen genom föreskrifter för bokföring vid Stockholms örlogsvarv
den 2l/e 1935 ändrat den förutvarande bestämmelsen till att omkostnadstitlarna
sammanlagt icke få utvisa brist vid budgetårsskiftet, varigenom
den förutvarande restriktionen beträffande behållningarnas storlek formellt
upphävts. Varvschefens ämbetsnot har dock fortfarande varit gällande,
men hava förhållandena nödvändiggjort, att de i noten fixerade maximibeloppen
med varvschefens medgivande överskridits vid vissa departement.

Statsrevisorernas synpunkter angående principerna för förnyelse av arbetsmaskiner
m. m. vid andra avdelningar å örlogsvarven än s. k. självförsörjande
inrättningar anser jag vara riktiga i vad avser större nyanskaffningar
för driftens uppehållande i föreskriven omfattning och dess rationella
bedrivande.

Den tekniska utvecklingen av arbetsmaskiner och arbetsmetoder är emellertid
så snabb och varvens uppgifter så varierande och svåra att på förhand
beräkna, att för självförsörjande inrättningar nu gällande föreskrifter
beträffande förnyelsefonder icke utan skada för en rationell varvsdrifts
effektivitet kunna i oförändrat skick tillämpas på örlogsvarvens övriga verksamhet.

Med anledning härav får jag föreslå, dels att varvschefen beredes tillfälle
att inkomma med förslag till föreskrifter angående fondbildning för finansierandet
av ersättnings- och nyanskaffningar av dyrbarare arbetsmaskiner
samt övriga anläggningar för driftens rationalisering och uppehållande i
föreskriven utsträckning, dels att, tills denna fråga blivit löst efter teknisktekonomiskt
riktiga grunder, reparation och anskaffning av maskiner m. m.
måtte få ske enligt hittills tillämpade grunder.

Stockholm den 11 januari 1939.

STURE HÅKANSON

Knut Halmer.

— 53

Chefens för Karlskrona
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 81 och 89,

§§ 11 och 15.

Till kungl, marinförvaltningen.

I anledning av ämbetsverkets skrivelse den 30 december 1938, vari infordras
mitt yttrande över vad anförts i §§ 11 och 15 av riksdagens revisorers berättelse,
avgiven 1938, får jag anföra följande.

Angående gratifikationer till viss personal vid ÖVK.

Revisorerna hava beträffande utbetalandet av gratifikationer framhållit,
att de kommit till den uppfattningen, att till varvschefernas förfogande ställda
anvisningar för ifrågavarande ändamål huvudsakligen användas såsom avlöningsförstärkning
till sådan personal vid varven, vilkens avlöning och övriga
förmåner äro fastställda enligt gällande avlöningsbestämmelser, att vidare
i vissa fall samma personer kommit i åtnjutande av gratifikationer två gånger
under samma år ävensom att de utbetalade beloppens storlek stå i viss relation
till storleken av vederbörandes ordinarie avlöningsförmåner samt att slutligen
gratifikationsmedel endast i ett fåtal fall använts såsom belöning för
extraordinarie prestationer.

Med anledning av vad sålunda uttalats vill jag framhålla, att, ehuru gratifikationerna
visserligen kunna betraktas såsom en form av avlöningsförstärkning,
de utbetalade beloppen, i vad de avse tjänstemännen vid ÖVK, i
allmänhet utgjort ersättning — ehuru ingalunda i full utsträckning — för av
vederbörande utom ordinarie arbetstiden utförda göromål. Att därvid gratifikationer
i vissa fall utbetalats till samma person två gånger under samma
budgetår torde i och för sig icke vara anmärkningsvärt, liksom ej heller att
beloppens storlek i viss mån avpassats efter storleken av vederbörandes ordinarie
avlöning.

Revisorernas påpekande, att endast i ett fåtal fall gratifikationsmedlen använts
för belöning av extraordinära prestationer, äger — därest man till begreppet
extraordinära prestationer icke hänför arbete, utfört utom den ordinarie
arbetstiden — givetvis sin riktighet. Dylika prestationer förekomma
dock och torde städse efter anmälan och vederbörlig prövning hava belönats
med gratifikationer allt efter prestationens ari och betydelse.

Angående behovet av att gratifikationsmedel alltjämt ställas till varvschefernas
förfogande för utbetalning till olika personalkategorier får jag åberopa,
vad jag anfört i min skrivelse till kungl, marinförvaltningen den 20
augusti 1938, kansliet nr 788. I denna skrivelse framhölls bl. a., att sjöofficerare,
mariningenjörer och intcndenturofficerare, såvitt mig vore bekant,
hittills icke tilldelats gratifikationer av här ifrågavarande anslag och kunde
även i fortsättningen antagas bliva undantagna från tilldelning, övriga personalkategorier
ävensom militärmanskap och arbetare borde däremot liksom
tidigare kunna tilldelas gratifikationer enligt allmänneligen tillämpade normer
för utdelning av dylika särskilda belöningar. Vad anginge militärpersonalen
vore det tydligt, alt arbetsförhållandena voro helt annorlunda vid örlogsvarvet
än vid de rent militära anläggningarna. Sålunda voro underofficerarnas
uppgifter vid varvet i regel av samma slag som de motsvarande civila
tjänstemännens (verkmästare och mästare), och för den, som hade att
taga närmare befattning med förvaltningen av örlogsvarvct, framstodc det

— 54 —

fullt tydligt, att i berörda avseende skillnad ej borde göras mellan den ene och
den andre. Det framhölls vidare, att de ur varvsdriften härflytande verkliga
förhållanden, vilka en gång givit upphov till gratifikationsanslaget och
motiverat dess fortsatta anvisande år efter år, borde få gälla för mera än de
formella synpunkter av ett eller annat slag, vilka vid revisionsverksamhetens
bedrivande eller eljest kunde komma till uttryck. Vad anginge såväl arbetarna,
vid ÖVK uppgående till ett antal av c:a 1,600 man, lärlingar inräknade,
som vid varvet tjänstgörande militärmanskap, c:a 300 man, framhölls att ett
undantagande av desamma från gratifikationstilldelning icke vore förenat
med rättvisa gentemot dessa personalgrupper. Varvschef en borde nämligen
jämväl ifråga örn dessa kunna utdela belöningar exempelvis för avgivna förslag
till förbättrade arbetsmetoder, raskt ingripande vid inträffande olyckstillbud,
visad rådighet vid eldsvådor eller dylika händelser etc.

Anslaget vore fördenskull även i fortsättningen behövligt vid örlogsvarvet
med hänsyn till dels verkstadsdriftens arbetsformer och den till följd av arten
av varvets verksamhet ofta tillfälligt expanderande arbetsbelastningen å arbetsgrupper
och expeditioner, dels önskemålet att utan de med utverkande
av belöning förenade omständliga procedurerna kunna utdela smärre penningbelöningar
för sådana arbeten eller handlingar, som enligt gängse uppfattning
motiverade belöning på dylikt sätt.

Därest vid en kommande revision av avlöningsbestämmelserna för de ickeordinarie
befattningshavarna vid försvarsväsendet, enligt den av riksdagens
revisorer antydda pågående utredningen, förmånen av ersättning för utfört
övertidsarbete skalle tillkomma för ifrågavarande personal, kan givetvis en
reduktion av det till gratifikationer nu anslagna beloppet vara berättigad.

Vidkommande slutligen revisorernas förslag, att det för gratifikationer avsedda
beloppet skulle ställas till marinförvaltningens förfogande för att på
framställning av vederbörande varvschef och efter prövning i varje särskilt
fall av ämbetsverket utdelas, får jag framhålla, att ett dylikt förfarande endast
synes innebära en omständligare procedur vid ifrågavarande ärendens
behandling, än vad deras vikt synes kräva. I anseende till de avsevärda anslagsbelopp,
som varvscheferna i övrigt förvalta, böra fördenskull även i fortsättningen
varvscheferna anförtros att bestämma örn utbetalningar av gratifikationsmedel.

Angående kostnader för ersättnings- och ng anskaffning ar samt vissa nybyggnader
vid örlogsvarven.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse angivit, att kostnader för vid
örlogsvarven förekommande ersättningsanskaffningar, nyanskaffningar och
utvidgningar i stor utsträckning bestridas från en under reservationsanslaget
till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m. upplagd undertitel, benämnd
varvsdepartementens driftomkostnader, samt att för täckande av å
ifrågavarande titel redovisade omkostnader beräknas för varje produktivt arbete
ett särskilt driflpålägg. Revisorerna framhålla vidare, att av örlogsvarvens
räkenskaper framgår, att driftomkostnadstiteln utnyttjas pa sadant
sätt, att en utvidgning av driften möjliggöres, utan att särskilda medel därför
anvisats.

Vad Karlskrona örlogsvarv beträffar äger sistnämnda förhållande indirekt
sin riktighet, såvitt gäller verksamheten vid artilleridepartementet i samband
med vid sagda departement på grund av särskilda omständigheter bedrivna
arbeten, lill vilkas utförande Kungl. Maj :t lämnat sitt medgivande. Att ifrågavarande
arbeten lända försvaret till stor nytta är obestridligt och torde fördenskull
icke böra bliva föremål för anmärkning. Beträffande dessa arbeten
har jag genom särskild skrivelse den 8 sistlidna november, nr H 44, lämnat

55 —

riksdagens revisorer infordrade uppgifter. Skrivelsen ifråga har meddelats
ämbetsverket genom min skrivelse den 7 dennes.

Vad som vid övriga departement må synas hava utförts för utvidgning av
driften på bekostnad av driftomkoslnadstiteln består endast av en rationalisering.
Sålunda äro de av revisorerna angivna maskinanskaffningarna under
de båda senaste budgetåren föranledda av behovet att ersätta äldre utrangerade
maskiner med modernare sådana samt av behovet alt anskaria maskiner
för ernående av mera ekonomisk drift i verkstäderna. De kostnader, som
på grund härav åsamkats örlogsvarvet, äro icke höga med hänsyn till driftens
omfattning, och det må här framhållas, att vid ett privat företag av motsvarande
storleksordning skulle för ifrågavarande ändamål helt säkert avsetts
betydligt större belopp.

Vidkommande uppförandet av den av revisorerna påtalade platslagerihallen
vill jag framhålla, att även denna byggnad endast är betingad av en rationalisering
av driften bl. a. för minskande av transportkostnaderna vid plåtmaterialets
behandling samt för beredande av skydd för arbetarna mot väder
och vind under arbetet. Byggnaden består av ett öppet, på marken uppfört
större skjul med brädväggar och fönster på två sidor. Spantugn, spantplan
och utslagsplan hava funnits anskaffade sedan många år tillbaka och
avses nu endast att utflyttas från sina nuvarande platser i stora smedjan.
Hallen har sålunda icke tillkommit i och för en utvidgning av driften. Ifråga
örn kostnaderna må framhållas, att desamma bestridas icke enbart från omkostnadstiteln
utan jämväl av medel, influtna vid försäljning av skrot.

Kostnaderna för ovannämnda anskaffningar m. m., frånsett desamma vid
artilleridepartementet, äro att betrakta såsom normala för varvets arliga behov
och hava ej föranlett någon höjning av driftpåläggsprocenten.

Någon utvidgning av driften har självfallet ej heller kunnat äga rum, alldenstund
de för varvets verksamhet av riksdagen anvisade anslagen under
senare år utgått nied på det hela taget oförändrade belopp. Härvid bortser
jag dock från ovan angivna förhållanden vid artilleridepartementet och den
utvidgning av driften, som dels pågår vid torped- och mindepartementet på
grund av för detta ändamål av riksdagen anvisade särskilda medel, deri möjliggjorts
genom de relativt ringa belopp, som under innevarande budgetar anvisats
varvet från anslaget till försvarsberedskapens omedelbara stärkande. Ej
heller har den beställning av ångpannor m. m. till jagaren Malmö, som varvet
åtagit sig för Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB:s räkning och som levererades
under sistlidna september månad, föranlett behov av någon särskild
maskinanskaffning m. m., enär ifrågavarande beställning utförts jämsides
med tillverkning av motsvarande materiel för den vid örlogsvarvet under
byggnad varande jagaren Karlskrona. o

Med anledning av revisorernas uttalande, att fragan örn behov av nybyggnader
ovillkorligen skall underställas riksdagens prövning får jag i detta sammanhang
erinra om bestämmelsen i RM Provisorisk del I B 1937, § 105, varl
föreskrives, att uppförande av mindre byggnader må av varvschefen verkställas
i mån av tillgång på medel. Någon inskränkning i denna varvschetens
befogenhet lärer väl icke böra ifrågakomma. .. , A

Revisorerna hava vidare i sin berättelse hållit före, att vid OVK anordnad
redovisning av kostnader för återanskaffning av maskiner icke vöre förenlig
med en rationell självkostnadsberäkning. I mångå fall kunde den vid varven
tillämpade metoden medföra, att de redovisade självkostnaderna för vissa .arbeten
blevo väsentligt missvisande. Här anfört förhållande kan givetvis icke
helt bestridas, men det måste härvidlag beaktats, att en sådan självkostnadsberäkning
i vad den avser beräkning av erforderlig amortering för anskaffade
maskiner, som vid ett enskilt företag givetvis är av största betydelse, icke ai av

— 5G

alldeles samma vikt för ett med den privata industrien icke konkurrerande
örlogsvarv, där anskaffningen av arbetsmaskiner i vissa fall bestrides genom
särskilda av riksdagen anvisade anslag och stundom sker endast ur beredskapssynpunkt
med hänsyn till eventuell krigsfara.

För åstadkommande av en rationell självkostnadsberäkning i förevarande
avseende föreslå revisorerna, att särskilda förnyelsefonder inrättas för örlogsvarven
i dess helhet efter i huvudsak samma grunder, som gälla för marinens
självförsörjande inrättningar. Därest fundering för ersättningsanskaffning
sker å omkostnadstiteln, innebär detta nämligen enligt revisorernas
mening, att ifrågavarande titel själv får karaktär av förnyelsefond, vilket
icke läte sig förena med reda och överskådlighet i redovisningen. Genom
att särskilda förnyelsefonder inrättades, skulle — under förutsättning
att kostnader för egentlig nyanskaffning, avseende utvidgning av driften, bestriddes
av särskilt för ändamålet anvisade medel — den nu förekommande
sammanblandningen av kostnader för nyanskaffning, ersättningsanskaffning
och egentliga omkostnader å omkostnadstiteln undvikas.

Då, såsom ovan framhållits, någon nyanskaffning i den mening, revisorerna
åsyftat, nämligen för utvidgning av driften, icke ägt rum genom anlitande
av medel från omkostnadstiteln och sådan nyanskaffning även framdeles
torde komma ifråga endast efter det erforderliga medel i varje särskilt
fall blivit av riksdagen anvisade, återstår endast att pröva, huruvida för bokföring
av kostnader för ersättningsanskaffningar, åtskilda från övriga omkostnader,
det skulle bliva erforderligt att inrätta särskilda förnyelsefonder
för varven. Revisorerna hava uppställt fordran på att sammanblandning av
kostnader för nyanskaffning, ersättningsanskaffning och egentliga omkostnader
skall undvikas samt att effektiv kontroll över varvsdriftens ekonomiska
resultat skall kunna erhållas från såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens
och den varven överordnade förvaltningsmyndighetens sida. Enligt min mening
kan nu förekommande, av revisorerna påtalad sammanblandning av
kostnaderna undvikas och lika effektiv kontroll över varvsdriftens ekonomiska
resultat från olika myndigheters sida vinnas, därest de för ersättningsanskaffning
bokförda kostnaderna föras å särskild undertitel under
omkostnadstiteln. Redan nu bokföras för statistiskt ändamål å resp. varvsdepartement
utgifterna å omkostnadstiteln specificerade å ett stort antal undertitlar,
varigenom bl. a. även kostnaderna vid varje arbetsgrupp inom resp.
departement för underhåll m. m. av arbetsmaskiner kunna överblickas. Införandet
av särskilda förnyelsefonder synes mig så mycket mera obehövligt,
som de medel, vilka skulle inflyta tili desamma, måste tagas uteslutande från
resp. omkostnadstitlar. Det bör härtill vidare framhållas, att det för ernående
av påyrkad rationell självkostnadsberäkning icke blir tillfyllest med
en förnyelsefond för varje örlogsvarv eller ens för varje varvsdepartement,
utan måste —- med hänsyn till örlogsvarvens många sinsemellan olikartade
arbeten och därav betingad uppdelning av verksamheten på en mångfald
från varandra helt skilda arbetsgrupper — för vinnande av åsyftat ändamål
särskilda förnyelsefonder upprättas för envar av örlogsvarvens arbetsgrupper
— vid ÖVK uppgående till ett 20-tal. Det skulle nämligen i detta hänseende
vara lika orimligt med en gemensam förnyelsefond för hela örlogsvarvet
eller för varje varvsdepartement, som det skulle vara med en sammanslagning
av de nuvarande förnyelsefonderna för oljefabriken, repslagareverkstaden
och kraftcentralen vid ÖVK.

Införandet av särskilda förnyelsefonder vid varven för ersättningsanskaffning
av erforderliga maskiner m. m. skulle på grund av det ovan anförda
enligt min bestämda uppfattning innebära ett så väsentligt betungande av
driften vid varven, särskilt i sådana fall, då hastigt påkommande behov av

— 57 —

ersättningsanskaffningar icke i förväg kunnat förutses, att jag icke kan tillstyrka
föreslaget inrättande av dylika fonder. Att ytterligare kringskära marinförvaltningens,
resp. varvschefernas redan förut genom snäva bestämmelser
ringa möjlighet till självverksamhet skulle nämligen även vara i hög
grad betänkligt med hänsyn till det ansvar, som jämlikt gällande instruktioner
m. m. åvilar dessa myndigheter.

I anslutning till vad ovan anförts får jag i stället för införandet av för örlogsvarven
avsedda förnyelsefonder härmed föreslå, att kostnader för ifrågakommande
ersättningsanskaffningar av maskiner m. m. bokföras, skilda från
övriga omkostnader, å särskild undertitel och att denna undertitel till omkostnadstiteln
jämväl redovisas i till marinförvaltningen månatligen lämnade
kassaredogörelser.

Karlskrona den 10 januari 1939.

N. WIJKMARK..

F. Lindgren.

Befälhavande amiralens i
Sydkustens marindistrikt

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 88, § 14.

Till kungl, marinförvaltningen.

Genom skrivelse den 30 december 1938, har ämbetsverket anmodat mig
att gemensamt med chefen för Karlskrona örlogsvarv avgiva yttrande i anledning
av riksdagens revisorers berättelse år 1938, § 14, rörande kostnader
för underhåll av segelbåtar, som få av marinens personal disponeras. Med
anledning därav har jag härmed äran överlämna av CÖVK infordrat yttrande
och för egen del anföra följande.

Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar, att riksdagens revisorer
funnit vissa fördelar ur yrkessynpunkt vara förenade med nuvarande rätt
för personalen att kostnadsfritt få disponera viss båtmateriel. Segling i småbåtar
bidrager nämligen ej endast till att bibehålla och utveckla personalens
färdighet i sjömanskap utan är även ägnad att främja vissa personliga egenskaper,
vilka böra vara tillfinnandes hos personalen. För den i land tjänstgörande
personalen utgör seglingssporten en behövlig motvikt Lill tjänstgöringen
i expeditions-, skol- och kaserntjänst. I betraktande av den obestridliga
betydelse för personalens fysiska fostran och tjänsteduglighet som numera
tillmätes sport- och idrottsövningar, och vilket tagit sig uttryck i
bl. a. utfärdande av idrottsinstruktion för marinen, påbjudande av obligatoriska
sådana övningar för officerare, underofficerare och vederlikar m. m.,
synes det mig vara av synnerlig vikt, alt åtgärder icke vidtagas, som inskränka
personalens möjlighet att utöva segelsporten. Som en dylik åtgärd
måste räknas stadgande av ersättning för disposition av segelbåtar, i varje
fall om ersättningen skall fastställas till sådan storlek, att inflytande medel
skola någorlunda motsvara kostnaderna för båtarnas underhåll eller vara av
någon betydelse i övrigt för staten. Snarare synes mig staten böra liksom
numera sker i ett flertal mariner genom ytterligare tillmötesgående under -

— 58 —

lätta idkandet av och höja intresset för segelsporten bl. a. genom anskaffning
av modern båtmateriel.

På grund av ovanstående och vad varvschefen anfört får jag hemställa,
att någon ändring av nu gällande föreskrifter rörande personalens rätt att
utan avgift få disponera de segelbåtar, varom här är fråga, icke verkställes.

Karlskrona den 9 januari 1939.

H. SIMONSSON.

G. Dalmark.

Chefens för Karlskrona
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I sid. 88, § 14.

Till befäl havande amiralen i Sydkustens marindistrikt.

I anledning av befälhavande amiralens resolution den 2 dennes, kansliet
Dii § 822/1938, å kungl, marinförvaltningens skrivelse den 30 december 1938,
Dnr 2:338/igr (civ. 951/38), angående riksdagens revisorers berättelse år
1938 14 §, avseende statsverkets kostnader för vissa segelbåtar, får jag härmed
meddela följande.

Genom skrivelse från statsrevisionens sekreterare den 17 november 1938
begärde riksdagens revisorer vissa uppgifter beträffande varvet tillhörande
segelbåtar, avseende budgetåret 1937/1938. De begärda uppgifterna, vilka
avsågo båtarnas antal, reparationskostnader, omfattning av förekommande
uthyrning ävensom inkomsterna av sådan uthyrning, hava av mig besvarats
i enlighet med vad som framgår av närlagda avskrift av skrivelse den 5 december
1938, kansliet nr 1168/1938.

I det i sagda skrivelse uppgivna antalet segelbåtar — 31 st. — ingå, såsom
av skrivelsen framgår, 12 st. rodd- och segelbåtar, vilka under budgetåret
1937/1938 varit disponerade av exercisskolans kurser, skeppsgossekåren
och sjökrigsskolans aspirantskola för i resp. skolreglementen föreskrivna övningar
i båttjänst. Nu sagda 12 st. segelbåtar hava sålunda varit rustade och
använda för övningsändamål, även om de i viss begränsad utsträckning å
icke-exercistid stått till förfogande för utlåning till enskilda beställningshavare
av underbefäls och manskaps grad samt kadetter.

övriga i min ovannämnda skrivelse upptagna 1 st. halvdäckad och 15 st.
odäckade mindre segel- och roddbåtar äro visserligen huvudsakligen avsedda
för utlåning till angivna personalkategorier men utnyttjas även för övningsändamål.
I stor utsträckning användas de därjämte för anordnande av
kappseglingar, i vilka deltaga alla personalkategorier.

De däckade segelbåtarna — donerade till flottan av enskilda personer —-användas huvudsakligen för långfärdsseglingar, under vilka personalen får
tillfälle att förvärva mera ingående kännedom om kustfarvattnen och under
förhållanden, som eljest icke erbjudas dem. Dessemellan utlånas sistnämnda
båtar jämväl för »dagssegling», varvid ofta kadetter få medfölja såsom
besättningsmän. Ifrågavarande båtar utgöra numera, sedan skeppsgossefartygen
icke mera torde komma att rustas, de enda farkoster vid flottan i Karls -

9*.

— 59 —

krona, nied vilka utsjösegling kan övas. Tillgången av dessa större segelbåtar
kan därför icke nog uppskattas.

Underhållskostnaderna för de däckade båtarna — i medeltal per båt utgörande
c:a 1,700:— kronor för budgetåret 1937/1938 — kunna enligt min
mening icke anses vara höga med hänsyn till båtarnas storlek och ålder samt
den nytta, som dragés av desamma för personalens förkovran i sjömansyrket.

Motsvarande kostnader för de mindre odäckade båtarna -—c:a 380: -— kronor
per båt för budgetåret 1937/1938 — kunna måhända synas väl höga men
härvid är att märka båtarnas ålder, varierande från 44 år upp till 113 år och
i medeltal utgörande c:a 80 år. Kostnaderna motsvara dock även i detta
fall väl den nytta, som båtarna bereda flottans personal och därmed sjöförsvaret.

Ett nedbringande av underhållskostnaderna för segelbåtarna torde icke
vara möjligt i någon nämnvärd mån, därest båtarna skola rustas i den omfattning,
som hittills ägt rum, och därvid hållas i någorlunda örlogsmässigt
skick.

Av revisorerna ifrågasatt uttagande av ersättning från marinens personal
vid användande av båtarna ifråga kan jag icke tillstyrka. Därest ersättning
för lån av båtarna skulle stipuleras, kan med stor sannolikhet förutsägas, att
personalen, även om en dylik ersättning sattes mycket låg, icke komme att
begagna sig av båtarna i den utsträckning, som vore önskvärd i och för personalens
övande i seglingssporten. I varje fall kan med bestämdhet sägas,
att av utlåningen inflytande medel icke skulle komma att uppgå till belopp
av sådan storlek, att underhållskostnaderna därmed komme att i nämnvärd
mån nedbringas.

Det må i detta sammanhang framhållas, att varje befälhavare ombord söker
att i största möjliga mån uppmuntra underställd personal att under fritid
utnyttja fartygens segelbåtar för förkovran i sjömansyrket. ^ Det vore härvid
orimligt att av personalen ombord utkräva avgift för båtarnas begagnande
och lika orimligt synes mig vara att uttaga ersättning för lån av varvens
båtar av den i land tjänstgörande personalen, vilken är i minst lika
stort behov av övning i segelsporten.

Karlskrona den 5 januari 1939.

N. WIJKMARK.

F. Lindoren.

Avskrift.

Bilaga.

Till riksdagens revisorer.

Med anledning av Sekreterarens i Statsrevisionen skrivelse den 17 november
1938 med anhållan örn vissa uppgifter rörande Karlskrona örlogsvarvs
segelbåtar, avseende budgetåret 1937—1938, får jag härmed anföra följande.

Antalet segelbåtar under budgetåret ifråga var sammanlagt 31 st., varav
3 st. däckade segelbåtar och 1 st. halvdäckad, mindre segelbåt samt 27 st.
odäckade, mindre rodd- och segelbåtar (f. d. skeppsslupar, flertalet från segelfartygens
tid). Av ovannämnda båtar har 1 st. däckad segelbåt och 1 st.
odäckad rodd- och segelbåt numera kasserats, varför sammanlagda antalet
dylika båtar för närvarande utgör 29.

— 60 —

Reparationskostnaderna för ifrågavarande båtar hava under sistlidna budgetåret
utgjort kr. 16,029:40, varav för däckade segelbåtar kr. 5,194:91 och
för odäckade rodd- och segelbåtar kr. 10,834:49.

Uthyrning av båtarna till marinen icke tillhörande personer har ej förekommit,
men har däremot utlåning ägt rum med stöd av § 60, mom. 4 i prov.
Reglemente för Marinen, vilken bestämmelse lyder:

»Småfartyg och båtar må till marinen tillhörande personer utan avgift utlånas
enligt vederbörande befälhavares bestämmande; dock att vid lån av
fartyg eller båt med maskineri förbrukad utredning skall ersättas enligt de
grunder, vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmer.»

Båtarna hava under budgetåret 1937—1938 disponerats enligt följande:

1 däckad segelbåt ................ Sjöofficerare

2 däckade segelbåtar (varav 1 numera
kasserad) .................. sjö- och int.-officerare samt vederlikar

1 halvdäckad, mindre segelbåt .... d:o d:o

7 rodd- och segelbåtar............ d:o d:o

1 rodd- och segelbåt .............. kustartilleriofficerare

6 d:o ............ underofficerare och underbefäl vid

flottan

6 d:o ............ exercisskolan

1 d:o ............ sjöreserven

6 d:o ............ skeppsgossekåren samt sjökrigssko lans

aspirantskola.

Ingen motorbåt har mera allmänt varit föremål för vare sig uthyrning eller
annan utlåning än för övningsändamål.

Karlskrona den 5 december 1938.

N. WIJKMARK.

F. Lindgren.

Varvschefens vid Stockholms
örlogsvarv

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 88, § 14.

Till befälhavande amiralen i Ostkustens marindistrikt.

Jämlikt B AO remiss den 31 sistlidna december dnr 652/1938 får jag härmed
vördsamt avgiva yttrande över § 14 i riksdagens revisorers berättelse
år 1938, behandlande underhållskostnaderna för segelbåtar m. fl. småbåtar.

Riksdagens revisorer finna vissa fördelar ur yrkessynpunkt vara förenade
med att marinens personal beredes möjlighet till såväl förkovran i sjömanskap
som stärkande rekreationsvistelse på sjön under fritid och semester
genom utlåning av segelbåtar och andra småbåtar enligt gällande reglemente
för marinen, men anse revisorerna de kostnader, statsverket härför åsamkas,
vara alltför höga, särskilt vid Stockholms örlogsvarv. Den i detta avseende
förebragta jämförelsen mellan de båda örlogsvarven, verkställd ge -

— el -

nora uppdelning av underhållskostnader för däckade segelbåtar på totala
antalet dylika båtar, tager icke hänsyn till sådana skiljaktiga faktorer som
båtarnas ålder, storlek, rigg och segelarea, vilka återverka på underhållskostnaderna
per båt och vilka följaktligen utöva inflytande på respektive
varvs omkostnader för denna materiel.

I nedanstående tabell lämnas därför kompletterande uppgifter i ovanberörda
hänseenden.

Däckad segelbåt	Byggnads- år	Längd m.	Segelarea kvm.	Rigg	Underhålls- kostnad 1937/1938
Stockholms örlogsvarv.
Nr 1 Ingeborg..........	1897	20.6	223	Yawl	4,294: 69
» 2 San Toy ..........	1902	18.2	148	Kutter	2,522: 59
» 3 Esperanza ........	1897	15.55	147	>	2,876: 48
> 9 Amaranth ........	1907	13.85	83	>	2,392:89
> 10 Stella ............	1902	14.67	84	Yawl Nytt segel-ställ 1938	3,620: 52
Karlskrona örlogsvarv.
Vildanden ..............	1911	14.8	73.6	Kutter	1,942: —
Ultra....................	1908	11.8	79	>	1,905: —
Viking (numera kasserad)..	1877	9.8	86	>	1,345: —

Den i Karlskrona förefintliga halvdäckade segelbåten »Biskopen» är vad
beträffar konstruktion, storlek och rigg att hänföra till de s. k. barkarna, av
revisorerna betecknade som f. d. skeppsslupar, och därför i underhållsavseende
ej jämförlig med ovan upptagna yachter.

Av tabellens uppgifter framgår, att de till Stockholms örlogsvarv förlagda
yachterna äro i allmänhet av större dimensioner och segelarea samt rigg än
motsvarande båtar i Karlskrona, varför de måste genomsnittligt draga större
underhållskostnader än de sistnämnda mindre yachterna. Vid bedömning
av underhållskostnaderna vid Stockholms varv bör därjämte uppmärksammas,
att arbetslönerna därstädes äro c:a 12 °/o högre än vid Karlskrona
örlogsvarv.

Ifrågavarande segelbåtar hava med Kungl. Majds medgivande av staten
mottagits som gåva och påförts flottans fartygsmateriel, varför de givetvis
böra hållas i ett skick, som överensstämmer med örlogsmässighet och god
yachtstandard. Enligt inhämtade uppgifter lära de för ÖVS angivna kostnaderna,
som förutom materielens normala underhåll även omfatta båtarnas
årliga sliptagning, vinterförvaring, sjösättning, av- och påriggning samt
ut- och avrustning, icke kunna betecknas som anmärkningsvärt höga vid
jämförelse med dylika, förekommande för privata yachtägare, särskilt om
hänsyn tages till båtarnas relativt höga ålder samt till det förhållande, att
desamma under en och samma seglingssäsong användas av ett flertal, olika
seglare.

Det ovan anförda utesluter självfallet icke, att — inom ramen för båtarnas
hållande i värdigt skick — möjliga åtgärder vidtagas för att så långt ske
kan reducera kostnaderna för denna materiels underhåll, och kommer varvschefen
att ägna uppmärksamhet åt denna fråga.

För nedbringandet av underhållskostnaderna för här avhandlade småbåtar
ifrågasätta riksdagens revisorer, huruvida icke marinens personal såsom
bidrag till dessa kostnaders bestridande bör erlägga skälig ersättning
för disposition av dylika båtar, och får jag med anledning härav anföra följande
synpunkter.

— 62 —

Den i RM I B § 60: 4 medgivna utlåningen av segelbåtar kostnadsfritt och
av maskindrivna båtar mot ersättning av förbrukad utredning torde i första
hand åsyfta att därigenom bibringa marinens personal förkovran i sjömanskap,
kännedom örn närliggande kustområden samt ökad färdighet i skärgårdsnavigering,
alltså syftemål av ren tjänstenatur. Den med segelsportens
bedrivande förenade rekreationen bör icke enbart betecknas som ett privatnöje,
utan torde dess åstadkommande i fysiskt och psykiskt avseende representera
ett statsintresse, särskilt när det gäller försvarsväsendets personal.
Inom utländska mariner hava också dessa synpunkter vunnit allt större
beaktande och tillgodosetts bl. a. genom nyanskaffning av segelbåtar för
ovannämnda ändamål.

Den medgivna utlåningen av segelbåtar för färder av längre varaktighet
än en eller annan dag är redan nu förenad med avsevärda extra kostnader
för låntagaren. Skulle enligt revisorernas förslag marinens personal därutöver
förpliktas erlägga ersättning för dessa båtars disponerande, då torde
den enskilde låntagaren därigenom bliva belastad med så höga omkostnader
för dylik färd, att desamma kunna bliva oöverkomliga. Vid sådant förhållande
lär sannolikt den medgivna utlåningen ej komma att vidare utnyttjas,
till förfång för därmed avsett huvudsyftemål. Den ersättning, som
skulle kunna ifrågasättas såsom skälig även ur personalens synpunkt, torde
av denna anledning komma att sammanlagt representera ett så ringa belopp,
att detsamma knappast kan hava väsentlig betydelse som bidrag till underhållskostnadernas
nedbringande. Jag anser mig därför icke kunna biträda
revisorernas förslag. Såsom tidigare i yttrandet framhållits, bör i stället underhållskostnaderna
för ifrågavarande materiel reduceras på annat sätt.

Stockholm den 7 januari 1939.

STURE HÅKANSON.

A. Creutzer.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 83, § 12.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
marinförvaltningen att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av
remissen bilagd transund av riksdagens revisorers berättelse om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa
verk för kalenderåret 1937, fjärde huvudtiteln, § 12, och får marinförvaltningen
till åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

Såsom antydes i statsrevisorernas berättelse har det icke undgått marinförvaltningens
uppmärksamhet, att statens kostnader för arbetarköket å
Stockholms örlogsvarv, trots de försök som från marinförvaltningens sida
gjorts i syfte att nedbringa desamma, alltjämt äro större än vad som kan
anses skäligt. De förändringar med avseende å arbetarkökets organisation
och drift, som marinförvaltningen år 1936 anbefallde, ha dock, såsom fram -

63 —

går av i berättelsen angivna siffror, medfört en ingalunda betydelselös
minskning i kostnaderna. Förhållandena lia dessutom så tillvida förbättrats,
att köket kunnat under de senare åren förses med serviseffekter av modernt
slag utan att staten härför behövt, såsom ursprungligen tänkts, särskilt
betungas med utgifter. Arbetarkökets ekonomiska ställning har samtidigt
förbättrats, så att av det vid starten av staten förskotterade förlagskapitalet
nu endast återstå 1,000 kronor, som utan olägenhet kunna återbetalas.

Marinförvaltningen ämnar emellertid med det snaraste till förnyad behandling
upptaga frågan om nedbringande av statens kostnader för företaget,
omedelbart eller successivt, så långt detta är möjligt utan att ändamålet
med inrättningen ifråga äventyras; och hyser marinförvaltningen den
förhoppningen, att frågan härom skall hinna vara utredd, när ämbetsverket
skall framlägga underdånigt förslag till stat för anslaget till underhåll av
flottans fartyg och byggnader m. m. för nästa budgetår.

Marinförvaltningen ämnar även undersöka möjligheten av att förverkliga
den tanke, som statsrevisorerna alternativt framfört, nämligen att nedlägga
arbetarköket och hänvisa varvspersonalen till sjömanskårens matinrättning
å Skeppsholmen. Redan nu anser sig emellertid marinförvaltningen böra
uttala, att en dylik lösning av problemet skulle medföra olägenheter, som
helst böra undvikas.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Schoerner,
Ekman, föredragande, samt Wirström.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst

G. BJURNER.

Carl-Otto Krook.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 88, § 13.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
marinförvaltningen att, i anledning av riksdagens revisorers berättelse
örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt
beträffande vissa verk för kalenderåret 1937, fjärde huvudtiteln, §§ 10—15,
avgiva och till försvarsdepartementet insända underdånigt utlåtande före
den 20 januari 1939.

I anledning härav får marinförvaltningen, såvitt angår § 13, anföra följande.

Vad hittills åtgjorts för åstadkommande av en modernisering av marinens
sjukvårdsinrättningar i Karlskrona framgår av marinförvaltningens underdåniga
skrivelse i ärendet den 20 december 1938, av vilken skrivelse marinförvaltningen
bilägger en avskrift.

— 64 —

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Westermark,
föredragande, och Wirström.

Stockholm den 18 januari 1939.

Underdånigst

G. BJURNER.

Ccirl-Otto Krook.

Avskrift. Bilaga.

Stockholm den 20 december 1938. Till KONUNGEN,
angående modernisering av marinens sjukvårdsinrättningar
i Karlskrona.

Uti underdånig skrivelse den 7 maj 1938 gjorde marinförvaltningen — under
framhållande av, att ämbetsverket ansåge det oundgängligen nödvändigt,
att anstalter vidtoges för att åstadkomma en modernisering av marinens sjukvårdsinrättningar
i Karlskrona — framställning om anvisande av medel för
bestridande av kostnaderna för utredning genom en på sjukhusbyggnadsområdet
sakkunnig arkitekt av därmed sammanhängande frågor.

1 underdånig skrivelse den 7 maj 1938 anmälde riksdagens militieombudsman,
för den åtgärd Eders Kungl. Majit kunde finna omständigheterna föranleda,
hurusom han vid inspektion i april 1938 av de militära anstalterna i
Karlskrona iakttagit att marinens sjukhus därstädes befunne sig i ett mindre
gott skick och ingalunda kunde anses motsvara de fordringar, som borde ställas
på en sjukvårdsinrättning.

I nådigt brev den 27 maj 1938 fann Eders Kungl. Majit gott i anledning
av framställningarna bemyndiga marinfärvaltningen att för ovannämnda
utredning anlita lämplig arkitekt.

Uti underdånig skrivelse den 14 september 1938, angående anslag till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar i statens allmänna fastighetsfond för
budgetåret 1939/1940, underströk marinförvaltningen ånyo nödvändigheten
av, att anstalter vidtoges för åstadkommande av en modernisering av marinens
sjukvårdsinrättningar i Karlskrona samt anförde därutöver ytterligare
följande:

Sedan marinöverläkaren i februari månad innevarande år verkställt inspektion
av ifrågavarande sjukvårdsinrättningar, hade chefen för marinen på
framställning av marinöverläkaren låtit verkställa utredning av frågan, huruvida
det nuvarande sjukhusets vid Vallgatan läge från luftskyddssynpunkt
medgåve dess bibehållande vid krigsförhållande eller nödvändiggjorde sjukhusets
förflyttning till annan plats. I anledning härav hade chefen för marinen
i skrivelse till marinöverläkaren den 22 april 1938 uttalat, att sjukhusets
nuvarande belägenhet visserligen ur luftskyddssynpunkt icke kunde anses
fullt lämplig under krigsförhållanden, men att, då flera andra skäl talade för
ett bibehållande av sjukhuset på dess nuvarande plats, den modernisering av
sjukhuset, som vore nödvändig, borde ske i form av örn- och tillbyggnad,
varvid skyddsrum för skydd vid luftanfall borde inrättas. Beträffande sättet
för moderniseringens åstadkommande hade marinförvaltningen i sin förenämnda
underdåniga skrivelse anfört dels att det syntes ämbetsverket ur

— 65 —

många synpunkter — ej minst ur kostnadssynpunkt — vara att föredraga, att:
frågan om modernisering av de båda sjukhusen, det vid Vallgatan och det å
Laboratorieholmen, löstes i ett sammanhang, dels att ämbetsverket ansåge, att
den bästa lösningen vore att sammanslå de båda sjukhusen till ett, i vilket de
värdefullaste byggnaderna vid Vallgatan skulle ingå som stomme. Detta
skulle innebära att sjukhuset å Laboratorieholmen slopades. Av genom marinöverläkarens
försorg förebragt utredning, vid vilken utredning arkitekten
G. Bircli-Lindgren med stöd av nådiga brevet den 27 maj 1938 biträtt, hade
emellertid framgått, att ur kostnadssynpunkt frågan om moderniseringen bäst
löstes på så sätt, att om- och tillbyggnad av de båda sjukhusen verkställdes
var för sig utan sammanslagning. Utredningen hade utmynnat i ett förslag
lill örn- och tillbyggnad av de båda sjukhusen för en beräknad kostnad av
1,798,500 kronor. Då marinförvaltningen funnit ytterligare utredning i ärendet
erforderlig, hade ämbetsverket i avvaktan på densammas avslutande endast
ansett sig böra till Eders Kungl. Maj:t anmäla, att snar modernisering
av marinens sjukvårdsinrättningar i Karlskrona vore oundgängligen nödvändig
samt att ämbetsverkets avsikt vore att göra underdånig framställning om
äskande av medel härför att föreläggas 1939 års riksdag.

I överensstämmelse med sitt uttalande, att marinförvaltningen funnit ytterligare
utredning i ärendet, erforderlig, har ämbetsverket till medicinalstyrelsen
för granskning och yttrande överlämnat förslaget till örn- och tillbyggnad
av de båda sjukhusen, vilket förslag jämte medicinalstyrelsens yttrande
och av detta ämbetsverk från byggnadsstyrelsen inhämtade yttrande härmed
bifogas.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande ansett sig böra föreslå, att, innan
slutlig ställning toges till frågan örn och i vilken utsträckning marinens sjukhus
i Karlskrona borde moderniseras, utredning verkställdes angående möjligheten
och lämpligheten av att ett, på sätt i yttrandet angives, uppkommet
förslag komme till utförande. Enligt detta förslag skulle lasarettet i Karlskrona
snarast möjligt utbyggas till ett verkligt s. k. centrallasarett med alla
till ett sådant hörande specialavdelningar, att, i analogi med vad förhållandet
vore vid åtskilliga av arméns sjukhus, förvaltas av en av marinens myndigheter
och landstinget gemensamt tillsatt direktion. Enligt förslaget skulle vidare
marinens sjukhus efter viss ombyggnad antingen användas för annat
såväl militärt som civilt sjukvårdsändamål eller disponeras för icke-medicinskt
ändamål.

Marinförvaltningen anser, att utredning bör verkställas på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit och får förty hos Eders Kungl. Majit hemställa, att en
kommitté måtte tillsättas för verkställande av denna utredning.

Såsom marinens representanter i en sådan kommitté föreslår marinförvaltningen
chefen för Sydkustens marindistrikt konteramiralen Simonsson,
chefen för sjukvårdsförvaltningen vid marindistriktet förste marinläkaren
Molander samt beklädnadsintendenten och chefen för marinens centrala bcklädnadsverkstad
därstädes kaptenen Bring.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Westermark, föredragande,
Enger och Krook.

Underdånigst
G. Bjurner.

Folke Wedin.

5—397226. Ilen. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

— 66 —

Flygförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 92, 94,
§§ 16-17.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har flygförvaltningen anbefallts
att före den 20 januari 1939 inkomma med underdånigt utlåtande i
anledning av riksdagens revisorers berättelse om verkställd granskning av
statsverkets jämte därtdl hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa verk för kalenderåret
1937, såvitt avsåge vad revisorerna anfört under fjärde huvudtiteln, §§ 16
och 17.

Till åtlydnad härav får ämbetsverket i underdånighet anföra följande.

Beträffande vad revisorerna under § 16 uttalat och vari beröres samma
ämne, som av de år 1937 församlade revisorerna i den av dem avgivna berättelsen
upptagits under § 14, får flygförvaltnigen till en början erinra om
det av ämbetsverket över sistnämnda berättelse den 14 januari 1938 avgivna
underdåniga utlåtandet. Vidare har chefen för flygstaben i ärendet avgivit
ett den 17 januari 1939 dagtecknat yttrande, som härmed överlämnas.

Av detta yttrande framgår, att den vidtagna åtgärden att flygutbilda en intendenlurofficer
föranletts av det förhållandet, att rekryteringen av den personal,
som nu finnes, ägt rum annorlunda än försvarsbeslutet förutsätter skola
ske i den nya organisationen, och att på grund härav 1936 års riksdags uttalande
om att berörda personal borde hava tjänstgjort i flygtjänst icke kunnat
på annat sätt komma till uttryck i den nuvarande organisationen, än att
en officer erhållit flygutbildning; att chefen för flygvapnet begränsat utbildningen
till det grundläggande stadiet; att ändamålet med denna utbildning
numera blivit ernått och flygtjänstgöringen därför upphört den 1 november i
år, innan årets riksdagsrevisorer fäst uppmärksamheten å saken; samt att
de vidtagna åtgärderna i ena som andra hänseendet anses stå i överensstämmelse
med andemeningen i försvarsbeslutet och 1938 års riksdags uttalande.

Vidkommande de av revisorerna under § 17 gjorda uttalandena rörande
tjänstebostäder vitsordar flygförvaltningen skäligheten av vad revisorerna
ifrågasatt och får i övrigt hänvisa till särskild denna dag i tjänstebostadsfrågan
avlåten underdånig skrivelse, varav avskrift bilägges.1 Därav framgår,
bland annat, att anledningen till att vissa hittills utförda tjänstebostäder varit
ur utrymmessynpunkt mindre tillfredsställande är att söka i knappheten
av de för deras uppförande beräknade och tillgängliga medel. Med samma
skrivelse har flygförvaltningen i det syfte, revisorerna avsett, utarbetat och
underställt Eders Kungl. Maj:ts prövning principritningar för flygvapnets
tjänstebostäder närmast avseende Karlsborg, och har i den underdåniga skrivelsen
jämväl avhandlat frågan örn beredandet av medel för täckande av
kostnaderna. Från flygförvaltningens sida föreligger icke hinder att för försvarsväsendet
i stort sett enhetliga bestämmelser utarbetas och fastställas i
det av revisorerna begärda hänseendet men ämbetsverket förutskickar, att
flygvapnets planenliga tjänstebostadsbyggen härigenom icke få fördröjas.

1 Den i skrivelsen åberopade särskilda underdåniga framställningen rörande tjänstebostäder
— vilken vid ärendets expediering ej föreligger slutjusterad — kommer att senare överlämnas.

— 67 —

I ärendets handläggning hava, förutom undertecknad chef, deltagit Örnberg,
Lychnell, Westerling och Nilsson, föredragande.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst
T. FRIIS.

Sigurd Ljunggren.

Chefens för flygstaben

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 92, § 16.

Yttrande angående viss flygtjänstgöring för befattningshavare
i intendenturbefattning vid FV.

1. 1938 års riksdag har i sin skrivelse den s/6 1938, nr 407 framhållit, att
från riksdagens sida anledning icke funnes att i frågan intaga annan ståndpunkt
än den, som följde av vad 1936 års riksdag i samband med försvarsbeslutet
uttalat.

2. I 1930 års försvarskommissions betänkande del IV, kap. V B framhålles
bl. a., att indenturtjänsten avser att möjliggöra och underlätta flygtjänsten,
och att detta synes ske lättast örn intendenterna vid FV äro officerare
på FV stat, som tjänstgjort i flggtjänst. Enligt skrivelse nr 327 från 1936
års riksdag skulle officerare i intendenturtjänst i allmänhet rekryteras ur
FV officerskår.

3. I:s flygtjänst anbefalldes på grund av önskvärdheten att i intendenturtjänst
erhålla en officer, som tjänstgjort i flygtjänst, och på grund av att
det icke förelåg möjlighet att lämpligen överföra någon off. på FV stat från
flygtjänst till intendenturbefattning. Enligt CFV uppfattning stod I:s kommendering
i överensstämmelse med andemeningen i 1936 års försvarsbeslut
och i vad 1936 års riksdag i samband med försvarsbeslutet uttalat.

På grund av de anmärkningar, som av riksdagens revisorer i denna fråga
framställdes inför 1938 års riksdag, beslöt CFV att I:s flygtjänstgöring skulle
begränsas till en omfattning motsvarande »grundläggande flygutbildning»
vid aspirantskolan (sammanlagt 150 flygtimmar). Då riksdagens beslut genom
Kungl. Maj:ts skrivelse den 27/g 1938 meddelats FF, hade I. en sammanlagd
flygtid av 133 timmar, varför således endast 17 flygtimmar återstodo
innan I. genomgått en fullständig utbildningsperiod. Med hänsyn till
formuleringen av yttrandet från 1938 års riksdag ansåg CFV ett sådant beslut
försvarligt. Med hänsyn till lis tjänstgöring i FF, som omöjliggjorde
en koncentration av den återstående utbildningen, beslöts, att ifrågavarande
flygtjänstgöring skulle få utsträckas till utbildningsårets slut (31/,0). Genom
fo nr 91/1938 anbefalldes således, att I:s flygtjänstgöring skulle avslutas den
“/io. Hans flygtid uppgick då till 147* 50ra. Bestämmelserna i fo nr 91/1938
ägde intet sammanhang med lis haveri den 2017.

4. Den omständigheten, att I. den 20/7 1938 var utsatt för ett flyghaveri,
synes icke kunna giva anledning till särskild anmärkning, enär dels varje
flygförare riskerar att bliva utsatt för haveri av något slag, dels I:s föregå -

68 —

ende utbildning i förening med hans kännedom örn fpltypen i fråga, väl berättigade,
att han beordrades utföra den övning, under vilken haveriet inträffade.

Stockholm den 17 januari 1939.

B. G. NORDENSKIÖLD.

Chef för flygstaben.

Arméförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 94, § 18.

Underdånigt utlåtande.

Arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement samt sjukvårdsstyrelse
få härmed i underdånighet anföra följande.

Såsom framgår av remisshandlingarna hava riksdagens revisorer efter
verkställd undersökning angående förseningar av materielleveranser till försvarsväsendet
funnit, att förseningar av sådana leveranser i en omfattning,
som icke kunde betecknas som obetydlig, förekommit och allt fortfarande
förekomme. Med hänsyn härtill hava revisorerna velat ifrågasätta, huruvida
icke uti förefintliga leveranskontrakt intagna vitesklausuler bort hava
tolkats och tillämpats med större stränghet än som skett.

Uti upprättade leveranskontrakt och gjorda avslut har såsom regel föreskrivits
relativt korta leveranstider och samtidigt stipulerats vite för utebliven
eller försenad leverans. Nämnda anordning har ansetts i och för sig
särskilt ägnad att främja kravet på ett snabbt stärkande av den materiella
försvarsberedskapen. Enligt 43 § 2 mom. upphandlingsförordningen äger
vederbörande myndighet rätt att i varje särskilt fall pröva, huruvida vid
inträffad leveransförsening vite bör uttagas eller ej.

Vite är, såsom även riksdagens revisorer framhållit, dels att betrakta såsom
ett på förhand fixerat skadestånd i händelse av försenad leverans, dels
ock såsom ett påtryckningsmedel mot leverantör.

Departementen och styrelsen hysa den uppfattningen, att i regel vite bör
uttagas huvudsakligen i de fall, där leverantör, sig eller annan till fördel,
överskridit med kronan överenskomna leveranstider och statsverkets intressen
därigenom blivit åsidosatta.

Är leveransförsening beroende av orsaker, varö ver leverantör ej kunnat
rada, synes det obilligt att uttaga vite. Särskilt har denna synunkt gjort
sig gällande, då de under högkonjunkturen forcerade krigsmaterieltillvérkningarna
ofta inverkat på verkstädernas leveransförmåga på ett sätt, som
ej kunnat förutses vid kontraktens ingående.

Uttagande av vite där så verkligen ej är erforderligt för tillvaratagande av
statsverkets intressen skulle med all sannolikhet få till följd, att flertalet
leverantörer icke längre komme att godtaga så korta och alltså ur försvarsberedskapssynpunkt
fördelaktiga leveranstider, som myndigheterna hittills
i stor omfattning lyckats genomdriva i träffade avtal örn leveranser till försvaret.
Det kan vidare förväntas, att leverantörerna, efter erhållen kännedom
om en strängare tillämpning av vitesklausuler, skulle komma att kal -

— 69 —

kylera sina priser med särskild hänsyn till risken, att vid eventuell leveransförsening
nödgas vidkännas avdrag för stipulerat vite.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, från tygdepartementet undertecknade
Osterman och von Post, den senare föredragande, från intendenturdepartementet
departementschefen Söderbom och t. f. krigsrådet
Östergren samt från sjukvårdsstyrelsen chefen för nämnda styrelse Erhardt
och överfältläkaren Nordlander.

Stockholm den 17 januari 1939.

Underdånigst
OSCAR OSTERMAN.

A. von POST.

Nils Wettergren.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 94, § 18.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 23 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
marinförvaltningen att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av remissen
bilagd transumt av riksdagens revisorers berättelse örn verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa
verk för kalenderåret 1937, fjärde huvudtiteln, § 18; och får marinförvaltningen
till åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

Under nu ifrågavarande paragraf har riksdagens revisorer upptagit till behandling
frågan om uttagande av vite vid försening av materielleveranser till
försvarsväsendet, varvid revisorerna med hänsyn till de menliga konsekvenser,
försenad leverans av krigsmateriel kunde medföra, kommit till den slutsatsen,
att i leveranskontrakt intagna vitesbestämmelser för att i längden
visa sig effektiva borde utnyttjas i större utsträckning, än som nu syntes
vara fallet.

Med anledning härav får marinförvaltningen erinra, att leveransförseningar
i stort sett kunna anses bero på två huvudomständigheter, antingen
på grund av förvållande från beställarens sida eller på grund av förvållande
från leverantörens eller hans underleverantörers sida.

I ett flertal fall hava leveransförseningar vid marinförvaltningens beställningar
berott på förvållande från beställarens sida i det att leverantörerna
icke i behörig tid av marinförvaltningen fått ritningar godkända och arbeten
besiktigade. Orsaken härtill har i sin ordning varit att tillskriva det
förhållandet, att personalen i marinförvaltningen är för fåtalig för att medhinna
allt det arbete, som erfordras, när ett ansenligare antal nykonstruktioner
skola samtidigt planeras och granskas och materiel av nya typer beräknas,
ritas och prövas. Marinförvaltningen har i möjligaste mån sökt
råda bot härför genom alt å medel från vederbörande nybyggnads- och anskaffningsanslag
anställa civil personal. De medel, som marinförvaltningen

— To -

kan avsätta för dessa ändamål, äro emellertid synnerligen begränsade, vartill
kommer, att de personer, som sålunda kunna anställas, givetvis icke innehava
samma kompetens som personalen å stat. För att man i största möjliga
mån skall kunna förhindra, att leveransförseningar skola uppkomma på
grund av förvållande från marinförvaltningens sida, är därför, åtminstone
under nu rådande exceptionella förhållanden, en utökning av ämbetsverkets
militära och civilmilitära personal oundgänglig.

Vid vissa materielleveranser inträffar det vidare ofta på grund av materielens
snabba utveckling i tekniskt avseende, att åtskilliga vid beställningen
icke kända förbättringar å detaljer böra införas under tillverkningens gång.
Marinförvaltningen, som givetvis strävar efter att i möjligaste mån följa
materielens utveckling, har därför efter överenskommelse med vederbörande
leverantör låtit företaga ändringar i leveransen, i de fall där behovet av
materielen icke varit alltför trängande.

I ovannämnda fall har vite givetvis ansetts icke kunna uttagas.

Ä andra sidan har det, även om marinförvaltningen kunnat förutse leveransförseningar
på grund av ämbetsverkets åtgöranden, ansetts lämpligt att
vid uppgörande av vederbörliga kontrakt stipulera bestämda leveranstider
med därtill hörande vitesbestämmelser för alt icke leveransförseningar skulle
uppkomma på grund av leverantörernas åtgöranden.

Beträffande det av revisorerna särskilt anmärkta fallet, då en kanon icke
tillhandahållits i tid må anföras följande.

Detta fall gäller leverans av 12 ton krut för 21 cm. kanon. Krutet kontrakterades
den 8 september 1936. Ungefär en månad efter kontraktets avslutande
fick marinförvaltningen anledning beställa djupräffling av de pjäser,
för vilka krutet var avsett. Denna ändring av pjäserna liksom de för
dem avsedda nya lavettagen voro färdiga i för dem kontrakterad tid, men
kontraktstiden kunde icke sättas så, att kanonen kunde användas för krutprov
i kontraktsenlig tid. För att av formella skäl kunna göra krutprovet
i rätt tid hade det alltså varit nödvändigt att göra detta i annan 21 cm. kanon
än någon av dem, för vilka krutet var avsett. Detta å sin sida hade medfört,
att marinförvaltningen varit nödsakad att på egen bekostnad utföra
nya skjutningar för att anpassa krutet till de djupräfflade kanonerna. Det
har under sådana omständigheter ansetts reellt förmånligare för staten att
uppskjuta krutprovet till dess djupräfflad kanon blev klar och kunde ställas
till förfogande härför. Att under sådana förhållanden vite icke gärna kunnat
utkrävas, synes marinförvaltningen uppenbart.

Revisorerna hava särskilt framhållit vikten av att det av riksdagen anbefallda
stärkandet av den materiella försvarsberedskapen försigginge i snabbast
möjliga takt. Häremot är intet att erinra. Men å andra sidan angiva
revisorerna själva mycket antagliga skäl för åtminstone flertalet av anledningarna
till förseningarna utan att dock närmare ingå på de huvudsakliga
omständigheterna för att leveransförseningar i vissa fall uppstått eller kunna
förväntas uppstå. Det torde icke vara revisorerna obekant, huru dessa
anslag för försvarets omedelbara stärkande tillkommit. Att såsom nu
skett på en gång ställa till försvarsmyndigheternas förfogande relativt stora
belopp för komplettering av sedan många år förefintliga och anmälda brister
måste medföra en sådan anhopning av arbetet för de olika myndigheterna,
att den normala arbetskraften, vilken såsom ovan anförts redan under vanliga
förhållanden är alltför ringa, icke helt kan bemästra en dylik situation.

I detta sammanhang hava revisorerna anfört, att även örn det måste anses
givet, att den stora mängden upphandlingar av materiel av skilda slag medförde
en så betydande arbetsbelastning för de myndigheter, varom bär vore

— 71

fråga, att dröjsmål i angivna avseenden blivit ofrånkomliga, vill revisorerna
likväl med hänsyn till de stora allmänna intressen, det här vore fråga örn,
framhålla vikten av att arbetet med materielanskaffning planlades på sådant
sätt, att förseningar av dylika anledningar örn möjligt undvekes. Till vad
sålunda anförts får marinförvaltningen framhålla, att marinförvaltningen
själv givetvis har full och levande insikt beträffande nämnda förhållande
och med hänsyn till sitt ansvar gjort allt vad på ämbetsverket ankommer
för att leveranserna skola ske fortast möjligt.

Med avseende å de fall åter, där leveransförseningar bero på leverantör
eller dennes underleverantör, får ämbetsverket exånra, att marinförvaltningen
har åtskilliga leverantörer, vilka äro ensamtillverkare av olika slags materiel.
Med hänsyn till att ämbetsverket sålunda vid upphandling av nu avsedd materiel
är beroende av vederbörande ensamtillverkares prissättningar, torde ett
alltför hårt tillämpande av vitesbestämmelserna i dessa fall kunna lända staten
till direkt men. I detta sammanhang vill marinförvaltningen även
erinra, att leveransförseningar — åtminstone under tidslängder, som hava
någon betydelse — äro undantagsfall och att man även måste taga hänsyn
till alla de fall, då vederbörande leverantörer trots relativt korta leveranstider
i rätt tid levererat beställd materiel.

Revisorerna hava slutligen anfört, att vite vore att betrakta dels såsom
ett på förhand fixerat skadestånd dels såsom ett påtryckningsmedel mot leverantören
samt att vite i sistnämnda hänseende måste anses fylla en särskilt
viktig funktion beträffande leveranser av egentlig krigsmateriel. Med avseende
härå får marinförvaltningen anföra, att ämbetsverket i samtliga de
fall, där staten till följd av leveransförsening ådragits särskilda kostnader
utöver vederbörande leveranssumma, uttagit vite, åtminstone i sådan utsträckning,
att ifrågavarande kostnader blivit ersatta. Vidare har i vissa
fall, då krigsberedskapen tydligt blivit lidande på grund av leveransförsening
och då detta i övrigt ansetts lämpligt, marinförvaltningen ansett sig
böra utdöma vitén, och får ämbetsverket i detta avseende särskilt omförmäla,
att under den tidrymd, revisorernas granskning omfattar, marinförvaltningen
i tvenne fall uttagit vitén till betydande belopp vid leveransförseningar
av fartygsmateriel, kontrakterad före den 1 juli 1936. Marinförvaltningen
har därvid avräknat vitet å leveranssumman.

Marinförvaltningen, som sålunda på vitesproblemet i huvudsak anlagt de
synpunkter, åt vilka revisorerna givit uttryck, kan emellertid med hänsyn
till vad ovan anförts för sin del icke biträda den slutsats, till vilken revisorerna
kommit, varför ämbetsverket — i det fall att icke särskilda direktiv i
annan riktning utfärdas — fortfarande anser sig böra behandla vitesfrågorna
i överensstämmelse med de principer, som hittills tillämpats inom
ämbetsverket.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad chef, Schoerner, Ekman,
Wirström, den sistnämnde föredragande, Granström, Enger, Odqvist,
Löfgren och Lindström.

Stockholm den 19 januari 1939.

Underdånigst
G. BJURNER.

Carl-Olto Krook.

Flygförvaltningens

yttrande 1 anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 94, § 18.

Till Konungen.

Genom remiss den 23 december 1938 anbefalld att avgiva underdånigt utlåtande
över riksdagens revisorers berättelse om verkställd granskning av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 samt beträffande vissa verk för kalenderåret
1937, fjärde huvudtiteln, § 18, får flygförvaltningen underdånigst till
åtlydnad av remissen anmäla, att ämbetsverket i det väsentliga delar den
av revisorerna under nyssnämnda § framförda uppfattningen, samt får till
närmare utveckling av sin ståndpunkt anföra följande.

I gällande upphandlingsförordning säges i 43 § 1 mom. örn intagande av
vitesklausul i avtal alt det må ske, när sådant finnes erforderligt och blivit
vid utbjudandet tillkännagivet. Prövningen av erforderligheten är en uppgift,
som måste lösas efter lämplighetsgrunder och i regel genom avvägning
av två motsatta intressen, det ena att hålla kontraktsprisen låga (priserna
påverkas av vitesklausulen), det andra angelägenheten av leveranstidens
iakttagande.

Flygförvaltningen har ansett det senast angivna intresset övervägande särskilt
vid följande grupper av avtal om materielleveranser, nämligen 1) de
leveranser, som äro väsentliga led i arbetet å flygvapnets uppsättning, 2) de
leveranser, som skola ske till försvarsberedskapens omedelbara stärkande
och 3) leveranser till fullgörande av ämbetsverkets åtagande gentemot annan
leverantör. Det bör emellertid framhållas, att det icke alltid är möjligt
att få till stånd avtal örn vite för försening av leverans.

Det är i de angivna grupperna av avtal huvudsakligen fråga om leveranser
av flygmateriel. Tidigare hade i avtal om leveranser av flygplan och
flygmotorer icke stadgats vite. Detta hade berott på två omständigheter,
dels hade den inhemska industrien icke varit nog stark att bära vitespåföljder,
dels hade tillverkningen, med hänsyn till industriens oerfarenhet, måst
äga rum under en ingående detaljkontroll från flygstyrelsen. Nu äro förhållandena
i dessa stycken väsentligt annorlunda, och i huvudavtalet den
10 april 1937 med Aktiebolaget förenade flygverkstäder, avseende materielleveranser
för flygvapnets uppsättning, intogs också den bestämmelsen, att
leveranstiderna skulle av bolaget garanteras. Med stöd härav hava vitesklausuler
influtit i de särskilda beställningsavtalen. Vad beträffar flygmotorleveranser
från Nohab flygmotorfabrikers aktiebolag giver det ännu gällande
huvudavtalet den 28 april 1930 icke samma anvisning som förstnämnda
avtal. Emellertid fann sig flygförvaltningen vid beställande av flygmotorer
till de bombflygplan, som tillverkats i Tyskland, böra fordra särskilda
garantier för leveranstidens innehållande. Vid den senaste stora motorbeställningen
i juni 1938 stipulerades vite för försening utöver de avtalade leveranstiderna.

Beträffande vites uttagande har myndighet enligt förenämnda § i upphandlingsförordningen,
2 morn., befogenhet att efterskänka vite. Därjämte
kommer stadgandet i 36 § avtalslagen i betraktande. I vad mån vitesutfästelse
kan och bör tagas i anspråk måste bliva föremål för prövning särskilt
i varje förekommande fall. Flygförvaltningen vill i detta sammanhang
framhålla, att vid de 23 av revisorerna redovisade leveransförseningarna vid
flygvapnet vite icke skulle kunnat uttagas i flera än — möjligen — ett fall.

— 73 —

där emellertid utkrävandet skulle varit synnerligen obilligt, varjämte frågan
i ett annat av ärendena ännu icke blivit aktuell. Riksdagens revisorer
framhålla angelägenheten av att vitesbestämmelserna tillämpas så att de
åstadkomma den därmed avsedda verkan. Flygförvaltningen, som för sin
del instämmer häri, ämnar fullfölja de ovan berörda åtgärder ämbetsverket
vidtagit och har således för avsikt att fortfarande ägna hithörande frågor
den behandling, som för ändamålet är påkallad.

I ärendets handläggning hava utom undertecknad, chef, deltagit Örnberg,
Lychnell, Söderberg, Sjögren och Nilson, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

Underdånigst
T. FRIIS.

A. Norrman.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 101, § 19.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938
församlade revisorer under § 19 av sin berättelse anfört angående stenavdelningen
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till åtlydnad härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med remissaktens
återställande, i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava i sitt uttalande framhållit, att en granskning av stenavdelningens
förvaltning givit vid handen, att vissa befattningshavare, som
avlönats av för stenavdelningens verksamhet avsedda medel, tagits i anspråk
för annan avdelning eller byrå inom styrelsen. Så hade exempelvis
förhållandet varit under budgetåret 1936/37 beträffande två skrivbiträden
samt under viss del av budgetåret 1937/38 beträffande en för stenavdelningen
avsedd befattningshavare. Anledningen till att ifrågavarande befattningshavare
varit placerade å andra styrelsens avdelningar är, att dessa avdelningar
i sin tur varit belastade med arbete, föranlett av stenavdelningen
eller av dess verksamhet. Numera äro samtliga befattningshavare, vilka avlönas
av för stenavdelningens verksamhet avsedda medel, placerade å avdelningen
i fråga.

Revisorerna hava i sitt uttalande vidare påtalat, att i stenavdelningens avlöningslistor
saknas uppgift angående den löneklass, enligt vilken arvode
beräknats, ävensom uppgifter angående åtnjuten tjänstledighet. Orsaken
till det av revisorerna sålunda påtalade förhållandet är, att befattningshavarna
å stenavdelningen icke äro inordnade i styrelsens lönestat, utan åtnjuta
avlöning i form av arvoden, varför det ansetts onödigt att å avlöningslistorna
upptaga de av revisorerna omförmälda uppgifterna. Sedan vägnell
vattenbyggnadsslyrelsen tagit del av revisorernas uttalande i denna fråga,
har styrelsen gått i författning örn att stenavdelningens avlöningslistor
hädanefter upprättas på av revisorerna önskat sätt.

— 74

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det slutligen synnerligen angeläget
att i detta sammanhang erinra örn, att granskningen av stenavdelningens
verksamhet, däri inbegripet den lönetekniska granskningen, ombesörjts och
allt fortfarande ombesörjes utav en av riksräkenskapsverkets förste revisorer,
vilken tjänsteman utövar en kontinuerlig granskning och kontroll av
stenavdelningens verksamhet och utbetalningar.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Valsinger.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

T. O. WALLGREN.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 103, § 20.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer under § 20 av sin berättelse anfört angående vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker.

Till åtlydnad härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med remissaktens
återställande, i underdånighet anföra följande.

Den i revisorernas berättelse intagna redogörelsen beträffande väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker får styrelsen till alla delar vitsorda.
Vad angår revisorernas med anledning av denna redogörelse gjorda uttalande
vill styrelsen framhålla, att det vid tidpunkten för geoteknikerbefattningens
inrättande för styrelsen var omöjligt att bedöma, vilken omfattning
geoteknikerns arbete skulle komma att taga. Det visade sig emellertid ganska
snart, att han av vägdistrikten erhöll uppdrag i en sådan utsträckning, att
han för att kunna fullgöra dessa var nödsakad att anlita hjälp av ingenjörsbiträden,
vilka betalades direkt av vederbörande uppdragsgivare. Då de
av geoteknikern utställda arvodesräkningarna härigenom kommo att omfatta
dels ersättning åt geoteknikern att inlevereras till statsverket dels ock
ersättningar till ingenjörsbiträdena att direkt utbetalas till dessa, vidtogs av
praktiska skäl den anordningen, att uppdragsgivaren insatte räkningens hela
belopp å ett särskilt geoteknikerns postgirokonto, från vilket sedermera
statsverkets andel skulle överföras till styrelsens postgirokonto och ingenjörsbiträdena
tillkommande ersättningar utbetalas till dessa. Vad åter angår
expenskostnaderna för ingenjörsbiträdena ansågos dessa vid verksamhetens
början komma att bliva av sådan obetydlig omfattning, att de lämpligen
kunde bestridas från styrelsens omkostnadsanslag. Efterhand som
verksamheten utökade, och antalet ingenjörsbiträden växte och dessa alltmera
behövde tagas i anspråk för laboratorieundersökningar och kontorstjänstgöring,
antogo också expenskostnaderna sådana proportioner, att styrelsen
ansåg riktigt, att uppdragsgivarna själva fingo bestrida även dessa

— 75 —

kostnader. Styrelsen övergick därför redan i början av september 1938 till
detta system, vilket av revisorerna också uppmärksammats och ansetts vara
det rikliga.

Genom styrelsens sistnämnda åtgärd hava de belopp, som av uppdragsgivarna
insättas å geoteknikerns postgirokonto, kommit att innefatta även ersättning
för kostnaderna för expenser åt ingenjörsbiträdena. Då likviden
inflyter först en tid efter det uppdraget fullgjorts, har styrelsen emellertid
sett sig nödsakad att — då några anslagsmedel icke finnas tillgängliga för
ändamålet i fråga och sålunda rörelsemedel saknas — låta geoteknikern förskottera
ingenjörsbiträdenas intjänta löneförmåner och övriga omkostnader
av å hans postgirokonto innestående statsverket tillkommande medel. Detta
förfaringssätt medför givetvis en viss försening i inlevereringarna till statsverket,
men så länge icke särskilda medel finnas tillgängliga för bestridande
av kostnaderna för ingenjörsbiträdena i fråga, torde denna utväg vara den
enda möjliga. Då det sålunda tillämpade förfaringssättet nödvändiggör en
skärpt kontroll, vidtogos åtgärder i sådant syfte i samband med att ingenjörsbiträdenas
expenskostnader började påföras uppdragsgivarna. Även denna
styrelsens åtgärd har uppmärksammats i revisorernas uttalande.

Den omständigheten, att de sålunda omförmälda åtgärderna blivit av styrelsen
vidtagna först i början av september 1938, beror på att man ej från
början kunde överblicka detta för styrelsen helt nya verksamhetsområde,
vilket — som ovan framhållits — antagit en omfattning, som ej kunnat förutses.
Först under det fortsatta arbetets gång har tillräcklig erfarenhet
vunnits för vidtagandet av erforderliga reglerande åtgärder. I underdånig
skrivelse den 14 juni 1938 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redogjort
för den geotekniska avdelningens organisation.

På grund av vad revisoierna vidare uttalat rörande sättet för avlönandet
av geoteknikerns medhjälpare vill styrelsen gärna ansluta sig till den uppfattningen,
att den geotekniska avdelningen lämpligen bör inordnas under
styrelsens stat och att bruttoinkomsten av avdelningens verksamhet bör direkt
tillfalla statsverket. Styrelsen får emellertid härutinnan erinra om vad
vederbörande departementschef anfört i 1938 års statsverksproposition beträffande
styrelsens förslag örn anvisande av medel till en e. o. biträdande
ingenjör åt geoteknikern. Departementschefen anför härvid, att vidare erfarenhet
bör avvaktas, innan ytterligare personal för detta ändamål uppföres
å styrelsens stat samt framhåller, att i enlighet med hittills tillämpad
praxis erforderliga biträden för utförande av uppdrag åt vägdistrikt och
städer m. fl. torde kunna anställas utan anlitande av styrelsens avlöningsanslag.

Revisorerna hava slutligen framhållit, att därest geotekniska avdelningen
icke inordnas under styrelsens stat en inkomst- och utgiftsstat för avdelningen
torde böra upprättas. Med den utveckling, som bär ifrågavarande verksamhet
hittills haft, skulle emellertid en på förhand uppgjord stat ■— örn
ens möjlig -— kommit att bliva av ytterst ringa värde. Med den erfarenhet
å området, som alltmera vinnes, lärer emellertid för ett kommande budgetår
kunna flir den geotekniska avdelningen upprättas en inkomst- och utgiftsstat
med ett visst mått av tillförlitlighet.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Valsinger.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

T. O. WALLGREN.

— 76

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefalls att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938
församlade revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten,
förda på vägunderhållskontot.

Till åtlydnad härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med remissaktens
återställande, i underdånighet anföra följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner i likhet med revisorerna, att de i
revisorernas uttalande som exempel anförda vägförbättringsarbetena icke
kunna hänföras till »smärre förbättringsarbeten». Genom nådiga kungörelsen
den 17 juni 1938 om ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juli 1936
med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen angående
statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket hava emellertid sådana
bestämmelser utfärdats, att från och med ingången av innevarande år underhållskontot
ej längre kan belastas med kostnader för förbättringsarbeten,
vadan ett upprepande av de åtgärder från vissa länsstyrelsers sida, vilka revisorerna
påtalat, därigenom omöjliggjorts.

Revisorerna hava i sitt uttalande vidare anfört, att vissa länsstyrelser —
enligt vad av en revisorernas berättelse bifogad tabell framginge — sedan
ovannämnda bestämmelser utfärdats, synas hava velat begagna det icke
återkommande tillfället att med medel, avsedda till vägunderhåll, så mycket
som möjligt tillgodose sina län med vägförbättringar utan hänsyn till att
detta varit till förfång för de övriga länen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finner i likhet med revisorerna nämnda förfarande synnerligen anmärkningsvärt.

En av länsstyrelsen i Västerbottens län ingiven underdånig framställning
om visst uppskov med tillämpningen av förenämnda bestämmelser har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, på sätt framgår av styrelsens härhos i avskrift
bilagda underdåniga utlåtande den 27 december 1938, för sin del avstyrkt.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
byråchefen Valsinger.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

T. O. WALLGREN.

Avskrift.

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 dennes anbefalld avgiva utlåtande över länsstyrelsens
i Västerbottens län underdåniga hemställan angående slutförandet av
smärre vägförbättringsarbeten på vägunderhållskontot får väg- och vatten -

77 —

byggnadsstyrelsen — med remissaktens återställande — i underdånighet anföra
följande.

Intill den 1 januari 1939 gällande bestämmelser örn utförande av förbättringsarbeten
å underhållskontot återfinnas i till kungörelsen den 8 juli 1936
(nr 466) fogade anvisningar rörande beräkningen av de till vägdistrikten utgående
bidrag till vägunderhåll och vinlerväghållning. Enligt dessa bestämmelser
må såsom vägunderhåll icke upptagas vägförbättringsarbeten; dock att
smärre dylika arbeten, vilkas utförande utan uppskov prövas påkallat av
trafiksäkerhetshänsyn eller vilkas verkställande av ekonomiska skäl eller
eljest finnes böra lämpligen ske i samband med vissa underhållsarbeten, må
räknas såsom underhåll. Nämnda bestämmelser hava upphävts genom nådig
kungörelse den 17 juni 1938, enligt vilken såsom vägunderhåll icke må upplagas
omläggning eller förbättring av väg, evad arbetet utförts i samband
med underhållsarbete eller ej.

Med stöd av ovan omförmälda bestämmelser har länsstyrelsen, enligt sin
underdåniga skrivelse, under en följd av år lämnat medgivande till utförande
på underhållskontot av vissa smärre förbättringsarbeten å de allmänna vägarna.
Sålunda har länsstyrelsen under år 1938, enligt till styrelsen lämnade
uppgifter, meddelat tillstånd till 22 stycken företag för en sammanlagd beräknad
kostnad av i runt tal 850,000 kronor att utföras på underhållskontot.
För 9 stycken av dessa företag uppgick den beräknade kostnaden till 40,000
kronor eller mera för varje företag. Sålunda beräknades kostnaden för ett
företag till 180,000 kronor, för ett annat till 115,000 kronor och för ett tredje
till 69,200 kronor. Att arbeten av denna storleksordning icke kunna anses
hänförliga till sådana smärre förbättringsarbeten, som få utföras å underhållskontot,
anser styrelsen för sin del vara uppenbart.

Såväl riksdagens år 1934 som år 1938 församlade revisorer hava anmärkt
på att förbättringsarbeten i betydande utsträckning utförts på underhållskontot
och tydligt påvisat, att ett alltför vidsträckt bruk av länsstyrelsernas rätt
att meddela tillstånd av här ifrågavarande art blir till direkt förfång för de
övriga länen. Vid båda tillfällena har särskilt påtalats det sätt, varpå länsstyrelsen
i Västerbottens län begagnat sig av denna rätt. Av en till 1938 års
revisorers uttalande under § 21 fogad tabell framgår bland annat, att länsstyrelsen
i Västerbottens län under år 1938 meddelat dylikt tillstånd för en
kostnad av sammanlagt 852,300 kronor, medan grannlänen, Västernorrlands
län och Norrbottens län, beviljat tillstånd för respektive 16,800 kronor och
155,500 kronor. Dessa siffror visa, hurusom dylika förbättringsarbeten utförts
i Västerbottens län på bekostnad av arbeten inom andra län. Revisorerna,
som utgått från att förbättringsarbeten från och nied 1939 års ingång icke
vidare få utföras å underhållskontot, hava också uttalat, alt vissa länsstyrelser
synas hava velat begagna det icke återkommande tillfället att med medel,
avsedda till vägunderhåll, så mycket som möjligt tillgodose sina län med vägförbättringar
utan hänsyn till att detta varit lill förfång för de övriga länen;
ett förfarande som revisorerna funnit synnerligen anmärkningsvärt.

I sin underdåniga skrivelse framhåller länsstyrelsen det beklagliga i att genom
här ifrågavarande författningsändring möjligheten att på ett billigt och
enkelt sätt höja trafiksäkerheten å vissa vägar stängts. Då emellertid allt
framgent — enligt riksdagens direktiv — smärre vägbreddningar och vägrätningar
samt andra sådana mindre omfattande vägförbättringsarbeten skola
få verkställas under enkla former av medel avsatta från länsfonderna, synes
länsstyrelsens förcnämnda uttalande svårförståeligt. Den omständigheten,
att dylika arbeten utföras för länet tilldelade medel i stället för med underhållsmedel,
bör nämligen enligt styrelsens uppfattning icke kunna verka fördyrande
på arbetena i fråga.

- 78 —

Då nådiga kungörelsen den 17 juni 1938 såvitt avser Anvisningarna träder i
kraft den 1 januari 1939 och några övergångsbestämmelser härutinnan icke
meddelats, måste enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning det
också från och med nämnda dag vara ovillkorligen slut med möjligheten att
på uriderhållskontot föra kostnader, vilka avse omläggnings- eller förbättringsarbeten.
Styrelsen har på grund av denna sin uppfattning, vilken jämväl
delats av riksdagens innevarande år församlade revisorer, utsänt cirkulär
i ämnet ävensom därom tillskrivit länsstyrelsen.

På grund av vad ovan anförts och i all synnerhet i betraktande av att största
delen av de arbeten, som inom Västerbottens län icke hinna slutföras inom
loppet av detta år, torde vara av den storleksordning, att de icke bort få påföras
underhållskontot, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånighet
hemställa, att länsstyrelsens i Västerbottens län framställning icke måtte föranleda
någon Kungl. Majit åtgärd.

I detta ärendes handläggning har förutom undertecknade deltagit t. f. byråchefen
Blomberg.

Stockholm den 27 december 1938.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

T. O. WALLGREN.

Länsstyrelsens i Stockholms
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer
anfört under § 21 i sin berättelse angående vägförbättringsarbeten förda på
vägunderhållskontot.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen — med överlämnande av å vägingenjörsexpeditionen
uppgjorda förteckningar, bil. A och B,1 över de på vägunderhåll
utförda förbättringsarbeten, vilka av länsstyrelsen medgivits under
åren 1937 och 1938 — anföra.

Ifrågavarande arbeten kunna med avseende å sin art uppdelas i sådana företag,
vilkas utförande varit nödvändigt på grund av 1) trafikfara eller 21
annan trafiksäkerhetshänsyn. Sistnämnda grupp av arbeten kan uppdelas i
a) nödvändiga förarbeten för enkel beläggnings utförande och b) nödvändiga
vägbreddningsarbeten, kurvrätningar m. m. Enligt bil. A uppgår summan av
beräknade kostnaden för samtliga av länsstyrelsen under år 1937 beviljade
arbeten till 408,400 kronor. Den bristande överensstämmelsen mellan detta
belopp och det av statsrevisorerna angivna beloppet 394,800 kronor torde hava
sin orsak i att statsrevisorerna grundat sin uppgift på preliminära belopp.
Av förstnämnda belopp 408,400 kronor belöpa på arbeten

1 Ej tryckt.

79 —

för undanröjande av trafikfara ........................ kronor 107,200

för iordningställande av vägbana ...................... » 248,200

och för nödvändiga vägbreddningsarbeten, kurvrätningar

m. m.......................................... .. . » 53,000

Summa kronor 408,400.

Vad först angår den grupp, som avser undanröjande av trafikfara, torde, då
samtliga arbeten varit av trängande natur, särskild kommentar icke erfordras.

Vad härefter beträffar de arbeten, vilka avsett iordningställande av vägbana,
intaga dessa arbeten en särställning. Den starkt stegrade trafiken har
orsakat vägdistrikten alltmer ökade kostnader för underhåll av grusvägarna.
För att hålla kostnaderna inom rimliga gränser och för att dessutom skaffa
nöjaktig vägbana åt trafikanterna hava vägdistrikten blivit nödsakade att förse
de starkast trafikerade vägarna med enkel beläggning. Enligt hittills gällande
bestämmelser hava frågor örn tillstånd till utförande av själva beläggningsarbetet
avgjorts av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen samt erforderliga
förarbeten av länsstyrelserna. Sedan Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen med
kännedom om behovet medgivit beläggningarnas utförande, har länsstyrelsen
ansett, då samtliga medel varit disponerade för andra förelag, enda möjligheten
vara att medgiva arbetenas utförande på underhållskontot.

Vidkommande slutligen de arbeten, som medgivits för nödvändiga vägbreddningsarbeten,
kurvrätningar m. m., hava dessa varit mycket närstående
dem, som avsett undanröjande av trafikfara. Med hänsyn till nödvändigheten
att skyndsamt vidtaga de med detta slag av arbeten åsyftade åtgärderna har
underhållskontot måst belastas med kostnaderna härför.

Med anledning av vad statsrevisorerna i slutet av sitt uttalande anfört får
länsstyrelsen under hänvisning till bil. B framhålla, att av det belopp örn
334,922 kronor, som under 1938 påförts underhållskontot, endast 120,343 kronor
hänföra sig till senare halvåret.

Stockholm å landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
KARL LEVINSON.

BERTIL H:SON RABE.

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig demiss den 20 december 1938 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 samlade revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på underhållet.

I anledning härav får befallningshavanden i underdånighet, med överlämnande
av infordrat yttrande i ärendet från vägingenjören i länet, för egen del
anföra följande.

Den starka ökningen av ifrågavarande vägarbeten har inträtt i samband

— 80 —

med tillkomsten av de större vägdistrikten, vilka samtliga med hänsyn till
den alltjämt ökade automobiltrafiken inriktat sig på ett mera planmässigt och
effektivt vägunderhåll än vad som kunnat åstadkommas inom de tidigare distrikten
med deras avsevärt mindre arbetsområden. Alt ett bättre vägunderhåll
var ett oavvisligt krav hade befallningshavanden själv tillfälle att konstatera,
och klagomålen över det bristfälliga underhållet, särskilt å länets huvudvägar,
ökades ständigt. Ett flertal försök med olika slag av behandlingsmedel
å vägarna gjordes, dock utan att man lyckades vid stark trafik eller
ihållande nederbörd hålla vägbanorna i hjälpligt skick. Efter upprepade förhandlingar
mellan länsstyrelsen och vägingenjören samt vägstyrelserna, därvid
man nödgats utgå från att med de anslag från länets automobilskattefond,
som vore att påräkna, en även ur säkerhetssynpunkt erforderlig omläggning
av vissa delar av länets viktigare vägar måste förskjutas en avsevärd lång tid
framåt, förklarade vägstyrelserna sig emellertid villiga att — oavsett att de
under vanliga förhållanden kunnat, åtminstone beträffande en del av vägarna,
påräkna statsbidrag med 90 procent av kostnaderna — utföra de nödvändiga
omläggningsarbetena på underhållskontot under förutsättning att arbetena
finge påskyndas, så att de vore färdigställda under åren 1937—1938. Vid
sådant förhållande ansåg befallningshavanden sig icke kunna underlåta att
lämna medgivande lill dessa arbetens utförande såsom underhållsarbeten.

De företag av ifrågavarande art, som medgivits under 1938 och avse respektive
vägbanors försättande i sådant skick att de motsvarade fordringarna för
ett omedelbart påläggande av hel- eller halvpermanentning äro dels tio olika
vägsträckor å länets riks- eller länshuvudvägar med en beräknad kostnad av
sammanlagt 114,100 kronor, vilka vägsträckor sedermera blivit salta i slutgiltigt
skick medelst permanentning, dels av vägen Uppsala—Gävle en sträcka
inom östra vägdistriktet för en kostnad av 26,000 kronor och en sträcka inom
västra distriktet för en kostnad av 129,600 kronor, dels ock en del av vägen
Uppsala—Broby bro närmast Uppsala för en till 54,000 kronor upptagen kostnad.
Det må omnämnas, att vägbanken på vissa delar av Uppsala—Gävlevägen
var så svag, att den brast under belastningen av tunga lastbilar. Då
banken tillika var mycket hög, innebar förhållandet en uppenbar trafikfara.

Vidare ingår i den av statsrevisorerna för år 1938 uppgivna summan ett
belopp av 55,000 kronor för ombyggnad av en å vägen Uppsala—Öregrund
inom östra distriktet belägen kurva, vilken ombyggnad med hänsyn till föreliggande
trafikfara var i högsta grad påkallad.

Härutöver har befallningshavanden på grund av föreliggande trafikfara eller
av andra trängande trafikhänsyn lämnat tillstånd till utförande å underhållskonto
av ett antal smärre förbättringsarbeten å vägar och broar. Beträffande
betydelsen härav för ortsbefolkningen hänvisar Länsstyrelsen till vägingenjörens
yttrande.

Slutligen vill befallningshavanden framhålla, att den beräknade kostnaden
för ifrågavarande arbeten i några fall underskridits, liksom också att vissa
av dem icke kunnat slutföras under år 1938, i vilka fall återstående mindre
belopp äro avsedda att uppföras på 1939 års plan för användning av länets
bilskattemedel.

Uppsala slott i landskansliet den 11 januari 1939.

Underdånigst

S. LINNÉR.

ELIAS STENIUS.

— 81 —

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

I nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer i sin berättelse
anfört angående vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot:
och får länsstyrelsen i anledning härav i underdånighet anföra följande.

Endast förbättringsarbeten av helt ringa omfattning hava upptagits på vägunderhållskontot.
Vagförbättringsarbetena hava i allmänhet påkallats av trafiksäkerhetshänsyn
och avsett sådana arbeten, vilkas utförande måst ske utan
längre uppskov. Dessa arbeten hava vidare utförts för att avhjälpa påtagliga
brister å sådana allmänna vägar, som icke inom den närmaste tiden kunnat
bliva föremål för genomgripande omläggning.

Nyköping i landskansliet den 5 januari 1939.

Underdånigst
B. HAMMARSKJÖLD.

I. LJUNGSTEDT.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

I nådig remiss av den 20 nästlidne december har det blivit länsstyrelsen
anbefallt att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående förbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, nied överlämnande av infordrat yttrande1
i ämnet från vägingenjören i länet, för egen del i underdånighet anföra.

Statsrevisorerna göra gällande, att för vägunderhåll avsedda bilskattemedel
använts till vägförbättringar, vilka icke kunna rubriceras såsom
»smärre» företag, och antyda särskilt, att vissa länsstyrelser skulle begagnat
sig av den under år 1938 ännu till buds stående möjligheten att på
underhållet bestrida kostnaden för vägförbättringar på sådant sätt, att det
egna länet i otillbörlig mån blivit gynnat. Dessa anmärkningar äro tydligen
omöjliga alt, utan en synnerligen vidlyftig, av statsrevisorerna säkerligen
icke åsyftad utredning, i detalj vederlägga, och länsstyrelsen har så mycket

1 Ej tryckt.

6—397226. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

82 —

mindre anledning därtill, som statsrevisorerna icke riktat någon speciell anmärkning
mot länsstyrelsen i detta län. Begreppet »smärre» vägföretag är
naturligtvis ganska svävande, men länsstyrelsen har till åtlydnad av gällande
föreskrifter i tveksamma fall plägat hänvända sig till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt aldrig lämnat tillstånd av ifrågavarande slag mot
denna styrelses avstyrkande. Vad särskilt förhållandena under år 1938 beträffar
vill länsstyrelsen framhålla, att länsstyrelsen under detta år handlagt dessa
ärenden efter samma principer som tidigare. Slutsumman av kostnaderna
för 1938 överstiger visserligen motsvarande siffror för 1932, 1933 och
1937, men är å andra sidan väsentligt lägre än slutsummorna för 1934,
1935 och 1936. I varje händelse och då Östergötlands län, ehuru till
folkmängden det fjärde och till arealen det elfte av rikets län, kommer
såsom nr 15 i fråga örn 1938 års kostnader för ifrågavarande vägförbättringar,
lärer statsrevisorernas antydan, att vissa länsstyrelser velat
under detta år särskilt tillgodose det egna länet på bekostnad av andra län,
icke på något sätt drabba länsstyrelsen i Östergötlands län.

Linköpings slott i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
KARL TISELIUS.

V. E. VON DER LANCKEN.

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom remissresolution den 20 december 1938 har länsstyrelsen fått sig
anbefallt att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 21 i sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot.

I anledning härav har länsstyrelsen infordrat och får härjämte överlämna
yttranden i ärendet av vägingenjören i länet.

För egen del tillåter sig länsstyrelsen allenast hänvisa till innehållet i vågingenjörens
yttrande den 10 innevarande januari, av vilket med full tydlighet
torde framgå halten av den av statsrevisorerna i förevarande hänseende
framförda kritiken, i allt fall såvitt denna länsstyrelse angår.

Jönköping i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst

O. EKBLOM.

OLOF ÅKESSON.

— 83

Vögingenjördis i Jönköpings län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen i Jönköpings län.

Genom remiss den 27 december 1938 anmodad att avgiva yttrande i anledning
av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer, på sätt av bilagda
handling framgår, under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot, får jag med remisshandlingarnas
återställande vördsamt anföra följande:

I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927
har jag såsom vägingenjör i Jönköpings län tillstyrkt, att såsom vägunderhåll
må upptagas smärre vägförbättringsarbeten, vilkas utförande utan uppskov
prövats påkallat av trafiksäkerhetshänsyn eller vilkas verkställande av
ekonomiska skäl eller eljest funnits böra lämpligen ske i samband med vissa
underhållsarbeten.

Jönköping den 2 januari 1939.

AXEL WERNLUND
vägingenjör.

Väglngenjörens i Jönköpings län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen i Jönköpings län.

Med hänvisning till min skrivelse den 2 januari 1939 angående förbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot i Jönköpings län får jag vördsamt
anföra följande:

I de av riksdagens år 1938 församlade revisorer från kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
införskaffade uppgifterna på de arbeten som länsstyrelsen
i Jönköpings län medgivit att få utföras på underhållet har upptagits
168,700 kronor för år 1937 och 225,500 kronor för år 1938.

Enligt till vägingenjören från länsstyrelsen inkomna resolutioner böra
dessa summor i stället ändras till 169,239 respektive 139,248 kronor. Således
synas de av revisorerna upptagna, av länsstyrelsen beviljade medlen för
år 1938 vara omkring 86,000 kronor för höga.

Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under hand inhämtats att fel
äro begångna å företagen Anderstorp—Tokarp, Västbo vägdistrikt och Mellby
kyrka—Värne åbro, Södra Vedbo vägdistrikt. För det förstnämnda företaget
har länsstyrelsen medgivit att 11,800 kronor (ej 60,500) må påföras
underhållet samt för det sistnämnda har länsstyrelsen medgivit 13,300 kronor
(ej 50,200).

De av länsstyrelsen medgivna kostnaderna att få påföras underhållet fördela
sig på följande sätt:

— 84 —

Förstärkning och ombyggnad av
trafikvådliga broar jämte anslutningsvägar
till dessa
Broar Anslutningsvägar

kr. kr.

30,950 27,850

(5 företag)

ir 1 9 3 7.

Förbättring av trafikfarliga vägsträckor
och trafikvådliga
kurvor

kr.

91,092 (13 företag)
Summa 169,239 kronor.

Anläggning av
mötesplatser

kr.

19,347 (12 företag)

År 1 9 3 8.

Förbättring av trafikfarliga vägsträckor
och trafikvådliga kurvor
kr.

Anläggning av mötesplatser
kr.

134,688 (14 företag) 4,560 (2 företag)

Summa 139,248 kronor.

Jönköping den 10 januari 1939.

AXEL WERNLUND
vägingenjör.

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Till åtlydnad av nådig remiss den 20 nästlidne december, varigenom länsstyrelsen
anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938
församlade revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbelen
förda på vägunderhållskontot, får länsstyrelsen, som i ärendet
infordrat yttrande1 från vägingenjören i länet, med överlämnande av
dennes yttrande för egen del i underdånighet anföra:

Vägingenjören har vid sitt yttrande fogat en av honom uppgjord fullständig
förteckning över de under åren 1932—1938 inom länet på underhållskontot
utförda mindre väg- och broombyggnader. Av denna förteckning
framgår, att samtliga arbetsföretag torde få anses hava varit av mindre omfattning.
Vid beviljande av tillstånd till arbetenas utförande har länsstyrelsen
i varje särskilt fall undersökt, att föreskrivna förutsättningar för arbetenas
vidtagande förelegat. De utförda arbetena hava i huvudsak avsett andra
vägar än huvudvägar. Den ringa tilldelning av automobilskattemedel,
som tillkommer detta län, måste i första hand disponeras för nödvändiga
arbeten å länets huvudvägar, och har det därför blivit för länsstyrelsen nödvändigt
att medgiva tillstånd till utförande å underhållskontot av sådana
mindre arbeten å det sekundära vägnätet, som avsett att undanröja trafikvådor
och vilka arbeten icke utan stor risk kunnat uppskjutas. Vägdistriktens
framställningar om utförande av arbeten av ifrågavarande slag hava
av länsstyrelsen noggrant prövats i varje särskilt fall och en mängd ansök -

1 Ej tryckt.

— 85 —

fångar hava icke av länsstyrelsen bifallits. Endast i de mest trängande fallen
har länsstyrelsen ansett sig kunna lämna medgivande.

Växjö i landskansliet den 12 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

MORTIMER JOHANSSON. JAKOB GUSTAFSSON.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens år 1938 församlade revisorer, under § 21 av sin berättelse, anfört
angående vägförbättringsarbeten, som förts på vägunderhållskontot, får länsstyrelsen,
med bifogande av ett av vägingenjören i länet avgivet yttrande1 i
ärendet, i sådant avseende i underdånighet anföra följande.

Pa sätt av den vid berättelsen fogade sammanställningen av uppgifter rörande
under åren 1932—1938 av respektive länsstyrelser medgivna vägförbättringsarbeten,
som förts på underhållskontot, framgår, har länsstyrelsen
i detta län endast i jämförelsevis ringa utsträckning använt sig av rätten att
medgiva utförande av vägarbeten på underhållets konto; och har länsstyrelsen
därvid städse sökt följa i ämnet givna föreskrifter. Rörande de särskilda
arbetena av denna art, som utförts inom länet under åren 1933—1938 tilllåter
sig länsstyrelsen hänvisa till den i vägingenjörens ovannämnda yttrande
härför lämnade redogörelse.

Kalmar i landskansliet den 3 januari 1939.

Underdånigst
ARVID LIDÉN.

E. T. LIDMAN.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer under § 21 av sin berättelse år 1938
anfört angående vägförbättringsarbeten, förda på vägunderhållskontot, får
'' Ej tryckt.

86 —

länsstyrelsen såsom eget utlåtande åberopa vad t. f. vägingenjören i länet i
här bifogade yttrande anfört.

Visby i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

ABR. LÖF. B. A. LJUNGHOLM.

Vägingenjördis i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen, Visby.

Genom remiss den 2 januari 1939 anmodad avgiva yttrande i anledning av
vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot, får jag med handlingarnas återställande
vördsamt anföra följande.

De arbeten av berörda slag, vilka för Gotlands vidkommande först under
de tvenne sistförflutna åren kan anses hava nått en mera betydande omfattning
äro nedanstående:

[Under &r 1937 av länsstyrelsen medgivna företag.

Gotlands norra vågdistrikt.

Beräknad

kostnad

1. Ombyggnad av vägtrumma å vägen Vestrume—Talings

i Rute ........................................ kronor 2,200

2. Omläggning av vägkors vid Guldrupe kyrka.......... » 13,200

3. Byggande av färja för förbindelsen över Fårösund .... » 57,800

3 a. Anordnande av nytt färjläge vid Fårösund.......... » 20,000

4. Ombyggnad av bro med tillfartsvägar vid Ahr i Fleringe » 14,800

Gotlands södra vägdistrikt.

5. Omläggning och förbättring av vägen Klintehamn—

Hemse å delen Levede korsgata—Levede station .... » 20,000

6. Omläggning av trumma jämte tillfartsvägar vid Alskogs

småskola ...................................... * 1,900

7. Ombyggnad av viss del av arbetet avseende reglering av

vägskälet vid Hablingbo kyrka och skola .......... »_1,500

Summa kronor 131,400.

Under &r 1938 av länsstyrelsen medgivna företag.
Gotlands norra vägdistrikt.

8. Förbättring av vägen från vägskälet vid Kisslings i Fole

till vägskälet vid Larsarve i Källunge.............. kronor 15,000

9. Förbättring av vägen Högbro—Halla vid Halla kyrka.. » 12,800

— 87 —

Beräknad

kostnad

10. Ombyggnad av bro jämte tillfartsvägar vid Mölner i

Fleringe ...................................... kronor 13,485

11. Ombyggnad av kyrkbron i Hangvar jämte tillfartsvägar » 8,190

12. Ombyggnad av bro vid Prästbåtels jämte tillfartsvägar » 6,500

Gotlands södra vägdistrikt.

13. Rätning och breddning av vägen Närs kyrka—Rigges i

När .......................................... » 15,000

14. Ombyggnad av bro jämte tillfartsvägar över utloppet

från Paviken i Västergarn........................ » 38,300

Summa kronor 109,275.

Som av ovanstående förteckning framgår har beträffande företagen nr 1, 4,
6, 10, 11, 12 och 14 huvudmotivet varit ombyggnad av bristfälliga broar och
trummor vilka arbeten sålunda varit av beskaffenhet att hänföras till vägunderhållet.

De med nr 2, 7 och 9 betecknade företagen gälla åtgärder för vinnande av
bättre sikt i vägskäl och hava sålunda påkallats av trafiksäkerhetshänsyn.

Detsamma gäller i än högre grad om företaget nr 13, »rätning och breddning
av vägen Närs kyrka—Rigges i När», vilken väg genom otillräcklig
bredd, tvära kurvor och branta slänter utgjort en verklig fara för trafiken.
Enligt flerårsplanen var statsbidrag till vägens omläggning beräknat att utgå
redan under år 1937 men visade det sig sedermera att bidrag ur länsfonden
icke stod att erhålla vare sig under år 1937 eller år 1938. För att emellertid
i möjligaste mån nedbringa trafikriskerna å vägen lämnades medgivande att
intill ett belopp av 15,000 kronor måtte på vägunderhåll utföras vissa förbättringsarbeten
i enlighet med härför upprättad arbetsplan.

Beträffande företagen nr 5 och 8, vilka huvudsakligen bestått i grundförstärkning
av vägbanan har utförandet härav på vägunderhåll ansetts motiverat
därav, att underhållskostnaderna för ifrågavarande vägsträckor, vilka särskilt
under betsäsongen utsättas för synnerligen starka påfrestningar, tenderade
att stiga så avsevärt, att en engångskostnad för en genomgripande grundförbätlring
blev ekonomiskt fördelaktigare.

Vad slutligen angår byggande av ny färja för förbindelsen över Fårösund
samt anordnandet av nytt färjläge därstädes, har efter tillstyrkan av kungl,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivande lämnats att kostnaderna härför
måtte få påföras underhållskontot, dock att vad färjan beträffar kostnaderna
för denna måtte uppdelas på två år.

Visby den 7 januari 1939.

K. WOLFFELT.

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21

Vägingenjörens yttrande överlämnas och åberopas såsom svar å inneliggande
remiss den 20 december 1938.

Karlskrona å landskansliet den 9 januari 1939.

På länsstyrelsens vägnar:

FRITZ SELMER. ERIC SANDMARK.

— 88 —

Vägingenjörens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen i Blekinge län.

Med återställande av remisshandlingarna i ärende Kungl. Majit 421/1938 får
jag vördsamt anföra följande.

Som synes av den av statsrevisorerna gjorda sammanställningen har för
Blekinges vidkommande synnerligen blygsamma belopp använts till förbättringsarbeten
på underhållskontot; under 7-årsperioden sammanlagt 139,400
kronor, alltså i medeltal c:a 20,000 kronor per år.

De utförda arbetena, som varit av ringa omfattning och påkallade av trafikhänsyn
ha, i vad avser Blekinge län, enligt mitt förmenande beviljats i full
överensstämmelse med gällande bestämmelser om förbättringsarbetens utförande
på underhållskontot.

Karlskrona den 2 januari 1939.

W. MANNERFELT.

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot, får länsstyrelsen med
överlämnande av från vägingenjören i länet inhämtat yttrande1 i underdånighet
anföra:

Av de från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen infordrade uppgifterna angående
de av respektive länsstyrelser under åren 1932—1938 medgivna arbeten
av ifrågavarande art torde framgå, att av länsstyrelsen utanordnade belopp
med hänsyn till vägnätets omfattning och den inom länet rådande trafikfrekvensen
icke kunna anses anmärkningsvärt höga. Den av vägingenjören i
ärendet UDprättade specifikationen över 1938 års fördelning av ifrågavarande
medel torde sålunda giva vid handen, att endast sådana smärre vägförbättringsarbeten,
vilkas utförande utan uppskov prövats påkallade av trafikhänsyn
eller vilkas verkställande av ekonomiska skäl eller eljest lämpligen bort
ske i samband med vissa underhållsarbeten, under sistnämnda år påförts
underhållskontot.

För ett rätt bedömande av hithörande spörsmål torde för övrigt nödig hänsyn
böra tagas till den allt mer stegrade trafikintensiteten samt därav följande
nödvändighet för länsstyrelserna att i avseende å förbättrade säkerhetsanordningar
följa med tidens krav. Länssstyrelsen kan därför för sin del icke

1 Ej tryckt.

— 89 —

finna att de av statsrevisorerna framställda anmärkningarna i nämnvärd grad
rättvisligen äga tillämpning i avseende å detta län.

Kristianstad i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
A. E. RODHE.

G. FJELLMAN.

Länsstyrelsens i Malmöhus
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Länsstyrelsen, som genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefallts att
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens ar 1938 församlade revisorer
under § 21 i sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten förda på
vägunderhållskontot, får i anledning därav med överlämnande av en P. M.1
av vägingenjören i länet i underdånighet anföra följande:

Sedan utvägen att utföra vägförbättringsarbeten vid sidan örn de i fastställd
flerårsplan upptagna blivit för vägstyrelserna stängd därigenom, att
vederbörligt tillstånd till utförande av vägarbeten på förskott icke i allmänhet
kunde utverkas, har i detta län arbetet med vägförbättringar i väsentlig
mån avstannat. Då trafiken i sin ordning alltjämt utvecklats och nya krav
härledande från densamma oavbrutet framkommit, hava vägstyrelserna ofta
ställts i den situationen att icke kunna på tillfredsställande sätt sköta om väghållningen.
Det har då gällt att söka avhjälpa de största bristerna, och detta
har skett på det sätt att för trafiken i särskilt hög grad nödiga förbättringsarbeten
utförts på underhållskonto. Att märka härvid är emellertid att nästan
undantagslöst sökts tillstånd hos länsstyrelsen att utföra sådana arbeten
samt att vägstyrelsen således ytterst sällan begagnat sig av rätten att utan tillstånd
utföra »förbättringsåtgärd av helt obetydlig omfattning», en omständighet
som får anses äga en viss betydelse, när det gäller att bedöma sammanlagda
kostnadsbeloppet för ifrågavarande arbeten. . .

I övrigt får länsstyrelsen åberopa vad vägingenjören i sm P. M. anton och
den därvid fogade utredningen.

Malmö i landskansliet den 7 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

HJ. KJÄLL. s- DAHLRUP.

1 Ej tryckt.

— 90 —

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av inneliggande nådiga remiss får länsstyrelsen överlämna och
för egen del åberopa ett av vägingenjören i länet i ärendet avgivet yttrande.

Halmstads slott i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
HILDING KJELLMAN.

GUNNAR WENNERGREN.

Vägingenjörens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen i Hallands län.

I anledning av länsstyrelsens remiss den 22 december 1938 (vägd. år 1938
nr 44 fol. 154) i fråga om vad riksdagens år 1938 församlade revisorer i sin
berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot
får jag med remisshandlingarnas återställande vördsamt meddela följande.

De arbeten av ifrågavarande slag, som de senaste åren utförts inom Hallands
län, ha huvudsakligen avsett ombyggnad av fallfärdiga och svaga broar,
utförande av smärre förbättringsarbeten före vägs förseende med halvpermanent
beläggning samt avlägsnande av synnerligen trafikfarliga passager
och kurvor å vägar. Då stort behov av dessa arbeten gjort sig gällande, då
arbetenas utförande på vägunderhållskontot icke synes ha stått i strid mot
Kungl. Maj :ts kungörelse angående dispositionen av anslag till bidrag till vägunderhållet
på landet m. m. och då inom länet utförda arbeten av denna art
under åren 1935—1937 visserligen ligga något över men under senaste år icke
oväsentligt under vad som i medeltal för övriga län inom landet nedlagts å
dylika arbeten, torde någon anledning till anmärkning beträffande speciellt
länets handhavande av vägunderhållsmedlen icke finnas.

Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att länsstyrelsen
ville tillbakavisa revisorernas anmärkningar i vad avser Hallands län.

Halmstad den 2 januari 1939.

S. K. SPRINGFELDT.

— 91 —

I

Länsstyrelsens i Göteborgs

och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län förelagts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående
vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot.

Med anledning härav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat yttrande
från vägingenjören i länet, i underdånighet överlämna detta yttrande och för
egen del, under åberopande av dess innehåll, som sin mening uttala, att den
till och med år 1938 förefintliga möjligheten att på underhållskontot föra
förbättringsarbeten icke här i länet missbrukats.

Göteborg i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
MALTE JACOBSSON.

NILS BJÖRKMAN.

Länsstyrelsens i Älvsborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, 121,
§§ 21, 23.

Till Konungen.

Genom nådiga remisser den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtanden i anledning av vad riksdagens år 1938^ församlade
revisorer anfört angående dels vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållet,
dels enskilda vägar intagna till allmänt underhåll.

I anledning härav vill länsstyrelsen anföra följande.

Enligt statistisk årsbok för år 1936 ägde Älvsborgs län år 1936 ett vägnät
örn 4,979 km — ett vägnät vars längd endast överträffas av Norrbottens och
Västerbottens län. Vägnätets längd utgör 5.86 °/o av landets totala. Då enligt
statsrevisorernas statistik för de senaste sju åren Älvsborgs län under
dessa år på vägförbättringar, förda på vägunderhållet, endast tillgodogjort
sig 2.32 % av totalkostnaden för hela landet torde någon anmärkning pa
denna punkt ej kunna göras. Beträffande intagandet till allmänt underhåll
har enligt revisorernas statistik för de senaste fyra åren i länet intagits

1 Ej tryckt.

— 92 —

6.38 °/o av i landet totalt intagna vägar, vilket ej heller torde vara något
anmärkningsvärt.

Vänersborg i landskansliet den 31 december 1938.

Underdånigst
AXEL v. SNEIDERN.

E. LINDGREN.

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom Kungl, remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Skaraborgs
län anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 21 av sin berättelse anfört beträffande vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot.

Med anledning därav har länsstyrelsen infordrat och erhållit yttrande1 i
ärendet från vägingenjören i länet och får, med bifogande av berörda yttrande,
för egen del anföra följande.

Vidkommande de särskilda slag av förbättringsarbeten, vilka länsstyrelsen
ansett sig kunna medgiva till utförande på vägunderhållets konto, får länsstyrelsen
hänvisa till det av vägingenjören avgivna yttrandet. De arbeten,
som sålunda inom länet ifrågakommit till utförande, hava, med undantag
möjligen för ett eller annat broarbete, vilket varit av trängande beskaffenhet,
enligt länsstyrelsens mening varit hänförliga till smärre förbättringsarbeten.
Av de utav revisorerna införskaffade sifferuppgifterna torde framgå, att
länsstyrelsen icke i särskilt stor utsträckning låtit utföra förbättringsarbeten
såsom underhåll. Att, där så annorstädes skett, detta varit till förfång för
de övriga länen, lärer icke kunna förnekas. Från länsstyrelsens sida är ej
något att erinra mot att vid fördelningen av återstående utjämningsandel
eller eljest vid tilldelning av automobilskattemedel till de särskilda länen
tages hänsyn till den omfattning, i vilken vederbörande länsstyrelse begagnat
sig av resp. överskridit sin befogenhet i nu ifrågakomna hänseende.

Mariestad å landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
CARL MANNERFELT.

EINAR JOHNSON.

1 Ej tryckt.

— 93 —

Länsstyrelsens i Värmlands

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbeten,
förda på vägunderhållskontot.

1 anledning härav får länsstyrelsen överlämna och för egen del åberopa
innehållet i ett av vägingenjören i länet i ärendet avgivet yttrande.

Karlstad i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
IVAR VENNERSTRÖM.

R. SUNDELIUS.

VögingenJördis i Värmlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län.

Med återställande av remissakten i anledning av vad 1938 års riksdags
revisorer anfört i fråga om vägförbättringsarbeten, vilka med särskilt medgivande
av vederbörande länsstyrelser räknas såsom vägunderhåll, får jag
härtill anföra följande.

Det framgår av den av statsrevisorerna framlagda tablån att vid sidan av
Blekinge och Gotlands län har Värmlands län under perioden 1932—1938
i mindre omfattning än samtliga övriga län använt sig av möjligheterna att
på angivet sätt^finansiera vägförbättringsarbeten. Ej mindre än sju län
hava under ett å två år förbrukat större belopp än Värmlands län använt
under hela den sjuårsperiod tablån omfattar. Till väsentlig del har detta
förhållande sin grund i att bland länets vägstyrelscr allmänt råder den uppfattningen
att till större sammanhängande vägförbättringsarbeten bör utverkas
bidrag i vanlig ordning enligt bestämmelserna för omläggning och
förbättring av vägar, medan vägförbättringsarbeten att räknas som vägunderhåll
böra begränsas till sådana arbeten, där särskilda fördelar kunna
vinnas ur trafiksäkerhetssynpunkt. Ur sistnämnda synpunkt är och har
utan tvivel hittillsvarande möjligheter att snabbt kunna åstadkomma en omläggning
av särskilt trafikfarliga vägdelar, ävensom ombyggnad av fallfärdiga
mindre broar varit av synnerligen stort värde. Då det kan antagas, att
kostnaderna för inom länet utförda vägförbättringsarbeten å vägunderhållets
konto — i medeltal 57,700: — kr. pr år — icke åsyftas i statsrevisorernas
allmänna uttalanden angående missförhållandena i fråga örn nämnda vägarbetens
inverkan på länsfonderna, så vitt kan bedömas vid jämförelse med

— 94 —

övriga län i riket, synes någon ytterligare utredning i ämnet icke erforderlig.
Då vidare länets automobilskattefond för framtiden icke lider förfång av
det sätt, varpå andra län disponera medel till vägförbättringsarbeten med
hänsyn till de efter den 1 jan. 1939 ändrade bestämmelserna, enligt vilka
kostnaderna för vägförbättringsarbeten icke vidare må påföras vägunderhållets
konto, synes ej heller i nämnda avseende något vara att anföra.

Den stegring av kostnaderna för ifrågavarande arbeten för år 1938, som
statsrevisorerna påtalat, gäller, ehuru i mindre omfattning än flertalet övriga
län, även Värmlands län. Anledningen härtill är för länets vidkommande
praktiskt taget helt att söka i det förhållandet att arbeten, vartill vederbörligt
medgivande erhållits och vilka beräknats fördelade dels på år 1938,
dels på år 1939 nu helt slutförts under år 1938 på grund av de ändrade bestämmelserna.

Karlstad den 3 januari 1939.

FILIP AHLIN.

Länsstyrelsens i örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 21 i sin berättelse anfört angående
vägförbättringsarbeten, vilka utförts å vägunderhållets konto.

Med anledning härav har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande infordrat
yttrande från vägingenjören i länet, vilket yttrande jämte därvid
fogad utredning närslutes.

För egen del får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
åberopa vad vägingenjören anfört i ärendet.

örebro slott i landskansliet den 25 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

HELMER NORELL. ERIK WERNER.

Vägingenjörens i örebro län]

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i örebro län.

Jämlikt Kungl. Maj:ts befallningshavandes resolution den 22 december
1938 med anmodan att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer anfört angående vägförbättringsarbeten, förda på

— 95 —

vägunderhållets konto, får jag med remissaktens återställande vördsamt anföra
följande.

Som framgår av bifogade förteckning1 över av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Örebro län under år 1938 beviljade tillstånd att utföra smärre
förbättringsarbeten på vägunderhållets konto hava dylika tillstånd under
året medgivits till ett sammanlagt belopp av 151,679:— kronor, fördelande
sig på 23 skilda arbeten. Samtliga beviljade tillstånd synas avse sådana
mindre förbättringsarbeten, vilka jämlikt S. F. 466 1936 efter Kungl. Maj:ts
befallningshavandes medgivande må räknas som vägunderhåll. I kolumn
6 i ovannämnda förteckning angives för varje företag arbetets art, samt de
orsaker, som betingat tillståndets medgivande. I flertalet fall har föreliggande
trafikfara och på grund därav nödvändiga åtgärder för trafiksäkerhetens
tillgodoseende varit skälet till arbetets utförande.

De tre största företagen, »breddning och förbättring av Laxå stationsväg»,
»prof il justering och förbättring av vägen Örebro—Karlskoga å delen Villingsberg—Sandbäcken»
och »förbättring av vägen Svartå—Fjugesta—örebro
genom Fjugesta municipalsamhälle», hava avsett erforderliga förbättringsarbeten
före vägarnas beläggning, således åtgärder, vilka direkt syftat
att framdeles nedbringa kostnaderna för barmarksunderhållet genom att
ifrågavarande starkt trafikerade och i underhåll kostsamma vägsträckor förses
med en beläggning, som beräknas under en avsevärd följd av år komma
att draga ingen eller ringa kostnad i underhåll.

örebro den 4 januari 1939.

ÅKE von MALMBORG.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefalld avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört angående
vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskon tot får länsstyrelsen
med överlämnande av yttrande jämte tablå2 i ärendet av vägingenjören i
länet, för egen del i underdånighet anföra följande:

Som av tablån framgår avse de största kostnaderna sådana för grundförstärknings-
och förbättringsarbeten såsom förberedelser till stensättning av
rikshuvudvägen Stockholm—Västerås—örebro. Med hänsyn till den synnerligen
stora och tunga trafik, som framgår på denna väg med därav följande
dryga underhållskostnader, har det för länsstyrelsen framstått som en nära
nog tvingande nödvändighet alt permanentning av denna väg så snart som
möjligt komme till utförande. I och med de erbjudanden, som på sin tid
lämnades rörande permanentningens utförande med anlitande av de av riksdagen
beviljade anslagen för inköp av gatsten och för stensättning av vägar,
har länsstyrelsen därför ansett sig icke böra låta det gynnsamma tillfället

1 Ej tryckt.
s Ej tryckta.

— 96 —

att få beläggningsarbetet utfört inom rimlig tid gå sig ur händerna. Denna
uppfattning synes ock väl stämma överens med förutsättningarna för sagda
anslag, nämligen att stenlagren inom rimlig tid skola komma till nytta.
Enär emellertid omfattande föreberedelsearbeten å vägen i fråga vörö ofrånkomliga
och beräkningarna i fråga örn länet tillkommande andel av automobilskattemedel
för vägomläggningar visade sig icke hålla, återstod för
länsstyrelsen den enda utvägen att medgiva dessa arbetens utförande på underhållet,
örn över huvud taget någon stensättning skulle kunna komma i
fråga.

Vad nu sagts om förarbeten för stensättning äger sin giltighet beträffande
även liknande arbeten för halvpermanent beläggning inom vissa samhällen
i länet, inom vilka trafiken är av den storleksordning att, med hänsyn till
underhållskostnaderna, halvpermanentning ansetts nödvändig.

Vidkommande slutligen de underhållsarbeten som avsett förbättring av
fallfärdiga broar jämte tillfartsvägar, förbättringar vid plankorsning med
järnväg samt Tätning och breddning av trafikfarliga vägdelar inskränker
länsstyrelsen sig till att åberopa vad vägingenjören därutinnan i sitt yttrande
anfört.

Västerås slott i landskansliet den 13 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

E. HOLMQVIST. AXEL HUDBERG.

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer,
under § 21 av sin berättelse anfört angående vägförbättringsarbetens
utförande på underhållskontot.

Länsstyrelsen, som på förekommen anledning från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under hand fått bifogade specifikationer å de till revisorerna
lämnade uppgifterna för åren 1935—1938, har låtit upprätta bilagda sammanställning1
över av länsstyrelsen under samma år meddelade tillstånd till
vägförbättringsarbetens utförande å underhållskontot. De vägförbättringsarbeten,
som enligt länsstyrelsens sammanställning fått utföras på underhållskontot,
hava samtliga varit av den art, som i gällande författning i ämnet
avses.

Uppgifterna i sammanställningen avvika från de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till riksdagens revisorer lämnade på sätt nedan framgår:

1 Ej tryckt.

— 97

Å r	Väg- och vatten-byggnadsstvrelsens uppgift kronor	Länsstyrelsens beslut kronor
1935	168,400:-	156,323:16
1936	161,000: —	220,201: 89
1937	136,000: —	113,500: —
1938	274,800: —	123,096: 45
Summa	740,200: —	613,121: 50

6,820: —
6,960: —

10,500: —

Avvikelserna äro delvis beroende därå, att vissa företag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt länsstyrelsen hänförts till olika år, beroende å
sättet för uppställningarnas verkställande. Sålunda har i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppgift för år 1935 medtagits två belopp å tillhopa 12,072
kronor 50 öre, varom länsstyrelsen fattat beslut redan år 1934 och vilka på
grund därav icke upptagits i länsstyrelsens uppgift.

Skillnaden beträffande slutsummorna (740,200 — 613,121 =) 127,079
kronor förklaras på följande sätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift för 1935

bör minskas med ovan angivna belopp .............. kronor 12,072:50

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift för 1936
hava upptagits bland andra följande belopp, nämligen

1) för vägskälet vid Evertsberg—järnvägsövergången i

Östäng, Älvdalen ............................ »

2) för vägskälet mot Holen—Rotenbron, Älvdalen.... »

3) vägskälet i Smedjebacken—Västansjö, tillfartsvä garna

till viadukten, stationsgatan och Brunnsgatan
samt Smedjebacken—Säter, Norrbärke...... »

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift för år
1937 har upptagits 15,800 kronor för företaget vägskälet
mot Holen—Rotenbro, Älvdalen. Som av länsstyrelsens
sammanställning framgår, har sistnämnda belopp av
länsstyrelsen den 9 januari 1937 godkänts för båda under
1) och 2) härovan angivna företag med ändring av
beslut den 8 juni 1936, varigenom företagen tilldelats
respektive 6,820 och 6,960 kronor. Dessa två belopp böra
därför utgå ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppgift.

Ovan angivna belopp 10,500 kronor bör utgå, enär
kostnaderna för företaget 33,900 kronor ingå under två
rubriker »Inom Smedjebackens köping, Norrbärke,

16,950», den ena upptagen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i 1936 och den andra i 1937 års uppgift.

I 1937 och 1938 års uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hava vidare upptagits för företaget
Kråkbodarna-—Skeberg, Nedansiljan, två belopp om

vardera 7,120 kronor eller tillhopa.................. »

I 1938 års uppgift har för samma företag upptagits
jämväl 10,745 kronor. Ifrågavarande belopp å tillhopa
14,240 kronor hava felaktigt medtagits, enär det beslut,
som av länsstyrelsen den 15 november 1937 meddelats
beträffande detta belopp, upphävts genom beviljandet
den 10 september 1938 av 10,745 kronor till företaget.

7—3,97220. Rrv. berättelse ring. statsverket år 1938. II.

14,240:

— 98 —

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift för 1938

har felaktigt medtagits kostnaderna.................. kronor

för vägport vid Vargnäs, Nedansiljan, vilket företag
rätteligen avser omläggning för medel från länsfonden,
på grund varav detta belopp bör avdragas från
slutsumman.

Den av styrelsen under hand hit överlämnade specifikationen
för år 1938 upptager en slutsumma av
271,791 kronor 39 öre, varemot i tabellen angivits
274,800 kronor, på grund varav styrelsens uppgift bör
minskas med cirka .............................. »

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens slutsumma för
nämnda år 740,200 bör på grund härav minskas med . . »

Å andra sidan bör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppgift ökas av nedan angivna skäl:

1) Följande företag hava icke medtagits av väg- och vat -

tenbyggnadsstyrelsen :

År 1936: landsvägen genom Boda kyrkby ...... »

» 1936: bro över Björnån å vägen Lövnäs—Nornäs
vid Norendammen .............. »

» 1938: vägen Lövåsen—Nyberget ............ »

2) För företaget Garpenberg—Jönvik i Folkare väg distrikt

har upptagits ett för lågt belopp ........ »

ökningen uppgår således till .................. »

110,500: —

3,000: —
164,092: 50

10,100: —

25,600: —
800: —

525: 06
37,025: 06

På grund härav bör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgift minskas
med (164,092: 50 — 37,025: 06 ==) 127,067 kronor 44 öre.

Slutligen vill länsstyrelsen framhålla, att vid jämförelse länen emellan av
den utsträckning, i vilken dylika å underhållskontot förda förbättringsarbeten
förekommit vederbörlig hänsyn måste tagas till längden av vägnätet i
respektive län.

Falun i landskansliet den 31 december 1938.

N. ROSENIUS.

Underdånigst
BERNH. ERIKSSON.

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom remissresolulion den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört angående vägförbättringsarbeten
förda på vägpnderhåliskontot.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Där tillstånd meddelats att utföra ett vägarbete med underhållsmedel, har

— 99 —

detta i övervägande grad skett med hänsyn till föreliggande trafikfara. Orsaken
till att sammanlagda kostnaderna vissa år uppgått till förhållandevis
stora belopp är att bland förbättringsarbetena ingå förarbeten för permanenta
beläggningar av trängande eller brådskande art.

Med den utsträckning, i vilken länsstyrelsen sålunda medgivit vägförbättr
ingars utförande med underhållsmedel, torde, i betraktande av beloppens
storlek, åtgärden icke hava varit till förfång för övriga län.

Gävle slott å landskansliet den 7 januari 1939.

Underdånigst
SVEN LUBECK.

GÖSTA FINNGÅRD.

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts att senast
den 11 innevarande januari avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 21 av sin berättelse anfört angående
vägförbättringsarbeten förda på vägunderhållskontot.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen med överlämnande av infordrat yttrande1
i ärendet av vägingenjören i länet i underdånighet anföra följande.

Vid meddelande av tillstånd till vägförbättringsarbetens utförande pa underhållskontot
har länsstyrelsen strängt iakttagit vid kungörelsen den 21 maj
1931 (nr 230) fogade anvisningar rörande beräkningen av de till väghallnmgsdistrikten
utgående bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning. I enlighet
härmed har länsstyrelsen endast medgivit att smärre arbeten, vilkas utförande
utan uppskov prövats påkallat av trafikhänsyn eller vilkas verkställande
av ekonomiska skäl eller eljest funnits lämpligen böra ske i samband med vissa
underhållsarbeten, finge räknas såsom underhåll. Att sa varit fallet torde
jämväl kunna utläsas av den vid revisorernas berättelse fogade tabellen rörande
av respektive länsstyrelser under åren 1932—1938 medgivna arbeten av
förevarande slag, vilka arbeten för Västernorrlands läns vidkommande allenast
dragit en kostnad av

för år 1936 ........................................... kronor ^,600

för år 1938 .......................................... * 16’800

Med hänsyn till det vidsträckta bruk vissa länsstyrelser gjort av ratten att
meddela tillstånd av förevarande art till direkt förfång för de ovriga lanen,
anser sig länsstyrelsen böra ifrågasätta, huruvida icke rättelse i det påtande
missförhållandet bör ske på sådant sätt, att de län, inom vilka galande anvisningar
angående förbättringsarbetenas förande pa underhallskontot lojalt
följts under år 1939 tilldelas lämpligt tilläggsbidrag av automobilskattemed -

1 Ej tryckt.

— 100 —

len för ernående av en i möjligaste mån rättvis utjämning av medelsfördelningen
länen emellan.

Härnösand i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

RAGNAR STATTIN. GUNNAR INGEMARSSON.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Insändes till Kungl. Majit tillika med från vägingenjören i länet infordrat
yttrande; och får länsstyrelsen såsom eget utlåtande i underdånighet åberopa
vad vägingenjören i sitt yttrande anfört.

Östersund i landskansliet den 11 januari 1939.

Underdånigst
TORSTEN LÖFGREN.

ERLAND MONTELL.

Vägingen jördis i Jämtlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till länsstyrelsen i Jämtlands län.

Anmodad i resolution den 22 december 1938 att avgiva yttrande i anledning
av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört angående vägförbättringsarbeten,
förda på vägunderhållskontot, får jag med återställande
av remisshandlingarna vördsamt anföra följande.

Sedan år 1934 har inom Jämtlands läns meddelats tillstånd till 31 stycken
förbättringsarbeten på vägunderhållskontot. Av dessa hava 11 stycken avsett
rena vägarbeten, och äro samtliga smärre sådana. Det dyraste är kostnadsberäknat
till 24,185:—- kronor. Av de återstående förbättringsarbetena
utgöra 3 stycken om- och nybyggnader av trafikvådliga färjor samt 17 stycken
ombyggnader av trafikvådliga broar. I en del fall kunna dessa ombyggnader
icke karakteriseras såsom smärre förbättringsarbeten — det största av
dem är kostnadsberäknat till 56,300:— kronor — men hava arbetena varit
oundgängligen nödvändiga för erhållande av en fullgod trafiksäkerhet, och
har möjlighet saknats att få dem utförda inom överskådlig tid annat än såsom
vägunderhållsarbeten. Ombyggnaden av de större broarna har tillstyrkts
av kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Östersund den 31 december 1938.

C. G. PLANTÉN
t. f. vägingenjör.

101 —

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Västerbottens
län anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av utav riksdagens revisorer
framställda erinringar beträffande vägförbättringsarbeten förda på
vägunderhållskontot.

I anledning härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Revisorerna åberopa tidigare gällande bestämmelser att endast smärre vägförbättringsarbeten,
vilkas utförande utan uppskov prövas påkallat av trafikhänsyn
eller vilkas verkställande av ekonomiska skäl eller eljest finnas böra
lämpligen ske i samband med vissa underhållsarbeten.

Till vägunderhåll räknas, bland annat, dikesrensning, underhåll och iståndsättande
av bro eller färja, ombyggnad av trumma och uppsättande av
skyddsvärn.

För att bedöma i vad mån i underhållsarbete ingående vägförbättringsarbete
är av större eller mindre omfattning skulle krävas att i förslagen särskiljdes
de arbeten, som kunde hänföras till de olika begreppen. Så sker
emellertid ej utan vägingenjören, som granskar räkenskaperna beträffande
vägunderhållskostnaderna och övar tillsyn över vägunderhållet, lämnar vägstyrelserna
direktiv i vilka fall förbättrings- och underhållsarbeten böra utföras
gemensamt på underhållet efter länsstyrelsens medgivande, varefter
genom vägstyrelsernas försorg upprättas förslag, som upptager alla arbeten
på de ifrågavarande sträckorna utan specificering av de till förbättringsarbeten
hänförliga. Länsstyrelsens beslut kommer alltså att upptaga hela kostnaden
ehuru kanske endast en bråkdel är att hänföra till förbättringskostnad.
Därav följer att de av revisorerna uppgivna beloppen icke avse rena
förbättringsarbeten.

Revisorerna nämna särskilt två företag i länet såsom anmärkningsvärda,
nämligen Vojmån—Stensele sockengräns och Bastuträsk—Norsjö—Malå—
Holmfors. Beträffande förstnämnda väg hade underhållskostnaderna till följd
av vägens läge uppgått till så avsevärda belopp att en grundförbättring varit
nödvändig. Trafiksäkerheten äventyrades och vinterväghållningen omöjliggjordes,
då vägens läge icke medgav effektiv plogning. Undertecknad
landshövding har vid två olika tillfällen vid tjänsteresor å vägen i fråga i
sällskap med andra personer funnit vägen oframkomlig på grund av rasade
trätrummor, vilka omöjliggjort resans fortsättande förrän provisoriska överfarter
anordnats med hjälp av virke. Då vägen även i andra avseenden befann
sig i ett ytterst otillfredsställande skick, kunde länsstyrelsen icke taga
ansvaret för de vådor för trakikanternas liv och lem, som kunde följa ett
avslag å framställningen om medgivande att på underhållskontot utföra ofrånkomliga
förbättringsarbeten. Då samtliga trummor å sträckan måste ombyggas
och dikena upprensas samt skyddsvärn uppföras (se bilagda yttranden)
kunde det rimligen icke anses ekonomiskt försvarbart att företaga så omfattande
och kostsamma underhållsarbeten utan att samtidigt ändra vägens
planläge. Vägen är för övrigt hänförlig till länshuvudväg. Arbetet var avsett
att fördelas på ett flertal år, vilket emellertid omöjliggjorts genom vägocli
vattenbyggnadsstyrelsens förbud mot disponerande av medel för ändamålet
efter utgången av 1938.

Beträffande det andra företaget, som jämväl avsåg länshuvudväg, förelag

102

enligt såväl förslagsupprättarens som vägingenjörens uttryckliga påpekanden
sådana omständigheter att ett bifall till framställningen om tillstånd
till arbetenas utförande på vägunderhållskontot var motiverat. Även detta
företag var avsett att fördelas på ett flertal år.

En omständighet, som särskilt bör beaktas är också att i båda förslagen
finnas upptagna avsevärda belopp för provisoriska åtgärder för trafikens
framsläppande under vägarbetena. Länsstyrelsen har inför den tekniska
sakkunskapens uttryckliga hävdande av framställningarnas berättigande icke
ansett sig kunna taga ansvaret för att omfattande oundgängliga underhållsarbeten,
som vid en snart förestående omläggning av ifrågavarande vägar
bomme att bliva så gott som helt onyttiga genom vägrat medgivande belasta
underliållskontot. Länsstyrelsen har i flera fall trots vägingenjörens tillstyrkande
avslagit framställningar om medgivande att utföra dylika arbeten på
underhållskontot.

Vad angår av revisorerna framhållna slutsumman av de medgivna företagen
erinras att flera av företagen varit avsedda att fördelas på ett flertal
år och att vägingenjören och länsstyrelsen från början tolkat de nya bestämmelserna
så att påbörjade företag skulle få fullbordas efter ingången av
1939. Först genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens påpekande i oktober
1938 framgick det att en annan tolkning måhända vore den riktigare, nämligen
den som begränsade medgivandets giltighet till utgången av 1938. Länsstyrelsen
har också med föranledande härav hos Eders Kungl. Maj:t gjort
underdånig framställning örn utfärdande av vissa övergångsbestämmelser,
ägnade att möjliggöra arbetenas utförande enligt länsstyrelsens och vägingenjörens
tolkning av bestämmelsen.

En ingående granskning av den av revisorerna upprättade sammanställningen
torde utvisa att länsstyrelsen efter 1932 genomgående visat återhållsamhet
i fråga om medgivanden att utföra vägförbättringsarbeten på underhållskontot.
De under åren 1931—1937 nedlagda verkliga kostnaderna framgå
av bilagda av vägingenjören upprättade sammanställning.1 Den anmärkningsvärda
slutsumman för år 1938 får anses tillfyllestgörande förklarad
härovan. Länsstyrelsen vill slutligen framhålla att länets vägnät i längd
motsvarar vägnäten inom 5 mellansvenska län. Revisorernas klander av länsstyrelsens
åtgärder avvisas såsom obefogat.

Umeå i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
G. ROSÉN.

ELIS ALMGREN.

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande delji, sid. 106, § 21.

Till Konungen.

I anledning av remissen på 1938 års riksdagsrevisorers anmärkningar i
fråga örn förande av vägförbättringsarbeten på underhållskontot får länsstyrelsen
överlämna en specifikation av dylika arbeten under år 1938 jämte
skrivelse1 från vägingenjören i länet.

1 Ej tryckta.

103 —

För egen del anser länsstyrelsen sig i detta stycke icke hava förfarit på
sätt som kunnat giva anledning till berättigade anmärkningar.

Luleå i landskansliet den 3 januari 1939.

Underdånigst

D. HANSÉN.

R. SUNDBERG.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 109, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts att
avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 22 av sin berättelse anfört angående vissa länsstyrelsers
tillämpning av bestämmelserna om enskilda utfartsvägar.

I anledning härav får länsstyrelsen härmed överlämna och för egen del
åberopa innehållet i ett av vägingenjören i länet i ärendet avgivet yttrande.

Karlstad i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
IVAR VENNERSTRÖM.

R. SUNDELIUS.

Vägingenjörens i Värmlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 109, § 22.

Till Kungl. M a j : t s befall ningsbavande i Värmlands

1 ä n.

Med remissaktens återställande får jag härmed avgiva följande yttrande i
anledning av vad 1938 års riksdags revisorer anfört angående tillämpning
av bestämmelserna örn enskilda utfartsvägar.

Statsrevisorerna anföra ett flertal exempel, bl. a. fran Västerbottens Ian,
vilka utvisa, att vägdistrikten på länsstyrelsens tillskyndan systematiskt
övertaga till allmänt underhåll nyomlagda enskilda vägar utan att ens avvakta
tidpunkten för vägarbetets färdigställande. Enligt vad protokollen
utvisa har från länsstyrelsens sida i nyssnämnda län föreslagits att väghållningsdistrikten
även skulle anlägga enskilda vägar.

Statsrevisorerna anföra, att liknande förfarande ä^t rum även i Värmlands

— 104 —

län och anföra som exempel härpå vägen Ölseruds k:a—Knappa—Gaperhult
•—Gunnerud i Södersysslets vägdistrikt.

I anslutning härtill må framhållas skillnaden mellan å ena sidan ett förfaringssätt,
som satts i system trots att detsamma står i motsatsförhållande
till de principer angående enskilda vägars anläggning och underhåll, som
deklarerats av chefen för kommunikationsdepartementet i proposition till
lag om enskilda vägar vid 1926 års riksdag, och å andra sidan ett enstaka
fall, där man ingalunda från början inriktat sig på att lösa vägfrågan på ett
sätt, som kan betecknas såsom anmärkningsvärt. Det måste i detta sammanhang
understrykas att tidpunkten för vägingenjörens avsyning av en
enskild väg och den därpå följande tidpunkten för ett av länsstyrelsen meddelat
utslag örn vägens intagande till allmänt underhåll icke kan anföras
som bevis för att en väg av enskild karaktär utan några som helst förändrade
lorhållanden skulle hava intagits till allmänt underhåll. Vägingenjörens
avsyningsförrättning är allenast en följd av ett vid en väsentligt tidigare tidpunkt
av Kungl. Maj:t meddelat beslut om bidrag till anläggning av enskild
väg, och nämnda förrättning måste fullföljas, vilka ändrade förhållanden,
som än må hava inträtt under byggnadstiden, så vitt ej Kungl. Majit meddelar
beslut om ändring av arbetsplanen för företaget.

Föreliggande vägfråga i Södersysslets vägdistrikt upptogs till behandling
/7 år 1929, då ansökan förelåg om bidrag av stats- och landstingsmedel för
anläggning av enskild väg från Knappa till Gaperhult. Yttrande i ärendet
avgavs av vägingenjuren den 12 fehr. 1930, därvid bidrag förordades av
allmänna medel för anläggning av enskild väg. Frågan torde vid denna
tidpunkt uteslutande hava prövats ur synpunkten att en enskild vägförbindelse
vöre nödvändig för att bereda utfart för en icke obetydlig del av
Eskilsäters kommun. Länsstyrelsen beviljade bidrag till företaget av landslingsmedel
med 3/s av beräknad kostnad genom beslut den 13 juni 1930
och 22 juli 1931. Företaget avsynades den 2 dec. 1932. Härigenom hade
utfartsväg skapats för bebyggelsen mellan Gaperhult i Eskilsäters"till Knappa
i Ölseruds socken, varifrån dock en relativt dålig enskild väg ledde till alman
väg vid Ölseruds kyrka. Mellan Gaperhult och allmänna vägen vid
Eskilsäters kyrka förefinnes en icke obetydlig bebyggelse, som vid denna
tidpunkt praktiskt taget saknade farbar väg, i varje fall för automobiltrafik
användbar väg. 1933 väcktes fråga om anläggning av enskild utfarts\äg
från Gaperhult till allmän väg vid Gunnerud i Eskilsäters kommun och
etter verkställd utredning beviljade Kungl. Majit bidrag av statsmedel till
företaget den 16 mars 1934, varjämte fyllnadsbidrag av beredskapsmedel
beviljades av länsstyrelsen, tillsammans 50 % av kostnaden. Genom nu
angivna beslut förelåg sålunda en sammanhängande enskild väg från Ölseruds
kyrka över Knappa och Gaperhult till allmänna vägen vid Gunnerud
1„na^eten av Eskilsäters kyrka. Frågan om nämnda vägs intagande till
allmänt underhåll uppkom vid denna tidpunkt, men avstyrktes av vägingenjören
med hänsyn till beskaffenheten av vägsträckan Knappa—ölserilc
s ,kFka'' Sedan bidrag beviljats av landstingsmedel den 22/10 1 934 till
-j-dsaltande av sistnämnda vägsträcka, vilken avsynades den 9 oktober
1J36 mäste emellertid hela vägfrågan anses hava kommit i ett nytt läge,
och da fullföljandet av en i trafikhänseende tillfredsställande väg var säKerstaild
mellan Ölseruds kyrka och Gunnerud, vilken väg tillgodosåg bekovet
av vagförbindelse för en icke obetydlig del av Ölseruds och Éskil LarS,

.S?,Ckn"r’ ansa"s skäl förefinnas för vägens intagande till allmänt
underhall, vilket skedde i fråga om vägdelen Ölseruds kyrka—Gaperhult
p,enom länsstyrelsens beslut den 23 oktober 1936 och för delen Gaperhult—
Gunnerud den 31 december 1936.

— 105 —

Det förtjänar att i detta sammanhang framhållas att med undantag för
den först utbyggda utfartsvägen Knappa—Gaperhult måste möjligheterna
att kunna realisera hela vägfrågan före år 1934 betecknas såsom synnerligen
svävande, enär varken landstingsmedel eller statsmedel kunde beräknas tillgängliga
i sådan omfattning att bidrag kunde beredas i den omfattning, som
skedde i berörda tvenne socknar. Att så blev möjligt berodde uteslutande
på att under år 1933 ett synnerligen stort antal angelägna enskilda utfartsvägar
erhöllo bidrag genom statens arbetslöshetskommissions försorg.

Under åberopande av ovan anförd redogörelse får jag framhålla, att hela
vägfrågans utveckling har tagit en tidrymd av 8 år i anspråk och att den
allmänna utvecklingen av vägväsendet under tiden inneburit sådana förändringar,
att en vägfråga, som ursprungligen planlagts som enskild väg,
mycket väl kan hava undergått sådana ändringar alt frågans prövning ur
allmän synpunkt kan befinnas vara motiverad. Man torde få förutsätta,
att det icke är statsrevisorernas mening att rent formella skäl skulle hava
förhindrat frågans sakliga prövning, vilket enligt mitt förmenande skett i
förevarande fall.

Karlstad den 3 januari 1939.

FILIP AHLIN.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 109, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Väster- ‘
bottens län anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer i sin berättelse anfört angående vissa länsstyrelsers
tillämpning av bestämmelserna om enskilda utfartsvägar.

Till underdånig åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

Revisorernas erinringar avse för länets vidkommande vissa vägar, som
åren 1932—1937 anlagts i Lövångers socken, Västerbottens län, och därefter
övertagits till allmänt underhåll. Såsom utgångspunkt för sin argumentering
att förfarandet skulle vara oriktigt hava revisorerna valt enskilda väglagens
definition å begreppet enskild väg samt vidare den i lagen utformade
intresseprincipen. Härtill må endast invändas att denna definition och
princip hava betydelse endast då det gäller att tvinga en tredskande intressent
att deltaga i ett planerat företag. Där företagarna äro ense och företaget
säkerställes utan tvångsåtgärd äro lagregler överflödiga. 1 samtliga
förevarande fall hava de intressenter, vilkas deltagande i företagen ifrågasatts
varit eniga om företagens utförande och erforderliga medels tillsläppande.
Att huvudintressenten i företaget varit en kommun och att företagen
i stor utsträckning finansierats av kommunmedel är ett förhållande,
som icke torde kunna påtalas av det allmänna, vars rätt väl revisorerna i
detta fall velat tillvarataga. Vad som i föreliggande fall kan anses beröra
det allmänna är i första hand att statsbidrag utgått lill företagen i överensstämmelse
med gällande författning. Det påstås icke att denna författnings

— 106 —

bestämmelser överskridits och det enda som kan göras gällande är väl att
därigenom anslagsmedel undandragits andra företag, men länsstyrelsen
ifrågasätter örn det allmänna kan hava något berättigat intresse att bevaka
dessas rätt.

I andra hand anmärkes att ifrågavarande vägar efter färdigställandet blivit
övertagna till allmänt underhåll. Revisorerna, som icke haft något att
anmärka på den formella handläggningen av ärendena rörande övertagande
till allmänt underhåll av ifrågavarande vägar, hava icke anfört någon omständighet,
som skulle göra detta övertagande lagstridigt. Länsstyrelsen bestrider
också på det bestämdaste att gällande författningsbestämmelser härvid
på något sätt trätts för nära eller feltolkats. Vägingenjören har också i
samtliga fall tillstyrkt vägarnas övertagande och intygat att de befunnit sig
i laggill! skick.

Länsstyrelsen, som alltså icke kan finna revisorernas anmärkningar motiverade,
vill emellertid lämna en redogörelse för de synpunkter som varit
vägledande vid länsstyrelsens beslut i ifrågavarande ärenden.

Såsom framgår av det till revisorernas berättelse fogade protokollsutdraget
fattades beslut örn ifrågavarande väganläggningar på hösten 1932, alltså
vid en tidpunkt då arbetslösheten inom länet börjat antaga oroande former
och det var av vikt att skaffa arbetstillfällen för den arbetslösa befolkningen.
Inom de olika kommunerna igångsattes i stor utsträckning vägarbeten
i form av kommunala reservarbeten såsom de lämpligaste arbetsobjekten.
I Lövångers socken var arbetslösheten också mycket stor, men vid inventeringen
av lämpliga arbetsobjekt befanns att de vägföretag, sorn kunde
komma i fråga icke kunde igångsättas på grund av meningsskiljaktigheter
i fråga örn de planerade vägarnas sträckningar.

Undertecknad landshövding, som noga följde utvecklingen på arbetsmarknaden
och nödgades taga initiativ för åstadkommande av arbetstillfällen i
flertalet av länets kommuner, hade genom ett otal uppvaktningar från skilda
intressegrupper i Lövångers sockens väghållningsdistrikt med hemställan
örn ändringar i projekterade vägplaner fått den uppfattningen att de aktuella
vägfrågorna inom vägdistriktet icke kunde bringas till lösning utan ett förlikningsingripande.
Efter besök i orten uppgjordes ett förslag till vägbyggnadsplan,
för vilken redogöres i bilagda avskrift av skrivelse" till vägstyrelsen
i vägdistriktet. Denna plan avsåg alltså att tillgodose det då förefintliga
behovet i fråga om nya vägar inom kommunen. Då de samtliga voro avsedda
att ersätta projekterade allmänna vägar ansågs det uppenbart att
de efter färdigställandet skulle fylla betingelserna för att bliva övertagna till
allmänt underhåll.

Vid behandlingen av nu ifrågavarande och liknande vägbyggnadsärenden
har länsstyrelsen uppenbarligen icke kunnat undgå att beakta föreskrifterna
i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse angående statsbidrag till byggande av
enskilda utfartsvägar (S. F. 232/1931). Länsstyrelsen kan så mycket mindre
dela revisorernas mening örn det oriktiga i att kommun anvisar bidrag till
byggande av vägar av ifrågavarande slag som åberopade Kungl, kungörelse
föreskriver att statsbidrag ej må utgå om icke minst 15 procent av statsbidragets
belopp lämnas av medel som anvisats av landsting, kommun eller
annan icke-sakägare. Landstingsbidrag utgår till varje företag. Men även
kommun kan lämna bidrag. Visserligen har stadgats att statsbidrag ej för
något fall må bestämmas till högre belopp än som motsvarar hälften av den
beräknade anläggningskostnaden. Däremot finnes ingen annan bestämmelse
för storleken av landstings, kommuns eller annan icke-sakägares bidrag
än att det skall uppgå till minst 15 procent av statsbidraget. 1

1 Ej tryckt.

— 107

Aven beträffande frågan om underhållet av sådana enskilda utfartsvägar,
vartill statsbidrag utgår, vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på nyssnämnda
kungörelse. Däri föreskrives, att i kontrakt, som länsstyrelsen avslutar
med intressenterna skall föreskrivas bland annat, att intressenterna
skola i gott skick underhålla vägen nied därtill hörande broar intill dess
sådan underhållsskyldighet kan varda andra i vederbörlig ordning ålagd.
Då härmed ej gärna kan åsyftas annat än vägens övertagande till allmänt
underhåll synes Eders Kungl. Majit och riksdagen hava förutsett att enskilda
utfartsvägar kunna vara av den betydelse för det allmänna att det
vore oriktigt att ett antal enskilda personer skulle ensamma bestrida underhållet.
Huruvida ett sådant övertagande bör ske och när övertagandet bör
ske ankommer på vederbörande länsstyrelse att bestämma. Länsstyrelsens
beslut kunna emellertid överklagas.

I fråga örn de här ifrågavarande ärendenas vidare behandling hänvisas
till i revisorernas berättelse intagna protokollsutdrag och avskrifter av re -

solutioner.

Kostnaderna för de projekterade allmänna vägarna enligt föreliggande
arbetsplaner utgjorde

1) väg från Bureå sockengräns över Kåsböle till kust landsvägen

vid Önnesmark 7,450 meter ........ kronor 108,500: —

2) väg från Kåsböle till Uttersjön 4,832 meter........ » 41,300: —

3) väg från Nolbyn till Kyan (Fjälbyn) 3,757 meter . ■ » _ 46,200:

Summa kronor 196,000: —

och kostnaderna för de utförda vägarna uppgingo till

1) vägen Kyan—Fjälbyn—Älgnäs—Uttersjöbäcken 9,780

meter ...................................... kronor 43,089: 29

2) vägen Uttersjön—Kåsböle 4,620 meter ............ » 20,817:92

3) vägen Önnesmark—Kåsböle—Bureå sockengräns

8,080 meter.................................. » 42,783: 34

4) vägen Önnesmark—Fjälbyn 3,258 meter .......... »__13,907: 97

Summa kronor 120,598: 52.

Såsom slutomdöme torde kunna sägas att det allmänna i stället för att
onödigt betungas, beretts en avsevärd förmån samtidigt som ortsbefolkningens
intressen befrämjats, och upprivande tvister med åtföljande besvär
för de administrativa myndigheterna inbesparats.

Från vägstyrelsen införskaffad förtydligande uppgift rörande underhållskostnaderna
för vägen Kyan—Fjälbyn—Älgnäs—Uttersjöbäcken närslutes.1

Då de av Eders Kungl. Majit efter riksdagens hörande utfärdade bestämmelser
icke i något avseende åsidosatts eller överträtts, hemställer länsstyrelsen
att statsrevisorernas uttalande ej måtte föranleda någon åtgärd.

Umeå i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
G. BOSÉN.

ELIS ALMGREN.

1 Ej tryckt.

— 108 —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1939 avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer, på sätt av remissakten
bilagd handling framginge, under § 23 av sin berättelse anfört
angående enskilda vägar intagna till allmänt underhåll.

Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
med remissaktens återställande, härmed i underdånighet anföra
följande.

Då revisorerna i sitt nu förevarande uttalande icke kunnat underlåta att
erinra att de i sin tidigare gjorda anmärkning (§ 21) rörande »vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot» påvisat, att vissa länsstyrelser
begagnat sig av det efter 1939 års ingång icke återkommande tillfället att
med medel, avsedda till vägunderhåll, bekosta vägförbättringar och att
bland dessa länsstyrelser återfanns länsstyrelsen i Västerbotten, tillåter sig
väg- och vattenbygnadsstyrelsen härutinnan hänvisa till sitt särskilda underdåniga
utlåtande denna dag över denna revisorernas anmärkning.

Revisorerna hava i sitt uttalande framhållit, att något mera enhetligt tillvägagångssätt
vid intagandet till allmänt underhåll av enskild väg uppenbarligen
ännu icke kommit till stånd. Med hänsyn till de betydliga belopp
av statsmedel, som kommit till användning för här ifrågavarande ändamål,
hava revisorerna funnit anledning fästa riksdagens uppmärksamhet på den
länen emellan ojämna förbrukningen av medel till intagandet av enskilda
vägar.

På sätt revisorerna i sitt uttalande jämväl framhållit hade redan riksdagens
år 1934 församlade revisorer sin uppmärksamhet riktad på frågan, i
vilken utsträckning enskild väg intagits tili allmänt underhåll.

De då gjorda erinringarna beträffande de i nämnda hänseende tillämpade
principerna föranledde följande uttalande av 1935 års riksdag.

»Av vad revisorerna anfört syntes framgå, att länsstyrelserna i sina beslut
örn intagande av enskild väg till allmänt underhåll tillämpat skilda förfaringssätt
och därvid bedömt dessa frågor efter mer eller mindre subjektiva
grunder. Visserligen kunde med hänsyn till lokala och andra förhållanden
några för hela riket ensartade regler för dessa frågors bedömande
knappast tillämpas, men riksdagen ansåge det vara ur statsverkets intresse
av vikt, att bestämmelser utfärdades, som angåve de principiella förutsättningarna
för enskild vägs förändring till allmän. Riksdagen funne detta
spörsmål vara av den betydelse, att det borde göras till föremål för en ingående
prövning.»

Riksdagen anhöll därefter, att Kungl. Majit ville underkasta frågan om
förutsättningarna för intagande av enskild väg till allmänt underhåll en
ingående prövning.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1935 uppdrogs åt särskilda sakkunniga
— 1935 års vägsakkunniga — att utreda, bland annat, denna fråga.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erfarit, 1935 års vägsakkunniga upptagit nu förevarande spörsmål till
behandling i det betänkande, som de sakkunniga avgivit den 2 januari inne -

— 109 —

varande år, synes denna fråga nu icke böra påkalla någon ytterligare åtgärd.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit
t. f. byråchefen Wallgren.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

AXEL VALSINGER.

Länsstyrelsens i Stockholms
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer
anfört under § 23 i sin berättelse angående intagande till allmänt underhåll
av enskilda vägar.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, med överlämnande av ett å vägingenjörsexpeditionen
upprättat sammandrag1 beträffande indömda enskilda
vägar åren 1935—1938, anföra.

Vad först angår vägar inom tättbebyggda samhällen tillåter sig länsstyrelsen
erinra om att särskilda utskottet vid 1934 års riksdag i sitt utlåtande nr
1 gjorde följande uttalande: »Så torde exempelvis inom samhälle befintlig
gata, som utgör förbindelseled till järnvägsstation, hamn, kyrka, skola
tingshus, sjukhus, apotek, salutorg eller idrottsplats, i de flesta fall böra
erhålla karaktär av allmän väg.» Såsom framgår av utskottsutlåtandet, var

detta uttalande föranlett av att »en del länsstyrelser--— visa sig alltför

aterhallsamma i fråga örn beslut örn gators övertagande till allmänt underhåll
på vägdistriktets bekostnad». LHtalandet, vilket torde få anses innefatta
en av 1934 års riksdag godkänd princip, har i flera fall påverkat länsstyrelsens
beslut.. Det första ärende, där detta skedde, gällde frågan örn indömande
till allmänt underhåll av vissa enskilda vägar inom Stocksunds köping.
Här beslutade länsstyrelsen om dylikt indömande i betydligt större omfattning
än vad vederbörande väghållningsdistrikt samt vägingenjör tillstyrkt,
över beslutet anfördes sedermera besvär av bl. a. väghållningsdistriktet,
men fann Kungl. Majit genom utslag den 17 september 1935 besvären ej
föranleda ändring i länsstyrelsens beslut. Vid detta förhållande torde det
vara naturligt, att länsstyrelsen betraktade Stocksundsfallet såsom i viss mån
normerande för bedömandet av likartade frågor. Att detta haft vidsträckta
konsekvenser är lätt att inse, om man betänker, att inom länet finnas 27
köpingar och municipalsamhällen samt därjämte orter med sammanträngd
befolkning, där byggnadsplan eller styckningsplan gäller, i en utsträckning,
som icke har sin motsvarighet i någon annan del av riket.

Vad därefter beträffar sådana enskilda vägar, sorn tillhöra den egentliga
landsbygden, torde böra framhållas, att trafikförhållandena i Stockholms

1 Ej tryckt.

— Ilo

län synnerligen starkt påverkas av länets belägenhet kring huvudstaden.
Den intensiva trafik, som denna belägenhet framkallar inom^ betydande delar
av länet, nödvändiggör i mycket större utsträckning än på många andra
håll i riket intagande i det allmänna vägnätet av en del smärre förbindelsevägar.
Härjämte må framhållas, att vissa områden inom länets nordliga
delar varit förhållandevis mindre väl tillgodosedda i väghänseende. 1 följd
härav har länsstyrelsen ansett motiverat att till allmänt underhall intaga
vissa enskilda vägar, vilka haft betydelse såsom utfartsvägar för två eller
flera utmed desamma belägna byar.

Slutligen torde få anföras, att en del enskilda vägar indömts till allmänt
underhåll i syfte att skapa förbättrade kommunikationer inom vissa skärgårdsområden.

Stockholm å landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
KARL LEVINSON.

BERTIL H:SON RABE.

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har Eders Kungl. Majlis befallningshavande
anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående
enskilda vägars intagande till allmänt underhåll.

I anledning härav får befallningshavanden i undernådighet, med överlämnande
av infordrat yttrande1 i ärendet från vägingenjören i länet, för egen
del anföra följande.

Statsrevisorerna hava påtalat den brist på enhetlighet de olika länen emellan,
som föreligger vid behandlingen av ärenden av ifrågavarande slag. Förutsättningar
och villkor för enskilda vägars intagande äro emellertid för närvarande
föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, och sådant intagande
har också, med hänsyn härtill, under de senaste åren skett i allt
mindre utsträckning inom detta län. Sålunda har befallningshavanden under
åren 1937 och 1938 avslagit ett flertal ansökningar örn övertagande till allmänt
underhåll, oaktat dessa ansökningar eljest varit värda beaktande^ och
de vägar, som under dessa år inom länet intagits, utgöra, såsom framgår av
den i statsrevisorernas berättelse förekommande tablån, endast helt obetydliga
sträckor.

När befallningshavanden under de senare åren meddelat beslut om övertagande
av enskilt vägunderhåll genom vägdistrikten, har detta i allmänhet
varit beroende på att automobiltrafik, som framgått å vägen och som ofta
varit utan direkt betydelse för vägliållaren, nått en sådan omfattning, att det
enskilda vägunderhållet blivit allt för betungande. Befallningshavanden har
emellertid alltid i samband med meddelande av dylikt beslut lämnat föreskrifter
om vägens iståndsättande före övertagandet, varigenom ernåtts ga -

1 Ej tryckt.

— lil —

rantier för'' att vägdistriktet icke behöver vidkännas kostnader för vägens
omläggning i samband med övertagandet eller kort därefter, och likaså för
att underhållskostnaderna icke skola överskrida de normala. Beträffande de
verkliga underhållskostnaderna hänvisar befallningshavanden till vägingenjörens
yttrande.

Uppsala slott i landskansliet den 14 januari 1939.

Underdånigst
S. LINNÉR.

ELIAS STENIUS.

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

I nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer i sin
berättelse anfört angående enskilda vägars intagande till allmänt underhåll;
och får länsstyrelsen i anledning härav i underdånighet anföra följande.

Av den utredning statsrevisorerna verkställt framgår, att länsstyrelsen härstädes
allenast i mycket liten utsträckning intagit enskild väg till allmänt
underhåll. Dylikt intagande har i vissa fall ägt rum i samband med byggande
av allmän väg. Skäl för enskild vägs intagande till allmän väg har länsstyrelsen
ansett föreligga, då vägen ifråga måste anses vara för den allmänna
samfärdseln nödig och nyttig.

Nyköping i landskansliet den 5 januari 1939.

Underdånigst
B. HAMMARSKJÖLD.

S. LJUNGSTEDT.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

I nådig remiss av den 20 december 1938 har det blivit länsstyrelsen anbefallt
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägars intagande
till allmänt underhåll.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Statsrevisorernas anmärkningar avse dels att enskilda vägar, åtminstone

— 112 —

inom vissa län, intagits till allmänt underhåll i större omfattning- än som av
förhållandena påkallats eller som med skälig hänsyn till sparsamhetens krav
bort äga rum, dels ock att mellan de olika länen mycket stora skiljaktigheter
förekommit med avseende å den utsträckning, i vilken enskilda vägar förklarats
för allmänna.

Den förra anmärkningen, i vad densamma må avse Östergötlands län, är
tydligen knappast möjlig att fullständigt bemöta. Härför skulle nämligen erfordras
genomgåendet av akterna beträffande samtliga av länsstyrelsen under
den närmast åsyftade fyraårsperioden meddelade beslut örn intagning till allmänt
underhåll av enskild väg, i syfte att utröna om i varje speciellt fall, tillräckliga
förutsättningar för vägens förklarande för allmän förelegat. En sådan
detaljgranskning synes emellertid icke vara av statsrevisorerna avsedd.
Länsstyrelsen bifogar emellertid en förteckning1 för fyraårsperioden i fråga å
enskilda vägar, som intagits till allmänt underhåll, å framställningar i sådant
syfte, vilka av länsstyrelsen avslagits, samt å vägar,^ som indragits från allmänt
underhåll. Av denna förteckning torde framgå, att länsstyrelsen visat
en ganska stor återhållsamhet i fråga om enskilda vägars förändring till allmänna,
i det att länsstyrelsen i ett mycket stort antal fall avslagit framställningar
härom, samt att länsstyrelsen därjämte haft sin uppmärksamhet fäst
på möjligheten att, huvudsakligen i besparingssyfte, från allmänt underhåll
indraga vägar, som icke längre ansetts äga väsentlig betydelse för den allmänna
samfärdseln. Det vill därför synas, som om statsrevisorernas nu ifrågavarande
anmärkning knappast med fog kan riktas mot handläggningen av
dessa ärenden hos länsstyrelsen i Östergötlands län.

Statsrevisorernas andra anmärkning, rörande den stora olikheten mellan
de särskilda länsstyrelsernas sätt att bedöma hithörande spörsmål, torde väl
i och för sig vara riktig. Men då Östergötlands län, ehuru till folkmängden
n:r 4 och till arealen n:r 11 av rikets län, kommer såsom n:r 11 i fråga om
längden av till allmänt underhåll intagna vägar under fyraårsperioden, torde,
ur de synpunkter statsrevisorerna närmast företräda, ej heller denna anmärkning
drabba länsstyrelsen i Östergötlands län. Mot meddelandet av närmare
direktiv för prövning av ansökningar om enskild vägs intagande såsom allmän
finnes emellertid från länsstyrelsens sida intet att erinra.

Linköpings slott i landskansliet den 5 januari 1939.

Underdånigst
KARL TISELIUS.

V. E. von der LANCKEN.

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom remissresolution den 20 december 1938 har länsstyrelsen fått sig
anbefallt att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägars
intagande till allmänt underhåll.

1 Ej tryckt.

113 -

I anledning härav har länsstyrelsen infordrat och får härjämte överlämna
yttrande i ärendet av vägingenjören i länet.

För egen del tillåter sig länsstyrelsen, under framhållande av den synnerligen
ringa utsträckning, vari inom länet under ifrågavarande år enskild väg
intagits till allmänt underhåll, allenast hänvisa till innehållet i vägingenjörens
yttrande.

Jönköping i landskansliet den 13 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

OLOF ÅKESSON. RICH. LUNDBERG.

Vägingenjörens i Jönköpings län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till länsstyrelsen i Jönköpings län.

Genom remiss den 27 december 1938 anmodad att avgiva yttrande i anledning
av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer, på sätt av bilagda
handling framgår, under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda
vägar intagna till allmänt underhåll, får jag med remisshandlingarnas återställande
vördsamt anföra följande:

Den första förutsättningen för att en enskild väg skall kunna övertagas till
allmänt underhåll synes mig vara, att den uppfyller bestämmelserna i väglagens
1 §, d. v. s. att den »prövas nödig för allmänna samfärdseln».

Den andra förutsättningen bör vara, att vägen ifråga besitter en sådan teknisk
standard, att den kan på ett tillfredsställande sätt förmedla allmänna
samfärdseln. Den bör i detta hänseende icke vara besvärad av allt för starka
stigningar eller skarpa kurvor. Framför allt böra broar och trummor hava
tillräcklig bärighet och vägbanan en sådan bredd att fordon verkligen kunna
mötas på vägen.

Förefinnas icke dessa tekniska förutsättningar, skulle man vara nödsakad
att, samtidigt som vägen övertoges till allmänt underhåll, jämlikt vägmärkesförordningens
15 §, e och f, uppsätta särskilda förbudstavlor angivande förbud
att framföra fordon med visst största hjultryck eller av viss bredd.

Det kan givetvis icke vara av något intresse för det allmänna att nyskapa
sådana underhaltiga förbindelseleder, samtidigt som man målmedvetet strävar
efter att förbättra en mängd befintliga, smala allmänna vägar, antingen
genom omläggning eller ock genom mötesplatsers anordnande.

Skall en enskild väg övertagas till allmänt underhåll, bör den sålunda
uppfylla vägtrafikstadgans bestämmelser angående hjultryck och fordonsbredd.
Från den synpunkten bör således bland annat fordras en vägbredd
på minst 4.5 meter.

Ovanstående synpunkter hava varit bestämmande för undertecknads inställning
till föreliggande fråga i till Länsstyrelsen under tjänsteansvar avgivna
yttrande.

Jönköping den 30 december 1938.

Underdånigst
AXEL WERNLUND
vägingenjör.

8—397226. liw. berättelse ang. statsverket är 1938. II.

— 114 —

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer
under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägars intagande till
allmänt underhåll. Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat
yttrande1 från vägingenjören i länet, med överlämnande av dennes
yttrande för egen del i underdånighet anföra:

Vid meddelande av beslut om övertagande till allmänt underhåll av enskilda
vägar har länsstyrelsen plägat tillämpa de principer, att dylikt övertagande
ifrågakommit endast då utredningen visat, att de enskilda vägarna i större
omfattning varit utsatta för trafik, som icke ansetts vara av lokal beskaffenhet,
samt vägarna före övertagandet av intressenterna försattes i sådant skick,
att de vid av vägingenjören företagen besiktning kunde godkännas som allmänna.
De fordringar, som av honom i sådant hänseende krävts, framgår
av hans i ärendet avgivna yttrande. Av detta yttrande framgår även, att de
enskilda vägar, som under de senare åren övertagits till allmänt underhåll,
varit för den allmänna samfärdseln särskilt nyttiga och nödiga. Tvenne av
dessa hava nämligen utgjort sammanbindningsvägar mellan två allmänna vägar
och den tredje fortsättning av allmän väg från Kronobergs Kungsgård
till den i synnerhet under sommartiden av turister myckel besökta Kronobergs
slottsruin.

Växjö i landskansliet den 12 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

MORTIMER JOHANSSON. JAKOB GUSTAFSSON.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer, under § 23 av sin berättelse, anfört angående
enskilda vägar, som intagits till allmänt underhåll, får länsstyrelsen,
med bifogande av ett av vägingenjören i länet avgivet yttrande1 i ärendet, i
sådant avseende i underdånighet anföra följande.

Av deri vid berättelsen fogade tablå rörande till allmänt underhåll indömda
enskilda vägar i riket åren 1935—1938 framgår, att inom detta län inta -

1 Ej tryckt.

— 115

gande av sådana vägar ägt rum i synnerligen ringa utsträckning. Endast
under år 1937 beslöt länsstyrelsen övertagande till allmänt underhåll av tvenne
vägar av någon större längd, sammanlagt ungefär 25 km, men torde,
såsom av vägingenjörens yttrande framgår, fullt giltiga skäl förelegat för
denna åtgärd.

Då emellertid åt 1935 års vägsakkunniga uppdragits att, bland annat, utreda
och framlägga förslag rörande principerna för enskild vägs förändring
till allmän, lärer denna fråga i detta sammanhang komma att vinna sin lösning.

Kalmar i landskansliet den 3 januari 1939.

Underdånigst
ARVID LIDÉN.

E. T. LIDMAN.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer under § 23 av sin berättelse år 1938
anfört angående enskilda vägar intagna till allmänt underhåll får länsstyrelsen
i underdånighet överlämna av t. f. vägingenjören i länet inkommet yttrande
i ärendet.

Såsom eget utlåtande får länsstyrelsen ansluta sig till vad t. f. vägingenjören
i sitt yttrande anfört samt därutöver allenast anföra, att fråga väckts
örn övertagande till allmänt underhåll även av en del andra för allmänna
samfärdseln nödiga vägar men att sådant övertagande icke kunnat komma
till stånd på grund av att vederbörande enskilda intressenter icke ägt förmåga
att iordningställa vägarna samt tillika till länsstyrelsens förfogande
icke ställts härför erforderliga medel. Då enligt länsstyrelsens mening det
måste anses principiellt riktigt, att det allmänna övertager samtliga vägar,
som i vederbörlig ordning prövas nödiga för den allmänna samfärdseln, är
det önskvärt att större bidrag av automobilskattemedel än som hittills skett
ställes till länets föiTogande av det s. k. B-anslaget, byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar.

Visby i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

ABR. LÖF.

B. A. LJUNGHOLM.

— 116 —

Vägingenjörens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till länsstyrelsen, Visby.

Genom remiss den 2 januari 1939 anmodad avgiva yttrande i anledning av
vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört angående enskilda vägars
intagande till allmänt underhåll får jag med remisshandlingarnas återställande
vördsamt anföra följande.

De enskilda vägar, vilka under åren 1935—1938 intagits till allmänt underhåll
äro följande:

Längd Bredd

1935. km m

1. Apoteksgatan i Slite köping .......................... 0.190 5.0

2. Slite—Folkets park—Nährs .......................... 2.130 6.0

1936.

3. Vägen från landsvägen Visby—Fårösund förbi Smitter bergs

till vägen Stux—Fårösunds hamn .............. 0.440 6.0

4. Takstens i Lärbro—Ihre i Hellvi ...................... 4.420 6.0

5. Kvie i Hangvar—Brändebacke i Hangvar .............. 2.250 5.0

1937.

6. Eke kyrka—Petsarve—Skradarve i Grötlingbo .......... 5.200 5.0

1938.

Summa 14.630

Beträffande samtliga vägar har förutsättningen för deras övertagande till
allmänt underhåll varit, att de genom vederbörande intressenters försorg
iståndsatts i ett med hänsyn till samfärdselns art och omfattning fullt tillfredsställande
skick, samt att vidare inga anspråk på ersättning vare sig för
markupplåtelse, skada, intrång eller dylikt fått göras gällande, vadan vägdistriktens
utgifter för dessa vägar kommit att omfatta endast rena underhållskostnader.

Vad vägarnas karaktär i trafikhänseende angår betjäna de huvudsakligen
samfärdseln inom större samhällen med närliggande bygd men såsom förbindelsevägar
mellan viktigare allmänna vägar hava flera av dem i mycket
stor utsträckning tagits i anspråk även för genomgångstrafiken. Den relativt
höga standard som särskilt kännetecknar de som statskommunalt reservarbete
utförda vägarna nr 4 och 5 och den ej oväsentliga vägförkortning, som
med deras tillkomst i flera avseenden erhållits, har gynnsamt bidragit till
trafikens utveckling på dessa vägar.

Intagandet till allmänt underhåll av vägarna genom Slite köping torde få
anses motiverat redan därav, att utmed desamma äro belägna bl. a. apotek,
sjukstuga, läkarbostad och idrottsplats.

Visby den 7 januari 1939.

K. WOLFFELT.

117 —

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Vägingenjörens i länet yttrande överlämnas i underdånighet och åberopas
såsom svar å inneliggande remiss den 20 december 1938.

Karlskrona å landskansliet den 9 januari 1939.

På länsstyrelsens vägnar:

FRITZ SELMER. ERIC SANDMARK.

Vägingenjörens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till länsstyrelsen i Blekinge län.

Med återställande av remisshandlingarna får jag vördsamt anföra följande.

Samtliga inom länet till allmänt underhåll intagna vägar under perioden

1935—1938 hava dessförinnan blivit iståndsätta. Av den i tablån angivna
våglängden, 20.07 km, voro 13.7 km utlagda till 5.0 meters bredd med nödiga
diken och trummor samt hårdgjorda med maskinvältad makadam, övriga
vägar hade en bredd av 4.5 meter och för övrigt iordningställda på förenämnt
sätt. Samtliga vägar äro av betydelse för den allmänna samfärdseln.

I likhet med statsrevisorerna anser jag att enhetliga principer böra fastställas
för intagande av enskild väg till allmänt underhåll.

Karlskrona den 2 januari 1939.

W. MANNERFELT.

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört angående enskilda
vägar, intagna till allmänt underhåll, får länsstyrelsen i underdånighet
överlämna en av vägingenjören gjord utredning,1 varav torde framgå, att enligt
av länsstyrelsen tillämpad praxis endast sådana enskilda vägar, som gagna
ett allmänt ändamål såsom förbindelsevägar mellan allmänna vägar eller

1 Ej tryckt.

— 118

såsom ledande till allmänna inrättningar och dylikt, plägat intagas till allmänt
underhåll.

Kristianstad i landskansliet den 11 januari 1939.

Underdånigst
A. E. RODHE.

G. FJELLMAN.

Länsstyrelsens i Malmöhus
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Länsstyrelsen, som genom nådig remiss den 20 december 1938 anbefallts
att avgiva utlåtande i anlednig av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer
under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägar intagna till
allmänt underhåll, får i anledning därav överlämna en P. M. av vägingenjören
i länet samt för egen del i underdånighet åberopa vad vägingenjören
i denna P. M. anfört.

Malmö i landskansliet den 7 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

HJ. KJÄLL. S. DAHLRUP.

\ iigingenjörens i Malmöhus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

För belysande av frågan har en förteckning upprättats över inkomna ansökningar
under åren 1935—1938, varav bl. a. framgår fördelningen mellan
bifallna och avslagna ansökningar (bil. 1) .l

Vid jämförelse mellan dessa uppgifter och statsrevisorernas tabell förefinnas
skiljaktigheter, beroende på att utslagen ofta äro av villkorlig natur, d. v.
s. att vägen i ett eller annat avseende skall iordningställas, innan den intages
till allmänt underhåll. Stundom är utslaget förbundet med villkor, att vederbörande
ställer erforderlig mark tili förfogande med vågrätt.

Av statsrevisorernas sammanställning framgår, att under de fyra åren c:a
43 vägar intagits med en sammanlagd längd av 46.75 km, d. v. s. pr väg c:a
1,100 m. De flesta vägarna ha varit smärre förbindelsevägar till järnvägsstationer,
gator i samhällen o. dyl., såsom även framgår av bifogade karta
(bil. 2) *

1 Ej tryckt.

— 119

Erinras bör, att i ett län med så tät bebyggelse som Malmöhus behovet av
nya vägar kanske framträder starkare än i andra län, varför vid jämförelse
mellan de statistiska uppgifterna, lämnade av statsrevisorerna, borde, för att
statistiken skall komma i rätt belysning, införas en reduktionsfaktor med hänsyn
till bebyggelsens täthet och trafikintensiteten.

Malmö den 5 januari 1939.

RAGNAR KLINGBERG
t. f. vägingenjör.

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av förestående nådiga remiss får länstyrelsen överlämna och
såsom eget utlåtande åberopa ett av vägingenjören i länet i ärendet avgivet
yttrande.

Halmstads slott i landskansliet den 4 januari 1939.

Underdånigst
HILDING KJELLMAN.

GUNNAR WENNERGREN.

Vägingenjörens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till länsstyrelsen i Hallands län.

I anledning av länsstyrelsens remiss den 22 december 1938 (vägd. år 1938
nr 43 fol. 154) i fråga om vad riksdagens år 1938 församlade revisorer i sin
berättelse anfört angående enskilda vägar intagna till allmänt underhåll får
jag med remisshandlingarnas återställande vördsamt meddela följande.

Inom Hallands län har under åren 1935—1938 intagits till allmänt underhåll
följande antal enskilda vägar:

Ar 1935 5 st. med en sammanlagd våglängd av 15.12 km.

Ar 1936 6 st. med en sammanlagd våglängd av 10.49 km.

Ar 1937 3 st. med en sammanlagd våglängd av 5.28 km.

År 1938 4 st. med en sammanlagd våglängd av 4.43 km.

Summa 18 st. med en sammanlagd våglängd av 35.32 km.

Den väglängd enskilda vägar, som således intagits till allmänt underhåll,
synes i jämförelse med övriga län ligga i någorlunda närhet av medeltalet. I
intet fall har enskild väg, som erhållit statsbidrag från anslaget till byggan -

120 —

de av enskilda utfartsvägar, intagits till allmänt underhåll. Jag har dock i ett
fall hos länsstyrelsen föreslagit en sådan åtgärd men med villkor, att vägen
dessförinnan ytterligare förbättrades av intressenterna.

Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att länsstyrelsen
ville hos Kungl. Majit anföra, att den i Hallands län tillämpade omfattningen
av intagande till allmänt underhåll av enskild väg icke synes vara I något avseende
anmärkningsvärd.

Halmstad den 2 januari 1939.

S. K. SPRINGFELDT.

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 215.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län förelagts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda
vägar, intagna till allmänt underhåll.

Med anledning härav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat yttrande1
från vägingenjören i länet, i underdånighet överlämna detta yttrande och för
egen del anföra följande.

Då länsstyrelsen icke från riksdagens revisorer mottagit någon begäran
om uppgifter angående indömda enskilda vägar åren 1935—1938, hava några
sådana uppgifter härifrån länet icke lämnats till den tablå, som revisorerna intagit
i § 23 av sin berättelse. Sedan numera vägingenjören för länets del
sammanställt dylika uppgifter, får länsstyrelsen till komplettering av de av
riksdagens revisorer åberopade uppgifterna meddela, att inom Göteborgs och
Bohus län till allmänt underhåll intagits enskilda vägar i här nedan nämnd
omfattning under åren 1935—1938:

År 1935	År 1936	År 1937	År 1938	Summa |
Antal	Längd km.	Antal	Längd, km.	Antal	! Längd km.	Antal	Längd km.	Antal	Längd km.
1 9	14.5	2	20.2	4	8.8	3	13.8	18	57.3

I fråga örn riktlinjerna för enskild vägs intagande till allmänt underhåll
får länsstyrelsen åberopa vad vägingenjören uttalat, då samma principer tilllämpas
av länsstyrelsen. Något missbruk förmenar länsstyrelsen därför icke
hava förekommit här i länet.

Framhållas må, att länsstyrelsen alltid sedan många år tillbaka i de utslag,
där vägdistrikt ålägges att övertaga enskild väg till allmänt underhåll, föreskriver,
att övertagandet skall ske först sedan vissa i utslaget angivna villkor
uppfyllts. Då dessa villkor, vilka åsyfta att .skydda vägdistriktet mot kost -

Ej tryckt.

— 121

nader för vägens iståndsättande och för framtida marklösen, pläga avfattas
enligt ett formulär, som, frånsett vägbredd och tvärsektioner samt för viss väg
särskilda förhållanden beträffande föreskrivna förbättringsåtgärder, enhetligt
tillämpas i de olika fallen, bifogar länsstyrelsen här i avskrift ett utslag,1 där
dessa normalbestämmelser intagits.

Göteborg i landskansliet den 10 januari 1938.

Underdånigst
MALTE JACOBSSON.

NILS BJÖRKMAN.

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom Kungl, remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Skaraborgs
län anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägar
intagna till allmänt underhåll.

Med anledning därav har länsstyrelsen infordrat och erhållit yttrande1 i
ärendet från vägingenjören i länet och får, med bifogande av berörda yttrande,
för egen del anföra följande.

Såsom framgår av vägingenjören s yttrande har länsstyrelsen endast i ytterst
ringa utsträckning bifallit hos länsstyrelsen gjorda framställningar örn
enskild vägs intagande till allmänt underhåll. Sådana ärenden hava av länsstyrelsen
även före den nya väglagens ikraftträdande brukat handläggas i
den för frågor om anläggning av ny allmän väg stadgade ordning allenast
med den avvikelse, att plan och kostnadsförslag för vägens iordningställande
i allmänhet brukat bekostas av sökanden. Före vägs intagande, där
sådant beslutats, har vägingenjören vid avsyningsförrättning undersökt, att
vägen blivit försatt i vederbörligt skick. Då i nu gällande väglags § 23 upptagits
tydlig bestämmelse örn sättet för behandlingen av vägfrågor av förevarande
slag, anser länsstyrelsen ytterligare föreskrifter härutinnan icke
vara erforderliga.

Mariestad å landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
CARL MANNERFELT.

EINAR JOHNSON.

1 Ej tryckt.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda
vägar intagna till allmänt underhåll.

I anledning härav får länsstyrelsen överlämna och för egen del åberopa
innehållet i ett av vägingenjören i länet i ärendet avgivet yttrande.

Karlstad i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst
IVAR VENNERSTRÖM.

R. SUNDELIUS.

Vägingenjörens i Värmlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Kungl. M a j: t s befallnings havande i Värmlands län.

Med remissaktens återställande får jag härmed avgiva följande yttrande i
anledning av 1938 års revisorers uttalande angående principerna för intagning
till allmänt underhåll av enskilda vägar.

Någon exakt jämförelse de olika länen emellan synes icke kunna erhållas
av statsrevisorernas tablå på grund av att uppgifter icke föreligga från vissa
län, särskilt för år 1938. Tablån synes böra kompletteras med uppgiften att
inom Värmlands län till allmänt underhåll intagits enskilda vägar under
sistnämnda år till ett antal av 3 st. med en våglängd av 10 km.

Västerbottens län synes intaga en särställning bland samtliga län såväl
med hänsyn till antalet intagna enskilda vägar som ock nämnda vägars sammanlagda
längd, vilken uppgår till inemot hälften av det för riket under
4-årsperioden i statsrevisorernas tablå redovisade enskilda vägnätet, vilket
omförts till allmänt underhåll. Värmlands län kommer därefter vid sidan
av ett fåtal andra län i främsta rummet ifråga örn längd av det vägnät, som
under 4-årsperioden 1935—38 förändrats från enskilt till allmänt. Det
torde knappast vara möjligt att påvisa annan förklaring till förhållandet än
att inom länet under senare år fullbordats ett antal vägar av den typ, som
tidigare benämnts enkla bygdevägar, ävensom några ödebygdsvägar, varigenom
den grupp av enskilda vägar, vilka icke ägt förutsättningar för att
kunna betraktas som landsvägar eller vanliga bygdevägar men ur vägtrafiksynpunkt
måste anses äga större betydelse för samfärdseln än de enkla
bygdevägarna och ödebygdsvägarna, kommit i en särställning, vilket i stor
utsträckning förmått vederbörande väghållare att inståndsätta vägarna och
därefter ansöka örn deras intagande till allmänt underhåll hos länsstyrelsen.

— 123 —

De avgivna yttrandena hava i flertalet fall varit tillstyrkande från vägstyrelsernas
och vägstämmomas ävensom i många fall från landsfiskalernas
sida. Av hela antalet ansökningar angående enskilda vägar under åren
1935—38 hava emellertid 70 °/o föranlett avslag från länsstyrelsens sida,
varför det torde kunna göras gällande att föreliggande fråga varit föremål
för en verklig prövning.

Då som statsrevisorerna framhålla frågan är av synnerligen stor betydelse
i ekonomiskt hänseende är det påtagligen angeläget att så allmängiltiga regler
som möjligt utarbetas i avsikt att bestämma begreppet ''allmän väg’.
Först därefter kan en likartad prövning av frågan örn vilka enskilda vägar,
som kunna anses vara av sådan beskaffenhet att desamma böra förändras
till allmänna, komma till stånd. Undertecknad hyser den uppfattningen att
en vägs betydelse för den allmänna samfärdseln i allmänhet icke kan med
tillräcklig noggrannhet bestämmas utan verkställda trafikräkningar.

Statsrevisorernas uttalande angående den ojämna förbrukningen av medel
till intagande av enskilda vägar synes åsyfta att särskilda kostnader uppkommit
för iståndsättandet av nyintagna enskilda vägar. I viss omfattning
är detta alltid förhållandet men enligt mitt förmenande icke i anmärkningsvärd
utsträckning vad Värmlands län beträffar, enär länsstyrelsen i så gott
som samtliga fall föreskrivit att den enskilda vägen skall försättas i laggill
skick — med detaljerade föreskrifter — av de enskilda intressenterna, innan
syneförrättning sker för vägens intagande till allmänt underhåll. För
nyssnämnda ändamål hava inga anmärkningsvärda belopp disponerats inom
länet, vilket framgår av statsrevisorernas redogörelse i annat sammanhang för
omfattningen av inom riket utförda vägförbättringsarbeten å vägunderhållets
konto.

Karlstad den 3 januari 1939.

FILIP AHLIN.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 anmodad avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer anfört angående
enskilda vägar intagna till allmänt underhåll får länsstyrelsen, med överlämnande
av yttrande1 i ärendet av vägingenjören i lånet, för egen del i underdånighet
anföra följande:

Vägen från allmänna vägen Västerås—Hallstahammar i närheten av
Folksta till Storgården i Tängsta by är utfartsväg för ett 40-tal jordbruksfastigheter.
Denna vägens karaktär kan visserligen ingiva tveksamhet, huruvida
densamma icke alltjämt bort bibehållas som enskild, men har länsstyrelsen
likväl, med hänsyn till det relativt stora antal personer, som äro
bosatta i Vångsta by, ansett vägen nödig och nyttig för den allmänna samfärdseln.

1 Kj tryckt.

— 124 —

Vägen från Svanå järnvägsstation till allmänna vägen Skultuna—Ramnäs
vid Rålkhäll är belägen inom Harakers socken och ingår som en del i en
genomfartsväg mellan denna socken och Ramnäs socken.

Enär denna genomfartsväg är den kortaste förbindelseleden mellan de
båda socknarna, har densamma ansetts för den allmänna trafiken nödig
och nyttig.

Västerås slott i landskansliet den 13 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

E. HOLMQVIST.

AXEL HUDBERG.

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts att
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer,
under § 23 av sin berättelse anfört angående enskilda vägar intagna till
allmänt underhåll.

Länsstyrelsen har låtit upprätta bifogade sammanställning1 över de enskilda
vägar, som enligt av länsstyrelsen under åren 1935—1938 meddelade
beslut skola intagas till allmänt underhåll. Som härav framgår hava indömts år

1935 8 vägar med en total längd av 55.95 km.

år 1936 18 vägar med en total längd av 80.56 km.

år 1937 11 vägar med en total längd av 27.80 km.

år 1938 8 vägar med en total längd av 15.53 km.

Med beaktande av vägnätets i länet storlek har således endast en relativt
liten ökning därav skett genom ifrågavarande beslut.

Länsstyrelsen vill emellertid framhålla, att ett icke ringa antal ansökningar
örn intagande till allmänt underhåll av enskilda vägar är beroende
på länsstyrelsens prövning. För länsstyrelsen har det framstått såsom synnerligen
angeläget att enhetliga bestämmelser i de olika länen tillämpas i
fråga om intagande till allmänt underhåll av enskilda vägar. Avgörandet av
nu ifrågavarande ansökningar har fördenskull fått anstå i avbidan å förslag
till riktlinjer för intagande av enskilda vägar till allmänt underhåll
eller förslag till bestämmelser angående statsbidrag till enskilda vägar, som
kan komma att framläggas av den kommitté, vari undertecknad landshövding
är ordförande.

Falun i landskansliet den 31 december 1938.

Underdånigst
BERNH. ERIKSSON.

N. ROSENIUS.

1 Ej tryckt.

— 125

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom remissresolution den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört angående
enskilda vägars intagande till allmänt underhåll.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Förutsättningen för att enskild väg skall kunna intagas till allmänt underhåll
är givetvis, att densamma i ett eller annat avseende tjänar ett allmänt
intresse. Samma synpunkt gör sig jämväl gällande vid prövning av fråga,
huruvida äldre väg efter utförd vägomläggning fortfarande skall helt eller
delvis underhållas genom vägdistriktets försorg eller ej. Gränsen är givetvis
svår att draga. Där en väg leder till eller förbi kyrka, järnvägsstation,
brandstation, läkarbostad eller annan för allmänheten nödig eller nyttig institution,
förlagd i normalt samband med bebyggelsen i övrigt, eller där vägen
på grund av dess längd och den utmed densamma förefintliga bebyggelsen
eljest får anses vara icke blott allmänneligen befaren utan även till allmänt
gagn, synes skäl tala för att vägen bör underhållas av vederbörande
vägdistrikt. Då det gäller väg eller gata inom köping, municipalsamhälle eller
annat tätbebyggt område, kan understundom viss tveksamhet råda, huruvida
densamma bör erhålla karaktär av allmän.

Vid avgörande av ärenden av ifrågavarande slag har länsstyrelsen givetvis
i all rimlig omfattning tagit hänsyn till statsverkets ekonomiska intressen.
Då bestämda föreskrifter i berörda hänseenden näppeligen kunna utfärdas,
måste avgörandet av frågan örn en vägs intagande till allmänt underhåll
göras beroende på omständigheterna i varje särskilt fall, därvid de av länsstyrelsen
här angivna synpunkterna synas böra iakttagas.

Gävle slott å landskansliet den 7 januari 1939.

Underdånigst
SVEN LUBECK.

GÖSTA FINNGÅRD.

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts att senast
den 11 innevarande januari avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 23 av sin berättelse anfört angående
enskilda vägar intagna till allmänt underhåll.

126 —

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen med överlämnande av infordrat yttrande1
i ärendet av vägingenjören i länet i underdånighet anföra följande.

Vid besluts meddelande angående enskild vägs intagande till allmänt underhåll
har länsstyrelsen städse fordrat, att vägen skall vara av betydelse
för den allmänna samfärdseln, exempelvis såsom förbindelseväg mellan tvenne
allmänna vägar. Därjämte har föreskrivits att vägen, innan den övertages
till allmänt underhåll, skall av vägingenjören i länet vitsordas vara försatt
i laggillt skick.

Vid det besök, som 1935 års vägsakkunniga under år 1936 avlade inom
länet för studerande av bl. a. det enskilda vägväsendet inom länet, var länsstyrelsen
i tillfälle lämna en utförlig redogörelse för den ordning, i vilken
länsstyrelsen handlade ärenden såväl angående bidrag av allmänna medel
till byggande av enskilda vägar som angående sådana vägars intagande till
allmänt underhåll, vilken redogörelse icke föranledde erinran från de sakkunnigas
sida.

Med hänsyn till den synnerliga olikhet, som synes råda inom olika län
i bedömandet av frågan, när förutsättningar skola anses föreligga för en
enskild vägs förändring till allmän och intagande till allmänt underhåll, vill
länsstyrelsen understryka angelägenheten av att klarläggande bestämmelser
i ämnet med det snaraste varda meddelade. I samband därmed synas jämväl
normerande bestämmelser böra utfärdas angående de tekniska fordringarna
dels på det allmänna utförandet av en enskild väg och dels särskilt på
sådan enskild väg, som kan ifrågakomma till intagande till allmänt underhåll.

Härnösand i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
På länsstyrelsens vägnar:

RAGNAFTSTETTIN. GUNNAR INGEMARSON.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Remisshandlingen återställes till Kungl. Majit tillika med från vägingenjören
i länet infordrat yttrande; och får länsstyrelsen såsom eget utlåtande i
underdånighet åberopa vad vägingenjören i sitt yttrande anfört.

Östersund i landskansliet den 11 januari 1939.

Underdånigst
TORSTEN LÖFGREN.

ERLAND MONTELL.

1 Ej tryckt.

Vägingenjörens i Jämtlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till länsstyrelsen i Jämtlands län.

Anmodad i resolution den 22 december 1938 att avgiva yttrande i anledning
av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer under § 23 av sin berättelse
anfört angående enskilda vägar intagna till allmänt underhåll får jag
med remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse erinrat om ett uttalande av 1935
års riksdag, vari framhölls, att det syntes framgå, att länsstyrelserna i sina
beslut örn intagande av enskilda vägar till allmänt underhåll tillämpat skilda
förfaringssätt och därvid bedömt dessa frågor efter mer eller mindre subjektiva
grunder. Av revisorernas berättelse framgår även, att särskilda direktiv
till ledning för bedömandet av hithörande frågor saknas. För att en väg
skall intagas till allmänt underhåll, bör enligt vägingenjörens åsikt, vägen
leda från en allmän väg till en större by eller dylikt och vara av betydelse för
den allmänna samfärdseln eller för traktens kolonisation. Dessutom skall
vägen före intagande ha varit försatt i tillfredsställande skick, så att efter
vägens intagande inga kostnader skola behöva nedläggas på densamma i form
av förstärkt underhåll.

Vad beträffar Jämtlands län, så har under senaste åren stor återhållsamhet
iakttagits, i vad det avser intagande av enskilda vägar till allmänt underhåll.
Såsom framgår av i berättelsen intagen tablå, har 54,280 meter väg
intagits till allmänt underhåll. Med en beräknad underhållskostnad av 50
öre per meter motsvarar detta en ökning av underhållskostnaden med 27,140
kronor, vilket utgör cirka 1.2 % av totala underhållskostnaden för Jämtlands
län år 1935.

Östersund den 31 december 1938.

C. G. PLANTÉN
t. f. vägingenjör.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen i Västerbottens
län anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av utav riksdagens revisorer
framställda erinringar i ärende beträffande enskilda vägar intagna till
allmänt underhåll.

I anledning härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Revisorerna lia funnit det vara av intresse att undersöka, i vilken utsträckning
enskilda vägar intagits till allmänt underhåll inom landets samtliga län.
1 sådant syfte lia uppgifter införskaffats från de olika länen, upptagande an -

— 128 —

talet vägar och väglängd i kilometer, som under vart och ett av åren 1935—
1938 blivit indömda.

Att undersökningen ej sti’äckts längre tillbaka i tiden beror måhända därpå
att -—- såsom i berättelsen också erinras —- redan riksdagens år 1934 församlade
revisorer hade sin uppmärksamhet riktad på samma fråga med påföljd
att Eders Kungl. Majit på riksdagens anhållan uppdrog åt särskilda sakkunniga
att utreda, bland annat, denna fråga.

Revisorerna framhålla, att enskilda vägar intagits i högst olika omfattning
i de olika länen. De vilja visserligen medgiva att behoven i dessa avseenden
kunna vara växlande i de skilda länen, men de betydande olikheterna dem
emellan förmodas i viss mån bero på »vederbörande länsstyrelsers inställning
till själva frågan, under vilka förhållanden enskild väg bör övertagas till allmänt
underhåll».

Enär av undersökningen framgått att det ojämförligt största antalet och
även det största kilometerantalet enskilda vägar under ifrågavarande fyraårsperiod
övertagits i Västerbottens län, måste revisorernas uttalande fattas så,
att det är länsstyrelsen i Västerbottens län som har en helt annan »inställning»
till denna fråga än övriga länsstyrelser. Av detta skäl anser sig länsstyrelsen
böra tämligen utförligt redogöra för förhållandena på detta område.

Till en början vill länsstyrelsen framhålla, att då Eders Kungl. Majit efter
riksdagens därom uttalade önskan funnit en utredning i frågan påkallad,
spörsmålet om och när en enskild väg bör övertagas till allmänt underhåll
icke lärer kunna vara så enkelt, som revisorerna synas vilja förmena. Redan
den omständigheten att utsedda sakkunniga ännu efter mer än tre år ej framlagt
sitt förslag till frågans lösning synes tyda på att revisorerna misstagit
sig beträffande lättheten att bedöma ärenden av detta slag. Det behöver knappast
tilläggas att länsstyrelsen med största tillfredsställelse skulle se, att denna
fråga snarast finge en framförallt rättvis lösning.

Vid avgörandet av ärenden av ifrågavarande slag har länsstyrelsen givetvis
följt de bestämmelser, som äro gällande. Att antalet under fyra år till allmänt
underhåll övertagna enskilda vägar är större i Västerbottens län än i
något av de övriga länen utgör rimligtvis intet som helst bevis för. att länsstyrelsen
skulle lia förfarit oriktigt.

Länsstyrelsen nödgas uttala sin förvåning över, att revisorerna vid bedömande
av denna fråga väl medgivit, att behoven av enskilda vägars intagande
till allmänt underhåll kunna vara växlande i de skilda länen, men
samtidigt underlåtit att begagna sig av den värdefulla mätare i detta avseende,
som bort vara självfallen, nämligen riksdagens anslag till enskilda utfartsvägar
och Eders Kungl. Majits fördelning av dessa anslag på de olika länen.
Vid en undersökning av anslagsfördelningen under fyraårsperioden 1931/1932
—1934/1935 eller den tid, då flertalet till allmänt underhåll övertagna vägar
under den av revisorerna angivna fyraårsperioden torde hava varit under anläggning,
framgår att Västerbottens län tilldelats 955,000 kronor av hela anslagssumman
2,975,740 kronor eller omkring 32 procent av det för hela riket
avsedda anslaget. Då under den av revisorerna angivna perioden i Västerbottens
län intagits till allmänt underhåll 107 vägar med en sammanlagd längd
av 526 kilometer och i samtliga län 327 vägar och 1,138 kilometer, intogs alltså
i Västerbottens län 32 procent av hela antalet vägar och 46 procent av hela
antalet vägkilometer. Antalet övertagna vägar står sålunda i synnerligen god
överensstämmelse med Eders Kungl. Majits medelsfördelning, vilken fördelning
torde grundas på i de olika länen förefintliga behov av vägar. Det synes
knappast behöva framhållas att det vore en orimlighet om enskilda vägar
skulle intagas i samma eller nära samma utsträckning i de län där behov av
enskilda vägar ej förefinnes som i ett län där vägbehovet är synnerligen starkt

— 129 —

framträdande. Att kilometertalet blivit större i Västerbottens län sammanhänger
uppenbarligen därmed att utfartsvägar byggas för en lägre kostnad
här än på andra håll, men detta betraktar länsstyrelsen som en förmån särskilt
för de intressen som riksdagens revisorer ha att bevaka.

Häremot kan framhållas, att både antal och kilometertal övertagna vägar
är avsevärt större i Västerbottens län än i närgränsande län. Detta förhållande
torde kunna bero därpå att i Västerbottens län bidrag icke utgått till
anläggning av någon väg som avsett att betjäna blott en fastighet, och det
torde vara ytterligt få fall där allenast två fastigheter erhållit anslag till enskild
utfartsväg. Med hänsyn till det alltjämt förefintliga stora vägbehovet
skulle det länet tilldelade anslaget icke ha räckt långt, örn bidrag beviljats
även till vägar som skulle tillgodose ett så begränsat trafikbehov. Anslaget
har fördenskull främst utnyttjats huvudsakligen för vägbyggnader som avsett
att betjäna en eller flera byar. Under åren 1931—1936 utgick stats- och landstingsbidrag
till ej mindre än 436 nya enskilda utfartsvägar, som då voro under
byggnad. Endast 107 enskilda vägar ha emellertid under den av revisorerna
angivna perioden intagits till allmänt underhåll. Bland de intagna finnas
dock många som anlagts av domänverket, av statens kolonisationskommitté
och av statens järnvägar. En tämligen ringa del av de enskilda vägarna
har sålunda övertagits till allmänt underhåll. Av vägingenjörens bilagda uppgift
framgår, att länsstyrelsen under fyraårsperioden avslagit 26 sådana ansökningar
avseende en sammanlagd väglängd av 94 kilometer. 20 procent
av antalet ansökningar har alltså avslagits. Härtill kunna läggas de fall, som
utgallrats inom vägdistrikten.

För ett rättvist bedömande av de olika länsstyrelsernas förfarande på detta
område erfordras en något grundligare kännedom örn förhållandena än den
som kan vinnas av en tabellarisk framställning av sådan beskaffenhet, som
revisorerna framlagt. Bland annat hade det varit av intresse örn länens areal
och antal brukningsdelar m. m. angivits. Det saknar nämligen ej betydelse
vid en jämförelse av vägfrågornas bedömande inom de olika länen att Västerbottens
län i ytvidd motsvarar minst fem medelstora län i andra delar av
landet. Örn därtill kommer att landsbygdsbefolkningen i många län oavbrutet
minskas i antal men ständigt växer i Västerbottens län, så borde även en
dylik omständighet kunna vara värd beaktande. Alla sådana synpunkter ha
emellertid revisorerna lämnat åsido. Men revisorerna lia undvikit att beakta
även en annan betydelsefull sak.

Den av revisorerna utarbetade tabellen erbjuder ett visst intresse, örn denna
ses mot bakgrunden av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga skrivelse
den 5 september 1920. vilken delgivits riksdagen. Däri meddelas följande: »Medan

i de sydligare delarna av landet vägnätet finge anses i huvudsak
utbyggt och vägbyggnadsarbetena därstädes sålunda i allmänhet utgjordes av
förbättringsarbeten, vore däremot behovet av nybyggnader mycket starkt
framträdande i de nordligare delarna av landet.»

Fastän väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan för snart tio år sedan lämnade
ovannämnda upplysning, har likvid i Malmöhus län under åren 1935—
1938 icke mindre än 43 enskilda vägar övertagits till allmänt underhåll. Härtill
bör fogas den uppgiften till ytterligare belysning av förhållandena, att
folkmängden å Malmöhus läns landsbygd under åren 1930 -1937 minskats
med mer än 30,000 och att folkmängden å Västerbottens läns landsbygd under
samma tid ökats med nära 8,000. Länsstyrelsen finner det så mycket
märkligare alt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovannämnda framställning
förbisetts av revisorerna, som denna kunnat giva revisorerna en mycket god

—397229. Rrv. berättelse ang. statsverket är 1938. II.

— 130 —

vägledning för de ytterligare undersökningar i ämnet, som varit till nytta för
en tillfredsställande belysning av frågan.

Måhända skulle det även ha varit förtjänt av beaktande att staten är ägare
till väldiga jordarealer i Västerbottens län, varifrån årligen tages många miljoner
kronor i skogsmedel. I detta avseende föreligger en högst betydande olikhet
i förhållandena i Västerbottens län och de sydsvenska länen. Ofta måste
enskilda utfartsvägar framdragas över kronoparkerna. Länsstyrelsen kan
icke finna det rättvist att den mindre bemedlade befolkningen i en småbrukarby
skall underhålla en enskild väg som är till stor nytta för staten, dess tjänstemän
och arbetare och till underlättande av statens avverkningar. Ej heller
är det rättvist att enskilda personer skola underhålla vägar som år efter år
användas för linjetrafik, för masstransporter av slipers till statens järnvägar,
för posttransporter, för telegrafverkets arbeten, för skolskjutsar sedan skolindragning
ägt rum, för turisttrafik o. s. v. Trots länsstyrelsens uppfattning
om orättvisan i att fattiga småbrukare skola underhålla vägar som äro till
stor nytta för statens affärsdrivande verk, finnes det i detta län ett betydande
antal vägar, som i stor utsträckning fylla en allmän vägs uppgift men likväl
måste underhållas av enskilda personer emedan dessa saknat möjlighet att
försätta vägarna i sådant skick som fordras för övertagande till allmänt underhåll.
Denna orättvisa mot enskilda medborgare kan icke undanröjas på
annat sätt än att staten lämnar bidrag även till enskilda vägars underhåll.
Det är synnerligen beklagligt att denna fråga ännu icke blivit löst.

Vad angår behovet av allmänna vägar inom länet har länsstyrelsen under
en följd av år minst en gång årligen i underdåniga skrivelser framhållit det
oundgängliga i ökade anslag till nybyggnader. Dessa framställningar hava
tyvärr icke medfört åsyftade resultat. I sin sista underdåniga framställning
den 9 maj 1938, som i avskrift bifogas, har länsstyrelsen fäst Eders Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på det trängande behovet av ökade anslag till vägbyggnader.
Däri har upplysts bland annat, att inom Västerbottens län sammanlagt
190 nya landsvägar, bygdevägar och ödebygdsvägar äro dömda till
utförande men att 89 av dessa i brist på medel icke kunnat påbörjas, att
37,000,000 kronor erfordras för dessa vägars utförande och att vägar dömts
för 20 år sedan, som av brist på medel ännu ej kunnat påbörjas. Länsstyrelsen
framhöll att en mycket stor del av länets befolkning ännu saknade varje
vägförbindelse och att det syntes rättvist att anslagen så fördelades mellan
länen att befolkningens väntetid på vägar icke vore längst i Västerbotten utan
bleve lika lång över hela landet.

Då Västerbottens läns befolknings förhoppningar på utförandet av för länge
sedan dömda allmänna vägar år efter år gäckats, har jordbruksbefolkningen
i vissa delar av länet funnit sig nödsakad att själv gå i författning om byggande
av vägar som äro oundgängligen nödvändiga örn jordbruk över huvud
taget skall kunna bedrivas och dess utövare skola kunna livnära sig. Det har
härvidlag gällt vägar, som eljest skola utföras såsom allmänna. Sedan dessa
utfartsvägar färdigställts lia de på framställning eller yttrande av vägdistrikt
och efter avsyning av vägingenjören övertagits till allmänt underhåll. Dessa
vägar äro välbyggda och kosta staten ett väsentligt lägre belopp än örn de
utförts såsom bygdevägar. Landstinget, som fått bidraga till sådana vägar,
har icke gjort någon som helst erinran häremot, och många kommuner, domänverket
och flera bolag ha lämnat bidrag. Även jordbrukarna lia, trots
sin ringa ekonomiska bärkraft, gjort tunga offer. Då ingen av dessa bidragsgivare
klagat, men staten dragit alla fördelar av denna sällsporda offervilja
har statsrevisorernas anmärkning väckt förvåning.

Revisorerna lia i sammanhang med nu ifrågavarande anmärkning fäst uppmärksamheten
på att Västerbottens län erhållit stora anslag till s. k. enkronas -

— 131 —

vägar och att länsstyrelsen år 1938 tagit i anspråk 852,300 kronor för vägförbättringsarbeten
förda på vägunderhållskontot.

Vad de s. k. enkronasvägarna angå har syftet med dessa varit att bereda
helt isolerade småbyar och enstaka gårdar någon utfartsmöjlighet inom rimlig
tid. För att detta skulle kunna ske ha statens utgifter satts synnerligen
lågt, vanligen en krona per sträckmeter väg, medan intressenterna fått ikläda
sig ett ofta långt större offer. Anledningen till att detta anslag av revisorerna
omnämnts i detta samband finner länsstyrelsen svårförklarlig, då länsstyrelsen
trott att systemet med enkronasvägar skulle kunna i särskild grad tilltala
var och en som hyser intresse för sparsamhet med statsmedel, önskvärt hade
varit om revisorerna meddelat något örn omfattningen av de vägarbeten i olika
län, som under ett antal år utförts av statens arbetslöshetskommission. En
sådan uppgift skulle ha varit mera belysande i detta sammanhang än uppgifter
om enkronasvägarna, som avser blott ett län.

Revisorernas uppgift om det under 1938 i anspråk tagna beloppet för vägförbättringsarbeten
är oriktig. Länsstyrelsen har, såsom i annat sammanhang
påvisats, lämnat medgivande att på underhållskontot utföra vägförbättringsarbeten
för det av revisorerna nämnda beloppet, men kostnaderna för de under
1938 utförda arbetena — d. v. s. det i anspråk tagna beloppet — uppgå
icke närmelsevis till så stort belopp.

Länsstyrelsen bilägger avskrift av yttrande den 28 april 1936 till 1935 års
vägsakkunniga, vari angivas de principer länsstyrelsen följt vid prövning av
ärenden rörande övertagande till allmänt underhåll av enskilda vägar. Då
dessa principer stå i överensstämmelse med gällande bestämmelser, och då
revisorerna icke påvisat något fall där avvikelse från denna regel skulle ha
ägt rum, hemställer länsstyrelsen att uttalandet icke måtte föranleda någon
åtgärd.

Umeå i landskansliet den 10 januari 1939.

Underdånigst

G. ROSÉN.

ELIS ALMGREN.

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 23.

Till Konungen.

I anledning av remissen på 1938 års riksdagsrevisorers anmärkningar
ifråga örn enskilda vägars intagande till allmänt underhåll får länsstyrelsen
överlämna specifikation1 över de fall av dylika förfogande som under år
1938 förekommit jämte skrivelse1 från vägingenjören i länet.

Uppgiften upptar sju vägar om tillhopa 19,813 meters längd; i revisorernas
förteckning hade oriktigt angivits åtta vägar om 40,460 meters längd.

För egen del anser länsstyrelsen sig i detta stycke icke hava förfarit
på sätt som kunnat giva anledning till berättigade anmärkningar. Länssty -

1 Ej tryckt.

— 132 —

reisen avvaktar emellertid med intresse resultatet av det uppdrag som 1935
års riksdag lämnat 1935 års vägsakkunniga att utreda de principiella förutsättningarna
för enskild vägs förändring till allmän.

Luleå i landskansliet den 3 januari 1939.

Underdånigst
D. HANSÉN.

R. SUNDBERG.

Lantmäteristyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 123, § 24.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
lantmäteristyrelsen att avgiva utlåtande i anledning av vad Riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 24 av sin berättelse anfört angående
tekniskt biträde vid förrättning avseende enskild utfartsväg.

Till åtlydnad härav får lantmäteristyrelsen i underdånighet anföra följande.

Enligt uppgifter, intagna i 1935 års vägsakkunnigas betänkande med förslag
till lag örn enskilda vägar m. m. (statens offentliga utredningar 1938: 23,
s. 148), har hela antalet enligt lagen örn enskilda vägar förordnade förrättningsmän
under tioårsperioden 1927—1936 varit 7913, varav 6,465, eller
alltså över 81 procent, varit lantmätare. Denna proportion är emellertid
synnerligen ojämnt fördelad så att, medan lantmätarna äro praktiskt taget
de enda förrättningsmännen inom framför allt södra och mellersta delarna
av landet, äro inom två av de norra länen det stora flertalet förrättningsmän
icke lantmätare utan andra, företrädesvis personer, som ägnat sig åt vägtekniska
göromål.

Såsom riksdagens revisorer framhållit, kan handläggandet av förrättning
avseende enskild utfartsväg uppdelas i två huvuddelar, en rörande rättsfrågorna
och en rörande de rent vägtekniska frågorna. Där förrättningsmannen
är vägtekniker, men icke lantmätare, är han givetvis hemmastadd i
sistnämnda frågor men har ofta svårt att behärska den rättsliga delen av
handläggningen. Detta förhållande har även kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens
den 14 november 1938 över förenämnda sakkunnigbetänkande
avgivna utlåtande.

Det är givetvis principiellt riktigt, såsom riksdagens revisorer uttalat, att
det är angeläget, att högre kvalificerad arbetskraft ej användes än som erfordras
för olika förekommande uppgifter, och att därför förrättningsmannen,
där så med hänsyn till arbetets art kan ske, beredes möjlighet att använda
tekniska biträden. Beträffande lantmätare är sörjt härför bland
annat därigenom, att tekniskt biträde, som jämlikt 56 § lantmäteriinstruktionen
(SFS 407: 1927) anställts hos lantmätare, äger för biträde vid
förrättning enligt lagen om enskilda vägar — i den mån beviljat anslag
därtill lämnar utrymme — åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
av statsmedel. Det må upplysas att dylikt tekniskt biträde för ådagaläg -

- 133 —

gande av kompetens och lämplighet som sådant, är skyldigt att efter längre
tids praktik hos lantmätare undergå prövning inför vederbörande överlantmätare
i enlighet med av lantmäteristyrelsen meddelade närmare föreskrifter.

Vad sålunda beträffande biträde sagts i fråga om lantmätare gäller icke
för annan förrättningsman. Denne äger, på sätt revisorerna framhållit, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning av statsmedel i likhet med
distriktslantmätare, men till biträde utgår icke någon dylik ersättning. I
traktamentsersättning utgår till förrättningsman där denne är distriktslantmätare
8 kronor för dag och 5 kronor för natt och där han är extra lantmätare
respektive 7 och 4 kronor. Motsvarande ersättning är för tekniskt
biträde hos lantmätare 6 kronor för dag och 4 kronor för natt. Genom att
anlita tekniskt biträde nedbringas alltså traktamentsersättningen med 3 kronor
respektive 1 krona för dygn räknat. Emellertid tillkomma härvid kostnaderna
för biträdets resor, som utgå av statsmedel och i allmänhet beräknas
från principalens bostadsort till vederbörande förrättningsställe och
åter.

På grund av de ökade resekostnader, som den ifrågasatta anordningen
med resekostnads- och traktamentsersättning åt tekniskt biträde till förrättningsmän,
som icke äro lantmätare, alltså komme att medföra, och då
vägdelningsförrättningar, vartill sådana förrättningsmän förordnats, förekomma
endast till ett förhållandevis mindre antal — enligt förenämnda
uppgifter 145 st. i medeltal för år inom riket — torde den minskning i statsverkets
utgifter, som av sagda anordning skulle kunna förväntas, i verkligheten
bliva helt obetydlig örn ens någon. Starka skäl tala till och med
för det antagandet, att anordningen i stället skulle medföra kostnadsökning
för statsverkets del. Ej heller torde den ökade möjligheten att kunna avlasta
en del arbeten av vägteknisk art på biträden, som genom anordningen
i fråga skulle beredas förrättningsmännen, med den begränsade omfattning,
ifrågavarande förrättningar sålunda hava, få tillmätas alltför stor betydelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till de lösliga förhållanden, under
vilka dessa förrättningsmän, som ej äro lantmätare, utöva sin verksamhet,
ställer sig lantmäteristyrelsen synnerligen tveksam beträffande den av riksdagens
revisorer ifrågasatta anordningen.

Skulle emellertid finnas, att av revisorerna förordad ändring i påtalade
förhållanden bör vidtagas, måste, enligt lantmäteristyrelsens mening, med
nödvändighet fordras, att tekniskt biträde, som anlitas av förrättningsman,
vilken icke är lantmätare, på lika betryggande sätt som lantmätares tekniska
biträden prövas vara kompetent att nöjaktigt kunna utföra göromål,
som åt honom finnas böra uppdragas. Tillika bör tillses, att biträde icke
kommer till användning i större utsträckning än vad som är förenligt med
statsverkets och vederbörande sakägares intressen. Givetvis måste härvid
erforderlig kontroll anordnas över ifrågavarande förrättningsmän och biträden
samt särskilt förordnande meddelas här avsett biträde.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit
byråchefen Bagger-Jörgensen.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
HARALD MALMBERG.

AXEL SANDBERG.

— 134 —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 124, § 25.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har Kungl. Maj:t anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1939 avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer, på sätt av remissakten
bilagd handling framginge, rinder § 25 av sin berättelse anfört angående
marklösen vid vägbyggnad.

Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
med remissaktens återställande, härmed i underdånighet anföra
följande.

I sin berättelse hava revisorerna under förenämnda paragraf, efter att hava
lämnat en historik över marklösen vid vägbyggnad med tillhörande lagrum
och författningsbestämmelser i ämnet, framhållit, hurusom nu gällande bestämmelser
i fråga örn marklösen vid vägbyggnad sammanfattningsvis kunna
angivas sålunda:

1. Markägare är berättigad till ersättning för upplåten mark — respektive
lösen för byggnad ■—- samt för skada och intrång, som förorsakas av
vägföretag.

2. Statsbidrag utgår till kostnader av nyssnämnda slag med samma procent
som till företaget i övrigt, vid anläggning av väg, dock med viss inskränkning
med hänsyn till markvärdet.

3. Skäligheten av kostnaderna prövas av Kungl. Majit, respektive länsstyrelsen.

Revisorerna hava vidare framhållit att, bortsett från frivillig överenskommelse
mellan vägdistrikt och markägaren, ersättningsfrågor av här ifrågavarande
art kunna regleras på tre olika sätt nämligen genom rättegångsförfarande,
expropriationsförfarande och skiljemannaförfarande. Mot rättegångsförfarandet
torde, enligt revisorerna, kunna invändas att förfaringssättet
i finga är tidsödande och att särskilt vid överklaganden den slutliga domen
kan komma att dröja flera år. Därigenom kunde räntekostnaderna, i
all synnerhet om markersättningen uppginge till större belopp, stiga till
högst avsevärda belopp. Även expropriationsförfarandet ansåges allmänt
vara omständligt, dyrt och långvarigt. Beträffande skiljemannaförfarandet
slutligen förelåge vissa risker, vilka av revisorerna belysts i vissa uti deras
berättelse relaterade fall.

Revisorerna hava under förevarande paragraf av sin berättelse gjort det
uttalandet, att vissa olägenheter vidlåda det system, enligt vilket marklösen
för vägbyggnad för närvarande uppskattas. Revisorerna hava ansett sig böra
omförmäla sina sålunda gjorda iakttagelser. Undersökning angående möjligheten
att få till stånd ett förenklat och förbilligat tillvägagångssätt för bestämmande
av marklösen syntes böra tagas under övervägande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får i underdånighet meddela, att frågan
om marklösen vid vägbyggnad varit föremål för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppmärksamhet och påkallat undersökning från styrelsens sida
närmast i samband med den granskning av räkenskaperna till vägbyggnadsföretag,
som jämlikt § 7 mom. 1 i kungl. Maj:ts kungörelse den 8 juli 1936,
med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den 30
juni 1936 angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket, på
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommer. Sedan nu förevarande fråga

135 —

och därmed sammanhängande spörsmål varit föremål för diskussion på vägingenjörsmötet
under sistförflutna år, är nu under utarbetande inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen cirkulär med anvisningar till ledning vid bedömande
av frågan örn vad vid vägbyggnadsföretag är att hänföra till marklösen.
Dessa anvisningar komma att innehålla, förutom erforderliga författningsstadganden,
huvudgrunder för dessa frågors bedömande med hänsyn
till vägintresset och markägareintresset, angående lösen av mark, lösen
av byggnad, skada och intrång, flyttning av byggnader, brunnar, stängsel
m. m., allt i syfte att medföra önskad enhetlighet på hithörande område med
dess i vissa fall svårbedömliga spörsmål.

Frågan örn ändring av själva systemet för bestämmande av marklösen har
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej berörts i förenämnda sammanhang
Revisorerna hava på sätt framgår av deras uttalande ifrågasatt undersökning
angående möjligheten att få till stånd ett förenklat och förbilligat tillvägagångssätt
för bestämmande av marklösen vid vägbyggnad. En dylik undersökning
och därmed sammanhängande spörsmål synes böra anförtros åt
någondera av de kommittéer, som nu arbeta på vägväsendets område, förslagsvis
åt 1935 års vägsakkunniga eller åt de nyligen inom kommunikationsdepartementet
tillkallade sakkunniga för vägväsendets förstatligande för
att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit
t. f. byråchefen Wallgren.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

AXEL VALSINGER.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 129, § 26.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att, efter inhämtande av yttrande av länsstyrelsen
i Uppsala län, senast den 11 januari 1939 avgiva utlåtande i anledning av
vad riksdagens år 1938 församlade revisorer, på sätt av remissakten bilagd
handling framginge, under paragrafen 26 av sin berättelse anfört angående
monopol på vägförrättningar.

Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
med remissaktens återställande, härmed i underdånighet anföra
följande.

På sätt framgår av remissakten gjord påteckning har väg- och vattenbyggnadsslyrelsen
den 23 december 1938 remitterat akten till länsstyrelsen i Uppsala
län med anhållan örn länsstyrelsens yttrande senast den 5 januari 1939,
och får styrelsen härmed i underdånighet överlämna från länsstyrelsen sålunda
infordrat, den 10 innevarande månad dagtecknat och denna dag till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommet yttrande jämte yttrande från
vägingenjören i Uppsala län.

— 136

Revisorerna hava under förenämnda paragraf uttalat, att före införandet
av den nya vägorganisationen i länen framhölls ofta, att den monopolställning
vid vägarbeten, som innehades av distriktstjänstemän och vägkonsuienter,
icke kunde vara till gagn för vägväsendet i de olika länen. Såvitt
revisorerna kunnat finna, vore överhuvud taget varje monopolställning —
det må nu vara för en statstjänsteman eller enskild person — ur vägväsendets
synpunkt icke lämplig. Visserligen måste erkännas, att ingående kännedom
om vederbörande län vore till stor nytta vid uppgörandet av vägförslag,
men man torde å andra sidan icke böra förbise faran av förseningar
vid brådskande ärendens behandling, som kunde uppstå genom att endast en
förrättningsman ombesörjde här ifrågavarande arbete. Det torde dessutom
ligga° en viss fara däri, att yngre kvalificerade ingenjörer icke vågade ge sig
in på förrättningsmannabanan av rädsla för att icke erhålla förordnanden.
Det kunde befaras, att en gång i framtiden yngre, mera kvalificerade ingenjörer,
som kunde fortsätta arbetet, icke komme att finnas tillgängliga.

Med den allt större betydelse, landsvägarna syntes få, vore det av vikt, att
en duglig förrättningsmannakår skapades. Revisorerna ansåge det därför
vara synnerligen angeläget, att även yngre ingenjörer av länsstyrelserna uppmuntrades
med förordnanden. Då här påtalade förfarande torde förekomma
även i andra län, ansåge revisorerna det vara av vikt att ändring härutinnan
skedde.

Revisorerna hava under förevarande paragraf av sin berättelse bland annat
framhållit, att, bland behörigförklarade förrättningsmän i Uppsala
län märktes länets förutvarande vägingenjör G. Dahlberg, vilken i en ålder
av 60 år den 27 september 1935 av Kungl. Maj:t beviljades avsked från sin
vägingenjörstjänst från och med den 16 oktober samma år mot åtnjutande av
förtidspension. Revisorerna hava vidare framhållit, att av revisorernas undersökning
framgått, att, utom några mindre förrättningar, som utförts av
den nuvarande vägingenören, samtliga förrättningar under åren 1936—1938
utförts av Dahlberg.

Av vägingenjörens yttrande inhämtas, att under åren 1936—1937 vägingenjören
och Dahlberg utfört samtliga förrättningar, men under år 1938 dessutom
i trenne fall av annan behörigförklarad förrättningsman under en period,
då vägingenjören och Dahlberg icke medhunnit de förrättningar, som
åvilat dem.

Det av revisorerna här påtalade förhållandet kan, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uppfattning, knappast betecknas annorlunda än som
gjorts av revisorerna, nämligen monopol vid vägförrättningar, och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som för sin del måste instämma i revisorernas uttalande
att överhuvud taget varje dylik monopolställning är ur vägväsendets
synpunkt icke lämplig, får i underdånighet föreslå, att förevarande spörsmål
överlämnas åt någondera av de kommittéer, som nu arbeta på vägväsendets
område, förslagsvis åt 1935 års vägsakkunniga eller åt de nyligen inom
kommunikationsdepaiiementet tillkallade sakkunniga för vägväsendets förstatligande
för att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas
uppdrag.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit
t. f. byråchefen Wallgren.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

AXEL VALSINGER.

137 —

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 129, § 26.

Till kungl, väg- och v a 11 e n b y g g n a d s s t y r e 1 s e n.

Jämlikt Eder remiss den 23 december 1938 får länsstyrelsen, i anledning
av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer yttrat angående monopol
för förrättningsmän vid vägförbättringar, härmed, under åberopande tillika
av vägingenjörens yttrande, anföra följande.

De planer och förslag, som upprättas för olika slag av vägarbeten, äro
av den största betydelse såväl i fråga om arbetenas lämplighet för samfärdseln
som ock beträffande kostnaderna för arbetenas utförande och, i
lika hög grad, för de färdigställda arbetenas underhåll. Vid förordnande av
förrättningsmän böra länsstyrelserna därför i främsta rummet tillse, att
uppdraget lämnas åt en fullt kompetent person. Detta gäller icke minst om
ett län sådant som Uppsala län, vars vägar till stor del utgöras av rikshuvudvägar
eller eljest vägar med stark trafik.

Den nu gällande vägorganisationen torde vara grundad på den förutsättningen
att en icke obetydlig del av arbetet med uppgörande av planer för
vägbyggen och vägförbättringar skulle utföras av vägingenjören i länet. Då
emellertid vägingenjören i Uppsala län endast i ringa omfattning medhunnit
sådant arbete, har länsstyrelsen måst söka kompetent kraft på annat
håll, och att länsstyrelsens val därvid ofta fallit på civilingenjören G.
Dahlberg torde vara lätt förklarligt. Denne har under ett mångårigt arbete
inom länet såsom vägkonsulent och vägingenjör skaffat sig en ingående
kännedom om länets trafikförhållanden och vägväsende i övrigt liksom också
om terrängförhållanden och arbetspriser inom länet, och länsstyrelsen har
också all anledning att uppskatta honom såsom en kunnig och duglig fackman,
vars arbetsförmåga alltjämt är fullkomligt obruten. Härtill kommer
att Dahlberg så gott som undantagslöst av vederbörande vägstyrelser föreslagits
till förrättningsmän för den händelse att vägingenjören icke finge tillfälle
att mottaga förordnandet. Något monopol i förevarande hänseende har
i varje fall icke tillämpats av länsstyrelsen, vilket även framgår därav, att
under år 1938 tre kvalificerade uppdrag såsom förrättningsmän lämnats
till annan än Dahlberg och vägingenjören.

Helt naturligt är det såsom statsrevisorerna framhållit, synnerligen önskvärt
att vägbyggnadskåren rekryteras med kompetenta yngre krafter. Enligt
länsstyrelsens mening torde dock någon brist på dylika krafter icke föreligga,
då en stor del av de årligen utexaminerade väg- och vattenbyggarne
säkerligen bliva sysselsatta vid alltjämt pågående större vägbyggnadsarbeten
inom olika delar av landet.

Uppsala slott i landskansliet den 10 januari 1939.

S. LINNÉR.

ELIAS STENIUS.

— 138

Vägingenjörens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 129, § 26.

Till länsstyrelsen, Uppsala.

Med anledning av infordrat yttrande får jag härmed vördsamt anföra följande.

Riksdagens revisorer hava i utlåtandet § 26 gjort gällande att monopol
varit rådande vid vägförrättningar under åren 1936—1938 samt framhållit
faran av förseningar vid brådskande ärendens behandling, som kunna uppstå,
genom att endast en förrättningsman ombesörjer ifrågavarande arbeten.
Revisorerna påpeka vidare, att det kan befaras, att en gång i framtiden
yngre, mera kvalificerade ingenjörer, som kunna fortsätta arbetet, icke komma
att finnas tillgängliga samt framhålla, att med den allt större betydelse
landsvägarna synas få, det är av vikt, att en duglig förrättningsmannakår
skapas och att det synes vara angeläget, att även yngre ingenjörer av länsstyrelsen
uppmuntras med förordnanden.

Beträffande påståendet att, utom några mindre förrättningar, som utförts
av vägingenjören, G. Dahlberg under åren 1936—1938 utfört samtliga vägoch
broundersökningar, kan framhållas, att under år 1938 har förutom för
vägingenjören och Dahlberg förordnanden för vägundersökningar utfärdats
även för ingenjören Lars Lundeberg i Gävle i frenne fall under en period,
då vägingenjören och Dahlberg icke medhunnit de förrättningar, som åvilat
dem. Det torde även i fortsättningen vara lämpligt att förfara på motsvarande
sätt. Alltså har under åren 1936—1937 vägingenjören och Dahlberg
utfört samtliga förrättningar, men under år 1938 dessutom ingenjör Lundeberg.
Framhållas bör den stora fördel för en rätt utveckling av länets vägväsende,
som ligger i att hava tillgång till en erfaren och skicklig förrättningsman
som G. Dahlberg, vilken genom långvarig tjänstgöring först som
vägkonsulent och sedermera som vägingenjör är väl insatt i länets vägfrågor,
emot att på försök engagera oerfarna yngre ingenjörer utan lokalkännedom.
Undertecknads uppfattning är, att länets vägväsende varit väl betjänat av
de vägförrättningar, som utförts av Dahlberg. Det torde i detta sammanhang
särskilt framhållas, att genom Dahlbergs initiativ infördes i länet
systemet med vägarnas förseende med banketter tidigare och i större utsträckning
än i många andra län, vilket i dessa dagar kommit vägväsendet i
länet tillgodo för den snabbt växande cykeltrafiken.

Uppsala län är av sådan storleksordning och den av Kungl. Maj:t fastställda
taxan för vägförrättningar därjämte enligt allmän uppfattning bland
fackmännen så snävt tilltagen, att det torde vara uteslutet, att mer än en
förrättningsman kan hava sin bärgning i länet. Länets vägväsende torde
vara sämre betjänat av att hava ett flertal yngre, oerfarna förrättningsmän,
som icke torde kunna få sin utkomst om förtjänsten delas på flera, än som
nu är fallet en skicklig och erfaren förrättningsman, som kan erhålla sin
bärgning av de förekommande förrättningar, som vägingenjören icke medhinner.

Beträffande frågan örn utbildandet av en förrättningsmannakår torde
vara mera lämpligt att en sådan utbildades i de större länen, där mer än en
förrättningsman kan få sin bärgning och att förrättningarna därstädes uppdelades
så, att de yngre och mindre erfarna förrättningsmännen tilldelades
mindre viktiga förrättningar och de mera erfarna de viktigare uppgifterna.

— 139 —

Genom en sådan uppdelning skulle båda kategorierna ingenjörer kunna finna
sin bärgning och en förrättningsmannakår skapas.

Remisshandlingarna återgå härjämte.

Uppsala den 2 januari 1939.

KNUT KRIST. ADLER.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 130, § 27.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade revisorer
under § 27 i berättelsen anfört angående färjeförbindelserna Ostnäs
Holmön och fastlandet—Norrbyskären.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

I den äldre väglagen, på vilken ifrågavarande beslut äro grundade, fanns
ingen annan bestämmelse rörande färjas tillkomst än i 32 §, som stadgade
att länsstyrelsen skulle förordna rörande färjas storlek och beskaffenhet.
Att emellertid någon tvekan icke varit rådande därom att vägdistrikt varit
befogat att besluta rörande anordnande av ångfärjeförbindelse framgår av
referat i regeringsrättens årsbok 1910, sid. 14. Såsom framgår av vägingenjörens
yttrande har icke heller under behandlingen av nu ifrågavarande
ärenden någon erinran förekommit från den övervakande myndighetens
.— väg- och vattenbyggnadsstyrelsens — sida. Beträffande färjförbindelsen
Holmön—Ostnäs har jämväl Eders Kungl. Majit fastställt taxa för trafiken.
Enligt 1934 års väglag är färja uttryckligen jämnställd med väg och föreskrives
i 4 § i lagen att, där väg skall ledas över vatten och bro icke kan
läggas utan oskälig kostnad, färja skall hållas. Beslutanderätten tillkommer
länsstyrelsen och dess beslut kan överklagas.

Revisorerna vilja göra gällande att det beträffande färjanordningen till
Norrbyskär skulle vara fråga örn ett gynnande av enskilt företag. Härtill
vill länsstyrelsen endast erinra att ägarna till sågverket å Norrbyskär sedan
verkets tillkomst och tills dato anordnat färjförbindelse på egen bekostnad
för alla trafikanter på Norrbyskär såväl statstjänstemän som andra, däribland
ett stort antal å fastlandet bosatta arbetare, som tidvis ha sysselsättning
å ön, jordbrukare som leverera livsmedel till befolkningen o. s. v.
Då bolaget och övriga invånare å Norrbyskär hela tiden betalt full vägskatt
till vägdistriktet utan att nämnvärt kunna utnyttja det allmänna vägnätet,
har det synts orättvist att bolaget för framtiden skulle svara för färjförbindelsen.
Äv bilagda uppgift1 från häradsskrivaren i Umeå fögderi framgår
att bolaget under åren 1917—1935 debiterats vägskatt med tillhopa 184,839
kronor 57 öre och övriga skattskyldiga på ön med 221,161 kronor 69 öre.
Härtill kommer en hel del av bolagets arbetare och andra anställda vid sågen,
som hava sina bostäder i Norrbyn och angränsande byar av Hörnefors
socken och dagligen äro beroende av färjtrafiken.

Ej t ryckt.

— 140

Till länsstyrelsens kännedom har kommit att Eders Kungl. Majit nyligen
tagit initiativet till en utredning i ändamål att tillskapa andra former för
tillgodoseende av skärgårdsbefolkningens behov av färjförbindelser med fastlandet.
Detta initiativ hälsas med stor tillfredsställelse, ty därigenom kommer
uppenbarligen särskilda medel att ställas till förfogande för dylika anordningar,
varigenom oskäligt lång väntan på trafikmedlets tillkomst kan
undvikas och effektivare förbindelsemöjligheter tillskapas.

Då anmärkningen ej är befogad, hemställer länsstyrelsen att densamma
ej måtte föranleda någon åtgärd.

Umeå i landskansliet den 9 januari 1939.

Underdånigst
G. ROSÉN.

ELIS ALMGREN.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 132, § 28.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefallts att efter inhämtande av yttrande av vägstyrelsen i Vilhelmina vägdistrikt
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 28 av sin berättelse anfört angående missförhållanden i
Vilhelmina vägdistrikt.

Till åtlydnad härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med remissaktens
återställande, och med överlämnande av vägstyrelsens i Vilhelmina vägdistrikt
yttrande1 i ärendet, i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava i sitt uttalande framhållit, att bestämmelserna i gällande
väglag äro sådana, att det förhållandet kan inträffa, att å vägstämma endast
ett ombud kan besluta om ansvarsfrihet för vägstyrelsen. Revisorerna anse
på grund härav, att en lagändring torde vara erforderlig.

En närmare utredning i ämnet synes styrelsen lämpligen böra anförtros
åt de nyligen inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga för
vägväsendets förstatligande.

Vad vidare angår revisorernas uttalande i fråga om de höga underhållskostnaderna
i^ Vilhelmina vägdistrikt, tillåter sig styrelsen erinra om att hithörande
förhållanden redan äro föremål för en allsidig utredning inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen av den särskilde sakkunnige, åt vilken styrelsen
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1938 uppdragit att verkställa en
ingående undersökning och granskning av vägdistriktens underhållskostnader.
Styrelsen kommer att överlämna avskrifter av revisorernas uttalande i
denna fråga ävensom av vägstyrelsens yttrande häröver såväl till nämnda
sakkunnige som till vägingenjören i Västerbottens län.

Vad slutligen angår det av revisorerna påtalade förhållandet, att vägstyrelseledamot
varit leverantör till vägdistriktet, har vägstyrelse och vägstämma —

Ej tryckt.

— 141 —

enligt vad av vägstyrelsens yttrande framgår — numera beslutat, att inga
leveranser få ske, utan att anbud i vederbörlig ordning infordrats och antagits.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade deltagit
byråchefen Valsinger.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
NILS BOLINDER.

T. O. WALLGREN.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 137, § 29.

Till Konungen.

Genom nådig skrivelse den 20 december 1938 har skolöverstyrelsen anbefallts
att inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938 församlade
revisorer under § 29 av sin berättelse anfört angående sjuk folkskollärare
med uppdrag inom vägförvaltningen m. m. Till åtlydnad härav får
överstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava vid sin granskning av de olika vägdistriktens räkenskaper
och förvaltning uppmärksammat ett fall, då en ordinarie folkskollärare,
trots att han på grund av sjukdom ej förmått utöva sin tjänst, kunnat omhänderhava
ordförandeskapet i vägstämma och ett flertal andra offentliga
uppdrag, och de finna det anmärkningsvärt, att en tjänsteman under ledighet
för sjukdom kan fullgöra privata uppdrag i den omfattning, som här varit
fallet.

Av revisorernas berättelse framgår, att ifrågavarande lärare genom läkarbetyg
styrkt, att han på grund av sjukdom (hjärtlidande) varit urståndsatt
att sköta sin tjänst som folkskollärare under större delen av år 1937 och år
1938. Mot vederbörande skolstyrelse kan sålunda ingen anmärkning riktas,
då densamma under angivna förhållanden varit skyldig bevilja läraren tjänstledighet
för den tid, läkarintygen omfattat.

Överstyrelsen finner visserligen anmärkningsvärt såväl att statliga eller
kommunala myndigheter ansett sig kunna lämna en sjukledig lärare så krävande
uppdrag som de här ifrågavarande som också att den tjänstledige läraren,
trots sin sjukdom, ansett sig kunna mottaga och behålla dessa uppdrag.
Emellertid vill överstyrelsen framhålla, att de sålunda som anmärkningsvärda
betecknade förhållandena och den genom revisorernas anmärkning väckta
frågan icke i första hand berör skolväsendets intressen och därför icke synas
böra bedömas ur de synpunkter överstyrelsen närmast har att företräda.

Det anmärkningsvärda ligger däri, att en tjänsteman, vilken grupp han än
må tillhöra, under tjänstledighet för sjukdom anförtros och mottager uppdrag
av så krävande och omfattande art, att det med fog kan ifrågasättas,
huruvida icke sådan sjukdom eller sjuklighet, som föranleder fullständig
tjänstledighet, rimligtvis borde utesluta möjligheten av dessa uppdrags fullgörande.
Å andra sidan synes det ej böra ifrågasättas, att en lärare eller
annan tjänsteman, som på grund av styrkt sjukdom beviljats ledighet från

— 142 —

sin befattning, ovillkorligen skall frånträda av honom innehavda uppdrag. I
vissa fall torde det förhålla sig så, att vederbörande befattningshavare kan
fullgöra dylikt uppdrag även under tid, då han av läkare förklarats oförmögen
att vederbörligen sköta sin tjänst. Härvid får hänsyn givetvis tagas till
såväl sjukdomens art som uppdragets beskaffenhet. Avgörandet härvidlag
torde närmast kunna träffas av vederbörande läkare.

Skulle på grund av revisorernas anmärkning några nya bestämmelser anses
erforderliga, torde dessa närmast böra syfta till att reglera frågan huruvida
befattningshavare under tjänstledighet på grund av sjukdom bör innehava
mera krävande offentliga eller privata uppdrag. I varje fall berör denna fråga
icke endast lärare utan i lika mån statligt anställda eller med bidrag av statsmedel
avlönade befattningshavare över huvud taget.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Engvall och t. f. undervisningsrådet
Andersson, föredragande.

Stockholm den 10 januari 1939.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

DAVID ANDERSSON.

Einar Sprinchorn.

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 138, § 30.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1938 har byggnadsstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari 1939 avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1938 församlade revisorer under § 30 av sin berättelse anfört angående
länsarkitektsinstitutionen.

Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava anfört, att de vid 1935 års riksdag gjorda beräkningarna
rörande de från länsarkitekternas arbete härrörande inkomsterna varit väl
optimistiska. Visserligen hade den av länsarkitektsinstitutionens omorganisation
föranledda kostnadsökningen för varje år sjunkit och under senaste budgetår
hade i det närmaste en utjämning skett, men sistnämnda förhållande
skulle enligt revisorerna i ej ringa grad hava sin grund i de stigande konjunkturerna
å byggnadsmarknaden, vilka praktiskt taget hela tiden varit rådande.

I anledning av vad revisorerna sålunda anfört vill byggnadsstyrelsen erinra,
att den nuvarande länsarkitektsorganisationen icke var avsedd att helt genomföras
förrän från och med den 1 januari 1936. Under den närmaste tiden
därefter måste kontoren givetvis ägna sig åt vissa organisatoriska arbeten.
På grund av den förutvarande organisationens fåtaliga personal m. m.
förelåg även vid vissa kontor en icke obetydlig ärendebalans, som måste avverkas,
innan dessa kontor kunde nämnvärt bidraga till ett förbättrat ekonomiskt
resultat vid organisationen. Det var givetvis ej heller att förvänta, att
inkomstbringande arkitektuppdrag omedelbart kunde tillföras den nya organisationen.

— 143 —

Vad de höga konjunkturerna å byggnadsmarknaden angår är det att märka,
att dessa berett arbetet vid kontoren ej ringa svårigheter så till vida, att
assistenterna i stor utsträckning övergått till andra, bättre avlönade anställnigar
i kommunal eller privat tjänst. Vid upprepade tillfällen har det dessutom
inträffat, att inga eller blott icke kompetenta sökande anmält sig till
ledigförklarade assistentbefattningar. För närvarande äro sålunda, trots upprepade
kungörelser, fyra sådana befattningar vakanta och den 1 instundande
februari avgår ytterligare en assistent. Liknande svårigheter hava även yppats
ifråga om anställande av tillfälliga biträden, framförallt i landsorten.

Slutligen må framhållas, att vid bedömandet av det ekonomiska utfallet av
den nya länsarkitektsorganisationens verksamhet hänsyn även måste tagas
till den omständigheten, att omfattningen av sådana tjänstärenden, för vilka
ingen eller blott ringa ersättning utgår till statsverket, icke oväsentligen ökat
sedan den nya organisationens tillkomst. Härtill har främst bidragit den
stegrade byggnadsverksamheten och ökade samhällsbildningen på landsbygden,
men även genomförandet av vissa allmänna, till socialt gagn syftande
åtgärder. Den del av organisationens verksamhet, för vilken kostnaderna
äro avsedda att bestridas av statsmedel, har sålunda kommit att alltmer taga
personalens tid i anspråk.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter måste det ekonomiska resultatet
av länsarkitektsorganisationens verksamhet enligt styrelsens mening hittills
anses tillfredsställande.

Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 10 januari 1939.

CHRISTIAN LOVÉN.

Underdånigst
HENNING LEO.

Sten Zethelius.

Byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 139, § 31.

Underdånigt utlåtande.

I cirkulärskrivelser den 31 december 1938 har byggnadsstyrelsen anhållit
örn samtliga länsstyrelsers uttalande, huru länsarkitektsinstitutionen efter
omorganisationen i olika avseenden verkat och vilka eventuella önskemål beträffande
själva organisationen, dess instruktion eller taxor, som kunna föreligga.

Sedan de begärda yttrandena inkommit och sedan regeringsrätten avgjort
de i revisorernas berättelse omnämnda av vederbörande revisor i riksräkenskapsverket
anförda besvären, varöver byggnadsstyrelsen avgivit underdånigt
utlåtande den 29 november 1938, har styrelsen för avsikt att i ett sammanhang
till Eders Kungl. Maj:t återkomma i förevarande frågor, därvid
styrelsen, som har sin uppmärksamhet fästad vid det i berättelsen omnämnda
behovet av kompletterande föreskrifter rörande granskningen av länssty -

— 144 —

relsernas beslut beträffande granskningsavgifter, torde bliva i tillfälle att
framlägga förslag även i detta hänseende.

Stockholm den 10 januari 1939.

Underdånigst
HENNING LEO.

CHRISTIAN LOVÉN.

Sten Zethelius.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 139, § 31.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt riksräkenskapsverket
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1938
församlade revisorer under § 31 av sin berättelse anfört angående granskningsavgifter
vid länsarkitektsinstitutionen. Till åtlydnad härav får riksräkenskapsverket
i underdånighet anföra följande.

Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, har byggnadsstyrelsen — som
i cirkulärskrivelse den 31 december 1938 anhållit örn samtliga länsstyrelsers
uttalande rörande dels huru länsarkitektsinstitutionen efter omorganisationen
verkat, dels möjligen föreliggande önskemål beträffande sagda institutions
organisation, instruktion och taxor —- för avsikt att till Eders Kungl.
Majit framdeles avgiva av förenämnda uttalanden eller eljest föranledda förslag,
därvid jämväl förevarande av revisorerna väckta fråga angående
granskningsavgifter avses skola tagas under omprövning.

Med hänsyn härtill har riksräkenskapsverket, som förutsätter, att ämbetsverket
beredes tillfälle att avgiva yttrande över byggnadsstyrelsens blivande
förslag, ansett skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang vidtaga
särskilda åtgärder i ärendet.

Stockholm den 18 januari 1939.

V. ARVIDSSON.

Underdånigst
P. S. RUNEMARK.

H. Levin.

Justitiekanslersämbetets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 33.

Underdånigt utlåtande.

Justitiekanslersämbetet finner i likhet med riksdagens revisorer önskvärt,
att långvariga vakanser å ledigblivna tjänster undvikas, och har intet att
erinra vare sig mot föreslagen föreskrift, att ansökan om avsked och pension

— 145 —

skall göras sex månader före pensionsålderns inträdande, eller mot att ansökningstid
vid tjänstetillsättningar bestämmes till femton dagar.

Möjligen kan däremot en besvärstid i dylika fall av endast femton dagar
visa sig bliva väl knapp vid det förhållandet att för en klagande ofta lärer
vara angeläget att taga del av förefintliga handlingar i tillsättningsärendet,
något som kan medföra åtskillig tidsutdräkt för en avlägset boende. Under
förutsättning att klagande i förekommande fall lämnas erforderligt rådrum
för närmare utvecklande av anförda besvär, torde emellertid fastställande av
en så kort besvärstid som ifrågasatta femton dagar icke behöva medföra
nämnvärda olägenheter.

Stockholm den 18 januari 1939.

Underdånigst
STEN FALLENIUS.

Allan Brusén.

Allmänna civilförvaltningens
lönenämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 33.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anbefallts att avgiva utlåtande med anledning av vad i remissen
bifogat transumt av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats
angående tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen
(§ 33); och får lönenämnden i anledning härav anföra följande.

Statsrevisorerna hava i ämnet uttalat, att de nuvarande förhållandena i förevarande
avseende knappast kunna anses tillfredsställande med hänsyn till
den tid, som åtgår för återbesättande av ledigblivna tjänster. Därvid hava
revisorerna anfört, att särskilt där fråga vöre örn tillsättning av befattning i
högre lönegrad högst avsevärd tidrymd kunde förflyta, innan samtliga tjänster
i succession inom ämbetsverket blivit tillsatta. Enligt revisorernas mening
vore det uppenbart, att ett dylikt förhållande, då tjänster under långvariga
vakanser uppehölles av tillförordnade tjänstemän, vore ägnat att
menligt inverka på kontinuiteten i arbetet ävensom tjänsteverksamheten i
övrigt inom ämbetsverket. Revisorerna hava därför ansett angeläget, att åtgärder
vidtagas för avhjälpande av dessa olägenheter. För berörda ändamål
hava revisorerna i första hand funnit en ändring i nu gällande bestämmelser
om ansöknings- och besvärsförfarandena vid tjänstetillsättningar böra komma
till stånd, i vilket hänseende föreslagits avkortning av ansöknings- och
besvärstiderna från trettio till femton dagar. Vidare tiar föreslagits utfärdande
av en allmän föreskrift därom, att tjänsteman vid pensionsålderns inträdande
skall till vederbörande myndighet inom viss föreskriven, icke alltför
kort tid, exempelvis sex månader, före avgången inkomma med ansökning
örn såväl avsked som pension. Genom en dylik anordning skulle möjliggöras
för vederbörande myndighet, som ägde meddela avsked från tjänsten,
att — sedan beslut fattats i pensionsfrågan — på ett tidigare stadium

10—397226. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

146 —

än vad nu vore fallet, till prövning och avgörande upptaga frågan om avsked
för tjänstemannen samt i anslutning därtill vidtaga åtgärder för tjänstens
återbesättande.

Lönenämnden vill i anledning av statsrevisorernas sålunda anförda synpunkter
på frågan om tillsättning av tjänster till en början framhålla, att
nämnden biträder den av revisorerna uttalade uppfattningen om angelägenheten
av att åtgärder vidtagas för avhjälpande av de olägenheter, som äro
förbundna med förekommande dröjsmål vid återbesättandet av ledigblivna
tjänster. Dylika åtgärder äro enligt lönenämndens mening önskvärda ej blott
med hänsyn till statsverkets utan också till befattningshavarnas intressen.
Emellertid bör det uttryckligen framhållas, att någon tids uppskov med tillsättningsförfarandet
icke alltid behöver medföra några olägenheter utan understundom
snarare måste anses vara lämpligt och tillrådligt. Lönenämnden
syftar därvid i första hand på sådana fall, där det kan vara påkallat att
avvakta beslut i ett annat befordringsärende, men även andra fall kunna
tänkas. Under antydda förhållanden skulle ett påskyndande av tillsättningsproceduren
uppenbarligen kunna vara ytterst olägligt såväl för ämbetsverket
som för den berörda personalen. Med den reservationen, att ett dröjsmål
med tillsättandet av en befattning icke under alla förhållanden behöver
innebära någon olägenhet, delar emellertid lönenämnden revisorernas uppfattning,
att de nuvarande förhållandena på förevarande område icke äro
fullt tillfredsställande. En viss förbättring torde kunna vinnas genom någon
avkortning av ansöknings- och besvärstiderna ävensom genom införandet
av en allmän .skyldighet för tjänstemännen att viss tid före avgången inkomma
med ansökning örn avsked och pension. Enligt lönenämndens mening
kan det emellertid vidare ifrågasättas, huruvida icke åtgärder för tillsättandet
av en ledigblivande befattning bör kunna ske helt och hållet oberoende
av pensions- eller avskedsansökan från innehavarens sida. Såvitt lönenämnden
kan finna, föreligger knappast tillräcklig anledning att sammankoppla
dessa frågor. Erinras må för övrigt, att, enligt vad som framgår av statsrevisorernas
redogörelse för hithörande föreskrifter, redan för närvarande i åtskilliga
fall stadgats bestämmelser om tillsättningsförfarandets igångsättande
oberoende av pensions- eller avskedsansökan. Enligt lönenämndens mening
förtjänar det jämväl övervägas, huruvida en tjänsteman överhuvudtaget
skall vara skyldig att inkomma med avskedsansökan. Åtminstone synas
lönenämnden vissa skäl kunna anföras till förmån för den uppfattningen, att
ansökan örn avsked endast skall vara behövlig i .sådana fall, då en tjänsteman
vill avgå från tjänsten vid annan tidpunkt än vid pensionsålderns inträde.

Lönenämnden vill emellertid framhålla, att de åtgärder till förekommande
av dröjsmål med tillsättandet av befattningar inom den civila statsförvaltningen,
som sålunda kunna tänkas ifrågakomma, äro av jämförelsevis begränsad
betydelse. Av större vikt är, att befordringsärendena, sedan ansöknings-
och besvärstiderna gått till ända, av vederbörande myndigheter behandlas
med skyndsamhet. Särskilt vill lönenämnden ifrågasätta, huruvida
av vederbörande myndigheter avgivna yttranden i besvärsärenden behöva
delgivas klagandena i den utsträckning, som för närvarande förekommer.
Likaledes synes en viss avkortning i förekommande tidsfrister vid besvärsförfarandet
kunna genomföras.

Med den ståndpunkt lönenämnden sålunda intager beträffande nu ifrågavarande
spörsmål, vill lönenämnden för sin del förorda, att frågan om lämpliga
åtgärder för avhjälpandet av förekommande olägenheter i anledning av
dröjsmål med tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen göres
till föremål för närmare utredning.

147 —

I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Almgren, Köersner, Reinwall, Magnusson,
Englund och Wahlmark. Ledamoten Magnusson har dock icke varit
närvarande vid justeringen av detta utlåtande.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSRERG.

Bernt Nilsson.

Försvarsväsendets lönenämnds yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 33.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av härmed återgående remiss får försvarsväsendets lönenämnd
anföra följande.

Statsrevisorernas förevarande förslag äger i fråga om försvarsväsendets
personal betydelse i huvudsak för dess civilmilitära och civila befattningshavare
samt för underbefäl av manskapet, som söker anställning inom civilförvaltningen.

Enligt lönenämndens mening synes statsrevisorernas förslag, att åtgärder
viss tid i förväg skulle vidtagas för återbesättande av tjänster, som bliva
lediga på grund av innehavarnas uppnående av pensionsålder, vara ägnat
att i viss mån avhjälpa de påtalade olägenheterna. Meddelande av bestämmelse,
att tjänsteman inom viss tid före pensionsålderns inträdande skall
till vederbörande myndighet inkomma med ansökning örn avsked och pension,
synes vara en lämplig åtgärd i sådant syfte. Den av statsrevisorerna
förslagsvis ifrågasatta tiden av sex månader före den beräknade avgången
ur tjänst synes dock för de flesta fall vara onödigt lång. Lönenämnden
vill för sin del ifrågasätta, om man icke genom att fastställa denna tid till
tre månader skulle i huvudsak ernå det syfte, som statsrevisorerna avsett
att främja. Lönenämnden får emellertid i detta sammanhang framhålla,
att därest en bestämmelse av angivet slag skall medföra önskat resultat, densamma
torde böra kompletteras med en föreskrift, innefattande åläggande
för chef eller myndighet, som har att tillsätta viss befattning, avgiva förslag
eller inkomma med förord beträffande sådan tillsättning, att upptaga ärendet
till prövning och avgörande så snart rimligen ske kan.

Vad beträffar statsrevisorernas förslag örn förkortande av tiden för ingivande
av ansökning och för anförande av besvär från nu föreskrivna
trettio dagar till förslagsvis femton dagar torde icke så få fall föreligga,
där en på så sätt förkortad ansöknings- och besvärstid måste betraktas
såsom alltför knappt tillmätt. Såsom av bär bilagda promemoria från försvarsväsendets
centrala civilanställningsbyrå framgår, skulle en ansökningstid
av allenast femton dagar för vederbörande kunna medföra betydande
och i vissa fall oöverkomliga svårigheter. Ansöknings- och besvärstiden
synes därför enligt lönenämndens mening icke böra fastställas till kortare
tid än tjugu dagar.

— 148 —

I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,
ledamöterna Giron, Almroos, Curtman, Magnusson och Törnkvist.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
G. AFZELIUS.

Georg Hofelius.

Förs vars väsendets centrala
civilanställningsbyrås

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 33.

P. M.

ang. civilanställningssökande underbefäls möjligheter
att söka befattningar, som ledigförklaras med
en ansökningstid av 15 dagar.

1. Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna angående beredande
av civilanställning åt visst militärmanskap av den 11 september
1936 (SFS nr 505) skall myndighet, som har att tillsätta ledig befattning,
för vilken civilanställningssökande militärmanskap må kunna besitta kompetens,
eller som äger att vidtaga förberedelser för tillsättande av sådan befattning,
lämna uppgift till civilanställningsbyrån om avsedd nyantagning.

Det åligger byrån att bringa till byrån inkomna uppgifter om till ansökan
lediga befattningar till de civilanställningssökandes kännedom, och
detta sker på så sätt, att byrån en gång varje vecka till samtliga truppförband
(motsvarande) utsänder cirkulär, varå inkomna ledigheter förtecknas.
För att dessa ledigheter jämväl skola komma till kännedom för dem, som
tjänstgöra utom eget truppförband eller örlogsstation, t. ex. å flottans fartyg,
ävensom för dem, som hava avgått ur militär tjänst men fortfarande äga
att med viss företrädesrätt ifrågakomma till civilanställning i statens tjänst,
införas byråns meddelande också — tills vidare utan kostnad för statsverket
— i Svensk Underbefälstidning, vilken utkommer varje lördag. För
att kunna införas i tidningen måste uppgift vara tidningen tillhanda senast
onsdag f. m. i samma vecka, som tidningen utkommer. Detta sätt att sprida
kännedom örn till ansökan ledigförklarade befattningar har visat sig vara
det mest ändamålsenliga; nämnda tidning hålles i stor utsträckning av f. d.
militärmanskap, och gjord undersökning har visat, att den enskilde icke
lämpligen kan på billigare sätt förskaffa sig kännedom om till byrån anmälda
ledigheter. Det skulle medföra stora kostnader, om byrån kostnadsfritt
skulle direkt tillställa varje man, som anmäler sig såsom civilanställningssökande,
byråns cirkulär, och skulle den enskilde erlägga avgift, som
svarade mot cirkulärets framställningskostnad m. m„ skulle denna avgift
bliva större än prenumerationsavgiften å Svensk Underbefälstidning. I aktiv
tjänst varande underbefäl erhålla tidningen såsom medlemmar i underbefälsförbundet,
och för ur aktiv tjänst avgånget manskap är prenumerationsavgiften
för år 3 kronor eller för kvartal 75 öre.

Detta system för att sprida kännedom om till byrån anmälda ledigheter

— 149

har visat sig vara tillfredsställande under de år detsamma anlitats, nämligen
från den 1 juli 1934, då civilanställningsbyrån inrättades.

2. Civilanställningssökande militärmanskap och f. d. militärmanskap, som
anmäler sig såsom sökande till befattning, som ledigkungjorts på ovannämnt
sätt, insänder sin ansökan till civilanställningsbyrån genom civilanställningskommissionen
vid det förband han tillhör resp. genom civilanställningskommissionen
i Stockholm. Resp. kommission yttrar sig i samband härmed
örn den sökandes lämplighet för den sökta anställningen, och beträffande
sökande, som kvarstår i aktiv tjänst, upplyses jämväl å handlingarna
av vederbörande chef, för vilken ansökan anmäles av civilanställningskommissionen,
huruvida den sökande kan beviljas avsked från innehavande
militär anställning före avtalad anställningstids utgång, därest detta erfordras,
om den sökta anställningen vinnes.

Sedan ansökningshandlingarna på nämnt sätt, kompletterade med vissa
uppgifter och upplysningar, inkommit till civilanställningsbyrån, granskas
de av byrån, vilken som regel med förord för viss sökande, översänder
dem till den myndighet, som ledigförklarat anställningen och har att tillsätta
densamma.

Givetvis medför detta sätt för ingivande av ansökan till ledigförklarad
befattning viss tidsutdräkt i förhållande tili den tid, som skulle åtgå, därest
sökande ingåve sin ansökan direkt till den myndighet, som tillsätter befattningen,
men förfarandet som tillämpas har visat sig vara praktiskt, ty dels
kunna vederbörande truppförbandschefer få viss kontroll på ansökningar
av vid truppförbandet i tjänst varande manskap, dels får byrån, som har
att yttra sig om de sökande, möjlighet att bedöma deras lämplighet och
avskedsmöjligheter m. m., dels får ock den tillsättande myndigheten möjlighet
att bedöma, bland annat, huruvida sökande kan tillträda eventuell
anställning före den avtalade militära tjänstetidens utgång.

3. Örn det nu med anledning av den av riksdagens revisorer väckta
frågan skulle komma att fastställas, att ansökningstiden för ledigförklarad
befattning skall vara allenast 15 dagar, kommer detta att medföra stora
svårigheter för civilanställningssökande militärmanskap och f. d. militärmanskap;
i vissa fall kan det medföra att de icke bliva i tillfälle att anmäla
sig såsom sökande.

Örn uppgift örn ledighet inkommer till byrån senare än onsdag förmiddag
kan uppgiften om denna ledighet icke vara civilanställningssökande tillhanda
genom Svensk Underbefälstidning förrän lördag i påföljande vecka,
och då bär omkring 2/3 av ansökningstiden redan gått. Återstående fem
dagar äro knappast tillräckliga t. ex. för en man, som ligger ombord å ett
flottans fartyg, att ingiva ansökan, om denna skall kompletteras med uppgift
av stationschefen rörande möjligheterna att få avsked före avtalad anställningstids
utgång och med civilanställningskommissionens utlåtande m. m.
I mångå fall skall ansökan också vara åtföljd av läkarbetyg enligt särskilt
formulär, och detta formulär finnes endast undantagsvis tillgängligt hos läkare
i allmänhet. Skall ifrågavarande formulär anskaffas för att bifogas
ansökan, omöjliggöres ingivande av ansökan helt och hållet.

Möjligen kan det ordnas sa, alt ledigheterna kunna bringas till kännedom
för civilanställningssökande i aktiv militärtjänst tidigare än som ovan beräknats,
nämligen genom alt byrån utsänder cirkulär — eventuellt genom
radiomeddelande till flottans fartyg — praktiskt taget dagligen; härigenom
torde emellertid icke obetydliga extra kostnader uppkomma.

F. d. militärmanskap kunna emellertid, såsom redan framhållits, icke
lämpligen nås annat än genom uppgifternas införande i Svensk Underbefälstidning,
att åstadkomma någon tidsvinst tor deras del genom utsändande

150 —

av extra cirkulär är icke gärna möjligt, för så vitt icke byrån helt skall
lägga om sina arbetsmetoder, men i så fall fordras säkerligen också mera
personal vid byrån.

I åtskilliga fall skulle det trots eventuella omläggningar beträffande sättet
för att bringa till civilanställningssökandes kännedom uppgifter om lediga
platser bliva omöjligt att till de anställande myndigheterna överlämna ansökningshandlingar
med samma fullständiga uppgifter som nu lämnas, alltså,
bland annat, i fråga örn avskedsmöjligheterna för i tjänst kvarstående
militärmanskap.

Visserligen kan byrån — med stöd av erfarenheter rörande avskedsärendenas
prövning — meddela den anställande myndigheten sin uppfattning
om vederbörandes möjligheter att erhålla förtidsavsked från den militära
anställningen, men detta kan medföra konsekvenser för byråns del:
i den mån den av byrån uttalade uppfattningen icke blir överensstämmande
med resp. truppförbandschefs beslut vållar byråns uttalande svårigheter
för den myndighet, som anställer civilanställningssökande, och i den mån
som byrån kan komma att gå vederbörande truppförbandschef emot — om
den sökande med stöd av byråns yttrande besvärar sig hos Kungl. Majit
för att få ändring i truppförbandschefs beslut att förvägra förtidsavsked
och får nådigt bifall till sin ansökan — kommer byråns strävanden att anses
medföra svårigheter för tjänsten vid truppförbanden.

Möjligen kan naturligtvis — ehuru det icke här kan förordas — övervägas
införandet av någon ordning, enligt vilket föreståndaren för byrån
äger att under hand inhämta besked örn avskedsmöjligheterna för vissa sökande
hos försvarsgrenscheferna eller chefen för försvarsdepartementet; frågan
örn avskedsförhållandena för civilanställningssökande har visat sig vara
för civilanställningsresultatet av den vikt, att man icke skäligen kan bortse
från behovet av utredning rörande spörsmål för var och en som söker en
anställning och med hänsyn till kvalifikationer kan beräknas ifrågakomma
till densamma.

4. Med hänsyn till ovan anförda förhållanden och omständigheter måste
det anses medföra synnerligen stora olägenheter för de civilanställningssökandes
del och jämväl för civilanställningsbyråns arbete, örn ansökningstiden
till befattningar i statens tjänst skall nedsättas till 15 dagar.

Därest ansökningstiden emellertid skulle komma att bestämmas till 20
dagar, synes några större svårigheter av den art, som ovan berörts, icke
behöva uppkomma.

Stockholm den 17 januari 1939.

C. W. CURTMAN
byråns föreståndare.

Kommunikationsverkens

Iönenämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 149, § 33.

Till Konungen.

Genom remissbeslut den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt
kommunikationsverkens lönenämnd att avgiva utlåtande i anledning av vad
i riksdagens senast församlade revisorers berättelse under § 33 yttrats

— 151 —

angående tillsättning av tjänster inom den civila statsförvaltningen. I anledning
därav får lönenämnden anföra följande.

Av revisorernas berättelse framgår, att revisorerna funnit anledning att närmare
undersöka, i vad mån de nuvarande bestämmelserna örn avsked med
pension och förfaringssättet vid tillsättning av tjänster inom den centrala
statsförvaltningen kunna hava medfört onödigt dröjsmål med återbesättandet
av dylika befattningar. Därvid hava revisorerna kommit till det resultatet,
att de nuvarande förhållandena härutinnan knappast kunna anses
tillfredsställande, i det att avgörandet av ett befordringsärende, särskilt då
det gäller befattning i de högre lönegraderna, och tillsättandet av samtliga i
succession därefter ledigblivande tjänster ofta kan taga synnerligen lång tid
i anspråk, vilket medför, att tjänster under långvariga vakanser uppehållas
av tillförordnade tjänstemän. Detta är, enligt revisorernas mening, ägnat
att menligt inverka på kontinuiteten i arbetet ävensom tjänsteverksamheten
i övrigt inom ämbetsverken. Revisorerna hava därför ansett angeläget, att
åtgärder vidtagas för avhjälpande av berörda olägenheter. I sådant syfte
hava revisorerna i första hand föreslagit avkortning av ansöknings- och
besvärstiderna i befordringsärenden från nuvarande 30 dagar till exempelvis
15 dagar. Vidare hava revisorerna föreslagit utfärdande av en allmän föreskrift
därom, att tjänsteman viss tid, förslagsvis 6 månader, före pensionsålderns
inträdande skall till vederbörande myndighet inkomma med ansökning
om såväl avsked som pension, varigenom myndighet skulle kunna på
ett tidigare stadium, än vad nu i allmänhet är möjligt, vidtaga åtgärder
för tjänstens återbesättande.

Syftemålet med de av revisorerna föreslagna åtgärderna, nämligen undvikande
av onödigt dröjsmål med återbesättande av tjänster, är även enligt
lönenämndens mening eftersträvansvärt. För denna mening tala, utom
de av revisorerna anförda skälen, vilka närmast hänföra sig till statsverkets
intressen, jämväl den omständigheten, att det även för tjänstemännen
— där ej befordran sker i samband med flyttning — är en fördel att få
tillträda den nya tjänsten så tidigt som möjligt. Revisorernas uttalanden
hänföra sig emellertid närmast till förhållandena vid flertalet verk och myndigheter
inom allmänna civilförvaltningen. Kommunikationsverken däremot
intaga i vissa hithörande hänseenden en särställning, som icke saknar betydelse
vid bedömandet av revisorernas förslag. 1 sådant hänseende får
lönenämnden till en början erinra örn, att instruktionerna för kommunikationsverkens
styrelser beträffande befattningar, som styrelserna själva äga
tillsätta, innehålla föreskrift örn, att innan tjänstemannabefattning inom
15—27 lönegraderna ävensom vissa särskilt angivna befattningar i 14 och
lägre lönegrader tillsättes annorledes än genom förflyttning, befattningen
skall genom anslag i vederbörande styrelses lokal kungöras till ansökning
inom en månad, varförutom ledigheten må genom cirkulär respektive order
bekantgöras. Flertalet befattningar i 14 och lägre lönegrader äga sålunda
ifrågavarande verksmyndigheter instruktionsenligt tillsätta utan alt befattningen
kungöres ledig och utan föregående ansökningsförfarande. Den
praktiska tillämpningen av denna befogenhet är emellertid olika vid de skilda
verken. Vid användning av ansökningsförfarandet tillämpas vid vissa
av verken samma ansökningstid, som är föreskriven för de befattningar,
beträffande vilka ansökningsförfarandet är obligatoriskt, vid andra verk
åter en kortare ansökningstid.

Även i andra än nu berörda avseenden äro förhållandena på hithörande
område säregna vid kommunikationsverken. Den omständigheten, att dessa
verk hava sin personal spridd över hela landet, medför, att befordringar
ofta innebära förflyttning från en till annan ort, vilket i många fall även

— 152 —

är ur verkets synpunkt önskvärt. Härtill kommer, att tjänstgöringsförhållandena
vid kommunikationsverken -—- ofta återkommande, icke sällan långvariga
tjänsteresor samt, särskilt i fråga om den yngre personalen, täta ombyten
av tjänstgöringsort — kunna föranleda, att personalen erhåller del av
kungörelser angående lediga tjänster eller andra tillkännagivanden först efter
det flera dagar förflutit från utfärdandet av vederbörande cirkulär eller
order.

Nu berörda förhållanden vid kommunikationsverken hava betydelse särskilt
vid bedömande av den av revisorerna föreslagna avkortningen av ansöknings-
respektive besvärstiden. Det förhållandet, att även de befattningar,
som verksstyrelserna instruktionsenligt äga tillsätta utan ansökan, likväl
i betydande omfattning kungöras lediga i vanlig ordning och med samma
ansökningstid, som gäller i fråga örn övriga befattningar, synes tyda på, att
en allmän avkortning av ansökningstiden kan medföra praktiska olägenheter.
Klart är, att en tjänsteman, som överväger att anmäla sig som sökande
till en befattning å annan ort än sin dittillsvarande placeringsort, har
ett fullt legitimt intresse av att dessförinnan inhämta upplysningar beträffande
hyres- och skolförliållanden m. m. å den ort, där den lediga befattningen
är placerad, vilket kan föranleda skriftväxling och taga tämligen
lång tid i anspråk. Liknande synpunkter kunna — ehuru måhända i
mindre mån — göra sig gällande även i fråga örn besvärstidens längd.

För att närmare belysa i vilken mån den av revisorerna föreslagna avkortningen
av ansöknings- och besvärstiden kan bidraga till en snabbare befordringsgång
får lönenämnden anföra följande exempel, hämtat från ett
av kommunikationsverken.

Den 27 augusti 1931 utnämnde Kungl. Majit tjänstemannen A i 25 lönegraden
till innehavare av tjänst i 29 lönegraden. Till innehavare av 25-gradsbefattningen befordrade verksstyrelsen den 9 oktober samma år en
tjänsteman i 24 lönegraden, och å dennes befattning utnämndes en tjänsteman
i 22 lönegraden genom beslut den 25 november 1931. Anförda besvär
över detta beslut, vilka lämnades utan bifall av Kungl. Majit, medförde,
att den i succession ledigblivna 22-gradstjänsten kunde tillsättas först den
16 februari 1932 genom befordran av en 20-gradstjänsteman. Till innehavare
av sistnämnda tjänst i 20 lönegraden utnämndes genom beslut den 26
april 1932 en tjänsteman tillhörande 18 lönegraden. Till innehavare av 18-gradsbefattningen befordrades den 10 juni 1932 en tjänsteman i 17 lönegraden.
Slutligen utnämndes å sistnämnda befattning en tjänsteman i 15
lönegraden genom beslut den 22 juli 1932. Den tid, som i detta befordringsfali
förflutit från den första utnämningen, till dess den sista successionstjänsten
blivit tillsatt, utgjorde sammanlagt i det närmaste 11 månader. Vid
tillämpning av 15 dagars ansöknings- och besvärstid hade nämnda tid kunnat
avkortas till omkring 8 månader. Den tidsvinst vid tillsättningen av en
serie successionstjänster, som sålunda står att vinna genom den av revisorerna
ifrågasatta avkortningen av ansöknings- och besvärstid i befordringsärenden,
är enligt lönenämndens mening värd att eftersträva, därest densamma
kan ernås utan avsevärda olägenheter.

Av stor praktisk betydelse i förevarande avseende är även enligt lönenämndens
mening den av revisorerna föreslagna allmänna föreskriften därom,
att tjänsteman skall inom viss föreskriven, icke alltför kort tid före
pensionsålderns inträdande ingiva ansökning om avsked och pension. Härigenom
kunde vinnas, att en viss befattning och någon eller några successionstjänster
kunna vara tillsatta vid den tidpunkt, då de skola tillträdas.
Lönenämnden vill i detta sammanhang framhålla, att beträffande vissa förvaltningsgrenar
redan nu är föreskrivet, att tjänsteman skall ingiva av -

— 153 —

skedsansökan viss tid före pensionsålderns inträdande. Det lärer även förekomma,
att tjänsteman viss tid före pensionsålderns inträde anmodas inkomma
med ansökning om avsked och, om tjänstemannen underlåter detta,
att befattningen likväl ledigförklaras. Därest föreskrift utfärdas därom,
att tjänsteman viss tid före pensionsålderns inträde skall ingiva ansökan
om avsked och pension, synes ävenledes böra stadgas, att om tjänstemannen
underlåter att inkomma med avskedsansökningen inom sålunda angiven
tid, verksmyndiglieten är oförhindrad att det oaktat vidtaga åtgärder för
tjänstens återbesättande.

Vad angår fastställande av den tid före pensionsålderns inträdande, inom
vilken befattningshavaren bör åläggas skyldighet ingiva avskedsansökan,
vill lönenämnden som sin mening framhålla, att åtgärder för återbesättande
av en befattning, som kan förutses bliva ledig genom innehavarens inträde
i pensionsåldern, icke lämpligen kunna inledas alltför lång tid före befattningshavarens
avgång. Ju längre nämnda tid är, desto större är möjligheten
att inträffande ändrade förhållanden under tiden mellan utnämningen
till viss befattning och den beräknade tidpunkten för dess tillträdande nödvändiggöra
nytt ansöknings- och utnämningsförfarande. De härav följande
olägenheterna kunna givetvis bliva särskilt framträdande vid verk med
personalstater av den storleksordning, som förekommer vid kommunikationsverken.
För dessa verks vidkommande kan det ifrågasättas, huruvida
icke den av revisorerna i förevarande avseende föreslagna tiden av 6 månader
är alltför lång. Även om tjänstemännen åläggas att redan 6 månader
före pensionsålderns inträde ingiva avskedsansökan bör i varje fall myndigheten
äga viss frihet att vidtaga åtgärder för tjänstens återbesättande
först vid den senare tidpunkt som med hänsyn till omständigheterna i det
särskilda fallet och förhållandena vid verket befinnes lämplig. Såväl i fråga
om längden av den tid före pensionsålderns inträde, inom vilken avskedsansökan
skall ingivas, som även i avseende å ansöknings- och besvärstiden
kan en differentiering mellan olika delar av statsförvaltningen
måhända befinnas erforderlig.

Lönenämnden får i detta sammanhang slutligen framhålla, att den tid,
som kräves för ett utnämningsärendes avgörande i de fall, då besvär över
den utnämnande myndighetens beslut anföras hos Kungl. Majit, icke avsevärt
påverkas genom de av revisorerna föreslagna åtgärderna. Enhetliga
regler syftande till en snabbare procedur i fråga om dylika besvärsmål
behandling torde, såsom även framgår av de utav revisorerna anförda exemplen,
vara av stor betydelse i förevarande hänseende.

Lönenämnden, som finner det av revisorerna tagna initiativet beaktansvärt,
får för sin del förorda, att en utredning i anslutning till revisorernas
förslag kommer till stånd rörande förutsättningarna för en snabbare procedur
vid tillsättning av tjänster inom statsförvaltningen, varvid emellertid
hänsyn bör tagas till de olika förhållandena inom skilda förvaltningsområden.

I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Eriksson, Magnusson, Mattelin, Ruist,
Wahlmark och Wold.

Stockholm den 20 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

Nils-Fride Antoni.

— 154 —

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 153, § 34.

Till Konungen.

Genom remissbeslut den 16 december 1938 har Kungl. Maj:t anbefallt generalpoststyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats angående centralupphandling
för statsmyndigheternas behov (§ 34). I anledning härav får generalpoststyrelsen
med remisshandlingarnas återställande anföra följande.

Efter en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn centralupphandling
för statens räkning hava revisorerna i berättelsen uttalat, att
det synts revisorerna angeläget, att åtgärder utan dröjsmål vidtoges för åstadkommande
av en centraliserad upphandling av vissa kontorsmaskiner och
förbrukningsartiklar.

Generalpoststyrelsen har tidigare i skilda sammanhang uttalat sig i frågan
örn en utvidgad centralupphandling för statens behov. I sådant hänseende
får styrelsen erinra örn följande.

På grund av Kungl. Maj :ts remiss den 12 juli 1932 har generalpoststyrelsen
den 23 augusti samma år avgivit utlåtande över statens provningsanstalts
den 21 juni 1932 avgivna förslag till förordning angående de slag
av papper, bläck, färg för maskinskrift och stämpelfärg, som skola användas
till vissa allmänna handlingar (arkivpapperförordning). Enligt detta förslag
skulle upphandlingen för statsmyndigheter av arkivpapper och arkivkartong
samt arkivbläck, skrivmaskinsfärgband, karbonpapper, dupliceringsfärg och
stämpelfärg verkställas av generalpoststyrelsen. I sitt ovanberörda utlåtande
över förslaget uttalade generalpoststyrelsen, att styrelsen vore beredd att,
därest så skulle anses lämpligt, åtaga sig bestyret med den ifrågasatta centralupphandlingen
av nämnda varor.

Vidare har generalpoststyrelsen den 23 augusti 1932 på grund av Kungl.
Maj:ts remiss den 22 juni samma år avgivit utlåtande i anledning av vad riksdagen
i sin skrivelse den 9 juni 1932 (nr 213) under punkten 5:o) anfört
beträffande av riksdagens revisorer väckt förslag örn upphandling genom
postverkets försorg av skriv- och räknemaskiner för statens behov. I sitt
nämnda utlåtande förklarade generalpoststyrelsen sig beredd att åtaga sig
bestyret med den centraliserade upphandling för statens behov, som kunde
komma att beslutas i fråga örn skriv- och räknemaskiner jämte tillbehör samt
övriga kontorsmaskiner ävensom kontorsutensilier och skrivmaterialier.

Slutligen har generalpoststyrelsen uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23
augusti 1932 med anmälan ifråga om handhavandet av den åt generalpoststyrelsen
anförtrodda centralupphandlingen av papper m. m. ifrågasatt viss
utvidgning av nämnda upphandling.

Till frågan om en utvidgad centralupphandling för statsmyndigheternas
behov har generalpoststyrelsen alltjämt samma principiella inställning, som
kommit till uttryck i styrelsens ovanberörda skrivelse och utlåtanden av den
23 augusti 1932. Vissa med nämnda fråga sammanhängande detaljspörsmål
böra emellertid, enligt generalpoststyrelsens mening, göras till föremål för
en på inhämtade uppgifter från de olika statsmyndigheterna grundad utredning
rörande förutsättningarna för en centralisering av statens upphandling
av olika förnödenheter samt beträffande en ändamålsenlig organisation av
ett dylikt upphandlingsförfarande. I detta sammanhang får generalpoststyrelsen
erinra örn, vad statens organisationsnämnd uttalat i sitt utlåtande den

— 155 —

30 september 1932 i anledning av den ovan omförmälda riksdagsskrivelsen
1932: 213. Organisationsnämnden tillstyrkte i sagda utlåtande, att, för åvägabringande
av en utökning av området för den centralupphandlande verksamhet,
vilken redan tillämpades beträffande vissa expensföremål, generalpoststyrelsen
måtte erhålla uppdrag att efter företagen utredning upprätta
och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag dels rörande vilka varuslag, som
lämpligen borde omfattas av en utökad centralupphandling, dels rörande de
myndigheter, för vilka centralupphandlingen borde gälla, och dels rörande de
föreskrifter i fråga om standardisering med mera, som för densammas genomförande
kunde finnas erforderliga.

Generalpoststyrelsen vill för sin del biträda det av statens organisationsnämnd
sålunda framförda förslaget.

I avgörandet av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit postsparbankschefen
Enger, byråchefen Carstensen och tillförordnade byråcheferna
Holmström och Johansson.

Stockholm den 10 januari 1939.

Underdånigst
ANDERS ÖRNE.

JOSEF ANDRÉE.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 160, § 85.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 16 december 1938 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer under § 35
anfört rörande löneliggare vid länsstyrelserna.

Riksräkenskapsverket delar statsrevisorernas uppfattning om att förandet
hos länsstyrelserna av såväl löneliggare som tjänstematrikel innebär ett onödigt
och tidskrävande dubbelarbete. Enligt riksräkenskapsverkets mening
bör, därest tjänstematrikeln göres tillräckligt utförlig, löneliggaren kunna
undvaras. En enhetlig matrikel för länsstyrelserna synes emellertid böra
fastställas.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 16 januari 1939.

O. BACKLUND.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

H. Levin.

— 156 —

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 162, 165,
§§ 36, 37.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har statskontoret anbefallts att inkomma
med utlåtande i anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats angående bokföringen av utgifter å vissa riksstatsanslag
(§ 36) och ersättning för övertidsarbete åt expeditionsvakter hos
vissa ämbetsverk (§ 37). Till åtlydnad härav får statskontoret anföra följande.

Att statsutgifter, för vilkas bestridande anslag anvisats å riksstaten för visst
budgetår, bliva verkställda först efter budgetårets utgång lärer icke kunna
undvikas. Några större olägenheter ur redovisningssynpunkt torde emellertid
icke behöva uppkomma härigenom, därest de utbetalande myndigheterna begagna
den möjlighet, som står till buds, att genom anlitande av kontot utgiftsrester
belasta ett riksstatsanslag med utgifter även efter budgetårets utgång.
Erforderliga föreskrifter rörande bokföringen i här avsedda fall —
liksom givetvis även vid liknande förskjutningar i fråga örn leverering av
statsverkets inkomster — synas lämpligen böra utfärdas av riksräkenskapsverket,
som jämväl lärer kunna vidtaga åtgärder till undvikande av att under
ett budgetår verkställda utgifter, för vilka anslagsmedel stått till förfogande,
i bokslutet balanseras å förskottstitel.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan statskontoret icke finna påkallat
att på grund av de av statsrevisorerna framställda erinringarna mot anslagsredovisningen
för budgetåret 1937/38 åtgärder vidtagas för införande av
en centraliserad dispositionsbokföring. Genomförandet av en sådan anordning
skulle för övrigt enligt statskontorets mening möta praktiska svårigheter
och draga icke obetydligt arbete.

Vad revisorerna anfört rörande ersättning för övertidsarbete åt expeditionsvakter
hos vissa ämbetsverk föranleder icke statskontoret till annat yttrande
än att ämbetsverket delar revisorernas uppfattning, att det är angeläget,
att tillsyn utövas däröver, att de hos statens ämbetsverk och myndigheter
anställdas arbetstid utnyttjas på sådant sätt, att ersättningen för övertidsarbete
nedbringas så långt sig göra låter.

Stockholm den 9 januari 1939.

Underdånigst
WILHELM BJÖRCK.

E. JOHNSSON.

Börje Kull.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 162, § 36.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt riksräkenskapsverket
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats angående, bland annat, bok -

iöringen av utgifter å vissa riksslatsanslag (§ 36). Till åtlydnad härav får
riksräkenskapsverket i underdånighet anföra följande.

Riksräkenskapsverket delar givetvis statsrevisorernas uppfattning, att utgifterna
å de i riksstaten för visst budgetår uppförda förslagsanslagen som regel
böra utbetalas och i räkenskaperna bokföras det budgetår utgiften avser. Vad
först beträffar länsstyrelsens i Norrbottens län påtalade åtgärd att å förskottskonto
avföra utgifter till mödralijälp i stället för direkt å vederbörligt riksstatsanslag
(1937/38, V B 36), är den av länsstyrelsen vidtagna bokföringsåtgärden
uppenbart felaktig och torde endast kunna förklaras därav, att ett
dylikt tillvägagångssätt har föreskrivits i fråga om vissa utgifter under åttonde
huvudtiteln, vilka avse olika statsbidrag till folkskoleväsendet.

I anledning av revisorernas uttalanden örn utgiftsbelastningen å anslagen
till stämpelomkostnader (1937/38, VII C 16) och bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt (1937/38, XI A 15) får riksräkenskapsverket
framhålla följande.

De nuvarande föreskrifterna rörande dispositionen av olika riksstatsanslag
återfinnas i dels kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa bestämmelser
angående äldre reservationsanslag, dels ock i kungl, brev till riksräkenskapsverket
den 16 januari 1925 angående bokföring av utgifter, som
icke hunnit utbetalas och bokföras under det år de avse. Enligt berörda
kungörelse må reservationsanslag kunna disponeras intill utgången av tredje
budgetåret efter riksstatsåret. Bestämmelserna i denna kungörelse förutsätta
alltså, att i fråga örn reservationsanslagen utgifterna skola kunna utbetalas
och bokföras under mer än ett budgetår. I ovanberörda brev den 16
januari 1925 har Kungl. Majit bland annat föreskrivit, att, när utgifter
tillhörande ett visst budgetår icke hunnit under samma år utbetalas
och bokföras, de skola avföras i räkenskaperna för ett följande budgetår,
beträffande sådana reservations- eller förslagsanslag, vilka finnas uppförda
i riksstaten för det senare budgetåret, å sistnämnda års anslag och i övriga
fäll å ett konto för det förstnämnda årets anslag. De av Kungl. Majit här
meddelade föreskrifterna möjliggöra alltså för en myndighet att under ett
.senare budgetår än riksstatsåret även avföra utgifter, vilka skola bestridas
från förslagsanslag.

De i kungl, brevet den 16 januari 1925 meddelade bestämmelserna kunna
emellertid enligt riksräkenskapsverkets uppfattning icke anses utesluta rätt
och skyldighet för en myndighet att vid utgången av riksstatsåret över kontot
utgiftsrester å vederbörligt anslag omföringsvis avföra till förslagsanslag
hänförliga utgifter under det budgetår de avse, därest utgiften innan räkenskaperna
avslutats är till siffran känd och någon tveksamhet i övrigt icke
föreligger rörande utgiftens behörighet. I fråga örn de av statsrevisorerna
påtalade utgifterna å anslagen till stämpelomkostnader och bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt hava otvivelaktigt erforderliga
förutsättningar för en dylik omföringsåtgärd i statskontorets räkenskaper
förelegat. Då det emellertid av bestämmelserna i kungl, brevet den 16 januari
1925 icke tydligt framgår, huruvida en dylik omföring över kontot utgiftsrester
nödvändigtvis bör äga rum, har riksräkenskapsverket för avsikt att i
samband med framläggande av förslag till ändring av kungörelsen den 14
juni 1928 (nr 209), vilken till följd av den nya budgetordningen behöver
ändras, jämväl föreslå, att kungörelsen utvidgas att omfatta föreskrifter
rörande dispositionen av utgifter under andra slag än reservationsanslag.
Sådana förskjutningar i bokföringen av utgifter till senare budgetår, som av
statsrevisorerna påtalats, hava tidigare förekommit i jämförelsevis stor omfattning.
Då anordnandet av de nya huvudförvaltningarna frän och med
ingången av budgetåret 1937/38 visat sig ändamålsenligt, siven då det gällt

— 158 —

undvikandet av dylika oregelbundenheter med avseende å anslagsbelastningen,
har riksräkenskapsverket för avsikt att under den närmaste tiden
vidtaga åtgärder i syfte att bereda jämväl statens pensionsanstalt ställning
såsom huvudförvaltning, med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Vad därefter beträffar den av statsrevisorerna berörda frågan örn användningen
av förskottsredovisning i allmänhet, vill riksräkenskapsverket erinra,
att av de å statsregleringsfondens konto i rikshuvudboken den 30 juni
1938 redovisade förskotten, 78.76 miljoner kronor, icke mindre än 48.91 miljoner
kronor avse förskott för skolväsendet, som av riksräkenskapsverket avförts
å respektive anslag samt motbalanserats genom en å skuldsidan uppförd
regleringspost. Nettobehållningen å förskottskontot uppgår alltså till
29.85 miljoner kronor. Härav avse 10.89 miljoner kronor sådana för folkpensioneringsändamål
förskotterade medel, som enligt beslut vid 1932 års
riksdag skola redovisas å särskild förskottstitel. Återstående förskott, 12.96
miljoner kronor, avse huvudsakligen förskottskassor, förskotterade diverse medel,
delvis hänförliga till specialbudgeter, samt utgifter hänförliga till reservationsanslag.
Dessa förskott torde emellertid icke beröras av statsrevisorernas
uttalande. De till förslagsanslag hänförliga förskotten — huvudsakligen
reseförskott och dylikt — vilka kunna påverka utfallet av statsregleringen,
uppgå till mycket obetydliga belopp samt avse utgifter, vilka icke kunnat
regleras före bokslutet. Då det, bland annat på grund av maximeringen av
vissa anslagsposter under omkostnadsanslagen, ligger i myndigheternas intresse
att tillse, att dessa förskott regleras under det budgetår de avse, och
då riksräkenskapsverket söker övervaka, att dylika förskott så långt möjligt
regleras före budgetårsskiftet, torde någon omläggning av förskottsredovisningen
på de skäl statsrevisorerna anfört icke vara erforderlig.

Riksräkenskapsverket anser sig emellertid i detta sammanhang böra framhålla,
att den nuvarande förskottsbokföringen erbjuder en god kontroll över
förskottsredovisningen, som enligt ämbetsverkets uppfattning icke kan utan
allvarliga vådor avskaffas. I överensstämmelse härmed anser sig riksräkenskapsverket,
med stöd av den hittills vunna erfarenheten rörande förskottsredovisningen,
böra vidtaga åtgärder för att utsträcka denna till att även
omfatta statskontorets räkenskaper, i vilka utbetalade förskott alltjämt enligt
äldre, numera eljest allmänt avskaffade regler avföras direkt å vederbörande
anslag.

Vad riksräkenskapsverket sålunda anfört utesluter givetvis icke. att den
nu förekommande förskottsanordningen bör i största möjliga omfattning ersättas
med direkta utbetalningar. Sålunda har riksräkenskapsverket i samband
med behandlingen av § 44 i statsrevisorernas berättelse förordat sådan
omläggning av utbetalningarna till skoldistrikten.

Rörande statsrevisorernas förslag, att de olika myndigheterna vid sidan av
nu förekrivna räkenskapsböcker skulle föra särskilda anteckningar (dispositionsbok),
innefattande jämväl beräkning av de belopp, som återstå att utbetala
å de anslag, där en dylik beräkning är möjlig att genomföra, ävensom
att dessa beräkningar därefter skulle av riksräkenskapsverket sammanföras
i ett komplement till budgetredovisningen för att beaktas vid redovisningen
av budgetutjämningsfonden, vill riksräkenskapsverket framhålla följande.

I fråga om vissa byggnads-, anskaffnings- och utrustningsanslag föra myndigheterna
redan nu anteckningar rörande den närmare dispositionen av
dessa anslag. I övrigt måste det anses åligga myndigheterna att noggrant
följa medelsdispositionen å samtliga anslag, som ställts till deras förfogande.

De anteckningar och beräkningar, som myndigheterna härutinnan verkställa,
äro emellertid alltför obestämda för att lämpa sig för en bokförings -

159 —

mässig sammanställning. Obestämdheten bottnar i svårigheten att för olika
anslag eller anslagsgrupper utforma ett enhetligt dispositionsbegrepp. Sålunda
är ovisst, huruvida »dispositionsbokföringen» borde anknytas till den
tidpunkt, vid vilken plan fastställts för disponerandet av respektive anslag,
eller till de senare tidpunkter, då till sådan plan hänförliga olika utgifter
kontrakterats. Även där någon gemensam utgiftsplan icke fastställts eller
kunnat fastställas, äro utgifterna i många fall helt beroende av tidigare fattade
utgiftsbeslut. Vidare må uppmärksammas, att, hur än en dispositionskontroll
anordnas, en »bokföring» i sådant syfte siffermässigt måste bliva långt ifrån
exakt, beroende på att de i förväg beräknade utgifterna ofta i avsevärd mån
komma att avvika från de slutligt utbetalade utgifterna. En bokföringsmässig
sammanställning av sålunda tillkomna uppgifter såsom ett komplement
till budgetredovisningen måste fördenskull anses utesluten och skulle
överhuvud taget icke kunna tillmätas något större värde.

Under hänvisning härtill och till det ökade arbete och de praktiska svårigheter
i övrigt, som äro förenade med omhandlade redovisningsförfarande,
har riksräkenskapsverket ansett sig böra bestämt avstyrka införandet av en
centraliserad dispositionsbokföring.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSRERG.

S. von PORAT.

Allmänna civilförvaltningens
lönenämnds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 165, § 37.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anbefallts att avgiva utlåtande med anledning av vad i remissen
bifogat transund av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats
angående ersättning för övertidsarbete åt expeditionsvakter hos vissa
ämbetsverk (§ 37); och får lönenämnden i anledning härav anföra följande.

1938 års statsrevisorer, som företagit vissa undersökningar rörande omfattningen
av övertidsarbete av vaktpersonal, förklara sig hava kommit^ till
den uppfattningen, att ersättning för övertidsarbete på vissa håll utgår i
större utsträckning än vad som enligt gällande bestämmelser torde hava
varit avsett. Vidare hava revisorerna anfört, att, även örn svårigheter kunde
uppkomma att bereda personal, som beordrats till övertidsarbete, kompensation
därför i form av motsvarande ledighet från den ordinarie tjänstgöringen,
denna utväg syntes böra anlitas i all den utsträckning, som vöre
möjlig. Då vidare expeditionsvakterna med hänsyn till arten av dem åliggande
arbetsuppgifter icke kunde antagas vara i oavbruten följd sysselsatta

— 160 —

med egentliga expeditionsvaktgöromål under hela arbetstiden, ville det synas
revisorerna, som om åtskilliga av de arbetsuppgifter, som nu fullgjordes
å övertid, borde belt eller delvis kunna inläggas i det ordinarie arbetsprogrammet.
Revisorerna ansåge sig i detta sammanhang jämväl böra betona
vikten av, att kontroll över utfört övertidsarbete verkställdes på sätt
gällande bestämmelser förutsatte. I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna
ville revisorerna framhålla angelägenheten av att tillsyn utövades
däröver, att de hos statens ämbetsverk och myndigheter anställdas arbetstid
utnyttjades på sådant sätt, att ersättningen för övertidsarbete nedbringades
så långt sig göra läte.

Av den utav statsrevisorerna lämnade redogörelsen för ersättning till viss
expeditionsvaktspersonal för övertidsarbete synes det lönenämnden uppenbart,
att övertidsersättning medgivits i åtskilliga fall, där utbetalandet av
dylik ersättning icke kan anses stå i god överensstämmelse med gällande
föreskrifter. Lönenämnden får därvid erinra om, att enligt 7 § 2 mom. b)
kungörelsen 1925:357 övertidsersättning allenast i särskilt undantagsfall
må utgå till sådana befattningshavare, såsom expeditionsvakter m. fl., vilkas
tjänstgöringstid med hänsyn till beskaffenheten av deni åliggande göromål
måste vara underkastad vissa växlingar. I vilken utsträckning de medgivna
övertidsersättningarna kunna anses stå i strid med gällande föreskrifter
torde lönenämnden icke hava att yttra sig om, men nämnden anser
sig dock icke kunna underlåta att påpeka, att, när en expeditionsvakt
under sammanlagt över 1,000 timmar sysselsatts med lagning och konservering
av äldre konceptårgångar eller då en annan expeditionsvakt haft så
gott som ständigt övertidsarbete med renskrivning, detta knappast kan betraktas
såsom sådana fall, då övertidsarbete bör komma till användning.
Denna lönenämndcns anmärkning gäller ej endast, för den händelse att
övertidsarbete i liknande utsträckning utförts av expeditionsvakter, utan
anser lönenämnden det överhuvudtaget olämpligt, att en och samma befattningshavare
mot ersättning fullgör övertidsarbete i sådan omfattning som
i de båda nyssberörda fallen. Även örn arbetstidslagen icke gäller för nu
berörda befattningshavare, synes det dock önskvärt, att övertidsarbetet hålles
inom rimliga gränser. Vidare vill lönenämnden framhålla, att det i åtskilliga
av de utav revisorerna angivna exemplen knappast torde hava varit
möjligt att åstadkomma den kontroll över det utförda övertidsarbetet,
som förutsättes enligt gällande bestämmelser.

I förevarande sammanhang tillåter sig lönenämnden erinra örn, att allmänna
civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder den 2
december 1938 gemensamt framlagt förslag till vissa tilläggsbestämmelser
till civila avlöningsreglementet. I 3 § av sagda förslag hava upptagits föreskrifter
örn övertidsersättning, varvid nämnderna icke medtagit något stadgande
motsvarande det ovanberörda, i 7 § 2 mom. b) tilläggsbestämmelserna
till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente intagna. Föreskrifter
i nu berörda hänseende hava nämnderna ansett lämpligen kunna utfärdas
för de förvaltningsområden, där dylika stadganden äro i praktiken erforderliga,
i den mån hithörande frågor icke regleras i samband med fastställande
av arbetstid för de ifrågavarande befattningshavarna. Allmänna
civilförvaltningens lönenämnd vill emellertid understryka, att den omläggning
av bestämmelserna, som lönenämnderna sålunda förordat, givetvis icke
bör få öppna möjligheter till medgivande av övertidsersättning i sådana fall,
som lönenämnden ovan berört.

Slutligen vill lönenämnden helt giva sin anslutning till statsrevisorernas
uttalande örn angelägenheten av att tillsyn utövas däröver, att de hos statens
ämbetsverk och myndigheter anställdas arbetstid utnyttjas på sådant

— 161 —

sätt, att ersättningen för övertidsarbete i möjligaste mån nedbringas. Några
särskilda bestämmelser anser emellertid lönenämnden knappast vara behövliga,
utan torde det i första hand få ankomma på verkens styrelser att
öva tillsyn i de av revisorerna angivna hänseendena.

I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Almgren, Köersner, Reinwall, Magnusson,
Englund och Wahlmark. Ledamoten Magnusson har dock icke varit
närvarande vid justeringen av detta utlåtande. Ledamoten Reinwall har
i ärendet avgivit ett särskilt yttrande, som bifogas.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

BERNT NILSSON.

Särskilt yttrande.

I fråga om rätt att erhålla motsvarande ledighet under ordinarie arbetstid
eller kontant ersättning för utfört övertidsarbete anser jag expeditionsvakterna
böra helt likställas med statens befattningshavare i allmänhet inom
de lägre lönegraderna. Någon anledning att med hänsyn till beskaffenheten
av dem åliggande göromål hålla dem i särklass synes mig icke föreligga.
Den omständigheten, att övertidsarbete mot kontant ersättning i betydande
omfattning utföres jämväl av befattningshavare inom ett flertal andra
tjänstemannakategorier, synes mig nämligen giva vid handen, att även dessa
senare befattningshavares tjänstgöringstid måste vara underkastad vissa
växlingar.

Jag delar emellertid lönenämndsmajoritetens mening i fråga örn att de
statsanställdas arbetstid bör utnyttjas på sådant sätt, att ersättningen för
övertidsarbete i möjligaste mån nedbringas, och att övertidsarbetet, där det
måste förekomma, bör hållas inom rimliga gränser samt underkastas nödig
kontroll.

J. A. REINWALL.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 169, § 38.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt riksräkenskapsverket
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer under § 38 i sin berättelse anfört angående garantiförsäkring
för redogörare. Till åtlydnad härav får riksräkenskapsverket
i underdånighet anföra följande.

Garantiförsäkring för statsanställda redogörare förekommer i en förhållandevis
obetydlig utsträckning. Vad beträffar garantiförsäkring av redo 11—397226.

Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

— 162 —

görare vid statens arbetslöshetskommissions arbetsplatser har riksräkenskapsverket
inhämtat, att överrevisorerna för statens arbetslöshetskommission
vid olika tillfällen och senast den 30 mars och 3 juni 1938 upptagit
nämnda spörsmål till behandling, varvid överrevisorerna ifrågasatt garantiförsäkringens
upphörande. Statens arbetslöshetskommission, som under
hand delgivits överrevisorernas uppfattning, har emellertid icke ansett sig
för det dåvarande böra vidtaga någon ändring härutinnan.

I likhet med statsrevisorerna och överrevisorerna anser riksräkenskapsverket,
att tillräckliga skäl icke föreligga för garantiförsäkring av arbetslöshetskommissionens
redogörare.

Beträffande garantiförsäkring av icke statsanställda befattningshavare,
som omhänderhava statsmedel eller andra medel, för vilka statsverket vid
förskingring kan bliva ersättningsskyldigt, må erinras, att enligt 14 § polisreglementet
den 26 september 1925 är å landet anställd polisman, som har
att biträda vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller
böter och vid annan handx-äckning, pliktig att ställa uppbördsborgen för
omhänderhavda medel. Borgen skall ställas till det belopp, länsstyrelsen
för varje särskilt fall bestämmer, av svensk försäkringsanstalt eller av kommun
eller polisdistrikt. Vill befattningshavare i stället avlämna inteckning
i fast egendom inom 6/io av fastighetens taxeringsvärde eller pant av fullgoda
värdepapper må det ock tillåtas. Exekutionsbiträde i stad är enligt
3 § i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående
exekutionsbiträden underkastad motsvarande skyldighet. I praktiken torde
den föreskrivna uppbördsborgen vanligen utgöras av borgen av kommun
eller polisdistrikt eller ock garantiförsäkring. Annan säkerhet torde relativt
sällan förekomma. Den ställda säkerheten skall å landet förvaras av
länsstyrelsen och i stad av den myndighet, som har att tillsätta exekutionsbiträdet.

I sitt betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet
och folkbokföringen m. m. (statens off. utredn. 1938: 46, del I, sid. 355)
har 1936 års uppbördskommitté uttalat, att det nuvarande systemet för
ställande av säkerhet för av ifrågavarande befattningshavare i tjänsten omhänderhavda
medel borde bibehållas. Det har vidare synts kommittén principiellt
riktigt, att befattningshavarna i fråga själva prestera den säkerhet,
som på grund av särskilda förhållanden vore nödvändig.

Riksräkenskapsverket, som delar uppbördskommitténs uppfattning, vill
emellertid framhålla, att, därest nu pågående — av 1938 års riksdag begärda
— utredning, huruvida och i vilken omfattning polisväsendet bör förstatligas,
resulterar i ett sådant förstatligande, frågan örn garantiförsäkring
av hithörande personal kommer i nytt läge.

Stockholm den 18 januari 1939.

V. ARVIDSSON.

Underdånigst
P. S. RUNEMARK.

Ii. Levin.

— 163

Pensionsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 170, § 39.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt pensionsstyrelsen
att avgiva utlåtande på grund av vad i § 39 av riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats angående kontrollen av påförda folkpensionsavgifter.
Med anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.

Påföringen av avgifter enligt förut gällande lag -—- lagen om allmän pensionsförsäkring
— verkställdes av taxeringsnämnderna, och de ordinarie
prövningsnämnderna hade möjlighet att kontrollera beloppen av tilläggsavgifterna,
som sedan påföringen skett i pensionsavgiftsförteckningarna även
infördes i särskild kolumn i taxeringslängderna. Dessa insändes i sinom
tid till rikräkenskapsverket, som sålunda hade tillgång till de för kontroll av
tilläggsavgiftsbeloppen erforderliga uppgifterna.

Enligt lagen örn folkpensionering verkställes fr. o. m. år 1937 påföring
av pensionsavgifter på så sätt att de befattningshavare — nästan utan undantag
mantalsskrivningsförrättare — som det åligger att debitera kronoutskylder,
i pensionsavgiftsförteckningarna anteckna avgiftsbeloppen, vilka sedermera
införas i uppbördsböckerna. Pensionsavgifterna antecknas däremot
icke i taxeringslängderna, varför riksräkénskapsverket icke är i tillfälle att
kontrollera pensionsavgiftsbeloppen.

Debiteringsförrättamas ovana vid pensionsavgiftspåföring har givetvis varit
en bidragande orsak till att det år 1937 uppstått fel i större omfattning
vid påföringen. Inom styrelsen har man dock sökt minska möjligheten till
sådana felaktigheter genom att innan påföringen av 1937 års avgifter tog sin
början tillställa samtliga debiteringsförrättare anvisningar rörande tillämpningen
av gällande bestämmelser angående påföring av pensionsavgifter. I
nämnda anvisningar ingick även en tabell utvisande pensionsavgifternas storlek
vid olika inkomster för äkta makar, som båda äro avgiftspliktiga och
mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll. Dessa anvisningar med
tillhörande tabell ha sedermera omarbetats och fullständigats och den tabell,
som återgivits å sista sidan av omslaget till 1939 års avgiftsförteckningar,
utvisar pensionsavgifternas storlek vid olika inkomster för såväl icke gifta
som alla gifta personer.

I likhet med riksdagens revisorer finner pensionsstyrelsen det lämpligt att
åtgärder vidtagas för möjliggörande av kontroll att pensionsavgiftsbeloppen
blivit riktigt uträknade och det synes även pensionsstyrelsen lämpligt att erforderlig
kontroll anförtros åt länsstyrelserna. Styrelsen vill dock ifrågasätta
huruvida det — såsom riksdagens revisorer föreslå — är utförbart att
före debetsedlarnas utsändande hinna verkställa sådan kontroll.

I vad mån ifrågavarande spörsmål kan komma i annat läge, örn den av
1936 års uppbördskommitté föreslagna uppbörds- och folkbokföringsreformen
blir förverkligad, är pensionsstyrelsen icke beredd att nu yttra sig.

Ett exemplar av ovannämnda anvisningar1 för påföringen av 1937 och
1939 års folkpensionsavgifter bifogas.

1 Ej tryckta.

— 164

I ärendets handläggning hava, förutom undertecknade, deltagit byråcheferna
Telander och Henning.

Stockholm den 13 januari 1939.

Underdånigst

K. PERSSON.

JOSEF ÖSTLIND.

Mynt- och justeringsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 176, § 41.

Till Konungen.

Med anledning av till mynt- och justeringsverket remitterat yttrande av
riksdagens revisorer angående tillverkningen av skiljemynt får verket i underdånighet
anföra, att revisorernas synpunkt i allt väsentligt sammanfalla
med av verket tidigare anförda. Rörande förhållandet att berättelsen över
verksamheten försenats får verket beklaga, att så varit nödvändigt, dels på
grund av den starka forcering av göromålen, som medföljer en forcerad drift,
då personalökning icke i motsvarande grad företages, och dels på grund av
en osedvanligt stor sjuklighet hos den personal, på vilken arbetet med uppgifternas
hopsamlande närmast är beroende. Berättelsen har numera inlämnats
till finansdepartementet.

I ärendets slutliga handläggning hava förutom undertecknade deltagit förste
ingenjörerna Swensson och Segerlind.

Stockholm den 17 januari 1939.

Underdånigst
ALF GRABE.

Ivan Eckerström.

Generaltullstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 176, § 43.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 (B. D. 973/1938 I) har Kungl. Maj:t
anbefallt generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i
riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats i fråga om beskaffenheten
och placeringen av de sanitära anordningarna vid tullkammaren i
Haparanda och de till densamma hörande tjänstebostäderna.

Till fullgörande härav får generaltullstyrelsen, med återställande av remissakten,
anföra följande.

165 —

Tullkammarens tjänstelokaler och tullverkets tjänstebostäder i Haparanda
äro belägna i tvenne av tullverket ägda, i omedelbar närhet av varandra
belägna bostadshus, huvudbyggnaden å den s. k. övre tullgården och den
andra byggnaden å den s. k. nedre tullgården, båda åtskilda av en gata. För
båda byggnaderna finnes ett å övre tullgården nyligen uppfört större uthus.
Huvudbyggnaden innehåller expeditionslokaler för tullkammaren samt
tjänstebostadslägenheter för tullförvaltaren och ytterligare en tjänsteman,
och den på nedre tullgården belägna byggnaden inrymmer vaktlokaler för
tullbevakningen samt två tjänstebostadslägenheter. I huvudbyggnaden finnas
värme-, vatten- och avloppsledningar jämte badrum och vatlenklosetter,
medan i byggnaden på nedre tullgården äro anordnade vatten- och avloppsledningar
samt torvmullsklosetter. Uthusbyggnaden innehåller sju vedbodar
och två avträden. Byggnaderna äro uppförda respektive år 1841, 1830
och 1936; under åren 1932—1933 och 1937 utfördes åtskilliga ombyggnadsoch
moderniseringsarbeten å de båda förstnämnda byggnaderna.

I ett av tullkammaren i Haparanda den 28 december 1938 avgivet utlåtande
i anledning av förevarande uttalande av riksdagens revisorer har tullkammaren
upplyst, att vid det nu företagna besöket å tullkammaren revisorerna
icke gjort någon besiktning av de sanitära anordningarna vid själva
tullkammaren eller av de till densamma hörande tjänstebostäderna samt ej
heller framställt någon anmärkning mot dessa anordningar, vilka befunne
sig i ett oklanderligt skick. Vid sådant förhållande tror styrelsen sig i likhet
med tullkammaren kunna förutsätta, att det av revisorerna nu gjorda uttalandet
hänför sig till de vaktrums- och bostadslägenheter, vilka äro inrymda
i byggnaden å nedre tullgården.

I fråga om de sanitära anordningarna i denna byggnad får styrelsen till
en början erinra örn att riksdagens under år 1934 församlade revisorer i sitt
betänkande under § 34 uttalat önskvärdheten av att vattenklosetter i stället
för då nyan skaffade torvmullsklosetter anordnats i byggnaden samt att med
anledning av berörda uttalande styrelsen i utlåtande den 10 januari 1935
lämnat redogörelse för de omständigheter, som lagt hinder i vägen för en
dylikt anordnings genomförande. Därvid omförmälde styrelsen, att på sin
tid närmare undersökningar i syfte att inreda vattenklosetter vidtagits men
att det då visade sig icke vara möjligt att på antagbara villkor träffa överenskommelse
med vederbörande byggnadsentreprenör örn utförande av därför
erforderliga arbeten. Därtill kom, att, därest vattenklosettanläggning
skulle införas i förevarande byggnad, vilken saknade värmeledning^ synnerlig
risk för anläggningens sönderfrysning komme att uppstå, för så vitt
oj tillträdet till varje klosettutrymme förlädes från uppeldad lokal. En sådan
förläggning komme emellertid att väsentligt inknappa på lägenheterna,
enär i så fall med hänsyn till gällande hälsovårdsföreskrifter ett ruin av varje
lägenhet måst förändras till tambur, ett förfarande, som skulle i sin tur
hava menligt inverkat på reparationskostnadernas förräntning. Vad särskilt
anninge den klosett, som avselts för vaktrumslokalerna, skulle det enligt
av sakkunnig person i ärendet gjort uttalande icke hava varit möjligt
att utan risk för anläggningens förstöring anordna vattcnklosett å den plats,
där sedermera den nuvarande torvmullsklosetten anbragts. Då ej heller
annorstädes inom vaktrumslokalerna utrymme kunnat för anordningen beredas,
hade det blivit nödvändigt att för vattenklosetten taga i anspråk ett
uppeldningsbart rum av vidliggande bostadslägenhet, något som ställt sig
alltför oekonomiskt. Därest, trots omsorgsfullt utförda ventilationsanordningar,
någon egentlig olägenhet till följd av den ifrågavarande klosettens
placering på säit skett skulle anses föreligga, kunde klosén utrymmet av -

— 166 —

stängas och vaktpersonalen i stället få tillträde till en av personalen förut
under viss tid nyttjad bekvämlighetsinrättning å övre tullgården.

Vad angår förläggningen och den närmare beskaffenheten av de utrymmen,
varom är fråga, må upplysas, att vart och ett av dessa äro belägna med
ingång från förstuga och helt avskilda från vakt- och bostadsrum. Till klarläggande
av vilken omsorg, som ägnats åt spörsmålet att förebygga olägenhet
av klosetternas anordnande, må hänvisas till härjämte i avskrift bilagd
promemoria av den 31 juli 1933, innehållande av vederbörande arkitekt upprättad
arbetsbeskrivning för anordningen, vilken arbetsbeskrivning därefter
blivit följd. I promemorian har särskilt framhållits, att sedan klosettutrymmena
utförts på det i promemorian angivna sättet, dessa komme att uppfylla
icke blott, enligt av tjänsteman hos Stockholms stads hälsovårdsnämnd
lämnade uppgifter, de krav, som nämnda stad uppställde för godkännande
av torvklosetter, utan även hälsovårdsstadgans föreskrifter.

Såvitt framgår av revisorernas uttalande och av en av tullkammaren i
Haparanda lämnad upplysning, att lukt från klosettutrymmena inträngde
i förstugorna särskilt sommartiden, vill det emellertid synas som örn, trots
hittills vidtagna åtgärder, visst obehag ändock härrörde från dessa utrymmen.
Vid sådant förhållande böra givetvis i främsta rummet ytterligare
försök att eliminera dessa företagas. I sådant syfte har hänvändelse gjorts
till sakkunnig tjänsteman hos byggnadsstyrelsen för erhållande av närmare
anvisningar om vidare åtgärder, som kunde vara lämpliga att för ändamålet
verkställa, varefter styrelsen låtit under hand underrätta tullkammaren örn
därvid erhållna upplysningar. Dessa innefatta, förutom förslag till utförande
av en mindre byggnadsdetalj, väsentligen anvisning för en ändamålsenlig
skötsel av klosetterna. Skulle oaktat dessa ytterligare åtgärder något
egentligt obehag av klosetternas placering kvarstå, ämnar styrelsen taga under
övervägande frågan örn slopande av en eller flera av klosetterna inom
bostadshuset å nedre tullgården och anvisa motsvarande utrymmen inom
förenämnda uthusbyggnad till begagnande av dem, som bebo eller hava sin
verksamhet i sagda bostadshus. De ställen inom bostadshuset, som för närvarande
tagits i anspråk för klosetterna, synas linder förhandenvarande förhållanden
vara de enda för ändamålet användbara. Att anordna vattenklosettanläggning
i nämnda bostadshus kan, såsom styrelsen redan tidigare
framhållit, icke vara förenligt med statsverkets intresse. Kostnaderna för
vidmakthållande av detta mycket gamla hus hava redan nått en sådan höjd,
att det kan ifrågasättas, huruvida ett bibehållande under någon längre ytterligare
tid av huset bör förekomma. De nuvarande hyresinkomsterna förslå
visserligen till täckande av hittills havda utlägg för huset vidmakthållande
men tåla icke någon större utgiftsbelastning. Härtill må fogas den upplysningen,
att en stor del av hyresinkomsterna kunnat inflyta endast därför,
att styrelsen haft möjlighet att, utan prövning av om upplåtandet av lägenhet
åt viss tjänsteman vöre påkallat ur tjänstesynpunkt, även mot vederbörandes
önskan anvisa denne lägenheten såsom tjänstebostad, ett förhållande
som icke kommer att föreligga efter ikraftträdandet med nästa budgetårs
ingång av det nya civila avlöningsreglementet.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
generaltulldirektör, jämväl byråchefen Jansson, föredragande, och tillförordnade
byråchefen Åberg.

Stockholm den 7 januari 1939.

Underdånigst
NILS WOHLIN.

Gösta Dahlberg.

— 167 —

Riksarkivets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 177, § 43.

Till statsrådet och chefen för ec k lesiastikdepar tern
entet.

Med anledning av remiss den 16 december 1938 av riksdagens senast församlade
revisorers berättelse, i vad angår arkiveringen av statsmyndigheternas
handlingar, får riksarkivet härmed anföra följande.

Riksarkivet har länge med bekymmer, som likna revisorernas, iakttagit de
arkiverade handlingarnas med tiden alltmer stegrade anhopning hos statsorganen.
I väsentlig mån beror denna givetvis på statens utvidgade verksamhet,
med eller utan skapande av nya ämbetsverk, på olika områden, men detta
ofrånkomliga förhållande bör ju blott i förbigående nämnas i detta sammanhang.
Däremot må från början framhållas, att denna anhopning också i
viss mån beror av en som det vill synas onödig formell omständlighet vid
vissa ärendens administrativa behandling och att den lätthet, varmed handlingar
efter skrivmaskinens och jämförliga tekniska metoders införande kunna
mångfaldigas, utan tvivel medfört, att sedermera arkiverat arbetsmaterial
kommit att tyngas av en mängd kopior, som saklöst hade kunnat förstöras före
arkivläggningen.

I det förra avseendet tillåter sig riksarkivet att erinra om att det på sin tid
tog ett initiativ för att på ett viktigt område medverka till inskränkande av sådan
onödig formell omständighet i rådande administrativ praxis. I underdånig
skrivelse den 10 september 1929 hemställde riksarkivet om föreskrift för
samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket av innehåll dels att vid översändande
av räkenskaper, reseräkningar och andra handlingar, beslut örn
infordrande av yttrande eller annan åtgärd eller eljest uppgift örn ändamålet
med översändandet skulle, örn lämplig plats därtill funnes och det i övrigt
befunnes ändamålsenligt, stämplas å själva akten utan användande av särskilt
papper (missiv), dels att anordningsbeslut, som ej avsåge mer än en verifikation,
skulle, där så lämpligen kunde ske, tecknas å verifikationen. I motiveringen
framhölls bland annat, att enligt vid inspektioner gjorda iakttagelser
dylika missiv och resolutioner, skrivna på särskilda blad eller ark, i mycket
stor utsträckning lågo skrymmande i akterna och att de för övrigt, i den
mån de voro skrivna på papper i annat format än det vanliga, voro ägnade
att med tiden deformera buntarna.

Riksarkivet har med det hittills anförda velat erinra om möjligheten att —
bortsett från den redan i vissa fall tillämpade metoden att vid ärendenas
handläggning från början skilja mellan för framtiden reserverat eller gallringsbart
material — redan på det administrativa stadiet motarbeta arkivaliernas
ansvällning genom förenklingar av exemplifierad art. Det gäller emellertid
framför allt att taga ställning till revisorernas synpunkter och yrkanden
i fråga om redan arkiverat material. Riksarkivet kan därvid med stor
tillfredsställelse konstatera, att det i väsentliga delar intar samma ståndpunkt
som revisorerna, i den mån gallringskravct betraktas i och för sig och till sin
allmänna syftning.

Riksarkivet vill först erinra örn den grundläggande bestämmelsen (kungl,
kungörelsen nr 408, 1924, § 1) angående gallring utom riksarkivet och landsarkiven
och med de senare jämförliga institutioner. Den innebär ett förbud
för till statsförvaltningen hörande verk och myndigheter, kommissioner, kommittéer
och andra sakkunnigberedningar alt utgallra handlingar utan stöd av

— 168 —

särskild författning eller av föreskrift, som meddelas av Kungl. Majit efter
riksarkivets hörande. Det förutsattes alltså, att då inom något av dessa statsorgan
viss gallring befinnes nödig eller önskvärd, motsvarande åtgärd föreslås
hos Kungl. Majit och att riksarkivet får göra sina synpunkter gällande
före det nådiga avgörandet. I enlighet därmed heter det (i riksarkivets instruktion
§ 3), att det har »att yttra sig i frågor om arkivaliers gallring», varjämte
det har att tillse, att därom givna föreskrifter tillämpas. Det åligger
alltså icke riksarkivet att taga initiativ till sådan gallring, utan detta tillhör
resp. statsorgan, något som visserligen icke behöver utesluta eller har uteslutit,
att man från riksarkivets sida, särskilt i sammanhang nied inspektioner,
förberedelsevis diskuterat frågor om gallring. Det anses också naturligt, att
riksarkivet ställer biträde till förfogande, då något statsorgan går att utarbeta
ett gallringsförslag. Den grundläggande administrativa sakkunskapen är
dock enligt sakens natur att söka inom detta självt.

Riksarkivet har velat erinra örn dessa förhållanden, då revisorerna nu framhållit
önskvärdheten av gallring inom en mängd centrala ämbetsverks arkiv.
Det har velat framhålla sin begränsade om också betydelsefulla uppgift på
detta område. För övrigt kan det tänka sig, att Kungl. Majit med anledning
av revisorernas framställning och annars kända förhållanden ålägger vissa
statsorgan att överväga behovet, önskvärdheten och möjligheten av gallring.

Till komplettering av den i revisorernas berättelse ingående redogörelsen
för gällande gallringsbestämmelser anser sig riksarkivet böra erinra örn följande.

Medan åtskilliga andra bestämmelser utförligt refereras i berättelsen, omnämnes
där endast med några allmänna ord (s. 183, 201 f.) den genom kungl,
brevet den 7 december 1934 fastställda planen för gallring i länsstyrelsernas
arkiv. Utgörande resultat av mångåriga utredningar och förarbeten — sakkunnigbetänkandet
avgavs den 31 december 1926 och riksarkivets utlåtande
den 6 juli 1929 —-, torde denna plan, vilken under samarbete mellan riksarkivet
och de olika länsstyrelserna efterhand träder i tillämpning, innebära en
av de mest omfattande åtgärder, som vidtagits i den av revisorerna önskade
riktningen. Den i överståthållarämbetets arkiv på grund av ett flertal kungl,
brev successivt pågående gallringen kan förtjäna särskilt nämnas.

Den ävenledes länge och omsorgsfullt förberedda gallring inom kronofogdarnes
arkiv, som föreskrivits genom ett kungl, brev den 7 december 1934
och som medför en betydande utrymmesvinst i landsarkiven, synes också värd
beaktande, liksom de samma dag givna bestämmelserna örn liknande åtgärder
i landsfiskalsarkiven.

Uppmärksamheten må också riktas på det kungl, brev, ävenledes av den 7
december 1934, som föreskriver utgallring av i landsarkiven förekommande
övertaliga exemplar av mantals- och taxeringslängder (jfr s. 190, 201).

I övrigt tillåter sig riksarkivet hänvisa till den som bil. 1 medföljande, här
upprättade förteckningen över utfärdade gallringsbestämmelser.1

Då riksarkivet delar revisorernas bekymmer över de svårigheter, som uppstått
genom det arkivaliska materialets tillväxt, kan det också förstå deras
uttalade mening, att »helt andra och strängare principer måste tillämpas i fråga
örn gallring än som för närvarande sker». Någon överdriven tonvikt på
ordet »principer» torde icke böra läggas i detta sammanhang. Revisorernas
hela framställning visar, att de enligt sakens natur icke avse en teoretisk
dryftning av gallringsfrågan utan fastmer praktiska åtgärder, som äro ägnade
att på ett helt annat sätt än hittills befria arkiven från skrymmande arkivaliemassor.
Enligt riksarkivets mening kan detta i vid omfattning ske utan

1 Ej tryckt.

169 —

rubbning av de principer, som legat till grund för senare tiders metodiska
gallringsåtgärder. Dessa principer föreligga i väsentlig mån utformade i de
framställningar, som den 8 februari och 31 december 1926 och den 31 mars
1927 ingåvos till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet resp. till
Kungl. Maj:t av de sakkunniga i frågan rörande gallring av verifikationerna
till landskontorens kassaredogörelser, förste arkivarie!! (numera stadsarkivarie^
B. Boéthius och byråchefen A. Litzén.

Det kan i själva verket påvisas, att dessa sakkunniga inom ramen för de
hävdade principerna i flera betydelsefulla fall lia föreslagit en mer vittgående
gallring av den av Kungl. Majit slutligen påbjudna och att riksarkivet icke
motsatt sig en sådan, ehuru det i vissa läll förordat en kompromiss, som
syntes nödvändig, om över huvud ett positivt resultat skulle vinnas. Detta
gäller bland annat i fråga om ett fäll, som väckt pressens särskilda uppmärksamhet
i sammanhang med dess omnämnande i revisorernas berättelse.
De sakkunniga ansågo, att.man till den gallringsbara serien (B-serien) i verifikationerna
till länsstyrelsernas räkenskaper saklöst kunde föra »de mycket
skrymmande telefonräkningarna med sina uppklistrade uppgifter å de
särskilda telefonsamtalen»; de intogo med andra ord samma ståndpunkt
som den nu av revisorerna hävdade. Riksarkivet uttalade för sin del den
28 maj 1927, att det ansåg detta material »utgöra ett synnerligen lockande
objekt för gallring». Frågan hade emellertid komplicerats därav att riksräkenskapsverket
-—- som principiellt hävdade, att samtliga kassaverifikationer
borde förstöras efter 50 år -— då det behandlade de sakkunnigas uppställning
av en gallringsbar B-serie, av revisionstekniska hänsyn ansåg sig
förhindrat att i sitt gallringsförslag upptaga telefonräkningarna med dithörande
kvitton å andra konton än dem, som innefattade verifikationer till
utbetalningar under riksstatsanslagen till »skrivmaterialier och expenser, ved
m. m.» Kungl. Maj:ts avgörande i denna detaljfråga kom att motsvara riksräkenskapsverkets
ståndpunkt.

På liknande sätt torde det örn andra av revisorerna såsom gallringsbara
utpekade verifikationsgrupper gälla, att de falla inom ramen för de sakkunnigas
gallringsförslag. I det sammanhanget vill riksarkivet fästa uppmärksamheten
på den punkt i detta, som omfattar »reversal och anordningar
utan bilagor, vilkas text (frånsett formulärtryck, underskrifter, kvitteringar
och dylikt) fullständigt och helst ordagrant återgives i inkomst- och utgiftsböckerna».
Riksräkenskapsverket, som ansåg, att denna bestämmelse var
oklar och gav rum för godtycklighet, upptog den icke i sitt gallringsförslag.
Riksarkivet, som icke vill yttra sig örn bestämmelsens avfattning, måste emellertid
framhålla, att dess bortfallande torde ha medfört, att samtliga inkomstverifikationer
— som i årgång 1924—1925 omfatta över 40,000 folier
— kommit att undantagas från gallring.

De sakkunniga anföra i sitt utlåtande den 8 februari 1926, att jämte annat
»till förstörande föreslagits ett mindre antal verifikationsgrupper, vilka
på en gång synas vara formellt väl avgränsade och särskilt betydelselösa.
De sakkunniga lia trott sig nu ej kunna gå längre utan att förlora sig i detaljer,
vilka skulle göra gallringsföreskrifternas tillämpning alltför betungande.
Tydligt är emellertid, att nya partier av verifikationerna framdeles kunna
komma att bli obehövliga. Särskilt synes det antagligt, att genom föreskrifter
örn ytterligare rapporter till centrala ämbetsverk, om självständig
redovisning eller dylikt fullgod ersättning kan skapas för vissa bilagor till
medelsrekvisitionerna bos länsstyrelserna.» I samma anda har riksräkenskapsverket
i sitt underdåniga yttrande den 4 maj 1927 anfört, att — örn
verket också ansåge det lämpligast att i avvaktan på gallringens verkningar
begränsa denna till ett mindre antal verifikationsgrupper — det dock fram -

— 170 —

dcles kunde upptagas till prövning, om några ytterligare sådana grupper
borde hänföras till den gallringsbara serien. Dessa uttalanden skulle, i vad
det här gäller, kunna anföras till motivering för det av revisorerna uttalade, av
riksarkivet delade allmänna önskemålet, »att utfärdade gallringsföreskrifter
tid efter annan bliva föremål för revidering».

Riksarkivet anser för sin del, att tiden är inne för en sådan revision av det
kungl, brevet 18 juni 1927 angående uppdelning i olika serier av länsstyrelsernas
räkenskaper med hänsyn till framtida gallring. De av de sakkunniga
tidigare föreslagna men icke genomförda gallringsåtgärderna borde
därvid komma under förnyat övervägande utan att binda utredningen vid
deras formuleringar, och ytterligare gallring kunde betingas av efter nämnda
datum inträdda förändringar i länsstyrelsernas uppgifter och arbetssätt eller
av annars för ärendet betydelsefulla omständigheter. Riksarkivet tror sig lia
uppvisat, att en långt effektivare gallring är möjlig utan uppgivande av några
hittills hävdade principer, men anser icke uteslutet, att man utan intrång på
dessa kan något hårdare pressa begreppet »särskilt betydelselöst».

Den fortsatta utredningen bör också gälla den av revisorerna väckta frågan,
örn icke den för länsräkenskaperna eller i andra fall fastställda gallringsfristen
må anses vara onödigt lång. Utan att prejudicera sitt ståndpunktstagande
i denna fråga eller med den jämförliga kan riksarkivet mer
principiellt hävda, att det beträffande material, som det anbefallt till förstöring,
endast i något icke förutsett egenartat fall kan tänkas bevaka något
slags arkivaliskt eller historiskt intresse av dess bevarande för viss tid framåt.
Det är andra hänsyn, rättsvårdens och administrationens, som anmäla
sig även till riksarkivets beaktande, då det har att taga ställning till frågor
om längre resp. kortare gallringsfrist. Revisorernas önskemål örn snart avlastande
av statens arkivatiska lagringsbekymmer möta alltså icke heller i
detta avseende något hinder från riksarkivets sida.

Beträffande de av revisorerna väckta frågorna, huruvida icke av mantalsoch
taxeringslängder endast originalexemplaren böra arkiveras för all framtid
(och i så fall lämpligen i landsarkiven) och en retroaktiv gallring av mantalsuppgifterna
äga rum, anser också riksarkivet en utredning vara påkallad.
Bidrag till en sådan föreligger redan i uttalanden, som med anledning av revisorernas
yrkande gjorts av två med detta material särskilt förtrogna arkivmän.
Stadsarkivarien professor Boethius anför i sitt yttrande den 14 januari
1939:

»Mantalsuppgifternas skrymmande omfattning har ofta föranlett yrkanden
om deras förstöring. Varje utredning i detta syfte har dock hittills strandat
på den ofullständighet, varmed uppgifternas innehåll redovisas i mantalslängderna.
Icke blott i personhistoriskt avseende utan ännu mera beträffande
de flerfaldiga andra uppgifter, som infordras av de uppgiftslämnande.
tjänstgöra mantalslängderna närmast som register till uppgifterna. De betänkligheter
jag som tjänsteman i Riksarkivet hyst mot en utgallring av mantalsuppgifterna,
lia på ett skrämmande sätt bekräftats, sedan jag i stadsarkivet
fått tillfälle att iakttaga, hur genomgående dessa anlitas vid så gott
som varje undersökning, och att praktiskt pröva verkningarna av den ovanberörda
utgallringen av folkbokföringsmaterialet i uppbördsverket i Stockholm
arkiv. Genom denna utgallring förstördes samtliga mantalslängder
utom för vart 10:e år fram till 1830 och mantalsuppgifterna t. o. m. 1834.
I stadsarkivet höra mantalslängder och mantalsuppgifter till det trägnast
anlitade materialet både vid utredningar i tjänsten och vid allmänhetens
forskningar. Det är icke överord att påstå, att den tidsförlust och de misslyckanden,
som blivit en följd av den besinningslösa utgallringen, representera
värden, som vida överstiga kostnaderna för materialets förvarande.

— 171 —

Uppenbart är emellertid, att mantalsuppgifterna trots deras värde såsom
original skulle kunna undvaras, örn längder eller annan bokföring fullständigt
eller i huvudsak upptoge deras innehåll. Sedan jag i skrivelse till mantalsintendenten
i Stockholm den 6 september 193(5 hemställt, huruvida icke
mantalslängderna kunde göras så fullständiga, att mantalsuppgifterna helt
eller delvis skulle kunna undvaras, har denne underkastat frågan en ingående
granskning. På grundvalen av hans utredning har jag i skrivelse till
Överståthållarämbetet i skatteärenden den 4 januari 1937 föreslagit, att för
framtiden i Stockholm mantalslängderna måtte fullständigas och de egentliga
mantalsuppgifterna efter viss tid utgallras. Dock skulle huvudförteckningar,
förteckningar å hos uppgiftsgivaren anställda men ej hos honom bosatta
personer samt uppgifter för folkräkningen och för andra eventuella
särskilda undersökningar bevaras. Någon resolution på det djupt ingripande
förslaget har ej fallit, och det måste också för den, som har erfarenhet av
mantalsuppgifternas stora forskningsvärde, synas naturligt, att en fråga av
sådan räckvidd underkastas en sorgfällig prövning utan förhastande. För
egen del är jag likväl övertygad, att förslaget öppnar en utväg att för framtiden
nedbringa mantalsuppgifterna till en sådan volym, att det ej skall möta
oövervinneliga svårigheter att för framtiden bevara, vad som icke kan redovisas
i bokföringen. Däremot måste jag inlägga en bestämd, på ett rikt
erfarenhetsmaterial grundad insaga mot statsrevisorernas uttalande (s. 201),
att mantalsuppgifterna skulle kunna retroaktivt utgallras från och med 1860.

Statsrevisorerna ha som skäl för decentralisering av det centrala exemplaret
av mantalslängderna och utgallring av dubletterna och mantalsuppgifterna
framhållit, att utdrag ur vigsel-, födelse- och dödböcker samt utdrag
ur husförhörslängder, resp. församlingsböcker — de sistnämnda blott för
vart tionde år — insändas till statistiska centralbyrån fr. o. m. 1860 och
att den personhistoriska forskningen sålunda här skulle kunna finna en ersättning.
Centraliseringen av de nämnda uppgifterna i statistiska centralbyrån
har på sitt område bestyrkt värdet av att arkivmaterial förvaras centralt
och lokalt och torde därför få åberopas som ett stöd för min argumentering
beträffande värdet av räkenskapsböckernas och längdernas dubblering. Men
i nu ifrågavarande avseende torde det vara tillräckligt att erinra, alt kyrkoboksuppgifterna
ej äro identiska med mantalsuppgifterna och därför ej kunna
ersätta dessas i vissa avseenden fylligare innehåll. Därtill kommer, att
den territoriella befolkningsredovisningen (utdragen ur husförhörs-, resp.
församlingsböckerna) avser endast vart 10:e år. Även i denna punkt torde
det vara tillåtet att åberopa stadsarkivets erfarenhet. Den som ej har gjort
egna praktiska rön torde knappast kunna föreställa sig, i hur hög grad undersökningar
och utredningar försvårats för hela det skede, under vilket
mantalslängderna bevarats endast för vart 10:e år.»

Riksarkivet anmärker till det citerade, att revisorerna på tal örn retroaktiv
gallring av mantalsuppgifterna (s. 201) icke särskilt nämna år 18(50 såsom
lämplig termin, — deras yrkande kan avse vilken som helst kortare eller
längre tid.

1 en inom riksarkivet den 10 januari 1939 upprättad, senare reviderad promemoria
anför förste arkivarien Hedar bland annat:

»Mantalsuppgifter förekomma i växlande omfattning från början av 1800-lalet. Särskilt för den tidigare tiden, då längderna äro fattiga på uppgifter,
utgöra de ett värdefullt forskningsmaterial. Då del talas örn mantalsuppgifter,
bör det hållas i minnet, alt senare tids uppgifter innehålla handlingar
även av annat slag. Vid dem äro sålunda fogade hyresuppgifter för fastigheterna,
vilka i vissa fall kommit till användning för utredningar, som föregått
exproprieringar, gällande stora ekonomiska värden.

— 172 —

Upprättandet av fastighetstaxeringslängder föreskriver sig från början av
1800-talet.

Mellan mantalslängden^ och tioårsutdragen föreligger en skillnad av väsentlig
betydelse, frånsett den, att mantalslängderna redovisa förhållandena
för varje år, medan de till statistiska centralbyrån insända utdragen endast
giva en bild av förhållandena sådana de te sig vart tionde år. Mantalslängderna
upprättas i sträng anslutning till fastighetsregistreringen. Då häradsskrivaren
upplägger längden, utgår han från fastighetsbeståndet med dess
kamerala jordeboksnumrering och jord registerbeteckning samt brukningsdelar.
Längden kommer därigenom att redovisa de personer, som bo på
varje särskild fastighet. Utdragen ur församlingsböckerna taga icke hänsyn
till denna sida av saken, utan nöja sig med att angiva bynamnet. Av utdraget
ur församlingsboken får man t. ex. endast veta, att en person bor i Altomta,
men icke på vilket hemman eller på vilken hemmansdel. Mantalslängden
kan däremot upplysa, att personen i fråga bor på Altomta nummer
3 och på brukningsdelen 7/i2 mantal.

För varje hemmansägare med intresse för sin gårds historia och dess tidigare
ägare och för varje släktforskare, som önskar veta något örn de personer,
som ingå i släktkedjan, torde det stå klart, vad denna skillnad mellan
de båda slagen av handlingar betyder.

Såsom av det föregående framgår, kan man efter 1794 i regel icke använda
jordeböckerna för forskning angående hemmanens ägare, enär de icke angiva
namnen på dessa. Man har då att gå till mantalslängderna och taxeringslängderna
och följa dessa år ifrån år. Taxeringslängderna måste i synnerhet
anlitas, i de många fall, då mantalslängderna icke uppgiva ägaren
utan endast en på gården boende brukare. Bortflyttning av mantals- och
taxeringslängderna fr. o. m. 1860 skulle medföra, att en sådan forskning icke
kunde bedrivas i ett centralt arkiv för hela landet för 1800-talets senare hälft
och för 1900-talet. Den skulle emellertid även medföra följder för forskningarna
i det äldre materialet. På grund av den omfattande jordstyckningen
just under den tid, för vilken det vore meningen att bortflytta längderna,
är det i många fall nödvändigt för att få en fast utgångspunkt, att börja
forskningen i sen tid och gå baklänges. Bortflyttades längderna, skulle det
vara omöjligt att i Stockholm taga upp forskningen. Spåret finge tagas upp
i landsarkiven, i de fall detta låter sig göra, och där följas till 1860. Först
för tiden dessförinnan kunde forskningen fortsätta i kammararkivet.

Gäller det att supplera en släktforskning med uppgifter, på vilka hemman
släktmedlemmarna bott, så kunna, såsom ovan framhållits, exakta uppgifter
därom icke hämtas ur tioårsutdragen, men väl ur mantalslängderna. De
svårigheter, som för forskaren skulle följa med mantalslängdernas bortflyttande,
ligger i öppen dag.

Ser man sedan på släktforskningen för sig, så kunna i mantalslängderna
familjerna följas år ifrån år. De tvärsnitt genom befolkningsskiktet, som erhålles
vart tionde år genom utdragen ur församlingsböckerna, giva icke tillräckligt
material för en kontinuerlig släktforskning. På tio år ske stora förändringar
i släkt- och familjeförhållandena för att icke tala om de stora
omflyttningar av befolkningen, som under 1800- och 1900-talen oupphörligen
äga rum och som föranleda ständiga förändringar.

Då det gäller en förflyttning eller gallring, kan man icke bortse från frågan,
i vilken utsträckning handlingarna användas på sin nuvarande förvaringsplats.
Går nian till lånestatistiken för arkivdepån i gamla banken, vilken
omfattar länsräkenskaperna för åren 1821—1922 och dessutom taxeringslängder
för fast egendom för åren 1929—37 samt mantalsuppgifter för
åren 1926—33, framgår av denna, att lånefrekvensen är i stigande. Antalet

— 173

framtagna volymer har stigit från 734 år 1925 till 1,9(50 år 1938. De framtagna
volymerna voro till allra största delen mantals- och taxeringslängder.
Den del av länsråkenskaperna, som ifrågasattes tilt bortflgttande, utgör sålunda
den flitigast använda. Tager man sedan i betraktande de år, för vilka
längderna användas, finner man, att lån förekomma från hela perioden.
Motsvarande förhållande gäller de skilda länen. Längderna användas för
hela landet. Det är sålunda icke fråga örn en lokalforskning för Stockholms
omgivningar. För år 1938 har lånens fördelning på tiden före och efter 1860
undersökts. Den företagna undersökningen visar, att 1,008 volymer använts
från förra och 952 från senare delen av perioden. Av undersökningen framgår
även, i vilken utsträckning de skilda slagen av handlingar kommit lill
användning. De nämnda 952 volymerna ha använts av 80 olika forskare vid
242 av dem gjorda forskarbesök. Dessa forskare lia alla haft Stockholm eller
dess förorter till hemort utom 4, en boende i Norge, en i Uppsala, en i Göteborg
och en i Visby. Statistiken över myndigheternas lån visar, att kammarrätten
och riksräkenskapsverket låna längder för de senare åren, medan kammarkollegiets
och övriga myndigheters lån sträcka sig över hela tidsperioden
och gälla ett flertal län.

Den av statsrevisorerna föreslagna bortflyttningen av mantalslängdema
och dessas ersättande med tioårsutdragen bär även en annan sida, av ekonomisk
art. Mantalslängden^ äro inbundna. De kostnader, som dessa bindningar
åsamkat statsverket under tiden 1860—1938, äro betydande. De till
statistiska centralbyrån insända tioårsutdragen förvaras buntade och äro
stundom ganska söndernötta. Skulle dessa utdrag ersätta längderna, bleve
säkerligen den myndighet, som har dem under sin vård, nödsakad att genast
inkomma med kravet på konservering och inbindning. Gallringen skulle sålunda
från denna sida sett, samtidigt med att den innehar ett förstörande av
stora ekonomiska värden, utlösa nya ekonomiska krav.»

Vägande invändningar kunna utan tvivel göras mot revisorernas radikala
yrkanden, men riksarkivet vill enligt sakens natur icke låta sin slutliga ståndpunkt
prejudiceras av den negativa innebörden i de anförda uttalandena.

Vad i övrigt angår decentraliseringen av vissa arkivalier, har riksarkivet
uppmärksammat revisorernas erinran om att det ifrågasatts att till vederbörande
landsarkiv överlämna de reviderade länsråkenskaperna retroaktivt
från mitten av 1800-talet. Riksarkivet har omedelbart velat föranstalta örn
en undersökning av denna fråga. Eftersom den inom riksarkivet väckts
av arkivrådet Forssell i promemorior av den 14 april och oktober 1938, ha
hans dithörande uttalanden jämte arkivrådet Bruhns motsvarande erinringar
av maj 1938 remitterats till yttranden av landsarkivarierna och stadsarkivarien
i Stockholm. Frågan har också berörts i förste arkivarien Hedars redan
citerade promemoria.

Landsarkivarien i Uppsala berör med synpunkter, som i stort sett sammanfalla
med riksarkivets, gallringsproblemet i dess allmänna aspekt. Han framhåller
bland annat, att ett sönderbrytande av ett arkivaliskt sammanhang
efter en antagen skillnad mellan för forskningen mera resp. mindre behövliga
handlingar är olämpligt, enär det, som för närvarande kan tyckas umbärlig!,
snart kan bli behövligt för en forskning med ändrad inriktning. Ett
överflyttande av länsräkenskaper till landsarkivet i Uppsala är för närvarande
uteslutet på grund av bristande utrymme. Vid eventuellt nybygge kan
man givetvis utöka måtten så, att dylika extra leveranser kunna mottagas;
minskningen av utrymmesbehovet feli'' den ena institutionen motsvaras av en
precis lika stor ökning av det motsvarande för den andra. Den vinst, som
kan uppstå genom något minskade byggnadskostnad^- i landsorten vid järn -

— 174 --

förelse med Stockholm synes dels vara så tillfällig, dels så relativt obetydlig,
att den icke kan motivera ett avsteg från hittills tillämpade principer för
handlingarnas fördelning mellan arkivdepåerna.

Landsarkivarien i Vadstena framhåller, att örn länsräkenskaperna skola
bortflyttas från Stockholm till de myndigheter, ur vilkas verksamhet de
framgått, något som icke gärna kan väcka invändning, detta bör ske under
beaktande just av deras organiska samband med länsstyrelsernas arkiv. De
böra förenas med de senare, i den mån dessa icke ännu levererat motsvarande
koncepträkenskaper till landsarkiven, något som gäller 3 av de 4 till landsarkivdistriktet
hörande länsstyrelserna. Örn frågan ses ur mer praktisk synpunkt,
är det känt, att landsarkivets nuvarande utrymmen äro otillräckliga
för att mottaga ens en bråkdel av ifrågakommande material. Men även örn man
räknar med utrymmet inom den tilltänkta nybyggnaden i Linköping, måste
ett överflyttande av länsräkenskaperna 1860—1922 te sig som mycket betänkligt.
Vad länsstyrelserna angår, sakna också de tillräckligt utrymme
för mottagande av dithörande länsräkenskaper, och en utvidgning av deras
arkivlokaler, som kommer att påkallas också av andra behov, måste därför
framstå som nödig. Det är dock ur dessa synpunkter lyckligast, om länsräkenskaperna
få kvarstanna under riksarkivets vård i en gemensam depå,
eftersom det knappast är tänkbart, att icke ett och samma utrymmesbehov
tillgodoses på ett mera ekonomiskt sätt genom uppförande av en byggnad
än genom ny- och tillbyggnader på 7 resp. 24 olika ställen. Genomföres i
stället en överflyttning till landsarkiven, ställas dessa inför nya uppgifter,
som måste framkalla kravet på nödig förstärkning av arbetskrafterna. Till
följd av splittringen på olika institutioner, skulle kostnaderna härför sannolikt
icke fullt motvägas av motsvarande indragningar vid riksarkivet. Slutligen
anför landsarkivarien, att örn av förvaltningen skapade parallellserier
av värdefullt historiskt material (t. ex. länsräkenskaper och underrätternas
protokoll) förvaras på olika platser, detta innebär den säkraste garantin
mot materialets förstöring.

Landsarkivarien i Lund anser principiellt, med helt kortfattad motivering,
att länsräkenskaperna böra utskiftas på landsarkiven, dock först när de blivit
10 år gamla. Som gränsår är 1860 lämpligt, emedan kyrkobokföringen
då förbättrades och föreskrift gavs om insändande till statistiska centralbyrån
av vissa kyrkoskrivningshandlingar. Landsarkivarien förmenar, att
»den del av länsräkenskaperna, vilken användes såsom personhistoriskt material
av huvudstadens forskare, mantalslängderna», från den tiden förlorat
sin betydelse. Han anställer i fråga örn landsarkivets nuvarande utrymmen
vissa beräkningar, som leda till förklaringen, att han anser sig kunna mottaga
mantals- och taxeringslängderna och en icke obetydlig del av länsräkenskaperna
i övrigt för tiden 1860—1910.

Landsarkivarien i Göteborg, som icke kan finna några principiella hinder
för länsräkenskapernas överflyttning, anser denna ägnad att medföra betydande
fördelar för arkivvården, särskilt genom utgallring av motsvarande
koncepträkenskaper. Statens skyldighet att till forskningens bekvämlighet
skaffa lokaler för duplettserier måste en gång upphöra. Förslagets genomförande
torde nödvändiggöra nybyggnader vid landsarkiven, något som dock
blott innebär ett tidigare inträdande byggnadsbehov. Landsarkivarien befarar
icke för forskningens del några större olägenheter av överflyttningen.
Endast mantalslängderna torde vara av mera allmänt intresse ur forskningssynpunkt,
men de torde för tiden efter 1859 äga endast subsidiärt värde (i
stället för förkomna kyrkoböcker). Länsräkenskaperna böra dock icke överflyttas
till landsarkiven omedelbart efter verkställd revision utan, i den män
de äro minst 10 år gamla, levereras vart tionde år. Annars skulle landsarki -

— 175 —

ven sakna arbetskrafter för uppgifter, som rätteligen åligga de ifrågakommande
förvaltningsorganen.

Landsarkivarie!! i Härnösand, som i mycket företräder samma ståndpunkt
som hans kollega i Vadstena, anmärker principiellt mot överflyttningen, att
bevarandet av parallella serier i Stockholm resp. i landsorten har sin betydelse,
i det att det gör materialet tillgängligt för håde den mer centralt och
den mer lokalt betonade forskningen och för övrigt lämnar större garanti
mot dess förstöring. Överförandet av de reviderade räkenskaperna från den
reviderande till den redovisande myndigheten strider mot den arkivaliska
samhörighetsprincipen. Om likväl ett sådant operativt ingrepp skall företagas,
böra de överföras till länsstyrelsernas arkiv för tiden intill den, då dessa
levererats till landsarkiv, örn länsstyrelserna i allmänhet sakna utrymme
för mottagandet av detta material, gäller också för landsarkiven (utom det
i Härnösand och länsarkivet i Östersund), att ny- resp. tillbyggnad måste
föregå leveransen.

Stadsarkivarie!! i Stockholm, som rätt utförligt behandlar gallringsproblemen
i deras allmänna sammanhang, erinrar för övrigt örn alt nian under
1800-talets senare hälft tyvärr såg sig tvungen att lätta kammararkivets organisations-
och lokalhekymmer genom att återställa en del av de reviderade
räkenskaperna till redogörarna. Därvid upprätthölls dock principelit ■— och
i huvudsak också faktiskt — kravet, att hela räkenskapsmaterialet fortfarande
skulle vara tillgängligt i Stockholm. Ifrågavarande avsöndringar
kunna alltså ej åberopas som prejudikat för den nu föreslagna överflyttningen
av lokalt räkenskapsmaterial till landsorten, utan detta förslag innebär en
fullständig brytning nied principerna för den tidigare »decentraliseringen».
Räkenskapsmaterialets tillgänglighet i Stockholm har varit av största betydelse
för administrativa utredningar och, kanske på ett ännu nior iögonenfallande
sätt, för den ekonomisk-historiska och den djupare lokalhistoriska
forskningen liksom för allmänhetens växande intresse för hembygd och släkt.
Hithörande forskning kommer alltid att till väsentliga delar bli förlagd till
Stockholm, dels emedan den bedrives av här lokaliserade institutioner, dels
emedan större undersökningar gärna spänna över olika distrikt, dels och
framför allt emedan forskningarna oftast ej kunna slutföras utan samtidigt
användande av det centrala arkivmaterialet. En överflyttning av räkenskaperna
till annan ort skulle utgöra ett mycket stort binder för utredningar och
forskning, helst som — då undersökningarna ofta kräva, att varje årgång
för längre perioder och för större områden genomgås — utvägen att inlåna
materialet ofta skulle vara praktiskt taget stängd. Det anförda gäller principiellt
också materialet från tiden efter 1860, eftersom intresset för detta,
även örn det hittills visat sig svagt, nied tiden säkert kommer att vakna.
Stadsarkivarie!! utvecklar sedan, hurusom den lokalhistoriska forskningen
i landsorten, vars intressen han icke förbiser, endast i mycket begränsad utsträckning
skulle gynnas genom räkenskapsmaterialets överflyttning.

Beträffande särskilt länsräkenskaperna erinrar stadsarkivarien örn att den
lokalt förlagda forskningen redan Ilar tillgång till räkenskapsböcker, taxcringslängder
och mantalslängder och därmed också till ett nyckelmaterial,
som gör lån och förfrågningar möjliga. Som en obestridlig vinst av länsräkenskapcrnas
utskiftning kan nian betrakta möjligheten att ela gallra motsvarande
koncept och dupletter, men detta får ej föranleda åtgärder, som ur
andra och viktigare synpunkter icke äro rationella. Med allt det sålunda
anförda anser sig stadsarkivarien lia motiverat ett emfatiskt avstyrkande av
värjo ändring i fråga örn förvaringssättet, vare sig det gäller länsräkenskaperna
eller andra lokala räkenskaper av någon större betydelse.

Ovanstående sammanställning visar, i hur hög grad dc i remissväg hörda

— 176

arkivföreståndarnas meningar skifta, i det att de delvis också motsäga varandra.
Tua av dem förorda fördelandet av länsräkenskaperna på landsarkiven,
men med det för framtida successiva leveranser gällande förbehållet,
att detta bör ske först när de äro tio år gamla. Detta innebär, att
motsvarande utrymme måste reserveras i Stockholm, varvid det är att
märka, att landsarkivarie!! i Göteborg icke önskar årsleveranser utan tioårsleveranser.
Samtidigt måste landsarkivarierna vara betänkta på att bereda
motsvarande plats för dessa leveranser. Beträffande landsarkivariens
i Lund yttrande måste riksarkivet uppmärksamma, att bans beräkningar
örn att utan tillbyggnadsbehov kunna mottaga en avsevärd del av ifrågavarande
material icke blott synas paradoxala utan också äro högst svävande.
Riksarkivarien bar vid inspektioner icke fått motsvarande optimistiska
intryck av magasinsutrymmenas elasticitet. Landsarkivariernas i
Lund och Göteborg uttalanden örn den jämförelsevis ringa betydelse, som
det till överflyttning föreslagna materialet skulle äga för i Stockholm bedriven
forskning, synas icke förtjäna vitsord gentemot den motsatta uppfattning,
som hävdas av stadsarkivarien Boéthius och förste arkivarien Hedar,
båda särskilt väl förtrogna med denna forsknings uppgifter och behov.

De fyra övriga arkivföreståndarna, som underkasta förslaget en mer ingående
dryftning, rikta delvis samstämmande principiella och praktiska
invändningar mot den föreslagna utskiftningen, och flera av dessa synas
riksarkivet vara tungt vägande. Med hänsyn därtill måste riksarkivet hysa
synnerligen starka betänkligheter mot förslaget, men det kan tarva någon
ytterligare utredning, och riksarkivet är icke berett att nu intaga en slutlig
ståndpunkt.

Revisorerna erinra om att det ifrågasatts, att för förvaltningen och forskningen
mindre behövliga handlingar skulle överflyttas till någon reservdepå
i landsorten, där arkiveringskostnaderna visa sig vara avsevärt billigare
än i huvudstaden, och tala i det sammanhanget om riksarkivets eventuella
lokalbehov såväl i huvudstaden som i landsorten. Denna fråga har,
sedan den länge varit avförd från riksarkivets och byggnadsstyrelsens utredningar
i byggnadsfrågor år 1938 väckts av arkivrådet Forssell i hans
redan omnämnda promemorior. Han har därvid från början framhållit
det såsom ofrånkomligt nödvändigt, att depån för att erhålla nödig vård
anknytes till ett landsarkiv, som är beläget så nära Stockholm som möjligt.
Uppsala och Linköping nämnas enligt sakens natur i detta sammanhang
med åt Uppsala givet företräde.

I sina ovan omtalade remissyttranden beröra endast vissa av arkivföreståndarna
denna fråga. Landsarkivarie!! i Vadstena anmäler sin bestämda
reservation: »Enligt min uppfattning är varje åtgärd av innebörd att med
inkräktande på landsarkivens karaktär av depåer för de lokala förvaltningsorganens
arkiv utnyttja dem för placering av mindre aktuella arkivaliemassor
från centrala förvaltningsorgan till förfång för deras tillbörliga
.ställning och deras sunda utveckling.» Inga praktiska skäl synas honom
heller tala för ett sådant arrangemang, eftersom enligt hans förmenande •—
som riksarkivet icke utan vidare gör till sitt — en sådan reservdepå i landsorten
i administrativt avseende kunde helt anknytas till riksarkivet. Landsarkivarien
i Uppsala uttalar i ett förtydligande tillägg till sitt yttrande: »Då
jag i mitt nämnda yttrande förklarade att upphävandet av den på sin tid
till landsarkivet i Uppsala förlagda s. k. administrativa depån varit till
gagn jämväl för landsarkivet, ligger häri ett uttryck för min bestämda uppfattning
att förläggandet till ett landsarkiv av en för landsarkivens arbetsuppgifter
inom arkivväsendet helt främmande depå för placering av ''mindre

— 177 —

behövliga handlingar’ från den centrala förvaltningen, var och är olämpligt.
Jag delar härutinnan fullständigt landsarkivariens i Vadstena mening att
en dylik anordning är till förfång för landsarkivens ''tillbörliga ställning och
deras sunda utveckling’. Denna min uppfattning gäller givetvis även och
icke minst tanken att till landsarkivet i Uppsala — eller annat landsarkiv
—- förlägga en depå av kristidskommissionernas nu i riksarkivet förvarade
arkiv. Härmed har jag dock icke velat uttala någon mening om lämpligheten
i ett anordnande någonstädes i landsorten av en riksarkivets reservdepå,
under förutsättning dock att densamma administrativt anknytes direkt
till riksarkivet.» — Stadsarkivarien i Stockholm, enligt vilken alla skäl
tala för sammanhållande av det i huvudstaden behövliga materialet i en
central arkivbyggnad, gör för övrigt gällande, att — om oövervinneliga
svårigheter skulle hindra en rationell lösning av riksarkivets byggnadsfråga
— man icke numera är anvisad till utvägar, som voro aktuella omkring
år 1900. Man kunde på kronans mark i Stockholms omedelbara närhet
finna en plats, där en depå kunde förläggas med långt mindre olägenheter
för forskare än de, som skulle vållas av en förläggning till Uppsala. —
Landsarkivarien i Lund anför ingenting till förmån för en till ett landsarkivanknuten
depå, men talar i detta sammanhang något dunkelt om en sådan,
avsedd exempelvis för »kristidshandlingarna och flertalet av de centrala
verkens räkenskaper för senare tid» och förlagd till någon kronans obegagnade,
helst i Stockholm eller dess närhet befintliga byggnad.

Här anförda yttranden, av vilka intet kan åberopas som stöd för en reservdepå
av föreslagen art, medan två — härrörande från de landsarkivarie^
som haft särskild anledning att befatta sig med frågan — innebära
en stark gensägelse, innefatta tydligen icke någon fullständig utredning av
frågan, sådan den ter sig från arkivföreståndarnas synpunkter, och riksarkivets
brådskande remiss har ju i själva verket närmast avsett länsräkenskapernas
överflyttande till landsarkiven. Riksarkivet äger intresse
av att komplettera denna lilla utredning och beaktar givetvis revisorernas
uttalanden även i denna del, medan det å andra sidan alltid med största
bekymmer möter vitt syftande utredningsförslag, som äro ägnade att komplicera
sedan decennier företagna utredningar och i samma mån fördröja lösningen
av riksarkivets minst sagt angelägna byggnadsfråga. Såsom resultat
av dessa utredningar föreligger den hos riksarkivet och byggnads-1
styrelsen stadgade övertygelsen, att denna bör lösas enhetligt, genom sammanförande
av riksarkivets olika bestånd och olika expeditioner till en
gemensam byggnad. Ingenting, som inom riksarkivet anförts, har varit
ägnat att rubba denna uppfattning, som så vilt känt är står i bästa överensstämmelse
med de synpunkter, som i motsvarande fall anläggas i utlandet.
Riksarkivet känner intet fall, då uppförandet av en modern arkivbyggnad
i en större stad förknippats med nyinrättandet av ett litet annex i en mindre
stad på många mils avstånd, och örn ett sådant fall mot förmodan skulle
kunna framletas, behöver det icke därför framstå som efterföljansvärt
exempel. Olägenheterna av det här ifrågakommande materialets splittring,
senast starkt framhållna av stadsarkivarien Boethius, äro — även örn den
frånskilda delen är klart avgränsad — så uppenbara, alt riksarkivet icke i
detta sammanhang behöver utveckla deni.

Ehuru rent ekonomiska synpunkter icke ensamma böra vara avgörande
i en fråga som denna, förstår riksarkivet till fullo deras av revisorerna
understrukna betydelse. Utan att förlora sig i en labyrintartad utredning
ämnar riksarkivet införskaffa vissa faktiska upplysningar, som äro ägnade
att ge fasta hållpunkter för bedömande av frågan, i vad mån de redan framhållna
olägenheterna av en landsorlsdepå motvägas av något avsevärt be 12—.

797220. Ilev. berättelse ai\q. stal sverket är IDUS. II.

— 178 —

sparingsintresse. I första hand kan redan nu omnämnas, att enligt meddelande
från länsarkitektkontoret i Uppsala byggnadskostnaderna (arbetskostnader
plus materialkostnader o. dyl.) i denna stad äro icke fullt 6 procent
lägre än i Stockholm.

Revisorernas erinringar avse väsentligen gallring utom riksarkivets nuvarande
bestånd, som ju också i stort sett omfatta för framtiden oumbärliga
handlingar. En särställning intaga kristidskommissionernas arkiv och
revisorerna hävda, att »en avsevärd beskärning» synes kunna ske inom
dessa. Riksarkivet har för sin del alltid ansett en dylik gallring vara möjlig,
men behovet har icke känts särskilt trängande, eftersom dessa arkiv icke
inkräktat på riksarkivets mer förstklassiga magasinsutrymme, utan förvarats
och alltjämt förvaras inom lokaler, som endast med nedpressade anspråk
kunna sägas motsvara sin uppgift. Då frågan nu på olika sätt aktualiserats,
har riksarkivet emellertid uppdragit åt en tjänsteman att verkställa hithörande
utredning, som icke torde komma att ge negativt resultat.

Denne tjänsteman har hittills haft närmare liggande, mera trängande uppgifter.
I det sammanhanget må mer principiellt framhållas, att ali retroaktiv
gallring tar avsevärd tid och kräver tillräckliga arbetskrafter och att staten
förty icke utan särskild kostnad eller utan ett visst undanskjutande av andra
uppgifter kan vinna de med en gallring förenade fördelarna. Vid olika
tillfällen har Kungl. Majit ställt extra anslag till förfogande för genomförande
av viss gallring. Man kan utan svårighet påvisa fall, då en gallring
vore så tidsödande och skulle medföra så liten utrymmesbesparing,
att den måste te sig såsom rent oekonomisk. Riksarkivet har velat erinra
om detta förhållande utan alt däri söka eller finna ett argument mot revisorernas
nu framförda synpunkter och yrkanden.

Det måste i detta sammanhang också framhållas, att tillräckliga arbetskrafter
behövas för den ofta tidsödande utredning, som måste föregå varje
slags rationell gallring, resp. för övervakande av att denna utföres på fastställt
sätt. Om det av revisorerna framlagda mycket omfattande gallringsprogrammet
skall kunna genomföras utan för stor tidsutdräkt, lära de
arbetskrafter, som riksarkivet för närvarande kan disponera för sådana uppgifter,
icke visa sig tillräckliga. Även örn någon andre arkivarie eller amanuens
tidvis kunde förordnas att biträda i gallringsärenden å andra byrån,
måste riksarkivet förbehålla sig att närmare pröva, om det icke måste göra
framställning hos Kungl. Majit örn en så motiverad förstärkning av dess
arbetskrafter.

Riksarkivet, som enligt det anförda har funnit mycket beaktansvärt i revisorernas
synpunkter och erinringar, kan emellertid icke utan klar reservation
ansluta sig till deras mening, »att frågorna om nya utgallringsprinciper,
decentralisering av vissa arkivalier och lokalutrymmena för riksarkivet icke
kunna skiljas utan böra snarast möjligt bliva föremål för en undersökning».
Det är uppenbart, att dessa frågor principiellt kunna betraktas från en
gemensam synpunkt. Men för det fall att uttalandet skulle innebära, att
frågan örn nybyggnad för riksarkivet skulle vila, tills gallringsfrågorna blivit
avgjorda, måste riksarkivet hävda, att en dylik sammankoppling icke är
befogad och att den skulle vara ägnad att på ett ödesdigert sätt förlänga
riksarkivets sedan länge kända, med tiden alltmer ökade och nu senast av
revisorerna beklagade lokalbekymmer. I själva verket utgöra gallringsproblemen,
med det urval som i varje särskilt fall måste göras, en permanent
del av riksarkivets verksamhet. Man kan historiskt påvisa, hur den
börjat och fortskridit, men icke tänka sig, att den vid någon tidpunkt blir
avslutad. För närvarande utgöra de av revisorerna berörda gallringsfrågorna
ett synnerligen rikt arbetsprogram, och riksarkivet har många er -

— 179 —

farenheter av att sådana frågor, när de äro av mer omfattande art, bli
komplicerade, svårlösta och alltså tidsödande. Någon av dessa nu aktualiserade
gallringsfrågor kan lätt komma i beroende av andra, nu varken
av revisorerna eller riksarkivet förutsedda, och därav skulle ytterligare tidsutdräkt
vållas. Riksarkivet har svårt att föreställa sig, att revisorerna med
sitt uttalande, som ju kan tolkas på olika sätt, avsett att ställa dess byggnadsfråga
på en oviss framtid.

Arkivföreståndarnas ovan omtalade, i remissväg infordrade yttranden biläggas
i avskrifter.

Remissakten återgår.

I ärendets behandling ha riksarkivarien (föredragande) samt arkivråden
Brulin och Forssell deltagit. Beträffande den sistnämndes i vissa avseenden
skiljaktiga mening hänvisas till i avskrift bilagda protokoll.1

Stockholm den 19 januari 1939.

HELGE ALMQUIST.

Birger Lindén.

Landsarkivet i Uppsala.

ADSkrifL Bilaga 2.

Till herr riksarkivaren.

Såsom mitt genom herr riksarkivariens skrivelse den adis infordrade yttrande
rörande viss del av riksdagens revisorers uttalande angående arkiveringen
av statsmyndigheternas handlingar får jag vördsamt anföra följande.

Landsarkivets totala hyllutrymme utgör för närvarande 8,622 meter, varav
enligt de riksdagens revisorer meddelade uppgifterna 963 meter utgöra ledigt
utrymme. I fråga om sistnämnda siffra är dock väl att märka, att däri
såsom ledigt utrymme ingå oundgängliga smärre accessions- och skiljeutrymmen
mellan arkiv och arkivserier. Landsarkivets egentliga reserv av hyllutrymmet
kan icke sättas högre än till 5 å 600 mtr, ledigblivna genom överflyttningen
till landsarkivet i Härnösand av arkivalierna från Gävleborgs län.

Då de i riksarkivet förvarade länsräkenskaperna från tiden 1860—1922 för
de sex i landsarkivdistriktet ingående länen upptaga ett hyllutrymme av
1,313.5 löpmeter, följer härav att en överflyttning till landsarkivet i Uppsala
av dessa räkenskaper är omöjlig redan av det skäl, att landsarkivets hela nu
förefintliga lediga hyllutrymme är otillräckligt för deras mottagande, även
örn man totalt bortser från landsarkivets behov av utrymme för uppställande
av blivande författningsenliga leveranser till arkivet, överhuvud taget äro
landsarkivets möjligheter att i Uppsala slott erhålla i framtiden behövlig
tillökning av sitt magasinsutrymme så små, att en extraleverans av nämnda
omfattning icke kan ifrågakomma, därest icke landsarkivets kvarstannande
i slottet omedelbart skall omöjliggöras.

Det är däremot givetvis möjligt att vid ett eventuellt blivande nybygge
för landsarkivet utöka byggnaden i den omfattning, att extra leveranser av
bär ifrågavarande art kunna emottagas. Det må emellertid framhållas att
härigenom ingalunda ernås någon avlastning i fråga om utrymmesanspråk
för det svenska arkivväsendet såsom helhet betraktat. Den minskning av

1 Tryckt som bilaga Ull del II sid. 241 — 272.

— 180

utrymmesbehovet för den ena institutionen, som kan vinnas på detta sätt,
motsvaras av en precis lika stor ökning av den eller de andra institutionernas
motsvarande behov. Den vinst, som kan uppstå genom något minskade
byggnadskostnader i landsorten i förhållande till huvudstaden, synes mig
vara dels av den tillfälliga art, dels av den relativt ringa storleksordning att
ett avsteg från hittills tillämpade principer för handlingarnas fördelning
mellan arkivdepåerna icke därav kan anses motiverat. Det är visserligen
sant att på sin tid en s. k. administrativ depå på initiativ av riksarkivarien
Hildebrand förlädes till landsarkivet i Uppsala, men det är lika sant att dess
upphävande och de till depån frånskilda delarnas återförande till sitt arkivaliska
sammanhang varit till gagn både för landsarkivet och forskningen. Det
torde också enligt mitt förmenande i detta sammanhang böra framhållas
att ett sönderbrytande av ett arkivaliskt sammanhang efter cn antagen
skillnad mellan för forskningen mera och mindre behövliga handlingar är
olämplig, därför att den skillnad, som man nu tycker sig kunna skönja i
detta hänseende, snabbt kan försvinna genom ändrad inriktning hos forskningen
i fråga om dess mål och föremål, likaväl som genom tidens och utvecklingens
gång, som låter nu välbekanta och därför ointressanta förhållanden
genom det ökade avståndet vinna historiskt intresse. Den enda skillnad,
som synes kunna och böra göras, är den mellan icke gallringsbara och gallringsbara
handlingar.

Till det nu sagda må tillåtas mig att lägga några mera allmänt hållna reflexioner.
Ett överförande i ena eller andra formen till landsorten från
huvudstaden av vissa arkivdelar, av förment mindre intresse för forskningen,
utgör allenast ett undanskjutande för tillfället av ett problem, som alltmera
pockande anmäler sig till lösning och som — ju längre dess realbehandling
uppskjutes — får en alltmera svårlöst beskaffenhet. Jag menar problemet
att åstadkomma en arkivbildning av sådan art, att den för framtiden bevarar
allt för forskningen i dess olika grenar viktigt och värdefullt material utan
att samtidigt massor av, mänskligt att döma, betydelselöst material arkiveras.
Här kan givetvis invändas att ingen nu känner, vilka frågor framtidens forskning
önskar besvarade och vilket material den därför behöver. Invändningen
äger tvivelsutan sitt berättigande — men endast i viss begränsad utsträckning.
Så torde tryggt kunna påstås, att framtida forskning icke kommer att
lia vare sig tid eller lust att verkställa efterrevision av myndigheternas kassarörelse.
Sedan räkenskaperna undergått samtidens revision torde siffrorna
komma att av forskningen godtagas utan eftergranskning. Man torde fördenskull
böra giva riksdagens revisorer obetingat rätt, då de (berättelsen
sid. 199) påpeka, att mycket av det hithörande material, som enligt nu gällande
gallringsföreskrifter skall bevaras för all framtid, saklöst bör kunna
utgallras.

Överhuvud måste man, synes mig, giva revisorerna rätt i deras påpekande
(berättelsen sid. 198) att de nuvarande förhållandena i avseende å arkiveringen
av handlingar inom statsförvaltningen måste anses synnerligen otillfredsställande.
Arkivaliemassorna hota att växa såväl de arkivbildande myndigheterna
som statens arkivdepåer med deras nuvarande tjänstemanna- och
lokalförhållanden över huvudet. Vore frågan om ett i allo för framtidens
forskning värdefullt material, vore ju givetvis enda utvägen för ett kulturfolk
att bereda det statliga arkivväsendet de av arkivalietillväxten betingade ökade
resurserna. En sådan ökning, om ock i mindre omfattning, nödvändiggöres
ju under alla förhållanden av det värdefulla arkivmaterialets ständiga
tillväxt. Men det synes mig även ur rent ekonomisk synpunkt nödvändigt att
begränsa bevarandet för framtiden till det värdefulla materialet allena — icke

— 181

minst då den ännu för några år sedan icke föreliggande nödvändigheten att
vid krigstillfälle bereda samlingarna skydd mot luftangrepp blivit aktuell.

Det synes mig ur forskningens egen synpunkt vara minst lika önskvärt att
en dylik begränsning av materialet kommer till stånd, att detsamma sålunda
före den slutliga arkiveringen undergår en slags skrädnings- och anrikningsprocess.
I motsatt fall kan lätt den överväldigande massan av det material,
som måste genomletas, komma att verka avsevärt försvårande eller helt
hindrande för forskningen — att förtiga den risk, som ligger däri att osovrad
anhopning av orimligt skrymmande arkivalier slutligen kan leda till deras
totala utgallring, ehuru däri innehålles ett för någon forskningsgren värdefullt
och unikt material. Jag erinrar i detta sammanhang örn det förslag till
utgallring av vissa tullstatsarkivalier, varom jag under sistförflutna år avgivit
infordrat yttrande.

Då, såsom varje arkivman lärer väl veta, en retroaktiv utgallring av material,
ingående i redan färdig arkivbildning, på grund av därmed förbundna,
hart när oöverkomliga svårigheter av olika slag blott undantagsvis och i ringa
utsträckning är möjlig, hänger det av riksdagens revisorer vidrörda problemet
om minskning av arkivalietillväxten oupplösligt samman med frågan örn en
rationell arkivbildning hos statsförvaltningens myndigheter för framtiden.

Vägen till en sådan rationell arkivbildning har beträtts genom de i Kungl,
brevet den 18 juni 1927 meddelade föreskrifterna rör. uppdelning i olika serier
av länsstyrelsernas räkenskaper med hänsyn till framtida gallring. Såsom
riksdagens revisorer nu påpeka, torde dock en hel del av det, som enligt nuvarande
bestämmelser skall bevaras för all framtid, saklöst kunna överföras till
det efter viss tid gallringsbara. Även i fråga örn andra myndigheter än länsstyrelserna
torde en rationell arkivbildning på detta sätt snarast möjligt böra
och kunna åstadkommas. Härvid bör tillses, att det material som, så vitt nu
kan bedömas, är av verklig betydelse för framtidens kännedom örn nuets
förhållanden, i full utsträckning bevaras. Däremot bör givetvis icke ett
skrymmande men i det hela för sagda syfte betydelselöst material bevaras
bara därför att någon enstaka detaljnotis däri måhända kan få en i och för
sig föga väsentlig användning i framtiden, t. ex. som pikant krydda i en
personhistorisk framställning.

Härutöver måste givetvis tillses att, därest vissa t. ex. i ett skrymmande
verifikationsmaterial ingående uppgifter äro av den natur att de böra bevaras
åt framtiden, dessa uppgifter införas i annan handling, t. ex. i själva räkenskapen,
för att därigenom möjliggöra verifikationernas utgallring efter viss
tid. Detsamma torde mutatis mutandis böra ske i avseende å statistiskt arbetsmaterial
m. m. dyl. Föreskrifter härom böra givetvis inflyta i för vederbörande
myndigheter utfärdade instruktioner och arbetsordningar. Åt
riksarkivet såsom centralmyndighet bör beredas möjlighet att i dessa fall
göra en rationell arkivbildnings principer giillande.

Hur trängande nödvändigt det är att principerna för en rationell arkivbildning
omsättas i praktisk verklighet samt hur föga dessa principer hittills
vunnit beaktande, framgår t. ex. av det ur arkiveringssynpunkt i sanning
vidunderliga förslag till kyrkobokföringens omläggning, som 1936 års uppbördskommitté
senast framlagt. Jag torde i annat sammanhang få tillfälle
yttra mig örn detta förslag. Jag kan dock icke här underlåta alt påpeka, att
endast första uppsättningen — sålunda den till vilken nuvarande församlingsböckers
uppgifter skola överföras — av de s. k. huvudkorten (sålunda korten
i centralregister m. m. icke medräknade) örn befolkningssiffran sättes till
6,250,000 och varje korts tjocklek lill 0.3 mm, komma alt, ställda efter varandra
utan några som helst luckor och utan ledkort, upptaga en längd av —•
1 875 meter!

— 182 —

Åstadkommandet av en rationell arkivbildning för framtiden äger givetvis
den ojämförligt största betydelsen, när det gäller att förekomma en ohejdad
tillväxt av det statliga arkivmaterialet. De åtgärder vid sidan härav, som
kunna vidtagas, äga en relativt underordnad betydelse utan att fördenskull
vara betydelselösa. En utgallring av dupletter torde i viss utsträckning vara
möjlig. Härvid torde komma under övervägande en utskiftning av de reviderade
länsräkenskaperna på landsarkiven och länsstyrelsernas i deras egen
vård varande arkiv — givetvis då icke ett deponerande å landsarkiven av
yngre räkenskaper allenast, utan ett införlivande med länsstyrelsearkiven i
förening med en utgallring av de i dessa nu ingående koncepten till sagda
räkenskaper. Härmed skulle för rikets arkivväsen som helhet en icke oväsentlig
avlastning komma till stånd. Att detta tillika innebure en rationalisering
i så måtto, att även det i länsräkenskaperna ingående supplementära
släktforskningsmaterialet, särskilt mantalslängderna, koncentrerades till landsarkiven,
torde även ur forskningens synpunkt vara föga avskräckande, då den
släkthistoriska forskningens huvudmaterial — kyrkoböckerna — för äldre tid
finnes i landsarkiven. Olägenheten — om det kan sägas vara en sådan —
av mantalslängdernas överförande till landsarkiven synes ju i varje fall endast
drabba i huvudstaden eller dess närmaste omgivningar bosatta forskare.

Uppsala i landsarkivet den 13 januari 1939.

JOSEF SANDSTRÖM.

Landsarkivet i Uppsala.

Avskrift.

Bilaga 3.

Till herr riksarkivarie n.

Till förtydligande av mitt den 13 d:s avgivna yttrande rörande viss del
av riksdagens revisorers uttalande angående arkiveringen av statsmyndigheternas
handlingar får jag på herr riksarkivariens anmodan vördsamt anföra
följande.

Då jag i mitt nämnda yttrande förklarade att upphävandet av den på sill
tid till landsarkivet i Uppsala förlagda s. k. administrativa depån varit till
gagn jämväl för landsarkivet, ligger häri ett uttryck för min bestämda uppfattning
att förläggandet till ett landsarkiv av en för landsarkivens arbetsuppgifter
inom arkivväsendet helt främmande depå för placering av »mindre
behövliga handlingar» från den centrala förvaltningen, var och är olämpligt.
Jag delar härutinnan fullständigt landsarkivariens i Vadstena mening att en
dylik anordning är till förfång för landsarkivens »tillbörliga ställning och deras
sunda utveckling». Denna min uppfattning gäller givetvis även och icke
minst tanken att till landsarkivet i Uppsala — eller annat landsarkiv — förlägga
en depå av kristidskommissionernas nu i riksarkivet förvarade arkiv.
Härmed har jag dock icke velat uttala någon mening örn lämpligheten i ett
anordnande någonstädes i landsorten av en riksarkivets reservdepå, under
förutsättning dock att densamma administrativt anknytes direkt till riksarkivet.

Uppsala i landsarkivet den 18 januari 1939.

JOSEF SANDSTRÖM.

— 183 —

Landsarkivet i Vadstena.

Avskrift.

Bilaga 4.

Till herr riksarkivarien.

Av herr riksarkivarie!! anmodad att inkomma med yttrande rörande ifrågasatt
överflyttning av reviderade länsräkenskaper för tiden från och med
år 1860 från riksarkivet till landsarkiven och därmed jämförliga arkivdepåer
får jag vördsamt anföra följande:

Ur rent principiell synpunkt synes det beträffande de centrala verkens
reviderade räkenskaper numera tillämpade förfarandet att efter viss tidsfrist
återställa dem till de myndigheter, ur vilkas verksamhet de framgått,
så oangripligt, att ingen invändning gärna kan göras mot att det tillämpas
även på länsräkenskaperna. Men detta kan enligt min mening endast gälla
en fullt analog tillämpning, alltså att räkenskaperna framgent återlämnas
från riksräkenskapsverket till vederbörande länsstyrelser för att slutligen
övergå till landsarkiven i samma ordning som länsstyrelsernas andra arkivalier
och att följaktligen de nu i riksarkivet förvarade årgångarna, om en
retroaktiv överflyttning skall komma i fråga, överlämnas till landsarkiven
så långt de i varje enskilt fall tillhöra tiden före gränsåret för vederbörande
länsstyrelses leveranser (enkannerligen av motsvarande koncepträkenskaper)
men till länsstyrelserna i den utsträckning de tillhöra senare tid. Ett
annat förfarande gör icke rättvisa åt det betraktelsesätt, som bör ligga till
grund för överflyttningen, nämligen att räkenskaperna hava organiskt samband
med länsstyrelsernas arkiv, och således icke heller åt grundsatsen, att
landsarkiven äro depåer för den lokala förvaltningens arkivalier. Från denna
ståndpunkt vore det förvisso följdriktigt att kräva, att om några länsräkenskaper
överhuvud taget böra överflyttas till landsarkiven, början göres
med de äldsta årgångarna alltifrån länsstyrelsernas organiserande på 1620-talet; väljer man emellertid av ena eller andra skälet ett senare begynnelseår,
måste det i varje fall ligga före länsstyrelseleveransernas slutår, om icke
det överflyttade beståndet skall få karaktären av en fristående depå. Det
sistnämnda skulle härstädes enligt det föreliggande förslaget bliva fallet i
fråga örn tre av de fyra länsstyrelsearkiven, i det att från dem icke levererats
koncepträkenskaper så långt fram i tiden som till år 1860.

Vad beträffar förslagets praktiska innebörd, såväl för härvarande landsarkiv
som eljest, torde det tillåtas mig att till jämförelse indraga i diskussionen
icke blott alternativet av räkenskapernas kvarstannande i riksarkivets
vård utan även nyss antydda modifikationer av överflyttningsprojektet.
då ju huvudsyftet med detta, en avlastning av riksarkivets lokalbehov, kan
vinnas även på sådana vägar. De synpunkter, som synas böra anläggas,
gälia förslagets inverkan på lokal- och personalförhållanden och på forskningens
villkor och behov.

Vad först angår lokalfrågan, behöver jag icke uppehålla mig vid det för
herr riksarkivarien välkända förhållandet, att landsarkivets nuvarande utrymmen
äro otillräckliga för att mottaga ens en bråkdel av det material,
som enligt förslaget skulle komma ifråga att överflyttas i dess vård. Men
även om man i stället räknar med det lokalutrymme, som enligt föreliggande
planer skulle stå landsarkivet til! buds i en tilltänkt nybyggnad i
Linköping, 9,000 hyllmeter, måste redan en överflyttning av länsräkenskaperna
1860—1922, vilka enligt meddelade uppgifter omfatta närmare 1,000
meter för de fyra länen i landsarkivdistriktet, te sig mycket betänklig i betraktande
av att landsarkivets nuvarande, kompakt uppställda arkivalie -

— 184 —

bestånd omfattar mellan G,000 och 7,000 meter och att inflyttningen i nya
lokaler säkerligen genast kommer att föranleda krav från de i arkivhänseende
sämst ställda lokala förvaltningsorganen, häradsskrivare och landsfiskaler,
liksom från Linköpings domkapitel m. fl. myndigheter på att få
avlämna extraleveranser. Tillskottet av arkivalier skulle endast till en mindre
del motvägas av en möjlig utgallring av motsvarande längder och räkenskaper
i häradsskrivarearkiven, då dessa arkiv i sin helhet här omfatta endast
325 meter, och praktiskt taget icke alls av dylik gallring i länsstyrelsernas
koncepträkenskaper: sådana finnas här, som nämnt, efter 1859 endast
från ett länsstyrelsearkiv — Östergötlands — och upptaga intet nämnvärt
utrymme, då de efter 1861 icke åtföljas av mantalslängder och efter
1868. icke heller av andra verifikationskopior. (Verkningarna av eventuellt
möjlig gallring i kronofogdearkiven måste jag lämna åsido på grund av dessas
merendels oordnade och oöverskådliga skick.) Men härtill kommer, att den
första överflyttningen måste draga med sig ytterligare sådana i form av
successiva leveranser från riksräkenskapsverket av årgångarna efter år 1922.
Det är då knappast för pessimistiskt att påstå, att landsarkivet inom ett årtionde
efter inflyttningen i sin nybyggnad skulle ställas inför nya lokalbekymmer.

Liknande betänkligheter torde även ett överförande av de äldre räkenskapsårgångarna
till landsarkiven möta. En utgallring av parallella koncepträkenskaper
skulle, även bortsett från skillnad i omfång mellan originaloch
kopieverifikationer från samma år, icke motväga tillökningen, så som
bekant luckor i endera serien i många fall täckas av bevarade bestånd i den
andra, varvid ju ingen gallring kommer i fråga.

Vad åter angår det återlämnande av de yngre räkenskaperna till länsstyrelserna,
som jag satt i fråga i stället för deras överförande till landsarkiven,
möter detta visserligen för närvarande det av arkivrådet Forssell
påpekade hindret, att länsstyrelserna sakna tillräckliga utrymmen. Vad arkivrådet
Brulin andragit gent emot en utskiftning på landsarkiven, eller att
deras utrymmesförhållanden därmed skulle indragas i en utredning av riksarkivets
lokalfråga, har alltså sin giltighet även gent emot nämnda projekt.
Men liksom arkivrådet Forssell mot den åsyftade invändningen framhållit,
att lokalfrågorna lika fullt äro aktuella för flera landsarkiv, kan framhållas,
att samtliga länsstyrelsers lokalfrågor, oberoende av arkivfrågan, komma
att aktualiseras genom de nyligen framlagda förslagen till reformer i uppbörds-
och folkbokföringsväsendet; då dessa reformer i alla händelser måste
påverka länsstyrelsernas behov av arkivutrymme lika väl som av tjänstelokaler,
synes det icke olämpligt att deras arkivfrågor i sammanhanget prövas
i hela sin omfattning.

Ur den nu ventilerade synpunkten måste dock enligt min uppfattning
länsräkenskapernas kvarblivande i en gemensam depå — självfallet under
riksarkivets vård — vara den lyckligaste lösningen, då det knappast är
tankbart att icke ett och samma utrymmesbehov tillgodoses på ett mera
ekonomiskt sätt genom uppförande av en byggnad än genom ny- och tillbyggnader
på 7 resp. 24 olika ställen, örn en nybyggnad i Stockholm oskäligt
fördyras av det högre tomtvärdet (som dock icke ökar statsverkets
direkta utgifter för ändamålet, då den närmast ifrågasatta tomtmarken ju
befinner sig i kronans ägo) och de högre byggnadskostnaderna, måste väl
den möjligheten ligga närmast till hands att söka placera dessa liksom andra
mycket skrymmande eller föga anlitade arkivalier i en depå utanför
Stockholm och i så fall hellre i en nybyggnad i en närbelägen förort än i
ett gammalt slott eller en f. d. kasern eller dylik byggnad i en avlägsnare
landsortsstad.

— 185 —

Näst förslagets inverkan i lokalhänseende måste dess konsekvenser för
arbetsförhållandena komma i betraktande för landsarkivet. Mottagandet
av samlingar av den storleksordning del här gäller torde ej undgå att ställa
landsarkiven inför uppgifter med hänsyn till deras vård och tillhandahållande
för forskning m. m., som de för närvarande ej äro rustade att fylla.
Utan nödig förstärkning av arbetskrafterna kunna de därför icke belastas
med denna nya arbetsbörda; till följd av splittringen på olika institutioner
skulle kostnaderna härför sannolikt icke fullt motvägas av de indragningar,
som bleve möjliga vid riksarkivet genom avlastningen av en del av dess
uppgifter. Det sagda gäller självfallet, vare sig det bleve de äldre eller
yngre bestånden, som överflyttades. Däremot skulle en överflyttning av de
yngre räkenskaperna till länsstyrelserna direkt medföra någon liten lättnad
för landsarkiven, nämligen avlastning av alla remisser från sagda myndigheter
(i fattigvårdsärenden) rörande upplysningar ur till landsarkiven levererade
mantalslängder från häradsskrivarearkiven.

Vad sist beträffar förslagets innebörd för forskningen skulle jag, med instämmande
i arkivrådet Forssells uttalande i hans P. M. av oktober 1938,
att forskningens krav icke få förväxlas med den enskilde forskarens, därur
vilja draga delvis andra slutsatser än han. Forskningens primära krav är
obestridligen, att de upplysningar, det arkivaliska materialet lämnar, bevaras
åt eftervärlden. Hur fulländade tekniska anordningar som än må vidtagas
i detta syfte vid arkivbyggnaders konstruktion och utrustning, lärer
det säkraste medlet förbliva, att handlingarna upprättas i flera exemplar,
som förvaras på olika platser. I den mån som det administrativa förfarandet
självt skapat parallella serier, måste det då ur denna synpunkt betraktas
som en fördel, att dessa förvaras i skilda depåer. De närmaste exemplen
äro underrätternas domböcker och protokoll (original resp. renovationer),
kyrkoarkivalierna efter 1859 (original resp. de till statistiska centralbyrån
insända utdragen) och de nu ifrågavarande länsräkenskaperna (de
reviderade originalräkenskaperna resp. olika serier i länsstyrelse-, kronofogde-
och häradsskrivarearkiv). Just länsräkenskapernas parallella serier
giva i sina äldre delar, som var för sig lidit förluster genom olyckor och vanvård
men i det stora hela komplettera varandra, en förträfflig illustration
till det sagda. Örn vanvård i framtiden bör vara utesluten, lära dock olyckor
aldrig kunna betraktas som otänkbara, allra minst sedan ett sådant
faromoment tillkommit som möjligheten av luftbombardemang i krigstid.
Frågan blir då, huruvida de av förslaget berörda handlingarna äro så omistliga
för forskningen, att den garanti för deras bevarande, som ligger i de
parallella seriernas skilda förvaring, icke bör uppoffras för praktiska fördelar
av annat slag. För min del måste jag hålla före, att en överflyttning
till landsarkiven (med därmed följande utgallring av jämnlöpande sviter)
ur denna synpunkt måste väcka starka betänkligheter; det medges gärna,
att detta ännu mera gäller det alternativ till det diskuterade förslaget, som
jag i det föregående betecknat som teoretiskt mera tilltalande, nämligen
överflyttning av de äldre räkenskapsårgångarna. Kommer så härtill hänsynen
till det i Stockholm bosatta forskarklientelets intressen, som i diskussionen
förts på tal av arkivrådet Brulin, måste slutsatsen bliva, att länsräkenskapernas
fortsatta centralisering under riksarkivets vård — men, som
redan framhållits, icke nödvändigt inom huvudstadens hank och stör — är
den för forskningen lyckligaste lösningen av förvaringsfrågan. I

I det uttalande, vari riksdagens revisorer upptagit överflyttningsförslaget,
beröres även en eventuell överflyttning av »för förvaltningen och forskningen
i övrigt mindre behövliga handlingar» till någon reservdepå i landsorten.

186

Detta uppslag kan endast så till vida giva anledning till erinringar från
min sida, som det har beröringspunkter med vad arkivrådet Forssell i förutnämnda
P. M. anfört rörande upprättande av en depå för kristidskommissionernas
arkiv i ett landsarkiv, i första hand det i Uppsala, men eventuellt
det härvarande (i dess blivande lokaler i Linköping). Mot denna
tanke måste jag anmäla min bestämda reservation. Enligt min uppfattning
är varje åtgärd av innebörd att med inkräktande på landsarkivens karaktär
av depåer för de lokala förvaltningsorganens arkiv utnyttja dem för placering
av mindre aktuella arkivaliemassor från centrala förvaltningsorgan
till förfång för deras tillbörliga ställning och deras sunda utveckling. Inga
praktiska skäl tala heller för ett sådant arrangemang, då en riksarkivets
reservdepå i landsorten ju kan i administrativt hänseende helt och hållet
anknytas till riksarkivet och fordringarna på det geografiska läget icke behöva
ställas så högt för en sådan depå som för ett landsarkiv; sistnämnda
synpunkt har på sin tid understrukits av riksarkivarien Clason i hans underd.
skrivelse till Konungen den 28 nov. 1919 (Riksarkivets meddelanden
N. F. ser. I, 6, s. 121).

Vadstena i landsarkivet den 13 januari 1939.

STEN ENGSTRÖM.

Landsarkivet i Lund.

Avskrift.

Bilaga 5.

Till riksarkivet.

Härmed får jag avgiva den 5 innevarande månad infordrat yttrande med
anledning av statsrevisorernas berättelse i vad den avser överflyttande till
landsarkiven av de reviderade länsräkenskaperna från och med mitten av
1800-talet och till reservdepå i landsorten av för förvaltningen och forskningen
i övrigt mindre behövliga handlingar.

I. De reviderade länsräkenskapenias överflyttande till landsarkiven.

Den i arkivrådet Forssell medsända P. M. oktober 1938 angivna tidpunkten,
från och med vilken de reviderade länsräkenskaperna ifrågasättas skola
överflyttas till landsarkiv eller från och med år 1860 synes väl vald. Från
denna tidpunkt, då på en gång kyrkobokföringen förbättrades genom fullständigare
och för riket enhetliga formulär och föreskrift lämnades örn avskrifters
insändande till statistiska centralbyrån av vissa kyrkoskrivningshandlingar,
har den del av länsräkenskaperna, vilken användes såsom personhistoriskt
material av huvudstadens forskare, mantalslängderna, i detta
avseende förlorat sin betydelse. För de relativt fåtaliga undersökningar,
som företagas i mantalslängderna från annan synpunkt och i övriga delar
av länsräkenskaperna, synes ej rimligen kunna påfordras, att statsverket
skall tillhandahålla exemplar på mera än ett ställe, av dessa oerhört skrymmande
handlingar, upptagande för tiden 1860—1922 en hyllängd av över
6 kilometer (6,377 meter). Jag är därför principiellt av den meningen, att
de reviderade länsräkenskaperna böra utskiftas på landsarkiven, dock icke
förrän de uppnått en ålder av tio år.

II. Utrymmesfrågan för landsarkivets i Lund vidkommande.

187 —

1 yttrande till Statens organisationsnämnd den 30 december 1931 meddelade
jag, att hyllutrymmet i landsarkivet var tillräckligt för fyllande av behovet
1931—1940 under förutsättning av att de då föreliggande förslagen
örn gallring av länsstyrelsers, kronofogdars och landsfiskalers arkiv vunne
Kungl. Maj :ts bifall, vilket även ägde rum. Dels genom i anslutning härtill
verkställda utgallringar, dels genom anordnande under de två sistförflutna
åren av nya hyllor i den beträffande hyllanordningen delvis ganska opraktiskt
ianspråktagna landsarkivbyggnaden har utrymme vunnits av sådan
storlek, att detsamma beräknas vara tillräckligt för mottagande av tioårsleveransen
för tiden 1831—1840, vilken äger rum i början av 1940-talet.
Under senare delen av 1940-talet måste däremot nybyggnad oundgängligen
företagas för mötande av 1950-talets leveranser.

Trots att det återstående utrymmet i landsarkivet är knappt tillmätt för
1940-talets leveranser, är jag dock i tillfälle att omedelbart i landsarkivet
mottaga en stor del av landsarkivdistriktets reviderade länsräkenskaper.
Detta till synes paradoxala förhållande har sin grund i följande omständigheter.

Med hänsyn till att statsverket icke tillhandahåller häradsskrivarna tjänstelokaler,
bär jag i största möjliga utsträckning tillmötesgått framställningar
av dessa tjänstemän, att till landsarkivet överlämna även handlingar yngre
än etthundra år, i stället för att handlingarna skulle förvaras i expeditionslokaler
i häradsskrivarnas privatvåningar, i källare och på vindar. Denna
omständighet åstadkommer, att jag — givetvis med medgiven rätt att sedan
en fullständig serie bildats, utgallra det ena exemplaret —- anser mig kunna
i landsarkivet mottaga de reviderade mantals- och taxeringslängderna för
distriktet för tiden 1860—1910, utan att något nytt utrymme därför är erforderligt.
Då samtliga i landsarkivet förvarade mantals- och taxeringslängder
under årens lopp noggrant genomgåtts med antecknande av förefintliga
luckor och brister, synes det härvidlag vara från ekonomisk synpunkt
fördelaktigast att utgallringen företages i Stockholm av en med beståndet
i landsarkivet förtrogen tjänsteman vid landsarkivet.

Vad beträffar de reviderade länsräkenskaperna i övrigt för samma tid,
åren 1860—1910, torde även en icke obetydlig del av dem efter skedd närmare
undersökning kunna mottagas i landsarkivet, därest motsvarande delar
av koncepträkenskaperna i länsstyrelsernas, kronofogdarnas och häradsskrivarnas
i landsarkivet förvarade arkiv samtidigt utgallras.

lil. Andra handlingar som kunna ifrågasättas höra överflyttas från huvudstaden
till landsarkiv eller till reservdepå i landsorten.

I likhet med de reviderade länsräkenskaperna höra enligt min mening
övriga reviderade räkenskaper från myndigheter och verk i landsorten principiellt
efter tio års förlopp återställas till respektive myndigheter eller verk
eller överflyttas till landsarkiv med rätt för vederbörande att utgallra konceptexemplaren,
i likhet med vad genom Kungl, kungörelsen den 5 juni 1909
får 66) medgivits de centrala ämbetsverken. Angående de tidpunkter från
och med vilka dylik överflyttning hör äga rum, och i vilken omfattning delar
av räkenskaperna eventuellt höra överlämnas till landsarkiven, är närmare
utredning erforderlig.

För förvaring av för förvaltningen och forskningen i övrigt mindre behövliga
andra handlingar såsom kristidsliandlingarna och flertalet av de centrala
verkens räkenskaper för senare tid så snart de uppnått en ålder av tio år,
synes Kronans för annat ändamål icke disponerade byggnader höra tagas i
bruk, i främsta rummet givetvis dylika i Stockholm eller i dess närhet.
Därest det i riksbankshuset genom länsräkenskapernas bortforsling vunna
utrymmet icke tages i anspråk för annat ändamål, synes detsamma vara

— 188 —

lämpat för inkvartering av centrala verks räkenskaper för senare tid med
begynnelseår, som för varje verk särskilt bestämmes.

Lund i landsarkivet den 11 januari 1939.

CARL GUSTAF WEIBULL.

Landsarkivet i Göteborg.

Avskrift.

Bilaga 6.

Till riksarkivet.

Härmed får jag avgiva av riksarkivet den 5 dennes infordrat yttrande
rörande ifrågasatt överflyttande av de reviderade länsräkenskaperna efter
år 1859 till landsarkiven.

Några hinder av pricipiell natur kan jag icke finna för det ifrågasatta
överflyttandet av länsräkenskaper till landsarkiven. Att reviderade räkenskaper
tidigare på grund av tradition och instruktionsbestämmelser kvarstannat
i det reviderande ämbetsverket kan naturligtvis icke utgöra hinder
för införandet av en annan ordning.

Från praktisk synpunkt kommer ett överflyttande av länsräkenskaperna
att medföra betydande fördelar för arkivvården. En avsevärd utrymmesbesparing
kan utan omständligt arbete vinnas genom utgallring av koncepträkenskaperna
i den mån, som dessa komma att vara förvarade hos samma
myndighet eller institution som de reviderade originalräkenskapema. Med
den accelererade tillväxten av accessionerna i de statliga arkiven kommer
förr eller senare den gräns att uppnås, då statens skyldighet måste upphöra
att för forskningens bekvämlighet låta arkiven överfyllas av duplettserier och
för dessa skaffa ständigt vidgade arkivlokaler. Det synes därför välbetänkt
att redan nu vidtaga sådana åtgärder, som omedelbart kunna medföra en
avsevärd avlastning för det statliga arkivväsendet. Förslagets genomförande
torde visserligen nödvändiggöra nybyggnader vid landsarkiven, men detta
innebär endast, att dessa byggnadsarbeten företagas tidigare än vad från
början planerats. Landsarkivens accessioner av länsräkenskaper från länsstyrelserna
komma att för motsvarande tid bortfalla och även kronofogdeoch
häradsskrivarearkivens räkenskapsserier i landsarkiven komma att avsevärt
kunna minskas genom gallring.

Från forskningens synpunkt torde ett överflyttande av länsräkenskaperna
icke komma att medföra några större olägenheter. De enda delar av länsräkenskaperna,
som från forskningssynpunkt äro av mera allmänt intresse,
torde vara mantalslängderna. Men för tiden efter 1859 torde dessa endast
kunna äga subsidiärt värde (i stället för förkomna kyrkoböcker), och ingenting
synes hindra, att de mantalslängden som efter folkbokföringens omläggning
äro planerade och som sakna samband med länsräkenskaperna,
överlämnas till statistiska centralbyrån.

I sm promemoria den 14 april 1938 har arkivrådet Forssell gjort gällande
att från revisionssynpunkt intet hinder bör möta för länsräkenskapernås
överflyttande till landsarkiven omedelbart efter verkställd revision utan att
avvakta den 10-åriga preskriptionstidens utgång. Detta må vara riktigt från
centralmyndigheternas synpunkt. Men en sådan ordning kan icke godtagas
av landsarkiven. Erfarenheterna från de första åren efter mottagandet i

— 189 —

landsarkiven av kronofogdearkiven ävensom från andra leveranser eller tillfälliga
depositioner av ringare ålder än 10 år hava ådagalagt, att dylika arkivhandlingar
i regel för landsarkiven medföra arbetsuppgifter, som måste
anses rätteligen tillkomma de förvaltningsorgan, som arkivalierna ursprungligen
tillhöra. Landsarkiven sakna arbetskrafter för dessa uppgifter. Det
synes därför icke böra kunna komma i fråga att till landsarkiven överlämna
arkivhandlingar, förrän dessa förlorat sin aktualitet för förvaltningen.
Enligt mitt förmenande böra länsräkenskaperna överlämnas till landsarkiven
i samma ordning som andra arkivalier, vart tionde år, med den skillnad
att varje leverans omfattar räkenskaper äldre än tio år (i stället för
100 år vid andra leveranser).

Göteborg i landsarkivet den 13 januari 1939.

GUSTAF CLEMENSSON.

Landsarkivet i Härnösand

Avskrift.

Bilaga 7.

Till herr riksarkivarien.

Sedan herr riksarkivarien i skrivelse av den 5 dennes anmodat mig att avgiva
yttrande över av riksdagens revisorer i deras berättelse till innevarande
års riksdag åberopat förslag örn överflyttande från Stockholm till resp. landsarkiv
och motsvarande arkivdepåer av de reviderade länsräkenskaperna retroaktivt
från mitten av 1800-talet samt i övrigt göra påkallade erinringar
med anledning av statsrevisorernas i utdrag citerade uttalande, får jag härmed
anföra följande.

Såsom av de herr riksarkivariens skrivelse bilagda handlingarna framgår,
har arkivrådet Forssell i V. P. M. av oktober 1938 framlagt förslag örn att
de reviderade länsräkenskaperna fr. o. m. år 1860 och intill nuvarande tid
successivt skola överlämnas till resp. landsarkiv. Han har även framhållit,
att därest detta förslag kommer till utförande möjligheten av utgallring av
i landsarkiven befintliga parallella koncepträkenskaper bör prövas.

Mot länsräkenskaperaas överflyttande till landsarkiven vill jag först framställa
en principiell anmärkning.

Att parallella serier av handlingar, varav den ena tillkommit i revisionseller
granskningssyfte, förvaras i huvudstaden och landsorten, har sin betydelse
dels därigenom att ett forskningsmaterial samtidigt är tillgängligt folden
mera centralt eller mera lokalt betonade forskningen, dels därigenom att
en dylik uppdelning lämnar större garanti mot materialets förstöring. Under
nuvarande förhållanden, då utsikten till fientligt bombardemang från
luften ställer hotande perspektiv för arkivdepåerna, kan frågan örn det riktiga
i ett sammanförande av arkivmaterial på föreslaget sätt även ur sistnämnda
synpunkt kräva beaktande.

Med hänsyn till de fördelar ur gallringssynpunkt, som kunna väntas av
överflyttningen, förtjänar vidare en särskild omständighet att observeras. I
enlighet med bestämmelsen i § 10 av nådiga förordningen angående mantalsoch
skattskrivningarnas förrättande den 20 juli 1861 (nr 45) föreligga mantalslängderna
för efterföljande tid i två (förut tre) exemplar, varav det ena
ingår i de till revision insända kronoräkenskaperna, under det att det andra

190

förvaras hos häradsskrivare resp. magistrat. På grund av häradsskrivarnas
ofta osäkra förvaringslokaler överlämnas deras arkiv, i vilka mantalslängderna
dominera, ej sällan lill landsarkiven för avsevärt senare tid än detta
författningsenligt skall ske (här i landsarkivet har detta i flera fall skett
till omkr. år 1920). Landsarkiven vinna därmed ett för personforskningen
betydelsefullt material, som eljest löper risk att vid eldsvåda eller annorledes
förstöras. Örn nu de reviderade länsräkenskaperna överlämnas till
landsarkiven fr. o. m. år 1860, kommer i vissa fall en dubblering av ifrågavarande
material att föreligga. Utgallring av det ena exemplaret mantalslängder
hör ske i enlighet med nådiga hrevet den 7 december 1934 om utgallring
av vissa mantals- och taxeringslängder m. m. i länsstyrelse-, magistratsoch
häradsskrivarearkiv. Det kan dock ifrågasättas, örn en sådan kan komma
till stånd, då de två exemplaren ej äro identiska; häradsskrivarens exemplar
är av konceptnatur, ej en med originalet helt överensstämmande avskrift.

En anmärkning vill jag vidare rikta mot sättet för överflyttandet. Utskiljandet
av de reviderade räkenskaperna ur den reviderande och deras
överförande till den redovisande myndighetens arkiv står i strid med den arkivtekniska
samhörighetsprincipen. Bestämmer man sig emellertid för detta
operativa ingrepp, sker det med motiveringen, att räkenskaperna i fråga blott
återföras till de myndigheters arkiv, ur vilkas förvaltningsverksamhet de
framvuxit. De böra alltså betraktas som nyskapade delar av länsstyrelsernas
arkiv. Under sådana förhållanden ter det sig underligt att i landsarkiven hilda
till tiden mer eller mindre fristående serier av länsräkenskaper i stället
för att låta dem ingå i resp. länsstyrelsearkiv. Jag föreslår, att — om de
reviderade länsräkenskaperna skola återställas — detta sker i den form, att
de överlämnas såsom delar av resp. länsstyrelsers arkiv, alltså med av levcransförhållandena
betingad uppdelning mellan landsarkiven och länsstyrelserna.
Om dessa senare, enligt vad den i riksdagens revisorers berättelse sid.
195 f. intagna tabellen ger vid handen, ej i allmänhet äro i stånd att lämna
det erforderliga utrymmet ens för tiden 1860—1922 (undantag finnas dock,
såsom länsstyrelsen i Västernorrlands län), så föreligger å andra sidan enahanda
förhållande för landsarkiven, av vilka endast det i Härnösand samt
länsarkivet i Östersund förfoga över det erforderliga utrymmet. För de övriga
måste ny- resp. tillbyggnad föregå leveransen. Då alltså något omedelbart
överlämnande av de reviderade länsräkenskaperna ej kan ske (jag går
ut från att detta sker i ett sammanhang för hela landet), förfaller nödvändigheten
av den av praktiska skäl förestavade utvägen att låta dessa separat
överföras till landsarkiven. När landsarkivens utrymmen blivit tillräckligt
utökade, kan överflyttningen äga rum och samtidigt därav betingade justeringar
med avseende å länstyrelsernas arkivleveranser till landsarkiven företagas.
Även av hänsyn till den av utrymmesskäl påkallade utgallringen av
koncepträkenskaperna synes det mig av vikt, att originalräkenskaperna förvaras
på samma ställe som dessa.

Året från och med vilket överlämnandet bör ske synes mig vidare böra bestämmas
till första året i ett decennium, ej till det sista.

Beträffande frågan örn landsarkivets i Härnösand utrymmesförhållanden
får jag slutligen lämna följande upplysningar.

Enligt vad som den 21 november 1938 meddelades statsrevisionen har
landsarkivet ett disponibelt hyllutrymme av c:a 2,800 meter, vartill bör läggas
ett beräknat tillskott av c:a 1,400 hyllmeter, som kan vinnas genom montering
av hyllor dels i arkivsal 4 (c:a 450 meter), dels i källararkivsalen (c:a
900 meter; detta utrymme mera osäkert att räkna med). Den ovannämnda
siffran av 2,800 är resultat av en detaljinventering av hyllorna och bör vid en

— 191

praktik beräkning av accessionsutrymmet reduceras med minst 10 % eller
c:a 300 meter. I densamma ingår även det utrymme, som f. n. disponeras
för det officiella trycket: c:a 200 meter. Det f. n. disponibla hyllutrymmet i
landsarkivet utgör alltså 2,300 hyllmeter.

Länsräkenskaperna 1860—1922 med en del andra i förteckningen upptagna
handlingar upptaga ett utrymme av 868 hyllmeter. Jag beräknar utrymmet
av desamma för tiden 1923—1937/38 till 217 meter (årsaccessionen för
resp. Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län räknar
jag, lågt. till resp. 5; 4; 2.5; 2.5 eller tillsammans 14 meter), summa 1,085
meter. Gallring av de i landsarkivet förvarade koncepträkenskaperna för
Västernorrlands län för 1860—1900 torde medföra en ungefärlig utrymmesbesparing
av c:a 20 hyllmeter.

Något härutöver har jag ej i detta sammanhang att anföra med anledning
av statsrevisorernas uttalande.

Härnösand i landsarkivet den 14 januari 1939.

KARL MELLANDER.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 202, § 44.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande utgifterna å vissa anslag till
folkskoleväsendet. Statskontoret får härutinnan anföra följande.

I skrivelse nr 311 erinrade 1937 års riksdag, hurusom riksräkenskapsverket
och statskontoret i sina yttranden i anledning av vad i riksdagens år
1936 församlade revisorers berättelse anförts rörande avdrag å förskotterat
statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter
till behandling upptagit en fråga, som icke berörts av revisorerna,
nämligen huruvida icke i samband med löneregleringen för folk- och småskollärarpersonalen
en omläggning av det dittills tillämpade utbetalningssättet
av statsbidrag till nämnda lärarpersonal borde vidtagas. Då enligt
löneregleringen i fråga lönerna skulle komma att utbetalas månadsvis i
efterskott, syntes det påkallat, att för varje månad avpassad del av statsbidraget
även utbetalades månadsvis. Riksdagen fann för sin del detta förslag
vara ur flera synpunkter att förorda. Då emellertid genomförandet
av en dylik reform syntes böra föregås av en närmare utredning, anhöll
riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta vidtaga åtgärder för åstadkommande
av en omläggning av det dittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag
till avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter.

Genom beslut den 30 december 1937 har Kungl. Majit med anledning
härav anbefallt riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan statskontoret icke finna
påkallat, alt för närvarande ytterligare åtgärder i saken vidtagas på grund
av de av statsrevisorerna nu gjorda uttalandena.

— 192 —

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarie!! Örtengren.

Stockholm den 17 januari 1939

Underdånigst
WILHELM BJÖRCK.

BÖRJE KULL.

Jolin XV. Edberg.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 202, § 44.

Tili Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt riksräkenskapsverket
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse angående statsverket yttrats rörande utgifterna
å vissa anslag till folkskoleväsendet (§ 44). Till åtlydnad härav
får riksräkenskapsverket i underdånighet anföra följande.

Den av statsrevisorerna verkställda utredningen rörande utgifterna å vissa
anslag till folkskoleväsendet och vissa därmed sammanhängande spörsmål
har enligt riksräkenskapsverkets uppfattning tydligt ådagalagt det nuvarande
redovisningssystemets brister. De nu gällande bestämmelserna om
utbetalning och redovisning av utgifterna under anslagen till löner, dyrtidstillägg
och provisorisk avlöningsförstärkning åt lärare m. fl. vid folkskoleväsendet
synas sålunda överhuvudtaget icke ägnade att åstadkomma en
rationell och ur budgetteknisk synpunkt tillfredsställande redovisning av
dessa utgifter. För att erhålla rättelse härutinnan måste otvivelaktigt en
ändring av hittills gällande utbetalnings- och redovisningsföreskrifter komma
till stånd. Behovet av ändrade föreskrifter härom har även tidigare
varit föremål för uppmärksamhet från såväl riksdagens som olika myndigheters
sida.

I skrivelse till Konungen den 25 maj 1937 (nr 311) i anledning av riksdagens
år 1936 församlade xevisorers berättelse har riksdagen på grund
av en utav revisorerna gjord anmärkning om avdrag av förskotterat statsbidrag
till avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter
anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av
en omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till
avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. I sin förberörda
skrivelse erinrade riksdagen, hurusom riksräkenskapsverket liksom
även statskontoret i sina avgivna yttranden till behandling upptagit en fråga,
som icke berörts av revisorerna, nämligen huruvida icke i samband med
löneregleringen för folk- och småskollärarpersonalen en omläggning av det
hittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till nämnda lärarpersonal
borde vidtagas. Då enligt löneregleringen i fråga lönerna skulle komma
att utbetalas månadsvis i efterskott, syntes det påkallat, att för varje
månad avpassad del av statsbidraget även utbetalades månadsvis. Genom
en sådan anordning skulle de skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid

193 —

slutliga utbetalningen av statsbidrag för redovisningsåret. Riksdagen fann
för sin del detta förslag vara ur flera synpunkter att förorda. Detsamma
syntes lämpligen kunna genomföras ej blott för folk- och småskollärarpersonalens
vidkommande utan även beträffande övriga lärarkategorier, i
fråga örn vilka enahanda bestämmelser angående förskottsutbetalningar
gällde. Då vidtagandet av en dylik reform syntes böra föregås av en närmare
utredning, hade riksdagen ansett sig böra hos Kungl. Maj:t göra framställning
därom.

Den 30 december 1937 anbefallde Kungl. Majit riksräkenskapsverket och
skolöverstyrelsen att verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen.
Därefter hava emellertid inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
med uppgift att inom departementet biträda med utredning och
avgiva förslag angående skolöverstyrelsens organisation i sitt den 13 juni
1938 avgivna betänkande till närmare behandling även upptagit frågan om
ändrade grunder för utbetalningsväsendet i fråga om anslagen till olika undervisningsändamål
och därvid jämväl avgivit förslag rörande ändrade bestämmelser
för utbetalandet och redovisandet av olika löneanslag till folkskoleväsendet.
De sakkunnigas förslag i denna del, som nära ansluter sig
till vad riksdagen i ovanberörda skrivelse ifrågasatt, innebär i huvudsak, att
skoldistrikten för varje månad skulle erhålla ett belopp, som avpassats så
nära som möjligt till de beräknade verkliga lönekostnaderna för månaden
i fråga. Riksräkenskapsverket, som bereus tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas
betänkande, har emellertid i sitt den 19 oktober 1938 häröver avgivna
utlåtande icke närmare uttalat sig rörande detta förslag. Enligt ämbetsverkets
uppfattning måste nämligen ställning först tagas till vissa ändringar
i organisatoriskt hänseende, av vilka den föreslagna ändringen av
utbetalningsföreskrifterna måste anses vara beroende. Verkställandet av
ovanberörda, åt riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen lämnade utredningsuppdrag
synes fördenskull böra anstå, tills frågan om skolöverstyrelsens
framtida organisation avgjorts.

Såsom framgår av såväl statsrevisorernas nu gjorda uttalande som ock
vad i denna fråga tidigare förekommit, torde någon tvekan icke behöva råda
örn nödvändigheten av en omläggning snarast möjligt av det nuvarande utbetalnings-
och redovisningsväsendet i fråga örn löneanslagen till folkskoleväsendet.
I detta sammanhang må påpekas, att — såvitt de hittills gjorda
utbetalningarna giva vid handen — även för nu löpande budgetår avsevärda
differenser komma att uppstå mellan å ena sidan de utbetalda och å anslagen
avförda beloppen samt å andra sidan de belopp, vilka beräknats i
riksstaten. Enligt en inom riksräkenskapsverket gjord preliminär beräkning
vill det sålunda synas, som om anslagen »VIII I 15, Folkskolor m. m.:
Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor», oell »V III N 22, Dyrtidslillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter», skulle
komma att för nu löpande budgetår överskridas med tillsammans omkring
8 miljoner kronor. Vad beträffar anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning
åt vissa befattningshavare vid folkskoleväsendet m. m. (VIII N 20),
är, såvitt framgår av anslagsbelastningen för den förflutna delen av budgetåret,
anslaget visserligen ännu icke överskridet, men då skoldistrikten äga
att i mån av behov rekvirera erforderliga anslagsmedel torde det icke vara
uteslutet, att även detta anslag kan komma att överskridas.

Med hänsyn till de betydande belopp, vartill statens kostnader för folkskoleväsendet
uppgå, medföra givetvis nuvarande utbetalnings- och redovisningsbestämmelser
å hithörande område stora olägenheter dels ur statsregleringssynpunkt,
dels ock med avseende på möjligheten att åstadkomma
en fullt nöjaktig och noggrann redovisning av folkskoleväsendets kostnader

V)—.''l!)722(i. lifv. berättelse ring. statsverket år I9.1S. II.

— 194

under ett budgetår. Det torde sålunda ur statsregleringssynpunkt få anses
mindre tillfredsställande, att nian för närvarande överhuvudtaget icke med
någon säkerhet kan på förhand beräkna de belopp, vilka komma att under
budgetåret belasta ifrågavarande anslag. Beträffande anslagsredovisningen
må framhållas, att denna för närvarande icke hänför sig till de verkliga kostnaderna
för folkskoleväsendet under elt visst budgetår utan i stället avser
till den föreskrivna förskottsutbetalningen anpassade, delvis av tillfälligheter
beroende belopp. De enligt budgetredovisningen å dessa anslag avförda
kostnaderna måste dessutom regelmässigt hänföra sig till kostnaderna
för minst tvenne budgetår. Under förutsättning att slutrekvisitionerna icke
insänts från samtliga skoldistrikt eller ock slutlikviderna icke hunnit utanordnas
i föreskriven ordning, komma dc i budgetredovisningen ingående
beloppen till och med att omspänna en ännu längre tidrymd än de avsedda
två budgetåren.

För att erhålla en tillfredsställande redovisning av dessa anslag och därmed
en nöjaktig överblick av kostnaderna för löner m. m. vid folkskoleväsendet
bör först och främst det nuvarande förskottssystemet avvecklas
samt utgifterna avföras direkt å vederbörande avlöningsanslag, därvid tilllika
bör tillses, att utgifterna komma alt redovisas det år de avse. Utöver
nu angivna omläggning av redovisningssystemet anser sig riksräkenskapsverket
även böra ifrågasätta, huruvida icke anslaget till bidrag tili avlöning
åt lärare vid folkskolor, vilket för närvarande har karaktären av bidragsanslag,
borde omläggas till ett vanligt avlöningsanslag, med tillämpning av
statsuppdelning enligt liknande grunder, som för närvarande gälla i fråga
om de statliga myndigheternas avlöningsanslag. Då det otvivelaktigt skulle
vara av största intresse att kunna i statens räkenskaper erhålla uppgift örn
samtliga kostnader, vilka åvila stat och kommun för lönerna vid folkskoleväsendet,
borde tillika föreskrivas, att kommunerna åvilande bostadsersätlningar
skola inbetalas till statsverket för att bokföras antingen såsom särskilda
uppbördsmedel å avlöningsanslaget eller ock såsom uppbörd å särskild
inkomsttitel.

Enligt riksräkenskapsverkels uppfattning är det emellertid icke möjligt
att ernå ett fullt tillfredsställande utbetalnings- och redovisningsförfarande
utan att skolväsendets hela medelsförvaltning ordnas på ett mera rationellt
och effektivt sätt än för närvarande är fallet. I sitt ovanberörda utlåtande
den 19 oktober 1938 i anledning av förslag angående skolöverstyrelsens organisation
bar riksräkenskapsverket med skärpa framhållit angelägenheten
av att en central kameral organisation i enlighet med de sakkunnigas förslag
komme till stånd inom skolöverstyrelsen, med uppgift att omhänderhava
de kamerala uppgifterna å skolväsendets område. Riksräkenskapsverket
anförde sålunda, bland annat, att erfarenheten under de senaste budgetåren
otvetydigt givit vid handen, att den nuvarande organisationen av
skolväsendets kamerala förhållanden icke kunde anses lämpad att åstadkomma
en tillfredsställande redovisning och förvaltning av anslagen till undervisningsändamål.
Det syntes otvivelaktigt för närvarande förhålla sig så.
att till följd av bristande kameral organisation felaktigheter förekomme såväl
i fråga örn beräknandet av riksstatsanslagen till undervisningsändamål
som beträffande redovisningen av dessa anslag. Erfarenheterna från riksräkenskapsverkets
revision, där ett stort antal anmärkningar framställts mot
gjorda utbetalningar från anslagen till olika undervisningsändamål, hade
även givit vid handen, att de utbetalande myndigheterna vid tillämpningen
av gällande utbetalningsföreskrifter å hithörande område visade stor osäkerhet
och att utbetalningarna inom olika delar av landet ofta skedde efter
mycket oenhetliga grunder. Riksräkenskapsverket anförde slutligen, att äm -

— 195 —

hetsverket ansåge önskvärt, att rättelse härutinnan snarast möjligt konmie
till stånd genom inrättandet från den tidpunkt de sakkunniga föreslagit, eller
den 1 juli 1940, av en kameralbyrå i skolöverstyrelsen.

Under hänvisning till vad ovan anförts, får riksräkenskapsverket, med
vitsordande av de utav statsrevisorerna påtalade missförhållandena å detta
område, understryka vikten av, att snarast möjligt åtgärder vidtagas i syfte
att åstadkomma ordning, reda och god hushållning inom nu ifrågavarande,
omfattande och betydelsefulla förvaltningsområde.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

S. von PORAT.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 202, § 44.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 16 december 1938 har skolöverstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande utgifterna å vissa anslag till folkskoleväsendet.
Till åtlydnad härav får överstyrelsen i underdånighet anföra
följande.

Under framhållande av den betydelsefulla roll anslagen till avlöning och
dyrtidstillägg åt folk- och småskollärare spela i statsfinansiellt hänseende
säga sig revisorerna hava ansett det vara av särskilt intresse att undersöka
beräkningen och redovisningen av dessa anslag ävensom ägna någon uppmärksamhet
åt de faktorer, som påverka belastningen å dessa anslag i budgetredovisningen.
Resultatet av den av revisorerna verkställda utredningen
rörande berörda förhållanden, avseende budgetåret 1937/1938, har föranlett
revisorerna att i sin berättelse göra vissa uttalanden angående medelsförvaltningen
sagda budgetår, i vad densamma rör folkskoleväsendet. Revisorerna
framhålla sålunda, att utredningen givit vid handen, att vissa anslag synas
hava varit för lågt beräknade, under det att å vissa anslag en betydande
besparing uppkommit, och, att betydande belopp komma att utbetalas och
redovisas under annat budgetår än det, för vilket anslaget varit avsett.

överstyrelsen vill till en början uttala, att de av revisorerna berörda förhållandena,
särskilt de rörande redovisningen av ifrågavarande anslag, torde
vara att hänföra till frågor av budgetteknisk art och därför ligga utom överstyrelsens
kompetensområde, överstyrelsen vill emellertid med anledning
av vad revisorerna yttrat framhålla följande synpunkter.

Till att börja med erinrar överstyrelsen därom, att den av 1937 års riksdag
beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor genomfördes
under budgetåret 1937/1938 med tillämpning av de nya lönebestämmelserna
från och med år 1938. I samband med löneregleringen infördes änd -

- 196 —

rade grunder för dyrtidstilläggets utgående. Det är uppenbart, att det under
dessa förhållanden förefunnos stora svårigheter att på förhand beräkna de
för sagda budgetår erforderliga anslagen för här ifrågavarande ändamål,
vilket också revisorerna förklara sig icke hava bortsett från. Det bör måhända
även erinras örn, alt det genom 1937 års riksdags beslut blev möjligt
för skoldistrikten att under redovisningsåret 1937 1938 utöka den
årliga lästiden vid skolorna, vilken möjlighet skoldistrikten i ganska
stor utsträckning begagnade sig av. Detta hade till följd, att ett
icke ringa antal lärare redan från och med den 1 januari 1938 kom att placeras
i högre lönegrad än som vid anslagsberäkningen kunde förutses. Deu
ökning i avlöningskostnaderna, som härigenom uppkom, medförde givetvis
en ökad belastning å anslaget till dyrtidstillägg. Här må även erinras om.
att dyrtidstillägget under budgetåret 1937/1938 utgick efter ett högre procenttal
än som beräknats, vilket förhållande icke minst torde hava bidragit
till dyrtidstilläggsanslagets överskridande nämnda budgetår.

Löneregleringens genomförande nödvändiggjorde jämväl ett ändrat förfaringssätt
såväl beträffande rekvisitionen av under nämnda budgetår till
skoldistrikten utgående statsbidrag som i fråga örn ^anordnande av förskott
å dylikt bidrag.

Med hänsyn såväl till här anförda omständigheter som till övriga jämväl
av revisorerna beaktade särskilda förhållanden, som i här berörda avseenden
vöre rådande under budgetåret 1937 1938, är det uppenbart, att de missförhållanden,
som enligt revisorernas förmenande förefinnas i fråga örn beräkningen
och redovisningen av anslagen till folkskoleväsendet, under sagda
övergångsår kommit att framträda i avsevärt högre grad än som eljest torde
hava blivit fallet.

1 övrigt vill överstyrelsen framhålla, att revisorerna, samtidigt med att de
med stöd av den verkställda utredningen konstaterat förefintligheten av vissa
brister beträffande medelsförvaltningen, i fråga örn flertalet av de gjorda anmärkningarna
givit en antydan om de förhållanden som enligt revisorernas
mening förorsaka de påtalade bristerna. Sålunda framhålles, att skiftande
tillvägagångssätt förekommer i fråga örn såväl utbetalandet av medlen som
redovisandet av de gjorda utbetalningarna. Revisorerna säga sig hava fått
ett bestämt intryck av att utbetalning och redovisning av ifrågavarande anslag
ske efter mycket oenhetliga grunder, och att detta förhållande torde
hava bidragit till den bristfälliga redovisningen av dessa anslag.

Till vad revisorerna i sist berörda avseende anfört finner sig överstyrelsen
böra giva sin anslutning. I likhet med revisorerna hyser överstyrelsen den
uppfattningen, att en fullt tillfredsställande lösning av här berörda frågor
icke torde kunna vinnas med nuvarande tillvägagångssätt i fråga örn utbetalandet
oell redovisandet av statsbidragen till folk- och småskollärarkårens
löner.

Den av revisorerna verkställda utredningen och vad i revisorernas berättelse
i här berörda avseende blivit anfört synes på ett övertygande sätt visa
behovet av ett centralt förvaltningsorgan med uppgift att omhänderhava
skolväsendets medelsförvaltning. Förslag härom har emellertid redan framlagts
för Eders Kungl. Majit i det betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens
omorganisation, som avgivits av särskilda sakkunniga. De
sakkunnigas förslag innebär ju bland annat, att inom överstyrelsen skulle inrättas
en särskild byrå, benämnd skolöverstyrelsens kamerala byrå, med
uppgift att omhänderhava de rent kamerala uppgifterna i fråga örn skolväsendet,
däribland även utbetalandet och redovisandet av statsbidragen till
folk- och småskollärarnas löner. Överstyrelsen har i underdånigt utlåtande
den 29 oktober 1938 uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag i

— 197 —

här berörda del. Realiserandet av detta förslag skulle medföra, att utbetalning
och redovisning av här ifrågavarande anslag bomme att ske efter enhetliga
grunder, varigenom de av revisorerna anmärkta bristerna i väsentlig
mån komme att undanröjas, överstyrelsen vill dock framhålla, att det
icke ens genom det av de sakkunniga föreslagna tillvägagångssättet torde bliva
möjligt att åstadkomma ett redovisningsförfarande så beskaffat, att fullständig
redovisning skulle kunna lämnas för varje anslag redan under det
budgetår, för vilket anslaget beviljats. En mindre del av anslaget torde nämligen
i regel komma att utbetalas först under det närmast följande budgetåret.

I anslutning till vad sålunda anförts får överstyrelsen sammanfattningsvis
uttala, att de av revisorerna påtalade bristfälligheterna beträffande ifrågavarande
medelsförvaltning, såvitt överstyrelsen kan finna, torde komma att
i möjligaste mån avhjälpas, därest ovanberörda förslag om inrättandet av
ett centralt organ för skolväsendets kameralförvaltning blir realiserat.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Engvall och t. f. undervisningsrådet
Andersson, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

DAVID ANDERSSON.

Einar Sprinchorn.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 213, § 45.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande byggnadsbidrag för redan befintliga
undervisningslokaler vid folkskoleväsendet m. m. I anledning härav
får ämbetsverket anföra följande.

I ärendet har framhållits, bland annat, att en viss osäkerhet syntes råda
angående rätten till byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler.
Sålunda hade inom riksräkenskapsverkets revision framställts ett stort
antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående tillerkännande av
dylikt bidrag. Anmärkningarna hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna
tillerkänt skoldistrikten byggnadsbidrag för undervisningslokaler i
skolbyggnader, uppförda före den 1 juli 1912 men efter nämnda tidpunkt
örn- eller tillbyggda.

Revisorerna hava i anslutning härtill uttalat, att det med hänsyn till de
betydelsefulla ekonomiska konsekvenser, som ett beslut örn beviljande av
bidrag av förevarande slag medför för statsverket, hade varit att förvänta,
att grundliga undersökningar föregått myndigheternas beslut angående beviljandet
av dylikt bidrag. Åtskilligt syntes emellertid hava brustit i berörda
hänseende.

— 198 -

Statskontoret tillåter sig att i anledning av revisorernas uttalande erinra,
hurusom ämbetsverket i utlåtande den 14 juni 1937 angående besvär av
Envikens skoldistrikt i fråga om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
(R. Å. 1937 ref. 44, sid. 104) framhöll, att uttryckliga bestämmelser
saknades därom, vilken inverkan en skolbyggnads före den statsbidragsreglerande
författningens ikraftträdande verkställda om- eller tillbyggnad skulle
hava med avseende å rätten till statsbidrag. Det torde vid sådant förhållande
få anses förklarligt, att vid de förefintliga bestämmelsernas tillämpning å
berörda fall olika tolkningar gjorts gällande.

Revisorernas förslag angående specificerad redovisning av de olika slagen
av från förslagsanslaget till bidrag till undervisningslokaler m. m. utgående
statsbidrag synes välbetänkt. Statskontoret vill emellertid erinra, att enligt
gällande instruktion riksräkenskapsverket har att utöva tillsyn därå, att
statens räkenskapsväsen funktionerar ändamålsenligt och att riksräkenskapsverket
i detta syfte äger att meddela föreskrifter om sättet för räkenskapsposternas
behöriga bokföring.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien Örtengren.

Stockholm den 7 .januari 1939.

Underdånigst
WILHELM RJÖRCK.

BÖRJE KULL.

John W. Edberg.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 213, § 45.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 16 december 1938 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade
revisorer under § 45 av berättelsen anfört rörande byggnadsbidrag för redan
befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet m. m.

Revisorerna hava framhållit, att det med hänsyn till de betydelsefulla ekonomiska
konsekvenser, som ett beslut om beviljande av bidrag av förevarande
slag medför för statsverket, varit att förvänta, att grundliga undersökningar
föregått myndigheternas beslut angående beviljandet av dylikt bidrag.
Det ville emellertid synas — särskilt med hänsyn till det stora antal anmärkningar,
som från riksräkenskapsverkets sida förekommit mot besluten -— att
åtskilligt brustit i berörda hänseende.

Riksräkenskapsverket får med anledning härav erinra, att några nya beslut
från länsstyrelses sida om ytterligare bidrag för befintliga undervisningslokaler
numera i regel ej kunna förekomma. Ämbetsverket har emellertid
från länsstyrelserna infordrat specificerade uppgifter rörande de skolbyggnader,
angående vilka beslut om byggnadsbidrag hittills fattats. De inkomna
uppgifterna hava givit riksräkenskapsverket anledning till ytterligare
ett stort antal anmärkningar mot dylika beslut.

— 199

Riksräkenskapsverket biträder revisorernas önskemål om en fullständigare
redovisning av anslaget till undervisningslokaler för folkskoleväsendet.
För ernående härav torde det vara nödvändigt, att en stat för anslaget fastställes,
vari varje slag av statsbidrag uppföres såsom en särskild anslagspost.
I samband därmed bör föreskrift lämnas örn redovisning av varje anslagspost
för sig.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 16 januari 1939.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

O. BACKLUND.

H. Levin.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 213, § 45.

Till Konungen.

Genom beslut den 16 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen
att med anledning av vad i bifogat transumt av riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats rörande byggnadsbidrag för redan
befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet m. m. avgiva utlåtande.

Till åtlydnad härav får överstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Enligt föreskrifterna i § 15 i nådiga kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45)
angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet skall rekvisition av
statsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler av skolstyrelsen ingivas
till vederbörande länsstyrelse, som, i den mån folkskolinspektörens yttrande
eller andra på länsstyrelsens beslut inverkande särskilda omständigheter
icke prövas annat föranleda, skall utbetala statsbidraget till skoldistriktet.

Då överstyrelsen alltså icke handlägger ärenden rörande ifrågavarande
statsbidrag, kan överstyrelsen givetvis icke heller äga detaljerad kännedom
rörande omfattningen och karaktären av skoldistriktens ansökningar örn
statsbidrag av här ifrågavarande natur. Enligt föreskrifterna i förut omnämnda
nådiga kungörelse skola skoldistriktens rekvisitioner av berörda statsbidrag
uppgöras enligt av överstyrelsen fastställt formulär. Överstyrelsen
bifogar ett sådant formulär1 såsom bilaga till föreliggande yttrande.

I övrigt tillåter sig överstyrelsen vidare anföra. Genom beslut den 29 december
1933 bemyndigade Eders Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet
alt tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet biträda
med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående folkskoleväsendet.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departementschefen
anmälde berörda ärende, anfördes bland annat, att den i ekonomiskt

1 Ej tryckt.

— 200

hänseende mest tyngande delen av de förpliktelser, som åvila kommunerna
för folkskoleväsendet, vore skyldigheten att tillhandahålla skollokaler och
lärarbostäder samt att ansvara för underhållet av dessa. Frågan om att på
denna punkt åstadkomma en lättnad i de kommunala utgiftsbördorna trängde
sig därför helt naturligt i förgrunden. Det förefölle departementschefen,
som skulle systemet med statsbidrag vara en framkomlig väg till frågans lösning.
Emellertid finge det bliva de sakkunnigas uppgift att närmare undersöka,
efter vilka grunder dylika bidrag borde utgå, därvid även frågan örn
statsbidrag eller ersättning till sådana kommuner, som redan bragt sitt skolväsende,
i vad anginge lokalerna, i ett tillfredsställande skick, bolde bliva
föremål för prövning.

De därefter tillkallade sakkunniga, som framlade sin utredning år 1934
(stat. pff. utr. 1934:47), föreslogo, bland annat, att byggnadsbidrag skulle
utgå till kommunerna även för redan uppförda skolanläggningar. I detta
hänseende föreslogo de sakkunniga, att en uppdelning av redan befintliga
skollokaler i fyra klasser .skulle verkställas. För de lokaler, som hänfördes
till klass I, skulle det högsta bidraget utgå, och för de lokaler, som hänfördes
till klass III, det lägsta, medan för lokaler, tillhörande klass IV, intet bidrag
skulle utgå.

Denna indelning förutsatte ett värderingsförfarande, varför de sakkunniga
föreslogo, att på visst sätt sammansatta skolhusvärderingsnämnder, en för
varje län, skulle tillsättas. Avsikten härmed var, att statsbidragens storlek
skulle kunna bestämmas med hänsyn till skollokalernas verkliga värde och
beskaffenhet just vid den tidpunkt, då frågan om statsbidrag skulle avgöras.

I sitt underdåniga yttrande den 26 januari 1935 i anledning av de sakkunnigas
betänkande framhöll överstyrelsen, bland annat, att för en stor del
kommuner, som på grund av sin ekonomiska ställning kunnat tillgodose sina
folkskolor med erforderliga lokaler genom uttaxerade medel, och för andra,
som endast i mindre utsträckning behövt anlita lånevägen, skulle bidrag enligt
de sakkunnigas förslag i realiteten komma att innebära, att kommunerna
utan att därom hava framställt anspråk helt oväntat återfinge redan erlagda
byggnadskostnader antingen helt eller till viss del. Många av dessa kommuner
kunde icke betecknas som så skattetyngda eller eljest så ekonomiskt
svaga, att dylika bidrag fördenskull kunde anses motiverade. Överstyrelsen
framhöll vidare, att i tidigare utredningar pekats på möjligheten av att staten
kunde bidraga till de annuiteter, många skoldistrikt hade att erlägga på grund
av för skoländamål upptagna, icke slutbetalade amorteringslån. Det syntes
överstyrelsen uppenbart, att full rättvisa icke heller skulle bliva skipad genom
bidrag efter en differentiering i denna riktning, varför överstyrelsen
uttalade sig för en närmare utredning rörande bland annat andra grunder än
de av de sakkunniga föreslagna för statsbidrags utgående till redan befintliga
skollokaler.

Överstyrelsen har alltså för sin del betecknat systemet med lika statsbidrag
till alla kommuner för redan befintliga skollokaler såsom icke tillfredsställande.
Riksdagen godkände emellertid med vissa ändringar, för vilka statsrevisorerna
lämna redogörelse, den av de sakkunniga föreslagna huvudprincipen
för nämnda bidrags utgående.

Efter att hava påvisat de betydande ekonomiska konsekvenser, beslut örn
beviljande av bidrag av här förevarande slag medför för statsverket, uttala
statsrevisorerna, att det hade varit att förvänta, att grundliga undersökningar
föregått myndigheternas beslut angående beviljandet av dylikt bidrag. Del
syntes emellertid revisorerna — särskilt med hänsyn till det stora antal anmärkningar,
som förekommit mot besluten — att åtskilligt brustit i berörda
hänseende. Dessa anmärkningar hava framställts av riksräkenskapsver -

— 201 —

ket mot länsstyrelsernas beslut angående bland annat tillerkännande av statsbidrag
för undervisningslokaler i skolbyggnader, uppförda före den 1 juli
1912 men efter nämnda tidpunkt örn- eller tillbyggda. I anledning av besvärsärenden,
över vilka överstyrelsen anbefallts avgiva underdåniga yttranden,
har överstyrelsen måst taga ställning till vissa konkreta fall, vilka förefalla
att åtminstone delvis vara likartade med dem, som föranlett de omnämnda
anmärkningarna från riksdagens revisorers sida.

överstyrelsen tillåter sig här erinra örn ett dylikt utlåtande, som avgavs
den 23 februari 1937 i anledning av Envikens skoldistrikts besvär över länsstyrelsens
i Falun beslut att vägra distriktet statsbidrag till vissa befintliga
skollokaler.

I detta utlåtande framhöll överstyrelsen bland annat, att, enligt föreskrifterna
i § 11 mom. 3 i förenämnda nådiga kungörelse nr 45/1936, skall för
samtliga klassrum och gymnastikrum, vilka tillhöra samma skolhusanläggning
och äro samtidigt uppförda, tiden för bidrags utgående beräknas med
hänsyn till den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i
bruk. Denna bestämmelse syntes i vissa fall hava givit anledning lill
olika tolkningar, då det gällt att avgöra, vilka klassrum och gymnastikrum,
som skola anses vara statsbidragsberättigade i skolhus, som uppförts före
den 1 juli 1912, men i vilka ett eller annat dylikt rum tillkommit genom skolbyggnadens
förändring vid en senare tidpunkt. Överstyrelsen förklarade sig
känna en viss tveksamhet vid ståndpunktstagandet i sådana fall, där tvist
uppstått, huruvida och från vilken tidpunkt skoldistrikt kunde vara berättigat
erhålla statsbidrag för klassrum och gymnastikrum, som anordnats i den
1 juli 1912 befintliga skolhus genom därefter vidtagna förändringar av desamma.

Efter övervägande hade överstyrelsen emellertid ansett sig böra som sin
mening uttala, att, örn i ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits sådant
oanvänt utrymme, som senare genom vissa mindre arbeten, till exempel
genom uppsättande av en vägg, upptagande av fönster, utförande av inredningsarbeten,
såsom invändig brädfodring och målning eller dylikt, kunnat
apteras till klassrum eller gymnastikrum, borde statsbidrag enligt § 11 i
förut åberopade nådiga kungörelse icke utgå.

I sådana fall åter, där dylik undervisningslokal tillkommit genom verklig
örn- eller tillbyggnad, bolde skoldistrikt vara berättigat till statsbidrag. Till
sådan ombyggnad syntes enligt överstyrelsens uppfattning böra räknas sådana
förändringar, varigenom nya undervisningslokaler av ifrågavarande
slag tillkommit genom utökning av byggnadskroppens storlek. Vidare ansåg
överstyrelsen, att, då i ett skolhus, som uppförts före den 1 juli 1912, funnits
tjänstebostäder, vilka vid en senare tidpunkt tagits i anspråk för anordnande
av nya lärosalar eller gymnastikrum, varigenom skoldistriktet påtagit
sig kostnader icke blott för dessa undervisningslokalers iordningställande
utan jämväl för anskaffande av nya tjänstebostäder, statsbidrag av här ifrågavarande
slag borde utgå för de efter den 1 juli 1912 tillkomna undervisningslokalerna.
Detsamma gällde, då ett skoldistrikt efter sistnämnda tidpunkt
låtit omändra till en skolanläggning hörande särskilt bostadshus till
undervisningslokaler.

överstyrelsen tillstyrkte med i huvudsak den nu anförda motiveringen bifall
till ett i>ar av de i besvären framställda yrkandena men avstyrkte andra.
Genom nådigt utslag den 21 september 1937 fann Eders Kungl. Majit ej
skäl att göra ändring i länsstyrelsens beslut. Det torde sålunda få anses vara
fastslaget, att statsbidrag icke kan utgå till nya klassrum och gymnastikrum,
sorn tillkommit på sätt, överstyrelsen här ovan angivit.

överstyrelsen grundade sitt ovan angivna ståndpunktstagande bland an -

— 202

nät på den uppfattningen, att avsikten med riksdagens beslut om statsbidrag
till redan befintliga undervisningslokaler varit att lätta trycket i allmänhet
av kommunernas utgiftsbördor för skolväsendet och alltså att giva visst understöd
även i sådana fall, där kommunerna genom om- och tillbyggnader
för anskaffande av erforderliga nya undervisningslokaler nödgats påtaga sig
betydande kostnader, för vilkas gäldande amorteringslån i vissa fall måst
upptagas. Överstyrelsen fann, sedan riksdagen godtagit förut omnämnda
grunder för statsbidrags utgående, sin ståndpunkt så mycket mer följdriktig,
som det framstod såsom uppenbart, att anskaffning av behövliga undervisningslokaler
genom uppförande av nybyggnader skulle hava kommit att
draga väsentligt större kostnader.

Statsrevisorernas yrkande om att ifrågavarande anslag skola redovisas i
anslutning till den uppställning, som lagts till grund för anslagets beräkning,
föranleder från överstyrelsens sida ingen annan erinran än den, att enligt det
av överstyrelsen fastställda rekvisitionsformuläret skola anslagen till de olika
ändamålen specificeras.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Engwall och undervisningsrådet
Almkvist, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

N. J. F. ALMKVIST.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

Georg G. Lindquist.

Statskontorets

yttrande 1 anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 219, § 46.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt
statskontoret att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats rörande statsbidrag till nybyggnader
för folkskoleväsendet. I anledning härav får statskontoret anföra följande..

Revisorerna hava till en början framhållit, att i samband med statens
övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna för nya skollokaler
under närmast följande tioårsperiod beräknades till 20 miljoner kronor,
av vilket belopp staten skulle bidraga med 75 procent eller 15 miljoner
kronor. Det hade emellertid visat sig, att anspråken nå nya undervisningslokaler
tagit en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag beviljats
å kostnadsbelopp, vilka betydligt överstege, vad som beräknades för
den närmaste tioårsperioden.

Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda skulle komma att för
framtiden vila å staten för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,
hava revisorerna ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt
frågan om statens bidrag till nya skolhus och en del därmed sammanhängande
spörsmål, vilka syntes vara av beskaffenhet att påkalla riksdagens
uppmärksamhet.

— 203 —

Revisorerna hava sålunda funnit att på grund av frånvaron av maximerande
bestämmelser beträffande de byggnadskostnader, för vilka statsbidrag
finge utgå, bidragen i de skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna å lokalerna
varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt, som från början näppeligen
syntes hava beräknats. Vidare hade, enligt revisorerna, de nuvarande
statsbidragsbestämmelserna medfört, att skoldistrikt i stället för att
genom icke statsbidragsberättigande reparationer iståndsätta ett skolhus, vidtagit
nybyggnad, för vars uppförande statsbidrag kunnat erhållas. Handläggningen
av byggnadsärendena företedde enligt revisorernas mening åtskilliga
brister. Det hade sålunda inträffat, att tomt inköpts och ritningar uppgjorts
för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen ej
kunnat godkännas eller ritningarna ej överensstämt med de krav, myndigheterna
ansett sig böra ställa på desamma, varför hela byggnadsfrågan måst
upptagas till förnyad dyr omständlig behandling. I ett fall hade uppgörandet
av ritningar för en sedermera av kostnadsskäl icke uppförd byggnad
förorsakat en uttaxering av nära tre kronor per skattekrona. Den tid,
som åtgått för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna — från
fem månader upp till två år — hade även medfört vissa olägenheter för
skoldistrikten. Till följd av det förhållandet att länsstyrelserna ägde befogenhet
att inom viss kostnadsram bevilja byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,
försvårades ofta möjligheten att i samband med behandlingen
av större byggnadsföretag omorganisera skoldistriktet på ett mera ändamålsenligt
sätt, enär organisationen genom de tidigare av länsstyrelsen godkända
mindre byggnadsföretagen i viss mån fastlåsts. Revisorerna hava
därför ifrågasatt, örn det kunde anses lämpligt, att olika myndigheter beslöto
i dessa byggnadsfrågor, då därigenom svårigheter givetvis måste uppstå
att erhålla överblick och enhetlig behandling av dessa ärenden. Slutligen
hava revisorerna framhållit, att de gällande statsbidragsbestämmelserna
i många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande
den ekonomiska innebörden av de förmåner, som stöde dem till buds.

Vad först angår jämförelsen mellan de av de s. k. folkskolesakkunniga
beräknade kostnaderna för nya skollokaler och den sammanlagda högsta
kostnadssumman för hittills beviljade nybyggnadsföretag, torde förtjäna uppmärksammas,
att de sakkunniga vid sina beräkningar tagit sikte på allenast
rena nyanläggningar, medan de ansett det svårligen låta sig göra att i fråga
örn ersättningsbyggnader ens tillnärmelsevis siffermässigt angiva behovets
omfattning (se stat. off. utr. 1934: 47, sid. 79). Vid sådant förhållande torde
en jämförelse mellan beviljade och beräknade statsbidrag förutsätta en uppdelning
av byggnadsärendena å nyssberörda båda kategorier. Detta synes
icke hava skett.

Vidkommande härefter de av revisorerna gjorda iakttagelserna och påpekandena
får statskontoret uttala, att det torde få anses önskvärt, örn maximerande
bestämmelser ifråga örn byggnadskostnaderna kunde föreskrivas.
Aven utan dylika bestämmelser borde emellertid kunna förutsättas, att vid
den byggnadssakkunniga prövning, som ifrågavarande ärenden underkastas,
tillsyn utövas däröver, att byggnadskostnaderna per ytenhet hållas inom
rimliga gränser.

Likaledes torde få förutsättas, att folkskolinspektörernas granskning av
dessa ärenden skall förebygga, att skoldistrikten i onödan tillgodose föreliggande
lokalbehov genom nybyggnad med statsbidrag i stället för att genom
icke statsbidragsberättigande reparationer bereda tillgång lill erforderliga
lokaler i redan befintlig skolbyggnad.

Att skoldistrikt kan förorsakas dryga kostnader för ritningar till en skol -

204 —

husanläggning, som distriktet sedermera av kostnadsskäl icke kan bringa
till utförande, torde icke kunna anses vara en omständighet, som bör föranleda
till vidtagandet av särskilda åtgärder från statsmyndigheternas sida.
Detta lär även gälla beträffande del i ärendet omförmälda förhållandet, att
gällande statsbidragsbestämmelser i många fall föranlett skoldistrikten till
väl optimistiska ekonomiska kalkyler.

De av revisorerna påpekade bristerna i handläggningen av byggnadsärendena
synas hava varit beaktade redan av folkskolesakkunniga (se sid. 42
och 75) men icke befunnits vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring
i den av de sakkunniga föreslagna, sedermera beslutade organisationen.
Vad särskilt angår tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna,
torde det — särskilt med tanke på den anhopning av byggnadsärenden,
som lärer hava ägt rum under tiden närmast före riksdagens beslut
i ämnet — ännu vara för tidigt att draga några bestämda slutsatser
därom. Det torde även böra hållas i minnet, att verkningarna av dröjsmålet
med ärendenas behandling förstorades genom den snabba och kraftiga
prisstegring, som pågick under hösten 1936 och våren 1937.

I ovannämnda betänkande (sid. 76) yttrade folkskolesakkunniga, bland
annat, att det borde åligga folkskolinspektören att undersöka, huruvida
den planerade skolanläggningen vore av behovet påkallad samt om dess
uppförande vore ägnat att befrämja skolväsendets planmässiga och ändamålsenliga
utveckling icke endast med hänsyn till förhållandena i det skoldistrikt,
där byggnaden skulle uppföras, utan även med beaktande av skolförhållandena
i angränsande skoldistrikt. Detta finge anses vara av synnerlig
vikt för befrämjande av rationaliseringssträvandena.

Även om statskontoret med hänsyn till det ovan sagda icke kan helt dela
revisorernas betänkligheter ifråga örn den åt länsstyrelserna uppdragna beslutanderätten
i vissa nybyggnadsärenden, synes likväl kunna ifrågasättas,
örn icke önskvärdheten av enhetlighet på förevarande område borde föranleda
en centralisering av prövningen. För sådan händelse torde det ligga
närmast till hands, att den av länsstyrelserna nu utövade beslutanderätten
i nybyggnadsfrågorna övertages av skolöverstyrelsen.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien Örtengren.

Stockholm den 9 januari 1939.

BÖRJE KULL.

Underdånigst
WILHELM BJÖRCK.

John W. Edberg.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 219, § 46.

Till Konungen.

Till åtlydnad av remiss den 16 december 1938 får riksräkenskapsverket
härmed avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade
revisorer under § 46 av berättelsen anfört rörande statsbidrag till nybyggnader
för folkskoleväsendet.

205 —

Statsrevisorerna hava erinrat om att på länsstyrelserna överlåtits rätten
att fastställa den högsta kostnadssumman, varå statsbidrag till skolhusanläggning
må beviljas, i de fall, där kostnaden för skolbyggnaden beräknas
uppgå till högst 10,000 kronor, under det att i övriga fall beslutanderätten
tillkommer Kungl. Maj:t. Revisorerna hava ifrågasatt lämpligheten av att ett
flertal myndigheter besluta i dylika ärenden, då härigenom svårigheter uppstå
att erhålla överblick och enhetlig behandling av ärendena.

Riksräkenskapsverket anser i likhet med statsrevisorerna det önskvärt, att
beslutanderätten i omhandlade ärenden överflyttas till en central myndighet.

I detta sammanhang må erinras, att de sakkunniga för skolöverstyrelsens
organisation i sitt betänkande (statens offentliga utredningar 1938: 14, sid.
161) föreslagit, att länsstyrelsernas beslutanderätt i dylika ärenden skulle
överflyttas å skolöverstyrelsens folkskolavdelning samt utbetalningen av de
beviljade statsbidragen verkställas av den föreslagna kameralbyrån inom
överstyrelsen. I utlåtande den 19 oktober 1938 har riksräkenskapsverket tillstyrkt
de sakkunnigas förslag till inrättande av nämnda byrå.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, byråchefen
Runemark deltagit.

Stockholm den 16 januari 1939.

O. BACKLUND.

Underdånigst
ERIK STRIDSBERG.

H. Levin.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 219, § 46.

Till Konungen.

Genom beslut den 16 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen
att med anledning av vad i bifogat transund av riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats rörande statsbidrag till nybyggnader
för folkskoleväsendet avgiva utlåtande. Till åtlydnad härav får överstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

I likhet med riksdagens revisorer har överstyrelsen kunnat konstatera, att
anspråken på nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet tagit en vida
större omfattning än vad som beräknades då riksdagen beslöt, att statsbidrag
enligt vissa grunder skulle utgå till kostnaderna för anskaffande av dylika lokaler.
Överstyrelsen har givetvis icke under den tid, som stått till överstyrelsens
förfogande för avgivande av detta yttrande, hunnit införskaffa det
material, som är erforderligt för ett uttömmande klarläggande av orsakerna
till nämnda förhållande, överstyrelsen vill emellertid fästa uppmärksamheten
vid vissa omständigheter, som tvivelsutan i viss mån bidragit till att
statens utgifter för här ifrågavarande ändamål i så betydande grad överstigit
de av revisorerna nämnda beräkningarna.

De sakkunniga, som år 1934 avgåvo betänkande och förslag angående sta -

— 206 —

tens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m., på vilket
förslag statsmakternas beslut om statsbidrag till skollokaler i huvudsak grundades,
framhöllo i sitt betänkande (statens offentliga utredningar 1934: 47).
bland annat, sid. 79, att de uppgjorda kostnadsberäkningarna vore i ganska
hög grad summariska. Beräkningarna upptogo så till exempel inga kostnader
för s. k. ersättningsbyggnader. Ett kontinuerligt behov av sådana kommer
dock alltid att föreligga, vilket även framhölls av de sakkunniga, liksom
också i den på dess betänkande grundade nådiga propositionen. Och för
detta behovs fyllande kommer, så vitt nu kan bedömas, städse att krävas
högst avsevärda kostnader. Under den tid, utredningen av frågan örn statsbidrag
till skolbyggnader pågick, underläto många skoldistrikt att uppföra
även av behovet .starkt påkallade nya skolbyggnader med den påföljd, att.
sedan statsmakterna fattat beslut örn .statsbidrag, ett stort antal byggnadsfrågor
fördes fram för alt lösas.

En betydande del av de hittills behandlade ansökningarna om statsbidrag
hava just avsett s. k. ersättningsbyggnader. Då kostnaderna för sådana icke
voro inräknade i de av de förut omnämnda sakkunniga framlagda kalkylerna,
är det givet, att statens utgifter redan fördenskull måste bliva mycket
högre än som beräknades, då riksdagen fattade sitt beslut.

De sakkunnigas beräkning av statens kostnader för bidrag till sådana nya
lokaler, som icke kunde betecknas som avsedda att ersätta äldre lokaler,
grundade sig på ett medelpris av 10,000 kronor för rumsenhet, och totalbehovet
av nya salar beräknades till 2,000. Med ledning av dessa siffror uppskattades
totalkostnaden för behövliga nya skollokaler — ersättningsbyggnaderna
oberäknade — till 20 miljoner kronor.

Det nämnda medelpriset hade de sakkunniga kommit till efter verkställda
undersökningar av bvggnadskostnaderna under åren närmast före år 1934.
Men efter denna tid laiva såväl material- som arbetskostnader stigit i avsevärd
grad. Det är visserligen icke möjligt att utan mycket noggranna undersökningar
kunna exakt angiva, huru stora stegringarna varit under tiden
1933—1937, men approximativt torde de dock kunna uppskattas till omkring
15 procent för stenhus och till omkring 20 procent för trähus. Av denna
ökning torde omkring 5 procent kunna beräknas falla på arbetslöner samt
10, respektive 15 procent på material. Efter hösten 1937 har läget i fråga
örn bvggnadskostnader varit mera stabilt.

Det säger sig självt, att nu omnämnda förhållanden haft en mycket betydande
inverkan på storleken av statens kostnader för bidrag till här ifrågavarande
ändamål.

överstyrelsen hyser vidare den uppfattningen, att även om ingående undersökningar
årligen vidtagas rörande byggnadsbehovet och resultatet av
denna undersökning lägges till grund för beräkningen av statens utgifter för
ändamålet under därefter närmast följande budgetår, är det dock icke .sannolikt,
att dessa beräkningar kunna bliva av sådan beskaffenhet, att garanti
vinnes för att den beräknade summan icke i verkligheten kommer att väsentligt
överskridas. Förhållandena inom skoldistrikten växla nämligen
snabbt, tidigare icke förutsedda centraliseringsåtgärder beslutas, och omfattningen
av in- och utflyttningar kan icke på förhand beräknas. Genom indragning
eller sammanslagning av skolor bliva en del skolhus överflödiga,
medan samtidigt andra befintliga skolbyggnader efter centraliseringsåtgärdernas
vidtagande visa sig otillräckliga. Omorganisationen av skolväsendet kan
ock i vissa fall medföra, att byggnader för en centralskola måste uppföras
på en plats, där undervisningslokaler icke finnas.

Skall det bliva möjligt att för värjo budgetår bålla statens kostnader för
här ifrågavarande ändamål inom en viss ram, synes det bliva nödvändigt

— 207 —

att omarbeta det nu gällande systemet på sådant sätt, att en maximering
kommer till stånd antingen genom beviljande av bestämda årsanslag, som
icke få överskridas, eller genom fastställande av fixa bidrag för varje undervisningslokal,
som förklaras bidragsberättigad, eller till byggnadskostnaderna
per kubikmeter eller ock i någon annan form.

En maximering av det årliga anslaget innebär givetvis den väsentliga olägenheten,
att vissa under ett år inkomna ansökningar om bidrag, på grund
av att det beviljade anslaget redan tagits helt i anspråk, icke kunna komma
under omprövning förrän ett följande år, även örn behovet av bidrag är
trängande. En dylik maximering synes icke heller medföra någon egentlig
besparing för statsverket utan endast en fördelning på en längre tidsperiod
av de erforderliga kostnaderna.

Vad övriga former för maximering beträffar, saknar överstyrelsen anledning
att i (letta sammanhang göra något uttalande.

Riksdagens revisorer anföra vidare, att de iakttagit, hurusom de nuvarande
bestämmelserna angående statsbidrag medfört, att för samma nettoutrvmme
ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på högre byggnadsstandard
i fråga örn sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis
högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre byggnadsstandard.

Härtill vill överstyrelsen anmärka, att de divergerande bvggnadskostnaderna
för samma nettoutrymmen till en del bero därpå, att somliga skolbyggnader
uppföras av trä, andra av sten, i vilka sistnämnda fall byggnadskostnaderna
för samma nettoutrymme bliva i genomsnitt 15 procent högre
än då byggnaderna uppföras av trä.

Till största delen bero dock de påtalade divergenserna därpå, att byggnadskoslnaderna
äro mycket olika i skilda delar av landet. Under det att
dessa kostnader i städerna och särskilt i de större av dessa äro jämförelsevis
höga, äro de i landsbygdskommunerna i allmänhet relativt låga, i vissa
sådana kommuner mycket låga. Priset per kubikmeter för de nya skolbyggnader,
som uppförts med statsbidrag, har varierat mellan omkring 22 och
omkring 55 kronor. I de fall, då byggnadskostnaderna beräknats lägre än
till 26 å 28 kronor per kubikmeter, har överstyrelsen i sina underdåniga yttranden
framhållit, att kostnaderna beräknats synnerligen lågt. I ett mindre
antal fall, nämligen i sådana, där priset per kubikmeter beräknats lägre än
till 22 kronor, och det alltså framstått såsom uppenbart, att föreslagen byggnad
icke kunnat utföras för den beräknade kostnaden, har överstyrelsen anmodat
skoldistriktet att revidera kostnadsberäkningarna. Avsikten härmed
har varit den, att överstyrelsen skulle kunna för Eders Kungl. Maj:t framlägga
hållbara kostnadsberäkningar, varigenom ansökningar örn höjningar
av de en gång beviljade bidragen skulle i största möjliga utsträcking kunna
undvikas.

Skillnaden mellan byggnadskostnaderna i städer inom olika delar av landet
framgår av följande översikt, i vilken den högsta kostnaden betecknas

med 100 procent:

Stockholm, Göteborg och Malmö............................ 100 %,

städer i Norrland ........................................ 95 %>,

städer i mellersta Sverige .................................. 85—90 %>,

städer i södra Sverige...................................... 80 %>.

Dessa procenttal äro baserade på i kvalitativt hänseende lika byggnader.
Vid uppförandet på landsbygden eller i mindre samhällen av små skolbyggnader
bliva byggnadskostnaderna, som ovan framhållits, väsentligt lägre.
Detta betyder dock icke, att skolhusen på dessa platser ur bvggnadstekniska

— 208

synpunkter bliva mindre tillfredsställande. De lägre kostnaderna bero på,
litt i regel något enklare byggnadsmaterial kommer till användning, att
utgifterna för administration m. m. iiro betydligt lägre, att marginalen för
oförutsedda utgifter beräknas snävare och slutligen även därpå, att oorganiserad
arbetskraft i vissa fall anlitas. Det torde få anses vara normalt, att
kostnaderna per kubikmeter för skolbyggnader på landsbygden i olika delar
av riket växla mellan 30—45 kronor för stenhus och mellan 25—35 kronor
för trähus.

Överstyrelsen finner det uppenbart, att om, såsom nu är fallet, statsbidrag
till här ifrågavarande ändamål skall utgå till alla skoldistrikt efter lika grunder,
måste vid bestämmande av den högsta kostnadssumma, å vilken statsbidrag
får beräknas, hänsyn tagas till de inom respektive orter gällande verkliga
byggnadskostnaderna.

Riksdagens revisorer förmäla även, att de hava iakttagit, att förmögnare
skoldistrikt ansett sig kunna inreda ett flertal specialrum av olika slag m. m.,
varå statsbidrag erhållits, medan fattigare skoldistrikt icke haft råd att utrusta
sina lokaler med dylika utrymmen.

Utan tvivel hava vissa skoldistrikt vid beslut om uppförandet av byggnader
för så stora skolor, att behov av specialrum förelegat, av ekonomiska
skäl avstått från att upptaga sådana i byggnadsplanen. Hade specialrum
föreslagits, skulle överstyrelsen sannolikt hava tillstyrkt statsbidrag till deras
utförande. Men överstyrelsen har däremot icke i dylika fall ansett sig
böra påfordra byggnadsplanens utökning med specialrum. Huvudorsaken
till det av statsrevisorerna iakttagna förhållandet torde dock ligga däri, att
de förmögnare kommunerna i regel hava talrik befolkning men få skolor,
i vilka barnantalet följaktligen blir jämförelsevis stort, medan de fattigare
kommunerna åter i regel hava mindre skolor med relativt låga barnantal.
Detta synes framgå av bland annat den omständigheten, att, enligt i riksdagens
revisorers berättelse lämnade uppgifter, för 33 byggnadsföretag i
städerna fastställts en högsta kostnadssumma av 10,690,526 kronor eller
i medeltal något över 323,955 kronor per företag, medan för 310 byggnadsföretag
å landsbygden fastställts en högsta kostnadssumma av 13,697,084
kronor eller i medeltal något över 44,184 kronor per företag. I de landsbygden
berörande siffrorna ingå kostnader även för ett antal stora byggnadsföretag,
liksom i siffrorna för städerna ingå kostnader för ett antal mindre
omfattande byggnadsföretag.

Även om avgörande betydelse icke kan tillmätas angivna medeltalssiffror,
visa de dock oförtydbart, att städernas skolanläggningar i allmänhet äro
vida större än landsbygdens och att behovet av specialsalar följaktligen
måste vara större i de förra än i de senare.

I detta sammanhang tillåter sig överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen
i sitt underdåniga yttrande den 26 januari 1935 angående statens övertagande
av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. förklarade sig hysa
mycket starka betänkligheter mot det då föreliggande förslaget om statsbidrag
till skolbyggnader på grund av bidragets schematiska karaktär, som
icke möjliggjorde ett avvägande av bidragens storlek med hänsyn till kommunernas
i hög grad växlande ekonomiska förhållanden. Överstyrelsen framhöll
tillika, att de föreslagna bidragsbestämmelsema icke kunde betraktas
såsom tillfredsställande för de fattigare kommunerna, och uttalade som sin
mening, att en förnyad utredning borde verkställas för utrönande av möjligheter
till genomförande av ett sådant system för statsbidrag till nybyggnader
för skolväsendet, att hänsyn kunde tagas till kommunernas olika ekonomiska
bärkraft och växlande skattetryck.

Eders Kungl. Maj:t och riksdagen godkände emellertid i huvudsak det

— 209

föreslagna och nu gällande systemet, som i stort sett innebär, att då behovet
av nya undervisningslokaler är styrkt samt byggnadsplan och ritningar icke
giva anledning till anmärkningar, är skoldistrikt berättigat erhålla statsbidrag
enligt i nådiga kungörelsen nr 45/1930 fastställda grunder. Någon
prövning av vederbörande kommuners ekonomiska ställning skall alltså icke
förekomma, utan alla skoldistrikt skola, vare sig de äro förmögna eller fattiga,
tilldelas bidrag i förhållande lill en på föreskrivet sätt fastställd högsta
kostnadssumma.

Riksdagens revisorer framhålla vidare, att statsbidrag för närvarande icke
utgår till reparationer av skolbyggnader, vilket medfört, att skoldistrikt i
stället för att genom reparation iståndsätta en skolbusanläggning uppfört
nybyggnad, vartill statsbidrag kunnat erhållas, ett tillvägagångssätt, som ur
det allmännas synpunkt blivit mer kostsamt än att iståndsätta den äldre
byggnaden.

1 anledning härav vill överstyrelsen erinra därom, alt överstyrelsen vid
sin handläggning av ärenden rörande statsbidrag till nybyggnader alltid
undersöker, örn de gamla skolbyggnaderna kunna iståndsättas, så att de för
framtiden kunna tagas i anspråk för undervisningsändamål. Det säger sig
självt, att överstyrelsen icke kan genom någon sin ledamot eller genom sitt
byggnadssakkunniga biträde på ort och ställe utföra dessa undersökningar,
utan överstyrelsen måste grunda sitt ställningstagande på de intyg och värderingar,
som anskaffas genom de lokala skolmyndigheternas försorg. Överstyrelsen
kan därför icke på grund av egen erfarenhet påstå, att fall icke
förekommit, då gammalt skolhus, som genom reparation kunnat försättas
i för framtiden användbart skick, blivit ersatt med nybyggnad. Men överstyrelsen
anser sig dock hava sannolika skäl för det antagandet, att, örn
dylikt tillvägagångssätt förekommit, så skett endast i ett eller annat undantagsfall.
Kommunernas egna utgifter för uppförande av en ny skolbyggnad
bliva nämligen särskilt i de fall, då medel till byggnadsföretagets utförande
måste helt eller delvis upplånas, så betydande, att enbart däri ligger en viss
garanti för att mindre nödvändiga nybyggnadsföretag icke beslutas.

Beträffande handläggningen av byggnadsärendena yttra riksdagens revisorer,
alt den företer åtskilliga brister. I detta avseende anföres, att det inträffat,
att tomt inköpts och ritningar uppgjorts för höga kostnader, varefter
det visat sig, att skolorganisationen ej kunnat godkännas eller att ritningen
icke överensstämt med de krav, som vederbörande myndigheter ansett
sig böra ställa på densamma, varför hela byggnadsfrågan måst från
början upptagas till förnyad dyr och omständlig behandling.

I anledning av detta revisorernas uttalande tillåter sig överstyrelsen lämna
en summarisk redogörelse för det sätt, på vilket överstyrelsen handlägger
här ifrågavarande ärenden.

Då ansökning om statsbidrag till skolbyggnader inkommit, undersöker
överstyrelsen så noggrant som ske kan skolväsendets organisation och barnantalet
inom vederbörande skoldistrikt i dess helhet eller, då fråga är örn
stora skoldistrikt, den del av detsamma, som beröres av det föreslagna byggnadsföretaget,
antingen i avsikt att utröna, dels huruvida sådan centralisering,
som kan komma alt hava inverkan på del planerade skolhusbygget,
kan förutses, dels, såsom redan här förut närmare angivits, huruvida de
befintliga skollokalerna liro av sådan beskaffenhet, alt de kunna repareras
och nybyggnad därigenom undvikas. 1 sistnämnda avseende fordrar överstyrelsen,
att intyg av länsarkitekten eller annan byggnadssakkunnig person
skall företes rörande de förutvarande lokalernas beskaffenhet.

Vidare granskas ritningar och kostnadsberäkningar av överstyrelsens byggnadssakkunniga
biträde, varvid undersökes, huruvida onödigt hög byggnads 11—397226.

I\cv. berättelse äng. statsverket är 1938. II.

— 210 —

standard är föreslagen, i vilket fall anmärkning göres och lämplig nedskärning
av kostnadsberäkningarna föreslås. Å andra sidan prövas ock, huruvida
den föreslagna byggnaden kan anses vara tillräckligt solid med hänsyn
till konstruktion och byggnadsmaterial. Överstyrelsen har så till exempel
förklarat sig icke kunna tillstyrka, att skolhus med väggar av bräder
och sågspånsfyllning komma till utförande med bidrag av statsmedel, och
Eders Kungl. Majit har godkänt denna överstyrelsens uppfattning.

Vid behandlingen av ansökningarna finner överstyrelsen icke sällan, att
de föreslagna byggnaderna äro för stora i förhållande till barnantalet, varvid
nedskärning av byggnadsprogrammet föreslås, eller ock, att byggnadens
planlösning är oekonomisk, varvid anvisningar givas örn en bättre disposition.
Genom dylika åtgärder uppnås avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna.
I vissa fall har överstyrelsen även funnit föreslagna skolbyggbyggnader
onödiga. Statsbidrag har givetvis då avstyrkts.

I andra fall kan det befinnas, att vissa skolor inom distriktet böra indragas
och barnen hänvisas till den skola, för vilken nybyggnad är ifrågasatt.
En sådan av överstyrelsen föreslagen centralisering kan någon gång,
ehuru ytterst sällan, medföra, att den av skoldistriktet företedda byggnadsplan
måste något utökas. En dylik åtgärd medför dock, att det allmännas
utgifter för skolväsendet under framtiden i stort sett bliva mindre än
örn skoldistriktets plan följdes. Det har i många fall, till exempel i fråga
örn Offerdals, Mora och Orsa skoldistrikt, inträffat, att genom dylika åtgöranden
från överstyrelsens sida flera mindre skolor kunnat indragas och
lärarantalet för framtiden alltså betydligt minskas. Vad särskilt Offerdals
skoldistrikt beträffar, omfattade indragningen icke mindre än sex skolor.

I ett stort antal fall äro de planer och handlingar, på vilka statsbidragsansökningarna
grunda sig, bristfälliga och i behov av omarbetning eller
komplettering, varför nya uppgifter måste infordras eller ansökningshandlingarna
i sin helhet återremitteras till respektive skoldistrikt. Mången
gång äro ritningarna uppgjorda av person utan arkitektutbildning eller av
arkitekt utan erfarenhet örn skolbyggnaders planläggning, varför, såsom redan
antytts, ändringar måste göras för åstadkommande av bättre planlösning
och lägre byggnadskostnader. I detta sammanhang anser sig överstyrelsen
även böra meddela, att överstyrelsen låtit utarbeta samt till folkskolinspektörer
och skoldistrikt utsända såväl blanketter som promemorior, så
att de uppgifter, som äro erforderliga för ansökningarnas bedömande, skola
kunna lämnas redan i samband med ansökningarnas ingivande.

Sedan ärendena på i huvudsak här ovan angivet sätt granskats, överlämnas
de till Kungl. Majit med underdånigt utlåtande och förslag, varvid statsbidrag
tillstyrkes eller avstyrkes allt efter ärendets beskaffenhet. I vissa
fall påyrkas avdrag på grund av att byggnadsplanen upptager för stora eller
eljest icke statsbidragsberättigade utrymmen eller därför, att gammal
skolbyggnad finnes, som visserligen icke längre bör användas för undervisningsändamål,
men som kan tagas i anspråk för andra, t. ex. kommunala
uppgifter, eller som bär ett visst, av sakkunnig person vitsordat rivningsvärde.
Icke sällan föreslås, att, örn statsbidrag beviljas, av överstyrelsen såsom
nödvändiga ansedda förbättringar i fråga om lokalernas disposition eller
i andra avseenden skola av skoldistrikten iakttagas vid byggnadsarbetenas
utförande.

Byggnadsärendena underkastas alltså en mycket ingående granskning,
innan de överlämnas till Kungl. Majit för prövning och avgörande, överstyrelsen
kan näppeligen tänka sig, att ett sådant bidragssystem kan komma
till stånd, som onödiggör en granskning i ungefär den omfattning och med
det syfte, som ovan i korthet angivits.

— 211

Så länge statsbidrag till kommunernas byggnadskostnader för folkskoleväsendet
skall utgå, synes det nämligen överstyrelsen nödvändigt, att med
bidraget förknippas sådana villkor, att det kan anses sannolikt, att byggnaderna
bliva väl konstruerade i tekniskt avseende, tilltalande ur estetiska
synpunkter och väl inpassade i bebyggelsen i trakten, försedda med goda
värme- och ventilationsanordningar, samt att lokalerna i övriga avseenden
bliva av sådan beskaffenhet, att de motsvara rimliga nutida krav.

Härefter tillåter sig överstyrelsen anföra följande i anledning av riksdagens
revisorers meddelande, att de uppmärksammat, att utgifterna för uppgörande
av ritningar medfört kostnader för ett skoldistrikt, motsvarande en
uttaxering av nära tre kronor per skattekrona. Uttalandet avser förmodligen
ett skolbyggnadsärende i Gammelgarns skoldistrikt på Gotland. Detta
ärende bär icke varit föremål för överstyrelsens handläggning, men överstyrelsen
bar genom vederbörande folkskolinspektör inhämtat följande uppgifter.
Inom nämnda skoldistrikt finnas två skolbyggnader, belägna på ömse
sidor om en väg. De lokala myndigheterna hade från början tänkt sig
att bygga ett nytt skolhus. Av de befintliga byggnaderna skulle efter nybyggnadens
tillkomst det ena användas för skolkök m. m. och det andra
omändras till lärarbostadslius. Ärendet överlämnades till länsarkitekten,
som utarbetade ett förslag, vars genomförande skulle kosta omkring 70,000
kronor. Distriktet fann bygget för dyrt och avstod från detsamma. Emellertid
blev distriktet avfordrat 1,422 kronor för länsarkitektens arbete. Denna
ersättning utgör icke arvode till länsarkitekten personligen utan har karaktären
av avgift enligt taxa. Distriktet ingav då ansökning till Kungl.
Maj:t örn nedsättning av avgiften, vilken ansökning emellertid icke föranledde
någon Kungl. Majds åtgärd. Distriktet nödgades därför utbetala den
fordrade avgiften, motsvarande en ökad utdebitering av omkring 3 kronor
per skattekrona.

Distriktet har därefter beslutat åtnöja sig med allenast ombyggnad av de
nuvarande skolhusen. Dessa arbeten torde komma att draga en kostnad
av 20,000 å 30,000 kronor. Kommunen, som enligt Årsbok för Sveriges kommuner
1938 hade en sammanlagd utdebitering för det kommunala behovet
av 17 kronor 50 öre per skattekrona, och följaktligen torde få anses vara
i behov av lättnad i sina utgifter för skolväsendet, måste dock själv bestrida
kostnaderna för nämnda ombyggnad. För skolväsendets del innebär det
inträffade, alt en tillfredsställande och för en längre tid bestående lösning
av skollokalfrågan icke vinnes.

Beträffande därefter tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna
anföra riksdagens revisorer, att den varierat mellan 5 månader
och 2 år, vilket angives i allmänhet hava berott på otillräcklig arbetskraft
hos överstyrelsen för granskning av ritningar m. m. 1 anledning av detta
revisorernas påpekande tillåter sig överstyrelsen erinra därom, att det på
grund av det stora antal byggnadsärenden, som inkommit till överstyrelsen,
icke varit möjligt att utföra granskningsarbetena så snabbt som önskligt
hade varit. Detta har överstyrelsen upprepade gånger i underdåniga yttranden
framhållit, och Eders Kungl. Maj:t har ock anvisat medel till anskaffande
av tillfällig arbetskraft för vissa, kortare tider. En undersökning,
sorn överstyrelsen med ledning av sina diarier verkställt för tiden 1 juli

1936—31 oktober 1938 visar, alt ärendena för behandling inom (iverstyrelsen
i medeltal krävt en tid av 3 V2 månader. Den kortaste behandlingstiden
har uppgått till 7 dagar och den bingsta till, såsom riksdagens revisorer
framhålla, omkring 2 år. De ärenden, som krävt den längsta tiden,
hava i regel befunnit sig i ett så outrett och otillfredsställande skick, att de,
såsom överstyrelsen tidigare i annat sammanhang anfört, måst återremitte -

— 212

ras till skoldistrikten, varvid det inträffat, att ärendena återkommit till överstyrelsen
först efter flera månaders, ja, i något fall först efter mer än ett
års förlopp.

Riksdagens revisorer ifrågasätta vidare, om det kan anses lämpligt, att
olika myndigheter beslutå i byggnadsfrågorna, då därigenom svårigheter
måste uppstå att erhålla enhetlig överblick över och behandling av dessa
ärenden. I anledning härav vill överstyrelsen framhålla, att örn riksdagen
skulle finna, att även de ärenden, som enligt nu gällande författning avgöras
av länsstyrelserna, böra handläggas av överstyrelsen, kräves en mot det
därigenom ökade antalet ärenden svarande förstärkning av överstyrelsens
arbetskrafter.

Till sist vill överstyrelsen betona den stora betydelsen av, att staten, även
om grunderna för statsbidragens utgående skulle befinnas böra i ett eller
annat avseende ändras, allt fortfarande på ett verksamt sätt understödjer
kommunerna i deras strävan att för folkskoleväsendet anskaffa lokaler, som
motsvara de krav, vilka i hygieniska och andra avseenden i vår tid böra
med måttliga anspråk uppställas.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Engvall och undervisningsrådet
Almkvist, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

N. J. F. ALMKVIST.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

Georg G. Lindquist.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 226, § 47.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats beträffande vissa iakttagelser rörande
folkskoleväsendet. Statskontoret får härutinnan anföra följande.

Såsom revisorerna framhållit, har frågan om det sätt, på vilket organisationen
av folkskoleväsendet genomföres, stor ekonomisk betydelse för
statsverket. Vid sådant förhållande ligger det vikt uppå, att vederbörande
myndigheter, främst statens folkskolinspektörer, öva tillsyn däröver, att rationaliseringsåtgärder
vidtagas i största möjliga utsträckning. Ett stöd för
folkskolinspektörerna i deras strävanden i förevarande hänseende skulle säkerligen
åvägabringas, därest till ledning för bedömandet av möjligheterna
att i olika fall minska antalet läraravdelningar normgivande bestämmelser
kunde komma till stånd. Lämpligen synes det böra ankomma på skolöverstyrelsen
att härutinnan verkställa utredning och avgiva förslag.

I övrigt hava revisorernas uttalanden icke föranlett särskilt yttrande från
statskontorets sida.

— 213 —

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien Örtengren.

Stockholm den 16 januari 1939.

BÖRJE KULL.

Underdånigst
WILHELM BJÖRCK.

John W. Edberg.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 226, § 47.

Till Konungen.

Av Eders Kungl. Majit anbefalld att senast den 20 januari 1939 avgiva utlåtande
med anledning av vad riksdagens senast församlade revisorers berättelse
§ 47 innehåller i fråga om vissa iakttagelser rörande folkskoleväsendet,
särskilt beträffande möjligheterna till folk- och fortsättningsskolornas
centralisering och därmed sammanhängande frågor, får skolöverstyrelsen i
underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava fäst sin uppmärksamhet vid att under tidsperioden 1913
—-1935 lärjungeantalet vid rikets folkskolor nedgått med nära en tredjedel,
under det att antalet lärare vid samma tidsperiods slut var omkring en fjärdedel
högre än vid dess början. Detta i och för sig anmärkningsvärda förhållande
anses delvis bero därpå, att vid folkskoleväsendet under senare år
olika slag av förbättringar i fråga om undervisningen genomförts samt att
skoltiden förlängts. Den väsentliga anledningen till att lärarantalet icke
nedgått vilja revisorerna dock söka däri, att sammanslagning av skolor icke
kommit till stånd i den omfattning, som med hänseende till lärjungeantalets
minskning och avståndet mellan skolorna måste anses motiverad.

Att orsakerna till den anmärkta förändringen av proportionen mellan antalet
lärjungar och lärare vid folkskolorna äro de av riksdagens revisorer
angivna, torde ej kunna bestridas. Överstyrelsen förmenar emellertid, att
den väsentliga anledningen icke är att sammanslagning av skolor skett i allt
för långsam takt utan den av revisorerna först angivna: skolväsendets förbättring
på olika sätt. Överstyrelsen vill erinra örn att vid början av den
period, som revisorerna lagt till grund för sin anmärkning, halvtidsläsningen
ännu i stora delar av vårt land stod i sitt flor. Av de 616,806 barn, som
år 1913 undervisades i landsbygdens folkskolor, tillhörde 275,205 eller
44.6 % halvtidsskolor. Vid slutet av läsåret 1934—1935 utgjorde landsbygdsskolornas
barn 452,746, och av dessa undervisades 40,837 eller blott 9 % i
halvtidsläsande skolor. Då i de flesta fall en skolas förändring från halvtidsläsande
till heltidsläsande skolform måste hava medfört inrättande av
minst en ny lärartjänst, är det uppenbart, att den reformering i här ifrågavarande
avseende, som med ovan angivna resultat fortgått under hela perioden
1913—1935, och som väl måste anses hava varit en nödvändig förutsättning
för folkskoleväsendets tidsenliga utveckling och förbättring, i
främsta rummet åstadkommit den av statsrevisorerna påtalade förskjut -

— 214 —

ningen i förhållandet mellan antalet lärjungar och antalet lärare. Till detta
kommer att under samma tid, särskilt i städer och större samhällen, skoltiden
utökats med ett sjunde läsår, varjämte flerstädes hjälpklasser inrättats,
vilka krävt nya lärarkrafter, utan att lärjungeantalet därigenom ökats.

Med det nu anförda vill överstyrelsen ingalunda förneka riktigheten av
vad statsrevisorerna anföra beträffande det motstånd, som i allmänhet möter
försöken att få till stånd indragning av skolor, vilka på grund av reducerat
lärjungeantal ej längre kunna anses motiverade. Folkskolinspektörerna
kunna härom lämna de bästa vittnesbörden, men även till skolöverstyrelsens
handläggning komma ofta ärenden, som visa icke endast enskilda
byalags utan även hela skoldistrikts energiska strävanden att få behålla en
skola även sedan den på grund av det ringa lärjungeantalet ej längre kan
anses ekonomiskt eller pedagogiskt berättigad.

Möjligheter att mot kommunens bestridande indraga en övertalig lärartjänst
saknas visserligen icke. Då revisorerna det oaktat fäst uppmärksamheten
vid nu berörda förhållande, synes det hava skett i avsikt att få till
stånd ett underlättande av dessa möjligheter. Det framgår av revisorernas
uttalande, att de vilja anse utfärdandet av normerande bestämmelser i fråga
örn antalet lärjungar per läraravdelning som en bidragande åtgärd till
åstadkommande av ett dylikt underlättande. Anvisningar i sådant hänseende
lämnades i de »Planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser
för skoldistrikten», vilka efter Eders Kungl. Maj:ts uppdrag av
skolöverstyrelsen uppgjordes och fastställdes till ledning vid utarbetandet
av reglementen m. m. för skolväsendet omedelbart efter utfärdandet av 1919
års undervisningsplan för rikets folkskolor. Därvid angåvos vissa tal, som
vid fördelning av lärjungar på olika läraravdelningar icke borde överskridas,
nämligen 40 i A- och Bl-skolor, 35 i B2-skolor, 30 i B3-skolor och i
småskolor av a-form samt 25 i mindre folkskolor och småskolor av b-form,
Dessa tal voro alltså att anse som maximital, icke som normaltal för de olika
slagen av läraravdelningar, och tjänade närmast till ledning i sådana fall,
då det kunde bliva fråga örn att inrätta nya läraravdelningar. Överstyrelsen
anser alltjämt dylika anvisningar behövliga men håller före — särskilt med
tanke på det sjunde skolårets inverkan på arbetet i två- och flerklassiga läraravdelningar
— att nämnda siffror numera delvis måste anses ligga i överkant.

Då revisorerna framhålla, att frånvaron av utförliga normgivande bestämmelser
rörande antalet lärjungar per läraravdelning måste anses för en statlig
myndighet — exempelvis en folkskolinspektör — försvåra att mot vederbörande
skoldistrikts önskan genomföra en minskning av antalet läraravdelningar,
synes emellertid detta närmast syfta till vissa författningsändringar
i ändamål att göra en läraravdelnings berättigande främst beroende
av dess lärjungeantal eller med andra ord att föreskriva vissa minimisiffror
för lärjungeantalen i de olika skolformernas läraravdelningar. Ehuru överstyrelsen
givetvis delar den uppfattningen, att det för rätten att bibehålla
en skola med konstant nedgående barnantal bör finnas vissa gränser, kan
överstyrelsen dock icke ansluta sig till tanken på författningsenligt bestämda
minimiantal för lärjungar i olika slag av läraravdelningar. De ytterst olikartade
förhållanden med avseende på befolkning, natur och kommunikationer
m. m., under vilka vårt lands skolor arbeta, göra det knappast möjligt
att fastställa generella normer för deras lärjungeantal och särskilt att bestämma
det antal, vars underskridande alltid måste medföra läraravdelningens
indragning. För att alla hänsyn skulle tagas, måste detta minimiantal
tydligtvis sättas jämförelsevis lågt. Följden skulle med all säkerhet bliva,
att det komnie att verka konserverande på skolor, vilkas nedläggande eljest

— 215 —

utan större svårigheter skulle kunnat åstadkommas, trots att deras lärjungeantal
överstege minimiantalet. Överstyrelsen vill för övrigt erinra örn den
nya bestämmelsen i § 2 mom. 3 folkskolestadgan, enligt vilken från och med
den 1 juli 1936 ny ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst samt lärartjänst
med anställning tills vidare eller på viss tid icke må — med visst undantag
— inrättas utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd. På grund av denna bestämmelse
ävensom de samma år tillkomna föreskrifterna rörande statsbidrag
till skolbyggnader och tillstånd att uppföra dylika byggnader står numera
inrättandet av nya läraravdelningar under en helt annan och strängare kontroll,
än tidigare varit förhållandet. Vid den behandling beträffande dessa
ärenden, vilken tillkommer skolöverstyrelsen, blir behovet av lärartjänster
inom distriktet alltid föremål för en genomgående prövning, varvid hänsyn givetvis
måste tagas till sådana lokala omständigheter, som ovan angivits.
Otvivelaktigt torde också det bästa resultatet vinnas, om frågor rörande läraravdelningars
indragning såsom hittills prövas från fall till fall även med
hänsyn till lärjungarnas antal. Men att genom revisorernas uttalande i denna
punkt uppmärksamheten blivit riktad på hithörande förhållanden, är
endast att anse som för skolväsendets del tacknämligt och utgör ett stöd för
de statliga instanserna i deras strävan att i dessa avseenden rationalisera
skolorganisationen.

Indragning av folkskolor, småskolor och mindre folkskolor bestämmes
genom reglementsändringar, vilka fastställas av vederbörande domkapitel
och endast under vissa omständigheter komma under överstyrelsens omprövning.
Ehuru överstyrelsen på grund härav icke är i tillfälle att nu lämna
några exakta uppgifter rörande den senaste tidens förändringar i detta hänseende,
vill överstyrelsen dock något belysa dessa förhållanden. Sålunda
har antalet lärare, vilkas tjänster på grund av skolas indragning hlivit övertaliga,
och vilka fördenskull med företrädesrätt erhållit transport till annat
skoldistrikt samt jämlikt § 12 kungörelsen den 21 februari 1936 (nr 32) av
Eders Kungl. Majit erhållit ersättning för flyttningskostnad, hittills uppgått
till 93. Av folkskolinspektörernas senaste årsredogörelser, avseende läsåret

1937—1938, framgår även, att antalet lärartjänster är statt i nedgång. Bortsett
från de största städerna, vilkas skolförhållanden ej närmare beröras,
synes man av de lämnade uppgifterna kunna beräkna antalet nyinrättade
tjänster under läsåret till ett 60-tal, medan de indragna lärartjänsterna uppgått
till omkring 150, och ytterligare indragningar förebådas. Vid behandlingen
av ärenden rörande statsbidrag till skolskjutsar och skolbyggnader
ävensom vid handläggning av sådana ärenden, då överstyrelsen enligt vissa
bestämmelser i folkskolestadgan har att taga befattning med jämväl folkskolans
reglementsfrågor, får överstyrelsen en god inblick rörande omfattningen
av nu pågående indragningsåtgärder, och överstyrelsen tror sig kunna
vitsorda, att folkskoleväsendets centralisering är en fråga, som är föremal
för ständig uppmärksamhet av folkskolinspektörerna.

Det bör emellertid icke förbises, att skolindragningarna ej under alla förhållanden
bliva förbundna med ekonomisk vinst för staten, och att fördenskull
även härvidlag en viss varsamhet kan vara av nöden. Överstyrelsen
har nämligen bemärkt, alt där i anledning av en skolas indragning skolskjutsar
anordnats, kostnaderna för dessa efter någon tid ofta visa benägenhet
till avsevärd stegring. Från början lia genom överenskommelse med
vederbörande skjutsentreprenörer skjutsar kunnat erhållas för relativt gynnsamt
pris, men sedan skolorganisationen ordnats, så alt distriktet blivit bundet
vid skolskjutsarna, lia prisen undergått en väsentlig höjning. Med anledning
härav borde kunna ifrågasättas sådan ändring i gällande förordningar
rörande biltrafik, att skolskjutsar med bil kunde få utföras icke en -

— 216 —

dast av personer med allmänna trafikrättigheter. Det kunde tänkas, att vederbörande
länsstyrelser meddelade rätt till utövande av bil- eller busstrafik,
som vore inskränkt till endast skolskjutsar, och att detta skedde i sådan
utsträckning, att prisen ej kunde obilligt uppskruvas.

Till vad revisorerna anföra beträffande behovet av en starkare centralisering
av fortsättningsskolväsendet — ett behov, som framträder allt mer,
i samma mån som folkskolan utökas med ett sjunde läsår och fortsättningsskolorna
därigenom bliva ettåriga — vill överstyrelsen uttala sin anslutning.
Dylik centralisering, som enligt nu gällande bestämmelser — överstyrelsen
återkommer i det följande härtill — endast kan företagas i skoldistrikt med
flera fortsättningsskolor, har visserligen redan genomförts i rätt betydande
omfattning och pågår alltjämt. Sålunda har överstyrelsen endast under de
två senaste åren 1937 och 1938 haft att handlägga framställningar rörande
fortsättningsskolväsendets centralisering från 144 skoldistrikt, avseende indragning
av omkring 400 fortsättningsskolor. Häri äro icke medräknade de
fall, då på grund av anordnad undervisning i hushållsgöromål för flickor särskilda
fortssättningsskolor för gossar och flickor blivit behövliga, men på
grund av ringa barnantal ej upprättats på varje plats, där undervisningen
förut varit gemensam, utan åstadkommits genom sammanförande av flickor
för sig och gossar för sig till vissa skolor inom distriktet. Sådana fall
av centralisering, vilka under ovannämnda två år uppgått till omkring 200
för flickornas och 100 för gossarnas undervisning, kunna visserligen icke
anses hava medfört någon direkt besparing, då fortsättningsskolornas antal
därigenom icke nämnvärt minskats, men de ha möjliggjort, att undervisningen
främst för flickornas men ofta även för gossarnas del kunnat ordnas
efter praktiska linjer med mera ordinärt antal lärjungar samt anpassas efter
lokala önskningar och behov. Att genom centraliseringsåtgärder i allmänhet
besparing dock vinnes, framgår därav, att — enligt från folkskolsinspektörerna
ingångna uppgifter — det statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor,
som budgetåret 1936—1937 uppgick till 5,191,000 kronor,
följande år 1937—1938 hade nedgått till omkring 4,862,000 kronor och således
minskats med omkring 329,000 kronor. Samtidigt hade kostnaderna
för fortsättningsskolväsendets centralisering ökats från 317,000 till omkring
336,000 kronor eller med endast omkring 19,000 kronor. Det bör emellertid
härvid erinras örn att centralisering genom indragning av fortsättningsskolor
endast inom vissa gränser kan medföra ekonomisk vinst. Statsbidrag till
skolskjuts eller inackordering för lärjunge utgår enligt kungörelsen den 30
december 1932, nr 589, per lärjunge med högst 1 krona 25 öre och för varje
indragen skola med 450 kronor eller just det belopp, som motsvarar avlöningen
till den lärare, vilkens tjänst genom indragningen blir överflödig.
Därav följer, att med nu gällande lönebestämmelser för fortsättningsskollärare
indragning av skolor icke medför någon besparing för staten, så framt
ej lärjungeantalet understiger 10. För kommunen vinnes visserligen alltid,
att inga utlägg behöva göras för lokalens städning, uppvärmning och belysning.

Trots den utveckling mot en praktisk centralisering av fortsättningsskolväsendet,
som sålunda oavbrutet pågår, finnas visserligen ännu talrika fortsättningsskolor
med ett alltför ringa lärjungeantal, och det bör ej kunna
förnekas, att även på detta område i många skoldistrikt framträder en påtaglig
motsträvighet, då det gäller centraliseringsåtgärder med därav föranledd
indragning av fortsättningsskolor. I detta sammanhang vill överstyrelsen
påpeka, att det hittills synes lia förefunnits en viss tvekan, i vad mån
en organisation av fortsättningsskolväsendet, medförande undervisningsväsendets
centralisering till ett fåtal skolområden, kunde mot vederbörande skol -

217 —

distrikts bestridande företagas, överstyrelsen vill emellertid erinra om de
prejudikat härom, som nyligen vunnits. Skolöverstyrelsen har i vissa fall
fastställt längre gående centralisering av fortsättningsskolväsendet än vederbörande
distrikt själva föreslagit, över dylika beslut anförde ett par skoldistrikt
under senast gångna läsår underdåniga klagomål, vilka dock icke
föranledde någon ändring i nämnda beslut. Det torde därmed få anses klarlagt,
att den kommunala bestämmanderätten i berörda avseende ej sträcker
sig hur långt som helst.

1 ett hänseende äro dock statsmyndigheterna för närvarande helt förhindrade
att ingripa för vidtagande av centraliseringsåtgärder på fortsättningsskolans
område, och detta har även uppmärksammats av revisorerna. Det
gäller de smärre skoldistrikten, särskilt sådana, som bilda blott ett enda
folkskolområde. Enligt fortsättningsskolestadgan skall i varje skoldistrikt
finnas en fortsättningsskola, och blott undantagvis må, efter skolöverstyrelsens
medgivande, två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig
om en gemensam fortsättningsskola. De fall, då överstyrelsen på vederbörlig
ansökan lämnat dylikt medgivande, inskränker sig till ett obetydligt fatal.
Följden av dessa bestämmelser är, såsom revisorerna framhålla, att i ett
icke ringa antal skoldistrikt finnes en fortsättningsskola med endast en eller
ett par lärjungar om året. Det synes överstyrelsen uppenbart, att tiden när
som helst är "mogen för sådana författningsändringar, att centralisering av
fortsättningsskolväsendet må kunna föranstaltas oberoende av skoldistriktsgränserna,
så att lärjungarna må kunna medelst skolskjutsar sammanföras
till avdelningar av lämplig storlek. Åtgärder i sådant avseende äro motiverade
lika mycket av pedagogiska som ekonomiska skäl. De olägenheter, som
äro förbundna med undervisningsarbetet i en skola med alltför ringa antal
lärjungar, äro visserligen av ett annat slag än de, som möta i en överbefolkad
läraravdelning, men de äro därför knappast mindre.

Att folk- och fortsättningsskolväsendet med sin nuvarande utveckling icke
med fördel bör utgöra en sådan angelägenhet, som i varje fall är knuten
uteslutande till den enskilda kommunen, blir den slutledning, som vill följa
av vad ovan anförts rörande behovet av vidare gränser för skolväsendets
centralisering. Revisorerna ha även ur andra synpunkter kommit till denna
uppfattning, då de framhålla önskvärdheten av att de mindre skoldistrikten
antingen sammansloges till större förvaltningsenheter eller ock i en eller
annan form etablerade samarbete med varandra på det ekonomiska och administrativa
området för vinnande av en ändamålsenlig skolorganisation.
Särskilt lia revisorerna därvid pekat på svårigheterna för dessa mindre skoldistrikt
alt alltid äga tillgång till personer med tillräcklig erfarenhet och
sakkunskap för de numera ganska invecklade uppgifter, som äro förenade
med folkskoleväsendets administrativa förvaltning, överstyrelsen är ense
nied revisorerna däri, att skolväsendet i sin nuvarande gestaltning med statsbidrag
icke blott till det väsentligaste av lärarpersonalens avlöning utan
även lill uppförande och underhåll av skollokaler, till skolskjutsar och inackordering
av skolbarn m. m. ställer den kommunala skolförvaltningen inför
helt andra och mera invecklade uppgifter än tidigare. Och än mera torde
detta bliva förhållandet, i den mån utvecklingen måste komma att medföra
viss gemensamhet mellan skoldistrikten med avseende på såväl skolorganisation
som skollokaler och därav följande anordningar med skolskjutsar från
ett distrikt lill ett annat.

överstyrelsen har genom underdånigt utlåtande den 26 juli 1938 inför
Eders Kungl. Maj:t framlagt utredning och förslag angående obligatorisk
undervisning i hushållsgöromål för flickor, vari bland annat genom skol -

— 218 —

distrikts sammanförande till särskilda förvaltningsområden för anordnande
av dylik undervisning ifrågasattes viss gemensamhet på detta område de
olika kommunerna emellan. Denna utredning var föranledd av Eders Kungl.
Maj :ts särskilda uppdrag, grundat på riksdagens beslut, och kunde följaktligen
icke omfatta mera än som framgick av då givna direktiv, överstyrelsen
är emellertid fullt medveten om att den i utredningen framlagda organisationsplanen
realiserad måste komma att åtföljas av spörsmål om ytterligare
samarbete mellan skilda skoldistrikt, närmast då för centralisering
av jämväl gossarnas fortsatta undervisning. Sedan flickornas undervisning
i fortsättningsskolan skilts från gossarnas på sätt som genom de förras obligatoriska
undervisning i hushållsgöromål nödvändiggjordes, bleve nämligen
de kvarvarande manliga fortsättningsskoleelevernas antal mångenstädes så
ringa, att även för deras del centralisering måste anordnas genom sammanförande
av lärjungar från skilda skoldistrikt. Överstyrelsen håller före, att
detta sammanförande bör kunna organiseras efter huvudsakligen samma
linjer, som av överstyrelsen föreslagits beträffande flickornas skolköksundervisning.

Det synes överstyrelsen uppenbart, att de perspektiv, som sålunda öppna
sig — dels härigenom, dels genom vad revisorerna påpekat i fråga örn behovet
av centralisering jämväl på det egentliga folkskoleväsendets område —
mot en intimare samverkan mellan skoldistrikten, måste bliva föremål för
statsmakternas synnerliga uppmärksamhet. Frågan om en ny skoldistriktsindelning
är av gammalt datum och har vid flera tillfällen i samband med
utredningar av olika slag varit berörd. Huruvida detta spörsmål är sådant,
att det endast kan lösas genom en reglering av skoldistriktens gränser vare
sig genom uppdelning eller sammanslagning av nuvarande distrikts områden,
är överstyrelsen för sin del icke övertygad om. Det synes ej otänkbart, att
former för samarbete beträffande skolförvaltningen skulle kunna finnas utan
rubbning av skoldistriktsgränserna, som i stort sett sammanfaller med de
gamla kyrkliga församlingsgränserna. Redan nu kan på grund av den lydelse
§ 6 inom. 3 folkskolestadgan erhållit genom kungörelsen den 30 december
1932 (nr 582) skoldistrikt genom förordnande av vederbörande domkapitel
åläggas till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller
låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts
skola. Sådan anordning äger domkapitlet föreskriva under förutsättning,
dels att det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller
barnens skolvägar mera avsevärt förkortas, dels att undervisningen i de skoldistrikt,
åtgärden berör, icke lider påtagligt men. Denna bestämmelse innebär
i och för sig ett väsentligt brytande av förut gällande regel, att barn
skall undervisas inom det skoldistrikt, inom vilket det är bosatt, och visar
måhända vägen till den ytterligare obundenhet i förhållandet mellan skoldistriktsindelning
och skolorganisation, som revisorerna anse eftersträvansvärd,
och som även överstyrelsen för sin del finner ur flera synpunkter
önskvärd.

Huruvida under sådana förhållanden en särskild utredning av detta ärende
bör föranstaltas, synes överstyrelsen tveksamt. Det förefaller närmast, som
örn de i detta utlåtande berörda, relativt nya bestämmelser, vilka dock åtminstone
i vissa avseenden möjliggöra ett praktiskt ordnande av skolväsendet
oberoende av distriktsgränserna, ännu någon tid böra få göra sina verkningar
gällande, innan ytterligare åtgärder vidtagas. Och vad särskilt fortsättningsskolväsendet
angår, hyser överstyrelsen den förhoppningen, att en
centraliseringsanordning efter de linjer, vilka överstyrelsen i sin utredning
angående obligatorisk undervisning i hushållsgöromål för flickor uppdragit,
i sin tillämpning skall, särskilt sedan fortsättningsskolan allmänt blivit ett -

— 219 —

årig, visa sig praktiskt användbar även för fortsättningsskolundervisningen i
dess helhet.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Holmdahl,
avdelningschefen undervisningsrådet Engvall och t. f. undervisningsrådet
Björkman, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

GOTTFRID BJÖRKMAN.

Gustaf Titz.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 229, § 48.

Till Konungen.

Genom beslut den 16 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att med anledning av vad i bifogat transund av riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats angående bristfälligheter i
skolhemmet i kyrkbyn i Arvidsjaur efter hörande av vederbörande skolstyrelse
avgiva utlåtande. Till åtlydnad härav får överstyrelsen med överlämnande
av från folkskolestyrelsen i Arvidsjaur och folkskolinspektören i Norrbottens
södra inspektionsområde inhämtade yttranden1 i underdånighet anföra
följande.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att folkskolestyrelsen i
Arvidsjaur redan år 1937 till kommunalfullmäktige ingav framställning om
anslag till avhjälpande av vid skolhemmet i kyrkbyn befintliga brister. Denna
framställning blev emellertid icke bifallen, enär det ansågs, att andra
skolväsendet berörande byggnadsfrågor först borde lösas. Folkskolinspektören
hade ock i sin berättelse för år 1937 framställt anmärkning rörande
bristerna vid skolhemmet.

Folkskolestyrelsens ordförande meddelar emellertid i skrivelse den 8 januari
1939 till överstyrelsen, att de av riksdagens revisorer påpekade bristerna
skola avhjälpas under sommaren 1939. Folkskolinspektören lämnar
i sitt yttrande den upplysningen, att ett anslag av 14,800 kronor beviljats för
ändamålet. Vidare framgår av det utdrag ur protokoll, fört vid folkskolestyrelsens
sammanträde den 27 december 1938, som bifogas föreliggande yttrande,
att folkskolestyrelsen godkänt ett »förslag till fullbordande av Kyrkostaden
skolhem», vilket skulle komma att draga en kostnad av 80,000 kronor.
Till täckande av kostnaden för dessa arbeten, sorn, enligt inspektörens
yttrande, skola omfatta om- och tillbyggnad av skolhemmet, skall statsbidrag
med 80 procent begäras. Avsikten synes vara att utföra även dessa arbeten
under sommaren 1939 i samband med avhjälpandet av de av riksdagens
revisorer påtalade bristerna.

Någon ansökan om statsbidrag till kostnaderna för nämnda örn- och tillbyggnadsarbeten
har ännu icke inkommit till överstyrelsen.

1 E] tryckta.

— 220 _

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Engvall och undervisningsrådet
Almkvist, föredragande.

Stockholm den 13 januari 1939.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

N. J. F. ALMKVIST.

Georg G. Lindquist.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 229, § 48.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 16 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att senast den 20 januari 1939 insända utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers uttalanden rörande lokalerna för bl. a. högre
allmänna läroverken i Luleå och Visby, de kommunala flickskolorna i Luleå
och Skövde samt högre flickskolan i Visby. Med anledning härav får skolöverstyrelsen
med överlämnande av avgivna yttranden1 från vederbörande
lokala skolmyndigheter anföra följande.

Som framgår av lokalstyrelsens vid högre allmänna läroverket i Luleå yttrande,
tillsatte stadsfullmäktige i Luleå redan i oktober 1937 en kommitté
med uppdrag att utreda bl. a. högre allmänna läroverkets lokalbehov. Kommitténs
arbete resulterade bl. a. i ett förslag om nybyggnad, vilket av lokalstyrelsen
tillstyrkts och inom kort torde komma under behandling i stadsfullmäktige.
Under sådana förhållanden synas goda utsikter förefinnas, att
de av statsrevisorerna påtalade bristerna inom en tämligen nära förestående
tidpunkt bliva avhjälpta.

Beträffande högre allmänna läroverket i Visby hade statsrevisorerna framställt
anmärkning mot gymnastiksalens undermåliga beskaffenhet.

I december 1936 översändes till ifrågavarande läroverk av skolöverstyrelsens
förste gymnastikkonsulent inspektionsrapport, i vilken påpekades
dels bristerna i den nuvarande gymnastiklokalen dels behovet av en ny gymnastiklokal
för flickornas övningar. Ritningar förelågo redan till nybyggnad,
men helt nya sådana uppgjordes sedermera av arkitekterna Ahrbom och
Zimdahl i Stockholm efter direktiv av rektor och förste gymnastikkonsulenten.
Den 5 oktober 1938 överlämnade den senare fullständiga inredningsoch
kostnadsförslag till tvenne gymnastiksalar med omklädnadsrum. Rektor
har nu meddelat, att stadsfullmäktige den 13 december 1938 beslutat uppföra
ny gymnastikbyggnad.

Vad kommunala flickskolan i Luleå beträffar, framgår av rektors av skolstyrelsen
biträdda yttrande samt av bifogat utdrag av den förutnämnda kommitténs
betänkande, att förbättringsarbeten utöver de redan utförda med
hänsyn till skolfastighetens värde ej gärna torde kunna vidtagas, men att
en godtagbar lösning av skolans synnerligen trängande lokalfråga synes

1 Ej tryckta.

221

kunna vinnas genom att skolan övertager de lokaler, som efter högre allmänna
läroverkets förflyttning till den planerade nya byggnaden bliva lediga.
Inom kommittén har även framkastats tanken på ett nedläggande av
skolan. En dylik åtgärd skulle givetvis i många avseenden medföra allvarliga
svårigheter och synes ej heller av förhållandena motiverad.

Styrelsen för kommunala flickskolan i Skövde meddelar, att den har för
avsikt att snarast ingå till stadsfullmäktige med anhållan om vidtagande av
åtgärder för skollokalernas modernisering.

Beträffande högre flickskolan i Visby framhåller skolans styrelse, att förbättringsarbeten
inom lokalerna årligen vidtagas i den mån skolans tillgångar
sådant medgiva, och att de av statsrevisorerna påtalade bristerna så
långt möjligt och så snart ske kan skola avhjälpas.

Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen i underdånighet
hemställa, att vad i ärendet förekommit måtte få bero.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirekhören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Kärre samt t. f. undervisningsråden
Wetterblad, föredragande, och Dahr.

Stockholm den 12 januari 1939.

Underdånigst
OTTO HOLMDAHL.

TORSTEN WETTERBLAD.

Eva Hammar.

Kammarkollegii

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 231, § 49.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har kammarkollegiet anbefallts att
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört ifråga örn fiskeavgifter enligt
6 kap. 9 och 17 §§ vattenlagen avgiva underdånigt utlåtande.

På grund härav får kollegiet anföra följande.

Statsrevisorerna hava ansett det vara av synnerlig vikt att i de fall, där
skada å fisket genom flottning konstateras hava uppkommit, frågan örn
skyldighet för vederbörande att erlägga avgifter av förevarande slag snarast
möjligt blir föremål för avgörande. Revisorerna hava icke velat bestrida
att i flertalet av de ärenden, som icke blivit slutförda, omfattande och tidsödande
utredningar måste företagas, innan ärendena kunde bliva föremål
för prövning av domstol. Det hade dock förefallit revisorerna att de myndigheter,
som haft att verkställa dylika förberedande undersökningar, icke
alltid förfarit med den skyndsamhet, som med hänsyn till ärendets betydelse
kunnat förväntas.

Vad angår de av statsrevisorerna berörda större vattendragen, för vilka
fiskeavgifter ännu icke utgöras, nämligen Ångermanälven, Indalsälven,
Ljungan, Ljusnan och Dalälven, har ifråga om huvudflottlederna i Ljungan
vattenöverdomstolen meddelat dom den 25 november 1938. Kollegiet har
för sin del åtnöjts med domen, medan vederbörande flottningsföreningar an -

— 222 —

malt missnöje. Frågan örn fiskeavgifts utgörande i detta vattensystem är
sålunda beroende på domstolarnas bedömande av det förebragta utredningsmaterialet
och icke av någon mera omfattande utredning. I övriga nämnda
fall är frågan örn anhängiggörande av talan örn fiskeavgifters utgörande beroende
på utredning av vederbörande fiskerimyndigheter. Beträffande åtskilliga
andra vattendrag än de ovan angivna har kollegiet ansett det meningslöst
att påkalla utredning från vederbörande fiskeritjänsteman, eftersom
denne ej hunnit slutföra tidigare begärda utredningar.

Även kammarkollegiet finner synnerligen angeläget, att frågan om fiskeavgifts
utgörande beträffande särskilt de större norrländska älvarna snarast
möjligt bringas till avgörande. Med avseende å detta spörsmål må här först
något beröras ordningen för hithörande ärendens handläggning inom kammarkollegiet.

Till en början föreställde sig kollegiet, att godvilliga uppgörelser skulle
kunna träffas med vederbörande flottningsföreningar örn utgörande av fiskeavgifter.
överenskommelse härom visade sig emellertid kunna komma
till stånd endast i undantagsfall, vilket i och för sig må vara ganska förklarligt,
då den rättsliga skyldigheten att utgöra dylika utgifter och dessas skäliga
belopp långtifrån var klarlagd. Enär flottningsföreningarna i allmänhet
icke ville avstå från det skydd, som frågans hänskjutande till vattendomstols
prövning kunde innebära, återstod ingen annan utväg än att anhängiggöra
talan mot flottningsföreningarna om fiskeavgifts utgörande. Målens
utgång blev emellertid helt beroende av den utredning, som kunde presteras
av den sakkunnige fiskeritjänstemannen och, örn denna utredning icke
förelåg redan vid tidpunkten för talans anhängiggörande, blev målet vilande
vid vederbörande vattendomstol i avbidan på utredningens verkställande.
Då en sådan ordning ansetts mindre lämplig såsom ledande till en ökning av
antalet vid vattendomstolarna anhängig^ och balanserade mål, har kollegiet
övergått till att icke anhängiggöra talan förrän fiskeritjänstemannens utredning
förelegat färdig.

Tidigare har hos kollegiet varit anställd en extra advokatfiskal för handläggning
av med vattenlagens ikraftträdande sammanhängande mål och
ärenden. Denna ansågs kunna indragas från och med kollegiets omorganisation
den 1 juli 1929. Tvivelsutan har därmed den fördelen för nu ifrågavarande
måls handläggning, som bestått däri att en person kunnat övervägande
ägna sig åt denna omfattande uppgift, härigenom gått förlorad, särskilt
som kollegiets båda advokatfiskal måst i stor utsträckning tagas i
anspråk för olika nytillkomna uppgifter såsom arvsfondsärendenas ökning
genom inträdande tillämpning av vissa bestämmelser, viss ny fiskerättslagstiftning
samt nya lagstiftningen örn frälseräntor och landgillen.

Kollegiet har icke kunnat undgå det intrycket, att lösningen av de med fiskeavgiftsmålen
sammanhängande arbetsuppgifterna avseende påvisandet
med nästan vetenskaplig exakthet av flottningens skadliga inverkan på fiskbeståndet
i olika hänseenden ävensom utredning och planläggning av de åtgärder,
som borde företagas till motverkande av dessa skador, varit mycket
tidskrävande för fiskeriadministrationen och att nödig erfarenhet i fråga
om denna i stort sett nya arbetsuppgift först så småningom kunnat förvärvas.
Betecknande härför har varit, att fiskeavgifterna till stor del kvarstått
fonderade och icke förrän under senaste året i någon större utsträckning
kommit till användning.

Den omständigheten att fiskeavgifterna sålunda börjat tagas i bruk, innebär
ytterligare en anledning att så snart som möjligt söka avsluta återstående
mål. För ernående av detta syfte synes i första hand påkallat, att arbetskrafterna
inom fiskeriadministrationen i nedre norra distriktet tillfäl -

— 223

ligtvis förstärkas, antingen så att den ordinarie fiskeriintendenten beredes
ledighet för att helt ägna sig åt dessa särskilt omfattande och arbetskrävande
uppgifter eller ock så att en särskild fiskeritjänsteman förordnades för
att verkställa erforderliga utredningar för fiskeavgifternas uttagande.

Enligt 6 kap. 10 § vattenlagen skall iakttagas att, där virke framföres genom
flera flottleder inom samma vattensystem, fiskeavgift skall erläggas
blott en gång. För fiskeavgifts uttagande av flottgodset i ett flottledssystem
är det i regel tillfyllest, att fiskeavgift bestämmes för huvudflottleden, som
passeras av större delen av flottgodset. Måhända skulle i vissa fall ett snabbare
avgörande av fiskeavgiftsmål kunna komma till stånd, örn utredningsarbetet
först genomfördes beträffande huvudflottleden i ett vattensystem
samt de biflottleder, där större virkesmängder framflottades samtidigt som
skadeverkningarna vore mera avsevärda. Denna fördel torde dock ej kunna
vinnas utan vissa nackdelar såsom omöjlighet att från början bedöma behovet
av åtgärder för vattensystemet i dess helhet samt kanske även ökade
resekostnader för undersökningsförrättaren. Dessa omständigheter torde varit
anledningen till att en sådan uppdelning av undersökningsarbetet i flottlederna
icke hittills prövats. Kollegiet anser emellertid att ett försök härmed
skulle kunna komma i åtanke beträffande Indalsälven eller Ångermanälven.

Under åberopande av det anförda får kollegiet hemställa, att vad i ämnet
förekommit måtte föranleda åtgärder till erforderlig förstärkning av arbetskrafterna
inom fiskeriadministrationen, så att återstående förberedande undersökningar
beträffande flottningens skadeverkningar å fisket må kunna
snabbt genomföras.

Stockholm den 5 januari 1939.

Underdånigst
LENNART BERGLÖF.

PER GAVELIUS
föredragande.

Lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 231, § 49.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anbefallt lantbruksstyrelsen
att senast den 9 januari 1939 inkomma med utlåtande i anledning av
vad riksdagens revisorer uti sin berättelse till 1939 års riksdag anfört rörande
vissa enligt vattenlagen utdömda avgifter (§ 49).

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen med återställande av remissakten
i ärendet anföra följande.

Såsom statsrevisorerna framhållit finnes ett stort antal äldre mål rörande
utdömande av fiskeavgift jämlikt 6 kap. 9 § vattenlagen för skada å fiske
genom flottning, vilka ännu icke slutligt avgjorts. Dessa mål äro sådana som
kammarkollegiet jämlikt 6 kap. 17 § vattenlagen anhängiggjort vid vattendomstol,
sedan flottled inrättats, varvid i regel vederbörande fiskeriintendent
av vattendomstolen förordnats att avgiva yttrande i målet. På senare år har

— 224 —

emellertid vanligen förfarits så att kollegiet, innan målet anhängiggjorts vid
vattendomstol, fört underhandlingar med vederbörande flottningsförening rörande
eventuell avgift eller andra åtgärder för kompensation av fiskeskador.
Akten har sedan överlämnats till lantbruksstyrelsen för yttrande.

Rörande antalet vid vattendomstolarna eller hos kammarkollegiet vilande
mål och ärenden av här ifrågavarande art kan lantbruksstyrelsen ej yttra sig.
Till lantbruksstyrelsen inkomna, ännu icke slutbehandlade hithörande ärenden
utgöras av från kammarkollegiet under åren 1935—1937 remitterade 5
ärenden rörande Ångermanälven, 9 ärenden rörande Ljusnan, 2 ärenden rörande
Gide älv, 1 ärende rörande Moälven, 1 ärende rörande Sävar älv och 1
ärende rörande Ronnebyån. Samtliga dessa ärenden har lantbruksstyrelsen
i sin tur remitterat till vederbörande fiskeriintendent.

Beträffande handläggningen av här ifrågavarande ärenden och orsakerna
till dröjsmål härvid vill lantbruksstyrelsen anföra följande.

Vid tillkomsten av 6 kap. vattenlagen, däri virkesflottningen beröres, var på
fiskerihåll den uppfattningen tämligen allmän, att de skador, som tillfogades
fisket genom flottningen, voro mycket stora och att för kompensation av desamma
krävdes höga avgifter. På många håll ansågs då, att den i 6 kap. 9 §
vattenlagen angivna högsta fiskeavgiften av 5 öre per kubikmeter flottgods
allmänt skulle komma att utdömas.

Ett flertal redan då påbörjade och under de närmaste åren fortsatta undersökningar
såväl över flottningens inverkan på fisket i vattendragen i Finland
och Sverige1 som över laxens biologi i östersjöälvarna och i Östersjön1 2
visade emellertid att sambandet mellan flottning och fiskets tillbakagång icke
var så enkelt och påtagligt, som tidigare antagits. Medan dessförinnan räknats
med att fiskeavgift för flottningsskador skulle av vattendomstolarna kunna
utdömas efter en ganska summarisk prövning och utan mera vidlyftiga
utredningar från fiskerimyndigheternas sida, blev det i stället nödvändigt att
igångsätta synnerligen omfattande dylika utredningar.

Ifrågavarande utredningar avse till en början specialundersökningar, besiktningar
och insamlande av uppgifter inom respektive vattensystems olika
delar långt upp i bivattendragen. Dessa fältundersökningar äro synnerligen
omfattande och tidsödande. Det insamlade materialet kräver ingående undersökningar
och vidlyftiga sammanställningar, innan en sammanfattning
kan ske i ofta ganska digra yttranden.

Utredningarna i fråga hava i regel uppdragits åt fiskeriintendenterna, som
besitta den .största lokalkännedomen. På grund av omfattningen av fiskeriintendenternas
verksamhet måste emellertid arbetet med dylika utredningar
ofta avbrytas.

Till biträde åt intendenterna hava vid vissa tillfällen förordnats fiskeristipendiater,
särskilt under tidigare år. Under senare år hava stipendiaterna på
grund av ökningen av antalet fiskeriärenden inom lantbruksstyrelsen och
nödvändigheten att där erhålla utökat biträde alltmera tagits i anspråk för
tjänstgöring å styrelsens fiskeribyrå. Genom den förstärkning av personalen
å fiskeribyrån, som kommit till stånd under innevarande budgetår, torde
emellertid möjlighet måhända föreligga att bereda fiskeriintendenterna ökat
biträde av stipendiater.

En omständighet, som .särskilt försvårat och fördröjt ifrågavarande arbeten,
är vidare att flottningsföreningarna i flertalet fall från början anlitade
en egen fiskespecialist, en finsk före detta fiskeritjänsteman, som i längre

1 Alm, G.: Virkesflottningens inverkan på fisket. Hedd. från Kungl. Lantbruksstyrelsen Nr
244, 1923.

2 Alm, G.: Laxen och laxfiskets växlingar i Mörrumsån och andra östersjöälvar. Medd. från
Kungl. Lantbruksstyrelsen Nr 252, 1924. M. fl. arbeten.

— 225 —

utlåtanden sökte bevisa flottningens fullständiga (åskådlighet för fisket. Med
anledning av dylika inlagor från flottningsföreningarna hava fiskeriintendenterna
ofta varit nödsakade avgiva förnyade yttranden och påminnelser,
vilka orsakat ytterligare dröjsmål med ärendenas avgörande.

Vad angår de av statsrevisorerna särskilt berörda ärendena rörande flera
av våra största vattensystem, Ume älv, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan,
Ljusnan och Dalälven, må framhållas, att samtliga dessa utom Ume älv
falla inom fiskeriintendentens i nedre norra distriktet tjänstgöringsområde.
Ett synnerligen betungande arbete har därför åvilat denne fiskeriintendent,
och det torde vara helt förklarligt, att han utan biträde knappast kunnat slutföra
behandlingen av alla dessa ärenden. Redan år 1934 avgav emellertid
sagde fiskeriintendent till vattendomstolen yttrande rörande fiskeavgifter i
Ljungans vattensystem. Utslag meddelades av vattendomstolen den 6 februari
1937, men detsamma har överklagats och fiskeriintendenten har enligt
uppgift med anledning härav avgivit förnyade yttranden, det senaste till
kammarkollegiet i mars 1938. Enligt vad lantbruksstyrelsen vidare från
nämnde fiskeriintendent inhämtat äro förarbetena för Dalälven och Indalsälven
samt delvis för Ångermanälven slutförda, och beräknas yttranden beträffande
Indalsälven och Dalälven kunna föreligga före sommaren 1939 samt
beträffande Ångermanälven under vintern 1939—1940. Vad angår Ljusnan
hava däremot hittills inga förundersökningar utförts. Fiskeriintendenten hallin
lantbruksstyrelsen överlämnat samtliga fiskeavgiftsärenden berörande
denna älvs vattensystem med hemställan att annan fiskeritjänsteman måtte
förordnas att avgiva yttranden över desamma. Lantbruksstyrelsen har för
avsikt att härtill förordna någon av de nuvarande fiskeristipendiaterna, därvid
styrelsen, därest övriga arbeten på grund härav icke kunna medhinnas,
möjligen torde komma att hos Kungl. Majit göra framställning om anställande
av ytterligare en extra fiskeristipendiat.

I Dåga om Ume älv har fiskeriintendenten i övre norra distriktet avgivit
utredning i början av år 1938. Lantbruksstyrelsen har med eget yttrande
överlämnat handlingarna i ärendet till kammarkollegiet den 17 februari 1938.

Av det anförda torde framgå, att yttranden från fiskerimyndigheternas
sida över ifrågasatta fiskeavgifter i samband med flottning kunna förväntas
bliva avgivna rörande flertalet av våra större vattensystem under innevarande
och närmast följande år, i den mån detta ej redan skett.

Emellertid uppstå givetvis vissa olägenheter på grund av den långa tid,
som kan förflyta från det mål av förevarande slag anhängiggöres till dess
laga kraftägande utslag föreligger utan att någon avgift utgår. Det synes
därför mycket önskvärt, att vattendomstolarna beredas möjlighet att utdöma
en provisorisk avgift, som lämpligen kunde utgå från tiden för målets anhängiggörande.
En dylik avgift torde kunna utdömas efter en mera summarisk
prövning. Vidare synes det lämpligt, om bestämmelser meddelades i syfte
att den i det slutliga utslaget bestämda avgiften skall kunna utgå utan
hinder av att utslaget icke vunnit laga kraft.

Lantbruksstyrelsen anser därför skäl tala för att en utredning uti nu sist
berörda avseenden kommer till stånd.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Sylvan,
byråchefen Bjurstedt och byrådirektören Alm.

Stockholm den 7 januari 1939.

Underdånigst
IL SYLVAN.

GUNNAR ALM.

15—397226. Rev. berättelse ang. statsverket är 1:938. II.

— 226

Statens egnahemsstyrelses

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 234, § 50.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 bär egnahemsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört rörande vissa jordförmedlingsföretag
i Norrland (§ 50).

I anledning härav får egnahemsstyrelsen, som i ärendet hört Norrbottens
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, för egen del anföra följande.

Egnahemsnämnden har i sitt yttrande framfört den meningen, att den
största svårigheten vid ifrågavarande kolonisationsarbete vore frågan om tillräcklig
skogstilldelning till lägenheterna. Styrelsen anser, att, även örn
skogsfrågan ordnas, kolonisationsarbetet i fortsättningen bör handhavas
med stor försiktighet. Sedan en tid tillbaka har styrelsen haft sin uppmärksamhet
riktad på jordförmedlingsföretagen i Norrbottens län. Efter utredning
och besök å platsen å därför tjänlig tid är styrelsen beredd att avgiva
förnyat yttrande i frågan.

Remissakten återgår.

Detta ärende har handlagts av egnahemsstyrelsen i plenum.

Stockholm den 14 januari 1939.

Underdånigst

O. AGERBERG.

E. Bring.

Bilaga.

Statens egnahemsstyrelse, Munkbron 11, Stockholm.

Till svar å egnahemsstyrelsens remiss av den 23 dennes angående riksdagens
revisorers erinringar rörande Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag
i Arvidsjaurs socken och Björkfors jordförmedlingsföretag i Nederkalix
socken, får egnahemsnämnden härmed vördsamt anföra följande.

Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag.

Revisorerna framhålla, att åtskilliga svårigheter äro förenade med anläggande
av egnahem på till jordförmedlingsföretaget hörande område.

Vad revisorerna sålunda uttalat finner nämnden överensstämma med
verkliga förhållandet. Nämnden vill dock som sin åsikt framhålla, att svårigheterna
hänföra sig till väsentligen två omständigheter, dels att nybyggesområdet
ännu saknar skog och dels att upplåtelsevillkoren för nybyggare
hittills varit — relativt taget — ogynnsammare än för egnahemslåntagare i
allmänhet. Avhjälpas dessa brister, torde kolonisationens förutsättningar
på Salt- och Fetmyran bliva för ortens förhållanden nöjaktiga.

Beträffande först skogsfrågan torde denna finna sin lösning, därest egnahemsnämndens
framställning till Kungl. Maj:t av den 8 juni 1938 varder
av Kungl. Maj:t bifallen. Nämnden har anhållit, att fyra angränsande kro -

— 227 —

noparker skola införlivas med företaget och nybyggarna därigenom tillgodoses
med såväl husbehovsskog som stödskog. -— Beträffande förbättrade villkor
för nybyggare hoppas egnahemsnämnden, att även denna fråga snart
skall lösas på ett tillfredsställande sätt. Nämndens ståndpunkt i fråga om
den hjälp, som bör utgå till nybyggarna å Salt- och Fetmyran, framgår närmare
av närslutna P. M.

Örn nybyggarna vid Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag — förutom
nödig skogstilldelning (husbehovsskog och stödskog) — erhålla samma
hjälp, som kan beredas alla andra nybyggare-egnahemslåntagare
inom den reformerade egnahemsverksamheten, t. ex. i forin av avskrivningslån
(i de fall, då de själva bebygga och iordningställa sina egnahem), hyser
nämnden förhoppningar om ett gott slutresultat av kolonisationen.

Revisorerna uttala, att »en mycket stor del av nybyggesområdets marker
utgjordes av för bebyggelse (kursiv, av nämnden) otjänlig myrmark och att
de delar av områdena, som närmast kunde komma i fråga till boplatser i
flera fall lågo på långt avstånd från den jord, som var avsedd att uppodlas».

Klart är, att ett torvjordskomplex av den omfattning, som är för handen
på Salt- och Fetmyran ur ren bebyggelsesynpunkt erbjuder vissa svårigheter.
Svårigheterna äro emellertid enligt nämndens förmenande ej större än att
desamma torde kunna övervinnas. Vid undersökning av markerna har det
visat sig, att myrens djup på många ställen ej överstiger två meter och att
underliggande fastmark i regel utgöres av morän, lämplig som underlag för
husgrunder. Här och där understiger myrens djup två meter. Under sådana
förhållanden torde det vara möjligt att flerstädes använda även myrmarken
som byggnads- och boplats. Därigenom undgår man olägenheterna
med att få bostaden placerad på något avstånd från den väsentliga odlingsmarken.
I de fall, då myren är så djup, att man ej kan bygga vanliga
grunder för husen, torde det ej heller vara omöjligt att bygga på betongplattor,
en metod som på andra håll med framgång praktiserats. Metoden
kommer eventuellt att användas i vissa fall även på Salt- och Fetmyran.
Uppmärksammas bör därjämte, att ganska många egnahem kunna upplåtas
såsom enskiften under fullt normala förutsättningar. För dessa finnes fastmark
att nyttjas både såsom boplats och för odlingsändamål. Egnahemsnämnden
söker i första hand upplåta dessa egnahem. I den mån det —
för erhållande av så goda förutsättningar som möjligt för lägenheternas
jordbruk -— blir aktuellt och befinnes lämpligt att bygga även på själva myren,
kommer nämnden givetvis att tillse, att denna bebyggelse sker på ett
betryggande sätt i fråga örn grundernas utförande m. lii.

Statsrevisorerna framhålla vidare, att »egnahemslotternas ofta ensliga läge
torde försvåra anskaffandet av lämpliga köpare till dessa». Nämnden har
svårt att dela denna uppfattning. När det gäller Salt- och Fetmyrans nybyggesområde,
synes man — för såvitt hänsyn skall tagas till de allmänna
förhållandena inom Arvidsjaurs socken — överhuvud taget icke kunna tala
örn ensligt läge. Området har enligt nämndens förmenande tvärtom ett för
orten mycket centralt och gynnsamt läge och är även arronderingen av detsamma
god. Detta är även fallet nied tillgången på kommunikationer.
Ännu har ej heller försports tecken på att egnahemslotternas läge försvåra
försäljningen av desamma. Snarare kunna exempel anföras på motsatsen;
för flera jordsökande bar faktiskt det relativt fördelaktiga liige, som de funnit
utmärka egnahemmen å Salt- och Fetmyran, utgjort en bidragande orsak
lill att de efterfrågat desamma.

Revisorerna lia slutligen framhållit vikten av att egnaliemsinnehavarna
redan frän början meddelas sina rättigheter och skyldigheter samt alla där -

— 228 —

med förenade villkor. Denna anmärkning är både i princip och med hänsyn
till de verkliga förhållandena vid företaget synnerligen väl grundad.
Nämnden har givetvis vinnlagt sig örn att redan vid lotternas upplåtande
göra klart för nybyggarna de villkor, som äro förenade med lägenheternas
försäljning och egnahemslånens beviljande. På en punkt — och det är
tydligen härpå riksdagens revisorer syfta — ha emellertid upplåtelsevillkoren
ej angivits eller preciserats, nämligen i fråga om den skog, som skulle
komma att tilldelas nybyggarna. Denna fråga är emellertid, som ovan framhållits,
beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Björkfors jordförmedlingsföretag.

Revisorernas erinringar i fråga om Salt- och Fetmyrans jordförmedlingsföretag
gälla även Björkfors jordförmedlingsföretag örn ock — av allt att
döma — i mindre grad.

o Beträffande Björkfors vill nämnden framhålla, att fastmarken här har
sådan omfattning och sådant läge i förhållande till torvmarkerna, att inga
svårigheter möta för att erhålla lämpliga boplatser på fastmark för nybyggarna.
Förhållandet i fråga sammanhänger bl. a. även därmed, att torvjorden
i Björkfors ej förekommer i ett enda stort sammanhängande komplex
utan fördelar sig på flera skilda, relativt begränsade områden.

De blivande egnahemmens läge torde även för Björkfors vidkommande
kunna betecknas såsom gott. Här liksom på Salt- och Fetmyran äro de
jordsökande från orten, och enligt deras begrepp — och detta är ju det väsentliga
för efterfrågan — äro lotterna i fråga icke ensligt belägna.

Även för Björkfors framstår det som en synnerligen viktig angelägenhet,
att egnahemsinnehavama redan från början få klart för sig sina rättigheter
och skyldigheter. Nämnden skall ock söka handhava verksamheten på sådant
sätt, att önskemålen i fråga uppfyllas. Endast beträffande skogen
torde saken just nu möta vissa svårigheter, ty även vid detta företag kräver
skogstugan viss utredning. Förhållandet är nämligen, att en hel del redarn
befintliga jordbruk i trakten, varav ett flertal redan tidigare avstyckats
från Björkfors, synas behöva kompletteras med skogsmark och skog. Nämnden
har ansett sig böra närmare utreda dessa behov tillsammans med de blivande
nybyggarnas, innan skogstilldelningsfrågan i vad den avser såväl husbehovsskog
som stödskog för samtliga jordbrukares vidkommande avgöres.

I så måtto ligger emellertid skogsfrågan vid Björkfors klarare till än vid
Salt- och Fetmyran, att egnahemsnämnden här redan förfogar över ett
större skogskomplex, varifrån nybyggarna omedelbart kunna tillgodoses
med åtminstone en del husbehovsskog.

Luleå den 3 januari 1939.

För Norrbottens läns hushållningssällskap
Dess Egnahemsnämnd:

D. Hansén.

1. Risberg.

— 229 —

Statens egnahemsstyrelses

yttrande 1 anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 235, § 51.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har egnahemsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört rörande vissa arbetarsmåbruk
(§ 51).

I anledning härav får egnahemsstyrelsen, som i ärendet hört Karl Gustavs
sockens arbetarsmåbruksnämnd, för egen del anföra följande.

Med instämmande i vad arbetarsmåbruksnämnden yttrat vill styrelsen
framhålla, att de av revisorerna anmärkta förhållandena rörande olämplig
belägenhet av vissa arbetarsmåbruk ingalunda äro för styrelsen okända. Den
stora efterfrågan å och behov av arbetarsmåbrukslån, som särskilt inom
vissa större norrlandskommuner hittills förefunnits, har haft till följd, att
svårigheter emellanåt uppkommit att anskaffa för ändamålet fullt tjänlig
jord i erforderlig omfattning. Att en del mindre lämpliga lägenheter sålunda
understundom kommit med i verksamheten, torde främst haft sin förklaring
häri. Under förhanden varande omständigheter hava svårigheterna ej
kunnat undvikas.

Därest 1936 års egnahemsutrednings nyligen avgivna förslag att inkoppla
egnahemsnämnderna såsom mellanled i organisationen blir genomfört, torde
emellertid bättre garanti förefinnas för, att arbetarsmåbruken komma att
förläggas å tjänlig mark. I detta avseende får egnahemsstyrelsen hänvisa
till sitt utlåtande den 10 januari 1939 över egnahemsutredningens betänkande.

Remissakten återgår.

Detta ärende har handlagts av egnahemsstyrelsen i plenum.

Stockholm den 14 januari 1939.

Underdånigst

O. AGERBERG.

E. Bring.

Bilaga.

Till statens egnahemsstyrelse.

Avs. statens egnahemsstyrelses skrivelse exp.nr 18557.

Arbetarsmåbruksnämnden har städse haft till mål att sökanden av arbetarsmåbrukslån
skulle få den hästa jorden, som vid varje särskilt fall
varit att erhålla. Nämnden har därför såsom synemän av de i varje särskilt
fall föreslagna lägenheterna anlitat en och samma person, för att
därigenom erhålla största möjliga kännedom örn desamma. De arbetarsmåbruk
i Karl Gustavs socken (Helmer Kalanders, Valter Johanssons
och Hjalmar Perä), över vilka riksdagens revisorer gjort anmärkning beträffande
odlingsmarken och läget i övrigt, må anföras, att enligt de lipp -

— 230

lysningar som kunnat inhämtas av den arbetarsmåbruksnämnd, som fungerade
vid dessa småbruks bildande, kunde icke lämpligare jord till rimligt
pris i trakten erhållas.

Riksdagens revisorer anse att egnahemsnämnderna böra erhålla större
inflytande på låneverksamheten för arbetarsmåbruk. En sådan kontroll
skulle enligt undertecknads sätt att se hälsas med tillfredsställelse av alla,
som hava att befatta sig med arbetarsmåbruksverksamheten.

Karungi den 2 januari 1939.

Oläsligt namn.

Arbetarsmåbruksnämndens ordf. i Karl Gustavs socken.

Svenska Gymnastik- och
Idrottsföreningarnas
Riksförbunds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 238, § 52.

Till Konungen.

I anledning av nådiga remissen den 21 december 1938 rörande vad i
riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats angående A.-B.
Tipstjänst (§ 52) får Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund
i underdånighet anföra följande.

I sin berättelse ha revisorerna, under framhållande av, att uppdelningen
av tipsmedlen givetvis bör så ordnas, att idrottens berättigade krav att för
sin allmänt vitsordade, ur många synpunkter samhällsgagnande verksamhet
erhålla tillräckligt understöd från statsmakternas sida icke eftersättes,
velat fästa riksdagens uppmärksamhet på spörsmålet örn tipsmedlens användning
i vidgad omfattning för allmänna budgetändamål.

Det är svårt att avgöra, vad som kan anses vara idrottens berättigade
krav. Så mycket kan dock sägas, att idrottens och gymnastikens behov
av understöd är fortfarande mycket stort. Vid fördelningen av årets tipsmedel
har det visat sig, liksom under föregående år, att behovet av idrottsanläggningar
av olika slag, idrottsplatser, skidbackar, sim- och idrottshallar,
friluftsbad m. m. ännu på långt när icke kan anses tillgodosett i den utsträckning,
som önskvärt vore. Sålunda har i år ansökts örn medel för
sådana anläggningar i landets olika delar för en summa, som med c:a 50 %
överstiger den summa, som härför stått till förfogande. På samma gång
riksförbundet konstaterar det stora behov, som alltjämt föreligger för främjandet
av idrott och gymnastik, kan förbundet icke bortse ifrån, att vid
en tidpunkt, som det nu till allmänna budgetändamål utgående beloppet
1,000,000 kronor fastställdes, behållningen av A.-B. Tipstjänsts verksamhet
var betydligt mindre än nu.

Riksförbundet anser sig med hänsyn härtill icke med fog kunna invända
mot, att en ökad del av den tillgängliga behållningen av nämnda bolags
verksamhet avses för allmänna budgetändamål, särskilt som ökningen av
tipsmedlen delvis tillkommit genom att A.-B. Tipstjänst från och med den 1
januari 1939 beviljats skattefrihet.

Dock vill riksförbundet, med understrykande ännu en gång av de stora

— 231 -

behov, som föreligga av understöd till idrottens och gymnastikens främjande,
som sin åsikt framhålla, att någon minskning i de till fonden för
idrottens främjande utgående medlen, utöver vad i årets statsverksproposition
föreslagits, för närvarande icke bör ifrågakomma.

Den möjligheten föreligger enligt riksförbundets förmenande, att, örn
alltför stor del av tipsmedlen tillföres allmänna budgeten, detta kan medföra,
att kommunernas utgifter för främjande av idrott och gymnastik ökas
och att medel för sådant ändamål måste tagas på annat håll.

Stockholm den 18 januari 1939.

Underdånigst

Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund.

ERNST BREDRERG.

Helge Werland.

Svenska Gymnastik- och
Idrottsföreningarnas
Riksförbunds

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 247, § 53.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december 1938 har Eders Kungl. Majit anmodat
Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund att, efter
hörande av Sveriges olympiska kommitté, avgiva utlåtande med anledning
av vad i bifogat transumt av riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats angående iakttagelser vid granskning av kommitténs räkenskaper.

I anledning härav får riksförbundet med överlämnande av från olympiska
kommittén infordrat yttrande i underdånighet anföra följande.

Inledningsvis hava revisorerna i sin berättelse åberopat, vad av dem i motsvarande
berättelse år 1937 anförts. Förklaring häröver har till Eders
Kungl. Majit avlåtits den 21 januari 1938 och har riksförbundet i denna del
icke något att andraga utöver vad då anförts.

Beträffande de erinringar, som gjorts med åberopande av den revisionsberättelse
och P. M., som i november 1938 avgivits av de av riksförbundet
och Sveriges centralförening för idrottens främjande tillsatta revisorerna,
har riksförbundet för sin del intet att andraga utöver de förklaringar, som
återfinnas i olympiska kommitténs bilagda skrivelse. Detta gäller även beträffande
de övriga erinringar, som gjorts gentemot vissa utbetalningar.

I anledning slutligen av den i berättelsen uttalade allmänna uppfattningen
örn liandhavandet av de medel, som ställts till förfogande för genomförande
av olympiska spelen, anser sig riksförbundet böra uttala, att om riksdagens
revisorer haft mera erfarenhet örn de förhållanden, under vilka utbetalningen
av dessa medel ofta skor, och de svårigheter, som därvid möta att
åstadkomma en formellt oantastlig redovisning, skulle deras omdöme säkerligen
blivit något annorlunda.

— 232 —

Riksförbundet har därmed icke velat göra gällande att icke förbättringar
kunna göras och kommer att i fortsättningen liksom hittills medverka härtill.

Såsom av olympiska kommittén i dess förklaring framhållits, är det redan
ordnat med en fortlöpande kontroll, sådan som av riksdagens revisorer efterlyses,
dels genom de centrala idrottsmyndigheternas egna revisorer och dels
genom de av Kungl. Majit tillsatta revisorerna. Det förtjänar i detta sammanhang
omnämnas, att den granskning, som på så sätt utföres av de centrala
idrottsmyndighetema och Kungl. Majit, icke hunnit slutföras, då riksdagens
revisorer företogo sin granskning. De mindre felaktigheter, som av
våra revisorer påtalats, hade sålunda ej hunnit i vanlig ordning rättas.

Med åberopande av vad sålunda anförts och de förklaringar, som i ärendet
förebragts, får Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund
i underdånighet hemställa, att de av riksdagens revisorer i ovannämnda berättelse
framförda erinringarna icke måtte föranleda någon Eders Kungl. Majits
vidare åtgärd.

Stockholm den 18 januari 1939.

Underdånigst

Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbund.

ERNST BREDBERG.

Helge Wcertcind.

Olympiska kommitténs

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 247, § 53.

Till Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas

riksförbund.

Anmodad att avgiva utlåtande med anledning av vad i av riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats angående olympiska kommitténs
räkenskaper har Sveriges olympiska kommitté härmed äran anföra följande!

I sin berättelse har riksdagens revisorer inledningsvis upprepat de erinringar,
som gjorts i deras år 1937 avgivna berättelse. Beträffande dessa erinringar
anhåller kommittén att få hänvisa till sitt den 19 januari 1938 till
Eder inlämnade yttrande,1 vilket i avskrift bifogas.

Vidare lia riksdagens revisorer i sin berättelse åberopat den revisionsberättelse,
som i november 1938 avgivits av de av Svenska gymnastik- och
idrottsföreningarnas riksförbund samt Sveriges centralförening för idrottens
främjande utsedda revisorerna. Beträffande de påpekanden, som gjorts av
sagda revisorer får kommittén i första hand hänvisa till nedanstående förklaringar,
som av oss infordrats från de specialförbund, emot vilkas redovisningar
erinringar framställts:

Svenska simförbundet (reseledarens förklaring).

1. Inköp av Riksmark till en kurs av kronor 1: 60. Jag var givetvis försedd
med Registermarkchecker i tillräcklig utsträckning men det var varken
da eller senare möjligt att pa färjan få sådana checker inlösta utan här

1 Ej omtryckt.

— 233 —

måste betalning erläggas nied svenska pengar. Upplysningar om detta förhållande
borde ha inhämtats innan anmärkning gjordes.

2. Flygbiljett för ledaren Bryssel—Malmö. Genom att den först utsedde
ledaren i sista stund fick förhinder uppstodo stora svårigheter att finna en
lämplig ersättare. Jag fick endast med svårighet erforderlig ledighet och
endast under så många dagar som ovillkorligen erfordrades för uppgiften.
Jag kunde icke heller åtaga mig ledarskapet för den fortsatta resan till Barcelona,
som hela den övriga truppen företog, utan avlöstes i Bryssel av simförbundets
sekreterare herr Arne Ljungqvist. Denne hade icke heller tillfälle
att vara ledare för såväl Brysselturneringen som Spanienresan. I enlighet
med överenskommelse med simförbundet tog jag därför flyg bern.

3. »Vickning» på Skandinaviska klubben. Belg. francs 488:—- å 13:35
lika med kronor 65: 15. På mera vårdat språk, som också givetvis skulle
kommit till användning, örn jag vetat, att utgiftsverifikationen skulle komma
att insändas till olympiska kommittén, heter det aftonmåltid, men det använda
uttrycket säger faktiskt bättre vad som förekommit, nämligen en
improviserad enkel måltid. Till denna kvällsvard voro några svenskar, som
varit till stor hjälp under veckan, inbjudna. Det förefaller som om enda anledningen
till revisorernas anmärkning på denna punkt är, att ett mindre
korrekt uttryck kommit till användning.

4. »Nattklubb»? Synnerligen märkligt enligt mitt förmenande är, att anmärkning
gjorts mot besök på nattklubb, ehuru detta ord icke förekommer
i hela redovisningen. Här ha alltså revisorerna utan faktisk grund utkastat
hart när äreröriga beskyllningar. Förmodligen avses en verifikation »Förtäring
å restaurant Kasak sista natten» till en kostnad av 234 francs motsvarande
i svenskt mynt kronor 31: 24. Ha månne revisorerna efter undersökning
funnit att stället ifråga bör rubriceras nattklubb? Av den intagna
förtäringen och beloppets storlek att döma kan lokalen med minst lika stora
skäl förmodligen kallas musikkonditori. Den till redovisningen fogade originalnotan
upptager nämligen följande poster:

10 orangade (apelsinsaft med vatten)

4 kaffe
2 thé

7 läskedrycker, alltsammans till ett pris av 8 francs per styck (kronor
1:07) exclusive drickspengar.

5. Pris till tävling i biljard 35 francs lika med kronor 4: 67. Det myckna
skriveriet örn biljardspel är sålunda föranlett av denna utgift på kronor 4: 67.
I sak förhöll det sig på följande sätt. När man under 7 dagar spelar 5 polomatcher
blir det uppenbarligen ett problem hur den myckna fritiden skall
begagnas. Redan första dagen blevo vi erbjudna att kostnadsfritt disponera
skandinaviska klubbens trevliga lokaler med tillhörande trädgård. I lokalen
fanns en enklare biljard, i vilken kulorna frigjordes efter iläggande av ett
myntstycke. Truppens medlemmar blevo från första stund synnerligen intresserade
och roade av spelet och jag fann detta tidsfördriv mycket lämpligt.
För att ytterligare stimulera intresset ordnade jag mot slutet av veckan
en tävling, och segraren i denna erhöll ett litet pris till ovan nämnda värde.

6. Utlägg av ledaren gällande bilresor, kaffe och läskedrycker m. lii. för
vilka verifikationer saknas: Varje erfaren reseledare torde veta att möjlighet
icke finnes att skaffa verifikationer för alla utgifter. Det är mig omöjligt
att så lång tid efteråt lämna närmare förklaring till dessa utgifter än vad
som framgår av mitt ganska specificerade kvitto.

— 234 —

Svenska ridsportens centralförbund.

Med anledning av skrivelse av den 20/12 1938 och infordrad förklaring rörande
erinran mot inlämnad redovisning får S. R. C. äran meddela följande:

Verif. nr 246, 249, underverif. 10:

C. König har förklarat sig ej yrka återbetalning av kronor 20: —.

Verif. nr 440, underverif. 26:

a) Resan Malmö—Berlin—Malmö företogs av C. König mellan tvenne tävlingsmeeting
i södra Sverige, vid vilka han såsom S. R. C:s representant var
skyldig närvara. För att medhinna resan, som avsåg rekognoscering av ryttarnas
förläggning och hästarnas uppställning vid spelen, terrängundersökning
m. m. måste König använda flyg, varigenom, förutom nödvändig tidsvinst,
dagtraktamenten inbesparades. Sålunda bestrides anmärkningen.

b) Resan Kristianstad—Hannover—Kristianstad företogs av König under
den tid träningslägret i Kristianstad, för vilket han var träningsledare,
var sammandraget. Resan avsåg sammanträffande med ordföranden i tyska
olympiska kommittén för hästtävlingarna i och för ordnandet av frågan örn
svensk domare vid olympiska prisridningen. (Ändring av från svensk sida
föreslagen person påfordrades plötsligt från Tyskland.) Genom att resan
företogs pr flyg och på en söndag försummades ingen arbetsdag. Kostnaden
för resan kr. 258: 30 avser tur- och returbiljett för en person. Anmärkningen
bestrides sålunda.

Svenska seglar}örbundet.

Med anledning av Sveriges olympiska kommittés skrivelse av den 20
december 1938 med erinringar beträffande svenska seglarförbundets redovisning
över erhållna medel för Sveriges deltagande i olympiska seglingarna
i Kiel 1936 få vi härmed efter infordrat yttrande från färdledare, kammarherre
R. von Heidenstam, anföra följande:

Verifikation nr 117, svenska seglarförbundets redovisning, underverifikation
nr 3. »Under rubriken ''förstärkning’ av måltiderna i Kiel har utbetalts
RM 559: 03. I detta belopp ingå kostnaderna för öl, spritdrycker och tobaksvaror
i stor utsträckning.»

Av färdledarens yttrande framgår, att han ansett skäligt och nödvändigt,
att måltiderna förstärktes och sålunda tillåtit sig göra vissa utgifter utöver
dagtraktamentet. Beträffande utgifter för vin och öl ha, såvitt SSF av
verifikationerna kunnat utfinna, åtgått tillsammans RM 161:97. Med hänsyn
till de 229 persondagar detta gäller får väl denna summa anses synnerligen
rimlig.

Underverifikation nr 9. »För utrustning har utbetalts ett belopp av kr.
1,397: 83. Utrustningen har inköpts privat på olika håll. Så har t. ex. skor
inköpts till så olika priser som kr. 4: 75 och kr. 7:—. Det hade med stor
sannolikhet ställt sig billigare att inköpa utrustning gemensamt från samma
leverantörer.»

De skor, som inköpts till kr. 7: — voro starkare och bättre, bl. a. mindre
halkiga på de våta däcken än de andra, men då dessa ej upptäckts förrän
de andra redan inköpts, fingo en del deltagare åtnöjas med de billigare. I
annat fall hade lämpligen alla bort få skor till 7: — kr.

Verifikation nr 28. »Utbetalningar för utrustningsbidrag till 10 deltagare
å tillhopa kr. 524: 85 äro ej kvitterade.»

Enär revisorerna icke godtagit kvittens från SSF skattmästare på detta
utrustningsbidrag bifogas härmed nya kvitton på beloppet.

Då de personliga ekonomiska uppoffringarna för deltagarna voro högst

— 235 —

avsevärda och utgifterna betydligt överstego de erhållna anslagen för seglingarna,
men de påtalade utgifterna i förhållande härtill och till deltagarnas
antal äro synnerligen små, hemställer SSF att de må godkännas.

Utöver ovanstående förklaring utgjordes, enligt vad kommittén inhämtat,
seglarnas påtalade förstärkning av måltiderna i regel av ägg, gröt och mjölk
samt någon gång av en kötträtt till frukost. Vidare fingo besättningsmännen
(deltagare) ofta vid återkomsten efter seglingarna frampå eftermiddagarna
intaga extra kaffe eller thé, vilket ej ingick i den avtalade inackorderingen.

Från de specialförbund, i vilkas redovisningar smärre felräkningar förekomma,
lia de anmärkta beloppen, sammanlagt kr. 42: 92, inlevererats till
kommittén.

I anslutning till ovanstående tillåter sig kommittén understryka, att kommittén
genom beslut den 13 januari 1936, vilket beslut finnes angivet å de
utlämnade redovisningsblanketterna, givit anvisningar för de olympiska
medlens användning samt förbjudit att dylika medel tagas till bestridande
av utgifter, som kunna betecknas såsom »extravaganser av något slag».

Kommittén vill vidare för sin del framhålla, att den finner de av specialförbunden
lämnade förklaringarna tillfyllest och har däröver intet att tilllägga.
...... , . .

Revisorerna ha ävenledes påtalat, att i specialförbundens redovisningar
originalverifikationer i viss utsträckning saknats samt att en del utgifter
verifierats med av reseledarne själva utfärdade kvitton. Kommittén har för
sin del dels genom anvisningar å utlämnade redovisningsformulär dels genom
protokollsutdrag och muntliga instruktioner för specialförbunden framhållit
nödvändigheten av att utgifterna i största möjliga utsträckning skola
styrkas med originalverifikationer. Emellertid måste envar med erfarenhet
från idrottsresor, speciellt utomlands, medgiva, att det i vissa fall är
ogörligt att prestera kvitton å allehanda småutgifter. Svårigheten härutinnan
ökas givetvis med truppens storlek och idrottsresans omfattning. Revisorerna
lia ju även i sin berättelse förklarat sig inse dessa svårigheter. Måhända
skulle mera räkenskapsmässiga redovisningar kunna åstadkommas,
om en särskild kassör medföljde varje idrottstrupp, men ett sådant arrangemang
skulle å andra sidan medföra avsevärt ökade kostnader.

I sitt allmänna uttalande hava riksdagens revisorer påtalat att gratifikationer
utbetalts utöver avtalad avlöning samt att dessa gratifikationer ofta
uppgå till belopp, som närma sig den ursprungligen avtalade ersättningen.
Vi förmoda, att de därvid närmast avse de till de båda kockarna utbetalade
gratifikationerna å resp. kr. 200:— och 100:—. Vid anställandet av kockarna
för vintertruppen avtalades det, att de utöver lönen skulle erhålla
tilläggslön, örn det efter spelen visade sig, att de vid fullgörande av sitt uppdrag
kunnat åstadkomma besparingar i kostnaderna för mathållningen.

Utöver dessa lönetillägg har kommittén utbetalt dels ett belopp av kr.
300:— till skrivbiträdet, vilket utgör enda ersättning för skrivarbete under
tiden 7i 1933—15/3 1935, dels en gratifikation, likaledes å kr. 300: —, till
kommitténs bokförerska. Anledningen till att denna gratifikation beviljats,
är, att bokförerskan under åtta månader utfört arbete åt kommittén, för
vilken tid arvode icke utgått.

Vidare har det påtalats, att till kommitténs skattmästare utbetalts ett avsevärt
belopp såsom gottgörelse för felräkning och diverse ej verifierade utgifter.
Ifrågavarande belopp har kommittén ansett sig kunna anslå, då

— 236

kommittén varit av den uppfattningen, att den borde hålla skattmästaren
skadeslös för sådana utgifter, som han hade under olympiatruppernas
vistelser i Garmisch-Partenkirchen och Berlin, och för vilka originalverifikationer
icke kunnat anskaffas. Det bör i detta sammanhang påpekas, att
skattmästaren, vilken samtidigt tjänstgjort såsom sekreterare i kommittén,
varken för den ena eller andra tjänsten uppburit någon som helst ersättning.

Beträffande det förskott å kr. 200: — för förberedelser till konstolympiaden,
som kommittén utbetalt och som riksdagens revisorer anse icke hort
medtagas i redovisningen få vi meddela, att detta anslag beviljades av kommittén
vid sammanträde den 6 maj 1935 d. v. s. innan Kungl. Majit resolverat,
att anslag till deltagande i konstolympiaden icke finge utgå av de av
Kungl. Maj:t anvisade medlen. Under sådana förhållanden ansåg sig kommittén
icke kunna återfordra det utbetalda förskottet. Beloppet ingår emellertid
i den redovisning, som kommissarien för den svenska utställningen
inlämnat till Sveriges centralförening för idrottens främjande. Sagda förening
möjliggjorde nämligen efter Kungl. Maj:ts ovan angivna beslut vårt
lands deltagande i konstolympiaden genom att bestrida resterande kostnader,
vilka sammanlagt uppgingo till kronor 3,896: 80.

Slutligen lia riksdagens revisorer hävdat den uppfattningen, »att önskvärd
ordning och reda icke förefunnits, när det gällt att redovisa allmänna medel
av denna art». Gentemot detta vilja vi emellertid framhålla, att riksidrottsförbundets
och centralföreningens revisorer i sin berättelse uttala, att »uppläggningen
av böckerna och bokföringen för olympiska kommittén lämna
en klar bild av såväl de olika bokföringsåtgärdernas innebörd som resultatet
av verksamheten och den ekonomiska ställningen». Nämnda revisorer ha
ävenledes beträffande de olika specialförbundens redovisningar konstaterat,
»att desamma äro klart och tydligt upprättade».

Kommittén inser till fullo värdet av den av riksdagens revisorer påyrkade
fortlöpande kontrollen och tillåter sig framhålla, att kommittén redan innan
detta yrkande framställts, vidtagit betydligt skärpta åtgärder i åsyftad riktning
samt att Kungl. Majit genom nådiga resolutioner av den 4 juni 1937
och den 25 november 1938 förordnat örn årlig redovisning och granskning
av de medel, som ställas till Sveriges olympiska kommittés förfogande.

Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 12 januari 1939.

För Sveriges olympiska kommitté
GUSTAF ADOLF.

Ordförande.

Tor Wibom.

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 251, § 54.

Till Konunge n.

Genom remiss av den 20 december 1938 har Eders Kungl. Majit anbefallt
järnvägsstyrelsen att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år
1938 församlade revisorer under § 54 av sin berättelse anfört angående ett
försäljningsärende vid statens järnvägar.

— 237 —

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen med remissaktens återställande
anföra följande.

Riksdagens revisorer hava instämt i vad överrevisorerna uti sin till Kungl.
Majit avgivna berättelse anfört i detta ärende. Styrelsen har anbefallts
att särskilt yttra sig över överrevisorernas uttalande, vilket yttrande kommer
att inom några dagar tillställas Eders Kungl. Majit. Riksdagens revisorer
framhålla för sin del, att handläggningen av ifrågavarande försäljningsärende
visat avsaknad på centralisation och affärsmässiga former.
Styrelsen finner väl, att genom missförstånd mellan två avdelningar inom
styrelsen, försäljningsfrågan blivit mera komplicerad än vad som bort
förekomma, men styrelsen vill framhålla, dels att härigenom någon förlust
icke synes hava uppstått för statsverket, dels att det inom ett verk av statens
järnvägars omfattning någon enstaka gång sådant missförstånd kan uppkomma,
men att det icke är riktigt att härav draga någon generell slutsats,
att försäljningsärendena i regel icke skulle handläggas på ett tillfredsställande
sätt. Inom styrelsen underskattas icke vikten av att ett intimt
samarbete äger rum mellan de olika avdelningarna inom verket. Styrelsen
har i anledning av statsrevisorernas påpekande genom cirkulärskrivelse till
samtliga byråer och kontor inom styrelsen fäst uppmärksamheten på, att
underhandlingar, muntliga eller skriftliga, med utomstående endast böra
äga rum genom den byrå eller avdelning, till vilken ärendet hör, såvida
icke särskilt uppdrag lämnas åt annan att helt eller delvis handlägga ärendet.

Vid behandlingen av detta ärende hava förutom undertecknade även deltagit
verkstadsdirektören Sabelström, t. f. byråchefen Thorsell och ombudsmannen
Nordmark.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
G. DAHLBECK.

R. SCHÄLTZ.

V attén! allssty relsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 254, § 55.

Till Konungen.

Med anledning av Eders Kungl. Majits remiss den 20 december 1938 av
statsrevisorernas i deras berättelse under § 55 gjorda anmärkning angående
kraftverksdirektörens tjänstebostad i Motala får vattenfallsstyrelsen härmed
avgiva följande utlåtande.

överrevisorerna hava ansett det anmärkningsvärt, att så avsevärda summor
under årens lopp nedlagts för underhåll och förbättringar av kraftverksdirektörens
bostadshus i Motala och uttalat den meningen, att kostnaderna
för tjänstebostäderna böra stå i rimlig proportion till fastställda
hyresbelopp. Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande över överrevisorernas
anmärkning påvisat, att de nedlagda kostnaderna äro fullt förklarliga med
hänsyn till byggnadens beskaffenhet vid förvärvet samt att den slutliga kost -

— 238 —

naden är, när hänsyn tages till penningvärdet, fullt rimlig och i god överensstämmelse
med kostnaderna för annan liknande tjänstebostad, för vilken
anslag nyligen beviljats av riksdagen. Byggnaden är efter de utförda ombyggnaderna
och förbättringarna icke på något sätt lyxbetonad utan fortfarande
av något enklare standard än chefsbostäderna i Trollhättan, Älvkarleby,
Umeå och Porjus. Kungl. Majit har, med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen
i ärendet anfört och upplyst, funnit överrevisorernas anmärkning
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Statsrevisorernas anmärkning gäller, att ifrågavarande tjänstebostad på
grund av mindre väl genomtänkt planläggning vid ombyggnad och reparationer
blivit onödigt fördyrad. Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande över
överrevisorernas anmärkning påvisat, att de för ombyggnader nedlagda
kostnaderna äro sammanlagt omkring 39,000 kronor, och att dessa ombyggnader
sannolikt skulle ha kunnat verkställas för ungefär 8,000 kronor
lägre kostnad, om de utförts vid nuvarande penningvärde och i ett sammanhang.

Med hänsyn till de vid tiden för fastighetens inköp rådande höga byggnadskostnaderna
ansågs det emellertid lämpligt att till en början nöja sig
med ett minimum av reparationer. Även sedermera har man länge åtnöjt
sig med de mest trängande åtgärderna med hänsyn till de direktiv om största
möjliga sparsamhet, som utfärdades under 1920-talet, och den räntebesparing,
som naturligtvis ernås genom ett uppskov. Om nämnda direktiv icke
existerat och om man efter en första mindre iståndsättning år 1922 utfört
ombyggnader och reparationer i ett sammanhang år 1925, då byggnadskostnaderna
voro relativt låga, så skulle, även med denna förutsättning, de
direkta kostnaderna lia blivit c:a 8,000 kronor lägre än de verkliga kostnaderna,
och naturligtvis skulle denna arbetsordning varit avsevärt bättre
för hyresgästerna än den som följts. Så tillvida kan planläggningen av ombyggnaden
sägas hava varit mindre rationell. Men dels har vattenfallsstyrelsen
med hänsyn till föreliggande sparsamhetsdirektiv icke haft fria
händer, dels skulle det tidigare utförandet medfört ökade ränteutgifter, som
ätit upp den ovan beräknade Besparingen.

Om nian efter 4J/2 °/o räntefot kapitaliserar de verkliga ombyggnadskostnaderna
(39,000 kr.) till slutet av 1937, under vilket år ombyggnaden avslutades,
så motsvara dessa vid olika tidpunkter nedlagda kostnader ett
värde av c:a 52,000 kr. per S1/12 1937. Antager man i stället, att man efter
én första mindre reparation verkställt alla ombyggnader i ett sammanhang
år 1925 för inalles 31,000 kr., så skulle kostnaden inkl. 47a % ränta vid slutet
av 1937 motsvara ungefär 53,000 kr.

Resultatet av den med hänsyn till sparsamhetsdirektiven i flera repriser
utförda ombyggnaden är sålunda, att hyresgästerna fått vidkännas vissa
olägenheter, men att statsverket icke gjort någon förlust.

Stockholm den 11 januari 1939.

Underdånigst
W. BORGQUIST.

K.-G. LJUNGDAHL.

239 —

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 256, 258,
§§ 56, 57.

Till Konungen.

Genom remiss den 16 december 1938 har Kungl. Majit anmodat domänstyrelsen
att avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer under §§ 56 oell
57 anfört i sin år 1938 avgivna berättelse.

§ 56.

Med anledning av vad som revisorerna anfört under denna punkt får styrelsen
framhålla följande.

Såsom fast rörelsekapital åt domänverket anvisade 1923 års riksdag ett
anslag av 10 miljoner kronor. För att möjliggöra inleverering i rätt tid till
statsverket av uppkommande överskott bemyndigades vidare fullmäktige i
riksgäldskontoret att tillhandahålla domänverket en rörlig kredit av intill 10
miljoner kronor. Därjämte skulle såväl markinköpsfonden som förnyelsefonden
för återväxtkostnader få regelmässigt anlitas såsom rörelsekapital.

Förnyelsefonden för återväxtkostnader uppgick den 1 januari 1938 till
11,519,864 kronor kontant. Markinköpsfonden uppgick vid samma tidpunkt
till 20,950,883 kronor, därav kontant 8,220,373 kronor och utestående fordringar
återstoden.

Vad särskilt beträffar markinköpsfonden må framhållas, att behov att i
stor utsträckning taga denna fond i anspråk för sitt egentliga ändamål, inköp
av skogsmark, kan uppstå när som helst, om ock i den mån gynnsamma
betingelser inträda för sådana inköp. I detta hänseende må framhållas,
att markinköpsfondens kontanta behållning den 31 december 1933 utgjorde
10,979,230 kronor, under det att behållningen på grund av nyinköp under
1934 nedgick den 31 december 1934 till endast 4,344,834 kronor.

Vid de tillfällen, då förnyelse- och markinköpsfondernas tillgångar i större
utsträckning tagas i anspråk för sina egentliga ändamål, blir tillgången på
rörelsemedel otillräcklig, om dessutom den av revisorerna ifrågasatta inlevereringen
skulle komma till stånd. Visserligen kan det sägas, att den möjligheten
står öppen, att ett kapitalökningsanslag, motsvarande inlevereringen,
kan anvisas. En sådan åtgärd måste emellertid anses såsom en onödig omgång,
då samma syfte direkt kan ernås genom det i domänstyrelsens huvudbok
redan upplagda lagerregleringskontot.

§ 57.

Med anledning av statsrevisorernas uttalanden beträffande kronoegendomen
Höjentorp i Eggby socken av Skaraborgs län får domänstyrelsen anföra
följande.

Egendomen har varit utarrenderad för tiden 1928 14/3 1938 mot en årlig
avgäld av omkring 3,900 kronor. Till egendomen hörde då en åkerareal av
cirka 122 hektar. Med hänsyn till de spridda och delvis avlägset belägna
inägorna genomfördes år 1937 en rationalisering av brukningsenheten i så
måtto att de från huvudgården längst hort belägna delarna delvis försåldes
och delvis överlämnats till Statens jordnämnd. Till huvudgården återstod
härefter en åkerareal av 46 hektar. På grund av de stora värden ur naturskyddssynpunkt,
som egendomen representerade, uppdrog styrelsen detta år
efter samråd med länsstyrelsen och vederbörande naturskyddsförening åt

— 240 —

filosofie doktorn L. G. Romell att utarbeta plan för ett bättre tillvaratagande
av dessa värden. Denna utredning resulterade den 15 januari 1938 i framläggandet
för styrelsen av »berättelse och förslag rörande hemskiftet av Höjentorps
kungsgård». För att kunna på ett ändamålsenligt sätt uppordna
dessa förhållanden ävensom verkställa en nödvändig restauration av åbyggnaden
vid huvudgården fann styrelsen även med hänsyn till den korta tid,
som återstod till den 14 mars 1938, lämpligt att tillsvidare upplåta huvudgården
på endast fem år. Den förutvarande arrendatorn hade förklarat sig
icke vilja kvarbliva vid arrendet, varför avtalet måste träffas med ny person.
Den 6 maj 1938 träffades därefter avtal med en byggmästare om utförande
vid huvudgården av

1) omändring och reparation av ladugården, så att även stallet där kunde
inrymmas,

2) reparation och förstärkning av ladan,

3) omändring och reparation av norra flygeln till en arbetarbostad, ett
enkelrum och tvättstuga,

4) omändring och reparation av södra flygeln till två arbetarbostäder,

5) ombyggnad av trädgårdsmästarbostaden och

6) ombyggnad av befintlig byggnad till 3 st. svinhus och 3 st. hönshus,
allt mot en sammanlagd ersättning av 37,300 kronor. Arbetena skulle vara
färdiga den 1 oktober 1938.

Såsom förestående redogörelse ger vid handen har styrelsen redan före
statsrevisorernas besök å egendomen gått i författning örn vidtagande av i
huvudsak de åtgärder, som av revisorerna befunnits ändamålsenliga. Då
egendomen varit ifrågasatt att styckas i sin helhet, hava några byggnadsarbeten
icke gärna kunnat vidtagas förrän statsmakternas beslut beträffande
egendomens disposition förelegat. På grund av uppkomna anledningar har
det icke blivit möjligt att få de påbörjade byggnadsarbetena fullt utförda
till den i entreprenadavtalet utfästa tiden. Den i revisorernas berättelse omförmälda
av fackmän verkställda undersökningen rörande egendomens kultur-
och naturhistoriska värde är den ovan åberopade av fil. doktor Romell
på styrelsens uppdrag verkställda utredningen. Det torde vidare vara förklarligt,
att, när vidlyftigare nybyggnadsarbeten förestå, sådana arbeten icke
alltid kunna genomföras på en gång. I detta fall hava ekonomibyggnaderna
och statarbostäderna i första hand ansetts böra iordningställas och turen
kommer nu till arrendatorsbostaden. Enligt den uppgjorda planen skall
egendomen, när den kommer att i föreskriven ordning ånyo göras till föremål
för utarrendering från den 14 mars 1943, att i sin helhet vara i ett efter
förhållandena värdigt skick.

Remissakten återgår härjämte.

Vid detta ärendes handläggning ha deltagit generaldirektören Kuylenstjerna,
överdirektören Hedulff samt byråchefen Wahlestedt, föredragande. Beträffande
§ 57 har jämväl byråchefen Holmström deltagit.

Stockholm den 7 januari 1939.

Underdånigst
För Generaldirektören:

EINAR HEDULFF.

L. Carlquist.

— 241

Bilaga

till riksarkivets yttrande ang. § 43 av riksdagens revisorers berättelse

år 1938.

(Sid 167—179 av Del II.)

Särskilt yttrande av arkivrådet Forssell till riksarkivets
protokoll den 20 .januari 19 3 9.

I vad riksarkivet anfört dels angående nu gällande gallringsbestämmelsers
tillkomst, dels rörande behovet av vidgade gallringsregler och deras utformning
så att arkivtekniska och ekonomiska synpunkter därvid komma till sin
rätt, instämmer jag.

Men i övrigt har jag för min del i ärendet anfört följande:

Jag har önskat fästa uppmärksamheten vid att för de radikalare gallringsmetodernas
genomförande, t. ex. för utarbetandet av detaljerade gallringsplaner
för de särskilda verken, för samråd under gallringsarbetenas utförande
samt för kontrollen genom inspektioner av deras resultat en förstärkning
av riksarkivets personal blir oundgängligen nödvändig. Att lägga
dessa starkt vidgade uppgifter på en byrå inom riksarkivet (II :a), som nu
arbetar med blott en enda, dit fast indelad tjänsteman (byråchefen), vore
enligt min tanke orimligt. Byråns arbete i samband med gallringsuppgifterna
måste av naturliga skäl förläggas ut till de särskilda verken, varvid, örn
blott en vid byrån fast knuten tjänsteman finnes, risker finnas för stagnation
i byråns övriga funktioner. Huru byrån bör organiseras, torde böra
undersökas i samband med den allmänna utredning rörande arkivfrågorna,
som jag för min del förordar.

Därutöver önskar jag framföra följande synpunkter.

Genom den utredning, som 1938 års statsrevision förebragt, bär en klarare
överblick vunnits över de statliga arkivens omfattning i huvudstaden
och i landsorten. Det visar sig, att endast i Stockholm arkivbestånden vid nu
fungerande centrala verk och kommissioner uppgå till 83,000 hyllmeter.
Härvid har ändock icke Kungl. Maj:ts kanslis arkiv inräknats. Icke heller
har hänsyn tagits till det i riksarkivets olika depåer och i krigsarkivet samlade
materialet. Statistiken gäller vad man med en vidsträckt benämning
kallar centralförvaltningens arkiv (inkl. kommunikationsverken). Utredningen
ådagalägger vidare, att dessa arkiv tillsammantagna växa med omkring
4,000 meter årligen. De accessionsutrymmen, som ännu beräknas stå
till förfogande för upptagande av nämnda årliga tillskott, synas totalt uppgå
till cirka 15,000 hyllmeter. I vissa fall finnas inga accessionsutrymmen alls,
i andra fal! utrymmen för en längre tid, men för nämnda förvaltning i dess
helhet torde nu inredda utrymmen vara praktiskt taget slut efter 4 år. Vid
denna kalkyl förutsättes, alt resp. uppgiftslämnare vid beräkning av accessionsutrymmena
tagit hänsyn till den lättnad, som tillämpningen av redan
nu för dem gällande gallringsregler kan medföra.

I en av mig utarbetad promemoria av den 14 april 1938, som diarieförts
i riksarkivet den 4 maj 1938 (1:281), beräknade jag, att, då den planerade
centralbyggnaden för riksarkivet bleve färdig, skulle man ha att emotse leveranser
från centralförvaltningen på cirka 6,000 meter. Den nu förebragta
utredningen ger vid handen, att denna siffra får anses alldeles för liten. Den
.skulle ju blott motsvara ett och ett halvt års accessioner, och med en så begränsad
leverans lär förvaltningen vara mycket litet hjälpt. Man torde böra
räkna med en leverans, i omfång minst motsvarande senaste 10-årsaccessio 16—397\16.

Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

242 —

nen, och skulle då komma upp till ett tillskott av cirka 40,000 hyllmeter.
Min i april 1938 utförda beräkning av det hyllmeterantal arkivalier, som
den nya centralbyggnaden snart nog efter sitt färdigställande skulle lia att
mottaga, måste därför höjas till cirka 110.000 meter, vilket skulle överstiga
kapaciteten hos fyra jättetorn. Då därtill också måste finnas acessionsutrymmen,
måste enligt min tanke centralbyggnaden, om den skall fullföljas
efter ursprunglig plan, från början utrustas nied fem torn. De tre torn, sorn
ingå i föreliggande byggnadsskisser, skulle bereda ett alldeles för litet utrymme.
Efter ytterligare tio år skulle det femte tornet bli fyllt och ett sjätte
torn bli nödvändigt o. s. v.

Jag vidhåller den mening jag framfört i aprilpromemorian och ytterligare
utvecklat i en senare promemoria av oktober 1938, som diarieförts i riksarkivet
den 5 nov. 1938 (1:077), att centralbyggnadsprogrammet måste med
hänsyn till de praktiska konsekvenser det medför revideras. En begränsning
av det material, som skall förvaras i riksarkivets lokaler, måste ske. I liro
memoriorna har jag angivit några varandra kompletterande utvägar till en
dylik begränsnings vinnande: l:o att verken själva utrustas med arkivutrymmen,
där de under längre tid kunna behålla sina handlingar; 2:o att kristidskommissionernas
arkiv — såväl de från världskriget som de från 1930-talet — förläggas till en depå i landsorten, varvid bör sörjas för deras sakkunniga
vård på den plats, dit de förläggas; därför har jag tänkt mig en
kombination av denna depå med ett landsarkiv; 3:o de reviderade länsräkenskapernas
överförande från och med 1860 till resp. landsarkiv och jämförliga
institutioner; 4:o krigsarkivets avskiljande från riksarkivets depåprogram;
5:o i anslutning till av arkivrådet Bridin i en promemoria av den
11 maj framförda synpunkter hemställde jag i oktoberpromemorian ävenledes,
att kommunikationsverken skulle sörja för sina arkiv.

1 ovan åberopade promemorior av april och oktober 1938 har jag däremot
icke lagt någon vikt vid vidgade gallringsbestämmelsers betydelse för riksarkivets
egen byggnadsfråga. Det nu av statsrevisionen framdragna materialet
synes emellertid göra troligt, att kraftigare gallringsåtgärder i de centrala
arkiv, som även efter ovan skisserade begränsningar av riksarkivets depåprogram,
skola ingå i riksarkivets samlingar, komma att medföra avsevärd
lättnad i utrymmesanspråken. Jag finner därför, att verkligen ett sammanhang
föreligger mellan de planerade vidgade gallringsåtgärderna och riksarkivets
byggnadsfråga.

Det är sant, att riksarkivets nuvarande hyllutrymmen äro strängt anlitade
och de lediga marginalerna ytterst små. Även riksräkenskapsverket är
ju hårt trängt, därför att riksarkivet ej kan mottaga reviderade räkenskaper
från 1922. Under alla förhållanden måste därför snarast provisoriska åtgärder
vidtagas för beredande av vidgade sådana marginaler. Aven om beslut
om riksarkivets ^byggnadsfrågor skulle av statsmakterna kunnat fattas redan
vid innevarande års riksdag, skulle likvisst så mångå år förflyta, innan
ritningarna vore färdiga och byggnadsarbetena utförda, att åtgärder av angiven
art i alla fall måste vidtagas. Utvägar torde också finnas. En av förste
arkivarien Waern vid riksarkivets östermalmsavdelning utarbetad promemoria
angående möjligheter att inom riksarkivets lokaler bereda ökat utrymme
för arkivalier ger vid handen, att i det hus, dit nämnda avdelning är
förlagd, cirka 5,000 nya hyllmeter kunna uppsättas. Detta drar dock självfallet
med sig utgifter, som måste underställas statsmakternas prövning. Men
så vitt jag förstår, bli kostnader för beredande av nya hyllutrymmen oundvikliga
i varje fall. Även andra åtgärder i samma riktning torde kunna ifrågasättas
i nuvarande läge. Landsarkivarien i Härnösand berättar i sitt yttrande
av den 14 innevarande januari med anledning av remiss av viss del

— 243 —

av statsrevisionens yttrande, att i landsarkivet därstädes det nu disponibla
hyllutrymmet uppgår till cirka 2,300 hyllmeter. Om de reviderade länsräkenskaperna
från de län, som Härnösands landsarkivs distrikt innesluter,
för tiden 1860—1922, vilka nu förvaras i bankohuset vid Skeppsbron, provisoriskt
deponerades i detta landsarkiv, så skulle att döma av de uppgifter
landsarkivarie!! lämnar, i bankohuset ett utrymme vinnas på cirka 868 me
ter. — Om där även deponerades de reviderade länsräkenskaperna för tiden
1923—1937, så skulle riksräkenskapsverket, där dessa räkenskaper nu förvaras,
befrias från cirka 217 meter handlingar. I länsarkivet i Östersund torde
finnas ett ledigt utrymme av cirka 550 meter. Örn Jämtlands läns reviderade
räkenskaper för tiden 1860—1922 där provisoriskt placerades, så skulle enligt
mig lämnade uppgifter i bankohuset ett utrymme vinnas på cirka 130
meter. På motsvarande sätt skulle riksräkenskapsverket kunna befrias från
de där förvarade länsräkenskaperna från Jämtlands län för tiden 1923—-1937. Någon siffra på det hyllmetertal, som härigenom skulle vinnas i riksräkenskapsverket
är jag ej i tillfälle att ge.

Även i landsarkivet i Göteborg torde ett hyllutrymme kunna beredas för
en deposition därstädes av reviderade länsräkenskaper från detta arkivdistrikt.
Det torde röra sig om cirka 300 meter. Genom hyllinredning i östermalmsavdelningen
och provisoriskt överförande av länsräkenskaper till
nämnda landsarkiv skulle åt riksarkivet kunna vinnas ett avsevärt antal
hyllmeter (5,000 + 868 + 130 + 300 = 6,298 hyllmeter.) Med den sålunda
vunna marginalen skulle väl de värsta utrymmesbekymren med en sträng
hushållning vara avhjälpta under den tid, som kan återstå, innan riksarkivets
byggnadsfråga blir löst.

Det här ifrågasatta överförandet till vissa landsarkiv av en del reviderat
räkenskapsmaterial skulle, som sagt, vara provisoriskt. Såvida den nya utredning
rörande riksarkivets byggnadsfråga, som jag för min del tillstyrker,
skulle visa, att sagda material bör bevaras i Stockholm, så finge det
självfallet dit återföras. Men jag vidhåller den tanke, som jag utvecklat i
mina promemorior av april och oktober 1938, att de reviderade räkenskaperna
från och med år 1860 böra definitivt överföras till resp. landsarkiv.
Denna utväg tillstyrkes uttryckligen av landsarkivarierna i Lund och Göteborg.
Men det är att märka, att även landsarkivarien i Uppsala förklarar,
att, i samband med en utgallring av motsvarande koncepträkenskaper, en
utskiftning av de reviderade länsräkenskaperna kan äga ruin. Att en sådan
utgallring bör ske, är uppenbart. Principfrågan i detta hänseende löstes
redan i kungl, kungörelsen den 5 juni 1909 angående åtgärder för utgallring
av obehövliga handlingar hos vissa myndigheter (nr 66). Kungörelsen gällde
med vissa undantag centrala ämbetsverk och nied dem sidoordnade, i
Stockholm befintliga statsmyndigheter. I § 2 moni. e stadgades här bl. a.
att akter, vilka endast bestå av koncepthuvudböcker och koncepträkenskaper,
skola, när huvudböckerna och räkenskaperna, sedan de granskats, blivit
återställda, utgallras, så snart handlingarna icke längre behövas för åsyftat
ändamål och ej heller eljest kunna anses vara till nämnvärt gagn för det
allmänna. 1 kungl, brevet den 24 februari 1933 kom samma princip även
till tillämpning i fråga om överståthållarämbetets flir uppbördsärenden arkiv;
sålunda har grundsatsen även godtagits flir en länsstyrelses del. Det
villkor, som landsarkivarien Sandström uppställt, således icke blott kan,
utan bär uppfyllas. En i vissa remissvar synlig tanke, att de reviderade räkenskaperna
först borde förenas nied sina resp. länsstyrelsers arkiv, torde
innebära en överflödig omgång.

De invändningar, som i vissa av remissvaren samt i en promemoria av
förste arkivarie!! Hedar anförts mot berörda förslag, synas mig icke vara

— 244 —

av den art, att de böra vara utslagsgivande. Man får av dessa gensagor det
intrycket, att dessa räkenskaper med verklig behållning blott skulle kunna
studeras i Stockholm. I själva verket är det ett material, som måste kompletteras
med arkivstudier ute i landsorterna, i kyrko- och landsarkiv. Då
det ju är omöjligt att koncentrera även delta ortsmaterial till huvudstaden,
synes enhetlighetens krav snarast fordra, att räkenskaperna förläggas ut i
provinsen. De siffror, som av Hedar anföras om användandet av räkenskapsmaterialet
efter 1860, giva efter min tanke icke det avsedda stödet åt
kravet på dess kvarhållande i Stockholm. Att av arkivserier, omfattande 6,377
meter, sålunda till omfattningen stora som ett helt landsarkiv, under året
med den hittills kända största frekvensen (år 1938) blott 952 volymer framtagits,
är sannerligen icke imponerande. 242 forskningsbesök ligger i samma
minimala storleksnivå. Utslagna på årets cirka 300 arbetsdagar blir det
mindre än ett forskningsbesök per dag. Det är sant, att denna avdelning av
riksarkivet blott hålles öppen två dagar i veckan. Men om det vore riktigt,
att detta material skulle vara föremål för ett så ivrigt forkningsbegär, borde
den genomsnittliga besöksfrekvensen ändå vara betydligt högre. Antalet
arbetsdagar blir ju 104 och antalet besök per arbetsdag cirka 2.4. Det är för
visso icke mycket. Antalet forskare voro 80 under nämnda år. Sammanställas
alla dessa siffror, får man cirka 3 forskningsbesök per forskare, cirka
12 framtagna volymer per sådan och cirka 4 framtagna volymer per besök.
Av dessa data blir det till visshet sannolikt, att det icke varit fråga örn
någon stort lagd national- eller socialekonomisk forskning, vid vilken försök
gjorts att — såsom Hedar på ett ställe säger -— få »en överblick över
landets fastighetsbestånd». En sådan »överblick» bör man ju också helst
söka i de av staten bekostade periodiskt publicerade stora undersökningarna
av fastighetsförhållandena i riket. Det är här helt enkelt fråga om släktforskning
och ingenting annat. Inför dessa data frågar man sig verkligen,
örn det är rimligt, att staten för ifrågavarande ytterst begränsade forskningsbehovs
skull skall anses skyldig att med stora kostnader hålla dyrbara
utrymmen i huvudstaden för detta enormt svällande räkenskapsmaterial.

För egen del kan jag icke biträda en sådan mening. Jag vågar hålla för
troligt, att om materialet fördelades på resp. landsarkiv och sålunda återfördes
till sin naturliga samhörighet, så skulle forskningsfrekvensen bli
vida större. Hedar synes mig också underskatta det i Statistiska centralbyrån
förvarade personhistoriska materialet. Den omständigheten, att detta
material är synnerligen flitigt anlitat, tyder på att forskarna själva lärt sig
att värdera det. Det kan icke substituera räkenskapsmaterialet, men det kan
tjäna som en mycket god utgångspunkt för i Stockholm bedrivna släktforskningar.
I och med att staten tillhandahåller detta material, ger den
släktforskningen härstädes ett handtag, som med hänsyn till förhållandena
och vad som kan anses rimligt att begära av det allmänna, må få anses
tillräckligt. Man frågar sig också, varför just i fråga örn detta arkivmaterial
det skall vara så särdeles angeläget, att det i sin helhet hålles samman
i huvudstaden. I fråga örn annat, minst lika viktigt material måste
på grund av förhållandena en splittring av samlingarna på olika institutioner,
som är långt mer kännbar, uthärdas. Jag erinrar t. ex. örn, att för
vår rikshistoria ytterst betydelsefullt material ligger utstrött på olika arkiv
och bibliotek. Den som vill studera vår historia i slutet på 1700- och början
av 1800-talet får finna sig i att riksarkivet icke innesluter vare sig Gustavianska
samlingen, som ligger i Carolina biblioteket i Uppsala, eller von
Engeströmska samlingen, som ligger i kungl, biblioteket. Både den ena och
den andra har det närmaste samband med regeringskansliets arkiv. Men
det faller ingen in att söka åvägabringa rättelse i dessa förhållanden. På

— 245

dessa områden får man vara tillfreds med, att samlingarna ligga i offentliga
institutioners vård. Enligt min tanke bör den forskning, som har intresse
av länsräkenskaperna efter 1860 vara fullt nöjd med, örn de placeras
i våra förträffliga landsarkiv.

Vad därefter angår frågan örn en depå för kommissionsarkiv i samband
med ett landsarkiv, vill jag framhålla, att det härvid alls icke rör sig om några
obetydliga kvantiteter, som ingen roll skulle spela för utrymmeskraven i
Stockholm. Kommissionerna från världskriget lia efterlämnat arkiv till
riksarkivet till en omfattning av enligt uppgift cirka 3,500 hyllmeter; utanför
riksarkivet omfatta bara arbetslöshetskommissionen och clearingnämnden
nu sammanlagt cirka 4,500 meter. Det är sålunda fråga örn cirka 8,000
meter. Även örn gallringar här kunna vidtagas, måste ju utrymmen beräknas
för nya kommissioner. En avlastning av så stora dimensioner måste
anses vara betydande.

Den synpunkt, som i ett par remissvar betonas, att vården av detta material
skulle störa ett landsarkivs arbetsuppgifter, lärer ej kunna godtagas.
Det kan väl ej vara konstigare för en tjänsteman i ett landsarkiv att vid
sidan av de vanliga enhetliga landsarkivsamlingarna även lia hand om ett
arkiv av detta slag än det är för en tjänsteman i riksarkivet att — om han
t. ex. tjänstgör på östermalmsavdelningen — på en gång* arbeta i Svea hovrätts,
Amiralitetskollegiets, Statskontorets, Kommerskollegiets, Bergskollegiets
m. fl. arkiv. Samma tjänsteman kan samtidigt ha ordningsarbeten
pågående i kammararkivet eller i regeringskansliets arkiv. Går det an med
så disparata göromål inom riksarkivets ram, så borde det gå för ett landsarkiv
att bära nyssnämnda kombination. Skulle det emellertid visa sig
omöjligt att förlägga denna depå till ett landsarkiv, får annan förläggning i
landsorten övervägas. Det problemet återstår då att lösa, huru arkivvården
skall handhavas.

Med stöd av det anförda och under åberopande av innehållet i mina promemorior
av april och oktober 1938 har jag ansett, att riksarkivet borde
biträda en förnyad omprövning av riksarkivets byggnadsfråga, avseende
bland annat ett upprättande av en depå i landsorten för kommissonsarkiv
och ett överförande till resp. landsarkiv av de reviderade länsräkenskaperna
fr. o. m. år 1860. Det program för sagda omprövning, som jag särskilt utvecklat
och motiverat i min promemoria av sistlidna oktober, vidhåller jag
för övrigt till alla delar.

Jag hemställer, att kopior av mina promemorior av april och oktober
1938 måtte biläggas riksarkivets skrivelse angående statsrevisorernas betänkande.

Stockholm den 20 januari 1939.

Arne Forssell.

Bil. 1. Till arkivrådet Forssells särskilda mening 20/i 1939.

V. P. M. angående riksarkivets nybyggnadsfråga, avgiven
i april 1938 av Forssell.

Enligt ritningarna till den nya byggnaden skulle i densamma utrymme
komma att finnas för 72,810 hyllmeter, fördelade på tre torn.

Följande approximativa sammanställning visar, vilket antal hyllmeter, som
omedelbart resp. sannolikt mycket snart efter den nya byggnadens färdigställande
örn 4 å 5 år torde tagas i anspråk:

246

Hyllmeter

RA:s nuvarande samlingar ................................ c:a 42,000

Sedan 1923 lagrade länsräkenskaper och sedan 1934 lagrade
mantalsuppgifter, nu på annat håll förvarade, så omfattande
de kunna beräknas vara, då den nya byggnaden tages i bruk 5,000

Krigsarkivet .............................................. 13,000

Flottans arkiv på Skeppsholmen, som torde levereras, då stationen
flyttas ............................................ 1,500

Härtill komma leveranser från ett antal centrala verk och andra
institutioner, vilka av statskalenderns rubriker att döma torde
uppgå till mer än 60; endast några få approx. specifikationer
kunna här göras:

Generaltullstyrelsen väntar att få leverera minst............ c:a 1,000

Generalpoststyrelsen levererar möligen .................... c:a 500

Statens arbetslöshetskommitté levererar.................... c:a 3,000

Clearingnämnden levererar .............................. c:a 2,000

Någon leveranskvantitet från de andra c:a 60 enheterna är ej
känd. Bland dessa ingå dock så stora verk som Domänstyrelsen,
Telegrafverket, Statens Järnvägar, Pensionsslyrelsen, Statistiska
centralbyrån, RFA, etc., vilka måhända vart för sig vill
leverera lika mycket som generaltullstyrelsen (eller 1,000 meter).
Medelsiffran för leveransbehovet sättes dock här så lågt
som till 100 hyllmeter för åsyftade 60 verk (inkl. de 6 nämnda

stora verken) ...........................................6,000

approx. summa hyllmeter 74,000.

Härvidlag är ju att märka, att siffran 74,000 är en approx. sammanräkning
av väntade leveranser. Vid uppställningen i arkivet måste på vanligt sätt efter
varje serie, tillhörande verk, från vilket framtida accessioner äro att
emotse, tillräckligt utrymme lämnas för desamma. Ifrågavarande leveranser
måste därför vid sin uppställning upptaga ett spridningsområde, som blir
mycket större än 74,000 hyllmeter. För att belysa accessionsfrågans betydelse
må exempelvis erinras örn, att generaltullstyrelsens registratorskontor
meddelat, att därifrån torde komma att levereras 50 å 60 meter årligen,
sedan leveransen av nyss omtalade 1,000 meter ägt rum. För att icke en
besvärlig tillbyggnadsfråga alltför snart skall behöva väckas, torde man väl
böra räkna med, att de reserverade accessionsutrymmena skola tilltagas så,
att de räcka 25 å 30 år. Till accessionerna från ovan omtalade centrala verk
och institutioner komma ju också sådana från Kungl. Maj:ts kansli (inkl.
utrikesdepartementet) och från justitierevisionen och justitiekanslern. Hit
höra även leveranser från kommittéer och sakkunniga, arbetande under
eller inom departementen. Observeras må, att, även om accessionsutrymmet
skulle beräknas för allenast t. ex. 10 år, så skulle dock väsentliga utrymmen
utöver de tre föreslagna tornen erfordras.

Ovan anförda omständigheter synas mig giva vid handen, att de utrymmen
för leveranser (strax vid byggnadens färdigställande) och för framtida
accessioner, som enligt förslagsritningarna skulle beredas (72,810 meter),
äro alldeles för små. Därtill kommer, att även ämbetsvåningarna torde
få anses vara alltför snävt tilltagna. Rum äro beräknade för RA:s nuvarande
tjänstemannastab och för krigsarkivarien med biträden för krigsarkivets
personal i en souterrängvåning åt norr. Men redan för den lokala placeringen
av RA:s nye lie arkivarie (från och med den 1 juli 1938) skulle bekymmer
uppkomma.

Det anförda synes mig giva skäl för påståendet, att, därest statsmakterna
år 1934 accepterat det då utarbetade förslaget, som är det alltjämt förelig -

— 247 —

gande, och den planerade byggnaden nu stått färdig, så skulle riksarkivet
i alla fall mycket snart blivit nödsakat att antingen ånyo börja avvisa leveranser
eller väcka förslag om byggande av ett 4:e torn (resp. örn höjande av
de tre skyskraporna med flera magasinsvåningar) samt om utvidgande av
ämbetsvåningarna.

1 betraktande av alla dessa omständigheter kommer jag i första omgången
till det resultatet, att därest tanken på den stora centralbyggnaden vid Karlaplan
skall i den fortsatta diskussionen kunna vidhållas, måste förslaget
omedelbart kompletteras med dels ett fjärde torn (resp. påbyggnader på de
tre redan föreslagna) dels utökning av ämbetsvåningarna.

Dessa förslag måste givetvis motiveras med en detaljutredning rörande
väntade leveranser, då bygget blir färdigt, och framtida accessoirer till dessa.
Någon sådan utredning synes icke föreligga bland förarbetena till den projekterade
centralbyggnaden. Den ifrågasatta och säkerligen oundgängligen
nödvändiga undersökningen torde sannolikt kunna ordnas efter liknande linjer
med dem som riksarkivarien Hildebrand lät företaga, då han i århundradets
början först väckte nybyggnadsfrågan på tal, sedan riksdagen år 1901
beslutat, att riksarkivet skulle vara depå ej blott för Kungl. Maj:ts kanslis
arkiv utan också för de centrala verkens. (Jfr Meddelanden från Svenska
riksarkivet. Ny följd. 1:6: sid. 95 t. o. m. 178.) Då länsarkivet i Ostersund,
resp. landsarkivet i Härnösand förbereddes, företogos ju också liknande
.undersökningar rörande de leveranser, som voro att emotse frun
kyrkoarkiv, landsfiskalsarkiv o. s. v. o. s. v. I den nu förordade undersökningen
torde också böra ingå ett fastställande av, i vilken omfattning de
olika ämbetsverken böra behålla sina resp. arkiv. I överensstämmelse härmed
skulle då verkens arkivutrymmen tilltagas.

Även i andra hänsenden torde kompletterande utredningar vara av nöden.
Jag förutsätter här, att bygganden för att kunna tillfredsställa behovet mäste
från början innehålla ett magasinsutrymme, svarande mot fyra torn. Jag
håller för sannolikt, att icke ens den personal, som RA får från och med den
1 juli 1938, ev. förstärkt med den i RAs skrivelse av den 1 juli 1933 till byggnadsstyrelsen
omtalade personalen för krigsarkivet, skall nöjaktigt kunna
sköta arkivarbetet inom denna jättebyggnad. Saken må belysas med följande
data: RA:s nuvarande samlingar å c:a 42,000 hyllmeter kräver fran
och med 1 juli en personal av i blivande statsregleringsbrev angiven storlek.
Därtill skulle, som sagt, komma krigsarkivets personal enligt angivna skrivelse
från riksarkivet av 1 juli 1933. Krigsarkivet upptager 13,000 meter.
Sålunda skulle med nämnda personalbestånd 55,000 hyllmeter förvaltas.
Men till dessa 55,000 meter skulle i den nya centralbyggnaden komma minst
19,000 meter (55,000 + 19,000 = 74,000 meter). Man frågar sig, örn icke
denna utökning måste draga med sig personalförstärkning.

Förhoppningarna om personalbesparingar, vunna genom centralbyggnaden,
synas även av andra skäl ej böra spännas för högt. De stora avstånden
inom centralbyggnaden göra det antagligt, alt staben av expeditionsvakter
måste okas. Men det stannar icke härvid. Örn man efter centraliseringen
till en byggnad av Kungl. Majds kanslis och de centrala verkens arkiv
m. m. avser att låta utlåningen gå genom en enda låneexpedition, tolde det
vara en erkänd sak, att personalen i denna måste bliva större än personalen
i låneexpeditionen inom riksarkivets huvarande huvudlokal. Detta icke blott
eller ens främst med hänsyn till den ökade lånefrekvensen. Personalen i
den centraliserade låneexpeditionen måste också företräda en mera omfattande
expertis i fråga om de många samlingarnas innehåll, vilket torde kunna
ernås allenast genom personalförstärkning. Att hos en personal av sa
begränsat antal som den, vilken nu fyller arbetsuppgifterna i huvudlokalens

248 —

låneexpedition förvänta den nödiga allsidiga förtrogenheten med icke blott
kansliets arkiv (med dettas många olika avdelningar), riksdagens arkiv och
enskilda samlingar, utan även med kammararkivet, flottans arkiv, Svea hovrätts
d:o, kommerskollegiets, statskontorets, kristidskommissionernas o. s. v.
torde lå anses vara orimligt. Den nya låneexpeditionen torde kräva en
ganska talrik personal, företrädande förtrogenhet med olika förvaltningsgrenar.
Det är visserligen riktigt, att personalen i låneexpeditionen vid behov
kan anlita den ute på sektionerna arbetande personalens biträde; detta
förekommer ju redan nu; på kammararkivet och östermalmsavdelningen betjänas
ju allmänheten rentav direkt genom sektionspersonalen i resp. avdelningars
låneexpeditioner. Vinsten nied den centraliserade låneexpeditionen
skulle nu bl. a. vara den, att resp. sektioner frigjordes från lånearbetet och
kunde mera odelat ägna sig åt förvaltningshistoriska, editions-, ordningsoch
förteckningsarbeten. Örn nu den centrala låneexpeditionen ej göres tillräckligt
stark ulan hänvisas att hygga på sektionernas medverkan vid allmänhetens
betjänande, så kommer alltjämt sektionernas belastning för lånerörelsen
att kvarstå — och därmed vore icke så litet av vinsten med centralisationen
borta. Ihågkommas må, att sektionspersonalen genom den korrespondens,
som den har att besörja, redan i kanske alltför stor utsträckning
måste förbruka sin tid för allmänhetens informerande. Det är ju antagligt,
att med arkivsamlingarnas centralisering denna korrespondens snarast kommer
att tilltaga i omfattning, vadan det är desto angelägnare, att denna personals
befattning med utlåningsrörelsen vid disken måtte reduceras. Kontentan
av detta blir alltså den, att personalen i låneexpeditionen i samband
med centralisationen sannolikt måste förstärkas.

Det förefaller mig därlör vara klart, att i detta sammanhang centralbyggnadens
betydelse för personalbehovet måste utredas och klarläggas. Det är
också att märka, att riksarkivarie!! Hildebrand i sina ovan berörda utredningar
jämväl angav, vad de av honom förordade byggnadsåtgärderna kunde
draga nied sig i fråga örn personalbehovet (jfr eif. Meddel. Ny följd 1: 6,
sid. 104).

Jag bär ovan berört några punkter, som synas mig tarva ytterligare belysning.
Ännu andra av mera teknisk art torde kunna nämnas — t. ex. vilka
kostnader den stora byggnaden kan draga för sin uppvärmning. Jag lämnar
dessa tekniska spörsmål; de torde dock förtjäna beaktande.

På den av herr riksarkivarien till mig riktade frågan, huruvida jag anser
det nödvändigt att anställa förnyad utredning av riksarkivets centralbyggnadsfråga,
måste jag sålunda obetingat svara ja. Jag vill tillika såsom
min personliga uppfattning uttala, att den högst sannolika otillräckligheten i
det utrymme, som är beräknat i de föreliggande förslagsritningarna förmodligen
icke skall göra det lättare att lösa byggnadsfrågan i centralbyggnadsfrågans
tecken. Vid vårt samtal nämnde herr riksarkivarien, att statssekreteraren
Löwbeer vid en konferens med herr riksarkivarien skisserat en utväg
att underlätta byggnadsfrågans lösning, nämligen genom alt till depå i
landsorten överföra en del samlingar, som enligt centralbyggnadsplanen
skulle bevaras i huvudstaden. Det förefaller mig vara sannolikt, att, örn
intresse^ inom departementet för en sådan avlastning av centralbyggnadsspörsmålet
förefinnes redan på detta stadium, då förslaget omfattar tre magasinsskyskrapor,
så torde förmodligen detta intresse icke bli svalare, om
det av en utredning skulle framgå, att vederbörande från början måste inrikta
sig på uppförandet av fyra sådana eller motsvarande höjning av de
föreslagna skyskraporna. Detta är självfallet blott en gissning på mitt eget
ansvar. För egen del skulle jag också tro, att det, sedan så lång tid förflutit
under fåfängliga försöka att lösa RA:s byggnadsfråga på centralbyggets

— 249 —

väg, är påkallat att undersöka alternativ, som icke gä i den lokala centralisationens
tecken. Jag föreställer mig nämligen, alt det kommer att erbjuda
stora svårigheter att få statsmakterna att engagera sig i det väldiga
miljonföretag, som centralbyggnaden visar sig vara. Vid genomgången av
handlingarna i ärendet har jag också fäst mig vid en punkt i ecklesiastikdepartementets
skrivelse till byggnadsstyrelsen den 5 juni 1936 (i Meddel.
från S. R. A. för år 1936, sid. 61), att »möjligheten alt uppföra nya lokaler
för riksarkivet å en mera centralt belägen plats än den föreslagna» skulle
undersökas. Häri torde man hava rättighet att se uttryck för den meningen
hos regeringen såsom förvaltningsintressenas målsman, att den föreslagna
byggnaden är belägen för långt bort. I denna formulering måste jag också
se ett direktiv för frågans fortsatta handläggning. Jag måste tillstå, att vad
byggnadsstyrelsen i sin underdåniga förnyade utredning av den 8 oktober
s. å. har anfört icke i allo övertygat mig. Men även örn det med större tydlighet
skulle kunna ådagaläggas, att det icke är möjligt att i mer centralt
belägen stadsdel få utrymme för en jättebyggnad av den föreslagnas dimensioner,
så utesluter ju detta icke, att en lösning av byggnadsspörsmålet kan
lättare vinnas, om man söker att nå den på den väg, som statssekreterare
Löwbeer — såvitt jag fattade herr riksarkivarien riktigt —- synes lia antytt
och som ju icke syftade till den strama lokala centralisationen.

Frånsett de ovan berörda omständigheter, som synas tala mot ett vidhållande
av tanken på nu nämnda centralisation, finnas enligt min mening
vissa andra förhållanden, som torde motivera, att man åtminstone undersöker
möjligheterna att lösa byggnadsfrågorna efter en annan modell än den
som kommit till användning vid Karlaplansförslaget. Jag skall här först
blott i förbigående beröra en sak, som visserligen faller utanför de rent
arkivtekniska intressenas domäner men som dock icke torde sakna vikt och
betydelse i sammanhanget. Det är, att den föreslagna byggnaden torde bli
anskrämligt ful och att den på sin plats vid Karlaplan och Tessinparken
torde bli skrymmande och för omgivningarna både skymmande och skämmande.
Jag befarar, att förslaget icke skulle bli vad man kallar »populärt»,
något som man ju får finna sig i, om det visar sig, att inga andra utvägar
stå till buds, men som man ej bör lämna helt ur räkningen, om frågan möjligen
skulle kunna ordnas på annat sätt.

Av större betydelse synes mig emellertid följande vara:

Såsom ett viktigt skäl för en bortflyttning från de nuvarande riksarkivbyggnaderna
på Riddarholmen har ju bl. a. anförts, att deras läge invid
järnvägen skulle utsätta dem för stora risker vid ett ev. flygbombardemang.
Örn denna synpunkt fasthålles, förefaller det dock, som om de jättestora tornen
vid Karlaplan likaledes skulle bli i hög grad exponerade för berörda
fara. I sig själva skulle väl dessa torn bli goda riktpunkter för en bombraid,
och i närheten av dem ligga ju betydelsefulla militära institutioner av
centralt viktig karaktär, som torde vara särdeles attraktiva för fientliga flygeskadrar.
Observeras bör väl också, att ej så långt från de tilltänkta arkivskyskraporna
ligga Stockholms stads stora gasklockor. Örn dessa skulle
bli träffade av explosiva bomber, är det väl alltför troligt, att menliga följder
för arkivtornen skulle komma att inställa sig. Härom bör dock självfallet
nödig undersökning göras.

Bombfaran är ju alls icke förbisedd med utarbetandet av förslagen till
den centrala arkivbyggnaden. Förslag föreligger örn bombfria valv under
densamma. Fråga blir väl ändå örn dessa skola kunna hållas i rimliga proportioner
till det väldiga, i ständig ansvällning befintliga hyllmetcrtalet arkivalier.
Del måste ju också bli en .särdeles vansklig värderingsfråga vilka
arkivserier, sorn skola nedföras i de skyddande valven och vilka som skola

— 250 —

lämnas utanför. En mera effektiv och mera betryggande lösning av de uppgifter,
som uppkomma med anledning av bombriskerna, synes enligt min
mening vara, att man i stället för att yrka på en centralbyggnad accepterar
en prövning av dislokationsmöjligheterna. En anhopning till en enda kolossalbyggnad
av det ifrågavarande arkivmaterialet måste väl ändå anses
utsätta detta för en större förstörelserisk än örn materialet sprides till liera
platser, varvid självfallet varje lokal också bör utrustas med tillgång till
bombsäkra valv. Jag önskar här betona, att det allenast är fråga om en
decentralisation i rent lokal mening, icke örn någon splittring av den centrala
ämbetsmyndigheten, vilken sistnämnda synes mig vara det väsentliga.

Huru skulle då ovan antydda dislokation kunna utföras?

Det förut omtalade förslaget om en depå i landsorten för vissa arkivsamlingar
bör, enligt min tanke, allvarligt övervägas. Jag återkommer också
här nedan till densamma. Men för att denna depå icke skall behöva göras
alltför stor, d. v. s. alltför många samlingar dit överföras för att lätta placeringsbekymren
i huvudstaden, torde det vara riktigt att först överväga vissa
andra dislokationsåtgärder.

Redan tidigare har jag för Herr Riksarkivarie!! uttryckt den meningen, att
två utvägar torde finnas, som kunde vara till lättnad för riksarkivets utrymmesbekymmer.

l:o. Jag har sålunda framkastat den tanken, att vid uppförandet av nybyggnader
för de centrala verken ett avsevärt utrymme borde upplåtas för
resp. verks arkiv, varigenom verken skulle sättas i tillfälle att för en längre
tid behålla sina handlingar och sålunda komme att reducera sina anspråk
på att få göra leveranser till RA. Exemplet från Kungl. Majlis kansli skulle
sålunda lända till efterföljd. Underhandlingar örn denna sak hava också enligt
Herr Riksarkivarie^ uppdrag inletts med Domänstyrelsen och med Marinförvaltningen,
vilka bägge verk hava aktuella byggnadsfrågor att behandla.
Saken torde dock tarva en mera generell diskussion och torde därför böra
upptagas i samband med en förnyad utredning örn riksarkivets byggnadsfråga,
vilket f. ö. redan här ovan, fast mera i förbigående påpekats.

2:o. Vidare har jag vid ett par tillfällen underställt Herr Riksarkivarie^
prövning den tanken, att de reviderade länsräkenskaperna för framtiden
skulle överföras till resp. landsarkiv och motsvarande depåer. En aktuell utgångspunkt
för ett sådant övervägande få väl anses ligga däri, att mantalslängderna,
vilka inom länsräkenskaperna torde vara de mest efterfrågade
för personforskningen, torde komma att försvinna ur nämnda räkenskaper
i samband med mantalspengarnas upphörande och folkbokföringens blivande
omläggning. Av allt att döma torde mantalslängderna — örn de komma
att bibehållas — i fortsättningen få en helt ny karaktär: de torde då närmast
bli ett slags för kontrollens skull uppgjorda kollationeringslängder till kyrkobokföringen.
Dessa längder skola då icke vidare komma in till riksräkenskapsverket
f. v. b. till riksarkivet utan torde, i den mån de skola bevaras,
hamna — via häradsskrivarna — i landsarkiven. Av hänsyn till kravet på
en koncentration till huvudstaden av det personhistoriska material, som
mantalslängderna utgöra, blir det sålunda icke behövligt att där anhopa länsräkenskaperna,
eftersom dessa i fortsättningen, som sagt, ej komma att innehålla
några mantalslängder.

F. ö. torde till stöd för ett överförande av länsräkenskaperna till landsarkiven
och därmed jämförliga institutioner kunna anföras, att en liknande
metod sedan lång tid tillbaka använts i fråga örn de centrala verkens reviderade
räkenskaper. Den arkivtekniska samhörighetsprincipen, som grundsatsenligt
kräver, att de reviderade räkenskaperna kvarhållas i det reviderande
verkets arkiv såsom detta verks inkomna handlingar och arbetsmate -

— 251 —

vial, bröts redan vid mitten av 1800-talet, i det att från den tiden de centrala
verkens räkenskaper i stor utsträckning överfördes till resp. redogörande
verk för att hos dem förvaras. Denna metod tillämpas ännu. En tillämpning
i full analogi härmed på de reviderade länsräkenskaperna skulle ju
närmast innebära, att dessa återfördes till resp. länsstyrelser. Men detta
torde med hänsyn till länsstyrelsernas utrymmesförhållanden ej låta sig göra.
Räkenskaperna i fråga torde därför böra direkt överföras till landsarkiven
i stället för att gå omvägen över länsstyrelserna.

En invändning, som skulle kunna tänkas mot här föreslagna överföring,
må här belysas. Den gensagan kommer måhända att ur revisionssynpunkt
göras, att det skulle vara olämpligt att från Stockholm bortföra de reviderade
serierna, medan ännu preskriptionstid varar. Efterprövningar (»10-årsrevisioner»)
kunna behövas, och det skulle då vara olämpligt att lia länsräkenskaperna
borttransporterade til) landsarkiv. Mot detta resonemang städler
jag frågan, om det icke är mera praktiskt, om riksräkenskapsverket i sådana
fall inlånar det behövliga materialet än att man för dessa väl dock relativt
sällsynta casus under 10 år binder tusentals hyllmeter länsräkenskaper
inom dyrbara arkivutrymmen i Stockholm.

Örn ifrågavarande uppslag vunne beaktande, skulle man också möjligen
kunna tänka sig, alt reviderade län sräkenskaper åtminstone i viss utsträckning
retroaktivt överfördes till landsarkiven, förslagsvis fr. o. m. år 1900
eller fr. o. lii. år 1850. Längre tillbaka torde man icke kunna gå. Att angiva
något teoretiskt motiverat gränsår är naturligtvis icke möjligt. Det blir en
rent praktisk angelägenhet. Möjligen kan sägas, att i fråga örn material, som
är äldre än sist angivna år, forskningsfrekvensen blivit så stor och traditionen
att finna detta material i kammararkivets samlingar blivit så rotfast, att
därvidlag någon ändring i förvaringsplatsen icke bör ifrågakomma.

.Skulle här antydda uppslag till en avlastning av arkivlokalbekymren i huvudstaden
befinnas tänkvärt, så skulle därav följa, att en utredning måste
göras rörande resp. landsarkivs och andra dylika depåers möjligheter att
mottaga ifrågavarande räkenskapsserier. Utredningen torde också böra utsträckas
till att omfatta möjligheten av en överföring av andra lokala reviderade
räkenskapsserier, som med samma skäl som de reviderade länsräkenskaperna
kunna tänkas förflyttas till nämnda provinsiella arkivdepåer.
Jag är naturligtvis icke i tillfälle att uppgiva, från huru många hyllmeter
riksarkivets byggnadsutrymmen skulle befrias vare sig det gäller de reviderade
länsräkenskaperna från det ena eller andra gränsåret eller det gäller
andra lokala räkenskapsserier. Men jag gissar, att antalet hyllmeter blir betydande.
Kostnaderna för eventuell utbyggnad av resp. provinsarkivs lokaler
måste naturligtvis jämföras med kostnaderna för motsvarande hyllutrymmen
i huvudstaden.

Om ovan skisserade åtgärder vidtoges (l:o utbyggande av de centrala verkens
egna arkivlokaler, 2:o överförande för all framtid och retroaktivt i viss
utsträckning av länsräkenskaperna till provinsarkiven), så torde behovet aven
särskild depå för en del arkivsamlingar bli mindre än det kommer alt
bli utan dessa åtgärder. Med hänsyn till statens enormt svällande centrala
arkiv skulle jag dock tro, att det är riktigt att under alla förhållanden laga i
sikte eventualiteten av en dislokation av dessa, i vilken även en särskild depå
av antytt slag får ett rum.

Tanken på en sådan depå är ju f. ö. icke ny. Den framfördes på sin tid
av riksarkivarie!! Hildebrand och föranledde vid 1906 års riksdag ett särskilt
beslut, .lag önskar dock här från början betona, att, örn en sådan depå
skulle komma till stånd, blir det ofrånkomligen nödvändigt, att den ordnas
i samband med ett landsarkiv. Depåns samlingar mäste komma under slån -

— 252 —

dig, sakkunnig och ansvarig vård, ett krav, som ju Hildebrand energiskt understrukit.
Det enda sättet att åvägabringa en sådan omvårdnad av materialet
torde, praktiskt taget, vara att anknyta depån i fråga till ett landsarkiv.
Depåns avstånd till Stockholm bör vara så litet som möjligt, och därför inställer
sig lanken på depåns sammanknytande med landsarkivet i Uppsala
såsom någonting ganska självfallet. Hildebrand tänkte sig ju också depån
förlagd till sagda plats.

Vid urvalet av de samlingar, som skulle på angivet sätt placeras, är det
alldeles omöjligt att utgå från den principen, att till depån skulle föras samlingar
av »mindre vetenskapligt värde» eller dylikt. De samlingar, som jag
här vill föra på tal, hava sannolikt ett mycket betydande värde ur vetenskaplig
synpunkt och lära för den ekonomiskt-historiska forskningen vara
omistliga. I stället torde man få anlita den urvalsprincipen, att till depån föras
sådana samlingar, örn vilka man kan förmoda, att de — ehuru forskningarna
i dem tidvis kunna bliva intensiva nog —■ dock dessemellan och på
lång sikt betraktat bliva mera sällan nyttjade. Till placering i depån skulle
jag vilja ifrågasätta ett visst ekonomiskt-historiskt material. Här skulle sålunda
förvaras krigstidens kriskommissioners, den statliga arbetslöslietskommissionens,
clearingnämndens samt andra arkiv av motsvarande karaktär.
Dessa arkiv torde tillsammantagna representera ett mycket stort antal
hyllmeter. Det är emellertid också möjligt, att det kan bliva nödvändigt att
till övervägande upptaga frågan, huruvida icke till depån också skulle kunna
föras visst centralt statistiskt material, som måste för framtiden bevaras.
T. ex. från statistiska centralbyrån. Gentemot det sålunda skisserade arrangemanget
torde kanske invändas, att det skulle vara till hinder för forskningen,
som behöver hava sitt material tillgängligt på ett ställe. Det är självfallet
riktigt, att det för en forskare är bekvämare och billigare att på angivet
sätt finna materialet samlat. Men å andra sidan måste det ju alltid göras
en avvägning mellan forskares anspråk och det allmännas skyldigheter
att tillmötesgå dem. Örn forskarnes anspråk skulle i allo tillgodoses, så borde
ju staten till samma byggnad som riksarkivet även sammanföra allt det
material, som förvaras i t. ex. landsarkiven. Utan ringaste tvivel finnas
många fall, då en forskare i RA önskar, att han skulle ha omedelbar tillgång
till material i landsarkiv, utan att det därför kan ifrågakomma att ens ett
ögonblick diskutera landsarkivens koncentrering till Stockholm. Det är viii
också tillåtet att göra en skillnad mellan forskningens intresse och de enskilda
forskarnes. Det måste väl rimligtvis erkännas, att det allmänna ganska
väl skulle tillgodose forskningens behov, om det läte på en ur kulturell synpunkt
centralt belägen plats samla, vårda, ordna, förteckna och tillhandahålla
det arkivmaterial som inom vissa förvaltningsgrenar framvuxit under
dess verksamhet. Hittills har ju också landsarkiv just ur forskningens synpunkt
ansetts vara synnerligen tacknämliga institutioner. De olägenheter
för den enskilde forskaren, som skulle kunna uppkomma genom att ovan
omtalade centrala kommissioners resp. verks arkivalier bleve placerade vid
LA i Uppsala skulle ju f. ö. neutraliseras genom lån — såsom ju ofta sker
då så att säga egentligt landsarkivmaterial måste belysas genom material i
RA och vice versa. Det är också att märka, att det ännu icke blivit någon
som helst hos vetenskapsmän eller allmänhet fast rotad tradition att i riksarkivet
finna det material, som de enligt den föreslagna ordningen skulle
hänvisas att finna vid landsarkivet i Uppsala. Något störande ingrepp i gammal
vana kan det ej bli fråga örn.

Efter denna översikt över olika möjligheter att för Riksarkivet lindra lokalbekymren
skulle måhända ytterligare en utväg kunna anvisas, nämligen
att försvarsväsendet övertar alla omsorger örn Krigsarkivets placering. Krigs -

253 —

arkivet intar ju faktiskt en så självständig ställning i förhållandet till Riksarkivet,
att det sistnämnda väl kan hava anspråk på att bli befriat från ifrågavarande
omsorger.

Sedan dessa avgränsningar vidtagits, uppkommer frågan örn placeringen
av det övriga material, som är avsett att kvarbliva i Stockholm. Jag vill betona,
att det naturligtvis icke är min avsikt att bestrida, att en centralisering
av åtminstone delta material i vissa hänseenden kunde erbjuda fördelar,
t. ex. i fråga örn gemensamt bibliotek. Men å andra sidan torde centraliseringen
draga med sig åtskilliga betydande nackdelar. I första rummet pekar
jag då på den ökade risken för hela arkivmaterialets ödeläggelse vid
bonibraid, om detta material hålles samlat på ett enda ställe. Vidare torde
svårigheter yppa sig att i enlighet med anvisningen i departementsskrivelsen
av år 1936 i mera central stadsdel placera en så stor byggnad som den,
vilken måste uppföras, även sedan arkivmaterialet event, på ovan anvisade
sätt distribuerats. Slutligen skulle alltjämt svårigheter kvarstå i fråga örn
administrationen av ett så stort arkivkomplex, som ju dock alltjämt skulle
omfatta kansli-, revisions- och riksdagsarkiv, enskilda samlingar, kammararkiv,
marinens arkiv, Svea hovrätts och de centrala verkens arkiv o. s. v.

En dislokation även av det ifrågavarande materialet torde därför förtjäna
alt övervägas.

Man skulle då kunna tänka sig, att den nuvarande riksarkivbyggnaden bibehölles
såsom depå för kansliets och revisionens arkiv. Enligt min tanke
skulle genom tillbyggnad över gården till nya huset, genom påbyggnad av en
våning på detta samt genom inre ombyggnader däri och vidare genom placering
av ämbetsrum och forskaresal i Stenbockska huset så många tusentals
hyllmeter kunna vinnas, att komplexet för en mycket lång framtid skulle
kunna tjänstgöra såsom arkivdepå för kansliet och revisionen.

Dock anmäler sig genast en allvarlig betänklighet mot att för detta viktiga
arkiv behålla sagda lokaler: de ligga obestridligen i en utmanande närhet
lill järnvägen, som väl antagligen bleve ett synnerligen eftersträvat mål vid
ett flygbombardemang. Även örn bombfria valv skulle kunna anbringas under
gården och därifrån byggas in under nya och gamla busen, så torde dock
riskerna i alla fall bli stora.

Vidare är att märka, att, sedan statsdepartementen numera fått egna arkivlokaler,
avsedda att bevara handlingar för bortåt 25 års tid, torde det
icke för det dagliga arbetets behov vara erforderligt att lia Riksarkivet i sådan
närhet till kanslihuset. Däremot torde intresset av en närbelägenhet till
Högsta Domstolens och Nedre revisionens lokaler alltjämt vara stort.

Då nu planer synas vara för handen att förlägga dessa sistnämnda institutioner
till Garnisonssjukhuset, torde det kunna övervägas, örn icke Riksarkivets
arkivdepå för kansliet och revisionen skulle kunna med fördel förläggas
till det stora utrymmet strax söder örn Garnisonssjukhuset och naturligtvis
även här utrustas med bombfria valv.

Det övriga materialet skulle då enligt min tanke kunna placeras i en byggnad
på Tekniska högskolans tomt. flit skulle Svea hovrätts och de centrala
verkens samt marinens arkiv m. m. förläggas.

Vad kammararkivet beträffar, så skulle ju detta, därest länsräkenskaperna
lii. m. förås till landsarkiven och de centrala verkens räkenskaper alltjämt
förenas nied sina resp. verks arkiv, bliva eli arkiv med mycket begränsade
accessioner. Med detsamma skulle väl i framtiden möjligen komma att förenas
en del från kammarkollegiet kommande serier. Formellt sett borde ju
kammararkivet placeras tillsammans med de andra centrala verkens arkiv,
sålunda i depån på Tekniska högskolans tomt. Möjligen skulle man dock
kunna tänka sig, därest ett bättre utnyttjande av tomten söder örn Garnisons -

254 —

sjukhuset så krävde, att kansli- och kammararkiven finge trivas under samma
tak på denna tomt. Här bleve då en depå för de två äldsta arkiven med
samtida genesis i 1500-talets förvaltning — en historisk synpunkt, som väl ej
skulle sakna berättigande vid här ifrågavarande dispositioner.

Med dessa skisser har jag ej velat binda mig vid definitiva förslag, endast
antyda möjligheten av och fördelarna i visst alternativ till centralbyggnaden.
Vid en ev. blivande undersökning måste naturligtvis en jämförelse göras i fråga
örn kostnaderna i de olika fallen.

Slutligen önskar jag ytterligare framhålla två moment:

1 :o. Den möjlighet till gallringsåtgärder i åtskilligt material, som sannolikt
finnes, bör icke få fördröja byggnadsfrågans lösning. Om gallringarna
vidtagas, sedan byggnaderna uppförts och samlingarna inflyttats där, torde
det vara visst, att därigenom intet överflödigt utrymme uppkommer. Tillkomsten
av det genom ev. gallring lediga utrymmet bereder allenast välbehövlig
plats för framtida accessioner, varigenom frågor örn tillbyggnad uppskjutas 2:o.

Däremot torde av allt att döma intresset vid en ev. ny utredning böra
riktas på en annan omständighet, vid vilken min uppmärksamhet fästats under
mitt arbete med byggnadsfrågan. I vissa stora engelska arkiv lär man
ha utexperimenterat en ny metod vid hyllornas placering. Denna metod lär
innebära, att hyllorna i stället för att placeras parallellt med en mittelgång,
ställas vertikalt mot densamma tätt invid varandra, varvid mittelgången är
lika bred som de in i hyllfacken gående hyllorna äro djupa. På en hyllas
vägg ut mot mittelgången finnes en förteckning på det material, som förvaras
i hyllan. När detta material efterfrågas, utdrages hyllan, som torde löpa på
något slags lager, i hela sin längd och går då ut över gången; de önskade buntarna
uttagas, varpå hyllan inskjutes i sitt fack.

Denna inredningsmetod uppgives spara ett utrymme av c:a 40 %. Hyllinredningen
måste givetvis vara dyrare än den nu av oss brukade, men den
större inventariekostnaden måste självfallet jämföras med besparingen i byggnaden.
Frågan örn sådan ny hyllinredning lär vara under utredning i och
för planerat nybygge för Kopparbergs Bergslags arkiv.

Saken torde, så vitt jag förstår, böra komma under granskning vid en ev.
ny utredning.

Stockholm den 14 april 1938.

Arne Forssell.

Bil. 2. Till arkivrådet Forssells särskilda mening !0/i 1939.

V. P. M. angående riksarkivets bvggnadsfråga, avgiven
i oktober 1938 av Forssell. I

I en V. P. M. av den 14 sistlidne april angående riksarkivets byggnadsfråga
framlade jag mina svar på av herr riksarkivarien till mig vid ett tidigare
sammanträde mellan honom, arkivrådet Brulin och undertecknad ställda frågor,
huruvida jag ansåge, att förnyad utredning vore behövlig i riksarkivets
byggnadsfråga och i så fall i vilka avseenden. Sedan promemorian den 4
maj diarieförts och därmed förlorat sin av mig avsedda karaktär av internt
diskussionsinlägg, anmälde jag i skrivelse till riksarkivet den 9 maj min avsikt
att senare inkomma med ytterligare skrivelse i ämnet. Jag erinrade på
samma gång om, att jag i promemorian framhållit, att jag ej velat binda mig
vid slutgiltiga förslag till byggnadsfrågans lösning, blott antyda möjligheten
av och fördelarna i visst alternativ till centralbyggnadsprogrammet. Jag för -

— 255 —

behöll inig därför alltjämt samma frihet i fråga om utredningsprogrammets
utformande, som jag ägde före promemorians offentliggörande.

Jag övergår nu till förnyad belysning av programmet för den nya utredning,
som jag i april föreslagit, och till de riktlinjer för byggnadsfrågans lösning,
som jag förordat. Den närmare motivering, som här nedan i vissa
hänseenden framlägges, liksom de modifikationer i min promemoria av den
14 aprii, som göras, betingas helt naturligt av den diskussion mellan intresserade
rörande spörsmålet, som sedan nämnda dag förekommit, både före och
efter offentliggörandet av min promemoria. I främsta rummet påkallas vissa
preciseringar av arkivrådet Bruhns »Anteckningar i anledning av Forssells
P. M. i byggnadsfrågan», diarieförda i riksarkivet den 11 maj. Men även eljest
gjorda erinringar lia här beaktats. Jag indelar i det följande min framställning
under några rubriker.

1. Ang. ny utredning av förvaltningens arkivbestånd.

I min aprilpromemoria ifrågasatte jag, att en utredning nu borde företagas,
svarande mot den, som riksarkivarie!! Hildebrand på sin tid utförde rörande
omfattningen av den centrala förvaltningens arkiv och rörande de accessioner,
som från denna förvaltning kunde vara att emotse till arkivbestånd,
ställda under riksarkivets förvaltning. Jag föreslog tillika, att i denna undersökning
också borde ingå eif fastställande av mera bestämda regler om, i
vilken omfattning de olika ämbetsverken böra behålla sina resp. arkiv. I
promemorian uttalades även, att en undersökning av detta slag säkerligen
vore oundgängligen nödvändig. Dena mening vidhåller jag. Endast på denna
väg torde man kunna få någon uppfattning av, huru stora nyss berörda arkivbestånd
kunna väntas bliva. Mot denna uppfattning har arkivrådet Bruhn
inlagt energiska gensagor. (»Anteckningar etc.», sid. 2—3). Sedan jag erfarit,
att 1938 års statsrevisorer gått i författning om en undersökning, som i
väsentliga punkter lär lia utformats efter mönster av den Hildebrandska utredningen,
behöver jag väl icke på denna punkt vidare utveckla min talan.

2. Riksarkivet såsom centralförvaltningens arkivdepå.

a. Inledning.

En undersökning av omfattningen av den centrala statsförvaltningens arkivbestånd
synes överhuvud taget vara omistlig såsom ett led i en planmässig
arkivbyggnadspobtik. Detta torde lia sin giltighet, vare sig statsmakterna bestämma,
att riksarkivet skall övertaga förvaltningen av nämnda arkivbestånd
i fråga örn de delar därav, som ej finnas erforderliga i resp. verks arbete, elier
det befinnes, att ett antal ämbetsverk själva böra svara för administrationen
av sina arkiv i deras helhet med ty åtföljande utvidgning av deras
resp. arkivlokaler. Säkert är emellertid också, att, då riksarkivets byggnadsfrågor
för en lång framtid skola regleras, är det nödvändigt att fastställa, vilka
arkivförvaringsuppgifter, som nied berörda byggnadsåtgärder avses att
lösas.

Avser man, att riksarkivet skall (frånsett, som sagt, de s. a. s. aktuella arkiven)
övertaga ansvaret för hela centralförvaltningens arkiv (varvid ju bör
observeras, att i sinom tid även leveranser måste komma från de allt mindre
aktuella delarna av verkens arkiv) ? Eller avser man, att riksarkivet skall
övertaga förvaltningen av arkiv, härrörande blott från vissa ämbetsverk eller
statliga företag med uteslutande av vissa andra? Vilka verk och företag
skola då höra lill den förra kategorien och vilka till den senare? Skola
exempelvis de av arkivrådet Bruhn nämnda »självförsörjande kommunikationsverken»
vara undantagna? Och måhända ytterligare andra?

— 256 —

Av svaren på dessa frågor beror helt naturligt avgörandet, vilken omfattning
de för riksarkivets del diskuterade byggnadsåtgärderna böra få. Härvid
är att märka, att dessa grundläggande frågor gälla vidden av riksarkivets
förvaltningsuppgifter såsom depå. Spörsmålet, huruvida de under riksarkivets
förvaltning lagda arkivbestånden sedermera skola placeras i en
eller i flera depåbyggnader, är en belt annan och senare fråga. Vare sig de
till riksarkivet överlämnade arkivbestånden placeras i en enda depåbyggnad
eller fördelas på flera sådana, utgöra de därefter delar av den gemensamma
centrala arkivdepån under riksarkivets styrelse. Att riksarkivet är gemensam
arkivdepå, är alltså att fatta så, alt det är ansvarig förvaltare av arkivbestånden.
Riksarkivet är ju redan cn gemensam arkivdepå för exempelvis
Kungl. Maj:ts kanslis arkiv, kommerskollegiets arkiv oell kammararkivet,
ehuru dessa tre arkivbestånd förvaras i skilda byggnader.

Det nu föreliggande förslaget till lösning av riksarkivets byggnadsfråga är
baserat på centra/byggnadstanken d. v. s. den under riksarkivets förvaltning
lagda arkivdepån skall placeras i ett enda byggnadsblock.

Vid den kalkyl över det sannolika arkivbestånd, som den planerade centralbyggnaden
omedelbart eller mycket snart efter sitt färdigställande skulle
lia att inrymma, varmed jag inledde mili aprilpromemoria, har jag utgått
från att det avsetts, att riksarkivet — med nyss antydda undantag för »aktuella
arkiv» —- skall övertaga arkivbestånden från hela centralförvaltningen.
Jag bar då kommit till det resultatet, att centralbyggnaden — med den storlek,
i vilken den enligt förslaget skulle lili tilltagen — redan tidigt, kanske
ända från början skulle visa sig otillräcklig i synnerhet med tanke på, att
utrymme för blivande accessioner till resp. arkivserier måste från början
upplåtas.

Härtill genmäler nu arkivrådet Brulin, att jag »tycks uppfatta RA:s ställning
som arkivdepå såsom innebärande skyldighet (kurs. av mig) att —
under förutsättning av tillräckligt utrymme — mottaga allt vad de centrala
verken vilja lämna ifrån sig». »Denna uppfattning», fortsätter Brulin, »saknar
grund i gällande författningar oell den faktiska utvecklingen (kurs. av
mig). 1901 års riksdagsskrivelse innehöll icke något beslut om en sådan
anordning, endast en hemställan örn undersökning och örn eventuella åtgärder
i anledning av denna. Den utgjorde, tillsammans nied den därpå följande
arkivundersökningen 1901—1902 och Emil Hildebrands olika förslag
från år 1903 ett arkivhistoriskt incitament av allra största betydelse, men
band icke den följande utvecklingen (kurs. av mig). Denna har ju också i
verkligheten gått efter alternativa linjer, i det att antingen RA övertagit centrala
myndigheters äldre arkivbestånd eller dessa själva under RA:s medverkan
— den först 1903 införda inspektionsrätten var en av reforminitiativets
frukter — ordnat sina arkivförhållanden. RA som arkivdepå har aldrig
i förhållande till de centrala verken fått sig tilldelad samma ställning som
landsarkiven gentemot åtskilliga lokala myndigheter (jfr å ena sidan landsarkivinstruktionen
§§ 1 och 3: 2:c och leveransförordningen nr 411/1924
passim, å andra sidan RA:s instruktion §§ 1 och 4:a). Endast med avseende
på upphörda centralmyndigheter och kommittéer är överlämnandet
resp. övertagandet obligatoriskt (nr 408/1924 §§ 2 och 3. RA:s instruktion
§ 3 li). Annars få ju frågorna därom ordnas från fall till fall, sd som RA
och resp. verk kunna överenskomma, eventuellt statsmakterna besluta (kurs.
av mig) (exempel av olika slag: kammararkivfrågans efter långvariga strider
(kurs. av mig) 1921 nådda lösning; krigsarkivfrågans sicksacklösning; å
ena sidan Svea hovrätts leveranser in i senaste tid, å den andra lantmäteristyrelsens
arkivorganisation). Om även efter en lösning av RA:s byggnadsfråga,
i fall, där så finnes lämpligt, leveranser reduceras eller i stället för dem

257 —

andra anordningar vidtagas, innebär detta alltså icke någon pricipiell ändring
i den under lång tid förda arkivpolitiken» (kurs. av mig).

Jag Ilar här in extenso citerat Bruhns yttrande, därför att det, så vitt
jag förstått saken, utgör en alldeles ny ståndpunkt i den sedan över en
mansålder förda diskussionen örn riksarkivets byggnadsfrågor och örn de
uppgifter, som genom dem skulle lösas. Den av Brulin framlagda uppfattningen
nödvändiggör en tillbakablick på de gångna årtiondenas diskussion
örn riksarkivets byggnadsfråga. I min aprilpromemoria har jag utelämnat
varje antydan till historik av den anledningen, att jag var okunnig om någon
meningsskiljaktighet rörande det historiskt givna och efter min mening
ännu gällande programmet för byggnads}rågans lösning. Endast genom
en sådan återblick torde man kunna vinna klarhet örn utgångspunkten för
bedömandet av det föreliggande byggnadsförslagets tillräcklighet eller otillräcklighet.

b. Historik.

Det är riktigt — såsom arkivrådet Brulin nu framhåller — att 1901 års
riksdagsskrivelse icke innehöll något beslut om riksarkivets utveckling till
»arkivdepå» för centralförvaltningen (jfr skrivelsen nr 102 1901). Piiksdagens
beslut innebar formellt blott, att en utredning i ämnet skulle igångsättas.
Men i sak har denna riksdagsskrivelse kommit att gälla såsom den
bestämmande utgångspunkten för den följande faktiska utvecklingen. Så har
också sammanhanget uppfattats av riksarkivet självt. Mera än ett belägg
på delta påståendes riktighet skulle kunna anföras. Ett sådant förekommer
exempelvis i riksarkivarien Sam Glasons underdåniga skrivelse angående
byggnadsfrågan den 29 juni 1918. (Se Meddelanden från svenska
riksarkivet, Ny följd I: 5, sid. 459 ff.) Efter ett omnämnande av riksarkivets
samlingars starka expansion från år 1885, då den slutliga utredningen förelåg,
som var utgångspunkten för beslutet örn riksarkivets nuvarande huvudbyggnad,
heter det: »Särskilt har därvid inverkat det omhändertagande
av vissa bland de i huvudstaden befintliga centrala verkens arkiv, som blev
en följd av riksdagens skrivelse den 29 maj WIJI.» (Kurs. här). Samma
uppfattning återkommer i riksarkivets, av Clason undertecknade skrivelse
till byggnadsstyrelsen angående lokalfrågan den 5 oktober 1925. (Se meddelanden
från svenska riksarkivet, Ny följd I: 7, sid. 386 ff.) Efter en redogörelse
för vissa omständigheter, som kommit riksarkivets samlingar att
växa, heter det: »I än högre grad hava riksarkivets samlingar ökats genom
det överförande till riksarkivet av ett flertal centrala verks äldre arkiv, sorn
blivit en följd av riksdagens skrivelse den 29 maj 1901 angående åtgärder
för undersökning och omhändertagande av dessa arkiv.» Även i riksarkivets
underdåniga skrivelse angående lokalfrågan den 14 juli 1928 återkommer
enahanda uppfattning (se Meddelanden från svenska riksarkivet för år
1928, sid. 58 ff.). Här erinras bl. a. om att beräkningarna rörande riksarkivets
tillräcklighet vid den tidpunkt, då den nuvarande huvudbyggnaden
togs i bruk (år 1891) vilar på den förutsättningen, alt »ej mycket stora samlingar
komma alt därmed införlivas». Därefter beter det: »Denna förutsättning
rubbades helt och hållet genom den vittgående omläggning av riksarkivets
uppgifter, som i anslutning till riksdagens skrivelse av den 29 maj
1901 genomförts i och mell riksarkivets övertagande av de äldre delarna av
åtskilliga centrala myndigheters arkiv, och som ledde till ett särskilt betydelsefullt
resultat, då nied år 1922 vården av kammararkivet i de åt detta
upplåtna lokalerna hilles linder riksarkivet». (Kurs. av mig.)

Det är f. ö. att märka, att i denna skrivelse, i fråga örn belysningen av ärendets
tidigare skede, hänvisning direkt göres till ovan citerade skrivelser från

17—397416. Rev. berättelse ang. statsverket dr 1938. II.

— 258 —

1918 och 1925. Kontinuiteten i uppfattningssättet var således då obruten.
Man iakttager tillika, att införlivandet med riksarkivet av kammararkivet
från och med år 1922 i 1928 års skrivelse framställes såsom ett medvetet
led i förverkligandet av vad som här må kallas 1901 års program. I arkivrådet
Bruhns »Anteckningar» skildras däremot denna viktiga händelse såsom
ett exempel på »från fall till fall»-metoden, helt oberoende av sagda
program. Måhända kan det förtjäna att antecknas, att 1928 års nyss citerade
skrivelse undertecknats av Brulin såsom föredragande byråchef.

Det återstår nu att undersöka, i vad mån denna så ofta framförda tradition
om betydelsen av 1901 års beslut motsvarats av verkligheten. Några ytterligare
data äro därför nödvändiga.

Riksdagens skrivelse av den 29 maj 1901 föranledde, att Kungl. Maj:t den
18 oktober samma år gav riksarkivarien (Emil Hildebrand) i uppdrag att
verkställa den av riksdagen begärda undersökningen. Under återstoden av
1901 och under år 1902 utfördes den ovan under rubrik 1 redan omtalade
granskningen av centralförvaltningens arkivbestånd. Den 19 mars 1903 avgav
riksarkivarien sitt underdåniga yttrande i ämnet. Härtill fogades bilagor,
i vilka en detaljerad redovisning gavs för resultaten av den 1901—1902
gjorda nyssberörda undersökningen.

Yttrandet utmynnade, efter en ingående diskussion, bl. a. i den slutsatsen,
att »den enda tillfredsställande utvägen» skulle vara, att de centrala verkens
äldre arkivalier bleve uppsamlade i en med riksarkivet förenad depå.

1 fråga om metoden att lösa centralförvaltningens arkivproblem hade i
motiveringen bl. a. följande anförts: »Mera än två utvägar torde icke

öppna sig. Den ena, att varje ämbetsverk får en så rymlig lokal,
att även arkivet där kan uppställas och hållas iordning men därjämte
att detta får sakkunnig vård och ställes under sakkunnig inspektion,
samt alt plats beredes för forskare. Den andra, att de äldre arkivalierna,
som icke längre äro för den dagliga förvaltningen behövliga
eller för densamma blivit alldeles obehövliga, förenades i en central arkivdepå
under vård av arkivtjänstemän och under riksarkivariens högsta ledning.

För egen del finner jag den senare utvägen icke blott ur allmän arkivsynpunkt
utan även ur praktisk synpunkt vara att föredraga. Ämbetsverken
behövde i sådant fall endast bereda utrymme åt de nyare arkivalierna,
exempelvis från de sista tjugufem eller femtio eller hundra åren. De äldre
åter skulle centraliserade göra forskningen vida större gagn och löpte ej
längre fara att råka i oordning. »En rent yttre fråga är den», heter det vidare,
»huruvida dessa äldre arkivalier alla behövde sammanföras i samma
lokal i huvudstaden» (kurs. av mig). I fortsättningen utvecklade riksarkivarien
arkivdepålinjens innebörd sålunda: »Om nu vidare successiva överflyttningar
till denna nya arkivdepå äga rum, såsom av mig förutsatts och
av de flesta ämbetsverken (efter vederbörliga remisser) föreslagits, är, såsom
ovan antytts, de centrala ämbetsverkens arkivfråga löst» (kurs. av mig).

Riksarkivarien (Hildebrand) ville sålunda giva depån en sådan vidd, att
efter dess tillkomst de centrala verkens arkivfråga skulle vara bragt ur världen.

Riksarkivarien övergick därefter till att belysa de lokala förutsättningarna
för depåns åvägabringande. Hans därvidlag framförda synpunkter och yrkanden
måste hör beröras, enär det var dessa, som kommo att föranleda ett
viktigt uttalande av statsmakterna rörande depåfrågan.

Härom yttrar han inledningsvis följande: »Om det sålunda ur olika^ synpunkter
måste anses önskvärt, att en dylik arkivdepå upprättas, återstår att
se, huru utrymme för en sådan skall kunna beredas. Detta blir i själva

— 259 —

verket en huvudfråga och kanske den förnämsta». Härvid anknöt han till
det nyss antydda spörsmålet, huruvida de äldre arkivalierna »alla behövde
sammanföras i samma lokal i huvudstaden» och anförde härvidlag följande:
»Nu är det så, att alla de arkivalier, om vilkas överflyttning (till depån) fråga
kan uppstå, icke äro av samma värde för den nutida forskningen och
ej behöva en så central och dyrbar förvaringsapparat som riksarkivets nuvarande
lokaler.» Såsom exempel härpå anfördes »den stora mängden av
räkenskaper». Riksarkivarien föreslog för dessa en placering i vissa för
landsarkivet i Uppsala avsedda lokaler i Uppsala slott. Fördelen härmed
skulle bl. a. vara, att arkivarlierna därmed skulle komma att stå under vård
av arkivtjänstemän.

För det i Stockholm kvarvarande arkivmaterialet föreslog riksarkivarien
olika alternativ: 1. tillbyggnad av riksarkivets nuvarande huvudbyggnad in
på riksgäldskontorets, numera socialstyrelsens tomt; 2. om- och tillbyggnad
av riksarkivets gamla hus. Slutligen berörde riksarkivarien ytterligare ett
alternativ, som i ljuset av den senare utvecklingen tilldrar sig en viss uppmärksamhet.
»En tredje utväg», heter det nämligen, »vore slutligen beredandet
av tillräckligt rymliga arkivlokaler i någon annan byggnad i huvudstaden,
gammal eller ny. Anordningen bleve visserligen i mer än ett hänseende
obekväm, men kunde accepteras, dock under den från min sida nödvändiga
förutsättningen, att denna arkivdepå, ehuru belägen på längre eller
kortare avstånd från riksarkivet, likväl förenades under gemensam styrelse
med detta. Likväl betonar riksarkivarien, att han ger företräde åt den
gemensamma byggnaden. Att denna ur arkivsynpunkt vore den bästa, fann
han vara självklart. Måhända bleve den också, om alla synpunkter toges i
betraktande, den billigaste.» I sådant fall kunde nog samma expeditionsoch
forskningslokaler begagnas och den nödiga vaktbetjäningen torde ej behöva
någon större tillökning. Slutligen redogjorde riksarkivarien för den
personalförstärkning, som bleve erforderlig. (Jfr Meddelanden från svenska
riksarkivet, Ny följd 1: 6, sid. 95—105.)

Riksarkivarie^ här refererade underdåniga skrivelse av den 19 mars 1903
följdes snart av andra, av vilka en av den 14 maj s. å. här har ett avsevärt
intresse. Den motiverade nämligen ett bilagt »förslag till nådig kungörelse
angående upprättande av en med riksarkivet förenad administrativ arkivdepå
samt örn leveranser till denna» d. v. s. en leverans förordning. Den
reglerade de första grundläggande leveranserna och även de därpå följande
nya leveranserna vart tionde år. Endast vissa i § 1 uppräknade verk skulle
»tillsvidare» vara undantagna.

Förslaget av den 19 mars 1903 blev icke liggande oåtgärdat. Efter yttranden
från olika instanser uppdrog Kungl. Majit den 3 juni 1904 åt överintendentsämbetet
att tillsammans med riksarkivarien utarbeta förslag dels till
byggnadsåtgärder i Stockholm efter olika alternativ, dels till inredande av
reservdepå i Uppsala.

Efter åtskillig skriftväxling mellan vederbörande instanser, vilken, utöver
förslag om reservdepå i Uppsala, ledde till tre alternativa förslag till byggnadsåtgärder
i huvudstaden i huvudsaklig anknytning till riksarkivariens projekt
av den 19 mars 1903, framlade Kungl. Majit proposition i ämnet för IDOG
års riksdag (nr 110). Denna proposition och den därpå följande riksdagsskrivelsen
laiva i denna historik sill betydelsefulla plats av orsak, som strax skall
bliva Edlig.

Sedan föredragande departementschefen, statsrådet F. Berg anmält riksarkivariens
programskrivelse av mars 1903 samt övriga yttranden från olika
myndigheter, anförde han följande:

»Den av riksdagen (år 1901; jämför ovan!) äskade undersökningen rörande

— 260 —

de i huvudstaden befintliga centrala ämbetsverkens arkiv har nu blivit verkställd.
Av den gjorda utredningen torde framgå ifrågavarande arkivaliers beskaffenhet,
omfång och förvaringssätt. Möjligheten och lämpligheten av att
förena de äldre delarna av nämnda arkiv med riksarkivet under gemensam
styrelse (kurs av mig) har av riksarkivarien kraftigt framhållits, och denna
mening bär av de hörda myndigheterna i allmänhet biträtts.»

Sedan fortsätter departementschefen:

»/ princip vill även jag ansluta mig till densamma. Jag finner alltså i hög
grad önskvärt, att den ifrågasatta centraldepån kunde komma till ständ (kurs.
bär). Men jag har betänkligheter mot utförande för det närvarande av något
av de tre nu framlagda förslagen till beredande av plats för en dylik.»
Såväl 1888 som 1905 års riksdag hade nämligen uttalat, att riksgäldskontorets
hus i sinom tid skulle användas till lokaler för centrala ämbetsverk. —
Däremot föreslog departementschefen medel till upprättande av en reservdepå
i Uppsala.

I sin skrivelse nr 144 yttrade 1906 års riksdag med anledning av kungl,
prop. nr 110 följande:

»På grund av den utredning, som i anledning av riksdagens i statsrådsprotokollet
omförmälda skrivelse den 29 maj 1901 blivit förebragt, och i anslutning
till föredragande departementschefens i ämnet uttalade uppfattning
(kurs. här) har riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, för inredande i enlighet med uppgjort förslag inom vissa till
landsarkivet i Uppsala upplåtna lokaler av en reservdepå för äldre arkivalier
från de centrala ämbetsverken i Stockholm på extra stat för år 19071 anvisat
ett anslag av 4,050 kronor.»

Det förefaller vara uppenbart, att statsmakterna år 1906 samstämmigt i
princip givit sin anslutning till depåprogrammet, nämligen i den meningen,
att de äldre delarna av centrala verkens arkiv borde förenas med riksarkivet
»under gemensam styrelse». Så formuleras ju det referat av programmet
i fråga, till vilket departementschefen anknöt sin anslutning »i princip».

Statsmakterna lingö snart nog även i andra sammanhang än i anknytning
till byggnadsförslag, tillfälle att taga kännedom örn och även i sak taga ställning
till frågor berörande den administrativa arkivdepåns framväxt. Till
riksarkivet överfördes nämligen under 1900-talets första år i stor mängd
äldre arkivbestånd från åtskilliga centrala verk. Företeelsen befanns påkalla
förstärkning av riksarkivets arbetskrafter. Sammanhanget framlades av riksarkivarien
Hildebrand i underdånig skrivelse den 25 september 1907.

Han fäste härvid uppmärksamheten på den utvidgning av riksarkivets
samlingar, som genom berörda accessioner ägt rum, och erinrade särskilt om
sitt förslag till leveransförordning av den 14 maj 1903. Därefter påpekade
han, att sistnämnda förslag visserligen icke ännu föranlett något formligt beslut,
men, heter det, den administrativa arkivdepån hade likväl av sig själv
vuxit fram under de yttre omständigheternas tvång och genom riksarkivariens
anordningar (kurs. av mig). — Med anledning av den starka utveckling''riksarkivet
undergått genom övertagandet av en stor mängd centrala verks arkiv
beviljade också riksdagen år 1908 en arkivarie på extra stat. —

I underdånig skrivelse den 28 september 1908 återkom riksarkivarien till
berörda spörsmål: det gällde nu att motivera den extra arkivariens uppförande
på ordinarie stat och hans förvandling till förste arkivarie (= sektionsföreståndaren
för nuvarande Östermalmsavdelningen). Det säges i skrivelsen
bl. a., att, vad riksarkivets ställning till de centrala ämbetsverkens ar 1

Denna reservdepå kom icke att innehålla räkenskaper från alla de centrala verken i Stockholm.
Dit överfördes allenast vissa räkenskaper ur arméförvaltningens arkiv. Dessa serier hava
sedermera överförts till krigsarkivet (jfr Meddelanden från svenska riksarkivet för år 1926, sid. 25).

— 261 —

kiv beträffade, hade under de yttre förhållandenas tvång vid sidan av det
gamla riksarkivet framvuxit en med detsamma förenad administrativ arkivdepå,
och den ordning, vartill riksarkivarien i sin underdåniga skrivelse av
den 14 maj 1903 (ovan omtalade leyeransförordning) framlagt plan, sålunda
av sig själv begynt förverkligas (kurs. här). — 1909 års riksdag uppförde också
extra arkivarie!! för centrala verkens arkiv på ordinarie stat och gjorde
honom till förste arkivarie. Den s. k. fjärde sektionens tillkomst får sålunda
sin förklaring först som en etapp vid realiserandet av 1901—1903 års program.
Även i senare framförda förslag örn personalförstärkning Ilar depåfrågan
ventilerats.

Under förarbetena till 1920 års riksdagsbeslut angående bl. a. inrättandet
av två arkivrådsbefattningar belystes också den utveckling, som riksarkivet
undergått till depå för centralförvaltningen. Härunder gives en betydelsefull
förklaring till att denna expansion ej blivit ändå mer omfattande än den faktiskt
varit. I riksarkivarien (Hasolls underdåniga skrivelse den 30 augusti
1919 säges det nämligen, sedan en redogörelse lämnats för den vidsträckta
överföring som ägt runi av centrala verks arkiv till riksarkivet, bl. a. följande: De

nu berörda överflyttningarna till riksarkivet skulle blivit ännu mera
omfattande, därest icke riksarkivets numera genom deni starkt begränsade
utrymme förhindrat detsamma att för närvarande från ämbetsverken mottaga
mera omfattande accessioner (kurs. här). Eljest hava både från kammarrätten,
statskontoret och generaltullstyrelsen önskemål upprepade gånger
uttalats örn överflyttning av arkivalier utan att dock kunna villfaras. Även
andra ämbetsverks arkiv hava sådana lokalförhållanden, att dylika överflyttningar
vore högeligen önskvärda — 1920 års riksdag beviljade bl. a. de
av riksarkivarien begärda två arkivråden.

Innebörden i det sist refererade yttrandet måste ju vara den, att dröjsmålet
med förverkligandet av depåprogrammet av den 19 mars och 14 maj
1903 allenast berott på utrymmesförhållanden, ett dröjsmål, som beklagades.
Principen i detta program har icke ryggats, varken 1919—1920, tidigare eller,
veterligen, senare. Det torde också kunna sägas, att statsmakterna genom
sina bl. a. på riksarkivets faktiska utveckling till en administrativ depå grundade
beslut örn personalförstärkning åren 1907, 1908 och 1920 ytterligare bekräftat
den år 1906 givna principiella och formliga konfirmationen av denna
utveckling.

Några år senare, år 1924, har Kungl. Majit i ett annat, för den administrativa
depåns utveckling viktigt sammanhang direkt betonat det önskvärda i
denna utveckling. Tillväxten av från centralförvaltningen kommande arkivbestånd
påkallade ej blott nyss antydd personalförstärkning. Den nödvändiggjorde
omsider även provisorisk utvidgning av lokalerna. I proposition nr
147 vid 1924 års riksdag begärdes förty medel för inredande av lokal i det
s. k. Östermalmsfängelset för den sektion av riksarkivet, som närmast omhändcrhar
centrala verksarkiven (fjärde sektionen). Efter att lia berört riksarkivets
dåvarande samlingars omfattning fortsatte föredragande departementschefen
(Lybeck) på följande sätt: »Riksarkivet har på grund av utrymmesbrist
i vissa fall icke kunnat från ämbetsverk mottaga arkivalier, vilkas
övertagande av riksarkivet ur såväl arkivvårdens som ämbetsverkens egen
synpunkt vore önskvärt.» I riksdagens skrivelse nr 124 beviljades de begärda
medlen. Kungl. Maid har sålunda så sent som år 1924 — liksom riksarkivarie!!
Clason i sin ovan omtalade underdåniga skrivelse av den 30 aug. 1919
angående arkivrådsbefattningen m. lii. — i utrymmesbristen funnit förklaringen
till, alf ämbetsverksarkivalier ej i större utsträckning än som skett

— 262 —

kunnai läggas under riksarkivets förvaltning samt att det ur olika synpunkler
vore önskvärt, att utvecklingen av depåtanken kunde fortsätta.

Att riksarkivet självt efter 1924 och 1925 icke släppt 1901—1903 års depåprogram
ur sikte, framgår ju av det citat ur ämbetsverkets underdåniga skrivelse
angående lokalfrågan av den 14 juli 1928, som redan i det föregående
återgivils. I skrivelsen behandlar riksarkivet också det intima sambandet
mellan riksarkivets egen byggnadsfråga och spörsmålet örn ämbetsverkens arkivutrymmen.
Jag erinrar härvid om vad riksarkivet därom anfört. (Meddelanden
från svenska riksarkivet för år 1928, sid. 81—82.) Utöver de skäl,
sorn förut i skrivelsen anförts till stöd för yrkandet på en lösning av förstnämnda
fråga, tillägges det: »Även på annat sätt skulle anskaffandet av vidgade
och praktiskt belägna utrymmen för riksarkivet ur direkt ekonomisk
synpunkt komma staten till godo. Medan riksarkivet för närvarande måste
ställa sig i stor utsträckning avvisande till trångbodda ämbetsverks önskningar
att få dit överlämna sina äldre arkivalier, skulle det efter en sådan förbättring
av dess lokalförhållanden lättare kunna gå deni till mötes. Den utvidgning,
som konnne riksarkivet till del, skulle alltså i åtskilliga fall medföra,
att man icke behövde tänka på ökade arkivutrymmen för de särskida
centralmyndigheterna, och samtidigt skulle i samma mån arkivvården tryggas.
» Även här betonas sålunda, att det är utrymmesförhållandena, som
spärrat vägen för depåtankens tillämpning i vidare mån än som skett. Samtidigt
införes i diskussionen en ny och mycket viktig synpunkt, nämligen
den stats finansiella. Det vill åtminstone förefalla mig, som om denna synpunkt
närmast skulle komma att giva ett kraftigt stöd åt framtida yrkanden
från verkens sida att få lill riksarkivet leverera äldre arkivalier. Ämbetsverkens
anspråk, att riksarkivet måtte övertaga större eller mindre delar av deras
arkiv, torde esomoftast framkallas av deras egen utrymmesbrist och just av
nödtvånget att eljest hos statsmakterna begära anslag till lokalutvidgning''.
Denna mycket naturliga argumentering skulle då, med hänsyn till nyss återgivna
statsfinansiella motivering, få en för riksarkivet snarast tvingande karaktär.
De statsfinansiella hänsynen torde därför närmast få anses ge en
ökad effekt åt depäprogrammet.

c. Slutsatser av historiken.

Av den givna översikten torde framgå:

l:o) att 1901 års riksdagsskrivelse och riksarkivarien Hildebrands förslag
av år 1903 ej blott varit »incitament» av den största betydelse utan även
— i motsats till vad arkivrådet Brulin i sina »Anteckningar» anfört — i liög
grad »bundit» den följande utvecklingen.

Denna »bundenhet» eller detta beroende av 1901—1903 års program framgår
omedelbart a v vederbörande departementschefs och riksdagens uttalanden
vid 1906 års riksdag; a v de organisatoriska besluten vid 1908 och 1909
års riksdagar, genom vilka fjärde sektionen upprättades och vilka baserade
sig på riksarkivariens i ämnet upplysande skrivelser den 25 september 1907
och 28 september 1908; a v riksarkivets skrivelser i byggnadsfrågan den 29
juni 1918, den 5 oktober 1925 och den 14 juli 1928, i vilka samtliga den
direkta kontinuiteten med 1901—1903 års program uttryckligen betonades;

2:o) att de »alternativa linjer», om vilka arkivrådet Brulin talar och vilka
enligt hans framställning skulle vara uttryck för ett system, för en under
en lång tid förd arkivpolitik, alls icke äro uttryck för något sådant system; de
avsteg från 1901—1903 års program, som tillsammantagna kunna se ut som
en alternativ linje till sagda program, befinnas vara nödfallsutvägar, beroende
på utrymmesbristen i riksarkivet; denna min uppfattning bestyrkes av riks -

— 263 —

arkivets underdåniga skrivelse den 30 augusti 1919, kungl, propositionen vid
1924 års riksdag nr 147 samt återigen av riksarkivets underdåniga skrivelse i
lokalfrågan den 14 juli 1928.

Med anledning av arkivrådet Brulins uttalade förmodan, att jag skulle lia
den uppfattningen, att riksarkivets ställning såsom arkivdepå skulle innebära
skyldighet d. v. s. i författningar fastslagen plikt att i mån av utrymme mottaga
allt vad centrala verken vilja lämna ifrån sig, vill jag nämna, att jag icke
vet, vad arkivrådet Brulin grundar denna sin mening på. I en så komprometterande,
örn okunnighet i gällande föreskrifter vittnande villfarelse lever
jag ej. Det är här icke fråga om tillämpningen av någon gällande författning.
Det är frågan om ett framtida program som skulle förverkligas, om de uppgifter.
som avses att lösas genom byggnadsåtgärderna. Att detta program allt
hitintills haft den omfattning, som legat till grund för min kalkyl i aprilpromemorian,
torde den givna översikten visa. Och att i detta program även
sedan lång tid tillbaka ingått ett veterligen från riksarkivets sida aldrig ryggat,
uttryckligt förslag om en leverans förordning, torde denna översikt också
ha givit vid handen. Då jag, under utarbetandet av min i april avgivna promemoria,
skulle bedöma, hurvida det föreliggande byggnadsförslag^ vore
tillräckligt eller ej, var det alltså självklart, att jag måste mäta denna tillräcklighet
eller otillräcklighet under jämförelse med de utrymmeskrav, som
äro en följd av 1901—1903 års depåprogram.

d. Depåprogrammets begränsning.

Ifrågavarande depåprogram har emellertid visat sig behäftat med vissa betänkliga
svagheter, nämligen i fråga örn de praktiska möjligheterna att förverkliga
det. Man må dock säga vad man vill örn det ur dessa praktiska synpunkter,
man kan likväl icke frånkänna det reda och konsekvens. Örn man
av de praktiska förhållandena hänvisas till att söka lösa spörsmålet på annat
sätt, så synes det också vara nödvändigt att uppdraga vissa klara demarkalionslinjer
för den gemensamma depåns omfattning.

Erfarenheterna från de senaste årtiondena synas nämligen ej tala för metoden
att lösa a
programmet. Arkivrådet Brulin anför kammararkivfrågan såsom ett exempel
på denna »från fall till fall »-metod som han förordar. Exemplet är snarast
avskräckande: de långvariga strider, som i detta sammanhang under
flera år upptogo tiden för Kungl. Majit, riksdag och ämbetsverk, äro väl ännu
i friskt, men föga lockande minne. Man har ju annars helst velat tro,
att med »lösande» av riksarkivets byggnadsfråga sådana skådespel skulle
besparas Kungl. Maj:!, riksdag, förvaltning och allmänhet. Är det meningen,
att dylikt i fortsättningen skall upprepas, så synes onekligen icke så litet
av vinsten i depåtankens förverkligande gå förlorat. Då nu frågan örn kammararkivet
bragts på tal, skulle jag för övrigt för min del snarast vara benägen
att i lösningen av densamma se ännu ett exempel på att statsmakterna
givit sin anslutning till det principiella program, som riksarkivarien Hildebrand
på sin tid framlade. 1 det Hildebrandska depåprogrammet ingick
nämligen bl. a. just kammararkivets läggande under riksarkivets förvaltning.

Då, såsom nyss antyddes, av praktiska skäl en begränsning av depåprogrammet
synes oundgänglig, förordar jag alltså, att, så långt möjligt iir, klara
demarkationslinjer uppdragas, .lag har också i aprilpromemorian föreslagit
en omprövning av spörsmålet, huruvida icke depåprogrammet borde
i vissa hänseenden s. a. s. avlastas. Jag har sålunda länkt mig, att det borde
undersökas:

— 264 —

1 :o om icke vid blivande nybyggen för centrala verk deras arkivutrymmen
kunde så tilltagas, att i deln kunde bevaras vida mera än vad som kan
anses vara ett i egentlig mening aktuellt arkivbestånd;

2:o örn icke för ett visst ekonomiskt-historiskt arkivmaterial (exempelvis
kristidskommissionerna) en depå borde upprättas i landsorten, dock alltid
så att depån stöde under arkivtjänstemäns vård; förslagsvis i samband nied
landsarkivet i Uppsala;

3:o om icke de reviderade länsräkenskaperna borde för framtiden och
även retroaktivt (t. ex. från mitten av 1800-talet) dirigeras till resp. landsarkiv; 4:o

om icke krigsarkivet borde stå utanför riksarkivets förvaltningsområde.

Av arkivrådet Brabus »Anteckningar» framgår nu, att lian —- samtidigt
med att lian förordar »från fall till fall»-metoden, dock åtminstone i viss
mån accepterar en principiell begränsning av depåprogrammet. Jag syftar
på hans sats, att det sannolikt skulle befinnas olämpligt, att riksarkivet bleve
»avlastningsplats» för de »självförsörjande kommunikationsverkens pappersmassor».
Jag biträder denna mening. I ett utredningsprogram bör därför
även upptagas frågan, örn icke dessa verk böra uteslutas från riksarkivets
depå.

För övrigt avråder arkivrådet Brulin en utredning, syftande till de klarare
och mera begränsade linjer för depåns omfattning, som jag tillstyrkt. Såsom
ett viktigt skäl för denna sin, man kan säga principiellt avvisande mening,
anför han, att »det föreliggande bgggnadsförslagets elastiska karaktär»
skulle »i hög grad» förminska behovet av en sådan utredning. Inför denna
tes frågar man sig helt naturligt, vari denna »elastiska karaktär» kommer
att bestå. Såvitt jag kan se, kommer den att bestå däri, att nya stora arkivtorn
undan för undan skola byggas. Vad ett sådant torn exakt kommer att
kosta, undandrar sig mitt bedömande. Säkert torde det dock röra sig örn
belopp som i varje särskilt fall livligt kommer att intressera dem, som svara
för statens utgiftspolitik. Jag menar därför, att det är nödvändigt att framlägga
en kalkyl över vad den föreslagna byggnaden skall i sig upptaga, då
den i sin nu projekterade omfattning står färdig, och även vad den därefter
har för marginaler att erbjuda för framtida leveranser. M. a. o. man bör
kunna göra sig en föreställning om, huru lång tid den nya millionbyggnaden
kommer att svara mot behovet. Om det skulle bli så, att riksarkivet
kanske strax efter byggnadens färdigställande, såge sig nödsakat att i »elasticitetens»
namn begära ett fjärde torn, så skulle detta, enligt min mening,
vara en i alla hänseenden ytterst penibel situation. Alla beräkningar kunna
ju slå slint. Men detta är icke något skäl att alls icke göra några beräkningar,
så långt tillgängligt material tillåter. Ansvarigheten blir självfallet olika
beskaffad, örn man går den ena eller den andra vägen.

I anknytning till frågan örn omfattningen av de samlingar, som skola ligga
under riksarkivets förvaltning, må här följande tilläggas. Brulin anmärker,
att, örn krigsarkivet skulle bliva en från riksarkivet skild institution, så
skulle 13,000 meter gå bort ur min kalkyl från april. Det är riktigt. Men
icke förrän det av bestämmande instanser fastställts, att krigsarkivet verkligen
skall utgå ur kalkylen, kan en sådan reduktion göras. I fråga om krigsarkivet
föreligger ju ■— såsom av Bruhns »Anteckningar» framgår — rentav
ett slags uppgörelse, att krigsarkivet, åtminstone i betydande utsträckning,
skall ingå i riksarkivets depå. På samma sätt kan ej någon reduktion göras
ifråga om kommunikationsverkens arkiv, förrän det klart bestämts, att de ej
skola ifrågakomma till överföring till riksarkivet. — Det framgår för övrigt
av sista posten i min kalkyl, att ett avlägsnande av de där omtalade

— 265 —

järnvägs- och telegrafverken blott skulle reducera totalsiffran från 74,000
till 72,000 meter arkivalier. Sistnämnda metertal torde vara oförsvarbart
högt i en byggnad, som skall innehålla 72,810 hyllmeter.

Tilläggas må, att ett avlägsnande ur kalkylen i aprilpromemorian av de
där berörda kommunikationsverkens arkiv måhända kommer att kompenseras
därav, alt i densamma hänsyn ej tagits till risken för att något nuvarande
ämbetsverk upplöses, då riksarkivet redan nu är skyldigt att mottaga
dess arkiv. Hänsyn torde höra tagas även till denna eventualitet. Man kanske
också bör fråga sig, hur det i sinom tid kan komma att ställa sig med
vissa s. k. halvstatliga företags arkivplaceringsfrågor, t. ex. ifråga örn Tobaksmonopolet.
Saken bör kanske ändå uppmärksammas i detta sammanhang.

Beträffande de punkter i utredningsprogrammet, som jag nyss återgivit ur
aprilpromemorian, önskar jag tillägga några synpunkter.

Punkt 1 innehåller allenast en tillämpning av de grundsatser som uppdragits
i riksarkivariens skrivelser den 19 mars 1903, där det ifrågasattes, att
verken skulle kunna behålla sina arkivalier ända till 100 år. Vissa objektivt
påtagliga grundsatser i fråga örn ämbetsverksarkivens leveransrätt torde
vara erforderliga. Eljest kan en kappränning örn riksarkivens utrymmen
öppnas mellan de olika verken, i vilken ett verk, som har turen alt komma
tidigare, kan nå en placering som borde tillkommit ett annat verk, vilket av
en eller annan anledning kommit att senare anmäla sitt sakligt sett större
trångmål i fråga om utrymmen.

2:o. Beträffande förslaget att upprätta en arkivdepå i Uppsala för kristidskommissionernas
m. fl. arkiv önskar jag framhålla, att en sådan depå
skulle ur arkivteknisk synpunkt få en väseptligt starkare ställning än den
depå, som riksarkivarien Hildebrand föreslog år 1903. Hildebrand ville i
denna depå placera räkenskapsserier, hörande lill de centrala verken. Detta
innebar tvivelsutan ett väsentligt avsteg från eljest accepterade samhörighetstregler
vid placeringen av arkivbestånd. Räkenskaperna skulle varken
sammanhållas hos den myndighet, dit de inkommit för revision, ej heller
med de verk, ur vilkas förvaltningsverksamhet de framvuxit. De skulle sålunda
ur alla synpunkter avskäras från sina naturliga förvaltningstekniska
samband. — Kristidskommissionernas arkiv äro däremot avslutade enheter.
Den av arkivrådet Brulin framförda gensagan mot den »ekonomiskt-historiska»
reservdepåns placering i Uppsala, nämligen, alt den skulle bli skild
»från alla centralförvaltningens övriga serier av ekonomiskt-historisk betydelse»,
och att arrangemanget därför skulle te sig »föga lockande för forskarna
på området», synes mig icke vara övertygande. Det förefaller vara
mycket sannolikt, att den, som vill anställa verkligt allsidiga forskningar i
t. ex. bränslekommissionens eller folkhushållningskommissionens arkivmaterial,
skall ha stort behov av atl samtidigt kunna studera respektive länsstyrelsers
arkiv.

Jag menar, att, därest staten skall vara pliktig att vidtaga sina^ arkivdispositioner
efter de enskilda forskarnes bekvämlighetssynpunkter, så bli konsekvenserna
vittutseende nog. En forskare i kristidskommissionernas material
kan ju i en framtid på en gång behöva tillgång till material i exempelvis
både Härnösands och Lunds landsarkiv, ej blott i centralförvaltningens
arkiv. Men därav får ju ingalunda den slutsatsen dragas, att staten
egentligen skulle vara pliktig att för forskarnas skull centralisera alla landsarkiv
till huvudstaden. All rimlig hänsyn bör självfallet tagas till forskarnes
intressen. Men om denna hänsyn gör bela arkivproblemet otympligt
tungt, måste en gräns dragas. Men får, såsom jag i min promemoria av
den 14 april framhållit, icke förväxla den enskilda forskarens krav med

forskningens. Forskningens rimliga krav har ju dock av staten tillgodosetts,
då arkivmaterialet ordnas och förtecknas, vårdas och tillhandahålles
på kulturellt centrala platser genom skolade tjänstemän, och då Idnerälten
mellan de olika institutionerna kostnadsfritt medgivits. Det måste observeras,
att allt sammanförande av olika arkivenheter till depåer i grunden är
något artificiellt och är avliängigt av det praktiskt möjliga. Landsarkivarien
i Uppsala opponerade sig på sin tid mot riksarkivarien Hildebrands
förslag av 19 mars 1903 att i landsarkivet i Uppsala placera räkenskapsserier
från cenfra/förvaltningen. Härtill svarade Hildebrand i underdånigt
yttrande den 18 november 1903 följande: »Jag inser ej, vårföre det skulle
principiellt vara så mycket oriktigare att flytta räkenskaperna från ett ämbetsverk
i huvudstaden till en ort utom densamma än det är att till landsarkivet
i Uppsala flytta l. ex. länsstyrelsens i Stora Kopparbergs läns äldre
arkivalier» (jfr Modd. från Sv. ra. Ny följd I: 7. 8, sid. 215). Hildebrands
gensaga har kanske i ändå högre grad sin giltighet i fråga örn en placering
av kristidskommissionernas arkiv utanför huvudstaden. Kristidskommissionernas
arkiv äro nämligen — såsom redan anförts — i långt högre grad
än centrala verkens räkenskaper självständiga, avslutade enheter. Men Hildebrands
anmärkning bringar i hälsosam erinran det ofrånkomliga faktum,
att arkivdepåerna i landsarkiven äro avgränsade framför allt efter praktiska
synpunkter. Det kan icke förebringas några som helst verkligt hållbara
teoretiska skäl för att t. ex. länsstyrelsearkivet i Jämtlands län skall
höra hemma i länsarkivet i Östersund, medan länsstyrelsearkivet i Umeå
skall höra hemma i Härnösand. Den praktiska synpunkten har i största
utsträckning måst bliva dominerande vid uppbyggandet av landsarkivorganisationen.
Samma synpunkt måste också beaktas vid ordnandet av den
centrala förvaltningens arkivspörsmål.

Förslaget att lill ett landsarkiv föra en depå av kristidskommissionernas
arkiv innehåller även, att dit eventuellt kunde föras vissa delar av statistiska
centralbyråns statistiska material, varmed givetvis icke åsyftats de nedan,
under punkt 3 berörda utdragen ur pastoratsarkiven. För att emellertid
icke bryta enhetligheten vare sig i depåns arkivbestånd eller statistiska centralbyråns
arkiv frånträder jag detta förslag, vars genomförande ju eljest
skulle kunnat betyda en icke oväsentlig lättnad vid placeringen i huvudstaden
av detta ämbetsverks arkiv.

Såsom arkivrådet Brulin antyder, har även riksarkivarien Clason i underdånig
skrivelse den 29 november 1919 föreslagit upprättandet i landsorten
av en depå för åtminstone delar av vissa centrala verks arkiv. Han tänkte
sig denna depå placerad i Vadstena, sedan landsarkivet därstädes flyttat till
Linköping. (Jämför Meddelanden från Svenska riksarkivet, Ny följd, ser. I,
0:e bandet (1: 51--59), sid. 122 ff.) Det nu av mig framförda förslaget
synes ha den fördelen framför Clasons förslag, att depån skulle ständigt
komma att stå under vård av arkivtjänstemän.

Jag återkommer till frågan örn den lämpligaste orten för depåns upprättande
i några reflexioner här nedan, under punkt 3.

3:o. I fråga örn mitt förslag angående de modernare länsräkenskapers
utskiftning på resp. landsarkiv anför arkivrådet Brulin bl. a. en gensaga av
liknande art som under punkt 2 ifråga örn kristidskommissionernas arkivdepå
i Uppsala. »Sprängningen ur de nu centraliserade länsräkenskaperna
med det dithörande mantalsskrivningsmaterialet ut över hela landet skulle
tor dem, som syssla därmed, vara ett hårt slag», skriver Brulin sålunda. Jag
kan med anledning härav hänvisa till vad jag under punkt 2 härovan i detta
hänseende redan anfört. Men därtill kommer härvidlag ännu en omständighet.
I kungl, hrevet av den 4 november 1859 ålades pastorsämbetena att

— 267 —

från och med år 1860 till statistiska centralbyrån dels för varje år insända
utdrag ur resp. vigsel-, födelse- och dopböcker samt summariska redogörelser
för folkmängden, vilka sistnämnda dessutom inkludera nominativa uppgifter
på emigranter och immigranter, dels för vart femte år insända utdrag
ur husförhörslängder, resp. församlingsböcker; sistnämnda femårsutdrag ha
i praktiken i kraft av dispenser levererats vart tionde år. I följd av sagda
kungl, brev har i Statistiska centralbyrån uppvuxit ett stort, synnerligen anlitat
och mycket värdefullt personhistoriskt arkiv. Örn länsräkenskaperna
överföras till landsarkiven från och med år 1860, så kommer alltså all i
huvudstaden likvisst kvarbliva ett personhistoriskt material, som torde vara
fullt tillräckligt som utgångspunkt för personhistorisk forskning. Med hänsyn
härtill modifierar jag i denna del mitt förslag i aprilpromemorian därhän,
att länsräkenskaperna retroaktivt skola överföras till resp. landsarkiv
sä, att de i Stockholm kvarblivande serierna i kammararkivet komma att
gå fram till och med år 1859.

Mot mina förslag under punkterna 2 och 3 härovan har slutligen arkivrådet
Brulin riktat den anmärkningen, att de av mig ifrågasatta överföringarna
skulle inkräkta på resp. landsarkivs utrymmen. Jag vill då erinra örn,
att jag i aprilpromemorian anfört följande: »Skulle här antydda uppslag till
en avlastning av arkivlokalbekymren i huvudstaden befinnas tänkvärt, så
skulle därav följa, att en utredning måste göras rörande resp. landsarkivs
och andra dylika depåers möjlighet att mottaga ifrågavarande räkenskapsserier».
Jag tilläde: »Kostnaderna för ev. utbyggnad av resp. provinsarkivs
lokaler måste naturligtvis jämföras med kostnaderna för motsvarande hyllutrymmen
i huvudstaden.» Brulin medgiver, att de olika tomtvärdena kunna
tala lill förmån för provinsarkivslinjen. Jag vill tillägga, att möjligen även
själva byggnadsarbetskostnaderna kunna ställa sig olika i huvudstaden och
ute i provinsen. Brulin anför, att möjligen höjdbebyggelsen (= de höga
arkivtornen) i Stockholm skulle neutralisera det högre tomtpriset (obs. i
Gärdesstaden!). Detta är självfallet en sak, som bör prövas. Men måhända
är just höjdbebyggelsen någonting, som borde undvikas för riksarkivets
del med hänsyn till den just nu så livligt debatterade bombfaran.

Vidare må i detta sammanhang observeras, att vid mer än ett landsarkiv
nybyggnads- eller tillbyggnadsfrågor, oberoende av de av mig framlagda
spörsmålen, äro aktuella eller när som helst kunna bli det. Förarbeten
pågå till ett nytt landsarkivbygge i Linköping. Därvid komponeras byggnadsplanen
så, att de blivande arkivmagasinen kunna utbyggas praktiskt
taget hur mycket som helst. I Lund torde del ej dröja länge, förrän betydande
tillbyggnad till nuvarande landsarkivet måste ske i den kringliggande
trädgården. Även i Uppsala ha förflyttningsplaner varit uppe. Det
nya landsarkivet i Härnösand är naturligtvis i fråga örn utrymmen allenast
kalkylerat för framtida accessioner enligt nuvarande plan för vad som
i landsarkivet skall upptagas. Om de nuvarande marginalerna skulle till en
väsentlig del komma att upptagas av leveranser från riksarkivet av reviderade
länsräkenskaper, betyder ju detta, att tillbyggnad för nu beräknade ordinarie
accessioner måste göras i en närmare framtid än vid byggnadens tillkomst
beräknats. Örn länsarkivet i Östersund gäller enahanda observation.
Men i alla dessa fall likasom i fråga örn landsarkivet i Göteborg och
depån i Visby måste naturligtvis närmare beräkningar göras. — För övrigt
äi- att märka, att därest de reviderade originalräkenskaperna från länsstyrelserna
skulle i av mig föreslagen omfattning flyttas till landsarkiven,
resp. länsarkivet i Östersund och depån i Visby, så bör det också prövas, örn
möjligen dit överförda parallella koncepträkenskaper kunna utgallras.

Beträffande den av mig föreslagna placeringen av en depå för kristids -

— 268 —

kommissionernas m. fl. arkiv i Uppsala, vill jag anmärka, att därest allvarliga
lokalsvårigheter skulle yppa sig i denna stad. är det ju ej uteslutet, att
möjlighet kan finnas för depåns anordnande genom ett snabbare utbyggande
av arkivmagasinen i Linköping. Avståndet dit från huvudstaden bör
ej anses för stort. Dock skulle jag föredraga placeringen i Uppsala med
hänsyn till att det vetenskapliga utnyttjandet av detta material sannolikt
skulle underlättas av hiblioteksresursema därstädes.

Jag begagnar bär tillfället att korrigera en förmodan, som jag i min aprilpromemoria
uttalat därom, att mantalslängderna efter 1936 års kronouppbördssakkunnigas
blivande förslag skulle komma att utgå ur de till revision
insända länsräkenskaperna. Sakkunniges sekreterare, hovrättsrådet Rylander,
har under hand meddelat mig, att man tänkt sig, att mantalslängderna,
trots att mantalspenningarna enligt beslut av 1938 års riksdag skola försvinna,
alltjämt skola bifogas länsräkenskaperna. Något avbrott av serien
mantalslängder i dessa räkenskaper kommer sålunda ej att inträffa. Den
värdeminskning ur personhistorisk forskningssynpunkt, som ett avlägsnande
av mantalslängderna skulle medföra för länsräkenskaperna, kommer därför
ej att ske. Av denna grund finnes ej anledning att för framtiden betrakta
dessa räkenskaper såsom mindre betydelsefulla för den i huvudstaden
bedrivna personhistoriska forskningen. Men då denna personhistoriska
forskning, på sätt redan anförts, har ett rikt forskningsmaterial att arbeta
med i kyrkoboksutdragen i Statistiska centralbyrån, lär det ej vara obehörigt
att, då mantalslängderna efter år 1859 kunna behöva rådfrågas, hänvisa den
intresserade forskaren till inlåning från resp. landsarkiv.

4:o. Ifråga örn krigsarkivet konstaterar jag, att arkivrådet Brulin icke
synes resa något starkare motstånd mot, att detta elimineras ur den blivande
arkivdepån. Han säger, att förslaget örn införlivandet av detta arkiv med
riksarkivet utgått från militärt håll och allenast »under stark tvekan» godtagits
från arkivhåll.

Om man emellertid med arkivrådet Brulin är sinnad att — såsom förut
bär ovan framhållits — positivt yrka, att kommunikationsverkens arkiv
skola uteslutas ur arkivdepåprogrammet, och icke motsätter sig, att krigsarkivet
går samma väg, så kan väl det principiella^motståndet mot en allm mindre
omprövning av hela depåprogrammet, innefattande även de av mig i
aprilpromemorian föreslagna och här ovan sammanfattade fyra punkterna,
ej vara synnerligen starkt.

Jag finner mig således kunna vidhålla de punkter på utredningsprogrammet
i denna del, som jag föreslagit i aprilpromemorian, och fogar till desamma,
på sätt ovan anförts, även att det bör prövas, örn icke kommunikationsverkens
arkivfrågor böra ordnas helt oavhängigt av riksarkivets depåspörsmål.

3. Depåns lokalfrågor: centralisation eller dislokation?

Ifråga om depåns sammanhållande i en enda byggnad eller fördelning på
tvenne, sedan de i det föregående föreslagna avskiljandena ägt rum, må följande
ytterligare anföras:

Det är riktigt — såsom Brulin framhåller — att jag hoppas, att riksarkivets
depå måtte få en mera central förläggning än den av riksarkivet och
byggnadsstyrelsen nu föreslagna. Jag har också i ecklesiastikdepartementets
remiss den 5 juni 1936 trott mig finna ett direktiv i sådan riktning. Mot en
sådan uppfattning av »ämbetsverkens fria prövningsrätt» riktar Brulin »en
förvånad gensaga». Av Bruhns reflexion skulle man kunna få det intrycket,
att vederbörande ämbetsverk först genom berörda remiss bereus tillfälle att
yttra sig i ämnet. I själva verket hava ju vederbörande ämbetsverk utvecklat
»sin fria talan» till förmån för centralbygget vid Karlaplan ända sedan

— 269 —

år 1925. Remissen ifråga får väl därför antas vara ett uttryck för den uppfattning,
som Kungl. Maj:t kommit till efter prövning av alla argument, som
ämbetsverken redan i ostörd frihet framlagt. Det kan väl ej anses vara
orimligt, att Kungl. Maj:t såsom förvaltningens principal, sedan under flera
år material insamlats för frågornas bedömande, antyder riktlinjer för en
fortsatt utredning. Enligt min anspråkslösa mening torde detta vara den
enda framkomliga vägen att komma till resultat.

Brulin anmärker på, att jag ej presterat någon vederläggning av byggnadsstyrelsens
utredning (okt. 1936) örn lokalmöjligheterna i Stockholm.
Skall en sådan vederläggning tomt för tomt verkligen vara behövlig? Jag
har i min promemoria (sid. 7) uttryckligen erinrat om att de svårigheter,
som möta vid placeringen av en jättebyggnad av den föreslagnas dimensioner
icke torde behöva möta eller åtminstone skulle väsentligt minskas om
proportionerna reduceras genom en uppdelning av depån, d. v. s. genom anordningar,
som icke syfta till den strama lokala centralisationen. Jag fäster
uppmärksamheten vid, att byggnadsstyrelsen i sin utredning den 8 oktober
1936, f. ö. helt naturligt, just låter byggnadskroppens väldiga omfattning
spela en utslagsgivande roll vid diskussionen av de olika placeringsmöjliglieterna.
bin utredning baserad pä helt andra förutsättningar skulle måhända
giva ett annat resultat. Örn förslaget rörande en uppdelning av de i
Stockholm kvarblivande arkivbestånden på två skilda byggnader befinnes
förtjäna beaktande, så torde därför en förnyad granskning, baserad på denna
förändrade förutsättning, böra ske av statens tomttillgångar i huvudstaden
och av möjligheterna att på dem inplacera de enligt dessa nya förutsättningar
ifråga om nuvarande omfång och framtida expansion reducerade arkivbyggnaderna.
Härvid torde ävenledes en alldeles färsk erfarenhet vara att
observera. Under hösten har, som bekant, en livlig diskussion pågått angående
förberedande åtgärder för en eventuellt behövlig evakuering av vissa
institutioner i huvudstaden. Under denna diskussion torde det ha visat sig,
att närheten till kaj, över vilken inlastning i pråmar kan ske, är en viktig
betingelse för en snabb evakuering. Ur denna synpunkt skulle ju en placering
av hela arkivbeståndet uppe vid Karlaplan vara mycket betänklig. Men
likaså skulle en placering av centralförvaltningens arkiv på Tekniska Högskolans
tomt — på sätt jag förslagsvis antytt -— ej vara tillrådlig. Å andra
sidan torde möjligen evakueringsbehovet bli mindre påträngande, därest riskerna
fördelats genom en uppdelning på två olika byggnader. Det önskvärda
.skulle emellertid, örn detta resonemang är riktigt, vara, att arkivbeståndet
fördelas på två byggnader, var för sig belägna i sådan närhet till kaj,
att eventuella evakueringsåtgärder underlättas.

Ifråga om tomtvalet vill jag tillfoga ännu en synpunkt. Vad Brulin yttrar
längst ned på sid. 4 angående förhandlingar med andra institutioner
rörande tomter, som anses vikta för deras räkning, föranleder mig till den
reflexionen, att det icke finns någon anledning att s. a. s. ställa riksarkivets
intressen sist i kön av lokalaspiranter, där de, som slå framför skulle anses
lia någon befogenhet att »paxa» för en viss plats. Det är väl ändå till slut
Kungl. Majit och riksdagen, som bestämma var institutionerna skola ligga,
icke institutionerna själva. Om Kungl. Majit nied riksdagen definitivt skulle
luta åt den meningen, att arkivbyggnaderna böra lia en mera central placering,
så bar väl icke riksarkivet någon anledning att ömma för konkurrerande
institutioners intressen.

Vad slutligen själva sakfrågan angår, vill jag framhålla, att jag med mitt
förslag örn en dislokation av arkivdepån i Stockholm på två skilda byggnader
i främsta rummet bar letts av säkerhetssynpunkten (jfr promemorian,
sid. 13, längst ned). Jag får bekänna, att jag, då jag i april 1938 nedskrev

min promemoria, icke anade, att denna synpunkts vikt inom mindre än ett
halvt år skulle hli så starkt och så oroväckande understruken av samtidens
erfarenheter. Att vid planeringen av nybyggnad för arkivet bott lita till
bombsäkra valv under den föreslagna centralbyggnaden, i vilka arkivmaterialet
vid behov kunde nedföras, synes mig ej tillrådligt. Av vilken storleksordning
skulle dessa valv behöva vara för att kunna betrygga åtminstone
det mest värdefulla materialet? Måste ej ständiga slitningar uppkomma i
debatten örn vad som skall anses mer eller mindre värdefullt? Är det så
säkert, att det blir tid för den erforderliga nedforslingen i valven? Utgöra
icke de föreslagna väldiga tornen en vägledning för ett bombanfall, i synnerhet
med tanke på, att runt omkring dem utomordentligt viktiga centrala
militära, marina och flyginstitutioner skola placeras, vilka en fiende i främsta
rummet kan vilja komma åt? Örn också tornen själva icke bli målet
utan blott tjänstgöra som landmärken, så komma de dock i en synnerligen
farlig zon genom detta grannskap. Jag vidhåller alltjämt dessa synpunkters
berättigande, även örn det, efter de upplysningar Brulin lämnat, ej vidare
skulle behöva undersökas, huruvida Vårtagasverket ävenledes, fast på annat
sätt kan vara en riskabel granne. Det är eljest den av honom omnämnda
Neunkirchenkatastrofen, som kommit mig att bringa denna sida av saken
på tal. Men denna risk kan måhända lämnas ur räkningen.

Efter min tanke skulle emellertid centralisationstanken ur säkerhetssynpunkt
kunna accepteras allenast på det sättet, att gallerier, tillräckliga nu
och för en låg framtid, insprängdes under t. ex. Södra bergen för att tjänstgöra
såsom arkivmagasin, varvid en administrations- och forskaresals byggnad
skulle placeras antingen framför bergväggen eller ovanpå berget med
hissar ned till gallerierna. Men antagligen skulle ett sådant arrangemang
med hänsyn till utrymmesbehoven bli synnerligen dyrt och problemet väl
även tekniskt svårlöst. Dock tror jag mig veta, att en sådan utväg varit
dryftad i vissa intresserade kretsar. — Skulle emellertid centralisationstankens
förverkligande på detta sätt övervägas, då torde det bli desto större
skäl att till landsortsarkiv överföra så stora serier som möjligt är. Detta för
att icke fördyra det sannolikt i sig själv tillräckligt dyrbara byggandet av
dylika i berget insprängda gallerier.

Vid sådant förhållande återstår efter min tanke blott att söka fördela riskerna
av ett bombangrepp, och denna fördelning torde då knappast kunna
ske på annat sätt än genom en dislokalisation av materialet. Logiskt sett
kan det då naturligtvis sägas, att risken blir mindre, ju starkare dislokationen
blir, ända ut i en parcellering av materialet i små bestånd. Men härvid
måste ju en gräns dragas av det praktiskt genomförbara. En uppdelning
på två byggnader, där Kungl. Maj:ts kanslis arkiv bleve förvarat i den ena,
och centralförvaltningens arkivbestånd i den andra, skulle av förvaltningstekniska
skäl kunna sägas vara tillräcklig. De förvaltningstekniska skälen
ligga naturligtvis i det sedan lång tid tillbaka rikt utvecklade remissväsendet
med ty åtföljande skriftväxling mellan Kungl. Maj:ts kansli och de fristående
ämbetsverken. Örn vid ett bombangrepp Kungl. Maj:ts kanslis arkiv
ödelädes med där förvarade registratur och koncept, så skulle i ej ringa utsträckning
utgångna originalbrev återfinnas hos resp. centrala verk och vice
versa. En enskild persons eller institutions underdåniga inlaga hos Kungl.
Maj :t, som varit på remiss till ett verk, efterlämnar oftast i dettas arkiv
spår i dess protokoll, i referat i dess utgående koncept till yttrande i ärendet
samt i in- och utgående diarier. Skulle sålunda Kungl. Maj:ts kanslis arkiv
förstöras, så kan dess innehåll i någon mån rekonstrueras med hjälp av
materialet i centrala verks arkiv. En rekonstruktion underlättas ju också i
fråga om en del av materialet av länsstyrelsernas arkiv. Ohjälpligt förlo -

271 —

rade voro visserligen de oersättliga riksråds-, konselj- och statsrådsprotokollen,
liksom även högsta domstolsprotokollen, men den risken undginges ju
ej genom centralisationsmetoden. I motsvarande mån skulle de centrala
verkens arkiv kunna rekonstrueras, örn de förstördes, men Kungl. Maj:ts
kanslis arkiv funnes kvar.

Med hänsyn till det sagda finner jag mig efter närmare prövning av saken
böra frånträda det alternativ, som jag i min aprilpromemoria antytt (sid.
15), att nämligen kansliarkivet och kammararkivet skulle kunna — av historiska
skäl — förenas i en och samma byggnad.

Det är sålunda säkerhetssynpunkter, som diktera! mitt förslag örn en dislokation
av arkivdepån i Stockholm. Jag har visst icke bestritt, att centralisationen
kunde lia vissa fördelar, t. ex. ur det gemensamma bibliotekets synpunkt.
Men jag har å andra sidan trott mig böra varna för överdrivna förhoppningar
om besparingar i personalorganisation o. d. Jag hänvisar till
vad jag härom yttrat i min aprilpromemoria.

Observeras må f. ö. att riksarkivarien Hildebrand i sin skrivelse av den
19 mars 1903 ansåg sig under vissa här ovan refererade förutsättningar kunna
för de centrala verkens arkivs räkning acceptera en från riksarkivets huvudbyggnad
skild, i en annan del av staden belägen depåbyggnad. Med
hänsyn till de invändningar Hildebrand androg mot den från riksarkivet
skilda byggnaden, bör ju observeras, att hans resonemang fördes ett 30-tal
år, innan säkerhetssynpunkten blev skrämmande aktuell och långt innan
arkiven vuxit till nuvarande dimensioner. Det kan också förtjäna att nämnas,
att, då riksarkivet veterligen första gången förde de centrala verkens
arkivfråga på tal förordade det en sådan fristående byggnad. 1 underdånig
skrivelse den 24 december 1888 yttrade nämligen riksarkivarien Odhner,
efter ett omnämnande av viss vanvård i de centrala verkens arkiv, följande:
»Detta missförhållande kan ej annorlunda avhjälpas än så, att antingen varje
ämbetsverk för sig erhåller ökat utrymme, eller ock de olika ämbetsverkens
äldre handlingar sammanföras till ett gemensamt arkiv. Av dessa
utvägar synes den sistnämnda vara både den i och för sig själv lämpligaste
och den som lättast låter sig verkställa. Då nu riksarkivet ej är avsett att
emottaga andra handlingar än dem, som komma från Eders Kungl. Maj:ts
kansli och som överlämnas från upplöst styrelseverk, så skulle för de centrala
ämbetsverkens äldre handlingar erfordras ett särskilt arkiv, vare sig
ett under riksarkivets tillsyn ställt eller på annat sätt ordnat reservarkiv.
Ett dylikt arkiv behövde icke ligga på en så central och följaktligen dyrbar
plats som riksarkivet---» (Jfr Meddel. från Sv. RA. del XIII, årsberät telsen

för 1888, sid. 277). Örn Odhner tagit steget fullt ut och föreslagit, att
centrala verksarkivet skulle ligga under riksarkivets styrelse, d. v. s. höra till
dess depå, hade hans linje kunnat sägas vara direkt avpassad för den nu
föreliggande situationen.

Jag vidhåller sålunda mitt förslag, att dislolcationslinjen bör undersökas.

Vad den av mig omnämnda moderna hylltekniken beträffar, kan jag för
min del blott beklaga örn de möjligheter till avsevärda besparingar i det dyrbara
utrymmet, örn vilka denna teknik syntes ingiva förhoppningar, ej skulle
kunna realiseras. Det förefaller dock, som om i Jenkinsons av arkivrådet
Brulin citerade nya värdesättning av systemet tonvikten skulle ligga på de
vådor, som inställa sig, därest en mindre .skicklig och omsorgsfull personal
handhar dessa hyllor. Jenkinson medger ju deras användbarhet i mindre
arkiv, där arkivarie!! själv sköter Iramlagningen. Örn något mindre arkiv
skulle del i riksarkivet flir visso ej bli fråga; ej heller kan det ifrågasättas,
att arkivtjänstemännen själva skola sköta själva framtagningen ur hyllorna.

Men man frågar sig å andra sidan, örn ej systemet skulle kunna komma

— 272

till användning för förvaringen av sådana enhetliga arkivserier, som mera
sällan anlitas, och där alltså risken för slitage blir mindre, t. ex. i fråga om
de centrala verkens stora räkenskapsserier. I varje fall torde det, vid en
omprövning av depåbyggnadsfrågorna, ha sitt intresse, om ett experiment
anställdes med denna hylltyp för att utröna dess användbarhet. Självfallet
böra kostnaderna för ett inredande i lämplig utsträckning av ifrågavarande
hyllor undersökas.

Vad slutligen gallringsfrugorna angå, torde möjlighet till vidgad gallring
i åtskilligt material föreligga. Särskilt torde detta gälla om länsräkenskaperna.
Men om den utväg accepteras, som jag ovan föreslagit, att länsräkenskaperna
i framtiden och retroaktivt från och med år 1860 skulle överföras
till resp. landsarkiv, så torde dessa gallringsmöjligheter icke behöva fördröja
lösandet av riksarkivets depåfrågor.

I övriga delar hänvisar jag till vad jag anfört i min promemoria av den
14 april 1938.

Stockholm i oktober 1938.

Arne Forssell.

897416. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.