RIKSDAGENS REVISORERS
Framställning / redogörelse 1933:SV
RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1932 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
STATSVERKETS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1931—30 JUNI 1932
DEL I
REVISORERNAS UTTALANDEN
STOCKHOLM 1932
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIKBOLAG
* ) V ''
III
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Översikt av statens finansiella ställning den 30 juni 1932 2
Andra huvudtiteln ............................................................................................ 4
Justitiedepartementet ................................................................................ 4
Tjänstgöringstraktamenten för vissa befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten ........................................... 4
Femte huvudtiteln ........................................................................................... 12
Socialdepartementet.................................................................................... 12
Upphandling av armatur för riksförsäkringsanstalten................ 12
Kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
............................................................................................... 14
Betyg över fullgjord tjänstgöring vid ansökning till tjänst
inom statsförvaltningen ................................................................ 19
Förordnande för landskamrer att vara ledamot av taxeringsnämnd
............................................................................................. 20
Ersättning till länsstyrelsens tjänstemän i Kopparbergs län för
arbete i taxerings- och prövningsnämnd ................................... 23
Av häradsskrivare i Kopparbergs län åtnjutna ledigheter........ 27
Vissa förordnanden och ledigheter vid fögderiförvaltningen i
Kopparbergs län............................................................................... 30
Kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna........... 32
Vissa av en lapptillsyningsman i Norrbottens län företagna
tjänsteresor........................................................................................ 34
Sjätte huvudtiteln................................................................................................ 36
Kommunikationsdepartementet................................................................ 36
Vissa tjänstemäns i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen privata
uppdrag ......................................................................................... 36
Vissa resekostnader i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ............ 39
Vägunderhållskostnader .................................................................... 47
Vägdistriktens reseräkningar .......................................................... 48
Tuhundra härads vägstyrelse ............................................................ 49
Viss hyreskostnad för bostad åt landshövdingen i Jämtlands
län....................................................................................................... 49
Viss fördelning av ärenden inom byggnadsstyrelsen ................ 51
Psykiatriska kliniken i Lund............................................................ 54
Sjunde huvudtiteln ............................................................................................ 59
Finansdepartementet ............................................................................... 59
Statsliggaren ........................................................................................ 59
Handläggningen av ärenden rörande kraftledningslån 59
IV
Sid
Tullkammaren i Östersund................................................................ 61
Tullkammaren i Kalmar ................................................................... 61
Tullkammaren i Falkenberg ........................................................... 62
Tullkammaren i Sölvesborg.............................................................. 62
Uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster
................................................................................. 63
Statsverkets och vägdistriktens inköp av motorfordon................ 67
Statsverkets automobilinköp .......................................................... 78
Vägstyrelsernas automobilinköp ..................................................... 82
Rasefors kott och kontroll över deras återbetalning .................... 86
Statsverkets kostnader för tjänsteresor ..................... 90
Tryckningskostnaderna för statens offentliga utredningar ......98
Användningen av särskilda blanketter vid utanordning av medel 99
Personalkostnaderna vid vissa statsunderstödda institutioner,
föreningar m. fl. företag ............................................................. 99
Statsunderstödda företags representationskostnader .................... 99
Åttonde huvudtiteln............................................................................................ 101
Ecklesiastikdepartementet ........................................................................ 101
Vissa kostnader för Kungl. Maj:ts proposition 187: 1932 med
förslag till ecklesiastik boställsordning ...................................... 101
De kungl, teatrarna ........................................................................... 101
Antalet kvarsittare vid de allmänna läroverken ........................ 127
Tillsyningslärare och kvinnliga sakkunniga vid de allmänna
läroverken .................................................................... 133
Vissa kostnader för gymnastikundervisningen vid de allmänna
läroverken .................................................................. 135
Överflyttande av vissa lärarinnor från statsunderstödda enskilda
läroanstalter till statliga läroverk ...................................... 136
Vissa tjänstledigheter inom folkskollärarkåren ............................ 139
Vissa kommunala bidrag såsom villkor för statsbidrag ............ 140
Utredning rörande Visingsö skolegodsfond.................................... 141
Nionde huvudtiteln ............................................................................................ 143
Jordbruksdepartementet ........................................................................... 143
Vissa förrättningar av statens lantbruksmgenjörer .................... 143
Hidinge-Spångakärren .......................................................... 143
Vingåkersån, Kilaån, Homborgasjön och Mästermyr .......,........ 146
Virestadsjöarna .................................................................................. 148
Sjön Hulingen .................................................................................... 151
Dukagården m. fl. fastigheter............................................................ 154
Reseunderstöd till lantbrukets studerande .................................... 159
Tionde huvudtiteln ............................................................................................ 161
Handelsdepartementet............................................................................... 161
Vissa kostnader för Kungl. Maj:ts proposition 72:1932 angående
godkännande av en internationell konvention m. m............. 161
Tryckningskostnader vid kommerskollegium .............................. 161
Patent- och registreringsverkets fond ........................................ 3 64
Föreningen svensk kulturfilm u. p. a............................................. 166
V
Sid.
Elfte huvudtiteln ............................................................................................... 168
Pensionsväsendet ........................................................................................ 168
Förvaltningsbidraget till civilstatens änke- och pupillkassa ... 168
Statens bidrag till vissa änke- och pupillkassor ........................ 171
Vissa iakttagelser beträffande avlöningsförmåner m. m. åt befattningshavare
å indragningsstat och övergångsstat ............ 175
Avlöningsförmånerna till innehavaren av den indragna statskonsulentbefattningen
å jordbruksdepartementets egnahems
avdelning.
........................................................................................... 189
Allmänna indragningsstaten ............................................................ 191
Statens affärsverksamhet ............................................................................... 193
Gratifikationer till tjänstemän vid statens affärsdrivande verk 193
Postverket .................................................................................................... 203
Arbetsordning för generalpoststyrelsen............................................ 203
Postsparbankens förvaltning ............................................................ 203
Vissa avgifter i postgirorörelsen .................................................... 209
Statens järnvägar........................................................................................ 210
Statens järnvägars övergångsstat .................................................... 210
Hemkonsulentverksamheten vid statens järnvägar .................... 218
Statens domäner ....................................................................................... 224
Vissa kostnader för förvaltningen av statens jordbruksdomäner 224
Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m............. 226
Av revisorerna avlagda besök ........................................................................ 230
U — 823088. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1932. I.
Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 samt, beträffande vissa verk,
kalenderåret 1931, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 1 av instruktionen
för riksdagens revisorer tagit sin början den 16 sistlidne september,
få härmed avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.
1 — 323088. Rev.-berättclse ang. statsverket för dr 1932 1
- 2 —
Översikt
av statens finansiella ställning den 30 juni 1932.
§ l.
Beträffande statens finansiella ställning den 30 juni 1932 få revisorerna
meddela följande.
Enligt den på sid. 6 i statsutskottets memorial nr 131 år 1929 intagna
tablån över ungefärliga värdet den 30 juni 1928 av statens under olika
myndigheter redovisade fasta och lösa egendom utgjorde sistnämnda dag
statens i rikshuvudboken icke redovisade nettotillgångar i runt tal tillhopa
....................................................................................... kr. 850,600,000: —
Om härtill lägges tillgångarna den 30 juni 1932 enligt
det tryckta utdraget ur rikshuvudboken,
sid. 9 ........................ kr. 3,497,788,182: o 3
minskade med skulderna vid
samma tidpunkt................................ » 2,155,333,141:19 » 1,342,455,040:84,
visar sig, att värdet av samtliga tillgångar den 30 juni
1932 utgjorde netto................................................................ » 2,193,055,040: 8 4,
i vilken summa dock i betydande omfattning icke ingå
värden å staten tillhörande förråd och inventarier m. m.,
såsom värdet av de till försvarsväsendet hörande förråd
av olika slag, fartyg och inventarier, administrativa
verk, undervisningsanstalter och de kungl, teatrarna
tillhörande inventarier och förråd, statens bokoch
konstsamlingar, historiska och vetenskapliga samlingar
m. m., ävensom värdet å staten tillhöriga gruvor
samt aktier i Mertainens gruvaktiebolag.
Då enligt senaste revisionsberättelse statsverkets nettotillgångar
den 30 juni 1931 uppgingo till .................... » 2,187,224,225: 5 9,
har alltså den 30 juni 1932 uppstått en kapitalökning
av ........................................................................................... kr. 5,830,815:2 5.
Denna kapitalökning är emellertid beroende på en av riksräkenskapsverket
vidtagen bokföringsåtgärd. Alltsedan genomförandet i rikshuvudboken
och budgetredovisningen av kassabokföringsprincipen hava utestående
restantier å statsverkets inkomster varit uteslutna från nämnda
huvudbok. I rikshuvudboken för budgetåret 1931/1932 hava emellertid
— 3 —
dylika restantier upptagits såsom tillgång å statsmedelsfonden. På grund
av berörda bokföring av ifrågavarande restantier samt genom den ökning
av behållningarna å de av riksdagen beviljade reservationsanslagen, som
uppkommit under nästlidet budgetår, har kapitalminskningen å statsmedelsfonden
stannat vid ett mindre belopp, i runt tal 2.9 miljoner kronor,
oaktat den i sagda fond ingående statsverkets kassafond nedgått högst betydligt
till följd av att ansenliga belopp av fonden tagits i anspråk dels
för finansieringen av riksstaten för förenämnda budgetår, dels ock för
täckande av den under samma budgetår uppkomna bristen i statsregleringen.
Vidkommande övriga statsfonder hava betydande kapitalökningar uppkommit
å riksgäldsverkets fond, fonden för statens aktier samt vissa av
statens affärs- och utlåningsfonder, såsom postverkets, telegrafverkets, statens
järnvägars och vattenfallsverks fonder, vattenkraftslånefonden, statens
avdikningslånefond, egnahemslånefonden, statens mejerilånefond och
rederilånefonden. Även å fonden för förlag till statsverket och fonden
för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 kunna
konstateras ansenliga ökningar av fondkapitalet. Vad beträffar riksgäldsverkets
fond, har kapitalökningen å denna fond huvudsakligen sin orsak i
fondens övertagande av vissa av riksbanken utlämnade krediter, under det
att ökningarna i övriga här ovan omförmälda fonders kapital i stort sett hava
föranletts av de anslag, som riksdagen beviljat till kapitalinvestering i
respektive fonder. Örn samtliga dessa kapitalökningar gäller emellertid,
att de till övervägande del motvägas av den ytterligare upplåning, som
ägt rum från statens sida för möjliggörandet av de verkställda kapitalinvesteringarna.
Vad angår fonden för mötande av förluster å aktiebolaget
Kreditkassan av år 1922, är särskilt att märka, att fonden i själva
verket är belastad med skulder, som icke upptagits i rikshuvudboken, till
belopp vida överstigande de å fonden bokförda tillgångarna. Till statens
kapitalökning har vidare medverkat den avbetalning å av staten upptagna
och övertagna lån samt nedskrivning av statens järnvägars lånekapital,
varför anslag anvisats av riksdagen.
Slutligen må omnämnas, att — förutom å statsmedelsfonden — kapitalminskningar
till avsevärda belopp förekomma å allmänna järnvägslånefonden
och fonden för varukredit. Den å allmänna järnvägslånefonden
uppkomna kapitalminskningen har huvudsakligen uppstått därigenom, att
i enlighet med riksdagens beslut vid statsverkets övertagande av Norra
Södermanlands järnväg ett belopp, motsvarande fondens fordringar hos
Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag, till viss del överförts till statens
järnvägars fond och till återstående del avskrivits. Minskningen i
fondens för varukredit kapital har sin orsak i de återbetalningar av från
fonden utlämnade krediter, som enligt beslut av riksdagen tagits i anspråk
för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1931/1932.
— 4 —
Tjänstgöringstraktamenten
för vissa befattningshavare
vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten.
ANDRA HUVUDTITELN.
jrnstitiedepartementet.
§ 2.
Revisorerna hava verkställt en undersökning angående till befattningshavare
vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten utbetalade tjänstgöringstraktamenten
under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 vid förordnanden
å vakanta tjänster samt vid sådana tjänster, vilka, utan att vara
vakanta, under längre tid uppehållits genom vikarier.
Enligt kungörelse den 15 maj 1931 (nr 105) förordnade Kungl. Majit, att
kungörelsen den 20 oktober 1922 angående återbesättande av vissa befattningar
vid den civila statsförvaltningen m. m. skulle upphöra att gälla
samt att, där ej annat särskilt föreskreves, åtgärd finge vidtagas för återbesättande
i vanlig ordning av befattning, som på grund av Kungl. Maj:ts
beslut i anledning av nämnda kungörelse hölles vakant. Genom nådigt
brev den 15 maj 1931 förordnades emellertid, att, utan hinder av upphävandet
av kungörelsen den 20 oktober 1922, fråga örn återbesättande av
lediga eller ledigblivande ordinarie befattningar vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten alltjämt skulle tills vidare underställas Kungl. Maj:ts
prövning.
Inom fångvårdsstyrelsen voro den 30 juni 1932 följande tjänster vakanta:
En byrådirektörstjänst (B 28), en sekreterartjänst (B 24), en kamrerartjänst
(B 24) och en revisorstjänst (B 21).
I nedanstående tablå hava upptagits de befattningar vid fångvårdsstaten,
tillhörande lönegraderna B 15—B 27 i gällande avlöningsreglemente,
vilka voro vakanta den 30 juni 1932.
o
Tablå 1.
Fångvårdsanstalt | Befattning | Befattningen |
Centralfängelset i Mariestad ........................ | 1 assistentbefattning 2:a kl. | V< 1932 |
» » Norrköping ..................... | 1 direktörsbefattning 3:e kl. | ’6/n 1931 |
» » :> ..................... | 1 assistentbefattning 3:e kl. | 16/s 1927 |
Straffängelset » Uppsala........................... | 1 assistentbefattning 3:e kl. | l/< 1930 |
» » Jönköping ..................... | 1 assistentbefattning 3:e kl. | “/» 1930 i |
s » Kalmar........................... | 1 direktörsbefattning 3:e kl. | ‘/i 1932 |
r> * r> ........................... | 1 assistentbefattning 3:c kl. | Ve 1924 |
» » Karlstad ........................ | 1 assistentbefattning 3:e kl. | V» lyse |
» » Falun ........................... | 1 direktörsbefattning 3:e kl. | 10’/, 1930 j |
» » » ........................... | 1 assistentbefattning 3:e kl. | Vc 1930 |
» » Gävle ............................ | 1 assistentbefattning 3:e kl. | Ve 1930 |
Angående tjänstgöringstraktamente gälla för närvarande följande be:
stämmelser:
Under tjänstutövning i sammanhängande tidsföljd å annan ort inom
riket än stationeringsorten utgår tjänstgöringstraktamente enligt följande
grunder (kung. 212/29).
Därest tjänstutövningen på vederbörande ort icke kan på förhand beräknas
komma att pågå under en tidrymd överstigande sex månader, utgår
tjänstgöringstraktamente med nedan angivna belopp:
Fr. o. m. 16 dygnet t. o. in. 6:e månadens
Fr. o. m. lia t. o. m.__utgång______
Vid tjänstgöring |
|
| 5:c dygnet |
| till tjänsteman, som är | till annan tjänsteman | ||||||||||
för dag | för natt | tillhopa | för dag | för natt | tillhopa | för dag | för natt | tillhopa | ||||||||
| kr |
| kr. | kr. |
| kr. |
| kr. |
| kr. | kr. |
| kr. |
| kr. |
|
B 7—16..... | 8 |
| 5 i — | 13 |
| 4 |
| 2 | 50 | t 6 Iso | 2 | 70 | 1 | 70 | 4 | 40 |
B 17—23...... | 10 | — | 6 — | 16 |
| 5 | — | 3 | — | 8 — | 3 | 40 | 2 | — | 5 | 40 |
B 24—28 ..... | 12 | - | 7 - | 19 |
| 6 | — | 3 | 50 | <1 60 | 4 | — | 2 | 40 | 6 | 40 |
6 —
Beträffande dylik tjänstgöring efter utgången av sjätte månaden ävensom
vid sådan tjänstgöring å annan ort, som på förhand kan beräknas
oliva av längre varaktighet än sex månader, ifråga örn hela tjänstgöringstiden,
ankommer det på verkets styrelse att bestämma, huruvida eller till
vilket belopp tjänsteman må äga uppbära tjänstgöringstraktamente, dock
med iakttagande, att traktamentet i dylika fall icke må utgå med högre
belopp än här ovan bestämts för tiden från och med sextonde dygnet till
och med sjätte månadens utgång.
„..?^ns*u*övn*ng ** v^ss ort skall anses fortgå i sammanhängande tidsföljd,
även örn tjänstgöringen avbrytes av semester eller av tillfällig annan
tjänstledighet örn högst sju dygn i följd, dock med iakttagande att tiden
tor avbrottet icke medräknas vid bestämmande av den tidsperiod, efter
vilkens utgång nedsättning i tjänstgöringstraktamentet, på sätt förut är
sagt, skall äga rum (kung. 357/25).
Extra ordinarie tjänsteman med fast placeringsort Iean, efter av fångvårdsstyrelsen
i varje särskilt fall lämnat medgivande, åtnjuta tjänstgöringstraktamente
enligt de för ordinarie tjänsteman i närmast motsvarande
tjänsteställning gällande grunder. Extra ordinarie tjänsteman utan
fast placeringsort äger att under de femton första dagarna efter förändring
av tjänstgöringsort åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt nyss angivna
grunder, dock att traktamentet skall utgå med hälften av det för
närmast motsvarande ordinarie tjänsteman med fast placeringsort fastställda
belopp (kung. 356/25).
Extra befattningshavare äga icke åtnjuta tjänstgöringstraktamente.
I nedanstående tablå lämnas en översikt av de under budgetåren 1930/
1931 och 1931/1932 utbetalade tjäustgöringstraktamenten vid förordnanden
å vakanta tjänster samt vid sådana tjänster, vilka, utan att vara vakanta,
under längre tid uppehållits genom vikarier. För fullständighetens skull
hava medtagits även vissa fall, där tjänstgöringstraktamente icke utgått.
Tablå II.
Tjänst | Befattningshavare | Tidsperiod och utgående traktamente | Belopp budgetår | |||
1930/1931 kr. | 1931/1932 kr. | |||||
En revisors- | M. Thomsson | 9/1 1931, resdag ........................ |
|
|
|
|
tjänst i lång- |
| 10-22/1 1931, 13 d. å kr. 8:— ... | 104 | _ |
|
|
vårdsstvrelsen |
|
|
|
|
|
|
| I. Eriksson | 1 23—24/1 1931 ........................... | — | — |
|
|
| M. Thomsson | 25/1—31/3 1931, 66 d. å kr. 8:—... | f.28 | -- |
|
|
|
| 1—29/4 1931, 29 d. å kr. 1: —...... | 29 | — |
|
|
|
| 30/4 1931, resdag ........................ | — | — |
|
|
| J. Lönnberg | 2 1 — 15/5 1931, 15 d. å kr. 16:— ... | 240 | _ |
|
|
|
| 2 16/5-6/6 1931, 22 d. å kr. 8:— ... | 176 | — |
|
|
|
| 2 7/6 1931, 1 d. å kr. 3: — ............ | 3 | — |
|
|
| R. Lindström | 2 8/6 — 13/6 1931 ......................... | — | — |
|
|
| M. Thomsson | 14/6 1931, resdag ........................ | — | — |
|
|
|
| 15-28/6 1931, 14 d. å kr. 1: — ... | 14 | — |
|
|
| R. Lindström | 3 29/6-31/7 1931 ........................... | — | _ | __ | _ |
|
| 4 1/8—31/8 1931 .......................... |
|
| — | — |
i
Tjänst | Befattningshavare | Tidsperiod och utgående traktamente | Belopp 1 1930/1931 kr. | mdgetår 1931/1932 kr. | ||
| B. Forsell | 4 1/9—5/9 1931.............................. |
|
| — | — |
| S. Ljunggren | 4 6/9—28/9 1931 ........................... |
|
| — | — |
| M. Thomsson | 29/9 1931—25/2 1932, 150 d. å kr. |
|
|
|
|
|
| 1: ......................................... |
|
| 247 | 50 |
|
| 26/2 1932, resdag ........................ |
|
| — | — |
| S. Ljunggren | 6 27/2—5/3 1932 .......................... |
|
| — | — |
| M- Thomsson | 6/3 1932, resdag ........................ |
|
| — | — |
|
| 7—21/3 1932, 15 d. å kr. 1: 65...... |
|
| 24 | 75 |
| R. Lindström | 1 22—24/3 1932 ............................ |
|
| — | — |
| M. Thomsson | 25/3—12/4 1932, 19 d. å kr. 1: 65... |
|
| 31 | 35 |
|
| 13/4 1932, resdag ........................ |
|
|
| — |
| S. Ljunggren | 2 14—23/4 1932 ........................... |
|
| — | — |
| M. Thomsson | 24/4 1932, resdag ........................ |
|
| — | — |
|
| 25/4—3/6 1932, 40 d. ä kr. 1:65 ... |
|
| 66 |
|
| R. Lindström | 1 4—30/6 1932 .............................. |
|
| — | — |
|
| 1,094 | — | 369 | 60 | |
1 M. Thomsson semester. |
|
|
|
|
| |
3 M. Thomsson t- f. direktör i Västerås. |
|
|
|
| ||
3 M- Thomsson t. f. direktör i Linköping. |
|
|
|
| ||
4 M. Thomsson semester 1—28/8, sjukledig 29/8 — 28/9. |
|
|
|
| ||
6 M. Thomsson t. f. direktör i Örebro. |
|
|
|
| ||
Direktörs- | D. Engborg | 1/7—21/10 1930, 113 d. å kr. 6: — | 678 | — |
|
|
tjänst av 3:e | M. Thomsson | 22/10—5/11 1930, 15 d. ä kr. 19: — | 285 | — |
|
|
klass vid sf. i |
| 6/11 1930—8/1 1931, 64 d. å kr. |
|
|
|
|
Falun |
| 9: 50....................................... | 608 | — |
|
|
| S. Brooling | 9/1—16/4 1931, 98 d. ä kr. 6:40 ... | 627 | 20 |
|
|
| K. G. Flood | 2 17/4 — 18/4 1931........................... | — | — |
| ; |
| S. Brooling | 19/4-30/6 1931, 73 d. å kr. 6:40. | 467 | 20 |
|
|
|
| 1/7—17/7 1931, 17 d. ä kr. 6: 40 |
|
| 108 | 80 |
| K. G. Flood | 1 18/7—26/7 1931 ........................ |
|
| — | — |
|
| 2 27/7—29/7 1931 ........................ |
|
|
|
|
| S. Brooling | 30/7—1/9 1931, 34 d. ä kr. 6:40 |
|
| 217 | 60 |
| K. Wallén | 3 2/9—16/9 1931. 15 d. ä kr. 19: — |
|
| 285 | — |
|
| 3 17/9—1/10 1931, 15 d. å kr. 9: 50 |
|
| 142 | 50 |
| K. G. Flood | 3 2/10—5/10 1931 .......................... |
|
| — | — |
| T. Nelzén | 3 6/10-20/10 1931, 15 d. å kr. 19: — |
|
| 285 | — |
|
| 3 21/10—25/11 1931, 36 d. å kr, 9:50 |
|
| 342 | — |
| 1. Ekelund | 26/11—10/12 1931, 15 d. å kr. 19: - |
|
| 285 | — |
|
| 11/12-31/12 1931, 21 d. ä kr. 9:60 |
|
| 199 | 50 |
|
|
| 2,665 | |40 | 1,865 | 40 |
Anm. Under tiden 1/1—30/6 1932 har intet tjänstgöringstraktamente utgått
’ S. Brooling tji. för deltagande i Nordiska fångvårdsmötet.
2 S. Brooling semester.
3 S. Brooling semester 2—24/9; t. f. direktör i Kalmar 25/9—25/11
— 8 —
Tjänst
Befattningshavare
som uppehållit
densamma
Belopp budgetår
Tidsperiod och utgående traktamente j 1930/1931
kr.
1931/1932
kr.
j En assistentI
tjänst av 2:a
klass vid cl. i
Malmö (lärare)
Direktörstjänst
av 3:e
klass vid sf. i
Kalmar
D. Engborg | 13/1-31/3 1931, 78 d. å kr. 8-—... | 624 | — |
|
|
S. Brooling | 25/9—9/10 1931, 15 d. å kr. 19: — |
|
| 285 |
|
| 10/10—18/10 1931, 9 d. å kr. 6: 40 |
|
| 57 | 60 |
F. Karlström | 1 19/10—25/10 1931 ..................... |
|
| — | — |
S. Brooling | 26/10 1931—30/4 1932, 188 d. ä kr. |
|
|
|
|
| 6: 40....................................... |
|
| 1,203 | 2 0 |
|
|
| 1,545 | 80 |
Anm. Under tiden 1/5—30/6 1932 har intet tjänstgöringstraktamente utgått.
1 S. Brooling semester.
En assistenttjänst
av 2:a
klass vid cf. å
Långholmen
(lärare)
M. Thomsson
S. Waller
M. Thomsson
S. Waller
M. Thomsson
K. M. A. Etzler
M. Thomsson
1/7—20/7 1930, 20 d. å kr. 8: —
1 21/7—9/8 1930 .......................
10/8 1930, 1 d. å kr. 8: — ........
s 11/8-12/8 1930......................
13/8-2/9 1930, 21 d. å kr. 8:—
ä 3/9—17/9 1930 .......................
18/9—21/10 1930, 34 d. å kr. 8:
160
8
168
272
608
1 M. Thomsson t. f. direktör i Linköping.
2 M. Thomsson semester.
En assistenttjänst
av l:a
klass vid cf.
å Långholmen
(centralavd.)
E. Landtgren
S. Werner
E. Landtgren
26/11 — 10/12 1931, 15 d. å kr. 16: —
11/12—15/12 1931, 5 d. å kr. 8: —
16/12 1931 å kr. 3: —..................
17/12—24/12 1931 .......................
25/12 1931, resdag .....................
26/12 1931—31/3 1932, 97 d. å kr.
8:—.......................................
1—30/4 1932 kr. 33: 60 ...''............
1—31/5 1932 kr. 33:— ...............
1—30/6 1932 kr. 21:21 ...............
240
40
3
776
33
33
21
l,146!7l
1 E. Landtgren t. f. direktör i Mariestad.
— 9 —
Tjänst
Befattningshavare |
| Belopp budgetår | |||
sorn uppehållit | Tidsperiod och utgående traktamente | 1930/1931 kr. | 1931/1932 kr. | ||
A. Larsson |
|
|
|
|
|
2/1 — 31/3 1931, 89 d. å kr. 8:— | 712 | — |
|
| |
A. Berghult A. Larsson | 1/7—11/8 1931, 42 d. å kr. 3:— ... l 10/8 r; /q iqm ........................... |
|
| 126 | — |
6/9 1931—9/6 1932, 278 d. å kr. |
|
| 834 |
| |
|
|
|
| _ | _ |
A. Berghult K. M. A. Etzler |
|
|
|
|
|
2 27/6—30/6 1932.......................... |
|
| _ | _ | |
| 712 |
| 960 | — |
En assistenttjänst
av l:a
klass vid cf.
å Långholmen
(kronohäktesavd.
)
1 A. Larsson semester.
’ A. Larsson t. t. direktör i Gävle.
En assistenttjänst
av 2:a
klass vid ct.
i Långholmen
(lärare)
A. Berghult
N. I. Björnberg
A. Berghult
12/1 1931, resdag ....................
13/1—30/6 1931, 169 d. å kr. 8
1/7—3/7 1931, 3 d. å kr. 8:— • ■
1 4/7—7/8 1931..........................
8/8-15/8 1931, 8 d. å kr. 8:—
1,352
1,352 —
24
64
88!-
1 A. Berghult semester.
Kamreraretjänst
vid cf.
å Långholmen
T. Nelzén
A. Larsson
T. Nelzén
26/11 — 10/12 1931,
11/12—14/12 1931,
15/12—3112 1931.
å kr. 16: — |
|
| 240 |
|
. å kr. 8: — |
|
| 32 |
|
kr. 8:— ... |
|
| 248 | — |
| 1 | 520 — |
T. Nelzén semester.
C. O. Lilliesköld
1/7 1930-8: —...
-16/1 1931, 200 d. å kr.
1,600
Föreståndarebefattning
av
l:a klass vid
kronohäktet i
Norrköping
(samt därmed
förenad styresmansbefattning
vid vårdanstalten
där
städes)
Anm. Tjänsten vakant från och med den 26/11 1931. Intet tjänstgöringstraktamente har
Iutgått under tiden 26/11 1931—30/6 1932.
— 10 —
Tjänst | Befattningshavare | Tidsperiod och utgående traktamente | Belopp budgetår | |||
1930/1931 kr. | 1931/1932 kr. | |||||
En assistent-tjänst av 2:a | A. Larsson J. Lönnberg | 2/10 1931—14/2 1932, 136 d. å kr. | — | - | 217 |
|
S. Kjellegård J. Lönnberg | 1 15/2—23/2 1932........................ |
|
|
| ||
24/2—30/6 1932, 128 d. å kr. 1: 60 |
|
| 204 | 80 | ||
|
|
|
|
| 422 | 4 0 j |
1 J. Lönnberg semester. |
|
|
| |||
En direktörs-tjänst av 3:e | C. L. Gustafson | 1/7-19/8 1930, 50 d. å kr. 6: 40 ... 1 20/8 — 17/9 1930........................ | 320 | - | — |
|
klass vid cf. | G. Virding C. L. Gustafson G. Virding C. L. Gustafson | 8 18/9—5/10 1930........................... |
|
|
|
|
6-20/10 1930, 15 d. å kr. 19: — ... 2 10—11/12 1930 ........................ | 285 320 | — |
| | | ||
| 12/12 1930—30/6 1931, 201 d. å kr. | 1,286 | 40 |
|
| |
|
| 1/7-31/8 1931, 62 d. å kr. 6: 4o... | 396 | 80 | ||
|
|
| 2,211 | 40 | 396 | 80 |
1 Ordinarie befattningshavare. 2 G. L. Gustafson semester. |
| |||||
En förestån-darebefattning | J. A. A. Cardell K. N. Torgén | 1/7 1930—20/3 1931, 263 d. å kr. 2: — 1 21—31/3 1931 ................... | 526 |
|
|
|
kronohäktet i Östersund i i 1 | J. A. A. Cardell | 1/4—30/6 1931, 91 d. å kr. 2: 50 ... 2:50 .............. | 227 | 50 | 915 |
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
| 753! | 5 0 | 915 |
|
1 J. A. A. Ca | rdell semester. |
|
|
; En direktörstjänst
av 2:a
klass vid cf.
i Malmö
E. Granfelt
E. Svensson
E. Granfelt
1 E. Granfelt semester.
En assistentj
tjänst av 3:e
I klass vid sf.
i Kalmar
F. Karlström
F. Karlström
F\ Karlström
25/9-9/10 1931, 15 d. å kr. 19:
10/10-23/12 1931, 75 d. å kr. 9: 50
1 24 — 26/12 1931 ........................
27—31/12 1931, 5 d. å kr. 9: 50
31/7-14/8 1931, 15 d. ä kr. 6:50..
6—20/10 1931, 15 d. å kr. 6: so ..
5—19/12 1931, 15 d. å kr. 6: 50 ...
285
712
47
1,045
50
|
| 97 | 50 |
|
| 97 | 50 |
|
| 97 | 50 |
|
| 292 | 50 |
melian emeilia nar intet tjanstgormgstraktamente utgått. Karl
i omedelbart före varje traktamentsperiod innehaft förordnande å annat fängelse.
— 11 —
Sorn av tablå II framgår hava personalombytena å de under budgetåren
1930/1931 och 1931/1932 lediga tjänsterna vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
i regel varit mycket talrika. Till vikarier hava i allmänhet
utsetts personer med annan stationeringsort, varigenom vederbörande blivit
berättigade att utöver vikariatsersättning uppbära tjänstgöringstraktamente.
I många fall hava därtill förordnandena varit av så kort varaktighet,
att traktamente utgått efter den högre beräkningsgrunden. Frånsett
att täta personalombyten särskilt å tjänster av detta slag kunna medföra
olägenheter med hänsyn till göromålens behöriga skötsel har nu påtalade
förfaringssätt tillskyndat statsverket relativt höga kostnader för
tjänsternas uppehållande.
Med anledning av vad sålunda förekommit vilja revisorerna framhålla
önskvärdheten av att i fall sådana som de förevarande vikariatsförordnanden
såvitt möjligt givas längre varaktighet och ordnas på sådant sätt, att
tjänstgöringstraktamente ej behöver utgå.
Revisorernas
uttalande.
— 12 —
FEMTE HUVUDTITELN.
Socialdepartementet.
§ 3.
UavP«“aturg G<m°m nådigt beslut den 4 decejnber 1931 bemyndigades riksförsäkringsför
riksförsäk- anstalten att av den i det extra förslagsanslaget till anstaltens verksamhet
ringsanstalten, för budgetåret 1931/1932 ingående utgiftsposten till hyra m. m. använda ett
belopp av sammanlagt högst 34,500 kronor till bestridande av kostnader
för anstaltens inflyttning i dess nya ämbetsbyggnad å tomterna 8 och 9 i
kvarteret Grönlandet södra i Stockholm ävensom av i samband med belörda
inflyttning uppkommande kostnader för bland annat anskaffande
av armatur och glödlampor; och skulle det åligga anstalten att, i den utsträckning
så lämpligen kunde ske, införskaffa konkurrerande anbud å de
arbeten och leveranser, vilka anstalten läte utföra med anledning av det
sålunda givna bemyndigandet.
Redan tidigare hade anstalten låtit under hand infordra kostnadsförslag
å armatur för anstaltens lokaler och hade på grund härav under november
1931 sådana förslag avgivits av allmänna svenska elektriska aktiebolaget,
aktiebolaget Arvid Böhlmarks lampfabrik, svenska elektromekaniska
industriaktiebolaget, Nomeco aktiebolag, elektriska aktiebolaget
Skandia och aktiebolaget nordiska kompaniet. Sedermera ingåvos under
januari 1932 ytterligare kostnadsförslag av elektriska aktiebolaget Skandia,
aktiebolaget nordiska kompaniet och aktiebolaget Arvid Böhlmarks
lampfabrik, vilket sistnämnda bolag avgav det lägsta anbudet.
De av aktiebolaget nordiska kompaniet och aktiebolaget Arvid Böhlmarks
lampfabrik avgivna anbuden hava sammanställts i nedanstående
tablå.
— 13 —
Anbudsgivare | Kostnads-förslag | Art av be-lysning | Storlek | Material | Pris | Kostnad kr. | Summa kostnad kr. | |||
A.B. nordiska | 6/n 1931 | Rörpendel | 300 mm. | Blank opal- | 9 |
| exkl |
|
|
|
kompaniet |
| med rund |
| överfång |
|
| uppsätt- |
|
| |
|
| glob |
|
|
|
| ning |
|
| |
D:o | » | Takbelys- | 250 mm. | D:o | 9 | 50 | d:o |
| — | - |
|
| ning |
|
|
|
|
|
|
|
|
D:o | 7/i 1932 | Rörpendel, | — | Blank opal- | 8 | 75 | i | 4 5 | 10 | 20 |
|
| päronfor- |
| överfång med |
|
|
|
|
|
|
|
| mig kupa |
| botten i klart |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| glas |
|
|
|
|
|
|
D:o |
| Takbelys- | — | D:o | 8 | 95 | 2 | 2 0 | 11 | 15 |
|
| ning |
|
|
|
|
|
|
|
|
A. B. Arvid Böhl- | 10/n 1931 | Rörpendel | 300 mm. | 3 skiktveluria- | 7 | 50 | 1 | 90 | 9 | 40 |
marks lamp- |
| med rund | 75 kvmm. | glas | 7 | 95 | 1 | 90 | 9 | 85 |
fabrik |
| glob | ledning |
|
|
|
|
|
|
|
D:o | » | Takbelys- | — | D:o | 4 | 55 | 2 | 25 | 6 | 80 |
|
| ning |
|
| 6 | 10 | 2 | 25 | 8 | 35 |
|
|
|
|
| 4 | 40 |
| 25 | 6 | 6 5 |
|
|
|
|
| 7 | 65 | 3 | 45 | 11 | 10 |
I):o | 7/i 1932 | Rörpendel | 1 250 mm. | 3 skiktveluria- | 7 | 50 | 1 | 90 | 9 | 40 |
|
| med päron- |
| glas |
|
|
|
|
|
|
|
| formig kupa |
|
|
|
| i |
|
|
Enligt de av aktiebolaget Arvid Böhlmarks lampfabrik avgivna anbuden
förklarade bolaget sig villigt att, om andra modeller än de i anbuden föreslagna
önskades, inkomma med anbud härå.
Den 13 januari 1932 företog riksförsäkringsanstalten de inkomna kostnadsförslagen
till prövning. I det i ärendet förda protokoll bar angående
nämnda förslag anförts följande:
Enär den typ av armatur som erbjudits av aktiebolaget nordiska kompaniet
och elektriska aktiebolaget Skandia i sist omförmälda anbud, nämligen
med kupa delvis i blank opalöverfång, delvis i mera ljusgenomsläppande
glas, ansågs vara för anstaltens ändamål lämpligast och då nordiska
kompaniets erbjudande ställde sig billigare och dessutom var av svensk
tillverkning, beslöts efter tillstyrkande av byggnadens arkitekt S. Lewerentz
antaga detsamma.
Det antecknades att med hänsyn till den korta tid, som återstode, innan
leverans skulle äga rum, och till befarad arbetsinställelse, ytterligare anbud
ej lämpligen kunde infordras.
Riksförsäkringsanstalten beslöt sålunda att hos aktiebolaget nordiska
kompaniet beställa
dels omkring 700 st. amplar av mattförnicklad mässing med glas i blank
opalöverfång samt botten i klart glas, invändigt mattetsat, med takbricka
till ett pris av åtta kronor 75 öre per st. jämte en krona 45 öre per st. för
uppsättning och inkoppling,
dels omkring 200 takbelysningar nr 28019 av samma typ till ett pris av
åtta kronor 95 öre per st. jämte två kronor 20 öre för uppsättning och inkoppling.
— 14
Revisorernas
uttalande.
KommisBionärsväsendet
vid Överståthållarämbetet
och
länsstyrelserna.
Sedermera erbjöd sig aktiebolaget nordiska kompaniet att i stället för
den av bolaget tidigare offererade armaturen leverera
700 st. Amplar nr 19342 matt förnieklad mässing, glob i
blank opalöverfång med opalhinnan bortetsad på övre delen
av globen, 250 mm. i diameter ............................ ^ 9: 40
200 st.Takbelysningar matt förnieklad mässing med glas i
blank opalöverfång, monterade för 1 lampa, med träbricka ä 8- —
Uppsättning och inkoppling av amplar nr 19342 per st.......kronor 1- 45
Uppsättning och inkoppling av takbelysningar per st....... » 2: 20.
Enligt riksförsäkringsanstaltens protokoll av den 27 januari 1932 beslöt
anstalten nämnda dag antaga det av nordiska kompaniet sist avgivna anbudet.
I protokollet antecknades därvid, att den av bolaget då erbjudna
armaturen erbjöde avsevärda fördelar framför den förut hos bolaget beställda.
Såsom av vad ovan anförts framgår ansåg sig riksförsäkringsanstalten
vid ifrågavarande upphandling den 13 januari 1932 böra antaga aktiebolaget
nordiska kompaniets anbud, ehuru detta bolags priser icke oväsentligt
överstego de lägsta anbudspriserna och utan att anstalten förhörde
sig rörande möjligheten att från andra leverantörer till ett lägre pris erhålla
det slag av armatur, som offererats av aktiebolaget nordiska kompaniet.
I det vid tillfället förda protokollet har antecknats, bland annat,
att med hänsyn till den korta tid, som återstode, innan leverans skulle
äga rum, ytterligare anbud ej lämpligen kunde infordras. Det torde emellertid
böra bemärkas, att, sedan två veckor förflutit efter antagandet av
aktiebolaget nordiska kompaniets anbud, detta bolag den 27 januari 1932
avgav nytt anbud, avseende en tidigare icke offererad armaturtyp, vilket
anbud anstalten samma dag antog. Det vill alltså förefalla, som örn vid
den första anbudsprövningen tiden icke varit så knapp, som anstalten velat
göra gällande.
Då riksförsäkringsanstalten genom ifrågavarande förfarande synes hava
dels obehörigen gynnat en av anbudsgivarna framför de övriga, dels
ock ej på tillbörligt sätt tillvaratagit möjligheterna att nedbringa kostnaderna
för armaturanskaffningen, måste revisorerna beteckna anstaltens
berörda åtgärder såsom anmärkningsvärda.
En till revisorerna lämnad uppgift, att den av aktiebolaget nordiska
kompaniet levererade armaturen icke skulle vara av svensk tillverkning
har vid verkställd undersökning konstaterats vara oriktig.
§ 4.
Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande kommissionärsväsendet
vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Enligt kungörelsen den 28 maj 1886 (nr 42) skall vid Överståthållarämbetet
och varje länsstyrelse vara förordnad en lämplig person med
— 15 —
benämning kommissionär för att under tjänstemannaansvar tillhandagå
den, som honom muntligen eller skriftligen därom anlitar med ingivande
av handlingar, med uttagande och översändande av utslag samt andra
beslut och handlingar, med underrättelse örn dag, då beslut efter anslag
utfärdas, ävensom med meddelanden örn andra förhållanden, angående
vilka allmänheten äger erhålla upplysning av den, som hos myndigheten
är satt att mottaga inkommande handlingar. Därest så befinnes nödigt,
må ytterligare en eller flera kommissionärer anställas med enahanda
befogenhet och ansvar som nu nämnts. Till kommissionär må kunna antagas
hos myndigheten anställd tjänsteman. Beträffande beräkningen av
kommissionärsarvoden stadgas i kungörelsen följande:
Kommissionär äger i arvode åtnjuta
för handlingars ingivande ...................................... 75 öre
för uttagande och översändande av beslut, diariebevis eller andra
handlingar ................................ ................. 75 »
för meddelande av underrättelse örn dag, då beslut efter anslag
utfärdas eller annat meddelande ........................- • • 75 »
dock att där uppdrag att ingiva handlingar även avser uttagande och
översändande av diariebevis örn deras ingivande, arvodet för dessa åtgärder
tillsammans utgår med en krona.
Kommissionär är berättigad att förskottsvis utbekomma stadgat arvode
jämte ersättning för stämpel, papper, lösen, porto och rekommendationsavgift,
men är skyldig att, örn insänt belopp ej uppgår till vad han sålunda
har rätt att fordra, därom skyndsamt underrätta den, som anlitat
honom.
Kommissionär är pliktig föra diarium över de uppdrag och brev, han
mottagit samt de åtgärder, han i anledning därav vidtagit.
Revisorerna hava införskaffat uppgifter å de arvoden kommissiocärerna
vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna uppburit under budgetåret
1931/1932.
Uppgifterna, som sammanställts i nedanstående tabell, avse dels kommissionärernas
bruttoinkomster samt nettobehållningen å deras arvoden1
såväl enligt kommissionärstaxan som ock för de uppdrag av olika slag,
vilka de utfört i mer eller mindre sammanhang med kommissionärsverksamheten,
dels ock antalet av kommissionärerna handlagda ärenden under
nämnda budgetår.
1 Skillnaden mellan brutto- och nettoinkomsten utgöres av utgifter, som kommissionären
lått vidkännas för porto, papper, annonsering, skrivbiträdeshjälp m. m.
— 16 —
| Kommissionärs- arvode | Antal ärenden | Summa kommissio-närsarvode | Summa antal ärenden | ||||||
Brutto kr. | Netto kr. | Brutto kr. | Netto kr. | |||||||
Överståthållarämbetet |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär................. | 2,158 | — | 2,128 | — | 312 | — | — | — | _ | _ |
1 > .................. | 270 | 50 | 186 | 75 | 216 | 2,428 | 50 | 2,314 | 75 | 528 |
Stockholms län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 186 | 10 | 93 | — | 101 | — | — | — | _ | _ |
1 » .................. | 7,199 | 25 | 4,729 | 40 | 3,643 | — | — | _ | _ | _ |
1 » .................. | 3,968 | — | 1 |
| 2,569 | 11,353 | 35 | — | — | 6,313 |
Uppsala län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 320 | — | 265 | — | 138 | — | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 3,230 | — | 2,530 | — | 1,923 | — | — | _ | _ | _ |
1 » .................. | 585 | — | 555 | — | 235 | 4,135 | — | 3,350 | — | 2,296 |
Södermanlands län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 3,765 | 50 | 2,278 | 46 | 2,868 | — | — | _ | _ | _ |
1 » .................. | 106 | 25 | 99 | 25 | 86 | 3,871 | 75 | 2,377 | 70 | 2,954 |
Östergötlands län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 6,879 | — | 5,535 | — | 3,729 | — | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 2,252 | 25 | 1,931 | 25 | 1,316 | — | — | — | _ | _ |
| 195 | 75 | 185 | 76 | 158 | 9,327 | — | 7,652 | — | 5,203 |
Jönköpings län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 406 | 95 | 371 | 95 | 237 | — | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 9,237 | — | 8,123 | 25 | 4,829 | 9,643 | 95 | 8,495 | 20 | 5,066 |
Kronobergs län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 8,235 | — | 6,910 | — | 3,692 |
| _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 758 | 45 | 663 | 46 | 228 | 8,993 | 45 | 7,573 | 45 | 3,920 |
Kalmar län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 287 | — | 210 | — | 351 | _ | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 1,400 | — | 1,300 | — | 1,550 | 1,687 | — | 1,510 | — | 1,901 |
Gotlands län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 464 | 31 | 355 | 96 | 261 | _ | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 306 | 55 | 234 | — | 121 | — | _ | — | _ | _ |
1 » .................. | 9 | 25 | 5 | 50 | 5 | 780 | 11 | 595 | 46 | 387 |
Blekinge län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 5,040 | 25 | 8,335 | 75 | 3,163 | — | _ | — | _ | _ |
1 * .................. | 136 | 10 | 125 | 40 | 81 | 5,176 | 35 | 3,461 | 15 | 3,244 |
Kristianstads län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 4,470 | — | 4,270 | — | 2,713 | — | _ | _ | — | _ |
1 » .................. | 143 | — | 143 | — | 108 | 4,613 | — | 4,413 | — | 2,821 |
Malmöhus län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 13,229 | 75 | 9,629 | 75 | 8,418 | — | _ | — | — | _ |
1 » .................. | 686 | 25 | 636 | 25 | 182 | 13,916 | — | 10,266 | — | 8,600 |
Hallands län |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 760 | — | 682 | — | 266 | — | _ | _ | _ | _ |
1 » .................. | 953 | 90 | 920 | — | 548 | — | — | _ | — | _ |
1 » ................. | 978 | 75 | 958 | 75 | 583 | — | _ | _ | — | _ |
1 » .................. | 395 | — | 379 | — | 125 | 3,087 | 65 | 2,939 | 75 | 1,522 |
Göteborgs och Bohus län ...... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. | 680 | 65 | 680 | 65 | 433 | — | _ | — | — | _ |
1 » .................. | 1,904 | — | 1,904 | — | 849 | — | — | — | — | _ |
1 » .................. | 46 | 50 | 46 | 50 | 31 | 2,631 | 15 | 2,631 | 15 | 1,313 |
1 Uppgift å nettot har ej kunnat lämnas.
— 17 —
| Kommissionärs- arvode | Antal | Summa näi | kommissio- sarvode |
| Summa antal | ||||
| Brutto |
| Netto |
| ärenden | Brutto |
| Netto |
| ärenden |
| kr. |
| kr. |
|
| kr. |
| kr. |
|
|
Älvsborgs län | 1 9 982 | 1 | 8,082 | 75 | 5,583 |
|
|
|
|
|
1 kommissionär.................. 1 » ..................... | 306 | 35 | 296 | 2 5 | 206 | 10,289 | 50 | 8,379 j i | — | 5,789 | |
Skaraborgs län | 16,060 |
| 13,010 |
| 7,208 | 17,445 | |
| i _ | — | - | |
1 » .................. | 485 | _1 | 360 | | — | 281 |
|
| 13,3/0 ; ! |
| 7,489 |
Värmlands län | 1 052 j | 4 0 | 592 '' | 83 | 164 | _ |
| _ | _ |
|
1 kommissionär.................. 1 » ................ | 9,857 | 80 | 7,125 | 80 | i 6,200 | 10,910 | 2 0 | 7,718 | 63 | 6,364 |
Örebro län 1 kommissionär.................. 1 » ................. | 8,250 35 | — | 7,050 35 | - | '' 4,000 46 | 8,285 | — | 7,085 | - | 4,046 |
Västmanlands län 1 kommissionär.................. 1 » .................. | 1,325 3,276 | 88 | 304 2,976 | 35 | 165 '' 1,688 | — 1 4,601 | 88 | 3,280 | 35 | 1,853 |
Kopparbergs län 1 kommissionär.................. | 14,090 343 | — | 8,590 265 | 50 | 6,155 120 |
| - | — | - | — |
1 » .................. ; 1 » .................. | 25 | — | 25 | — | 21 | 14,458 | — | 8,880 | 50 | 6,296 |
Gävleborgs län 1 kommissionär.................. 1 » .................. | j 7,530 |
| 6,788 270 |
| 4,320 134 | 7,830 | - | 7,058 | f” | 4,454 |
Västernorrlands län 1 kommissionär................. i » ................ | 2,175 1 298 | 40 | 1,875 298 | 4C | j 1,206 | 2,473 | - 40 | 2,173 | 40 | | 1,346 |
Jämtlands län 1 kommissionär................. | i 2,173 | 25 ÖO | 1,873 100 | j 2c | i 1,340 | 2,273 | 75 | 1,973 | 7c | 1,416 |
Västerbottens län | 3,697 | 175 | 3,027 | r i 7 | >| 1,346 | ! |
| _ |
| ! — |
| 2,800 |
| 1 2,430 | I — | -1 1,426 | 1 6,497 | 75 | 5,457 | 7( | >1 2,772 |
Norrbottens län 1 kommissionär................. | • 1 5,843 | 12 | 4,848 | ! 2 | 5(| 3,505 | 1 5,843 | 25 | 4,848 | !2 | 3,505 |
Enligt vad revisorerna inhämtat förekommer det vid de flesta länsstyrelserna,
att kommissionärsverksamhet utövas även av andra vid länsstyrelsen
anställda tjänstemän än de till kommissionärer förordnade. Vid
åtskilliga länsstyrelser bedrives privat kommissionärsverksamhet av ett
flertal tjänstemän. Från två länsstyrelser har meddelats, att så gott som
varenda tjänsteman bedriver sådan verksamhet, och att till följd harav
de särskilt förordnade kommissionärernas verksamhet inskränker sig till
att i huvudsak avse sådana ärenden, som antingen av länsstyrelsen till
dem överlämnats för viss åtgärds vidtagande för vederbörandes rakning
eller ock av vederbörande uppdragsgivare med allmänna posten överlämnats
till »kommissionären hos länsstyrelsen». I åtskilliga fall synas inkomsterna
av den privata kommissionärsverksamheten hava varit bety
Rev.
-berättelse ang. statsverket för år 1932. I.
O — 8 28088.
— 18 —
Revisorernas
uttalande.
dande. Endast undantagsvis hava dock exakta uppgifter å nämnda inkomster
kunnat lämnas. Enligt från länsstyrelsen i Växjö inhämtade
upplysningar hava utom kommissionärerna två tjänstemän utövat dylik
verksamhet och därvid för budgetåret 1931/1932 haft en nettobehållning
av 490 kronor 50 öre, respektive 710 kronor. Vid länsstyrelsen i Kalmar
hava under samma tid femton icke officiella kommissionärer haft
en nettoinkomst för ifrågavarande verksamhet av sammanlagt 7,385 kronor.
Från länsstyrelsen i Malmö uppgives, att en tjänsteman vid länsstyrelsen
av privat kommissionärsverksamhet under budgetåret 1931/1932
haft en årsinkomst av 3,000 kronor, vid länsstyrelsen i Västerås har en
tjänsteman, som icke haft förordnande såsom kommissionär, år 1931 haft
en nettoinkomst av dylik verksamhet å 1,670 kronor och vid länsstyrelsen
i Norrbottens län, vid vilken åtta tjänstemän uppgivas hava sysslat
med kommissionärsverksamhet utan att vara förordnade till kommissionärer,
uppgives en tjänsteman hava härav haft en inkomst av cirka 400
kronor.
Såsom av det ovan sagda framgår har allmänhetens tillhandagående
med utförandet av olika uppdrag beträffande de vid länsstyrelserna anhängiggjorda
ärendena i allmänhet icke ombesörjts enhart av de för
detta ändamål förordnade kommissionärerna utan också — i många fall
i. mycket stor utsträckning — av andra vid länsstyrelserna anställda
tjänstemän. Kommissionärsverksamheten vid länsstyrelserna har således
en betydligt större omfattning än vad de i fråga örn de officiella kommissionärernas
verksamhet angivna uppgifterna giva vid handen.
Då anordningen med officiella kommissionärer uppenbarligen vidtagits
dels för att tillgodose allmänhetens behov av sakkunnigt biträde vid hänvändelse
till statsmyndigheterna, dels ock för att de därvid debiterade
arvodena måtte hållas inom skäliga gränser, men kommissionärskungörelsens
taxeföreskrifter icke hava avseende å privat kommissionärsverksamhet,
saknas uppenbarligen vid allmänhetens hänvändelse till berörda
privata kommissionärer den garanti i fråga örn arvodesdebiteringen, som
anordningen med officiella kommissionärer avsett att innebära. Enligt
revisorernas mening måste det betecknas såsom ett allvarligt missförhållande,
att en betydande del av den vid länsstyrelserna bedrivna kommissionärsverksamheten
pa detta sätt undandrager sig ämbetsmyndigheternas
kontroll.
Eevisorerna kunna icke finna annat än att den privata kommissionärsverksamheten,
bedriven av tjänstemän inom vederbörande verk, står i
strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen och att den därför
icke vidare bör tillåtas förekomma.
Det synes revisorerna vara av vikt, att här påtalade förhållanden beaktas
vid den utredning angående kommissionärsväsendet, som för närvarande
pågår inom socialdepartementet.
— 19 —
§ 5.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län kungjorde den 27 oktober 1931 till ansökan
ledigt ett förordnande att tills vidare uppehålla befattningen som
landsfiskal i Älvdalens distrikt. Sedan vid ansökningstidens utgång 20
personer anmält sig som sökande till nämnda förordnande, utsåg länsstyrelsen
den 14 december 1931 en av dessa till tillförordnad landsfiskal
i sagda distrikt. Över detta länsstyrelsens beslut anförde sju av medsökandena
besvär bos Kungl. Maj :t med yrkande att framför den av länsstyrelsen
utsedde erhålla förordnandet i fråga.
I anledning av dessa besvär undanröjde Kungl. Majit den 13 maj 1932
länsstyrelsens förenämnda beslut och återförvisade ärendet till länsstyrelsen
för ny behandling.
Av handlingarna i sagda mål framgår, att den person, som av länsstyrelsen
den 14 december 1931 erhöll ifrågavarande landsfiskalsförordnande,
tidigare tjänstgjort såsom extra och tillförordnad landsfiskal —
förutom inom Kopparbergs län, där han för övrigt endast tjänstgjort sedan
den 1 april 1929 — inom icke mindre än tre län, nämligen Västernorrlands,
Stockholms och Gävleborgs län, och jämväl åberopat tjänstgöring
i dessa län som merit för erhållande av ifrågavarande förordnande
som t. f. landsfiskal. Emellertid hade han beträffande tjänstgöringen
i Västernorrlands och Stockholms län vid sina ansökningshandlingar icke
fogat några tjänstgöringsbetyg.
Sistberörda omständighet torde hava sin förklaring i vissa förhållanden,
som närmare framgå av besvärshandlingarna. Sålunda synes avbrytandet
av tjänstgöringen inom Västernorrlands län stå i samband med
ett mot befattningshavaren i fråga anställt åtal, som resulterat i att han
blivit ådömd böter för oförstånd i tjänsten.
Beträffande tjänstgöringen i Stockholms län, där han efter sin ovannämnda
tjänstgöring i Västernorrlands län tjänstgjort under åren 1916
—1923, utvisa handlingarna rörande nämnda besvär, att länsstyrelsen i
Stockholms län den 30 november 1923 entledigat honom från förordnande''
att vara extra landsfiskal i Nacka distrikt. Anledningen härtill var, att
det kommit till länsstyrelsens kännedom, att befattningshavaren i fråga
anhållits och hos kriminalpolisen i Stockholm underginge förhör med
anledning av gjord anmälan mot honom för förskingring och trolöshet
mot huvudman. Denna polisanmälan återtogs, sedan angivaren blivit
gottgjord med det av honom fordrade beloppet, omkring 23,000 kronor.
Saken avvecklades därför utan rättsligt efterspel. Enligt vad länsstyrelsen
i Stockholms län uttalat i en den 22 januari 1925 till justitiekanslersämbetet
ingiven skrivelse i annat ärende rörande samma person voro
emellertid förhållandena i allt fall sådana, att länsstyrelsen icke vidare
kunde hysa det förtroende för befattningshavaren i fråga, som borde tillkomma
en åklagare.
Betyg över
fullgjord
tjänstgöring
vid ansökning
till tjänst inom
statsförvaltningen.
— 20 —
Bevisoreruas
uttalande.
Förordnande
för landskamrer
att
vara ledamot
av taxeringsnämnd.
Vidare Ilar sistnämnda länsstyrelse i en till justitieombudsmannen ingiven
skrivelse den 19 maj 1924 med infordrad förklaring i anledning av
en uppgift i en tidning angående ovannämnda mål, bland annat uttalat,
att det läge i sakens natur, att något förordnande eller arbete, av vad
slag det vara må, icke komme att av länsstyrelsen meddelas bär avsedda
befattningshavare.
Utan att närmare ingå på det i och för sig anmärkningsvärda förhållandet,
att länsstyrelsen i Kopparbergs län ansett sig kunna till innehavare
av förordnandet å den vakanta landsfiskalsbefattniugen utse ifrågavarande
befattningshavare utan att dessförinnan hava förskaffat sig
kännedom örn det sätt, varpå han tidigare bestritt den av honom åberopade
tjänstgöringen i landsstaten, vilja revisorerna fästa uppmärksamheten
på den brist i gällande bestämmelser, som möjliggjort, att sådan
anställning kunnat erhållas utan företeende av betyg över i ansökningen
åberopad tjänstgöring. Ett dylikt förhållande synes desto mera vara ägnat
att ingiva betänkligheter, som det här gäller tjänster, på vilkas innehavare
med hänsyn till arten av dem anförtrodda arbetsuppgifter måste
ställas stora krav på oförvitlighet och lämplighet för tjänsten. Bevisorerna
vilja ifrågasätta, huruvida icke i fråga örn skyldighet att vid ansökan
till tjänst inom statsförvaltningen foga betyg örn föregående tjänstgöring
och vandel bestämmelser böra meddelas, genom vilka det är möjligt
att förekomma ett upprepande av vad som i förevarande fall inträffat.
§ 6.
I 107 § i 1928 års taxeriugsförordning stadgas att länsstyrelsen har
att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt.
Landskamreraren äger närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd
i första instans inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. Enligt lil § 2 mom. i samma förordning må den som tjänstgjort
såsom ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd icke såsom landskamrerare
taga befattning med taxering, i vars behandling inom nämnden
han tidigare deltagit. Vid avlåtande av proposition nr 214 till 192S
års riksdag med förslag till taxeringsförordning anförde vederbörande departementschef
beträffande nämnda bestämmelse i lil § följande:
I fråga örn landskamrerares medlemskap i beskattningsnämnd i första
instans gjorde jag vid 107 § förslaget till taxeringsförordning, vari upptogs
stadgande, bland annat, att landskamreraren äger närvara vid sammanträde
med beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd
inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten,
följande uttalande (prop. 210/1927, sid. 269):
Enligt uppgift har på något håll förekommit, att landskamrerare är
av länsstyrelse utsedd ledamot av taxeringsnämnd. Då ett dylikt förhål
-
— 21 —
lande för framtiden icke synes komma att stämma väl överens med grunderna
för de i 107 § föreslagna bestämmelserna, torde det kunna förutsättas,
att sådant förordnande icke vidare kommer att av länsstyrelse
meddelas landskamrerare.
Såsom av dessa uttalanden framgår, är det min uppfattning, att landskamrer
ar en icke bör vara medlem av beskattningsnämnd, vare sig i första
eller andra instans. Han har att å tjänstens vägnar granska taxeringarna
inom länet för prövningsnämndens räkning; hade han tidigare
deltagit i den underordnade nämndens beslut, skulle han således hava
att granska sina egna åtgöranden, men då kan man knappast förutsätta,
att den verkliga omprövning skall komma till stånd, som är åsyftad; och
vore han medlem av prövningsnämnden, skulle han sitta till doms över
sina egna yrkanden. Anfördes därefter besvär över prövningsnämndens
beslut, skulle han på nytt framträda, men denna gång såsom företrädare
för den skattskyldiges motpart, staten. En sådan sammanblandning av
domare- och ombudsfunktioner kan icke anses lämplig.
Emellertid ansåg jag det icke vara behövligt att i taxeringsförordningen
intaga uttrycklig föreskrift om förbud för landskamrerare att vara
ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd. Jag föreställde mig, att
genom den i taxeringsförordningen intagna föreskriften, att landskamrerare
icke ägde deltaga i beskattningsnämndernas beslut,, samma resultat
skulle ernås som med ett förbud att ingå som medlem i dylik nämnd.
Jag har fått anledning på nytt upptaga ifrågavarande spörsmål till
behandling därigenom, att riksdagens justitieombudsman med skrivelse
den 2 december 1927 till mig överlämnat handlingarna i ett lios justitieombudsmannen
anhängiggjort ärende, däri en skattskyldig givit uttryck
åt den meningen, att hinder borde möta för person, som efter förordnande
plägade tjänstgöra såsom kronoombud hos prövningsnämnd och i sådan
egenskap hade att iakttaga statens fiskala intressen, att fungera såsom
ordförande i taxeringsnämnd. Vad i detta ärende förekommit synes giva
vid handen, att uttrycklig bestämmelse i ämnet erfordras. Emellertid
torde det icke vara lämpligt att giva stadgandet den formen, att landskamrerare
eller annan, som kan komma att fullgöra landskamrerares
åligganden med avseende å taxering, förbjudes mottaga uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd. Genom ett sådant stadgande
skulle envar, som aspirerar på landskamrerstjänst eller på förordnande
enligt 1(1 § taxeringsförordningen, vara utestängd från tjänstgöring
i beskattningsnämnd, men härigenom skulle aspiranterna till dessa
viktiga befattningar förhindras att erhålla den utbildning och erfarenhet
i taxeringsvärv, som måste anses utgöra en mycket viktig förutsättning
för tjänstgöringen i fråga. Däremot torde syftet kunna vinnas genom att
förklara den, som tjänstgjort såsom ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd,
jävig att såsom landskamrerare taga befattning med taxering,
i vars behandling inom nämnden han tidigare deltagit. Stadgande
av detta innehåll har intagits i 2 mom. av förevarande paragraf.
Departementschefens sålunda gjorda uttalande lämnades av riksdagen
utan erinran.
Av Kopparbergs läns allmänna kungörelse för år 1931 (landskontoret,
ser. A nr 3S) framgår att länsstyrelsen den 23 november 1931 på föredragning
av landskamrer a ren L. Fernqvist förordnat denne att vara ord
-
— 22 —
Revisorernas
uttalande.
förande i 1932 års taxeringsnämnder i Hedemora och i Grangärde moderförsamlings
taxeringsdistrikt.
Till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna med flera i Kopparbergs
län för bestyr med taxeringsarbetet år 1931 anvisade Kungl.
Majit sammanlagt 102,400 kronor, varav enligt länsstyrelsens beslut bland
annat 1,150 kronor utgick till ordföranden i Hedemora taxeringsdistrikt
samt 1,600 kronor till ordföranden i Grangärde taxeringsdistrikt. I ersättning
för taxeringsarbetet i Kopparbergs län under år 1932 hemställde
länsstyrelsen i underdånig skrivelse den 19 juli 1932 — på föredragning
av landskamrerare L. Fernqvist — örn ett sammanlagt belopp av 100,970
kronor, varav 1,720 kronor beräknades till ordföranden i Hedemora taxeringsdistrikt
och 2,050 kronor till ordföranden i Grangärde taxeringsdistrikt.
Det av länsstyrelsen begärda ersättningsbeloppet, 100,970 kronor,
reducerades av Kungl. Majit till 85,000 kronor, varav enligt länsstyrelsens
beslut 1,530 kronor utgick till ordföranden i Hedemora taxeringsdistrikt
och 1,800 kronor i Grangärde taxeringsdistrikt. På grund
av minskningen i det av länsstyrelsen begärda beloppet bestämdes ersättningen
till samtliga ordförandena i taxeringsnämnderna i länet för år
1932 — med undantag för ordförandena i Hedemora, Grangärde samt
Smedjebackens köpings taxeringsdistrikt — till lägre belopp än för år
1931. För ordförandena i nämnda tre taxeringsdistrikt höjdes däremot
ersättningen med respektive 380 kronor, 200 kronor och 30 kronor.
Vidare framgår av Hallands läns allmänna kungörelse för åren 1930
och 1931 (landskontoret serie A, nr 20/1930 och nr 15/1931) att länsstyrelsen
i Hallands län den 29 november 1930 respektive 25 november 1931
på föredragning av landskamreraren B. Karlberg förordnat denne att
vara ordförande i 1931 och 1932 års taxeringsnämnder i Halmstads stads
andra taxeringsdistrikt. I ersättning till Karlberg för nämnda bestyr
med taxeringsarbetet har utbetalts 2,400 kronor respektive 2,000 kronor.
Av ovanberörda förarbeten till 1928 års taxeringsförordning torde få
anses framgå, att det varit lagstiftarens mening, att ordinarie landskamrerare
icke bör vara medlem av beskattningsnämnd. Såvitt revisorerna
kunnat finna, äro också Kopparbergs och Hallands län de enda, där ett
dylikt förfaringssätt förekommit under år 1932. Kevisorerna måste finna
det anmärkningsvärt, att vederbörande länsstyrelser meddelat de ordinarie
landskamrerarna här ifrågakomna uppdrag.
Tillika finna revisorerna det anmärkningsvärt, att Fernqvist och Karlberg
själva tjänstgjort såsom föredragande i ärendena angående förordnande
för dem att vara ordförande i omförmälda taxeringsnämnder.
Enligt 145 § 1, 2 oell 3 momenten i 1928 års taxeringsförordning skall av Ersättning till
statsmedel bestridas, bland annat ersättning åt ordförandena samt kronoombuden
i taxeringsnämnderna. Det åligger länsstyrelse att till Kungl. Kopparbergs
Majit senast den 20 juli under taxeringsåret inkomma med yttrande angå- la.nt^r^®_te
ende den ersättning, som för bestyret med taxeringsarbetet bör tillkomma och prövningsen
var av de personer, vilka därtill äro berättigade. Sedan Kungl. Majit niimndbestämt
det belopp, som för ändamålet skall ställas till länsprövningsnämndens
förfogande, äger nämnden efter förslag av länsstyrelsen fördela
detsamma mellan de till ersättning berättigade. Vad däremot angår
medel till gäldande av de av länsprövningsnämnds arbeten föranledda utgifter,
såsom ersättning åt biträde åt landskamrerare vid förberedande
göromål, arvode för protokoll- och längdföringen m. m., må nämnden enligt
5 momentet i samma paragraf, där ej annorlunda stadgas, efter förslag
av länsstyrelsen använda erforderligt belopp av det under sjunde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till kostnader för årlig taxering. Till
sistnämnda bestämmelse har vid innevarande års riksdag, på förslag av
Kungl. Majit, gjorts ett tillägg av innehåll att i länstyrelsens förslag
till ersättning för en var däri avsedd person skola angivas de grunder,
som av länsstyrelsen tillämpats vid beräkningen av ersättning till denne.
Vidare äger Kungl. Majit utfärda särskilda föreskrifter rörande dispositionen
av medel för ändamålet.
1930 års revisorer införskaffade från länsstyrelserna i riket uppgifter
rörande de ersättningar, som under budgetåret 1929/1930 utgått till länsstyrelsernas
och fögderiförvaltningarnas tjänstemän för arbete i taxeringsoch
prövningsnämnder. De på grundval av detta material gjorda iakttagelserna
funno sig revisorerna böra bringa till riksdagens kännedom, och
anförde 1931 års riksdag i anledning härav i skrivelse, nr 346, punkt 4io,
följande:
Med hänsyn till den omfattning, i vilken länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnas
tjänstemän numera tagas i anspråk för det årliga taxeringsarbetet,
anser riksdagen en undersökning erforderlig till utrönande,
huruvida icke åtgärder kunna vidtagas för att på ett lämpligare sätt ordna
taxeringsarbetet i avseende å dispositionen av den personal, som härför
måste anlitas, samt huruvida personalen vid länsstyrelserna och fögderiförvaltningarna
behöver för framtiden i nuvarande omfattning utnyttjas
vid taxeringsarbetet. Otvivelaktigt är nämligen, att genom de nuvarande
anordningarna kostnaderna bliva högst betydande, och det lärer även
kunna befaras, att arbetet inom länsstyrelserna och underlydande förvaltningar
menligt påverkas av nu gällande ordning härutinnan. En omständighet,
som i hög grad medverkar till att nuvarande förfaringssätt icke
längre kan anses ändamålsenligt, är givetvis, att taxeringsarbetets omfattning
under de senaste åren starkt ökats, varjämte en mera ingående
prövning numera behöver ägnas taxeringsuppgifterna. Samtliga på ordnandet
av taxeringsarbetet inverkande omständigheter synas därför böra
i ett sammanhang göras till föremål för närmare utredning, därvid sär
-
skilt torde böra beaktas frågan om ledighet för vederbörande befattningshavare
vid fullgörande av arbete inom taxerings- och prövningsnämnderna.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen, under erinran örn att
riksdagen i skrivelse till Eders Kungl. Majit den 15 maj 1928 (nr 190,
punkt 4:o) berört vissa likartade spörsmål, anhålla, att Eders Kungl. Majit
måtte låta verkställa utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande av
taxeringsarbetet, närmast med hänsyn till användningen av den personal,
som för detta ändamål årligen behöver tagas i anspråk.
Vid sin granskning av Kopparbergs läns räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat, att under budgetåret 1931/1932 utbetalts ersättning till
personal i länsstyrelsen för arbete i taxerings- och prövningsnämnd med
sammanlagt 44,625 kronor. Av nämnda belopp utgöra 26,260 kronor ersättning
för arbete i taxeringsnämnd och 18,365 kronor ersättning för arbete
i prövningsnämnd. Såsom närmare framgår av nedanstående sammanställning
har till fyra tjänstemän å landskontoret för ifrågavarande ar
-
bete utbetalts 27,610 kronor.
Länsassessorn R. Ahrenberg.
Ordförande i Falu stads östra taxeringsdistrikt .......... kronor 2,720
» i Grytnäs sockens taxeringsdistrikt .......... » 1,200
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens lia sammanträde ................ » 550
Sekreterare vid länsprövningsnämndens lia sammanträde,
jordbruksutskottet ...................................... » 400
Protokollförare vid länsprövningsnämndens lia sammanträde
...................................................... » 1,400
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens 2:a sammanträde .............. » 1,300
Kronor 7,570.
Länsbokhållaren av l:a klass A. Ihrfeldt.
Ordförande i Falu stads västra taxeringsdistrikt ........ kronor 2,120
» i Stora Skedvi sockens taxeringsdistrikt ...... » 1,240
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens lia sammanträde .............. » 500
Sekreterare vid länsprövningsnämndens lia sammanträde,
deklarationsutskottet .................................. » 300
Protokollförare vid länsprövningsnämndens 2ia sammanträde
......................... » 1,400
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens 2:a sammanträde .............. » 600
Sekreterare vid länsprövningsnämndens 2ia sammanträde,
jordbruksutskottet .................................... » 300.
Kronor 6,460.
Landskontoristen O. Leivrö.
Ordförande i Domnarvets sockens taxeringsdistrikt ...... kronor 4,895
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens lia sammanträde .............. » 550
Sekreterare vid länsprövningsnämndens lia sammanträde,
jordbruksutskottet .................................... » 300
— 25 —
Längdförare vid länsprövningsnämndens l:a sammanträde kronor 1,-00
Biträde åt landskamrerare!! vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens ‘2:a sammanträde............
Sekreterare vid länsprövningsnämndens 2:a sammanträde,
jordbruksutskottet .................................
Längdförare vid länsprövningsnämndens 2:a sammanträde
Biträde åt landskamrerare!! vid förberedande göromål till
särskilda prövningsnämndens sammanträde .......... • • • •
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
särskilda prövningsnämndens sammanträde..........•
T. f. landskontoristen A. Lindholm.
Ordförande i Säter stads taxeringsdistrikt ................ kronor
» i Avesta stads taxeringsdistrikt...........
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens l:a sammanträde ..........••• ■
Längdförare vid länsprövningsnämndens 2:a sammanträde
Biträde åt landskamreraren vid förberedande göromål till
länsprövningsnämndens 2:a sammanträde.............—
Sekreterare vid länsprövningsnämndens 2:a sammanträde,
deklarationsutskottet ..............................
kronor | 1,200 |
» | 150 |
» | 300 |
» | 900 |
» | 100 |
» | 125. |
Kronor | 8,520. |
kronor | 1,090 |
. » | 2,270 |
» | 350 |
i » | 700 |
L » | 350 |
9 , » | 300. |
Kronor | 5,060. |
Under år 1931 Lava nämnda befattningshavare åtnjutit följande ledigheter
för arbete i taxerings- och prövningsnämnd:
Länsassessorn R. Ahrenberg.
3b av tiden 9—14 och 16—21 mars,
hela tiden 1—3 september.
Landskontoristen O. Leivrö.
3b av tiden 16—21, 30 och 31 mars,
3/7 » » 1, 2, 7—11, 13—15, 20—25 och 27—30 april,
3b » » 1, 2 och 4—9 maj.
T. f. landskontoristen A. Lindholm.
hela tiden 16—21 och 26—31 mars,
» » 13—18 och 27—30 april,
» » 1, 2 och 8 maj.
Länsbokhållaren A. Ihrfeldt har icke åtnjutit någon ledighet under år
1931 för taxeringsarbete. Under ledighet för här avsett arbete i taxeiingsoch
prövningsnämnd är vederbörande tjänsteman skyldig att avstå samtliga
avlöningsförmåner.
Enligt 75 § i taxeringsförordningen må länsstyrelse, innan taxeringsarbetet
för året tager sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet
eller viss del därav kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att
å lämplig ort sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för
överläggningar rörande taxeringsarbetet. Till de personer, som jämlikt
nämnda bestämmelse inkallats av länsstyrelsen för överläggningar angående
taxeringsarbetet, utgår enligt 145 § 8 momentet i samma förordning,
— 26 —
Revisorernas
uttalande.
med den lydelse detta moment erhållit genom beslut av innevarande års
riksdag, ersättning för inställelsen, dels med resekostnadsersättning enligt
reseklass II i allmänna resereglemente^ dels arvode med belopp, som
för dygn, varunder sammanträde ägt rum, utgör 12 kronor, örn de äro
bosatta å sammanträdesorten, och 16 kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten,
samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum, motsvarar
traktamentsersättning enligt traktamentsklass D i allmänna resereglemente!.
I detta sammanhang förtjänar nämnas, att beträffande traktamentsersättning
vid inställelse, varom bär är fråga, 1923 års taxeringssakkunniga
i sitt den 30 juni 1925 avgivna betänkande angående omorganisation
av taxeringsväsendet föreslagit, att sådan ersättning icke borde utgå till
person, som vore bosatt å sammanträdesorten.
Vidare hava revisorerna uppmärksammat, att länsstyrelsen i Falun för
överläggning rörande vissa taxeringsspörsmål genom cirkulärskrivelse
den 9 januari 1931 kallat samtliga ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna
inom länet att fredagen den 23 januari 1931 kl. 11 f. m.
sammanträda inför länsstyrelsen å dess sessionsrum. Sedermera bar
lämsstyrelsen i skrivelse den 17 i samma månad kallat ordförandena i
vissa taxeringsnämnder att redan torsdagen den 22 januari 1931 kl. 5 e. m.
sammanträda inför landskamreraren å länsstyrelsens sessionssal för förberedande
behandling av vissa taxeringsspörsmål. För bevistande av
nämnda sammanträden hava, bland andra, 9 tjänstemän i länsstyrelsen
uppburit dagarvoden, därav 5 för två dagar och 4 för en dag.
Riksdagens år 1930 församlade revisorer meddelade under § 20 i sin berättelse
vissa uppgifter angående ersättning till bland andra länsstyrelsernas
tjänstemän för taxeringsarbete och påtalade därvid att ersättningför
dylikt arbete syntes i vissa fall varit väl rundligt tilltagen. I Kopparbergs
län bade sålunda till en landskontorist utbetalats 7,450 kronor,
därav 4,550 kronor för arbete i taxeringsnämnd. Enligt revisorernas berättelse
hade vidare till länsstyrelsens tjänstemän under budgetåret
1929/1930 utbetalats i ersättning för arbete i taxeringsnämnd 22,105 kronor
och för arbete i prövningsnämnd 8,350 kronor. Motsvarande utgifter
under budgetåret 1931/1932 hava varit 26,260 kronor respektive 18,365 kronor.
Den omständigheten, att länsstyrelsens personal i så stor omfattning
tages i anspråk för taxeringsarbete, synes revisorerna kunna menligt inverka
på arbetets gång inom länsstyrelsen samt medföra ökat behov av
medel för avlönande av icke-ordinarie personal. Enligt vad revisorerna
inhämtat bar också Kungl. Maj:t på framställning av länsstyrelsen i
Kopparbergs län vid olika tillfällen under de senaste åren anvisat medel
till förstärkande av den icke-ordinarie arbetskraften inom länsstyrelsen.
Vad slutligen angår ersättning till ordförande och medlemmar av faxe
-
— 27 —
ringsnämnd, som jämlikt 75 § i taxeringsförordningeu kallas att sammanträda
inför länsstyrelsen för överläggning rörande taxeringsspörsmål,
vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke skäl kan anses föreligga att
vidtaga sådan ändring av härutinnan gällande bestämmelser, att dylik
ersättning icke kommer att utgå till personer, som äro bosatta å sammanträdesorten.
I varje fall borde det icke ifrågakomma att länsstyrelsens
egna tjänstemän, vilka deltaga i här avsedda sammanträden å länsstyrelsens
lokaler, härför uppbära särkilt dagarvode.
§ 8.
I kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från och med 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten stadgades, i fråga örn ordinarie befattningshavares
vid fögderiförvaltningarna avlöningsförmåner under ledighet,
att den, som på grund av sjukdom hindrades att förrätta sin befattning,
ägde uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekomme, men
den, som undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstängdes från
tjänstgöring eller eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kunde förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenuingar, i den mån sådant för befattningens
uppehållande erfordrades eller eljest prövades skäligt.
1929 års revisorer uppmärksammade, att ledigheter i stor omfattning
under budgetåret 1928/1929 åtnjutits av befattningshavare vid fögderiförvaltningarna,
samt påtalade de höga kostnader, som åsamkats statsverket
för avlönande av vikarier för sådana befattningshavare. Av den
utredning, som därvid av revisorerna verkställdes, framgår, att vid tilllämpning
av ovanberörda bestämmelse vederbörande befattningshavaie
vid ledighet av annan anledning än sjukdom och semester — utöver
tjänstgöringspenningarna — i regel icke ansetts behöva frånträda även
annan avlöningsförmån.
I anledning av revisorernas uttalande skärptes genom kungl, brev den
31 januari 1930 bestämmelserna i fråga örn befattningshavares vid fögderiförvaltningarna
skyldighet att i vissa fall vid ledighet avstå avlöningsförmåner.
Befattningshavare, som åtnjuter ledighet för sjukdom,
avstår alltjämt allenast tjänstgöringspenningarna. Vid ledighet för hälsans
vårdande äger den tjänstledige av lönen jämte ålderstillägg samt
å lönell belöpande tillfällig löneförbättring uppbära ett belopp, motsvarande
högst en tredjedel av samtliga de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna.
Vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter och för offentliga
uppdrag, för vilket ersättning icke utgår nied visst belopp föi
sammanträdes- eller förrättningsdag (ex. taxeringsarbete med arvode), äi
vederbörande befattningshavare skyldig avstå samtliga avlöningsförmåner
med undantag av ortstillägg.
Av häradsskrivare
i
Kopparbergs
län åtnjutna
ledigheter.
— 28 —
I detta sammanhang torde böra erinras örn att Kungl. Majit i proposition
nr 206 till 1930 års riksdag föreslog riksdagen medgiva, att häradsskrivare
måtte tills vidare äga att utan kostnad för statsverket årligen
under viss tid erhålla ledighet för enskilda angelägenheter med rätt
för honom att uppbära samtliga de med tjänsten förenade inkomsterna
med undantag för den del därav, vilken enligt träffad överenskommelse
skulle utgå till vikarier. Riksdagen framhöll emellertid i skrivelse nr
207, att redan den omständigheten att man, då förslag till ny lönereglering
för häradsskrivare inom en snar framtid torde komma att föreläggas
riksdagen, skulle införa en ny form av ledighet för denna befattningshavaregrupp,
hade föranlett riksdagen att ställa sig avvisande mot
förslaget. Billighetsskälen, som av vissa i ärendet hörda myndigheter
åberopats för bifall till förslaget, hade ej heller synts riksdagen alltför
tungt vägande. Häradsskrivarna mäste nämligen enligt riksdagens mening,
åtminstone i allmänhet, vid jämförelse med andra statstjänstemän
genom sina sportelinkomster anses intaga en relativt gynnsam ställning
i avlöningshänseende, och de torde vara i tillfälle att så ordna sitt arbete,
att de kunde utan nämnvärd kostnad bereda sig mot semester svarande
ledighet. Riksdagen erinrade jämväl örn att för häradsskrivare
icke förelåge skyldighet till sju timmars daglig tjänstgöring å tjänsterummet.
Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag blev sålunda icke av riksdagen
bifallet.
Vid sin granskning av Kopparbergs läns räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat, att nedannämnda häradsskrivare under åren 1927_
1931 åtnjutit följande ledigheter.
Det må tilläggas, att antalet häradsskrivartjänster inom Kopparbergs
län utgör 6.
Kevisorernas
uttalande.
Av efterföljande tablå framgår, att, medan, såvitt angår här ifrågakomna
tidsrymd, före tillkomsten av omförmälda nådiga brev av år 1930 ingen
av förenämnda häradsskrivare — undantagandes Halldin — åtnjutit
tjänstledighet för sjukdom, men däremot i stor utsträckning för enskilda
angelägenheter, samma befattningshavare, efter det de skärpta bestämmelserna
i fråga örn avlöningsförmåners bibehållande vid tjänstledighet
för enskilda angelägenheter trätt i kraft, icke varit i behov av tjänstledighet
av sistnämnda slag utan i stället erhållit sjukledighet, vilket sistnämnda
slag av tjänstledighet enligt 1930 års brev föranleder skyldighet
att avstå allenast tjänstgöringspenningarna. Berörda förhållande,
som väckt revisorernas uppmärksamhet, hava de ansett sig böra i sin berättelse
omförmäla.
|
| Sjukdom | Hälsans vårdande |
Häradsskrivare!! i | 1927 |
|
|
Falu fögderi | 1928 | — | - 1 |
Sven Gottliebsson: | 1929 | — | 18/3—31/5 |
| 1930 | — | 7/7 -31/7 |
| 1931 | 3/7—2/8 | — |
Häradsskrivare!! i | 1927 | — | 2/7—20/8 |
Hedemora fögderi | 1928 | — | — |
Emil Halldin: | 1929 | 20/11—5/12 | 3/7—18/8 |
| 1930 | 17/11—16/12 | 7/7—9/8 |
| 1931 | 16/11—17/12 | 6/7—15/8 |
Häradsskrivaren i | 1927 | — | — |
Nedansiljans | 1928 | — | — |
fögderi | 1929 | — | — |
C. Ad. Hwasser: | 1930 | 10/7—15/8 | — |
| 1931 | 9/7—15/8 | — |
Häradsskrivaren i | 1927 | — | — |
Västerbergsslags | 1928 | — | — |
fögderi | 1929 | — | — |
C. Wilén: | 1930 | 1/7—21/8 | — |
| 1931 | 21/7—31/8 | — |
Häradsskrivaren i | 1927 | — | — |
Västerdals fögderi | 1928 | — | — |
T. Blidberg: | 1929 | — | — |
| 1930 | 2/8—27/8 | — |
| 1931 | 10/8—22/8, 1/9—6/9 | — |
Offentligt uppdrag
Enskilda angelägenheter
8/7-23/7, 8/8-13/8, 8/10-7/11
7/7—14/7, 30/7-4/8, 22/8-8/9, 8/10-31/10
8/7—7/8
20/8—28/8, 12/10—17/10
5/12-6/12
3/7—17/8, 29/11—1/12
18/2—22/2, 13/7—31/8
9/3-13/3, 9/7-31/7
21/2—28/2, 1/7 — 17/8
11/8-25/8, 16/11-19/11, 28/11-6/12
25/2—17/3, 26/6-20/8
1/4—15/5, 1/7—20/8
23/3—28/3, 16/4—18/4
14/7—31/8
20/7—31/8
1/7-31/7, 1/8-10/8, 11/8-19/8
— 30 —
Vissa förordnanden
och
ledigheter vid
fögderiförvaltningen
i Kopparbergs
län.
§ 9.
Enligt kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten samt kungl, brev den 31 januari 1930 äger
den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning uppbära hela
lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer. Fögderiförvaltning
tillhörande ordinarie tjänsteman, vilken åtnjuter ledighet av annan anledning
än sjukdom eller semester, skall vara skyldig att under ledigheten
— utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande tillfällig löneförbättring
samt i förekommande fall förvaltningsbidrag — avstå hela
den honom eljest tillkommande lönen — inberäknat ålderstillägg men
frånsett ortstillägg — jämte till lönen hörande tillfällig löneförbättring.
På grund av nämnda bestämmelser skall befattningshavare vid fögderiförvaltningarna
vid ledighet för taxeringsarbete avstå samtliga honom
tillkommande avlöningsförmåner.
Vid ledighet av sådan anledning, som avses i § 2, avdelning A—C, i
kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
äger länsstyrelsen dock medgiva, att den tjänstledige må av
lönen jämte ålderstillägg samt till lönen hörande tillfällig löneförbättring
uppbära ett belopp, motsvarande högst en tredjedel av samtliga de
med tjänsten förenade avlöningsförmånerna.
Vid sin granskning av Kopparbergs läns räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat, att landsfiskalen i Järna distrikt N. Forsberg åtnjutit
följande ledigheter:
21 | oktober | 1929—15 | februari | 1930 | för sjukdom |
| |
16 | februari | 1930-22 | februari | 1930 | » | hälsans vårdande |
|
23 | februari | 1930—15 | april | 1930 | » | sjukdom |
|
16 | april | 1930-30 | april | 1930 | » | offentligt uppdrag | (taxerings- |
1 | maj | 1930-20 | augusti | 1930 | » | sjukdom |
|
21 | augusti | 1930—22 | augusti | 1930 | » | offentligt uppdrag | (prövnings- |
23 | augusti | 1930—30 | november | 1930 | » | sjukdom |
|
1 | december | 1930-30 | december | 1930 | » | semester |
|
31 | december | 1930—30 | juni | 1931 | » | sjukdom |
|
1 | juli | 1931—19 | juli | 1931 | » | semester |
|
20 | juli | 1931—30 | september | 1931 | » | sjukdom |
|
1 | oktober | 1931—11 | oktober | 1931 | » | semester |
|
12 | oktober | 1931—12 | januari | 1932 | » | sjukdom |
|
13 | januari | 1932—15 | januari | 1932 | » | enskilda angelägenheter | |
16 | januari | 1932—19 | januari | 1932 | » | semester |
|
20 | januari | 1932—19 | februari | 1932 | » | sjukdom |
|
31 —
Av länsstyrelsen har Forsberg förordnats såsom ordförande i Vansbro
taxeringsdistrikt under åren 1930 och 1931 och har därför uppburit ersättning
med respektive 3,100 kronor och 3,160 kronor. För resor till och
från Falun för deltagande i prövningsnämndens arbete m. m. har Forsberg
dessutom under åren 1930 och 1931 uppburit resekostnads- och traktamentsersättning
med respektive 551 kronor och 600 kronor.
Vidare hava revisorerna funnit, att landsfiskalen i Svärdsjö distrikt
E. A. Nylén åtnjutit följande ledigheter:
15 januari 1930—28 februari 1930
1 mars 1930—19 mars 1930
20 mars 1930—31 juli 1930
1 augusti 1930—30 augusti 1930
31 augusti 1930—15 juli 1931
16 juli 1931 —14 augusti 1931
15 augusti 1931— 9 februari 1932
för sjukdom
» offentligt uppdrag (taxeringsarbete)
» sjukdom
» semester
» sjukdom
» semester
» sjukdom
Av länsstyrelsen har Nylén under åren 1930 och 1931 förordnats såsom
ordförande i Svärdsjö sockens med Svartnäs och i Envikens sockens
taxeringsdistrikt och har därför uppburit ersättning med respektive
2,500 kronor och 2,710 kronor.
Även i andra fall än de här nämnda hava revisorerna uppmärksammat,
att landsfiskaler, vilka varit förordnade som ordförande i taxeringsnämnd,
åtnjutit långvariga ledigheter för sjukdom.
1929 års revisorer påtalade de omfattande ledigheter, befattningshavarna
vid fögderiförvaltningarna åtnjutit under budgetåret 1928/1929,
samt de höga kostnader statsverket åsamkats för avlönande av vikarier
för sådana befattningshavare. I anledning härav skedde genom det i
det föregående omnämnda kungl, brevet den 31 januari 1930 en skärpning
av dittills gällande bestämmelser örn skyldighet för befattningshavare
vid fögderiförvaltningarna att under bland annat ledighet för taxeringsarbete
avstå viss del av sina avlöningsförmåner. I samband härmed
medgavs emellertid landsfiskalerna semesterrätt, vilken förmån
icke förut tillkommit dem.
Det har icke kunnat undgå att väcka revisorernas förvåning, att länsstyrelsen
i Falun funnit lämpligt tilldela befattningshavare, som på
grund av sjukdom under en längre tid icke kunnat uppehålla sin befattning,
uppdrag av nu ifrågavarande beskaffenhet. Det måste nämligen
i regel förutsättas, att, därest befattningshavaren verkligen är av sjukdom
helt urståndsatt att sköta sin tjänst, han icke heller förmår på ett
tillfredsställande sätt omhänderliava det krävande taxeringsarbetet.
Enligt revisorernas mening böra i dylika fall förordnande av förevarande
slag icke vidare lämnas. Slutligen måste revisorerna såsom synner
-
Revisorernas
uttalande.
— 32 —
Kostnaderna
för vissa
tjänstebiträden
åt landsfiskalerna.
ligen anmärkningsvärt beteckna länsstyrelsens åtgärd att bevilja semester
åt befattningshavare, som under längre tid i följd varit sjukledig.
§ 10.
I samband med genomförande av 1925 års polisreform uteslöts ur riksstaten
det förut under femte huvudtiteln uppförda anslaget till särskild
polisstyrka på landet. I stället uppfördes under samma huvudtitel ett
anslag till polisväsendet i riket. Vid framläggandet för 1925 års riksdag
av proposition nr 59 angående anslag till polisväsendet i riket m. m.
erinrade vederbörande departementschef särskilt örn de s. k. extra landsfiskalerna,
som förordnats i åtskilliga landsfiskalsdistrikt och vilkas
avlöning dittills helt bekostats av anslaget till särskild polisstyrka på
landet. I den mån dessa befattningshavare verkställde polisarbete, som
enligt den föreslagna lagen örn polisväsendet i riket skulle ankomma på
däri avsedd polispersonal, bleve de tydligen överflödiga vid ett fullständigt
genomförande av den nya organisationen. I den mån de åter verkställde
arbete, som egentligen ankomme å vederbörande landsfiskal, syntes
de — framhöll departementschefen — bliva överflödiga, så snart eli
sådan reform av fögderiförvaltningen genomförts, att erforderliga biträden
ställdes till landsfiskalernas förfogande. Så länge emellertid alena
eller andra anledningen dessa befattningshavare erfordrades, syntes
de i fortsättningen böra bekostas från anslaget till polisväsendet i riket
enligt dittillsvarande grunder.
Avlöningen till dessa s. k. extra landsfiskaler har intill innevarande
budgetår utgått från en under sistnämnda anslag upptagen anslagspost
»till användning enligt förut gällande grunder».
På grund av nytt beräkningssätt av nämnda anslagspost — föranlett
av att den i lagen örn polisväsendet i riket stadgade övergångstiden gått
till ända -— har från och med ingången av budgetåret 1932/1933 uppförts
en särskild post under anslaget till polisväsendet i riket, avsedd för utgifter
för extra eller biträdande landsfiskaler m. fl. Denna anslagspost
har beräknats till 300,000 kronor. Genom cirkulär den 30 juni 1932 har
Kungl. Majit ställt till länsstyrelsernas förfogande för tiden 1 juli 1932—30
juni 1933 vissa belopp örn sammanlagt 308,600 kronor till avlönande av
extra eller biträdande landsfiskaler eller tjänstebiträden åt landsfiskaler.
Dyrtidstillägg å nämnda personals löner utgår numera från femte
huvudtitelns allmänna dyrtidstilläggsanslag.
I detta sammanhang må erinras örn att 1924 års landsstatslönesakkunniga
i sitt den 20 november 1924 avgivna betänkande angående lönereglering
för landsfogdar och landsfiskaler m. m. bland annat föreslagit, att
avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skulle från
33 —
och med den 1 juli 1925 äga tillämpning å bland andra landsfiskaler, och
skulle i sammanhang härmed de sportler, som dittills tillkommit landsfiskaler
i form av expeditionslösen och arvode för försäljning av utmätt
fast egendom, indragas till statsverket, Vidare skulle enligt kommitténs
förslag landsfiskal icke äga rätt att ensam eller jämte annan eller genom
annan förrätta annan försäljning genom auktion än sådan, med vilken
han har att å tjänstens vägnar taga befattning. Slutligen skulle landsfiskal
icke längre få vara konkursförvaltare i annat fall, än som avses
i 43 § konkurslagen, och ej heller uppträda såsom rättegångsombud för
annan i enskilda mål vid annan domstol än den, inför vilken han har
att å tjänstens vägnar uppvakta. Å andra sidan skulle till länsstyrelsernas
förfogande ställas medel för beredande av biträden i tjänsten åt
vissa landsfiskaler i enlighet med av de sakkunniga närmare angivna
grunder.
Innevarande års riksdag har genom inrättandet av statspolisorganisationen
föreslagit en utökning och förbättring av den för statliga ändamål
tillgängliga ordningspolisen. Av vederbörande departementschefs
uttalande till statsrådsprotokollet vid behandlingen av förslag till riksdagen
örn inrättande av statspolis (prop. nr 178/1932) framgår, att med
den föreslagna organisationen avsågs att fylla två, vart och ett för sig
synnerligen viktiga ändamål. Visserligen hade utgångspunkten varit
att kraftigt förstärka den för riksändamål tillgängliga ordningspolisen
och sätta tillräckliga resurser i statsmaktens hand för att användandet
av militärmanskap skulle kunna inskränkas till särskilt allvarliga fall.
Men på samma gång hade man avsett att fylla det för varje år allt mera
framträdande behovet av förbättrad polistillsyn på landsbygden. Sålunda
skulle statspolisen användas för trafikkontroll, tillsyn av lösdrivare,
efterlevnaden av författningar rörande jakt och fiske samt av ordningsföreskrifter
av olika slag, exempelvis i hälsovårdshänseende beträffande
handelsbodar och rörande kontroll över utlänningar m. m.
Vidare erinrade departementschefen örn att särskilt i vissa trakter en
utvidgad ordningspolisverksamhet på landsbygden säkerligen skulle
verka hämmande på nu florerande lönnbränning och spritsmuggling.
Revisorerna vilja erinra örn att lagen örn polisväsendet i riket, som Revisorernas
successivt genomförts, senast den 1 januari 1932 skulle vara satt i till- uttalande,
lämpning i samtliga polisdistrikt. Såsom framgår av departementschefens
ovanberörda uttalande i propositionen nr 59 till 1925 års riksdag,
skulle de extra landsfiskalerna, i den mån de verkställde polisarbete,
som enligt den föreslagna lagen örn polisväsendet i riket ankomme på
däri avsedd polispersonal, hilva överflödiga vid ett fullständigt genomförande
av den nya organisationen. Då den stadgade övergångstiden
nu gått till ända, borde man hava kunnat förvänta, att kostnaderna
för nu ifrågavarande personal väsentligen skulle hava nedgått. Så sy
3
— 823088. Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. I.
— 34 —
Vissa av en
tappt-illsyningsman
i
Norrbottens
län företagna
tjänsteresor.
nes emellertid ingalunda vara förhållandet, utan hava utgifterna härför
under senare år visat en stigande tendens. Detta torde hava sin
grund däruti, att hos landsfiskalerna alltjämt anställas statsavlönade
tjänstebiträden, vilka efter den nya polislagens genomförande kommit
att i allt större utsträckning fullgöra på vederbörande landsfiskal eljest
ankommande göromål. Revisorerna hava härvid särskilt uppmärksammat,
att de i stor omfattning tagas i anspråk för skötande av kontorsoch
expeditionsarbete å landsfiskalskontoren. Detta förhållande torde
sammanhänga med att landsfiskalerna rätt allmänt i betydande utsträckning
syssla med uppdrag, som falla utom deras tjänsteutövning. Genom
att landsfiskal erhållit statsavlönat tjänstebiträde, beredes honom också
obestridligen tillfälle att förskaffa sig avsevärt ökade inkomster genom
arbete utom tjänsten. Det är emellertid uppenbart, att statsverket icke
har något intresse av att medverka till en sådan anordning. I detta
sammanhang förtjänar uppmärksammas, att ett mera omfattande kontorsarbete
å landsfiskalskontor, som föranlett anställande av tjänstebiträde,
oftast motsvaras av högre sportlerinkomster i tjänsten, ävensom
att inrättandet av statspolisen — såsom av vederbörande departementschefs
ovannämnda uttalande i samband med förslaget örn sistherörda organisation
närmare framgår — torde komma att medföra någon lättnad
i landsfiskalernas arbetsuppgifter.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då det är önskvärt att
kostnaderna för polisväsendet nedbringas synes det revisorerna angeläget
att vid beviljande av medel för anställande av tjänstebiträden åt
landsfiskalerna en närmare undersökning företages rörande det av
landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade verkliga behovet
av dylika biträden.
§ 11.
Vid sin granskning av Norrbottens läns räkenskaper hava revisorerna
uppmärksammat, att lapptillsyningsmannen N. Ranberg två gånger debiterat
och uppburit ersättning för samma resor. Sålunda har Ranberg
enligt en den 18 augusti 1931 dagtecknad reseräkning under tiden 1 juli—
15 augusti samma år företagit ett flertal tjänsteresor, för vilka ersättning
till honom av länsstyrelsen den 11 november 1931 utanordnats med 720
kronor 90 öre. Å reseräkningen bar lappfogden C. Österberg intygat, att
i räkningen upptagna resor företagits i tjänsten samt att de uppgivna
avstånden vore riktiga. Räkningen har sedermera granskats utan anmärkning
i länsstyrelsen av extra länsbokbållaren B. Alvin.
Sedermera bar lapptillsyningsmannen Ranberg i en den 2 november
1931 daterad reseräkning debiterat statsverket reseersättning för under
tiden 1 juli—31 augusti 1931 företagna tjänsteresor med 959 kronor 80 öre.
vilket belopp av länsstyrelsen till honom utanordnats den 5 december 1931.
— 35 —
A sistnämnda reseräkning har lappfogden C. Österberg intygat, att resorna
företagits i tjänsten samt att de uppgivna avstånden vore riktiga,
och har räkningen granskats utan anmärkning i länsstyrelsen av extra
länsbokhållaren B. Alvin. Enligt sistnämnda reseräkning har Ranberg
debiterat och uppburit ersättning med 734 kronor 20 öre för samma tjänsteresor
under tiden 1 juli—15 augusti 1931, för vilka han den 11 november
1931 uppburit ersättning med 720 kronor 59 öre.
Yad sålunda förekommit måste enligt revisorernas mening betecknas Revisorernas
såsom synnerligen anmärkningsvärt och synes böra giva anledning till en uttalande,
närmare undersökning.
— 36 —
SJÄTTE HUVUDTITELN.
Kommunikationsdepartementet.
§ 12.
Vissa tjänst#;- På uppdrag av en av stadsfullmäktige i Härnösand tillsatt kommitté
''ochSvatten- för verkställande av utredning rörande ett planmässigt ordnande av stabyggnadssty-
dens hamnförhållanden har t. f. byråchefen i väg- och vattenbyggnads,
eluepapdrriTata grelsen S. Stenberg utarbetat ett omfattande förslag till ombyggnad och
utvidgning av Härnösands hamn. Förslaget avser dels en generalplan
för hamnens totala utbyggande för en kostnad av 3,877,000 kronor, dels
alternativa förslag till företagets genomförande i olika etapper. Ett av
dessa alternativ, betingande en kostnad av 2,130,000 kronor, har av stadens
myndigheter förordats till utförande, och framställning till Kungl. Majit
har gjorts örn arbetets utförande såsom beredskapsarbete eller statligt reservarbete.
I ärendet har bland andra myndigheter hörts väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som emellertid tillstyrkt ett annat, av förslagsställaren förordat
alternativ, vars utförande är förenat med en kostnad av 1,742,800 kronor.
Styrelsen anför slutligen i ärendet följande:
En örn- och utbyggnad av hamnen enligt detta program synes vara väl
motiverad och av behovet påkallad, därest hamnen skall kunna bliva till
avsett gagn för staden oell de omkringliggande industrisamhällena. Dess
geografiska läge är utan tvivel gynnsamt, och torde en utveckling av trafiken
på densamma vara att förvänta, sedan den på ovan angivet sätt
bringats att motsvara de anspråk, som numera ställas på en modern
hamn. I sitt nuvarande skick och genom enbart underhåll av befintliga
kajkonstruktioner kommer hamnen däremot att alltmera förlora sin betydelse
och att allt mindre kunna anpassas efter trafikens fordringar.
Kostnaden för hamnens förbättring är givetvis för stor att bestridas
enbart av Härnösands stad, vårföre statsbidrag synes böra utgå till företaget
ifråga, och synes arbetets betydelse för arbetslöshetens minskande
samt den omständigheten, att Härnösands stad, i motsats till flertalet övriga
norrlandsstäder, tidigare offrat betydande belopp på sin järnvägsförbindelse,
kunna motivera ett högre dylikt bidrag, än vad som i vanliga
fall brukar beviljas ur anslaget till handelshamnar och farleder.
Skulle således stadsfullmäktiges hemställan att arbetet måtte komma
till utförande såsom beredskapsarbete eller statligt reservarbete vinna
Eders Kungl. Maj:ts bifall, föreslås att bidrag av statsmedel utgår med
90 procent å arbetslöner och med två tredjedelar av övriga kostnader, vilket
tillsammans utgör omkring 80 procent å kostnaden i sin helhet.
— 37 —
Vid ärendets handläggning i väg- och vattenhyggnadsstyrelsen har samma
person, som utarbetat förslaget, nämligen t. f. byråchefen S. Stenberg,
tjänstgjort såsom föredragande.
Förutom i ovan angivna ärende hava hos styrelsen anställda tjänstemän
i föredragandes ställning under tiden efter 1922 på enskilt uppdrag upprättat
förslag till hamnbyggnader i följande omfattning.
Hamningenjören A. Wernlund har år 1928 omarbetat ett tidigare förslag
rörande utbyggnad av Hudiksvalls hamn. Kostnaden för utbyggnaden
beräknades till 414,000 kronor, och det hittills beviljade statsbidraget
uppgår till 154,300 kronor.
Wernlund har vidare år 1929 utarbetat ett förslag rörande hamnen i
Ronneby. Kostnaden har beräknats till 1,754,000 kronor, varav väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt 310,000 med 2/3 statsbidrag.
Wernlund har slutligen år 1931 utarbetat ett hamnförslag beträffande
Piteå, vilket beräknats medföra en kostnad av 657,000 kronor. Förslaget
är ännu ej granskat, men statsbidrag till företaget har sökts.
Under chefens för hamnavdelningen frånvaro har Wernlund varit föredragande,
men ej beträffande ovannämnda hamnar.
Biträdande ingenjören E. Svensén har upprättat förslag beträffande följande
hamnar, nämligen
1) Lysekil. Upprättat 1929. Beräknad kostnad, alt. I. 643,000 kronor,
alt. II. 429,000 kronor. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordats
250,000 kronor efter delvis omarbetning av förslaget. Statsbidrag bar beviljats
med 2/3 av sistberörda belopp.
2) Luleå. Upprättat 1929. Beräknad kostnad 1,426,000 kronor. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har ej ansett sig kunna tillstyrka statsbidrag.
Avslag hos Kungl. Majit.
3) Figeholm. Upprättat 1930. Beräknad kostnad 91,500 kronor. Statsbidrag,
2/3, sökt. Tillstyrkt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
4) Hällevikstrand. Upprättat 1930. Beräknad kostnad 26,000 kronor.
Statsbidrag, 90 procent, sökt. Tillstyrkt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
5) Borgholm. Upprättat 1931. Beräknad kostnad 76,800 kronor. Statsbidrag,
2/3, sökt. Tillstyrkt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
6) Valdemarsvik. Upprättat 1931. Beräknad kostnad 264,500 kronor.
Statsbidrag, 2/3, sökt. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt
146,900 kronor.
7) Norrtälje. Upprättat 1931. Beräknad kostnad 509,000 kronor. Statsbidrag,
2/3, sökt. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkt 374,000
kronor.
8) Strömstad. Upprättat 1931. Beräknad kostnad 139,500 kronor. Statsbidrag,
2/s, sökt. Tillstyrkt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
9) Hjo. Upprättat 1932. Beräknad kostnad 391,800 kronor. Förslaget är
ännu ej slutgranskat. Statsbidrag sökt.
— 38 —
Revisorernas
uttalande.
I likhet med kapten Wernlund har ingenjören Svensén i byråchefens
frånvaro tjänstgjort såsom föredragande, dock ej beträffande ovannämnda
hamnar.
Vidare har dåvarande distriktschefen Fr. Enblom år 1912 uppgjort förslag
beträffande Visby hamn. Kostnaden för arbetena beräknades till
1.352.000 kronor, och statsbidrag å 750,000 kronor har beviljats. Arbetet
har avslutats år 1932.
År 1926 bar vidare dåvarande t. f. distriktschefen O. J. Insulander upprättat
liknande förslag beträffande hamnen i Enköping. Kostnaden för
detta företag beräknades till 38,000 kronor, och statsbidrag beviljades med
21.000 kronor. År 1927 utarbetades härefter av Insulander, som vid sistnämnda
tid tjänstgjorde såsom t. f. chef för styrelsens bamnavdelning,
förslag till ytterligare utvidgning av sistberörda hamn för en beräknad
kostnad av 29,500 kronor. Jämväl härtill har statsbidrag utgått, Ovanberörda
förslag beträffande Visby och Enköpings hamnar hava varit föremål
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning under den tid, då
förslagsställarna tjänstgjorde, Enblom som chef för verket och Insulander
som chef för hamnavdelningen. Dessa tjänstemän hava båda åtnjutit särskilda
arvoden som kontrollanter för arbetena med de av dem planlagda
företagen.
Beräknad kostnad
Slutligen har t. f. byråchefen Stenberg i denna sin egenskap i styrelsen
föredragit nedanstående av honom tidigare såsom arbetschef i enlighet
med styrelsens förordnande utarbetade förslag till statsunderstödda fiskehamnar,
nämligen:
94,800 kr.
97,100 »
8,400 »
75.000 »
34,700 >»
68.000 »
215.000 »
665.000
56,400
441.000
200.000 I
Kyrkbacken:
Älabodarne:
Bovallstrand:
Galtabäck:
Arild:
Stora Kornö:
Viken:
Utklipporna:
Rönnäng:
Brantevik:
Vejby:
Beviljat statsbidrag 48,400 kr.
» » 76,400 »
» » 7,100 »
» » 67,500 »
» » 30,500 »
» » 61,200 »
» » 20,600 »
Statsbidrag sökt.
I anledning av vad sålunda förekommit vilja revisorerna till en början
erinra, att riksdagens revisorer år 1931 i anledning av att vissa befattningshavare
i byggnadsstyrelsen åtagit sig enskilda arkitektuppdrag uttalat,
att det vore anmärkningsvärt att i vissa fall tjänstemännen i verket, åtagit
sig privata uppdrag av sådan beskaffenhet, att av dem utarbetade förslag
och ritningar enligt gällande författningar skulle bliva föremål för
granskning inom den byrå, dit vederbörande haft sin tjänstgöring förlagd.
Visserligen deltoge, enligt vad revisorerna inhämtat, vederbörande i
dylika fall icke i ärendets handläggning inom byggnadsstyrelsen, men
— 39 —
oavsett detta kunde det anmärkta förhållandet giva anledning till att förtroendet
till objektiviteten i styrelsens ämbetsåtgärder rubbades, överhuvudtaget
kunde det betecknas såsom mindre lämpligt, att tjänstemännen
åtoge sig privata uppdrag, vilka i en eller annan form skulle bliva
föremål för byggnadsstyrelsens prövning.
Vad 1931 års revisorer sålunda anförde beträffande vissa tjänstemän i
byggnadsstyrelsen äger tillämpning jämväl beträffande ovanberörda av
hamningenjören Wernlund och biträdande ingenjören Svensén verkställda
privatuppdrag.
Redan den omständigheten att tjänstemännen åtaga sig sådana privatuppdrag,
vilka skola prövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, måste
sålunda enligt revisorernas mening betecknas såsom anmärkningsvärd.
T. f. byråchefen Stenbergs förfaringssätt att själv i egenskap av föredragande
deltaga i styrelsens handläggning av ett av honom för enskild räkning
utarbetat hamnförslag synes revisorerna än mer anmärkningsvärt.
Förutom att ett dylikt tillvägagående är principiellt oriktigt, är det uppenbarligen
ägnat att undergräva tilltron till ämbetsverkets opartiskhet och
bör enligt revisorernas mening icke under några förhållanden förekomma.
Denna anmärkning träffar även f. d. överdirektören Enbloms och byråchefen
Insulanders befattning med förslagen beträffande Visby och Enköpings
hamnar. Dessa tjänstemäns åtgärder te sig emellertid i särskild
grad klandervärda, såtillvida som de, förutom att de deltagit vid respektive
ärendens behandling i styrelsen, jämväl mot särskilda arvoden tjänstgjort
som kontrollanter vid byggandet av de av dem planlagda företagen.
Vad slutligen beträffar t. f. byråchefen Stenbergs åtgärd att i styrelsen
föredraga de tidigare av honom i egenskap av arbetschef utarbetade förslagen
till statsunderstödda fiskehamnar, bör bemärkas att, oavsett att
Stenberg för dessa förslag icke åtnjutit särskilt arvode, förfaringssättet
dock måste betraktas såsom principiellt oriktigt, varför sådana anordningar
böra vidtagas, att hos styrelsen inneliggande ytterligare förslag av
denna art icke komma att föredragas av förslagsställaren.
§ 13.
I den för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 under rubriken expenser i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i riksstaten under sjätte huvudtiteln
upptagna anslagsposten å respektive 65,000 och 75,000 kronor är förutom
vissa poster till väginspektörer m. fl. upptagen en särskild post på 10,000
kronor för vardera budgetåret till resekostnader för extra inspektioner av
styrelsens tjänstemän i övrigt samt för stickprovsgranskning av väghållningsdistriktens
räkenskaper.
Enligt kungl, kungörelse den 16 maj .1930 (nr 160), § 3, skall vägingenjör
såsom länsstyrelsens biträde vid utövande av kontroll a vägbyggnad, vägunderhåll
och vinterväghållning bland annat granska de för slutförda arbeten
förda räkenskaperna och därom utfärda bevis. Vidare har vägingenjör
att efter föregången kontroll och granskning av vederbörande väg
-
Vissa resekostnader
i
väg- oell
vattenbyggnadsstyrelsen.
— 40 —
hållningsdistrikts räkenskaper beträffande vägunderhåll och vinterväghållning
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgiva intyg om den verkliga
kostnaden för ifrågavarande ändamål.
Enligt kungl, kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 159) örn ändring i vissa
delar av instruktionen den 30 december 1911 (nr 165) för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
§ 3, sista stycket, åligger det styrelsen att genom stickprovsgranskning
av väghållningsdistriktens räkenskaper utöva kontroll
över användningen av till vägväsendet anvisade statsmedel. Enligt instruktionen
torde det åligga styrelsens administrativa byrå att handhava
nämnda granskning. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper
för budgetåren 1930—1932 framgår också att stickprovsgranskning verkställts
av byrådirektören å nämnda byrå G. Lindencrona, som därför
i rese- och traktamentsersättning uppburit under budgetåret 1930/1931
7,809 kronor 1 öre samt under budgetåret 1931/1932 6,699 kronor 30 öre. Av
de av Lindencrona avgivna reseräkningarna framgår att de under budgetåret
1930/1931 verkställda inspektionerna förrättats på grund av föreskrift
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens instruktion och avsett icke endast
stickprovsgranskning utan i regel även besiktning av vissa underhållsarbeten
inom väghållningsdistrikten och prövning, huruvida vissa förbättringsarbeten
kunnat anses hänförliga till underhåll. Av räkningarna för
1931/1932 framgår att resorna verkställts enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
protokoll och omfattat dels stickprovsgranskning av väg- och
hamnräkenskaper, dels ock undersökningar angående grustransportkostnader
m. m. Vidare framgår, att samtliga inspektionsresor huvudsakligen
företagits i automobil dels tillsammans med viigingenjören inom respektive
län, dels ock tillsammans med andra personer såsom ordförande
i vägdistrikt, schaktmästare, vägmästare m. fl. samt att synnerligen långa
vägsträckor därvid tillryggalagts varje dag — som exempel kan anföras
den 4 september 1931 250 kilometer, 6 september 1931 290 kilometer, 7 september
1931 280 kilometer, 5 april 1932 315 kilometer, 6 maj 1932 232 kilometer,
samt den 2 juni 1932 262 kilometer — ävensom att vid sådan resa
automobilen (utom i ett fall, då endast kilometerpengar debiterats) disponerats
av Lindencrona, som följaktligen debiterat ersättningen för densamma.
Granskningen utvisar vidare att i åtskilliga fall färdsättet icke varit
det för staten ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste ävensom att felaktiga
grunder tillämpats vid resekostnadsersättningens debitering, vilket
allt exemplifieras dels av vid denna paragraf fogade Bil. 1 och 2, utgörande
avtryck av vissa av Lindencronas reseräkningar, dels ock av här
nedan relaterade fall.
Vid förrättning den 22 augusti 1930 tillsammans med vägingenjören
C. B. F. Torgén har Lindencrona debiterat järnväg Stockholm—/Rimbo 4
kronor 50 öre samt från Rimbo till olika platser ersättning för disponerad
automobil enligt taxa för 163 kilometer 121 kronor 60 öre. Resan har avslutats
i Uppsala, där Lindencrona kvarstannat över natten. Linden
-
— 41 —
crona har anlänt till Stockholm först påföljande dag kl. 10.25 f. m. och
har debiterat ersättning för järnvägsresa Uppsala—Stockholm med 6 kronor
samt traktamentsersättning för den 23 augusti med 19 kronor. För
samma förrättning har Torgén debiterat ersättning för automobil Stockholm—Rimbo
62 kilometer ä 40 öre eller 24 kronor 80 öre, kilometerpengar
för 163 kilometer 16 kronor 30 öre samt fortsatt samma dag i automobil
från Uppsala till Stockholm och debiterat ersättning efter 40 öre per kilometer
för 70 kilometer eller 28 kronor. Traktamentsersättning för den
23 augusti hade till Lindencrona icke hort utgå med högre belopp än 13
kronor. Emellertid är att märka, att Lindencrona i likhet med Torgén
hade kunnat återvända till Stockholm redan den 22 augusti, varigenom
traktamentsersättning skulle hava kunnat helt inbesparas.
Den 28 augusti 1930 har Lindencrona tillsammans med vägingenjören
Torgén avrest i disponerad automobil från Stockholm till olika platser i
Uppland, varvid förrättningen avslutats samma dag i Uppsala. Lindencrona
har debiterat ersättning för automobil 256 kilometer enligt taxa
jämte kilometerpengar 10 öre eller tillsammans 182 kronor 60 öre. Han
har kvarstannat i Uppsala till påföljande dag, då han anlänt till Stockholm
klockan 10.25 f. m. och debiterat ersättning för järnväg 6 kronor
samt traktamente för den 29 augusti med 19 kronor. Torgén har för samma
förrättning debiterat ersättning med 10 öre per kilometer för 230 kilometer
samt 40 öre för 109 kilometer eller tillsammans 66 kronor 60 öre;
även han har kvarstannat i Uppsala över natten och anlänt till Stockholm
vid samma tid, klockan 10.25 samt debiterat traktamentsersättning
för den 29 augusti med 13 kronor. Torgén synes hava färdats från Uppsala
till Stockholm i egen automobil. Mot debiteringen av traktamentsersättningen
till Lindencrona kan göras samma invändning som beträffande
resan den 22 augusti.
Enligt reseräkning den 28 februari 1931 har Lindencrona uppburit
ersättning med 136 kronor 45 öre för förrättningar inom Västmanlands
län den 26 och 27 februari 1931. För den 26 februari har debiterats ersättning
för automobil 51 kilometer å 65 öre eller 33 kronor 15 öre, varvid
angivits att förrättningen företagits tillsammans med vägingenjören
Bäckman och ordföranden i vägstyrelsen. För den 27 februari har debiterats
ersättning för automobil 74 kilometer å 65 öre eller 48 kronor 10
öre. i vilken förrättning deltagit Bäckman samt ordföranden och vice
ordföranden i vägdistriktet. Av länsstyrelsens i Västmanlands läns räkenskaper
för budgetåret 1930/1931 framgår att Bäckman debiterat ersättning
för samma dagar, för den 26 februari 50 kilometer ä 10 öre eller
5 kronor och för den 27 februari 68 kilometer ä 10 öre eller 6 kronor 80
öre. I räkningen har angivits att resorna företagits tillsammans med
Lindencrona samt att automobilen för båda dagarna tillhandahållits av
vägdistriktet.
I en den 4 november 1930 avgiven reseräkning har Lindencrona debiterat
ersättning för en tillsammans med vägingenjören Torgén 1—4 novem
-
— 42 —
Kevisorernas
uttalande.
ber 1930 företagen förrättning varvid stickprovsgranskning jämte besiktning
på platsen av vissa underhållsarbeten inom Håbo, Övertjurbo, Våla,
Västra och Östra Gästriklands, Börstils och Olands väghållningsdistrikt
verkställts. Lindencrona har debiterat ersättning för automobil enligt
taxa för Stockholms, Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län. För
förrättningen har han uppburit ersättning med sammanlagt 445 kronor
20 öre. Såvitt av länsstyrelsens i Stockholms län räkenskaper för 1930/
1931 framgår har Torgén icke uppburit någon ersättning för förrättning
under samma tid.
Vid resa den 2 november 1931 tillsammans med vägingenjören Torgén
Stockholm—Saltsjöbaden—Stockholm har Lindencrona debiterat ersättning
för taxebil, rundresa, 37 kilometer å 28 öre 10 kronor 36 öre -f
kilometerpengar 1 krona 85 öre eller tillsammans 12 kronor 21 öre. För
samma resa har Torgén debiterat ersättning Stockholm—Saltsjöbaden—
Stockholm 42 kilometer å 35 öre eller 14 kronor 70 öre. Då Lindencrona
och Torgén deltagit i samma förrättning, borde den av förrättningsmännen,
som äger eller disponerar automobilen, hava debiterat ersättning för
denna och den andre endast kilometerpengar å 5 öre per kilometer. Här
bär alltså en icke tillåten dubbeldebitering ägt rum.
I reseräkning den 28 juni 1932 har Lindencrona bland annat debiterat
ersättning för resa den 21 juni 1932 tillsammans med »vägingenjören i
Stockholms län» Stockholm—Sjövik (Sotholms distrikt)—Stockholm (bil
annan) 123 kilometer å 35 öre eller 43 kronor 5 öre samt dagtraktamente
14 kronor. Restiden angiven till klockan 15—22. I av Torgén till länsstyrelsen
ingivna reseräkningar för första halvåret 1932 har för den 27
juni 1932 för resa Stockholm—Handen—Österhaninge—Västerhaninge-_
Ösmo—Sjövik—Ösmo—Stockholm debiterats ersättning för 114 kilometer
å 35 öre eller 39 kronor 90 öre samt dagtraktamente 6 kronor. Restiden
Ilar angivits till klockan 16—21. Däremot har ej angivits att resan företagits
tillsammans med annan förrättningsman. Även i detta fall föreligger
en dubbeldebitering. Att märka är att Lindencrona i detta fall
angivit längre restid än vägingenjören.
Av vad ovan anförts framgår, att den väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åliggande stickprovsgranskningen av vägdistriktens räkenskaper tillgår
på det sätt, att styrelsens byrådirektör företager synnerligen långa
dagsresor med automobil och därvid besöker ett ofta stort antal vägdistrikt
och vägstyrelseordförande. Med hänsyn till att resorna i regel omfattat
betydande sträckor — i många fall inemot 300 kilometer örn dagen
och undantagsvis däröver — är det uppenbart, att den tid byrådirektören
Lindencrona kunnat använda till stickprovsgranskning hos de skilda
räkenskapsförarna måste hava varit så obetydlig, att någon effektiv räkenskapsgranskning
icke gärna kan hava förekommit.
Vid den nuvarande lokala vägorganisationens genomförande har något
uttalande av statsmakterna icke gjorts angående sättet för stickprovs
-
— 43 —
granskningens bedrivande. Det kan dock icke gärna hava varit statsmakternas
mening att nämnda granskning skall tillgå på det sätt, som
ovan beskrivits. Örn tillräcklig effektivitet i granskningen skall kunna
ernås, torde det vara ofrånkomligt att till styrelsen förlägga stickprovsgranskningen
av vägdistriktens underhållsräkenskaper, av vilka ett lämpligt
urval för sådant ändamål torde böra infordras och i olika hänseenden
eller i sin helhet granskas. Till den ökade effektivitet i granskningen,
som härigenom skulle uppkomma, tillkommer det i dessa tider synnerligen
viktiga skälet att genom det ovan angivna förändrade granskningssättet
en icke obetydlig besparing för statsverket skulle uppstå.
I övrigt vilja revisorerna framhålla, att åtskilliga av Linaencronas
ovanberörda resor företagits i uppgivet syfte att besiktiga underhållsarbeten
och pröva, huruvida vissa förbättringsarbeten kunnat anses hänförliga
till underhåll. Sådan besiktning och prövning förutsätter emellertid
teknisk sakkunskap och lärer därför tillkomma vederbörande vägingengör
och väginspektör men icke styrelsens administrativa ledamot.
Någon stickprovsgranskning av hamnräkenskaper torde vidare icke vara
behövlig av den anledning att räkenskaper av detta slag alltid insändas
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och i detalj där granskas.
Vad därefter beträffar sättet för debitering av reseräkningar må till
en början framhållas, att dessa i många fall onödigt belastats genom att
ordförande i vägstyrelser, schaktmästare, vägmästare och andra personer.
för vilka statsverket icke bör hava att vidkännas kostnad, åtföljt
Lindencrona i automobilen och föranlett reseersättning enligt högre beräkningsgrunder.
Det har vidare förekommit att Lindencrona, såsom vid
ovanberörda resa den 26 och 27 februari 1931, debiterat statsverket ersättning
för resa med automobil, som, enligt Arnd vägingenjören upplyst,
tillhandahållits av vägdistriktet. Det har slutligen även förekommit, att
Lindencrona och vägingenjören i Stockholms län i vissa fall debiterat
statsverket, kostnad för av dem gemensamt företagen resa på sådant satt,
som örn de rest var för sig. I detta sammanhang hava revisorerna velat
framhålla, att vid den granskning av förekommande reseräkningar revisorerna
i detta och andra fall företagit, de av det sätt, varpå tjänsteresor
stundom anordnats, fått det intrycket, att resorna planlagts och genomförts
mera med tanke på att reseersättningen skulle komma att uppgå
till ett avsevärt belopp än på att en effektiv tjänsteförrättning skulle
komma till stånd.
Slutligen må såsom synnerligen anmärkningsvärt påpekas, att Lindencrona
inför styrelsen själv föredragit de av honom uppgjorda reseräkningarna.
Revisorerna, som finna det angeläget att bestämmelser med det snaraste
utfärdas angående det sätt, varpå stickprovsgranskning av vägdistriktens
underhållsräkenskaper bör äga rum, hava ansett det vara sin skyldighet
att bringa ovan omförmäkla missförhållanden till riksdagens kännedom.
— 44 —
Avskrift.
Bilaga 1.
Reseräkning
Lönegrad: B 28. Rese- och traktamentsklass: B I.
Resans ändamål: stickprovsgranskning av väg- och hamnräkenskaper samt i samband med
vägräkenskapsgranskningen undersökning av grustransportkostnader m. m.
Resan verkställd pa grund av: Kungl. Styrelsens protokoll den s/i 1932.
Tid | Färdsätt, förrättningsställen (understrukna) m. ra. | Reseersätt- ning | Trakta- mente | ||
1932 | Avresa kl. 9.41. |
|
|
|
|
| Järnväg och båt I kl. med 2 hyttplatser Stockholm—Ny-näs—Visby ....................................................... V* traktamente ........................................... | 37 | 5 5 | 7 | _ |
» 17 | Bil av mig disponerad, tillsammans med vägingenjören |
|
|
|
|
| Visby Tofta—Västergarn—Eksta—Klintehamn—Hovd-hem —Bols (S. distr.) Burgsvik — Smittsarve — Ronehamn— | 79 | 20 |
|
|
» 18 | Bil tillsammans med vägingenjören, Katthammarsvik— |
|
| ||
| Dalhem—Rudre—Hejdeby—Bäl—Boga -Slite(N. distr.)— | 94 | 50 |
|
|
| 1 traktamente......................................... |
|
| 22 | _ |
» 19 | Söndag ........................................ |
|
| 22 |
|
» 20 | Båt 1 kl. Visby-Kalmar ............................................ | 25 | _ |
| |
| Båt Kalmar—Färjestaden ............................ | 0 | 50 |
|
|
| Buss Färjestaden—Borgholm ....................................... 1 traktamente............................................... | 4 | — | 22 | 1 |
! » 21 | Statens bil; Borgholm—Bvxelkrok—Borgholm ............ 1 traktamente ............................................................ |
|
| 22 |
|
| » 22 | Bil (annan) tillsammans med vågmästaren i Ölands norra |
|
|
|
|
| mots distrikt; Borgholm—Tomtebo—Räpplinge—Gärds-lösa—Långlöt—Runsten-Spjutterum (N. distr.)—Egby— | • |
|
|
|
| Köping—Borgholm, 80 kil. å 35 öre........................... | 28 | _ |
|
|
| 1 traktamente ...................................... |
|
| 22 | _■ |
* 23 | Bil (annan) Borgholm—Färjestaden (S. distr.)—Borgholm, |
|
|
|
|
| 62 kil. å 35 öre .................................... | 21 | 70 |
|
|
| 1 traktamente.......................................................... |
|
| 22 |
|
» 24 | Midsommardag 1 traktamente....................................... |
|
| 22 |
|
» 25 | Bil (annan) Borgholm—Grönhögen—Borgholm 146 kil. ä |
|
|
|
|
| 35 öre .............................................................. | 51 | 10 |
|
|
| 1 traktamente.................................. |
|
| 22 |
|
1 | Båt i kl. 2 hytter Borgholm—Stockholm....................... | 60 |
|
|
|
» 26 | 1 dagtraktamente ........................ telegram ............................................................J | 1 | o 1 | 14 J | 1 |
— 45
Tid | Färdsätt, förrättningsställen (understrukna) m. m. | Reseersätt- ning | Trakta- mente | ||
1932 | Beställning och återbeställning av sovvagnsbiljetter I kl— | 4 | 50 |
|
|
| Resan slut kl. 14.30 |
|
|
|
|
» 27 | Resan börjad kl. 15. |
|
|
|
|
| Bil (annan) tillsammans med vägingenjören i Stockholms | 43 | 05 |
|
|
| lilli + |
|
| 14 | — |
| Resan slut kl. 22. |
|
|
|
|
| 450 | 70 | 225 |
| |
| Summa kronor | 675: to |
|
Stockholm den 28 juni 1932.
G. C. Lindencrona.
Granskat kameralt utan
anmärkning 2fl/o 1932. ,
E. Skog.
Kvitteras:
G. C. Lindencrona.
Aoskrift.
Reseräkning.
Bilaga 2.
Lönegrad: B 28. Rese- och traktamentsklass: Bl.
Resans ändamål: Stickprovsgranskning och undersökning i de granskade och genomresta
distrikten angående vissa förbättringsarbetens förande på underhållskontot.
Resan verkställd på grund av: Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens instruktion och
protokoll den 2 mars 1931.
Tid | Färdsätt, förrättningsställen (understrukna) m. m. | Reseersätt- ning | Trakta- mente | ||
1931 | Resan i bil företagen tillsammans med vägingenjörerna i |
|
|
|
|
maj | Älvsborgs och Skaraborgs län uti av mig disponerade |
|
|
|
|
| bilar |
|
|
|
|
| Besan börjad kl. 2.2 5 e. m. |
|
|
|
|
> 26 | Järnväg Stockhom—Värnersborg 2 kl. snälltåg............... | 31 | 50 |
|
|
| 1 dagtraktamente ...................................................... |
|
| 14 | — |
» 27 | Bil Vänersborg—Brålanda (Sundals)—Melleruds—(Nordals) |
|
|
|
|
| —Åmål. (Tossebo) 98.7 kil. enligt taxa + leil. pengar -• | 53 | 07 |
|
|
| 1 traktamente ......................................................... |
|
| 22 | — |
i » 28 | Bil Åmål—L:a Edet (Flundre, Ale, Vätle) Göteborg 203 |
|
|
|
|
| kil. enligt taxa -f kil. pengar .................................. | 100 | 35 |
|
|
| 1 traktamente............................................................ |
|
| 22 | — |
» 29 | Bil Göteborg—Borås (Vedens, Askims, Sävedals) Varnums- |
|
|
|
|
| kulle—Stommen (is)—Härna—Hällstad—Timmele (lied- |
|
|
|
|
| väg)—Hästna—Gullered —Strängsered—Ulricehamn 208 |
|
|
|
|
| kil. enligt taxa + kil. pengar ................................••• |
|
|
|
|
| 1 traktamente............................................................ |
|
| 22 | — |
46 —
Tid | Färdsätt, förrättningsställen (understrukna) m. m. | Reseersätt- ning | Trakta- mente | ||
1931 maj 30 | Bil Ulricehamn —Brunn—Dannike—Kinnarumma—Kinna-hult (Kinds) Älvsered (Marks) Mårdaklef—Svenljunga— | 94 | 50 |
|
|
| Järnväg 2 kl. snälltåg Brandsmo—Borås........................ | 3 | 90 |
|
|
| 1 traktamente.......................................... |
| 22 |
| |
» 31 | Söndag vilodag 1 traktamente ............................................... |
|
|
| |
22 | |||||
juni 1 | Järnväg Borås—Mariestad ............................. | 13 | 95 |
| |
Konferens med vägingenjören i Skaraborgs län angående |
|
| |||
| 1 traktamente.................................................. |
|
| 22 |
|
» 2 | Bil tillsammans med vägingenjör Westgren Mariestad— | 106 | 20 | ; | |
|
|
|
| 22 |
|
> 3 | Äskekärr—Forshem—Källby—Flisbäck—Öredal—(Kinne-fjärdings)—Vinningen—Lidköping—Tådene (Kållands)— | 101 | 25 |
| |
|
|
|
| 22 |
|
» 4 | Sköfde—Korsberga (Dimbo)—Klämmesbo—Tidaholm— | 115 | 65 | ! | |
|
| 22 |
| ||
» 5 | Falköping—Vårgårda—Eling—Vara—Skara—Axva —Lå-stad—Jula (Hasslerör)—Mariestad 200 kil. enligt taxa + | 99 | 90 |
| |
|
| 22 |
| ||
» 6 | Konferens i än styrelsen | 24 |
|
|
|
|
|
| 22 |
| |
| Ankomst 21.» e. m. |
|
|
| |
|
| 847 | 02 | 256 | — |
i | Summa | 1,103: 02 |
| ||
| Avgår förskott 500 kronor ........................................ |
| r;nn. |
| |
|
|
|
|
|
|
| Summa kronor | 603: 02 |
Stockholm den 8 juni 1931.
G. C. Lindencrona.
Granskat kameralt utan
anmärkning 8/e 1931.
E. Skog.
Kvitteras
G- C. Lindencrona.
— 47
§ 14.
Vid sin granskning av vissa vägdistrikts räkenskaper hava revisorerna Vägunderhållsuppmärksammat,
att vägunderhållskostnaden i Oxie härads väghållnings- Ötander,
distrikt och Skytts härads väghållningsdistrikt under år 1931 utvisat påfallande
stor ökning i förhållande till motsvarande kostnad år 1930. Nedanstående
taheller utvisa ökningen, fördelad å de huvudsakligaste utgiftsposterna:
-
Uppdelning av kostnaderna för vägunderhållet inom Oxie härads väghållningsdistrikt.
Underhåll av bilar, vägmaskiner och redskap
Väglagningsmaterial ...........................................
Olja och bensin ..........................
Avlöningar ..................................
Automobilgummi.........................
Försäkringar..................................
Skjutslega för väglagningsmaterial
Bilskatter ......................................
övriga omkostnader .......
hållning sdistrikt.
Underhåll av maskiner och redskap
Inköpt väglagningsmaterial
Olja och bensin ....................................
Avlöning ...............................................
Automobilgummi...................................
Försäkringsavgifter och bilskatt.......
Skjutsar...................................................
Rör och plintar m. m........................
Inköp och påläggning av grus
År 1930 14,517: 9 2 | År 1931 33,138:77 |
298,510: 34 | 467,213: 33. |
et inom Skytts härads väg- | |
kr 1930 | År 1931 |
22,342: 70 | 35,182: 21 |
94,670: 58 | 258,049: 7 4 |
22,604: 4 8 | 22,447: 18 |
66,985: 27 | 93,917: 9 8 |
11,861: os | 10,486: 6 3 |
4,582: 01 | 5,436: 6 7 |
1,603: 25 | 5,068: 6 8 |
1,503: 53 | 5,550: 5 5 |
930:so | 560:50 |
23,770: 82 | 35,201: 6 7 |
250,854: 52 | 471,901: 81. |
Särskilt påfallande är den stora ökningen av posterna till avlöningar
— för Oxie distrikt från 82,765 kronor till 119,431 kronor och för Skytts
distrikt från 66,985 kronor till 93,917 kronor — och till väglagningsmaterial
— för Oxie från 126,242 till 247,158 kronor samt för Skytts härad
från 94,670 till 258,049 kronor.
Statsbidrag till vägunderhållet på landsbygden utgår enligt nu gullan- uevisoremus
de bestämmelser i regel med 75 procent av verkliga kostnaden för nämn- ''"teland...
Yägdistriktens
reseräkningar.
Revisorernas
uttalande.
— 48 —
da underhåll. De för ändamålet avsedda anslagen utgå direkt av automobilskattemedel.
Enligt vad revisorerna erfarit torde emellertid detta slag av statsinkomster
redan under innevarande budgetår komma att avsevärt nedgå,
så att i stället för beräknade 80 miljoner kronor en vida lägre inkomstsumma
av automobilskattemedel är att förvänta. Det är därför synnerligen
angeläget att vägdistrikten taga hänsyn till detta förhållande och i
tid inrikta sig på att bålla vägunderhållskostnaderna inom den ram, som
tidsförhållandena nödvändiggöra.
Bortsett från nu berörda förhållande synas vägunderhållskostnaderna
under år 1931 i Oxie och Skytts härader, vilka hava en väglängd av allenast
cirka 26 mil vardera, i och för sig orimligt höga och böra giva anledning
till en närmare undersökning angående de orsaker, som föranlett
berörda kostnadsstegring.
§ 15.
Enligt lagen den 21 maj 1931 örn tillägg till 54 § lagen den 23 oktober
1891 (nr 68) angående väghållningsbesvärets utgörande på landet äga ledamot
av vägstyrelse ävensom revisor att för deltagande i sammanträde
eller förrättning i väghållningsdistriktets angelägenhet ur väglcassan åtnjuta
gottgörelse i form av dagarvode med skäligt belopp, som av väg
stämman bestämmes. Arvodet må icke sättas högre än till tolv kronor
för sammanträdes- eller förrättningsdag. Vid resa för sammanträde eller
förrättning, som nu sagts, utgår jämlikt samma lag ur vägltassan enligt
av vägstämman fastställda grunder tillika rese- och traktamentsersättning
med högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till vägingenjör.
För dag, då dagarvode åtnjutes, må likväl ej beräknas traktamentsersättning.
Vid granskningen av vissa vägdistrikts räkenskaper hava revisorerna
funnit, att vägstyrelseledamöter stundom debiterat vägdistrikten ersättning
för resor på ett sådant sätt, att distrikten förorsakats onödigt hög
kostnad. Med hänsyn till det stora antalet vägdistrikt i landet har revisorernas
ifrågavarande granskning måst inskränkas till ett relativt litet antal
distrikt och någon fullständig redogörelse för i detta hänseende tilllämpad
praxis kan sålunda icke här lämnas. Revisorerna hava sig emellertid
bekant, att förekomsten av dylika missförhållanden icke inskränker
sig till de av revisorerna konstaterade fallen.
Revisorernas undersökningar hava givit vid handen, att ledamöter av
vägstyrelser, oaktat de uppenbarligen begagnat sig av gemensam automobil
eller i varje fall haft möjlighet härtill, debiterat distriktet reseersättning
såsom örn de färdats var för sig, att vägstyrelsesammanträden förlagts
till en relativt avlägsen stad, belägen utom distriktet, samt att väg
-
— 49 —
styrelseledamöter debiterat ersättning för resa med automobil, ehuru de
i verkligheten färdats med tåg. Uppenbart är, att de angivna förfaringssätten
stå i strid med bestämmelserna i allmänna resereglemente!
Å vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett sig böra fästa riksdagens
uppmärksamhet.
§ 16.
Vid granskning av Tuhundra härads i Västmanlands län vägstyrelses Tuhundra
räkenskaper och protokoll hava revisorerna uppmärksammat, att i protokollet
vid ordinarie vägstämma den 29 augusti 1931 influtit ett beslut av
följande innehåll:
Ang. en lista från E. L. F.1 angående pris för körning av grus till häradets
vägar, beslöt stämman att gruskörningen skall förbehållas lantbrukare
som tillhöra E. L. F., samt bestämdes en avgift av
För körning av 1 kbm. 1 km. 2.25, 2 km. 2.85, 3 km. 3.45, 4 km. 4.05, 5 km.
4.65, 6 km. 5.20, 7 km. 5.85, 8 km. 6.50, 9 km. 7.15, 10 km. 7.80, 11 km. 8.30, 12 km.
8.80, 13 km. 9.30, 14 km. 9.80, 15 km. IO.30 kr. o. s. v.
Sedan vägstämmans åtgärd att reservera vägdistriktets gruskörning för Revisorernas
medlemmarna av en viss sammanslutning finna revisorerna synnerligen uttalande,
anmärkningsvärd. Härtill kommer emellertid, att den beslutade prislistan
upptager pris för körningen, vilka i flera fall äro anmärkningsvärt
höga i jämförelse med ortens pris. Visserligen hava sedermera icke alltid de
i prislistan upptagna priserna tillämpats, men enligt vad revisorerna kunnat
konstatera har med enstaka undantag körning likviderats med belopp,
som väsentligt överstiga den allmänna marknadens priser. I de nyssnämnda
undantagsfallen hava priserna för körning varit normala, vilket synes
hava sin orsak däri att den person, som utfört körningen, icke tillhört omförmälda
sammanslutning.
§ 17.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (statsverks- Tiss hyrespropositionen,
sjätte huvudtiteln, p. 43) anvisade 1929 års riksdag (skri- 1^°''
velse 6 A/1929, p. 39) för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i hövdingen i
Östersund för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag under Jämtlands län.
sjätte huvudtiteln av 100,000 kronor.
Till grund för ifrågavarande arbetens utförande låg ett av byggnadsstyrelsen
uppgjort förslag. Enligt detsamma skulle kostnaden för tillbyggnaderna
uppgå till 238,000 kronor och för ändringsarbeten i gamla
byggnaderna till 71,000 kronor, varjämte för ritningar, kontroll och administration
upptogs ett belopp av 21,000 kronor. Totalkostnaden beräknades
sålunda komma att belöpa sig till 330,000 kronor.
1 Riksförbundet Landsbygdens Folk.
4 — 828088. Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. I.
— 50 —
I skrivelse den 29 augusti 1929 hemställde byggnadsstyrelsen om anslag
för slutförande av arbetena ifråga. Styrelsen meddelade, att fullständiga
ritningar till byggnadsföretaget vore under utarbetande men att styrelsen
med hänsyn till det för budgetåret 1929/1930 anvisade anslagets relativa
knapphet — styrelsen hade hemställt örn ett belopp av 150,000 kronor —
funne sig icke kunna påbörja arbetena förrän under våren 1930. Styrelsen
avsåge dock att bedriva arbetena så, att företaget skulle kunna vara
fullbordat under sommaren eller senast under hösten 1931, varför medel
till bestridande av den återstående delen av den för arbetenas utförande
beräknade kostnaden borde stå till styrelsens förfogande under budgetåret
1930/1931. På grund härav hemställde byggnadsstyrelsen, att för slutförande
av byggnadsföretaget måtte för sistnämnda budgetår anvisas ett
belopp av 230,000 kronor.
På framställning av Kungl. Majit beviljade riksdagen (skrivelse
6 A/1930, p. 33) för nu omförmälda ändamål för budgetåret 1930/1931 ett
extra reservationsanslag av 230,000 kronor.
De beslutade byggnadsarbetena å residensbyggnaden nödvändiggjorde,
att i avbidan på arbetenas färdigställande tjänstebostad för landshövdingen
förhyrdes. Enligt kontrakt den 8 maj 1930 med tandläkaren L. Berglund
förhyrde byggnadsstyrelsen en lägenhet för landshövdingen för tiden från
den 1 oktober 1930 till den 1 oktober 1935 mot en årlig hyra av 4,950 kronor,
inbegripet ersättning för värme och varmvatten.
Sedan byggnadsarbetena fortskridit så långt, att landshövdingen under
hösten 1931 kunde inflytta i residensbyggnaden, träffades följande avtal
örn hävande av berörda hyreskontrakt:
Sedan undertecknad denna dag med kungl, byggnadsstyrelsens medgivande
tecknat nytt hyreskontrakt med doktor Hjalmar Widell, Östersund,
mot en årlig hyra av 3,800 kronor för tiden 1 oktober 1931—1 oktober
1935, avseende den lägenhet, som kungl, byggnadsstyrelsen enligt kontrakt
av den 8 maj 1930 förhyrt för tiden 1 oktober 1930—1 oktober 1935 mot en
årlig hyra av 4,950 kronor, samt sedan kungl, byggnadsstyrelsen här nedan
förbundit sig att kontant den 1 oktober 1931 till mig inbetala hyresdifferensen
för tiden 1 oktober 1931—1 oktober 1935, uppgående till 4,600 kronor
utan ränteavdrag, förklarar jag härmed det ovannämnda hyreskontraktet
å 4,950 kronor per år av den 8 maj 1930 annullera!, räknat fr. o. m. den 1
oktober 1931, och avstår jag från alla vidare ersättningsanspråk mot byggnadsstyrelsen
på grund av sistnämnda kontrakt.
Östersund den 7 september 1931.
Bevittnas:
Annie Karlsson, S. Rönnbäck.
L. Berglund.
Tandläkare.
Kungl, byggnadsstyrelsen förbinder sig härmed att till tandläkaren L.
Berglund, Sundsvall, den 1 oktober 1931 utbetala ett belopp av 4,600 kronor.
Stockholm den 4 augusti 1931.
Ivar Tengbom.
Sten Zethelius.
H. Öhman.
— 51-
På grund av nämnda avtal utbetalades genom byggnadsstyrelsens anordning
den 21 september 1931 ifrågavarande belopp, 4,600 kronor, till tandläkaren
L. Berglund.
Såväl hyran för tiden 1 oktober 1930—30 september 1931, 4,950 kronor,
som nämnda ersättningsbelopp, 4,600 kronor, liava utbetalts från reservationsanslaget
till örn- och tillbyggnader av residensbyggnaden i Östersund.
På grund av utnämning till landshövding i Uppsala län avflyttade
landshövdingen S. Linnér i början av januari månad 1931 från den förhyrda
lägenheten. Den nyutnämnde landshövdingen i Jämtlands län M.
Munck af Rosenschiöld, som tillträdde sin befattning i samma månad, inflyttade
icke i ifrågavarande lägenhet utan förhyrde bostad å hotell i
Östersund under tiden 17 januari—22 augusti 1931, vid vilken tidpunkt han
inflyttade i tjänstebostaden i länsresidenset. Under sistnämnda tid disponerades
lägenheten av landskansliet. Genom kungl, brev den 23 oktober
1931 beviljades landshövdingen M. Munck af Rosenschöld såsom ersättning
för av honom havda hyreskostnader 3,285 kronor från femte huvudtitelns
anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
I sin skrivelse den 29 augusti 1929 med framställning örn medel för budgetåret
1930/1931 för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i Östersund
utgick byggnadsstyrelsen från att byggnadsarbetena skulle kunna vara
fullbordade under sommaren eller senast hösten 1931. Enligt vad revisorerna
inhämtat blev tjänstebostaden i residensbyggnaden färdig i augusti
1931. Under sådana förhållanden synes det revisorerna anmärkningsvärt
att byggnadsstyrelsen den 8 maj 1930 ansett sig böra avsluta
kontrakt angående förhyrande av bostad åt landshövdingen för så lång
tid som till och med den 30 september 1935, vilket såsom av det ovanstående
framgår, föranlett, att statsverket nödgats för kontraktets frånträdande
före hyrestidens utgång utbetala ersättning till hyresvärden med 4,600
kronor.
§ 18.
Enligt instruktionen för byggnadsstyrelsen den 13 september 1928 (nr
358) ingår i styrelsens organisation, bland andra, byggnadsbyrån och intendentsbyrån.
Enligt instruktionens § 17 skola i allmänhet handläggas
å byggnadsbyrån:
ärenden rörande organisation och utförande av nybyggnader samt större
örn- och tillbyggnader för statens räkning jämte därmed sammanhängande
ekonomiska och konstruktiva utredningar ävensom rörande utövandet av
styrelsens upplysningsverksamhet på husbyggnadsområdet;
å intendent sbyrån:
ärenden angående förvaltning m. m. av staten tillhörig egendom samt
angående förhyrning av lokaler och tillsyn över förhyrda sådana.
Revisorernas
uttalande.
Viss fördelning
av ärenden
inom byggnadsstyrelsen.
— 52 —
Med avseende å nybyggnads- och dit hänförliga frågor åligger det enligt
§ 3 byggnadsstyrelsen bland annat,
att efter vederbörligt uppdrag låta med användande av för ändamålet
anvisade medel utföra byggnadsföretag för statens räkning, därvid styrelsen
har att verkställa alla i samband härmed stående utredningar, organisera
byggnadsföretagen med tillämpning av entreprenadsystem eller
i egen arbetsledning efter styrelsens prövning i varje särskilt fall, anställa
arkitekter, arbetsledare och kontrollanter jämte biträden åt dessa,
där så erfordras, träffa behövliga uppgörelser med. myndigheter och enskilda,
öva tillsyn och ledning vid verkställigheten av företagen, föranstalta
erforderliga besiktningar m. m.
Den nuvarande byggnadsbyrån har tillkommit år 1925 genom en uppdelning
av den tidigare byggnadsbyrån i en utredningsbyrå och en byggnadsbyrå,
varvid denna nya byggnadsbyrå organiserades för och tilldelades
personal för möjliggörandet av en centralisering dit av statens husbyggande
verksamhet i den mån denna ej ansågs böra direkt handhavas
av andra med teknisk personal själva utrustade ämbetsverk.
Avsikten med den nya byggnadsbyrån var jämväl att, dä så prövades
lämpligt, möjliggöra ett utförande av husbyggnadsarbeten i egen regi,
vilket tidigare genom byggnadsstyrelsens dåvarande organisation icke
låtit sig göra.
Intendentsbyrån är med hänsyn till sina arbetsuppgifter tilldelad personal
för förvaltning av statens byggnader, vartill jämväl torde vara att
hänföra verkställandet av årliga nödiga reparationsarbeten, som vanligen
utföras genom särskilt antagna hantverksmästare. Däremot har intendentsbyrån
icke organiserats med tanke på att den skulle i egen regi
utföra större eller mindre byggnadsarbeten.
Enligt vad revisorerna inhämtat har under de senare åren ett flertal
större ombyggnadsarbeten å under byggnadsstyrelsens vård ställda, staten
tillhöriga fastigheter blivit utförda genom intendentsbyrån (dock ej i egen
regi). Bland dessa märkas:
Fastighet och arbete År
Stockholmsavdelningen.
Gamla Kungshuset. Ändrings- och repara- 1927/1928
tionsarbeten efter statskontorets avflyttning 1928/1929
Rosenhaneska huset. Ändrings- och repara- 1927/1928
tionsarbeten för statskontorets räkning.
Nationalmuseibyggnaden. Ny värmeledning 1928/1929
och elektriska installationer. 1929/1930
1930/1931
Byggn, i kv. Rosenbad. Ändringsarbeten för 1928,1929
nedre justitierevisionens räkning.
Arvfurstens palats. Uppmätningar och ut- 1920
redningar angående ombyggnad samt utfö- 1928/1929
rande av grundförstärkning.
Anslagets belopp
320,000: —.
159,000: —
575,000: —
55,000: —
260,103: 78
— 53 —
Fastighet och arbete | Å r | Anslagets belopp |
Preisiska huset. Reparation efter eldsvåda | 1930/1931 | 80,000: —. |
Förutvarande livregementets dragoners ka-sernetablissement. Iordningställande av Fortsatt iordningställande av lokaler för | 1930/1931 1931/1932 | 315,000: - |
museet (arbetet ännu ej avslutat). | 1930/1931 1931/1932 | 127,000: — |
ännu ej avslutade). Byggn, i kv. Mercurius. Storkyrkobrinken 9. | 1931/1932 | 72,000: — |
Inredning av vindsvåningen (arbetet ännu
ej avslutat).
Landsortsavdelningen.
Malmöhus slott. Restaurering av slottet (för
arbetenas utförande har Malmö stad bidragit
med 112,000 kr.)
Länsresidenset i Malmö. Ändrings- och reparationsarbeten.
örebro slott. Förbättrande av länsstyrelsens
lokaler.
Enligt länskommitténs utfästelse intill
Bohus fästning. Utförande av konserveringsarbeten
(arbetena ännu ej avslutade)
Landshövdingeresidenset i Härnösand.
Iståndsättande av landshövdingeresidenset
Gävle slott. Beredande av bättre lokaler för
länsstyrelsen.
Linköpings slott. Förbättrade lokaler åt länsstyrelsen
(arbetet ännu ej slutfört)
Uppsala slott. Omändringar inom länsstyrelsens
lokaler och landshövdingens boställsvåning
(arbetena ännu ej slutförda).
1926/1927 1927/1928 |
|
1928/1929 | 312,000: — |
1930/1931 | 112,000: —. |
1927/1928 | 64,000: — |
1927/1928 | 75,000: - |
| 197,782: 50. |
1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932 |
|
1932/1933 1927/1928 | 200,000: —. |
1928/1929 | 193,000:—. |
1928/1929 | 77,700: — |
1931/1932 1932/1933 | 390,000: —. |
1932/1933 | 128,000: — |
1932/1933 | 30,000: — |
Här nämnda arbeten synas hava varit av sådan omfattning och beskaffenhet,
att det enligt revisorernas mening kan ifrågasättas, huruvida det
icke varit bäst överensstämmande med grunderna för och syftet med den
år 1925 genomförda omorganisationen av byggnadsstyrelsen, att det överlämnats
åt byggnadsbyrån att handlägga berörda arbeten. Genom att
arbetena anförtrotts intendentsbyrån har den prövning av lämpligheten
av arbetenas utförande i byggnadsstyrelsens egen regi, som bland annat
åsyftats med omförmälda omorganisation, omöjliggjorts, då intendentsbyrån
saknar för dylik prövning erforderlig organisation.
Enligt § 17 i byggnadsstyrelsens förenämnda instruktion av år 1928 skola
Kevisorernas
uttalande.
— 54 —
Psykiatriska
kliniken i
Lund.
ärendenas närmare fördelning mellan byråerna bestämmas i arbetsordningen.
Då tvivel yppas till vilken byrås handläggning ett ärende rätteligen
hör, så ock där särskilda omständigheter påkalla avvikelse från meddelade
föreskrifter rörande ärendenas fördelning, äger generaldirektören
bestämma, på vilken byrå ärendet skall handläggas.
Motsvarande bestämmelser funnos i den instruktion av år 1917, som upphävdes
genom tillkomsten av 1928 års instruktion. Däremot saknades
föreskrifter i ämnet i därförut gällande instruktion för överintendentsämbetet,
utfärdad år 1879.
Bestämmelsen örn en arbetsordning för byggnadsstyrelsen tillkom alitsa
för 15 år sedan. Enligt vad revisorerna erfarit föreligger emellertid
ännu i denna dag icke någon sådan arbetsordning. Det förefaller revisorerna
önskvärt, att en arbetsordning för styrelsen utan vidare dröjsmål
kommer till stånd och att vid dess utarbetande de synpunkter beaktas, som
i ovan påpekade hänseende varit vägledande vid 1925 års omorganisation.
§ 19.
Revisorerna hava avlagt besök vid psykiatriska kliniken i Lund.
Anläggandet av ifrågavarande klinik, som är avsedd för 102 patienter,
beslöts av 1928 års riksdag. Byggnadsarbetena hava numera slutförts, och
kliniken togs i bruk i början av 1931. Kostnaderna för klinikens uppförande
hava uppgått till 724,100 kronor och hava helt bestritts genom anslag
på riksstaten. Kliniken är ansluten till Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar
i Lund.
Ritningarna till kliniken hava utarbetats av f. d. stadsarkitekten i
Malmö S. Sörensen på uppdrag av särskilda enligt Kungl. Maj:ts beslut
den 1 juli 192/ utsedda delegerade. Häröver avgåvo medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen den 11 februari 1928 gemensamt utlåtande.
Kungl. Majit uppdrog den 26 oktober 1928 åt byggnadsstyrelsen att i
samråd med direktionen över Malmöhus läns landstings sjukvårdsinrättningar
i Lund och professorn i psykiatri vid Lunds universitet låta i huvudsaklig
överensstämmelse med det av Sörensen utarbetade förslaget
uppföra byggnad för berörda klinik, varjämte byggnadsstyrelsen bemyndigades
att, likaledes efter samråd med förenämnda direktion och professor,
vidtaga de smärre ändringar i byggnadsförslaget och därtill hörande
ritningar, som kunde visa sig behövliga eller lämpliga samt av direktionen
godkändes och icke medförde ökning av kostnaderna.
Revisorerna hava dels vid sitt besök a kliniken, dels ock av medicinalstyrelsens
och byggnadsstyrelsens handlingar i ärendet inhämtat följande.
Totalkostnaden för kliniken, per patient räknat, utgör cirka 7,100 kronor.
Härvid är emellertid att märka, att för den psykiatriska kliniken i Lund
icke uppförts särskilda ekonomilokaler utan att de till länslasarettet hörande
ekonomiutrymmena tjäna även den psykiatriska kliniken.
00
Sedan kliniken tagits i bruk, liaVa allvarliga erinringar framställts mot
klinikbyggnadens såväl allmänna planläggning som byggnadstekniska
utformning.
Överinspektören för sinnessjukvården i riket anför i inspektionsberättelse
den 3 juni 1931 bland annat:
Tillfredsställelsen över klinikens tillkomst dämpas emellertid något,
när man betraktar byggnadssättet. Utan att ingå i någon detaljkritik vill
jag blott anmärka på dessa stora (13 sängar), mot dagrummen till större
delen öppna övervakningssalar, på det alltför ringa antalet särrum, på att
hissarna ej äro sängstora, på att det är så lytt i byggnaden, att en orolig
patient är mycket störande ända ned till lista våningen. Skall möjlighet
finnas att vårda något oroliga patienter — och den bör finnas torde till-*
byggnad bliva nödvändig.
Överläkaren vid kliniken professorn i psykiatri vid Lunds universitet
H. Sjöbring1 har över denna överinspektörens rapport i en till revisorerna
överlämnad promemoria anfört:
Överinspektören för rikets sinnessjukvård framställer i sin berättelse
över inspektionen synnerligen allvarliga anmärkningar mot klinikens
byggnadssätt. Jag kan endast vitsorda, att dessa äro fullt berättigade.
De stora brister, som vidlåda kliniken, äro väsentligen beroende pa
sjukavdelningarnas förläggning i tre våningar och på den långt drivna
sparsamheten vid klinikens planläggning. Örn jag är rätt underrättad,
har medicinalstyrelsen vid planerandet av sinnessjukhus alltid bestämt
vidhållit, att sjukhus för akut sinnessjuka icke böra byggas med avdelmngar
i mera än två våningar. Örn detta gäller för stora sjukhus, däi avdelningar
för lugna och oroliga kunna placeras på tillräckligt avstånd från
varandra, så blir det mycket viktigare, att hålla på en sådan princip vid en
liten klinik, där lugna och oroliga sjuka måste inom ett jämförelsevis begränsat
område placeras i åtminstone praktiskt taget samma byggnad.
Den allvarligaste olägenheten av klinikens byggnadssätt är, att såväl de
lugnare sjuka i underliggande våningar, som också personalen i fjärde våningen
riskera att bli störda av oroliga sjuka i tredje vaningen. Kliniken
har att i stor utsträckning vårda synnerligen ömtåliga sjuka, och det har
ofta nog hänt, att en mera störande sjuk genom skrik eller bultmngar i
väggarna stört nattron även för de i första våningen liggande lugna
sjuka. Det är lätt förståeligt, att det icke bör komma i fråga, att en ömtålig
sjuk, som i synnerlig grad är i behov av lugn och ro, störes och oroas,
kanske väckes mitt i natten av skrik eller buller från orolig sjuk. I själva
verket får denna olägenhet anses vara av den allvarliga art, att den äventyrar
sjukvården vid kliniken. Och det kan uppenbarligen icke undvikas,
att nödiga medel måste ställas till förfogande för avhjälpande av denna
brist. Veterligen är det icke möjligt att genom ljuddämpande anordningar
åstadkomma den behövliga isoleringen. Det är icke heller möjligt,
även örn det med hänsyn till undervisningen vore försvarligt, att undvika
att mottaga störande sjuka. Det händer ofta nog, att sjuk, som vid intagningen
är lugn. får ett svårt orostillstånd. Det enda korrektiv, som Ilar i
någon män kan bringa hjälp, är, att sådana, sjuka så snart som möjligt fa
överflyttas till sinnessjukhus, men innan detta kan ske, har dock skadan
1 Vid tiden för utarbetandet av förslaget till ifrågavarande klinik innehades befattningen
såsom professor i psykiatri vid universitetet i Lund ieke av Sjöbring.
— 56 —
redän skett. Det torde sålunda icke finnas möjlighet att avhjälpa detta
missförhållande annat än genom tillbyggnad, såsom också av överinspektören
antydes.
Frånsett denna allvarligaste olägenhet, lider klinikbyggnaden av en
mängd andra brister, som i hög grad försvåra skötseln. Så är allmänt antalet
enkelrum för litet i förhållande till antalet salsplatser. Alla sjukavdelnmgar,
vare sig de äro avsedda för lugna, halvoroliga eller oroliga, äro
byggda efter fullkomligt samma schema. Alla enskilda rum äro belägna
morn avdelningarna för salspatienter. Bilokalerna äro otillräckliga, det
tinnes intet rum inom avdelningarna, där läkaren ostört kan samtala med
de sjuka, ingen plats, annat än i korridoren, där översköterskan kan göra
sina anteckningar örn de sjuka och sköta sin expedition. Entrén till kliniken,
_ som skall tjänstgöra som väntrum för poliklinik och för besökande
anhöriga ar ändelse för liten. Även de här antydda bristerna äro till sin
natur allvarhga nog, och måste så långt det kan vara möjligt avhjälpas
tor att kliniken skall kunna fylla de anspråk, som ställas på den.
Vid revisorernas besök framhöll överläkaren, utom ovan berörda olägenheter,
huvudsakligen följande:
Den bristande ljudisoleringen inom byggnaden försvårade i hög grad
den avsedda möjligheten att intaga i sinnessjuklagens mening sjuka, varjämte
även poliklinikverksamheten på grund av lokalernas otillräcklighet
och olämpliga belägenhet icke kunnat upptagas i avsedd utsträckning.
De för malariabehandling avsedda lokalerna kunde genom sin placering
i byggnaden icke användas för sitt ändamål, utan förslag förelåge att omändra
desamma till en läkaredubblett.
Klinikens enda elektriska hiss vore tilltagen så liten, att den ej möjliggjorde
införande av sjukbår eller säng, varigenom all transport av sängliggande
patienter från en våning till en annan måste ske genom bärning.
Panncentralen — som är förlagd i källaren under en sjuksal — vore icke
nöjaktigt ljudisolerad, varigenom särskilt nervösa och känsliga patienter i
hög grad oroades.
Ett flertal anmärkningar mot bland annat snickeriinredningen hade även
måst framställas, såsom angående felhängda dörrar, otäta och utan vattenavvisare
försedda fönster m. m.
Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 27 augusti 1931
hemställt örn ett extra reservationsanslag av 12.000 kronor för budgetåret
1932/1933, avseende dels utförande av vissa bättringar, ändringar och kompletteringar
av snickerier och inredningar, dels att för ett belopp av intill
3,000 kronor utföra prov med olika material för ljudisolering av väggar,
golv och tak i lokaler inom klinikbyggnaden.
I denna skrivelse har byggnadsstyrelsen anfört bland annat följande:
Dessa, kompletteringsarbeten, vilka byggnadsstyrelsen, såvitt styrelsen
kan bedöma de olika önskemålen, anser sig böra tillstyrka till utförande
utgöras av
defs ändringar och kompletteringar av tidigare i samråd med professorn
sjöbring utförda arbeten, omfattande med hänvisning till Sjöbrings P. M.
— 57 —
punkt 1: utbyte av det i halvoroliga avdelningarnas enkelrum insatta
vanliga fönsterglaset mot starkare glas;
punkt 2: anordnande av stöd för de vid vädring av lokalerna begagnade,
inåt fällbara övre delarna av fönstren i de oroliga och halvoroliga
avdelningarna;
punkt 3: omhängning av vissa innerdörrar;
punkt 4: ändring av vissa rullås;
punkt 10; anordnande av dubbeldörrar till undersökningsrum;
dels ock vissa inrednings- och ledningsarbeten, vilka icke ingått i det
ursprungliga byggnadsprogrammet, men vilka numera anses behövliga,
nämligen
punkt 5: tätning av sjukavdelningarnas järnfönster, vilket visat sig behövligt
på grund av byggnadens för väder och vind särskilt utsatta läge;
punkt 6: anordnande av ventilation i avdelningskorridorerna;
punkt 7: anordnande av dörrar till en avdelning av skåpen i slaskrummen;
punkterna
8 och 9: vissa signalanordningar;
punkt 11: galoschhylla vid huvudingången;
punkterna 12 och 14: inläggning av linoleummattor i vissa lokaler i källarvåningen;
punkt
13: anordnande av kläd- och toilettrum i källarvåningen för de å
kliniken icke boende sjukskötarna; samt
punkt 15: anordnande av ventilation för en skrubb i källaren under liuvudtrappan.
Samtliga dessa arbeten och anordningar beräknas betinga en kostnad av
tillhopa 7,500 kronor.
Vidare har från direktionen och professorn Sjöbring gjorts framställningom
åtgärder för ernående av bättre ljudisolering med avseende på den
oroliga avdelningen. I byggnaden utnyttjas bottenvåningen för lugna,
våningen 1 trappa upp för halvoroliga och våningen 2 trappor upp för oroliga
patienter. I byggnadsplanen har icke ingått verkställande av särskild
ljudisolering inom den för de oroliga patienterna avsedda våningen,
och under byggnadstiden har icke heller gjorts anspråk på dylik isolering.
Sedan anstalten numera varit i drift, ha olägenheter visat sig uppstå genom
sammanförande av olikartade patientgrupper inom en och samma
byggnad. Sålunda verka de oroliga patienterna störande på lugnet inom
byggnaden. Anspråk har således framställts på vidtagande av särskild
ljudisolering inom våningen 2 trappor upp. Byggnadsstyrelsen anser sig
emellertid icke utan föregående prov och undersökningar kunna föreslå
lämpliga åtgärder härvidlag, varför styrelsen vill hemställa, att 3,000 kronor
ställas till förfogande för verkställande av prov med olika material
för ljudisolering av väggar, golv och tak i lokaler inom byggnaden.
Denna framställning föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
Vad i detta ärende förekommit synes revisorerna giva vid handen, att
den utredning, som föregått sjukhusets uppförande, måste anses såsom i
vissa delar otillfredsställande.
I flera avseenden synas de från tidigare anläggningar för sinnessjukvård
avvikande dispositionerna icke till sin anordning eller verkan hava varit
grundligt genomtänkta och studerade ur såväl sjukhusteknisk som drifts
-
Revisorernas
uttalande.
— 58 —
och byggnadsteknisk synpunkt. Följden härav har blivit, att, för att anläggningen
skall bliva i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt fylla
sin uppgift, statsverket torde hava att vänta anslagskrav av icke obetydlig
omfattning.
Särskilt anmärkningsvärt synes revisorerna vara, att varken medicinalstyrelsen
eller byggnadsstyrelsen i ovannämnda gemensamma utlåtande
över de delegerades genom arkitekten Sörensen utarbetade förslag upptagit
till granskning och till sina konsekvenser prövat de lokalbeskärningar
och de delvis nya principer, varefter byggnaden utformats, en prövning,
som enligt revisorernas förmenande framför allt bort åvila byggnadsstyrelsen.
Revisorerna vilja i detta hänseende bringa i erinran 1923 års byggnadsstyrelsesakkunnigas
uttalande, att det torde böra åligga byggnadsstyrelsen
att vid utredning av byggnadsfrågor och granskning av förslag
till busbyggnadsföretag ingå i en noggrann prövning rörande utrymmesbehovet
och byggnadens standard i övrigt. Det vill förefalla revisorerna,
som örn byggnadsstyrelsen i föreliggande fall på ett betänkligt sätt försummat
denna sin skyldighet.
— 59 —
SJUNDE HUVUDTITELN.
Finansdepartementet.
§ 20.
Den av riksdagen för varje budgetår fastställda riksstaten tryckes i en
upplaga av 3,000 exemplar, av vilka 1,950 exemplar ingå i riksdagstrycket
och 1,050 exemplar i häftat skick överlämnas till statskontoret för att utdelas
till vederbörande ämbetsmyndigheter. Dessutom avtryckes den sålunda
publicerade riksstaten i den av statskontoret utarbetade liggaren
över statsverkets specialutgiftsstater, den s. k. statsliggaren, som utgives
i en upplaga av 1,350 exemplar.
Då riksstaten — förutom i riksdagstrycket — publiceras i ett häftat
lätthanterligt särtryck, synes det tvivel underkastat, huruvida det kan
anses behövligt att belasta den redan förut ganska digra statsliggaren
med ett nittiotal sidor avtryck av riksstaten, i all synnerhet som de specialutgiftsstater,
som ingå i sagda liggare, upptaga de berörda stater tillhörande
anslagen i enlighet med riksstaten. Genom uteslutande ur statsliggaren
av ifrågavarande avtryck kan en mindre besparing i statsverkets
årliga tryckningskostnader vinnas. Enligt från statskontoret inhämtad
uppgift belöpte sig kostnaderna för avtrycket av riksstaten för budgetåret
1931/1932 till 820 kronor 35 öre.
Revisorerna finna sig av nu angivna skäl böra uttala det önskemålet,
att meranämnda avtryck av riksstaten må ur statsliggaren uteslutas.
§ 21.
Enligt gällande bestämmelser rörande lån från kraftledningslånefonden
skall ansökning örn lån ingivas till kommerskollegium och åtföljas av
bland annat av sakkunnig person upprättad plan över företaget jämte
nödiga ledningskartor samt kostnadsförslag och räntabilitetsberäkning för
den anläggning, för vars utförande lån sökes.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen äga meddela de ytterligare
föreskrifter, som kunna finnas erforderliga i fråga örn låneansöknings
innehåll och avfattning, över inkomna låneansökningar skall utlåtande
inhämtas från vederbörande länsstyrelse samt, därest anläggningen skall
anslutas till vattenfallsstyrelsens kraftnät, från vattenfallsstyrelsen.
Statsliggaren.
Revisorernas
uttalande.
Handläggningen
av
ärenden rörande
kraftledningslån.
— 60
Revisorernas
uttalande.
Lån beviljas av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt
efter av kommerskollegium verkställd beredning och föredragning. Lån
må icke beviljas till företag, med mindre låntagarens rätt att bekomma
erforderlig elektrisk energi är säkerställd samt företaget befinnes i ekonomiskt
och tekniskt hänseende grundat på rationella förutsättningar.
Beviljat lån utlämnas av statskontoret, sedan låntagaren dit avlämnat
dels skuldförbindelse jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande,
som av statskontoret godkännes, dels ock, därest Kungl. Maj:ts
tillstånd erfordras för anläggningens utförande, bevis att sådant tillstånd
meddelats. Statskontoret äger att i förekommande fall på sökandens bekostnad
anlita det biträde, som kan befinnas erforderligt för prövningen
av den erbjudna säkerheten.
På grund av förestående bestämmelser kan det således förekomma att
sakkunnigt biträde påfordras såväl för verkställande i samband med ansökningshandlingarnas
upprättande av erforderlig utredning för låns beviljande
som för prövning av till statskontoret erbjudna säkerheter för
lånen.
Vid granskning av ett flertal lånehandlingar hava revisorerna uppmärksammat,
att samma person i vissa fall anlitats för utförande av båda
dessa sakkunniguppdrag eller att biträde med ovanberörda utredning i
samband med ansökningshandlingarnas upprättande lämnats av länets
elektricitetsförening och att värdering av den erbjudna säkerheten för
statskontorets räkning utförts av tjänsteman hos samma förening.
Vidare hava revisorerna inhämtat, att statskontoret i ett flertal fall såsom
värderingsman vid säkerhetsprövningar godkänt å kommerskollegii
industribyrå anställd tjänsteman, vilken i sistnämnda egenskap tidigare
deltagit i beredning av frågan örn lånets beviljande. Därvid lärer’ tillgå
så, att åt lånesökanden själv överlämnas att angiva vilken person han
önskar för ändamålet anlita.
Vid uppdrag av nu berörda slag har ersättningen till de sakkunniga
bestritts av lånesökanden.
Det sj nes revisorerna, som örn nu beskrivna förfarande icke skulle erbjuda
tillräcklig trygghet för en objektiv prövning av förekommande
frågor örn låns beviljande och erbjudna säkerheters godtagande. Riksdagens
revisorer hava vid upprepade tillfällen såväl i år som tidigare
hävdat den viktiga och till synes självklara grundsatsen, att statens tjänstemän
eller den, som eljest innehar statligt uppdrag, bör i sina tjänsteåtgäi
der eller vid fullgörande av sitt uppdrag intaga en helt fri och av privatekonomiska
eller andra ovidkommande hänsyn obunden ställning. Genom
den sammankoppling av avlönade enskilda och offentliga uppdrag och
funktioner, som i förevarande ärenden ägt rum, sker enligt revisorernas
mening ett avsteg från denna grundsats. Revisorerna vilja visserligen icke
ifrågasätta annat än att i de ovan omhandlade fallen vederbörande känt
— 61
sig i stånd att handlägga de till deni hänskjuta frågorna på ett förutsättningslöst
sätt, men anse, att av förut angivna principiella skäl berörda
tillvägagångssätt icke är lämpligt. Enligt revisorernas mening bör det
därför icke vidare förekomma, att tjänsteman hos kommerskollegium, som
i denna egenskap haft att bereda ett låneärende av förevarande slag, mot
ersättning anlitas såsom statskontorets värderingsman vid säkerhetsprövningen
eller att person, som biträtt sökanden vid förut omtalade utredning
i samband med låneansökans upprättande, av statskontoret anlitas
för dylik prövning. Enligt vad revisorerna inhämtat föreligger icke någon
svårighet att på annat håll anskaffa tillförlitlig sakkunnig hjälp för
berörda ändamål.
§ 22.
Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Östersund.
Totala uppbörden vid nämnda tullkammare utgjorde för räkenskapsåret
1931/1932 332,092 kronor 68 öre. Tolagsersättning utgår icke.
Det till tullkammaren hörande packhuset upptager en volym av 430
kbm. Det ovanför liggande transitoupplaget har en rymd av 250 kbm.
och är skilt från packhuset genom ett tvåtums plankgolv samt upptager
utan mellanliggande vind utrymmet upp till byggnadens yttertak,
som består av plåt. Uppvärmningen av packhuset sker genom eldning
med ved i en kamin. Transitupplaget saknar värmeanläggning.
Uppvärmningsanordningarna i nämnda lokaler synas vara såväl ur
hälsosynpunkt som med hänsyn till risken att för köld ömtåligt gods skadas
synnerligen otillfredsställande. Enligt revisorernas mening bör centralvärmeanläggning
anordnas.
§ 23.
Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Kalmar.
Tullkammaren tillhör klass IB. Totala uppbörden utgjorde budgetåret
1931/1932 1,780,428 kronor 91 öre. Till Kalmar stad utgick för samma tid
tolagsersättning med 56,934 kronor 82 öre.
Revisorerna funno vid sitt besök, att tullkammaren för förvaring av
penningar och värdehandlingar begagnade sig av ett mindre, omodernt
kassaskåp. Enligt revisorernas mening är det, med hänsyn till den stora
uppbörden vid denna tullkammare, ofrånkomligt, att till skyddande av
hos tullkammaren inneliggande medel och handlingar ett kassavalv inrättas,
såvida ej andra betryggande åtgärder i sådant syfte vidtagas.
Tullkammaren
i Östersund.
Revisorernas
uttalande.
Tullkammaren
i Kalmar.
Revisorernas
uttalande.
62 —
§ 24.
Tullkammaren Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Falkenberg.
i Falkenberg. Tullhuset är beläget utanför det egentliga hamnområdet.
Tullkammaren tillhör klass 3. Totala uppbörden utgjorde budgetåret
1931/1932 332,409 kronor 20 öre. Till Falkenbergs stad utgick för samma
tid tolagsersättning med 12,416 kronor 24 öre.
Enligt vad revisorerna inhämtat gjorde tullkammaren i skrivelse till
stadsfullmäktige den 15 januari 1914 framställning örn tillhandahållande
åt tullkammaren av tidsenligare och bättre lokaler än de dittillsvarande.
Nämnda framställning ledde emellertid icke till annat, än att ärendet, på
förslag av en för dess utredning tillsatt kommitté, i december 1914 förklarades
skola uppskjutas »till dess lugnare tider inträtt».
Sedan tullkammaren i skrivelse till stadsfullmäktige den 11 augusti
1931 ånyo gjort framställning i ämnet, utan att därvid begärda åtgärder
vidtagits, har generaltullstyrelsen i skrivelse till drätselkammaren i staden
den 9 september 1932, under uttalande, att styrelsen i betraktande av
att icke oväsentliga belopp av staden årligen uppbures i tolagsersättning
funne ett dylikt undanskjutande av en staden åvilande förpliktelse mot
tullverket anmärkningsvärt, anhållit, att drätselkammaren måtte så snart
ske kunde lämna styrelsen upplysning, när berörda fråga kunde förväntas
bliva föremål för slutligt avgörande från stadens sida.
Kevisorernaa Revisorerna konstaterade vid sitt besök, att tullokalerna hade en ur
uttalande, trafiksynpunkt och med hänsyn till tulltjänsten mindre lämplig belägenhet.
Lokalerna voro trånga och även i övrigt i hög grad otidsenliga.
§ 25.
Tullkammaren Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Sölvesborg.
J Sölvesborg. Sölvesborgs tulldistrikt omfattar Listers härad med undantag av Mörrums,
Elleholms, Jämshögs och Kyrkhults kommuner, samt Ivetofta och
Näsums kommuner äv Villands härad.
Tullkammaren är av klass 3. Vid densamma äro anställda en tullförvaltare,
en tullöveruppsyningsman och fyra tillsyningsmän, vartill kommer
viss icke ordinarie personal.
Totala uppbörden har under de senaste åren uppgått till följande belopp:
År Kr.
1927 .............................. 88,547
1928 .............................. 103,121
1929 .............................. 76,763
1930 .............................. 84,073
1931 .............................. 75,367
För räkenskapsåret 1931/1932 utgjorde den totala uppbörden 65,322 kronor
52 öre. Utgifterna för tullkammaren under räkenskapsåret 1931/1932
framgå av nedanstående tablå:
— 63 —
Avlöningar och arvoden till ordinarie personal kronor 20,614: 54
» » » » icke ordinarie personal.
...................................................................... 2,092: 5 7
Vikariatsersättningar ............................................ » 43:5 o
Resekostnads-och traktamentsersättningar m. m. » 898: 15
Dyrtidstillägg............................................................ » 3,032: 26,680:7 6
Legor ....................................................................... * 60:
Övriga utgifter1 .................................................... » 1,504: 42 1,564: 4 2
Summa kronor 28,245: is.
Då rörelsen vid nämnda tullkammare är obetydlig, tulldistriktet på
grund av de lokala förhållandena jämförelsevis lätthevakat och de kvalificerade
göromålen av ringa omfattning, synes det revisorerna kunna
ifrågasättas, örn icke den nuvarande personalstyrkan kunde minskas.
§ 26.
Revisorerna hava ansett lämpligt att här nedan lämna en kortfattad
översikt över sättet för uppbörd och redovisning av statsverkets inkomster
av olika slag och den kontroll, som i detta hänseende utövas.
Av de under rubriken »Skatter» bland de egentliga statsinkomsterna i
riksstaten upptagna posterna äro de flesta — mantalspenningar, prästerskapets
till statsverket indragna tionde, inkomst- och förmögenhetsskatt,
utjämningsskatt och utskiftningsskatt — upptagna å kronodebetsedel, och
kontrollen över inflytandet av dessa inkomster är ordnad med stöd av
bestämmelserna i uppbördsreglementet den 14 december 1917= Debiteringen
av inkomsterna sker genom vederbörande häradsskrivares (kronouppbördstjänstemans)
försorg, och de belopp, som icke inflyta vid den
ordinarie uppbörden, indrivas och redovisas med stöd av restindrivningsförordningen
av samma dag. De skattebelopp, som icke kunnat indrivas,
avkortas eller avskrivas efter särskilda i uppbördsreglementet närmare
angivna grunder. Kontrollen över dessa skattemedel sker hos vederbörande
länsstyrelser. Genom de inspektioner och inventeringar, som författningsenligt
verkställas av landsfogdarna eller särskilt förordnade inventeringsmän,
erhålles därjämte en viss fortlöpande kontroll över- denna
uppbördsverksamhet.
Hos vederbörande länsstyrelser sker dessutom debiteringen av skatt å
motorfordon, och kontrollen över denna skatts inflytande följer i stort
sett samma grunder som ovan angivits. Liknande förfarande tillämpas
i fråga örn bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
1 I »övriga utgifter» hava endast medräknats sådana utgifter, som kunna hänföras till
rena förvaltningskostnader, och sålunda icke tolagsersättning — för räkenskapsåret 1931/
1932 utgående med 2,528 kronor 82 öre — restitutioner, beslagarandelar samt tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andel av anståndspenningar, böter m. m.
Revisorernas
uttalande.
Uppbörd,
redovisning
oell kontroll
i fråga om
statsverkets
inkomster.
— 64 —
Beträffande motorfordonsskatten sker dock inbetalningen medelst postgiro.
De såsom tullar och. acciser upptagna skatterna redovisas av den institution
som granskar importen av den tull- eller accispliktiga varan
eller som handhar tillverkningen av skattebelagd vara (tobak, rusdrycker,
malt). I dessa fall tjänstgör vederbörande institution — tullverket,
aktiebolaget Vin- och spritcentralen, kontrollstyrelsen, aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet —- såsom ett statligt uppbördsorgan eller såsom övervakare
av skattens uttagande. Särskilda kontrollanordningar för fyllande
av dessa funktioner finnas inom vederbörande myndighet eller bolag.
Kontrollen är här en av de viktigaste uppgifterna, och det ligger i
sakens natur att organisationen är inriktad på att övervaka inbetalningen
av tullarna och acciserna. Brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel,
inlevererade av detaljhandelsbolag, redovisas
emellertid i allmänhet direkt till statskontoret.
Bland de i innevarande års riksstat under rubriken »Skatter» upptagna
inkomsterna återstå efter denna redogörelse endast stämpelmedel, vilkas
uppbörd och redovisning ske genom postverkets försorg. Detta verk har
i sin tur inom olika institutioner och på olika platser anställda särskilda
stämpelförsäljare, vilka för sitt arbete åtnjuta provision å stämpelförsäljningen
och över postgiro redovisa till postverket. Inom postverket äro
särskilda anordningar vidtagna för att tillgodose kontrollsynpunkten.
Av de under »Uppbörd i statens verksamhet» upptagna inkomsterna
och avgifterna inlevereras de flesta till vederbörande länsstyrelser, som
närmast torde hava att utöva kontroll över att inkomsterna eller avgifterna
i behörig ordning inflyta eller inbetalas. Vissa inkomster under
ovan nämnda rubrik, såsom inkomster av tandläkarinstitutet, avgifter för
granskning av biografbilder, inkomster av statens lagerhus och fryshus,
och av statens provningsanstalt, lotspengar, samt fyr- och båkmedel, uppbäras
emellertid och redovisas av vissa specialmyndigheter. Bland de
avgifter, som enligt gällande bestämmelser skola inbetalas till länsstyrelserna,
märkas bidragen till bankinspektionen, fondinspektionen, sparbanksinspektionen
och försäkringsinspektionen, vilka bidrag numera i
statens räkenskaper slutligt redovisas hos statskontoret å särskilda titlar
under rubriken »Diverse medel».
Under inkomsttiteln »Diverse inkomster» redovisas i allmänhet sådana
inkomster, som icke anses hänförliga under annan inkomsttitel i riksstaten.
Bland de under denna titel inflytande inkomsterna ingå åtskilliga,
som årligen ingå till statsverket, såsom indragna sportler och provisioner,
fullföljdsavgifter och bötesmedel. I allmänhet inbetalas beloppen till vederbörande
länsstyrelse eller till statskontoret. Uppgift å de för varje
budgetår influtna beloppen brukar intagas i riksräkenskapsverkets revisionsberättelse.
De under rubriken »Statens affärsverksamhet» i riksstaten upptagna
— 65 —
beloppen, utgörande inkomster av statens produktiva fonder, redovisas
av vederbörande affärsverk, vilka med hänsyn till dem åliggande förräntning
av investerat lånemedelskapital synas hava särskilt intresse av att
söka erhålla största möjliga inkomstbelopp. Inom åtminstone flertalet
affärsverk äro särskilda anordningar vidtagna för att erhålla effektivitet
i fråga om uppbörden av inkomsterna. Såsom inkomster av statens
produktiva fonder märkas dessutom avkastningen av statens aktier och
statens utlåningsfonder. I allmänhet redovisas denna avkastning av
statskontoret, men beträffande några utlåningsfonder är riksgäldskontoret
redovisningsmyndighet. Uppbörden av avkastningen sker antingen
hos vederbörande länsstyrelse eller direkt hos redovisningsmyndigheten.
Slutligen återstår bland inkomsterna från statens produktiva fonder avkastningen
av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Avkastningen av
fondtillgångarna, som äro räntebärande placerade av statskontoret, uppbäres
av sistnämnda ämbetsverk.
Bland statens inkomster i övrigt torde böra uppmärksammas »Återbetalningar
av lånemedel». Då statsverket vid olika tillfällen förskotterat
mycket betydande belopp för företag, som skola slutligt bekostas med
anlitande av framdeles inflytande försäljnings- eller andra medel, redovisas
sedermera i riksstaten de återbetalningar av lånemedel, som tid
efter annan skett, då nämnda försäljnings- m. fl. medel blivit tillgängliga.
Dessa återbetalningar verkställas i huvudsak av statskontoret till
riksgäldskontoret, men även vissa andra förvaltningsmyndigheter hava
vid olika tillfällen direkt till riksgäldskontoret återbetalat av dem uppburna
medel av nämnda slag.
Utöver ovanberörda inkomster finnas dessutom uppbördsmedel å utgiftsanslag.
Ifrågavarande uppbördsmedel inbetalas i allmänhet till vederbörande
myndighet, som förvaltar utgiftsanslaget. I åtskilliga fall
sker dock uppbörden genom vederbörande länsstyrelsers eller andra myndigheters
försorg.
Förestående redogörelse torde visa, att på ifrågavarande område en
anmärkningsvärd brist på enhetlighet är rådande. Till en del torde detta
vara oundvikligt med hänsyn till de ifrågavarande inkomsternas växlande
natur. Men i viss grad synes den bristande enhetligheten, vilken
icke är ägnad att bidraga till reda och ordning i förvaltningen, vara att
hänföra till bristande planmässighet i organisationen. Revisorerna äro
av den uppfattningen, att i fråga örn redovisningen av statens inkomster
större reda och överskådlighet stå att vinna, därest man där så ske
kan ålägger en viss myndighet eller, örn så i undantagsfall befinnes erforderligt,
vissa bestämda myndigheter att ansvara för uppbörden av
inkomsterna under särskilda inkomsttitlar eller av sådana medel, som
uppdebiterats å vissa utgiftsanslag. Det för närvarande i stor utsträckning
tillämpade systemet att låta uppbörden ske genom vederbörande
Revisorernas
uttalande.
5 — »23088. Rev.-berättelse ang. statsverket för år I.
— 66 —
länsstyrelser, som sedermera hava att till den myndighet, som förvaltar
medlen, rapportera de olika uppbördsposterna, synes ofta föranleda onödig
omgång. Vad särskilt beträffar kontrollen över att inkomsterna i
behörig ordning inflyta och redovisas, underlättas givetvis denna örn
för vart slag av inkomster en myndighet har sig anförtrodd såväl uppbörden
som den slutliga redovisningen av medlen, varav självfallet följer,
att denna myndighet även har skyldighet att utöva nämnda kontroll.
Härmed avse revisorerna givetvis icke uppbörden och redovisningen
av kronoskatten och motorfordonsskatten, där det näppeligen lärer
vara möjligt att undvara länsstyrelsernas medverkan.
Revisorerna hava uppmärksammat, att de medel, som skola betalas av
sparbankerna i landet såsom bidrag till upprätthållande av sparbanksinspektionen
i ett stort antal fall icke influtit i behörig ordning och att kontrollen
över uppbörden av dessa bidrag icke funktionerat i allo tillfredsställande.
Följden härav har också blivit, att vid utgången av budgetåret
1930/1931 sparbanksinspektionens fond utvisade en brist å 42,844 kronor
41 öre. Denna brist har sedermera utjämnats under budgetåret 1931/
1932, sedan uppmärksamheten fästs därå, att kontrollen över ifrågavarande
bidrag icke var lämpligt ordnad. Under mellantiden har emellertid
statsverket måst förskottera de utgifter för sparbanksinspektionen, som
skolat direkt bestridas av nämnda bidrag. I detta fall sker uppbörden
av bidragen genom de särskilda länsstyrelserna, medan bidragen slutligt
redovisas hos statskontoret.
Enligt vad revisorerna inhämtat inbetalas motsvarande bidrag till bestridande
av kostnaderna för försäkringsinspektionen, på grund av en
under år 1931 vidtagen ändring i fråga örn sättet för uppbörden av försäkringsanstalternas
bidrag till nämnda kostnader, numera direkt till
statskontoret, som jämväl utövar kontroll över att bidragen behörigen inlevereras.
Genom under år 1932 utfärdade författningar har samma förfaringssätt
genomförts även i avseende å bankbolags bidrag till bestridande
av kostnaden för bankinspektionen ävensom å fondkommissionärers
bidrag till bestridande av kostnaden för fondinspektionen.
Revisorerna hava vidare lagt märke till att de återbetalningar av lånemedel,
som med anlitande av fastighetsförsäljnings- m. fl. medel äga
rum, stundom icke skett med den snabbhet, som får anses önskvärd, i
det att dylika återbetalningar, som i allmänhet torde böra ske successivt,
ofta dragit ut på tiden under flera år. Enligt vad revisorerna inhämtat
hava dock på senaste tiden från statskontorets sida vidtagits vissa anordningar
för att en snabbare reglering skall kunna ske av riksgäldskontorets
och statskontorets inbördes mellanhavanden av detta slag.
Detta är av behovet påkallat framför allt, sedan tomtförsäljningen å Ladugårdsgärdet
numera kommit i gång och mycket betydande belopp härigenom
inflyta, vilka belopp enligt riksdagens beslut skola i främsta
rummet tagas i anspråk för täckande av lämnade lånemedelsförskott.
— 67 —
Särskild uppmärksamhet bör enligt revisorernas mening ägnas tillfälliga
inkomster och engångsbelopp, som inflyta till statskassan. Det
vill synas revisorerna, som örn ofta redovisningen av dessa och kontrollen
över dem icke är fullt tillfredsställande. Även örn givetvis svårigheter
äro tillfinnandes för förvaltningsmyndigheterna att i detalj utöva
tillsyn häröver, hava dock revisorerna icke kunnat undgå att betona vikten
av en genomförd kontroll i detta fall, då de hava sig bekant, att det
inträffat att medel i dylika fall undandragits statsverket på grund av
bristfällig kontroll.
Sina synpunkter på redovisningen av och kontrollen över statsverkets
inkomster vilja revisorerna sammanfatta i det uttalandet, att bättre överskådlighet
och en rationellare ordning synes kunna skapas, örn man utgår
från att i största möjliga mån för varje slag av inkomster eller beträffande
varje inkomstpost i riksstaten en och samma myndighet bör handhava
såväl upphörden och redovisningen som kontrollen. Endast där så
befinnes ofrånkomligt bör uppbörden ske av vederbörande länsstyrelser
eller av flera förvaltningsmyndigheter.
Det synes revisorerna önskvärt, att en undersökning sker i vad mån
genom en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn
statsinkomsterna ökad effektivitet och rationalisering på detta område
stå att vinna.
§ 27.
Innevarande års revisorer hava ansett sig böra fullfölja den undersökning
angående statsinstitutionernas inköp av motorfordon, som företogs
av 1930 års revisorer och för vilken redogörelse lämnats i deras berättelse
sid. 98—101. Anmärkas må, att den av 1930 års revisorer verkställda
undersökningen gällde motorfordon av olika slag och avsåg väsentligen
en granskning av det sätt, varpå upphandlingen av dylika fordon var
ordnad inom vissa verk, under det att den nu företagna undersökningen
avser endast automobiler men utsträckts att gälla icke endast samtliga
statens verk, där automobilinköp förekommit, utan även vägstyrelsernas
automobilinköp samt haft till speciellt syfte att granska de särskilda
inköpen. I detta syfte hava från samtliga statsinstitutioner och vägstyrelser,
vid vilka motorfordon komma till användning, infordrats uppgifter
angående under budgetåren 1928/1929 till och med 1931/1932 inköpta
automobiler. Uppgifterna hava avsett fordonens pris, fabrikat, modell,
extrautrustning och leveransort samt vad lastautomobiler beträffar även
maximilasten. Samtidigt har även uppgift infordrats beträffande sådana
fordon, som vid inköp eventuellt lämnats i utbyte, samt dessas ålder, tillryggalagda
våglängd samt vid bytet uppskattade värde.
En sammanställning av de revisorerna tillhandakomna uppgifterna ut -
Statsverkets
och vägdistriktens
inköp av
motorfordon.
— 68 —
Revisorernas
uttalande.
visat'' att för de olika statsdepartementen med underlydande myndigheter
oell för vägstyrelserna automobilinköpen fördela sig på följande sätt:
| Antal | Inköpssumma |
| fordon | kr. |
Utrikesdepartementet............................... | ............................. 1 | 11,600 |
Justitiedepartementet............................... | ............................. 2 | 11,700 |
Försvarsdepartementet .......................... | .......................... 285 | 1,882,600 |
Socialdepartementet................................. | ............................. 39 | 229,600 |
Kommunikationsdepartementet.............. | ............................. 442 | 2,917,300 |
Finansdepartementet ............................... | ............................. 19 | 93,600 |
Jordbruksdepartementet........................... | ............................. 12 | 85,400 |
| 800 | 5,231,800 |
Vägstyrelserna.......................................... | ............................. 496 | 6,152,500 |
| Summa 1,296 | 11,384,300. |
För att möjliggöra en närmare jämförelse mellan de olika inköpen
liava revisorerna ansett det nödvändigt att särskilja uppgifterna beträffande
personautomobiler, lastautomobiler och motorfordon av specialutförande
(diverse automobiler) såsom omnibusar, ambulanser m. fl.
Vidare hava personautomobilerna uppdelats i tre grupper, nämligen
billiga, medeldyra samt dyra med inköpspris respektive under 4,250 kronor,
från och med 4,250 kronor upp till 7,500 kronor samt över 7,500 kronor.
Denna indelning torde motsvara en naturlig klassindelning ända till den
tidpunkt, då genom valutaförhållandena priset åtminstone på importerade
automobiler höjdes samt i många fall kommit att variera med dagskursen.
Av denna anledning är det knappast möjligt att bedöma efter
nämnda tidpunkt gjorda automobilinköp. Lastautomobilerna hava uppdelats
i två grupper, nämligen lätta lastautomobiler med en maximilast
av 2,250 kg. och därunder samt tyngre lastautomobiler med större lastförmåga.
Inom de tre huvudgrupperna personautomobiler, lastautomobiler
och motorfordon av specialutförande har slutligen uppdelning skett
mellan svenska automobiler och sådana av utländsk tillverkning.
Av tabellerna å sid. 70—73 framgår, huru de under ifrågavarande tidsperiod
anskaffade automobilerna fördela sig enligt ovan angivna grunder.
En detaljgranskning av de av olika statsinstitutioner gjorda inköpen
av automobiler har föranlett följande erinringar:
Utrikesdepartementet: I stället för en den 8 augusti 1931 för 11,625 kronor
inköpt personautomobil av fabrikat Hudson hade till lägre pris en
fullt representativ bil av svenskt fabrikat kunnat anskaffas. I övrigt
borde den i utbyte lämnade automobilen, vilken under 4 år gått 2,600 mil,
fortfarande hava varit fullt tjänsteduglig.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement: I stället för en år 1932
inköpt Chevrolet Special Sedan, till ett pris av 5,025 kronor, torde en
— 69 —
billigare Standard Sedan hava kunnat användas, varjämte den anskaffade
utrustningen, bestående av 2 stycken sökarlyktor, nr. nr. synes väl omfattande
(jnrfr revisorernas allmänna uttalande sid. 78—82).
En svensk automobil torde likaväl hava kunnat inköpas som en år 1931
för 8,100 kronor inköpt personautomobil av märket Buick.
Arméförvaltningens intendentsdepartement: De under åren 1928/1929 anskaffade
personautomobilerna av märket Nash till priser mellan 9,825
och 10,052 kronor synas väl dyra för sitt ändamål.
Marinförvaltningen: Två stycken Ford automobiler hava blivit utbytta
redan efter 2 år och en körlängd av 3,000 resp. 3,750 mil, varvid bytesvärdet
i båda fallen varit 500 kronor. Ett så tidigt utbyte bör under normala
förhållanden ej hava varit påkallat, såvida fordonen från början
varit lämpade för sitt ändamål samt givits normal skötsel och vård.
Flygvapnet: Det kan ifrågasättas, örn ej de inköpta ambulansautomobilerna
av utländsk tillverkning, nämligen en den 28 december 1929 till
ett pris av 7,003 kronor inköpt Chevrolet samt 2 stycken Studebaker år
1932, pris per styck 9,200 kronor, hade utan fördyring kunnat ersättas med
sådana av svensk tillverkning.
Inköp av en 6 år gammal automobil -— en den 17 september 1929 inköpt
Steyr personautomobil — torde knappast kunna anses lämpligt trots lågt
pris.
I många fall synas automobiler hava utbytts efter väl kort använd -
ningstid och körlängd. | Som exempel | må anföras: |
|
|
| Körlängd | Användningstid | Inköpspris | Försälj- ningspris |
| mil | år | kr. | kr. |
Hudson ............................. | ............ 4,000 | 3*A. | 7,500 | 2,500 |
Chevrolet ........................ | ............ 2,700 | 3 11 ha | 2,700 | 350 |
» ........................ | ............ — | 39/12 | 2,175 ) | 1,400 |
» ........................ | ............ — | 2 *7,2 | 3,425 I |
|
Ford A ........................... | ............ 7,650 | 2 7x2 | 4,000 | 800 |
Chevrolet buss................ | ............ — | 2 10ha | 5,850 | 2,000 |
Ford T ............................ | ............ . | c:a 2 | 2,800 | 650 |
Statens tvångsarbetsanstalt, Landskrona: En år 1930 för 14,500 kronor
inköpt personautomobil av fabrikat Peerless är olämplig såväl med hänsyn
till pris, vikt och modell som till det förhållandet att reservdelar
knappast stå att erhålla inom landet. (Jmfr revisorernas allmänna uttalande
sid. 78—82).
Den omständigheten, att för den i utbyte lämnade automobilen, en 3 år
gammal Willys Knight med inköpspris 8,200 kronor, betalades 7,500 kronor,
utgör ej tillräckligt motiv till inköp av ovannämnda dyra automobil,
utan ger snarare vid handen, att bytet skett för tidigt.
För det kontanta utlägget 7,000 kronor hade en svensk automobil kunnat
anskaffas.
— 70-
Under butgetåren 1928/1929—1931/1932 för stats -
|
| Under kr. 4,250 |
| Kr. 4,250 | —kr. 7,500 | |||
| Svenska | Utländska | Svenska | Utländska | ||||
| Ant. | Kr. | Ant. | Kr. | Ant. | Kr. | Ant. | Kr. |
Utrikesdepartementet ...... | — | — | _ | _ |
|
|
|
|
Justitiedepartementet ...... | — | — | — | — | — | — | — | — |
Försvarsdepartementet |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artilleridepartementet | — | — | 2 37 | 113,200 | 3 | 21,800 | 2 | 8,400 |
Fortifikationsdep:tet... | — | — | — | — | — | — | 2 | 12,000 |
Intendentsdep:tet ...... | — | — | - | — | 5 | 34,800 | — | — |
Sjukvårdsstyrelsen...... | — | — | — | — | _ | — | — | — |
Marinförvaltningen ...... | — | — | — | — | — | — | — | — |
Flygvapnet .................. | — | — | 7 | 19,400 | 8 | 53,800 | 5 | 29,900 |
Socialdepartementet......... | — | - | 4 | 14,700 | 2 | 13,500 | 2 | 12,200 |
Kommunikationsdep:tet |
|
|
|
|
|
|
|
|
styrelsen .................. | — | — | 1 | 4,100 | — | — | — | — |
Postverket ................. | — | — | — | — | — | — | _ | _ |
Järnvägsstyrelsen ......... | — | — | — | — | 4 | 24,000 | 3 | 18,600 |
Telegrafstyrelsen ......... | i | 3,500 | 23 | 70,600 | 4 | 25,900 | 2 | 11,900 |
Statens vattenfallsverk... | — | — | 12 | 39,100 | 4 | 24,500 | 5 | 27,500 |
Finansdepartementet |
|
|
|
|
|
|
|
|
Generaltullstyrelsen ...... | — | — | 11 | 40,300 | 2 | 13,300 | 3 | 13,200 |
Jordbruksdepartementet ■ ■ | — | — | — | — | 1 | 7,500 | — | _ |
Summa | i | 3,500 | 95 | 301,400 | 33 | 219,100 | 24 | 133,700 |
Vägstvrelserna ............... | - | — | 3 49 | 152,000 | 8 | 48,400; | 6 | 32,500 |
Totalt | i| | 3,500 | 3144 | 453,400 | 41 | 267,500 | 30 | 166,200 |
1 I det fall, att automobil förvärvats genom utbyte mot äldre automobil, har den uppautomobil
av ifrågavarande märke.
2 Varav 35 rekognosceringsvagnar.
3 + 2 st- utan angivet pris.
S:t Lars sjukhus, Lund: En den 7 juli 1928 inköpt Delage automobil är
olämplig, såväl beträffande typ som pris, vilket uppgick till 10,000 kronor
jämte en begagnad automobil utan angivet värde. En avsevärt billigare
automobil borde lia kommit till användning. (Jmfr revisorernas allmänna
uttalande sid. 78—82).
För de inköpta Chevrolet automobilerna, nämligen en den 20 juni 1929
förvärvad skåpvagn och en den 2 februari 1931 inköpt personautomobil, synas
väl höga priser, 5,450 kronor, resp. 4,075 kronor, hava erlagts. Enklare
fordon torde lia kunnat anskaffas.
— 71 —
Bil. 1.
verkets räkning inköpta personautomobiier.1
| Över kr | 7,500 |
| " | Summa |
| T o | tält | |
Svenska | Utländska | Svenska | Utländska ] | ||||||
Ant. | | Kr. | Ant. | | Kr. | Ant. | | Kr. | Ant. | | Kr. | Ant. | Kr. |
— | — | 1 | 11,600 | — | : | 1 | 11,600 | 1 | 11,600 |
|
|
|
| 3 | 21,800 | 39 | 121,600 | 42 | 143,400 |
| _ | 1 | 8,100 | — | — | 3 | 20,100 | 3 | 20,100 |
5 | 41,800 | 8 | 78,900 | 10 | 76,600 | 8 | 78,900 | 18 | 155,500 |
2 | 18,100 | 1 | 7,700 | 10 | 71,900 | 13 | 57,000 | 23 | 128,900 |
1 | 8,000 | 2 | 26,500 | 3 | 21,500 | 8 | 53,400 | 11 | 74,900 |
— | — |
| — | — | — | 1 | 4,100 | 1 | 4,100 |
|
| i | 8,500 | 4 | 24,000 | 4 | 27,100 | 8 | 51,100 |
_ | _ | _ | — | 5 | 29,400 | 25 | 82,500 | 30 | lil ,900| |
'' — | — | i | 12,000 | 4 | 24,500 | 18 | 78,600 | 22 | 103,100 |
|
| 3 | 26,800 | 2 | 13,300 | 17 | 80,300 | 19 | 93,600; |
_ | _ | 1 | 11,900 | 1 | 7,500 | 1 | 11,900 | 2 | 19,400 |
| 67,flOO | 19 | 192,000 | 42 | 290,500 | 138 | 627,100 | 180 | 917,600, i |
_ | _ |
| — | 8 | 48,400 | 2 55 | 184,500 | 2 63 | 232,9001 |
8 | 67,900 | 19 | | 192,000'' 50 | 338,900 | | 193 | 811,600 | 243 1,150,500 |
tagits i den prisgruppi dit den är hänförlig med hänsyn till gällande inköpspris för nj
Furunäsets sjukhus, Piteå: En billigare automobil torde hava kunnat
göra samma tjänst som den Buick personautomobil, vilken inköpts den
22 juni 1929 till ett pris av 7,315 kronor.
Uppfostringsanstalten, Salbohed: Billigare och för svenska förhållanden
mera lämpade fordon synes kunna hava anskaffats än en den 1 juli 1930
inköpt personautomobil till 4,850 kronor och en samma dag inköpt lastautomobil
till 4,450 kronor, båda av märket Citroen.
Den. i byte lämnade automobilen hade endast varit i drift 3 år, vilket
synes vara väl kort tid.
— Ta -
linder budgetåren 1928/1929—1931/1932 lör
| 1 1 | 2,250 kg. och under | Över 2,250 kg. | |||||
| | Svenska | Utländska | Svenska | Utländska | ||||
| Ant. | | Kr. | Ant. | Kr. | Ant | | Kr. | Ant. | | Kr. |
Utrikesdepartementet ..... |
| __ | _ |
|
|
|
|
|
Justitiedepartementet ...... | 2 | 11,700 |
| — | _ | __ | _ |
|
Försvarsdepartementet: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Arméförvaltningen: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artilleridepartementet | 20 | 121,400 | 15 | 56,500 | 9 | 99,000 | _ | _ |
Fortifikationsdep:tet • -. | 2 | 11,500 | 13 | 44,600 | _ | _ | _ | _ |
IntendentsdepJet ...... | 73 | 722,400 | 18 | 80,700 | __ | _ |
|
|
Sjukvårdsstyi‘elsen...... | 4 | 19,700 | _ | _ | _ |
|
|
|
Marinförvaltningen ...... | 9 | 53,000 | 1 | 3,800 | _ | _ |
| _ |
Flygvapnet .................. | 3 | 18,800 | 11 | 45,300 | 2 | 11,600 |
|
|
Socialdepartementet......... | 21 | 122,900 | 7 | 31,800 |
|
|
|
|
Kommunikationsdep:tet: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Väg- och vattenbyggnads- |
|
|
|
|
|
|
|
|
styrelsen .................. | — | — | 6 | 24,700 | — | - | — | — |
Postverket ................. | 1 | 9,500 | 21 | 77,300 | — | — | — | — |
Järnvägsstyrelsen ......... | 13 | 142,900 | 2 | 8,700 | 5 | 78,900 | — | — |
Telegrafstyrelsen ......... | 60 | 251,700 | 149 | 8 370,000 | ii | 138,700 | — | — |
Statens vattenfallsverk... | 1 | 4,800 | 41 | 131,200 | — | — | — | — |
Finansdepartementet: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Generaltullstyrelsen ...... | — | — | — | — | — | — | — | — |
Jordbruksdepartementet .. | 2 | 12,600 | 7 | 23,300 | — | — | — | — |
Summa | .211 | 1,502,900 | 291 | 897,900 | 27 | 328,200 | — | — |
Vägstyrelserna ............... | 54 | 371,000 | 81 | 389,900 | 274 | I04,858,800 | 9 24 | | 299.900 |
Totalt! | 265 | 1,873,900 | 372 1,287,800 301 | | »5,187,000 | 9 24 | 299,900 |
Hästtransportvagn. 2 Motorspruta. 3 3 bussar, 1 ambulans, 1 bensinbil, 6 radio8
Härav 73,300 för svenska karosserier. — 9 + 1 st. utan angivet pris. — 10 + 15 st. utan
Generalpoststyrelsen: Det torde ur trafikteknisk synpunkt ej vara nödvändigt,
att på standardfordon överflytta styrinrättningen från vänster
till höger sida, vilket medför en kostnadsökning av c:a 100 kronor per
fordon.
Telegrafstyrelsen: Priset på en den 27 juni 1930 inköpt begagnad Essex
automobil å 3,500 kronor, vilken körts c:a 1,200 mil, synes för högt i förhållande
till priset på den nya Essex, vilken inköptes den 26 september
1930 till ett pris av 3,750 kronor.
Som regel torde endast Standard Sedan böra anskaffas, då de dyrare
Special Sedan, exempelvis Chevrolet automobilerna, anskaffade den 13
— 73
Bil. 2.
statsverkets räkning inköpta iastautomobiler.
| Diverse automobiler |
| Summa |
| T | tält | |||
Svenska | Utländska | Svenska | Utländska |
| |||||
Ant. | Kr. | Ant. | Kr. | Ant. | Kr. | Ant. | Kr. | Ant. | Kr. |
— | — | — |
| 2 | 11,700 | — | — | 2 | 11,700 |
|
|
|
| 29 | 220,400 | 15 | 56,500 | 44 | 276,900 |
— | — | — | — | 2 | 11,500 | 13 | 44,600 | 15 | 56,100 |
— | — | — | — | 73 | 722,400 | 18 | 80,700 | 91 | 803,100 |
— | — | — | — | 4 | 19,700 | — | — | 4 | 19,700 |
2 1 | 6,000 | 2 1 | 8,000 | 10 | 59,000 | 2 | 11,800 | 12 | 70,800 |
* 12 | 92,300 | 4 5 | 40,100 | 17 | 122,700 | 16 | 85,400 | 33 | 208,100 |
— | — | — | — | 21 | 122,900 | 7 | 31,800 | 28 | 154,700 |
|
|
| _ | __ | _ | 6 | 24,700 | 6 | 24,700 |
6 60 | 1,119,000 | 6 1 | 19,100 | 61 | 1,128,500 | 22 | 96,400 | 83 | 1,224,900 |
7 10 | 270,700 | — | — | 28 | 492,500 | 2 | 8,700 | 30 | 501,200 |
— | — | — | — | 71 | 390,400 | 149 | 370 000 | 220 | 760,400 |
— | — | — | — | 1 | 4,800 | 41 | 131,200 | 42 | 136,000 |
— | — | 1 1 | 30,000 | 2 | 12,600 | 8 | 53,300 | 10 | 65,900 |
83 | 1,488,000 | 8 | 97,200 | 321 | 3,319,100 | 299 | 995,100 | 620 | 4,314,200 |
— | — | — | — | 328 | 5,229,800 | 105 | 689,800 | 433 | 5,919,600 |
83 | 1,488,000 | 8 | 97,200 | | 649 | 8,548,900 | 404 | 1,684,900 1,053 | 10,233,800 |
bilar, 1 el. verk bil. — 4 2 bussar, 3 ambulanser. — 6 Diligenser. — 0 Träkolsbil. — 7 Bussar,
angivet pris.
februari 1931 och 27 januari 1932, skilja sig från de förstnämnda huvudsakligast
genom ett något elegantare utförande.
Väg- och vattenby g gnadsstyr elsen: En Standard Sedan torde hava gjort
samma nytta som den dyrare Special Sedan av fabrikat Ford, vilken inköpts
den 14 april 1931. En samtidigt i utbyte lämnad automobil var
körd endast 1 år 10 månader, vilket synes vara väl kort tid.
Generaltullstyrelsen: På samtliga inköpta fordon är uppgiven en anmärkningsvärd
mängd extra utrustning, vilken dock delvis ingår som
standard (verktygsutrustning, fettspruta, reservhjul) men delvis knappast
synes hava varit erforderlig (klockor, låsanordningar).
74 —
Dessutom hava onödigt dyra modeller, t. ex. Special Sedan av Ford,
Chevrolet och Buick, anskaffats. Se jämväl revisorernas allmänna uttalande,
sid. 78.
Då i 4 fall automobilerna utbytts redan inom 3 år, synas de antingen
vid inköpet varit mindre lämpliga för sitt ändamål eller också ej hava
erhållit erforderlig skötsel och vård.
Stuteriöverstyrelsen: Den 21 maj 1932 inköptes en personautomobil av
fabrikat Auburn till ett pris av 11,900 kronor, vilken före köpet omlackerats
i önskad färg samt försetts med kurvlykta m. m. I byte lämnades
en automobil, använd endast 3 år, med ett bytesvärde av 4,900 kronor.
Bytet synes med hänsyn till de angivna uppgifterna ej hava varit nödvändigt,
och den inköpta automobilen var alltför dyr för sitt ändamål.
För det kontanta utlägget hade en svensk automobil kunnat anskaffas.
(Jmfr revisorernas allmänna uttalande sid. 78—82.)
Den inköpta hästtransportautomobilen av fabrikat Mercedes-Benz, vilken
den . 10 juli 1931 inköptes till ett pris av EM 24,000:— fritt Berlin,
synes mycket dyr. Svenskt chassi hade bort kunna användas, sannolikt
även kaross.
Domänstyrelsen: En anmärkningsvärt stor skillnad i pris förefinnes
mellan på olika platser inköpta fordon. Två enligt siffror och beskrivning
varandra lika Ford lastautomobiler inköptes år 1929, den ena i Valåsen
den 4 juli till ett pris av 2,927 kronor 90 öre, den andra i Halmstad
den 6 i samma månad för 3,650 kronor.
Veterinärhögskolan: I stället för den inköpta Volvo personautomobilen
av droskmodell till ett pris av 7,459 kronor torde hava kunnat anskaffas
en Standard Sedan till ett pris av 6,650 kronor.
Vad därefter beträffar v äg distriktens automobilinköp utvisar en jämförelse
mellan inköpspriserna vid vissa av olika vägstyrelser gjorda inköp
av likartade motorfordon följande.
För en lastautomobil av märket Scania-Vabis med tjänstevikt 2,850 kg.
och maximilast 3,000 kg. samt utrustad med hydraulisk 3-vägstipp och
automatisk grusspridare, erlades den 18 februari 1929 17,000 kronor. För
fordon av samma fabrikat med samma tjänstevikt och maximilast erlades
under samma år av olika vägdistrikt följande priser:
12/i 1929 Svärdsjö och Envikens socknar............................ kronor 21,450
29/i » Umeå tingslag ........................................................ » 20,250
15/ä » Leksands tingslag.................................................... » 21,545
8/s » Tönnersjö härad...................................................... » 20,025
4/6 » Hede tingslag........................................................... » 20,300
15/fi » Själevads tingslag................................................... » 21,097
26/6 » Bisinge m. fl. socknar............................................ » 20,900
2% » Bälinge härad ........................................................ » 20,400
17/i0 » Särna och Idre tingslag ........................................ » 19,400
27i„ » Torps tingslag............................................................ » 20,855
- 75
Okt. 1929 Gillbergs härad ........................................................ kronor 19,400
B/n » Frosta härad ............................................................ * 19,600
6/12 » Medelstads härad ................................. » 20,230
6/j, » Nedertorneå och Karl Gustafs socken ................ » 21,400
ä0/12 » Krokeks socken ........................................................ » 20,550
*°/ls » Kinda härad ........................................................... * 20,765
31/j2 » Norrbo härad............................................................ * 19,490
» Bråbo härad ............................................................ Ä 20,850
Tio andra vägstyrelser betalade för sådana fordon summor mellan
18,000 kronor och 19,000 kronor.
För en lastautomobil med ovan nämnda utrustning, tjänstevikt 2,950 kg.
och maximilast 3,000 kg., erlades den 23 december 1930 18,000 kronor. För
fordon av samma fabrikat med samma tjänstevikt och maximilast erlades
av olika vägstyrelser följande priser:
6/1 1930 Hökhuvud m. fl. socknar.
l3/i » Nås tingslag .....................
20/i » Villåttinge härad ..............
Jan. » Gullbergs härad
6/g » Svartlösa härad.................
2i/ä » Själevads tingslag.............
25/4 » Stensele tingslag .............
Juni » Edefors socken .................
29/8 » Undersåker tingslag.........
12/9 » Korpilombolo tingslag
2/10 » Leksands tingslag.............
» Mora tingslag....................
kronor 20,400
» 22,650
» 20,400
» 20,400
» 20,500
» 20,500
» 21,000
» 21,500
» 20,100
» 21,200
» 20,705
» 20,415.
14 andra vägstyrelser betalade för sådana fordon mellan 19,000 kronor
och 20,000 kronor.
För en lastautomobil med hydraulisk tipp och grusspridare med en
tjänstevikt av 3,200 kg. och maximilast av 3,500 kg. erlades den 25 juni
1930 15,000 kronor. För fordon av samma fabrikat med samma tjänstevikt
och maximilast betalades av olika vägstyrelser följande:
18/i 1931 Jockmock socken ...............
°/2 » Sollentuna härad ...............
1/9 » Färentuna härad ................
2/10 » Nedre Fryksdal tingslag...
23/10 » Kinda härad ....................
u/u » Stäket m. fl. vägdistrikt...
21/u » Västland-Älvkarleby...........
28/u » Sköllersta härad...................
Y12 » Indals tingslag ...................
kronor 18,100
» 18,000
» 19,700
» 17,525
» 20,000
» 17,400
» 18,400
» 17,800
» 18,000
— 76 —
Vis 1931 Hagunda härad ........................................................ kronor 19,800
19/i2 » Harg-Edebo socknar................................................ » 18,650
» Ljunits härad........................................................... > 17,850.
Nedanstående uppställning utvisar inköpspriset för vissa automobiler,
anskaffade av olika vägstyrelser, i jämförelse med det pris, vilket annan
vägstyrelse erlagt för till synes samma fordon av samma fabrikat.
Datum | Inköp av | Inköpspris | Erlagt av annan | |
|
|
| kr. | kr. |
7,, | 1930 | Bara härad.................................. | .............. 7,000 | 6,075 |
| » | Bräkne-Hoby härad...................... | .............. 6,930 | 6,075 |
UL | » | Oxie härad..................................... | .............. 6,712 | 6,075 |
10/12 | » | Torps tingslag .............................. | .............. 9,125 | 7,152 |
11/ / 9 | » | Lits tingslag.................................. | .............. 9,200 | 7,152 |
14/ lil | 1931 | Slättängs tingslag ...................... | .............. 12,448 | 11,125 |
Vl2 | 1929 | Nyeds härad .................................. | .............. 19,392 | 17,500 |
| » | Kållands härad............................... | .............. 12,250 | 11,500 |
16/u | » | Frosta härad................................... | ............. 19,500 | 17,500 |
| 1930 | Hasslerör tingslag ....................... | ............. 19,870 | 18,313 |
ll/« | » | W. Hisinge härad ....................... | ............. 18,400 | 15,533 |
29 '' /ll | 1929 | Frösunda m. fl. socknar............... | .............. 5,000 | 3,600. |
En detaljgranskning av vägstyrelsernas automobilinköp | har föranlett |
anmärkningar i följande hänseenden.
Aska härads vägstyrelse: För de år 1928 inköpta Chevrolet lastbilarna
synes ett tämligen högt pris — 4,100 kronor — vara erlagt. Det torde
vidare ej vara lämpligt att en bilpark på 4 fordon är sammansatt av 3
olika fabrikat, utan synes större enhetlighet böra eftersträvas.
Sollentuna härads vägstyrelse: Ett utbyte den 6 februari 1931 av en
den 6 juni 1929 inköpt lastautomobil torde knappast hava varit erforderligt,
örn vid inköpet det lämpligaste fordonet anskaffats. Prissänkningen
5,700 kronor på en drifttid av endast 1 år 8 månader synes väl stor.
Willands härads vägstyrelse: Den 9 september 1931 inköptes för 12,500
kronor en Dodge lastautomobil med 3,150 kg. maximilast. Ett svenskt fordon
med samma lastförmåga torde hava kunnat inköpas till ett pris ej
överstigande det angivna.
Östra härads i Blekinge län vägstyrelse: Med hänsyn till den låga
maximilasten, 1,700 resp. 1,500 kg. torde billigare fordon kunnat inköpas
än de 3 stycken under 1928 för 7,500 kronor per styck anskaffade bilarna
av märket International samt den för 6,860 kronor anskaffade Brockway.
Östra Göinge härads vägstyrelse: En Chevrolet personautomobil, anskaffad
den 13 juni 1929 för 4,125 kronor, synes lia varit av väl dyrbar modell
samt sedermera använts väl kort tid, nämligen endast två år.
Oxie härads vägstyrelse: Det torde ej vara förenligt med god ekonomi
— 77 —
att en Ford personautomobil, inköpt den 10 oktober 1928 för 3,430 kronor,
försåldes redan efter 1 år 7 månader för 2,000 kronor.
Torna härads v äg styrelse: Att varje år utbyta en personautomobil mot
en ny av samma modell till en kostnad av 1,500 kronor, utgörande nära 50
procent av nyanskaffningsvärdet, kan ej vara förenligt med god ekonomi.
Underkastas vagnen normal vård, uppgår reparationskostnaden ingalunda
till detta belopp.
Höks härads vägstyrelse: Att utbyta automobiler efter endast c:a 950
mils körning, vilket skett med två Chevrolet automobiler den 27 april 1928
och den 30 mars 1929, är olämpligt. Anmärkningsvärt låga äro även de
Ågården, till vilka fordonen uppskattats vid försäljningen, nämligen 725
resp. 900 kronor.
Askims härads vägstyrelse: I stället för en den 24 mars 1932 inköpt
Chevrolet Sport Coupé för 4,900 kronor hade en enklare modell bort komma
i fråga.
Tunge härads vägstyrelse: Svenskt fordon torde utan nämnvärd prisförhöjning
kunnat inköpas i stället för en den 14 november 1929 anskaffad
utländsk automobil för 14,250 kronor.
Karlstads härads vägstyrelse: Priset på en den 30 mars 1929 inköpt
lastautomobil av fabrikat F. W. D. — 27,000 kronor — är mycket högt.
Fyrhjulsdrift kan visserligen tänkas giva vissa fördelar, men då vanliga
svenska automobiler visat sig fylla anspråken, hade en sådan bort komma
i fråga, varvid utom avsevärt billigare pris även vunnits tillgång till reservdelar.
Färnebo härads vägdistrikt: För den automobil med snöplog av fabrikat
F. W. D., vilken inköpts den 18 maj 1931, erlades 34,217 kronor, vilken
höga summa ej torde kunna anses försvarlig även örn hänsyn tages till
de fördelar, som fordonets konstruktion möjligen kan medföra. En avsevärt
billigare automobil torde lika väl hava fyllt behovet.
Gästriklands östra vägdistrikt: Den 2 juli 1930 har en Essex Sport
cabriolet inköpts till ett pris av 5,400 kronor. En enklare modell t. ex.
Standard Sedan av samma fabrikat till ett pris av 4,800 kronor torde hava
gjort samma nytta.
Själevads tingslags vägstyrelse: Den 15 juni 1929 inköptes en »6 cylindrig
85 hkr. 3 tons» lastautomobil Scania-Vabis till ett pris av 21,097 kronor 50
öre. Denna utbyttes den 22 februari 1930 mot en annan Scania-Vabis med
samma specifikation, varvid den första automobilens värde uppskattades
till 9,545 kronor.
Anledningen till bytet synes oförklarlig, liksom även värdesänkningen
av 11,552 kronor 50 öre, d. v. s. 54 procent på 8 månader. Den av vägstyrelsen
avgivna motiveringen för bytet, nämligen önskan att erhålla kraftigare
fordon, är ej bärande, då enligt uppgifterna båda fordonen voro
av samma typ och effekt.
Nora tingslags vägstyrelse: En värdesänkning på en Scania-Vabis last -
Allmänt uttalande
ay
revisorerna.
— 78 —
automobil från 21,220 till 5,850 kronor under den korta driftstiden av 3 år
synes väl stor.
Ala tingslags vägstyrelse: Värdeminskning från 5,310 kronor till 800
kronor under den korta driftstiden av 2 1h år tyder på att fordonet från
början varit mindre lämpligt för sitt ändamål eller ej blivit väl skött
och underhållet.
De inköpta 5 lastautomobilerna äro av fyra olika fabrikat samt de 3
personautomobilerna alla av olika märken. Denna brist på system i inköpen
ger åt fordonsparken en oenhetlighet, vilken försvårar och fördyrar
skötsel och underhåll.
Statsverkets automobilinköp.
Vad beträffar statsverkets automobilinköp och då först gersonautomomobilernä,
må framhållas, att automobiler av detta slag i det billiga prisläget
ej tillverkas i Sverige, varför statsverkets hela behov måst fyllas
med fordon av utländsk tillverkning.
Vid granskningen av de lämnade uppgifterna framgår, att priserna variera
avsevärt för olika institutioner vid inköp av automobiler av samma
fabrikat och modell. Så har t. ex. generaltullstyrelsen den 1 juli 1930 inköpt
en Club Sedan av fabrikat Chevrolet till ett pris av 3,554 kronor,
under det att telegrafstyrelsen den 9 maj 1930 inköpt en automobil av
samma typ till ett pris av 2,850 kronor, alltså endast c:a 81 procent av
det förut nämnda priset.
I många fall hava onödigt dyra modeller kommit till användning. Så
har exempelvis generaltullstyrelsen den 30 januari 1931 inköpt 2 stycken
Ford 4-dörrars Special Sedan till ett pris av 4,415 kronor per styck, inklusive
en del extra utrustning. Som jämförelse må nämnas, att försäljningspriset
på Fordautomobiler vid nämnda tidpunkt (enligt uppgifter
den 15 maj 1931) var:
Kr.
Tudor Sedan ........................................................ 3,350: —
Fordor Sedan ....................................................... 3,850:—
Special Sedan ........................................................ 4,100: —
Då de dyrare modellerna i allmänhet skilja sig från standardmodellerna
endast genom något fullständigare utrustning och betydligt elegantare
utförande, torde de sistnämnda ofta med fördel hava kunnat inköpas i
stället för »Special Sedan», »Cupé» m. fl. dyrare modeller.
Beträffande extra utrustning till automobilerna må påpekas, att sådan
i många fall i avsevärd mängd anskaffats. Vissa detaljer, såsom snökedjor,
reservhjul etc. kunna anses komplettera fordonet, men vissa andra,
såsom t. ex. 2 stycken sökarlyktor, m. m. på en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
år 1932 inköpt Chevrolet Special Sedan torde knappast
hava varit nödvändiga för fordonets drift eller användning.
— 79 —
Vid inköp av begagnade automobiler bör tillses, att en mot ålder och.
körlängd svarande reducering av priset erhålles. I detta sammanhang
må erinras örn det i det föregående omnämnda fallet, där telegrafstyrelsen
den 27 juni 1930 inköpt en Essex Sedan av 1928 års modell samt körd
1,200 mil för 3,500 kronor, vilket pris ej synes stå i proportion till en av
samma verk den 26 september 1930 för 3,750 kronor inköpt Essex Sedan
av 1930 års modell.
Inom den medeldyra prisklassen hava svenska automobiler kommit till
användning. Sålunda har enligt de lämnade uppgifterna i denna prisklass
icke någon utländsk automobil för statsverkets räkning inköpts under
budgetåret 1931/1932. Priserna för de svenska automobilerna hava
varierat avsevärt. Så inköptes exempelvis av arméförvaltningen den 8
maj 1929 en Volvo Sedan till ett pris av 7,575 kronor, under det att telegrafstyrelsen
den 16 augusti 1929 för en automobil av samma typ enligt
de lämnade uppgifterna erlade 6,177 kronor, alltså c:a 18 procent mindre..
Automobilerna inom den dyra prisklassen äro huvudsakligast av utländsk
tillverkning. Då tillverkningen av svenska personautomobiler pågått
sedan budgetåret 1928/1929, synes i stället inhemska automobiler i
många fall hava bort komma till användning.
I vissa fall hava onödigt dyra automobiler inköpts. Så har av stuteriöverstyrelsen
den 21 maj 1932 inköpts en Auburn till ett pris av 11,900
kronor, vilken före köpet omlackerats i önskad färg samt försetts med
kurvlykta m. m. En billigare automobil hade givetvis varit lika ändamålsenlig.
De av S:t Lars sjukhus, Lund, samt tvångsarbetsanstalten, Landskrona,,
inköpta automobilerna (en Delage Sedan till ett pris av 10,000 kronor
jämte en bytesautomobil, resp. en Peerless Sedan till ett pris av 14,500
kronor) äro, på sätt förut framhållits, olämpliga ej endast ur prisets synpunkt
utan även med hänsyn till, att dessa slag av automobiler ej hava
försäljare i landet, varigenom erhållandet av reservdelar försvåras och
fordonens bytesvärde sannolikt blir mycket lågt.
De höga pris, som i vissa fall erhållits för de i utbyte lämnade fordonen,
utgöra i och för sig icke något motiv för inköp av en ny automobil, utan
tyda snarare på för kort användning i statsverkets tjänst av de utbytta
fordonen.
Vad därefter beträffar statsverkets inköp av lastautomobiler må till
en början anmärkas, att gruppen lätta lastautomobiler omfattar ett antal
av 497, motsvarande 63 procent av det totala antalet för statsverkets räkning
inköpta lastautomobilerna.
Att med säkerhet bedöma de olika inköpspriserna för lastautomobiler
låter sig ej göra, då på de flesta sådana automobiler endast chassipriset är
normaliserat och priset på hela fordonet beror på utförande av karosseriet.
Priserna synas dock hava varierat avsevärt. Sålunda bär exempelvis,
såsom tidigare omförmälts, domänstyrelsen den 4 juli 1929 inköpt en Eord
— 80 —
lastautomobil till ett pris av 2,927 kronor 90 öre, under det att samma
institution 2 dagar senare för en enligt uppgifterna likadan automobil
erlade 3,650 kronor, alltså 24 procent mera.
Det pris, som arméförvaltningens intendentsdepartement den 9 juli 1931
erlade för en Chevrolet lastautomobil med lastförmåga av 1,580 kg. nämligen
4,200 kronor, synes ej stå i rimlig proportion till det pris av 3,570
kronor, vilket erlades av fortifikationsdepartementet år 1931 för en Chevrolet
lastautomobil med den större lastförmågan av 2,250 kg.
Beträffande den överflyttning av styrinrättningen från vänster till höger
sida, vilken till ett pris ej understigande 80 kronor per fordon utförts
på ett antal automobiler, inköpta av postverket, har förut framhållits, att
denna åtgärd åtminstone ur trafikteknisk synpunkt är fullständigt onödig.
För en Volvo lastautomobil LV-60 med flak erlade telegrafstyrelsen den
24 april 1930 4,500 kronor, under det att marinförvaltningen den 30 juni
1930 för en Volvo LV-60 med flak erlade 6,000 kronor, vilken skillnad knappast
torde kunna förklaras endast med skillnad i utrustningen.
Antalet samtidigt inköpta fordon synes ej oväsentligt inverka på priset.
Så inköptes exempelvis av fortifikationsdepartementet år 1930 en Chevrolet
paketautomobil till ett pris av 2,610 kronor, under det att telegrafstyrelsen
vid ett den 4 februari 1930 företaget inköp av 30 stycken sådana fordon
erlade endast 2,383 kronor per styck.
Inom gruppen »diverse automobiler» utgöres största delen av svenska
bussar, diligenser etc. De fordon av utländsk typ, vilka inköpts, torde
knappast vara av den art, att de ej kunnat ersättas av sådana av svensk
tillverkning. Detta gäller speciellt den av stuteriöverstyrelsen till ett pris
av RM 24,000 (fritt Berlin) inköpta liästtransportautomobilen.
I många fall har vid inköp av motorfordon för statsverkets räkning begagnade
automobiler lämnats som dellikvid. I allmänhet synas dessa
automobiler hava varit väl uttjänta, men det förekommer, såsom av de
förut framställda specialanmärkningarna framgår, dock även fall, där
utbytet skett väl tidigt. Följande tabell innehåller exempel på sistberörda
förhållande.
| Fabrikat | Typ | Kör- längd mil | Tid i | Inköps- pris kr. | Värde vid kr. | ||
Generaltullstyrelsen ............... Väg- och vattenbyggnadsstyrel- | Chevrolet | person | 5,000 | 3 | 3,150 | — | 1,300 | — |
sen.................................. | Ford | » | 6,300 | l9/lK | 3,475 | — | 2,000 | — |
Statens vatten fall sverk............ | Nash | » | - | 1 S/< | 5,200 | — | 2,900 | — |
Stuteriöverstyrelsen ............... Tvångsarbetsanstalten, Lands- | Auburn | 8 | 4,900 | 3 | 8,000 | — | 4,900 | — |
krona .............................. | Willys Kn. | » | 10,000 | 3 V» | 8,200 | — | 7,500 | — |
Fortifikationsdepartementet ... | Överland | last | — | 3 | 2,250 | — | 125 | _ |
Marinförvaltningen .............. | Ford |
| 3,000 | 21/. | 3,100 |
| 500 | -1 |
— 81 —
I vissa fall synes utbytet förestavat av önskan att erhålla ett fordon av
modernare typ. Det må vidare framhållas, att örn ett fordon med hänsyn
till sin beskaffenhet måste utbytas redan efter ett par år samt en körlängd
av 4,000—5,000 mil, detsamma antingen redan vid anskaffandet varit mindre
lämpligt för sitt ändamål eller också ej erhållit god skötsel och vård.
Till jämförelse må nämnas att droskautomobiler, vilka hava en körlängd
av cirka 6,000 mil per år, anses kunna vara i tjänst 3 till 6 och i åtskilliga
fall ända upp till 10 år. Ej heller livslängden hos en lastautomobil bör
underskrida 10,000 mil, såvida ej dess arbetsförhållanden varit onormalt
svåra.
Att av de lämnade uppgifterna bedöma, huruvida ett transportbehov
förelegat, vilket motiverat de gjorda inköpen, är ej görligt, liksom ej heller
örn i varje fall den för ändamålet lämpligaste automobilen anskaffats.
I vissa fall synes dock fordon av allt för hög prisklass hava inköpts, där
på grund av till synes kort körlängd och lätta driftsförhållanden ett billigare
fordon varit lika ändamålsenligt.
I detta sammanhang bör framhållas, att tillräcklig hänsyn ej alltid tagits
till det förhållandet, att vid fordon, vilket har kort körtid och körlängd
per år, drifts- och underhållskostnaderna hava mindre betydelse än
engångskostnaden vid anskaffningen. Vid fordon med lång drifttid är
förhållandet det motsatta. I många fall har ej heller beaktats, att med
större fordonsvikt följer större skatt och driftkostnader.
1 vad mån svenska automobiler kommit till användning framgår av nedanstående
tabell:
| S y | e n s k a | tr t l | ä n il s k a |
| Antal | Kronor | Antal | Kronor |
Personautornobiler |
|
|
|
|
Under kr. 4,250: —.... | i | 3,500: — | 95 | 301,400: — |
kr. 4,250: — |
|
|
|
|
—kr. 7,500: — | 33 | 219,100: — | 24 | 133,900: — |
Över kr. 7,500: — •••■ | 8 | 67,900: — | 19 | 192,000: — |
Lastautomobiler |
|
|
|
|
2.250 kg. och under | 211 | 1,502,900: — | 291 | 897,900: — |
Över 2,250 kg............. | 27 | 328,200: — | 0 | 0: — |
Diverse automobiler ... | 83 | 1,488,000: — | 8 | 97,200: — |
| 363 | 3,609,600: — | 437 | 1,622,400: — |
I efterföljande tabell | finnes angivet medelpriset av de inköpta automo- | |||
bilorna: |
|
|
|
|
|
|
| Svenska | Utländska |
Personautornobiler |
|
|
|
|
Under kr. 4,250: — |
|
| 3,500: - | 3,200: — |
kr. 4,250:--- | kr. 7,500: | — ................ | 6,700: — | 5,100: — |
Över kr. 7,500: —...... |
|
| 8,600: — | 10,000: — |
<i — J1280S8. Rev.-bertill elne | (i/if/. statsverket för är 1932. | 1. |
|
— 82 —
Lastautomobiler
2,250 kg. och under ............................................ 7,200: — 3,100: —
Över 2,250 kg......................................................... 12,100: — —
Som synes är medelpriset för de svenska automobilerna avsevärt högre
än för motsvarande utländska, utom beträffande de dyrare personautomobilerna.
I fråga örn denna grupp bortfaller därför en av huvudorsakerna
till användandet av utländska fordon, nämligen deras lägre inköpspris.
I samtliga övriga grupper bör däremot vid varje inköp fördelen av lägre
inköpspris vägas mot fördelen av svenska fordon med hög kvalitet. En
uteslutande användning av svenska fordon skulle dock medföra en betydlig
utgiftsökning vid inköpen. Skulle de lätta utländska lastautomobilerna
vid inköpen hava ersatts med svenska, skulle inköpspriset för dessa,
baserat på ovan anförda medelpris, hava ökats med cirka 1,200,000 kronor.
Vägstyrelsernas autoinobilinköp.
Vad till en början beträffar personautomobiler hava av vägstyrelserna
under budgetåren 1928/1929—1931/1932 inköpts 65 personautomobiler, huvudsakligast
av de billigare typerna av utländsk tillverkning. I vissa
fall synas dock alltför dyrbara fordon hava kommit till användning. Vidare
synas i åtskilliga fall automobilerna hava varit i bruk väl kort tid.
Med avseende å nu påpekade förhållanden få revisorerna hänvisa till förut
framställda specialanmärkningar.
Den övervägande delen av de av vägstyrelserna inköpta lastautomobilerna,
nämligen 431 stycken, utgöres av lastautomobiler för vägarnas skötsel
och underhåll.
Endast ett mindre antal lastautomobiler av utländsk tillverkning synes
hava inköpts och då oftast billiga fordon med relativt liten lastförmåga.
I många fall synas de dock med fördel hava kunnat ersättas med inhemska
fordon.
De inköpta fordonen av svenskt fabrikat äro nästan uteslutande av
tyngre typer med lastförmåga av 3 ton och däröver. Inköpspriserna hava
varierat högst avsevärt, ej endast mellan de tre fabrikat, som förefinnas,
utan även mellan fordon av samma fabrikat, vilket framgår av nedanstående
tabell, som utvisar prisvariationen vid inköp av olika vägstyrelser.
Typ I | Inköpt den | 12/ / 9 | 1930 för .............. | ..................... kronor 21,200 | — | |
| » | » | 27/ /II | » » .............. | ...................... » 19,752 | — |
| » | » | 23/ /12 | » » .............. | ...................... » 18,000 | — |
Typ II |
| » | 23/ ho | 1931 » .............. | ...................... » 20,000 | — |
| » » | 28/ /11 | » » ............. | ...................... » 17,800 | — | |
| » | » | 11/ ''12 | » » .............. | ..................... » 16,500 | _ |
83
Härvid bör observeras, att det vid båda typerna gäller fordon med samma
tjänstevikt och lastförmåga samt med, enligt de inkomna uppgifterna,
likartad utrustning.
Olikheter i utrustning och utförande medför givetvis kraftiga variationer
i inköpspriset. På en 3 tons lastautomobil medför, enligt erhållna upplysningar,
de vanligaste kompletteringarna på en standard lastautomobil
följande prisförhöjning.
1-vägs mekanisk tippanordning......
3-vägs hydraulisk » ......
Automatisk grusspridare ......
Bakhjulens gummi av spec. fabr...
Hydrauliska bakhjulsbromsar..........
c:a kronor 400: —
» » 2,000: —
» » 1,000: —
» » 1,000: —
» » 800: —
På grund av felaktigheter och andra brister i de från vägstyrelserna
inkomna uppgifterna har det i många fall icke varit möjligt att tillförlitligt
bedöma fordonens konstruktion och utrustning. Bedömandet av de
gjorda inköpen försvåras härigenom avsevärt och omöjliggöres i många
fall, i synnerhet som flera vägstyrelser uraktlåtit att angiva inköpspriset
för fordonen.
De i ovan intagna jämförelse mellan inköpspriserna angivna stundom
mycket höga priserna kunna i många fall bero på anskaffandet till fordonen
av extradetaljer, vilka ej framgå av de inlämnade uppgifterna. Så torde
t. ex. det pris av 22,650 kronor för en 3 tons lastautomobil, vilket den 13
januari 1930 erlades av Nås’ tingslags vägstyrelse, kunna förklaras därigenom,
att fordonet enligt anskaffade upplysningar var försett med hydraulisk
3-vägstipp, automatisk grusspridare, luftringar av specialfabrikat
på bakhjulen samt dessutom en extra sats massiva ringar till bakhjulen.
Att med ledning av de inkomna uppgifterna bedöma den extra utrustningen
i olika fall är ej möjligt. Ej heller låter sig göra att kontrollera,
huruvida de förekommande extra anordningarna verkligen äro lämpliga
och nödvändiga eller örn ej transportbehovet på nöjaktigt sätt kunnat fyllas
av ett enklare fordon.
Det senare tyckes emellertid ej sällan vara fallet, varjämte utrustningen
ofta torde varit val omfattande; anskaffningskostnaden synes därför
i många fall hava varit avsevärt högre än nödvändigt.
Å andra sidan må framhållas, att vid prisjämförelsen till synes ovanligt
låga priser kunna förklaras dels av mindre fullständig utrustning av fordonet,
dels även av en genom konkurrens från andra fabrikat framtvungen
rabatt,
I vissa fall utbytas fordonen efter allt för kort tid i vägstyrelse rims
ägo. Revisorerna vilja i detta hänseende hänvisa bland annat till de i det
föregående framställda anmärkningarna i fråga örn Höks härads vägsty
-
Slatuttalande
87 revisorerna.
— 84 —
reise (sid. 77), Ala tingslags vägstyrelse (sid. 78) och Själevads tingslags
vägstyrelse (sid. 77).
En viss enhetlighet inom varje vägdistrikts bilpark är ur många synpunkter
lämplig. Härutinnan brister det åtskilligt på sina håll. Revisorerna
hava förut omnämnt, hurusom Ala tingslags vägstyrelse enligt den
inlämnade uppgiften inköpt 5 lastautomobiler av 4 olika fabrikat samt 3
personautomobiler av 3 olika fabrikat, vilket måste anses vara mindre tillfredsställande.
Då såsom ovan anförts åtskilliga av de inkomna uppgifterna varit av
bristfällig beskaffenhet har ett noggrannare bedömande av de gjorda
inköpen i många fall icke kunnat äga rum. Även dessa fall synas dock
bekräfta, att vissa inköp varit mindre lämpliga samt skett till priser, som
överskridit vad som kan anses normalt och nödvändigt, vilket medfört
onödigt kapitalutlägg.
Av vad ovan anförts framgår, att statsverkets och vägdistriktens inköp
av automobiler ofta icke skett på ett i ekonomiskt hänseende tillfredsställande
sätt. Orsaken till de på detta område rådande missförhållandena
torde vara att söka dels i den relativt ringa konkurrensen mellan de inhemska
lastbilsfabrikaten och dels däri, att de personer, som äga att bestämma
över inköpen, icke alltid äro kompetenta att självständigt bedöma
vare sig de fordringar, vilka i olika fall böra ställas på fordonen, eller i
vad mån inköpspriset hos olika fabrikat och typer står i proportion till
deras lämplighet, användbarhet och livslängd.
Såvitt revisorerna kunna finna, böra emellertid förbättringar härutinnan
kunna ernås utan vidtagande av alltför genomgripande förändringar. Det
vill förefalla revisorerna som örn ovan påpekade missförhållanden borde,
på sätt nedan närmare angives, kunna rättas till genom en viss centralisering
vid inköpen ävensom genom en standardisering av modellerna.
Personautomobilerna kunna uppdelas i två huvudgrupper, dels en lätt
billig typ för 5 personer, och dels en något större och kraftigare modell i
medelprisläge för 5 eller 7 personer. Då, som ovan visats, priserna variera
avsevärt för automobiler av samma modell och med antalet på en gång
inköpta fordon, synes det troligt, att åtskilligt skulle Amra vunnet genom
fastställandet av två eller tre bestämda modeller på personautomobiler för
statsverkets och vägdistriktens räkning. En ej obetydlig minskning av
inköpsprisen skulle på detta sätt säkerligen kunna erhållas. Härvid måste
dock tillses, att modellerna icke fastställas för så lång tid, att man försummar
att tillgodogöra sig de framkommande tekniska förbättringarna på
fordonen.
Beträffande lastautomobilerna ställer sig saken något annorlunda på
grund av de många variationerna i karosseriutförande och lastförmåga,
vilka betingas av de olika användningsområdena. Det förefaller dock sannolikt,
att vissa standardtyper även här skulle kunna fastställas på de
— 85 —
vanligaste kombinationerna, t. ex. lastbil med flak av lätt och medeltung
typ, tippanordning, paketlåda etc.
Genom standardisering skulle emellertid ej endast det genomsnittliga
inköpspriset kunna sänkas, utan även fördelen av färre typer ernås och
därmed billigare reservdelar för fordonen, varigenom driftkostnaden skulle
sänkas. Genom standardisering av drift- och smörjmedel samt centralisering
av inköpen härav skulle yppas ytterligare möjligheter till driftkostnadernas
sänkning. En viss standardisering skulle slutligen öka möjligheterna
att genom en gemensam institution utföra prov med konstruktioner,
avsedda att nedbringa driftkostnaderna, t. ex. genom användandet av
gasgeneratorer eller råoljemotorer på motorfordonen. Enligt de inlämnade
uppgifterna synes hittills endast i ett fall sådant försök vara verkställt.
I detta sammanhang må angivas några synpunkter i fråga örn driftkostnadernas
ekonomiska betydelse. Denna belyses av följande siffror,
erhållna med ledning av 1927 års motorfordonssakkunnigas betänkande,
och avseende en uppskattning av driftkostnaden per år för de under budgetåren
1928/1929—1931/1932 inköpta fordonen.
|
| Lastautomobiler | rersonautomobiler | ||
Lastförmåga .......................... |
| 1.5 ton | i 3 ton | 5 pers. | 7 pers. | |
Antagen körlängd per år ........ |
| 2,000 | 2,000 ; | 3,000 | 3,000 |
Reparationskostnad ............... | kr.,''mil | 0.35 | 0.95 | 0.4 7 | 0.50 |
Ringkostnad ........................ | » | 0.35 | 0.SÖ | 0.18 | 0.2 2 |
Bensin och smörjmedel ......... | » | 0.78 | 1.46 | 0.43 | 0.51 J |
Summa driftkostnad | » | 1.48 | 3.21 | 1.08 | 1.23 | |
Driftkostnad per år..................... kr. Inköpta fordon under budgetåren 1928/ | 2,960: — | 6,420: — | 3,240: — | 3,690: — I | |
1929—1931/1932 ................. |
| 637 | 416 | 216 | 27 |
Summa driftkostnader per år | c:a kr. | 1,880,000: - | 2,680,000: —1 | 700,000: — | 100,000: — '' |
eller totalt » 5,360,000
Det är förut framhållet, att dessa driftkostnader skulle kunna sänkas
genom standardiserat och centraliserat inköp av bränsle etc. Att i penningar
angiva dessa besparingar låter sig emellertid ej göra, liksom ej
heller att angiva de möjliga besparingarna i anskaffningskostnader. Det
må dock framhållas, att örn inköp allt framgent komma att göras till en
omfattning, motsvarande medeltalet av de under budgetåren 1928/1929
1931/1932 gjorda inköpen, varje procent minskning av det genomsnittliga
inköpspriset kommer att medföra en besparing per år av cirka 28,000 kronor.
Om vidare livslängden för ett fordon antages till 0 ar, blir besparingen
i driftkostnad, baserad på ovan anförda kalkyler, cirka 80,000 kronor
per år för varje procent sänkning av genomsnittliga inköpspriset på brån
-
— 86 —
Beseförskott
och kontroll
över deras
återbetalning.
sle, gummiringar etc. Det bör emellertid bemärkas, att medellivslängden
för en automobil varierar högst betydligt med hänsyn till de förhållanden
varunder den användes.
Vad slutligen beträffar det sätt, varpå en centralisering och standardisering
av statsverkets och vägstyrelsernas automobilinköp samt inköp av
drift- och smörjmedel skall kunna ordnas, synes det revisorerna icke lämpligt
att för ändamålet anordna en statlig inköpscentral. I samband med
den förestående omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
synes det emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke vederbörande
statsinstitutioner och vägstyrelser borde åläggas att vid sina inköp
av automobiler underställa frågan örn val av lämplig automobil och
köpevillkoren en av staten för ändamålet anställd expert, vilken borde
hava till uppgift att jämväl i övrigt tillhandagå myndigheterna med råd
och upplysningar i dylika frågor.
§ 28.
Beträffande utlämnande av reseförskott och kontrollen över återbetalningen
av dessa förskott innehåller allmänna resereglementet följande bestämmelser:
-
22 §-
Däiest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott
ma, pa därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande
myndighet lämnas honom.
24 §.
Bakning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke
möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader efter
det resan eller förrättningen avslutats, eller, örn förrättningsmannen
avgiver reseräkningar kvartalsvis, inom tre månader efter kvartalets utgång;
dock skall, därest förskott enligt 22 § uppburits, räkning avgivas
inom den kortare tid, som av vederbörande myndighet må fastställas.
Har räkning å resekostnads- och. traktamentsersättning icke inkommit
till vederbörande myndighet inom ett år efter det resan eller förrättningen
avslutats, är rätten till ersättning förfallen, där ej Kungl. Maj:t på
grund av särskilda omständigheter annorlunda medgiver.
Revisorerna hava ansett det äga intresse att något närmare undersöka
huru dessa bestämmelser tillämpats inom statsförvaltningen. På grund
härav hava de från nedanstående ämbetsverk införskaffat uppgifter rörande
under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 beviljade förskott samt
tidpunkten för resornas avslutande och för förskottens ersättande:
arméförvaltningen,
marinförvaltningen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen,
— 87 —
telegrafstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen,
statskontoret och
kommerskollegium.
Viel den granskning revisorerna underkastat ifrågavarande uppgifter
hava de lagt märke till, att den i 22 § intagna bestämmelsen att lämpligt
förskott må kunna lämnas av vederbörande myndighet föranlett, att förskott
ofta lämnats med belopp, som ganska avsevärt överstigit den summa»
vilken sedermera upptagits i avlämnad reseräkning. En följd härav hai
också blivit att svårigheter uppstått, då det gällt att återfå den odisponerade
delen av förskottet. Revisorerna hava även uppmärksammat, att
förskott ofta utlämnats avsevärd tid, innan en resa företagits.
Tiden för ingivande av räkning å resekostnads- och traktamentsersättning,
som enligt 24 § av allmänna resereglementet hestämts till 3 månader
efter det resan eller förrättningen avslutats, har ej sällan överskridits.
Den i nämnda paragraf stadgade rättigheten för vederbörande myndighet
att, därest förskott enligt 22 § uppburits, fastställa kortare tid än tre månader,
inom vilken räkning skall avgivas, synes endast i undantagsfall
hava vunnit tillämpning.
Revisorerna hava även fäst sig vid, att nytt förskott i flera fall lämnats,
innan ett tidigare lämnat förskott blivit i vederbörlig ordning reglerat.
Till närmare belysning av ovan angivna allmänna iakttagelser vilja revisorerna
meddela följande resultat av detaljgranskningen beträffande
de särskilda myndigheterna.
Arméförvaltningen.
I åtskilliga fall hava s. k. stående förskott utlämnats till personer som
med hänsyn till den ringa omfattningen av deras tjänsteresor icke kunna
anses hava varit i behov av att erhålla sådant. De stående förskotten
hava i några fall ökats på grund av att statsverket haft resterande fordringar
från tidigare budgetår.
Marinförvaltningen.
Reseförskott hava här ofta beviljats långt innan resan skolat av vederbörande
företagas. Förskotten hava i ett mycket stort antal fall lämnats
med belopp, som betydligt överskridit den sedermera debiterade resekostnaden.
I nämnda hänseende torde böra omnämnas, hurusom en kommendör
och en kapten erhållit reseförskott uppgående till 2,500 kronor för en
var av dem. Reseräkningarna hava i dessa fall slutat å 1,906 kronor 24
öre, respektive 1,882 kronor. En kommendörkapten har erhållit ett förskott
på 2,000 kronor, medan hans reseräkning uppgått till allenast 1,416
kronor 77 öre.
I åtskilliga fall hava förskotten icke redovisats inom föreskriven tid,
åtminstone i så måtto, att resterande förskottsbelopp icke blivit inom
— 88 —
nämnda tid inbetalt till statsverket. I några fall hava dylika resterande
belopp återbetalts i flera poster.
Till en lxos marinförvaltningen anställd ingenjör hava tid efter annan
utlämnats förskott, utan att tidigare lämnade förskott dessförinnan reglerats.
Då förskotten dessutom i samtliga fall överstigit den sedermera debiterade
reseersättningen och befattningshavaren synes haft svårt att reglera
de erhållna förskotten, har följden blivit, att statsverket vid hans
död haft en återstående fordran av 312 kronor 40 öre, som advokatfiskalen
i marinförvaltningen erhållit i uppdrag att indriva.
Väg- och vattenhy g gnadsst grelsen.
En biträdande maskininspektör har den 11 januari 1932 beviljats ett förskott
å 300 kronor, men har den resa, som av honom i anledning därav
företagits, avslutats först den 9 oktober 1932. Samme tjänsteman har vid
flera andra tillfällen erhållit förskott mycket lång tid, innan han anträtt
resan.
Byggnadsstyrelsen.
Nagla meia anmärkningsvärda förhallanden hava icke liiir uppmärksammats.
G ener alpos ts t grelsen.
I enstaka fall synas förskott hava lämnats med belopp, som icke oväsentligt
överstiga dem, som sedermera upptagits i ingiven reseräkning.
Förskotten hava i allmänhet reglerats inom loppet av en månad från det
resan avslutats.
T elggrafstyrelsen.
En byrådirektör har den 30 december 1931 beviljats ett förskott å 700
kronor. Resan avslutades den 10 februari 1932, men förskottet redovisades
först den 2 juli samma ar, da av förskottet inlevererades 104 kronor 35
öre. En förste sekreterare har under året i fyra poster uppburit i förskott
sammanlagt 1,600 kronor, medan samtliga reseräkningar uppgått till endast
/63 kronor 85 öre. Även i ett annat fall har iakttagits, att förskott
icke redovisats inom stadgad tid. I allmänhet synas förskotten vid telegrafverket
hava på lämpligt sätt avvägts. V
V atteni allssty reisen.
Från vattenfallsstyrelsen har meddelats, att några uppgifter rörande
beviljade förskott icke kunde lämnas, enär med hänsyn till förskottsrörelsens
ringa omfattning någon förskottsjournal ej fördes vid styrelsens kassakontor,
samt att ifrågavarande förskott inginge i kassabehållningen.
Revisorerna hava emellertid uppmärksammat, att i de av vattenfallssty
-
— 89 —
relsens kassakontor vid verkställda inventeringar redovisade kassabeliållningarna
ingått icke obetydliga belopp, utgörande av kassakontoret utlämnade
förskott.
Statskontoret.
Till en antikvarie bos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien halden
23 september 1931 utlämnats förskott med 170 kronor. Ehuru resan
avslutats den 1 oktober samma år, har förskottet redovisats först den 13
april 1932, varvid kontant inlevererades 22 kronor 20 öre.
En kommittésekreterare, som den 13 augusti 1931 erhållit förskott med
425 kronor, har den 4 oktober samma år avslutat resan, men först den 26
februari 1932 redovisat sitt förskott samt därvid återbetalt kontant 147
kronor 10 öre.
En professor vid tekniska högskolan, som den 8 september 1930 erhållit
reseförskott med 600 kronor, har först den 3 juni 1931 avslutat resan samt
den 6 juni samma år redovisat förskottet.
En byrådirektör i lantbruksstyrelsen har uttagit vid skilda tillfällen under
budgetåret 1931/1932 förskott med 500 kronor varje gång. Resorna
hava emellertid icke avslutats förrän i genomsnitt fyra månader efter sedan
förskottet uttagits. Vid rekvirerandet av förskotten torde han icke
hava tagit hänsyn till omedelbart förestående behov av medel för resor.
En förste kanslisekreterare har den 6 september 1930 uttagit ett förskott
å 600 kronor för en resa, som avslutats den 15 september samma år. Förskottet
har först den 18 februari 1931 redovisats, varvid, då reseersättningen
utgjort allenast 289 kronor 80 öre, kontant inlevererats 310 kronor 20
öre.
En revisor hos riksräkenskapsverket, som för en den 19 september 1931
avslutad resa mottagit ett förskott å 1,200 kronor, har först den 9 februari
1932 redovisat förskottet, varvid en del av detsamma kontant återbetalts.
Kommerskollegium.
En förste byråingenjör, som den 21 oktober 1930 erhållit ett reseförskott
å 225 kronor, har den 6 november samma år avslutat resan. Det erhållna
förskottet har emellertid reglerats först den 9 mars 1931, varvid en mindre
del återbetalts.
Ett annat förskott har utlämnats till en förste amanuens med 1,500 kronor
i anledning av en resa, som avslutats den 16 februari 1932. Förskottet
bär redovisats först den 28 juni samma år, varvid en ^leverering av 211
kronor 8 öre skett.
Den sålunda verkställda granskningen har givit revisorerna anledning
att framhålla vikten av att ovan intagna bestämmelser sorgfälligt iakttagas
samt att noggrann kontroll utövas över att icke onödigt höga förskott
lämnas av vederbörande myndigheter. Otvivelaktigt föreligga för närvä
-
Uevisorenias
uttalande.
— 90 —
Statsverkets
kostnader för
tjänsteresor.
rande på detta område anmärkningsvärda missförhållanden. Revisorerna
bortse härvid icke från att det ofta i praktiken kan möta svårigheter att
i förväg exakt bedöma resornas omfattning örn de kostnader, som därav
föranledas, men enligt deras uppfattning har man alltför ofta icke ingått
i ett bedömande av förskottens lämpliga avvägning, utan allenast utanordna!,
vad befattningshavaren själv uppgivit sig behöva i reseförskott.
Revisorerna vilja även ifrågasätta, huruvida icke sådana bestämmelser
böra meddelas, att för framtiden icke nytt förskott utbetalas, innan redo
isning
verkställts för tidigare lämnat förskott. Vidare torde allmänna
resereglementets föreskrifter böra även i så måtto kompletteras, att bestämmelser
meddelas därom, att befattningshavare, som önska tillfälligt
reseförskott, skall uppgiva tidpunkten för den tilltänkta resans anträdande
samt att, för den händelse en befattningshavare med hänsyn till tilltänkt
resa uppburit tillfälligt förskott, men av någon anledning icke kommit att
företaga resan på avsedd tidpunkt, förskottet skall återbetalas, därest det
icke inom exempelvis en månad erfordrats för resan ifråga.
Revisorerna hava också uppmärksammat, att hos en del myndigheter
reseförskotten avföras under särskild förskottstitel, medan hos andra myndigheter
förskotten utlämnas från och redovisas direkt å vederbörande
myndighets reseanslag. I anledning härav vilja revisorerna framhålla,
att, för den händelse det av praktiska skäl anses lämpligt att omedelbart
avföra lämnat förskott å ett anslag, förskotten i varje fall böra upptagas
i en förskottsliggare eller ock på annat sätt särskilt redovisas, så att en
fullständig översikt kan erhållas över vid varje tillfälle utestående förskott
samt tidpunkten för förskottens redovisning.
Vad särskilt beträffar vattenfallsstyrelsen hava revisorerna icke kunnat
finna det av styrelsen tillämpade förfaringssättet att låta inräkna förskotten
i kassabehållningen och icke särskilt bokföra dessa vara ur kontrollsynpunkt
tillfredsställande och i övrigt lämpligt. Detta förfaringssätt,
som enligt revisorernas åsikt är av anmärkningsvärd beskaffenhet, bör
omedelbart upphöra.
De erfarenheter, som sålunda vunnits, hava revisorerna ansett sig böra
framlägga för riksdagen såsom resultat av den verkställda undersökningen
rörande tillämpningen av gällande bestämmelser örn reseförskott.
§ 29.
Riksdagens år 1930 församlade revisorer meddelade under § 23 i sin
berättelse sina iakttagelser angående vissa ersättningar enligt allmänna
resereglementet och patalade därvid bland annat, att någon besparing
icke syntes hava uppstått i statsverkets utgifter för resekostnads- och
traktmentsersättning efter tillkomsten av 1929 års resereglemente utan
snarare en ökning av dessa utgifter. I viss mån syntes detta revisorerna
vara beroende på den höjning av nattraktamentet, som genomfördes
— 91 —
i det nya resereglemente! En annan måhända mera bidragande orsak
till kostnadsökningen syntes emellertid revisorerna vara att söka i den
ändring i färdsättet, som skett genom den allt mer tilltagande automobiliseringen,
vilket möjliggjorde företagandet av tjänsteresor i större
omfattning än vad förut kunnat ske. Den genom deri ökade färdhastigheten
stegrade möjligheten att å tjänsteresor bereda sig vinst utöver de
verkliga kostnaderna hade enligt revisorernas mening även mången gång
bidragit till att tjänsteresor företagits i större utsträckning än vad som
varit påkallat.
Vidare framliöllo revisorerna, att en lämplig reducering av kilometerpenningarna
samt en nedsättning i ersättningen för annan automobil
borde komma till stånd samt underströko nödvändigheten av, att de i
många fall anmärkningsvärt höga och sinsemellan växlande automobiltaxorna
bringades till större enhetlighet.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 199 angående vissa ändringar
i allmänna resereglemente! beslöt 1931 års riksdag en sänkning
av kilometerpenningarna från 10 till 5 öre per kilometer samt av ersättningen
för annan automobil från 40 till 35 öre per kilometer. Vidare
hava från och med den 1 juli 1931 fastställts enhetliga automobiltaxor
för länen. Grundtaxan har i samband härmed bestämts till 40 öre per
kilometer.
Revisorerna, som hava ansett det vara av intresse att undersöka i vilken
omfattning tjänsteresor företagas, hava låtit upprätta en sammanställning
beträffande av två länsstyrelser utbetald ersättning för under
tiden 1 juli—30 september 1931 företagna tjänsteresor. I sammanställningen
ingå således icke kostnader för resor av befattningshavare vid
fångvården, försvarsväsendet, tullverket, kommerskollegium, kommunikationsverken
och domänverket samt reseersättning, som utbetalts av
medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna kartverket m. fl. myndigheter.
Revisorerna hava vid sin granskning av räkenskaperna fäst sig vid
den stora utsträckning, i vilken automobil anlitats vid tjänsteresor. Härvid
hava revisorerna icke kunnat undgå att iakttaga, att i ett flertal fall
automobil kommit till användning, oaktat resorna helt eller delvis kunnat
med betydligt mindre kostnad för statsverket ske med anlitande av
järnväg. Särskilt anmärkningsvärda synas de fall, då vederbörande,
som åtnjutit fribiljett vid tjänsteresor å järnyäg inom sitt distrikt, använt
sig av automobil, ehuru med hänsyn till resans ändamål järnväg
kunnat anlitas. Det lärer knappast kunna förnekas, att möjligheten att
å resor med automobil bereda sig vinst utöver de verkliga kostnaderna
föranlett eller bidragit till att detta färdsätt kommit till användning i
stället för ett billigare, exempelvis järnväg och omnibus.
I 15 § i allmänna resereglemente! stadgas, att, då förrättningsman avgiftsfritt
anviinder kronans transportmedel; då lian eljest färdas avgifts
-
— 92
Av länsstyrelsen 1 Skaraborgs län utbetald resekostnads- och traktaments -
| Anslag eller | Antal km. | Taxebil ] kronor i | |
| II I 7 » II D 17 II I 7 II E 2 V B 26 V C 7 V C 48 V C 49 V C 57 | i 42 332 80 2,302 | 1 | ! | |
Notarier........................................................... |
| 30 24 | ||
Auditör vid regementskrigsrätt .......................... Delgivning av stämningar (enl. lagen örn fri rättegång | 33 594 | |||
|
| |||
D:o (resor med ani. av smittosamma sjukdomar) .. | 202 1,477 420 i 64 1,173 | 45 99 | 60 i89 | |
D:o (undersökning av sinnesbeskaffenhet enligt läns- | | | r | ||
Landshövdingen1.......................................... | V D 4 |
|
| |
|
|
| ||
|
| 1,173 |
|
|
Landsfogden 1 .......................................... |
|
|
| |
Landsfiskaler 2........................................... |
| 15,771 | 1-4 2,999 8 |
|
D:o (förberedande värdering av rotehållarnas kost- | IV:2 H 1 V E 2 | 231 | ||
|
| 58 | ||
| 1,920 | 4 674 16 |
| |
| V E 1 V E 2 VI B 8 | 50 J | ||
| 4o | |||
| 5,206 : |
|
| |
|
|
| ||
| VII B 17 | 88 328 | 29 | 04 . |
Överkontrollör vid malt- o. brännvinstillverkningen | ||||
Ledamöter av boställsnämnd (friköp av lägenheter |
| 7 |
| |
|
|
|
|
|
Folkskolinspektörer 3....................................... | VIII I 17 VIII I 36 IX I 11 |
| 287 | ~l |
Skolkökslärarinnor (undervisning i hushållsgöromål |
| 7oj | ||
Ledamot av domkapitel .............................. |
| 13 80 1,022 3 |
| |
Ledamöter av jordbrukskommittén ..................... | 34 | | 501 | ||
Distriktslantmätare............................................. Tekniskt biträde åt lantmätare ...........................| Assistent åt lantmätare................................. | IX L 12 » | 6,274 ! 1,622 | 19 or, 15i | |
Lantmäterielever........................................ Distriktsveterinärer............................... Lantbruksingenjörer .......................... | » IX G 11 IX B 4 | 158 ; |
| 35j |
Tekniskt biträde åt d:o...................... | 656 |
|
| |
Assistenter åt d:o ................................ |
|
| 7 0 | |
Lantbruksstipendiater ............*.............. |
| — j| |
| 15 |
Skiftesgodeman (vid inlösen av till nyttjanderätt |
| ; | |
| 10 |
Adjunkt.................................... |
| 6 1 |
|
|
|
|
| 2 | 70 |
Summa | - | 53,097 | 6,549 ! | 92 |
De inom länet förefintliga järnvägarnas och busslinjernas längd:
Järnvägarna............................................................... 785 fcm.
Koncessionerade busslinjer .......................................... 3,475 »
Summa 4,260 km.
93
ersättning för under tiden 1 juli—30 september 1931 företagna tjänsteresor.
Annan bil kronor | i Omnibus kronor | Järnväg kronor | Hästskjuts kronor | Annat färdsätt kronor | Summa reseersät ning kronor |
| Summa traktamen ersättnin kronor | [ ;s-i | Summa resekost nador kronor | - | |||||
10 | 29 |
|
| 4214 51 |
|
| 4 | 05 | 56 | 79 | 38 | 1 __l | 94 | 79 | |
|
| _ | _ | 19 | so) | — | — | — | — | 19 | 30 | 22 | — | 41 | 30 |
74 | 90 | 1 | _ | 45 | 2 0 | 76 | 38 | 7 | 80 | 244 | 08 | — | — | 244 | 08 |
| _ |
| _ | ii | 20 | — | — | — | — | 11 | 20 | 24 | — | 35 | 20 |
_ |
| _ | _ | _ | _ | 38 | 99 | 15 | 18 | 87 | 41 | — | — | 87 | 41 |
338 | 80 | _ | _ | 151 | 10 | 3 | 30 | 3 | 60 | 1,091 | 73 | 697 | — | 1,788 | 73 |
! 1,048 | 90 | _ | _ | 29 | 60 | — | — | — | — | 1,270 | 72 | 1,642 | — | 2,912 | 72 |
35 | 20 |
|
|
|
|
|
|
|
| 80 | 80 | 24 | — | 104 | 80 |
224 | 88 | _ | _ |
|
|
|
|
|
| 324 | 77 | __ | — | 324 | 77 |
147 | — | — | — |
|
| — |
| — | — | 147 | — | 60 |
| 207 | — |
22 | 60 |
|
| _ | _ | — |
| — | — | 22 | 60 | — |
| 22 | 60 |
507 | 07 | _ | _ | 185 | 25 | — | — | 5 | — | 697 | 32 | 145 | — | 842 | 32 |
8 | 70 | _ | _ | _ | - | — | — | — | — | 8 | 70 | 14 |
| 22 | 70 |
58 | 65 | _ | _ | 20 | 25 | — | — | — | — | 78 | 90 | 85 |
| 163 | 90 |
|
| _ |
| _ | _ | — | _ | — | — | 124 | 29 | 296 | — | 420 | 29 |
2,563 | 5 7 | 15 | 10 | 117 | 30 | — | — | 161 | 95 | 5,857 | 15 | 78 |
| 5,935 | 15 |
|
|
|
|
|
|
|
| 2 | 40 | 10 | 98 | 8 | — | 18 | 98 |
| _ | _ | _ | 6 | 4 5 | 63 | — | 26 | 40 | 100 | 47 | 153 | — | 253 | 47 |
2 | 40 |
| _ | 148 | 10 | — | — | 37 | 80 | 863 | 28 | 701 | — | 1,564 | 28 |
| _ | _ | _ | 4 | 35 | — | _ | — | — | 20 | 85 | 30 |
| 50 | 85 |
4 | 20 | __ | _ | 33 | 35 | - | — | — | — | 37 | 55 | 72 | — | 109 | 55 |
1,538 | 05 | _ | _ | — |
|
|
| — | — | 1,538 | 05 | 386 | — | 1,924 | 05 |
•325 | 75 | _ | _ | _ | _ |
| — | — | — | 325 | 75 | 48 | — | 373 | 75 |
|
| _ | _ | _ | _ | __ | _ | — | — | 29 | 04 | 5 | — | 34 | 04 |
| _ | 33 | 15 | 325 | 0 5 | _ | — | 12 | — | 370 | 20 | 635 | — | 1,005 | 20 |
99 | 40 | — | — | 324 | 30 | 5 | 50 | — | — | 436 | 40 | 1,640 | — | 2,076 | 40 |
137 | 99 |
|
|
|
|
|
|
|
| 137 | 99 | 46 | — | 183 | 99 |
| _ | _ | _ | 5 |
| — | — | — | — | 5 | — | 36 | — | 41 | —; |
436 | 75 | — | — | 62 95 | — |
| — | — | 787 | 45 | 1,141 | — | 1,928 | 46! | |
|
| 4 | 50 | 56 | 50 | _ |
| _ | — | ( 68 | 20 | 36 | __ | 104 | 20| |
| _ | 12 | _ | _ | _ | — | __ | — | — | 25 | 50 | 18 | — | 43 | 50 |
11 | 90 | __ | _ | — | — | — | — | — | — | 11 | 90 | 6 | — | 17 | 90 |
|
| _ | _ | 48 | 45 | — | — | — | — | 128 | 64 | 559 | 50 | 688 | 14 |
880 | 10 | 115 | 20 | 523 | 83 | — | — | 18 | 90 | 2,560 | 04 | 6,814 | 56 | 9,374 | 60 |
446 | 63 | 20 | 45 | 1 | 60 | — | _ | 1 | 50 | 473 | 33 | 1,316 | — | 1,789 | 33] |
| _ | 2 | 20 | 40 | — | — | — | — | — | 61 | 55 | 529 | — | 590 | 55 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,463 | 68 | 1,463 | 68 |
55 | 30 |
|
|
|
|
|
|
|
| 55 | 30 | 21 | — | 76 | 30 |
957 | 90 | _ | — | — | — | — | — | — |
| 957 | 90 | 382 | — | 1,339 | 90 |
25 56 | _ | — | 31 | 30 | — | — | — | __ | 126 | 65 | 1,096 | I — | 1,222 | 55 | |
819 | 15 | — | — | 139 | .0 | 34 | 80 | — |
| 1,068 | 20 | 1,824 |
| 2,892 | 2 0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 100 | 10 | 471 | — | 571 | 10 |
25 | 40 | _ | __ | __ | _ | 15 | 40 | 25 20 | 66 | _ | 200 | — | 266 | — | |
— | — | — | — | 22 | — |
| — | l — | s- | 24 | 170 | 15 | 1 — | 39 | 170 |
10,807103 | 203) «0 | 2,393 98 | | 287 3! | 321! 7 8 | 20,513]6H| 22,777 74 | | 43,291)42 |
1 Åtnjuter fribiljett å järnväg vid resa inom länet.
2 Åtnjuta fribiljett å järnväg vid resa inom vederbörande landsfiskalsdistrikt.
3 Heseersättningen till folkskolinspektörerna i länet för samtliga resor under år 1931 utgjorde
9,528 kronor 30 öre.
— 94 —
Av länsstyrelsen i Västerbottens län utbetald resekostnads- och traktaments -
Häradshövdingar •
Notarier.............
Vattenrättsdomare .......................................
Vattenrättssekreterare ................. ..............
Vattenrättsingen jörer....................................
Vatlenrättsnämndemän...............................
Delgivning av stämningar (eni. lagen örn fri rättegång)!
Fattigvårdskonsulenter ..................................
Pensionsstyrelsens ombud ............................
Särskild vårdare för farliga alkoholisters inställande
å anstalt .....................................................
Provinsialläkare ................................................
D:o (lindring i mindre bemedlades sjukvårdskostnader)
I):o (skyddskoppsympningen) ..............................
Barnmorskor (skyddskoppsympningen)..................
Landshövdingen 1 .............................................
Landssekreteraren .............................................
Lappfogdar ......................................................
Lappti llsyningsmän............................................
Landsfogden 1 ..............................................
Sakkunnigt biträde åt landsfogden...................
Landsfiskaler 2..............................................
Fjärdingsman ...................................................
Kriminalkonstaplar.............................................
Distriktspoliser ................................................
Vägingenjörer ...................................................
Ledamöter i prövningsnämnd..............................
Folkskolinspektörer8..........................................
Skolkökslärarinnor (undervisning i hushållsgöromål
i egentlig folkskola) .......................................
Ordförande i ströängsnämnd ..............................
Synemän för ströängars indragande till kronan......
I):o för vanhävd..............................................
D:o för avvittringsärenden .................................
Ledamöter av jordbrukskomm............................
Allmänt ombud vid insyning av flottleder............
Överlantmätare ................................................
Tekniskt biträde åt lantmätare
Distriktsveterinär.....................
Assistenter hos d:o -
F''artygsinspektörer .
Stiftsadjunkt......................................................
Kontraktsadjunkt................................................
Ständig adjunkt ...............................................
Summa
De inom länet förefintliga järnvägarnas och busslinjernas längd:
Järnvägarna ...........................................................
Postdiligenslinjerna ................................. 1,083 km.
Busslinjerna........................................... 11,347 »
751 km.
12,430 »
Anslag eller | Antal km. vi( | Taxebil kronor | |
II I 7 | 858 | 248 | 70 |
» | 584 | 29 | 20 |
II I) 17 | 2,846 | 511 | ■ 0 2 |
II I 7 | 1,316 | 674 | 80 |
» | 667 | 47 | 25 |
» | 1,244 | 100 | 20 |
| 2,109 | 210 | 82 |
II E 2 | 370 | 95 | 15 |
V B 44 | 2,246 | 130 | 10 |
V B 26 | 428 | 105 | 34 |
V B 39 | 50 | _ |
|
V C 7 | 3,675 | 883 | 56 |
V C 49 | 1,727 | — | — |
V C 57 | 3,480 | 42 | 90 |
» | 1,149 | 320 | 98 |
V I) 4 | 3,758 | 1,581 | 33 |
* | 577 | 57 | 42 |
V D 8 | 4,182 | 527 | 80 |
» | 2,286 | 737 | 64 |
V D 4 | 5,601 | 24 | 3 0 |
V D 3 | 598 | 16 | 40 |
/ VE2 ) | 31,310 | 6,660 | 26 |
V E 2 | 3,078 | 552 | 06 |
y> | 4,133 | 2,351 | 17 |
» | 209 | 20 | 85 |
VI B 8 | 9,525 | 919 | 42 |
VII G 7 | 980 | 296 | 55 |
VIII I 17 | 2,949 | 312 | 31 |
VIII I 36 | 636 | 83 | 35 |
IX L 18 | — | — | — |
7> | 558 | 159 | 51 |
IX I 11 | 170 ! | — | — |
IX L 17 | 1,061 i | 235 | 37 |
IX I 11 | 304 | 100 | 95 |
IX 0 2 | 660 | 3 | 40 |
IX L 11 | 2,085 | 713 | 49 |
IX L 12 | 7,533 | 2,077 | 82 |
» | 1,673 | 516 | 60 |
IX G 11 | 3,971 | 505 | 37 |
IX B 4 | 1,245 | 328 | 56 |
> | 3,931 | 300 | 20 |
IX 0 2 | 3,826 | 112 | — |
X B 9 | 628 | 5 | — |
Kyrkofonden | 45 | 2 | 25 |
7> | 982 ! | — | — |
» | 1,215 | 356 | 25 |
» | 52 j | — |
|
— | | 122,510 | 22,957 lt |
Summa 13,181 km.
— 95 —
ersättning för under tiden 1 juli—30 september 1931 företagna tjänsteresor.
Annan bil kronor | Omnibus kronor | Järnväg kronor | Hästskjuts kronor | Annat färdsätt kronor | Summa rese-ersättning kronor | Summa traktaments- ersättning kronor | Summa rese- kostnader kronor | ||||||||
_ | _ |
| _ | 177 | 75 |
|
|
| _ | 426 | 45 | 157 |
| 583 | 45 |
— | — | — | — | 54 | 50 | — | — | — | — | 83 | 70 | 75 | — | 158 | 70 |
153 | 45 | 65 | 70 | 145 | 51 | 41 | 76 | 41 | 40 ! | 958 | 84 | — | — | 958 | 84 |
— | — | — | — | 90 | 75 | — | — | • 2 | 10 i | 767 | L 5 | 201 | 70 | 968 | 85 |
1 | 10 | — | — | 135 | 75 | — | — | — | —! | 184 | 10 | 230 | 8 2 | 414 | 92 |
9 | 90 | 27 | 25 | 231 | 05 | — | — | — | — 1 | 368 | 40 | 509 | 09 | 877 | 49 |
38 | 85 | 44 | 20 | 155 | — | — | — | 4 | 70 | 453 | 57 | 289 | 93 | 743 | 50 |
— | — | — | — | 9 | — | — | — | 20 | 78 | 124 | 98 | 20 | — | 144 | 93 |
373 | 45 | 39 | 85 | 249 | 10 | 7 | 80 | 0 | 50 | 800 | 80 | 502 | — | 1,302 | SO |
165 | 20 | 13 | 20 | 27 | — | — | — | 19 | 60 | 330 | 34 | 159 | — | 489 | 34 |
— | — | 6 | _ | 84 | _ | _ | _ | 2 | _ | 92 | _ | 26 | _ | 118 | _ |
336 | - | 54 | — | 132 | 20 | — | — | 145 | — | 1,550 | 76 | 1,332 | — | 2,882 | 76 |
470 | 10 |
|
|
|
|
|
|
|
| 470 | 10 | — | — | 470 | 10 |
1,230 | 25 | — | — | — | — | — | — | 54 | 50 | 1,327 | 65 | 432 | 25 | 1,759 | 90 |
14 | 50 | — | — | — | — | 61 | 60 | 4 | 20 | 401 | 28 | 83 | — | 484 | 2S |
14 | 60 | — | — | 246 | 50 | — | — | 17 | — | 1,859 | 43 | 703 | — | 2,562 | 43 |
124 | 03 | — | — | 160 | 50 | -, | — | — | — | 341 | 95 | 144 | — | 485 | 95 |
923 | 80 | 17 | 25 | 52 | 75 | 12 | — | 163 | 65 | 1,697 | 25 | 1,204 | 50 | 2,901 | 7 5 |
19 | 60 | 27 | 50 | — | — | — | — | 1,395 | 27 | 2,180 | 01 | 2,669 | — | 4,849 | 01 |
1,937 | 20 | — | — | 38 | 50 | — | — | 19 | — | 2,019 | — | 934 | — | 2,953 | — |
— | — | 21 | — | — | — | — | — | — | — | 37 | 40 | 60 | — | 97 | 40 |
4,129 | 6 3 | 90 | 50 | 313 | 71 | — | — | 1,885 | 10 | 13,079 | 20 | t—t | — | 13,260 | 20 |
60 | 80 | 12 | 10 | 77 | 80 | 23 | 75 | 1 | 92 | 728 | 43 | 70 | — | 798 | 43 |
157 | 05 | 108 | 20 | 124 | 75 | 26 | 75 | 467 | 28 | 3,235 | 20 | 2,519 | — | 5,754 | 20 |
46 | 40 | — | — | — | — | — | — | 15 | — | 82 | 2 5 | 18 | — | 100 | 25 |
1,768 | 36 | 10 | 20 | 47 | 50 | — | — | 103 | 10 | 2,848 | 58 | 1,153 | — | 4,001 | 58 |
98 | — | 10 | 35 | 328 | — | — | — | 9 | — | 741 | 90 | 1,152 | — | 1,893 | 90 |
329 | 25 | 23 | 30 | 68 | 5 0 | 5 | 60 | 18 | 35 | 757 | 31 | 844 | — | 1,601 | 31 |
17 | 30 | 44 | 10 | 228 | 60 | _ | _ | _ |
| 373 | 35 | 134 | _ | 507 | 35 |
— | — | — | — | 11 | 25 | — | — | — | — | 11 | 25 | 16 | — | 27 | 2 5 |
75 | 40 | — | — | 23 | — | — | — | 107 | 40 | 365 | 31 | 218 | — | 583 | 31 |
58 | 10 | — | — | 13 | 50 | 7 | — | 22 | 50 | 101 | 10 | 84 | — | 185 | 10 |
123 | — | 8 | 25 | — | — | — | — | 768 | 65 | 1,135 | 27 | 781 | — | 1.916 | 27 |
— | — | 2 | — | 28 | 50 | — | — | — | — | 131 | 46 | 102 | — | 233 | 45 |
197 | 60 | — | — | 20 | 25 | — | — | 8 | 50 | 229 | 75 | 118 | — | 347 | 75 |
8 | — | — | — | 14 | 25 | — | — | 4 | 20 | 739 | 94 | 182 | — | 921 | 94 |
832 | 20 | 74 | 10 | 280 | 25 | — | — | 115 | 90 | 3,380 | 2 7 | 12,335 | 83 | 15,716 | 10 |
130 | — | — | — | 69 | — | — | — | 327 | 70 | 1.043 | 30 | 4,272 | 44 | 5,315 | 74 |
771 | 80 | — | — | 14 | 25 | — | — | 84 | 70 | 1,376 | 12 | 495 | — | 1,871 | 12 |
100 | 10 | 22 | 50 | 37 | 75 | — | — | 22 | — | 510 | 90 | 710 | — | 1,220 | 90 |
1,036 | 65 | 24 | 40 | 46 | 50 | 6 | 40 | 217 | 30 | 1,631 | 36 | 3,558 | — | 5,189 | 35 |
159 | 60 | — | — | 25 | 50 | — | — | 867 | 80 | 1,164 | 90 | 1,015 | — | 2,179 | 90 |
— | — | 73 | 70 | 62 | — | — | — | 9 | 05 | 149 | 75 | 242 | — | 391 | 75 |
— | — | 5 | 50 | 14 | — | — | — | 4 | — | 25 | 75 | 42 | — | 67 | 75 |
356 | 40 | — | — | 31 | 80 | 14 | 40 | 13 | 60 | 416 | 20 | 710 | — | 1,126 | 20 |
72 | 80 | — | — | — | — | — | — | 51 | 30 | 480 | 85 | 482 | — | 962 | 86 |
19 | 60 | — | - | 22 | 60 | — | — | 16 | 50 | 58 | 50 | 32 | — | 90 | 50 |
16,35!) | 87 | 825 | 15 | 3,893 | 02 | 207 | 06 | 7,030 | 55 | 51,272 | 78 | 41,198 | 56 | 92,471 | 35 |
I Åtnjuter fribiljett å järnväg vid resor inom länet.
3 Åtnjuta fribiljett a järnväg vid resor inom vederbörande landsfiskalsdistrikt.
II Heseersättningen till folkskolinspektörerna i länet för samtliga under år 1931 företagna
resor inom länet utgjorde lii,076 kronor 46 öre.
— 96 —
Revisorernas
uttalande.
fritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus; då, utom i fall
som avses i 8 § i samma reglemente, transportmedel enligt gällande bestämmelser
kostnadsfritt tillhandahållas honom; eller då biljett för resan
genom vederbörande myndighet utan kostnad för förrättningsmannen
anskaffas, resekostnadsersättning icke skall utgå. Revisorerna hava
uppmärksammat, att resekostnadsersättning debiterats statsverket i flera
fall, då sakägare eller icke statliga institutioner, exempelvis hushållningssällskap
och vägdistrikt, utan att därtill vara skyldiga likväl tillhandahållit
tjänsteman fortskaffningsmedel avgiftsfritt. I detta avseende
få revisorerna jämväl hänvisa till ett av dem under § 13 omförmält
fall.
De koncessionerade busslinjernas längd i riket utgjorde innevarande
år 88,526 kilometer, varav 3,285 kilometer postdiligenslinjer. Revisorerna
hava funnit, såsom även framgår av nämnda sammanställningar, att
resor med användande av omnibus förekomma i jämförelsevis ringa
utsträckning. Detta förhållande torde delvis sammanhänga med
att användandet av omnibus icke är obligatoriskt för annat fall —
där av vederbörande myndighet för viss resa eller särskilda resor
icke annorlunda föreskrives — än då den resande samma dag han
avreser från en ort dit återkommer.
I fråga örn planläggningen av resorna synes från vederbörande myndigheters
sida icke alltid tillräcklig kontroll utövas. Så exempelvis torde
vid lantmäteriväsendet utan olägenhet för sakägare under en och
samma resa flera mindre förrättningar kunna sammanföras i stället för
att, såsom mången gång sker, särskild resa företages för varje förrättning.
Vid frånvaro från bostaden under dag, varav mer än 1 timme men
högst 6 timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, utgår enligt
allmänna resereglemente! traktamentsersättning med hälften av det för
dag bestämda beloppet. Vid sin granskning hava revisorerna uppmärksammat,
att i ett jämförelsevis stort antal fall på grund av resans eller
förrättningens omfattning endast halvt dagtraktamente utgått. I detta
sammanhang må erinras om att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 juni
1932 traktamentsersättning icke utgår till lantmäteripersonal och lantbruksingenjörer
för dag, varav högst 6 timmar tagits i anspråk för resa
eller förrättning.
Statsverkets kostnader för tjänsteresor torde kunna beräknas till i runt
tal 10,000,000 kronor för år. För nedbringande av dessa kostnader har.
bland annat, verkställts en sänkning av automobiltaxan och kilometerpenningarna.
Genom dessa åtgärder hava visserligen, såvitt revisorerna
kunnat finna, för tillfället förhindrats en ytterligare stegring av
nämnda utgifter. Däremot torde för nedbringande av de nuvarande
höga kostnaderna andra mera effektiva åtgärder böra vidtagas. Från
-
— 97 —
sett en allmän sänkning av de i riksstaten för reseersättningar avsedda
anslagen vilja revisorerna ifrågasätta, huruvida icke dessa anslag eller
anslagsposter höra uppföras med bestämda belopp att för avsett ändamål
fördelas mellan olika myndigheter eller personer. Härvid torde
viss del böra av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet disponeras
för sådana fall, då det åt viss befattningshavare anvisade särskilda
beloppet av en eller annan anledning befinnes otillräckligt.
Även andra ntvägar böra sökas för åstadkommande av här avsedda
besparingar. Härvid synes en nedsättning i gottgörelsen för färd i
taxeautomobil vara synnerligen befogad. Automobiltaxorna äro fortfarande
så höga, att genom överenskommelse rabatt å taxorna ofta kan
erhållas, i synnerhet örn samma fordon mera stadigvarande användes.
Då möjlighet till ett billigt ordnande av tjänsteresor i första hand kan
utnyttjas av förrättningsman med begränsat distrikt och ofta återkommande
resor, synes för sådana personalgrupper kilometerpenningarna
vid färder inom eget distrikt (län) utan olägenhet kunna indragas. I
samband härmed bör även ersättningen för annan automobil sänkas för
nämnda kategori befattningshavare. För det undantagsfall att ersättning
enligt automobiltaxan icke skulle täcka med resan förenade särskilda
utgifter torde jämlikt 2 § 1 mom. sista stycket i allmänna resereglemente!
gottgörelse härför kunna utgå.
Det billiga färdsättet med omnibus synes böra i viss utsträckning göras
obligatoriskt även vid längre resor. Vidare synes skäl saknas att påföra
statsverket resekostnad i sådana fall, där befattningshavare av
statsunderstödd institution åtnjuter förmånen av kostnadsfri resa.
Såsom revisorerna i det föregående påvisat har planläggningen av resorna
i flera fall varit bristfällig. Revisorerna vilja med anledning härav
understryka betydelsen av noggrann kontroll på hithörande område.
Vad angår resor eller förrättningar, som taga mindre tid än 6 timmar
i anspråk, vill det förefalla att de härmed förenade utgifterna för mat
och logi, örn sådana utgifter överhuvudtaget förekomma, äro så obetydliga,
att särskild traktamentsersättning icke bör ifrågakomma. Som en
jämförelse må erinras örn att tjänstemän vid ämbetsverken i Stockholm
hava sig ålagda 7 timmars tjänstgöring å tjänsterummet. Örn de, som
ofta är fallet, äro bosatta på längre avstånd från arbetsplatsen, hava de
därför icke möjlighet att intaga sin frukostmåltid (lunch) i hemmet utan
äro nödsakade vidkännas särskild kostnad för detta mål utan att ersättning
i någon form härför utgår. Vidare torde böra beaktas att redan nu
stora grupper befattningshavare icke äro berättigade till traktamentsersättning
vid resor eller förrättningar, som omfatta mindre tid än sex
timmar.
Slutligen hava revisorerna i detta sammanhang ansett sig böra något
beröra frågan örn det allmänna resereglementets tillämplighetsområde.
Revisorerna hava fäst sig vid don åtskillnad, som föreligger i fråga örn
7 — 3 2 ii o8 8. Hett.-berättelse äng. statsverket jin år 1932. I.
''tryckningskostnaderna
för statens
offentliga utredningar.
Revisorernas
uttalande.
— 98 —
traktamentsersättningens karaktär. För de flesta förrättningmän är
traktamentet endast avsett att utgöra ersättning för den merkostnad vederbörande
fått vidkännas på grund av att han nödgas vistats utom bostadsorten.
För andra åter måste traktamentet jämväl anses utgöra ersättning
för det under förrättningen utförda arbetet. Med hänsyn till
den skillnad, som sålunda föreligger i fråga örn traktamentets ändamål,
torde det vara uppenbart att åtgärder i besparande syfte i hög grad försvåras
därigenom att för samtliga förrättningsmän stadgats gemensamma
bestämmelser i nu nämnt hänseende. Det vill därför synas revisorerna
att skäl tala för att ur allmänna resereglementet utbryta sådana
grupper förrättningsmän, för vilka traktamentsersättningen utgör
ersättning jämväl för det under förrättningen utförda arbetet.
§ 30.
Vid granskning av tryckningskostnaderna för statens offentliga utredningar
hava revisorerna funnit, att dessa kostnader för under budgetåret
1931/1932 utkomna publikationer uppgått till 138,998 kronor 90 öre.
Antalet publikationer uppgår till 40 stycken. Den publikation, som dragit
den största kostnaden är »Skatteutjämningsberedningen I. Statistisk
utredning angående det kommunala skattetrycket». Denna publikation
innehåller 85 sidor jämte tabellbilagor, vilka omfatta 560 sidor. Dessa
tabeller avse att belysa det kommunala skattetrycket inom olika slags kommuner
och innehålla uppgifter för de sex åren 1925—1930. Den sammanlagda
kostnaden för sättning och tryckning av denna publikation har
uppgått till 18,483 kronor 33 öre, därav för tabeller 16,008 kronor 5 öre.
Korrigering har dragit en kostnad av 969 kronor 5 öre.
Korrigeringskostnaderna för de olika publikationerna uppgå till mellan
lägst 2.7 procent och högst 107 procent av den egentliga sättningsoch
tryckningskostnaden. I fjorton fall överstiger korrigeringskostnaden
50 procent.
Revisorerna vilja framhålla önskvärdheten av> att korrigeringskostnaderna
så vitt möjligt nedbringas. Särskilt då det gäller arbeten med
ett stort antal tabeller, synas korrigeringskostnaderna i vissa fall hava
stigit till ett allt för högt belopp.
Revisorerna vilja vidare ifrågasätta, huruvida det kan anses oundgängligen
nödvändigt att låta till trycket befordra arbeten av den ovan
nämnda statistiska utredningens art. Enligt revisorernas mening torde
det vara tillfyllest, örn materialet i dylika fall vore tillgängligt i annan
form.
— 99 —
§ 31.
Under sin räkenskapsgranskning hava revisorerna iakttagit, att flera
myndigheter vid utbetalande av medel begagna sig av särskilda anordningsblanketter,
även när anordningsbeslutet kunnat tecknas å vederbörande
rekvisition av medel eller å annat underlag för anordningen.
Det sålunda tillämpade förfaringssättet medför obehövliga kostnader för
papper samtidigt som räkenskaperna härigenom bliva onödigt skrymmande
och kräva större arkivutrymme. Det synes revisorerna vara
lämpligt, att genom en cirkulärskrivelse vederbörande myndigheters
uppmärksamhet fästes å berörda förhållande, samt att de anmodas att,
där så utan olägenhet kail ske, teckna ifrågavarande beslut å själva underlaget
för anordningen.
§ 32.
Revisorerna hava granskat räkenskaperna för ett antal institutioner,
föreningar och andra företag av olika slag, till vilka för nästförflutna
räkenskapsår statsunderstöd utgått.
Härvid hava revisorerna uppmärksammat, att vid åtskilliga av dessa
företag kostnaderna för avlöningar och övrig ersättning åt funktionärer
i mera framskjuten ställning varit relativt höga.
Med anledning av sina sålunda gjorda iakttagelser vilja revisorerna
framhålla önskvärdheten av att, i den mån omförmälda företag jämväl
i fortsättningen understödjas med allmänna medel, en minskning av
företagens kostnader i nu angivna hänseende äger rum, och att vid statsunderstöds
beviljande frågan örn nämnda kostnaders skäliga avvägning
beaktas.
§ 33.
Vid granskningen av vissa statsunderstödda företags räkenskaper
hava revisorerna uppmärksammat, att icke obetydliga belopp använts
till utövande av värdskap för offentliga och enskilda personer, av vilka
företagen varit i något hänseende beroende eller mot vilka vederbörande
eljest av någon anledning velat visa sin uppmärksamhet.
Revisorerna hava sig visserligen väl bekant, att ett dylikt förfaringssätt
är allmänt brukligt vid enskilda affärsföretag, men då de företag,
varom nu är fråga, åtnjutit statsunderstöd, i många fall med betydande
belopp, har det för jämförelsens skull synts revisorerna vara av intresse
att omnämna på vad sätt de för representation avsedda medlen disponeras
vid statliga affärsverk.
Genom kungl, brev den 31 december 1919 har vattenfallsstyrelsen bemyndigats
att av de i utgiftsstaterna för statens vatten fallsverk upp
Användningen
av särskilda
blanketter vid
utanordning
av medel.
Personalkostnaderna
vid
vissa statsunderstödda
institutioner,
föreningar
m. fl. företag.
Revisorernas
uttalande.
Statsunderstödda
företags
representationskostnader.
— 100 —
Revisorernas
uttalande.
tågna anslagen till diverse kostnader tills vidare årligen använda sammanlagt
högst 2,500 kronor för utövande av enkelt värdskap för representanter
för utländska statsmyndigheter samt utländska kanalförvaltningar
och kraftverk.
Genom beslut den 3 september 1920 har därefter Kungl. Majit, under
hänvisning till ovanberörda brev av den 31 december 1919, funnit gott
bemyndiga generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
att tillsvidare årligen till representationskostnader använda, järnvägsstyrelsen
högst 12,000 kronor samt generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen
högst 5,000 kronor vardera, att utgå i fråga örn järnvägsstyrelsen
av de i kostnadsstaterna vid statens järnvägar upptagna anslagen till
andra gemensamma utgifter samt i fråga örn generalpoststyrelsen och
telegrafstyrelsen av de i driftkostnadsstaterna för vederbörande verb
uppförda anslagen till diverse utgifter. I sistberörda kungl, brev har
därjämte föreskrivits, att det skall åligga vederbörande styrelse att årligen
i samband med avgivandet av förslag till kostnadsstat för det följande
året lämna redogörelse för användandet av de medel, vilka för det
löpande året stått till styrelsens förfogande för bestridande av representationskostnader.
I ovanberörda bestämmelser har sedermera icke annan förändring
vidtagits än vissa jämkningar av de för ändamålet medgivna beloppen,
och bestämmelserna hava av vederbörande myndigheter tolkats på det
sätt, att sagda belopp endast må disponeras för värdskap åt representanter
för utländska myndigheter.
Revisorerna vilja icke förneka, att utövandet av värdskap kan vara
av värde för de statsunderstödda företagen, men måste å andra sidan
betona att det ligger i statens intresse att tillse att statsunderstöden icke
missbrukas till alltför vittgående representation. Med hänsyn till att de
ifrågavarande företagen äro av vitt skilda slag torde emellertid vid statsbidragens
beviljande icke kunna föreskrivas några allmänna regler rörande
den utsträckning, i vilken dylikt värdskap må utövas. Revisorerna
vilja emellertid ifrågasätta, huruvida icke missbruk av representationsskyldigheten
skulle kunna förebyggas genom att enligt Kungl.
Maj:ts beprövande från fall till fall vid beviljandet av statsbidrag till
enskilda företag fästades det villkoret, att vederbörande företag skall
vara skyldigt att lämna årlig redogörelse för det sätt, varpå representationsskyldighet
av detsamma under räkenskapsåret må hava utövats
med angivande tillika av den kostnad, som varit med ifrågavarande skyldighet
förenad.
— 101 —
ÅTTONDE HUVUDTITELN.
Ecklesiastikdepartementet.
§ 34.
Kostnaderna för tryckning av Kungl. Maj:ts propositioner fördelas enligt
kungl, brev den 16 april 1909 på sådant sätt, att normala utgifter för
sättning och tryckning täckas av riksgäldskontoret, medan korrekturavdrag,
korrigeringar, förslagstryck och dylikt betalas av vederbörande departement.
Revisorerna hava vid granskning av ecklesiastikdepartementets räkenskaper
funnit, att Kungl. Maj:ts proposition nr 187:1932 med förslag till
ecklesiastik boställsordning, utöver från riksgäldskontoret utbetalade 6,762
kronor 83 öre, dragit en ytterligare tryckningskostnad av 9,844 kronor 60
öre. I sistnämnda summa ingå bland annat följande poster: överstående,
ej använd och uttagen sättning 1,728 kronor, korrigering 1,948 kronor, korrigering
å övertid 1,174 kronor 90 öre, korrektur och förslagstryck 4,064 kronor
45 öre.
Revisorerna finna det av ecklesiastikdepartementet för korrigeringar och
övriga extra kostnader utbetalade beloppet, 9,844 kronor 60 öre, som med
icke mindre än omkring 3,000 kronor överstiger kostnaden för den egent
liga sättningen och tryckningen, synnerligen högt.
Enligt vad revisorerna inhämtat hava i förevarande fall särskilda omständigheter
vid frågans beredning bidragit till att kostnaderna blivit
onormalt höga. Emellertid anse sig revisorerna böra i anledning av vad
sålunda förekommit framhålla angelägenheten av att levererade maira
skript, såvitt möjligt, föreligga i sådant skick, att avsevärda merkostnader
av detta slag undvikas.
§ 35.
Revisorerna hava, särskilt i betraktande av de för närvarande rådande
ekonomiska förhållandena, ansett sig böra verkställa en mera ingående
granskning av de kungl, teatrarnas förvaltning.
Vissa kostnader
lör
Kungl. Maj:ts
proposition
187 : 1932
med förslag
till ecklesiastik
''boställsordning.
Revisorernas
uttalande.
De kungl,
teatrarna.
— 102 —
Kungl, teatern (Operan).
L
> Vad kungl, teatern (operan) beträffar vilja revisorerna först i korthet
beröra grunderna för teaterns verksamhet, sådana de uppdragits vid den
nuvarande organisationens tillkomst. Därvid komma revisorerna att i
huvudsak ansluta sig till den historiska återblick över operans tillkomst
och utveckling till och med spelåret 1922/1923, som lämnats i en av särskilt
tillkallade sakkunniga år 1924 verkställd utredning. (Statens offentliga utredningar
1924: 31.) Därefter komma revisorerna att lämna en översikt
över rörelsens ekonomiska utveckling för tiden från och med spelåret 1923/
1924, beträffande vilken period någon sammanfattande redogörelse hittills
icke framlagts. Härvid komma olika grenar av rörelsen att bliva mer utförligt
belysta, särskilt i vad avser spelåret 1931/1932, för vilket teaterns
verifikationer och räkenskaper granskats av revisorerna.
Tiden till och med 1922(1923. I skrivelse till Kungl. Majit den 28 februari
1889 framlade det s. k. teaterbyggnadskonsortiet en plan till definitiv
lösning av operafrågan, en plan däri byggnadsfrågan kombinerats med
frågan örn verksamhetens framtida upprätthållande. Enligt denna plan
skulle med vinsten å ett premieobligationslotteri å 10,000,000 kronor och ett
byggnadsbidrag från Stockholms stad av 600,000 kronor icke blott uppföras
en ny teaterbyggnad å den gamla operans tomt, vilken byggnad skulle förses
med fullständig scenisk utrustning, utan jämväl vid överlämnande till
staten av denna byggnad i färdigt skick överlämnas en reservfond å
500,000 kronor till teaterverksamhetens framtida betryggande.
Sedan Stockholms stad förbundit sig att på vissa villkor tillskjuta ovannämnda
belopp 600,000 kronor, samt Kungl. Majit i proposition till 1889 års
riksdag hänskjutit byggnadsfrågan till riksdagens prövning, beslöt riksdagen
medgiva, att dåvarande operahusets hela tomt i kvarteret Norrström
finge i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda plan av teaterbyggnadskonsortiet
disponeras för uppförande därstädes av en ny teaterbyggnad
enligt ritningar, som av Kungl. Majit fastställdes. Därest operans
verksamhet upphörde eller det ordinarie anslag till operan, som riksdagen
alltsedan 1800-talets början med kortare avbrott beviljat, ej komme
att vidare utgå, skulle av statsverket till Stockholms stad återgäldas det
av staden till byggnadsarbetet anvisade bidraget å 600,000 kronor, varjämte,
örn teaterverksamheten skulle upphöra, reservfonden eller del därav,
som då funnes i behåll, skulle överlämnas till Stockholms stadsfullmäktige
för att användas till det kulturändamål, Kungl. Majit kunde
komma att gilla. Härvid förutsattes, att teaterverksamheten under inga
som helst omständigheter skulle komma att bedrivas för statens räkning
eller staten betungas med någon utgift utöver det ordinarie anslaget. Härjämte
beslöt riksdagen uppföra ett anslag å ordinarie stat till operan å
— 103 —
60,000 kronor. — Sedermera beslöt 1898 års riksdag på framställning av
Kungl. Majit medgiva, att den nya teaterbyggnaden vid Gustaf Adolfs
torg samt operans lösa egendom finge för en tid av 10 år från och med
den 1 juli 1898 upplåtas åt ett aktiebolag med aktiekapital av minst 200,000
kronor, vilket bolag skulle åtaga sig att i huvudsaklig överensstämmelse
med angivna villkor på ett konsten värdigt sätt i nämnda teater utöva
operaverksamhet, med rätt att därstädes, örn omständigheterna sådant
medgåve, även låta uppföra större skådespel. För detta ändamål skulle
bolaget äga uppbära ett privat bidrag av Konungen å 60,000 kronor, det
ordinarie statsanslaget till operan, inkomsterna från operabyggnadens för
uthyrning avsedda lokaler samt den årliga räntan å kungl, teaterns reservfond.
I enlighet med 1898 års riksdagsbeslut uppläts operaverksamheten genom
kontrakt till kungl, teaterns aktiebolag, vilket bolag allt sedan dess,
med undantag för spelåren 1908—1910, under vilken tid kontraktet med
Kungl. Majits tillstånd överlåtits å direktören Albert Ranft, handhaft utövandet
av operaverksamheten. Detta kontrakt förnyades senast den 22
april 1927 och gäller för tiden den 1 juli 1928—30 juni 1938. Enligt den för
bolaget gällande ordningen skall styrelsen bestå av fem ledamöter, därav
Kungl. Majit utser vare sig inom eller utom bolaget tre och av dessa, en till
ordförande och en till verkställande direktör. De två övriga styrelseledamöterna
jämte suppleanter för dessa väljas av bolaget. För granskning
av bolagets räkenskaper och förvaltning utses två revisorer, därav en av
Kungl. Majit och en av bolaget. Bolaget äger jämväl att utse en suppleant
för den av bolaget utsedde revisorn.
Den ovan omförmälda reservfonden överlämnades av teaterbyggnadskonsortiet
till statsverket år 1899 och uppgick vid denna tidpunkt till
511,867 kronor 50 öre, upplupna räntor däri inbegripna. Såsom ovan nämnts
var fonden avsedd att utgöra den ekonomiska garantien för operaverksamhetens
upprätthållande. Det visade sig emellertid rätt snart, att fondens
ursprungliga storlek var alldeles otillräcklig för detta ändamål. Från
och med 1917 har därför också densamma tillförts högst avsevärda belopp
av lotterimedel. Icke desto mindre har det icke kunnat undvikas, att i
stor utsträckning anlita även reservfondens kapital. Detta har skett på
så sätt, att Kungl. Majit beviljat kungl, teaterns aktiebolag lån ur reservfonden
att återbetalas »i den mån tillgångarna sådant medgiva». Fondens
kapitalbehållning, som, på sätt förut nämnts, högst väsentligt ökats genom
tillskott av lotterimedel, uppgick den 30 juni 1923 till 3,860,000 kronor, under
det att kungl, teatern vid samma tidpunkt redovisade en skuld till reservfonden
å 2,288,000 kronor. „
Riksdagens ordinarie anslag till operan höjdes från och med år 1920 Iran
60,000 kronor till 150,000 kronor, varemot Konungens personliga bidrag till
operan från och nied samma år upphörde. Med de enligt riksdagens beslut
år 1898 till operans förfogande ställda intäkterna jämte inflytande
— 104 —
recettmedel hade alltså kungl, teaterns aktiebolag att upprätthålla operans
verksamhet. Av en i 1924 års sakkunnigbetänkande intagen tablå över
operans behållning respektive förlust å verksamheten under tiden 1898—
1923 framgår, att de ekonomiska beräkningar, som uppgjorts 1898, under de
tio första åren av teaterns verksamhet i den nya byggnaden i stort sett
motsvarat verkligheten. Med spelåret 1910/1911 inträdde ett nytt skede,
under vilket de årliga förlustsiffrorna uppgingo i medeltal till 155,000 kronor.
Från och med spelåret 1919/1920 visa emellertid förlustsiffrorna en
våldsamt stigande tendens, som endast delvis kan förklaras av penningvärdets
fall; förlusterna utgjorde för spelåren 1919—1923 sammanlagt
4,872,416 kronor 29 öre. De förluster, som uppstått å verksamheten, hava
enligt Kungl. Maj:ts anvisningar täckts dels med lotterimedel, dels på sätt
ovan omförmälts med lån, från reservfonden mot återbetalningsskyldighet.
Tiden 192311924—1931/1932. Jämväl för tiden 1923/1924—1931/1932 har
kungl, teatern förfogat över förutnämnda intäkter, varjämte dels från och
med den 1 januari 1924 för teaterverksamheten stått till förfogande den
särskilda avgift, motsvarande den s. k. nöjesskatten, som uttagits med stöd
av kungl, förordningen den 21 december 1923 (nr 448), dels ock från och
med spelåret 1924/1925 till teatern utgått anslag av Stockholms stad med
för sistnämnda spelår 50,000 kronor och för vart och ett av följande spelår
100,000 kronor.
Revisorerna hava på grundval av uppgifter i de av teaterstyrelsen avgivna
förvaltningsberättelserna upprättat nedanintagna tablå, utvisande
dels den totala utgiftssumman för vart oell ett av spelåren 1923/1924_
1931/1932, fördelad på avlöningar och övriga utgifter, dels ock de inkomster,
som stått till förfogande för täckande av berörda summa. Inkomsterna
hava därvid fördelats i sådana, som direkt härröra av teaterverksamheten
(teaterns egentliga inkomster) och sådana, som teatern i olika
former erhållit från det allmänna. Beträffande de olika inkomstposterna
torde höla fiamhallas, att räntan a reservfonden avser av statskontoret
till kungl, teatern utbetald ränta, belöpande på respektive spelår (budgetår),
oavsett när utbetalningen skedde, att det belopp, varmed teaterns redovisade
ränteinkomster överstigit respektive understigit ränta å reservfonden
i tablån ökat respektive minskat posten diverse inkomster, att inkomstposten
lotterimedel för samtliga år utvisar de belopp, som erfordrats för täckande
av det belopp, varmed utgifterna överskjutit inkomsterna, även örn
medlen kommit teatern tillhanda först under påföljande år, samt att hylesinkomsterna
upptagits utan avdrag för de utgifter, som föranletts av
uthyi ningen, såsom för bränsle, reparationer m. m., vadan denna inkomstpost
i själva verket är något för högt upptagen. — I tablån meddelas vidare
uppgifter å dels summan av teaterns utgifter och inkomster under
hela perioden, dels utgifter och inkomster i medeltal under vart och ett
av de nio åren, dels ock utgifternas och inkomsternas procentuella fördelning.
Tablå I.
Utgifter.
Avlöningar1.....
Övriga utgifter
Summa utgifter
Inkomster.
A. Å rörelsen.
Recettmedel.............
Programinkomster ■ •
(iarderobsinkomster
Diverse inkomster ••
3
B. Tillskott av det allmänna.
Hyresinkomster av operabyggn,
Ränta å kungl, teaterns reservfond
.............................
Anslag av Stockholms stad......
Anslag av staten .................
Nöjesskatt ...........................
Lotterimedel (= förlust) .........
Summa inkomster
i % av utgifterna
otterimedlen utgj<
utgifterna..........
1923/24 | 1924/25 | 1 1925/26 | 1926/27 | 1927/28 | 1928/29 | 1929/30 | 1930/31 | 1931/32 | Summa | Medeltal för spelår | Procen- tuell for-dell! ing |
1,944,124 | 1,794,848 | 1,853,957 | 1,917,562 | 1,936,177 | 1,934,279 | 1,953,401 | 2,011,711 | 1,959,349 | 17,305,408 | 1,922,823 | 84.7 |
328,667 | 354,200 | 413,277 | 398,715 | 303,567 | 345,797 | 366,095 | 325,407 | 283,314 | 3,119,039 | 346,560 | 1 5.8 |
2272,792 | 2,149,048 | 2,267,234 | 2,316,277 | 2,239,743 | 2,280,076 | 2,319,496 | 2,337,118 | 2,242,663 | 20,424 447 | 2269,383 | 100 o |
669,072 | 556,740 | 676,893 | 683,377 | 664,527 | 779,102 30,156 | 694.212 32,399 | 720,860 35,292 | 646,036 34,684 | 6,090,818 | 676,758 | 29. s |
2 32,243 | 3 32,513 | ‘ 59,232 | 6 69,298 | 82,374 | 40,755 | 40,711 | 40,379 | 40,053 | 678,491 | 75,388 | 3.3 |
701,315 | 589,253 | 736,125 | 752,675 | 746,901 | 889,900 | 782,515 | 829,114 | 741,512 | 6,769,309 | 752,145 | 33.i |
198,012 | 185,163 | 175,490 | 181,486 | 181,433 | 161,800 | 192,3C0 | 177,414 | 174,649 | 1,627,747 | 180,861 | 8.0 |
146,381 | 164,103 | 183,843 | 196,937 | 196,902 | 193,924 | 218,712 | 170,063 | 188,770 | 1,659,634 | 184,404 | 8.1 |
| 50,000 | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 750,000 | 83,333 | 3.7 |
150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 150,000 | 1,350,000 | 150,000 | 6.6 |
39,387 | 62,990 | 70,857 | 67,086 | 67,286 | 73,215 | 70,543 | 70,829 | 61,460 | 586,652 | 65,184 | 2.9 |
1,037,697 | 947,539 | 850,919 | 868,094 | 7 797,222 | 711,237 | 805,427 | 839,697 | 823,273 | 7,681,104 | 853,456 | 37.6 |
1,571,477 | 1,559,795 | 1,531,109 | 1,563,602 | 1,492,843 | 1,390,177 | 1,536,981 | 1,508,003 | 1,501,152 | 13,565,138 | 1,517,238 | 66.9 |
2,272,792 | 2,149,048 | 2,267,234 | 2,316 277 | 2,239,743 | 2,280,076 | 2,319,496 | 2,337,118 | 2,242,663 | 20,424,447 | 2,269,383 | 1000 |
30.9 | 27.4 | 32.5 | 82.5 | 33.4 | 39.0 | 33.7 | 35.5 | 33.1 | 33.1 | — |
|
45 7 | 44.t | 37.5 | 37.5 | 35. t» | 31.2 | 34.7 | 35.9 | 36.7 | 37.6 | — |
|
1 Inklusive tillfälliga engagemang. — 2, 3, *, 6 Efter avdrag av skillnaden mellan av statskontoret utbetald ränta å reservfonden och av
teatern redovisad ränteinkomst, respektive kr. 10,114:68, 10,522: 42, 3,096:52 och 2,397:22. - 6 Efter avdrag av under B upptagen ränta å
reservfonden. — 7 Efter avdrag av ett belopp av kr. 56,736j 84, utgörande lotterimedel, erhållna för täckning av balanserad, före spelåret
1923/24 uppkommen förlust.
o
O*
— 106 —
Revisorernas
uttalande.
Av tablån framgår, att inkomsterna å rörelsen för liela perioden lämnat
täckning för omkring en tredjedel av utgiftssumman, medan återstoden
eller två tredjedelar täckts av tillskott från det allmänna. Med avseende
å nämnda tillskott må bär erinras, att däri icke inräknats värdet
av förmånen att få kostnadsfritt använda operabyggnaden och däri förvarad,
staten tillhörig lösegendom till ett värde av omkring 3 miljoner
kronor, vars brandförsäkring dessutom bekostas av staten.
Med avseende å utgifterna framgår av tablån, att i genomsnitt för
liela perioden 1923/1924—1931/1932 huvudparten eller 85 procent utgöres av
avlöningar, däri inberäknats kostnader för gästspelsengagemang. De totala
utgifterna hava under perioden årligen belöpt sig till 2,269,383 kronor.
Siffrorna för de olika åren avvika endast obetydligt från detta belopp.
Sålunda må framhållas, att utgifterna under spelåret 1923/1924 uppgingo
till 2,272,792 kronor och under spelåret 1931/1932 till 2,242,663 kronor.
I stort sett torde kunna sägas, att operans utgiftsstat icke företett
någon nämnvärd förändring under här ifrågavarande period. En minskning
med omkring 100,000 kronor inträdde under spelåret 1931/1932 i jämförelse
med närmast föregående år.
Utgifterna till avlöningar hava i stort sett utvisat en stegring år från
år alltsedan 1924/1925 till och med 1930/1931, men därefter något nedgått
under 1931/1932. Avlöningarna, fördelade på olika grupper av personal,
under spelåren 1928/1929—1931/1932 framgå närmare av vidstående sammanställning.
Av tablån framgår, att minskningen i avlöningskostnaderna under 1931/
1932 till större delen faller på de tillfälliga engagemangen, under det att
minskningen i avlöningar för operans egen personal begränsats till omkring
1 procent.
Ytterligare meddelas här nedan följande uppgifter angående avlöningarna
:
1 | 1928/29 | 1929/30 | 1930/31 | 1931/32 |
''Fast engagerad personal................... | 1,545,915 | 1,569,294 | 1,590,941 | 1,576,752 |
Extra personal ................................ | 213,70? | 214,270 | 229,827 | 221,018 |
Tjänstgöringspengar.............. ......... | 87,165 | 98,296 | 114,607 | 117,121 |
Summa | 1,846,782 | 1,881,860 | 1,935,375 | 1,914,891 |
Granskningen av avlöningskostnaderna har i stort sett givit revisorerna
det intrycket, att de avlöningsförmåner, som utgått till olika kategorier
anställda — särskilt i betraktande av det nuvarande tidsläget och operans
ekonomiska ställning — äro väl höga. Under rådande förhållanden
torde enligt revisorernas mening viss reducering av förmånerna vara både
befogad och genomförbar. Såsom en konsekvens av den minskning av an
-
— 107
Tablå II. Avlöningar.
| 1928/29 | 1929/30 | 1930/31 | 1931/32 |
1. Styrelse och revisorer ............................. | 6,250 | 6,250 | 7,950 | 8,400 |
) 2- Tjänstemän .............................''•............... | 87,607 | 85,977 | 78,872 | 84,170 |
i 3. Regissörer m. fl........................................ | 38,100 | 40,100 | 42,700 | 44,000 |
4. Solister................................................. | 343,482 | 355,985 | 385,772 | 372,936 |
j 5. Orkester ............................................... | 518,389 | 525,426 | 530,913 | 536,818 |
6. Balett...................................................... | 121,200 | 129,590 | 125,912 | 119,717 |
j 7. Kör......................................................... | 236,659 | 230,637 | 239,099 | 240,846 |
8. Kostymavdelning .................................... | 86,390 | 81,668 | 80,675 | 80,490 |
9. Dekorationsavdelning .............................. | 62,173 | 63,393 | 69,307 | 67,640 |
I 10. Scenmaskineriavdelning .......................... | 154,735 | 168,386 | 169,983 | 159,093 |
1 11. Belysningsavdelning ................................ | 38,262 | 39,483 | 43,911 | 42,754 |
| 12. Uppvärmnings- och ventilationsavdelning ■■■ | 29,659 | 27,893 | 29,393 | 30,462 |
j 13. Påklädare och påkläderskor ..................... | 21,961 | 22,147 | 23,832 | 22,452 |
1 14. Statister ............................................... | 26,407 | 22,881 | 27,085 | 24,797 |
\ 15. Salongs vaktmästare ................................. | 30,525 | 33,409 | 31.017 | 29,325 |
| 16. Städerskor ............................................. | 15,142 | 14,942 | 14,914 | 14,630 |
| 17. Portvakter och nattvakter ........................ | 13,885 | 13,885 | 13,885 | 13,885 |
| 18. Musikbibliotek.......................................... | 5,100 | 5,100 | 5,100 | 5,100 |
| 19. Operaskolan (lärarpersonal)........................ | 4,000 | 4,000 | 4,000 | 4,500 |
: 20. Balettelevskolan (lärarpersonal) .................. | 1,800 | 1,800 | 2,400 | 2,400 |
| 21. Övriga löner .......................................... | 5,055 | 8,901 | 8,656 | 10,475 |
Summa | 1,846,781 | 1,881,860 | 1,935,375 | 1,914,891 |
Tillfälliga engagemang ............................ | 87,498 | 71,541 | 76,336 | 44,458 |
Summa | 1,934,279* 1953,401 | 2,011,711 | 1,959,349 |
Anm.: Under ovanstående rubriker ingå avlöningar bl. a. till följande personal, nämligen
under 2'' teaterchef, ekonomiinspektor, kassör, kanslister, presskommissarie, kanslivaktmästare,
biljettförsäljerskor, portier och teaterläkare, under 3: regissörer, inspicient, biträdande
inspicient och attributförvaltare] samt sufflös, under 5: kapellmästare, biträdande
kapellmästare och repetitörer (inkl. extra musik), under 6 •'' balettmästare, biträdande balettinstruktris
och balettrepetitör, under 7: kormästare och hovvaktmästare, under 8: kostymförvaltare,
föreståndare för skräddareverkstaden, perukmakare, biträdande perukmakare, förrådsbiträden,
garderobsbiträden, skräddare och sömmerskor, under .9: dekorationsmålare,
föreståndare för snickeriverkstaden och snickare, under 10: maskinmästare och dekorationsförvaltare,
biträde åt maskinmästaren,‘ scenverkmästare, scenvaktmästare och scenarbetare,
under* 11: brandmästare och föreståndare (belysningsmästare) samt belysningsarbetare, under
12: ventilator, maskinister och eldare, under 18: musikbibliotekarie och vaktmästare samt
under 21: attributförman, tillfälliga arbetare m. m.
talet föreställningar, som ägt rum under senaste åren, synes härutöver
den fast d. v. s. genom årskontrakt anställda personalens antal kunna nedbringas.
108 —
Med avseende å ersättningen till operastyrelsen hava revisorerna uppmärksammat,
att fasta årsarvoden utgått till styrelsens två suppleanter.
Denna anordning synes revisorerna i detta fall icke vara lämplig, utan
torde arvode böra utgå till suppleanterna per sammanträdesdag, och suppleanterna
inkallas, endast i den mån så verkligen erfordras.
Operans övriga utgifter, vilka i medeltal för vart och ett av åren 1923/
1924—1931/1932 belöpt sig till 346,560 kronor, uppgingo under de fyra senast
avslutade räkenskapsåren till följande belopp:
Tablå III. Övriga utgifter.
| 1928/29 | 1929/30 | 1930/31 | 1931/32 |
Administrationen. |
| I |
|
|
Omkostnader för kansli och scenens byrå | 17,582 | 8,294 | 7,676 | 7,865 |
Reklamkostnader ............................. | 1 59,992 | 47,119 | 47,730 | 35,757 |
Programkostnader ........................... | 1 | 14,491 | 24,912 | 26,716 |
| 77,575 | 69,904 | 80,319 | 70,339 |
Materielavdelningen. |
|
|
|
|
Materielhyra, arvoden till översättare, |
|
|
|
|
kompositörer och författare ............ | 38,193 | 36,015 | 21,964 | 24,113 |
Instrument och musikalier.................. | 13,691 | 11,275 | 17,078 | 12,664 |
| 51.884 | 47,289 | 39,042 | 36,777 |
Tekniska avdelningen. |
|
|
|
|
Attributmaterial .............................. | 2,012 | 2,613 | 4,288 | 4,288 |
Kostymmaterial.............................. | 40,458 | 48,992 | 40,618 | 38,126 |
Dekorationsmaterial och omkostnader |
|
|
|
|
för maskineriet........................... . | 41,366 | 70,251 | 49,963 | 35,123 |
Belysningsmaterial......................... | 8,974 | 22,330 | 11,957 | 14,544 |
| 92.810 | 144,185 | 106,826 | 92,081 |
Belysning och uppvärmning (inkl. |
|
|
| i |
material). |
|
|
| ! |
Belysningsomkostnader ..................... | 21,138 | 7,335 | 9,123 | 9,089 |
Uppvärmningskostnadcr..................... | 40,597 | 37,429 | 42,587 | 35,907 |
Bevakningsomkostnader.................. | 7,999 | 3,929 | 7,204 | 6,455 |
| 69,734 | 48,693 | 58,914 | 51,450 |
Fastigheten och inventarierna ■■■ | 33,423 | 35,577 | 26,453 | 15,343 |
Diverse utgifter............................... | 20,371 | 20,447 | 13,854 | 17,326 j |
Summa | 345 797 | 366,095 | 325,407 | | 283,314 |
Ifrågavarande utgifter hava sålunda under de senare åren företett en
viss nedgång, vilken, såvitt revisorerna kunnat finna, föranletts av strävanden
att begränsa ifrågavarande kostnader.
Vad de särskilda inkomstposterna angå, vilja revisorerna framhålla
följande:
— ino —
Recettmedlen variera avsevärt. Någon märkbar tendens kan knappast
utläsas ur siffrorna, vilket för övrigt är helt naturligt, då ifrågavarande
inkomstpost är beroende av publikfrekvensen och påverkas av en mångfald
variabla och oberäkneliga faktorer, såsom programval, artisternas popularitet,
gästspel, biljettpriser, tidskonjunkturerna, konkurrensen från
andra teatrar, konsertföretag och biograferna, antalet föreställningai o. dyl.
Sagda inkomster hava belöpt sig till högst 779,000 kronor (1928/1929) och
lägst 557,000 kronor (1924/1925), samt utgjorde för spelåret 1931/1932 646,000
kronor, vilket belopp något understiger medeltalet för hela perioden
(677,000 kronor).
Bland recettmedlen för 1931/1932 ingå bland annat abonnemangsavgifter
för 15 föreställningar med 42,547 kronor, inkomster från 13 folkföreställningar
med 25,110 kronor, 11 populärföreställningar med 25,812 kronor,
14 skölf öreställningar med 21,921 kronor samt 3 konserter med 6,821
kronor. Inkomsterna av vanliga operaföreställningar, 141 till antalet, utgjorde
397,000 kronor, vilket motsvarar en medelrecett per föreställning av
2,816 kronor mot 4,731 kronor vid fullsatt hus (utan förköp).
Med hänsyn till det intresse, en undersökning av programvalets betydelse
för recettmedlen erbjuder, hava revisorerna verkställt en granskning
i detta hänseende beträffande spelåret 1931/1932. Därvid har framgått, att
den största recettinkomsten ernåtts för Czardasfurstinnan (18 föreställningar),
uppgående till 87,000 kronor, motsvarande i medeltal för föreställning
4,800 kronor. Därnäst komma Carmen (18 föreställningar) med 51,000
kronor eller i medeltal per föreställning 2,800 kronor, Or fens i underjorden
(13 föreställningar) med 39,000 kronor eller i medeltal per föreställning
3,000 kronor, Tannhäuser (10 föreställningar) med 33,000 kronor eller perföreställning
3,300 kronor och Aida (10 föreställningar) med 28,000 kronor
eller i medeltal per föreställning 2,800 kronor. Kepertoaren i övrigt, upptagande
icke mindre än 46 olika program, inbragte, frånsett abonnemangsföreställningar,
285,900 kronor utgörande i medeltal per föreställning (134
stycken) 2,130 kronor. Särskilt svaga recette!- utvisade bland annat de
första gången uppförda operorna »Hjärtat» och »Zoraima». Såsom lramgår
av de anförda siffrorna har operetternas betydelse för kungl, teaterns
ekonomiska verksamhet varit synnerligen stor. Omkring 20 procent av de
totala recettmedlen under 1931/1932 inflöto vid de föreställningar, då »Czardasfurstinnan»
och »Orfeus i underjorden» framförts.
Frågan huruvida operan kunnat hävda sin ställning i konkurrensen med
övriga offentliga nöjesföretag är svår att bedöma. Av Stockholms stads
statistik över offentliga nöjestillställningar, som därvid torde erbjuda vissa
hållpunkter för en jämförelse, synes emellertid framgå, att operans recettinkomster
under de senare åren i stort sett fluktuerat pa samma sätt som
den totala biljettförsäljningssumman för samtliga dessa företag. Sålunda
är under spelaret 1931/1932 en betydande nedgång i försäljningssumman
jämväl för övriga nöjesföreställningar märkbar. För operans vidkom
-
— Ilo —
KeYisorern&s
uttalande.
mande torde därjämte på andra scener framförda operetter i viss utsträckning
hava inverkat minskande på recettmedlen under nämnda spelår.
Publikfrekvensen framgår närmare av följande sammanställning:
Spelår | Antal föreställ-ningar | Antal besö-kande | Antal besökande i |
1923/1924 ................................... | ............. 238 | 152,452 | 641 |
1924/1925 ................................... | ............. 217 | 156,504 | 721 |
1925/1926 .................................. | ............. 224 | 176,304 | 787 |
1926/1927 ................................. | ............. 213 | 167,266 | 785 |
1927/1928 ................................... | ............. 215 | 172,427 | 802 |
1928/1929 ................................... | ............. 234 | 188,031 | 804 |
1929/1930 .................................. | ............. 253 | 195,113 | 771 |
1930/1931 .................................. | ............ 237 | 200,554 | 846 |
1931/1932 .................................. | ............. 222 | 182,601 | 822 |
Då operasalongen rymmer | 1,160 personer, torde publikfrekvensen under | ||
senare år få anses hava varit | rätt livlig. Härtill bar givetvis bidragit före- |
kornsten av abonnemangs-, folk- och skolföreställningar. Antalet föreställningar
bar visat en viss nedgång för de senare åren. Operastyrelsen har
i senaste förvaltningsberättelsen framhållit, att detta skett för att möjliggöra
besparingar.
Anmärkas bör, att i operans recettmedel från och med spelåret 1925/1926
ingå även | inkomster för | radioutsändning med följande belopp, nämligen | |
för spelåret | 1925/1926 ...... | .............................................................. kronor | 16,500 |
» » | 1926/1927 ...... | .............................................................. . » | 38,500 |
» » | 1927/1928 ...... | .............................................................. » | 40,500 |
» » | 1928/1929 ...... | .............................................................. » | 26,000 |
» » | 1929/1930 ...... | .............................................................. » | 29,400 |
» » | 1930/1931 ...... | .............................................................. » | 28,000 |
» » | 1931/1932 ...... | eller tillsammans kronor | 28,000 206,900. |
Enligt gällande kontrakt mellan kungl, tealerns aktiebolag och aktiebolaget
Radiotjänst bar teatern åt Radiotjänst upplåtit rätten att rundradiera
8 föreställningar med rätt för Radiotjänst att uttaga var och en av
föreställningarna i halva föreställningar. Härutöver äger Radiotjänst rätt
att utan särskild ersättning rundradiera två festföreställningar.
Enligt revisorernas mening är det önskvärt, att antalet radioutsändningar
från operan ökas, varigenom en ökning av operans intäkter av denna verksamhet
kunde vinnas och dessutom landets befolkning i större utsträckning
beredas tillfälle att få avlyssna operans föreställningar. I samma
syfte borde ett ökat samarbete mellan operan och Radiotjänst vara tänk
-
— lil —
bart, vilket jämväl skulle kunna tjäna till att förbättra det senares program.
Så kunde t. ex. på sätt sker i vissa främmande länder, anordnas populära
radiooperaaftnar med uppträdande av framstående operaartister, föredragande
delar av kända och uppskattade operaverk. Härigenom skulle även
publikintresset för operans verksamhet kunna stimuleras.
Beträffande inkomstposten programinkomster, vilka för spelåret 1931/
1932 uppgått till 34,683 kronor 91 öre, torde böra framhållas, att häremot
svara under utgifterna upptagen post för programkostnader, 26,716 kronor
28 öre. Nettoinkomsten utgör således 7,967 kronor 63 öre.
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke berörda netto skulle kunna
ökas i främsta rummet genom minskning av programmens omfång. Enligt
revisorernas mening borde antalet textsidor kunna i viss omfattning
nedbringas utan att programmets betydelse såsom annonsorgan minskades.
Härjämte synas tryckningskostnaderna, även örn man tager hänsyn till
programmens förnämliga utstyrsel, vara väl höga.
Såsom framgår av den här ovan först intagna tablån utgjorde bidraget
av lotterimedel under spelåret 1923/1924 1,037,697 kronor samt sjönk därefter
årligen successivt — med undantag för spelåret 1926/1927, då en
mindre ökning inträdde — ända till och med spelåret 1928/1929, då ett
lägsta belopp av 711,237 kronor utgick. Under spelåret 1929/1930 ökades
emellertid behovet av lotterimedel till 805,427 kronor och de två sistförflutna
spelåren utgjorde motsvarande belopp respektive 839,697 kronor och
823,273 kronor. I medeltal under hela perioden erfordrades tillskott av sådana
medel med 853,456 kronor. Åv de anförda siffrorna framgår, att behovet
av lotterimedel under de fem senaste åren av perioden varit lägre
än under de fyra första. Procentuellt sett hava lotterimedlen i förhållande
till operans hela budget företett en nedgång under åren 1923/1924—1928/1929
för att därefter stegras. — Det må i detta sammanhang erinras, att i 1924
års sakkunnigbetänkande — vilket enligt operastyrelsens eget påpekande
i ett den 22 februari 1932 till riksdagens andra kammares första tillfälliga
utskott avgivet yttrande alltjämt ligger till grund för operans verksamhet
— räknats med att den brist, som under dåvarande förhållanden normalt
måste täckas av allmänna medel, varmed torde hava avsetts lotterimedel,
skulle utgöra omkring 650,000 kronor. Sedan dess har emellertid tillkommit
Stockholms stads ovanberörda anslag å 100,000 kronor, varjämte penningvärdet
undergått en icke oväsentlig stegring.
Enligt huvudboken för kungl, teaterns aktiebolag har teatern till och
med den 30 juni 1932 tillgodoförts lotterimedel till ett sammanlagt belopp
av 11,664,159 kronor. Med avseende å dessa medel må framhållas, att desamma
enligt beslut av Kungl. Majit skola vid eventuell upplösning av
teaterbolaget, innan tillgångarna skiftas, i mån av tillgång inlevereras
till statskontoret för att tilläggas teaterns reservfond. Bland bolagets
skulder inom linjen redovisas den 30 juni 1932 en skuld till teaterns re
-
Revisorernas
uttalande.
— 112
Slututtalande
av revisorerna.
servfond å 1,163,000 kronor, utgörande lån från reservfonden under spelåret
1922/1923, att återbetalas i den män tillgångarna sådant medgiva.
Slutligen hava enligt en i statskontoret tillgänglig uppgift lotteiimedel
till ett belopp av 1,783,607 kronor beviljats operan utan återbetalningsskyldighet
vid bolagets upplösning. Operan tilldelades lotteriinedel första
gången år 1911. Det sammanlagda beloppet av till kungl, teatern
från och med år 1911 till och med den 30 juni 1932 utbetalade lotterimedel
utgör 14,610,766 kronor.
Av teaterns räkenskaper för spelåret 1931/1932 framgår, att teatern för
spelåret tagit i anspråk ett belopp av 278,751 kronor, avsett att täckas
av beviljade, ej erhållna lotterimedel å 365,000 kronor. Tillgång på likvida
medel har teatern därvid berett sig genom att upptaga lån å 300,000
kronor. Enligt revisorernas mening vore det önskvärt, örn beviljade lotterimedel
kunde tillhandahållas i så god tid, att sådana lånetransaktioner,
vilka givetvis äro ägnade att öka teaterns utgifter, icke behöva ifrågakomma.
Reservfondens behållning utgjorde vid slutet av nedan angivna spelår:
1922/1923 .......... | Kronor .............. 3,860,930 | 1927/1928 .............. | Kronor ............. 3,986,374 |
1923/1924 ............... | .............. 3,906,997 | 1928/1929 ............... | .............. 3,990,861 |
1924/1925 ............. | .............. 3,965,630 | 1929/1930 ............... | .............. 3,969,264 |
1925/1926 ............... | ............ 3,978,651 | 1930/1931 .............. | .............. 4,085,903 |
1926/1927 .............. | ............. 3,982,473 | 1931/1932 .............. | .............. 3,992,258 |
Riksdagens år 1927 församlade revisorer, som med hänsyn till det otillfredsställande
resultat, kungl, teatern lämnat, ansågo sig böra ägna
därmed sammanhängande förhållanden uppmärksamhet, framhöllo, att
starkare garantier måste skapas för en bättre ekonomisk förvaltning av
teatern under en mera framträdande känsla av att uppkommande förluster
icke kunde i alltför hög grad övervältras på det allmänna samt
att det överhuvud vore av synnerlig vikt, att teaterns verksamhet omlades
på ett sådant sätt, att behovet av tillskott från stats- eller lotterimedel
väsentligt minskades.
Den nu företagna granskningen har givit vid handen, att resultatet av
kungl, teaterns verksamhet ur ekonomisk synpunkt icke undergått någon
nämnvärd förbättring under den tid, som förflutit sedan revisorerna
gjorde förenämnda uttalande. Detta förhållande föranleder revisorerna
att ånyo inskärpa angelägenheten av att de sålunda angivna synpunkterna
måtte bliva noga beaktade vid operaverksamhetens fortsatta bedrivande.
Härtill kommer, att den stränga sparsamhet, det nuvarande
tidsläget kräver, nödvändiggör en alldeles särskilt stark begränsning av
anspråken på det allmännas ekonomiska stöd. Detta gäller ej endast
statsmedel i egentlig mening utan ävan lotterimedlen, i fråga örn vilkas
disponerande jämväl stor återhållsamhet är av nöden med hänsyn till de
— 113 —
många olika betydelsefulla ändamål, som i alltjämt ökad omfattning anses
böra tillgodoses med sådana medel.
Med beklagande hava revisorerna konstaterat, att det ekonomiska program,
som framlagts i 1924 års sakkunnigbetänkande, ej kunnat hittills
genomföras. Revisorerna vilja emellertid medgiva, att enligt vad erfarenheten
visat stora svårigheter mött för realiserandet av berörda program
under samtidigt fullföljande av operans huvuduppgift, »att på ett
konsten i allo värdigt sätt utöva musikalisk scenisk verksamhet» (reglementet
§ 1). I sistnämnda hänseende torde det vara allmänt erkänt, att
operan under sin nuvarande ledning hållits på en hög konstnärlig nivå
och att operaledningen inlagt stora förtjänster genom sin strävan att
med en omväxlande och rikhaltig repertoar stimulera intresset för den
konst, operan representerar, även örn operaledningen därtill driven av
tidsläget måst bereda större rum åt en lättare konstart, operetten. Den
rådande ekonomiska krisen påkallar dock med nödvändighet utomordentliga
åtgärder för nedskärning av utgifter av varje slag, och kungl, teatern
kan ej undgå att i likhet med alla andra företag, såväl allmänna som
enskilda anpassa sig efter de förändrade förhållandena, som mer än eljest
fordra sträng sparsamhet. Att angiva riktlinjerna för de erforderliga
åtgärderna tillkommer givetvis ej revisorerna, örn än vissa anvisningar
lämnats i samband med förestående redogörelse. I sådant hänseende hava
revisorerna förut i främsta rummet framhållit nödvändigheten av en
lönereducering. Härutöver må såsom en för ändamålet lämplig åtgärd
antydas begränsning av repertoaren så långt detta utan skada för teatern
låter sig göra. Med framförandet av nya verk, särskilt dyrbara sådana,
bör, såsom under senare åren i regel iakttagits, få anstå. Likaså
synes ett fortsättande på den redan inslagna vägen med minskande av
antalet föreställningar vara till fördel för ekonomien, under förutsättning
att därigenom möjliggjorda besparingar i de fasta kostnaderna genomföras.
Även ett ökat samarbete med dramatiska teatern, i den mån
sådant kan ske, torde vara att anbefalla.
De av tidsläget sålunda påkallade åtgärderna torde böra företagas snarast
möjligt, så att resultatet av desamma kan framträda redan i inkomstoch
utgiftsstaten för nästkommande spelår.
II.
Kungl. Dramatiska teatern.
Genom kontrakt den 14 december 1907 upplät Kungl. Majit och kronan
till kungl, dramatiska teaterns aktiebolag för avgiftsfritt begagnande
den av teaterbyggnadskonsortiet uppförda nya teaterbyggnaden vid
Nybroplan i Stockholm med alla de befintliga dekorationer, attributer,
möbler, biblioteksföremål, maskiner m. m., som anskaffats för teaterbygg
8
— .12S088. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. I.
— 114 —
nåden vid Kungsträdgården, dock med undantag för vissa särskilt angivna
effekter. Den upplåtna lokalen skulle med undantag av de för uthyrning
avsedda lokaler, för tiden från och med spelåret 1907/1908 användas
för teaterverksamhet. Det yttre underhållet av teaterbyggnaden
skulle bestridas av Kungl. Majit och kronan. Alla dekorationer, kostymer
och övriga rekvisita av vad namn de vara månde, som under kontraktstiden
anskaffades, skulle genast tillfalla Kungl. Majit och kronan,
som varken därför eller för inträdda förbättringar skulle hava att lämna
gottgörelse. Bolaget ägde uppbära all avkomst av teaterbyggnaden men
skulle självt bekosta uppvärmning, belysning, vattenförbrukning och den
renhållning, som icke författningsenligt ålåge myndigheterna. Till bestridande
av teaterns utgifter finge användas recett- och extra inkomster
samt nyssnämnda avkomst av fastigheten ävensom räntan å den reservfond,
som genom medel från dramatiska teaterbyggnadskonsortiet kunde
komma att bildas, i förening med de belopp, varmed densamma jämlikt
särskilda bestämmelser i kontraktet kunde varda ökad. Teaterverksamheten
skulle av bolaget utövas och ordnas enligt de närmare bestämmelser,
som meddelades av Kungl. Majit genom utfärdat reglemente eller
annorledes. Bolagets styrelse skulle bestå av fem personer, därav Kungl.
Majit skulle utse vare sig inom eller utom bolaget tre och av dessa en
till ordförande, en till vice ordförande och en till verkställande direktör.
Förvaltningen av räkenskaperna skulle för varje spelår granskas av två
revisorer, därav en skulle utses av Kungl. Majit och den andre väljas av
bolaget. Berörda bestämmelser angående utseende av styrelseledamöter
och revisorer äro intagna i ordningen för bolaget. Aktiekapitalet uppgår
till 200,000 kronor. Kontraktet är på grund av förnyelse gällande för
tiden till och med den 30 juni 1938. Förutom ovannämnda intäkter har
från och med den 1 januari 1924 för teaterverksamheten stått till förfogande
den särskilda avgift, motsvarande den s. k. nöjesskatten, som uttagits
med stöd av kungl, förordningen den 21 december 1923 (nr 448).
Verksamheten i den nya teaterbyggnaden tog sin början den 19 februari
1908 och lämnade under den första tioårsperioden under fem år
överskott och under fem år underskott. Under spelåren 1918/1919—1922/1923
redovisades för varje år förlust, som sammanlagt för ifrågavarande femårsperiod
belöpte sig till omkring 1.5 miljoner kronor. Från och med år
1911 har teatern för verksamhetens uppehållande tillgodoförts lotterimedel.
Det sammanlagda beloppet av de anvisade lotterimedlen utgjorde den 30
juni 1923 1,496,744 kronor 48 öre. — Den 21 juni 1922 nedbrann teaterns
magasinsbyggnad med däri förvarade dekorationer, möbler, attributer och
inventarier. I brandskadeersättning utbetalades av försäkringsbolaget till
statskontoret 461,000 kronor. Dessa medel hava under spelåren 1922/1923
—1926/1927 enligt beslut av Kungl. Majit tillgodoförts teatern för uppförande
av ny magasinsbyggnad och till nyanskaffning av dekorationer m. m.
Det under de senare åren alltmer otillfredsställande resultatet av tea -
115 —
terns verksamhet har föranlett ett flertal utredningar och granskningar,
förutom den vanliga årliga revisionen.
Sålunda hava riksdagens revisorer såväl år 1927 som år 1928 framställt
åtskilliga anmärkningar mot den ekonomiska skötseln av teatern samt därvid
framhållit angelägenheten av att de ekonomiska synpunkterna måtte i
allmänhet tillmätas större vikt vid teaterns skötsel än som skett.
Vidare verkställdes efter anmodan från ecklesiastikdepartementet år
1928 utredning av teaterns styrelse jämte särskilt tillkallade sakkunniga. I
denna utredning, som avlämnades den 10 juni 1929, föreslogos vissa förändringar
i teaterns reglemente, avseende effektivare ekonomisk kontroll
och mera preciserat ansvar, undersökningar örn vissa tekniska förbättringar
i besparingssyfte och, i samband med en normalstat för teatern, vissa
indragningar och besparingar.
De tekniska förbättringar, som åsyftades, avsågo den befintliga scenens
förändring till planscen och utökandet av antalet platser i salongen. Genom
den förra åtgärden skulle scenen bland annat erbjuda behövligt utrymme
för hållande av en såsom önskvärd ansedd stående repertoar, upptagande
stycken av sådan kvalitet, att eventuellt uppkommande luckor i
den fastställda spelplanen genom deras insättande i repertoaren på ett tillfredsställande
sätt kunde utfyllas.
Den framlagda normalstaten siktade genom numerär minskning och höjd
genomsnittslön beträffande artistpersonalen till en konstnärligt starkare
ensemble. I särskilt yttrande uttalade de tillkallade sakkunniga, att, då
de givit sin anslutning till sagda förslag till normalstat, detta skett i den
fasta övertygelsen att, även med höga konstnärliga anspråk på repertoar
och framförande, dramatiska teatern, som åtnjöte hyresfri lokal, restitution
av nöjesskattemedel och andra kontanta bidrag, skulle vara i stånd
att upprätthålla sin ställning såsom landets främsta dramatiska scen med
ett understöd dessutom av allmänna medel av i runt tal 1,000 kronor per
föreställning. De sakkunniga framhöllo vidare lämpligheten av att Kungl.
Majrts inflytande över teaterns ledning bleve ytterligare stärkt och föreslogo
i sådant avseende att av teaterns styrelseledamöter Kungl. Majit
skulle utse fyra och bolagsstämman en. Härigenom skulle enligt de sakkunnigas
mening ökad säkerhet vinnas för styrelsens ändamålsenliga sammansättning.
Av särskild vikt ansågo de sakkunniga vara, att i teaterns
hela skötsel en verklig sparsamhetsanda finge göra sig gällande, därvid åtskilligt
syntes vara att lära av den privata teaterverksamheten. — Dessa
förslag torde ej ännu hava lett till några positiva åtgärder från Kungl.
Maj:ts sida. Under spelåret 1929/1930 ombyggdes teaterns scen för att
kunna användas även såsom s. k. vridscen.
Sedermera hava riksdagens revisorer år 1929 ånyo ägnat särskilt intresse
åt frågan. I anslutning till åtskilliga av revisorerna därvid framställda
detaljanmärkningar, avseende bland annat att påvisa möjligheterna av
olika utgiftsposters nedbringande, framhöllo revisorerna nödvändigheten
— 116 —
av att sådan ändring beträffande bidragen från det allmänna skedde, att
nämnda bidrag bomme att utgå med av Kungl. Maj:t i staten för teatern
angivet fast belopp. Revisorernas uttalanden föranledde 1930 års riksdag
att hos Kungl. Majit anhålla örn vidtagande av erforderliga åtgärder för
nedbringandet i möjligaste mån av kostnaderna för dramatiska teaterns
verksamhet ävensom för ordnandet överhuvudtaget av teaterns ekonomi
på ett mera tillfredsställande sätt än vad då vore fallet. Riksdagen framhöll
i sammanhang därmed såsom sin mening, att, då dramatiska teatern i
första hand tjänade Stockholms stads och dess befolknings intressen, den
fordran borde kunna uppställas, att staden jämväl bidroge till teaterns
drift. Riksdagen förklarade sig dela revisorernas uppfattning att en begränsning
av utgifterna knappast kunde åstadkommas, därest icke understöden
av allmänna medel till teaterns verksamhet upptoges med bestämda
belopp på inkomstsidan i de årliga staterna för teatern.
Den 3 oktober 1930 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda
med utredning av med dramatiska teaterns verksamhet sammanhängande
frågor. Uppdraget verkställdes av hovstallmästaren friherre G.
Tamm och slutfördes den 31 mars 1931, då betänkande avlämnades. Häri
föreslogos bland annat följande åtgärder, nämligen
Ilo) att nytt reglemente för teatern i enlighet med ett i ecklesiastikdepartementet
utarbetat förslag, skulle utfärdas, därvid borde i reglementet
införas dels en bestämmelse av samma lydelse som § 6 i det för operan
gällande reglementet, avseende att giva Kungl. Majit tillfälle att granska
den för kommande spelår uppgjorda inkomst- och utgiftsstaten, och dels
ett stadgande, som satte departementet i stånd att granska den två gånger
örn året uppgjorda spelplanen för kommande halvår;
2:o) att styrelsen måtte lämnas direktiv att i synnerligt hög grad ägna
sin uppmärksamhet åt att den goda skådespelarensemble, som redan funnes,
alltjämt upprätthölles, så att verkligt goda krafter kvarhölles, mindervärdiga,
så långt berättigade hänsyn ej hindrade, avlägsnades och verkligt
eminenta krafter, där tillfälle yppades, tillfördes teatern, allt inom
ramen av det såsom lämpligt befunna antalet av cirka 30 stycken fast anställda
skådespelare av båda könen;
3;o) att en ingående byggnadsteknisk utredning måtte verkställas i syfte
att bättre tillvarataga såväl scen- som salongsutrymme;
4:o) att samarbetet med operan måtte uppmuntras i och för uppförande
på dess scen av större utrymmen krävande stycken ur den stora dramatiska
repertoaren;
5:o) att förråd och verkstäder, tillhörande kostym-, möbel- och rekvisitaavdelningarna,
måtte sammanslås med operans och ställas under gemensam
ledning;
6;o) att Kungl. Majit måtte låta vid utseendet av ledamöter i respektive
— 117 —
styrelser tillse att för övervakande av samarbetet mellan de båda kungl,
teatrarna lämplig person bereddes plats i båda styrelserna; samt
7: o) att årsanslaget av lotterimedel skulle utgå med tillsvidare 300,000
kronor och utanordnas örn möjligt vid början av varje spelår, därvid uppkommande
besparing på detta anslag skulle inlevereras till statskontoret
att tilläggas dramatiska teaterns reservfond.
Över förslaget, som är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, hava utlåtanden
avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen och styrelsen för
kungl, teaterns aktiebolag. Därvid har statskontoret tillstyrkt de under
l:o), 3:o) och 7:o) omförmälda förslagen samt byggnadsstyrelsen tillstyrkt
förslaget under 3:o). Styrelsen för kungl, teaterns aktiebolag har framhållit,
att någon besparing näppeligen torde kunna uppnås genom sammanslagning
av de båda kungl, teatrarnas verkstäder, enär den å verkstäderna
anställda personalens fulla arbetstid redan nu vore tagen i anspråk,
samt att sedan länge samarbete mellan teatrarna funnits i syfte att
utnyttja båda teatrarnas förråd.
På grundval av uppgifter i de av teaterstyrelsen avgivna förvaltningsberättelserna
hava riksdagens nu församlade revisorer upprättat nedan
intagna tablå, utvisande teaterns utgifter och inkomster under perioden
1923/1924—1931/1932. Denna tablå är upprättad efter samma grunder, som
tillämpats i fråga örn den av revisorerna ovan framlagda motsvarande
tablån över operans rörelse (se sid. 105).
Av tablån framgår, att inkomsterna å rörelsen för hela perioden motsvarat
56 procent av utgiftssumman, under det att det allmännas tillskott
utgjort 44 procent. I detta sammanhang bör dock erinras, att i nämnda
tillskott icke inberäknats värdet av förmånen för teatern att få kostnadsfritt
disponera teaterbyggnad jämte däri förvarad, staten tillhörig och
av staten brandförsäkrad lösegendom till ett uppskattat värde av omkring
1,375,000 kronor.
I fråga örn utgifterna framgår av tablån, att dessa under de fyra
första åren av bär avsedda period höllö sig vid omkring 900,000 kronor
årligen, samt att de under spelåret 1927/1928 stego till över 1,100,000 kronor
för att under spelåret 1928/1929, då teatern utövade verksamhet jämväl
på Konserthuset, nå ett maximum av 1,259,000 kronor. Efter sistnämnda
verksamhets upphörande hava utgifterna under de tre senaste åren företett
en nedgång till lägst 1,033,000 kronor (1931/1932). Uppgifterna för de
tre senaste åren äro emellertid icke fullt jämförbara, i det att olika principer
tillämpats beträffande bokföringen av inkomster och utgifter av turnéer.
Under spelåret 1930/1931 redovisades sålunda ifrågavarande belopp
brutto i räkenskaperna, medan under spelåren 1929/1930 och 1931/1932 endast
upptagits det å turnéverksamheten uppkomna saldot. Utgiftssumman
för 1930/1931 bör därför rätteligen minskas med ett belopp av 29,049
kronor, utgörande under året bokförda bruttoutgifter för turnéer. Med
Tablå I.
| 1923/24 | 1924/25 | 1925/26 | 1926/27 | 1927/28 | 1928/29 | 1929/30 | 1930/31 | 1931/32 | Summa | Medeltal för spelår | Procen-tuell för-delning |
Utgifter, | 1920,268 | 1873,096 | 1870,139 | >927,747 | 11,115,686 | 1,258,976 | 1,068,464 | »1,090,301 | 1,033,295 | 9,157,972 | 1,017,552 | 100.o |
I nkomster. A. A rörelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Recettmedel...... ........... | 513,422 | 455,323 | 496,148 | 421,563 | 479,918 | 631,814 | 595,495 | 647,441 | 449,096 | 4,690,220 | 521,136 | 51.3 |
Programinkomster......... | 1,000 | 1,000 | 1,000 | 1,000 | 1,000 | 10,250 | 4,482 | 1,723 | 1,368 | 22,824 | 2,536 | 0.2 |
Garderobsinkomster ...... | 38,308 | 36,401 | 38,968 | 31,203 | 39,872 | 36,485 | 44,530 | 41,494 | 38,146 | 345,407 | 38,379 | 3.8 |
Diverse inkomster 3 ...... | 1 5,144 | 4 18,108 | 1 17,092 | 4 9,445 | 4 9,965 | - 61,127 | 4 18,410 | 4 3,651 | 4 4,459 | 4 85,147 | 9,461 | 0.9 |
= | 557,874 | 510,833 | 553,208 | 463,210 | 530,755 | 677,422 | 662,916 | 694,310 | 493,069 | 5,143,597 | 571,511 | 56.2 |
B. Tillskott av det all-männa. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hyresinkomster............ | 33,138 | 33,150 | 33,450 | 32,850 | 32,960 | 34,350 | 25,329 | 25,308 | 34,400 | 284,935 | 31,659 | 3.1 |
Ränta å Dramatiska tea- |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
terns reservfond......... | 6,180 | 11,366 | 10,547 | 11,619 | 13,112 | 12,940 | 10,750 | 10,177 | 11,946 | 98,637 | 10,960 | l.l |
Nöjesskatt .................. | 35,638 | 53,927 | 58,472 | 49,810 | 58,704 | 71,098 | 66,232 | 67,115 | 56,651 | 517,645 | 57,516 | 5. G |
Lotterimedel (= förlust) | 6 287,438 | 7 263,820 | 8 214,463 | »370,258 | ’»480,156 | 463,166 | 303,237 | 3 293,391 | 11 437,229 | 3,113,159 | 345,907 | 34.0 |
= | 362,394 | 362,264 | 316,932 | 464.537 | 584,932 | 581,554 | 405,547 395,991 | 540,227 | 4.014,375 | 446,042 | 43.8 | |
Summa inkomster | 920,268 | 873,096 | 870,139 | 927,747 | 1,115,686 | 1,258,976 | 1,068,464 | 1,090,301 | 1,033,295 | 9,157,972 | 1,017,552 | 100. o |
Inkomsterna å rörelsen |
|
| . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
terna..................... | 60.6 | 58.5 | 63.6 | 49.9 | 47.6 | 53. # | 62.0 | 63.7 | 47.7 | 56.2 |
|
|
Lotterimedlen utgjorde i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
% av utgifterna...... | 31.2 | 30.2 | 24.6 | 39.9 | 43.0 | 36.8 | 28.4 | 26.9 | 42.8 | 34.0 |
|
|
1 Inklusive avskrivning, jämlikt
13,098:— (1927/28 kr. 13,051:28).
Kungl. Maj:ts föreskrift den 30 juni 1916, å den 30 juni 1915 bokförd behållning av inventarier, kr.
Inklusive kr. 30,000: —, motsvarande lån till teatern frun reservfonden.
Inklusive inkomster av turnéer.
Efter avdrag av under B. upptagen ränta å reservfonden.
Skillnaden mellan under B. upptagen ränta å reservfonden och diverse inkomster.
Inklusive kr.
75,940: 4 3
79,084: 39,
68,773: 98,
93,606: 66,
24,739: 7 9,
99,501: 12,
utgörande för brandskada anvisade medel.
utgörande vid spelårets slut balanserat underskott, avsett att täckas av lotterimedel under ett kommande
118
— 119 —
hänsyn härtill utgör den verkliga utgiftsminskningen under spelåret 1931/
1932 omkring 28,000 kronor.
Även örn den totala utgiftssumman för de tre senaste spelåren sålunda
nedgått, ligger den alltjämt trots det ökade penningvärdet icke oväsentligt
högre än under perioden 1924/1925—1926/1927 och dock är att märka, såsom
närmare framgår av tablån, att i utgifterna för dessa tre år ingå betydande
kostnader för ersättande av genom branden år 1922 förlorad material
m. m. De förväntningar örn en mera avsevärd utgiftsminskning, som
man kunnat hava anledning hysa på grund av riksdagens revisorers senast
år 1929 och riksdagens år 1930 gjorda uttalanden, hava sålunda icke
förverkligats.
Uppgifter å utgifternas fördelning på avlöningar och övriga kostnader
saknas i såväl styrelseberättelser som räkenskaper före spelaret 1930/1931.
En av bolagets förutvarande revisorer, kanslirådet S. Köhler, har emellertid
i sin berättelse över granskningen av teaterns verksamhet under
spelåret 1928/1929 lämnat uppgifter bland annat angående dels utgifterna
för styrelsearvoden samt avlöningar till verkställande direktör, tjänstemän,
teaterbetjäning, skådespelare och statister, dels ock sammanlagda
kostnaderna för kostymer, dekorationer, möbler, attribut och rekvisita samt
musik, scenmaskineri och belysning. Förstnämnda utgifter innefatta sålunda
endast en del av avlöningskostnaderna. Lönerna till den tekniska
personalen (arbetare m. fl.) ingå, såsom synes, ej däri. I anslutning till
förenämnda uppgifter, kompletterade med siffror för de senaste tre spelåren,
meddelas här nedan följande sammanställning över teaterns utgifter.
|
| Kostnader för |
|
|
| Avlöningar1 | kostymer, dekorationer | Övriga ut-gifter | Summa |
|
| m. m.2 |
|
|
1923/1924 ..................................... | 527,000 | 203,000 | 190,000 | 920,000 |
1924/1925 ...................................... | 483,000 | 223,000 | 167,000 | 873,000 |
! 1925/1926 ....................................... | 485,000 | 208,000 | 177,000 | 870,000 |
1926/1927 ...................................... | 487,000 | 282,000 | 159,000 | 928,000 |
1927/1928 ...................................... | 563,000 | 360,000 | 193,000 | 1,116,000 |
1 1928/1929 ...................................... | 612,000 | 359,000 | 288,000 | 1,259,000 |
1929/1930 ...................................... | 510,000 | 300,000 | 258,000 | 1,068,000 |
1930/1931 .................................... | 528,000 | 265,000 | 297,000 | 1,090,000 |
1931/1932 ....................................... | 519,000 | 275,000 | 239,000 | 1,033,000 |
1 Endast styrelsearvoden samt avlöningar till verkställande direktör, tjänstemän, teaterbetjäning,
skådespelare och statister.
2 Kostnader för kostymer, dekorationer, möbler, attribut och rekvisita samt musik, scenmaskineri
och belysning.
För de senaste två spelåren föreligga i styrelsens förvaltningsberättelser
uppgifter å teaterns utgifter, fördelade i personalkostnader och sakliga utgifter.
— 120 —
Tablå II.
Utgifter:
Löner och arvoden till fast och extra personal:
Styrelsen, verkst, dir., tjänstemän och teater
betjänte
................................................................
Skådespelare och statister ....................................
Elevskolans personal ............................................
Musikpersonal .......................................................
Kostymavdelningens personal................................
Möbel-, attribut- och rekvisitaavdelningarnas
personal ...............................................................
Dekorations-, scenmaskineri- och belysningsav
delningarnas
personal .......................................
Uppvärmnings-, ventilations- och renhållnings
avdelningarnas
personal ....................................
Dörrvaktmästare och garderobiärer m. m.........
Reklampersonal........................................................
Materialier:
Elevskolan, biblioteket, musikavd., allmänna inventarier
och expenser............................................
Kostymavdelningen ....................................................
Möbel-, attribut- och rekvisitaavdelningarna........
Dekorations-, scenmaskineri- och belysningsa vdelningarna
................................................................
Uppvärmnings-, ventilations- och renhållningsavdelningarna
..........................................................
Övriga kostnader:
Byggnadsreparationer och inredningsarbeten........
Avgifter för brandbevakning och vatten ............
Pensioner......................................................................
Tantiémer till författare, översättare och kompositörer
........................................................................
Reklamkostnader .......................................................
Allmänna omkostnader (telefoner, försäkringar,
studieresor, biljettförsäljningsprovisioner m. m.)
Nettoutgift å turnéer ................................................
Summa utgifter
1930/1931 | 1931/1932 |
359,627 | 153,162 |
368,545 | 365,972 |
20,791 | 23,479 |
19,480 | 18,970 |
29,585 | 31,176 |
30,666 | 29,350 |
126,941 | 137,920 |
34,475 | 35,887 |
30,462 | 30,739 |
— | 2,034 |
820,571 | 828,687 |
18,216 | 7,575 |
10,106 | 11,559 |
6,263 | 5,081 |
42,259 | 41,406 |
17,838 | 13,610 |
94,683 | 79,230 |
21,613 1 | 19,761 |
9,371 | 9,626 |
2,040 | 1,680 |
53,971 | 48,750 |
46,144 | 31,191 |
41,908 2 | 11,729 |
— | 2,642 |
175,047 | 125,378 |
1,090,301 3 | 1,033,295 |
1 Täckt genom lan a 30,000 kronor från teaterns reservfond.
- Inklusive vissa bruttoutgifter för turnéer.
5 Inklusive bruttoutgifter för turnéer å kr. 29,048: »4.
121 —
Personalkostnaderna utgjorde under spelåren 1930/1931 och 1931/1932 respektive
75 procent och 80 procent av samtliga utgifter.
Med avseende å de särskilda utgiftsposterna under spelåret 1931/1932
hava revisorerna funnit anledning till följande påpekanden.
Utgifterna för avlöning av skådespelare och statister utvisa icke någon
nämnvärd förändring under det senaste spelåret. Lönenivån för skådespelarna
synes genomsnittligt hava ökats, sedan revisorerna senast år 1929
undersökte teaterns förhållanden, otvivelaktigt en följd av den under spelåret
1931/1932 rådande exceptionellt starka efterfrågan på skådespelare
från nya teaterföretag i Stockholm (två scener i Konserthuset). I detta
sammanhang må jämväl erinras, att skådespelarna i regel åtnjuta extra
inkomster för tjänstgöring hos aktiebolaget Radiotjänst och några av dem
även genom filminspelning under ferierna. Enligt vad revisorerna inhämtat
hava skådespelarlönerna för innevarande spelår något reducerats.
Ytterligare nedsättning synes emellertid påkallad och möjlig med hänsyn
till nuvarande förhållanden. Antalet skådespelare har däremot reducerats
sedan år 1929. Skådespelarensemblen synes emellertid alltjämt vara
stor i jämförelse med privata teaterföretag. I ett par fall hava engagemang
av skådespelare skett i form av gästspel omfattande en tid av sju
månader (hela spelåret utgör omkring 10 månader), varvid till vederbörande
utgått löneförmåner med sådana belopp, att de enligt revisorernas mening
bort vara tillräckliga såsom full lön vid fast engagemang under hela
spelåret. Att härjämte prolongering av ett av dessa gästspelsengagemang
skett för tid, varunder annan gästspelsengagerad skådespelare icke utnyttjats,
torde endast kunna förklaras av bristande planläggning av teaterarbetet.
Utgifterna för avlöning till den tekniska personalen hava under det senaste
spelåret icke obetydligt ökats. I väsentlig mån är denna ökning en
följd av övertidsersättningar och andra extra utgifter i samband med forcerade
repetitionsarbeten, som åtminstone delvis föranletts av ett relativt
stort antal programbyten under spelåret. Bolagets revisorer hava i en
till styrelsen den 21 december 1931 avgiven promemoria påvisat de ekonomiska
olägenheterna av ett forcerat repetitions- och uppsättningsarbete och
framhållit betydelsen av ett på förhand och i god tid planlagt regissörsarbete.
Med hänsyn till de betydande kostnaderna för den tekniska personalen
torde möjligheterna för en minskning av densamma böra undersökas.
Riksdagens revisorer hava av styrelsens protokoll för den 10 juni
1932 inhämtat, att styrelsen uppdragit åt teaterchefen att såvitt möjligt
under samarbete med kungl, teatern undersöka möjligheterna att nedbringa
lönerna bland annat för här ifrågavarande personal.
Under kontot tantiémer till författare, översättare och kompositörer redovisas
under spelåret 1931/1932 en utgift å icke mindre än 48,750 kronor.
I avseende härå vilja revisorerna erinra, att 1929 års revisorer framhållit,
Revisorernas
uttalande.
att inköp av pjäser borde ske med stor försiktighet. Revisorerna hava
iakttagit, att inköp alltjämt förekommit i sådan omfattning, att det redan
från början måste vara uppenbart, att en betydande del pjäser icke kan
hinna komma till uppförande, innan uppföranderätten förfaller. Då i
teaterns tjänst äro anställda flera kvalificerade personer med uppdrag att
granska förslag till inköp, borde det kunna förutsättas, att en effektiv
gallring sker.
Av räkenskaperna för spelåret 1931/1932 framgår att teaterchefen E.
Wettergren — förutom andra resor till främmande länder för teaterns räkning
— under sommaren 1931 företagit studieresa till Tyskland, England
och Frankrike, för vilken en utgift å 2,000 kronor belastat teaterns rörelse.
Enligt revisorernas mening böra utgifter av sistnämnda art icke bestridas
av teaterns medel. Det bör tilläggas, att teaterchefen åtnjuter, förutom
lön å 22,000 kronor särskild rese- och representationsersättning å 3,000
kronor.
Teaterstyrelsens protokoll utvisar, att teaterchefen med skådespelaren
Gabriel Alw, som ämnade under honom beviljad tjänstledighet under september
och oktober 1931 företaga en turné i landsorten, överenskommit att
med artister från teatern deltaga i samma turné, mot det att nettoinkomsten
av turnén fördelades lika mellan dramatiska teatern och Alw, samt
att styrelsen godkänt denna åtgärd. För turnén kalkylerades med en
dagsvinst å 455 kronor. Turnén gick emellertid med ett underskott å
2,297 kronor 40 öre, vilket i sin helhet täcktes av teatern. Enligt styrelsens
beslut utbetalades till Alw, som under turnén åtnjöt hel avlöning från
teatern, dels i dagtraktamente ett belopp av 25 kronor under den tid av
35 dagar, turnén pågick, dels ock såsom gratifikation för regissörsarbete i
samband med turnén ett belopp av 500 kronor. Sedermera tillerkändes
Alw, med hänsyn till att turnén icke medfört någon inkomstökning för
honom, ett lönetillägg för spelåret å 1,200 kronor. — Styrelsens åtgärder i
detta ärende hava synts revisorerna synnerligen anmärkningsvärda. De
vittna örn bristande förtänksamhet och en rundhänthet med teaterns medel,
som i varje fall icke står i god överensstämmelse med teaterns ekonomiska
ställning. I detta sammanhang vilja revisorerna uttala som sin
uppfattning, att turnéer icke böra företagas av teatern utan att på förhand
ekonomiska garantier föreligga för att teatern icke kommer att åsamkas
förlust på grund av turnéerna. I kalkyler över turnéer böra härvid
räknas med att turnéerna skola bära skälig del av teaterns fasta kostnader,
främst skådespelarnas löner.
I anslutning till de i ovan intagna tablå över dramatiska teaterns verksamhet
under perioden 1923/1924—1931/1932 lämnade uppgifterna å teaterns
inkomster torde följande böra framhållas.
Recettmedlen hava under perioden varierat från lägst 422,000 kronor
(1926/1927) till högst 647,000 kronor (1930/1931). I medeltal under perioden
belöpte sig denna inkomstpost till 521,000 kronor årligen eller, om spel
-
— 123 —
året 1928/1929, då verksamhet vid två scener upprätthölls, ej medräknas,
507,000 kronor årligen. I genomsnitt under perioden täckte recettmedlen
omkring hälften av teaterns utgifter.
Recettmedlen under spelåret 1931/1932 utvisa en väsentlig nedgång, nämligen
till 449,000 kronor. I denna summa ingå bland annat inkomster från
15 populärföreställningar med 11,700 kronor och 5 skol- och ungdomsföreställningar
med 6,700 kronor. Övriga föreställningar, 290 till antalet,
därav 264 kvällsföreställningar och 26 matinéer, inbragte sammanlagt
415,700 kronor, vilket motsvarar en medelrecett per kvällsföreställning av
1,500 kronor och per matiné av 1,000 kronor. Örn man utgår från antagandet,
att fribiljetter icke skulle hava tillhandahållits, skulle recetten vid
fullsatt hus efter dåvarande biljettpriser hava kunnat utgöra vid kvällsföreställning
4,020 kronor och vid matiné 2,048 kronor.
I recettmedlen för spelåret 1931/1932 ingå i övrigt ersättning för hovlogen
med 15,000 kronor samt inkomst från aktiebolaget Radiotjänst 4,470
kronor, utgörande av bolaget garanterad ersättning för medverkan av
teaterns personal vid radioföreställningar.
Till närmare belysande av publikfrekvensen under spelåret må vidare
meddelas, att antalet besökare utgjort 147,318 eller per föreställning 475.
Häri ingå emellertid icke mindre än 28,427 besökare med fribiljetter.1
Då salongen rymmer 929 personer, skulle antalet besökare vid fullsatt
hus under 310 föreställningar kunna hava utgjort högst 287,990. Antalet
besökare — betalande och icke betalande — har alltså i genomsnitt under
spelåret endast motsvarat omkring halvt hus.
Detta förhållande är desto märkligare, som — utöver det betydande antalet
fribiljetter — rabattbiljetter i stor utsträckning tillhandahållits
olika kategorier av allmänheten. Från det att rabattbiljetter tidigare huvudsakligen
stått till förfogande för vid vissa högskolor studerande ungdom,
har rabattsystemet numera tagit en betydande omfattning. Sålunda
hava under senaste spelåret dels rabatter å biljettpriserna tillerkänts
nya grupper av studerande (krigsskolor, handelsinstitut m. fl.), dels ock
för vissa föreställningar nedsatta priser beviljats åtskilliga sammanslutningar
(personalsammanslutningar, politiska och fackorganisationer, nykterhetsföreningar,
diverse andra föreningar m. fl.). Härvid är att märka,
att det liksom tidigare förekommit abonnerade föreställningar, då %
hela salongen mot reducerad ersättning upplåtits åt föreningen »Skådebanan»
m. fl., att särskilda abonnemangsbiljetter, gällande för visst antal
föreställningar under spelsäsongen efter fritt val, tillhandahållits allmänheten
ävensom att populärföreställningar givits, därvid allmänheten
kommit i åtnjutande av avsevärt reducerade biljettpriser. Ytterligare må
nämnas, att vid olika tillfällen under spelsäsongen en generell reducering
av biljettpriserna på parkett och första raden vidtagits i fråga örn
1 Det bör anmärkas, att för det övervägande antalet av dessa biljetter ett mindre lösenbelopp
liksom även nöjesskatt uttagas av teatern.
— 124 —
Revisorernas
uttalande.
vissa program. Slutligen bör beaktas, att teaterns ordinarie biljettpriser
under spelåret legat icke oväsentligt under de privata teatrarnas i
Stockholm.
Revisorerna vilja erinra, att, sedan 1929 års revisorer konstaterat, att
fribiljetter under spelåret 1928/1929 utlämnats i alltför stor utsträckning,
de uttalat som sin mening, att ett frikostigt utlämnande av fribiljetter icke
syntes vara ägnat att stimulera intresset för teaterns verksamhet och
jämväl kunde inverka direkt menligt på teaterns ekonomi. Nu församlade
revisorer dela denna uppfattning. En viss återhållsamhet torde även
vara att anbefalla i fråga örn försäljning av biljetter till rabatterade
priser.
Beträffande den avsevärda nedgången i teaterns recettmedel under spelåret
1931/1932 har teaterstyrelsen framhållit i sin berättelse, att den varit
föranledd bland annat av den ekonomiska krisen och den hittills osedda
konkurrens inom Stockholms teatervärld, som då var rådande. Erfarenheten
visar emellertid, att man ej bör överskatta krisens inflytande utan
även beakta betydelsen av pjäsvalet. Stockholms stads nöjesstatistik giver
vid handen, att samtliga teatrar i Stockholm under spelåret utvisade
en inkomstminskning i jämförelse med närmast föregående spelår å omkring
5 procent. Nedgången för dramatiska teatern utgjorde emellertid
icke mindre än omkring 16 procent. Dessa siffror hava beräknats med
utgångspunkt från influten nöjesskatt. Med hänsyn till det stora antalet
med nöjesskatt belagda fri- och rabattbiljetter vid dramatiska teatern
är därför sistnämnda siffra i själva verket en minimisiffra för teaterns
inkomstminskning under spelåret. Recettmedlen reducerades sålunda under
spelåret med 30 procent.
Repertoaren var under spelåret 1931/1932 något mer omfattande än under
de närmast föregående spelåren. Antalet uppförda pjäser utgjorde
19, därav 12 nyheter, 2 nyinstiideringar och 5 repriser. Av pjäserna voro
5 svenska, varav 3 nyheter, och 14 utländska. De svenska pjäserna uppfördes
vid 65 föreställningar och de utländska vid 242 föreställningar. En
tendens till gynnande av svensk dramatik synes otvivelaktigt hava gjort
sig gällande från teaterledningens sida. Beträffande de utländska pjäserna
är den klassiska repertoaren mycket sparsamt företrädd (endast
två pjäser med inalles 16 föreställningar). Repertoaren i övrigt under
sista spelåret avvek icke i nämnvärd mån till sin konstnärliga halt från
den repertoar, som samtidigt framfördes a konkurrerande privatteatrar i
Stockholm. Med hänsyn härtill synes det kunna ifrågasättas, huruvida
dramatiska teatern under spelåret på ett tillfredsställande sätt fullföljt
den kulturella uppgiften att för allmänheten vara landets främsta bildningsanstalt
på den dramatiska konstens område, vilken uppgift får anses
utgöra ett av de mera viktiga motiven till att teatern erhåller statsunderstöd.
— 125
En närmare granskning av recettmedlen för de olika pjäserna under
spelåret 1931/1932 giver, såsom framgår av nedanstående sammanställning,
ett mycket nedslående resultat (siffrorna i recettmedlen äro angivna
i avrundade tal).
Pjäs | Antal före-ställningar | Total recett | Därav å | Medelrecett |
Pickwick-klubben............................. | 56 | 111,700 | 3,500 | 2,100 |
Karusellen ....................................... | 28 | 43,000 | 2,500 | 1,500 |
Fröken ....................................... | 25 | 41,600 | 2,900 | 1,600 |
Fru Celias moral.............................. | 30 | 38,300 | 3,600 | 1,300 |
Jag har varit en tjuv........................ | 19 | 27,100 | 4,300 | 1,300 |
Den heliga familjen......................... | 19 | 24,300 | 2,300 | 1,100 |
Kant................................................ | 18 | 22,900 | 4,200 | 1,100 |
Spekulation ........................ .......... | 16 | 18,300 | 3,900 | 1,000 |
En resa i natten .............................. | 16 | 16,200 | 1,900 | 1,000 |
Macbeth.......................................... | 13 | 16,000 | 2,900 | 1,200 |
j Elisabet av England ........................ | 12 | 13,400 | — | 700 |
Johan Ulfstjerna .............................. | 10 | 12,300 | O o CO | 1,300 |
Majestät .......................................... | 11 | 12,100 | 4,300 | 800 |
Den fule Ferante.............................. | 7 | 7,500 | 2,300 | 900 |
Markurells i Wadköping .................. | 6 | 6,400 | — | 900 |
Ungkarlspappan .............................. | 8 | 4,900 | — | — |
Känslornas marknad ....................... | 5 | 4,300 | — | 900 |
Fadershjärtat................................. | 5 | 3,300 | — | — |
Clavigo .......................................... | 3 | 2,400 | 1,200 | 600 |
Därest dramatiska teaterns totala utgiftssumma för spelåret 1931/1932,
1,033,300 kronor, lika fördelas på en var av teaterns 310 föreställningar
under spelåret, visar det sig att teaterns genomsnittliga kostnad per föreställning
utgjort i runt tal 3,300 kronor, vilket belopp jämfört med siffrorna
för medelrecetten giver en approximativ uppfattning av storleken
av förlusterna å de olika programmen, därvid likväl bortsetts från att
de rörliga kostnaderna givetvis varierat högst avsevärt för olika pjäser.
Dramatiska teaterns programinkomster under spelåret 1931/1932 utgjorde
endast netto 1,368 kronor 16 öre. Beträffande möjligheterna till ökning
av denna inkomst få revisorerna hänvisa till vad som ovan anförts i fråga
örn operans programinkomster.
Teaterns inkomster av lottermedel belöpte sig i medeltal under vart
och ett av spelåren 1923/1924—1931/1932 till 345,907 kronor. Det lägsta 1
1 Minnesföreställning.
— 126 —
SJ atuttalande
av revisorerna.
beloppet utgjorde 214,463 kronor (1925/1926) och det högsta 480,156 kronor
(1927/1928). Behovet av lotterimedel för det senaste spelåret utgjorde icke
mindre än 437,229 kronor, varav vid spelårets slut 99,501 kronor ännu icke
blivit täckta. I förhållande till teaterns hela budget hava lotterimedlen
årligen utgjort i genomsnitt för perioden i fråga 34 procent. Procenttalet
för spelåret 1931/1932 ligger emellertid avsevärt högre (42.3 procent). Såsom
tidigare meddelats har behovet av lotterimedel av sakkunniga uppskattats
till 300,000 kronor. På grund av omständigheter, som i det föregående
berörts — den höga utgiftssumman och de låga recettmedlen —
har emellertid angivet belopp icke på långt när varit tillräckligt för
verksamhetens finansiering under det sista spelåret.
Till och med den 30 juni 1932 hade kungl, dramatiska teaterns aktiebolag
uppburit lotterimedel å tillsammans 4,188,650 kronor. Ifrågavarande
medel skola vid eventuell upplösning av bolaget, innan bolagets tillgångar
skiftas mellan aktieägarna, i mån av tillgång inlevereras till statskontoret
för att tilläggas teaterns reservfond. Vid nyss angivna tidpunkt
hade teatern bokfört en skuld inom linjen å 30,000 kronor såsom räntefritt
lån från nämnda reservfond.
Beservfondens behållning utgjorde vid slutet av nedan angivna spelår:
Kronor Kronor
1922/1923 ............................... 289,308 1927/1928 289,387
1923/1924 ............................... 290,898 1928/1929............................... 289,914
1924/1925................................ 288,765 1929/1930................................ 288,692
1925/1926................................ 289,063 1930/1931 290,194
1926/1927................................ 289,420 1931/1932 290,107
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava åtskilliga beaktansvärda
förslag, åsyftande att förbättra dramatiska teaterns ekonomi, framförts
under de senare åren. I stort sett hava emellertid dessa förslag ej
föranlett några åtgärder, utan verksamheten har fortgått efter tämligen
oförändrade riktlinjer. Utgifterna för verksamheten måste alltjämt anses
vara för höga, och de ekonomiska synpunkterna hava överhuvud taget
ej rönt det beaktande, som varit tillbörligt. Denna omständighet
har för revisorerna utgjort en anledning att ånyo ägna sin uppmärksamhet
åt teatern och dess verksamhet.
Vad revisorerna tidigare vid flera tillfällen uttalat ifråga örn teaterns
ekonomiska skötsel äger i nuvarande tidsläge ökad betydelse, och det är
för teaterstyrelsen en tvingande nödvändighet att till förbättrande i möjligaste
mån av resultatet av teaterverksamheten vidtaga alla erforderliga
åtgärder för nedskärning av utgifterna. Vad revisorerna i sitt allmänna
uttalande angående operans verksamhet framhållit i fråga örn
nödvändigheten att begränsa anspråken på lotterimedel äger i lika hög
grad giltighet för dramatiska teatern.
Såsom ovan angivits äro två faktorer utslagsgivande för teaterns be -
— 127
hov av bidrag från det allmänna, nämligen dels utgifterna, dels ock recettmedlen.
Utgifterna kunna genom åtgärder från teaterledningens sida
påverkas. Erfarenheten under de gångna åren har emellertid nogsamt
visat, att trots gjorda påpekanden sådana åtgärder icke lära vara att påräkna.
Det torde därför enligt revisorernas mening bliva erforderligt
att söka åstadkomma en reglering nedåt av utgifterna på annat sätt. Detta
synes lämpligen böra ske genom att för utgifterna fastställes en viss
maximisumma, motsvarande det lägsta belopp, som kan anses vara erforderligt
för att teatern må kunna fullfölja sin konstnärliga och folkbildande
uppgift på ett tillfredsställande sätt. Fastställandet av utgiftsstaten
för teatern synes böra ankomma på Kungl. Majit. Inom den däri arn
givna slutsumman borde teaterstyrelsen äga vidtaga dispositioner, men
överskridande av statens slutsumma skulle ej få ske annorledes än efter
särskild prövning av Kungl. Majit. Vad angår beloppet av sagda slutsumma
synes anledning tillsvidare ej förefinnas att fastställa denna högre
än för åren 1924/1925—1926/1927 eller således till högst 900,000 kronor. Det
förefaller revisorerna sannolikt, att, därest utgifterna sålunda begränsades
och teaterstyrelsen väl skötte biljettprispolitiken, det erforderliga bidraget
av lotterimedel skulle kunna fastställas till lägre belopp än ifrågasatta
800,000 kronor.
Under det utredningsarbete beträffande dramatiska teatern, som på
sätt framgår av den förut meddelade redogörelsen pågått under många
år, har ett förslag blivit framställt, som synes förtjänt av beaktande,
nämligen förslaget örn vissa ändrade grunder för teaterstyrelsens sammansättning,
därvid revisorerna för sin del vilja understryka nödvändigheten
av att större garantier erhållas för att ekonomisk sakkunskap blir
på ett sådant sätt representerad i styrelsen, att ekonomiska synpunkter
verksamt kunna göra sig gällande vid teaterns skötsel.
I fråga örn repertoaren hava revisorerna förut påpekat, att en tendens
till övergång till allt lättare pjäser gjort sig gällande under de senare
åren. Utan att närmare ingå på denna fråga hava revisorerna här endast
velat framhålla, att repertoarens karaktär även är ett spörsmål, som
intimt sammanhänger med frågan, till vilket belopp det allmännas bidrag
till teaterverksamheten bör fastställas.
Därest nu anförda synpunkter icke vinna beaktande, synes det revisorerna
föreligga anledning för riksdagen att taga under övervägande, huruvida
staten i fortsättningen bör lämna ekonomiskt stöd åt ifrågavarande
teater rörelse i dess nuvarande form.
§ 36.
Revisorerna hava verkställt en undersökning angående antalet av de
kvarsittare, vilka höstterminen 1931 åtnjöto undervisning vid de allmänna
läroverken och de under ombildning till samrealskolor varande kommunala
mellanskolorna. Efterföljande tabell utvisar nämnda antal vid en
var av nedan angivna läroanstalter höstterminen 1931.
Antalet kvarsittare
vid de
allmänna läroverken.
128
Tabell l.
Antal
närvarande
lärjungar
I procent
av antalet
lärjungar
Antal
kvarsittare
Högre allmänna läroverket i Borås
* » i Eksjö
-
Högre latinläroverket
» realläroverket
i Eskilstuna ............
i Falun.....................
i Gävle.....................
för flickor i Göteborg...
i Göteborg ...............
i Göteborg ...............
allmänna läroverket i Halmstad ■ ■
» i Hudiksvall
* » för flickor i Hälsingborg
* » » gossar i Hälsingborg
* * » i Härnösand ...........
* » i Jönköping..............
* » i Kalmar .................
* » »i Karlskrona ...........
x * »i Karlstad..................
* »i Kristianstad...........
* * »i Kristinehamn .........
* » i Landskrona* 1............
* * »i Linköping..............
» » i Luleå.....................
* » » i Lund .....................
* * » i Malmö ..................
* » för flickor i Malmö ...
* * » i Norrköping ............
* * * i Nyköping ...............
* » » i Skara.....................
* * »i Skövde ..................
för flickor i Stockholm
» å Kungsholmen i Stockholm
* » å Södermalm i Stockholm
» å Östermalm i Stockholm
» latinläroverket å Norrmalm i Stockholm......
» realläroverket » » » » ......
Nya elementarskolan i Stockholm ........................
Högre allmänna läroverket i Strängnäs..................
* * »i Sundsvall ..................
* _* » i Södertälje ..................
413
297
429
466
B33
238
898
722
572
308
212
519
323
565
483
588
533
534
352
388
620
373
418
795
165
521
282
372
357
231
686
796
865
747
686
333
216
522
445
43
28
33
38
29
13
104
119
54
31
7
55
14
74
31
55
66
34
39
27
67
41
41
84
2
54
13
42
18
13
68
103
88
97
71
30
13
65
13
10.4
9.4
7.7
8.2
5.4
5.5
11.6
16.5
9.4
10.1
3.3
10.6
4.3
13.1
6.4
9.4
12.4
6.4
11.1
7.0
10.8
11.0
9.8
10.6
1.2
10.4
4.6
11.8
5.0
5.6
9.9
12.9
10.2
13.0
10.3
9.0
6.0
12.6
2.9
1 Inberäknat Landskrona stads gymnasium.
129 —
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
» » | » | i Västerås..................... |
|
| |
|
|
|
» » |
| för flickor i Örebro1...... |
Västra realskolan Östra » |
| |
» » |
|
i Realskolan i Malmö................
Katarina realskola i Stockholm
Vasa » » » ...........................
Samrealskolan i Alingsås ...................................
» och kommunala mellanskolan i Anderslöv
.......................................
» i Arboga ...................*...................
» i Arvika .......................................
» i Askersund...................................
och kommunala mellanskolan i Avesta
» i Boden .......................................
» i Bollnäs .......................................
» och kommunala mellanskolan i Borgholm
..........................................
» i Enköping ....................................
» i Eslöv..........................................
» i Falkenberg .................................
» i Falköping....................................
» i Filipstad ....................................
och kommunala mellanskolan i Gudmundrå.
......................................
och kommunala mellanskolan i Hallsberg
..........................................
i Haparanda .............................. • •
och kommunala mellanskolan i Hedemora
..........................................
Antal närvarande lärjungar | Antal kvarsittare [ | \ I procent |
314 | 30 | 9.6 |
505 | 20 | 4.0 |
629 | 46 | 7.8 |
279 | 17 | 6.1 |
400 | 13 | 3.8 |
169 | 17 | 10.1 |
561 | 49 | 8.7 |
446 | . 39 | 8.7 |
340 | 25 | 7.4 |
620 | 74 | 11.9 |
40 | — | 0 |
464 | 40 | 8.6 |
456 | 56 | 12.3 |
547 | 35 | 6.4 |
434 | 39 | 9.0 |
516 | 48 | 9.s |
617 | 92 | 14.9 |
246 | 18 | 7.3 |
82 | 4 | 4.9 |
47 | 3 | 6.4 |
182 | 15 | 8.3 |
84 | 2 | 2.4 |
99 | 7 | 7.1 |
191 | 19 | 9.9 |
166 | 8 | 4.8 |
57 | 5 | 8.8 |
171 | 11 | 8.4 |
193 | 3 | 1.6 |
143 | 9 | 6.3 |
224 | 13 | 5.8 |
79 | 2 | 2.5 |
128 | 5 | 3.9 |
120 | 4 | 3.8 |
114 | 5 | 4.4 |
120 | 2 | 1.7 |
'' Skolan började sin verksamhet höstterminen 1931.
828088. Rev.-berättelsc äng. statsverket för dr 1932. I.
■9
130
Samrealskolan och kommunala mellanskolan i Huskvarna
.......................................
» i Hässleholm .................................
» i Höganäs.......................................
» och kommunala mellanskolan i Hörby
» i Karlshamn .................................
» i Karlskoga....................................
» i Katrineholm.................................
» och kommunala mellanskolan i Klippan
» i Köping .......................................
» och kommunala mellanskolan i Laholm
» i Lidingö .......................................
» i Lidköping...................................
» i Ljungby.......................................
» och kommunala mellanskolan i Ludvika
» i Lysekil ......................................
» i Mariestad...................................
» och kommunala mellanskolan i Mjölby
» » » » » Mora
» i Motala .......................................
» i Mönsterås....................................
» och kommunala mellanskolan i Nederkalix
..........................................
» i Norrtälje ...................................
» i Nässjö .......................................
» i Oskarshamn.................................
» i Piteå ..........................................
» i Ronneby ....................................
» i Sala ..........................................
» och kommunala mellanskolan i Sandviken
..........................................
» och kommunala mellanskolan i Simrishamn
....................................
» i Skellefteå ..................................
» och kommunala mellanskolan i Skurup
» i Sollefteå ....................................
» i Stora Tuna .................................
» i Strömsund .................................
» i Strömstad....................................
» och kommunala mellanskolan i Sunne
» i Säffle .........................................
Antal närvarande lärjungar | Antal kvarsittare | I procent |
174 | 18 | 10.8 |
237 | 5 | 2.1 ! |
197 | 5 | 2.5 |
93 | 3 | 3.2 |
221 | 15 | 6.8 |
114 | 5 | 4.4 |
196 | 5 | 2.6 |
123 | 3 | 2.4 |
72 | 2 | 2.8 |
113 | 3 | 2.7 |
272 | 14 | 5.1 |
226 | 5 | 2.2 |
85 | 4 | 4.7 |
101 | 10 | 9.9 |
80 | 4 | 5.0 |
149 | 9 | 6.0 |
113 | 2 | 1.8 |
131 | 4 | 3.0 |
172 | 18 | 10.5 |
75 | 9 | 12.0 |
142 | 13 | 9.2 |
75 | 1 | 1.3 |
202 | 7 | 3.5 |
174 | 11 | 6.3 |
128 | 7 | 5.5 |
132 | 3 | 2.8 |
109 | 7 | 6.4 |
142 | 8 | 5.6 |
85 | 0 | 0 |
267 | 16 | 6.0 |
70 | 2 | 2.9 |
154 | 9 | 5.8 |
212 | 13 | 6.1 |
97 | 8 | 8.2 |
102 | 8 | 7.8 |
106 | 4 | 3.8 |
122 | 13 | 10.7 |
— 131 —
|
| Antal närvarande lärjungar | Antal kvarsittare | I procent |
Samrealskolan | i Söderhamn ................................. | 176 | 10 | 5.7 |
» | i Söderköping................................. | 88 | 12 | 13.6 |
» | och kommunala mellanskolan i Söl-vesborg ....................................... | 120 | 6 | 5.o |
» | och kommunala mellanskolan i Tome-lilla .......................................... | 96 138 | 4 | 4.2 |
» | och kommunala mellanskolan i Tranås | 10 | 7.2 | |
» | i Trollhättan ................................. | 199 | 17 | 8.6 |
» | i Trälleberg.................................... | 182 | 12 | 6.6 |
» | och kommunala mellanskolan i Ulrice-hamn.......................................... | 117 | 3 | 2.6 |
» | i Vadstena ................................... | 114 | 1 | 0.9 |
» | i Vara ......................................... | 69 | 1 | 1.4 |
» | i Varberg....................................... | 180 | 7 | 3.9 |
» | och kommunala mellanskolan i Vax-holm ......................................... | 90 | 4 | 4.4 |
» | i Vimmerby ................................. | 91 | 16 | 17.6 |
» | i Amål.......................................... | 160 | 14 | 8.8 |
» | i Ängelholm ................................ | 263 | 1 16 | 6.1 |
» | i Örnsköldsvik .............................. | 240 | 18 | 7.5 |
Tabellen å följande sida utvisar antalet kvarsittare i procent av hela antalet
lärjungar höstterminerna 1911,1921 och 1931 vid de läroverk, vid vilka
antalet kvarsittare höstterminen 1931 uppgick till mer än 10 procent av
hela antalet lärjungar. Högre allmänna läroverket i Kristinehamn, som
höstterminerna 1911 och 1921 var organiserat som realskola, samt jämväl
vissa samrealskolor, vilka tidigare haft annan organisation än den
nuvarande, hava därvid ej medtagits.
Av tabell 1 framgår, att antalet kvarsittare i procent av antalet lärjungar
vid de särskilda läroanstalterna är synnerligen varierande. Procentuellt
störst var antalet kvarsittare vid de högre allmänna läroverken. Vid
icke mindre än 20 av dessa läroanstalter uppgick antalet kvarsittare till
mer än 10 procent av hela antalet lärjungar. Vid övriga här ifrågavarande
skolor förekom kvarsittning i sådan utsträckning vid allenast 8 läroanstalter.
Påfallande är den ringa kvarsittningsprocenten vid de högre allmänna
läroverken för flickor.
Av tabell 2 framgår, att kvarsittningsprocenten vid omförmälda läroanstalter,
där antalet kvarsittare höstterminen 1931 varit störst, under den
tid, undersökningen avser, i allmänhet visar tydlig tendens till stegring och
att ökningen ofta är anmärkningsvärt stor.
Katalogen lämnar icke upplysning örn antalet överförda»
— 132 —
Revisorernas
uttalande.
Tabell 2.
|
|
| H. t. 1911 | H. t. 1921 | H. t. 1931 |
Högre allmänna läroverket | i Borås........................ | 9.0 | 7.4 | 10.4 | |
» | latinläroverket | i Göteborg .................. | 8.5 | 8.5 | 11.6 |
» | realläroverket | » » .................. | 7.8 | 11.6 | 16.5 |
» | allmänna läroverket | i Hudiksvall ............... | 3.8 | lO.o | 10.1 |
» | » » | i Hälsingborg............... | 9.o | 9.8 | 10.5 |
» | » » | i Jönköping.................. | 5.8 | 8.8 | 13.1 |
» | » » | i Karlstad ................. | 6.0 | 13.0 | 12.4 |
» | » » | i Linköping.................. | 4.0 | 9.6 | 10.8 |
» | » » | i Luleå........................ | 2.9 | 7.9 | 11.0 |
» | » » | i Malmö ..................... | 8.8 | 8.7 | 10.6 |
» | » » | i Norrköping ............... | 6.7 | 10.7 | 10.4 |
» | » » | i Skara........................ | 5.2 | 6.0 | 11.8 |
» | » » | å Södermalm istockholm | 5.8 | 9.s | 12.9 |
» | » » | å Östermalm i Stockholm | 6.2 | 7.5 | 10.2 |
» | latinläroverket å Norrmalm i Stockholm ...... | 6.8 | 9.3 | 13.0 | |
» | realläroverket » | » » » ...... | 7.8 | 4.2 | 10.3 |
» | allmänna läroverket | i Sundsvall .................. | 5.4 | 6.3 | 12.5 |
» | » » | i Västervik .................. | 7.1 | 6.3 | 10.1 |
» | » » | i Örebro ..................... | 6.7 | 8.5 | 11.9 |
Västra realskolan | i Göteborg .................. | 7.5 | 12.1 | 12.3 | |
Vasa (Jakobs) realskola | i Stockholm ............... | 8.0 | 6.0 | 14.9 | |
Samrealskolan | i Vimmerby.................. | 2.0 | 7.1 | 17.6 |
Den betydande omfattning, vari kvarsittning förekommer vid ett flertal
av ifrågavarande läroanstalter, och det ovan påpekade förhållandet, att
antalet lärjungar, som undervisas två år i samma klass, förefaller vara
statt i tillväxt, synas revisorerna påkalla en närmare undersökning rörande
orsakerna till nämnda förhållande. Revisorerna betrakta visserligen
icke såsom önskvärd en sådan utveckling på förevarande område, vilken
genom lättnader i fråga örn kunskapsfordringar kunde medföra en ökad
tillströmning till de teoretiska utbildningsanstalterna, men det bör framhållas,
att utom andra olägenheter, som bliva en följd av kvarsittningen,
denna förorsakar såväl elevernas målsmän som det allmänna ökade kostnader.
Vid en utredning i ämnet synes jämväl uppmärksamhet böra ägnas
det förhållandet, att, enligt vad som är allmänt känt, de allmänna
läroverkens elever, för att kunna följa undervisningen i stor utsträckning
måste anlita privata lektionsgivare. Likaledes torde böra tagas i beaktande,
att antalet icke flyttade lärjungar vid vårterminens slut är ännu
större än vad de här meddelade siffrorna giva vid handen, då dels vid påföljande
hösttermins början en del lärjungar undergå prövning och på
— 133 —
grund av denna uppflyttas, dels ett icke ringa antal icke flyttade lärjungar
avgå från läroverken. Av senast tillgängliga statistik, avseende genomsnittet
under tiden 15 september 1921—14 september 1927, inbämtas salunda,
att vid de allmänna läroverken antalet flyttade utgör allenast,
å realskolstadiet gossar 66 procent, flickor 74.9 procent, i realgymnasiet
gossar 66.3 procent, flickor 83.5 procent och i latingymnasiet gossar 67.i procent,
flickor 87.6 procent.
§ 37.
Enligt § 119 gällande läroverksstadga skall vid alla samläroverk, med Tfflsyningsundantag
av sådana, där realskolan är tillgänglig endast för gossar, fin- kTinn|iga 8ak_
nas en tillsyningslärare, som, örn rektorstjänsten har manlig innehavare, kunnig» vid
skall vara kvinna, och örn rektorstjänsten har kvinnlig innehavare, skall järoverj5en.
vara man. Vid de läroverk för flickor, där rektor är man, skall finnas en
kvinnlig tillsyningslärare. Till tillsyningslärare förordnas för en tid av
högst fem år i sänder av skolöverstyrelsen efter förslag av rektor någon
bland de vid läroverket anställda ordinarie lärarna eller, örn till följd av
särskilda förhållanden i något fall detta befinnes mindre lämpligt, för
kortare tid annan man, respektive kvinna (kungörelse den 20 september
1930, nr 340).
Där tillsyningslärare är förordnad, åligger det denne att, efter närmare
anvisningar av rektor, utöva uppsikt, manlig tillsyningslärare över de
manliga och kvinnlig tillsyningslärare över de kvinnliga lärjungarna, att
i avseende å dessa lärjungar gå rektor till handa med rad och upplysningar
samt lämna erforderligt biträde i övrigt, att, örn lokalstyrelsen så besluter,
föra styrelsens protokoll, samt att vid läroverk, där särskilt anslag till
expeditionsbiträde icke utgår, biträda rektor vid expeditionsgöromålens
fullgörande (§ 136 läroverksstadgan sadant detta författningsrum lyder
enligt kungörelsen den 22 juni 1932, nr 312).
Tillsyningslärare vid allmänt läroverk åtnjuter enligt kungörelse den
27 juni 1929, nr 198, utöver honom eljest tillkommande löneförmåner, ett
arvode av 500 kronor. För tillsyningslärare vid skolor, vilka stå under omorganisation,
utgå dessa arvoden med reducerade belopp.
Vid allmänt läroverk, där realskolan är tillgänglig endast för gossar,
men gymnasiet är organiserat som samgymnasium, skall enligt kungörelse
den 20 september 1930, nr 341, anställas en kvinnlig sakkunnig att gå rektor
till handa med råd och upplysningar angående de kvinnliga lärjungarna.
Sådan sakkunnig förordnas av skolöverstyrelsen, efter förslag av rektor,
för en tid av högst fem år i sänder. Den sakkunniga äger åtnjuta ett årligt
arvode av 300 kronor.
I enlighet med ovanberörda författningsföreskrifter äro för läsåret 1932
—1933 förordnade vid de högre allmänna läroverken 31 tillsyningslärare
med arvoden å tillhopa 15,000 kronor och 7 kvinnliga sakkunniga med ar
-
— 134 —
Revisorernas
uttalande.
voden å sammanlagt 2.100 kronor samt vid samrealskolorna 69 tillsyningslärare
med arvoden örn tillhopa 29,300 kronor.
Av de tryckta förhandlingarna vid rektorsmötet i Stockholm den 16—18
juni 1931 hava revisorerna inhämtat, att flera talare givit till känna den
meningen, att tillsyningslärarinstitutionen såsom sådan vöre obehövlig.
Sålunda yttrade rektor vid högre allmänna läroverket i Uddevalla Fischer
vid en diskussion angående läroverkens kassor och deras förvaltning bland
annat följande:
Vid vart och ett av dessa (samläroverken) finnes en rätt frikostigt avlönad
tillsyningslärare. Hennes eller hans göromål äro emellertid ganska
obetydliga. Vi antaga, att tillsyningsläraren, såsom fallet torde vara vid
de flesta läroverk, är en kvinna. Denna skall vara medlem av lokalstyrelsen
och alltså vara närvarande vid dennas sammanträden och vara rektor
behjälplig med avseende på de kvinnliga lärjungarna. För detta arbete,
som ej nämnvärt tager hennes tid i anspråk, åtnjuter hon från och
med nästa läsår ett arvode av 500 kronor. § 133 mom. 9 av läroverksstadgan
medgiver ock möjlighet att minska hennes undervisningsskyldighet.
Efter de erfarenheter jag gjort vid mitt läroverk, är tjänsten närmast att
anse såsom en sinekur. Arvodet torde kunna avsevärt minskas, och den
lediga delen användas såsom bidrag till avlönandet av skolkamrerare-sekreteraren.
Rektor vid högre allmänna läroverket i Kalmar Göransson anförde
härom:
Så kom inledaren också in på frågan örn tillsyningslärare. Jag vill i
förbigående ha sagt, att jag är av alldeles samma mening som han örn
arvodet. Vår tillsyningslärarinna har just inte mycket att göra för sitt
arvode. Det enda sätt, jag haft att komma människan till livs, var att
laga så, att hon fick bli sekreterare i lokalstyrelsen och fick skriva en del
protokoll.
Slutligen yttrade i samma sak rektorn vid högre allmänna läroverket i
Halmstad Hernqvist följande:
Jag vill även understryka vad som sagts örn tillsyningslärare. Jag tror
dock, att man bör söka utnyttja hennes skyldighet att »biträda rektor» så
mycket man kan. Det finns mycket skrivarbete, som hon kan sköta.
Av de ovan anförda yttrandena av vissa läroverkschefer liksom ock av
upplysningar, som revisorerna i övrigt erhållit, synes framgå, att tillsyningslärares
och de kvinnliga sakkunnigas åligganden äro av ringa omfattning
och utan större betydelse för läroverkens skötsel. Visserligen
kunna numera enligt ovan anförda år 1932 utfärdade kungörelse tillsyningslärare,
i de fall, då särskilt anslag till expeditionsbiträde icke finnes
anvisat, användas såsom expeditionsbiträden åt rektorerna, men det
torde böra bemärkas, att särskilt anslag till expeditionsbiträde utgår vid
samtliga högre allmänna läroverk samt vid 31 av de samrealskolor, vid vilka
tillsyningslärare äro anställda. Enligt revisorernas mening föreligger anledning
att taga under övervägande, huruvida ej nämnda arvodestjänster
kunna helt indragas.
— 135
§ 38.
Revisorerna hava verkställt en undersökning angående vissa kostnader vissa kostför
gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken. gymnastik
Bland
de i det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken undervisniningående
särskilda anslagen avser ett att bereda medel till extra arvoden <j?r^11
åt gymnastiklärare vid nämnda läroverk. Anslaget uppgår till 20,000 kro- verken,
nor. Vidare bar riksdagen under en följd av år på extra stat anvisat anslag
till extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna läroverken.
Dessa anslag bava, på sätt framgår av nedanstående tabell, under de senare
åren undergått en oavbruten ökning.
Budgetår | Kronor | Budgetår | Kronor |
1924/1925 ............. | ........... 13,500 | 1928/1929 ............ | ............ 77,000 |
1925/1926 ............ | ............ 27,540 | 1929/1930 ............ | ............ 82,500 |
1926/1927 ............ | ............ 41,600 | 1930/1931 | ............ 108,200 |
1927/1928 ............ | ............ 44,800 | 1931/1232 ............ | ............ 140,460 |
Med anslagen bar avsetts att bereda medel till ökat antal undervisningstimmar
i gymnastik och därigenom tillgodose det på grund av ökningen
av antalet lärjungar vid läroverken uppkomna behovet av större antal
gymnastikavdelningar.
Enligt gällande bestämmelser (kung. 660/18) skall ordinarie gymnastiklärare
vid högre allmänt läroverk vara skyldig att för den fastställda lönen
tjänstgöra 21 veckotimmar och dylik lärare vid realskola 13 veckotimmar.
För ytterligare tjänstgöring härutöver kan gymnastiklärare erhålla
ersättning, dock ej för mer än intill sammanlagt 34 veckotimmar
(kung. 421/25).
För den sålunda utsträckta tjänstgöringen utgår enligt de i förstnämnda
kungörelse (660/18) angivna grunder ersättning från nyssnämnda, i reservationsanslaget
till de allmänna läroverken ingående anslag samt från
förenämnda extra anslag. Enligt nådigt brev den 31 juli 1931 anvisades
för läsåret 1931—1932 högst 160,460 kronor för ifrågavarande ändamål.
I skrivelse den 30 augusti 1924 gjorde skolöverstyrelsen framställning
angående fortsatt anvisande av medel å extra stat till arvoden för extra
tjänstgöring av gymnastiklärare vid de allmänna läroverken. Under fram
hållande av nödvändigheten att uppdela lärjungarna i mindre gymnastikavdelningar
och med utgångspunkt från ett medeltal av högst 80 lärjungar
i varje avdelning beräknade överstyrelsen den erforderliga ökningen av
antalet extra timmar i gymnastik till 208. Emellertid föreslog överstyrelsen
en fördelning av denna ökning på flera ar och ifrågasatte för läsåret
1925—1926, att antalet extra timmar måtte ökas med 72, motsvarande
18 gymnastikavdelningar. I anledning av skolöverstyrelsens framställning
föreslog Kungl. Majit 1925 års riksdag att öka antalet extra timmar med
60. motsvarande 15 nya gymnastikavdelningar. Medelantalet lärjungar
— 136 —
Jtevisorernas
uttalande.
Överflyttande
av vissa lärarinnor
från
statsunderstödda
enskilda
läroanstalter
till
statliga läroverk.
per avdelning skulle alltså enligt detta förslag lia blivit större än det överstyrelsen
vid sina beräkningar utgått från. Riksdagens beslut i ämnet,
som avsåg en på två år fördelad ökning med 208 timmar (riksdagens skrivelse
nr 8 A, p. 124:o), synes åter hava utgått från ett medeltal av högst
80 lärjungar i varje gymnastikavdelning.
Vid sedermera av riksdagen gjorda höjningar av ifrågavarande extra
anslag synas anslagsberäkningarna icke hava utgått från andra förutsättningar
i avseende å gymnastikavdelningarnas storlek än de nyss nämnda.
Revisorerna vilja emellertid erinra därom, att skolkommissionen i sitt
betänkande angående grunder för en ny läroverksorganisation ansett sig
böra utgå ifrån att gymnastikavdelningarna normalt icke borde omfatta
mer än 60 lärjungar, motsvarande två klassavdelningar.
Vid granskning av de allmänna läroverkens redogörelser för läsåret
1931—1932 hava revisorerna funnit, att antalet lärjungar i gymnastikavdelningarna
vid nämnda läroanstalter endast undantagsvis uppgått till det
lärjungeantal, som enligt vad ovan sagts varit utgångspunkt vid beräknandet
av anslagsbehovet. I flertalet fall har lärjungeantalet varit vida
mindre än som sålunda förutsatts. Anmärkningsvärt lågt var antalet lärjungar
i gymnastikavdelningarna vid nedannämnda läroverk (se sid. 137).
I vidstående tabell ha ej medräknats de s. k. svagavdelningarna. Uppgifterna
i övrigt äro sammanställda med ledning av de från de olika läroverken
till skolöverstyrelsen avgivna statistiska uppgifterna.
Även örn det måste anses vara till fördel för undervisningen, att gymnastikavdelningarna
icke hysa för stort antal lärjungar, synas de ovan lämnade
uppgifterna giva vid handen, att uppdelning av nämnda avdelningar
skett i en utsträckning, som vida överstiger, vad som vid beviljandet av
anslag för extra arvoden åt gymnastiklärare avsetts och som ur undervisningssynpunkt
kan vara erforderligt. Till icke ringa del torde orsaken till
de alltjämt stegrade kostnaderna för gymnastikundervisningen vid de allmänna
läroverken hava sin förklaring i nämnda förhållande. Då en icke
oväsentlig kostnadsminskning synes kunna åvägabringas genom en utökning
av avdelningarnas storlek, där sådant med hänsyn till lokalförhållanden
är möjligt, vilja revisorerna framhålla angelägenheten av att skolöverstyrelsen
tillser, att åtgärder i denna riktning vidtagas.
§ 39.
Enligt kungörelse den 5 februari 1932 (nr 25) må skolöverstyrelsen, då
ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk skall tillsättas, kunna utan
befattningens ledigförklarande i den ordning, som i gällande läroverksstadga
föreskrives, till innehavare av befattningen utse sådan till densamma
behörig föreståndarinna eller ämneslärarinna, som varit anställd vid
statsunderstödd enskild högre flickskola, enskild mellanskola eller högre
— 137 —
|
| • | Antal i gymna- |
|
| Medelantal | ||
|
|
| 8tikundervis- | Antal gymna- | elever | i gym- | ||
|
|
| ningen | delta- | stikavdel- | nastikavdel- | ||
|
|
| gande elever1 | ningar | ningarna | |||
Tabellbilaga till § 38. |
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
| gossar | flickor | gossar | flickor | gossar | flickor |
Högre allm. | läroverket | i Eksjö........................ | 170 | 65 | 5 | 2 | 34 | 33 |
» » | » | » Eskilstuna.................. | 266 | 121 | 6 | 3 | 44 | 40 |
» » | » | » Falun....................... | 335 | 124 | 7 | 3 | 48 | 41 |
» » | » | » Gävle........................ | 317 | 155 | 6 | 4 | 53 | 39 |
» » | » | för flickor i Göteborg | — | 205 | — | 7 | — | 29 |
» » | » | i Halmstad.................. | 400 | 143 | 7 | 4 | 57 | 36 |
» » | » | » Härnösand ............... | 228 | 72 | 6 | 3 | 38 | 24 |
» » | » | » Kalmar..................... | 318 | 123 | 7 | s4 | 45 | 31 |
» » | » | » Karlskrona ............... | 379 | 124 | 7 | 3 | .54 | 41 |
» » | » | » Kristianstad............... | 312 | 100 | 7 | 3 | 45 | 33 |
» » | » | » Kristinehamn ......... ■ • | 208 | 104 | 5 | 3 | 42 | 35 |
» » | » | » Luleå........................ | 260 | 109 | 5 | 3 | 52 | 36 |
» » | » | för flickor i Malmö ...... | — | 140 | — | 4 | — | 35 |
» » | » | i Nyköping.................. | 192 | 73 | 5 | 3 | 38 | 24 |
» » | » | » Skara...................... | 240 | 106 | 7 | 4 | 34 | 27 |
» » | » | » Södertälje.................. | 292 | 95 | 7 | 4 | 42 | 24 |
» » | » | » Uddevalla.................. | 201 | 71 | 5 | 3 | 40 | 24 |
» » | » | » Umeå........................ | 320 | 145 | 6 | 4 | 53 | 36 |
» » | » | » Visby........................ | 141 | 56 | 5 | 4 | 28 | 14 |
» » | » | » Vänersborg ............... | 227 | 128 | 5 | 3 | 45 | 3 |
» » | » | » Ystad........................ | 205 | 110 | 4 | 3 | 51 | 37 |
j Samrealskolan i Mariestad.............................. | 77 | 65 | 3 | 2 | 26 | 33 | ||
» | » Nässjö ................................. | 81 | 100 | 3 | 3 | 27 | 33 |
1 Siffrorna hänföra sig till höstterminen 1931.
2 För den ena av avdelningarna har anslag beviljats av staden
3 De kvinnliga lärjungarna hava enligt uppgift undervisats tillsammans med lärjungarna
vid stadens flickskola. Enligt skolöverstyrelsens beslut hava sammanlagt för läroverkets
gymnastikundervisning disponerats 34 timmar. För de manliga lärjungarna torde hava tagits
i anspråk 20 timmar, vadan för de kvinnliga skulle disponerats 14 timmar.
goss- oell samskola, under förutsättning likväl, att ifrågavarande föreståndarinna
eller ämneslärarinna dels blivit entledigad från sin befattning vid
den enskilda skolan på den grund, att verksamheten vid densamma nedlägges
eller inskränkes till följd av den år 1927 beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet eller till följd av inrättande å orten av kommunal
flickskola eller högre allmänt läroverk för flickor, dels ock före den 1
mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild högre flickskola, enskild mellanskola eller högre goss- och samskola
— 138 —
samt vid tiden för entledigandet från sin befattning under minst fem år
varit anställd med full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.
Med stöd av berörda bestämmelser förklarade skolöverstyrelsen enligt
beslut den 13 juni 1932 lärarinnorna vid Lundénska privatskolan i Göteborg
Hellen Magda Gustava Christenson, född Örtenblad, Edith Charlotta
Fristedt, Gerda Vilhelmina Lindberg och Gerd Nelson behöriga att överflyttas
till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk. Den 23 juni
1932 beslöt skolöverstyrelsen utnämna Gerda Vilhelmina Lindberg till ämneslärarinna
i modersmålet, tyska och historia med samhällslära vid samrealskolan
i Trollhättan samt Gerd Nelson till ämneslärarinna i kristendomskunskap
och historia med samhällslära vid samrealskolan i Nässjö.
Sedan Göteborgs stad, som tidigare under en följd av år beviljat Lundénska
privatskolan anslag, avvecklat detta i samband med den år 1927
beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet, nedlades verksamheten
vid skolan med utgången av läsåret 1930—1931. Skolan var enligt
uppgift i årsredogörelserna för läsåren 1926—1931 organiserad på det sätt,
att densamma omfattade dels en förberedande skola med tre årsklasser, dels
en elementaravdelning med sju årsklasser, dels ock en enskild mellanskola
med fyra årsklasser.
Sedan på grund av kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående
avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt
angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. samt den 13 december
1929 (nr 392) angående ansökningar örn statsunderstöd åt privatläroverk till
Kungl. Majit inkommit ansökningar örn understöd till enskilda mellanskolor,
tilldelades nu förevarande skola enligt nådiga cirkuläret den 2
oktober 1930 angående statsunderstöd till enskilda mellanskolor — förutom
bidrag enligt avdelning B i nämnda kungörelse den 29 oktober 1909 — från
reservationsanslaget till privatläroverken understöd för budgetåret 1930/
1931 å 3,600 kronor. Jämväl tidigare under en följd av år har understöd
från nämnda anslag utgått för ifrågavarande mellanskola. Däremot hava
övriga skolor inom läroanstalten under den tid, som i ovanberörda kungörelse
avses, icke av Kungl. Majit beviljats statsunderstöd.
Vid granskning av de handlingar, som förelegat vid fattandet av skolöverstyrelsens
beslut den 13 och den 23 juni 1932 hava revisorerna funnit,
att ovannämnda lärarinnors tjänstgöring vid Lundénska privatskolan läsåren
1926—1931 icke i sin helhet varit förlagd till mellanskolan utan jämväl
fullgjorts vid läroanstaltens elementaravdelning.
I vilken utsträckning detta ägt rum framgår av nedanstående översikt
över antalet tjänstgöringstimmar i mellanskolan och i elementaravdelningen.
— 139 —
| 1926/1927 | 1927/1928 | 1928/1929 | 1929/1930 | 1930/1931 | |||||
Mellan- skolan | Elemen-tar avd. | Mellan- skolan | Elemcn- taravd. | Mellan- skolan | Elemen- taravd. | Mellan- skolan | Elemen- taravd. | Mellan- skolan | Elemen- taravd. | |
Christenson ■ | u | 15 | 7 | 18 | 12 | 13 | 8 | 17 | 9 | 16 |
Fristedt......... | 6 | 19 | 8 | 17 | 7 | 19 | 7 | 18 | 6 | 19 |
Lindberg ...... | 20 | 6 | 22 | 3 | 19 | 5 | 23 | 2 | 22 | 3 |
Nelson ......... | 5 | 20 | 6 | 19 | 5 | 20 | 6 | 19 | 6 | 19 |
Då på sätt ovan nämnts i kungörelsen nr 25/1932 såsom förutsättning för
lärarinnors vid enskilda läroanstalter överflyttning till ämneslärarinnebefattning
vid statliga läroverk utan befattningens ledigförklarande föreskrivits,
att vederbörande lärarinna före den 1 mars 1927 vunnit anställning
med full tjänstgöring vid närmare angivna statsunderstödda
enskilda läroanstalter, men lärarinnorna Christenson, Fristedt,
Lindberg och Nelson såsom tabellen utvisar endast delvis
haft sin tjänstgöring förlagd till den statsunderstödda mellanskolan vid
Lundénska privatskolan, under det att tjänstgöringen i övrigt fullgjorts
vid elementaravdelningen, som icke av Kungl. Maj:t beviljats statsunderstöd,
synas skolöverstyrelsens ovannämnda beslut den 13 och 23 juni 1932
icke stå i överensstämmelse med berörda författnings!öreskrift. Därest skolöverstyrelsen
funnit skäl föreligga för att medgiva överflyttning av ifrågavarande
lärarinnor till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk,
ehuru deras tjänstgöring icke varit i sin helhet förlagd till mellanskolan,
synes skolöverstyrelsen bort hava utverkat vederbörligt tillstånd därtill.
Då dylikt tillstånd ej meddelats, måste revisorerna beteckna överstyrelsens
ifrågavarande åtgärder såsom anmärkningsvärda.
§ 40.
Revisorerna hava verkställt en undersökning rörande vissa tjänstledigheter
inom folkskollärarkåren. Med undersökningen, som omfattar tiden
från och med den 1 juli 1927 till och med den 30 juni 1932, har huvudsakligen
avsetts att utröna, vilka grunder som inom de särskilda skoldistrikten
tillämpats, då det gällt att bestämma tiden för ledighet för enskilda
angelägenheter i sådana fall, då i tjänstledigheten inbegripes hela lästiden
under en eller flera terminer. Antalet lärare, vilka åtnjutit ledigheter av
så lång varaktighet, torde, såvitt från skoldistrikten inhämtade uppgifter
giva vid handen, under nämnda tidsperiod utgöra cirka 200.
Av undersökningen har framgått, att anledningen till ifrågavarande ledigheter
i de flesta av nyssberörda fall varit ingående av äktenskap, havandeskap,
barnsbörd, fullgörandet av modersplikter, tjänstgöring inom
annat skoldistrikt, studier, resor o. dyl.
Itevisorerna*
uttalande.
Vissa tjänstledigheter
inom
folkskol
lärarkåren.
— 140 —
Revisorernas
uttalande.
Vissa kommunala
bidrag
såsom villkor
för statsbidrag.
Av de uppgifter, som från vederbörande skoldistrikt lämnats rörande
tjänstledigheternas omfattning, framgår, att i flertalet av de fall, då med
tjänstledigheten avsetts befrielse från all tjänstgöring under en eller flera
terminer, ledigheten beviljats allenast för lästiden, under det att efterföljande
eller mellanliggande ferier icke inbegripits i tiden för ledigheten.
Under ferierna har läraren inträtt i sin tjänst och åtnjutit med densamma
förenad lön och övriga förmåner. Revisorerna måste beteckna detta förhållande
såsom otillfredsställande. Enligt revisorernas mening böra i dylika
fall i ledigheten inbegripas jämväl till terminen hörande jul- eller
sommarferier. För vinnande av en enhetlig tillämpning av sådana grunder
vid ledigheternas beviljande synas särskilda författningsföreskrifter böra
meddelas.
§ 41.
Enligt beslut den 6 maj 1932 föreskrev Kungl. Maj:t, att vid folkskoleseminariet
i Stockholm skulle under höstterminen 1932 anordnas en utbildningskurs
för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn.
Skolöverstyrelsen skulle bland dem, som anmälde sig vilja bevista nämnda
kurs, utse högst åtta deltagare i kursen. Därjämte medgav Kungl. Majit,
att till en var av sex deltagare finge utgå dagtraktamente under kursen
med 2 kronor 50 öre för dag, dock sammanlagt med högst 250 kronor för
var och en av dessa deltagare, under villkor, att vederbörande skoldistrikt
för enahanda ändamål tillsköte minst lika stort belopp.
I en till stadsfullmäktige i Haparanda ställd ansökning anhöll folkskolläraren
Gustaf Waara-Grape örn ett anslag av 250 kronor för bevistande
av nämnda kurs. Sökanden förklarade därvid, att han till följd av stadens
ekonomiska betryck ej komme att uttaga det anslag, som stadsfullmäktige
eventuellt beviljade.
Den 16 juni 1932 beslöto stadsfullmäktige enhälligt att bevilja WaaraGrape
ett bidrag av 250 kronor till bevistande av omförmälda utbildningskurs.
Sedan ledamoten av stadsfullmäktige Carl Olofsson anfört besvär över
samtliga de beslut, stadsfullmäktige fattat den 16 juni 1932, prövade länsstyrelsen
i Luleå enligt beslut den 5 september 1932 skäligt upphäva stadsfullmäktiges
nämnda beslut. Efter av stadsfullmäktige häröver anförda
besvär har Kungl. Majit enligt utslag den 24 november 1932 funnit skäligt,
med ändring av länsstyrelsens beslut .i vad detsamma överklagats, ogilla
den av Olofsson därutinnan i målet förda talan.
I en till skolöverstyrelsen ställd, den 1 juni 1932 dagtecknad skrift anförde
Waara-Grape, bland annat, att han hos stadsfullmäktige i Haparanda
anhållit örn ett anslag av 250 kronor för bevistande av ifrågavarande kurs.
Med hänsyn till stadens ekonomiskt svåra ställning hade han emellertid
lovat att ej uttaga det eventuella anslaget, I fall Waara-Grapes ansök
-
— 141 —
ning bifölles, hade skoldistriktet sålunda formellt tillskjutit den fordrade
summan, men reellt vore det Waara-Grape, som betalade den. Då ett liknande
förfaringssätt tillämpades i andra ekonomiskt betryckta kommuner,
vore Waara-Grape synnerligen tacksam få upplysning örn, huruvida skolöverstyrelsen
kunde godkänna det, då varken statens eller kommunens rätt
på något sätt åsidosattes.
Till svar härå meddelade överstyrelsen, att överstyrelsen vid utseende
av deltagare i kursen hade att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i
ovannämnda nådiga brev.
Enligt beslut den 27 juni 1932 utsåg skolöverstyrelsen Waara-Grape till
deltagare i kursen med rätt att erhålla dagtraktamente under densamma.
Då vid tiden för fattandet av skolöverstyrelsens beslut den 27 juni 1932
stadsfullmäktiges i Haparanda beslut icke vunnit laga kraft, var det av
Kungl. Maj:t uppställda villkoret för åtnjutande av dagtraktamente, nämligen
att vederbörande kommun skulle tillskjuta minst lika stort belopp
som statsbidraget vid denna tidpunkt, icke uppfyllt. Ehuru revisorerna
icke förbise att det kan medföra vissa praktiska olägenheter att i fall sådana
som detta avvakta besvärstidens utgång, måste revisorerna dock av
principiella skäl beteckna skolöverstyrelsens åtgärd att tillerkänna WaaraGrape
rätt till dagtraktamente, oaktat stadsfullmäktiges beslut då ännu
icke tagit åt sig laga kraft, såsom anmärkningsvärt.
På sätt framgår av Waara-Grapes skrivelse till skolöverstyrelsen av den
1 juni 1932 har skolöverstyrelsen varit underkunnig örn att denne utlovat
att ej uttaga kommunens bidrag. Då förenämnda villkor för dagtraktamentes
åtnjutande innehåller uttrycklig bestämmelse örn att en reell ekonomisk
prestation från vederbörande kommun skall föreligga och alltså
här påtalade förfarande åsyftat ett kringgående av en av Kungl. Maj:t
meddelad föreskrift, synes det revisorerna ägnat att väcka förvåning, att
skolöverstyrelsen det oaktat funnit sig böra utse Waara-Grape till kursdeltagare.
Med anledning av Waara-Grapes uppgift att inom vissa kommuner ett
förfaringssätt, liknande det förevarande, skulle tillämpas i fråga örn mot
statsunderstöd svarande kommunala bidrag vilja revisorerna framhålla
vikten av att de myndigheter, som utanordna statsunderstöd, öva tillsyn
å att dylika missbruk icke förekomma.
§ 42.
Den 26 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda
med utarbetande av bestämmelser rörande Visingsö skolegodsfond. Enligt
departementsskrivelse den 30 juni 1931 tillkallades kammarrådet Axel
Jonas Julius Klockhoff såsom sakkunnig för berörda ändamål.
Revisorernas
uttalande.
Utredning 3
rörande
Visingsö
skolegodsfond.
— 142
leTisorernag
»Haland''''.
I deli berättelse om vad i rikets styrelse sig tilldragit, som avlämnades
till 1932 års riksdag, har meddelats, att den sakkunnige under december
1931 inkommit med utredning och förslag i ämnet. Då berättelsen örn vad
i rikets styrelse sig tilldragit måste lämnas till sättning före årets utgång,
är det, enligt vad revisorerna inhämtat, praxis, att departementen mot
slutet av året från vederbörande sakkunnig infordra uppgift örn när utredningen
kan antagas bliva färdig och avlämnas och de i berättelsen härutinnan
lämnade meddelanden grunda sig i regel på dylika av de sakkunniga
meddelade uppgifter. Enligt vad revisorerna erfarit, hade i ifrågavarande
fall den sakkunnige upplyst, att utredningen skulle inkomma före
1931 års utgång.
Genom kungligt brev av den 28 oktober 1932 förordnades, att sakkunniguppdraget
skulle upphöra senast den 31 oktober 1932. Någon utredning
hade vid nämnda oktober månads utgång ännu ej inkommit och ej heller
de till den sakkunnige för utredningens fullgörande överlämnade akterna.
Först efter upprepade anmaningar dels genom ecklesiastikdepartementet
och dels av revisorerna har den sakkunnige den 26 november 1932 återlämnat
erhållna akter, varjämte även utredning avlämnats.
Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett sig böra i sin berättelse
omförmäla.
— 143 —
NIONDE HUVUDTITELN.
Jordbruksdepartementet.
§ 43.
I sin år 1927 avgivna berättelse upptogo revisorerna till granskning ett vissa förrättflertal
fall, då av statens lantbruksingenjörer handlagda förrättningar för ningar aT
t statens lant
vattenavledningsföretag
företett anmärkningsvärda brister. Sedan revi- bruksingensorerna
redogjort för sin uppfattning om vilka fel som särskilt känneteck- i°reraade
varje fall, framhöllo revisorerna som slutomdöme bland annat, att
bristerna i de omförmälda fallen vore så betydande och med hänsyn till
såväl intressenternas som statens ekonomiska intressen allvarliga, att det
vore av synnerlig vikt, att sådana anordningar träffades, som för fram
tiden uteslöte möjligheten av att brister av anmärkt art oell omfattning
kunde förekomma. Jämte det revisorerna framhöllo såsom sin åsikt, att
till de påtalade bristerna medverkat, att lantbruksstyrelsen icke i den utsträckning,
som uppenbarligen varit av behovet påkallad, utövat kontroll
över sina här ifrågavarande underlydande organ, lantbruksingenjörerna,
antydde revisorerna olika områden, på vilka ett reformarbete kunde tänkas
inriktat.
Såvitt revisorerna hava sig bekant hava emellertid härefter icke några
åtgärder av betydelse vidtagits för att råda bot på svagheterna i nuvarande
system. Däremot har det visat sig, att av revisorerna år 1927 uttalade
farhågor för förutsebara ekonomiska påfrestningar å såväl intressenter
i av revisorerna då berörda vattenavledningsföretag som staten i anledning
av bristfälliga undersökningar för resp. företag blott alltför väl besannat
sig. Då därtill kommer, att nu till revisorernas kännedom kommit
ett antal nya fall av samma art, som de år 1927 omförmälda, hava revisorerna
icke ansett sig kunna underlåta att nu åter upptaga denna fråga.
Revisorerna vilja då till en början redogöra för vad som efter år 1927
förekommit uti en del av de i sagda års berättelse berörda ärendena, därvid
revisorerna beträffande det tidigare förloppet tillåta sig i huvudsak
hänvisa till nämnda berättelse.
I.
Av revisorernas år 1927 lämnade redogörelse framgår bland annat att Hidingedetta
företag, avseende torrläggning av de s. k. Hidinge-Spångakärren in- Spångakärren.
örn Vintrosa, Hidinge och Knista socknar av Örebro län, av vederbörande
144 —
lantbruksingenjör kostnadsberäknats till — förutom förrättningskostnad
och odlingskostnad med respektive 9,449 kronor 67 öre och 61,634 kronor
— 939,450 kronor (senare 807,399 kronor 67 öre), varemot svarade en beräknad
båtnad av 842,379 kronor, att de verkliga kostnaderna enligt revisorerna
företedda räkenskaper stigit till 1,003,767 kronor 82 öre samt att vid
tiden för revisorernas behandling av ärendet utgått till företaget 567,730
kronor i statslån och 266,780 kronor i statsbidrag.1
Sedermera har emellertid befunnits nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
till stöd för företaget.
Efter framställning från arbetsstyrelsen för företaget örn dylik hjälp
hemställde sålunda Kungl. Majit i proposition nr 169 till 1929 års riksdag
dels att företaget måtte beviljas ytterligare statsbidrag med 300,000 kronor
under villkor att av detta belopp 120,370 kronor användes för avbetalning
å statslånen och återstoden till reducering av företagets lösa skulder,
dels ock att av statens lånefordran måtte få avskrivas kapitaliserade räntor
å omnämnda 120,370 kronor med 11,380 kronor 52 öre.
Vid ärendets föredragning i statsrådet uttalade departementschefen
bland annat såsom sin »övertygelse, att, örn den hjälp, som må lämnas
delägarna, skall bliva i någon mån tillräcklig för att icke de ekonomiska
följderna för större delen av intressenterna, vilka till största delen utgöras
av mindre jordägare, skola bliva alltför kännbara och törhända för
många leda till ekonomisk ruin, understödet måste tillmätas avsevärt
högre än lantbruksstyrelsen förutsatt».2
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition (riksdagens
skrivelse nr 224), varefter Kungl. Maj:t den 27 juni 1929 förordnade i enlighet
härmed.
Stödåtgärderna synas dock av senare inträdda förhållanden att döma
icke hava varit tillräckliga för att skydda vissa delägare från »ekonomisk
ruin».
På grund av att några delägare häftat för oguldna annuiteter å deras
fastigheter påförda andelar av till företaget utlämnade statslån har nämligen
statskontoret måst i januari 1932 å exekutiv auktion inropa dessa
fastigheter.
Sedan därefter i ett par fall inkommit köpeanbud å de sålunda av statskontoret
inropade fastigheterna eller delar därav, dock under förutsättning
av högst reducerat pris samt av en avsevärd nedsättning i annuiteterna
å statslånen, samt statskontoret begärt yttrande häröver hos länsstyrelsen
i Örebro, anförde länsstyrelsen — som i särskilda yttranden avstyrkte
anbudens antagande, då följden därav kunde bliva att statskontoret
bleve nödsakat övertaga en stor del av de av företaget berörda fas
1
I anledning av nytillträde av en delägare beviljades härefter intressenterna ytterligare
2,110 kronor i statslån och 1,630 kronor i statsbidrag.
2 I yttrande i ärendet hade lantbruksstyrelsen föreslagit, förutom vissa ränte- och amorteringslättnader
å statslånen, ett ytterligare statsbidrag av 120,530 kronor på vissa villkor.
145 —
tigheterna — i skrivelse till statskontoret den 24 september 1932, att det
nödläge, vari ägarna till de exekutivt försålda fastigheterna kommit, ej
vore något för dem specifikt utan utmärkte intressenterna i företaget överhuvud.
Länsstyrelsen hänvisade härvid till en av lantbruksingenjören
Gösta Kindblom verkställd utredning, enligt vilken beträffande icke mindre
än 55 av de i företaget deltagande fastigheterna nuvärdet av återstående
annuiteter å statslånen till företaget överstege taxeringsvärdet och
i vissa av dessa fall uppginge till närmare 5 gånger samma värde. Det
vore därför enligt länsstyrelsens mening nödvändigt att för undvikande
av en fortsatt utveckling i den riktning, de redan skedda exekutiva försäljningarna
angåve och som till varje pris måste förekommas, bereda intressenterna
ytterligare statshjälp. För sin del funne länsstyrelsen enda
framkomliga vägen härvidlag vara en nedsättning i största möjliga omfattning
och åtminstone med hälften av återstående statslån, möjligen i
förening med utsträckning av amorteringstiden; i vissa fall vore måhända
nödvändigt att hela återstående skulden avskreves. Då snar hjälp vore
av nöden, borde därjämte omedelbart tagas i övervägande frågan örn anstånd
med annuitetsbetalningarna och örn inställande av exekutiva åtgärder
för indrivning av redan förfallna oguldna annuiteter.
Sedan lantbruksstyrelsen i häröver avgivet yttrande den 1 november
1932 förklarat, att styrelsen ställde sig tveksam till kravet på ytterligare
mellankomst från det allmännas sida, då därmed dörren skulle lämnas öppen
för andra liknande anspråk från under kristiden startade företag av
samma art, men dock ansåge kunna ifrågasättas, huruvida icke i avvaktan
på bättre tider ett tillfälligt uppskjutande av exekutiva åtgärder jämte,
i sådana fall, då dylikt vore oundgängligt, anstånd med annuiteternas erläggande
borde medgivas, anförde länsstyrelsen i nytt yttrande den 19
november 1932, att lantbruksstyrelsens farhågor beträffande konsekvenserna
av en hjälpaktion syntes länsstyrelsen överdrivna i betraktande av de
säregna förhållandena uti ifrågavarande fall. Under det lånen tillkommit
under förutsättning att fastigheterna skulle erhålla ökad avkastningsförmåga,
så hade sådan i de flesta fall helt uteblivit. De senaste undersökningarna
hade sålunda ådagalagt, att den mark, som vid företagets
planläggning beräknats bliva odlingsbar, i stor utsträckning vore antingen
fullkomligt ofruktbar och rent av sjukdomsalstrande eller ock användbar
blott till skogsbörd. Under framhållande av att skulden till företagets
olyckliga utgång huvudsakligen vore att hänföra till dc bristfälliga undersökningarna
av vederbörande lantbruksingenjör vid företagets igångsättande
förklarade sig länsstyrelsen vidhålla sin ståndpunkt att ytterligare
statshjälp borde lämnas. En nedskrivning av statslånen med omkring
50 procent vore för förhindrande av allmänt ekonomiskt sammanbrott
för delägarna nödvändig, därest gällande amorteringstid skulle bibehållas;
utsträcktes denna tid till 00 år, borde nedskrivning av lånen ske
med minst 100,000 kronor. I avvaktan på närmare utredning angående
: j::08k. Hcv.-berättelse ang. statsverket för dr 1032. I.
10
— 146 —
Kevisorernas
uttalande.
Vingåkersån,
Kilaån, Hornborgasjön
och
Mästermyr.
fördelningen av hjälpen å de olika intressenterna vore det emellertid ofrånkomligt
att samtliga delägare tillsvidare erhölle anstånd med amorteringarna
under minst 5 år. Länsstyrelsen meddelade slutligen att av 1931
års annuiteter alltjämt vore oguldna 11,744 kronor 83 öre.
Såvitt revisorerna hava sig bekant hava härefter några vidare åtgärder
i saken icke blivit vidtagna.
Av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att de anmärkningar,
revisorerna år 1927 riktade mot förrättningsmannen, ingalunda varit opåkallade
eller överdrivna. Det har nämligen nu visat sig att hans undersökningar
varit synnerligen bristfälliga icke blott, såsom revisorerna på
grund av det år 1927 föreliggande materialet då antogo, beträffande arbetets
kostnadsberäkning och planläggning utan även i fråga örn båtnadsuppskattningen.
Även med beaktande av att — såsom lantbruksstyrelsen
jämväl framhållit — jordbrukets nuvarande allmänna dåliga finansiella
läge bidragit till intressenternas betryck, kunna revisorerna därför ej annat
än instämma i länsstyrelsens i Örebro uttalande örn, att orsaken till
deras prekära läge, i vad det uppstått i anledning av vattenavledningsföretaget
i fråga, huvudsakligen är att tillskriva den dåliga utredningen.
II—V.
Jämväl flertalet av övriga i 1927 års berättelse berörda regleringsföretag
hava, såsom inledningsvis antytts, på grund av de bristfälliga undersökningarna
vid deras tillblivelse kommit i sådant läge, att extraordinärt
statsunderstöd måst lämnas. Då i dessa fall något väsentligt nytt av intresse
härutöver ej förekommit, sedan revisorerna avgåvo sin berättelse
år 1927, åtnöja sig revisorerna med att beträffande dessa fall bär allenast
i korthet redogöra för de numera lämnade understöden och deras tillkomst. I
I 1927 års redogörelse anfördes, att intressenterna i företaget för reglering
av Vingåkersån samt sjöarna Kolsnaren och Viren på grund av vederbörande
förrättningsmans försummelser då ännu ej kunnat erhålla något
statsunderstöd.
Sådant erhölls först genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1929, då
ett statsbidrag på 132,630 kronor lämnades och ett statslån på 143,830 kronor
beviljades företaget. Ytterligare statsbidrag beviljades genom kungl,
brev den 27 juni 1930 till belopp av 16,830 kronor.
I proposition nr 201 till 1930 års riksdag hemställde emellertid Kungl.
Majit, under hänvisning till de särskilda omständigheterna i förevarande
fall, härjämte örn bemyndigande att utöver vad gällande föreskrifter medgåve
lämna ett statsbidrag av högst 35,910 kronor och ett statslån av högst
52,750 kronor till intressenterna i företaget. Detta förslag bifölls av riksdagen
(riksdagens skrivelse nr 231). Härefter erböllo intressenterna genom
Kungl. Majlis beslut den 15 augusti 1930 ovannämnda statsbidrag.
— 147 —
I fråga om statslånet meddelade Kungl. Majit beslut den 15 april 1932, oell
tilldelades vederbörande då i detta avseende ett belopp av 50,560 kronor.
Sedan intressenterna i Kilaåns regleringsföretag, på sätt framgår av revisorernas
år 1927 lämnade redogörelse, hos Kungl. Majit ansökt örn ett
extra statsbidrag, fullföljdes saken genom motion nr 174 i första kammaren
vid 1928 års riksdag, i vilken motion hemställdes örn dylikt bidrag till belopp
av 260,378 kronor. Motionen bifölls i så måtto, att riksdagen i enlighet
med jordbruksutskottets förslag (utlåtande nr 57) anvisade intill
256,150 kronor1 (riksdagens skrivelse nr 221) att efter den närmare prövning,
som kunde befinnas erforderlig, av Kungl. Majit utlämnas som
statsbidrag till ifrågavarande företag. Genom Kungl. Majits beslut den
8 juni 1928 tilldelades företaget det av riksdagen anvisade beloppet.
I proposition nr 191 till 1930 års riksdag hemställde Kungl. Majit örn
medgivande åt Hornborgas jöns sänkningsföretag av ett extra statsbidrag
av 350,000 kronor. Propositionen vann riksdagens bifall (riksdagens skrivelse
nr 230), varefter bidraget tilldelades företaget genom Kungl. Majits
beslut den 3 juli 1930.
Härjämte har företaget jämlikt Kungl. Majits proposition nr 141 till
1931 års riksdag, vilken proposition bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 191), genom kungl, brev den 12 juni 1931 erhållit ett räntefritt
lån å 50,000 kronor.
I anledning av motioner vid 1928 års riksdag (nr 115 i första och nr 200
i andra kammaren) örn ett statsbidrag på 58,200 kronor till intressenterna
i Mästermyrs avdikningsföretag för möjliggörande av upprensning av
kanalerna i myren enligt det billigare av de alternativ, för vilka revisorerna
redogjorde i 1927 års berättelse, beslöt riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 222) medgiva, att Kungl. Majit, efter den närmare prövning, som
kunde befinnas erforderlig, finge för upprensning av kanalerna i Mästermyr
bevilja statsbidrag med intill 58,200 kronor. Detta belopp beviljades
genom Kungl. Majits beslut den 29 maj 1931.
Revisorerna övergå härefter till några i förut angivna avseende anmärkningsvärda
fall, vilka först nu kommit till revisorernas kännedom. 1
1 Dock på villkor att av det belopp, som järnvägsstyrelsen i då pågående rättstvist (se
1927 års redogörelse) kunde bli ålagd betala intressenterna, intill 84,060 kronor skulle inlevereras
till statskontoret. Sedan järnvägsstyrelsen genom Kungl. Majits utslag den 6
december 1929 ålagts att i berörda avseende ulgiva 75,608 kronor 53 öre jämte 6 procent
ränta från och med den 1 januari 1927 tills betalning skedde ävensom att gälda intressenternas
rättegångskostnader med 7,280 kronor 49 öre, så bar också härav ett belopp
av 84,060 kronor den 19 december 1929 inlevererats till statskontoret.
Virestad
sjöarna.
— 148 —
VI.
I anledning av uppkommen fråga örn sänkning av de s. k. Virestadsjöarna
— Steningen, Låkan, Degersjön, Fansjön, Virestadsjön, Garanskultsjön,
Virestadsnässjön och Enerydasjön —- för torrläggning av mark
inom Virestads och Stenbrohults socknar i Kronobergs län hölls åren
1913—1917 laga syneförrättning av dåvarande lantbruksingenjören i orten
Adolf Roos.
Enligt ett vid sammanträde med intressenterna den 5 februari 1917
föreliggande av Roos uppgjort förslag skulle arbetet1 kunna utföras för
en kostnad av 253,000 kronor, vartill komme ersättning för vissa vattenverk
m. m. I särskilda av synemännen underskrivna värderingsinstrument
upptogs denna egendom till 35,177 kronor, därav 29,752 kronor för
Brännhults kvarn och såg m. m. Båtnaden, som enligt synemännens utlåtande
komme att »mångdubbelt överstiga värdet av verken m. m.»,
uppskattades av synemännen till 329,196 kronor 55 öre.
Ehuru vid sammanträdet den 5 februari 1917 bestämts, att arbetet skulle
vara fullbordat inom 5 år därefter, dröjde det dock innan arbetet kom
till utförande. Huvudsakliga skälet härtill torde varit tvist örn ersättningen
för den av synemännen till 29,752 kronor värderade egendomen.
Denna tvist slöts genom förlikning den 21 mars 1922, av innehåll i huvudsak
att intressenterna skulle betala dels 50,000 kronor för berörda egendom,
dels ock 8,800 kronor för minskad inkomst av vattenverken under
den tid, tvisten pågått.
Sedan för erhållande av statsbidrag och statslån till företaget ny utredning
visat sig erforderlig, uppdrogs åt dåmera lantbruksingenjören i länet
Ivar Helin att verkställa dylik utredning. Helins undersökningar,
som enligt bans egen uppgift baserats på de vid den tidigare förrättningen
upprättade kartorna och handlingarna, resulterade i ett i september
1923 avgivet betänkande i ärendet. I detta betänkande upptog Helin, under
framhållande av att, då Roos’ kostnadsberäkning vore alldeles för
låg, han ansett sig böra uppgöra nytt kostnadsförslag, utgifterna för företaget,
inklusive 118,332 kronor för odling och tegdikning, till 801,799 kronor
72 öre, därav för grävningsarbeten och brobyggnader 600,000 kronor.
Båtnaden, som Helin i sitt betänkande förklarade jämväl hava blivit av
Roos för lågt värderad och därför borde höjas med i genomsnitt 120 procent,
upptogs av honom till 724,232 kronor 41 öre eller, vid medräknande
av den särskilda förbättring, som skulle uppkomma genom odlingens och
tegdikningens utförande, 842,564 kronor 41 öre, i följd varav enligt betänkandet
vinsten skulle bliva 40,764 kronor 69 öre.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1924 fastställdes arbetsplan
för företaget och anvisades därtill dels ett statsbidrag av 142,110 kronor,
dels ock ett statslån av 422,140 kronor. Därvid hade kostnaden be
-
1 Exklusive odling och tegdikning.
— 149 —
räknats till 800,822 kronor 62 öre, varav för vattenregleringen1 681,990
kronor 62 öre samt återstoden för odlingen och tegdikningen.
Entreprenadkontrakt örn utförande av regleringsarbetena med undantag
av odling och tegdikning avslöts den 9 april 1925, och bestämdes däri
entreprenörens ersättning i enlighet med Helins beräkningar till 600,000
kronor.
Det visade sig dock, att företaget var i behov av ytterligare statsunderstöd.
I anledning härav avgav Helin i november 1927 tilläggsbetänkande.
Däri anfördes bland annat följande: För sänkningen av sjön Låkan
hade beräknats arbeten endast för muddring vid dess av- och tillopp. Det
hade emellertid vid senare företagen undersökning framgått, att muddring
till i medeltal l.io m. djup under sjöbottnen måste företagas genom
hela sjön. De ökade kostnaderna härigenom kunde beräknas till
36,800 kronor. Även av andra skäl bade kostnaderna för företaget stigit
och uppginge till cirka 718,000 kronor för grävningsarbetena och brobyggnader.
Största möjliga ytterligare statsunderstöd vore därför av nöden.
Den 8 februari 1929 beviljade Kungl. Maj:t också företaget ytterligare
statsbidrag med 89,750 kronor och statslån med 41,580 kronor samt föreskrev
i samband härmed, att uppmuddring genom sjön Låkan skulle göras
i enlighet med Helins tilläggsbetänkande av år 1927.
Jämväl andra motigbeter tillstötte emellertid. Sålunda visade sig det
genom entreprenadkontraktet den 9 april 1925 bortlämnade arbetet avsevärt
svårare än beräknats. Detta föranledde tvist mellan intressenterna
och entreprenören, vilken tvist avdömdes av skiljemän den 14 november
1930. I domen förklarade sig skiljemännen hava funnit grävningsarbetena
hava varit betydligt svårare att utföra än vad av de vid entreprenadens
utbjudande och kontraktets upprättande tillgängliga handlingarna skäligen
kunnat antagas. Med anledning härav förklarades entreprenören icke
skyldig slutföra de arbeten, som ännu återstode av entreprenaden, nämligen
dels två brobyggen, varför ersättningen i entreprenadkontraktet specificerats
till 49,000 kronor och dels vissa andra arbeten, som skiljemännen
uppskattade till en kostnad av 34,880 kronor. Entreprenören skulle
därför å ena sidan vidkännas minskning i entreprenadsumman, 600,000
kronor, med nyssnämnda belopp, tillhopa 83,880 kronor, men å andra sidan,
då de utförda arbetena av skiljemännen värderats till, inklusive
extra i entreprenaden ej ingående arbeten, 636,468 kronor, erhålla en tillläggsersättning
av 120,348 kronor.
De svårigheter, vari intressenterna genom ovan antydda förhållanden
blivit försatta, lia redan i viss mån blivit föremål för statsmakternas uppmärksamhet
och ställningstagande. I skrivelse till Kungl. Majit den 1
oktober 1931 anhöll nämligen företagets styrelse örn fem års räntefrihet
å beviljade statslån utöver vad gällande bestämmelser medgåve samt örn
fem års anstånd med påbörjandet av amorteringen å lånen. Vidare hem
1
Inklusive ersättningar, förrättningskostnader o- dvl.
— 150 —
Revisorernas
uttalande.
ställde delägarna i en till Kungl. Majit ställd skrift av den 22 oktober
1931 om ett statsunderstöd av 150,000 kronor, helt eller till största möjliga
del i form av bidrag och eventuellt återstående del i form av lån.
Dessa framställningar föranledde proposition (nr 222) till 1932 års riksdag
med hemställan örn medgivande av billighetsskäl att räntefriheten
för de beviljade statslånen finge utsträckas från tre till sex år samt att
tidpunkten för amorteringens påbörjande finge framflyttas från sjunde
till tionde året från första lyftningsdagen. Sedan denna proposition blivit
av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 151), förordnade Kungl.
Majit härom genom beslut den 20 maj 1932.
Den lämnade redogörelsen torde tillfyllest klarlägga, att den förrättning,
som omhänderhafts av Roos, lämnat synnerligen mycket övrigt att
önska i avseende å grundlighet. Att hans båtnadsuppskattning varit låg
skall här ej göras till föremål för anmärkning, men desto betänkligare
är enligt revisorernas mening den helt missvisande kostnadsberäkningen.
Huru felaktig denna varit framgår kanske bäst därav, att intressenterna
förlikningsvis gått med på en ersättning åt ägarna av Brännhults kvarn
och såg m. m. av omkring dubbla beloppet av det vid Roos’ syneförrättning
uppskattade värdet av egendomen. Belysande för den bristande
grundligheten är ju också underlåtenheten att i sjön Låkan göra erforderliga
undersökningar för utrönande av i vad mån muddringsarbeten uti
sjön kunde vara erforderliga.
Jämväl Helins åtgöranden i denna sak synas revisorerna kunna lämna
rum för erinringar. Huruvida hans båtnadsuppskattning kan anses —
hänförd till den tid, då den gjordes — skälig, vilja revisorerna lämna därhän,
men uppenbart är att hans kostnadsberäkning varit otillfredsställande.
Det kan härvid förtjäna framhållas, att den tilläggsersättning, som
skiljemännen tillerkände entreprenören, måste anses rimlig i betraktande
av att intressenterna, enligt vad för revisorerna tillgängliga handlingar
utvisa, träffat avtal dels den 1 juli 1931 med en arbetsledare örn utförande
av resterande arbeten i huvudavloppet från Virestadsjön till
Brännhult mot åtnjutande av, förutom lön, 20 % tantiem å det belopp,
varmed kostnaderna härför understege 70,000 kronor, dels ock den 6 december
1931 med samme man örn utförande av resterande arbeten å avloppet
från Ransjön till Virestadsjön för ett pris av i ett för allt 7,700
kronor, siffror, vilka synas böra jämföras med skiljemännens uppskattning
av värdet av vid entreprenadens hävande resterande andra arbeten
än vissa brobyggen till 34,880 kronor. Att Helin, ehuru han med vetskap
örn bristerna i den föregående utredningen synes hava haft god anledning
därtill, vid sin första undersökning, lika litet som Roos ägnat sjöbottnen
i sjön Låkan behövlig uppmärksamhet, anse revisorerna icke heller kunna
lämnas utan anmärkning.
Revisorerna hava sig bekant, att intressenterna i företaget genom an -
— 151 —
tydda förhållanden kommit i ett prekärt ekonomiskt läge. Enligt vad
revisorerna företedda räkenskaper utvisa, lia sålunda utgifterna för företaget
till oktober 1932 stigit till1 — bortsett från odlings- och tegdikningskostnader
— cirka 900,000 kronor, och enligt från företagets styrelse lämnad
uppgift häftade företaget vid nämnda tidpunkt efter frånräknande
av beviljade statsunderstöd och å delägarnas uttaxerade medel för en
skuld av 106,300 kronor.
VII.
Åren 1914—1915 höll dåvarande lantbruksingenjören i Kalmar län Gust. Sjön Hulinge».
Sandström laga syneförrättning i ärende angående torrläggning av vattenskadade
marker i Vena och Målilla socknar i sagda län genom sänkning
av sjön Hulingen. Planen avsåg att genom breddning och fördjupning
av sjöns avlopp, Silverån, på en sträcka av cirka 3.6 km. mellan utloppet
och Hagelsrum sänka sjöns vattenstånd, så att tillfredsställande torrläggning
för åkerbruk erhölls för de kringliggande markerna.
Uti ett den 28 maj 1915 avgivet betänkande framhöll Sandström, att vid
hans undersökningar lagts till grund konceptkartor, som i anledning av
äldre regleringsförslag blivit år 1888 upprättade och som vore »fullt tillfredsställande»,
samt att av profilritningen framginge, att egentliga arbeten
behövdes allenast å en sträcka av omkring 1,300 meters längd. Beträffande
kostnaderna för dessa arbeten, vilka vid den tidigare undersökningen
beräknats till cirka 48,000 kronor, framhöll Sandström i betänkandet,
att dessa »möjligen nu komme att något ändras». Emellertid upptogos
i betänkandet schaktningskostnaden till 48,000 kronor, varjämte 72,400
kronor upptogos såsom löseskilling för vissa anläggningar. Båtnaden
upptogs i betänkandet till 130,700 kronor, oavsett de landvinningar, som
bleve en följd av företaget och som kunde beräknas hava ett värde av
åtminstone 13,750 kronor.
I kostnadsförslag den 26 juli 1915 upptog Sandström kostnaderna till
102,242 kronor, därav 34,575 kronor 80 öre för schaktningsarbetena, 3,000
kronor för en dammbyggnad vid Hagelsrum, 3,924 kronor 20 öre för tillsyn
av arbetet m. m. samt — i anledning av reducerade ersättningskrav
_. 60,742 kronor för lösen av anläggningar. Schaktningskostnaderna för
de till 27,643 kbm. uppskattade massorna hade härvid beräknats efter ett
å-pris av 2 kronor per kbm. för 12,850 kbm. stenbunden jord och 60 öre
per kbm. för 14,793 kbm. dy och lera.
Sedan intressenterna vid sammanträde sistnämnda dag beslutat att
företaget skulle komma till stånd, uppstod emellertid tvist med en del
vatten verksägare. Denna tvist bilades genom förlikning i mars 1918 av
innehåll bland annat, att i stället för den av Sandström föreslagna dammen
en regleringsdamm skulle anläggas vid Hagelsrum, att uppgrävnin
1
Företaget slutavsynades den 10 september 1932 men är ännu ej godkänt av lantbruksstyrelsen.
— 152 —
gen av Silverån mellan Hulingen och dammen skulle göras till större
djup än enligt Sandströms förslag för möjliggörande av fullständigare
avtappning av sjön, att upprensning skulle göras i ån jämväl nedanför
dammen vid Hagelsrum, att vattenverksägarna skulle hava rätt uppdämma
sjön till viss höjd, att förstärkning av grunden till en järnvägsbro
över Silverån ovanför sjön skulle utföras, att regleringsintressenterna
skulle utgiva ersättning enligt Sandströms förslag samt därjämte deltaga
i kostnaden för regleringsdammen med 3,000 kronor ävensom gälda halva
kostnaden för förstärkningen av järnvägsbron samt att kanaliseringsarbetena
i sin helhet skulle utföras av regleringsintressenterna mot ersättning
av vissa vattenverksägare för de enligt förlikningen nytillkomna arbetena
enligt samma å-priser, som regleringsintressenterna finge erlägga för
arbeten, som skulle av dem bekostas.1
Som det visat sig, att på grundval av Sandströms förrättning statsunderstöd
icke kunde erhållas, uppdrogs åt dåmera lantbruksingenjören i
orten C. J. Kling att utföra nya undersökningar. I betänkande den 31
mars 1921 upptog denne kostnaderna för företaget, exklusive odling och
tegdikning, till 180,000 kronor, därav för grävning o. dyl. 108,517 kronor
för vattenverkslösen, regleringsdamm o. dyl. 65,782 kronor samt för förrättningskostnader
m. m. 5,701 kronor. För odling och tegdikning beräknade
Kling en kostnad av 46,616 kronor 25 öre. Båtnaden uppskattade
han till 363,359 kronor 7 öre.
Till förklaring av dessa belopp anförde Kling i betänkandet bland annat,
att hans utredning grundade sig på de till Sandströms förrättning
börande kartorna och handlingarna, att han beträffande kostnaderna utgått
från Sandströms beräkningar med de ändringar, förlikningen föranlett,
därvid han dock hade böjt Sandströms å-priser för schaktningsarbetet
betydligt — nämligen från 2 kronor till 5 kronor respektive från
60 öre till 1 krona 50 öre — samt att han ifråga örn båtnadsuppskattningen
dels böjt de vid Sandströms förrättning beräknade förbättringsvärdena
a belt torrlagda områden med 150 procent, dels ock modifierat
•värdena för sådana områden, som i anledning av den i förlikningen medgivna
dämningsböjden ej bleve permanent fullständigt torrlagda.
Vid entreprenadauktion den 15 augusti 1921 å arbetet med sänkningskanalen
mellan Hulingen och Hagelsrums regleringsdamm — därvid tillkännagivits,
att enligt massaberäkningen de massor, som skulle utscbaktas,
uppginge till 43,900 kbm. (vartill komme 900 kbm. nedanför regleringsdammen)
— antogs ett anbud å 103,400 kronor (jämte visst tillägg för
berg).
Emellertid visade sig beräkningarna angående scbaktningsmassorna —
varav 27,643 kbm. skulle belöpa på sjöregleringsintressenterna och åter
1
Vederbörande vattendomstol medgav och föreskrev genom utslag den 10 oktober 1922,
på därom gjord ansökan, uppförande av en dammbyggnad nedanför järnvägsbron i stället
för dess grundförstärkning.
— 153 —
stöden på vattenverksägarna — icke vara riktiga, vilket föranledde entreprenören
att i december 1923 uppsäga entreprenadkontraktet och frånträda
arbetet. I anledning härav verkställde dåmera lantbruksingenjören
i orten Torsten Jonzon år 1924 en utredning, utvisande enligt betänkande
den 30 september samma år en sammanlagd schaktningsmassa av
62,033.go kbm. Härav hade av entreprenören utscliaktats 12,920.70 kbm.,
för vilket arbete han erhöll ersättning med 43,991 kronor 91 öre.
Arbetsstyrelsen träffade den 3 maj 1925 avtal med annan entreprenör
att slutföra arbetena mot en ersättning av i ett för allt 52,500 kronor
(förutom visst tillägg för berg). Då icke heller denna entreprenör mäktade
fullfölja arbetet — för vilket han emellertid, till den del han utfört
det, erhöll ersättning med 52,122 kronor 59 öre — träffade arbetsstyrelsen
slutligen1 den 6 augusti 1927 avtal med ännu en entreprenör örn arbetets
slutförande för en kostnad av i ett för allt 31,000 kronor (jämte visst tilllägg
för berg). Ersättningen till denne uppgick till 41,545 kronor.
Sedan arbetet fullbordats,2 verkställde nuvarande lantbruksingenjören
i orten Erik Lindqvist på uppdrag av arbetsstyrelsen en slutlig beräkningav
de bortschaktade massorna, vilken beräkning, dagtecknad den 23 januari
1932, gav vid handen, att dessa iippginge till 63,117 kbm., därav å
regleringsintressenterna belöpte 36,355 kbm. med fördelning av 21,795 kbm.
å lös mark, 13,600 kbm. å hård mark och 960 kbm. å berg.
I statsunderstöd till sjöregleringsintressenterna beviljades genom
Kungl. Maj:ts beslut den 16 februari 1923 dels ett statsbidrag å 55,600
kronor, dels ock ett statslån å 111,320 kronor för arbetets utförande. Därvid
hade föreskrivits, att arbetet i huvudsak skulle utföras i överensstämmelse
med Klings betänkande, och hade kostnaderna beräknats i
överensstämmelse med Klings kostnadsförslag med den ändring, att utgifterna
för odling och tegdilcning upptagits till 43,239 kronor 90 öre.
Sedan det, såsom av det ovan anförda framgår, visat sig att de massor,
som måste utschaktas för företaget, i vad det skulle bekostas av intressenterna,
vore avsevärt större än lantbruksingenjörernas utredningar givit
vid handen, erhölls vidare genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 maj
1928 såsom ytterligare statsunderstöd dels ett bidrag på 7,110 kronor och
dels ett lån på 14,220 kronor, därvid den i förhållande till Klings förutberörda
beräkningar ökade, å intressenterna belöpande kostnaden för
vattenavledningen uppskattats till 23,000 kronor.
Den ovan lämnade redogörelsen torde giva vid handen, att de för företaget
verkställda undersökningarna icke utförts med tillräcklig omsorg.
Särskilt finna revisorerna det anmärkningsvärt, att beräkningen av
1 Sedan styrelsen i egen regi utfört grävningsarbeten för en kostnad av 8,741) kronor
72 öre.
* Företaget är numera slutavsynat och har den 23 mars 1931 godkänts av lantbruksstyrelsen.
Revisorernas
uttalande.
Dukagården
m. fl. fastigheter.
— 154 —
schaktningsmassorna skett med så ringa grad av säkerhet, att på regleringsintressenterna
kommit 8,712 kbm. utöver vad kostnadsförslagen angivit.
I själva verket lärer schaktningsmassorna icke oväsentligt ytterligare
överskridit de beräknade, ehuru några exakta siffror härför ej
föreligga och på grund av entreprenadkontraktens bestämmelser någon
motsvarande merkostnad ej drabbat intressenterna. Förhållandet förefaller
så mycket mer anmärkningsvärt, som icke mindre än två förrättningsmän
— av vilka dock ingen synes hava gjort några egentliga undersökningar
utan båda litat på äldre kartor och handlingar — äro därför
ansvariga. Att Sandströms kostnadsuppskattning varit alltför låg
torde framgå redan av det faktum, att han härvid kommit till och med
lägre än 1888 års förrättningsmän.
Enligt vad revisorerna företedda räkenskapsutdrag utvisa, hava visserligen
regleringsintressenternas kostnader för företaget icke alltför
mycket överstigit Klings kostnadsberäkning, men detta är att tillskriva
dels ovan antydda förhållanden i fråga örn entreprenadkontraktens innehåll,
dels att vid entreprenadernas avslutande räknats med lägre å-priser
än Kling gjort, dels ock att vissa speciella anläggningskostnader kunnat
nedbringas under vad som beräknats. Intressenternas kostnad för företaget
— exklusive odling och tegdikning — uppgår emellertid i allt fall
till omkring 220,000 kronor, och är härvid att märka, att av detta belopp
icke mindre än cirka 39,000 kronor utgöra räntor, en post som givetvis
rönt högst avsevärd inverkan av det dröjsmål, som blivit en följd av de
bristfälliga undersökningarna med därav, förutom annat, vållade tvister
med och ombyte av entreprenörer. Bortses hör ej heller från den kostnadsökning,
som även i övrigt blivit en följd av entreprenörsbytena.
På grund av angivna förhållanden befinna sig intressenterna i regleringsföretaget,
enligt vad för revisorerna uppgivits, i betydande ekonomiskt
trångmål.
I fråga örn sakens ekonomiska sida kunna revisorerna slutligen ej underlåta
att i detta sammanhang framhålla, hurusom förlusterna å företaget
ingalunda lära begränsa sig till intressenterna, i det åtminstone de
två senaste entreprenörerna, enligt vad för revisorerna från sakkunnigt
håll uppgivits, gjort högst avsevärda förluster på sina entreprenader.
VIII.
I anledning av framställning från dels ägaren av 11A» mantal Dukagården
dels ock ägaren av 1h mantal Källegården och Ännagården örn syneförrättning
»i och för uppgrävning av ett mindre avloppsdike i ändamål
att torrlägga vattenskadade marker» tillhörande sökandenas m. fl. fastigheter
uti östra Gerums socken av Skaraborgs län höll lantbruksingenjören
Sven Hallin åren 1925—1926 efter vederbörligt förordnande laga
syneförrättning.
Uti kostnadsförslag av den 3 augusti 1926 upptog Hallin utgifterna
— 155 —
för dikningsföretaget — bestående i utvidgning oell fördjupning av ett
1,730 meter långt avloppsdike — till 8,630 kronor. I samma dag dagteeknad
båtnadsutredning — däri beräknats mindre båtnad för viss mark
på grund av befintligheten av ett igenfyllt dike och en vall, varigenom
denna mark i viss mån skyddades för översvämningar — angåvo synemännen
håtnaden till 9,816 kronor 50 öre, fördelad på 28 hektar 24 ar,
därav 26 hektar 30 ar åker. I ett likaledes den 3 augusti 1926 avgivet
utlåtande anförde synemännen hl. a.: Grunden under de vattenskadade
markerna vore sådan, att medelvattenmängden samt mindre flöden avleddes
underjordiskt utan skadliga översvämningar. Vid vårflöden och
övriga starkare flöden uppstode dock regelbundet mer eller mindre omfattande
översvämningar. Ehuru även framdeles största vattenmängden
finge antagas komma att avledas underjordiskt, hade dock vid företagets
dimensionering hänsyn härtill ej kunnat tagas, då dittills gjorda
undersökningar ej givit »möjlighet att ens ungefärligen beräkna ifraga
varande vattenkvantitet». I utlåtandet bestämdes vidare i enlighet med
båtnadsuppskattningen, vilken mark som skulle dettaga i företaget samt
angående sättet och villkoren för dettas utförande.
Emellertid anfördes hos västerbygdens vattendomstol besvär över utlåtandet
dels av ägaren till 11 Its mantal Dukagården under yrkande örn ny
båtnadsuppskattning utan hänsynstagande till ovannämnda dike och vall,
dels ock av samtliga icke-sökande intressenter i företaget, vilka yrkade,
i första hand att ställas utom företaget, då de därav ej hade någon nytta,
i andra hand att företaget såsom olämpligt måtte förklaras icke skola
komma till stånd samt i tredje hand, örn företaget skulle utföras och
klagandena tvingades deltaga däri, bl. a. ändrad sträckning av avloppsdiket.
Härjämte anmälde ägaren av 1h mantal Källegården och Ännagården
hos vattendomstolen återkallelse av sin ansökan.
I dom den 3 december 1927 ogillade vattendomstolen icke-sökandenas
yrkanden örn bl. a. befrielse fran deltagande i företaget, örn förklaring
att företaget ej skulle komma till stånd samt örn ändrad sträckning av
avloppsdiket. Däremot lämnades på föranledande av dessa klagandes
yrkanden föreskrifter örn vissa ändringar i avseende å i företaget ingående
broars antal, placering och beskaffenhet. I anledning av ägarens
av “As mantal Dukagården besvär undanröjde domstolen synemännens
utlåtande. För verkställande av ny båtnadsuppskattning samt för vidtagande
av de åtgärder i övrigt, som av domen påkallades, återförvisades
målet till Hallin. Vid den förnyade handläggningen borde jämväl
tagas i övervägande viss utsträckning av dikningen samt huruvida icke
viss ytterligare mark borde såsom vinnande båtnad av företaget ingå
däri.
Sedan efter fullföljt vad vattenöverdomstolen i dom den 18 maj 1928
ej funnit skäl göra ändring i vattendomstolens beslut samt vattenöverdomstolens
dom vunnit laga kraft, påbörjades av Hallin ny syneförrätt
-
156 —
ning. Första sammanträdet med intressenterna ägde rum den 16 december
1929. Därvid förelåg en samma dag dagtecknad på grundval av
vattendomstolens dom uppgjord båtnadsuppskattning samt ett likaledes
nämnda dag dagtecknat kostnadsförslag, enligt vilka handlingar båtnaden
uppginge till 11,895 kronor 50 öre fördelad på 49 hektar 87 ar, därav
32 hektar 63 ar åker, samt kostnaden för det nu till 2,400 meter förlängda
diket utgjorde 13,620 kronor.
Vid nämnda sammanträde föreslog jordbrukskonsulenten Erik Nordkvist
verkställande av försök, huruvida ej den avsedda torrläggningen
skulle kunna ernås med enklare medel än synemännens förslag innefattade,
nämligen genom öppnande av ett befintligt dike och upptagande
av brunnar på lämpliga ställen för att underlätta vattnets nedträngande
till befintliga genomsläppligare lager av undergrunden.1 Härtill borde
visst bidrag från vederbörande hushållningssällskap kunna erhållas.
Sedan de närvarande enats örn anställande av dylika försök samt sådana
verkställts, återupptogs saken Aud nytt sammanträde den 23 mars
1931. Nordkvist anförde därvid, att försöken, som bekostats av hushållningssällskapet,
givit sådant resultat att man vore berättigad till den
slutsatsen, att erforderlig torrläggning genom det av honom föreslagna
systemet kunde vinnas. Emellertid yrkade ägaren av “As mantal Dukagården
— under förmälan att försöken ej lett till erforderlig torrläggning
a\T hans mark — på genomförande av företaget enligt synemännens
förslag.
Vid slutsammanträde den 30 april 1931 förelåg nytt samma dag dagtecknat
utlåtande av synemännen. Däri anfördes, att ehuru de på Nordkvists
initiativ tillkomna försöken givit vid handen, att genom aA^ honom
föreslagna anordningar erforderlig torrläggning vid normala flöden
kunde erhållas, det finge anses sannolikt, att sagda anordningar ej försloge
vid exceptionella flöden. Synemännen hade därför ej ansett sig
kunna mot ägarens av “As mantal Dukagården bestridande frånträda det
ursprungliga förslaget. Detta skulle sålunda läggas till grund för företaget
med iakttagande av att dikningen skulle (på sätt nyssnämnda båtnadsuppskattning
och kostnadsförslag utmärka) erhålla i viss mån ökad
omfattning, varigenom ytterligare mark komme att därav få nytta och
skulle ingå i företaget.
Jämväl denna förrättning överklagades hos vattendomstolen av två
intressenter. Den ene av dessa var ende kvarstående sökanden själv,
vilken framhöll, att den å honom belöpande beräknade kostnaden 4,528
kronor 50 öre 2 stöde i orimligt förhållande till hans av synemännen uppskattade
båtnad3 (värderad till 2,804 kronor) samt yrkade, att, därest
1 Denna består av kalkberg, som i regel har stor genomsläpplighet för vatten.
2 Frånsett synekostnaden.
8 Enligt kostnadsfördelningslängden från 1925—1926 års förrättning belöpte å nämnda
sökande en kostnad för arbetets utförande av 2,809 kronor 24 öre motsvarande en båtnad
av 3,195 kronor 50 öre.
157 —
företaget ej kunde i visst yrkat avseende modifieras, domstolen »måtte
helt undanröja samtliga gjorda förrättningar». — Den andre klaganden
yrkade befrielse från skyldighet att deltaga i företaget, då han ej hade
någon som helst nytta därav (hans såväl kostnad1 som båtnad hade av
synemännen värderats till 914 kronor). Klaganden hänvisade till ett den
19 juni 1931 av jordbrukskonsulenten Nordkvist avgivet utlåtande av
innehåll, bland annat, att då klagandens mark redan vore fullständigt
torrlagd, han borde befrias från deltagande i företaget samt att detta i
varje fall ej borde slutligt fastställas till utförande, innan en fullständigare
teknisk och ekonomisk utredning förebragts.
I ett till vattendomstolen ställt utlåtande den 9 november 1932 har
statsgeologen Simon Johansson på anförda skäl anslutit sig till den uppfattningen,
att erforderlig torrläggning kunde ernås på sätt Nordkvist
föreslagit.
Målet är för närvarande beroende på vattendomstolens prövning.
Revisorerna hava ansett det kunna vara av betydelse att jämväl detta
fall medtages i revisorernas redogörelse. Företaget är visserligen relativt
obetydligt och saknar väl alla utsikter att komma till stånd1 2 men
torde äga intresse dels på grund av förrättningarnas sena datum och dels
därför att redan av båtnads- och kostnadsuppskattningen framgått, att
företaget måste ställa sig förlustbringande. Även örn det måste anses
vara en fördel att sagda förhållande ådagalagts innan företaget satts
i gång, kunna revisorerna dock ej underlåta att uttala sin förvåning
över att det icke på ett tidigare stadium och innan de frivilligt eller
tvångsvis däri inblandade »intressenterna» orsakats stora utrednings- och
rättegångskostnader 3 kunnat klarläggas, att företaget var ur ekonomisk
synpunkt utsiktslöst.
Det synes revisorerna jämväl beklagligt, att företaget ansetts böra
forceras fram trots alla icke-sökandes motstånd och ehuru den ene ursprungliga
sökanden trätt tillbaka, ävensom — och särskilt i betraktande
av nyss angivna förhållanden — att synemännen fästat så ringa avseende
som skett vid jordbrukskonsulenten Nordkvists förslag till mindre
kostsamma åtgärder för torrläggningsändamålets vinnande.
För revisorerna står det klart att verksamma åtgärder ovillkorligen
måste vidtagas för ernående av större vederhäftighet i de utredningar,
1 Fransett synekostnaden.
2 I varje fall synes förrättningsmannen Hallin anse företaget hopplöst att döma av en
inlaga till lantbruksstyrelsen den 17 oktober 1932 i ärende angående anmärkning mot förrättningskostnaderna,
i vilken inlaga han förklarat, att »företaget såsom icke räntabelt med
all sannolikhet aldrig kommer till utförande.»
3 En av dessa utan egen förskyllan i saken indragna personer har i skrivelse till revisorerna
uppgivit, att han redan nu måst tillsätta 1,500 kronor för bevakande av sin rätt i
saken (d. v. s. för att såvitt möjligt undgå delaktighet i företaget).
Revisorernas
uttalande.
Slututtalande
av revisorerna.
— 158 —
som läggas till grund för vattenavledningsföretag, och vilka utredningar
icke blott kunna öva inflytande på en liel trakts ekonomiska väl utan
även föranleda betydande utgifter för statsverket. Statsmakterna synas
enligt revisorernas mening icke längre kunna låta bero vid att företag
efter företag kommer i ekonomiskt nödläge och att intressenterna i stor
omfattning nödgas vända sig till staten med begäran örn ingripande på
grund av vederbörande lantbruksingenjör^ brist på kompetens eller försumlighet
vid utförande av sina arbetsuppgifter. Det må härvid understrykas,
att de av revisorerna såväl nu som år 1927 återgivna ärendena
ingalunda utgöra någon uttömmande uppräkning av de fall, där dylika
brister kunnat konstateras; de äro blott att betrakta som en exemplifikation
av förhållanden, som i mer eller mindre grad äro till finnandes
vid ett avsevärt antal över landet spridda företag av denna art.
Beträffande de åtgärder, som härvid kunna komma i fråga, vilja revisorerna,
utöver vad revisorerna därom anförde år 1927, här framkasta
den tanken, huruvida ej — för eliminerande av den frestelse att få jämväl
ekonomiskt mindre lönande företag till stånd, som för närvarande ligger
däri att utredningskostnaderna få inräknas i de belopp, som läggas
till grund för statsunderstödets fastställande — bestämmelserna härom
borde ändras därhän att statsunderstöd ej må, annat än efter särskild
prövning, utgå till sådana kostnader, som (i form av utgifter för syneförrättningar,
kartor och handlingar m. m. dylikt) erfordras för företagets
framförande till den punkt att statsbidrag, under förutsättning av
förefintligheten av härför föreskrivna villkor i övrigt, kan beviljas. Alternativt
kan i samma syfte ifrågasättas en sådan ändring av berörda bestämmelser,
att nuvarande ovillkorliga sammankoppling mellan frågan
örn statsbidrag till förrättningskostnaderna och frågan örn dylikt bidrag
till företagets utförande bortfölle. Det synes nämligen revisorerna kunna
tänkas en sådan ordning, att statsbidraget till förrättningskostnaderna
skulle, där så med avseende å omständigheterna prövades skäligt, kunna
lämnas jämväl utan att företaget kommer till utförande.
De påvisade missförhållandena på ifrågavarande område synas revisorerna
jämväl kunna giva anledning till övervägande, huruvida ej lantbruksstyrelsen
skulle — eventuellt i samband med genomförandet av dess
på dagordningen stående omorganisation — kunna utan ökning av organisationsramen
tillföras sådan speciell sakkunskap, som må vara erforderlig
för att förslag till vattenavledningsföretag skola inom styrelsen
kunna ägnas en granskning, som i högre grad än vad för närvarande
torde vara fallet inriktar sig på verklig kontroll av vederbörande företags
lämplighet ur ekonomisk synpunkt, ej minst med hänsyn till båtnadsuppskattningen.
— 159 —
§ 44.
Sedan lång tid tillbaka bär riksdagen anvisat medel till reseunderstöd åt Reseunderstöd
personer, vilka ägna sig åt lantbrukets vetenskapliga och praktiska stu- stude.
dium och önska besöka främmande länder i ändamål att utvidga sina killi- rande,
skaper i det yrke, de valt. Under aren närmast före världskriget och till
och med år 1915 utgjorde det årliga anslagsbeloppet 15,000 kronor. Med
hänsyn till under världskriget uppkomna förhållanden förordnade Kungl.
Maj:t genom kungörelse den 17 december 1914 (nr 460), att med åtgärder
för utdelning av dessa — liksom av andra liknande resestipendier för
år 1915 skulle tills vidare anstå. Liknande förordnanden meddelades jämväl
för åren 1916—1918 i kungörelserna nr 573/1915, 601/1916 och 951/1917,
och anvisades för nämnda år inga nya anslag för ändamålet. För åren
1920 och 1921 uppfördes anslaget ånyo i riksstaten samt till belopp av
20,000 kronor. I 1922 års riksstat upptogs anslaget med 40,000 kronor. För
tiden 1 januari 1923—-30 juni 1925 anvisades av statsfinansiella skäl icke
några medel för ändamålet. Under budgetåren 1926—1932 har anslaget,
snm från och med budgetåret 1927/1928 haft reservationsanslags natur,
varit uppfört med 20,000 kronor. Under innevarande budgetår utgör anslagets
belopp 10,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har enligt särskilda kungl, brev erhållit bemyndigande
dels att bestämma tiden för envar stipendiats resa ävensom att
meddela tillstånd till uppskov med resa, helt eller delvis, till ett följande
år, dels ock att meddela envar stipendiat den instruktion, som kan finnas
erforderlig med avseende å resans ändamål, varvid såsom allmänt villkor
bör föreskrivas, att stipendiat skall inom sex månader efter avslutad resa
avgiva berättelse till lantbruksstyrelsen örn vad stipendiaten under sin
resa iakttagit, som kan vara av vikt för den svenska lanthushållningen
och dess binäringar. Två tredjedelar av beviljat reseunderstöd får lyftas
hos statskontoret, sedan med intyg av lantbruksstyrelsen blivit styrkt, att
instruktion för stipendiaten blivit av styrelsen fastställd. Sista tredjedelen
av understödet får icke utbetalas, förrän med intyg från lantbruksstyrelsen
styrkts att till nämnda styrelse avgivits reseberättelse av beskaffenhet,
att densamma av styrelsen godkänts.
Revisorerna hava uppmärksammat, att i nedanstående fall föreskriven
reseberättelse icke avgivits, på grund varav sista tredjedelen av vederbörligt
understöd fortfarande är innestående.
Uet har icke kunnat undgå att väcka revisorernas förvåning, att i flera Revisorernas
fall stipendiaterna, oaktat de lyftat två tredjedelar av respektive under- uttalande,
stöd, underlåtit att fullgöra det med reseunderstödet förenade villkoret att
avgiva reseberättelse till lantbruksstyrelsen. Några verksamma åtgärder
för avfordrande av dylik berättelse synes icke heller hava vidtagits från
lantbruksstyrelsens sida. Revisorerna anse, att då vederbörande stipendiat
— 160
|
| Reseun-derstödet | Rese- under- stödets belopp kronor | ’/3 av | Av lantbruks-styrelsen vid-tagen åtgärd | Anmärkningar | |
1 | stipendiat |
| 1920 | 700 | 6/s 1920 | skr. ls/i 1921 | Berättelse inkommen, men ej god- |
|
|
|
|
|
| pain. | känd i befintligt skick |
1 1 | d:o | “/• | 1921 | 1,000 | u/4 1921 | — |
|
1 | d:o | lS/4 | 1922 | 900 | 76 1922 | — |
|
|
| t1*/* | 19224 |
|
|
| Berättelse inkommen för viss del av |
11 | d:o | {"/» | 19261 | 1,350 | *7 7 1922 | — | studieresan. |
|
| l11/* | 19271 |
|
|
| * 866: 6 7 kr. lyftade. |
1 | d:o | 7» | 1922 | 1,500 | 7i* 1922 | — |
|
! i | d:o | ls/i2 | 1922 | 2,500 | *7is 1922 | — |
|
j i | d:o | “/s | 1927 | 2,000 | ”/s 1927 | — | Sjuk en längre tid. |
i | d:o | 7» | 1928 | 1,200 | u/e 1928 | — |
|
i | d:o | 7» | 1928 | 450 | “/. 1929 | — |
|
i | d:o | 7» | 1928 | 400 | s9/e 1929 | — |
|
i | d:o | 7» | 1928 | 400 | 77 1928 | — |
|
i | d:o | 7» | 1929 | 500 | 18/e 1929 | — |
|
i | d:o | 7» | 1929 | 1,000 | a/s 1930 | skr. 4/9 1930 |
|
underlåtit att fullgöra nu omförmäld skyldighet, lantbruksstyrelsen bort av
stipendiaten återfordra den del av reseunderstödet, som redan lyftats. Att
kontrollen å hithörande område icke varit fullt tillfredsställande är uppenbart;
detta framträder med särskild tydlighet i ett fall, där, enligt vad
revisorerna funnit, en stipendiat, som under år 1922 lyft två tredjedelar
av beviljat reseunderstöd, 7 år senare fått lyfta motsvarande del av nytt
reseunderstöd, ehuru berättelse för den första resan icke avgivits.
— 161 —
TIONDE HUVUDTITELN.
Handelsdepartementet.
§ 45.
Vid granskning arv handelsdepartementets räkenskaper hava revisorerna
funnit, att Kungl. Marits proposition nr 72:1932 angående godkännande
av en internationell konvention för betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss med mera samt en internationell lastlinjekonvention med
mera, utöver från riksgäldskontoret utbetalade 8,645 kronor 95 öre dragit
en ytterligare kostnad, utbetalad av handelsdepartementet, å 3,999 kronor
95 öre. Av dessa extra kostnader belöpa sig 2,103 kronor 50 öre på korrigering,
1,265 kronor 85 öre på korrekturavdrag samt 630 kronor 60 öre på
pressavdrag och förskottstryck.
Propositionen omfattar 89 sidor, vartill komma bilagor omfattande 303
sidor. Dessa bilagor innehålla emellertid uteslutande konventionstext på
franska, engelska och svenska. I den franska och engelska texten torde
ändring icke hava varit möjlig att företaga och översättningen bör förutsättas
hava varit slutgiltigt granskad, innan den lämnades till sättning.
Av propositionens 89 sidor upptagas omkring 30 sidor av olika citat, i
vilka någon ändring ej heller bör hava varit möjlig att vidtaga. Den
genomsnittliga kostnaden för extra korrigering av de återstående 59 sidorna
uppgår således till ungefär 36 kronor per sida.
Det synes revisorerna synnerligen anmärkningsvärt, att de extra tillkommande
kostnaderna för tryckning av en proposition av denna omfattning
och beskaffenhet kunnat stiga till ett belopp av nära 3,400 kronor.
Revisorerna vilja framhålla angelägenheten av att till sättning levererade
manuskript noggrannare utarbetas och granskas, innan de befordras till
tryck.
§ 46.
Revisorerna hava uppmärksammat, att å tionde huvudtitelns förslagsanslag
till tryckningskostnader, som för budgetåret 1931/1932 varit i riksstaten
uppfört med 79,961 kronor, avförts utgifter till ett sammanlagt belopp
av 134,046 kronor 59 öre. Då uppbörden belöpt sig till 8,573 kronor
48 öre, har nettoutgiften å anslaget uppgått till 125,473 kronor 11 öre och
11 — 8230&8. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 19.12. I.
Vissa kostnader
för
Kungl. Maj:ts
proposition
72 : 1932 angående
godkännande
ar
en internationell
konvention
m. m.
Kevisorernas
uttalande.
Tryckningskostnader
vid
kommerskollegium.
— 162 —
anslaget sålunda överskridits med 45,512 kronor 11 öre. För budgetåret
1930/1931 har å samma anslag, som i riksstaten upptagits med ett belopp
av 79,911 kronor, redovisats en nettoutgift av 78,114 kronor 96 öre.
Såsom framgår av nedanstående tablå hava kommerskollegiets utgifter
å anslaget under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 uppgått till följande
belopp.
| 1930/1931 | 1931/1932 |
Kommersiella meddelanden .................................... | 27,064: 8 6 | 28,922: 5 2 |
Ekonomisk översikt................................................... | 5,259: 92 | 5,695: 03 |
Sveriges officiella statistik: Handel........................................................................ | 15,295: 56 | 16,174: 80 |
Industri .................................................................... | 2,759: 92 | 3,756: 71 |
Bergshantering ....................................................... | 1,613:08 | 1,589: 36 |
Sjöfart........................................................................ | 3,470: 02 | 3,441: 9 5 |
Förtryck av tabeller ur förestående handels-och industriberättelser....................................... | 2,754: 36 | 3,875: 22 |
Månadsstatistik över handeln................................ | 4,950: 6 0 | 4,715: oa |
Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930, special-undersökning (tryckt enligt kungl, brev den |
| 18,931: 8 8 |
Statens offentliga utredningar: 1931:5. Utlåtande angående utförselbevissy-stemets verkningar m. m................................. | 584: 6 8 |
|
1931:13. Utlåtande över utkast till närings-lag m. m............................................................. |
| 512:63 |
1931:15. Provdebitering av fyr- och båkav-gift samt sjömanshusavgift................................ |
| 1,188: 77 |
Fartygsinspektionens verksamhet (årsberättelse).... | 210: 21 | 185: 22 |
Förslag till reglemente för upplagshus ................ | — | 55: 8 6 |
1929 års sjöfartssäkerhetskonvention och 1930 års |
| 1,629: 30 |
Internationell konvention för betryggande av sä-kerhet för människoliv till sjöss m. m............. |
| 204: 8 2 |
Engelsk upplaga av svenska skeppsmätningsför-fattningar ............................................................... |
| 918:75 |
Kungörelser (från och med år 1932 Kommers-kollegii författningssamling) ................................ | 442: 8 9 | 1,196: 63 |
1931 års skeppslista................................................... | — | 5,488: — |
Sjömansrullor ............................................................ | 1,239: 70 | 2,008: 02 |
Blanketter m. m.: Statistiska byråns.................................................. | 3,182: 8 8 | 8,970: 32 |
Provdebiteringen av vissa sjöfartsavgifter....... | — | 250: 8 8 |
— 163 —
Sjöfartsböcker m. fl. blanketter för sjömanshusen
samt vissa blanketter för rapporter i
sjöfartshänseende till Kollegium .................... 6,686:6 1 9,002:0 3
Övriga............................................................................ 2,903:12 6,321:40
Kronor 78,418:41 125,035:13.
För försålda publikationer m. m. har under nämnda två budgetår influtit
respektive 6,965 kronor 49 öre och 8,573 kronor 48 öre.
Enligt vad revisorerna inhämtat har anledningen till de höga kostnaderna
under budgetåret 1931/1932 varit, bland annat, följande.
Under budgetåret har uppstått en engångskostnad av 18,931 kronor 88
öre för tryckning av publikationen »Sveriges utbyggda vattenkraft år
1930, specialundersökningar». Beträffande den i Sveriges officiella statistik
ingående publikationen örn handeln har kostnadsökning till väsentlig
del uppstått genom nysättning på grund av den nya tulltaxan.
Kostnadsökningen för statistiska byråns blanketter har föranletts av att
under budgetåret 1931/1932 nysättning av blanketter för industristatistiken
måst göras i anledning av den nya tulltaxan, ökning av kostnaderna
har även uppstått av den anledningen att under samma budgetår nytryckning
verkställts av blanketter för tillgodoseende av flera års behov.
För en kostnad av 2,357 kronor 88 öre har sålunda tryckts en för tio års
behov beräknad upplaga av sammandragstabeller för bergverksstatistiken,
avsedd att tillställas bergmästarna.
Vidare hava för fartygsinspektionens vidkommande under budgetåret
1931/1932 verkställts tryckning av nya blanketter för lastlinjecerti fikat i
anledning av 1930 års internationella lastlinjekonvention.
I övrigt synes kostnadsökningen under budgetåret 1931/1932 hava berott
på att nya upplagor av ett flertal blankettyper tryckts för tillgodoseende
av flera års behov härutinnan.
I en till granskningsnämndens skrivelse till Kungl. Majit den 8 juni
1932 med förslag till nedskärningar av statens olika utgifter fogad P. M.
angående statens tryckningskostnader har granskningsnämnden beräknat
statens tryckningskostnader för varje budgetår — däri ej inräknat kommunikationsverken
-— till 1,200,000 kronor samt föreslagit vissa åtgärder
för nedbringande av nämnda kostnader.
Tryckningskostnaderna för kommerskollegium synas revisorerna synnerligen
höga. Såsom framgår av ovan lämnade uppgifter uppgå dessa
kostnader till en tiondel av statsverkets uppskattade utgifter för nämnda
ändamål. Till icke ringa del har den under budgetåret 1931/1932 uppkomna
kostnadsökningen föranletts därav, att tryckning av blanketter
verkställts för flera års behov. Huruvida en sådan åtgärd kan anses lämplig
torde vara tvivelaktigt. Då emellertid frågan örn nedbringande av
statens tryckningskostnader i allmänhet är föremål för utredning, vilja
Revisorernas
uttalande.
— 164 —
Patent- och
registreringsverkets
tond.
revisorerna — utan att ingå på en närmare granskning av kollegiets utgifter
för nn berörda ändamål — allenast understryka nödvändigheten av
att sistberörda utgifter avsevärt beskäras.
§ 47.
Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifterna hava hittills i riksstaten
redovisats skilda från statsmedlen i övrigt. Så hava avgifterna intill
budgetåret 1929/1930 i riksstaten upptagits å särskild inkomsttitel samtidigt
som reservationsanslag å samma belopp anvisats för täckande av
patent- och registreringsverkets omkostnader. De inkomstmedel, vilka icke
erfordrats för utgifternas bestridande, hava uppsamlats såsom behållning
å sålunda anvisade reservationsanslag. Fr. o. m. budgetåret 1929/1930 har
den budgetära redovisningen av verkets inkomster och utgifter på förslag
av riksräkenskapsverket så förändrats, att mot den i riksstaten upptagna
inkomsttiteln å riksstatens utgiftssida upptagits ett förslagsanslag å motsvarande
belopp, från vilket de influtna avgifterna överföras till en särskild
fond, patent- och registreringsverkets fond. Å denna fond redovisas
därefter verkets utgifter. I den mån inkomsterna icke tagas i anspråk
för omkostnader komma desamma numera att redovisas såsom behållning
å denna fond. Patent-, varumärkes- och registreringsavgifterna hava sålunda
redovisats skilda från övriga statsmedel och icke disponerats för
annat ändamål än patent- och registreringsverkets uppehållande.
Behållningen å patent- och registreringsverkets fond uppgick vid utgången
av budgetåret 1931/1932 till 2,348,036 kronor 10 öre.
Med hänsyn till det omfattande överskott, som sålunda uppkommit å
patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter, hava revisorerna upprättat
vidstående sammanställning av under budgetåren 1923/1924—1931/
1932 influtna avgifter och kostnader för patent- och registreringsverkets
verksamhet ävensom vid varje budgetårs början och slut redovisad behållning
av dylika avgifter.
Av sammanställningen framgår, att avgifterna överstigit kostnaderna
för verket under ovan angivna tidsperiod med 2,195,106 kronor 31 öre,
oaktat att under samma tid av avgifterna disponerats ej mindre än 1,175,000
kronor för ersättande av under åren 1921—1923 anvisade tillfälliga försträckningar
av andra statsmedel i anledning av verkets nybyggnad. Behållningen
av avgifter, som vid ingången av budgetåret 1923/1924 uppgick
till 152,929 kronor 79 öre, har sålunda intill utgången av budgetåret 1931/
1932 ökats till 2,348,036 kronor 10 öre. Med hänsyn till den mera väsentliga
minskning under budgetåret 1931/1932 influtna avgifter utvisa i förhållande
till föregående år hava revisorerna undersökt, i vilken utsträckning
avgifter hittills influtit under innevarande budgetår. Därvid har
inhämtats, att, medan avgifter under tiden juli—oktober 1931 redovisats
med 466,512 kronor 90 öre, influtna avgifter under samma tid 1932 upp
-
— 165 —
Budgetår | Tillgångar | Inkomster (avgifter) | Utgifter för | Ersättning till | Tillgångar vid | Överskott | ||||||
1923/1924...... | 152,929 | 79 | 1,257,527 | 02 | 1,008,363 92 | 175,000 | — | 227,092 | 89 | 74,163 | 10 | |
1924/1925...... | 227,092 | 89 | 1,350,381 | 83 | 1,045,264 | 26 | 200,000 | — | 332,210 | 46 | 105,117 | 57 |
1925/1926...... | 332,210 | 46 | 1,358,453 | 98 | 1,043,667 | 81 | 300,000 | — | 346,996 | 63 | 14,786 | 17 |
1926/1927...... | 346,996 | 63 | 1,465,869 | 95 | 1,040,877 | 26 | 350,000 | — | 421,989 | 32 | 74,992 | 69 |
1927/1928...... | 421,989 | 32 | 1,703,863 | 34 | 1,150,996 | 52 | 150,000 | — | 824,856 | 14 | 402,866 | 82 |
1928/1929...... | 824,856 | 14 | 1,755,519 | 98 | 1,167,389 | 55 | — | — | 1,412,986 | 57 | 588,130 | 43 |
1929/1930...... | 1,412,986 | 57 | 1,643,706 | 82 | 1,248,432 | 15 | — | - | 1,808,261 | 24 | 395,274 | 67 |
1930/1931...... | 1,808,261 | 24 | 1,690,541 | 45 | 1,301,034 | 17 | — | — | 2,197,768 | 53 | 389,507 29 | |
1931/1932 ..... | 2,197,768 | 52 | 1,524,075 | 89 | 1,373,808 | 31 | — | — | 2,348,036 | lol 150,267 i 5 7 | ||
''Omslutning lör | 152,929 | 79 | 13,749,940 | 26 | 10,379,833 | 95 | 1,175,000 |
| 2,348,036 | 10 | 2,195,106 31 |
gått till 484,180 kronor 45 öre. Det vill alltså förefalla, som om en tendens
till stegring ånyo skulle göra sig gällande beträffande ifrågavarande uppbördsmedel.
Vid framläggandet av ovanberörda förslag till förändring i redovisningssättet
beträffande nämnda avgifter anförde riksräkenskapsverket
bland annat följande.
Vidkommande härefter patent- oell registreringsverket synas ej fullt
lika starka skäl tala för att de ifrågavarande inkomsterna — patent- och
varumärkes- samt registreringsavgifter — reserveras för verkets egna utgifter.
Här är i verkligheten fråga örn ej mindre än tre huvudslag av inkomster,
nämligen patentavgifter samt avgifter för registrering dels .av
varumärken och dels av aktiebolag. Dessa avgifter är o ingalunda så tillmätta,
att de täcka var sin del av ämbetsverkets motsvarande förvaltningskostnader.
Sålunda kan utan vidare sägas, att avgifterna för bolagsregistreringen
till en väsentlig del få bidraga till kostnaderna för patentavdelningen.
Under sådana förhållanden synes tillräcklig anledning att
bibehålla sambandet mellan berörda inkomster och utgifterna för nämnda
verk saknas, helst som det även efter en upplösning av sambandet finnes
möjlighet att lätt fastställa, i vad mån faktisk täckning för ifrågavarande
förvaltningskostnader erhålles genom berörda inkomster.
Riksräkenskapsverket föreslog emellertid, att, därest det skulle anses
nödvändigt att tillsvidare bibehålla sambandet mellan patent- och registreringsverkets
inkomster oell utgifter, patent- och registreringsverkets fond
skulle, såsom ovan angivits, inrättas.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende framhöll
vederbörande departementschef, att det ur budgetteknisk synpunkt vore
Revisorernas
uttalande.
Föreningen
svensk kulturfilm
u. p. a.
— 166 —
önskvärt, att de specialbudgeter, som riksstaten innehölle, avvecklades, där
icke deras bibehållande av andra vägande skäl funnes påkallat. Departementschefen
ansåg emellertid, att beträffande redovisningen av patent-,
varumärkes- och registreringsavgifterna en anordning i överensstämmelse
med riksräkenskapsverkets alternativa förslag åtminstone tillsvidare borde
komma till användning.
Av det anförda torde framgå, att vid inrättandet av patent- och registreringsverkets
fond förutsatts att frågan örn redovisningen av uppbördsmedel!
för patent- och registreringsverket framdeles skulle upptagas till
förnyad prövning. Med anledning av den avsevärda behållning, fonden
numera utvisar, synes det revisorerna påkallat, att sättet för ifrågavarande
medels redovisning och användning i fortsättningen nu tages under
övervägande.
§ 48.
Den 14 mars 1931 konstituerades »kommittén för åstadkommande av en
svensk kulturfilm kring nykterhetsfrågan». Efter det nämnda kommitté
hos Kungl. Majit anhållit örn ett anslag av lotterimedel å 100,000 kronor
för framställande av filmen, föreskrev Kungl. Majit enligt beslut den 21
maj 1931, att 40,000 kronor av behållningen i penninglotteriet med dragning
i oktober 1931 skulle utbetalas till kommittén. Såsom villkor för tillgodonjutande
av lotterimedlen föreskrevs, bland annat, att planen till
filmen bleve av skolöverstyrelsen och centralförbundet för nykterhetsundervisning
godkänd samt att det överskott, som kunde komma att uppstå
vid filmvisningen, skulle tillfalla nämnda förbund.
Vid sammanträde den 4 juni 1931 ombildades kommittén till en ekonomisk
förening, »Svensk kulturfilm, förening u. p. a.». Dess syfte angavs
vara att ensam eller i samarbete med enskilda personer, företag eller organisationer
driva filminspelnings- och hiografverksamhet samt annan
därmed sammanhängande och förenlig verksamhet i syfte att främja strävandena
för en alkoholfri folkkultur.
Sedan kontrakt tecknats med Svensk filmindustri, tog inspelningen av
filmen sin början i september 1931 och fortsatte till slutet av oktober
samma år, då den från Svensk filmindustris sida avbröts på grund av att
det av Kungl. Majit beviljade anslaget förbrukats.
Efter framställning av föreningens styrelse förordnade härefter Kungl.
Majit enligt beslut den 4 december 1931, att 50,000 kronor av behållningen
i ett penninglotteri med dragning i oktober 1932 skulle utbetalas till föreningen
som ytterligare bidrag till ifrågavarande filminspelning; och
skulle såsom villkor för tillgodonjutandet av ifrågavarande lotterimedel
gälla, att eventuellt överskott vid filmvisningen skulle tillfalla centralförbundet
för nykterhetsundervisning.
— 167 —
Totalkostnaden för filmens framställande (exklusive kopiorna) hava belöpt
sig till 147,065 kronor.
Filmen, som första gången visades offentligt den 21 mars 1932, har benämnts
»Landskamp». Visningen av filmen fortgår alltjämt, varför det
ekonomiska resultatet av verksamheten ännu icke låter sig överblicka.
Under år 1932 förvärvade föreningen filmatiseringsrätten till visst skönlitterärt
arbete. Nämnda rätt har styrelsen sedermera överlåtit till annat
företag.
Med anledning av de iakttagelser, revisorerna gjort i denna sak, anse
sig revisorerna böra framhålla, att det enligt deras mening kan ifrågasättas,
huruvida — därest i fortsättningen anslag av allmänna medel beviljas
för framställande av propagandafilmer — det icke vore lämpligare,
att anslaget ställdes till förfogande av sådana organ, över vilkas åtgärder
staten har möjlighet att utöva en mera effektiv tillsyn och kontroll, än
vad sorn kan vara fallet med ett enskilt företag.
Revisorernas
uttalande.
— 168 —
Förvaltningsbidraget
till
civilstatens
änke- och
pupillkassa.
ELFTE HUVUDTITELN.
Pensionsväsendet.
§ 49.
Under riksstatens elfte huvudtitel är uppfört ett ordinarie anslag å
50.000 kronor till förvaltningsbidrag till civilstatens änke- och pupillkassa.
Beträffande ifrågavarande anslag, som för hudgetåret 1923/1924 utgjorde
75.000 kronor, framhöllo riksdagens revisorer i sin år 1924 avgivna berättelse,
att det syntes revisorerna, som örn, med hänsyn till kassans betydande
kapitalbehållning och avsevärda inkomster, en undersökning borde
verkställas för utrönande av huruvida förvaltningsbidrag av statsmedel
allt fortfarande borde utgå till kassan. I anledning av berörda uttalande
anförde vederbörande departementschef i 1925 års statsverksproposition
(1/1925, XI, p. 1), bland annat, följande.
Jag är icke nu beredd att taga definitiv ståndpunkt till den av statsrevisorerna
sålunda väckta frågan och kan alltså icke tillstyrka ett omedelbart
indragande av utgående statsbidrag till civilstatens änke- och pupillkassa.
Emellertid har jag ansett skäl föreligga för en nedsättning av statsbidraget
i fråga, och får jag i sådant hänseende föreslå, att statsbidraget
för nästkommande budgetår bestämmes till 50,000 kronor eller sålunda
samma belopp, vartill ordinarie anslaget till kassan bestämdes för år 1922.
Departementschefens uttalande föranledde från riksdagens sida ingen
erinran. Kungl. Maj:ts framställning örn minskning av anslaget till 50,000
kronor bifölls av riksdagen. Anslaget har sedan dess varit i riksstaten
uppfört med sistnämnda belopp.
Genom kungl, brev den 31 december 1929 fastställdes vidstående stat vid
förvaltningen av civilstatens änke- och pupillkassa för åren 1930, 1931 och
1932.
Riksdagens år 1930 församlade revisorer meddelade under § 44 i sin berättelse
vissa iakttagelser beträffande ersättning till fullmäktige i änkeoch
pupillkassor samt gjorde i anslutning härtill vissa uttalanden. Revisorerna
erinrade örn, bland annat, att fullmäktige i civilstatens änke- och
pupillkassa av kassans medel åtnjöte resekostnads- och traktamentsersättning
enligt andra klassen i allmänna resereglementet för de av fullmäktigeskapet
föranledda resor till och från huvudstaden samt ersättning för
den tid, varunder fullmäktiges sammanträde räckte, med 20 kronor för
— 169 —
A. Fullmäktiges sammanträde.
1. Dagarvoden, rese- och traktamentsersättning, arvoden till
biträden samt expenser, förslagsanslag
B. Avlöningar till kassans styrelse och dess tjänstemän.
1. Arvoden å 2,000 kronor till ordföranden och å 1,500 kro
nor
till en var av tre av fullmäktige valda ledamöter
2. Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
3. Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................
4. Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.
därav till konsulenten 900 kronor samt till sekreterare!
och ombudsmannen 4,200 kronor, förslagsanslag ........
Säger för avlöningar
C. Diverse.
1. Hyresbidrag till förste expeditionsvakten .......................
tillstånd m. m. ........................................................
3. Skrivmaterialier, expenser, hyra m. m., förslagsanslag.....
4. Pensioner, förslagsanslag ............................................
5. Dyrtidstillägg m. m., förslagsanslag .............................
Säger för diverse
Summa
För ett år | För tre år | ||
Ordina-rie an-slag | Extra anslag kr. | Ordina-rie an-slag | Extra anslag kr. |
— | — | 17,500 | — |
6,500 |
| 19,500 | _ |
56,800 | — | 170,400 | — |
1,600 | — | 4,800 | — |
9,500 | — | 28,500 | — |
74,400 | — | 223,200 | — |
— | 700 | — | 2,100 |
| — | 5,000 | — |
15,000 | — | 45,000 | — |
3,600 | — | 10,800 | — |
— | 12,000 | — | 36,000 |
— | — | 60,800 | 38,100 |
— | — | 301,500 38,100 |
varje dag, då fullmäktige vore i huvudstaden bosatt eller i följd av annat
allmänt uppdrag, för vilket gottgörelse åtnjötes, därstädes uppehölle sig,
men eljest med 32 kronor om dagen.
Efter att hava redogjort för den ersättning, som utgick till fullmäktige
även i andra änke- och pupillkassor, framhöllo revisorerna, att synnerligen
växlande grunder därvid tillämpades. Då statsverket vid ledighet för fullgörande
av skyldighet såsom fullmäktig i änke-, och pupillkassa medgivit
bibehållande av samtliga avlöningsförmåner, ville det synas revisorerna,
att även vid bestämmandet av den särskilda ersättningen för ifrågavarande
uppdrag enhetliga grunder skulle kunna tillämpas. Det hade icke kunnat
undgå revisorernas uppmärksamhet, att förvaltningskostnaderna för
en del kassor vore synnerligen höga. Ur såväl det allmännas som delägarnas
synpunkt måste det emellertid vara av vikt, att onödiga kostnader
i möjligaste mån undvekes. Genom att ersättningen till fullmäktige
bestämdes enligt de grunder, som gällde ifråga om ersättning till ledamot
av kommitté, skulle i flera fall icke obetydliga besparingar kunna uppstå
i förvaltningskostnaderna. För fullmäktiges sammanträden i civilstatens
änke- och pupillkassa under år 1929 skulle med nämnda ersättningsgrund
— 170 —
Kevisorernas
uttalande.
kostnaderna för fullmäktiges arvoden kunnat nedbringas från utbetalda
10,164 kronor till 4,410 kronor. Beträffande dagarvoden till fullmäktige
i sistnämnda kassa hade desamma bestämts till enahanda belopp, som tillkomme
ledamot av riksdagen. Det vore dock att märka, att statens befattningshavare
under ledighet för riksdagsmannauppdrag enligt gällande
avlöningsbestämmelser vore skyldig att vidkännas visst avdrag å avlöningen
(s. k. A-avdrag), under det att nyssberörda fullmäktige under
ledighet för fullmäktigskapet behölle lönen oavkortad. Slutligen ansåge
sig revisorerna böra påtala det anmärkningsvärda förhållandet, att dagarvode
till sådana fullmäktige i civilstatens änke- och pupillkassa, som visserligen
ej varit bosatta i Stockholm men dock där innehaft statsanställning,
utgått med 32 kronor, oaktat de, såvitt revisorerna kunde finna, rimligen
bort jämställas med sådana fullmäktige, vilka i följd av annat allmänt
uppdrag, för vilket gottgörelse åtnjötes, uppehölle sig i huvudstaden.
Den i staten för kassan upptagna anslagsposten å 56,800 kronor till avlöningar
till ordinarie befattningshavare är avsedd till bestridande av avlöning
åt nedanstående befattningshavare, nämligen
1 verkställande direktör .................... i lönegraden A 1
1 kassör ................................................ » » B 24
1 revisor och bokhållare .................... » » B 21
1 revisor ................................................ » » B 21
1 kansliskrivare.................................... » » B 11
1 förste expeditionsvakt .................... » » B 7
4 kanslibiträden.................................... » » B 7
Från samma anslagspost utgår därjämte ett belopp av 400 kronor i felräkningspenningar
till kassören.
Till jämförelse torde i detta sammanhang böra nämnas, att direktören
vid statens pensionsanstalt är placerad i lönegraden B 30. Å den ordinarie
staten för samma anstalt äro av slcrivbiträdespersonal upptagna allenast
en kansliskrivare i lönegraden B 11 och 2 kanslibiträden i lönegraden
B 7.
Revisorerna anse, att förvaltningskostnaderna för civilstatens änke- och
pupillkassa äro onödigt höga. Förvaltningspersonalen förefaller vara
större än vad som kan vara betingat av göromålens omfattning och beskaffenhet
och dess avlöningsställning synes revisorerna, åtminstone vad
angår verkställande direktören, vara förmånligare än vad som är fallet
beträffande statliga befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter.
Vidare vilja revisorerna framhålla, att, ehuru vid innevarande års riksdag
en sänkning av riksdagsmannaarvodena beslutats, någon motsvarande reducering
icke skett beträffande de till kassans fullmäktige utgående arvodena,
vilka ursprungligen tillmätts i huvudsaklig överensstämmelse med
för riksdagsmannaarvode gällande grunder.
— 171
Såsom av utredningen framgår hade 1924 års revisorer med hänsyn till
kassans betydande kapitalbehållning och avsevärda inkomster ansett, att
undersökning borde verkställas för utrönande av huruvida förvaltningsbidrag
av statsmedel alltjämt borde utgå till kassan. Kassans behållning
vid 1923 års utgång utgjorde 37,681,383 kronor 33 öre. Enligt fullmäktiges
berättelse för innevarande år uppgick behållningen vid 1931 års utgång
till 58,017,880 kronor 15 öre, vadan alltså en kapitalökning å 20,336,496 kronor
82 öre uppstått. Med hänsyn till berörda förhållande synes det revisorerna
sannolikt, att förvaltningskostnaderna vid kassan numera helt
kunna bestridas av kassans egna medel och statsbidraget sålunda indragas.
De av 1930 års revisorer framställda erinringarna beträffande förhållandena
vid civilstatens änke- och pupillkassa hlevo icke underställda
kassan för förklarings avgivande. Revisorerna anse sig i anledning härav
böra framhålla önskvärdheten av att sådan förklaring inhämtas över vad
nu av revisorerna anförts angående kassans förvaltningskostnader m. m.
§ 50.
Av statsmedel utgå årligen betydande belopp såsom bidrag i form av Statens^drag
dyrtidstillägg och pensionstillägg till vissa änke- och pupillkassor för ef- ‘och pupill-*
terlevande till i statens tjänst anställda befattningshavare. kassor.
Av bilagda sammanställningar (tabell 1 och 2) framgå de pensionsbelopp,
som till änkor utan barn efter befattningshavare (beställningshavare)
inom skilda lönegrader vid civilförvaltningen samt försvarsväsendet utgå
vid olika kassor, jämte härå av statsmedel utgående dyrtidstillägg och
pensionstillägg.
Jämlikt särskilda kungl, brev utgår icke dyrtidstillägg av statsmedel å
de av vederbörande kassas egna medel bestridda tillfälliga pensionsförhöjningar
vid arméns nya änke- och pupillkassa (50 procent å grundpension)
samt flottans pensionskassa (10 procent å gratial). Däremot har enligt
vad revisorerna uppmärksammat dyrtidstillägg av statsmedel utbetalats
å motsvarande förhöjning vid civilstatens änke- och pupillkassa (10 procent
å grundpension).
Jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg
åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. skall
till änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt barn, därest beloppet
av den änka ensam tillkommande pensionen understiger 600 kronor
för år, utgå pensionstillägg av statsmedel med vissa alltefter pensionens
storlek i kungörelsen närmare angivna belopp.
Enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder för
dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. il. med däri sedermera vidtagna ändringar utgår
dyrtidstillägg å pension i förhållande till ett för månad beräknat tilläggsunderlag
bestämt på följande sätt.
172 —
Uppgår den å månad belöpande pensionen till 125 kronor eller därutöver,
utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp.
Understiger pensionen 125 kronor för månad, motsvarar tilläggsunderlaget
summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor, dock att tilläggsunderlaget
i sådant fall ej må överstiga 125 kronor och ej heller 160 procent
av pensionsbeloppet.
Beträffande pensionsavgifterna för familjepensioneringen skall enligt
reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa delägare erlägga årsavgift
med 16.8 procent av sitt delaktighetsbelopp i kassan.
Vidare skall befordringsavgift betalas till kassan för envar, vilken, efter
det han fyllt tjugofem år, inträder såsom delägare i kassan eller erhåller
förhöjning i delaktighetsbeloppet.
Enligt det för statens järnvägars änke- och pupillkassa gällande reglemente
utgå delägares årsavgifter med en viss, på grund av hans ålder vid
inträdet i kassan, en gång för alla bestämd procent av honom tillkommande
avlöning sålunda, att den, som inträder, innan han fyllt 30 levnadsår,
erlägger 3.5 procent av avlöningen, den, som uppnått 30 men icke 32 levnadsår,
erlägger 3.6 procent av avlöningen o. s. v.
I samma reglemente föreskrives vidare, att den, som Aud anställning i
statens järnvägars ordinarie tjänst fyllt trettio år, skall erlägga retroaktiv
avgift, motsvarande hela värdet av förmånen att icke behöva erlägga
högre årsavgifter än de som här ovan bestämts. Sagda värde fastställes
av kassans direktion.
Delägare, som är i telegrafverkets ordinarie tjänst, skall enligt reglementet
för telegrafverkets änke- och pupillkassa till kassan erlägga pensionsavgift
med vissa för år räknat i reglementet närmare angivna belopp.
Sålunda utgör pensionsaA^giften för år för befattningshavare i 5:e
lönegraden 90 kronor, i 7:e lönegraden 99 kronor, i 10:e lönegraden 117
kronor, i 15:e lönegraden 165 kronor, i 16:e lönegraden 177 kronor, i 21 :a
lönegraden 228 kronor, i 24:e lönegraden 276 kronor, i 26:e lönegraden 312
kronor och i 30 :e lönegraden 378 kronor.
Enligt reglementet för tullstatenb enskilda pensionsinrättning skall
varje delägare till pensionsinrättningens kassa erlägga årsaA7gift, utgående
med vissa procent aAT det tjänstepensionsunderlag, som är för vederbörande
befattning fastställt. Detta procenttal bestämmes efter delägarens
ålder vid den tid, då han i pensionsinrättningen inträtt, sålunda
att årsavgiften utgår för den, som vid nämnda tid ej uppnått 30 år, med
3 procent, för den, som uppnått 30 men ej 40 år, med 4 procent, för den,
som uppnått 40 men ej 50 år, nied 5 procent samt för den, som uppnått
50 år och därutöver 6 procent.
Vid första befordran till tjänst på tullverkets ordinarie stat skall den
befordrade till pensionskassan erlägga s. k. bottenpenning med 6 procent
å ordinarie lönebeloppet samt därjämte åldersaA^gift med 1 procent å
— 173 —
tjänstepensionsunderlaget för varje fullt år, varmed lians ålder överstiger
trettio år.
I reglementet för arméns änke- och pupillkassa stadgas, att varje delägare,
som innehar lön på stat, är skyldig att i årsavgift till kassan erlägga
3 procent å det avlöningsbelopp, efter vilket fyllnadspensionen för
den eller de befattningar, han innehar, skall beräknas.
Enligt reglementet för flottans pensionskassa skall till kassan erläggas
årlig avgift med 13 Vi procent av gratialets belopp inom den klass, delägaren
tillhör.
Statens befattningshavare erlägga såsom bidrag till kostnaderna för
egen pensionering vissa för varje lönegrad bestämda belopp. Pensioner
till befattningshavare utgå även med ett för varje lönegrad fastställt belopp.
Beträffande familjepensioneringen däremot brister det —- såsom av
det ovanstående framgår — högst väsentligt i fråga örn enhetlighet. Sålunda
utgå avgifterna efter skilda grunder för olika kassor, varjämte pensionerna
avsevärt växla inom samma lönegrad, allt beroende på vilken
kassa vederbörande tillhör och denna kassas ekonomiska ställning. Statens
bidrag till kassorna — frånsett dyrtidstillägg och pensionstillägg
— i form av anslag, ersättningar och förmåner utgå med högst varierande
belopp. Sålunda motsvarar, enligt vad revisorerna uppmärksammat,
statens bidrag under budgetåret 1930/1931 till en pensionskassa 30 procent
av de influtna pensionsavgifterna oell nära 39 procent av de från
kassan utbetalda pensionerna, under det att i andra fall statens bidrag
varit ytterst ringa.
Å pensionerna utgår dyrtidstillägg av statsmedel. Då pensioner, på
sätt ovan framhållits, utgå med olika belopp till efterlevande efter befattningshavare
inom samma lönegrad, har statens bidrag i form av dyrtidstillägg
i motsvarande grad växlat. I detta sammanhang vilja revisorerna
erinra örn att vid civilstatens änke- och pupillkassa dyrtidstilllägg
av statsmedel utbetalats å pensionsförhöjning av kassans medel,
under det att beträffande arméns nya änke- och pupillkassa samt flottans
pensionskassa har föreskrivits, att dyrtidstillägg icke får beräknas å
liknande pensionsförhöjning. I de fall pensionsförhöjningen inarbetats
i den fasta pensionen, kommer dyrtidstillägget automatiskt att utgå på
hela pensionen, sålunda även på den del, som motsvaras av pensionsförhöjningen.
De nuvarande grunderna för statens bidrag i form av dyrtidstillägg
till efterlevande efter delägare i de olika pensionskassorna hava medfört,
att pensionärer, tillhörande kassor, som äro i stånd att utbetala högre
pensioner än andra kassor, erhålla en ytterligare förmån därigenom, att
dyrtidstillägget i motsvarande grad ökas.
Revisorerna, som finna ett dylikt förhållande mindre lämpligt, anse
att för vinnande av rättvisa och reda på hithörande område statens dyr
-
Revisorernas
uttalande.
Tabell 1
Änka efter befattnings-havare i lönegrad | Tjänste- pensions- | Civilstatens änke- och pupillkassa | Statens järnvägars | Telegrafvrekets änke-och pupillkassa | Tullstatens enskilda | |||||||
mannen | Grund- pension | Proviso-risk pen-sionsför-bättring | Summa | Statens dyrtids- tillägg | Grund- pension | Statens dyrtids- tillägg | Grund- pension | Statens dyrtids- tillägg | Grund- pension | Statens dyrtids- tillägg | ||
(B) 5 ....................... | 1,644 | 460 | 46 | 506 | 120 | 616 | 144 | 615 | 144 | 328 | 80 | 72 |
(B) 7 ........................ | 1,824 | 510 | 51 | 561 | 132 | 684 | 156 | 660 | 144 | 364 | 80 | 84 |
(B) 10 ........................ | 2,160 | 600 | 60 | 660 | 144 | 796 | 168 | 740 | 156 | 432 | — | 96 |
(B) 15 ........................ | 3,036 | 840 | 84 | 924 | 192 | 1,072 | 204 | 960 | 192 | 607 | 20 | 144 |
(B) 16 ....................... | 3,240 | 900 | 90 | 990 | 192 | 1,120 | 216 | 1,010 | 204 | 648 | — | 144 |
(B) 21 ........................ | 4,200 | 1,160 | 116 | 1,276 | 216 | 1,420 | 216 | 1,250 | 216 | 840 | — | 180 |
(B) 24 ........................ | 5,076 | 1,400 | 140 | 1,540 | 228 | 1,680 | 252 | 1,470 | 216 | 1,015 | 20 | 204 |
(B) 26 ........................ | 5,724 | 1,580 | 158 | 1,738 | 252 | 1,804 | 264 | 1,635 | 240 | 1,144 | 80 | 216 |
(B) 30 ....................... | 6,996 | 1,930 | 193 | 2,123 | 312 | 2,100 | 312 | 1,950 | 288 | 1,399 | 20 | 216 |
Anm. 1) Vid statens järnvägars änke- och pupillkassa, telegrafverkets änke- och pupillkassa samt tullstatens enskilda pensionsinrättning
utgår icke provisorisk förhöjning å grundpension.
2) Dyrtidstillägg utgår efter reglerade grunder.
— 175 —
Tabell 2.
Arméns nya är | ike- o | c h p u p i l l k | assa |
| |
Änka efter nedanstående befattnings-havare | Pension | Pensions- förhöjning | Summa | Statens pensions- tillägg | Statens dyrtids- tillägg |
Överste .......................................... | 1,100 | 550 | 1,650 | — | 396 |
Major ............................................. | 900 | 450 | 1,350 | — | 348 |
Kapten .......................................... | 800 | 400 | 1,200 | — | 312 |
Löjtnant.......................................... | 400 | 200 | 600 | 60 | 204 |
Fanjunkare...................................... | 300 | 150 | 450 | 90 | 168 |
Sergeant .......................................... | 250 | 125 | 375 | 90 | 144 |
Flottans | pens | ion | ska | s s a |
|
Kommendör (överste) ....................... | 1,150 | lis | 1,265 | — | 420 |
Kommendörkapten av 2:a gr. (major)... | 1,150 | 115 | 1,265 | — | 420 |
Kapten............................................ | 920 | 92 | 1,012 | — | 348 |
Löjtnant.......................................... | 920 | 92 | 1,012 | — | 348 |
Flaggunderofficer (underofficer av l:agr.) | 460 | 46 | 506 | 30 | 216 |
Underofficer av 2:a gr. ..................... | 460 | 46 | 506 | 30 | 216 |
Anm. Dyrtidstillägg utgår elter oreglerade grunder.
tidstillägg till efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst fastställes
att utgå på ett för varje lönegrad bestämt belopp. Även statens bidrag
i övrigt synes revisorerna böra på ett mera rättvist sätt fördelas
mellan de olika kassorna.
Nu anförda synpunkter böra enligt revisorernas mening jämväl beaktas
i fråga örn de bidrag, som av staten lämnas kassor, vilka handhava
pensionering av efterlevande efter icke statsanställda befattningshavare.
§ 51.
Revisorerna hava ansett det vara av intresse att något mera ingående
undersöka avlöningsförhållandena och vissa därmed sammanhängande
frågor med avseende å dels befattningshavare i statens tjänst, som överflyttats
på allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet eller
på övergångsstat med begränsad sådan skyldighet, dels ock lärarpersonal
vid vissa statsunderstödda läroanstalter, som nedlagts. Till belysande
av de principer, som följts vid bestämmandet av avlöningsförmånerna
för ifrågavarande befattningshavare, lämnas här nedan en redogörelse
för i ämnet meddelade bestämmelser.
Enligt beslut av 1917 års riksdag indrogos kronofogdetjänsterna från
Vissa iakttagelser
beträffande
avlöningsförmåner
m. m. åt befattningshavare
å indragningsstat
och
övergångsstat.
— 176 —
och med år 1918. I avseende å sättet och villkoren för kronofogdetjänsternas
indragning gälla enligt nådiga cirkuläret den 14 juni 1917
följande bestämmelser:
1) Flyttningsskyldiga kronofogdar skola i den ordning, Kungl. Majit
bestämmer, till erforderligt antal överflyttas å ny stat med anställning
som landsfogdar och med rätt för dem att, i den mån deras avlöningsförmåner
vid den nya tjänsten — behållna sportler, där sådana förekomma,
däri inräknade — understiga sammanlagda beloppet av deras med kronofogdetjänsten
enligt hittills gällande ordinarie stat förenade lön, tjänstgöringspenningar,
vid indragningen intjänt ålderstillägg och för en var
vederbörligen uträknad ersättning för behållna sportler, å indragningsstaten
erhålla ersättning för skillnaden.
2) De kronofogdar åter, för vilka platser icke kunna beredas i den nya
organisationen eller som icke äro skyldiga att låta sig till annan tjänst
förflyttas, skola såsom övertaliga uppföras å allmänna indragningsstaten
med rätt för dem att uppbära den lön jämte ålderstillägg och de
tjänstgöringspenningar, vartill de enligt ordinarie stat voro berättigade
vid överflyttningen på indragningsstat, ävensom för en var vederbörligen
uträknad ersättning för behållna sportler, men med skyldighet för
deni att dels mot åtnjutande av sina avlöningsförmåner å indragningsstat,
jämväl under år 1918 beträffande sina förutvarande tjänstgöringsområden
utföra de göromål, vederbörande befallningshavande kunna
finna erforderliga, dels, örn de å rikets, riksdagens eller kommuns stat
erhålla annan ordinarie befattning, med undantag som nedan sägs, åtnöjas
med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten uppförda avlöningsförmåner
i vad de utgöras av lön och ålderstillägg, dock att, där
för någon nettobehållningen av avlöningsförmånerna å sådan ny tjänst
jämte ovannämnda del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten icke
tillsammans uppgå till hela det för honom å indragningsstat upptagna
beloppet, det belopp å indragningsstat, som får behållas, ökas med skillnaden,
dels ock att, när de, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 67
års ålder och äro enligt gällande bestämmelser pliktiga att avgå med
pension, åtnöjas med pension å indragningsstat till belopp av 4,000 kronor,
vilket belopp jämväl skall räknas som pensionsunderlag för dem.
3) De kronofogdar, vilka uppföras å indragningsstat, och som äro
flyttningsskyldiga, skola vara pliktiga att, när landsfogdetjänst framdeles
varder ledig, låta sig förflyttas till sådan tjänst mot åtnjutande av
därmed enligt stat förenade löneförmåner samt med rätt för dem att, i
den mån deras avlöningsförmåner vid den nya tjänsten — behållna
sportler, där sådana förekomma, däri inräknade — understiga beloppet
av deras å indragningsstat upptagna avlöningsförmåner, å sistnämnda
stat få behålla skillnaden.
Den under en följd av år till kronofogdarna från anslag å extra stat
utgående tillfälliga löneförbättringen, varav 200 kronor för envar av
11 kronofogdar i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län utgjorde
ortstillägg, upphörde nied överflyttningen till indragningsstaten.
I samband med 1926 års riksdags beslut örn personalindragningar i
statsdepartementen uppfördes vissa tjänster å indragningsstat. T samband
härmed föreskrevs i nådiga brevet den 18 juni 1926, att befattningshavare,
som på grund av genomförandet av indragningen av övertaliga
befattningar vid statsdepartementen överförts till allmänna indragningsstaten,
skulle vara berättigade att åtnjuta lön enligt avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) dock med skyldighet för dem att, i händelse
de efter förflyttningen till indragningsstaten skulle erhålla annan ordinarie
tjänst å rikets, riksdagens eller kommunens stat, i allo frånträda
avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro
lika med de nya avlöningsförmånerna, samt därest avlöningsförmånerna
å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas
mot de senare svarande avdrag.
Till följd av den ändrade organisationen av väg- och vattenby g gnadsadministrationen
från och med den 1 juli 1930 blevo befattningarna såsom
distriktschef och distriktsingenjör i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
från och med ingången av budgetåret 1930/1931 indragna. I avseende å
sättet och villkoren för dessa tjänsters indragning gälla enligt nådiga
brevet den 17 mars 1930, bland annat, följande bestämmelser:
1) Ordinarie distriktschef er och distriktsingenjörer skola såsom övertaliga
uppföras å allmänna indragningsstaten med rätt för dem att, intill
dess skyldighet att på grund av uppnådd pensionsålder avgå från
tjänsten inträder, uppbära den lön och den tillfälliga löneförbättring,
vartill de på grund av innehavande ordinarie befattning voro berättigade
vid överflyttningen å indragningsstat, ävensom för en var vederbörligen
uträknad ersättning, dock högst 5,000 kronor för år, för mistade
inkomster av arvoden för statsuppdrag.
2) Därest distriktstjänsteman efter förflyttning till indragningsstaten
erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns
stat, skall han vara skyldig i allo frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,
samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare
svarande avdrag.
3) Distriktstjänsteman, som vid övergången till den nya vägorganisationen
erhåller befattning såsom vägingenjör, väginspektör eller broinspektor,
må, jämte det han äger åtnjuta med vägingenjörs- respektive
inspektörsbefattningen förenat arvode och övriga förmåner på för sådan
befattning stadgade villkor, behålla en tredjedel av de å indragningsstaten
uppförda förmånerna, i vad de utgöra lön och tillfällig löneförbättring,
därvid nämnda arvode skall anses inbegripa övriga två tredjedelar
av nyssberörda förmåner å indragningsstaten.
4) Därest å indragningsstaten överförd distriktstjänsteman vid över
gången
till den nya vägorganisationen av Kungl. Majit förordnas att
uppehålla byråchefsbefattningen å den byrå inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som handlägger vägärendena, skall han äga åtnjuta enahanda
förmåner och vara underkastad samma avlöningsvillkor, som
ovan föreskrivits beträffande dylik distriktstjänsteman vid förordnande
såsom väginspektör eller broinspektor.------------
5) Erhåller övertalig distriktstjänsteman förordnande å annan statlig
tjänst än nu sagts, skall ersättningen härför i varje fall bestämmas av
Kungl. Majit.
12 — 323088. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. I.
— 178 —
Utöver nu omförmälda ordinarie personal liava enligt tidigare beslut
till allmänna indragningsstaten överförts vissa befattningshavare vid
hovrätterna, sjökrigsskolan, skeppsgosseskolan m. fl., varjämte enligt beslut
av 1924 års riksdag två befattningshavare vid kontrollstyrelsen
överflyttats till samma stat. Dessa överflyttningar äga i detta sammanhang
mindre intresse.
Först från och med år 1919 kommo tjänstefria befattningshavare å
allmänna indragningsstaten i åtnjutande av dyrtidstillägg och utgick
detsamma såsom till f. d. befattningshavare i statens tjänst, dock att för
den, som åtnjöt lön enligt avlöningsreglemente för nyreglerat verk, procenttalet
för dyrtidstillägget var detsamma, som gällde för befattningshavare
i statens tjänst med avlöning enligt sådant avlöningsreglemente.
Från och med den 1 juli 1925 bestämdes dyrtidstillägget till f. d. befattningshavare
i statens tjänst enligt mindre gynnsamma grunder än
förut gällt. (Svensk författningssamling nr 375/1925.) Såsom kompensation
för minskningen i dyrtidstillägget skedde en höjning av äldre
pensioner med belopp så avpassade, att, vid tillämpande av de för nyreglerade
pensioner gällande dyrtidstilläggsgrunderna, innehavare av
äldre pensioner kommo i åtnjutande av sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggsförmåner
av i huvudsak oförändrad storlek. I § 3 i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
föreskrevs, att, såsom kompensation för minskning i förmån till
följd av förändrade grunder för beräkning av dyrtidstillägg, pensionsförhöjning
skulle utgå (pensionsförhöjning I). Enligt § 7 i samma kungörelse
skulle denna förhöjning tillkomma bland annat även tjänstefri
befattningshavare å allmänna indragningsstaten med oreglerad avlöning.
Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen örn nämnda,
personalindragningar vid statsdepartementen framhöll vederbörande departementschef
bland annat följande:
I fråga örn den personal vid försvarsväsendet, som i anledning av den
nya försvarsorganisationen tvångsvis överföres till övergångsstat, har
föreskrivits att avlöningen skall beräknas efter ortsgrupp B. Det skulle
kunna sättas i fråga att beträffande den personal, som nu vid statsdepartementen
överflyttas på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,
förfara på liknande sätt. Då personalen i statsdepartementen ej är
skyldig underkasta sig förflyttning till lokalförvaltningen, torde likväl
en sådan åtgärd icke kunna tillstyrkas. Beaktas bör ock att till ifrågavarande
militära personal dyrtidstillägg utgår såsom till befattningshavare
i tjänst. Det vill emellertid synas, att starka skäl tala för att i alla
lönelägen en åtskillnad i avlöningshänseende åstadkommes mellan de befattningshavare,
vilka äro tjänstgöringsskyldiga, och dem som äro tjänstfria.
Detta torde enklast åstadkommas, därest för personal å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet dyrtidstillägget bestämmes att utgå
med hälften av det för befattningshavare i tjänstgöring utgående be
-
loppet, frånsett barntillägg, vari någon reduktion ej bör göras. Med
hänsyn till sina verkningar synes en sådan anordning icke vara obillig.
Avlöningen å indragningsstaten, dyrtidstillägg inberäknat, kommer härvid
att i regel ligga mera än 50 procent över full pension. Beaktas böra
härjämte de förmåner, som äro förbundna med överföringen å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet därutinnan, att befattningshavaren
äger frihet att välja sin bostadsort och ej har att vidkännas några
som helst löneavdrag vid inträffande sjukdom eller under andra förhållanden,
då den tjänstgöringsskyldiga har att vid tjänstledighet avstå lön,
vare sig delvis eller i sin helhet. De ändringar i nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser,
vilka erfordras vid bifall till den nu angivna lösningen,
torde jag senare i dag få underställa Kungl. Maj:ts prövning.
Mot nämnda uttalande hade riksdagen icke något att erinra. Sedan
de av Kungl. Majit föreslagna ändringarna i gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
bifallits av riksdagen, infördes i kungörelsen den 15 juni
1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst ett stadgande örn att till personal, som åtnjuter avlöning på
indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, det procentuella dyrtidstillägget
i varje särskilt fall skall minskas med hälften (Svensk författningssamling
nr 270/1926).
I samband härmed upphävdes i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275)
med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer meddelade bestämmelser örn att dyrtidstillägg
till tjänstefri befattningshavare skulle utgå enligt i samma kungörelse
närmare angivna grunder. Däremot upphävdes icke bestämmelsen
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) angående ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
örn att tjänstefri befattningshavare å allmänna indragningsstaten
med oreglerad avlöning skulle åtnjuta pensionsförhöjning enligt de i
§ 3 i samma kungörelse stadgade grunder (pensionsförhöjning I).
I anledning av den nya försvarsorganisationen överfördes viss personal
vid försvarsväsendet å övergångsstat med begränsad tjänstgöringsskyldighet.
I avseende å avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet
för sådan personal gälla enligt kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr
429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater
med däri sedermera vidtagna ändringar, bland annat, följande
bestämmelser.
I fråga örn befattningshavare, som frivilligt överförts å övergångsstat,
är sådan intill 50 år skyldig att i fred tjänstgöra, vid armén under värjo
period av två år det dagantal, som motsvarar en repetitionsövning vid
vederbörligt truppslag, vid flottan under varje period av fyra år 60 dagar
samt vid kustartilleriet under varje period av två år det dagantal,
som motsvarar en repetitionsövning vid truppslaget. Sådan beställningshavare
äger åtnjuta såsom lön 75 procent av den lön, som enligt do
närmast före överföringen gällande bestämmelser fastställts för ortsgrupp
A i den löneklass, till vilken beställningshavaren vid tiden för
— 180 —
överföringen är att hänföra. För inställelse till tjänstgöringen utgår
resekostnads- och traktamentsersättning för resor från och till bostadsorten
samt under tjänstgöring utom bostadsorten tjänstgöringstraktamente
m. m.
Beställningshavare, som tvångsvis överförts på övergångsstat, är underkastad
full tjänstgöringsskyldighet. Tjänstgöringen skall i fred omfatta
vid armén under varje år av tjänstetiden minst det dagantal, som motsvarar
en repetitionsövning vid vederbörligt truppslag, vid flottan under
varje period av två år minst 60 dagar samt vid kustartilleriet under varje
år minst det dagantal, som motsvarar en repetitionsövning vid truppslaget.
Sådan beställningshavare vid armén äger åtnjuta, därest överföringen till
övergångsstat skett omedelbart efter avslutandet av repetitionsövningarna
år 1926 (första övergångstiden), avlöning enligt de närmast före överföringen
gällande grunder till och med den 30 september 1927 samt därefter
enligt den löneklass, till vilken han närmast därförut hörde eller på
grund av uppfattning till högre löneklass eller befordran till beställning
inom högre lönegrad jämlikt bestämmelserna i ifrågavarande kungörelse
är att hänföra. Inom vederbörlig löneklass skall lönen i sistnämnda fall
utgå med det belopp, som fastställts för ortsgrupp B, så framt ej annat följer
av föreskrifterna i 13 § av sagda kungörelse. För beställningshavare,
som överförts till övergångsstat under budgetåret 1927/1928 (andra övergångsperioden)
gälla motsvarande bestämmelser för tiden före och efter
den 1 juli 1929.
Vid marinen utgick avlöningen enligt de före överföringen gällande
grunder till och med den 30 juni 1928 och därefter enligt de för motsvarande
personal vid armén gällande bestämmelser.
För inställelse till tjänstgöring utgår ersättning i likhet med till övergångsstat
frivilligt överförd personal.
För beredande av möjlighet att med innehavande beställning förena civil
ordinarie statstjänst medgav 1928 års riksdag att vad i gällande avlöningsbestämmelse
för innehavare av civil befattning stadgades därom, att
med befattning icke finge förenas annan tjänst å rikets stat, icke skulle
utgöra hinder att med dylik befattning förena sådan beställning å arméns
eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke vore underkastad full
tjänstgöringsskyldighet, dock att förening av tjänster, som nu sagts, icke
finge äga rum, med mindre Kungl. Maj:t efter prövning, att beställningen
å övergångsstat ej inverkade hinderligt för tjänstgöringen i den civila
befattningen, därtill lämnade tillstånd. I enlighet med samma riksdags
beslut föreskrevs vidare i 7 § 2 mom. kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 247)
örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungörelsen den 23 oktober 1925
(nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater,
att därest sådan beställningshavare tillika vore innehavare av ordinarie
civil befattning å rikets stat eller av civil extra ordinarie eller
därmed jämförlig icke-ordinarie statstjänst, han ägde under tid, då han
— 181 —
icke fullgjorde honom jämlikt nämnda kungörelse åliggande tjänstgöring,
uppbära allenast en tredjedel av den honom enligt kungörelsen tillkommande
lön, dock att, därest den sammanlagda avlöningen härigenom skulle
understiga förenämnda lön, angivna del av denna lön skulle ökas med
belopp, som motsvarade skillnaden. I 24 § av berörda kungörelse föreskrevs,
att vad nu stadgats skulle äga motsvarande tillämpning beträffande
beställningshavare, som tvångsvis överförts till övergångsstat, vilken
tillika vore innehavare av civil extra ordinarie eller därmed jämförlig ickeordinarie
statstjänst.
I övergångsbestämmelserna till samma kungörelse stadgades att, efter
prövning av Kungl. Maj:t, beställningshavare, som före den 1 juli 1928
överförts å övergångsstat samt med sin beställning förenade lärarbefattning
vid gymnastiska centralinstitutet, gymnastiklärarbefattning eller civil
icke-ordinarie statstjänst, finge, så länge han kvarstode i den av honom
innehavda civila tjänsten, bibehålla större del än en tredjedel av lönen
å övergångsstat.
Beträffande avlöningen åt personal vid statsunderstödda läroanstalter,
som nedlagts, är att märka, att bergsskolan i Falun nedlades från och med
budgetåret 1930/1931. Bergsskolans rektor, ordinarie lärare samt vaktmästare
åtnjöto dessförinnan avlöning till samma belopp som de ordinarie
avlöningsförmåner, vilka enligt gällande avlöningsbestämmelser tillkomma
motsvarande personal vid teknisk fackskola, samt dyrtidstillägg enligt
oreglerade grunder. Statsverket bidrog med 3/5 av kostnaderna för nämnda
avlöningsförmåner. Efter skolans nedläggande utgår avlöning till de
ordinarie befattningshavarna vid skolan — med undantag av en lärare
som innehar ordinarie statstjänst i lönegrad B 22 •— med för vederbörandes
befattning fastställd lön (således ej tjänstgöringspenningar) intjänade
ålderstillägg samt dyrtidstillägg, vartill komma, för rektor bostadsersättning
med 1,200 kronor samt för vaktmästare ersättning för bostad, ved
och lyse med 500 kronor. Till kostnaden för nämnda avlöningsförmåner
— hyresersättning oräknad, vilken helt utgår av järnkontorets medel —-bidrager staten med 3/- medan järnkontoret lämnar återstoden. Beträffande
de ordinarie befattningshavarna vid skolan stadgas vidare i nådiga
brevet den 30 maj 1930. följande:
Skulle ersättningsberättigad befattningshavare genom järnkontorets eller
statens medverkan erbjudas annan anställning i allmän eller enskild tjänst
med lika stora eller större löneförmåner än som vid tiden för bergsskolans
i Falun nedläggning tillkommo honom, med den jämkning, som kan
föranledas av minskning eller ökning av vid tiden för den nya anställningens
erhållande utgående dyrtidstillägg, skall ersättning till honom
icke vidare utgå.
Skulle den sålunda erbjudna nya anställningen vara förenad med mindre
löneförmåner än de befattningshavaren vid skolans nedläggning tillkommande
löneinkomster (lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, beräknad
bostadsförmån och övriga naturaförmåner samt dyrtidstillägg)
skall ersättning till ifrågavarande befattningshavare därefter utgå med
— 182
det lägre belopp, som Kungl. Majit efter därom av fullmäktige i järnkontoret
gjord framställning finner skäligt bestämma.
Efter därom av fullmäktige i järnkontoret i förekommande fall gjord
framställning vill Kungl. Majit besluta, om och i så fall med vilket belopp
sådan ersättningsberättigad befattningshavare, som utan järnkontorets
eller statens medverkan vinner ny anställning i allmän eller enskild
tjänst, må fortfarande åtnjuta ersättning.
Vinner ersättningsberättigad befattningshavare befordran vare sig i
statens eller enskild tjänst, är han skyldig att underkasta sig den minskning
eller indragning av utgående ersättningsbelopp, som därav må föranledas.
Ersättningsberättigad befattningshavare är skyldig att beträffande ändring
i sitt anställningsförhållande omedelbart lämna meddelande till järnkontoret.
Till ersättning berättigad lärare skall vara skyldig att vid inträffande
vakans vid bergsskolan i Filipstad, därest fullmäktige i järnkontoret så
finna lämpligt, antaga lärartjänst vid denna skola.
På grund av 1927 års riksdags beslut angående omorganisationen av det
högre skolväsendet m. m. inträffade, att lärarpersonal vid vissa enskilda
statsunderstödda läroanstalter gick förlustig sin anställning eller fick en
mindre omfattande tjänstgöring än tidigare. Till nämnda personal utgår
enligt riksdagens beslut ersättning för den löneminskning vederbörande
åsamkats genom omorganisationen efter vissa i kungörelsen den
9 oktober 1931 (nr 344) oell 28 juli 1932 (nr 384) angivna grunder. Sådan
ersättning må under i kungörelserna närmare angivna förutsättningar
och efter Kungl. Majlis prövning i varje särskilt fall utgå till ämneslärarinna
med två tredjedelar av den avlöning, hon i enlighet med gällande
bestämmelser vid entledigandet åtnjöt från skolan, tillfällig löneförbättring
och eventuellt utgående dyrtidstillägg inberäknade, samt till lärarinna
i övningsämne med två tredjedelar av den avlöning, som hon i sill
befattning enligt gällande bestämmelser årligen i medeltal uppburit under
de senaste fem åren före början av skolans avveckling, tillfällig löneförbättring
och eventuellt utgående dyrtidstillägg därå inberäknade. Beträffande
lärarinna i övningsämne, som av samma skäl fått vidkännas
viss minskning i sina löneinkomster därigenom, att hon fått en mindre
omfattande tjänstgöring än tidigare, må under i kungörelsen närmare
angivna förutsättningar och efter Kungl. Majits prövning i varje särskilt
fall utgå ersättning, uppgående till två tredjedelar av skillnaden
mellan den stadgade minimiavlöning, som hon uppburit för sin faktiska
tjänstgöring under året, och den, som hon skulle hava uppburit, örn hon
vid ifrågavarande skola fullgjort en tjänstgöring av den omfattning, som
närmast skulle motsvara den hon årligen i medeltal haft å sin befattning
under de senaste fem åren före början av skolans avveckling, tillfällig löneförbättring
däri inräknad; dock att summan av berörda avlöning för
den faktiska tjänstgöringen och den här avsedda ersättningen icke må
överstiga fyra femtedelar av den avlöning, som hon skulle hava upp
-
183 —
burit, om hon fullgjort en tjänstgöring, som närmast motsvarat det ovan
nämnda medeltalet. Å det sålunda bestämda ersättningsbeloppet skall
dyrtidstillägg utgå enligt samma grunder, som gälla beträffande övriga
avlöningsförmåner.
I anledning av väckta motioner medgav 1927 års riksdag, att statsbidrag
finge för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 utgå till avlönande av fyra
ordinarie lärare vid Norrbottens läns landstingsseminarium i Öjebyn utan
hinder därav, att verksamheten vid seminariet under nämnda tid nedlagts.
Sedermera har riksdagen för varje budgetår medgivit, att, där av landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, upprättat småskoleseminarium,
vilket åtnjutit statsunderstöd, blivit nedlagt eller ordinarie lärare vid dylikt
seminarium eljest genom inskränkning av verksamheten blivit för
seminariet obehövlig, statsbidrag måtte efter Kungl. Maj:ts beprövande
kunna utgå för nämnda tid till belopp, motsvarande grundlön och ålderstillägg
ävensom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg till sådana
ordinarie lärare, som genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre
erfordras för seminariets uppehållande, och skulle Kungl. Majit därvid
bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande statsbidrag finge utgå
samt meddela de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit eljest funne gott
föreskriva. På grund av gjorda ansökningar har Kungl. Majit vid olika tillfällen
medgivit, att ej mindre statsbidrag till belopp, motsvarande grundlön
och ålderstillägg, än även tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
finge utgå till den ordinarie personalen vid nedlagt landstingsseminarium
enligt de bestämmelser, som i sådant hänseende gälla i fråga örn lärare vid
av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättat småskoleseminarium,
dock att vad anginge tid, då vederbörande lärare kunde komma att
åtnjuta avlöning för tjänstgöring å annan befattning i statens tjänst eller
hos kommun, Kungl. Majit i varje fall skulle pröva, om och i vad mån
ovannämnda förmåner måtte utgå. Vid innevarande års riksdag har en
omorganisation av småskoleseminarierna beslutats, varigenom staten övertagit
småskollärarutbildningen. Under innevarande budgetår äro 13 småskoleseminarier
nedlagda, och under nästa budgetår komma ytterligare 9
att nedläggas.
Vid en av revisorerna verkställd undersökning rörande tillämpningen
av ovan angivna bestämmelser angående på indragnings- eller övergångsstat
överförd personal hava revisorerna, bland annat, iakttagit följande.
1926 års riksdagsbeslut angående ändrade grunder för dyrtidstillägg åt
tjänstefri befattningshavare å allmänna indragningsstaten innebar, såsom
ovan anförts, att dyrtidstillägget för sådan personal skulle utgå med hälften
av det för befattningshavare i tjänst utgående procenttalet. Beträffande
barntillägget skulle däremot någon reduktion icke göras. Ben pensionsförhöjning,
som utgått till sådan tjänstfri befattningshavare med
oreglerad avlöning och varit en följd av att de i dyrtidstilläggshänseende
jämställts med f. d. befattningshavare, borttogs emellertid icke. Betta
— 184 —
har medfört, att avlöningen för exempelvis en kronofogde å indragningsstat
med ålderstillägg under budgetåret 1931/1932 kommit att utgå med
följande belopp för månad, nämligen
lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg .............. kronor 375
pensionsförhöjning ...................................... » 54
dyrtidstillägg, 15 procent å 429 kronor = .................. » 64
Summa kronor 493.
Därest avlöningen till ifrågavarande befattningshavare fortfarande utgått
enligt före den 1 juli 1926 gällande grunder, skulle avlöningen under
nyssnämnda budgetår hava beräknats på följande sätt för månad:
lön, tjänstgöringspenningar och åldertillägg .............. kronor 375
pensionsförhöjning ...................................... » 54
dyrtidstillägg, 14 procent å 400 kronor = .................. » 56
Summa kronor 485.
Därest samma befattningshavare å sin vid övergången till indragningsstat
intjänta ordinarie avlöning åtnjutit fullt dyrtidstillägg i likhet med
i tjänst varande befattningshavare men däremot icke pensionsförhöjning,
skulle hans avlöningsförmåner för månad under ifrågavarande budgetår
ställt sig på följande sätt:
lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg ............ kronor 375
dyrtidstillägg, 30 procent å 375 kronor = .................. » 112
Summa kronor 487.
Härtill kommer en ökning av barntillägget från 4 kronor till 5 kronor
för månad.
För tjänstfri befattningshavare å indragningsstat med reglerad lön innebar
1926 års beslut örn reducerat dyrtidstillägg, att å en avlöning av
375 kronor dyrtidstillägget under budgetåret 1931/1932 minskades från 45
kronor till 22 kronor för månad.
Enligt bestämmelserna i cirkuläret den 14 juni 1917 skulle de kronofogdar,
för vilka plats icke kunde beredas i den nya organisationen eller
som icke vore skyldiga att låta sig till annan tjänst förflyttas, örn de å
rikets, riksdagens eller kommuns stat erhölle annan ordinarie befattning,
åtnöjas med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten uppförda
avlöningsförmåner i vad de utgjordes av lön och ålderstillägg, dock att,
där för någon nettobehållningen av avlöningsförmånerna å sådan ny tjänst
jämte ovannämnda del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten icke
tillsammans uppginge till hela det för honom å indragningsstat upptagna
beloppet, det belopp å indragningsstat, som finge behållas, ökades med
skillnaden.
Syftet med bestämmelsen att kronofogdarna — i olikhet med vad som
i andra fall vid befattningshavares överflyttning till indragningsstat ägt
— 185 —
rum — vid övergång till annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat under alla förhållanden fingo behålla minst en tredjedel
av lön och ålderstillägg var, enligt vad som framgår av vederbörande departementschefs
uttalande vid behandlingen av frågan örn kronofogdarnas
överföring å indragningsstat, att för kronofogdarna göra det önskvärt
att erhålla annan tjänst och sålunda nedbringa kostnaderna för deras
överflyttning å indragningsstat.
Det antal kronofogdar, som icke voro pliktiga att låta sig förflyttas, utgjorde
63, och antalet flyttningsskyldiga kronofogdar 42. Övriga 12 kronofogdetjänster
voro vid ingången av år 1917 vakanta, i det att 2 voro obesatta
och 10 uppehöllos på förordnande allenast tillsvidare.
I skrivelse nr 216 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 211 angående
omorganisation av fögderiförvaltningen m. m. anförde 1917 års
riksdag, bland annat, följande:
Vad angår de flyttningsskyldiga kronofogdarna lärer det vara Eders
Kungl. Maj:ts avsikt att med lämpliga personer ur deras krets besätta
de 24 nya landsfogdetjänsterna. Härefter återstår ett antal ordinarie kronofogdar
av 81, därav emellertid 18 äro flyttningsskyldiga.
Utan att för sin del göra något uttalande, örn eller i vad mån dessa 81
tjänstemän, med undantag för de 18 av dem, som lära vara skyldiga att
vid uppkommande ledighet förflyttas till landsfogdetjänst, i övrigt kunna
vara underkastade skyldigheten att övertaga annan statstjänst, torde i
anledning av departementschefens anförande i statsrådsprotokollet kunna
förväntas, att Eders Kungl. Majit, så länge ifrågavarande tjänstemän
kvarstå å indragningsstat, skall låta sig städse angeläget vara att vidtaga
nödiga mått och steg, på det att förflyttning av ifrågavarande tjänstemän
till annan lämplig statstjänst måtte ske.
Enligt vad revisorerna inhämtat, blevo av ovanberörda 42 flyttningsskyldiga
kronofogdar den 1 januari 1918 20 överflyttade till landsfogdetjänster
(varav 1 omedelbart avgick, 1 sedermera utnämndes till akademisekreterare
och 3 senare erhöllo häradsskrivaretjänster), 5 utnämnda till
häradsskrivare och 1 till länsassessor. Därutöver har någon förflyttning
av kronofogde till annan ordinarie statstjänst icke ägt rum.
Å indragningsstat kvarstodo under budgetåret 1931/1932 33 kronofogdar,
varav 1 var tillförordnad häradsskrivare.
I kungl, brev den 18 december 1917 angående kronofogdarnas sportelersättning
m. m. erinrade Kungl. Majit örn att en eller annan kronofogde
syntes för det dåvarande hava inkomst av sådan anställning i kommuns
stat, att, örn anställning efter år 1918 bibehölles, minskning av ersättningen
från indragningsstaten borde ifrågakomma.
Såvitt revisorerna kunnat finna, har avdrag av avlöningsförmåner för
kronofogde på grund av ordinarie kommunal anställning icke i något fall
förekommit. Härav skulle den slutsatsen kunna dragas, att nu ifrågavarande
befattningshavare icke erhållit sådan anställning. Revisorerna hava
emellertid funnit, att åtminstone i ett fall kronofogde varit anställd å
— 186 —
kommuns ordinarie stat. Kronofogden L. A. C. Sjöström innehade sålunda
vid ingången av år 1918 och innehar alltjämt anställning såsom ordinarie
kronouppbördskassör i Kristianstad, för vilken befattning genom kungl,
brev den 1 april 1927 fastställdes ny lönestat, enligt vilken kronouppbördskassören
skulle åtnjuta en årlig avlöning av 7,500 kronor jämte tre lönetillägg,
vart och ett om 640 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15
års tjänstgöring, ävensom visst dyrtidstillägg. Ifrågavarande tjänst är
jämväl förenad med pensionsrätt. Det torde i detta sammanhang höra
nämnas, att Sjöström i egenskap av kronofogde varit flyttningsskyldig.
Revisorerna hava vidare uppmärksammat, att fall inträffat, då kronofogde,
som varit skyldig att avgå vid uppnådd levnadsålder av 67 år mot
åtnjutande av en årlig pension av 4,000 kronor, fått kvarstå utöver nämnda
tid. Sålunda har kronofogden i Östergötlands län H. P. W. Petersén fått
kvarstå 8 månader efter uppnådd pensionsålder. Detsamma har varit förhållandet
med kronofogden i Malmöhus län P. L. von Platen och kronofogden
i Värmlands län J. F. T. Stenström, vilka erhållit avsked först
två månader efter det pensionsåldern för dem inträtt.
Av räkenskaperna framgår även att i Värmlands län utbetald pensions1''örhöjning
till befattningshavare å indragningsstat med oreglerad lön
(kronofogden H. Undén och seminarieadjunkten S. H. Svensson) avförts
å anslaget C. 1 Allmänna indragningsstaten, oaktat för pensionsförhöjningars
bestridande särskilt anslag anvisats å riksstaten. I ett annat fall
(kronofogden C. G. V. Almgren, Älvsborgs län) — det enda, där pensionsförhöjning
icke utgått — har vederbörande fått å sina avlöningsförmåner
åtnjuta §0 procents dyrtidstillägg.
Vad angår den vid försvarsväsendet på övergångsstat överförda personalen
synes densamma — i främsta rummet underofficerare — i den
mån det varit möjligt hava tagits i anspråk för uppehållande av vissa
arvodesbefattningar vid försvarsväsendet såsom förvaltningsofficerare,
vapenunderofficerare, expeditionsunderofficerare, uppbördsman m. fl. Den
personal på övergångsstat, som på så sätt beretts full sysselsättning inom
den nya organisationen, har fått bibehållas vid sina vid övergången innehavande
avlöningsförmåner. Härigenom hava också de för dessa arvodesbefattningar
beräknade arvodena kunnat inbesparas. Såsom förut nämnts
har riksdagen medgivit, att till försvarsväsendet hörande personal, som
frivilligt överförts å övergångsstat, med innehavande beställning finge
förena civil ordinarie statstjänst. Såvitt revisorerna kunnat finna bär
här avsedd personal icke lyckats erhålla andra civila ordinarie befattningar
än gymnastiklärarbefattningar eller lärarbefattning vid gymnastiska
centralinstitutet. Endast i undantagsfall synes den å övergångsstat
överförda personalen lyckats erhålla civil extra ordinarie eller därmed
jämförlig icke ordinarie ställning.
Vad angår den ordinarie lärarpersonalen vid de nedlagda småskoleseminarierna,
har densamma på indragningsstat fått bibehållas vid samtliga
— 187 —
förut utgående avlöningsförmåner — såväl grundlön med däri inräknade
tjänstgöringspenningar, ålderstillägg som tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg. Nämnda personal bär således i avlöningshänseende fått
en avsevärt gynnsammare ställning än de statens befattningshavare, som
uppförts på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller på övergångsstat
med viss tjänstgöringsskyldighet.
Endast i det fall att ifrågavarande lärarpersonal under längre tid åtnjutit
avlöning för tjänstgöring å annan befattning i statens tjänst eller
hos kommun, har vederbörande enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut under
innevarande år fått vidkännas en mindre reducering i sina sammanlagda
avlöningsförmåner.
Av den gjorda utredningen framgår att vid överflyttning till indragningsstat
av ordinarie personal i såväl statlig som statsunderstödd verksamhet
synnerligen växlande grunder tillämpats. Vad då först angår
avlöningsförmånerna på indragningsstat torde som regel gälla, att befattningshavare
icke skall vidkännas någon minskning i förut utgående
ordinarie avlöningsförmåner. Endast beträffande lärarpersonalen vid den
nedlagda bergsskolan i Falun synes ett undantag från denna regel hava
ägt rum, i det att tjänstgöringspenningar icke längre utgå till nämnda
personal. Beträffande frågan i vilken omfattning de avlöningsförmåner,
som icke ingå i den ordinarie avlöningsstaten, såsom exempelvis tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg, efter överflyttning skall utgå, synas
däremot skilda uppfattningar hava gjort sig gällande. Sålunda har det
procentuella dyrtidstillägget till statens befattningshavare minskats med
hälften, medan däremot detsamma till befattningshavare vid statsunderstödda
anstalter utgår enligt samma grunder som för i tjänst varande
befattningshavare. Enligt revisorernas mening finnas knappast några
sakliga skäl för att vid utmätandet av dyrtidstillägget till här senast
avsedda befattningshavaregrupper tillämpa förmånligare grunder än för
statens egna befattningshavare.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har den från och
med den 1 juli 1926 i besparingssyfte tillkomna bestämmelsen örn minskning
i det procentuella dyrtidstillägget med hälften för statens befattningshavare
på indragningsstat i fråga örn på indragningsstat uppförda befattningshavare
med oreglerad lön icke haft åsyftad verkan. Genom att
för dessa befattningshavare pensionsförhöjningen bibehållits oförändrad
äro tvärtom statens utgifter för deras avlönande större efter ikraftträdandet
av nämnda bestämmelse än tidigare. Härutinnan synes rättelse
genom författningsändring påkallad.
Vad därefter angår rätten att vid överflyttning från indragningsstat
till annan ordinarie tjänst bibehålla vissa av de å indragningsstat uppförda
avlöningsförmånerna, har i allmänhet stadgats, att i den händelse
vederbörande erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller
Revisorernas
uttalande.
— 188 —
kommunens stat, lian skall vara skyldig att frånträda samtliga avlöningsförmåner
å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de
nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare
svarande avdrag. Undantag från denna regel har dock gjorts för
på indragningsstat uppförda kronofogdar, vilka berättigats att efter mottagandet
av annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat behålla minst en tredjedel av å indragningsstaten utgående lön och
ålderstillägg, oavsett storleken av avlöningsförmånerna å den efter indragningen
erhållna tjänsten. Såsom av den gjorda utredningen framgår
var anledning till detta undantag önskvärdheten av att kronofogdarna
i största möjliga utsträckning bereddes annan tjänst för att härigenom
nedbringa kostnaderna för deras överflyttning å indragningsstat.
Enligt vad revisorerna uppmärksammat hava emellertid nämnda åtgärder
för att förmå kronofogdarna att söka annan lämplig tjänst icke lett
till avsett resultat. Sålunda hava av de icke flyttningsskyldiga ingen
samt av de flyttningsskyldiga — med undantag för dem, som vid indragningen
överflyttats till landsfogdetjänst — endast sex övergått till annan
ordinarie statstjänst. Då det för statsverket måste vara av synnerlig vikt
att genom indragning överflödig personal i möjligaste mån beredes annan
lämplig sysselsättning i statens tjänst, synes revisorerna nu nämnda
förhållande vid kronofogdetjänsternas indragning tydligt ådagalägga behovet,
att vid eventuellt kommande indragningar av ordinarie personal
andra och mera effektiva åtgärder vidtagas för att få den indragna personalen
överflyttad till annan tjänst.
Utan att närmare ingå på vilka åtgärder i sådant syfte som kunna vara
lämpligast, vilja revisorerna dock ifrågasätta, huruvida icke i de fall, då
vederbörande erbjudes annan, med den indragna befattningen i tjänstgörings-
och avlöningshänseende väsentligen likställd tjänst men ej begagnar
sig av erbjudandet, en ytterligare begränsning av de icke ordinarie
avlöningsförmånerna bör äga rum eller — därest sistnämnda avlöningsförmåner
inarbetats i den fasta lönen — vederbörande bör vidkännas ett
visst avdrag å lönen exempelvis det i 16 § i avlöningsreglementet stadgade
tjänstledighetsavdraget.
Revisorerna vilja vidare ifrågasätta, huruvida icke den för beställningshavare
å arméns och marinens övergångsstater stadgade skyldigheten att
när sådan beställningshavare tillika är innehavare av civil extra ordinarie
eller därmed jämförlig icke ordinarie statstjänst avstå viss del av avlöningen
å övergångsstat även borde gälla för civila befattningshavare å
indragningsstat. Vad revisorerna nu anfört angående önskvärdheten av
att bereda statens befattningshavare å indragningsstat annan tjänst samt
angående åtgärder för att förmå befattningshavare att mottaga dylik
tjänst synes även böra gälla befattningshavare vid statsunderstödda anstalter,
som på grund av nedläggning blivit överflödiga.
— 189 —
Utbetalning'' av avlöning till pä indragningsstat uppförd personal inom
civilförvaltningen sker genom ett flertal myndigheter, bland andra länsstyrelserna.
Med hänsyn till de felaktigheter, som revisorerna uppmärksammat
beträffande utbetalningen av avlöningsförmånerna till kronofogdar
å indragningsstat, synes det revisorerna önskvärt, att de utbetalningar
av avlöning till personal å indragningsstat, som nu ske genom länsstyrelserna,
överflyttas på statskontoret. Härigenom synes nämligen en
enhetlig behandling av ifrågavarande ärenden kunna vinnas och möjligheten
av olika tillämpning av normerna för avlöningsförmånernas beräknande
kunna undvikas.
§ 52.
Vid behandlingen av frågan örn anslag till jordbruksdepartementets
egnahemsavdelning anförde vederbörande departementschef i statsverkspropositionen,
nionde huvudtiteln, till 1926 års riksdag angående indragning
av den på extra stat uppförda statskonsulenttjänsten å egnahemsavdelningen
följande:
Vid mina överväganden av möjligheterna till en begränsning av utgifterna
för ifrågavarande avdelning har jag kommit till den uppfattning,
att konsulenttjänsten å egnahemsavdelningen skulle utan allvarligare
men för avdelningens verksamhet kunna indragas. Med hänsyn därtill
att den nuvarande innehavaren av befattningen i fråga varit statskonsulent
sedan 1909, till en början för det mindre jordbruket och därefter
för egnahemsverksamheten, torde billigheten dock kräva, att han
beredes annan anställning i statens tjänst och att han, intill dess dylik
anställning erbjuder sig, tillsvidare bibehålies vid sina nuvarande avlöningsförmåner
med skyldighet för honom att inom departementet biträda
vid förekommande arbetsuppgifter. I den mån avlöningsmedel för befattningshavaren
i fråga icke finnas tillgängliga å egnahemsavdelningens
eller departementets stat, torde efter Kungl. Maj:ts föreskrift avlöningen
få ersättas från allmänna indragningsstaten.
Sedan departementschefens sålunda gjorda uttalande lämnats utan errinran
av riksdagen, föreskrev Kungl. Majit i brev den 18 juni 1926,
dels att, sedan befattningen såsom statskonsulent för egna hems väsendet
å jordbruksdepartementets egnahemsavdelning komme att från och med
den 1 juli 1926 indragas, dåvarande innehavaren av nämnda befattning,
filosofie kandidaten August Östergren finge, mot skyldighet att inom
jordbruksdepartementet biträda med förekommande arbetsuppgifter, från
och med nämnda dag tills vidare bibehållas vid sina dåvarande avlöningsförmåner,
dels att Östergren sålunda tillkommande avlöning skulle bestridas
från allmänna indragningsstaten, och ville Kungl. Majit framdeles
besluta i vad mån till Östergren utbetald avlöning skulle ersättas
från egnahemsavdelningens eller departementets stat.
Till Östergren har alltsedan den 1 juli 1926 utbetalts lön med 9,540
kronor för år från elfte huvudtitelns anslag C 1 Allmänna indragnings
-
Avlöningsförmånerna
till innehavaren
av den
indragna statskonsulentbefattningen
å
jordbruksdepartementets
egnahemsavdelning.
— 190 —
Revisorernas
uttalande.
staten, samt fullt dyrtidstillägg från samma huvudtitels anslag till dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
varjämte Östergren från och med den 1 juli 1931 uppburit provisoriskt
dyrortstillägg med 240 kronor för år från nionde huvudtitelns anslag till
provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst.
För budgetåren 1926/1932 har den sammanlagda avlöningen till Östergren
utgått med respektive
Budgetåret 1926/1927.................................... 11,184 kronor
» 1927/1928.................................... 11,160 »
» 1928/1929.................................... 11,208 »
» 1929/1930.................................... 11,016 »
» 1930/1931.................................... 10,752 »
» 1931/1932.................................... 10,932 »
Enligt vad revisorerna inhämtat har Östergren efter ifrågavarande
konsulenttjänsts indragning endast i undantagsfall tagits i anspråk för
fullgörande av arbetsuppgifter inom jordbruksdepartementet.
Enligt § 3 i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt däri vidtagna
ändringar skall för personal, som åtnjuter avlöning på indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet, det procentuella dyrtidstillägget
i varje särskilt fall minskas till hälften. Vidare stadgas i 2 § 3 mom. i
kungörelsen den 26 juni 1931 angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa
befattningshavare i statens tjänst att sådant dyrortstillägg icke tillkommer
befattningshavare å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.
Revisorerna hava under § 51 meddelat vissa iakttagelser beträffande
avlöningsförmåner till ordinarie befattningshavare, som överförts på allmänna
indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet samt i anslutning
härtill gjort vissa uttalanden. I nu förevarande fall har en befattning
å extra stat indragits och har avlöningen till innehavaren av denna befattning
sedermera, med undantag av det provisoriska dyrortstillägget,
bestritts från anslag under elfte huvudtiteln. Genom att Östergren varit
skyldig att efter indragningen av tjänsten, därest så påfordrades, biträda
inom jordbruksdepartementet vid förekommande arbetsuppgifter har
han, i olikhet med ordinarie befattningshavare på allmänna indragningsstaten
utan tjänstgöringsskyldighet, kommit i åtnjutande av fullt procentuellt
dyrtidstillägg samt provisoriskt dyrortstillägg.
Emellertid har jordbruksdepartementet under den tid, som förflutit sedan
konsulenttjänsten indrogs, icke haft någon nämnvärd användning för
Östergrens arbetskraft. Ej heller i fortsättningen lärer enligt vad revisorerna
inhämtat Östergren bliva tagen i anspråk för tjänstgöring inom
departementet. Under sådana förhållanden synes den nuvarande anordningen
med avseende å Östergrens löneställning, vilken tillskyndar stats
-
— 191 —
verket onödigt höga kostnader, icke längre böra bibehållas, utan synes frågan
om hans avlöningsförmåner snarast möjligt upptagas till slutligt
avgörande.
$ 53.
Allmänna indragningsstaten benämnes ett å riksstatens elfte huvudtitel
(pensionsväsendet) uppfört ordinarie förslagsanslag. Av anslaget
bestridas dels en del pensioner, vilka icke äro reglerade genom pensionsreglementen
utan beviljas genom särskilda beslut av riksdagen, dels avlöning
till tjänstemän, vilkas tjänster blivit indragna eller som genom
inträffad omreglering av tjänsten lidit inkomstminskning. Vidare utgå
från anslaget förtidspensioner och avskedsersättningar åt övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen samt avlöningar till vissa personliga
befattningar, exempelvis personliga professurer vid universiteten,
ävensom i vissa fall med sådana tjänster förenade särskilda omkostnader.
Anslaget är i riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppfört med 2,300,021
kronor.
Av nämnda anslagssumma hava till avlöningar m. m. åt innehavare av
personliga tjänster beräknats följande belopp:
till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien........kronor 13,000
» universitetet i Uppsala .............................. » 115,900
» universitetet i Lund ................................ » 42,250
» tekniska högskolan .................................. » 10,500
» skolöverstyrelsen .................................... » 5,304
Summa kronor 186,954.
I det till universitetet i Uppsala utgående beloppet ingå, bland annat,
medel till materiel m. m. för den åt professorn T. Svedberg inrättade
personliga professuren i fysikalisk kemi med 35,000 kronor samt till personal-
och driftkostnader för institutet för högspänningsforskning med
36,800 kronor.
Till universitetet i Lund utgår från ovanberörda belopp å 42,250 kronor,
bland annat, medel till materiel m. m. för den åt professorn N. H.
Nilsson-Ehle inrättade professuren i ärftlighetslära med 4,000 kronor ävensom
ett belopp å 7,250 kronor till uppehållande av verksamheten vid ett
limnologiskt laboratorium i Lund ävensom ett med detsamma förenat
fältlaboratorium i Aneboda.
Beträffande de personliga professurerna har, enligt vad riksdagshandlingarna
utvisa, såsom skäl för deras uppförande å allmänna indragningsstaten
anförts, att för ändamålet erforderliga medel icke kunnat
äskas såsom ständiga årsanslag och att det ej heller kunnat ifrågasättas,
att medlen bort år för år anvisas å extra stat.
Allmänna
indragnings
staten.
— 192 —
Revisorernas
uttalande.
Avsikten med allmänna indragningsstaten, vilken infördes genom beslut
av 1809 och 1810 års riksdagar, var, att å denna stat skulle överföras
allt, som vid vederbörande befattningshavares avgång skulle indragas
och statsverket besparas. På grund härav kom i första hand utgifterna
för det statliga pensionsväsendet i dess dåvarande form att belasta
ifrågavarande anslag. Allt eftersom pensionsväsendet utvecklades,
verkställdes en överflyttning av kostnaderna härför till särskilda
för ändamålet anvisade anslag under elfte huvudtiteln. För ordnande av
det civila och det militära pensionsväsendet uppfördes sålunda särskilda
anslag. Å indragningsstaten kommo allenast att kvarstå sådana pensioner,
vilka icke voro reglerade genom pensionsreglementen, utan beviljades
genom särskilda beslut av riksdagen.
Vad därefter beträffar utgifterna för personliga tjänster, exempelvis
personliga professurer, samt därmed förenade kostnader belasta desamma
alltjämt anslaget till indragningsstaten. Enligt revisorernas mening
torde knappast några bärande skäl föreligga för att längre bibehålla utgifterna
för sistnämnda ändamål på allmänna indragningsstaten, utan
synas desamma i överensstämmelse med numera tillämpade grunder för
redovisning av statsverkets utgifter för olika ändamål böra överflyttas
till den huvudtitel och det anslag, dit de på grund av sin natur närmast
äro att hänföra. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn
att i flera fall tjänster, som genom omorganisation av förvaltningen blivit
överflödiga, men vilkas innehavare ålagts tjänstgöringsskyldighet,
exempelvis lanträntmästarna och vissa befattningshavare vid statsdepartementen
och ämbetsverken m. fl., efter omorganisation fortfarande varit
uppförda å vederbörande verks anslagsstat under rubriken: Övergångsstat.
Det nu tillämpade förfaringssättet att på allmänna indragningsstaten
uppföra de personliga tjänsterna har medfört, att den fasta avlöningen
till innehavare av dylik tjänst belastar allmänna indragningsstaten,
medan däremot dyrtidstillägget åt samme befattningshavare kommit
att utgå från vederbörande huvudtitels anslag till sådant ändamål.
Enligt revisorernas mening står det hittills tillämpade förfarandet icke
i god överensstämmelse med ett välordnat redovisningsväsende och försvårar
för den anslagsbeviljande myndigheten att erhålla ett tillförlitligt
omdöme örn kostnaderna för vederbörande institution. Revisorerna
anse det därför önskvärt att en omläggning i nu nämnda hänseenden
kommer till stånd.
Av liknande skäl synes även en överflyttning av kostnaderna för de
på allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet uppförda
befattningshavarna till vederbörande huvudtitel eller verks stat böra äga
rum.
193 —
Statens affärsverksamhet.
§ 54.
Under rubriken »Belöningar och gratifikationer m. m.» stadgas i § 8
av den för generalpoststyrelsen gällande instruktionen, följande:
Mom. 1. Har åverkan eller skada förövats å postverkets egendom eller
tillgrepp från postverket skett eller våld förövats å posten, må styrelsen
äga att, efter prövning i varje särskilt fall, utbetala belöning med högst
500 kronor för gärningsmannens upptäckande och gripande samt ersätta
av offentlig myndighet eller tjänsteman havda kostnader för efterspaningen
ävensom utgiva gratifikation för tillrättaskaffandet av tillgripna
effekter, värdeföremål, penningar eller postförsändelser med högst 10
procent av värdet av det, som återbekommits.
Mom. 2. Likaledes efter prövning i varje särskilt fall äger styrelsen
dels till den, som ådagalagt rådighet att avvärja våld mot posten eller
skada å eller förlust av postverkets egendom, under postverkets vård
stående värdeföremål, penningar eller postförsändelser utgiva gratifikation
med högst 500 kronor, dels ock till den, som tillrättaskaffar effekter,
värdeföremål, penningar eller postförsändelser, vilka förkommit under
andra förhållanden än i mom. 1 sägs, utgiva gratifikation antingen
med högst nu nämnt belopp eller med högst tio procent av värdet av det
tillrättaskaffade.
Morn. 3. På styrelsen ankommer att utöver den ersättning, som genom
avtal må varda bestämd, tilldela postförare dels särskild vedergällning
för postens forslande vid mer än vanligt svårt och besvärligt väglag,
dels ock ersättning för fordon eller häst, som under postföring lidit svårare
skada.
Enahanda bestämmelser som i mom. 1 härovan återfinnas i tillämpliga
delar uti de instruktioner, som utfärdats för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen
med underlydande linjebefäl och vattenfallsstyrelsen med underlydande
lokalförvaltningar vid statens vattenfallsverk.
Vidare stadgas i 40 § av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid de nu nämnda ämbetsverken, att ersättning till tjänsteman för tjänstgöring
vid vederbörande verk icke må — annorledes än såsom gratifikation
eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål —
utbetalas utöver vad i reglementet förutsättes eller eljest enligt beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst
uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga
tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t funnit skäl
medgiva särskild gottgörelse.
Gratifikationer
till tjänstemän
vid statens
affärsdrivande
verk.
13 — 828088. Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. I.
— 194 —
Revisorernas
uttalande.
Bestämmelser av enahanda innehåll finnas jämväl intagna i gällande
avlöningsreglemente för domänverket.
Till belysande av den omfattning i vilken dylika gratifikationer blivit
vid ifrågavarande ämbetsverk utanordnade och de förutsättningar, under
Anika sådant skett, hava revisorerna från vederbörande styrelser införskaffat
vidstående uppgifter (se sid. 196—202).
Under rubriken »gratifikationer m. m.» hava i driftkostnadsstaterna
för år 1931 för postverket, telegrafverket och statens järnvägar upptagits
respektive 50,000 kronor, 65,000 kronor och 16,000 kronor. Enligt av vederbörande
styrelser lämnade uppgifter hava av nämnda anslag varit avsedda
till gratifikationer: vid postverket 20,000 kronor, vid telegrafverket
15,000 kronor och vid statens järnvägar 6,500 kronor. Sistnämnda anslag
har dock för år 1932 tillfälligt ökats med 3,500 kronor. I 1931 års
driftkostnadsstat för statens vattenfallsverk har upptagits en anslagspost
å 20,000 kronor för »belöningar, gratifikationer och studieresor för tjänstemän».
Att döma av de verkställda utbetalningarna från förevarande
anslag synes största delen av detta hava varit avsedd till gratifikationer.
Vid domänverket har för ifrågavarande ändamål anlitats anslaget till
»arvoden åt extra ordinarie notarier m. m.» å 147,600 kronor.
Ovanberörda 40 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente har
erhållit sin utformning av kommunikationsverkens lönekommitté, som i
sitt år 1918 avgivna »Betänkande angående gemensamt lönesystem samt
lönereglering för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk» bland annat framhöll, att då kommittén ansett det
vara av vikt att genom uttrycklig föreskrift i avlöningsreglementet förebygga,
att så småningom under skilda former skulle insmyga sig avlöningsförmåner
vid sidan av vad löneregleringen avsett i 40 §, införts ett
stadgande av den generella innebörd, att ersättning till tjänsteman för
tjänstgöring vid vederbörande verk icke finge utbetalas utöver vad i reglementet
förutsattes eller eljest enligt sammanstämmande beslut av Kungl.
Majit och riksdagen finge utgå. Vissa undantag från ovannämnda allmänna
förbud måste dock medgivas med hänsyn till dels redan då kända
behov och dels sådana, som framdeles kunde uppstå och som antingen
krävde så skyndsamt tillgodoseende, att riksdagens medgivande i ämnet
icke hunne inhämtas, eller eljest vore av den art, att Kungl. Majit borde
äga befogenhet att utanordna särskild gottgörelse. För gratifikationer
samt för belöningar — exempelvis för uppfinningar inom vederbörande
verks arbetsområde, för visad rådighet vid olyckstillfällen m. m. — borde
till vissa, efter behovet avpassade maximibelopp fixerade medel liksom
för det dåvarande finnas åt verken anvisade att disponeras efter
vederbörande styrelses beprövande.
Att med ledning av 1918 års löneregleringskommittés motiv för paragrafen
i fråga med säkerhet angiva, i vilka fall gratifikationer må av ver
-
— 195 —
ken utbetalas låter sig knappast göra. Detta förhållande kan emellertid
lätt föranleda, att bestämmelsen i fråga successivt gives en alltmer vidgad
tolkning, och fråga är huruvida icke gratifikationssystemet vid berörda
verk numera kommit att erhålla större omfattning än som ursprungligen
avsetts.
Sålunda hava vid ett flertal tillfällen gratifikationer utgått under sådana
förhållanden, att det synes tvivelaktigt, huruvida icke i själva verket
en maskerad avlöningsform måste anses föreligga. Hit höra till
exempel ersättningar för visat nit och intresse i arbete i egen tjänst,
förtjänstfullt arbete i högre tjänst än tjänstemannens vanliga, utsträckt
arbetstid utan övertidsersättning i sådana fall, då vederbörande tjänsteman
tillhört lönegrad, i vilken sådan ersättning ej får åtnjutas, mera
brådskande arbete under vissa tider på året (vid jultrafik) etc.
Förhållandet mellan gratifikationernas belopp och de skäl, som angivits
till stöd för utbetalningen, synes stundom mindre lyckligt avvägt.
Sålunda har exempelvis inom telegrafverket »livsfarligt arbete i radiomaster»
regelmässigt belönats med ganska ringa belopp — i ett fall med
allenast 5 kronor — under det att mångdubbelt större gratifikationsbelopp
utgått för vanligt kontors- eller expeditionsarbete.
Det synes vidare revisorerna icke föreligga tillräckliga skäl att, på
sätt nu nämnts, låta de affärsdrivande verkens personal intaga en mera
gynnad ställning än tjänstemän av motsvarande grader vid statens övriga
centrala ämbetsverk, varest gratifikationer, där sådana undantagsvis
förekomma, utgå med synnerligen blygsamma belopp. Det måste
nämligen ihågkommas att allmänna civilförvaltningens lönereglemente
utformats med kommunikationsverkens lönereglemente som förebild och
att enhetlighet i lönehänseende mellan de ifrågavarande tjänstemannagrupperna
är åsyftad.
Anmärkningsvärt är vidare att, såsom av det ovan anförda framgår,
de anslag till gratifikationer, som stå till buds för de olika verken, icke
blivit ens tillnärmelsevis avpassade efter vare sig omfattningen av verkens
personalstater, beskaffenheten av deras arbetsuppgifter eller omfattningen
av deras affärsrörelse. Sålunda äro exempelvis postverkets
tjänstemän i fråga örn möjligheten att erhålla gratifikation i avgjort
bättre ställning än tjänstemännen vid statens järnvägar på grund av olikheten
av de respektive verk tillmätta anslagen.
Revisorerna hålla visserligen före, att det under vissa förhållanden kan
vara av värde för statens verk att till sitt förfogande hava medel, som
möjliggöra utdelandet av gratifikationer till personalen. Emellertid bör
härvid tillses, att en rättvis fördelning mellan de olika statliga verken
ernås och att enhetliga principer för gratifikationernas tilldelande bliva
fastslagna. Det synes därför revisorerna böra tagas under övervägande,
huruvida icke kompletterande bestämmelser till de olika avlöningsreglementenas
stadganden rörande gratifikation eller belöning böra utfärdas.
— 196
Tjänsteman | Belopp | Anledning till gratifikationen | |
Gen | e r | a | I poststyrelsen. |
En aktuarie | 20 | — | Beloppet motsvarar årsavgift i Svenska boktryckare-föreningen. Genom ledamotskap i nämnda förening |
! En postassistent | 135 |
| | Ersättning för merutgifter i samband med en lämp-lig befunnen omedelbar omstationering av tjänste-mannen i fråga. |
En postmästare |
| 50 | Ersättning för vid flyttning av postkontoret till an-nan lokal havda extra utgifter. |
En förste postiljon, järn-vägsposten | 50 i ! - |
| Tjänstemannen i fråga hade under jultrafikperio-den 1930 tjänstgjort såsom transportförman å ban-gården i Hallsberg och därvid haft sin arbetstid i stor |
En postiljon | 50 |
| Tjänstemannen i fråga hade under jultrafikperio-den 1930 varit avdelad till tjänstgöring såsom förman |
En förste postiljon, järn-vägsposten | 100 • |
| Tjänstemannen i fråga hade å sin fritid utan er-sättning i någon form på uppdrag av och efter direk-tiv från postdirektionen i mellersta distriktet tillhan-dagått med lämnandet av besked åt verkstadsperso-nalen vid S. W. B. J:s verkstad i fråga örn de repa-rationsarbeten, som å verkstaden intagna postvagnar |
En postiljon, järnvägs-p osten | 25 |
| Tjänstemannen i fråga hade under tiden Vi—31/3 |
| En förste postiljon, järn-vägsposten | 75 |
| Tjänstemannen i fråga hade tjänstgjort såsom för-man vid nyssnämnda paketinlastning och på ett |
Ett brevbärarbiträde | 18 | — | Beloppet utgör ersättning för en under postarbetet |
En extra ordinarie brev-bärare | 60 |
| Ersättning för tjänstemannen i fråga åsamkade |
— 197 —
Tjänsteman | Belopp | Anledning till gratifikationen | |
En brevbärarlörman | 10 | — | Dessa tjänstemän hade verkställt överföring av post |
En brevbärare | 10 | — | mellan olika postkupéer i anledning av en inträffad |
En brevbärare | 5 | - | tågurspåring. Arbetet försvårades i hög grad av plat-sens läge i en trång och svårframkomlig passage och |
En brevbärare | 5 | — | •genom förekomsten av djup snö, som ej tillät använ-dandet av några transportfordon. Arbetet utfördes |
En extra ordinarie brev-bärare | 5 | — | |
|
| sätt, så att skada å eller förlust av postgods ej upp- | |
En brevbäraraspirant | 5 | — | stod. |
En postmästare | 300 | — |
|
En postmästare | 400 | — |
|
En kontrollör | 100 | - |
|
En postmästare | 350 | — |
|
En postmästare | 250 | - |
|
En postmästare | 400 | — | För visat nit och intresse vid utförande av goro- |
En postmästare | 300 | — | •mål, som sammanhänga med postdiligenstrafiken och |
En postmästare | 150 | - | särskilt den därmed förenade snöplogningen. |
En postmästare | 200 | - |
|
En stationsmästare | 100 | — |
|
En t. f. förste postassi- | 150 | — |
|
stent |
|
|
|
En garagemästare | 300 | — |
|
En förste postassistent | 400 |
| I stället för inrättandet av en ny postkupé å linjen |
En postassistent | 40 | — | För arbete med internationella luftposlstatistiken |
|
|
| Finland. Arbetet utfördes på ett mycket förtjänst-fullt sätt. Det ådrog tjänstemannen i fråga en del |
|
|
| norn. |
En postassistent | 50 | — | För beredning och föredragning i generalpoststyrel-sen av ett ärende, beträffande vilket den ordinarie |
1 En postmästare | 100 | — | Ifrågavarande tjänstemän hade tjänstgjort vid fält- |
En postassistent | 80 | — | posten under 1931 års fälltjänstövningar och därvid |
En förste postassistenl | 80 | — | skött sitt ansträngande arbete med synnerligt nit och |
En postassistent | 60 | — | postala tjänstgöring fullgöres, med nattjänstgöring i |
En förste postiljon | 40 | - | stor utsträckning och svårigheter att begagna sig av |
lin värdebrevbärare | 40 | — | ten för tjänstemännen att anskaffa särskild personlig |
lin värdebrevbärare | 40 | _ | utrustning, hade ansetts motivera ett mindre tillskott |
|
|
| i ersättningen. |
En reparatör | 40 | — |
|
— 198 —
I länsteman
Belopp
Anledning till gratifikationen
En f. d. tjänsteman i l:a 1,000
lönegraden
En sekreterare
En t. f. kontrollör
En brevbärare
En brevbärare
En brevbärare
En brevbärare
Ett stationsbiträde
Ett stationsbiträde
Ett stationsbiträde
En e. telegrafexpeditör
250
250
15
15
85
En poststationsförestån- | 50 |
dare |
|
Ett e. o. kanslibiträde | 100 |
Ett e. o kontorsbiträde | 50 |
Ett e. o. kontorsbiträde | 50 |
Ett e. o- kontorsbiträde | 50 |
Ett e. o. kontorsbiträde | 50 |
Ett e. o. kontorsbiträde | 50 |
En förste aktuarie | 500 |
Beloppet utgör ersättning för de särskilda direkta
kostnader, som tjänstemannen i fråga fått vidkännas
vid fullgörande av honom meddelat uppdrag att verkställa
en utredning rörande postregalet, samt för det
arbete med nämnda utredning, som av honom utförts
å tid utanför vanlig tjänstgöringstid samt efter
avgången ur postverkets tjänst.
Beloppen utgöra ersättning för det extra arbete
ifrågavarande två tjänstemän haft för beräknande av
postverkets ersättning för postsparbanksgöromålens
handläggning å postanstalterna under år 1932. Arbetet
hade i huvudsak fullgjorts under extra tid.
Beloppen utgöra belöning för av ifrågavarande
brevbärare visad villighet, raskhet och rådighet vid
omhändertagande och vidarebefordran av post från
ett nattetid havererat postflygplan.
Beloppet utgör ersättning för av ifrågavarande
tjänsteman havda extra kostnader vid och i anledning
av förflyttning, genom vilken han beräknades
icke behöva åtnjuta sjukledighet i samma omfattning
som förut varit fallet. Härigenom skulle postverket
få minskade utgifter till vikarie för tjänstemannen
i fråga.
Tjänstemannen i fråga hade tjänstgjort för två
förste postiljoner under deras sabbatsledighet varannan
sön- och helgdag, men då tjänstgöringen varit
av tillfällig art, hade han fått vidkännas betydande
merutgifter. Den beviljade gratifikationen avser tiden
28 december 1930—9 november 1931, under vilken tid
han fullgjort 24 resturer inom postkupén i fråga.
För visat synnerligt intresse för postsparbankens
anlitande.
Ifrågavarande personal hade tjänstgjort vid postverkets
telefonväxel, där arbetet vissa perioder av
åtet är synnerligen pressande och detta särskilt under
årets sista månader, då personalen vid flera tillfällen
måst tjänstgöra på övertid, utan att övertidsersättning
utgått. Berörda tjänstemän hava erhållit de
bästa vitsord för sitt arbete.
Tjänstemannen i fråga hade fungerat som redaktör
och ansvarig utgivare för publikationen Postala
Meddelanden. Detta uppdrag, som ligger helt vid sidan
av hans ordinarie arbetsuppgifter, har krävt avsevärt
arbete och intresse. Beloppet utgör ersättning
för detta arbete under år 1931.
T elei) räfst ij reisen.
25j
25 —
25 —
501 —
I
Extra arbete vid inkassering av radiolicensavgifter.
Pris vid utlyst pristävlan angående svenska texter
för 1930/1931 års helgtelegram.
— 199
Tjänsteman | Belopp | Anledning till gratifikationen | |
En telegrafassistent | 500 |
| Extra arbete vid inredning av ny studiolokal i Gö-teborg. |
En byråingenjör | 500 |
|
|
En avdelningsingenjör | 200 | — | Extra arbete med den redaktionella framställnin- |
En förrådsförvaltare | 200 | — | gen av »Katalog över telegrafverkets materiel 1931». |
En bokhållare | 100 | — |
|
En notarie | 2,500 | — | För arbete under år 1931 med utarbetande av min-nesskrift i anledning av telefonens 50-årsjubileum. |
En telegrafassistent | 250 | — | Särskilt ackvisitionsarbete för radioförbindelsen |
| |
|
| Arbete som nedlagts för telegrafverkets räkning. |
En militärassistent | 1,800 | — | 1909, efter därom av chefen för generalstaben väckt |
En marinassistent | 100 | — | Itelegrafstvrelsens skrivelse till statsrådet och chefen |
En marinassistent | 1,100 | — | för lantförsvarsdepartementet den iala 1909, vilken |
|
|
| Till marinassistenten har sedan år 1915 liknande er-sättning utgått. |
En trafikdirektör | 600 | — | Extra arbete i samband med utarbetande av post- |
|
| och telegrafstyrelsernas gemensamma yttrande i sam-arbets- (sammanslagnings-) frågan. | |
| |||
En Överkontrollör | 500 | — | Extra arbete med utarbetandet av telegrafverkets |
En förste kontrollör | 500 | _ | Extra arbete med omarbetning och revidering av |
En telegrafassistent | 200 | — | Extra arbete med utarbetande av texter för 1931/ |
|
| 1932 års helgtelegram. Ett flertal specialarbeten till-hörande en högre lönegrad än den egna (utan vika- | |
| |||
|
|
| riatsersättnirig). Betydande övertidsarbete. |
En radiokommissarie | 400 | — | För förtjänstfullt arbete för Radiocentralens i Gö-teborg uppbringande till hög standard. |
En byrådirektör | 150 | — | Extra arbete i samband med revision av normal-bestämmelser för järnkonstruktioner. |
En ingenjörsassistent | 900 | — | Extra arbete vid kabelnedläggning. |
En linjeförman | 300 | — | Ersättning för handhavande vid rikskabelarbetet av-medel, för vilket arbete felräkningspenningar icke ut- |
|
|
| betalats m. m. |
En kontorist | 50 |
| Extra arbete såsom förman å rikskabelns skarv-ningsavdelnings räknekontor. |
En e. o. reparatör | 50 50 |
| Premier för snabbt och väl utfört skarvningsarbete |
En e. o. reparatör |
| å rikskabeln, som ej kunnat utlämnas på ackord till | |
En linjearbetare | 100 | — | följd av arbetets natur. |
En linjearbetare | 50 | — |
|
lin linjemästare | 500 | — | Förtjänstfullt arbete vid inkoppling av långdistans- |
|
| kablar. | |
lin reparatör | 10 | — | j |
En reparatör | 25 | — | l Livsfarligt arbete i luftkabelvagn. |
lin reparatör | 66 | — | 1 |
— 200 —
Tjänsteman | i Belopp | 1 | Anledning till gratifikationen |
En reparatör En reparatör | 15 151- | j Livsfarligt arbete i luftkabelvagn. |
En e. o. expeditionsvak | lool- |
|
En e. o. expeditionsvak | 50|- |
|
En e. o. expeditionsvak | 50i- | — '' Arbete å övertid, som icke i annan ordning ersatts. |
En e. o. expeditionsvak | 50 j- |
|
En e. o. expeditionsvak | 50j- | —. |
En linjeförman | sol- |
|
En förste reparatör | 90 j- |
|
En förste reparatör | 5 - |
|
En reparatör | 220- | - Livsfarligt arbete i radiomaster. |
En reparatör | 220 - |
|
En reparatör | 27o| — |
|
En förste reparatör | 10- |
|
En radiotelegrafist | lool- |
|
En radiotelegrafist | 400 - |
|
! En radiotelegrafist | 120 - 40 - | Extra arbete med föreståndarskap för radiostation. |
En radiotelegrafist | 40 - |
|
En radiotelegrafist | 40 - |
|
En reparatör | 50 - | Extra arbete med utprovning av automatiska alarm-1 apparater för radiostationer å fartyg. |
J ä | r n vågs styrelsen. | |
En överinspektör | 200 — | För upprättande av förslag till ny klassificering av |
| En förste byråingenjör | 500,— | För utarbetande av normalbestämmelser för järn-konstruktioner till byggnadsverk. |
En förste kansliskrivare | 400 — | För tjänstgöring utöver den normala arbetstiden. |
i En kansliskrivare | 100 — | För undersökning, ledande till upptäckande av |
En bokhållare | 50 — | För förtjänstfullt arbete vid S. J. utställning i |
En kontorist | 50;— | För omfattande och förtjänstfullt arbete såsom |
En aktuarie | 250 — | För utförande av främlingsstatistik för år 1931. |
En expeditionsf örestån-1 | 1.000 — | För omfattande och förtjänstfullt reklamarbete för |
En förste stationsskrif | O O 0 1 | D:o d:o |
vare | ||
En stationsskrivare | 300 — | D:o d:o |
En stationsskrivare | 300—'' | D:o d:o |
— 201
Tjänsteman | Belopp | Anledning till gratifikationen | |
En stationsskrivare | 300 | — | För omfattande och förtjänstfullt reklamarbete för |
En stationsskrivare | 300 | — | D:o d:o |
En stationsskrivare | 500 | — | D:o d:o |
En stationsskrivare | 500 | — | D:o d:o |
En maskininspektor | 250 |
| För utarbetat förslag till lärobok med instruktions-föreskrifter angående elektrolokens konstruktion och |
En underingenjör | 250 | - | D:o d:o |
V a t | t e | n | falls styrelsen. |
En kraftverksdirektör | 4,000 | — | För banbrytande arbete vid hushållselektrifieringen |
En driftchef | 4,000 | — | För banbrytande arbete vid ångpanneanläggning. |
En t. f. byrådirektör | 1,000 |
| För vissa maktpåliggande uppgifter, som åvilat tjän-stemannen ifråga under år 1931, särskilt med hänsyn |
En t. f. driftverkmästare | 250 | — | För ökat arbete i samband med turbinutbyte. |
En maskinmästare | 300 |
| För ökat arbete vid insättningen av tredje maskin-aggregatet med tillhörande instrumentering i kraft-station. |
En t. f. förrådsförvaltare | 250 | — | För maktpåliggande arbete vid kraftverkens cen-tralförråd. |
En maskinist | 250 | — | För visad duglighet såsom förman för skiftlag vid |
En maskinist | 250 | — | D:o d:o |
En ingenjör | 500 | — | För förtjänstfullt arbete vid ledande av repara-tionsarbeten å dammbyggnad. |
En t. f. stationsmästare | 200 | — | För ökat arbete i samband med ombyggnadsarbe-ten. |
En linjemästare | 150 | ~ | För mera krävande tjänstgöring än normalt på |
En reparatör | 300 | — | För krävande arbete i samband med ombyggnad |
En biträdande ingenjör | 1,000 | — | För förtjänstfullt arbete vid konstruktionen av ny |
En t. f. biträdande in-geniör | 200 | — | För forcerat arbete i samband med påbörjandet av |
Ett kanslibiträde | 100 |
| För mera kvalificerat och maktpåliggande arbete i |
Ett kontorsbiträde | 100 |
| För mera kvalificerat och maktpåliggande arbete |
Ett kontorsbiträde | 75 | — | D:o d:o |
202 —
Tjänsteman | Belopp | Anledning till gratifikationen | |
Ett kontorsbiträde | 25 | — | För extra arbete under tjänstgöring såsom maskin-skriverska och stenograf. |
En biträdande ingenjör | 300 | — | För förtjänstfullt arbete såsom posthavande ingen-jör vid svåra dammbyggnadsarbeten. |
En muddermästare | 200 |
| För övertidstjänstgöring under år 1930 i samband |
En förste byråingenjör | 1,500 |
| För förtjänstfullt och forcerat arbete under år 1930 |
En biträdande ingenjör | 300 | - |
|
En schaktmästare | 300 | — | För omfattande övertidstjänstgöring vid forcerade |
En ritare | 100 | — | skiftarbeten under tiden före vårfloden 1931. |
En schaktmästare | 100 | — |
|
Dom | anst y reisen. | ||
Ett kanslibiträde | 180 | — |
|
Ett kanslibiträde | 100 | — |
|
Ett e. o. kontorsbiträde | 150 | — | Fiilpengar. |
Ett e. o. kontorsbiträde | 100 | — |
|
Ett extra biträde | 125 | — |
|
*
— 203 —
Postverket.
§ 55.
Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för generalpoststyrelsen den 30 maj
1930, § 5, har styrelsen att i enlighet med instruktionen eller av Kungl.
Maj:t eljest stadgade grunder fastställa arbetsordning för ämbetsverket
samt utfärda erforderliga instruktioner och reglementen för underlydande
personal. En med denna likalydande bestämmelse fanns intagen i
1920 års instruktion för styrelsen.
Den senast utfärdade arbetsordningen för styrelsens personal är dagtecknad
den 30 december 1911. Sedan sistberörda tidpunkt hava emellertid
arbetsförhållandena vid verket ändrats så avsevärt att enligt vad
revisorerna inhämtat, den fastställda arbetsordningen i fråga örn vidsträckta
områden av styrelsens verksamhet icke längre kan tillämpas.
Revisorerna vilja framhålla angelägenheten av att 1911 års arbetsordning
snarast möjligt ersättes med bestämmelser, som reglera tjänstemännens
arbetsuppgifter med utgångspunkt från nuvarande arbetsförhållanden
inom postverket.
§ 56.
Enligt beslut av 1922 års riksdag inordnades postsparbanken, som tidigare
utgjort ett självständigt ämbetsverk, från och med år 1923 såsom
en byrå inom generalpoststyrelsen. I samband härmed meddelades genom
kungl, förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken
nya föreskrifter rörande bankens verksamhet. Beträffande fruktbargörandet
av postsparbankens tillgångar och dispositionen av å postsparbanksrörelsen
uppkommande vinst förordnades härvid att generalpoststyrelsen
ägde förvalta och fruktbargöra i postsparbanken innestående medel
enligt grunder, som av Kungl. Majit bestämdes, samt att vinsten tills
vidare skulle avsättas till en reservfond. Närmare föreskrifter rörande
fonden skulle utfärdas av Kungl. Majit. Bestämmelser angående förvaltningen
av de i postsparbanken innestående medel hava meddelats i av
Kungl. Majit den 27 oktober 1922 (nr 522) utfärdat reglemente. Några
föreskrifter rörande reservfonden synas emellertid icke hittills bara utfärdats.
Arbetsordning
för generalpoststyrelsen.
Revisorernas
uttalande.
Postsparbankens
förvaltning.
— 204 —
Enligt ovannämnda reglemente den 27 oktober 1922 med däri genom
kungl, kungörelsen den 17 oktober 1930 vidtagen ändring skola de medel,
som generalpoststyrelsen anser icke behöva hållas omedelbart tillgängliga
för utbetalningar, göras fruktbärande på följande sätt:
a) genom inköp av räntebärande obligationer,
1) utfärdade eller garanterade av svenska staten,
2) utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
3) utfärdade eller garanterade av landsting, kommun eller municipalsamhälle
inom riket för lån, till vars upptagande Kungl. Maj:ts tillstånd
blivit meddelat, eller ock
4) utfärdade av sådant verk, bolag eller inrättning, som har av Kungl.
Maj:t fastställt reglemente, eller vilket blivit i enlighet med gällande lag
örn aktiebolag registrerat;
b) genom utlämnande av lån
1) till landsting, kommun, municipalsamhälle, väghållningsskyldiga
eller tingshusbyggnadsskyldiga inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande
blivit av Kungl. Majit meddelad, eller till svenska jordbrukskreditkassan,
2) mot hypotek av sådana obligationer, som här ovan under a) omförmälas,
3) mot säkerhet av inteckning i sådan fast egendom inom riket, som
med hänsyn till läge, ytinnehåll, brandförsäkring och avkastning prövas
innebära fullgod säkerhet, dock icke till högre belopp, än att inteckningen
ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet,
4) mot annan fullgod säkerhet än under b) 2)—3) här ovan sägs; dock
att till en och samma låntagare icke må på sådant sätt utlånas mer än
högst tiotusen kronor och att sammanlagda beloppet av sådana lån icke
må överstiga en femtiondel av insättarnas behållning enligt senaste bokslut;
c)
genom insättning
på depositions- eller därmed jämförlig räkning i bankinrättning, vars
bolagsordning blivit av Kungl. Majit fastställd samt vars grund- och reservfonder
uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor.
Postsparbankens tillgångar redovisades vid utgången av år 1931 sålunda:
Tillgångar:
Innestående
i postsparbanken och i postgirokontorets
kassa ............................................... 113,234:41
Innestående hos riksbanken....... 242,577:9 9
» å postgiro ................ 3,179,997: o4
» i enskilda banker. .. 5,017,840: 50 8,440.415:53 8,553,649:9 4
Räntebärande obligationer:
nom. kr. 163,752,099: 94, bokförda till ................................ 143,677,075: 34
Kommunlån och förskrivningar, bokförda till ....................... 110,237,261:6 5
Fastighetslån m. m. kr. 119,017,913:59, bokförda till............ 118,517,913:5 9
205 —
Lån mot obligationshypotek ....................................................... 350,000: —
Borgenslån........................................................................................ 11,125: —
Upplupna, ej förfallna eller ej inbetalda räntor .................... 4,709,074: 9 2
Förskott ............................................................................................ 398,282: 5 5
386,454,382: $9.
Postsparbankens vinst uppgick under år 1931 till 3,665,921 kronor 59 öre.
Denna vinst disponerades genom generalpoststyrelsens beslut den 29 mars
1932 för avskrivning å bokförda värdet av vissa obligationer med 3,664,194
kronor 44 öre och för avskrivning av räntor med 1,727 kronor 15 öre.
Ifrågavarande disposition av vinsten har givit revisorerna anledning
att närmare undersöka såväl värdet av bankens obligationsportfölj som
det sätt, varpå vinstmedlen använts sedan bankens omorganisation. Värdering
av obligationsinnehavet har därvid verkställts med ledning av
den 31 december 1931 gällande kurser å obligationsmarknaden. Resultatet
av denna uppskattning framlägges i nedanstående tabell, vari jämväl
angivits de nedskrivningar, som verkställts i 1931 års räkenskaper.
|
| Nominellt | Bokfört |
| Nedskrivet 1931 | Realisations-värde den | |||
|
|
|
|
|
|
|
| °7 12 1931 |
|
1. o | Svenska staten ..................... Sveriges allmänna hypoteksbank, | 37,040,496 | 44 | 32,481,296 | 2 6 | 684,544 | 32 | 33,253,295 | 02 |
3. | kassan .............................. Inteckningsboiag och tomträtts- | 58,108,220 |
| 52,196,166 | 2 2 | 718,663 | 62 | 53,705,429 | 33 |
| kassor................................. | 5,337,120 | — | 4,540,961 | 91 | 75,000 | — | 4,973,095 | 60 |
4. | Kommuner ........................... | 24,624,063 | 50 | 20,410,216 | 35 | 4,000 | — | 23,203,124 | 83 |
5. | Trafikföretag ......... ■ ............ | 4,709,200 | - | 3,745,154 | 60 | 449,649 | — | 4,183,889 | - |
6. 7. | Industriföretag ..................... Svenska obligationskreditaktie- | 33,693,000 | — | 30,068,980 | — | 1,732,337 | 50 | 31,307,440 | — |
| bolaget .............................. | 240,000 | — | 234,300 | — | — | - | 219,600 | — |
|
| 163,752,099 94 | 143,677,075 | 34 | 3,664,194 44 | 150,845,873 | 78 |
Banken redovisade sålunda den 31 december 1931 obligationer å nominellt
163,752,099 kronor 94 öre med ett bokföringsvärde av 143,677,075 kronor
34 öre. Realisationsvärdet av dessa obligationer utgjorde vid samma
tid i runt tal 150,850,000 kronor eller sålunda cirka 7,200,000 kronor mer än
bokföringsvärdet.
Till belysande av postsparbanksvinstens disposition sedan år 1922 hava
revisorerna upprättat följande sammanställning:
— 206 —
Revisorernas
uttalande.
Å r | Vinst | Avsättning till | Nedskrivning | Diverse | ||||
1923................................. | 1,175,935 | 95 | 1 |
| ( 1,408,831 | 48 |
|
|
|
|
| \ 602,924 | 08 | i |
|
|
|
1924................................. | 995,667 | 91 | 1 |
| \ 159,848 | 30 |
|
|
1925................................. | 1,277,906 | 89 | 397,075 | 92 | 880,830 | 97 |
|
|
1926................................. | 1,411,196 | 47 | 800,000 | — | 611,196 | 4 7 |
|
|
1927................................. | 1,848,667 | 07 | 200,000 | — | 1,648,667 | 07 |
|
|
1928................................. | 1,806,983 | 17 |
|
| 1,806,983 | 17 |
|
|
1929................................ | 1,367,154 | 82 |
|
| 1,367,154 | 82 |
|
|
1930................................. | 2,977,016 | 74 | 500,000 | — | 1,977,016 | 74 | 1 500,000 | — |
1931................................. | 3,665,921 | 5 9 |
|
| 3,664,194 | 44 | 2 1,727 | 15 |
| 16,526,450 | 61 | 2,500,000 | — | 13,524,723 | 46 | 501,727 | 15 |
Såsom av delina senare sammanställning framgår har å postsparbanksrörelsen
under ifrågavarande tid redovisats vinst med tillhopa 16,526,450
kronor 61 öre. Härav hava 2,500,000 kronor avsatts till reservfond, 13,524,723
kronor 46 öre disponerats för nedskrivning av obligationer, 500,000 kronor
för nedskrivning å inteckningslån och 1,727 kronor 15 öre för ränteavskrivningar.
Revisorerna finna det anmärkningsvärt att generalpoststyrelsen i strid
mot bestämmelserna i kungl, förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående
postsparbanken disponerat å postsparbanksrörelsen uppkommen
vinst för nedskrivning av bankens tillgångar i stället för att helt avsätta
densamma till en reservfond. Ifråga örn bankens ekonomiska ställning
bar detta förfarande visserligen medfört samma resultat som örn vinstmedlen
författningsenligt avsatts till en reservfond. Ur redovisningssynpunkt
innebär detsamma emellertid att betydande tillgångar dolts i bankens
räkenskaper. Förfarandet måste vidare medföra en dubbelredovisning
av bankens vinst i den mån en nedskriven obligationspost blir föremål
för utlottning eller återbetalning. Den vinst, som tidigare disponerats
för obligationspostens nedskrivning, kommer nämligen i ett dylikt
fall att åter inflyta i postsparbanksvinsten såsom vinst å utlottade eller
återbetalade obligationer.
I fråga örn bokföringen av postsparbankens värdehandlingar vilja revisorerna
erinra därom, att, såvitt av det till Kungl. Maj:ts proposition
nr 152 till 1922 års riksdag angående omorganisation av postsparbanken
och införande av postgirorörelse m. m. fogade statsrådsprotokoll framgår,
såväl de s. k. postsparbankssakkunniga som departementschefen förutsatt,
att värdehandlingarna i bankens balansräkning skulle undergå värde- 1
1 Nedskrivning å inteckningslån.
2 Avskrivning av räntor.
— 207 —
prövning och att bokföringsvärdet å desamma i möjligaste mån skulle
bringas i överensstämmelse med realisationsvärdet. Uppenbart är, att
de förändringar å tillgångarnas bokföringsvärden, som härigenom kunde
uppkomma, måste påverka å rörelsen redovisad vinst.
De av generalpoststyrelsen tillämpade principerna för bokföring av
bankens värdehandlingar stå sålunda ej heller i överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan rörande bankens
omorganisation.
Innan revisorerna uttala sig om de åtgärder, som böra vidtagas för
åvägabringande av rättelse i ovan påtalade förhållanden, finna sig revisorerna
böra närmare behandla frågan örn postsparbanksvinstens användning.
I detta avseende vilja revisorerna här intaga dels de s. k. postsparbankssakkunnigas
motivering för inrättande av en reservfond för
postsparbanken, dels ett uttalande av departementschefen till förutnämnda
statsrådsprotokoll beträffande frågan örn postsparbankens ställning
till riksstaten.
Postsparbankssakkunnigas motivering var av följande lydelse:
I denna paragraf, som är avsedd att ersätta § 19 mom. 3 i postsparbanksförordningen,
hava de sakkunniga föreslagit en bestämmelse därom,
att å postsparbanksrörelsen uppkommande vinst (= nettovinst) skulle
tillsvidare avsättas till en reservfond och att Kungl. Majit skulle äga utfärda
bestämmelser rörande fondens storlek och användning m. m. Visserligen
innehåller det av Kungl. Majit utfärdade reglementet angående
placeringen av de i postsparbanken inflytande medel så pass restriktiva
bestämmelser, att postsparbanken icke löper nämnvärd risk att göra direkta
förluster på sin utlåningsrörelse. Och enahanda torde förhållandet
bliva örn postsparbanken inordnas i postverket. Men det oaktat anse de
sakkunniga önskvärt att för postsparbanksrörelsen skapa en reservfond,
som vid inträffande utomordentliga förhållanden kunde stödja rörelsen.
Exempelvis kunna väl sådana omständigheter ännu en gång inträffa, att
för de i postsparbanksrörelsen inlånade medlen måste under någon kortare
tid betalas högre ränta, än som kunde anses motiverat, därest hänsyn
uteslutande toges till rörelsens förmåga att för löpande året utan
förlust bära utgifterna.
Departementschefens uttalande lydde sålunda:
Därest postsparbanken från och med den 1 januari 1923 inordnas i postverket,
bör därav följa, att anslag från och med nämnda år icke vidare
skola anvisas under sjunde huvudtiteln till bestridande av kostnaderna
för postsparbankens verksamhet. De för nämnda verksamhet erforderliga
utgifterna torde nämligen böra, på sätt sker beträffande postverket
i övrigt, bestridas direkt av inflytande inkomster och allenast eventuellt
överskott redovisas i riksstaten. Vid sådant förhållande skulle, vid
bifall till föreliggande förslag, det under sjunde huvudtiteln nu uppförda
ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens
verksamhet ur riksstaten utgå. Ej heller skulle det i årets statsverksproposition
beräknade anslaget till dyrtidstilliigg åt postsparbankens befattningshavare
bliva erforderligt.
Av postsparbankens införlivande med postverket bör vidare följa att
— 208 —
eventuellt överskott av postsparbanksrörelsen hädanefter skall i riksstaten
redovisas bland inkomster av statens produktiva fonder och att alltså
det i förslaget till riksstat för första halvåret 1928 under egentliga statsinkomster
upptagna beloppet 424,310 kronor, utgörande beräknade inkomster
av postsparbanksrörelsen, bör ur riksstaten utgå. Då, såsom nämnts,
något överskott å postsparbanksrörelsen icke kan beräknas för första halvåret
1923, torde frågan örn det närmare sättet för redovisning i riksstaten
av dylikt överskott för närvarande icke behöva upptagas till prövning,
utan synes denna fråga lämpligen böra avgöras i samband med
uppgörande av förslag till riksstat för följande år.
Mot vad sålunda ifrågasatts hade riksdagen intet att erinra.
Såsom ovan nämnts hava några bestämmelser rörande reservfondens
storlek och användning ännu icke utfärdats. Ej heller synes frågan örn
postsparbanksvinstens redovisning i riksstaten senare hava upptagits till
prövning.
Av det anförda torde framgå, att det icke varit statsmakternas mening
att postsparbanksvinsten i sin helhet skulle avsättas till en reservfond
utan endast så stor del därav, som erfordrades för att vid inträffande utomordentliga
förhållanden kunna stödja rörelsen. I övrigt hava statsmakterna
synbarligen avsett att vinsten skulle disponeras för statsregleringen.
Revisorerna finna det angeläget, att frågan örn reservfondens storlek
och vinstens eventuella ianspråktagande för statsfinansieringen snarast
möjligt upptages till prövning. Härvid torde även spörsmålet rörande
bokföringsvärdena å bankens tillgångar böra behandlas.
Vid bedömandet av förevarande spörsmål torde i första hand frågan
örn bokföringsvärdena å bankens tillgångar böra avgöras. Därvid bör
övervägas, örn det icke är lämpligare att bokföringsvärdena i räkenskaperna
bibehållas vid sina inköpsvärden och en avskrivning å dessa värden
sker endast i den mån verklig förlust uppkommer. En dylik bokföring
torde vara motiverad av den fasthet och beständighet, som utmärker
bankens värdeförvaltning ävensom därav att vinsten härigenom icke
skulle röna samma påverkan av tillfälliga fluktuationer å lånemarknaden
som vid en årlig omvärdering av tillgångarna. Vid sådant förhållande
skulle ett mot redan vidtagna nedskrivningar svarande belopp eller
14,026,450 kronor 61 öre överföras till reservfonden i samband med uppskrivning
av bankens tillgångar. Reservfonden bleve härigenom uppbringad
till 16,526,450 kronor 61 öre.
Då frågan örn reservfondens storlek givetvis är beroende av beskaffenheten
av de värdeobjekt, i vilka bankens tillgångar placeras, synes en
undersökning av gällande bestämmelser härom böra i detta sammanhang
vidtagas. En dylik undersökning finna revisorerna jämväl påkallad därav
att banken, såsom av ovanstående redogörelse framgår, i anmärkningsvärt
stor omfattning bundit tillgångarna i industriobligationer ävensom
— 209 —
av det förhållandet, att generalpoststyrelsen ansett bankens inteckningslån
vara av den beskaffenhet, att densamma motiverat viss nedskrivning.
§ 57.
Enligt beslut av 1924 års riksdag infördes postgirorörelse i Sverige från Vissa avgifter
och med år 1925 och fastställdes därvid för denna rörelse de bestämmel- ''rörelse™
ser, som finnas intagna i kungl, förordningen angående postgirorörelse
den 11 juli 1924 (nr 378). Beträffande i rörelsen utgående avgifter stadgades
härvid i 6 § i denna förordning:
Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:
1) för varje inbetalning av högst 50 kronor ........ 10 öre,
för varje inbetalning överstigande 50 kronor ......20 öre;
2) för varje utbetalning
en grundavgift av 5 öre samt
en tilläggsavgift av 2 öre för varje påbörjat hundratal kronor av det
belopp, som skall utbetalas.
För girering utgår ingen avgift.
Inbetalningsavgift utgår icke för belopp, som med posten försänts till
kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till honom av postanstalt,
men som, på hans begäran, i stället gottskrives hans postgirokonto.
Ändring i dessa bestämmelser har sedermera vidtagits såtillvida, att
utbetalning till kontoinnehavare från dennes eget konto skall vara avgiftsfri.
Kungl, förordning härom har utfärdats den 29 maj 1925 (nr 140).
Avgifter i postgirorörelsen ingå bland de postavgifter, beträffande vilka
riksdagen i skrivelse till Konungen den 10 maj 1932 (nr 190) i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t
att besluta i fråga örn vissa postavgifter förklarat sig fortfarande vilja
utöva sin rätt att ensam besluta.
Det har kommit till revisorernas kännedom, att avgifter enligt förutnämnda
författningsrum alltsedan postgirorörelsens införande icke uttagits
vid inbetalningar å eget konto, vilka verkställts genom insändande
i brev till postgirokontoret av check eller postremissväxel eller som ägt
rum vid den kassaexpedition, som anordnats i omedelbar anslutning till
postgirokontoret.
I skrivelse till Kungl. Majit den 23 november 1932 har generalpoststyrelsen
sedermera anmält, att styrelsen icke kunnat godkänna den av post''
girokontoret sålunda tillämpade praxis samt att vederbörliga avgifter
jämväl i här avsedda fall framdeles komme att uttagas. Styrelsen har
vidare meddelat, att de avgifter, som enligt vad ovan sagts icke uttagits,
uppgå till sammanlagt 29,159 kronor 90 öre.
Revisorerna finna postgirokontorets förfarande att icke uttaga av riks- Revisorernas
dagen föreskrivna avgifter i postgirorörelsen vara av så anmärknings- uttalandevärd
beskaffenhet, att revisorerna ansett sig böra bringa förhållandet till
riksdagens kännedom.
14 — 823088. Hev.-berättelse (ilin. statsverket för är 1932. I.
— 210 —
Statens järnvägars
övergångsstat.
Statens Järnvägar.
§ 58.
I sin år 1930 avgivna berättelse erinrade riksdagens revisorer bland
annat, att de år 1928 av riksdagen beslutade ändringarna i statsbaneförvaltningens
organisation åsyftade förenklingar och besparingar inom verket.
Dessa fördelar skulle ernås bland annat genom indragning av ett
betydande antal tjänster. I den mån dessa icke vore vakanta, måste vederbörande
tjänsteinnehavare överföras å övergångsstat och i avvaktan
på uppkommande möjlighet till framtida inplacering å aktiv stat antingen
förordnas att uppehålla lägre befattning eller ock beredas annan
sysselsättning inom verket.
I syfte att erhålla en överblick av omorganisationens verkningar i förevarande
hänseende hade 1930 års revisorer från järnvägsstyrelsen infordrat
förteckning över de tjänstemän, som under omorganisationens genomförande
överflyttats till övergångsstat, med uppgift tillika, i vilken
utsträckning vakanta tjänster blivit besatta med tjänstemän, överflyttade
till nämnda stat, samt arten av det arbete, varmed återstoden av nämnda
tjänstemannakategori sysselsattes.
Av ifrågavarande förteckning framgick, att antalet under tiden 1 januari
1929—1 november 1930 återbesatta vakanta tjänster uppginge till
436, samt att antalet tjänstemän, som uppförts å övergångsstat, uppgått
till 120, varav endast 18 vid sistnämnda tidpunkt hade blivit återflyttade
till aktiv stat. Det anmärktes emellertid, att icke alla de i förteckningen
angivna befattningarna kunnat besättas med på övergångsstat överförda
befattningshavare med motsvarande tjänstebenämning. Inom statens
järnvägars många olika tjänstegrenar funnes nämligen åtskilliga slag av
befattningshavare med samma tjänstebenämning men med till arten vitt
skilda uppgifter. Såsom exempel härå nämndes byråingenjörer, sekreterare
och notarier.
1930 års revisorer anförde vidare, att järnvägsstyrelsen i kungl, breven
den 7 december 1928 och den 20 december 1929, varigenom personalstat
för statens järnvägar blivit av Kungl. Majit fastställd för år 1929 respektive
år 1930, ålagts att tillse, att befattningshavare å övergångsstat, i
den mån så lämpligen kunde ske, placerades att uppehålla befattning å ordinarie
stat. Såvitt av den lämnade utredningen framginge, syntes det
rfevisorerna, att järnvägsstyrelsen icke i tillräcklig grad beaktat denna
anmaning.
— 211 —
Revisorerna, som funnit det vara av intresse att följa avvecklingen av
berörda övergångsstat, hava från järnvägsstyrelsen infordrat uppgifter
angående dels antalet under tiden 1 januari 1929—1 november 1932 vid
statens järnvägar återbesatta vakanta tjänster, dels ock antalet å övergångsstat
uppförda befattningshavare, som under samma tid överflyttats
å aktiv stat. Uppgifterna hava sammanställts i omstående tabell.
Av sammanställningen framgår, att antalet under tiden 1 januari
1929—1 november 1932 återbesatta vakanser uppgår till 542, samt att
antalet tjänstemän, som uppförts å övergångsstat, uppgår till 123, varav
34 vid sistnämnda tidpunkt blivit återflyttade till aktiv stat, 60 ännu
kvarstå å övergångsstaten och 29 erhållit avsked eller avlidit. Det torde
härvid böra anmärkas, att beträffande de grader, inom vilka numera icke
kvarstår någon befattningshavare å övergångsstat, antalet återbesatta
vakanta tjänster i innevarande års uppgift icke medtagits. Vid jämförelse
med ovanberörda av järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter för tiden 1
januari 1929—1 november 1930 framgår, att antalet å övergångsstat uppförda
befattningshavare ökats från 120 till 123. Nämnda ökning har sin
grund däruti, att järnvägsstyrelsen av Kungl. Maj :t bemyndigats till övergångsstat
överföra dels från och med år 1931 en förste bokhållare och en
underingenjör, dels ock från och med den 1 juli 1931 en förste byråingenjör.
En sådan jämförelse utvisar vidare, att under de två senaste åren
ytterligare 16 befattningshavare å övergångsstat överflyttats till aktiv
stat, under det att 106 vakanta tjänster under samma tid blivit återbesatta.
Rörande återflyttandet till aktiv stat i vissa tjänstegrupper vilja
revisorerna, i syfte att närmare belysa den takt, i vilken avverkandet av
övergångsstaten fortskrider, i anslutning till de av revisorerna år 1930
gjorda iakttagelserna framhålla följande.
Av tabellen framgår att 5 förste baningenjörstjänster blivit återbesatta
med ordinarie innehavare utan att någon av de båda å övergångsstat
uppförda befattningshavarna i denna grad därvid kommit ifråga. För
närvarande återstår ännu å övergångsstat en befattningshavare i denna
lönegrad. Vidare har vid återbesättandet av fem sekreterarbefattningar
den å övergångsstat uppförde sekreteraren icke kommit ifråga till återplacering
å aktiv stat. En notarie kvarstår å övergångsstat, oaktat 7 notarietjänster
blivit återbesatta. Vid 9 tjänstetillsättningar i underingenjörsgraden
hava endast 2 befattningshavare å övergångsstat återflyttats
tili aktiv stat, under det att 8 befattningshavare i nämnda lönegrad ännu
kvarstå å övergångsstat. Vad beträffar förste bokhållartjänsterna hava
6 blivit återbesatta, därav endast 2 med tjänstemän från övergångsstaten,
ehuru ytterligare 4 funnits att tillgå. I bokhållargraden hava 24 befattningar
blivit återbesatta, därav 2 från övergångsstaten. Ytterligare
4 befattningshavare kvarstå å sistberörda stat. Vid tillsättandet av 22
kontorsskrivarbefattningar hava endast 3 befattningshavare å övergångsstat
kommit ifråga, ehuru 7 tjänstemän å dylik stat alltjämt finnas att
— 212
Grad • | Antal återbesatta vakanta tjänster | I samband med omorganisationen å övergångsstat | ||||
Antal till | Avförda ur över-gångsstaten | Tjänstemän å över-gångsstat, som | ||||
till aktiv stat | 1 i på grund | uppehålla | syssel-sättas på | |||
1 | 2 | 8 | 4 | 5 | 6 | 7 |
Av Kungl. Maj:t tillsatta: |
|
|
|
|
|
|
F. d. distriktschef.................. | — | i | — | i | — | — |
Byråchef ............................. | — | i | — | i | — | — |
Maskindirektör ..................... | — | 4 | — | 2 | i | i |
Trafikdirektör........................ | — | 2 | — | 2 | — | — |
Bandirektör........................... | — | 2 | - | i | i | — |
Byrådirektör ........................ • | — | 4 | i | i | 2 | — |
Av järnvägsstyrelsen tillsatta: |
|
|
|
|
|
|
Förste baningenjör ............... | 5 | 2 | — | i | — | i |
» trafikinspektör ............ | 13 | i | i | — | — | — |
» aktuarie ..................... | — | i | i | — | — | — |
» byråingenjör ............... | — | 3 | — | — | — | 3 |
» maskiningenjör ............ | 1 | 2 | i | — | — | 1 |
Byråingenjör ..................... | — | 2 | i | i | _ | — |
Sekreterare ........................... |
| i | — | — | 1 |
|
F. d. kamrerare..................... | — | i | i | — |
| — |
N otarie............................... | 7 | 2 | i | — |
| 1 j |
Underingenjör..................... | 9 | 12 | 2 | 2 | — | 8 |
Förste bokhållare .................. | 6 | 6 | 2 | — | 1 | 3 |
Bokhållare .......................... | 24 | 8 | 2 | 2 | 2 | 2 |
F. d. kassör ........................ | — | 1 | — | i | — | _ |
Kontorsskrivare..................... | 22 | 14 | 3 | 4 | i | 6 |
F. d. förrådsförvaltare ............ | - | 1 | — | — | __ | 1 |
Stationsskrivare..................... | 75 | 1 | — | — | i | _ |
Ritare ................................. | 9 | 7 | 1 | 1 | 2 | 3 |
Verkstadsmästare .................. | 11 | 1 | — | — | i | _ |
Förste banmästare ............... | 26 | 4 | 2 | — |
| 2 |
Förrådsmästare ..................... | — | 2 | i | — |
| 1 |
Kansliskrivare........................ | 8 | 8 | 3 | 1 |
| 4 |
Kontorist.............................. | 186 | 16 | 5 | 3 | 4 | 4 |
Förrådsförman .................... | — | 1 | i | _ . | _ | _ |
Banvakt ............................. | 104 | 7 | 2 | 4 | _ | 1 |
Förrådsvakt.......................... | 15 | 2 | 2 | _ | _ , | _ |
Vagn- och stallkarl ............... | — | 1 | 1 | _ | _ |
|
Kontorsbiträde ..................... | 16 | 2 | — | 1 | — | 1 |
Summa | 54-2 | 123 | 34 | 29 | 17 | 43 |
— 213 —
tillgå. Av 9 ritarbefattningar bar endast 1 blivit återbesatt med tjänsteman
å övergångsstat. Ytterligare 5 ritare å dylik stat finnas alltjämt
att tillgå. 8 kansliskrivare hava blivit utnämnda, av dem dock endast 3
å övergångsstat, ehuru ytterligare 4 finnas tillgängliga.
Vid återbesättande av 186 kontoristtjänster hava av 16 å övergångsstat
upptagna kontorister hittills endast 5 återflyttats till aktiv stat.
I underdånig skrivelse den 30 september 1932 med förslag till personalstat
vid statens järnvägar för år 1933 m. m. har järnvägsstyrelsen i anledning
av inrättandet från och med den 1 juli 1932 av en drifttjänstbyrå
och nedläggandet av den till Boden förlagda delen av Notviken-Bodens
huvudverkstad hemställt, att, räknat från och med nästkommande år,
ytterligare följande antal tjänstemän må överföras till övergångsstat,
nämligen
1 byrådirektör,
2 sekreterare i 24 :e lönegraden,
2 kontorsskrivare,
3 kansliskrivare,
1 portvakt och
1 vagn- och stallkarl.
I händelse av bifall till denna hemställan skulle alltså statens järnvägars
övergångsstat komma att ökas med 10 personer.
I skrivelse till Kungl. Maj:! med förslag till personalstat vid statens
järnvägar för år 1931 har järnvägsstyrelsen beträffande personalförhållandena
vid kontrollkontoret anfört, bland annat, följande:
Det nuvarande antalet tjänstemän inom 1—20 lönegraderna vid kontrollkontoret
framgår av nedanstående översikt.
| l:e bok-hållare | Bok- hållare | Kon- torsskri- vare | l:e kansli- skrivare | Kansli- skrivare | Konto- rist | Trafik- biträde | Stations-karl 0. | Kontors- biträde | Summa |
Lönegrad | 18 | 17 | 15 | 12 | ii | 8 | B | 5 |
|
|
Antal • | 12 | 17 | 43 | 2 | 86 | 109 | 5 | 40 | 16 | 330 |
Som framgår av det föregående råder på kontrollkontoret det förhållandet,
att en hel del tjänstemän, som under tidigare förhållanden förvärvat
den lönegradsplacering, de nu enligt stat innehava, icke bestrida
sådan tjänst, som kan anses motsvara deras placering i löneschemat.
Denna omständighet har under de gångna åren framkallat missuppfattningar
angående de olika tjänstekategoriernas åligganden och övriga inbördes
förhållanden, olägenheter, som bland annat kommit till synes vid
behandlingen av befordringsfrågor.
Styrelsen bar upprättat nedanstående plan för tjänsternas fördelning
vid kontrollkontoret, sådan denna fördelning med det nuvarande antalet
tjänstemän och under nuvarande förhållanden i övrigt borde te sig, därest
icke förutnämnda överskott av tjänstemän i högre grader, än som motsvaras
av deras arbetsåligganden, vore för handen.
— 214 —
| lie bok-hållare | Bok- hållare | Kontors- skrivare | Kansli- skrivare | Konto- rist | Stations-karl 0. | Kontors- biträde | Summa |
Lönegrad............ | 18 | 17 | 15 | 11 | 8 | 5 | 4 |
|
Antal ............... | lii | lii | 34 | 38 | 167 | 19 | 16 | 302 |
Härjämte skulle för handräckningsändamål vara anställda kontorsvakter
i extra eller extra ordinarie tjänst.
För att råda bot för de olägenheter, som äro förenade med den hittillsvarande
personalfördelningen, har styrelsen haft för avsikt att, beträffande
kontrollkontoret, analogt med vad som skett vid omorganisationen
1928 av distriktsförvaltningarna, i föreliggande förslag endast upptaga
sådana tjänster å aktiv stat, vilka äro upptagna i senast intagna tjänsteplan.
Enligt vad en inom styrelsen verkställd utredning givit vid handen,
skulle i samband därmed erfordras överförande till övergångsstat
av 95 å kontoret nu anställda tjänstemän. Av dessa kunde 28 betraktas
såsom helt övertaliga, under det att de återstående 67 skulle komma att
upprätthålla tjänster å aktiva staten i lägre grader än av dem nu innehavda.
Styrelsen har emellertid ansett, att vad som med den sålunda avsedda,
ändrade personalfördelningen åsyftas kunde i stort sett vinnas även genom
fastslående därav, att vissa tjänster å kontoret vore avsedda att
efter innehavarnas avgång indragas eller utbytas mot tjänster i lägre
grader, allt i överensstämmelse med den härovan intagna tjänsteplanen,
samt att nämnda plan skulle lända till efterrättelse vid bedömande av
frågor, huruvida respektive efter vilken lönegrad vikariatsersättning i
förekommande fall finge utgå.
I anslutning till det nu anförda får styrelsen hemställa örn Kungl.
Maj:ts förklaring, att hinder icke möter för styrelsen att i fråga örn befattningar
å kontrollkontoret meddela dylika föreskrifter.
Genom Kungl. Majlis beslut den 14 januari 1931 bär järnvägsstyrelsen
bemyndigats att beträffande ifrågavarande personal meddela föreskrifter,
på sätt här ovan omförmälts.
Sedermera hava emellertid vissa förändringar inträffat i kontrollkontorets
personaluppsättning. Enligt från järnvägsstyrelsen införskaffade
uppgifter fördela sig antalet återbesatta vakanser, antalet övertaliga
tjänstemän och antalet med sådana tjänstemän återbesatta vakanser vid
kontrollkontoret på följande sätt:1
1) Antalet återbesatta vakanser
1931 1932
Förste kontrollör ................................................................................ — 1
Kontrollör .......................................................................................... 1 —
Förste bokhållare................................................................................ 1 1
1 Under hand har sedermera meddelats att ett par smärre felaktigheter insmugit sig i
järnvägsstyrelsens uppgifter angående kontrollkontoret. Felaktigheterna ifråga inverka emellertid
praktiskt taget icke på de i revisorernas uttalande angivna beräkningarna.
— 215 —
Bokhållare......................................................... |
|
| 1931 2 | 1932 |
Kontorsskrivare................................................. |
|
| — | 2 |
Kansliskrivare ................................................ |
|
| 1 | — |
Kontorist............................................................. |
|
| 4 | — |
2) Antal övertaliga tjänstemän Bokhållare ......................................................... |
| 1930 . (31 dec.) ..... 1 | 1931 1 | 1932 1 |
Kontorsskrivare................................................. |
| ..... 7 | 6 | 6 |
Förste kansliskrivare ..................................... |
| 2 | 2 | 2 |
Kansliskrivare ................................................. |
| ...... 48 | 45 | 44 |
Kontorist........................................................... |
| ...... 2 | 2 | 2 |
Trafikbiträde..................................................... |
| ...... 5 | 3 | 3 |
Stationskarlar och expeditionsvakter ......... |
| ...... 23 | 19 | 19 |
|
| 88 | 78 | 77 |
3) Vakanta tjänster återbesatta med övertaliga tjänstemän 1 kansliskri
var tjänst med 1 kansliskrivare,
. 11 trafikbiträde,
2 kontonsttjanster med ^ stationskarl
Kontrollkontorets övertaliga tjänstemän sysselsättas på följande sätt
(1 november 1932):
1 bokhållare med kontoristarbete,
6 kontorsskrivare med kontoristarbete,
2 förste kansliskrivare med kansliskrivararbete,
44 kansliskrivare med kontoristarbete,
2 kontorister med expeditionsvaktsarbete,
3 trafikbiträden med handräckningsarbete,
19 stationskarlar med handräckningsarbete.
I underdånig skrivelse den 30 september 1931 har därefter järnvägsstyrelsen
anfört bland annat följande:
Styrelsen har funnit, att de skäl, som förestavat styrelsens ovan berörda,
av Kungl. Maj:t godkända förslag i fråga örn tjänster å kontrollkontoret,
även tala för införandet av en liknande anordning vid ett annat
av styrelsens kontor, nämligen milkontoret.
Det enligt innevarande års personalstat befintliga antalet tjänster å
kontoret framgår av efterföljande översikt:
l:e bok-hållare | Bok- hållare | Kontors- skrivare | lie kansli-skrivare | Kansli- skrivare | Kontorist | Stations-karl 0. | Kontors- biträde | Summa |
4 | i | 5 | 2 | 13 | 4 | — | — | 29 |
— 216 —
Kevisorernas
uttalande.
Enligt vad en inom styrelsen verkställd utredning givit vid handen
borde, i huvudsaklig överensstämmelse med de vid upprättandet av
tjänsteplan för kontrollkontoret tillämpade grunder, personaluppsättningen
å milkontoret bestå av det i nedan intagna tjänsteplan angivna
antal befattningshavare:
| l:e bok-hållare | Bok- hållare | Kontors- skrivare | Kansli- skrivare | Kontorist | Stations-karl 0. | Summa |
Lönegrad ............ | 18 | 17 | 15 | 11 | 8 | 5 |
|
| 2 | 2 | - | 8 | 6 | 2 |
|
|
| ° |
|
På grund av vad nu anförts oell under åberopande i tillämpliga delar
av vad styrelsen tidigare andragit såsom skäl för sitt förslag rörande
tjänsteplan m. m. för kontrollkontorets personal får styrelsen hemställa
om Kungl. Maj:ts förklaring att hinder icke möter för styrelsen att, i
överensstämmelse med härovan intagna tjänsteplan, i fråga örn befattningar
å milkontoret meddela enahanda föreskrifter, som de vilka må
av styrelsen utfärdas beträffande personalen å kontrollkontoret.
Styrelsen anförde vidare följande:
Inom styrelsen äro —- bortsett från kontrollkontoret, för vars personal
särskild tjänsteplan är fastställd — enligt årets personalstat för närvarande
anställda 13 kanslibiträden och 77 kansliskrivare. Enligt vad verkställd
utredning utvisar, äro 17 av dessa kansliskrivare väsentligen sysselsatta
med sådana göromål, som, enligt av styrelsen antagna grunder,
rätteligen borde åvila tjänsteman i kanslibiträdes grad. Ifrågavarande
kansliskrivare kunna sålunda vid avgång eller förfall ersättas med
kanslibiträden.
Av enahanda bevekelsegrunder, som föranlett styrelsen att bos Kungl.
Majit föreslå tjänsteplaner m. m. för kontroll- och milkontorets personal,
får styrelsen hemställa örn Kungl. Maj:ts förklaring örn rätt för
styrelsen att utfärda i förevarande hänseende likartade föreskrifter för
omhandlade kansliskrivartjänster.
Genom kungl, brev den 27 november 1931 har därefter Kungl. Maj:!
förklarat hinder icke möta för järnvägsstyrelsen att beträffande befattningar
å styrelsens milkontor samt kansliskrivarbefattningar inom styrelsen
meddela föreskrifter av den innebörd, styrelsen ifrågasatt; skolande
emellertid de anordningar, styrelsen på grund härav kunde komma
att besluta, i god tid före deras genomförande bringas till vederbörande
personals kännedom.
Av vad ovan anförts framgår att vid statens järnvägar förefinnes ett
stort antal ordinarie befattningshavare, vilka dels överförts till övergångsstat,
dels ock — såsom vid kontrollkontoret, milkontoret och beträffande
vissa kansliskrivare — utan att hava uppförts å sådan stat
sysselsättas med arbete tillhörande en lägre befattning.
— 217
En överslagsberäkning utvisar att den årliga totala avlöningskostnaden
för dessa befattningshavare — frånsett dem som innefattas i innevarande
års ännu ej bifallna förslag till ytterligare överflyttning till
övergångsstat — uppgår till i runt tal 857,000 kronor. Vid beloppets beräkning
hava revisorerna utgått från att ifrågavarande personal regelmässigt
uppnått högsta löneklassen. Beträffande annan personal än sådan,
som med säkerhet kan sägas tillhöra styrelsen, hava lönerna beräknats
enligt de för D-ort gällande beloppen. Dyrtidstillägg har beräknats
efter 10 procent.
I järnvägsstyrelsens förslag till avlöningsstat för år 1933 har efter
avdrag av den avlöningskostnad, som kan anses belöpa å de lägre
tjänster, som uppehållas av personal å övergångsstat, kostnaden för
övergångsstaten beräknats till cirka 300,000 kronor. Motsvarande kostnad
beträffande kontrollkontoret, milkontoret och styrelsens kansliskrivare
har av revisorerna överslagsvis beräknats till cirka 215,000 kronor.
Den totala merkostnaden för statens järnvägars övergångsstat och eljest
övertaliga personal uppgår således till omkring 515,000 kronor.
Med hänsyn till statens järnvägars alltmer försämrade ekonomi är det
av synnerlig vikt, att personalbeståndet snarast möjligt nedbringas till
det antal, som vid 1928 och 1932 års omorganisationer av statsbaneförvaltningen
och i de för kontrollkontoret, milkontoret och styrelsens ovanberörda
för kansliskrivare gällande personalplanerna förutsattes. För att
detta mål skall kunna på snabbaste sätt vinnas torde det vara nödvändigt
att utnyttja möjligheterna att vid uppkomna vakanser till aktiv
stat i motsvarande grad överflytta den genom omorganisationerna övertaliga
personalen.
Härvid bör särskilt beaktas att övertalig personal i bokhållare-, kontorsskrivare-,
första kansliskrivare-, kansliskrivare- och stationskarls
graderna i betydlig utsträckning förefinnas å kontroll- och milkontoren
och att även denna i realiteten å övergångsstat befintliga personal utnyttjas
vid återbesättande av vakanta tjänster i verket i dess helhet och
sålunda icke allenast vid vakanser å de båda nyssnämnda kontoren.
Revisorerna vilja vidare framhålla, att då fråga är örn tjänstemän i
nyssberörda lönegrader det i allmänhet icke bör möta nämnvärd svårighet
att placera vederbörande även inom annat tjänstgöringsområde än
det, där han fått sin utbildning. I varje fall torde såsom regel sådana
tjänstemän efter en kort lärotid kunna fullgöra även nya arbetsuppgifter.
Det torde slutligen böra beaktas, att då de kungl, brev, varigenom personalstaten
fastställes, ålägga styrelsen tillse, att befattningshavare å
övergångsstat, i den mån så lämpligen kan ske, placeras att uppehålla
befattningar å ordinarie stat, detta föreläggande icke torde kunna givas
sådan innebörd, att järnvägsstyrelsen ej — i likhet med övriga verk —
skulle vara skyldig att låta sådana tjänstemän, vilkas arbetsförmåga
— 218 —
Hemkonsulentverksamheten
vid statens
järnvägar.
genom ålder eller sjuklighet eller av annan anledning blivit i någon mån
nedsatt, kvarstanna i sina befattningar. Övergångsstaten är nämligen
motiverad av organisatoriska förändringar och får icke utnyttjas i
syfte att verket genom dess tillvaro skall erhålla möjlighet att ersätta
tjänstemän, som anses mindre lämpliga, med sådana som betraktas såsom
bättre skickade för sysslan.
Med hänsyn till de betydande kostnader, järnvägsstyrelsens påtalade
förfaringssätt medfört för statsverket och de principiella betänkligheter,
som kunna riktas mot detsamma, hava revisorerna härå velat fästa riks
dagens uppmärksamhet.
§ 59.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 april 1918 hemställde järnvägsstyrelsen
örn bemyndigande att försöksvis för en tid av tre år, räknat från
och med den 1 juli 1918, anställa fem kvinnliga hemkonsulenter vid statens
järnvägar med åliggande att i enlighet med de föreskrifter, som av
styrelsen meddelades, utöva upplysningsverksamhet i rationell hushållning
m. m. bland personalen mot åtnjutande av skälig ersättning därför
av trafikmedel. Såsom skäl för anställande av ifrågavarande hemkonsulenter
anförde styrelsen, bland annat, följande:
Styrelsen bär kommit till insikt därom, att det helt säkert skulle vara
till stort gagn för många vid statens järnvägar anställda familjeförsörjare
eller befattningshavare med eget hushåll, örn vederbörandes hustrur
eller husföreståndarinnor bleve satta i tillfälle att av för ändamålet särskilt
kvalificerade kvinnliga konsulenter erhålla upplysningar och råd
samt praktiska anvisningar i avseende å anskaffande och tillredning i
hemmen av så god, närande och prisbillig föda som möjligt. De rådande
dyrtidsförhållandena, som ju nödvändiggjort inrättande vid statens järnvägar
å åtskilliga platser av centralkök för utspisning av huvudsakligen
den del av personalen, som saknar eget hushåll, utgöra enligt styrelsens
mening ett ytterligare skäl för anordnandet av en dylik konsulentverksamhet,
varigenom helt säkert någon lättnad i näringsbekymren skulle
kunna beredas jämväl befattningshavare med familjer, som själva måste
sörja för sitt kosthåll och icke kunna begagna sig av centralköken.
Vidare har det framstått för styrelsen såsom önskvärt, att ifrågavarande
kvinnliga konsulenters verksamhet utsträckes att omfatta, i den mån så
låter sig göra, även barnavård. Deras uppgift i detta avseende skulle
vara att bibringa mödrarna känsla av ansvar samt kunskap örn, huru de
även med små medel skola förmå att på ett fullt tillfredsställande sätt
sköta sina späda barn. Under förutsättning att de blivande konsulenterna
visa sig äga erforderliga kvalifikationer därför, är det styrelsens
mening att uppdraga åt dem att genom föredrag och demonstrationskurser
å orter, där större antal järnvägsmannafamiljer äro boende, verka för
ifrågavarande ändamål.
Under de rådande svårigheterna på livsmedelsmarknaden torde emellertid
konsulenternas viktigaste uppgift bliva att å dylika orter genom hållande
av föredrag och demonstrationskurser undervisa i rationell hushåll
-
219 —
ning samt att dessutom vid personliga besök i hemmen, då så av personalen
önskas, bistå personalen med råd och upplysningar, samt praktiska
anvisningar, huru de med nuvarande tillstånd förknippade svårigheterna
må kunna på bästa möjliga sätt minskas genom eventuellt erforderliga
ändringar i födans tillagning och en med hänsyn till födoämnenas olika
näringshalt och pris lämpligt anordnad utspisning, huru besparingar
möjligen må kunna göras och lämpliga ersättningsprodukter komma till
användning m. m., allt i syfte att verka för att befattningshavarna och
deras familjemedlemmar må erhålla en så närande och prisbillig kost,
som för närvarande står att få.
Styrelsen har tänkt sig, att vid vart och ett av statens järnvägars fem
distrikt skulle anställas en dylik kvinnlig konsulent, vars tjänstgöringsområde
skulle omfatta distriktet och den eller de inom gränserna för detsamma
belägna huvudverkstäderna.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 november 1918 bifölls järnvägsstyrelsens
ovanberörda hemställan.
Vid sammanträde den 28 april 1919 inom järnvägsstyrelsen med bland
andra vederbörande distriktschefer för överläggning angående grundlinjerna
för hemkonsulenternas verksamhet förklarades, att följande skulle
tjäna till vägledning för hemkonsulenterna:
Hemkonsulenternas verksamhet skulle huvudsakligen avse undervisning
samt lämnande av råd och upplysningar i följande ämnen, nämligen
1) tillvaratagande och anrättande av födoämnen;
2) allmän ordning och hygien i hemmen;
3) förfärdigande av enklare kläder; samt
4) barnavård.
Tillika ansågs att handledning i köksträdgårdsodling såsom utgörande
en faktor av betydelse för hushållet skulle kunna ingå i konsulenternas
verksamhet:
Med anledning därav att klagomål icke sällan framfördes av personalen
över otillräckligt bostadsutrymme men orsaken till sålunda påtalade
förhållande ofta vore att tillskriva onödigt skrymmande och även i övrigt
olämpliga möbler, uttalades önskvärdheten av att konsulenterna på ett
grannlaga sätt sökte inverka på vederbörandes uppfattning angående vad
som i avseende å möbleringen kunde anses ändamålsenligt och samtidigt
för ögat tilltalande.
Sjukvård skulle icke ingå i hemkonsulenternas verksamhet.
Angående sättet för ifrågavarande verksamhets bedrivande skulle dels
föreläsningar över olika delar av förberörda ämnen hållas å större trafikcentra,
dels kurser där anordnas för intresserad personal och dels råd
och upplysningar efter hänvändelse från personalen lämnas i hemmen.
Konsulenten skulle sortera direkt under vederbörande distriktschef samt
vara bosatt å dennes stationeringsort, men under särskilda omständigheter
kunde dock medgivande lämnas henne att bo utom denna ort. Hon skulle
kvartalsvis underställa dennes prövning resplan jämte uppgift å de före
-
220 —
drag och kurser, hon ämnade hålla, samt likaledes kvartalsvis avgiva rapport
till distriktschefen angående sin verksamhet.
Genom distriktschefens förmedling skulle av linjebefälet anskaffas för
verksamhetens bedrivande erforderliga lokaler och dylikt, varjämte skrivmaterialier,
tjänstefrimärken för tjänsteskrivelser, som ej kunde befordras
med statens järnvägars tjänstepost, samt hjälp med utskrifter skulle tillhandahållas
genom distriktschefen.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den Bl december 1921, den 19 december 1924,
den 23 september 1927 och den 31 oktober 1930 erhöll järnvägsstyrelsen
bemyndigande att fortsätta ifrågavarande verksamhet under treårsperioderna
1922—1924, 1925—1927, 1928—1930 och 1931—1933.
Avlöningen till omförmälda hemkonsulenter bestämdes från början till
3,600 kronor för år. Därjämte skulle hemkonsulenterna, som tillerkändes
rätt till en månads årlig semester, erhålla fria resor i II klass och dagtraktamente
enligt IV klassen i då gällande resereglemente. Från och
med år 1924 vidtogs en reglering av avlöningen för hemkonsulenterna i
vissa distrikt, och arvodet utgår nu med belopp växlande mellan 3,600
kronor och 2,000 kronor örn året, varvid i senare fallet räknats med en
årlig tjänstgöringstid av 10 månader. Beträffande dagtraktamentsersättningen
har jämväl viss reduktion vidtagits.
Enligt från järnvägsstyrelsen införskaffade uppgifter hava de bokförda
utgifterna för hemkonsulentverksamheten vid statens järnvägar uppgått
till följande belopp:
| kronor |
| kronor |
1921 .................. | .................. 37,885: 75 | 1927 | ............................... 22,282:5 6 |
1922 ................. | .................. 25,516: 5 8 | 1928 | ............................... 19,602: 24 |
1923 .................. | .................. 25,775: 1:0 | 1929 | ............................... 21,550:68 |
1924 .................. | ................. 32,296:5 1 | 1930 | .............................. 24,512:07 |
1925 .................. | .................. 30,894: 4 0 | 1931 | ............................... 28,886:6 9 |
1926 .................. | .................. 27,058: 25 |
| Summa kronor 296,261: 33. |
Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att nu ifrågavarande
hemkonsulentverksamhet varit föremål för uttalande av överrevisorerna
vid statens järnvägar i samband med granskningen av statens järnvägars
räkenskaper och förvaltning under år 1927. Överrevisorerna anförde därvid,
bland annat, följande:
Bedömandet i fråga om lämpligheten av den ena eller andra formen för
verksamhetens utövande ställer sig givetvis svårt, då detta spörsmål kan
vara i väsentlig grad beroende av lokala förhållanden och behov. Det
kan emellertid i detta sammanhang icke undgå uppmärksamhet, att en
avsevärd del av hemkonsulenternas arbete ägnats åt husmoders- och skolkökskurser
för järnvägstjänstemäns döttrar. Verksamheten inträder här
på ett område, där behoven torde vara förhållandevis väl tillgodosedda genom
de vid folkskolorna i de flesta större städer och å många andra platser
knutna skolköken. Anordnandet genom statens järnvägars försorg vid
— 221
— såsom företrädesvis sker — större trafikcentra av dylika kurser kan
därför ofta innebära en dubblering, som är varken behövlig eller berättigad.
Men framförallt torde det kunna sägas, att för järnvägstjänstemännens
döttrar avsedda kurser — även i den mån de må vara i och för sig
behövliga oell önskvärda — dock ligga väl mycket vid sidan av ifrågavarande
verksamhets angivna syfte: att skapa goda och sunda hem för
järnvägspersonalen. Och kursernas anordnande på statens järnvägars bekostnad
lärer, hur tacknämligt det jin må vara ur personalens synpunkt,
likväl näppeligen kunna anses motiverat genom någon tillnärmelsevis motsvarande
nytta för verket.
Icke alldeles utan fog synes sistnämnda anmärkning kunna göras gällande
mot hemkonsulentverksamheten över huvud taget vid statens järnvägar.
Det må erinras, att denna verksamhet tillkom under kristiden, då
just problemet angående livsmedelsanskaffningen och födans tillredning
spelade en så väsentlig roll för den enskilde tjänstemannens välbefinnande
och tjänstedugligliet men framför allt för hans ekonomi, att åtgärder för
underlättande av detta problems lösning måste anses hava varit av verklig
betydelse även för företaget såsom sådant. I detta hänseende råda ju
nu sedan flera år tillbaka helt andra förhållanden. En eventuell jämförelse
med de privata företag av större omfattning, som funnit sig böra
vidtaga och bibehålla liknande åtgärder till personalens fromma, synes
icke fullt riktig. Statsbaneföretagets ekonomiska ställning är nämligen
sådan, att återhållsamhet bör iakttagas beträffande icke alldeles oundgängliga
anordningar. Åtminstone så länge icke tillfredsställande avkastning
erhålles av det i statens järnvägar nedlagda lånekapitalet och därmed
förräntningen av detta kapital delvis avlastas direkt på de skattedragande,
framstår en fråga som den förevarande mindre såsom en statsbaneföretagets
egen sak än såsom en allmän angelägenhet. Visserligen lärer
verksamheten för skapande av bättre hemförhållanden i hög grad vara
ett allmänt intresse; staten understöder ju också dylik verksamhet genom
anordningar, som stå öppna även för statens järnvägars personal. Men
därest ytterligare åtgärder i förevarande syfte befinnas önskvärda, vill
det synas överrevisorerna som om behovet skulle vara betydligt större och
alltså medlen riktigare använda inom andra befolkningslager än bland
järnvägstjänstemännen, vilka med avseende å bostadshygien och hemvård
måste sägas intaga en jämförelsevis mycket hög ställning.
Skulle det anses, att det bör åligga staten att också i egenskap av företagare
sörja för särskilda åtgärder å ifrågavarande område, lärer anledning
saknas att sätta järnvägstjänstemännen i någon särställning. Örn
sålunda hemkonsulentverksamheten vid statens järnvägar prövas böra
tillsvidare bibehållas, synes det böra tagas under övervägande att nyttiggöra
densamma även för andra statstjänstemän, exempelvis post-, telegraf-
och vattenfallsverkens personal, varmed emellertid också bör följa,
att dessa verk i sin mån bidraga till kostnaderna för verksamhetens upprätthållande.
I
I underdånigt utlåtande den 28 mars och den 14 juni 1929 i anledningav
överrevisorernas berörda uttalande förklarade sig telegrafstyrelsen och
generalpoststyrelsen för nämnda ämbetsverks del icke kunna tillstyrka
en utvidgning av hemkonsulentverksamheten, på sätt överrevisorerna föreslagit.
Vattenfallstyrelsen anförde i underdånigt utlåtande den 17 juli
— 222 —
Revisorernas
uttalande.
1929, bland annat, att frågan om hemkonsulentverksamketen vöre av den
art, att det borde överlämnas till lokalförvaltningarnas initiativ att ordna
i samråd med personalen efter dess önskningar, och det gällde för centralförvaltningen
endast att meddela de lokala organen att möjlighet förefunnes
för dem att anlita statens järnvägars hemkonsulenter för anordnande
av föredrag och demonstrationer för det egna verkets personal. Vattenfallsstyrelsen
hade intet att erinra mot att en häremot svarande del
av kostnaderna för statens järnvägars hemkonsulentverksamhet bures av
vattenfallsverket.
Av hemkonsulenternas under de senare åren avgivna redogörelser för
verksamheten framgår att på åtskilliga platser personalens intresse för
verksamheten icke varit särdeles stort. Detta förhållande har också konstaterats
av distriktschefen vid statens järnvägars första distrikt, vilken i
skrivelse till järnvägsstyrelsen den 22 februari 1932 anfört följande:
Distriktschefen kan icke underlåta framhålla, att det med åren alltmera
yppat sig en viss svårighet att få fullt deltagareantal i kurserna och att
det synes som örn intresset för undervisningen från personalens sida börjat
slappna, trots ansträngningar från nuvarande hemkonsulenten, vilken
på ett förtjänstfullt sätt handhar undervisningen.
Förutom att i detta fall, som på andra områden inom statens järnvägar,
den uteblivna nyrekryteringen spelat en viss roll, torde en bidragande orsak
till, att undervisningen på senare år icke synes vara lika uppskattad
som förr, kunna vara att söka däri, att många av personalens döttrar föredraga
den undervisning, som numera står till buds genom de på de flesta
platser av kommunerna anordnade kurserna i samma fack; eleverna
kunna härifrån också erhålla betyg, vilket givetvis har ett visst värde
för dem vid sökande av anställning.
Det torde därför enligt distriktschefens mening kunna ifrågasättas, huruvida
hemkonsulentverksamheten åtminstone inom I distriktet numera
verkligen kan anses vara av den betydelse för personalen, att den motsvarar
det arbete och de kostnader, som nedläggas härpå.
Det har under senare år allmänt ansetts berättigat och av statens järnvägars
ledning ofta med skärpa hävdats att statens affärsverk i möjligaste
mån böra befrias från skyldighet att taga hänsyn till själva affärsverksamheten
ovidkommande synpunkter. Hemkonsulentverksamheten är
givetvis av rent social karaktär och torde, därest nyss angivna princip
skall konsekvent upprätthållas, icke hava sin plats bland statens järnvägars
uppgifter. Till dessa principiella betänkligheter mot hemkonsulentverksamhetens
bibehållande vid statens järnvägar kommer, att, sedan verkets
överrevisorers ovan relaterade uttalande gjordes, intresset för hemkonsulentverksamheten
hos statsbanepersonalens familjemedlemmar synes
hava sjunkit. Slutligen har överrevisorernas uttalande örn nödvändigheten
av återhållsamhet i fråga örn verkets utgifter vunnit betydligt ökad
aktualitet, sedan numera statens järnvägars affärsställning ytterligare försämrats.
Med hänsyn härtill och under hänvisning i övrigt till statens
223 —
järnvägars överrevisorers ovanberörda uttalande hålla riksdagens revisorer
före, att hemkonsulentverksamheten vid statens järnvägar, så snart
sig göra låter, hör avvecklas. Det behov av undervisning och handledning
i hemskötsel, som för statens järnvägars personal kan föreligga, torde
på ett fullt tillfredsställande sätt kunna tillgodoses genom de talrika skolor
och kurser på detta område, som numera av staten med avsevärda anslagsbelopp
årligen understödjas.
— 224 —
Vissa kostnader
för
förvaltningen
av statens
jordbmksdomäner.
Statens domäner.
§ 60.
Revisorerna hava granskat räkenskaperna för statens utarrenderade
jordbruksdomäner under år 1931. Därvid hava revisorerna funnit, att
av den bland utgifterna upptagna posten till resekostnader vid domänförvaltningen
å 43,379 kronor 55 öre, 29,741 kronor 86 öre utgöra resekostnads-
och traktamentsersättning till 13 domänintendenter. Fördelningen
av sistnämnda reseersättning framgår av följande tablå:
|
|
|
| Resekostnads- ersättning kr. | Traktaments- ersättning kr. | Summa kr. | |||
Domänintendenten | i | Stockholms och Uppsala | än | 1,182 | _ | 563 | _ | 1,745 | _ |
» | » | Södermanlands | » | 1,418 | 09 | 1,035 | - | 2,453 | 09 |
| » | Östergötlands | » | 2,466 | 83 | 955 | — | 3,421 | 33 |
» | » | Jönköpings o. Kronobergs | » | 1,120 | 96 | 796 | - | 1,916 | 96 |
» | » | Kalmar | » | 997 | 14 | 710 | — | 1,707 | 14 |
» | » | Kristianstads | » | 656 | 80 | 587 | 50 | 1,244 | 30 |
» | » | Malmöhus | » | 1,106 | 09 | 856 | — | 1,962 | 09 |
» | » | Hallands | » | 937 | 37 | 589 | — | 1,526 | 37 |
X> | » | Göteborgs och Bohus | » | 479 | 80 | 283 | — | 762 | 80 |
» | » | Älvsborgs och Värmlands | » | 1,454 | 52 | 1,274 | — | 2,728 | 52 |
» |
| Skaraborgs | » | 5,997 | 80 | 1,602 | — | 7,599 | 80 |
» | » | Örebro | » | 459 | 30 | 192 | — | 651 | 30 |
» |
| Västmanlands, Gävleborgs | » | 1,010 | 16 | 1,013 | _ | 2,023 | 16 |
|
| Summa | 19,286 | 36 | 10,455 5 0 | 29,741 | 86 |
Under år 1931 har domänintendenten i Skaraborgs län företagit 145
resor (därav ingen resa med övernattning). Härför har han uppburit
ersättning med sammanlagt 7,885 kronor 92 öre,1 varav 6,156 kronor 7
öre för färd i egen bil 16,379 kilometer, 19 kronor 35 öre för resa å järnväg
samt 1,710 kronor i traktamentsersättning.
1 Obs! Den föregående tablån avser under dr 1931 utbetald resekostnads- och traktamentsersättning.
Beloppet 7,885 kronor 92 öre avser åter ersättning för under år 1931
verkställda resor.
— 225 —
Resekostnadsersättning utgår till domänintendent enligt rese- oell
traktamentsklass II C i allmänna resereglemente! (12 + 7). I fråga örn
resekostnadsersättning till befattningshavare vid statens skogsdomäner
är att märka att beträffande dessa förekommer anordningen med månatliga
fasta respenninganslag. Densamma innebär, att domänstyrelsen årligen
på grundval av vunnen erfarenhet inordnar befattningshavarna i
vissa resekostnadsgrupper, för vilka bestämda respenninganslag äro fastställda.
Därest sålunda utgående respenninganslag befinnes hava varit
otillräckligt för vederbörandes verkliga reseutgifter under ett och
samma kalenderår, kan domänstyrelsen tilldela honom skäligt tilläggsanslag.
Även i fråga örn traktamentsersättningen till sistnämnda personal
gäller särskilda besparingsbestämmelser. Sålunda utgör traktamentsersättningen
för dygn till jägmästare 11 kronor (8 + 3).
Revisorerna hava vid sin förenämnda granskning funnit, att kostnaderna
för statens utarrenderade jordbruksdomäner äro synnerligen höga.
Med hänsyn till att Kungl. Maj:t numera uppdragit åt särskilda sakkunniga
att verkställa utredning angående förvaltningen av statens jordbruksdomäner,
hava revisorerna dock ansett sig icke böra närmare ingå
på detta spörsmål.
Vad emellertid beträffar den speciella utgiftsposten resekostnader
hava revisorerna med anledning av ovan anförda iakttagelser funnit
sig böra ifrågasätta, huruvida icke besparingsbestämmelser av samma
slag som de, vilka, enligt vad förut nämnts, gälla i fråga örn resekostnadsoch
traktamentsersättning till personal vid statens skogsdomäner, även
böra komma i tillämpning beträffande personalen vid statens jordbruksdomäner.
Revisorernas
uttalande.
15 — 3 28o&8. Hcv.-berättelse äng. statsverket för är 1932. I.
— 226
Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m.
§ 61.
På grund av från statens affärsdrivande verk införskaffade uppgifter
har upprättats följande tablå över av riksdagen beslutade anläggningar,
företag och anordningar för nämnda affärsverk, för vilka de erforderliga
anslagen icke före den 1 oktober 1932 i sin helhet beviljats av riksdagen,
anvisats av Kungl. Majit eller disponerats av vederbörande verk 1 * * * * 6
1 |
| B | e v i 1 j a t |
|
|
I | Beräknad kostnad kr. | Beviljat av 30 It 1933 kr. | Därav kr. | i Därav dispo-j nerat genom | Återstår kr. |
Postverket. | 1 |
| 8 | 4 | 5 |
Posthusbyggnad å Södermalm i Stock-holm ...................................... | 1,460,000 | 11,450,000 | 1,450,000 | 1,260,029 | 1 |
Gäldande av köpeskillingarna för | 1,162,000 | 1,162,600 | 1,162,600 | 450,000 |
|
Om- och tillbyggnad av posthuset i | 370,000 45,000 | 8 370,000 | 370,000 45,000 | 310,000 25,000 |
|
Tillbyggnad till posthuset i Arvika |
| ||||
Inköp av fastigheter .................... | — - | 3 204,600 | — | — | - |
Mark till landningsfält för flygplan.. | 100,000 | 100,000 | — | • — |
|
Telegrafverket. |
|
|
| . | • |
Inköp och bebyggande av fastigheter | 300,000 | 300,000 | 69,500 | 44,500 | — |
Fortsatt utveckling av statens telefon-och telegrafväsende..................... | — | 3 22,500,000 | 22,500,000 | — | — |
Statens järnvägar. |
|
|
|
|
|
Spåranordningar i anslutning till före-fintliga sparsystem .................... | ‘856,000 | 856,000 | 856,000 | 760,000 | _ |
Förbättringar vid kol- och vatten-stationer .............................. | _ | 6 50,000 | 50,000 |
|
|
1 Härav utgöra kr. 310,000 av Stockholms stad erlagd mellangift vid byte mellan vissa
nämnda stad tillhöriga tomter och vissa av postverket från telegrafverket övertagna tomter.
8 Härav kr. 210,000 ur postverkets förnyelsefond.
8 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1932 kvarstod olyftat.
* Kostnaden tidigare beräknad till kr. 660,000.
6 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successivt fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1932 kvarstod olyftat.
227 —
| 1 | 2 | 8 | 4 | 5 |
ångbroar och gångtunnlar ............ | — | 1200,000 | 200,000 | — | — |
bördande av dubbelspåret Tranås | 765,000 | 765,000 | 765,000 | 630,000 | — 1 |
ordningar för förbättrad driftseko-nomi vid lokomotivstationer......... | — | 1 100,000 | 100,000 | — | - |
|
| 1 815,000 | 815,000 | — | — |
|
|
|
| ||
elefonledningar och kabelarbeten ... | — | 1 100,000 | 100,000 | - '' | — |
lektriska belysningsanläggningar • • ■ | — | 1 230,000 | 230,000 | — | . — |
el- och signalsäkerhetsanläggningar | — | 1780,000 | 780,000 | — | — |
örbättrade säkerhetsanstalter för | 217,000 | 217,000 | 217,000 | 2 216,782 | — |
örstärkning av spåröverbyggnaden å | 460,000 | 200,000 | 200,000 | 20,000 | 260,000 |
örbättringsarbeten å Härnösand — | 480,000 | 240,000 | 240,000 | — | 240,000 |
ispositionsanslag för oförutsedda och | — | 1 1,361,782 | 1,361,782 | — |
|
trifiering av banan Järna—Norr-köping—Malmö m. fl. linjer......... | 5 51,600,000 | 42,600,000 | 42,600,000 | 27,900,000 | 9,000,000 |
nlandsbanan mellan Volgsjön och | 65,450,000 | 4,648,550,000 | 48,550,000 | 45,775,000 | 016,600,000 : |
tatsbanan Malung—Vansbro ......... | 3,300,000 | ! 1,600,000 | 1,600,000 | 785,000 | 81,700,000 | |
eredskapsarbeten för motverkande |
| 11,226,412 | 1,226,412 |
|
|
:o d:o: anordnande av upplagsplats | 260,000 | 260,000 | 260,000 |
| _ ! |
|
| Säger | 27,800,000 1 |
1 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar* vilka successivt fullbordas*
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp* som den 1 oktober
1932 kvarstod olyftat.
s Återstoden av anslaget ej vidare behövligt.
* Kostnaden ursprungligen beräknad till kr. 53,700,000.
4 Härav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.
ä Härutöver hava anvisats kr. 200,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922 samt
å riksstaten för budgetåret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten a
tillhopa kr. 16,000,000, ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte
huvudtiteln uppförda anslagen till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd å
tillhopa kr. 34,500,000. Av berörda belopp å kr. 150,000 hava emellertid enligt senare
meddelad föreskrift kr. 3,200 använts till automobilbyggnad i Bohuslän och kr. 46,800 till
täckande av merkostnad genom beställning hos svenskt industriföretag av järnöverbyggnaden
till stora bågspannet för bron över Hammarbyleden vid Årsta holmar.
* Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.
1 Härav kr. 900,000 av anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet.
8 Härav äro kr. 1,300,000 avsedda att utgå av anslag till beredskapsarbeten för motverkande
av arbetslöshet samt kr. 400,000 ur statens järnvägars förnyelsefond.
228 —
| l | 2 | 3 | 4 | B |
Statens vattenfallsverk. |
|
|
|
|
|
Kraftstation vid Vargön................. | 9,400,000 | 7,750,000 | 7,750,000 | 3,200,000 | 1,650, |
Veckoreglering av Motala ström ...... | 1,400,000 | 1,200,000 | 1,200,000 | 900,000 | 200,000 |
Kraftstationen vid Mallors............... | 9,800,000 | 3,200,000 | 3,200,000 | 800,000 | 6,600,000 |
Ångkraftstation i Västerås............... | 11,015,000 | 11,015,000 | 11,015,000 | 10,815,000 | — |
Kraftstation vid Sillre.................... | 1 2,825,000 | 2,650,000 | 2,650,000 | 2,350,000 | 175,000 |
En andra tilloppstunnel vid Porjus |
|
|
|
|
|
kraftstation ............................... | 1,000,000 | ’ 1,000,000 | 1,000,000 | 700,000 | — |
En andra avloppstunnel vid Porjus |
|
|
|
|
|
kraftstation .............................. | 1,600,000 | 150,000 | 150,000 | — | 1,450,000 |
Distributionsanläggningar och därmed |
|
|
|
|
|
sammanhängande arbeten vid sta- |
|
|
|
|
|
tens kraftverk ........................... | — | 8 3,300,000 | 3,300,000 | — | — |
Laxtrappa vid Norrfors kraftverk...... | 128,000 | 128,000 | 128,000 | 79,428 | — |
Inköp av vattenfall och fastigheter |
|
|
|
|
|
samt utförande av nyanläggningar | — | 8 346,455 | — | — |
|
|
|
|
| Säger | 10,075,(00 |
|
|
|
| Summa | 37,876,000 |
Enligt förestående tablå skulle för fullföljande av å densamma upptagna
anläggningar, företag och anordningar i överensstämmelse med
före den 1 oktober 1932 uppgjorda planer och kostnadsberäkningar erfordras,
att riksdagen beviljade ytterligare anslag till ett sammanlagt
belopp av 37,875,000 kronor. Härvid är emellertid att märka, dels att
det för inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare beräknade beloppet,
16,600,000 kronor, är avsett att täckas av andra statsinkomster än
lånemedel, dels ock att av det återstående kostnadsbeloppet för statsbanan
Malung—Vansbro, 1,700,000 kronor, 1,300,000 kronor beräknats skola
utgå av anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
och 400,000 kronor av statens järnvägars förnyelsefond. Under förutsättning
av oförändrat medelsanskaffningssätt skulle alltså för ifrågavarande
anläggningar m. m. återstå att upplåna 19,575,000 kronor.
Av de anslag av lånemedel för utgifter till kapitalökning, som riksdagen
anvisat för tiden till och med den 30 juni 1932, återstodo den 1
innevarande december att utbetala 84,282,507 kronor 44 öre. Då härtill 1 2
1 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 2,650,000.
2 Härav kr. 250,000 av de å riksstaten lör år 1921 och å tilläggsstat för år 1920 anvisade
anslagen å tillhopa kr. 17,500,000 till bostadshus lör tjänstemän vid postverket, telegralverket
samt statens järnvägar och vattentallsverk.
* Med hänsjm till anslagets ändamål har detsamma upptagits allenast med det belopp,
som den 1 oktober 1932 kvarstod olyltat.
— 229
lägges det belopp av 19,575,000 kronor, som enligt vad ovan meddelats
återstår att anvisa för beslutade företag, anläggningar och anordningar,
därest dessa komma att enligt hittills uppgjorda kostnadsberäkningar
fullbordas och medlen därför anskaffas genom upplåning, kommer man
till ett belopp av 103,857,507 kronor 44 öre, som inom de närmaste
åren skulle behöva utbetalas av upplånade medel.
— 230 —
Av revisorerna avlagda besök.
§ 62.
Efterföljande tabell utvisar, vilka institutioner som besökts av revisorerna
och vilka revisorer, som deltagit i de särskilda besöken.1
| | Magnusson | | Lindley | Johansson | Anderson | Hammarskjöld | Jonansson | Uddenberg | Wikström | Bengtsson | Johansson | Åström | U1 ©: B ! |
Järnvägsanläggningen Vansbro—Ma-i lung ........................... | i | 1 | i |
| i 1 | ! ! i | i | 1 , 1 | 1 | i |
|
|
|
|
| j | |||||||||
Malung: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Postkontoret........................ |
| 1 | 1 |
|
| i i |
| 1 1 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
| |||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
| i | 1 | i |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
|
|
|
|
| | | |||||||||
Särna, järnvägsstationen................. | i | 1 | i |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
|
|
Ödebygdsoägen Fjälbodarna—Tännäs | i | 1 | i |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
|
|
| i | 1 | l |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
|
|
Frösön : |
|
|
|
| ||||||||
Fjärde Ilygkåren ....................... | i | 1 | i |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
| 1 |
Frösö sjukhus ........................... Östersund: | i | 1 | i |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
| ! |
Kronohäktet .............................. |
| 1 | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
| i I ! |
Norra arméfördelningens expedition | i |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
|
|
Jämtlands fältjägarregemente......... Norrlands artilleriregemente......... | i | 1 | 1 |
| 1 | i | i | 1 | 1 | i |
| 1 j |
Länsstyrelsen.............................. | i |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| 1 |
Länsarkitektsexpeditionen............ | i |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
|
|
| 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
Postkontoret .............................. |
| 1 | 11 |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
| ■ |
|
| 1 | il |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
| i |
|
|
|
|
| | |
|
|
|
| |||
| i | 1 | i |
| 1 | 1 | i | 1 | 1 |
|
|
|
|
|
|
| . |
|
| ||||||
Statens järnvägars fjärde distrikts |
| 1 | 1 |
| ; | i |
| l | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
|
| 1 | 1 |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
|
| 1 | '' | 1 1 | | 1 1 | 1 l |
|
| |||||
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
| ! ; | |||
Elementarläroverket för flickor | i |
| 1 |
|
| i |
|
| i |
|
|
1 Tecknet 1 angiver, att vederbörande revisor deltagit i besöket. De olika besöksplatserna
äro uppräknade i den ordning, besöken under revisionsförrättningen ägt rum.
— 231 —
Överjägmästarexpeditionen i Mellersta
Norrlands distrikt...............
Lantmäterikontoret ...............
Riksbankens avdelningskontor
Ulriks fors:
Poststationen........................
Telegramexpeditionen............
.Järnvägsstationen..................
Gisselås försöksgård..................
Strömsund:
Samrealskolan .....................
Postkontoret ........................
Telegrafstationen ..................
Järnvägsstationen..................
Ödebggdsvågen Strömsund—Kärrsund
Vilhelmina■''
Postkontoret........................
Telefonstationen ..................
Järnvägsstationen..................
Arbetsstugan och skolhemmet
Lillkullens kronotorp...............
Lönberga odlingslägenheter ......
Lomsjökullen, skolhusbygget......
Aronsjökullarnas kolonisationsområde
Mötingselsbergets kolonisationsområde
Sorsele:
Arbetsstugan och arbetshemmet ..
Poststationen.............................
Telegramexpeditionen .................
Järnvägsstationen.......................
Jägmästarexpeditionen i Södra Sorsele
revir .............................
Järnvägsanläggningen
oidsjanr ................
Sorsele—Ar -
Ödebggdsvägen Sorsele—Karlsten
Malåträsk:
Arbetsstugan ........................
Jägmästarexpeditionen i Malå revir
Bastuträsk:
Järnvägsstationen..................
| Magnusson | E I sr | Johansson i Uppmälby | Anderson | 1 Hammarskjöld | Johansson i Friggeråker | Uddenberg | ! Wikström | Bengtsson | Johansson i Östersund | j Åström | CD -T O: 5 |
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
| i |
|
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
| • | 1 |
| i | 1 |
|
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i |
| 1 | 1 |
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i |
| 1 | 1 |
| |
1 | i | 1 |
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
1 | i | 1 |
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
1 | i |
|
| i | 1 | i |
| 1 | 1 |
|
|
| i |
|
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
| i |
|
|
| 1 |
| i | 1 |
|
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
| ■ |
|
|
| 1 | ■ |
| 1 | 1 |
|
|
1 | i |
|
| i | 1 | i | i | 1 | 1 |
|
|
1 |
| 1 |
| i | 1 | i | i |
| 1 |
|
|
1 |
|
|
| i |
| i |
|
| 1 |
|
|
| i | 1 |
|
| 1 |
|
| 1 |
|
|
|
1 |
|
|
| j |
| i |
|
| 1 |
|
|
232 —
1 , Poststationen och telegramexpedi- | Magnusson |
Skellefteå: |
|
Samrealskolan ........................... | 1 |
Postkontoret .............................. |
|
Telegrafstationen ........................ |
|
Järnvägsstationen........................ | 1 |
Överjägmästarexpeditionen i Skellef- |
|
teå distrikt.............................. | 1 |
1 Linköping: |
|
Livgrenadjärregementet ............... | 1 |
Svea trängkår.............................. | 1 |
Domkapitlets expeditioner............ | 1 |
Högre allmänna läroverket ......... | 1 |
Elementarläroverket för flickor...... | 1 |
Folkskoleseminariet..................... | 1 |
Länsstyrelsen.............................. | 1 |
Lantmäterikontoret .................... | 1 |
Riksbankens avdelningskontor...... |
|
Vägingenjörsexpeditionen ............ |
|
Straffängelset.............................. |
|
Stifts- och landsbiblioteket ......... | 1 |
Tullkammaren ........................... |
|
Vårdhemmet Skogsfrid för sinnes- |
|
slöa barn ............................. | 1 |
Östra postdistriktets expedition |
|
jämte postkontoret ................ |
|
Järnvägsstationen....................... | 1 |
Telegrafstationen ........................ |
|
Överjägmästarexpeditionen i östra |
|
|
|
|
|
Malmslätt: |
|
Tredje flygkåren ........................ | 1 |
Centrala flygverkstaden ............... | 1 |
Lägeretablissemanget ................. | 1 |
Kalmar: |
|
Kalmar slott .............................. | 1 |
Folkskoleseminariet..................... | 1 |
Högre allmänna läroverket ......... | 1 1 |
Elementarläroverket för flickor...... | 1 j |
Lindley | •Iohansson i Uppmälby | Anderson | Hammarskjöld | Johansson i Friggeråke» | Uddenberg | Wikström | Bengtsson | Johansson | Åström | Ström |
1 | i |
|
| i | 1 | i | 1 |
|
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| |
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
| |
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
| i |
| 1 |
| 1 |
|
| i |
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
| i |
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
1 | i |
|
| i |
| i |
|
|
|
|
1 | i |
| 1 | i | 1 | i | 1 | i |
| 1 |
1 | i |
| 1 | t | 1 | i | 1 | i |
| 1 |
1 | i |
| 1 | i | 1 | i | 1 | i |
| 1 |
1 | i |
| 1 | i | 1 | i | 1 | i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
| . | i |
| 1 |
|
| 233 — |
|
|
|
|
|
|
| |||
| Magnusson | Lindley | Johansson j i Uppmälby | Anderson | Hammarskjöld | Johansson i Friggeråker | Uddenberg | Wikström | Bengtsson | Jonansson | >- CO *1 O: B | Ström |
Länsstyrelsen ............................ | 1 |
| 1 | 1 | 1 |
| i | 1 |
| i |
| 1 |
| 1 |
|
|
| 1 |
| i | | |
|
|
|
|
Riksbankens avdelningskontor..... | 1 | 1 |
|
| i |
| | 1 | 1 |
|
| 1! | |
Straffängelset............................. |
| 1 1 | 1 |
|
| ; i |
| ! i | 1 |
|
|
|
Kemiska stationen för jordbruket.. |
| 1 | j l |
|
| i |
| 1 i | 1 |
|
|
|
Tullkammaren .......................... |
| 1 | 1 |
|
| l |
| i |
|
|
|
|
Navigationsskolan...................... |
| j 1 | ! i |
|
| \ i |
| i | 1 |
|
| | |
Postkontoret............................. |
| 1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
|
|
Telegrafstationen ........................ |
| 1 | '' i |
|
| i |
| 1 i | 1 |
|
|
|
■ Borgholm: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Samrealskolan ........................... | 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| 1 |
Postkontoret .............................. |
| I 1 | i |
|
| i |
| 1 i | 1 |
|
|
|
Telegrafstationen ....................... |
| 1 | i |
|
| i |
| i | 1 |
|
| J |
Mörbylånga: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i Postexpeditioneu ........................ |
| 1 | i |
|
| i |
| i |
| i |
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Karlskrona •'' |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Kustartilleriregementet ............... | 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| 1 |
Flottans station........................... | 1 |
| 1 |
| 1 |
| i |
|
| i |
| 1 |
Flottans varv.............................. |
| 1 |
|
|
| i |
| i |
|
|
|
|
Skeppsgosseskolan ..................... | 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| 1 j |
Flottans sjukhus ........................ | 1 |
|
|
| 1 |
| i | i |
| i |
| l j |
Karlskrona fästning: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stadskasernen Aspöberg............ | 1 |
|
|
| 1 ■ |
| i |
|
| i |
| 1 |
Högre allmänna läroverket ......... | 1 |
|
|
| 1 j | ; | i |
|
| i |
| l |
Länsstyrelsen.............................. | 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| l |
Lantmäterikontoret..................... | 1 |
|
|
| 1 |
| i |
|
| i |
| l |
Riksbankens avdelningskontor ...... |
| 1 | , |
|
| i 1 |
| i | 1 |
|
|
|
Straffängelset.............................. |
| 1 |
|
|
| i |
| i | 1 |
|
| j |
Postkontoret .............................. |
| 1 |
|
|
| i |
| i | 1 |
|
| '' |
Telegrafstationen ........................ |
| 1 |
|
|
| i |
| i | 1 |
| i |
|
Karlshamn: |
|
|
|
|
| ! |
|
|
|
|
| : |
Samrealskolan .......................... | 1 |
| i | 1 |
| i |
|
| i |
|
| |
Kronohäktet .............................. |
| 1 | i! |
| i j |
| i | 1 |
|
| 1 | |
Stadsbiblioteket.......................... | 1 |
| ! | | 1 |
| i |
|
| i |
| 1 | |
Blekinge och Gotlands läns sinnes- |
|
|
|
| ! |
|
|
|
|
| '' | |
slöanstalt bokhagen .................. | 1 | 1 | 1 | 1 | i | i | i | 1 | i |
| 1 | |
Sjömanshuset.............................. |
| 1 | 11 |
| i |
| i | 1 |
|
| l | |
Tullkammaren ........................... |
| 1 | 11 1 |
| i! |
| i | 1 |
|
| ll |
1(5 — H28088. Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. I.
Johansson
234 —
1 | Magnusson | Lindley | Johansson i UDDmä^v | Anderson | Hammarskjöld | Johansson | | Uddenberg | Wikström | Bengtsson | Johansson | Åström | CD i sr o: B | |
|
| 1 | i | . | i | i i |
| 1 | i 1 ; |
|
| 1 |
'' |
| 1 | i |
|
| i |
| 1 | 1 i |
|
| 1 |
|
| 1 | i |
| 1 | |
| 1 | | |
| 1 |
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 |
| 1 j | i i |
|
| i |
| lj | 1 |
| ! |
|
| 1 i | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
| |
•• |
| M | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
| . |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| 1 |
| 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
|
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
|
| i | 1 |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| 1 | i | 11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| i | i! |
or |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 | • ■ |
| 1 | i | 1 |
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| 1 | i | 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
| i | i |
| i |
| 1 | 1 |
|
|
| |
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
| 1 | i '' | 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
| i | i |
|
| i | • | 1 | 1 |
|
|
|
|
| i | i |
|
| i |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
| 1 | 1 |
| i | i |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
|
|
| | ! i | j 1 | 1 | 1 | i |
| |||
|
|
|
|
|
| j |
|
| i | 1 | 1 " | 1 |
|
| i | i |
|
| i | 1 | j 1 | ! | ! l |
| 1 |
|
| i | i |
| . | i i |
| i 1 | i |
|
| 1 |
|
| i | i | ‘ | 1 | 1 1 |
| 1 |
| j ■ |
| 1 |
|
| i | i |
| | i | i | 1 | 1 |
| : i |
|
|
|
|
|
|
| i |
| 1 |
|
| j i | i |
|
|
|
|
|
| 1 i |
| 1 |
|
| ! i | i |
|
|
|
|
|
| j |
|
|
|
|
|
| 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 |
|
|
| 1 |
|
| i | i |
|
| i |
| 1 |
|
| 1 | 1 |
|
| i | i i | 1 |
| i |
| 1 |
|
|
| 1 1 |
Postkontoret ....................
Telegratstationen ..............
Ronneby■''
Samrealskolan .................
Tullkammaren .................
Postkontoret....................
Telegrafstationen .............
Sölvesborg ■''
Tullkammaren .................
Telegrafstationen ..............
Halmstad:
Hallands regemente...........
Högre allmänna läroverket
Länsstyrelsen.
Riksbankens avdelningskontor • ••
Kronohäktet ...........................
Stadsbiblioteket .....................
Sjömanshuset..........................
Tullkammaren .......................
Postkontoret ..........................
Telegrafstationen ..................
Falkenberg:
Samrealskolan .......................
Sjömanshuset..........................
Tullkammaren .......................
Postkontoret ..........................
Telegrafstationen ....................
Varberg:
Kronans egendom .................
Samrealskolan .......................
Elementarläroverket för flickor
Sjömanshuset.........................
Tullkammaren .......................
Kronohäktet ..........................
Postkontoret ..........................
Telegrafstationen....................
- 235 —
Radiostationen Grimeton ......
Apelvikens kustsanatorium........
Göteborg :
Göta artilleriregemente .........
Kustartilleriet .....................
Örlogsdepån ........................
Älvsborgs fästning med Älvsborgsön
Bohus fästningsruin.................
Centralfängelset.......................
Sigrid Rudebecks skola ...........
Chalmers tekniska institut........
Folkskoleseminariet.................
Högre latinläroverket.............
Högre realläroverket.................
Högre allmänna läroverket
flickor................................
Landsarkivet..........................
Länsstyrelsen..........................
Lantmäterikontoret.................
Riksbankens avdelningskontor ••
Vägingenjörsexpeditionen ........
Västra postdistriktets expedition
Andra telegrafdistriktets expedition
Nya verkstads- och förrådsbyggnaderna
i Olskroken...............
Västra lotsdistriktets expedition
Fartygsinspektionen i Göteborgs
distrikt ...........................
Vanföreanstalteu .................
Rättshjälpsanstalten...............
Tullkammaren .....................
Navigationsskolan..................
Trollhällan:
Nya administrationsbyggnadcn
Vänersborg.
Källhagens sjukhus ...............
Vargön, Trollhätte kraftverks anlägg -
ningar
Lilla Edets kraftverk
Malmö, länsstyrelsen
Magna sstm | Lindley | Johansson i Uppmälby | Anderson | Hammarskjöld | Johansson i Friggeråker | Uddenberg | Wikström | Bengtsson | Johansson | Åström | CO o: s |
| 1 | 1 |
| 1 | 1 | 1 | 1 |
| 1 | 1 | 1 |
| 1 |
|
|
| 1 | 1 | 1 |
|
|
| 1 |
1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
1 |
|
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 |
|
1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 | j |
1 | 1 | 1 |
| 1 | 1 |
| 1 |
| 1 | 1 | ll |
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 |
1 |
|
| ■ | 1 |
|
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 |
|
|
| , | 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 | X |
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 | 1 |
1 |
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 | X | |
1 |
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 |
| |
| 1 | 1 |
|
| 1 | 1 |
|
|
| il | |
|
|
|
|
|
|
| . |
| . '' •• | i | |
| 1 | 1 |
| 1 | 1 | 1 |
|
|
|
| |
| 1 | i!'' |
| 1 | X | 1 |
|
|
|
| |
| 1 | i |
| 1 | 1 | 1 |
|
|
| ) | |
| 1 | i |
|
| 1 | 1 | X |
|
|
|
|
| 1 | i |
|
| 1 | 1 | 1 |
|
|
|
|
| 1 | i |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| i |
| 1 | i |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
|
|
| 1 | i |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| i |
| 1 | i |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| i |
1 | 1 | i |
| I |
|
| 1 |
| 1 | 1 | i |
1 | 1 | i |
| 1 | X | 1 | 1 |
| 1 | 1 | i |
1 | 1 | i |
| 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | i |
1 | 1 | i |
| 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | i |
1 | 1 | i | 1 |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
— 236 —
Lund, länslasarettets psykiatriska avdelning
...................................
Virestadsjöarnas oattenavledningsföretag
.........................................
Stockholm:
Postgirokontoret och postsparbanken
.......................................
Svenska fattigvårds- och barnavårdslörbundet
.............................
Hallwylska palatset.....................
Sveriges allmänna exportförening.
2 B
I deli mån ej annorlunda angivits i det föregående hava ifrågavarande
besök icke föranlett något uttalande eller någon erinran från revisorernas
sida.
Stockholm den 15 december 1932.
KARL MAGNUSSON.
ERIK ANDERSON.
EDV. UDDENBERG.
J. P. JOHANSSON.
ERNST LINDLEY. C. J. JOHANSSON.
C. G. HAMMARSKJÖLD. JOH. JOHANSSON.
Friggeråker.
ANT. WIKSTRÖM. EMIL BENGTSSON.
E. V. ÅSTRÖM. TORSTEN E. STRÖM.
Nils Löwbeer.
RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1932 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
STATSVERKETS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1931—30 JUNI 1932
DEL II
TABELLER
STOCKHOLM 1932
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
i . '' } f''. :
/
.-,>*■
/
Innehållsförteckning,
Sid.
Första huvudtiteln.
Kungl, slotten.................................... 2
Djurgårdskassan................................. 6
Andra huvudtiteln.
Justitiedepartementet ....................... 7
Justitiekanslersexpeditionen ............... 8
Högsta domstolen och nedre justitierevi
sionen
.......................................... 8
Svea hovrätt ........... 9
Göta d:o .................................... 10
Hovrätten över Skåne och Blekinge...... 10
Statens uppfostringsanstalt å Bona ...... 11
Tredje huvudtiteln......... 12
Fjärde huvudtiteln.
Arméns totalkostnader........................ 13
Försvarsväsendets undervisningsanstalter 16
Sjökarteverket.................................... 21
Femte huvudtiteln.
Socialdepartementet ........................... 23
Socialstyrelsen ............................... 24
Arbetsdomstolen................................. 26
Arbetsrådet ..... 26
Statens byggnadsbyrå ........................ 27
Rik sförsäkringsanstalten ..................... 27
Försäkringsrådet................................ 28
Pensionsstyrelsen .............................. 29
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister å Svartsjö 30
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister i Landskrona
............................................. 31
Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister
.......................... 32
Statens uppfostringsanstalt å Salbohed
för sinnesslöa gossar........................ 33
Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg
för sinnesslöa flickor ..................... 34
Sid.
Sjätte huvudtiteln.
Kommunikationsdepartementet ............ 35
Sjunde huvudtiteln.
Finansdepartementet........................... 36
Kammarkollegium .............................. 37
Kammarrätten.................................... 38
Bank- och fondinspektionen ...... 40
Sparbanksinspektionen........................ 41
Riksräkenskapsverket ........................ 42
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd 44
Statens bostadsnämnd ........................ 44
» tryckerisakkunnige.................. 45
Kontrollstyrelsen ............................. 45
Åttonde huvudtiteln.
Ecklesiastikdepartementet .................. 46
Riks- och landsarkiven........................ 46
Kungl, biblioteket.............................. 50
Livrustkammaren ............................. 50
Konsistorier, domkyrkor m. m............. 52
Svenska akademien .......................... 56
Vetenskapsakademien med naturhistoriska
riksmuseet.............................. 57
Vitterhets-, historie- oeh antikvitetsakademien
................................... 60
Akademien för de fria konsterna ......... 62
Musikaliska akademien........................ 63
Serafimerlasarettet.............................. 64
Allmänna barnbördshuset med asylen för
fattiga barnaföderskor och deras barn
i Stockholm.................................... 66
Rasbiologiska institutet ..................... 67
Tekniska högskolan ........................... 68
Chalmers tekniska institut.................. 70
D:o d:o, materialprovningsan
stalten
.......................................... 71
Skolöverstyrelsen .............................. 72
Allmänna läroverken m. m................ 74
Statens folk- och småskoleseminarier ... 80
Läroanstalterna för blinda ................. 80
Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte..............................
Tekniska läroverk..............................
Särskilda anstalter för yrkesundervisning
.............................................
Statens biografbyrå ...........................
Gymnastiska centralinstitutet...............
Aug. Abrahamson stiftelse ...............
Nionde huvudtiteln.
Jordbruksdepartementet .....................
Lantbruksstyrelsen..............................
Lantbruksakademien...........................
Lantbruksakademiens trädgårdsavdelning
Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet .............. ............
Lantbruksinstitutet vid Ultuna............
Ultuna egendom jämte lantbruks- och
ladugårdsskötarskolorna vid Ultuna...
Lantbruks- och mejeriinstitutet j ämte ho v
beslagsskolan
vid Alnarp..................
Alnarps egendom jämte lantbruksskolan
vid Alnarp ...................................
Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan
vid Alnarp ....................................
Övriga undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar ............
Veterinärinrättningen i Skara med in.
struktionssmedj an...........................
Sid.
Statens lagerhus- och fryshusstyrelse... 109
» centrala frökontrollanstalt ...... lil
» spannmålsnämnd..................... 112
» sockernämnd ........................ 113
» egnahemsstyrelse..................... 114
Fiskeriväsendet ................................. 115
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
.......................................... liv
Skogshögskolan ................................. 118
Statens skogsförsöksanstalt.................. 119
» skogsskolor och fortsättnings
skolan
vid Kloten........................... 120
Lantmäteristyrelsen ........................... 122
Rikets allmänna kartverk .................. 124
Sveriges geologiska undersökning......... 125
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
............................................. 126
Tionde huvudtiteln.
Handelsdepartementet ........................ 128
Navigationsskolorna.......................... 130
Försäkringsinspektionen ..................... 133
Elfte huvudtiteln.
Statliga och statsunderstödda pensions -
anstalter ....................................... 134
Statsverkets inkomster och utgifter...... 136
— IV
Sid.
83
84
88
90
91
92
93
94
95
96
97
98
100
101
103
104
105
108
1 — 822847.
TABELLER
lien.-berättelse ring. statsverket för år 1932. II.
2 —
FÖRSTA
Kungl.
Tillgångar.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomsterc ''
Första huvudtiteln:
B. 1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl, hoven upplåtna byggnader
2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl.
hoven upplåtna byggnader .....................................................................
Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott .........
Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid
Stockholms slott .................................................................................
Underhåll m. m. av övriga kungl, slott......................................................
Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga kungl, slott .........
Från hovförvaltningen ..........................................................................................
Visningsmedel ......................................................................................................
Arrenden, hyror och tomtören .............................................................................
Jordbruket och skogen........................................................................................
Trädgården ........................................................................................................
Bidrag av Stockholms stad ..................................................................................
Byggnads- och reparationsbidrag ...........................................................................
Inkomster av elektrisk energi.................................................................................
Försäljningsmedel för sand och grus m. m..........................................................
Intressemedel ..................................................................................................
Diverse inkomstmedel .............................................................................................
Sägerj
3.
4.
5.
6.
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Diverse medel......................................................................................................
Amorteringslån för reparation av kavaljersbyggnaden och värdshuset å Ulriksdal.........|
Övriga skulder.....................................................................................................j
Säger|
Summa!
3
HUVUDTITELN.
slotten.
Stock- |
| Drottning- | Grips- |
| Ulriks- |
| Haga lust- | Ströms- |
| Rosers- |
|
|
| ||
holms |
| holms |
| holms |
| dals |
| slott och | holms |
| bergs |
| Summa |
| |
slott |
| slott |
| slott |
| slott |
| park |
| slott |
| slott |
|
|
|
1 | 2 | S | * | 5 | 6 | 7 | 8 | ||||||||
|
| 277 | S8 | | 8,680194 | 17,167 | 50 | l i 105,571 91 | 5,275 | 93 | 13,530 | 22 | 150,504 | 38 | ||
63,000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 63,000 |
|
63,000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 63,000 |
|
33,750 | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
| — | — | - | 33,750 | — |
26,350 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 26,350 | _ |
— | — | 95,500 | — | 40,000 | — | 31,500 | — | 14,500 | — | 6,000 | — | 3,000 | — | 190,500 | _ |
- '' | — | 8,000 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 8,000 | _ |
31,000 | — | 11,200 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | 42,200 | _ |
— | — | — | — | 4,793 | 18 |
|
|
|
|
|
|
|
| 4,793 | 18 |
— | — | 45,719 | 75 | 8,950 | — | 32,185 | — | 26,878 | 25 | 1,975 | — | 9,535 | — | 125,243 | — |
— | — | 56,798 | 91 | 3,261 | 85 | — | — | — | — | — | — | 11,963 | 16 | 72,023 | 92 |
— | — | 14,390 | 51 | 7,547 | 67 | — | — | — | - | — | — | — | — | 21,938 | 18 |
— | — | — | — | — | — | — | — | 10,000 | — | — | — | — | — | 10,000 | — |
— | — | 4,260 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 4,260 | — |
— | — | 7,385 | 86 | — | — | 3,607 | 86 | 538 | 62 | — | — | — | — | 11,532 | 34 |
312 | 89 | — | — | — | — | 18,285 | 45 | — | — | — | — | — | — | 18,598 | 34 |
— | — | — | — | 1,164 | 41 | — | — | 7,979 | 87 | 152 | 78 | — | _ | 9,297 | 06 |
— | 4B | 480 | — | 434 | 80 | 1,488 | 9 8 | 268 | 7 5 | 76 | — | 60 | — | 2,808 | 93 |
217,413(84 | 243,735 | 03 | 66,151 | 91 | 87,067j 24 | 60,165 | 49 | 8,203 | 78 | 24,558 | 16 | 707,294 | 95 | ||
|
|
|
|
|
| 16,579 | 92 |
|
|
|
|
|
| 16,579 | 92 |
— | — | — | — | — | _ | 15,000 | — | — | — | — | — | — | — | 15,000 | — |
— | — | 33,200 | — | ... | - | — | — | — | — | — | — | — | - | 33,200 | — |
— | — | 33,200 | — |
| — | 31,579 | 92 | — | — | — | — | - | — | 64,779 | 92 |
217,413 84 | 277,212 9i | 74,832 85 | 135,814 66 165,737 | 40 | 13,479 | 71 | 38,088 | 88 | 922,579 | 25 |
— 4 —
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1931
Utgifter
Avlöningar och pensioner m. m......................
Värme, lyse, vatten och renhållning m. m..........
Byggnader och reparationer..............................
Fastighetsförvaltningen....................................
Jordbruket och skogen ...................................
Parken och trädgården m. m............................
Grusavverkningen ..........................................
Nyanskaffning och underhåll av inventarier ......
Allmänna omkostnader....................................
Till hovförvaltningen återlevererade medel.........
Balans den 30 juni 1932.
Tillgångar:
Kassabehållning .......................................................
Innestående i bank....................................................
Förskott.................................................................
Obligationer............................................................
Säger
Säger
Summa
5
1 | 2 |
| 8 |
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| |||||
|
| 29,200 |
|
|
| 20,906 | 44 | - |
|
|
|
|
| 50,106 | 44 |
56,390 | 50 | 34,594 |
| 13,602 | 50 | 15,013 | 94 | 16,343 |
| 2,444 |
| 8,730 |
| 147,117 | 94 |
15,722 | _ | 4,088 | 44 | 4,407 | 81 | 4,598 | 17 | 4,196 | 02 | 675 | 86 | 526 | 86 | 34,215 | 16 |
143,840 | 84 | 44,651 | 29 | 24,233 | 34 | 26,147 | 80 | 20,768 | 44 | 4,199 | 13 | 11,422 | 24 | 275,263 | 08 |
| _ | 43,032 | 79 | 5,659 | 38 |
|
|
|
|
|
|
|
| 48,692 | 17 |
_ | _ | 54,634 | 27 | 8,719 | 90 | 213 | 80 | — | — | — | — | 8,404 | 07 | 71,972 | 04 |
_ | _ | 50,134 | 15 | 10,637 | 05 | 14,652 | 80 | 12,781 | — | 53 | — | 2,092 | 75 | 90,350 | 75 |
_ | _ |
| _ | _ | — | 2,038 | 04 | — | — | — | — | — | — | 2,038 | 04 |
__ | _ | 548 | — | 2,180 | 58 | 1,275 | 08 | 251 | 45 | — | — | 161 | 18 | 4,416 | 29 |
_ | _ | 13,209 | 74 | 4,319 | 62 | 4,015 | 55 | 4,973 | 45 | 462 | 51 | 3,164 | 05 | 30,144 | 92 |
1,460 | — | — | — | 1,000 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 2.460 | ~ |
217,413 | 34 | 244,892 | 68 | 74,76(1 | 18 | 67,955 | 18 | 59,313 | 86 | 7,834 | 50 | 34,501 | 15 | 706,670 | 39 |
|
| 46 | 94 | 48 | 63 | 566 | 66 | 636 | 54 |
|
| 988 | 44 | 2,287 | 21 |
_ | _ | 3,073 | 29 | 24 | 04 | 46,386 | 38 | 18,320 | — | 5,645 | 21 | 2,019 | 79 | 75,468 | 71 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 579 | — |
|
|
|
|
|
|
|
| 87,467 | 50 | — | — | — | - | 87,467 | 50 |
— | — | 3,120 | 23 | 72 | 67 | 46,953 | 04 | 106,424 | 04 | 5,645 | 21 | 3,587 | 23 | | 165,802 | 42 |
217,413 | 34 | 277,212 | 91 | 74,832 | 85 | 135,814 | 66 | 165,737 | 40 | 13,479 | 71 | 38,088 | 38 | 922,579 | 25 |
— 6 —
Djurgårdskassan.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar .
Inkomster:
Tomt-, hyres- och arrendeavgifter.............................................
Intressemedel ........................................................ ...............
Bidrag från Stockholms stad till vägars underhåll, renhållning m. m.
Försäljningsmedel m. m.:
Från Rosendals trädgård ......................................................
» park och jordbruk ......... ........ ...................................
» ladugården ...............................................................
» skogen och sågen........................................................
Diverse inkomstmedel ............................................................
Kredit.
1,475,821: 89
324,897: et
86,401: 24
106,564:18
16,422: 05
2,472: 70
3,200: 05
20,474: 55
4,256: 03
564,688:4 6
Summa 2,040,510:84
Utgifter:
Avlöningar och pensioner....................................................
Expenser, skatter, brandförsäkringar m. m.............................
Omkostnader för byggnader m. m......................................
» » vägarna...............................................i....
» » renhållning .............................................
» » Rosendals trädgård ................................
» » parker och jordbruk .......................................
» » ladugården och stallet....................................
» » skogen och sågen .........................................
» r diverse underhållsarbeten...............................
Virke för Djurgårdsförvaltningen ............................................
Förräntningar och amorteringar av vissa från Djurgårdsfonden utlämnade
lån till byggnads- m. fl. arbeten vid vissa kungl, slott:
Enligt kungl, brev den 30 maj 1924 .......................................■
» » » » 12 mars 1925.......................................
Kungl, begravningsplatsen ......................................................
Avskrivning å inventarier .......................................................
55,012: —
30,168: 14
63,532:25
75,212: 70
40,449: 86
15,446: 24
47,883: 86
10,235: 8 4
17,301: 82
21,713: 79
3,589: 6 5
45,000: —
7,500: —
2,242: oi
10,872:22 446,160:3 8
Leverering:
Till statskontoret, att tillgodoföras:
I. B. 5. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott
80,000: -
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning .. .....
Innestående i bank.....
Byggnader.................
Inventarier och förråd
Fordringar.................
98: 81
199,926: 68
1,242,920: —
30,648: 6 9
40,755: 78 1,514,349; 96
Summa 2,040,510: 34
— 7
ANDRA HUVUDTITELN.
Beträffande den till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningen, fångvårdsstyrelsen,
hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen ävensom till
Sveriges officiella statistik: fångvården.
Justitiedepartementet.
| Debet | Kredit |
|
| ||||||
|
|
| Leverering |
|
| Levere- | Summa |
| ||
| Uppbörd | från stats |
| Utgifter |
|
|
|
|
| |
|
|
| kontoret |
|
|
| kontoret |
|
| |
A. II. 5. Hyresmedel från under |
|
|
|
|
| ; |
|
|
|
|
byggnadsstyrelsens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vård stående egen- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
domar ................. | 1,161 | 96 | ■ — | — | — | — | 1,161 | 96 | 1,161 | 96 |
Andra huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
A. 1. Lönefyllnad åt statsmi- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ni stern .................. | — | — | 6,000 | — | 6,000 | — | — | — | 6,000 | — |
2. Statsråden utan departe- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ment ..................... | — | — | 72,000 | — | 72,000 | — | — | — | 72,000 | — |
3. Departementschefen ... | — | — | 24,000 | — | 24,000 | — | — | — | 24,000 | — |
4. Departementets avdel- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ning av Kungl. Maj:ts |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kansli . .................. | — | — | 147,923 | 40 | 147,846 | 93 | 76 | 47 | 147,923 | 40 |
5. Extra ledamöter för lag- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ärenden .................. | — | — | 24,000 | — | 24,000 | — | — | — | 24,000 | — |
6. Departementschefens |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
ombud för tillsyn å |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tryckta skrifters all |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mängörande ........... | — | — | 15,258 | 95 | 15,258 | 95 | — | — | 15,258 | 95 |
7. Handsekreterare åt stats |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ministern .............. | — | — | 4,000 | — | 4,000 | — | — | — | 4,000 | — |
D. 2. Regeringsrätten ........ | — | — | 237,630 | — | 237,630 | — | — | — | 237,630 | — |
H. 1. Svensk författningssam |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ling......... ............ | — | — | 609 | 98 | 609 | 98 | — | — | 609 | 98 |
I. 8. Skrivmaterialier och ex |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
penser, ved m. m. .. | 128 | 95 | 56,000 | — | 51,740 | 61 | 4,388 | 84 | 56,128 | 95 |
9. Tryckningskostnader .. | — | — | 29,515 | 27 | 29,515 | 27 | — |
| 29,515 | 27 |
10. Kommittéer och utred |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningar genom sakkun |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
niga...................... | — | — | 5,000 | _ | 4,860 | 02 | 139 | 98 | 5,000 | — |
11. Extra utgifter ........... | — | — | 10,485 | — | 10,443 | — | 42 | — | 10,485 | — |
13. Provisoriskt dyrortstill |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lägg åt vissa befatt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningshavare i statens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tjänst ..................... | — | — | 3,094 | — | 3,094 | — | — | — | 3,094 | — |
14. Dyrtidstillägg åt befatt- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningshavare i statens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tjänst ..................... | 112 | — | 39,777 | — | 39,796 | — | 93 | — | 39,889 | — |
Oförutsedda utgifter: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Oförutsedda utgifter i all- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mänhet ....................— | — | — | 1,500 | — | 1,185 | 06 | 314 | 95 | 1,500 | — |
Summa | 1,402 | 91 | 676,793|eo | 671,979|si | ! 6,216 7 0 | 678,196 51 |
— 8 -
Justitiekanslersexpeditionen.
Andra huvudtiteln: C. 1. Justitiekanslersexpeditionen...... I. 8. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m............................ 14. Dyrtidstillägg åt befattningsha-vare i statens tjänst ........... | Debet | Kredit | Summa | ||||
Till-gångar | Levere-ring från | Utgifter | |||||
127 | 40 | 47,068 10,409 4,338 | 17 87 | 47,068 10,537 4,338 | 17 27 | 47,068 10,537 4,338 | 17 27 |
Summa | 127 | 40 | 61,816 | 041 61,943 44 | 61,943 | 44 |
Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.
| Debet | Kredit |
|
| ||||||
|
|
| Levere- |
|
|
| Levere- |
|
| |
| Uppbörd | ring från | Utgifter | ring till | burn ma | |||||
|
|
| kontoret |
|
| kontoret |
|
| ||
A. II. 5. Hyresmedel från under bygg- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
nadsstyrelsens vård ståen-de egendomar ............. | 420 |
|
|
|
|
| 420 |
| 420 |
|
Andra huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 512,490 | 66 | 512,490 | 66 |
|
| 512,490 | 66 |
3. Extra expeditionsvakt vid |
|
|
|
| ||||||
|
|
| 2,208 |
| 2,208 |
|
|
| 2,208 |
|
Nedre justitierevisionen: |
|
|
|
|
|
|
| |||
D. 4. Nedre justitierevisionen... | — | — | 460,625 | 74 | 460,625 | 74 | — | — | 460,625 | 74 |
5. Tillfällig förstärkning av |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 56,621 | 66 | 56,621 | 66 |
|
| 56,621 | 66 |
I. 8. Skrivmaterialier och expen- |
|
|
|
| ||||||
|
|
| 41,000 3,000 |
| 40,144 2,968 | 69 | 855 31 | 31 | 41,000 3,000 |
|
|
|
|
| 20 | 80 |
| ||||
|
|
|
|
| ||||||
13. Provisoriskt dyrortstillägg åt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vissa befattningshavare i |
|
| 12,930 | 59 | 12,930 | 59 |
|
| 12,930 | 59 |
14. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
|
|
|
| ||||||
havare i statens tjänst .. | — | — | 91,006 | — | 91,006 | — | — | — | 91,006 | — |
Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vissa icke-ordinarie be- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fattningshavare inom den | - | — | 4,394 | 57 | 4,394 | 57 | — | _ | 4,394 | 57 |
Summa | 420 | — | 1,184,277 | 22(1,183,390(11 | 1,307 | »i | 1,184,697 | 22 |
— 9 —
Svea hovrätt.
..... | Debet | Kredit |
|
| ||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
| Till-gånga |
| Upp- börd | Levere-ring från | Utgifter |
| ring till | Till-gångar | Summa | |||||
| 1931 |
|
|
| kontoret |
|
| toret |
| 1932 |
|
|
| |
Andra huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Svea hovrätt: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
D. 6. Hovrätten ...... | 3,087 | 41 | 40 | 15 | 825,000 | — | 822,456 | 08 | 3,927 | 56 | 1,743 | 92 | 828,127 | 56 |
7. Extra division | — | — | — | — | 54,200 | — | 54,200 | — | — | — | — | — | 54,200 | — |
8. Extra ledamot | — | — | — | — | 8,580 | — | 8,580 | — | — | — | — | — | 8,580 | — |
I. 8. Skrivmaterialier |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och expenser, ved m. m....... | 273 | 67 |
|
| 48,800 | _ | 45,225 | 35 | 273 | 67 | 3,574 | 6 5 | 49,073 | 67 |
9. Tryckningskost- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 126 |
| 1,826 |
|
| 326 | 94 | _ | _ | 1,500 | _ | 1,373 | 76 | 326 | 94 | 25 | 94i | ||
13. Provisoriskt dyr- |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||||
ortstillägg åt vis-sa befattnings-havare i statens |
|
|
|
| 20,200 |
| 20,058 | 41 |
|
| 141 | 59 | 20,200 |
|
14. Dyrtidstillägg åt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
b ef attnin gshava-re i statens tjänst | 429 | _ | 5 | _ | 100,500 | _ | 100,121 | — | 434 | — | 379 | — | 100,934 | — |
Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
E. 15. Avlöningsförhöj- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningar åt vissa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
befattningshava-re inom den ci-vila statsförvalt- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 5,558 |
|
ningen ........... | 8 | 18 | 20 | — | 5,530 | — | 5,525 | 20 | 8 | 18 | 24 | 80 | 18 | |
Summa | 4,125)20 | 65 16 [l,06431o|— | 1,057,539 | 79 | | 4,970 | 35 | |x5,990 | 21 | 1,068,500! 8 6 |
1 Tillgångarna den 80/6 1932 utgjordes av kassabehållning, varav inlevererats till statskontoret
3,700 kronor 90 öre den 1 samt 2,289 kronor 31 öre den 4 juli samma år.
10 —
Göta hovrätt.
Andra huvudtiteln:
D. 9. Göta hovrätt.....................
I. 8. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.............
14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst ...
Elfte huvudtiteln:
Allmänna indragningsstaten:
C. 1. Diverse föremål...............
Summa
Debet | Kredit | Summa | |||||||
Leverering | Skulder | Skulder | Utgifter | ||||||
392,229 | 61 | 17 | 65 | 33 | 31 | 392,213 | 95 | 392,247 | 26 |
23,500 | - | 148 | 50 | 403 | 98 | 23,244 | 52 | 23,648 | 50 |
43,962 | 12 | — | - | — | — | 43,962 | 12 | 43,962 | 12 |
400 | — | — | — | — | — | 400 | _ | 400 | _ |
460,091 | 73 | 166 | 15 | 437 29 | 459,820 | 59 | 460,257|8 8 |
Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Debet | Kredit |
|
|
| |||||
Leverering | Skulder | Skulder | Utgifter | Summa | |||||
208,198 | 33 |
|
|
|
| 208,198 | 33 | 208,198 | 33 |
12,300 | — | — | — | — | — | 12,300 | — | 12,300 | — |
13,393 | 70 | 7 | 54 | 152 | 34 | 13,248 | 90 | 13,401 | 24 |
25,055 |
|
|
|
|
| 25,055 | — | 25,055 | — |
746 | 45 |
|
|
|
| 746 | 46 | 746 | 45 |
259,693 | 48 | 7 | 54 | 152(34 | 259,548(68 | 259,701 | 02 |
Andra huvudtiteln:
Hovrätten över Skåne och Blekinge:
D. 10. Hovrätten .....................
11. Förstärkning av arbetskrafterna
...... ..................
I. 8. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m...................
14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst...
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa
icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen
.....................
Summa
11 —
Statens uppfostringsanstalt å Bona.
Debet.
Balans den 1 full 1931:
Tillgångar .......................................................................................
Inkomster:
Andra huvudtiteln:
G. 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona ............................... 315,156: 12
I. 14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 21,988: —
Oförutsedda utgifter:
1. Oförutsedda utgifter i allmänhet ................................ 515:84
H yresmedel .............................................................................. 11,162:45
Vinst å jordbruket .................................................................. 15,582: 42
» » verkstadsdriften ........................................................... 5,202: 89
Diverse inkomstmedel ............................................................... 251: 68
Skulder:
Diverse medel
Balans den 30 juni 1932
Summa
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder .....................................................................
Avlöningar.........................................
Byggnader ........................................
Utspisning.........................................
Beklädnad och sängkläder .................
Inventarier ......................................
Värme och lyse m. m........................
Renhållning ......................................
Hälso- och sjukvård ..........................
Undervisning ...................................
Expenser och diverse..........................
Omkostnader för elever utom anstalten
Elevbelöningar..................................
Minskat värde å inventarier och förråd
Utgifter:
..................................... 193,145:46
...................................... 23,402: 66
...................................... 35,749:8 2
...................................... 38,119:54
...................................... 5,903: 04
..................................... 20,143:45
...................................... 3,498: 01
...................................... 4,900: 7 0
..................................... 2,670:8 2
...................................... 15,570: —
...................................... 20,377: 96
...................................... 4,304: 12
...................................... 1,796:5 7
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 47: 11
Innestående i bank................................................................. 373: 7 6
Fordringar...................................................................... ...... 61:20
Inventarier och förråd ............................................................ 134,566,47
Summa
Under budgetåret 1931—1932 utgjorde vid anstalten högsta antalet elever 174
antalet 143.
137,368: 9 o
369,859: 25
3,940: 6»
511,168: 74
6,538: oi:
369,582: 14
135,048: 64
511,168: 7 4
och lägsta
— 12 -
TREDJE HUVUDTITELN.
Beträffande den till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningen, utrikesdepartementet.
hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen.
- 13
FJÄRDE HUVUDTITELN.
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, arméförvaltningen,
marinförvaltningen och flygstyrelsen, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken
och budgetredovisningen.
Arméns totalkostnader.1
Arméförvaltningens huvudkassa
Arméfördelningsstaber ni. m.:
Södra arméfördelningens stab .
Västra » s
Ostra » »
Norra » »
Militärbefälsstaben på Gotland.
........ 7,533,184:15
........ 495,811:29
........ 338,475:4 8
........ 588,043:7 9
........ 680,895:88
........ 1,777,357:02
Säger 3,880,583: 34
Infanteriet:
Svea livgarde....................................
Göta » ....................................
Livregementets grenadjärer ...............
Livgrenadj ärregementet .....................
Jämtlands fältjägarregemente ...........
Norra skånska infanteriregementet ......
Södra » » ......
Upplands regemente...........................
Skaraborgs regemente ..................
Södermanlands » ..................
Kronobergs » i Växjö ......
» »i Karlskrona
Jönköpings-Kalmar regemente............
Dalregementet .................................
Hälsinge regemente .....................
Älvsborgs » .....................
Hallands » .....................
Bohusläns » .....................
Norrbottens » .....................
Västerbottens » .....................
Västernorrlands regemente..................
Värmlands » .....................
... 1,463,210:10
... 1,543,173:96
... 1,603,918:65
... 2,007,848:9 9
.... 1,508,501:13
.... 1,389,951:31
.... 1,152,443:8 7
.... 1,514,690:49
.... 1,469,838:66
.... 1,378,546:40
.... 1,367,942:34
675,552:2 7
....... 1,576,641:90
........ 1,357,833:58
........ 1,399,613:2 9
........ 1,477,436:58
........ 1,288,499: 88
........ 1,492,443:11
........ 1,656,590:82
........ 1,332,637:21
........ 1,277,198:37
........ 1,315,013: 68
Säger 31,249,525: 99
Kavalleriet:
Livregementet till häst..................
Skånska kavalleriregementet .........
Livregementets husarer..................
Norrlands dragonregemente............
........ 1,384,843:2 5
........ 1,606,905:5 6
........ 1,334,045: 4 o
........ 1,329,096:68
Säger 5,654,890: 84
1 Tabellen är upprättad med stöd av uppgifter från arméförvaltningen.
— 14
Artilleriet:
Svea artilleriregemente .............
Gröta » .............
Vendes » .............
Norrlands » .............
Norrbottens artillerikår............
Smålands arméartilleriregemente.
Bodens artilleriregemente..........
Karlsborgs »
Fortifikationen:
Svea ingenjörkår.........
Gröta » .........
Fälttelegrafkåren.........
Bodens ingenjörkår......
........ 1,509,132:8 7
........ 1,704,845:19
........ 1,433,463:14
........ 1,505,026:68
........ 614,162:02
........ 1,596,318:40
........ 1,084,517:05
........ 917,533:61
Säger 10,364,998:86
........ 1,194,905:6 2
........ 802,587:8 7
....... 1,329,864:15
........ 1,255,252:58
Säger 4,582,609: 7 2
Trängen.
Svea trängkår .. .
Gröta »
Norrlands »
Skånska trängkåren
Övriga staber, förråd, skolor, sjukhus, verkstäder
Generalstaben ................................................
Fortifikationen.......................................
Intendenturstaben ............................................
Kavalleriinspektionen.........................................
Fortifikationsbefälhavaren i Boden ....................
Krigshögskolan..................................................
Artilleri- och ingenjörhögskolan..........................
Infanteriskjutskolan...........................................
Ridskolan ...............................................
Krigsskolan ....................................................
Garnisonssjukhuset i Stockholm..........................
» i Boden.............................
Arméns centrala beklädnadsverkstad .................
» intendenturförråd i Stockholm.................
x » å Karlsborg.................
* »i Boden ....................
Karl Gustafs stads gevärsfaktori .......................
Tygstationen i Stockholm ..............................
» å Karlsborg...................................
, » i Boden ......................................
Akers krutbruk ..................................
Ammunitionsfabriken å Marieberg......................
» å Karlsborg.......................
Arméns underofficersskola .........................
1931 års fälttjänstövningar ..........................
Skytteförbundens överstyrelse.......................
........ 754,645:95
........ 673,519:44
........ 719,412:66
........ 677,489: li
Säger 2,825,067:16
...... 1,127,892:43
....... 612,850:38
....... 536,640: o 3
....... 791,290: 11
....... 726,483:84
....... 178,040: 7 2
....... 171,880:85
....... 352,070:5 2
....... 196,395:24
....... 553,936:19
....... 271,397:44
....... 131,728:9i
....... 997,487: 6 7
....... 1,017,637: 03
..... 769,252:20
....... 984,190:34
....... 1,195,000: —
....... 872,508:29
....... 314,966:68
....... 245,710:17
....... 594,170: 18
....... 893,651:32
...... 672,505: 25
...... 444,227:68
...... 26,701:61
...... 59,447: 84
Säger 14,738,062: 72
Summa 80,828,922: 78
Anmärk ning ar:
• * ?e provan upptagna genom arméförvaltningens huvudkassa bestridda kostnaderna
mgå icke utgifterna för försvarsdepartementet och lantförsvarets kommandoexpedition.
A) Anledningen till att kostnaderna vid arméfördelningsstabema uppgå till så avsevärt olika
belopp är att söka dari, att vid dessa staber gäldas kostnader för centralupphandlingar av
— 15 —
furage och. bränsle samt för fält- och fälttjänstövningar ävensom i vissa fall för byggnads,
företag vid underlydande truppförband.
3) Från militärbefälets på Gotland stabskassa bestridas kostnaderna för Gotlands trupper
och för kronobageriet i Visby.
4) Det höga kostnadsbeloppet för Livgrenadjärregementet har förorsakats därav, att
vid regementet redovisas östra brigadens utgifter samt att vissa skolor och utbildningskurser
förlagts till detta regemente.
5) Militärbefälets för övre Norrland utgifter redovisas i Norrbottens artillerikårs räkenskaper.
Kommendantskapets i Boden utgifter redovisas i Bodens ingenjörkårs räkenskaper.
Försvarsväsendets
| Krigsskolan | Krigshög skolan | - | |
| 1 |
| 2 |
|
Debet. Balans den 1 juli 1931: |
|
|
|
|
| 2,675 | 48 | 6,733 | 17 |
| ||||
Inkomster: Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen: Fjärde huvudtiteln: 2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband |
|
|
|
|
m. fl......................................................... | 144 | 92 | 14 | 80 |
14. Flyttningsersättning ..................................... | — | — | 519 | 60 |
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt under- |
|
|
|
|
visningsanstalter och utbildnings kurser............ | 907 | 05 | 128 | 40 |
2. Granatkastarkurs vid infanteriskjutskolan............ | — | — | — | — |
D. 1. Mathållning...................................................... | 26,292 | 38 | — | — |
2. Munderingsutrustning ....................................... | 86 | 20 | — | — |
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m.......... | 66 | 97 | — | — |
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt......... | 7,532 | 75 | — | — |
5. Remontering ................................................... | — | — | — | — |
6. Furagering .................................................... | 68 | 26 | — | — |
7. Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon | — | — | — | — |
9. Truppförbandens övningar................................ | — | — | — | — |
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m............................ | 394 | 96 | — | — |
F. 1. Vapen och ammunition m. m............................ | 517 | 54 | — | — |
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ............... | 10,345 | 02 | — | — |
H. 2. Extra utgifter............................................... • ■ ■ | — | — | — | — |
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret | — | — | — | — |
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. | — | — | — | — |
C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter |
|
|
|
|
m. m......................................................... | — |
| — | — |
4. Skrivmaterialier och expenser m. m................... | — | _ | — | — |
D. 1. Förplägnad...................................................... | — | — | — | — |
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. | — | — | — | — |
J. 5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret | — | — | — | — |
2 C. 2./1930— 31. Extra kulsprutekurs för majorer och äldre |
|
|
|
|
kompaniofficerare......................................... | — | — | — | — |
Allmänna lägerkassorna........................................................ | 409 | 10 | — | — |
| 39 | 78 | _ | _ |
Av arméförvaltningen anvisad kredit ................................... | 560,000 |
| 177,000 | — |
Leverering från marinförvaltningen ....................................... | — | — | — | — |
Inbetalda pensionsavgifter ............................................... | — | — | — | — |
Likvider med särskilda myndigheter....................................... | 25,862 | 04 | 454 | 99 |
Säger | 632,666 | 92 | 178,117 | 69 |
Summa | 635,342|40 | 184,850 | 86 |
17
undervisningsanstalt© r.
Artilleri- och | Ridskolan 1 | Infanteri- I skjutskolan jl | Arméns | Sjökrigs- ; | Sjökrigs- skolan |
| Summa | ||||||
3 | 1 | 4 | ! | 5 i | 6 | 1 | 7 | I | 8 | 9 | |||
3,8611 | S8 | 24,852 | 2 6 | 53,9531 | 81 | . 4,5031 | 78j | 1,932] | 44; | 9,200 | 87 | 107,713 | | 69] |
i ! |
| 840 |
| 233 | 80 | 1 l •1 539 | 20 | 1 |
| I |
| 1,772 | 72 |
— | — | — | — | 278 | 70 | 258 | 2 5 | — | _ | — | -- | 1,056 | 45 |
162 | SO | 1,525 | 63 | 1,355 | 2 4 | 419 | 35 | — |
|
| - | 4,498 | 4 7 |
_ | _ | — | — | 9 | — | — | — | — | — | — | — | 9 | — |
_ |
| 2,567 | 26 | 4,778 | 83 | 12,903 | 23 | — | — | — | — | 46,541 | 65 |
|
| _ | _ | 130 | 50 | 2,376 | 9 2 | — | — | — | — | 2,593 | 62 |
| _ | _ | _ | 661 | 01 | 1,228 | 65 | — | — | — | — | 1,956 | 63 |
18 | 58 | 7,544 | 07 | 9,381 | 29 | 8,453 | 01 | — | — | — | — | 32,929 | 70 |
|
| 1,550 | — | — | — | 530 | — | — | — | — | — | 2,080 | — |
_ | _ | 3,629 | S5 | 1,257 | 15 | 1,996 | 06 | — | — | — | — | 6,951 | 32 |
__ | _ | 1,805 | 97 | 724 | 23 | — | — | — | — | — | — | 2,530 | 20 |
__ |
| _ | _ | — | — | 12 | 2 5 | — | — | — | — | 12 | 2 5 |
_ | _ | 2,538 | 59 | 118 | — | 78 | — | — | — | — | — | 3,129 | 55 |
_ | _ | — | — | 2,181 | 72 | 47 | 65 | — | — | — | — | 2,746 | 91 |
| _ | 1,647 | 64 | 1,687 | 90 | 8,465 | 17 | — | — | — | — | 22,145 | 73 |
432 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 432 |
|
12 | _ | _ |
| — | — | — | — | — | — | — | — | 12 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 228 |
| 228 | - |
|
|
|
|
|
| _ | _ | 1 | 2 0 | _ | — | 1 | 20 |
|
| _ |
| _ | _ | — | — | — |
| 51 | 5 5 | 51 | 55 |
|
| _ |
| _ | _ | — | _ |
|
| 8 | 03 | 8 | 08 |
_ |
| _ |
| _ | _ | — | — | — | — | 96 |
| 96 | — |
— | — | — |
| — | — | — | - |
|
| 20 | — | 20 | — |
_ |
|
|
| 25 | 95 | _ | _ |
|
| — |
| 25 | 9 6 |
_ | _ | 793 | 21 | 137 | 12 | 1,280 | 34 | — | — | — |
| 2,619 | 77 |
273 | 2 0 | 291 | 29 | — |
| 242 | 20 | — |
| — | - | 846 | 47 |
| 190,000 | _ | 180,OOC | — | 310,000 | — | 445,000 | — | — |
| — |
| 1,862,000 | — |
| _ | _ |
| _ |
| — | — | 10,060 | — | 90,000 | — | 130,060 | — |
_ | _ | _ |
| — |
| — |
| — |
| 140 | 41 | 140 | 41 |
3,938 | 7 3 | 2,701 | 81 | 14,636 | 39 | 25,923 | 08 | — |
| — |
| 73,521 | 62 |
194,837 jin | 207,439|90| 347,596|s8| 509,753|S6 | 40,061 | 20j 90,543 | |#»| 2,201,017120 |
98,699 j la | 232,292|lo| 401,550|g4| 514,257li4 41,993]64|
3 22847. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. XI.
99,744] 8 6 2,308,730189
— 18 —
Kredit. | 1 |
| 2 |
|
Utgifter: |
|
|
|
|
Fjärde huvudtiteln: |
|
|
|
|
2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband |
|
|
|
|
m. fl.......................................................... | 206,828 | 81 | 103,723 | 57 |
4. Avlöning till personal å övergångsstat vid armén | 15,490 | 50 | — | — |
11. Arméns personal över stat................................. | — | — | — | — |
12. liese- och traktamentspenningar ........................ | 42 | 30 | 79 | 20 |
14. Flyttningsersättning......................................... | 2,946 | 25 | 17,004 | 64 |
B. 1. De värnpliktigas avlöning ................................. | 41,320 | — | — | — |
2. Understöd åt vissa värnpliktigas familjer............ | — | — | — | — |
3. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. | — | — | — | — |
C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt under- |
|
|
|
|
visningsanstalter och utbildningskuxser............ | 123,084 | 54 | 42,938 | 35 |
2. Granatkastarkurs vid infanteriskjutskolan............ | — | — | — | — |
3. Studiestipendier................................................ | — | — | — | — |
5. Befrämjande av den andliga vården vid armén ... | 1,000 | — | — | — |
8. Tryckningskostnader ......................................... | 514 | — | _ | — |
D. 1. Mathållning..................................................... | 67,147 | 57 | — | — |
2. Munderingsutrustning ....................................... | 1,015 | 08 | — | — |
3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m.......... | 3,698 | 12 | — | — |
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt......... | 56,408 | 04 | 2,350 | — |
5. Remontering ................................................... | — | — | — | — |
6. Furagering ...................................................... | 7.007 | 83 | — | — |
7. Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon . | — | — | — | — |
9. Truppförbandens övningar................................. | — | — | 460 | 70 |
10. Tält- och fälttjänstövningar ........................ ..... | — | — | 72 | — |
E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m...................... | 2,225 | 04 | — | — |
F. 1. Vapen och ammunition m. m............................ | 5,935 | 60 | — | — |
G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ............... | 48,235 | 57 | — | — |
H. 2. Extra utgifter................................................... | 3,922 | 92 | — | — |
3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare ... | 24 | — | — | _ |
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret | 29,088 | — | 10,539 | — |
3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl. | — | — | — | _ |
7. Marinens reservpersonal.................................... | — | — | — | — |
B. 1. De värnpliktigas avlöning ................................. | — | — | — | — |
C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter |
|
|
|
|
4. Skrivmaterialier och expenser m. m............ |
| Z | _ |
|
5. Tryckningskostnader.................................. | — | — | — | — |
D. 1. Förplägnad.............................................. | — | — | — | — |
2. Beklädnad ........................................ | _ | — | — | _ |
4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m. | — | — | — | — |
E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar.................. | — | — | — | — |
F- 1. Sjukvård för marinen ..................... | — | — | — | — |
J. 2. Extra utgifter................................................... | — | — | — | — |
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret | — | — | — | — |
5. 3. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den |
|
|
|
|
civila statsförvaltningen .................................... | — | — | — | — |
4. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare |
|
|
|
|
i statens tjänst ........... ................................ | 5,762 | 85 | 1,990 | 95 |
7. Kommunalutskylder för försvarsväsendets till tjänste- |
|
|
|
|
bostäder upplåtna fastigheter............................. | 1,495 | 89 | — | — |
2. C. 2/1930—31. Extra kuisprutekurs för majorer och äldre |
|
|
|
|
kompaniofficerare ......''............... | — | — | — | — |
Allmänna lägerkassorna..................... | 378 | 05 | _ 1 | — |
Levererade pensionsavgifter..................................... | — | — | - 1 | _ |
Försträckning ................................. | 2,671 | 03 | - j | — |
Likvider med särskilda myndigheter...................................... | 361 | 12 | — | — |
Säger | 626,603 |
| 179,158| | 41 |
19 —
3 | 4 |
| 6 |
| 6 | 7 | 8 | 9 | |||||
102,757 | 90 | 64,119 | 82 | 136,389 | 25 | 210,226 |
|
|
|
|
| 824,044 | 86 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| — | — | 15,490 | 50 |
— | — | — | — | 1,641 | 78 | — | — | — | — | — | — | 1,641 | 78 |
— | — | 538 | 40 | 68 | 20 | — | — | — | — | — | — | 728 | 10 |
— | — | 1,280 | 30 | 2,860 | 78 | 2,983 | — | — | — | — | — | 27,074 | 97 |
— | — | 5,402 | 20 | 5,985 | 80 | 11,097 | — | — | — | — | — | 63,805 | — |
— | — | 307 | 80 | 324 | 99 | 905 | 12 | — | — | — | — | 1,537 | 91 |
— | — | — | — | 4,013 | 30 | 9,375 | 05 | — | — | — | — | 13.388 | 35 |
48,767 | 48 | 51.088 | 79 | 74,833 | 70 | 56,068 | 40 | _ | _ | _ | — | 396,781 | 26 |
— | — | — | — | 10,924 | 71 | — | — | _ | — | — | — | 10,924 | 71 |
5,000 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 5,000 | — |
— | — | — | — | — | — | 300 | — | — | — | — | — | 1,300 | — |
— | — | — | — | 900 | — | 502 | 75 | — | — | — | — | 1,916 | 75 |
21 | — | 12.490 | 05 | 40,210 | 36 | 86,140 | 30 | — | — | — | — | 206,009 | 28 |
— | — | 790 | 40 | — | — | 2,376 | 92 | — | — | — | — | 4,182 | 40 |
— | — | 1,632 | 33 | 15.909 | 45 | 10,860 | 47 | — | — | — | — | 32,100 | 37 |
6,249 | 58 | 19,449 | 14 | 30,740 | 99 | 43,842 | 98 | — | — | — | — | 159,040 | 78 |
— | — | 1,435 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,435 | — |
— | — | 36,409 | 42 | 3,160 | 94 | 16,070 | 53 | — | — | — | — | 62,648 | 72 |
— | — | 1,635 | 51 | 748 | 16 | — | — | — | — | — | — | 2,383 | 67 |
— | _ | — | — | — | — | 1,617 | 35 | — | — | — | — | 2,078 | 05 |
273 | 20 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 345 | 20 |
— | — | 6,250 | 61 | 1,603 | 62 | 774 | 88 | _ | — | — | — | 10,854 | 15 |
— | — | — | — | 10,552 | 87 | 3,409 | 33 | — | — | — | — | 19,897 | 80 |
— | — | 8,407 | 60 | 38,423 | 87 | 30,835 | 09 | — | — | — | — | 125,902 | 13 |
— | _ | 1,500 | — | 1,836 | 70 | 6,700 | 06 | — | — | — | — | 13,959 | 68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| — | 24 | — |
11,832 | — | 9,262 | — | 6,619 | 93 | 10,330 | — | — | — | — | — | 77,670 | 93 |
_ | _ | _ | _ | _ | _ | _ | _ | 28,092 | — | 40,337 | 99 | 68,429 | 99 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 18,222 | 75 | 18,222 | 75 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 4,865 | 60 | 4,865 | 50 |
|
|
|
|
|
| _ |
| 5,774 | 12 | 8,928 | 05 | 14,702 | 17 |
|
|
|
|
|
|
|
| 2,598 | 63 | 4,140 | 57 | 6,739 | 20 |
__ | _ | __ | _ | — | _ | — | — | 300 | — | 389 | 30 | 689 | 30 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 5,797 | 67 | 5,797 | 67 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,503 | 60 | 1,503 | 60 |
_ | _ | _ | _ | _ | _ | — | — | 2,791 | 63 | 6,390 | 81 | 9,182 | 44 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,765 | 81 | 1,765 | 81 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 146 | 12 | 146 | 12 |
_ | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
| 900 | — | 45 | — | 945 | — |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,625 | — | 1,625 | — |
— | - | — | — | — | — | — | — | — | — | 90 | — | 90 |
|
1,817 |
| — | — | 808 | 50 | — | - | — | — | — | - | 10,379 | 30 |
— | — | 194 | 27 | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,690 | 16 |
|
|
| _ | 9 | 45 | _ | _ | _ | _ | — | — | 9 | 45 |
_ | _ | 755 | 89 | 14160 | 1,381 | 75 | — | — | — | — | 2,530 | 19 | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 180 | 62 | 180 | 62 |
_ | _ | 131 | 6 2 | 827 | 12 | 250 | 5 4 | — | — | — | — | 3,880 | 31 |
— | — | 754 | 49 | 258 | 3 8 | 2,933 | 37 | — | — | — | — | 4,307136 | |
176,718 | 16 | 223,835114 | 389,667 | 35 | | 508,980 | 89| 40,456|a 81 94,42817 9 | | 2,239,84812 8 |
- 20 —
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning .....................................
Innestående i bank..................................
Förskott.................................................
Säger
7,739
1,000
8,739 2 0
4,692
1,000
5,692j4 5
Summa] 635,342|4o| 184,850|é
Antalet elever under budgetåret 1931—1932 utgjorde:
Vid krigsskolan........... 362
» krigshögskolan .......................................................... 43
» artilleri- och ingenjörhögskolan ................................... 61
» ridskolan ..................................................................... 16
» infanteriskjutskolan .................................................... 171
» arméns underofficersskola ............................................. 264
» sjökrigshögskolan ......................................................... 23
» sjökrigsskolan.............................. 49
— 21 —
19,481
21,981
99,744|8 6
401,550|6 4
Sjökarteverket.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 63,081:58
Inkomster:
Särskilda uppbördsmedel lör utgiftsanslagen:
Fjärde huvudtiteln:
3. I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ........................ 349: 96
2. Omkostnader för sjömätningsväsendet........................... 67,539: 33
3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet ... 10,148:84
4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande» .................. 252: o9
Inbetalda pensionsavgifter ............................................................ 3,592: 80
Ersatta försträokningar m. ..................................................... 19,563: 29 101,446:31
Leverering från marinförvaltningen ............................................................... 560,000: —
Likvider med särskilda myndigheter ............................................................ 107,793: 46
Summa 832,321: 34
— 22 —
Kredit.
Utgifter:
Fjärde huvudtiteln:
3. Gr. 1. Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m........
I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal .........................
2. Omkostnader för sjömätningsväsendet .........................
3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet____
4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»...................
5. Internationella hydrografiska byrån ............................
J. 4. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare............
5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret.......
5. 4. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare
statens tjänst .........................................................
Levererade pensionsavgifter .......................................................
Utbetalda försträckningar m. m..................................................
Leverering till marinförvaltningen .............................................
Likvider med särskilda myndigheter ..........................................
333: 68
191,548: 40
250,044: 66
27,837:16
35,282: 83
8,636: 69
1,328: 34
23,299: —
4,872: —
3,592: 80
18,729: 30
Tillgångar:
Kassabehållning.....
Innestående i bank
Balans den 30 juni 1932.
760:76
... 61,589:04
Summa
565,504: 76
252: 09
204,214: 6 9
62,349:80
832,321:34
— 23 —
FEMTE HUVUDTITELN.
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, medicinalstyrelsen
saint Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken
och budgetredovisningen.
Socialdepartementet.
| Debet | Kredit |
|
| ||||||
|
|
| Leverering |
|
| Leverering | Summa | |||
| Uppbörd | från stats- | Utgifter | till stats- |
|
| ||||
|
|
| kontoret |
|
| kontoret |
|
| ||
A. II. 5. Hyresmedel från under |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
byggnadsstyrelsens vård |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stående egendomar...... | 166 | 68 | — | — | — | — | 166 | 68 | 166 | 68 |
Femte huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
A. 1. Departementschefen ......... | — | — | 24,000 | — | 24,000 | — | — | — | 24,000 | — |
2. Departementets avdelning av |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kungl. Maj:ts kansli ...... | — | — | 231,762 | 50 | 231,762 | B0 | — | — | 231,762 | 50 |
3. Förstärkning av arbetskraf- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
terna å departementets av- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
delning av Kungl. Marits |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kansli ........................... | — | — | 9,690 | — | 9,690 | — | — | — | 9,690 | — |
F. 3. Kommittéer och utredningar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
genom sakkunniga ......... | — | — | 75 | — | 75 | — | — | — | 75 | — |
5. Extra utgifter .................. | — | — | 19,015 | 42 | 19,015 | 42 | — | — | 19,015 | 42 |
6. Skrivmaterialier och expen- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ser, ved m. m................ | — | — | 32,016 | 16 | 32,016 | 16 | — | — | 32,016 | 16 |
8. Provisoriskt dyrortstillägg åt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vissa befattningshavare i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
statens tjänst.................. | — | — | 5,113 | 80 | 5,113 | 80 | — | — | 5,113 | 80 |
9. Dyrtidstillägg åt befattnings- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
havare i statens tjänst ... | — | — | 28,868 | — | 28,818 | — | 50 | — | 28,868 | — |
10. Tryckningskostnader ......... | — | — | 22,169 | 75 | 22,169 | 75 |
| — | 22,169 | 75 |
Sjätte huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
F. 10. Extra utgifter .................. | — | — | 75 | — | 75 | — |
| — | 75 | — |
Summa | 166|«s | 372,785 | 63 | 372,735 | 63 | 216 68 | 372,952| 31 |
Social -
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Femte huvudtiteln:
B. 1. Socialstyrelsen ..........................................................................................
2. Socialstyrelsens verksamhet ........................................................................
3. Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m...........................................
6. Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m..................................................
37. Främjande av nykterheten ämndernas verksamhet m. m., att utgå av statsverkets
fond av rusdrycksmedel .......................................................................
F. 3. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga.............................................
5. Extra utgifter ..........................................................................................
6. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................
8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................
10. Tryckningskostnader .................................................................................
Införselmedel .........................................................................................................
Summa 1 2
1 Beträffande socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyreisen, skolöverstyrelsen, lantöver
dessa ämbetsverk endast upptagas de medel, med vilka bestritts kostnaderna för vederhavda
medel.
2 Tillgångarna den 30/e 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
styrelsen \
Debet |
| Kredit |
|
|
|
| |||||||
Tillgångar |
|
| Leverering |
|
| Leverering | Tillgångar | Summa | - | ||||
deri lli |
| Uppbörd | från stats |
| Utgifter |
| till stats |
| den B7e |
|
|
| |
1931 |
|
|
| kontoret |
|
|
| kontoret | 1932 |
|
|
| |
I — |
| 1,100 |
| i |
|
|
| 1,100 | — |
|
| 1,100 | _ |
|
| 105 | 53 | 330,01413 6 | 330,097 | 69 | 22 | 20 | — | — | 330,119 | 89 | |
5,120 | _ |
|
| 192,520 | — | 192,683 | 63 | 275 | 67 | 4,680 | 70 | 197,640 | — |
| __ | __ | _ | 13,138 30 | 13,138 | 30 | — |
| — | — | 15,138 | 30 | |
— | — | — | — | 7,730 42 | 7,730 | 42 | — | — | — | — | 7,730 | 42 | |
|
|
|
| 6,146|68 | 6,146 | 68 | _ | — |
| — | 6,146 | 68 | |
_ | _ | _ | _ | 2.452 90 | 2,422 | 95 | 29 | 95 | — |
| 2,452 | 90 | |
1,039 | 69 | _ | _ | 6,000 | — | 7,039 | 69 | — | — | — |
| 7,039 | 69 |
|
| 8 | 10 | 59,247 | 20 | 59,255 | 30 | — | — | — | — | 59,255 | 30 |
|
|
| _ | 14,251 | 77 | 14.251 | 7 7 | — | — | _ | — | 14,251 | 77 |
_ | _ | _ | _ | 62,298 | _ | 62,298 | — | — | — | _ | — | 62,298 | — |
_ | _ | 0,456 | 7 5 | 65,000 | — | 70,539 | 92 | 916 | 83 |
| — | 71,456 | 75 |
550 | — | 1,642 | 29 | — | — | 1,877 | 29 j | — | 315 | — | 2,192 | 29 | |
6,709|e9 | 9,3121 g 7 | 758,799 6 3 | 767,481 64 | 2,344 | 65 | 2 4,995| 7 o | j 774,821|99 |
bruksstyrelsen och lantmäteristyreisen är att marka, att i de i detta tabellverk införda tabeller
börande verks egen verksamhet, och icke — såsom förut varit fallet samtliga omhänder
-
— 26 —
Arbetsdomstolen.
Debet.
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 4. Arbetsdomstolen ........................................................................... 83,500: —
F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst... 316:96
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................... 3,011: —
Försålda publikationer.............................................................................. 25,398: 96
Summa 112,226: 92
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.............................................................
Besekostnader .........................................................
Lokalhyra, lyse och renhållning...............................
Inventarier ............................................................
Telefonavgifter.........................................................
Böcker och prenumeration ... ...................................
Skrivmaterialier m m..............................................
Kostnader för publikationen »Arbetsdomstolens domar»
Materialanskaffning ................................................
Leverering:
Till statskontoret ..................................................................................... 7,195:60
Summa 112,226: 92
......... 75,365:65
......... 356: —
........ 4,981:60
........ 778:6 7
........ 673: 76
........ 241: -
........ 1,446: 92
........ 18,193:2 8
........ 2>994:68 105,031:42
Arbetsrådet.
Debet.
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 11. Arbetsrådet................................................................................... 56,783:2 9
F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ... 532:85
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.............................. 2,333:_
Aterburna medel ........................................................................................ 35: 20
Summa 59,684: 34
Kredit.
Avlöningar.........................
Lyse, värme och städning.....
Telefon- och telegramavgifter
Inventarier.........................
Böcker och prenumeration.....
Skrivmaterialier m. m.........
Utgifter
........... 55,828: 97
........... 918: 75
........... 744: 76
........... 779: 74
........... 250:76
........... 1,161: 38
Summa 59,684: 84
27 —
Tillgångar
Statens byggnadsbyrå.
»
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
............................................................................. 4,008: 19
Försålda typritningar
Inkomster:
.......... 1,741:88
Summa 5,750: 02
Kredit.
Utgifter
Avlöningar.....................................................
Hyra, värme, lyse och städning .......................
Telefon- och postavgifter ................................
Skrivmaterialier m. m......................................
Kostnader för typritningars framställande...........
Leverering :
Till statskontoret ..........................................................................................11,099: 90
Summa 5,750: o 2
Anmärkning: Genom statens byggnadsbyrås förmedling hava under tiden efter den 1 juli
1931 beviljats byggnadslån från statens bostadslånefond å sammanlagt kr. 1,355,475: —.
1,031: 60
2,550: —
286:0 7
650: 4 2
131: 37 4,650: 12
Riksförsäkringsanstalten3.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar....................................................................
1,445: 8S
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 16. Riksförsäkringsanstalten.............................................
17. Riksförsäkringsanstaltens verksamhet...........................
F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst........................................ ...............
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......
Olycksfallsförsäkringsfondens bidrag till förvaltningskostnaderna...
Försäljningsmedel, återdebiteringar m. m..................................
Införselmedel ........................................................................ 1
245,200: —
1,495,000: —
36,000: —
143,000: —
22,000: —
7,060: 20
4,828:7 9 1,953,088:99
Summa 1,954,534: 8 7
1 Beloppet inlevererat till statskontoret den 13 september 1932.
* Se noten å sid. 24.
— 28
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar .......................................................
Kostnader för ombud............................................
Läkarintyg .....................................................
Lokalhyra.........................................................
Resekostnader ....................................................
Skrivmaterialier .................................................
Tryckningskostnader ...........................................
Böcker och tidskrifter m. m................................
Inventarier..........................................................
Värme, lyse och städning.....................................
Telefon- och telegramavgifter...............................
Kostnad för fondförvaltningen..............................
Anskaffning och underhåll av räknemaskiner..........
Flyttningskostnader m. m...................................
Införselmedel .....................................................
Till statskontoret.
Leverering :
1,363,000:81
30ii,363: »6
329: —
99,922: B o
7,129: co
11,904: so
28,017: S9
6,673: 5i
36,124: 88
25,096: 3 5
16,692: 7 7
21,766: 60
6,414: 75
13,538: 6 8
5,400: 45 1,951,376:68
2,283: 9 7
Tillgångar:
Innestående i bank.
Balans den 30 juni 1932:
........... 874: 22
Summa 1,954,534: 87
Försäkringsrådet.
Debet.
Inkomster :
Femte huvudtiteln:
B. 18. Försäkringsrådet ..........................................................................
19. Försäkringsrådets verksamhet.........................................................
F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................
87,171: 96
62,300: —
2,400: —
12,200: —
Summa 164,071: 96
Kredit.
Utgifter :
Avlöningar ................................................................................. 135,003:43
Ersättningar till sakkunniga m. m. samt resekostnader..................... 19,268: 80
Inventarier ................................................................................. 1,601:18
Eldning, lyse och städning............................................................ 3,721: 13
Telefon- och telegramavgifter ...................................................... 1,363:05
Böcker och tidskrifter m. m......................................................... 774: 25
Skrivmaterialier, tryckningskostnader m. m..................................... 1,365:8 2 163 097''66
Leverering:
Till statskontoret ....................................................................................... 974: 30
Summa 164,071: 96
— 29
Pensionsstyrelsen1.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar......................................................................
Inkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ........................................................... l,57o: —
Femte huvudtiteln:
B. 25. Pensionsstyrelsen...................................................... 627,644: 64
26. Pensionsstyrelsens verksamhet m. m............................ 478,925: —
F. 8. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattingshavare i
statens tjänst........................................................ 29,500: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 116,000: —
Från pensionsförsäkringsfonden :
Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen 65,000: —
Bidrag till bestridande av pensionsstyrelsens omkostnader för
den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen ...... 53,995: 7 7
Införselmedel..................................................•"........................ 1,422: 98
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.............................................................................. 1,147,179: 75
Resekostnader för styrelsen...................... 3,740: 4 5
Kostnader för ombud............................................................... 89,405: —
Skrivmaterialier, kontorsutensilier, böcker m. m......................... 24,032: 88
Tryckningskostnader ......... ..................................................... 47,461:89
Inventarier.............................................................................. 5,635: 88
Värme, lyse och städning......................................................... 27,196: 65
Underhåll av fastigheterna m. ............................................... 9,854: 42
Diverse ................................................................................. 1,507: 10
Införselmedel.......................................................... ................ 1,372:40
Till statskontoret
Leverering:
Tillgångar:
Kassabehållning
Balans den 30 juni 1932:
Summa
1,859: 10
1,374,063: 2 9
1,375,922: 3 9
1,357,385: 3 7
18,134: 44
402: 58
1,375,922: 8 9
1 Se noten å sid. 24.
- 30 —
Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för
alkoholister å Svartsjö.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................ 609,948:31
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 30. Statens tvångsarbetsanstalten att utgå av statsverkets fond av rusdry cks
medel
.................................................................... 348,200: —
34. Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i
Landskrona, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks
medel
..................................................................... 34,000: —
F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 33,000: —
Vårdavgifter m. m. för alkoholister............................................. 11,784: 37
Hyra för tjänstebostäder............................................................ 20,372: 2 8
Överskott å jordbruks- och verkstadsdriften ................................. 2,898:15 450 254''80
Summa 1,060,203: 11
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar .............................................................................. 275,090: 38
Byggnader................................................................................. 29,084:22
Förplägnad .............................................................................. 50,223: —
Beklädnad och sängkläder ......................................................... 9,722:87
Inventarier ............................................................................. 7,241: 20
Eldning och lyse .................................................................. 13,388:0 6
Renhållning.............................................................................. 3,821:13
Hälso- och sjukvård................................................................. 7,235:90
Undervisning ................................................................ 3,228: 60
Skrivmaterialier m. m................................................................ 13,119:85
Omkostnader för frigivna ................................ 9,258: 50
Utgifter för internerade ............................................................ 22,513: 55
Besparingskassan ..................................................................... 2,047: 16
Minskat värde å inventarier och förråd....................................... 9,419:9 4 455 393-81
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 11,532: 39
Innestående i bank och å postgiroräkning................................. 8,393: 51
Fastigheter ........................................................................... 441,700: —
Värde å levande och döda inventarier....................................... 128,925: —
5 * förråd........................................................................ 14,258: 40 604,809:30
Summa 1,060,203: 11
Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 455 och å vårdanstalten
100 personer.
— 31
Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för
alkoholister i Landskrona.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 23,666: 4 0
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 30. Statens tvångsarbetsanstalter, att utgå av statsverkets fond av rusdrycks
medel.
....................................................................... 210,669: 25
32. Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m.,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel............ 100,000: —
34. Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i
Landskrona, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel
.................................................................... 8,000: —
F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 12,600: —
Yårdavgifter .............................................................................. 1,437: —
Vinst å verkstadsdriften............................................................... 10,007: 62
j> » jordbruket ..................................................................... 2,312:80
Hyresmedel m. m......................................................................... 7,382: 5 7 352,409: 14
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester .......................................................................... 8,021: 9 2
Diverse medel ....................................................................... 4,883: 22 12,905:14
Summa 388,980: 68
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder ..................................................................................................... 5,104: 3 7
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 124,433: 83
Förplägnad................................................................................. 16,563: 81
Beklädnad, hälso- och sjukvård ................................................... 15,567: 4 5
Inventarier ................................................................................. 7,854:11
Eldning, lyse och renhållning ..................................................... 22,787: 18
Undervisning ............................................................................. 404: 20
Skrivmaterialier m. m................................................................... 20,103: 06
Omkostnader för frigivna ............................................................ 5,185: 02
Byggnadsarbeten ....................................................................... 142,970: 66
Arbetspremier ........................................................................... 12,148:82
Minskat värde å materialier m. m................................................. 925: 48 368,943: 62
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 604: 7 5
Innestående i bank och å postgiroräkning.................................... 7,791: 71
Värde å kreatur och materialier m. m........................................ 6,536: 23 14,932: 69
Summa 388,980: 6 8
Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 191 och å vårdanstalten
11 personer.
— 32 —
Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 170,632:9 7
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
B. 35. Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister, att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel ........................... 171,241: 18
F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 12,238: - -
Vård- och beklädnadsavgifter ..................................................... 23,075: 50
Vinst å jordbruket ..................................................................... 21,440:4 9
» y> verkstadsdriften ............................................................... 10,456: 8 9
Hyres- och ersättningsmedel......................................................... 7,998:36 246,449:80
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Diverse medel......................................................................................... 6,246: 78
Summa 423,329: 5 5
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder...................................................................................................... 7,041: o l
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................ 104,479: 13
Förplägnad ............................................................................... 36,111: 8 5
Beklädnad och sängkläder............................................................ 22,839:4 0
Byggnader .... 12,701: 73
Inventarier ................................................................................. 3,632: 3 4
Värme och lyse.......................................................................... 22,039: 90
Renhållning .............................................................................. 3,576. 9 o
Hälso- och sjukvård.................................................................... 4,447:58
SkrivmateriaUer m. m................................................................... 11,162: 53
Flitpenningar.............................................................................. 20,490: 56
Övervakning av utskrivna m. m................................................... 213: 10 241,694: 97
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 89: 7 7
Innestående å postgiroräkning ................................................... 17,684: 20
Fordringar ............................................................................. 4,548: 56
Värde å levande och döda inventarier ....................................... 127,267:15
Förråd m. m............................................................................ 25,003: 89 174^593: 57
Summa 423,329: 55
Under räkenskapsåret hava å anstalten vårdats 375 personer.
— 33 —
Statens uppfostringsanstalt å Salbohed för sinnesslöa gossar.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................ 30,063: 56
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
C. 20. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar..................................... 27,600: —
21. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar....................................... 31,200: —
F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen...................................................... 5,000: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 12,000: —
Vårdavgifter .............................................................................. 16,753: 4 7
Vinst å jordbruket ..................................................................... 203: 98 92,757: 45
Summa 122,821: 01
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 34,394: 08
Förplägnad................................................................................ 13,009: 97
Beklädnad och sängkläder .......................................................... 3,345:8 9
Inventarier ................................................................................. 1,910: 7 0
Eldning och lyse ........................................................................ 9,797: 03
Renhållning.............................................................t.................. 1,171: 61
Byggnader ................................................................................. 5,776: 26
Hälso- och sjukvård..................................................................... 2,069:9 7
Undervisning, arbetens bedrivande m. m........................................ 1,043:6 9
Elevbelöningar ........................................................................... 434: 40
Skrivmaterialier m. m.................................................................. 9,393: 96 82,347: 5 5
Leverering:
Till statskontoret....................................................................................... 8,886: 8 8
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 799: 64
Innestående å postgiroräkning ................................................... 3,720: 85
Värde å kreatur, inventarier och förråd m. m............................ 27,066: 09 31,586: 68
Summa 122,821:01
Under räkenskapsåret hava 46 gossar varit intagna å anstalten.
3 — 322847. Uev.-berättclse ang. statsverket för dr 1932. II.
— 34 —
Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa
flickor.
Debet.
Inkomster:
Femte huvudtiteln:
C. 22. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa flickor ....................................................................... 13,900: —
23. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa flickor ........................................................................ 5,000: —
F. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
................................................................................. 2,565: —
9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.............................. 4,750: —
Elevavgifter ................................................................................................ 14,202: 4 2
Summa 40,417: 4 2
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar................................................................................................... 20,949: 08
Förplägnad................................................................................................... 6,601: 81
Beklädnad och sängkläder............................................................................. 1,244: 2 3
Hälso- och sjukvård .................................................................................... 1,582:85
Värme, lyse och renhållning........................................................................... 4,565: —
Undervisning m. m........................................................................................ 163: o 9
Inventarier.................................................................................................... 1,076:6 8
Fastigheten................................................................................................... 2,216: 22
Elevbelöningar................. 332: 75
Skrivmaterialier m. m.................:................................................................ 1,685: 71
Summa 40,417: 42
Under räkenskapsåret hava å anstalten varit intagna 38 flickor.
— 35 —
SJÄTTE HUVUDTITELN.
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt byggnadsstyrelsen, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken och
budgetredovisningen.
Kommunikationsdepartementet. * 11
Debet | Kredit | Summa | |||||||
Upp- börd | Leverering från stats- kontoret | Utgifter | Levere- ring till stats- kontoret | ||||||
600 |
|
|
|
|
| 600 |
| 600 |
|
— | — | 24,000 | — | 24,000 | — | — | — | 24,000 | — |
38 | 36 | 170,448 | 35 | 170,448 | 85 | 38 | 36 | 170,486 | 71 |
- | — | 12,000 | - | 12,000 | — | — | — | 12,000 | — |
— | — | 11,819 | 89 | 11,819 | 89 | — | — | 11,819 | 89 |
— | — | 11,568 | — | 11,568 | — | — | — | 11,568 | — |
327 | 20 | 32,680 | 23 | 32,194 | 27 | 813 | 16 | 33,007 | 43 |
— | — | 4,182 | 48 | 4,182 | 48 | — | — | 4,182 | 48 |
_ | _ | 26,666 | 72 | 26,666 | 72 | _ | _ | 26,666 | 72 |
|
| 8,000 |
| 5,700 | 59 | 2,299 | 41 | 8,000 |
|
|
| 1,920 |
| 1,920 |
|
|
| 1,920 |
|
1 965 5 6 | 303,285''67 | 300,500 3 0 | 3,75o|93 | 304,251|28 |
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens
vård stående
egendomar ...............
Sjätte huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen ......
2. Departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli ...
3. Extra byråchef ■''för tekniska
ärenden .....................
4. Ökad föredragning i regerings
rätten
........................
D. 9. Biträde vid handläggning av
ärenden rörande luftfart.
F. 8. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.....................
11. Provisoriskt dyrortstillägg
tens tjänst.......................
12. Dyrtidstillägg åt befattnings
havare i statens tjänst .....
13. Tryckningskostnader ...........
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa
icke-ordinarie befattnings
havare inom den civila stats
förvaltningen........
Summa
— 36 —
SJUNDE HUVUDTITELN.
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, statskontoret, myntoch
justcringsverket, statistiska centralbyrån samt tullverket, hänvisas till det tryckta utdraget
ur rikshuvudboken och budgetredovisningen samt i fråga örn mynt- och justeringsverket
ävensom tullverket jämväl till respektive verks årsberättelser.
Finansdepartementet.
| Debet | Kredit |
|
| ||||||
|
|
| Leverering |
|
| Leverering | Summa |
| ||
| Uppbörd | från stats |
| Utgifter | till stats |
|
|
| ||
|
|
| kontoret |
|
|
| kontoret |
|
| |
A.H. 5. Hyresmedel från under |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
byggnadsstyrelsens | 1,205 |
|
|
|
|
| 1,205 |
| 1,205 |
|
Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
| |||
A. 1. Departementschefen.. | — | — | 24,000 | — | 24,000 | — | _ | — | 24,000 | _ |
2. Departementets av- |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
delning av Kungl. |
|
| 248,904 | 33 | 248,904 | 33 |
|
| 248,904 | 33 |
3. Okad föredragning i |
|
|
|
| ||||||
regeringsrätten...... | — | — | 25,258 | 61 | 25,258 | 61 | — | — | 25,258 | 61 |
E. 9. Skrivmaterialier och |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
expenser, ved m. m. | 361 | 45 | 32,880 | 7 S | 33,24? | 23 | — | — | 33,242 | 23 |
10. Tryckningskostnader | — | — | 16,852 | 05 | 16,852 | 05 | — | _ | 16,852 | 05 |
12. Extra utgifter......... |
|
| 1,614 | 69 | 1,614 | 59 |
|
| 1,614 | 59 |
13 Provisoriskt dyrorts- |
|
|
|
| ||||||
tillägg åt vissa be-fattningshavare i | 39 | 61 | 6,183 | 48 | 6,223 | 09 |
|
| 6,223 | 09 |
14. Dyrtidstillägg åt be- |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
fattningshavare i sta-tens tjänst............ |
|
| 32,112 |
| 32,112 |
|
|
| 32,112 |
|
Skatteutjämningsmedlens |
|
|
|
|
|
|
| |||
| 33 | 5 0 | 8,817 | 58 | 8,881 | 08 |
|
| 8,881 | 08 |
|
|
| ||||||||
Summa | 1,639 | 56 | 396,653} 4 2 | 397,087 9 s | 1,205 | — | 398,292 | 98 |
Kammarkollegium
-—— | Debet | Kredit |
|
| ||||||
| Upp- |
| Leverering |
|
| Leverering | Summa |
| ||
|
| från stats | - | Utgifter |
| till stats |
|
|
| |
| börd |
| kontoret |
| kontoret |
|
| |||
Andra huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
E. 1. Ersättning åt domare, |
|
|
|
| 517 |
|
|
| 517 |
|
vittnen och parter ... | — | — | 517 | 08 | 03 | — |
| 03 | ||
I. 3. Jordregister för lands- |
|
|
|
|
|
|
|
| 2,829 |
|
| _ | _ | 2,829 | 63 | 2,829 | 63 | — | — | 63 | |
Femte huvudtiteln: F. 3. Kommittéer och utred-ningar genom sakkun- |
|
|
|
|
|
|
| |||
| 3,939 | 3,939 | ||||||||
_ | _ | 3,939 | 54 | 54 | — | — | 54 | |||
| Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
| 38 |
| 294,044 |
| ||
B. 1. Kammarkollegium ... | — | — | 294,044 | 38 | 294,006 | 38 |
| 38 | ||
| 34,269 | |||||||||
expenser, ved m. m. | 1,300 | — | 32,769 | 93 | 34,109 | 99 | 159 | 94 | 93 | |
13. Provisoriskt dyrorts- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tillägg åt vissa be-fattningshavare i sta- |
|
| 7,057 | 12 | 7,057 | 12 |
|
| 7,057 | 12 |
14. Dyrtidstillägg åt be- |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
f attningshavare i sta- |
|
| 35,253 |
| 35,253 |
|
|
| 35,253 | _ |
I Åttonde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
N. 4. Kommittéer och utred- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningar genom sak- |
|
|
|
|
|
|
|
| 1,802 |
|
kunniga ............... | — | — | 1,802 | 5 0 | 1,802(50 | — | - | 50 | ||
Summa | 1,500 |
| | 378,213 | 13 | 379,5ln| 19 | 197(94 | | 379,713 | 13 |
38 —
Kammar -
| De- | |||
| Tillgångar den */» 1931 | Uppbörd | ||
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående |
|
| 480 |
|
Sjunde huvudtiteln: B. 6. Kammarrätten ......................................................... |
|
|
| |
7. Kammarrättens verksamhet..................................... |
|
|
|
|
8. Ersättningar åt särskilda ledamöter i kammarrätten vid virkestaxering..................................................... E. 7. Kammarrättens årsbok ............................................. | _ | _ | _ | _ |
9. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.................. 13. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i | — |
|
| — |
14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...... Aktoratsmedel.................................................. | 746,254 | — | 1 1 | — |
|
|
|
| |
Summa | 746,254 57 | 480 | — |
1 Beloppet återlevererat till statskontoret den s/; 1932.
5 » » » » » 6/i 1932.
8 Tillgångarna den a% 1932 utgjordes av fordringar.
- 39
rätten.
-- |
| ■ |
| Kredit |
|
| |
Skulder den Vt 1931 | Utgifter | Leverering till | Tillgångar den 30/6 1932 | ||||
|
|
| _ | 480 | — | — | — |
197 | 51 | 344,069 | 95 | 1 1,235 | 52 | — | — |
— | — | 144,208 | 57 |
|
|
|
|
|
| 6,802 | 77 | _ |
| — | — |
_ | _ | 6,048 | 18 | — |
| — | — |
— | — | 27,085 | 58 | 5 214 | 42 | — | — |
_ | _ | 11,952 | _ | — |
|
| — |
_ | — | 55,892 |
| 1 15 | 50 |
| — |
— | — | — |
| — | - | 746,254 | 57 |
197 | 51 | 596,059 | 05 | 1,945 | 44 | 3 746,254 | 57 |
bet
Leverering
från statskontoret
-
Summa
345,502
144,208
6,802
6,048
27,300
11,952
55,907
480
345,502
144,208
6,802
6,048
27,300
11,952
55,907
746,254
597,7221
1,344,456
5 7
40 —
Bank- och fondinspektionen.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.................................................................................
Inkomster:
Av bankinspektionens fond ......................................................... 75,500:_
» fondinspektionens fond ......................................................... 51,200:_
Sjunde huvudtiteln:
C. 6. Stämpelomkostnader ...................................................... 11,354: —
Försäljningsmedel m. m................................................................ 211: 02
Summa
Kredit.
Utgifter:
För bankinspektionen:
Avlöningar..............................................................................
Resekostnader ........................................................................
Lokalhyra och expenser m. m..................................................
För fondinspektionen:
Avlöningar..............................................................................
Resekostnader .........................................................................
Lokalhyra och expenser m. m..................................................
För tillsyn över stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper
Avlöningar...............................................................................
Lokalhyra och expenser m. m..................................................
57,572: —
4,614: 8 5
13,448: 88
46,171:oi
66: —
4,774: 93
6,354: —
5,000: —
Tillgångar:
Kassabehållning
Balans den 30 juni 1932:
1,231: 24
138,265: 02
139,496: 26
138,001: 6 7
1,494: 59
Summa 139,496:2 6
- 41 —
Sparbanksinspektionen.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................. 2,523: 01
Inkomster: Av sparbanksinspektionens fond ............................................... Expeditionslösen m. m............................................................ | ....... 65,000: — ....... 9:— 65,009: — Summa 67,532: 01 |
Kredit.
Utgifter: Avlöningar och arvoden........................................................... Reseersättningar .................................................................. Lokalhyra och expenser m. m................................................ | ....... 41,784: Sfi ....... 11,768: 65 ....... 8,631: 93 62,185: 13 |
Balans den 30 juni 1932: Tillgångar: Kassabehållning....................................................*•............... Innestående i bank ............................................................. | ....... 246: 88 ........ 5,100:— 5,346:88 Summa 67,532: 01 |
42 —
Riksräkenskaps- 1
|
|
| De- | |
| Tillgångar |
|
| |
| den |
| Uppbörd | |
| 1h 1931 |
|
| |
A. I. 4. Automobilskattemedel................................................ |
|
|
|
|
II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående |
|
|
|
|
egendomar ........................................................... | — | — | 650 | — |
Sjätte huvudtiteln: |
|
|
|
|
C. 3. Registrering av motorfordon ....................................... | — |
| — | — |
4. Besiktning av motorfordon ......................................... | _ | — | _ | _ |
Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
|
B. 18. Riksräkenskapsverket................................................... | — | — | 171 | 46 |
19. Riksräkenskapsverkets verksamhet ................................ | — | — | — | — |
E. 9. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................... | — | — | 600 | — |
10. Tryckningskostnader................................................... | — | — | 2,670 | 29 |
13. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i |
|
|
|
|
statens tjänst ........................................................ | — | — | — | — |
14. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... | — | — | — | — |
15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattnings- |
|
|
|
|
havare inom den civila statsförvaltningen .................. |
| — | _ | _ |
Införselmedel ........................................................................... | 1,324 | 51 | 3,734 | 32 |
Anmärkningsmedel .................................................................. | — | — | 139 | 01 |
Aktoratsmedel........................................................................... | 392,237 | 02 | 232,792 | 26 |
Summa | 393,561 | 53 | 240,757|34 |
1 Beloppet utgör på, grund av inleverering, uppdebitering eller avskrivning ur räken5
Tillgångarna den 80/« 1932 utgjordes av:
Tillgodohavande i bank ........................ 977: 23
Fordringar .......................................... 400,277: 99 401,255; 22
43
verket
Kredit
Summa
Tillgångar
den
3% 1932
Leverering
till statskontoret
-
Leverering
från statskontoret
-
Omföring
Utgifter
Omföring
6,859
479,003
478,209
478,832
16,700
16,700
33,100
32,500;
40,670
40,012
38,000]
14,634
61,624
625,029
400,277
1 224,751
401,255
879,428
skaperna avförda aktoratsmedel.
- 44 —
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.
Debet.
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 20. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd .......................................... 18,000: —
Summa 18,000: —
Kredit.
Utgifter:
Arvoden ......................................................................•................. 14,363: 4 8
Lokalhyra .................................................................................... 1,480:50
Expenser m. m.............................................................................. 680: 98 15,524; 91
Leverering:
Till statskontoret......................................................................................... 1,475:19
Summa 18,000: —
Statens bostadsnämnd.
Debet.
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 21. Statens bostadsnämnd ..................................................................... 6,000: —
Summa 6,000: —
Kredit.
Utgifter:
Arvoden m. m............................................................................. 4,936: 7 6
Lokalhyra .................................................................................... *500: —
ExPenser....................................................................................... 48:80 5,585:66
Leverering:
Till statskontoret.......................................................................................... 414:44
Summa 6,000: —
45 —
Statens tryckerisakkunnige.
Debet.
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
B. 22. Statens tryckerisakkunnige jämte erforderliga biträden m. m................ 24,604: —
Summa 24,604: —
Kredit.
Utgifter:
Arvoden ...........................................................
Korrekturläsning ...............................................
Städning, böcker, skrivmaterialier m. m................
22,554: —
1,076; 27
976:78
Summa 24,604: —
Kontrollstyrelsen.
| Debet | Kredit |
|
| ||||||
|
|
| Leverering |
|
| Leverering | Summa | |||
| Uppbörd |
| från stats- | Utgifter | till stata |
|
|
| ||
|
|
| kontoret |
|
|
| kontoret |
|
| |
A.II.5. Hyresmedel från under |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
byggnadsstyrelsens | 600 |
|
|
|
|
| 600 |
| 600 |
|
Sjunde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
C. 3. Kontrollstyrelsen | 1,101 | 18 | 203,442 | 8^ | 202,308 | 50 | 2,235 | 64 | 204,544 | 04 |
4. Kontrollstyrelsens |
|
|
|
|
|
|
|
| 20,069 |
|
verksamhet .... | — | — | 20,069 | 1 0 | 20,069 | 10 | — | — | 10 | |
5. Kontroll & tillverk- |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
ningsavgifter...... | 204 | — | 1,050 | 84 | 1,254 | 84 | — | — | 1,254 | 84 |
B. 13. Provisoriskt dyr- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ortstillägg åt vissa |
|
| 5,029 | 28 | 5,029 | 28 |
|
| 5,029 | 28 |
14. Dyrtidstilläggåtbe- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fattningshavare i | _ | _ | 22,2K< | _ | 22.269 | — | — | — | 22,269 | — |
Summa | l,905|l8 | 251,861 | OS | 250,930|7 2 | 2,835)54 | 253,766 | 2 6 |
— 46 —
ÅTTONDE
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, nationalmuseet, Uppsala
blinda å Tomteboda, hänvisas till det tryckta utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisinstitutet
jämväl till de av nämnda högskolor avgivna årsberättelser.
Aven rörande farmaceutiska institutet hänvisas till dess årsberättelse.
Ecklesiastik -
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Åttonde huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen .................................................................................
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli .......................................
3. Förstärkning av arbetskrafterna å departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli
N. 3. Extra utgifter ..........................................................................................
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................
6. Tryckningskostnader ................................................................................
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ............
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.......................................
Summa
Riks- och
r
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar...............................................................................................................
Inkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............
Andra huvudtiteln:
I. 11. Extra utgifter............................................................................................
Åttonde huvudtiteln:
Riksarkivet:
B. 1. Riksarkivet .................;................i.........................................................
2. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet................................
3. Fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro av vikt
för fäderneslandets historia ...................................................................
4. Riksarkivets sigillvård..............................................................................
5. Expedition i riksarkivets nya lokaler vid Östermalmsgatan i Stockholm.........
47
HUVUDTITELN.
och Lunds universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt institutet och förskolan för
ningen samt i fråga örn Uppsala och Lunds universitet ävensom karolinska mediko-kirurgiska
departementet.
| Debet | Kredit |
| ||||||||
Uppbörd | Leverering från | Skulder den | 1 f-r. ... i Leverering till er | statskontoret | Summa | |||||||
504 | — | 24.000 5,000 10.001 6,111 29,913 | 63 91 30 09 22 | 3 | 16 | 24.000 5,000 10.001 6,111 29,891 | 70 91 30 59 70 22 | 504 71 594 128 22 | 09 60 30 | 504 24.000 5,000 10.001 6,111 29,913 | 79 91 30 09 22 |
504 | — | 391,461 15 | 3[l6 | 390,648 | 42 | 1,319 89 | 391,968 | 31 |
landsarkiven.
Riks- |
|
|
| Landsarkivet | i |
|
| Läns- arkivet Östersun |
| Arkiv- depån Visby |
|
| |||
arkivet |
| Uppsal | a | Vadstena | Lund | Göteborg | d |
|
|
| |||||
1 | 2 |
| 3 |
| 4 |
| 5 |
| 6 |
| 7 |
| 8 | ||
|
| 17 56 | 524 | 36 | i | 30 |
| 1 |
|
| - | 543 | 22 | ||
; : 1,725 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,725 |
|
1,352 | 40 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1,352 | 40 |
183,318 2,000 | 55 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 183,318 2,000 | 65 |
12,032 4,500 4,000 | 96 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 12,032 4,500 4,000 | 96 |
— 48
Landsarkiven:
B. 6. Landsarkiven m. m.................................................................................
7. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven m. m...................
8. Inköp av böcker för ett referensbibliotek vid länsarkivet i Ostersund ..........
N. 3. Extra utgifter.............................................................................................
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................
6. Tryckningskostnader.................................................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ...............
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........................................
Greve Erik Posses donationsfond:
Till utgivande av »Svenskt diplomatarium» ............................................................
Ersättning för konserverings- och bokbinderiarbeten ...................................................
Försälj ningsmedel ...................................................................................................
Inkomster å reproduktionsverksamhet ........................................................................
Diverse inkomstmedel .............................................................................................
Säger
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m....................................................................................................
Arkivalier och tryckta arbeten samt böcker för referensbibliotek .................................
Utgivande av handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia...........................
Utgifter för reproduktionsverksamhet ........................................................................
Tryckningskostnader................................................................................................
Utgivande av »Svenskt diplomatarium» .....................................................................
Bränsle, lyse, renhållning och skrivmaterialier m. m...................................................
Konserverings- och bokbinderiarbeten m. m................................................................
Säger
Leverering:
Till statskontoret och länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs- och
Bohus samt Jämtlands län ...................................................................................
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning ............................................ .....................................................
Innestående i bank och å postgiroräkning...............................................................
Säger
Summa
— 49 —
1 | 2 | 3 | 4 |
| 5 |
| 6 | 7 | 8 | ||||||
|
| 23,406 |
| 18,054 | 78 | 24,426 | 50 | 21,112 | 70 | 12,875 | 48 | 2,450 |
| 102,325 | 41 |
_ | _ | 350 | — | 350 | — | 350 | — | 350 | — | 250 | — | 174 | 30 | 1,824 | 80 |
_ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — | — | — | 1,000 | — |
1,605 | 99 | 400 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2,005 | 99 |
81,000 | — | 17,600 | — | 8,000 | — | 8,900 | — | 15,600 | — | 5,500 | — | 4,387 | 16 | 140,987 | 16 |
24,000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 24,000 |
|
4,700 |
|
|
|
|
| — |
|
|
|
|
|
|
| 4,700 | _ |
23,556 | 50 | 3,745 | — | 2,115 | — | 3,152 | — | 2,708 | — | 1,606 | — | 816 | — | 37,698 | 50 |
3,800 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 3,800 | _ |
18,407 | *5 8 | — | — | — | — |
| — | 947 | 45 | — | — | — | — | 19,355 | 13 |
661 | 76 | — | — | — | — | - | — | — | — | 52 | — | — | — | 713 | 76 |
3,023 | 03 |
|
|
|
| - |
|
|
|
|
|
|
| 3,023 | 03 |
— | - | 488 | 96 | — | — | 28 | 78 | — | — | — | — | — | — | 517 | 73 |
369,683|»7 | 45,989|95 | 28,519 | 78 | 36,857] 2 8 | 40,718| 15 | 21,283|48 | 8,127 | 46 | 551,179 | 92 | |||||
369,683 | 87 | 46,007 | 51 | 29,044 | 14 | 36,858 | 58 | 40,718 | 16 | 21,283 | 43 | 8,127 | 46 | 551,723 | 14 |
218,094 | 36 | 27,066 | 50 | 20,141 | 78 | 27,563 | 50 | 23,820 | 70 | 14,481 | 43 | 3,566 |
| 334,734 | 27 |
2,000 | — | 345 | 70 | 353 | 85 | 378 | 24 | 350 | — | 1,250 | — | 174 | 30 | 4,852 | 09 |
11,621 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 11,621 | — |
5,470 | 63 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 5,470 | 63 |
24,280 | 29 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 24,280 | 29 |
5,255 | 63 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 5,255 | 63 |
33,404 | 76 | 3,946 | 37 | 3,617 | 57 | 3,250 | 38 | 5,074 | 33 | 2,865 | 50 | 1,469 | 02 | 53,627 | 93 |
63,960 | 08 | 14,486 | 05 | 4,207 | 72 | 5,351 | 06 | 10,047 | 45 | 2,552 | — | 2,918 | 14 | 103,522 | 50 |
364,086 | 75 | oc 4- 4^ | 62 | 28,320 | 92 | 36,543 | 18 | 39,292 4 8 | 21,148 | 93 | 8,127 | 46 | 543,364 | 34 | |
5,597 | 12 | . 145 | 71 | 28 |
| 313 | 56 | 1,425 | 67 | 134 | 50 |
|
| 7,644 | 56 |
|
|
|
| 596 | 01 | 1 | 84 |
|
|
|
|
|
| 597 | 85 |
— | - | 17 | 18 | 99 | 21 |
|
|
|
|
|
|
|
| 116 | 8 9 |
— | - | 17 | 18 | 695 | 22 | 1 | 84 | - | — | - | — | — | — | 714 | 24 |
369,683 | 87 | 46,007 | 61 | 29,044|u | 36,858 58 | 40,718) 15 | 21,283 4 3 | 8,127 46 | 551,723|l4 |
4 — 822847. Reif.-berättelse ang. statsverket för dr 19,12. II.
— 50 —
Kungl.
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Åttonde huvudtiteln:
B. 10. Kungl, biblioteket ....................................................................................
11. Bokinköp och bokbindning för kungl, biblioteket .........................................
12. Ökning av kungl, bibliotekets arbetskrafter...................................................
13. Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalog...........................
14. Katalogiseringsarbeten inom kungl, biblioteket ............................................
15. Undersökning av i kammararkivet och riksarkivet befintliga äldre arkivalie
omslag
m. m...........................................................................................
N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................................................
6. Tryckningskostnader.................................... ..........................................
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ...............
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........................................
B. 15/1929—30. Tioårsregister till Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessionskatalog
......................................................................................
Peter och Malin Beijers donationsfond till kungl, biblioteket .....................................
Gustaf Bergmans testamentsfond.................................................................................
Kugelbergska donationen .........................................................................................
Summa
Livrustkammaren.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................. 8,403: is
Inkomster :
Åttonde huvudtiteln:
Livrustkammaren:
B. 28. Avlöningar ...................................................
29. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
30. Underhåll och vård av samlingarna .. ...............
31. Förhyrande av ökade lokaler......................f____
K. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.............
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
Intressemedel ..................................................................
Gåv omedel .....................................................................
Försäljningsmedel ...........................................................
11,000: —
26,950: -24,000: —
1,100: —
740: —
4,230: —
252:84
2,500: —
1,561:78 72.334:12
Summa 80,737: 80
51
biblioteket.
Debet |
| Kredit |
|
| Summa | ||||||||
Tillgångar | Uppbörd | Leverering | Utgifter | Leverering | Tillgångar | ||||||||
|
| 400 |
|
| 1 | _ |
| 400 | _ |
|
| 400 | 1 |
_ | _ | _ | — | 278,552 | 15 | 278,552 | 15 | _ | _ | _ | _ | 278,552 | 15 |
; — | — |
| — | 20,000 | — | 20,000 | — | — | — | — | — | 20,000 | — |
— | — | — | — | 8,500 | - | 8,500 | — | — | — | — | — | 8,500 | — |
'' — | — | — | — | 12,500 | — | 12,500 | — | — | — | — | — | 12,500 | — |
— | — | — | — | 29,800 | — | 29,800 | — | — | — | — | - | 29,800 | — |
■_ | _ | _ | _ | 4,100 | _ | 4,100 | __ | _ | _ | _ | _ | 4,100 | _ |
— | — | 2.061 | 43 | 40,200 | — | 42,261 | 43 | — | — | — | — | 42,261 | 43 |
— | — | 213 | 07 | 25,630 | 17 | 25,843 | 2 4 | — | — | — | — | 25,843 | 24 |
— | — | — | — | 6,792 | 25 | 6,792 | 25 | — | — | — | — | 6,792 | 25 |
— | — | ~ | — | 28,803 | — | 28,803 | - |
| — |
| — | 28,803 | — |
1,020 | _ | _ | _ | _ | _ | _ |
| _ | _ | 1,020 | _ | 1,020 | _ |
335 | 61 | — | — | 2,500 | — | 2,585 | 64 | — | — | 249 | 97 | 2,835 | 61 |
43 | 53 |
| — | 6,500 | — | 6,234 | 70 | — | — | 308 | 83 | 6,543 | 58 |
1,016 | 90 | 43 | 74 | — | — | — |
| — | - | 1,060 | 64 | 1,060 | 64 |
2,416 | 04 | 2,718 I24 | 463,877 | 67 | 465,972 | 41 | 400 |
| 12,639 | 44 | 469,011 | 85 |
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m............................................................................ 52,540: 92
Samlingarnas ökande ..................................................................... 4,910: 4 7
Samlingarnas vård och diverse expenser ..........................:.............. 8,024:0 5
Utgifter för en lappkatalog över samlingarna ................................... 3,700: —
Hyra för ökade lokaler ................................................................ 1,100: —
Tryckningskostnader ..................................................................... 1,414: 18 ggg. 57
Leverering.
Till statskontoret...................... ................................................................. 2 494: 88
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................... 2,630: 65
Innestående i bank .................................................................... 5,922:80 8,553:8 5
Summa 80,737: 80
Tillgångarna den ,0/e 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
Beloppet återlevererat till statskontoret den 21 september 1932.
Konsistorier, dom 1 * 3
1 |
| D e b e | t |
|
| |
|
|
|
|
|
| |
| Tillgångar |
| den 80/e |
| ||
| den 1/7 1931 |
|
| 1932 |
| |
| 1 | o | 3 | |||
Uppsala ärkestift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Uppsala ....................................... | 107,596 | 19 | 74,369 | 87 | 153 | 30 |
Uppsala domkvrka ............................................. | 377,155 | 4 1 | 72,321 | 58 | 78,849 | 78 |
Summa | 484,751 | 60 | 146,691 | 45 | 79,003 | 08 |
Linköpings stift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Linköping ................................... | 708,258 | 01 | 94,710 | 78 | — | — |
Linköpings domkyrka 1 ....................................... | 3 17,310 | 51 | 8,379 | 15 | 3 28,125 | 90 |
Leonard och Ida Westmans fonder 1 ..................... | 3 33 338 | 16 | 1,804 | 96 | — | — |
Summa | 758,906 | 68 | 104,894 | 89 | 28,125 | 90 |
i Skara stift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Skara ......................................... | 116,186 | 71 | 30,447 | 05 | 20 | 68 |
Skara domkyrka 1............................................ • • • | 3 8,926 | 88 | 8,762 | 88 | 3 54,924 | 91 |
Mariestads kyrkas stora kista 1 .......................... | 3 10,231 | 53 | ‘J,bl4 50 | — | — | |
Summa | 135,344 | 62 | 41,824 | 43 | 54,945 | 59 |
Strängnäs stift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Strängnäs .................................... | 101,916 | 78 | 92,060 | 06 | 89 | 26 |
Strängnäs domkyrka ........................ ................ | 154,165 | 87 | 18,867 | 49 | — | — |
Summa | 256,082 | 65 | 110,927 | 54 | 89 | 2 6 |
Västerås stift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Västerås ...................................... | 592,914 | 79 | 106,970 | 37 | — | 09 |
Västerås domkyrka ............................................. | 60,946 | 66 | 13.311 | 60 | 144,851 | 97 |
Summa | 653,861 | 45 | 120,281 | 97 | 144,852 | 06 |
Växjö stift: |
|
|
|
|
|
|
Konsistorium i Växjö.......................................... | 131,540 | 35 | 38,799 | 68 | — | — |
Växjö domkyrka ................................................ | 14,753 | 07 | 6,686 | 63 | 29,750 | — |
Kalmar » .................1.............................. | 150,436 | 68 | lH,b41 | 14 | — | — |
Summa | | 296,730 | 10 | 62,127 | 45 | 29,750 |
|
1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1931.
* Utgör tillgångar, respektive skulder den */i, respektive sl/u 1931.
3 Utgör tillgångar den */i, respektive 31/ii 1931.
— 53 —
kyrkor m. m.
|
|
|
| K p | e | d i t |
|
|
|
|
| Summa | |
Skulder | Utgifter | Ti Kassa- behållning | llgångar Utlånta medel | e n so/6 19 3 2 Ford- i c. Summa ringar | 1 | |||||||||
| 5 | 6 | i | 8 | 9 | 10 | |||||||
215 | 48 | 42,738 | 61 | 135 | 45 | 137,886 | 20 | 1,143 | 62 | 139,165 | 27 | • 182,119 | 36 |
81,288 | 14 | 57,233 | 48 | 155 | 16 | 309,256 | 87 | 80,393 | 1 7 | 389,805 | 20 | 528,326 | 77 |
81,503 | 62 | 99,972 | 04 | 290 | 61 | 447,143 | 07 | 81,536 | 79 | 528,970 | 47 | 710,446 | 13 |
|
| 94,176 | 40 |
|
| 697,547 | 79 | 11,244 | 60 | 708,792 | 39 | 802,968 | 79 |
2 30,038 | 20 | 7,325 | 85 | — | — | 16,451 | 51 | — | — | 216,451 | 51 | 53,815 | 56 |
— | — | 496 | 08 | — | — | 34,647 | 04 | — | — | 3 34,647 | 04 | 35,143 | 12 |
30,038 | 20 | 101,998 | 33 | — | — | 748,646 | 34 | 11,244 | 60 | 759,890 | 94 | 891,927 | 47! I |
22 | 46 | 31,226 | 11 | 78 | 78 | 114,052 | 53 | 1,274 | 56 | 115,405 | 87 | 146,654 | ] 441 |
* 50,443 | 58 | 19,259 | 35 | 191 | 21 | 2,400 | 05 | 319 | 98 | 2 2,911 | 24 | 72,614 | 17 |
— | — | 4,117 | 10 | — | — | 8,728 | 93 | — | — | 3 8,728 | 98 | 12,846 | 03 |
50,466 | 04 | 54,602 | 56 | 269 | 99 | 125,181 | 51 | 1,594 | 54 | 127,046 | 04 | 232,114 | 64 |
26 | 13 | 40,079 | 48 | 32 | 15 | 153,797 | 84 | 130 | 49 | 153,960 | 48 | 194,066 | 09 |
37 | — | 13,451 | 16 | 59 | 02 | 156,368 | 31 | 3,117 | 87 | 159,545 | 20 | 173,033 | 86 |
63 | 13 | 53,530 | 64 | 91 | 17 | 310,166 | 15 | 3,248 | 36 | 313,505 | 68 | 367,099 | 45 |
30 | 09 | 79,491 | 37 | 374 | 55 | 614,483 | 98 | 5,505 | 26 | 620,363 | 79 | 699,885 | 25 |
144,426 | 38 | 14,691 | 99 | — | — | 59,991 | 86 | — | — | 59,991 | 86 | 219,110 | 28 |
144,456 | 47 | 94,183 | 36 | 374 | 55 | 674,475 | 84 | 5,505 | 26 | 680,355 | 65 | 918,995 | 48 |
|
| 38,932 | 55 | 48 | 51 | 130,107 | 35 | 1,251 | 62 | 131,407 | 48 | 170,340 | 03 |
29,750 | _ | 6,424 | 66 | — | — | 15,015 | 04 |
| — | 15,015 | 04 | 51,189 | 70 |
— | — | 6,727 | 3 8 | 269 | 58 | 157,138 | 66 | 2,942 | 25 | 160,350 | 49 | 167,077 | 82 |
29,750 |
| 52,084 | 54 | 318|oa | 302,261 | 05 | 4,193 | 87 | 306,773 | 01 | 388,607 | 65 |
— 54 —
!
Lunds stift:
Konsistorium i Lund ..........................................j 355,923
Lunds domkyrka1...............................................j 2 652,448
Summaj 1,008,372
Göteborgs stift:
Konsistorium i Göteborg .....................................j 268,042
Göteborgs domkyrka ..........................................j 1,558
Summa! 269,601
Karlstads stift:
Konsistorium i Karlstad.......................................| 443,247
Karlstads domkyrka............................................j 44,557
Lidbackska stipendiefonden .................................j 26,426
109,554
194,161
68
o*| 245,768
Summa
Härnösands stift:
Konsistorium i Härnösand.
Härnösands domkyrka.......
514,230
176,725
28,201;
96
303,715|62j 45,768
46,807 84
53,965] 18
100,773 27
51,786
9,748
1,327
Summa; 204,927
Luleå stift:
Konsistorium i Luleå ..........................................j 248,556
62,862
48,806
3,684
ost 52,490;78
Visby stift:
Konsistorium i Visby
Visby domkyrka ......
13,188
2,103
Summaj 15,291
Stockholms stad:
Stockholms stads konsistorium.
23 j 235,017
19,602
2,000
60 21,602
755,944] 881 50,580
96
82
5
49,088
49,093
31,610
31,610
8,915
36
36
82
92!
Räkenskaperna avse kalenderåret 1931.
Utgör tillgångar, respektive skulder den 1/i, respektive 31/o 1931.
- 55 —
1 4 ! | 5 | 6 | 7 |
| 8 |
| 9 ? | 1 10 | |||||
|
| 94,611 | i 07 | 1 33 | I ''i 24 i | | | ! 1 362,740 8 2 | ■ ''■! 8,093 | 32 | I 370,867 | 38 | 465,478 | 45 | |
3 57,995 | 77 | 379,264 | 02 | 1,433 | 4 21 | 2fi5,374|56j | 188,310 | 19 | 3 455,118 | 17 | 892,377 | 96 | |
57,995 i | 77 | 473,875 | 0» | 1,466 | 66 | 628,115 | 88| | 196,403 | 51 | 825,985i5 5 | 1,357,856 41 | ||
1 |
| 43,817 | 37 | 149 | 04 | 268,927 i | 2 8 | 1,957 | 13 | 271,033 | 45 | 314,850 82 | |
|
| 52,123 | 74 | 905 | »2 | 2,495 | 3 5 | — | — | 3,400 | 67 | 55,524''41 | |
|
| 95,941 | 11 | 1.054 | 36 | 271,422 63 | 1,957 | 13 | 274,434 12 | 370,375 | 23 | ||
|
| 74,428 | 42 | 246 | 96 | . 417,286|2i | 3,076 | 75 | 420,609 | 92 | 495,038 | 34 | |
51,738 | 56 | 4,692 | 30 | 821 | 25 | 46,142162 | — |
| 46,963 | 87 | 103,394 | 73 | |
|
| 902 | 50 |
| — | 26,851141 | — | - | 26,851 | 41 | 27,753 | 91 | |
51,738 | 56 | 80,023 | 2 2 | 1 068 | „ | 490,280 | 24 | 3,076 7 5 | 494,425 | 20 | 626,186 | 98 | |
32,809 | 48 | 44,363)21 |
|
| 153,509 | 66 | 26,460 57 | 179,970 | 28 | . . 257,142 | 92 | ||
|
| 1,343|8 2 |
| — | 30,541 | 9 5 | — | — | 30,o41|95 | 31,885 | 27 | ||
32,809 | 48 | 45,706 53 | - | - | 184,051 | 61 | 26,460 | 5 7 | 210,512 | 18 | 289,028 | 19 | |
8,308 | 14 | 230,098 68 | — |
| 253,923 | 79 | 158 | 89 | 254,082 | 68 | 492,489 | 50 | |
|
| 19,538 | 15 |
|
| 13,252 | 26 |
|
| 13,252 | 26 | 32,790 | 41 |
— |
| 1,870 | 40 |
| - | 2,233 | 11 | — | — | 2,233 | 11 | 4,103 | 51 |
— | |_ | 21,408j55 | 1 |
| 15,485 | 37 |
|
| 15,485 3 7 ” '' | 36,893 | 92 | ||
|
| 31,947156 | 2,581 | | ! 8 7 | i 764,035 14 | 1 7,96112» | ! | | 774,578(24 | 806,525 | 80 |
56 —
Tillgångar
Svenska akademien.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
D. 1. Svenska akademien ................................
Arrendemedel för Post- och inrikes-tidningar ........
Intressemedel ................................................
FörsäljniDgsmedel för svenska akademiens ordbok ..
Vinst å utlottade obligationer ..............................
8,250: —
264,613: 56
53,568: 7 o
12,441: 94
25: —
Skulder:
I allmänhet
Balans den 30 juni 1932.
Summa
Skulder .
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
För ordboksarbetet.............................
» Post- och inrikes-tidningar...........
Pensioner, understöd m. m..................
Omkostnader för högtidsdagen m. m. ..
Diverse.............................................
Utgifter:
..................................... 189,134:62
..................................... 5,751:60
..................................... 59,250: —
..................................... 5,599:94
..................................... 854: 98
Tillgångar:
Innestående i bank
Obligationer.........
Fordringar............
Balans den 30 juni 1932
........................ 52,861:06
........................ 1,098,126: 76
........................ 14,807:83
1,087,539: 50
338,899: 2 o
100: —
1,426,538: 7 o
152: 06
260,590: 9»
1,165,795: 66
Summa 1,426,538: 70
— 57 —
Vetenskapsakademien med naturhistoriska riksmuseet.
A. Under akademiens omedelbara förvaltning.
I. Statsmedel.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 60,143:41
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Vetenskapsakademien:
D. 2. Akademien .................................................................... 10,000: —
3. Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur ............... 2,400: —-
4. Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga
sammanslutningar ...................................................... 2,075: 36
M. 19. Förhyrande av ett arbetsbord vid den zoologiska stationen i
Neapel..................................................................... 1,800: —
26 Sveriges deltagande i det s. k. andra internationella polaråret
.......................................................................... 50,000:-
N. 3. Extra utgifter .............................................................. 187: 06
M. 18/1930—31. Förhyrande av ett arbetsbord vid den zoologiska
stationen i Neapel.......................................... 1,800: —
Nionde huvudtiteln:
Utgifter för naturskyddsändamål:
K. 24. Kostnader för nationalparker ....................................... 3,000: —
25. Vetenskapsakademiens förvaltning av naturskyddsärenden 6,800: —
Arrendemedel .. ........................................................................... 100:
Intressemedel .............................................................................. 2,635: 0 7
Försäljningsmedel ................................................................. 1,281:61
Bidrag från danska meteorologiska institutet m. fl. för deltagande i det
s. k. andra internationella polaråret............................................. 3,695:18
Diverse inkomstmedel .................................................................. 330^74 86,105: 02
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
I allmänhet............................................................................................. : 26
'' Summa 146,248:6 8
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder...................................................................................................... 3,298: 34
Utgifter:
Planscher för akademiens tryckta skrifter ....................................... 5,783: 2 7
Underhåll av zoologiska stationen Kristineberg................................ 4,764: 3 6
Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur.............................. 2,400: —
Professor A. Hamberg för bearbetande av visst vetenskapligt materiel 2,197: lo
Internationella unionerna.............................................................. 2,075: 86
Arbetsbord vid zoologiska stationen i Neapel ................................. 1,800: —
Sveriges deltagande i det s. k. andra internationella polaråret............ 21,887:7 6
Naturskyddsärenden ..................................................................... 9,144:82
Nationalparker............................................................................. 2,561: —
Diverse ....................................................................................... 219: 81 52,832: 9 7
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank..................................................................... 90,117: 12
Förskott.................................................................................... —: 26 90,117:8 7
Summa 146,248: 68
58 —
II. Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.1
Debet.
Balans från år 1930:
Tillgångar ............................................................................................. 8,708,238:4 4
Inkomster.
Alinanacksarrendet ................................... ...............
Intressemedel m. m........................................ ............
Donations- och gåvomedel...........................................
Diverse inkomstmedel................................................
Okade värden å fastigheter och inventarier...................
Balans till år 1932:
Skulder:
Diverse medel..........................................................
Övriga skulder .......................................................
Skulder
Kredit.
Balans från år 1930:
282,766: 64
227,729: —
65,175: —
5,204: 81
2,098,219: 55
2,679,095: —
4,075,140: 9 7
405,836: 86 4,480,977: 83
Summa 15,868,311:2 7
5,149,723: 6 3
Utgifter:
Förvaltningskostnader..................................................
Akademiens publikationer ............................................
» sammankomster ........................................
Observatorium ....................................................,......
Biblioteket .................................................................
Fysiska kabinettet........................................................
Zoologiska stationen Kristineberg...................................
Fastigheterna...........................................................
Diverse understöd m. m................................................
Fonder tillgodoförda ..................................................
Avskrivningar å inventarievärden..................................
Balans till år 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank ..................................................
Fastigheter..............................................................
Inventarier ..............................................................
Obligationer och förlagsbevis ...................................
Utlånta medel..........................................................
Aktier .................................................
Fordringar .............................................................
54,683: 12
57,050: —
4,100: —
59,590: 9 2
66,709: 26
14,000: —
20,587: —
14,451: 60
222,628: 11
67,075: 54
372,975:88
455,797: 06
2,713,315: 40
2,570,443: 68
2,662,025: 4 3
1,152,000: —
107,600: —
103,555: 34
953,850: 78
9,764,736: 86
Summa 15,868,311: 2 7
B. Under akademiens överinseende.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................ 4,953,664: 65
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
. egendomar............................................................ 2,352: —
Åttonde huvudtiteln:
Naturhistoriska riksmuseet:
B. 32. Avlöningar m. m.................................................... 247,802: —
33. Tjänsteresor för intendenter och assistenter ............... 2,000: —
1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1931.
— 59 —
34. Samlingar m. ........................................................ 93,695: —
35. Särskilt arvode åt en vaktmästare, tillika trädgårds
skötare
.............................................................. 300: —
36. Förstärkning av den i reservationsanslaget till samlingar
m. m. ingående anslagsposten till ordnande, vård och
förökande av samlingarna m. m............................ 10,000: —
37. Förstärkning av vissa i reservationsanslaget till sam
lingar
m. m. ingående anslagsposter till expenser m. m. 20,475: —
38. Ordnande och preparering av vissa samlingar inom bo
taniska
avdelningen ............................................. 4,000: —
39. Ny^ herbarieskåp för botaniska avdelningen ............... 3,000: —
40. Arbetsbiträde m. m. vid botaniska avdelningen............ 3,150: —
41. Ordnande av framlidne kyrkoherden S. J. Enanders
Salixsamlingar ..................................................... 5,450: —
42. Arbetsbiträde vid paleozoologiska avdelningen........... 2,520: —
43. Ritnings- och retuscheringsarbeten för paleozoologiska
avdelningen ....................................................•••• 1,000: —
44. Fortsatt bearbetning av visst vetenskapligt material till
hörigt
paleozoologiska avdelningen ..................... 3,500: —
45. Instrument för paleozoologiska avdelningen .............. 2,000: —
46. Vetenskapligt biträde för bearbetning av vissa samlingar
å evertebratavdelningen ....................................... 4,000: —
47. Nya skåp m. m. för entomologiska avdelningen ......... 5,000: —
48. Nya skåp för evertebratavdelningen .......................... 5,730: —
49. Arbetsbiträde vid etnografiska avdelningen.................. 2,400: —
50. Uppvärmning m. m. av vissa lokaler för etnografiska
avdelningen ......................................................... 5,840:
N. 3. Extra utgifter ............................................................ 2,215:
5. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m...................... 2,430:
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst ... .................................................... 6,426: —
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 40,000: —
Bidrag från Sveriges geologiska undersökning .............................. 5,370: 4 9
Gåvomedel .............................................................................. 2,934: 22
Hyresmedel .............................................................................. 2,000:
Inträdesavgifter .................... 2,259:71
Intressemedel .......................................................................... 1,011: S6
Återdebiterade medel.................................................................. 7,868: 7 6
Ökade värden å samlingar, inventarier m. m.............................. 421,118: 69
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Diverse medel........................................................................ 18,662:0 7
Övriga skulder ....................................................................29,333: 47
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1931
Utgifter
Avlöningar m. ..............................................
Ritningar och fotografier...................................
Vård och underhåll av museets samlingar...........
Till statskontoret
Leverering
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank.....................................................
Förskott..................................................................
Samlingar, inventarier m. m......................................
Fordringar.................................................................
317,023: —
7,375: —
162,111: 2 7
40,337: so
6,131: 50
5,331,993: o 4
1,528: 6 2
Summa
917,848:7 2
47,997: 64
5,919,510: »i
42,790: 3 o
486,509: 27
10,220: 7 6
5,379,990: 58
5,919,510: »l
Vitterhets-, historie- och
j Åttonde huvudtiteln: Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: > Akademien: | Tillgång | ar |
D. 6. a. Förslagsanslag .................................................................. Reservationsanslag: D. 6. b. Underhåll och förökande av de under akademiens inseende | — | — |
ställda samlingar......................................................... c. Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över | 89 | 44 |
riska museum m. m................................................... d. Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska | — |
|
museum och myntkabinettet........................................ | _ |
|
e. Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar | 546 | 52 |
f. Transporter, lyshållning och vissa andra expensutgifter ...... | _ | _ |
g. Fomlämningars vård ..................................................... h. Vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnads- | — | - |
minnesmärken ............................................................ | 1,537 | 84 |
D. 7. Okade medel för fornminnesvården .......................................... | 26 | 32 |
8. Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken 9. Okade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid | 665 | 76 |
akademien.................................................................... |
|
|
10. Tillfällig ökning av akademiens arbetskrafter............................. | _ | _ |
12. Vakthållning för öppethållande av statens historiska museum ...... | _ | _ |
13. Statens historiska museums upplysnings- och propagandaverksamhet 14. Inventering och konservering av vissa samlingar inom statens | — | — |
historiska museum m. m..................................................... | _ | _ |
15. Vård och underhåll av antikvariskt-numismatiska biblioteket .. | 5 | 30 |
16. Underhåll av antikvariskt-topografiska arkivet .......................... |
|
|
17. Instrumentutrustning för akademien .......................................... 18. Vetenskaplig grävningsundersökning av krigargravarna å den s. k. | 5 | 20 |
Korsbetingen utanför Visby m. m........................................... | 10314 s | |
20. Iståndsättande av Ovikens ödekyrka................................. 21. Systematisk undersökning av det s. k. Bulverket i Tingstäde träsk | — • | — |
på Gotland ....................................................... 22. Komplettering av monterutrustningen för den ostasiatiska arkeolo- | — | — |
giska samlingen ............................................. | 1,120 | 09 |
23. Lokalhyra för den ostasiatiska arkeologiska samlingen m. m....... | _ | _ |
M. 22. Utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker...... | 8,577 | 02 |
N. 3. Extra utgifter ................................... .. |
|
|
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... | 2,606 | 1 4 |
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst | — | _ |
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................ O. 19/1930—31. Restaurering och vård av manbyggnaden å Linnés födelse- | — | — |
hem Råshult m. m. ................................................. 22/1928—9. Inredningsarbeten m. m. för den ostasiatiska arkeologiska | 10,600 | — |
samlingen ......................... | 368 | 17 |
16/1926—7. Vya montrar för myntkabinettet....................... | 9,925 | _ |
M. 19/1922. Arkitekturhistorisk monografi över Visby stadsmur ............... Elfte huvudtiteln: Allmänna indragningsstaten: | 9,581 | 48 |
C. 1. Diverse föremål.................................... |
|
|
Medel till undersökning av Gotska Sandön . | 105 | 28 |
Införselmedel ................................. | 459 | 78 |
Akademiens förskott................................... |
|
|
Summa | 46,322 | 82 |
1 Tillgångarna den 3l,/« 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
61
antikvitetsakademien.
Kredit |
|
| |||||||
Skulder | Utgifter | Leverering till stats-kontoret | Tillgångar 1932 | | Summa |
| ||||
_ | _ | 94,828 | 83 | — |
| — | — | 94,828 | 83 |
— | — | 18,072 | 65 | - | — | 16 | 79 | 18,089 | 44 |
— | — | 10,024 | 77 | — | — | 3,975 | 23 | 14,000 |
|
|
| 1,892 | 50 | _ | _ | 2,107 | 50 | 4,000 | — 1 |
_ | _'' | 7,030 | 19 | — | — | 841 | 33 | 7,871 | 52 |
| _ | 14,987 | 22 | — | — | 12 | 78 | 15,000 | — |
— | — | 9,847 | 91 | — | — | 152 | 09 | 10,000 | — |
|
| 8,243 | 89 | _ | _ | 293 | 95 | 8,537 | 84 |
| _ | 9,787 | 46 | — | — | 238 | 86 | 10,026 | 3 2 |
— | — | 20,245 | 76 | — | — | 420 | — | 20,665 | 76 |
|
| 45,450 |
|
| _ | _ | _ | 45,450 | — |
| _ | 11,850 | _ | _ | — | — | — | 11,850 | — |
| _ | 8,900 | — | — | — | — | — | 8,900 | — |
— | — | 4,000 | — | — | — | — | — | 4,000 | — |
|
| 14,403 | 88 | _ | _ | 596 | 12 | 15,000 | — |
| _ | 4,970 | 77 | — | — | 34 | 53 | 5,005 | 30 |
| _ | 1,500 | _ | — | — | — | — | 1,500 | — |
— | — | 1,605 | 20 | — | — | — | — | 1,605 | 20 |
|
| 2,283 | 47 | _ | _ | 2,820 o i | 5,103 | 48 | |
— | — | — | — | — | — | 7,500 | — | 7,500 | — |
— | — | 6,000 | — | — | — | — | — | 6,000 | — |
|
|
| 28 |
| _ | 10,946 | 81 | 16,320 | 09 |
|
| 20,000 | _ | — | — | — | — | 20,000 | — |
|
| 1,918 | _ | _ | — | 6,659 | 02 | 8,577 | 02 |
| _ | 2,030 | _ | — | — | — | — | 2,030 | — |
7 — | _ | 8,812 | 6 2 | _ | — | 1.266 | 19 | 10,078 | 81 |
_> — | _ | 5,552 | 82 | — | — | — | — | 5,552 | 82 |
|
| 25,157 |
| — | — | — | — | 25,157 | — |
— | - | 3,675 | 36 | — |
| 6,924 | 64 | 10,600 | _ |
|
|
|
| 368 | 17 | _ |
| 368 | 17 |
|
| _ | _ | 9,925 |
| — | — | 9,925 | — |
— |
| — | — | 9,581 | 48 |
|
| 9,581 | 48 |
|
| i2,oor | | — |
|
| _ | _ | 12,000 |
|
|
|
|
|
|
| 105 | 2 8 | 105 | 28 |
|
| 1,944 | 64 | — |
| 473 | 7 0 | 2,418 | 34 |
2,50f | - | 30,65? | ''14 | — |
| — |
| 33,159 | 14 |
Debet
Uppbörd
Leverering
från statskontoret
-
1,325
1,958
38,159
94,828
18,000
14.000
4.000
6.000
15.000
10.000
7.000
10,000
20,000
45,450
11,850
8,900
4.000
15.000
5.000
1.500
1,600
5.000
7.500
6.000
15,200
20.000
2,030
7,472
5,552
25,157
88
12,000
36,442
398,04118 ii| 2,500
—t 413,047 86 19,874 |e 61
— 62 —
Akademien för de fria konsterna.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.................................................................................................. 5,814: 71
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Akademien för de fria konsterna:
Akademien:
D. 24. Avlöningar m. m. ... .............................................. 117,121:30
25. Undervisningsmateriel m. m..................................... 34,300: —
D. 26. Förstärkning av vissa anslagsposter i reservationsanslaget
till undervisningsmateriel m. m............................... 15,600: —
27. Skolan för dekorativ konst ......................................... 20,600: —
28. Förstärkning av den i reservationsanslaget till undervis
ningsmateriel
m. m. ingående anslagsposten till skandinaviska
konstnärsföreningen i Rom ....................... 500: —
29. Extra lärare i materiallära vid konsthögskolan ........... 3,500:_
30. Reparationsarbeten i de åt konsthögskolan upplåtna lo
kalerna
i konstakademiens hus vid Fredsgatan i Stockholm
..................................................................... 5,500: —
A. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........................ 13,051: 16
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i sta
tens
tjänst............................................................... 2,542: 71
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 14,030: 66
Diverse inkomstmedel .................................................................. 185:42 226 931-25
Summa 232,745: 26
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m......................................................................... 137,194:67
Belysning, undervisningsmateriel m. m........................................... 12,879: 82
Levande modeller........................................................................ 8,095: 2 5
Samlingarnas ökande och underhåll ............................................. 5,289: 24
Rese- och studiestipendier m. m.................................................... 14,519: 03
Skrivmaterialier, expenser, ved m. m.............................................. 21,178:17
Skolan för dekorativ konst ......................................................... 20,600:_
Reparationsarbeten i konsthögskolans lokaler.............................. 5,500:— 225 255-68
Tillgångar:
Kassabehållning ..................................................................... 1 447:2 7
Innestfiende i bank ................................................................ 6,043: öl 7,490: 2 8
Summa 232,745: 96
Antalet elever och aspiranter i konsthögskolan under budgetåret 1931—1932 utgjorde
116, därav 88 manliga och 28 kvinnliga.
— 63 —
Musikaliska akademien.
Debet.
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
Åttonde huvudtiteln:
Musikaliska akademien:
Akademien:
D. 31. Avlöningar m. m..................................................................
32. Materiel och expenser m. m............................... ..................
33. Stipendier m. m.
D.
34.
35.
36.
37.
38.
K. 13.
M. 27.
N.
10.
11.
Förstärkning av reservationsanslaget till materiel och expenser m. m.
Bindning av böcker och musikalier i akademiens bibliotek............
Biträde åt bibliotekarien hos akademien vid vården av biblioteket
Ökad undervisning i pianospolning och harmonilära vid musik
konservatoriet
....................................................................
Kurser för utbildande av kyrkomusiker.......................................
Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten m. m—
Understöd åt stationsinspektorn Karl Tirén för fullföljandet och avslutandet
av hans samlings- och forskningsarbete beträffande lapparnas
musik........................................................................
Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......
1,752:
151,661
6,740
23,000
16.500
3.500
1.500
3,000
12.500
1,500
3,000: —
2,638: —
21,504: —
Kredit.
Utgifter.
Avlöningar m. m........................................................
Stipendier m. m. åt svenska tonsättare ..........................
Kurser för utbildande av kyrkomusiker.........................
Understöd åt stationsinspektorn Karl Tirén ................
Inköp och underhåll av musiklitteratur, instrument m. m.
Värme, lyse, renhållning, m. m....................................
Leverering:
Till statskontoret.
Summa | 248,795: 4 7 |
181,803: 4 7 |
|
23.000: — |
|
12,258: — |
|
3,000: — |
|
7,620: 12 |
|
19,119: ss | 246,801: 4 7 |
| 1,994: — |
Summa | 248,795: 4 7 |
Vid det under akademiens inseende ställda musikkonservatoriet har meddelats undervisning
under höstterminen 1931 åt 150 manliga och 46 kvinnliga elever samt under vårterminen
1932 åt 148 manliga och 49 kvinnliga elever.
— 64
Serafimerlasarettet.
Debet.
Tillgångar.....
Inom linjen
Balans den 1 juli 1931:
............................................................... 5,564,337: 61
............................................... 6,685,000: —
Inkomster
Åttonde huvudtiteln:
Serafimerlasarettet:
E. 46. Understöd och ersättningar ....................................
47. Okade medel för lasarettets verksamhet ..................
45/1930—31. Ökade medel för lasarettets verksamhet ......
Sjukvårdsavgifter..................................................................
Intressemedel .................................................................
Försäljnings- och ersättningsmedel ..........................................
Inkomster av fastigheten Pilträdet nr 2, 3 och 4 i Stockholm......
Ersättning för upplåtelse av lokal m. m. till undervisning i medicinsk
rörelsebehandling.......................................................
Anslag från Stockholms stad till poliklinik ..............................
Bidrag från Stockholms stad m. fl. till lasarettsombyggnaden ......
Bidrag från Stockholms stad m. fl. till nyanskaffning av inventarier
m. m..................................................................................
Donationsmedel ...................................................................
Diverse inkomstmedel ............................................................
120,750: —
300,000: —
184,761: 74
873,155: 98
34,057: o 3
49,365: 53
87,622: 45
4,250: —
20,800: —
73,432: 44
46,895: 4 2
4,634:81
!''565: 97 1,801,291: 85
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester ..................................................................... 142,544: 0 7
Övriga skulder ................................................................. 4,746,797:95 4,889.342:02
Inom linjen:
Diverse medel ............................................. 1,490,479: 87
Summa 12,254,970: 88
65 —
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder................................................................................................... 4,829,630:3 6
Inom linjen........................................................................ 1,478,896: 73
Utgifter:
Avlöningar m. ...................................................................
Pensioner och. understöd m. ...............................................
Läkemedel och förbandsartiklar m. .....................................
Förplägnad..........................................................................
Värme och lyse.:...................................................................
Tvätt och renhållning.........................................................
Kläder .......................................................................... ......
Instrument och apparater samt andra inventarier .....................
Diverse utgifter för sjukvården...............................................
Omkostnader för fastigheten Pilträdet nr 2, 8 och 4 i Stockholm
Lasarettsombyggnaden............................................................
548,169: 52
47,364:8 7
114,744: 83
273,897: 91
67,793: 6i
15,686: 38
39,345:8 7
287,931: n
125,133: 88
107,622: 36
205,580: 3 o [,833,269: 6 4
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning...............................................................
Innestående i bank och å postgiroräkning..............................
Förskott ..................................................................... —
Fastighet...........................................................................
Obligationer ....................................................................
Aktier och kommanditlotter ...............................................
Fordringar ........................................................................
Inom linjen...................................................... 7,600,000:
5,625: 3 4
79,984: 73
4,077,990: 2 7
1,187,000: —
321,839: 69
75,060: —
344,570: 85 6,092,070: 88
Summa 12,254,970: 88
Enligt från lasarettet lämnad uppgift hava under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 därstädes
vårdats 6,764 patienter, därav 3,023 på medicinska och 3,741 på de kirurgiska avdelningarna.
5 — 322847
Rev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. II.
— 66 —
Allmänna barnbördshuset med asylen för fattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.
Debet | Allmänna barn-bördshuset | Asylen för fattiga | Summa | |
|
| 1 | 2 | 3 |
Balans den 1 juli 1931: | ||||
Tillgångar ........................................ |
| 2,151,960: 54 | 995,989: o 9 | 3,147,949: 68 |
Inkomster: Åttonde huvudtiteln: E. 48. Allmänna barnbördshuset i | Stock- | 24,853: — |
| 24,853: — |
49. Verksamheten vid allmänna | barn- | 127,487: — |
| 127,487: — |
Bidrag från Stockholms stad ............... |
| 59,915: 32 | — | 59,915:32 |
* » » län.................. |
| 46,551: 60 | — | 46,551: 60 |
Intressemedel m. m........................... |
| 16,942: 88 | 41,798:39 | 58,741: 22 |
Ersättning för kost, städning m. m....... |
| 107,578: 7 9 | — | 107,578: 79 |
Legosängsavgifter .............................. |
| 129,410: — | - - | 129,410: — |
Diverse inkomstmedel ........................ |
| — | 1,026: 93 | 1,026: 98 |
| Säger | 512,738: 54 | 42,825: 82 | 555,563: 86 |
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester............................................ 62,449:68 4,686:40 67,136:08
Fonder m. m........................................... 2,089,038: 95 992,689: 88 3,081,728: 28
Säger 2,151,488:68 997,375:78 3,148,864:36
Summa 4,816,187: 71 2,036,190:14 6,852,377:85
Kredit.
Balans den 1 jtdi 1931:
Skulder .....................................................
Utgifter:
Avlöningar...................................................
Förplägning ................................................
Tvätt och renhållning ................................
Inventarier och instrument m. m..................
Omkostnader för fastigheten .......................
Värme och lyse ..........................................
Medikamenter och förbandsartiklar ...............
Hyreskostnad .............................................
Skrifmaterialier och expenser m. m.............
Fondema tillgodoförda ................................
Säger
2,151,742: 99 | 995,989:0 9 | 3,147,732: os |
161,726: 18 | 9,726: 95 | 171,453:18 |
150,479: 69 | 18,735: 7 5 | 169,215: 44 |
17,280: 71 | 2,431: 07 | 19,711: 7 s |
33,603: 74 | 2,813: 4» | 36,417: 28 |
33,220: 49 | 1,944: 24 | 35,164: 73 |
36,785: 26 | 1,295: 63 | 38,080: 89 |
48,121: 79 | 566: 06 | 48,687: 85 |
— | 2,500: — | 2,500: — |
18,328: 9 7 | 1,918: 90 | 20,247: 87 |
13,163: 05 | 893: 2 3 | 14,056: 28 |
512,709: »8 | 42,825: 82 | 555,535: 20 |
Leverering:
Till statskontoret ...................................... 217:55 — — 217: 55
— 67 —
i
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank.................................... 27,528:38
Förskott................................................... 1,500: —
Fastigheter................................................ 1,769,222: 94
Inventarier ........................................... 7,500: —
Obligationer............................................. 273,479: 40
Utlånta medel .......................................... — —
Fordringar............................................... 72,286: 6 2
Säger 2,151,517:29
Summa 4,816,187: 71
9,921: 25
1.C00: —
103,448: 44
843,291: 08
30,000: —
9,715:oi
997,375: 73
37,449: 58
2,500: —
1,872,671: 88
7,500: —
1,116,770:43
30,000: —
82,001: 68
3,148,893: 02
2,036,190:14 6,852,377:8 5
Antalet av de å allmänna barnbördshuset och asylen under räkenskapsåret vårdade
patienter har utgjort 4,988.
Rasbiologiska institutet.
Debet,
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 2,576: 80
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Rasbiologiska institutet:
E. 61. Avlöning åt chefen för institutet .. .............................. 12,000: —
62. Institutets verksamhet................................................ 65,000: —
63. Bidrag till tryckning av första delen av institutets arbete
örn de svenska lapparnas rasbiologi.......................... 10,000: —
N. 1. Ålderstil] ägg .............................................................. 1,000: —
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 6,333: —
Försäljningsmedel för böcker ...................................................... 129: 8 o
94,462: 8 o
Summa 97,039: 60
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m......................................................................... 64,096: 61
Reseersättningar.......................................................................... 6,038:30
Till utgivande av ett arbete om de svenska lapparnas rasbiologi...... 10,000: —
Instrument och annan utrustning samt biblioteket........................... 5,418: 50
Hyreskostnad............................................................................. 2,368: —
Värme och lyse....................................................................... 1,211:46
Materialier och expenser m. ..................................................... 7,906: 73 97,039: 60
Summa 97,039: 6 o
— 68 —
Tekniska högskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.............................................................. ................................. 2,016,426:78
Inkomster:
A, II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar............................................................ 10,887: 81
Åttonde huvudtiteln:
Tekniska högskolan:
Högskolan:
F. 1. Avlöningar ........................................................ 715,240: —
Vissa omkostnader för högskolans verksamhet:
F. 8. Stipendier åt elever.......................................... 5,000: —
4. Materiel m. m............................................ 356,761:91
F. 5. Ökade medel till samlingar och laborationer ............ 43,000: —
6. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter ............................................................ 42,000: —
7. Nyanskaffning av apparater och instrument för vissa
institutioners laboratorier ................................. 33,000: —
8. Reparation av högskolans modellsamling.................. 2,101: 69
9. Bokinköp, bokbindning m. m. för högskolans bibliotek 5,001: 0 7
10. Inredning och utrustning av laboratoriet för hyttmekanik
samt järnets bearbetning och behandling... 2,000: —
N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst....................................................... 12,500: —
11. Dyrti dstil] ägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 103,000: —
Tekniska högskolan:
F. 8/1930—31. Inredning och utrustning av de för fysiska
institutionen avsedda lokalerna i högskolans
byggnad vid Valhallavägen i Stockholm
m. m........................................... 2,804: 8 7
12/1930—31. Uppförande, inredning och utrustning av ett
flygtekniskt laboratorium........................ 35,870: —
Elevavgifter m. m.............................................................. 201,837: 50
Donations- och gåvomedel ..................................................... 87,224: 80
Intressemedel ............. 94,701: 74
Ersättning för å laboratorier och mekaniska verkstaden utförda
arbeten och undersökningar m. m........................................... 31,790: 11
Införselmedel ........................................................................ 5,897:48
Diverse inkomstmedel ............................................................ 2,748:7 6 1,793,366: 68
Summa 3,809,793:41
— 69 —
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. ...............................................................
Stipendier .......................................................................
Samlingar och laborationer.................................................
Nyanskaffning av apparater och instrument .........................
Apparater och instrument till ett flygtekniskt laboratorium —
Biblioteket ......................................................................
Reparation av modellsamlingen ...........................................
Från donations- och gåvomedel utbetalda stipendier m. m.....
Värme, lyse, vatten renhållning m. m...................................
Införselmedel ...................................................................
Förlust i allmänna sparbankens konkurs...............................
1,016,779: oi
5,000: —
206,333: 91
33,442: 6 o
35,870: —
30,006: 3f,
2,028: 7 5
95,436: 21
198,050: 02
6,399: 13
12,879: 93 1,642,226:22
Till statskontoret...
Leverering
66,256: 19
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning ....................
Innestående i bank.................
Förskott .............................
Tomter vid Hinsholmen ........
Obligationer och förlagsbevis..
Kommanditlotter....................
Utlånta medel .......................
Fordringar.............................
...... 4,043: 74
...... 118,637: so
...... 1,700: —
...... 11,000: —
...... 1,897,053: 23
...... 45,000: —
20,000: —
...... 3,876:23 2,101,311; —
Summa 3,809,793: li
Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar ingå behållningarna å högskolans
fonder och gåvomedel med tillhopa kr. 2,034,672: 4 5.
Antalet studerande utgjorde 911 under höstterminen 1931 och 949 under vårterminen 1932.
— 70 —
Chalmers tekniska institut.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ............................................................................
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Chalmers tekniska institut:
Institutet:
F. 11. Avlöningar ............................................................ 266,299: 37
Vissa omkostnader för institutets verksamhet:
F. 12. Stipendier och premier åt elever ........................... 600: —
13. Materiel m. m....................................................... 62,000: —
F. 14. Avlöningsförbättring m. m. åt innehavarna av de å övergångsstat
för institutet uppförda befattningarna ......... 3,300: —
15. Okade medel till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter.................................................................. 17,000: —
16. Ökade medel till bibliotek, samlingar och laboratorier ... 10,000: —
17. Täckande av en vid utgången av budgetåret 1929/1930
uppkommen brist i institutets anslag till bibliotek, samlingar
och laboratorier............................................. 8,600: —•
18. Apparatur m. m. för organiskt-kemiska laboratoriet ...... 7,000: —
19. Undervisning rörande arbetsledningens praktiskt ekono
miska,
sociala, yrkeshygieniska och arbetspsykologi ska
problem.................................................................. 1,125: —
N. 11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 34,877: —
Inträdes- och terminsavgifter m. m................................................. 41,460: —
Hyresmedel m. m......................................................................... 2,943: 55
Intressemedel.............................................................................. 21,873: 7 8
Diverse inkomstmedel .................................................................. 666: 5 7
Summa
Skulder
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Utgifter:
Avlöningar m. m......................................................................... 331,064:12
Stipendier och premier ............................................................... 11,782:44
Bibliotek, samlingar och laboratorier m. m..................................... 53,766: 68
Verkstaden................................................................................. 1,449: 7 2
Värme, lyse, vatten, renhållning m. m........................................... 57,206:9 0
67,910: 65
477,745: 27
545,655: 92
8,126: 40
455,269: 81
Till statskontoret
Leverering:
5,802: 06
71 —
Tillgångar:
Kassabehållning.....
Innestående i bank
Balans den 30 juni 1932:
874:09
75,583: 56 76,457; 6&
Summa 545,655: 92
Antalet elever uppgick under höstterminen 1931 till 605 samt under vårterminen 1932
till 547.
Chalmers tekniska institut, materialprovningsanstalten.
Debet.
Tillgångar
Balans den 1 juli 1931:
19,568: 94
Inkomster:
Tionde huvudtiteln:
Befrämjande av slöjderna:
Befrämjande i allmänhet av slöjderna:
D. 2. Manufakturernas befrämjande .............
Avgifter för materialprovningar m. m....................
Intressemedel.......................................................
3,000: —
30,642: 9 5
754: 08 34,397; 03
Summa 53,965: 91
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och pensioner m. ........................................................ 2(3,728: 49
Övriga omkostnader........................................................................ 7,64b. 89 34,374; g8
Balans den 30 juni 1932.
Tillgångar:
Kassabehållning.........................................................
Innestående i bank ....................................................
1,496: 28
18,095: 86 19,591: 59
Summa 53,965: 97
Skolöver -
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Åttonde huvudtiteln:
G. 1. Skolöverstyrelsen..................................................................................
2. Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen.............................
3. Byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen .......................................
4. Expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen .............................................
5. Tryckning av undervisningsstatistik ...........................................................
I. 37. Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor...................................................
46. Understöd åt folkhögskolor .......................................................................
J. 21. Åtgärder för utbildning av lärare för yrkesundervisningen m. m...................
K. 1. Understöd åt folkbiblioteksväsendet ..........................................................
2. Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar
................................................................................................
5. Konferenser mellan de centrala organen för folkbildningsarbetet.....................
10. Undervisnings- och upplysningsverksamhet, att utgå av statsverkets fond av
rusdrycksmedel.......................................................................................
N. 3. Extra utgifter ..........................................................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .....................................
Elfte huvudtiteln:
C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål ..............................................
Studentexamensavgifter.............................................................................................
Kealskolexamensavgifter ..........................................................................................
Summa
1 Se noten å sid. 24.
2 Tillgångarna den 50/e 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
styrelsen \
|
| Debet |
|
| Kredit |
|
| Summa | |||||
Tillgångar den !/? 1931 | Uppbörd | Leverering | Utgifter | Leverering | Tillgånga den s0/6 193 | r 2 | |||||||
_ | _ | 1,039 | 16 | — | — | — | — | 1,039 16 |
| — | 1,039 | 16 | |
|
| 846 | 43 | 551,467 13 | 546,887 | 26 | 5,426 | 30 | — | — | 552,313 | 56 | |
_ | _ | _ | _ | 10,500 | — | 6,795 | — | 3,005 | — | 700 | — | 10,500 | — |
_ | _ | _ |
| 4,800 | — | 4,800 | — | — | — |
| — | 4,800 | — |
_ | _ | _ | — | 1,800 | — | 1,800 | — | — | — | — | — | 1,800 | — |
_ | _ | _ | _ | 6,000 | — | 5,519 | 95 | 480 | 05 | — | — | 6,000 | — |
_ | _ | _ | _ | 4,523 | 25 | 4,523 | 25 | — | — | — | — | 4,523 | 25 |
_ | _ | _ | — | 3,000 | — | 3,000 | — | — | — | — | — | 3,000 | — |
6,354 | 4 C | _ | — | 25,000 | — | 25,913 | 03 | — | — | 5,441 | 43 | 31,354 | 46 |
— | - | 6,300 | - | 40,322 | 59 | 46,622 | 59 | — | — | — | — | 46,622 | 59 |
|
|
|
| 3,700 | _ | 3,700 | _ | _ | — | — | — | 3,700 | — |
— | — | — | — | 2,000 | — | 821 | 90 | 1,178 | 10 | — | — | 2,000 | — |
|
|
|
| 3,000 |
| 3,000 | _ | _ | _ | — | — | 3,000 | — |
_ | _ | _ | _ | 700 | — | 700 | — | — | — | — | — | 700 | — |
_ | _ | _ | _ | 800 | — | 800 | — | — | — | — | — | 800 | — |
_ | _ | _ | — | 11,866 76 | 11,866 | 76 | — | — | — | — | 11,866 | 76 | |
— | — | — | — | 58,600! — | 58,570 | — | 30 | — | — | — | 58,600 | — | |
|
|
|
| 6,816! — | 6,816 | _ | _ | — | _ | — | 6,816 | — | |
_ | _ | _ | _ | 7,200 | — | 6,495 | 2 7 | 704 | 73 | — | — | 7,200 | — |
— | — | — | — | 14,100 | — | 13,510 | 97 | 589 | 03 | — | — | 14,100 |
|
6,354 | 46 | 8,185 69 | 756,195 | 73 | 752,141 | 98 | 12,452137 | 2 6,141 | 43 | 770,735 | i 78 |
74
Allmänna
Uppsala ärkestift:
Uppsala högre allmänna läroverk...............
Gävle » » » ...............
Hudiksvalls högre » » ...............
Enköpings samrealskola ...........................
Söderhamns » ..........................
Norrtälje » ...........................
Lidingö » ...........................
Bollnäs » ...........................
Vaxholms » ...........................
Sandvikens » ...........................
Säger
Linköpings stift:
Linköpings högre allmänna läroverk .........
Norrköpings » » » .........
Västerviks » » » .........
Eksjö » » » .........
Vimmerby samrealskola ...........................
Vadstena » ...........................
Motala » ...........................
Mjölby » ...........................
Tranås » ...........................
Söderköpings » ........... ..............
Säger
Skara stift:
Skara högre allmänna läroverk................
Vänersborgs högre allmänna läroverk.........
Borås » » » .........
Skövde » » » ........
Mariestads samrealskola ...........................
Lidköpings » ...........................
Alingsås » ...........................
Falköpings » ...........................
Trollhättans » ..........................
Vara > ...........................
Ulricehamns » ...........................
Säger
Strängnäs stift:
Strängnäs högre allmänna läroverk............
Högre allmänna läroverket för gossar i Örebro
Nyköpings högre allmänna läroverk .........
Eskilstuna » » » ...........
Södertälje > » » ............
Högre allmänna läroverket för flickor i Örebro
Askersunds samrealskola...........................
Katrineholms » ...........................
Hallsbergs » ...........................
Säger
Antal lärjungar | Debet | ||||
Höst- terminen 1931 | Vår- terminen 1932 | Tillgångar | Inkomster | ||
1 | 2 | 3 | 4 | ||
629 | 625 | 122,434 | 19 | 405,505 | ■ 63 |
533 | 530 | 262,452 | 73 | 314,728 | 67 |
308 | 302 | 142,475 | 72 | 214,952 | 49 |
171 | 169 | 32,620 | 63 | 98,503 | 46 |
176 | 175 | 11,103 | 72 | 149,677 | 11 |
75 | 74 | 17,621 | 28 | 63,436 | 38 |
272 | 273 | 10,116 | 16 | 119,417 | 06 |
167 | 167 | 1,999 | 29 | 68,108 | 3 41 |
70 | 67 | 3,989 | 22 | 35,456 | 18 |
87 | 84 | 422 | 05 | 38,196 | 99 |
2,488 | 2,466 | 605,234 9 9 | 1,507,982 | 211 | |
619 | 609 | 394,740 | 42 | 413,741 | i 1 74 |
521 | 519 | 247,599 | 62 | 353,676 | 51 |
169 | 167 | 136,970 | 60 | 154,009 | 72 |
297 | 283 | 35,180 | 67 | 197,508 | 01 |
91 | 91 | 22,433 | 29 | 74,561 | 71 |
114 | 116 | 19,410 | 15 | 73,587 | 08 |
171 | 165 | 4,290 | 88 | 86,871 | 06 |
94 | 89 | 3,316 | 28 | 40,636 | 37 |
120 | 121 | 1,774 | 5 0 | 49,793 | 89 |
53 | 52 | 5,438 | 77 | 28,747 | 96 |
2,249 | 2,212 | 871,155 | 18 | 1,473,134 | 05 |
372 | 362 | 213,300 | 02 | 282,342 | 84 |
400 | 393 | 89,582 | 20 | 248,520 | 36 |
413 | 412 | 105,165 | 98 | 289,921 | 59 |
357 | 360 | 47,058 | 96 | 212,039 | 49 |
149 | 147 | 48,286 | 95 | 90,361 | _ |
226 | 226 | 102,166 | 36 | 117,098 | 11 |
246 | 240 | 36,796 | 06 | 119,303 | 59 |
224 | 226 | 18,907 | 5S | 123,018 | 67 |
199 | 199 | 12,252 | 46 | 82,823 | 41 |
69 | 67 | 1,036 | 9 L | 45,586 | 74 |
91 | 92 | 1,545 | 99 | 42.223 | 11 |
2,746 | 2,724 | 676,099 | 47 | 1,653,238 | 91 |
216 | 215 | 427,145 | 15 | 199,957 | 11 |
620 | 603 | 226,769 | 71 | 432,167 | 85 |
282 | 278 | 84,772 | 61 | 206,161 | 57 |
429 | 423 | 46,439 | 84 | 242,964 | 34 |
445 | 447 | 75,536 | 09 | 270,832 | 65 |
40 | 39 | — | — | 31,741 | 76 |
84 | 83 | 32,986 | 81 | 55.073 | 48 |
196 | 197 | 3,507 | 33 | 89,723 | 45 |
33 | 33 | — | — | 13,776 | 28 |
2,345 | 2,318 | 897,157 | 54 | 1,542,398 | 44 |
läroverken m. m,
|
|
|
|
| — | Kredit |
|
|
|
|
|
|
| ||
| Skulder |
|
|
|
| Tillgångar den 30/e 1932 |
|
| Summa |
| |||||
den so/« |
| den 1/i |
| Utgifter |
| Kassa- behållning | Utlånta medel |
| Fordringar | Summa |
|
|
| ||
5 |
| 6 |
| 7 |
| 8 |
| 9 |
| 10 |
| 11 |
| 12 |
|
i 1,848 | 86 | 2,285 | 08 | 403,920(50 | 23 | 88 | 121,066 | 28 | 2,492 | 94 | 123,583 | 10 | 529,788 | 68 | |
32 | 8 2 | _ | _ | 314,093 01 | 529 | 14 | 260,829 | 06 | 1,762 | 91 | 263,121 | 11 | 577,214 | 12 | |
1 - |
| _ | _ | 215,543|o2 | 603 | 29 | 141,281 | 90 | — | — | 141,885 | 19 | 357,428 | 21 | |
|
| _ | _ | 96,186 6 7 | 146 | 7 5 | 34,790 | 87 | — | — | 34,937 | 42 | 131,124 | 09 | |
i 1,809 | 95 | 6,560 | 84 | 123,683!io | 225 | 63 | 30,566 | 02 | 1,554 | 92 | 32,346 | 57 | 162,590 | 81 | |
|
| _ | _ | 03,8671 | 15 | 79 | 65 | 17.110 | 86 | — | — | 17,190:51 | 81,057 | 66 | |
_ |
| _ | _ | 112,929 43 | 118 | 20 | 16,485 | 59 | — |
| 16,60317 9 | 129,533 | 22 | ||
|
| _ | _ | 64,77713 7 | _ | — | 5,315 | 83 | 14 | 43 | 5,330 26 | 70,107 | 63 | ||
|
| _ | _ | 35,941)52 | _ | — | 3,503 | 88 | — |
| 3,503^8 | 39,445 | 40 | ||
— | — | — | — | 37,599(28 | — | — | 1,019 | 81 | — |
| 1,019 81 | 38,619 | 04 | ||
3,691:66 | 8,845|92| 1,468,541 | 30 | 1,726 | 5 4 | 631,969j9»! | 5,825 | 20 | 639,ö21|64| | 2,116,908 | 86 | |||||
|
|
|
| 406,414 | 32 |
|
| 402,067 | 84 |
|
| 402,067 | 84 | 808,482 | 16 |
_ | — | _ | _ | 338,198 | 71 | 873 | — | 262,204 | 42 | — | — | 263,077 | 42 | 601,276 | 13 |
_ | — | _ | _ | 154,079 | 17 | 443 | 60 | 136,457 | 55 | — | — | 136,901 | 15 | 290,980 | 32 |
| — | _ | _ | 196,530 | 86 | 90 | 20 | 36,067 | 6 2 | — | — | 36,157 | 82 | 232,688 | 68 |
__ | — | _ | _ | 75,148 | 97 | 85 | 51 | 21,760 | 52 | — | — | 21,846 | 08 | 96,995 | — |
| _ | _ | _ | 69,240 | 18 | 141 | 40 | 23,615 | 65 | — | — | 23,757 | 05 | 92,997 | 23 |
_ | _ | _ | _ | 81,193 | 3 9 | 47 | 64 | 9,920 | 91 | — | — | 9,968 | 55 | 91,161 | 94 |
457 | 19 | 148 | 68 | 37,728 | 76 | 1.111 | 71 | 4,963 60 | 457 | 19 | 6,532 | 40 | 44,409 | 84 | |
_ |
| _ | 47,914 | 16 | — | — | 3,654''23 | — | — | 3,654 | 23 | 51,568 | 39 | ||
— | — | — | — | 25,224 | 58 | — | — | 8,962 15 | — | — | 8,962 | 15 | 34,186 | 73 | |
457 | 19 | 148:68 | 1,431,673 | 10 | 2,793 | 06 | 909,674j39 | 457 | 19 | 912,924 | 64 | 2,344,746 42 | |||
665 | 81 | 605 | 60 | 281,023 | 09 | 245 | 43 | 212,113 | 34 | 2,321 | 23 | 214.679 | 98 | 496,308 | 67 |
106 | 05 | 35 | _ | 246,538 | 25 | — | — | 90,168 | 26 | 1,467 | 10 | 91,635 | 36 | 338,208 | 61 |
1 1,109 | 9 2 | 104 | 70 | 282,603 | 13 | 1,320 | 98 | 110,094 | 88 | 2,073 | 80 | 113,489 | 66 | 396,197 | 49 |
2,714 | 82 | 1,553 | 45 | 212,585 | 4 5 | 331 | 22 | 44,628 | 33 | 2,714 | 82 | 47,674 | 37 | 261,813 | 27 |
|
|
| __ | 89,858 | 17 | _ | — | 48,699 | 78 | 90 | — | 48,789 | 78 | 138,647 | 95 |
_ | _ | _ | _ | 118,392 | 44 | — | — | 99,114 | 73 | 1,757 | 30 | 100,872 | 03 | 219,264 | 47 |
49 | 52 | 6 | 2 0 | 119,309 | 75 | 230 | 37 | 36,553 | 33 | 49 | 52 | 36,833 | 22 | 156,149 | 17 |
| _ | _ | _ | 124,108 | 30 | 150 | 63 | 17,667 | 32 | — | — | 17,817 | 95 | 141,926 | 25 |
13 | 05 | _ | _ | 83.019186 | 156 | 60 | 11,879 | 74 | 32 | 73 | 12,069 | 07 | 95,088 | 92 | |
71 | 70 | 50 | 6 2 | 45,896 | 07 | 4 | 62 | 672 | 34 | 71 | 70 | 748 | 6 C | 46,695 | 35 |
| — | 13 | 43 | 40,964 | 42 | 37 | 95 | 2,753 | 30 |
| — | 2,791 | 26 | 43,769 | 10 |
4,730 | 87 | 2,369 | — | 1,644,298 | 92 | 2,477 | 78 | 674,345185 | 10,578 | 20 | j 687,401183 | 2,334.069| 2 B | |||
1,287 | 87 | 2,218 3 | ii | 254,510 | 83 | 511 | 2 3 | 365,243 97 | 5,905 | 99 | 371,661 | 1 9 | 628,390 | 13 | |
684 | 86 | i 50 | 394.412 | 37 | — | — | 264,521 c» | 684 | 8b | 265,206 | 55 | 659,622 | 4 2 | ||
790 | 15 | 1,771 | J 62 | 207,502 | 37 | _ | — | 81,210,19 | 1,240 | 15 | 82,450 | 34 | 291,724 | 33 | |
| _ | _ |
| 242,780 | 23 | 488 | 53 | 46,135 42 | — | — | 46,623 | 95 | 289,404 | 18 | |
i 1,795 | 82 | 361 | 11 | 271,285 | 82 | 790 | 57 | 73,38b | 81 | 2,340 | 2 ( | 76,517 | 6 3 | 348,164 | 56 |
_ | _ |
| 30,285 | Ob | — | 79 | 1,455 | 9 1 | — |
| 1,456 | 70 | 31,741 | 76 | |
i 3,145 | 04 | 3,597 | 5 5 | 55,427 | 24 | - | — | 29,118 | 7 2 | 3,061 | 82 | 32,180 | 54 | 91,205 | 3 3 |
_ |
| _ |
| 89,468 | 86 | - | — | 3,761 9 2 | — |
| 3,761 | 9 2 | 93,230 | 78 | |
— | — | — |
| 13,509 | 78 | 1 9 | 42 | 257 os | — |
| 266 | 60 | 13,776 | 2 3 | |
7,703| 7 41 7,951 | 89 | 1,659,182|fi l| 1,80(J |
| | 865,091|701 13,233!o«| 880,I25|»2| 2,447,251 | 7 2 |
76
! Västerås stift: | 1 | 2 | 3 |
| 4 |
|
|
|
|
|
|
| |
Västerås högre allmänna läroverk ............ | 561 | 551 | 110,798 | 85 | 329,931 | 64 |
Falu » > » ............ | 466 | 460 | 194,508 | 57 | 340,954 | 86 |
Arboga samrealskola ................................ | 47 | 45 | 22,292 | 15 | 65,620 | 08 |
Sala » ................................ | 109 | 105 | 9,466 | (5*2 | 66,795 | 38 |
Köpings > ................................ | 72 | 71 | 13,385 | 04 | 60,359 | 47 |
Stora Tuna » ................................ | 212 | 210 | 9,941 | 93 | 87,063 | 50 |
Mora » ................................ | 105 | 103 | 1,359 | 29 | 47,594 | 34 |
Avesta » ................................. | 64 | 63 | 463 | 06 | 30,612 | 96 |
Ludvika » ..................... ......... | 64 | 66 | 1,384 | 24 | 31,944 | 91 |
Hedemora > ............................... | 46 | 47 | — | — | 21.214 | 51 |
Säger | 1,746 | 1,721 | 363,599 | 7 6 | 1,082,091 | 65 |
Växjö stift: |
|
|
|
|
| ! |
Växjö högre allmänna läroverk............ | 446 | 442 | 127,325 | 79 | 285,869 | 2 7 |
Jönköpings » » » ............ | 565 | 552 | 246,215 | 76 | 345,722 | _ |
Kalmar » » s> ............ | 483 | 480 | 14 ,444 | ‘2 5 | 300,100 | 50 |
Kalmar högre allmänna läroverks donations- |
|
|
|
|
|
|
fonds delegation................................... | _ | — | 299,999 | 99 | 14,756 | 35 |
Oskarshamns samrealskola ........................ | 174 | 168 | 22,934 | 02 | 100,916 | 75 |
Nässjö » ........................ | 202 | 200 | 8,512162 | 91,524 | 69 | |
Ljungby » ........................ | 85 | 85 | 1,493 81 | 48,871 | 05 | |
Mönsterås » ........................ | 75 | 74 | 2,296(18 | 44,732 | 72 | |
Borgholms » ........................ | 17 | 17 | _ | _ | 11,850 | 39 |
Huskvarna » ........................ | 50 | 50 | — | — | 21,191 | 40 |
Säger | 2,097 | 2,068 | 723,222|±5 | 1,265,535 | 12 | |
Lunds stift: |
|
|
|
|
|
|
Lunds högre allmänna läroverk.................. | 418 | 418 | 254,023 03 | 322,119 | 81 | |
Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö | 795 | 777 | 262,489 u | 513,302 | 12 | |
Kristianstads högre allmänna läroverk......... | 534 | 522 | 473,272 so | 362,722 | 04 | |
Karlskrona > » » ....... | 588 | 583 | 318,304198 | 325,970 | 88 | |
Högre allmänna läroverket för gossar i Häl- |
|
|
|
|
|
|
singberg .......................................... | 519 | 512 | 152,928 | 4 2 | 346,773 | 65 |
Ystads högre allmänna läroverk ............ | 340 | 342 | 123,064 | 25 | 222,612 | 83 |
Landskrona » » » ............ | 372 | 369 | 100,946 | 47 | 222,078 | 08 |
i Högre allmänna läroverket för flickor i Malmö | 165 | 161 | 7,652 | 55 | 106,237 | 68 |
» » » » » » Häl- |
|
|
|
|
|
|
singberg ................................ | 212 | 210 | 7,769 | 68 | 121,856 | 28 |
Malmö realskola................................ | 434 | 433 | 43,926 | 79 | 237,782 | 60 |
Karlshamns samrealskola........................... | 221 | 219 | 34,578 | 02 | 103,645 | 22 |
Ängelholms > ................ | 263 | 265 | 39,891 | — | 115,847 | 82 |
Trallebergs » ................... | 182 | 182 | 74,236 | 16 | 115,248 | 58 |
Hässleholms » ............... | 237 | 234 | 10,947 | 33 | 89,547 | 58 |
Höganäs » ........................... | 197 | 193 | 13,396 | 48 | 85,558 | 15 |
Ronneby » ............... | 132 | 131 | 11,254 | 39 | 63,599 | 22 |
Eslövs » ............... | 192 | 192 | 10,574 | «9 | 80,373 | 92 |
Anderslövs » ............... | 66 | 66 | 4,032 | 52 | 35,833 | 6 2 |
Tomelilla » ........................ | 81 | 77 | 1,690 | 20 | 34,137 | 71 |
Sölvesborgs » ............... | 67 | 66 | 1,393 | 22 | 30,813 | 45 |
Simrishamns » ..................... ..... | 55 | 55 | 562 | 19 | 24,563 | 15 |
Hörby » ........................... | 60 | 58 | 1,256 | 42 | 24,282 | 29 |
Klippans » ............... | 43 | 39 | _ | — | 19,173 | 50 |
Skurups » .......................... | 23 | 23 | — | — | 12,764 | 54 |
Säger | 6,196 | 6,127 | 1,948,190 | 70 | 3,616,844 | 67 |
(zÖdeborgs stift: |
|
|
|
|
|
|
Högre latinläroverket i Göteborg............. | 898 | 878 | 235,513 | 42 | 473,701 | 31 |
» realläroverket i » ........ | 722 | 717 | 197,136 | 10 | 436,839 | 70 |
Halmstads högre allmänna läroverk.......... | 572 | 564 | 107,575 | 54 | 334,239 | 02 |
Uddevalla » j> » ...... | 314 | 311 | 20,650 | 41 | 208,498 | 3 9 |
Högre allmänna läroverket för flickor i Göte- |
|
|
|
|
|
|
borg ................................................ | 238 | 238 | 2,886 | 18 | 131,709 | 47 |
Göteborgs västra realskola........................ | 456 | 450 | 43,346 | 30, | 218,228 | 41 |
— 77 —
6 | 6 | ! | 7 |
| 8 | 9 | 1 | 10 |
| 11 '' | 12 | ||||
3,970 | 39 | 4,143 | 13 | 332,991 | 18 | 40 | 79 | 102,558 | 62 | 4,967 | 16 | 107,566 | 5 7 | 444,700 | 88 |
47 | 31 | 199 | 62 | 333,076 | 15 | 43 | 87 | 200,027 | 75 | 2,163 | 85 | 202,235 | 47 | 535,511 | 24 |
— | — | — | — | 65,231 | 28 | 239 | 56 | 22,441 | 39 | — | — | 22,680 | 95 | 87,912 | 23 |
— | — | — | — | 65,622 | 62 | 11 | — | 10,628 | 4b | — | — | 10,639 | 48 | 76,262 | — |
66 | 11 | 334 | 38 | 60,500 | 84 | — | — | 12,874 | 21 | 101 | 19 | 12,975 | 40 | 73,810 | 62 |
— | — | 341 | _ | 86,393 | 35 | — | — | 10,271 | 08 | — | — | 10,271 | 0 b | 97,005 | 43 |
— | — | — | — | 46,320 | 37 | — | — | 2,633 | 26 | — | — | 2,633 | 2 6 | 48,953 | 63 |
— | — | — | — | 27,722 | 95 | — | — | 3,353 | 07 | — | — | 3,353 | 07 | 31,076 | 02 |
— | — | — | — | 29,580 | 96 | — | — | 3,748 | 19 | — | — | 3,748 | 19 | 33,329 | 15 |
— | — | — | — | 17,956 | 2 4 | 42 | 22'' | 3,216 | 0 5 | — | — | 3,258 | 27 | 21,214 | 51 |
4,084 | 3 1 | 5,018|l3 | 1,065,395 | b 4 | 377 | 44 | 37 l,752j io | 7,232 | 20 | 379,561 | 74 | 1,449,775 | 71 | ||
4,424 | 48 | 5,300 |
| 283,847 | 09 |
|
| 123,198 | 33 | 5,274 | 12 | 128,472 | 45 | 417,619 | ■ 54 |
— | — | 80 | 86 | 347,266 | 10 | 112 | 96 | 244,477 | 84 | — | — | 244,590 | 80 | 591,937 | 7 6 |
4,000 | — | 4,227 | 24 | 294,772 | 46 | — | — | 19,370 | 05 | 175 | — | 19,545 | 05 | 318,544 | 75 |
_ |
| 16 | 50 | 13,504 | 63 | _ | _ | 295,363 | 75 | 5,871 | 46 | 301,235 | 21 | 314,756 | 34 |
— | — | 145 | 96 | 98,327 | 64 | — | — | 25 055 | 71 | 321 | 46 | 25,377 | 17 | 123,850 | 77 |
12 | 15 | 93 | 47 | 87,581 | 89 | 8 | 72 | 12,353 | 23 | 12 | 15 | 12,374 | 10 | 100,049 | 46 |
29 | 27 | — | - | 46,610 | 87 | — | — | 3,753 | 99 | 29 | 2 7 | 3,783 | 26 | 50,394 | 13 |
— | — | — | — | 44,003 | 5 5 | — | — | 3,025 | 35 | — | — | 3,025 | 35 | 47,028 | 90 |
— | — | — | — | 11,066 | 67 | — | — | 783 | 72 | — | — | 783 | 72 | 11,850 | 39 |
— | — | — | — | 18,155 | 11 | — | — | 3,036 | 2 9 | - | — | 3,036 | 29 | 21,191 | 40 |
8,465 | 90 | 9,864| 03 | 1,245,136 oi | 121 | 68 | 730,418 | 2 6 | 11,683 | 46 | 742,223 4 0 | 1,997,223 | 44 | |||
83,217 | 54 | 83,496 | 66 | 309,791 | 21 |
|
| 182,854 | 97 | 83,217 | 54 | 266,072 | 51 | 659,360 | 38 |
— | — | — | — | 509,216 | 5 5 | 705 | 97 | 265,868 | 71 | — | — | 266.574 | 68 | 775,791 | 23 |
486 | 18 | 142 | 40 | 361,463 | 62 | 395 | 27 | 473,993 | 55 | 486 | 13 | 474,874 | 95 | 836,480 | 97 |
— | — | — | — | 380,489 | 95 | — | — | 260,967 | 34 | 2,818 | 57 | 263,785 | 91 | 644,275 | 86 |
_ | _ | _ | _ | 353,511 | 93 | 86 | 40 | 146,103 | 74 | _ | _ | 146,190 | 14 | 499,702 | 07 |
973 | 8 1 | 468 | 44 | 230,275 | 64 | — | — | 114,933 | — | 973 | 31 | 115,906 | 3 1 | 346,650 | 8 9 |
— | — | — | — | 216,980 | 70 | 199 | 33 | 105,844 | 52 | — | — | 106,043 | 85 | 323,024 | 55 |
— | — | — | — | 104,985 | 93 | 459 | 62 | 8,444 | 68 | — | — | 8,904 | 30 | 113,890 | 23 |
_ | _ | _ | _ | 115,182 | 22 | _ | _ | 14,443 | 74 | _ | _ | 14,443 | 74 | 129,625 | 96 |
4,698 | 15 | 5,015 | 70 | 240,524 | 49 | 818 | 40 | 35,350 | 80 | 4,698 | 15 | 40,867 | 35 | 286,407 | 54 |
— | — | — | — | 98,042 | 83 | 247 | 85 | 39,932 | 56 | — | — | 40,180 | 41 | 138,223 | 2 4 |
— | — | — | — | 112,785 | 07 | 42 | 35 | 42,911 | 40 | — | — | 42,953 | 7 5 | 155,738 | 82 |
'' - | — | — | — | 115,-87 | 73 | 289 | 32 | 73,607 | 69 | — | — | 73,897 | 01 | 189,484 | 74 |
— | — | — | — | 85,567 | 41 | 127 | 91 | 14,799 | 54 | — | — | 14,927 | 46 | 100,494 | 86 |
— | — | — | — | 85,158 | 6 3 | 375 | 07 | 13,420 | 93 | — | — | 13,796 | — | 98,954 | 6 3 |
— | — | — | — | 65,599 | 37 | 572 | 52 | 8,681 | 72 | — | — | 9,254 | 24 | 74,853 | 61 |
— | — | — | — | 79,088 | 04 | — | — | 11,859 | 67 | 1 | — | 11,860 | 57 | 90,948 | 61 |
— | — | — | — | 33,682 0 4 | 589 | 68 | 5,593 | 52 | — | — | 6,183 | 2 0 | 39,866 | 14 | |
— | -- | — | — | 34,100 | 78 | — | — | 1,727 | 13 | — | — | 1,727 | 13 | 35,827 | 91 |
— | — | — | — | 29,415 | 80 | — | — | 2,790 | 87 | — | — | 2,790 | 87 | 32,206 | 67 |
— | — | — | — | 23,519 | 97 | — | — | 1,605 | 3 7 | — | — | 1,605 | 37 | 25,125 | 34 |
— | — | — | — | 22,860 | 34 | — | — | 2,678 | 87 | — | — | 2,678 | 37 | 25,538 | 71 |
— | — | — | — | 17,155 | 83 | — | — | 2,017 | 67 | — | — | 2,017 | 67 | 19,173 | 5 0 |
— | — | — | — | 11,333 | 05 | 215 | 49 | 1,216 | — | — | — | 1,431 | 49 | 12,764 | 54 |
89,375! 13 | 89,123 | 20 | 3,636,320 | 03 | 5,125 | 18 | 1,831,647 | 39 | 92,194 | 70 | 1,928,967 | 2 7 | 5,654,410| 60 | ||
|
| 14 | 41 | 474,165 | 37 | 256 | 58 | 232,643 | 6 7 | 2,134 | 70 | 235,034 | 96 | 709,214 78 | |
— | — | — | — | 437,498 | 51 | — | — | 194,568 | 45 | 1,908 | 84 | 196,477 | 29 | 633,975 80 | |
933 | 52 | 2,071 | 45 | 331,458 | 86 | 415 | 28 | 107,868 | 98 | 933 | 62 | 109,217 | 78 | 442,748 os | |
— | — | — | — | 201,017 | 14 | — | — | 28,131 | 66 | — | — | 28,131 | 6 6 | 229,148 so | |
_ | _ | 904 | 68 | 123,516 | 64 | 79 | 7 6 | 9,189 | 89 | 904 | 68 | 10,174 | 83 | I34,595|fi6 | |
262 | 96 | 262 | 96 | 215,531 | 50 | 57 | 64 | 45,722 | 6 1 | 262 96 | 46,043 | 21 | 261,837 67 |
— 78
■■ | 1 | 2 | 8 |
| 4 | | |
Göteborgs östra realskola ........................ | 547 | 543 | 38,632 | 63 | ■ 234,640 | 67 j |
Varbergs samrealslcola........................... | 180 | 180 | 18,010 | 07 | 105,989 | »»! |
Strömstads » .......................... | 102 | 102 | 6,259 | 73 | 81,370 | 50 |
Falkenbergs » ........................... | 143 | 142 | 17,714 | 50 | 77,355 | 471 |
Lysekils » ........................... | 80 | 77 | 2,588 | 18 | 46,123 | 31 |
Laholms » ........................... | 66 | 65 | 1,133 | 04 | 28,134 | 49; |
Säger | 4,318 | 4,267 | 691,446 | 10 | 2,376,830 | 691 |
Karlstads stift: Karlstads högre allmänna läroverk ...... | 533 | 525 | 206,869 | 51 | 351,880 | 6 4 i |
Kristinehamns » » » ...... | 352 | 354 | 32,679 | ao | 161,928 | 88! |
Arvika samrealskola................................ | 182 | 180 | 22,803 | 08 | 104,304 | 66 |
Åmåls » ............................... | 160 | 158 | 41,445 | 19 | 91,440 | 20 |
Filipstads » ................................. | 79 | 80 | 73,437 | 63 | 76,888 | 49 |
Karlskoga » ................................. | 114 | 113 | 8,945 | 33 | 54,029 | 9 9 |
Säffle j> ................................. | 122 | 122 | 5,920 | 07 | 57,403 13,352 | 6 ö |
Sunne » ................................ | 30 | 30 | — | — | 90 | |
Säger | 1,572 | 1,562 | 392,100 | 66 | 911,229 | 44 |
Härnösands stift: Härnösands högre allmänna läroverk ......... | 323 | 316 | 193,977 | 62 | 249,485 | 61 |
Östersunds » » » ......... | 464 | 458 | 93,940 | 26 | 326,504 | 81 |
Sundsvalls » » » ......... | 522 | 504 | 175,175 | 90 | 331,057 | 83 |
Örnsköldsviks samrealskola........................ | 240 | 239 | 35,377 | 93 | 129,619 | 33 |
Sollefteå » ...................... | 154 | 153 | 6,989 | 82 | 83,965 | 69 |
Ströms » ........................ | 97 | 96 | 1,875 | 94 | 49,853 | 15 |
Gudmundrå » .............. ........ | 35 | 35 | — | — | 14,531 | 22 |
Säger | 1,835 | 1,801 | 507,337 | 47 | 1,185,017 | 14 |
Luleå stift: Luleå högre allmänna läroverk.................. | 374 | 370 | 53,157 | 08 | 253,685 | 13 |
Umeå » » » ................. | 505 | 507 | 98,477 | 03 | 270,535 | 69 |
Piteå samrealskola ........................... | 128 | 128 | 43,352 | 47 | 81,953 | 89 |
Haparanda » ........................... | 114 | 112 | 59,945 | 17 | 133,118 | 04 |
Skellefteå » .......................... | 267 | 262 | 28,788 | 82 | 125,887 | 58 |
Bodens » .......................... | 191 | 190 | 5,117 | 77 | 96,623 | 11 |
Nederkalix » ........................... | 121 | 121 | 9,793 | 13 | 63,965 | 4 3; |
Säger | 1,700 | 1,690 | 298,631 | 47 | 1,025,768 | 87 1 |
Visby stift: Visby högre allmänna läroverk................. | 279 | 269 | 95,145 | 68 | 202,764 | 79 |
Stockholms stad: Högre lärarinneseminariet jämte därmed för-enade undervisningsanstalter................. | 1 538 | 1 586 | 781,099 | 81 | 109,188 | 78 |
Högre latinläroverket å Norrmalm ......... | 747 | 744 | 146,973 | 58 | 94,745 | 35 |
» allmänna läroverket å Södermalm..... | 796 | 778 | 77,832 | 88 | 96,128 | 78 |
> realläroverket å Norrmalm............... | 686 | 672 | 73,804 | 57 | 85,009 | 73 |
» allmänna läroverket å Östermalm ...... | 865 | 860 | 73,530 | 04 | 112,263 | 96 |
» » » » Kungsholmen... | 686 | 684 | 16.591 | 48 | 88,877 | 58 |
» » » för flickor i Stockholm | 231 | 229 | 4,140 | 08 | 31,733 | 67 |
Vasa realskola .................................. | 617 | 613 | 71,612 | 88 | 90,745 | 2 6 |
Katarina t ................................. | 516 | 513 | 106,230 | 05 | 58,879 | 40 |
Nya elementarskolan i Stockholm (statens | 333 | 329 | 37,450 | 36 | 45,445 | 80 |
Direktionen över Stockholms stads under-visningsverk ....................................... | — | — | 639,508 | 26 | 2,899,165 | 04 |
Säger | 6,015 | 6,008 | 2,028,773 | 98 | 3,712,183 | 36 |
Summa | 2 35,586 | 8 35,233 | 10,098,095 4i| 21,555,019 | 33 |
1 Endast kvinnliga elever.
1 Härav utgör antalet flickor: i högre läroverken 4,231 och i samrealskolorna 4,269 eller
3 » » v »»* » 4,189 » » » 4,229 >
79
5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 |
| 10 |
| 11 | " | 12 | ||||
|
|
|
| 228,467 | 34 |
|
| 44,805 | 96 |
|
| 44,805 | 96 | 273,273 | 30 |
229 | 63 | — | — | 102,647 | 73 | 170 | 44 | 21,181 | 85 | 229 | 63 | 21,581 | 92 | 124,229 | 65 |
370 | 20 | 924 | 33 | 72,418 | 41 | — | — | 14,294 | 49 | 363 | 20 | 14,657 | 69 | 88,000 | 48 |
— | — | — | — | 74,502 | 60 | — | _ | 20,567 | 37 | — | — | 20,567 | 37 | 95,069 | 97 |
— | — | — | — | 44,895 | 36 | 90 |
| 3,726 | 13 | — | — | 3,816 | 13 | 48,711 | 49 |
— | — | - | — | 25,416 | 85 | — | — | 3,850 | G8 | — | — | 3,850 | 68 | 29,267 | 58 |
1,796 | 31 | 4,177 | 83 | 2,331,536 | 30 | 1,069 | 70 | 726,551 | 74 | 6,737 | 53 | 734,358 | 97 | 3,070,073 | 10 |
|
| 519 97 | 348,776 | 43 | 259 | 70 | 209,048 | 80 | 145 | 25 | 209,45317 5 | 558,750 | 15 | ||
— | — | — | — | 158,740 | 49 | 21 | 2 4 | 35,847 | 05 | — | — | 35,868 | 29 | 194,608 | 78 |
— | — | _ | — | 104,843 | 64 | 696 | 81 | 21,567 | 24 | — | — | 22,264 | 0 b | 127,107 | 69; |
— | — |
| - | 90,207 | 4 2 | 693 | 81 | 41,854 | 26 | 129 | 90 | 42,677 | 97 | 132,885 | 39 |
894 | 64 | 4,138 | 51 | 74,311 | 73 | 247 | 68 | 71,614 | 87 | 907 | 97 | 72,770 | 52 | 151,220 | 76 |
— | — | _ | __ | 52,087 | 69 | 134 | 45 | 10,753 | 18 | — | — | 10,887 | 63 | 62,975 | 32 |
— | — | 69 | - | 53,219 | 83 | — | _ | 10,020 | 34 | 14 | 58 | 10,034 | 92 | 63,323 | 7 5 |
— | - | - |
| 12,502 | 29 | 6 | 99 | 843 | 62 | — | — | 850 | 61 | 13,352 | 90 |
894 j tu | 4,727 | 4 S | 894,6«9 | 62 | 2,060 | 68 | 401,549 | 36 | 1,197 | 70 | 404,807 | 7 4 | 1,304,224|74 | ||
|
|
|
| 241,046 | S 7 |
|
| 201,550 | 86 | 865 | 50 | 202,416 | 36 | 443,463 | 23 |
859 | — | — | — | 278,105 | 99 | 32 | 77 | 142,222 | 98 | 942 | 33 | 143,198 | 08 | 421,304 | 07 |
100 | - | 206 | 18 | 325,923 | 46 | 8 | 63 | 177,500 | 93 | 2,694 | 03 | 180,203 | 59 | 506,333 | 23 |
— | — | — | — | 128,091 | 58 | 159 | 55 | 36,746 | 13 | — | — | 36,905 | 68 | 164,997 | 26 |
— | — | — | — | 80,094 | 75 | — | — | 10,860 | 76 | — | — | 10,860 | 76 | 90,955 | 51 |
— | — | — | — | 48,490 | 88 | 123 | 20 | 3,115 | 01 | — | — | 3,238 | 21 | 51,729 | 09 |
— | - | — | — | 14,137 | 72 | 15 | 40 | 378 | 10 | — | — | 393 | 50 | 14,531 | 2 2 |
959 | — | 206 | 18 | 1,115,891 | 25 | 339 | 55 | 572,374 | 77 | 4,501 (se | 577,216 | 18 | 1,693,313 | 61 | |
2,147 | 70 | 1,240 | 91 | 252,344 | 87 | 35 | 78 | 53,220 | 65 | 2,147 | 70 | 55,404 | 13 | 308,989 | 91 |
— | — | — | — | 271,527 | 90 | 12 | 24 | 97,472 | 58 | — | — | 97,484 | 82 | 369,012 | 72 |
— | — | — | — | 76,723 | 37 | 516 | 89 | 48,066 | 10 | — | — | 48,582 | 99 | 125,306 | 36 |
— | — | — | — | 131,384 | 71 | — | — | 61,678 | 50 | — | — | 61,678 | 50 | 193,063 | 21 |
— | — | — | — | 125,002 | 48 | 67 | 75 | 29,606 | 17 | — | — | 29,673 | 92 | 154,676 | 40 |
— | — | — | — | 95,764 | 06 | — | — | 5,976 | 82 | — | — | 5,976 | 82 | 101,740 | 88 |
— | — | — | — | 61,026 | 27 | 17 | 6 4 | 12.612 | 2 0 | 102 | 45 | 12,732 | 29 | 73,758 | 66 |
2,147 | 70 | 1,240 | 91 | 1,013,773 | 66 | 650 | 30 | 308,633102 | 2,250 | 15 | 311,533 | 4 7 | 1,326,548 | 04 | |
|
|
|
| 201,963 | 97 | 460 | 62 | 95,099|5 2 | 386 | 36 | 95,946 | 50 | 297,910 | 1 47! | |
19,156 | SI | 18,079 | 60 | 110,341 | 94 | 282 | 16 | 761,584 | 89 | 19,156 | SI | 781,023 | 86 | 909,445 | 4 0 |
5,094 | 90 | 2,566 | 61 | 100,018 | 84 | 37 | 74 | 137,249 | 65 | 6,940 | 99 | 144,228 | 38 | 246,813 | 88| |
190 | — | 1,662 | 61 | 92,098 | 77 | — | — | 79,472 | 78 | 917 | 50 | 80,390 | 28 | 174,151 | 6 6 |
3,476 | 35 | 2,010 | 96 | 80,883 | 39 | 172 | 92 | 75,747 | 03 | 3,476 | 35 | 79,396 | 30 | 162.290 | 65 |
4,296 | 1 4 | 2,009 | 9 1 | 112,149 | 21 | 1,017 | 06 | 70,617 | 8 2 | 4,296 | 14 | 75,931 | 02 | 190,090 | 14: |
55 | — | — | — | 90,718 | 99 | 61 | 18 | 14,668 | 4 3 | 75 | 46 | 14,805 | 07 | 105.524 | 06 |
— | — | — | — | 25,680 | 90 | — | — | 10,192 | 85 | — | — | 10,192 | 85 | 35,873 | 7 5 j |
— | — | — | — | 92,681 | 57 | — | — | 69,470 | 95 | 205 | 62 | 69,676 | 57 | 162,358 | 14! |
— | - | — | - | 54,982 | 07 | — | — | 110,127 | 38 | — | — | 110,127 | 38 | 165,109 | 45 |
30,978 | 9 2 | 33,042 | 4 9 | 46,133 | 74 | 389 | 74 | 30,830 | 19 | 3,478 | 92 | 34,698 | 85 | 113,875 | joe |
4,431 | 6 4 | 4,643 | 67 | 2,893,874 | 52 | 352 0 4 | 632,354 | 39 | 11,880 | 8 l | 644,586 | 74 | 3,543,104198 | ||
67,tf79 | 7*. | 04,015 | Ht, | 3,699,563 | 9 4 | 2,312|84 | 1,992,316 | Sti | 50,428 10 | 2,045.057 | 80 | 5,8( 8,637 | 10 9 | ||
191,986 | 21 | 197,689| lo 21,307,966 | 36 | 21,31 ö| ml 10,111,423|86 | 206,705 | 7 8| 10,339,445 | 50 | 31,845,100 96 |
tillsammans 8,500.
» 8,418.
— 80
Statens folk- och
| i | 2 | 8 |
| 4 | |
Folkskoleseminariet i: |
|
|
|
|
|
|
Stockholm (kvinnligt enkelseminarium med |
|
|
|
|
|
|
studentkurs)......................................... | 114 | 114 | 8,412 | — | 222,435 | J 1 |
Uppsala (manligt dubbelseminarium) ......... | 162 | 161 | 2,585 | 45 | 267,464 | 60 |
Strängnäs (manligt enkelseminarium) ......... | 13 | 13 | 17,724 | 82 | 66,248 | 16 |
Linköping (manligt dubbelseminarium) ...... | 131 | 131 | 2,252 | 60 | 234,341 | 16 |
Växjö (manligt enkelseminarium med student- |
|
|
|
|
|
|
kurs) ................................................ | 113 | 113 | 9,642 | 38 | 179,999 | 47 |
Kalmar (kvinnligt enkelseminarium)............ | 90 | 90 | — | — | 146,129 | 08 |
Lund (manligt dubbelseminarium)............... | 138 | 138 | 6,032 | 44 | 236,336 | 76 |
Landskrona (kvinnligt enkelseminarium)...... | 90 | 90 | 75 | 70 | 161,143 | 90 |
Göteborg (manligt dubbelseminarium)......... | 161 | 161 | 28,625 | 61 | 310,771 | 45 |
Skara (kvinnligt enkelseminarium) ............ | 82 | 82 | 1 | 34 | 136,837 | 38 |
Karlstad (manligt dubbelseminarium) ......... | 126 | 126 | 12,359 | 22 | 241,627 | 91 |
Falun (kvinnligt dubbelseminarium)........... | 131 | 131 | 21,802 | 19 | 245,264 | 60 |
Härnösand (manligt enkelseminarium)......... | 80 | 80 | 2,675 | 38 | 149,172 | 30 |
Umeå (kvinnligt dubbelseminarium)............ | 140 | 138 | 33,007 | 56 | 208,789 | 66 |
Luleå (dubbelseminarium, samseminarium)... | 107 | 105 | 3,520 | 31 | 229,186 | 22 |
1 Småskoleseminariet i: |
|
|
|
|
|
|
Haparanda ............................................. | 39 | 39 | 234 | 58 | 77,942 | 83 |
Murjek ................................................... | 44 | 44 | 3,532 | 78 | 71,456 | 88 |
Lycksele ............................................ | 49 | 48 | 10,587 | 38 | 79,578 | 14 |
Hagaström ............................. ............... | 30 | 30 | 78 | 08 | 50,373 | 16 |
Summa | 1.840 | 1,834 | 163,149| 8 2 | 3,315,098 | 76 |
Läroanstalterna för blinda.
Växjö Kristinehamn Uppsala Summa
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar............................................. 169,670:78 115,156:79--- 284,827: 57
Inkomster
Åttonde huvudtiteln:
Förskolan för blinda i Växjö:
I. 61. Förskolan.............................. 20,600: —
62. Förstärkning av anslaget till förskolan
............................ 4,100: —
Hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda:
I. 63. Avlöningar ...... .................... — —
64. Materiaiier, expenser m. m....... — —
17,300: —
11,000: -
-- 20,600: —
--4,100: —
-- 17,300: —
-- 11,000: —
81
småskoleseminarier.
s | 6 |
| 7 | ! | 8 |
| 9 |
| 10 |
| 11 |
| 12 | ||
I |
|
|
| 222,688 | i 02 | 11 | 47 | 8,147 | 62 |
|
| 8,159 | 09 | 1 230,847 | 11 |
I _ | _ | — | _ | 267,971 | 92 | 143 | 12 | 1,641 | 64 | 293 | 8 7 | 2,078 | 13 | 270,050 | 05 |
3,967 | 83 | 852 | 41 | 69,079 | 16 | 940 | 06 | 13,101 | 35 | 3,967 | 83 | 18,009 | 2 4 | 87,940 | 81 |
| — | 510 | 82 | 232,492 | 93 | — | — | 3,590 | 01 | — |
| 3,590 | 01 | 236,593 | 76 |
|
| _ | _ | 179,951 | 01 | 343 | 76 | 9,347 | 08 | — |
| 9,690 | 84 | 189,641 | 85 |
687 | 2 8 | 387 | 54 | 146,428 | 82 | — |
| — | — | — | — | — | — | 146,816 | 36 |
I _ | _ | _ | _ | 241,684 | 78 | — | — | 684 | 4 2 |
| — | 684 | 42 | 242,369 | 20 |
| _ | _ | _ | _ | 160,101 | 52 | — | — | 1,118 | 08 |
| — | 1,118 | 08 | 161,219 | 60 |
i _ | — | 97 | 98 | 309,782 | 35 | 31 | 66 | 29.485 | 07 | — | — | 29,516 | 78 | 339,397 | 06 |
i 1,276 | 86 | 2,628 | 27 | 134,143 | 07 | — | — | 67 | 38 | 1,276 | 86 | 1,343 | 74 | 138,115 | 08 |
| _ | — | — | 241,628 | 48 | 2 | 48 | 12,356 | 17 | — | — | 12,358 | 66 | 253,987 | 13 |
_ | _ | — | _ | 244,372 | 35 | — | — | 22.694 | 44 | — | — | 22,694 | 44 | 267,066 | 79 |
2,734 | 01 | 956 | 04 | 150.392 | 28 | — | — | 499 | 41 | 2,734 | 01 | 3,233 | 42 | 154,581 | 69 |
{ _ | — | — | — | 216,520 | 77 | — | — | 25,276 | 45 | _ | — | 25,276 | 46 | 241,797 | 22 |
| — | — | — | 232,224 | 88 | — | — | 481 | 65 | — | — | 481 | 65 | 232,706 | 58 |
I |
| _ |
| 77,854 | 19 | _ | _ | 323 | 22 | _ | _ | 323 | 22 | 78,177 | 41 |
) _ | — | — | — | 73,547 | 97 | — | — | 1,441 | 6 9 | — | — | 1,441 | 69 | 74,989 | 66 |
_ | — | — | — | 88,088 | 77 | — | — | 2,076 | 75 | — | — | 2,076 | 7 5 | 90,165 | 52 |
i — | - | — | — | 49,176 4 7 | 118 | 66 | 1.083 | 20 | 73 | — | 1,274 | 76 | 50,451 | 28 | |
i 8,665 | 48 | | 5,433 | octa,338,129 so | 1,591 | 11 | 133,415163 | 1 8,344 | 57 | 143,351 | 81 | | 3,486,914|oe |
Växjö Kristinehamn Uppsala Summa
I. 65. Förstärkning av reservations
anslaget
till materialier, expenser
m. m............................
(17. Fria frakter för arbetsmaterialier
till blinda hantverkare . ......
I. 70. Hantverksskolan i Uppsala för
blinda kvinnor........................
72. Järnvägsresor för blindskolelever
jämte ä.tföljande vårdare .........
N. I. Ålderstillägg ...........................
7. Tillfällig löneförbättring för viss
personal inom den civila statsförvaltningen.
..........................
II. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst........................
Elevavgifter ..........................................
Intressemedel .......................................
Försäljningsmedel .................................
Ersättning för kost, lyse m. m................
Bidrag från Anna Wikströms stiftelse ......
Diverse inkomstmedel ..........................
Säger
— — | 11,100: — | — | 11,100: — |
— | 4,500: — | — | 4,500: — |
— | — | 25,000: — | 25,000: — |
422: 96 | _ __ | _ _ | 422: 9 5 |
2,400: — | 1,625: — | - - | 4,025: — |
2,350: — | 2,950: — | — | 5,300: — |
6,841: — | 9,438: — | - - | 16,279: — |
10.400: — | — | --- | 10,400: — |
— | 1,628: 6 5 | - - | 1,628: 6 5 |
139:4 0 | 107,483: 4fi | 2,579: 95 | 110,202: 80 |
389: 4 9 | - - | - - | 389: 4» |
- - | — | 2,904:0» | 2,904: o» |
10: — | 815: ai | 159: 9» | 985: so |
47,652: 84 | 167,840: 41 | 30,644: o a | 246,137: 28 |
Summa 217,323: 62 282,997: 20 30,644: o» 530,964: sr.
6 — 322847. liev.-herättelse ang. statsverket för år 1932. II.
— | 82 — |
|
|
|
| Växjö | Kristinehamn | U ppsaia | Summa |
Kredit. |
|
|
|
|
Utgifter: |
|
|
|
|
| 30,350: öo 8,433: 2» 1,257: 11 3,990: le | 37,882: 50 104,753.-51 4,531: 95 | 14,523: 38 7,829: 20 2,256: 21 5,650: -385: 26 | 82,756: 108,266: se 4,531: 9 5 |
Utackorderingsbidrag till behövande elever Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m.......... Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier.......................................... Bidrag till fria frakter för arbetsmateria-lier för blinda.................................... Värme, lyse, tvätt och renhållning ......... Övriga expenser .................................... Minskat värde å inventarier..................... | ||||
Säger | 47,726: 04 | 168,166: 68 | 30,644: o 8 | 246,536: 7 5 |
Balans den 30 juni 1932: |
|
|
|
|
Tillgångar: Kassabehållning ................................. Innestående i bank.............................. Förskott .......................................... | — | 282: 55 60,044: oo | _ _ | 282: gö-ss,719: 2 0 |
Fordringar........................................ Fastigheter ....................................... Inventarier, materialier m. m................ | 150,000: — | - - |
Säger | 169,597: 58 | 114,830: 52 | -- 284,428: lo |
Summa | 217,323: 62 | 282,997: 2 o | 30,644: o 8 530,964: 85. |
Antalet elever under arbetsåret 1931—1932 utgjorde:
vid förskolan för blinda i Växjö:
under höstterminen 1931 ..................................................... 22
» vårterminen 1932 ...................................................... 2ö
» hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:
under höstterminen 1931 ...................................................... 52
» vårterminen 1932 ...................................................... 54
> hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor:
under höstterminen 1931 ..................................................... 22
» vårterminen 1932 ...................................................... 22.
— 83 —
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 74,074: s.:
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:
I. 68. Anstalten..................................................................... 77,849: öo
69. Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare.................. 5,700: —
I. 71. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
.................................................... 84: —
72. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare ... 1,714: 80
N. 1. Ålderstillägg ..............................................................••• 3,650:—-
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ......................................................... 6,508: —
9. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare................................................ 040: —
II. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .............. 22,234: —
Elevavgifter................................................................................. ,2,740: —
Ersättning för kost, värme m. m.................................................... 8,936: 72
Eörsäljningsmedel ........................................................................ 3,795: G 7
Intressemedel ............................................................................ 2.954: 86 207,107: 35
Summa 281,182: 21
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. .......................................................................... 96,903: os
Gratifikationer m. ....................................................................... 1,185: 38
Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m................................................. 59,774: 78
Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier........................ 6,937: 7 7
Värme, lyse, vatten, renhållning m. m........................................... 21,784: 50
Övriga expenser ........................................................................... 10,933: lo 197,51g; 51
Leverering:
Till länsstyrelsen i Malmöhus län.................................................................. 12,052::: 7
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar'':
Kassabehållning ........................................................................ 18: 2 7
Innestående i bank och å postgiroräkning .................................... 71,593: 06 71,611:»::
Summa 281,182:21
Antalet skyddslingar utgjorde vid arbetsårets början 179, nämligen:
47 i skolan,
54 i arbetshemmet,
78 i asylen.
Vid arbetsårets slut utgjorde antalet skyddslingar 181, nämligen:
42 i skolan,
58 i arbetshemmet, •
81 i asylen.
— 84
Tekniska
Tillgångar.
Debet.
Balans den 1 juli 1931.
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
.T. 1. Tekniska läroverk .....
2. Fjärde parallellavdelnii
Orebro ................
3. Undervisning i färgeri!
skolan i Norrköping
tuna.
N.
1.
7.
8.
9.
11.
12.
, elever vid de tekniska fackskolorna
Ålderstillägg................................
civila statsförvaltningen..............
''rovisorisk avlöningsförbättring fö:
allmänna läroverken m. fl.........
''illfälligt lönetillägg åt vissa vakta
dem jämförliga befattningshavare
undervisnings- m. fl. anstalter.....................
Norrköpings stads hyresanslag åt rektor vid tekniska elementarskolan
i nämnda stad..........................................
Donations- och gåvomedel ..........................................
Inträdes- och terminsavgifter ....................................
Intressemedel ............................................................
Försäljningsmedel .................................................
Ersättning för materialprovningar, värme, lyse, förbrukade
materialier m. m........................................
Diverse inkomstmedel............................
i
Säger:
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
I allmänhet .
Skulder.
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Tekniska gymnasiet i
Örebro |
| Härnösanc |
|
1 |
| 2 |
|
125,209 | 96 | 17,731 | 46 |
126,878 | 04 | 57,350 |
|
24,000 |
| — | _ |
| — | — | — |
| — | _:'' | — |
. | _ | _ | _ |
10,700 | — | 3,450 | — |
21,205 | 56 | 7,385 | — |
— | — | — | — |
— |
| 1,440 | _ |
45,007 | — | 16,140 | — |
— | — | — | — |
_ | _ | __ | _ |
13,736 | — | 550 | — |
10,815 | — | 2,830 | — |
5,163 | 751 | 422 | 7 7 |
16 | 50! | — | — |
932 | 80: | 1,818 | 68 |
255 | 68 j | - 1 | — |
258,710 8 21 | 91,386|45 |
-I
Summa] 383,920 27j 109,117 91
85
läroverk.
Tekniska läroverket Malmö |
| Elektrotek-niska fack-skolan i |
| Tekniska elementarskolan i | Tekniska fack-skolan för | »Summa | |||||
Norrköping | Borås | ||||||||||
3 | 4 | 5 | « | 7 | 8 | ||||||
145,996 60 | 12,779 | 77 | 121,178 | 15 | 250,443 | 45 | 53,785 | 88 | 727,125 | 26 | |
108,927 | 98 | 40,551 | 51 | 55,871 | 97 | 52,174 |
| 36,662 | 33 | 478,415 | 78 |
i — | — |
| — | — | — | — | — | — | — | 24,000 | — |
— | — | — | — | 1,600 | — | — | — | — | - | 1,600 | — |
; — | — | — | — | — | — | - | — | 6,278 | 71 | 6,278 | 71 |
1,725 |
| 1,750 | __ | _ | _ | _ | _ | 1,450 | _ | 4,925 | — |
6,058 | 35 | — | — | — | — | 3,300 | — | — | — | 23,508 | 35 |
14,312 | 68 | 4,061 | 09 | 5,874 | 54 | 6,195 | 56 | 4,378 | 30 | 63,412 | 72 |
2,194 | 62 | — | — | 397 | — | 900 | — | — | — | 3,491 | 62 |
930 |
| _ | _ | 206 | 68 | 240 | _ | _ | _ | 2,816 | 68 |
32,644 | — | — | — | 13,402 | — | 13,846 | — | 9,909 | — | 130,948 | — |
j ■ — | — | 10,259 | — | — | — | — | — | — | — | 10,259 | — |
_ |
|
| _ | 2,000 | _ | _ | _ | _ | _ | 2,000 | -*-[ |
1,915 | — | — | — | 200 | — | — | — | 900 | — | 17,301 | —i |
5,690 | — | 2,559 | 73 | 2,575 | — | 1,650 | — | — | — | 26,119 | 73 |
6,175 | 83 | — | 64 | 5,047 | 67 | 6,108 | 93 | 2,630 | 26 | 25,549 | 84 |
~ | - | — | — | — | — | 44 | 73 | — | — | 61 | 23 |
■ 2,230 | 98 | 100 | __ | 2,551 | 51 | 2,131 | 84 | _ | _ | 9,765 | 81 |
681 | 15 | — | - | 408 | 18 | — | — | 8 | 08 | 1,353 | 04 |
183,48o|54 | 59,281 | 97 | 90,13f]5u | 86,591 |os| 62,216 | 67 | 831,806 | 51 | ||||
| | 1 |
| | 8,30()|—| |
|
| .. | 8,30o|l9 | ||||
329,482 | 14 | 72,061 | 74 | 219,612 | 65 | 337,034 | 51 | 116,002 | 74 | 1,567,231 | 96 |
| — |
|
|
|
|
|
| 8 | 18 | 8 | i» |
— 86
i i | 1 | 2 | ||
i Utgifter: |
|
|
|
|
Avlöningar ..................................................................... | 202 038ioi | 74,765 |
| |
Stipendier m. m....................................................... | 23 155 |
| 2,049 2,724 | 80 65 |
Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel och inventarier... | 65 | |||
Laborationer ............................................................ | 5’735 | 47 | 767 | 98 |
Verkstaden ........................................................... | __ | _ | _ |
|
Värme, lyse, vatten, renhållning m. m........................... | '' 11,715 | 44 | 4,577 3,446 | 37 |
Övriga expenser......................................................... | 92 | 77 | ||
Säger | 259,84717» | 88,331 | 47 | |
Leverering: |
|
|
|
|
Till länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Örebro och |
|
|
|
|
Västernorrlands län ................................................. | 88 | 52 | 2,196 | 60 |
| ||||
Balans den 30 juni 1932: |
|
|
|
|
Tillgångar: |
|
|
|
|
Kassabehållning.............................................. | 105 | 50 | 906 | 27 |
Innestående i bank ................................................... | 88,278 | 47 | 16,683 | 57 |
Fastigheter .............................................................. | _ | _ | _ | |
Inventarier ............................................................. | _ |
| _ | _ |
Obligationer och förlagsbevis................................... | 35,600 | _ | 1,000 | _ |
Utlånta medel......................................................... | _ |
| _ | |
Aktier ............................................. | _ | _ |
|
|
Fordringar .......................................... |
| _ | — | — |
Säger | 123,983|97 | 18,389 | 84 | |
Summa | 383.92oi27 | 109,U7''9i |
Antalet lärjungar under läsåret 1931—1932 utgjorde:
vid tekniska gymnasiet i Örebro:
under höstterminen 1931.............................................................................. 34g
» vårterminen 1932 .............................................................................. 347
» tekniska gymnasiet i Härnösand:
under höstterminen 1931 .............................................................................. 92
» vårterminen 1932 ............................................................................ 92
> tekniska läroverket i Malmö:
under höstterminen 1931.............................................................................. 192
» vårterminen 1932 .............................................................................. 191
» elektrotekniska fackskolan i Västerås:
under höstterminen 1931 .................................................. 00
> vårterminen 1932 ............................................................................ 00
87
| 4 | I | 5 |
| 6 |
| 7 | 8 | |||
147,263 | 24 | 44,121 | 60 | 68,538 | 40 | 66,503 | 16 | 46,298 | 34 | 649,527 | 76 |
10,375 | 78 | 3,582 | 10 | 3,001 | — | 3,532 | — | 4,384 | 78 | 50,080 | 70 |
3,135 | 33 | 4,510 | 20 | 9,911 | 98 | 2,483 | 21 | 4,553 | 76 | 37,190 | 66 |
2.031 | 43 | 969 | 33 | 512 | 98 | 1,418 | 03 | — | — | 11,435 | 22 |
j _ | _ | _ | _ | 541 | 64 | 1.797 | 85 | — | — | 2,339 | 49 |
7,770 | 69 | 2,182 | 09 | 11,677 | 14 | 6,845 | 80 | 4,911 | 21 | 49,679 | 74 |
2,780 | 40 | 2,126 | 6 8 | 15,029 | 65 | 3,466 | 07 | 1,510 | 16 | 35,691 | 65 |
173,356 | 80 | 57,492 | - | 109,212 | 79 | 86,046 | 12 | 61,65H | 25 | 835,945 | 21 |
! j 945 | 94 | — | — | 03 CT •*4 |
| - | - | - | - | 3,628 | 06 |
i j 258 | 23 |
|
| • 46 | 48 |
| ■ |
|
| 1,316 | 48 |
107,301 | 17 | 14,569 | 74 | 6,405 | 08 | 31,058 | 68 | 11,823 | 81 | 276,120 | 02 |
| _ | _ | _ | __ | _ | 40,000 | — | _ | — | 40,000 | — |
j _ | _ | _ | _ | _ | — | 63,800 | — | — | — | 63,800 | — |
18,720 | _ | — | _ | 103,551 | 30 | 35,350 | — | 21,000 | — | 215,221 | 30 |
| _ | _ | _ | — | — | 79,000 | — | 21,513 | — | 100,513 | — |
28,900 | _ | _ | _ | — | ''— | — | — | — | — | 28,900 | — |
— | — | — |
| — | — | 1,779 | 71 | — | — | 1,779 | 71 |
155,179 | 40 | 14,569|74 | 110,002 | 86 | 250,988|8 9 | 54,336 | 81 | | 727,650 | 61 | ||
329,482 | 14 | 72,061 | !74 | 219,612 | 65 | 337,034 | Im | 116,002174 | 1,567,231 | 96 |
vid tekniska elementarskolan i Norrköping:
onder höstterminen 1931 .............................................................................. 109
» vårterminen 1932 .............................................................................. 109
> tekniska elementarskolan i Borås:
under höstterminen 1931 ......................................
» vårterminen 1932 .....................................
> tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna:
under höstterminen 1931 ......................................
» vårterminen 1932 ......................................
88
Särskilda anstalter för yrkesundervisning.
! Tekniska | Bergsskolan Filipstad | Vävskolan | i Summa |
1 4 | 2 | 3 | 4 |
j ]. 825,891 jas | ! ) j i 123,209|i7 | j • 170,61oj47 | 1 | i l j | l,119,71l|s8j |
Debet.
Balans den 1 juli 1931.
Tillgångar .............................................i 825,891
Inkomster:
Åttonde huvudtiteln:
Tekniska skolan i Stockholm:
J. 15. Tekniska skolan i Stockholm...
16. "V ensamheten vid tekniska skolan
i Stockholm........................
J. 17. Bergsskolan i Filipstad ............
19. Vävskolan i Borås .................
20. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
vid vissa statsunderstödda anstalter
för yrkesundervisning .........
Bidrag från Stockholms stad .....................
» » Filipstads t> .....................
» » järnkontoret ...........................
» » Alvsborgs läns landsting .........
) Elevavgifter.............................................
Intressemedel ..........................................
; Försäljningsmedel ....................................
| Hyresmedel .............................................
Ersättning för värme och lyse ......„...........
j Diverse inkomstmedel ..............................
j Okat värde å inventarier och materiel m. m.
102,575
33,000
22,850
63,676
29,720
37,381
3,000
Säger
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Diverse medel ............................
Övriga skulder............................
292,202
—I 20,000i — i —
—I — j—j 14,050
50: — j—j 2,904
j—j 102,575
33.000
20.000
14.050
664
— j 30,700
600
157
i 726
300
— | 6,909
6yj 60,059)89
■
Säger
Summa
1,118,103
8 6
21,405)90
2,01425
861 23,420 15
12,854
1,510
1,440
1,664
450
5,000
39,872
25,754
63,676
664
30,700
12,854
31,830
38,979
2,390
3,000
450
300
11,909
06| 392,134
) —| 21,405
i-i 2,023
— |-| 23,429
99) 206,689 ol 210,482i58
1,535,275
51
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder
315oj 23,535|67
j—1 23,539
— 89 —
........... | 1 |
| 2 |
| 3 | * | ||
Utgifter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Avlöningar ............................................. | 207,783 | 12 | 37,036 | 96 | 28,708 | — | 273,528 | 4 öj |
| i 35,105 | _ | 411 | 85 | 605 | 40 | 36,121 | 75, |
Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel |
|
|
|
|
|
|
| |
och inventarier .................................... | 17,113 | 92 | 7,527 | 17 | 6,797 | 09 | 31,438 | 18 |
Laborationer............................................. | 492 | 82 | 2,130 | 08 | — | — | 2,622 | 90 |
Värme, lyse, vatten och renhållning............ | 24,431 | 45 | 1,587 | 97 | 2,193 | 08 | 28,212 | 45 |
Övriga expenser..................................... | 4,492 | 75 | 3,534 | 60 | 1,271 | 26 | 9,298 | 61 |
Minskat värde å inventarier och materiel |
|
|
|
|
|
|
|
|
m. m...........................................-....... | '' — | — | 5,473 | 78 | — | - | 5,473 | 73 |
1 Säger | 289,419 | 46 | 57,701 | 86 | 39,574 | 78 | 386,696 | 10 |
Balans den 30 juni 1932: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillgångar: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Kassabehållning ................................... | 10 | 14 | — | — | — | — | 10 | 14l |
Innestående i bank och å, postgiroräkning | 32,775 | 06 | 5,508 | 25 | 27,384 | 84 | 65,668 | lä; |
Fastigheter .. -..................... ................. | -■ | — | 70,566 | 48 | 98,900 | — | 169,466 | 43 |
Inventarier och materiel ..................... | — | — | 49,376 | 80 | 37,900 | — | 87,276 | 80 |
Obligationer och förlagsbevis.................. | 682,380 | 79 | — | — | 6,650 | — | 689,030 | 79 |
Utlånta medel....................................... | 2,500 | — | — | — | — | — | 2,500 |
|
Aktier................................................... | 65,301 | 04 | — | — | — | — | 65,301 | 04 |
Fordringar............................................. | 45,714 | — | — | — | 72 | 9] | 45,786 | 91 |
Säger | 828,681 | 08 | 12 s,45114 8 | 170,907| 7 5 | 1,125,040|26 | |||
Summa | 1,118,103 | 99 | 206,6891 oi | 210,48216 s 11,535,275 | 53 |
Antalet lärjungar under läsåret 1931—1932 utgjorde:
rid tekniska skolan i Stockholm:
under höstterminen 1931 ............................................................................. 1,213
» vårterminen 1932 ................................................................................. 1,216
vid bergsskolan i Filipstad:
under höstterminen 1931..........................................................................,...... 12
» vårterminen 1932 ................................................................................ 12
vid vävskolan i Borås:
under höstterminen 1931.............................................................................•••■ 32
» vårterminen 1932 ................................................................................ 43-
— 90 —
Tillgångar
Statens biografbyrå.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomster
A. II. 15. Avgifter för granskning av biografbilder ........................ 144,602: —
Åttonde huvudtiteln:
K. 15. Statens biografbyrå ..................................................... 69,141: —
16. Befrämjande av vissa i samband med biografväsendet stående
ändamål ............................................................... 1,500: —
N. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst ............................................................... 883: 50
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 6,100: —
Okat värde ft inventarier ............................................................ 385: —
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar.........................................................
Hyra ..............................................................
Inventarier m. m..............................................
Lyse, städning m. m...........................................
Övriga expenser ................................................
55,775: —
9,500: —
3,095: —
4,807: 60
2,109: 60
Till .statskontoret
Leverering
Tillgångar:
Inventarier
Balans den 30 juni 1932
Summa
25,598: il
222,611: so
248,209:61
75,287: lo
146,939: 4 o
25,983:11
248,209: 61
— 91 -
Gymnastiska centralinstitutet.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.................................................................................................. 100,387: »l
Inkomster:
Egentliga statsinkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar.......................................................... 2,250: —
.Åttonde huvudtiteln:
H. 4. Allmänna läroverken...................................................... 1,200: —
Gymnastiska centralinstitutet:
Ii. 1. Avlöningar .......................... .................................... 96,372:95
2. Materiel m. .......................................................... 13,000: —
3. Extra personal m. ................................................. 7,410: —
4. Ökat arvode ät föreståndaren....................................... 2,800: —
X. 10. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst ..... 1,657:
11. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 15,000: —
Ersättning "från diverse föreningar och personer för hyra av lokal samt,
för lyse och dusch .................................................................. 11,112:
Dito för sjukgymnastik ............................................................... 272: 50
Intressemedel m. ....................................................................... 3,568:18
Diverse inkomstmedel.................................................................. 503: 7o t55,146: 88
Summa 255,534: 2»
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. ......................................................................... 126,107: 4 o
Stipendier och understöd ............................................................ 6,000: —
Samlingar och materiel ............................................................... 10,467: 96
Värme, lyse, vatten och renhållning ............................................ 13,979; st
Övriga expenser......................................................................... 3,849: 98 iso,404: 7,2
Leverering:
Till statskontoret ....................................................................................... 4,300:
Balans den 30 juni 1932
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 40: 48
Innestående i bank..................................................................... 10,818:16
Obligationer............................................................................. 79,970: 99 90,829: 57
Summa 255,534: 3»
Antalet elever undervisningsåret 1931—1932 utgjorde 133, därav 71 manliga och 62
kvinnliga. Därjämte har undervisning i gymnastik åtnjutits av skolungdom till ett antal av
1,250. Antalet patienter vid sommarpolikliniken uppgick till 206, därav 93 manliga och
113 kvinnliga.
92
Aug. Abrahamsons stiftelse.
Debet.
Balans den 1 juli 1931 :
Tillgångar................................................................................................ 780,687:30
Inkomster:
Intressemedel ........................................................................... 17,360: is
Hyres- och frälseräntemedel ...................................................... 28,054: 81
Inskrivnings- och under vi sningsavgifter ....................................... 9,985: —
Försäljningsmedel för ritningar................................................... 3,091:98
Vinst & hushållet ..................................................................... 15,220: 03
Dito å skogsdriften .................................................................. 4,400: 68
Dito å trädgården ..................................................................... 1,000:_
Dito å butiken .............................................................. 532: 88
Dito å verktygs- och skolmöbelfabriken....................................... 1,076:28 80721-29
Skulder:
Utgiftsrester........................................................................... 7,835: 8 e
Diverse medel........................................................................ 382,127:58
Övriga skulder ................................................................ 55,228:88
I statskontoret........................................................................ 5,542: 8 8 450 734- « 2
Summa 1,312,143: 21
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder ................................................................................................... 454,497: 59
Utgifter:
Avlöningar .............................................................................. 31,981: —
Omkostnader för undervisningen ................................................ 14,850:4 8
Dito för park, planteringar och vägar........................................ 2,717:_
Nybyggnader och reparationer ............................................. 12,900:95
Förlust å lantbruket.................................................................. 3,252: 98
Understöd och pensioner m. m.................................................... 1,531:46
Skatter m. m.......................................................................!..! 4J86: 84 71,970:16
Tillgångar:
Kassabehållning.................................................................... 2,762: 2 7
Innestående i bank ............................................................... 11,470:63
Fastigheter ........................................................................... 180,100: —
Inventarier m. m.................................................................. 193,122: 62
Aktier ................................................................................. 10;_
Fordringar .......................................................................... 8,373: 18
I statskontoret ............................................................. 389,836: 76 735,675; 4e
Summa 1,312,143: 21
93 —
NIONDE HUVUDTITELN.
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, stuteriöverstyrelsen med
därundei lydande hingstdepåer och stuteri samt rrtcrinärhnqskolan. hänvisas till det tryckta utdraget
nr rikshuvudboken och budgetredovisningen.
Jordbruksdepartementet.
|
| Debet | Kredit |
| '' I | ||||||
|
|
|
| Leverering |
|
|
| Leverering | Summa |
| |
|
| Upp- börd |
| från stats- |
| Utgifter | till stats- |
|
|
| |
|
|
|
| kontoret |
|
|
| kontoret |
|
| |
A. 11. 5. | Hyresmedel från under |
|
|
|
|
|
|
|
|
| f |
1 | byggnadsstyrelsens | 360 |
|
|
|
|
| 360 |
| 360 | _| |
; Nionde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
| ||||
A. 1. | Departementschefen... | — | — | 24,000 | — | 24,000 | _ | — | — | 24,000 |
|
2- | Departementets avdel- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ning av Kungl. Maj:ts | 14 | 40 | 186,842 | 91 | 186,842 | 91 | 14 | 40 | 186,857 | 31 |
O. 3. | Skrivmaterialier och | ||||||||||
| expenser, ved m. m. | — | — | 19,216 | 47 | 18,232 | 11 | 984 | 36 | 19,216 | 4 7 j |
4. |
| — | 15,776 | 90 | 15,776 | 90 | — | — | 15,776 | 9 0 i | |
9. | Provisoriskt dyrorts- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| tillägg åt vissa be-fattningshavare i sta- |
|
| 3,987 | - 33 | 3,987 | 33 |
|
| 3,987 | 38 |
lii. | Dyrtidstillägg åt be- |
|
|
|
| ||||||
| fattningshavare i sta-tens tjänst ........... |
|
| 20,810 | _ | 20,810 | _ | _ | _ | 20,810 | I |
Elfte huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Civila pensionsväsendet: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
A. 4. | Dyrtidstillägg åt f. d. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| civila befattningsha-vare i statens tjänst |
|
| 1,152 |
| 1,152 |
|
|
| 1,152 |
|
Allmänna indragningsstaten: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
C. 1. | Diverse föremål......... | — | — | 9,540 | — | 9,540 | — | - | — | 9,540 | — |
| Samma | 374U | 281,325|«i | | 280,341 | 25 | 1,358 | 76 | 281,700 | 01 |
»4
Lantbruksstyrelsen
| Debet | Kredit | ......... I i | |||||
|
|
| Leverering |
|
| Leverering | Summa | |
| Uppbörd | från stats- | Utgifter | till stats- |
| |||
|
|
| kontoret |
|
| kontoret |
| |
A. II. 5. Hyresmedel från underbygg- |
|
| ; |
|
|
|
| ! | |
nadsstyrelsen vård stående | 648 |
|
|
|
| 648 |
| i I 648j—| |
i Nionde huvudtiteln: |
|
|
|
|
|
|
| t |
B. 1. Lantbruksstyrelsen ......... F. 4. Förekommande och härn- | 58 | 25 | 220,723 72 | 223,197 | 31 | 3,579 | 66 | 226,776|»7[ |
mande av tuberkelsjuk-domar hos nötkreaturen | _ |
| 27,798125 | 27,497 | _ | 301 | 25 | 27,798!l>öI |
5. Kontroll å uppvärmning av |
|
| i |
|
|
|
|
|
till kreatursföda avsedd |
|
| 272!2c | 272 | 26 |
|
| 272:20 |
Undersöknings- och försöksanstalt |
|
| i |
|
|
|
|
|
för sötvattensfisket: J. 2. Avlöningar .................. |
|
| 2,438j7 3 | 2,438 | 78 |
| __ | 2,438|7a| |
3. Driftkostnader............... | — | — | 2,800!- | 2,547 | 71 | 252 | 29 | 2,800—i |
O. 3. Skrifmaterialier och expen- |
|
|
|
|
|
|
| |
| _ |
| 21,680j — | 20,999 7,576 | 1 3 | 680 59 | 87 | 21,6801—; |
4. Tryckningskostnader ...... | 922 | 12 | 86 | 62 | ||||
9. Provisoriskt dyrortstillägg |
|
|
|
|
|
|
|
|
åt vissa befattningshavare |
|
| 6,1531G 7 | 6,153 | 67 |
| _ | 6,153 j g 7 j |
10. Dyrt! dstil lägg åt befatt- |
|
|
|
|
|
| 1 ! | |
ningshavare i statens tjanst | — | — | 28,5951— | 28.595 | - |
| — | 28,595| — | |
Summa | 1,623 3 7 | 323,17ö! »9 | 319,277 | 67 | 5,521 Ig» | 324,799 Sfi! |
Se noten & sid. 24.
95 —
Lantbruksakademien.
Debet.
Balans den 1 juli 193J :
Tillgångar.................................................................................. | .............. 1,616,843: 02- |
Inkomster. |
|
Nionde huvudtiteln: |
|
C. 1. Lantbruksakademien ................................................... | 16,470: — |
2. Lantbruksakademiens museum, bibliotek m. m............... | 16,000: — |
10. Internationella lantbruksinstitutet i Rom........................ O. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i | 2,200: — |
statens tjänst ......................................................... | 409: — |
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... | 1,825: — |
Intressemedel ........................................................................... | 46,636: 26 |
Hyresmedel .............................................................................. | 18,716: — |
Diverse.................................................................................. | 82: 23 102,338: 4» |
Balans den 30 juni 1932: |
|
Skulder: |
|
Diverse medel ......................................................................... | .............. 759,088: os |
| Summa 2,478,269: 59 |
Kredit.
Balans dm 1 juli 1931
Skulder ................................. | Utgifter: |
| 755,378: 65 |
Avlöningar ........................... |
| ...... 28,198: 50 |
|
Utredningsarbeten .................. |
| ...... 10,185: lii |
|
Internationella lantbruksinstitutet i Kom .............................. | ...... 711: — |
| |
Akademiens hus .................. |
| ...... 2,523: 98 |
|
> museum................ |
| ...... 8,408: 84 |
|
bibliotek ............. |
| ...... 5,911: 45 |
|
» tidskrift................ |
| ...... 9,500:60 |
|
Inventarier ............................ |
| ...... 1,051: 58 |
|
Expenser m. m..................... |
| ...... 8,659: 18 |
|
Avsättning till donationsfonden |
| ...... 6,500: — |
|
» » kapitalfonden .... | Leverering: | ...... 1,000: — | 82,650: 24 |
Till statskontoret...................... | Balans den 30 juni 1932: |
| 7,233: »7 |
Tillgångar: |
|
| |
Innestående i bank ........... |
| ...... 21,807:4 8 |
|
Förskott ........................... |
| ...... 196: 7 0 |
|
Fastigheter ........................ |
| ...... 599,610: — |
|
Inventarier och samlingar m. | m........................................ | ...... 154,083: »t: |
|
Förråd (jetonger).................. |
| ...... 784: — |
|
IJtlånta medel..................... |
| ...... 85,000: — |
|
Obligationer........................ |
| ...... 771,524: 59 | 1,633,006: 7 8 |
|
| Summa | 2,478,269: 59 |
— 96 —
Lantbruksakademiens trådgårdsavdelning.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 330,475: si
Inkomster
Nionde
huvudtiteln:
D. 26. Lantbruksakademiens trädgårdsskola .. ........................... 10,000: —
Bidrag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 2,500: —
Intressemedel.............................................................................. 712: 69
Försäljningsmedel........................................................................ 111,834:81
Pensionsavgifter........................................................................... 1,359: 28 126,406: 7 8
Summa 456,882:0 4
Kredit
Utgifter.
Avlöningar .......................................... 23,556: —
Växter och frön........................................................................... 32,340:46
Reparationer ........................................................................... 2,195: 6 o
Bränsle, lyse, skrivmaterialier m. m............. 9,742: 46
Försök med pollinering, elektricitet m. m..................................... 5,601: 28
Förbrukningsmaterialier m. m....................................................... 17,733: —
Pensionsavgifter........................................................................... 1,274: 04
Försäljningsprovisioner, försäkringsavgifter m. m............................ 3,552: 01
Trädgårdsskolan:
Avlöningar............................................................... 16,339:6 6
Elevernas kosthåll ................................................... 16,740: —
Bränsle, lyse m. m................................................. 7,930: 14 41,009: 80 137,004: eo
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank .................................................................. 30,794: 47
Byggnader .............................................................................. 114,200:-—
Trädskolor .............................................................................. 150,000: —
Inventarier .................................................. 5,000: —
Obligationer ........................................................................... 10,000: —
Fordringar .............................................................................. 9,882: 97 310,877: 44
Summa 456,882: 04
Antalet elever vid akademiens trädgårdsskola har under räkenskapsåret utgjort 23.
— D7 —
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar .............................................................................................. 100,143: 81
Inkomster:
A. IL 5. Hyresinedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ............................................................... 16,085: 01
Nionde huvudtiteln:
C. 3. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 384,678: 04
4. Försök med elektrisk bestrålning av växter..................... 5,000: —
5. Forskningsverksamhet på biodlingens område................. 6,500: —
6. Försök att förbättra hållbarheten m. m. hos smör........... 9,500: —
8. Fast försöksgård för jordbruket Vid Lanna Borregården i
Skaraborgs län ........................................................ 23,700: —
9. Fast försöksgård för jordbruket vid Offers gård i Väster
norrlands
län............................................................ 21,600:
i'' 7. Avkastningsbedömning rörande avelssvin ........................ 33,000:
H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar 15,000: —
37. Bekämpande av växtsjukdomar....................................... 25,200: —
O. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst ......................................................... 3,158:
10. DyrtidstiUägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 33,791: 40
Inkomst av jordbruk m ........................................................... 20,179: 98
» från Lanna försöksgård ................................................... 9,829: 68
» » Offers » .................................................. 17,186:98
Försäljning av baljväxtkulturer ................................................... 8,367: 70
Avgifter för inspektioner samt för prövning av betningsmedel m. m. 11,764: 08
Potatiskräftans bekämpande ......................................................... 1,264:88
Bidrag från donationsmedel......................................................... 30,862: S0 67(^066;
Summa 776,810: s B
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. 275,523: 4 2
Övriga utgifter för anstaltens olika avdelningar.............................. 170,617: o«
Elektrisk bestrålning av växter...................................................... 4,411:47
Forskningsverksamhet på biodlingens område ................................. 6,494:4 5
Lanna försöksgård........................................................................ 3o,613: 76
Offers » ........................................................................ 41,155: is
Avkastningsbedömning rörande avelssvin ....................................... 27,276: 02
Fortbildningskurs för försöksledare................................................ 2,953:80
Bekämpande av växtsjukdomar...................................................... 25,948:66
Anstaltens försöksverksamhet m. ............................................... 64,223: 80
Tillverkning av baljväxtkulturer m. ............................................ 12,510: 89 ö66,727: 9 7 7
7 — 82 284 7. liev.-berättehe ang. stat.werke! för dr 1939. II.
— 98 —
Leverering:
Till statskontoret ..................................................................................... 17,844: se
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 136: 4 e
Förskott ................................................................................. 489:07
''''Tnnestående i bank ........................>..................................... 91,612: 96
Summa 776,810: 66
Lantbruksinstitutet vid Ultuna.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 177,207: —
%
Inkomster.
Sjunde huvudtiteln:
E. 1. Staten åliggande kommunala och andra utskylder ............ 303: 7 8
Nionde huvudtiteln:
D. 1. Lantbruksinstitutet vid Ultuna.......................................... 94,893: 34
2. Diverse behov vid lantbruksinstitutet vid Ultuna............... 27,600: —
O. 1. Ålderstillägg ...................................1.............................. 3,000: —
6. Extra utgifter ............................................................... 750: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ..................................................... 7,583:38
8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm
förliga
befattningshavare ............................................. 620: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 22,632: —
Elevavgifter ................................................................................. 34,808: 38
Restituerade skattemedel ............................................................... 1,166: 68
Ökat värde å inventarier m. m....................................................... 58: — 193,415:41
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Diverse medel........................................................................... 27,367: so
Övriga skulder........................................................................... 8,300: — 35,667: so
Summa 406,290: 21
— 99 —
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder...................................................................................................... 44,855: 9,
Utgifter :
Avlöningar................................................................................. 92,643: 6!
Kosthåll för betalande elever ..................................................... 26,305: 80
» > frielever ................................................................. 3,915:3 o
Undervisningsmateriel och exkursioner m. m.................................. 17,942: 19
Styrelsens resor........................................................................... 467:90
Kontorsomkostnader samt bränsle och renhållning........................... 17,794:16
Underhåll av byggnader och inventarier m. m............................... 15,748: 87
Stallet ...................................................................................... 1,480:10
Sjukvård, utskylder m. fl, omkostnader.......................................... 7,929:35 184,227:88
Leverering:
Till statskontoret........................................................................ 9,458: 30
» länsstyrelsen i Uppsala län ..... 1,485: — 10,943:30
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 39:92 •
Innestående i bank ................................................................. 48,408: 94
Inventarier och samlingar ......................................................... 116,092: —
Förråd.................................................................................... VT&hl* 166.263: 6t
Summa 406,290: 21
Antalet elever utgjorde under läsåret 1931—1932 i konsulentknrsen 9, i ordinarie agronomkursen
23 och i extra agronomkursen 3.
— 100
Ultuna egendom jämte lantbruks- och ladugårdsskötar
skolorna
vid Ultuna.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 225,889: «4
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
D. 16. Lantbruksskolan vid Ultuna .......................................... 9,600: —
20. Utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare...... 2,100:— • :
O. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 4,241: —
Elevavgifter ............................................................................. 4,200:_
Jordbruket ............................................................................... 25 657:41
Kreatursskötseln ....................................................................... 73,874:18
Arrenden.................................................................................... 4JS74: 82
Skogsprodukter .......................................................................... 1,357:50
Kör- och arbetsförtjänster ........................................................... 4,625:88
Diverse inkomster...................................................................... 1,232:50 131 562''2»
Skulder:
Utgiftsrester ........................................................................... 987: 2o
Övriga skulder (av riksdagen medgivet rörelsekapital).................. 30,000: —
Summa 388,439: is
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder ....................................................................................................30,445: ss
Utgifter :
Avlöningar och understöd.......................................................... 54,022: 88
Elevernas kosthåll och diverse utgifter för lantbruks- och ladugårds
skötarskoloma
..................................................................... 11,781:24
Foder, utsäde och gödselmedel...................................................... 14,978: os
Kreatursskötseln ........................................................................ 16,204: 20
Kraft, lyse och bränsle ............................................................... 7,960: os
Underhåll m. m. av byggnader och inventarier .............................. 13,243:5 2
Utskylder och försäkringsavgifter................................................... 5,133: 66
Diverse utgifter för husdjuren och växtodlingen m. m...................... 8,502:82
Allmänna omkostnader ............................................................... 4,369: 06
Avskrivningar .......................................................................... 10*100: — 146,294: so
Tillgångar:
Kassabehållning....................................................................... 3,894:66
Innestående i bank .................................................................. 23,405: os
Förskott ............................................................................. 7’,256:6i
Inventarier och förråd m. m.................................. 168 496'' 79
Fordrin^ar ........................................................................... • 8,646:4» 211,699:41
Summa 388,439:1 s
Antalet elever utgjorde under läsåret 1931—1932 vid lantbruksskolan 35 och vid ladugårds -skötarskolan 8.
— 101 —
Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hovbeslagsskolan
vid Alnarp.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................ 1,^13,134: 58
Inkomster:
För institutet:
Nionde huvudtiteln:
D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 113,330: 03
4. Diverse behov vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp .............................. 10,500: —
6. Vattenledningsanläggning vid Alnarps lant
bruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut ......... 30,000: —
O. 1. Ålderstillägg ............................................. 4,800: —
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen ............ 16,820: 89
8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare ..... 480: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst .................................................. 33,709: —
Elevavgifter............................................................ 78,218:79
Hyres- och ersättningsmedel.................................... 3,369:88 311,248:54
Iför mejeriet:
Nionde huvudtiteln:
D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 5,000: —
Försålda produkter m. m........................................ 279,873: 16 284,873:4 0
För hovbeslagsskolan:
Nionde huvudtiteln:
D. 23. Hovbeslagsskolan vid Alnarp ..................... 5,400: —
Elevavgifter m. m................................................. 3,750: — 9,150: —
605,272: -
Skulder:
Utgiftsrester____
Diverse medel.
Övriga skulder
Balans den 30 juni 1932.
23,873: 32
2,131: 51
81,933: 3 9 107,958: 22
Summa 1,926,364:80.
Skulder ..
Kredit.
Balans den 1 juli 1931
108,441: 87
Utgifter:
För institutet:
Avlöningar m. m.................................................... 135,553:41
Laboratorier och avdelningar.................................... 5,372: 76
Värme, lyse och renhållning................................... 9,384:2 9
Underhåll av byggnader, stall och inventarier m. m____ 30,164: 86
Elevernas kosthåll................................................... 58,661:80
Expenser m. m....................................................... 8,428: 91
Avskrivningar å fastigheter och inventarier............... 7,618: 62 255,183:
102
För mejeriet:
Avlöningar ............................................................ 12,915:45
Värme och lyse ...................................................... 6,273:90
Underhåll av byggnader och inventarier .................. 2,867:41
Förbrukningsartiklar, expenser m. m......................... 21,022: 10
Inköp av mjölk och smör ....................................... 226,617:68
Avskrivning å inventarier ....................................... 6,285:92 275 982''4«
För hovbeslagsskolan:
Avlöningar............................................................ 4,037: 6 o
Elevernas kosthåll................................................ 2,516: —
Underhåll av byggnader och inventarier ................... 1,893: 92
Expenser m. m...................................................... 702: 5S
Avskrivning å inventarier..................................... 46: - 9,i96: _ 540^ 01
Leverering :
Till statskontoret ......................
» länsstyrelsen i Malmöhus län .
10,512: 51
219:— 10,731:51
Tillgångar:
Kassabehållning........
Innestående i bank ..
Förskott ...............
Fastigheter ..............
Inventarier och förråd
Fordringar ..............
Balans den 30 juni 1932:
703: 5 7
19,000: —
3,808: —
975,330: —
193,254:14
74,733; 7 0 l ,266,829: 41
Summa 1,926,364: 80
Antalet elever har under läsåret 1931—1932 utgjort vid konsulentkursen 7, vid agronomkursen
60, vid mejeriskolan 25 och vid hovbeslagsskolan 15.
— 103 —
Alnarps egendom jämte lantbruksskolan vid Alnarp.
Debet
Balans den 1 juli ISSI:
Tillgångar.......
175,882: 92
Inkomster:
Jordbruket .............................................................................. lisHsqsL si
^de^del.....................................................................::::::
Elevavgifter..........................................................••••••;•• ,
Från lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp för utfodring, dagsverken
och körslor .............................................................. 1,94. -44
285,5*51: fil
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester.....
Övriga skulder..
6,163: ss
4,933:41 11.097:2 9
Summa 1,072,541: 82
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder .................
9,796: 94
Utgifter:
Avlöningar och understöd .................................
Elevernas kosthåll .............................................
Foder, utsäde, gödselmedel m. m.........................
Mjölk och vassle ...........................................
Bränsle och förbrukningsartiklar m. in................
Underhåll av byggnader och inventarier...............
Utskylder, försäkringsavgifter m. m.....................
Avskrivningar å byggnader och anläggningar ......
88,571: 21
28,319: 7f
64,649: 47
18,190:05
14,900: 6J
29,997: 28
21,293:17
3,373: Sfi 269,295: 45
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning......................
Innestående i bank ................
Förskott ..............................
Fastigheter ...........................
Inventarier och förråd ............
Fordringar ...........................
.............. 493: 6 8
.................. 34,000: —
.................. 615:20
.................. 463,229: 5 5
.................. 220,995:0 8
.................. 74,115:88 799,449:48
Summa 1,072,541: 82
Antalet elever har under läsåret 1931 — 1932 utgjort vid lantbruksskolan 44 oell vid
ladug&rdsförmanskursen 7.
— 104 —
Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan vid Alnarp.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.................................................................................................. 251.SJÖT): 4 7
Inkomster:
Nionde liuvudtiteln:
D. 27. Trädgårdsskolan vid Alnarp ..........................................
28. Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar
H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar
O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila
statsförvaltningen ......................................................
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............
Försålda trädgårdsprodukter m. m................................................
Ersättning för parkens underhåll m. m...........................................
Anslag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ...............
Försöksverksamheten ..................................................................
10,436: 4 5
25,000: —
2,700: —
7,210: —
12,680: —
108,963: 4 o
1,340: —
4,000: —
19,524: 24
191,854: o»
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester ........................................................................... 8,402:74
Övriga skulder ....................................................................... 19,758:56 28,161:30
Summa 471,220: 88
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder...................................................................................................... 37,795: oo
Utgifter
Avlöningar ...................................................
Elevernas kosthåll ...........................................
Extra arbeten, körslor m. m............................
Växter, frö och spannmål..................................
Underhåll av byggnader och inventarier.............
Bränsle, förbrukningsartiklar och expenser..........
Försöksverksamheten........................................
Leverering:
Till länsstyrelsen i Malmöhus län ............................................................... 43K: t6
............ 59,666: 99
............ 14,200:15
............ 19,369:92
............ 13.018:46
............ 10,309:60
............ 29,675:61
............ 44,624: 24 190,764: 97
Tillgångar:
Kassabehållning....................
Innestående å postgiroräkning
Förskott .............................
Balans den 30 juni 1932:
Fastigheter...............
Inventarier och förråd
Fordringar ...............
695: 78
4,829: 55
4,641: 70
169,000: —
49,802: 94
13,253:62 242,223:64
Summa 471,220: 86
Antalet elever vid trädgårdsskolan har under läsåret 1981—1932 utgjort 22.
105
Övriga undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar.
Lanthushällningsseminariet å Rimforsa
I | IX. D. 15. | |
IX. D. 9. | Dyrtidstillägg | |
| Lanthushåll- | och lärare vid |
| ningssem mariet | lantmanna-, lanthushålls- |
|
| och lant-bruksskolor |
• | i 20,900! — | 3,SOT'' — |
| IX. C. 7. |
|
|
|
| IX. D. 15. |
|
| ||
|
|
|
|
|
| Dyrtidstill- |
|
| ||
|
| IX. D. 10. | .IX. D. 11. | lägg åt före- |
|
| ||||
|
|
|
| Ökat under- | ståndare och |
|
| |||
| stödda lant- | lantmanna- | stöd åt lant- | lärare vid | Summa | |||||
|
|
|
| manna | - | lantmanna-, |
|
| ||
|
|
|
| skolor | lanthushålls- |
|
| |||
|
|
|
|
|
|
| och lant- |
|
| |
|
|
|
|
|
|
| bruksskolor |
|
| |
| 1 | 2 | 8 | 4 | 5 |
| ||||
Lautmaunaskolor: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vik i Uppsala län ............ |
| — | 7,755 | 50 | — | — | 1,300 | — | 9,055 | 50 |
Strängnäs........................... |
| — | 9,255 | 50 | 850 | — | 1,557 | — | 11,662 | 5 0 j |
Lunnevad i Ostergötlands län | — | — | 9,801 | — | — | — | 1,533 | — | 10,834 | — |
Hamra i dito..................... | — | — | 8,301 | — | 850 | — | 1,406 | — | 10,557 | — |
Tenhult i Jönköpings län ... | — | — | 8,255 | 50 | 700 | — | 1,316 | — | 10,271 | 50'' |
Stora Segerstad i dito......... | — | — | 11,731 | 10 | 652 | 48 | 1,988 | 56 | 14,372 | 14, |
Grim slöv i Kronobergs län . | — | — | 8,801 | — | — | — | 1,490 | - | 10,291 | - |
Markaryd i dito.................. | — | — | 8,755 | 50 | 850 | — | 1,253 | 87 | 10,858 | 87 |
Gamleby i Kalmar län ...... | — | — | 9,255 | 50 | 700 | — | 1,356 | — | 11,311 | 50 |
Högalid i dito ................. | — | — | 10,001 | — | 696 | 49 | 1,596 | — | 12,293 | 49 |
Högsby i dito .................. | — | — | 7,752 | — | 700 | — | 1,521 | 42 | 9,973 | 42 |
Hemse i Gotlands län......... | — | — | 7,46b | 38 | — | — | 2,009 | — | 9,475 | 83 |
Bräkne-Hoby i Blekinge län | — | — | 7,255 | 50 | 700 | — | 1,409 | — | 9.364 | 50 |
Önnestad i Kristianstads län | 500 | — | 17,278 | — | 1,500 | — | 3,205 | — | 22,483 | — |
Hammenhög i dito ............ |
|
| 19,281 | 50 | 1,850 | — | 2,877 | — | 24,008 | 60 |
Tomelilla i dito.................. | — | — | 1,000 | — | 532 | 25 | 529 | 50 | 2,061 | 75 |
Osby i dito....................... | — | — | 15,909 | — | 1,450 | — | 2,064 | — | 19,423 |
|
Vilan i Malmöhus län......... | 500 | — | 9,108 | 60 | 850 | — | 1,661 | — | 12,119 | 60 |
Fridhem i dito .................. | _ | — | 15,727 | 60 | 1,450 | — | 2,750 | — | 19,927 | 60 |
Skurup i dito.............. ..... | — | — | 7,755 | 50 | — | — | 1,432 | — | 9,187 | 50 |
Katrineberg i Hallands län... | _ | — | 8,801 | — | 700 | — | 1,566 | — | 11,067 | — |
Dingle i Göteborgs och Bohus |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
län ................................ | 500 | — | 12,108 | 60 | 1,100 | — | 2,010 | — | 16,718 | 60 |
Fristad i Älvsborgs län...... | 500 | — | 7,801 | — | 700 | — | 1,746 | — | 10,747 | — |
Färgelanda i dito............... | — | — | 8,146 | 66 | 700 | — | 1,569 | — | 10,415 | 66 |
Sätila i dito .................... | — | — | 7,755 | 50 | 850 | — | 1,599 | — | 10.204 | 50 |
Skara .............................. | — | — | 8,801 | — | 700 | — | 1,432 | — | 9,933 | — |
Molkom i Värmlands län ... | — | — | 9,338 | 88 | 700 | — | 1,771 | 25 | 11,810 | 08 |
Kristinehamn..................... | — | — | 7,301 | — | 700 | — | 1,276 | — | 9,277 |
|
Kyrkerud i Värmlands län... | — | — | 7,206 | 60 | 700 | — | 1,410 | — | 9,316 | 50 |
Kävesta i Örebro län ......... | — | — | 7,255 | 60 | — | — | 921 | — | 8,176 | 50 |
Fellingsbro i dito............... | 500 | — | 9,801 | — | 660 | 66 | 1,293 | — | 12,254 | 65 |
Sala .7.............................. | — | — | 12,608 | 60 | 435 | 66 | 2,001 | 81 | 15,045 | 97 |
Kolbäck i Västmanlands län | — | — | 1,000 |
| — | — | 1,001 | — | 2,001 | — |
Mora i Kopparbergs län...... | 500 | — | 8,301 | — | 1,400 | — | 1,551 | — | 11,752 | — |
Bollnäs i Gävleborgs län...... | — | — | 9,423 | 50 | — | — | 1,971 | — | 11.394 | 60 |
— 106
| l | 2 |
| 3 |
| 4 |
| 5 | | |
|
Hampnäs i Västernorrlands | j |
|
|
|
|
|
|
| ! |
|
län................................ |
| 8,551 | — | — |
| 1,372 | 50 | 9,923 | 50; |
|
Hussborg i dito.................. | — | — | 39,755 | — | — |
| 1,410 | — | 41,165 | - |
|
Torsta i Jämtlands län ...... | 500| — | 8,755 | 50 | _ | — | 1,098 | — | 10,353 | 50 | '' |
Degerfors i Västerbottens län | 500|— | 0.299 | 67 | — - | — | 270 | — | 7,069 | 67 |
|
Matarengi i Norrbottens län | - 1- | 8,801 | — | 700 | — | 1,863 | — | 11,364 | —. |
|
Gran i dito........................ | — i— | 9,301 | — | 700 | — | 1,469 | — | 11,470 | —. |
|
Pensionsavgifter.................. | — 1— | 32,155 | 70 | — | - | — | — | 32,155 | 70 |
|
Säger — | 4,000! — | 439,215 | ir> | 25,077 | 48 | 64,854Ui | _ | — 533,147 | 03 |
i | IX. D. 12. | IX. D. IS. | IX. D. 15. | Samma |
| |||
Lanthushållsskolor: Vackstanäs i Stockholms län... | 5,348 | 90 |
|
| 643 |
| 5,991 | 90 |
Kumlan i Uppsala län............ | 9,269 | 70 | 810 | — | 1,419 | _ | 11,498 | 70 |
Benninge i Södermanlands län | 8,948 | 90 | 810 | — | 1,263 | _ | 11,021 | 90 |
Rimforsa i Östergötlands län... | 8,348 | 90 | 810 | — | 1,170 | — | 10,328 | 90 |
Borghamn i dito .................. | 8,348 | 90 | — | — | 963 | — | 9,311 | 90 |
Värnamo i Jönköpings län...... | 4,219 | 15 | — | — | 315 | — | 4,534 | 15 |
Tenhult i dito ..................... | 5,162 | 50 | 450 | — | 842 | — | 6,454 | 60 |
Stora Segerstad i dito ........... | 8.648 | 90 | 1,434 | 8 2 | 1,004 | — | 11,087 | 22 |
Markaryd i Kronobergs län...... | 6,886 | 45 | 580 | — | 858 | — | 8,324 | 45 |
Bräkne-Hoby i Blekinge län . | 6,436 | 45 | 580 | — | 792 | _ | 7,808 | 45 |
Tollarp i Kristianstads län...... | 7,909 | 40 | 780 | — | 1,263 | _ | 9,952 | 40 |
Hammenhög i dito .............. | 9,088 | SO | 810 | — | 1,509 | — | 11,407 | 80 |
Osby i dito.......................... | 8,664 | 35 | 780 | — | 791 | _ | 10,235 | 85 |
Apelryd i dito ................. | 4,262 | 50 | _ | — | _ | _ | 4,262 | 50 |
Fridhem i Malmöhus län ...... | 4,219 | 15 | 320 | — | 518 | _ | 5,05/ | 15 |
Åkersberg i dito ............ | 7,380 | — | 710 | — | 1,144 | _ | 9,234 |
|
Östra Grevie i dito ............... | 3.619 | 15 | 320 | — | 429 | _ | 4,368 | 15 |
Katrineberg i Hallands län ... | 8,998 | 11 | 580 | — | 674 | — | 10,252 | u |
Vändelsberg i Göteborgs och | 3,619 | 15 |
|
| 311 |
| 3,930 | 15 |
Dingle i dito ...................... | 4,862 | 50 | 450 | — | 783 | — | 6,095 | 50 |
Färgelanda i Älvsborgs län...... | 4,252 | 48 | 320 | — | 458 | _ | 5,030 | 48 |
Sätila i dito ................... | 4,262 | 50 | 450 | — | 598 | — | 5,310 | 50 |
Bjärtorp i Skaraborgs län ...... | 5,162 | 50 | — | — | 623 | _ | 5,785 | 50 |
Axvall i dito................ | 3,319 | 15 | — | _ | 599 | _ | 3,918 | 15 |
Nygård (Uddeholm) i Värm-lands län ............ | 8,198 | 90 |
|
| 1,218 |
| 9.416 | 90 |
Kyrkerud i dito....... | 3,019; tö | 205181 | 363 | _ | 3,587 | 96 | ||
Kävesta i Örebro län ....... | 3,919;l5 |
| _ | 544 | _ | 4,463 | 15 | |
Fellingsbro i dito.............. | 4,069 15 | — | — | 500 | _ | 4,569 | 15 | |
Tärna i Västmanlands län...... | 1,409 | 70 |
| _ | 4,187 | _ | 5,596 | 70 |
Mora i Kopparbergs län......... | 4,712 | 50 | 450 | _ | 682 | _ | 5,844 | 50 |
Snöån i dito ............ | 4,262 | 50 | 450 | — | 650 | — | 5,362 | 50 |
Hälsinggården (Järvsö) i Gävle-borgs län ............ | 7,738 | 80 | 810 |
| 1,605 | _ | 10,153 | 80 |
Hussborg i Västernorrlands län | 5,948 | 90 | — | _ | 1,132 | _ | 7,080 | 90 |
Offer i dito ............... | 8,825 | — | _ | _ | 576 | _ | 9,401 | _ |
Birka i Jämtlands län... | 3,319 | 15 | _ | _ | 454 | _ | 3,773 | 15 |
Degerfors i Västerbottens län.. | 3,619 | 15 | _ | _ | 216 | _ | 3,835 | 15 |
Strömsör i dito........ | 8,198 | 90 | _ | _ | 1,031 | _ | 9,229 | 90 |
Matarengi i Norrbottens län... | 4,862 | 50 | 320 | _ | 530 | _ | 5,712 | 60 |
Gran i dito................. | 8,025 | — | 400 | _ | 569 | -_ | 8,994 |
|
Pensionsavgifter... | 11,135 | 20 | — | — | — | — | 11,135 | 2 0 |
Säger | 242,502 | 14 | 13,630 | 13 | 33,226! | __i | — | — |
289,368! st.
— 107 —
| IX. C. 7. | IX. I). 14. Understöd | IX. D. 15. | Summa |
| |||
Lantbruksskolor: |
|
|
|
|
|
|
|
|
Berga i Stockholms län ...... | — | — | 10,549 | 80 | 1,576 |
| 12,125 | 8 01 |
Ulvhäll i Södermanlands län | 500 | — | 10,549 | 80 | 1,464 |
| 12,513 | 80 |
län................................. | — | — | 11,549 | sol 1,538 | — | 13,087 | 80 | |
Bollerup i Kristianstads län | 500 | — | 11,549 | 80 | 1,616 | — | 13,665 | 80 |
Klagstorp i Skaraborgs län.. | 500 | — | 12,049 | so] 1,957 | — | 14,506 | 80 | |
Varpnäs i Värmlands län .. | 500 | — | 10,549 | 80; 1,609 | — | 12,658 | 80 | |
Tomta i Västmanlands län.. | 500 | — | 11,549 | 8 o! 1,489 | — | 13,538 | 80 | |
Vassbo i Kopparbergs län .. | 500 | — | 12,049 | s o j 1,737 | — | 14,286 | 80 | |
Nordvik i Västernorrlands län | 500 | — | 9,549 | 80 | 1,697 i | “ | 11,746 | 80 |
tens län ....................... | 500 | — | 9,049 | 80 | 1,728 | — | 11,277 | 80 |
Pensionsavgifter ............... | — | — | 9,502 | — |
|
| 9,502 | — |
Säger | 4,000!— | 118,5001 — | j 16,411] — | _ | — |
IX. D. 18.
Lägre
mejeriskolor
för
kvinnor
i Mejeriskolor:
I Oppeby i Södermanlands län ..................................................I 3,760
] Bjärka-Säby i Östergötlands län................................................! 3,889
Ljungbyholm i Kalmar län ......................................................\ 3,910
: Blomberg i Skaraborgs län ......................................................] 3,850
I Dvärsätt i Jämtlands län........................................................ * 1 3,905
j Flarken i Västerbottens län .................................................. 4,0721
i Nederkalix: i Norrbottens län ................................................... 4,276j
IX. D. 29.
Trädgårdsskolorna
i
mellersta och
norra Sverige
IX. H. 3.
Befrämjande i
allmänhet av
jordbruk och
lantmanna- j
j näringar
Summa
Trädgårdsskolor: |
| | | 1 ! |
|
Adelsnäs i Östergötlands län .............. | 16,000 | —! —1 | —; 16,000 | — |
Önnestad i Kristianstads län.............. | — | — 1,500 | — 1,500 | — |
Härnösand ....................................... | 15,736 | 40, — | — 15,736 | 40 |
Pensionsavgifter................................. | 263 | 6o| — | -| 263 | 60 |
Säger'' 32,000 | — 1,500 | ''-I | - |
138,911 —
27,662) 60
33,500'' —
Summa! 1,046,785''8 o
— 108 —
Veterinärinrättningen i Skara nied instruktionssmedjan.
Tillgångar.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomster:
Veterinär inrättningen -
Instruktions smedjan -
Summa
45,387:
15,358: 82 80,745: 82
.Nionde huvudtiteln:
G. 3. Veterinärinrättningen i Skara .....................
O. 1. Alderstillägg .. ....................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst ...................................................
Arrende- och byresmedel .......................................
Intressemedel ..........................................
» » utförda arbeten ...........................
Ersättningsmedel för virke m. m...............................
Överlämnat från instruktionssmedjan ........................ 5,764:
Anmärkningsmedel.............................................
Diverse.............................
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
I allmänhet.....................................
Kredit.
Balans den 1 juli 1931 :
Skulder..................................................................
Utgifter:
Avlöningar och arvoden ..........................•................
Omkostnader för byggnader, inventarier, skogar och
vägar..................................................................
Upphandling av fodermedel och arbetsmaterialier ......
Överlämnat till veterinärinrättningen
Diverse omkostnader........................
Leverering:
Till länsstyrelsen i Skaraborgs län .......
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank .........................
Utlånta medel..................................
Obligationer ..................................
8,500: | — | — — '' | 8,500: — |
800: | — | — — | 800: — |
881: | 34 | — — | 881: 34 |
4,483: | _ | _ _ | 4,483: — |
7,379: | 31 | — — | 7,379: si |
2,592: | 39 | 398: 26 | 2,990: fi 4 |
1,117: | 54 | — — | 1,117: 54 |
— | —* | 8,317: 05 | 8,317:0» |
2,560: | : 48 | - - | 2,560: 4* |
5,764: | — | --- | 5,764: — |
46: | 60 | - - | 46: 60 |
104: | — | — — | 104: — |
34,228: | 66 | 8,715:30 | 42,943: 96 |
|
| 186: 27 | 186: 2 7 |
79,615: | 66 | 24,260: 39 | 103,876: o a |
— | — | 203: il | 203: äl |
20,483: | 78 | 2,362: — | 22,845: is |
3,110: | 79 | 371:48 | 3,482: 22 |
714: | 10 | 2,835: 7R | 3,549: 83 |
2,197: | 97 | 505: 65 | 2,703: 62 |
971: | 24 | - - | 971:24 |
— | — | 5,764: — | 5,764: — |
349: | 66 | — — | 349: 56 |
27,827: | 44 | 11,838: si | 39,666: 2 & |
46: | 60 | --- | 46: 60 |
39,077: 75
3,000: —
9,663: 87
12,218: 07
51,295: 82
3,000: —
9,663: 8 7
Säger 51,741: fia 12,218:07 63,959:69
Summa 79,615:6 6 24,260:89 103,876:05
I den vid veterinärinrättningen anordnade civila hovbeslagskursen hava under räkenskapsåret
deltagit 4 elever. Undervisning i husdjurssjukvård har under samma tid åtnjutits av
35 personer. .
— 109 —
Statens lagerhus- och fryshusstyrelse.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................. 80,569:16
Inkomster:
A. II. 17. Inkomster av statens lagerhus och fryshus ..................... 104,247: 58
Nionde huvudtiteln:
H. 12. Statens lagerhus och fryshus......................................... 84,006:19
Vinst å bostadshuset i Hallsberg................................................... 539:28
» » lagerhuset i:
Eskilstuna .............................................................................. 323: —
Eslöv .................................................................................... 9,968: 08
Klagstorp ............................................................................. 4,690: 7 o
Linköping .............................................................................. 1,017:21
Åstorp.................................................................................... 11,524:18 216,317: n
Balans den 30 juni 1932:
Skulder:
Utgiftsrester ........................................................................... 18,779:06
Övriga skulder ........................................................................ 14: 79 18,793:8&
Summa 315,380: n
Ilo
Kredit.
Balans den 1 juli 1931:
Skulder.......................................... ........................................................... 13,784: »4
Utgifter:
Avlöningar och arvoden m. in....................................................... 13,599: 65
Inspektörens för lagerhusen resekostnader....................................... 1,939: —
Hyra och skrivmaterialier m. m.................................................... 1,574: 5S
Diverse utgifter för lagerhusen...................................................... 1,081:66
Utgifter i samband med eller beroende av försäljningen av fryshuset
i Hallsberg ............................................................................. 9,151:38
Förlust å lagerhuset i:
Hallsberg................................................................................. 10,588: l»
Tomelilla................................................................................. 1,841:91
Vara .................................................................................. 132:7 8
Nyanläggningar vid lagerhusen...................................................... 82,410: 37 319. 50,
Leverering:
Ti 11 statskontoret ....................................................................................... 108,131: 7 9
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning ................................................................... 68:39
Innestående i bank .................................................................. 61,936:6 3
Fordringar ........................................................................... 9,438: 89 71 448:91
Summa 315,680:11
— lii —
Statens centrala frökontrollanstalt.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar........................................................................................
Inkomster:
Ä. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ............................................................. 4,000: —
18. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt............... 174,539: 24
Nionde huvudtiteln:
H. 19. Statens centrala frökontrollanstalt» verksamhet ............... 153,430: 15
20. Filial till statens centrala frökontrollanstalt..................... 34,505: 28
O. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst ............................................................... 1,518: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 6,218: —
Anmärkningsmedel ................................................................... 112:77
Summa
Kredit.
Utgifter
Huvudanstalten:
Avlöningar
m. m............... 224,969:42
Besekostnader för styrelsen ....................................... 1,563: 9 o
Provtagningar och plomberingar................................. 28,290:95
Fältkontrollverksamheten ......................................... 11,029: 47
Underhåll av laboratorium och bibliotek m. m............. 4,286: 48
Värme och lyse m. m.............................................. 8,292:15
Förbrukningsartiklar, skrivmaterialier m. m................ 20,392: 3 7
Babatter m. m.......................................................... 3,998: 21 302 822: 95
Filialen i Alnarp:
Avlöningar m. m....................................................... 28,989:01
Provtagningar och plomberingar................................. 2,440: G o
Värme och lyse ...................................................... 1,508: 10
Förbrukningsartiklar, skrivmaterialier m. m................ 2,161:04
Utsädeskontroll vid Svalöv .........................................................
Kontrollodling av trädgårdsväxter vid1 Alnarp.................................
Tomtplanering ...........................................................................
35,098: 7 5
16,505: —
6,936: 90
351: 0 2
Till statskontoret.
Leverering
Tillgångar:
Innestående i bauk
Balans den 30 juni 1932
10,534:7 3
374,323: 44
384,858:17
361,714: 62
12,959: 8 4
10,183: 71
Summa 384,858: 17
— 112 —
Statens spannmålsnämnd.
Debet.
Inkomster.
Uppdebiteras nämndens tillgång den 1 juli 1931.............................................
Nionde huvudtiteln:
H. 47. Statens spannmålsnämnd m. m.......................................................
Summa
Kredit.
Utgifter:
Arvoden till ledamöter i nämnden....................................
Avlöning till sekreterare och biträden m. m......................
Reseersättningar till:
Ledamöter i nämnden ................................................
Särskilt tillkallade sakkunniga ...................................
Representanter lör landets handelskvamar....................
Kontrollanter för inmalningsbestämmelsernas efterlevnad
Lokalhyra...................................................................
Inventarier ..................................................................
Blankettryck..................................................................
Post- och telefonavgifter ................................................
Skrivmaterialier och övriga expenser ..............................
Sveriges utsädesförening ................................................
Cereala undersökningar.....
Ersättning till statistiska
ventering:
Avlöningar till biträden.
Lokalhyra ..................
Blankettryck...............
Skrivmaterialier m. m. .
7,500: —
14,278: —
6,620:45
1,431: 7»
1,967: 20
22,495: 7 o
2,125: —
876: 30
770: 4 0
1,344:17
2,528: —
2,500: —
13,544:80
centralbyrån för bestyr med brödsädsin -
24,604: 5 o
2,000: —
1,694: 66
2,243: 25
30,542:41
Balans den 30 juni 1932.
Tillgångar:
Kassabehållning ........................................................................ 42: 0,9
Innestående i bank..................................................................... 4,345: 98
Summa
1,054: 86
111,857:46
112,912: 32
108,524: 2 5
4,388: o:
112,912:
— 113 —
Statens sockernämnd.
Debet.
Inkomster:
A. lil. Diverse inkomster:
Införselavgifter.......................................................................................... 14,337: 8 6
Av statskontoret utan ordnat förskott...................................................—
Summa 15,087:86
Kredit.
Utgifter:
Expenser........................... .......................................................................... 80: 2 6
Leverering:
Till statskontoret......•.................................................................................. 14,335:8 6
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank....................................................................... 0< ‘°
Summa 15,087: 86
8 — 822847. Hel’.-be rättelse ang. statsverket för är 1932. II.
— 114 —
Statens egnahemsstyrelse.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................... 636: 09
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
I. 1. Statens egnahemsstyrelse ............................................... 50,726:0 7
O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................... 8,350: —
4. Tryckningskostnader......................................................... 3,280:15
5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga .................. 1,200: —
6. Extra utgifter .................................................................. 106: 64
9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst.......................................................................... 537:60
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 3,752:— 67 952''86
Summa 68,588:4 6
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden................................................................. 41,947: 08
liese- och traktamentskostnader ...................................................... 12,792: 64
Lokalhyra .................................................................................. 4,350: —
Telefonavgifter ............................................................................. 1,205: lo
Inköp m. m. av inventarier och böcker............................................. 1,116:27
Tryckningskostnader ..................................................................... 3,280: 15
Skrivmaterialier och expenser m. m................................................. 1,678: 26
1931 års egnahemsutredning........................................................... 1,186: —
Deltagande i 1930 års utställning i Stockholm ................................. 106: 64 57 ggl- 98
Leverering:
Till statskontoret........................................................................................ 926: 4 7
Summa 68,588: 4 6
115 —
Fiskeriväsendet.
Statens lokala fiskeriadministration:
Av nionde huvudtitelns anslag till statens lokala fiskeriadministration (J. 1.), befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen (J. 5.), rese- och traktamentspenningar (O. 2.), provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst (O. 9.) samt dyr ti ds ti 11 ägg åt
befattningshavare i statens tjänst (O. 10.):
Sju fiskeriintendenter:
Avlöningar ........................................................ 75,288: 50
Rese- och traktamentsersättningar ........................ 24,628: 81
Renskrivning och andra kontorskostnader............... 4,425: 9 4 104,343: 28
Fiskeriingenjören:
Avlöning ............................................................ 4,660: —
Rese- och traktamentsersättning ........................... 1,279: 60 5,939: 60
Två fiskeristipendiater:
Avlöningar ......................................................... 7,280: —
Rese- och traktamentsersättningar ....................... 8,085: 21 15,365:21
Två extra fiskeristipendiater:
Avlöningar ......................................................... 5,308: —
Rese- och traktamentsersättningar.......................... 7,057: 60 12,365:60 138 013:69
Undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket:
Av nionde huvudtitelns anslag till undersöknings- och försöksanstalt för sötvattensfisket
(J. 2. och 3.) samt dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst (O. 10.):
Avlöningar .......................................................................... 2,736: 7 8
Arrendeavgift .................................... 800:
Driftkostnader ...................................................................... 1,747: 71 5,284: 4 4
Fiskerinäringens understöd:
Av nionde huvudtitelns anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
(J. 4.), befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen (J. 5.), främjande av fiske
på avlägsna farvatten (J. 6.) samt dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst (O. 10.):
Stockholms läns och stads hushållningssällskap ....................... 7,573: 08
Uppsala läns hushållningssällskap.................................... 2,420: —
Södermanlands » » .................................. 2,980:3 4
Östergötlands » » .................................... 3,447: 91
Jönköpings » » ................................... 3,772: 11
Kronobergs » » ................................... 3,717: 46
Kalmar läns norra » ..................... .............. 4,2/8:5 7
» » södra » .................................... 2,809: 18
Gotlands läns » .................................... 3,475: —
Blekinge * » .................................... 3,238: 6 8
Kristianstads » » .................................... o,498: 25
Malmöhus » » .................................... 7,420: 9 5
Hallands » » .................................... 1,702: 74
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap........................... 4,800: —
Älvsborgs läns norra » ........................... 4,406:68
» » södra » ........................... 3,500: —
Skaraborgs läns hushållningssällskap................................... 5,100: —
Värmlands » » .................................... 7,108: 68
Örebro » » .................................... 5,475: —
Västmanlands » » ................... .............. 2,600: —
Kopparbergs » » .................................... 3,750: —
Gävleborgs » » .................................... 6,674: 26
Västernorrlands » » 8,963:68
.Jämtlands » » .................................... 3,950: —
Västerbottens * » .................................. 5,023: 87
Norrbottens » » 4,119:09
— 116 -
Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening.............................. 2,830: —
Svenska fiskareförbundet ......................................................... 3,500: —
Belöningar åt föreståndare för fiskeribokföringsstationer ............ 1,120: —
Fiskeristatistiska uppgifter ..................................................... 1,143:30
Fortsättningskurs för länsfiskeritjänstemän vid Aneboda ............ 1,315: 50
Undervisningskurser i fiskodling och fiskevård.......................... Stil: 2 3
Rapporter rörande sillfisket vid rikets västkust ........................ 2,699: 79
Driftkostnader för fiskodlingsanstalten vid Borenshult ............... 9,109: 25
Vissa fiskeriutgifter ............................................................... 1,573: 89
Undervisningskurs i navigation för bohuslänska fiskare............... 1,513: 7 5
Kurs i navigation för Östers]öfiskare m. m............................... 245: —
Göteborgs och Bohus läns landsting.......................................... 13,441: —
Södra Sveriges fiskeriförening:
Av nionde huvudtitelns anslag till södra Sveriges fiskeriförening (J. 7. och 8):
Södra Sveriges fiskeriförening................................................ 25,400: —
Bostadsbyggnad åt föreståndaren för södra Sveriges fiskeriförening 3,000: —
Av nionde huvudtitelns anslag till Sveriges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium (J. 11) .........
Undersökningsfartyget Skagerak:
Av nionde huvudtitelns anslag till fartyget Skagerak (J. 12) samt dyrtids -
tillägg åt befattningshavare i statens tjänst (O. 10.):
Avlöningar ........................................................................ 35,807: 34
Förplägning ........................................................................... 10,438: 72
Kol och olja......................................................................... 11,392:88
Reparationer, utrustning och underhåll ................................... 36,748: 41
Beklädnad, sjukvård, tvätt, transporter m. m............................ 2,764: 9 8
Fartyget Eystrasalt (IX. J. 13.):
Arvode samt rese- och traktamensersättningar till befälhavaren ...... 3,215: 5 o
Arvoden till fartygets besättning ................................................ 6,025: 18
Nyanskaffning och reparationer av inventarier och redskap m. m. ... 2,274:5 8
Olja och fotogen m. fl. förbrukningsartiklar ................................ 1,853: 89
Slip tagning .............................................................................. 890:18
Diverse ............ ................................................ .................... 584:2 3
Bevakningsfartygs stationerande vid rikets kuster (IX. J. 14.):
Sjötillägg ................................................................................. 15,394: 94
Kol och olja............................................................................. 9,247: 96
Ut- och avrustningskostnader m. m............................................ 10,296: 7 7
155,157:61
28,400: —
9,992: 50
97,152: 28
14,843:01
34,939: 6 7
Summa 483,783:2 0
— 117 —
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ...................................................................................................
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
J. 9. Hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningar......... 63,000: —
10. Vissa havshydrografiska mätningar .................................... 9,000: —
O. 10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 7,800: —
Hyres- och försäljningsmedel............................................................ 443: 50
Bidrag från Internationale Kommission för Meeresforscbung............... 689: 5 0 80,933: —
Summa 81,812: 66
Kredit.
Utgifter:
Gemensamma utgifter:
Avlöningar ..................................................................
Böcker och inbindning..................................................
Tryckningskostnader......................................................
Skrivmaterialer m. m....................................................
Hydrografiska avdelningen:
Avlöningar .................................................................
Resekostnader...............................................................
Lokalhyra.....................................................................
Redskap, ritare, analytiskt arbete m. m.........................
Havsfiskelaboratoriet:
Avlöningar .................................................................
Reseersättningar............................................................
Laboratoriekostnader m. ............................................
Underhåll av byggnader, båtar, redskap m. m...................
Värme och lyse............................................................
Fyrskeppsundersökningen:
AvlöniDgar ..................................................................
Resekostnader samt ersättningar för utredningar och analyser
.....................................................................
Tryckningskostnader......................................................
Underhåll av inventarier, redskap m. m........................
Diverse.......................................................................
4,462: 15
1,001: 45
1,224: —
1.894: 94 8,582: 54
9,036: —
1,516: 30
1,800: —
8,504: o o 20,856: o o
22,476:5 5
1,386: 95
7,567: 21
5,051: 02
1,172: 5 2 37,654: 28
3,940: —
947: 50
2,695: 2 4
764: 8 7
699: 41 8,946: 5 2 76,040: 24
Leverering:
Till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ........
Tillgångar''.
Tnnestående i bank ..
Balans den 30 juni 1932:
3,077: 42
2,695: —
Summa 81,812: 66
— 118
Skogshögskolan.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ............................................................................................... 27,419: 86
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen..................... 1,416: —
Nionde huvudtiteln:
K. 1. Skogshögskolan ............................................................ 218,937: —
2. Diverse behov vid skogshögskolan ................................. 37,356:7 0
O. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst........................................................................ 2,175: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 17,814: —
Ersättning för förbrukad elektrisk ström ....................................... 74: 35 377 773. 05
Summa 305,192: 90
Kredit.
Utgifter :
Avlöningar ................................................................................. 163,260: —
Styrelsens resekostnader m. m....................................................... 2,584: 15
Stipendier och studieunderstöd...................................................... 6,200: —
Jägmästarkursens praktiska övningar............................................. 37,359: 56
Forstmästarkursens dito dito........................................................ 15,158: 86
Bränsle, lyse, böcker, instrument m. m........................................... 45,256: 7 7
Mykologiska forskningar............................................................... 2,654:7 9 272,474:13
Till statskontoret
Leverering:
9,044: 41
Tillgångar:
Kassabehållning____
Innestående i bank
Förskott ...........
Balans den 30 juni 1932:
335: 64
8,099: 60
15,239:12 23,674: 36
Summa 305,192: 90
Antalet elever vid skogshögskolan utgjorde under läsåret 1931—1932 vid jägmästarkursen
41, vid förberedande jägmästarkursen 18 och vid forstmästarkursen 24.
- 119 —
Tillgångar
Statens skogsförsöksanstalt.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen.....................
Nionde huvudtiteln:
K. 3. Statens skogsförsöksanstalt.............................................
4. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt ..................
5. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas för
yngring
....................................................................
O. 6. Extra utgifter ..............................................................
9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst...................................................... ...............
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............
Försålda publikationer m. ......................................................
816: —
152,407:26
72,771: 17
26,596: o 7
4,000: —
1,910: 50
17,060: —
283: 92
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar ..................................................................
Publikationer................................................................
Gemensamma expenser .............. .................................
Expenser vid skogsavdelningen........................................
» » naturvetenskapliga avdelningen ...................
» » entomologiska avdelningen ........................
» » avdelningen för föryngringsförsök i Norrland
Entomologiska stormskadeundersökningar.........................
161,919: 76
13,047: 66
14,319: 2 5
45,080: 50
14,681: is
7,977: si
10,282:4 5
1,780: 96
Leverering:
Till statskontoret
Tillgångar:
Kassabehållning
Förskott ........
Fordringar........
Balans den 30 juni 1932:
...................................................... 660: 96
.......................................... 6,088:48
........................... 6: 50
3,541: 64
275,844: 9 2
279,386: 56
269,089: os
3,541: 64
6,755: 89
Summa 279,386: 56
— 120
Statens skogsskolor och fort -
Debet.
Inkomster:
Nionde huvudtiteln:
Ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor:
K. 6. Avlöningar .......................................................................
7. Övriga utgifter ......................................................................
8. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter...........................................................
Ersättning till statens domäners fond för utgifter för fortsättningsskolan vid Kloten:
K. 9. Avlöningar m. m........................................................
10. Övriga utgifter .....................................................
11. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter ........................................................
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m..............................................
Övriga utgifter..................................................
Antal elever år 1931.......................................
Summa
1 Tabellen, som avser kalenderåret
1931, är upprättad med ledning av uppgifter från
— 121 -
sättningsskolan vid Kloten.1
|
| Sko | g 8 s k | 0 | 1 o r |
|
|
| Fortsätt-nings-skolan vid | Summa | |||
Hällnäs | Bispgården | Bjurfors | Omberg | Kolle- berga | |||||||||
10,829 | 25 | 13,872 |
| 11,253''5 7 | 15,143 | 25 | 11,964 | 75 |
|
| 63,062 | 82 | |
31,609 | 83 | 8,331 | 39 | 8,349 82 | 7,784 | 61 | 9,204 | 83 | — | — | 65,280 | 48 | |
1,542 | — | 1,923 | 96 | 1,584 | — | 1,849 | — | 1,575 | — | — | — | 8,473 | 96 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 17,970 | 08 | 17,970 | 08 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6,259 | 58 | 6,259 | 53 |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,652 | — | 1,652 | — |
43,981 | OS | 24,127 | 35 | 21,187 | 39 | 24,776 | 86 | 22,744 | 5ö | 25,881 | 61 | 162,698 | 87 |
12,371 | 25 | 15,795 | 96 | 12,837 | 57 | 16,992 | 25 | 13,539 | 75 | 19,622 | 0 8 | 91,158 | 86 |
31,609 | S3 | 8,331 | 39 | 8,349 | S2 | 7,784 | 61 | 9,204 | 83 | 6,259 | 53 | 71,540 | 01 |
43,981 | 08 | 24,127 | 35 | 21,187 | 39 | 24,776 | 86 | 22,744 | 58 | 25,881 | 61 | 162,698 | 87 |
16 |
| 15 |
| 12 |
| 15 |
| 14 |
| 10 |
| 82 |
|
domänstyrelsen.
— 122 —
Lantmåteri -
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............
Nionde huvudtiteln:
Ii. 1. Lantmäteristyrelsen ...................................................................................
2. Arkivaliemas hos lantmäteristyrelsen förteckning och förvaring........................
] Lantmäterikontoren i länen:
Ii. 6. Renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen....................................
7. Anskaffande för lantmäterikontoret i Vänersborg av kopior av vissa kartor m. m.
Lantmäteripersonal, som sysselsattes med lantmäteriförrättningar:
L. 8. Avlöningar .........................................................................................
11. Reseersättningar åt befattningshavare vid lantmäteristyrelsen och vid lantmäterikontoren
i länen........................................................................
O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................
4. Tryckningskostnader....................................................................................
7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst...............
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................
Bötesmedel..........................................................................................................
Införselmedel.........................................................................................................
Summa 1 2
1 Se noten å sid. 24.
2 Tillgångarna den 8% 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
123
styrelsen \
|
| Debet |
|
| Kredit | Summa | |||||||
Tillgångar den V T 1931 | Uppbörd | Leverering | Utgifter | Leverering | Tillgångar | ||||||||
|
| 535 |
|
|
|
|
| 535 |
|
|
| 535 |
|
|
| __ | _ | 170,144 | 23 | 169,964 | 95 | 179 | 28 | — | — | 170,144 | 23 |
— | — | — | — | 15,339 | 83 | 13,444 | 65 | 1,895 | 18 | .- | — | 15,339 | 83 |
|
| _ | _ | 6,057 | 01 | 6,051 | 78 | 5 | 28 | — | — | 6,057 | 01 |
— | — | — | — | 10,929 | 76 | 9,684 | 75 | 1,245 | 01 | — | — | 10,929 | 76 |
— | — | — | — | 8,375 | — | 8,310 | 48 | 64 | 52 | — | — | 8,375 | — |
|
| _ | _ | 1,525 | 65 | 1,525 | 65 | _ | _ | — | — | 1,525 | 65 |
— | — | 192 | 48 | 98,700 | — | 89,998 | 23 | 8,894 | 25 | — | — | 98,892 | 48 |
— | — | — | — | 3,600 | 91 | 3,600 | 91 | — | — | — | —'' | 3,600 | 91 |
— | — | — | — | 4,125 | 24 | 4,125 | 24 | — | — | — | — | 4,125 | 24 |
— | — | — | — | 4,648 | 63 | 4,648 | 63 | — | — | — | — | 4,648 | 63 |
— | _ | — | — | 30,209 | — | 30,209 | — | — | — | — | — | 30,209 |
|
533 | 87 | — | — | — | — | — | — | — | — | 533 | 37 | 53313 7 | |
— | — | 2,067 | 31 | — | — | 2,067 | 31 | — | — | — | — | 2,067 81 | |
533 | 37 | 2,794 | 79 | 353,655 | 26 | 343,631 | 58 | 12,818 | 47 | 2 533 | 37 | 356,983|42 |
— 124 —
Rikets allmänna kartverk.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar.............................................................................................. 81,095:2 2
Inkomster:
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egen d o m ar........................................................... 1,248: —
III. Diverse inkomster ...................................................... 714: —
Andra huvudtiteln:
I. 11. Extra utgifter............................................................... 6,192:80
Åttonde huvudtiteln:
D. 5. Sveriges anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen
m. m...................................................................... 714: 55
Nionde huvudtiteln:
Rikets allmänna kartverk:
M. 1. Avlöningsstat ......................................................... 375,487: 76
2. Kartarbeten m. m....................................................... 223,700: —
M. 3. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk .................. 39,900: —
O. 6. Extra utgifter ............................................................ 6,000: —
9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst............... 10,971: 67
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst........ 48,332: —
M. 4/1930—1. Anläggning av ett astronomiskt-geodetiskt observatorium
å Lovön............................................ 600: —
Ersättning från generalstaben för aspiranters utbildning ............... 4,642: 40
Dito från sjökarteverket för flygfotografering .............................. 2,802: 8 7
Kartförsäljningsmedel ............................................................... 40,203: 01
Anmärkningsmedel m. m.......................................................... 96: — 7^ 604'' 56
Summa 842,699: 78
Kredit.
Utgifter.
Avlöningar ............................................................................. 434,791: 43
Kartarbeten:
G-eodetiska avdelningen:
Fältarbeten ........................................................ 70,261: 88
Utgivnings- och byråarbeten ................................. 10,047: 43
Städning, värme och lyse .................................... 5,164: 88 85.474: 19
Topografiska avdelningen:
Fältarbeten ........................................................ 76,865: 51
Utgivnings- och byråarbeten m. m......................... 47,567: 28
Städning, värme och lyse .................................... 3,722: 66 128 155. 4B
Ekonomiska avdelningen:
Fältarbeten ..................................................... 63,023: 6 6
Utgivnings- och byråarbeten ................................. 14,121:03
Städning, värme och lyse ................................... 4,970:67 82 115:86
Ortnamnsgranskning............................................................... 3,071: 7 5
Anläggning av ett astronomiskt-geodetiskt observatorium å Lovön 1,081: —
Inköp av räknemaskiner............................................................ 5,942: 68
Tryckning av beskrivningar ...................................................... 3,500: —
Baltisk-geodetiska kommissionen m. m........................................ 1,173: 56 745 305. 31
— 125 —
Leverering:
Till statskontoret...................................................................................... 2,155: BO
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Innestående i bank ............................................................... 22,788: 9 7
Förskott ............................................................................. 72,500: — 95,238: 9 7
Summa 842,699: 7 8
Sveriges geologiska undersökning.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar................................................................................................... 28,542: 36
Inkomster:
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen ....................................... 5,056: 5 0
Åttonde huvudtiteln:
M. 21. Magnetisk uppmätning av Sveriges fastland..................... 10,000: —
Nionde huvudtiteln:
N. 1. Sveriges geologiska undersökning.................................... 191,057: 06
2. Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska undersökning ... 140,201: o B
11. Hydrogeologiska specialundersökningar .......................... 12,100: —
O. 6. Extra utgifter ............................................................... 4,350: 76
9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tj anst....................................................................... 5,290: 4 4
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 24,981: —
Tionde huvudtiteln:
D. 15. Undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som genom
Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna
varda för kronans räkning inmutade m. m................... 150,000: —
F. 5. Extra utgifter .............................................................. 3,000: —
Oförutsedda utgifter:
2. Beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet ............... 30,000: —
Försäljningsmedel........................................................................ 3,504: o B
Anslag från svenska väginstitutet till tjälundersökningar.................. 10,000: —
Ersättningar för undersökningar åt andra statsinstitutioner............... 270:4 0
Dito för dito åt enskilda.............................................................. 3,180: —
Gåvomedel till museet m. m......................................................... 3,028:36
Diverse................................................................................... 23= 9° 596,043: 51
Summa 624,585: 8 7
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare ........ 189,368: B o
Inköp och underhåll av inventarier............................................... 1,648: 9 o
Skrivmaterialier och förbrukningsartiklar m. m............................. 11,008: 90
Biblioteket ............................................................................... 5,657: o 3
Museet............................. 1,939: 06
Värme, gas och elektrisk ström ................................................... 6,738: ll
Renhållning .............................................................................. 4,991: 90
126 —
Fältarbeten m. m.:
Arvoden till extra tjänstemän .................................... 32,794: 14
Resekostnader........................................................... 49,941: 2 7
Materiel oell frakter m. m.......................................... 4,278: 95
Tryckning av kartor oell uppsatser.............................. 57,682:10
Diverse........................................................... ......... 2,200: i 1
Hydrogeologiska specialundersökningar:
Fältarbeten ............................................................... 3,505: 88
Arvoden .................................................................. 4,234: 13
Expenser m. m.......................................................... 3,649: 74
Undersöknings- och försvarsarbeten å kronoinmutningar:
Avlöningar och resekostnader .................................... 52,701: 5 7
Inköp av andelar i en mineralfyndighet........................ 5,000: —
Elektrisk malmletning och diamantborrningar ............... 74,163: 92
Expenser m. m.......................................................... 13,735: 76
Magnetisk uppmätning av Sveriges fastland
Tjälundersökningar .................................
Beredskapsarbeten för motverkande av arbetslösheten..........
Diverse tryckningskostnader .............................................
Inlösen av ett markområde.................................................
Undersökningar för andra statsinstitutioner samt för enskilda
Diverse ................................................................ .......
146,896:8 7
11,389: 75
145.601: 24
10,997: 80
14,892: 83
17,650: 51
4,528: 41
1,500: —
3,450: 40
1,308:16
Leverering:
Till statskontoret ...............................................
Tillgångar:
Innestående i bank ...
Förskott ..................
Balans den 30 juni 1932:
38,316: 96
3,800: —
Summa
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar...................................................................................................
Inkomster :
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar ............................................................... 691: 26
Fjärde huvudtiteln:
5. 6. Militärmeteorologisk informationstjänst............................. 17,000: —
Sjätte huvudtiteln:
D. 7. Väderlekstjänst för luftfarten .......................................... 35,500: —
8. Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten............ 7,000: —
Sjunde huvudtiteln:
E. 15. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattnings
havare
inom den civila statsförvaltningen ..................... 600: —
Nionde huvudtiteln:
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:
N. 3. Avlöningar m. m....................................................... 248,783: 90
4. Arvoden åt observatörer .................... 90,000: —
579,567: 86
2,901: 05
42,116:9 c
624,585: 8 7
8,394:17
— 127 —
X. 5. Telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ..................... 130,324: 56
6. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska an
stalt
.......................................................................... 83,800: —
7. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island ............ 3,500: —
8. Meteorologiska iakttagelser vid Riksgränsen ..................... 16,200: —
9. Seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko............ 10,000: —
10. Vattenfallsförteckning för mellersta och södra Sverige......... 12,700: —
11. Hydrogeologiska specialundersökningar ........................... 12,100: —
O. 9. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst.......................................................................... 6,200: —
10. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 34,178: —
Handels- och sjöfartsfonden ......................................................... 6,000: —
Försäljningsmedel m. m................................................. 13,335:56
Bidrag från vattenfallsstyrelsen till Vänerns reglering..................... 4,126:62
Summa
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar m. m......................................................................... 350,323: 7 6
Expenser m. m............................................................................ 18,676: 88
Publikationer.............................................................................. 29,255: #8
Resekostnader............................................................................. 13,773: 25
Biblioteket ................................................................................. 2,731:6 6
Utrustning ............................................................................... 25,474:9 4
Observationer av de högre luftlagren............................................. 12,650:9 0
Solstrålningsmätningar................................................................. 1,691: 5 9
Bidrag till internationella meteorologiska sekretariatet.................... 720: —
Biträde vid issignaltjänsten ......................................................... 4,892: 36
Telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar från anstalten 126,439:96
Meteorologiska telegram från Färöarna och Island........................... 3,086: 58
Meteorologiska iakttagelser vid Riksgränsen ................................. 14,658:8 6
Seismologiska och magnetiska iakttagelser i Abisko........................ 10,000: —
Vattenfallsförteckning för södra och mellersta Sverige..................... 13,504:4 0
Hydrogeologiska specialundersökningar.......................................... 12,100: —
Militärmeteorologisk informationstjänst .......................................... 20,181: 07
Väderlekstjänst för luftfarten m. m............................................. 37,209: 73
Vänerns reglering........................................................................ 2,863:17
Diverse...................................................................................... 4,227: ll
Leverering :
Till arméförvaltningen.................................................................. 1,526:17
» statskontoret ...................................................................... 20,215:7 6
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Kassabehållning........................................................................ 2,364:08
Innestående i bank och å postgiroräkning ................................. 11,682: 2 o
Förskott ................................................................................. 785: —
732,039: 78
740,433: 96
703,860: so
21,741: 9?
14,831: 2 3
Summa 740,433: 9 5
— 128 —
TIONDE
Beträffande de till denna huvudtitel hörande huvudförvaltningarna, kommerskollegium,
utdraget ur rikshuvudboken och budgetredovisningen.
Handels -
A. II. 5. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............
Tionde huvudtiteln:
A. 1. Departementschefen ....................................................................................
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli..........................................
3. Departementets verksamhet ........................................................................
4. Okad föredragning i regeringsrätten...............................................................
E. 2. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ......................................................
3. Tryckningskostnader....................................................................................
7. Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst ...............
8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................
Exportlicensavgifter .......................................................!.......................................
Summa
Tillgångarna den 30/e 1932 utgjordes av tillgodohavande i bank.
129
HUVUDTITELN.
lotsstyrelsen, patent- och registreringsverket samt statens proimingsanstalt, hänvisas till det tryckta
departementet.
Debet | Kredit | Summa | |||||||||||
Tillgångar | Uppbörd | Leverering | Utgifter | Leverering | Tillgångar | ||||||||
|
| 1,000 |
|
|
|
|
| 1,000 |
|
| _ | 1,000 | _ |
|
|
|
| 24,000 | _ | 24,000 | _ | _ | _ | — | — | 24,000 | — |
_ | _ | — | — | 133,918 | 75 | 133,918 | 76 | — | — | — | — | 133,918 | 75 |
_ | _ | — | — | 14,233 | 75 | 14,233 | 75 | — | — | — | — | 14,233 | 75 |
_ | _ | _ | _ | 6,254 | 22 | 6,254 | 22 | — | — | — | — | 6,254 | 22 |
_ | _ | 248 | 1 0 | 18,763 | 99 | 19,012 | 09 | — | — | — | — | 19,012 | 09 |
_ | _ | — | — | 9,011 | 46 | 9,011 | 46 | — | — | — | — | 9,011 | 46 |
_ | _ | _ | _ | 3,543 | 38 | 3,543 | 33 | — | — | — | — | 3,543 | 38 |
_ | _ | _ | _ | 19,190 | — | 19,190 | — | — | — | — | — | 19,190 | — |
9,044 | 24 | 1,860 | — | — | — | — | — | — | — | 10,904 | 2 4 | 10,904 | 24 |
9,044 | 24 | 3,108 | 10 | 228,915 | 50 | 229,163 | 60 | 1,000 | — | 1 10,904 | 24 | 241,067 | 84 |
9
3 2 284 7.
Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1932. II.
— 130 -
Navigations -
Tillgångar
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Inkomster:
Leverering från kommerskollegium ...................i....................
Inskrivnings., termins- och examensavgifter .............................................
Intressemedel ...............i.....................................
Diverse inkömstmedel ....................................................
Säger
Summa
Kredit.
Utgifter:
Tionde huvudtiteln:
B. 10. Navigationsskolorna.................................................................
Provisorisk avlöningsförbättring för lärare vid navigationsskolorna..................
Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart ..................
Komplettering av vissa laboratorier m. m.............................
Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................1
j Expensutgifter, bestridda av inskrivnings- m. fl. avgifter .............................................
11.
13.
15.
6.
8.
Säger
Balans den 30 juni 1932.
Tillgångar:
Kassabehållning .......................................................
Innestående i bank....................................................
Obligationer.............................................................
Säger
Summa
131
skolorna.
Examensledare |
|
| N a v i g | a | t i 0 n s | k | olan | i |
|
| Summa |
| |
Stockholm | Göteborg | Malmö | Härnösand | Kalmar |
|
| |||||||
1 - |
| 9,529 | 39 | 8,81 lj | 65 j | 9,810 | 78 j | 1,185 | i 81 | 9,284 | 66 | 38,622 | 28 |
2,790 |
| 79,572 | 17 | I ! 93,504 | 74 | 70,943 | 1 ! 52 | 53,289 | 10 | 28,606 | 39 | 328,705 | 92 |
_ | _ | 6,793 | _ | 8,885 | _ | 6,365 |
| 4,138 | — | 2,530 | — | 28,711 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 180 | — | 180 | — |
— | — | — | — | 962 | 32 | 158 | 63 | — | — | 140 | — | 1,260 | 95 |
2,790 | - | 86,365 | 17 | 103,352 | 06 | 77,467 | 16 | 57,427 | 10 | 31,456 | 3 91 358,857j8 7 | ||
2,790 | — | 95,894 | 56 | 112,163 | 71 | 87,277 | 93 | 58,612 | 91 | O 1—* | 04 | 397,480 | 15 |
2,315 |
| 43,320 | 15 | 50,675 | 74 | 36,553 | 51 | 29,585 | 96 | 14,812 | 33 | 177,262 | 69 |
_ | _ | 2,831 | 45 | 2,370 | 84 | 1,681 | 66 | 1,321 | 66 | — | — | 8,205 | 61 |
_ | _ | 4,345 | 08 | 4,825 | 86 | 4,641 | 94 | — | — | 1,250 | — | 15,062 | 88 |
_ | _ | 1,184 | 68 | _ | — | — | — | 2,014 | 84 | — | — | 3,199 | 52 |
475 | _ | 12,288 | 31 | 16,083 | 84 | 11,674 | 41 | 10,117 | 64 | 6,175 | 06 | 56,813 | 76 |
| _ | 15,602 | 50 | 19,585 | — | 16,392 | — | 10,249 | — | 6,369 | — | 68,197 | 50 |
— | — | 7,493 | 11 | 12,556 | 45 | 8,568 | 79 | 5,294 | 74 | 3,116 | 7 5 | 37,029 | 84 |
2,790 | — | 87,065 | 28 | 106,097 | 23 | 79,512 | 31 | 58,583 | 84 | j 31,723 | 14 | 365,771 | 80 |
|
|
| _ | 165 |
| 96 | 90 |
|
| I 2 | 90 | 264 | 80 |
| _ | 8,829 | 28 | 5,901 | 48 | 7,668 | 72 | 29 | 07 | 4,015 | — | 26,443 | 55 |
|
|
|
|
|
|
|
| _ |
| 5,000 |
| 5,000 |
|
— | 1- | 8,829|2 8j 6,066 | 48 | | 7,765 | 62 | 29107 | 9,017 | 9 01 31,708186 | |||||
2,790 | |- | 95,894! 6 6 | 112,163 | 71 | 87,277 | 93 | 58,612[»i | 40,741 | 04 | | 397,480|l5 |
— 132 —
Antalet ordinarie elever hax under läsåret 1931—1932 utgjort:
| V | i d nav | g a t i o n s | skolan | i |
| Stock- holm | Göteborg | Malmö | Härnö- sand | Kalmar |
I sjökaptensklassen .......................... | 48 | 48 | 25 | 25 | 24 |
» styrmans » ............. | 48 | 49 | 50 | 25 | 24 |
» skeppar » ............ | 16 | 23 | 7 | 8 | 5 |
»övermaskinist .................. | 15 | 24 | 16 | 9 |
|
» 2:a » ......... | 15 | 32 | 26 | 16 | _ |
* 3:e » » ............ | 7 | 17 | 12 | 18 | — |
Summa | 149 | 193 | 136 | 101 | 53 |
133 -
Försåkringsinspektionen.
Debet.
Balans den 1 juli 1931:
Tillgångar ................................................................................................... 3,635:4 5
Inkomster:
Av försäkringsinspektionens fond ................................................ 140,224: as
Registreringsavgifter..........................,.......................................... 735:_
Hyresmedel................................................................................. 612: 47
Försålda publikationer m. m.......................................................... 185: 55 757. gt
Summa 145,393: 89
Kredit.
Utgifter:
Avlöningar och arvoden ............................................................... 106122:5 9
Resekostnader.............................................................................. 3 050: 60
Tryckningskostnader..................................................................... 3 214:7 5
Lokalhyra, städning, lyse och värme ............................................ 15,127: 7 7
Inventariers anskaffande och underhåll .......................................... 6,326: 62
Skrivmaterialier, telefon- och telegramavgifter m. m...................... 5,978:0 9
Flyttningskostnader................................................................... 1,080:15 140,900: 5 7
Leverering:
Till statskontoret ...................................................................................... 1417:83
Balans den 30 juni 1932:
Tillgångar:
Förskott ................................................................................................ 3,075:
Summa 145,393: 39
- 134
ELFTE
Statliga och statsunder -
| Nettobehållning vid |
|
|
| I |
| ||
| räkenskapsårets |
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| Statsbidrag |
|
| |
|
|
|
|
| eller därmed |
|
| |
|
|
|
|
| jämförlig för- | Delägarnas | | ||
| ingång |
| utgång |
| mån, inklusive | tillskott |
| |
|
|
|
|
| pensions- och |
| 1 | |
|
|
|
|
| dyrtidstillägg |
| '' 1 | |
Civilstatens änke- och pupillkassa1 ... | 56,563,140 | 60 | 58,017,880 | 15 | 595,410 | 96 | 1,795,833 | 87 |
| Tallstatens enskilda pensionsinrättning2 | 7,031,782 | 88 | 7,544,471 | 79 | 91,296 | 78 | 300,757 | 10 |
j Hovkapellets pensionsinrättning 1 ...... | 1,468,287 | 25 | 1,484,884 | 04 | 15,000 | — | 10,839 | 18 |
Lärarinnornas pensionsanstalt 2 ......... | 6,895,309 | 01 | 7,393,714 | 99 | 604,385 | 84 | 192,409 | 91 |
Pensionsinrättningen för lärarinnor vid |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sveriges högre skolor för kvinnlig |
|
|
|
|
|
|
|
|
ungdom, understödsförening1 ......... | 2,731,143 | 53 | 2,760,890 | 2 2 | 15,664 | 50 | 9,150 | — |
| Svenska lärarinnornas pensionsförening, |
|
|
|
|
|
|
|
|
j understödsförening1....................... | 4,220,979 | 40 | 4,302,337 | 50 | 13,208 | 30 | 43,240 | — |
| 169 192,336 | 91 | 178,850,500 | 31 | 14,135,484 | — | 3,925,588 | 57 |
Prästerskapets änke- och pupillkassa8 | 18,366,562 | 55 | 19^180,348 | 18 | 966,163 | 44 | 521,913 | 02 |
i Lotsverkets enskilda pensionskassa1 ... | 2,138,460 | 79 | 2,185,483 | 58 | 46,678 | 39 | 20,690 | 82 |
j Handelsflottans pensionsanstalt 2......... | 1,505,920 | 50 | 1,535,561 | 61 | 325,022 | 50 | — | — |
Arméns pensionskassa 2 ..................... | 32,715,439 | 12 | 33,125,551 | 94 | 10,779,972 | 76 | 666,943 | 78 |
Flottans pensionskassa 2..................... | 8,684,961 | 0 2 | 8,965,574 | 71 | 2,728,305 | 94 | 318,893 | 19 |
j Telegrafverkets änke- och pupillkassa1 | 8,130,218 | 14 | 8,654,175 | 97 | 60,450 | 9 5 | 222,795 | 15 |
Statens järnvägars änke- och pupill- |
|
|
|
|
|
|
|
|
| kassa4 .......................................... | 68,116,356 | 65 | 71,503,278 | 84 | 1,027,609 | 32 | 2,301,673 | 49 |
1 Räkenskapsåret = kalenderåret.
2 > =1 juli—30 juni.
5 » =1 maj—30 april.
4 Häri ingår även Oscar och Maria Wiklanders understödsfond. Räkenskapsåret =
135
HUVUDTITELN.
stödda pensionsanstalter.
korn |
| ter |
|
|
|
|
| U t g | i | t t e | r |
|
|
Intresse-medel, av-kastning av | . Annan inkomst | Summa | Förvaltnings- kostnader | Pensioner, | Andra utgifter | Summa | |||||||
2,719,000 | 48 | 19,627 | 20 | 5,129,872 | 50 | 97,424 | 08 | 2,577,393 | 77 | 315 | 10 | 2,675,132 | 96 |
362,933 | 92 | 108 | — | 755,095 | 80 | 10,521 | 51 | 231,759 | 56 | 125 | 77 | 242,406 | 84 |
74,151 | 80 | 3,532 | 08 | 103,523 | 06 | 5,713 | 96 | 79,212 | 31 | 2,000 | — | 86,926 | 27 |
329,331 | 30 | 490 | — | 1,126,617 | 05 | 12,584 | 98 | 615,626 | 09 | — | — | 628,211 | 07 |
132,404 | 18 | 246 | 07 | 157,464 | 76 | 4,569 | 18 | 123,148 | 88 | — | — | 127,718 | 06 |
208,789 | 17 | _ | _ | 265,237 | 47 | 8,336 | 52 | 172,108 | 17 | 3,434 | 68 | 183,879 | 37 |
7,622,831 | 50 | 6,188 | 51 | 25,690,092 | 58 | 154,986 | 05 | 15,876,918 | 61 | 24 | 52 | 16,031,929 | 18 |
923,897 | 30 | 930 | 08 | 2,412,903 | 84 | 91,245 | 56 | 1,507,032 | 06 | 840 | 64 | 1,599,118 | 26 |
106,506 | 79 | 54 | 25 | 173,930 | 25 | 12,471 | 41 | 114,436 | 05 | — | — | 126,907 | 46 |
66,559 | 87 | 3,653 | 38 | 395,235 | 75 | 11,526 | 63 | 354,068 | 01 | — | — | 365,594 | 64 |
1,620,953 | 97 | 478 | 24 | 13,068,348 | 7 5 | 126,340 | 28 | 12,526,634 | 68 | 5,261 | 07 | 12,658,235 | 93 |
431,407 | 45 | 133 | 68 | 3,478,740 | 21 | 58,288 | 27 | 3,102,656 | 15 | 37,182 | 10 | 3,198,126 | 52 |
421,212 | 86 | 19,240 | — | 723,698 | 46 | 9,941 | 51 | 189,799 | 12 | — | — | 199,740 | 68 |
3,292,347 | 41 | 1,054 | 64 | 6,622,684 | 86 | 55,655 | 48 | 3,180,107 | 09 | — | — | 3,235,762 | 57 |
kalenderåret.
136
Statsverkets inkomster
Revisorerna, som på grund av stadgandet i 16 § i gällande instruktion hava att upprätta
året 1931—1932 samt mellan de i riksstaten uppförda anslagen och utgifterna å dessa under
rättade budgetredovisningen för meranämnda budgetår grundade tabeller.
Statsverkets inkomster : Egentliga statsinkomster ......... Inkomster av statens produktiva fonder................................, Andel i riksbankens vinst........ I anspråk tagna kapitaltillgångar | 1 i Inkomster i Utgifter i | Behållen inkomst | I riksstaten | |||||
636,267,801 104,461,527 16,000,000 69,432,902 72,805,500 | 13 14 10 | 18,627,698 1,619,444 | 66 28 | 617,640,102 102,842,082 16,000,000 69,432,902 72,805,500 | 47 91 10 | 616,241,000 114,815,900 16,000,000 54,391,200 72,805,500 | — | |
Summa | 898,967,730 | 87 | 20,247,142 | 89 | 878,720,587 | 48 | 874,253,600 | — |
Statsverkets utgifter: Verkliga utgifter .............................. Utgifter för kapitalökning .................. | Tillgång | |||||
Anvisat på | Reservation den V» 1931 | Inkomster Från andra | för anslaget Särskilda uppbörds- medel | |||
| 745,893,100 — | 55,192,642 37,140,238 | 16 11 | 18,857,550 6,736,924 | 97 71 | 108,846,090 1,400,472 | 04 90 |
Summa | 874,253,60o|— | 92,332,880 | 26 | 25,594,475 | 68 | 110,246,562|94 |
137
och utgifter.
tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under budgetsamma
budgetår, få i sådant avseende avgiva följande på den av riksräkenskapsverket upp
-
Underskott, som ersatts av: | Överskott, som tillförts: | ||||||||||
Andra inkomst- |
|
|
|
| Andra inkomst- |
|
|
|
| ||
titlar eller ut- | Kassafonden | Summa |
| titlar eller ut- | Kassafonden | Summa |
| ||||
giftsanslag |
|
|
|
| giftsanslag |
|
|
|
| ||
2,827,845 | 53 | 6,690,005 | 20 | 9,517,850 | 73 | 7,421,514 | 05 | 3,495,439 | 15 | 10,916,953 | 20 |
— | -- | 16,378,149 | 72 | 16,378,149 | 72 | 115,749 | 04 | 4,288,583 | 59 | 4,404,332 | 63 |
41,425 | _ | 129 | 76 | 41,554 | 76 | 15,051,778 | 85 | 31,478 | 01 | 15,083,256 | 86 |
575,000 | 38 | — | — | 575,000 | 38 | 575,000 | 38 | — | — | 575,000 | 38 |
3,444,270 | 91 | 23,068,284 | 68 | 26,512,555-59 | 23,164,042 | 32 | 7,815,50o|7 5 | 30,979,543 | 07 |
| D i s | position | — | Merutgift, |
| ||||||||
| Utgifter för anslaget | Reservation |
| Besparing, | |||||||||
Summa | Direkta utgifter | Till andra | Summa | ||||||||||
928,789,383 173,638,135 | 16 72 | 874,627,892 129.480,456 | 84 13 | 4,132,232 2,554,295 | 18 10 | 65,422,327 41,603,384 | 14 49 | 944,182,452 173,638,135 | 16 72 | 21,526,428 | 65 | 6,133,359 | 6 5 |
1,102,427,518 | 88 | 1,004,108,348 | 9 7 j 6,686,527 | 2»| 107,025,711 | 63 | 1,117,820,587 | 88 | 21,526,428 | 65 | 6,133,359 | 65 |
10 — 322817.
Kev.-berättelse ang. statsverket för är 1932. II.
RIKSDAGENS REVISORERS
BERÄTTELSE
OM DEN ÅR 1932 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING
AV
S TA TS VERKE TS
JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING
FÖR TIDEN 1 JULI 1931—30 JUNI 1932
DEL III
FÖRKLARINGAR
STOCKHOLM 1933
ISAAC. MARCI S BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
v. A
— 3 —
Kungl. Fångvårdsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 4, § 2.
Till kungl, finansdepartementet.
Enligt ett till fångvårdsstyrelsen överlämnat utdrag av protokoll över
finansärenden den 16 december 1932 i anledning av riksdagens revisorers
berättelse år 1932 hava revisorerna under hänvisning till en tablå, upptagande
ersättningar vid vikariat å en revisorstjänst i fångvårdsstyrelsen
samt å vissa direktörs-, kamrerare-, assistent- och kronohäktesföreståndaretjänster
vid fångvårdsstaten uttalat bland annat följande: Personalombytena
å de under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 lediga tjänsterna
vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten hade i regel varit mycket talrika.
Till vikarier hade i allmänhet utsetts personer med annan stationeringsort,
varigenom vederbörande blivit berättigade att utöver vikariatsersättning
uppbära tjänstgöringstraktamente. I många fall hade därtill
förordnandena varit av så kort varaktighet, att traktamente utgått efter
den högre beräkningsgrunden. Frånsett att täta personalombyten särskilt
å tjänster av detta slag kunde medföra olägenheter med hänsyn till göromålens
behöriga skötsel, hade nu påtalade förfaringssätt tillskyndat statsverket
relativt höga kostnader för tjänsternas uppehållande. Med anledning
av vad sålunda förekommit ville revisorerna framhålla önskvärdheten
av att i fall sådana som de förevarande vikariatsförordnanden såvitt
möjligt gåves längre varaktighet och ordnades på sådant sätt, att tjänstgöringstraktamente
ej behövde utgå.
Genom remiss den 20 december 1932 har justitiedepartementet anmodat
styrelsen att senast före den 11 januari 1933 till finansdepartementet inkomma
med yttrande i ärendet.
I anledning härav får styrelsen anföra följande.
Riksdagens revisorers uttalande avser vissa förordnande å följande
tjänster i fångvårdsstyrelsen och vid fångvårdsstaten: en revisorstjänst
hos fångvårdsstyrelsen, direktörstjänsterna vid centralfängelserna i Malmö
och Växjö samt straffängelserna i Kalmar och Falun, kamrerartjänsten
vid centralfängelset å Långholmen, assistentbefattningarna vid centraliängelserna
å Långholmen, i Malmö och i Härnösand samt straffängelset i
Kalmar ävensom föreståndarbefattningarna vid kronohäktena i Norrköping
och Östersund.
Beträffande den i tablån upptagna vakanta revisorstjänsten hos styrelsen
har den i regel uppehållits av en äldre redogörareassistent. Styrelsen
har nämligen ansett nödvändigt, att berörda tjänst i största möjliga utsträckning
uppehälles av person, som genom längre tids tjänstgöring såsom
redogörare vid fångvårdsanstalt förvärvat mera ingående förtrogenhet
med hithörande arbetsuppgifter. Erinras må även, att extra befattningshavare,
vilka skola komma att tjänstgöra såsom redogörare vid fångvårdsanstalten
i regel erhålla härför erforderlig utbildning å styrelsens
4 —
revision. Med hänsyn till beskaffenheten av kamrer året] ansten vid centrallängelset
å Långholmen har jämväl denna befattning ansetts böra vid
ledighet uppehållas av en äldre redogörareassistent.
Vad direktörs- och assistentbefattningarna vid fångvårdsstaten beträffar,
är för närvarande ett jämförelsevis stort antal dylika tjänster vakanta.
Enligt nådigt brev den 15 maj 1931 har förordnats, att fråga örn
återbesättande av lediga eller ledigblivande befattningar vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten skall tills vidare underställas Kungl. Maj:ts
prövning. På grund härav hava av de lediga direktörs- och assistentbefattningarna
under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 allenast en sådan
tjänst av vartdera slaget blivit återbesatt. Vid sådant förhållande hava
övriga vakanta direktörs- och assistenttjänster måst uppehållas medelst
förordnande.
Vid förordnande å direktörstjänst brukar styrelsen, därest förordnandet
avser allenast kortare tid, anlita den å fängelset tjänstgörande assistenten,
därest han fyller därför erforderliga kvalifikationer. Vid förordnande
för längre tid måste givetvis hänsyn tagas till tjänstemeriter, därvid, örn
förordnandet omfattar mera avsevärd tid, förordnandet i allmänhet anslås
till ansökan ledigt. Enligt bestämmelserna i avlöningsreglementet har
därvid i vissa fall traktamentsersättning utgått till den förordnade.
Beträffande assistenttjänst har vid kortare ledighet, understigande en
vecka, i regel ingen särskild vikarie förordnats. Vid längre ledighet har
vikarie måst hämtas från annan ort i de fall, då kompetent ställföreträdare
ej funnits å platsen. Härvid har emellertid i stor utsträckning anlitats
extra befattningshavare, eljest tjänstgörande å fångvårdsstyrelsen,
och i dylika fall har vikariats- och traktamentsersättning således ej förekommit.
Vad särskilt angår föreståndarebefattningarna vid kronohäktet i Norrköping
(samt därmed förenade styresmansbefattningen vid vårdanstalten
därstädes) och vid kronohäktet i Östersund tillåter sig styrelsen fästa uppmärksamheten
därå, att traktamentsersättning utgått allenast för att bereda
vederbörande kompensation för de minskade avlöningsförmåner, som
de genom förordnandet eljest skulle fått vidkännas.
Vad slutligen angår de av riksdagens revisorer påtalade personalombytena
inom fångvården anser sig styrelsen höra omnämna, hurusom
vid hastigt påkommande behov av vikarie understundom ej funnits att
tillgå den befattningshavare, som med hänsyn till meriter främst bort
ifrågakomma, varför självfallet mera tillfälliga förordnanden i viss utsträckning
varit ofrånkomliga. Även torde i detta sammanhang böra
beaktas att anskaffandet av erforderliga vikarier ofta kompliceras därav
att vid åtskilliga anstalter såsom ungdomsfängelse, jordbruksfängelse,
fängelse med sinnessjukavdelning samt förvarings- och interneringsanstalterna
särskilda kvalifikationer måste krävas hos vissa där tjänstgörande
befattningshavare.
Styrelsen skall givetvis alltjämt hava sin uppmärksamhet riktad därå,
att vikariatsförordnandena bliva så litet kostsamma som möjligt för statsverket.
Remissakten återställes härjämte.
Stockholm den 7 januari 1933.
GUSTAF MASRELIEZ.
Olof Rundberg.
— 5 —
Riksförsäkringsanstaltens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 12, § 3.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom remiss den 22 december 1932 har riksförsäkringsanstalten anbefallts
att till socialdepartementet inkomma med utlåtande i anledning av
vad riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 3 i sin berättelse anfört
beträffande upphandling av armatur för riksförsäkringsanstalten.
Till efterkommande härav vill riksförsäkringsanstalten till en början
lämna en redogörelse lör förloppet av den ifrågavarande upphandlingen.
Under uppförandet av riksförsäkringsanstaltens nya ämbetshus bestämdes
redan på ett tidigt stadium, att arbetslokalernas belysning skulle anordnas
efter systemet med enbart takbelysning. I enlighet härmed inlades
belysningsledningarna i taken och det fastställdes, hur många ljuspunkter,
som skulle finnas i varje arbetsrum. På de arbetsteknislca och organisatoriska
fördelarna av detta belysningssystem lärer det icke vara anledning
att här ingå. Det torde vara tillräckligt att erinra örn, att systemet
i fråga numera tillämpas i ett flertal moderna kontorsanläggningar.
För utprovande av den lämpligaste armaturtypen för en dylik belysning
började anstalten redan i februari månad år 1931 att studera de belysningsanläggningar
enligt nämnda system, som funnos installerade på
modernt inredda affärskontor i Stockholm. Härvid gällde det framför
allt att finna en armatur, som i möjligaste mån motverkade uppkomsten
av skuggor och glansdagrar på arbetsplatserna. Riksförsäkringsanstaltens
personal har i stor utsträckning att arbeta med kortregister, rutdiarier
och andra liknande kontorstekniska hjälpmedel. För att detta arbete skall
kunna bedrivas med största möjliga fart är det nödvändigt att undvika
skuggbildningar och reflexer, som alltid verka fördröjande på arbetet.
Studierna på de ovannämnda affärskontoren innefattade även försöksarbete
på desamma, utfört av befattningshavare vid anstalten med av dem
från anstalten medförd arbetsmateriel.
Sedan dessa studier och undersökningar fortgått till fram på senhösten
1931, anmodades ett flertal firmor i belysningsfacket att inkomma med
förslag och anbud å armatur, lämpad för det för anstalten bestämda belysningssystemet.
Vid den tidpunkt, då dylika anbud började inkomma,
hade anstaltens nybygge fortskridit så långt, att belysningsprov i en del
av byggnadens rum kunde företagas. Två rum i byggnaden anslogos härtill
och i dessa rum anordnades under en tid nästan dagliga belysningsförsök
med olika sorters provarmatur, som tillhandahölls av vederbörande
anbudsgivare. Försöken utgjordes huvudsakligen av provarbete, utfört
av anstaltens kontorspersonal med anstaltens kontorsmateriel. Vid så gott
som samtliga dessa försök liksom vid de förutnämnda försöken på enskilda
affärskontor var undertecknad generaldirektör närvarande.
De sålunda verkställda försöken gåvo till resultat, att den för anstaltens
speciella behov ur olika synpunkter mest lämpliga armaturtypen måste
anses vara en glaskupa, som till en del var av opalöverlång och till en del
av mera ljusgenomsläppande glas. Kupor av helt opalöverlång befunnos
visserligen ur arbetssynpunkt ungefärligen likvärdiga med de nyssnämnda,
men anordningen med en del av kupan i mera ljusgenomsläppande
glas medförde den ekonomiska fördelen, att i så konstruerade kupor
— 6 —
glödlampor av lägre styrka kunde användas utan minskning av ljuseffekten
i rummet.
Bland de firmor, som inkommo med anbud, var det emellertid endast
två, som oflererade dylika, av två slags glas bestående kupor, nämligen
elektriska aktiebolaget Skandia och aktiebolaget Nordiska kompaniet.
Skandia offererade dels 4 slags kupor av opalöverfång med botten av ljusare
glas till pris av respektive 13 kronor 80 öre, 13 kronor 30 öre, 14 kronor
60 öre och 14 kronor per styck, inklusive uppsättning, dels ock kupor av
opalöverfång nedtill och klarmatterat glas åt sidorna till pris av 19 kronor
per styck inklusive uppsättning. Nordiska kompaniet offererade kupor
av blank opalöverfång med botten i klart glas till pris av 10 kronor
20 öre per styck inklusive uppsättning. Skandias anbud var alltså betydligt
högre än Nordiska kompaniets. Då dessutom Skandias anbud avsåg
vara av utländsk tillverkning, under det Nordiska kompaniets anbud avsåg
svenskt fabrikat (glasdelarna tillverkade vid Rosdala glasbruk i Kronobergs
län och metalldelarna vid Nordiska kompaniets egna verkstäder
i Nyköping) fann sig riksförsäkringsanstalten genom beslut den 13 januari
1932 böra antaga det av Nordiska kompaniet avgivna anbudet.
Någon tid sedan anstalten träffat avtal med Nordiska kompaniet fann
sig anstalten på grund av vissa iakttagelser vid fortsatta belysningsprov
böra uppställa det spörsmålet, huruvida icke ett ännu bättre arbetstekniskt
och ekonomiskt resultat skulle uppnås därigenom, att den avtalade
armaturen modifierades på sådant sätt, att det mera ljusgenomsläppande
glaset i stället för att utgöra kupans botten anbringades i kupans övre
del och därigenom åstadkom så kallad halvindirekt belysning genom relativt
starkare bestrålning av arbetsrummens ljusa tak. Anstalten vände
sig då till Nordiska kompaniet med förfrågan, huruvida den kontraherade
armaturen skulle kunna modifieras på sätt sålunda angivits. Från
Nordiska kompaniet erhöll anstalten det svaret, att dylik armatur dittills
icke tillverkats i Sverige, men att Rosdala glasbruk skulle undersöka,
örn bruket kunde utföra den. Sedan undersökning vid Rosdala
glasbruk verkställts med tillfredsställande resultat och provarmatur där
tillverkats, förklarade sig Nordiska kompaniet villigt att i stället för den
kontralierade armaturen offerera amplar med glob i blank opalöverfång
med opalliinnan bortetsad på övre delen av globen till pris av 10 kronor
85 öre per styck inklusive uppsättning. Samtidigt förklarade sig Nordiska
kompaniet villigt att, i händelse denna offert antoges, utan kostnad
för anstalten övertaga den armatur av det förut avtalade slaget, som redan
hunnit tillverkas vid Rosdala. Då anstalten genom fortsatta undersökningar
funnit det alltmera bekräftat, att den modiiierade armaturtypen
skulle ännu bättre än den kontraherade motsvara anstaltens behov ur
såväl teknisk som ekonomisk synpunkt, överenskom anstalten med Nordiska
kompaniet örn en förändring av det träffade leveransavtalet i enlighet
med nyss angivna linjer, och sedan kompaniet den 27 januari 1932
inlämnat skriftligt anbud härå, blev detta anbud samma dag av anstalten
antaget.
Riksförsäkringsanstalten övergår nu till de av revisorerna framställda
anmärkningarna.
Revisorerna anmärka på, att anstalten den 13 januari 1932 antog Nordiska
kompaniets anbud »utan att anstalten förhörde sig rörande möjligheten
att från andra leverantörer till lägre pris erhålla det slag av armatur,
som offererats av aktiebolaget Nordiska kompaniet». Gentemot den
-
— 7 —
na anmärkning vill anstalten till en början anföra, att anstalten vid tidpunkten
för den ifrågavarande upphandlingen från sakkunnigt håll inhämtat
den upplysningen, att armatur av det slag anstalten önskade med
kupor av dels opalö ver fång, dels klarare glas och av svensk tillverkning
vid ifrågavarande tid icke tillhandahölles av annan firma än Nordiska
kompaniet. Såvitt anstalten kunnat utröna, var denna upplysning riktig.
Att sedermera, efter det anstaltens armatur blivit installerad och befunnits
förträfflig, armatur av ifrågavarande slag börjat tillverkas på andra
håll inom landet och numera saluhålles av flera firmor inverkar icke på
denna sak.
Vidare vill anstalten påpeka, att anordningen med två slags glas i de
av Nordiska kompaniet offererade kuporna enligt anbudsgivarens uppgift
åstadkoms genom en tillverkningsmetod, för vilken anstalten erhöll
redogörelse, och som förklarades vara vederbörande glasbruks specialitet.
Det kan väl icke på allvar sättas i fråga, att anstalten, efter att hava
mottagit Nordiska kompaniets ifrågavarande anbud och nyssnämnda redogörelse
för tillverkningsmetoden, skulle vända sig till annan firma och
underställa densamma spörsmålet, om den också skulle kunna utföra fabrikationen
i fråga. Ett sådant förfarande skulle icke hava överensstämt
med redbara affärsprinciper.
De skäl anstalten sålunda anfört torde tillräckligt motivera, att anstalten
den 13 januari antog ett av de föreliggande anbuden och icke infordrade
ytterligare anbud. För detta förfarande hade anstalten emellertid
ännu ett skäl. Detta skäl har i anstaltens protokoll uttryckts med följande
ord: »Det antecknades, att med hänsyn till den korta tid, som återstode
innan leverans skulle äga rum, och till befarad arbetsinställelse,
ytterligare anbud ej lämpligen kunde infordras.» Denna protokollsanteckning
har i revisorernas uttalande refererats på följande sätt: »I det
vid tillfället förda protokollet har antecknats, bland annat, att med hänsyn
till den korta tid, som återstode innan leverans skulle äga rum, ytterligare
anbud ej lämpligen kunde infordras.» Revisorerna hava således
helt uteslutit orden örn den befarade arbetsinställelsen och sedermera anmärkt,
att vid den första anbudsprövningen tiden icke förefaller att hava
varit så knapp, som anstalten velat göra gällande.
Då revisorerna på detta sätt förbigått frågan örn det vid tiden för upphandlingen
förefintliga hotet örn arbetsinställelse, finner sig riksförsäkringsanstalten
föranlåten att lämna en redogörelse för läget i detta avseende
och för dess inverkan på upphandlingsärendets behandling.
Kollektivavtalet för småglasindustrien blev i oktober månad 1931 uppsagt
att utlöpa den 1 februari 1932. Förhandlingar mellan vederbörande
parter örn nytt avtal ägde rum vid upprepade tillfällen under december
och januari månader. Den 5 januari konstaterades det emellertid, att meningsskiljaktigheterna
mellan parterna voro så stora, att någon uppgörelse
för det dåvarande icke var möjlig att uppnå. Då riksförsäkringsanstalten
den 13 januari prövade de inkomna anbuden var läget således
det, att gällande kollektivavtal skulle utlöpa inom tre veckor och att
arbetsinställelse kunde väntas när som helst därefter. Riksförsäkringsanstalten
skulle inflytta i sin nybyggnad i slutet av mars och behövde
hava armaturen klar och uppsatt till denna tid. I denna situation ansåg
sig riksförsäkringsanstalten icke kunna stå till svars med att uppskjuta
sin beställning för att infordra ytterligare anbud.
Den 25 januari träffade emellertid parterna inom småglasindustrien
— 8 —
överenskommelse om att förhandlingar dem emellan skulle återupptagas
i början av februari månad och att i avbidan därpå kollektivavtalet, som
utlöpte den 1 februari, skulle förlängas tillsvidare. Denna överenskommelse
gav Kosdala glasbruk ett andrum. Den botande arbetsinställelsen
syntes nu icke så nära förestående. Två dagar efter överenskommelsen
i fråga träffade anstalten också med leverantören den uppgörelse örn modifikation
av den ursprungligen avtalade armaturen, som i det föregående
omnämnts. Den befarade arbetsinställelsen utbröt sedermera den
18 mars. Anstaltens leverans var då nätt och jämnt fullgjord. Arbetsinställelsen
fortgick till den 21 augusti.
Med ovanstående redogörelse för fakta i fråga örn den befarade arbetsinställelsen
torde riksförsäkringsanstalten hava tillfyllest bemött, vad
revisorerna yttrat örn, att vid den första anbudsprövningen tiden icke
varit så knapp, som anstalten velat göra gällande. Vad anstalten i det
föregående anfört örn motiven för sina beslut i fråga örn den anmärkta
upphandlingen lärer ådagalägga, att anstaltens åtgöranden grundats på
sakliga skäl och icke, såsom revisorerna angivit, innebära ett obehörigt
gynnande av en anbudsgivare framför de övriga. Det återstår då allenast
att nämna några ord örn revisorernas påstående, att anstalten ej
på tillbörligt sätt tillvaratagit möjligheterna att nedbringa kostnaderna
för armaturanskaffningen.
Riksförsäkringsanstalten har i det föregående antytt, att en av fördelarna
med armatur av det slag anstalten upphandlat är den, att i sådan
armatur glödlampor av lägre styrka kunna användas utan minskning av
ljuseffekten i rummet. Enligt den ursprungliga planen för anstaltens belysning
skulle i arbetsrummen vid varje ljuspunkt anbringas en 75 watts
lampa. Den av anstalten upphandlade armaturen bar gjort det möjligt
att i stället vid de flesta ljuspunkter i arbetsrummen anbringa 60 watts
lampor. Det av anstalten antagna anbudet å leverans av glödlampor erbjöd
75 watts lampor till ett nettopris av 1 krona 21 öre per styck och
60 watts lampor till ett nettopris av 95 öre per styck. För varje ljuspunkt,
där tack vare armaturen den ursprungligen avsedda 75 watts
lampan kunnat ersättas med en 60 watts lampa, bar anstalten således inbesparat
26 öre. Då antalet ljuspunkter i anstaltens arbetsrum är omkring
500, torde det vara tydligt, att besparingen vid användande av 60
watts lampor blev avsevärd redan vid den första glödlampsupphandlingen,
och denna besparing återkommer ju sedan varje gång förbrukade
glödlampor måste ersättas med nya. Härtill kommer så besparingen i
kostnaden för elektrisk ström, en besparing, som enligt inom anstalten
verkställda beräkningar för vinterhalvåret (1 oktober—1 april) uppgår
till omkring 200 kronor. Anstalten håller före, att det jämväl ur ren
sparsamlietssynpunkt var fördelaktigt att nedlägga en något större engångskostnad
på anskaffande av en armatur, som möjliggör lägre driftkostnad
för framtiden.
Riksförsäkringsanstaltens åtgöranden i fråga örn anskaffande av armatur
för anstaltens kontorsbelysning förestavades av önskan att få fram
en armaturtyp, som bättre än de hittills gängse uppfyllde arbetstekniska
och driftekonomiska krav. Anstaltens strävanden i denna riktning möttes
av åtskilliga svårigheter, då ju den moderna kontorsbelysningen ännu
i viss mån befinner sig på experimentstadiet. Den armatur anstalten
erhållit bar emellertid under den tid den varit i bruk visat sig synner
-
— 9 —
ligen tillfredsställande och har i olika avseenden uppfyllt alla anspråk,
som rimligen kunna ställas på en modern kontorsarmatur.
I handläggningen av detta ärende, som i riksförsäkringsanstalten föredragits
av undertecknad Ribbing, hava dessutom deltagit byråcheferna
Risen och Östrand.
Stockholm den 7 januari 1933.
SIGURD RIBBING.
Överståthållareämbetets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har överståthållareämbetet
fått sig anbefallt att före den 9 januari 1933 avgiva underdånigt utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer i en remissen bilagd handling anfört
beträffande kommissionärsväsendet vid överståthållareämbetet och länsstyrelserna.
Till åtlydnad härav får i underdånighet överståthållareämbetet anföra
följande. , . „
Sådana uppdrag, som finnas angivna i gällande kungörelse angående anställande
av kommissionärer hos statsdepartementen och vissa ämbetsverk
m fl. myndigheter fullgöras här allenast av de anställda kommissionärerna,
som härför debitera sig ersättning enligt den i kungörelsen införda
Emellertid förekommer även här, att för fullgörande av andra, med berörda
kungörelse icke åsyftade smärre uppdrag, såsom uppsättande av
enkla ansökningar m. m. andra tjänstemän än kommissionärerna tillhandagå
allmänheten. Ersättning utgår i sådant fall efter överenskommelse
mellan vederbörande, då ju någon taxa för dylik ersättning icke finnes
fastställd. Detta sedan gammalt tillämpade förfarande har överståthållareämbetet
funnit sig kunna och böra lämna oanmärkt, huvudsakligen av
det skäl, att det måste anses ligga i allmänhetens intresse att på ort och
ställe och utan att behöva anlita ett ofta dyrbart biträde av advokat kunna
få sådan hjälp med uppsättande av ansökningar och dylikt, varav sökande
är i behov och som utan nämnvärd tidsutdräkt kan lämnas av en tjänsteman.
Ämbetet har emellertid förständigat tjänstemännen att icke lämna
sådant biträde i andra fall än när så uttryckligen av sökande begäres och
att aldrig mottaga uppdrag av det slag och den omfattning, som kan vara
hinderligt eller olämpligt för fullgörande av tjänstegöromålen.
Onekligen är det, på sätt riksdagens revisorer anmärkt, en olägenhet, att
den nu åsyftade verksamheten undandrager sig ämbetets kontroll. Frågan
har ju också därför redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet och
genom Eders Kungl. Majtts försorg blivit underkastad utiedning, som
emellertid icke hittills lett till några föreskrifter i ämnet.
Att, såsom från något håll ifrågasatts, ålägga tjänstemännen att utan
ersättning från allmänheten såsom tjänstegöromål utföra sådana uppdrag,
varom nu är fråga, synes icke böra komma i fråga redan av den anledningen,
att i så fall säkerligen tjänstemännen skulle, och det särskilt i en
— 10 —
stad av Stockholms storlek, bliva anlitade i sådan utsträckning, att betydande
kostnader för anställande av ny personal skulle komma att uppstå.
Av samma skäl synes ett utvidgande av den enligt kommissionärkungörelsen
kommissionär åliggande skyldighet att biträda allmänheten vara
agnat att ingiva allvarliga betänkligheter, åtminstone för såvitt ersättningen
tor de ytterligare uppdrag, som kommissionär bleve skyldig åtaga
sig, icke bestämdes betydligt högre än de i den nuvarande taxan angivna
mycket låga beloppen.
...-^vara förenat med avsevärda svårigheter att finna en
för bade allmänheten och ämbetsverket fullt tillfredsställande lösning av
föreliggande fråga, överståthållareämbetet är i varje fall icke berett att
härutinnan framställa något förslag, utan måste inskränka sig till att
IoJ f ? del förorda den av riksdagens revisorer gjorda framställningen,
att tragan tages under övervägande vid den utredning angående kommissionarsväsendet,
som enligt uppgift för närvarande pågår inom socialdepartementet.
Stockholm i överståthållareämbetets kansli den 8 januari 1933.
Underdånigst:
RICHARD BRING.
N. G. Valentin.
Länsstyrelsens i Stockholms
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Underdånigt utlåtande.
Kommissionärsverksamhet utövas å länsstyrelsen för närvarande icke
av andra än de särskilt förordnade kommissionärerna. Länsstyrelsen anser
även olämpligt, att sådan verksamhet utövas av annan tjänsteman, och
tillstyrker, att bestämmelser till förhindrande härav utfärdas.
Stockholm å landskansliet den 5 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
A. M. BECKIUS. ALARIK WIGERT.
Länsstyrelsens i Uppsala län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom beslut den 22 december 1932 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer under § 4 i sin berättelse innevarande år anfört
beträffande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet och
—11 —
länsstyrelserna, och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande.
I likhet med statsrevisorerna finner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
det vara önskvärt, att den till allmänhetens tjänst införda kommissionärsinrättningen
användes, så snart behov därav föreligger. De av statsrevisorerna
framlagda siffrorna torde också visa, att kommissionärsinrättningen
i betydande grad utnyttjas, säkerligen till följd framför allt av de låga
ersättningar i jämförelse med arvoden till advokater och andra enskilda
uppdragsgivare, som kommissionärerna betinga sig. Därjämte torde kommissionärerna
snabbare kunna följa ärendenas gång hos myndigheterna.
Inrättningen synes således hava fyllt sin uppgift.
Befattningshavare, som icke förordnats till officiella kommissionärer,
hava vid härvarande länsstyrelse i mycket ringa omfattning sysslat med
kommissionärsuppdrag. I huvudsak har detta skett i sådana fall, då
exempelvis en befattningshavare, vilken tidigare tjänstgjort såsom biträde
å landsfiskalskontor eller såsom t. f. landsfiskal på viss trakt, sedermera
av personer från trakten anmodas att ombesörja någon angelägenhet varvid
den officiella taxan lärer hava följts. Ett dylikt förfarande kan enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning icke enligt gällande
bestämmelser anses obehörigt. Sammanlagda inkomsten torde, såvitt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunnat inhämta, stanna vid något
100-tal kronor.
Ett allmänt intresse att hindra kommissionärsverksamhet vid. sidan av
de särskilt förordnade kommissionärerna synes föreligga, antingen örn
sysslandet med kommissionärsarbete eller intresset för kommissionärsuppdrag
skulle menligt inverka på tjänstegöromålen eller ock örn allmänheten
genom tillvaron av dylika uppdragstagare skulle föranledas att till dem
betala högre ersättning än den fastställda kommissionärstaxan föranleder.
Huruvida detta skett vid någon länsstyrelse, framgår icke av statsrevisorernas
meddelanden. Vid härvarande länsstyrelse har, såsom ovan antytts,
så icke varit förhållandet och kommer Eders Kungl. Majrts befallningshavande
att jämväl för framtiden övervaka kommissionärsväsendet''
vid länsstyrelsen. Behov av nya bestämmelser i förevarande avseende
hava här icke framträtt.
Uppsala slott i landskansliet och landskontoret den 31 december 1932.
Underdånigst:
S. LINNÉE.
ELIAS STENIUS.
Adolf Lundevall.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
I nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att före
den 9 januari till kungl, socialdepartementet inkomma med utlåtande i
anledning av vad riksdagens revisorer anfört beträffande kommissionärsväsendet
vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
— 12 —
Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Riksdagsrevisorernas berörda anförande synes åsyfta åtgärder till förekommande
av privat kommissionärsverksamhets bedrivande av tjänstemän
vid länsstyrelserna.
Såvitt länsstyrelsen kunnat finna bedrives sådan verksamhet av två av
länsstyrelsens härstädes tjänstemän. Dessa anse sig vara därtill fullt berättigade
i den mån denna deras verksamhet icke inkräktar på den tid de
enligt givna föreskrifter äro skyldiga att ägna åt sitt arbete hos länsstyrelsen.
Enligt vad länsstyrelsen har sig bekant har justitiekanslern uti ett inom
annat län påtalat fall framhållit olämpligheten av att annan vid länsstyrelse.
anställd tjänsteman än den officielle kommissionären åtoge sig kommissionärsuppdrag
vid verket. Detta uttalande torde dock icke hava ansetts
kunna föranleda meddelande av förbud mot sådan verksamhet.
Men även örn bestämmelser, innebärande ett dylikt förbud, bleve givna,
torde de med lätthet kunna kringgås genom anlitande av bulvan, t. ex.
familjemedlem.
. Till allmänhetens upplysning uti förevarande hänseende skulle det möjligen
såvitt angår länsstyrelserna kunna var lämpligt, att till kungörelsen
angående anställande av kommissionärer fogades en bestämmelse, att länsstyrelserna
i början av varje år skulle genom kungörelse i länskungörelserna
samt i en eller flera ortstidningar erinra allmänheten, att endast de av
länsstyrelsen såsom sådana anställda kommissionärer, vilkas namn även
torde böra angivas, vore underkastade gällande bestämmelser örn kommissionärsarvode
samt örn ansvar för försummelse vid utförande av kommissionärsuppdrag.
Nyköping i landskansliet och landskontoret den 7 januari 1933.
G. SEDERHOLM.
IVAR SCHALIN.
Herman V. Ekvall.
Länsstyrelsens i Östergötlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
I nådig remiss av den 22 december 1932 har det blivit länsstyrelsen anbefallt
att avgiva utlåtande med anledning av vad statsrevisorerna i sin
under år 1932 avgivna berättelse anfört rörande den kommissionärsverksamhet,
som bedrives av sådana tjänstemän hos länsstyrelsen, vilka icke
äro officiella kommissionärer.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
Enligt länsstyrelsens mening föreligga knappast tillräckliga skäl för
utfärdande av ett generellt förbud för länsstyrelses tjänstemän, att på
sätt av gammalt varit brukligt, utöva privat kommissionärsverksamhet.
Statsrevisorernas uppfattning, att vid den privata kommissionärsverksamheten
garanti saknas i fråga örn arvodesdebiteringen, är naturligtvis
rent teoretiskt sett riktig. Men i praktiken torde garantier mot
— 13 —
för hög debitering ligga däri, att en privat kommissionär, som tillämpar
högre taxor än den officielle kommissionären, snart nog förlorar sin
kundkrets. Efter vad länsstyrelsen inhämtat av de tjänstemän vid verket,
vilka idka privat kommissionärsverksamhet, tillämpar icke någon
av dem högre taxor än de i kommissionärskungörelsen stadgade.
Vad angår statsrevisorernas framhållande av det missförhållande,
som läge däri, att den privata kommissionärsverksamheten undandroge
sig ämbetsmyndighetens kontroll, kan länsstyrelsen icke medgiva, att
densamma saknar möjlighet att utöva kontroll även över tjänstemännens
enskilda kommissionärsverksamhet. Visserligen kan en såsom kommissionär
icke anställd tjänsteman, som vansköter sina kommissionsuppdrag,
icke direkt ådömas ansvar för tjänstefel, men han lärer ändock
icke underlåta att taga hänsyn till de föreställningar, som med anledning
av anmärkningar mot hans sätt att sköta sin kommissionärsverksamhet
göras honom av länsstyrelsen, och allmänheten å sin sida torde
icke underlåta att mot en försumlig kommissionär göra anmälan endast
av den anledningen, att kommissionären i denna sin egenskap icke är
officiellt anställd. I detta sammanhang vill länsstyrelsen meddela, att
då det framkommit, att en numera icke hos länsstyrelsen anställd
tjänsteman vid bilavdelningen gjort sig skyldig till missbruk, jämväl
under privat kommissionärsverksamhet vid avdelningen, länsstyrelsen
till kommissionär vid avdelningen förordnat en hos länsstyrelsen icke
anställd person och i samband därmed förklarat, att de till avdelningen
hörande tjänstemän icke skulle äga att mottaga kommissionärsuppdrag
i ärenden, vilka handlägges å avdelningen.
Den sida av saken, som måhända är mest ömtålig, men icke i detta
sammanhang av statsrevisorerna berörts, är möjligheten att tjänstemännen
åtaga sig kommissionärsuppdrag i sådan utsträckning, att statstjänsten
därav varder lidande. Örn så sker, föreligger ett verkligt missförhållande,
men för undanröjande härav lärer någon särskild lagstiftning
icke vara av behovet påkallad. Ämbetsmyndigheten äger själv
tillräckliga möjligheter att stävja tendenser i sådan riktning. För
övrigt utgör frågan örn begränsning ur denna synpunkt av tjänstemännens
rätt att utföra kommissionärsuppdrag endast en sida av det vida mera
omfattande spörsmålet örn rätten för tjänstemän att överhuvudtaget
åtaga sig uppdrag utom tjänsten. Kommissionärsuppdragen, som äro
enkla, föga tidsödande och lågt betalade, äro i nu åsyftade hänseende
säkerligen icke de mest anmärkningsvärda.
Rörande den faktiska omfattningen under år 1932 av tjänstemännens
vid härvarande länsstyrelse privata kommissionärsverksamhet har länsstyrelsen
inhämtat, att av dessa tjänstemän 26 icke åtagit sig några
kommissionärsuppdrag. För 7 tjänstemän har årsinkomsten på dessa
uppdrag understigit 10 kronor. Inkomster mellan 10 och 60 kronor hava
uppburits av 6 tjänstemän, för 2 tjänstemän är siffran omkring 120 kronor
och för 4 tjänstemän har den ungefärliga årsinkomsten uppgått till
respektive 300, 450, 600 och 875 kronor.
Linköpings slott i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
KARL TISELIUS.
V. E. von deh LANCKEN.
— 14 —
Länsstyrelsens i Jönköpings
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom remissresolution den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av ett av årets statsrevisorer gjort
uttalande angående kommissionärsverksamheten vid länsstyrelserna.
I anledning härav får länsstyrelsen antora följande.
Statsrevisorerna hava i sitt ifrågavarande uttalande framhållit, hurusom
vid de flesta länsstyrelserna andra tjänstemän än de till kommissionärer
iörordnade utöva viss kommissionärsverksamhet och betecknat
detta såsom ett allvarligt missförhållande, vilket borde undanröjas. Vid
bedömandet av frågan torde i första hand böra bemärkas, att enligt 1886
års kungörelse endast vissa uppdrag äro att hänföra till den egentliga
kommissionärsverksamheten, nämligen ingivande av handlingar, uttagande
och översändande av utslag samt andra beslut och handlingar, underrättelse
örn dag, då beslut efter anslag utfärdas, ävensom meddelanden
örn andra förhållanden. Övriga uppdrag, såsom uppsättande av skrivelser,
verkställande av kompletteringar och bevakning i övrigt av ärenden
m. m. lära således icke falla in under kungörelsen i fråga, vadan dylika
uppdrag, även örn de utföras av kommissionären, måste betraktas såsom
rent privata. Under förutsättning, att kommissionärsverksamheten icke
inkräktar på eller hindrar arbetet i tjänsten, synes jämväl annan tjänsteman
än den, som förordnats till kommissionär, vara berättigad biträda
allmänheten, då han därom anlitas.
Men ej heller i fråga örn de egentliga kommissionärsuppdragen kan
länsstyrelsen dela den av statsrevisorerna företrädda uppfattningen. Visserligen
saknas, formellt sett, beträffande de privata kommissionärerna
den garanti mot debitering av för höga arvoden och den kontroll i övrigt
från ämbetsmyndighetens sida, som kommissionärskungörelsen bereder,
men dels torde allmänheten numera i stort sett vara väl medveten örn
skillnaden mellan officiell och privat kommissionärsverksamhet, dels torde
överlämnandet av ett uppdrag till annan tjänsteman än kommissionären
i regel hava sin grund i personliga förhållanden mellan uppdragsgivaren
och tjänstemannen i fråga och dels torde arvodesdebiteringen så
gott som undantagslöst ske efter enahanda grunder som dem, vilka tilllämpas
av den officielle kommissionären. Någon uppskörtning av allmänheten
synes man därför icke hava anledning att befara. Kommissionärsförordningen
föreskriver skyldighet för kommissionären att mottaga
och utföra vissa där angivna uppdrag, men det synes alldeles orimligt,
att den — vilket ju i realiteten bleve fallet — också skulle stadga
skyldighet för allmänheten att vid behov anlita vederbörande myndighets
officielle kommissionär. Allmänheten måste anses äga rätt att såsom
ombud anlita vilken tjänsteman som helst.
Länsstyrelsen kan därför icke finna, att den privata kommissionärsverksamheten
strider mot grunderna för kommissionärskungörelsen. En
förutsättning för att tjänstemän inom länsstyrelsen skola få åtaga sig
uppdrag åt allmänheten är givetvis, att arbetet i tjänsten härigenom icke
på något sätt hindras eller störes.
— 15 —
På grund av vad sålunda anförts får länsstyrelsen hemställa, att statsrevisorernas
uttalande i nu ifrågavarande hänseende icke måtte föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Jönköping i landskansliet den 31 december 1932.
Underdånigst:
CARL MALMROTH.
Gösta Finngård.
Länsstyrelsens i Kronobergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
i bifogat utdrag ur deras berättelse till innevarande års riksdag anfört
beträffande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Med anledning härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra:
Såsom
länsstyrelsen tidigare meddelat riksdagens revisorer finnas hos
länsstyrelsen förordnade två kommissionärer, den ene å landskansliet och
den andre å landskontoret, varjämte förutom dessa kommissionärer två
tjänstemän, båda å landskansliet, tillhandagå allmänheten. Av sistnämnda
båda tjänstemän har den ene, som bland annat har hand örn
ammunitionsdiariet och därtill hörande ärenden, beträffande dylika ärenden
tillhandagått på enahanda sätt som örn han varit kommissionär samt
med tillämpande av den för kommissionär bestämda taxan. Den andre
tjänstemannen, som tjänstgör å automobilavdelningen, har på det sätt
tillhandagått allmänheten att han på därom framställd begäran och efter
på förhand överenskommet pris gjort vissa utredningar rörande bilbestånd,
trafikförsäkring m. m., som kommissionären till följd av annat
arbete ansett sig hindrad åtaga sig. Dylikt tillhandagående torde ligga
utom den lagstadgade kommissionärsverksamheten och undandrager sig
förty helt och hållet länsstyrelsens kontroll. Ingen som helst anmärkning
mot den av ifrågavarande tjänsteman debiterade arvodesersättningen
har kommit till länsstyrelsens kännedom och länsstyrelsen har anledning
förmoda att berörde tjänsteman utfört ifrågavarande utredningsarbeten
på ett både billigare och tillförlitligare sätt än örn samma arbete
skulle anförtrotts åt person utom länsstyrelsen. Några olägenheter av
den art, riksdagens revisorer befara, torde således enligt länsstyrelsens
förmenande icke förefinnas beträffande kommissionärsväsendets utövande
vid länsstyrelsen härstädes.
Riksdagens revisorer hava ifrågasatt att andra tjänstemän än kommissionärer
skulle förbjudas bedriva kommissionärsverksamhet inom vederbörande
verk. Mot ett dylikt förbud, såvitt avser egentliga kommissionärsärenden,
synes intet vara att erinra under förutsättning att läns
-
16
styrelsen fortfarande må äga begagna sig av den enligt författningen
medgivna rätten att, därest så befinnes nödigt, anställa flere kommissionärer.
Växjö i landskansliet den 4 januari 1933.
Underdånigst:
A. BESKOW.
MORTIMER JOHANSSON.
Länsstyrelsens i Kalmar län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 22 december 1932 anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin berättelse
anfört i fråga örn kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna får länsstyrelsen i sådant hänseende i underdånighet
anföra följande.
Revisorerna hava för sin del icke kunnat finna annat än att den privata
kommissionärsverksamhet, som för närvarande, enligt vad verkställd undersökning
giver vid handen, bedrives av tjänstemän vid vederbörande
verk, står i strid med grunderna för kommissionärskungörelsen och för
den skull icke vidare bör tillåtas förekomma.
Enligt berörda kungörelse åligger det vederbörande verks styrelse att
förordna en eller flera lämpliga personer att såsom kommissionärer under
tjänstemannaansvar tillhandagå allmänheten med handlingarnas inlämnande
m. m. enligt fastställd taxa. Så förordnad kommissionär är
alltså skyldig att stå allmänheten till tjänst och handlar därvid under
tjänstemannaansvar, vilket innebär en garanti för att allmänheten skall
bliva i behörig ordning betjänad. Därest emellertid någon person av en
eller annan anledning skulle vilja anlita någon annan än den eller de
officiella kommissionärerna, vare sig inom eller utom verket, för att ingiva
eller uttaga handlingar, lärer detta, enligt länsstyrelsens förmenande,
lagligen ej kunna hindras.
Vid länsstyrelsen i detta län hava hittills funnits anställda tvenne kommissionärer,
en för landskansliet och en för landskontoret. På grund av
ärendenas betydande ökning å landskansliet under de senare åren, särskilt
vad beträffar de ärenden, som tillhöra automobilregistret, har emellertid
länsstyrelsen funnit sig böra från och med detta års ingång förordna en
särskild kommissionär beträffande sistnämnda ärenden, som besitter nödig
sakkännedom härvidlag. Härmed torde allmänhetens intressen vara
till fullo tillgodosedda i fråga örn behovet att erhålla sakkunniga officiella
biträden för bevakande av deras ärenden hos länsstyrelsen.
Sedan den utredning angående kommissionärsväsendet, som för närvarande
lärer pågå inom socialdepartementet, avslutats, lärer länsstyrelsen
bliva i tillfälle att yttra sig över de förslag, vartill nämnda utredning
må kunna föranleda.
Kalmar i landskansliet den 5 januari 1933.
Underdånigst:
JOHN FALK.
E. LIDMAN.
— 17 —
Länsstyrelsens i Gotlands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 anbefalld att avgiva utlåtande
med anledning av vad riksdagens revisorer under § 4 i revisorernas
protokoll för sagda år anfört angående kommissionärsväsendet vid
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna får Eders Kungl. Marits befallningskavande
anföra följande.
Vid härvarande länsstyrelse har någon kommissionärsverksamhet icke
bedrivits av andra tjänstemän vid länsstyrelsen än de, som jämlikt kungl,
kungörelsen den 28 maj 1886 erhållit förordnande att vara kommissionärer.
I fråga örn de olägenheter av den privata kommissionärsverksamheten,
som av revisorerna påtalats, håller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
före, att risken för att de privata kommissionärernas arvoden icke
hållas inom skäliga gränser ej bör vara särdeles stor, enär de av länsstyrelserna
förordnade kommissionärernas genom ovannämnda kungörelse
bestämda arvoden torde verka reglerande härvidlag.
För den av revisorerna uttalade uppfattningen talar däremot enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening ett annat, betydligt
mera vägande skäl. Det kan nämligen befaras, att en tjänsteman, som
idkar dylik privat verksamhet, själv behandlar eller söker förmå andra
befattningshavare att handlägga av honom till länsstyrelsen inlämnade
ärenden snabbare än andra till handläggning föreliggande ärenden eller
ock på annat sätt obehörigen gynnar sina uppdragsgivare till förfång
för andra rättssökande. Dylika farhågor behöva givetvis icke, åtminstone
ej i samma grad, knytas till de av länsstyrelserna förordnade kommissionärernas
verksamhet, om de sistnämnda bliva befriade från konkurrensen
med andra tjänstemän vid länsstyrelsen.
Visby i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. KODHE.
RAGNAR JACOBSSON.
Länsstyrelsens i Blekinge län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit genom nådig remiss den 22 nästlidne december
infordrat länsstyrelsens utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört i fråga örn kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna, får länsstyrelsen i vad frågan kan angå länsstyrelsen
härstädes i ärendet underdånigst anföra följande.
2 — Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. lil.
— 18 —
Vid härvarande länsstyrelse äro förordnade två kommissionärer, den
ene tjänsteman å landskansliet och den andre å landskontoret. Anordningen
med officiella kommissionärer har, såsom statsrevisorerna också framhålla,
uppenbarligen vidtagits dels för att tillgodose allmänhetens behov av
sakkunnigt biträde vid hänvändelse till statsmyndigheterna dels ock för att
de därvid debiterade arvodena måtte hållas inom skäliga gränser. Emellertid
hava statsrevisorerna inhämtat, att allmänheten i viss utsträckning
hänvänder sig till privata kommissionärer, vilket enligt statsrevisorernas
mening måste betecknas såsom ett allvarligt missförhållande, enär därvid
saknas den garanti i fråga örn arvodesdebiteringen, som anordningen
med officiella kommissionärer avsett att innebära, samt då därjämte en
betydande del av den vid länsstyrelserna bedrivna kommissionärsverksamheten
på så sätt undandrager sig ämbetsmyndigheternas kontroll. Statsrevisorerna
hava icke kunnat finna annat än att den privata kommissionärsverksamheten,
bedriven av tjänstemän inom vederbörande verk, skulle
stå i strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen och att den därför
icke vidare borde tillåtas förekomma. Med påpekande av, att privat
kommissionärsverksamhet vid härvarande länsstyrelse torde förekomma
i ganska ringa utsträckning, vill länsstyrelsen gent emot statsrevisorerna
framhålla, att något effektivt medel för förhindrande av den privata kommissionärsverksamheten
knappast förefinnes, örn nu över huvud taget ett
dylikt förhindrande kan anses önskvärt. Statsrevisorerna hava icke ens
antytt någon väg till målets vinnande. Att förbjuda eller förhindra allmänheten
att begagna sig av den privata kommissionär, till vilken vederbörande
av en eller annan anledning föredrager att hänvända sig, därtill
saknar länsstyrelsen givetvis all både rätt och makt. Och lika litet kan
länsstyrelsen vid äventyr att därigenom anses begå tjänstefel vägra mottaga
av enskild kommissionär ingiven handling. Gent emot allmänheten
står länsstyrelsen sålunda i nu berörda hänseende fullständigt maktlös,
och det blir allmänhetens egen sak att tillse, det icke från den enskilde
kommissionärens sida förekommer för hög arvodesdebitering eller försummelse.
Vill inte allmänheten hänvända sig till den kommissionär, som har
att under ansvar rätt fullgöra honom anförtrodda uppdrag, så får det väl
bliva allmänhetens ensak. Ett förbud för tjänstemännen att åtaga sig
privata kommissionärsuppdrag kan enligt länsstyrelsens förmenande lika
litet ifrågakomma, då det skulle innebära ett obehörigt inkräktande på
tjänstemannens ovillkorliga rätt att själv avgöra, huru han vill använda
sin lediga tid. Länsstyrelsen utgår härvid från den givna förutsättningen,
att privatuppdragen icke förhindra tjänstemannen att vederbörligen fullgöra
de honom i tjänsten åliggande göromålen, varutinnan nog ämbetsverken
utöva nödig kontroll. Någon anmärkning i detta avseende mot
ämbetsverken hava statsrevisorerna ej heller vågat framkomma med.
Den som är aldrig så litet initierad i förhållandena vet allt för väl, att
inlämnandet eller uttagandet av en handling praktiskt taget icke kräver
någon tid. Kommissionärens mera tidsödande göra ligger i korrespondensen
och försändelsernas överlämnande till posten. Örn nu dessa göromål
av den private kommissionären utföras på hans lediga tid, kan däremot
ingen anmärkning framställas. Snarare är det önskvärt, att den
lediga tiden av de tjänstemän, varom det här kan vara fråga, användes
till att i någon mån förbättra de tämligen blygsamma inkomster han kan
hava av tjänsten. Från ämbetsverkens sida och även från statens kan
det vara av intresse att tjänstemännen icke nödgas laborera med dålig
— 19
ekonomi. Länsstyrelsen är på grund av vad här framhållits av den bestämda
uppfattningen, att någon åtgärd till förhindrande av den privata
kommissionärsverksamheten, vilken icke kan anses stå i strid mot grunderna
för kommissionärskungörelsen, varken kan eller lämpligen bör
vidtagas.
Karlskrona å landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
JOSEF FRÖBERG. ERIK WESTERLUND.
Länsstyrelsens i Kristianstads
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 22 sistlidne december anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
beträffande kommissionärsväsendet vid länsstyrelserna, får länsstyrelsen
i underdånighet anföra.
Såsom länsstyrelsen i sitt yttrande till statsrevisorerna meddelat, utövas
bos länsstyrelsen kommissionärsverksambet, utom av de av länsstyrelsen
förordnade kommissionärerna,'' jämväl av flera andra av de hos länsstyrelsen
anställda tjänstemännen. Denna verksamhet, över vilken länsstyrelsen
icke utövar någon kontroll, kan givetvis tänkas föranleda missbruk
och jämväl i andra avseenden vålla vissa olägenheter. Några egentliga
missiörhållanden hava dock icke här i länet kommit till länsstyrelsens
kännedom.
Att, såsom statsrevisorerna gjort gällande, den privata kommissionärsverksamheten
skulle strida mot grunderna för kommissionärskungörelsen,
kan länsstyrelsen emellertid icke finna. Kungörelsen avser att bereda allmänheten
möjlighet att i sina ärenden vända sig till en kommissionär, som
handlar under tjänsteansvar och på vilken de följaktligen kunna lita. Örn
emellertid någon hellre vill anlita annan person, som de hava förtroende
för, lära de svårligen kunna förhindras att göra detta, liksom ej heller
länsstyrelsens tjänstemän torde kunna generellt förbjudas att åtaga sig
dylika uppdrag under sin fritid.
Något förbud mot idkande av kommissionärsverksamhet anser länsstyrelsen
följaktligen icke kunna ifrågakomma. Med hänsyn bland annat
till möjligheten att kommissionärsverksamheten i sådant fall komme att
utövas genom annan person såsom bulvan, skulle också en kontroll över
förbudets efterlevnad bliva synnerligen svår, för att ej säga omöjlig.
Kristianstads landskansli den 7 januari 1933.
IVAN FR. REGNER.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
JOSEF FISCHER.
— 20 —
Länsstyrelsens i Malmöhus
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Länsstyrelsen, som genom nådig remiss den 22 december 1932 anbefallts
att avgiva utlåtande i ärende angående riksdagens revisorers erinringar
i fråga örn utövande av kommissionärsverksamhet vid länsstyrelserna, får
i sådant avseende i underdånighet anföra följande:
Förutom de till kommissionärer förordnade har vid länsstyrelsen en
tjänsteman å landskansliet utövat kommissionärsverksamhet av mera betydande
omfattning, nämligen den landskanslist, som förestår motorfordonsavdelningen.
Enligt denne tjänstemans uppgifter, vilka länsstyrelsen
skänker tilltro, hava hans inkomster av sådan verksamhet uppgått till i
medeltal omkring 250 kronor i månaden. Han har uppgivit, att han icke
överskridit kommissionärstaxan, och även därutinnan litar länsstyrelsen
på hans uppgifter. Även sex andra länsstyrelsens tjänstemän hava mottagit
kommissionärsuppdrag, men det har skett i ringa omfattning. Jämväl
dessa tjänstemän hava enligt egna uppgifter tillämpat kommissionärstaxan.
Det har icke kommit till länsstyrelsens kännedom, att vare sig förordnad
kommissionär eller annan tjänsteman, som mottagit kommissioner,
därför betingat sig ersättning överstigande de i kommissionärstaxan bestämda
avgifter. Länsstyrelsen anser det högst osannolikt att sådant förekommit,
och vad särskilt angår de icke • förordnade kommissionärerna
skulle ett dylikt överskridande snart nog medföra att kommittenterna i
stället vände sig till förordnad kommissionär. Men även örn sålunda några
missförhållanden icke kunna här påvisas, anser länsstyrelsen likväl skäl
föreligga till anmärkning mot det förhållandet att vid länsstyrelserna bedriven
kommissionärsverksamhet underdrager sig myndigheternas kontroll,
samt finner därför rättelse i detta avseende böra ske. Enär emellertid
utredning angående kommissionärsväsendet pågår inom kungl,
socialdepartementet, har länsstyrelsen icke ansett sig för närvarande böra
i fråga örn förhållandena härstädes vidtaga några vidare åtgärder.
Malmö i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
F. KAMEL.
HJ. KJÄLL.
Länsstyrelsens i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 22 december 1932 åligger det länsstyrelsen att
avgiva underdånigt utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört i fråga
— 21 —
om kommissionärsverksamheten vid Överståthållarämbetet, och länsstyrelserna;
och får länsstyrelsen i anledning härav anföra följande.
Kungl, kungörelsen den 28 maj 1886 avser att tillgodose allmänhetens
behov att hos de i denna författning avsedda myndigheterna äga tillgång
till en eller flera personer, som särskilt förordnats att under tjänstemannaansvar
tillhandagå allmänheten i de uti författningen särskilt angivna
hänseenden mot viss taxa. Grundad anledning saknas till antagande, att
de sålunda förordnade kommissionärerna skulle äga uteslutande befogenhet
att sålunda tillhandagå allmänheten, och att det alltså skulle vara annan
hos myndigheten anställd tjänsteman förmenat att, då han därom
anlitas, utföra ifrågavarande slags uppdrag åt vederbörande uppdragsgivare.
Riksdagens revisorer hava givit uttryck åt den uppfattningen, att det
borde vara hos ifrågavarande myndigheter anställd tjänsteman, som icke
är förordnad att vara kommissionär, förbjudet att mottaga uppdrag av
ifrågavarande slag, avseende ärenden hos den myndighet, där tjänstemannen
är anställd. Till stöd härför hava revisorerna anfört, att vid allmänhetens
hänvändelse till privata kommissionärer saknades den garanti
i fråga örn arvodesdebiteringen, som anordningen med officiella kommissionärer
avsett att innebära. Det måste emellertid för länsstyrelsen framstå
såsom opåkallat att genom ett dylikt förbud förhindra en rättssökande
att för ett uppdrag anlita den person, som han själv anser bäst betjäna
honom. Det vore att driva det allmännas förmynderskap över den enskilde
för långt. För att bibehålla sin kundkrets ligger det för övrigt i
kommissionärernas eget intresse att icke uppskörta sina kunder, och något
missförhållande i sådant hänseende har icke försports här i länet.
Revisorerna hava begärt uppgifter även å inkomster av uppdrag, som
kommissionärerna utfört »i mer eller mindre sammanhang med kommissionärsverksamheten».
I anledning härav vill länsstyrelsen erinra därom,
att uppdrag till kommissionär att sätta upp en skrift i ett ärende hos
den myndighet, där kommissionären är anställd, eller att eljest tillhandagå
med utlörande av talan hos sagda myndighet icke är att hänföra till sådana
uppdrag, som avses i kungl, kungörelsen den 26 maj 1886. En motsatt
uppfattning, vilken torde vara ganska vanlig bland allmänheten, kan
emellertid uppenbarligen icke vara riktig, då därav skulle följa skyldighet
lör av myndigheten förordnad kommissionär att på begäran utföra parts
talan hos myndigheten, vilket vore orimligt och för övrigt uteslutet redan
på den grund, att fullgörandet av en sådan skyldighet mycket ofta skulle
gå långt utöver kommissionärens förmåga.
På grund av vad sålunda anförts får länsstyrelsen hemställa, att riksdagens
revisorers ifrågavarande framställning icke måtte föranleda någon
åtgärd.
Halmstads slott i landskansliet den 7 januari 1933.
GUNNAR WENNERGREN.
Underdånigst:
AXEL MÖRNER.
— 22 —
Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
Anbefalld avgiva utlåtande i anledning av en av riksdagens revisorer
verkställd undersökning rörande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna får Kungl. Marits befallningshavande i underdånighet
anföra följande.
Kungl. Maj :ts befallningshavande kan för sin del icke dela revisorernas
uppfattning, att den av dem omnämnda privata kommissionärerverksamheten,
bedriven av tjänstemän inom vederbörande verk, står i strid mot
grunderna för gällande kommissionärskungörelse.
Kungörelsen har väl egentligen kommit till för att bereda allmänheten
fördelen av att kunna påräkna, att det alltid vid vederbörligt verk finnes
att tillgå en person, som mot fastställd taxa har skyldighet att i vissa hänseenden
gå vederbörande tillhanda. Avsikten har säkerligen icke varit att
förhindra allmänheten att härutinnan anlita någon verkets tjänsteman
även örn han icke vore förordnad såsom kommissionär.
Skulle någon ändring i detta avseende ske, bör det naturligtvis hava påvisats,
. att olägenheter av nu rådande förhållanden föreligga för allmänheten
i sådan omfattning att en dylik ändring är av behovet påkallad. Av
utredningen framgår emellertid icke, att klagomål i sådant hänseende
framförts.
Vid härvarande länsstyrelse bedriva ett tiotal tjänstemän dylik privat
kommissionärsverksamhet, såvitt Kungl. Maj:ts befallningshavande kan
finna, dock av ringa omfattning. Icke heller har det kommit till Kungl.
Maj:ts befallningsha vandes kännedom, att allmänheten av denna verksamhet
haft någon olägenhet. Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
inhämtat lära dessa tjänstemän betinga sig ersättning för sitt besvär efter
de grunder, som i kommissionärskungörelsen äro angivna. Skulle så icke
hava varit fallet, lär allmänheten väl i sitt eget välförstådda intresse hava
övergått till någon av de officiella kommissionärerna.
För övrigt må omnämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i tjänsteväg
i stor utsträckning infordrar behövliga kompletterande utredningar
i enskilda ansökningsärenden.
Kungl. Maj:ts befallningshavande får därför som sin mening uttala, att
allmänheten icke bör betagas rätten att som hittills såsom kommissionär
efter eget val anlita tjänsteman vid länsstyrelse, oavsett örn denne är förordnad
till officiell kommissionär eller icke.
Göteborg, i landskansliet, den 31 december 1932.
OSCAK von SYDOW.
ERNST THORIN.
Birger Gillner.
— 23 —
Länsstyrelsens i Älvsborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i remissen
bifogad handling anfört beträffande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande,
Riksdagsrevisorernas framställning utmynnar i följande uttalande:
»Revisorerna kunna icke finna annat än att den privata kommissionärsverksamheten,
bedriven av tjänstemän inom vederbörande verk, står i
strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen och att den därför icke
vidare bör tillåtas förekomma.»
Länsstyrelsen kan icke instämma häri. Såsom revisorerna riktigt påpeka,
avser anordningen med officiella kommissionärer dels att tillgodose
allmänhetens behov av sakkunnigt biträde vid hänvändelse till statsmyndigheterna
och dels att hålla de därvid debiterade arvodena inom skäliga
gränser. Men att tvinga allmänheten att använda kommisssionären har
icke varit och kan ej heller vara kommissionärskungörelsens mening. Då
rätt finnes, att som ombud använda vem som helst vid de allmänna domstolarna
i alla instanser förefaller egendomligt örn det långt mindre krävande
ombudsmannaskapet vid de administrativa myndigheterna skulle
monopoliseras. Den som vänder sig till statsmyndighet bör därför enligt
länsstyrelsens mening ha rättighet att anlita vilket ombud han vill, och
skulle hans val därvid falla på en myndighetens befattningshavare, bör
han icke förmenas detta, dock naturligtvis under förutsättning (och detta
gäller även den officielle kommissionären) att uppdragets utförande icke
gör intrång på befattningshavarens lagstadgade arbetstid å tjänsterummet.
Ett förbud är även förhatligt, då det lätt kan kringgås. Det synliga
ombudet, som av myndighet icke kan avvisas, kan vara en befattningshavaren
närstående person, under det att det verkliga, sakkunskap erfordrande,
arbetet fortfarande utföres av befattningshavaren.
Länsstyrelsen kan sålunda icke tillstyrka det ifrågasatta förbudet.
Vänersborg i landskansliet den 5 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL von SNEIDERN.
GUSTAF LIDSTRÖMER.
Länsstyrelsens i Skaraborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid 14, § 4.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i avgiven
— 24 —
berättelse anfört rörande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna.
Revisorerna vända sig mot det enligt den förebragta utredningen här
och var vid länsstyrelserna förekommande förhållandet att andra tjänstemän
vid länsstyrelserna än de för allmänhetens tillhandagående särskilt
förordnade kommissionärerna privat utöva kommissionärsverksamhet, vilken
sistnämnda verksamhet de anse icke vidare böra tillåtas.
Såsom länsstyrelsen redan meddelat revisorerna har anmärkta förhållandet
här vid länsstyrelsen icke förekommit annat än i begränsad omfattning,
då uppdraget varit riktat till viss person och icke till kommissionären.
Tilläggas må, att ersättning därvid plägat beräknas enligt samma grunder
som i gällande kommissionärskungörelse.
Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna har varken obehörigt uppskörtande
av allmänheten eller olägenhet i övrigt för densamma därav föranletts,
utan torde fastmer mången gång en snabbare och möjligen även sakligare
hjälp beretts. Då emellertid tillvägagåendet icke torde stå i överensstämmelse
med syftet i ovannämnda kungörelse och därför principiellt sett icke
lärer böra få fortgå, har länsstyrelsen icke något att erinra mot detsammas
förbjudande.
Mariestad å landskansliet den 5 januari 1933.
Under dånigst:
AXEL EKMAN.
CARL FRÖBERG.
Länsstyrelsens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom remiss den 22 december 1932 har Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts att till kungl, departementet inkomma med utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer i en remissen bifogad
handling uttalat beträffande kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna, och får i följd härav Kungl. Majtts befallningshavande
anföra följande.
Vid landskontoret härstädes utövas kommissionärsverksamhet uteslutande
av den tjänsteman, som av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnats
till kommissionär därstädes.
Å landskansliet anlitas såsom kommissionär företrädesvis den därtill av
Kungl. Maj:ts befallningshavande antagne tjänstemannen. Därjämte förekommer
emellertid, att andra befattningshavare vid landskansliet förmedla
ingivande och uttagande av handlingar med mera dylikt, som torde kunna
anses hänförligt till kommissionärsskap. Så har dock skett i allenast mindre
omfattning med begränsning huvudsakligen till sådana fall, där på grund
av släktskap eller andra personliga förbindelser tjänsteman lämnat sitt biträde
för ifrågavarande ändamål. Å landskansliet bedrives sålunda icke
yrkesmässigt kommissionärsskap av annan än den därför anställde kom
missionären.
— 25 —
För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke funnit förbud
böra utfärdas för tjänstemännen att, såsom ovan angivits, tillfälligt mottaga
uppdrag av förevarande beskaffenhet.
Karlstad i landskontoret och landskansliet den 7 januari 1933.
ABR. UNGER.
GEORG SAMUELSON.
Axel Bergström.
Länsstyrelsens i Örebro län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har Kungl. Maj:ts befallningshavande
erhållit befallning att till kungl, departementet inkomma med utlåtande
i anledning av vad utav riksdagens revisorer i deras berättelse till
1933 års riksdag anmärkts i fråga örn kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna; och får Kungl. Maj:ts befallningshavande
i anledning härav anföra följande.
Den framkomna anmärkningen gäller det förhållandet, att allmänhetens
tillhandagående med utförandet av olika uppdrag beträffande de vid länsstyrelserna
anhängiggjorda ärendena enligt verkställd utredning ombesörjts
icke enbart av de för detta ändamål förordnade kommissionärerna,
utan också i många fall i stor utsträckning av andra vid länsstyrelserna
anställda tjänstemän.
Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande redan till statsrevisorerna
på begäran meddelat, fullgöras hithörande uppdrag vid länsstyrelsen i
Örebro så gott som uteslutande av vederbörande kommissionärer. Att andra
befattningshavare syssla härmed förekommer endast i undantagsfall.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har sålunda knappast anledning att för
egen del vidare yttra sig i föreliggande fråga.
Emellertid kan Kungl. Maj:ts befallningshavande icke underlåta att
framhålla, hurusom statsrevisorerna, som funnit den privata kommissionärsverksamheten,
bedriven av tjänstemän inom vederbörande verk, stå i
strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen och därför påyrkat,
att denna verksamhet icke måtte tillåtas vidare förekomma, enligt Kungl.
Maj:ts befallningshavandes uppfattning härutinnan gått längre än vederbort.
Vid varje länsstyrelse äro officiella kommissionärer anställda till
allmänhetens tjänst, något som åtminstone här i länet är väl känt. Därest
enskild rättssökande på grund av personlig bekantskap eller annan orsak
emellertid för besörjande av visst ärende hellre vill hänvända sig till annan
befattningshavare vid verket, synes skälig anledning icke föreligga vare
sig att betaga honom möjligheten härtill eller att förmena befattningshavaren
ifråga rättigheten att åtaga sig dylikt uppdrag. Det torde här ock böra
erinras därom, att sådana uppdrag icke sällan avse jämväl annat än rena
kommissionärsgöromål, såsom utredningar av olika slag, upprättande eller
anskaffande av handlingar med mera dylikt, som icke faller under kommissionärskungörelsens
bestämmelser.
— 26 —
Även om Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda icke kan förorda det
av statsrevisorerna ifrågasätta förbudet, vill Kungl. Maj:ts befallningshavande
garna vitsorda, att det även enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
uppfattning är bättre, ju mindre de särskilda befattningshavarna
syssla med uppdrag av här avsedd beskaffenhet. Kungl. Maj:ts befallningshavande
håller därjämte före, att i varje fall en viss begränsning
av vederbörandes rätt härutinnan alltid måste göras. Sålunda måste först
och främst aila sådana uppdrag uteslutas, som kunna föranleda konflikt
med vederbörandes egen tjänsteställning; och därjämte bör det icke tillåtas,
att verksamheten får sådan omfattning, att den kan betecknas såsom
yrkesmässig eller, i någon mån kan förliknas med advokatrörelse. Övervakandet
att så icke sker måste givetvis tillkomma den myndighet, hos
Vilken befattningshavaren är anställd, och Kungl. Maj:ts befallningshavande
håller före, att det på denna väg icke skall vara svårt att åstadkomma
rättelse, örn något missförhållande av ovan antydd art skulle visa sig för
handen.
Ehuru sålunda enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning
några särskilda åtgärder för detta ändamål knappast äro erforderliga, har
Kungl. Maj:ts befallningshavande emellertid icke något att erinra med av6jå
vad.av statsrevisorerna anförts därutinnan, att de påtalade förhållandena
böra beaktas vid den utredning angående kommissionärsväsendet,
som för närvarande pågår inom departementet.
örebro slott i landskansliet den 7 januari 1933.
BROR C. HASSELROT.
ALB. NISSER.
Länsstyrelsens i Västmanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kung 1. socialdepartementet.
Jämlikt nådig befallning i remiss den 22 december 1932 att inkomma
med utlåtande över riksdagens revisorers uttalande rörande den privata
kommissionärsverksamhet, som bedrives av tjänstemän vid länsstyrelserna,
får länsstyrelsen vördsamt anföra följande.
Såsom framgår av revisorernas utredning i ärendet finnes vid härvarande
länsstyrelse en tjänsteman med anställning såsom e. o. befattningshavare.
, som utövar kommissionärsverksamhet vid länsstyrelsen utan att vara
därtill förordnad. Då från allmänhetens sida icke framkommit någon som
helst anmärkning mot det sätt, varpå denna verksamhet bedrivits, har
länsstyrelsen icke funnit anledning att ge denne tjänsteman annat föreläggande
än att verksamheten i fråga icke finge inkräkta på hans arbete i
tjänsten.
Med den erfarenhet länsstyrelsen har i denna angelägenhet finner sig
länsstyrelsen icke kunna gå med på revisorernas anmärkning, att den privata
kommissionärsverksamheten står i strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen
och att den därför icke vidare bör tillåtas förekomma.
— 27 —
För övrigt torde det kunna anses såsom ett icke alldeles nödvändigt ingrepp
att betaga allmänheten rätten att i sina angelägenheter anlita en
person, till vilken den har förtroende.
Västerås slott i landskansliet den 3 januari 1933.
På länsstyrelsens vägnar:
ALB. NORBERG. CARL FR. JOHANSON.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I,sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Såsom anbefallt utlåtande över riksdagens revisorers uttalande i § 4
i den av dem till 1933 års riksdag avgivna berättelsen får länsstyrelsen
anföra följande.
Då den privata kommissionärsverksamheten, bedriven av tjänstemän
vid härvarande länsstyrelse, är av ringa omfattning samt kommissionärsverksamhetens
anknytning till de officiella kommissionärerna medför
vissa fördelar ur kontrollsynpunkt, har länsstyrelsen icke något att erinra
mot ett förhud för privat kommissionärsverksamhet beträffande länsstyrelsens
tjänstemän, örn ett sådant förbud anses erforderligt och kan genomföras.
Falun i landskansliet den 9 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
JOHN FAHLROTH. LARS FERNQVIST.
Länsstyrelsens i Gävleborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
Såsom anbefallt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
i fråga om kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet och
länsstyrelserna får länsstyrelsen anföra följande.
Vid härvarande länsstyrelse utövas kommissionärsverksamhet förutom
av två särskilt förordnade kommissionärer, en å landskansliet och en å
landskontoret, av en tjänsteman i landskanslistanställning i mera betydande
omfattning — inkomst därav för budgetåret 1931/1932 cirka 2,700
kronor — samt av några extra tjänstemän i mindre omfattning — inkomst
sammanlagt omkring 550 kronor. I de uppgivna beloppen ingå icke blott
arvoden för kommissionärsverksamhet utan även till avsevärd del arvoden
för uppsättande av ansökningar och dylikt.
— 28 —
Beträffande kommissionärs verksamheten å landskontoret har denna,
med undantag av några få enstaka fall, helt ombesörjts av den utav länsstyrelsen
förordnade kommissionären.
I fråga om arvodesdebitering hava i stort sett kommissionärskungörelsens
taxeföreskrifter följts — i regel synas åtminstone icke högre, men
val lägre avgifter hava debiterats. Några klagomål från allmänhetens
sida hava icke avhörts.
Då ifrågavarande tjänstemän synas hava mot en billig taxa stått allmänheten
till tjänst med uppsättande av skrifter samt med råd och anvisningar
m. m., har länsstyrelsen icke haft anledning ingripa mot denna
verksamhet. Givetvis måste gälla att arbetet ej utföres under tjänstetid.
Med hänsyn till ärendenas ökade antal, särskilt på automobilavdelningen,
och för åstadkommande av större kontroll över kommissionärsverksamheten
har länsstyrelsen emellertid under övervägande att anställa två
kommissionärer å landskansliet och därvid meddela föreskrift angående
ärendenas fördelning dem emellan.
Enligt bestämmelserna i 5 § av kungörelsen den 28 maj 1886 åligger
det kommissionär bland annat att föra diarium över de uppdrag och brev,
han mottagit samt de åtgärder han i anledning därav vidtagit.
Då det, särskilt med hänsyn till omfattningen av här ifrågavarande
kommissionärers verksamhet, måste anses lämpligt, att dem åvilande diarieföring
förbindes med kassabokföring, synas bestämmelserna i berörda
paragraf böra kompletteras med föreskrift, att kommissionär åligger föra
överskådlig, för kalenderår fortlöpande kassabok, så anordnad, att därav
framgår summa bruttointäkter samt summa avgående poster för utgifter,
porton m. m. ävensom debiterade arvoden. Med användning av kolumnsystem
torde en dylik bokföring utan olägenhet kunna anordnas
inom ramen för diariet.
Gävle slott å landskansliet och landskontoret den 7 januari 1933.
ABR. LÖF.
SVEN LEBECK.
Gunnar Klerck.
Länsstyrelsens i Västernorrlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts
att före den 9 innevarande januari avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens revisorer enligt remissen bifogad handling anfört rörande
kommissionärsväsendet vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Till efterkommande härav får länsstyrelsen anföra följande.
På sätt riksdagens revisorer anfört, hedrives jämväl vid härvarande
länsstyrelse av tjänstemän i landskanslist- och landskontoristgraden och
av en del extra befattningshavare privat kommissionärsverksamhet. Någon
olägenhet därav har emellertid länsstyrelsen icke förmärkt, och ej
heller har länsstyrelsen erfarit, att allmänheten för de kommissionärs
-
— 29 —
uppdrag, som utförts av dessa privata kommissionärer, debiterats oskäliga
arvoden.
Länsstyrelsen har emellertid icke något att erinra mot att de av riksdagens
revisorer påtalade förhållandena bliva föremål för närmare undersökning
och beaktande vid den utredning angående kommissionärsväsendet,
som för närvarande pågår inom socialdepartementet.
Härnösand i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. WIJKMAN.
RAGNAR STATTIN.
Länsstyrelsens i Jämtlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till kungl, socialdepartementet.
Sedan länsstyrelsen genom remissresolution den 22 december 1932 anmodats
att till kungl, socialdepartementet inkomma med utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer i sin berättelse anfört rörande kommissionärsväsendet
vid Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, får
länsstyrelsen i sådant avseende anföra.
Vid länsstyrelsen i Jämtlands län finnas två särskilt förordnade kommissionärer,
en på landskansliet och en på landskontoret. Utom dessa officiella
kommissionärer bedriva två tjänstemän å landskansliets automobildiarium
privat verksamhet som kommissionärer. De utannonsera icke
denna sin verksamhet, men mottaga uppdrag, då de därtill anlitas. Nettoinkomsten
härav har av dessa tjänstemän uppgivits till sammanlagt 900
kronor och ärendenas antal till 400. Enligt uppgift har uppdrag ej sällan
innefattat jämväl uppsättande av skrivelse i ärendet samt debiteringen
av arvoden skett i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionärstaxan.
Ehuru denna verksamhet sålunda icke är så obetydlig, anser
länsstyrelsen skäl icke förefinnas att förordna mer än en kommissionär å
landskansliet, då sammanlagda antalet kommissionärsuppdrag å landskansliet
icke synes giva anledning därtill. Några olägenheter av den
privata kommissionärsverksamheten synas icke hava förekommit vare sig
i fråga örn tjänstegöromålens behöriga skötande eller för allmänheten
genom att arvodena icke hållits inom rimliga gränser. Under sådana förhållanden
har länsstyrelsen ansett sig icke böra ingripa mot denna verksamhet.
Avsikten med anställande av kommissionärer vid de olika ämbetsverken
för att tillhandagå allmänheten med ingivande, uttagande och översändande
av handlingar o. d. har otvivelaktigt varit att bereda allmänheten
tillfälle att få sina ärenden i ämbetsverken pålitligt utförda utan
att därför belastas med större utgifter än som kunna anses skäliga. Anställandet
av kommissionär vid ett ämbetsverk ävensom dennes namn
bringas officiellt till allmänhetens kännedom. Men detta innebär uppenbarligen
icke någon som helst skyldighet för allmänheten att anlita kom
-
— 30
missionären utan står det denna fritt att, där så önskas, anlita privat
ombud för ingivande och uttagande av handlingar och bevakande av ärendenas
handläggning hos ämbetsverket. Det synes därför icke utan vidare
få anses klart att det är stridande mot grunderna för kommissionärskungörelsen,
att en tjänsteman inom ett ämbetsverk, på därom erhållen anmodan,
åtager sig att, fastän han icke är officiellt antagen till kommissionär,
tillhandagå allmänheten med åtgärder av enahanda slag som
kunna anförtros åt denne. Det torde råda tvekan örn huruvida möjlighet
föreligger att med nu gällande bestämmelser utan vidare förbjuda
sådan privat kommissionärsverksamhet för tjänstemän inom vederbörande
verk. Anses sådant iörbud önskvärt, lärer en allmän bestämmelse
därom böra i vederbörlig ordning meddelas. Även örn det icke kan förnekas
att allvarliga olägenheter för tjänsten och för allmänheten kunna
bliva en följd av privat kommissionärsverksamhet inom det egna verket,
torde förhållandena vid denna länsstyrelse icke för närvarande påkalla
åtgärder i syfte att förbjuda sådan verksamhet.
Östersund i landskansliet den 4 januari 1933.
M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.
ERLAND MONTELL.
Länsstyrelsens i Västerbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer anfort över
kommissionärsväsendet hos Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.
Med anledning härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande:
Revisorerna
omnämna, att allmänhetens tillhandagående med utförande
av olika uppdrag beträffande ärenden hos länsstyrelserna i allmänhet
ombesörjas icke allenast av för detta ändamål förordnade kommissionärer
utan även av andra vid länsstyrelserna anställda tjänstemän, och beteckna
såsom ett allvarligt missförhållande att en betydande del av den
vid länsstyrelserna bedrivna kommissionärsverksamheten undandrager
sig ämbetsmyndighets kontroll. Denna privata kommissionärsverksamhet
anse därför revisorerna stå i strid mot grunderna för kungörelsen angående
kommissionärer och hör fördenskull icke vidare tillåtas förekomma.
Berörda kungörelse innehåller emellertid endast, att hos Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna skola vara förordnade en eller flere kommissionärer,
som skola mot viss fastställd taxa tillhandagå dem, som muntligen
eller skriftligen anlita dessa kommissionärer, med utförande av
vissa närmare angivna synnerligen enkla uppdrag som t. ex. ingivande
och uttagande av handlingar och expeditioner. Avsikten med denna kungörelse
är uppenbarligen den, att inom ifrågavarande ämbetsverk skola
finnas vissa personer, till vilka allmänheten utan att närmare känna
— 31 —
dem skall kunna vända sig för att mot en ringa ersättning få dylika
enkla uppdrag utförda. Ur denna bestämmelse lärer icke kunna utläsas
något förbud för allmänheten att för nämnda ändamål anlita någon annan
bland verkets tjänstemän, med vilken uppdragsgivaren är personligen
bekant och av vilkens biträde framför andra han vill använda sig.
I allmänhet torde det nog också vara så, att uppdraget icke inskränker sig
till sådant, som avses i berörda kungörelse, utan går ut på t. ex. uppsättande
av en ansökning, anskaffande av bevis och intyg, som skola fogas
därvid o. s. v. Det kan innebära bevakande av något uppdragsgivarens
intresse vid exekutiv auktion å fast egendom, rådfrågning rörande hos
länsstyrelsen anhängigt ärende eller lämnande av upplysningar av betydligt
vidlyftigare beskaffenhet än som avses i kommissionärskungörelsen.
Därför är det ock enligt länsstyrelsens förmenande endast i synnerligen
ringa omfattning, som rena kommissionärsuppdrag ombesörjas av tjänstemän
inom verket. Givet är att utförandet av dessa uppdrag och omfattningen
av desamma bliva föremål för en viss kontroll av vederbörande
ämbetsmyndighet.
Det har icke ens uppgivits att i nu förevarande hänseende förekommit
något, som kan giva anledning till anmärkning eller närmare motivera
de+ föreslagna förbudet. Enligt länsstyrelsens åsikt vore det mindre
lämpligt att meddela ett förbud av den beskaffenhet revisorerna ifrågasätta.
Ett sådant förbud lärer svårligen kunna upprätthållas och kan i
varje fall lätt kringgås. Helt visst komme även ett sådant förbud att
medföra avsevärt menliga inverkningar för den allmänhet, som sålunda
bleve berövad möjligheten att genom att anlita någon länsstyrelsens tjänsteman
få ett sakkunnigt men ändock billigt biträde i någon sin under
länsstyrelsens handläggning varande angelägenhet.
Umeå i landskansliet den 2 januari 1933.
Underdånigst:
GUSTAV ROSÉN.
GUSTAF HULTMAN.
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 14, § 4.
Till Konungen.
Med anledning av nådig remiss den 22 december 1932 på riksdagens revisorers
uttalande rörande kommissionärsväsendet vid länsstyrelserna får
länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Revisorerna rikta sig mot den privata kommissionärsverksamhet som
vid länsstyrelserna utövas av andra där anställda än de till kommissionär
förordnade. De framhålla att kommissionärskungörelsens taxeföreskrifter
icke hava avseende å denna privata kommissionärsverksamhet, och att
allmänheten förty vid hänvändelse till dessa kommissionärer saknade den
garanti i fråga örn arvodesdebiteringen som anordningen med officiella
kommissionärer avsett att innebära. Revisorerna hava betecknat det så
-
— 32 —
som ett allvarligt missförhållande att berörda del av den vid länsstyrelserna
bedrivna kommissionärsverksambeten på detta sätt vore undandragen
ämbetsmyndigheternas kontroll och förklarat ifrågavarande privata
kommissionärsverksamhet stå i strid mot grunderna för kommissionärskungörelsen,
och att den därför icke vidare borde tillåtas förekomma.
Länsstyrelsen kan icke finna annat än att revisorernas sålunda uttryckta
föreställningar innebära en påtaglig överdrift åtminstone vad
detta län vidkommer. De personer som här vid länsstyrelsen taga emot
uppdrag att bevakas hos länsstyrelsen tillämpa, såvitt länsstyrelsen kunnat
utröna, kommissionärstaxan och rabattera stundom på densamma.
Minsta uppskörtning av klienterna skulle för övrigt säkerligen i dessa
upplysta tider snarligen bestraffa sig. Revisorerna åberopa icke heller
att dylik överdebitering någonstädes skulle hava förekommit.
Det synes länsstyrelsen knappast erforderligt eller ens lämpligt att utfärda
kategoriskt förbud för andra vid länsstyrelsen anställda än auktoriserad
kommissionär att åtaga sig uppdrag för den rättssökande allmänheten.
Från tjänstgöring ute i länet eller eljest härleda en del här vid
länsstyrelsen tjänstgörande förbindelser med folk ute i skilda orter och
det skulle säkerligen för dessa ortsbor te sig som ett onödigt och oförståeligt
ingrepp i deras frihet, örn de sålunda skulle fråntagas rätten att för
sina uppdrag anlita den de känna och hava förtroende för.
Länsstyrelsen finner alltså riksdagens revisorers uttalande icke böra
föranleda vidare åtgärd.
Luleå i landskansliet den 9 januari 1983.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
R. SUNDBERG. A. HOLM.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 19, § 5.
Till Konungen.
Såsom anbefallt utlåtande över vad riksdagens revisorer i § 5 i den av
dem till 1933 års riksdag avgivna berättelsen anmärkt, får länsstyrelsen i
Kopparbergs län anföra följande:
Länsstyrelsen tillåter sig till en början att rätta det av riksdagens revisorer
gjorda antagandet, att länsstyrelsen, vid förordnandet av befattningshavaren
i fråga tillsvidare såsom landsfiskal i Älvdalens distrikt,
icke dessförinnan skaffat sig kännedom örn det sätt, varpå han bestritt
den av honom åberopade tjänstgöringen i landsstaten.
Vid förordnandet ägde länsstyrelsen ingående kännedom örn befattningshavarens
föregående tjänstgöring inom landsstaten. Dels hade ej mindre
befattningshavaren, innan han erhöll tillstånd att bliva landsfiskalsbiträde
i Kopparbergs län, själv redogjort för allt vad som sammanhängde med
polisanmälningen i Stockholm 1923, än även undertecknad Fahlroth på
uppdrag av landshövding Kvarnzelius inhämtat upplysningar av lands
-
— 38 —
sekreteraren och landskamrerare!! i Stockholms län samt landssekreter
ren och landsfogden i Gävleborgs län, och dels ställdes till länsstyrelsens
förfogande av tjänstvilliga händer material i överflöd.
Landssekreteraren och landskamreraren i Stockholms län upplyste, att
befattningshavaren vore en kunnig, skicklig och arbetsam man, mot vars
tjänstgöring icke direkt anmärkning kunde göras, men att länsstyrelsen
på grund av vad som förekommit vid polisförhöret 1923 ansåge honom icke
vara lämplig som åklagare.
Landssekreteraren och landsfogden i Gävleborgs län gåvo vederbörande
goda vitsord beträffande såväl tjänstgöring som vandel.
Då frågan örn utfärdande av förordnande tillsvidare i Älvdalens distrikt
förelåg till avgörande, var befattningshavaren i fråga de medsökande av
gjort överlägsen i fråga om tjänstemeriter, och han företedde goda betygöver
tjänstgöringen allt ifrån juli månad 1925.
Med hänsyn till vad landssekreteraren och landskamreraren i Stock
holms län muntligen upplyst angående befattningshavaren och då länsstyrelsen
ansåg att vad befattningshavaren för brutit år 1920 rimligen
borde kunna anses sonat genom en därefter följande sjuårig väl vitsordad
landsstatstjänstgöring, fann länsstyrelsen sig böra tilldela befattningshavaren
förordnandet i fråga.
Falun i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
JOHN FAHLROTH. ''-ÅHS FERNQVIST.
Länsstyrelsens i Hallands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 20, § 6.
Till K o n u n g e n.
Med anledning av riksdagens revisorers uttalanden i § 6 av deras be
rättelse över granskningen av statsverkets förvaltning för budgetåret 1931
—1932 får länsstyrelsen i Hallands län överlämna iörklaring av landskam
reraren Birger Karlberg samt för egen del, så vitt uttalandena beröra för
hållandena inom detta län, anföra följande.
Stadgandet i 107 § taxeringsförordningen att landskamreraren äger närvara
vid sammanträde med beskattningsnämnd i första instans inom länet
och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten avser påtag
ligen att giva landskamreraren rättighet att, ehuru han icke är medlem
av beskattningsnämnden, med sin författningskunskap och erfarenhet
hjälpa densamma i dess arbete. Att han icke därvid i egenskap av lands
kamrer äger rösträtt är naturligt, enär sådan rätt endast tillkommer nämn
dens medlemmar. Författningstexten i denna paragraf utgör däremot icke
enligt sin ordalydelse något hinder mot att landskamreraren utses till ord
förande och sålunda till röstberättigad medlem av nämnden, ifall blott
stadgandet i lil § 2 mom. iakttages, nämligen att den som tjänstgjort så
som ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd icke må såsom lands
kamrerare taga befattning med taxering, i vars behandling inom nämn
den han tidigare deltagit.
:i — lieo.-bcrättelsc ann. statsverket för dr 1932. lil.
— 34 —
Med delina uppfattning av stadgandenas innebörd ansåg länsstyrelsen
sig kunna medgiva att Karlberg, sedan han år 1930 utnämnts till ordinarie
landskamrerare, linge behålla uppdraget såsom ordförande i taxeringsnämnden
i Halmstads andra taxeringsdistrikt och vidtog tillika nödiga
åtgärder för att granskningen av taxeringarna inom detta distrikt skedde
av annan tjänsteman, vilken därefter tjänstgjorde såsom landskamrerare
vid det sammanträde med prövningsnämnden, då besvär och andra taxeringsfrågor
från detta distrikt behandlades. Länsstyrelsen vill gärna
medge att den, då det fortsatta förordnandet meddelades för Karlberg,
kanske icke tillräckligt studerat departementschefens av statsrevisorerna
nu åberopade uttalande i motiveringen till propositionen nr 214 till 1928
års riksdag, men vill likafullt göra gällande, att, då åtgärder vidtagits för
att icke Karlberg skulle såsom landskamrerare taga någon som helst befattning
med taxeringsärendena från ifrågavarande distrikt och att detta
skulle utföras av annan tjänsteman i t. f. landskamrerares ställning, departementschefens
uttalanden icke synas direkt tillämpliga på det nu
förevarande fallet.
För framtiden kommer emellertid länsstyrelsen att icke förordna ordinarie
landskamreraren till medlem av beskattningsnämnd.
Såsom Karlberg i sin förklaring framhållit, hava förordnandena för honom
icke meddelats på hans egen föredragning.
Halmstads slott i landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL MÖLNER.
PER KJELLMAN.
Landskamrerare!» i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 20, § 6.
Till länsstyrelsen i Hallands län.
Sedan länsstyrelsen infordrat min förklaring i anledning av vad riksdagens
revisorer under § 6 uti sin berättelse till 1933 års riksdag anfört
bl. a. därom att undertecknad landskamrerare förordnats såsom ordförande
i taxeringsnämnd får jag vördsamt anföra följande.
Revisorerna anföra i nämnda paragraf, vad Hallands län angår, dels
att av länskungörelserna för åren 1930 och 1931 framgår, att länsstyrelsen
på min egen föredragning förordnat mig att vara ordförande i 1931 och
1932 års taxeringsnämnder i Halmstads stads II taxeringsdistrikt, dels att
av förarbetena till 1928 års taxeringsförordning torde få anses framgå,
att det varit lagstiftarens mening, att ordinarie landskamrerare icke bör
vara medlem av beskattningsnämnd dels ock att revisorerna måste finna
det anmärkningsvärt, att länsstyrelsen meddelat ordinarie landskamreraren
nämnda uppdrag samt att jag själv tjänstgjort såsom föredragande
i ärende angående förordnande för mig att vara ordförande i omförmälda
taxeringsnämnd.
dag vill då först påpeka, att revisorernas uttalande att av 1930 och 1931
års allmänna kungörelser för länet framgår, att jag på min egen föredragning
förordnats till taxeringsordförande, icke är riktigt. Ifrågavarande
— 455 —
länskungörelser liava visserligen underskrivits av mig, men såsom framgår
av ordalydelsen i kungörelserna innehålla de icke några förordnanden
för taxeringsnämndsordiörande utan allenast ett tillkännagivande bl. a.
att länsstyrelsen lörordnat taxeringsnämndsordförande för respektive år.
Med andra ord länskungörelserna innehålla endast ett meddelande för allmänhetens
kännedom vilka personer, som av länsstyrelsen blivit förordnade
såsom taxeringsnämndsordiörande. Jag bilägger mina förordnanden
såsom taxeringsnämndsordiörande för åren 1931 oell 1932, det förstnämnda
i avskriit, enär originalet icke kunnat av mig återfinnas. Av
underskrifterna å dessa förordnanden framgår, att jag blivit förordnad
icke på egen föredragning utan på föredragning av tjänstgörande länsassessorn
å landskontoret.
dag vill därefter omnämna, att jag alltsedan år 1911 tjänstgjort såsom
ledamot eller ordförande i taxeringsnämnden för Halmstads stads andra
taxeringsdistrikt, nämligen såsom av länsstyrelsen förordnad ledamot under
åren 1911—1915 och såsom ordförande under åren 1916—1932. Sedan
jag den 2 maj 1930 av Kungl. Majit utnämnts till landskamrerare i Hallands
län, ansåg jag mig, vid det förhållande att taxeringsförordningen
icke syntes lägga något hinder i vägen därför, kunna fortfarande emottaga
förordnande såsom taxeringsnämndsordförande i det taxeringsdistrikt,
i vilket jag som ovan nämnts tjänstgjort sedan år 1911. Taxeringsförordningen
stadgar nämligen i lil § 2 mom. allenast, att den som tjänstgjort
såsom ordförande eller ledamot i heskattningsnämnd icke må såsom
landskamrerare taga befattning med taxering, i vars behandling inom
nämnden han tidigare deltagit. Jag bär naturligtvis icke såsom landskamrerare
tagit befattning med de taxeringar, vilka jag tidigare behandlat
såsom taxeringsnämndsordförande.
Då taxeringsförordningen tillkom några år före min utnämning till
landskamrerare, ilar jag icke haft anledning taga närmare del av förarbetena
till 1928 års taxeringsförordning i vidare mån än som varit erforderligt
för tolkning av förordningens bestämmelser. Då bestämmelserna
i lil § 2 mom. taxeringsiörordningen synts mig vara fullt klara och
tydliga, har jag alltså icke förrän nu på grund av statsrevisorernas uttalande
haft anledning taga närmare del av förarbetena till nämnda
lagrum.
Till slut anser jag mig böra framhålla, att jag i min egenskap av landskamrerare
haft den allra största nytta av min tjänstgöring såsom taxeringsnämndsordförande.
dag är därför av den uppfattningen, att det är
en given fördel för det allmänna, att en landskamrerare får förordnas såsom
taxeringsnämndsordiörande. Ty endast genom att i första instans
komma i tillfälle att syssla med en mängd olika taxeringsfrågor, kan han
helt tränga in i och behärska beskattningslagarnas många detaljbestämmelser.
Någon olägenhet av dylika förordnanden torde icke heller kunna
påvisas, ty numera liro ärendenas antal till en ordinarie prövningsnämnd
så många, att landskamreraren under den tidsrymd av ett par månader,
som står till huds för deras handläggning, omöjligen ensam kan förbereda
dem alla utan måste hava biträde därtill. De ärenden, som landskamreraren
förut handlagt i egenskap av taxeringsnämndsordförande, kunna dä
i stället till prövningsnämnden förberedas och granskas av någon annan
person, som tjänstgör som landskamrerarens biträde.
Halmstad den 3 januari 1933.
nirger Karlberg.
— 36 —
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 20, § 6.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 Ilar länsstyrelsen i Kopparbergs
län lått sig anbefallt att löre den 9 i denna månad inkomma med utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer uttalat i fråga örn länsstyrelsens
åtgärd att meddela landskamreraren Lars Fernqvist förordnande
såsom ordförande i Hedemora stads och Grangärdes sockens taxeringsnämnder.
Överlämnande från landskamreraren Lars Fernqvist infordrad förkla
ring i ärendet lår länsstyrelsen såsom eget underdånigt utlåtande åberopa
vad denne uti avgivna lörklaringen anlört.
Falun i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
RENÉ AHRENBERG. JOHN FAHLROTH.
Landskamrerarens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 20, § 6.
Till länsstyrelsen i Kopparbergs län.
Avfordrad förklaring i anledning av vad statsrevisorerna i senast avgivna
berättelse uttalat i fråga örn länsstyrelsens åtgärd att meddela undertecknad
förordnande som ordlörande i Hedemora stads och Grangärde
sockens taxeringsnämnder får undertecknad i sådant hänseende vördsamt
aniöra.
Revisorerna hava funnit det anmärkningsvärt, att länsstyrelsen meddelat
ordinarie landskamreraren i länet uppdrag såsom ordförande i taxeringsdistrikt
vid 1932 års taxeringar samt att landskamreraren själv
tjänstgjort såsom föredragande i detta ärende.
Med upplysning att mitt förordnande avsett endast ett år och sedermera
icke förnyats vill jag framhålla, att taxeringsförordningen i dess nuvarande
lydelse (§ lil mom. 2) icke synes lägga hinder i vägen för en ordinarie
landskamrerare att mottaga uppdrag såsom ordförande i taxeringsnämnd,
blott han icke sedermera såsom landskamrerare tager befattning
med taxering i vars behandling han deltagit såsom ordförande i taxerings
nämnden.
Denna uppfattning uttalade jag för landshövding Kvarnzelius, och fann
mig, med sådan tolkning av åberopade bestämmelse, oförhindrad att, vid
framläggande av förslaget till taxeringsnämndsordförande med mera i
länets övriga taxeringsdistrikt, anmäla mig själv såsom ordförande i ett
stads- och ett lantdistrikt, Hedemora stad och Grangärde socken.
— 37
Beträffande principfrågan, huruvida en ordinarie landskamrerare lämpligen
bör inneha förordnande såsom ordförande i taxeringsnämnd, vill
jag erinra om den mångfald uppgifter, som i avseende å taxeringsväsendet
åvila landskamrerarna. De skola befordra en rättvis och likformig
taxering, granska det synnerligen vidlyftiga taxeringsmaterialet samt
följa och leda taxeringsarbetet i länet. Enär en landskamrerares arbete
huvudsakligen är förlagt till tjänsterummet, torde det stå klart, att han
svårligen kan komma i den kontakt med det praktiska taxeringsarbetet,
som ett ordförandeskap i taxeringsnämnd skänker. Från denna synpunkt
borde det framstå såsom ett önskemål från såväl landskamrerarens som
det allmännas sida, att en landskamrerare genom att någon gång meddelas
uppdrag såsom ordförande i taxeringsnämnd finge tilli tille att förskaffa
sig mera ingående kännedom örn det krävande och ömtåliga arbete, som
åvilar taxeringsväsendets första och viktigaste instans. Detta önskemål
måste framstå som särskilt motiverat, då det gäller tolkningen och till
lämpningen av nya skattelagar, vilka — såsom 1928 års skatteförfattningar
— innebära en fullständig omläggning av förut gällande taxeringsprinciper.
Enligt min uppfattning borde sålunda en landskamrerare vara
berättigad att något år mottaga förordnande som ordförande i taxeringsnämnd.
Landskamrerarens möjlighet att sedermera kontrollera taxeringsarbetet
i allmänhet och verka för rättvisa och jämlikhet i taxeringen skulle
genom den därigenom vunna närmare kännedomen om omfattningen och
svårigheterna vid taxeringsnämndernas arbete väsentligen underlättas.
Denna min uppfattning har vunnit stöd i den erfarenhet, som mitt ordförandeskap
bibringat.
Vad angår statsrevisorernas uttalande att jag såsom taxeringsnämndsordförande
betingat mig högre ersättning än vederbort, får jag, på grundvalen
av material, som finnes tillgängligt å länsstyrelsen, upplysa, att
bruttoersättningen för uppdragen såsom taxeringsnämndsordförande —
utgörande de belopp, som angivits i statsrevisorernas berättelse — beräknats
efter enahanda av Kungl. Maj:t godkända grunder, som tillämpats
beträffande ersättningen till övriga taxeringsnämndsordförande inom länet
samt att den skenbara höjning i ersättningsbeloppen till mig haft sin
grund och förklaring i den väsentliga, i vissa fall flerdubbla ökning i antalet
anmaningar, deklarationer, avvikelser o. s. v., som vid 1932 års taxering
inträdde i såväl Hedemora stads som Grangärde sockens taxeringsdistrikt.
Falun den 31 december 1932.
Lars Fertul vist.
Länsstyrelsens i Stoekhohns
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
T ill Kon u n g e n.
Genom remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att avgiva
utlåtande med anledning av vad riksdagens år 1932 församlade revisorer
anfört rörande ersättning lill länsstyrelsens tjänstemän i Koppar
— 38 —
bergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd. Med anledning
härav får länsstyrelsen anföra följande.
Revisorernas ifrågavarande uttalande innefattar vissa uppgifter rörande
de belopp, som under budgetåret 1931/1932 utbetalats till befattningshavare
vid länsstyrelsen i Kopparbergs län för arbete i taxeringsoch
prövningsnämnd samt berör vidare, i anslutning till vissa vid revisorernas
granskning inom samma länsstyrelse uppmärksammade förhållan
den, frågan örn traktamentsersättning till å sammanträdesorten bosatt deltagare
i sådant möte, som omförmäles i 75 § taxeringsförordningen.
Vidkommande först uppgifterna rörande ifrågavarande befattningshavares
arvoden för arbete i taxerings- och prövningsnämnd lärer något uttalande
icke kunna påfordras från härvarande länsstyrelse, som givetvis
saknar möjlighet att yttra sig rörande arbetsförhållandena inom ett främmande
län. I fråga örn spörsmålet angående taxeringsarbetets nuvarande
organisation och kostnader, särskilt med avseende å befattningshavares
vid länsstyrelsen deltagande däri, får länsstyrelsen åberopa sitt utlåtande
den 10 januari 1931 med anledning av vissa, av riksdagens år 1930 församlade
revisorers uttalanden i detta ämne.
Beträffande traktamentsersättning för deltagande i sammanträde jämlikt
75 § taxeringsförordningen får länsstyrelsen meddela, att befattningshavare
vid länsstyrelsen, som kallats att deltaga i sådant sammanträde
här i staden, hittills icke framställt anspråk på dylik ersättning. Till
andra deltagare i sådant sammanträde har länsstyrelsen författningsenligt
efter rekvisition utbetalat traktamentsersättning.
Stockholm å landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
NILS EDÉN.
G. LÖWGRKN.
Länsstyrelsens i Uppsala län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Jämlikt nådig befallning får Eders Kungl. Majrts befallningshavande
i underdånighet avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
år 1932 under § 7 anlört rörande ersättning till tjänstemän vid länsstyrelse
för taxeringsarbete samt i sådant avseende anföra.
Inom Uppsala län har det i åtskilliga fall på grund av yppade svårigheter
att i orten förvärva lämpliga personer till ordförande eller kronoombud
i taxeringsnämnd visat sig nödvändigt att meddela sådant uppdrag
åt tjänstemän vid länsstyrelsen. Något hinder för ombesörjandet av
göromålen vid länsstyrelsen har icke föranletts härav, och framställning
örn ökade extra arbetskrafter vid länsstyrelsen har icke härav föranletts,
ehuru den icke-ordinarie personalen är fåtalig i förhållande till behovet.
Eders Kungl. Majrts befallningshavande anser därför någon åtgärd beträffande
detta län icke vara påkallad av revisorernas iakttagelser rörande
— 39 —
omfattningen av de taxeringsuppdrag, som anförtrotts befattningshavare
vid länsstyrelsen i Kopparbergs län. De bestämmelser, som genom förordningen
den 22 juni 1932 (nr 292) örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379) meddelats rörande ersättning
för arbete, föranlett av länsprövningsnämnden, torde innefatta fullt tillräckliga
möjligheter till kontroll därå, att ersättningarna göras skäliga.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningskavandes uppfattning bör dagarvode
icke utgå till tjänsteman vid länsstyrelse för deltagande i sammanträde
enligt 59 § 1 eller 2 mom. eller 75 § taxeringsförordningen, därest
sammanträdet äger rum i residensstaden. Sådan ersättning har icke heller
under år 1932 utbetalts inom detta län. Däremot synes det vara med
grunderna för taxeringsförordningens bestämmelser örn ersättning för deltagande
i taxeringsarbete fullt överensstämmande, att dagarvode för
deltagande i sådant sammanträde utgår till andra å sammanträdesorten
boende personer än länsstyrelsens befattningshavare. Denna fråga var
föremål för prövning vid 1932 års riksdag, och anledning att på nytt upptaga
frågan till behandling synes icke föreligga.
Uppsala slott i landskontoret den 31 december 1932.
Underdånigst:
S. LINNÉR.
ADOLF LUNDEVALL.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Sedan riksdagens år 1932 församlade revisorer i sin berättelse framställt
vissa erinringar med anledning av ersättningar, som för arbete i taxeringsoch
prövningsnämnder utgått till tjänstemän vid länsstyrelsen i Kopparbergs
län, har genom nådig remiss den 22 december 1932 infordrats länsstyrelsens
i Södermanlands län yttrande i anledning av vad revisorerna
sålunda anfört, och får på grund härav länsstyrelsen i detta ärende i underdånighet
anföra följande:
Det har synts revisorerna, att den omständigheten, att länsstyrelsens i
Kopparbergs län personal i så stor omfattning tagits i anspråk för taxeringsarbete,
kunnat menligt inverka på arbetets gång inom länsstyrelsen
samt medföra ökat behov av medel för avlönande av icke-ordinarie personal.
Då med taxeringsarbete här icke lärer kunna förstås annat taxeringsarbete
än sådant, för vilket särskild ersättning utgått, anser sig länsstyrelsen
kunna uttala den meningen, att sådant taxeringsarbete här i länet
ej förekommit för länsstyrelsens personal i sådan utsträckning, att de av
revisorerna för Kopparbergs län befarade olägenheterna här framträtt.
Vad i övrigt angår frågan örn användande i taxeringsarbetet av personal
bos länsstyrelserna, hyser länsstyrelsen fortfarande samma mening,
— 40
som tidigare uttalats i underdånigt utlåtande i liknande ärende deu <S
januari 1931, vilket utlåtande här i avskrift bilägges.1
Till vad där yttrats, skulle länsstyrelsen dock vilja göra det tillägget,
att vid bedömandet av hit hörande spörsmål ej heller bör förbises det
gagn tjänstemännens å landskontoret sysslande med taxeringsarbetet medför
dels därigenom att detta arbete lämnar tillfälle för de tjänstemän, som
förr eller senare kunna komma i fråga till landskamrerarebefordran, att
vinna för landskamreraretjänsten värdefull, för att ej säga nödvändig, er
farenhet i taxeringsverkets skötande, och dels genom den ökade förtrogenhet
med länets förhållanden, som till gagn även för tjänsten i övrigt otvivelaktigt
står att vinna genom taxeringsarbetet.
Revisorerna hava vidare ifrågasatt, huruvida icke skäl kunde anses föreligga
att vidtaga sådan ändring av bestämmelserna örn ersättning för
deltagande i möte enligt 75 § taxeringsförordningen, att dylik ersättning
icke komme att utgå till personer, som äro bosatta å sammanträdesorten.
I varje fall borde det, enligt revisorernas mening, icke förekomma, att
länsstyrelsens egna tjänstemän, vilka deltaga i här avsedda sammanträden
å länsstyrelsens lokaler, härför uppbära särskilt dagarvode.
I denna punkt delar länsstyrelsen i huvudsak revisorernas mening, men
anser, att vid den ändring i ersättningsbestämmelserna, intagna i 145 §
taxeringsförordningen, som härav kan komma att föranledas, även bör
uppmärksammas ersättningarna för sammanträden enligt 59 § 1 eller 2
mom. och enligt 67 § 2 mom. samma förordning. Ersättningarna kunna
dock ej utan vidare strykas för alla å sammanträdesorten boende deltagare
i sådana sammanträden, som nu avsetts, utan torde sådan strykning
kunna ske allenast för dem, vilka erhålla av vederbörlig prövnings
nämnd efter länsstyrelsens förslag bestämda arvoden för sitt deltagande
i taxeringsarbetet. Länsstyrelsen förmenar nämligen, att omfattningen
av det arbete för taxeringsverket, som till exempel ordförande i taxeringsnämnd
utför, ej röner nämnvärd påverkan därav, att sådan ordförande
också bevistar ett på hans boningsort hållet sammanträde inför länsstyrelse
eller landskamrerare. Skulle han möjligen få vidkännas särskild
utgift för vikarie eller dylikt, torde hänsyn härtill kunna tagas vid arvodets
bestämmande.
Att här göra någon skillnad mellan länsstyrelsens tjänstemän och andra
personer synes ej vara av omständigheterna påkallat, och ej heller torde
någon skillnad böra göras mellan sammanträde å länsstyrelsens lokaler
och sammanträde å annan lokal i residensstaden.
Nyköping i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
G. SEDERHOLM.
EDWARD AHLNER.
1 Utlåtandet återfinnes å sid. 103 i del III av statsrevisorernas berättelse äng. statsverket
till 1931 års riksdag.
— 41 —
Länsstyrelsens i Östergötlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande de! I. sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Sedan genom remissresolution den 22 december 1932 blivit länsstyrelsen
anbelallt att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer under
§ 7 i sin berättelse anfört angående länsstyrelsernas tjänstemäns deltagande
i taxeringsarbete och vissa sådana tjänstemän tillerkända arvoden
för dylikt arbete, får länsstyrelsen i underdånighet anföra.
Så som taxeringsförfarandet enligt nu gällande lagstiftning är inrättat,
är det ändamålsenligt, för att icke säga nödvändigt, att åtminstone några
av länsstyrelsens och enkannerligen landskontorets tjänstemän aktivt deltaga
i taxeringsarbete. För att landskamreraren skall kunna rätteligen
och på ett effektivt sätt inom den därför anslagna tiden fullgöra sina åligganden
i och för taxeringsväsendet är det av utomordentlig vikt, att han
vid sin sida har ett antal i taxeringsarbete fullt förfarna, under arbetstiden
städse tillgängliga tjänstemän, vilkas kvalifikationer och lämplighet
för hithörande arbetsuppgifter han väl känner till. Likaledes är det av
stor vikt, att de landskontorstjänstemän, som handlägga ärenden, vilka enligt
taxeringsförfattningarna tillhöra landskontoret, genom aktivt taxeringsarbete
förvärvat sig kännedom örn dylika ärendens praktiska innebörd.
Länsstyrelsen förbiser emellertid icke, att ett anlitande av länsstyrelsernas
tjänstemän för taxeringsuppdrag i större utsträckning kan medföra
intrång på länsstyrelsernas egentliga arbetsuppgifter. I sådant avseende
har länsstyrelsen låtit sig angeläget vara att tillse, såväl att ingen tjänsteman
beklädes med taxeringsuppdrag i sådan utsträckning, att han därigenom
hindras att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, som att
taxeringsarbete icke utföres å tjänstetid.
Vad angår grunderna för den ersättning, som tillkommit dem av härvarande
länsstyrelses tjänstemän, som anlitats för taxeringsuppdrag och arbete
i och för prövningsnämnden, hava enligt länsstyrelsens mening respektive
arvoden icke i något fall överskridit vad som må anses utgöra
skälig ersättning för utfört arbete. Av de uppgifter, länsstyrelsen den 28
november 1932 på anmodan av kungl, finansdepartementet tillhandahållit
rörande de arvoden, som av tjänstemän hos länsstyrelsen i Östergötlands
län uppburits för taxeringsarbete, torde framgå, att dessa arvoden icke för
någon tjänsteman tillnärmelsevis uppgått till så höga belopp, som de arvoden,
vilka revisorerna särskilt omnämnt i sin berättelse.
Slutligen anser sig länsstyrelsen böra omnämna, att särskilda dagarvoden
icke i något fall tillerkänts tjänstemän vid länsstyrelsen i detta län,
vilka bevistat sådant sammanträde, som omförmäles i 75 § taxeringsförordningen.
Linköpings slott i landskontoret den 5 januari 1932.
K. STÄHC.K.
Underdånigst:
KAUL TISELIUS.
— 42 —
Länsstyrelsens i Jönköpings
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom remiss den 22 december 1932 bär länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande med anledning av väd riksdagens senast församlade revisorer
under § 7 i sin berättelse anfört rörande ersättning till länsstyrelsens tjänstemän
i Kopparbergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd.
I anledning härav får länsstyrelsen, med överlämnande av avskrifter av
fyra särskilda yttranden,1 vilka länsstyrelsen i hithörande frågor tidigare
avgivit, härutöver anföra följande.
Med nuvarande organisation av arbetet i beskattningsnämnderna torde
det vara nödvändigt att för uppnående av bästa möjliga arbetsresultat
ävensom för nedbringande av kostnaderna därför i största möjliga utsträckning
anlita länsstyrelsens tjänstemän. Detta gäller i all synnerhet arbetet
i prövningsnämnden samt förberedelserna därför men även taxeringsnämndsarbetet.
Landskontorens tjänstemän i gemen måste på grund av
sin verksamhet vara särskilt ägnade för arbetet i taxeringsnämnd, vilket
även, i vad detta län angår, erfarenheten bekräftat. Ä andra sidan är det
erforderligt att, med hänsyn till landskontorens arbetsuppgifter, dess tjänstemän
beredas tillfälle förvärva kännedom örn och erfarenhet i arbetet
inom taxeringsnämnderna. En sådan växelverkan mellan arbetet å landskontoren
och i beskattningsnämnderna är för de länsstyrelsetjänstemän,
vilkas huvudsakliga ordinarie arbetsuppgifter falla inom området för taxeringen,
oavvisligen nödvändigt, för att dessa på ett tillfredsställande sätt
skola kunna fullgöra sitt arbete.
Länsstyrelsen har dock vid fördelning av taxeringsuppdrag städse tillsett,
att dessa uppdrag icke behövt i någon nämnvärd mån inkräkta på
tjänstemännens ordinarie arbetsuppgifter. I följd härav har också det länsstyrelsetjänstemännen
i detta län i deras egenskap av taxeringsnämndsordförande
åvilande granskningsarbetet kunnat verkställas utom deras ordina
rie arbetstid och utan anlitande av biträde. I anledning av riksdagens revisorers
tidigare framställda anmärkningar mot länsstyrelsetjänstemäns
sysslande med taxeringsuppdrag har emellertid länsstyrelsen sett sig föranlåten
att för sådana uppdrag anlita dessa tjänstemän i mindre utsträckning,
än vad för uppnående av bästa möjliga taxeringsresultat varit önskvärt.
I saknad av närmare kännedom örn organisationen av taxeringsarbetet
inom Kopparbergs län kan länsstyrelsen icke uttala sig örn dess ändamålsenlighet,
ej heller örn skäligheten av de till länsstyrelsetjänstemännen utordnade
arvodena.
Vidkommande riksdagens revisorers förslag att särskild ersättning för
bevistande av i 75 § taxeringsförordningen omförmält sammanträde icke
skulle utgå till personer, som äro bosatta å sammanträdesorten, vill länsstyrelsen
framhålla, att en sådan bestämmelse skulle försätta dessa personer
i en undantagsställning. Det torde nämligen förekomma, att deltagande
i sådant sammanträde, även för dem, som äro bosatta å samman
1
Länsstyrelsens yttrande av den 10 januari 1931 återfinnes å sid. 108 i del lil av statsrevisorernas
berättelse ang. statsverket till 1931 års riksdag
— 43
trädesorten, måste inkräkta pa tid för skötande av tjänst eller annat arbete
med därav följande ekonomiska uppoffringar. Därest länssty reise tjänstemän,
som närvara vid sådant sammanträde å tjänstgöringsorten, icke av
sådan anledning gå förlustiga dem tillkommande löneförmåner, — vilket
att döma av riksdagens revisorers uppgifter vid nu iirågavarande anmärkning
synes hava varit fallet beträffande länsstyrelsens i Kopparbergs län
tjänstemän, — anser länsstyrelsen riktigt, att ersättning, varom nu är
fråga, icke skall utgå. Sådan ersättning har heller icke i detta län före:
kommit till någon länsstyrelsens tjänsteman.
Jönköping i landskontoret den 7 januari 1933.
CARL MALMROTH.
Johan Wallinder.
Aoskrifl.
Till riksdagens lier r a v r e visorer.
Uti skrivelse den 31 nästlidne oktober har kungl, finansdepartementet
anbefallt länsstyrelsen att till Eder inkomma med uppgift örn ersättning,
som för budgetåret 1929/1930 utbetalats åt olika befattningshavare dels vid
länsstyrelsen och dels vid fögderiförvaltningen för arbete, som utförts dels
i taxeringsnämnderna och dels i prövningsnämnderna jämte uppgift örn
åtnjuten ledighet för detta arbetes fullgörande och eventuellt avstådda löneförmåner
samt efter vilka grunder, avdrag från lönen gjorts.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen härjämte överlämna sådana uppgifter,
som upprättats särskilt för länsstyrelsens och särskilt för fögderiförvaltningens
befattningshavare och upptaga ersättningar för det taxeringsarbete,
som utförts under budgetåret 1929/1930.
Såsom av uppgifterna framgår, har länsstyrelsen ansett sig även däri
böra upptaga såväl de utgifter dels för skrivmaterialier, resor, vivre utom
hemvistet m. m. dels till arbets- och skrivbiträden, som vederbörande ar
vodestagare enligt avlämnade uppgifter fått vidkännas för ifrågavarande
uppdrags fullgörande som ock — bortsett från avstådda löneförmåner -— ersättningarnas
nettobelopp.
I övrigt bär länsstyrelsen funnit anledning anföra följande.
Beträffande här ifrågavarande befattningshavarevid länsstyrelsen hava
de, utan anlitande av semester eller annan tjänstledighet i någon avsevärd
utsträckning, kunnat utföra arbetet i taxeringsnämnderna å tid utom den
fastställda tjänstgöringstiden å ämbetsrummet genom att taxeringsnämndernas
sammanträden i allmänhet hållits å andra härför anpassade tider.
Vad prövningsnämndsarbetet angår vill länsstyrelsen framhålla, att
nämnda arbete icke kan effektivt bedrivas utan biträde av landskontorets
tjänstemän. Dessa tjänstemän hava, så långt ske kunnat, utan eftersättan
de av de ordinarie arbetsuppgifterna, fått utföra det för prövningsnämnden
er 1 orderliga förarbetet å tjänstetid. De ersättningar, som utbetalats,
avse allenast gottgörelse för den del av detta arbete, som utförts utom den
föreskrivna tjänstetiden.
Jönköping i landskontoret den 8 november 1930.
CARL MALMROTH.
Johan Wallinder.
— 44 —
.inskrift,
Till Konungen.
Genom remiss den 10 februari 1932 Ilar länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande över en av riksräkenskapsverket till Kungl. Majit ingiven skrivelse,
vari framhålles såsom ett missförhållande, att bestämmelserna i
145 § 8 mom. taxeringsförordningen örn traktamentsersättning till taxeringsnämndsordlörande
med flera icke står i överensstämmelse med gällande
resereglemente.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
Den omständigheten, att traktamente utgår, även då förrättningsman är
bosatt å sammanträdesorten, tyder på att ersättningen icke avsetts att uteslutande
vara traktamente i dess vanliga mening utan i viss mån ett arvode.
Därest resereglementets bestämmelser skulle tillämpas å ifrågavarande
förrättningsmän, skulle exempelvis en i residensstad boende ledamot av
prövningsnämnden icke erhålla någon som helst gottgörelse för sin tjänstgöring
i nämnden. Som ersättning utgår för annat arbete för taxering,
synes det länsstyrelsen rätt och billigt, att skälig gottgörelse även beredes
förrättningsman i likartat fall som det ovan angivna.
I anslutning härtill får länsstyrelsen hemställa, att därest det skulle
anses ändamålsenligt att bringa bestämmelserna i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen
i överensstämmelse med gällande resereglemente, vilket länsstyrelsen
för sin del anser lämpligt, förrättningsmännen måtte utöver traktamente
erhålla skäligt dagarvode för förrättningsdag.
Jönköping i landskontoret den 29 februari 1932.
Underdånigst:
CARL MALMROTH.
Johan Wallinder.
Avskrift.
Till herr statsrådet och chefen för kungl, finansdepartementet.
I
I departementsskrivelse av den 24 sistlidne februari har länsstyrelsen
anmodats avgiva yttrande över en inom finansdepartementet utarbetad
promemoria med utkast till vissa ändringar i taxeringsförordningen avsedda
att minska medelåtgången å anslaget till »kostnader för årlig taxering».
I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande:
De arbeten, för vilkas utförande arvode skall bestämmas jiimlikt 145 §
5 mom. taxeringsförordningen, avse, utom uppassning hos prövningsnämnd.
huvudsakligen:
1) biträde vid ordnande av hos länsstyrelsen förvarade deklarationer,
komplettering av akterna i taxeringsmål med utdrag av taxeringslängd
m. m., och andra därmed jämförliga handräckningsarbeten,
2) formell granskning av taxeringslängderna, innefattande kontroll av
däri förekommande uträkningar, beräkningen av ortsavdrag och dylikt,
3) upprättande av förteckningar över hos prövningsnämnd anförda besvär
och av landskamrerare där gjorda yrkanden,
— 45 —
4) förande av de s. k. förändringslängderna,
5) granskning av deklarationerna och saklig granskning av taxeringen
i övrigt,
6) uppsättande av föredragningspromemorior i varje på prövningsnämnds
behandling ankommande mål,
7) protokoll öring vid prövningsnämndssammanträde samt
8) åligganden, som kunna ankomma på jiimlikt 16 § 2 mom. taxerings
förordningen förordnad.
Vid utmätande av ersättningen för de under 1—4 här ovan angivna ar
betena har länsstyrelsen beaktat, att för dess utförande icke förutsättes nå
gon mera ingående kännedom örn taxeringsförfattningarna eller större
mått av erfarenhet av taxeringsarbete. Länsstyrelsen har därför ansett
sig kunna på grundval av vederbörande tjänstemäns uppgifter rörande
den tid utöver föreskriven arbetstid å tjänsterummet, som åtgått för ar
betets utiörande, bestämma arvodet härför i huvudsaklig överensstämmelse
med de i avlöningsreglementet för övertidsersättning stadgade grunder.
I betraktande av att arbetet i stor utsträckning måste utiöras nattetid
och {iven söndagar därför tagas i anspråk, torde, vad på denna läns
styrelse ankommer, arvodena i allmänhet hava underskridit det belopp,
som skulle utgått i övertidsersättning, beräknad enligt avlöningsreglementet.
Att märka är härvid, att tjänstemännen själva bestritt vissa med
arbetets utförande förenade kostnader. En sådan beräkningsgrund förefaller
länsstyrelsen icke mera än skälig, då det forcerade arbetet tvingar
tjänstemännen att avstå från vila och rekreation under den därför mest
lämpliga tiden på året samt betager dem möjligheten att då åtnjuta semester.
De under 5—8 här ovan upptagna arbetena kräva för att kunna på ett
tillfredsställande sätt utföras särskilt kvalificerad arbetskraft. En uppgift
om den för sådant arbetes utförande använda tiden eller örn kvantiteten
av det utförda arbetet, — därest kvantiteten av arbetet överhuvud taget
kan siffermässigt på ett adekvat sätt angivas, — måste här bliva en synnerligen
otillfredsställande värdemätare för utförd arbetsprestation. Det
torde nämligen ligga i öppen dag, att det vid ersättningens utmätande icke.
företrädesvis bör komma an på, hur mycket arbete, som presterats eller den
tid, som därtill åtgått, utan i främsta rummet på huru arbetet utförts, vilket
åter är beroende på vederbörandes duglighet och arbetsförmåga, den
omsorg och noggrannhet, som å arbetet nedlagts, m. fl. därmed jämförliga
faktorer. En sådan officiell betygsättning av vederbörande synes länsstyrelsen
svårligen kunna komma i fråga. Även om denna gåves formen
av allenast ett kondifidentiellt meddelande till prövningsnämnden, vilket
jämte utdrag av dess protokoll i arvodesfrågan ställdes till finansdepartementets
förfogande, tolde detta meddelande, därest det icke jämväl örn
fattade en fullständig redogörelse för de olika uppgifter, vilka under ar
betets gång blivit vederbörande anförtrodda, vara till ringa ledning vid
arvodesfrågans bedömande för den som icke känner arbetets organisation
vid den länsstyrelse och under det år, varom fråga vore. — Vid företagen
undersökning beträffande förhållandena viii härvarande länsstyrelse har
det visat sig, att arvodet för utförande av nu omhandlade kategori arbe
ten, — förordnande enligt 16 § 2 mom. taxeringsförordningen har allenast
en gång förekommit, — i allmänhet beträffande länsstyrelsens tjänstemän
motsvarat det belopp, som skolat utgå, därest det beräknats enligt avid
46
ningsreglementets bestämmelser angående övertidsersättning och med iakttagande
av den av vederbörande tjänsteman innehavda lönegraden.
Vad härefter angår det enligt 145 § 7 mom. taxeringsförordningen utgående
arvodet till sakkunnige, vill länsstyrelsen i anledning'' av det antydda
besparingssyftet icke underlåta att i detta sammanhang framhålla
sakkunniginstitutionens stora värde för taxeringsarbetet i dess helhet. I
dessa sakkunnige har vederbörande landskamrerare ett gott stöd i sitt arbete,
åt dem kan med fördel uppdragas att verkställa utredningar till befordrande
av en jämn och enhetlig taxering och på grundvalen av de rön.
som därunder göras, utfärdas instruktioner till vederbörande taxer ingsnämndsordförande.
Vid bestämmande av arvode till de sakkunnige torde
de ovan anförda svårigheterna för uppskattningen av en kvalificerad arbetsprestations
värde i än högre grad göra sig gällande. En sådan värdesättning
bleve utan tvivel en synnerligen grannlaga uppgift. Härtill kommer,
att då tillgången till experter på taxeringsområdet flerstädes torde
vara synnerligen knapp, det skulle kunna äventyras, att för uppgiften
kvalificerade personer ej stöde att tillgå för länsstyrelse, varav skulle kunna
bliva en följd, att icke blott avsevärda skattebelopp undandroges stat
och kommun, utan även den välbehövliga kontrollen över taxeringsnämndernas
arbeten — till trygghet och tillfredsställelse för den enskilde skattskyldige
— måste eftersättas.
Som slutomdöme anser sig länsstyrelsen vilja framhålla, att uppgifter,
tillräckligt uttömmande att läggas till grund för ett bedömande av de tillerkända
arvodenas skälighet, enligt länsstyrelsens förmenande icke lämpligen
böra och ej heller kunna för varje fall givas. Ett beräknande av nu
ifrågavarande ersättning, som tillgodoser såväl statens krav på klok sparsamhet,
som vederbörande tjänstemäns intresse av en skälig ersättning för
utfört arbete bör med fullt förtroende kunna överlämnas åt vederbörande
prövningsnämnd i samråd med länsstyrelsen, vars landskamrerare, då han
själv leder arbetet, fördelar arbetsuppgifterna på de olika tjänstemännen
och kontrollerar vars och ens arbetsprestationer, bör vara väl skickad
härför. Att genom en kontroll, vilken genom sin nödtvungna formalitet lätteligen
skulle verka hindrande och genom allt för stor njugghet med ersättningarna
klavbinda landskamreraren i hans såväl för den allmänna som för
den enskilde betydelsefulla arbete synes länsstyrelsen icke lämpligt. Däremot
har länsstyrelsen intet att erinra emot, att uppgifter angående utbetalade
arvoden av nu ifrågavarande slag av vederbörande länsstyrelse för
vart år insändas till kungl, departementet för granskning. Skulle denna
föranleda till anmärkning, kan förklaring infordras för varje särskilt fall.
Därigenom vinnes, att med undvikande av de svårigheter, som för en fullt
uttömmande redogörelse av beräkningsgrunderna för varje utbetalt arvode
skulle möta, likväl en fullt betryggande kontroll av ersättningens skälighet
möjliggöres.
Jönköping i landskontoret den 15 mars 1932.
CARL MALMROTH.
Johan Wallinder.
— 47 —
Länsstyrelsens i Kronobergs
län ..... ,
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
i remissen bifogad handling anfört i fråga örn »Ersättning till länsstyrelsens
tjänstemän i Kopparbergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd».
Med anledning härav får länsstyrelsen vördsamt anföra följande.
Sju av härvarande länsstyrelses befattningshavare hava under år 1932
varit ordförande i taxeringsnämnder i länet och hava av det belopp, som
blivit ställt till förfogande i och för ersättning av, bland annat, dylikt arbete,
fått uppbära arvoden med sammanlagt 5,230 kronor.
För arbete i 1932 års länsprövningsnämnd har till personal vid länsstyrelsen
jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen utgått arvoden å tillhopa
6,770 kronor.
Länsstyrelsen förmenar att dessa arvoden, med hänsyn till omfattningen
och beskaffenheten av de arbeten, för vilka de utgjort gottgörelse,
icke kunna anses annat än skäliga.
De arvoden, varom här är fråga, är o beräknade för arbeten, som icke
utförts under befattningshavarna åliggande arbetstid.
För detta läns vidkommande torde det icke med fog kunna påstås, att
befattningshavarnas extra arbete i och för taxeringen menligt inverkat
på arbetets gång inom länsstyrelsen eller medfört ökat behov av medel
för avlönande av icke ordinarie personal.
I riksdagens revisorers i remissen bilagda handlingen uttalade mening,
att befattningshavare vid länsstyrelse, som deltager i sammanträde enligt
75 § taxeringsförordningen, icke härför bör åtnjuta särskilt dagarvode,
•vill länsstyrelsen för sin del instämma. Detta bör enligt länsstyrelsens
mening gälla även andra å sammanträdesorten bosatta befattningshavare
i statens tjänst. Med nu gällande bestämmelser härutinnan har länsstyrelsen
emellertid ansett dylik ersättning icke kunna lagligen förvägras,
där begäran framställts härom.
Växjö, i landskontoret, den 7 januari 1933.
A. BESKOW.
WILHELM LANGE.
Länsstyrelsens i Kalmar län
yttrande i anledning av riksdagens ^
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Under åberopande av remissresolutionen den 22 december 1932 å vad
riksdagens revisorer anfört i fråga örn ordnandet av taxeringsarbetet, får
länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
— 48 —
För det omfattande och för en behörig taxering nödvändiga arbetet med
granskning av deklarationer och taxeringslängder å landskontoren har
härstädes nästan hela landskontorets personal mäst i mer eller mindre grad
utnyttjas, men arbetet har icke utförts å den ordinarie tjänstgöringstiden,
och i den mån det befunnits erforderligt har personalen begagnat sig av
semesterledighet. Det övriga arbetet å landskontoret bar icke eftersatts
och ej heller har granskningsarbetet påkallat någon utökning av lands
kontorets extra personal, vilken cj varit större än att den haft full sys
selsättning även under den övriga delen av året.
De arvoden, som utgått till granskningspersonalen, kunna i betraktande
av arbetets omfattning icke anses oskäliga. Vid bedömandet av kostna
derna för granskningsarbetet bör ej förbises, att statsverket årligen till
föres avsevärda belopp i form av gåvoskatt på grund av vid granskningen
upptäckta fall av uraktlåten gåvodeklaration. På detta sätt kom förra
året omkring 8,000 kronor statsverket till godo härifrån länet.
Att lör granskningsarbetet använda landskontorets personal har varit
ofrånkomligt, enär för sådant arbete kvalificerade personer icke annat
än i något enstaka fall och i mindre utsträckning stått att erhålla utan
för landskontoret. Det säger sig självt, att utanför landskontoren icke
kan i någon nämnvärd grad uppbringas vederbörligen kvalificerad per
sonat för ifrågavarande ändamål. Man skulle visserligen kunna tänka sig,
att de med granskningsarbetet mest sysselsatta befattningshavarna skulle
beredas full ledighet från annat arbete under granskningstiden, men härav
skulle följa en avsevärd kostnadsökning, enär det i så fall bleve nödvän
digt att betydligt utöka den extra personalen, för vilken full sysselsätt
ning under den övriga delen av året skulle saknas. Att erhålla kvalifi
Gerad extra personal med anställning endast under granskningstiden
är givetvis ej tänkbart. Länsstyrelsen kan emellertid icke se vare sig
ur kostnadssynpunkt eller eljest någon utväg till ett bättre ordnande
av ifrågavarande arbete än såsom här förfarits.
Till ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnder har vid länssty
reisen eller fögderiförvaltningen anställd personal härstädes icke anlitats
i sådan utsträckning, att tjänstegöromålen därigenom försummats. I den
mån så erfordrats har tjänstledighet åtnjutits. För den, som är inne i för
hållandena, ligger nyttan, för att ej säga nödvändigheten av att de, som
syssla med den mera kvalificerade delen av förenämnda granskningsar
bete, genom ordförandeskap eller kronoombudsskap i taxeringsnämnder
få den praktiska inblick i taxeringsarbetet, som fordras för ett gott gransk
ningsresultat samt för att detta så omfattande arbete skall kunna med
hinnas under den korta tid, inom vilken arbetet skall vara avslutat. En
omständighet som härvid jämväl bör beaktas är, att det stundom visar
sig vara svårt att inom taxeringsdistrikt erhålla till ordförande i faxe
ringsnämnden lämplig person och att det i sådana fall givetvis måste för
det allmänna vara gagnelig! att å landskontoret hava tillgång till för upp
draget kvalificerade personer. Arvoden till ole tjänstemän, som förord
näts till ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnder, lia utgått efter
samma grunder, som för övriga ordförande och kronoombud. Ett lied Örin
gande av anslaget till taxeringsnämndsordförande och kronoombud med
flera skulle, åtminstone här i länet, få ett menligt inflytande på taxerings
arbetet. Det anslag, som ställts till länsstyrelsens förfogande, har varit
alltför knappt och i förhållande till folkmängden lägre än i flera andra
län. Från taxeringsnämndsordförande lia också i många år försports kia
— 49 —
gomål över för låga arvoden för det utslitande och otacksamma arbetet.
Den minskning i anslaget, som förra året skedde, har ju sin förklaring
i de nuvarande finansiella förhållandena, men, örn man vill se ett gott
taxeringsresultat, måste väsentlig höjning göras, när bättre tider inträda.
Vad detta länet angår är någon höjning redan nu önskvärd.
Länsstyrelsen har intet att erinra mot vidtagande av sådan ändring i
75 § i taxeringsförordningen, att ersättning till ordförande och medlemmar
av taxeringsnämnd för närvaro vid sammanträde inför länsstyrelsen
eller landskamreraren enligt nämnda paragraf för överläggningar rörande
taxeringsarbetet icke skall utgå till dem, som äro bosatta å sammanträdesorten.
Uppgift å de vid länsstyrelsen eller fögderiförvaltningen anställda personer,
vilka nästlidet år varit anlitade vid taxeringsarbetet, samt de arvoden,
som till var och en av dem utgått, bifogas.1
Kalmar i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
JOHN FALK.
ALBEKT LILJA.
Länsstyrelsens i Gotlands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7-
Till kungl, socialdepartementet.
Enligt nådig remiss den 22 december 1932 har Kungl. Maj:ts befallningshavande
att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer
i § 7 av sin berättelse anfört i fråga örn länsstyrelsepersonals tagande i
mera omfattande anspråk för taxeringsarbete samt ersättning i vissa särskilda
fall härför.
Kungl. Maj:ts befallningshavande får överlämna en tablå,1 utvisande
de ersättningar, som under budgetåret 1931/1932 utbetalats till härvarande
personal. De av denna innehavda uppdragen hava icke varit av den omfattningen
att tillsättande av tid härför kunnat menligt inverka på arbetets
gång inom länsstyrelsen eller medfört ökat behov av medel för avlönande
av icke ordinarie personal. Vid ersättningarnas utmätande har, i
vad rörer ordinarie tjänstemän, särskild hänsyn tagits till i vad mån arbetet
fallit inom eller utom den för verkets personal i övrigt gällande
tjänstgöringstiden. I intet fall har till någon vid länsstyrelsen anställd
person utgått dagtraktamente för bevistande av allmänna sammanträden
här i staden för överläggning angående taxeringsarbetet.
Beträffande frågan örn anlitande överhuvudtaget av länsstyrelsens personal
för taxeringsarbete har Kungl. Maj:ts befallningshavande förut vid
upprepade tillfällen framhållit och vill nu än ytterligare betona, huru
värdefullt det är att för detta viktiga bestyr hava tillgång till personer
med den skolning härför, som särskilt arbetet å landskontoret är ägnad
att skänka. En inskränkning härutinnan i länsstyrelsens befogenhet att
utse funktionärer är ur denna synpunkt icke att förorda. Å andra sidan
1 Ej har avtryckt.
4 — Uev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. lil.
— 50
är det också givet, att just det direkta sysslandet med taxeringarna, särskilt
under arbete såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd,
giver därmed sysselsatta personer en erfarenhet, som blir av särskilt värde
för deras utbildning och förutsättningar såsom kamerala tjänstemän.
Visby i landskontoret den 5 januari 1933.
A. E. RODHE.
GUSTAF MELIN.
Länsstyrelsens i Blekinge
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 anmodad avgiva utlåtande
i anledning av riksdagens år 1932 församlade revisorers yttrande rörande
ersättning till länsstyrelsernas tjänstemän för taxeringsarbete får länsstyrelsen
i underdånighet anföra följande.
Vad angår den principiella frågan örn länsstyrelsens tjänstemäns deltagande
i taxeringsarbetet får länsstyrelsen åberopa vad länsstyrelsen anfört
i sitt underdåniga utlåtande den 10 januari 1931 i anledning av 1930
års riksdags revisorers anmärkningar i enahanda hänseende.
Vad beträffar nu gjorda anmärkning, att extra personal måst anställas
och avlönas för tjänstgöring vid länsstyrelsen under ordinarie personalens
taxeringsarbete, får länsstyrelsen påpeka, att dylik anställning knappast
någonsin förekommit här i länet, utan utför länsstyrelsens personal sitt
taxeringsarbete nästan undantagslöst utom ordinarie tjänstgöringstiden.
Även i fråga örn ersättningar för taxeringsmäns närvaro vid sammanträden
enligt 75 § i taxeringsförordningen har länsstyrelsen alltid iakttagit
den största sparsamhet. Dylika sammanträden förekomma här i länet ytterst
sällan utan brukar landskamreraren i stället varje år översända
särskilda promemorior till taxeringsnämnderna rörande frågor, i vilka på
grund av föregående års granskningsarbete påpekningar ansetts behövliga.
Endast då större ändringar i taxeringsförfattningarna eller andra
liknande orsaker förekommit, hava sammanträden av ifrågavarande slag
ägt rum såsom åren 1925 och 1929 men bruka dessa sammanträden hållas
i Ronneby, som är den mest centrala punkten i länet, varvid givetvis även
länsstyrelsens tjänstemän, som bevistat sammanträdet, böra vara berättigade
till gottgörelse. Hållas sammanträdena i länets residensstad, anser
länsstyrelsen i likhet med revisorerna, att traktamentsersättning till sagda
tjänstemän är obehövlig.
Karlskrona i landskontoret den 3 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
«
ERIK WESTERLUND.
GUSTAF GYLLENKROK.
— 51 —
Länsstyrelsens i Kristianstads
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anmodats
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens år 1932 församlade
revisorer anfört rörande den omfattning, i vilken länsstyrelsernas personal
tages i anspråk för taxeringsarbete m. m., och får länsstyrelsen i sådant
avseende i underdånighet anföra följande.
I sammanhang med av revisorerna framställda erinringar rörande ersättning
till länsstyrelsens tjänstemän i Kopparbergs län för arbete i taxerings-
och prövningsnämnd hava riksdagens revisorer framhållit, att den
omständigheten, att länsstyrelsens personal i så stor omfattning, som där
skett, tages i anspråk för taxeringsarbete, syntes revisorerna kunna menligt
inverka på arbetets gång inom länsstyrelsen samt medföra ökat behov
av medel för avlönande av icke-ordinarie personal.
Ifrågavarande omständighet, i vad den rörde länsstyrelserna i allmänhet,
framfördes även av riksdagens år 1930 församlade revisorer i samband
med av dem lämnad redogörelse beträffande ersättning till länsstyrelsernas
och fögderiiörvaltningens tjänstemän för taxeringsarbete.
I anledning av vad 1930 års revisorer härom anförde avgav länsstyrelsen
inlordrat underdånigt utlåtande den 9 januari 1931, och får länsstyrelsen
nu ånyo framhålla de i nämnda underdåniga utlåtande anförda
synpunkter beträffande förhållandena i Kristianstads län, som beröra förevarande
fråga.
Beträffande arbetet i taxeringsnämnderna har den omständigheten, att
länsstyrelsens tjänstemän härstädes i jämförelsevis stor utsträckning tagits
i anspråk för detta arbete, berott på de stora svårigheter, som här i länet
alltid förefunnits att utanför kretsen av landsstatens tjänstemän erhålla
taxeringsnämndsordförande, som äro villiga att åtaga sig sådant uppdrag
och på samma gång därför tillräckligt kvalificerade.
Det arbete, som länsstyrelsens tjänstemän utfört såsom ordförande eller
kronoombud i taxeringsnämnder, har givetvis icke fått verkställas under
tjänstetid i vidare mån än beträffande de dagar, då respektive taxeringsnämnders
sammanträden hållits. För dessa sammanträdesdagar har ledighet
av tjänstemännen åtnjutits från tjänstegöromålen vid länsstyrelsen.
Sammanträdena hava emellertid i regel ordnats så, att sådan ledighet ej
behövt åtnjutas av flera tjänstemän på en gång.
Extra arbetskrafter hava fördenskull icke behövt anlitas i anledning av
dessa korta ledigheter, och några kostnader för vikarier härvid hava icke
åsamkats statsverket.
Vad härefter angår det förberedande arbete för prövningsnämndens
sammanträden, innefattande granskning av skattskyldigas deklarationer
och av taxeringarna inom länet i övrigt ävensom det arbete med protokoll-
och längdiöring, sorn utförts av länsstyrelsens tjänstemän, får länsstyrelsen
framhålla, att för dessa arbeten uppenbarligen måste anlitas
särskilt kvalificerade arbetskrafter, vilka, åtminstone vad detta län beträffar,
endast i synnerligt ringa omfattning äro att tillgå utanför kretsen
— 52 —
av landskontorets tjänstemän. Det torde fördenskull anses ofrånkomligt,
att dessa tjänstemän anlitas för ifrågavarande arbetsuppgifter.
Länsstyrelsen Ilar alltid utgått ifrån, att ifrågavarande arbete för prövningsnämnden
bör anses åligga landskontorets tjänstemän såsom tjänstegöromål.
Arbetet bär därför av dem utförts under tjänstetid i den utsträckning,
som varit möjlig utan att landskontorets ordinarie arbetsuppgifter
därigenom eftersatts.
Då emellertid det förberedande granskningsarbetet för prövningsnämnden
är av synnerligt stor omfattning, bar den huvudsakligaste delen av
detsamma måst av tjänstemännen utföras under annan tid än vederbörandes
tjänstetid. Det är givetvis endast för detta övertidsarbete, som
ersättning utgått till landskontorets tjänstemän.
Granskningsarbetet för prövningsnämnden har fördenskull ej heller
krävt anlitande av extra arbetskrafter å landskontoret.
Av vad ovan anförts torde framgå, att den omständigheten, att länsstyrelsens
personal i jämförelsevis stor omfattning tages i anpsråk för
taxeringsarbete, vare sig i taxeringsnämnderna eller vid förberedande arbetet
för prövningsnämnden, icke, vad detta län beträffar, torde kunna
menligt inverka på arbetets gång inom länsstyrelsen och ej heller medföra
ökat behov av medel för avlönande av icke-ordinarie personal.
Riksdagens revisorer hava härutöver i anledning av framställda erinringar
rörande förhållandena i Kopparbergs län anfört, att beträffande
av revisorerna särskilt uppmärksammad ersättning till ordförande och
medlemmar av taxeringsnämnd, som jämlikt 75 § i taxeringsförordningen
kallades att sammanträda inför länsstyrelsen för överläggning rörande
taxeringsspörsmål, revisorerna ville ifrågasätta, huruvida icke skäl kunde
anses föreligga att vidtaga sådan ändring av härutinnan gällande bestämmelser,
att dylik ersättning icke komme att utgå till personer, som vore
bosatta å sammanträdesorten.
I detta avseende får länsstyrelsen uttala, att länsstyrelsen för sin del,
i anslutning till vad revisorerna anfört, finner sådan ersättning till å
sammanträdesorten bosatt ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd,
varom här är fråga, icke vara erforderlig, vadan länsstyrelsen icke har
något att erinra emot sådan ändring i härför gällande bestämmelser, som
av revisorerna ifrågasatts.
Kristianstad i landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
JOH. NILSSON.
IVAN FR. REGNER.
Länsstyrelsens i Malmöhus
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
På grund av föreskrift i nådig remiss den 22 sistlidne december har länsstyrelsen
att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
rörande ersättningar till länsstyrelsernas tjänstemän för arbete i
— 53 —
taxerings- och prövningsnämnd; och får länsstyrelsen i sådant avseende
i underdånighet anföra följande.
Till 1930 års statsrevisorer har länsstyrelsen lämnat uppgifter å de ersättningsbelopp,
som under budgetåret 1929/1930 utgått till länsstyrelsens
tjänstemän för taxeringsbestyr. Någon utökning av dylika uppdrag åt
dessa befattningshavare har sedan dess icke skett. Snarare har en reducering
härutinnan ägt rum, och länsstyrelsen har beflitat sig örn att söka
andra, för sådant arbete lämpliga personer. Exempelvis kan länsstyrelsen
omnämna, att vid den nu pågående allmänna fastighetstaxeringen ingen
enda av länsstyrelsens tjänstemän anlitats såsom ordförande i beredningsnämnder
och fastighetstaxeringsnämnder å landsbygden. Såsom fastighetstaxeringsnämndsordförande
i städer hava förordnats allenast tre av
länsstyrelsens befattningshavare.
Ofrånkomligt torde dock vara att i viss utsträckning använda länsstyrelsens
personal för ifrågavarande uppgifter. Ofta nog visar det sig nämligen
vid uppkomna vakanser helt enkelt omöjligt att för sådana uppdrag
förvärva tillräckligt kvalificerade personer, och därför har det varit
oskattbart att äga en i taxeringsbestyr erfaren och övad reserv, från vilken
tillfällig hjälp stått att erhålla, intill dess för uppdraget lämplig person
finnes att tillgå. En annan för taxeringsarbetet värdefull omständighet
är att landskontorets personal, just därigenom att den aktivt deltager i
beskattningsgöromålen, är i tillfälle att lämna svar och upplysningar å
de många förfrågningar, som under taxeringsarbetet muntligen och i telefon
göras av taxeringsmännen. Visserligen åligger detta författningsenligt
landskamreraren, men hans tid skulle icke räcka till att i nöjaktig omfattning
lämna alla de råd och anvisningar, som krävas.
Statsrevisorernas förslag örn indragning av ersättningar för bevistande
av sammanträden enligt 75 § taxeringsförordningen ifråga örn personer,
som äro bosatta å sammanträdesorten, vill länsstyrelsen skänka sitt fulla
gillande.
Malmö i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
H.J. KJÄLL. H. THEGE.
Länsstyrelsens i Hallands län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer
anfört under § 7 i sin berättelse rörande ersättning till länsstyrelsens tjänstemän
i Kopparbergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd.
Revisorerna hava därvid särskilt uttalat sig angående ersättning till ordförande
och medlemmar av taxeringsnämnd, som jämlikt 75 § i taxeringsförordningen
kallats till sammanträde inför länsstyrelsen för överläggning
rörande taxeringsspörsmål samt ifrågasatt, huruvida icke skäl kunde
anses föreligga att vidtaga sådan ändring av härutinnan gällande bestäm
-
— 54 —
melser, att dylik ersättning icke komme att utgå till personer, som voro
bosatta å sammanträdesorten. I varje fall borde det icke ifrågakomma,
att länsstyrelsens egna tjänstemän, som deltogo i här avsedda sammanträden
å länsstyrelsens lokaler, härför uppburo ett särskilt dagarvode.
Då länsstyrelsen uti ifrågavarande ärende anser sig allenast böra avgiva
utlåtande rörande här särskilt angivna uttalande, vill länsstyrelsen
härutinnan biträda statsrevisorernas förslag, att ersättning av statsmedel
för närvaro vid sammanträde enligt 75 § samt jämväl enligt 59 § 1 och
3 mom. i taxeringsförordningen icke måtte utgå till ordförande och medlemmar
i beskattningsnämnd, då dessa personer äro bosatta å sammanträdesorten.
Halmstads slott i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL MÖRNER.
PER KJELLMAN.
Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
På grund av nådig remiss den 22 december 1932 får Kungl. Majtts befallningshavande
härmed till kungl, socialdepartementet avgiva anbefallt
utlåtande med anledning av de uttalanden riksdagens revisorer gjort under
§ 7 uti den berättelse, de avgivit över av dem verkställd granskning av
statsverkets förvaltning m. m. för tiden den 1 juli 1931—den 30 juni 1932.
De spörsmål revisorerna under denna paragraf i revisionsberättelsen behandlat
äro dels frågan örn användande av länsstyrelsernas tjänstemän för
taxeringsarbete dels frågan örn sådan ändring av bestämmelsen i 145 § 8
mom. av taxeringsförordningen att däri omförmäld ersättning till de personer,
som enligt 75 § i samma förordning inkallats till förberedande överläggningar
rörande taxeringsarbetet, icke vidare skulle utgå till personer,
som äro bosatta å sammanträdesorten.
Vad den först nämnda frågan angår har densamma tidigare varit föremål
för uttalanden av riksdagens revisorer.
Så hava revisorerna för granskning av förvaltningen budgetåret 1929/
1930 uttalat sig i samma ämne, vilket föranlett en riksdagens skrivelse den
2 juni 1931 (nr 346). över revisorernas nämnda anmärkningspunkt (§ 20)
hava samtliga länsstyrelser avgivet underdåniga utlåtanden till Kungl.
Majit i finansdepartementet. (Del III sid. 98—163). Kungl. Maj:ts befallningshavandes
i detta län utlåtande är dagtecknat den 10 januari 1931 och
återfinnes i riksdagstrycket å anförda ställe sid. 133—137.
Vad Kungl. Maj:ts befallningshavande därvid i denna fråga anfört äger
fortfarande sin fulla giltighet och anser sig Kungl. Maj:ts befallningshavande
böra med kraft betona och vidhålla, att med den organisation, som
nu gällande taxeringsförordning föreskriver för taxeringsarbetet, det icke
är möjligt, att detsamma kan utföras utan att länsstyrelsens tjänsteperso
-
55 —
nal i stor utsträckning användes för arbetet såväl i taxeringsnämnderna
som framför allt vid prövningsnämndsarbetet.
Jämlikt bestämmelserna uti 2 och 6 mom. av taxeringsförordningens
145 § har Kungl. Majits befallningshavande i där föreskriven ordning till
Kungl. Majit lämnat upplysningar örn de personer, som använts vid taxeringsarbetet
och de grunder för ersättning, som beräknats för en var i detta
arbete anlitad person.
Kungl. Marits befallningshavande vill även erinra därom att 1929 års
riksdag begärt utredning örn åtgärder för åstadkommande av en mera
effektiv skattekontroll, att Kungl. Majit åt vissa sakkunniga uppdragit
att verkställa sådan utredning (de s. k. skattekontrollsakkunniga) och att
det av dem utarbetade betänkandet enligt uppgift i dagspressen lärer komma
att avlämnas till Kungl. Majit under instundande februari månad.
Vad beträffar det andra av revisorerna gjorda uttalandet hava i detta
län sammanträden enligt 75 § i taxeringsförordningen icke hållits i Göteborg
utan i Uddevalla. — Då bestämmelse örn den ifrågavarande ersättningen
finnes i taxeringsförordningen, lärer länsstyrelse dock icke kunna
vägra att utbetala sådan ersättning, där den begäres. — Emellertid anser
Kungl. Majits befallningshavande lika med vad revisorerna alternativt
föreslagit, att dylik ersättning icke bör utgå till tjänsteman i länsstyrelsen
eller landsstaten, som är bosatt å sammanträdesorten. Att utvidga ändringen
såsom revisorerna i första hand föreslagit till alla i sådant sammanträde
deltagande, vilka äro bosatta å sammanträdesorten, anser Kungl.
Majits befallningshavande däremot icke lämpligt, då ju i taxeringsarbetet
även användes andra personer än till länsstyrelse och landsstat hörande,
och fall kunna tänkas, då sådana få underkasta sig pekuniär eller annan
uppoffring för att kunna närvara vid sammanträdet.
Göteborg i landskontoret den 5 januari 1933.
OSCAR von SYDOW.
E. CENTERWALL.
Länsstyrelsens i Älvsborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
Länsstyrelsen har anbefallts avgiva utlåtande i anledning av riksdagens
senast församlade revisorers under § 7 i avgiven berättelse gjorda uttalande
i fråga örn ersättning till länsstyrelsens tjänstemän i Kopparbergs län
för arbete med den allmänna taxeringen; och får länsstyrelsen i ärendet
anföra följande.
Efter det revisorerna anfört, att under sistförfluten budgetår till tjänstemän
vid nämnda länsstyrelse utbetalats i ersättning för arbete i taxeringsnämnd
26,260 kronor och för arbete i prövningsnämnd 18,365 kronor,
hava revisorerna gjort det uttalandet, att det syntes dem, att den omständigheten,
att ifrågavarande länsstyrelses personal i så stor utsträckning
tagits i anspråk för taxeringsarbete, kunde menligt inverka på arbetets
gång inom länsstyrelsen samt medföra ökat behov av medel för avlönande
av icke-ordinarie personal.
— 56 —
Angående den omfattning, i vilken länsstyrelsens i Älvsborgs län tjänstemän
tagits i anspråk för den allmänna taxeringen, får länsstyrelsen lämna
följande uppgifter, avseende sistförflutna taxeringsår.
Av länsstyrelsens 35 manliga ordinarie och extra ordinarie befattningshavare
hava fyra innehaft uppdrag såsom ordförande i två taxeringsnämnder,
tre såsom ordförande i en taxeringsnämnd, en såsom ordförande
i en och ledamot i en taxeringsnämnd, en såsom ledamot i två taxeringsnämnder
och tre såsom ledamöter i en taxeringsnämnd.
Vederbörande måste fullgöra uppdragen antingen å tid efter den ordinarie
tjänstetidens slut eller under beviljad ledighet (semester eller tjänstledighet
mot avstående av full avlöning). Endast i undantagsfall medgives
användande av en eller annan timma av den ordinarie arbetstiden
mot fullgörande av motsvarande tjänstgöring å annan tid.
För det arbete med granskningen av taxeringen, som före prövningsnämnden
skall utföras, har det visat sig synnerligen svårt att erhålla kvalificerade
arbetskrafter utanför länsstyrelsens egna tjänstemän. Två erfarna
taxeringsmän från länet liava under en kortare tid varje år förmåtts deltaga
i detta arbete, vilket i övrigt måste uppdelas på landskontorets befattningshavare,
vilka på grund av sin utbildning och sitt sysslande med beskattningsärenden
äro väl kvalificerade för detsamma. För att arbetet
skall kunna utföras å tid utöver den befattningshavarna åliggande tjänstearbetstiden
måste samtliga ordinarie och extra befattningshavare å landskontoret
anlitas. På så sätt har arbetet kunnat bedrivas utan att tillfälliga
arbetskrafter behövt anlitas för landskontorets ordinarie arbete. Någon
ökning av landskontorets anslag till extra ordinarie befattningshavare, vilket
anslag från och med 1 juli 1930 nedsatts från 18 000 kronor till 17,000
kronor, har sedermera icke av länsstyrelsen begärts. (Den ökning av 1,300
kronor, som tillkommit innevarande budgetår, avser arvode ä en vid länsstyrelsen
inrättad växeltelefonistbefattning.)
Slutligen får länsstyrelsen förklara sig icke hava något att erinra mot
revisorernas förslag, att ersättning för deltagande i sammanträde enligt
75 § taxeringsförordningen icke skall utgå till länsstyrelsens tjänstemän,
då sammanträdet hålles i residensstaden. Andra å sammanträdesorten
bosatta personer synas dock icke böra berövas dylik ersättning, då det icke
är uteslutet, att de få vidkännas avdrag från eller minskning uti inkomsten
av sina respektive ordinarie sysselsättningar.
Vänersborg i landskontoret den 7 januari 1933.
AXEL von SNEIDERN.
CARL MALM.
Länsstyrelsens i Skaraborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 sistlidne december anbefalld avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1932 församlade revisorer anmärkt angående
ersättning till länsstyrelsens tjänstemän i Kopparbergs län för arbete
i taxerings- och prövningsnämnd, får länsstyrelsen anföra följande.
— 57 —
Till jämförelse med revisorernas uppgifter rörande Kopparbergs län får
länsstyrelsen meddela följande rörande storleken av de ersättningar, som
uppburits här i länet av de fyra tjänstemän, som under budgetåret 1931/
1932 åtnjutit den största ersättningen för utfört taxeringsarbete.
t. f. länsassessorn N. Åhgren:
Ordförande i Mariestads stads taxeringsdistrikt ................ kr. 2,300
» i Björkängs, Fredsbergs och Bäcks socknars samt
Töreboda köpings taxeringsdistrikt .......................... » 1,900
Biträde åt landskamreraren vid förarbeten till länsprövnings
nämnden
.................................................... » 1,000
Protokollförare vid länsprövningsnämndens första sammanträde » 1,200
Summa kr. 6,400.
landskontoristen Åke Häggström:
Ordförande i Hova och Älgarås socknars taxeringsdistrikt .... kr. 2,000
Biträde åt landskamreraren vid förarbeten till länsprövnings
-
nämnden .................................................... » 700
Längdförare hos länsprövningsnämnden ...................... » 600
Summa kr. 3,300
landskontoristen H. von Sydow:
Ordförande i Våmbs, Norra Kyrketorps m. fl. socknars samt
Odensåkers m. fl. socknars taxeringsdistrikt .................. kr. 1,400
Kronoombud i Fredsbergs m. fl. socknars taxeringsdistrikt____ » 275
Biträde åt landskamreraren vid förarbeten till länsprövningsnämnden
.................................................... » 450
Längdförare hos länsprövningsnämndens andra sammanträde . . » 600
Summa kr. 2,725.
e. länsbokhållaren Harry Holmsjö:
Ordförande i Undenäs sockens taxeringsdistrikt................ kr. 1,300
» i Sventorps och Forsby socknars taxeringsdistrikt » 650
Kronoombud i Älgarås sockens taxeringsdistrikt .............. » 200
Biträde åt landskamreraren vid förarbeten till länsprövningsnämnden
.................................................... » 350
Summa kr. 2,500.
Under år 1931 ha nämnda befattningshavare åtnjutit följande ledigheter
för taxering:
länsassesorn N. Åhgren:
tiden 15—18 april, 28 april samt 7 och 11 maj;
landskontoristen Åke Häggström:
tiden 20—24 april och 6—8 maj samt 9—10 oktober;
landskontoristen H. von Sydow:
tiden 10—11,15—18 och 23—24 april samt 4—5 maj;
e. länsbokhållaren H. Holmsjö:
tiden 7—11 och 23—25 april samt 6—8 och 21—22 maj.
Sammanträde jämlikt 75 § taxeringsförordningen har icke hållits inom
länet sedan år 1928.
Taxeringsarbete, som är förenat med särskilt arvode, bör icke anförtros
åt länsstyrelsens personal i sådan omfattning, att arbetet å länsstyrelsen
därav kan röna menlig inverkan och medföra behov av anställande utav
— 58 —
tillfällig personal. För arbetet må ersättning icke utgå, i den mån det
fullgöres under tjänstetid. Prövningsnämndsarbetet måste emellertid
så forceras, alt det icke kan medhinnas annat än som övertidsarbete. Det
vore enligt länsstyrelsens mening obilligt, därest sådant övertidsarbete,
med hänsyn till de kvalifikationer, som i de flesta fall äro nödvändiga för
detsammas behöriga fullgörande, endast skulle ersättas efter de för vanlig
övertidsersättning gällande grunder. Länsstyrelsen tillåter sig erinra därom,
att sedan Kungl. Maj:t numera bestämmer de maximibelopp, prövningsnämnderna
äga utbetala som ersättning för åt dem utfört arbete,
garantier torde ha vunnits för att ersättningar av ifrågavarande slag icke
utbetalas med oskäliga belopp.
Det möter givetvis svårigheter att rätt bedöma, huru mycket taxeringsarbete
eller extra avlönat arbete överhuvud, som kan anförtros en befattningshavare
utan att dennes tjänsteplikter eftersättas. Avgörandet får
träffas i varje särskilt fall, alltefter vederbörande befattningshavares personliga
egenskaper.^ Länsstyrelsen vill i detta samband framhålla, att det
för taxeringsgöromålens behöriga handläggning å landskontoret visat sig
vara av stort värde, örn landskontorets tjänstemän i skälig omfattning såsom
taxeringsnämndsordförande eller kronoombud förskaffat sig erfarenhet
örn det praktiska taxeringsarbetet i taxeringsnämnderna. Genom den
ständiga kontakten med taxeringsärenden i högre instanser torde ock
landskontorets tjänstemän vara särskilt väl kvalificerade för de mera besvärande
taxeringsuppdragen.
Den ersättning av 12 kronor örn dagen, som utgår till taxeringsman, som
kallats till sammanträde enligt 75 § taxeringsförordningen, och som äro bosatta
å sammanträdesorten, synes icke vara oskäligt stor, liksom länsstyrelsen
ej heller kan finna anledning till särskilda undantagsbestämmelser
rörande ersättning för länsstyrelsens egna tjänstemän, som deltaga i sådant
sammanträde, oavsett var sammanträdet hålles.
Länsstyrelsen anser sig slutligen böra meddela, att länsstyrelsen som beaktat,
att ovannämnda tjänstemän belastats med taxeringsbestyr i större
utsträckning än som varit skäligt, redan för år 1933 företagit viss inskränkning
uti deras taxeringsuppdrag.
Mariestad i landskontoret den 7 januari 1933.
På länsstyrelsens vägnar:
ELIAS BRANDEL. CARL FRÖBERG.
Länsstyrelsens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 22 december 1932 anmodad att avgiva utlåtande
över vad 1932 års statsrevisorer i sin berättelse under § 7 anmärkt i fråga
örn ersättningar till tjänstemän i länsstyrelse för arbete i taxerings- och
prövningsnämnd får länsstyrelsen i Värmlands län i underdånighet anföra
följande.
Statsrevisorerna ifrågasätta sådan ändring i 75 § av gällande taxerings -
— 59 —
förordning, att i nämnda förordning angiven ersättning icke skall utgå
till personer, som äro bosatta å sammanträdesorten. Anledningen till anmärkningen
synes vara den, att sådana ersättningar utgått till tjänstemän
vid länsstyrelsen i Falun för bevistande av sammanträden å länsstyrelsens
sessionssal.
Inom Värmlands län hava ersättningar till länsstyrelsens egna tjänstemän
icke utbetalats för inställelse vid enahanda sammanträden även i de
fall där tjänsteman varit ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd.
För sin del har länsstyrelsen icke något att erinra emot, att en bestämmelse
i det av statsrevisorerna angivna syftet intages i taxeringsförordningen,
allt så vitt angår länsstyrelsens tjänstemän. För andra än länsstyrelsens
tjänstemän, vilka deltaga i nyss angivna sammanträden, kan
det å andra sidan vara befogat att ersättning utgår. Det kan möjligen
vara till skada för taxeringsarbetet, att länsstyrelsen icke skulle få erbjuda
det nuvarande måttliga dagarvodet av 12 kronor för inställelse till
sammanträdet.
Beträffande härefter statsrevisorernas anmärkning örn för höga ersättningar
till länsstyrelsens personal för taxeringsarbete med mera har länsstyrelsen
redan förut beträffande liknande anmärkning av 1930 års statsrevisorer
anfört, att de belopp, länsstyrelsen låtit utbetala till egna tjänstemän,
varit särdeles måttliga.
Länsstyrelsen lärer också följa något olika grundsatser än dem, som synes
hava kommit till användning hos länsstyrelsen i Kopparbergs län. Så
har enligt länsstyrelsens förslag eller beslut under en följd av år de arvoden,
som utanordnats till länsstyrelsens egna tjänstemän och även fögderitjänstemännen,
i allmänhet utmätts något lägre än arvoden till annan
taxeringspersonal, som icke fått sina uppdrag i och för tjänsten.
I nuvarande sammanhang vill länsstyrelsen särskilt understryka vad
länsstyrelsen i Södermanlands län anfört beträffande 1930 års statsrevisorers
förenämnda anmärkning, nämligen att först bör i taxeringsförfattningarna
eller eljest fullt tydligt utsägas, i vilken utsträckning länsstyrelsens
tjänstemän skola få mot ersättning användas för taxeringsarbete.
Länsstyrelsen vidhåller för sin del att, huru än göres med rätten till särskild
ersättning, tjänstemännen vid länsstyrelsen, som samlat mångårig
erfarenhet och rutin i det numera synnerligen invecklade taxeringsarbetet,
äro de enda som stå till buds för granskningsarbetet hos prövningsnämnden.
Det faller av sig självt, att de för att kunna effektivt granska
taxeringarna måst följa taxeringsarbetet ute i orterna trän början och fördenskull
böra så långt möjligt deltaga i arbetet hos taxeringsnämnderna.
Det arbete de hava att utföra är av synnerligen grannlaga beskaffenhet.
Detta bör berättiga dem till en avlöning, som bör vara högre än den nuvarande
och som ej för en landskontorist överstiger avlöning till en vanlig
bokhållare i affärsföretag. Sannolikt blir det enligt länsstyrelsens mening
tämligen snart nödvändigt att ombilda vissa landskontoristtjänster till
t. ex. taxeringskommissarietjänster eller liknande befattningar samt att
tillförsäkra innehavarna därav en avlöning, som står i rimligt förhållande
till deras kunskaper och arbetsprestationer. Skyldighet att utan särskild
ersättning föra prövningsnämndens protokoll och längder kati givetvis
åläggas någon eller några av landskontorets personal, men torde väl vara
rimligt att tiven av den anledning en omreglering av löneförhållandena
böra äga rum.
Under alla förhållanden finner länsstyrelsen, att de förnyade påpekandena
av statsrevisorerna rörande arvodena för taxeringsarbetet böra för
-
— 60
anleda särskilda föreskrifter, så att icke blott enhetliga utan även för personalen
rättvisa grundsatser fastslås för arbetet och ersättningen därför.
Karlstad i landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
ABR. UNGER.
GUSTAF HEINTZ.
Länsstyrelsens i Örebro län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till kungl, socialdepartementet.
I nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att
före den 9 januari 1933 till socialdepartementet inkomma med utlåtande i
anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse
anfört rörande ersättning till länsstyrelsens tjänstemän i Kopparbergs
län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd.
Med anledning härav får länsstyrelsen, som utgår ifrån den förutsättningen,
att revisorernas uttalanden i vissa stycken avse berörda förhållanden
i allmänhet och icke blott vid den i berättelsen omnämnda länsstyrelsen,
anföra följande.
Flera gånger tidigare och senast år 1930 hava riksdagens revisorer upptagit
frågan örn taxeringsarbetets ändamålsenliga ordnande. Det gällde
då särskilt frågan örn ledighet för befattningshavare vid fullgörande av
arbete inom taxerings- och prövningsnämnderna. I sitt yttrande den 8
januari 1931 med anledning av vad som från revisorernas sida år 1930 anförts
i denna sak framhöll länsstyrelsen bland annat följande:
»Under den i taxeringsförordningen bestämda, skäligen begränsade tid,
varunder det tidskrävande och ansvarsfulla granskningsarbetet av taxeringshandlingarna
före. prövningsnämndens sammanträden skall utföras,
måste dessutom samtidigt besörjas landskontorets vanliga funktioner,
vilka under denna tid i stort sett äro lika arbetskrävande som under den
övriga delen av året. Skulle, på sätt revisorerna ifrågasätta, detta arbete
i större eller mindre utsträckning överlämnas åt andra personer för att
den personal, som anses bäst lämpad för taxeringsarbetet skulle kunna
sättas i tillfälle att helt och odelat ägna sig åt detta, måste detta förutsätta,
att landskontoret äger tillgång till erforderlig reserv av duglig arbetskraft,
beredd att just under tiden för prövningsnämndsarbetet rycka in för
att, sedan detta arbete för året slutförts och till dess det skall taga sin början
påföljande år icke kunna påräkna någon inkomst från landskontoret än
möjligen under sjukvikariat. Sådan reserv finnes emellertid icke och torde
vara svårt att erhålla.»
Vad här anförts är av grundläggande betydelse för organisationen av
det länsstyrelsen åliggande arbetet för länsprövningsnämnden. Det är
icke ringa svårigheter länsstyrelsen härvid har att övervinna. Genom
uppdelningen av kronouppbörden i två terminer och den första uppbördsterminens
tillbakaflyttning med en halv månad hava dessa svårigheter
ytterligare ökats, då den tid, som för det förberedande arbetet står till
— 61
länsstyrelsens förfogande, härigenom minskats med motsvarande tidrymd.
Kungl. Majit har också förutsett, att så skulle bliva fallet, och i särskilt
cirkulär till länsstyrelserna den 10 juni 1932 lämnat föreskrifter beträffande
sättet för taxeringsarbetets anordnande. En anordning av taxeringsarbetet
i huvudsaklig överensstämmelse med dessa föreskrilter har
emellertid av länsstyrelsen sedan en följd av år tillämpats. Något ytterligare
att vinna genom tillämpning av dessa föreskrifter förefinnes sålunda
icke.
Förhållandet är det, att av landskontorets personal, alla de, som därtill
äga kvalifikationer, måste tagas i anspråk för arbetet för länsprövningsnämnden.
Detta arbete fortgår oavbrutet under månaderna juli, augusti,
september och halva oktober. Samtidigt måste, såsom tidigare framhållits,
övriga landskontorets göromål, vilka icke tåla uppskov, utföras.
Härav följer, att prövningsnämndsarbetet i allt väsentligt måste utföras
utom tjänstetid. Det är ingen överdrift att påstå, att nätterna i stor utsträckning
därför tagas i anspråk. Det lärer därför icke rimligen kunna
ifrågasättas, att de tjänstemän, som sysselsättas med arbete för länsprövningsnämndert
i allmänhet skola taga tjänstledighet för detta uppdrags
fullgörande eller att de skola utföra detta arbete utan särskild ersättning.
För allt förberedande såväl som efterföljande arbete, för biträdande kronoombud
och för protokollet har för innevarande års länsprövningsnämnd
av länsstyrelsen utbetalats 8,700 kronor, ett belopp, som länsstyrelsen, med
beaktande av arbetstid och vikten av utfört arbete, vill beteckna såsom
blygsamt.
Revisorerna göra det uttalandet, att den omständigheten, att länsstyrelsens
personal i så stor omfattning tages i anspråk för taxeringsarbete, synes
revisorerna kunna menligt inverka på arbetets gång inom länsstyrelsen
samt medföra ökat behov av medel för icke ordinarie personal. I den
mån detta uttalande bör anses avse andra länsstyrelser än den i berättelsen
särskilt omnämnda, vill länsstyrelsen uttala, att så givetvis kan tänkas
bliva fallet, men att det icke så varit i detta län. I den måll tjänstledighet
för vederbörande varit erforderlig på grund av förrättningsställets belägenhet
utom boningsorten eller eljest för arbetets behöriga gäng å landskontoret,
har också sådan ledighet tagits.
Till den del revisorernas uttalande kan avse förordnande i allmänhet av
tjänstemän vid länsstyrelsen till ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnderna
är från länsstyrelsens sida nu endast att anföra, att anledningen
till dessa förordnanden är att söka i svårigheten att finna andra
kompetenta och lämpliga personer, som kunna och äro villiga att offra nödig
tid för fullgörande av dessa maktpåliggande och ej sällan otacksamma
uppdrag.
Enligt länsstyrelsens mening kan taxeringsarbetet med dess nuvarande
orc/anisation knappast ordnas på ett för taxeringsresultatet mera gagneligt
eller med hänsyn till utgifterna för taxeringsarbetet mera tillfredsställande
sätt än det, som nu tillämpas. Skulle däremot Edors Kungl. Majit finna
revisorernas tidigare och nu gjorda uttalanden böra föranleda åtgärder till
en genomgripande omläggning av taxeringsväsendets organisation, vill
länsstyrelsen livligt förorda sådana åtgärder.
Beträffande frågan örn ersättning till ordförande och medlemmar av
taxeringsnämnd, som jämlikt 75 § taxeringsförordningen kallas att sammanträda
inför länsstyrelsen för överläggning rörande taxeringsspörsmål,
delar länsstyrelsen helt revisorernas mening, att länsstyrelsens egna
tjänstemän, vilka deltaga i dylika sammanträden å länsstyrelsens lokaler,
— 62 —
icke böra härför få uppbära särskilt dagarvode. Länsstyrelsen har icke
heller i något fall utbetalt sådant arvode till sina tjänstemän. Däremot
synes fog föreligga för bibehållandet av rätt till ersättning för andra i
sammanträdesorten bosatta personer, då sammanträden av ifrågavarande
art merendels hållas å dagarna och därigenom förorsaka deltagaren uppoffringar,
måhända även av rent ekonomisk art.
örebro slott i landskontoret den 7 januari 1933.
BROR C. HASSELROT.
OSKAR RUNDQVIST.
Länsstyrelsens i Västmanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Med anledning av remissresolution den 22 december sistlidet år å riksdagens
revisorers framställning under § 7 örn ersättning till länsstyrelsens
tjänstemän i Kopparbergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd
får Eders Kungl. Maj:ts belallningshavande i underdånighet anföra följande.
Under senare år hava taxeringsförfattningarna erhållit sådan vidlyftighet
och blivit föremål för så många ändringar, att det är svårt för ickefackmannen
att följa med i denna utveckling. Detta har åstadkommit, att
personer utom tjänstemännens krets oltast icke äro villiga att åtaga sig
de krävande och även grannlaga taxeringsuppdragen. Där vilja finnes,
saknas ofta förmågan. Det är därför enligt befallningshavandens bestämda
mening ofrånkomligt att med nuvarande taxeringsorganisation
anlita tjänstemän för taxeringsuppdrag. Då tjänstemännen i landskontoret
äro på grund av sitt sysslande med taxeringsfrågor mest insatta i
sådant arbete, är det naturligt att dessa anlitas, särskilt i sådana distrikt,
där svårigheterna äro mera framträdande. Ett gott taxeringsresultat kan
för närvarande icke erhållas utan biträde av tjänstemän inom länsstyrelsen.
En annan fråga är örn denna anordning är lämplig. Vid denna länsstyrelse
är visserligen uttryckligen tillsagt, att taxeringsarbete, som särskilt
ersättes, icke får utföras å ordinarie arbetstid. Följden blir, att arbetet
måste utföras å kvällar och mången gång nätter. Givet är att den
ordinarie tjänstgöringen måste i någon mån bliva lidande, därest tjänstemannen
icke får tillräcklig tid till vila och vederkvickelse. Emellertid
har i detta län förordnanden för landskontorets tjänstemän å taxeringsuppdrag
icke verkat till förhöjning av eljest erforderliga anslag till extra
biträden. Landskontorets anslag därtill var år 1926/1927 — det första år
efter löneregleringens genomförande, då någon erfarenhet vunnits av behovet
av anslag — 18,280 kronor och har sedan dess ökats med endast
720 kronor till 19,000 kronor, för att på grund av särskilda förhållanden
— vissa biträdens placering såsom extra ordinarie och i följd därav överföring
å annat anslag av viss del av avlöningen — nedsättas till 18.600
kronor för budgetåret 1932/1933. Landskansliet har från och med budget
-
— 63 —
året 1928/1929 erhållit en förhöjning nied 2,150 kronor, men detta endast
på grund av göromålens särskilt automobilärendenas ökning. Bilagda, i
landskontoret i annat sammanhang upprättade tablå1 rörande ökningen
av anslaget till grundavlöningar för extra befattningshavare vid länsstyrelserna
utvisar, bland annat, att ökningen av nämnda anslag under budgetåren
1926/1927—1931/1932 för hela landet uppgått till omkring 30 procent,
medan ökningen för detta läns vidkommande stannar vid omkring
9 procent.
Vad beträffar storleken av de till länsstyrelsens tjänstemän utgående
arvodena för taxeringsuppdrag hava dessa arvoden på grund av uppgifternas
omfattning betydligt växlat, men hava de som högst icke uppgått
till ens hälften av de summor, som utgått till tjänstemän i Kopparbergs
län.
_ Vad slutligen angår revisorernas framställning i fråga örn ersättning
till ordförande och ledamöter, som jämlikt § 75 i taxeringsförordningen
kallas att sammanträda inför länsstyrelsen, vill befallningshavanden till
en början framhålla, att befallningshavanden funnit dessa sammanträden
mindre givande, varför befallningshavanden, där annat ej uttryckligen
stadgats, åtnöjt sig med sammankallande av några få i taxeringsarbetet
förlama personer för överläggning i vissa frågor, varefter med ledning
härav utfärdats vissa direktiv för taxeringsarbetet. Emellertid linner befallningshavanden
revisorernas förslag därom, att dagtraktamente icke
må utgå till personer, bosatta å sammanträdesorten, icke kunna genomföras.
Personer med annat förvärvsarbete kunna icke numera ifrågasättas
skola lämna detsamma utan ersättning. Däremot är det uppenbart
orimligt att länsstyrelsens egna tjänstemän uppbära dagarvode, även örn
sammanträdet hålles i residensstaden utom länsstyrelsens lokaler. Härstädes
har sådan ersättning icke ens ifrågasatts.
Västerås slott i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
WALTER MURRAY.
CARL FR. JOHANSON.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid- 23, § 7.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen i Kopparbergs
län lått sig anbefallt att före den 9 i denna månad inkomma med utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer uttalat i fråga örn de ersättningar,
som utgått till länsstyrelsens tjänstemän för arbete i taxeringsoch
prövningsnämnd, och får länsstyrelsen till åtlydnad härav anföra.
Länsstyrelsen vill till en början framhålla lämpligheten av att man vid
bedömande av här föreliggande frågor skiljer på arbetet i taxeringsnämnd
1 Ii här avtryckt.
— 64 —
och de bestyr, som stå i samband med prövningsnämnden och därav föranledd
förberedande verksamhet.
Beträffande då först taxeringsnämnderna får länsstyrelsen i denna
del hänvisa till vad departementschefen anförde år 1928 i samband med
behandling av lil § taxeringsförordningen. Föredraganden yttrade bland
annat, att med stadgandet i 2 mom. icke avsetts att utestänga en var, som
aspirerade på landskamrerstjänst eller på förordnande enligt 16 § taxeringsförordningen
från tjänstgöring i beskattningsnämnd. Eljest skulle
aspiranterna till dessa viktiga befattningar förhindras att erhålla den utbildning
och erfarenhet i taxeringsvärv, som måste anses utgöra en mycket
viktig förutsättning för tjänstgöringen i fråga. Detta departementschefens
uttalande synes i viss mån höra gälla även aspiranter å häradsskrivartjänst,
vilka genom tjänstgöring i beskattningsnämnder erhålla en
praktisk inblick i frågor, som jämväl beröra en häradsskrivares arbete.
Dylik tjänstgöring synes överhuvud taget nödvändig ur synpunkten av
att landskamreraren skall erhålla tillgång till rutinerad och praktiskt
förfaren personal såsom biträde vid prövningsnämndsarbetet.
Länsstyrelsen har dock och har städse haft i sikte önskvärdheten av att
söka förvärva utom landsstaten stående personer för uppdrag såsom ordförande
i taxeringsnämnder. Detta har också i åtskilliga fall lyckats.
Länsstyrelsen anser sig likväl böra framhålla, att taxeringsförfattningarna
tenderat mot att bli allt mer och mer invecklade och svårtillämpade på
samma gång som kraven på taxeringsarbetets effektivitet stegrats. Svårigheterna
att till uppdragen förvärva personer med nödiga kvalifikationer
och villighet att åtaga sig tillämpningen av ett ständigt växande
komplex skatteförfattningar ha också ökat, icke minst av den anledningen,
att det är för länsstyrelsen omöjligt att på förhand kunna utlova
någon bestämd ersättning för uppdraget såsom taxeringsnämndsordförande.
Ersättningen bestämmes ju i första hand av Eders Kungl. Majit
flera månader efter taxeringsförrättningarnas slut och kan undergå betydande
växlingar från det ena året till det andra.
Till rättelse och komplettering av revisorernas uppgifter beträffande åtnjuten
ledighet för taxeringsgöromål tillåter sig länsstyrelsen meddela,
att länsassessorn Ahrenberg under år 1931 förutom partiell tjänstledighet
använt sig av semester för fullgörande av taxeringsuppdrag. Beträffande
länsbokhållaren Ihrfelt lia taxeringssammanträdena i Stora Skedvi taxeringsdistrikt
ägt rum under Ihrfelt medgiven semesterledighet och sammanträdena
i Falu västra taxeringsdistrikt endast efter klockan 5 e. m.,
sålunda efter det tjänstgöringen å länsstyrelsen slutat för dagen. Såsom
länsstyrelsen förut antytt, har det ansetts nödvändigt att låta tjänstemännen
få praktisk inblick i taxeringsnämndernas arbete. Då detta arbete
icke hör draga tjänstemannen från hans övriga verksamhet mer än vad
som oundgängligen erfordras, har länsstyrelsen ansett, att åtminstone en
del av semestern lämpligen kunnat användas för ifrågavarande uppdrags
fullgörande. I samma mån, som semestern disponeras härför behöver
annan tjänstledighet icke ifrågakomma. Härigenom minskas, till gagn
för arbetet inom länsstyrelsen, övrig tjänstledighet för berörda uppdrag.
Här förtjänar även erinras örn de avbränningar, som förekomma å ersättningen
för ifrågavarande taxeringsuppdrag. Såsom exempel härpå
må framhållas kostnader för resor och vivre å främmande ort, utgifter
för taxeringslängdernas färdigställande och summering, utskrift av anmaningar
och avvikelser, ordnandet av deklarationer jämte löneuppgifter
med mera.
— 65 —
Beträffande ersättning åt ordförande och kronoombud i 1932 års taxeringsnämnder
får länsstyrelsen framhålla, att länets anslag för detta ändamål
nedsatts av Eders Kungl. Majit från 102,400 kronor år 1931 till
85,000 kronor år 1932 eller med cirka 17 procent. Härav föranledd reducering
av arvodena Ilar drabbat länsstyrelsens tjänstemän såväl som
övriga taxeringsnämndsordförande oell kronoombud.
Vad därefter angår tjänstemännens arbete i samband med prövningsnämnden
får länsstyrelsen framhålla, att gällande taxeringsförordning
förutsätter, att landskontorets tjänstemän skola biträda landskamrerare!!
i prövningsarbetet. Men landskontorets vanliga göromål måste det oaktat
ha sin gilla gång. lia härigenom dubbel arbetsbörda pålägges personalen,
är givet, att eljest tillgänglig fritid i väsentlig omfattning måste tagas
i anspråk. Arbetet måste bedrivas under högtryck — bokstavligt talat
från tidig morgon till sena kvällen. De anslagsbeviljande myndigheterna
synas också hava uppmärksammat nu berörda förhållanden genom att
ställa medel till förfogande för det förberedande prövningsarbetet.
Då landskamreraren såsom biträden vid detta arbete måste hava till
gång till rutinerad och med taxeringsförfattningarna väl förtrogen arbetskraft,
är det givet, att landskontorets personal kommit att rent automatiskt
inträda i berörda arbete. En omständighet, som torde uppmärksammas,
är det förhållandet, att kontrollen och granskningen av taxeringarna
försiggår jämväl under sommarmånaderna. Redan av denna anledning
är det svårt att få utom länsstyrelsen stående personal med erforderliga
förutsättningar samt med villighet att emot den gottgörelse.
som länsstyrelsen kan bereda, under sagda årstid i forcerad takt fullgöra
ifrågavarande bestyr.
Ehuru huvudsakligen landskontorets personal pä anförda skäl kommit
att anlitas vid prövningsarbetet, få — såsom ovan framhållits — de vanliga
göromålen å landskontoret icke eftersättas. Då landskamreraren för
ledning av taxeringsarbetet nödgas taga tjänstledighet från övriga ämbetsgöromål,
måste närmast stående tjänstemän rycka in i respektive
tjänster. Då vidare landskontorets personal är till antalet begränsad,
kommer prövningsarbetet och förberedelserna därtill att försiggå å eftermiddagar
och jämväl nätter. Även söndagarna måste tagas i anspråk.
Det varje år alltmer växande prövningsnämndsarbetet — och förberedelserna
till detta — har medfört en påfrestning å landskontoren, som för
en utomstående är svår att bedöma.
Vad särskilt angår 1931 års gransknings- och prövningsarbete uppgick
antalet avgivna deklarationer i länet till 84,590 och antalet taxerade skattskyldiga
till 88,505, vartill kommer 76,741 taxerade fastigheter och 5,423
åsätta rotvärden vid virkestaxering. Av prövningsnämnden behandlades
1,005 besvärsmål, vartill kommo 1,626 yrkanden av landskamreraren
angående ändring och rättelse i taxering (sä kallad sakgranskning) ävensom
726 yrkanden i anledning av formell granskning av taxeringslängderna
(så kallad teknisk granskning).
Det är givet, att ett så omfattande och vidlyftigt arbete fordrat en i
detalj genomförd organisation. Därest så ej skett, hade det förvisso icke
varit möjligt att på så jämförelsevis kort tid, som stått till buds, åstad
komma ett tillfredsställande resultat. Det av tjänstemännen a länsstyreisen
utförda biträdande granskningsarbetet bär i god tid måst plan
liiggas genom uppdelning av deklarations- och taxoringsinaterialet ä
många händer. Arbetet har härigenom kunnat påbörjas sä snart ifråga
f» Rcu.-berättelse tint/, statsverket får år 1932. lil.
— 66 —
varande material inkommit från taxeringsnämnderna. Resultatet har efter
hand underställts landskamreraren eller i vissa fall biträdande landskamreraren.
Detta arbetssätt har medfört, att granskningen icke behövt
inverka på den ordinarie tjänstgöringstiden. Samma planläggning har
jämväl skett beträffande besvärsmålen. Dessa lia, så snart ske kunnat,
preliminärt fördelats efter målens olikartade natur samt överlämnats till
de tjänstemän, som erhållit uppdrag att under landskamrerarens överinseende
till kommande utskottsarbete i prövningsnämnden förbereda besvären
och föreslå erforderliga kompletterings- och andra åtgärder. Dessa
åtgärder i förening med inkallande ett par dagar i förväg av ett mindre
antal av prövningsnämndens ledamöter ha vidtagits i syfte att få besvärsmaterialet
så noggrant oell fullständigt förberett, att antalet sammanträdesdagar
för prövningsnämnden kunnat betydligt reduceras, ett förhållande,
sorn medfört icke oväsentliga besparingar i fråga örn traktamentsersättningar
till prövningsnämndens ledamöter.
De för arbetet utgående ersättningarna kunna vid första påseendet synas
höga. Det är dock att märka, att de i riksdagens revisorers berättelse angivna
beloppen utgöra bruttoinkomst. Därifrån måste dock avgå, beträffande
protokollföring i prövningsnämnd, kostnad för protokollets iordningställande
i koncept, utskrifter av protokollet, kuvertskrivning med
mera, samt beträffande längdföringen kostnad för biträde med längdernas
uppläggande, för kollationerings- och summeringsarbete med mera, vilket
allt drager icke obetydliga kostnader.
De skärpta krav på en begränsad medelsåtgång, som under senare tid
gjort sig gällande inom statsförvaltningens olika grenar, ha fått aktualitet
jämväl på nu ifrågavarande område. Sålunda har från och med
budgetåret 1932/1933 inträtt en avsevärd nedsättning i ersättningarna, vilket
framgår därav, att anslaget till Kopparbergs län för förberedande
prövningsnämndsarbete nedsatts med närmare 21 procent jämfört med
1931/1932 budgetårs utgifter för detta ändamål.
I samband med fråga örn ersättning till länsstyrelsens tjänstemän för
taxeringsarbete ha revisorerna med användning av härifrån hämtat siffermaterial
gjort en jämförelse mellan budgetåren 1929/1930 och 1931/1932
i avseende å ersättningar, som utbetalats till länsstyrelsens tjänstemän
för arbete i taxeringsnämnd och prövningsnämnd. Jämförelsen visade
en påfallande stark ökning av de ersättningar, som utgått för arbete i
samband med prövningsnämndens verksamhet under sistnämnda budgetår.
Någon ökning har i själva verket icke ägt rum, tvärtom har en sänkning
skett. Riksdagens år 1930 församlade revisorer begärde genom finansdepartementet
uppgift örn ersättning, som för budgetåret 1929/1930 utbetalats
åt olika befattningshavare, bland annat, för arbete, som utförts
i prövningsnämnden. I enlighet härmed lämnade länsstyrelsen, såsom i
uppgiften också uttryckligen anmärktes, upplysning om de ersättningar,
som utgått för arbete hänförligt till själva prövningsnämnden (sekreterare
och längdförare). Av sagda anledning kom länsstyrelsens uppgift icke
att omfatta utgifterna för biträde åt landskamreraren med deklarationsoch
längdgranskning, varför den mellan de båda budgetåren anställda
jämförelsen kommit att bliva missvisande.
Den omständigheten, att länsstyrelsens personal i så stor omfattning
tages i anspråk för taxeringsarbete, har synts revisorerna kunna menligt
inverka på arbetets gång inom länsstyrelsen samt medföra ökat behov av
medel för avlönande av icke-ordinarie personal. Enligt vad revisorerna
— 67 —
inhämtat skulle också Eders Kungl. Majit på framställning av länsstyrelsen
vid olika tillfällen under de senaste åren anvisat medel till förstärkande
av den icke-ordinarie arbetskraften inom länsstyrelsen.
Vad landskontoret angår har emellertid någon förändring i avseende å
löneanslag alltsedan år 1927 Icke ägt rum, utan hava de anvisade medlen
avsett landskansliet. Trots den ökning av till taxering ej hänförliga arbetsuppgifter,
som å landskontoret ägt rum särskilt under senare år •—
sedan år 1927 har antalet ärenden ökat med 18 procent — har arbetet å
landskontoret kunnat fortgå i behörig ordning.
Länsstyrelsen anser sig slutligen höra framhålla, att användningen av
å länsstyrelsen anställda tjänstemän till taxeringsarbete icke är någon
för Kopparbergs län enastående företeelse utan synes, enligt vad länsstyrelsen
inhämtat, i väsentlig omfattning förekomma jämväl i andra län.
Riksdagens revisorer hava i detta sammanhang påtalat, att länsstyrelsen
under år 1931 utbetalat ersättning till länsstyrelsens tjänstemän för bevistande
av sammanträden inför länsstyrelsen för överläggning rörande
vissa taxeringsspörsmål. Med hänsyn till ifrågavarande överläggningars
betydelse har länsstyrelsen ansett lämpligt att jämväl inkalla länsstyrelsetjänstemän
till dessa överläggningar. Beträffande ersättning för inställelsen
har länsstyrelsen härutinnan följt de i 145 § 8 mom. taxeringslörordningen
stadgade grunder, men har icke något att erinra emot, att taxeringsförordningens
föreskrifter ändras i den riktning revisorerna ifrågasatt.
Falun i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
LARS FERNQVIST. .IOHN FAHLROTH.
Länsstyrelsens i Gävleborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.
Genom remiss den 22 sistlidne december har länsstyrelsen anmodats avgiva
utlåtande i anledning av riksdagens senast församlade revisorers
erinringar i fråga örn vissa ersättningar till länsstyrelsens tjänstemän i
Kopparbergs län för arbete i taxerings- och prövningsnämnd ävensom
i fråga örn av häradsskrivare i Kopparbergs län åtnjutna ledigheter.
Länsstyrelsen tager för givet, att med den nådiga remissen ej avsetts
att länsstyrelsen skulle uttala sig angående revisorernas i de remitterade
handlingarna omförmälda erinringar rörande vissa förhållanden inom
Kopparbergs län. Länsstyrelsen har därför ansett innebörden av remissen
vara, att länsstyrelsen skulle lämna uppgift rörande förhållandena vid
denna länsstyrelse i berörda hänseende.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har även i viss omfattning tagit läns -
— 68 —
styrelsens personal i anspråk för taxeringsarbete. Att så skett torde ligga
i sakens natur, då kompetenta arbetskrafter utom länsstyrelsen, som äro
lämpliga och villiga att åtaga sig detta arbete mot den måttfulla ersättning,
som inom detta län utgått därför, icke stå till buds i den omfattning
som kräves.
De av länsstyrelsens personal, som förordnats att utföra sådant taxeringsarbete,
varför särskild ersättning utgått, lia icke ägt att utföra något
sådant arbete under ordinarie tjänstgöringstid utan lia härtill använts
antingen semester, tjänstledighet eller så att säga »egen tid» d. v. s. tid
efter det tjänstgöringen vid länsstyrelsen slutat för dagen. Någon uppdelning
av tjänstgöringsdagen med partiell ledighet för »extra arbete» har
icke förekommit.
Länsstyrelsen har ansett lämpligt och rimligt att länsstyrelsens tjänstemän
anförtros taxeringsarbete, då ju dessa tjänstemän och i all synnerhet
landskontorets på grund av arten av deras ordinarie arbete måste anses
särskilt väl skickade härför, och dessa tjänstemän i likhet med statens
övriga befattningshavare måste anses vara berättigade att utföra »extra
arbete» i den mån och omfattning detta icke inkräktar å deras ordinarie
tjänstgöring.
Beträffande de ersättningar, som utbetalats till länsstyrelsens tjänstemän
för arbete i prövningsnämnden, ävensom de grunder efter vilka dessa
ersättningar beräknats, får länsstyrelsen hänvisa dels till sitt yttrande
den 10 januari 19311 i anledning av riksdagens revisorers år 1930 gjorda
erinringar i fråga örn vissa ersättningar för taxeringsarbete, dels ock till
sitt protokoll av den 14 september 1932,1 2 av vilket utdrag i enlighet med
givna föreskrifter insänts till kungl, finansdepartementet den 11 november
1932, och vilka handlingar här i avskrift bifogas.
Vad angår dagarvoden till ordförande och medlemmar av taxeringsnämnd,
som jämlikt 75 § i taxeringsförordningen kallats att sammanträda
inför länsstyrelsen för överläggning rörande taxeringsspörsmål, har sådan
ersättning endast i ett fall av förbiseende utgått till tjänsteman vid länsstyrelsen
och likaledes i ett fall till annan å sammanträdesorten bosatt
person. Båda dessa belopp, tillsammans 24 kronor, komma emellertid att
av vederbörande återbäras.
Beträffande häradsskrivares och landsfiskalers tjänstledighet för taxeringsarbete
vill länsstyrelsen framhålla, att dessa tjänstemän inom detta
län allenast i mindre omfattning användas för taxeringsarbete. Så lia
t. ex. år 1932 allenast 7 landsfiskaler och 2 häradsskrivare varit förordnade
till taxeringsnämndsordförande och 2 landsfiskaler till kronoombud i taxeringsnämnd.
Ledighet för dessa uppdrags utförande har beviljats 1 landsfiskal i 63
dagar och 1 landsfiskal i 31 dagar, under vilken tiel dessa tjänstemän avstått
samtliga avlöningsförmåner, varjämte 1 äldre landsfiskal, som åtnjutit
tjänstledighet under hela året för sjukdom (svårt hjärtfel), då hans
sjukdom ej varit av den art, att densamma ansetts utgöra hinder för taxeringsarbete,
varit förordnad till taxeringsnämndsordförande.
Gävle slott i landskontoret den 7 januari 1933.
SVEN LUBECK.
GUNNAR KLERCK.
1 Länsstyrelsens yttrande återfinnes å sid. 151 i del 111 av statsrevisorernas berättelse ang.
statsverket till 1931 års riksdag.
2 Ej bär avtryckt.
— 69 —
Länsstyrelsens i Västernorr
lands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Medelst nådig remiss den 22 december 1932 har Eders Kungl. Majit anmodat
länsstyrelsen inkomma med utlåtande över riksdagens revisorers
uttalanden angående vissa frågor rörande ordnandet av taxeringsarbetet.
I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Revisorerna framhålla, att länsstyrelsens personal icke bör i så stor
omfattning tagas i anspråk för taxeringsarbete att detta menligt inverkar
på arbetets gång inom länsstyrelsen oell medför ökat behov av medel
för avlönande av icke-ordinarie personal. I detta uttalande anser sig länsstyrelsen
kunna instämma, då det måste anses självklart, att särskild kostnad
icke får åsamkas statsverket genom en sådan anordning. Arbetet
med taxeringarna måste därför, såsom här i länet också skett, förläggas
utom den ordinarie tjänstetiden. Emellertid är det med den nu gällande
ordningen för taxeringsarbetet icke möjligt att helt avkoppla landskontorets
tjänstemän från detta arbete. För prövningsnämndsarbetets utförande
är det nödvändigt att hava tillgång till personer, som besitta nödig insikt
i och praktisk erfarenhet av taxeringarna, och det torde vara svårt att
härför anskaffa kompetent arbetskraft utom tjänstemännens led, örn icke
kostnaderna skola ännu mera ökas. Så länge icke särskilda tjänstemän,
som uteslutande ägna sig åt detta arbete, finnas anställda, synes det därför
vara ofrånkomligt att låta länsstyrelsens personal i lämplig utsträckning
deltaga. Härtill kommer, att ofta svårigheter uppstå för erhållande
av lämpliga ordförande i taxeringsnämnderna, vadan ett rationellt ordnande
av taxeringarna även före prövningsnämndsarbetet skulle i höggrad
försvåras, örn möjligheten att använda länsstyrelsens tjänstemän icke
förefinnes.
Vad därefter angår ersättningen för deltagande i sammanträde jämlikt
75 § i taxeringsförordningen vill länsstyrelsen sätta i fråga örn det
kan vara riktigt att förvägra alla dem, som äro bosatta å sammanträdesorten,
all ersättning härför. Man måste nämligen taga hänsyn till att dessa
personer icke alltid äro tjänstemän inom länsstyrelsen utan lika ofta helt
utomstående personer, som väl knappast kunna antagas vara villiga att
måhända avstå från annat förvärvsarbete utan all kompensation. Därest
någon ändring i bestämmelserna anses nödvändig, synes den böra inskränka
sig till att länsstyrelsens tjänstemän förklaras icke vara berättigade
till ersättning, därest avdrag å deras statsavlöning icke gjorts för
bevistande av sammanträdet.
Härnösand i landskontoret den 7 januari 1933.
MAGNUS FALCK.
Underdånigst:
A. WIJKMAN.
— 70 —
Länsstyrelsens i Jämtlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Jämlikt föreskrift i nådig remiss den 22 nästlidne december får länsstyrelsen
härmed i underdånighet avgiva utlåtande med anledning av
vissa uttalanden, som gjorts av 1932 års statsrevisorer rörande ersättning
till länsstyrelsernas tjänstemän för taxeringsarbete, och får länsstyrelsen
i sådant avseende anföra följande.
Under budgetåret 1931/1932 har till personal å länsstyrelsen för arbete
i taxerings- och prövningsnämnd utbetalts tillhopa 18,584 kronor 52 öre. Av
nämnda belopp utgöra 4,796 kronor ersättning för arbete i taxeringsnämnd
och 13,788 kronor 52 öre ersättning för arbete i prövningsnämnd.
Inkomsttaxeringsdistriktens antal i detta län uppgår till sammanlagt
57 och det har befunnits synnerligen svårt att finna personer lämpliga
att tjänstgöra som ordförande i alla dessa distrikt, ett förhållande som
i icke ringa mån påverkats av den knappa ersättning, som kunnat beredas
för uppdragets fullgörande. Ändamålsenligt synes för övrigt vara,
att landskontorets tjänstemän genom dylika förordnanden beredes tillfälle
att förvärva nödig insikt i hithörande frågor och de praktiska spörsmål,
som i allmänhet förekomma under taxeringsnämndernas arbete. Av länsstyrelsens
tjänstemän hava under nu ifrågavarande budgetår tre varit
förordnade till ordförande och två till ledamöter i taxeringsnämnd.
Vad angår det förberedande arbetet för prövningsnämnden, så utföres
detta av landskamreraren med biträde av landskontorets tjänstemän.
Andra för detta bestyr skickade arbetskrafter stå icke till buds. För arbetet,
som till stor del utföres på övertid, utgår ersättning som bestämmes
med hänsyn till dels arbetets omfattning och dels den skicklighet som
därför erfordras.
I fråga örn ersättning åt ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd,
som jämlikt 75 § i taxeringsförordningen kallas att sammanträda inför
länsstyrelsen för överläggning rörande taxeringsmål, hava statsrevisorerna
ifrågasatt, huruvida ersättning för närvaro vid dylikt sammanträde fortfarande
borde utgå till personer, som äro bosatta å sammanträdesorten.
Länsstyrelsen anser för sin del skäl föreligga till en sådan ändring i nu
gällande bestämmelser, att personer, som enligt 145 § 1 mom. 1) taxeringsförordningen
åtnjuta gottgörelse för bestyr med taxering, icke må uppbära
ersättning för närvaro vid i 145 § 8 mom. i samma förordning omförmälda
sammanträden, örn de äro bosatta å sammanträdesorten. Är dylik
person ledamot i prövningsnämnd, synes dock ersättning böra utgå för
närvaro vid nämndens sammanträde eller vid protokollsjustering, även i
det fall, att han är bosatt å sammanträdesorten.
Östersund i landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.
GUNNAR LEKANDER.
— 71 -
Länsstyrelsens i Väster
bottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till Konungen.
Länsstyrelsen Ilar anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens år 1932 församlade revisorer anfört under § 7 i den avgivna
berättelsen.
I anledning härav får länsstyrelsen, som fattat remissen så, att länsstyrelsen
hade att avgiva utlåtande allenast över den del av revisorernas
uttalande, som rörde ersättning i vissa fall till ordförande och medlemmar
av taxeringsnämnd, som jämlikt 75 § taxeringsförordningen kallades att
sammanträda inför länsstyrelsen för överläggning rörande taxeringsspörsmål,
i underdånighet anföra följande i saken.
Revisorerna ifrågasätta, att något arvode icke skall utgå vid deltagande
i dylikt sammanträde till person, som är bosatt å sammanträdesorten, i
varje fall icke till hos länsstyrelse anställd tjänsteman, då sammanträde
hålles å länsstyrelsens lokaler.
Den ersättning, varom det här rör sig, för närvarande utgående med 12
kronor per dygn, betecknades i taxeringsförordningen i dess ursprungliga
lydelse såsom traktamentsersättning —- den utgick härvid med tolv kronor
om dagen — men benämnes numera arvode enligt ändring av ifrågavarande
författningsbestämmelse i Kungl. Maj:ts förordning den 22 juni 1932 örn
ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928.
Härigenom torde man hava velat utmärka, att beloppet ifråga utgör ersättning
för i samband med särskilt uppdrag utfört arbete ävensom för
särskilda kostnader, såsom gottgörelse åt anlitat biträde, eller för frångången
arbetsförtjänst.
Vid detta förhållande vill länsstyrelsen principiellt uttala sig emot
borttagande av arvodesbeloppen ifråga och ifrågasätter, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att stadga undantag för taxeringsman, som må
vara anställd å länsstyrelse, i allt fall för den händelse sammanträde är
av viss längd och hålles utom länsstyrelsens lokaler.
Ett eventuellt borttagande av rätt till arvode på sätt, revisorerna föreslagit,
borde väl gälla taxeringsmän av alla de olika kategorier, varom förmäles
i de sex första styckena av taxeringsförordningens § 145 mom. 8.
Ehuru något vid sidan av saken vill länsstyrelsen omnämna, att sammanträde
enligt § 75 taxeringsförordningen med hänsyn till de betydande
kostnader, dylika sammanträden draga i län av sådan utsträckning som
Västerbottens län, hållits allenast år 1929 i samband med de nya skatteoch
taxeringsförfattningarnas ikraftträdande. Den utvägen har istället
valts, att landskamreraren efter samråd i fall, då sådant ansetts påkallat,
med erfarna taxeringsmän ävensom med sakkunniga, utfärdat promemorior
till taxeringsnämnderna inom länet.
Ett genomförande i full utsträckning av revisorernas förslag skulle för
ett under 1932 i residensstaden hållet sammanträde örn en dag enligt § 75
taxeringsförordningen inneburit en besparing för statsverket å 120 kronor.
Umeå i landskontoret den 5 januari 1933.
Underdånigst:
GUSTAV ROSÉN.
AXEL RUDBERG.
— 72 —
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 23, § 7.
Till herr statsrådet oell chefen för kungl, socialdepartementet.
Genom remiss den 22 i denna månad anbefalld att före den 9 januari 1933
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i punkt 7
av sin berättelse till 1933 års riksdag anfört rörande utbetalda ersättningar
till personal hos länsstyrelsen i Kopparbergs län för arbete i taxerings-
och prövningsnämnd m. m. får länsstyrelsen i ärendet anföra följande.
Det torde ej av någon, som är inne i förhållandena, kunna förnekas, att
för ett nöjaktigt utförande av taxeringsarbetet, sådant detsamma för närvarande
är organiserat, kräves biträde i stor omfattning av befattningshavare
vid länsstyrelserna och landsstaten. Detta gäller särskilt det förberedande
arbetet i och för prövningsnämndernas sammanträden, vid vilket
arbete man under de senaste åren börjat lägga allt större vikt och vilket
arbete dels skall utföras under en jämförelsevis kort tid, just under den
del av året, då folk i allmänhet önskar åtnjuta semester eller ledighet i
största möjliga utsträckning, dels kräver särskild erfarenhet och insikt i
gällande skattelagar.
Då avsikten med denna remiss torde vara att erhålla upplysning, huru
förhållandena i anmärkta avseende gestaltat sig i detta län, får länsstyrelsen
härmed överlämna en förteckning1 å de under budgetåret 1931/1932
härifrån till befattningshavare vid länsstyrelsen utbetalda ersättningar
för bestyr med taxerings- och prövningsnämndsarbetet. Härutöver vill
länsstyrelsen endast tillägga, dels att samtliga befattningshavare vid förrättningar
utom hemorten åtnjutit tjänstledighet med avstående av samtliga
löneförmåner, dels att i ersättningarna såsom ordförande i taxeringsnämnder
utom Luleå stad ingå väsentliga belopp som gottgörelse för direkta
utgifter, såsom avstådda löneförmåner, bostad och vivre under vistelse
å förrättningsstället m. m.
Luleå i landskontoret den 31 december 1932.
A. B. GÄRDE.
A. HOLM.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 27 och
30, §§ 8 och 9.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen i Kopparbergs län
fått sig anbefallt att före den 9 i denna månad inkomma med utlåtande i
anledning av vad riksdagens revisorer uttalat i fråga om förordnande för
1 Rj här avtryckt.
— 73 —
två på grund av sjukdom tjänstlediga landsfiskaler till ordförande i taxeringsnämnder,
ock får länsstyrelsen i sådant hänseende anföra.
Den omständigheten att en landsfiskal på grund av sjukdom är förhindrad
att fullgöra sin polistjänst med dess krav på rörlighet och förmåga
att uthärda fysiska ansträngningar innebär icke med nödvändighet
att han tillika är oförmögen att fullgöra de åligganden, som åvila ett ordförandeskap
i taxeringsnämnd.
I de två fall, som här äro föremål för revisorernas uppmärksamhet, är
det fråga örn i taxeringsvärv synnerligen erfarna och beprövade landsfiskaler,
vilkas person- och ortskännedom under en mångfald år anlitats
av länsstyrelsen till stort gagn för taxeringsarbetet. En av dessa landsfiskaler
har för övrigt såsom ledamot tillhört prövningsnämnden alltsedan
år 1907 och under en följd av år haft nämndens uppdrag att vara ordförande
i ett av dess utskott.
Då landsfiskalerna fullgjort sina ifrågavarande uppdrag på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt, har länsstyrelsen ansett sig böra förnya deras
uppdrag. Länsstyrelsen får slutligen i detta sammanhang upplysa, att
såväl landsfiskalen Forsberg som landsfiskalen Nylén efter inträdd pensionsålder
avgått ur statstjänsten i början av år 1932.
Vad angår frågan örn befogenhet för länsstyrelse att bevilja semester åt
befattningshavare, som en längre tid i följd varit sjukledig, har detta spörsmål,
beträffande en landsfiskal i Kopparbergs län, varit föremål
för revisionens i riksräkenskapsverket uppmärksamhet. Riksräkenskapsverket
har emellertid genom beslut den 29 juli 1932 funnit revisionens
i målet väckta talan icke kunna bifallas och såsom motiv för detta sitt
beslut anfört, att länsstyrelsen genom de anmärkta åtgärderna icke kunde
anses hava handlat i strid mot någon gällande föreskrift eller eljest överskridit
sin befogenhet.
Ifrågavarande spörsmål har numera genom revisionens i riksräkenskapsverket
besvär dragits under kammarrätten, som dock ännu icke meddelat
utslag i målet.
Vidkommande härefter statsrevisorernas uttalande i avseende å länsstyrelsens
åtgärd att medgiva häradsskrivare sjukledighet efter den 1
januari 1930, då bestämmelserna örn löneavdrag vid häradsskrivares tjänstledighet
för enskilda angelägenheter avsevärt skärpts, vill länsstyrelsen
hänvisa till nådiga kungörelsen den 14 juni 1917 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten, samt nådiga brevet den 31 januari 1930 angående
skyldighet för befattningshavare vid fögderiförvaltningen att vid
ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester avstå vissa avlöningsförmåner.
Med hänsyn till innehållet i åberopade kungörelse och
nådiga brev har länsstyrelsen ansett sig lagligen icke kunna vägra ledighet
för häradsskrivare, som med företeende av läkarintyg ansökt örn sjukledighet.
Falun i landskontoret den 5 januari 1932.
[.ÅHS KKHNQVIST.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
■ IOHN 1- AMI, MOTH.
— 74 —
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 30, § 9.
Underdånigt utlåtande.
Visserligen kan det fall tänkas, då landsfiskal, som på grund av sjukdom
icke lämpligen kan fullgöra med hans tjänst förenade göromål, är oförhindrad
att utföra annat arbete. Då av förevarande anmärkning emellertid
framgår, att i Kopparbergs län förekommit ett flertal fall, då landsfiskal,
vilken varit förordnad som ordförande i taxeringsnämnd, åtnjutit
långvarig ledighet för sjukdom, synes det dock statskontoret, i likhet
med riksdagens revisorer, att nu påtalade förhållanden inom Kopparbergs
län äro ägnade att väcka förvåning.
Länsstyrelsens åtgärd att bevilja semester åt befattningshavare, som
under längre tid i följd varit sjuklediga, torde vara så mycket mera anmärkningsvärt,
som det finnes prejudikat utvisande, att ett sådant förfarande
är felaktigt, (R. R:s årsbok 1922 ref. 54 och 1923 ref. 67).
Länsstyrelsens i Kopparbergs län i förevarande anmärkning påtalade
åtgärder torde emellertid ej vara av beskaffenhet att föranleda utfärdande
av föreskrifter till förhindrande av deras upprepande i länet eller annorstädes.
Det torde nämligen vara sällsynt, att en myndighet visar en sådan
efterlåtenhet mot tjänstemännen, som nu påtalats, och det lärer kunna
förväntas, att vederbörande tager rättelse av den gjorda anmärkningen.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
JOHN GIBSON.
Carl Peyron.
Allmänna civilförvaltningens
lönenämnds
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 30, § 9.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 har Kungl. Majit anbefallt allmänna
civilförvaltningens lönenämnd att avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 9 av deras berättelse anfört
rörande vissa förordnanden och ledigheter vid fögderiförvaltningen i
Kopparbergs län. Till åtlydnad härav får lönenämnden anföra följande.
Beträffande den av revisorerna uttalade uppfattningen rörande lämpligheten
av att befattningshavare, som på grund av sjukdom åtnjuter
tjänstledighet, tilldelas uppdrag av den art (ordförandeskap i taxeringsnämnd),
som fullgjorts av de utav revisorerna omnämnda tvenne landsfiskalerna,
torde det ej ankomma på lönenämnden att avgiva något yttrande.
Nämnden vill emellertid såsom sin mening framhålla, att för den tid,
varunder nu ifrågavarande befattningshavare haft att fullgöra uppdrag
— 75 —
såsom taxeringsnämndsordförande, de icke hade bort beviljas tjänstledighet
för sjukdom utan för fullgörande av offentligt uppdrag.
Revisorerna hava såsom synnerligen anmärkningsvärd betecknat länsstyrelsens
åtgärd att bevilja semester åt befattningshavare, som under
längre tid i följd åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom. Nämnden
får i anledning härav framhålla, att några bestämmelser visserligen icke
meddelats, som innefatta direkt förbud för tilldelande åt sjukledig befattningshavare
av semester. Emellertid må erinras, att enligt uttalanden såväl
av kommunikationsverkens lönekommitté uti dess betänkande den 20
februari 1919 angående gemensamt lönesystem samt lönereglering för kommunikationsverken
(sid. 144) som ock därefter av 1902 års löneregleringskommitté
i denna kommittés betänkande den 3 november 1920 rörande ny.,
definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk (nr LXII, sid. 60) tjänsteman, som beviljats ledighet från
sin tjänst för ett helt år eller mera, icke bör vara berättigad att inträda i
tjänst allenast för erhållande av semester. Dessa uttalanden föranledde
ingen gensaga vid löneregleringsfrågornas vidare behandling hos Kungl.
Majit och riksdagen. Även örn sagda kommittéer närmast torde hava åsyftat
befattningshavare vid den nyreglerade statsförvaltningen, synes det
dock nämnden — i betraktande av det med semestern avsedda syftet att
vara en tid för vila och rekreation från arbetet — ligga i sakens natur, att i
allmänhet en tjänsteman icke bör medgivas honom för ett visst kalenderår
eljest tillkommande semester, därest han under kalenderåret icke tjänstgjort
å sin befattning.
I sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente (11 § 4 mom.) har 1928 års
lönekommitté upptagit en föreskrift, enligt vilken semester icke må, så
framt ej av särskilda skäl annorlunda beslutas, tillgodonjutas, utan att
tjänstemannen under sammanlagt minst hälften av närmast förflutna period
av tolv månader bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort
uppdrag för statens räkning. Därest detta förslag vinner godkännande,
komma sålunda tydliga bestämmelser till stånd jämväl på detta
område. Att emellertid i avvaktan på kommittéförslagets prövning utfärda
särskilda föreskrifter i nu förevarande avseende genom komplettering
av gällande avlöningsbestämmelser eller på annat sätt, synes nämnden
knappast erforderligt. Lönenämnden förutsätter nämligen, att sedan förhållandet
nu blivit av riksdagens revisorer påpekat, anledning till anmärkning
mot myndighets förfarande i angivna hänseende icke vidare skall uppkomma.
I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande, ledamöterna Elliot, Almgren, Koersner, N. A. Nilsson
och Reinwall samt suppleanten Carlsson. Ledamoten Almgren bardock
ej närvarit vid detta utlåtandes justering.
Stockholm den 11 januari 1933.
TJnderdånigst:
ERIK STRIDSBERG.
Alfred Carlsson.
— 76 —
Länsstyrelsens i Stockholms
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom nådig'' remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört angående kostnaderna
för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Med överlämnande av yttranden av landsfogden i länet och styrelsen för
länets landsfiskalsförening får länsstyrelsen anföra följande.
Varje år innan länsstyrelsen gör underdånig framställning örn anslag
för ändamålet, prövar länsstyrelsen noggrant behovet för landsfiskalerna
av tjänstebiträden. Till grund för denna prövning ligga — förutom för
länsstyrelsen förut kända förhållanden, såsom distrikts areal, folkmängd
och säregna struktur — uppgifter angående arbetsbördan under senast förflutna
år, vilka uppgifter genom landsfogden infordras från landsfiskalerna.
Länsstyrelsen kan därför med bestämdhet uttala, att tilldelande av
tjänstebiträden åt landsfiskaler inom länet i varje fall varit av behovet
påkallat.
Länsstyrelsen har givetvis intet att erinra mot, att en närmare undersökning
företages rörande det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden
påkallade verkliga behovet av tjänstebiträden. Tvärtom anser
länsstyrelsen synnerligen lämpligt, att en sådan undersökning kommer
till stånd, enär därigenom vissa regler skulle kunna för hela riket fastställas,
efter vilka behovet av tjänstebiträden skulle bedömas. För närvarande
torde detta behov möjligen bedömas olika inom olika län.
Mot vad revisorerna framhållit till stöd för företagande av den ifrågasatta
undersökningen har länsstyrelsen dock vissa erinringar att göra och
vill länsstyrelsen i detta avseende åberopa vad landsfogden och styrelsen
för länets landsfiskalsförening anfört. Sedan fjärdingsman med den kompetens,
som förutsättes i den nya polislagen, utsetts överallt, torde möjligen
arbetsbördan i någon mån minskas för landsfiskalerna, men ännu torde
detta dröja en avsevärd tid. Den lättnad, som införandet av statspolisen
kommer att medföra för landsfiskalerna torde uppvägas av det ökade arbetet
med brottmålsutredningar och åtal för brotts beivrande.
Slutligen vill länsstyrelsen framhålla, att en indragning av tjänstebiträde
i ett distrikt kan föranleda till, att distriktet måste delas, vilket skulle
föranleda större kostnader för statsverket än för närvarande.
Stockholm å landskansliet den 9 januari 1933.
A. M. BECKIUS.
Underdånigst:
NILS EDÉN.
Landsfogdens i Stockholms
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län.
Genom resolution elen 29 december 1932 bär Kungl. Maurts befallningsliavande
anmodat mig att inkomma med yttrande över vad riksdagens revisorer
i sin berättelse år 1932, under § 10, anfört rörande användningen av
polisanslaget för avlönande av extra landsfiskaler oell andra tjänstebiträden
åt landsfiskaler.
Med anledning härav får jag, med återställande av remisshandlingarna,
vördsamt anföra följande:
För innevarande budgetår har Stockholms län av polisanslaget tilldelats
58,000 kronor för avlönande av extra landsfiskaler och andra tjänstebiträden
åt landsfiskaler. Med detta anslag avlönades under sistförflutna
halvåret 7 extra landsfiskaler och 15 till extra polismän förordnade tjänstbiträden.
Angående fördelningen av göromålen mellan ordinarie och
extra landsfiskal gällde de bestämmelser, som framgå av bilagan A.1
Genom beslut den 24 december 1932 har Kungl. Maj:ts bef allningshavande
bestämt, att de förutvarande extra landsfiskalerna från och med
den 1 januari 1933 skola benämnas landsfiskalsassistenter och i samband
därmed även förordnat sju av de förutvarande tjänstebiträdena att vara
landsfiskalsassistenter. Denna senare anordning har vidtagits dels för
att bereda möjlighet att bättre utnyttja tjänstebiträdena och dels för att
bereda dem tillfälle till bättre övning och utbildning i tjänsten. Härigenom
har emellertid ej företagits annan förändring i de till denna extra
personal utgående arvoden, än att arvodet till assistenten (förut extra
landsfiskal) i Öknebo i samband med personombyte sänkts från 3,000 till
2,800 kronor. I samband härmed har Kungl. Maj:ts befallningsliavande
fastställt instruktion för landsfiskalsassistenter samt meddelat vissa bestämmelser
även angående tjänstebiträdenas användning (Bil. B).1 Såsom
härav framgår, har Kungl. Majlis befallningshavande i likhet med
vad som gällt enligt den förutvarande fördelningsplanen tillsett, att de
viktiga tjänstegöromål, som åligga landsfiskal i egenskap av allmän
åklagare och utmätningsman icke annat än i undantagsfall eller i fråga
örn ärenden av mindre vikt få överlåtas på assistent. (§§ 4—5.) I denna
instruktion har ävenledes under § 9 intagits bestämmelser, avsedda att förhindra
missbruk av assistenter eller biträden för göromål utom tjänsten.
Det nuvarande antalet assistenter och biträden i länet framgår av bilagan
C.1
Av denna bilaga framgår, att, frånsett de två stora distrikten i länets
norra del, Frösåker och Väddö, samt öknebo och Sorunda distrikt, det
endast är distrikten kring Stockholm, som tilldelats biträden. Det ligger
i sakens natur, att inom dessa distrikt, som omfatta den egentliga förortsrayonen
kring storstaden, tjänstegöromålen äro av särskilt stor omfattning.
Örn man exempelvis ser på Solna landsfiskalsdistrikt med dess 22,000
invånare, så har landsfiskalen därstädes att utföra de tjänsteuppgifter,
som i en större stad åligga polischefen, stadsfiskal!!, stadsfogden, lcrono
-
Ej bär avtryckt.
— 78 —
kassören oell i viss utsträckning även magistraten. Att en man ensam
skulle kunna utföra dessa sysslor, vilka i en stad ankomma på ett flertal
olika befattningshavare, är uppenbarligen orimligt.
Då landsfiskalen instruktionsenligt är ålagd att personligen utföra de
göromål, som åvila honom såsom allmän åklagare oell utmätningsman
samt det är en tvingande nödvändighet för varje landsfiskal att personligen
övervaka elen avsevärda medelsförvaltningen med därtill hörande
vidlyftiga räkenskaper, föra kassajournal över alla dag för dag influtna
och utbetalta medel samt utföra kontroll över underlydande exekutionsbiträden,
synes en landsfiskal i stora, arbetstyngda distrikt under alla
omständigheter hava sig ålagd en arbetsbörda, som ej giver rum för obehörigt
sysslande med privat verksamhet på bekostnad av tjänsten.
Statsrevisorernas förmodan, att landsfiskalerna genom tilldelande av
statsavlönade tjänstebiträden obebörigen undandraga sig sina tjänsteplikter
synes mig därför — i vad avser detta län — icke vara befogad. Att
landsfiskal med begagnande av den rimliga fritid, över vilken en tjänsteman
torde äga att fritt förfoga, åtager sig oell utför vissa mindre uppdrag
såsom inkasseringar oell dylikt torde väl ej kunna förvägras. Detta
så mycket mera, som den lönereglering, på vilken fögderiförvaltningen nu
under många år väntat, allt hittills uteblivit.
Landsfogden har vid sina årliga inventeringar hos de olika landsfiskalerna
och även eljest tillfälle att bilda sig en personlig uppfattning örn
tjänstegöromålens omfattning och behovet av tjänstebiträden. Men redan
för flera år sedan (1928) började jag införskaffa särskild arbetsstatistik
från de olika landsfiskalerna för att därigenom skaffa mig ytterligare
underlag för de förslag i landsfiskalernas biträdesfråga som jag årligen
haft att framlägga för länsstyrelsen. Denna statistik för åren 1930—1932
bifogas som bilagan D.1 Med ledning härav hava inkommande framställningar
örn nya biträden noggrant prövats. Under de senaste tre budgetåren
hava endast två nya biträdesbefattningar föreslagits, den ena i Nacka
(1930) och den andra i Sollentuna (1931). För att taga det senare fallet
såsom exempel må anföras ett par siffror ur arbetsstatistiken från detta
under stark utveckling varande distrikt:
t 927 1930
Antal ärenden enligt brottmålsdiariet .................................... 182 417
» » » utsökningsdiariet.................................... 135 250
» restantieposter................................................................... 10,758 15,211
Uppbördens storlek kronor 280,950 343,766
Inom detta län har sålunda sedan flera år tillbaka företagits sådan undersökning
rörande biträdesbehovet, som åsyftas i statsrevisorernas ifrågavarande
anmärkning. Och det vore synnerligen önskvärt om denna
statsrevisorernas erinran kunde föranleda att dylika undersökningar efter
för riket i dess helhet enhetliga grunder framdeles bleve föreskrivna.
Även örn jag sålunda instämmer i statsrevisorernas hemställan i denna
punkt, kan jag däremot icke instämma i revisorernas motivering i vad
däri åberopas genomförandet av 1925 års polislag samt inrättandet av statspolisen.
Dessa reformer måste visserligen betecknas som viktiga åtgärder
till stärkande av landsbygdens polisväsen. Men däremot torde de ej medföra
någon minskning av landsfiskalernas arbetsbörda. Den förbättrade
1 Ej här avtryckt.
— 79 —
polisbevakningen medför, att antalet lagöverträdelser, som upptäckas, ökas.
Och därmed ökas också landsfiskalens arbete med brottmålsutredningar
och åtal för brottens beivrande. Visserligen kunna polisutredningarna i
enklare fall ombesörjas av sådana fjärdingsman, som äga modern polisutbildning.
Men antalet av dessa fjärdingsman är ännu ringa och då
det gäller mera invecklade mål tarvas i allt fall, att landsfiskalen själv
eller assistenten ombesörjer utredningen. Det vore därför beklagligt, örn
den förbättring av polisväsendet på landsbygden, som vunnits genom 1925
års polislag och statspolisens inrättande, skulle leda till ett förringande
av polischefens effektivitet genom att förvägra honom nödiga tjänstebiträden.
Vad som givits med ena handen, skulle på så sätt återtagas med
den andra.
Stockholm å landsfogdeexpeditionen den 4 januari 1933.
W. Bergenfelt.
Stockholms läns landsfiskalsförenings
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Kungl. Maj:ts befall ningsha v ande i Stockholms län.
Sedan styrelsen för Stockholms läns landsfiskalsförening lämnats tillfälle
att inkomma med utredning och yttrande med anledning av nästlidna
års statsrevisorers, § 10, uttalande angående kostnader för vissa
tjänstebiträden åt landsfiskalerna, få vi vördsamt dels åberopa bilagda
arbetsstatistik för år 1932 dels anföra:
Statsrevisorerna hava påkallat en undersökning rörande verkliga behovet
av statsavlönade tjänstebiträden.
Därtill hava statsrevisorerna föranletts dels därav, att lagen örn polisväsendet
trätt i kraft från och med år 1932, dels av tillkomsten av statspolisen.
Vederbörande departementschef har vid framläggande för 1925 års riksdag
av proposition nr 59 angående anslag till polisväsendet i riket m. m.
uttalat, att de extra landsfiskalerna, i mån de verkställde polisarbete,
bleve överflödiga vid ett fullständigt genomförande av den nya organisation,
som innefattades i den nya polislagen.
Inför detta uttalande måste vi ställa oss oförstående. Departementschefen
synes hava utgått från, att fjärdingsmännen i och med att de
finge bättre lön och bättre anställningsförhållanden skulle erhålla en annan
och högre kompetens att verkställa polisundersökningar och utredningar.
Så har givetvis icke blivit förhållandet, då i stort sett samma
eller lika litet utbildade personer nu som före år 1925 uppehålla fjärdingsmansbefattningarna.
Endast i mycket ringa omfattning och endast i kommuner,
där man kunnat erbjuda förmånligare löner, äro fjärdingsmansbefattningarna
besatta med personer, tillräckligt skrivkunniga och utbildade
för att kunna åstadkomma utredningar av sådan beskaffenhet, att
de kunna ingivas till domstolar eller myndigheter. Den iirågavarande
omorganisationen har alltså icke förändrat landsfiskalernas arbetsförhållanden.
— 80 —
Statsrevisorerna antaga, att statspolisens tillkomst skulle komma att
medföra någon lättnad i landsfiskalernas arbetsuppgifter. Härom saknas
ännu erfarenhet. Men det torde ligga närmare till hands att antaga, att
statspolisens verksamhet kommer att öka landsfiskalernas arbetsbörda genom
rapporter, som föranleda kompletterande utredning och åtal.
Genom under senare år förekommen lagstiftning å olika områden m. m.
har landsfiskalernas arbete ständigt ökats, domstolarnas fordringar på
omfattande utredning, även i småmål, liava i hög grad skärpts, och allmänhetens
anspråk på landsfiskalens ingripande har mer och mer tilltagit.
Allt detta gör, att vad anförts av 1924 års landsstatssakkunniga nu icke
i allo är tillämpligt. I alla medelstora och större distrikt äro för landsfiskalstjänsternas
skötande ett eller flera biträden oundgängligen erforderliga.
Även örn, såsom statsrevisorerna antaga, i de större distrikten
sportlerna äro större än i de mindre, kan ej heller undgås, att kostnaderna
i de förra bliva större än i de senare, likasom ock ansvaret.
Örn det anses skäligt, att landsfiskalen skall få till sitt och sin familjs
uppehälle få behålla sin lön och i vissa fall något därutöver, bör icke
ifrågakomma indragning av statsavlönade tjänstebiträden å landsfiskalskontoren
i detta län.
Vi vilja till slut åberopa vad 1928 års lönekommitté utrett och anfört
i sitt förslag med betänkande till — allt jämnt utebliven — lönereglering
för landsfiskalerna, sidorna 50 och följande.
Södertälje den 3 januari 1933.
För länsföreningens styrelse:
R. Lindblad.
Länsstyrelsens i Uppsala
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom beslut den 22 december 1932 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande att avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer i sin innevarande år avgivna berättelse, § 10,
anfört angående kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
I anledning härav får Eders Kungl. Majlis befallningsliavande i underdånighet
anföra följande.
I anmärkningen synes huvudsakligen åsyftas särskilt förordnade extra
eller biträdande landsfiskaler. Inom Uppsala län finnas för närvarande
förordnade extra landsfiskaler inom tre landsfiskalsdistrikt, nämligen Ulleråkers,
Vaksala och Håbo, men ingen biträdande landsfiskal.
Beträffande arbetsbördan inom dessa distrikt hänvisas till bifogade
tablå,1 som dock avser förhållandet vid 1927 års slut. Sedan dess har
folkmängden ändrats intill den 31 december 1932 till
Ej här avtryckl.
— 81 —
i Ulleråkers distrikt ...................... 11,441
» Vaksala » ...................... 8,825
» Håbo » ...................... 9,997
Därjämte har linder trycket av de allmänna ekonomiska svårigheterna,
som jämväl i hög grad drabbat landsbygdens befolkning, restantierna av
krono- och kommunalutskylder ökats liksom ock antalet av de s. k. handräckningsärendena.
Uppdelningen av kronouppbörd^! på flera terminer
borde visserligen minska antalet av dem, som häfta för oguldna kronoutskylder.
Under nu rådande ekonomiska kris torde man dock icke kunna
vänta större resultat av nämnda åtgärd än att den skall motverka restantiernas
stegring i jämförelse med vad som eljest skulle hava inträffat. Å
andra sidan kommer tydligen antalet poster av de resterande utskylderna
och därmed arbetet för landsfiskalerna att växa, därigenom att särskilda
restlängder skola upprättas för varje uppbördstermin.
Antalet exekutiva ärenden har inom de nämnda distrikten ökats bland
de ekonomiskt svagt ställda befolkningsgrupperna. Likaså hava undersökningarna
i fattigvårdsmål väsentligt tilltagit i antal och omfattning.
Polisundersökningarnas antal växer bland annat genom de av motortrafiken
förorsakade trafikförseelserna och olyckshändelserna, särskilt på
de huvudvägar, vilka genomlöpa ifrågavarande tre distrikt.
Vad de särskilda distrikten angår torde böra nämnas, att Ulleråkers distrikt
är det mest arbetstyngda inom länet. Såsom en förklaring härtill
torde böra framhållas, förutom folkmängden, att distriktet innefattar flera
samhällen av förstadskaraktär, samt att Flottsundstrakten och andra delar
av Mälarnejden under vissa tider på året utgöra föremål för en livlig nöjestrafik.
Vissa delar av de genom distriktet gående tillfartsvägarna till
Uppsala upptaga den starkaste landsvägstrafiken inom länet.
Vaksala landsfiskalsdistrikt innefattar likaledes förstadssamhällen,
vilka till stor del äro ekonomiskt svaga. Under innevarande år har därstädes
ett mycket stort antal exekutiva försäljningar ägt rum med därav
föranledda värderingar av landsfiskalen. Nuvarande ordinarie tjänsteinnehavare
lider av svag hälsa.
Håbo landsfiskalsdistrikt är betungat av ett stort antal fattigvårdsärenden.
Framför allt denna omständighet torde utgöra förklaring till att
antalet förrättningsdagar utom tjänsterummet för landsfiskalen är särskilt
högt, det högsta inom länet. De många fattigvårdsfallen torde särskilt
härledas från statarbefolkningen på de större gårdarna inom distriktet.
Den omständigheten, att distriktet är splittrat i 14 små kommuner,
framkallar ett avsevärt merarbete för landsfiskalen.
Under nu rådande förhållanden anser Eders Kungl. Majlis befallningshavande
icke tillrådligt att indraga någon av ifrågavarande extra landsfiskaler.
Huruvida den förbättrade fjärdingsmannaorganisationen, vars
befattningshavare dock i några fjärdingsmansdistrikt till följd av be
svär ännu icke kunnat erhålla slutligt förordnande, kan medföra så
stor liittnad att minskning av de extra landsfiskalernas antal kan äga
rum, låter sig icke med säkerhet bedöma för närvarande. Självfallet
kommer förhållandet att för varje gång, då fråga uppkommer örn förord
nando, med noggrannhet undersökas.
I anledning av vad statsrevisorerna anfört därom att de extra landsfiskalerna
i stor utsträckning sköta kontors- eller annat expeditionsarbete
å landsfiskalskontoren, vilket ansåges sammanhänga med att landsf iska
(1 Rcv.-berättelse äng. stat surr kel för <b 19.12. lil.
— 82 —
lema i stor utsträckning sysslade med uppdrag utom tjänsten, må framhållas,
att — såsom lärer framgå av ovanstående redogörelse — behovet
av extra landsfiskaler inom de nämnda tre landsfiskalsdistrikten till stor
del framkallats av den yttre tjänstgöringen. Offentligt uppdrag utanför
tjänsten har lämnats till en av de ordinarie landsfiskalerna i nämnda distrikt,
nämligen såsom ordförande i taxeringsnämnder. Anledningen härtill
är, att i detta län, liksom på de flesta andra håll, det visat sig allt svårare
att finna enskilda personer, vilka mot de ersättningar, som kunna
påräknas för taxeringsarbete, äro villiga att åtaga sig dylika uppdrag.
Vid hänvändelser till enskilda i sådant syfte visar det sig gång på gång,
att taxeringsarbetet anses dels så tekniskt besvärligt och dels förenat med
så stort personligt obehag, att de flesta enskilda undandraga sig uppdraget.
I ett flertal fall hava därför platserna icke kunnat fyllas på behörigt
sätt utan att anlita tjänstemän.
Privat verksamhet bedrives av landsfiskalerna inom länet i mycket
ringa omfattning.
Vad slutligen angår den av statsrevisorerna berörda frågan om de med
kontorsarbetet sammanhängande sportelinkomsterna må allenast erinras,
att förslag föreligger om beskärning av dessa inkomster.
Uppsala slott i landskansliet och landskontoret den 2 januari 1933.
Underdånigst:
S. LINNÉR.
KLUS STENIUS.
Adolf Lundevall.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
I nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att
före den 9 januari 1933 till kungl, socialdepartementet inkomma med utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn kostnaderna
för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Med anledning härav får länsstyrelsen överlämna från landsfogden i
länet inhämtat yttrande samt för egen del i huvudsak ansluta sig till vad
landsfogden i ärendet anfört.
Nyköping i landskansliet den 7 januari 1933.
G. SEDERHOLM.
IVAR SCHALIN.
— 83
Landsfogdens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till länsstyrelsen i Södermanlands län.
Genom remissresolution den 28 december 1932 bär länsstyrelsen på grund
av nådig remiss den 22 i samma månad anmodat mig att avgiva yttrande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört i en vid den nådiga
remissen fogad handling.
I anledning härav får jag vördsamt anföra.
I ovannämnda handling hava revisorerna framhållit såsom angeläget
att vid beviljande av medel för anställande av tjänstebiträden åt landsfiskalerna
en närmare undersökning företoges rörande det av landsfiskalernas
egentliga tjänsteåligganden påkallade verkliga behovet av dylika
biträden.
Här i länet finnas endast två extra landsfiskaler, tjänstgörande den ena
i Villåttinge distrikt och den andra i Katrineholms distrikt. Ursprungligen
gjorda framställningar örn anslag till dessas avlönande föregingos
av sådana närmare undersökningar, som av revisorerna framhållits såsom
angelägna.
I ett den 1 oktober 1932 dagtecknat yttrande över en framställning, i
vilken ytterligare tre landsfiskaler hos länsstyrelsen anhållit örn utverkande
av anslag till anställande av extra landsfiskal i vart och ett av
deras distrikt, anförde jag, att jag ansåge mig förhindrad från närmare
ståndpunkttagande i frågan intill dess erforderlig utredning förelåge angående
de arbetsbördor, som åvilade samtliga landsfiskaler i länet. Dylik
utredning har numera överlämnats till mig, som dessutom införskaffat
jämförelsematerial från andra län. För den händelse revisorernas ovanberörda
uttalande är att fatta såsom en anmärkning, drabbar alltså anmärkningen
åtminstone icke Södermanlands län. Av den behandling, som
i länet ägnats frågor om anställande av extra landsfiskaler framgår fast
mer, att revisorernas åsikt örn angelägenheten av undersökningar i förevarande
hänseende delas av mig. Men här upphör överensstämmelsen mellan
revisorernas och mina åsikter. Giltig anledning till förväntan att
genomförandet av 1925 års polisorganisation skulle medföra väsentlig nedgång
i kostnaderna för extra landsfiskaler, har nämligen enligt min mening
saknats. Snarare kunde denna organisation förväntas medföra en
ökning av dessa kostnader till följd bland annat av ökat antal till landsfiskalerna
inkommande polisrapporter. Huruvida den nyinrättade statspolisen
kan beräknas medföra lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda tilltror
jag mig icke att bedöma. En betydande lättnad i form av minskat
antal utredningar angående automobilolyckor kan med säkerhet påräknas,
men lika säkert är, att landsfiskalernas åklagarverksamhet på samma
gång kommer att till följd av statspolisorganisationen bliva mera betungande
än förut.
Nyköping i landsfogdeexpeditionen don 7 januari 1933.
Benfjt Widebeck''.
— 84
Länsstyrelsens i Östergötlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
1 nådig remiss av den 22 december 1932 har det blivit länsstyrelsen anbefallt
att avgiva utlåtande med anledning av vad statsrevisorerna i sin
under nämnda år avgivna berättelse anfört rörande önskvärdheten att
nedbringa statsverkets kostnader för de extra landsfiskalerna.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, med överlämnande av infordrat
yttrande i ämnet från landsfogden i länet, för egen del anföra, att länsstyrelsen
i likhet med landsfogden och på de av honom angivna grunder
anser behovet av extra landsfiskaler eller andra tjänstebiträden beträffande
de av landsfogden åsyftade fyra distrikten vara oundgängligt, att
arvodena för de extra landsfiskalerna i dessa distrikt icke synas högre
än som av tjänstgöringens art och göromålens omfattning påkallas och
att följaktligen, enligt länsstyrelsens uppfattning, det för ändamålet anvisade
anslaget i fråga örn Östergötlands län icke kan nedsättas utan obillighet
mot landsfiskalerna i merherörda distrikt eller de extra landsfiskalerna.
Linköpings slott i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
KAEL TISELIUS.
V. E. von der LANCKEN.
Landsfogdens i Östergötlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 32, § 10.
Till Konungens befallningshavande i Östergötlands
län.
Med anledning av vad riksdagens revisorer i sin revisionsberättelse för
år 1932 anfört beträffande kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna
får jag vördsamt anföra följande.
Landsfiskalernas år från år ökade arbetsbörda ej minst beträffande
polisgöromålen har nödvändiggjort att flertalet av landsfiskalerna här
i länet måst anställa tjänstebiträden på egen bekostnad, då staten icke,
i motsats till vad som skett i de flesta andra län, bidragit till deras avlönande.
Sedan emellertid statsrådet och chefen för socialdepartementet i skrivelse
av den 27 maj 1932 anmodat länsstyrelsen att inkomma med förslag
å de belopp, som från och med den 1 juli samma år kunde för länets vidkommande
anses oundgängligen erforderliga för bestridande av extra eller
biträdande landsfiskaler m. fl., har länsstyrelsen i underdånig skrivelse
den 4 påföljande juni gjort framställning örn ett årligt anslag av
— 85
statsmedel om tillhopa 15,000 kronor till arbetshjälp åt landsfiskalerna i
de 6 distrikt, där arbetsbördan till följd av innevånareantal och närbelägenhet
till städer och större samhällen eller förekomsten av större industriella
företag vore mest tryckande. Genom nådigt brev den 30 i sistnämnda
månad bifölls berörda framställning så till vida, att till länsstyrelsens
förfogande för tiden 1 juli 1932—30 juni 1933 ställdes 10,000 kronor
att användas till avlöning av extra eller biträdande landsfiskaler eller
tjänstebiträden i fyra angivna landsfiskalsdistrikt med 2,500 kronor i vart
och ett av distrikten. Arbetsbördan i dessa fyra distrikt är så stor, att
den väl motiverar anställandet därstädes av extra landsfiskaler.
Inrättandet av statspolisen kommer icke, åtminstone vidkommande detta
län, att medföra någon lättnad i landsfiskalernas arbetsuppgifter. Här i
länet hava nämligen allt sedan 1909 intill statspolisens tillkomst varit anställda
sex av stats- och landstingsmedel avlönade länspoliser med en kommissarie,
vilka i stor utsträckning lämnat landsfiskalerna synnerligen
värdefullt biträde ej blott vid kontrollen av motortraiiken samt vid utredningar
av varjehanda överträdelser av motorfordonsförordningen och
vägtrafikstadgan utan jämväl beträffande en hel del andra tjänsteuppgifter,
vilka härefter helt eller delvis måste utföras av landsfiskalerna
själva eller med tillhjälp av mer eller mindre skolade fjärdingsman.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att landsfiskalerna allt fortfarande
vänta på den lönereglering, som allt sedan landsfiskalstjänsternas inrättande
ställts i utsikt och enligt vilken de skulle erhålla statsavlönade
tjänstebiträden.
På grund av det anförda får jag framhålla, att ett verkligt behov förefinnes
för bibehållandet av de här i länet anställda fyra extra landsfiskalerna
samt hemställa, att någon ändring beträffande dem icke måtte
vidtagas.
Linköping i landsfogdens i Östergötlands län expedition den 4 januari
1933.
Ernst Myrin.
Länsstyrelsens i Jönköpings
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad av 1932 års statsrevisorer anförts angående
kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
I anledning härav får länsstyrelsen dels överlämna ett av landsfogden
i länet i ämnet avgivet yttrande ävensom en gemensam skrivelse från
landsfiskalerna i Tranås, Nässjö och Jönköpings distrikt, dels ock för egen
del anföra följande.
I sitt betänkande rörande lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler
har 1928 års löneregleringskommitté framlagt förslag till biträdesfrågans
ordnande. Enligt detta förslag skulle biträdesuppsättningen vara
av tre slag: e. o. landsfiskaler, e. o. kontorsbitriiden samt viss summa i bi
-
— 86 —
trädeshjälp.. Uti sitt den 13 oktober 1931 däröver avgivna utlåtande, vilket
i avskrift bilägges,1 har länsstyrelsen framfört sina synpunkter på biträr
desfrågans ordnande samt därvid uttalat, att biträdeshjälpen vore det
minsta, som erfordrades för att landsfiskalerna skulle kunna på ett behörigt
sätt ombesörja förekommande göromål ävensom framlagt förslag i
ämnet för detta läns vidkommande. Landsfiskalernas arbetsbörda har,
såsom länsstyrelsen haft tillfälle att flerfaldiga gånger framhålla, under
senare år i hög grad ökats. Att arbetet i tjänsten, vad de större distrikten
beträffar, numera skulle kunna på ett tillfredsställande sätt utföras av
landsfiskalen ensam torde få anses fullständigt uteslutet. Huruvida och
i. vad man den nytillkomna statspolisen skall kunna åstadkomma någon
lindring i arbetet med de egentliga polisgöromålen är ännu för tidigt att
yttra sig örn. Sagda göromål taga ofta en icke obetydlig tid i anspråk, men
samtidigt kräves, att det egentliga expeditionsarbetet icke försummas.
Anordningen med biträdande landsfiskal torde i allmänhet medföra, att
polisutredningar kunna företagas snabbare och grundligare och polistillsynen
i övrigt å landsbygden göras mera effektiv än vad fallet bleve,
om landsfiskalen skulle ensam ombesörja såväl expeditionsgöromålen
som polisverksamheten. Den hjälp med tjänstegöromålen. som inom detta
län beretts vissa landsfiskaler i form av biträdande landsfiskaler, måste
alltså anses vara av behovet påkallad, åtminstone så länge, som statsavlönad
tjänstebiträdeshjälp i lämplig form och utsträckning icke ställes till
förfogande åt landsfiskaler i arbetstyngda distrikt.
Länsstyrelsen, som i övrigt tillåter sig hänvisa till vad landsfogden i sitt
förenämnda yttrande anfört, får emellertid förklara sig icke hava något
att erinra mot, att en utredning i det av statsrevisorerna angivna syftet
kommer till stånd.
Jönköping i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
CARL MALMROTH.
Gösta Finngård.
Landsfogdens i Jönköpings
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers nttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Kungl. M a j :t s befallningshavande i J ii lili:
ö p i n g s län.
Anmodad att avgiva yttrande i anledning av det av riksdagens revisorer
upptagna spörsmålet angående kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna får jag vördsamt anföra:
Inom detta län äro f. n. förordnade 10 biträdande landsfiskaler, av vilka
8 äro avlönade med statsmedel och 2 av vederbörande landsfiskaler. Samt
liga biträdande landsfiskaler tjänstgöra jämväl å respektive landsfiskalskontor,
där de biträda med skötseln av landsfiskalens tjänstearbete i allmänhet
och sålunda icke enbart med polisärenden. De hava alla avlagt
landsfiskalsexamen.
1 Rj här avtryckt.
87
Förordnande av biträdande landsfiskal har blott skett efter framställning
av landsfiskalen och allenast i fall, där enligt utredning behov av
sådan visats föreligga. I samtliga de åtta fall, där avlöningen utgår av
statsmedel, har landsfiskalernas arbete varit av den omfattning, att anställandet
av biträde åt landsfiskalen måste anses oavvisligt för tjänstens
behöriga skötsel. I de båda övriga fallen, där landsfiskalen bestrider avlöningen,
har jämte arbetets omfång även befattningshavarnas mindre
goda hälsa ansetts nödvändiggöra biträde. Dessa senare biträden förordnades
första gången under senare delen av 1932 till årets slut. Enligt i
dagarna utfärdade förordnanden komma de att tjänstgöra även underförstå
hälften av innevarande år.
Landsfiskalernas arbete såväl å kontor som ute i distrikt har år från
år ökats. En viss lättnad i deras arbete har skett efter ikraftträdandet av
lagen om polisväsendet i riket, på grund av vilken två kriminalpolismän
med verksamhet huvudsakligen å länets landsbygd anställdes. Denna lättnad
i arbetet har omfattat de grövre brottmålen. Utredningarna av de talrika
ringare brottmålen hava alltfort åvilat landsfiskalen och biträdande
landsfiskalen, där sådan funnits. Med dessa lindrigare brottmål hava kriminalpolismännen
icke ansetts böra sysselsättas dels på grund av bristande
tid dels för besparande av utgifter för staten. De fjärdingsman, som stå
till landsfiskalernas förfogande, sakna oftast förmåga att göra tillfredsställande
utredningar.
Även örn kriminalkonstaplarna skulle vara i tillfälle att göra ytterligare
utredningar, kunna de dock ej övertaga det stora flertalet. Antalet polisresor,
verkställda av landsfiskalerna och biträdande landsfiskalerna i länet
år 1932, utgjorde enligt inhämtade uppgifter sammanlagt 1,387, därav 470
utförts av biträdande landsfiskal. Då båda kriminalpolismännen för länet
ha samma år för utredningar utom stationsorten använt 157 dagar.
Från och med detta år är inom länet stationerad ordningsstatspolis, bestående
av överkonstapel och 6 man. Två automobiler hava ställts till dess
förfogande, varigenom den med lätthet kan förflytta sig till olika delar av
länet, I den mån denna ordningsstatspolis kan och bör övertaga utred
ningar, som förut ålegat landsfiskal, herodes landsfiskalerna därigenom
lättnad.
Landsfiskalerna i de distrikt, där biträdande landsfiskal finnes, åtaga
sig liksom övriga landsfiskaler enskilda uppdrag. Omfattningen av sådana
uppdrag växlar högst betydligt. Väl hava icke mera i ögonen fallande
olägenheter därav förmärkts, men möjligheten att sådana kunna uppkomma
är icke utesluten. Jag har icke kunnat finna annat än att, även
där en betydande enskild förvärvsverksamhet av landsfiskal bedrivits,
tjänsten handhafts med nödig omsorg. Önkvärt är emellertid, att uppdragen
utom tjänsten starkt begränsas. I gengäld böra landsfiskalernas löner
regleras uppåt, så att trycket av dålig ekonomi icke kommer att göra sig
gällande. Det är högeligen av nildén, att trögan örn landsfiskalernas av
löning snart vinner sin slutliga lösning. De ständiga uppskoven därmed
nro av ondo.
Mot statsrevisorernas förslag därom att vid beviljande av medel för an
ställande av tjänstebiträden åt landsfiskalerna en närmare undersökning
företages rörande det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade
verkliga behovet av dylika biträden synes mig intet vara att erinra
med hänsyn till den förbättring av polisväsendet, som tillkomsten av stats
polisen inneburit. Under de närmaste månaderna torde det bliva klart vad
statspolisen förmår uträtta inom de särskilda länen till lindring i landsfiskalernas
arbete.
För en undersökning sådan som den ifrågasatta torde vissa bestämda
arbetsuppgifter böra av vederbörande landsfiskaler lämnas. Undersökningen
bör fotas å enhetliga grunder, gällande för hela landet. I annat
fall lärer svårligen ett rättvist avvägande av behoven kunna ske.
Jönköping i landsfogdeexpeditionen den 3 januari 1933.
F. Hjortsberg.
Landsfiskalernas i Jönköping,
Nässjö och Tranås
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till länsstyrelsen i Jönköpings län.
Uti sin avgivna berättelse örn den år 1932 verkställda granskningen av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
hava riksdagens revisorer, med hänsyn till av dem anförda omstänheter
och önskvärdheten av att kostnaderna för polisväsendet nedbringas,
uttalat, att det vore angeläget att vid beviljande av medel för anställande
av tjänstebiträde åt landsiiskalerna en närmare undersökning företoges
rörande det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade
verkliga behovet av dylika biträden.
Med anledning härav lärer Kungl. Majit begärt länsstyrelsens utlåtande.
Då i statsrevisorernas berättelse gjorts uttalanden, som från landfiskalernas
sida icke böra stå emotsagda, tillåta sig undertecknade att i detta
ärende vördsamt anföra följande:
Till stöd för sitt uttalande hava statsrevisorerna bland annat åberopat
vad 1924 års landsstatslönesakkunniga anfört i sitt avgivna förslag till
lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m., däri på tal örn statligt
anställda biträden åt landsfiskalerna framhålles, att landsfiskalens
arbetsmängd i viss mån skulle minskas, örn de honom underställda fjärdingsmännen
bleve bättre kvalificerade för fullgörande av å dem ankommande
göromål. Det förmodades, att den nya polislagen skulle medföra
ändrade förhållanden på landsbygden och lättnader i landsfiskalernas arbetsbörda.
Att denna förmodan icke uppfyllts framgår allenast av det
förhållandet, att i de flesta polisdistrikt på landsbygden från och med år
1932, då den nya polislagen började tillämpas i hela riket, de förutvarande
fjärdingsmännen, som sakna all polisutbildning, fått förordnande på de
nya befattningarna och att den bättre kvalifikation, som nämnda sakkunniga
förutsågo, icke är att konstatera. Någon lättnad i landsfiskalernas
polisgöromål har genom den nya polislagens ikraftträdande ej heller
inträffat. Genom nya författningar, den ständigt tilltagande motorfordonstrafiken,
den skeende utvecklingen å snart sagt alla administrativa
områden och andra lika väl kända förhållanden, som både från myndigheter
och allmänheten ställa ytterligare krav på landsfiskalerna, hava
tvärtom medfört, att deras göromål sedan de sakkunniga avläto berörda
förslag ständigt ökat.
Statsrevisorerna framhålla tillika, att den från och med innevarande år
— 89 —
anställda statspolisen genom sin verksamhet skall komma till sådan hjälp
för landsfiskalerna, att dessas arbetsbörda blir lättare. Någon erfarenhet
av denna nya polisstyrkas inverkan på landsbygden hava vi ännu icke.
Meri man torde icke bedra sig, örn man påstår att genom denna polisinstitution
landsfiskalernas åligganden snarare komma att utökas genom från
statspolisen avlåtna rapporter, därav föranledda ytterligare polisutredningar
samt de åtal, som därav följa.
Kommer den ifrågasatta lagstiftningen örn vissa straffprocessuella
tvångsmedel att träda i kraft under detta år, måste denna medföra en avsevärd
utökning av landsfiskalernas med polisverkamheten förenade åligganden.
Då statsrevisorerna uttala, att i mera arbetstyngt landsfiskalsdistrikt de
landsfiskalen tillkommande sportler äro större än i distrikt av normal storlek,
förbise de, att i de större distrikten landsfiskalernas utgifter i tjänsten
äro betydligt större än i andra distrikt och att landsfiskalerna där hava
vidgat ansvar genom den stora arbetsbördan.
Uti det betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar
och landsfiskaler m. m., som 1928 års lönekommitté avgav den 11
juli 1931, framhålles det oavvisliga behovet av biträdeshjälp åt landsfiskalerna.
Å sid. 51 och följande gör denna kommitté sådana uttalanden, att
statsrevisorernas tal örn de inträffade lättnaderna i landsfiskalernas arbetsbörda
bör vara vederlagt.
På grund av vad vi här ovan anfört tillåta vi oss hemställa, att länsstyrelsen
vid avgivande av nytt förslag beträffande för länet erforderliga
statsmedel till avlöning åt biträdande landsfiskaler ville beräkna, att de
landsfiskaler i länet, som för närvarande komma i åtnjutande av biträdeshjälp
genom statsavlönade biträdande landsfiskaler, fortfarande äro i behov
av dessa befattningshavare för att kunna på nöjaktigt sätt fullgöra
sina tjänsteåligganden.
Jönköping, Nässjö och Tranås den 3 januari 1933.
G. A. Johansson. Gustaf Rosell. Sigurd Pira.
Länsstyrelsens i Kronobergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens_ revisorer i
remissen bifogad handling anfört i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat yttrande
från landsfogden i länet, med bifogande av dennes yttrande för egen del i
underdånighet anföra:
Allt sedan år 1920 har från anslaget till polisväsendet i riket ställts medel
till länsstyrelsens förfogande för avlöning till biträdande landsfiskaler
i länet. De med anledning härav förordnade biträdande landsfiskalerna
hava på sätt framgår av i avskrift bifogade instruktion för biträdande
.90 —
landsfiskalen i Lidhults distrikt1 (lika lydande instruktioner gälla för öv
riga biträdande landsfiskaler i länet) att biträda landsfiskalerna ej blott
med polisgöromål utan även beträffande övriga mångskiftande göromål,
som åligga landsfiskalerna. Någon nämnvärd minskning i landsfiskalernas
arbetsbörda torde icke vara att förvänta genom den nya polisorganisationens
genomförande utan torde landsfiskalerna allt fortfarande få
anses vara så tyngda av allehanda göromål i tjänsten, att åtminstone för
vissa distrikt är ofrånkomligt att för tjänstens behöriga skötande finnes
förutom landsfiskalen tjänstebiträde. Behovet av tjänstebiträden å
landsfiskalskontoren har även vitsordats i verkställda utredningar rörande
lönereglering för landsfiskalerna.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får länsstyrelsen i underdånighet
hemställa, att fortfarande och intilldess landsfiskalernas löneregleringsfråga
blivit slutligen behandlad få komma i åtnjutande av statsbidrag
till avlöning av biträdande landsfiskaler och detta jämväl av den
anledning att såsom landsfogden i sitt yttrande även framhållit det nu
utgående anslaget är av stor betydelse med hänsyn till landsfiskalskårens
rekrytering.
Växjö i landskansliet den 11 januari 1933.
Underdånigst:
A. BESKOW.
MOHTIMKli JOHANSSON.
Landsfogdens i Kronobergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Kungl. M a j :t s be fällnings havande i
Kronobergs län.
Jämlikt anmodan i bifogade remissresolution den 28 sistlidne december
får jag härmed vördsamt avgiva yttrande över vad riksdagens revisorer i
revisionsberättelse angående statsverket för år 1932 anfört beträffande
kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Revisorerna anföra, att då det är önskvärt, att kostnaderna för polisväsendet
nedbringas, synes det angeläget att vid beviljande av medel för
anställande av tjänstebiträden åt landsfiskalerna en närmare undersökning
företages rörande det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden
påkallade verkliga behovet av dylika biträden. Inom detta län finnas
emellertid icke några statsavlönade landsfiskalsbiträden anställda. Däremot
har för budgetåret 1932/1933 i likhet med flera föregående år till
Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom statsbidrag till förstärkande av
polisbevakningen företrädesvis inom Markaryds, Ljungby, Lenhovda, Älmhults,
Alvesta, Hovmantorps och Lidhults landsfiskalsdistrikt anvisats ett
belopp å 10 000 kronor. För min del måste jag på det bestämdaste avstyrka
någon nedprutning av detta belopp för berörda ändamål. Det polisarbete,
som av de med bidrag från nämnda anslag avlönade biträdande landsfiskalerna
verkställes, kan icke anförtros åt den polispersonal, som enligt lagen
1 Ej här avtryckt.
91
om polisväsendet i riket finnes anställd å länets landsbygd. Icke keller
kan den utökning av den för statliga ändamål tillgängliga ordningspolisen,
som skett genom inrättande av statspolisorganisationen, göra de hittills
anställda biträdande landsfiskalerna överflödiga. Den inom länet förlagda
statspolisavdelningen uppgår blott till fyra man ock dess arbetsuppgifter
torde endast i ringa grad sammanfalla med dem, som ankomma på de
biträdande landsfiskalerna. Den lättnad ock hjälp, som statspolisen kan
bereda landsfiskalerna i deras polisverksamhet, torde för övrigt komma
att fullt uppvägas av den utökning i åklagaregöromålen, som stadspolisens
verksamhet med allt skäl kan beräknas medföra för landsfiskalerna. Den
arbetshjälp, som inom de distrikt, där biträdande landsfiskaler äro anställda,
av dessa lämnas vederbörande landsfiskaler, kan sålunda ingalunda
antagas bliva umbärlig genom statspolisorganisationens tillkomst.
Med hänsyn till att inom några landsfiskalsdistrikt inom länet biträdande
landsfiskaler blivit förordnade, vilkas avlöning hittills helt bekostats av
landsfiskalen i distriktet på grund av det anvisade statsanslagets otillräcklighet,
är det snarast att förvänta, att behovet av ytterligare bidrag av
statsmedel för ändamålet blir oavvisligt.
Jag anser dessutom, att en indragning eller väsentlig minskning av
anslaget till avlöning av biträdande landsfiskaler skulle i hög grad äventyra
en tillfredsställande rekrytering av landsfiskalskåren. Den genom
kungl, brev den 31 januari 1930 skedda skärpningen av dittills gällande bestämmelser
örn skyldighet för bland annat landsfiskalerna att vid ledighet
avstå viss del av sina avlöningsförmåner har haft till följd, att landsfiskalerna
icke utan tvingande skäl söka tjänstledighet. Pa grund härav
är det av största vikt, att åtminstone några äldre landsfiskalsaspiranter
inom varje län kunna påräkna avlöningsbidrag av statsmedel såsom biträdande
landsfiskaler.
Växjö i landsfogdeexpeditionen den 4 januari 1933.
Emil Wilner.
Länsstyrelsens i Kalmar län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § lil.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin berättelse
anfört ifråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna;
och får länsstyrelsen i anledning härav i underdånighet anföra följande,
Kevisorerna hava uti ifrågavarande ärende uttalat, att det syntes revi
sorerna angeläget, att vid beviljande av medel för anställande av tjänstebiträden
åt landsfiskalerna en närmare undersökning företoges rörande
det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade verkliga
behovet av dylika biträden.
Med anledning av Kungl. Majlis genom nådig skrivelse den 18 mars 1932
därom lämnade föreskrift verkställde länsstyrelsen vederbörlig utredning
rörande de belopp, som för länets vidkommande vore oundgängligen er
forderliga för bestridande av utgifter för extra eller biträdande lundsli
-
— 92 —
skaler oell hemställde pä grundvalen härav genom underdånig skrivelse
den 3 juni samma år örn ett anslag å 12,500 kronor för sådant ändamål.
Kungl. Majit har emellertid sedermera genom nådigt brev den 30 i samma
månad endast ställt 5,000 kronor till länsstyrelsens förfogande, vilket belopp
av länsstyrelsen fördelats på de tre landsfiskalsdistrikt, där behovet
av biträdande landsfiskaler särskilt gjort sig gällande.
Den av revisorerna uttalade uppfattning att genom tillkomsten från och
med innevarande år av statspolisen landsfiskalernas arbetsbörda skulle
minskas kan länsstyrelsen icke dela. Statspolisen torde hava tillkommit
— förutom att vara till hands vid särskilda orostillfällen — för att tillgodose
en hel del ordningsuppgifter, som hittills blivit eftersatta, och någon
lättnad i landsfiskalernas ordinarie arbetsbörda, som under de senare
åren alltjämt ökats, torde näppeligen kunna påräknas.
Under sådana förhållanden anser länsstyrelsen för sin del, att någon
ny utredning härutinnan, utöver den som genom Kungl. Maj:ts ovannämnda
föreskrift redan skett, icke för närvarande synes vara erforderlig.
Kalmar i landskansliet den 5 januari 1932.
Underdånigst:
JOHN FALK.
K. T. LIDMAN.
Länsstyrelsens i Gotlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom remiss den 22 december 1932 anbefalld att avgiva utlåtande med
anledning av vad riksdagens revisorer under § 10 i sitt protokoll för år
1932 anfört angående kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna
får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra följande.
Såsom framgår av landsfogdens i länet bifogade yttrande i ärendet, finnes
allenast hos en landsfiskal inom Gotlands län anställt sådant tjänstebiträde,
som av revisorerna avsetts, nämligen i Slite landsfiskalsdistrikt.
Beträffande behovet av ifrågavarande biträde får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande åberopa innehållet såväl i sin den 25 maj 1932 avgivna,
här i avskrift bifogade underdåniga framställning angående beviljande
av medel till anställande av dylikt biträde som vad landsfogden i sitt förenämnda
yttrande därom anfört. Behovet av tjänstebiträde åt landsfiskalen
i Slite distrikt är enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening
så starkt, att en indragning av biträdesbefattningen icke kan ske
utan avsevärd olägenhet för skötseln av de landsfiskalstjänsten tillhörande
göromålen.
Visby i landskansliet den 9 januari.1933.
Underdånigst:
A. E. RODHE.
HAGNAR JACOBSSON.
— 93 —
Avskrift.
Till Konungen.
I skrivelse av den 18 mars 1932 har herr statsrådet och chefen för kungl,
socialdepartementet — med hänvisning därtill att enligt en till innevarande
års riksdag avlåten proposition rörande anslag till polisväsendet i
riket för budgetåret 1932/1933 ett belopp av förslagsvis 300,000 kronor avsetts
för utgifter under .nämnda budgetår för extra eller biträdande landsfiskaler
m. m. — anmodat Eders Kungl. Majits befallningshavande att
vidtaga sådana förberedande åtgärder att förslag angående de belopp, som
från och med den 1 juli 1932 för länets del kunde anses oundgängligen erforderliga
för bestridande av utgifter för extra eller biträdande landsfiskaler
m. fl. kunde till Eders Kungl. Majit ingivas före den 1 nästkommande
juni.
Med anledning härav bar Eders Kungl. Majits befallningshavande infordrat
yttrande i saken från landsfogden i länet, vilket yttrande bifogas.
För egen del får Eders Kungl. Majits befallningshavande i underdånighet
framhålla, att behovet av förstärkning av de arbetskrafter, som stå
landsfiskalen i Slite distrikt till buds sedan någon tid gjort sig i hög grad
gällande. Eders Kungl. Majits befallningshavande vill härutinnan erinra
att inom berörda landsfiskalsdistrikt äro belägna ej allenast några av Gotlands
största och viktigaste hamnan Slite, Fårösund och Kappelshamn
utan även flertalet av Gotlands mera betydande industrier såsom Slite
cement- och kalkaktiebolag i Slite, A. B. Gotlands Kraftverk i Slite, Aktiebolaget
Vallevikens cementfabrik i Rute, Aktiebolaget Strå Kalkbruk i
Bunge och Fleringe socknar, Aktiebolaget Bungenäs Kalkbrott i Bunge
socken, Stockholms superfosfat fabriksaktiebolags kalkbrott å Furillen i
Rute socken, Aktiebolaget Gotlands kalkverk med kalkbrott vid St. Olofsholm
i Hellvi socken och vid Storugns i Lärbro socken, Aktiebolaget Smöjens
kalkbrott i Hellvi socken, Aktiebolaget Karta & Oaxen Kalkbruk, avdelning
Bläse Kalkbrott i Fleringe socken samt Aktiebolaget Cellulosakalksten
med kalkbrott vid Klintsbrovik å Fårön.
Den allt mer ökade rörlighet i bandel och vandel, som dessa industrioch
sjöfartsförhållanden medföra, förorsaka för landsfiskalen i Slite distrikt
en ständigt växande arbetsbörda, för vilken närmare redogörelse
finnes i landsfogdens yttrande i ämnet. För att härutinnan åstadkomma
en önskvärd lättnad för landsfiskalen i nämnda distrikt, anser Eders Kungl.
Majits befallningshavande anställandet av en extra landsfiskal i distriktet
vara av behovet i hög grad påkallat, och får Eders Kungl. Majits befallningshavande
i enlighet därmed hemställa, att Eders Kungl. Majits befallningshavande
för nu omförmälta ändamål vill för budgetåret 1932/1933
bevilja ett anslag å 3,000 kronor.
Visby i landskansliet den 25 maj 1932.
Underdånigst i
A. E. RODHE.
C. G- IHRFORS
Vidimeras på tjänstens vägnar:
Ragnar Jacobsson.
— 94 —
Landsfogdens i Gotlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungens befallningshavande i Gotlands län.
Jämlikt remissresolution den 29 december 1932 har jag att, efter hörande
av landsfiskalen i Slite distrikt, avgiva yttrande över en av riksdagens
r®vis°rer gjord framställning i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna.
Landsfiskalen i Slite distrikt har på grund av sjukdom varit förhindrad
att avgiva infordrat yttrande.
I ärendet får jag för egen del vördsamt anföra följande.
Från den 1 september 1932 finnes inom länet anställd en statsavlönad
biträdande landsfiskal med placering i Slite landsfiskalsdistrikt. Till avlöning
åt denne har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 30 juni 1932, efter
därom av Konungens befallningshavande gjord underdånig framställning,
till Konungens befallningshavandes förfogande för tiden den 1 juli 1932—
den 30 juni 1933 ställt ett belopp av 2,500 kronor.
Såsom jag i skrivelse till Konungens befallningshavande den 20 maj
1932 i ärende angående delaktighet i anslaget för bestridande av utgifter
för extra eller biträdande landsfiskaler med flera framhållit, har numera
den landsfiskalen i ovannämnda distrikt åvilande arbetsbördan ökats därhän
att biträde i tjänsten blivit oundgängligen erforderligt. Någon avlastning
av arbetsuppgifterna har icke i någon mån ägt rum, sedan lagen
örn polisväsendet i riket den 1 januari 1932 trätt i tillämpning i samtliga
polisdistrikt. Lika litet kommer inrättandet av statspolisen att medföra
någon lindring i landsfiskalens arbetsbörda, alldenstund polismyndigheterna
inom länet icke hava att räkna med biträde av statspolisen annat än i
fall då tillgängliga polisstyrkor visa sig otillräckliga för ordningens upprätthållande.
Av det anförda torde framgå, att verkligt behov av statsavlönat tjänstebiträde
hos landsfiskalen i Slite distrikt föreligger och måste beräknas
framdeles blivit erforderligt under nuvarande organisation.
Remissakten återställes och bifogas tillika avskrift av den av mig den
20 maj 1932 till Konungens befallningshavande avlåtna skrivelse.
Visby i landsfogdens expedition den 7 januari 1933.
G. A. Broms.
Avskrift.
Till Konungens befallningshavande i Gotlands län.
Jämlikt remissresolution den 14 maj 1932 har jag att avgiva yttrande i
ärende angående delaktighet i anslaget för bestridande av utgifter för
extra eller biträdande landsfiskaler m. fl.
Till fullgörande härav får jag i ärendet vördsamt anföra följande.
Utav länets sex landsfiskalsdistrikt är det Slite distrikt, som alldeles påtagligt
höjer sig över de andra i avseende å arbetsbördan. Inom detta
distrikt har behov av biträde i tjänsten de närmast föregående åren gjort
95 —
sig gällande. Med den tendens till ökning av arbetsbördan, som allt tydligare
framträder, torde behov av förstärkning av arbetskraften i distriktet
numera få anses oundgängligen erforderligt.
Till stöd för denna uppfattning får jag åberopa följande, ur landsfiskalens
diarier och liggare hämtade uppgifter, utvisande arbetsbördans omfång.
Dessa uppgifter utgöra medeltalet handlagda ärenden under åren 1928—
1931.
Sålunda hava medeltalet mål, handlagda enligt lagen örn införsel i avlöning
m. m., uppgått till 958 (under föregående år utgjorde antalet 1,103)
och antalet mål, handlagda enligt utsökningslagen, uppgått till 115 (under
innevarande år intill den 18 maj utgör antalet 69). Vidare har antalet registrerade
olycksfall i arbete utgjort 240, antalet i allmänna dagboken antecknade
ärenden 690 (under år 1931 uppgick antalet till 906) samt antalet
konceptförda brev och protokoll 825. Medeltalet tjänsteresor hava utgjort
160 och medeltalet anställda åtal 60 årligen. Antalet restförda poster
av kronoutskylder, automobilskatt och egnahemslån har under år 1931
uppgått till 1,625 med en slutsumma å 90,035 kronor. Under sistnämnda år
handlades 51 restlängder å oguldna kommunalutskylder med en restförd
slutsumma å 69,130 kronor samt 414 framställningar av utmätningsman å
andra orter om handräckning för uttagande av medel till sammanlagt belopp
av 19,240 kronor.
Folkmängden inom distriktet uppgick den 1 januari 1931 till 10,077. Distriktets
areal utgör 7.80 kvadratmil.
Behovet av tjänstebiträde understrykes ytterligare av landsfiskalen i
distriktet, som till undertecknad i ärendet inkommit med bilagda framställning.
På grund av vad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att Konungens
befallningshavande måtte finna skäl att hos Kungl. Majit göra framställning
om anslag till avlöning av en biträdande landsfiskal i länet med
anställning tills vidare i Slite landsfiskalsdistrikt.
Bemissakten återställes härjämte.
Visby i landsfogdens expedition den 20 maj 1932.
G. A. Broms.
Vidimeras på tjänstens vägnar:
G. A. Broms.
Länsstyrelsens i Blekinge
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers nttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har Eders Kungl. Majit
infordrat länsstyrelsens utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Med anledning härav får länsstyrelsen i ämnet underdånigst anföra följande.
— 96 —
Genom cirkulär den 30 juni 1932 kar Eders Kungl. Majit, i likhet med
vad tidigare varit fallet, för innevarande budgetår ställt till länsstyrelsens
förfogande ett belopp av 8,400 kronor till avlöning av extra eller biträdande
landsfiskaler eller tjänstebiträden åt landsfiskaler, av vilket belopp
2,700 kronor skulle användas i vartdera Augerums och Bonneby landsfiskalsdistrikt
och 1,500 kronor i vartdera av Asarums oell Jämshögs landsfiskalsdistrikt.
Däremot blev länsstyrelsens framställning örn anslag jämväl
till biträdande landsfiskal i Kristianopels distrikt icke bifallen. Behovet
av dessa biträden har givetvis av länsstyrelsen noga undersökts,-innan länsstyrelsen framställt äskande örn anslag. Att behovet varit oundgängligt
framgår bland annat därav, att länsstyrelsen nödgats förordna
biträdande landsfiskal jämväl i Kristianopels distrikt, ehuru statsbidrag
till hans avlönande icke erhållits, utan landsfiskalen själv får bekosta
denna medhjälpare, ett förhållande, som länsstyrelsen anser oriktigt. Det
måste vara ett statsintresse, att göromålen och särskilt polisgöromålen
inom landsfiskalsdistrikten icke försummas, vilket måste bliva en följd
örn ej personalen är tillräcklig för göromålens behöriga skötande. Att i
nu nämnda fallen privatuppdrag skulle lagt hinder i vägen för ordinarie
tjänsteinnehavaren att ägna tillbörlig tid åt tjänstens skötande är uteslutet.
Statsrevisorerna hänvisa till den förstärkning beträffande ordnings-,
polisen, som skulle erhållas genom den nya statspolisorganisationen. Även
örn detta på sina håll möjligen kan hava någon inverkan, saknar det dock
beträffande Blekinge län all betydelse. Här i länet hava sedan många år
tillbaka funnits fyra på landsbygden patrullerande landstingspolismän,
vilka nu ersatts med lika många statspolismän. Någon ökning i polisstyrkan
har sålunda icke för detta län vunnits, men väl liava göromålen för
ordningspolisen å landsbygden i icke oväsentlig mån formerats. I detta
avseende vill länsstyrelsen allenast påpeka den alltmer erforderliga intensiteten
beträffande trafikkontrollen samt uppsikten rörande lönnbränning
och spritsmuggling. Länsstyrelsen är av den bestämda uppfattningen att,
därest tjänstegöromålens behöriga utförande icke skall eftersättas, minst
det antal landsfiskalsbiträden, som här i länet för närvarande finnes, skall
vara av behovet oundgängligen påkallat även framdeles, intill dess efter
en omorganisation landsfiskalerna kunna erhålla statsavlönade biträden.
Karlskrona å landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
JOSEF FRÖBERG. ERIK WESTERRUND.
Länsstyrelsens i Kristianstads
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 22 sistlidne december anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört beträffande kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna,
får länsstyrelsen i underdånighet anföra.
— 97
I senast framlagda förslag till lönereglering för landsfiskalerna har för
dessa föreslagits anställande av ett eller flera statsavlönade tjänstebiträden.
På grund av landsfiskalernas ständigt ökade göromål torde också
redan nu för flertalet av dem föreligga behov av sådana biträden. Då det
emellertid synes ovisst, när en lönereglering kan komma att genomföras,
torde det i allt större utsträckning bliva nödvändigt, att biträdesbjälp tillsvidare
beredes vissa landsfiskaler genom anställande av extra eller biträdande
landsfiskaler.
I Kristianstads län finnes för närvarande endast i två landsfiskalsdistrikt
anställda biträdande landsiiskaler, men nya framställningar örn
utverkande av anslag till dylika biträden hava inkommit till länsstyrelsen.
Mot statsrevisorernas förslag att vid beviljandet av medel för anställande
av tjänstebiträden åt landsiiskalerna en närmare undersökning löl
retagec rörande det av landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade
verkliga behovet av dylika biträden synes icke vara något att
erinra.
Kristianstads landskansli den 7 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
IVAN FR. REGNER.
JOSEF FISCHER.
Länsstyrelsens i Malmöhus
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Länsstyrelsen, som genom nådig remiss den 22 december 1932 anbefallts
att avgiva utlåtande i ärende angående riksdagens revisorers uttalande
i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna, får
i sådant avseende i underdånighet anföra följande.
Inom Malmöhus län är statsavlönat biträde anställt i Oxie distrikt sedan
den 1 juli 1927, i Arlövs, Kävlinge, Rönnebergs, Svedala, Höganäs och
Eslövs distrikt sedan den 1 juli 1931 samt i Vellinge distrikt sedan den
1 juli 1932. Avlöningen utgår med följande belopp, nämligen i Oxie och
Arlövs distrikt vartdera 3,000 kronor, i ett vart av Kävlinge, Rönnebergs
och Svedala distrikt 2,500 kronor, i Höganäs och Eslövs distrikt vartdera
2,000 kronor och i Vellinge distrikt 1,800 kronor.
För biträdena, vilka benämnas landsfiskalsassistenter, finnes instruktion
fastställd av länsstyrelsen den 14 juli 1931. Enligt denna instruktion
skall det åligga assistent bland annat att närmast under landsfiskalen
öva tillsyn därå, att allmän ordning och säkerhet upprätthålles inom
landsfiskalsdistriktet, därvid han särskilt skall aktgiva på efterlevnaden
av trafikförfattningar, att, då landsfiskalen ej är tillstädes, utöva förmanskap
över polispersonalen i landsfiskalsdistriktet utom vad angår poliskommissarie
i köping samt att i egenskap av extra landsfiskal på eget
ansvar elter order av landsfiskalen eller eljest i landsfiskalens frånvaro
verkställa förhör och utredningar i sådan polisverksamhet, som omiör
7
— Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1932. lil.
— 98 —
majes i 1 § 2 mom. första stycket av lagen örn polisväsendet i riket, ävensom
i mål örn fattigvård, barnavård och mantalsskrivning.
Uppenbarligen äro de arbetsuppgifter, som sålunda pålagts landsfiskalsassistenterna,
av den beskaffenhet, att de förut väsentligen utförts av
landsliskalen själv och icke överlämnats åt f järdingsmännen. Polislagens
fullständiga genomförande har givetvis medfört att i stort sett förbättring
inträtt i fråga örn den lokala polisen, vars kvalitet något höjts, men
någon nämnvärd avlastning av landsfiskalens arbetsbörda har icke därigenom
ägt rum. De nya f järdingsmännens huvudsakliga sysselsättning
är, liksom deras företrädares, indrivningsverksamhet, vilken utgör mer än
två tredjedelar av deras arbete. Därtill kommer att polisuppsikten på
landsbygden förut varit och ännu är otillräcklig, i följd varav den med
polislagens genomförande erhållna förstärkningen i varje fall mera fyllt
en brist än avlastat arbete från landsfiskalen.
Vad angår den med detta år inrättade ordningsstatspolisens inverkan
på förevarande fråga får länsstyrelsen framhålla, att denna polis visserligen
utgör en betydlig förstärkning av landsbygdens polismakt, särskilt
med hänsyn till trafikens övervakande, men att den icke i och för sig kan
onödiggöra anställande av biträden hos landsliskalerna till förstärkning
av landsbygdens polisskydd. Även här gäller, vad ovan påpekats, att
ordningsstatspolisen mera fyller en brist än avlastar arbete för andra polismän.
Visserligen har i instruktionen för landsfiskalsassistenter sagts,
att assistent vid övande av tillsyn därå, att allmän ordning och säkerhet
upprätthålles inom distriktet, skall särskilt aktgiva på efterlevnaden av
trafiklörfattningar, men därmed har länsstyrelsen icke velat giva assistent
till åliggande att genom avpatrullering av de allmänna vägarna utöva
traiikkontroll utan väsentligen åsyftat att framhålla, att assistenten
bör under landsfiskalen övervaka att begångna förseelser beivras och utreda
desamma.
Länsstyrelsen, som i fråga om behovet av anställande av ifrågavarande
biträden i övrigt lår hänvisa till den vid länsstyrelsens skrivelse den 7
april 1931 fogade utredning, får på grund av vad sålunda anförts i underdånighet
hemställa att jämväl för budgetåret 1933/1934 måtte ställas
medel till förfogande för avlönande av tjänstebiträden åt landsfiskalerna
i länet i nu förekommande omfattning.
Malmö i landskansliet den 9 januari 1933.
Underdånigst:
F. RAMEL.
HJ. KJÄLL.
Länsstyrelsens i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
I anledning av statsrevisorernas uttalanden i 10 § av deras berättelse
till 1933 års riksdag angående kostnaderna för vissa tjänstebiträden hos
landsfiskalerna får länsstyrelsen i Hallands län, med överlämnande av
99 —
infordrat yttrande från landsfogden i länet, anföra, att länsstyrelsen för
sin del icke har något att erinra mot att, såsom revisorerna förordat, en
närmare undersökning företages rörande det av landsliskalernas egentliga
tjänsteåliggande påkallade verkliga behovet av tjänstebiträden. Den
korta tid, som bestämts för remissens besvarande, bar icke gjort det möjligt
för länsstyrelsen att redan nu för detta läns vidkommande föranstalta
örn en sådan undersökning av beskaffenhet att kunna lämna verklig utredning
i den föreliggande frågan. Länsstyrelsen anser dock på grund av
sin allmänna kännedom örn landsfiskalernas arbetsuppgifter att inom länet
behov föreligger av statsavlönat tjänstebiträde i samtliga de distrikt,
varest sådana biträden nu linnas anställda.
Bestyrkt avskrift av den av länsstyrelsen utfärdade instruktionen för
biträdande landsfiskaler bilägges.
Halmstads slott i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL MÖRNER,
AXEL MAGNUSSON.
Landsfogdens i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till länsstyrelsen i Hallands län.
Anmodad avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalade önskemål örn
nedbringandet av kostnaderna för tjänstebiträden åt landsfiskalerna får
jag med remisshandlingarnas återställande härmed vördsamt anföra. Rörande
»revisorernas uttalande» sidan 33 i remisshandlingen, att man borde
hava kunnat förvänta, att kostnaderna för omförmälda tjänstebiträden
väsentligen borde hava nedgått i stället för att utgifterna för sagda ändamål
stigit, får jag bemärka, att de efter nya polislagen tillsatta fjärdingsmännen
knappast i vidare mån kunnat lätta arbetet för landsfiskalerna,
därför att i de flesta socknar de gamla fjärdingsmännen återvalts och
många av dem icke äro kompetenta lör den uppgift den nya instruktionen
kräver, utan vandra i de gamla hjulspåren.
Förhoppningen, att statspolisen kommer att minska landsfiskalens arbetsbörda,
torde såsom förhållandena nu äro knappast komma att uppfyllas.
Det torde vara sällsynt, att landsfiskalerna ex officio företaga
tjänsteresor inom sitt distrikt för att tillse, att ordning, säkerhet och hälsovård
äro som sig böra. Ingriper landsliskalen på dessa områden, sker det
oftast efter ingången anmälan. Genom statspolisens verksamhet komma
däremot rapporter att i allt större utsträckning inkomma till landsfiskalerna
och därigenom deras expeditionsverksamhet att ökas. Liksom jag
finner, att varje landsfiskal med ett normalt distrikt är i behov av biträde
för att i landsfiskalens frånvaro mottaga besökande, besvara telefoniörfrågningar
samt biträda med skrivgöromål, lika nödvändigt anser jag det
vara, att mera bestämda gränser uppdragas mellan landsfiskalens och bi
-
— 100 —
trädets göromål, så att inte största delen av arbetet faller på biträdets
axlar, vilket otvivelaktigt på många båll är fallet.
I detta sammanhang vill jag framhålla nödvändigheten av, att landsfiskalerna
öva bättre tillsyn över fjärdingsmännen och undervisa dem i
det som tillhör deras tjänst. Brister i detta hänseende lia visat sig vid
årets inventeringar hos hjärdingsmännen, ity att en del av dem hava
förstört, kastat bort eller bränt de från postgirokontot ankomna kontoutdragen,
vilket med litet större intresse från landsfiskalens sida för
fjärdingsmannens görande och låtande bort kunna undvikas. Har man
genom bibragt undervisning kommit så långt, att man kan anförtro utredningen
i ett fattigvårdsmål eller en enklare polisutredning med hörande
av vittnen åt fjärdingsmännen, skulle landsfiskalernas tjänsteresor minskas
och därigenom stor tid vinnas för kontorsgöromål. Avlöningsförmånerna
för de här i länet tjänstgörande biträdande landsfiskalerna äro icke höga.
Huvudsaken synes mig vara, att mera bestämda gränser uppdragas mellan
landsfiskalens och biträdets uppgifter, ty visst och sant är, att landsfiskaltjänsten
på sina håll huvudsakligen får skötas av biträdet på grund
av landsfiskalens mångsyssleri. Här i länet har i varje fall behov av
biträde för landsfiskalen prövats och hänsyn tagits till de kvalifikationer
vederbörande biträde bort äga för befattningen i fråga och i anseende
härtill lönen lämpats.
Halmstad i landsfogdens expedition den 5 januari 1933.
Arvid Jacobson.
Länsstyrelsens i Älvsborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i remissen
bifogad handling anfört beträffande kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Eiksdagsrevisorerna göra gällande, att, sedan lagen den 6 juni 1925 örn
polisväsendet i riket numera trätt i tillämpning i samtliga polisdistrikt
samt den för statliga ändamål tillgängliga ordningspolisen utökats och
förbättrats genom inrättandet efter beslut vid 1932 års riksdag av den nya
statspolisorganisationen, det särskilda anslaget till utgifter för extra eller
biträdande landsfiskaler m. fl. skulle bliva onödigt eller åtminstone borde
kunna väsentligt reduceras.
Länsstyrelsen måste bestrida riktigheten av denna uppfattning så vitt
Älvsborgs län angår. Den andel av anslaget, som kommit detta stora län
tillgodo, har varit jämförelsevis mycket obetydlig, endast 10,000 kronor till
avlöning åt biträdande landsfiskaler i Ale, Kinna, Vättle och Tunhems
landsfiskalsdistrikt med 2,500 kronor till var och en samt 2,000 kronor till
avlöning åt en polisman i Dals-Eds landsfiskalsdistrikt.
— 101 —
Dessutom har till de biträdande landsfiskalerna och den nämnda polismannen
utanordnats dyrtidstillägg enligt de för statens oreglerade verk
gällande grunder.
När länsstyrelsen senast begärde bidrag av det ifrågavarande anslaget,
nämligen i underdånig skrivelse av den 4 juni 1932, skedde det med uttryckligt
tillkännagivande, att det äskade beloppet av länsstyrelsen ansågs
vara oundgängligen erforderligt, oell framhölls därvid, att biträdande
landsiiskaler fortfarande vore av behovet påkallade inom Ale, Kinna,
Vättle och Tunhems landsfiskalsdistrikt på grund av tjänstegöromålens
mångfald i dessa distrikt samt att en av staten avlönad polisman inom
Dals-Eds landsiiskalsdistrikt, med hänsyn till den genom detta distrikt
gående gränstrafiken med Norge, alltjämt vöre behövlig.
Tillika påpekades i länsstyrelsens berörda skrivelse att, enligt av länsstyrelsen
utfärdad instruktion, biträdande landsfiskal hade, där länsstyrelsen
lunne sådant nödigt, att biträda med polisgöromål jämväl utom
det landsfiskalsdistrikt, där han vore anställd, ävensom att den nämnde
polismannen i Dals-Eds landsfiskalsdistrikt skulle, där så prövades nödigt,
stå till länsstyrelsens föriogande såsom biträde i särskilt fall med
polisgöromål utom distriktet.
En avskrift av nyssberörda instruktionen för biträdande landsfiskaler
i Älvsborgs län bilägges här liksom ock avskrift av utfärdat förordnande
för nuvarande biträdande landsfiskalen i Tunhems distrikt.1 Såsom fränn
går av dessa handlingar, äro de biträdande landsfiskalernas i länet verksamhet
ingalunda av sådan beskaffenhet att de kunna undvaras, därför
att polisorganisationen förbättrats, i den mån det nu skett, genom polislagens
ikraftträdande och ordningsstatspolisens inrättande. De biträdande
lands!iskalerna här i länet äro icke enbart polismän. De hava självständig
åklagarverksamhet och de äro nödvändiga för att lätta landsfiskalernas
arbetsbörda i vissa stora distrikt, där tjänstegöromålen visat sig vara
av sådan omfattning, att deras behöriga fullgörande ovillkorligen måste
överstiga en mans krafter, och där det är fullkomligt uteslutet, att landsfiskalerna
skulle kunna, såsom riksdagsrevisorerna synas misstänka, »i betydande
utsträckning syssla med uppdrag, som falla utom deras tjänsteutövning»
och »förskaffa sig avsevärt ökade inkomster genom arbete utom
tjänsten», därför att i distriktet anställts ett statsavlönat tjänstebiträde.
Beträffande dessa biträdande landsfiskaler gäller därför vad departementschefen
påpekade vid framläggandet för 1925 års riksdag av proposition
angående anslag till polisväsendet i riket m. m., nämligen att dylika
befattningshavare först då bleve överflödiga, då en sådan reform av fögderiförvaftningen
genomförts, att erforderliga statsaviönade biträden ställdes
till landsfiskalernas förfogande.
Endast en av de biträdande landsfiskalerna nämligen den i Tunhems
distrikt har jämte sin mera självständiga verksamhet enligt den utfärdade
instruktionen fått sig ålagt att, i den män de honom såsom biträdande
landsfiskal åliggande göromålen därtill lämnade tillfälle, biträda landsfiskalen
med sådant arbete, sorn i första hand ankomme på denne, men i detta
distrikt föreligga också särskilda förhållanden, då till detsamma hör en
så stor stad som Trollhättan, medlörande en oerhörd ökning av arbetet
med indrivning och redovisning av allmänna medel samt exekutionsgöromålen.
Kj bär avtryckta.
— 102 —
.Vad slutligen angår den statsavlönade polismannen i Dals-Eds landsfiskalsdistrikt
så kan denne ingalunda ersättas av fjärdingsmannen i distriktet,
vilka icke skäligen kunna tagas i anspråk för den statligt betonade
verksamhet, som åligger denna polisman, och han blir ej heller onödig
på grund av ordningsstatspolisens tillkomst, då han ju städse måste
vara stationerad i här ifrågavarande gränstrakt.
Länsstyrelsen måste alltså bestämt vidhålla, att anslag till avlönande
av de fyra biträdande landsfiskalerna i Ale, Kinna, Vättle och Tunhems
landsliskalsdistrikt samt den särskilda polismannen i Dals-Eds landsfiskalsdistrikt
fortfarande är av oundgängligt behov påkallat.
Vänersborg i landskansliet och landskontoret den 7 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL von SNEIDERN.
GUSTAK LIDSTRÖMER. CARL MALM.
Länsstyrelsens i Skaraborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss den 22 nästlidne december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande över riksdagens revisorers i avgiven berättelse
gjorda hemställan att vid beviljande av medel för anställande av tjänstebiträden
åt landsfiskalerna måtte företagas närmare undersökning rörande
det av nämnda belattningshavares egentliga tjänsteåligganden påkallade
verkliga behovet av dylika biträden.
Emot denna hemställan är givetvis icke något att erinra, i synnerhet
vad angår de av revisorerna avsedda extra landsfiskalerna, och länsstyrelsen
lår alltså ansluta sig till revisorernas förevarande hemställan.
Mariestad å landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL EKMAN.
CARL FRÖBERG.
Länsstyrelsens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
I anledning av remiss den 22 december 1932 på riksdagens revisorers uttalande
i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna
får Kungl. Maj:ts befallningshavande, med överlämnande av yttran
-
— 103 —
den i ärendet av landsfogden och de landsfiskaler1 i länet, inom vilkas distrikt
statsavlönade s. k. extra landsfiskaler finnas anställda, för egen del
anföra följande,
Den i omförmälda uttalande åberopade lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet
i riket har otvivelaktigt medfört, att de enligt densamma antagna
polismännens (ijärdingsmännens) kvalilikationer blivit höjda och
att landsfiskalerna därigenom satts i tillfälle att i större utsträckning än
tillförne i sin tjänsteverksamhet anlita bemälda befattningshavare. Det
lär ock kunna förväntas, att landsfiskalerna skola beredas någon lättnad
i sina arbetsuppgifter genom den nytillkomna statspolisen. Enligt Kungl.
Maj:ts befallningshavandes förmenande bör dock betydelsen härav icke
överskattas.
Verkningarna av berörda lag hava ännu icke gjort sig fullt gällande
och begränsas för övrigt, såvitt här är fråga, av föreskrifterna örn bestämmande
av avlöning åt och örn sättet för utseende av fjärdingsmännen;
och statspolisorganisationen är ännu så oprövad, att värdet därav för det
ändamål, som här är före, icke kan fullt bedömas. Härtill kommer, att
landsfiskalernas tjänstegöromål, bland annat i avseende å deras indrivningsverksamhet,
under de senaste åren så väsentligt ökats, att de, även
i betraktande av angivna lättnader i deras arbetsbörda, svårligen kunna
medhinna att vederbörligen fullgöra sin befattning med polisväsendet.
Framför allt gäller detta landsfiskaler i särskilt arbetstyngda distrikt.
Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning måste det därför
fortfarande vara behövligt, att landsfiskaler i sådana distrikt beredas förmånen
av statsavlönade biträden. Kungl. Maj:ts befallningshavande håller
ock före, att till landsfiskalsdistrikt av nyssnämnda beskaffenhet måste
anses bänförliga de distrikt inom länet, där för närvarande finnas anställda
statsavlönade s. k. extra landsfiskaler. I avseende därå synes utom
annat kunna framhållas, att landsfiskalerna i dessa distrikt — oaktat det
biträde, som beretts dem genom extra landsfiskalsbefattningarna — funnit
nödigt hålla av dem själva avlönade biträden.
I anslutning till det sålunda anförda får Kungl. Maj:ts befallningshavande
för sin del uttala, att nedsättning i antalet av ifrågavarande tjänstebiträden
åt landsfiskalerna och kostnaderna för desamma icke, vad Värmlands
län angår, skäligen kan vidtagas.
Karlstad i landskansliet den 7 januari 1933.
ABR. UNGER.
GEORG SAMUELSSON.
Landsfogdens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till länsstyrelsen i Värmlands län.
Anmodad avgiva yttrande över statsrevisorernas uttalande rörande kostnaderna
för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna får jag vördsamt
anföra.
1 Dessa senares yttranden ej här tryckta.
— 104 —
Uti de landsfiskalsdistrikt inom länet, där statsavlönade s. k. extra landsfiskaler
finnas anställda, är landsfiskalernas arbetsbörda så betungande,
att de icke kunna medhinna såväl polisgöromålen som övriga tjänstegöromål,
bland vilka arbetet med indrivningsverksamheten täger mesta tiden
i anspråk. I dessa distrikt har därför en uppdelning av arbetet måst ske
och särskilda förordnanden att med landsiiskals befogenhet och ansvar
förrätta vissa tjänstegöromål meddelats landsfiskalsaspiranter med full
landsfiskalskompetens. Av naturliga skäl har det därvid ansetts lämpligast
att i första hand uppdraga polisverksamheten åt dessa sålunda för
ordnade extra landsfiskaler.
Ehuru 1925 års polislag i hög grad höjt den lägre polispersonalens å lands
bygden kompetens, torde åt dessa befattningshavare dock icke kunna anförtros
utredningar av mera krävande art. För såväl domstolen som åklagaren
är det givetvis av största vikt, att den förberedande polisutrednin
gen bedrives sakkunnigt med beaktande icke blott av de faktiska utan även
av de juridiskt relevanta omständigheterna. Vad som i det särskilda fallet
är i juridiskt avseende av betydelse torde — där det icke är fråga enbart
örn förseelser — ofta vara svårt att avgöra för juridiskt fullständigt
oskolad personal. Härav följer, att vare sig åt fjärdingsmännen eller
åt ordningsstatspolisens personal merendels kan uppdragas att självständigt
utföra dylika utredningar. Beträffande statspolisen tillkommer där
jämte den omständigheten, att den — åtminstone icke i detta vidsträckta
län — kan erhålla sådan orts- och personkännedom, som är en nödvändig
förutsättning för effektiv polisutredning. Jag vill härvid erinra bland
annat örn bestämmelsen, att ordningsstatspolisens manskap efter viss tid
skall avbryta sin tjänstgöring därstädes för tjänstgöring i stad; bestämmelsen
försvårar givetvis möjligheten för denna personal att vinna dylik
orts- och personkännedom.
Jag kan sålunda icke vitsorda riktigheten av statsrevisorernas förmodan,
att ett verkligt behov av extra landsfiskaler numera icke skulle föreligga.
Vad därefter angår frågan huruvida avlöningen till extra landsfiskalerna
bör utgå av statsmedel eller gäldas av de landsfiskaler, hos vilka de äro
anställda, så vill jag först erinra om att landsfiskalernas förvaltningsbidrag
500 kronor — ett belopp, som är alldeles otillräckligt även i de
minsta distrikten — utgår med samma belopp oavsett distriktets storlek,
samt framhålla, att landsfiskalernas inkomster i tjänsten ingalunda ökas
i proportion till arbetsbördan. Huvudsakliga sportelinkomsten utgöres av
indrivningsprovisionen, vilken givetvis växlar efter distriktets storlek,
men då landsfiskalens bokföringsskyldighet är betungande, måste en ökning
i indrivningsverksamheten medföra anställande av ytterligare arbetskraft,
varför merinkomsten oftast konsumeras av fördyrade omkostnader,
övriga sportel inkomster äro numera så obetydliga, att de vanligen icke
hava någon nämnvärd betydelse.
På grund härav och då landsfiskalernas löneinkomster måste anses
oskäligt små, får jag som min åsikt uttala, att det icke vore med skälighet
och rättvisa förenligt att låta landsfiskalerna bekosta den av extra landsfiskalerna
bedrivna polisverksamhet, vilken på grund av ordinarie landsfiskalernas
övriga arbetsbörda icke kan av dem verkställas men som med
nödvändighet måste handhavas av person med landsfiskals kompetens.
Karlstad i landsfogdens expedition den 7 januari 1933.
Otto Rosengren.
- 105 —
Länsstyrelsens i örebro
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har Kungl. Marits befallningshavande
erhållit befallning att till kungl, departementet inkomma med
utlåtande i anledning av vad utav riksdagens revisorer i deras berättelse
till 1933 års riksdag anmärkts i fråga örn anställandet av statsavlönade
tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
I anledning härav tillåter Kungl. Maj:ts befallningshavande sig erinra,
att Kungl. Maj:ts befallningshavande den 20 oktober 1928 avgav en underdånig
framställning, berörande det ämne, som i statsrevisorernas ifrågavarande
anmärkning avses. Denna framställning, varav avskrift bifogas,1
gällde frågan örn möjligheten att även efter genomförandet av nya polislagen
bibehålla tidigare anställda s. k. biträdande eller extra landsliskaler.
Framställningen, över vilken kungl, statskontoret avgav infordrat utlåtande,
föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd, något som tydligen berodde
därpå, att Kungl. Majit, i likhet med vad av statskontoret anförts,
fann 1925 års riksdags, nu jämväl av statsrevisorerna omförmälda beslut
innefatta medgivande i det i framställningen ifrågasatta hänseendet. Avskrift
av såväl statskontorets berörda yttrande, som av Kungl. Maj:ts beslut
i ärendet närslutas likaledes.
Det torde böra framhållas, att samtliga de inom länet inrättade biträdesbefattningarna
— en biträdande landsfiskal i vart och ett av Karlskoga,
Örebro, Ljusnarsbergs, Nora och Lindes landsfiskalsdistrikt samt en polisman
i vartdera av de båda förstnämnda distrikten — förefunnits före den
nya polisorganisationens genomförande.
Rörande behovet av ifrågavarande befattningshavare tillåter Kungl.
Maj:ts befallningshavande sig åberopa vad härutinnan anförts i Kungl.
Maj:ts befallningshavandes, förenämnda underdåniga framställning av
den 20 oktober 1928.1
Den nya polislagen har, så vitt Kungl. Maj:ts befallningshavande kunnat
finna, hittills icke medfört någon nämnvärd minskning i landsfiskalernas
arbete, i varje fall icke i tillräcklig mån för att motväga den ökning,
som föranledes av nytillkommande författningar. I detta sammanhang
måste tillika erinras örn den avsevärda, men såsom väl får antagas, till
fälliga stegring i antalet exekutions- och indrivningsärenden, som sammanhänger
med den nu rådande allmänna depressionen.
I vad mån tillkomsten av statspolisen kan komma att medföra lättnad i
landsfiskalernas arbetsuppgifter låter sig ännu icke med någon säkerhet
bedömas. Givetvis kunna och böra ifrågavarande polismän i icke ringa
omfattning verkställa utredningar och även i övrigt fullgöra göromål,
som eljest tillkommit landsfiskalerna, men det kan å andra sidan antagas,
att den nya polisen även kommer att tillföra dem ökat arbete, såsom förhör
med och rapporter rörande anhållna lösdrivare samt åtal angående
brott och förseelser av olika slag, som hittills på grund av bristande möjlighet
till övervakning icke blivit föremål för beivran.
Ostridigt torde för övrigt vara, att göromålen i landsfiskalsdistrikten
1 Ej här avtryckt.
— 106 —
möjligen med undantag för de allra minsta — numera äro av den omfattning,
att vederbörande tjänsteinnehavare för deras bestridande måste
anlita biträde i större eller mindre utsträckning. Det nu utgående förvaltningsbidraget,
som ofta icke ens förslår att täcka kontors- och övriga
liknande kostnader, kari för ändamålet knappast komma i betraktande.
Arvodet till biträde måste därför i regel tagas av befattningshavarens
lasta avlöning jämte vad som kan inflyta i provisioner samt övriga extra
inkomster av tjänsten. Landsfiskalernas sammanlagda förmåner äro
dock så knappa, att den nödvändiga utgiften till biträde måste bliva synnerligen
kännbar. Särskilt i de mest arbetstyngda distrikten bliva kostnaderna
för detta ändamål sa stora, att det — även med tagen hänsyn därtill,
att sportelinkomsterna i dylika distrikt vanligen äro högre än sedvanligt
måste anses väl påkallat, att tjänstebiträde på allmän bekostnad
ställes till vederbörande befattningshavares förfogande.
Kungl. Maj:ts befallningshavande hyser därför den uppfattning, att ett
slutligt ordnande av hithörande förhållanden knappast kan äga rum annat
än i sammanhang med den sedan lång tid tillbaka på dagordningen stående
frågan örn omorganisation av landsfiskalstjänsterna och lönereglering
för dessas innehavare.
Däremot har Kungl. Maj:ts befallningshavande givetvis icke något att
erinra mot att i avbidan härå, såsom av statsrevisorerna påyrkats, vid beviljande
av medel för anställandet av tjänstebiträden åt landsfiskalerna
en närmare undersökning företages rörande det av landsfiskalernas egentliga
tjänsteåligganden påkallade verkliga behovet av dylika biträden, utan
vill fastmera förorda, att en sådan undersökning snarast möjligt kommer
till stånd.
örebro slott i landskansliet den 7 januari 1933.
BROR C. HASSELROT.
ALIJ. NISSER.
Länsstyrelsens i Västmanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
Med anledning av nådig befallning i remiss den 22 december 1932 får
länsstyrelsen vördsamt härmed avgiva utlåtande rörande riksdagens revisorers
uttalande i fråga örn kostnaderna för anställande av extra och biträdande
landsfiskaler.
För innevarande budgetår har Kungl. Majit ställt till länsstyrelsens förfogande
ett belopp av 10,200 kronor att användas till avlöning av extra
landsfiskaler inom Ramnäs distrikt med 3 000 kronor, inom Norbergs distrikt
med 2,700 kronor, inom Kolbäcks distrikt med 1,800 kronor, inom
Arboga distrikt med 1,500 kronor och inom Torstuna distrikt med 1,200 kronor.
Härutöver bidrager landsfiskalen i Arboga distrikt med 1,500 kronor
till avlöningsförstärkning åt extra landsfiskalen i samma distrikt, varjämte
landsfiskalen i Torstuna distrikt lämnar extra landsfiskalen därstädes
vissa naturaförmåner.
— 107 —
De extra landsfiskalernas arbetsuppgifter angivas uti bifogade kungörelser
och förordnanden.1 Såsom därav framgår är o de extra landsfiskalerna
expeditionsbiträden åt landsfiskalerna endast i den mån deras tjänstegöromål
det medgiva.
Polisorganisationen enligt 1925 års lag örn polisväsendet antogs skola
i viss mån medföra lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda, i vad denna omfattade
polisverksamhet, samt göra de extra landsfiskalerna överflödiga
till den del dessa verkställde polisarbete, som skulle fullgöras av polispersonal
enligt den nya organisationen. Det har emellertid visat sig, att behovet
av extra landsfiskaler ingalunda minskats, tydligen beroende därpå att
den nya organisationen icke inneburit någon mera genomgripande förändring,
varken kvantitativt eller kvalitativt, av den förutvarande till
landsfiskalernas disposition varande polis- och f järdingsmannapersonalen.
Revisorerna förmoda, att den nya statspolisorganisationen skall medföra
någon lättnad i landsfiskalernas arbetsuppgifter. I detta avseende
torde böra bemärkas, att statspolisens verksamhet till största delen torde
komma att bestå i spaningsarbete. Detta besparar otvivelaktigt landsfiskalerna
en del polisarbete men å andra sidan torde landsfiskalerna genom
den effektivare polistillsynen få en väsentligt ökad åklagareverksamhet.
I övrigt torde böra bemärkas att landsfikalernas arbetsbörda alltjämt
utökas med nya åligganden.
Något som i förevarande angelägenhet bör tillmätas synnerlig betydelse
men som av revisorerna icke tagits med i räkningen, är frågan örn landsfiskalskårens
rekrytering. Den enda varaktiga utbildning för landsfiskalstjänst,
som för närvarande står landsfiskalsaspirant till buds, är
tjänstgöring såsom extra landsfiskal. De kortare ledigheter, som de ordinarie
landsfiskalerna åtnjuta, äro i förevarande avseende icke mycket att
räkna med. En indragning eller väsentlig reducering av de extra landsfiskalstjänsterna
skulle medföra betydande olägenheter i nu nämnda avseende.
Västerås slott i landskansliet den 3 januari 1933.
På länsstyrelsens vägnar:
ALB. NORBERG. CARL FR. JOHANSON.
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Såsom anbefallt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i den
av dem avgivna berättelsen till 1933 års riksdag anfört angående kostnaderna
för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna får länsstyrelsen i
Kopparbergs län i underdånighet anföra följande.
Jämlikt nådiga brevet den 30 juni 1932 bar för tiden 1 juli 1932—30 juni
1 Ej här avtryckta -
108 —
1933 till länsstyrelsens förfogande till avlöning av extra eller biträdande
landsfiskaler eller tjänstebiträden åt landsfiskaler ställts ett belopp av
11,000 kronor, utgående med 3,000 kronor till en extra landsfiskal i vartdera
av Domnarvets, Folkärna och Orsa landsfiskalsdistrikt samt med 2 000
kronor till en extra landsfiskal i Grangärde distrikt. Av dessa distrikt äro
Domnarvet, Grangärde och Folkärna industridistrikt med stora folkmängder
respektive i runt tal 15,000, 11 900 och 10,000. Orsa distrikt har en folkmängd
av 8,500 personer på en areal av nära 18 kvadratmil.
Enligt länsstyrelsens åsikt äro extra landsfiskaler ofrånkomligt nödvändiga
i dessa stora arbetstyngda distrikt. Man behöver sannerligen icke
befara, att de ordinarie landsfiskalernas arbetsbörda därigenom lättas över
hövan, och, såvitt länsstyrelsen har sig bekant, syssla dessa landsfiskaler
icke i någon nämnvärd utsträckning med uppdrag, som falla utom deras
tjänsteutövning. Deras taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, uppgående
enligt senaste taxering till respektive kronor 9,590, 4,560, 8,830 och
4,570, tyder icke därpå.
Någon verklig lättnad i landsfiskalernas arbetsbördor torde statspolisen
knappast medföra.
Det har nämligen icke varit möjligt för landsfiskalerna att med den
polishjälp, som stått dem till buds hinna utöva effektiv kontroll av motortrafiken
och vidtaga erforderliga åtgärder för stoppande av den olagliga
rusdryckshanteringen.
Det är ju att hoppas, att statspolisen skall kunna utfylla den del av
landsfiskalernas polisverksamhet, som dessa icke hunnit fullgöra.
Falun i landskansliet den 9 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
.IOHN FAHLROTH. LARS FERNQVIST.
Länsstyrelsens i Gävleborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts
att till kungl, departementet inkomma med utlåtande i anledning av vad
riksdagens revisorer anfört i fråga örn kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna.
Till följd härav får länsstyrelsen efter samråd med landsfogden i länet
vördsamt anföra följande.
Efter ingående prövning angående arbetsbördan och behovet av biträde
för tjänstens behöriga skötande inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet
hava, sedan erforderliga medel ställts till länsstyrelsens förfogande, extra
landsfiskaler förordnats i Bollnäs, Ljusdals, Söderala, Valbo och Högbo
särskilda landsfiskalsdistrikt med en folkmängd vid 1932 års början av
respektive 15,770, 12,922, 14.095, 12,618 och 15,626 invånare. Beträffande
extra landsfiskalernas tjänsteåligganden får länsstyrelsen hänvisa till hos
-
— 109 —
lagda instruktion1 för extra landsfiskaler i länet. I detta sammanhang må
erinras att 1928 års lönekommitté i sitt den 11 juli 1931 avgivna betänkande
med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler
m. m. föreslagit inrättande av extra ordinarie landsfiskaler i sex distrikt
samt extra ordinarie kontorsbiträden i sex andra distrikt inom länet.
Genom kronofogdarnas indragning ålades landsfiskalerna en väsentligt
ökad arbetsbörda genom expeditions- och redovisningsgöromål, varigenom
de i betänklig grad hindrades att ägna erforderlig tid och intresse åt det
alltmer ökade polisarbetet. Under senare tider hava polis- oell åklagaregöromålen
utökats genom övervakande och beivrande av förseelser mot
motorfordonsförordningen m. m. Följden har blivit att landsfiskalerna i
de största distrikten inom länet för att kunna fullgöra sina åligganden
måste skaffa sig tjänstebiträden, ända upp till tre stycken. På grund av
denna ökade arbetsbörda och för att lösgöra landsfiskalerna inom de större
distrikten från en del av arbetsbördan, bar det varit nödigt tillmötesgå
framställd begäran örn tillsättande av befattningshavare, som äga att på
eget ansvar ombestyra vissa tjänsteåligganden. Vid tillsättande av sådana
bar givetvis hänsyn allenast tagits till arbetet i tjänsten.
Det torde ej kunna eller böra förmenas en landsfiskal jämväl i ett större
distrikt att med nuvarande löneförhållanden skaffa sig extra inkomster i
den mån krafterna räcka utöver tjänstearbetet under normal arbetstid.
Enligt inhämtade upplysningar och såvitt länsstyrelsen eljest kunnat finna
syssla ifrågavarande landsfiskaler icke med enskilda uppdrag eller annat
enskilt förvärvsarbete i sådan omfattning, att deras tjänsteutövning därav
lidit skada. Endast en av dessa landsfiskaler innebar taxeringsuppdrag.
Otvivelaktigt har genom 1925 års polisreform en viss förbättring av polisorganisationen
ägt rum. Särskilt med hänsyn till övergångsbestämmelserna
i nya polislagstiftningen örn att vissa förutvarande polismän företrädesvis
skulle förordnas till befattningar, kan dock den nya lagstiftningen
i förevarande samband ännu icke anses hava annat än i begränsad omfattning
medfört den förbättring av tillgänglig polispersonal, som med
lagstiftningen avsetts.
Den med innevarande års ingång genomförda statspolisorganisationen
torde ej heller kunna ersätta behovet av ifrågavarande befattningshavare
i vissa större distrikt. Såsom ock statsrevisorerna framhållit torde stafspolisen
utom förläggningsorten i normala fall huvudsakligen komma att
användas för trafikkontroll, tillsyn över lösdrivare, efterlevnaden av författningar
rörande rusdryckslagstiftningen, jakt och fiske samt av ordningsföreskrifter
av olika slag. Följden härav torde bliva att begångna
förseelser av ifrågavarande slag i större omfattning än som hittills skott
komma att beivras. Fjärdingsmännen hava på grund av andra trängande
göromål såsom skatteindrivning m. m. icke haft tid och i många fall
icke heller förmåga att ägna denna gren av polisverksamheten tillräcklig
uppmärksamhet. Landsfiskalerna komma därför att få ökat arbete nied
att granska inkomna rapporter, anställa åtal, verkställa eventuellt ytterligare
erforderlig utredning, indriva och redovisa därför ådömda böter m. m.
Länsstyrelsen kommer emellertid att huva sin uppmärksamhet riktad
pä ifrågavarande spörsmål och efterhand som den nya polisorganisationen
vinner stadga pröva uppkommande möjligheter att minska förevarande
statsavlönade befattningar. Länsstyrelsen bar intet att erinra mot statsrevisorernas
hemställan örn utredning angående verkliga behovet av tjän
1
I.j hur avtryckt.
— Ilo —
stebiträden till landsfiskaler, särskilt om därmed den viktiga, alltjämt
olösta frågan örn landsfiskalernas organisations- oell löneförhållanden anses
kunna vinna ytterligare belysning.
Gävle slott å landskansliet den 7 januari 1933.
SVEN LUBECK.
ABR. LÖF.
Länsstyrelsens i Västernorrlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10-
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts
att före den 9 innevarande januari avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens revisorer enligt remissen bifogad handling anfört rörande kostnaderna
för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Till efterkommande härav får länsstyrelsen överlämna infordrat yttrande
i ärendet från landsfogden i länet samt för egen del i underdånighet anföra
följande.
Efter därom av länsstyrelsen gjord framställning ställde Eders Kungl.
Maj:t enligt nådigt brev den 18 december 1931 och den 19 februari 1932 för
tiden 1 januari 1932—den 30 juni 1932 till länsstyrelsens förfogande ett belopp
av 8,400 kronor att användas till förstärkande av polisbevakningen i
Borgsjö, Tuna, Sköns, Njurunda, Gudmundrå, Nylands och Sollefteå landsfiskalsdistrikt
inom länet. Vidare har Eders Kungl. Majit genom cirkulär
den 30 juni 1932 för tiden den 1 juli 1932—30 juni 1933 anvisat länsstyrelsen
16,800 kronor till avlöning av extra eller biträdande landsfiskaler eller
tjänstebiträden åt landsfiskalerna inom förenämnda sju landsfiskalsdistrikt.
De för länsstyrelsen tillgängliga medlen hava av länsstyrelsen disponerats
på det sätt, att inom de angivna landsfiskalsdistrikten till landsfiskalens
biträde förordnats en landsfiskalsassistent med de åligganden,
som närmare framgår av bifogade av länsstyrelsen utfärdade instruktion.1
De omfattande tjänstegöromål, som åligga landsfiskalerna i angivna distrikt
synas icke komma att minskas genom den nya statspolisorganisationen.
Det synes fördenskull ofrånkomligt, att även för framtiden landsfiskalsassistenter
äro anställda i samma distrikt, och vill länsstyrelsen i
anledning härav bestämt framhålla, att möjlighet icke förefinnes att vidtaga
någon minskning i det belopp, som för närvarande för ändamålet utgår
till länet.
Härnösand i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. WIJKMAN.
RAGNAR STATTIN.
Ej här avtryckt.
lil —
Landsfogdens i Västernorrlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Anmodad avgiva yttrande över vad riksdagens revisorer anfört rörande
statsverkets kostnader för vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna får jag
vördsamt anföra följande.
_ Efter tillkomsten av den nuvarande landsfiskalsinstitutionen hava landsfiskalernas
göromål i synnerligen hög grad ökats. Särskilt hava åklagaroch
polisgöromålen företett en mycket kraftig tillväxt. Detta har till stor
del berott på motortrafikens utveckling och den olagliga sprithanteringen.
Men även ifråga örn åtskilliga tjänstegöromål i övrigt har en stark stegring
kunnat konstateras. I sådant avseende torde allenast behöva hänvisas
till det kända förhållandet, att under årens lopp allt flera uppgifter lagts
på de administrativa myndigheterna. Tillkomsten av en mängd sådana
nya uppgifter har kommit att i väsentlig grad bidraga till ökningen av
landsfiskalernas arbetsbörda. Det är uppenbarligen dessa omständigheter,
som medfört, att behovet av tjänstebiträden, vilka ägt att på eget ansvar
fullgöra vissa av landsfiskalernas tjänsteåligganden, blivit alltmer trängande.
Här i länet hava dylika biträden (landsfiskalsassistenter) icke erhållits
förrän under föregående år. Behov därav torde dock få antagas
hava förelegat redan tidigare och jag ifrågasätter, huruvida icke landsfiskalsassistenter
erfordras i ytterligare några distrikt utöver dem där
assistentbefattningar redan äro inrättade.
Statsrevisorernas åsikt att landsfiskalernas tjänstebiträden borde bliva
obehövliga i och med polislagens ikraftträdande kan jag icke ansluta mig
till, åtminstone såvitt angår förhållandena i detta län. Det är nämligen att
märka, att, innan polislagen trädde i tillämpning, i åtskilliga landsfiskalsdistrikt
funnos statsavlönade polismän. När dessa polismansbefattningar
vid polislagens ikraftträdande bortföllo, lärer i deras ställe motsvarande
polismansbefattningar bort hava inrättats av polisdistrikten. På flera håll
här i länet har detta emellertid ej skett, utan hava polisdistrikten underlåtit
inrätta någon polismansbefattning eller icke inrättat lika många befattningar
som förut funnits. Polisdistrikten hava, utom i ett fall, ansetts
icke böra genom åläggande av länsstyrelsen förpliktas inrätta nya befattningar
i de indragnas ställe. Polislagens genomförande har sålunda i flera
fall medfört ett försvagande av polisstyrkan.
Slutligen har jag velat vända mig mot statsrevisorernas uttalande att ett
mera omfattande kontorsarbete å landsfiskalskontoren oftast motsvaras av
högre sportelinkomster i tjänsten. I anledning av nämnda uttalande tilllåter
jag mig framhålla, att landsfiskalernas huvudsakliga sportelinkomster
utgöras av provisioner å indrivna medel. Vad landsfiskalerna därutöver
erhålla i sportler utgör i regel så ringa belopp, att de icke äro av
nämnvärd betydelse. Den ovan omförmälda ökningen av arbetsbördan
har ägt rum beträffande sådana göromål, som icke medföra sportler. Indrivningsverksamheten
har däremot till följd av den rådande ekonomiska
krisen under de senaste åren inbringat väsentligt lägre provisionsintäkter
än tidigare, utan att arbetet med indrivningen undergått nämnvärd förändring.
— 112 —
Med hänvisning till vad jag sålunda anfört får jag såsom min mening
vördsamt uttala, att, såvitt angår detta län, någon minskning av anslaget
till tjänstebiträden åt landsfiskalerna icke bör ifrågakomma.
Härnösand i landsfogdens expedition den 4 januari 1932.
Sven Ekbom.
Länsstyrelsens i Jämtlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.
Genom beslut den 22 december 1932 bar länsstyrelsen anbefallts att inkomma
med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer under § 10
i sin berättelse för budgetåret 1931/1932 anfört ifråga örn kostnaderna för
vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna. I anledning därav får länsstyrelsen
vördsamt anföra följande:
Efter framställning av länsstyrelsen bar Kungl. .Majit genom nådigt
cirkulär den 30 juni 1932 för tiden den 1 juli 1932—30 juni 1933 till avlöning
av extra eller biträdande landsfiskaler eller tjänstebiträden åt landsfiskaler
ställt till länsstyrelsens förfogande ett belopp av 10,600 kronor att användas
i Ströms, Hagunda, Bräcke, Svegs och Undersåkers landsfiskalsdistrikt,
med 3,000 kronor i vartdera av Ströms och Svegs landsfiskalsdistrikt,
med 1,800 kronor i vartdera av Ragunda och Undersåkers distrikt
samt med 1,000 kronor i Bräcke distrikt, och bar länsstyrelsen förordnat,
att med dessa medel skulle under budgetåret avlönas en extra landsfiskal i
vartdera av Ströms och Svegs landsfiskalsdistrikt samt en landsfiskalsassistent
i vartdera av Ragunda och Undersåkers distrikt, varjämte länsstyrelsen
lämnar bidrag med 1,000 kronor till avlönande av ett biträde bos
landsfiskalen i Bräcke distrikt.
Beträffande ifrågavarande landsfiskalers behov av biträdesbjälp får
länsstyrelsen härutinnan åberopa innehållet i sina underdåniga skrivelser
den 21 december 1931 och den 4 juni 1932 med framställning örn medel till
biträdenas avlönande. De skäl länsstyrelsen däruti anfört kvarstå fortfarande
i samma omfattning. Visserligen bar på sätt riksdagens revisorer
erinrat från och med innevarande år genom statspolisorganisationens införande
en viss utökning skett av ordningspolisen. Detta bar emellertid
för Jämtlands län medfört en förstärkning av polismakten med endast fyra
man. Det faller av sig självt att denna polisförstärkning icke kan äga
större betydelse för den lokala polisbevakningen ute i orterna, allra helst
som dessa polismän vissa tider kunna behöva tagas helt i anspråk på en
enda plats, måhända belägen utom länet. Även i händelse statspolisen, vid
sidan av sin uppgift att tjäna riksändamål, användes för trafikkontroll,
tillsyn av lösdrivare, efterlevnaden av författningar rörande jakt och fiske,
kontroll över utlänningar m. m., kan den enligt länsstyrelsens uppfattning
icke väntas minska eller utesluta behovet av biträden hos de här ifrågavarande
landsfiskalerna. Med den hittills i förhållande till landsfiskalsdistriktens
areal, mellan 13.7 och 43.61 kvadratmil, synnerligen fåtaliga polis
-
- lia —
personalen torde en hel del överträdelser mot gällande författningar, särskilt
motorförordningen samt jakt- och fiskestadgorna, undandragit sig
laga beivran. Den starkare kontroll, som med den nya statspolisen kan
ernås, kommer givetvis att öka såväl antalet polisförhör, varmed landsfiskalen
har att taga befattning, som antalet åtal.
Det synes vara angeläget att hos de här ifrågavarande landsfiskalerna
finnäs anställda dugliga tjänstebiträden, som vid landsfiskalernas ofta
tidsödande tjänsteresor i de vidsträckta distrikten kunna å landsfiskalskontoret
mottaga förekommande anmälningar och vidtaga åtgärder i ärenden,
som icke tåla uppskov. Vidare kan särskilt framhållas att, enligt vad
för länsstyrelsen är känt, arbetsbördan för dessa landsfiskaler är så betydande,
att de utan biträden icke kunna medhinna att på ett tillfredsställande
sätt sköta sina uppgifter.
Slutligen får länsstyrelsen meddela, att ingen av de landsfiskaler, som
för närvarande hava biträden, helt eller delvis avlönade av statsmedel, i
nämnvärd utsträckning sysselsätter sig med uppdrag, som falla utanför
hans tjänsteutövning.
Även örn det ur det statsfinansiella lägets synpunkt är önskvärt, att kostnaderna
för polisväsendet nedbringas, får länsstyrelsen sålunda hemställa,
att de jämförelsevis blygsamma belopp, som erfordras för ett fortsatt avlönande
av landsfiskalsbiträdena inom detta län, fortfarande må stå till
länsstyrelsens förfogande. i
Östersund i landskansliet den 7 januari 1933.
M. MUNCK af ROSENSCHÖLD;
ERLAND MONTELL.
Länsstyrelsens i Västerbottens
län v
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 22 sistlidne december har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
beträffande vissa tjänstebiträden åt landsfiskalerna.
Med överlämnande av från landsfogden i länet infordrat yttrande ävensom
av hit ingivna yttranden från föreningen Västerbottens landsfiskaler1
och Västerbottens läns extra landsfiskalsförening1 får därför länsstyrelsen
i underdånighet anföra följande:
Inom Västerbottens län finnas numera extra landsfiskaler med avlöning
av statsmedel i sex landsfiskalsdistrikt. Redan genom nådigt brev den
8 december 1922 anvisades medel till dylika landsfiskalsbiträden i Skellefteå
norra distrikt, Vilhelmina distrikt och Degerfors distrikt. Sedermera
har vid olika tillfällen medel anvisats i fråga om ytterligare tre distrikt
nämligen Holmsunds, Skellefteå södra och Nordmalings distrikt. I de särskilda
framställningarne örn anslag för detta ändamål har länsstyrelsen
1 Ej här avtryckt.
S — Hev.-berättelsc ang. statsverket för dr 1932. lil.
114 —
utförligt framhållit det stora behovet av anställande av dessa biträden.
Landsfiskalernas tjänstegöromål hava under den gångna tioårsperioden
i de allra flesta distrikten ökats på ett sådant sätt, att de icke kunna nöj
aktigt fullgöras utan att skolade biträden ställas till deras förfogande.
Länsstyrelsen har ock i sin skrivelse den 18 april 1932 anhållit om anslag
till avlönande av extra landsfiskaler i ytterligare sex landsfiskalsdistrikt
inom länet. Behovet av statsavlönade landsfiskalshiträden framgår ock
av den utredning som verkställts av 1928 års lönekommitté och som finnes
intagen i dess den 11 juli 1931 avgivna betänkande med förslag till regie
ring av lönerna inom fögderiförvaltningarne.
Särskilt vill länsstyrelsen i detta hänseende framhålla, att det allt mer
visar sig vara av behovet påkallat, att det alltid å landsfiskalskontoret
finnes tillgänglig tjänsteman med landsfiskalskompetens, så att allmänheten
har någon att vända sig till även under de tider, under vilka landsfiskalen
befinner sig på tjänsteresor, vilka emellanåt särskilt i lappmarks
distrikten med dess stora avstånd och bristfälliga kommunikationer kunna
taga i anspråk en tid av en vecka och mer åt gången.
Den omständigheten att 1925 års polisorganisation numera blivit helt
genomförd har visserligen medfört en förbättring och större grundlighet
i det arbete, som direkt utföres av fjärdingsmännen. Men även om en
lättnad härigenom beretts landsfiskalerna har dock landsfiskalernas eget
arbete med den fortgående utvecklingen på alla områden avsevärt ökats.
Genom inrättandet av statspolisen kan helt visst förväntas en förbätt
rad polistillsyn på landsbygden. Inom detta län skall anställas tre kon
staplar och en överkonstapel. Dessa torde huvudsakligen komma att an
vändas för ändamål, som beklagligt nog hittills icke blivit av brist på
personal i erforderlig grad tillgodosedda, nämligen för stävjande av lönn
bränning och spritsmuggling samt för trafikkontroll. Härigenom bliva
emellertid icke extra landsfiskalerna överflödiga; snarare torde statspolisens
verksamhet i detta hänseende komma att utöka landsfiskalernas arbete
som åklagare.
Av nådiga propositionen nr 181 till 1932 års riksdag framgår, att det
för utgifter för extra eller biträdande landsfiskaler med flera avsedda
anslaget ansetts oundgängligen erforderligt. Riksdagen har ej heller haft
något att erinra mot anslagets beviljande.
För sin del har länsstyrelsen icke något att invända emot den av revi
sorerna föreslagna närmare undersökningen rörande det verkliga beho
vet av dessa landsfiskalshiträden. Länsstyrelsen är för sin del övertygad
om, att denna skulle visa, att länsstyrelsen haft fullt fog för sin i ovan
berörda skrivelse den 18 april 1932 gjorda framställning örn anslag till
extra landsfiskaler i ytterligare sex landsfiskalsdistrikt.
Umeå i landskansliet den 7 januari 1933.
Underdånigst:
GUSTAV ROSÉN.
GUSTAF HULTMAN.
— 115
Landsfogdens i Västerbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till 1 änsstyrelsen i Västerbottens län.
Genom resolution den 29 december 1932 anmodad avgiva yttrande över
av statsrevisorerna innevarande år föreslagen undersökning rörande verkliga
behovet av statsavlönade biträden hos landsfiskalerna får jag med
remisshandlingarnas återställande vördsamt anföra följande.
I sex landsfiskalsdistrikt inom länet finnes för närvarande extra landsfiskal,
avlönad av statsmedel, anställd. Dessutom finnes i ett tiotal landsfiskalsdistrikt
inom länet extra landsfiskal, som vederbörande landsfiskal
avlönar av egna medel. I början av innevarande år gjordes framställning
hos Kungl. Maj:t, att statsmedel måtte ställas till förfogande för avlöning
åt ytterligare sex extra landsfiskaler inom länet, vilken framställning
emellertid vann bifall endast beträffande en extra landsfiskal.
I samtliga landsfiskalsdistrikt inom länet, där extra landsfiskal finnes
anställd, är enligt mitt förmenande arbetsbördan så stor, att hans anställning
därstädes är ovillkorligen nödvändig för göromålens behöriga skötande.
Detta förhållande synes mig komma att fortfara även efter det
statspolisen trätt i verksamhet. Någon inknappning av statsanslaget till
avlöning åt extra landsfiskaler inom detta län lärer därför icke vara möjlig.
Snarare vore det i hög grad av behovet påkallat att anslaget höjdes,
därest så av statsfinansiella skäl läte sig göra.
Umeå i landsfogdeexpeditionen den 31 december 1932.
C. Linnell.
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
Till åtlydnad av nådig remiss den 22 december 1932 i anledning av utlåtande
av riksdagens revisorer rörande kostnaderna för vissa tjänstebiträden
åt landsfiskalerna får länsstyrelsen härmed vördsamt anföra följande.
Länsstyrelsen saknar givetvis i och för sig all anledning motsätta sig
verkställandet av den utav revisorerna förordade närmare undersökningen
angående det av »landsfiskalernas egentliga tjänsteåligganden påkallade
verkliga behovet» av ifrågavarande statsavlönade tjänstebiträden. I
allt fall vad beträffar detta län vågar emellertid länsstyrelsen tämligen
bestämt förutskicka, att det ifrågasatta utredningsarbetet skulle bliva
föga fruktbärande. Landsfiskalerna inom länet hava för närvarande till
gång till endast sex av statsmedel avlönade ansvariga tjänstebiträden —
fyra huvudsakligen stationära och två ambulerande — och ej minst under
— hg —
senaste tid vunna erfarenheter måste anses hava otvetydigt ådagalagt, att
just det allmännas eget intresse oundgängligen kräver fortsatt engagement
av åtminstone dessa landsfiskalsbiträden.
Revisorernas erinran med anledning av att kostnaderna för de extra
(biträdande) landsfiskalerna icke väsentligt nedgått, efter det övergångstiden
för polislagens ikraftträdande gått till ända, föranleder i övrigt
länsstyrelsen endast till det uttalande, att den uteblivna kostnadsminskningen
vid ett fullt realitetsbetonat bedömande av samtliga hithörande
omständigheter näppeligen synes framstå såsom särskilt anmärkningsvärd.
Luleå i landskansliet den 9 januari 1933.
På länsstyrelsens vägnar:
OLOF ÅKESSON. H. GLIMSTEDT
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid- 34, § 11.
Till kungl, socialdepartementet, Stockholm.
r I anledning av framställd anmärkning av riksdagens revisorer rörande
tit betalning till lapptillsyningsmannen Nils Ranberg av rese- och trakt amentsersättning
för tiden 1 juli—15 augusti 1931 får länsstyrelsen med
överlämnande av yttranden från Ranberg och e. länsbokhållaren B. Älvin
vördsamt meddela, att det belopp, som utanordnats å den tidigare räkningen,
inlevererats till statsverket samt att den i Hanberga yttrande ömförmälda
skrivelse av den »25 sept.», såvitt härstädes förda diarier utvisa, icke
inkommit till landskontoret ävensom att nämnda räkning inkom till landskontoret
den 21 oktober 1931. Dessförinnan torde räkningen för attest
hava legat hos framlidne lappfogden Claes Österberg, som på grund av
sjukdom och tjänsteresor icke tidigare torde hava kunnat överlämna densamma
till länsstyrelsen.
I övrigt får länsstyrelsen hänvisa till de infordrade yttrandena.
Luleå i landskontoret den 18 januari 1933. ■ . ; .
A. B. GÄRDE.
A. HOLM.
Bil. .''i • v
Levéreringsreversal. I riksbanken insättes för länsstyrelsens i Norrbottens
län räkning å statsverkets giroräkning 720 kronor 59 öre, utgörande
av lapptillsyningsmannen Nils Ranberg, Moskosel, återbetalda med
dubbla belopp uppburna reseersättningar i enlighet med statsrevisorernas
anmärkning (B. D. 3/3 1933) med .................... 720 kronor 59 öre,
säger: 720 kronor 59 öre.
Luleå i landskontoret den 17 januari 1933.
A. Holm.
Förestående belopp 720 kronor 59 öre inbetalt, kvitteras.
Luleå i riksbanken den 18 januari 1933.
G. Falck.
J. Bergström.
117 —
Bil ,
Till länsstyrelsen i Norrbottens län.
Förklaring till handling BD 3/3.
Alla ankomna medel, för reseräkningar, till mig utkvitteras så gott
som aldrig av mig utan dels av min broder bosatt i Stenudden, vilken även
sköter örn utbetalningar av medel för mig, dels av poststationsföreståndaren
i Långudden. På grund av olika omständigheter blev det först den 12
eller 15 september, då jag för naturhinder uppehöll mig i västra ändan av
Pieskijaure, tillfälle för mig att göra avräkning med min broder och då
jag, på grund av hans uppgifter, tyckte att beloppet av de ankomna medlen
blev hög, började jag ana att allt kanske ej stod rätt till varför jag vid
hemkomsten tillskrev Norrbottens läns landskontor den 25 september 1932
från Arjeplog med anhållan örn undersökning.
Orsaken till varför två räkningar insänts är nog återigen den, att jag
tog för avgjort att den först insända reseräkningen förkommit, då inga
medel för den ankommit på en tid av nära 21/2 månad sedan den insänts.
Moskosel den 14 januari 1933. f , ''
Vördsamt:
Nils Hanberg. ....i
Lapptillsyningsman.
Bil.
Till Norrbottens läns landskontor, Luleå.
Undertecknad får härmed vördsamt anhålla örn undersökning huruvida
de reseräkningsbelopp, som till mig utbetalts under november månad 1931,
äro riktiga.
Arjeplog den 25 september 1932.
Vördsamt: ■ : '' :
Nils Ranberg.
Lapptillsyningsman.
Stenudden.
Långudden.
Bil.
Till kungl, socialdepartementet, Stockholm.
I anledning av framställd anmärkning av riksdagens revisorer rörande
utbetalning till lapptillsyningsmannen Nils Ranberg av rese- och traktamentsersättning
för tiden 1 juli—15 augusti 1931 får jag vördsamt anföra
följande.
Bägge räkningarna hava granskats av e. befattningshavaren Ragnar
Dahlqvist men av mig tillstyrkts till utanordnande. Förfaringssättet kan
ju synas egendomligt men förklaras därav, att Dahlqvist, som började sin
tjänstgöring å landskontoret den 4 augusti 1931, till en början endast skulle
äga granska reseräkningar utan att likväl få tillstyrka desamma till utbetalning.
Med vad jag nu sagt har jag icke på något sätt velat undandraga
mig mitt ansvar. i:: ; . i :
— 118 —
Dubbelutbetalningen beror på underlåtenhet att undersöka huruvida betalning
tidigare ägt ruin. Att sådan undersökning över huvud taget borde
ske i varje särskilt fall är uppenbart; huruvida detta åter låter sig göra i
praktiken är en annan sak.
Antalet anordningar har enligt utgiftsjournalen under år 1931 uppgått till
7,032 stycken. Då för räkningar och rekvisitioner av beskaffenhet att böra
avföras å samma titel ofta skrivits gemensam anordning, torde det icke
vara överdrivet påstå, att till föredragning och expedition befordrats omkring
35 stycken anordningsärenden per arbetsdag. Detta påstående bestyrkes
också därav, att under år 1931 avsänts omkring 9,000 postanvisningar
och utfärdats 1,841 checker. Utbetalningarna, som under budgetåret
1929/1930 uppgingo till 17,871,741 kronor 53 öre, hava utgjort under
budgetåret 1930/1931 20,038,310 kronor 89 öre och under budgetåret 1931/1932
21,457,245 kronor 62 öre. Då jag självständigt förestått länsbokhålleriexpeditionen
(se bilagda avskrift av tjänstgöringsbetyg), har härigenom
den arbetsbörda, som påvilat mig. blivit för stor, för att jag skulle kunna
hava medhunnit att i varje särskilt fall undersöka, huruvida tidigare utbetalning
ägt rum.
Med nu gällande diarie- och bokföringssystem är en sådan undersökning,
örn den skall vara tillförlitlig, icke heller lätt gjord.
Ett sätt vore att undersöka i diariet, huruvida ärendet tidigare inkommit.
I praktiken torde detta sätt få anses uteslutet, då det icke utan mycket
stor tidsspillan låter sig göra att gå igenom tusentals diarieförda ärenden.
Ett annat sätt vore att göra undersökningen i utgiftsboken. Då emellertid
i denna bokföringen av utbetalningarna ske å de titlar, å vilka anordningen
skall bokföras, förutsättes härvid, att man vet å vilken titel anordningen
skall bokföras (vilket ibland kan vara tveksamt), att en
eventuell tidigare anordning verkligen bokförts å rätt titel (vilket
icke alltid är säkert) och att man av ärendet kan se, när detsamma tidigast
kan hava blivit föremål för anordning (då man ej gärna kan gå tillbaka
hur långt som helst i utgiftsböckerna).
En undersökning örn eventuell tidigare utbetalning blir med nuvarande
system meningslös, örn utanordning skall ske å annan titel än den, befattningshavaren
tänkt sig, eller örn tidigare utanordning skett å orätt titel.
Det betänkliga i systemet är det, att kontrollen är beroende på vederbörande
befattningshavares subjektiva uppfattning örn vilket anslag, som bör
belastas med utanordningen.
Då vidare bokföringsmetoden »N. N. m. fl.» är tillåten i statsverkets bokföring,
kommer härtill ytterligare, att risk alltid förefinnes, att bland dessa
»m. fl.» just räkningsutställaren, sökanden, etc. kan ingå med det ärende,
som är föremål för prövning. Man måste då gå till handlingarna vid denna
anordning för att göra undersökning. Då det ofta förekommer, att bokföringen
har formen »N. N. m. fl.», blir förfaringssättet i längden tidsödande,
och ofta finnas handlingarna ej ens kvar hos länsstyrelsen, som
varje kvartal har att överlämna desamma till riksräkenskapsverket. Handlingarna
måste då rekvireras från riksräkenskapsverket. Å andra sidan
innebär metoden stor fördel därigenom, att skrivarbetet inskränkes till det
minsta möjliga.
Det torde framgå av vad som ovan framhållits, att möjligheterna till
effektiv kontroll under ärendenas handläggning å länsstyrelsen till förhindrande
av dubbelutbetalningar i praktiken icke äro stora. Då en ändring
härutinnan bör komma till stånd, får jag vördsamt föreslå följande.
— 119 —
Inkommande anordningsärenden (eventuellt även sådana, som uppkomma
genom länsstyrelsens initiativ) införas icke i fortlöpande diarium. I
stället föras ärendena enligt lösblads- eller kortsystem, där varje räkningsutställare,
sökande, etc. erhåller var sitt blad eller kort, å vilket erforderliga
anteckningar göres örn ärendet, bland annat även örn tiden för utbetalningen.
Bladen eller korten ordnas i bokstavsordning efter sökandens
namn. Då ett ärende inkommer, skulle det åligga den, som för lösbladseller
kortsystemet, att undersöka örn samma ärende tidigare inkommit.
Har detta ej skett, antecknas å handlingen exempelvis »ej tidigare betalt».
Genom ett sådant förfaringssätt, som här skisserats, synes erforderlig
trygghet kunna vinnas ävensom den fördelen att upplysning på ett enkelt
sätt kan lämnas till revisorer i kommuner, landsting etc. örn utbetalda
statsbidrag och andra medel.
Skulle detta förslag av någon anledning icke kunna genomföras, hemställes
örn sådan ändring i gällande författning, att sökande, som vill erhålla
restitution av utskylder, skall vara skyldig förete originalhandling,
på grund av vilken ansökningen göres och samtidigt bifoga avskrift av
densamma. Originalhandling plägar härstädes alltid infordras för att
förses med anteckning örn restitution; någon gång har emellertid sökanden
vägrat att efterkomma anmaningen, varför kontrollen ej kunnat bliva
fullt effektiv.
Till slut vill jag endast framhålla, att det icke är något förvånansvärt,
örn arbetsnitet någon gång kan slappna, då jag såsom e. befattningshavare
i snart 7 år på grund av gällande bestämmelser icke kunnat erhålla längre
tjänstefrihet än under 8 dagar örn året, oaktat jag, sedan jag började tjänstgöra
vid länsstyrelsen i Norrbottens län, utfört arbete, som, örn jag varit
ordinarie, berättigat mig till 35 dagars semester. Det borde vara uppenbart,
att 8 dagars tjänstefrihet icke kan vara tillräcklig rekreation för en
befattningshavare med ett så jäktigt arbete som en länsbokhållares.
Luleå den 17 januari 1933.
B. Alvin.
lin.
Avskrift.
Tjänstgöringsbetyg.
På begäran av extra länsbokhållaren Josef Bror Albert Alvin örn vitsord
rörande hans tjänstgöring får länsstyrelsen meddela, att Alvin, som
sedan den 17 september 1929 varit anställd som extra länsbokhållare härstädes
och såsom sådan självständigt förestått länsbokhållareavdelningen,
under denna sin tjänstgöring, varvid han även innehaft långvariga förordnanden
som länsbokhållare och länsassessor, städse ådagalagt utmärkt
nit och skicklighet samt stor arbetsförmåga. Vid sidan av sin tjänst har
han biträtt landskamreraren med de förberedande arbetena i och för prövningsnämnden,
varit sekreterare i samma nämnd samt ordförande i taxeringsnämnd,
varjämte han i egenskap av auktoriserad revisor biträtt, med
granskning av affärsmäns räkenskaper i samband med taxeringen, och har
han fullgjort jämväl alla dessa uppdrag till länsstyrelsens fulla belåtenhet.
Luleå i landskontoret den 9 december 1932.
På länsstyrelsens vägnar:
A. HOLM
Ii. SUNDBERG.
— 120
§ 12.
angående vissa
tjänstemäns
privata uppls
rap.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens -
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 36 —
46, 48—49 och 67, §§ 12, 13, 15, 16
och 27.
Till Konungen.
Genom nådiga remisser anbefalld avgiva utlåtande i anledning av väd
riksdagens år 1932 församlade revisorer under §§ 12, 13, 15, 16 och 27 av
sin berättelse anfört får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånighet
anföra följande.
Revisorernas anmärkningar rikta sig mot arbetssättet inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning, och får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i anledning härav hänvisa till den för denna avdelning ännu
gällande instruktionen av den 15 augusti 1913. Häri stadgas beträffande
statens fiskehamnar bland annat, att avdelningen skall gå i författning
örn verkställande av erforderliga undersökningar samt utarbeta arbetsplaner,
kostnadsberäkningar m. m. för dessa hamnar samt att chefen för
avdelningen skall bereda och i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föredraga
alla icke rent administrativa ärenden rörande såväl statens fiskehamnar
som andra hamnar. Denna arbetsordning tillämpas numera sedan år
1920 även beträffande statsunderstödda fiskehamnar, vilka enligt nådiga
kungörelsen den 10 augusti 1928 skola utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg. Arbetsplanerna utarbetas av respektive arbetschefer
på förordnande av styrelsen eller ock inom styrelsens hamnavdelning
i enlighet med av chefen för avdelningen lämnade direktiv. Samtliga förslag
upprättas utan särskild ersättning, och torde ovannämnda tjänstemäns
stora erfarenhet inom detta speciella område lämna garanti för att
de föreliggande förslagen ur teknisk och ekonomisk synpunkt kunna anses
vara fullt tillfredsställande.
Att den nuvarande chefen för hamnavdelningen under sin arbetschefstid
uppgjort ett flertal hamnplaner torde ej hava kunnat undvikas, och
synes den omständigheten, att förslagsställaren såsom chef för hamnavdelningen
föredragit inför styrelsen även dessa hamnföretag, icke kunna
anses vara anmärkningsvärt. Förslagen hava granskats av annan tjänsteman
inom avdelningen, och synes det styrelsen orimligt att avgörandet
av frågan huruvida en fiskehamn skall komma till utförande och statsbidragets
storlek till densamma skulle kunna röna inverkan av vern som
gjort upp förslaget. Ordningsföljden mellan de olika förslagen bestämmes
nämligen först efter samråd med respektive länsstyrelser och fiskeriintendenter,
varefter lantbruksstyrelsen har att avgiva yttrande såväl beträf1
tande ordningsföljden som behovet och storleken av hamnarna i fråga.
Vad beträffar att vissa tjänstemän mot ersättning åtagit sig uppgörandet
av förslag till hamnföretag, torde detta ej stå i strid mot nu gällande
författningar, men böra dylika privata uppdrag självfallet ej på något sätt
tillåtas inskränka på tjänsteutövningen, vadan styrelsen, för erhållande
av nödig kontroll häröver vid sammanträde den 24 sistlidne oktober som
sin mening uttalat att i instruktionen bör lämnas föreskrift örn, att sådana
uppdrag mot ersättning ej må mottagas med mindre styrelsen efter
framställning från den kommun eller enskilde, som önskar tjänstemannens
biträde, medgiver att tjänstemannen må mottaga uppdraget.
121 —
Avskrift av det vid sammanträdet förda protokollet har tillställts utredningsmännen
för väg- och vattenhyggnadsstyrelsens omorganisation,
och hilägges även här dylik avskrift.1
Att chefen för hamnavdelningen i enlighet med för honom gällande instruktion,
i egenskap av föredragande deltagit i styrelsens handläggning
av visst hamnförslag, till vilket han själv varit förslagsställare, anser styrelsen
i likhet med revisorerna principiellt oriktigt, och skall styrelsen för
framtiden se till att i de fall, då styrelsen medgivit tjänsteman att mottaga
ett privat uppdrag att upprätta plan, ärendet ej föredrages av den
som upprättat planen.
I likhet med riksdagens revisorer anser styrelsen oriktigt, att tjänsteman,
som upprättat förslag till företag eller har att i styrelsen handlägga
ärende därom, förordnas att mot särskilt arvode öva kontroll å företaget.
Då vid den lokala vägorganisationens tillkomst icke gjorts något uttalande
av statsmakterna angående sättet för hedrivande av den stickprovsgranskning,
som genom organisationens genomförande ålagts väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, ställde sig styrelsen till en början tveksam i
fråga örn sättet för granskningens genomförande. Den enda ledning för
bedömande härav, som stod styrelsen till huds, var att vid genomförande
av bestämmelsen förutsatts att granskningen skulle omfatta ett 50-tal distrikt
per år och att till resekostnader för ändamålet beräknats ett belopp
av omkring 5,000 kronor.
Det sätt som riksdagens revisorer nu förorda för granskningens verkställande,
nämligen att förlägga densamma till styrelsen, stämmer icke
väl överens med att till resekostnader för granskningens genomförande
beräknats ett belopp av 5,000 kronor, som ingår i det belopp av 10,000
kronor, som ställts till förfogande för resekostnader i styrelsen.
Till en början gjorde emellertid styrelsen ett försök i denna riktning
genom infordrande till styrelsen av räkenskaperna från ett 15-tal distrikt,
som härstädes granskades. Denna granskning, som uteslutande blev en
siffergranskning, visade sig emellertid ej motsvara det ändamål, för vilket
stickprovsgranskningen enligt styrelsens mening tillkommit, eller för
att utröna, huruvida de kostnader, som påförts underhållskontot och som
utgöra underlaget för bestämmande av statsbidraget, kunna anses berättigade
och skäliga.
Örn något verkligt resultat av granskningen skulle kunna nås, måste
därför granskningen ske i distrikten, helst i närvaro av vederbörande vägingenjör;
och så har också undantagslöst ägt rum. Det ansågs också av
vikt att åtminstone under de första åren styrelsen genom sin representant
fick tillfälle att vid dessa granskningar åt såväl vederbörande ordförande
som vägingenjör, som det författningsenligt åligger att fastställa underlaget
för statsbidraget, men som icke för detta ändamål erhållit speciell
utbildning, lämna upplysningar örn den för vägdistrikten fastställda nya
bokföringen med tillhörande förhållandevis svårtydbara anvisningar.
Granskningsskyldigheten har enligt uppgift från byrådirektören verkställts
antingen genom ett fullständigt genomgående i vägingenjörens närvaro
av ett distrikts räkenskaper i syfte att vägingenjören skulle kunna
omedelbart utskriva sitt intyg angående storleken av det statsbidrag, som
skulle utgå på vägdistriktets underhållskostnader, ett förfarande som på
grund av den avsevärda tid detsamma måste draga i regel ej ansetts höra
§ 13.
angående vissa
resekostnader.
1 Ej här avtryckt.
— 122 —
4} 15.
Tagdistriktcn*
1''tikensknper.
tillämpas mer än i ett pär distrikt i varje län, eller genom att företaga
stickprov i bokföringen för att snabbare söka erhålla en uppfattning örn
det sätt, på vilket densamma utförts och skäligheten av underhållskostnaden
inom distriktet. Därvid ha ofta uppkommit spörsmål, som föranlett
förhållandevis långa resor, huvudsakligen avseende grustillgångar, grustransportkostnader
och motverkande av monopolsträvanden på detta område
samt bedömande på vägingenjörernas begäran örn rättmätigheten
av vissa förbättringsarbetens läggande å underhållet. Det har ansetts av
praktiska skäl lämpligt, att dessa frågor bedömts av den som i sista hand
skall inför styrelsen föredraga frågan örn bestämmandet av underlaget för
statsbidraget.
Resorna, som i varje särskilt fall företagits efter skriftligt medgivande
av chefen för styrelsen, hava samtliga planerats och måst i förväg planeras
av vederbörande vägingenjör, på vars föranstaltande ordförande, medlem
i vägstyrelse eller vägmästare medföljt på resan, vadan anmärkningen
örn resornas längd och onödigt många personers deltagande i desamma
icke torde kunna drabba granskningsförrättaren, som enligt styrelsens
mening vid granskningsskyldighetens fullgörande i första hand haft statens
intresse för ögonen.
Vid det förhållande, att resorna ej planlagts av granskningsförrättaren,
lärer oavsett den omständigheten att på den ersättning, som lämnas för
resor, å vilka nu gällande resereglemente tillämpas, knappast någon behållning
kan uppstå, revisorernas antydan örn motivet för resorna ej behöva
av styrelsen ytterligare bemötas. Det är styrelsens uppfattning, att
genom de på ovan omförmält sätt företagna stickprovsgranskningarna
bättre reda och ordning i de besökta vägdistriktens räkenskapsföring åvägabragts
och avsevärda besparingar på underhållskontot ernåtts. Bland
annat har genom Eders Kungl. Maj:ts resolution den 16 innevarande månad
på besvär av vissa vägstyrelser i Västmanlands och Uppsala län fastställts
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut att från det till statsbidrag
berättigade underhållskontot avdraga 75,642 kronor 26 öre, utgörande
för högt debiterade grustransportkostnader.
Frågan örn stickprovsgranskningens bibehållande och sättet för dess
verkställande lär hava övervägts av utredningsmännen för styrelsens omorganisation,
vadan därest utredningsmännen icke ansett det Dittills tilllämpade
sättet för granskningens verkställande lämpligt, förslag örn ändring
härutinnan torde komma under statsmakternas prövning.
Att byrådirektören själv föredragit reseräkningarna för av honom företagna
resor, kan måhända anses formellt oriktigt, oell styrelsen skall för
framtiden i detta avseende vidtaga rättelse, men styrelsen har ej ägnat
denna sak någon uppmärksamhet, då räkningarna före anordnandet vederbörligen
granskats av någon av styrelsens revisorer.
I fråga örn detaljanmärkningarna mot vissa räkningar hänvisar styrelsen
till bifogade P. M. från byrådirektören.
Den av riksdagens revisorer åberopade lagen av den 21 maj 1931 trädde
ej i kraft förrän den 1 januari 1932, vadan styrelsen och vägingenjörerna,
vilkas granskning ännu ej sträckt sig längre än till sistnämnda dag, ej
har någon erfarenhet örn dess tillämpning.
Före lagens tillkomst voro emellertid vägstyrelserna för sina resor ej
underkastade allmänna resereglementets bestämmelser, men har styrelsen
med stöd av då gällande bestämmelse att »reseersättning till vägstyrelseledamöter
eller personer, som vägstyrelse anställt för tillsyn och led
-
123 —
ning av väghållningen, ej må ingå i kostnadsunderlaget för bidrags beräknande
med högre belopp än som kan anses erforderligt för ändamålet»,
sökt i den mån så kunnat ske begränsa dessa kostnader.
Styrelsen kommer att vid granskningen av 1932 års räkenskaper och
sedermera hava sin uppmärksamhet riktad på att vägstyrelsernas ledamöter
vid debitering av sina resekostnader följa resereglementets föreskrifter,
ävensom att sammanträden ej titan särskild orsak förläggas till
ort utom distriktet.
Det av riksdagens revisorer under denna paragraf anmärkta förhållandet
har uppmärksammats vid de av byrådirektören i styrelsen företagna
stickprovsgranskningarna och har av honom bragts till styrelsens kännedom.
Vid flera tillfällen har byrådirektören på begäran av vederbörande vägingenjör
varit närvarande vid vägstämmor, där avsikten varit att fatta
beslut angående gruskörningens inom distriktet överlåtande å ifrågavarande
sammanslutning, och har byrådirektören därvid enligt till styrelsen
lämnat meddelande gjort gällande att fri konkurrens borde äga rum
vid gruskörningar, vadan ett beslut av innebörd att gruskörning skulle
förbehållas viss sammanslutning tillhörande personer icke kunde av styrelsen
gillas. Vid de vägstämmor där byrådirektören varit närvarande bär
beslut icke fattats örn gruskörningens förbehållande för viss sammanslutning.
Med nuvarande författningsföreskrifter synes emellertid varken vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen kunna hindra genomförandet
av ett sådant beslut; ett förhållande som styrelsen beklagar.
Vid alla de tillfällen då byrådirektören vid besök hos vägdistrikten särskilt
i mellersta Sverige trott sig kunna finna att gruskörningspriserna
överstigit allmänna marknadens priser, ha vederbörande ordförande och
vägingenjör uppmärksamgjörts på att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke'' komme att godkänna priser för gruskörning, som överstege
allmänna marknadens, utan komme att genom vägingenjören vid fastställandet
av underlaget för statsbidraget göra motsvarande avdrag å detsamma.
Så har ock skett i många fall, särskilt inom Uppsala och Västmanlands
län, därvid styrelsen fastställt de av vägingenjören gjorda avdragen.
Besvär över styrelsens beslut hava i ett flertal fall anförts hos
Eders Kungl. Majit, men har Eders Kungl. Majit genom resolution den
16 nästlidne december månad lämnat samtliga besvär utan bifall, varigenom
styrelsen berette möjlighet att till förhindrande att vägunderhållet
onödigt fördyras fortfarande ingripa i reglerande syfte på grustransportpriserna
i vägdistrikten.
I fråga örn vägdistriktens inköp av motorfordon finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i likhet med riksdagens revisorer anledningen till att
dessas inköp av automobiler ofta icke skett på ett ekonomiskt tillfredsställande
siitt sannolikt vara att söka uti att de personer, som äga att bestämma
över inköpen icke alltid äro kompetenta att självständigt bedöma
vare sig de fordringar, vilka i olika fall böra ställas på fordonen eller i
vad mån inköpspriset hos olika fabrikat och typer står i proportion till
deras användbarhet och livslängd. Måhända kan också därtill hava bidragit
den relativt ringa konkurrensen mellan de inhemska lastbilsfabrikaten.
De olika inköpsprisen synas i de flesta fall hava berott på olika utrustning
och anskaffning av extra detaljer ävensom på genom konkurrens sär
-
u;
angående gastransporter
i
Tuhundra
härad.
Statsverketoch
vagdistriktena
inköp
av motorf<
* dou.
— 124 —
skilt i fråga om utländska bilar från andra fabrikat framtvungna rabatter.
Styrelsen har genom sin representant vid stickprovsgranskning icke
kunnat överblicka denna fråga i dess helhet, utan har denne måst inskränka
sig till att genomgå inventarieförteckningen, och när tiden medgivit
konstatera att där upptagna maskiner befunno sig i vägdistriktets
ägo och voro tillfredsställande underhållna. Vid dessa inspektionstillfällen
har däremot alltid undersökts inköpskostnaden för drift- och smörjmedel
och upplysningar lämnats vederbörande örn den rabatt, som från
firmorna plägar lämnas vid inköp från vägdistrikt.
Tillstånd till inköp av vägmaskiner lämnas författningsenligt av vederbörande
länsstyrelse, som jämväl så gott som undantagslöst bestämmer
priset. Någon större möjlighet för länsstyrelserna, som ju i dessa fall
måste handla utan kommunikation med varandra, att kunna bedöma skäligheten
av det föreslagna inköpspriset, synes styrelsen icke förefinnas.
I likhet med riksdagens revisorer tror styrelsen därför att en centralisering
och. standardisering av vägdistriktens (gäller även statsverkets)
automobilinköp samt inköp av drift- och smörjmedel bör åstadkommas;
och synes styrelsen det förslag härutinnan som framlagts av utredningsmännen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation vara
lämpligt.
Rörande den av riksdagens revisorer gjorda erinran mot inköpet för
fiskehamnarnas behov av en Fordbil vill styrelsen hänvisa till och åberopa
innehållet uti bifogade av arbetschefen i ärendet infordrade P. M.
— I detta ärendes handläggning hava förutom untertecknade deltagit t. f.
byråcheferna A. Valsinger och S. Stenberg.
Stockholm den 4 januari 1933.
Underdånigst:
JOHAN ALMQVIST.
G. A. LINDENCRONA.
Bi
P. M. angående specialanmärkningar mot reseräkningar
för stickprovsgranskning.
Resan den 22—23 augusti 1930.
Anmärkningen örn den för högt debiterade traktamentsersättningen för
den 23 augusti är riktig och har det för högt debiterade beloppet 6 kronor
inbetalats enligt bevis, som närslutes.
Resan den 28—29 augusti 1930.
Anmärkningen örn den för högt debiterade traktamentsersättningen folden
29 augusti är riktig och har det för högt debiterade beloppet 6 kronor
inbetalats enligt bevis, som närslutes.
Resan den 26—27 februari 1931.
Automobilen, i vilken resorna företogos, tillhörde privatperson, vadan
jag enligt resereglementet torde vara berättigad debitera reseersättningen.
— 125
i Det tillryggalagda kilometerantalet har jag efter resornas slut båda dagarna
avläst på bilens mätare.1
Resan den 1—4 november 1980.
Enligt bifogat intyg från vägingenjör Torgén bar ban icke för denna
resa uppburit någon ersättning av statsverket.
Resan den 2 november 1931.
Enligt närslutna skrivelse från kapten Torgén med inbetalningsbevis
bär denne inbetalat det av honom felaktigt för högt debiterade beloppet
för resan.
Resan den 28 juni 1932.
Enligt närslutna skrivelse från kapten Torgén med inbetalningsbevis
har denne inbetalat det av honom felaktigt för högt debiterade beloppet
för resan.
Huruvida min eller kapten Torgéns uppgift örn restiden är riktig vet
jag icke, pren har i ovisshet härom enligt bevis, som närslutes, inlevererat
det under förutsättning av riktigheten av kapten Torgéns uppgift för högt
debiterade dagtraktamentet med 7 kronor.
G. A. Lindencrona.
Väglngenjören i Stockholms län.
Den resa, som jag under den 1 till den 4 november 1930 tillsammans med
byrådirektör G. A. Lindencrona företagit inom Stockholms, Västmanlands,
Gävleborgs och Uppsala län, bar av förbiseende icke blivit införd i mina
reseräkningar, varför jag för densamma icke uppburit någon ersättning
av statsverket, vilket härmed på begäran intygas.
Stockholm den 23 december 1932.
Folke Torgén.
Bil.
P. M.
Med anledning av den till mig för yttrande översända av statsrevisorerna
gjorda anmärkningen mot det av mig den 14 april 1931 gjorda byte
mellan Fordbilar får jag härmed vördsamt meddela följande.
Den bil, som lämnades i utbyte, var en tvådörrars Sedan (Standard) och
hade på ett år och tio månader körts 6,365 mil. I ganska stor omfattning
hade bilen använts för transport av mindre arbetsmateriel mellan de olika
hamnarna och på vägar, som oftast varit mindre goda, varför den blivit
mer än normalt sliten. Vid den tidpunkt då bytet skedde tarvade den
gamla bilen en omfattande reparation och nya däck. Dessutom var styrningen
på denna årsmodell mindre god, varför körning av långa sträckor
var mycket tröttande. Jag rådgjorde i anledning därav med Fordförsäl
-
1 Då jag emellertid ej nu har kvar mina anteckningar från resan har jag utan att vidgå
att min debitering varit oriktig inbetalat den å 7 kil. å 65 öre kil. belöpande ersättningen
kronor 4,6 5.
— 126 —
jaren på Gotland angående utbyte av bil. Kort tid därefter fick jag nied
delande om att mot en mellanavgift av 2,100 kronor erhålla en Ford, Special
Sedan. Jag telefonerade genast till byråchefen Stenberg och meddelade,
att vi nu kunde göra ett gynnsamt bilbyte. Med hänsyn till de långa
resor, som väntades efter den förestående förflyttningen till Skåne, beslöts
att bytet skulle verkställas. En Ford Special skulle enligt uppgift
vara mera hållbar än en Standard, varjämte olägenheten av det skrammel,
som brukar uppkomma i slitna Fordbilar genom särskilda mellanlägg
skulle vara uteslutet. Fjädrarna uppgåvos vara mjukare och bilen skulle
därför gå lugnare.
Örn den gamla bilen försålts i det skick, den hade vid bytet, skulle med
säkerhet ej ens 1,000 kronor kunnat erhållas för densamma.
Antagandet att resorna efter min förflyttning till Skåne skulle bliva
ganska omfattande har visat sig riktigt. T. o. m. i högre grad än jag
väntat, beroende på att flera arbeten tillkommit, som ej voro påtänkta,
när det ifrågavarande bilbytet skedde. Sedan midsommar förra året har
jag i tjänsten kört över 6,000 mil.
Då körning ofta uppgått till mellan 30 å 40 mil per dag, någon gång
ännu mera, med början kl. 5 å 6 och efter besök på ett flertal arbetsplatser
pågått till kl. 21 å 22, blir snart en Fordbil även av typ Special allt för
ansträngande att köra och värre blir det sedan bilen börjat bliva sliten,
såsom fallet nu redan är med den sist erhållna.
Ängelholm den 31 december 1932.
Sven L. Segerfors.
Tuhundra härads vägstyrelses
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 49, § 16.
Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Stockholm.
Med anledning av statsrevisorernas anmärkningar mot betalningen av
körning av grus inom Tuhundra härads väghållningsdistrikt, få vi vördsamt
anföra följande: Vid vägstämma den 29 augusti 1931 bestämde väghållningsskyldige,
att körningen av grus skulle förbehållas jordbrukare
inom häradet, som vore anslutna till R. L. F., mot av dem fastställd taxa.
Vägstyrelsen förehöll dem det oskäliga i deras begäran, men då de vörö
i majoritet, så blev det vägstämmans beslut. Vid betalningen av gruskörningen
har vägstyrelsen nekat att utbetala efter nyss nämnda taxa,
utan efter en av vägstyrelsen uppgjord, vilken kan anses skälig. Dock
ansågs även denna av vägingenjören i länet för hög, så att avdrag på
statsbidraget gjordes med 4,000 kronor.
Torp, Dingtuna den 9 januari 1933.
för Tuhundra härads vägstyrelse:
Carl Anderson,
vägstyrelsens ordf.
— 127 —
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid 47, § 14.
Till Konungen.
Genom nådig remiss anmodad avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens revisorer under § 14 av sin berättelse anfört angående vägunderhållskostnader
får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämna
och åberopa innehållet uti infordrade förklaringar från vägingenjören
samt vägstyrelserna i Oxie och Skytts härader.
Enligt styrelsens förmenande är i båda distrikten huvudsakliga anledningen
till den avsevärda ökningen i underhållskostnaden att tillskriva
den omständigheten att kostnaden för förbättringsarbeten och
beläggningar av kortare varaktighet i måhända för stor utsträckning
lagts på underhållskontot ävensom att arbetsmaskinerna på en gång blivit
så förslitna, att kostnaden för reparationer blivit osedvanligt stor.
—- I detta ärendes handläggning hava förutom undertecknade deltagit
t. f. byråcheferna A. Valsinger och S. Stenberg.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
JOHAN ALMQVIST.
G. A. LINDENCRONA.
Vägingenjörens i Malmöhus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 47, § 14.
Till kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Genom remiss den 27 december 1932 anmodad att före den 7 januari
1933 avgiva yttrande över vad riksdagens år 1932 församlade revisorer
under § 14 av sin berättelse anfört angående vägunderhållskostnader får
jag i ärendet vördsamt anföra.
Av från Oxie härads vägstyrelse infordrade här bifogade förklaringar
1 framgår att över 100,000 kronor av kostnadsökningen beror på utförda
indränkningar. Kenarnas utefter permanentbelagd väg förseende
med indränkning anser jag vara av stor betydelse ej blott för trafiksäkerheten
utan även för beläggningens bestånd. Inom Oxie härad har
det visat sig, att en hel del av beläggningarna särskilt med smågatsten
inom kantskift av storgatsten visat tendens till förskjutning i sidled. Att
i god tid försöka hejda denna kantförsämring genom befästande av kanterna
torde vara ekonomiskt fullt berättigat. Exempel finnes på äldre
smågatstensättningar med storgatsten som kantstöd, vilka efter några
år tarva omsättning av kanterna, vilken omsättning icke torde kunna
utföras under 12 kronor per vägmeter.
1 Ej bär avtryck I.
— 128
övriga av vägstyrelsen i Oxie vägdistrikt uppgivna förbättringsarbeten
bestå egentligen av grundlig förstärkning av utsliten vägkropp,
samt i samband därmed verkställda plan- och profiljusteringar, alla påbörjade
och enligt uppgift så gott som avslutade före den 1 juli 1931.
Under de senare åren har utförandet av dylika arbeten, som ligga på
gränsen mellan underhåll och förbättring, för vart år reducerats till de
ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändigaste. Inga sådana arbeten utföras
numera utan länsstyrelsens tillstånd.
Beträffande kostnadsökningen för Skytts härads vägdistrikt får jag vördsamt
hänvisa förutom till vägsstyrelsens här bifogade förklaring 1 till min
skrivelse den 29 mars 1932, som åtföljde intyget rörande 1931 års underhållskostnader.
Malmö den 5 januari 1933.
E. Augustinsson.
Byggnadsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 49, § 17.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 19 december 1932 har Eders Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 17 av
sin berättelse anfört angående viss kostnad för förhyrning av bostad åt
landshövdingen i Jämtlands län under örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Östersund.
Till åtlydnad härav får byggnadsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Revisorerna hava i förevarande fråga gjort följande uttalande:
»I sin skrivelse den 29 augusti 1929 med framställning örn medel för
budgetåret 1930/1931 för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i Östersund
utgick byggnadsstyrelsen från att byggnadsarbetena skulle kunna
vara fullbordade under sommaren eller senast hösten 1931. Enligt vad
revisorerna inhämtat blev tjänstebostaden i residensbyggnaden färdig i
augusti 1931. Under sådana förhållanden synes det revisorerna anmärkningsvärt
att byggnadsstyrelsen den 8 maj 1930 ansett sig böra avsluta
kontrakt angående förhyrande av bostad åt landshövdingen för så lång tid
som till och med den 30 september 1935, vilket---föranlett, att stats
verket
nödgats för kontraktets frånträdande före hyrestidens utgång utbetala
ersättning till hyresvärden med 4,600 kronor.»
Vid uppgörandet av arbetsplanen för örn- och tillbyggnaden av länsresidenset
i Östersund undersöktes till en början möjligheten att så bedriva
dessa arbeten, att såväl landshövdingen som länsstyrelsen skulle
kunna kvarbo i residenset under byggnadstiden. Det visade sig emellertid,
att en sådan anordning skulle innebära synnerligen stora olägenheter för
länsstyrelsen samt dessutom medföra avsevärt ökade kostnader för byggnadsföretagets
genomförande. Med hänsyn härtill måste det i planen
Ej här avtryckt.
— 129 —
förutsättas, att den åt landshövdingen upplåtna boställsvåningen i residenset
linder viss del av byggnadstiden skulle av länsstyrelsen användas
som tjänstelokaler. Genom nådigt beslut den 30 maj 1930 med slutligt godkännande
av berörda plan bemyndigades också byggnadsstyrelsen att, i
den mån med hänsyn till byggnadsarbetets rationella bedrivande funnes
lämpligt, under byggnadstiden förhyra bostad åt landshövdingen ävensom
att för bestridande av hyreskostnaden taga i anspråk erforderligt belopp
av de för byggnadsföretaget anvisade medlen. En sådan anordning
förutsattes liven vid upprättandet av entreprenadkontraktet rörande
byggnadsarbetenas utförande.
Vad beträffar frågan örn beredande på annat håll av en provisorisk bostad
åt landshövdingen utgick styrelsen ifrån att erforderlig lägenhet
skulle upplåtas i statens järnvägars änke- och pupillkassas fastighet vid
Kyrkgatan i Östersund. I en den 23 april 1930 dagtecknad skrivelse meddelade
emellertid kassans direktion att direktionen icke vore i tillfälle att
uthyra deri ifrågasatta lägenheten för här avsett ändamål. Med anledning
härav verkställdes genom landshövdingen Linnér och styrelsens byggnadskontrollant
på platsen, kaptenen E. Lundmark, undersökning rörande möjligheten
att erhålla annan våning, och visade sig därvid, att endast en för
ändamålet någorlunda tillfredsställande lägenhet stöde till buds, nämligen
i fastigheten med adressnummer 65 vid Prästgatan. Sedan förhandlingar
örn förhyrning av denna lägenhet förts genom landshövdingen och kontrollanten,
överlämnade länsstyrelsen med här i avskrift bilagda skrivelse
den 30 april 19301 till byggnadsstyrelsen ett av vederbörande fastighetsägare
avgivet erbjudande att till byggnadsstyrelsen uthyra sistnämnda
lägenhet. Enligt nämnda erbjudande skulle lägenheten förhyras för tiden
intill den 1 oktober 1935 och hyran utgå med 4,950 kronor, för år räknat.
Då lägenheten komme att lämnas av landshövdingen, skulle den i första
hand erbjudas till tandläkaren H. Dahl i Östersund, men skulle denne icke
vilja hyra lägenheten, ägde byggnadsstyrelsen rätt att överlåta kontraktet
på annan hyresgäst.
Givetvis var en förhyrning för här avsett ändamål erforderlig endast
under en mindre del av den sålunda angivna hyrestiden. Såsom av länsstyrelsens
ovannämnda skrivelse inhämtas kunde emellertid, oaktat alla
ansträngningar, någon annan för ändamålet lämplig våning än den sålunda
erbjudna icke uppbringas, och kunde några gynnsammare villkor
för förhyrningen av lägenheten ifråga icke erhållas, givetvis beroende på
att hyresvärden var väl underrättad örn läget å hyresmarknaden i staden.
I följd av rådande brist på goda hyreslägenheter förefanns enligt länsstyrelsens
mening icke någon risk, att lägenheten icke under år 1931 skulle
kunna uthyras, så mycket mindre som annan spekulant än byggnadsstyrelsen
redan anmält sig, på sätt också antytts i det av fastighetsägarengjorda
erbjudandet. Vidare framhöll länsstyrelsen, att, örn en bostadsvåning
icke kunde ställas till förfogande under år 1930, annan utväg icke
funnes än att uppskjuta det redan kontrakterade arbetet till ett följande
år, men vore utsikten, att hyresmarknaden då skulle vara mera gynnsam,
synnerligen oviss. Å andra sidan skulle ett inställande av arbetet för år
1930 kunna ådraga statsverket ersättningsanspråk från byggmästarens
sida. Vid dessa förhållanden ansåg sig länsstyrelsen böra tillstyrka erbjudandets
omedelbara antagande.
Med hänsyn till länsstyrelsens synnerligen bestämda uttalande i frågan
1 Kj bär avtrycki.
!) — Rev.-berättelse ane/, statsverket för är 19.TJ. III.
— 130
och särskilt förklaringen örn frånvaron av risk för att våningen icke skulle
kunna uthyras, sedan den icke längre behövdes för här avsett ändamål,
beslöt byggnadsstyrelsen den 8 maj 1930 att antaga berörda erbjudande,
och upprättades samma dag hyreskontrakt på de i erbjudandet angivna
villkor för tiden den 1 oktober 1930—1 oktober 1935.
Sedan landshövdingen Linnér i januari 1931 avflyttat till Uppsala och
den nyutnämnde landshövdingen förklarat sig icke önska taga lägenheten i
anspråk, övertogs denna, efter medgivande från fastighetsägaren, av landskansliet,
som disponerade densamma till den 1 oktober 1931, då örn- och
tillbyggnadsarbetena å länsresidenset voro i huvudsak färdigställda. Genom
denna åtgärd vunnos icke oväsentliga fördelar, särskilt vad beträffar
byggnadstiden, enär genom ökad rörelsefrihet med avseende på arbetenas
bedrivande vissa förseningar i arbetena genom strejker m. m. kunde återvinnas.
Då lägenheten ifråga efter sistnämnda dag alltså icke längre var
för statsverket behövlig, upptogos såväl genom länsstyrelsen som genom
byggnadsstyrelsens kontrollant på platsen förhandlingar i avsikt att på för
statsverket fördelaktigaste villkor överlåta hyreskontraktet på annan
hyresgäst under den återstående hyrestiden. Det visade sig emellertid därvid,
att ovannämnde tandläkare Dahl icke längre reflekterade på lägenheten
samt att det över huvud taget icke var möjligt att erhålla en spekulant,
som var villig att betala den kontrakterade årshyran å 4,950 kronor.
Det fördelaktigaste erbjudandet avgavs av doktorn Hjalmar Widell i
Östersund, vilket erbjudande avsåg en årshyra av allenast 3,800 kronor.
Efter med vederbörande fastighetsägare förda förhandlingar iörklarade
denne sig villig, att, räknat från och med den 1 oktober 1931, annullera kontraktet
med byggnadsstyrelsen samt teckna nytt kontrakt med doktorn
Widell i enlighet med av denne erbjudna villkor, dock under förutsättning
att byggnadsstyrelsen förbunde sig att kontant den 1 oktober 1931 till
hyresvärden inbetala hyresdifferensen för tiden den 1 oktober 1931—1 oktober
1935, uppgående till 4,600 kronor.
Med hänsyn till de sålunda angivna förhållandena och då — i betraktande
av ej mindre att hyresnivån inom staden möjligen skulle komma att
ett påföljande år ytterligare sjunka än även att statsverket kunde komma
att drabbas av kostnader för framdeles eventuellt erforderliga återställningsarbeten
inom lägenheten — det givetvis var för statsverket fördelaktigast
att omedelbart bliva helt löst från kontraktet, fann sig byggnadsstyrelsen
nödsakad att godtaga det av fastighetsägaren uppställda
villkoret för hyreskontraktets annullering, och utbetalade styrelsen sedermera
genom beslut den 21 september 1931 den begärda ersättningen å
4,600 kronor.
Remissakten återgår.
I ärendets handläggning har jämväl byråchefen Lovén deltagit.
Stockholm den 7 januari 1933.
ERNST LINDH.
Underdånigst:
IVAR TENGBOM.
Sten Zethelius.
— 131
Byggnadsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 51, § 18.
Till Konungen
Genom nådig remiss den 19 december 1932 har Eders Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 18 av
sin berättelse anfört angående viss fördelning av ärendena inom byggnadsstyrelsen.
Till åtlydnad härav får byggnadsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Efter att hava redogjort för bestämmelser i byggnadsstyrelsens instruktion
angående vilka ärenden i allmänhet skola handläggas av byggnadsoch
intendentsbyråerna, hava revisorerna erinrat, att den nuvarande byggnadsbyrån
tillkommit år 1925 genom en uppdelning av den tidigare byggnadsbyrån
i en utredningsbyrå och en byggnadsbyrå, varvid den nya
byggnadsbyrån organiserades för och tilldelades personal för möjliggörandet
av en centralisering dit av statens husbyggande verksamhet i den
mån denna ej ansåges böra direkt handhavas av andra med teknisk personal
själva utrustade ämbetsverk. Avsikten med den nya byggnadsbyrån
hade jämväl varit att, då så prövades lämpligt, möjliggöra ett utförande
av husbyggnadsarbeten i egen regi, vilket tidigare genom byggnadsstyrelsens
dåvarande organisation icke låtit sig göra.
Intendentsbyrån vore, anföra revisorerna vidare, med hänsyn till sina
arbetsuppgifter tilldelad personal för förvaltning av statens byggnader,
vartill jämväl torde vara att hänföra verkställandet av årliga nödiga reparationsarbeten,
som vanligen utföras genom särskilt antagna hantverksmästare.
Däremot hade intendentsbyrån icke organiserats med tanke på
att den skulle i egen regi utföra större eller mindre byggnadsarbeten.
Efter att hava lämnat uppgifter örn vissa under de senare åren av byggnadsstyrelsen
genom intendentsbyrån utförda ombyggnadsarbeten å under
styrelsens vård ställda, staten tillhöriga fastigheter, göra revisorerna följande
uttalande.
Här nämnda arbeten syntes hava varit av sådan omfattning, att det enligt
revisorernas mening kunde ifrågasättas, huruvida det icke varit bäst
överensstämmande med grunderna för och syftet med den år 1925 genomförda
omorganisationen av byggnadsstyrelsen, att det hade överlämnats
åt byggnadsbyrån att handlägga berörda arbeten. Genom att arbetena
anförtrotts intendentsbyrån hade den prövning av lämpligheten av arbetenas
utförande i byggnadsstyrelsens egen regi, som bland annat åsyftats
med omlörmälda omorganisation, omöjliggjorts, då intendentsbyrån saknade
för dylik prövning erforderlig'' organisation.
Enligt § 17 i byggnadsstyrelsens instruktion av år 1928 skulle ärendenas
närmare fördelning mellan byråerna bestämmas i arbetsordningen. Då
tvivel yppades, till vilken byrås handläggning ett ärende rätteligen hörde,
så ock där särskilda omständigheter påkallade avvikelse från meddelade
föreskrifter rörande ärendenas fördelning, ägde generaldirektören bestäm
ma på vilken byrå ärendet skulle handläggas.
Motsvarande bestämmelser hade funnits i den instruktion av år 1917,
som upphävdes genom tillkomsten av 1928 års instruktion. Däremot sak
— 132
nades föreskrifter i ämnet i därförut gällande instruktion för överintendentsämbetet,
utfärdad år 1879.
Bestämmelsen örn en arbetsordning för byggnadsstyrelsen hade alltså
tillkommit för 15 år sedan. Enligt vad revisorerna erfarit förelåge emellertid
ännu i denna dag icke någon sådan arbetsordning. Det förelölle revisorerna
önskvärt, att en arbetsordning för styrelsen utan vidare dröjsmål
komme till stånd, och att vid dess utarbetande de synpunkter beaktades,
som i av revisorerna påpekade hänseende varit vägledande vid 1925
års omorganisation.
I sitt slutliga uttalande anföra revisorerna, att de uppgivna, av byggnadsstyrelsen
genom intendentsbyråns försorg utförda arbetena »synas
hava varit av sådan art och omfattning» att revisorerna vilja sätta i fråga,
huruvida det icke varit bäst överensstämmande med 1925 års omorganisation,
att arbetena överlämnats åt styrelsens byggnadsbyrå. I den mån
revisorerna härmed skulle vilja göra gällande, att intendentsbyrån icke
borde utföra andra byggnadsarbeten än sådana, som äro att anse såsom
egentliga reparationsarbeten, vill styrelsen erinra örn, att man vid ämbetsverkets
omorganisation år 1917 ingalunda varit främmande för den
tanken, att vissa byggnadsarbeten beträffande under styrelsens vård ställda
byggnader lämpligen borde utföras genom den förvaltande intendentsbyrån.
Detta framgår redan av de sakkunnigas för omorganisation av
överintendentsämbetet den 1 november 1915 avgivna betänkande. Av
detta inhämtas sålunda, att vid överflyttningen av vissa uppgifter till den
då föreslagna byggnadsbyrån avsågos att undantagas byggnadsarbeten,
som gällde kyrkor och kulturhistoriskt märkliga profanbyggnader, ävensom
sådana arbeten, som vore att hänföra till vården av kronans fastigheter.
Bland den nya intendentsbyråns uppgifter angåvos icke blott att
»gå i författning örn verkställighet av de på grund av generalförslagen
bifallna byggnads- och underhållsarbetena m. fl. åtgärder» utan även att
»taga den befattning med vissa till vården av kronans---fastig
heter
hänförliga byggnadsarbeten», som undantagits från byggnadsbyråns
befogenhetsområde. Intendentsbyrån skulle vidare »uppgöra ritningar
och kostnadsberäkningar för nödiga befunna ändringar och tillbyggnader
av de förvaltade fastigheterna», »infordra anbud å beslutade reparationsåtgärder
och andra byggnadsarbeten å ifrågavarande byggnader, granska
dessa anbud, uppsätta kontrakt m. m.», samt »igångsätta och leda beslutade
underhålls- och ändringsarbeten samt övervaka, att desamma utföras
på tillfredsställande sätt». De sakkunniga lämna även en uppgift
på »arbeten, som under de senare åren utförts för extra anslag, d. v. större
ändringsarbeten» å kronans fastigheter, och vilja de sakkunniga tydligen
härmed giva exempel på sådana arbeten, som alltjämt borde utföras av den
förvaltande byrån och icke av den nya byggnadsbyrån.
Denna de sakkunnigas uppfattning, som sålunda kommit till uttryck i
deras betänkande, föranledde icke någon erinran från statsmakternas sida
vid beslutet örn ämbetsverkets omorganisation från och med år 1918.
Uppfattningen kom även till uttryck i byggnadsstyrelsens instruktion.
Visserligen föreskrives i § 17, att å byggnadsbyrån skola handläggas ärenden
rörande organisation och utförande av nybyggnader samt större omoch
tillbyggnader samt å intendentsbyrån ärenden angående förvaltningen
m. m. av staten tillhörig egendom. I paragrafen är emellertid uttryckligen
angivet, att ärenden skola »i allmänhet» så fördelas, och dessutom har
— 133 —
byggnadsstyrelsen enligt § 5, som handlar om styrelsens åligganden i
Iråga örn »förvaltning m. m. av staten tillhörig egendom» och som alltså
mera detaljerat angiver intendentsbyråns uppgifter, bland annat, att »uppgöra
ritningar och kostnadsberäkningar för samt hos Kungl. Majit göra
framställningar örn nödiga befunna ändrings- eller andra därmed jämförliga
arbeten å ifrågavarande byggnader» samt »att organisera, leda
och övervaka utförandet av beslutade arbeten av ifrågavarande slag».
Någon ändring i nu iramhållna avseende vidtogs, såvitt byggnadsstyrelsen
kan finna, icke genom 1925 års partiella omorganisation, vilken såsom
revisorerna framhålla avsåg möjliggörandet av en centralisering i
viss omfattning till byggnadsstyrelsen av statens husbyggande verksamhet.
I det sakkunnigbetänkande, som föregick denna omorganisation, d.
v. s. byggnadsbyråns uppdelning i två byråer, byggnadsbyrån och utredningsbyrån,
vidrördes icke ens den fråga, varom nu är på tal.
Av de aniörda omständigheterna torne tydligt iramgå, att något hinder
för att i vissa fall även andra än rena reparationsarbeten, exempelvis
ändringsarbeten, å kronans byggnader utföras genom intendentsbyråns
försorg icke kan återfinnas vare sig i statsmakternas beslut beträffande
ämbetsverkets organisation eller i dess instruktion.
Granstad kunna emellertid givetvis uppstå då »tvivel yppas, till vilken
byrås handläggning ett ärende rätteligen hör» och likaledes kunna givetvis
»särskilda omständigheter påkalla avvikelse från meddelade föreskrifter
rörande ärendenas fördelning». För sådana lall föreskriver instruktionen,
att generaldirektören äger bestämma, på vilken byrå ärendet skall
handläggas. I de av de av revisorerna angivna fall, där generaldirektören
haft att bestämma byggnadsärendenas fördelning, har detta skett efter
ingående prövning från undertecknad generaldirektörs sida.
Styrelsen lärer icke behöva för Eders Kungl. Majit särskilt framhålla,
att styrelsens genom 1925 års omorganisation förstärkta byggnadsbyrå
såsom regel handhar den styrelsen anförtrodda byggnadsverksamheten.
De fall, som såsom revisorerna påvisa under senare år inträffat, då intendentsbyrån
utfört byggnadsarbeten utöver dess vanliga underhållsverksamhet
äro också förhållandevis få. Under samma tid av fem budgetår,
under vilken intendentsbyrån utfört de i förteckningen i fråga angivna
arbetena, för vilka anvisats i runt tal 3,742,000 kronor, har byggnadsbyrån
omhänderhaft byggen med anslagsbelopp av sammanlagt omkring
35,000,000 kronor.
Örn alltså byggnadsstyrelsen helt naturligt till fullo uppskattar den
styrelsen genom 1925 års omorganisation givna möjlighet att genom en
väl rustad byggnadsbyrå effektivt bedriva den till omfattningen ökade
byggnadsverksamhet, som var omorganisationens syfte, så utesluter icke
detta, att styrelsen måste finna det lämpligt, att vissa även mera omfattande
byggnadsarbeten, som röra av intendentsbyrån förvaltade egendo
mar, utföras av intendentsbyrån själv. Det måste nämligen betraktas såsom
självfallet, att den byråpersonal, som sysslar med vården och underhållet
av en fastighet, också i vissa fall anlitas då det gäller exempelvis
lindring eller tillbyggnad av egendomen. Det ligger i sakens natur, att
det måste vara till fördel, att den personal, som genom sitt ständiga sysslande
med en byggnad har ingående kännedom örn densamma, jämväl får
utlära de mera omfattande arbetena, avseende byggnadens förändring
eller utökning. Nyttan och ändamålsenligheten härav träda alldeles sär
skilt i förgrunden, då det gäller byggnadsverk av mera kulturhistoriskt
- 134 —
värde. Det är även av betydelse för den fortsatta förvaltningen, att byrån
genom att själv utföra ändringsarbetena blir fullt förtrogen med därvid
använda byggnadssätt och konstruktioner.
I vissa fall, även här då det gällt förändringar av kulturhistoriskt värdefulla^
byggnader, har den omständigheten, att intendentsbyråns chef, som
alltså såsom föredragande har närmaste ansvaret för de avsedda åtgärderna.
är arkitektutbildad, icke kunnat undgå att inverka vid avgörandet
av vilken av de båda byråerna lämpligen borde anförtros företaget.
Styrelsen vill jämväl påpeka, att det även kan vara ekonomiskt fördelaktigt,
att ett eller annat arbete tid efter annan anförtros intendentsbyrån,
i den män det övriga arbetet på byrån så medgiver. Härigenom belastas
nämligen icke byggnadsanslaget i fråga med de administrationskostnader,
som eljest skulle hava utgått till byggnadsbyråns personal.
I sitt uttalande förmena revisorerna, att genom att vissa arbeten anförtrotts
intendentsbyrån skulle hava »omöjliggjorts» erforderlig prövning
av huruvida arbetena borde utföras i styrelsens egen regi. Med anledning
av detta påstående vill styrelsen endast genmäla, att sådan prövning i
de föreliggande fallen givetvis icke försummats. Man får icke betrakta
vare sig byggnadsbyrån eller intendentsbyrån lika litet som varje annan
av styrelsens byråer såsom en självständig organisation. Det är byggnadsstyrelsen
såsom sådan, som ytterst svarar för utförandet av det styrelsen
anförtrodda byggnadsföretaget, och styrelsen har givetvis vid behov
att tillgå och utnyttja all den sakkunskap på olika områden, som finnes
på ämbetsverkets olika byråer representerad.
Styrelsen vill även understryka, att revisorerna icke ens antyda, att de
av intendentsbyrån utförda byggnadsarbetena icke skulle handhafts på
ett fullgott sätt och lämnat det bästa resultat. Någon olägenhet för det
allmänna hava revisorerna sålunda icke påstått uppkommit genom att
byggnadsstyrelsen i de angivna fallen använt sig av sin intendentsbyrå
och någon sådan lärer ej heller kunna påvisas.
Under erinran, att ärendenas närmare fördelning mellan byråerna skall
bestämmas i en arbetsordning, hava revisorerna slutligen framhållit avsaknaden
av arbetsordning för byggnadsstyrelsen. § 15 i styrelsens instruktion
innehåller, bland annat, att föreskrifter, som utöver vad instruktionen
innehåller eller eljest stadgats erfordras angående arbetet inom
byggnadsstyrelsen, skola av styrelsen meddelas i särskild arbetsordning.
Avfattandet av en dylik arbetsordning har hittills ansetts kunna tills vidare
anstå, men kommer styrelsen nu att gå i författning örn uppgörandet
därav. Vad beträffar den fråga, som i detta sammanhang avhandlats,
nämligen ärendenas fördelning mellan byggnads- och intendentsbyråerna,
vill styrelsen emellertid hava för Eders Kungl. Majit bestämt betonat, att,
även örn en dylik fördelning kan i arbetsordningen göras mera specificerad
än i instruktionen, så måste emellertid därvid tillses, att denna fördelning
står i överensstämmelse med instruktionens bestämmelser och mening,
och att alltså någon väsentlig ändring därigenom icke åstadkommes
i det i förevarande hänseende alltsedan byggnadsstyrelsens bildande år
1918 tillämpade förfaringssättet. Arbetsordningen kan givetvis ej heller
upphäva instruktionens bestämmelse i § 17, enligt vilken generaldirektören
äger att, då tvivel yppas, till vilken byrås handläggning ett ärende
rätteligen hör, så ock där särskilda omständigheter påkalla avvikelse från
meddelade föreskrifter rörande ärendenas fördelning, bestämma, på vilken
byrå ärendet skall handläggas.
— 135
Remissakten bifogas.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknad generaldirektör,
som själv föredragit ärendet i styrelsen, deltagit byggnadsråden
Nilsson, Hjorth, Linden och Hedqvist samt byråchefen Lovén och
byggnadschefen Lindh.
Byggnadschefen Lindhs avvikande mening framgår av bilagda protokollsutdrag.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
IVAR TENGBOM.
Sten Zethelius.
Utdrag ur protokoll, hållet inför kungl, byggnadsstyrelsen
den 7 januari 1933.
Generaldirektören löredrog nådig remiss den 19 december 1932, varigenom
byggnadsstyrelsen anbelallts att avgiva utlåtande i anledning av
vad riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 18 av sin berättelse
anfört angående viss fördelning av ärendena inom byggnadsstyrelsen.
Byggnadsstyrelsen beslöt avgiva underdånigt utlåtande av det innehåll
registraturet för dagen utvisar.
Byggnadschefen Lindh anmälde skiljaktig mening och anförde följande:
»Jag kan icke ansluta mig till de i byggnadsstyrelsens underdåniga
skrivelse den 7 januari 1933 gjorda uttalanden rörande. riksdagens revisorers
under § 18 upptagna anmärkning angående viss fördelning av
byggnadsärenden mellan styrelsens byggnads- och intendentsbyråer. Enligt
min mening är statsrevisorernas anmärkning befogad.
Statsmakterna ha genom 1925 års omorganisation av styrelsens byggnadsbyrå
utrustat denna byrå med särskilt skolade krafter för byggnadsledning
under egen regi och med tillämpning av entreprenadsystem, för
konstruktioner, ekonomiska beräkningar, värme- och sanitetsteknisk och
elektriska ledningsanläggningar m. m., sålunda med arbetskrafter inom
husbyggnadsteknikens skilda områden. Statsmakterna hava härigenom
velat tillförsäkra sig tillfredsställande skötsel och ledning av de omfattande
statliga nybyggnads- samt större örn- och tillbyggnadsarbetena. Det
torde i detta sammanhang kunna erinras, att denna omorganisation föranleddes
av viss kritik mot sättet för byggnadsstyrelsens tidigare bedrivande
av denna byggnadsverksamhet.
En ostridig slutledning av denna statsmakternas åtgärd måste vara, att
denna byggnadsledning skall anlitas för avsett ändamål. Enligt min mening
måste detta obetingat anses som en ledande princip för styrelsens
verksamhet på detta område.
Denna ledande princip har jämväl hävdats i styrelsens instruktion. Styrelsens
generaldirektör har emellertid hänvisat åtskilliga stora byggnadsärenden
till styrelsens intendentsbyrå att där handläggas, sålunda till den
byrå, som enligt styrelsens instruktion skall handhava förvaltningen av
statens fastigheter och reparationer av dessa, och vilken saknar de kraf
-
— 136 —
ter för nybyggnads- och liknande arbeten, varmed byggnadsbyrån utrustats.
Enligt min mening är detta tillvägagångssätt icke överensstämmande
med den av statsmakterna i statsnyttans intresse fastställda principen
för ledningen av de statliga ny- och ombyggnadsarbetena, utan har denna
princip i dessa fall satts ur kraft.
Visserligen äger generaldirektören enligt § 17 i styrelsens instruktion
befogenhet att närmare bestämma, på vilken byrå ärendet skall liandläg
gas, därest
antingen tvivel yppas, till vilken byrå handläggning av ärendet rätteligen
hörer,
eller där särskilda omständigheter påkalla avvikelser från meddelade
föreskrifter rörande ärendenas fördelning.
Något tvivel rörande ett ärendes natur att vara nybyggnads- eller
större örn- och tillbyggnadsarbete kan icke förekomma, varför det förstnämnda
momentet i detta fall icke kan vinna tillämpning.
Körande de i byggnadsstyrelsens underdåniga utlåtande anförda särskilda
omständigheter, vilka skulle motivera ett avsteg från gällande föreskrifter,
vill jag framhålla,
att för ombyggnadsarbetens rationella genomförande erforderlig kännedom
om byggnads beskaffenhet vinnes av byggnadsbyrån till fullt, tillfredsställande
omfattning vid det ingående undersöknings-, granskningsocli
utredningsarbete, som föregår byggnadsarbetenas igångsättande, och
att i fråga örn byggnadsföretag med kulturhistoriskt inslag det torde
vara med statsverkets fördel förenligt att dessa handhavas av den med
praktiskt och teoretiskt skolade byggnadstekniska krafter utrustade
byggnadsbyrån, då de kulturhistoriska synpunkterna effektivt bevakas
såväl av byggnadsföretagens arkitekter som styrelsens kulturhistoriska
byrå.
Därjämte vill jag erinra örn bristande konsekvens i sistnämnda fall, i
det att vissa ombyggnads- och liknande arbeten med kulturhistoriskt inslag,
såsom arbeten å Gripsholm, Venngarn och Ulriksdal verkställts genom
byggnadsbyrån.
Bestämmelserna i instruktionens § 5 gälla givetvis byggnadsstyrelsens
i dess helhet åligganden med avseende på förvaltning m. m. av staten tillhörig
egendom. Dessa åligganden fördelas i enlighet med instruktionens
§ 17 på olika byråer, sålunda på utredningsbyrån med upprättandet av
förslag till ombyggnads- och ändringsarbeten m. m., på byggnadsbyrån
med genomförandet av större örn- och tillbyggnadsarbeten och på intendentsbyrån
med reparations- och underhållsarbeten m. m.
Att de från byggnadsbyråns handläggning undantagna byggnadsarbetena
representera relativt låga värden i förhållande till de byggnadsbyrån
anförtrodda arbetena kan icke tillmätas betydelse vid frågans bedömande.
Även i dessa fall måste det principiellt ur statsnyttans synpunkt anses
angeläget, att den för ändamålet utrustade byrån handlägger dessa ärenden.
»
In fidem:
Sten Zethelius.
Ur protokollet rätt utdraget,
betygas ex officio:
B. Weslien.
137 —
Byggnadsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 54, § 19.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 19 december 1932 har Eders Kungl. Majit anbefallt
byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt eiler var
för sig senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens är 1932 iörsamlade revisorer under § 19 av sin berättelse
anlört örn psykiatriska kliniken i Lund,
I här bilagda underdåniga utlåtande den 7 innevarande januari Ilar
medicinalstyrelsen ur vårdsynpunkt yttrat sig beträliande revisorernas
uttalande, och iår byggnadsstyrelsen för sin del i underdånighet antora
följande.
I sitt uttalande förklara revisorerna, att vad i ärendet förekommit syntes
giva vid handen, att den utredning, som föregått sjukhusets uppförande
måste anses såsom i vissa delar otillfredsställande. I flera avseenden
syntes de irån tidigare anläggningar iör sinnessjukvård avvikande dispositionerna
icke till sin anordning eller verkan hava varit grundligt genomtänkta
och studerade ur såväl sjukhusteknisk som driits- och byggnadsteknisk
synpunkt. Följden härav hade blivit, att iör att anläggningen
skulle bliva i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,
statsverket torde hava att vänta anslagskrav av icke obetydlig omfattning.
Särskilt anmärkningsvärt syntes revisorerna vara, att varken medicinalstyrelsen
eller byggnadsstyrelsen i avgivet gemensamt utlåtande över
de särskilda delegerades genom arkitekten Sörensen utarbetade förslag
upptagit till granskning och till sina konsekvenser prövat de lokalbesltärningar
och de delvis nya principer, varefter byggnaden utformats, en
prövning, som enligt revisorernas förmenande framför allt bort åvila
byggnadsstyrelsen. Revisorerna ville i detta hänseende bringa i erinran
1923 års byggnadsstyrelsesakkunnigas uttalande, att det torde böra åligga
byggnadsstyrelsen att vid utredning av byggnadsfrågor och granskning
av förslag till husbyggnadsföretag ingå i en noggrann prövning rörande
utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt. Det ville förefalla
revisorerna som örn byggnadsstyrelsen i föreliggande fall på ett betänkligt
sätt försummat denna sin skyldighet.
Styrelsen vill till en början erinra, att byggnaden betingat en synnerligen
låg kostnad i förhållande till antalet i kliniken upptagna patienter.
Allt ifrån början av utredningen rörande byggnadsföretaget har
eftersträvats att hålla byggnadskostnaderna nore, och detta har även
tagit sig uttryck vid byggnadsarbetenas genomförande, vilket varit så
mycket mera nödvändigt som byggnadsanslaget varit förhållandevis begränsat.
Beträffande härefter de rent tekniska frågorna torde den mest vägande
av de nu framställda anmärkningarna mot byggnadens utförande avse
otillfredsställande ljudisolering mellan de olika våningarnas vårdavdelningar.
Några särskilda åtgärder i ljudisolerande syfte hava emellertid
icke varit ifrågasätta vid byggnadens planerande och utförande. Enligt
uppgift av byggnadens arkitekt, som från början deltagit i byggnadsärendets
behandling, har detta spörsmål visserligen varit på tal mellan
— 138 —
honom och den ledande kraften vid byggnadens planläggning, nämligen
förutvarande professorn i psykiatri vid Lunds universitet Viktor Wigert,
men blev resultatet, att några dylika åtgärder icke ansågos erforderliga,
enär byggnaden borde uppföras såsom en vanlig sjukhusbyggnad. Meningen
har varit, att mera oroliga patienter icke skulle intagas i kliniken.
Några kostnader för isoleringsåtgärder hava ej heller upptagits i kostnadsberäkningen
för byggnadsföretaget. Byggnadsstyrelsen har likväl
vid byggnadens uppförande ansett sig böra för alla händelser frångå de
mindre ljudisolerande håltegelbjälklag mellan järnbalkar, som ursprungligen
avsetts att inläggas, och i stället använt bjälklag av järnbalkar och
armerad betongstomme med tjockt lag trossfyllning under golven, vilken
bjälklagstyp enligt verkställda prov visat sig vara särskilt ljuddämpande
och som kommit till användning i de sinnessjukhus, som genom byggnadsstyrelsens
försorg hittills kommit till utförande.
Om behovet av extra tätningsanordningar vid de järnfönster av särskilt
gott fabrikat (Götaverkens nyare typ), som insatts inom sjukvåningarna,
är styrelsen icke fullt övertygad, alldenstund järnfönster av modern
konstruktion utföras med större exakthet än fönster av trä, vars hoptorkning
lätt medför otätheter. På professorn i psykiatri vid Lunds universitet
Henrik Sjöbrings begäran har byggnadsstyrelsen emellertid gått
i författning örn en ytterligare undersökning av fönstren, och har styrelsen
anbefallt till utförande vissa prov med särskilda tätningsmedel. Beträffande
övriga rörande utförandet gjorda erinringar vill byggnadsstyrelsen
meddela, att vattenavvisare, s. k. droppnäsor, numera anbringats
på fönstren i våningen 4 trappor upp.
Vidkommande byggnadsstyrelsens av revisorerna omnämnda underdåniga
framställning den 27 augusti 1931 örn anvisande av ett exti''a reservationsanslag
av 12,000 kronor avsåg, bland annat, utförandet av vissa komplettcringsarbeten
m. m. och föranleddes av begäran från sjukhusdirektionens
sida, för att klinikbyggnaden skulle bliva fullt lämplig för sitt
ändamål. Dessa kompletteringar omfattade i allt väsentligt dels viss utökning
av det ursprungliga byggnads- och inredningsprogrammet, såsom
dubbeldörrar, linoleummattor i vissa lokaler i källaren samt anordnande
av kläd- och toilettrum i källaren m. m„ vilka åtgärder direktionen numera
synes ämna själv ombesörja, och dels vissa ventilationsanordningar,
vilka styrelsen numera låtit utföra. Beträffande vad framställningen
avsåg åtgärder för tätning av fönster och ljudisolering har styrelsen redan
ovan yttrat sig. övriga mindre justeringar torde av direktionen
kunna verkställas i mån av behov.
Vad slutligen angår själva planläggningen av denna för undervisningsändamål
avsedda vårdanstalt vill styrelsen erinra örn att därvid den
högsta medicinska sakkunskap varit representerad. Sålunda anmodade
Eders Kungl. Majit den 1 juli 1927 medicinalstyrelsen och medicinska fakulteten
vid Lunds universitet att, jämte Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott,
utse delegerade för ärendets beredning. Över dessa delegerades
förslag yttrade sig sedermera, förutom byggnadsstyrelsen och
medicinalstyrelsen, nämnda medicinska fakultet, kanslersämbetet för rikets
univeisitet, större akademiska konsistoriet i Lund samt drätselnämnden
vid Lunds universitet, varvid samtliga myndigheter i huvudsak tillstyrkte
förslaget.
— 139 —
De delegerade hava tydligt angivit och motiverat den av dem förordade
planläggningen av kliniken och hava härom anfört, bland annat, följande.
Vad förläggningsbyggnaden beträffade hade de delegerade sökt på
olika sätt åstadkomma nödig sparsamhet i anläggningen under samtidigt
tillgodoseende av de krav, som anstalten avsåge att fylla. De delegerade
hade därvid kunnat utgå ifrån vissa omständigheter, som bomme att betinga,
att en anstalt som denna tilltänkta klinik, trots dess karaktär av
akademisk undervisningsanstalt, komme att medföra en jämförelsevis begränsad
kostnad i uppförandet. Anstaltens litenhet i förhållande till ett
vanligt sinnessjukhus betingade, att varjehanda anordningar för patienternas
sysselsättning m. m. kunde undvaras. Och då anstalten i huvudsak
vore avsedd att beläggas med lörliållandevis lugna patienter — den
oroligaste typen av sinnessjuka skulle överhuvud ej vårdas å kliniken —
kunde iörläggningsavdelningarna anordnas på ett enklare sätt. I detta
sammanhang kunde även framhållas, att på enahanda grunder särskilda
promenadgårdar kunde anses som obehövliga vid denna klinik.
Med dessa förutsättningar hade den enkelt rektangulära byggnadskroppen
kunnat planeras i flera våningars höjd, och sjukavdeiningarna för
respektive män och kvinnor hade kunnat tänkas förlagda till husets båda
ändar. Vidare hade med vardera könsavdelningens nödvändiga fördelande
på tre olika avdelningar, en lör lugna sjuka, en för mindre lugna och
en för mera oroliga, dessa avdelningar kunnat förläggas ovanför varandra
i de tre våningarna samt kunnat göras med varandra lika. Kommunikationen
mellan avdelningarna tilltänktes förmedlad genom personhiss.
Det torde, synes det byggnadsstyrelsen, kunna med fog påstås, att förslaget
till denna med hänsyn till ändamålet egenartade institutionsbyggnad
— enligt medicinalstyrelsen den första av sitt slag i vårt land —
blivit av den medicinska sakkunskapen grundligt förberett, och byggnadsstyrelsen
har i varje fall svårligen kunnat ur medicinsk eller vårdsynpunkt
ingå i närmare prövning.
Med anledning av revisorernas hänvisning till byggnadsstyrelsesakkunnigas
på sin tid gjorda uttalande (statens offentliga utredningar 1925:13
kommunikationsdepartementet, sid. 85), att det torde böra åligga byggnadsstyrelsen
att vid utredning av byggnadsfrågor och granskning av
förslag till husbyggnadsföretag ingå i en noggrann prövning rörande utrymmesbehovet
och byggnadens standard i övrigt, vill byggnadsstyrelsen
betona, att de sakkunniga därvid, enligt vad styrelsen kan finna, avsett
åtgärder till förekommande av att såväl statens som kommuners och menigheters
byggnadsföretag fördyras på grund av alltför stora krav på
utrymmen och hög standard. »Av naturliga skäl», säga de sakkunniga,
»måste från de myndigheters eller institutioners sida, vilka skola utnyttja
planerade byggnadsföretag, en viss tendens göra sig gällande att framställa
väl långt gående anspråk på utrymmen», och det är »för att få en
motvikt mot dylika strävanden», som byggnadsstyrelsen borde ingå i
prövning av byggnadsföretagen. I det nu föreliggande fallet synes emellertid
läget vara ett annat, och styrelsen synes näppeligen kunna göras
ansvarig för att icke hava påfordrat vare sig en dyrare planläggning eller
över huvud cn utökning av lokaler, som av den medicinska sakkunskapen
befunnits tillräckliga. Byggnadsstyrelsen vill därför bestämt till
— 140 —
bakavisa revisorernas påstående, att styrelsen i föreliggande fall »på ett
betänkligt sätt» försummat sin skyldighet.
Remissakten bifogas.
I ärendets handläggning har byggnadschefen Lindh deltagit.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
IVAR TENGBOM.
PAUL HEDQUIST.
Sten Zethelius.
Medicinalstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 54, § 19.
Till Konungen.
Genom remiss den 19 december 1932 har Eders Kungl. Maj:! anbefallt
byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt eller var för sig
senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1932 församlade revisorer under § 19 av sin berättelse anfört i fråga örn
psykiatriska kliniken i Lund.
Till åtlydnad härav får medicinalstyrelsen anföra följande.
Den ifrågavarande institutionen är den första av sitt slag i vårt land
och i flera avseenden av väsentligen annan art än tidigare inrättade anstalter
för sinnessjuka.
Dess huvuduppgift är att tillgodose den kliniska undervisningen.
Härav har föranletts dels byggnadens förläggning i omedelbar närhet
av de övriga universitetsklinikerna vid Lunds lasarett på ett till följd
av de lokala förhållandena starkt begränsat markområde, dels klinikens
inrättande för ett i jämförelse med statens sinnessjukhus i övrigt litet antal
vårdplatser. Härigenom har en så långt gående uppdelning av patientklientelet
i olika byggnader och vårdavdelningar, som vid nämnda
sjukhus är fallet, icke, eller i vart fall icke utan orimliga kostnader i anläggning
och drift, kunnat genomföras och möjligheterna att på ett fullt
effektivt sätt lokalt särskilja de olika patientkategorierna från varandra
avsevärt inskränkts.
Att det vid en dylik koncentration möter stora svårigheter att anordna
vård för oroliga patienter utan att därigenom olägenheter för vården i
övrigt uppstå är givet, synneriigast som kliniken är avsedd för vård även
av sådana lindrigaste fall av sinnessjukdom, som i regel icke intagas å
sinnessjukhus och ofta tillhöra den mycket ömtåliga grupp av sjuka, som
professorn Sjöbring i sin promemoria omtalar. I de delegerades förslag
till anläggning har också uttryckligen angivits, att kliniken är avsedd att
beläggas med förhållandevis lugna patienter, och att den oroligaste typen
av sinnessjuka överhuvud icke skulle vårdas därstädes.
Till de sålunda begränsade krav, som komme att ställas på kliniken i
fråga örn vården av oroliga sjuka, och till övriga anförda omständigheter,
betingade av dess karaktär av undervisningssjukhus, har styrelsen givetvis
haft att taga hänsyn vid granskningen av de delegerades förslag.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
NILS HELLSTRÖM.
E. LAURITZEN.
J. Hedqvist.
— 141 —
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 59, § 20.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit den 16 december 1932 anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande över en av riksdagens år 1932 församlade revisorer
gjord framställning i fråga örn uteslutande ur statsliggaren av där intaget
avtryck av riksstaten, får ämbetsverket i underdånighet anföra följande.
I avsikt att göra statsliggaren så överskådlig och fullständig som möjligt
har i liggaren intagits ett avtryck av riksstaten, avseende såväl inkomster
som utgifter. Såsom revisorerna framhålla, är det givetvis ett
önskemål att icke göra statsliggaren mera omfattande än som med nödvändighet
erfordras för att den skall kunna fylla sitt ändamål såsom en
fullständig och överskådlig budgethandbok. Då riksdagen i sin skrivelse
nr 213 vid 1932 års riksdag under punkt 6:o hemställt, att Eders Kungl.
Majit ville taga under övervägande lämpligheten av en omläggning av
statsliggaren i enlighet med vissa av riksdagen i samma skrivelse angivna
synpunkter, varvid det ansågs önskvärt att i statsliggaren intaga jämväl
uppgifter avseende fjärde huvudtiteln, rörande vilken huvudtitel nu
utgivas särskilda liggare, torde böra tagas under övervägande, huruvida
icke i stället någon minskning av i statsliggaren redan intagna uppgifter
lämpligen låter sig genomföra. Även örn det ur vissa synpunkter får
anses vara en fördel att i statsliggaren hava ett avtryck av riksstaten,
måste dock statskontoret finna, att några mera avsevärda olägenheter av
att utesluta detta avtryck av riksstaten knappast förefinnas. Statskontoret
viii dock framhålla, att, därest statsliggaren icke längre anses böra
innehålla ett avtryck av riksstaten, det lärer vara önskvärt att på något
sätt i liggaren framdeles meddela uppgifter örn statsverkets inkomstsida,
i all synnerhet som i åtskilliga hänseenden ett nära samband iörefinnes
mellan vissa inkomstposter och utgiftsanslag. Detta torde emellertid låta
sig göra på sådant sätt, att i statsliggaren framdeles intages en sammanställning
rörande statsverkets inkomster, kompletterad med uppgifter angående
de föreskrifter, som må hava utfärdats rörande inkomstposternas
uppbörd och redovisning m. m„ ungefärligen efter mönster av den numera
i statsliggaren intagna förteckningen över de bestämmelser, som
reglera statens av statskontoret förvaltade utlåningsfonder. Genom denna
anordning skulle uppgifter jämväl rörande föreskrifter, som hava betydelse
för inkomsterna i riksstaten, komma att återfinnas i statsliggaren,
vars användbarhet på ett viktigt område härigenom givetvis skulle ökas.
Därest ovan nämnda komplettering av statsliggarens nuvarande uppgifter
få verkställas av statskontoret, har statskontoret intet att erinra
mot att ur statsliggaren uteslutes det för närvarande där intagna avtrycket
av riksstaten.
Stockholm den 2 januari 1933.
KARI. H TOTTIK.
Underdånigst i
A. EM. ERICSSON.
Carl Peyron.
— 142 —
Statskontorets och Kommerskollegii
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 59, § 21.
Underdånigt utlåtande.
Statsrevisorerna framhålla, att enligt deras mening det icke bör före*
komma, att tjänsteman hos kommerskollegium, som i denna egenskap
haft att bereda ett ärende angående lån från kraftledningslånefonden.
mot ersättning anlitas såsom statskontorets värderingsman vid prövningen
av säkerheten för samma lån.
Revisorerna synas härmed åsyfta det förhållandet, att, sedan ett lån
av ifrågavarande slag beviljats, det åligger vederbörande låntagare att
för lånets utbekommande hos statskontoret ställa sådan säkerhet, som kan
av detta ämbetsverk godtagas, och att statskontoret, som har prövningen
av dylik säkerhet sig ålagd, understundom anser sig böra fordra ett avsakkunnig
person avgivet utlåtande rörande den erbjudna säkerheten, i
vilka fall sakkunskapen av låntagaren helt naturligt ofta hämtats från
den avdelning inom kommerskollegium, där expertisen på detta område
är tillfinnandes. Den omständigheten att tilläventyrs samma person redan
på låneärendets tidigare stadium — d. v. s. i fråga örn lånets beredning
till föredragning hos kommerskollegium och lantbruksstyrelsen av
en honom överordnad tjänsteman, alltså före lånets beviljande — deltagit
i samma ärendes behandling kan enligt ämbetsverkens förmenande på
intet sätt förminska värdet av det sakkunnigutlåtande han vid bedömandet
av den erbjudna säkerheten avgiver. Tvärtom. Hans ingående llän
nedom örn den kraftanläggning, varom fråga kan vara, bör tillmätas särskild
betydelse.
Revisorerna understryka särskilt det enligt deras mening tydligen mycket
ömtåliga förhållandet, att den sakkunnige anlitas mot ersättning för
sitt uppdrag och anse sig böra framhålla, att tillförlitlig sakkunnig hjälp
för här ifrågavarande ändamål utan svårighet torde kunna anskaffas på
annat håll. Då man emellertid med säkerhet torde kunna utgå ifrån att
sådan sakkunnig hjälp, som väl då skulle lämnas av annan person än en
statstjänsteman, icke heller lämnas utan ersättning, är det rätt svårt att
förstå, varför sålunda anlitad hjälp, vars tillförlitlighet man väl dock
icke alltid har så lätt att bedöma, bör föredragas framför det sakkunniga
biträde, som lämnas av en därtill särskilt utbildad tjänsteman hos kommerskollegium,
en tjänsteman, vilkens för uppdragen betingade arvoden
torde bra mycket lättare kunna göras till föremål för kontroll än de ersättningar,
som av andra anlitade sakkunniga påfordras.
Statskontoret anser för sin del uteslutet att, därest vederbörande låntagare
såsom sakkunnigt biträde anlitat därtill skickad tjänsteman hos
kommerskollegium, vägra att godtaga dennes utlåtande vid prövning av
den för lån erbjudna säkerheten.
Kommerskollegium har för sin del från vederbörande tjänsteman inom
kollegium inhämtat, att denne under åren 1929—1932 utfört sammanlagt
15 värderingar av ifrågavarande slag, varav endast en under år 1932. Då
han dessutom enligt egen uppgift aldrig själv erbjudit sig utföra sådan
värdering samt aldrig haft tillfälle att i egenskap av föredragande deltaga
i avgörandet av ansökning örn beviljande av kraftledningslån, synes
— 143 —
statsrevisorernas uttalande hava mera teoretisk än praktisk innebörd. För
övrigt uppgiver vederbörande tjänsteman, att lian aldrig använt tjänstetid
tor värderingsinstrumentens upprättande. Kollegium lärer sakna befogenhet
att förbjuda tjänsteman att utom tjänstetid åtaga sig värderingsuppdrag
av ifrågavarande art.
Skola åtgärder i sådant syfte vidtagas — åtgärder, som ämbetsverken
anse opåkallade — torde dessa få vidtagas i annan ordning än som nu
föreslagits.
Vad beträffar den sakkunskap, som utanför kommerskollegium stått
till förfogande för säkerhetsprövningen, finna ämbetsverken, att den omständigheten,
att den sakkunnige stått lånesökanden till tjänst vid ansökningshandlingarnas
upprättande, i och för sig icke kan förringa värdet
av det lämnade sakkunnigutlåtandet. Garanti för att en dylik värdering
genomförts på ett betryggande sätt har vunnits genom att värderingsinstrumentet
vanligen undergått granskning genom vederbörande byrådirektör
och överinspektör inom kommerskollegium, som i tjänsten åtagit
sig att utföra denna granskning.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarien friherre Leijonhufvud samt kommerserådet Matz.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
K. A. FRYXELL. A. EM. ERICSSON.
NILS SPILHAMMAR. G. HOLMBERGER.
Carl Peyron.
Generaltullstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 61—63,
§§ 22-25.
Till Konungen.
Genom remiss den 16 december 1932 har Kungl. Majit anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse under §§ 22—25 yttrats rörande
dels tullokalerna i Östersund, Kalmar och Falkenberg, dels ock storleken
av personalen vid tullkammaren i Sölvesborg.
Till fullgörande härav får styrelsen, med överlämnande av införskaffade
yttranden1 från vederbörande lokala tullmyndigheter, för egen del
anföra följande.
I fråga örn tullokalerna i Östersund hava revisorerna anmärkt, att uppvärmningsanordningarna
i dessa lokaler syntes vara såväl ur hälsosynpunkt
som med hänsyn till risken att för köld ömtåligt gods skadades
synnerligen otillfredsställande, samt framhållit nödvändigheten av att
centralvärmeanläggning anordnades. Med anledning härav må vissa
upplysningar lämnas angående tidigare yrkanden örn tullokalernas förbättring.
I skrivelse till generaltullstyrelsen den 14 november 1931 anmälde
tullkammaren i Östersund, att, sedan tullkammaren i skrivelse till
Ej här avtryckta -
— 144 —
drätselkammaren i staden den 30 maj 1931 gjort framställning, att drätselkammaren
måtte gå i författning örn verkställande av vissa närmare
angivna arbeten å tullokalerna samt anskaffning av erforderliga möbler
och andra inventarier för desamma, drätselkammaren enligt tullkammaren
tillställt utdrag av protokoll för den 29 oktober 1931 beslutit att vid
uppgörande av utgifts- och inkomststaten för år 1932 beräkna anslag för
allenast en del av de av tullkammaren begärda arbetena och inventarierna.
De viktigaste önskemålen i tullkammarens framställning, nämligen
anordnande av dubbelfönster och ändamålsenligare belysning i tulltaxeringslokalen
samt av trägolv i det s. k. laboratorierummet, installering av
centralvärmeanläggning för samtliga tullokalerna och anbringande av en
trappa från tulitaxeringslokalen till den ovanför belägna tullagerlokalen,
hade emellertid icke biträtts av drätselkammaren. Med anledning därav
framhöll styrelsen i skrivelse till drätselkammaren den 29 februari 1932,
att styrelsen funne de av drätselkammaren beslutade förbättringarna av
tullokalerna icke nöjaktigt tillgodose de fordringar, som styrelsen ansåge
sig böra ställa på beskaffenheten av sådana lokaler. Samtidigt därmed
anhöli styrelsen, att drätselkammaren måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder
i syfte att tjänstelokalerna bleve fullt tidsenligt anordnade, varvid
hänsyn borde tagas till de anvisningar, som innefattades i en av i
tullhusbyggnader särskilt förfaren arkitekt på styrelsens föranstaltande
upprättad promemoria. Sedan styrelsen i skrivelse till drätselkammaren
den 9 september 1932, i avsaknad av svar å sin tidigare gjorda framställning,
anhållit örn upplysning, i vilket läge frågan befunne sig, mottog
styrelsen — som under hand erfarit, att förberörda trappanordning dåmera
utförts — från drätselkammaren den 1 oktober 1932 utdrag av dess
protokoll för den 15 september 1932, av vilket protokollsutdrag framgick,
att drätselkammaren, med beaktande av att deli icke disponerade anslag
för omhandlade omändringsarbeten samt på grund av de tryckta tiderna
och nödvändigheten för staden att spara, ansett sig icke kunna för närvarande
tillmötesgå de framförda önskemålen i större utsträckning än
som redan skett. Över drätselkammarens förenämnda beslut hördes tullkammaren
i Östersund, som i utlåtande den 25 november 1932 förklarade
sig anse de av drätselkammaren åberopande skälen för uppskov icke kunna
godkännas.
Med hänsyn till vad revisorerna nu anfört har styrelsen denna dag i
skrivelse till stadsfullmäktige i Östersund framhållit nödvändigheten av
att de av styrelsen tidigare såsom nödiga ansedda men ännu outförda anordningarna
inom tullokalerna, däribland installation av centralvärmeanläggning,
bleve snarast möjligt vidtagna. Därjämte har avskrift av styrelsens
skrivelse tillställts tullkammaren.
Beträffande det av revisorerna anmärkta förhållandet, att tullkammaren
i Kalmar saknade betryggande anordningar för förvaring av penningmedel
och värdehandlingar, får styrelsen anföra följande. I syfte att
hos rikets tullanstalter åstadkomma fullt betryggande skydd av hos dessa
inneliggande uppbörd och andra kontanta medel lät styrelsen den 18 december
1931 från tullanstalterna införskaffa uppgifter på de åtgärder i
berörda syfte, som vidtagits eller eventuellt bomme att vidtagas. Tullkammaren
i Kalmar anmälde därvid önskvärdheten av att ett kassavalv
anordnades inom dess tjänstelokaler. Med anledning därav anhöll styrelsens
kameralbyrå i skrivelse till drätselkammaren i Kalmar den 16 augusti
1932, att drätselkammaren ville lämna styrelsen meddelande örn sta
-
145 —
■ilens ställning till ifrågavarande spörsmål. Något svar härå har ännu
icke inkommit till styrelsen. Emellertid har styrelsen denna dag i skrivelse
till stadsfullmäktige i Kalmar uttalat önskvärdheten av att frågans
avgörande påskyndas, varvid styrelsen tillställt stadsfullmäktige avskrift
av revisorernas yttrande i frågan. Samtidigt har avskrift av styrelsens
ovanberörda skrivelse översänts till tullkammaren i Kalmar. Givetvis
kommer styrelsen att söka i görligaste mån tillse, att berörda frågas fort
satta behandling icke onödigtvis fördröjes.
Vidkommande tullokalerna i Falkenberg hava revisorerna anmärkt pa
deras belägenhet och den närmare beskaffenheten av desamma. Vad sålunda
anmärkts överensstämmer med den uppfattning i ämnet, som styrelsen
hyser. Från tullverkets sida havn upprepade framställningar örn
anordnande av tidsenligare lokaler gjorts hos stadens myndigheter. Sålunda
gjorde, såsom revisorerna erinra örn, tullkammaren redan under
år 1914 framställning till stadsfullmäktige i Falkenberg om tillhandahållande
av tidsenligare och bättre belägna tullokaler, men denna fram
ställning ledde icke till annat, än att ärendet i december 1914 förklarades
skola uppskjutas »till dess lugnare tider inträtt». Sedan vid inspektion
hos tullkammaren den 18 maj 1931, förrättad av chefen för styrelsens kameralbyrå,
det konstaterats, att tullokalerna befunne sig i ett synnerligen
otidsenligt skick, vore bristfälliga ur eldfare- och säkerhetssynpunkt samt
trånga och icke i överensstämmelse med nutida fordringar på tjänstelokaler
i allmänhet, återupptog tullkammaren i skrivelse till stadsfullmäktige
den 11 augusti 1931 frågan örn anskaffande av nya tullokaler. Därvid
hemställde tullkammaren — under erinran örn sin tidigare framställning
och under åberopande av vad vid nyssnämnda inspektion utrönts — att
stadsfullmäktige ville utse sakkunniga personer, som i samråd med tullförvaltaren
på platsen kunde utarbeta förslag till ny tullhusbyggnad, att
uppföras på lämpligt ställe inom stadens hamnområde, ävensom till byggnadens
inredning och andra i samband därmed erforderliga arbeten. Den
av tullkammaren sålunda gjorda framställningen föranledde emellertid
icke någon åtgärd från stadens sida, varför styrelsen fann sig föranlåten
att i skrivelse till stadens drätselkammare den 9 september 1932 anhålla,
att drätselkammaren måtte så snart ske kunde lämna styrelsen upplysning,
när berörda fråga kunde förväntas bliva föremål för slutligt avgörande
från stadens sida. Till svar därå mottog styrelsen först den 3 januari
1933 avskrift av en av stadsfullmäktige den 24 november 1932 beslutad
skrivelse i ämnet till tullkammaren; berörda skrivelse hade emellertid
redan den 13 december 1932 i avskrift tillställts styrelsen genom tullkammaren.
I nämnda skrivelse anförcs bland annat, att stadens hamnstyrelse
låtit en av generaltullstyrelsen anlitad arkitekt utarbeta två förslag
till nybyggnad, slutande å en byggnadssumma av 85,000 respektive
82,000 kronor, ävensom att stadsfullmäktige väl insett, att dc tjänstelokaier,
som stöde till tullkammarens förfogande, icke vöre ur alla synpunkten;
dc lämpligaste men att stadsfullmäktige det oaktat på grund av del
svära ekonomiska läget i allmänhet samt det tryckta och ovissa läge, i vilket
dc flesta av stadens större industrier befunne sig, funnit sig icke
kunna för närvarande besluta i nybyggnadsfrågan. Styrelsen, som ännu
icke fattat beslut i anledning av stadsfullmäktiges sålunda helt nyligen
tillkännagivna ståndpunkt i omhandlade fråga, bar givit stadsfullmäk
lige och tullkammaren del av revisorernas uttalande i förevarande ninne.
I" - lien.-lavinileise nini. sintsne/•/,<’
7 för nr /.''>//?. lil
— 146 —
Vad slutligen beträffar den av revisorerna ifrågasatta minskningen av
personalen vid tullkammaren i Sölvesborg, får styrelsen anföra följande.
Omfattningen av rörelsen vid tullkammaren i Sölvesborg under do senare
åren belyses av följande siffror:
|
|
| 1925 | 1926 | 1927 | Å r 1928 | 1929 | 1930 | 1931 |
Iuklarerade | fartyg............... | ..... antal | 205 | 184 | 2291 | 250 | 237 | » | 213 |
Utklarerade | fartyg............... |
| 180 | 209 | 203! | 208 | 217 | 221 | 220 |
Tulltaxerade | varuposter ....... | ..... >> | 1,686 | 1,755 | 2,225! | 2,013 | 2,006 | 2,229 | 2,203 |
Uppbörd av | tullmedel ■■ ...... | ..... kronor | 50,857 | 54,556 | 72,875; | 85,246 | 64,072 | 71,030 | 64,815 |
» » | andra medel...... | ..... . » | 20,491 | 13,815 | 15,672= | 17,875 | 12,691 | 13,043 | 10,552 |
De anförda siffrorna utvisa, att rörelsen vid tullkammaren under de
angivna åren icke visat någon mera bestämd tendens till nedgång. I jämförelse
med åren 1925 och 1926 kan tvärtom konstateras en icke obetydlig
uppgång i trafiken. Vad speciellt sjötrafiken beträffar har densamma icke
ens under depressionstiden gått tillbaka, vilket framgår av följande siffror:
fyr-
och båkmedel år 1931 ................................................... 9,232: 63 kronor
» » » » 1932 |;.........................................-.......... 10,368: 71 »
inklarerade fartyg är 1931 213 stycken
» » » 1932 238 »
utklarerade fartyg är 1931 220 »
» » » 1932 225
Den kammarskrivarutbildade personalen vid tullkammaren utgöres allenast
av tullförvaltaren och är sålunda redan nedbragt till det minsta möjliga
antal. Intill den 1 april 1927 var å tullkammarens stat uppförd jämväl
en kammarskrivartjänst. Emellertid indrogs denna tjänst från och
med nämnda dag, i följd varav åtskilliga kamerala arbetsuppgifter liksom
vissa tulltaxeringsgöromål måst överlämnas till den vid tullkammaren
anställde tullöveruppsyningsmannen.
Bevakningspersonalen utgöres, förutom av tullöveruppsyningsmannen,
av fyra tillsyningsmän. Dessutom har tullkammaren på därom gjord
framställning medgivits rätt att i tjänstgöring använda viss iclce-ordinarie
personal. Under budgetåret 1930/1931 fingo sålunda jämlikt styrelsens
medgivande två icke-ordinarie befattningshavare inkallas i tjänstgöring.
För innevarande budgetår har inkallningsrätten begränsats tili
en sådan befattningshavare, varför den egentliga bevakningspersonalen
numera omfattar endast fem man. Då det med hänsyn till sjötrafiken är
nödvändigt att upprätthålla bevakning av hamnen dygnet runt och sålunda
även nattetid, måste av dessa fem man en ständigt avdelas till nattvaktstjänstgöring,
varjämte en man måste helt eller till större delen anlitas
som tullkammarvakt. Endast tre man kunna därför odelat ägna
sig åt det löpande tullbevakningsarbetet. Detsamma omfattar bevakning
av hamnområdet, vilket sträcker sig från själva staden till den 2 kilometer
söder därom belägna uthamnen (Falkvik), vidare förrättandet av
visitationer av fartyg inom området i fråga samt tillsyn å lossningar och
— 147 —
lastningar på en kajsträcka av över en halv kilometer. Det torde kunna
anses uteslutet, att berörda bevakningsuppgifter skulle kunna fullgöras
med en mindre personalstyrka än den som för närvarande är tillgänglig.
För övrigt må framhållas, att det vid en ytterligare indragning av bevakningspersonal
icke lärer kunna undvikas, att tjänstemännen finge fullgöra
nattvaktstjänstgöring i en omfattning, som icke kunde anses stå i
överensstämmelse med de för tullverket gällande arbetstidsföreskrifterna.
På grund av ovan anförda omständigheter torde det för närvarande icke
vara möjligt att vidtaga någon inskränkning av personalen vid tullkammaren
i Sölvesborg.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
tjänstförrättande generaltulldirektör, jämväl tillförordnade byråcheferna
Linders, Holmgren, föredragande beträffande revisorernas framställningar
under §§ 22—24, och Sandquist, föredragande beträffande framställningen
under § 25.
Stockholm den 5 januari 1933.
Underdånigst:
Under generaltulldirektörens frånvaro:
TUWE JANSSON.
Hilding Lindberg.
överståthållareämbetets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 har överståthållareämbetet
fått sig anbefallt att senast den 11 januari 1933 avgiva underdånigt utlåtande
med anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers
berättelse yttrats rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn
statsverkets inkomster.
I anledning härav får i underdånighet överståthållareämbetet anföra
följande:
Riksdagens revisorers berörda yttrande utmynnar i ett uttalande örn
önskvärdheten därav, att en undersökning måtte ske, i vad mån genom
en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll i fråga om statsinkomsterna
ökad effektivitet och rationalisering på detta område stå att
vinna.
Mot vidtagande av en sådan undersökning har överståthållareämbetet
icke något att erinra, men tillåter sig redan nu framhålla, att, för ämbetets
vidkommande, undersökningen torde komma att visa ett huvudsakligen
negativt resultat. Av den uppbörd, som ämbetet har örn händer,
synes nämligen visserligen uppbörden av bidragen till upprätthållande
av sparbanksinspektionen lämpligen kunna och — i likhet med vad nyligen
skett beträffande uppbörden av bidragen till bankinspektionen och
fondinspektionen — böra överflyttas till central myndighet; men den
- - 148 —
uppbörd, som bär verkställa» av exempelvis kronoutskylder, automobilskatt,
bötesmedel, bevillningsavgifter av vissa handlande och handelsexped!
ter och för vissa offentliga föreställningar, avgifter för registrering
av motorfordon, firmor och ekonomiska föreningar, avgifter för besiktning
av motorfordon samt provisioner för exekutiva auktioner, torde
däremot svårligen kunna utan olägenhet omhänderhavas av central
myndighet.
Stockholm i överståthållareämbetets kansli den 11 januari 1933.
Underdånigst:
RICHARD BRING.
N. G. Valentin.
Länsstyrelsens i Stockholms
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till K o n u n g e n.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 bär länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer
anfört rörande uppbörd, redovisning och kontroll av statsverkets
inkomster. Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
Revisorerna hava i stora drag lämnat en redogörelse för den statliga
uppbörden å olika områden och i anslutning därtill förordat en centralisering
genom överflyttning av uppbördsarbete till centrala myndigheter.
Revisorerna hava dock därvid icke ifrågasatt någon ändring beträffande
det nu tillämpade förfarandet vid uppbörd av kronoutskylder
och fordonsskatt. Länsstyrelsen anser, att detta uppslag givetvis bör
undersökas och möjligheterna för dess tillvaratagande prövas, enär man
därigenom möjligen i vissa fall skulle kunna vinna en förenkling av ett
onödigt tungt förvaltningsförfarande och samtidigt bereda länsstyrelserna
en viilbehövlig lättnad i deras arbete. Såsom skäl för en ändring
i angiven riktning torde däremot icke kunna åberopas, att länsstyrelsernas
uppbördsarbete skulle i fråga örn tillförlitlighet och överskådlighet
giva ett sämre resultat än de centrala myndigheternas. Länsstyrelsen
erinrar örn att länsstyrelsernas inkomster från oell med budgetåret
1931/1932 med några undantag redovisas uti till riksräkenskapsverket ingående
månadsräkningar samt att länsstyrelsernas uppbördsbokföring är inordnad
i huvudböckerna, varigenom automatisk medelskontroll oell balansering
av restantier äger rum. Förbiseenden, såsom det av revisorerna
påpekade, måste anses förklarliga med hänsyn till den ständiga tillkomsten
av nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna samt den kvantitativa
ökningen av redan förefintliga åligganden utan motsvarande personalförstärkning.
För att kunna bedöma, huruvida en överflyttning av uppbördsbestyren
i av revisorerna önskad riktning är möjlig, måste man emellertid klargöra
vissa väsentliga olikheter, vilka förefinnas inom den statliga uppbördsverksamlietens
område. I de flesta fall är det nödvändigt att först
konstatera den statliga fordringens förhandenvaro och med ledning av
- 14!) -
växlande faktiska förhållanden fastställa skatte- eller! avgiftspliktens
omfattning, varefter beloppets indrivning kail ske. Under sådana omständigheter
är i regel en lokal uppbördsmyndighet ined orts- oell personkänuedom
oundgänglig för att uppbördens effektivitet icke skall
äventyras. I några fall åter kan med ledning av offentliga handlingar,
såsom register, statistiska uppgifter med mera uppkomsten av en statens
fordran med Visshet förutses och dess storlek bestämmas med ledning
av föreliggande uppgifter. Något uppspårande av SkattekällaH eller
någon utredning för debitering av beloppen''erfordras därvid icke.
En uppbörd av denna beskaffenhet torde likåväl kunna omhänderkavas
av en central som en lokal myndighet. Länsstyrelserna tjänstgöra i sådana
fall endast såsom en handräckningsmyndighet, vilken inkasserar
klara fordringar och rapporterar de influtna medlen till annan myndighet.
Då en inbetalning till statsverket är förknippad med en motprestation
från statens sida, måste dock uppbörden i regel ske hos myndighet
i orten, varför en central myndighet i dessa fall éj bör ifrågakomma.
Länsstyrelsen har med ledning av ovan angivna ''synpunkter undersökt,
huruvida några av de statsinkomster, sorn för Härvarande uppbäras
av länsstyrelserna, i stället kunna''inflyta till''central myndighet.
Länsstyrelsen har därvid funnit, att så möjligen katt ske beträffande bidragen
till sparbanksinspektionen. Länsstyrelsen förutsätter emellertid
därvid, att någon kostnadsökning för statsverket öj uppstår genom
att det arbete, som nu är fördelat å dé tjugofyra läässtyrölserna, förlag-*
ges till en myndighet. Länsstyrelsen anser nämligen icke, att de
fördelar, som kunna vinnas genom en dylik överflyttning, motivera
en utgiftsutökning för det allmänna.
Länsstyrelsen finnér det vara av vikt, att uppmärksamhet agnäs frågan
om kontrollen över statsinkomsternas behöriga inflytande, Enligt
länsstyrelsens mening skulle vissa fördelar stå ätt vinna, därest sådana
planmässiga undersökningar för tillsyn över skattepliktens fullgörande,
som bed rivas i samband nied det årliga taxen ngåärbetet, kunde utsträckas
till andra områden av det fiskaliska arbetet. Såsom ett exempel må
nämnas, att en granskning av bouppteckningar, före dessas inregistrering,
genom vederbörande taxeringsmyndigheter, Vilka år från år följa
de skattskyldigas förmögenhetsförhållanden, säkerligen skulle medföra
ökade inkomster av arvsskatt. Därest en ökad kontroll över den statliga
uppbörden skall kunna vinnas, fordras emellertid i första hand, att de
lokala myndigheter, som med nödvändighet måste handhava kontrollen,
icke belastas med en övermäktig arbetsbörda utan håva tid och arbetskrafter
över för erforderliga initiativ och undersökningar.
Stockholm å landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
NILS EDÉN.
.1. I.ÖWGKKN.
— 150 —
Länsstyrelsens i Uppsala län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del l, sid. 63,1 26.
Till Konungen.
Såsom utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer år 1932 i sin
berättelse under § 26 yttrat rörande uppbörd, redovisning och kontroll
i fråga om statsverkets inkomster får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
till åtlydnad av nådig befallning, i underdånighet anföra följande.
Statsrevisorernas omdöme att en »anmärkningsvärd» brist på enhetlighet
är rådande i fråga örn uppbörd, redovisning och kontroll beträffande
statsverkets inkomster kan icke delas av Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande,
såvitt omdömet avser länsstyrelsernas befattning med
berörda göromål. I de flesta fall, där länsstyrelses medverkan är föreskriven,
är dea föranledd av att länsstyrelsen såsom ortsmyndighet
äger närmare beröring med de avgiftsskyldiga än den centralmyndighet,
sorn förvaltar inkomsterna i fråga, och därför lättare kan pröva
förutsättningarna för avgifternas utgörande. Att så verkligen förhål
ler sig, erkänna revisorerna beträffande kronoskatten och motorfordonsskatten,
men detsamma gäller örn ett stort antal andra inkomstslag. I
sådant avseende må erinras örn avgifter för registrering av anmälningar
till handels- och föreningsregistren för landsbygden samt för registrering
och besiktning av motorfordon, örn ersättningar för meddelad
fri rättegång, örn ersättning för vägingenjörens biträde åt vägdistrikt
med flera liknande medel. Att beträffande medel av dylik art genomföra
en centralisering på sätt statsrevisorerna förordat kan svårligen
bliva till fördel. Till belysning av frågan överlämnas en förteckning 1
å de medel, för vilka länsstyrelsen redovisar uppbörd.
Endast beträffande ett fåtal medel torde minskat arbete och ökad säkerhet
kunna påräknas genom centralisering av uppbörden, redovisningen
och kontrollen. Sålunda torde intet vara att erinra mot föreskrift
att terminsavgifter från de allmänna läroverken skola insättas å
statsverkets giroräkning för statskontorets räkning i stället för att, såsom
nu sker, insättas för länsstyrelsens räkning. En sådan anordning
torde stå i god överensstämmelse med deli omläggning av formerna för
utbetalning av avlöningsmedel till läroverken, som nyligen genomförts
till lättnad för länsstyrelserna. Vidare torde något väsentligt icke vara
att invända mot en anordning, enligt vilken bidrag till bestridande av
kostnaden för sparbanksinspektionen inlevereras direkt till statskontoret,
även örn därav föranledes skyldighet för statistiska centralbyrån
att lämna statskontoret erforderliga uppgifter för bidragens uträknande
och en ökning av centralbyråns arbetsbörda därigenom inträder.
Något starkare behov av en sådan omläggning beträffande dessa bidrag
kan dock knappast sägas vara för handen; den av revisorerna påtalade
förseningen av bidragens levererande under budgetåret 1931/1932 synes
hava berott av tillfälliga omständigheter, vilka, sedan dylika avgifter
uppburits under några år, knappast torde på nytt inträffa.
För kontroll över rättidiga erläggandet av avgifter enligt vattenlagen
erfordras merendels medverkan av ortsmyndighet, och en centralisering
Ej bär avtryckt.
— 151 —
beträffande dylika avgifter torde därför icke medföra lättnad i arbetet
eller ökad säkerhet utan snarare motsatsen. Genom förande av liggare
hos länsstyrelsen över meddelade beslut örn utgörande av dylika avgifter
kan kontrollen över uppbörden underlättas.
En så omfattande utredning i denna fråga, som statsrevisorerna funnit
vara önskvärd, kan Eders Kungl. Martts befallningshavande icke
förorda men har intet att erinra mot en undersökning, som begränsas
till de medel, beträffande vilka länsstyrelsernas befattning närmast är
av expeditionell natur, såsom terminsavgifter vid de allmänna läroverken
samt bidrag till bestridande av kostnaden för sparbanksinspektionen.
Uppsala slott i landskontoret den 31 december 1932.
Underdånigst:
S. LINNÉE.
ADOLF LUNDEVALL.
Länsstyrelsens i Södermanlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
I anledning av nådig remiss den IG december 1932 med anledning av
vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster
får länsstyrelsen uttala sin anslutning till det av revisorerna gjorda
uttalandet, att bättre överskådlighet och en rationellare ordning synas
kunna skapas, örn man utgår från att i största möjliga mån för varje
slag av inkomster eller beträffande varje inkomstpost i riksstaten en och
samma myndighet bör handhava såväl uppbörden och redovisningen
som kontrollen. .......
För befordrandet av detta syftemål vill länsstyrelsen för sin del föreslå,
dels att uppbörden av bidrag till sparbanksinspektionen i likhet med
vad som gäller beträffande bidrag till bankinspektionen i sin helhet
övertages av kungl, statskontoret, dels ock att de avgifter till. vattendomstolarna,
som enligt gällande föreskrifter skola inbetalas till länsstyrelserna,
i stället måtte uppbäras av central myndighet förslagsvis
kungl, lantbruksstyrelsen, som bör hava större förutsättningar för en
effektiv kontroll över att bidragen inflyta på därför avsedd tid.
Nyköping i landskontoret den 9 januari 1933.
Underdånigst:
G. SEDERHOLM.
HEUMAN V. EKVALL.
— 152 —
Länsstyrelsens i Östergöt
lands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Sedan det genom remissresolution den 16 december 1932 blivit länsr
styrelsen anbefallt att avgiva utlåtande över vad i den av riksdagen^
senast församlade revisorer avgivna berättelsen under § 26 anförts rörande
uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster,
får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
På sätt revisorerna framhållit, gör på ifrågavarande område en viss
oenhetlighet sig gällande, vilket är helt naturligt, enär statsmakternas
beslut örn de olika statsinkomsternas uppbörd och redovisning tillkommit
under sinsemellan vitt skiftande betingelser och de reglerande bestämmelserna
i allmänhet torde vara dikterade av en strävan att i de
särskilda fallen inpassa uppbörds- och redovisningsförfarandet hos de
förvaltningsorgan, vilka av praktiska hänsyn funnits mest ägnade att
åtaga sig dessa funktioner med minsta möjliga organisationsförändringar.
På detta sätt har emellertid redovisningsförfarandet i somliga
stycken kommit att präglas av en viss tyngd, och sannolikt skulle i sär*
skilda fall en förenkling i inkomstredovisningen kunna vinnas genom
centralisering och reformer i enskilda detaljer. I sistberörda hänseende
kan länsstyrelsen icke underlåta att framhålla, att redovisningsförfarandet
rörande den ordinarie kronouppbörden, sådant detsamma utformats
efter dennas uppdelning på två terminer, synes mera komplicerat
och därigenom också mera tidsödande och dyrare än nödvändigt.
För åvägabringande av förslag till ändrade bestämmelser om redovisning
av statens inkomster enligt de av revisorerna angivna riktlinjerna
kräves emellertid, såsom revisorerna också antytt, en allsidig utredning,
eventuellt genom särskilt utsedda sakkunniga.
Linköpings slött i landskontoret den 10 januari 1933.
K. STÅRCK.
Underdånigst:
KARL TISELIUS.
Länsstyrelsens i Jönköpings
län
yttrande i anledning av riksdagens <
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till kungl, finansdepartementet.
Genom remiss den 16 i denna månad har länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad. riksdagens revisorer anfört under § 26
i sin under år 1932 avgivna berättelse.
I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande:
Då en större enhetlighet beträffande uppbörd, redovisning och kontroll
i fråga om statsverkets inkomster synes vara ägnad att bidraga till
större reda och ordning i förvaltningen, får länsstyrelsen — som ansluter
sig till den av statsrevisorerna hävdade principen att i största
möjliga mån för varje slag av inkomster eller beträffande varje in
-
— 153 —
komstpost i riksstaten en oell samma myndighet bör handhava såväl uppbörden
och redovisningen som kontrollen — för sin del tillstyrka, att
den av revisorerna föreslagna undersökningen måtte komma till stånd.
Jönköping i landskontoret den 29 december 1932.
CARL MALMROTH.
Johan Wallinder.
Länsstyrelsens i Kronobergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 uästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer
i angiven ämbetsberättelse, i hithörande del bifogad remissen, yttrat
rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster.
Med anledning härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Riksdagens revisorer hava i sin berörda berättelse i fråga örn nu gällande
uppbördssystem för statens inkomster och kontrollen därå anmärkt
på den bristande enhetligheten och planmässigheten i organisationen
härav samt gjort det uttalandet, att bättre överskådlighet och en
rationellare ordning syntes kunna skapas, örn man utginge ifrån att för
varje slag av inkomster eller beträffande varje inkomstpost i riksstaten
en och samina myndighet borde handhava såväl uppbörden och redovisningen
som kontrollen. Möjligheten och fördelen av en centralisering
härav borde således undersökas.
I fråga örn den betydande inkomstuppbörd, som avser kronoskatten
och motorfordonsskatten, medgiva riksdagens revisorer, att länsstyrelsernas
medverkan för uppbördens inhämtande näppeligen kan undvaras.
Länsstyrelsen delar obetingat denna mening. Men även med avseende
på det stora flertalet övriga statsinkomster, som för närvarande
ingå genom länsstyrelserna, förmenar länsstyrelsen att för bibehållandet
av nu gällande ordning tala sådana skäl av praktisk betydenhet, att
länsstyrelsen icke kan finna det fördelaktigt, åtminstone i någon större
omfattning, att centralisera uppbörd, som nu tillhör länsstyrelsens befattning,
örn ock principiella skäl kunde tala därför. Emellertid vill
länsstyrelsen härmed icke bestrida att vissa statsverksinkomster med
fördel kunde utan länsstyrelsen som mellanhand direkt ingå till vederbörande
centrala myndigheter. Så synes förhållandet vara med den av
riksdagens revisorer särskilt omnämnda inkomsttiteln: II Uppbörd i
statens verksamhet, 9) Bidrag till sparbanksinspektionen. Vidare vill
länsstyrelsen här nämna under samma avdelning förekommande inkomsttitlarna:
10) Bidrag för tillsyn (iver sparbankerna samt 14) Terminsavgifter
för läroverken.
Växjö i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
A. BESKOW.
WILH KUNI LANGH.
— 154 —
Länsstyrelsens i Kalmar län
yttrande i anledning av riksdagens ,
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Genom remiss den 16 december 1932 anbefalld att avgiva yttrande över
riksdagens revisorers berättelse i vad den rör uppbörd, redovisning och
kontroll i fråga örn statsverkets inkomster, får länsstyrelsen i underdånighet
anföra följande.
Länsstyrelsen kan icke hava något att erinra mot revisorernas uttalande,
att bättre överskådlighet och en rationellare ordning skulle kunna
skapas, örn i största möjliga mån varje slag av inkomster i riksstaten en
och samma myndighet handhade såväl uppbörden och redovisningen som
kontrollen.
En del, för att icke säga allra största delen av de medel, som det tillkommer
länsstyrelserna att uppbära och redovisa, äro, såsom revisorerna
också anmärkt, av sådan natur, att en centralisering av uppbörden beträffande
dem icke lämpligen kan åvägabringas. Detta gäller huvudsakligen
kronoutskylder och andra i samband med kronouppbörden uppburna
medel samt böter.
Däremot torde hinder icke möta för centralisering av uppbörden av
kyrkofondens medel, bidrag till bankinspektionen samt bidrag för tillsyn
över sparbankerna. Uppbörden av dessa medel lärer nämligen utan olägenhet
kunna åläggas statskontoret, till vilket medlen av länsstyrelserna
nu redovisas.
Likaså synes uppbörden av arrenden för kronoegendomar samt avbetalningar
å köpeskillingar för kronolägenheter, vilka medel det åligger domänstyrelsen
att redovisa, kunna överflyttas på detta ämbetsverk.
Beträffande de medel, som av länsstyrelserna uppbäras, kan syftet med
revisorernas framställning visserligen i någon mån, men ej i större utsträckning
vinnas.
Kalmar i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
JOHN FALK.
ALBERT LILJA.
Länsstyrelsens i Gotlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till kungl, finansdepartementet.
Enligt nådig remiss har Kungl. Maj:ts befallningshavande att till departementet
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
i § 26 av sin senast avgivna berättelse anfört angående uppbörd,
redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster.
Kungl. Majrts befallningsliavande får för sin del tillstyrka en undersökning
enligt av revisorerna antydda riktlinjer.
Visby i landskontoret den 10 januari 1933.
A. E. RODHE.
GUSTAF MELIN.
— 155 —
Länsstyrelsens i Blekinge
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Eders Kungl. Majit bär genom nådig remiss den 16 december 1932 anbefallt
länsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande med anledning av
vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse, § 26, yttrats rörande
uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster;
och får i anledning härav länsstyrelsen i underdånighet anföra föl
ifråga
örn statsinkomster, som enligt nu gällande föreskrifter skola
inbetalas till vederbörande länsstyrelser, redovisas dessa inkomster, i enlighet
med kungl, kungörelsen angående medelsförvaltningen i länen den
13 november 1931 och av Eders Kungl. Maj:t den 19 juni 1931 fastställda
ändrade formulär för länens räkenskaper jämte anvisningar för desammas
tillämpande, från och med den 1 juli 1931 i månadsräkningar och i
landskontorets till riksräkenskapsverket ingående uppbördsredogörelser.
Sålunda redovisas i landskansliets månadsräkning automobilskatt och i
landskontorets månadsräkning stämpelmedel i vad avser arvsskatt, tillfälliga
skatter såsom bensinskatt, gummiringsskatt och skatt å kaffe,
bidrag till gäldande av kostnaderna för allmänna ombud vid tillsynen
över sparbankernas förvaltning, bidrag till gäldande av kostnaderna för
sparbanksinspektionen, vattendomstolsavgifter och andra direkt till länsstyrelsen
ingående diverse statsinkomster. I kontrollsyfte hava jämväl nu
förevarande olika slag av medel, som uppdebiteras i landskontorets månadsräkningar,
ansetts böra särskilt uppföras i den enligt 24 § i ovan berörda
kungörelse örn medelsförvaltningen i länen å landskontoret förda
uppbördsliggaren.
Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, har en förbättrad och numera tillfredsställande
kontroll över uppbörden och redovisningen av de medel, för
vilka länsstyrelserna äro uppbördsredogörare, redan vunnits genom meddelade
föreskrifter örn ifrågavarande medels redovisning i månadsräkningar
och i landskontorets uppbördsredogörelser från och med budgetåret
1931/1932. På grund härav och då i övrigt uppbörden utan olägenhet
synes kunna omlhinderhavas hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen,
finner sig länsstyrelsen för sin del böra i underdånighet hemställa,
att riksdagens revisorers ifrågavarande yttrande, i fråga örn statsverkets
inkomster som skola inlevereras till länsstyrelserna, icke måtte till någon
Eders Kungl. Majrts vidare åtgärd föranleda.
Karlskrona i landskontoret den 31 december 1932.
HUSTAV GYI.LKNKKOIv
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
J. (i. UUNDQVIST.
— 156 —
Länsstyrelsens i Kristian
stads
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, 1 26.
T il 1 K onunge n.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 bar länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande
uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster, och
får länsstyrelsen i sådant avseende i underdånighet anföra följande.
Revisorerna hava i den av dem avgivna berättelsen gjort det uttalandet,
att en anmärkningsvärd brist på enhetlighet synes vara rådande i
fråga om uppbörd, redovisning och kontroll av statsverkets inkomster.
Detta kan icke förnekas, men anser länsstyrelsen, att en centralisering
därav, såsom revisorerna synas vilja ifrågasätta, är omöjlig att genomföra.
Såsom revisorerna även framhållit kan det ej heller undvikas, att
uppbörden och redovisningen av kronoutskylderna och motorfordonsskatten
omhänderhaves av länsstyrelserna. Samma är emellertid även
förhållandet beträffande en del av statens övriga inkomster såsom till
exempel avgifter för registrering och besiktning av motorfordon, avgifter
för jaktpass, fullföljds- oell bevillningsavgifter, indrivningsavgifter å
till länsstyrelsen direkt inbetalda kronoutskylder samt övriga stämmoböter,
registreringsavgifter för anmälningar till förenings- m. fl. register,
kronans bötesmedel, indragna sportler och provisioner, ävensom författningsenligt
utgående ränta å förskott å avlöning åt lärare vid folk- m. fl.
skolor. Då de flesta av sagda avgifter inbetalas till länsstyrelserna och
redovisningen av de övriga av nyss nämnda inkomster är intimt förbunden
med länsstyrelsernas verksamhet, har länsstyrelsen svårt att föreställa
sig, att länsstyrelsernas medverkan för uppbörd och redovisning
jämväl av ifrågavarande statsinkomster skall kunna undvaras.
Vad åter beträffar sparbankernas bidrag för tillsyn över desamma och
till sparbanksinspektionen synes icke något hinder föreligga för att indrivningen
och redovisningen därav omhänderhaves av kungl, statskontoret
i likhet med vad som sker i fråga örn motsvarande bidrag från bankbolag
och försäkringsanstalter.
Vad angår terminsavgifter från läroverk skola desamma enligt bestämmelse
i gällande läroverksstadga av rektor inlevereras i länen till länsstyrelserna
och i Stockholm till kungl, statskontoret. Då icke något skäl
synes förefinnas för att göra en skillnad i redovisningen beträffande ifrågavarande
avgifter, torde även terminsavgifter från läroverk i länen böra
inlevereras direkt till statskontoret.
Vidkommande anmärkningsmedel, vilka bokföras såsom inkomst för
vederbörande utgiftsanslag, torde desamma för vinnande av enhetlig kontroll
lämpligen kunna redovisas av riksräkenskapsverket.
Kristianstad i landskontoret den 9 januari 1933.
JOSEF FISCHER
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
C. RICH. LUNDBERG.
— 157 —
Länsstyrelsens i Malmöhus
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
1 anledning av nådig remiss den 16 december nlistlidet år får länsstyrelsen
härmed avgiva underdånigt utlåtande beträffande ett vid remissen
fogat transumt av riksdagens revisorers berättelse rörande uppbörd, redovisning
och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster.
Det har länge varit länsstyrelsen uppenbart, att såväl vid uppbörden av
statens inkomster som vid utbetalningen av dess utgifter en onödig omgång
i många fall förefinnes. Länsstyrelsen vill därför biträda varje försök
till förenkling i statsförvaltningen och ansluter sig till fullo till det
av riksdagens senast församlade revisorer i dess berättelse gjorda uttalandet
rörande uppbörd, redovisning och kontroll av statens inkomster.
Beträffande de statsinkomster, vilka enligt av riksräkenskapsverket på
grund av 15 § i nådiga kungörelsen den 19 juni 1931 med föreskrifter angående
medelsförvaltningen i länen meddelade bestämmelser skola redovisas
i uppbördsbokföringen torde — örn man bortser från bidragen till
sparbanksinspektionen — en centralisering av uppbörden, redovisningen
och kontrollen ej kunna ifrågasättas. Vad nämnda bidrag angår handhaves
emellertid redovisningen av statskontoret, medan uppbörden sker
genom länsstyrelsernas försorg. En överflyttning av uppbörden till redovisningsmyndigheten
på av revisorerna anförda grunder torde kunna
genomföras utan olägenheter i nära analogi med vad som skett exempelvis
med uppbörden av bidragen till bankinspektionen. Den omständigheten,
att tillsynen över sparbankerna utövas delvis av länsstyrelserna och delvis
av sparbanksinspektionen, medan den i lagen om bankrörelse föreskrivna
tillsynen över bankbolag utövas ensamt av bankinspektionen, synes
icke i och för sig böra utgöra hinder härför.
Revisorerna hava framhållit, att uppbörden av avkastningen utav statens
produktiva fonder i en del fall sker hos länsstyrelserna, medan statskontoret
eller riksgäldskontoret är redovisningsmyndighet. En centralisering
äv uppbörden i detta fall torde uteslutande vara ägnad att skapa en rationellare
ordning.
Malmö i landskontoret den 18 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
K. WESSMAN. V. THEG!-:.
Länsstyrelsens i Hallands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorer* uttalande del I, sid. 63, § 26.
T ill K o n n n g e u.
Med anledning av riksdagens senast församlade revisorers uttalanden i
§ 26 av deras berättelse rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga
om statsverkets inkomster får länsstyrelsen anföra följande.
— 158 —
Revisorerna hava uttalat önskvärdheten av att en undersökning verkställes,
i vad mån genom en centralisering av uppbörd, redovisning och
kontroll i fråga örn statsinkomsterna ökad effektivitet och rationalisering
på detta område stå att vinna.
Med hänsyn till den korta tid, som stått länsstyrelsen till buds för remissens
besvarande, finner sig länsstyrelsen icke kunna avgiva något uttömmande
förslag i ämnet men tillstyrker att utredning sker i det av revisorerna
angivna hänseendet. På frågans nuvarande läge vill länsstyrelsen
endast meddela, att sådan centralisering hos statskontoret synes utan
olägenhet kunna ske beträffande vissa statsinkomster, som ingå i länsstyrelsens
räkenskaper, nämligen:
Bidrag till sparbanksinspektionen.
Bidrag för tillsyn över sparbankerna och
Terminsavgifter från läroverken.
Däremot torde handhavandet av de mångskiftande tillfälliga inkomster,
som redovisas under titeln »Diverse inkomster» och som i allmänhet äro
av lokal natur, enligt länsstyrelsens åsikt fortfarande böra bibehållas hos
länsstyrelserna.
Halmstads slott i landskontoret den 10 januari 1933.
Under dånigst:
AXEL MÖRNER.
PER KJELLMAN.
Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. t>3, § 26.
Till kungl, finansdepartementet.
På grund av nådig remiss den 16 december 1932 får Kungl. Maj:ts befallningskavande
härmed avgiva anbefallt utlåtande med anledning av
vad riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse under § 26
yttrat rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets
inkomster.
Revisorerna hava såsom en sammanfattning av sitt uttalande i frågan
framhållit, att en bättre överskådlighet och en rationellare ordning syntes
kunna skapas, örn i största möjliga utsträckning för varje slag av inkomster
eller beträffande varje inkomstpost i riksstaten en och samma
myndighet handhade såväl uppbörd och redovisning som kontroll.
Revisorerna framhålla önskvärdheten av en undersökning i vad mån
genom en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn
statsinkomsterna ökad effektivitet och rationalisering på detta område
stöde att vinna.
Det lärer kunna ifrågasättas, huruvida icke genom att å ena sidan uppbörd
och redovisning och å andra sidan kontrollen handhavas av olika
myndigheter, den största effektiviteten i sistnämnda hänseende ernås.
Däremot bör ej förnekas, att överskådligheten torde bliva större vid en
centralisering i antydd riktning, varjämte givetvis en viss förenkling i arbetet
och arbetsbesparing skulle kunna ernås.
— 159
Inom området för Kungl. Maj :ts befallningsliavandes ämbetsförvaltning
torde emellertid frågan vara av mindre betydelse, enär från centrali
seringen skulle undantagas kronoskatten oell inotorfordonsskatten. Med
den egentliga motorfordonsskatten lärer böra likställas avgifter för registrering
av motorfordon samt sådana endast tilllälligtvis förekommande
skatter, såsom bensinskatt, gummiskatt och kaffeskatt.
Befattningen med uppbörd av avgifter för registrering eller besiktning
av motorfordon lärer ej lämpligen kunna flyttas från länsstyrelserna, ej
heller uppbörden av byresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
byggnader, där dessa utgöras av hyror av befattningshavare vilka
åtnjuta bostadsförmån i sådana byggnader och vilka hyresmedel vid löneutbetalning
innehållas samt i länsräkenskapen uppdebiteras såsom inkomst
för byggnadsstyrelsen. — Vid rekvisition av ersättning för kostnader och
förskott för byggnadsstyrelsen gå dessa inkomster i avräkning.
På sätt i revisionsberättelsen framhålles sker inbetalning av bidrag till
försäkringsinspektionen saint bank- och fondinspektionen numera enligt
författningar av åren 1931 och 1932 direkt till statskontoret från vederbörande
bolag. Däremot sker inbetalning av sparbankernas bidrag till
sparbanksinspektionen ävensom av de arvoden och resekostnadsersättringar,
som tillkomma de allmänna ombuden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Det vore givet önskvärt, att dessa bidrag m. m. kunde behandlas
på samma sätt som sker med bidragen till de övriga inspektionerna.
Någon ändring i sättet för indrivning och redovisning för indragna
sportler och provisioner, fullföljdsavgifter och bötesmedel lärer ej lämpligen
kunna ske.
Terminsavgifter från läroverken redovisas till Kungl. Maj:ts befallningshavande.
För fångvårdsstyrelsen handhar Kungl. Maj:ts befallningshavande den
närmaste ekonomiska förvaltningen av kronohäktet i Uddevalla. Liksom
beträffande centralfängelserna lärer denna förvaltning kunna direkt skötas
av fångvårdsstyrelsen. Bland inkomster bär märkes uppbörd för underhåll
av nämnda kronohäkte, av vilka bidragen från häradena debiteras
å kronodebetsedlarna, under det att Uddevalla stad direkt till Kungl.
Maj:ts befallningshavande inbetalar det årliga bidraget från staden med
135 kronor, allt enligt kungl, brev den 10 juli 1861.
För domänstyrelsen debiterar och indriver Kungl. Majlis befallningshavande
dels
arrendemedel å utarrenderade kronodomäner,
dels avbetalningar å köpeskillingar för försålda kronoegendomar och
lägenheter samt räntor.
[ fråga örn arrendemedlen redovisas till betalning förfallande belopp,
influtna medel samt avkortningar på samma sätt som gäller för kronoskatten.
Uppbörd sker vid särskilda uppbördsstämmor.
Beträffande avbetalningar å köpeskillingar lämnas särskild redovisning
till domänstyrelsen över debiterade och influtna samt balanserade
belopp.
Båda slagen av medel, i den mån de inflyta, upptagas därjämte i den
särskilda räkning, som varje månad av Kungl. Maj:ts befallningshavande
skall avgivas till domänstyrelsen. Frågan om domänförvaltningens ordnande
lärer enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande erfarit vara
föremål för särskild utredning.
— 160 —
Inkomster å utgiftstitlar utgöras till väsentlig del av återlevereringar
av utbetalta medel eller rättelse genom omföring av felförda utbctalningsposter.
Göteborg i landskontoret den 10 januari 1933.
På länsstyrelsens vägnar:
K. CENTERWALL. G. HÅRD AF SEGERSTAD.
Länsstyrelsens i Älvsborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Länsstyrelsen får härigenom avgiva anbefallt utlåtande över riksdagens
senast församlade revisorers under § 26 i avgiven berättelse intagna yttrande
rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets
inkomster.
Revisorerna sammanfatta sina synpunkter på redovisningen av och
kontrollen över statsverkets inkomster i det uttalandet, att bättre överskådlighet
och en rationellare ordning synes kunna skapas, örn man utgår
ifrån, att i största möjliga mån för varje slag av inkomster eller beträffande
varje inkomstpost i riksstaten en och samma myndighet bör handhava
såväl uppbörden och redovisningen som kontrollen. Endast där så
befinnes ofrånkomligt borde enligt revisorernas mening uppbörden omhänderhavas
av vederbörande länsstyrelser eller av flera förvaltningsmyndigheter.
Revisorerna finna önskvärt, att en undersökning verkställes,
i vad mån genom en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll
i fråga örn statsinkomsterna ökad effektivitet och rationalisering på
detta område stå att vinna.
Länsstyrelsens utlåtande i detta ärende lärer alltså böra avhandla spörsmålet,
huruvida genom en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll
i fråga örn sådana statsinkomster, med vilka länsstyrelsen i en eller
annan form har att taga befattning, en ökad effektivitet och rationalisering
står att vinna.
Den ojämförligt största gruppen av dylika statsinkomster är den, som
innefattas i begreppet kronoutskylder i vidsträckt mening. I fråga örn
uppbörd och redovisning av dessa utskylder ävensom av motorfordonsskatten
anse emellertid revisorerna det knappast möjligt att undvara länsstyrelsernas
biträde. Att utan samband med en allmän omorganisation av
uppbcrdsväsendet förändra sättet för redovisningen av utskylderna till
staten är även enligt länsstyrelsens mening icke möjligt. Revisorerna
anse emellertid, att, frånsett nu nämnda statsinkomster, för närvarande
i stor utsträckning tillämpas ett system att låta uppbörden av statsinkomster
ske genom vederbörande länsstyrelser, som sedermera hava att till den
myndighet, som förvaltar medlen, rapportera de olika uppbördsposterna,
ett system, som synes revisorerna ägnat att ofta föranleda onödig omgång.
Revisorerna hava därvid till en början uppmärksammat, att de medel, som
— 161 —
inbetalas av sparbankerna i landet såsom bidrag till upprätthållande av
sparbanksinspektionen, uppbäras av länsstyrelserna, vilka därefter redovisa
desamma till statskontoret, under det att motsvarande bidrag till
försäkrings-, bank- och fondinspektionerna inbetalas direkt till statskontoret.
Länsstyrelsen ser för sin del icke något hinder för att bidragen till
sparbanksinspektionen inbetalas på samma sätt. Även terminsavgifterna
från läroverken torde kunna inbetalas direkt till statskontoret.
Revisorerna anföra vidare, att sådana återbetalningar av lånemedel, som
äga rum med anlitande av fastighetsförsäljnings- m. fl. medel, stundom
icke skett med önskvärd snabbhet. Då länsstyrelsen i detta län icke handhar
förvaltningen av sådana medel, varom här synes vara fråga, kan något
uttalande icke göras i denna punkt.
Uti den översikt, som föregår revisorernas uttalande, angives bl. a., att
till länsstyrelserna under inkomsttiteln »Diverse inkomster» inbetalas till
statskontoret indragna provisioner och bötesmedel ävensom fullföljdsavgifter.
Provisionerna, vilka utgå å landstingsmedel, vägskatt och försäkringsavgifter,
redovisas i samband med kronouppbörden, och bötesmedlens
redovisning sker i stort sett i liknande ordning som indrivningen av kronoutskylderna.
I fråga örn redovisningen av dessa båda inkomstgrupper
torde sålunda, i enlighet med vad ovan anförts, någon ändring icke för
närvarande kunna ifrågakomma. Däremot torde fullföljdsavgifter utan
olägenhet kunna inbetalas direkt till statskontoret. Kontroll över redovisningen
av dessa avgifter kan vinnas genom uppgifter från nedre justitierevisionen.
Även gruvförsvarsavgifter synas utan olägenhet kunna inbetalas
direkt till statskontoret.
Slutligen anföra revisorerna i översikten, att även uppbördsmedel å utgiftsanslag
i åtskilliga fall gå genom länsstyrelserna. Härmed torde avses
bl. a. sådana fall, då ett utgiftsanslag gottgöres för en från detsamma
verkställd oriktig medelsutbetalning. Eli återbetalning till statskontoret
i stället för till länsstyrelsen av sådana medel skulle för det fall, att det
till länsstyrelsens förfogande ställda anslaget är till beloppet begränsat,
innebära en reduktion av det för länsstyrelsen disponibla anslaget. För
sådana fall bör givetvis det nuvarande förfaringssättet bibehållas.
Vänersborg i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
CAHL MALM.
GHIL FAHLCRANTZ.
Länsstyrelsens i Skaraborgs
Ian
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. Gil, 8 2G.
T i 11 k u n g 1. f i n a n sdeparte lii ente t.
Genom nådig remissresolution den 16 december 1932 anbefalld avgiva
utlåtande över riksdagens revisorers yttrande rörande uppbörd, redovisning
och kontroll i fråga orri statsverkets inkomster får länsstyrelsen anföra
följande.
11 — Itev.-berättelse ang. statsverket för år W.1‘2. lil.
162 —
Därest förvaltningen av varje slags medel helt samlas i en enda myndighets
hand undvikes ju den omgång i förfaringssättet, som vållas genom,
lorvaltningsåtgärdernas uppdelning å ett flertal myndigheter. En centralisering
av medelsförvaltningen till undvikande av tidsutdräkt synes därför
önskvärd, därest omläggningen kan ske utan kostnadsökning och utan
olägenheter i andra avseenden.
Vad särskilt angår kontrollen över statsinkomsternas indrivning och
redovisning förmena revisorerna, att denna kontroll skulle underlättas
örn för vart slag av inkomster en myndighet har sig anförtrodd såväl
uppbörden som den slutliga redovisningen av medlen.
Länsstyrelsen får häremot göra följande erinringar beträffande kontrollväsendet
över länsstyrelsens medelsförvaltning.
I den mån av länsstyrelsen omhänderliavda medel redovisas i debiteringsrapporten
skall kontroll varje månad utövas över utestående medel,
varvid kontrollen kan göras mer eller mindre specifik och ingående alltefter
omständigheterna och medlens natur. Eedovisningssystemet torde
få anses innefatta möjligheter till fullt effektivt kontrollförfarande. Sådana
medel, som icke redovisas i länsstyrelsens debiteringsrapport, äro
däremot undandragna periodisk kontroll och underkastas systematisk
kontroll endast i samband med diariigranskningen.
Gällande föreskrifter örn länsstyrelsens medelsförvaltning äro meddelade
uti riksräkenskapsverkets cirkulär den 25 juni 1931 med anvisningar
för tillämpande av de genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 juni 1931 fastställda
formulär för länens räkenskaper m. m.
Den av revisorerna ifrågasatta centraliseringen av statsinkomsternas
uppbörd m. m. får anses vara en lämplighetsfråga, mot vars genomförande
i större eller mindre utsträckning länsstyrelsen intet har att erinra.
Mariestad i landskontoret den 14 januari 1933.
AXEL EKMAN.
ELIAS BRANDE!..
Länsstyrelsens i Värmlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till kungl, finansdepartementet.
Genom eder skrivelse den 16 sistlidna månad har länsstyrelsen anmodats
till eder inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
i sin berättelse yttrat rörande uppbörd med mera av statsverkets inkomster,
och får länsstyrelsen för sin del tillstyrka att, i enlighet med revisorernas
i berättelsen uttryckta önskan, en undersökning verkställes, i
vad mån ökad effektivitet och rationalisering kan uppnås genom centralisering
av uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsinkomsterna.
Karlstad i landskontoret den 5 januari 1933.
ABE. ENGLE.
— 163 —
Länsstyrelsens i Örebro län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. bil, § 20.
Till kungl, finansdepartementet.
I nådig remiss den 16 december 1932 har länsstyrelsen anbefallts att senast
den 11 januari 1933 till finansdepartementet avgiva utlåtande med
anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats
rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets
inkomster.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
Revisorerna sammanfatta sina synpunkter på redovisningen av och kontrollen
över statsverkets inkomster i det uttalandet, att bättre överskådlighet
och en rationellare ordning synas kunna skapas, örn man utginge
från, att i största möjliga mån för varje slag av inkomster eller beträffande
varje inkomstpost i riksstaten en och samma myndighet handhade
såväl uppbörden och redovisningen som kontrollen. Endast där så befunnes
ofrånkomligt, borde uppbörden ske av vederbörande länsstyrelser eller
av flera förvaltningsmyndigheter.
Den av revisorerna väckta frågan synes taga sikte bland annat på de
tidigare talrikt förekommande fall, då länsstyrelserna användes såsom
mellanhand för indrivning och redovisning av medel av högst skiftande
natur. De fall. då länsstyrelsen uppbär medel, som icke hava mer eller
mindre direkt samband med länsstyrelsens verksamhet i allmänhet, äro
numera rätt fåtaliga.
Beträffande här ifrågavarande medel av olika slag, med vilka länsstyrelsen
har att taga befattning, lärer — på sätt revisorerna jämväl synas
anse _ någon annan ordning än den nu gällande icke kunna komma i fråga
för uppbörd av sådana medel, som upptagas å kronodebetsedel, av skatt
å motorfordon eller av bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Av de under »Uppbörd i statens verksamhet» upptagna inkomsterna och
avgifterna skola på grund av i lag och författning eller på annat sätt meddelade
föreskrifter följande inbetalas till länsstyrelsen, nämligen, vattendomstolsavgifter,
avgifter för registrering av motorfordon, avgifter för
besiktning av motorfordon, liyresmedel från under byggnadsstyrelsens
vård stående egendomar, bidrag till sparbanksinspektionen, bidrag för
tillsyn över sparbankerna samt terminsavgifter från läroverken.
Av samtliga dessa inkomster synas endast de, som avse terminsavgifterna
från läroverken, vara av beskaffenhet, att uppbörden och redovisningen
av dem utan vidare kunna överflyttas från länsstyrelsen till annat verk,
väl närmast statskontoret. Beträffande alla övriga här ovan uppräknade
inkomstgrupper har länsstyrelsen att vidtaga vissa åtgärder, som stå i
direkt samband med uppbörden. Sålunda är tiden för uppbörden av vissa
vattendomstol sa vgifter beroende av att visst arbete blivit påbörjat. Undersökning
härutinnan lärer närmast tillkomma länsstyrelsen. Avgift för
registrering av motorfordon skall uppbäras i samband med registreringen,
som verkställes av länsstyrelsen. Av avgifterna för besiktning av motorfordon
skall inbetalas allenast så mycket, som överskjuter vad besiktningsman
enligt kungl, kungörelsen angående ersättning till besiktningsmän
— 164 —
för motorfordon m. m. äger tillgodokonmia. Deli redovisning över influtna
avgifter, som besiktningsman bar att avgiva, lärer val knappast kunna
granskas av annan myndighet än länsstyrelsen, som därför också synes
böra hava att uppbära och redovisa medlen i fråga.
Måhända skulle hyresmedel för under byggnadsstyrelsens vård ställda
egendomar utan olägenhet kunna inbetalas direkt till byggnadsstyrelsen
och kontrollen därigenom underlättas. I det enda fall i detta län, då dylika
medel förekomma, har emellertid uthyrningen skett genom länsstyrelsens
försorg. Det lärer därför vara riktigast, att medlen i första hand
uppbäras av länsstyrelsen, som sedan redovisar dem i sin årsräkning med
byggnadsstyrelsen.
Bidrag till sparbanksinspektionen skall enligt kungl, kungörelsen den 20
december 1929 (nr 403) fastställas av länsstyrelsen, som jämväl har att
bestämma storleken av bidraget för tillsyn över sparbankerna. Så länge
dessa föreskrifter gälla, torde det vara lämpligast, att de medel, som genom
dem regleras, också inbetalas till länsstyrelsen.
Beträffande bidraget till sparbanksinspektionen synes emellertid intet
hindra att detta, i likhet med exempelvis bidraget till bank- och fondinspektionen,
fastställes av vederbörande centrala myndighet och inbetalas
till statskontoret.
Under inkomsttiteln »Diverse inkomster» redovisas i länsräkenskaperna
— förutom av revisorerna omnämnda sportler och provisioner, fullföljdsavgifter
och bötesmedel — jämväl gruvförsvarsavgifter, jaktpassavgifter
och några andra, i allmänhet smärre inkomster, vilka av olika anledningar
skola till statsverket inbetalas. Samtliga under denna inkomsttitel i länsräkenskaperna
redovisade medel stå emellertid utan undantag i sådant
förhållande till länsstyrelsens verksamhet, att uppbörden och kontrollen
av dem icke lämpligen kunna av annan myndighet övertagas.
Vad här ovan sagts örn medel under »Diverse inkomster» gäller även örn
uppbördsmedel å utgiftsanslag. Hit hänföras exempelvis anmärkningsmedel.
Det lärer få anses ligga i sakens natur, att dylika medel, såsom nu
i allmänhet sker, inbetalas till den vederbörande myndighet, som verkställt
utbetalningen eller i allmänhet förvaltar utgiftsanslaget.
Revisorernas uttalande i denna fråga är till sin principiella innebörd
riktigt och därför värt beaktande, i den mån icke en omläggning i den riktning
revisorerna avse redan skett. Av vad ovan anförts torde framgå, att
de inkomster, som inbetalas till länsstyrelsen, stå till länsstyrelsens verksamhet
i det sammanhang, att överflyttning till annan myndighet av uppbörden
och redovisningen av dessa inkomster knappast skulle låta sig göra
i nämnvärd omfattning och icke heller vara ägnad att skapa större överskådlighet
eller ökade kontrollmöjligheter.
Örebro slott i landskontoret den 7 januari 1933.
BROR C. HASSELROT.
OSKAR RUNDQVIST.
165
Länsstyrelsens i Västman
lands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Med remiss den lii december 1932 bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshaVande
anmodats avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer i berättelse
för år 1932 yttrat angående uppbörd, redovisning och kontroll av
statsverkets inkomster. Med anledning härav får befallningshavanden i
underdånighet anföra följande.
I revisorernas yttrande påvisas, att uppbörden av statsverkets inkomster
av olika slag sammanförts till vissa uppbördsmyndigheter, vilka särskilt
nämnas befallningshavandena. Statsrevisorerna uppgiva, att det i
stor utsträckning förekommer, att befallningshavandena hava att redovisa
uppburna medel till centrala myndigheter och framhålla, att onödig omgång
skulle undvikas och kontrollen över att inkomsterna i behörig ordning
inflyta och redovisas i hög grad underlättas, örn såväl uppbörd och
redovisning som kontroll för varje slag av inkomster eller beträffande varje
inkomstpost i riksstaten omhänderhadés äV en och samma myndighet.
För att få klarhet i vad den av statsrevisorerna förordade centraliseringen
av uppbörden egentligen innebär, torde det vära nödvändigt, att man
uppdelar genom befallningshavanden uppburna statsinkomster efter sättet
för deras redovisning. Man finner då, att det störa flertalet av dessa inkomster
ej redovisas specifikt till annan myndighet. Redovisning sker till
riksräkenskapsverket genom avlämnande av de räkenskapsutdrag och inkomstsammandrag,
som äro behövliga för kontrolländamål samt för upprättande
av sammandrag för riket över de olika inkomsterna. Om uppbörden
av de på detta sätt redovisade inkomsterna Sammanfördes till en central
myndighet, synes detta böra medföra en arbctsbesparing i så måtto,
att länssammandragen över inkomsterna och befallningshavandenas rapporter
bleve överflödiga. Den kostnadsminskning, som kunde erhållas härigenom,
torde mer än uppvägas av ett försämrat uppbördsresultat. Befallningshavanden
har emellertid gjort en sammanställning över de inkomster,
beträffande vilkas uppbärande en centralisering kan tänkas komma ifråga,
för att få ett begrepp örn vidden av den arbetsbesparing, som kan ernås på
den väg, statsrevisorerna anvisat, och kommit till följande resultat.
Samtliga statsskatter, vilka ingå i allmänna kronouppbörd^!!, samt motorfordonsskatt
undantaga statsrevisorerna från eentraliseringsprojektet.
Kronan tillkommande bötesmedel samt andra i saköreslängd upptagna medel
torde icke kunna uppbäras i annan ordning än nu sker, då dessa medel
erläggas direkt till indrivningsmyndigheterna. Eegistreringsavgifter och
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter kunna givetvis
icke uppbäras av annan myndighet än dien, som verkställer registrering
eller meddelar tillstånd, för vilket bevillningsavgift skall utgå.
Av nu ifrågavarande inkomster skulle återstå följande, beträffande vilka
en omläggning av uppbörden kunde tänkas genomförd:
annuiteter å förskott för avlösning av frälseränta!1
vattendomstolsa vgifter
stämpelmedel (arvsskatt, med vars erläggande anstånd medgivits)
— 166 —
terminsavgifter från de allmänna läroverken
avgifter för besiktning av motorfordon.
Annniteterna å förskott för avlösning av frälseräntor ingå i allmänna
kronouppbörden och torde ej lämpligen kunna uppbäras på annat sätt.
Uppbörden av övriga ovannämnda inkomster är synnerligen obetydlig till
omfattningen. I fråga om vatteudomstolsavgifter och stämpelmedel torde
det förhållande, att befallningshavandena äro lättare tillgängliga för de
betalningsskyldiga än en central myndighet, tala för bibehållande av nuvarande
ordningen för inkomsternas uppbärande. Så länge avlöningar
m. fl. utgifter för de allmänna läroverken utbetalas genom befattningshavaridena,
förefaller det ur redovisningssynpunkt vara lämpligt att befallningshavandena
jämväl uppbära läroverkens inkomster. Skola besiktningsavgifterna
inbetalas till en central myndighet synes följden
bliva att besiktningsmännen för motorfordon bliva nödsakade att avgiva
sina årsrapporter till två myndigheter i stället för en.
Befallningshavandena uppbära även inkomster, lör vilka specifik redovisning
lämnas till annan myndighet. Dubbla räkenskaper över dessa
medel äro i viss utsträckning oundgängliga. Såvitt befallningshavanden
kunnat finna, uppbäras endast följande inkomster av detta slag:
annuiteter ä avdikningslån
vissa domänstyrelsens medel
bidrag till sparbanksinspektionen.
Annuiteterna å avdikningslån debiteras och uppbäras i samband med
allmänna kronouppbörden och redovisas till statskontoret. Befallningshavanden
kan ej finna, att någon arbetsbesparing skulle kunna erhållas
genom uppbörd av dessa medel direkt till statskontoret. Den lindring i
befalluingshavandenas arbetsbörda, som kunde erhållas genom att befallningshavandena
befriades från besväret med annuiteternas bokförande och
redovisande, saknar praktisk betydelse och kan givetvis icke föranleda
någon minskning i kostnaden för befallningshavandenas verksamhet. För
häradsskrivarnas vidkommande skulle uppbördens förläggande till statskontoret
snarast föranleda en ökning i arbetet, då de i så fall bleve nödsakade
att upplägga särskild uppbördslängd i stället för att ifylla en kolumn
i kronouppbördsbok och debetsedlar. Statskontoret skulle givetvis
få vidkännas både ökat arbete och ökade kostnader.
Domänstyrelsen tillkommande medel, vilka uppbäras genom befallningshavandena,
utgöras huvudsakligen av arrenden från kronodomäner och
köpeskillingar för sålda kronoegendomar och -lägenheter. Enligt befallningshavandens
bestämda uppfattning måste uppbörden av dessa medel
aniörtros en lokal myndighet, hos vilken arrendatorer och lägenhetsköpare
kunna göra muntliga framställningar i frågor rörande avlcortning, anstånd
m. m.
Bidragen till sparbanksinspektionen lära utan olägenhet kunna erläggas
direkt till statskontoret, då de betalningsskyldigas antal är obetydligt och
restantier ej torde förekomma.
Av befallningshavandens utredning torde framgå, att den ifrågasatta
centraliseringen av den uppbörd, som nu omliänderliaves av befallningshavandena,
ej kan genomföras annat än i relativt obetydlig omfattning.
Eftersträvar man endast att vinna arbets- och kostnadsbesparing, lärer omläggning
av uppbörden ej kunna ske annat än beträffande ett slag av inkomster
nämligen: bidrag till sparbanksinspektionen.
Enligt befallningshavandens åsikt kan ej befogad anmärkning riktas
— 167 —
mot nuvarande organisationen för bristande ordning och reda, varför en
mera vidsträckt centralisering ej kan motiveras med behovet av förbättring
härutinnan.
Kontrollen över uppbörd och redovisning av medel, som av befallningshavandena
redovisas till annan myndighet, torde få anses vara fullt tillfredsställande.
Beträffande annuiteter å avdikningslån kontrollera såväl
befallningshavandena som statskontoret, att annuiteterna i vederbörlig
ordning debiteras och inflyta. Befallningshavanden finner det svårförståeligt,
att kontrollen över dessa medel skulle förbättras, om den utövades
av statskontoret ensamt. Förhållandet bör väl snarare bliva det motsatta.
En förstärkt kontroll av befallningshavamlenas uppbörd i vissa, delar
torde emellertid vara önskvärd, ehuru den icke kan ernås efter de riktlinjer,
revisorerna angivit.
Vad först angår kontrollen över en rätt debitering av inkomsterna torde
denna behöva förbättras på ett par punkter.
Debiteringen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. fl. i uppbördsbok
upptagna skatter torde icke fullt tillfredsställande kunna kontrolleras
i stad, där samma person förrättar såväl uppbörd som debitering,
annorledes än genom kontrollsummering av i taxeringslängderna paförda
skatter. Föreskrift örn sådan kontroll torde för närvarande icke finnas.
Vad beträffar vissa ovan angivna inkomster av mera tillfällig natur,
vattendomstolsavgifter m. m., torde icke nu av annan myndighet kontrolleras,
att befallningshavandena i räkenskaperna uppdebitera dessa medel.
Åtminstone ifråga örn stämpelmedlen, vilka uppgå till rätt betydande belopp,
synes sådan kontroll böra anordnas. Detta kau lämpligen ske genom
meddelande av föreskrift, att anstånd med arvsskatts erläggande skall rapporteras
såväl till riksräkenskapsverket som till befallningshavandena.
Bestämmelser angående kontroll över debitering av avgifter för registrering
av automobiler finnas icke meddelade. Denna kontroll torde kunna
utövas i samband med granskningen av automobilskattens debitering.
Enligt föreskrifterna i kungl, kungörelsen den 13 november 1931 angående
medelsförvaltningen i länen skall någon kassarörelse ej förekomma
hos befallningshavandena. Likvider till. befallningshavandena skola ske
genom insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken. Särskilt sedan
automobilskatteuppbörden tillkommit har det emellertid i praktiken blivit
omöjligt att undvika kontanta inbetalningar direkt till befallningshavandena.
Föreskrifter rörande förvaltning och bokföring av till befallningshavandena
kontant levererade belopp torde därför vara erforderliga, för
att en fortlöpande kontroll över redovisningen av sådana belopp skall
crliållcis
Såsom slutomdöme beträffande den av statsrevisorerna ifrågasatta utredningen
angående uppbördsväsendets centralisering vill befallningshavanden.
under åberopande av vad bär ovan framhållits uttala, att densam- >
ma icke synes befallningshavanden påkallad ifråga örn medel, som uppbäras
genom befallningshavandena.
Västerås slott i landskontoret den 9 januari 1933.
CARI. l ii. JOHANSON.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
K. .1. HOLMQVIST.
— 168 —
Länsstyrelsens i Kopparbergs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande dell, sid. GU, § 26.
Till Konungen.
Genom nådig resolution den 16 december 1932 bär länsstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari till Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement
inkomma med utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse uttalats rörande uppbörd, redovisning
och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster, och får länsstyrelsen till
åtlydnad härav och med hänvisning i övrigt till bilagd promemoria 1
underdånighet anföra.
Länsstyrelsen biträder den av riksdagens revisorer uttalade uppfattningen
att i fråga örn redovisningen av statens inkomster större reda
och överskådlighet stöde att vinna, därest man där så ske kunde ålade
en viss myndighet eller, om så i undantagsfall befinnes erforderligt,
vissa bestämda myndigheter att ansvara för uppbörden av inkomsterna
under särskilda inkomsttitlar eller av sådana medel, som uppdebiterats
a vissa utgiftsslag.
Likaledes finner länsstyrelsen det för närvarande i åtskilliga fall tilllämpade
systemet att låta uppbörden ske genom vederbörande länsstyrelser
såsom allenast handräckningsmyndighet icke tillfredsställande,
och innebära en onödig omgång.
De inkomster, som av länsstyrelsen sålunda allenast uppbäras för att
redovisas, äro dels följande under statskontorets förvaltning stående medel
nämligen bidrag till sparbanksinspektionen, räntor och amorteringar
å avdikningslån, skogsvårdsavgifter, avgifter till beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond, avgifter till pensionsfonden för civila
tjänstinnehavare, avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen samt älgjaktsavgifter,
dels ock inkomster för domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Vad angår bidragen till sparbanksinspektionen, avgifterna enligt 2
kap. 10 § vattenlagen och älgjaktsavgifter samt inkomsterna för lantbruksstyrelsen
synes uppbörden därav lämpligen böra handhavas av
statskontoret respektive lantbruksstyrelsen. Det kan jämväl ifrågasättas,
huruvida icke lantbruksstyrelsen borde uppbära fiskeavgifter enligt
4 kap. 14 och 6 kap. 9 § vattenlagen samt statskontoret eller annan
central myndighet bidragen för tillsyn över sparbankerna, vattendomstolsavgifterna
samt terminsavgifterna från läroverken.
De räntor och amorteringar, som skola erläggas för försålda så kallade
mindre kronolägenheter, torde av vederbörande betalningsskyldige
böra inlevereras direkt till domänstyrelsen.
I övrigt hyser länsstyrelsen den uppfattningen att någon överflyttning
till annan myndighet av den länsstyrelsen härutöver åvilande uppbörden
av statens inkomster icke skulle medföra några fördelar ur
uppbörds-, redovisnings- eller kontrollsynpunkt.
Falun i landskontoret den 11 januari 1933.
HENÉ AHRENBERG.
Underdånigst:
På länsstyrelsens vägnar:
.IOHN EAHI.ROTH.
- 169
Länsstyrelsens i Gävleborgs
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Till åtlydnad av nådig remiss får länsstyrelsen härmed avgiva utlåtande
i anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn
statsverkets inkomster (§ 26).
Den centralisering av uppbördsförfarandet, som föresvävat riksdagens
revisorer, är säkerligen icke lämplig att genomföra beträffande det allra
största antalet olika medel, beträffande vilka länsstyrelsen handhar
uppbörden. Revisorerna själva hava undantagit uppbörden av egentlig
kronoskatt ävensom automobilskattemedel. Härtill skulle länsstyrelsen
vilja tillägga övriga statsmedel, vilka debiteras och uppbäras i samband
med allmänna kronouppbörden. Regelmässigt användes ju detta
förfarande då de betalningsskyldiga utgöras av ett större antal, och i
dylika fall torde enligt länsstyrelsens förmenande en centralisering av
förfarandet näppeligen innebära en förbättring.
Likaledes måste väl uppbörden fortfarande anförtros åt länsstyrelsen
i sådana fall, då påläggande av avgift är knuten till någon länsstyrelsens
förvaltningsuppgift, t. ex. beträffande uppbörd av registreringsavgifter
av olika slag, uppbörd av räntemedel å utlämnade förskott till
skolor, indragna sportelersättningar o. d.
Beträffande övriga uppbördsmedel kan åtskillnad göras mellan sådana,
som av länsstyrelsen emottagas och bokföras utan att länsstyrelsen har
någon uppgift beträffande debitering och kontroll, och sådana, då debiteringen
och kontrollen åligger länsstyrelsen. Vad det förstnämnda
slaget medel angår, inskränker sig länsstyrelsens uppgift oftast till att bokföra
och i räkenskaperna redovisa medlen i fråga. Så är exempelvis fallet
med terminsavgifter från läroverken, gruvförsvarsavgifter o. d. Huruvida
ändring av förfarandet i dylika fall kan vara lämplig och behövlig
är väl diskutabelt; någon risk ur kontrollsynpunkt innebär ju förfarandet
ej.
Beträffande övriga medel ligger oftast till grund för indrivningen en
annan myndighets beslut. Så är exempelvis fallet med vattendomstolsavgifter,
bötesmedel, återbetalning av utav allmänna medel förskjutna
kostnader såsom i fri rättegång, förskjutna olycksfallsförsäkringsavgifter
till riksförsäkringsanstalten o. s. v. I de fall, då betalningsskyldighet
åligger ett flertal personer, sker indrivningen stundom i den ordning,
som är föreskriven för indrivning av resterande kronoutskylder. I övrigt
gäller det nästan undantagslöst indrivning av engångsavgifter, beträffande
vilken länsstyrelsens kontroll torde kunna anses tillräcklig.
Återstå slutligen sådana fall, då debitering och indrivning av medel
ankommer på länsstyrelsen att verkställa efter laga föreskrift och på
eget eller underlydande tjänstemäns initiativ. Dessa medel äro även de
av mycket olika slag. Riksdagens revisorer hava själva omnämnt ett
fall, nämligen beträffande bidrag till sparbanksinspektionen oell tillsyn
över sparbankerna, då indrivningen och kontrollen icke synts effektiv.
Bland övriga medel av hithörande art kunna nämnas avgifter för be
-
— 170 —
siktning av motorfordon, ersättning från vägdistrikt för av statens vägingenjörer
m. fl, lämnat biträde vid vägbyggnadsarbeten m. m. I dylika
fall är säkerligen ofta en centralisering av förfarandet lämplig och
önskvärd. Beträffande de av vägdistriktet inbetalade ersättningar, där
indrivningen och kontrollen sker på grund av utav statens vägtjänstemän
utfärdade räkningar, torde dock näppeligen någon fördel vara att
vinna av ett överflyttande av redovisningen från länsstyrelsen.
Återbetalningen av de enligt kungl, kungörelsen den 30 juni 1032 (nr
366) örn ackordslån och stödlån åt jordbrukare skall även författningsenligt
ske bos länsstyrelsen. Givetvis är detta ett fall, då en centralisering
skulle kunna äga rum, örn en dylik med hänsyn till arbetets omfattning
och behovet av därtill erforderlig arbetskraft vid göromålens
samlande bos en myndighet för hela landet skulle visa sig förmånlig.
Såvitt länsstyrelsen kunnat finna skulle av riksdagens revisorer åsyftad
centralisering av uppbördsförfarandet sålunda näppeligen vara genomförbar
eller medföra förmån ur kontrollsynpunkt annat än i enstaka
fall. Särskilt då betalningsskyldighet åligger ett större antal
personer i hela landet förefaller det som örn det nu rådande systemet
vore lämpligast, Länsstyrelsen bar dock icke baft möjlighet att på den
korta tid, som stått länsstyrelsen till buds, ingå på en mera ingående
undersökning i ärendet.
Gävle slott i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
SVEN LUBECK.
GUNNAR KLERK.
Länsstyrelsens i Västernorrlands
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Underdånigt utlåtande.
Vid den undersökning, som av länsstyrelsen verkställts angående de av
revisorerna påtalade missförhållandena, har framgått, att inom länet vid
ett tillfälle indrivning av bidrag till sparbanksinspektionen icke i rätt
tid verkställts, men att i övrigt gällande föreskrifter rörande uppbörd, redovisning
och kontroll iakttagits. Ehuru länsstyrelsen sålunda icke själv
har någon större erfarenhet örn brister i de anmärkta hänseendena, har
länsstyrelsen icke något att erinra mot att den föreslagna undersökningen
kommer till stånd.
Härnösand i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
A. WIJKMAN.
MAGNUS FALCK.
— 171 —
Länsstyrelsens i Jämtlands
län
.yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Jämlikt föreskrift i nådig remiss den 16 sistlidne december får länsstyrelsen
härmed i underdånighet avgiva utlåtande med anledning av
■vad riksdagens revisorer anfört (§ 26) angående uppbörd och redovisning
av statsverkets inkomster; och får länsstyrelsen i sådant avseende
anföra följande.
Statsrevisorerna hava framhållit, att en stor brist på enhetlighet för
närvarande är rådande i fråga örn sättet för uppbörd och redovisning
av statsverkets inkomster. Vad särskilt angår de medel som inbetalas till
länsstyrelserna hava revisorerna ifrågasatt, huruvida icke uppbörden i
större utsträckning än nu är fallet borde anförtros åt den centrala myndighet,
som handhar förvaltningen av medlen. Av ifrågavarande inkomster
synes en ändring i sättet för uppbörden böra vidtagas beträffande
bidragen för tillsyn över sparbankerna. Dessa bidrag torde i likhet
med bidragen till bankinspektionen, fondinspektionen och försäkringsinspektionen
lämpligen böra inbetalas till statskontoret. Likaledes
torde vattendomstolsavgifter och terminsavgifter från läroverken kunna
inlevereras direkt till statskontoret. I fråga örn de statsverkets inkomster
i övrigt, som inflyta till länsstyrelsen i detta län, synes någon överflyttning
av uppbörden till central myndighet svårligen kunna äga rum.
Östersund i landskontoret den 9 januari 1938.
Underdånigst:
M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.
GUNNAR LEKANDER.
Länsstyrelsens i Västerbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till K onungen.
Länsstyrelsen har anbefallts att inkomma med utlåtande med anledning
av vad riksdagens senast samlade revisorer under § 26 i den avgivna berättelsen
yttrat angående uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn
statsverkets inkomster.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande
i saken.
Vad detta län beträffar kunna huvudsakligen de arter av inkomster,
som äro upptagna i härvid fogade bilaga, falla inom ramen för detta
ärende, nämligen: — se Bilaga.
Utom tor de av revisorerna särskilt omförmälda bidrag till sparbanksinspektionen
synes det länsstyrelsen, att uppbörden av terminsavgifter
— 172 —
från läroverken oell av enligt vattenlagen utgående avgifter bör kunna
handhavas direkt av central myndighet. Därest utsyningsavgifter fortfarande
skolat utgöras, hade uppbörden av desamma kunnat överflyttas
till domänverket.
Vad beträffar gruvförsvarsavgifter synes det nog ligga nära till hands
att dessa redovisades direkt till central myndighet, i allt fall till den del,
de tillfalla kronan. Då någon uppdelning av redovisningen av de olika
hälfterna av dessa avgifter näppeligen vore lämplig och då det för jordägarna
lärer innebära en fördel att få vända sig till länsstyrelsen för utbekommande
av dem tillkommande hälft av avgifterna i fråga, anser länsstyrelsen
emellertid övervägande skäl tala för, att ändring av gällande
bestämmelser å detta område ej vidtages.
Avdikningslån — avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån —
synas jämväl böra fortfarande indrivas med kronouppbörden med hänsyn
till svårigheten för ett centralorgan att vinna kännedom örn namnen på
de vid varje särskilt tillfälle för de olika beloppen betalningsansvariga.
Ej heller synes det vara påkallat att centralisera uppbörden av avkastningen
av Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond
eller av lånefonden för inköp av renar.
Vad beträffar den mångfald av smärre arrendebelopp, som ingår till
lappfonden, skulle en central uppbörd av desamma bliva arbetskrävande
och föga effektiv och säkerligen tarva ett vidlyftigt handräckningsförfarande
genom länsmyndigheterna.
Att uppbörden av automobilskattemedel bör ske länsvis lärer icke vara
underkastat tvivel.
Den överflyttning av arbete till andra organ, varom det för länet i detta
sammanhang kan komma i fråga, bliver såsom framgår av utredningen
härovan icke så betydande, att någon indragning av arbetskrafter härstädes
kan därav betingas.
För de centrala organ, som finge dessa nya arbetsuppgifter sig pålagda,
kan det däremot lätteligen tänkas uppstå behov av ökad arbetshjälp.
Länsstyrelsen uttalar sin anslutning till det av statsrevisorerna gjorda
allmänna uttalandet, att bättre överskådlighet och en rationellare ordning
synes kunna skapas, örn man utgår från att i största möjliga mån för varje
slag av inkomster eller beträffande varje inkomstpost, i riksstaten en och
samma myndighet bör handhava såväl uppbörden och redovisningen som
kontrollen, vadan endast där så befinnes ofrånkomligt uppbörden bör ske
av vederbörande länsstyrelser eller av flera förvaltningsmyndigheter.
Med hänsyn till vad ovan anförts och då det jämväl för länet rör sig
örn helt obetydliga belopp får länsstyrelsen framhålla, att den ifrågasatta
centraliseringen näppeligen skulle få någon större praktisk innebörd för
länets vidkommande.
Umeå i landskontoret den 10 januari 1933.
Underdånigst:
GUSTAV BOSÉN.
AXEL RUDBERG.
— 173 —
Uppgift å under budgetåret 1931—1932 genom
Bidrag till sparbanksinspektionen ..
Bidrag för tillsyn över sparbanker
Avdikningslån ....................................
Terminsavgifter från läroverken ...
Vattendomstolsavgifter.......................
Bilaga.
länsstyrelsens i Fäster -
Avgifter enligt 4 kap. 14 § vattenlagen..........
Fiskeavgifter enligt 6 kap. 9 § vattenlagen ..
Västerbottens och Norrbottens nybygges- och
förbättringslånefond..........................................
Lånefonden för inköp av renar..........................
IJtsyningsa vgifter..................................................
Västerbottens lappfond:
Upplåtna fjällägenheter ......................................
Upplåten rätt till jakt och fiske ......................
m. fl. medel. | |
Antal | Kronor |
poster | |
2 | 590:11 |
2 | 712:22 |
18 | 397: 77 |
5 | 20,905: — |
18 | 2,226: 4 6 |
et 24 | 7,661: 9 7 |
is- | — |
7 | 167: 9 9 |
.... 1,704 | 37,519: 19 |
.... 183 | 1 1,384: 45 |
... 730 | 1 8,436: 25. |
Länsstyrelsens i Norrbottens
län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till herr statsrådet och chefen för kungl, finansdepartementet,
Stockholm.
Genom remiss den lii i denna månad har länsstyrelsen anbefallts att avgiva
och senast den 11 januari 1933 inkomma med utlåtande med anledning
av vad riksdagens senast församlade revisorer i punkt 26 av sin berättelse
anfört rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets
inkomster, oell får länsstyrelsen med anledning därav anföra
följande.
Sina synpunkter pä redovisningen av och kontrollen över statsverkets
inkomster hava revisorerna sammanfattat i det uttalandet, att bättre överskådlighet
och en rationellare ordning synas kunna skapas, örn man utgår
från att i största möjliga mån för varje slag av inkomster eller beträffande
varje inkomstpost i riksstaten en och samma myndighet bör handhava
såväl uppbörden oell redovisningen som kontrollen. Emot genomförandet
av en sådan ordning, så långt det är möjligt, har länsstyrelsen intet att
erinra, ehuru länsstyrelsen i motsats mot revisorerna ej kan finna, att
några egentliga brister med avseende på kontrollen vidlåda det nuvarande
systemet, åtminstone beträffande de medel, vilkas uppbörd handhaves
av länsstyrelserna.
Luleå i landskontoret den 31 december 1932.
På länsstyrelsens vägnar:
A. HOLM.
1 Avser enligt förefintliga längder debiterade poster
Ii. SUNDBERG
— 174 —
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, § 26.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit den 16 december 1932 anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande över vissa av riksdagens år 1932 församlade revisorer
under § 26 av deras berättelse gjorda uttalanden i avseende å uppbörd,
redovisning och kontroll i fråga örn statsverket inkomster, får statskontoret
i underdånighet anföra följande.
Statskontoret är i likhet med revisorerna av den uppfattningen, att vissa
reformer i de av revisorerna angivna hänseendena måste anses önskvärda
och av erfarenheten påkallade. Statskontoret anser sig därför höra instämma
i det av revisorerna framhållna önskemålet, att en undersökning
sker i vad mån genom en centralisering av upphörd, redovisning och kontroll
i fråga om statsinkomsterna ökad effektivitet och rationalisering på
detta område stå att vinna.
Den korta tid, som stått ämbetsverket till buds för avgivande av yttrande
i frågan har icke medgivit ett närmare ingående på spörsmålet, efter vilka
linjer en dylik centralisering är möjlig att genomföra, men ämbetsverket
torde bliva i tillfälle att, för den händelse Eders Kungl. Majit och riksdagen
skulle finna en undersökning böra ske i anledning av revisorernas
förslag, avgiva yttrande rörande sättet för centraliseringens genomförande
i de fall, där detta är möjligt och lämpligt.
Stockholm den 4 januari 1933.
Underdånigst i
A. E. M. ERICSSON.
KARL H. TOTTIE.
Carl Peyron.
Riksräkenskapsverkets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 63, 86
och 99, §§ 26, 28, 31.
Underdånigt utlåtande.
Riksräkenskapsverket får såsom underdånigt utlåtande i ärendet anföra
följande.
Rörande uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsverkets inkomster
(§ 26):
Vad revisorerna härutinnan anfört finner riksräkenskapsverket i huvudsakliga
delar beaktansvärt. Ämbetsverket -— som för sin del medverkat
till de av revisorerna berörda omläggningarna i fråga örn uppbörden
av vissa avgifter i statens verksamhet — får fördenskull biträda revisorernas
uttalande örn önskvärdheten av en undersökning i vad mån genom
en centralisering av uppbörd, redovisning och kontroll i fråga örn statsinkomsterna
ökad effektivitet och rationalisering på detta område stå att
vinna.
— 175 —
Rörande rese förskott och kontroll över deras återbetalning (§ 28):
Riksräkenskapsverket har för sin del intet att erinra mot att de av revisorerna
under denna paragraf gjorda påpekandena och förslagen inarbetas
i ett cirkulär till statsmyndigheterna. I ett dylikt cirkulär skulle
måhända även lämpligen kunna inrymmas vissa av de förslag, som innefattas
i ett av undertecknad Stridsberg den 28 juni 1930, i skrivelse till
chefen för finansdepartementet angående besparingsreglementen m. m.,
framlagt utkast till cirkulär angående planläggning av tjänsteresor m. m.
Rörande användningen av särskilda blanketter vid utanordnande av
medel (§ 31):
Enligt § 33 i kungörelsen den 13 november 1931 (nr 396) med föreskrifter
angående medelsförvaltningen i länen må anordningsbeslut, där så
befinnes lämpligt, tecknas å själva akten och må stämpel därvid jämväl
komma till användning. Liknande föreskrifter äro intagna i motsvarande
kungörelser rörande andra myndigheter.
Riksräkenskapsverket har för egen del funnit det vara ändamålsenligt
att å särskild blankett teckna beslut örn utanordningen, varvid å blankettens
baksida förtecknas samtliga räkningar, som likvideras genom anordningen.
Härigenom undvikes att de i beslutet deltagandes namnteckningar
mäste upprepas å varje räkning.
Även örn den av revisorerna väckta frågan är av ringa betydelse, anser
sig riksräkenskapsverket icke böra uttala någon erinran mot den av revisorerna
föreslagna åtgärden.
1 handläggningen av detta ärende har tillförordnade byråchefen Runemark
jämte undertecknade deltagit.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
ERIK STRIDSBERG.
RICHARD VIDE.
1. d!Aubigné.
Vattenfallsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 86, § 28.
Till Konungen.
Genom remiss den 16 december 3932 har vattenfallsstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande med anledning av vad i
riksdagens senast församlade revisorers berättelse under § 28 yttrats rörande
rcseförskott och kontroll över deras återbetalning. Till åtlydnad
härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.
Såsom riksdagens revisorer framhållit, har vattenfallsstyrelsen i skrivelse
till revisorerna den 17 november 1932 meddelat, att av dem begärda
uppgifter om de av styrelsen under budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 beviljade
reseförskotten icke kunde lämnas, enär, med hänsyn till förskottsrörelsens
ringa omfattning, någon förskottsjournal ej fördes vid styrelsens
kassakontor utan ifrågavarande förskott inginge i kassabehållningen. Revisorerna
ha emellertid ej fullständigt refererat nämnda skrivelse, i vilken
vidare anfördes följande:
— 176
»Vid beviljandet av reseförskott inom vattenfallsstyrelsen tillgår emellertid
så, att den högre tjänsteman, som anbefallt tjänsteresan, å ett reseföx^skottskvitto
enligt bilagt formidär godkänner ett i förhållande till biljettkostnaderna
och resans långvarighet avvägt belopp, som därefter får
lyftas hos styrelsens kassör. Det åligger vidare kassören hos vattenfallsstyrelsen
enligt gällande arbetsordning bl. a. ’att ombesörja att utlämnade dylika
förskott snarast möjligt regleras’. Vid de då och då återkommande kassainventeringarna
har konstaterats, att reglering av reseförskotten alltid
varit ordnad inom den i allmänna resereglementet § 24 fastställda tiden
av tre månader efter det resa eller förrättning avslutats.»
Vattenfallsstyrelsen har sålunda ingalunda underlåtit att utöva kontroll
över återbetalningen av utlämnade reseförskott. Oftast lia reseräkningarna
ingivits betydligt tidigare än den i § 24 av resereglementet angivna
tiden.
Eevisorerna lia därjämte anfört, att de uppmärksammat, att i de av vattenfallsstyrelsens
kassakontor vid verkställda inventeringar redovisade
kassabehållningarna ingått icke obetydliga belopp, utgörande av kassakontoret
utlämnade förskott. Med anledning härav får vattenfallsstyrelsen
påpeka, att dessa belopp, som under år 1932 i regel hållit sig omkring 6,000
kronor, omfattat såväl tillfälliga reseförskott som andra vederbörligen
godkända tillfälliga förskott för olika ändamål ej endast för själva styrelsen
och dess byråer utan även för Älvkarleby kraftverk och den särskilda
linjebyggnadsavdelningen. Kassarörelsen för sistnämnda båda avdelningar
ombesörjes nämligen sedan den 1 oktober 1929 av styrelsens kassakontor.
Vattenfallsstyrelsen anser det vara onödigt omständligt att draga dylika
tillfälliga förskott genom huvudbokföring och reskontra. Genom ett sådant
förfaringssätt skulle även kassören, som ej har reskontran direkt
tillgänglig, förlora överblicken över utestående förskott, varigenom deras
reglering skulle försvåras.
För stärkande av kontrollen har vattenfallsstyrelsen emellertid numera
föreskrivit, att å varje statens vattenfallsverks kassakontor skall vid sidan
av huvudkassaboken föras en särskild journal över sådana tillfälliga,
mindre förskott, som ej intagas i förenämnda kassabok.
Samtidigt har vattenfallsstyrelsen dessutom föreskrivit, att, därest förskott
uppburits enligt 22 § av allmänna resereglementet, räkning å resekostnads-
och traktamentsersättning bör, där hinder icke möter, vara till
styrelsen respektive till vederbörande lokalförvaltning inkommen inom en
månad efter det resan eller förrättningen avslutats eller, om förrättningsraannen
avgiver reseräkningar månadsvis, inom en månad efter vederbörande
månads utgång.
I vattenfallsstyrelsens beslut rörande detta ärende hava styrelsens samtliga
ledamöter deltagit, varjämte överdirektören Borgquist och byråchefen
Fröman även deltagit i ärendets handläggning.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
G. MALM.
AXEL .JACOBSON.
— 177 —
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 86, § 28.
Till Konungen.
Enligt nådig remiss har Eders Kungl. Majit anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande angående av riksdagens revisorer gjorda anmärkningar
beträffande utbetalning och redovisning av reseförskott. I anledning
härav får statskontoret i underdånighet anföra följande.
Den av revisorerna gjorda exemplifieringen av mindre tillfredsställande
förhållanden i förevarande avseende synes visserligen giva vid
handen, att åtskilliga fall förekommit, där i avseende å utlämnade förskott
skäligen kan anmärkas både på förskottsbeloppets storlek och tiden
för såväl förskottets utbetalande som förskottstagarens redovisning.
Statskontoret vill dock beträffande de sex fall, hörande under
ämbetsverkets förvaltning, som av revisorerna refererats, framhålla, att,
då samtliga av statskontoret utbetalda förskott under de två senaste budgetåren
utgjort över 700, det icke lärer få anses särskilt anmärkningsvärt
att, med de svårigheter, som med nuvarande bestämmelser föreligga
i avseende å bedömandet av förskottsbeloppets storlek och kontrollerandet
av tiderna för resornas påbörjande och avslutande och därmed
sammanhängande redovisningsskyldighet, i sex fall kunnat föranledas
vissa erinringar i nämnda hänseenden.
Emellertid är det naturligtvis önskvärt, att förhållandena på ifrågavarande
område ordnas på sådant sätt, att de, så långt möjligt är, icke
lämna rum för åtminstone vissa av de av revisorerna framställda anmärkningarna.
Vad då först beträffar förskottsbeloppens storlek, förhåller det sig
otvivelaktigt så, att prövningen av denna fråga i allmänhet sker tämligen
summariskt och det kan, såsom ovan antytts, för närvarande icke
gärna vara på annat sätt. Till rådande av hot på denna olägenhet synes
i 22 § av resereglementet höra införas föreskrift örn att vid begäran
örn förskott skall lämnas så vitt möjligt detaljerad uppgift örn de platser,
som skola besökas, och den tid, som resan beräknas omfatta, samt
en på dessa båda omständigheter grundad beräkning av förskottsbeloppet.
Till förhindrande av det av revisorerna påtalade missförhållandet, att
förskott understundom uppbäres en avsevärd tid innan resan företages,
bör jämväl lämnas uppgift örn den dag, då resan är avsedd att påbörjas,
och stadgande härom jämväl införas i nämnda paragraf.
Med användande av dessa tidsuppgifter bör det sedan icke möta några
större svårigheter för vederbörande myndighet att utöva en ganska effektiv
kontroll över att förskottet inom behörig tid redovisas. Någon
ändring i de nuvarande bestämmelserna angående tiden för reseräknings
avgivande och sålunda förskottets redovisning i syfte att förkorta denna
tid anser sig statskontoret sakna anledning föreslå. Däremot kommer
statskontoret beträffande de av ämbetsverket utanordnade försko!
ten att taga i övervägande, huruvida icke bestämmelsen i 24 § örn kortare
redovisningstid än tre månader bör i vissa fall komma till användning.
Vad angår revisorernas uttalande örn återbetalningsskyldighet beträf12
Uev.-bcrättehe niia. statsverket för dr 1932. lil.
— 178 —
famie uppburet förskott, då resan icke företagits inom eu månad från
den härför avsedda tidpunkten, vill det förefalla, som örn fördelen för
statsverket av en sådan återbetalning knappast skulle vara av den betydelse,
att härigenom uppväges den omgång, som skulle vara förenad
med att, sedan det återbetalda beloppet uppdebiterats under vederbörlig
titel, inom en kort tid härefter — såsom säkerligen i många fall skulle
behöva ske — ånyo utanordna och avföra beloppet å samma titel. I de
sällsynta fall, då resan helt och hållet inställts, utan att förskottet av
mottagaren självmant återbetalats, har ju vederbörande myndighet alltid
anledning att efter utgången av den normala redovisningstiden tillse,
att beloppet blir återlevererat. Någon åtgärd i den av revisorerna
antydda riktningen anser statskontoret därför knappast erforderlig.
Att, såsom revisorerna framhållit, nytt förskott icke bör utbetalas
förrän tidigare lämnat förskott redovisats, är givetvis riktigt. Någon
författningsbestämmelse i ämnet torde dock icke vara behövlig, utan synes
det tillräckligt, örn Eders Kungl. Majit i cirkulär till vederbörande
myndigheter erinrar örn, att så icke bör ske.
Vad slutligen vidkommer frågan om avförande av förskotten å särskild
förskottstitel i räkenskapen eller direkt å titeln för de medel, varifrån
resekostnaden skall bestridas, torde det sistnämnda förfaringssättet,
vilket tillämpas i statskontoret, vara att föredraga, dock under förutsättning
att, såsom revisorerna framhållit, en på lämpligt sätt upplagd
förskottsliggare föres, varigenom en lätt överskådlig bild av förskottsrörelsen
kan erhållas. Någon enhetlighet i förevarande avseende
torde emellertid icke böra krävas, utan lärer det böra överlämnas till
vederbörande myndigheter att hädanefter såsom hittills avgöra, vilken
metod som med hänsyn till deras räkenskapsväsen i övrigt lämpligen
bör komma till användning.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Nissen och Spilhammar.
Stockholm den 5 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
O. THORSTENSON.
Carl Peyron.
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 99, § 31.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit den 16 december 1932 anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande i anledning av ett av riksdagens år 1932 församlade
revisorer gjort uttalande beträffande sättet för ^anordnande
av medel, får ämbetsverket i underdånighet anföra följande.
Statskontoret delar den av revisorerna uttalade uppfattningen, att anordningsbeslut
i allmänhet bör kunna tecknas å vederbörlig rekvisition
av medel, och har för sin del sedan åtskilliga år tillbaka i görligaste
— 179 —
märi tillämpat ett dylikt förfaringssätt. Statskontoret vill följaktligen
tillstyrka, att genom cirkulärskrivelse vederbörande myndigheters uppmärksamhet
fästes å berörda förhållande samt att de anmodas att, där så
utan olägenhet kan ske, teckna anordningsbeslutet å inkommen rekvisition.
Stockholm den 2 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
KAHL H. TOTTIE.
Carl Peyron.
Kungl. Teaterns styrelses
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 101, §35.
Till Konungen.
Genom nådig remiss av den 16 december 1932 har Eders Kungl. Majit
anbefallt styrelsen för kungl, teaterns aktiebolag att avgiva underdånigt
yttrande över av riksdagens senast församlade revisorer avgiven berättelse
i vad berör kungl, teaterns verksamhet. I anledning härav får
styrelsen med remissaktens återställande i underdånighet anföra följande:
Kungl,
teaterns styrelse har alltid haft i ögonsikte att iakttaga all möjlig
sparsamhet. Sålunda har styrelsen lyckats nedbringa lönekostnaderna
med mera än 10 procent och teaterns övrigt utgifter med mera
än 50 procent. Dessa senare utgifter uppgingo under senaste spelår till
283,000 kronor mot 578,000 kronor år 1922/1923 och ligga nu endast 10 procent
över de av 1924 års ekonomisakkunnige som normalt beräknade.
Att lönekontot icke i större utsträckning kunnat minskas heror på av
styrelsen redan förut och senast i yttrande över riksdagens revisorers
berättelse för 1927 påpekade särskilda förhållanden, vilka alltjämt bestå.
Styrelsen har emellertid redan i september månad 1932 uppdragit åt
operachefen att undersöka möjligheten av ytterligare minskningar för
nästa spelår.
Styrelsen har hittills icke haft anledning att antaga, att härutöver
några särskilda åtgärder av statsmakterna ifrågasattes. I enlighet med
bestämmelserna i kungl, teaterns reglemente har styrelsen varje år
före maj månads utgång till chefen för kungl, ecklesiastikdepartemenett
inlämnat förslag till stat för kommande spelår. Då denna bestämmelse
införts i ändamål att »skapa starkare garantier för att icke uppkommande
förluster i alltför hög grad övervältas på det allmänna» och
statsrådet alltid lämnat förslagsstaten utan erinringar, har styrelsen ansett
sig ha fog för den uppfattningen att om nödig sparsamhet iakttages
den i staterna förutsatta omfattningen av kungl, teaterns personalbestånd
icke överskrede den ram, som med hänsyn till teaterns kulturella
uppgift kunde anses riktig och rimlig. Ett ytterligare stöd för denna sin
uppfattning finner styrelsen i statsrevisorernas erkännsamma uttalande
beträffande kungl, teaterns konstnärliga ledning.
— 180 —
Skulle på grund av den ekonomiska krisen utomordentliga åtgärder av
statsmakterna påfordras är det naturligtvis möjligt att genom generella
nedskärningar av lönestaterna och nedsättningar av de olika staternas
numerär reducera teaterns utgifter. Styrelsen har därvid endast att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i sådant avseende som Eders
Kungl. Majit kan vilja meddela. Styrelsen vill emellertid påpeka de
svårigheter som i förra avseendet kunna möta genom att det här till stor
del rör sig örn genom kollektiva avtal överenskomna löner, som beröra
även arbetsmarknaden i övrigt. Vid generella inskränkningar i personalens
numerär kan det ej undvikas, att detta skulle i hög grad menligt
inverka på teaterns möjligheter att fylla sin uppgift i konstnärligt-kulturellt
avseende. Frågan är rent av örn icke teaterns ställning som kulturell
statsinstitution helt skulle äventyras, då teatern icke längre vore i
stånd att i värdig och tillfredsställande form utföra den konstnärliga
standardrepertoar, som utgör en av betingelserna härför. Den ökade
publikfrekvens, som de senaste åren uppvisat, är utan tvivel beroende av
att operaverksamheten kunnat hållas på ett så högt plan. Bortfaller
denna möjlighet är det särskilt under nuvarande svåra förhållanden
mera än sannolikt att publiken uteblir, ett på många håll uppskattat arbete
går till spillo och utgiftssidans besparingar ej räcka att täcka
minskningen på inkomstsidan.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
HANS von STEDINGK.
JOHN FORSELL. ERIK BERNSTRÖM.
THOR THORÉN. OLALLO MORALES.
Kungl. Dramatiska Teaterns
styrelses
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 113, § 35.
Till Konungen.
Ätlydande nådig befallning i remiss av den 16 december 1932 med anledning
av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats
rörande kungl, dramatiska teatern får styrelsen för kungl, dramatiska
teaterns aktiebolag härmed överlämna och för egen del åberopa här
bilagda av teaterchefen på styrelsens uppdrag avgivna yttrande i ärendet.
Remisshandlingen återgår härmed.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
På styrelsens vägnar:
RICHARD BRING.
Erik Wettergren.
181 —
Chefens för Kungl. Dramatiska
Teatern
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 113, 9 35.
Till styrelsen för kungl, dramatiska teaterns aktiebolag.
Enligt styrelsens uppdrag får jag härmed avlämna
P. M.
beträffande vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats
rörande dramatiska teatern.
I inledningen till sitt yttrande lämna revisorerna dels en intressant historik
över uppkomsten av dramatiska teatern och över förhållandet mellan
teaterbolaget och Kungl. Majit och kronan, dels en resumé över de granskningar
och utredningar, som under årens lopp gjorts av riksdagens revisorer
och av olika sakkunniga. Vidare hava revisorerna upprättat en tablå
utvisande teaterns inkomster och utgifter under perioden 1923/1924—1931/
1932. Av dessa siffror framgår, att balansen mellan inkomster och utgifter
varit särdeles ogynnsam beträffande spelåret 1931/1932. Av detta
faktum, som med all tydlighet pointerades av teaterstyrelsen i dess berättelse
för ifrågavarande spelårs verksamhet, hava revisorerna byggt
upp en anklagelseskrift, som i sin uppseendeväckande skärpa bryter
staven över teaterstyrelsens kompetens och goda vilja överhuvudtaget
och som således icke nöjer sig med att granska resultaten av sistförflutna
spelår. Det är i första hand påfallande, att revisorerna härvid
bortsett från eller i varje fall sökt att i görligaste mån bagatellisera de exceptionella
omständigheter, under vilka dramatiska teatern i likhet med
så gott som alla andra affärsdrivande företag haft att arbeta under krisåren
1931 och 1932. Detta bagatelliserande är så mycket mer anmärkningsvärt,
som revisorerna i sin berättelse över operans verksamhet ofta postera,
att inkomsterna av recettmedel påverkas av en mångfald variahla
och oberäkneliga faktorer, såsom bl. a. »tidskonjunkturerna, konkurrensen
från andra teatrar, konsertföretag och biograferna» m. m., att »under
spelåret 1931/1932 en betydande nedgång i försäljningssumman jämväl
för övriga nöjesföreställningar är märkbar», att »operaledningen därtill
driven av tidsläget måst bereda runi åt en lättare konstart, operetten», etc.
I sin kritik över dramatiska teatern intaga emellertid revisorerna en
nästan diametralt motsatt mening örn tidslägets betydelse, örn vilket det
då heter, att »erfarenheten visar emellertid, att man ej bär överskatta
krisens inflytande — — —» och att »Stockholms stads nöjesstatistik giver
vid handen, att samtliga teatrar i Stockholm under spelåret utvisade
en inkomstminskning i jämförelse med närmast föregående spelår å örn
kring 5 procent». De slutsatser man av dessa reflexioner och siffror drager
är att dramatiska teatern är den enda teater, som uppvisat ett särskilt
otillfredsställande resultat under ifrågavarande år, och detta på
grund av vanskötsel från ledningens sida, under det att övriga teatrar
visa en så obetydlig inkomstminskning, att resultaten av deras verksamhet
måste te sig lysande vid jämförelse med dramatiska teaterns.
Kriséns bety
(leise olika be
dömd betr.
Operan och
Dramatiska
teatern.
— 182 —
Teaterliaveiier
1932/1932 internationell
företeelse.
Impopulariseringens
faror.
Ekonomiska
resultatet förbättrat.
Nyssnämnda procentsiffra, grundande sig pä influten nöjesskatt, är givetvis
oangriplig såsom frukten av ett statistiskt arbete, men den visar
ånyo, vilken farlig snårskog statistikens siffror kunna vara för dem, som
icke kunna eller vilja lyssna till en hårdare verklighets språk. Och det
nr en ofrånkomlig verklighet, att spelaret 1931/1932 är ett av de mest katastrofala
i Stockholms teaterhistoria. Efter startandet av några nya
teatrar, som drev upp talscenernas antal och som oemotståndligt attraherade
huvudparten av publikintresset, uppvisade säsongen mot sitt slut en
rad av teaterhaverier. Den största talscenen vid sidan av dramatiska
teatern gjorde konkurs. Samma var förhållandet med tvenne mindre
teatrar, av vilka den ena övertogs av en ny direktion, som under inneva
rande spelår successivt efterträtts av tvenne nya direktioner. Under en
tämligen tidig del av spelaret stängdes en annan liten teater, vilken under
innevarande säsong än en gång drabbats av samma öde. Oell slutligen
måste det stora teaterföretag, vilket hade sin verksamhet förlagd till
frenne scener och som under långa tider drog till sig de ojämförligt största
recettsummorna, även det begära sig i konkurs. Örn man härtill endast
lägger det faktum, att dramatiska teatern varken borde eller kunde
taga sin tillflykt till den enda form av teater, som under förra spelåret
visade sig hava en stark attraktionskraft på publiken, nämligen operetten,
så torde det icke ligga någon överdrift i styrelsens hänvisning till »den
ekonomiska krisen och den hittills osedda konkurrensen inom Stockholms
teatervärld». Det Amre emellertid orättvist att aus å A’is de nyss nämnda
förolyckade teaterföretagen intaga samma fördömande ståndpunkt, som
statsrevisorerna intagit gentemot dramatiska teatern, då siven den ytligaste
kännedom örn det utländska teaterlHet visar, att Europa f. n. genomgår
en teaterkris, vars konsekvenser äro lika nedslående ur ekonomisk som
ur social och i många fall äA-en konstnärlig synpunkt. Då denna teaterkris
även når Stockholms teatrar, vore det en uppenbar orättAÖsa att betrakta
dem som en enstaka, uat vanskötsel alstrad företeelse och allra mest
orättvist är det att ställa dramatiska teatern ensam vid skampålen för en
stor internationell företeelse.
Tydligt är emellertid, att krisen för dramatiska teaterns vidkommande
trots den märkliga uppgång, som en del av innevarande spelår Ansar, hotar
att bliva kronisk, örn teatern skall bliva utsatt för den fortgående impopulariseringsprocess,
för vilken den sedan många år blivit utsatt icke
minst från riksdagens revisorers sida. I mitt P. M. till styrelsens yttrande
över 1929 års statsrevisorers uttalande har jag tillräckligt tydligt
ställt revisorernas granskningsrätt och granskningsplikt utom diskussion,
men örn dramatiska teatern i motsats mot exempelvis operan, för att icke
tala örn andra av staten stödda affärsföretag, skall bedömas och fördömas
utan hänsynstagande till de rådande tidsförhållandena etc., riskerar den
att förr eller senare helt undandragas det som är all teaters livsluft, nämligen
allmänhetens förtroende och sympati. Och jag tvekar icke att säga,
att det vore bättre örn teaterverksamheten helt nedlades, än örn den tvingas
leva ett halvt liv undandraget ett rimligt ekonomiskt och — A-ad lika
viktigt är — ett med förtroende givet moraliskt stöd från det allmännas
sida. Här finnes endast ett antingen — eller, och min livliga förhoppning
är, att statsmakterna under instundande riksdag måtte träffa ett Ami,
som gör ett slut på de nuvarande outhärdliga och för hela landets teaterliv
skadliga förhållandena.
Ehuru revisorerna dragit förhastade och orättvisa slutsatser ur den
ovannämnda tablån ÖArer teaterns inkomster och utgifter, har man ändock
— 183 —
skäl till tacksamhet att elen framlagts. Av densamma framgår nämligen,
att varje år, med undantag av det ovan behandlade krisåret, av den nu
varande teaterledningens verksamhet betecknat en förbättring av det eko
nomiska resultatet. Redan det första året av mitt cliefsskap, alltså spelåret
1928/1929, visar med användande av siffrorna i ovannämnda tablå en an
språkslös minskning av underskottet jämfört med min företrädares sista
år, nämligen 16,990 kronor. Följande spelår 1929/1930 sjönk underskottet
ytterligare med 159,929 kronor för att under spelåret 1930/1931 sjunka med
ytterligare 9,846 kronor, till 293,391 kronor, alltså under det belopp på
300,000 kronor, som av åtskilliga sakkunniga ansetts vara den lämpliga
summan för årligt anslag av lotterimedel. Trots denna minskning av
underskotten, vilka från 1927/1928 till 1930/1931 utgör icke mindre än 186,765
kronor, göra revisorerna — tydligen enbart på grund av det sistförflutna
spelårets resultat, under vilket likväl utgifterna, trots det osedvanligt stora
antalet nyuppsatta pjäser, minskades med 57,000 kronor — en av de för
teaterledningen mest sårande reflexionerna i hela sin berättelse: »Utgifterna
kunna genom åtgärder från teaterledningens sida påverkas. Erfarenheten
under de gångna åren1 har emellertid nogsamt visat, att trots
gjorda påpekanden sådana åtgärder icke lära vara att påräkna». Inför
en dylik av klara fakta motsagd misstro har styrelsen icke haft annat val
än att lämna platsen åt en styrelse, som kan hava hopp att bliva bedömd
med större rättvisa.
Ett annat exempel på revisorernas sätt att använda det framlagda materialet
visar, att tvenne mot varandra stridande tendenser tyckas hava gjort
sig gällande vid avfattandet av deras berättelse. Den ena har objektivt
lagt fram ett material, vilket, örn det fått tala för sig själv, skulle hava
givit en helt annan och för teaterledningen gynnsammare bild av läget än
den andra tendensen velat acceptera. Trots utförligheten i sitt yttrande
vidröra revisorerna sålunda icke med ett ord den avgörande roll, som det
otillräckliga och olämpligt byggda scenutrymmet, bristen på goda repeti
tionslokaler och det otillräckliga antalet platser i den även ur trevnadssynpunkt
otillfredsställande salongen spelar för teaterns drift oell ekonomi.
Och dock kan man av den inledande historiken inhämta, att 1928—1929 års
utredningskommitté understrukit vikten av de tekniska förbättringar i be
sparingssyfte, som en nybyggnad av scenen och ett utökande av antalet
platser i salongen skulle medföra. Vidare anföres som punkt 3) i den
Tammska utredningen av 1931 att »en ingående byggnadsteknisk utredning
måtte verkställas i syfte att bättre tillvarataga såväl scen- som salongsutrymme».
Här kunde också hava citerats den av Tamm anfiirda under
dåniga skrivelsen av den 7 januari 1930, vari teaterstyrelsen begär Kungl.
Maj:ts bemyndigande att tillsammans med kungl, byggnadsstyrelsen lii
— för en beräknad summa av 5,000 kronor — verkställa den ifrågasatta utredningen
örn bättre tillvaratagande av scen- och salongsutrymmen. Denna
hemställan föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd, och
med det ständigt ökade kravet på att endast göra de oundgängligen nödvändiga
utgifterna har styrelsen icke ansett sig under nuvarande förhål
landen kunna återkomma därtill. Men kravet kvarstår fortfarande, och
icke minst innevarande spelår med dess rekordartade publiktillströmning
ger ett färskt bevis örn behovet av en platsrikare salong. — Men revisorerna
hava trots sin egen historik glömt att räkna med den roll, som teaterbygg
nådens egenart har för det ekonomiskt mindre tillfredsställande resultatet.
'' Kursiverat av mig
Tvenne tendenser.
Teaterbygg
naden.
— 184 —
Utgifter.
Skådespelares
löner och
antal.
Jämförelse
med grannländernas
statsunderstödda
scener.
Jämförelse
med förslag;
till normalstat.
1 sin kritik över de särskilda utgiftsposterna under spelaret 1931/1932
uppehålla sig revisorerna till att börja med vid skådespelarelönerna. Under
det att revisorerna hava medgivit det skäliga i att lönerna i en del fall
måste höjas under spelåret i fråga och att lönekontot sänkts för det innevarande
spelåret, hava de förbisett, att ifrågavarande sänkning skett samtidigt,
som en del viktiga förändringar i skådespelarkårens sammansättning
väsentligt höjt densammas konstnärliga slagkraft. För att få en
fullt riktig bild av innebörden i en lönestat torde det vara lämpligt att icke
endast räkna antalet anställda utan även att söka väga deras betydelse för
ensemblens konstnärliga värde. Trots att den nuvarande artistpersonalens
konstnärliga standard måste anses mycket hög, har det emellertid varit
styrelsens mening att för det kommande spelåret söka åstadkomma ytterligare
sänkning av lönenivån.
Svårare är det att följa statsrevisorernas tankegång, då de säga, att
»skådespelarensemblen synes alltjämt vara stor i jämförelse med privata
teaterföretag». Denna jämförelse är så mycket mera förbryllande, som
det icke utsäges vilken art av privata teaterföretag det rör sig om och då
det finns en hel rad av inbördes mycket olikartade teaterföretag att välja
på. Man kail emellertid lämna detta därhän, eftersom revisorerna i samma
sin skrivelse med rätta framhålla, att man har rätt ställa alldeles särskilda
krav på den statsunderstödda dramatiska teatern beträffande repertoar
och konstnärlig standard. Men att upprätthållandet av denna repertoar
och standard sammanhänger med en tillräcklig skådespelarstab Ilar man
icke velat medgiva. Skall en jämförelse göras, förefaller det rimligare att
se på motsvarande förhållanden vid de övriga skandinaviska huvudstädernas
statsunderstödda scener. Det visar sig då, att mot dramatiska teaterns
17 helårsengagerade herrar (jämte de 3 för olika tider av spelåret gästspelsengagerade)
svara 19 helårsengagerade herrar vid Nationaltheatret i Oslo.
Vad damerna beträffa äro dramatiska teaterns siffror 13 plus de 2
för delar av spelåret gästspelsengagerade mot 19 helårsengagerade vid
Nationaltheatret. De sammanlagda gagerna vid dramatiska teatern äro
enligt innevarande spelårs stat 306,400 kronor och för Nationaltheatret
358,000 kronor. Jämförelse med Det kongelige Teater i Köpenhamn talar ett
än tydligare språk beträffande personalknappheten vid dramatiska teatern.
Där är nämligen herrarnas antal 25 och damernas 24, vartill kommer att
Det kongelige Teaters operaavdelning äger åtminstone 4 sångare och 2
sångerskor, seni pliiga rycka in även i talpjäser. Lönestaten för dessa 49
helårsengagerade utgör 377,050 kronor. Ja, t. o. m. den finskspråkiga nationalteatern
i Helsingfors, Suomen Kansallisteatteri, som således vändelsö
endast till den ena av Finlands två språkgrupper och om vilken dess
chef i brev till mig säger, att »förhållandena hos oss äro till den grad små
och anspråkslösa, att svaren föga kunna vara Fdel- till nytta», t. o. m. denna
teater uppvisar med sina 18 helårsengagerade herrar och 14 på samma sätt
engagerade damer en större helårsengagerad ensemble än dramatiska teatern.
Det är således endast genom att använda den i och för sig föga tilltalande
anställningsformen längre gästspel, som dramatiska teatern kommer
upp till ett antal, som med summa två personer under en del av spelåret
överstiger antalet skådespelare vid den anspråkslösaste nationalteatern
i de fyra nordiska länderna.
Örn man emellertid icke vill taga hänsyn till förhållandena i vara bro
derunder, behöver man endast kasta en blick på det av 1929 års statsrevisorer
ofta åberopade, av 1928—1929 års utredningskommitté utarbetade
■ 185 —
förslaget till normalstat. Enligt detsamma beräknas som lielårsengagerade
20 skådespelare och 12 skådespelerskor för en sammanlagd lön av 320,000
kronor, varjämte för gästspel avses 9,000 kronor, tillsammans 329,000 kronor,
(motsvarande innevarande spelårs nyssnämnda 306,400 kronor). Vad
beträffar svårigheterna att strikt följa normalstatens önskemål beträffande
skådespelarpersonalens numerär, hänvisar jag f. ö. till vad jag yttrat i min
ovannämnda P. M. till styrelsens yttrande över statsrevisionen av 1929. På
sid. 237 i 1930 års riksdagstryck står: »Givetvis är det teaterledningens avsikt
att söka hålla skådespelarpersonalen inom de av ovannämnda besparingskommitté
föreslagna gränserna, under samtidigt iakttagande av att
olika fack bli förstklassigt representerade. Några av svårigheterna för
genomförande av en dylik ordning lia rönt förståelse från revisorernas sida,
samtidigt som de likväl göra gällande att ''begränsningen av personalantalet
kunnat genomföras i större utsträckning än som skett’. Den största svårigheten
att här framgå efter uteslutande sparsamhetssynpunkt, vilken i en
del fall skulle få karaktären av en för en statsunderstödd institution ovärdig
hänsynslöshet, är givetvis den omständigheten, att skådespelarna och
ordinarie tjänstemän jämlikt reglementets § 18 äro tvångsanslutna till de
kungl, teatrarnas pensionsinrättning men icke erhålla valuta för sina dit
inbetalade pensionsavgifter förrän efter vissa års anställning och viss levnadsålder.
Jag citerar vad besparingskommittén härom anfört: ''En betydande
fördel skulle emellertid vinnas, därest teatern genom ändring i nu
gällande stadgar för de kungl, teatrarnas pensionsinrättning finge möjlighet
till tidigare pensionering av sådan personal, som ej längre med full
eflektivitet kan deltaga i det konstnärliga arbetet. En dylik förändring
avhänger dock ej av dramatiska teatern utan av pensionsinrättningens
delägare.’ En annan svårighet är dels hänsynen till teaterns skyldighet
att hålla såväl växlande repertoar som en s. k. ''stor'' repertoar med en
därtill behövlig personal, dels teaterns strävan att utsträcka sin verksamhet
utanför Stockholm, så att dess konstnärliga prestationer kunna komma
hela landet till godo.--— Det är för teatern givetvis av vikt att er
fara,
huruvida riksdagen önskar ett fortsättande av den så inslagna verksamheten.
T varje fall förefaller det, som örn revisorerna på denna punkt
icke skulle hava några invändningar, eftersom 1927 års riksdagsrevisorer
uttryckte sin sympati för en dylik verksamhet beträffande kungl, teatern.
Det ligger emellertid i öppen dag, att ett mera systematiskt utsändande av
turnéer endast är möjligt, örn teatern till sitt förfogande har en tillräcklig
stor skådespelarstab.»
Erfarenheten har också icke minst innevarande spelår visat, att skådespelarenumerären
vid dramatiska teatern är långt ifrån tillräcklig, då det
gäller framförandet av större pjäser. Det ofta hörda talet om den alltför
stora skådespelarpersonalen vid dramatiska teatern är en legend, som
statsrevisorerna nu skulle haft ett gott tillfälle att avliva. Och är det
nu meningen, att dess numerär skall ytterligare minskas och dess nivå genom
långt drivna lönereduceringar, som kunna beröva teatern dess bästa
krafter, sänkas, mister teatern också sin viktigaste, för att icke säga enda,
inkomstkälla oell sitt konstnärliga berättigande.
Den påtalade prolongeringen av ett gästspelskontrakt är tillräckligt förklarad,
örn man hänvisar till föregående års speciella förhållanden, vilka
förorsakade en helt annan spelordning än den planerade och nödvändiggjorde
framförandet av ett större antal pjäser jin beräknat var.
Prolongera!
gästspelakontrakt.
186 —
Teknisk
personal.
Pjäsinköp.
Litterära
konsulenter.
Dunkla liro också revisorernas reflexioner angående ökningen av avlöningen
till den tekniska personalen. Det säges nämligen först, att denna
ökning är en följd av övertidsersättningar och andra extra utgifter (betingade
av den täta programväxlingen), men några rader längre ned heter
det, att med hänsyn till de betydande kostnaderna för den tekniska personalen
möjligheterna för en minskning av densamma böra undersökas. Att
söka lösa problemet genom minskning av den tekniska personalen förefaller
minst sagt egendomligt, då det ju är tydligt, att varje sådan minskning
till konsekvens har en ökning av ett mera kostsamt övertidsarbete
och ett än dyrbarare natt- och söndagsarbete ävensom av det i budgeten
svårkalkylerbara anställandet av extra arbetare, vilkas arvode i vissa fall
överstiga de ordinarie arbetarnas. Det är att hoppas, att den av statsrevisorerna
åberopade pågående undersökningen beträffande möjligheterna att
nedbringa lönerna för ifrågavarande personal skall leda till ett mera positivt
resultat.
Nästa anmärkning gäller kontot tantiémer till författare, översättare och
kompositörer, därvid det säges, att inköp av pjäser förekommit i allt förstör
utsträckning. Här föreligger ett exempel på statsrevisorernas obenägenhet
att göra sig närmare underrättade örn de verkliga förhållandena
och att ur dem söka en förklaring. Vid det enda tillfälle under revisionens
gång, då jag fick komma i kontakt med statsrevisorerna genom en
deras tjänsteman, begärde lian upplysning angående ifrågavarande förhållande.
Den lämnades, och han tycktes godtaga den — men därav synes
intet spår i revisorernas berättelse. Envar torde inse, att förutom de pjäser,
som beräknas ingå i spelårets repertoarplan, en förutseende teaterledning
även måste förse teatern med en viss, ej alltför knappt tilltagen reserv
för att därmed möta oförutsedda händelser. Men därtill kommer
en annan omständighet, som under vissa tider stegras i betydelse, nämligen
nödvändigheten att i tid försäkra sig örn pjäser, som måste anses
kunna bliva föremål för konkurrens från andra teatrars sida. Detta gällde
särskilt under sistförflutna spelår, med dess högt uppdrivna konkurrens.
Under innevarande spelår äro förhållandena så pass förändrade, att olikheten
tydligt avspeglar sig i jämförande siffror. Under spelåret 1931/1982
uppgingo således inköpssummorna för översättningar och musikverk samt
garantitantiémer för nyinköpta pjäser till sammanlagt 26,630 kronor. Motsvarande
utgifter för nu pågående spelår uppgå hittills till 4,760 kronor,
vilken summa, örn den under den återstående hälften av spelåret hinner
fördubblas, dock icke stiger till mycket mer än 35 procent av föregående
spelårs.
Med revisorernas påpekande, att »i teaterns tjänst äro anställda flera
kvalificerade personer med uppdrag att granska förslag till inköp» förhåller
sig i själva verket så, att teatern i sin tjänst endast har en person
med detta speciella uppdrag. Detta är den i § 9 av teaterns reglemente
föreskrivna litteräre rådgivaren, vilken dock har att yttra sig endast beträfffande
inlämnade svenska originalarbeten. Dessa utgöra emellertid endast
en bråkdel av alla de arbeten, som teaterledningen har att läsa och
pröva. För att icke en allt för oproportionerlig del av teaterchefens tid
skall åtgå till detta arbete, har en av styrelsens ledamöter, som är på detta
område synnerligen sakkunnig, välvilligt åtagit sig att för ett mycket
blygsamt honorar stå till tjänst med att läsa pjäser och över dem avgiva
utlåtanden. Detta kan icke kallas anställning. Slutligen finnes en reglementsbestämmelse,
enligt vilken förste regissörerna hava att jämte för
-
— 187
slag av till spelning ägnade pjäser meddela yttranden över dessa ävensom
att »vid anmodan av vederbörande avgiva skriftligt utlåtande över till
teatern inlämnat dramatiskt verks scenmöjligheter». Då detta emellertid
ligger vid sidan av regissörernas egentliga och — bl. a. med anledning a!
deras ringa antal — ytterst krävande arbete, brukar jag till dem överlämna
pjäser för läsning endast i de fall, då deras tid så tillåter. I varje
fall ligger huvudbördan av pjäsläsningen hos teaterchefen. Detta förhållande
avspeglar sig även i teaterns kostnader för ändainalet jämförda med
motsvarande siffror vid de ovannämnda scenerna i Oslo och Köpenhamn.
Årskostnaden för dramatiska teaterns litteräre rådgivare och den ovannämnde
styrelseledamoten är tillsammans 2,500 kronor. Det kongelige
Teater i Köpenhamn har en s. k. Censor, som läser och avgiver utlåtande
örn såväl inlämnade danska manuskript som utländsk dramatisk litteratur
m. m. Han har en avlöning av 3,000 kronor, men teaterchefen skriver i
brev till mig, att »der er slet ikkc noget rimelig Fördold mellen! Professorens
Arbejde og hans Censorshonorar». Något rimligare tyckes detta förhållande
vara vid Nationaltheatret i Oslo, där den s. k. litteräre konsulenten,
sorn har håde norska och utländska stycken på sin lott, uppbär en
lön av 8,000 kronor, för vilket han dock har att vid behov leverera även
en del översättningsarbete. Även den finska nationalteatern har en, ehuru
oofficiell, litterär rådgivare.
Revisorernas nästa anmärkning gäller det bidrag på 2,000 kronor, som
styrelsen tillerkände mig för en sommaren 1931 företagen studieresa till
Tyskland, England och Frankrike. Då revisorerna i samma stycke utan
anmärkning meddela, att jag företagit även andra resor till främmande
länder, tyckes anmärkningen avse, att det här gäller en studieresa. Det
måste således såsom självklart hava utan vidare antagits, att studierna
företogos för min personliga och icke för teaterns skull. Ingenting kan
vara mera felaktigt, då avsikten med denna liksom med det övervägande
flertalet av mina övriga för teaterns räkning företagna resor gällde ett
studium av ifrågavarande länders aktuella repertoar, spelstil och övriga
med teaterverksamheten sammanhängande frågor samt avsåg att knyta
för teatern värdefulla förbindelser. Dä revisorerna sedan yttra: »Det hör
tilläggas, att teaterchefen åtnjuter, förutom lön å 22,000 kronor, särskild
rese- oell representationsersättning å 3,000 kronor» riva de återigen upp en
för mig pinsam fråga, som jag trodde vara bragt ur världen genom ovannämnda
P. M. i styrelsens svar till 1929 års statsrevisorer. För frågans
klarläggande tillåter jag mig att citera vad som där säges på sid. 231 i
1930 års riksdagstryck:
»Då jag av dåvarande statsrådet och chefen för kungl, ecklesiastikdepartementet
anmodades att övertaga chefsskapet för teatern,
uppställde jag som ett av mina villkor att erhålla en lön
pä 25,000 kronor. 1 min utnämningshandling hade denna emellertid
uppdelats så, att 22,000 kronor skulle utgöra lön och 3,000
kronor rese- och representationsersättning. Då jag för styrelsen
uttryckte min förvåning häröver och samtidigt meddelade, att
det givetvis var min avsikt, att utöva representation inom den
givna ramen, men att jag icke ytterligare kunde reducera lönen
med betalande av tjänsteresor — som enligt såväl min som den
(ivriga styrelsens mening borde företagas i större utsträckning
än vad dittills varit fallet erhöll jag meddelandet, att teater
Teaterchefen
resor.
— 188 —
Lönetillägg
till viss
kådespelare.
chefens resor, trots att hans ersättning alltid uppdelats på samma
sätt som för mig'', enligt gällande praxis betalats av teatern.
Jag har sedermera i räkenskaperna kontrollerat dessa uppgifter
och därvid funnit, att mina två närmaste föregångare utan anmärkning
från något slag av revisorer utkvitterat ersättning för
tillsammans 11 resor. Trots sålunda givet prejudikat ansåg styrelsen
det mest betryggande att inhämta ecklesiastikministerns
mening, och enligt i revisionsberättelsen anfört styrelseprotokoll
gav denne sin anslutning till en tolkning, enligt vilken gällande
praxis fortfarande skulle tillämpas, varefter styrelsen beslöt i
överensstämmelse med de av statsrådet givna direktiven. Under
sådana förhållanden ansåg jag det givetvis icke nödvändigt
att söka ändring i den av Kungl. Majit gjorda uppdelningen av
mina ersättningsmedel. Ej heller ansåg jag skäl föreligga att
föra räkning över mina representationsutgifter, ehuru jag har
anledning tro, att desamma knappast understiga 3,000 kronor.
Styrelsen har också vid olika tillfällen vitsordat omsorgen i utövandet
av mina representationsplikter. — Örn jag rätt uppfattat
styrelsen, hyser den också den meningen, att det ur saklig synpunkt
är av stor vikt att teaterchefen i den mån tiden så medgiver
företager tjänste- och studieresor dels inom landet — särskilt
i samband med teaterns turnéer — dels utom landet för
att följa teaterkonstens utveckling inom andra kulturländer, för
att genom självsyn bedöma värdet av där givna pjäser och i
övrigt knyta för teatern värdefulla förbindelser. Dylika resor
borde därför icke försvåras men väl underlättas.»
Da varken regering eller riksdag givit några nya direktiv nied anledning
av 1929 års statsrevisorers anmärkning på denna punkt, oell då anmärkning
heller aldrig framställts av bolagets revisorer mot bidragen till
teaterchefens resor, vilka alltid bestämmas i styrelsen, har teaterstyrelsen,
örn jag fattat den rätt, tolkat det som ett i alla instanser givet godkännande
av att en alltid följd och av departementschef godkänd praxis
skulle fortfarande få tillämpas. För att inte tala örn det ständigt återkommande
personliga obehaget för mig — och efter bitter erfarenhet att
döma även för mina efterträdare — om denna fråga skall kvarstå som en
gärna utnyttjad angreppspunkt från statsrevisorernas sida, vill jag med
bestämdhet göra gällande, att även för teaterns utveckling ett bibehållande
av tillämpad praxis måste anses vara till uppenbar fördel. Stockholm
ligger så långt från de för teaterutvecklingen ledande länderna, att
allt bör göras för att stimulera teaterchefen till att stå i personlig kontakt
med dessa länder i stiillet för att hinder för en dylik kontakt resas,
vilka endast bidraga att öka vårt lands kulturella isolering. Betydelsefullt
vore att en summa årligen funnes reserverad även för i första hand
regissörers men örn möjligt också skådespelares resor till utländska teatrar.
Vid övriga skandinaviska statsunderstödda teatrar är det en självklar
sak att teatern betalar chefernas tjänste- och studieresor, och någon
sammanblandning med representationspengar finnes icke. — Det faller
emellertid av sig själv, att en ansvarskännande teaterchef icke företager
dylika resor annat än då vägande skäl därtill föreligga.
Med en utomordentlig skärpa taga statsrevisorerna till orda mot det
lönetillägg på 1,200 kronor, som styrelsen tillerkänt en viss i revisionsbe
-
189 —
rättelsen namngiven skådespelare. Det är ytterst motbjudande att offentligt
diskutera den ekonomiska ställningen hos vid teatern anställda, namngivna
personer och torde föga överensstämma med riksdagens uttalade
mening angående diskretion vid revisionen av de kungl, teatrarnas verksamhet.
I skrivelsen nr 190 vid 1928 års riksdag till Konungen i anledning
av riksdagens 1927 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 anföres därom
följande:
»Riksdagen förbiser därvid icke, att från teatrarnas synpunkt
en del olägenheter kunna vara förenade med ett bekantgörande
av vissa förhållanden inom teatrarnas ekonomiska förvaltningsområde
— närmast avtalen angående vissa personers avlönings
förmåner — men riksdagen förutsätter som en självklar sak, att,
då dessa avtal på grund av de rent personliga hänsyn, som måste
tagas vid deras ingående, givetvis icke äro lämpade att offentliggöras,
revisorerna skola låta sig angeläget vara att vid sin
granskning av räkenskaperna så långt som möjligt iakttaga ali
den diskretion, som sakens natur påkalla]1.»
Dä nu emellertid offentlig anmärkning framställts, nödgas jag framhålla,
att styrelsen var fullt medveten om den kritik, för vilken den kunde
komma att utsätta sig på grund av en utgift av denna art, varför frågan
diskuterades på en rad styrelsesammanträden innan beslut fattades, att
den turné, varom statsrevisorerna tala, anordnades vid en tidpunkt, då
den ifrågavarande skådespelaren var tjänstledig i hl. a. den avsikten att
förhjälpa honom till en kompensation för en vid uppgörandet av årskontraktet
framställd, väl befogad men avslagen anhållan örn löneförhöjning,
men att turnén gick med förlust på grund av omständigheter över vilka
skådespelaren icke kunde råda (den ägde rum under tiden 12 september—
15 oktober 1931, alltså under de kristidsveckor, då England och Sverige
övergåvo guldmyntfoten), att då ett huvudändamål med turnén således förfelades
och då en av styrelsen verkställd utredning gav vid handen, att
skådespelarens ekonomiska förhållanden voro av sådan art, att de kunde
menligt inverka på hans konstnärliga prestationsförmåga, styrelsen fann
sig föranlåten att på annat sätt bereda honom erforderlig löneförbättring,
men att likväl beslut därom icke fattades förrän teaterbolagets revisorer,
såväl den av Kungl. Majit som den av bolaget utsedde därtill lämnat sin
tillstyrkan. I nedan anförda skrivelse redogöra herrar revisorer för denna
sin inställning till frågan.
»Styrelsen för Kungl. Dramatiska Teaterns Aktiebolag Ilar
hemställt, att vi ville meddela den ståndpunkt, som vi på sin
tid intogo till ett lönetillägg å kronor 1,200, vilket enligt styrel
sens beslut av den 16 december 1931 tillerkänts en av teaterns
skådespelare, och få vi härom meddela följande.
Först sedan vi upprepade gånger och synnerligen ingående diskuterat
alla med denna fråga sammanhängande synpunkter, an
sågo vi oss höra på förhand bekräfta, att vi icke skulle komma
att vid slutrevisionen påtala åtgärden i fråga, detta av de en
ligt vår åsikt verkligt bärande skill, som av teaterchefen då anfördes,
och vilka till stol- del återfinnas i den av styrelsen nu
— 190 —
Turnéer.
avgivna svarsskrivelsen på riksdagsrevisorernas alimarkningav.
Vi funno det endast egendomligt, att frågan om lönetillägg från
början sammanblandats med resultatet av en under spådespelarens
tjänstledighet igångsatt turné med honom som ledare och
regissör. Vi hade föredragit, att lönefrågan hade avgjorts för
sig utan sådan sammanblandning.
Att styrelsen emellertid först valde en så ovanlig form för ett
lönetillägg, förklarades med att nian icke ville skapa något prejudikat
för beviljandet av lönetillägg under löpande spelår.
Styrelsen, som vid flera sammanträden behandlade frågan,
fattade icke definitivt beslut, förrän vi lämnat ovan omnämnda
bekräftelse.
Stockholm den 7 januari 1933.
L. T. Bohlin. Gösta Settergren.»
I sammanhang med denna fråga hava revisorerna genom sin uttalade
uppfattning givit förslag till direktiv beträffande teaterns turnéverksamhet.
Dylikt direktiv begärdes redan i min ovan ofta citerade P. M. av
1930, där det heter: »Det är för teatern givetvis av vikt att erfara, huruvida
riksdagen önskar ett fortsättande av den så inslagna verksamheten.»
I och för sig är det således tillfredsställande, att direktiv omsider föreslås,
ehuru det för den nuvarande teaterledningen är en bitter besvikelse att
de gå i negativ anda. Jag har nämligen ansett och anser alltjämt, att
dramatiska teatern bör med de begränsade resurser, som f. n. stå till dess
förfogande, söka utsträcka sin verksamhet utanför Stockholm, så att dess
konstnärliga prestationer kunna komma hela landet till godo; och att den
således skall söka utveckla sig från en exklusiv huvudstadsteater till en
riksteater. Med den begränsade skådespelarensemble, varöver teatern förfogar
och nied dess skyldighet att giva »stor» d. v. s. i de flesta fall personalkrävande
repertoar, kan uppgiften synas ogenomförbar, men styrelsen
har dock under den tid, mitt chefsskap varat, kunna utsända fyra
större och sex mindre turnéer, varjämte teatern haft en längre gästspelsperiod
i Göteborg. Beklagligt nog har denna turnéverksamhet, vilken hälsats
som ett välkommet band mellan huvudstaden och landet i övrigt,
icke kunnat utövas under innevarande spelår på grund av den reducerade
personalen och de personkrävande pjäser som framförts, och ett upprepande
i framtiden torde i hög grad försvåras eller rent av omöjliggöras,
örn riksdag och regering komma att godkänna de av statsrevisorerna givna
direktiven. Dessa äro nämligen ägnade att i hög grad försvåra utsändandet
av turnéer. Dylika böra nämligen enligt statsrevisorerna »icke företagas
utan att på förhand ekonomiska garantier föreligga för att teatern
icke kommer att åsamkas förlust på grund av turnéerna». Ett dylikt
borteliminerande av alla risker innebär utan tvivel en lockande tanke,
och fråga är örn den icke borde ligga till grund för all teaterverksamhet.
Vårt land skulle på så sätt befrias såväl från teatrar som från revisioner
av desamma. Vad garantier vid turnéer beträffar, ha dylika anlitats i de
fall, då det utan en stor och tidsödande apparat kunnat ske, d. v. s. i det
fåtal städer där ekonomiskt bärkraftiga teaterföreningar, som kunnat
lämna dylik garanti, funnits. — Det förefaller vidare vara en smaksak,
huruvida turnéerna skola bära en del av teaterns fasta kostnader, då
dessa förefinnas vare sig turnéer utgå eller icke, ehuru i det .senare fallet
— 191 —
utan samma konstnärliga, sociala och eventuella ekonomiska avkastning,
som örn turnéverksamhet förekommer.
Revisorerna övergå i sin granskning härefter till inkomsterna under det
ifrågavarande spelåret. Eftersom utgifterna hållits lägre än något annat
spelår efter 1927/1928, heror det dåliga resultatet givetvis på minskade inkomster
och framför allt minskade recettmedel, och revisorerna giva en
intressant analys över denna fördelning och besöksfrekvensen. Särskilt uppehålla
sig revisorerna vid fribiljetter, rabatt- och abonnemangsbiljetter.
Frågan örn i vilken utsträckning frihiljetter höra utdelas är ett svårlöst
problem, på vilket varje teaterledare kan hava anledning grubbla under
sin verksamhetstid utan att komma till en generellt giltig lösning. För
föregående års liksom 1929 års statsrevisorer är problemet enklare, då de
uttala som sin mening att »ett frikostigt utlämnande av fribiljetter icke
syntes vara ägnat att stimulera intresset för teaterns verksamhet och
jämväl kunde inverka menligt på teaterns ekonomi». En analys av fribiljetternas
väsen och användning visar att frågan icke är så enkel, som
den ter sig från revisorernas synpunkt.
Till en början är själva beteckningen missvisande, då de ifrågavarande
biljetterna ej utlämnas gratis. De äro med ett fåtal undantag belagda
dels med en lösen av 1 krona 50 öre (t. o. m. den 1 januari 1930 var lösen
50 öre men höjdes då till 1 krona för att den 16 augusti s. å. höjas till 1
krona 50 öre), dels med författningsenlig nöjesskatt, varför de betinga ett
pris, som överstiger åtta av teaterns tjugosex biljettpriskategorier. Det
torde väl knappast få anses ekonomiskt osunt, örn teaterledningen vid de
fall, då en pjäs har svårt att locka publik till de vanliga priserna, i en
viss utsträckning sänker dessa, för att hellre få den inkomst, som härflyter
ur rabatterade »fri»-biljetter än ingen inkomst alls. Kostnaden förvaran,
d. v. s. föreställningen, är ju densamma, vare sig den likvideras
eller inte, och hellre en rabatterad försäljning än ingen försäljning alls.
En annan orsak till försäljning av fribiljetter är den deprimerande inverkan,
som en glest besatt salong har på skådespelarna och deras prestationsförmåga
ävensom på den fullt betalande publiken. Av det sagda
framgår, att fribiljettsförsäljningen är beroende av den ordinarie försäljningen,
och att omfattningen av densamma således måste individuellt bedömas
från dag till dag. Den tjänsteman, som handhar fribiljettsförsäljningen,
har därvid att i första hand följa den P. M., som upprättats av
styrelsen och finnes hilagt styrelseprotokollet av den 27 februari 1931. I
övrigt faller av sig själv, att »fri»-biljetter försäljas endast i den mån
så är nödvändigt; och om revisorerna beaktat förhållandet under det pågående
spelåret, skulle de hava observerat, att fribiljetter varit en mycket
sällsynt vara vid framförandet av t. ex. »Guds gröna ängar». Övriga rabattbiljetter,
där ävenledes en viss återhållsamhet anbefallts, äro att betrakta
som ett led i teaterns medvetna strävan att bryta sig ut ur sin
forna ställning som hovteater och teater för en exklusiv och burgen publik.
Häri ligger håde en bildningssträvan, en social och en ekonomisk strävan,
örn vilken man hoppats, att den skulle vinna förståelse inom riksdagen.
Rabattbiljetterna omfattade, som revisorerna nämna, till att hörja med,
vissa högskolor. Betraktar man dramatiska teatern som en bildningsinstitution
förefalller det emellertid naturligt, att rätten till s. k. student
rabatt även utstriickes till studerande vid läroanstalter jämnställda med de
ovannämnda högskolorna. Den studerande ungdomen i »Stockholm kommer
till en stor del från landsorten, diir den haft och har få tillfällen att
Inkomster.
Fri bil jet ter.
Rabatt
biljetter.
— 192 —
Abonnemangs
biljetter.
Populärt} rest
alin ingar.
Bil. 1.
bevista goda teaterföreställningar oell dessutom i de flesta fall intet överflöd
på pengar. Det är då svårt att förstå, varför dramatiska teatern med
sitt understöd från det allmänna skulle från relativt billiga teaterbesök
avskära denna ungdom, örn vilken man dessutom kan hoppas, att när den
kommit ut i livet skall den liava fått ett så stort intresse för god teater,
att den även då skall kunna räknas till teaterns gynnare och vänner.
Samma resonnemang gälla för de ekonomiskt mest gynnade av alla
publikorganisationer, nämligen föreningen skolteatern, med vilken dramatiska
teatern inlett samarbete fr. o. m. innevarande spelår.
Faran med alla rabattsystem ligger i öppen dag, då det gäller att undvika,
att ekonomiskt välsituerade kunna åtkomma biljetter till de förmånspriser,
som kunna anses befogade för mindre välsituerade men icke
desto mindre bildningshungriga grupper av medborgare. Den nuvarande
teaterledniiigen har därför sökt begränsa försäljningen av rabattbiljetter
dels till en fast publikorganisation, vars syfte är att förmedla
goda teaterföreställningar till mindre bemedlade, andelsföreningen
Skådebanan, dels till vissa sammanslutningar oell yrkesgrupper, som
kunna antagas hava intresse för teater men sakna ekonomiska möjligheter
att besöka dess föreställningar. Dylika rabattbiljetter utlämnas
som regel emellertid endast då en viss pjäs börjar bli »utspelad» eller
av andra anledningar icke drager folk till de ordinarie priserna. Härvidlag
har teatern försökt och som jag tror även lyckats att smidigt tilllämpa
den allmängiltiga lagen om tillgång och efterfrågan, och det är
svårt att inse, att häri ligger något ekonomiskt klandervärt. Däremot
har teatern tagit avstånd från ett annat gängse rabatteringssystem, som kan
komma varje lösnummerköpare av vissa veckotidningar till godo och
alltså synes vara utan socialt berättigande.
Vad abonnemangsbiljetterna beträffar, gäller att den som köper ett
abonnemangskort därmed betalar åtta föreställningar i förskott. Det
säger sig väl självt, att en rabatt då måste givas åt denna grupp av fasta
kunder, som f. ö. oftast återkomma år efter år.
Beträffande de sparsamt förekommande populärföreställningarna är
endast att säga, att de icke givas av välgörenhetsmotiv utan koncentreras
till sådana tidpunkter på året (t. ex. vid jultiden), då teaterintresset
i allmänhet är matt. Om man vid dessa tillfällen genom populärföreställningar
kan få de rörliga och någon del av de fasta kostnaderna täckta,
får man väl anses hava handlat ekonomiskt. — Under innevarande
spelår, då de röda lyktorna brunno t. o. m. under den ur teatersynpunkt
i allmänhet döda julveckan, har teatern icke haft behov av att anlita populärföreställningar,
vilket däremot under sistförflutna spelår var i hög
grad påkallat. Påståendet »att teaterns ordinarie biljettpriser under
spelåret 1931/1932 legat icke oväsentligt under de privata teatrarnas i
Stockholm» skulle, örn det vore sant, väl knappast kunna innebära en anmärkning,
då det gäller en scen som är statsunderstödd och som således
torde böra vara lätt tillgänglig även för de ekonomiskt mindre välsituerade
i samhället. Förhållandet är emellertid att påståendet örn de låga
biljettpriserna är en sanning med modifikation, vilket framgår av bilagda
broschyr »Stockholms teaterplaner med biljettpriser 1931—1932».
I själva verket höjde dramatiska teatern priserna på de viktigaste biljettkategorierna,
parkett och I raden, fr. o. m. hösten 1930 för att först
till nu löpande spelår —■ med hänsyn tagen till förra spelårets ringa
publikfrekvens och de dåliga tiderna — genomföra någon sänkning av
— 193 —
priserna. För pjäser, som äro speciellt dyrbara i framställnings- oell
uppförandekostnader oell som kunna beräknas attrahera en stor publik,
har styrelsen likväl infört en priskategori, »förhöjda priser», vilken med
framgång tillämpats exempelvis vid framförandet av »Guds gröna
ängar».
Beträffande nedgången i recettmedel ha statsrevisorerna såsom ovan
(sid. 1) nämnts bagatelliserat den allmänna ekonomiska krisens och den
osedvanliga konkurrensens inflytande. De reflexioner, jag gjort beträffande
denna inställning, behöva här icke upprepas. — Såsom den väsentliga
orsaken till nedgången i recettmedlen angives i stället pjäsvalet,
sorn således icke varit tillräckligt publikdragande. Så långt är resonemanget
visserligen logiskt men dock byggt på ensidiga premissei. I
samma andedrag säges nämligen, att repertoaren med. undantag av de
fem svenska och de två klassiska programmen »icke i nämnvärd mån
till sin konstnärliga halt avvek från den repertoar, som samtidigt framfördes
å konkurrerande privatteatrar i Stockholm» och att »det synes
kunna ifrågasättas huruvida dramatiska teatern på ett tillfredsställande
sätt fullföljt den kulturella uppgiften att för allmänheten vara landets
främsta bildningsanstalt på den dramatiska konstens område», ett omdöme
som i revisionsberättelsens slutkläm kommer att omfatta även
övriga av »de senare åren», vilka uppvisa »en tendens till övergång till
allt lättare pjäser», och som utmynnar i en fråga, huruvida riksdagen
icke borde »taga under övervägande, huruvida staten i fortsättningen
bör lämna ekonomiskt stöd åt ifrågavarande teaterrörelse i dess nuvarande
form».
Den logiska slutsatsen av detta resonemang kan endast bliva den att
en tyngre och cn mera klassiskt betonad repertoar skulle lämnat en större
recettinkomst. Ingen skulle vara gladare än jag, örn detta resonemang
holle streck, men den bistra erfarenheten talar ett annat språk. Några
siffror må vara tillräckliga att belysa detta förhållande. (De fyra första
av dem äro hämtade ur statsrevisorernas berättelse av år 1929.) Örn
man från de fasta och de rörliga kostnaderna drager recettmedlen, fälman
underskotten för följande pjäser: Strindbergs Erik XIV 39,633 kronor,
Strindbergs Pelikanen (som var billig i uppsättning och endast kunde
givas 5 gånger) 10,658 kronor, Aischylos’ Agamemnon 60,424 kronor,
Shakespeares Kung Lear 102,034 kronor och samma författares Macbeth
(given unde)- sistförflutna spelår) 47,594 kronor, Schillers Fiesco 131,071
kronor, Goethes Clavigo (som gavs under sistförfluten spelår och endast
lockade 3 glest besatta lius) 14,471 kronor, de under föregående spelår likaledes
givna sorgespelen Värnlunds Den heliga familjen 38,255 kronor, Hedbergs
Johan Glistjerna 27,293 kronor, Stiernstedts Majestät 31,(66 kronor,
Christiansens En resa i natten 29,311 kronor, Munks Lant 63,945 kronor.
Dä det sålunda dessvärre synes höra till de mycket sällsynta undantagen,
att den tyngre- och den klassiskt betonade repertoaren uppvisar en tillfredsställande
balans mellan utgifter och inkomster, kan statsrevisorernas
krav på densammas framförande icke vara förestavat av ekonomiska utan
av rent ideella skäl. Intet kan vara mig mera välkommet än det länge efterlängtade
och nu äntligen givna direktiv beträffande repertoaren, som ligger
i revisorernas kritik över de senare arens repertoarpolitik. Förhållandet
är nämligen det att jag med styrelsens stöd under mitt första chefsår,
alltså spelåret 1928/1929, i min optimistiska tro på den stora konstens
attraktionskraft och min oerfarenhet angående teaterns ekonomiska lagar
13 — Rev.-berättelse äng. statsverket för ur 1932. lil.
— 194 —
framförde en repertoar, som — jag vågar påstå det — stod på höjden av
vad man kari fordra av en statsunderstödd scen och som således gick just
efter de linjer, som revisorerna nu uppdraga. Men resultatet kiev ett årsunderskott
på över 463,000 kronor och en kritik från statsrevisorernas sida,
som i skärpa kan mäta sig med den senaste revisionsberättelsen. Har repertoaren
sedermera lättats, har det varit för att till åtlydnad av de då
givna direktiven åstadkomma en bättre jämvikt mellan de konstnärliga
och de ekonomiska resultaten. Ben påtalade repertoarpolitiken är således,
för att uttrycka sig drastiskt, ett offer på statsrevisorernas altare. Offret
bragtes förgäves.
Då direktiven angående en tyngre och en mera klassiskt betonad repertoar
nu emellertid givits, måste konsekvensen därav bliva att revisorerna
föreslå statsmakterna ett ökat understöd, som möjliggör dess genomförande.
Så har emellertid icke skett — och den minsta eftertanke säger,
att ett dylikt förslag knappast vore på sin plats under nuvarande ekonomiska
förhållanden. I stället för ökade anslag av lotterimedel föreslå revisorerna
icke, såsom fallet var med 1929 års statsrevisorer, ett i staten för
teatern angivet, fast onsZary .sbelopp (av de ovan citerade utredningarna
med instämmande av statskontoret föreslaget till 300,000 kronor) utan går
in på en helt ny linje, nämligen en maximering av utgifts staten. Faran
av en dylik, ursprungligen av f. d. revisorn Köhler förordad politik ligger
i öppen dag, då det gäller ett företag, som rör sig med praktiskt taget
endast produktiva utgifter, där det således gäller att uppnå lyckligast
möjliga balans mellan utgifter och inkomster och där teaterlednin
gen således bör lia möjlighet att genom en ökning av utgifterna uppnå
en än större ökning av inkomsterna. Innevarande spelår lämnar härutinnan
ett slående exempel. Kostnaderna för framförandet av kassastycket
Guds gröna ängar är större än att en teater med en enligt statsrevisorer
nas förslag maximerad utgiftsstat skulle kunna framföra detsamma. Det
senaste räkenskapssammandraget, gällande för ultimo november, visar
också att utgifterna hittills i runt tal varit 32,560 kronor högre än i staten
beräknats, men emot denna summa svarar en inkomstsiffra, som med
cirka 98,450 kronor överstiger det i .staten beräknade. Då förhållandet
mellan utgifter oell inkomster före framförandet av Guds gröna ängar valett
motsatt, ser man härav till vilken ekonomisk vinning det stundom kan
vara att framföra ett »dyrt» stycke.
Vad beträffar statsrevisorernas konstnärliga kritik över teaterns repertoar
under de senaste spelåren och speciellt det sistförflutna, hava de här
lagt ett nytt område under sin domvärjo. Jag tillåter mig bestrida det
rättmätiga i denna kritik ävensom påpeka, att den sakkunskap, som här
tagit sig uttryck, i varje fall icke överensstämmer med vare sig det generella
omdöme, som den senaste av Kungl. Majit utsedde utredningsmannen,
baron Tamm, däröver avgivit, eller med de omdömen hos den fack
mässiga sakkunskapen, vilken har tillfälle att under kritikeransvar följa
varje föreställning under spelåret. Baron Tamm skriver nämligen i sin
utredning av 1931: »Den nuvarande ledningen kan således säga hava värdigt
fasthållit nationalscenens uppfostringsplikt och skyldighet mot den
inhemska dramatiken samtidigt som den haft ett ganska lyckligt grepp
vid urvalet av kassapjäser» och på ett annat ställe i samma utlåtande:
»Med vad jag sålunda anfört, tror jag mig hava lyckats påvisa, att Dramatiska
teaterns nuvarande ledning väl uppfyllt den fordran, som 1929
års statsrevisorer främst ställde på densamma, nämligen att den borde
-
— 195 —
känna ett sådant ansvar inför det allmänna, att den — med uppehållande
av en såsom lämplig befunnen konstnärlig nivå — dock sökte göra sitt
yttersta för att hålla kostnaderna härför inom så snäva gränser som möjligt».
Det skulle bliva en allt för lång citatsamling, örn jag anförde alla de
erkännande omdömen, givetvis blandade med mera kritiskt betonade, som
återfinnas i fackkritiken över fjolårets program. Jag tillåter mig endast
hänvisa till de översikter över teateråret, som gjordes av de ledande kritikerna
i dagspressen, fil. dr Anders Österling i Svenska Dagbladet för den
27 maj 1932 och författaren Bo Bergman i Dagens Nyheter för den 31 maj
s. å., ävensom vår enda teatertidskrifts, Scenen, årsöversikt, författad ay
fil. kand. Gösta M. Bergman. Ifrågavarande artiklar bifogas såsom bi- Bil.
Ingor, då det skulle föra för långt att här citera, i det så gott som varje
program värdesättes med vänligt erkännande för, med några få undantag,
alla av dem. Jag inskränker mig till att citera ett par uttalanden örn den
under min chefstid förda repertoarpolitiken jämte verksamheten i övrigt.
En ledande artikel i Aftonbladet av den 17 december 1932 yttrar bl. a.:
»Herr Wettergren har---trätt in för en annan betydande och vä
sentlig
uppgift för en teaterledare. Han har funnit angeläget att följa
med det moderna levande dramats skapelser och att för svensk publik presentera
det nya kulturlivet över den samtida världen på teaterns fält. I
detta avseende har han varit fördomsfri, energisk och djärv, och flera
gånger, i all synnerhet nu i höst, skördat stora framgångar. Han har framfört
urpremiärer i Europa eller urpremiärer utanför en europeisk dramati
kers hemland. I denna stund är han Nordens mest uppmärksammade teaterledare.
» Ett icke mindre erkännande yttrande, vilket har avseende på såväl
teaterns styrelse och ledare som dess medarbetare på skilda områden,
fälldes på redaktionell plats av Social-Demokraten den 19 december 1932:
»Den skickliga ledning, den konstnärliga ambition, den omväxlande och
dock höga litterära standard, den strävan till ekonomiska hänsyn, den frigjordhet
från gammal slentrian och obskurantism som utmärkt Dramatiska
teatern, dess styrelse, ledare och medarbetare på skilda områden, har
gjort den svenska nationalscenen till en europeisk teater av rang. Även
örn man skulle kunna peka på något litet misstag, så är detta förlåtligt.
Statsrevisorernas fräna, ovanligt oförstående och i mycket synnerligen
orättvisa kritik kan endast skada vårt lands främsta konstnärliga dramatiska
scen, slå ner modet på dess entusiastiskt arbetande krafter och åstadkomma
ovilja hos allmänheten, kanske rikta även ett ekonomiskt dråpslag
mot institutionen, till föga gagn för statskassan.»
Örn jag själv skulle vara nog oförsiktig att kritisera teaterns repertoar
under förra spelåret, skulle jag tvärtemot statsrevisorerna och den älskvärda
kritiken vilja säga, att repertoaren som regel var allt för tung för
en tid, då en av teaterns uppgifter rimligen var att lätta upp en deprimerad
mänsklighet. Men bland de av revisorerna som »lätta» betecknade
pjäserna var det endast Pick wick-kl abbon, som på ett nära nog idealiskt sätt
uppfyllde denna fordran, under det att den samtidigt förmedlade bekant
skapen med ett klassiskt diktverk. F. ö. kan bland nyuppförda pjäser
endast Frii Celius moral och Spekulation samt möjligen Den fule Ferante
inrangeras i kategorien »de lätta», under det att redan Karusellen och
Fröken uppfylla högre litterära krav och syfta djupare. Till den avgjort
allvarliga repertoaren får man däremot räkna: Johan Ulfstjerna,
.lag har varit en tjuv!, Den heliga familjen, Majestät, Cnut, En resa i nät
Slutottalaiide.
— 196 —
ten, för att inte tala om Macbeth och Clavigo, alltså det övervägande flertalet
av under spelåret nyuppförda pjäser. Om föregående spelår alltså
enligt min mening skulle krävt en lättare repertoar, så synes publiken under
innevarande spelår hava fått behov av mera gedigen, tankeväckande
kost — ett behov, som dramatiska teatern söker komma till mötes genom
framförandet av sådana stycken som Över .lEvne, Guds gröna ängar, Vi,
Cyrano de Bergerac, Mäster Olof, Klaga månde Elektra o. s. v. Denna
omsvängning, vilken skett oaktat de ekonomiska förhållandena och den
allmänna depressionen snarare försämrats än förbättrats, visar häst, vilket
snabbt skiftande instrument teaterpubliken är och bur svårt, ja, för
den örn teaterverksamhet och publikpsykologi oerfarne omöjligt det är att
binda även en statsunderstödd teater vid en fastslagen och osmidig repertoarpolitik.
Såsom av det sagda framgår, måste teaterledningen med bestämdhet
tillbakavisa statsrevisorernas slutpåstående, att »de ekonomiska synpunkterna
hava överhuvudtaget ej rönt det beaktande som varit tillbörligt».
Teaterledningen bar alltid varit beredd att »till förbättrande i möjligaste
mån av resultatet av teaterverksamheten» vidtaga åtgärder för nedskärning
av utgifterna. Härvid måste dock ibågkommas, dels att utgifterna
icke kunna nedprutas så att effekten måste bliva en ännu större minskning
av inkomsterna, dels att resultatet av teaterverksamheten icke endast
innebär ett ekonomiskt utan även ett konstnärligt resultat. Skall detta
resultat äventyras genom en allt för långt driven ekonomisering eller genom
en osakkunnig och impopularitetsskapande kritik, är det helt visst
bättre, att belt nedlägga den statsunderstödda teaterverksamheten än att
upprätthålla ett sken av densamma.
Stockholm den 9 januari 1933.
Erik Wettergren.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 127, §36.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 bar Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i
§ 36 av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
antalet kvarsittare vid de allmänna läroverken. Med anledning härav
bar överstyrelsen dels inhämtat yttranden i ärendet från rektorsämbetena
vid de i tabell 2 i revisorernas berättelse angivna läroverken,1 dels infordrat
vissa uppgifter angående antalet kvarsittare från rektorsämbetena vid
samtliga allmänna läroverk. Med återställande av remissakten får överstyrelsen
härmed till Eders Kungl. Majit överlämna nämnda yttranden
och uppgifter jämte av överstyrelsen uppgjorda tabellariska översikter1
av de senare samt för egen del i ärendet anföra följande.
Revisorerna framhålla, att kvarsittning förekommer i betydande omfattning
vid ett flertal allmänna läroverk samt att antalet lärjungar, som
undervisas två år i samma klass, förefaller vara statt i tillväxt. Det
Ej här avtryckta.
— 197 —
sistnämnda antagandet grundas därpå, att de läroverk, vid vilka antalet
kvarsittare höstterminen 1931 uppgick till mer än 10 procent av hela antalet
lärjungar, i allmänhet haft lägre kvarsittningsprocent höstterminen
1921 och ännu lägre sådan höstterminen 1911. Den undersökning överstyrelsen
nu verkställt i föreliggande fråga har med hänsyn till den korta
tid, som stått till förfogande, icke kunnat utsträckas utöver mer än en tioårsperiod
och omfattar läsåren 1923—1932. Vad den föregående tiden beträffar,
får överstyrelsen endast hänvisa därtill, att enligt tillgänglig statistik
procenten flyttade lärjungar under 1890-talet höll sig mellan 80 och
83, att densamma hastigt steg vid tillämpningen av flyttningsbestämmelserna
i 1905 års läroverksstadga och nådde ett maximum av S8.r> åren 1908
och 1909 för att därefter sjunka till mellan 84 och 85 under åren 1916—
1920. För perioden 1921—1927 utgör flyttaingsprocenten för gossar i realskolan
83.7, för flickor i realskolan 87.2, för gossar å realgymnasiet 87.i, för
flickor å realgymnasiet 94.9, för gossar å latingymnasiet 83.o och för flickor
å latingymnasiet 93.:>.
Av nu anförda siffror kail man sluta dels att flyttningsprocenten på
grund av särskilda omständigheter var exceptionellt hög och sålunda kvarsittningsprocenten
säkerligen exceptionellt låg omkring år 1909, varav
den i allmänhet låga kvarsittningsprocenten för år 1911 förklaras, dels att
flyttningsprocenten i det hela var minst lika hög under åren 1921—1927
som i medeltal under de 30 närmast föregående åren med undantag förvissa
år omkring år 1909, varför det icke synes vara anledning antaga, att
kvarsittningsprocenten i stort sett varit lägre före år 1923, vilket år utgör
utgångspunkten för den följande undersökningen, än under åren närmast
efter detta år, dels slutligen att flyttningsprocenten för flickorna
varit väsentligt högre än för gossarna.
Revisorerna stöda, som redan nämnts, sitt antagande, att antalet kvarsittare
vid de allmänna läroverken är statt i tillväxt, på den omständigheten,
att de läroverk, vilka 1931 hade största kvarsittningsprocenten, i
allmänhet uppvisa lägre sådan såväl 1911 som 1921. Anledningen till det
låga procenttalet för 1911 har redan berörts. Att de läroverk, för vilka
kvarsittningsprocenten 1931 är hög, tidigare haft lägre sådant procenttal,
kan givetvis icke giva stöd åt antagandet örn ett i det hela ökat antal
kvarsittare. För att belysa här ifrågavarande förhållanden under tidsperioden
1923—1932 har överstyrelsen på grundvalen av de införskaffade
uppgifterna gjort vissa beräkningar och sammanställningar och infört resultaten
härav i bifogade diagram.1 Härvid hava uteslutits de förstatligade
kommunala mellanskolorna, emedan de från dessa inkomna uppgifterna
äro ojämna så till vida, att i vissa fall avse hela skolan och i andra
fall endast den förstatligade delen av skolan. Procenttalen angiva antalet
kvarsittare för varje hösttermin i procent av antalet samma termin närvarande
lärjungar.
I diagram 1 angivas procenttalen kvarsittare i såväl realskola som gymnasium
vid samtliga läroverk. Medeltalet utgör för de första fem åren
9.5 procent och för de senare fem åren 8.7 procent. Antalet kvarsittare,
som i medeltal per år utgjorde under den förra hälften av tioårsperioden
2,696 och under den senare 2,488, har sålunda icke varit statt i tillväxt utan
tvärtom visat en bestämd nedgång. Ännu starkare gör sig denna nedgång
gällande beträffande realskolan, vilket diagram 2 visar. Antalet
kvarsittare utgjorde i medeltal per år under första femårsperioden 2,067
1 Ej här intryck!.
— 198 —
eller 9.8 procent oell under andra femårsperioden 1,878 eller 8.8 procent.
Att den sålunda konstaterade nedgången förklaras av den under senare år
starkt ökade tillströmningen av flickor till statsläroverken inses omedelbart,
då flyttningsprocenten, av skäl, som icke torde beliöva i detta sammanhang
närmare angivas, alltid visat sig avsevärt högre för flickor än
för gossar. Elimineras flickornas inflytande på kvarsittningsprocenten,
så torde denna icke komma att visa någon nämnvärd skillnad i fråga örn
medeltal för envar av de båda femårsperioderna. lietta antagande synes
berättigat med hänsyn till de resultat, vilka framställas i diagram 3, som
avser förhållandena i realskolan vid samtliga de läroverk, diir endast gossar
mottagas i realskolan. Antalet kvarsittare utgjorde vid dessa läroverk
under första femårsperioden i medeltal per år 1,106 eller 10.2 procent och
under andra femårsperioden 1,079 eller 10.5 procent. Den obetydliga höjningen
av det procentuella medeltalet från första till andra femårsperioden
beror på det jämförelsevis stora antalet kvarsittare åren 1931 och 1932.
Det sistnämnda förhållandet, vars inflytande gör sig gällande även i föregående
diagram, torde, vilket också framhålles i åtskilliga av de från
rektorsämbetena inkomna yttrandena, framför allt lia sin grund däri, att
ett ökat antal av de mindre studiebegåvade eller studieintresserade lärjungarna
i realskolans högre klasser kvarhållits i skolan av svårigheten
att under rådande arbesförhållanden erhålla sysselsättning utanför densamma.
Slutligen framställes i diagram 4 kvarsittningsprocentens växlingar i
gymnasiet. Icke heller här framträder någon tendens till ökning av antalet
kvarsittare. Växlingarna äro emellertid väsentligt starkare i fråga
örn gymnasiet än i fråga om realskolan, och de synas på ett anmärkningsvärt
sätt vara beroende av resultaten i studentexamen. Den i diagrammet
inlagda kurvan, som utvisar procenttalen underkända i studentexamen,
har tvenne maxima, vilka äro samtidiga med de båda maxima, som kurvan
för kvarsittningsprocentens växlingar företer.
Av växlingarna i de tal, som angiva flyttningsprocenten vid vårterminens
slut och vid höstterminens början (tab. 5) synes man ej — i varje fall
ej för tiden efter 1915 — kunna utläsa någon bestämd tendens till ändring.
Ehuru uppgifter för närvarande saknas för tiden efter 1927, så torde man
på grund av de föreliggande uppgifterna örn kvarsittningsprocenten under
åren 1928—1932 kunna antaga, att förhållandena i fråga örn flyttningen
mellan klasserna icke heller under denna tid undergått större förändringar.
Ehuru den av överstyrelsen verkställda utredningen icke ger vid handen,
att vägrad flyttning eller kvarsittning i stort sett förekommit i större
utsträckning under senare år än tidigare, kommer överstyrelsen givetvis
att med uppmärksamhet följa utvecklingen i förevarande avseenden, särskilt
i den mån erfarenheterna av arbetet i de nya skolformerna efter
hand göra sig gällande. Det torde icke vara helt uteslutet, att antalet
kvarsittare kan komma att visa tendens till ökning allt eftersom antalet
lärjungar i den nyorganiserade realskolan växer. Vid de kommunala mellanskolorna
synes nämligen av de för åren 1921—1927 tillgängliga statistiska
uppgifterna att döma flyttningsprocenten vara lägre än vid de allmänna
läroverkens realskolor, och detta trots den omständigheten, att lärjungarna
vid de kommunala mellanskolorna hittills i väsentligt större
utsträckning än vid statsläroverken utgjorts av flickor.
Även örn de förhållanden, vilka i det föregående berörts, sålunda i stort
sett icke undergått förändringar, som kunna berättiga till det omdömet,
— 199 —
att ifrågavarande förhållanden under senare år försämrats, så måste det
dock ur flera synpunkter betecknas såsom mindre tillfredsställande, att
kvarsittningsprocenten vid vissa läroverk tämligen konstant är så stor
som 10 eller därutöver, och framför allt att i medeltal endast omkring två
tredjedelar av lärjungarna erhålla flyttning vid vårterminens slut. Betydande
svårigheter möta emellertid, då man vill söka finna utvägar att
rätta, vad som härutinnan kan brista. Man får därvid icke förbise, att
det för ernåendet av ett tillfredsställande resultat av arbetet vid läroverken
är nödvändigt, att sådana lärjungar, vilka genom bristande studiebegåvning
eller studieintresse i högre grad tynga undervisningen, icke
på grund av för stor mildhet vid betygssättningen tillåtas följa med från
klass till klass, och att underkännande och kvarsittning i viss utsträckning
sålunda icke får betecknas såsom ett missförhållande. Sådana åtgärder
böra också anses uteslutna, som kunna medföra, att skolans bildningsmål
i något väsentligt avseende måste sänkas, och i särskild grad gäller
detta örn gymnasiet. Dessa synpunkter torde också ha varit vägledande
lör 1931 års läroverkssakkunniga, då de i sitt nyss avgivna betänkande
föreslagit i viss mån skärpta flyttningsbestämmelser. Till frågan härom
torde överstyrelsen emellertid få anledning återkomma i samband med
det yttrande överstyrelsen har att avgiva över sakkunnigas betänkande.
En annan i detta sammanhang betydelsefull fråga gäller sättet för intagning
och bedömandet av inträdesproven vid läroverken. Närmare anvisningar
härutinnan ha lämnats läroverken av överstyrelsen, som också
genom granskning och kritik av förelagda prövningsuppgifter ägnat denna
fråga särskild uppmärksamhet. Man torde kunna vänta, att en växande
erfarenhet från de enligt den nya läroverksstadgan anordnade proven så
småningom skall leda till ett säkrare bedömande av desamma.
Av särskild betydelse för resultatet av skolarbetet är att undervisningen
i största möjliga utsträckning tager hänsyn till lärjungarnas olika behov
av individuell handledning. Utan tvivel har också en växande insikt
härom under senare år kommit till uttryck i arbetet vid skolorna. Det är
under sådana omständigheter beklagligt, att ett så väsentligt hinder för
undervisningens individualisering som klassavdelningarnas storlek för
närvarande icke torde kunna undanröjas av hänsyn till de ökade kostnader,
som mäste föranledas därav. Så snart omständigheterna medgiva,
böra emellertid enligt överstyrelsens mening åtgärder vidtagas för nedbringandet
av klassavdelningarnas storlek till högst 30 lärjungar å realskolestadiet
och högst 25 lärjungar å gymnasiet.
Slutligen bör i sammanhang med förevarande spörsmål framhållas den
utomordentliga betydelsen av lärokursernas begränsning till det för värjo
ämnesområde väsentliga samt av en omsorgsfull sovring av lärostoffets
innehåll. Den tendens till utökning av kursernas omfattning, som starkare
än förr framträder i vår tid med dess snabba utveckling pä alla områden,
måste oavlåtligt uppmärksammas och genom lämpliga åtgärder
motverkas av ämneskonferenser och lärare, örn icke kraven pä lärjungarnas
arbetsprestationer skola växa därhän, att svårigheter yppa sig även
för de jämförelsevis väl studiebegåvade bland dem att utan fara för överansträngning
tillfredsställande fylla desamma, överstyrelsen, som bland
annat i samband med inspektioner vid läroverken haft tillfälle att särskilt
framhålla det ansvar, som i nu berörda avseende vilar på ämneskonferenserna,
kommer givetvis icke att lämna något tillfälle obegagnat att
hos lärare och konferenser inskärpa vikten av denna sak. Examensresul
-
— 200 —
tätens inflytande på kurser och krav gör det likaledes till en viktig angelägenhet,
att examensfordringarna lämpligt avvägas och hållas så jämna
som möjligt från år till år. Givetvis är denna angelägenhet föremål
för den största uppmärksamhet från överstyrelsens sida.
Ett missförhållande, som emellertid synes svårt att undanröja, utgör den
av statsrevisorerna påvisade och naturligtvis även förut kända olikformigheten
med avseende på flyttning och kvarsittning icke blott emellan
skilda läroverk utan även från år till år vid samma läroverk. Icke sällan
kan man iakttaga, att betygen redan efter en termin undergå starka förskjutningar,
då undervisningen i ett ämne i en klass övertages av annan
lärare. Även örn det icke kan begäras, att olika lärare skola tillämpa
identiskt samma betygsskala, så bör dock en viss kontinuitet upprätthållas,
bland annat av det skälet att allmänhetens tilltro till läroverkens betygssättning
eljest rubbas. Ett framhållande av berörda synpunkt i de allmänna
anvisningarna till undervisningsplanerna synes icke omotiverat.
Då den tid, som stått till överstyrelsens förfogande, varit mycket begränsad,
och då erforderliga uppgifter icke kunnat erhållas under pågående
julferier, har överstyrelsen icke haft möjlighet att undersöka, i vilken
utsträckning läroverkens lärjungar begagna sig av privatundervisning
för att kunna följa skolans undervisning.
Det råder intet tvivel örn att de förhållanden, som berörts i revisorernas
nu ifrågavarande yttrande, komma att röna inverkan av de organisationsförändringar
vid läroverken, som nu pågå, liksom av de ändringar i
kursplaner och läroverksstadga, vilka nyligen genomförts eller inom kort
komma att beslutas. Ehuru en närmare utredning i den av revisorerna
angivna riktningen helt visst kan bliva av stort allmänt intresse, synes
verkställandet av densamma därför tills vidare böra anstå.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt undervisningsråden
Johansson, Hänninger, Kärre och Jonzon, föredragande.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
BROR JONZON.
Föredragande.
Eva Hammar.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 133, § 37.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att med anledning av vad i riksdagens revisorers
berättelse yttrats rörande tillsyningslärare och kvinnliga sakkunniga vid
de allmänna läroverken senast den 11 januari 1933 inkomma med underdånigt
utlåtande. Överstyrelsen har genom skrivelse den 27 december 1932
anmodat rektorsämbetena vid de högre allmänna läroverken för flickor
och samläroverken samt de högre allmänna läroverken med samgymna
-
— 201 —
sium att senast den 2 januari 1933 till överstyrelsen avgiva yttrande i detta
ärende. Med återställande av remissakten och nied överlämnande av de
från rektorsämbetena inkomna yttrandena1 får överstyrelsen i underdånighet
anföra följande. ... . . , , .
Det framgår av de inkomna yttrandena, att det ar en i det narmaste
enhällig uppfattning bland läroverkens rektorer, att det till tillsyningslärare
utgående arvodet är för högt tilltaget i förhållande till det arbete,
som åligger dem, och i förhållande till vissa andra vid aroverken^utgående
ersättningar, framför allt det arvode, som utgår till biträde a rehtorsexpeditionen.
Däremot har flertalet rektorer havdat behovet av befattningarna
i fråga och avstyrkt ett indragande av desamma, ofta i mycket
bestämda ordalag. Ett mindretal rektorer, dock sammanlagt inemot
ett 40-tal, ansluter sig till den av revisorerna förslagsvis uttalade meningen
örn en indragning av tjänsterna. ..... . . • .
För sin del anser sig överstyrelsen icke kunna tillråda en indragning a\
tjänsterna i fråga. Att nian på vissa håll icke finner dem behövliga, torde
lia sin grund i särskilda omständigheter. Det galler salunda örn ett
stort antal läroverk, som först genom 1927 års omorganisation av det
högre skolväsendet blivit ombildade till samläroverk, att erfarenheten beträffande
ifrågavarande befattningar ännu måste vara tämligen begränsad
och att man måhända icke ännu hunnit komma till lull insikt om de
möjligheter och fördelar, institutionen erbjuder. Det är sålunda anmärkningsvärt,
att samtliga de tre rektorer, vilkas uttalanden vid rektorsmotet
i Stockholm den 16—18 juni 1931 revisorerna åberopa till stod för en eventuell
indragning av tillsyningslärarinstitutionen, nu bestämt liavda behovet
av densamma. Visserligen torde det närmast vara mot det enligt deras
mening alltför höga arvodet till tillsyningsläraren, som de i sina uttalanden
vid mötet i fråga avsett att göra en erinran, men överstyrelsen
finner det påtagligt, att deras nu avgivna yttranden innebära ett starkare
erkännande och en avgjort större uppskattning av betydelsen av de ifrågavarande
befattningarna än den som kom till uttryck i deras uttalanden
vid rektorsmötet. Särskilt gäller detta i fråga örn det av rektorn vid
högre allmänna läroverket i Uddevalla W. Fischer gjorda uttalandet. Det
ligger nära till hands att sätta denna omständighet i samband med de
ytterligare erfarenheter, som de under tiden haft tillfälle att vid sina respektive
läroverk göra.
Man kan visserligen mot institutionen göra den invändningen, att tiilsyningslärarens
uppgifter i vissa fall sammanfalla med klassföreståndarens
eller rektors, och att de därför kunde övertagas av dessa. Men överstyrelsen
håller bestämt före, att det i många fall kan vara ytterst svårt
för en manlig lärare att göra de ingripanden och ge den ledning, som erfordras.
Särskilt gäller detta i fråga örn de många fall, som beröra den
rent personliga hygienen, detta uttryck fattat i sin vidsträcktaste bemärkelse.
Det är av betydelse, att en kvinnlig lärare kan i stor utsträckning
besöka de kvinnliga lärjungarna i deras hem eller bostäder, särskilt i de
fall. då de äro inackorderade, taga kännedom örn deras hälsoförhållanden
och övriga omständigheter, som kunna beröra deras studiearbete och skolgång,
öva kontroll över deras ledighet från gymnastikundervisningen,
lämna hjälp vid utredning av disciplinfall, som beröra de kvinnliga lärjungarna
och som, även om de icke alltid äro särskilt allvarliga, dock ofta
kunna vara av grannlaga natur. De för de kvinnliga lärjungarna avsedda
1 Ej här avlryckl.
— 202 —
lokalerna kräva också en fortgående tillsyn. Icke minst viktigt är, att
flickorna liksom även deras föräldrar och målsmän veta, att det vid läroverket
finnes en lärarinna, till vilken de kunna förtroendefullt vända sig
för att erhålla råd och ledning eller å sin sida lämna upplysning rörande
enskilda förhållanden, och att de veta, att denna lärarinna genom sin officiella
ställning är skyldig att stå till tjänst i nämnda avseenden. För sin
del fäster överstyrelsen särskild vikt vid den synpunkten, att det bör finnas
en befattning, med vilken det är förenat såsom ett åliggande att biträda
rektor och klassföreståndare i här antydda avseenden. Redan den
omständigheten, att sa många rektorer förklara sig lia bestämt behov av
sådant biträde av kvinnlig lärare, varom här är fråga, bör enligt överstyrelsens
mening vara ett avgörande skäl mot en indragning av de ifrågavarande
befattningarna.
Av åtskilliga rektorer framhålles den hjälp, som de erhålla av tillsyningsläraren
i sitt expeditionsarbete. Genom nådiga kungörelsen den 22
juni 1932 (nr 312) har tillsyningsläraren vid läroverk, där särskilt anslag
till expeditionsbiträde icke utgår, fått sig direkt ålagt att biträda rektor
vid expeditionsgöromålens fullgörande. Då rektorernas arbete med expedition
sgöromål av olika slag, även efter den reform i detta avseende, som
vidtagits genom bestämmelserna i Kungl, kungörelsen den 22 juni 1932,
nr 312, är ytterst betungande, borde, såsom också av många rektorer framhålles,
en indragning av tillsyningslärarbefattningen och det därå utgående
arvodet under inga förhållanden kunna utan vidare företagas, utan
att en höjning av anslaget till hjälp å rektorsexpeditionen samtidigt sker.
Vid många läroverk är ombildningen till samläroverk icke ännu fullständig.
Tillströmningen av flickor till de allmänna läroverken kan sålunda
redan av det skälet beräknas komma att ytterligare ökas. I samma
mån antalet kvinnliga lärjungar stiger, kan det också förväntas, att en
kvinnlig tillsyningslärares uppgifter bliva mera omfattande, liksom man
även torde kunna förvänta ett mera allmänt och ökat utnyttjande av de
möjligheter, som institutionen erbjuder till hjälp vid de kvinnliga lärjungarnas
handledning och fostran.
Vad överstyrelsen ovan anfört örn betydelsen av att äga tillgång till en
kvinnlig tillsyningslärare vid samläroverk med manlig rektor, torde vara
på motsvarande sätt tillämpligt i fråga örn manlig tillsyningslärare vid
samläroverk med kvinnlig rektor.
överstyrelsen anser sig sålunda för sin del icke kunna tillstyrka en indragning
av tillsyningslärarbefattningarna. I vad mån någon utökning
av eller annan ändring i de åligganden, som för närvarande tillkomma
tillsyningsläraren, bör ske, är en fråga, till vilken överstyrelsen icke för
närvarande är beredd att taga ståndpunkt. Möjligen får överstyrelsen anledning
att taga denna fråga under övervägande i samband med sitt yttrande
över det förslag till på vissa punkter reviderad läroverksstadga,
som överstyrelsen har att under den närmaste tiden till Eders Kungl.
Majit avgiva.
Överstyrelsen delar den av flertalet rektorer uttalade uppfattningen, att
det för närvarande till tillsyningsläraren utgående arvodet är onödigt
högt tilltaget. I samband med sin underdåniga hemställan den 31 augusti
1932 angående anslag till de allmänna läroverken lii. m. för budgetåret 1
juli 1933—-30 juni 1934, punkt 5, har överstyrelsen emellertid redan föreslagit
en justering nedåt av de för närvarande utgående beloppen. I avvaktan
på vidare erfarenheter anser sig överstyrelsen icke för närvarande
— 203
böra ifrågasätta någon ytterligare nedsättning utöver den i sagda underdåniga
skrivelse föreslagna.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt
undervisningsråden Johansson, Hänninger, Kärre, föredragande, och Jonzon.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
KARL KÄRRE.
Föredragande.
Hj. Michaelsson.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 135, § 38.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i §
38 av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
vissa kostnader för gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken.
Med anledning härav har överstyrelsen inhämtat yttranden 1 i ärendet från
rektorsämbetena vid de av revisorerna särskilt nämnda läroverken. Med
återställande av remissakten får överstyrelsen härmed till Eders Kungl.
Majit överlämna nämnda yttranden samt för egen del i ärendet anföra
följande.
Det torde först böra anmärkas, att de av revisorerna beräknade medeltalen
för antalet lärjungar per gymnastikavdelning i vissa fall äro något
för låga, i det att de till svagavdelning hänvisade lärjungarna ej medräknats.
Dessa lärjungar undervisas nämligen i regel ej i särskilda avdelningar
utan tillhöra friskavdelningarna, men befrias från mera ansträngande
rörelser.
Då man bör kunna utgå från att gymnastikavdelningarnas storlek normalt
icke skall överskrida 80 lärjungar, så ligger det i sakens natur, att
medeltalet lärjungar per gymnastikavdelning måste komma att ligga avsevärt
lägre. Det finnes nämligen ingen möjlighet att jämnt fördela lärjungarna
på gymnastikavdelningar. Häremot resa sig svårigheter av
flera slag. Örn icke arbetstiden för lärjungarna skall bliva på olidligt sätt
splittrad, så kunna lärjungarna i en och samma klassavdelning i allmänhet
icke skiljas på olika gymnastikavdelningar, för så vitt icke dessa avdelningars
lektioner kunna förläggas till samma tid, varvid läroverket
måste äga tillgång till två gymnastiksalar och två gymnastiklärare. Då
gossar och flickor över ett visst åldersstadium böra undervisas i skilda
avdelningar, medför detta, att anslag till biträdande lärare måste lämnas
i många fall, då antalet lärjungar icke är större än att hela gymnastikundervisningen
eljest skulle kunna omhänderhavas av den ordinarie gym
1
Ej bär avtryckta.
— 204 —
nastikläraren med det antal undervisningstimmar, som han är skyldig att
bestrida för lönen. Lärjungar i alltför mycket skilda åldersstadier böra
ej sammanföras i en gymnastikavdelning. Särskilt denna omständighet
gör, att flickavdelningarna vid de högre läroverk, som ombildats till samläroverk,
för närvarande måste bliva påfallande små. Enligt överstyrelsens
uppfattning böra flickorna i görligaste mån icke blott bilda särskilda
avdelningar utom å det lägsta stadiet, utan deras undervisning bör handhavas
av kvinnliga lärare. 1928 års riksdag har givit uttryck åt samma
uppfattning (1928 års riksdags skrivelse nr 8 A punkt 138). Visserligen
skedde detta i samband med behandlingen av en anslagsfråga och föranleddes
kanske närmast av strävan att nedbringa kostnaderna för undervisningen,
men uttalandet har givits en sådan form, att man torde vara
berättigad antaga, att riksdagen därmed även avsett att uttrycka sin synpunkt
i pedagogiskt avseende på förevarande fråga. Överstyrelsen har
visserligen av ekonomiska skäl i många fall icke ansett sig kunna fasthålla
vid nämnda princip, men i viss utsträckning har den tillämpats och
därvid stundom medfört, att biträdande kvinnlig lärare anställts även da
detta med hänsyn till lärjungeantalet i det hela icke varit ovillkorligen
nödvändigt. Ännu en omständighet av pedagogisk art, som har betydelse
i detta sammanhang, torde böra framhållas. Det har alltid ansetts i hög
grad önskvärt, att lärjungarna i första klassen, vilka i allmänhet ej —
örn man bortser från förhållandena i de största städerna — deltagit i gymnastik,
ordnad på samma sätt som vid läroverken, få bilda en gymnastikavdelning
för sig. På grund härav lia även de mindre realskolorna i regel
tre gymnastikavdelningar.
Örn man också under nu rådande ekonomiska förhållanden måste sätta
ned anspråken på gymnastikundervisningens ordnande efter pedagogiskt
lämpliga linjer, så måste man dock hålla i minnet, att svårigheterna härvid
äro avsevärda, sedan flertalet av läroverken ombildats till samläroverk,
och att förhållandena nu äro helt andra än de voro, då man år 1924
beräknade, att gynmastikavdelningarna borde omfatta i medeltal högst
80 lärjungar.
Emellertid reser sig vid ett stort antal läroverk ett även av revisorerna
antytt hinder av helt annan art mot lärjungarnas sammanförande i stora
gymnastikavdelningar. Icke mindre än 19 av rektorsämbetena vid de 23
av revisorerna särskilt angivna läroverken ha bland annat anfört svårigheter,
som på ett eller annat sätt hänföra sig till de förefintliga gymnastiklokalernas
beskaffenhet. Vid de till samläroverk ombildade högre läroverken
har frågan örn gymnastikundervisningens ordnande medfört allvarliga
bekymmer i de talrika fall, då tillgång till två gymnastiksalar
blivit nödvändig. Det har icke kunnat begäras, att de ofta hårt skattetyngda
kommunerna skulle vara beredda att omedelbart gä i författning
örn uppförandet av nya gymnastiklokaler, och de lokaler, som stått till
buds, ha endast i få undantagsfall kunnat rymma större undervisningsavdelningar.
Särskilt starkt lia lokalsvårigheterna framträtt vid vissa av
de förstatligade kommunala mellanskolorna, och det har inträffat, att lokalernas
beskaffenhet nödvändiggjort en så långt gående uppdelning av
lärjungarna i avdelningar, att överstyrelsen ansett sig nödsakad att hänvisa
rektorerna att hos vederbörande kommun begära anslag för uppehållandet
av en del av undervisningen.
Slutligen har överstyrelsen i några fall, då vederbörande gymnastiklärare
eljest skulle blivit berättigad till ersättning enligt nådiga kungörel
-
— 205 —
sen den 19 juni 1929 (Sv. förf. sami. nr 289) angående personliga lönetilllägg
åt vissa ordinarie Övningslärare vid de allmänna läroverken, ansett
sig kunna medgiva anslag till extra timmar, ehuru antalet lärjungar per
gymnastikavdelning därigenom blivit något lägre än vad som varit nödvändigt.
Fördelningen av anslaget till extra undervisningstimmar i gymnastik
måste verkställas under sommarferierna, och de beräkningar av lärjungarnas
antal, som då läggas till grund, äro givetvis endast approximativa.
Med hänsyn härtill och i betraktande av den omfattande detaljgranskning
av de särskilda förhållandena vid de olika läroverken, som måste föregå
denna fördelning liksom den samtidigt företagna fördelningen av anslagen
till undervisningen i övriga övningsämnen, torde det icke kunna förvåna,
örn man i ett eller annat fall senare kan finna, att en annan anordning
av undervisningen än den vidtagna skulle ha medfört, att antalet
gymnastikavdelningar blivit något mindre. Vid anslagsfördelningen för
innevarande läsår ansåg överstyrelsen det nödvändigt att i högre grad än
tidigare förutsätta lärjungarnas sammanförande i större avdelningar. Så
är medeltalet lärjungar per gymnastikavdelning vid de av revisorerna särskilt
nämnda läroverken innevarande läsår 47.3 för gossavdelningarna och
42.o för flickavdelningarna, medan motsvarande siffror föregående läsår
voro respektive 43.7 och 31.6. Överstyrelsen är emellertid beredd att på
varje punkt, där så är möjligt, söka åstadkomma ytterligare minskning
i kostnaderna för gymnastikundervisningen. Även örn hänsyn därtill icke
kan tagas, anser sig överstyrelsen dock böra framhålla, att en mera avsevärd
minskning av undervisningstimmarnas antal kommer att, utöver redan
anförda olägenheter, även medföra en ökning av den redan nu beklämmande
stora arbetslösheten bland utexaminerade gymnastiklärare.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt undervisningsråden
Johansson, Hänninger, Kärre och Jonzon, föredragande.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
BROR JONZON.
Föredragande.
Eva Hammar.
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 136, § 39.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 i anledning av riksdagens revisorers
uttalande rörande överflyttning av vissa lärarinnor från statsunderstödda
enskilda läroanstalter till statliga läroverk har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt skolöverstyrelsen att senast den 11 januari 1933 inkomma
med underdånigt utlåtande. Med anledning härav får överstyrelsen i underdånighet
anföra följande.
Enligt nådiga kungörelsen den 26 september 1929 (nr 295) medgav Eders
206
Kungl. Majit, att sådan ämneslärarinna vid statsunderstödd enskild högre
flickskola, som blivit entledigad från sin befattning vid flickskolan på
grund av omständigheter, som stöde i samband med den beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet, skulle under vissa förutsättningar
kunna överflyttas till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk. Pä
grund av underdånig framställning från Centralstyrelsen för flick- och
samskoleföreningen örn sådan utsträckning av nämnda medgivande, att
det under samma förutsättningar skulle gälla lärarinna vid varje statsunderstödd
enskild läroanstalt, hemställde överstyrelsen i underdånigt utlåtande
den 16 januari 1931, att Eders Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
besluta bland annat, att den medgivna överflyttningsrätten även skulle
gälla ämneslärarinna vid statsunderstödd enskild mellanskola eller högre
goss- och samskola. I motiveringen för detta förslag omnämnde överstyrelsen
särskilt den Lundénska privatskolan i Göteborg, vilken enligt styrelsens
beslut skulle nedläggas och vilken vore den enda enskilda mellanskola,
där ett entledigande av lärarinnor under angivna förutsättningar
för det dåvarande vore att förutse. I nådig proposition nr 194 till 1931 års
riksdag, där Eders Kungl. Majit i anslutning till överstyrelsens hemställan
föreslog riksdagen att medgiva viss rätt till ersättning jämväl åt lärarinnor
vid statsunderstödd enskild mellanskola och högre goss- och samskola,
förklarade Eders Kungl. Majit, att frågan örn överflyttning av lärarinnor
från enskilda mellanskolor eller högre goss- och samskolor till
statligt läroverk torde kunna, i analogi med bestämmelserna i kungörelsen
den 26 september 1929 (nr 295), av Kungl. Majit avgöras i administrativ
ordning, och efter förnyad underdånig framställning i ärendet från
överstyrelsen den 1 oktober 1931, vari de entledigade lärarinnorna vid den
Lundénska privatskolan ånyo uttryckligen omnämndes, utfärdade Eders
Kungl. Majit genom nådig kungörelse den 5 februari 1932 (nr 25) sådan
förordning, varigenom det blev möjligt för ämneslärarinna vid statsunderstödd
enskild mellanskola samt högre goss- och samskola att efter entledigande
vinna överflyttning till allmänt läroverk.
Då överstyrelsen sedan i kraft av den sålunda av Eders Kungl. Majit
utfärdade kungörelsen upptog till prövning frågan örn behörighet till överflyttning
för vissa entledigade lärarinnor vid den nedlagda Lundénska
privatskolan, hade överstyrelsen först och främst att tillse, huruvida och
i vad mån de i den nådiga kungörelsen angivna förutsättningarna för
överflyttning voro för handen i de enskilda fallen. Därvid hade överstyrelsen
redan på frågans förberedande stadier hyst och i sina underdåniga
skrivelser uttalat en viss tvekan, huruvida indragandet av kommunens
anslag till den Lundénska privatskolan verkligen kunde anses betingat
av de genom 1927 års riksdags beslut påbörjade skolorganisatoriska förändringarna,
även örn överstyrelsen höll för mycket sannolikt, att så vöre
fallet, För att emellertid erhålla full förvissning på denna punkt ansåg
sig överstyrelsen böra inhämta ett direkt yttrande i frågan från stads
kollegiet i Göteborg. Ett sådant yttrande avgavs av stadskollegiet den
18 maj 1932, varvid bl. a. meddelades, »att avvecklingen av stadens anslag
till Lundénska privatskolan uteslutande stått i samband med den år 1927
beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet».
Då det sedan gällde att avgöra, huruvida övriga förutsättningar för
överflyttning voro uppfyllda, fäste överstyrelsen bl. a. uppmärksamhet
vid ifrågavarande lärarinnors anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
vilken fråga var föremål för ingående principiell behandling inom
— 207 —
skolöverstyrelsen. Överstyrelsen var därvid för sin del av den uppfattningen,
att i sagda avseende något författningsenligt hinder för överflyttning
icke förelåg. Beträffande grunderna för denna uppfattning får överstyrelsen
anföra följande.
Den Lundénska privatskolan bestod utom av en förberedande avdelning
med tre klasser av dels en elementarskole- dels en mellanskoleavdelning.
Elementarskolan och mellanskola!! omfattade tillsammans klasserna
1—7 i fortlöpande följd, av vilka de tre första utgjorde elementarskolan
och de fyra högsta (4—7) mellanskolan. En viss tvekan kan därvid göra
sig gällande, huruvida den ena parallellavdelningen av klasserna 4 och 5
skall anses hava tillhört elementarskolan eller mellanskolan. Den utgjorde
å ena sidan en fortsättning av de föregående klasserna 1—3, men
dess kurser sammanföllo å andra sidan i klass 4 väsentligen och i klass 5
fullständigt med den andra parallellavdelningens med undantag för ämnena
tyska och engelska, och det synes sannolikt, att en dubblering av
klasserna 4 och 5 visat sig nödvändig alldeles oberoende av förefintligheten
av elementarskolan, såsom fallet är med de lägsta klasserna vid så
många av de kommunala mellanskolorna och mindre realskolorna. Riksdagens
revisorer hava uppenbarligen fört ifrågavarande avdelningar till
elementarskolan; såsom överstyrelsen betraktat hela frågan, har överstyrelsen,
såsom framgår av vad nedan anföres, icke haft anledning att taga
bestämd ståndpunkt till denna detalj.
Det är tydligt, att det till läroanstalten utgående statsunderstödet varit
avsett allenast för mellanskoleavdelningen. Men då skolans styrelse anställt
lärarkrafter, hava dessa icke erhållit anställning vid elementarskolan
eller vid mellanskolan utan de hava anställts vid skolan i dess helhet.
Och alldeles oberoende av anställningsformen skulle en tjänstgöringsfördelnhig
mellan lärarinnorna, som icke tog hänsyn till behovet vid skolan
i dess helhet, knappast hava varit pedagogiskt försvarlig. Då ämneslärarinnorna
meddela undervisning var och en i sina fackämnen, är det tydligen
ur undervisningens synpunkt i regeln ofrånkomligt med hänsyn till
det disponibla timtalet i olika ämnen, att de få sin undervisning utbredd
över hela skolan. Det blir med andra ord till undervisningens och lärjungarnas
bästa, att lärarnas tjänstgöring i olika ämnen och klasser helt och
hållet får bestämmas av pedagogiska skäl. Att så bör ske, torde kunna
anses som en allmänt erkänd och vedertagen princip vid samorganiserade
läroanstalter. Vid de med statliga realskolor samorganiserade kommunala
gymnasierna har Eders Kungl. Majit sålunda genom nådigt brev
den 30 april 1931 medgivit, att lärare vid det kommunala gymnasiet må
erhålla en del av sin tjänstgöring förlagd till realskolan liksom lärare vid
realskolan må erhålla en del av sin undervisning förlagd till det kommunala
gymnasiet, dock under förutsättning, att särskilda kostnader ej
härigenom åsamkas statsverket. Det är alltså icke ens föreskrivet, att en
lärare vid kommunalt gymnasium skall hava sin huvudsakliga tjänstgöring
förlagd till det kommunala gymnasiet; han behöver strängt taget
endast meddela en timmes undervisning i detta och kan för övrigt tjänstgöra
vid realskolan, örn blott lärare vid realskolan ha ett motsvarande
antal timmar å det kommunala gymnasiet. I detta fall är det sålunda
icke tjänstgöringen utan anställningen, sorn avgör, huruvida lärartjänsten
i fråga är att betrakta som kommunal eller statlig, och man får räkna
med eli visst antid statliga lärartjänster motsvarande realskolans behov
— 208 —
oell ett visst antal kommunala lärartjänster motsvarande det kommunala
gymnasiets behov. „ ,
Beträffande den här förevarande skolan synes emellertid, såsom redan
nämnts, någon sådan olikhet i anställningen icke hava kommit till användning;
annars synes det självfallet, att en sådan hor de hava lagts lil
grund för avgörandet av frågan örn rätten till överflyttning. Ej heller
har det tidigare funnits några särskilda bestämmelser angående tjämstgöringen
för de lärarinnor, vilka varit berättigade till statsunderstöd, i
likhet med de nyss nämnda bestämmelserna för de kommunala gymnasiernas
lärare. Överstyrelsen anser sig jämväl böra erinra därom, att
statsbidraget till själva skolan visserligen endast utgått till mellanskolan
men att det därjämte utgått statsbidrag till lärarinnornas ålderstillägg,
tillfälliga löneförbättring och dyrtidstillägg samt att detta sistnämnda
statsbidrag enligt en sedan många år tillämpad praxis rekvirerats och
utbetalats till lärarinnorna vid hela skolan (frånsett de förberedande klasserna).
Icke blott för de lärarinnor, som av överstyrelsen förklarats berättigade
till överflyttning, har skolan sålunda uppburit statsbidrag till
ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, utan jämväl för
sådana lärarinnor, vilkas tjänstgöring varit uteslutande förlagd till elementarskolan.
_ .no
Då överstyrelsen genom beslut den 13 juni 1932 förklarade de ifrågavarande
fyra lärarinnorna berättigade till överflyttning och sedermera
genom beslut den 23 juni, respektive 10 oktober 1932 utnämnt tre av dem
till ämneslärarinnor vid allmänt läroverk — den fjärde av de behörigförklarade
lärarinnorna har anmält, att hon icke önskar begagna sig av rätten
till överflyttning —, utgick överstyrelsen emellertid icke från den omständigheten,
att de på antytt sätt åtnjutit statsbidrag. Överstyrelsen
fastslog i stället som utgångspunkt, att icke flera lärarinnor kunde ifrågakomma
till överflyttning än som motsvarade själva mellanskolans behov
av lärarkrafter. Då mellanskolan omfattade fyra klasser, kunde alltså
fyra lärarinnor överflyttas — vissa timlärartimmar, som till antalet något
skiftade från år till år, kunde anses högst motsvara undervisningen i
parallellavdelningarna i klasserna 4 och 5, varigenom dessa avdelningar
kunde helt lämnas ur räkningen vid bedömandet av frågan. Såsom redan
antytts, förelåg, sedan återkallelse i ett fall skett, ansökan örn överflyttning
från fyra lärarinnor. Ingen av dessa och icke heller någon annan
av de vid skolan anställda lärarna med full tjänstgöring hade haft
hela sin tjänstgöring förlagd till mellanskolan. Men samtliga örn överflyttning
ansökande lärarinnor hade sedan långt tillbaka varit anställda
vid skolan med full tjänstgöring, och de hade under hela den föreskrivna
tiden i större oller mindre utsträckning haft sin tjänstgöring förlagd till
själva mellanskolan. Överstyrelsen ansåg sålunda och finner sig alltjämt
böra hävda, att de varit anställda med full tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild mellanskola. Under sådana förhållanden ansåg sig överstyrelsen
icke kunna underlåta att förklara de ifrågavarande fyra sökandena,
vilka jämväl uppfyllde övriga villkor och voro väl meriterade såsom lärarinnor,
behöriga till överflyttning.
I de skärpta bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen
den 9 september 1932 utfärdat angående statsunderstöd till bl. a.
enskilda mellanskolor har Eders Kungl. Majit också anslutit sig till alldeles
samma princip, som den av överstyrelsen här hävdade, i det Eders
Kungl. Majit föreskrivit, att bidrag till lärarpersonalens avlöning utgår
— 209 —
''endast till lärare, sorn tjänstgör vid den del av vederbörande läroanstalt,
för vilken statsunderstöd i form av grundanslag beviljats, dock'' att lärare
med full tjänstgöring, som är anställd vid den statsunderstödda, delen av
läroanstalten, må kunna, under förutsättning att statsverket
därigenom icke åsamkas ökad kostnad, delvis hava sin tjänstgöring
förlagd till annan icke statsunderstödd men under överstyrelsens
inseende stående del av skolan. Genom denna bestämmelse begränsas sålunda
statsbidraget i fråga till det antal lärarekrafter, som motsvara själva
mellanskola^ medan tjänstgöringens förläggning i bela dea samorganiserade
läroanstalten endast spelar en helt underordnad roll. Överstyrelsen
finner det orimligt, att då en lärare med full tjänstgöring vid inellanskolan
på detta sätt genom en bestämmelse, som innebär en skärpning
i förut gällande ordning, erhållit författningsenlig rätt att ha sin tjänstgöring
delvis förlagd till annan del av skolan, bestämmelsen för överflyttning
likväl skulle tolkas så, att hela tjänstgöringen skulle hava varit
förlagd till mellanskolan. I så fall borde också, för att anföra ett analogt
exempel, en lärarinna vid en högre flickskola, som under övergångsåren
haft sin tjänstgöring förlagd till de förberedande klasserna i den utsträckning,
vartill hon, jämlikt nådiga kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 233)
övergångsbestämmelser mom. a och 0, har författningsenlig rätt, i händelse
av entledigande vara på grund av nämnda förhållande obehörig att
kunna överflyttas till allmänt läroverk. Överstyrelsen kan emellertid icke
finna annat än att en sådan tillämpning, vilken innebure en uppenbar inkonsekvens
och icke stöde i överensstämmelse med billighetens krav, vore
oberättigad oell att den saknade stöd i av Eders Kungl. Majit enligt riksdagens
beslut utfärdade bestämmelser. Oell den omständigheten, att före
de nyss omnämnda av Kungl. Majit utfärdade bestämmelserna angående
statsunderstöd till enskilda mellanskolor närmare reglering av fördelningen
av lärartjänstgöringen vid dylik med annan läroanstalt förenad skola
saknats, torde icke kunna anföras som avgörande skäl mot en tillämpning
i detta speciella fall av de allmänna grundsatser, som statsmakterna fastslagit
såsom normgivande för överflyttning av lärarinnor från statsunderstödd
läroanstalt, vilka förlorat sin anställning i följd av den beslutade
•omorganisationen av det högre skolväsendet.
Överstyrelsen vill i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke möjligen
riksdagens revisorer vid sitt uttalande örn överstyrelsens ifrågavarande
överflyttningsbeslut haft i tankarna de bestämmelser, som gälla för
beviljande av s. k. ersättning. I fråga om dea senare, vilken med hänsyn
därtill, att den vållar statsverket direkta kostnader, är omgärdad med
mera detaljerade bestämmelser i olika avseenden, har riksdagen i sin skrivelse
den 22 maj 1931 (nr 263) uttryckligen förutsatt bl. a., att vederbörande
liirarinnas tjänstgöring varit förlagd till skolans statsunderstödda
stadium, men någon sådan föreskrift har, såvitt överstyrelsen kunnat finna,
icke i något sammanhang lämnats beträffande överflyttning. Och över
styrelsen har icke kunnat finna anledning att, vid beslut angående överflyttning,
utöver de särskilda bestämmelserna angående överflyttning,
vilka i administrativ ordning utfärdats av Eders Kungl. Majit, jämväl
tillämpa de speciella bestämmelser, som av riksdagen blivit givna angående
s. k. ersättning.
Slutligen anser sig överstyrelsen böra erinra därom, att genom överstyrelsens
av revisorerna påtalade beslut ingen som helst kostnad åsamkats
statsverket oell att, dä avgörandet i frågor av denna natur förfall
14 Ilen.-berättelse Olif/, statsverket för är 19115. lil.
— 210 —
ningsenligt åvilar Överstyrelsen, det icke förelegat anledning för överstyrelsen
att underställa detsamma Eders Kungl. Majda prövning.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin samt
undervisningsråden Johansson, Rönninger, Kärre, föredragande, och
Jonzon.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
KARL KÄRRE.
Föredragande. Hj. Michaelsson. ■■
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 139, 10.
Till Konn n g e n.
Med anledning av härmed återgående nådiga remiss får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.
Av handlingarna framgår, att riksdagens revisorer verkställt en undersökning
beträffande vissa tjänstledigheter inom folkskollärarkåren i syfte
att utröna, vilka grunder, som inom de särskilda skoldistrikten tillämpats*
då det gällt att bestämma tiden för ledigheten för enskilda angelägenheter
i sådana fall, då i tjänstledigheten inbegripes hela lästiden under en eller
flera terminer. Denna undersökning har givit vid handen, att ledigheten
i sådana fall i regeln beviljas endast för lästiden, under det att efterföljande
eller mellanliggande ferier icke inbegripits i tiden för ledigheten.
Enligt revisorernas mening böra i dylika fall i ledigheten inbegripas jämväl
till terminen hörande jul- eller sommarferier, och revisorernas uttalande
utmynnar därför i det önskemålet, att för enhetlig tillämpning av
sådana grunder vid ledigheternas beviljande särskilda författningsföreskrifter
böra meddelas.
Att börja med vill överstyrelsen beträffande frågans mera principiella
sida framhålla, att det nog icke gäller endast folkskollärarkåren, att tjänstledighet
begäres och beviljas för den tid, behov av ledighet förefinnes, sålunda
endast under den del av året, då tjänstgöringsskyldighet för befattningshavaren
föreligger, men icke under ferie- och semestertid. Det torde
vara självklart, att, därest i enlighet med revisorernas mening sådana föreskrifter
komme att utfärdas beträffande lärare vid folk- och småskolor,
att tjänstledigheten i vissa fall skulle omfatta även lästerminen närgränsande
ferier, måste den aA^ revisorerna förordade enhetligheten i en sådan
lagstiftning i främsta rummet avse, att dylika bestämmelser komme att
bliva genomförda även beträffande andra kommunalt och statligt anställda
lärargrupper liksom ock i allmänhet för statens befattningshavare,
i den mån de enligt nu gällande lagstiftning äga åtnjuta semester med rätt
att under densamma uppbära full aAdöning.
En allmän och konsekvent tillämpning av den av revisorerna förordade
principen skulle emellertid komma att föra med sig ganska genomgripande
omläggningar av de nu gällande avlöningsgrunderna, särskilt beträffande
avlöning åt Ankarur och åt tjänstlediga lärare. Då vikarie för tjänstledig
211
lärare givetvis är erforderlig endast under pågående läster ruin, utgår avlöningen
för vikarie — detta gäller både kommunala och statliga läroanstalter
— endast för lästid. För folkskolans vidkommande betyder
detta, att vikariens årslön fördelas på åtta månader, under det den ordinarie
lärarens lön är fördelad lika på årets tolv månader. Därest nu en
lärare är tjänstledig under årets båda lästerminer av sådan anledning, att
barl skall avstå ett belopp, som motsvarar vikariens avlöning, så är enligt
nu gällande grunder avdraget under ledighetstiden beräknat till sådan
storlek, att sammanlagda avdraget för båda lästorminerna motsvarar
vikariens hela årslön. Så är förhållandet även beträffande de statligt anställda
lärarna. En liknande tillämpning ager även rinn i de fall, då enligt
gällande bestämmelser det tillkommer Eders Kungl. Majit att beträffande
kommunalt anställd lärare föreskriva löneavdraget linder
tjänstledighet. I de fall, då Eders Kungl. Majit bestämmer, att den tjänstledige
skall under tjänstledighetstiden avstå ett belopp, för år räknat, motsvarande
vikariens årslön, föreskrives alltid tillika, att beräkningen skall
ske för lästid. De nu anförda avlöningsgrunderna lia beträffande folkoch
småskolans lärare till följd, att en tjänstledig ordinarie lärare i någon
av de lägre lönegraderna får för läsmånad eller lästermin till vikariens
avlönande avstå ett belopp, sorn är större lin den ordinarie månads- eller
terminsavlöningen.
Av det nu anförda torde framgå, att nuvarande lönelagstiftning för
ifrågavarande fall icke förutsätter, att åtnjuten tjänstledighet omfattar
annan tid än lästermin. Skulle en omläggning ske i enlighet med revisorernas
förslag, så att tjänstledigheten måste omfatta även ferietiden,
då uppkommer givetvis frågan, hur vikarien i sådant fall skulle avlönas
och efter vilka grunder löneavdraget under tjänstledigheten skulle göras
för den ordinarie läraren. I revisorernas uttalande finnes ingenting som
tyder på att revisorerna ägnat denna fråga någon uppmärksamhet. Överstyrelsen
är givetvis icke heller nu beredd att i sådant hänseende framlägga
några förslag, då, såsom ovan framhållits, detta spörsmål för omfattande
konsekvenser med sig beträffande hela statens lönelagstiftning.
Överstyrelsen vill endast påvisa verkningarna av sådana alternativa förslag,
som synas ligga närmast till hands att taga i betraktande, när det
gäller lärarna.
Därest det av revisorerna påyrkade tvånget till tjänstledighet under
ferietid genomfördes med bibehållande av det nuvarande avdragets storlek,
per dag oell månad räknat, skulle detta betyda, att exempelvis en folkskollärarinna
vid tjänstledighet under ett helt kalenderår finge avstå i
stället för nuvarande 1,500 kronor (= vikarions årsavlöning) ett belopp av
2,262 kronor, d. v. s. en summa, som överstiger den tjänstlediga lärarinnans
egen årslön i första lönegraden med 362 kronor oell i andra lönegraden
med 162 kronor, och som i tredje lönegraden kommer att i det närmaste
sammanfalla nied den ordinarie lillion. Det synes överstyrelsen
uppenbart, att avdragsbestämmelser i sådan riktning icke kunna komma
till stånd. Det återstår då att tänka wig den anordningen, att vikariens
årsavlöning i likhet med ordinarie lärares lön fördelades på årets tolv kalendermånader.
Men frånsett den tekniska svårigheten, som komma att
ligga däri, att vikarier skulle uppbära lön under ferier, då de icke hade
någon anställning, skulle ett dylikt system komma att medföra, att de
lärare, vilkas tjänstledighet för enskilda angelägenheter sträckte sig endast
över en del av en termin — givetvis flertalet fall komma att för
ilag Will Uiånnd få avstå mindre jin för närvarande, nämligen respektive
— 212 —
1ls65 och i stället för Vats och V» av vikariens lön. Skulle då staten betala
skillnaden, bleve ett dylikt system icke endast, såsom förut visats,
tekniskt svårgenomförbart med hänsyn till vikariernas rörlighet utan även
för statsverket väsentligen dyrare.
På grund av vad överstyrelsen sålunda anfört får överstyrelsen i underdånighet
anhålla, att revisorernas uttalande i den nu förevarande frågan
icke måtte föranleda någon Eders Kungl. Majits åtgärd.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce och undervisningsrådet
Nylund, föredragande.
Stockholm den 3 januari 1933.
Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.
sven nylund. Gustaf Redelius.
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagen»
revisorers uttalande del I, sid. 140, § 41.
Underdånigt utlåtande.
Statskontoret delar riksdagens revisorers uppfattning, att det förfaringssätt,
som Haparanda skoldistrikt i det påtalade fallet funnit lämpligt använda,
inneburit ett kringgående av en av Kungl. Majit meddelad föreskrift,
som bort föranleda till att något statsbidrag icke tilldelats Waara
Grape. Beträffande Waara-Grapes uppgift, att ett liknande förfaringssätt
tillämpades i andra ekonomiskt betryckta kommuner, är statskontoret
icke i tillfälle att yttra sig örn huru härmed förhåller sig, men statskontoret
har dock svårt föreställa sig, att en metod, som i varje fall kan betecknas
såsom mindre lojal, skulle i någon nämnvärd utsträckning inom
kommunerna komma till användning. I allt fall är det naturligtvis
önskvärt, att ett dylikt förfaringssätt såvitt möjligt förhindras.
Några bestämmelser, som fullt effektivt utesluta kringgående av villkoret
om kommunalt bidrag, synas emellertid icke möjliga att uppställa,
vid det förhållande att man icke lärer kunna förbjuda en mottagare av
kommunbidraget att, sedan han lyftat detsamma, förr eller senare återbetala
det till kommunen. Det vill dock synas statskontoret, som örn åtskilligt
skulle vinnas i den önskade riktningen, örn Eders Kungl. Majit
i samband med föreskrift örn det kommunala bidraget såsom villkor för
statsbidraget bestämde, att sistnämnda bidrag ej må utbetalas med mindre
genom intyg från kommunen styrkes, att dess bidrag blivit till vederbörande
utbetalat. Såsom nämnts, hindrar visserligen ej ett sådant intyg
bidragsmottagaren från att återlämna bidraget, men härigenom framträder
dock den illojala naturen av ett sådant förfaringssätt i så skarp dager,
att man torde kunna antaga, att detsamma ytterst sällan om ens någonsin
skall förekomma.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
G. TORSTENSSON.
Carl Peyron.
— 213 —
Skolöverstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 140, § 41.
Till Konungen.
Med återställande av närslutna remiss av riksdagens senast församlade
revisorers uttalande rörande vissa kommunala bidrag såsom villköl- tor
statsbidrag, får skolöverstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Revisorerna hava funnit anmärkningsvärt, att överstyrelsen genom beslut
den 27 juni 1932 tillerkänt folkskolläraren Gustaf Waara-Grape ett
anslag för bevistande av den vid folkskoleseminariet i Stockholm anoidnade
utbildningskursen för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna
barn, oaktat vederbörande stadsfullmäktiges beslut att tilldela WaaraGrape
ett kommunalt understöd då ännu icke tagit åt sig laga, krall. Med
hänsyn till vad i ärendet förevarit hava revisorerna vidare funnit förfarandet
åsyfta ett kringgående av en av Kungl. Majit meddelad föreskrift
samt i anledning därav framhållit vikten av att de myndigheter, som utanordna
statsunderstöd, öva tillsyn å att dylika missbruk icke. förekomma.
överstyrelsen vill för sin del uttala ett beklagande av att vid nandlaggningen
av det ifrågavarande ärendet förbisetts, att stadsfullmäktiges i
Haparanda beslut icke tagit åt sig laga kraft vid det tillfälle, då WaaraGrape
tillerkändes rätt till dagtraktamente, överstyrelsen tillåtei sig''
emellertid understryka, att det hela berott på ett förbiseende av nyssnämnda
omständighet och att överstyrelsen givetvis låter sig angelaget
vara att gällande föreskrifter för statsbidrags utgående noggrant tillbad
angår ärendets reella sida, håller överstyrelsen, lika. med riksdagens
revisorer före, att tillsyn måste övas dara, att det obestiidliga missbiuk,
sorn i föreliggande fall skett av medgivna möjligheter till erhållande av
statsunderstöd, icke vidare må kunna förekomma. Överstyrelsen anser sig
emellertid böra upplysa att i det utdrag av protokoll., hållet vid sammanträde
med stadsfullmäktige i Haparanda den 16 juni 1932, som tillställts
överstyrelsen, icke finnes angivet det åsyftade villkoret och att överstyrelsen
vid sådant förhållande, med hänsyn till vad å överstyrelsens vägnar
framhållits i skrivelse den 7 juni 1932, ansett sig kunna utgå ifrån, att
anslaget utan förbehåll av stadsfullmäktige beviljats.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce och undervisningsrådet
Björck, föredragande.
Stockholm den 3 januari 1933.
WILHELM U.IÖH(.K.
TJnderdånigst:
Orrö HOLMDAHL.
Gurli Hultengren.
214 —
Avskrift av avskrift.
Utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde med stadsf ull*,
mäktige i Haparanda den 16 juni 1932.
§ 10.
I enlighet med beredningsutskottets förslag beslöto stadsfullmäktige enhälligt
att ur anslaget till oförutsedda utgifter för innevarande år bevilja
folkskolläraren G. Waara-Grape ett bidrag av 250 kronor till bevistande
av en utbildningskurs i Stockholm för lärare vid hjälpklasser för
psykiskt efterblivna barn.
Protokollet i denna del upplästes och förklarades omedelbart justerat.
Sorn ovan
In fidem:
Sven Bergman.
Kungl. Lantbruksstyrelsens ,
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 143,
Till Konungen,
Genom remiss den 28 december 1932 har Kungl. Maj;t anbefallt lantbruksstyrelsen
att avgiva utlåtande i anledning av vad i § 43 av 1932 års
riksdags revisorers berättelse anförts.
Med återställande av remissakten får lantbruksstyrelsen i ärendet anföra
följande.
Revisorerna huva i sin berättelse erinrat, att 1927 års riksdags revisorer
upptagit till granskning'' ett flertal fall, då av statens lantbruksingenjörer
handlagda förrättningar företett anmärkningsvärda brister och därvid
framhållit såsom sin åsikt, att till de påtalade bristerna medverkat, att
lantbruksstyrelsen icke i dea utsträckning, sorn .uppenbarligen varit av behovet
påkallad, utövat kontroll över sina här ifrågavarande organ.
Under framhållande att, såyitt revisorerna hade sig bekant, några åtgär1
der av betydelse icke vidtagits för att råda bot på de brister i det nuvarande
systemet, som revisorerna ansåge förefinnas, hava revisorerna därefter
dels rekapitulerat de av 1927 års revisorer omnämnda fallen och dels
framdragit tre nya fall, vilka enligt revisorernas uppfattning vöre av
samma art som de år 1927 omförmälda.
Lantbruksstyrelsen vill till en början framhålla, att styrelsen eller de
styrelsen underlydande tjänstemän; vilka närmast beröras av revisorernas
nu framställda anmärkningar, icke varit i tillfälle att tidigare däröver
yttra sig eller avgiva förklaring.
Vad beträffar frågan, huruvida sedan år 1927 några åtgärder av lantbruksstyrelsen
vidtagits till förhindrande av ett återupprepande av de
försummelser, som av nämnda års revisorer påtalats, sammanhänger densamma
med möjligheten att från lantbruksstyrelsen sida utöva effektiv
kontroll över distriktstjänstemännens verksamhet. Lantbruksstyrelsen
ti Hiller sig att med avseende härå åberopa en i styrelsens utlåtande den
7 januari 1928 över nyssnämnda revisorers berättelse intagen utförlig ut
redning i nämnda fråga. Av sagda utredning framgår, att de mojligheter,
vilka i berörda syfte stå lantbruksstyrelsen till buds, äro och med nöd -bandighet jämväl i fortsättningen mäste bliva mycket begränsade. Den
direkta kontrollen av på förrättningsställena verkställda tjänsteåtgärder
kan sålunda endast ske sporadiskt och innefatta blott en ringa bråkdel
av det tusental torrläggningsföretag, som årligen äro under handläggning
på distrikten. Därutöver är styrelsen hänvisad till att huvudsakligen genom
cirkulärskrivelser till förrättningsmännen fästa deras uppmärksamhet
på vikten av att tjänstegöromålen utföras på det mest noggranna och
omsorgsfulla sätt. Till denna fråga får lantbruksstyrelsen anledning att
bär nedan återkomma.
N åd av revisorerna nu anförts angående de jämväl i 1927 ars revisorers
berättelse omnämnda företagen innehåller i sak intet nytt, utom vad be
träffar H id i n eje-Span fia kärrens torrläggningsföretag i Örebro län.
Med avseende å detta företag hava revisorerna funnit det varn konstaterat,
att förrättningsmannens undersökningar »varit synnerligen brist
fälliga icke blott, såsom revisorerna på grund av det år 1927 föreliggande
materialet då antogo, beträffande arbetets kostnadsberäkning och planläggning
utan även i fråga om bätnadsuppskattningen». Till stöd för
denna uppfattning hava revisorerna åberopat ett av länsstyrelsen i Örebro
i yttrande den 19 november 1932 över en av företagets arbetsstyrelse gjord
framställning örn ytterligare understöd av statsmedel till ifrågavarande
företag gjort uttalande, enligt vilket det vore »adagalagt, att den mark.
som vid företagets planläggning beräknats bliva odlingsbar, i stor utsträckning
vöre antingen fullkomligt ofruktbar och rent av sjukdomsalstrande
eller ock användbar blott till skogsborg! .
Med den kännedom lantbruksstyrelsen äger örn ifrågavarande företag!
finnér styrelsen det kunna starkt ifrågasättas, huruvida de mot förrätt,
ningsmannen sålunda gjorda anmärkningarna kunna anses befogade. 1
detta avseende må framhållas, att, enligt ett av svenska mosskulturf öreningen
den 9 november 1932 avgivet utlåtande över pa föreningens botaniska
laboratorium verkställd undersökning'' av ett 30-tal jordprov fran de
i företaget ingående torvmarkerna, nämnda undersökning givit i fråga örn
markernas odlingsvärde till resultat, att »näppeligen någon jord skulle
kunna betecknas såsom icke odlingsvärd». Därjämte må erinras, att förrättningsmannens
båtnadsuppskattning ägde rum under den period efter
kriget, då toppkonjunktur rådde icke minst med avseende på jordvärden,
I detta liksom i alla andra fall, där en vid nämnda tid verkställd värde
uppskattning jämföres med nu rådande förhallanden, mäste självfallet
betydande divergenser framkomma. Att ställa förrättningsmännen till
ansvar därför kan emellertid icke anses rimligt. 1 förevarande fall lärer
det så mycket mindre finnas fog för att lasta enbart förrättningsmännen
för de sedermera inträffade missräkningarna i fråga örn nyttan av företaget.
Såsom lantbruksstyrelsen redan vid olika tillfällen haft anledning
erinra, spelade nämligen länets odlingsråd en mycket aktiv roll vid igångsättandet
och fullföljandet av utredningen angående företaget. Av edli
ngsrädets protokoll från denna tid framgår sålunda, att odlingsrådet
forcerade fram såväl utredningen som även själva utförandet av företaget.
A ti odlingsrådets medlemmar mäste anses hava sigt kännedom örn jord
216 —
artsförhållandena oell odlingsmöjligheterna inom torrläggningsområdet,.
torde man jämväl ilga rätt att förutsätta. Det är i övrigt påfallande, att
ingen anmärkning mot förrättningsmannens båtnadsuppskattning, lantbruksstyrelsen
veterlig!, framkommit vare sig från odlingsrådet eller —
i fortsättningen — från företagets intressenter under den långa betänketid,
intill utgången av år 1926, som för sådant fall lagenligt stått till buds.
Vad beträffar påståendet, att de utdikade markerna vore i stor utsträckning
»rent av sjukdomsalstrande» måste detsamma onekligen ge intryck
av ett mot förrättningsmannen riktat klander av särskilt allvarlig art,
då i detta sammanhang den tanken ligger närmast till hands, att därmed
avses av företaget framkallade sanitära olägenheter. Vid närmare undersökning
av denna fråga, vilken hittills varit lantbruksstyrelsen fullkomligt
obekant, har styrelsen emellertid funnit, att med nämnda anmärkning
torde åsyftas en inom torrläggningsområdet på vissa växter uppträdande
sjukdom, i orten benämnd slumkornsjuka.
Med avseende härå må emellertid framhållas, att enligt upplysningar,
som lantbruksstyrelsen varit i tillfälle att inhämta, nämnda växtsjukdom
uppträtt å de till torrläggningsområdet angränsande markerna, redan
innan utdikningen skedde. Likaså Ilar av nämnda upplysningar framgått,
att det hittills icke lyckats för de i dylika frågor sakkunniga att i bär
förevarande fall, lika litet som i andra fall, där slumkornsjuka uppträder,
med säkerhet fastställa sjukdomens orsaker.
Något fog för klander mot förrättningsmannen i berörda hänseende kan
sålunda icke anses förefinnas.
Lantbruksstyrelsen anser sig i detta sammanhang icke böra underlåta
att bringa i erinran det förhållandet, att det i fråga om vattenavlcdningsföretag
av särskilt stor omfattning icke lärer vara möjligt att med anlitande
av de tekniska hjälpmedel, som nu stå till buds, kunna i förväg
fullkomligt exakt fastställa och värdesätta de många och olikartade faktorer,
sorn i sista hand bliva bestämmande för företagets ekonomiska räntabilitet.
Såsom lantbruksstyrelsen framhållit i ovanberörda utlåtande av
den 7 januari 1928 kan det nämligen icke undvikas att konjunkturväxlingar
i fråga örn arbetspriser och jordvärden, som inträffa efter det förrättningsmannens
ekonomiska kalkyler uppställts, kunna helt eller delvis
omkasta dessa senare. Åled hänsyn härtill har lantbruksstyrelsen, såsom
jämväl av förberörda utlåtande framgår, hittills varit — och är fortfarande
— av den uppfattningen, att den eller de, som inlåta sig på företag
av här förevarande art, måste, liksom andra företagare inom det ekonomiska
livet, vara beredda att taga de risker, som oundvikligen äro förenade
med all företagarverksamhet. Det lärer sålunda icke kunna anses
berättigat att, såsom inom vattenavlcdningens område synes vilja bliva
vanligt, vid det förhållandet att planen till dylikt företag uppgjorts av en
statstjänsteman, göra det allmänna moraliskt örn också ej juridiskt ansvarigt
för genom företaget eventuellt uppkommen ekonomisk förlust.
De nya fall, som framdragits i revisorernas nu föreliggande berättelse,
avse dels Virestadssjöarnas sänkningsföretag i Kronobergs län, dels sjön
Hulingen sänkning i Kalmar län oell dels Dukagårdens m. fl. torrläggningsföretag
i Skaraborgs län.
I fråga örn Virestadssjöarnas sänkning s företa g hava revisorerna riktat
vissa anmärkningar mot lantbruksingenjörerna A. Roos och T. Helin för
— 217
deras befattning med sagda företag. Över dessa anmärkningar, i vad de
beröra Helin, har denne den 23 december 1932 till lantbruksstyrelsen avgivit
yttrande, vilket här bifogas.
Med den kännedom lantbruksstyrelsen äger örn nämnda tjänstemäns befattning
med ifrågavarande företag, finner styrelsen det uppenbart, att
Roos, som vid syneförrättning åren 1913—1917 verkställt utredning angående
företaget, brustit i noggrannhet vid utförandet av erforderliga markundersökningar.
För de försummelser, som Roos sålunda låtit komma sig
till last, kan däremot Helin icke rimligen ställas till ansvar, enär Helins
befattning med företaget varit inskränkt till sådan överarbetning av Roos’
utredning, som funnits påkallad till följd av inträffade förändringar i
jordvärden och arbetspriser.
Vad särskilt beträffar det av revisorerna omnämnda muddringsarbetet
i sjön Låkan må framhållas, att det med ledning av de till Helin överlämnade
av Roos upprättade förrättningsakterna icke varit för Helin möjligt
att sluta sig till nödvändigheten av nämnda arbetes utförande. leke
heller kan det anses hava ankommit på Helin att verkställa nya undersökningar
för konstaterande av riktigheten i detta eller andra avseenden
av den utav Roos under vederbörligt ansvar vid syneförrättning enligt
gällande dikningslag verkställda utredningen. Av Helin i förenämnda
yttrande anförda skäl till att hans befattning med företaget blivit inskränkt,
på sätt i yttrandet angives, finner lantbruksstyrelsen fullt bärande.
Ansvaret för sedermera framkomna brister i de av Roos verkställda
undersökningarna torde sålunda fä anses helt påvila denne. Emellertid
lärer någon förklaring i ämnet icke vara att påräkna från Roos.
vilken för 15 år sedan inträdde i pensionsåldern och då avgick ur tjänsten.
Beträffande det förhållandet att företagets kostnader kommit att så betydligt
överstiga de beräknade, kan lantbruksstyrelsen icke underlåta att
omnämna, att skälen härtill i väsentlig grad torde vara att söka däri,
att den entreprenör, till vilken arbetet blivit anförtrott, icke varit vuxen
sin uppgift. Detta förhållande kan utläsas ur de berättelser, som avgivits
till lantbruksstyrelsen av lantbruksstipendiater, vilka under större delen
av arbetstiden varit anstiillda såsom kontrollanter vid företaget. I dessa
berättelser, vilka avgåvos, innan schismen mellan entreprenören och företagets
arbetsstyrelse ännu nått den tillspetsning, den senare erhållit, synes
framgå, att entreprenören visat bristande insikt i arbetenas bedrivande,
vilket tagit sig uttryck såväl i användandet av för många och delvis
olämpliga arbetsmaskiner som även i ineffektivt utnyttjande av den
mänskliga arbetskraften. \ sådant avseende gjorda uttalanden av nämnda
lantbruksstipendiater, vilka före sin anställning vid företaget genomgått
för lantbruksingenjörsaspiranter föreskriven treårig väg- och vattenbyggnadskurs
vid tekniska högskolan, finner lantbruksstyrelsen kunna tillerkännas
vitsord. Här må jämväl återgivas ett av företagets arbetsstyrelse
i annat sammanhang i skrivelse till lantbruksstyrelsen gjort uttalande,
enligt vilket entreprenörens »experimenterande med olämpliga maskiner
m. m. medfört cirka 100,000 kronor i onödiga utgifter».
Från ifrågavarande entreprenör har till lantbruksstyrelsen inkommit
ett den 2 innevarande månad avgivet yttrande med anledning av vad
Helin anfört i ovannämnda skrivelse av den 23 sistlidna december. Nämnda
yttrande av entreprenören jämte däröver av Helin den 8 innevarande månad
avgivet yttrande bifogas. Vad i sagda yttranden anförts finner lant
-
218 —
bruksstyrelsen emellertid sakna direkt samband med nu föreliggande ira,
gen* och sålunda icke inverka på bedömandet av dessa senare.
Beträffande Hulingens sänkningsföretag hava revisorerna anmärkt, att
de för företaget verkställda undersökningarna icke utföi’ts med tillräcklig
omsorg.
Den ursprungliga syneförrättningen angående nämnda företag verkställdes
åren 1888—1889 av lantbruksingenjören Äng. Lagberg, vilken därvid
använde av v. kommissionslantmätaren S. A. Svensson upprättat kart,
material, men själv torde hava verkställt de för kostnadsberäkningen er,
forderliga markundersökningarna. Något arbete för Hulingens sänkning,
enligt det vid nämnda förrättning framlagda förslaget, lärer icke hava
utförts.
Sedermera upptogs frågan på nytt vid syneförrättning åren 1914—191.'')
av lantbruksingenjören G. Sandström. Denne använde därvid det vid dea
äldre förrättningen framlagda undersökningsmaterialet, Någon kontroll
av detta senares tillförlitlighet synes emellertid, såvitt av tillgängliga
handlingar kan bedömas, icke hava av Sandström verkställts.
Sedan efter avslutandet av Sandströms syneförrättning uppkommen
tvist mellan av företaget berörda parter blivit år 1918 bilagd genom förlikning,
verkställde lantbruksingenjören C. J. Kling på uppdrag av intressenterna
sådan särskild utredning angående företaget, som erfordrades
för erhållande av statsunderstöd därtill. Detta uppdrag innefattade
icke, såsom revisorerna synas förmena, utförandet av nya undersökningar
utan inskränkte sig till en överarbetning i vissa avseenden av det
Lagberg-Sand strömska förslaget.
Ansvaret för de påvisade bristerna i de rörande sänkningsföretaget verkställda
markundersökningarna torde i första rummet få anses påvila Lagberg.
Denne avgick vid inträdet i pensionsåldern år 1892 ur tjänsten
och avled år 1905.
Mot Sandström torde kunna riktas den anmärkningen, att han vid sin
syneförrättning använt det då föreliggande undersökningsmaterialet utan
att närmare kontrollera dess tillförlitlighet, Sådan kontroll synes nämligen
enligt lantbruksstyrelsens uppfattning varit i förevarande fall motiverad
av den anledningen, att under den tidrymd av inemot 30 år, som
förflutit sedan sagda undersökningsmaterial hopsamlades, vattendraget
kunde tänkas hava undergått förändringar av beskaffenhet att inverka
på schaktningsarbetets art och omfattning. Sandström avgick ur tjänsten
vid inträdet i pensionsåldern år 1918. Någon förklaring från honom i föreliggande
ärende lärer icke vara att påräkna.
Vad beträffar det sätt, varpå Kling fullgjort honom lämnat uppdrag i
fråga örn företaget, finner lantbruksstyrelsen för sin del någon anmärkning
däremot icke rättvisligen kunna göras. Kling har år 1921 avlidit.
Angående Dukagårdens m. fl. torrläggningsföretag refereras i revisorernas
berättelse tämligen utförligt de förrättningsåtgärder, vilka vid syneförrättning
angående nämnda företag vidtagits av vederbörande förrättningsman,
lantbruksingenjören Sven Hallin. I ärendet bär Hallin den 21
december 1932 avgivit yttrande, vilket här bifogas.
Gent emot Hallins handläggning av ifrågavarande förrättning havn revisorerna
anmärkt, dels att det på ett tidigare stadium av förrättningen,
och innan de frivilligt eller tvångsvis däri inblandade intressenterna or
-
- 219 -
sakats stora utrednings- och rättegångskostnader, bort kunna klarläggas,
att företaget ur ekonomisk synpunkt varit utsiktslöst, dels att företaget
ansetts böra forceras fram trots alla ieke-sökandes motstånd, och ehuru
den ene ursprunglige sökanden tratt tillbaka, samt dels och särskilt i
betraktande av nyss angivna förhållanden — att synemännen fästat så
ringa avseende som skett vid jordbrukskonsulenten Nordkvists förslag till
mindre kostsamma åtgärder för torrläggningsändamålets vinnande.
Lantbruksstyrelsen, som tagit del av vad sålunda föreliggande handlingar
i ärendet innehålla, finner i motsats till revisorerna någon anled
ning till klander mot förrättniugsmannen för dennes handläggning av ifra
gavarande syneförrättning icke skäligen kunna anses föreligga. Vad i
ärendet förekommit kan nämligen ingalunda anses hava styrkt, att Hallin
på något sätt brustit i vad på honom såsom förrättningsmaii ankommit.
Möjligen härleder sig revisorernas kännedom örn de av Hallin vidtagna
förrättningsåtgärderna och deras innebörd delvis från mindre vederhäftiga
källor, varvid kunnat förbises, att vid syneförrättning av ifrågavarande
slag förrättningsmannen är bunden av i vattenlagen intagna bestämmelser
i fråga örn förrättningens handläggning.
Såsom av det ovan anförda framgår avse revisorernas mot vederbörande
förrättningsmän framställda anmärkningar, i vad desamma enligt lautbruksstyrelsens
uppfattning kunna anses befogade, huvudsakligen sådana
i vattenavlopp verkställda undersökningar av jordartsförhåljanden m. m.,
sorn legat till grund för beräkning av torrläggningskostnaderna. I samtliga
fall hava dessa undersökningar verkställts för två eller flera decennier
sedan, och de lantbruksingenjörer, på vilka ansvar för i miranda avseende
påvisade försummelser kunnat läggas, hava redan för många år
tillbaka ingått i pensionsåldern eller avlidit. Då emellertid revisorerna
i sitt slututtalande uppgiva, att de nu relaterade fallen blott äro att betrakta
som en exemplifikation av förhållanden, som i mer eller mindre
grad äro till finnandes vid ett avsevärt antal över landet spridda företagav
denna art, skulle därav kunna dragas den slutsatsen, att ifrågavarande
undersökningar jämväl i nuvarande tid bedrivas på ett försumligt och
ansvarslöst sätt. Lantbruksstyrelsen finner sig med anledning härav föranlåten
framhålla, att då revisorerna icke närmare angivit de företag,
varpå de anförda fallen skolat utgöra exempel, det icke lärer ankomma på
lantbruksstyrelsen att däröver yttra sig. Styrelsen vill här endast, med
hänsyn till av statsrevisorerna ånyo uttalade tvivelsmål om lantbruksingenjörernas
kompetens att fullgöra dem åvilande tjänsteuppgifter, åke,
ropa vad i styrelsens ovanberörda utlåtande den 7 januari 1928 anförts i
fråga örn den avsevärda skärpning i kompetensfordringarna, som på senare
tid genomförts.
Med det ovan sagda vill lantbruksstyrelsen ingalunda huva- påstått, att
icke felbedömning av i speciella lall förhandenvarande arbetssvårigheter
fortfarande kail förekomma. I detta avseende vill styrelsen emellertid
hänvisa till vad i ovannämnda utlåtande den 7 januari 1928 anförts beträffande
de faktorer, vilka bidraga till att ifrågavarande markundersökT
ningar och kostnadskalkyler bliva av svårare och mera ömtålig art än
vad fallet i regel är vid andra arbetsföretag. Därutöver ina bitr jämväl
erinras örn det av lantbruksstyrelsen tidigare i samband med framställ;
ningar om utökande av arbetskrafterna pä lantbrnksingenjörsdistrikten
anförda förhållandet., att den forceririg av tjänstegöromålen, som till följd
— 220 —
av de nuvarande arbetskrafternas otillräcklighet blir nödvändig, svårligen
kan undgå att innebära en viss fara för undersökningarnas tillförlitlighet.
För att giva ett begrepp om den högst betydande omfattning, som
ifrågavarande verksamhet numera erhållit, må nämnas, att den efter undersökningar
av lanthruksingenjörérna årligen uppschaktade kubikmassan
utgör 4 V« å 4 V? miljoner kubikmeter och antalet olika arbetsföretag
inemot 1,000.
I sitt slututtalande hava revisorerna ifrågasatt ändring av nu gällande
bestämmelser örn statsbidrag till torrläggningsföretag, i syfte att dels dylikt
bidrag må endast efter särskild prövning utgå till lorrättningskostnad,
dels ock statsbidrag må, där så med avseende å omständigheterna prövas
skäligt, kunna lämnas till förrättningskostnad, jämväl utan att företaget
kommer till utförande. Nämnda ändringar skulle enligt revisorernas
mening bidraga till ett eliminerande av frestelsen att bringa jämväl
ekonomiskt mindre lönande företag till stånd.
Med den erfarenhet lantbruksstyrelsen har i berörda frågor är styrelsen
av den bestämda uppfattningen, att sålunda ifrågasatta ändringar icke
kunna förväntas medföra någon effekt i den av revisorerna angivna riktningen.
Såsom lantbruksstyrelsen tidigare vid upprepade tillfällen haft
anledning framhålla, lärer en dylik effekt, örn den anses önskvärd, kunna
vinnas allenast genom en lämpligt avvägd reducering av bidragskvoten.
Vad särskilt beträffar det av revisorerna ifrågasatta medgivandet, att
statsbidrag må kunna utgå till förrättningskostnad, även om företaget
icke kommer till utförande, skulle detsamma otvivelaktigt visa sig förhastat.
Förutom den brist på inre sammanhang, som skulle utmärka ett
dylikt medgivande, när, enligt vad revisorerna föreslå, rätten att överhuvud
erhålla statsbidrag till förrättningskostnad samtidigt vore avsedd att
upphöra, skulle sagda medgivande vara i hög grad ägnat att framlocka
s. k. okynnesansökningar. Ått av allmänna medel bestrida kostnaderna
för av dylika ansökningar föranledda förrättningar finner lantbruksstyrelsen
för sin del icke lämpligt.
Revisorerna hava slutligen uttalat önskvärdheten av att lantbruksstyrelsen
må kunna — »utan ökning av organisationsramen» — tillföras erforderlig
speciell sakkunskap för möjliggörande i högre grad, än vad enligt
revisorernas mening för närvarande torde vara fallet, av en verkligkontroll
av företagens lämplighet ur ekonomisk synpunkt. Med avseende
härå vill lantbruksstyrelsen tillåta sig åberopa, vad styrelsen i ovannämnda
utlåtande av deli 7 januari 1928 anfört i fråga om de möjligheter till
utövande av här avsedd kontroll, som med lantbruksstyrelsens nuvarande
organisation stå till buds. Lantbruksstyrelsen har sålunda påvisat, att en
effektiv kontroll från styrelsens sida av de olika torrläggningsföretagens
ekonomiska förutsättningar skulle nödvändiggöra en helt annan utrustning
av arbetskrafter å lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå, än
vad denna byrå nu förfogar över. I själva verket skulle erfordras en mycket
talrik, i förevarande avseende speciellt sakkunnig personal, vilken
kunde dirigeras till de olika förrättningsställena för att verkställa den
mera ingående granskning av förslagen, som revisorerna nu efterlysa. Revisorernas
förmodan, att en dylik granskning bör kunna ske »utan ökning
av organisationsramen» finner lantbruksstyrelsen för sin del alltför optimistisk
för att icke säga verklighetsfrämmande.
— 22 L
1 detta ärendes slutliga handläggning huva deltagit generaldirektören
Insulander, byråchefen Fredholm och tjänstförrättande byråchefen Holm
ström.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
ERIK INSULANDER.
OLOF FREDHOLM.
Hilaria.
Till kungl, lantbruksstyrelsen.
Enligt meddelande i dagspressen hava innevarande års statsrevisorer
framställt vissa anmärkningar mot mig beträffande min befattning med
Virestadssjöarnas sänkningsföretag.
Anmärkningarna hava framställts dels emedan jag i mitt kostnadsförslag
ej upptagit muddring i sjön Låkan, dels för att mitt kostnadsförslag
skulle varit för lågt beräknat.
Med anledning av vad som sålunda lagts mig till last, får jag anföra
följande:
Då jag år 1919 tillträdde tjänsten som lantbruksingenjör i Kronobergs
län, hade laga syneförrättningen angående Virestadssjöarna redan utförts.
Utan mitt åtgörande hade sålunda verkställts undersökningar för
företagets utförande samt på grundval av dessa undersökningar upprättats
jordartsbeskrivning och kostnadsförslag, slutande på den av statsrevisorerna
uppgivna summan 255,000 kronor. Vid min ankomst till länet
pågingo endast en del rättegångar angående företaget, med vilka
jag ej heller hade att skaffa. När dessa rättegångar avslutats, och inga
hinder längre funnos mot företagets utförande, anmodades jag att biträda
företaget med upprättande av de kompletterande handlingar, som
av kungl, styrelsen fordras vid sökande av statsunderstöd till dylika
företag.
Hade jag nu, som vanligen brukar ske i dylika fall, till kungl, styrelsen
endast överlämnat de färdiga förrättningshandlingarna och ritningarna,
hade allt varit i sin ordning vad mig beträffar. Nu hade jag
dock i här föreliggande fall anledning att frånträda denna praxis. Det
upprättade förslaget var i behov av vissa kompletteringar angående broritningar
och framförallt beträffande de åsätta schaktningsprisen, som
voro för låga. Dessutom gjorde jag på eget intiativ vissa kompletterande
undersökningar av de i företaget ingående avloppen.
Min befattning med företaget har sålunda inskränkt sig till vidtagande
av vissa förtydliganden och rättelser av det upprättade förslaget, ej
en ingående granskning av detsamma, vårtid jag ej haft någon anledning.
Att förslaget till arbetenas utförande inkommit till kungl, styrelsen
i så måtto i ofullständigt skick, att den erforderliga muddringen i sjön
Låkan ej medtagits, anser jag på grund av ovanstående ej kunna läggas
mig till last.
Statsrevisorernas andra anmärkning mot mig gäller mitt kostnadsförslag
för företagets utförande, som av dem anses för lågt. Det äldre
köstnadsförslaget på 255,000 kronor hade av mig höjts, ej till 801,709 kronbl*,
sorn statsrevisorerna uppge, utan till ett betydligt mindre belopp.
I de 801,799 kronor ingå, utom arbetskostnader motsvarande det äldre
förslagets 255,000 kronor, även förrättnings- och processkostnader, vissa
ersättningar samt kostnader för odling och tegdikning till betydande belopp,
vilket statsrevisorerna förbisett. Som stöd för uppfattningen om
mitt kostnadsförslags otillräcklighet anföres den omständigheten, att de
vid entreprenörens frånträdande av entreprenaden återstående arbetena,
enligt mitt kostnadsförslag värderade till 34,880 kronor, sedermera medfört
en kostnad av inemot 80,000 kronor.
Med anledning härav vill jag påpeka, att ovannämnda summor, som
till synes gälla samma arbeten, i själva verket ej äro jämförbara.
I den större summan innefattas, utom schaktning av fasta massor,
även en avsevärd del upprensning av under arbetstiden islammat material.
Den lägre och i mitt kostnadsförslag upptagna summan gäller för
uppschaktning i ett sammanhang av avloppssektionernas samlade massör.
Den senare och högre summan åter avser upptagande av de här och
där i avloppen spridda och av entreprenören kvarlämnade massorna.
Det ligger i öppen dag, att uppgrävning av massor av det senare slaget
måste medföra avsevärt högre kostnader genom oftare förekommande
flyttningar av maskiner, redskap och arbetare samt dyrbarare dämningsanordningar
än schaktning av de samlade massor, som mitt kostnadsförslag
avser.
Att kostnaden för upptagande av de vid företaget efter entreprenörens
frånträdande av entreprenaden återstående massorna uppgick till
omkring det dubbla mot vad i kostnadsförslaget beräknats bör under
sådana förhållanden ej vara ägnat att väcka förvåning, och kan i ingen
mån utgöra bevis för att mitt kostnadsförslag varit för lågt.
Ehuru kungl, styrelsen genom i annat sammanhang inhämtade upplysningar
torde vara väl underrättad örn ovan påtalade förhållanden,
har jag dock ej kunnat underlåta att nu tillskriva kungl, styrelsen i saken,
därtill föranledd av statsrevisorernas mot mig framställda anmärkningar
med åtföljande schavottering i pressen.
Till sist vill jag meddela, att statsrevisorerna, som uppenbarligen ej
själva gjort sig underrättade örn de förhållanden, som gjorts till föremål
för anmärkning, ej heller lämnat mig tillfälle att inkomma med
förklaringar i saken.
Växjö den 23 december 1932.
Ivar Helin.
Statens lantbruksingenjör.
Hilana -
Till kungl, lantbruksstyrelsen.
Med anledning av ett i Smålandsposten av den 24 december 1932 intaget
omnämnande av en skrivelse, som statens lantbruksingenjör i
Kronobergs län, Ivar Helin har ingivit till kungl, lantbruksstyrelsen
för bemötande av riksdagens herrar statsrevisorers yttrande angående
VireStadssjöarnas sänkningsföretag, och då lantbruksingenjör Helin härvid,
som förklaring till de högre kostnaderna för utförandet av de arbeten,
som återstodo att utföra då sänkningsf öretagets forre entreprenör
genom skiljedomsutslag berättigades avsluta sin befattning med sankningsföretaget,
bland annat påstår, att dessa merkostnader lia uppstått
därför, att man vid de resterande arbetenas utförande jämväl har företagit
upprensning av under arbetstiden islammat material* får jag härmed
vördsamt för kungl, lantbruksstyrelsen anmäla, att lantbruksingenjör
Helins ifrågavarande påstående är oriktigt, enär det iflutna stämmet
till huvudsaklig del ännu kvarligger i Virestadssjöarnas avloppskanaler.
Och att slam ur desamma under de senaste två åren högst upptagits
till den omfattning, som angives i Helins beräkning till skiljenämnden
örn de kvarvarande arbetenas omfattning och värde*
Från Virestadssjöns avlopp i denna sjös avloppskanal genom Degersnässjön
till sjön Låkan, i sjön Låkan, i sjön Låkans avloppskanal och i
berörda delar av sjön Steningen kvarligger sålunda å omkring 14,000
meters längd ett dylager av 0-io—O.so meters höjd över den fastställda
kanalbottnen. Och då kanalernas bredd å de uppslammade sträckorna
i medeltal är omkring 16 meter, oell slamlagrets medelhöjd över bottnen
är minst 0.4 meter, kvarligger alltså här omkring 90,000 kubikmeter dy,
som skolat upptagas, innan arbetet i fråga är fullbordat till fastställt
djup. Och även vid båda sidor örn Garanshults bro, framför Virestanäskanalens
oell Arnanäsdikets utlopp i Garanshultssjön och i delar av Virestanässjön
kvarligger ansenliga dymassor. Och dessa massor kvarlågo
liven vid den tidpunkt på hösten 1932, då Virestadssjöarnas sänkningsföretag
uppgives vara avsynat och godkänt.
Slammets förekomst i kanalerna är till stort men för torrläggningens
effektivitet och framtida bestånd, ty å de sträckor, där det kvarligger,
jin fallet i allmänhet endast 0,io å Öar. meter pro mille, vilket gör, att slammet
inte kail i nämnvärd omfattning driva bort till sjöarna. Och detta i synnerhet
som kanalen genom Degersnässjön och hela sjön Låkan samt å
flera hundra meter framför kanalens avlopp i sjön Steningen är bland
de sträckor, som äro värst igenslammade. Slammet kommer därför att
ligga kvar oell rätt snart bli tillhåll för näckrosor och andra vattenväxter,
och sedan dylika växter rotats, antager snart igenslamningen ännu
svårare former.
Då stämmet huvudsakligast avlagrats å de sträckor, där omgivande
mark består av torrlagd dy och mulljord, som är föremål för kraftig
sättning och redan har sjunkit ganska avsevärt, och örn dymassorna få
ligga kvar oell ytterligare uppgrunda kanalerna, torde redan inom några
få år nyttan av torrläggningen ä dessa marker, vilka liro bland de värdefullaste
av dc torrlagda arealerna, elimineras. Oell på grund därav är
det nödvändigt, såväl med hänsyn till företagets delägares bästa som till
kravet att åtminstone nugot bestående resultat bör erhållas för de stora
summor, som staten och enskilda lia investerat i företaget, att, innan detsamma
förklaras vara fullbordat och överlämnas till delägarnas underhåll,
det i kanalerna kvarliggando slammet avlägsnas.
Emellertid blir detta en mycket dyrbar historia. Ty stämmet är i allmänhet
och till dess övervägande del av en så lös beskaffenhet, att det
endast kail upptagas med ett flytande mudderverk. Och mudderverket
måste vara av ganska stor konstruktion, enär ett mindre verk inte räcker
i land med slammet från de breda kanalernas mitt och (iver de å flera
ställen ganska höga vallarna. Dessutom mäste ju mudderverket demon
toras oell åter uppmonteras vid passagen genom numera befintliga fyra
stycken fasta broar över vattendraget, vilket ju jämväl medför dryga
— 224 —
kostnader. Oell så måste hålldammar uppföras nedströms örn mudderverket
för erhållande av så djupt vatten, att mudderverken kunna flyta.
Jag har velat påpekat det relaterade för kungl, lantbruksstyrelsen dels
för att bemöta påståendet, att merkostnaderna för de efter förre entreprenören
kvarvarande arbetena vållats genom sådan slamupptagning,
som icke utförts, och dels för att i allmänt intresse söka verka för, att inte
det dyrbara företaget överlämnas till delägarnas underhåll i dess nuvarande
ofullbordade skick.
En opartisk undersökning och uppmätning av de i kanalerna kvarliggande
dymassornas omfattning kommer att utvisa ännu större kvantiteter
än de av mig angivna.
Lund den 2 januari 1933.
Joli. Molm.
Hilliga.
Till kungl, lantbruksstyrelsen.
Till besvarande av bifogade i dag mottagna remiss angående av herr
J. Malm i Lund till kungl, styrelsen gjord anmälan örn förekomst av avsevärda
mängder slam i till »Virestadssjöarnas sänkningsföretag» hörande
avlopp får jag anföra följande:
Vid utförande av de efter Malms frånträdande av entreprenaden vid
företaget återstående arbetena, som på grund av Malms arbetsmetoder
voro fördelade på betydande sträckor av företagets avlopp, har schaktning
skett till O.i—0.2 meter under föreskrivna bottenlägen.
Under år 1932 hava företagets samtliga avlopp, med undantag av ett
par mindre dylika, ivvägts och pejlats av förste assistenten Hultkrantz,
på vilkens noggrannhet jag under 14 års samarbete fullt kunnat lita. Undersökningen
gynnades särskilt av 1932 års låga vattenstånd, som vid undersökningen
låg omkring 0.2 meter under den på förslagsritningarna angivna
lågvattenytan.
Sedan Hultkranz! undersökt avloppen, har jag tillsammans med Hultkrantz
okulärbesiktigat desamma.
Slamavlagringar av någon som helst betydenhet hava vid besiktningen
ej påträffats. Visserligen förekomma här och där mindre slamavlagringar
vid avloppens krökar, ävenså utflytning av slänterna i den
lösa dyjorden i sjön Låkan, men äro dessa avlagringar enligt min mening
ej av den betydelse, att godkännande av företaget därigenom skulle
förhindras, utan endast att hänföra till den naturliga slamning, som alltid
förekommer i vattendrag, och vars upptagande, då så kan anses erforderligt,
bör hänföras till företagets underhållsarbete.
Till belysande av siamningens inverkan på vattenstånden kan anföras,
att vid besiktningen någon fallförlust utöver den av avloppens bottenlutning
betingade, ej någonstädes har kunnat iakttagas.
Jag vore kungl, styrelsen synnerligen tacksam, om åt annan förrättningsman
kunde uppdragas att verkställa utredning angående de i Malms
skrivelse påtalade förhållandena.
Växjö den 8 januari 1933.
Ivar Helin.
Statens lantbruksingenjör.
— 225 —
Bilaga.
Till kungl, lantbruksstyrelsen.
Biksdagens revisorer ha genom sin nyligen avgivna berättelse framställt
vissa anmärkningar mot det sätt, på vilket den av statens lantbruksingenjörer
ledda torrläggningsverksamheten skötts. För att kungl,
lantbruksstyrelsen må kunna vederlägga de sålunda framställda anmärkningarna,
i den mån de äro obefogade, vill jag härigenom till kungl, lantbruksstyrelsens
kännedom vördsamt bringa följande.
Bland de förrättningar, mot vilka anmärkning framförts, återfinnes en
av mig handlagd syneförrättning rörande Dukagårdens dikningsföretag
i östra Gerums socken. Statsrevisorerna påpeka härvid, att redan förrättningsmannens
utredning givit vid handen att företaget måste ställa
sig förlustbringande, vilket förhållande benäget krediterats förrättningsmannen.
Därefter uttala statsrevisorerna sin förvåning över, att detta
icke på ett tidigare stadium och innan de frivilligt eller tvångsvis däri
inblandade intressenterna orsakats stora utrednings- och rättegångskostnader
kunnat klarläggas. Slutligen anse statsrevisorerna det beklagligt
att företaget forcerats fram trots alla icke sökandes motstånd, samt att
synemännen fästat så ringa avseende vid jordbrukskonsulent Nordkvists
förslag till mindre kostsamma åtgärder för torrläggningsändamålets
vinnande. Det är tydligt att statsrevisorerna grundat sitt utlåtande i
denna sak på ofullständiga och felaktiga upplysningar.
Verkliga förhållandet framgår av följande.
Torrläggningsområdet utgöres av en skålformig sänka omedelbart nedanför
Gerumsberget. Undergrunden är sannolikt kalksten, som genom
förvittring blivit i viss mån genomsläpplig. Endast vid mycket exeptionella
flöden avrinner ytvattnet synligt över skålens lägsta kant, seden
först hela torrläggningsområdet översvämmats (något sådant flöde
har icke under förrättningens handläggning inträffat, men uppgift härom
har lämnats av på platsen boende äldre personer). Medelvatten och
normala flöden avrinna underjordiskt genom förenämnda förmodade
sprickbildningar i den djupt under markytan belägna berggrunden.
Huvudsökanden till förrättningen äger marken närmast Gerumsberget,
varifrån en ständig och vid flöden rätt avsevärd tillrinning av ytvatten
äger rum. Den nedanför liggande marken, som torde utgöra något större
areal, äges av en person, som med alla till buds stående medel motsatt
sig torrläggningsföretaget. I gränsen mellan dessa fastigheter var upplagd
en av sten och jord bestående vall, som vid vanlig vattenföring
och måttliga flöden hindrade vattnet att rinna vidare från sökandens
mark. Det fick då genom de lösa jordlagren söka sig väg till förenämnda
förmodade släppor i kalkgrunden. Under förrättningens första skede
motsatte sig ifrågavarande jordägare på det bestämdaste, att nämnda
skyddsvall avlägsnades. Genom bestämmelserna i V. L. 10:15 voro synemännen
förhindrade ingå i prövning av skyddsvallens laglighet, ävensom
att uppskjuta förrättningen tills visshet härom genom domstols utslag
erhållits. Hade jag låtit öppna vallen för verkställande av sådana
försök till vattnets bättre nedledande i undergrunden, som sedermera
kommo till stånd hade, därest icke samtidigt ovanjordiskt avlopp för ytvatten
från torrläggningsområdet färdigställts, risk för avsevärda vattenskador
under försökstiden uppstått. Ett sådant förfarande mot mark15
— Het).-berättelse ring. statsverket för är 1032. lil.
— 226 —
ägarens bestämda bestridande hade med rätta kunnat betecknas som oförstånd
i tjänsten med ty åtföljande ersättningsskyldighet för de markskador,
som härigenom uppkommit. Någon möjlighet att före syneförrättningens
forsta avslutande verkställa de för en vertikaldränerings
genomförande absolut nödvändiga försöken förefanns alltså icke. Förrättningen
överklagades sedan av såväl sökanden som den nedanför be
lagua sakägareu, varvid sökandens yrkanden, att skyddsvallen skulle för
klaras olagligen tillkommen, av vattendomstolen bifölls, och förrättningen
återförvisades för verkställande av ny båtnadsuppskattning, varvid
skyddsvallen skulle betraktas som obefintlig. Samtidigt föreskrev vattendomstolen
vissa mindre förändringar och utvidgningar i fråga örn det
av synemännen föreskrivna öppna avloppet. Domstolen föreskrev dessutom,
att skyddsvallen icke finge öppnas, innan öppna avloppet från
torrläggning som rådet utförts eldigt synemännens förslag med de av
vattendomstolen föreskrivna ändringarna. Detta utslag överklagades
av markägaren nedanför sökanden, men fastställdes av vattenöverdomstolen.
Synemännens möjligheter att gå in för vertikaldränering voro
genom detta utslag ytterligare beskurna och helt beroende av, att ingen
därav beroende sakägare vidhöll ett fullföljande av den laga kraft ägande
domen. När förrättningen återupptogs till förnyad behandling hade
emellertid den nedanför sökanden belägna jordägaren till biträde vid
förrättningen engagerat jordbrukskonsulent Nordkvist, med vilken det
för mig gick lätt att etablera ett samarbete. Genom att låta vertikal
dräneringsprojektet helt framstå som konsulent Nordkvists uppslag lyckades
vi förmå hans klient att gå med på skyddsvallens öppnande i samband
med anläggande av ett antal försöksbrunnar och utan att det öppna
diket från torrläggningsområdet först iordningställdes. Däremot
motsatte han sig fortfarande, att vattnet framleddes till försöksbrunnarna
på hans mark i öppet dike eller rörledning, utan förbehöll sig, att det
skulle framsippra i en med ris och sten fylld ränna. Jag lyckades sedan
med viss svårighet förmå sökanden att gå med på ett års uppskov med
förrättningens avslutande för utförande av dessa, jag upprepar det, helt
utanför återförvisningsprogrammet liggande försök. Försöken sågo
länge ut att ge negativt resultat, på grund av att någon starkare nederbörd
icke inträffade. Först ungefär en vecka före slutsammanträdet, som
jag på grund av sökandens bestämda yrkande icke ansåg mig kunna uppskjuta
längre, inträffade några dagars riklig nederbörd med en avrinning,
motsvarande enligt min uppfattning icke fullt normalt flöde.
''Mina i samband därmed på platsen gjorda observationer gåvo bland annat
vid handen, att det från sökandens mark avrinnande ytvattnet utan
svårighet absorberades av den nedanför liggande marken och att alltså
denna mark icke vid flöden av normal styrka vore i behov av bättre torrläggning.
Sökandens mark var däremot, delvis på grund av det mindre
tillfredsställande sättet för vattnets framledande till försöksbrunnarna,
i viss omfattning översvämmad och i övrigt svårt besvärad av högt
grundvattenstånd. På grund av de sålunda gjorda iakttagelserna måste
nuvarande värdet å det nedanför sökandens mark belägna området, som
förut beräknats under antagande en nära horisontal grundvattenyta under
de lägst liggande delarna av avdikningsområdet, avsevärt höjas.
Härigenom kom förbättringsvärdet för hela företaget, som förut var obetydligt
högre än beräknad kostnad, att avsevärt understiga denna kostnad.
Försök hade under tiden gjorts att få sökanden att gå med på det
billigare vertikaldräneringsförslaget, men då lian för sin. del haft mindre
goda erfarenheter av de hittills gjorda försöken och några garantier för
under alla förhållanden fullgod torrläggning med detta system givetvis
icke kunde lämnas vare sig av mig eller Nordkvist, vidhöll han bestämt
att synemännen skulle ge honom tillstånd till upptagande av ett sådant
öppet dike, som av vattendomstolen föreskrivits. Att icke bifalla detta
hans yrkande hade givetvis från min sida varit liktydigt med grovt
tjänstefel.
Vad vidare angår den av statsrevisorerna såsom stöd för deras »förvåning»
åberopade omständigheten, att »en av de tvångsvis däri inblandade
intressenterna —• — — redan nu måst tillsätta 1,500 kronor för bevakande
av sin rätt», vill jag framhålla, dels att dessa onödiga kostnader
helt föranletts av vederbörandes fåfänga försök att försvara den förut
omnämnda olagliga skyddsvallen och dels att jag redan på ett mycket
tidigt stadium av förrättningen bestämt avrådde honom från att vidhålla
sin oresonliga och för honom själv olycksbringande ståndpunkt i
fråga örn denna skyddsvall. Att sedan i mer eller mindre förtäckta ordalag
skylla ifrågavarande utgifter på förrättningsmannen är ändå väl
starkt.
Hela förrättningen är för övrigt ett utmärkt exempel på, vart inbördes
osämja intressenterna emellan i förening med okunnighet kan leda. Särskilt
var förenämnde huvudmotståndare mot företaget från början ytterligt
aggressiv. Hade han icke i sin blinda förbittring motsatt sig
skyddsvallens öppnande, skulle, så vitt nu kan bedömas, synemännen efter
nödiga försöks anställande ha stannat för det vertikaldräneringsför
slag, som hela tiden för mig stått som ett mycket tilltalande alternativ,
men som jag på förut angivna grunder hittills varit förhindrad genomföra.
Vad statsrevisorerna förmodat i fråga örn det avseende, jag fäst
vid konsulent Nordkvists förslag, är sålunda oriktigt även så till vida.
att detta ursprungligen är mitt.
Vad statsrevisorerna avse med, att förrättning forcerats fram, är mig
en fullständig gåta, då de väl näppeligen kunna anse, att jag bort vägra
handlägga densamma eller uppskjuta den tills den mest berörda jorden
kommit i mera resonabla ägares hand.
Jag ber slutligen få framhålla vikten av, att statsrevisorernas ifråga
varande anmärkningar bliva kraftigt bemötta. Det skulle nämligen
vara till stor skada för den fortsatta och för närvarande mycket livliga
torrläggningsverksamheten i länet och, som jag tror, även för denna
verksamhet i övrigt, örn de finge stå oemotsagda. Jag vill i detta sammanhang
icke heller underlåta framhålla det minst sagt egendomliga
sätt, på vilket statsrevisorerna behandlat detta ärende. De lia sålunda
kritiklöst godtagit parts obestyrkta påståenden, men icke aktat nödigt att
ens begära en förklaring av den opartiske förrättningsman, som under
tjänstemannaansvar handlagt förrättningen, innan de mot honom offentligen
framställa fullständigt obefogade anmärkningar. Kan statsförvaltningen
vara betjänt av ett så föga ansvarskännande sätt att fullgöra
deras betydelsefulla uppdrag?
Skara den 21 december 1932.
Sven Hallin
Statens lantbruksingenjör
— 228 —
Kungl. Lantbruksstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 159, § 44.
Till Konungen.
Genom Kungl. Marits beslut den 28 december 1932 har lantbruksstyrelsen
anbefallts avgiva underdånigt utlåtande över vad riksdagens revisorer
uti § 44 av ett till styrelsen översänt transumt anfört rörande reseun
derstöd
till lantbrukets studerande. , , „ , . .
På grund härav får lantbruksstyrelsen med återställande av remissakten
anföra följande. . .
Riksdagens revisorer erinra till en början, att enligt kungl, brev, vaiigenom
av riksdagen anvisade medel till reseunderstöd åt personer, vilka
ägna sig åt lantbrukets vetenskapliga oell praktiska studier och önska besöka
främmande land i ändamål att utvidga sina kunskaper i det yrke de
valt, fördelats, lantbruksstyrelsen bemyndigats dels att bestämma tiden
för envar stipendiats resa ävensom att meddela tillstånd till uppskov med
resa, helt eller delvis, till ett följande år, dels ock att meddela envar stipendiat
den instruktion, som kunde befinnas erforderlig med avseende a
resans ändamål, varvid såsom allmänt villkor borde föreskrivas, att stipendiat
skulle inom sex månader efter avslutad resa avgiva berättelse till
lantbruksstyrelsen örn vad stipendiaten under sin resa iakttagit,_ som kunde
vara av vikt för den svenska lanthushållningen. Två tredjedelar av
heviljat reseunderstöd finge lyftas, sedan instruktion blivit av lantbruksstyrelsen
fastställd, under det att den sista tredjedelen icke finge utbetalas,
förrän till samma styrelse ingivits berättelse av beskaffenhet att
kunna godkännas.
En av riksdagens revisorer verkställd granskning av förhållandena pä
detta område hai’ givit vid handen, att i vissa fall, där instruktion fastställts
och en del av understödet lyftats, reseberättelse antingen alls icke
inkommit eller icke varit av beskaffenhet att kunna av lantbruksstyrelsen
godkännas. Revisorerna, som funnit detta anmärkningsvärt, anse, att
lantbruksstyrelsen bort av vederbörande stipendiat återfordra den del av
understödet, som redan lyftats, och förklara, att kontrollen å hithörande
område icke varit fullt tillfredsställande.
Lantbruksstyrelsen vill med anledning härav till en början framhålla,
att de av riksdagens revisorer här påvisade förhållandena sedan lång tid
tillbaka beaktats av styrelsen. De av revisorerna påvisade fallen äro
samtliga lantbruksstyrelsen väl bekanta. Att lantbruksstyrelsen icke vidtagit
den av statsrevisorerna ifrågasatta åtgärden att till statskontoret i
och för återbetalning av utbekommet belopp anmäla stipendiater, som icke
på föreskrivet sätt avgivit berättelse till styrelsen, är helt beroende av det
förhållandet, att lantbruksstyrelsen ansett sig sakna rätt att tolka de av
Kungl. Majit lämnade direktiven på samma sätt som revisorerna. Lantbruksstyrelsen,
som i den mån detta varit möjligt förvissat sig örn att vederbörande
studieresa kommit till stånd, har icke av direktiven kunnat
utläsa, att försummelse att avgiva berättelse skulle för stipendiaten medföra
annan påföljd än förlusten av den hos statskontoret innestående delen
av reseunderstödet. Att inlägga den betydelse i direktiven för reseunderstöden,
som revisorerna gjort, synes styrelsen knappast rimligt och
dessutom ägnat att vålla mycket stora olägenheter. Att där en resa verk
-
— 229 —
ställts, som i regel medfört långt större utgifter än det tillerkända statsunderstödet,
försummelsen att avgiva reseberättelse skulle medföra icke
blott förlusten av en tredjedel utav understödet utan understödet i dess
helhet, måste synas hårt, varförutom det torde möta stora svårigheter att
utkräva det redan utbekomna oell för sitt syfte förbrukade beloppet.^
Riksdagens revisorer hava anfört 13 fall under tiden 1920—1929 då vederbörlig
reseberättelse icke skulle hava avgivits. I samtliga dessa fall,
med nedan berörda undantag, hava, såvitt lantbruksstyrelsen icke vilseletts
genom oriktiga uppgifter, resorna utförts på föreskrivet sätt. I två
fall har, såsom också revisorerna anmärkt, reseberättelse inkommit, men
antingen icke kunnat godkännas eller avsett endast en del av föreskriven
resa.
Det lörsta av dessa fall, som hänför sig till åren 1920—1921 ger lantbruksstyrelsen
endast anledning framhålla, att styrelsen, då inkommen
berättelse icke ansågs tillfredsställande, i skrivelse till vederbörande meddelade,
att ny berättelse vore ett villkor för utbekommande av den återstående
delen av understödet. Lantbruksstyrelsen har velat anföra detta,
då därav framgår, att styrelsen alltsedan denna tid hyst samma uppfattning
ifråga örn direktivens innebörd, som styrelsen ovan givit tillkänna.
Det andra fallet, vilket avser ett år 1922 beviljat reseunderstöd, är mera
komplicerat. Här hade stipendiaten beviljats understöd med ett belopp
av 2,000 kronor och verkställde samma år elter av lantbruksstyrelsen fastställd
instruktion en del av den avsedda resan, för vilken del också berättelse
avgavs och godkändes. Den återstående delen av resan kunde av
nedan angivna skäl icke företagas inom föreskriven tid. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 26 mars 1926 ändrades bestämmelserna ifråga örn detta
understöd så, att understödsbeloppet nedsattes till 1,350 kronor, varav 650
kronor avsåg den redan fullbordade resan och ^00 kronor den återstående
planerade delen därav. Stipendiaten ifråga har på grund av nödvändiga
arbeten i sin statliga tjänst varit förhindrad att fullborda sin resa under
sådan tid på året, då de med denna förenade studierna kunnat vara till
något gagn för honom eller det arbetsfält, där han är verksam. Någon instruktion
för denna del av resan har icke fastställts och sålunda har ej
heller något förskott utbetalats. Stipendiaten hade emellertid redan år
1922 på grund av då av lantbruksstyrelsen fastställd instruktion för den
första delen av resan, vilken av styrelsen med hänsyn till den planerade
omfattningen ansågs böra understödjas med 1,300 kronor enligt uppgift
från statskontoret lyftat ett förskott av 867 kronor 67 öre. Då genom
Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut i ärendet en inskränkning i denna del
av resan medgavs i samband med en sänkning av den härför avsedda delen
av understödet från 1,300 kronor till 650 kronor, torde här givetvis en
återbetalning av skillnaden eller 217 kronor 67 öre böra hava kommit till
stånd. Lantbruksstyrelsen har emellertid, då de kungl, brev, vilka reglerat
förhållandena på området ställts till statskontoret, som har att utbetala
medlen ifråga, knappast ansett det ankomma på styrelsen att vidtaga åtgärder
för beloppets återbetalande, så mycket mindre som styrelsen icke
utan undersökning i statskontoret kunnat veta, i vad mån förskott lyfts
eller icke. Lantbruksstyrelsen har emellertid nu övertygat sig örn, att ve
derbörande bär för avsikt att återbetala beloppet ifråga.
1 ett annat fall, som likaledes hänför sig till ett år 1922 beviljat understöd,
har en stipendiat lyftat vederbörligt förskott. Anmärkas må, att i
detta fall Kungl. Majit genom beslut den 15 december 1922 direkt anbo
— 230 —
fällt statskontoret att utbetala två tredjedelar av statsbidraget, varför
lantbruksstyrelsen icke haft att fastställa någon instruktion för resan. Avgivandet
av reseberättelse till lantbruksstyrelsen har emellertid i samma
skrivelse fastställts som villkor för utbekommande av den sista tredjedelen
av bidraget. Resan påbörjades också i vederbörlig tid, men knnde på
grund av sjukdom icke avslutas. Sedermera har ytterligare en del av den
planlagda resan vekställts, men denna har icke i sin helhet blivit fullbordad.
Då vederbörande icke hemställt örn vederbörligt anstånd med fullbordandet
av resan, torde här föreligga ett fall, där återbetalningsskyldighet
av bidraget i dess helhet borde komma till stånd, därest icke efter
Kungl. Maj:ts prövning den fullbordade delen av resan skulle kunna befinnas
berättiga stipendiaten att behålla viss del därav.
Riksdagens revisorer hava vidare funnit anledning särskilt framhålla,
att i ett fall stipendiat, som icke avgivit reseberättelse i anledning av tidigare
åtnjutet understöd, av lantbruksstyrelsen förordats till erhållande av
nytt sådant, vilket också blivit av Kungl. Majit beviljat. Lantbruksstyrelsen,
som var underkunnig om, att det första understödet utnyttjats på
föreskrivet sätt, ehuru berättelse däröver icke avgivits, ansåg sig, med
den tolkning styrelsen givit direktiven på detta område, sakna anledning
att på grund av sökandens underlåtenhet att avgiva berättelse avstyrka
nytt resebidrag, helst som jämväl de studier, den senare resan avsåg, syntes
vara av betydelse för stipendiatens tjänst till det allmännas gagn.
I övriga av revisorerna anförda fall har till följd av lantbruksstyrelsens
tolkning av Kungl. Majits direktiv i ämnet anledning till ett ingripande
från styrelsens sida saknats.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Insulander, byråchefen von Zweigbergk och tjänstförrättande byråchefen
Holmström.
. Stockholm den 10 januari 1933.
TJnderdånigst:
ERIK INSULANDER.
GEORG VON ZWEIGBERGK.
Kommerskollegii
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 161, § 46.
/ T i 11 K o n u n g e n.
Genom remiss den 21 december 1932 har kommerskollegium anbefallts
att senast den 11 januari 1933 avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens
revisorer under § 46 i sin revisionsberättelse anfört rörande tryckningskostnader
vid kollegium.
Återställande remissakten får kollegium anföra följande.
Till riksdagens revisorer bär överlämnats en av kollegii kamrerare uppgjord
och den 26 november 1932 dagtecknad sammanställning av kollegii
utgifter från anslaget »X. F. 3. Tryckningskostnader» budgetåren 1930/
1931 och 1931/1932. I denna sammanställning,1 av vilken avskrift bifogas,
1 Ej här avtryckt.
— 231 —
återfinnas anmärkningar rörande vissa utgiftsposter och anledningarna
till vissa kostnadsökningar. Själva sammanställningen av ifrågavarande
utgifter har intagits i revisorernas nu föreliggande berättelse, medan
nämnda anmärkningar endast delvis berörts. Det hade enligt kollegii mening
varit önskvärt, att jämväl dessa anmärkningar i sin helhet intagits
i berättelsen.
Utöver vad av nämnda anmärkningar framgår rörande orsakerna till de
under budgetåret 1931/1932 ökade tryckningskostnaderna vill kollegium
framhålla följande.
Elter att hava berört kostnaden för tryckning av publikationen »Sveriges
utbyggda vattenkraft år 1930», kostnadsökningen för den i Sveriges
officiella statistik ingående publikationen örn handeln, kostnadsökningen
för statistiska byråns blanketter samt kostnaden för nya blanketter för
las flin jecertiiikat, hava revisorerna anfört, att i övrigt kostnadsökningen
under budgetåret 1931/1932 syntes hava berott på att nya upplagor av ett
flertal blankettyper tryckts för tillgodoseende av flera års behov härutinnan.
Av ovannämnda sammanställning av kollegii utgifter å tionde huvudtitelns
förslagsanslag till tryckningskostnader framgår emellertid, att
endast en mindre del av sistnämnda kostnadsökning är att hänföra till angivna
lörhållande.
Anledningen till att blanketter tryckts för tillgodoseende av flera års
behov är att genom tryckning av större upplagor tryckningskostnaden per
exemplar kan högst väsentligt nedbringas. Beträffande särskilt kostnaden
för tryckning av sammandragstabeller för bergverksstatistiken i en
för tio års behov beräknad upplaga jämförd med kostnaden för tryckning
av samma tabeller i mindre upplagor får kollegium hänvisa till här i avskrift
bifogade prisuppgift1 från firman K. L. Beckmans Boktryckeri.
Ökningen av utgiftsposten »Sjöfartsböcker m. fl. blanketter för sjömanshusen
samt vissa blanketter för rapporter i sjöfartshänseende till kollegium»
är i främsta rummet att tillskriva tryckningen av sjöfartsböcker i
en upplaga av 10,000 exemplar till ett pris av 6,100 kronor. Den ifrågavarande
upplagan har beräknats motsvara två års normal förbrukning.
Tryckning av 1929 års sjöfartssäkerhetskonvention och 1930 års lastlinjekonvention,
officiella utlåtanden med lagförslag m. m. befanns erforderlig
på grund av att utlåtandena och lagiörslagen m. m. ansågos vara av större
allmänt intresse.
I avgörandet av detta ärende hava — jämte generaldirektören Fryxell
och kommerserådet Matz, föredragande — deltagit kommerserådet Landberg
och tj. f. kommerseråden, förste aktuarien Eneborg och förste byråinspektören
Sjöholm.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
K. A. FRYXELL.
SIEGFRID MATZ.
Alli Johanson.
Ej här avtryckt
— 232 —
Patent- och registreringsverkets
yttrande
i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 164, §47.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 21 december 1932 har patent- och registreringsverket
anbelallts att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört under § 47 i sin nu avgivna revisionsberättelse, vilken paragraf
avser ämbetsverkets fond. På grund härav får ämbetsverket i underdånighet
anföra följande.
Revisorernas uppgift, att av patent-, varumärkes- och registreringsavgifterna
disponerats ej mindre än 1,175,000 kronor för ersättande av tillfälliga
försträckningar under åren 1921—1923 av andra statsmedel i anledning
av verkets nybyggnad, torde lämpligen i förtydligande syfte böra
kompletteras med den upplysningen, att de försträckta medlen ej helt använts
för nybyggnaden utan även och med avsevärda belopp till ämbetsverkets
löpande utgifter, för vilka under ifrågavarande tid ämbetsverkets
inkomster ej förslogo och för vilkas bestridande ämbetsverket, enär förut
uppsamlade medel förbrukats för nybyggnadsföretaget, icke längre hade
några dylika medel att tillgå.
Med anledning av revisorernas uttalande, att det förefölle, som örn en
tendens till stegring ånyo skulle göra sig gällande beträffande ifrågavarande
uppbördsmedel, anser sig ämbetsverket vidare böra meddela, att
den inkomststegring, som ägt rum under den av revisorerna angivna relativt
korta tiden juli—oktober 1932, jämförd med samma tid 1931, till övervägande
del beror på en avsevärd ökning av de s. k. utfärdningsavgifterna
(avgifter för offentliggörande av beviljade patent genom tryckning
m. m., således avgifter som automatiskt följas av motsvarande utgifter),
vilken ökning i sin tur beror på den nu — tack vare särskilda under de
senaste åren för ändamålet vidtagna åtgärder — pågående avarbetningen
av ämbetsverkets balans av patentärenden och således till sin natur är
tämligen efemär.
Gentemot det av revisorerna åberopade uttalandet av riksräkenskapsverket,
att patentavgifterna samt avgifterna för registrering dels av varumärken
och dels av aktiebolag ingalunda vore så tillmätta, att de täckte
var sin del av patent- och registreringsverkets motsvarande förvaltningskostnader,
anser sig patent- och registreringsverket böra framhålla, att
avsikten ursprungligen nog torde hava varit, att respektive avgifter skulle
täcka motsvarande förvaltningskostnader. Att sedermera verkligheten
kommit att ej stå i önskvärd överensstämmelse med nämnda avsikt torde
bero, dels på att en riktig förhandsberäkning näppeligen låtit sig göra
vare sig beträffande inflytande avgifters eller beträffande motsvarande
kostnaders storlek, dels ock på att ändringar av de i särskilda författningar
fastställda avgiftsbeloppen varit förenade med förhållandevis stor
omgång och givetvis ansetts böra tillgripas endast med största varsamhet,
helst som på grund av oförutsedda omständigheter avgiftsöverskott lätt
kan förbytas till omkostnadsöverskott eller tvärtom. Såsom exempel i
detta avseende kunna avgifterna för bolagsregistreringen och kostnaderna
för ämbetsverkets bolagsavdelning anföras. Sålunda må det av revisorer
-
— 233 —
na anförda uttalandet av riksräkenskapsverket, att det »kan utan vidare
sägas, att avgifterna för bolagsregistreringen till en väsentlig del få bidraga
till kostnaderna för patentavdelningen», hava varit riktigt, då det
gjordes, men för närvarande äro förhållandena sådana, att avgifterna för
bolagsregistreringen ej täcka ens kostnaderna för bolagsavdelningen, vilka
därför måste delvis bestridas med andra ämbetsverkets inkomster.
Det vore givetvis lämpligt, örn det kunde vara så ordnat, att inkomsterna
av en viss avgiftskategori och motsvarande kostnader ständigt överensstämde.
Men då det utan vidare kan sägas, å ena sidan, att ett sådant
tillstånd är ouppnåeligt eller åtminstone ej kan praktiskt nås utan täta
och därför för allmänheten besvärande samt från budgetär synpunkt för
statsförvaltningen betungande växlingar av avgifternas storlek, och, å
andra sidan, att kostnaderna för patent- och registreringsverket såsom förvaltningsenhet
böra täckas av samtliga ifrågavarande avgifter tillsammans,
torde, örn ej särskilda skäl föranleda annat, anspråken på tillmätandet
av dessa avgifter för täckandet av motsvarande förvaltningskostnader
billigtvis ej böra sträckas längre, än att skälig marginal upprätthålles
emellan ämbetsverkets totala inkomster och utgifter och att, när denna
anses böra ändras i någondera riktningen, ändringen drabbar eller tillgodokommer
den eller de avgiftskategorier, som vid tiden särskilt tarva
jämkning. Så torde ock hittills i stort hava förfarits.
Under de senaste åren hava samtliga ifrågavarande avgifter reviderats,
därvid förvisso hänsyn tagits till de kostnader de varit avsedda att täcka.
Överskottet å ämbetsverkets verksamhet har därför minskats så, att det
numera knappast torde kunna anses annat än som en av sund ekonomi
betingad marginal mellan inkomster och utgifter, varvid emellertid är att
märka, att i de sistnämnda av lokalkostnaderna medräknats endast den
jämförelsevis ringa del, som består av drifts- och underhållsutgifter för
ämbetsverkets fastighet, medan förräntning och amortering av det i fastigheten
nedlagda kapitalet ej fått något uttryck i räkenskaperna.
I mån som överskotten minskas avsaktar givetvis tillväxten av patentoch
registreringsverkets fond. För närvarande är tillväxten mycket måttlig,
och den storlek fonden uppnått torde ej mer än någorlunda motsvara
det ändamål densamma torde hava att tillgodose, nämligen att tjäna som
förlag för ämbetsverket dels i allmänhet, i vilket avseende behovet tydligt
ådagalades åren 1921—1923, då ämbetsverket, i brist på sådant förlag,
måste bispringas med försträckningar av andra statsmedel, och dels särskilt
för tillgodoseende av ökat lokalbehov.
Från ämbetsverkets synpunkt torde ett bibehållande av det nuvarande
budgetära sambandet mellan verkets inkomster och utgifter avgjort vara
att förorda. Ty örn än ämbetsverket ej är ett s. k. affärsdrivande verk,
torde det dock böra betraktas såsom självförsörjande, d. v. s. kostnaderna
för ämbetsverket skola i verkligheten täckas ej av statsmedlen i allmänhet
utan just av de speciella statsinkomster (de nu ifrågavarande avgifterna),
vilkas uppbörd ingår som ett led i ämbetsverkets åligganden och
vilka egentligen ej torde hava annat ändamål än att täcka kostnaderna för
särskilda till patent- och registreringsverket förlagda förvaltningsåtgärder.
Den nuvarande ordningen är visserligen ej en oundgänglig förutsättning
för men innebär dock en betydande hjälp vid uppehållandet av den
överblick över förbållandet mellan ifrågavarande avgifter och de kostnader
de skola täcka, som ständigt bör i första hand finnas hos ämbetsverket
sjiilvt.
— 234
För sin del anser ämbetsverket alltså, att ifrågavarande medel böra
även i fortsättningen redovisas på nuvarande sätt samt användas för täckande
av de löpande kostnaderna för ämbetsverkets verksamhet ävensom
för bildande av kassalörlag för framtida utgifter, särskilt större och mera
tillfälliga sådana, för samma ändamål.
I detta ärendes handläggning hava deltagit, utom undertecknad generaldirektör,
byråcheferna Landin, Berg, Linroth (föredragande), Påhlson,
Bergenstråhle, Söderlund, Lindgren och Norrbin.
Stockholm den 5 januari 1933.
Underdånigst:
H. HJERTÉN.
Rudolf Hellberg.
Riksräkenskapsverkets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 164, § 47.
Till Konungen.
Genom remiss den 21 december 1932 har riksräkenskapsverket anbefallts
avgiva yttrande över vad riksdagens år 1932 församlade revisorer i sin
berättelse under § 47 anfört beträffande redovisningen å riksstaten av patent-
och varumärkes- samt registreringsavgifter; och får riksräkenskapsverket
i anledning härav anföra följande.
Enligt gällande ordning sönderfaller skattebudgeten i ett antal delbudgeter.
Vid sidan av en allmän budget, beträffande vilken inkomsterna
i riksstaten solidariskt utgöra täckning för utgiftsanslagen, ingår i skattebudgeten
en rad specialbudgeter med korresponderande inkomsttitlar och
utgiftsanslag. En särskild grupp av specialbudgeter utgöres av vissa under
uppbörd i statens verksamhet redovisade inkomsttitlar och mot dessa
titlar svarande anslag. Bland sistangivna specialbudgeter ingår den i riksdagens
revisorers förevarande uttalande omhandlade specialbudgeten avseende
patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.
I riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1929/1930 har
ämbetsverket närmare angivit sin principiella uppfattning i frågan rö
rande skattebudgetens uppdelning i särskilda delbudgeter samt därvid
förordat, att användningen av specialbudgeter måtte för framtiden i görligaste
mån begränsas. Under hänvisning härtill får riksräkenskapsverket
uttala sin anslutning till revisorernas uttalande rörande förnyad prövning
av frågan örn redovisningen av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.
Riksräkenskapsverket vill emellertid erinra därom, att den utredning
rörande ändrad uppställning av riksstaten, som jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 2 december 1932 uppdragits åt statskontoret och riksräkenskapsverket,
enligt de för utredningen fastställda direktiven skall omfatta jämväl
frågan örn de till uppbörd i statens verksamhet hänförliga specialbud
-
— 235 —
geterna. Någon särskild utredning rörande berörda, av revisorerna upptagna
ärende, torde fördenskull icke erfordras.
I handläggningen av detta ärende har byråchefen Vide deltagit jämte
undertecknade.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
ERIK STRIDSBERG.
P. S. RUNEMARK.
Styrelsens över Civilstatens
änke- och pupillkassa
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 168, § 49-
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 16 december 1932 har Eders Kungl. Majit anbefallt
styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa att avgiva utlåtande
med anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats rörande förvaltningsbidraget till civilstatens änke- och
pupillkassa (§ 49).
Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.
I samband med civilstatens änke- och pupillkassas ombildning från och
med år 1908 uppfördes i riksstaten å ordinarie stat ett bestämt anslag å
35,000 kronor till bestridande av kassans förvaltningskostnader. Anslaget
utgick oförändrat till och med år 1920. Sedan 1920 års fullmäktige för
delägarna i kassan i sin underdåniga berättelse hemställt örn att förvaltningsbidraget
måtte ökas till 100,000 kronor, höjdes jämlikt 1921 års riksdags
beslut det ordinarie anslaget för år 1922 till 50,000 kronor, varjämte
till förstärkning av anslaget anvisades å tilläggsstat lör år 1921 25,000 kronor
och å extra stat för år 1922 50,000 kronor. Därefter har å ordinarie stat
uppfört förvaltningsbidrag utgått, för första halvåret 1923 med 45,000 kronor,
för budgetåren 1923/1924 och 1924/1925 med 75,000 respektive 70,000
kronor samt, sedan riksdagens revisorer år 1924 ifrågasatt indragning av
bidraget, för budgetåret 1925/1926 och därpå följande budgetår med 50,000
kronor.
Enligt vederbörande departementschefs i samband med nådiga propositionen
nr 18 till 1907 års riksdag till statsrådsprotokollet gjorda uttalande
(s. 153) beräknades förvaltningsbidraget ursprungligen täcka utgifterna
för kassans direktion, tjänstemän och redogörare, elter ombildningen
motsvarande utgifterna för styrelsen och tjänstemännen.
Redan under första verksamhetsåret 1908, vid vars slut kassans kapitalbehållning
utgjorde 14,786,545 kronor 58 öre och delägarantalet 6,607, förslog
förvaltningsbidraget till täckande av endast omkring 75 procent av
ovannämnda utgifter, vilka då belöpte sig till 46,444 kronor, motsvarande
0..U4 procent av sagda kapitalbehållning och 7 kronor 3 öre per delägare
— 236 -
och år. Under år 1931, vid vars slut kapitalbehållningen var 58,017,880
kronor 15 öre och delägarantalet 13,192, uppgingo utgifterna för styrelsen
och tjänstemännen till 81,917 kronor 8 öre, motsvarande O.m procent av
kapitalbehållningen och 6 kronor 21 öre per delägare och år. Förvalt
ningsbidragets andel i nämnda utgifter hade då nedgått till omkring 61
procent.
I avseende å storleken av kassans förvaltningskostnader får styrelsen
framhålla, att dessa på grund av de inom kassan rådande säregna förhållandena
måste bliva proportionsvis högre än inom flertalet andra för statens
befattningshavare avsedda familjepensionskassor. Civilstatens änkeoch
pupillkassa, vars delägare i stort sett utgöras av alla de ordinarie
befattningshavare i statens tjänst, som ej äro skyldiga att ingå i annan
kassa för familjepensionering, omfattar en stor mängd skilda tjänstemannagrupper
och enstaka delägare med synnerligen varierande delaktighetsbelopp.
Då pensioneringskostnaderna skola helt bestridas genom delägaravgifter,
nödgas kassan tillämpa ett jämförelsevis invecklat avgiftssystem,
grundat på individuella avgifter. Kontrollen över, att samtliga befattningshavare,
som äro förpliktade till delaktighet, verkligen upptagas som
delägare och med delaktighetsbelopp, överensstämmande med gällande föreskrifter,
samt att de olika avgifterna bliva rätt påförda delägarna och
till riktiga belopp inlevererade av de skilda myndigheterna och enskilda
delägarna, medför ett betydande arbete, som delvis saknar motsvarighet
inom andra kassor. Detta arbete kräver en jämförelsevis talrik samt väl
kvalificerad och i förhållande därtill avlönad förvaltningspersonal. För
övrigt torde framgå av de i det föregående lämnade uppgifterna rörande
beloppen av de huvudsakliga förvaltningsutgifterna under åren 1908 och
1931, att ökningen av förvaltningskostnaderna efter förstnämnda år måste
anses naturlig i betraktande av kassans snabba utveckling och penning
värdets fall under mellantiden.
Beträffande verkställande direktörens avlöningsställning hava revisorerna
särskilt framhållit, att densamma synts dem vara förmånligare
än vad som är fallet beträffande statliga befattningshavare med motsvarande
arbetsuppgifter. I avseende härå får styrelsen meddela, att
verkställande direktören vid kassans ombildning från och med år 1908
i avlöningshänseende i huvudsak jämställdes med byråchef i statens centrala
verk men att hans avlöning höjdes från och med år 1927 enligt 1926
års fullmäktiges av Eders Kungl. Majit genom nådigt brev den 30 decem
ber 1926 fastställda beslut. Såsom motiv för detta beslut framhölls bland
annat den betydande utveckling kassan sedan 1908 undergått samt verkställande
direktörens krävande och ansvarsfulla ställning som chef för en
institution av kassans dåvarande omfattning. Genom kassans fortgående
utveckling efter år 1926 hava nämnda motiv ytterligare stärkts.
Vad angår de för kassans fullmäktige bestämda arvodena, mot vilka re
visorerna framställt erinran, har styrelsen för avsikt att hänskjuta frågan
örn dessa arvodens storlek till nästa lagtima fullmäktigmöte år 1935
genom att underställa mötet revisorernas i ämnet gjorda uttalande.
Kiksdagens revisorer hava med hänsyn till det förhållande, att kassans
kapitalbehållning under åren 1923—1931 ökats från 37,681,383 kronor 33
öre till 58,017,880 kronor 15 öre eller nied 20,336,496 kronor 82 öre, funnit
det sannolikt, att kassans förvaltningskostnader numera helt kunna bestridas
av kassans egna medel och statsbidraget sålunda indragas.
Örn än det av revisorerna sålunda påpekade förhållandet i och för sig
— 237
icke giver någon som helst ledning för bedömande av kassans ekonomiska
ställning, för vilken ej endast storleken av tillgångarna utan även beloppet
av förbindelserna är avgörande, utvisar dock onekligen senast upprättade
balansräkning, att denna ställning vid utgången av år 1931 var
sådan, att kassan disponerar över överskottsmedel, som väl förslå till bestridande
av förvaltningskostnaderna. Att på grund därav ifrågasätta
minskning eller rent av indragning av förvaltningsbidraget, vilket, som
ovan visats, numera täcker en ej obetydligt mindre del av förvaltningsutgifterna,
än som ursprungligen varit avsett, synes styrelsen emellertid
opåkallat.
Av de uttalanden angående förvaltningsbidrag för civilstatens änke- och
pupillkassa, som förekomma i förenämnda nådiga proposition, framgår
nämligen, att närmaste anledningen till att förvaltningsbidrag ansetts böra
tillerkännas kassan icke varit kassans ekonomiska ställning utan den omständigheten,
att kassan ställts under statlig kontroll och att staten gjort
delaktigheten i densamma obligatorisk. Denna grund för förvaltningsbidraget
består alltjämt orubbad och bar under senare år ytterligare förstärkts
genom att kassan fått sig ålagt det ej ringa bestyret med utbetalning
av dyrtids- och pensionstillägg till pensionstagarna.
Vidare vill styrelsen framhålla, att kassan ernått sin nuvarande gynnsamma
ställning genom att föra en försiktig ekonomisk politik, målmedvetet
inriktad på att bereda möjlighet till ökning av familjepensionerna,
vilka för närvarande inom civilstatens änke- och pupillkassa äro ej oväsentlig
lägre än inom flertalet övriga statliga familjepensionskassor. Rimligt
är, att de överskottsmedel, som härigenom må hava uppkommit och
vilka helt hopbragts genom delägarnas uppoffringar i form av nog så betungande
avgifter, komma till användning för avsett ändamål och ej tagas
i anspråk för minskning eller indragning av förvaltningsbidraget.
Mot varje inskränkning av det nuvarande förvaltningsbidraget talar
dock främst den omständigheten, att delägarna i civilstatens änke- och
pupillkassa äro i fråga örn statsbidrag väsentligt sämre lottade än delägarna
i andra, motsvarande kassor. På sätt bland andra statskontoret
anfört i sitt i nådiga propositionen nr 1 till 1921 års riksdag, elfte huvudtiteln
(s. 3), intagna underdåniga utlåtande över kassans år 1920 församlade
fullmäktiges framställning örn ökat förvaltningsbidrag, intager nämligen
civilstatens änke- och pupillkassa i det avseendet en undantagsställning
bland de kassor, som med statens medverkan upprättats för ombesörjande
av pensionering av änkor oell barn efter befattningshavare i statens
tjänst, att densamma av statsmedel åtnjuter endast ett jämförelsevis
obetydligt förvaltningsbidrag, medan övriga kassor äga uppbära statsbidrag
även till själva pensioneringskostnaderna. På grund därav nödgas
också civilstatens änke- och pupillkassa tillämpa högre avgifter i förhållande
till pensionerna än de sistnämnda kassorna. Då därtill kommer,
att de kassor, vilka genom statsbidrag till pensioneringskostnaderna satts
i stånd att bereda högre familjepensioner än civilstatens änke- oell pupillkassa,
därutöver av staten erhålla den ytterligare förmån, som motsvarande
högre dyrtidstillägg å pensionerna innebär, är det uppenbart, att
en indragning eller minskning av det nu till civilstatens änke- oell pupillkassa
av statsmedel utgående förvaltningsbidraget skulle vara ägnad att
ingiva delägarna i kassan en i viss mån befogad känsla av orättvis behandling.
På grund av vad nu anförts rörande don av revisorerna ifrågasatta in
— 238 —
dragningen av statsbidraget anser styrelsen det mera förenligt med billig
het och rättvisa, örn åtgärder vidtoges i motsatt riktning, d. v. s. för ökning
av bidraget.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
JULIUS JUHLIN
J. G. LÖWGREN.
SETH KARLSON.
John Lybeck.
J. A. WALLIN.
SAM LINDSTEDT.
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 171, § 50.
Till Konungen.
Riksdagens senast församlade revisorer hava i sin berättelse, § 50, framhållit
den brist på enhetlighet, som förefinnes såväl i fråga örn avgifterna
till och pensionerna från de olika för statens befattningshavares efterlämnade
änkor och barn bildade familjepensionskassorna som ock beträffande
statens bidrag till dessa kassor, och erinrat, att befattningshavarnas avgifter
för den egna pensioneringen däremot vore bestämda till vissa belopp
för varje lönegrad, liksom också tjänstepensionerna utginge med ett
för varje lönegrad fastställt belopp; och hava revisorerna med framhållande,
att, då familjepensionerna utginge med olika belopp till efterlevande
efter befattningshavare i samma lönegrad, statens bidrag i form av dyrtidstillägg
kommit att i motsvarande grad växla, och att nu gällande
grunder för dyrtidstillägget å familjepensionerna medfört, att pensionärer,
tillhörande kassor, som vore i stånd att utbetala högre pensioner än andra
kassor, erhölle en ytterligare förmån därigenom, att dyrtidstillägget i
motsvarande grad ökades, förklarat sig anse, att statens dyrtidstillägg
till efterlevande efter befattningshavare i statens tjänst borde fastställas
att utgå på ett för varje lönegrad bestämt belopp samt att även statens
bidrag i övrigt borde på ett mera rättvist sätt fördelas mellan de olika
kassorna.
Vad revisorerna framhållit rörande den mångfald olika pensioneringsgrunder,
som blivit gällande enligt reglementena för den mängd av kassor,
som hava till uppgift att ombesörja pensionering för änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst, synes vara alldeles riktigt, liksom
också revisorernas erinran örn att brist på enhetlighet är rådande i fråga
örn statens ställning till dessa kassor. Dessa missförhållanden hava vid
fyrfaldiga tillfällen varit föremål för erinringar från statskontorets sida,
såsom exempelvis i utlåtande till Kungl. Majit den 13 december 1923 i
fråga örn visst förslag i civilstatens fullmäktiges berättelse för tiden 1920
—1922 ävensom den 13 december 1930 angående framlagt förslag till nytt
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa m. m., varvid
undertecknad Leijonhufvud tillåter sig åberopa vad som anförts till statskontorets
sistnämnda dag förda protokoll, av vilket utdrag bilagts sistnämnda
utlåtande.
— 239 —
Vad vidare beträffar det av statsmedel utgående dyrtidstillägget å familjepensioner
och revisorernas anförande, att dyrtidstillägget är i viss
mån ägnat att skärpa olikheten mellan familjepensioner från skilda kassor,
må erinras, att, när i början av år 1917 statskontoret på Kungl. Maj:ts
uppdrag verkställde utredning i fråga örn pensionsförhöjning åt änkor
efter statstjänare och därmed början gjordes till vad som sedermera benämndes
krigstidshjälp, krigstidstillägg och dyrtidstillägg, anledning
knappast förelåg att antaga annat än att sådan pensionsförhöjning skulle
bliva en tillfällig åtgärd av jämförelsevis snart övergående natur; och
vid sådant förhållande torde det helt naturligt knappast varit någon tanke
på att i det sammanhanget söka åstadkomma någon utjämning av de olika
familjepensionskassornas förmåner eller förpliktelser. Numera har emellertid
dyrtidstillägget till familjepensionerna, liksom motsvarande förmån
vid tjänstepensionerna, blivit av sådan betydelse för pensionärerna, att
staten därigenom har i sin hand att reglera pensioneringsgrunderna på
sätt, som befinnes lämpligt, och att därvid genomföra den såsom önskvärd
betraktade enhetligheten såväl i avseende å själva pensioneringsbestämmelserna
som i fråga örn statens bidrag till detta pensionsväsende.
Huruvida det vid sådant förhållande är lämpligt att, såsom revisorerna
synas förorda, fastställa dyrtidstillägget till efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst att utgå på ett för varje lönegrad bestämt belopp,
synes — bortsett från den omständigheten att ännu stora delar av statsförvaltningens
personal sakna så kallad reglerad avlöning och därför icke
kunna inrangeras i de efter nyreglering gällande lönegraderna — vara
tveksamt, då därigenom det mest verksamma medlet för framtvingande av
enhetlighet torde i någon mån förlora i kraft.
Emellertid är statskontoret synnerligen angeläget, att en utredning örn
statens förhållande till familjepensionskassorna och i sammanhang därmed
också beträffande den av revisorerna förordade åtgärden kommer till
stånd fortast möjligt; och ämbetsverket vill därför ifrågasätta, huruvida
icke åt 1930 års pensionssakkunniga, vilka lära vara sysselsatta med utredning
av spörsmålet om icke-ordinarie statstjänare familjepensionering,
kunde uppdragas att verkställa erforderlig utredning av nu ifrågavarande
angelägenhet.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
C. A:SON LEIJONHUFVUD.
Carl Peyron.
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 175, § 51.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit den 16 december 1932 anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande över vissa av riksdagens år 1932 församlade revisorer
i deras berättelse under § 51 gjorda uttalanden beträffande avlöningsför
-
— 240 —
måner m. m. åt befattningshavare å indragningsstat och övergångsstat,
får statskontoret i underdånighet anföra följande.
Den av revisorerna gjorda utredningen synes giva vid handen, att mycket
växlande grunder tillämpats vid överflyttning till indragningsstat
av ordinarie personal, samt att det får anses vara nödvändigt, att någorlunda
enhetliga principer vid ifrågavarande överflyttning genomföras.
Särskilt synes det vara förtjänt av uppmärksamhet, att de från och med
den 1 juli 1926 tillämpade föreskrifterna rörande dyrtidstillägg för befattningshavare
å indragningsstat och rörande pensionsförhöjning åt sådana
befattningshavare blivit så avfattade, att det med föreskrifterna avsedda
syftet icke vunnits och statens utgifter, i stället för att, såsom avsikten
varit, minskas, kommit att åtminstone i vissa fall ökas i anledning av de
meddelade föreskrifterna. Statskontoret delar revisorernas uppfattning
om, att en författningsändring på detta område får anses påkallad. Statskontoret
vill ifrågasätta, huruvida icke — särskilt örn en sänkning av dyrtidstilläggen
kommer till stånd — den anordningen kan redan från nästa
budgetår vidtagas, att å reglerade avlöningar å indragningsstat dyrtidstillägg
icke vidare utgår, medan på oreglerade dylika avlöningar utgår
dyrtidstillägg efter den procentsats, som utgör skillnaden mellan beräkningarna
av dyrtidstillägg å reglerad och å oreglerad pension (f. n. 18
procent).
Statskontoret är ense med revisorerna därom, att det ur statens synpunkt
måste anses önskvärt, att, för den händelse å indragningsstat uppförd
befattningshavare skulle erhålla annan anställning i statens tjänst,
som icke är att hänföra till ordinarie befattning, föreskrift framdeles
meddelas därom, att han skall avstå avlöningsförmånerna å indragningsstaten
eller vidkännas en minskning av desamma.
De av revisorerna berörda frågorna rörande avlöningsförmånerna å indragningsstaten
samt befattningshavares överflyttning till annan tjänst
jämte villkoren härför synas vara förtjänta av att underkastas en allsidig
utredning, så att för framtiden någorlunda bestämda grunder kunna fastställas
i nämnda hänseenden.
Statskontoret har intet att erinra mot, att utbetalning av avlöning till
på indragningsstat uppförd personal överflyttas på statskontoret, till vilket
ämbetsverk under de senaste åren redan överflyttats utbetalning av
alla vid allmänna civilförvaltningen utgående pensioner, som icke på
grund av praktiska skäl ansetts böra utbetalas av vissa speciella myndigheter.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
KARL H. TOTTIE.
Carl Peyron.
— 241
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 189, § 52.
Underdånigt utlåtande.
Genom beslut den 18 juni 1926 har Eders Kungl. Majit dels förklarat,
att, sedan befattningen såsom statskonsulent för egnaliemsväsendet å
jordbruksdepartementets egnahemsavdelning komme att från och med
den 1 juli 1926 indragas, dåvarande innehavaren av nämnda befattning,
filosofie kandidaten August Östergren, finge, mot skyldighet att inom jordbruksdepartementet
biträda vid förekommande arbetsuppgifter, från och
med sagda dag tillsvidare bibehållas vid sina dåvarande avlöningsförmåner,
dels föreskrivit, att Östergren sålunda tillkommande avlöning skulle
bestridas från allmänna indragningsstaten, dels ock förklarat, att Eders
Kungl. Majit framdeles ville besluta i vad män till Östergren utbetald
avlöning skulle ersättas från egnaliemsavdelningens eller departementets
stat. På grund av detta Eders Kungl. Majits beslut har Östergren
hittills uppburit avlöning från allmänna indragningsstaten enligt 28le
löneklassen, ortsgrupp G, i den i 9 § uti gällande avlöningsreglemente för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen införda löneplau, eller med 9,540 kronor
för år, varjämte han åtnjutit fullt dyrtidstillägg enligt de för befattninghavare
vid nyreglerade verk gällande grunder samt provisoriskt
dyrortstillägg.
Av föreliggande uttalande av riksdagens revisorer rörande ifrågavarande
befattningshavares avlöningsförmåner framgår, bland annat, att
jordbruksdepartementet under den tid, som förflutit, sedan omhandlade
konsulentbefattning indrogs, icke haft nämnvärd användning för Östergrens
arbetskraft ävensom att Östergren, enligt vad revisorerna inhämtat,
icke heller i fortsättningen torde komma att tagas i anspråk för
tjänstgöring inom departementet, Med anledning härav hava revisorerna
framhållit, att under sådana förhållanden den nuvarande anordningen
med avseende å Östergrens löneställning, vilken tillskyndade statsverket
onödigt höga kostnader, icke syntes böra längre bibehållas, utan borde
frågan örn hans avlöningsförmåner snarast möjligt upptagas till slutligt
avgörande.
Statskontoret, som delar den av revisorerna uttalade uppfattningen i
förevarande fråga, anser sig, med hänsyn till vad som i ärendet blivit
upplyst, böra hemställa, att förslag måtte avlåtas till riksdagen örn att
Östergren definitivt uppföres å allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
och att på grund härav hans lön i 28:e löneklassen bestämmes
att utgå med det för sagda klass i ortsgrupp A fastställda belopp
eller 8,100 kronor, för år räknat. Jämlikt § 3 i Eders Kungl. Maj:ts
kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst, sådan sagda paragraf
lyder enligt Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1926 (nr 270),
och 2 §, 3 morn., i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 juni 1931 (nr
273) angående provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst skulle ett ordnande på sådant sätt av Östergrens framtida
löneställning medföra, att det Östergren tillkommande procentuella dyrtidstillägget
skulle minskas till hälften och att provisoriskt dyrortstill
1<>
— Itel).-berättelse äng. statsverket för ur 1932. III.
— 242 —
lägg ej alls skulle utgå till honom. Den årliga utgiftsbesparing för stats*
verket, som härigenom skulle vinnas, belöper sig — med dyrtidstillägget
beräknat efter nu gällande grunder — till 2,115 kronor.
Emellertid lärer en sådan anordning beträffande Östergrens avlöningsförmåner,
som av statskontoret föreslagits, icke böra bibehållas längre än
till den tidpunkt, då ban, därest han varit ordinarie befattningshavare
och alltså ägt rätt till tjänstepension, skulle haft skyldighet att avgå
från innehavande befattning. Statskontoret vill fördenskull — med utgångspunkt
från den avgångsålder, som i 6 § av lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnebavares rätt till pension fastställts för
statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen — föreslå, att nu
av statskontoret förordade avlöningsförmåner för Östergren må utgå till
och med den dag, då han uppnår 65 levnadsår.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
Å. E. M. ERICSSON.
C. KB. NISSEN’.
Carl Peyron.
Statskontorets
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 191, §53.
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Majit den 16 december 1932 anbefallt statskontoret
att avgiva utlåtande över vissa av riksdagens år 1932 församlade revisorer
under § 53 av deras berättelse gjorda framställningar i avseende
å allmänna indragningsstaten, får statskontoret i underdånighet anföra
följande.
Statskontoret är i likhet med revisorerna av den uppfattningen, att
det för närvarande tillämpade förfarandet i avseende å uppförandet av
befattningar m. m. å allmänna indragningsstaten icke står i överensstämmelse
med ett välordnat redovisningsväsende, och att det för den anslagsbeviljande
myndigheten medför svårigheter att tillförlitligt bedöma kostnaderna
för de särskilda institutionerna. Även örn vissa skäl kunna
anföras för att å allmänna indragningsstaten uppföra utgifterna för personliga
tjänster, exempelvis personliga professurer, samt därmed förenade
kostnader, synes dock mycket tala för att dylika kostnader framdeles
komma att belasta de särskilda huvudtitlar, till vilka vederbörande institutioner
äro hänförliga. Visserligen kunna i en del fall svårigheter
uppstå, då det gäller att uppföra anslag för ifrågavarande ändamål men
det synes statskontoret, som örn dessa svårigheter äro av mera formell
art och i varje fall få anses vara av ringa betydelse. Då fråga är örn befattningshavare
med tjänstgöringsskyldighet, finner statskontoret i likhet
med revisorerna önskvärt, att en omläggning i avseende å uppförandet
i riksstaten av utgifter för sådant ändamål kommer till stånd.
Däremot förefaller det statskontoret vara tveksamt, huruvida tillräckliga
skäl få anses föreligga för att från allmänna indragningsstaten till
— 243 —
vederbörliga huvudtitlar överflytta jämväl kostnaderna för sådana befattningshavare,
som icke längre hava någon tjänstgöringsskyldighet. I
stort sett har den regeln följts, att en icke pensionsberättigad befattningshavare,
som ej längre är tjänstgöringsskyldig, uppförts å allmänna indragningsstaten,
och praktiska skäl tala enligt statskontorets mening för
att icke belasta vederbörande huvudtitel med utgifter för en befattningshavare,
vars tjänstgöringsskyldighet upphört. En dylik befattningshavare
torde närmast vara att jämställa med en pensionstagare. Då
pensionstagarna i allmänhet äro uppförda å elfte huvudtiteln och någon
ändring häri icke nu ifrågasatts, lärer knappast anledning föreligga att
från den under samma huvudtitel uppförda allmänna indragningsstaten
bortflytta befattningshavare utan tjänstgöringsskyldighet.
Stockholm den 2 januari 1933.
Underdånigst:
A. E. M. ERICSSON.
KARL H. TOTTIE.
Carl Peyron.
Kommunikationsverkens
lönenämnds
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193, § 54.
Till Konungen.
Genom remiss den 19 december 1932 har Kungl. Majit anbefallt kommunikationsverkens
lönenämnd att avgiva utlåtande i anledning av riksdagens
år 1932 församlade revisorers under § 54 av deras berättelse gjorda
uttalanden rörande gratifikationer till tjänstemän vid de affärsdrivande
verken. Till åtlydnad härav får lönenämnden anföra följande.
Uti 40 § av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
stadgas, att ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid
vederbörande verk icke må — annorledes än såsom gratifikation eller belöning
från anslag, som anvisats för sådant ändamål — utbetalas utöver
vad i reglementet förutsättes eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och
riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller
arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild
gottgörelse. De i 29 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (nr 493) för
tjänstemän vid domänverket intagna bestämmelserna äro av samma ordalydelse
som den nu anförda, allenast med den skillnaden, att i stället för
uttrycket »vederbörande verk» använts ordet »domänverket».
Såsom bärav framgår, innehålla 40 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
och 29 § i domänverkets avlöningsreglemento icke
några bestämmelser, som äro avsedda att reglera utbetalning av
gratifikationer eller belöningar från de särskilda anslag, som sedan
lång tid tillbaka varit anvisade åt dessa verk för sådant ändamål.
Detta överensstämmer jämväl med den motivering till förstnämnda para
-
— 244 —
graf, som anfördes av kommunikationsverkens lönekommitté i dess den
20 februari 1919 avgivna betänkande angående lönereglering vid kommunikationsverken.
Kommittén framhöll nämligen, att för gratifikationer
samt för belöningar — exempelvis för uppfinningar inom vederbörande
verks arbetsområde, för visad rådighet vid olyckstillfällen m. m. — borde
till vissa, efter behovet avpassade maximibelopp fixerade medel liksom
förut finnas åt verken anvisade att disponeras efter vederbörande styrelses
beprövande. I övrigt torde kommittén hava avsett, att frågor örn särskilda
ersättningar till trafikverkens personal, utöver vad avlöningsreglementet
stadgar eller riksdagen eljest beslutat, i allmänhet skulle prövas av
Kungl. Majit. Någon bestämd ledning för bedömande av huruvida gottgörelse
för ett visst uppdrag må beslutas av vederbörande verk genom anlitande
av gratifikationsanslaget eller ersättningsfrågan borde hänskjutas
till Kungl. Majits prövning står emellertid icke att hämta vare sig i lönekommitténs
betänkande eller från löneregleringsfrågans fortsatta behandling
hos Kungl. Majit och riksdagen. Lönenämnden håller också före, att
med de mångskiftande tjänstgörings- och arbetsförhållanden, som råda vid
dessa verk, det ej heller lärer vara möjligt att uppdraga några allmängiltiga
riktlinjer i detta hänseende.
Det synes emellertid lönenämnden ligga i sakens natur, att de till styrelsernas
vid statens af färsdrivande verk disposition ställda gratifikationsanslagen
icke få anlitas på ett sätt, som skulle kunna giva de därilrån utgående
ersättningarna sken av att utgöra förtäckta löneförmåner. Sålunda
torde gratifikation eller belöning i allmänhet icke böra ifrågasättas
exempelvis för tämligen regelbundet återkommande övertidsarbeten av
till övertidsersättning icke berättigad tjänsteman, för så vitt dylikt övertidsarbete
är att betrakta såsom tillhörande tjänstemannens befattning,
eller för annat brådskande arbete i egen tjänst, vilket regelbundet återkommer
under vissa tider på året, eller överhuvud taget såsom löneförhöjning
för arbete, som normalt åligger vederbörande tjänsteman och vars
utförande icke åsamkat tjänstemannen särskilda utgifter.
Att uppställa några enhetliga regler för användande av de till nu ifrågavarande
verks förfogande ställda gratifikationsanslagen synes lönenämnden
varken vara möjligt eller lämpligt. En dylik anordning skulle lätt
kunna medföra en begränsning i den enskilda styrelsens möjligheter att
genom tilldelande av gratifikationer tillgodose sitt verks speciella intressen.
Det är icke givet, att en bestämmelse på området, som väl kunde lämpa
sig för efterföljd vid det ena verket, också vore ägnad att kunna godtagas
för det andras vidkommande. Lämpligast synes vara, att styrelserna vid
ifrågavarande verk framgent liksom hittills äga befogenhet att inom ramen
av beviljade anslagsbelopp och med hänsyn till de vid de särskilda verken
rådande förhållandena besluta i fråga örn gratifikationer och belöningar
till den underlydande personalen.
Därest man vill förebygga, att — såsom revisorerna synas befara — gratifikationssystemet
vid do affärsdrivande verken erhåller större omfattning
eller annan karaktär, än därmed ursprungligen avsetts, torde detta
lämpligen kunna ske på det sätt, att dessa verks styrelser åläggas skyldighet
att vid varje års slut till Kungl. Majit avgiva redogörelse över de utbetalningar,
som skett från det i vederbörande verks driftkostnadsstat upptagna
gratifikationsanslaget. Därigenom skulle Kungl. Majit erhålla möjlighet
att fortlöpande granska gjorda utbetalningar och, där så erfordrades,
ingripa medelst föreskrifter. En sådan anordning skulle enligt nämn
-
— 245 —
dens mening på ett enklare men i stort sett ändock tillfredsställande sätt
tillgodose det syfte, som statsrevisorerna velat ernå, då nu frågan om utfärdande
av kompletterande bestämmelser till de olika avlöningsreglementenas
stadganden rörande gratifikation eller belöning av dem förts på
tal.
I avgörandet av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande, ledamöterna Eriksson, Lindblad, Mattelin, N. A.
Nilsson och Wold samt suppleanten Carlsson.
Stockholm den 14 januari 1933.
Underdånigst:
DAVID BERGSTRÖM.
Alfred Carlsson.
Generalpoststyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193, § 54.
Till Konungen.
Genom remiss den 19 december 1932 Ilar generalpoststyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade
revisorer anfört beträffande gratifikationer till tjänstemän vid statens
affärsdrivande verk.
Med anledning härav får generalpoststyrelsen anföra följande.
Av det i postverkets driftkostnadsstat ingående anslaget till gratifikationer
m. m., för närvarande upptaget till 30,000 kronor, ägde generalpoststyrelsen
under år 1932 disponera, högst 3,000 kronor till belöningar
för sådana för postverket nyttiga uppfinningar och konstruktioner, som
göras inom landet och för användning erbjudas åt postverket, högst 7,000
kronor såsom bidrag för resor till och från Postmännens semesterhem,
och återstoden eller 20,000 kronor till gratifikationer och reseunderstöd.
Med sistnämnda belopp har det egentliga gratifikationsanslaget utgått
under vart och ett av åren 1929, 1930 och 1931. Tidigare, alltsedan år
1920, ägde generalpoststyrelsen att årligen för gratifikationer disponera
15,000 kronor. Detta belopp hade emellertid under åren visat sig otillräckligt,
varför Kungl. Maj:t, med bifall till generalpoststyrelsens i skrivelse
den 27 september 1929 därom gjorda framställning, den 18 oktober
1929 medgav att generalpoststyrelsen finge under år 1929 för gratifikationer
använda tillhopa högst 20,000 kronor.
Beträffande dispositionen för år 1932 av det för gratifikationer anvisade
beloppet är att märka att, jämlikt kungl, brevet den 31 december 1931
angående postverkets stat för driftkostnader år 1932, av detsamma jämväl
skulle utgå understöd åt vid postverket anställd tjänsteman för iakttagelser
eller studier i utlandet, som kunna tjäna postverkets intressen, i
(ten mån dylikt understöd blivit av Kungl. Majit beviljat, medan för
samma ändamål under föregående år varit anvisat särskilt belopp, för
vart och ett av åren 1920—1928 15,000 kronor och för vart och ett av åren
1929—1931 20,000 kronor.
— 246 —
Av det för gratifikationer avsedda beloppet har under åren 1929—1982
förbrukats respektive kronor 17,605:—, 15,605:22, 7,124:50 och 8,021:—.
1 sitt förslag till driftkostnadsstat för år 1933 har generalpoststyrelsen
upptagit anslaget till gratifikationer m. m. till oförändrat belopp, 30,000
kronor, och begärt bemyndigande att använda anslaget enligt för år 1932
gällande grunder.
Revisorerna återgiva den motivering, som kommunikationsverkets lönekommitté
år 1918 gav för 40 § i sagda verks avlöningsreglemente, och anföra
att det knappast låter sig göra att med ledning av sagda motivering
med säkerhet angiva i vilka fall gratifikationer må av verken utbetalas.
Utöver vad i § 8 av generalpoststyrelsens instruktion säges örn belöningar
och gratifikationer äro för styrelsens vidkommande icke utfärdade
några bestämmelser rörande gratifikationsanslagets användning. Sådana
bestämmelser äro, enligt generalpoststyrelsens åsikt, ej heller erforderliga.
I själva begreppet gratifikation synes inlagt vad som vid anslagets
användning skall iakttagas. De fall, då generalpoststyrelsen ansett gratifikation
böra utgå, kunna — med bortseende alltjämt från ovan berörda,
i styrelsens instruktion närmare berörda belöningar och dylikt — i huvudsak
hänföras till någon av följande grupper:
tjänsteman har i särskild grad visat nit och intresse vid utövandet av
sin tjänst, i synnerhet vid organisering och ledning av arbete, som skall
utföras under prövande förhållanden, i viss mån liggande utanför de arbetsuppgifter,
som i allmänhet äro förenade med tjänst av det ifrågavarande
slaget. Till denna grupp hör även postmästare, som har att utöva
uppsikt över och ledning av postdiligenstrafik och särskilt därmed förenad
snöplogning;
tjänsteman har vid extraordinära tillfällen visat rådighet och sinnesnärvaro
samt utfört uppoffrande arbete;
tjänsteman Ilar vid sidan av egen tjänst utfört arbete som krävt särskilda
personliga förutsättningar, såsom arbete av litterär art;
tjänsteman har å övertid utfört arbete, vilket icke i annan ordning ersatts,
beroende därpå att övertidsersättning på grund av gällande bestämmelser
icke kunnat utgå eller att dylik ersättning icke ifrågasatts;
tjänsteman har under tjänsteutövning och på grund av denna åsamkats
extra utgifter, som icke kunnat i annan ordning ersättas;
kontorsvakt har vid avgången ur tjänst erhållit s. k. avgångsgratifikation
tillmätt med hänsyn till hans tjänstetids längd.
Generalpoststyrelsen har den erfarenheten, att styrelsen genom möjligheten
att på detta sätt utdela en belöning eller uppmuntran kunnat undgå
åtgärder, som skulle hava åsamkat postverket utgifter överstigande gratifikations
belopp, och styrelsen skulle anse det skadligt att insnöra gratifikationsanslagets
användning i detaljerade föreskrifter, som komme att
begränsa den handlingsfrihet, som just medger att anslaget vid en förnuftig
användning fyller en nyttig praktisk uppgift.
Vad beträffar gratifikationsanslagets storlek visa de ovan anförda siffrorna
att styrelsen med varsamhet använt sin befogenhet. Den omständigheten
att styrelsen icke tillfullo utnyttjat anslaget bör ingalunda tagas
till intäkt för en nedsättning av detsamma, då det kan tänkas att
särskilda omständigheter komme att tillfälligtvis motivera ett kraftigare
utnyttjande och då styrelsen bör kunna anförtros att efter omständigheterna
disponera detta i förhållande till postverkets driftkostnadsstats slutsumma
ringa belopp.
— 247
Generalpoststyrelsen är alltså av den uppfattning, att sådana bestämmelser,
som av riksdagens revisorer bringats på tal, icke äro behövliga,
men väl kunna bliva till skada.
Stockholm den 3 januari 1933.
K. A. CARSTENSEN.
Underdånigst:
ANDERS ÖRNE.
Carl Norgren.
Telegrafstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193, § 54.
Till Konungen.
Genom kungl, remiss den 19 december 1932 har telegrafstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i anledning av vad
riksdagens år 1932 församlade revisorer under § 54 av sin berättelse anfört
angående gratifikationer till tjänsteman vid statens affärsdrivande
verk. Till åtlydnad härav får telegrafstyrelsen anföra följande.
Statsrevisorerna ifrågasätta icke annat än att det under vissa förhållanden
kan vara av värde för statens verk att till sitt förfogande hava
medel, som möjliggöra utdelandet av gratifikationer till personalen. Telegrafstyrelsen
önskar för sin del starkt betona, att det är ett oavvisligt
behov för styrelsen att för nämnt ändamål disponera medel.
Statsrevisorernas anmärkningar gå ut därpå, att de belopp, som ställts
till de skilda verkens förfogande för gratifikationsändamål, icke avvägts
efter någon rättvis fördelningsgrund, samt att det saknades enhetliga
principer för gratifikationernas tilldelande. Vad den första av dessa anmärkningar
angår, har telegrafstyrelsen endast att för telegrafverkets
vidkommande meddela, att styrelsen finner det åt densamma anvisade
beloppet icke vara högre än erforderligt. Upplysningsvis kan nämnas,
att det belopp, som av telegrafstyrelsen finge användas till gratifikationer,
blev år 1911, då telegrafverkets totala avlöningssumma uppgick till
omkring 6 miljoner kronor, av Kungl. Majit fastställt till 4,000 kronor,
men höjdes år 1919, då avlöningssumman stigit till omkring 27 miljoner
kronor, till det ännu gällande maximibeloppet av 15,000 kronor. Totala
avlöningssumman för telegrafverket utgör nu omkring 33 miljoner
kronor.
Vidkommande åter den senare av statsrevisorernas anmärkningar, ligger
det enligt telegrafstyrelsens förmenande i sakens natur, att några enhetliga
bestämmelser rörande utdelning av gratifikationer icke gärna
kunna meddelas. I och med det att sådana bestämmelser meddelades,
kommo gratifikationerna att förlora en av sina värdefullaste egenskaper
och mer eller mindre erhålla avlönings karaktär.
Vad slutligen beträffar de av statsrevisorerna särskilt omnämnda gratifikationerna
för »livsfarligt arbete i radiomaster», får styrelsen framhålla,
att, jämlikt gällande kollektivavtal mellan telegrafverket och telegraf-
och telefonmannaförbundet rörande avlöningar m. m. till arbetare
vid telegrafverkets linjedistrikt, dubbel timavlöning utgår till arbetare,
— 248 —
som utför »livsfarligt arbete i radiomast eller arbete i luftkabelvagn»,
dock att den extra ersättningen skall utgöra minst 3 kronor för varje dag
dylikt arbete utförts. I de fall, där sådant arbete icke kunnat utföras av
linjearbetare utan annan personal måst anlitas, bär denna ansetts böra
beredas samina särskilda ersättning som arbetarpersonal och sålunda tilldelats
gratifikation, beräknad enligt nyss nämnda grunder.
Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve Hamilton
samt byråcheferna Lundgren, Wold och Ohrling.
Stockholm den 7 januari 1933.
Underdånigst:
A. HAMILTON.
ALFR. LUNDGREN.
Sigurd Hersson.
Järnvägsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193,1 54.
Utlåtande.
Styrelsen, som anser sig sakna anledning yttra sig över anmärkningen
i vad den kan antagas icke beröra statens järnvägar, får anföra följande
i fråga örn vad revisorerna i övrigt andragit i förevarande avseende.
Såsom torde framgå såväl av de belopp, vilka av styrelsen i kostnadsstaterna
för olika år begärts för gratifikationer, som av revisorernas sammanställning
av vid statens järnvägar i sådant avseende utbetalda belopp, har
styrelsen iakttagit största återhållsamhet på detta utgiftsområde, ett förhållande,
varåt revisorerna även, örn ock blott indirekt, givit sitt erkännande
uti konstaterandet av att gratifikationsanslaget vid statens järnvägar,
trots detta verks betydligt större personalstock, avsevärt understiger motsvarande
anslag vid övriga affärsverk (frånsett domänverket).
Ehuru det vid sådant förhållande och då revisorerna ej heller kunnat
konstatera vare sig något överskridande av det blygsamma anslaget eller
oriktig användning av detsamma — därvid må erinras, att de i revisorernas
sammanställning upptagna gratifikationerna för reklamarbete utbetalats
av särskilt av Kungl. Majit för ändamålet anvisade medel, samt att
det i nämnda sammanställning upptagna beloppet för kontrollarbete med
1931 års minnesskrift rätteligen bort påföras minnesskriftens konto — synes
styrelsen som om skälig anledning till anmärkning mot styrelsen i förevarande
avseende skulle saknas, vill styrelsen framhålla, att styrelsen delar
revisorernas uppfattning, att gratifikation ej bör ifrågakomma under
sådana förhållanden, att den blir att betrakta som en maskerad löneförmån.
Däremot kan styrelsen icke ansluta sig till revisorernas åsikt att tillräckliga
skäl ej skulle föreligga att låta de affärsdrivande verkens personal
intaga en mera gynnad ställning än tjänstemännen vid andra statsverk
beträffande möjligheten till gratifikation, nämligen försåvitt revisorerna
därmed avse ett beskärande av den redan nu begränsade rätten att
medgiva gratifikation. Vad särskilt statens järnvägar angår måste på
— 249 —
detta område — liksom det skett på andra — beaktas angelägenheten av
att de i möjligaste grad kunna förvaltas med den smidighet och frihet
från järnvägsdriften ovidkommande formella hinder, som utmärker konkurrerande
trafikföretag. Enligt styrelsens mening vore det därför icke
blott obehövligt utan även skadligt att, åtminstone vad statens järnvägar
angår, införa några bestämmelser till ytterligare inskränkande av verksledningens
rörelsefrihet i fråga örn rätten att utdela gratifikationer. Likaså
anser styrelsen att ett eventuellt fastslående, på sätt av revisorerna
ifrågasatts, av enhetliga principer för medgivande av gratifikationer —
något varemot styrelsen i och för sig icke har något att invända — icke
hör få medföra någon försämring av möjligheterna för styrelsen att genom
utdelning av gratifikationer tillgodose verkets intressen.
Stockholm den 27 december 1932.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
NILS VARENIUS.
Vattenfallsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193, § 54.
Till Konungen.
Genom remiss den 19 december 1932 har vattenfallsstyrelsen anbefallts
att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
år 1932 församlade revisorer under § 54 av sin berättelse anfört
angående gratifikationer till tjänstemän vid statens affärsdrivande verk.
Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra följande.
Enligt vattenfallsstyrelsens mening finnes det icke något särskilt anmärkningsvärt
däruti, att gratifikationssystemet vid statens affärsdrivande
verk erhållit en större omfattning än vid de rent administrativa
ämbetsverken. Till följd av arbetets speciella natur vid de affärsdrivande
verken torde det nämligen föreligga ett större behov av gratifikationer
vid dessa verk än vid de övriga verken. Detta sammanhänger delvis även
därmed, att dc stela statliga avlöningsbestämmelserna icke äro särskilt
väl lämpade för statens affärsverk. Vid flera tillfällen lia därför, bl. a.
av vissa kommittéer, framhållits behovet av friare avlöningsformer vid
sistnämnda verk.
Det må också framhållas, att man i detta sammanhang har att räkna
med icke blott personalen vid affärsverkens styrelser och lokala kontor
utan även drift- och underhålls- samt byggnadspersonal vid lokalförvaltningarna.
Vattenfallsstyrelsen har emellertid icke något att erinra mot att, såsom
riksdagens revisorer ifrågasatt och i den mån det iir möjligt, allmänna
principer för gratifikationers tilldelande bliva fastställda och do olika verkens
anslag till gi-atifikationer närmare anpassas efter storleken av verkens
personalantal, beskaffenheten av deras arbetsuppgifter och omfattningen
av deras affärsrörelse, allt under förutsättning att affärsverkens
möjlighet att med gratifikationer honorera vissa särskilda prestationer av
— 250 —
personalen icke därigenom på olämpligt sätt inskränkes. Nämnda verks
styrelser, som ofta lia att besluta i frågor av ojämförligt mycket större
ekonomisk räckvidd, borde dock kunna tillerkännas det förtroendet att
efter bästa förstånd handhava de jämförelsevis obetydliga gratifikationsanslag,
varom här är fråga.
Enligt ordalydelsen av 40 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
bör man härvid skilja mellan belöningar och gratifikationer.
Belöningar ha av kommunikationsverkens lönekommitté angivits kunna
utgå exempelvis för uppfinningar inom vederbörande verks arbetsområde,
för visad rådighet Aud olyckstillfällen m. m. I vattenfallsstyrelsens instruktion
har styrelsen medgivits att utbetala belöning med högst 500 kronor
för upptäckande eller gripande av den, som förövat åverkan eller skada
å eller tillgrepp från statens vattenfallsverks egendom. Det synes styrelsen
stå i överensstämmelse med lönekommitténs intentioner, att belöningar
även må kunna utbetalas för utarbetande av sådana njm och originella
konstruktioner eller arbetsmetoder, som äro a\T större betydelse
för vederbörande verk, även om de ej direkt kunna rubriceras såsom uppfinningar,
samt för annat banbrytande arbete inom Arkets A^erksamhetsområde.
Beträffande gratifikationer kan vattenfallsstyrelsen icke fullt ansluta
sig till revisorernas uttalande angående de fall, då gratifikationer äro att
betrakta såsom en maskerad aATlöningsform och följaktligen icke böra utgå.
Styrelsen anser, att gratifikationer böra kunna utbetalas för mera
omfattande merprestationer av tillfällig natur i följande fall:
a) till tjänstemän i befäls- eller underbefälsställning för förtjänstfullt
handhavande av forcerade byggnadsarbeten, som av vederbörande i avsevärd
grad krävt extra ansträngningar och tjänstgöring utöver normal arbetstid,
b) för reparationer, som vid driftstörningar utförts under försvårande
omständigheter men ändå raskt och väl,
c) för sådant särskilt farligt arbete, som ej normalt åligger tjänstemannen,
d) för extra arbeten eller uppdrag, som ej tillhöra tjänstemannens normala
arbetsuppgifter och som utförts vid sidan av dessa, såvida ej ersättningsfrågan
är aA7 den betydelse, att den bör underställas Kungl. Majit,
e) för utförande av mera kvalificerade och maktpåliggande arbeten än
dem, som tillhöra tjänstemannens befattning, då det av särskilda skäl icke
befunnits lämpligt att förordna honom å högre tjänst,
i) för övertidsarbete, som utförts av till övertidsersättning berättigad
tjänsteman, då den utgjorda övertiden till följd av särskilda omständigheter
ej kunnat beräknas.
Ovanstående uppräkning gör ej anspråk på att vara uttömmande. Det
kan mycket väl vara befogat att undantagsvis bevilja gratifikationer även
i andra fall än de sålunda angivna.
Däremot böra gratifikationer icke utgå, såvida ej samtidigt något av
ovannämnda fall a) och b) föreligga,
för mera kortvarigt arbete i högre tjänst än tjänstemannens egen, då
vikariatsersättning åtnjutes,
för visat nit och intresse i arbete i egen tjänst,
för tämligen regelbundet återkommande eller »normalt» övertidsarbete
av tjänsteman, som ej är berättigad till övertidsersättning, då dylikt övertidsarbete
är att betrakta såsom tillhörande tjänstemannens tjänst,
— 251 —
för annat mera brådskande arbete i egen tjänst, vilket regelbundet återkommer
under vissa tider på året,
eller över huvud såsom löneförhöjning för arbete, som normalt åligger
vederbörande tjänsteman.
Härvid förutsätter vattenfallsstyrelsen, att vid mera långvariga och
krävande förordnanden å högre tjänst, då den vanliga vikariatsersättningen
är att betrakta såsom otillräcklig, särskild gottgörelse kan antingen
medgivas av Kungl. Maj:t enligt 40 § i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
eller, där nämnda förfaringssätt ej anses lämpligt, av vederbörande
verksstyrelse lämnas i form av gratifikation, såsom styrelsen under
hand erhållit anvisning örn från regeringshåll i ett speciellt fall.
Enligt ett uttalande av statsutskottet vid 1932 års riksdag bör emellertid
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall vare sig belöning
eller gratifikation utbetalas till ordinarie tjänsteman, som tillsatts
genom förordnande på viss tid.
I vattenfallsstyrelsens beslut rörande detta ärende hava styrelsens samtliga
ledamöter deltagit, varjämte överdirektören Borgquist och byråchefen
Fröman även deltagit i ärendets handläggning.
Stockholm den 9 januari 1933.
Underdånigst:
G. MALM.
AXEL JACOBSON.
Domänstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 193, § 54.
Med anledning av förevarande remiss får domänstyrelsen framhålla såsom
sin mening, att gratifikationer böra utbetalas endast i särskilda undantagsfall.
Styrelsen har för sin del icke något att erinra mot revisorernas
förslag, att kompletterande bestämmelser utfärdas, varigenom enhetliga
principer bli fastslagna för tilldelande av gratifikationer.
Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit
överdirektören samt byråchefen Wahlestedt, föredragande.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
G. KUYLENSTJERNA.
L. Carlquist -
Generalpoststyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 203, § 55.
Behovet av en ny arbetsordning för generalpoststyrelsen har gjort sig
gällande från den tidpunkt, då postsparbanken inordnades i postverket,
eller med ingången av år 1923. Med hänsyn till de stora förändringar i
— 252 —
fråga om postsparbankens organisation och arbetssätt, som då genomfördes,
fann sig den för detta arbete närmast ansvarige byråchefen helt naturligt
icke kunna framlägga förslag till arbetsordning för femte byråns
vidkommande förrän några års erfarenhet vunnits angående verkningarna
av omläggningen. Jämväl postgirorörelsens införande med ingången
av år 1925 påkallade vissa ändringar i generalpoststyrelsens organisation
och arbetssätt. Dessa hade emellertid karaktären av försöksanordningar
och kunde därför icke lämpligen föranleda ändringar i styrelsens arbetsordning
förrän anordningarna prövats under någon längre tid. Den partiella
omorganisation av styrelsen, som beslutades år 1927 men som icke
kunde i sin helhet genomföras förrän under år 1930, då två av de av omläggningen
berörda byråcheferna avgingo ur tjänst, innebar vidare en
viss omgruppering av ärenden mellan styrelsens I—IV byråer och borde
sålunda jämväl föranleda ändringar i styrelsens arbetsordning. Styrelsen
ansåg det emellertid mest ändamålsenligt att låta med utfärdandet av
ny arbetsordning anstå intill dess de under år 1930 tillsatta nya byråcheferna
hunnit bilda sig en på egen erfarenhet grundad uppfattning örn arbetets
lämpliga fördelning inom respektive byråer samt örn den befogenhet,
som borde tillkomma vederbörande tjänstemän.
Av nu nämnda anledningar har utarbetandet av en ny arbetsordning för
styrelsen icke kunnat upptagas förrän under år 1932. Vad beträffar den
omförmälda omgrupperingen av ärenden mellan styrelsens I—IV byråer
har styrelsen genom särskilda beslut fastställt ärendenas fördelning, och
någon större olägenhet för arbetets behöriga bedrivande inom ifrågavarande
byråer har avsaknaden av en formlig arbetsordning icke förorsakat
styrelsen. Generalpoststyrelsen finner det emellertid angeläget, att den
nya arbetsordningen snarast möjligt färdigställes, och styrelsen har för
avsikt att hedriva detta arbete så att ny arbetsordning må kunna träda
i tillämpning under innevarande år.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl byråcheferna Döss, Högner,
Carstensen och Sandberg deltagit.
Stockholm den 3 januari 1933.
Underdånigst:
ANDERS ÖRNE.
GUNNAR LAGER.
H. G. Holmström.
Generalpoststyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 203, §56.
Till Konungen.
Genom beslut den 19 december 1932 Ilar Kungl. Maj:t anbefallt generalpoststyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens år
1932 församlade revisorer anfört beträffande postsparbankens förvaltning.
I anledning därav får generalpoststyrelsen anföra följande.
Frågan örn användning av den å postsparbanksrörelsen uppkomna vinsten
för nedskrivning av bankens tillgångar har för icke länge sedan i an
-
— 253 —
nät sammanhang varit föremål för generalpoststyrelsens noggranna prövning.
Efter i saken verkställd undersökning Ilar generalpoststyrelsen den
28 november 1932 till statsrådet och chefen för finansdepartementet avlåtit
en skrivelse av väsentligen samma innehåll, som nedan följer.
Inledningsvis har i nyssnämnda skrivelse framhållits, hurusom postsparbanksledningen
städse har ansett det vara förenligt nied en sund ekonomisk
förvaltning av postsparbanken att göra sådana nedskrivningar av
det bokförda värdet av bankens obligationsinnehav, som synts påkallade
med hänsyn till angelägenheten att undvika förluster vid eventuellt påfordrade
ansträngningar att anskaffa likvida medel. Redan i äldre tider
har den dåvarande styrelsen för postsparbanken gång efter annan och i
olika sammanhang framhållit nödvändigheten att söka på sådant sätt konsolidera
banken. Så snart postsparbanksrörelsen över huvud lämnade
någon disponibel vinst, användes denna också med Kungl. Maj:ts medgivande
bland annat för sådan nedskrivning, varom nu är fråga.
När postsparbanken för tio år sedan omorganiserades efter de grunder,
som fortfarande gälla, skedde detta förnämligast på grund av den av
statsmakterna starkt understrukna angelägenheten att förbättra bankens
ekonomiska ställning. Det är vid sådant förhållande helt naturligt, att
ledningen för den omorganiserade postsparbanken, d. v. s. generalpoststyrelsen,
sett som sin uppgift icke endast att ur postsparbanksrörelsen utvinna
ett årligt överskott utan även att använda detta överskott på sätt,
som bäst tryggade bankens framtida ekonomi. Ett led härutinnan har
varit de nedskrivningar av det bokförda värdet av postsparbankens obligationsinnehav,
som årligen vidtagits oell vilka lämnats utan anmärkning
jämväl av Kungl. Majit.
Därest postsparbanken över huvud skall drivas såsom ett affärsföretag,
torde den böra väsentligen anpassas efter de krav, som av statsmakterna
ansetts vara ur trygghetssynpunkt oundgängliga för pritvata sparbanker
eller liknande företag. Såsom för dessa måste det för postsparbanken
te sig angeläget att tillse, att tillgångarna icke bokföras högre än
att banken kan undgå förluster även vid jämförelsevis hårda finansiella
påfrestningar för landet. Väl har postsparbanken sedan några år arbetat
»i medvind» och lyckats i hög grad förvärva sig allmänhetens förtroende.
Det ligger dock i öppen dag, att detta förtroende icke utgör
någon tillräckligt stark garanti mot betydande uttagningar av innestående
medel, därest vårt land skulle råka i lika stora svårigheter som dem,
i vilka åtskilliga andra stater för närvarande befinna sig. Vid stor arbetslöshet,
sjunkande löner och ett hårt skattetryck kan ett läge uppstå,
som kännetecknas av utströmning av sparmedel även från de säkraste
sparinstitut.
För att kunna möta under sådana förhållanden framställda anspråk
från insättarna, måste kontanta medel anskaffas i motsvarande omfattning,
vilket lämpligen bör ske på två sätt, niimligen genom indrivning
av reversfordringar eller realisation av värdepapper. Ehuruväl postsparbanken
har stora placeringar mot säkerhet av primärinteckning i
fastighet, löpande med kort uppsägningstid, torde — efter vad erfarenheten
särskilt under krigsåren visat — en snabb indrivning av dessa fordringar
under ekonomiskt tryckta tider i praktiken visa sig ogörlig. För
anskaffande av rörliga medel, lärer det därför bliva nödvändigt att företaga
realisation av obligationsportföljen i erforderlig utsträckning. Det
är tydligen angeläget såväl för postsparbanken som för statsverket, att
— 254 —
en sådan realisation av viss storlek kan ske, utan att brist uppstår, för
vars täckande statsverket står i ansvar.
Det kan givetvis alltid råda delade meningar om den gräns, till vilken
nedskrivning av obligationsvärdet bör ske till vinnande av rimlig trygghet
i nu omhandlade avseende. Att denna gräns icke bör dragas särdeles
snävt beträffande företag av postsparbankens karaktär synes uppenbart.
Forcerade uttagningskrav ur postsparbanken skulle på grund av bankens
särbeskaffenhet — postsparbanksrörelsens stora utbredning över hela landet
och de särskilda spararnas relativt små och därför under ett utbrett
nödläge hastigt konsumerade tillgodohavanden — lätteligen kunna komma
att uppgå till så stora belopp, att en upplåning bleve otillräcklig och
banken nödgades sälja mycket stora obligationsposter. Även om all försiktighet
iakttoges, riskerades därvid helt visst, att marknadspriset nedtrycktes
under det, varmed man eljest haft anledning att räkna. Det
får icke heller förbises, att den höga räntefot, som under ett här åsyftat
läge torde komma att tillämpas av sparinstituten, givetvis skulle vara
ägnad att nedpressa kurserna på lågprocentiga obligationer och sålunda
ytterligare skärpa svårigheterna.
Det kan gentemot det nu förda resonemanget måhända sägas, att postsparbanken
icke under ett så svårt krisläge som det här skildrade skulle
befinna sig i en sämre ställning än andra penninginstitut, och att knappt
några trygghetsåtgärder förslå att möta verkningarna av en allmän och
mycket långvarig ekonomisk katastrof. Detta är riktigt. Generalpoststyrelsen
har icke heller i sin nedskrivningspolitik räknat med större nedskrivningsprocent
än den som gemenligen tillämpas i privata företag av
med postsparbanken jämförbar beskaffenhet. Styrelsen har nämligen
bemödat sig att i fråga om postsparbankens obligationsinnehav söka tilllämpa
sådana medeltalsvärden, som enligt 33 § i lagen örn sparbanker
den 22 juni 1923 skola gälla vid värdering av de enskilda sparbankernas
innehav av obligationer.
För vinnande av säkrast möjliga material för ett omdöme beträffande
postsparbankens obligationsportfölj och det sätt, varpå nedskrivningarna
av obligationernas bokförda värden ägt rum, har generalpoststyrelsen anmodat
en utanför banken stående opartisk fackman på området att företaga
viss undersökning. Såsom resultat av denna undersökning har framkommit
närslutna sammandrag (bil. A),1 visande postsparbankens obligationsinnehav
per den 31 december 1931 med angivande av respektive obligationsgruppers
nominella belopp, deras bokföringsvärden per nämnda
dag, deras beräknade marknadsvärden per den 31 december 1921 och per
den 31 december 1931 samt slutligen förhållandet mellan marknadsvärdena
och bokföringsvärdena nämnda dagar. Självfallet hava vissa svårigheter
förelegat vid bedömande av obligationsvärdena vid 1921 års utgång.
I ett flertal fall hava kurser från denna tidpunkt av olika skäl ej
kunnat noggrant fastställas. Antingen hava noteringar av köp-, betalteller
deklarationskurser saknats eller ock hava de ej kunnat tillämpas på
grund av att vederbörande obligation under eller efter år 1921 erhållit förändrad
räntesats. Ej heller hava alltid fullt lämpliga objekt för en jämförande
bedömning varit förhanden. Givetvis kunna därför olika uppfattningar
göra sig gällande vid värdeberäkningen. Dylika vid varje
sådan undersökning ofrånkomliga skiljaktigheter torde emellertid vara
Ej här avtryckt.
— 255
av tämligen ringa betydelse vid värdering av en obligationsportfölj av
sådan storlek som postsparbankens.
Vid den nu verkställda värderingen per den 31 december 1931 hava genomgående
tillämpats de kurser, som per nämnda dag i och för användning
vid deklaration blivit fastställda av Svenska fondhandlareföreningens
obligationskommitté.
Av undersökningen framgår
att postsparbankens obligationsinnehav den 31 december
1931 å.................................. nom. kr. 163,752,099:94
per samma dag bokförts till belopp av ............
att samma innehav vid tiden omkring 1931 års slut
torde kunna åsättas ett marknadsvärde av____c:a
vilket belopp med.............................. c:a
eller c:a 5m procent överstiger det bokförda värdet,
samt
att samma obligationsinnehav med hänsyn till kursnivån
vid tiden omkring 1921 års slut torde kunna
åsättas ett marknadsvärde av............ c:a
vilket belopp med ............................ c:a
eller 7.o? procent understiger det bokförda värdet.
Vid eventuell nedskrivning av postsparbankens obligationsinnehav till
de värden, som voro gällande vid 1921 års slut, skulle alltså erfordras ett
belopp av i runt tal ................................ kronor 10,150,000: —.
» 143,677,075:34
» 151,139,405: —
» 7,462,300: —
» 133,520,890: —
» 10,156,185: —
Den verkställda undersökningen har utsträckts till att avse även de under
år 1932 inköpta obligationerna. Man har nämligen sökt utröna, huru
stort belopp, som skulle behöva tagas i anspråk för nedskrivning av dessa
obligationer till de marknadsvärden, som torde kunna anses hava varit
gällande den 31 december 1931 respektive den 31 december 1921. Resultatet
av denna undersökning, som verkställts på samma sätt som den ovan
relaterade, framgår av den i bilaga B 1 gjorda sammanställningen. Denna
visar
att under år 1932 inköpts obligationer till ett nom. belopp
av ..........................................
vilket belopp bokförts med..........................
att dessa obligationer vid tiden omkring 1931 års slut
torde kunna åsättas ett marknadsvärde av____c:a
vilket belopp med .............................. c:a
eller 2.so procent understiger det bokförda värdet,
att dessa obligationer med hänsyn till kursnivån vid
1921 års slut torde kunna åsättas ett marknadsvärde
av .................................... c:a
vilket belopp med .............................. c:a
eller c:a 13 procent understiger det bokförda värdet.
kr. 24,364,100: —
» 23,738,985:60
» 23,193,595: —
» 545,000: —
» 20,647,812: —
» 3,091,000: —
För bokföring av omnämnda under året inköpta obligationer till de
marknadsvärden, som voro gällande vid slutet av år 1931 respektive 1921,
skulle således erfordras följande belopp:
enligt 1931 års marknadsläge........................ c:a kr. 545,000: —
enligt 1921 års marknadsläge ........................ c:a » 3,091,000: —.
Ej Ilar avtryckt.
25G —
Med allt beaktande av de svårigheter, som föreligga för erhållande av
fullt riktiga siffror vid en sådan undersökning som den nu omhandlade,
lärer med fog kunna påstås, att undersökningsresultaten ingalunda ge vid
handen, att postsparbankens obligationsvärden nedskrivits i högre grad
än som av förhållandena påkallats. Ett bokföringsvärde, som med endast
omkring 5 procent understiger marknadsvärdet per den 31 december
1931 — den senaste tidpunkt som lämpat sig för en genomgående beräkning
— kan icke anses vara för lågt för ett företag av postsparbankens
beskaffenhet. Detta framstår klart nog vid en jämförelse med förhållandena
inom ett med postsparbanken likartat företag. Örn såsom
jämförelseobjekt väljes Stockholms läns sparbank och dennas obligationsinnehav
underkastas en liknande undersökning som den, för vilken postsparbankens
obligationsportfölj varit föremål, erhållas de värdeuppgifter
m. m., som framgå av sammandraget i bil. C.1 Det framgår av detta,
att marknadsvärdet vid tiden omkring den 31 december 1931 å Stockholms
läns sparbanks obligationsinnehav med c:a 10 procent överstiger
det bokförda värdet,
att länssparbanken följaktligen erhåller genomgående högre genast-förräntning
å obligationsinnehavet än postsparbanken samt
att postsparbanken, därest densamma skulle vilja bokföra sitt obligationsinnehav
i nivå med länssparbanken, måste med c:a 6 procent sänka
sitt bokföringsvärde per 31 december 1931.
Vid beräkning av marknadsvärdet per 31 december 1931 har Stockholms
läns sparbank för egen del tillämpat deklarationskurserna vid 1931 års
slut, vilka kurser, såsom tidigare framhållits, tillämpats även vid värderingen
av postsparbankens obligationsinnehav per nämnda dag.
Till förestående torde måhända lämpligen kunna fogas en erinran örn
att berörda enskilda sparbank varit i tillfälle att konsolidera sin ställning
även genom att reservera och fondera medel till ett belopp av nära
4 miljoner kronor. Postsparbanken å sin sida förfogar praktiskt taget
tillsvidare icke över någon reservfond, som kan narmelsevis tjäna det ändamål
en sådan fond avser att fylla. Reservfonden är nämligen icke ännu,
10 år efter omorganisationen, större än 2,500,000 kronor. Till jämförelse
kan nämnas, att Stockholms stads sparbank, vars inlåning vid årsskiftet
1931/1932 uppgick till nära 239 miljoner kronor, vid samma tidpunkt förfogade
över reserverade medel örn mera än 16.5 miljoner kronor. För att
postsparbanken skulle vara likställd med sistnämnda enskilda sparbank i
nu nämnda hänseende borde postsparbanken den 31 december 1931 haft en
reservfond på icke mindre än 26.5 miljoner kronor. Att jämförelsen med
Stockholms stads sparbank inskränkts till att avse endast storleken av
reserverade medel beror därpå, att det på grund av knappheten av de för
denna sparbank offentliggjorda uppgifter icke varit möjligt att göra
någon jämförande värdeundersökning i övrigt beträffande banken i fråga.
Det kan möjligen invändas, att en sådan undersökning, som i det föregående
omnämnts, måhända givit andra och för värdet av postsparbankens
obligationsinnehav mera förmånliga sifferresultat, om undersökningen
omfattat andra tidpunkter än de för densamma valda. Det skall också
ingalunda förnekas, att läget på obligationsmarknaden periodvis varit
och kan bliva mera eller mindre gynnsamt än vad som varit fallet åren
1921 respektive 1931. Ett högre marknadsläge skulle självfallet komma
Ej här avtryckt.
postsparbankens nedskrivningar av obligationsvärdena att te sig större
än fallet varit i den ovan åberopade undersökningen. En sådan »justering»
av undersökningsresultaten vore emellertid tämligen värdelös med
hänsyn till de fluktuationer på värdemarknaden, som alltid oell ej minst
för närvarande kunna befaras uppstå, och med beaktande därav, att nedskrivningar
av placeringsvärden liksom övriga åtgärder för stärkande av
ett företags ekonomiska ställning väl böra taga sikte på de sämre och icke
de bättre av de eventualiteter, som kunna tänkas. Väl hade år 1921 att
uppvisa förhållandevis svaga noteringar på obligationsvärden. Ar 1920
var emellertid i detta hänseende ännu sämre. I bil. D 1 lämnas en förteckning
över vissa obligationer, visande dessas betaltkurser huvudsakligen
under oktober månad samma år, sammanställda med kurserna vid 1921
års respektive 1931 års slut. Av denna översikt framgår,
att marknadsvärdet å i nämnda bilaga upptagna obligationer med i medeltal
15 procent understiger det beräknade marknadsvärdet per 31 december
1921 samt
att marknadsvärdet å samma obligationer med i medeltal 27 procent understiger
det beräknade marknadsvärdet per den 31 december 1931.
Det skall i detta sammanhang såsom förklaring till de låga obligationskurserna
gärna medgivas,
dels att under år 1920 avsevärda försäljningar från utlandet av därstädes
tidigare emitterade svenska obligationer ägde rum,
dels att officiella diskontot från den 17 september 1920 till den 27 april
1921 var 7 ''k procent, eller det högsta officiella diskonto som varit gällande
under åren 1857—1920, samt
dels att obligationsmarknaden under år 1920 ej tillnärmelsevis nått den
omfattning och organisatoriska utveckling som sedermera blivit fallet.
Ingen lärer emellertid vilja förneka, att om icke samma så andra orsaker
än de, som inverkade på 1920 års obligationsmarknad, kunna komma
att öva en nedpressande inverkan på köpkurserna under år, som komma.
Det nuvarande ekonomiska läget synes minst av allt vara ägnat att läggas
till grund för mera optimistiska principer i fråga om postsparbankens
ekonomiska förvaltning än dem, som hittills fått vara vägledande för hankens
skötsel.
Av de ovan anförda uppgifterna torde få anses framgå, att postsparbankens
obligationsvärden knappast ännu kunnat nedskrivas till sådan gräns,
som generalpoststyrelsen ansett och anser vara lämplig. — I fråga örn de
obligationer, som inköpts under år 1932 eller som komma att inköpas till
förhållandevis höga kurser, är det sannolikt att relativt kraftiga nedskrivningar
framdeles behöva ske för att värdehandlingarna icke skola vara
bokförda över sitt försäljningsvärde. — I stort sett torde emellertid nedskrivningen
hava hunnit så långt och postsparbankens obligationsportfölj
få anses vara så betryggande, att ett uppskov med ytterligare nedskrivning
kan vara försvarligt. Med hänsyn därtill har också generalpoststyrelsen
i sin skrivelse till Kungl. Majit med förslag till beräkning av postverkets
inkomstöverskott för budgetåret 1933/1934 ansett sig kunna föreslå,
att postsparbankens till 4 miljoner kronor beräknade vinst för år 1932
finge användas såsom tilläggsersättning till postverket för dettas handhavande
av postsparbanksgöromålen under åren 1923—1932. Vid sådan användning
av sistnämnda års vinst kan tydligen någon nedskrivning av
postsparbankens obligationsvärden icke ske i bokslutet för samma år.
1 lii Ilar avtryckt.
17 Rev.-berättelse tini), statsverket för år 19"?. lil.
- 258 —
En omständighet, som ieke i ar förbises vid bedömande av nedskrivningsproblemet,
är inlåningsräntans inverkan på postsparbankens vinstresultat;
Postsparbanken tillämpar för närvarande en exceptionellt lag inlåningsränta.
Nu gällande räntesats av 2.r> procent är den lägsta, som banken
hittills noterat. Oavsett uppfattning i allmänhet rörande den niva, varpå
postsparbankens inlåningsränta bör hållas, lärer icke kunna bortses från
att denna ränta till följd av det allmänna räntelägets förändringar kan
komma att höjas. De ökade ränteutgifter, en sådan höjning skulle åsamka
postsparbanken, kunna icke omedelbart kompenseras genom ökade ränteinkomster
a postsparbankens placeringsobjekt. Även i den mån utlåningsräntan
kan av banken höjas, t. ex. ä utestående fastighetslån, fordras härför
uppsägning av lånen med iakttagande av avtalad uppsägningstid.
Vissa kommunlån kunna icke alls eller först vid konverteringstidens inträdande
ränteförändras. Allt som allt skulle därför en av inträffande
förhållanden påkallad höjning av inlåningsräntan med all sannolikhet
medföra, att postsparbankens vinst konune att för längre eller kortare tid
uppvisa minskning i jämförelse med de vinstbelopp, banken kunnat inregistrera
under perioder med jämförelsevis eller mycket låg inlåningsränta.
Det lär med beaktande härav få anses sunt och riktigt att använda
de ur vinstsynpunkt goda åren till att göra sådana nedskrivningar av bankens
placeringsvärden, som tjäna till att stärka dess ekonomi.
Med förestående redogörelse tror sig generalpoststyrelsen hava visat, att
de nedskrivningar av obligationsvärdena som skett varit helt betingade av
styrelsens intresse att driva postsparbanksrörelsen efter rationella och
affärsmässiga principer. Xedskrivningsåtgärderna — vilka i vederbörlig
ordning anmälts till Kungl. Majit — hava beslutats å sammanträden, i
vilka postsparbanksfullmäktige deltagit.
Revisorernas yttrande, att boksluten skett i strid mot kungl, förordningen
den 21 juni 1922, är svårt att förena med deras påpekande, att det
vid omorganisationen såväl av postsparbankssakkunniga som av vederbörande
departementschef förutsattes, att en prövning av värdehandlingarna
skulle försiggå vid boksluten. Sådan prövning har också alltid ägt rum
och de vidtagna — och till Kungl. Majit anmälda — nedskrivningarna äro
ett uttryck för denna prövning. Enligt generalpoststyrelsens uppfattning
kan någon verklig vinst icke anses föreligga, förrän prövning av tillgångarna
ägt rum och därav eventuellt föranledda nedskrivningar av bokföringsvärdena
företagits. Att en vinst på den löpande rörelsen framträder i bokslutet,
betyder sålunda icke, att avskrivningar å de värden, vari insättarnas
medel äro placerade, äro omotiverade. Den förra är i stor utsträckningett
uttryck för det sätt, varpå bankens organisation och arbete äro ordnade,
de senare bero på värdemarknadens allmänna utveckling, vilken i det
stora hela icke kan påverkas av bankens ledning. Revisorerna uttala den
åsikten, att genom denna bokslutsprövning »betydande tillgångar dolts i
bankens räkenskaper». Generalpoststyrelsen kan icke dela denna revisorernas
uppfattning, utan anser snarare, att en räkenskapsavslutning, som utan
hänsyn till inträdd värdeminskning uppför värdepapper till nominella beloppet,
i själva verket innebär ett undandöljande av bankens verkliga ställning
för såväl statsmakterna som insättarna i banken. Självfallet är det
vid varje värdeprövning så gott som omöjligt att angiva det verkliga realisationsvärde,
som kan påräknas vid en nödtvungen försäljning av postsparbankens
stora värdeinnehav. Försiktigheten synes därför bjuda, att
vid eventuell nedskrivning av värdena denna göres i möjligaste mån ef
-
— 259 —
fektiv. Såsom generalpoststyrelsen i det föregående påvisat, havn dock de
nedskrivningar, som skett å värdet av postsparbankens obligationsinnehav
ingalunda varit större än som kan anses rimligt. Beträffande de under
år 1932 förvärvade obligationerna har, såsom ovan framhållits, någon nedskrivning
av dessas värde — trots att sådan får anses vara befogad — ännu
icke kunnat ske.
Med anledning av revisorernas erinran, »att generalpoststyrelsen ansett
bankens inteckningslån vara av den beskaffenhet, att densamma motiverat
viss nedskrivning», får generalpoststyrelsen meddela, att ifrågavarande
nedskrivning skett uteslutande med hänsyn till beskaffenheten av ett enda
sådant lån.
Revisorerna hava funnit, att postsparbanken »i anmärkningsvärt stor
omfattning! bundit tillgångarna i industriobligationer». Uppfattningen
rörande tillgångarnas lämpliga fördelning på olika placeringsobjekt kan
givetvis skifta efter de synpunkter man lägger på saken. Generalpoststyrelsen
har vid sin placering av bankens tillgångar städse tillmätt säkerhetsmomentet
den allra största betydelse. I de fall industriobligationer
anskaffats för bankens räkning, har detta därför skett efter omsorgsfull
prövning och med beaktande av att till grund för obligationerna läge realsäkerheter
(t. ex. skogsfastigheter), rörande vilkas bibehållna värde någon
tvekan icke synts råda. Generalpoststyrelsen vågar också påstå, att postsparbankens
obligationsportfölj efter skedda avskrivningar kan betecknas
såsom i sin helhet stark. Vid sådant förhållande lär icke den omständigheten,
att i densamma finnas industriobligationer till ett jämförelsevis stort
belopp i och för sig få anses innebära något fel. Det må i detta sammanhang
beaktas, att gällande, av Kungl. Majit den 27 oktober 1922 utfärdade
förnyade reglemente angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående
medel (nr 522) med däri sedermera vidtagna ändringar och tillägg
icke i annan mån inskränker generalpoststyrelsens valfrihet beträffande
sådana medelsplaceringar, som i reglementet finnas angivna, än att jämlikt
3 § i reglementet ett belopp, motsvarande minst en tiondel av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut, skall redovisas i obligationer, utfärdade
eller garanterade av svenska staten, eller utfärdade av Sveriges
allmänna hypoteksbank eller av konungariket Sveriges stadshypotekskassa
eller i andra värdehandlingar, som utan svårighet kunna realiseras eller
belånas. Att denna bestämmelse till fullo iakttagits, framgår därav, att
vid 1932 års utgång ett belopp, motsvarande icke mindre än 20 procent
av insättarbeliållningen var bundet i sådana värdehandlingar, varom här
är fråga.
Vad slutligen frågan örn en reservfond för postsparbanken angår, får generalpoststyrelsen
anföra följande.
Generalpoststyrelsen kan icke förorda, att värdehandlingarna på sätt
revisorerna ifrågasatt skola i postsparbankens bokslut upptagas till sina
inköpsvärden, medan beloppen av gjorda nedskrivningar överföras till
reservfonden. En sådan ordning skulle stå fullständigt i strid med den
innebörd av uttrycket reservfond, som gäller inom all lagstiftning för
ekonomiska företag, nämligen att reservfonden skall innebära en extra,
trygghet utöver den, som ligger i en försiktig värdering av tillgångarna.
Det är också uppenbart, att avsikten nied tillkomsten av bestämmelsen
örn en postsparbankens reservfond varit att därmed få till stånd en
verklig reservfond och icke endast en bokföringspost, som till huvudsaklig
del motsvarar redan inträffad värdeminskning i bankens valutor.
Realiter sett vinnes tydligen ingen förstärkning av postsparbankens
ekonomiska ställning, därest bokföringsvärdena uppskrivas med ett mot
hittills gjorda nedskrivningar svarande belopp och detta i stället överföres
till reservfonden. Men även örn med bibehållande av redan gjorda
nedskrivningar reservfonden kundo uppbringas till det av revisorerna
nämnda beloppet av 16.5 miljoner kronor, vore denna reservfond ingalunda
för stor med hänsyn till postsparbanksrörelsens stora omfattning
med en sammanlagd insättarbehållning vid nästlidna årsslut av i runt
tal 450 miljoner kronor. En jämförelse med förhållandena vid välskötta
enskilda sparbanker bestyrker detta. En sådan jämförelse ger nämligen
vid handen, såsom även i det föregående antytts, att dessa sparbanker
finna nödvändigt att jämsides med kraftiga nedskrivningar av tillgångarnas
bokföringsvärden reservera vinstmedel i så stor utsträckning, att,
därest samma principer skulle tillämpas för postsparbanken, denna först
efter nedskrivningar och avsättningar till reservfonden under ytterligare
flera år framåt skulle komma i liknande gynnsamma ställning
som ifrågavarande enskilda sparbanker. Styrelsen erinrar i detta sammanhang
ånyo örn, att postspax-banken innehar en under nästlidna år inköpt
förhållandevis stor obligationspost, beträffande vilken nedskrivning
av det bokförda värdet enligt styrelsens hittills följda principer
borde äga rum, så snart förhållandena detta medgåve. Alldenstund postspaxdxankens
till omkring 4 miljoner kronor beräknade vinst för år 1932,
såsom tidigare nämnts, är avsedd att i sin helhet användas såsom tillläggsersättning
åt postverket för dess bestyr med postsparbanksrörelsen
under åren 1923—1932, kan dock någon sådan nedskrivning icke nu verkställas.
Icke heller kan någon yttexdigare avsättning till reservfonden
göras på grundval av det blivande bokslutet för år 1932. I vad mån postsparbanken
kommer att för innevarande år och tiden närmast därefter
lämna någon för nu ifrågavarande ändamål disponibel vinst undandrager
sig för närvarande varje säkert bedömande. Sannolikhetsgrunder
tala dock för det antagandet — vilket även motiveras av försiktighetsskäl
—• att postsparbanken icke kan för framtiden påräkna sådan
vinstökning som under de senaste åren varit fallet. Det torde ingalunda
kunna anses uteslutet, att den nyligen vidtagna sänkningen av postsparbankens
iixlåningsränta kan bliva av viss betydelse beträffande storleken
av postsparbankens framtida överskott. Det bör även beaktas, att postspaxdxanken
för innevarande år torde få vidkännas viss utgiftsökning.
Sålunda har generalpoststyrelsen ifrågasatt, att bankens ersättning till
postverket skall för år 1933 fastställas till 2 miljoner kx-onor, innebärande
en ökning från nästlidna år med 575,000 kronor.
Med hänsyn till rådande ovissa förhållanden och då, enligt vad ovan
sagts, man i detta sammanhang icke torde kunna räkna med någon disponibel
viixst för år 1932, synes det föga aktuellt att nu diskutera frågan
örn annan användning av postsparbankens vinstmedel än sådan, som avser
stärkandet av bankens ekonomiska ställning. Generalpoststyrelsen
skall emellertid givetvis låta sig angeläget vara att ägna frågan all uppmärksamhet
och, när förhållandena synas sådant påkalla, till Kungl.
Majit inkomma med yttrande och förslag i ämnet, därvid styrelsen jämväl
skall upptaga frågan, i vad mån särskilda ideella ändamål, som nära
ansluta sig till bankens uppgift att befrämja sparandet, må tillgodoses
genom understöd av postsparbankens överskottsmedel.
I behandlingen av detta ärende hava deltagit, utom xxndertecknade,
261 —
järn viii samtliga postsparbanksfullmäktige, direktören K. Eriksson, riksgäldsfullmäktigen
H. S. Tamm och bankofullmäktigen A. Amnér.
De remitterade handlingarna återgå.
Stockholm den 10 januari 1933.
jon. DÖSS.
Underdånigst:
ANDERS ÖRNE.
K. Wilhelmsson.
Generalpoststyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 209, § 57.
Underdånigt utlåtande.
Såsom yttrande i anledning av statsrevisorernas föreliggande anmärkning
får generalpoststyrelsen åberopa, vad styrelsen i skrivelse till Kungl.
Majit den 23 november 1932 i ämnet anfört.
Avskrift av nämnda skrivelse bifogas.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl byråcheferna Högner,
Carstensen och Sandberg deltagit.
Stockholm den 3 januari 1933.
Underdånigst:
ANDERS ÖRNE.
GUNNAR LAGER.
H. G. Holmström.
Järnvägsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid.210, § 58.
Till Konungen.
Genom remiss den 19 december 1932 har Kungl. Majit anbefallt järnvägsstyrelsen
att senast den 11 januari 1933 avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer under § 58 anfört i fråga om statens järnvägars
övergångsstat med mera.
Till åtlydnad härav får styrelsen med remissaktens återställande anföra
följande.
Då revisorernas förevarande erinringar, i vad de avse den på grund
av vissa vidtagna omorganisationsåtgärder å övergångsstat uppförda
personalen, i allt väsentligt sammanfaller med revisorernas uttalande i
samma fråga år 3930, anser sig styrelsen kunna inskränka sig till att
hänvisa till vad styrelsen anfört rörande denna angelägenhet uti sitt un
-
derdåniga utlåtande dea 10 januari 1931 över revisorernas berättelse år
1930. Styrelsen anförde därvid bland annat.
»De i anledning av omorganisationen å övergångsstat försatta befattningshavarna
äro att hänföra till endera av tvä grupper, den ena bestående
av tjänstemän, innehavande befattningar, som vid omorganisatio
nen försvunnit, oell den andra bestående av befattningshavare med
tjänster, som av samma anledning nedbringats i antal. Beträffande den
förra gruppen, vartill hörer ett fåtal högre tjänstemän i relativt framskriden
ålder, låter det sig icke alltid lämpligen göra att överflytta deni
till andra för dem mer eller mindre främmande tjänster, men hava de
då i stället utnyttjats för särskilda uppdrag, utredningar och dylikt. I
fråga örn den senare gruppen har styrelsen vid utväljandet av de befattningshavare,
som skolat sättas å övergångsstat, i regel förfarit så, att
befattningshavare, som på grund av ålder, sjuklighet eller annan orsak
varit mindre tjänstedugliga, i främsta rummet överförts dit. Det är
därför klart, att dessa befattningshavare endast i viss begränsad omfattning
lämpa sig för befattningar å aktiv stat, keist de i sådan tjänst regelmässigt
skulle erhålla för dem ovant arbete. Härvid må framhållas, att
icke blott sådana högre tjänstemän, som av revisorerna anförts som exempel
på befattningshavare, vilkas speciella inriktning omöjliggör deras
överflyttning till annan tjänst med samma benämning som men av annan
art än deras egen, utan även sådana tjänstemän som exempelvis bokhållare
i många fall hava sådana speciella arbetsuppgifter, som utesluta
eller i vart fall avsevärt försvåra dessa befattningshavares placering inom
annat verksamhetsområde än det, därinom de fått sin utbildning och
haft sin hittillsvarande verksamhet.
De av revisorerna berörda Kungl. Maj:ts direktiv ålägga icke styrelsen
annat än att, då så lämpligen kan ske, placera övertaliga befattningshavaare
att uppehålla befattningar å aktiv stat. De övertaligas arbetskraft
lämnas icke outnyttjad, och styrelsen anser sig därför icke hava
underlåtit något för att ställa sig direktivens såväl ordalag som verkliga
mening till efterrättelse. Det är visserligen riktigt, att styrelsen i
stället för att giva befordran till ordinarie respektive högre tjänst åt därav
väl förtjänta tjänstemän hade kunnat formellt placera övertaliga befattningshavare
å lediga tjänster och sålunda åt statens järnvägar spara
den löneförhöjning, som därigenom skulle berövats den eljest befordrade
tjänstemannen, men styrelsen håller före, att ett sådant förfarande, som
skulle resulterat uti, att den obefordrade tjänstemannen ändock fått,
ehuru för allenast sin tidigare lön, eventuellt kompletterad med vikariatsersättning,
i realiteten utföra det å den högre respektive ordinarie
tjänsten belöpande arbetet, varken är i vidsträcktare bemärkelse lämpligt
eller mot personalen rättvist.»
Vidkommande den enligt tjänsteplanerna för mil och kontrollkontoren
å dessa kontor övertaliga personalen får styrelsen vidare anföra följande.
Enligt den på sin tid för kontrollkontoret fastställda tjänsteplanen erfordrades
å kontoret 302 befattningar inom 1—20 lönegraderna jämte för
handräckningsändamål kontorsvakt^ till ett vid samma tidpunkt beräknat
antal av 28. Då antalet tjänstemän i de angivna graderna vid tiden
för ingivandet av förslag till personalstat för år 1931 utgjorde 330
stycken, innebär detta sålunda, att ingen befattningshavare kunde betrak
tas såsom helt övertalig. Samma är förhållandet nu, om ock å kontoret
alltjämt finnas ett antal befattningshavare, vilka arn så tillvida övertaliga,
att de uppehålla tjänster i lägre grader än av dem innehavda.
Revisorernas förslag, att dessa övertaliga tjänstemän borde i större utsträckning
än skett utnyttjas vid återbesättande av vakanta tjänster i
verket i dess helhet och sålunda icke allenast vid vakanser å egna kontoret,
torde svårligen kunna genomföras. Vad styrelsen uti sitt ovan citerade
utlåtande anfört därom, att å övergångsstat upptagna tjänstemän
ofta bland annat på grund av sin ålder endast i viss begränsad omfattning
lämpa sig för befattningar å aktiv stat äger nämligen i all synnerhet
tillämpning å kontorets personal. Riktigheten härav framgår med
önskvärd tydlighet av nedanstående tablå, angivande genomsnittsåldern
inom vissa grader:
Genomsnittsålder
Befattning | Antal i | 1 För samtliga | För de 20 |
Bokhållare ........................ | 17 | 56.8 år | — |
Kontorsskrivare.................. | 38 | 50.o » | 56. c» år |
Kansliskrivare..................... | 81 | 49. o * | 56.7 » |
Det torde ligga i öppen dag, att ifrågavarande övertaliga tjänstemän
— vilkas levnadsålder merendels överstiger angivna genomsnittsålder
— icke, såsom dock revisorerna förmoda, skulle kunna efter en kort lärotid
tillfredsställande fullgöra tjänst inom helt annat arbetsområde. Det
nu sagda gäller även i motsvarande grad förhållandena å milkontoret.
Vad beträffar slutligen de av revisorerna berörda 17 kansliskrivartjänsterna
äro dessa samtliga besatta av kvinnliga tjänsteman. Redan
denna omständighet som ock det förhållandet, att dessa befattningshavare
allt från sin första anställning vid verket i övervägande grad endast
sysselsatts med maskinskrivnings- eller liknande arbeten gör, att styrelsens
möjligheter att för dem finna andra lämpliga arbetsområden i innehavande
befattningar äro synnerligen begränsade. Styrelsen finner sig
därför icke på annat sätt kunna genomföra den avsedda sänkningen i
grad av ifrågavarande tjänster än att, såsom styrelsen med den föreslagna
och av Kungl. Majit godkända anordningen förutsatt, desamma
successivt i mån av innehavarnas avgång eller förflyttning till eventuellt
vakanta, erforderliga kansliskrivartjänster utbytas mot kanslibiträdes-
eller andra befattningar i lägre grader.
Det må för övrigt framhållas, att, efter avgivandet av styrelsens förslag
rörande ifrågavarande tjänster, endast en kansliskrivarbefattning
blivit tillsatt, nämligen å utrikes taxebyrån. För innehavaren av denna
tjänst gällde särskilda krav med avseende å bland annat språkkunskaper
och ansågs den till tjänsten utnämnde icke ordinarie tjänstemannen med
hänsyn till sina meriter i avgivna hänseende särskilt lämplig till tjänsten
i fråga.
Revisorerna hava i sitt uttalande anfört, att den totala merkostnaden
för statens järnvägars övergångsstat och eljest övertaliga personal uppgår
till omkring 515,000 kronor, varav på kontrollkontoret, milkontoret
och styrelsens kansliskrivare belöper omkring 215,000 kronor. Denna
sistnämnda summa är emellertid avsevärt för hög, i det att den icke
— 264 —
utgör iner än omkring 131,000 kronor. Den totala merkostnaden utgör
sålunda omkring 437,000 kronor.
Uti behandlingen av detta ärende hava jämväl byråchefen Lindblad
och överkontrollören Stolpe deltagit.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
GUNNAR RUIST.
Järnvägsstyrelsens
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande dei I, sid. 218, § 59.
Utlåtande.
Hemkonsulentverksamheten vid statens järnvägar startades under 1919 i
anslutning till under krigsåren vunnen insikt örn behovet av ökad upplysning
bland statsbanepersonalens hustrur och kvinnliga familjemedlemmar
i övrigt ifråga örn anskaffning och tillredning av lämpliga födoämnen,
spädbarnsvård, allmän hygien i hemmen samt enklare klädsömnad. Ehuru
verksamheten otvivelaktigt varit till betydande gagn och omfattats med
förtroende bland personalen, kan det dock icke förnekas att intresset för
verksamheten på senare år väsentligen slappnat. Orsaken härtill torde i
avsevärd grad vara att söka i den ökade och bekväma tillgången framförallt
till kommunala kurser på ifrågavarande utbildningsområde, varjämte
ej bör bortses från att en verksamhet sådan som denna, rätt bedriven,
småningom gör sig själv åtminstone till stor del överflödig, nämligen i den
mån klientelet hinner tillgodogöra sig dess lärdomar.
Statsbaneledningen har också redan före statsrevisorernas påpekande ansett
sig böra överväga en avveckling av verksamheten. Sålunda var saken
föremål för överläggningar vid distriktsbefälsmötet i Stockholm under
sistlidne november månad, och uttalade sig därvid samtliga distriktschefer
för att verksamheten skulle upphöra med 1933 års utgång. För egen del
har styrelsen visserligen icke ännu tagit definitiv ställning till frågan, i
det styrelsen först velat invänta svar från olika personalorganisationer på
dem tillställd förfrågan örn deras mening, men har styrelsen redan i så
måtto förberett en avveckling, att å IV distriktet, varest hemkonsulentbefattningen
blivit vakant med 1932 års utgång, ny innehavare av befattningen
ej tillsats utan verksamheten nedlagts för innevarande år.
Då styrelsens medgivande till verksamhetens bedrivande utgår med år
1933, så torde, därest styrelsen, såsom sannolikt är, bestämmer sig för att
icke begära förnyat medgivande, vidare yttrande från styrelsens sida i
saken icke erfordras.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
AXEL GRANHOLM.
GUNNAR RUIST.
— 265 —
Domänstyrelsens
Yttrande i anledning av riksdagens
revisorer uttalande del I, sid. 224, § 60.
Domänstyrelsens underdåniga utlåtande.
Från domänintendenten och länsstj^relsen i Skaraborgs län infordrade
yttranden överlämnas.
Vad först angår den av statsrevisorerna påtalade höga kostnaden för domänintendentens
i Skaraborgs län resor får domänstyrelsen meddela, att
denna fråga efter av styrelsens revision framställd anmärkning bragts inför
styrelsen och att, så snart nu pågående utredningar slutförts, styrelsen
kommer att vidtaga de åtgärder, vartill anmärkningen i detta särskilda
fall kan giva anledning. Styrelsen anser sig emellertid redan nu böra fästa
uppmärksamheten därå, att domänintendenten i avgiven förklaring utfäst
sig att beakta de av styrelsens revision gjorda erinringarna, varjämte
länsstyrelsen förklarat sig skola söka tillse, att ifrågavarande kostnader
nedbringas.
Vidkommande statsrevisorernas erinran i övrigt får styrelsen anföra följande.
Nu gällande bestämmelser angående resekostnads- och traktamentsersättning
till domänintendenterna äro icke tillfredsställande. Under år 1931
har styrelsen diskuterat denna sak och sattes därvid i fråga införande av
fasta respenninganslag jämväl beträffande domänintendenterna i överensstämmelse
med vad som gäller för personalen vid statens skogsdomäner.
Emellertid visade det sig, att en jämkning på denna punkt vore svår
att verkställa utan att samtidigt ändringar vidtoges i de av statsmakterna
fastställda bestämmelserna för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner.
Då domänintendenterna enligt nu gällande föreskrifter icke hava någon
självständig förvaltning utan endast åligga verkställa förrättningar
och därmed förenade resor efter förordnande av domänstyrelsen eller länsstyrelsen
i varje särskilt fall, möta svårigheter för befattningshavarna att
i någon större utsträckning i förväg ordna och planera sina resor. Domänintendenterna
behöva ändrad instruktion och andra förvaltningsbefogenheter
än de nuvarande. I underdånig skrivelse den 19 oktober 1932 angående
uppehållande av domänintendentsbefattningarna m. m. har styrelsen
förberedelsevis behandlat detta spörsmål och därvid ifrågasatt en
omorganisation av hela den lokala förvaltningen av statens jordbruksdomäner.
I detta större sammanhang bör därför förevarande av statsrevisorerna
nu ifrågasatta detaljändring prövas och det är att förvänta,
att frågan göres till föremål för vidare behandling av de av Kungl. Majit
numera tillkallade utredningsmännen för åstadkommande av ändrade regler
för utarrendering av kronojord.
Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit överdirektören
samt byråcheferna Wahlestedt och Holmström, den senare föredragande.
Stockholm den 10 januari 1933.
Underdånigst:
G. KUYLENSTJERNA.
Gunnar Malmström.
— 266 —
Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län
yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I. sid. 32, § 10.
Till kungl, socialdepartementet.
Genom nådig remiss den 22 december 1932 anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört med avseende å
behovet av extra och biträdande landsfiskaler får Kungl. Maj:ts befallningshavande
anföra följande.
Även örn landsfiskalernas arbetsbörda i viss mån lättats genom den nya
polisorganisationen, så uppväger denna lättnad icke på långt när den ökning
i arbetsbördan, som senare årens utveckling på alla områden medfört.
Även det polisarbete, som landsfiskalerna hava att verkställa för
undersökning rörande för brott misstänkta personer, bär tagit allt större
omfattning; och dessa undersökningar kunna i regel icke överlåtas på
polisdistriktens personal. Statspolisorganisationen kommer förmodligen
icke att medföra någon lättnad i landsfiskalernas arbetsuppgifter. Snarare
finnes det anledning antaga, att, i den mån en strängare övervakning
av bestämmelserna angående vägtrafiken m. m. genom statspolisen kommer
till stånd, åklagareverksamheten kommer att ökas.
Inom detta län finnas extra landsfiskaler förordnade inom Askims,
Sävedals, Hisings, Stångenäs och Vette landsfiskalsdistrikt.
Askims, Sävedals och Hisings landsfiskalsdistrikt med en folkmängd enligt
senaste folkmängdsuppgifterna av respektive 18,070, 11,767 och 13,539
personer gränsa omedelbart till storstaden Göteborg, vilket vållar landsfiskalerna
ökat arbete i fråga örn polis- och åklagareärendena. Till Askims
och Hisings distrikt höra dessutom skärgårdskommuner med befolkningen
spridd på ett flertal öar. Inom Sävedals distrikt finnas stora industriella
anläggningar.
Stångenäs distrikt med en folkmängd av 9,374 personer gränsar omedelbart
till Lysekils stad. Vette distrikt med en folkmängd av 11,240 personer
utgör länets nordligaste del samt gränsar mot Norge. Inom båda
distrikten, vilka utgöra kustdistrikt, finnas ett stort antal stenhuggeriet''
med en delvis synnerligen rörlig befolkning, vilket vållar landsfiskalerna
ett betydande arbete.
De rena tjänstgöromålen inom dessa landsfiskalsdistrikt hava sådan omfattning,
att de ordinarie landsfiskalerna för deras utförande i stor omfattning
äro nödsakade att, oaktat extra landsfiskaler numera finnas förordnade
inom distrikten, anlita biträden.
De extra landsfiskalernas åligganden framgå av bifogade avskrifter av
för dem utfärdade förordnanden.1
Som därav framgår, äro i Askims, Sävedals, Hisings och Vette distrikt
tjänsteåliggandena uppdelade mellan den ordinarie och den extra landsfiskalen,
vadan den sistnämnde icke utför något kontorsarbete för den
ordinarie.
Den extra landsfiskalen i Stångenäs distrikt har att biträda landsfiskalen
i distriktet med upprätthållande av allmän ordning och säkerhet samt
att på anmodan av denne verkställa utredningar i brottmål samt förekommande
förhör och undersökningar i fattigvårds- och barnavårdsären
1
E j här avtryckta.
— 267 —
den ävensom fullgöra vissa andra denne påvilande åligganden. Om tillfälle
därtill finnes, har extra landsfiskalen att biträda landsfiskalen med
expeditionsarbete i tjänsten. Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
inhämtat, är det emellertid i rent undantagsfall, som extra landsfiskalen
användes till expeditionsarbete, enär hans övriga göromål ej lämnar
honom tilfälle härtill.
Frågan örn anställande av statsavlönade biträden hos landsfiskalerna
är fortfarande föremål för utredning. Kungl. Maj:ts befallningshavande
anser för detta läns vidkommande oavvisligen nödvändigt, att i avvaktan
på den slutliga lösningen av biträdesfrågan arbetskraft i annan ordning
på sätt hittills skett beredes de mest arbetsbetungade landsfiskalerna.
Göteborg, i landskansliet, den 31 december 1932.
OSCAR von SYDOW.
ERNST THORIN.
— 268 —
Registe r.
| Del | Deli Del | |
| I | 11 lill | |
A. | sid. | sid. | sid. |
! Abrahamson. Aug., stiftelse ...... Affärsdrivande verk, statens, sär- | — | 92 | - |
skilt uttalande ..................... | 226 | — | — |
: Akademien för de fria konsterna | — | 62 | — |
för fattiga barnaföderskor m. m. | — | 66 | — |
nämnd.............................. | — | ■14 | — |
Allmänna indragningsstaten ...... | 191 | — | 242 |
Allmänna läroverken ............... Allmänna läroverken, antaletkvar- | .... | 74 | — |
sittare vid .......................... [ Allmänna läroverken, tillsynings-lärare och kvinnliga sakkunniga | 127 |
| 196 |
vid ................................ Allmänna läroverken, vissa kost-nader för gymnastikundervis- | 133 |
| 200 |
ningen vid.......................... | 135 | — | 203 |
Alnarps egendom ..................... Alnarps lantbruks- och mejeriin- | ~ | 103 | — |
stitut jämte hovbeslagsskola ... | — | 101 | — |
Arbetsdomstolen .................... | — | 26 | — |
Arbetsrådet ............................. | — | 26 | _ |
Armén, totalkostnader ............ i Avlöningsförmåner till viss konsu-lentbefattning inom jordbruks-departementets egnaliemsavdel- |
| 13 |
|
liing..........-...............;....... Avlöningsförmåner m. m. åt be-fattningshavare å indragnings- | 189 |
| 241 |
och övergångsstat.................. B. | 175 |
| 239 |
bank- och fondinspektionen ...... | — | 40 | _ |
i Besök, avlagda av revisorerna ... 1 Betyg över tjänstgöring vid an- | 230 | — | — |
sökning till statstjänst........... Blanketter särskilda, för utauord- | 19 |
| 32 |
ning av medel ..................... Byggnadsstyrelsen, ang. viss för- | 99 | — | 174 |
fördelning av ärenden........... C. Centralanstalten för försöksväsen- | 51 |
| 131 |
det på jordbruksområdet ...... | — | 97 | - |
| Del | Del | Del |
| 1 | II | III |
| sid. | sid. | sid. |
Chalmers tekniska institut......... |
| 70 |
|
» * » , mate- rialprovningsanstalten......... |
| 71 |
|
Civilstatens änke- och pupillkassa, | 168 | — | 235 |
D. D jurgårdskassan........................ |
| 6 |
|
Dukagården m. fl. fastigheter, ang. | 154 | — | 214 |
R. Ecklesiastikdepartementet ......... | 101 | 46 | 179'' |
F. Finansdepartementet ............... | 59 | 36 | 141 |
Fiskeriväsendet ....................... | - | 115 | — |
Folkskollärarkåren, vissa tjänstle-digheter inom........................ | 139 | - | 210 |
F''ångvården, tjänstgöringstrakta-menten för vissa befattningsha-vare vid .............................. | 4 | - | 3 |
Fångvårdsstyrelsen .................. | 4 | — | — |
Fögderiförvaltningen i Koppar-bergs län, ang. vissa förordnan-den och ledigheter ............... | 30 |
| 72 |
Försvarsväsendets undervisnings-anstalter .......................... |
| 16 | _ |
Försäkringsinspektionen............ | — | 133 | — |
Försäkringsrådet .................... | — | 28 | — |
G. Generalpoststyrelsen, arbetsord-ning för .............................. | 203 |
| 251 |
Gratifikationer till tjänstemän vid | 193 | _ | 243 |
Gymnastiska centralinstitutet . | — | 91 | — |
Göta hovrätt ........................... |
| 10 | — |
H. Handelsdepartementet............... | 161 | 128 | 230 |
Hidinge-Spångakärren, torrlägg-ning av .............................. | 143 | _ | 214 |
Hornborgasjön, ang. statsbidrag | 147 | --‘ | 214 |
269
| Dell | Del! Del | |
| I | | il ! | III |
| sid. | sid. | sid. |
Hovrätten över Skåne och Blekinge | _ | 10 | _ |
Hulingen, ang. sänkning av sjön | 151 | — | 214 |
Huvudtitlar |
|
|
|
första ................................: | — | 2 | — |
andra ................................. | 4 | 7 | 3 |
tredje ................................. | — | 12 | - |
fjärde .................................i | — | 13 | - |
femte .................................j | lä | 23 | 5 |
sjätte................................. | 36 | 35 | 120 |
sjunde ................................ | 59 | 36 | 141 |
åttonde........... .................... | 101 | 46 | 179 |
nionde................................ | 143 | 93 | 214 |
tionde................................. | 161 | 128 | 230 |
elfte .................................... Häradsskrivare i Kopparbergs län, | 168 | 134 | 235 |
ang. vissa ledigheter............... | 27 | — | 72 |
Högsta domstolen och nedre ju- |
|
|
|
stitierevisionen ..................... J- |
| 8 |
|
Jordbruksdepartementet............ | 143 | 93 | 214 |
Justitiedepartementet ............... |
| 7 | 3 |
.lustitiekanslersexpeditionen ...... |
| 8 | — |
K. |
|
|
|
Kammarkollegium..................... | — | 37 | — |
Kajnmarrätten ........................ | — | 38 | — |
Kilaån, ang. statsbidrag för regie- |
|
|
|
ring av................................ | 147 | — | 214 |
Kommissionärsväsendet vid Över-ståthållarämbetet och länssty- |
|
|
|
relserna ............................. | 14 | — | 9 |
Kommun i kationsdepartementet • | 36 | 35 | 120 |
Konsistorier, domkyrkor, m. m. | — | 52 | — |
Kontrollstyrelsen .................... | — | 45 | — |
Kraftledningslån, handläggning av |
|
|
|
ärenden rörande .................. | 59 | .— | 142 |
Kungliga biblioteket.................. | — | 50 | — |
» teatrarna .................. | 101 | — | 179 |
Kvarsittare vid de allm. läroverken L. | 127 |
| 196 |
i Landsfiskalerna, ang. kostnaderna |
|
|
|
för vissa tjänstebiträden åt...... | 32 | — | 76 |
Landshövdingen i Jämtlands län, |
|
|
|
ang. hyreskostnad för ............ | 49 | — | 128 |
Lantbruksakademien.................. |
| 95 | — |
» ,trädgårdsav- |
|
|
|
delningen.............................. | _ | 96 |
|
Lantbruksingenjörer, vissa förrätt- |
|
|
|
ningar av statens .................. | 143 | — | 21 1 |
Lantbruksinstitutet vid Ultuna... | — | 98 | — |
Lantbruksstyrelsen .................. | — | 94 | — |
Lantmäteristyrelsen ................ | — | 122 | — |
Lapptillsyningsmän, äng. vissa |
|
|
|
tjänsteresor........................... | 34 | — | 116 |
Livrustkammaren ..................... | — | 50 | — |
Länsstyrelserna, kommissionär- |
|
|
|
väsendet vid ........................ | 141 - | 9 |
| Del | Del | Del |
| 1 | II | lil! |
Länsstyrelsen i Koppaxbergs län, | sid. | sid. | sid. |
arb. i taxeringsnämnd............ Lärarinnor, överflyttande från en- | 23 |
| 37! |
skilda till statliga läroverk av | 136 | - | 205: |
Läroanstalterna för blinda......... M. |
| 80 |
|
Motorfordon, statsverkets och väg- |
|
|
|
distriktens inköp av............... | 67 | — | 123 |
Musikaliska akademien ............ Mästermyr, ang. statsbidrag för |
| 63 |
|
avdikning av ........................ | 147 | — | 214; |
N. |
|
|
|
Navigationsskolorna.................. P. | — | 130 |
|
Patent- och i-egistreringsverkets |
|
|
|
fond ................................. Pensionsanstalter, statliga och | 164 |
| 232| |
statsunderstödda .................. | — | 134 | — | |
Pensionsstyrelsen ..................... | — | 29 | — 1 |
Pensionsväsendet ..................... Personalkostnader vid vissa stats-underetödda institutioner, för- | 168 |
| 235 |
eningar m. fl. företag ............ | 99 | — | — 1 |
Postgirorörelsen, vissa avgifter i | 209 | — | 261 |
Postsparbankens förvaltning...... | 203 | — | 252; |
Postverket .............................. | 203 | — | 251 |
Psykiatriska kliniken i Lund...... | 54 | — | 1371 |
R. |
|
| ; |
Rasbiologiska institutet ............ Representationskostnader för stats- |
| 67 | — j |
understödda företag............... Reseförskott och kontroll över de- | 99 | — | — |
ras återbetalning .................. Reseunderstöd till lantbruksstu- | 86 | - | 174 |
derande .............................. | 159 | — | 228 |
Rikets allmänna kartverk ......... | — | 124 | _ |
Riksförsäkringsanstalten ............ » ,vissupp- | — | 27 |
|
handling av armatur för......... | 12 | — | 5 |
Riks- och landsarkiven ............ | — | 46 | — |
Riksräkenskapsverket ............... | — | 42 | — |
S. |
|
|
|
Serafimerlasarettet..................... | — | i 64 | — |
Sjökarteverket ....................... | — | 1 21 | — |
Skogshögskolan ........................ | — | 118 |
|
Skolöverstyrelsen ..................... | — | | 72 | — |
Socialdepartementet.................. | 12 | | 23 | 5 |
Socialstyrelsen ....................... | — |
|
|
Sparbanks! nspektioneu............. |
| 41 | — |
Statens affärsverksamhet .......... | 193 |
| 243 |
— 270 —
| Del Del | Del |
| Del | ■Del | Dell | |
| I | 11 | lil |
| I | i II | lil |
| sid. | sid. | sid. |
| sid. | j sid. | sid. j |
Statens biografbyrå .................. |
| 90 | _ | Tryckningskostnaderna för statens |
|
|
|
» bostadsnämnd............... | ~ | 44 | — | offentliga utredningar ............ | 98 | I — |
|
» byggnadsbyrå ............... | — | 27 | — | Trvckningskostnaderna vid kom- |
|
|
|
» centrala frökontrollanstalt | — | lil | — | merskollegium ..................... | 161 | — | 230 |
» domäner ..................... | 224 | — | 265 | Tuhundra härads vägstyrelse...... | 49 |
| 123 |
» egnahemsstyrelse............ | — | 114 | — |
|
| 126 | |
» folk- och småskolesemi- |
|
|
| Tullkammaren i Falkenberg ...... | 62 | — | 143 |
nar ier........................ | — | 80 | — | » i Kalmar ......... | 61 | — | 143 |
» jordbruksdomäner, vissa |
|
|
| » i Sölvesborg ...... | 62 | — | 143; |
förvaltningskostnader.. • | 224 | — | 265 | » i Östersund ...... | 61 | — | 143 i |
» järnvägar ..................... » järnvägars hemkonsulent- | 210 | — | 261 | U. |
|
|
|
verksamhet .............. » järnvägars övergångsstat | •218 210 | - | 264 261 | Ultuna egendom m. m. ............ Undervisningsanstalter för jord- | — | 100 |
|
| 109 |
| bruk och lantmannanäringar. ■ • | — | 105 | -j | |
» meteorologisk-h}rdrogra- |
| 126 |
| Uppbörd, redovisning och kon-troll i fråga om statsverkets |
|
|
|
skogsförsöksanstalt ningsskolan vid Kloten | — | 119 120 | — | inkomster ........................... Upphandling av armatur för riks-försäkringsanstalten ............... | 63 12 | _ | 117'' 5 |
» sockernämnd ............... | — | lie | — |
|
|
|
|
spannmålsnämnd ......... |
| 112 | — |
|
|
|
|
» tryckerisakkunnige......... | — | 45 | — | Vattenreglering för Dukagården |
|
|
|
» tvångsarbetsanstalt och |
|
|
| m. fl. fastigheter.................... | 154 | — | 214 |
vårdanstalt för alkohol- |
|
|
| Vattenreglering för Hidinge— |
|
|
|
ister i Landskrona..... | — | 31 | — | Spångakärren........................ | 143 | _ | 214 |
å Svartsjö.................. | — | 30 | — | Vattenreglering för sjön Hulingen | 151 | — | .214'' |
» uppfostringsanstalt å Bona | — | 11 | — | Vattenreglering för Vingåkersån, |
|
| \ |
å Salbohed ................. | — | 33 | — | Kilaån, Hornborgasjön och Mas- |
|
|
|
i Vänersborg ............... | — | 34 | — | termyr................................. | 146 | — | 214 |
» vårdanstalt på Venngarn | — | 32 | — | Vattenreglering för Virestadssjö- |
|
|
|
Statsbidrag till vissa änke- och |
|
|
| arna.................................... | 148 | — | 214 |
pupillkassor ........................ | 171 | — | 238 | Vetenskapsakademien med natur- |
|
|
|
Statsbidrag, vissa kommunala bi- |
|
|
| historiska riksmuseet ............ | — | 57 | — |
drag såsom villkor för ......... | 140 | — | 212 | Veterinärinrättningen i Skara ... | — | 108 | -j |
Statsliggaren ........................ | 59 | — | 141 | Vingåkersån, ang. statsbidrag för |
|
|
|
Statsverkets inkomster och utgifter | — | 136 | _ | reglering av........................... | 146 |
| 214 |
Svea hovrätt ........................... | — | 9 | — | Virestadssjöarna. ang. sänkning av | 148 |
| 214 |
Svensk kulturfilm, angående lot- |
|
|
| Visingsö skolegodsfond, utredning |
|
|
|
terimedel till ....................... | 166 | — | — | rörande .......................... | 141 | — | — |
Svenska akademien .................. | — | 56 | — | Vitterhets-, historie- och antikvi- |
|
|
|
Svenska hydrografisk-biologiska |
|
|
| tetsakademien....................... | — | 60 | -■ |
kommissionen........................ |
| 117 | — | Vårdanstalten i Lund för blinda |
|
|
|
Sveriges geologiska undersökning |
| 125 | — | med komplicerat lyte........... | ~ | 83 | -j |
|
|
|
| Vägdistriktens reseräkningar...... | 48 | -1 | 122 |
T. |
|
|
| Vägunderhållskostnader ............ | 47 | —! | 127 |
Taxerings- och prövningsnämnd, |
|
|
| Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, |
|
|
|
ersättning till vissa tjänstemän |
|
|
| ang. privata uppdrag för tiänste- |
|
|
|
inom landsstaten .................. | 23 | — | 37 | män ................................... | 66 | — | 120 |
Tekniska högskolan .................. | — | 68 | — | Väg- och vattenbyggnadsstvrelsen, |
|
|
|
» läroverk..................... | — | 84 | — | ang. resekostnader................. | 39 | — | 121 |
Tjänsteresor, statsverkets kostna- |
|
|
|
|
|
|
|
nåder för.............................. | 90 | — | — | Y. |
|
|
|
Tryckningskostnaderna för propo-sition ang. godkännande av en |
|
|
| Yrkesundervisning, särskilda an-stalter för ........................... |
| 88 |
|
internationell konvention för |
|
|
|
|
| ||
säkerheten till sjöss............... | 161 | -1 | — |
|
|
|
|
Tryckningskostnaderna för propo- | 1 |
|
|
|
|
|
|
sition med förslag till ecklesia- |
|
|
| Änke- och pupillkassor, statsbidrag |
|
|
|
stik boställsordning............... | 101 | —! | — | till vissa .............................. | 171 | —! | 238 |