Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan
Tillbaka till dokumentet

RIKSDAGENS REVISORERS

Framställning / redogörelse 1930:SV

RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1929 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

STATSVERKETS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1928—30 JUNI 1929

DEL I

REVISORERNAS UTTALANDEN

STOCKHOLM 1929
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

— III —

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Angående revisorernas granskning srätt........................................................ 2

Översikt av statens finansiella ställning den 30 juni 1929.................... 7

Andra huvudtiteln ............................................................................... 10

Justitiedepartementet................................................................................ 10

Kronohäktet i Nyköping ................................................................ 10

Straffängelset i Linköping................................................................ 10

Straffängelset i Kalmar.................................................................... 11

Centralfängelset i Mariestad............................................................ 12

Kronohäktet i Visby ........................................................................ 15

Fjärde huvudtiteln............................................................................................ 17

Försvarsdepartementet ............................................................................ 17

Flygskolan å Ljungbyhed................................................................ 17

Vattenledningen vid 4. flygkårens etablissement å Frösön .... 20

Underhållskostnaderna för 4. flygkårens automobiler och motorcyklar
............................................................................................... 24

Försäljningen av tomter å norra Djurgården ............................ 25

Femte huvudtiteln .......................................................................................... 28

Socialdepartementet ................................................................................ 28

En som nödbjälpsarbete utförd järnvägsanläggning Hällefors

—Gravendal .................................................................................... 28

Nynäs kuranstalt................................................................................ 31

Nyköpings hospital ........................................................................... 33

Vadstena hospital.............................................................................. 33

Visby hospital ................................................................................... 34

Den kommunala indelningen........................................................... 35

Bokföringen av vissa utgifter bos länsstyrelserna ................... 39

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna........................ 40

Uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman................................ 45

Förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de
härav föranledda kostnaderna för statsverket ........................ 50

Sjätte huvudtiteln ............................................................................................ 57

Kommunikationsdepartementet ............................................................ 57

Vägdistriktets förvaltningskostnader m. m................................. 57

Avlagda besök vid vissa fiskehamnar............................................ 62

Sjunde huvudtiteln........................................................................................... 66

Finansdepartementet ................................................................................ 66

Bokföringen av 1923 års premieobligationslån........................... 66

En per mille fonden ........................................................................ 66

IV

Sid.

Tullkammaren i Linköping ............................................................ 67

Tullkammaren i örebro .................................................................... 68

Tullkammaren i Eskilstuna ............................................................ 69

Nyköpings kustdistrikt m. m. ........................................................ 69

Tullförvaltningen i Stockholms frihamn 70

Göteborgs frihamn ............................................................................ 72

Legosystemet vid tullverket ............................................................ 73

En av generaltullstyrelsen inköpt handbok rörande tullförfattningar
m. m................................................................................. 83

Åtgärder för en snabbare behandling av besvärsmål rörande

inkomsttaxering ............................................................................ 84

Befattningshavares befrielse från viss del av sin tjänstgöring
samt ersättningen till vikarie under sådan ledighet ............ 85

Åttonde huvudtiteln ........................................................................................ 95

Ecklesiastikdepartementet........................................................................ 95

Dramatiska teatern ............................................................................ 95

Statens tavelsamling å Gripsholms slott...................................... 117

Domkapitlet i Göteborg ................................................................... 118

Anslaget till icke ordinarie befattningshavare vid universitetsbiblioteket
i Uppsala .................................................................. 119

Beräkningen av nettoinkomsterna å vissa inkomsttitlar i staterna

för universiteten i Uppsala och Lund........................................ 121

Chalmers tekniska institut............................. 131

Värderingen av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster
............................................................................................ 132

Kommunala mellanskolan i Nässjö ............................................... 140

Vissa privatläroverk i Stockholm ................................................ 141

Vissa utbetalningar av resekostnads- och traktamentsersättning

i Västerbottens län........................................................................ 144

Sjukledigheter inom folkskollärarkå ren ........................................ 145

Nionde huvudtiteln............................................................................................ 151

Jordbruksdepartementet............................................................................ 151

Upprensning av kanalerna i Mästermyr på Gotland ................ 151

Tionde huvudtiteln............................................................................................ 156

Handelsdepartementet ........................................................................... 156

Tillfällig löneförbättring till en registrator å övergångsstat vid

försäkringsinspektionen .............................................................. 156

Dispositionen av vissa lotterimedel .............................................. 157

Konstutställningen i Paris.............................................................. 165

Elfte huvudtiteln................................................................................................ 167

Pensionsväsendet...................................................................................... 167

Lotsverkets enskilda pensionskassa ............................................... 167

Statens affärsverksamhet ............................................................................... 168

Postverket.................................................................................................... 168

Postkontoret i Kalmar .................................................................. 168

Vinterförbindelsen med Öland ........................................................ 168

V

Sid.

Telegrafverket ............................................................................................ 173

Telegrafstationen i Mariefred ....................................................... 173

Rikstelefonkatalogen för Stockholm................................................ 173

Bränslekommissionen i likvidation................................................................ 176

Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m......... 178

Angående statens motorfordon .................................................................... 185

Av revisorerna verkställda kassainventeringar ........................................ 192

Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande eller

någon erinran från revisorernas sida ................................................ 193

ii ■— 291032. Rev.-berättelse äng. statsverket för dr 1929. I.

Riksdagens revisorer, vilka nedannämnda dag fullbordat den granskning
av statsverkets jämte därtill börande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 samt, beträffande vissa
verk, kalenderåret 1928, som jämlikt § 72 riksdagsordningen och § 1 av instruktionen
för riksdagens revisorer tagit sin början den 16 sistlidne september,
få härmed avgiva berättelse över den sålunda verkställda granskningen.

l

291032. Rev.-berättelse äng. statsverket för år 1920.

r.

— 2 —

Angående revisorernas granskningsrätt.

§ 1.

Grundläggande för riksdagens revisorers granskningsbefogenhet är stadgandet
i riksdagsordningens 72 § att revisorerna skola granska statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Detta stadgande finner emellertid sin komplettering i vissa andra bestämmelser
liksom även i en mångårig, örn ock under olika tidsperioder och tidsförhållanden
i viss mån skiftande praxis.

I den med stöd av ovannämnda grundlagsstadgande utfärdade instruktionen
för riksdagens revisorer föreskrives i § 12 skyldighet för revisorerna
att tillse att revisorerna i behörig ordning tillhandahållas räkenskaperna
rörande »alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit».

Frågan örn föremålet och omfånget för revisorernas granskningsrätt var
under debatt vid upprepade tillfällen under ståndsriksdagarna under 1810-och 1820-talet. Redan i den av Kungl. Majit år 1830 utfärdade instruktionen
fanns emellertid intagen bestämmelsen örn tillhandahållande av räkenskaper
rörande alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit. Till
grund för stadgandets tillkomst låg bland annat en inom riksens ständer
hävdad uppfattning att revisorernas granskning borde omfatta alla de
medel, som ständerna anslagit till allmänt nyttiga ändamål.1

I ett sedermera av Kungl. Majit den 14 augusti 1841 utfärdat cirkulär
till samtliga förvaltande verk med föreskrifter angående deras åligganden
i och för revision av statsverkets styrelse och förvaltning stadgas ävenledes
rätt för revisorerna att erhålla räkenskaperna för alla medel av vad
beskaffenhet som helst, som genom allmänna bidrag tillkommit.2

1 Riksens ständers protokoll för år 1823.

! Cirkulär till samtliga förvaltande verken, nied föreskrifter, angående deras åligganden
i och för revisionen av statsverkets styrelse och förvaltning.

Sedan — — — nämligen:

1 :o.

För alla medel, av vad beskaffenhet som helst, ordinarie eller extra ordinarie, som
genom allmänna bidrag tillkommit, eller genom traktater med främmande makter riket
tillflutit, avlägges räkenskap utav vederbörande, på vilka sådant beror, inom föreskrivna
lider och vid del ansvar, författningarna för underlåtenhet därav stadga.

2:o.

Alla dessa räkenskaper med därtill hörande kungl, brev, protokoll och handlingar, utan
undantag, innefatta den allmänna redovisningen för statsverkets tillstånd, styrelse och
förvaltning.

— 3 —

Genom en kungörelse av 1884 (nr 27)* 1 har vidare förordnats, att ej allenast
statskontoret och alla övriga centrala verk utan även de allmänna
verk och inrättningar, vilka åtnjuta statsanslag och vilkas
räkenskaper överlämnas till granskning av riksdagens revisorer,
skola utan särskild erinran årligen insända förvaltningsberättelser
och räkenskapssammandrag. Denna författning, vilken alltjämt är
i gällande kraft med en här nedan närmare omförmäld förklaring
och ändring, tillkom på grund av en av 1884 års riksdag gjord framställning
(skrivelse nr 53), vari anmärktes, att vissa verk och inrättningar
försummat sin skyldighet i detta avseende; (bland ifrågavarande institutioner
hade av 1883 års revisorer angivits de kungliga teatrarna, tekniska
skolan i Stockholm, Drottninghuset och Danviks hospital). Att erhålla
tillgång till förvaltningsberättelserna ansågs, enligt vad som i riksdagsskrivelsen
framhölls, för revisorerna vara av viss betydelse, emedan dessa

3:o.

Uti årligen avslutande rikshuvudbok sammandrages denna redovisning och samtliga
specialräkenskaperna utgöra dess verifikationer.

4:o.

Denna allmänna redovisning för statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning utgör föremålet
för rikets ständers revisorers granskning i den ordning grundlagarna stadga
och förmå.

14:o.

— Stockholms slolt den 14 augusti 1841.

CARL JOHAN.

.1. af Wingård.

1 Kungl. Majus nådiga kungörelse angående skyldighet för vederbörande verk och inrättningar
att i och för deras räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva berättelser
och räkenskapssammandrag; given Stockholms slott den 23 maj 1884.

Vi Oscar, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, gore veterligt: att
Vi, i anledning av en utav Riksdagen i underdånig skrivelse den 11 innevarande månad
gjord framställning funnit gott i nåder förordna, att ej allenast Vårt Statskontor och alla
övriga centrala förvaltande verk utan även de allmänna inrättningar, vilka åtnjuta statsanslag
och vilkas räkenskaper överlämnas till granskning av Riksdagens revisorer, skola
innevarande år och framgent, utan särskild erinran därom, årligen senast före Juli månads
utgång till Vårt Finansdepartement insända till Oss ställda underdåniga berättelser örn den
dem tillhörande förvaltning eller örn utövad verksamhet den lid, för vilken avslutade räkenskaper
böra vid den närmast förestående revisionen företes, samt vid dessa berättelser
foga räkenskapssammandrag, avfattade i samma form, som i berättelsen angående näst
föregående statsrevision begagnats.

---Stockholms slott den 23 Maj 1884.

OSCAR.
(L. S.)

O. R. Themptander.

— 4 —

innehölle meddelanden av värde för revisorerna till komplettering av räkenskaperna;
med räkenskapssammandragen avsågs, att underlätta uppgörandet
av de tabeller, som förekomma i revisionsberättelsen.

Med hänsyn till att ifrågavarande författning av 1884 ansågs till ordalagen
mindre tydlig, utfärdades — på framställning av riksdagen — en ny
författning i ämnet år 1910 (nr 113),1 vari förordnades att den i 1884 års
kungörelse föreskrivna skyldighet för vederbörande verk och inrättningar
att i och för deras räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva
berättelser och räkenskapssammandrag skulle gälla »samtliga verk
och inrättningar, som åtnjuta statsanslag».

Enligt revisorernas mening är det av stor betydelse att revisorerna i sin
granskningsverksamhet ej avgränsas till allenast en kontroll över de anslag,
som utgå till den egentliga statsförvaltningen. Tillsynen över att de
betydande statsbidrag, som numera lämnas, få en ändamålsenlig användning
måste ock vara en viktig revisorsuppgift.

Genom 1910 års kungörelse synes också hava avsetts att undanröja en
tidigare förefintlig tvekan rörande rätten för statsrevisorerna att granska
statsunderstödda verk och inrättningar. Emellertid lämnar denna kungörelses
avfattning rum för olika tolkningar och särskilt synes det vara ovisst
vad som bör innefattas under begreppet »verk och inrättning»,1 2 t. ex. huruvida
därmed avses även skoldistrikt, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser,
statsunderstödda föreningar och andra sammanslutningar
av olika slag etc. Någon tvekan rörande revisorernas allmänna
befogenhet att granska statsunderstödda företag måste ock yppas med
hänsyn till vissa uttalanden, som under de senare åren gjorts från riksdagens
sida i detta ämne. Revisorerna vilja i sådant hänseende erinra dels

1 Kungl. Majus nådiga kungörelse med förklaring och ändring av kungörelsen den 23
maj 1884 angående skyldighet för vederbörande verk och inrättningar att i och för deras
räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva berättelser och räkenskapssammandrag;
given Stockholms slott den 14 oktober 1910.

Vi Gustaf, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, gore veterligt: att Vi,
i anledning av en utav riksdagen den 9 april innevarande år gjord framställning, efter
Vårt statskontors samt Vår och rikets kammarrätts hörande, funnit gott att, med förklaring
och ändring av nådiga kungörelsen den 23 maj 1884, förordna, dels att den i berörda
kungörelse föreskrivna skyldighet för vederbörande verk och inrättningar att i och för
deras räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva berättelser och räkenskapssammandrag
skall gälla samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta statsanslag, dels ock
att ifrågavarande berättelser jämte räkenskapssammandrag skola årligen före den 15 september
insändas till Vårt finansdepartement.

----Stockholms slott den 14 oktober 1910.

GUSTAF.

(L. S.)

{Finansdepartementet.) Carl Swartz.

2 Anmärkas bör, att under det 1884 års kungörelse innehöll uttrycket »allmänna verk
och inrättningar», ordet »allmänna» uteslutits ur 1910 års kungörelse.

5 —

att riksdagen år 1925 funnit nödigt att såsom särskilt villkor för statsbidrag
till privatläroverken uppställa den fordran, att dessa läroanstalter
skola vara skyldiga att på anfordran tillhandahålla revisorerna sina räkenskaper,
dels ock att riksdagen år 1928 funnit särskild, föreskrift erforderlig
därom att revisorerna skulle äga granska de kungliga teatrarnas
verksamhet. Jämväl synes det av statsutskottet år 1928 avgivna utlåtandet
(nr 41) i anledning av herr Bärgs motion angående ändrade bestämmelser
rörande omfattningen av riksdagens revisorers granskningsrätt ägnad
att ingiva tvekan rörande gränserna för revisorernas granskningsbefogenhet.

Vad nu anförts torde visa att behov föreligger att i detta hänseende erhålla
förtydligande föreskrifter. Givetvis måste granskningen av sjaira
den egentliga statsförvaltningen bliva det centrala i revisorernas arbete.
Vid sidan härav framstår likvisst kontrollen över den ändamålsenliga användningen
av de statsmedel, som i alltjämt växande belopp utgå till icke
statliga verksamhetsgrenar — kommunala och andra — som en viktig angelägenhet.
Av betydelse måste emellertid vara att revisorerna för sådana
fall äro tillförsäkrade tillgång i erforderlig utsträckning till vederbörande
institutions räkenskaper, även örn denna del av revisionens arbete mäste
bliva av tämligen begränsad omfattning och endast kunna komma i fråga
då särskild anledning härtill yppas.

Frånsett den påtalade otydligheten i hithörande bestämmelser, kan det ej
heller förnekas, att de stadganden som gälla beträffande tillhandahållandet
av räkenskaper åt revisorerna framstå som tämligen föråldrade. Själva
huvudförfattningen i ämnet utgöres av 1841 års alltjämt gällande cirkulär.
I sin ålderdomliga form torde detsamma numera vara mindre väl ägnat
att utgöra norm för vederbörandes skyldigheter i förevarande hänseende.
Detsamma gäller i ej mindre grad övriga författningsbestämmelser
i ämnet. Den i 1884 och 1910 års författningar stadgade skyldigheten
för samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta statsunderstöd, att till finansdepartementet
insända berättelser och räkenskapssammandrag tillämpas
sålunda endast i mycket begränsad utsträckning. Något annat är knappast
heller möjligt med nuvarande mångfald av statliga och statsunderstödda
verk och inrättningar. Bestämmande för vilka institutioner, som
skola insända förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag, har alltmer
blivit deras förekomst i det tabellverk med ekonomiska tablåer från
olika delar av förvaltningen, vilket numera utbrutits ur den egentliga
revisionsberättelsen och tryckes separat som en del II av densamma. Med
senaste tidens strävan att inskränka denna del av berättelsen har också behovet
av ifrågavarande förvaltningsberättelser och räkenskapsammandrag
förminskats.

Den revision av nu giillande bestämmelser (1841 års cirkulär och 1884
och 1910 års kungörelser), som alltså enligt revisorernas mening framstår
som behövlig för undanröjande av nu rådande oklarhet och ovisshet, bör å

6 —

ena sidan gå ut på en inskränkning av antalet statsunderstödda institutioner,
som för närvarande skola avlämna förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag,
samt å andra sidan ett förtydligande av stadgandena
örn revisorernas rätt att infordra räkenskaper. Skyldigheten att insända
förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag skulle alltså kunna
i huvudsak inskränkas till de verk och inrättningar, som för närvarande
finnas upptagna i del II av revisionsberättelsen, dock med skyldighet för
övriga statsunderstödda institutioner att vid anfordran ställa dylika berättelser
och räkenskapssammandrag till förfogande. I avseende å revisionens
rätt att infordra räkenskaper erfordras en bestämmelse av innehåll att,
där på grund av Kungl. Maj:ts eller riksdagens beslut anslag utgår av statsmedel,
den, som åtnjuter anslaget, skall vara skyldig att på begäran av riksdagens
revisorer tillhandahålla dem sina räkenskaper för granskning ävensom
de protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper grunda sig.
Skyldigheten skulle allenast omfatta räkenskaper, protokoll och handlingar
i vad dessa asve användningen av det lämnade statsanslaget.

Såsom ovan angivits är ifrågavarande rätt endast avsedd att användas
då särskild anledning härtill finnes. Stadgandets utfärdande vore dock
av värde såsom ett förtydligande av statsrevisorernas befogenheter i förevarande
avseende. Revisorerna våga hysa den uppfattningen att en uttrycklig
bestämmelse härom skall i sin män kunna bidraga att förebygga
missbruk av och misshushållning med lämnade statsbidrag. I de fall då
undantag från ifrågavarande skyldighet anses böra förekomma bör detta
uttryckligen angivas i samband med anslagets beviljande.

Under åberopande av det ovan sagda vilja revisorerna hemställa, att riksdagen
vidtager åtgärder för revision av ifrågavarande bestämmelser i syfte
att — i samband med en begränsning av skyldigheten för statsunderstödda
verk och inrättningar att årligen till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser
och räkenskapssammandrag — rätten att från statsunderstödda
institutioner i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper,
protokoll och handlingar må åt revisorerna tryggas.

— 7 —

översikt

av statens finansiella ställning den 30 juni 1929.

§ 2.

Beträffande statens finansiella ställning den 30 juni 1929 få revisorerna
meddela följande.

Enligt den på sid. 6 i statsutskottets memorial nr 131 år 1929 intagna
tablå över ungefärliga värdet den 30 juni 1928 av statens under olika
myndigheter redovisade fasta och lösa egendom utgjorde sistnämnda dag
statens i rikshuvudboken icke redovisade nettotillgångar i tunt tal tillhopa.
............................................................................... kr. 850,600,000: —

Om härtill läggas tillgångarna den 30 juni 1929 enligt
det tryckta utdraget ur rikshuvudboken,
sid 9 ........................ kr. 3,125,697,206: os

minskade med skulderna vid samma
tidpunkt.........................................j__» 1,925,212,604: 2 6

visar sig, att värdet av samtliga tillgångar den 30

juni 1929 utgjorde netto ..............................................

i vilken summa dock i betydande omfattning icke
ingå värden å staten tillhörande förråd och inventarier
m. m., såsom värdet av till försvarsväsendet
hörande förråd av olika slag, fartyg och inventarier,
administrativa verk, undervisningsanstalter och de
kungl, teatrarna tillhörande inventarier och förråd,
statens bok- och konstsamlingar, historiska och vetenskapliga
samlingar m. m. ävensom värdet å staten
tillhöriga malmfält och gruvor samt aktier i Mertainens
gruvaktiebolag.

Då enligt senaste revisionsberättelse statsverkets
nettotillgångar den 30 juni 1928 uppgingo till..........■_

har alltså den 30 juni 1929 uppstått en kapitalökning
av ................................................................................... kr. 230,675,228:5 8. 1

1 Utgör sammanlagda beloppet av de i rikshuvudboken tor budgetåret 1928/1929 ulbalanserade
skulder å riksgäldsverkets fond samt de fonderade och tillfälliga statslånen
utan avdrag av den skuldminskning, som uppkommit därigenom att vissa 1923 ars premieobligationslån
tillhörande obligationer utfallit med vinst och allisa enligt emissionsbestämmelserna
för nämnda lån icke komma alt inlösas av staten, en skuldminskning, sorn
vid utgången av ifrågavarande budgetår enligt riksgäldskontorets årsbok uppgick till
<5,790,800 kronor.

» 1,200,484,601: 8 2
» 2,051,084,601:8 2

» 1,820,409,373:2 4

— 8 —

I vad denna kapitalökning avser i riksliuvudboken icke redovisade tillgångar
— förutom riksbankens tillgångar, huvudsakligen fastighetsvärden
— har densamma uppkommit dels genom tillkomsten av nya värden, dels
genom omvärdering och fullständigare redovisning av förutvarande tillgångar.

Beträffande de tillgångar, vilka redovisas i rikshuvudboken, har kapitalökningen
i främsta rummet föranletts av ökade behållningar å fonden för statsskuldens
amortering, fonden för statens aktier samt vissa statens affärsoch
utlåningsfonder, såsom postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars
och statens vattenfallsverks fonder samt fonden för bibanor inom vissa
delar av riket, statens avdikningslånefond, egnahemslånefonden och rederilånefonden.
Till kapitalökningen hava även bidragit de tillgångsökningar,
som uppstått å statsverkets fond av rusdrycksmedel, fonden för förlag till
statsverket, fonden för låneunderstöd och fonden för mötande av förluster
å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. Vad angår fonden för statsskuldens
amortering har ökningen å sagda fond sin orsak i den avsättning till
fonden, som enligt riksdagens beslut ägt rum från statsverkets inkomster
av rusdrycksmedel. Även de å statsverkets fond av rusdrycksmedel samt
fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922
uppkomna kapitalökningarna hava föranletts av utav riksdagen beslutade
avsättningar till dessa fonder. Beträffande fonden för statens aktier, förenämnda
affärs- och utlåningsfonder, fonden för förlag till statsverket samt
fonden för låneunderstöd hava tillgångsökningarna å dessa fonder i stort
sett uppkommit genom de anslag, riksdagen beviljat för kapitalinvestering
i sagda fonder. Då emellertid dessa anslag till övervägande del anvisats
att utgå av lånemedel, motvägas sistberörda ökningar i betydande
män av den ytterligare upplåning, som måst ske för täckande av nämnda
anslag. Till statens kapitalökning har slutligen även medverkat den avbetalning
å av staten upptagna och övertagna lån samt återbetalning av
lånemedel, varför anslag beviljats av riksdagen.

Ehuru alltså en ansenlig ökning av statskapitalet i dess helhet kunnat
konstateras, förete emellertid vissa i rikshuvudboken redovisade fonder
kapitalminskning. I främsta rummet gäller detta statsmedelsfonden och
statens domäners fond, vilka fonders tillgångar betydligt nedgått. Vad
statsmedelsfonden vidkommer, har visserligen den i denna fond ingående
statsverkets kassafond tillförts ett större överskott från statsregleringen för
budgetåret 1928/1929 men å andra sidan hava behållningarna å de uti ifrågavarande
fond jämväl ingående reservationsanslagen å statsbudgeten
minskats med ett sagda överskott betydligt överstigande belopp, enär nämligen
dels behållningarna å anslagen till förbättring och underhåll av för
automobiltrafiken viktiga gator och vägar enligt riksdagens beslut överförts
till en särskild fond för automobilskattemedel, dels anslagsreserva -

— 9 —

tioner i viss mån tagits i anspråk för finansieringen av riksstaten för nämnda
budgetår. Vad till sist beträffar kapitalminskningen å statens domäners
fond, har densamma sin grund i de nedsättningar i värdena å statens
skogs- och jordbruksdomäner, som vidtagits i samband med 1928
års allmänna fastighetstaxering.

— 10 -

Kronohäktet
i Nyköping;.

Revisorernas

uttalande.

Straffängelset
i Linköping.

ANDRA HUVUDTITELN.

Justitiedepartementet.

§3.

Revisorerna hava besökt kronohäktet i Nyköping.

Fängelset är beläget i norra delen av staden i dess utkant. Det uppfördes
år 1862. 1 cellbyggnaden äro för närvarande 39 celler disponibla för
i ångförvaring. Till fastigheten höra dessutom två å fängelsegården liggande
byggnader av sten under plåttak, av vilka den ena inrymmer brygghus,
vedbodar, avträden samt bod för sopor och dylikt och den andra användes
såsom tjänstebostad för överkonstapel.

Under år 1928 utgjorde medeltalet i kronohäktet intagna fångar per månad
17 och högsta antalet någon dag under året 28. För tiden från 1 januari
1929 till utgången av september 1929 äro motsvarande siffror 17
och 29.

Revisorerna uppmärksammade vid sitt besök, att i ovannämnda brygghus
en s. k. sköljbassäng av rektangulär form på det sätt kombinerats med
brygghusväggen, att denna å en yta örn 0.90 meters bredd och l.io meters
höjd tjänade såsom vägg för bassängen. Enligt vad revisorerna vid sitt
besök iakttogo var brygghusväggen, på grund av att vattnet från bassängen
trängde genom densamma, starkt angripen av fukt. Nu anmärkta
missförhållande synes böra avhjälpas genom att bassängen göres fristående
eller på annat nöjaktigt sätt isoleras från brygghusväggen.

§ 4.

Revisorerna hava besökt straffängelset i Linköping.

Fängelset byggdes under åren 1844—1846 samt togs i bruk sistnämnda år.
Antalet celler utgör 102, av vilka dock på grund av att vissa celler måste
tagas i anspråk för utövandet av de vid fängelset bedrivna yrkena, skrädderi
och snickeri, endast 75 celler kunna disponeras för fångförvaring. Medeltalet
fångar år 1928 var 71 och högsta fångantalet samma år 84, vilket
föranledde dubbelbeläggning av ett antal celler.

I själva fängelsebyggnaden äro domstolslokaler inrymda.

Till ifrågavarande fastighet hör bland annat en inom det yttre fängelseområdet
belägen byggnad örn tre rum och kök med en golvyta örn 62,r.
kvadratmeter. Byggnaden, som ursprungligen avsetts till uthus och som
därför icke isolerats mot jordfukt, användes sedermera som överkonstapels -

— 11 —

bostad, men utrymdes den 1 oktober 1925, enär den ansågs hälsovådlig såsom
bostad och har sedan dess stått oanvänd.

I skrivelse till Kungl. Majit den 26 augusti 1926 ifrågasatte fångvårdsstyrelsen,
att domstolslokalerna måtte överflyttas till ovannämnda tjänstebostad.
De nuvarande domstolslokalerna skulle i stället kunna användas
till verkstadslokaler, vilket enligt fångvårdsstyrelsens mening vid ifrågavarande
fängelse med dess omfattande arbetsdrift skulle vara av verklig
betydelse. Fångvårdsstyrelsens framställning har ännu icke föranlett
någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Enligt vad revisorerna inhämtat har direktören
vid fängelset även åren 1927 och 1928 hos fångvårdsstyrelsen hemställt,
att ifrågavarande lägenhet måtte få användas till verkstäder för
snickeriarbetsdriften vid fängelset, men hava dessa framställningar icke
föranlett någon styrelsens åtgärd.

Revisorerna iakttogo vid sitt besök, att bristen på erforderliga verkstadslokaler
för arbetsdriften vid fängelset gjorde sig starkt gällande. På grund
härav och med hänsyn jämväl till önskvärdheten att ovannämnda tjänstebostad,
som redan fyra år stått oanvänd, nyttiggöres, synes det revisorerna
angeläget, att frågan om på vad sätt fängelsets nuvarande lokaltillgångar
böra utnyttjas för berörda brists avhjälpande snarast möjligt löses.

§ 5.

Revisorerna hava avlagt besök vid straffängelset i Kalmar.

Fängelset är beläget mitt i staden invid Ravelinsgatan utefter den s. k.
Cellviken. Det uppfördes under åren 1849—1852 samt togs i bruk sistnämnda
år. Fängelset inrymmer 107 celler. Medeltalet fångar under år 1928
utgjorde 35 och högsta antalet fångar, som någon dag under sagda år förvarades
i fängelset, uppgick till 50.

I ett till byggnadsstyrelsen i början av år 1923 avgivet tjänstememorial
anmälde tjänstgörande arkitekten hos styrelsen, professorn M. Olsson, att
han vid ett sagda år avlagt besök i Kalmar iakttagit, att den av strafffängelset
disponerade, till Kalmar stads forna fästningsverk hörande ravelinens
bastionsmur, som vette mot Kvarnholmen, delvis rasat.

T en med anledning härav till fångvårdsstyrelsen avlåten skrivelse av
den 28 mars 1923 meddelade byggnadsstyrelsen — under framhållande av
att den bevarade delen av omförmälda fästningsverk måste betraktas såsom
ett sådant byggnadsminnesmärke, som avsåges i kungörelsen den 26
november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende!
— att det enligt byggnadsstyrelsens mening vore önskvärt, örn genom
fångvårdsstyrelsens försorg erforderliga konserveringsåtgärder vidtoges
å omförmälda bastionsmur i överensstämmelse med vad som från stadens
sida, enligt vad byggnadsstyrelsen erfarit, åtgjorts beträffande övriga, under
stadens disposition stående delar av befästningsverken.

Revisorernas

uttalande.

Straffängelset
i Kalmar.

- 12 —

I ett av fångvårdsstyrelsen i anledning därav infordrat yttrande upplyste
direktören vid straffängelset, att ifrågavarande mur, som hade en medelhöjd
av cirka 3.3 meter, befunne sig på en sträcka av 102 meter i mycket
fallfärdigt skick, att densamma vintern 1923 rasat ned på en längd av omkring
5 meter samt att muren i fråga vore i behov av en snar reparation,
örn den ej skulle rasa ytterligare.

Sedan fångvårdsstyrelen härefter i skrivelse den 4 juni 1923 anhållit,
att byggnadsstyrelsen måtte yttra sig beträffande de skyldigheter, som
kunde åligga staden i fråga örn underhållet av ravelinens bastionsmur till
följd av att området i fråga syntes hava blivit intaget i gällande stadsplan
för utläggning till gata, yttrade byggnadsstyrelsen i skrivelse till fångvårdsstyrelsen
av den 27 februari 1924, att murens iordningställande och
framtida underhåll torde åvila staden. Tillika erinrade byggnadsstyrelsen,
att någon åtgärd beträffande muren ej finge vidtagas, förrän ett detaljerat
förslag i frågan upprättats och detta blivit av byggnadsstyrelsen och
riksantikvarien godkänt.

Enligt vad revisorerna inhämtat har sådant förslag ännu icke underställts
nämnda myndigheters prövning.

Genom beslut den 30 december 1924 förklarade fångvårdsstyrelsen hinder
icke möta för Kalmar stad att för utläggning enligt gällande stadsplan av
Ravelinsgatan för gångtrafik utan ersättning till fångvården disponera
fångvårdens mark, dock under villkor att staden iordningställde och under
dispositionstiden underhölle den till gatuområdet hörande ravelinmuren
utan kostnad för fångvården. Enligt vad revisorerna inhämtat hava
emellertid stadsfullmäktige i Kalmar den 27 april 1925 beslutat, att frågan
örn Ravelinsgatans utläggande icke skulle föranleda någon stadsfullmäktiges
åtgärd.

Revisorernas

uttalande.

Centralfängelset
i Mariestad -

Enligt vad revisorerna vid sitt besök iakttogo befinner sig ifrågavarande
mur i ett delvis mycket bristfälligt skick. Sålunda hade å densamma ett
mindre parti rasat och å andra ställen å muren åtskilliga stenar lossnat,
varför ytterligare ras kunna befaras. I sitt nuvarande skick torde muren
kunna restaureras för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Revisorerna
vilja med anledning härav framhålla angelägenheten av att de för murens
iståndsättande erforderliga konserveringsåtgärderna utan ytterligare
dröjsmål varda vidtagna.

§ 6.

Revisorerna hava besökt centralfängelset i Mariestad.

Vid nämnda fängelse sysselsättas fångarna huvudsakligen med jordbruksarbete.
Därjämte förekommer även sadelmakeriarbeten. Jordbruksdriften
vid fängelset är förlagd till en del av Marieholms kungsgård, vilken
del för närvarande omfattar 172 hektar åker, 123 hektar ängsmark och
105 hektar skogsmark.

— 13

I en till 1928 års riksdag avlåten proposition, nr 210, föreslog Kungl.
Maj :t riksdagen medgiva, att av ifrågavarande område 48,351 hektar finge
mot en köpeskilling av 100,000 kronor samt på vissa villkor i övrigt försäljas
till staden Mariestad. Kungl. Maj:ts sålunda gjorda förslag blev av riksdagen
bifallet (skr. nr 265). Enligt vad revisorerna inhämtat bar köpebref7
å området ännu icke utfärdats.

Jordbruksdriften vid fängelset lämnade under krigsåren en betydande
vinst. Såsom bästa resultat härvidlag kan omnämnas vinsten för år 1918,
vilken uppgick till ett belopp av 35,740 kronor 33 öre. Det ekonomiska resultatet
av jordbruksrörelsen under senaste tioårsperiod framgår av nedanstående
tablå:

kalenderåret 1919 vinst

» 1920 »

» 1921 »

» 1922 » .

lia halvåret 1923 förlust

budgetåret 1923/1924 vinst .

» 1924/1925 »

» 1925/1926 »

» 1926/1927 »

» 1927/1928 »

» 1928/1929 »

kronor 33,357:2 2
» 11,101:31

» 12,667: 61

13,071: 12
» 54,170: 0 3

» 2,374:38

» 491:03

» 5,625: 03

17,778: 05
» 641:11

» 8,259: 9 7

Den för första halvåret 1923 bokförda förlusten bär uppgivits bero därpå,
att räkenskaperna då skulle omläggas för budgetår och att hela utestående
grödan icke medtagits och redovisats förrän räkenskapsåret 1 juli

1923—30 juni 1924, varemot alla utgifter för 1923 års skörd inräknats i
nämnda förlust. Såsom förklaring till de låga vinsterna bar för revisorerna
uppgivits, dels att fängelseförvaltningen alltsedan år 1922 varje år så
långt sig göra låtit sökt nedbringa inventarievärdet från kristidspriser till
realvärden, något som med budgetåret 1928/1929 kunde anses slutfört, dels
ock att alltsedan fång-vården övertog kungsgården ansenliga grundförbättringar
måst utföras å densamma. Premier till fångarna utgå av jordbrukskontot.

Enligt beslut den 13 juni 1924 medgav Kungl. Maj:t, att vid huvudgården
finge uppföras ett svinhus av trä för en kostnad, häri inberäknat värdet
av från gårdsbruket erhållet virke till byggnaden, ej överstigande 7,500
kronor, ävensom att kostnaden finge förskotteras av fångvårdsmedel för
att sedermera ersättas av jordbrukets av kungsladugården avkastning.
Sedermera medgavs genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 september 1925, att
vid huvudgården finge utföras örn- och nybyggnad av ladugård, stall och
loge m. m. för en kostnad av högst 24,000 kronor, häri ej inräknat värdet
av från gårdsbruket erhållna materialier m. m., vilket enligt gjorda

— 14 —

beräkningar uppgick till 28,000 kronor. Tillika föreskrevs, att berörda
kostnad finge av fångvårdsstyrelsen förskotteras av tillgängliga medel för
att sedermera ersättas av jordbrukets avkastning. Samtliga ovannämnda
byggnadsarbeten äro numera avslutade. Anläggning av gödselstad pågick
vid revisorernas besök.

Vid fängelset är följande personal anställd:

1 direktör

1 läkare

2 assistenter (därav 1 för jordbruket)

1 predikant och lärare

1 uppsyningsman

4 överkonstaplar (därav 1 icke-ordinarie)

32 vaktkonstaplar (därav 3 icke-ordinarie)

Till fängelset sändas från de större straffanstalterna i riket sådana fångar,
som avtjänat ett år av det dem ådömda straffet och tidigare sysslat
med jordbruk eller anses kunna genom dylikt arbete vinna framtida utkomst.
Vid en till kungsladugården hörande utgård, Rödjan, försiggår
arbetet i något friare former än vid huvudgården. Till Rödjan, där plats
finnes för åtta fångar, utväljas från huvudanstalten de, som visat gott
uppförande jämte flit och redlighet. Högsta antalet fångar, som någon
dag förvarats i fängelset samt medeltalet fångar under vart och ett av åren
1919—1928 framgår av nedanstående tablå.

Högsta antalet fångar,

Medeltalet fångar

År

sorn någon dag för-varats i fängelset

under året

1919..............

................. 99

90

1920 ...............

............... 96

77

1921.............

............... 89

73

1922 ...............

................. 81

72

1923 ...............

89

78

1924 ...............

................. 88

78

1925 ...............

................ 90

78

1926 ..............

................ 101

86

1927 ...............

................. 101

87

1928 ..............

................. 101

89

Medelkostnaden för fånge och dag under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929
utgör 5 kronor 44 öre. Ifrågavarande medelkostnad har givit revisorerna
anledning från fångvårdsstyrelsen införskaffa följande uppgifter å medelkostnaden
per fånge och dag vid nedanstående fångvårdsanstalter för budgetåret
1928/1929.

- 15

Centralfängelset

å Långholmen

........... kronor 4: 02

»

i Malmö

.......... »

3: 65

»

å Härlanda

............ »

4: —

»

i Härnösand

............ »

4: 6 2

»

» Mariestad .........

............ »

5: 44

»

» Växjö ...............

........... »

3: 71

Straffängelset

» Uppsala .........

............ »

4: 45

»

» Linköping........

........... »

2: 6 0

»

» Jönköping.........

........... »

4: 42

»

» Kalmar

........... »

4: 67

»

» Kristianstad

........... »

2: 79

»

» Karlskrona ......

............ »

3: 3 7

»

» Vänersborg ......

........... »

2: 32

»

» Karlstad..........

............ »

4: 57

»

» Örebro ...............

.......... »

4: 0 6

»

» Västerås............

........... »

3: 61

»

» Falun ...............

........... »

4: 07

»

» Gävle ............

........... »

3: 3 8

Såsom förklaring till den i jämförelse med andra fängelser höga kostnaden
vid ifrågavarande fängelse anföres från fångvårdsstyrelsen, att viel
detta fängelse på grund av fångarbetets art i förening med fängelsets omedelbara
närhet intill staden samt ägoskiftenas splittrade belägenhet, påkallades
proportionsvis starkare bevakning än vid övriga fängelser.

En brist i organisationen vid ifrågavarande fängelse synes vara, att av i ievisorernas
hela personalen allenast en person, nämligen den ene av de båda assisten- utta|l''n|ie
terna, är jordbrukskunnig, under det att all övrig personal rekryteras efter
fångvårdens vanliga former. Detta förhållande måste givetvis inverka
menligt på det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften och försvåra
möjligheterna för bevakningspersonalen att uppträda med tillbörlig
auktoritet i det dagliga arbetet. Enligt revisorernas mening böra åtgärder
vidtagas för avhjälpande av berörda missförhållande.

Bättre anordningar för jordbruksredskapens förvaring synas vara av
nöden.

Beträffande själva fängelset uppmärksamma revisorerna, att ventilationsanordningarna
i köket voro mindre tillfredsställande samt att desinfektionsanordning
för avlusning av kläder saknades.

§ 7.

Revisorerna hava besökt kronohäktet i Visby. Kronohäktet i

Kronohäktets byggnader jämte promenadgårdar uppfördes år 1869. Pro- Visby,
menadgårdarna äro till antalet sex samt byggda av furuplank. Mellan -

— 16 —

Revisorernas

uttalande.

balkarna, sora äro två meter höga, ansluta sig direkt till det fyra meter
höga omfattningsplanket. Vid kronohäktet äro anställda, förutom föreståndaren
för häktet, två ordinarie vaktkonstapel'' och en icke ordinarie
kokerska, tillika vaktfru och sjuksköterska. Antalet fångar var vid revisorernas
besök 3.

Enligt vad revisorerna vid sitt besök iakttogo var trävirket i såväl
omfattningsplanket som mellanbalkarna nedtill rnurket och i övriga delar
starkt angripet av röta. Mellanbalkarnas anslutning direkt till omfattningsplanket
föreföll att vara ur säkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande,
i det en dylik anordning syntes vid fångarnas rastning göra en överklättring
i det fria möjlig.

Revisorerna anse det påkallat, att omfattningsplank och mellanbalkar
ombyggas samt att därvid bör undersökas, huruvida icke tegel eller betong
såsom varande i längden billigast bör komma till användning. Vid promenadgårdarnas
ombyggning synes böra iakttagas, att desamma på lämpligt
sätt anordnas skilda från yttermuren.

— 17 —

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Försvarsdepartementet.

§ 8.

Revisorerna hava avlagt besök vid flygskolan å Ljungbylied.

Flygskolan tillhöriga byggnader utgöras, nied undantag av vissa förrådsbyggnader,
i huvudsak av äldre träbyggnader, vilkas uppvärmning
sker genom lokala eldstäder, kaminer och kakelugnar. Enligt vad revisorerna
vid besöket erforo äro flertalet av eldstäderna efter mångårig användning
utbrända och kunna icke utan avsevärda kostnader ersättas
med nya. Av följande tablå framgår, huru uppvärmningen av flygskolans
lokaler inom f. d. infanterilägret är anordnad.

Bygg-

nåd

nr

Användning

Uppvärmes i
med

Bränsleför-

brukning

Kostnad

Kr.

Kami-

ner

st.

Kakel-

ugnar

st.

Ved

kbm.

An-

tracit

ton

i

Expeditioner ...............

3

10

70

6

1,043: 20

2

Officersbostäder............

1

17

105

4

1,206: 80

j Yärmeledningskost-

3

Officersmäss ...............

(nåd 1,640: — per år.

4

Underolficersmäss.........

1

4

32

3

491: —

6

Radio, fotografi m. m. • • ■

16

—

—

40

2,928: -

7

Manskapsförläggning......

12

--

—

30

2,196: —

8

Exp. och lektionssalar • •

12

—

—

30

2,196: —

9

Manskapsförläggning och

sjukhus.....................

12

—

—

30

2,196: —

10

Manskapsförläggning......

12

—

—

30

2,196: —

12

Manskapsmäss...............

7

3

30

10

994: 50

16

Gymnastikhus..............

2

—

—

8

585: eo

21

V apenverkstad ............

1

—

—

2

146: 40

f Ej beräknad ingå

23

Matinrättning...............

—

—

—

—

—

i värmecentralnätet.

J Bränslekostnaden för

28

Badhus........................

—

—

—

79

34

237

193

16,179: —

[för år.

För eldningen erfordras enligt vad revisorerna inhämtat utöver en fast
anställd eldare omkring 1,050 arbetsdagar för år. Kostnaderna för underhåll
och nyanskaffning av kaminer samt reparation av kakelugnar hava

2 — 291032. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. I.

Flygskolan å
Ljungbyhed.

Truppförband

D e

bet

K r e

d i t

Anslag

kr.

Uppbörd

kr.

Extra

anvisning

kr.

Summa

kr.

Bränsle

kr.

Lyse

kr.

Vatten

kr.

Renhållning

kr.

Diverse

kostnader

kr.

Summa

utgifter

kr.

1

9 2 7 -

-19 2

8

2. flygkåren ............

6,000

—

—

12,815: 72

18,815: 72

13,287: 3 6

1,533: 69

—

1,018: 61

2,976: 06

18,815: 72

3. » ............

12,000

—

5,481: 8 5

10,242: 68

27,724: 3 8

18,777: 47

5,739: 17

—

1,885: 60

1,322: 14

27,724: 88

4- » ............

15,000

—

5,972: 6 0

13,333: 08

34,305: 58

16,515: 76

9,669: 01

1,919: —

2,320: 96

3,880: 8 6

34,305: 58

Flygskolan ............

10,000

—

13,836: 7 6

22,643: 86

46,480: 62

28,917: 9 7

8,980: 4 9

911: 98

6,684: 6 2

985: 56

46,480: 62

Summa

43,000

—

25,291: 11

59,035: 19

127,326: 80

77,498:_55

25,922: 86

2,830: 9s

11,909: 79

9,164: 6 2

127,326: 80

1

9 2 8 -

-19 2

9

2. flygkåren............

15,000

—

63: 22

13,380: 90

28,444: 12

14,885: 80

9,537: 8 5

884: 66

3,038: 53

97: 7 S

28,444: 12

3. » ............

18,000

—

3,916: 86

2,574: 8 0

24,491: 16

15,047: 80

6,314: 18

—

2,669: 49

459: 68

24,491: 15

4. » 1............

18,000

—

5,330: 04

23,972: 16

47,302: 2 0

129,253: 34

7,837: 92

2,673: 7 5

3,084: 30

4,452: 8 9

47,302: 2 0

Flygskolan ............

20,000

—

14,919: 19

15,754: 6 9

50,673: 78

34,039: -

7,471: 51

—

7,803: 08

1,360: 19

50,673: 7 8

Summa

71,000

—

24,229: 8 0

55,681: 9 5

150,911: 25

93,225: 44

31,161: 46

3,558: 41

16,595: 40

6,370: 54

150,911: 25

1 Sedan den av riksdagen beviljade uppvärmningsanlägguingen vid 4. flygkåren färdigställts, torde enligt vad revisorerna inhämtat
en minskad bränsleförbrukning vid kåren kunna förväntas.

— 19 —

Medelkostnad per

tjänstgöringsdag

Truppförband

för bränsle

öre

för lyse

öre

för vatten

öre

för ren-hållning
öre

för diverse
kostnader

öre

Summa

öre

2. flygkåren........................

26.8

3.1

19 2 7

— 1 9 2

2.1

6.0

38.0

3. » .......................

40-7

12.4

—

4.1

2.9

60.1

4. » ........................

71.c

41.9

8.3

10.1

16.8

148.7

Flygskolan ........................

72.8

22.6

2.3

16.s

2.5

117.0

Summa

49.9

16.4

1.8

7.5

5.3

81.4

2. flygkåren........................

27.9

17.9

19 2 8

1.7

— 1 9 2

5.7

0.2

53.4

3. » .......................

33.0

13.8

—

5.8

1.0

53.6

4. » ........................

93.8

25.0

8.5

9.8

14.2

150.8

Flygskolan ........................

73.9

16.2

—

16.9

3.0

llO.o

Summa

52.9

17.7

2.0

9.4

3.6

85.6

de två senaste åren uppgått till i medeltal 3,200 kronor för år. Därest uppvärmningen
även i framtiden skall ske medelst kaminer skulle en nyanskaffning
av 20 kaminer för år erfordras, vilket skulle medföra en årlig
kostnad av omkring 3,000 kronor.

Beträffande de särskilda truppförbandens utgifter å flygvapnets anslag
till bränsle, lyse, vatten och renhållning under budgetåren 1927/1928 och
1928/1929 samt medelkostnaderna för tjänstgöringsdag, vilja revisorerna
meddela ovanstående uppgifter (sid. 18—19).

Kostnaderna för bränsle, lyse, vatten och renhållning vid flygskolan uppgingo
under budgetåret 1926/1927 till 33,902 kronor 31 öre; 1926 års revisorer,
som funno bränslekostnaderna anmärkningsvärt höga, ifrågasatte i
anledning härav en utredning i vad mån utgifterna vid flygskolan å Ljungbyhed
kunde nedbringas. Något uttalande eller någon åtgärd från riksdagens
eller Kungl. Maj:ts sida förekom icke i anledning av vad 1926 års
revisorer anfört.

Vidare har flygstyrelsen bland sina anslagsäskanden för budgetåren
1928/1929, 1929/1930 och 1930/1931 hemställt örn anvisande av medel för uppförande
av en värmecentral vid flygskolan, varvid kostnaderna för anläggningen
beräknats till 179,000 kronor. Den ifrågasatta värmecentralen
beräknas draga en bränslekostnad av mellan 9—10,000 kronor per år samt
avses kunna skötas av de vid flygskolan nu anställda maskinisten och eldaren.

TJppvärmningsanordningarna vid flygskolan äro uppenbarligen synnor- Revisorernas
ligen otillfredsställande. Också hava kostnaderna för uppvärmningen ställt uttalande -

— 20 —

Vattenledningen
vid 4. flygkårens
etablissement
å Frösön.

sig mycket höga. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att
flygvapnets anslag till bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.,
som i riksstaten för budgetåret 1927/1928 upptagits till 60,000 kronor samt
för budgetåret 1928/1929 till 90,000 kronor, under sistnämnda budgetår överskridits
med icke mindre än 64,366 kronor 86 öre. Med de nuvarande
värmeanordningarna vid skolan torde det emellertid enligt revisorernas
mening icke vara möjligt att i någon vidare mån nedbringa värmekostnaderna.
Härtill kommer att för närvarande en effektiv uppvärmning av i
första band manskapets förläggningslokaler, sorn äro inrymda i äldre träbyggnader,
knappast låter sig göra samt att de nuvarande anordningarna
ur brandsäkerhetssynpunkt måste anses synnerligen otillfredsställande.

Vidare måste det enligt revisorernas mening anses mindre lämpligt att
i den omfattning som nu sker använda värnpliktig handräckningspersonal
för uppvärmningen av skolans etablissement.

Av det sålunda anförda synes revisorerna framgå, att åtgärder snarast
möjligt böra vidtagas för nedbringande av uppvärmningskostnaderna vid
flygskolan samt åstadkommande av en effektiv uppvärmning av lokalerna.
Härvid synes böra tagas under övervägande, huruvida icke anordnandet
därstädes av en värmecentral vore för statsverket ur alla synpunkter förmånligast.

§ 9.

Revisorerna hava avlagt besök vid 4. flygkårens förläggningsplats å
Frösön.

Enligt 1925 års riksdags beslut rörande organiserandet av flygvapnet
skall nämnda kår vara förlagd till Jämtlands fältjägarregementes förutvarande
mötesplats å Frösön, och skulle för anordnandet av kårens
förläggning ett flertal å mötesplatsen ännu kvarstående byggnader tagas
i anspråk. Engångskostnaderna för byggnader m. m. beräknades
approximativt till 261,000 kronor.

För anordnande av ångcentral med badinrättning m. m. för 4. flygkårens
etablissement å Frösön anvisade 1927 års riksdag 143,000 kronor.
Vidare har 1928 års riksdag för anordnande av vatten- och avloppsledningar
för 4. flygkårens etablissement å Frösön anvisat 248,000 kronor.

Enligt vad revisorerna inhämtat erhölls vid under tiden 20—27 maj
1927 verkställd provpumpning av borrhål för planerad bögvattenbassäng
för 4. flygkårens vattenledningsverk å Frösön, då rören nedsattes å 74—
94 meters djup, en vattenmängd av 5,400 liter per timme. Som vatten
förbrukningen vid kåren beräknats till mellan 10,000 och 15,000 liter per
dygn, ansågs provpumpningen fullt tillfredsställande, och den blivande
högvattenbassängen ansågs kunna förläggas invid borrhålet. Efter det
nämnda anslag till vatten- och avloppsledningar vid 4. flygkåren ställts
till flygstyrelsens förfogande, uppgjordes inom flygstyrelsen beskrivning
av erforderliga yttre vatten- och avloppsledningar, vilken beskrivning

— 21 -

låg till grund för infordrandet av anbud. Genom kontrakt den 30 juli
1928 mellan flygstyrelsen och aktiebolaget Anderssons Värme- oell Vattenledningsaffär,
Östersund, förband sig nämnda firma att utföra ifrågavarande
ledningar mot en ersättning av 182,000 kronor. Arbetet skulle
vara slutfört senast den 31 december 1928. Enligt kontraktet åligger
det entreprenören att under en tid av två år från arbetets avsynande
och godkännande ansvara för arbetets goda beskaffenhet; skolande före
ansvarstidens utgång besiktning förrättas för utrönande av de bristfälligheter,
som böra av reparatören och på hans bekostnad avhjälpas,
och skall entreprenören inom tid, som av flygstyrelsen bestämmes, hava
avhjälpt bristfälligheterna, vid äventyr att flygstyrelsen själv låter på
hans bekostnad utföra reparationsarbetena i fråga.

Enligt styrelsens uppdrag besiktigades nämnda arbete den 17 december
1928 av chefen för arméförvaltningens fortifikationsdepartements
värmebyrå O. N. Bruhn, som i huvudsak icke hade något att erinra
mot det utförda arbetet. Vid besiktningstillfället var emellertid vatten
icke påsläppt, enär högvattenbassängsanläggningen, vilken enligt kontrakt
den 9 oktober 1928 skulle utföras av byggmästaren O. Bröms mot
en ersättning av 19,000 kronor och skulle vara färdig senast den 15 december
1928, vid nämnda tillfälle icke ännu färdigställts.

Ansvarsbesiktningstiden för de yttre vatten- och avloppsledningarna
utgår således den 17 december 1930.

På grund av att vattentillgången i borrhålet under vintern 1928—1929
så gott som upphörde, har flygstyrelsen låtit fördjupa borrhålet med
10 meter, varvid under provpumpning under tiden 26—31 oktober 1929
en vattenmängd av 3,600 liter per timme erhållits, vilken vattenmängd
torde vara tillfyllest för kårens behov.

Utgifterna intill den 1 november 1929 för anläggandet av vatten- och
avloppsledningar vid 4. flygkåren framgå av följande sammanställning.

Brunnsborrning med pumpanläggning, filter och elektrisk

installation ............................................................................ kronor

Vatten- och avloppsledningar................................................ *

Byggnadskostnader för högvattenbassäng

Kontrollkostnader, annonser m. m.................................... »

15,953: 5 5
210,425: —
19,000: —
2,615: 08

Behållning

Summa utgifter kronor 247,993: 6 3

............................. » 6: 3 7

Summa kronor 248,000: —

Sedan anläggningen i sin helhet blivit färdigställd, har det visat sig
att vid upprepade tillfällen fel uppstått å rörledningen. Vid revisorernas
besök hade flera provpumpningar verkställts för att konstatera
bristfälligheternas omfattning. Häröver har chefen för 4. flygkåren don
29 november 1929 avgivit följande redogörelse till flygstyrelsen.

— 22 —

Sedan jag av chefen för militärbyrån erhållit muntlig anvisning, att
tillsamman med vederbörande entreprenör vidtaga vissa mått och steg
för iordningställandet av härvarande nyanlagda vattenledning, får jag
härutinnan vördsamt avgiva nedanstående rapport.

I ledningen har tid efter annan uppstått stora läckor, förorsakande
vattnets urrinnande i stora kvantiteter. Det synes som örn rören från
början haft mindre sprickor, och att när vattentrycket en tid fått verka,
rören uppfläkts på sådana ställen.

De undersökningar, som verkställts å rören vid de ställen, där sprickor
lippstadt, visa, att rören äro belastade med defekter, härrörande från
fel i gjutningen. Rören äro nämligen över tvärsnittet icke lika tjockväggiga
utan förete på sina ställen allt för tunnt gods. Jag håller det
för otroligt, att dessa rör kunnat motstå den provtryckning på 20 atmosfärer,
som kontraktsenligt stipulerats.

Vattentrycket i ledningen har varit ansenligt, till en del beroende på,
att pumpen till avhärdningsfiltret arbetar med avsevärt större tryck,
än förhållandet krävt. Sedan motorn till denna pump nedbringats i hastighet
från 2,400 varv till 1,600 varv per minut, har emellertid vattentrycket
i ledningen nedbringats från 9.5 till 6.5 kilogram.

Sedan en grov läcka i ledningen tätats, provades läckaget under natten
mellan den 18 och 19 dennes för ett tryck av 10 kilogram. Läckaget visade
sig då nedbringat till 6 å 7 minutliter. Sedan ytterligare en del
mindre läckor tätats, har detta läckage nedbringats till l.i minutliter, vilket
nu hållit sig konstant under en veckas tid.

Entreprenörens ombud ingenjör Ögren har meddelat, att detta läckage
icke torde kunna ytterligare nedbringas.

Vattentillgången är nu omkring 50 minutliter eller omkring 3 kubikmeter
i timmen. Provmätningar hava givit vid handen, att vattenbehovet
denna tid (inklusive nyssnämnda läckage) rör sig omkring 18 kubikmeter
per dygn. Detta behov innefattar behovet till värmecentralen,
som nu är inkopplad till vattenledningen. Detta innebär en pumpning
av cirka 6 timmar per dygn.

Innebära dessa förhållanden ett fortvarighetstillstånd synes alltså kårens
vattenfråga vara säkrad.

Vattnet är efter filtreringen mjukt och av god halt.

Härom anhåller jag vördsamt få angiva följande.

I fråga örn vattentillgången finnes givetvis ingen garanti, att densamma
i fortsättningen, särskilt under den vattenfattiga perioden på
senvintern och förvåren, kommer att vara tillräcklig. Jag anser emellertid,
att man efter den senaste utökningen av borrhålet är berättigad
att hysa föidioppning, att så skall vara fallet.

Angående rörledningens kvalitet måste fortfarande vissa tvivel råda.
De defekter å rören, som tack vare läckorna kommit till synes, kunna
ju fortfarande förefinnas å andra rör, fastän de ännu så länge hålla ihop.
Jag har för den skull föreslagit ingenjör Ögren att trycka hela ledningen
sektionsvis med 15 kilograms tryck. Förslaget accepterades till en början,
men har ej kommit till utförande, då ingenjör Ögren anser, att av
stängningsventilerna icke kunna hålla detta tryck, och att man alltså
icke i sektionerna kan ernå detsamma. Viss farhåga, att själva rören
icke skola hålla, torde härvid influerat.

Otvivelaktigt skulle en dylik provtryckning giva en viss garanti för
framtiden. Skulle emellertid härvid stora sprickor uppstå, nödvändig -

— 23 —

görande ett omfattande arbete, kommer kåren sannolikt att för hela
vintern bliva hänvisad till föregående olidliga förhållanden i fråga örn
vattenanskaffningen. Det synes mig därför värt att överväga, huruvida
icke i stället en avsevärd utökning av garantitiden av entreprenören

kunde begäras. . ... ,

Beträffande det kvarstående läckaget å l.i minutliter ar jag ur ständ
avgöra, huruvida en dylik tolerans kan medgivas, eller örn absolut täthet
skall påfordras. De sakkunniga uttlanden, jag härutinnan införskaffat,
äro icke eniga.

Härvid är emellertid att märka, att vattentillgången under sommarmånaderna
var mindre (den minsta uppmätta 12 minutliter). Enligt
nyssnämnda uppgift örn behovet skulle visserligen även denna vattenkvantitet
varit tillräcklig, för den händelse pumpen körts större delen
av dygnet, meri som det mesta av vattnet rann ut i de dåvarande stora
läckorna, kunde ett dylikt utprovande av behovet icke ske. Detta behov
antogs därför större och misstanke örn läckaget uppstod först senare.

Det är antagligt, att örn vattentillgången varit större, misstanke örn
vattnets utrinnande tidigare uppstått och att de nödvändiga reparationerna
därför vid ett tidigare stadium utförts, därmed minskande nyssnämnda
kostnader, vilkas omfattning således delvis kunna härledas till

den dåliga vattentillgången. .

Vilken hänsyn, som härtill bör tagas vid ett eventuellt ersättningskrav,
undandrager sig emellertid mitt bedömande.

För uppkörning av sjövatten till ängcentralen har under budgetåret
1928/1929 utbetalts 2,673 kronor 75 öre varav 1,948 kronor 75 öre belöper
sig å tiden efter den 31 december 1928. För sådan vattenkörning efter
innevarande budgetårs ingång har utbetalts 906 kronor 30 öre. Vidare
har under budgetåret 1928/1929 vid kåren utbetalts ersättning för transport
av manskap till Östersund för erhållande av bad m. m. med 1,326
kronor 75 öre, varav 743 kronor belöper sig på tiden efter den 31 december
1928. För liknande transporter under innevarande budgetår har utbetalts
262 kronor 50 öre.

Av det anförda framgår att vattentillgången vid 4. flygkårens vatten
ledning redan nu under vissa tider icke varit tillräcklig, samt att någon
säkerhet för att densamma skall kunna i fortsättningen året örn tillgodose
flygkårens behov knappast förefinnes. Ifråga om rörledningen torde det
få anses ådagalagt att densamma icke är i överensstämmelse med gällande
avtal. Revisorerna förutsätta att rören före garantitidens utgång
avprovas med det kontraktsenliga trycket samt att statsverket hålles
skadeslöst för den merkostnad, som åsamkats statsverket genom att vattenledningen
icke kunnat användas på grund av vattenrörens bristfällighet.

Revisorernas

uttalande.

— 24 —

Underhållskostnaderna

för 4. flygkå
rens automobiler
och motorcyklar.

§ 10.

Vid sin. glansning av räkenskaperna för 4. flygkåren hava revisorerna
uppmärksammat de betydande kostnaderna för underhåll av kå
rens automobiler och motorcyklar. Underhållsarbetena hava utförts vid
kårens verkstad samt kostnaderna härför, 17,864 kronor 48 öre, bokförts
såsom utgift å anslaget till flygmateriel. Beloppet har däremot upptagits
såsom inkomst å särskild för verkstaden upplagd redovisningstitel.

Av nedanstående tablå framgår närmare kostnaderna för underhållet
för vart och ett av kårens motorfordon under budgetåret 1928/1929.

Chevro-

let

Z. 1899

Hudson
Z. 769

Ford
Z. 1898

( Scania
Z. 1900

Nash

Z. 2385

Tank-

vagn

Ambu-

lansbil

Motor-cykel
Z. 266

Motor-

cykel

Z. 267

| Motor-cykel

Z. 268

1928

Juli ...

172: 19

Aug. ...

357: 56

164: 71

142: 82

158: 55

—

39: 02

27: 64

61: 91

90: 9 5

_

Sept. ...

490: 20

253:18

66: 4 3

115: 77

65: 09

20:15

—

58: 65

56: 83

125: 66

Okt. ...

562: 84

227: 95

139: —

242: 9 5

—

114: 60

3: 90

68: 85

163: 4 9

97: 74

Nov. ...

688: —

395:3 0

292: 0 7

413: 34

—

264: 16

50: 3 2

64: 15

48: 6 0

14: —

Dec. ...

61: 25

51: 20

—

112: 33

142: 69

—

—

221:60

—

81: —

1929

Jan- ...

1,315: 13

402: 4 9

86: 26

230: 3 9

226: 5 9

204:75

62: 28

222: 6 9

154: 50

104: 60

Febr____

115: 21

142: 75

140: o i

168: 31

—

—

109: 20

147: 30

138: 40

Mars ...

201:19

112: 38

5: 4 0

130: 6 7

125: 36

122:60

—

68: 80

4: —

316: 53

April..

/ 285: 74

/ 92: 96

/-

/ 58:6 9

/ 124:24

(43: 36

( -

/32: 66

( -

/ 36:7 5

\ 325: 3 7

\ 176: 29

\ -

\ 285: 09

\ 211: 70

\21: —

(13: 50

\ 16: 19

\ -

\ 56:30

Maj ...

141: 06

181:40

—

155: 7 0

290: 83

8: 90

4: 51

22: 65

810: 44

1: 60

Juni ...

261: 82

1,222: 26

—

308:11

198: 88

8: 60

8: —

7: 2 6

364: 6 6

41: 66

S:a

4.977: 5 5

3,422: 861731: 9sj

2,351: 60

1,553: 6 9 j847: 131

170: 16|954: 61

1,840: 7 7

1,014: 14

Summa underhållskostnader för budgetåret 1928/1929 kr. 17,864: 4 8.

Anledningen till att underhållskostnaderna för kårens motorfordon
bokförts med så avsevärda belopp torde enligt vad revisorerna under
hand inhämtat, bero på att driftkostnaderna för verkstaden ställt sig
höga därigenom att vissa tider arbetsbrist gjort sig gällande vid verkstaden
utan att motsvarande minskning av personalen kunnat ske.

Revisorerna hava inhämtat att chefen för 4. flygkåren i anledning av
den arbetsbrist, som under vissa tider gjort sig gällande vid verkstaden,
i skrivelse den 2 augusti 1927 till flygstyrelsen framhållit att för beredande
av arbete åt verkstadens personal under de tidsperioder, arbetsbrist
rådde vid verkstaden, tillverkningen av reservdelar, i den mån det
vore möjligt, borde överflyttas från de centrala flygverkstäderna till
flygkårernas verkstäder.

— 25 —

Nedanstående tablå utvisar inkomster, utgifter och behållning å flyg
vapnets verkstadstitlar under budgetåret 1928/1929:

Kår

Ingående

balans

kr.

Inkomster

kr.

Utgifter

kr.

Behållning
den 30/e 1929
kr.

2. flygkåren ............ .......................

_

88,345: is

88,345: 13

—

4. » ....................................

4,672: 28

188,126: 17

172,552: 58

20,245: 87

Flygskolkåren .................................

831: 24

96,818: 08

95.425: 53

2,223: 7 9

Centrala llygverkstaden, Malmen 1 ......

4,905: 8 0

826,250:3 8

830,022: 93

1,133: 25

» » Västerås.........

11,409: 3 0

805,774: o 7

800,735: 83

16,447: 54

Enligt revisorernas mening måste de bokförda underhållskostnaderna
för 4. flygkårens automobiler och motorcyklar under budgetåret 1928/
1929, 17,864 kronor 48 öre, anses synnerligen höga. Erinras må, att medelsbehovet
för underhåll och förnyelse av hilar, motorcyklar och motorbåtar
för hela flygvapnet i 1928 års statsverksproposition uppskattas till
38,500 kronor.

Utan att närmare ingå på de vid kårens verkstad tillämpade grunderna
vid beräknandet av ersättningen för ifrågavarande underhållsarbeten
vilja dock revisorerna med hänsyn till den avsevärda behållning,
som under budgetåret 1928/1929 uppkommit å driften vid flygkårens verkstad,
ifrågasätta, huruvida icke i förevarande fall en lämpligare avvägd
beräkningsgrund bort tillämpas.

Med anledning av den arbetsbrist, som under vissa tider förekommit
vid verkstaden, vilja revisorerna framhålla önskvärdheten av att detta
missförhållande avhjälpes. Den av chefen för 4. flygkåren ifrågasatta
utvägen att överflytta tillverkningen av reservdelar för flygvapnet från
de centrala flygverkstäderna till flygkårernas verkstäder synes i detta
hänseende värd beaktande.

§ 11.

Försäljningen av statens tomter å de stadsplanelagda delarna av Djurgården
handhaves av Djurgårdskommissionen, som därvid sedan lång
tid tillbaka tillämpar följande förfaringssätt.

Sedan det bestämts, vilka tomter, som under den närmaste tiden lämpligen
böra försäljas, ingiver kommissionen till Kungl. Maj:t förslag till
minimipriser å tomterna ifråga. Därvid utgår kommissionen enligt vad
revisorerna erfarit från det värde, tomten kan anses äga med hänsyn till
sitt läge, grundförhållanden och bebyggelsesätt enligt fastställd stadsplan
jämte därtill hörande byggnadsbestämmelser ävensom vissa övriga
omständigheter, varav tomtens försäljningsvärde kan anses vara bero 1

Underhållet av 3. flygkårens automobiler och motorcyklar har överlämnats till centrala
Tlygverkstaden å Malmen.

Revisorernas

uttalande.

Försäljningen
av tomter å
norra Djurgården.

— 26 -

Revisorernas

uttalande.

ende. Vid kalkylerandet av tomtens minimipris uppskattas detta med
utgångspunkt från det antal eldstäder, som en blivande byggnad å tomten
kan beräknas innehålla under förutsättning, att tomten vid bebyggelsen
fullt utnyttjas. Förutom ovannämnda omständigheter beaktas
därjämte vid förslagets uppgörande tillgången på välbelägna tomter i
Stockholm, hyresmarknaden och det allmänna penningläget. Ofta plägar
kommissionens förslag åtföljas av till kommissionen från spekulanter
ingivna anbud å tomterna.

Över förslaget till minimipris burkar yttrande inhämtas av byggnadsstyrelsen.
Kungl. Majit fastställer därefter minimipris för tomterna,
vilka pris dock icke offentliggöras. Vid därefter skeende försäljning av
tomter infordras icke anbud å tomterna, utan kan i regel en köpare förvärva
en tomt så snart han anmäler sig hos kommissionen och bjuder
ett pris, som uppgår till eller överstiger minimipriset. Dock tages härvid
hänsyn till sådana förändringar i det allmänna konjunkturläget, som
inträffat efter minimiprisernas fastställande, i den mån dessa förändringar
anses inverka till höjandet av tomtvärdet. Varje köpekontrakt
underställes därefter Kungl. Majit för prövning och fastställelse.

Djurgårdskommissionens försäljningar hava hittills givit ett medelpris
av 1,458 kronor per eldstad.

Till revisorernas kännedom har kommit att vid försäljning av tomter
i kvarteret Hornblåsaren under år 1928, vartill kommissionen den 1 juni
1928 erhållit Kungl. Majits bemyndigande, köpare till tomterna jämförelsevis
snart efter köpet kunnat försälja dessa och därvid tillgodogöra
sig en avsevärd vinst. Sålunda har bland annat i ett fall en person,
som genom av Kungl. Majit den 19 oktober 1928 fastställt köpekontrakt
för ett pris av 110,200 kronor (motsvarande 175 kronor per kvadratmeter)
jämte särskild ersättning av 5,000 kronor för avröjning inköpt en tomt i
nämnda kvarter, omedelbart därefter transporterat köpet med oförändrade
villkor på ett bolag, vilket i sin tur försålt tomten till en byggmästar
firma, som den 10 december 1928 erhållit lagfart å tomten och därvid
uppgivit köpeskillingen till 235,000 kronor. En annan tomt i samma
kvarter har genom av Kungl. Majit den 1 juni 1928 fastställt köpekontrakt
försålts till ett pris av 200,000 kronor (motsvarande 271 kronor 77
öre per kvadratmeter), varjämte såsom särskild ersättning för tomtens
avröjning ytterligare betalts 10,000 kronor. Den 17 december 1928 har
lagfart meddelats för annan person än köparen och har därvid köpeskillingen
uppgivits till 280,000 kronor. Tillträde till tomterna Ilar, på
grund av att desamma tidigare disponerats av arméns intendenturförråd
i Stockholm, kunnat ske först den 1 november 1928.

Med hänsyn till bristen på välbelägna tomter inom de centralare delarna
av Stockholm, synes det knappast kunna undvikas att vid försäljning
av tomter personer, som inköpa sådana i spekulationssyfte, under

27 —

nu rådande konjunkturer på bostadsmarknaden, i vissa fall kunnat erhålla
betydande mellanhandsvinst. Dock torde det kunna ifrågasättas,
huruvida icke med hänsyn till konjunkturläget den av Djurgårdskom
missionen tillämpade försäljningsmetoden kan i viss mån anses möjliggöra
detta. Enligt vad revisorerna erfarit har även Stockholms stad just
med hänsyn till rådande förhållanden funnit sig böra för närvarande tili
lämpa andra försäljningsmetoder än tidigare varit fallet och i stället
övergått till anbudsförfarande. Man har också därigenom velat bereda
samtliga spekulanter tillfälle att kunna förvärva viss tomt. Från Djurgårdskommissionens
sida har emellertid framhållits, att enligt kommissionens
uppfattning det rådande läget å tomtmarknaden icke borde föranleda
ändring i de av kommissionen tillämpade försäljningsmetoderna
särskilt med tanke på framtida försäljningar och det allmänna intresse
kommissionen även har att företräda. Revisorerna äro dock av den uppfattningen,
att det rådande läget å tomtmarknaden bör föranleda till
vidtagande även från statens sida av särskilda åtgärder. Revisorerna
vilja därvid framhålla, att de icke hava något att erinra mot att minimipris
fortfarande fastställas, men anse det kunna ifrågasättas, huruvida
icke, sedan dylika pris bestämts, åtminstone tillsvidare förseglade
anbud å en eller flera tomter böra till viss tidpunkt infordras, vilka anbud
därefter borde behandlas i enlighet med föreskrifterna i gällande
upphandlingsförordning. Det högsta av de ingivna anbuden synes därefter
böra antagas, därest anbudet kan anses vara ur statens synpunkt
acceptabelt och det i varje fall icke understiger fastställt minimipris.

Med hänsyn till att inom kort nya områden å norra Djurgården torde
komma att upplåtas för försäljning hava revisorerna funnit sig böra fästa
uppmärksamheten på ovan angivna förhållanden.

— 28

En som nodhjälpsarbete

utförd järnvägsanläggning

Hällefors—
Gravendal.

FEMTE HUVUDTITELN.

Socialdepartementet.

§ 12.

Revisorerna hava besökt ett av statens arbetslöshetskommission utfört
järnvägsbyggnadsf öretag å Hällefors bruks ägor inom Örebro och Kopparbergs
län. Detta företag avser anläggning av en 3.3 mil lång järnväg
från Hällefors norrut till Gravendals station å den Sävsnäs järnvägsaktiebolag
tillhöriga järnvägen Neva—Annefors—Hörken. Järnvägen
skall utbyggas med en spårvidd av O.802 meter eller densamma som
ovannämnda järnväg Neva—Hörken erhållit.

Anläggningen har tillkommit efter en på hösten 1927 av Hällefors
bruks aktiebolag hos Kungl. Maj:t gjord framställning. Häri framhölls
lämpligheten av företagets igångsättning med hänsyn till det stora behovet
av ökade arbetstillfällen för ortens befolkning, som drabbats av
stor arbetslöshet på grund av de ogynnsamma konjunkturerna inom
järnindustrien. Företaget komme — anfördes det vidare — att medföra
fördel för bolagets skogsförädlande industrier, och staten hade alltså ett
intresse av företagets tillkomst, då staten genom aktiebolaget Kreditkassan
— som innehade bolagets samtliga preferensaktier 19,500,000 kronor
samt cirka 1,500,000 kronor av bolagets stamaktiekapital — vore synnerligen
starkt intresserad i bruksbolaget. Ehuru bolaget vore förhindrat
erhålla sådan kredit att järnvägsföretaget i sin helhet kunde komma
till utförande, vore bolaget dock, under förutsättning av arbetslösbetskommissionens
medverkan till järnvägsföretagets förverkligande, i stånd
att anvisa 400,000 kronor eller det belopp, som enligt upprättade kostnadsförslag
skulle bliva behövligt för materiel och arbeten, som kommissionen
ej lämpligare kunde utföra. — Efter hörande av arbetslöshetskommissionen
och statskontoret har Kungl. Majit genom beslut den 2 december
1927 förklarat binder icke möta för kommissionen att låta som
statliga nödhjälpsarbeten utföra de arbeten å en ifrågasatt järnvägsanläggning
Gravendal—Hällefors, vilka kommissionen funne vara för
ändamålet lämpade.

I de ursprungliga inom bolaget uppgjorda kalkylerna synes man hava
räknat med en anläggningskostnad för järnvägsföretaget av omkring

840,000 kronor, varav såsom ovan nämnts omkring 400,000 kronor skulle
anskaffas av bolaget.

Enligt två kontrakt mellan Hällefors bruks aktiebolag och arbetslöshetskommissionen
den 12 januari och den 19 september 1928, har kom -

— 29 —

missionen därefter åtagit sig att utföra ifrågavarande järnvägsbyggnad,
utan att bolaget drabbas av några kostnader för arbetspersonalens avlöning,
förplägnad och resor med undantag för viss befälspersonal, men
med skyldighet för bolaget att tillhandahålla räls, virke och all annan
arbetsmateriel ävensom bostadslokaler, ombesörja och bekosta körslor
m. m.

Arbetslöshetskommissionens kostnader beräknades i kontrakten till
sammanlagt 605,575 kronor.

Arbetena å järnvägsanläggningen igångsattes i december 1927. Under
månaderna januari—april 1928 uppgick arbetsstyrkan till omkring 400
man och under december 1928—mars 1929 till cirka 800 man för att under
somrarna 1928 och 1929 nedgå till cirka 100 man. Sammanlagda
antalet dagsverken örn 8 timmar hava från arbetets början intill ingången
av september 1929 utgjort 90,542.

Rörande redan nedlagd och beräknad återstående kostnad, i vad densamma
belöper å arbetslöshetskommissionen, hänvisas till följande från
kommissionen erhållna tablå.

A. Nedlagda kostnader (bokförda) från arbetets början t. o. m. den 31

augusti 1929.

I. Arbetskostnad.

a. Löner till arbetare ........................... kr. 412,770:5 6.

b. Administration å arbetsplatsen jämte

redskap och materialkostnad ............28,901: 46 441,672: 02

II. Sociala kostnader,

vilka inkludera arbetarnas ortstillägg, resor, sjukvård,
förläggningskostnader samt dem på arbetsplatsen belöpande
delen av Arbetslöshetskommissionens centrala
förvaltning ........................................ ....81,528: 6 8

Summa I och II 523,200: 70

B. Beräknad återstående kostnad.

III.

Arbetskostnad ....................

.............................................. 224,000: —

IV.

Sociala kostnader ...............

.................................... 36,000: —

Summa III och IV 260,000: —

Den nya järnvägen har ansetts komma att medföra stora ekonomiska
fördelar genom minskade frakter för sågavfall från Hällefors till trämassef
abrikerna vid Annefors; detta avfall eller den s. k. sågribben måste
för närvarande fraktas via Bergslagsbanan med omlastning vid Hörken.
Ensamt härigenom skulle kunna vinnas en årlig besparing i frakter
m. m. på över 70,000 kronor. Läggas härtill de minskade kostnaderna för
utfrakterna av massa från Annefors samt vissa andra fraktvinster även -

Revisorernas

uttalande.

- 30 —

som ökade möjligheter att som sulfatved vid Annefors använda vissa kvantiteter
avverkat virke, som för närvarande måste kolas, skulle enligt tidigare
uppskattning man i direkt årlig vinst av den nya banan kunna
räkna med ett belopp av något över 120,000 kronor, d. v. s. cirka 15 procent
å det anläggningskapital av 840,000 kronor, varmed man ursprungligen
synes hava kalkylerat. Härtill bar ansetts komma vissa andra fördelar
i form av lättare virkestransporter till Hällefors samt ökad rörelse
och markvärdestegring utmed banan.

Vid bedömandet av företagets ekonomiska berättigande bör emellertid
hänsyn tagas till den ombyggnad av bruksbolagets övriga järnvägssystem
som i samband med den nya järnvägsanläggningen måst planeras.
Brukskomplexets övriga järnvägslinjer, sammanlagt 57 kilometer örn sidospår
inräknas, hava nämligen en spårvidd av allenast 0.742 meter; för
samtrafik med den nya linjen Hällefors—Gravendal förutsättes alltså
deras breddning till 0.802 meter.

Den nya banan Gravendal—Hällefors är avsedd att bliva huvudtrafikleden
från Annefors; härmed bomme också betydelsen av sträckan Gravendal—Hörken
å Sävsnäs järnväg, vari Hällefors bruk är huvudintressent,
att avsevärt reduceras. På grund härav har förutsatts att koncessionen
å sistnämnda sträcka skulle få överflyttas till den nya linjen
Gravendal—Hällefors. Härigenom kunde bansträckan Gravendal—Hörken
erhålla ett billigare underhåll än den för närvarande bar i och för
den koncessionerade trafiken. Någon ansökan örn koncessionens över
flyttning har emellertid ej ännu ingivits.

Vid revisorernas besök pågingo vissa schaktnings- och vattenavledningsarbeten
å den sydligare, cirka 1 mil långa sträckan upp mot Sä venford.
Å den nordligare cirka 2 mil långa sträckan Sävenfors—Gravendal hade
rälsläggningen i det närmaste redan hunnit avslutas.

Vad angår arbetslöshetskommissionens utgifter för ifrågavarande anläggning
vilja revisorerna erinra hurusom visst överskridande av de beräknade
kostnaderna redan måste konstateras. Medan i kontrakten med
bolaget angivits en kostnad av sammanlagt 605,575 kronor bar man i
verkligheten, enligt arbetslöshetskommissionens senaste kalkyler, att,
räkna med ett kostnadsbelopp av 788,000 kronor. Arbetena äro dock ännu
ej avslutade, och innan så skett är något definitivt omdöme rörande kost
nadsöverskridandet ej möjligt. I ovannämnda siffror ingå endast arhetslöshetskommissionens
utgifter för anläggningen och alltså ej de merkostnader,
som också bolaget möjligen haft att vidkännas utöver det tidigare
uppgivna beloppet av 400,000 kronor.

Här anmärkta förhållande bör dock ej få förringa värdet av järnvägsanläggningen
vare sig ur arbetslöslietssynpunkt eller med hänsyn till
dess allmänna nytta för bruksdriften och ortens utveckling i övrigt.

— 31 —

§ 13.

Revisorerna hava avlagt besök vid Nynäs kuranstalt.

Enligt kontrakt den 28 november 1917 samt tilläggskontrakt den 25
mars 1918 med tillägg den 1 juli 1918 inköpte pensionsstyrelsen av aktie
bolaget Nynäs kuranstalt vissa i Nynäshamns köping belägna tomter
med en areal av sammanlagt 8 hektar, 93 ar, 15 kvadratmeter. Fastigheterna
utgjordes av, bland annat, de s. k. parkhotellet, strandhotellet, badhotellet,
casinot samt en villahyggnad för bostad åt anstaltens kamrerare.
Köpeskillingen för fastigheterna utgjorde 559,316 kronor 17 öre. Taxeringsvärdet
uppgick år 1917 till 689,000 kronor och brandförsäkringsvärdet
samma år utgjorde 749,000 kronor. I köpet ingingo vissa inventarier,
för vilka erlades en särskild köpeskilling av 101,671 kronor 93 ört.
I samband med köpet verkställdes vissa ändringsarbeten för en kostnad
av 104,146 kronor 22 öre. Sedermera hava ytterligare utgivits till förbättringar
av fastigheterna 20,506 kronor 97 öre samt till inköp av inventarier
15,180 kronor 60 öre.

År 1921 inköpte pensionsstyrelsen av aktiebolaget Nynäs villastad i
likvidation för en köpeskilling av 35,000 kronor ytterligare en lägenhet i
Nynäshamn med å densamma uppförd villabyggnad. Fastigheten, vars
areal utgjorde 30 ar, var avsedd till bostad åt en underläkare vid Nynäs
kuranstalt. Fastighetens taxeringsvärde utgjorde år 1918 30,000 kronor
och brandförsäkringsvärdet 60,000 kronor.

År 1925 inköpte pensionsstyrelsen lägenheten Nynäs villatomt nr 23
för en köpeskilling av 50,000 kronor. Taxeringsvärdet utgjorde år 1922

42,000 kronor och brandförsäkringsvärdet 70,000 kronor. Fastighetens
areal utgör 43 ar 31 kvadratmeter. Den å fastigheten belägna villan var
avsedd att utgöra bostad för anstaltens överläkare. Villan har för detta
ändamål icke tagits i bruk och kräver dessförinnan omfattande reparationer
eller ombyggnad, särskilt med hänsyn till att villan ej är vinterbonad.

Kostnaderna för ifrågavarande fastighetsförvärv m. m. hava bestritts
av pensionsförsäkringsfonden.

Såsom av det sagda framgår utgör fondens i ovannämnda fastigheter
jämte inventarier investerade kapital 885,821 kronor 89 öre.

Under årens lopp hava avskrivningar å ovannämnda värde ägt rum
med tillhopa 385,821 kronor 89 öre.

Själva anstalten (Parkhotellet) är belägen på ön Trehörningen i Nynäshamn,
cirka 500 meter från bad- och strandhotellen, som ligga omedelbart
intill havet. Anstalten är i första rummet avsedd för behandling
av reumatiska och nervösa sjukdomar, ischias, blodbrist, kraftnedsättning
efter genomgångna sjukdomar, och dylikt. Parkhotellet och den
med detsamma förenade s. k. gymnastikbyggnaden eller gula flygeln innehålla
tillsammans 42 rum jämte köks- och badavdelning och lämna för
närvarande plats för 61 patienter. I parkhotellet fanns före år 1917 icke

— 32

Revisorernas

uttalande.

något kök, varför ett sådant inreddes i den s. k. gula flygeln. Köket var
avsett för 60 å 65 patienter jämte nödig personal. Golvytan i köket är
33 kvadratmeter. Serveringsrum oell diskrum hava en golvyta örn tillhopa
13.75 kvadratmeter. Ventilationen i köket äger rum allenast genom
en s. k. imlucka över spisen samt genom fönster och dörrar direkt ut i
fria luften. Källaren under köket är avhalkad med spjälväggar av hräder.
Luftväxlingen sker blott genom källargluggarna. I nämnda källare
förvaras diverse matvaror samt husmoderns förråd av tvätt- och rengöringsmedel
m. m.

Bad- och strandhotellen utnyttjades i början — i avvaktan på kuranstaltens
definitiva ordnande — dels till direkt uthyrning av rum till
resande och sommargäster och dels för uthyrning till restaurang- och pensionatsverksamhet.
Sålunda uthyrdes år 1920 badhotellet och 22 rum i
strandhotellet jämte inventarier till en enskild person, som därstädes bedrev
restaurang- och pensionatsverksamhet till år 1925 mot en hyra, som
enligt uppgift i början uppgick till 8,000 å 10,000 kronor, men sedermera
nedsattes till 6,000 kronor. Från och med sistnämnda år lia bad- och
strandhotellen icke varit uthyrda. Badhotellet, vilket, enligt vad som
meddelats revisorerna, i befintligt skick icke ansetts kunna användas för
sjukvårdande verksamhet, har alltsedan år 1925 stått outnyttjat. Å
strandhotellet lia däremot de senare åren intill ett sjuttiotal patienter
årligen under åtta å nio månader varit intagna. Dessa patienter intaga
sina måltider och erhålla sina bad och övrig behandling å parkhotellet.
Anledningen till att strandhotellet kunnat endast under en del av året
komma till användning är den, att det på grund av byggnadens och
värmeledningens beskaffenhet icke är möjligt att under den kallare årstiden
på ett tillfredsställande sätt uppvärma lokalerna.

Badhotellet jämte det i förbindelse med detsamma stående casinot innehålla
46 rum jämte samlingssal, hallar och köksavdelning. Strandhotellet
innehåller 42 rum. Kök saknas.

Då badhotellet redan flera år stått oanvänt, vilja revisorerna framhålla
angelägenheten av att denna byggnad, som icke lämpligen kan
komma till användning för sjukvårdsändamål, försäljes eller på annat
sätt nyttiggöres. Strandhotellet föreföll vara i behov av en genomgripande
reparation och torde, i synnerhet vintertid, vara otjänlig för sjukvårdsändamål.
Det i den till parkhotellet hörande s. k. gula flygeln inrymda
köket syntes icke tillräckligt rymligt. Källarlokalen under köket
är till följd av den ovan omnämnda anordningen för luftväxling
mindre lämplig såsom förvaringsrum för de varor av olika slag, som
pläga förvaras därstädes.

Av det sagda framgår, att badhotellet icke är användbart för sjuk
vårdsändamål, och att strandhotellet, oavsett det bristfälliga skick, vari.
det befinner sig, är mindre lämpligt för sådant ändamål, då det ligger

— 33 —

på tämligen långt avstånd från den egentliga anstalten och under viss
del av året icke kan användas för sjukvårdsverksamhet.

Såsom ett allmänt omdöme beträffande ifrågavarande anläggning synes
med skäl kunna göras gällande, att densamma i stort sett icke är
tjänlig för den uppgift, vartill den avsetts, och att sålunda staten genom
förvärvet av anläggningen åsamkats betydande utgifter utan motsvarande
nytta.

§ 14.

Revisorerna hava avlagt besök vid Nyköpings hospital.

Hospitalets huvudbyggnad uppfördes på 1700-talet.

Hospitalets kök uppfördes år 1898 och har sedan dess ej undergått
någon väsentlig modernisering eller utvidgning. Såväl antalet patienter
som personal har under de senaste 30 åren avsevärt ökats. År 1900
var medeltalet vårdade per dag 141, år 1928 237. Enligt uppgift tillagas
i köket dagligen cirka 275 portioner. Kökslokalerna utgöras av kök
med en golvyta örn 45 kvadratmeter, diskrum och renseri med en golvyta
örn 15 kvadratmeter samt ett mindre förrådsrum med en golvyta
örn 6 kvadratmeter.

Hospitalets tvättinrättning är uppförd vid samma tidpunkt som köket.
Lokalerna utgöras av tvättrum, mangelrum och strykrum.

De lokaler, köket disponerar, syntes otillräckliga och ur hygienisk
synpunkt icke tillfredsställande. Tvättinrättningens maskinella utrustning
föreföll bristfällig. Samtliga maskiner drevos med ånga. Tvättmaskinen
var i det närmaste försliten. Enligt revisorernas mening skulle
tidsenliga maskiner och anordningar i tvättinrättningen förbättra anstaltens
driftsekonomi.

§ 15.

Revisorerna hava besökt Vadstena hospital och asyl.

Hospitalet, som är förlagt till norra delen av Vadstena stad, består
av den s. k. A-paviljongen, vilken inrymmes i en på 1400-talet uppförd
byggnad, som omkring år 1830 omändrades till sjukhus. Med denna paviljong
sammanhänger den s. k. T-paviljongen, uppförd dels på 1840-talet,
dels åren 1889—1893. Vidare hör till hospitalet den s. k. B-paviljongen,
som färdigbyggdes år 1861 samt två paviljonger, avsedda för första klass
mans- och kvinnopatienter och uppförda den förra år 1832 och den senare
år 1844.

Asylbyggnaden, som är belägen mitt emot Vadstena slott, var tidigare
sockerbruk, men omändrades åren 1893—1895 till sjukhus.

Antalet vårdplatser vid hospitalet och asylen utgör 788. Patientantalet
uppgick vid revisorernas besök till 803.

3 — 2910D2. liro.-berättelse äng. statsverket för är 1929. I.

Nyköpings

hospital.

Revisorernas

uttalande.

V adstena
hospital.

— 34 —

uttaUnde*8 ^*ssa ^ör sjukvården avsedda lokaler föreföllo otillräckliga för sitt
ändamål. Sålunda syntes utrymmet på dagrummen i allmänhet vara.
alltför knappt. Den s. k. oroliga övervakningen för män saknade helt
dagrum, vilket synes innebära en brist, som snarast bör avhjälpas. Enligt
revisorernas mening torde det för ändamålet erforderliga dagrummet
för en förhållandevis ringa kostnad kunna erhållas genom en enkel
utbyggnad av den av nämnda övervakning disponerade byggnaden.

Anstaltens ekonomilokaler syntes vara i vissa avseenden mindre tillfredsställande.
Sålunda saknade köket nödiga förvaringsutrymmen och
tvättinrättningen föreföll trång och omodern, ett förhållande, som torde
nödvändiggöra onödigt stor personal. Enligt revisorernas mening skulle
särskilt kostnaderna för köks- och tvättpersonal, därest modernare utrustning
och nödiga utrymmen stöde till förfogande, kunna i icke oväsentlig
mån nedbringas.

§ 16.

visby hospital. Revisorerna hava avlagt besök vid Visby hospital.

Hospitalsbyggnaderna utgöras av dels en alltsedan medeltiden för hospitalsändamål
använd mindre byggnad, dels ock en vid Norra kyrkogatan
belägen, på 1830-talet uppförd större byggnad, vilken tidigare använts
såsom lasarett, men år 1905 upplåtits till hospitalet.

Den förra byggnaden är avsedd för 21 manliga patienter, den senare
byggnaden för 42 kvinnliga patienter. Vid revisorernas besök utgjorde
antalet patienter å den manliga avdelningen 42 och å den kvinnliga avdelningen
60. En avsevärd överbeläggning förelåg alltså.

Därjämte tillämpas vid ifrågavarande hospital i stor utsträckning det
s. k. familjevårdssystemet. Från hospitalet utackorderas inom Stenkyrka
socken, så långt tillgången på lämpliga hem det medgiver, å hospitalet
intagna stillsamma och renliga sinnessjuka, som icke anses vådliga
för sig själva eller andra och vilka i övrigt efter läkarens vid hospitalet
beprövande anses lämpligen kunna vårdas i enskilda hem. I ett och
samma hem få endast män eller endast kvinnor inackorderas, därvid
antalet icke får överstiga fyra. Till vårdaren utgår ersättning, som av
hospitalets läkare för varje sjuk bestämmes. Därvid skall iakttagas, att
ersättningen för pålitliga och arbetsföra sjuka icke sättes högre, än att
vårdaren därav kan påräkna skälig gottgörelse samt att ersättningen för
patient och dag icke i något fall får överstiga 1 krona 75 öre.

Genom beslut den 22 december 1927 medgav Kungl. Majit, att ett centralhem
finge försöksvis intill den 1 juni 1928 inrättas i Stenkyrka socken
i anslutning till den vid hospitalet anordnade familjevården. Vid
hemmet skulle beredas plats för sju patienter. Genom beslut den 20 april
1928 bemyndigade Kungl. Majit medicinalstyrelsen att för anordnande av
ett centralhem för sådan vård för en tid av tio år från och med den 1
juni 1928 förhyra ett vid Kvie i Stenkyrka socken beläget boningshus

— 35

jämte tillhörande uthus och trädgård mot en årlig hyra av 800 kronor.

Enligt av medicinalstyrelsen den 19 maj 1928 meddelade föreskrifter för
den till hospitalet anslutna familjevården skola patienter, vilka på grund
av antingen kroppsliga sjukdomar eller utbrott av psykisk oro icke lämpligen
böra kvarstanna hos sina vårdare, intagas i centralhemmet. Under
den tid utackorderad sjuk vårdas på centralhemmet utgår icke nå
gon ersättning till vårdaren.

Vid tiden för revisorernas besök å hospitalet vårdades i centralhem
met 14 patienter, varav 6 män och 8 kvinnor, samt i familjer i Stenkyrka
socken 52 patienter, varav 19 män och 33 kvinnor.

Den äldre, för manliga patienter avsedda hospitalsbyggnaden synes Revisorernas
otjänlig för vård av sinnessjuka. Enligt revisorernas mening torde det Qttal»ndeicke
ens vara möjligt att genom ombyggnadsarbeten försätta lokalerna i
ett för sagda ändamål tillfredsställande skick. Den för kvinnliga patienter
avsedda byggnaden syntes mindre lämplig för sitt ändamål och torde
örn den någon avsevärd tid framåt skall komma till användning för sinnessjukvård,
kräva genomgående ombyggnads- och reparationsarbeten.

§ 17.

De många olika uppgifter, som av kommunerna handhavas, medföra De» komma*
såväl för staten som för kommunerna betydande kostnader. bingen*1

Man behöver härvid endast erinra örn fattigvården och skolväsendet.

Det är självfallet ett högst viktigt intresse för det allmänna att dessa
kostnader utan att uppgifterna eftersättas, hållas så låga som möjligt.

Det allmänna synes därför böra eftersträva, att de kommunala organisationerna
äro även ur denna synpunkt på lämpligaste sätt anordnade.

Med kännedom örn den i många trakter rådande söndersplittringen på
en mängd småkommuner med vardera några få hundra invånare torde
man kunna förutsätta, att de kommunala bildningarna icke i allo motsvara
sitt ändamål. Det har givetvis varit omöjligt för revisorerna att
härvidlag göra någon mera ingående undersökning, men efterföljande
tablå över den kommunala utdebiteringens storlek i kommuner av olika
storleksordning synes bestyrka antagandet. (Från undersökningen ha
uteslutits de landsdelar, där småkommuner endast i undantagsfall förekomma,
samt dessutom Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, där efter
depressionen inom stenindustrien fullt normala förhållanden sannolik*
ännu icke blivit rådande.)

Med undantag för år 1926, då gruppen med de allra minsta kommunerna
örn mindre än 300 invånare visa en i genomsnitt något lägre utdebitering
än närmast följande grupp, framgår av sammanställningen för
samtliga de fyra åren 1926—1929 en genomgående lägre utdebitering ju
större kommunerna äro.

Visserligen beror utdebiteringen på många andra omständigheter än

— 36 —

de verkligen förefintliga kostnaderna. Olika principer vid taxeringens
verkställande, bygdens större eller mindre burgenhet, förefintligheten av
vinstgivande industriföretag o. s. v. spela helt visst en icke obetydlig
roll. Den jämna sifferserien för utdebiteringen och den ganska avsevärda
differensen mellan utdebiteringens genomsnittliga storlek i grupperna
med de minsta och de största kommunerna, 1 krona 42 öre år 1926
(1 krona 53 öre mellan de näst minsta och de största), 1 krona 51 öre åc
1927, 1 krona 43 öre år 1928 och 1 krona 57 öre år 1929, synes dock giva
stöd för antagandet, att kommunernas storlek har betydelse för utdebiteringens
höjd.

Enligt lagen örn kommunalförbund av år 1919 må emellertid kommuner
sammansluta sig till kommunalförbund för handhavande av kommunal
förvaltningsuppgift. Härigenom skapas på grund av sin storlek
eller på annat sätt lämpligare kommunala organisationer. Revisorerna
hava ansett det vara av intresse ait undersöka i vilken utsträckning
denna möjlighet att bilda kommunalförbund kommit till användning
Detta framgår av följande översikt.

Tidpunkten för kommunalförbundens bildande visas av tabell 3.

Såsom av tabell 3 framgår kom lagen de första åren efter tillkomsten
till användning i endast ett fåtal fall, men under de senaste fyra åren
har ett större antal dylika förbund bildats, så att totalantalet den 1 november
detta år uppgick till 142, varav 118 fattigvårdsförbund. Dessutom
äro ett mindre antal förbundsordningar fastställda att träda i kraft
efter nämnda datum och enligt uppgift äro ytterligare förbund under
bildande.

Som av tabell 2 framgår äro det stora flertalet av förbunden fattigvårdsförbund.
För fattigvårdens handhavande hava landskommunerna
dessutom möjlighet att bilda gemensamma fattigvårdssamhällen, var
jämte K. B. i den händelse fattigvården är bristfällig kan förordna örn
dylik förening för bristernas avhjälpande. Enligt införskaffade upplysningar
hava fattigvårdssamhällen i viss utsträckning bildats och dessutom
förekommer ofta inackordering av understödstagare hos någon angränsande
kommun, varjämte strävandena äro å bane att ytterligare
stödja utvecklingen till större kommunala enheter för fattigvårdens ordnande.
För dennas vidkommande torde man därför kunna förvänta, att
åtgärder komma att vidtagas för dess förenkling och förbilligande.

Då av de bildade 142 kommunalförbunden 118 avse fattigvårdens handhavande,
är det således endast 24, som hava annat ändamål. Av dessa
avse 9 polisväsendet, 6 skolundervisningen och de övriga 9 olika ändamål,
mestadels sjuk- och vårdhem av ett eller annat slag.

En av de viktigaste kommunala uppgifterna utgör skolväsendet. Otvivelaktigt
förekomma många fall, där detta bäst och billigast kan ordnas
genom samarbete mellan angränsande kommuner, antingen genom inackordering
eller förmedelst gemensamt anordnat skolväsende. Revisorer -

- 37 —

na hava icke undersökt i vilken utsträckning dylikt samarbete äger runi,
men i varje fall kan det konstateras, att kommunalförbundsformen endast
i ett fåtal fall kommer till användning.

Revisorerna vilja icke nu uttala någon mening örn huruvida den ringa
användningen av kommunalförbundsformen kan bero på att den ej är
tillräckligt smidig eller på bristande kännedom örn dess möjligheter, utan
vilja endast framhålla önskvärdheten av att den igångsatta utredningen i
skatteutjämningsfrågan måtte komma att omfatta även frågan örn de
kommunala kostnadernas nedbringande genom anordnande av större kommunala
enheter.

Tabell 1. Utdebiteringen i medeltal i kommuner av vldstående storleksordning

i vissa län.

1 9

2 6

1 9

2 7

1 9

2 8

1 9

2 9

Medel-

tal

antal

kom-

muner

utdebit.

antal

kom-

muner

utdebit.

antal

kom-

muner

utdebit.

antal

kom-

muner

utdebit.

Under 300...

131

8.20

129

8.49

131

8.48

135

8.74

8.48

300— 499...

262

8.31

270

8.14

275

8.24

270

8.42

8.28

BOO— 999...

B91

7.si

582

7.8 5

584

7.98

587

8.00

7.91

1,000-1,499 ..

333

7.64

337

7.6 2

335

7.68

332

7.68

7.66

1,500-2,999...

334

7.33

332

7.38

333

7.3 7

338

7.3 0

7.38

3,000 och mer

117

6.78

118

6 98

110

7.05

106

7.17

7.oo

Hela Norrland, Kopparbergs, Värmlands och Örebro län ha ej medtagits,
då antalet små kommuner i dessa län är försvinnande litet. \ idare
ha Blekinge samt Göteborgs och Bohus län utelämnats på grund av
de mycket höga utdebiteringssiffror, som där i regel förekomma även i
de större kommunerna, och vilkas höjd sannolikt heror på efterverkningarna
av det svåra läge i vilket den i dessa båda län viktiga stenindustrien
under en följd av år befunnit sig och som gör att förhållandena
där näppeligen ännu kunna anses normala.

38

Tabell 2. Antal kommunalförbund och deras fördelning på olika län samt med

hänsyn till ändamålet.

Tabellen avser förhållandena ''/i 1929.

Län

Antal

kom-

muner

Invånare
i länets
lands-bygds-kommuner

Antal

kom-

munal-

för-

bund

Därav

fattig-

vårds-

för-

bund

Antal
kommu-ner i
fattig-vårdsför-bunden

Antal
invånare
i dessa
kom-muner

Antal
förbund
för polis-verksam-hetens
ordnande

Antal

kom-

munala

skol-

för-

bund

Övriga

kom-

munal-

för-

bund

Stockholms .........

112

213,377

8

6

16

13,940

i

1 1

Uppsala...............

86

103,463

2 9

2 9

39

28,883

—

—

—

Södermanlands ...

89

130,340

3 4

3

1 6

5,144

—

i

_

Östergötlands ......

146

200,165

18

15

1 37

29,734

2

i

—

Jönköpings .........

127

162,298

5

3

6

6,853

2

—

Kronobergs .........

87

147,427

5

4

18

16,706

—

1 j

Kalmar ...............

105

186,561

12

10

29

28,658

_

—

2

Gotlands ............

92

46,892

3 _

—

—

—

_

_

Blekinge ............

36

102,797

2

1

3

2,814

—

i i

Kristianstads ......

145

221,765

—

—

—

—

_

_

1

Malmöhus............

238

260,574

20

17

79

60,346

2

—

i

Hallands ............

86

108,333

4 3

4 3

9

7,555

—

—

Göteborgs o. Bohus6

88

170,938

_

/

5

1 16

15,335

—

—

2

Älvsborgs6 .........

219

232,989

15

15

69

44,267

—

—

Skaraborgs .........

262

197,907

3 25

22

81

55,322

—

2

5‘1

Värmlands .........

89

224,530

—

—

—

—

_

_

Örebro 6...............

61

176,081

—

—

—

—

i

_

Västmanlands6 ...

66

114,077

6 6

c 3

6

5,579

3

_

Kopparbergs 5 ......

52

222,972

O

9

4

20,799

—

_

_

Gävleborgs 6.........

53

220,831

__

—

—

—

—

_

_

Västernorrlands ...

63

239,239

3 _

—

—

_

_

_

Jämtlands............

60

120,857

—

—

—

_

_

_

Västerbottens ......

30

186,037

—

—

—

—

_

_

Norrbottens.......

25

172,311

—

—

—

—

—

—

_

Summa

2,417

4,162,761

141

118 |

418

341,935

9

6

9

1 Dessutom ingår även stad.

* Därav ett med anslutning från Västmanlands län.

3 Dessutom senare ikraftträdande förbundsordning fastställd.

4 Förbundsordning för utökat förbund fastställd.

6 Hela länet är dessutom medlem i förbund.

6 Därav ett med anslutning från Uppsala län.

— 39 —

Tabell 3. Antalet varje år ikraftträdande kommunalförbund (t. o. m. Vn 1929.)

Län

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Summa

Stockholms .......................

—

—

—

—

—

2

1

2

3

8

Uppsala..............................

—

1

—

2

3

2

1

—

9

Sö dermanlands.....................

—

—

i

1

—

—

2

—

4

Östergötlands .....................

—

—

—

—

2

2

3

5

6

18

Jönköpings ........................

—

1

—

i

1

—

1

—

1

5

Kronobergs ........................

—

—

—

-

~

2

1

i

1

5

Kalmar ..............................

—

—

1

1

3

1

2

2

2

12

Gotlands..............................

—

Blekinge..............................

—

—

1

—

—

—

—

i

—

2

Kristianstads........................

Malmöhus ..........................

i

—

—

i

3

3

4

3

5

20

Hallands..............................

—

—

—

—

—

2

—

1

—

3

Göteborgs och Bohus...........

—

—

—

—

—

i

1

—

5

7

Älvsborgs ...........................

—

—

—

—

1

2

2

4

6

15

Skaraborgs...........................

i

2

1

2

—

5

3

8

3

25

Värmlands...........................

Örebro ..............................

_

—

—

—

1

—

—

—

—

1

Västmanlands .....................

i

—

—

1

—

—

3

1

6

Kopparbergs ........................

—

—

—

—

1

~

—

1

2

Gävleborgs...........................

Västernorrlands ..................

Jämtlands ...........................

Västerbottens .....................

Norrbottens ........................

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

3

3

4

6

15

24

20

33

34

142

(Då uppgift om dagen för ikraftträdandet saknats, har dagen för K. B:s resolution använts.)

§ 18.

Vid sin granskning av länens räkenskaper hava revisorerna beträffande
bokföringen av vissa utgifter uppmärksammat bland annat följande.

Till bestridande av vissa kostnader i anledning av val till riksdagens
andra kammare år 1928 bar samma års riksdag anvisat under femte huvudtiteln
ett extra förslagsanslag å 70,000 kronor. Genom brev den 22
juni 1928 bar Kungl. Majit bemyndigat länsstyrelserna att av nämnda
anslag bestrida bland annat kostnaderna för vederbörligt kungörande
av nyssnämnda val.

Vidare har Kungl. Majit genom brev den 24 augusti 1928 medgivit, att,

Bokföringen av
vissa utgifter
hos länsstyrelserna.

— 40 —

Revisorernas

uttalande.

Vikariatsersättningar
vid
fögderiförvaltningarna.

därest vederbörande länsstyrelse funne valnämndsordförande vara i be
hov av särskild muntlig information rörande sättet för verkställande av
den preliminära röstsammanräkningen, länsstyrelsen ägde, på sätt den
funne lämpligt, anordna dylik information, samt att valnämndsordförande,
som inställde sig för erhållande av sådan information, ägde åtnjuta
rese- och traktamentsersättning enligt klass III F i gällande resereglemente,
vilken ersättning skulle av länsstyrelsen utbetalas från andra
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Kostnaderna för kungörandet av ifrågavarande val har emellertid av
länsstyrelserna i Hallands, Värmlands och Jämtlands län avförts å femte
huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Kost
naderna för valnämndsordförandes resor för erhållande av muntlig information
rörande röstsammanräkningen har av länsstyrelsen i Västerbottens
län avförts å nämnda anslag under femte huvudtiteln till kostnader
i anledning av val till riksdagens andra kammare år 1928.

Till rese- och traktamentsersättning åt befattningshavare vid fartygsinspektionen
har å tionde huvudtitelns anslag till fartygsinspektionens
verksamhet upptagits en anslagspost å 47,550 kronor. Länsstyrelsen i
Västerbottens län har emellertid utbetalt nämnda ersättning från tionde
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Å de sålunda förelupna felaktigheterna med avseende å redovisningen
av ifrågavarande utgifter hava revisorerna velat fästa vederbörandes
uppmärksamhet.

§ 19.

Av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1928/1929
hava revisorerna funnit, att å femte huvudtitelns förslagsanslag till vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna, vilket i riksstaten upptagits
med 50,000 kronor, efter avdrag av influtna uppbördsmedel, redovisats
utgifter å tillhopa 187,655 kronor 37 öre. Med hänsyn till det betydande
överskridande, som ägt rum beträffande detta anslag, hava revisorerna
funnit sig böra närmare undersöka orsakerna härtill.

I proposition nr 303 till 1919 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att från och med år 1920 höja det å riksstaten uppförda ordinarie
reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier m. m. från 311,000
kronor, med 102,000 kronor till 413,000 kronor. Av det vid samma proposition
fogade utdrag ur statsrådsprotokollet framgår att en av anledningarna
till nämnda höjning av anslaget varit följande.

I skrivelse den 30 augusti 1918 hade länsstyrelsen i Jönköpings län
hemställt bland annat att anslag från och med år 1919 måtte anvisas att
efter av länsstyrelsen närmare angina grunder utgå såsom bidrag till
avlönande i vissa fall åt vikarie för häradsskrivare och landsfiskaler.
Länsstyrelsen erinrade till en början örn att på grund av rådande brist

— 41 —

på lämpliga landsfiskalsbiträden det vållade länsstyrelsen stora svårigheter
att erhålla vikarier för landsfiskalerna vid sjukdom eller eljest
vid tjänstledighet. I regel hade vid dylika tillfällen måst anlitas någon
bland länsstyrelsens tjänstemän. Det vore dessutom omöjligt att,
särskilt under rådande dyrtid, avlöna vikarierna enbart med landsfiskalens
tjänstgöringspenningar under den tid, förordnandet varade. Därför
hade vid sådana tillfällen extra biträden vid länsstyrelserna under förordnandet
såsom landsfiskal måst, i enlighet med bestämmelse i kungl,
brev den 21 december 1917 angående arvode åt extra biträden vid länsstyrelserna,
få behålla */3 av sitt arvode i länsstyrelsen, och därigenom
hade länsstyrelsens andel i statsanslaget till arvoden åt extra biträden
vid länsstyrelserna blivit otillräckligt för länsstyrelsens behov. Länsstyrelsen
framhöll därefter att det även kunde ifrågasättas, huruvida icke,
då landsfiskal ej vore berättigad till semester, statsbidrag borde utgå
till avlöning av hans vikarie, utom vid landsfiskals sjukdom, även under
någon kortare tids tjänstledighet av annan anledning, dock högst under
en månad årligen.

Länsstyrelserna, som beretts tillfälle avgiva yttrande över framställningen,
hade i främsta rummet framställt erinringar mot förslaget, att
statsbidrag till vikarie skulle utgå utom vid landsfiskalens sjukdom jämväl
vid tjänstledighet av annan anledning under högst en månad årligen.
Visserligen hade flertalet länsstyrelser tillstyrkt detta förslag, men å
andra sidan hade detsamma mötts av starka invändningar från åtskilliga
håll, varvid erinrats, att frågan örn landsfiskals rätt till semester,
vartill förslaget egentligen syftade, blivit avgjord i sammanhang med
fögderiförvaltningens omorganisation och för övrigt borde i särskild
ordning upptagas till behandling.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig över länsstyrelsens framställning
hade anfört följande. »Vad först angår frågan om beredande av bidrag
till vikarie åt landsfiskal under annan tjänstledighet än för sjukdom,
vill statskontoret framhålla, dels att i sådant fall den tjänstledige kan
förpliktas att till vikarien avstå vad som erfordras för tjänstens uppehållande,
dels ock att då det av länsstyrelsen i Jönköpings län i denna
punkt framställda förslag synes avse att bereda landsfiskalerna en rätt
till semester, som vid den nyligen vidtagna löneregleringen icke ansetts
behövligt att medgiva dem, detta förslag knappast synes nu böra upptagas
till vidare behandling.»

Sedan Kungl. Majit på förslag av statskontoret tillkallat särskilda
sakkunniga att efter den närmare utredning, som kunde finnas erforderlig,
i ett sammanhang, framlägga förslag till ordnandet av de av länsstyrelsen
i Jönköpings län väckta frågorna, hade de sakkunniga i avgivet
yttrande anfört, att förslaget örn beredande av statsbidrag till vikarie
åt landsfiskal under annan ledighet än för sjukdom på de av flera
länsstyrelser och statskontoret angivna skäl icke kunde av de sakkunniga

— 42 —

förordas. De sakkunniga tillstyrkte framställning till riksdagen därom
att genom höjning av reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarie^
extra länsbokhållare och övriga extra biträden hos länsstyrelserna
m. m. medel måtte anvisas bland annat till vikariatsarvoden vid
landsfiskaler och häradsskrivare beviljad ledighet för sjukdom samt vid
vakans till belopp av 12,000 kronor att efter framställning från de skilda
länsstyrelserna på länen fördelas och utgå efter de av de sakkunniga i
yttrandet närmare angivna grunder.

Departementschefen förklarade sig beträffande framställningen örn anvisande
av medel till avlönande i vissa fall av vikarie åt landsfiskalsoch
häradsskrivartjänst i allt väsentligt biträda vad de sakkunniga i
denna fråga anfört och föreslagit. I enlighet med de sakkunnigas hemställan
förordade departementschefen anslag för ifrågavarande ändamål
till belopp av 12,000 kronor för år 1920.

Riksdagen biföll vad Kungl. Majit sålunda hemställt.

I samband med beräkning av det ordinarie reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra
biträden vid länsstyrelserna m. m. för 1921 framhöll statskontoret i skrivelse
till Kungl. Majit att ovanberörda belopp å 12,000 kronor, som vore
avsett till fyllnadsarvode åt vikarier dels för på grund av sjukdom
tjänstledig landsfiskal eller häradsskrivare, dels ock å lediga sådana
tjänster visat sig vara alldeles otillräckligt. I de framställningar örn
delaktighet för år 1920 i samma anslag, som av länsstyrelserna ingi vals
till statskontoret, hade av 11 länsstyrelser för ifrågavarande ändamål begärts
sammanlagt 32,300 kronor. Emellertid vore avsett, att ifrågavarande
arvoden skulle utgå i enlighet med allmänna bestämmelser på
grundval av utav riksdagen prövade grunder. Under sådana förhållanden,
framhöll statskontoret vidare, komme de för avlönande av extra
biträden vid länsstyrelserna disponibla medlen att i hög grad lida intrång,
därest ej det för vikariatsersättningar beräknade beloppet väsentligt
höjdes. Det syntes emellertid statskontoret vara lämpligast, att
ifrågavarande ersättningar utbrötes från merberörda reservationsanslag
för att jämte de till ersättning åt vikarier för landsfogdar under semester
beräknade medlen bilda ett nytt anslag å riksstaten. Då för avlönande
av fögderiförvaltningarnas personal funnes ett särskilt riksstatsanslag,
syntes nämligen det följdriktigaste vara, att vikariatsersättningarna
för samma personal icke sammanfördes med utgifter för vikariatsersättningar
och arvoden åt extra tjänstemän vid länsstyrelserna. En
sådan anordning skulle enligt statskontorets mening medföra den fördelen,
att det nya anslaget kunde erhålla natur av förslagsanslag, vilket
vore betingat därav, att vikariatsersättningarna till landsfiskaler och
häradsskrivare icke kunde på förhand beräknas, då ju användningen
vore beroende på, i vad mån sjukdom eller avgång från tjänsten inträffade.
Någon betänklighet mot att giva anslaget förslagsanslags natur

— 43 —

borde å andra sidan icke förefinnas, då vikariatsersättningarna såväl för
landsfiskaler och häradsskrivare som för landsfogdar utginge efter bestämda
grunder. Beträffande storleken av det ifrågasatta nya anslaget
förklarade statskontoret, att detsamma icke borde upptagas till lägre
belopp än 25,000 kronor.

I statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, till 1920 års riksdag
framhöll departementschefen att av de uppgifter, statskontoret meddelat,
tydligt framginge att den utgift, som ifrågavarande fyllnadsarvoden
komme att medföra, beräknats alldeles för lågt. Statskontoret syntes
hava anfört vägande skäl för att utgifterna för fyllnadsarvoden åt vikarier
för landsfiskaler och häradsskrivare anvisades att utgå från särskilt
anslag på riksstaten, helst som dessa utgifter icke kunde med någon
större säkerhet på förhand beräknas. Då riksdagen prövat grunderna
för ifrågavarande fyllnadsarvoden, vore ej heller något att erinra
mot, att anslaget erhölle förslagsanslags natur. Mot det av statskontoret
föreslagna anslagsbeloppet, 25,000 kronor, hade departementschefen
intet att erinra.

1920 års riksdag beslöt i anledning härav att från och med år 1921 under
femte huvudtiteln uppföra ett ordinarie förslagsanslag till vikarialsersättningar
vid fögderiförvaltningama å 25,000 kronor.

I enlighet med av riksdagen fastställda grunder utfärdade Kungl.
Majit genom cirkulär den 31 december 1920 närmare bestämmelser an
gående från nämnda anslag utgående ersättning till vikarie å landsfi»-kals- eller häradsskrivartjänst under ledighet för sjukdom eller vakans.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 bestämdes anslaget till 20,000 kronor.
Under budgetåret 1923/1924 upptogs anslaget till 40,000 kronor samt från
och med den 1 juli 1924 till 50,000 kronor.

I anslutning till den år 1925 beslutade nya löneregleringen för länsstyrelserna
lia genom kungl, cirkulär den 26 mars 1926, 30 december
1926 och 11 november 1927 fastställts nya regler beträffande vikariatsersättningens
storlek åt olika kategorier av vikarier vid uppehållande
av ordinarie befattning inom fögderiförvaltningen. De båda förstnämnda
cirkulären angåvos innebära ändringar i cirkuläret den 31 december
1920 och gällde ordinarie, extra ordinarie och vissa icke ordinarie tjänstemän
vid länsstyrelserna, vilka vikarierade å landsfogde-, landsfiskalseller
häradsskrivartjänst. I cirkuläret den 11 november 1927, vilket inne
höll bestämmelser rörande extra befattningshavare vid länsstyrelserna,
har Kungl. Majit förklarat sig upphäva cirkuläret av år 1920. Detta
cirkulär angavs uttryckligen avse allenast vikariat vid sjukdom eller
vakans. Denna begränsning har i cirkuläret av år 1927 bortfallit.

Vad beträffar medelsbehovet för budgetåret 1929/1930 anfördes i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag att nettoutgifterna å anslaget
enligt riksrälcenskapsverkets budgetredovisningar utgjorde för budgetåret
1925/1926 58,539 kronor, för budgetåret 1926/1927 81,950 kronor samt

— 44 —

Revisorernas

uttalande.

för budgetåret 1927/1928 159,604 kronor samt att deli kraftigt stigande tendens,
som sålunda under de två senaste budgetåren gjort sig gällande beträffande
anslagsbelastningen till huvudsaklig del berodde på nyssnämnda
nya regler beträffande vikariatsersättningen till vissa grupper befatt
ningshavare vid uppehållancle av ordinarie befattning inom fögderiförvaltningen.
Då verkningarna av dessa bestämmelser kunde väntas bliva
bestående, syntes det vederbörande departementschef med hänsyn till
nyss anförda belastningssiffror erforderligt att anslaget från och med
1 juli 1929 kraftigt höjdes och förordade departementschefen att detsamma
med ledning av den senaste belastningssiffran bestämdes till

160,000 kronor, med vilket belopp även anslaget blev uppfört i riksstaten
för innevarande budgetår.

I fråga örn ordinarie befattningshavares vid fögderiförvaltningarna
avlöningsförmåner under ledighet stadgas i kungörelsen den 14 juni 1917
(nr 472) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från
och med 1918 års början fastställda avlöningsförmåner för landsstaten
att den som på grund av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktigas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.

Med ledning av infordrade uppgifter har sammanställts bilagda tablå
(sid. 46—47), utvisande omfattningen och arten av den tjänstledighet som
av befattningshavare vid fögderiförvaltningarna åtnjutits under budgetåret
1928/1929 ävensom den vikariatsersättning, som i anledning av dessa
ledigheter utgått från anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna.

De ledigheter, som under budgetåret 1928/1929 medgivits häradsskrivare
och landsfiskaler uppgå i medeltal per befattningshavare till följande
dagantal.

Tjänstledighet

Summa

dagar

på grund av
sjukdom

för hälsans
vårdande

för enskilda
angelägen-heter

för särskilda
uppdrag

ll.C

27.9

5.6

1.8

29.5

23.2

7.8

11.8

54.6

64.6

Landsfiskaler .................

Orsaken till att ifrågavarande anslag i så betydande grad överskridits
under budgetåret 1928/1929 är givetvis att söka i kostnaderna för de omfattande
ledigheter, som befattningshavarna vid fögderiförvaltningarna
under budgetåret åtnjutit.

— 45 —

Av nedanstående sammanställning framgår, att under budgetåret 1928/
1929 ersättning utbetalts från anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
till vikarier för landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler
under tjänstledighet för hälsans vårdande, enskilda angelägenheter
samt särskilda uppdrag med icke mindre än sammanlagt 74,749 kronor
93 öre (6,859 kronor 83 öre + 46,351 kronor 25 öre + 21,538 kronor 85 öre),
vartill komma kostnaderna för å nämnda ersättning belöpande dyrtidstillägg.

Enligt av riksdagen fastställda grunder får emellertid anslaget endast
disponeras för ersättning till vikarie under ledighet för semester, sjukdom,
ävensom under vakans. Då vederbörande låtit kostnaderna för vikarier
för ifrågavarande befattningshavare jämväl vid tjänstledighet för
hälsans vårdande, enskilda angelägenheter och särskilda uppdrag belasta
nämnda anslag, har alltså ett felaktigt förfarande ägt rum, i det
anslaget dragits till andra ändamål än de av riksdagen föreskrivna. Vederbörandes
åtgärder i omhandlade avseende hava revisorerna funnit
vara av den synnerligen anmärkningsvärda beskaffenhet, att revisorerna
velat för riksdagen omförmäla förhållandet.

§ 20.

Enligt 14 § i polisreglementet skall polisman, på vilken sådan handräckningsverksamhet
ankommer, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket i lagen
örn polisväsendet i riket (biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning
av utskylder eller böter och vid annan handräckning), vara pliktig
att för de av befattningshavaren i tjänsten omhänderhavda medlen ställa
uppbördsborgen av svensk försäkringsanstalt eller av kommun eller av polisdistrikt
till det belopp, som länsstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer.
Vill befattningshavaren i stället avlämna inteckning i fast egendom
inom sex tiondelar av fastighetens taxeringvärde eller pant i fullgoda
värdepapper, må det ock tillåtas. Säkerhet som nu nämnts, skall ställas
hos länsstyrelsen.

För att utröna, huru dessa bestämmelser tillämpats, hava revisorerna
infordrat uppgifter från samtliga länsstyrelser angående de polisdistrikt,
i vilka polislagen den 6 juni 1925 trätt i tillämpning, när polis- och fjärdingsman
tillsatts i dessa distrikt samt tidpunkten, då uppbördsborgen
för nämnda polis- och fjärdingman avlämnats till vederbörande länsstyrelse.

Antalet distrikt i riket, i vilka polislagen för närvarande tillämpas,
framgår av tablån å sid. 48.1

TTppbördsborgen
för polisocb
fjärd ing9-män.

1 Städer med magistrat äro här ej medräknade.

— 46 1 * * * * 6

1

Län

I staten upptagna
: befattningshavare

L e

d i

g

e

t

e r

u n

d

r

b

u d

get-

1 a n

d

s f

0

g

l e

1 ä

r

a

i s

s k

r i

v

a r

e

lands-

fogde

''

härads
j skri-vare

lands

fiskal

se-

mes-

ter

sjuk-

dom

häl-

sans

vår-

dan-

de

en-

skilda

ange-

lägen-

heter

sär-

skilda

upp-

drag

Sum-

ma

sjuk-

dom

häl-

sans

vår-

dan-

de

en-

skilda

ange-

lägen-

heter

sär-skilda
upp-| drag1

Sum-

ma

a

PC

a

P

CL

CL

P

cn?

3

P»

3

P

CL

CL

P

cr?

3

p°

p

CL

CL

P

ers

B

JO»

B

P

CL

CL

P

cr?

3

Po

3

P

CL

CL

P

cr?

3

po

B

P

CL

CL

P

c

3

Po

P

CL

CL

P

cr?

5

P°

P

CL

CL

P

crq

3

po

3

P

CL

CL

<£}

3

po

3

P

CL

p

cr?

3

po

3

P

CL

CL

P

cr?

1

Stockholms .........

1

6

22

1

_

5

12

1

17

1

4

220

3

24

2

Uppsala...............

1

3

12

1

—

—

—

—

27

—

11

—

—

2

8

1

10

1

—

1

—

—

—

3

10

3

Södermanlands ...

1

4

13

—

16

2

819

3

S

—

—

—

—

3

9

2

15

5

24

4

Östergötlands ......

1

6

22

1

i

—

—

—

16

—

—

—

—

1

17

—

—

1

5

—

6

—

_

1

11

5

Jönköpings .........

1

5

21

1

i

—

10

—

—

—

2

—

7

1

20

1

1

1

15

4

—

—

6

16

6

Kronobergs ........

1

4

16

—

17

—

—

—

—

17

—

—

1

12

1

1

1

19

4

2

7

Kalmar ...............

1

6

22

1

—

—

—

—

—

—

10

—

—

1

10

10

12

—

—

4 24

7

25

23

1

8

Gotlands ............

1

2

6

1

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

1

14

—

—

—

28

—

_

2

12

9

Blekinge ............

1

3

12

1

I

—

8

—

—

—

—

—

—

1

9

3

1

—

—

3

1

2

15

8

17

10

Kristianstads ......

1

6

23

1

8

—

9

—

—

—

9

—

—

1

26

2

—

—

—

7

13

—

24

10

7

11

Malmöhus ........

1

7

26

1

1

—

-

—

—

—

3

—

—

1

4

—

—

1

18

—

27

—

—

2

15

12

Hallands ............

1

3

11

—

10

—

—

—

29

—

—

—

—

1

9

—

—

—

—

3

9

—

—

3

9

13

Göteborg och Bohus

1

5

21

1

1

1

4

16

2

21

—

—

—

—

2

19

—

2

19

14

Älvsborgs ... ......

1

7

28

1

—

_

—

—

—

—

—

17

1

17

9

16

1

5

7

14

2

—

20

5

15

Skaraborgs .........

1

ö

24

—

13

1

—

—

—

__

—

—

—

1

13

4

—

1

6

10

28

4

8

20

12

16

Värmlands ........

1

6

21

1

1

3

8

—

—

—

—

—

4

9

4

21

4

12

8

1

2

27

20

1

17

Örebro ...............

4 1

5

17

1

415

—

-

—

-

1

23

—

3

8

—

—

—

—

15

13

—

—

15

13

18

Västmanlands ......

1

4

13

—

2

—

—

—

—

—

9

—

—

—

11

1

4

—

_

—

—

—

—

1

4

19

Kopparbergs.........

1

6

31

1

1

—

—

—

—

—

14

—

4

1

19

—

—

2

14

13

11

—

—

15

25

20

Gävleborgs ........

1

6

28

1

—

1

—

—

-

1

6

1

17

4

23

3

16

2

15

5

9

—

—

11

10

21

Västernorrlands ...

1

6

29

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

2

23

—

—

3

23

22

Jämtlands...........

1

4

25

1

1

—

—

—

—

—

—

1

14

2

15

—

18

1

26

5

—

2

1

9 15

28

Västerbottens ......

1

4

26

—

26

—

—

—

—

—

—

—

—

—

26

—

—

—

—

9

5

9

29

12

4

24

Norrbottens......

5 1

5

22

—

—

3

10

—

—

4

8

1

15

9

3

Summa

24

119 (

491 |

19

9

7|l4

2

12

5;25

1

4

42

4

46

3|

22

12|ll629

30(28

216

12

1 Huvudsakligen taxeringsuppdrag.

’ Ifrågavarande belopp avser ersättning till vikarie lör landsfiskal under tjänstledighet för kommittéuppdrag

Därav 2 månader 1 dag för handläggning av särskilda ärenden jämlikt kungl, brev den 6 juni 1929.

Landsfogden i Örebro län har under budgetåret varit förordnad såsom länsassessor under den ordinarie

Landsfogdetjänsten i Norrbottens län vakant under större delen av budgetåret.

6 Utöver nämnda summa har å anslaget avförts ytterligare ett belopp av kr. 27,643:7 9, varav kr. 7,660: —
styrelsen, vilka senare uppehållit vakanta tjänster inom fögderiförvaltningen. Återstoden har i huvudsak

- 47 —

Bilaga till § 19.

r

sja

do

t

1 9

1 a

2 8/1 9
n d s f i

2 9

8 k

a

ia

Yikariatsersättningen Ilar utgått under följande
ledigheter med nedanstående belopp

Summa utbetale
vikariatsersätt-ning från an-slaget till
vikariatsersätt-ningar vid
lögderiförvalt-ningarna

L-

01

hälsans

vår-

dande

en-

skilda

ange-

lägen-

heter

sär-skilda
upp-drag 1

Surna

semester

sjukdom

hälsans

vårdande

enskilda

angelägen-

heter

särskilda
uppdrag 1

månad |

P

P

CP?

3o

53

to

P

p

—

CR

B

po

3

P

P

P

CPJ

3

po

3

P

P

p

p

<n

3

po

3

P

P

p

p

ens

1

22 14

l

1

9

5

8

6

40

26

299: 90

4,618: 95

202: 6 o

2,050: —

2 1,662: —

8,833: 36

1

24 14

—

27

7

20

3

4

36

5

504: 6 9

4,451: 38

641: 4 5

1,296: 3 8

578: 01

7,471: 86

2

12 17

—

—

11

6

9

26

33

19

—

2,417: 09

—

—

415: 4 9

2,832: 68

8

6

3

i

21

11

13

2

18

21

25

387: 6 7

1,259: 0 7

652: 9 3

1,735: 23

470: 92

4,505: 8 2

4

2013

6

10

8

6

7

29

42

26

387: 66

2,606: 7 5

591: 25

—

53: 55

3,639: 21

6

12 24

2

7

15

4

4

15

34

20

—

2,187: 64

379: 63

2,411: 48

1,110: 53

6,089: 23

6

22

11

—

—

19

8

16

4

57

23

155: 90

3,831: 16

—

—

—

3,987: 06

7

1

6

—

1

28

—

—

3

4

133: 88

466: 91

—

300: 80

—

901: 04

8

2

11

-

12

7

3

8

17

26

457: 50

458: 4 c

—

—

352: 04

1,267: 9 4

9

20

12

—

—

4

6

9

4

33

22

575: 23

3,409: 69

—

673: 50

1,470: 9 9

6,129: 41

10 j

6

28

—

—

17

20

—

_

24

18

465: 41

1,118: 83

58: 61

3,185: 88

—

4,828: 68

lia

—

20

3

21

11

20

4

25

20

26

85: 4 6

110: 20

851: 14

1,880: 9 7

827: 08

3,754: 85

12

13

14

3

23

12

27

—

—

30

4

372: 63

2,676: 30

658: 90

2,102: 65

90: 4 8

5,900: 86

13

28

20

1

7

14

14

4

22

49

3

405: 08

5,394: 66

335: 92

482: 71

588: 2 8

7,206: 6 0

14

41

3

—

—

20

6

25

12

86

21

69: 90

5,801: 7 0

—

3,898: 4 9

4,387: 92

14,158: 01

15

22

8

—

—

29

16

21

4

72

28

133: 33

3,225: 81

—

—

—

3,359: 14

16

—

—

—

—

20

7

—

—

20

!

601: 7 9

—

—

3,718: 91

—

4.320: 7 0

17

11

23

—

—

10

8

12

6

34

7

11: 90

665: 7 0

—

—

—

677: 60

18

17

21

—

—

48

13

20

2

86

6

394: 86

3,221: 64

671: 11

8,809: 09

3,629: 5 9

16,726: 19

19

12

29

6

17

31

21

8

27

60

4

394: 86

2,827: 19

1,370: 73

6,714: 83

2,005: 8 9

13,313: —

20

41

1

—

—

24

25

10

9

76

5

—

8,016: —

196: —

3,402: 7 8

650: 4 0

12,265: 18

21

57

8

1

18

9

12

6

12

74

20

91: 40

10,729: —

249: 6 6

1,789: 88

1,315: 04

14,174: 98

22

51

6

—

—

13

14

9

8

73

28

213: 20

8,833: 8 3

—

1,898: 82

1,930: 6 9

12,876: 04

23

6

22

—

—

14

12

4

12

25

16

—

792: 2 5

—

—

—

792: 25

24

45628

29

a|379| 18 192 13

1,058

1

6,141: 60

79,120: 05

6,859: S8

46,351: 25

21,538: 85

6 160,011: 68

nnehavarens ledighet för kommittéarbete. Av semesterledigheten belöper sig 22 dagar på vikariens semester.

tgöra ersättning, som av en länsstyrelse utbetalts till vikarier för ordinarie befattningshavare vid länssponerats
till ersättning åt vikarier å vakanta tjänster inom fögderiförvaltningarna.

— 48 —

Stockholms

län .......

Polis-

distrikt

..... 52

Uppsala

» .......

..... 3

Södermanlands

» .......

..... 12

Östergötlands

» .......

..... 36

Jönköpings

» .......

..... 30

Kronobergs

» .......

..... 11

Kalmar

» .......

..... 24

Gotlands

» .......

..... .

Blekinge

» .......

..... 13

Kristianstads

» .......

..... 29

Malmöhus

» ......

..... 48

Hallands

» .......

31

Göteborgs o. Bohus

» ......

..... 26

Polis distrikt -

Älvsborgs län.................. 14

Skaraborgs » .................. 10

Värmlands » .................. 28

örebro » 21

Västmanlands » ................. 5

Kopparbergs » ................. 28

Gävleborgs » .................. 24

Västernorrlands » ................. 5

Jämtlands » 15

Västerbottens » .................. 19

Norrbottens » ................. 23

Summa 507

Av de infordrade uppgifterna framgår, att i ett stort antal fall uppbördsborgen
avlämnats först lång tid efter det vederbörande tillträtt befattningen.
Endast i fråga örn Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län
synas förhållandena såvitt av de inkomna redogörelserna framgår i detta
avseende i stort sett tillfredsställande. Sammanlagt har i icke mindre än
80 fall uppbördsborgen avlämnats mer än 1 år, sedan vederbörande tillträtt
tjänsten. I åtskilliga fall har tiden uppgått till omkring 2 år eller
mera. I flera fall saknas ännu uppbördsborgen. Så har exempelvis i Hallands
län, som närmare framgår av nedanstående tablå, för polis- och fjärdingsman
i 31 distrikt endast i sex fall avlämnats uppbördsborgen. I Jämtlands
län med 15 distrikt har icke uppbördsborgen avlämnats för någon
polis- eller fjärdingsman.

— 49

Polis- och fjär-

Uppbördsborgen
avlämnad för

Tidpunkten

Polisdistrikt

dingsmän an-ställdes enligt
polislagen

polis- och fjär-dingsman i föl-jande antal
distrikt

för uppbörds-borgens av-lämnande

Hallands län ...........................

2

1/i 1926

1

a,/8 1927

1

l/6 1926

—

—

22

J/i 1927

5

"/», 10/« 29/o, 1 * * 4/n
och !/n 1927

1

2‘/e 1927

—■

—

1

Vt 1927

—

_

2

74 1928

—

—

i

Vs 1929

—

—

i

—

—

—

Jämtlands län 1.......................

i

*/s 1926

—

—

9

Vi 1927

—

—

1

Vi 1928

—

—

2

Vs 1928

—

—

i

Vt 1928

—

—

i

Vi 1929

—

—

I Borlänge köping, där polislagen trätt i tillämpning den 1 januari 1926,
upptäcktes i juni månad 1928, att en sedan den 1 juni 1926 i köpingens
tjänst anställd polisman gjort sig skyldig till förskingring av utav honom
omhänderhavda krono- och kommunalmedel med 3,319 kronor 85 öre. Då
ifrågavarande polisman icke avlämnat någon uppbördsborgen samt saknar
tillgång till gäldande av de förskingrade medlen, har statskontoret i utlåtande
den 9 augusti 1929 tillstyrkt, att statsverket jämlikt 1899 års lag
angående ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats
av ämbets- eller tjänstemän med flera, måtte ersätta vederbörande
de förskingrade medlen.

I Smedjebackens köping, där polislagen likaledes trätt i tillämpning
från och med år 1926, upptäcktes i mars månad 1927, att en sedan december
månad 1916 anställd polisman förskingrat tjänstemedel med omkring 25,000
kronor, varav större delen belöpte sig å tiden före år 1826. Ej heller denna
polisman hade lämnat någon uppbördsborgen. Dessutom saknar han tillgång
till gäldande av de förskingrade medlen.

Enligt ovannämnda bestämmelser i polisreglementet skall uppbördsbor 1

Sedan av länsstyrelserna infordrade uppgifter inkommit till revisorerna har länssty relsen

i Jämtlands län i skrivelse den 2 december 1929 meddelat att uppbördsborgen nu mera

avlämnats av polis- och fjärdingsman i 10 av ovanstående polisdistrikt samt att uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsman i återstående polisdistrikt väntades inkomma före
innevarande års utgång.

4 — 291032. Rev.-berättclse ang. statsverket för år 1929. I.

— 50 —

Revisorernas

uttalande.

Förordnande
av särskilda
mantalsskrivningsförrättare

samt de härav
föranledda
kostnaderna
för statsverket.

gen ställas hos länsstyrelsen. I Kopparbergs län har emellertid, enligt vad
revisorerna funnit, uppbördsborgen avlämnats till landsfogden.

Enligt vad som framgår av de infordrade uppgifterna synes i allmänhet
icke någon uppbördssäkerhet ha lämnats av vikarierande polisman.

Beträffande borgensbeloppen bålla sig dessa mellan 500—10,000 kronor
men överstiga mera sällan 3,000 kronor. Säkerheten utgöres i vissa län
till större delen av kommuns eller polisdistrikts borgen. I andra län åter
utgöres säkerheten huvudsakligen av försäkringsanstalts garantiförbindelse
eller av inteckningssäkerbet.

Revisorernas ovanberörda utredning visar, att bestämmelserna i § 14
av polisreglementet angående ställandet av uppbördsborgen i anmärkningsvärt
mångå fall icke vederbörligen efterlevts. De risker för ekonomisk
förlust, som genom de långa dröjsmålen med borgenssäkerbeternas
avlämnande uppkomma för statsverket, synas så pass allvarliga, att det förefaller
revisorerna angeläget, att omedelbara åtgärder till vinnande av rättelse
i påtalade hänseende vidtagas. Revisorerna anse sig böra i detta sammanhang
nämna, att en länsstyrelse plägat i förordnanden för polismän in
taga det förbehållet, att vederbörande icke må befatta sig med indrivnings
verksamhet, förrän borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och av
länsstyrelsen godkänd. Det synes revisorerna kunna ifrågasättas, örn ej
detta villkor borde stadgas såsom en allmän regel vid förordnanden av
bär ifrågavarande slag eventuellt genom ett tillägg till polisreglementets
ovanberörda bestämmelse.

§ 21.

Revisorerna hava vid sin granskning av länens räkenskaper för budgetåret
1928/1929 uppmärksammat, att rese- och traktamentsersättning i ett
flertal fall utbetalts till personer, som förordnats att i häradsskrivares
ställe förrätta mantalsskrivning. Med anledning bärav hava revisorerna
funnit sig böra närmare undersöka, i vilken omfattning särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats samt de härav föranledda kostnaderna
för statsverket.

I anledning av fögderiförvaltningens omorganisation från och med år
1918 uppdrog Kungl. Majit åt landskamreraren K. Gislén att utarbeta förslag
till ändrade bestämmelser i fråga örn mantalsskrivning. Den 22 februari
1918 avgav Gislén förslag i ämnet. I en vid nämnda författningsförslag
fogad promemoria anförde Gislén, bland annat, följande.

Enligt gällande mantalsskrivningsförordning skulle mantalsskrivningen
å landet förrättas av häradsskrivaren utom i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker, där den skulle verkställas av vederbörande länsman.
Emellertid hade Kungl. Majit efter tillkomsten av lagen om allmän pensionsförsäkring
på grund av med densamma förbunden betydlig ökning av
mantalsskrivningsarbetet årligen sett sig nödsakad medgiva, att, där i fög •

51 —

derier av särskilt stor utsträckning eller med mera betydande folkmängd
svårigheter undantagsvis uppstode för häradsskrivare att inom föreskriven
tid medhinna förrättandet av samtliga mantalsskrivningar inom fögderiet
jämte därmed sammanhängande arbete, Kungl. Maj:ts befallningshavande
ägde förordna länsman eller annan lämplig person att förrätta viss mantalsskrivning.
I sammanhang med den vid 1918 års ingång genomförda
omorganisationen av fögderiförvaltningen hade genom omreglering de
större häradsskrivaredistrikten i allmänhet betydligt minskats till åstadkommando
av större likformighet i häradsskrivarnas arbetsbörda, varförutom
lappmarksfögderiet, där förut kronofogden fullgjort det huvudsakliga
av häradsskrivares åligganden, fått särskild häradsskrivare. Men
ehuru till följd härav mantalsskrivningarna i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker icke längre behövde helt avlyftas från häradsskrivarna
samt behovet att av skäl, som ovan anförts, för visst fall befria
häradsskrivare från en eller annan mantalsskrivningsförrättning betydligt
reducerats, kunde dock alltjämt fall inträffa, då det bleve oundgängligen
nödvändigt att anlita sistnämnda utväg för att mantalsskrivningsarbetet
skulle kunna medhinnas i rätt tid. Särskilt måste detta antagas
komma att inträffa i Norrland, där på grund av de stora avstånden och dåliga
kommunikationerna den till mantalsskrivningarnas förrättande anslagna
tiden mången gång ej ens kunde förslå till själva resorna och i varje
fall icke till både resor och förrättningar. Då således organisationen krävde,
att häradsskrivare för visst fall befriades från mantalsskrivningsförrättning,
syntes det lämpligt att i förordningen inrymma bestämmelser
örn, under vilka förhållanden sådant finge ske. Givetvis vore det angeläget,
att de fall, då häradsskrivare befriades från förrättandet av mantalsskrivning,
begränsades till vad som vore oundgängligen nödvändigt. För
uppnåendet av detta mål torde säkraste medlet vara att låta häradsskrivaren
gälda ersättningen till den, som förordnades att i hans ställe verkställa
förrättningen, eller åtminstone så stor del av nämnda ersättning, att
liäradsskrivaren icke genom befrielse från förrättningen bereddes, förutom
minskning i arbetsbördan, jämväl ekonomisk förmån. Det borde knappast
kunna bliva fråga örn att förordna särskild mantalsskrivningsförrättare
i andra distrikt än sådana, som vore mera avlägset belägna från häradsskrivarens
bostad. Då i dylika distrikt landsfiskalen företrädesvis torde
komma att förordnas, samt dennes resekostnader för förrättningen, om sådana
över huvud taget förekomme, måste bliva mindre än häradsskrivarens,
borde såsom regel föreskrivas, att häradsskrivaren skulle vidkännas
hela den med särskild förrättningsmans förordnande förenade kostnaden.
Undantag från denna regel borde dock medgivas. Främst gällde detta för
Norrland och andra orter, där häradsskrivarnas utgifter för mantalsskrivningsresorna
avsevärt överstege de kostnader, häradsskrivarna i allmänhet
finge vidkännas för nämnda resor.

Över Gislén s ovanberörda förslag och yttrande avgav kammarrätten
utlåtande, däri det, bland annat, heter.

Kammarrätten har icke något att erinra emot den föreslagna anordningen,
att häradsskrivare skall under i förslaget angiven förutsättning kunna
befrias från verkställandet av viss mantalsskrivningsförrättning och att
landsfiskal eller annan lämplig person förordnas utföra detta tjänsteåliggande.

Vad åter angår den i förslaget ifrågasatta skyldigheten för häradsskri -

— 52 —

varén att helt eller delvis gälda ersättningen till den särskilt förordnade
mantalsskrivningsförrättaren, så enär Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
skulle äga att förordna sådan särskild mantalsskrivningsförrättare
endast i det fall, att härad sskri varén på grund av fögderiets stora utsträckning
eller mera betydande folkmängd anses icke kunna inom föreskriven
tid medhinna mantalsskrivningen inom samtliga distrikt, samt den särskilda
förrättningen alltså föranledes därav, att ett fögderi givits större
omfattning än fögderier i allmänhet, finner kammarrätten tillräckliga
skäl icke föreligga att å häradsskrivaren lägga större eller mindre del av
kostnaden för samma förrättning. Kammarrätten hemställer alltså, att
sådan kostnad förklaras böra stanna å statsverket.

Statskontoret, som anmodats avgiva utlåtande över Gisléns förslag, anslöt
sig till den av kammarrätten i ärendet uttalade meningen, att i
de fall, då, enligt förslaget, åt annan person än häradsskrivare lämnades i
uppdrag att verkställa viss mantalsskrivningsförrättning, kostnaden för
dylik förrättning borde stanna å statsverket.

I en till 1918 års riksdag avlåten proposition (nr 368) örn ändring i vissa
delar av förordningen den 6 augusti 1899 angående mantalsskrivning anslöt
sig vederbörande departementschef i huvudsak till det av Gislén
uppgjorda förslaget. Endast beträffande frågan örn ersättning till särskild
mantalsskrivningsförrättare ansåg sig departementschefen i likhet
med de hörda ämbetsverken icke kunna dela landskamreraren Gisléns uppfattning,
att ersättningen helt eller delvis borde gäldas av vederbörande
häradsskrivare. Den Kungl. Maj:ts befallningskavande åliggande prövningsrätten
syntes enligt departementschefens uppfattning innebära tillräcklig
kontroll över att icke onödigtvis särskild förrättningsman förordnades,
varför ersättningen borde helt utgå av statsmedel.

Sedan riksdagen utan erinran bifallit Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition
har i § 1 mom. 2 i mantalsskrivningsförordningen föreskrivits,
att mantalsskrivning skall å landet och i stad, där magistrat ej finnes, förrättas
av häradsskrivaren. Prövas på grund av fögderiets utsträckning
eller folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven tid medhinna
mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger Kungl.
Maj :ts befallningshavande förordna landsfiskal eller annan lämplig person
att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen i ett eller flera
distrikt.

Till den som förordnas att i häradsskrivares ställe förrätta mantalsskrivning
utgår jämlikt kungörelsen den 25 oktober 1918 (nr 899) rese- och
traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente (svarar
mot rese- och traktamentsklass II D i 1929 års resereglemente).

En av revisorerna med ledning av infordrade uppgifter verkställd utredning
angående den omfattning, vari särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats, samt de härav föranledda kostnaderna för statsverket
beträffande rese- och traktamentsersättning utvisar följande.

53 —

Totala

antalet

fögde-

rier

Antal fögde-rier, där sär-skilda man-

Bese- och
traktaments-ersättning

Bese- och traktamentsersättningens fördelning
å olika grupper befattningshavare

Län

talsskriv-

ningsför-

rättare

förordnats

till särskilda
mantals-skrivnings-förrättare

lands-

fiskal

ord.

lands-

kontorist

icke ord.
landskon-torist

kontors-

skrivare

annan

personal

Stockholms .....

6

6

1,880: 50

664: —

355: 7 5

_

317: —

543: 7 5

Uppsala .........

3

2

486: 80

—

—

171: 40

315: 40

—

Södermanlands

4

3

571: 42

571: 42

—

—

—

—

Östergötlands ■. ■

6

5

1,172:8 5

125: 60

—

404: 7 5

184: 0 5

458: 45

Jönköpings......

5

5

1,448: 44

63: 80

420: 94

737: 7 5

225: 95

—

Kronobergs • • •

4

3

745: 3 5

104: 80

344: 90

188: 6 5

—

107: —

Kalmar .........

6

5

1,031: —

390: 35

201: 30

—

439:35

—

Gotlands.........

2

2

267: 05

lil: 20

—

—

—

155: 85

Blekinge......

3

2

167: 05

—

94: 80

—

72: 2 5

—

Kristianstads ...

6

6

628: 6 5

—

143: 05

—

485: 6 0

—

Malmöhus .....

7

4

615: 60

—

332: 20

—

—

283: 40

Hallands.........

3

3

397: 7 5

288: 50

109: 26

—

—

—

Göteborgs och
Bohus .........

5

2

275: 80

_

_

275: 80

—

—

Älvsborgs ......

7

6

1,154: 50

334: 55

338: 20

212: 40

237: 4 5

31: 90

Skaraborgs......

6

6

2,035: 6 0

—

—

832: 50

646: 5 5

556: 55

Värmlands ......

6

6

2,768: 7 5

—

380: 3 0

2,388: 4 6

—

—

Örebro .........

5

4

825: 52

—

202: 55

200: 2 0

355: 37

67: 40

Västmanlands ■

4

3

233: 50

46: —

—

93: 50

—

94: —

Kopparbergs • • •

6

6

1,247: 01

170: 4 8

283: 06

561: 7 5

231:72

—

Gävleborgs ......

6

—

—

—

—

—

—

—

Västernorrlands

6

3

133: so

133: 20

—

—

—

—

Jämtlands ......

4

3

665: 55

299: 30

366: 25

—

—

—

Västerbottens...

4

4

1,218: —

978: —

—

240: —

—

—

Norrbottens ...

5

5

2,118: 56

878: 26

72: 50

501: 90

—

665:90

Summa

119

94

22,088: 4 5

5,159: 46

3,645: 05

6,809: 0 5

3,510: 69

2,964: 20

Till belysande av huru den ovan anförda bestämmelsen i § 1 mom. 2 mantalsskrifningsförordningen
örn »fögderiets utsträckning eller folkmängd»
tillämpats meddelas här nedan en grafisk tabell ordnad efter areal och
folkmängd för de skilda fögderierna och utvisande i vilka fall särskild
mantalsskrivningsförrättare varit förordnad eller icke.

54

Folkmängd:

Zo.ooo inb. 25.000 30000 35.000 90.000 95.000 50.000 55.000 inb.

Areal '' '' '' rT"1 1—1 1 1 1 1—1 f 1 1 1 1 T11 1 1 1 F1 1 1 ^T”1 1 * I—Area!

kv.-km.
90.000

30OOC

20.000

10.000

9-000

8000

7.000

6.000

5.000

9.000

3.000

2000

7000

i—i—i—r~

ii i l

1 ''l''l 1

lill

*•11

lill

lili

-

+

+

+

-

-

+

-

o

+

+

+

-

-

-

-

4

-

+

4

-

-

+

+

0

o

-

-

+

+ +

-I-

-

-

+

-

-

0

+ o

4*

-

-

o 0

> _ w f

o +

0 + +

+ o

+ 4+

+

4

+

+

o

+ o

++ ++ °o

+ + Hj+Ä +

*

4 ++°

> *

+

++

+ 0+

+

++

-

■ lii

lill

+ 0

0

—1 l_1_l_

+ 0

> +

lili

o +

_J_1_1_1_

+

+

4

_l_1_1_1_

lill

30.000

zo.ooo

10.000

9.000

8.000

7000

b.000

5.000

9.000

5.000

2.000

/.ooo

ZO.OOOinb. 25.000 30000 3S.OOO 90.000 95.000 50.000 55.000m v.

Teckenförklaring:

+ anger fögderitdär särskild mantalsskrivnings)orra Hare varit förordnad
O » 11 u u v icke varit förordnad.

(Obs! Skatan för arealer över zo.ooo kv.-hm. är lOggr mindre än skolan i övrigt.)

- 55 —

Vid de gjorde undersökningarna rörande tillämpningen av bestämmelserna
örn rätt att förordna särskild mantalsskrivningsförrättare samt
de därav föranledda kostnaderna för statsverket hava revisorerna i första
hand fäst sig vid att dylika mantalsskrivningsförrättare förordnats
i större utsträckning än som ursprungligen varit avsett. Såsom inhämtas
av den lämnade redogörelsen skulle nämligen särskilda mantalsskrivningsförrättare
endast förordnas i sådana fall, där det på grund av fögderiets
stora utsträckning eller mera betydande folkmängd vore oun&-gängligen nödvändigt att anlita nämnda utväg för att mantalsskrivnings
arbetet skulle medhinnas i rätt tid. Av den nu verkställda undersökningen
framgår att under budgetåret 1928/1929 i icke mindre än 94 av
rikets 119 fögderier särskild mantalsskrivare förordnats. I synnerligen
stor utsträckning synes särskilda mantalsskrivningsförrättare hava förordnats
i Värmlands län, där enligt vad revisorerna funnit, mer än halva
antalet mantalsskrivningar utförts av särskilda mantalsskrivningsförrättare.
Till jämförelse härmed bör påpekas, att i Gävleborgs län, som i
likhet med Värmlands län omfattar 6 fögderier men som har en större
areal och ävenledes en större folkmängd än Värmlands län, extra mantalsskrivningsförrättare
icke i något fall förordnats under ifrågavarande
tid.

I detta sammanhang vilja revisorerna erinra örn, att häradsskrivare vid
resor för mantalsskrivningsförrättning icke äro berättigade till resekostnads-
och traktamentsersättning. Något avdrag å lönen i anledning av
att mantalsskrivningarna utföras av särskilda förrättare behöva ej häradsskrivarna
vidkännas. Det synes revisorerna icke osannolikt, att sistberörda
omständigheter i viss mån kunnat inverka på häradsskrivarnas
benägenhet att utverka förordnande för särskilda mantalsskrivningsför
rättare.

Av edogörelsen framgår vidare, att såsom ersättare för häradsskrivare
vid mantalsskrivning skulle i första hand landsfiskal komma i fråga.
I mycket stor utsträckning har emellertid ordinarie och icke ordinarie
personal vid länsstyrelserna anlitats. Sammanlagt har under budgetåret
1928/1929 till vid länsstyrelserna anställd personal utbetalts rese- och
traktamentsersättning för tjänstgöring såsom särskilda mantalsskrivningsförrättare
med över 10,000 kronor. Då länsstyrelsernas personal
sålunda i stor omfattning tages i anspråk för dessa förrättningar, måste
härav, enligt revisorernas mening, bliva följden, att behovet av icke ordinarie
personal inom länsstyrelserna ökas samt att de till förfogande
stående anslagen för avlönande av sådan personal bliva över hövan belastade.

Revisorerna vilja för sin del ifrågasätta, örn det icke vore skäl att till
förnyad omprövning upptaga Gisléns förslag att låta vederbörande häradsskrivare
själva helt eller delvis vidkännas den kostnad, som kan
bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares förordnande.

Revisorernas

uttalande.

56 —

Sedan Gisléns förslag blev prövat av statsmakterna, hava nämligen förflutit
mer än tio år, och under denna tid hava kommunikationerna i
mycket hög grad förbättrats. Den i mantalsskrivningsförordningen såsom
skäl för förordnande av särskild förrättningsman angivna förutsättningen,
att vederbörande fögderis utsträckning omöjliggör mantalsskrivningsförrättningens
medhinnande inom föreskriven tid, torde under sådana
förhållanden numera ganska sällan behöva inträffa. Med hänsyn
till den relativt höga nivå, landets häradsskrivare i avseende på av
tjänsten härflytande inkomster intaga, torde ett åläggande för dem att
vidkännas kostnaden för de mantalsskrivningsförrättningar, de icke medhinna,
ej kunna anses för kåren oskäligt betungande.

— 57 -

SJÄTTE HUVUDTITELN.

Kommunikationsdepartementet.

§ 22.

Bevisorerna hava företagit en undersökning rörande vägdistriktens förvaltningskostnader,
varvid från ett tiotal vägdistrikt inom skilda län infordrats
1928 års räkenskaper, vilka räkenskaper inom revisionen ägnats
granskning.

Vid beräkningen av statsbidragen till vägväsendet må häri inräknas
— förutom egentliga underhålls- och arbetskostnader — arvoden m. m.
till vägstyrelseledamöter ävensom bokförings- och övriga kostnader för
vägdistriktens förvaltning. Åtskillnad bör emellertid härvid göras mellan
den del av vägdistriktens utgifter, som belöpa å vägarnas underhåll,
samt vad som nedlägges å nybyggnader och vägförbättringar.

För vägunderhållskostnaderna lämnas för närvarande ett statsbidrag
av 55 procent (varav 80 procent i ordinarie bidrag och 25 procent i extra
bidrag av automobilskattemedel). Från och med år 1980 (1930 års statsbidrag
för 1929 års underhåll) kommer dock det extra bidraget att böjas
till 40 procent, vadan alltså sammanlagda bidraget kommer att utgå
med 70 procent.

Till grund för fastställandet av detta bidrag skall enligt 60 § i väglagen
läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. En
ligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927 (nr 383) skall vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen årligen förordna sakkunnig person för beräkningen
av det belopp, varå statsbidrag till vägunderhållet skall beräknas.
Härvid skall inräknas »all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen
avser byggande av väg». Sistnämnda förvaltningskostnad redovisas
i samband med vägbyggnadsanslaget. Arvoden och reseersättningar
till vägstyrelseledamöter eller personer, som vägstyrelse anställt
för tillsyn och ledning av väghållningen, må emellertid ej ingå i kostnadsunderlaget
för bidrags beräknande med högre belopp än som kan
anses erforderligt för ändamålet.

Beträffande 1928 års vägunderbållskostnad bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 31 januari 1929 utfärdat förordnande för dylika sakkunniga
(i regel vederbörande distriktstjänsteman eller vägkonsulent).

Vid beräkningen av statsbidragsberättigad förvaltningskostnad bar
därvid föreskrivits att denna bör uppdelas på följande poster:

Vägdistriktens
förvaltningskostnader

m. m.

Vägunder hållet.

— 58 -

Nybyggnadsoch
förbättringsbidrag.

1. Arvoden åt vägstyrelsens ordförande och ledamöter.

2. Rese- och traktamentsersättning åt vägstyrelsens ordförande och
ledamöter.

3. Ersättning åt någon av dessa personer för hållande av kontorslokal,
telefon eller dylikt.

4. Vågmästarens lön för det fall att denna utgift är förd å förvallningskonto.

5. Rese- och traktamentskostnader för vägmästare för det fall att dessa
utgifter äro förda å förvaltningskonto.

6. Arvoden eller annan ersättning åt övrig för förvaltningsändamål
anställd personal.

7. Övriga förvaltningskostnader.

Med ledning av de sammandrag för de särskilda vägdistriktens underhållskostnader
för 1928, som ifrågavarande sakkunniga numera överlämnat
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har inom revisionen upprättats
vidstående sammanställning, angivande länsvis dels den godkända
totala underhållskostnaden dels ock godkänd förvaltningskostnad. Häri
ingå alltså ej kostnadsposter, som vid den statliga granskningen ej godkänts.
I avseende å de angivna förvaltningskostnaderna är att märka
att dessa i verkligheten torde ställa sig något högre, enär vissa kostnadsposter,
som rätteligen bort föras som förvaltningskostnader, kommit att
ingå bland de allmänna kostnaderna för vägunderhållet.

Även för nybyggnad och förbättring av landsbygdens vägar utgår, som
bekant statsbidrag. Detta har hittills i allmänhet beviljats med två tredjedelar
av kostnaderna vare sig bidraget utgått från allmänna budgetmedel
eller automobilskattemedlen. Enligt beslut av 1929 års riksdag får
dock bidrag från automobilskattemedel för vägförbättringar hädanefter
utgå med ett till 3ji förhöjt belopp, vilket belopp ock kan, såsom hittills,
i undantagsfall ytterligare förhöjas.

Jämväl vid ifrågavarande nybyggnads- och förbättringsbidrags utanordning
må förvaltningskostnaderna inräknas.

Enligt en från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållen uppgift
kunna vad budgetåret 1928/1929 beträffar ifrågavarande förvaltningskostnader
— vilka alltså ej ingå i de i ovannämnda tabell avsedda — uppskattas
till cirka 350,000 kronor, varav staten bidragit med omkring

235,000 kronor. Vid denna uppskattning har man utgått ifrån en total
byggnadskostnad under budgetåret 1928/1929 av cirka 23,000,000 krono:,
varå utgått statsbidrag med cirka 15,000,000 kronor. Enligt vad de tjänstemän,
som inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen syssla med granskning
av vägbyggnadsräkenskaper, meddelat som sin erfarenhet, torde till
vägstyrelsen eller den av vägstyrelsen utsedda arbefsdirektionen utgående
förvaltningsarvoden kunna genomsnittligt beräknas till minst 1 ’/»
procent av byggnadskostnaderna och skulle sålunda sammanlagda kost -

— 59

Baden av dessa arvoden under föregående budgetår hava uppgått till
ovannämnda summa av cirka 350,000 kronor. I detta belopp ingå icke
kostnader för teknisk kontroll eller arbetsledning, för vilka ändamål
särskilda arvoden utgå.

Vid statsbidragets slutliga utbetalande tillämpas emellertid inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen numera den principen, att de kamerala förvaltningskostnaderna
godkännas som underlag för bidragets beräknande
endast intill ett belopp, som för byggen i egen regi utgör högst l1/* procent
och för byggen, utlämnade å entreprenad, högst 1 procent av den
beräknade byggnadskostnaden.

Räknat efter nuvarande norm av 55 procent, vilken emellertid hädanefter
kommer att höjas till 70 procent, uppgick statens andel i vägstyrelsernas
förvaltningskostnader till över en miljon kronor under 1928. Läggas
härtill förvaltningskostnaderna för nybyggnads- och vägförbättringsföretagen,
stiger denna statens kostnad till omkring l1/* miljon kronor.

Medan rätten att inom det kommunala arbetet tillgodoräkna sig arvoden
eller annan gottgörelse är mycket strängt avgränsad, är motsvarande
befogenhet vad vägstyrelserna beträffar så gott som helt oreglerad.
De tillämpade normerna synas också vara ytterst skiftande*

Detta belyses i sin mån av den inom revisionen utförda statistiska
undersökningen. Medan exempelvis inom Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län ifrågavarande förvaltningskostnader under 1928 utgjort
respektive 2.5, 3.8 och 3.9 procent av underhållskostnaderna, uppvisa Uppsala,
Södermanlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län en så hög procentsats som närmare 10 procent. Skiljaktigheterna
äro än mer påfallande beträffande de särskilda vägdistrikten. Medan
exempelvis inom ett vägdistrikt med en vägunderliållskostnad av cirka

12,000 kronor allenast redovisats förvaltningskostnader med 90 kronor elier
mindre än 1 procent, hava inom ett annat vägdistrikt inom samma län
förvaltningskostnaderna uppgått till 5,784 kronor och den egentliga vägunderhållskostnaden
något över 30,000 kronor, vilket alltså ger en för
valtningskostnad av cirka 19 procent. I vissa fall torde förvaltningskostnadernas
höga belopp dock kunna förklaras som ett tillfälligt förhållande,
beroende på vissa engångsutgifter i samband med övergången
från naturaunderhåll till underhåll genom vägkassan. Revisorerna hava
ock ansett sig kunna göra don iakttagelsen att förvaltningskostnadernas
växlande proportion ej är beroende på distriktens storlek. Sålunda har
i vissa fall kunnat för små vägdistrikt antecknas en förhållandevis låg
förvaltningskostnad, under det att inom vissa större vägdistrikt denna
ställt sig mycket hög.

Vad därefter angår den inom revisionen verkställda granskningen av
vissa vägdistrikts räkenskaper är till en början att märka, att räkenskaperna
i vissa fall ej varit förda med den fullständighet och reda, som

Revisorernas

uttalande.

- 60 —

numera i allmänhet kräves i såväl offentlig som enskild förvaltning.
Verifikationerna hava ej sällan varit så summariska och ofullständiga
att tillräcklig vägledning ej lämnats för bedömande av utgiftens skälighet.
Detta gäller ej minst beträffande förekommande arvodes- och reseersättningar.
Revisorerna hava ock iakttagit att vägdistrikt saknat eget
bankkonto, trots att under året så gott som genomgående betydande kassabehållningar
förefunnits.

Det ofta nog ganska tidskrävande arbete, som utföres inom vägstyrelserna
av ordförande och ledamöter, torde alltjämt i stor utsträckning
ske mot den tämligen obetydliga gottgörelse, som måttligt tilltagna dag
arvoden och resekostnadsersättningar kunna utgöra, allt i överensstämmelse
med den eljest inom det kommunala livet tillämpade praxis.

Å andra sidan har vid revisorernas granskning uppmärksammats fall,
då en vägstyrelses ordförande, som vid sin sida haft såväl vägmästare
som särskilt avlönad räkenskapsförare, uppburit förutom dagtraktamenten
vid sammanträden och förrättningar, ett årsarvode av skiftande
belopp. Liknande årsarvoden lia också plägat utgå även till vägstyrel
sens övriga ledamöter samt revisorer och siffergranskare.

Här omförmälda ersättning avser det mera normala arbetet inom vägdistriktet.
För pågående större förbättrings- och nybyggnadsarbeten ha
ifrågavarande personer därutöver kunnat tillgodoräkna sig särskilda arvoden
på grund av ledamotskap i den arbetsdirektion eller särskilda
förvaltning, som handhaft detta arbete. Sistnämnda arvoden hava utgått
vid sidan av den gottgörelse för utfört kontrollarbete, som åvilar
vägkonsulent eller väg- och vatteubyggnadsstyrelsens distriktstjänsteman.

Inom vissa vägdistrikt synes förekomma att vägstyrelsens ledamöter samt
revisorer själva uppträda som entreprenörer åt vägkassan, försälja arbets ■
materiel åt densamma o. s. v. Tvivelsutan kan detta i allmänhet hava
skett utan något obehörigt förvärvssyfte. Ett dylikt förfaringssätt kan
säkerligen också, i ali synnerhet inom vissa mindre distrikt, i viss utsträckning
vara praktiskt för undvikande av onödig omgång. Med hänsyn
till ifrågavarande personers förtroendeställning, innefattande jämväl
skyldighet att vaka över att vägdistriktens ekonomiska intressen tillvaratagas,
måste dock revisorerna for sin del finna i allmänhet mindre
lämpligt, att desamma åtaga sig dylika arbeten eller leveranser.

Revisorerna hava ock uppmärksammat att vägmästare utöver en normalt
tilltagen lön tilldelats årliga bidrag för hans förseende med egen
personautomobil med belopp upptill 3,600 kronor.

I all synnerhet påtaglig är bristen på några normerande allmänna bestämmelser
ifråga örn rese- och traktamentsersättningar. Medan i många
fall traktamentsersättning varit begränsad till 8 kronor för dag, eiler
vad som utgår till nämndeman, har å andra sidan uppmärksammats,
att dylik gottgörelse utgått med, förutom en efter allt att döma tämligen

— 61 —

Sammanställning över 1928 års kostnader för vägunderhåll (efter frånräkning av
belopp, som ej fått medräknas för utbetalning av statsbidrag).

Län

Totalkostnad

1

Förvaltnings-

kostnad

2

Återstående

3

Kolumn 2
i % ar
kolumn 3

Stockholms .................................

1,787,316

127,021

1,660,295

7.7

Uppsala .......................................

816,264

70,821

745,443

9.5

Södermanlands..............................

1,143,905

100,227

1,043,678

9.6

Östergötlands.................................

984,161

64,698

919,463

7.0

Jönköpings .................................

795,444

28,654

766,790

3.7

Kronobergs..................................

972,149

55,755

916,394

6.1

Kalmar .......................................

766,213

67,107

699,106

9.6

Gotlands.......................................

457,181

13,730

443,451

3.1

Blekinge.......................................

474,247

29,278

444,969

6.6

Kristianstads .................................

2,237,480

53,810

2,183,670

2.5

Malmöhus ....................................

3,504,201

129,864

3,374,337

3.8

Hallands......................................

552,605

20,607

531,998

3.9

Göteborgs och Bohus .....................

947,759

82,674

865,085

9.6

Älvsborgs ..................................

1,731,878

69,783

1,662,095

4.2

Skaraborgs ...................................

678,909

34,731

644,178

5.4

Värmlands ...................................

2,123,230

74,258

2,048,972

3.6

Örebro..........................................

1,019,110

85,490

933,620

9.2

Västmanlands ..............................

351,251

31,807

319,444

10.o

Kopparbergs .................................

1,841,705

121,373

1,720,332

7.1

Gävleborgs....................................

1,489,985

106,880

1,383,105

7.7

Västernorrlands ...........................

2,459,929

141,340

2,318,589

6.1

1 Jämtlands ....................................

1,362,823

66,782

1,296,041

5.2

Västerbottens.................................

2,189,983

131,853

2,058,130

6 4

Norrbottens .................................

1,771,085

142,630

1,628,455

8.8

Summa

32,458,813

1,851,173

30,607,640

6.0

Härå utgående statsbidrag (55 %) ...

17,850,000

1,017,000

16,833,000

—

frikostigt tilltagen ersättning för skjuts eller annan resekostnad, ett belopp
av 15—25 kronor för dag.

Missbruk av den nuvarande fria rätten att tillgodoräkna sig gotlgörelse
för arbetet inom vägstyrelsen kan visserligen påtalas vid den
granskning, som sker av dels vägdistriktets revisorer dels ock veder
börande statstjänsteman (hittills sakkunnig, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har att förordna för beräkningen av utgående statsbidrag,
och efter nya vägorganisationens genomförande vägingenjören). Det
torde dock kunna betvivlas, örn genom en dylik efterkontroll kan vinnas
tillräcklig trygghet för att ifrågavarande gottgörelser hållas inom skä -

62 —

Avlagda besök
vid vissa
fiskehamnar.

liga gränser. Då statsbidrag numera skall utgå med 70 procent, kan man
ej heller räkna med omtanken örn vägdistriktets egen ekonomi som en
återhållande faktor i samma utsträckning som tidigare.

Yad som sålunda framkommit visar enligt revisorernas mening hän på
behovet av närmare normer för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna. Enhetliga grunder erfordras alitsa
rörande rätten till rese- och traktamentsersättningar vid resor i vägstyrelses
ärenden liksom ock rätten till dagarvoden vid sammanträden
och andra förrättningar. För fall att särskilda årsarvoden anses böra utgå
till vägstyrelses ordförande eller ledamot av densamma eller revisor
böra dessa arvoden till sin storlek fastställas av vägstämma samt beslutet
härom underställas länsstyrelse för godkännande. Till sist vilja revisorerna
framhålla lämpligheten av att eventuella anmärkningar och
erinringar, framkomna vid den årliga statliga granskning av vägdistriktens
räkenskaper, som utgör förutsättning för statsbidrags erhållande,
delgivas vägstämma.

§ 23.

I samband med resan till södra Sverige besökte revisorerna följande
fiskehamnsanläggningar, nämligen Torekov, Ramsjö, Båstad, Kivik, Brantevik
(Nöbbelöv), samtliga i Kristianstads län, samt Byxelkroks hamn å
norra Öland.

Inledningsvis må antecknas att statens fiskehamnsbyggnader utföras
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg genom dess hamnavdelning.

Rörande ifrågavarande hamnanläggningars omfattning samt statens
kostnader härför m. m. lämnas i det följande vissa uppgifter:

Torekov, 2.5 mil nordväst örn Ängelholm.

Riksdagen har 1928 beslutat, att en statens fiskehamn skall byggas vid
Torekov. Kostnaderna hava beräknats till 336,000 kronor, omfattande
vågbrytare ut mot Hamnskäret och uppmuddring av en inseglingsränna
jämte hamnbassäng innanför den nya vågbrytaren till 3.6 meter under
medelvatten.

Intressenterna bidraga till detta bygge med 5,000 kronor.

Ramsjö i västra Karups socken, 0.5 mil sydost Torekov.

Arbetena hava dragit en kostnad av 109,500 kronor och intressenterna
hava bidragit därtill^ med 10 procent; återstoden har utgjort statsbidrag.

Arbetena hava omfattat förlängning av västra vågbrytaren samt reparation
av densamma, ävensom anordnande av kaj å västra vågbrytarens
insida. En ny östra vågbrytare och släpställe hava utförts, varjämte in
seglingsrännan och hela hamnbassängen hava uppmuddrats.

Kiviks fiskehamn, 2 kilometer sydost Vitemölla.

Hamnen utfördes på sin tid av ortsintressenterna för en beräknad kostnad
av cirka 220,000 kronor, varav två tredjedelar utgått i statsbidrag.

— 63 —

Den övertogs sedermera av staten som en statens fiskehamn och reparerades
under åren 1913—1914 för en kostnad av 115,294 kronor 86 öre. Reparationen
omfattade båda vågbrytarna samt ombyggnad av släpstäile
och en mindre reparation av träkajen. Vidare ingår i kostnaden uppmuddring
av hamngattet samt muddring utanför kajen.

Under senaste åren hava vissa muddringsarbeten måst företagas vid
hamnen. Kostnaderna härför hava varit:

V, 1923—3% 1926 ................................ kronor 46,841: 29

v7 1927—3% 1928 ................................ » 18,195: 6 2.

Att muddringskostnaderna blivit så betydande, har berott på den härstädes
rådande sanddriften.

I väg- och vattenhyggnadsstyrelsens framställning örn anslag för fiskehamnarna
för budgetåret 1930/1931 är omnämnt att ombyggnad av kajen
i Kivik är nödvändig. Plan och kostnadsberäkning äro dock ej ännu
uppgjorda.

Hamninkomsterna vid Kivik hava under femårsperioden 1924—1928 uppgått
till i medeltal 1,180 kronor för år. För de tre första kvartalen 1929
utgör motsvarande siffra 459 kronor. Härifrån bör dragas hamnmästarns
avlöning 280 kronor för år.

Brantevik (Nöbbelöv) 4.5 kilometer söder örn Simrishamn.

Förslag finnes uppgjort till anläggning av en fiskehamn för en kostnad
av 441,000 kronor, och ansökan från intressenterna föreligger med förbindelse
örn bidrag från deras sida av 10 procent.

Den höga kostnaden beror på de synnerligen svåra bottenförhållandena
samt på en betydlig utvidgning av hamnen.

Båstad. Efter ansökan från intressenterna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gått i författning om plans utarbetning för hamnens förbättring.

Byxélkrok å Norra Öland.

År 1922 uppgjordes två alternativa förslag till hamn vid Byxélkrok, nämligen Alt.

I. med en vågbrytarelängd av 314 meter och en fristående ångbåtsbrygga
av 88.5 meters längd. Kostnaden var beräknad till 642,500 kronor.

Alt. II. som förordades av de då tillsatta särskilda sakkunniga (överste

O. Ekdahl hade reserverat sig till förmån för alt. I) hade en vågbrytarelängd
av 265 meter samt även en fristående ångbåtsbrygga av 100 meters
längd. Kostnaden var beräknad till 529,000 kronor.

Båda alternativen upptogo ej muddring, då vågbrytaren var utdragen
så långt, att djupt vatten förefanns vid såväl vågbrytarens insida som vid
yttre delen av bryggan.

Senaste förslaget, uppgjort av ingenjör S. Segerfors år 1927, upptager
en kombinerad vågbrytare och brygga och därinnanför en muddrad bassäng,
enär vågbrytaren ligger så nära land, att muddring blir nödvändig

— 64 —

Revisorernas

uttalande.

för att erhålla tillräckligt vattendjup. Kostnaden enligt detta senaste
förslag är beräknad till 264,000 kronor. *

I anledning av väckt motion om anslag till en fiskehamn vid Byxelkrok
har 1928 års riksdag anfört följande:

Vad hamnen vid Byxelkrok beträffar, bör icke förbises det stora intresse,
som ortsbefolkningen ådagalagt för tillkomsten av denna nya hamnanläggning
å Ölands nordvästra udde. Genom omarbetning av de ursprungligen
uppgjorda planerna för anläggningen hava också
de. beräknade kostnaderna för densamma kunnat nedbringas från
tidigare angivet belopp av 529,000 kronor till 264,000 kronor, varav enligt
åtagande 26,400 kronor skulle gäldas av Böda kommun. Då emellertid
Eders Kungl. Majit icke upptagit ifrågavarande hamnanläggning i planen
för nästkommande budgetår, har riksdagen icke ansett sig böra på
g.yui!^ av enskild motion nu besluta hamnens utförande; men riksdagen
förväntar, att Eders Kungl. Majit fortfarande har sin uppmärksamhet riktad
på denna angelägenhet och icke underlåter att för riksdagen framlägga
förslag i ämnet, så snart förhållandena sådant medgiva.

I anslutning till de sålunda gjorda besöken vid ett flertal fiskehamnar
vilja revisorerna till en början erinra örn den kritik, som under de gångna
åren riktats mot statens fiskeliamnsbyggnader. Härvid har, enligt revisorernas
mening ej utan skäl, gjorts gällande att ifrågavarande företag i
många fall givits en byggnadstekniskt alltför vid omfattning, som ej stått,
i rätt förhållande till de lokala och ofta mycket begränsade syften, de avse
att tjäna. Med anledning av dessa från olika håll och även från riksdagens
revisorer tidigare gjorda erinringar hava också betydande begränsningar
vidtagits i de tprogram, som fiskehamnskommissionen på sin tid
uppgjorde för ifrågavarande arbetens bedrivande.

Vad nu närmast angår de av revisorerna besökta platserna är till en
början beträffande Torekov att märka, att riksdagen så sent som år 1928
fattade beslut om utbyggnad därstädes av en statens fiskehamn. Anläggningen
ansågs motiverad ej endast med hänsyn till fisket på platsen utan
också på grund av anläggningens lämplighet som skyddshamn för fartyg,
som bedriva fiske i angränsande farvatten.

För egen del vilja revisorerna i anslutning till sina vid besöket gjorda
iakttagelser framhålla, att fisket på platsen synes mycket ringa. Detta
bestyrkes också av inhämtade statistiska uppgifter, som upptaga värdet
av den under år 1927 vid Torekov fångade fisken till allenast 11,540 kronor.
Som förklaring till detta förhållande har åberopats, att Torekov för närvarande
saknar nöjaktig fiskehamn. Framhållas må dock, att fisket vid
det närbelägna, jämväl av revisorerna besökta Båstad gör intryck av att
vara betydligt livligare oaktat även därvarande hamnanordningar synas
mycket otillfredsställande.

Utförd efter det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagda kostnadsförslaget
har hamnen vid Torekov beräknats kosta inemot 340,000

— 65

kronor. Denna höga kostnad synes vara huvudsakligen motiverad i den
mån anläggningens betydelse som skyddshamn är den väsentliga.

Vidkommande hamnen i Kivik, vilken i dess egenskap av statens fiskehamn
underhålles av staten, bör uppmärksammas, de höga kostnaderna för
denna anläggnings underhåll. Till senaste årens stora utgifter för muddring
måste nu läggas vissa kostnader för kajens förbättring, vilka, trots
att kajlängden är avsedd att nedbringas från nuvarande 210 meter till 80
meter, dock beräknats draga en kostnad av cirka 40,000 kronor.

I anledning av besöket vid Brantevik å Skånes sydkust vilja revisorerna
ifrågasätta, huruvida det kan anses ekonomiskt välbetänkt att för en fiskehamn
å nämnda plats nedlägga ett så betydande kapitalbelopp som det
ovan angivna eller 441,000 kronor.

Vad till sist angår den beslutade anläggningen vid Byxelkrok å Öland
hava kostnaderna härför visserligen numera kunnat begränsas till 264,000
kronor. Även detta kapitalbelopp måste dock framstå såsom högst betydande
i all synnerhet sedan numera domänverket i samband med en återuppbyggnad
av sågverket vid det närbelägna Grankullavik företagit
muddringar och andra utvidgningsarbeten å därvarande hamnanläggning.
Enbart sistnämnda förhållande synes revisorerna motivera en förnyad
omprövning av ärendet med beaktande i vad mån kostnaderna för
anläggningen kunna ytterligare nedbringas. 5

5 — 291032. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. I.

— 66 —

Bokföringen
av 1923 års
premieobligationslån.

Revisorernas

uttalande.

En per mille
fonden.

SJUNDE HUVUDTITELN.
Finansdepartementet.

§ 24.

Enligt den för budgetåret 1928/1929 upprättade rikshuvudboken uppgick
den å kontot »fonderade statslånen» den 30 juni 1929 utbalanserade skulden
till 1,812,819,641 kronor 80 öre. I detta skuldbelopp ingick, såsom framgår
av riksgäldskontorets huvudbok för samma budgetår, 1923 års premieobligationslån
med 120,000,000 kronor. Enligt de vid emissionen av nämnda
obligationslån av fullmäktige i riksgäldskontoret meddelade bestämmelserna
skulle innehavare av en sagda lån tillhörande obligation tre månader
efter sista utlottningen, därest den innehavda obligationen ej utfallit
med vinst, i utbyte erhålla en statsobligation å 50 kronor, löpande med 5
procent ränta, med rätt dock för riksgäldskontoret att i stället med 50
kronor inlösa ifrågavarande premieobligation. Därjämte bestämdes, att
obligation, varå vinst utfallit, icke skulle utbytas eller inlösas men däremot
få deltaga i samtliga vinstutdelningar. Det sammanlagda beloppet
av dylika obligationer, å vilka vinst utfallit och vilka till följd därav
icke komme att inlösas av staten, uppgick enligt vad som framgår av riksgäldskontorets
årsbok för budgetåret 1928/1929, vid utgången av nämnda
budgetår till 6,790,800 kronor.

Av det ovan anförda framgår, att statens skuld å 1923 års premieobligationslån
den 30 juni 1929 i själva verket minskats med nyssnämnda belopp,
6,790,800 kronor, och således vid sagda tidpunkt uppgick icke till det bokförda
beloppet 120,000,000 kronor, utan allenast till 113,209,200 kronor, vilket
belopp dessutom, i den mån nya dragningar äga rum, kommer att ytterligare
nedgå. Då det givetvis är av vikt, att statens kapitalredovisning
göres så rättvisande som möjligt, hava revisorerna ansett sig böra
framhålla önskvärdheten av att en ändring i sådant syfte vidtages beträffande
bokföringen av nu omförmälda del av statsskulden.

§25.

Bland de fonder, vilkas förvaltning omhänderhaves av statskontoret, ingår
en fond, benämnd »En per mille fonden».

Denna fond har tillkommit genom förordningen den 22 maj 1794 örn en
allmän nederlagsfrihet å utländska varor i Göteborg, i vars § 5 stadgades,
att förutom kronans nederlagsrecognition skulle av sådana varor uppbäras

— 67 —

»En per Mille vid inkommandet och en dito vid utgåendet till fond för
Allmänna Byggnader i Göteborg, hörande till militäriska behof och stadens
försvar». Genom beslut av Kungl. Majit den 18 september 1794 bestämdes,
att dessa medel skulle inlevereras till dåvarande krigskollegium
(numera arméförvaltningen).

Förenämnda avgift upphörde sedermera på grund av den förnyade nederlagsförordningen
den 5 maj 1813, varefter fondens inkomster allenast
bestått i räntor å utlånta medel och kapitalvinst å utlottade obligationer.

1866 års statsrevisorer hemställde till riksdagen, att fonden, som för det
avsedda ändamålet ej syntes till användning förekomma, måtte till statsverket
indragas; och 1867 års riksdag avlät till Kungl. Majit framställning
i ämnet. Vid föredragning härav den 10 december sistnämnda år fann
Kungl. Majit emellertid framställningen icke kunna bifallas, enär fonden
möjligen kunde behöva tagas i anspråk vid förestående omreglering
av rikets försvarsväsende. Även vid 1889 års riksdag väcktes förslag örn
att fonden, vars förvaltning vid 1873 års ingång överflyttats till statskontoret,
skulle indragas, men detta förslag blev av riksdagen av nyssnämnda
skäl avslaget.

Med anledning av en av Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1899
års riksdag gjord hemställan örn användande av ifrågavarande fond till
befästningsarbeten jämte bestyckning och anordningar för försvarets ledning
vid inloppet till Göteborg medgav riksdagen, ej mindre att 50,000
kronor av fonden skulle få under nämnda år ställas till Kungl. Majits förfogande
för att användas till anläggande av minflankeringsbatteri vid
inloppet till Göteborg än även att för samma ändamål fondens återstod,
beräknad till 220,000 kronor, finge under år 1900 användas. På grund
härav anordnades den 7 mars 1902 från fonden ett belopp av 270,000 kronor
att av arméförvaltningen för berörda ändamål disponeras, varefter fondens
behållning vid 1902 års slut uppgick till 25,709 kronor 98 öre.1

Härefter har icke någon disposition av fondens medel förekommit. Behållningen
å densamma hade vid utgången av budgetåret 1928/1929 vuxit
till 77,562 kronor 31 öre.

Enligt revisorernas mening saknas skäl att låta ifrågavarande medel Revisorernas
år efter annat stå odisponerade. Revisorerna vilja därför ifrågasätta, hu- uttalan(ie.
ruvida icke åtgärder böra vidtagas för att den vid utgången av innevarande
budgetår å fonden förefintliga behållningen antingen måtte få användas
för något statsändamål eller ock överföras till statsverkets kassafond.

§ 26.

Revisorerna hava avlagt besök vid tullkammaren i Linköping. Tullkammaren

Tullhuset är beläget vid Stångån i närheten av järnvägsbron. I huset 1 Linköping 1

Förestående redogörelse är, med några smärre undanlag, hämtad ur Stuart och Rystedt:
Handbok öfver statsverkets jemte dertill hörande fonders medelsförvaltning.

— 68 —

Revisorernas

uttalande.

Tullkammaren
i Örebro.

Revisorernas

uttalande.

finnes en trappa upp en mindre lägenhet, som av staden uthyres till enskild
person. Övriga lokaler i huset disponeras av tullkammaren. Expeditionen
är förlagd en trappa upp, under det att packhuslokalen finnes i
bottenvåningen. Av bottenvåningens lokaler uppvärmas allenast tre rum
med en golvyta örn sammanlagt 97 kvadratmeter, under det att övriga utrymmen
i sistnämnda våning med en golvyta örn tillhopa 164 kvadratmeter
sakna värmeanordning. Centralvärmeanläggning finnes icke, utan uppvärmningen
sker medelst kaminer och kakelugnar.

Tolagsersättningen till Linköpings stad har under de senaste fem räkenskapsåren
utgått med följande belopp:

1924— V, 1925

1925— V, 1926

1926— V, 1927

1927— V7 1928

1928— V 7 1929

kronor 32,208
» 32,727

» 29,915

» 35,044

» 33,662

De i tullhuset befintliga kaminerna och kakelugnarna äro, enligt vad
vid revisorernas besök uppgavs, icke tillräckligt effektiva för att kunna
nöjaktigt uppvärma de relativt stora lokalutrymmena. Revisorerna kunde
dessutom vid besöket iakttaga, att kakelugnarna befunno sig i bristfälligt
skick. Revisorerna anse sig höra framhålla angelägenheten av att
åtgärder snarast möjligt vidtagas i syfte att samtliga till tullkammaren
hörande lokaler i tullhuset må erhålla tillfredsställande uppvärmning.

§ 27.

Revisorerna hava besökt tullkammaren i Örebro.

Tullhuset, som äges av Örebro stad, är beläget i omedelbar närhet av
statens järnvägars godsmagasin. Byggnaden reparerades och omändrades
för erhållande av större expeditionslokaler år 1924. Samtidigt uppfördes
en flygelbyggnad avsedd för ankommande tullgods med nederlagsmagasin
i källarvåningen. Lokalerna äro försedda med centraluppvärmning med
undantag av nyssnämnda nybyggnad, i vilken endast en mindre expeditionskur
uppvärmes genom elektrisk värmeanordning.

Tolagsersättning utgår icke.

Tullokalerna föreföllo ej fullt tillräckliga för trafikens behov. En utvidgning
av lokalerna synes därför önskvärd och torde, därest rörelsen vid
denna tullkammare ytterligare ökas, bliva ofrånkomlig. Den för ankommande
tullgods avsedda flygelbyggnaden torde böra förses med lämplig
värmeanordning.

— 69 —

§ 28.

Revisorerna hava besökt tullkammaren i Eskilstuna.

Tullokalerna äro inrymda i en Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg
tillhörig byggnad, belägen på järnvägens område. Enligt kontrakt den 26
augusti 1901 förhyr Eskilstuna stad ovannämnda lokaler för tullverkets
räkning mot en byra, som numera uppgår till 300 kronor årligen. Packhuset
är förlagt till bottenvåningen, under det att tullkammarens expedition
är belägen en trappa upp.

Tolagsersättning utgår icke.

Tullkammarens och packhusets belägenhet i skilda våningar synes med
hänsyn till rörelsens omfattning ur arbetssynpunkt mindre lämplig. Tulllokalerna
föreföllo att vara i behov av reparation och modernisering.

§ 29.

Revisorerna hava besökt tullkammaren i Nyköping. I samband därmed
hava revisorerna verkställt en undersökning angående bevakningen av
Nyköpings kustdistrikt.

Nyköpings kustdistrikt omfattar Södertälje och Nyköpings tulldistrikt.
Södertälje tulldistrikt omfattar Hölebo härad (med undantag av Västerljungs
kommun), Selebo och Öknebo härader, Sorunda kommun av Sotholms
härad samt Grödinge och Salems kommuner av Svartlösa härad.
Nyköpings tulldistrikt består av Jönåkers och Rönö härader, Väster ljungs
kommun av Hölebo härad, Daga och Villåttinge härader samt Oppunda
härad med undantag av Julita, Österåkers och Västra Vingåkers kommuner.
Enligt generaltullstyrelsens bestämmande skall Sorunda kommun
samt Grödinge och Salems kommuner i vad det gäller dess landområden
tillhöra Stockholms kustdistrikt.

Nuvarande tullförvaltaren vid tullkammaren i Nyköping är tillika chef
för Nyköpings kustdistrikt.

Inom kustdistriktet finnes en ordinarie postering, stationerad i Oxelösund.
Dessutom finnas under seglationstiden två tillfälliga posteringar,
en vid ön Revskär och en vid Hargberget å Hartzö.

Inom distriktet äro placerade tre farkoster, nämligen en kosterbåt av
vanlig västkusttyp med motor samt två ruffade, mindre motorbåtar. För
den förstnämnda båten, som äges av vederbörande kustuppsyningsman,
utgår lega. För de övriga motorbåtarna, som tillhöra privatpersoner, betalas
av generaltullstyrelsen bestämd dagshyra för den tid, desamma användas.
Icke någon av nämnda farkoster har större hastighet än cirka
sju knop.

Bemanningen å bevakningsbåtarna utgöres å kosterbåten av en kustuppsyningsman
och två extra kustbevakningsbiträden och å vardera av
de två motorbåtarna av respektive en kustvakt och ett extra ordinarie

Tullkammaren
i Eskilstuna.

Revisorernas

uttalande.

Nyköpings
kustdistrikt
m. m.

1

Revisorernas

uttalande.

Tullförvaltningen
i Stockholms
frihamn.

Revisorernas

uttalande.

— 70 —

kustbevakningsbiträde samt ett kustbevakningsbiträde och ett extra kustbevakningsbiträde.

Patrull eringsområdet för den vid Eevskär posterade bevakningsbåten
begränsas i norr och öster av gränsen mellan Stockholms och Nyköpings
kustdistrikt, Hallsfjärden, Kaggefjärden, Himmerfjärden, Fållnäsviken
samt västra sidan av Oxnö, Svärdsö och Torö samt i söder och väster av en
linje, dragen från Landsort över Örudden, Askö, Bokö till fastlandet.

Den vid Hartzö posterade bevakningsbåtens patrulleringsområde sträcker
sig i norr från nyssnämnda linje till Ledskärs fyr i söder samt patrulleringsområdet
för den i Oxelösund posterade bevakningsbåten från Ledskärs
fyr i norr till gränsen mellan Nyköpings och Norrköpings kustdistrikt
i söder. Under den tid av året, då ishinder omöjliggör patrullering
i den inre och delvis även i den yttre skärgården indragas de vid Revskär
och Hartzö posterade båtarna. Hela kustdistriktet bevakas då med användande
av ovannämnda koster, posterad i Oxelösund. Besättningen å
densamma utgöres under denna tid av distriktets ordinarie och extra ordinarie
personal. Den extra personalen är då indragen.

Enligt revisorernas mening kan bevakningen inom ifrågavarande kustdistrikt
icke nöjaktigt upprätthållas med den håtmateriel, som för ändamålet
står till förfogande, utan synas de nuvarande båtarna för uppnående
av önskvärd effektivitet i bevakningsarbetet böra utbytas mot större och
sjödugligare samt för forcering av åtminstone tunnare isbeläggning tjänligare
farkoster med högre fart. Antalet bevakningsbåtar, som numera
är tre, torde i så fall, utan höjning av personalens numerär, kunna inskränkas
till två.

§ 30.
a.

Revisorerna hava besökt tullförvaltningen i Stockholms frihamn.

Ifrågavarande tullförvaltning jämte tillhörande tullbevakning har hittills
varit inrymd i två träbyggnader, som i samband med frihamnens inrättande
år 1919 provisoriskt uppförts för ändamålet och i vanlig ordning
ställts till förfogande av Stockholms stad; av nämnda båda byggnader disponeras
den ena av tullförvaltningen och den andra av tullbevakningen.
För själva tullförvaltningen voro vid revisorernas besök nya lokaler under
inredning i en av frihamnens magasinsbyggnader. Vederbörande tullförvaltare
har också gjort framställning örn att tullbevakningens lokalfråga
måtte ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, enär de nuvarande
lokalerna genom den växande trafiken blivit alltmera otillräckliga.

På grund av sina vid besöket gjorda iakttagelser vilja revisorerna vitsorda,
att tullbevakningens nuvarande lokaler vid frihamnen äro otillräckliga
och i övrigt för sitt ändamål mindre tillfredsställande.

— 71

b.

I samband, med besöket vid frihamnen fästes revisorernas uppmärksamhet
på det omständliga förfarandet vid utförsel av spannmål till frihamn
i de fall, då utförselbevis begäras.

Enligt gällande författningar (Svensk författningssamling 1928: nr 76 och
153) äger svensk jordbrukare eller annan rätt att vid utförsel till svensk
frihamn av vete eller råg erhålla utförselbevis. Innehavare av sådant utförselbevis
kan antingen använda beviset för tullfri införsel av spannmål
inom viss begränsad tidrymd eller ock erhålla beviset inlöst hos generaltullstyrelsen
med avdrag av 2 procent.

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 24 november 1928 har
generaltullstyrelsen medgivit, att samtliga fartyg i inrikestrafik få inlöpa
i frihamn utan föregående tullkontroll. Undantagna härifrån äro
dock — i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag — fartyg,
som föra vara, för vilken rätt till utförselbevis begäres. Denna begränsning
innebär, att utklarering från tullliamn i detta fall först erfordras. Ett
fartyg, som exempelvis lastat spannmål vid diverse landsortsbryggor
utefter Mälaren, har alltså på grund av bestämmelserna att antingen gå
tillbaka till exempelvis Västerås eller att göra uppehåll i Stockholms tullhamn
1 för sagda klarering. Därvid har exportören att avgiva varuanmälan
med uppgift å godsets beskaffenhet och myckenhet. Enligt vad som
från trafikanthåll framhållits har detta visat sig vara förenat med stora
svårigheter. På grund av sättet för exportörens uppsamling av spannmålen
— inlastning vid skilda bryggor och från olika avlastare samt ofta utan
närmare kontroll av vikten — måste den varuanmälan, som med nuvarande
bestämmelser skall lämnas i tullhamnen, mången gång bliva ofullständig
och otillförlitlig och förutsätter efterföljande komplettering med
uppgifter från tullen i frihamnen, där lossningen och invägningen till siloslager
verkställes under tullkontroll.

På grundval av de — mer eller mindre ofullständiga — uppgifter, som
sålunda lämnats i tullhamnen, utfärdas tullpass för avgång därifrån till
frihamnen, varemot erhållandet av utförselbevis göres beroende av den
efterföljande kontrollen i frihamnen. Sedan, på sätt ovan nämnts, lossning
och invägning verkställts under tullkontroll i frihamnen, plägar, enligt
vad revisorerna inhämtat, därvarande tullförvaltning dels genom vederbörande
tjänstemans intyg och dels genom friliamnsbolagets viktattest
bestyrka den exakta vikten, varefter handlingarna översändas till tulldirektörsexpeditionen
i tullhamnen, som därefter utfärdar utförselbeviset
och översänder detta till tullbevakningschefen för kontrasignering; från
denne sistnämnde återgår utförselbeviset till tulldirektörsexpeditionen,
där det sedermera slutligen får avhämtas.

Den tidsspillan detta förfarande medför belyses av nedanstående sam -

1 Vid tullbevakningsexpeditionen vid Sladsgården.

72 -

Revisorernas

uttalande.

Göteborgs

frihamn.

manställning rörande vissa i Stockholms frihamn hösten 1929 lossade partier
spannmål, för vilka utförselbevis begärts.

In vägt i fri -

hamnen..

. den

279 m/f »Britta»

67,060 kg. utförselbevis

nr 63 erhållet Vin

»

»

21/9 m/f »Maj»

39,850

» »

» 64

* 7io

»

»

28/9 T.B. »279»

99,835

» »

» 65

> 7,o

»

»

3% m/f »Mälaren7

» 46,375

» »

» 69

» 7,o

»

3% m/f »Björn»

149,870

» »

» 67/68

» 8/

/io

»

»

7,o m/f »Folke»

88,340

» »

» 70

» 8/

/10

»

»

7,o m/f »Martina»

14,150

» »

» 66

» 7,o

Då genom en år 1927 genomförd författningsändring rikets frihamnar
jämställdes med utländska hamnar beträffande exportörs rätt att erhålla
utförselbevis, skedde detta icke endast med tanke på att befrämja en rationell
användning av frihamnsanläggningarna och härvarande magasinsoch
lagringsanordningar utan också och i främsta rummet för att för jordbrukarna
underlätta exporten av spannmål. I frihamnarnas magasin
kunde — framhölls det — spannmålen inlämnas vid varje tidpunkt och till
växlande kvantiteter samt mot omedelbart erhållande av utförselhevis.
Bättre möjligheter till samlastning med samtidig export i större kvantiteter
och vid lämpligaste tidpunkt ansågs därigenom också kunna vinnas.

Det synes revisorerna tämligen uppenbart, att syftet med den sålunda
vidtagna författningsändringen icke hör få omintetgöras genom tullföreskrifter,
vilka såsom de ovan angivna för trafikanterna te sig onödigt invecklade
och tyngande. Revisorerna vilja uttala önskvärdheten av att en
omarbetning av hithörande bestämmelser kommer till stånd, vilket jämväl
förefaller angeläget med hänsyn därtill, att nu gällande föreskrifter ur
kontrollsynpunkt måste sägas vara mindre tillfredsställande.

§ 31.

Revisorerna hava avlagt besök vid Göteborgs frihamn.

Frihamnen har egen fullständig tullkammare. Trafiken vid frihamnen
har, såsom av nedanstående tablå framgår, under de senaste åren i stort
sett icke oväsentligt ökats.

Fartygsrörelsen.

År

Ankomna fartyg

Avgångna fartyg

S u

m m a

Antal

Net.-reg.-ton

Antal

Net.-reg.-ton

Antal

Net.-reg.-ton

1926

1,672

1,093,797

1,673

1,095,469

3,345

2,189,266

1927

1,817

1,283,979

1,815

1,281,466

3,632

2,565,445

1928

1,918

1,306,851

1,915''

1,296,583

3,833

2,603,434

1926

1927

1928

Pråmar, som

anlöpt frihamnen

2,897

st. 3,256

st.

2,988 st.

— 73 -

Järnvägstrafik.

Lossade vagnar........

Lastade vagnar........

1926

12,536 st.
3,377 »

1927

13,716 st.
3,355 »

1928

12,645 st.
3,653 »

Summa

15,913 st.

17,071 st.

16,298 st.

Godsrörelsen.
Ankommet gods:

sjöledes....................

per järnväg ........

» fordon ............

305,164 ton
140,860 »
16,455 »

335,959 ton
152,029 »
20,253 »

327,804 ton
140,695 »
20,104 »

Avgånget gods:

sjöledes ................

per järnväg .........

» fordon.............

Summa 462,479 ton

............... 396,050 ton

............... 30,727 »

............... 34,278 »

508,241 ton

438,920 ton
32,257 »
36,354 »

488,603 ton

415,572 ton
37,129 »

37,070 »

Summa

461,055 ton

507,531 ton

489,771 ton

Total godsomsättning

923,534 ton

1,015,772 ton

978,374 ton

Totala debiterade uppbörden vid frihamnen utgjorde

år 1926........................................................ kronor 2,633,896

» 1927........................................................ » 3,390,223

» 1928........................................................ » 4,138,195

Revisorerna funno vid sitt besök, att de för tullförvaltningens kamerala
avdelning avsedda expeditionslokalerna voro otillräckliga. Med hänsyn
till den ökade omfattning, trafiken vid ifrågavarande frihamn numera
fått, synes det revisorerna angeläget, att berörda brist snarast möjligt
avhjälpes.

§ 32.

Revisorerna hava verkställt en undersökning angående det vid tullverket
tillämpade legosystemet. I anslutning härtill hava revisorerna under
sitt besök i Göteborg besett åtskilliga vid kustbevakningen använda legobåtar.

De på tullverket ankommande arbetsuppgifterna fullgöras under generaltullstyrelsens
överinseende av tullverkets avdelningar, lokaltullförvaltningen,
kustbevakningen och gränsbevakningen.

Lokaltullförvaltningen, som består av de på olika orter förlagda förvaltningarna,
håller å dessa orter tillsyn å utrikes sjöfarten, in- och utförseln
av varor m. m. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter begagnar sig
lokaltullförvaltningarna av, bland annat, till deras disposition stående
motorbåtar, roddbåtar, motorcyklar och velocipeder.

Revisorernas

uttalande.

Legosystemet
vid tullverket.

— 74

Kustbevakningen, vars uppgift är att å rikets kuster förhindra och upptäcka
olovlig varuinförsel och andra brott mot tullförfattningarna ävensom
överträdelser av övriga författningar, vilkas efterlevnad det åligger
tullverket att övervaka, bestrides av utmed rikets kuster förlagd kustbevakningspersonal,
vilken, fördelad i posteringar, verkställer patrullering
dels till sjöss, dels ock till lands. För patrullering till sjöss begagnas
ångfartyg, tulljakter av koster-, kryssar- och andra typer, samtliga försedda
med motor, ävensom balvdäckade och öppna motorbåtar samt roddbåtar.
För patrullering till lands användas automobiler, motorcyklar,
cyklar och hundar.

Gränsbevakningens huvuduppgift är att med avseende å trafiken vid
rikets landgräns utöva motsvarande uppsikt, som utmed kusten utövas av
kustbevakningspersonalen. Gränsbevakningen, vilken är fördelad på dels
fasta, dels tillfälliga posteringar, verkställer patrullering till lands och
i vissa fall till sjöss, nämligen vid sjögränsen mot Norge i Svinesund och
Idefjorden samt i vissa sjöar. För patrullering till lands begagnas motorcyklar,
cyklar, hästar och hundar. För patrullering till sjöss begagnas
motorbåtar och roddbåtar.

Den materiel, lokaltullförvaltningarna, kustbevakningen och gränsbevakningen
såsom ovan nämnts begagna sig av, är endast delvis statsverkets
tillhörighet. I stor utsträckning anskaffas denna materiel av tulltjänstemännen
själva på egen bekostnad. I vederlag härför åtnjuter vederbörande
tjänsteman s. k. lega.

Av nedanstående uppgifter, som lämnats i generaltullstyrelsens berättelse
örn tullverkets förvaltning år 1928, framgår, i vilken utsträckning
den i tullverkets tjänst under räkenskapsåret 1927/1928 använda materielen
tillhör tullverket, respektive tullpersonalen.

B

åtar

P o r

d o

n

Tall-

krys-

sare

Motor-

båtar

Andra

båtar

Automo-

biler

Motorvelo-

cipeder

1

Veloci-

peder

Häs-

tar

Hundar

A1

A

B

A

B

A

B

A

1 B

A

B

B

A

B

Gen eraltu 11 styrelsen • • ■

1

I.okaltullförvaltningen

—

9

24

—

65

—

—

1

9

—

—

—

—

Kustbevakningen......

10

13

99

5

48

8

1

7

4

13

232

—

40

17

Gränsbevakningen ...

—

—

37

—

40

—

—

-

15

—

126

58

6

—

Summa

11

22

160

5

153

8

1

8

19

22

358

58

46

17

Till bestridande av utgifterna till legor för tullverkets räkning finnes
i de för tullverket fastställda utgiftsstater upptagen en utgiftspost till
legor för fortskaffningsmateriel, förslagsvis 180,000 kronor. Storleken av
nämnda utgiftspost ävensom de verkliga utgifterna för ifrågavarande

1 A tillhöriga tullverket, B tillhöriga tullpersonalen.

- 75 -

ändamål under de fem senast förflutna budgetåren framgår av nedanstående
tablå.

Budgetår

Anslag

Utgifter

1924/1925 ...................

................ 175,000

185,332: 17

1925/1926....................

................ 175,000

190,564: 8 9

1926/1927....................

................ 180,000

188,337:44

1927/1928....................

................ 180,000

184,606: 4 5

1928/1929 ...................

................ 180,000

188,213: 0 7

Utgifterna för legor under räkenskapsåret 1927/1928 fördela sig på tullverkets
olika avdelningar på följande sätt:

Tullanstalterna....................................... kronor 13,511:9 7

Kustbevakningen.................................... » 110,116:4 4

Gränsbevakningen ................................ » 60,978: o 4

Legans storlek i varje särskilt fall bestämmes av generaltullstyrelsen
efter vederbörande tullmyndigheters hörande.

Vid lokalförvaltningen och gränsbevakningen har under tiden 1 juli
1928—30 juni 1929 motorbåtlegan varierat mellan lägst 132 och högst
400 kronor för varje båt, båtlegan mellan lägst 48 och högst 100 kronor
för en båt, hästlegan mellan lägst 500 och högst 845 kronor för häst. Cykellegan
har utgått med 48 kronor för cykel och motorcykellegan med 450
kronor.

Vid kustbevakningen har motorbåtlegan i flertalet fall utgått med omkring
1,000—1,200 kronor för båt. I tjuguen fall har dock legan varierat
mellan lägst 396 och högst 900 kronor. I två fall har legan bestämts till
2,004 kronor, respektive 2,100 kronor. Båtlegan har i de flesta fall bestämts
till 48 kronor eller 60 kronor för båt. Motorcykellegan har utgått med belopp,
varierande mellan 100 kronor och 450 kronor. Cykellegan har i de
flesta fall bestämts till 60 kronor. För den i ovanstående tabell upptagna,
tulltjänsteman tillhöriga automobilen har legan bestämts till 1,140 kronor,
vari jämväl inbegripits lega för en båt.

Enligt de bestämmelser, som av generaltullstyrelsen meddelats angående
åtnjutandet av legoanslag vid tullverkets avdelningar åligger det tjänsteman,
som uppbär sådant anslag, att i fullgott skick hålla, allt efter anslagets
art, farkost med tillbehör, som erfordras för och är tjänlig för därmed
avsedda tjänstförrättningar samt motsvarar vederbörande legoanslag, eller
häst med mundering eller att vara försedd med lämplig cykel eller motorcykel.

Kostnaden för drift av motorbåt, för vilken legoanslag tilldelats vid lokaltullförvaltningen
anställd tjänsteman, utgår av det fastställda legoanslaget,
vederbörande obetaget att hos generaltullstyrelsen göra framställning
örn beredande av ersättning på annat sätt för driftkostnaden.
Vid kustbevakningen och gränsbevakningen anställda tjänstemän, som

- 76 -

uppbära anslag till motorbåtlega eller motorcykellega, äga däremot att
av tullmedel särskilt erhålla ersättning för smörjämne och bränsle, som åtgått
för materielens drift vid resor i tjänsten.

Enligt vad revisorerna inhämtat beräknas en lega på 1,200 kronor motsvara
omkring 5,500 kronor i anskaffningskostnad. Mindre bevakningsbåtar
ligga i prislägen under 4,000 kronor. De dyrbaraste motorbåtarna
(tulljakterna) uppgivas numera kunna betinga ett pris av ända till 7,000—

10,000 kronor.

Revisorerna vilja erinra, att frågan örn förändring av legosystemet tidigare
varit föremål för omprövning.

1908 års tullstatskommission, som för sin del ansåg legosystemet böra bibehållas,
gjorde vid behandling av frågan, på vad sätt de för kustbevakningen
erforderliga motorbåtarna lämpligast borde anskaffas och underhållas,
bland annat följande uttalande.

Ett annat system låter sig emellertid tänkas, nämligen att båtarna anskaffades
och underhölles på tullverkets bekostnad samt utlämnades till
vederbörande för begagnande i tjänsten. Det synes dock kommissionen
uppenbart, att enskild äganderätt till tjänstebåtarna är ägnad att hos personalen
framkalla större omvårdnad och aktsamhet örn desamma, än som
sannolikt bleve förhållandet, örn de vore statens egendom. Vidare torde
det kunna antagas, att i sistnämnda fall kostnaderna för statsverket skulle
bliva större än under nuvarande förhållanden. Säkerligen skulle utgifterna
för båtarnas underhåll, örn statsverket direkt skulle gälda desamma,
bliva drygare, än vad nu är fallet, då ägaren mot åtnjutande av ett visst
anslag har skyldighet att själv ombesörja detta; och härtill kommer, att
det till undvikande av missbruk helt visst skulle bliva nödvändigt att anordna
en omfattande tillsyn över det sätt, varpå vederbörande innehavare
av tjänstebåt fullgjorde sin skyldighet att väl vårda densamma, ävensom
kontroll däröver, att begärda reparationer vore av verkligt behov påkallade
och icke föranledda av omständigheter, som borde medföra skyldighet
för båtens innehavare att bekosta desamma. Kommissionen har på dessa
grunder icke funnit skäl ifrågasätta någon förändring i det nu rådande
systemet.

Med föranledande av en av riksdagen gjord framställning anmodades
generaltullstyrelsen genom remiss den 18 juni 1910 att verkställa och till
Kungl. Majit inkomma med utredning och förslag i fråga örn anordnande
av driften av de i kustbevakningstjänsten använda motorbåtar på ett för
staten billigare sätt, särskilt genom nedbringande av kostnaderna för motorbåtarnas
underhåll.

I anledning härav yttrade generaltullstyrelsen i skrivelse den 31 oktober
1912, att av den utav styrelsen verkställda utredningen i ämnet med tydlighet
syntes framgå, ej mindre att med bibehållande av dittillsvarande
organisationssystem någon allmän nedsättning av motorbåtlegorna icke
skäligen borde komma i fråga, än även att en förändrad organisation av
innebörd, att motorbåtarna anskaffades och underhölles på det allmännas
direkta bekostnad samt ställdes till vederbörandes förfogande för begag -

— 77

nande i tjänsten, långt ifrån att leda till någon besparing fastmera syntes
kunna förutsättas skola medföra ytterligare kostnader för statsverket.

Genom beslut den 7 februari 1913 fann Kungl. Majit frågan för det dåvarande
ej föranleda vidare åtgärd.

1914 års tullkommission föreslog, att kustbevakningens båtmateriel måtte
anskaffas genom tullverkets egen försorg för att ställas till vederbörandes
förfogande i tjänsten, att kostnaderna för underhållet av sagda materiel
jämväl måtte direkt bestridas av tullverket samt att i sammanhang härmed
de till tjänstemän vid kustbevakningen då utgående jakt- och båtlegorna
måtte bortfalla. I samband härmed yttrade kommissionen, bland
annat, följande.

Örn det, såsom redan påpekats, är fullständigt otänkbart att bibehålla
legosystemet, såvitt rörer de större farkosterna, tulljakterna av typ I och
II, torde det för vinnande av enhetlighet få anses önskvärt, att nämnda
system jämväl för de mindre farkosternas vidkommande utbytes mot systemet
med direkt anskaffning genom statsverkets försorg. Denna synpunkt
kan dock ej vara avgörande. Vad som bestämt kommissionens uppfattning
är, att legosystemet visat sig medföra mindre gynnsamma verkningar.
För att kunna tillgodogöra sig besparingar å legan hava nämligen
vederbörande legotagare i vissa fall anskaffat farkoster av otillfredsställande
beskaffenhet ävensom över hövan begränsat underhållskostnaderna
för desamma. Jämte det båtbesättningarna (kustroddarna) härigenom
tillskyndats olägenheter, vilka i bilagor till Sveriges tullmannaförenings
svarsskrivelse å ett av kommissionen utsänt frågecirkulär med
eftertryck framhållits, har av lätt insedda skäl patrulleringen med dylika
farkoster kommit att inskränkas till ett minimum, vilket haft till följd,
att tjänsten blivit lidande. För legotagarnes eget vidkommande har jaktoch
båtlegan — mot vad som med densamma avsetts — delvis tagit karaktären
av en avlöningsform. Det är i sådant hänseende betecknande, att,
då tanken på legosystemets avskaffande först blivit framkastad, densamma
genast mötts med krav på lönekompensation. — De ogynnsamma verkningarna
av legosystemet äro enligt kommissionens uppfattning ofrånkomliga.
Med detta systems tillämpning måste nämligen alltid uppkomma
en konflikt mellan å ena sidan statsintresset, att fullgod båtmateriel anskaffas
och hålles i behörigt skick, samt å andra sidan den enskildes intresse
att genom besparingar å logan bereda sig vinst. Örn åter båtmaterielens
anskaffning och underhåll besörjes direkt av statsverket, föreligger
endast ett intresse, gemensamt för det allmänna och den enskilde, nämligen
att materielen är av fullgod beskaffenhet, och att den behörigen underhålles.
Möjligt är ju. att för sådant fall personalen stundom kan komma
med överdrivna anspråk i ett eller annat hänseende; men en garanti
häremot ligger i don kontroll, som kommissionen tänker sig utövad av
den i det följande föreslagne kustbevakningsinspektören; och för övrigt
lärer generaltullstyrelsen ej underlåta att visa varsamhet vid upptagandet
av förekommande äskanden. Att systemet med direkt anskaffning och
underhåll skall framkalla liknöjdhet och vårdslöshet vid materielens hanterande,
lärer enligt don erfarenhet, som vunnits inom andra förvaltningsområden,
ej behöva befaras. Yttringar i sådant hänseende böra emellertid
givetvis leda till disciplinär bestraffning av vederbörande samt — i mera
svårartade fall — till uttagande av skadestånd enligt lag. Vad härefter

— 78 —

angår den fruktan, som yppats för att det ifrågasatta nya systemet skulle,
sa snart fråga vöre örn mindre upphandlingar eller obetydligare reparationsarbeten,
medföra onödig omgång och leda till skriverier, som icke
stöde i rätt förhållande till de värden, ärendena gällde, vill kommissionen
uttala sin förvissning, att generaltullstyrelsen skall hålla hand över att
ifrågavarande ärenden bliva handlagda på möjligast enkla sätt och utan
onödiga formaliteter.

Beträffande anskaffning för kustbevakningens räkning av cyklar och
motorcykel — kommissionen ansåg endast en sådan böra anskaffas — samt
kostnaderna för de för dessa fortskaffningsmedel erforderliga förbrukningsartiklar
borde gälla samma grunder, som av kommissionen föreslagits
i fråga örn båtmaterielen. För hästarnas vidkommande borde däremot
legosystemet bibehållas. Det syntes nämligen kommissionen lättare att
finna allmänna normer för hästlegans än för jakt- och båtlegans beräknande,
och det vore alltså mindre risk för att hästlegan tilltoges så rundligt,
att den oförmärkt förvandlades till en avlöningsförmån.

Beträffande gränsbevakningen föreslog kommissionen, att kostnaderna
för anskaffning av såväl cykel- som båtmateriel skulle bestridas direkt av
statsverket, som jämväl skulle hava att i förekommande fall bekosta för
driften erforderliga förbrukningsartiklar. I fråga örn hästlegorna uttalade
kommissionen — som ansåg, att patrull eringen vid norska gränsen
lämpligen kunde verkställas till fots — att örn för någon enstaka postering
behovet av tillgång till häst skulle med fullgiltiga skäl kunna styrkas,
det borde stå generaltullstyrelsen fritt att i sådant fall förordna örn hästlegas
utgående. Vid finska gränsen borde hästarna fortfarande hållas av
vederbörande tjänstemän mot åtnjutande av lega.

Vad slutligen beträffar lokaltullförvaltningarna föreslog kommissionen
i särskilt betänkande, under erinran örn det av kommissionen föreslagna
sättet för anskaffning och underhåll av kustbevakningens båtmateriel,
att enahanda system måtte bringas i tillämpning jämväl å den båtmateriel,
som erfordrades vid de olika tullförvaltningarna i och för den inre
bevakningen.

Över det av 1914 års tullkommission avgivna betänkandet rörande kustbevakningen
yttrade sig generaltullstyrelsen i ett den 26 januari 1920
dagtecknat utlåtande. Styrelsen redogör därvid för de från vederbörande
tullmyndigheter i anledning av betänkandet inkomna yttrandena och anför
därvid, bland annat, följande.

Kommissionens uttalanden rörande den otillfredsställande beskaffenheten
»i vissa fall» av farkoster, som under det nu rådande legosystemet
anskaffats, samt rörande benägenheten att över hövan begränsa underhållskostnaderna,
allt i syfte att kunna tillgodogöra sig besparingar på
legorna, hava från åtskilliga håll framkallat livliga protester. Det
framhålles, att, örn sådant kommer till kommissionens kännedom, densamma
bort uppgiva i vilka fall sådant skett, på det att de skyldiga ensamma
måtte komma att stånda till ansvar för sin försummelse och skugga

— 79

ej bliva kastad på en hel kår, som enligt allas vitsord, vilka kommit i beröring
med den, visat sig vara ett mönster av plikttrogenhet, hederlighet
och nit. Från flera håll göres med styrka gällande, att de nuvarande legorna
icke ens före krigstiden lämnat något överskott annat än under ett
eller annat år, vilket emellertid motsvarats av brist under andra år, samt
att med de högt uppdrivna priser, som rått under de senaste åren, legorna
icke ens räckt till de med deni avsedda ändamål, långt mindre utgjort
någon extra avlöningsform.

I själva saken — frågan örn det nuvarande legosystemets utbytande mot
ett system av anskaffning och underhåll genom tullverket — äro meningarna
delade. En del tullmyndigheter ävensom Sveriges tullmannaförening
hava biträtt kommissionens förslag, föreningen dock endast beträffande
kustbevakningen. En annan del av tullförvaltarna ävensom kustbevakningschefen
i Skåne och Blekinge hava ansett, att legosystemet
skulle bibehållas utom i fråga örn tulljakterna. Slutligen hava kustbevakningschefen
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län ävensom ett mindre
antal tullförvaltare framhållit, att det nuvarande legosystemet vore det
för staten billigaste och mest ändamålsenliga, ehuruväl även dessa i allmänhet
synas vara av den uppfattningen, att sagda system icke skulle
kunna tillämpas i fråga örn de av kommissionen föreslagna dyrbara jakterna,
därest sådana infördes. Det anföres särskilt, att det föreslagna
systemet skulle föranleda anspråk på dyrbara slipanläggningar och andra
anstalter för båtarnas räkning. Vissa av personalsammanslutningarna
förklara sig icke hava något att erinra mot legosystemets avskaffande men
påyrka, att i sådant fall ersättning för båtarna måtte tillgodokomma
vederbörande. Slutligen har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
anfört, att föreningen funne de av kommissionen andragna skälen för
legosystemets avskaffande vara avgörande. För övrigt läge den utvägen
synnerligen nära till hands, att i en framtid återgå till legosystemet, därest
detta efter några års erfarenhet skulle visa sig önskligt. Genom den praktiska
tillämpningen av det föreslagna systemet skulle ett värdefullt material
vinnas för bedömande av den alltid vanskliga frågan örn legornas
storlek.

För egen del ansåg sig generaltullstyrelsen icke kunna biträda kommissionens
förslag till omorganisation av kustbevakningen samt hemställde
örn bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för avgivande av
nytt förslag i berörda hänseende. Sedan sakkunniga härefter tillkallats,
avgåvo de den 3 oktober 1920 förslag i ämnet. Nämnda förslag innebar, så
vitt här är i fråga, att systemet med direkt anskaffning och underhåll
genom statsverket borde tillämpas beträffande tulljakter och tullbåtar
ävensom beträffande cyklar och motorcyklar, men legosystemet i fråga
örn övrig båtmateriel.

För egen del yttrade generaltullstyrelsen sin mening i förevarande fråga
i ett den 11 oktober 1920 avgivet utlåtande och anförde därvid angående
legosystemets tillämpning vid kustbevakningen, bland annat, följande.

Farhågan för att legorna skulle bliva förtäckta löneförhöjningar torde
få anses avlägsnad genom det sakkunniga biträde vid legornas bestämmande,
som lämnas styrelsen av den ifrågasatta kustbevakningsinspektören,
samt därigenom, att legorna göras till sina belopp mera rörliga än

— 80

hittills och i största möjliga mån utmätas så att säga individuellt, efter
prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Styrelsen hemställer
alltså, att tulljakter av typerna I och II samt den ifrågasatta snabbgående
motorbåten i Stockholms skärgård måtte anskaffas genom tullverkets försorg
för att ställas till vederbörandes förfogande i tjänsten ävensom att
kostnaderna för underhåll av ifrågavarande farkoster måtte bestridas
direkt av tullverket men att beträffande övrig materiel det nu tillämpade
legosystemet måtte bibehållas.

Däremot biträdde styrelsen tullkommissionens förslag, att samtliga förbrukningsartiklar
för motordriften skulle bekostas av tullverket.

Beträffande frågan örn sättet för den för tullförvaltningarna erforderliga
båtmaterielens anskaffning hade generaltullstyrelsen i ett den 15
maj 1920 avgivet yttrande uttalat, att denna fråga borde ordnas till överensstämmelse
med vad som kunde varda bestämt rörande kustbevakningens
båtmateriel.

Kungl. Maj:ts för 1921 års riksdag framlagda förslag till stat för tullverket
för år 1922 m. m. (prop. nr 330) förutsatte ett uppskov med omorganisation
av kustbevakningen. I skrivelse den 20 juni 1921, nr 372, uttalade
riksdagen, bland annat, att riksdagen förutsatte, att redan vid 1922 års
riksdags början ett fullständigt förslag till omorganisation och lönereglering
för tullverket förelädes riksdagen.

Vid anmälan av ärendet inför Kungl. Majit den 17 februari 1922 (prop.
nr 89) yttrade föredragande departementschefen i nu föreliggande ämne,
att han ansåge det icke kunna komma i fråga, att de föreslagna största
kustbevakningsfarkosterna skulle mot legor hållas av enskilda tjänstemän.
Vidkommande den övriga båtmaterielen funne departementschefen
att skäl kunde anföras för en liknande anordning beträffande denna. Då
emellertid efter allt att döma en dylik omläggning av de dittills tillämpade
principerna skulle under den närmaste tiden åsamka statsverket en avsevärd
engångskostnad såväl för nyinköp av ytterligare materiel som även
för inlösen mot belopp, betydligt högre än dåvarande legor, av en ansenlig
del av kustbevakningspersonalens tjänstebåtar utan större möjlighet för
statsverket att genom återförsäljning av dessa betinga sig skälig gottgörelse,
syntes åtminstone tills vidare beträffande nu åsyftade båtmateriel
ett frångående av systemet med legor av statsfinansiella skäl uteslutet.
Kommissionens förslag att samtliga förbrukningsartiklar skulle bekostas
av tullverket, i vilket förslag generaltullstyrelsen såsom ovan nämnts
instämt, biträddes av departementschefen.

Beträffande gränsbevakningen yttrade departementschefen, att han ansåge,
att tjänstematerielen borde tillsvidare anskaffas och underhållas på
samma sätt som av honom förordats i fråga örn landbevakningens vid kusten
motsvarande materiel, således av tjänstemännen själva mot legor.

I sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande (nr 116) yttrade
statsutskottet, att utskottet i likhet med Kungl. Majit ansåge, att beträf -

— 81 —

fande tullpersonalens fortskaffningsmateriel det nuvarande legosystemet
borde såsom för statsverket förmånligast bibehållas utom beträffande de
kostsamma tulljagarna. Enahanda uttalande gjordes av riksdagen i dess
till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet (nr 276).

De motorbåtar, som, enligt vad ovan nämnts, av revisorerna besågos vid
besöket i Göteborg, syntes i allmänhet icke motsvara de fordringar, som
torde böra ställas på motorbåtsmateriel, vilken är avsedd att användas
för sjöbevakning. Kosterbåten —- en vanlig typ bland dessa båtar — har
visserligen ur sjövärdighetssynpunkt stora fördelar, men torde icke kunna
givas tillräcklig fart. De använda motorerna voro i allmänhet alltför
svaga, och ett par av dem voro icke tillräckligt tystgående. Strålkastare
saknades å samtliga ovannämnda båtar.

Vid bedömande av huruvida det vid tullverket tillämpade legosystemet
bör bibehållas eller ersättas av ett system med anskaffning och underhåll
genom statsverkets försorg, synes den ur statssynpunkt avgörande frågan
vara, örn det med tillämpning av legosystemet kan anses möjligt att i bevakningsarbetet
uppnå samma effektivitet för samma, eller eventuellt
mindre, kostnad som med tillämpning av systemet med direkt anskaffning
och underhåll. Effektiviteten är givetvis i första hand beroende av båtmaterielens
beskaffenhet och det sätt, varpå sagda materiel utnyttjas.
Vilket av de båda systemen, som ur kostnadssynpunkt ställer sig fördelaktigast,
framgår av en jämförelse mellan anskaffnings-, underhålls- och
driftkostnaderna vid tillämpning av nämnda båda system.

Revisorerna vilja till en början framhålla, att på grund av ökade krav,
särskilt på beskaffenheten av kustbevakningens båtar, anskaffandet av
dessa numera i allmänhet betingar så dryga kostnader, att stora svårigheter
kunna uppstå för personalen att med egna medel tillhandahålla den
önskvärda materielen. I sådana fall föreligger uppenbarligen risk för att
en icke tillfredsställande materiel måste godkännas, vilket givetvis är ägnat
att minska bevakningens effektivitet.

Revisorerna vilja vidare framhålla, att en icke oväsentlig olägenhet med
legosystemet ligger däri, att legotagaren vid semester, sjukdom eller annat
förfall ej alltid är villig att ställa sin materiel till vikariens förfogande,
vilket jämväl kan föranleda svårigheter för bevakningens behöriga upprätthållande.

Vad härefter angår den i det föregående berörda kostnadsfrågan synes
det revisorerna kunna ifrågasättas, örn ej systemet med direkt anskaffning
och underhåll i längden skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för
statsverket än legosystemet. Härvidlag spela dock givetvis legornas
storlek en avgörande roll. Beträffande de nu utgående legorna hava revisorerna
den uppfattningen, att dessa i allmänhet utgå med alltför höga
belopp. Revisorerna behöva i detta avseende endast påpeka, att en lega
av 1,200 kronor för en båt, vars anskaffning betingat en kostnad av 5,500

6 — 291032. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. I.

Revisorernas

uttalande.

— 82

kronor, motsvarar omkring 20 procent av det nedlagda kapitalet. Även
med beaktande av den relativt starka förslitning, för vilken båtmaterielen
är utsatt, måste en sådan lega betecknas såsom för hög, i all synnerhet
som legotagaren icke bar att vidkännas några utgifter för själva driften.

Givetvis föreligga svårigheter att för beräknandet av legornas storlek
finna allmänna normer. På grund härav torde icke kunna undgås, att
legorna i vissa fall fastställas till belopp, som icke svara mot anskaffningskostnaden.
Häri kan givetvis efter klagomål från vederbörande legotagare
rättelse vinnas i de fall, då legan satts till alltför lågt belopp, varemot
i de fall, då en för hög lega fastställts, någon jämkning nedåt av beloppet
givetvis icke ifrågasättes. Man torde redan på grund härav med stor sannolikhet
kunna utgå ifrån, att i det hela statsverkets utgifter för legorna
överstiga vad som kan anses svara mot den enskilde tjänstemannens kostnader
för materielens anskaffning och underhåll.

En omständighet, som synes tala för att kostnaderna för statsverket
skulle bliva mindre, därest anskaffning och underhåll ägde rum genom
statsverkets försorg, är den, att statsverket skulle kunna påräkna att vid
inköp av materiel och förbrukningsartiklar erhålla en betydande rabatt,
Såsom redan nu sker vid upphandling för tullverkets räkning.

I detta sammanhang torde även böra framhållas, att genom upphandling
av båtar och fordon genom statsverkets försorg ensartade typer och
märken skulle kunna anskaffas, varigenom man vid utrangering av ifrågavarande
materiel skulle kunna använda vissa delar såsom reservdelar
för andra båtar och fordon av samma typ eller märke.

Revisorerna vilja emellertid icke bestrida, att skäl även kulma anföras
mot ett övergivande av legosystemet. Sålunda synes den anmärkningen
icke utan ett visst fog kunna göras, att det kan befaras, att omvårdnaden
örn materielen icke skulle bliva lika god, därest staten tillhandahölle densamma
som örn denna ägdes av vederbörande tjänstemän. Gentemot denna
anmärkning vilja dock revisorerna framhålla, att det synes vara en angelägenhet
av större vikt att sådana brister i organisationen undanröjas,
som, på sätt ovan nämnts, kunna innebära en fara för att tullbevakningens
effektivitet hämmas. Revisorerna vilja ock erinra örn, att det helt visst
icke är svårare att öva kontroll däröver att anskaffnings- och underhållskostnader
hållas vid skälig nivå än att kontrollera, huruvida den av de
enskilda tjänstemännen inköpta och använda materielen är av tillfredsställande
beskaffenhet och i förekommande fall utnyttjas såsom sig bör.

Det synes revisorerna, som örn så starka skäl kunna anföras för en avskrivning
i viss omfattning av legosystemet, att frågan därom torde böra
göras till föremål för närmare utredning. Skulle därav framgå, att en förändring
av systemet vore önskvärd, synes det revisorerna lämpligt, att
legosystemets avveckling äger rum så småningom, då nämligen därigenom
kostnaden för engångsutgifter bleve mindre kännbar.

— 83 —

Under alla förhållanden synes det revisorerna påkallat, att en revidering
av de nu utgående legorna kommer till stånd, i syfte att legornas
storlek avpassas efter materielens beskaffenhet.

§ 33.

Den 10 november 1928 beslöt generaltullstyrelsen att för tullverkets räkning
för gällande bokhandelspris (inbunden 17 kronor) med 331/3 procents
rabatt eller således för en kostnad av 8,500 kronor inköpa 750 exemplar av
»Tullstadga och tullordning jämte andra tullförfattningar» med förklarande
anmärkningar, hänvisningar och sakregister utgivna av byråchefen
i generaltullstyrelsen Tuwe Jansson; och skulle nämnda handbok enligt
uppgjord plan för tjänstebruk utdelas i 650 exemplar inom styrelsen
ävensom till tullanstalter, kustposteringar och gränsposteringar samt återstående
100 exemplar tillföras tullverkets centralförråds lager för framtida
behov. Enligt vad revisorerna inhämtat hava sedermera av de centralförrådet
tillförda exemplaren till tullpersonal, tullmyndigheter och andra
institutioner utdelats sammanlagt 59 exemplar.

Såsom i förordet till nämnda bok framhålles har utgivaren under åtskilliga
av författningarnas paragrafer sökt att närmare belysa innebörden
av dessa dels genom återgivande av eller hänvisning till därmed samhörande
författningstext, dels ock genom direkta förklaringar. Därvid hava
enligt utgivarens i nämnda förord gjorda utsago framställningar eller utlåtanden,
som avgivits under förarbetena till nämnda författningar, tjänat
till ledning, varemot förklaringarna i övrigt gåve uttryck för utgivarens
egen uppfattning.

Revisorerna vilja erinra, att en liknande handbok år 1912 utgavs på
föranstaltande av generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsens åtgärd att inköpa ifrågavarande handbok och utdela
densamma till vederbörande tullmyndigheter för tjänstebruk synes
ägnat att ingiva dessa den föreställningen, att de i handboken lämnade
tolkningar av författningsrum, förklaringar och anvisningar böra i förekommande
fall lända till efterrättelse. Då emellertid nämnda handbok utgivits
på enskild väg och däri givna förklaringar, såsom i förordet omförmäles,
äro uttryck för utgivarens personliga uppfattning, torde kunna
ifrågasättas, örn icke tillbörlig garanti saknas för att sagda förklaringar
innehålla en med hänsyn till författningsföreskrifternas riktiga tillämpning
auktoritativ kommentar. Enligt revisorernas mening hade ifrågavarande
handbok, örn behov av en sådan till tjänstemännens bruk ansetts
föreligga, bort utgivas på föranstaltande av generaltullstyrelsen och sålunda
under dess ansvar.

Med hänsyn till vad nu anförts måste revisorerna beteckna generaltullstyrelsens
beslut om inköp och fördelning av nämnda handbok såsom mindre
lämpligt.

En av generaltullstyrelsen

inköpt handbok
rörande
tullförfattningar
m. m.

Revisorernas

uttalande.

— 84 —

Åtgärder för
en snabbare
behandling
ay besvärsmål
rörande inkomsttaxering.

Revisorernas

uttalande.

§ 34.

Revisorerna liava ansett sig böra meddela följande uppgifter rörande
handläggningen av vissa besvärsmål rörande inkomsttaxering.

Den 23 december 1921 ingåvos till vederbörande länsstyrelse besvär rörande
en persons inkomsttaxering för år 1921. Besvären överlämnades
av länsstyrelsen i december samma år till ordföranden i taxeringsnämnden
för yttrande, med vilket yttrande de i december 1922 återkommo till
länsstyrelsen, varefter de den 26 februari 1923 överlämnades till
rätten. Den 3 maj 1926 återsändes besvären till länsstyrelsen för yttrande,
varefter de den 2 december samma år med nämnda yttrande återställdes
till kammarrätten. Den 2 mars 1928 meddelade kammarrätten utslag i målet.
Sedan besvär anförts hos Kungl. Maj:t inhämtades länsstyrelsens
yttrande över dessa besvär den 11 oktober 1928. Länsstyrelsen överlämnade
därefter besvären i december 1928 till ordföranden i taxeringsnämnden,
som den 4 november 1929 inkom med nytt yttrande i målet. Den 7
november 1929 överlämnades besvärsmålet av länsstyrelsen till Kungl.
Majit.

Över en persons inkomsttaxering för år 1922 anfördes den 27 december
samma år besvär, vilka i januari 1923 utställdes till yttrande av taxeringsnämndens
ordförande. Besvärsmålet återkom till länsstyrelsen den 2 november
1923 samt överlämnades till kammarrätten den 30 i samma månad.
Den 27 april 1926 återställdes besvärsmålet till länsstyrelsen för yttrande
och överlämnades samma dag till ordföranden i taxeringsnämnden. Den
17 november 1927 återkommo besvären från taxeringsordföranden till länsstyrelsen
och överlämnades därefter den 19 december 1927 till kammarrätten,
som meddelade utslag i målet den 16 mars 1928. Sedan besvär anförts
hos Kungl. Majit, återkommo besvären till länsstyrelsen för yttrande
den 11 oktober 1928 och överlämnades till taxeringsnämndens ordförande
i december 1928. Den 7 november 1929 återkommo besvären från taxerinsgnämndsordföranden
till länsstyrelsen och överlämnades därefter påföljande
dag till Kungl. Majit.

Den 30 december 1924 anfördes besvär över en persons inkomsttaxering
för samma år. Målet överlämnades påföljande dag av länsstyrelsen till
yttrande av taxeringsnämndens ordförande, som den 4 november 1929 inkom
med yttrandet till länsstyrelsen, varefter målet den 11 i samma månad
överlämnades till kammarrätten.

De anförda exemplen synas utvisa att besvär av ifrågavarande slag icke
.alltid behandlas med den skyndsamhet, som med hänsyn till sakens natur
är önskvärd. Även örn med hänsyn till mängden av dylika ärenden vederbörande
länsstyrelser och kammarrätten icke hinna behandla målen
inom den närmaste tiden, efter det de inkommit, måste revisorerna dock
finna det anmärkningsvärt att vederbörande taxeringsnämndsordförande

— 85 —

icke avgivit infordrade yttranden i dylika mål inom skälig tid. Revisorerna
hava ansett sig höra fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden
och vilja för sin del föreslå, att samtliga taxeringsnämndsordförande i
landet erinras örn nödvändigheten av att snarast möjligt i dylika mål inkomma
med begärda yttranden, så att icke målens avgörande genom deras
förvållande onödigtvis förhalas. Vid tillsättandet av taxeringsnämndsordförande
torde länsstyrelserna höra ägna uppmärksamhet åt vederbörandes
sätt att förvalta även denna gren av sitt uppdrag.

§ 35.

I 18 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, stadgas, att därest tjänsteman erhållit befrielse från
viss del av sin tjänstgöring, i vederbörlig ordning må bestämmas, örn och
i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum.

Enligt 19 § 2 mom. i samma avlöningsreglemente må ersättning till vikarie
för tjänsteman, som meddelats i 18 § omförmäld befrielse från viss
del av sin tjänstgöring, där ej undantagsvis vikariatsersättning finnes
höra utgå efter vanliga i avlöningsreglementet omförmälda grunder (§ 19
mom. 1), bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

I kungörelsen den 22 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning
av förenämnda avlöningsreglemente m. m. hava under avdelning B., punkt
12, meddelats vissa särskilda bestämmelser att från och med den 1 juli
1925 gälla för däri angivna tjänstemän vid länsstyrelserna, varjämte förklarats,
att beträffande landssekreterares och landskamrerares avlöningsförmåner
vid tjänstledighet samt rörande ersättning till vikarie för sådan
tjänsteman skulle gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Majit
i sådant hänseende meddelades. Genom kungl, brev d-en 26 mars 1926 har
Kungl. Majit förordnat, att beträffande ersättning till sådan vikarie skola
likaledes från och med den 1 juli 1925, gälla följande särskilda bestämmelser
:

Därest tjänsteman, på vilken avlöningsreglementet äger tillämpning,
förordnas att under längre tid i oavbruten följd än sju dagar uppehålla
befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare eller erhållit uppdrag
att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på innehavare av sådan
befattning, samt gällande bestämmelser örn arbetsfördelning och skyldighet
att förrätta landssekreterares eller landskamrerares tjänst ej utgöra
hinder för tillgodonjutande av särskild vikariatsersättning, äger tjänstemannen
att för den tid förordnandet, respektive uppdraget varar, uppbära
dylik särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan, å ena sidan, i cirkuläret angivet tjänstledighetsavdrag
i 30ie löneklassen (10 kronor 50 öre; enligt avlöningsreglementet
är motsvarande avdrag 8 kronor per dag) och, å andra sidan, i 16 § 1 mom.

Befattningshavares
befrielse
från
viss del av
sin tjänstgöring
samt
ersättningen
till vikarie
under sådan
ledighet.

— 86 —

i avlöningsreglementet omförmält tjänstledighetsavdrag i lägsta löneklassen
för tjänstemannens egen tjänst, dock att i fall, som avses i 19 § 2 mom.
i avlöningsreglementet, ersättningen må, där densamma ej undantagsvis
finnes böra utgå enligt nyss angivna grunder/ bestämmas till det lägre
belopp, som prövas skäligt.

Beträffande länsstyrelserna må erinras örn att frågan örn landskamrerares
och såsom biträdande kronoombud förordnad befattningshavares hos
länsstyrelse befrielse från handläggning av de löpande ärendena för utförande
av taxeringsarbete tidigare varit föremål för särskilda författningsbestämmelser.
Dessa bestämmelser återfinnas i 1910 års taxeringsförordning,
varest i 44 § andra stycket föreskrifter lämnades rörande ledigheternas
åtnjutande av följande innehåll: »För granskning av av givna

taxeringsuppgifter, taxeringslängderna och hos prövningsnämnden
anförda besvär samt för anförande av besvär och avgivande av förklaringar
i beskattningsmål må landskamrerare erhålla ledighet från övriga
med tjänsten förenade göromål, örn och i den mån K. B. prövar sådan ledighet
oundgängligen erforderlig för att prövningsnämndens arbete må
kunna avslutas inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande
handläggning av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under
längre tid fördröjd.

Enahanda ledighet må, örn och i den mån sådant finnes nödigt, beviljas
hos K. B. anställd tjänsteman, vilken förordnats till biträdande kronoombud.
»

I 54 § 8 mom. meddelades bestämmelser rörande ersättning till vikarie.
I sistnämnda hänseende stadgades, att till den, vilken i anledning av landskamreraren
eller annan tjänsteman hos K. B. jämlikt 44 § beviljad ledighet
från vissa tjänstegöromål förordnades att samma göromål förrätta,
skulle utgå gottgörelse, motsvarande de med vederbörande befattning förenade
tjänstgöringspenningarna.

Landskamrerares ledighet från löpande göromål i anledning av taxeringsarbetet
regleras numera genom kungl, brev den 1 februari 1929, som
föreskriver, att landskamrerare må för fullgörande av vad honom enligt
taxeringsförordningen åligger erhålla ledighet från övriga med tjänsten
förenade göromål, örn och i den mån länsstyrelsen prövar sådan ledighet
oundgängligen erforderlig för att taxeringsarbetet inom länet, i vad på
landskamreraren beror, må kunna avslutas inom föreskriven tid eller på
landskamreraren ankommande handläggning av besvärsmål i beskattningsfrågor
icke må bliva under längre tid fördröjd. Därjämte har förordnats,
att enahanda ledighet ma, örn och i den mån länsstyrelsen finnér
sådant möjligt, heviljas hos länsstyrelsen anställd tjänsteman, som förordnats
att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana
ärenden fullgöra landskamrerarens åligganden. 1928 års taxeringsförordning
innehåller icke några bestämmelser rörande vikariatsersättning åt

1 Kurs. av revisorerna.

— 87 —

.........................

Befattningshavare

Antal

befatt-

nings-

havare

Tjänst-

ledig-

het

(dagar)

Anledning till
ledigheten

Avlönings-förmåner under
ledigheten

Yikariats-

ersättning

1

2

3

4

5

6

Justitiedepartementet

76

Bibehållen

avlöning

Såsom expedi-tionschef i stats-departement

Statssekreterare ...............

i

Beredning av
riksdagsfrågor

Kansliråd........................

i

13

Beredning av
särskilda
ärenden

d:o

§ 19 i avl.-regl.

Utrikesdepartementet............

—

—

—

-

—

Försvarsdepartementet .........

—

—

—

—

—

Socialdepartementet

Bibehållen

avlöning

4 kr. per dag

Expeditionschef ...............

i

4

Justering av
konseljärenden

d:o ...............

i

6

eko

d:o

Ej ersättning

Kommunikationsdeparte-

mentet

§ 19 i avl.-regl.

Kansliråd.......................

i

69

Sekreterare-uppdrag hos
sakkunniga

d:o

t. f. d:o ........................

Finansdepartementet

Föredragande i regerings-rätten .......................

i

i

120

63

Beredning av
särskilda
ärenden

Beredning av
särskilda mål

d:o

d:o

d:o i d:o

d:o i d:o

Ecklesiastikdepartementet.....

—

—

—

—

—

Jordbruksdepartementet ......

—

—

—

—

—

Handelsdepartementet

120

Bibehållen

avlöning

Såsom expedi-tionschef i stats-!
departement

Expeditionschef...............

i

Beredning av
riksdagsären-den m. in.

Justitiekanslersämbetet

§ 19 i avl.-regl.

Justitiekanslern...............

i

11

Inspektions-

resa

d:o

Nedre justitierevisionen

250

Beredning av
särskilda mål

k. br. 27<> 1925;
30:e löneklassen

Revisionssekreterare........

2

d:o

t. f. d:o ......................

4

265

d:o

d:o

d:o; d:o

Svea hovrätt

Hovrättsråd .................

2

105

d:o

d:o

d:o; 26:e löne-klassen

d:o.................................

14

37

d:o

Avdrag enl. §16
avi.-regi.

d:o; d:o

t. f. sekreterare ...............

1

3

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; 20:e d:o

Assessor .......................

2

127

d:o

d:o

d:o; 26:e d:o

d:o ..............................

8

22

d:o

Avdrag enl. § 1(
avl.-regl.

d:o; d:o

e. o. assessor ..................

1

28

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; d:o

d:o ............................

1

o

d:o

(Avdrag enl. §16
avl.-regl.

d:o; d:o

— 88 —

]

2

3

Göta hovrätt

Hovrättsråd.....................

i

21

9

25

Assessor: ........................

3

116

d:o ..............................

10

32

e. o. assessor..................

1

14

d:o.................................

1

1

t. 1. fiskal .....................

1

11

d:o................................

7

23

Biträdande d.o ...............

1

1

t. f. referentfiskal ............

1

1

Hovrätten över Skåne och

Blekinge

Hovrättsråd ..................

2

14

Assessor ........................

1

42

1

2

Fångvårdsstyrelsen ............

Arméförvaltningen

Krigsråd ........................

4

41

Marinförvaltninqen ............

—

—

Flygstyrelsen .....................

—

—

Socialstyrelsen

Byråchef ........................

1

17

Riks försäkring sanstalten

Byråchef ........................

1

6

Sekreterare....................

1

73

N otarie ........................

1

38

Pensionsstyrelsen ...............

—

—

Medicinalstyrelsen

Sekreterare ....................

1

40

Overståthållarämbelets kansli

—

Stockholms län

Landskamrerare.............

1

85

d:o.................................

1

105

1

3

1

61

t. f. d:o ........................

1

45

Landssekreterare ............

1

92

1

114

4

5

6

Beredning av

Bibehållen

k. br. 26/e 1925;

särskilda mål

avlöning

26:e löneklassen

d:o

Avdrag enl. § 16
avl.-regl.

d:o; d:o

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; d:o

d:o

Avdrag enl-§ 16
i avl.-regl.

d:o; d:o

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; d:o

d:o

Avdrag enl. §16
avl.-regl.

d:o; d:o

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; 21:a d:o

d;o

d:o

Ingen ersättning

d:o

d:o

d:o

d:o

Avdrag enl. §16

k. br. 26/e 1625;

i avl.-regl.

21 :a löneklassen

i d:o

d:o

d:o; 26:e d:o

d:o

Bibehållen

avlöning

d:o; d:o

d:o

Avdrag enl. § 16

d:o; d:o

-

i avl.-regl.

—

| Beredning av

Bibehållen

§ 19 i avl.-regl.

särskilda

avlöning

ärenden

—

—

Beredning av

Bibehållen

§ 19 i avl.-regl.

särskilda

avlöning

ärenden

i

d:o

d:o

2 kr. per dag

d:o

d:o

0.8 5 kr. per dag

d:o

d:o

1:26 kr. per dag

Beredning av

Bibehållen

Ej ersättning J

särskilda

avlöning

ärenden

—

-

Beredning av

Bibehållen

Ej ersättning

särskilda

avlöning

ärenden

d:o

d:o

k. br. ,6/a 1926

d:o

d:o

2/s av ersätta, enl.
k. br. 26/s 1926

d:o

d:o

r4/6 av d:o d:o

d:o

d:o

2/s av d:o d:o

d:o

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

s/6 av ersätta, enl.
k. br. 2a/s 1926

89

i

Länsassessor

t. I. d:o ........................

Länsbokhållare av 2:a klass

Uppsala län

Landskamrerare...............

d:o.................................

Landssekreterare ............

Länsassessor å landskansliet

Södermanlands län

Landskamrerare...............

t. I. d:o ......................

Landssekreterare ............

d:o................................

Länsassessor å landskansliet

Östergötlands län

Landskamrerare...............

d:o................................

Landssekreterare ............

d:o.................................

Länsassessor ..................

Jönköpings län

Landskamrerare...............

d:o ..............................

Landssekreterare ............

t. f. d:o ........................

Länsassessor ..................

Kronobergs län

Landskamrerare...............

d:o................................

Landssekreterare ............

t. f. d:o ........................

Länsassessor å landskontoret
..............................

d:o...............................

Kalmar län

Landskamrerare...............

Gotlands län

Landskamrerare...............

d:o.................................

Landssekreterare ............

Blekinge län

Landskamrerare..............

d:o.................................

Landssekreterare ...........

Kristianstads län

Landskamrerare..............

d:o...............................

Landssekreterare ............

d:o ................................

2

8

4

i

37

Beredning av
särskilda
ärenden

i

59

d:o

i

39

d:o

i

96

d:o

i

60

d:o

i

85

d:o

i

6

d:o

i

88

d:o

i

63

d:o

i

138

d:o

i

12

d:o

i

23

d:o

i

205

d:o

i

38

d:o

i

27

d:o

i

15

d:o

i

9

d:o

i

81

d:o

i

25

d:o

2

17

d:o

1

1

d:o

2

7

d:o

1

163

d:o

1

9

d:o

2

99

d:o

1

37

d:o

1

34

d:o

1

12

d:o

1

72

d:o

1

57

d:o

1

47

d:o

1

56

d:o

1

97

d:o

1

40

d:o

1

191

d:o

1

291

d:o

1

1

d:o

1

106

d:o

1

2

d:o

5

6

Bibehållen

avlöning

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

§ 19 i avl.-regl.

d:o

k. br. 1926

d:o

s/« av ers. enl.
k. br. *7b 1926

d:o

s/s av d:o d:o

d:o

Ej ersättning

d:o

k. br. 27s 1926

d:o

d:o

d:o

3 kr. per dag

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

k. br. ,6/8 1926

d:o

Ej ersättning

d:o

’/« av ers. enl.
k. br. 26/s 1926

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

k. br. 26/s 1926

d:o

2: 50 kr. per dag

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

d:o

d:o

k. br. 26 s 1926

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

d:o

d:o

§ 19 i avl.-regl.

d:o

Ej ersättning

d:o

k. br. 28/b 1926

d:o

d:o

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

k. br. ""/a 1926

d:o

Ej ersättning

d:o

d:o

d:o

k. br. 2e/s 1926

d:o

Ej ersättning

d:o

8/i av ers. enl.
k. br. 27b 1926

d:o

Ej ersättning

90 —

1

2

3

4

5

6

Malmöhus län

Landskamrerare (1878 års

Beredning av

Bibehållen

5å6: 50kr.perdag

stat) ...........................

i

304

särskilda

ärenden

avlöning

Landssekreterare ............

i

161

d:o

d:o

Ej ersättning

Länsassessor å landskansliet

i

14

d:o

d:o

d:o

Hallands län

Landskamrerare...............

i

190

d:o

d:o

k. br. 20/s 1926

Landssekreterare ............

i

60

d:o

d:o

Ej ersättning

Göteborgs och Bohus län

Landskamrerare...............

i

226

d:o

d:o

k. br. 26/s 1926

Landssekreterare ............

i

158

d:o

d:o

d:o

d:o.................................

i

13

d:o

d:o

Ej ersättning

t. f. d:o ........................

i

108

d:o

Avstått x/s av
vik. ers. enl.
§ 19 avi. regi.

Vs av vik.-ers.
enl. § 19 i avl.-regl.

Länsassessor å landskansliet

i

45

d:o

Bibehållen

avlöning

§ 19 i avl.-regl.

d:o.................................

i

6

d:o

d:o

V* av ers. enl.

§ 19 i avl.-regl.

d:o................................

i

12

d:o

d:o

Ej ersättning

Länsbokhållare av l:a klass

i

36

d:o

d:o

§ 19 i avl.-regl.

Älvsborgs län

i

204

k. br. ,8/s 1926

i Landskamrerare...............

d:o

d:o

Landssekreterare ............

i

147

d:o

d:o

1/a av ers. enl.
k. br. 86/s 1926

d:o.................................

i

120

d:o

d:o

Ej ersättning

| Länsassessor å landskansliet

i

4

d:o

d:o

*/s av ersättning
enl. § 19

I Länsnotarie av l:a klass ..

i

9

d:o

d:o

Ej ersättning

Skaraborgs län

Landskamrerare...............

i

71

d:o

d:o

k. br. 26/3 1926

t. f. d:o .......................

i

18

d:o

d:o

d:o

Landssekreterare ............

i

138

d:o

d:o

d:o

1 Länsassessor å landskonto-

ret.............................

i

26

d:o

d:o

d:o

i Värmlands län

Landskamrerare...............

i

175

d:o

d:o

d:o

t. f. d:o ........................

i

81

d:o

d:o

d:o

Landssekreterare ............

i

91

d:o

d:o

d:o

d:o.................................

i

105

d:o

d:o

Ej ersättning

t. f. d:o ........................

i

3

d:o

d:o

d:o

Länsassessor å landskansliet

i

39

d:o

d:o

d:o

Örebro län

Landskamrerare...............

i

69

d:o

d:o

k. br. 1926

t. 1. d:o ........................

i

42

d:o

d:o

d:o

Landssekreterare ............

i

91

d:o

d:o

Ej ersättning

Länsassessor å landskansliet

i

23

d:o

d:o

d:o

Västmanlands län

Landskamrerare...............

i

121

d:o

d:o

k. br. 26/s 1926

d:o................................

i

70

d:o

d:o

Ej ersättning

t. f. d:o ........................

i

68

d:o

d:o

d:o

Landssekreterare ............

i

205

d:o

d:o

d:o

Kopparbergs län

Landskamrerare...............

i

185

d:o

d:o

k. br. 273 1926

t. f. d:o ........................

2

6

d:o

d:o

Ej ersättning

Landssekreterare ............

1

150

d:o

d:o

Vikarie ej för-ordnad

— 91

1

2

3

4

5

6

Länsassessor å landskonto-ret ..............................

Gävleborgs län

i

9

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

3/c av ers. enl.
§ 19 avi.-regi.

Landskamrerare...............

i

255

d:o

d:o

k. br. ™/s 1926

Landssekreterare ............

i

36

d:o

d:o

s/e av ers. enl.
k. br. se/s 1926

t. f. d:o ........................

i

5

d:o

d:o

§ 19 avl.-regl.

t. f. länsassessor ............

i

8

d:o

d:o

3/s av ers. enl.
§ 19 avl.-regl.

d:o d:o ........................

i

4

d:o

d:o

§ 19 avl.-regl.

Västernorrlands län

Landskamrerare...............

i

263

d:o

d:o

k. br. ae/3 1926

Länsassessor ..................

i

48

d:o

d:o

Ej ersättning

Jämtlands län

Landskamrerare...............

i

152

d:o

d:o

k. br. 26/b 1926

Landssekreterare ............

i

151

d:o

d:o

Ej ersättning

Länsassessor ..................

i

30

d:o

d:o

§ 19 avl.-regl.

Västerbottens län

Landskamrerare...............

i

153

d:o

d:o

k. br. 26/b 1926

t. f. d:o ........................

i

83

d:o

d:o

d:o

(5: 7 5 kr. per dag)

Landssekreterare ............

i

127

d:o

d:o

5: 50 kr. per dag
under år 1928

3: 50 kr. per dag
under år 1929

Norrbottens län

Landskamrerare...............

i

53

d:o

d:o

Ej ersättning

d:o.................................

i

68

d:o

d:o

k. br. 26/b 1926

Landssekreterare ............

i

97

d:o

d:o

Ej ersättning

Länsassessor

i

11

d:o

d:o

d:o

Väg- och vattenbyggnadssty-relsen

t. f. överdirektör ............

i

14

d:o

d:o

Avl.-regl.

Byggnadsstyrelsen

Intendent........................

i

62

d:o

d:o

d:o

Kammarkollegium...............

—

—

—

—

Statskontoret

Statskommissarie ...........

Byrådirektör och ombuds-

i

77

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

Avl.-regl.

man ...........................

i

20

d:o

d:o

d:o

Kamrerare .....................

i

206

d:o

d:o

d:o

Revisor...........................

i

6

d:o

d:o

d:o

Kanslibiträde ..................

i

175

d:o

d:o

d:o

Kammarrätten

Kammarrättsråd...............

7

98

d:o

d:o

d:o

Assessor ........................

1

7

d:o

d:o

d:o

Statistiska centralbyrån ......

—

—

—

—

—

Bank- och fondinspektionen

—

—

—

—

—

Riksräkenskapsverket

Le revisor .....................

1

12

Inventering

Bibehållen

avlöning

Ej ersättning

d:o.................................

1

2

d:o

d:o

Avl.-regl.

Generaltullstyrelsen

Byråchef ........................

4

384

Beredning av
särskilda
ärenden

d:o

d:o

— 92 —

1

2

3

4

5

6

Sekreterare .....................

i

94

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

Avl.-regl.

Registrator .....................

Kontrollstyrelsen

i

41

d:o

d:o

d:o

Byråchef .......................

i

29

d:o

d:o

d:o

t. f. d:o..........................

i

6

d:o

d:o

d:o

Riksarkivet ........................

—

—

—

—

—

Kungl, biblioteket ...............

—

—

—

—

—

Nationalmuseum ...............

—

—

—

—

—

Vitterhets-, historie- och an-

tikvitetsakademien ............

U n ivers itetskanslersexped i-tionen

Kanslerssekreteraren.........

i

8

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

Avl.-regl.

Uppsala universitet ............

—

—

—

—

—

Lunds d:o ........................

—

—

—

—

—

Karolinska institutet

Kamrerare .....................

i

31

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

Avl.-regl.

d:o.................................

i

1

d:o

d:o

Ej ersättning

Tandläkarinstitutet ............

—

—

—

—

—

Skolöverstyrelsen ...............

—

—

—

—

—

Statens pensionsanstalt.........

—

—

—

—

—

Lantbruksstyrelsen...............

Lantmåteristyrelsen

—

—

Byråchef ........................

i

178

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

Avl.-regl.

t. f. d:o ........................

i

31

d:o

d:o

Vikarie ej för-ordnad

Byrådirektör ..................

i

31

d:o

d:o

Ej ersättning

Rikets allmänna kartverk

—

—

—

—

—

Sveriges geologiska undersök-

ning ..............................

Statens meteorologisk-hydro-

grafiska anstalt...............

—

—

—

—

—

Kommerskollegium ............

—

—

—

—

—

Patent- och registreringsverket
Generalpoststyrelsen

—

—

—

—

§ 20 i avl.-regl.
för kommuni-kationsverken

Sekreterare .....................

2

95

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

t. f. notarie....................

i

44

d:o

d:o

d:o

Kontrollör ....................

i

10

d:o

d:o

d:o

T elegrafstyrelsen

t. f. byråchef ..................

i

136

d:o

d:o

d:o

Byrådirektör ..................

i

5

d:o

d:o

d:o

— 93

1

2

8

4

5

6

Järnvägsstyrelsen

i

Bibehållen

avlöning

Byråchef ........................

365

Beredning av
särskilda
ärenden

§ 20 i avl.-regl.
för kommuni-kationsverken

t. f. d:o ........................

i

63

d:o

d:o

d:o

l:e maskiningenjör .........

i

9

d:o

d:o

d:o

Byråassistent ..................

3

131

d:o

d:o

d:o

d:o................................

4

75

d:o

d:o

Ej ersättning

1 :e stationsskrivare .........

3

74

d:o

d:o

§ 20 i avl.-regl.
för kommuni-kationsverken

Lokmästare.....................

1

10

d:o

d:o

d:o

Vattenfallsstyrelsen ............

—

—

—

—

—

Domänstyrelsen

Byråchef ........................

2

7

Beredning av
särskilda
ärenden

Bibehållen

avlöning

§ 19 i avl.-regl.
för domänverket

Anm. I de lall, där vikariatsersättning angivits icke hava utbetalts, ingå jämväl sådana,
då vikariatet understigit 8 dagar och ersättning i följd härav jämlikt avlöningsreglementet
icke kunnat utgå.

den, som uppehåller tjänst, vars innehavare erhållit befrielse från löpande
göromål för utförande av taxeringsarbete. Anledningen härtill torde, enligt
vad som framgår av 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande, vara,
att vederbörande vikarie ansetts kunna beredas ersättning enligt 19 § i
förut omförmälda avlöningsreglemente.

I detta sammanhang vilja revisorerna erinra örn att vikaries gottgörelse
under landskamrerares ledighet för taxeringsarbete före det nya avlöningsreglementets
tillämpning avfördes å anslaget till kostnader för taxering
till inkomst och förmögenhetsskatt.

Beträffande hovrätterna (se respektive hovrätters arbetsordningar) finnes
stadgat, att där ledamot för beredande av mål till föredragning eller
eljest för fullgörande av visst arbete är i behov av särskild befrielse från
övriga ämbetsgöromål, hovrätten må, i den ordning som finnes stadgat, bevilja
honom tjänstledighet under högst 8 dagar örn året med förpliktelse
att för ledigheten vidkännas sådant avdrag å lönen, som i 16 § 1 mom.
avlöningsreglementet finnes angivet. Skulle i särskilt fall hovrätten med
hänsyn till föreliggande omständigheter finna skäligt, att ledigheten åtnjutes
utan avdrag å lönen, eller erfordras för ändamålet ledighet i större
utsträckning, skall frågan underställas Kungl. Maj:ts avgörande.

Revisorerna hava ansett det vara av intresse att närmare undersöka,
huru nämnda bestämmelser angående befattningshavares befrielse från viss
del av sin tjänstgöring samt ersättningen till vikarie under sådan ledighet
tillämpats. Med ledning av infordrade uppgifter har sammanställts
ovanstående tablå, utvisande den omfattning befrielse från tjänstgöringen
medgivits befattningshavare, tillhörande civila statsförvaltningen, samt
grunderna för ersättning till vikarie under dylik ledighet.

- 94 —

ReTisorernas

uttalande.

Av den verkställda utredningen framgår att här avsedda lediglieter förekomma
i betydande omfattning. Detta gäller dock icke i så hög grad
de centrala verken som länsstyrelserna, där anordningen med partiella
ledigheter tillämpats i synnerligen stor utsträckning. Sammanlagda dagantalet
för sådan ledighet uppgår för samtliga undersökta myndigheter
till 12,479 under hudgetåret 1928/1929, varav på länsstyrelserna komma
8,097 dagar. Av förstnämnda siffra, 12,479 dagar, hänföra sig 9,886 dagar
till sådana fall, där vikariatsersättning utgått till den, som uppehållit
tjänsten under ledigheten, under det att beträffande återstående antal dagar
dylik ersättning icke förekommit. Såsom regel är det befattningshavare
i de högre löngraderna som åtnjutit ledighet, varom här är fråga. I
samtliga fall, utom vad angår vissa befattningshavare vid hovrätterna,
har den ledige tjänstemannen fått åtnjuta oavkortad lön.

Ersättning till vikarie under ifrågavarande ledigheter utgår från i staten
för vederbörande verk upptagna anslag till avlöningar till ordinarie
tjänstemän eller till vikar ia tser sätta ingar, vilka anslag hava förslagsanslags
natur.

Med hänsyn till den stora omfattning, vari ledigheter av detta slag förekomma
synes det revisorerna kunna ifrågasättas, huruvida icke en viss.
inskränkning i ämbetsverkens befogenhet att medgiva befattningshavare
befrielse från viss del av tjänstgöringen borde vidtagas. Genom att vikarie
för dylik befattningshavare erhåller ersättning från ett i vederbörande
verks stat upptaget förslagsanslag, hava verken i allmänhet möjlighet
att på detta sätt förstärka sina arbetskrafter utan att deras åtgärder
härutinnan underkastas prövning av Kungl. Maj:t eller riksdagen. Det
är på sätt ovan nämnts endast hovrätterna, som i detta hänseende intaga
en särställning. Beträffande dem gäller att örn ledigheten omfattar
mer än 8 dagar för år räknat eller befattningshavaren anses böra under
ledigheten åtnjuta oavkortad lön, frågan skall underställas Kungl. Maj:ts
prövning. En liknande föreskrift synes revisorerna påkallad ifråga örn
statsförvaltningen i övrigt. Möjligen kan det dock därvid för undvikande
av alltför stark anhopning av ärenden hos Kungl. Majit befinnas rimligt
att göra bestämmelserna något mindre restriktiva än de nyss anförda.

Utredningen ger vidare vid handen att ifråga örn ersättningen till vikarie
för befattningshavare, som erhållit befrielse från viss del av sin
tjänstgöring, mycket växlande grunder tillämpats. Så har vid vissa verk
alltid eller i flertalet fall full vikariatsersättning utgått under det vid
andra verk städse ersättningen underkastats reducering till exempelvis
1h, 2/3, 3!*, 2/s, 3/s och 4/.-. av full vikariatsersättning. Enligt revisorernas
mening måste det anses önskvärt att bestämmelser meddelas i syfte att för
framtiden större enhetlighet i berörda avseende vinnes.

Revisorerna vilja framhålla angelägenheten av att här berörda spörsmål
beaktas vid den blivande allmänna revisionen av nu gällande avlöningsreglemente.

— 95 —

ÅTTONDE HUVUDTITELN.

Ecklesiastikdepartementet.

§ 36.

Revisorerna hava avlagt besök å Dramatiska teatern och i samband därmed
verkställt inventering av teaterns kassatillgångar.

Revisorerna vilja erinra, att riksdagens revisorer såväl år 1927 som år
1928 framställt åtskilliga anmärkningar mot den ekonomiska skötseln av
Dramatiska teatern samt därvid framhållit angelägenheten av att de ekonomiska
synpunkterna måtte i allmänhet tillmätas större vikt vid teaterns
skötsel än som skett.

Av de utav teaterns styrelse och revisorer avgivna berättelserna för
spelåret 1928/1929 framgår, att det ekonomiska resultatet av verksamheten
även under nämnda spelår varit synnerligen ogynnsamt. Sålunda har
enligt styrelsens berättelse inkomsterna av nämnda verksamhet under
spelåret 1928/1929 uppgått till 795,809 kronor 84 öre, under det att utgifterna
belöpt sig till 1,258,975 kronor 84 öre. Ett underskott av 463,166 kronor
har således uppkommit.

För revisorerna står det klart, att verksamheten vid ett företag, som sålunda
år efter år ställer orimligt stora krav på det allmänna för täckande
av underskott å driften, icke kan få fortgå på samma sätt som hittills utan
att en genomgripande omläggning i fråga örn företagets organisation och
förvaltning måste genomföras till nedbringande, av det allmännas utgifter
för verksamheten.

Med hänsyn till ovan anförda förhållanden hava revisorerna ansett sig
höra verkställa en mera ingående granskning av Dramatiska teaterns förvaltning
under det tilländalupna spelåret.

Den av Kungl. Maj :t utsedde revisorn av teaterns verksamhet, kanslirådet
Sven Köhler, har såväl i år som föregående år i ett särskilt yttrande
till revisionsberättelsen sammanställt åtskilliga tabeller, vilka lämna en
översikt över en del ekonomiska förhållanden under bolagets hela verksamhetstid,
åren 1908—1929.

Av Köhlers tabeller framgår, att verksamheten sedan år 1918 utvisat
högst betydande underskott, och att bristen för det nu ifrågavarande spelåret
utgör omkring 463,000 kronor. Vidare framgår det, att recettmedlen
ända sedan år 1908 med undantag för inflationsåren och de år, då teatern
upprätthållit två scener, hållit sig vid ett någorlunda konstant belopp av

Dramatiska

teatern.

96 —

cirka 400,000 å 500,000 kronor. I samband härmed hör kanske erinras därom,
att Stockholms folkmängd under dessa 20 år ökat högst betydligt (1908
— 339,600, 1928 — 474,1001), ävensom att levnadsstandarden hos denna folkmängd
såsom bekant förbättrats högst avsevärt. Inga nya större teatrar
hava heller tillkommit; tvärtom har en genom brand upphört. Slutligen
har penningvärdet undergått betydande förändringar. Enbart av sistnämnda
skäl borde teatern i närvarande stund hava en årlig recettinkomst
av cirka 675,000 å 750,000 kronor. I realiteten utvisar teaterverksamheten
sålunda en högst nedslående tillbakagång. En av anledningarna härtill
torde givetvis få sökas i den konkurrens, som filmen och de senaste åren
även radioverksamheten medfört, en konkurrens, som jämväl teaterstyrelsen
åberopar i sin förvaltningsberättelse.

Det torde vara obestridligt, att Dramatiska teaterns ledning i stort sett
lyckats hålla en konstnärligt hög nivå, ävensom att densamma väl fyllt
de förpliktelser gentemot svensk dramatik, som en sådan kulturinstitution
givetvis måste påtaga sig.

Å andra sidan torde emellertid Dramatiska teaterns konstnärliga förpliktelser
icke enbart kunna lämna förklaringen till det ekonomiskt dåliga
resultatet av dess verksamhet. Under alla förhållanden torde man kunna
utgå från att det allmänna för ifrågavarande kulturändamål näppeligen
kan förmås att alltjämt offra lika betydande belopp som hittills. I detta
hänseende vilja revisorerna erinra örn vad de under § 49 meddelat rörande
för Dramatiska teatern beviljade penninglotterier. Av nämnda paragraf
inhämtas, att summan av till teatern under de sista tio åren anslagna
lotterimedel uppgår till 3,403,430 kronor.

Sannolikt måste en av anledningarna till Dramatiska teaterns ekonomiskt
dåliga resultat även vara brister i organisation och allmän förvaltning,
varigenom de löpande utgifterna icke på förhand noga övervägas
och därför ej heller kunna hållas inom den ram, som med hänsyn till
teaterns ekonomi varit påkallad.

Efterföljande av revisorerna verkställda närmare granskning av teaterns
förvaltning under spelåret 1928/1929 synes vara ägnad att bestyrka
denna uppfattning.

För större överskådlighets skull hava revisorerna uppdelat sin redogörelse
härför i följande huvudavdelningar: 1. Personalen, 2. Uppsättningsoch
andra kostnader, 3. Recettinkomster, 4. Fribiljetterna, 5. Rörliga tillgångar.

1. Personalen.

Det förefaller revisorerna, som örn den för teaterverksamheten anställda
personalen vore onödigt stor samt i en del fall överkvalificerad och därigenom
onödigt högt betald. För att i någon mån söka belysa detta, vilja revisorerna
här nedan granska de särskilda personalgrupperna var för sig.

1 I denna folkmängdsökning ingår dock ökning genom inkorporering med omkring
35,000 personer.

- 97 —

a) Administrativ personal.

Ersättningen till teaterchefen är enligt Kungl. Maurts beslut den 20
april 1928 bestämd till 25,000 kronor för år, härav 22,000 kronor såsom lön
och 3,000 kronor såsom rese- och representationsersättning utan rätt för teaterchefen
att å arvodet erhålla dyrtidstillägg. Av räkenskaperna framgår
emellertid, att teaterchefen därutöver i ett flertal fall gottgjort sig ersättning
för resor inom Sverige, vilka han i teaterns intresse företagit. Till
och med för bilresor inom Stockholm bär i en del fall särskild ersättning
uttagits.

Revisorerna —• som icke förbisett, att teaterns styrelse enligt vad som av
dess protokoll för den 22 september 1928 framgår för sina åtgärder att tillerkänna
teaterchefen dylika särskilda reseersättningar ansett sig hava stöd
i en muntlig förklaring av vederbörande departementschef — vilja i allt
fall ifrågasätta, huruvida icke på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut
den 20 april 1928 teaterchefen hort erhålla särskild resegottgörelse,
först sedan han vederbörligen styrkt, att hans rese- och representationskostnader
för året uppgått till ovan angivna belopp av 3,000 kronor.

Kostnaderna för den egentliga kanslipersonalen under spelåren 1927/1928
och 1928/1929 framgå av efterföljande tabell.

Tabell 1.

Spelår

Antal befatt-ningshavare

S:a löner

1927/1928.............

6

—

27,949

1928/1929.............

8 f * 7

8 1 1 1

31,430

1,280

32,710

Nytillkommen för spelåret 1928/1929 är en kvinnlig befattning, nämligen
en sekreterare åt teaterchefen. Sekreteraren, vilkens arvode under
spelåret 1928/1929 utgjorde 1,800 kronor, har numera höjts till 2,400 kronor.

Lönestaten upptager för närvarande en kamrersbefattning med 9,600
kronor per år och en kassörskebefattning med 7,200 kronor per år. Under
spelåret 1928/1929 utgingo avlöningsförmånerna, inklusive dyrtidstillägg,
för kamreraren med 9,900 kronor och för kassörskan med 7,200 kronor, i
vilka belopp dock ingingo särskilda gottgörelser för arbete med Konserthusteatern
till vardera med 400 kronor. Med hänsyn till de relativt mycket
höga löneförmåner, som tillerkänts kassörskan, vill det förefalla, som
örn mera maktpåliggande uppgifter än de vanliga kassörsgöromålen kommit
att påvila henne. Utan att vilja ingå på frågan, huruvida hennes löneförmåner
på grund härav kunna anses lämpligt avvägda vilja dock revisorerna
såsom sin mening framhålla, att den förvaltningsdetalj, som representeras
av dessa båda befattningar, måste anses för kostsam och att på
denna punkt en besparing bör kunna ske, eventuellt genom att här ifråga 1

Extra belattningshavare.

7 — 291032. Itev.-berättclse (ilig. statsverket får är 1929. I.

98 —

varande göromål uppdelas på en manlig eller kvinnlig kamrersbefattning,
med ungefär nuvarande avlöning samt en kassörsbefattning, väsentligt
lägre avlönad än den nuvarande.

Under spelåret 1928/1929 funnos tvenne kanslibiträden, den nya kvinnliga
sekreteraren samt tvenne vaktmästare. Trots detta förekomma i teaterns
räkenskaper en betydande mängd utbetalningar för skrivarbeten och
liknande å sammanlagt ej mindre än 3,900 kronor. Härvid har i regeln
använts teaterns egen personal eller densamma närstående personer. Det
förefaller revisorerna, som örn den fasta personalen borde kunna utnyttjas
på ett ekonomiskt lämpligare sätt.

b) Regissören''.

Antalet anställda regissörer (inklusive sceninspektören) och till dem utgående
avlöning framgår av nedanstående tabell.

Tabell 2.

Regissörer och sceninspektör.

Spelår

Antal befattningshavare -

1927/1928

1928/1929

8

7 —

/ 7 72,602

| 1 extra 750

S:a löner

67,021

73,352

Antalet regissörer synes revisorerna påfallande stort. Det bör dock nämnas,
att regissörernas antal för spelåret 1929/1930 nedgått till 6, av vilka
för två engagementstiden inskränkts till respektive 9 och 6 månader. Trots
att teatern under spelåret 1928/1929 haft fyra försteregissörer, har man
för framförandet av ett av programmen å Konserthusteatern ansett sig
böra anlita ytterligare en tillfällig regissör. Det bör påpekas, att möjlighet
till inskränkning av regissörskostnaderna förefunnits på grund av att
frivillig uppsägning från vederbörande befattningshavares sida förekommit.

I detta sammanhang kunna revisorerna ej underlåta att omnämna det
anmärkningsvärda förhållandet, att en av teaterns regissörer i egenskap av
teateragent förmedlat försäljning till teatern av ett flertal skådespel, varför
han under spelåret 1928/1929 uppburit sammanlagt omkring 6,600 kronor.
Det synes vara uppenbart, att den intressekonflikt, som ligger i en
dylik anordning, bör undvikas.

c) Skådespelare.

Antalet skådespelare och deras avlöningsförmåner enligt lönestaten utvisas
i nedanstående tabeller uris 3 och 4.

99 —

Tabell 3.

Skådespelare.

Lönegrupp

1927/1928

1928/1929

1929/1930

Antal

S:a löner

Antal

S:a löner

Antal

S:a löner

Manliga:

Lön t. o. m. 10,000 ...

12

63,079: 02

12

69,235:13

16

95,900: —

» över 10,000 t. o. m.

15,000

10

113,866: —

8

87,207: 3 9

4

50,000: —

» » 15,000 »

20,000

1

17,727: —

1

17,766: —

1

16,000:

23

194,672: 02

21

174,208: 5 2

21

161,900: —

Kvinnliga:

Lön t. o. m. 5,000

10

30,296: —

11

33,664: 97

11

36,500: —

» över 5,0001, o. m.

10,000

4

33,745: —

6

45,602:19

3

23,500: —

» » 10,000 »

15,000

3

34,573: —

3

35,750: —

3

35,800: —

» » 15,000 »

20,000

1

17,787: —

—

—

—

—

» » 20,000.........

—

1

22,000: —

1

22,000: —

18

116,401: —

21

137,017: ig

18

117,800: —

Jämförelsen mellan de 3 åren blir något missvisande därigenom, att
vissa anställda engagerats för kortare tid än 1 år.

. Som motiv för upptagandet av teaterverksamheten å Konserthuset har
styrelsen anfört, att det gällt att utnyttja den för spelåret 1928/1929 talrika
personalen. Vidare hava såväl styrelsen som de inom ecklesiastikdepartementet
för utredning rörande Dramatiska teatern särskilt tillkallade sakkunniga
uttalat, att antalet skådespelare normalt bör vara 20 manliga och
12 kvinnliga, bortsett från elever, av vilka för närvarande äro anställda
3 manliga och 2 kvinnliga.

Då styrelsen av andra, i dess förvaltningsberättelse angivna skäl nedlagt
verksamheten å Konserthuset, hade man bort kunna vänta, att betydande
personalinskränkningar skulle vidtagits. Av tabellen nr 3 framgår
emellertid, att så endast i ringa graci är fallet. Antalet manliga skådespelare
utgör alltjämt 21, vartill komma tre mer fasta gästspel, vilka upptagas
i staten för spelåret 1929/1930 med en beräknad minimikostnad av
.56,750 kronor. Antalet kvinnliga skådespelare är för närvarande 18. Här
föreligger sålunda en reducering av cirka 14 procent sedan spelåret
1928/1929. Totalersättningen till skådespelarepersonalen har enligt staten
reducerats med cirka 10 procent, varvid sänkningen för de manliga skådespelarna
är betydligt mindre eller knappt 7 procent mot för de kvinnliga
omkring 14 procent.

Härvid är emellertid att märka, att lönerna icke genomgående sänkts
för samtliga anställda. Tvärtom hava i en del fall ganska avsevärda höj -

— 100 —

ningar förekommit. Härigenom hava i själva verket kostnaderna för avlönandet
av den skådespelarpersonal, som varit knuten till teatern under
samtliga ovannämnda tre spelår, undergått en stegring i stället för reducering.
Detta förhållande framgår av nedanstående tabell.

Tabell 4.

Årslöner för sådana skådespelare, som varit an-

1927/1928

1928/1929

1929/1930

251,812: 52

268,085: 19

10,830: —

270,200

11,500

—

251,812: 52 | 278,915:19

281,700

— j

Man får emellertid vid bedömande av frågan örn personalinskränkningar
icke förbise, att en institution som Dramatiska teatern bar vissa
förpliktelser mot en kanske mångårig personal, och att en reducering därför
icke kan verkställas så hastigt, som det vore önskvärt. Det synes dock
som örn begränsningen av personalantalet kunnat genomföras i större utsträckning
än som skett. Ävenledes synes det revisorerna, att större återhållsamhet
bort iakttagas vid anställandet av elever såsom skådespelare.
För innevarande spelår har antalet såsom skådespelare (premiärelever) engagerade
personer ökats med två, vilket i viss mån förklarar personalens
alltjämt höga numerär.

d) Övrig personal.

Av övriga anställningsgrupper hava revisorerna ansett lämpligt att
i vidstående tabell sammanföra följande, vilka äro av särskilt intresse för
utredningen:

— 101

Tabell 5.

Grupp

Ordi

n a r i e

E x

t r a

Middags-

Normaltid

Övertid

Normaltid

Övertid

ersättning

Teaterbetjänte

Dr 1...........................

21,846: —

5,700: —

36,190: —

15: —

7,854: 50

6: —

148: —

Kht 1 ........................

2,398: 50

Scenmaskineriavd.

3,916: 61

1,519: -

13,991: 76

188: 18

1,050: 90

Kht...........................

8,109: 50

2,841: 6 5

39: —

Dekorationsförråd

Dr...........................

38,139: —

2,438: 7 6

50: —

5,524: 09

433: 2 5

Kht............................

3,633: 48

921: —

_

Kostymförrådet

Dr ...........................

27,866: —

695:50

551:-

184: 50

Kht...........................

1,600: —

1,316: 25

1,312: 51

236: 2 5

_

Möbel- och attribut

Dr ...........................

21,832: —

1,050: 14

7,426: 88

208: 26

190: —

Kht ...........................

_

_

_

Belysningsavd.

Dr ..........................

20,130: —

1,590: 21

1,610: 80

1: 75

246: —

Kht............................

—

3,712: 80

766: 50

45: —

Summa kronor

173,303: —

12,591: 47

| 56,124: 82

5,787: 28

1,718: 90

Summa extraarbetare.................................... 60,902: lo

Summa övertidsarbete:

Vanlig övertid........................... 13,413:—|2

Natt- och söndagstid.................. 5,955: 7 b/

Middagsersättningar ................. 1,718: 90 21,087:65

Det mest anmärkningsvärda i ovanstående tabell äro de högst betydande
belopp, vilka under spelåret 1928/1929 utbetalts i form av extra ersättningar
för övertids-, söndags- och nattarbete etc. Förekomsten av sådana
stora ersättningar tyder på en opraktisk planläggning av arbetet, eller
därpå, att detsamma understundom föres fram till scenrepetition, innan
tillräckligt omfattande förarbeten vidtagits. Denna fråga har berörts av
förre teaterchefen Tore Svennberg i ett uttalande till styrelsens protokoll
av den 23 maj 1928, så lydande:

§ 4. Anförde teaterchefen, att enligt vad erfarenheten visat kostnaderna
för uppsättning av ett stycke ofta väsentligt överstege de beräknade. Orsaken
härtill vore till en del att söka däri, att vederbörande regissör icke
alltid noggrant följde av honom framlagda och behörigen godkända 1 2

1 Dr. = Dramatiska teatern, Kht. = Konserthusteatern.

2 I dessa belopp ingår jämväl med en mindre summa övertidsersättning till personal, som
ej upptagits i föregående tabell.

— 102 —

kostnadsförslag utan företoge ändringar eller kasseringar ot‘h det kasserades
ersättande med annat, varigenom även arbetet på teaterns ateljéer och
verkstäder bleve brådskande och vållade övertidsersättning till arbetarna.
Även inövningsarbetet å scenen hade, särskilt under innevarande spelår,
visat sig vara i sådant hänseende synnerligen kostsamt till följd av långvarigt
experimenterande med belysningsanordningar och otillfredsställande
planläggning av statisternas arbete. Det vore emellertid för teaterchefen
omöjligt att så i detalj följa arbetet inom teatern, att han i de särskilda
fallen kunde i tid ingripa till förhindrande eller åtminstone nedbringande
av dylika utgifter. Men då frågan vore av icke ringa ekonomisk betydelse,
syntes böra undersökas, huruvida icke rättelse kunde på ett eller annat
sätt stå att vinna.

Vad teaterchefen sålunda anfört, skulle enligt hans begäran antecknas i
protokollet.

1 detta sammanhang bör ock omnämnas en inlaga till styrelsen från den
så gott som samstämmiga skådespelarpersonalen av den 7 december 1928,
i vilken anhålles, »att repetitionsarbetet inom teatern icke måtte förläggas
till sön- eller helgdagar eller till kvällstimmarna andra dagar». I samband
härmed påpekas, att »enligt en intill helt nyligen inom Kungl. Dramatiska
teatern gällande praxis arbetet varit ordnat i huvudsaklig överensstämmelse
med vår här ovan uttryckta önskan». Slutligen anföres,
»att det konstnärliga arbetet icke på något sätt skulle bliva lidande genom
ett bifall till vår ifrågavarande hemställan».

e) Personalens extrasysslor.

Trots att teaterns regissörer och skådespelare, enligt vad lönestaten utvisar,
torde kunna anses vara väl, och i många fall synnerligen väl avlönade,
hava de tillfälle att genom omfattande tjänstgöring hos Aktiebolaget
Radiotjänst i väsentlig grad öka sina inkomster.

Av detta bolags redovisningar till teatern framgår att teaterns personal
under spelåret 1928/1929 haft inkomster å sammanlagt cirka 38,000 kronor
av radioverksamhet, d. v. s. något mer än 11 procent å till samma personal
utbetalda löner. Det är dock att märka, att ett flertal ersättningar äro
mycket obetydliga, under det att andra äro avsevärda. Sålunda har en av
regissörerna åtnjutit inkomst från Radiotjänst av ej mindre än 57 procent
och en annan 26 procent av lönen vid teatern. Bland skådespelarna
återfinnas exempel å 22, 20, 14, 13 procent o. s. v. Av skådespelerskorna har
ingen haft högre inkomst därifrån än cirka 11 procent av lönen.

De nu berörda fallen gälla flera av de bäst avlönade skådespelarna. Man
frågar sig då givetvis, om icke deras verksamhet vid teatern måste bliva
lidande av en så omfattande extratjänstgöring. Förhållandet kan möjligen
även bekräfta de ovan gjorda påpekandena, att regissörs- och skådespelaresysslorna
synas vara mer talrikt besatta än vad som av behovet
påkallas. Vidare kan det tänkas, att arbetet hos exempelvis Radiotjänst
är av sådan natur, att detsamma kan medverka till en ökning av de extraocli
övertidsarbeten, vilka här ovan närmare berörts.

— 103

Dramatiska teatern åtnjuter visserligen för närvarande en ersättning
från Radiotjänst av 15 procent av till dess personal utgående ersättning,
d. v. s. för spelåret 1928/1929 cirka 5,700 kronor, ett vid jämförelse med exempelvis
extra- och övertidsersättningarna mycket obetydligt belopp. Med
hänsyn till de olägenheter, som teatern sannolikt har av nämnda verksamhet,
synes det revisorerna skäligt, att denna ersättning avsevärt höjes.
Dessutom måste givetvis ledningen tillse, att personalens arbete hos Radiotjänst
icke menligt inverkar på arbetet vid teatern.

f) Personalens extr atör måner.

Det har väckt revisorernas uppmärksamhet, att gratifikationer till
personalen av skilda anledningar förekomma vid en mångfald tillfällen.
Sålunda har en del av kanslipersonalen tillerkänts extra ersättning för
arbetet med Konserthusteatern. I ett fall har ersättningen utgjort 400
kronor, i ett annat fall likaledes 400 kronor.

För arbetet å Konserthusteatern hava liknande ersättningar utbetalts
även till annan personal, exempelvis till sceninspektören 600 kronor, till en
skådespelare 200 kronor, till scenpersonal i ett fall 1,500 kronor, i ett
annat 735 kronor o. s. v.

I räkenskaperna förekomma gratifikationer för »hastig inövning av
en roll». Visserligen kan måhända i något enstaka fall en sådan mindre
ersättning vara befogad. Men de förekommande gratifikationerna hava
vid flera tillfällen uppgått till relativt stora belopp. Sålunda har för
hastig inövning av en roll i »Sällsamt Mellanspel» utbetalts 500 krono,,
varvid dock beträffande 300 kronor angives, att desamma avse klädesbidrag
för hastig inövning av roll.

Klädesbidrag förekomma i flera fall. Revisorernas iakttagelser härutinnan
hava föranlett revisorerna att ifrågasätta, örn noggiann kontroll
utövats över efterlevnaden av § 21 i reglementet.1

1 § 21, sorn innehåller bestämmelser örn bekostande av kostymering, har följande
lydelse.

För teaterkassas medel besörjes och bekostas all egentlig kostymering, varmed förstås
den klädsel, vilken de å scenen uppträdande icke hava att, jämlikt bestämmelserna här
nedan, själva anskaffa och bekosta.

Följande persedlar och rekvisita skola skådespelarna själva anskaffa och bekosta,
nämligen:

1) manliga skådespelare:

brukliga civila kläder och underkläder av alla slag jämte huvudbonader, handskar, lågstrumpor
och därtill hörande skodon, halsdukar, kragar, manschetter, näsdukar samt linne
av alla slag, nipper och berlocker, peruker med undantag av sådana, som betingas av viss
tidskostym eller som direkt föreskrives i rollen, smink, polisonger, mustascher, skägg av
crepe samt vad till grimering i övrigt erfordras ävensom handdukar.

2) kvinnliga skådespelare:

brukliga kläder och underkläder av alla slag jämte alla därtill hörande acccssoarer, plymer,
halsband och andra nipper, blommor, nålar, band, handskar och vantar, strumpor,
kängor, skor, peruker med undantag av sådana, som betingas av viss tidskostym eller som

— 104 —

Ett ej obetydligt antal poster för anskaffandet av blommor till den
egna personalen förekomma. I vissa fall, vid jubiléer och liknande, kan
detta vara fullt befogat. Huruvida övriga fall kunna anses vara förklarliga
med hänsyn till gängse praxis inom teatervärlden, vilja revisorerna
här ej ingå på.

I samband med nu berörda löne- och andra förmåner till personalen
bör påpekas det olämpliga däruti, att densamma av teaterns medel beviljas
lån och förskott. Vid en av revisorerna verkställd kassainventering
redovisades ett belopp av 6,828 kronor 28 öre såsom förskott å avlöning
till personalen, därav jämväl lill kassaförvaltande personal. Avräkenskaperna
inhämtas, att teaterns tillgångar den 30 juni 1929 till ett
belopp av 11,100 kronor utgjordes av lån mot revers till personalen.

Revisorerna vilja framhålla angelägenheten av att dessa mellanhavanden
snarast möjligt avvecklas och att för framtiden dylika transaktioner
undvikas.

2. Uppsättnings- och andra kostnader.

a) Diverse utgifter.

De teaterns utgifter, vilka kunna tänkas bliva föremål för de största
besparingarna från en försiktig lednings sida, synes revisorerna vara
uppsättningskostnaderna och vad därmed sammanhänger, extrakostnader
av olika slag o. s. v.

Redan inköpet av pjäser bör givetvis ske med stor försiktighet. Revisorerna
vilja i detta sammanhang upplysningsvis nämna, att under
spelåret 1928/1929 11 pjäser inköptes för sammanlagt cirka 9,700 kronor
(inklusive översättningar), vilka pjäser ännu icke spelats. Bland ny
inköpen befinner sig även ett skådespel, som inköpts för 900 kronor, vartill
komma översättningskostnader med 1,000 kronor. Då en tysk bearbetning
härav ungefär samtidigt spelades i Berlin, borde inköpet möjligen
hava föregåtts av en närmare undersökning. Denna tyska bearbetning
har förvärvats av en annan Stockholmsteater, vilken iscensatt
och uppfört densamma före Dramatiska teatern. Det torde därför näp direkt

föreskrivas i rollen, smink och allt vad till grimering i övrigt erfordras ävensom
handdukar.

Skådespelarnas förenämnda anskaffningsskyldighet inträder dock först för den, som
åtnjuter årsavlöning överstigande tretusen kronor, och begränsas för dessa skådespelare
till ett belopp, som för manlig skådespelare motsvarar femton procent och för kvinnlig
skådespelare tjugu procent av årsavlöningen.

Då skådespelare vill begagna sig av teaterns anskaffningsskyldighet enligt nyssnämnda
bestämmelser, är skådespelare skyldig med räkning styrka, att anskaffningskostnaden för
repertoaren under pågående spelår uppnått ovan angivna gräns.

De persedlar, som anskaffas för teaterns medel, äro teaterns tillhörighet.

I varje fall skall skådespelare utan rätt till ersättning från teatern hålla sig med underkläder,
halsdukar, kragar, manschetter, näsdukar, strumpor och skodon, och få dessa persedlar
ej medräknas, då skådespelare använder sig av teaterns anskaffningsskyldighet.

- 105 —

peligen nu kunna ifrågakomma att jämväl sistnämnda teater upptager
densamma, i synnerhet som uppföranderätten utgår år 1930.

Annons- och reklamkostnaderna förete en betydande ökning vid jämförelse
mellan de båda sista spelåren, såsom framgår av nedanstående
tabell.

Tabell 6.

Annons och reklam.

Spelår Kronor

1927/1928 ........................ 16,286:n

1928/1929 ........................ 41,107: 4 5 (varav för Konsert husteatern

10,308: 5 8)

Ökningen synes till icke oväsentlig del få tillskrivas visst konstnärligt
affischtryck. Ett företag med ytterligt svag ekonomi synes böra iakttaga
större försiktighet vid användandet av medel för reklamändamål.

b) Konserthusteatern.

De dyrbaraste uppsättningarna förekomma å Konserthusteatern. Denna
verksamhet är ju numera nedlagd. Då det emellertid visat sig, att verksamhet
utom den egna scenen är ett riskabelt företag, synes det vara
skäl att något mer ingående behandla Konserthusteatern.

Styrelsen angiver i sin förvaltningsberättelse, att verksamheten på
Konserthusteatern »i och för sig icke uppvisat underskott». Denna uppfattning
synes icke vara riktig.

En granskning av bolagets bokföring utvisar visserligen, att Konserthusteatern
skulle hava lämnat ett obetydligt överskott å cirka 500 kronor,
men denna redovisning är ur flera synpunkter missvisande.

Sålunda har Konserthusteatern icke belastats för några skådespelare
löner. För att bedöma det verkliga resultatet måste emellertid givetvis
hänsyn tagas även till en så viktig faktor som denna. Härvidlag är
det enligt revisorernas mening icke av någon betydelse, örn personalen
är övertalig och fördenskull måste sysselsättas utom den ordinarie sce
nen. I förbigående kan för övrigt anmärkas, att tillvaron av de dubbla
scenerna åtminstone medfört förlängning av ett regissörsengagement Vi
dare är det sannolikt, att den reducering av antalet föreställningar under
spelåret, som i styrelseberättelsen tillskrives teaterchefens sena utnämning,
även förorsakats av den konkurrens ej blott örn publik utan
även i arbetet, som dess bedrivande å tvenne skilda scener måst medföra.
Genom att uppdela skådespelarnas löner efter antalet uppträdanden
å respektive scener, hava revisorerna som andel för de å Konserthuset
givna trenne pjäserna erhållit en kostnad av cirka 60,000 kronor. Oo
hänsyn tages jämväl till dessa kostnader, visar det sig sålunda, att Konserthusteatern
gått med en förlust av omkring 59,500 kronor. Härtill

— 106 —

komma givetvis även ränteförluster å det större driftskapital, som erfordrats
på grund av Konserthusteatern.

Med nuvarande bokföringssystem är det svårt, för att icke säga omöjligt,
att utan ingående undersökning av samtliga räkenskaper erhålla
en fullt exakt uppgift örn de totala uppsättningskostnaderna för de olika
pjäserna. Bevisorerna liava emellertid i stället sökt utröna samtliga
kostnader med undantag för skådespelare och en del andra för hela verksamheten
gemensamma kostnader. Härvid har befunnits att dessa utgöra
för »Envar» cirka 18,000 kronor, för »Agamemnon» cirka 50,000 kronor
och för »Fåglarna» cirka 89,000 kronor. Härtill komma en del kostnader
å sammanlagt cirka 16,000 kronor för exempelvis annonser, vilka svår
ligen låta sig fördelas. Örn desamma fördelas efter antalet representationer
ökas nu nämnda kostnader till för »Envar» cirka 20,200 kronor,
för »Agamemnon» cirka 54,700 kronor och för »Fåglarna» cirka 98,100 kronor.
Sammanlagt uppgå dessa kostnader således till cirka 173,000 kronor.

Ytterligare redogörelse för resultatet av de trenne å Konserthuset
framförda programmen lämnas i den under följande punkt redovisade
tabell 7 jämte tillhörande förklaringar.

c) Jämförelse mellan kostnader och recettmedel.

Särskilt dyrbara uppsättningar hava förekommit även å den ordinarie
teatern. För nu berörda spelår må särskilt nämnas »Erik XIV». Denna
pjäs synes hava dragit uppsättnings- och extra spelkostnader å cirka

28,000 kronor.

För att i någon mån bedöma betydelsen av sådana uppsättningsstye
ken för Dramatiska teaterns ekonomi, har nedanstående tabell upprättats.

— 107 -

Tabell 7. Kostnader och recettmedel.

Skådespel

Antal

ggr

Kostnader

Recettmedel

Summa

Medeltal
per gång

Summa

Medeltal
per gång

Fåglarna:1

Uppsättnings- och extra spelkostnader......

29

98,098

3,382

Beräknade fasta spelkostnader2...............

29

75,748

2,612

173,846

5,994

98,387

3,392

Avgår: recettmedel ..............................

98,387

3,392

Brist kronor

75,459

2.602

Agamemnon''1

| »Extra» .............................................

15

54,706

3,647

i »Fasta»................................................

15

39,180

2,612

93,886

6,259

33,462

2,231

■ Avgår: recettmedel ..............................

33,462

2,231

Brist kronor

60,424

4,028

Envar''-1

| »Extra» ............................................

7

20,196

2,885

-Fasta» ............................................

7

18,284

2,612

38,480

5,497

20,914

2,988

Avgår: recettmedel .............................

20,914

2,988

Brist kronor

17,566

2,509

Erik XIV:1

»Extra» .............................................

13

27,987

1,555

»Fasta»................................................

18

47,016

2,612

75,003

4,167

35,370

1,965

Avgår: recettmedel ..............................

35,370

1,965

Brist kronor

39,633

2,202

Samtliga andra skådespel:

»Extra» .............................................

261

196,100

751

»Fasta» .............................................

261

681,732

2,612

877,832

3,363

402,588

1,543

Avgår: recettmedel .............................

402,588

1,543

Brist kronor

475,244

1,820

1 Dessa borde rätteligen hava burit större andel av de fasta kostnaderna på grund av
iner omfattande repetitionsarbeten.

2 Ej »uppdelbara kostnader» hava fördelats efter antalet representationer.

— 108 —

Samtliga under spelåret 1928/1929 framförda pjäser med undantag av
de 4 särskilt behandlade, »Fåglarna», »Agamemnon», »Envar» och »Erih
XIV», hava alltså dragit kostnader, vilka medfört en genomsnittlig för
lust per föreställning av 1,800 kronor. Motsvarande förluster utgöra för
»Fåglarna» 2,600 kronor, för »Agamemnon» 4,000 kronor, för »Envar»
2,500 kronor och för »Erik XIV» 2,200 kronor. (Förlusten egentligen större,
jämför not i tabellen.)

Det visar sig alltså, att skådespel med särskilt dyrbar uppsättning
och för vilka anlitas utomstående konstnärer, ingalunda medföra den
ekonomiska framgång, som tydligen avsetts. Detta belyses även av det
i bilaga 1 återgivna diagrammet. I detta redovisas för varje pjäs resultatet
av ett tiotal första representationer, varvid förutom premiärer särskilt
angivas lördags- och söndagsföreställningar. Som utgifter har
därvid tagits den medelkostnad, som framgår av tabell 7.

Av diagrammet framgår, att icke något av de fyra särskilt angivna
mera kostsamma skådespelen någon enda gång uppvisat vinst, samt att
av övriga mindre påkostade skådespel endast 4 stycken vid ett fåtal
tillfällen givit överskott. Av redovisade 101 representationer förekom
mer en obetydlig vinst endast 7 gånger, varjämte 2 representationer gått
jämt ihop.

Det är givet, att en institution som Dramatiska teatern icke kan helt
underlåta att med sin repertoar förena sådana pjäser, vilka draga avsevärt
mycket högre kostnader än de normala. Å andra sidan bör ovili
korligen i sådana fall tillses, att dessa kostnader icke genom överflödig
lyx onödigtvis ökas. Det har emellertid förefallit revisorerna som örn i
nämnda hänseende slöseri understundom förekommit. Vid uppsättningar
och även eljest synes man ofta använda sig av onödigt förstklassiga och
följaktligen dyra kvaliteter etc. Det skulle kunna anföras talrika fall,
då så varit förhållandet. Revisorerna vilja dock inskränka sig till att
anföra några visserligen var för sig ur ekonomisk synpunkt relativt
obetydliga men synnerligen belysande exempel härpå. För anskaffandet
av ett fåtal figurer till rökbord i »Siegfried» har en utomstående
konstnär för modellering erhållit ett arvode av 150 kronor. Sannolikt
hade man i allmänna handeln för avsevärt mindre kostnad kunnat uppbringa
lämplig vara för ändamålet. Tapeter hava vid ett tillfälle inköpts
till ett pris av 10 kronor per rulle. I ett fall har man för ett par
lackstövlar utbetalt 175 kronor, i ett annat har för en skådespelare anskaffats
ett par lackskor för 100 kronor, vilka för övrigt vid revisorernas
besök å teatern icke återfunnits bland teaterns inventarier. För ett av
de framförda programmen har man ansett nödvändigt att från antikvitetsaffär
i staden förhyra 5 möbelpjäser för 500 kronor. Till en modern
pjäs har för en kvinnlig roll anskaffats klädespersedlar till ett sammanlagt
belopp av 950 kronor. För en kvinnlig roll i en annan modern
pjäs har inköpts en pyjamas för 125 kronor. För en kvinnlig roll i ytter -

109 —

ligare en modern pjäs har anskaffats klädespersedlar för omkring 1,050
kronor. Beträffande nämnda summa å 950 kronor har dock från teatern
uppgivits, att de inköpta varorna i vad angår ett belopp av 450 kronor
likviderats genom leverantörens annons i teaterns program. Den onödiga
lyx, varpå enligt revisorernas uppfattning, dessa fall giva prov,
torde icke förmå höja det konstnärliga och framför allt icke det ekonomiska
resultatet.

d) Kalkyler.

En granskning av protokoll m. m. visar, att teaterns förkalkyler för ej
endast de stora uppsättningarna utan även i andra fall icke äro tillfredsställande,
i det att såsom regel de kalkyler, som framläggas för
styrelsen, sedermera i synnerligen avsevärd grad överskridas. Förhållandet
torde hava sin grund bland annat däri att regissörerna antingen
icke göra tillräckliga förarbeten eller också få alltför fria händer, då det
gäller att vidtaga enligt deras mening önskvärda utvidgningar av det
en gång uppgjorda programmet.

Enligt revisorernas mening är det nödvändigt, att teaterns ledning beträffande
kalkylerna intager en fastare hållning. De kalkyler, som en
gång framlagts och godkänts, torde icke utan särskilda, av styrelsen
godkända skäl, få nämnvärt överskridas. Eljest torde varje ekonomiskt
sund ledning av teaterverksamheten vara utesluten.

3. Recettinkomster.

Recettinkomsterna för de 4 förut omnämnda mera kostsamma pjäserna
ävensom för ytterligare 7 pjäser återfinnas i bilaga 2 (jämför även diagram
i bilaga 1).

För varje pjäs hava de 10 första representationerna medtagits, varvid
förutom för premiärer särskild uppgift lämnas örn lördagar och söndagar.

Enligt vad som för revisorerna uppgivits, representerade utsålda hus
under spelåret 1928/1929 för Konserthusteatern 4,700 kronor och för Dramatiska
teatern 3,400 kronor. Då i bilaga 2 förekomma högre belopp än de
nu angivna, måste detta tydligen bero på förköp eller förhöjda biljettpriser.

Av bilaga 2 framgår, att utsålda hus mycket sällan förekommit. Av
samtliga i tabellen redovisade lil representationer, (varav 23 lördagar
och 24 söndagar) synes utsålt hus hava förekommit i sammanlagt 13 fall,
varav 7 premiärer, 7 lördagar (1 samtidigt premiär) och ingen söndag.
Bland de å enbart Dramatiska teatern redovisade 86 föreställningarna
fannos 10 utsålda hus, varav 5 premiärer och 5 lördagar. Jubileums- och
recettföreställningar ävensom uthyrning till Skådebanan hava icke medtagits
i bilaga 2, enär detta givetvis skulle förrycka resultatet.

- Ilo —

I nedanstående tabell lämnas redogörelse för inkomsterna av samtliga
premiärer under spel året 1928/1929.

Tabell 8.

Månad

Dag

Scen

Belopp

Pjäs

September ..................

7

D. t.

3,672: 50

Ryktbarhet

» ..................

20

»

2,840: 95

Rembrandts son

Oktober .....................

5

»

3,988: 25

Han, som fick leva örn sitt liv

» .....................

1»

»

2,310: —

Pygmalion (nyinstud.)

November.....................

3

»

4,526: 65

Sällsamt mellanspel

j December.....................

19

»

1,013: 25

En avskedssupé

Den stora scenen (nyinstud.)

Januari........................

9

3,456: 90

Den oemotståndlige

» ........................

22

2,371: 50

Pelikanen (nyinstud.)

Februari .....................

7

3,336: 6 5

Erik XIV ( • )

Mars ...........................

2

»

4,654: 25

Nyss utkommen

» ...........................

20

2,838: 80

Siegfried

j April...........................

6

3,421: —

Vilddjuret

Maj ...........................

3

»

2,593: 7 5

Swedenhielms (nyinstud.)

» ...........................

7

»

3,042: 70

Grannarna

» ...........................

24

»

2,571: —

Misantropen

Oktober .....................

20

Kht.

5,817: 25

Fåglarna

Januari........................

17

>

5,476: 45

Agamemnon

Mars ...........................

30

»

4,457: —

Det gamla spelet örn Envar (nyinstud.)l

Av i tabellen angivna 18 premiärer hava sålunda 6 å Dramatiska teatern
och 2 å Konserthusteatern uppvisat utsålt hus.

För att få någon uppfattning örn frekvensen och fördelningen mellan dyrare
och billigare platser hava revisorerna undersökt en 15 dagarsperiod
under vardera av spelårets tvenne terminer, nämligen 1—15 november
1928 och 1—15 februari 1929. Resultatet framgår av tabell i bilaga 3.
Även denna tabell bestyrker, att utsålt hus sällan förekommer. Under
dessa båda perioder är detta fallet endast tack vare mer eller mindre riklig
förekomst av fribiljetter.

4. Fribiljetterna.

Revisorerna hava verkställt en undersökning angående utlämnandet av
fribiljetter vid teatern under spelåret 1928/1929. Antalet dylika biljetter
utgjorde vid kvällsföreställningar 27,849 och vid matinéer 883. Biljetternas
värde i penningar enligt gängse biljettpriser å teatern utgjorde res -

— lil —

pektive 134,935 kronor 50 öre och 2,644 kronor. Fribiljetterna äro, med
vissa undantag, belagda med lösen. Under nämnda spelår utgjorde sammanlagda
lösenbeloppet i runt tal 10,000 kronor.

Från teatern hava revisorerna på begäran erhållit följande redogörelse
för det vid teatern tillämpade fribiljettsystemet:

Fribiljett er.

A. S. k. stående fribiljetter, vilka på rekvisition före kl. 2 e. m.r
resp. kl. 4. e. m., kunna disponeras av följande personer eller tidningsredaktioner
:

Alla dagar: Reserveras till

Ecklesiastikministern .....................

40,

41

kl.

2

e. m

Handelsministern............................

...................... »

47,

48

»

2

»

överståthållaren ..............................

...... lia rad fondl. nr

8:

1, 2

»

2

»

Polismästaren .................................

....................... parkett

69,

70

»

4

»

Brandchefen ....................................

....................... »

88,

89

»

4

»

Styrelsens ordförande......................

..... lia rad fondl. nr

7:

1, 2

»

2

»

Styrelsens vice ordförande.............

....................... parkett

65,

66

»

2

»

En styrelseledamot .........................

....................... »

105,

106

»

2

En styrelseledamot ........................

....................... »

81,

82

»

2

»

Teaterns läkare ................................

....................... »

67,

68

»

4

»

Alla dagar utom lördagar, sön- och helgdagar:

Stockholmstidningen .....................

....................... parkett

36,

37 kl.

4

e. m

Socialdemokraten .............................

....................... »

38,

39

»

4

»

Nya Dagligt Allehanda ................

....................... »

51,

52

4

2>

Aftonbladet ................................

....................... »

55,

56

»

4

»

Stockholms Dagblad........................

...................... »

90,

91

»

4

»

Dagens Nyheter .............................

....................... »

94,

95

»

4

»

F. D. Politiken ...............................

....................... »

139,

140

»

4

»

Svenska Dagbladet .........................

....................... »

159,

160

»

4

»

(Vid premiärer utbytas nr 159,

160 mot 131, 132).

Alla dagar utom premiärer:

Statsrådsberedningen ....................................... parkett 2 platser på rekvisition

Exp.-chefen i ecklesiastikdepartementet ............ parkett 107, 108 kl. 2 e. m.

Alla dagar utom premiärer, lördagar och helgdagar:
Statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet ... parkett 131, 132 kl. 2 e. m.
Kanslirådet å akademibyrån i ecklesiastikdepartementet
........................................................ » 102, 103 » 2 »

Teaterchefen ( i reserv)
En styrelsesuppleant ...

Teaterns kamrerare.......

Scenen ..........................

Idun

Ord och Bild..................

Endast till premiärer:

........................ parkett 129, 130; 155, 156

........................ » 124, 125 (event, närmare)

........................ » lil

71,

85,

72

84 (83 köpes event.)
86

»

— 112 —

Söndags-Nisse-Strix ...................................

parkett

92,

93

Var Sale Dag ............................................

»

114

(115 köpes event.)

Spegeln .......................................................

»

117

(116

»

»

)

Vära Nöjen ................................................

»

119

(120

»

»

)

Göteborgsposten...........................................

»

123

(122

»

»

)

T. T..........................................................

»

133,

134

Radiotjänst...................................................

Redaktörn för de. kungl, teatrarnas pro-

»

137,

138

gram ........................................................

»

142

(141

»

)

G. H. och Sj. T.........................................

»

151

(152

»

»

)

Veckojou rila len............................................

»

161

(162

»

»

)

Sydsvenska Dagbladet................................

»

181

(182

»

»

)

Bonniers Veckotidning ............................

»

184

(183

»

»

)

Götcborgstidn.............................................

»

213

(214

»

»

)

Arbetaren ....................................................

»

241,

242

B. Tillfälliga fribiljetter:

Fribiljetter utlämnas i mån av tillgång till:

Pressen:

korrespondenter till landsortstidningar,

» » utländska tidningar,

veckotidningar och andra periodiska tidskrifter,
enskilda pressmän och deras sällskap (1 person);
dramatiska författare;

Dramatiska teaterns revisorer, artister och övrig personal;
kungl, teaterns styrelse, tjänstemän, artister, kör och balett samt kungl, hovkapellets
medlemmar;
övriga teatrars artister och tjänstemän;

styrelsemedlemmar i skådebanan, stadsteatern i Hälsingborg, Lorensbergsteatern
i Göteborg samt andra teaterstyrelser;
utländska skådespelare;

högre tjänstemän i ecklesiasikdepartementetet och handelsdepartementet;
nationalmusei, nordiska muséets, livrustkammarens, statens historiska museums,
kungl, bibliotekets och östasiatiska samlingarnas tjänstemän;
leverantörer (för lån av möbler och rekvisita, när ej hyra därför betalas);
högre lärarinneseminariets elever;

diverse sjuksköterskor;
lotteriexpeditionens personal;
socialstyrelsens personal.

vid mindre besökta föreställningar

Oavsett att åtskilliga erinringar skulle kunna göras gentemot den sålunda
tillämpade fördelningen av fribiljetter, vilja revisorerna såsom sin
mening framhålla, att överhuvudtaget fribiljetter utlämnats i allt för stor
utsträckning. Enligt revisorernas uppfattning torde ett frikostigt utlämnande
av fribiljetter icke vara ägnat att stimulera intresset för teaterns
verksamhet och kan jämväl inverka direkt menligt på teaterns ekonomi.

Förlust pr. föreställning. Vinst pr. förestä/ln.

Resultatet av ett IO~tal av de första representationerna av 10 pjäser

Bill

1200-_

6.000-

Pn ''.mi

/ Ilie

15-

e

1 Agamemnon -

2 Tag larna ---------

3 Envar -----

V Erikus'' _

5 Sällsamt mell a asp.---------

6 Nyss utkommen — -___

t Pygmalion -------

8 Rembrandtsson ---------

9 Ryktbarhet -----

10 flan som fick levo

om silf liv -

O Nord ags eller söndagsfärest.

STATENS REPR0DUKT10NSANSTALT 1929

- 113 -

5. Rörliga tillgångar.

a) Förvaring, redovisning etc.

Dramatiska teatern har att för det allmännas räkning förvalta högst betydande
tillgångar av dekorationer, kostymer, rekvisita m. m. Det torde
då vara av vikt att tillse, på vad sätt dessa tillgångar äro bokförda hos teatern.
Härvid har befunnits, att stora brister vidlåda de inventarieförteckningar,
som föreligga, i det att persedlarna upptagits utan någon genomförd
systematisering och utan närmare beskrivning.

Det är högst sannolikt, att inventarieförteckningarna i det skick, vari
de föreligga, måste hava medverkat till visst slöseri vid uppsättandet av
nya pjäser, då på grund därav, att de icke varit systematiskt eller specifikt
uppställda, en regissör ej av dem kunnat göra klart för sig, vilka möjligheter
teatern redan förut haft för uppsättning av en ny pjäs. För att
skaffa sig visshet härom synes det med nuvarande bokföring hava varit
nödvändigt för honom att för varje gång antingen företaga en fullständig
realinventering eller att lita på minnet, något som i varje fall icke varit
möjligt för en nyanställd eller tillfällig regissör.

Såsom ett anmärkningsvärt förhållande bör även nämnas att enligt vad
som från teatern på förfrågan uppgivits någon fullständig inventering av
teaterns förråd icke ägt rum sedan mer än tio år tillbaka.

Styrelsen och de sakkunniga beröra i sitt utlåtande vissa önskemål rörande
förändring av bokföringen, till vilken ju även inventariebokföringen
bör hänföras. Revisorerna förutsätta därför, att densamma inom närmaste
tiden kommer att bliva föremål för omläggning.

*

b) Anbud.

Såvitt man får döma av styrelseprotokollen synas anbud icke eller i
varje fall ej som regel infordras på arbeten och leveranser exempelvis av
för uppsättningarna behövligt material, kostymer, rekvisita och annat.

Av räkenskaperna framgår, att inköpen ofta verkställas hos stadens mest
»gouterade» firmor och att, såsom redan förut påvisats, ofta dyrbara kvaliteter
användas. Revisorerna vilja framhålla önskvärdheten av att vid
inköp av här ifrågavarande slag anbud infordras från ett flertal firmor.

Av den ovan lämnade utredningen och den i samband därmed framförda Allmänt utkritiken
av Dramatiska teaterns ekonomiska ledning och förvaltning torde talande aT

revisorerna

framgå, att vissa förändringar därutinnan äro nödvändiga. Revisorerna
vilja emellertid här nedan framföra ytterligare några synpunkter.

Såsom revisorerna redan förut framhållit, måste på en institution som
Dramatiska teatern ställas särskilt stora krav på konstnärlighet, varjämte
teatern även har särskilda förpliktelser gentemot svensk dramatik. Men
även med beaktande härav lärer det, såsom den verkställda utredningen
torde giva vid handen, otvivelaktigt vara möjligt att avsevärt nedbringa

8 — 291032. Rcv.-berättelsc ang. statsverket för är 1929. I.

Bilaga 2.

Sammanställning av vissa recettmedel.

Premiär

2:dra

3:dje

4:de

5:e

6:e

7:e

8:e

9:e

10:e

Ilie

12:e

libe

Agamemnon .........................................

5,500

500

2,300

1,500

4,300

1,200

2,600

1,000

1,700

1,400

Fåglarna................................................

5,800

4,000

2,400

2,800

3,300

5,000

3,906

2,300

2,100

2,900

Envar ...................................................

4,500

4,500

2,900

3,000

2,500

—

—

-

—

—

—

—

—

Erik XIV .............................................

3,400

2,500

1,600

1,600

1,800

2,700

1,700

1,400

2,900

—

—

—

—

Sällsamt Mellanspel................................

4,500

2,700

1,600

1,300

2,100

1,700

3,600

2.000

2,000

2,500

3,700

2,800

—

Pygmalion ...........................................

2,300

3,400

2,200

800

1,300

1,600

900

1,000

LOGO

800

—

—

—

Nyss utkommen .................................

4,700

2,800

1,800

1,200

1,400

1,400

3,700

2,200

1,100

1,500

1,200

1,500

3,400

Rembrandts son .................................

2,800

900

2,300

1,100

800

900

700

2,100

1,100

700

—

—

—

Ryktbarhet.........................................

3,700

2,300

800

800

600

1,100

800

1,000

2,000

800

700

800

—

Han, som fick leva örn sitt liv..................

4,000

2,900

2,000

1,100

1,200

1,100

2,700

1,300

1,300

1,300

—

—

—

Grannarna: Reumert ..............................

3,000

2,600

1,800

1,400

1,600; 1,100

1,200

2,700

2,400

1,000

-

—

—

Kursiv stil = lördagar.

Halvfet stil = söndagar.

«

114

Bilaga 3.

Antal försålda biljetter.

Parkett1

Övriga1

Datum

Ordin.

Fri- &
rabatt

Ordin.

Fri- &
rabatt

Anm.

Pygmalion ....................................

v»

113

174

177

90

„ ....................................

7»>

68

172

134

52

Sällsamt Mellanspel........................

•/»

314

55

528

14

Premier

Vn

244

48

440

15

n n ........................

7>i

146

68

258

12

n n ........................

e/n

lil

109

210

8

Pygmalion ....................................

7>i

138

211

228

76

Sällsamt Mellanspel........................

8JU

196

102

330

36

» » '' ...................

7»

150

110

261

28

» n .......................

10/ll

360

7

509

—

Han, som lick leva örn sitt liv........

u/n

90

73

194

14

Sällsamt Mellanspel........................

18/n

184

141

320

34

» rt ........................

14/n

172

142

355

18

Pygmalion ...................................

■»/n

104

66

314

29

Den oemotståndlige........................

V»

36

192

61

46

Sällsamt Mellanspel........................

7»

269

13

380

—

Den oemotståndlige.......................

7*

49

102

126

20

Erik XIV ...............................

7’

288

58

384

13

Repris-

Sällsamt Mellanspel.......................

7»

80

140

170

31

premiär.

Erik XIV ....................................

7*

355

14

550

10

Jubileums-

» » ....................................

1#/*

213

25

455

10

recett för
de Wahl.

"/•

154

100

287

16

18/,

138

126

345

18

Sällsamt Mellanspel........................

“/»

95

138

227

45

Erik XIV ....................................

“/«

178

140

293

26

1 Totalantalet platser enligt teaterns redovisningar:

å parkett ...... 369

å övriga......... 560

Summa 929

116 —

åtskilliga utgiftsposter. Revisorerna hava vid sin granskning av teaterns
ekonomi fått ett bestämt intryck av att vid teaterns skötsel visats bristande
ekonomiskt sinne samt brist på förtänksambet och noggrann planläggning
från ledningens sida.

I detta sammanhang kunna revisorerna icke underlåta att fästa uppmärksamheten
på följande yttrande av teaterbolagets revisor i en av honom
detta år avgiven särskild revisionsberättelse: »En ytterligare anledning
för styrelsen att icke fästa avseende vid kostnaderna för repertoarens hållande
på den höga konstnärliga nivån ligger härutinnan, att de allmänna
bidragen till teatern hava ställts till ledningens förfogande utan några
som helst direktiv beträffande anpassningen av teaterverksamheten efter
vissa ekonomiska grunder.»

Det vore enligt revisorernas mening synnerligen betänkligt, örn teaterns
styrelse och ledning i sitt allmänna handlande skulle utgå från de
synpunkter, som nämnda revisor här förfäktar. På grund av bemälda
revisors uttalande torde det i varje fall vara nödvändigt att giva teaterbolagets
styrelse en uttrycklig erinran därom, att de framförda synpunkterna
icke kunna godtagas. Ty även örn det hittills varit så, att det allmänna
utan någon mer ingående kontroll nödgats år efter år tillskjuta
de avsevärda belopp, som åtgått för att täcka teaterbolagets brist, bör detta
dock icke av bolagets ledning tolkas så, att det allmänna därmed godtagit
vilka onödiga utgifter som helst. Man bör hos styrelsen och ledningen för
teatern kunna förutsätta ett sådant ansvar inför det allmänna, att man —
med uppehållande av en såsom lämplig befunnen konstnärlig nivå — dock
söker göra sitt yttersta för att hålla kostnaderna härför inom så snäva
gränser som möjligt.

Svårigheten för att icke säga omöjligheten att skapa garantier för en
sundare ekonomisk förvaltning av Dramatiska teatern, så länge det anses,
eller i varje fall handlas så, som vore det en självklar sak, att uppkommande
förluster kunna vältras över på det allmänna, torde vara uppenbar.

Det måste enligt revisorernas mening ovillkorligen krävas, att en ändring
i ovan ifråga örn teaterns ekonomiska skötsel anmärkta hänseenden
kommer till stånd. Revisorerna vilja i sådant hänseende bland annat
fästa uppmärksamheten på den utväg till nedbringande av utgifterna,
som torde ligga i ett närmare samarbete med Kungl, teatern. Ifrågasättas
kan sålunda örn icke möbler, kostymer och övrig rekvisita i många fall
skulle kunna lånas mellan de båda teatrarna, varjämte i viss utsträckning
samarbete borde kunna äga rum ifråga örn dekoratörer, snickare m.
fl. Måhända skulle även de båda teatrarnas ställande under en gemensam
ledning vara ägnad att främja här ifrågavarande syfte.

Slutligen vilja revisorerna framhålla nödvändigheten av att, såsom
kanslirådet Köhler och de av honom åberopade, inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga ifrågasatt, sådan ändring beträffande bi -

— 117 —

dragen från det allmänna sker, att nämnda bidrag bomme att utgå med
av Kungl. Majit i staten för teatern angivet fast belopp. Utöver nämnda
belopp borde bidrag icke i andra fall beviljas, än då Kungl. Majit funne
alldeles särskilda skäl därtill vara för banden. Enär recettinkomsterna
vid teatern, såsom ovan visats, äro tämligen konstanta, torde det för teaterns
ledning vara möjligt att utan större svårighet beräkna, inom vilka
gränser utgifterna böra hållas.

§ 37.

Revisorerna hava avlagt besök vid Gripsholms slott och därvid besett
statens tavelsamling därstädes.

Ifrågavarande tavelsamling innehåller för närvarande omkring 2,000
porträtt. Vården av samlingen är anförtrodd nationalmuseum.

I de delar av slottet, där tavelsamlingarna förvaras, finnas en del kakelugnar,
vilka dock icke kunna för sitt ändamål användas. Andra anordningar
för slottets uppvärmning saknas. På grund bärav har under tidernas
lopp genom inverkan av fukt och temperaturväxlingar mycken skadegörelse
å tavlorna åstadkommits. Enligt vad av chefen för nationalmuseum
i en till Kungl. Majit ställd skrivelse av den 31 augusti 1922 uppgivits
befunno sig vid sagda tidpunkt endast omkring 700 målningar i samlingen
i jämförelsevis gott skick.

I nyssnämnda skrivelse hemställde museichefen, att Kungl. Majit måtte
hos 1923 års riksdag äska ett reservationsanslag å 15,000 kronor till påbörjande
av konservering av statens tavelsamling å Gripsholms slott. Enligt
vid museichefens skrivelse fogade, av museets konservator uppgjorda beräkningar
komme det föreslagna restaureringsarbetet att draga en kostnad
av 130,440 kronor. I anledning av berörda av museichefen gjorda framställning
föreslog Kungl. Majit 1923 års riksdag att till konserveringsarbeten
för statens tavelsamling å Gripsholms slott för budgetåret 1923/1924
anvisa ett extra reservationsanslag av 12,000 kronor, vilket belopp jämväl
av riksdagen beviljades.

För budgetåren 1924/1926 utgick för enahanda ändamål likaledes extra
reservationsanslag av 12,000 kronor för år.

Även för budgetåren 1926/1929 hava medel för ändamålet av riksdagen
beviljats. Sålunda anvisades för budgetåret 1926/1927 ett extra reservationsanslag
av 12,000 kronor till konserveringsarbeten för statens tavelsamlingar
å Gripsholms och Drottningholms slott samt för vart och ett
av budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 ett extra reservationsanslag av

12,000 kronor till konserveringsarbeten för statens tavelsamlingar å
Gripsholms, Drottningholms och Ulriksdals slott. För budgetåret
1929/1930 har anslag för nämnda ändamål anvisats allenast för tavelsamlingarna
å Drottningholms slott.

Restaureringen av tavelsamlingarna å Gripsholms slott har numera

Statens tavelsamling
å
Gripsholms
slott.

Revisorernas

uttalande.

Domkapitlet i
Göteborg.

Revisorernas

uttalande.

— 118 —

fortskridit så långt, att de svårast skadade av de å detta slott förvarade
tavlorna blivit restaurerade.

Enligt vad revisorerna inhämtat har, jämlikt bemyndigande av Kungl.
Majit, inom byggnadsstyrelsen verkställts utredning rörande införande av
elektrisk uppvärmning av slottet. Nämnda utredning har verkställts av
byggnadsstyrelsens sakkunnige för handläggning av elektrotekniska ärenden,
ingenjören E. Heineman. Anläggningskostnaden för värmeanläggningen
har av Heineman beräknats till 55,700 kronor. Med skrivelse av
den 10 oktober 1929 har byggnadsstyrelsen överlämnat den sålunda anbefallda
utredningen till Kungl. Majit. Av berörda skrivelse framgår, att
byggnadsstyrelsen beräknat anläggningskostnaden till 70,000 kronor samt
de årliga driftkostnaderna — oavsett ersättning för anläggningens skötsel
— till 10,000 kronor.

För vidmakthållandet av ifrågavarande tavelsamling hava hittills från
statsmakternas sida inga andra åtgärder vidtagits, än att staten vid olika
tillfällen anvisat medel för botande av skadegörelsen på enskilda porträtt
i samlingen, och jämväl för framtiden torde det, örn icke de huvudsakligaste
anledningarna till skadegörelsen avlägsnas, bliva nödvändigt att
tid efter annan utgiva stora summor för konservering och restaurering av
ifrågavarande konstverk. Enligt revisorernas mening är det icke staten
värdigt att på så sätt handhava vården av Gripsholmssamlingens kulturhistoriskt
och konstnärligt oersättliga värden. Det torde ock kunna ifrågasättas,
örn det icke i längden kommer att medföra större utgifter att tid
efter annan bekosta nödiga restaurerings- och konserveringsarbeten än att
på sätt numera ifrågasatts genom införande av värmeanordning för framtiden
söka förebygga vidare skadegörelse.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter vilja revisorerna för sin
del förorda, att lämplig värmeanordning i de för tavelsamlingarna avsedda
lokalerna snarast möjligt må komma till stånd. Revisorerna vilja
emellertid uttala den förhoppningen, att kostnaderna för ifrågavarande
anordning måtte i möjligaste mån nedbringas.

§ 38.

Revisorerna hava avlagt besök vid domkapitlet i Göteborg.

Domkapitlets i Göteborg lokaler äro inrymda å nedre botten i det vid
Västra hamngatan belägna s. k. biskopshuset. Andra och tredje våningarna
disponeras av biskopen i Göteborgs stift såsom ämbetsbostad.

Domkapitlets lokaler föreföllo att vara för trånga. Rummens inbördes
belägenhet syntes mindre lämplig. Det till arkivrum använda kassavalvet
var för sitt ändamål för litet och syntes ur brandsäkerhetssynpunkt ej fullt
tillfredsställande. De anmärkta bristerna torde genom icke alltför omfat -

— 119 —

tande ändringsarbeten kunna avhjälpas. Samtliga lokaler syntes vara i
starkt behov av reparation.

§ 39.

Vid såväl Uppsala som Lunds universitet finnas inrättade s. k. reservfonder.
Beträffande dessa fonder har av vederbörande departementschef
i propositionen nr 115 till 1925 års riksdag angående löne- och pensionsreglering
för befattningshavare vid rikets universitet samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet lämnats följande redogörelse:

Vad angår Uppsala universitet, finnes i kungl, brevet den 30
december 1862 angående ny stat för universitetet en föreskrift, enligt vilken
överskott i inkomster utöver utgiftsstaten ävensom besparingar på den
del av samma stat, som avser avlöningar, såsom ock lediga emeritilöner
ingå till en särskild reservfond, som skall bokföras för sig och redovisas
jämte universitetets fonder. Samma bestämmelser gällde enligt 1885 års
stater för såväl Uppsala som Lunds universitet. Grunderna för reservfondernas
inkomstberäkning äro i stort sett alltjämt oförändrade. Enligt nu
gällande föreskrifter utgöras reservfondernas inkomster dels av besparingar
å utgiftsstaten i andra fall än beträffande anslag till materiel och
vissa andra närmare angivna utgifter — t. ex. till reparationer, utskylder,
extra utgifter m. m. — dels ock av tillfälliga och i inkomststaten icke
beräknade inkomster. Besparingar ä docentstipendier ingå dock icke i
regel till reservfonden utan till vederbörande fakultets docentstipendiefond.
Reservfonden står under kanslerns disposition för universitetens vetenskapliga
och ekonomiska behov i den ordning, universitetsstatuterna stad

ga. Härmed syftas på bestämmelsen i § 142 av statuterna, enligt vilken
för tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avse
undervisningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran, kanslern
må efter omständigheterna använda de medel, som därtill äro särskilt
anvisade. Frågor om anslag från reservfonden till pensioner eller till
andra icke tillfälliga förmåner för tjänstemän och betjäning, för vilka bestämd
avlöning i staten icke upptagits, underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Reservfonden utgör vidare en slags regulator för vederbörande universitets
hela ekonomi, i det att enligt gällande bestämmelser, därest inkomsterna
något år icke fullt motsvara utgifterna, bristen må efter hemställan
hos kanslern och enligt hans föreskrift täckas av reservfonden.

Före den 1 juli 1925 utgick den fasta avlöningen till ordinarie och icke
ordinarie befattningshavare vid Uppsala universitet från en i det ordinarie
anslaget till Uppsala universitet ingående anslagspost (A) till avlöningar
m. m. Genom 1925 års lönereglering för universitetens befattningshavare
vidtogs en ändring av universitetets stat. Medan förut universitetsstaten
i sin helhet utmynat i ett bestämt anslag å riksstaten, skedde år 1925 en
uppdelning i så måtto, att avlöningsstaten för professorer och lärare m.

fl. , vilkas avlöningsförmåner reglerades efter dittills vedertagna avlöningsgrunder,
kom att fortfarande representera ett fast och bestämt anslag,
medan åter avlöningsstaten för tjänstemän vid universitetets samlingar
och inrättningar, å vilka det civila avlöningsreglementet blev tillämpligt,
i riksstaten uppfördes såsom särskilt förslagsanslag.

Anslaget till
icke ordinarie
befattningshavare
vid
universitetsbiblioteket
i
Uppsala.

— 120 —

I och med att anslaget till avlöningar åt tjänstemän och hetjänte vid
universitetets samlingar och inrättningar m. m. erhöll förslagsanslags natur,
skulle besparingar härå tillgodoföras statsverkets kassafond. I anledning
av den inkomstminskning, universitetets reservfond sålunda fick
vidkännas efter den 1 juli 1925, hemställde Kungl. Majit till 1926 års riksdag
(prop. 1: 8:e h. t. punkten 59) att å utgiftsstaten för universitetet i
Uppsala under avdelning III »Anslag till diverse ändamål» måtte uppföras
under rubrik »Ersättning till universitetets reservfond för indragning av
vissa förut till fonden ingående besparade avlöningsmedel» ett belopp av
5,530 kronor.

Kiksdagen ansåg emellertid den omständigheten, att den av 1925 års
riksdag beslutade ändrade uppställningen av universitetets stat medfört
någon inkomstminskning för universitetets reservfonder, icke i och för sig
kunna innebära förpliktelse för staten att genom särskilt anslag ersätta
reservfonden, för vad densamma härigenom ginge miste örn. Emellertid
ansåg riksdagen, att skälig hänsyn till inkomstminskningen borde tagas,
då det gällde att använda reservfonden för beredande av ytterligare medel
till materiel för vissa institutioner, och ville riksdagen i betraktande härav
höja Uppsala universitets reservationsanslag till »ytterligare medel till
materiel m. m. för vissa institutioner» med 5,000 kronor.

Beträffande Uppsala universitets förslagsanslag till avlöningar till vissa
tjänstemän och hetjänte vid universitetets samlingar och inrättningar m.
m. hava revisorerna uppmärksammat, att behållningen å en i detta anslag
ingående, till siffran bestämd, anslagspost till avlöningar åt icke ordinarie
befattningshavare vid universitetsbiblioteket i Uppsala vid respektive
budgetårs slut icke tillgodoförts statsverkets kassafond utan reserverats
till utgifter under följande år.

Huru nämnda anslagspost disponerats under tiden efter den 1 juli 1925
framgår närmare av nedanstående sammanställning, uppgjord med ledning
av universitetets räkenskaper.

D e

i e t

Kredit

Räkenskapsår

Ingående

balans

Anvisat i
riksstaten

Uppbörd

Samma

Utgifter

(avlöningar)

Utgående

balans

Summa

h 1925—''■>% 1926

35,400: —

586: 6 7

35,986: 6 7

32,489: 56

3,497: 12

35,986: 6 7

/j 1926-3% 1927

3,497: 12

35,400: —

1,279: 97

40,177: 09

33,650: 8 5

6,526: 7 4

40,177: 09

Ii 1927—3% 1928

6,526: 74

35,400: —

986: 6 7

42,913: 4]

32,360: 96

10,552: 4 5

42,913: 4i

Ii 1928—30/e 1929

10,552: 4 5

37,900: -

400: —

48,852: 45

43,772: 4 6

5,079: 9 9

48,852: 45

Enligt vad revisorerna inhämtat har universitetskanslersämbetet den
23 december 1927 bifallit en av överbibliotekarien vid universitetet i Uppsala
den 12 december 1927 dagtecknad och av det mindre akademiska konsistoriet
i Uppsala tillstyrkt ansökning, däri överbibliotekarien — med

— 121 —

förmälan att å ifrågavarande anslag till avlöningar åt icke ordinarie
befattningshavare för budgetåret 1926/1927 uppstått en- besparing å 6,526
kronor 74 öre — anhållit dels att ett belopp av 3,300 kronor av nämnda
summa å 6,526 kronor 74 öre måtte få användas till ersättning åt övertaliga
amanuenser vid biblioteket, som ej innehade fast arvode, dels ock att återstoden,
3,226 kronor 74 öre, måtte ställas till överbibliotekariens förfogande
att mot redovisning användas till bestridande av kostnaderna för
extra arbeten inom biblioteket.

På grund av ifrågavarande anslags natur hade de å detsamma uppkomna
behållningarna årligen bort tillföras kassafonden. Vederbörande
universitetsmyndigheter hava således förfarit felaktigt, då de i stället
reserverat de uppkomna överskottsmedlen och under följande budgetår
disponerat desamma.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av den anmärkningsvärda
beskaffenhet, att revisorerna velat för riksdagen omförmäla
förhållandet.

§ 40.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag framlades förslag till ny
stat för Uppsala universitet. Denna nya stat innebar huvudsakligen en
ändrad beräkning för universitetets inkomststat samt därav betingade
ändringar i utgiftsstaten. I avseende å nämnda förslag må här erinras

örn följande.

I samband med sitt beslut i fråga örn bland annat lönereglering för
skogsförvaltaren vid universitetet och avlöning åt dennes assistent begärde
1920 års riksdag en utredning rörande universitetets fastighetsförvaltning,
åsyftande att klargöra, i vad mån och i vilken utsträckning medel,
som inf löte från universitetets egendoms- och skogsförvaltning,
kunde anlitas till täckande av en del behov, för vilka statsmedel dittills
utgått eller allt fortfarande ifrågasattes att utgå. Sedan den begärda utredningen
verkställts blev densamma under loppet av år 1921 föremål
för övervägande från Kungl. Maj:ts sida. Då emellertid de allmänna
prisförhållandena undergått en väsentlig förändring, sedan denna utredning
gjorts, och de kalkyler, på vilka densamma grundades, dåmera icke
kunde godtagas, anmodade Kungl. Majit genom beslut den 25 november
1921 kanslern för rikets universitet att från vederbörande vid universitetet
infordra och med eget utlåtande till Kungl. Majit överlämna förnyad
utredning i ifrågavarande hänseenden. Den förnyade utredningen
framlades sedermera i ovannämnda statsverksproposition.

Av 1923 års statsverksproposition framgår, att i berörda förnyade utredning
drätselnämnden beräknat inkomsten av akademihemmanen till
20,724.26 hektoliter spannmål ä 8 kronor 86 öre, d. v. s. 183,616 kronor 94
öre, samt penningar och persedlar av universitetets hemman m. m. till

Kevisorernas

uttalande.

Beräkningen
av nettoinkomsterna
å
vissa inkomsttitlar
i staterna
för universiteten
i Uppsala
oell Lund.

— 122 —

55,158 kronor 61 öre. Vid beräkningen av spannmålens värde hade drätselnämnden
utgått från medelpriset för de senaste 20 åren. Beträffande
inkomsten av skogsförvaltningen hade för universitetets skogar upprättade
hushållningsplaner blivit fastställda av kanslern och läge till grund
för inkomstberäkningen. Med stöd av dessa planer hade på anmodan av
drätselnämnden universitetets skogsförvaltare uppgjort kalkyl över dessa
inkomster. I nämnda kalkyl, som intagits i propositionen, hade å debetsidan
upptagits följande poster (sid. 157):

I.

II.

III.

Årsavkastningen enligt för skogarna fastställd hushållningsplan:

53,596 kbm., varav

18,596 kbm. beräknas utgöras av vedvirke med ett

värde av kronor 4:— per kbm............................. 74,384

och 35,000 kbm. beräknas utgöras av timmerträd

med ett värde av kronor 8: — per kbm............. 280,000

1,400 kbm. från impediment å kronor 4: — 5.600 359,984

Årligen inflytande medel från häradsallmänningar, i vilka
universitetet äger del efter oförmedlat hemmantal, beräknas
uppgå till ......................................................................... 18,000

Diverse arrendemedel.................................................................. 1,516

Summa kronor 379,500.

På grund av remiss den 7 november 1922 avgav statskontoret utlåtande
över nämnda förnyade utredning och anförde därvid bland annat följande.

Enligt statskontorets mening torde man vid den partiella ändring av
staten för Uppsala universitet, varom förslag förelåge, böra betrakta
egendomsförvaltningen och skogsförvaltningen var för sig såsom självständiga
affärsföretag, vilka endast hade att överlämna sin nettobehållning
till universitetets budget. De borde därför helt bära sina egna omkostnader,
och i den mån härför avsedda poster förekomme i universitetets
utgiftsstat borde de ur staten uteslutas. Inkomststaten borde vidare,
enligt statskontorets mening, så uppställas, att den beräknade bruttoinkomsten
särskilt upptoges och såsom avgående poster angåves de beräknade
utgifterna för förvaltningen — omkostnadsstaten —, varefter
skillnaden utfördes såsom den för universitetets budget disponibla nettoinkomsten.
Huruvida och i vad mån omkostnadsstaten borde detaljeras,
därom kunde enligt statskontoret olika meningar råda. Antingen kunde
utgifterna upptagas i en enda post med karaktär av förslagsanslag och anmärkningsvis
angivas de utgifter (avlöningar m. m.), i fråga örn vilka
universitetsmyndigheterna vore bundna genom Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut, eller ock kunde sistnämnda utgifter uppföras som bestämda
anslag och övriga utgifter upptagas såsom ett eller flera förslagsanslag.
Statskontoret ville emellertid förorda det senare förfaringssättet.

Vad härefter beträffade beräkningen av bruttoinkomsterna, funne statskontoret
intet att anmärka mot att spannmålen evalverats efter medelmarkegångspriset
för de senaste 20 åren. Visserligen bleve detta pris ej
oväsentligt lägre än årets markegångspris, som vore bestämmande för
arrendeinkomsten för detta år, men då väl avsikten torde vara, att staten
skulle kunna gälla för en icke alltför kort tidsperiod, torde enligt
statskontorets mening försiktigheten bjuda, att icke räkna med högre pris

— 123

än. som gjorts. Då egendomsförvaltningens inkomstposter vore approximativt
beräknade, torde de böra på lämpligt sätt avrundas. I fråga om
bruttoinkomsten av skogarna hade statskontoret med hänsyn till beräkningarnas
i sakens natur liggande approximativa beskaffenhet utgått
från den av universitetet i utredningen angivna inkomsten.

Enligt statsverkspropositionen förklarade sig departementschefen icke
hava något att erinra mot vad statskontoret i ärendet anfört. Vad själva
inkomstberäkningen beträffade ansåge han sig kunna i stort sett ansluta
sig till de grunder, varpå den föreliggande utredningen byggde. Beräkningen
av arrendespannmålens värde vore gjord efter medelmarkegångspriset
för de senaste 20 åren. Då det gällde att fastställa en inkomstberäkning,
som vore avsedd at äga bestånd ett flertal år framåt, funne departementschefen
denna beräkningsgrund fullt befogad. Skogsavkastningens
beräkning grundade sig på de nya av kanslern fastställda hushållningsplanerna.
Beräkningen utginge, såsom närmare belystes av skogsförvaltarens
utredning, från ett virkespris, som nära överensstämde med
1912 års virkespriser. Det vore givetvis synnerligen svårt att under dåvarande
tider kalkylera värdet av en skogsavkastning under en följd av
år framåt. Enligt departementschefens mening torde inga befogade erinringar
kunna framställas mot de grunder, varpå uppskattningen av skogsavkastningens
värde vore byggd.

I skrivelse nr 8 A/1923, p. 64, gör riksdagen bland annat följande uttalande
beträffande det framlagda förslaget:

Det föreliggande förslaget innefattar huvudsakligen en ny inkomstberäkning
för universitetet, vilken automatiskt medfört vissa ändringar i
universitetets utgiftsstat. Riksdagen har vid en ingående granskning av
den föreslagna inkomsstaten funnit, att densamma är beräknad med nödig
försiktighet och att i betraktande härav det måhända kan förväntas,
att dess slutsumma åtminstone de närmaste åren kommer att överstiga
utgiftsstatens slutsiffra. Det rådande osäkra ekonomiska läget på hart
när alla områden gör det emellertid vanskligt att nu vidtaga några förändringar
i de av myndigheterna gjorda och av departementschefen godtagna
beräkningsgrunderna. Dock förutsätter riksdagen, att vid den årliga
prövningen av universitetets anslagsäskanden tillfälle måtte beredas
riksdagen att genom erhållen översikt över det faktiska utslaget av de nu
gjorda beräkningarna följa utvecklingen av universitetets ekonomiska
ställning. En specificerad uppgift å de å reservfonden under senaste år
gjorda medelsdispositioner jämte en så tillförlitlig kalkyl, som det är
möjligt att erhålla, över sagda fonds ställning vid senaste årsskifte skulle
givetvis bidraga till ernående av nyss angivna syfte.

De grunder, på vilka inkomstberäkningen bygger, hava i övrigt icke
givit anledning till något annat uttalande från riksdagens sida, än att,
då bland skogsförvaltningens utgifter avsatts visst årligt belopp för inköp
av växtliga ungskogar, riksdagen förutsätter, att dylika inköp huvudsakligen
må förekomma för avrundning av universitetet redan nu
tillhöriga skogskomplex.

Genom kungl, brev den 6 juni 1925 fastställdes sedermera följande inkomststat
för Uppsala universitet:

— 124 —

1. Statsanslag.............................................................................................

(Häri ingar ett belopp av 42,676 kronor 85 öre, utgörande dels ersättning
för förlorade mantalspenningar, dels ock ersättning för indelta räntor och
kronotionde, som indragits till statsverket.)

2. Egendomsförvaltningen.

Inkomster:

Spannmål från universitetets hemman m. m., 20,724.26 lil.,
hälften råg och hälften korn, beräknad efter 8 kronor

86 öre för hl., i runt tal ........................... 183,610

Penningar och persedlar av universitetets hemman
m. m. i runt tal................................. 55,150 238,760

Utgifter:

1 fogde, avlöning (beräknad efter lönegraden B 27),

förslagsvis ................................................ 9,540

1 assistent vid egendomsförvaltningen, avlöning

(beräknad efter lönegraden B 20) förslagsvis... 6,384

Dyrtidstillägg, förslagsvis................................. 3,026

Respenningar till fogden, förslagsvis ............... 4,000

Respenningar till andre akademikamreraren vid

drätselverket, förslagsvis.............................. 300

Avlöning av rättare...................................... 1,050

Ersättning till skogsförvaltningen för till arrendatorerna
under egendomsförvaltningen från

skogarna utlämnat virke, förslagsvis ........... 72,000

Övriga utgifter (lantmäteri- och rättegångskostnader
samt övriga utgifter för universitetets
hemman å landet) förslagsvis ........................ 77,000 173 300

3. Skogsförvaltningen.

65,460

Inkomster:

Inkomst av universitetets skogar enligt de nya
hushållningsplanerna samt från allmänningsskogar
och av diverse arrendemedel:

Kontant inflytande ................................. 309,700

Ersättning från egendomsförvaltningen för
förutnämnda virke till arrendatorer ...... 72,000 381,700

Utgifter:

1 skogsförvaltare, avlöning (beräknad efter lönegraden
B 27), förslagsvis............................. 9,540

I assistent vid skogsförvaltningen, avlöning (beräknad
efter lönegraden B 20), förslagsvis...... 6,384

II skogvaktare, avlöning (beräknad efter löne graden

B 8 med avdrag för värdet av bostad,
beräknat till 200 kronor för envar) förslagsvis.
........................................................... 33,380

1,364,054

125

Dyrtidstillägg, förslagsvis .............................. 9,786

Rese- och traktamentsersättning åt skogvaktare,

förslagsvis ................................................ 8,800

Utgifter för kapitalökning (nya skogsförvärv) ... 40,000

Övriga utgifter (direkta utgifter för skogarnas

vård m. m.), förslagsvis .............................. 121,250 229,140 152,560

4. Inkomst av försålda hus å landet, arrende av humlegårdar, övriga

avgifter av stadsjord i Uppsala, hyresmedel, inkomst av auktionsverket,
dekanatsmedel samt inskrivnings- och kallelsepenningar, i
runt tal................................................................................. 5,369

5. Ränta å vissa donationsfonder...................................................... 10,152

6. Boställsrum för 4 professorer, beräknat värde av 1,500 kronor samt

för director musices, beräknat värde av 800 kronor.................... 6,800 240,341

Summa kronor 1,604,395.

Enligt vad ovanstående utredning utvisar belöpa sig de huvudsakligaste
inkomsterna vid Uppsala universitet å egendoms- och skogsförvaltningarna.
Till belysande av de förändringar dessa inkomster undergått hava
revisorerna med ledning av statsliggaren och infordrade räkenskaper
upprättat följande tablå. * 1

Budgetår

Egendomsförvaltningen

Skogsförvaltningen

Summa

beräknad

netto-

inkomst

Summa

verklig

netto-

inkomst

Skillnad,
som till-godoförts
reserv-fonden

I staten
beräknad
netto-inkomst

Verklig

netto-

inkomst

I staten
beräknad
netto-inkomst

Verklig

netto-

inkomst

1923/1924

140,580

293,623: 83

85,950

85,314: 96

226,530

378,938: 7 9

152,408: 79

1924/1925

140,580

311,954: 18

85,950

92,228: 93

226,530

404,183: ll

177,653: ll

1925/1926

1 65,460

198,253: 91

2 152,560

179,493: 10

218,020

377,747: 01

159,727: 01

1926/1927

65,460

205,205: 47

152,560

160,627: 6 9

218,020

365,833: 0 6

147,813: 06

1927/1928

65,460

201,120: 64

152,560

190,337: 98

218,020

391,458: 6 2

173,438: 6 2

1928/1929

65,460

191,608: 43

152,560

158,195: 4 3

218,020

349,803: 86

131,783: 86

1929/1930

65,460

—

152,560

—

218,020

—

—

1 Den minskade inkomsten för budgetåret 1925/1926 beror på dels den genom 1925 års
lönereglering verkställda löneförhöjningen för fogden och assistenten dels att ett förut i
skogsförvaltningens omkostnadsstat upptaget belopp av 72,000 kr., motsvarande värdet av
den ved och timmervirke, som årligen utsynas till arrendatorerna under egendomsförvaltningen,
jämlikt riksdagens skrivelse nr 261/1925 skall såsom utgift debiteras egendomsförvaltningen.

1 Den ökade inkomsten för budgetåret 1925/1926 beror på överflyttningen till egendomsförvaltningen
av det i not 1 omförmälda utgiftsbeloppet å 72,000 kr.

126

Till täckande av de i utgiftsstaten för universitetet uppförda utgifter,
i den mån de icke kunnat bestridas av här ovan i inkomststaten beräknade
nettoinkomster har för varje år anvisats särskilt anslag. Anslaget
till universitetsstaten har sålunda under nedannämnda budgetår utgått
med följande belopp:

Beträffande Lunds universitet har inkomststaten under tiden från och
med år 1907 till och med budgetåret 1924/1925 varit oförändrad med undantag
av en mindre ökning, som i samband med borttagande av akademisekreterarens
sportelinkomster år 1908 vidtogs å den i inkomststaten uppförda
titeln »studentinskrivningspenningar och tillfälliga inkomster».

Sedan såsom nämnts till 1923 års riksdag förslag framlagts örn vissa
ändrade grunder i avseende å beräkningen av Uppsala universitets inkomststat
och förslaget härom i huvudsak vunnit riksdagens godkännande,
uppkom frågan, huruvida en ändrad beräkning av Lunds universitets
inkomst- och utgiftsstat vore av behovet påkallad eller önskvärd
för erhållande av likställighet i berörda hänseende mellan de båda universiteten.
I detta hänseende anbefalldes vederbörande akademiska myndigheter
att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag.

Enligt proposition nr 115/1925 anförde universitetets drätselnämnd i
sitt yttrande i ämnet i huvudsak följande.

Till en början må erinras, att en ändring i inkomststaten, motsvarande
vad som fastställts för Uppsala universitet, komme att beröra särskilt
mom. 2 och 3, nämligen »arrendespannmål från universitetets hemman
och lägenheter», nu upptagen till 33,000 kronor samt »ränta efter 4 procent
å akademikassans räntebärande kapital», nu uppförd med 36,000 kronor.

Vad då först beträffar inkomsten av arrendespannmål, utgör denna för
närvarande 4,515 hektoliter spannmål, hälften råg och hälften korn. Då de
nuvarande arrendekontrakten så gott som alla avse 15 år framåt eller mera,
anser sig drätselnämnden vid beräkningen av denna inkomstpost böra
utgå från nämnda siffra. Den årliga arrendespannmålen löses, enligt
arrendekontrakten, efter årets markegångspris, Litt. A. i markegångstaxa^
med förhöjning av 1 krona 20 öre per hektoliter; och har medelpriset
å lösningsbeloppen under de senaste 15 åren utgjort för 1 hektoliter råg
16 kronor 42 öre samt för 1 hektoliter korn 14 kronor 65 öre. Nu är emellertid
att märka, att härvid krisårens enorma stegring av spannmålspriserna
starkt inverkat. Örn till grund för beräkningen av penningvärdet av
denna inkomsttitel lägges förenämnda medelpris å råg och korn, skulle
detta värde belöpa sig till 70,140 kronor 52 öre.

Försiktigheten bjuder emellertid att icke oväsentligt minska detta belopp,
och anser sig drätselnämnden böra stanna vid en beräknad bruttoinkomst
av universitetets arrendespannmål för den närmaste framtiden
av 45,000 kronor eller något lägre än det belopp, 48,310 kronor 50 öre, som

1923/1924

1924/1925

1925/1926

1926/1927

1,098,127 1927/1928

1,101,627 1928/1929

1,337,620 1929/1930

1,345,420

1,353,520

1,355,020

1,364,054

127 —

erlagts år 1923, oell detta så mycket hellre som spannmålspriserna under
de senaste åren uppvisat en jämn nedgång. En förhöjning av arrendespannmålens
hektolitertal skulle helt naturligt bliva en iöljd av universitetets
inlösen av de f. n. arrendatorerna tillhöriga åbyggnaderna å
hemmanen. En ändring härutinnan skulle emellertid medföra en minskning
i akademikassans kapital och således även av den i staten ingående
inkomstposten mom. 3.

Beträffande de avgående posterna ifråga örn universitetets egendomsförvaltning
är att märka, att arrendatorerna enligt kontrakten erlägga
samtliga skatter och onera för hemmanen förutom dem, som utgöras av
bevillning av inkomst av fast egendom och därav följande kommunalutskylder
m. m. Vidare vidkännas arrendatorerna enligt sina kontrakt
kostnader för vattenledningsföretag eller annat allmänt arbete, varigenom,
enligt i vederbörande ordning verkställd syneförrättning, »båtnad hemmanet
tillskyndas», vilka utgifter fördelas på 20 år, därvid ny arrendator
tillförbindes att till den föregående erlägga återstående andelar i kostnadssumman.
Årliga underhållskostnader för floddiken och andra vattenavledningar,
som beröra hemmanet, bestridas av arrendatorn utan avdrag
å arrendet. Vidare bör anmärkas, att vissa med universitetets jordägareskap
sammanhängande utgifter upptagits i utgiftsstaten under
rubrik »till extra utgifter», nämligen understöd till förra åbor å universitetets
hemman, vägunderhåll och lantmäterikostnader m. m. Dessa skulle
nu upptagas såsom avdragsposter i inkomsstaten. Då den förstnämnda,
understöd till förra åbor å universitetets hemman, saknar varje praktisk
betydelse, och då de övriga endast gälla mycket obetydliga belopp, anser
sig drätselnämnden icke vid sina beräkningar behöva taga särskild hänsyn
härtill. Annat är förhållandet med skatter och utskylder, som icke
erläggas av arrendatorerna, utan påvila universitetet. Sådana utskylder
hava emellertid endast förekommit för 2 års arrendeinkomster, varför en
beräkning av dessa utgifter endast kan bliva högst approximativ. Det
förefintliga siffermaterialet ger emellertid vid handen, att 9 procent av
arrendeinkomsten måste anses såsom den sannolika utgiftssumman. Med
hänsyn till den i det föregående gjorda uppskattningen av bruttoinkomsten
från universitetets hemman och lägenheter, 45,000 kronor, skulle
således ifrågavarande avdragspost för skatter m. m. komma att utgöra i
runt tal 4,000 kronor. Den behållna inkomsten av inkomstposten mom. 2 i
staten skulle alltså bliva 41,000 kronor och således med 8,000 kronor överstiga
det i nu gällande stat upptagna beloppet.

I fråga örn beräknandet av universitetets inkomst av akademikassans
räntebärande kapital, däri inberäknat Norbergska fonden, 28,745 kronor
84 öre, utgjorde det räntebärande kapitalet ifråga den 1 juli 1923 kronor
1,091,085 kronor 74 öre. Ehuru räntefoten under de senare åren i regel
varit mer än 4 procent, torde försiktigheten bjuda att liksom i 1907 års
stat räkna med en räntefot av 4 procent, vilket också väl överensstämmer
med den nuvarande situationen på penningmarknaden ifråga örn lån mot
bästa säkerhet. Denna inkomstpost kan således beräknas till i runt tal
43,500 kronor eller således 7,500 kronor mer än i 1907 års stat.

Vidare framhåller drätselnämnden, att framdeles det måste anses hilva
större möjlighet till beräkningar av såväl inkomster som utgifter, sedan
prisförhållandena i allmänhet vunnit mera stadga än vad nu är fallet.

- 128 —

Drätselnämnden uttalade därför som sin åsikt, att det för närvarande
icke syntes nämnden behöva eller böra vidtagas några ändringar i staten
i berörda hänseende.

Det större akademiska konsistoriet anslöt sig till drätselnämndens uppfattning,
och i skrivelse den 24 november 1923 förklarade sig kanslern med
hänsyn till vad myndigheterna anfört ej hava anledning att i ämnet avgiva
något särskilt förslag.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 5 december 1923 finna önskvärt,
att vid uppgörandet av inkomst- och utgiftsstat för Lunds universitet
tillämpas enahanda grunder, som gälla vid beräknandet av motsvarande
stat för Uppsala universitet. Med hänsyn emellertid till vad myndigheterna
anfört kunde statskontoret för sin del icke finna nödvändigt,
att den härav påkallade förändringen i hudgetberäkningen för universitetet
i Lund omedelbart genomfördes. Statskontoret hade intet att erinra
mot att med vidtagande av den ifrågasatta förändringen finge anstå, tills
av andra omständigheter påkallade ändringar i universitetets stat föranledde
en allmän revidering av de till grund för staten liggande beräkningarna.

Enligt nyssnämnda proposition ansåg jämväl departementschefen det
lämpligt, att de jämkningar i universitetets stat, varom här vore fråga,
komme till stånd i samband med den allmänna reglering av universitetens
stater, som påkallades av den ifrågasatta löneregleringen för universiteten.
Att, såsom fallet vore vid Uppsala universitet, betrakta egendomsförvaltningen
vid Lunds universitet såsom ett fristående och självständigt
affärsföretag, syntes departementschefen i betraktande av den relativt
begränsade omfattning, denna förvaltning vid sistnämnda universitet
intoge, icke skäligen böra ifrågasättas. Den uppkomna frågan torde
därför kunna begränsas till vissa jämkningar i universitetets inkomststat
och därav påkallade förändringar i utgiftsstaten, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som kommit till uttryck i drätselnämndens
berörda utlåtande. Den av drätselnämnden verkställda beräkningen av
bruttoinkomsten å egendomsförvaltningen ansåge sig departementschefen
böra godtaga.

Ifråga örn inkomsten av akademikassans räntebärande kapital ansåge
departementschefen lika med drätselnämnden försiktigheten bjuda att
alltjämt räkna med en räntefot av 4 procent. Ifrågavarande belopp borde
såsom drätselnämnden föreslagit beräknas till i runt tal 43,500 kronor.

I nyssberörda proposition anför departementschefen vidare att det hittillsvarande
inkomstöverskottet tillförts universitetets reservfond, som å
sin sida fått bidraga att utfylla bristerna i utgiftsstaten, enkannerligen
i de i sistnämnda stat upptagna posterna till underhåll och reparationer
av universitetets byggnader samt till extra utgifter. Då nu nämnda
överskott beräknades ingå i den ändrade inkomstberäkningen, syntes konsekvensen
fordra, att en jämkning vidtoges i avseende å beloppen för sist -

129

nannu];! utgiftsposter. Posten till underhåll och reparationer av universitetets
byggnader vore nu upptagen till 16,000. Medelutgiften å denna
post hade för tioårsperioden 1913—1922 av drätselnämnden beräknats till
29,426 kronor 68 öre, och hade densamma ansetts böra avrundas till 29,000
kronor. Departementschefen ansåge detta belopp höra godtagas. Till
extra utgifter vore nu uppfört ett belopp av likaledes 16,000 kronor. Drätselnämnden
hade räknat med ett belopp av 30,000 kronor. Departementschefen
hade häremot intet att erinra.

I skrivelse nr 261/1925 förklarade sig riksdagen godkänna den av Kungl.
Majit föreslagna staten för Lunds universitet.

Genom kungl, brev den 6 juni 1925 fastställde Kungl. Majit sedermera
följande inkomststat för nämnda universitet:

1. Statsanslag .................................................................................... 1,208,200: —

2. Arrendespannmål från universitetets hemman och lägenheter,

4,515 lil., hälften råg och hälften kom, beräknat efter
avdrag för utskylder m. m. i runt tal till .... 41,000: —

3. Ränta efter 4 procent å akademikassans ränte bärande

kapital, som den 1 juli 1923 utgjorde
kronor 1,091,085: 7 4, däri inberäknat Norbergska
fonden, kronor 28,745:84, i runt tal 43,500: —

4. Ränta efter 4 procent å bibliotekskassans ränte bärande

kapital.................................... 40,000: —

efter avdrag av Ahlmanska fonden,
vars avkastning skall användas
till inköp av teologisk litteratur 11,253: 51
Rest kronor 28,746: 43

i runt tal beräknad till........................................ 1,150: —

5. Tomtöremedel ........................................................... 25:9 7

6. Studentinskrivningspenningar och tillfälliga in komster,

förslagsvis och för slutsummans jämnande,
beräknade till............................................ 1,445:0 3 87,121: —

Summa kronor 1,295,321: —

Såsom av det ovan anförda framgår härröra sig inkomsterna vid Lunds
universitet huvudsakligen från tvenne poster, nämligen arrendespannmål
från universitetets hemman och lägenheter samt avkastningen å akademikassans
räntebärande kapital. Nedanstående av revisorerna med ledning
av statsliggare och räkenskaper uppgjorda tablå utvisar under olika budgetår
ifrågavarande inkomstposters värde enligt den fastställda staten
och enligt räkenskaperna.

9 — 291032. Tteu.-berättelse ung. statsverket för år 1929. I.

- 130 —

Revisorernas

uttalande.

Budgetår

Arrendespannmål från
universitetets hemman
och lägenheter

Avkastning av akademi-kassans räntebärande
kapital

Summa

beräknad

netto-

inkomst

Summa

verklig

netto-

inkomst

Skillnad,
som till-godoförts
reserv-fonder

I staten
beräknad
netto-inkomst

Verklig

netto-

inkomst

I staten
beräknad
netto-inkomst

Verklig

netto-

inkomst

1923/1924

33,000

_

44,879: 7 4

36,000

55,762: 44

69,000

100,642: is

31,642: 18

1924/1925

33,000

—

7fi,167: 52

36,000

—

56,262: 5 8

69,000

—

132,430: 10

63,430: 10

1925/1926

41,000

-

54,240: 54

43,500

—

55,832: 76

84,500

-

110,073: 3 0

25,573: 3 o

1926/1927

41,000

—

61,460: 7 3

43,500

—

49,641: 7 7

84,500

—

111,102: 50

26,602: 50

1927/1928

41,000

—

66,650: 87

43,500

—■

49,856: 4 7

84,500

—

116,507:34

32,007: 34

1928/1929

41,000

—

61,574: 6 9

43,500

—

48,950: 19

84,500

—

110,524: 88

26,024: 88

1929/1930

41,000

—

—

43,500

—

—

84,500

—

—

—

Till täckande av universitetets utgifter utöver i inkomststaten beräknat
belopp anvisas årligen särskilt statsanslag. Till universitetsstaten
hava sålunda under nedan angivna år beviljats följande anslag:

1923/1924............................ 947,928 1927/1928............................ 1,228,700

1924/1925............................ 956,128 1928/1929 1,231,700

1925/1926 ............................ 1,208,200 1929/1930............................ 1,233,950

1926/1927............................ 1,220,200

Av det anförda framgår att de i vederbörande universitetsstater beräknade
nettoinkomsterna å vissa inkomsttitlar icke stå i överensstämmelse
med de i räkenskaperna redovisade. Genom att ifrågavarande nettoinkomster
i inkomststaterna upptagits till avsevärt lägre värden än de
verkliga har statsverkets anslag otvivelaktigt måst upptagas till högre
belopp än vad som varit nödvändigt. Enligt revisorernas mening står
det hittills sålunda tillämpade förfarandet icke i god överensstämmelse
med ett välordnat redovisningsväsende och försvårar eller omöjliggör för
den anslagsbeviljande myndigheten att erhålla ett tillförlitligt omdöme
örn universitetens ekonomiska ställning. Eevisorerna anse det därför
önskvärt att en omläggning härutinnan kommer till stånd så att vid uppgörandet
av staten för vederbörande universitet här ifrågavarande inkomster
i möjligaste mån upptagas till de verkliga värdena. Sker detta
blir följden härav givetvis, att universiteten, i stället för att nu en väsentlig
del av deras utgifter ej beräknas i staterna utan bestridas genom vederbörande
reservfonder, få i den mån så anses behövligt, i sina statförslag
upptaga visst lämpligt belopp till oförutsedda utgifter, varigenom
riksdagen sedermera får tillfälle att vid behandling av dessa statförslag
närmare pröva samtliga utgiftsbehoven och fastställa det belopp, som till
dylika oförutsedda utgifter kan i form av särskilt anslag vara behövligt..

— 131 -§ 41.

Revisorerna hava avlagt besök vid Chalmers tekniska institut.

Genom beslut av 1920 års riksdag anvisades dels på tilläggsstat för år
1920 ett reservationsanslag av 50,000 kronor till arkitekttävling m. m. beträffande
nya byggnader för de kemiska och fysiska institutionerna vid
Chalmers tekniska institut, dels ock till ritningar och andra förberedande
arbeten avseende nämnda byggnader på extra stat för år 1921 ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Till nybyggnader för sagda institutioner
beviljades för förra halvåret 1923 ett extra reservationsanslag av 300,000
kronor. 1923 års riksdag beslöt därefter, att nybyggnader för sagda institutioner
skulle uppföras å vissa av Göteborgs stad upplåtna områden
samt anvisade för ifrågavarande byggnadsarbetens utförande såsom extra
reservationsanslag för budgetåret 1923/1924 ett belopp av 700,000 kronor.
För samma ändamål anvisade riksdagen för budgetåren 1924/1925 och 1925/
1926 respektive 250,000 kronor och 700,000 kronor. Enligt den för 1924 års
riksdag framlagda beräkningen rörande totalkostnaden för ifrågavarande
byggnadsföretag skulle densamma utgöra 2,455,000 kronor. Av den av
Kungl. Maj:t tillsatta byggnadskommittén ävensom av byggnadsstyrelsen
i slutet av år 1924 gjorda nya beräkningar gåvo emellertid vid banden,
att sammanlagda kostnaden för byggnadsarbetena med då gällande priser
på arbetsmarknaden kunde förväntas komma att uppgå till ett belopp
något överstigande 21/2 miljoner kronor. I en för 1925 års riksdag framlagd
proposition (nr 44) angående anslag för ifrågavarande ändamål uppskattades
i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag den totala
byggnadskostnaden till 2,540,000 kronor. Till bestridande bärav fanns då
att tillgå — förutom de för förra halvåret 1923 samt för budgetåren 1923 —
1926 anvisade anslag å tillsammans 1,950,000 kronor — återstoden av det
av riksdagen på extra stat för år 1921 anvisade reservationsanslaget å

100,000 kronor, vilken återstod, efter gäldande av kostnaderna för ritningar
m. m. utgjorde 67,680 kronor, eller således tillhopa 2,017,680 kronor.
Återstoden av det beräknade kostnadsbeloppet, 522,320 kronor, anvisades
såsom extra reservationsanslag för budgetåret 1926/1927.

I anledning av sina vid besöket gjorda iakttagelser hava revisorerna
införskaffat nedanstående uppgifter angående ytinnehållet å nyttiga utrymmen
samt korridorer och trappor vid institutet.

Chalmers

tekniska

institut.

132 —

Revisorernas

uttalande.

Värderingen
av särskilda
förmåner, förenade
med
vissa lärartjänster.

Nyttigt utrymme

Korridorer och trappor

Kvm.

I procent
av hela
utrymmet

Kvm.

I procent
av hela
utrymmet

Huvudbyggnaden.

Våning I....................................

218.80

59.3 7

149.75

40.68

Våning II .......................................

704.95

63.99

396.6 6

36.01

Våning III ......................................

1,037.25

73.55

373.10

26.45

Våning IV.......................................

1,045.80

74.81

361.8 5

25.6 9

Våning V .......................................

1,115.8»

78,56

304.8 5

21.44

4,121.65

72.22

1,585.20

27.7 8

Kemisk-tekniska laboratoriet och

förbindelsegången.

Källarvåningen .................................

60.4 5

81.08

14.16

18.97

Våning I ...................................

194.46

81.77

43.35

18.23

Våning II .......................................

243.85

78.15

68.05

21.85

498.25

79.8 7

126.55

20.18

Beräkningen Ilar skett för verkligen använd yta, således med frånräkning
av väggar.

Såsom av ovanstående uppgifter torde framgå upptagas uti ifrågavarande
byggnader oproportionerligt stora utrymmen av korridorer och
trappor. Enligt revisorernas mening hade dessa utrymmen kunnat betydligt
inskränkas, i vilket fall med hänsyn till framtida behov större utrymme
kunnat avses för undervisningsarbetet. Revisorerna hava icke ansett sig
kunna underlåta att bringa nu berörda förhållande till riksdagens kännedom.

§ 42.

Till åtskilliga vid de allmänna läroverken anställda befattningshavare
utgår såsom en avlöningsförmån avkomsten av vissa hemman samt av
donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar. I
den av statskontoret utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater
för budgetåret 1928/1929 (sid. 396) hava de sålunda utgående avlöningsförmånerna
upptagits under rubriken »av städer, prebenden eller
donationer» till ett sammanlagt belopp av 38,144 kronor 91 öre.

Rörande ifrågavarande särskilda förmåner innehåller gällande läroverksstadga
(Svensk författningssamling nr 412/1928) följande bestämmelser: 1)

§ 126. »Prebendehemman och boställen, där sådana finnas, samt andra
lärartjänst åtföljande förmåner äga lärarna vid ett läroverk att, såsom
hittills varit övligt, efter ålder i tjänsten tillgodonjuta.»

— 133 —

2) § 214. »Ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter,
som blivit av kronan eller av kommunerna anslagna eller ock av
enskilda donerade till de allmänna läroverkens ämbets- och tjänstemän,
skola dessa i kraft av författningarna okvalda behålla.»

Vidare är i kungörelsen nr 660/1918 föreskrivet, att »innehavare av befattning,
med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara
underkastad ej mindre minskning i avlöning från statsverket till belopp,
motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning
i behörig ordning än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande
upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner.»

Vissa av ovannämnda under rubriken »av städer, prebenden eller donationer»
uppförda avlöningstillgångar utgöras av avkastningen av donationer,
gjorda av kommun eller enskilda till förmån för lärare vid allmänna
läroverken. Närmare utredning angående dessa donationer återfinnes i
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 77 till rikets åren 1859 och 1860 församlade
ständer, expeditionsutskottets förslag till underdånig skrivelse nr 197/1859
/1860, sid. 167, samt proposition nr 1/1862/1863 bil. 7 d) sid. 39.

Andra under nämnda rubrik upptagna avlöningstillgångar utgöras av
hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt vissa lärare
vid de allmänna läroverken. Närmare utredning angående dessa hemman
finnes i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 13 till 1915 års allmänna kyrkomöte
sid. 6.

Vid sin granskning hava revisorerna särskilt uppmärksammat, att till
rektorn vid Malmö högre läroverk utgående avkastning från hemman,
som av kronan anvisats till rektors avlöning, i statsliggaren upptagits till
9,875 kronor 75 öre. Enligt av revisorerna infordrade uppgifter uppgår
emellertid avkastningen av nämnda hemman, beräknad efter 1928 års
markegångstaxa, till icke mindre än 19,779 kronor 92 öre. Nedanstående
tablå utvisar närmare förhållandet mellan den beräknade och den verkliga
avkastningen av ifrågavarande hemman.

— 134 —

Enligt statsliggaren

Enligt infordrade uppgifter

Eskatorp nr 2, */» mantal i Hers-

Utarrenderat enligt kontrakt 7 febr.

lövs socken, utarrenderat enligt kon-

1910 mot en årlig arrendeavgift av

trakt 19 aug. 1878 mot en årlig ar-

170 hektoliter spannmål, J/s råg, Vs

rendeavgift av 581 kubikfot eller 152.1

korn och ''/» havre, som efter 1928 års

hektoliter spannmål, V8 råg, V8 korn

medelmarkegångspris motsvarar .....

2,483: 85

och V3 havre, som efter 1905 års me-

delmarkegångspris motsvarar .........

1,141: 26

Eskatorp nr 3, 8/s mantal i Hers-

Utarrenderat enligt kontrakt 20 juli

lövs socken, utarrenderat enligt kon-

och 31 aug. 1905 mot en årlig ar-

trakt 20 juli 1905 mot en årlig ar-

rendeavgift av 100 hektoliter spann-

rendeavgift av 100 hektoliter spann-

mål, V8 råg, V3 korn och 1/s havre,

mål, V3 råg, 1/a korn och 1/s havre,

som efter 1928 års markegängspris

som efter 1906 års markegängspris

litt. A. i taxan motsvarar ...............

1,029: 90

litt. A. i taxan motsvarar...............

795: 67

Viarp nr 9, 8/s mantal i Herslövs

Utarrenderat enligt kontrakt 23 juli

socken, utarrenderat enligt kontrakt

och 27 aug. 1921 mot en årlig arrende-

23 juli 1892 mot en årlig arrende-

avgift av 130 hektoliter spannmål, V9

avgift av 109 hektoliter spannmål, V8

råg, 1/s korn och V8 havre, som efter

råg,l/3 korn och 1/a havre, som efter 1905

1928 års medelmarkegångspris mot-

års medelmarkegångspris motsvarar

817: 86

svarar .........................................

1,899:15

Viarp nr 11, Va mantal i Herslövs

Utarrenderat enligt kontrakt 6 nov.

socken, utarrenderat enligt kontrakt

1908 mot en årlig arrendeavgift av 90

19 aug. 1878 mot en årlig arrende-

hektoliter spannmål,1/3 råg,1/3 korn och

avgift av 302 kubikfot eller 79 hekto-

‘/a havre, som efter 1928 års medel-

liter spannmål, ‘/3 råg, V8 korn och

markegängspris motsvarar...............

1,314; so

V* havre, som efter 1905 års medel-

markegängspris motsvarar...............

592: 66

Vadensjö nr 12, V4 mantal i Vaden-

Utarrenderat enligt kontrakt 13 sept.

sjö socken, utarrenderat enligt kon-

och 14 okt. 1907 mot en årlig arrende-

trakt 23 aug. 1877 mot en årlig ar-

avgift av 90 hektoliter spannmål, Va

rendeavgift av 220 kubikfot 5 kannor

råg, V8 korn och 7» havre, som efter

eller 57.71 hektoliter spannmål,1/3 råg,

1928 års medelmarkegångspris mot-

Va korn och ''/3 havre, som efter 1905

svarar ..........................................

1,314: 90

års medelmarkegångspris motsvarar

433: 0 2

Vadensjö nr 12, V4 mantal i Vaden-

Utarrenderat enligt kontrakt 9 okt.

sjö socken, utarrenderat enligt kon-

och 11 nov. 1925 mot en årlig arrén-

trakt 25 juli 1895 mot en årlig ar-

deavgift av 90 hektoliter spannmål,

rendeavgift av 85 hektoliter spannmål,

1/a råg, Vs korn och 1/''a havre, som

Vs råg, V3 korn och 1/s havre, som

efter 1928 års medelmarkegångspris

efter 1905 års medelmarkegångspris

motsvarar ....................................

1,314: 90

motsvarar ....................................

637: 7 8

Norra Möinge nr 11, B/a mantal i

Utarrenderat enligt kontrakt 19 juni

Asmundstorps socken, utarrenderat

och 19 juli 1918 mot en årlig arrende-

enligt kontrakt 18 juni 1898 mot en

avgift av 165 hektoliter spannmål, ''/a

årlig arrendeavgift av 165 hektoliter

råg, Vs korn och 1/a havre, som efter

spannmål, V3 råg, 1/s korn och V3

1928 års markegängspris litt. A. i

havre, som efter 1905 års medelmarke-

taxan motsvarar .........................

1,699: 50

gångspris motsvarar........................

1,238: 06

— 135 —

Enligt statsliggaren

Enligt infordrade uppgifter

Sunnanån nr 3, 1 mantal i Burlövs

Utarrenderat enligt kontrakt 17 april

socken, utarrenderat enligt kontrakt

och 26 febr. 1917 mot en årlig arrén-

28 april 1887 mot en årlig arrende-

deavgift av 162 hektoliter spannmål,

avgilt av 567 kubikfot eller 148.4

V8 råg, V8 korn och V2 havre, som

hektoliter spannmål, ''/s råg, V8 korn

efter 1928 års markegångspris litt. A.

och l/« havre, som efter 1905 års me-

i taxan motsvarar..........................

1,668: 6 0

delmarkegångspris motsvarar............

1,113: 49

Östra delen, V2 mantal av hemma-

Utarrenderat enligt kontrakt 17 april

net 1 mantal nr 4 Sunnanån i Bur-

och 26 april 1917 mot en årlig arrén-

lövs socken, utarrenderat enligt kon-

deavgift av 80 hektoliter spannmål,

trakt 28 april 1887 mot en årlig ar-

x/a råg, V» korn och 1/b havre, som

rendeavgift av 274 kubikfot 50 kubik-

efter 1928 års markegångspris litt. A.

tum eller 71.» hektoliter spannmål,

i taxan motsvarar...........................

824: 11

V8 råg, 1/s korn och 1/s havre, som

efter 1905 års medelmarkegångspris

motsvarar ....................................

538: 7 4

Västra delen, V2 mantal av hem-

Utarrenderat enligt kontrakt 17 april

manet 1 mantal nr 4, Sunnanån i

och 26 april 1917 mot en årlig arrén-

Burlövs socken, utarrenderat enligt

deavgift av 80 hektoliter spannmål,

kontrakt 28 april 1887 mot en årlig

V» råg, 1/a korn och V8 havre, som

arrendeavgift av 274 kubikfot 50 kubik-

efter 1928 års markegångspris litt. A.

tum eller 71.8 hektoliter spannmål,

i taxan motsvarar...........................

824: 11

!/s råg, V8 korn och V8 havre, som

efter! 1905 års medelmarkegångspris

motsvarar ...................................

538: 7 4

Östra Kattarp nr 5, 1/s mantal i

Utarrenderat enligt kontrakt 19 aug.

Södra Sallerups socken, utarrenderat

och 16 sept. 1918 mot en årlig arrén-

enligt kontrakt 18 jan. 1888 mot en

deavgift av 200 hektoliter spannmål,

årlig arrendeavgift av 131 hektoliter

V8 råg, 1/3 korn och ‘/8 havre, som

89 liter, 6.8 deciliter spannmål, 1/a råg,

efter 1928 års medelmarkegångspris

1/8 korn och Va havre, som efter 1905

motsvarar ....................................

2,922: 16

års medelmarkegångspris motsvarar...

989: 4 4

Östra Kattarp nr 6, V2 mantal i

Utarrenderat enligt kontrakt 8 mars

Södra Sallerups socken, utarrenderat

och 22 mars 1920 mot en årlig ar-

enligt kontrakt 12 juli 1890 mot en

rendeavgift av 170 hektoliter spann-

årlig arrendeavgift av 138 hektoliter

mål, Va råg, Va korn och ‘/a havre,

49 liter spannmål, ‘/8 råg, V8 korn

som efter 1928 års medelmarkegångs-

och 1/a havre, som efter 1905 års me-

pris motsvarar ..............................

2,483: 8 5

delmarkegångspris motsvarar .........

1,039: 14

Summa

9,875: 7 5

Summa

19,779: 92

— 136 —

Utöver nämnda avkastning av anslagna skolhemman uppbär rektorn vid

Malmö högre läroverk enligt statsliggaren:

Vederlag av Hyllie socken 252 kubikfot (65.9 4 84 hektoliter)

spannmål........................................................................................ kronor 562: 3 3

Föränderlig hemmansränta 6.3 kubikfot (1.648 7 hektoliter)

spannmål........................................................................................ » 10: os

För alltid fastställda hemmansräntor 14.2 kubikfot (3.7161

hektoliter) spannmål.................................................................... » 22: 7 2

Städjepenningar................................................................................ » 23:6 4

Av staden ........................................................................................ » 6: 2 5

Summa kronor 625: o2.

Av statsmedel uppbär rektor dessutom enligt statsliggaren 509 kronor

63 öre (beloppet, vilket i statsliggaren angives såsom »lön av statsmedel»,
torde ursprungligen hava motsvarat ersättning för reducerad helgonskyldsspannmål),
varjämte till honom utbetalats dyrtidstillägg under år
1928 med 2,694 kronor. Rektors sammanlagda avlöning skulle således
enligt vad som framgår av ovanstående sammanställning under år 1928
utgöra 23,608 kronor 57 öre (19,779:92 + 625: U2 + 509:63 + 2,694:oo), vartill
kommer förmånen av fri bostad. Emellertid hava revisorerna inhämtat,
att ovan angivna poster å 10 kronor 8 öre, 22 kronor 72 öre samt 23 kronor

64 öre sedan mer än 30 år tillbaka upphört att utgå.

I detta sammanhang vilja revisorerna erinra örn, att vid 1876 års riksdag
i en inom första kammaren väckt motion yrkades, att riksdagen
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, med vad rätt rektor
i Malmö uppbure arrendena för hans tjänst anslagna hemman samt
därefter, särskilt örn nytt förordnande att rektorstjänsten förestå under
tiden skulle förekomma, fatta det beslut, vartill utredda förhållanden
kunde föranleda, samt att i anledning härav första kammarens tillfälliga
utskott nr 2 bland annat anförde följande:

att konung Fredrik II i Danmark genom gåvobrev den 18 augusti 1585
»på det skolan i Malmö må bliva med dess lärdare män försörjd, vilka må
ungdomen i lärdom och bokliga konster undervisa och på det att skolemestaren
för sin flit och tjänst må vara försedd med någon viss tillbörlig
ränta och lön, varmed han kan vara hjälpt» skänkt en del av de indragna
Lunda Capitelgodsen till den »skolmestare, som nu är, så ock den
som efterkommande varder och bliver uti Malmö skola, en efter annan till
evig tid», och skulle det åligga honom att hålla godset vid god hävd,
åboerna vid lag och rätt och ingen med någon ny »infestning» eller annan
osedvanlig »pålegge» besvära;

att sedermera på framställningar av borgmästare och råd i Malmö konung
Christian IV ytterligare anslagit dels den 3 mars 1599 Hyllie socken
till prebende åt skolmestaren, vilken avlöningsförmån emellertid sedermera
utbyttes mot viss ännu utgående avgäld från socknen, den s. k.
Hyllie vederlag dels ock den 4 april 1567 åtskilliga indragna f. d. kyrkogods
till förbättring av den med ifrågavarande rektorstjänst förenade
lönen;

att sedan vid regleringen av 1833 års interimslöningsstat för elementar -

— 137

läroverken inkomsterna av löningsliemmanen ifråga blivit till fyllnad
av de vid Matmo skola anställda övriga lärares löner använde och rektorslönen
efter dåvarande innehavarens död nedsatts till samma belopp
som för övriga rektorer eller 120 tunnor spannmål, Kungl. Majit emellertid
på framställning av Malmö stads äldste den 11 februari 1847 förklarat,
att såväl dåvarande rektor som blivande rektorer vid Malmö lärdomsskola
finge, räknat från den 1 maj 1845, tillsvidare komma i åtnjutande av
gamla rektorslönen, dock med skyldighet att enligt vissa närmare angivna
grunder gottgöra övriga lärare vid skolan vad som kunde brista uti
det penningebelopp, som då gällande löningsstat dem tillförsäkrade;

samt att enligt av dåvarande rektorn till utskottet lämnad uppgift hans
löneinkomster för tjänsteåret 1875/1876 utgjort 740 tunnor 21 kappar
spannmål, 509 kronor 56 öre kontant samt bostadsvåning.

På grund av vad utskottet sålunda inhämtat och under anförande bland
annat att de donerade hemmanen icke kunde anses som gåvor till rektor
i Malmö för enskild räkning utan måste betraktas såsom av konungar på
statens vägnar anslagen avlöning; att Malmö stads rätt icke genom ifrågavarande
löneanslags indragning träddes för nära; att alla andra rektorer
vid fullständiga läroverk hade lika lön och att det icke kunde vara
gagneligt för det allmänna, att utan särskild anledning frångå den allmänt
gällande grundsatsen att lika tjänster böra åtnjuta lika lön; samt
att då Kungl. Majit i sin ovanberörda resolution den 11 februari 1847 förklarat,
att rektor skulle åtnjuta den gamla lönen »tills vidare», detta uttryck
väl måste anses betyda, att den gamla lönen skulle utgå endast till
den tid, då lämpligt befunnes att med statsanslag bestrida utgifterna för
rektors i Malmö avlöning, hemställde utskottet, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla att Kungl. Majit täcktes låta undersöka,
huruvida icke de delar av den s. k. gamla rektorslönen i Malmö, som icke
grundade sig på enskild mans gåva, skulle kunna, när tiden därtill ansåges
vara inne, till statsverket indragas emot det att av statsmedel ansloges
vanlig rektorslön till rektor vid elementarläroverket i Malmö.

Denna utskottets hemställan blev emellertid av första kammaren avslagen,
vadan någon vidare åtgärd i detta ärende icke blev vid förenämnda
riksdag företagen.

Vidare hava 1905 års revisorer, då, med hänsyn till den av 1904 års riksdag
antagna nya lönestaten för lärare vid rikets allmänna läroverk, tiden
kunde anses vara inne för återupptagande av frågan örn utredning angående
möjligheten och lämpligheten av den s. k. gamla rektorslönen i
Malmö indragning och utbytande mot avlöning av statsmedel i likhet med
övriga lärarlöner, fäst riksdagens uppmärksamhet å denna angelägenhet.

Vidare hava revisorerna uppmärksammat, att enligt statsliggaren till
en adjunkt vid Malmö läroverk från under rubriken »av städer, prebenden
eller donationer» upptagna medel utgå löneförmåner enligt följande
sammanställning.

Arrendespannmål 1,059 kubikfot (277.140 3 hektoliter) å 1

krona 60 öre kubikfoten enligt kungl, brev 23 november
1860 .................................................................................... kronor l,694i 4o

Av staden........................................................................................ » 3i o o

Ränta av donationer................................................................... » 7:3 7

Summa kronor 1,704: 8 3.

— 138 -

Den till nämnda adjunkt utgående kontanta avlöningen av statsmedel
har i anledning härav i staten upptagits till ett med 1,704” kronor 83 öre
nedsatt belopp. Nämnda arrendespannmål var i 1863 års statsliggare upptagen
till 144 kubikfot 9 kannor, i 1870 års statsliggare till 252 kubikfot
6 kannor samt är från och med år 1885 i statsliggaren upptagen till 1,059
kubikfot.

Jämlikt nämnda kungl, brev den 23 november 1860 skulle till vissa lärare
vid Malmö högre elementarläroverk utgående spannmål (584 kubikfot
8 V2 kannor) under år 1860 och följande år tillsvidare beräknas till 1 Rdr
60 öre per kubikfot.

Enligt vad som framgår av nedanstående sammanställning uppgår arrendespannmålen
från de till nämnda adjunkt anslagna skolhemmanen
numera till 410 hektoliter samt värdet av densamma enligt 1928 års markegångstaxa
till 5,990 kronor 25 öre.

Hammarlunda nr 10, 3/s mantal i Hammarlunda socken,
utarrenderat enl. kontrakt 17 oktober och 2 november
1913 mot en årlig arrendeavgift av 85 hektoliter spannmål,
y3 råg, y, korn och 1/3 havre, som efter 1928 års

medelmarkegångspris motsvarar ........................................... kronor 1.241: 7 o

Norra delen 3/8 mantal av hemmanet 3/4 mantal Hammarlunda
nr 11 i Hammarlunda socken, utarrenderat enl.
kontrakt 23 april och 2 maj 1912 mot en årlig arrendeavgift
av 122 hektoliter spannmål, 1/3 råg, ys korn och
y, havre, som efter 1928 års medelmarkegångspris motsvarar
......................................................................................

Södra delen s/8 mantal av hemmanet s/t mantal Hammarlunda
nr 11 i Hammarlunda socken, utarrenderat enl.
kontrakt 23 april och 2 maj 1912 mot en årlig arrendeavgift
av 128 hektoliter spannmål, 1/3 råg, 1/3 korn och
y, havre, som efter 1928 års medelmarkegångspris motsvarar
.....................................................................................

Slogstorp nr 6, 1/i mantal i Hammarlunda socken, utarrenderat
enl. kontrakt 17 oktober och 28 oktober 1923 mot
en årlig arrendeavgift av 75 hektoliter spannmål, 1/3 råg,
korn och havre, som efter 1928 års medelmarkegångspris
motsvarar .............................................................

Summa kronor 5,990: 2 5.

Även i övriga fall, där befattningshavare vid de allmänna läroverken
åtnjuta avkastning av hemman och joi*dar, som av kronan på lön anslagits,
äro de i stat upptagna beloppen genomgående för lågt beräknade.
Revisorerna vilja bär nedan anföra några av de mest anmärkningsvärda
fallen.

» 1,782:5 7

» 1,870:23

» 1,095: 7 5

— 139 —

Befatt-

A r r e n c

eavkomst

nings-

havare

enligt st a t a 1 i g g aren

enligt inhämtade uppgifter

lektor

Linköpings högre läroverk1
prebendehemmanet Vidingsjö

jämte löningsjord ............ 360: 78

270: —

125 hektoliter spannmål, */»
råg och V» korn, som elter
1927 års medelmarkegångspris
motsvarar............... 2,076: 26

prependehemmanet Ullevid

jämte löningsjord ............ 276:7 0.

prebendehemmanet Säby jämte

löningsjord ..................... 246: 201

löningsjord ........................ 35: 6 71

» ........................ 37:88

» ........................ 33:62!

Summa 990: 2 0

jämte

2,346: 26

1,170: —

760: —
130: —
165: —
205: —

Skara högre läroverk

lektor

hemmanet Karstorp ............ 243: —

stadslägenheten Tranastorp enligt
k. br. 10 februari 1911 48: —

Gammal Tråva prebendehemman
.............................. 240: —

Summa 531: —

enligt kontrakt 2 juli 1927 ............

enligt kontrakt 25 augusti 1916
(Teglagärdet)..............................

enligt kontrakt 18 maj 1927 .........

Summa 4,776: 2 6

........... 2,000: —

450: —
1,300: —

Summa 3,750: —

I samband med utfärdandet av nämnda kungörelse den 22 juli 1918
(nr 660) anmodade Kungl. Majit samma dag vederbörande länsstyrelser
att genom sakkunnig person eller på sätt annorledes prövades lämpligt,
låta verkställa en värdering av de särskilda förmåner, vilka voro förenade
med vissa lärartjänster vid de inom respektive län varande läroverk eller
samskolor, samt att därefter snarast möjligt och senast den 15 september
1918 till Kungl. Majit inkomma med på sagda värdering grundade uppgifter
å de belopp, till vilka ifrågakomna särskilda förmåner med hänsyn
till samtliga på frågan inverkande omständigheter prövades skäligen böra
uppskattas, och med vilket belopp följaktligen minskning i den till vederbörande
lärare från statsverket utgående kontanta avlöningen ansåges
böra äga rum.

Efter det sålunda anbefallda uppgifter inkommit, har Kungl. Majit
genom nåd. remiss den 18 juni 1919 anbefallt kammarkollegium och statskontoret
att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet.

Sedan kammarkollegium och statskontoret den 29 november 1921 avgivit
underdånigt utlåtande, hava handlingarna i ärendet genom beslut
den 24 september 1928 överlämnats till 1928 års lönekommitté för att tagas
i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. 1

1 Arrendebeloppen avse tiden 1 maj 1908—30 april 1928.

140 —

Vidare må nämnas, att förevarande fråga ingående behandlats av 1920
års lärarlönekommitté, som å sid. 318—325 i sitt betänkande (statens offentliga
utredningar 1924:13) lämnar en historisk redogörelse samt framlägger
sina synpunkter i ämnet. Av nämnda historik framgår, att 1890 års
riksdag under förutsättning av kyrkomötets bifall medgivit att de prebendehemman
och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur,
som vore lärarna vid de allmänna läroverken på lön anslagna, finge, i den
mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller
rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnande,
till statsverket indragas, men att sedan Kungl. Majit först till 1915
års kyrkomöte framlagt förslag av nämnda innebörd, kyrkomötet avslagit
detsamma.

Kommittén har för sin del ställt sig på den ståndpunkten att de av kronan
gjorda förläningarna borde övertagas till förvaltning av statsverket,
på sätt skett beträffande de ecklesiastika löningshemmanen. Avlöningstillgångarna
skulle kunna tills vidare bibehållas och redovisas vid de
tjänster, vartill de ursprungligen anslagits. Genom en av staten utövad
kontroll skulle vederbörliga avdrag å befattningshavarnas löner alltid
med säkerhet kunna bestämmas. Skulle i något fall överskott uppstå, syntes
höra överlåtas åt Kungl. Majit att bestämma, vilket med den ursprungliga
förläningen närmast överensstämmande skoländamål ett dylikt överskott
borde tillgodokomma.

Revisorernas Vad själva den föreliggande principfrågan angår synes det revisorerna

nttolanil a ^

vara med numera tillämpade avlöningsprinciper överensstämmande, att
en indragning av ifrågavarande särskilda förmåner kommer till stånd i
överensstämmelse med den mening, som redan 1890 års riksdag uttalat.
Revisorerna förutsätta, att denna fråga kommer att tillbörligen beaktas
av den nu arbetande lönekommittén.

Bortsett från sakens rent principiella sida vilja emellertid revisorerna
såsom synnerligen anmärkningsvärd framhålla den bristande överensstämmelsen
mellan de i stat upptagna värdena av ifrågavarande förmåner
och de verkliga. Genom att vederbörande myndigheter icke tillsett, att
förmånerna i staten upptagits till rätta belopp, har statsverket under de
gångna åren tillskyndats avsevärda förluster, i det att avdragen å befattningshavarnas
kontanta avlöningar icke gjorts till belopp, som motsvara
förmånernas verkliga värden. Då det synes angeläget, att rättelse
härutinnan omedelbart sker, hava revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet
å berörda förhållanden.

§ 43.

Revisorerna hava besökt kommunala mellanskolan i Nässjö.

På sätt framgår av riksdagens skrivelse nr 262/1927 har riksdagen beslutit,
att i Nässjö skulle från och med den 1 januari 1928 genom successivt

Kommunala
mellanskolan i
Nässjö.

141 —

övertagande av ovannämnda kommunala mellanskola upprättas en fyrklassig
samrealskola, under villkor att Nässjö stad åtoge sig att tillhandahålla
erforderliga undervisningslokaler m. m. Enligt beslut den 21 oktober
1927 hava stadsfullmäktige åtagit sig ovannämnda villkor.

Läroverksbyggnaden uppfördes för donationsmedel åren 1911—1912 för
dåvarande privata samskolans i Nässjö räkning. Några år senare inrättades
såsom ett provisorium två klassrum å skolans vind. Lärjungeantalet
vid tiden för läroverksbyggnadens uppförande utgjorde 83 men uppgår
för närvarande till 184. I byggnaden finnes inrymd bland annat en för
rektor avsedd bostad om fem rum och kök.

Skolans nuvarande lokaler syntes revisorerna i vissa avseenden icke tillfredsställande.
Sålunda voro klassrummen små, och det ursprungligen till
slöjdsal för gossar avsedda rummet användes som teckningssal, varför
slöjdsal för gossar saknades. Likaledes saknades lokaler för skolkök för
flickor samt lärarinnerum. De i vindsvåningen anordnade klassrummen
syntes olämpliga såsom undervisningslokaler.

Enär med hänsyn till stadens ovannämnda åtagande åtgärder i syfte att
tillgodose behovet av ändamålsenligare lokaler för skolan torde vara att
förvänta, hava revisorerna allenast ansett sig böra för riksdagen omförmäla
ovanberörda förhållanden.

§ 44.

Revisorerna hava avlagt besök vid följande i Stockholm belägna privatläroverk,
nämligen vid Afzelii elementarskola, Kungsholms elementarskola
för flickor, Kungsholms läroverk för flickor, Lyceum för flickor,
Lychouska skolan, Palmgrenska samskolan, Stockholms samgymnasium
och Södermalms högre läroanstalt för flickor.

I riksstaten för budgetåret 1928/1929 finnes under åttonde huvudtiteln
under rubriken H. Allmänna läroverken m. m. nr 26 uppfört ett ordinarie
gemensamt reservationsanslag till privatläroverken å 745,000 kronor. I
nämnda gemensamma anslag ingå bland annat följande anslag:

26 a Enskilda mellanskolor

26 b Högre flickskolor.....................

26 c Högre goss- och samskolor
26 d Enskilda lärarinneseminarier

kronor 20,000
» 475,000

» 232,500

» 17,500

Vidare äro för sagda budgetår under nämnda rubrik uppförda bland
annat följande anslag, nämligen till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter ett ordinarie förslagsanslag å 500,000
kronor (nr 27), till bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas
vikariatskassa ett ordinarie förslagsanslag å 19,000 kronor (nr 28)
samt till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid privatläroverken
ett extra förslagsanslag å 2,380,000 kronor (nr 29).

Revisorernas

uttalande.

Vissa privatläroverk
i
Stockholm.

— 142 —

Under sagda budgetår uppgingo nettoutgifterna å nämnda anslag till
följande belopp:

H. 26.................................................... kronor 733,282:81

H. 27................................................... > 590,523:70

H. 28.................................................... » 19,641:31

H. 29.................................................... » 2,399,359: 6 8.

Från dessa anslag, med undantag av H. 28, ävensom från det under
åttonde huvudtiteln uppförda extra förslagsanslaget å 22,700,000 kronor
till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda läro- m. fl. anstalter
(N. 10) hava under budgetåret 1928/1929 till privatläroverken i Stockholm
utanordnats statsunderstöd med följande belopp.

Skolans namn

H. 26

H. 27

H. 29

N. 10

Samma

Högre flickskolor.

Afzelii elementarskola föl
flickor .......................

5,400

5,266: 0 2

19,601:18

10,332

40,599: 20

Ateneum för flickor........

6,000

—

11,683: 06

43,325: o 4

23,542

—

84,550: 10

Brummerska skolan.........

6,200

—

9,929: 6 7

32,148: 66

17,743

—

66,021:18

Detthovska skolan............

6,200

—

9,608: 9 0

29,193: 49

16,211

—

61,213: 39

Kungsholms elementarskola
för flickor.....................

6,200: —

7,993: —

32,124: 7 9

17,973: —

64,290: 7 9

Kungsholms läroverk för
flickor .....................

5,600

—

4,820:7 5

19,996: 2 9

11,127

_

41,544: 04

Lyceum för flickor .........

7,800

—

6,736: 19

33,276: 2 0

17,542

—

65,354: 3 9

Lychouska skolan............

5,600

—

8,474: 79

31,590: 68

15,595

—

61,260: 47

Margaretaskolan...............

5,300

—

4,013: 34

19,303: 88

9,661

—

38,278: 2 2

Nya elementarskolan för
flickor ........................

7,000

—

6,331: 22

30,325: 41

16,778

_

60,434: 68

Oskarsskolan ..................

6,000

—

5,043: 2 3

19,982: 24

10,246

—

41,271: 4 7

Anna Sandströms skola ...

6,200

—

11,603: 4 8

43,081: 03

22,585

—

83,469: 51

Anna Schuldheis skola ...

5,800

—

5,316: 5 9

22,820: 58

12,210

—

46,147: 17

Södermalms högre läroan-stalt för flickor............

6,900

_

9,374: 89

38,513: 39

21,198

_

75,986: 2 8

Wallinska skolan ............

7,800

—

8,062: 10

31,765: 34

15,620

—

63,247: 4 4

Åhlinska skolan...............

7,800

—

12,457: 50

47,074: 06

24,750

—

92,081: 56

Enskild mellanskola.

Grevesmiihlska samskolan

4,800

—

3,578: 94

18,230: 6 2

10,943

—

37,552: 5 6

Högre goss- och samskolor.
Sofi Almquists samskola ...

16,428

89

6,377: 7 7

31,408: 58

17,169

71,384: 24

Beskowska skolan............

20,000

—

1,314: 29

20,783: 71

16,973

—

59,071: —

Palmgrenska samskolan

17,900

—

3,119: 96

22,345: 20

12,665

—

56,030: 16

Stockholms samgymnasium

8,400

—

1,000: —

22,302: o 7

14,583

—

46,285: 0 7

Whitlockska samskolan ...

19,400

—

8,224: 62

39,210: 82

22,736

—

89,570: 94

Summa kronor

188,728: 89

150,330: 21

648,402: 66

358,182

—

1,345,643: 7 6

— 143 —

Till dessa utgifter komma statens kostnader för lärarpersonalens pensionering.
För lärarinnornas pensionsanstalt utgjorde dessa kostnader
under budgetåret 1928/1929 557,232 kronor 98 öre. Beträffande denna siffra
må påpekas, att den avser samtliga statsunderstödda privatläroverk
i liela riket.

Såsom villkor för utgående av statsbidrag till lärarpersonalens avlöning
vid ifrågavarande läroanstalter gäller bland annat följande.

Uppdelning av parallellavdelningar av .årsklass skall ske med iakttagande
därav, att vad angår stadium, motsvarande real- och flickskola,
minst 30 oell beträffande stadium, motsvarande gymnasiet, minst 25
lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning
inom densamma upprättas. När särskilda skäl därtill äro, kan
Kungl. Majit medgiva, att vidtagen uppdelning i parallellavdelningar må
bibehållas, även örn antalet lärjungar i varje avdelning av årsklassen
understiger 30, respektive 25. Skulle bristande lokalutrymmen lägga
oöverkomliga hinder i vägen för uppdelning av årsklass i parallellavdelningar
i enlighet med nyssnämnda bestämmelser, må efter skolöverstyrelsens
beprövande i fråga örn stadium, motsvarande real- och flickskola,
begränsning ske av det antal lärjungar, som berättigar till upprättande av
parallellavdelning. Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre
avdelningar vid undervisning i vissa ämnen må på särskild framställning
beviljas av skolöverstyrelsen. Skulle någon skola i större omfattning än
som med tillämpning av nyss angivna föreskrifter må ske vilja verkställa
uppdelning av årsklass i parallellavdelningar, äger skolöverstyrelsen medgiva,
att statsbidrag må utgå för det antal lärarkrafter, som motsvara
en uppdelning av klasserna i enlighet med berörda föreskrifter. Sådan
skola skall, oavsett att statsbidraget icke utgår för alla där anställda lärarinnor,
avlöna jämväl sådan lärarinna, för vilken statsbidrag på grund
av ovan angivna bestämmelser icke erhålles, efter samma grunder, som
gälla för skolans övriga lärarinnor.

På grund av ovan nämnda stadgande, att skolöverstyrelsen — därest
bristande lokalutrymmen skulle lägga oöverkomliga hinder i vägen för
uppdelning av årsklass i parallellavdelningar i enlighet med de härför på
sätt nyss nämnts gällande bestämmelser — finge i fråga örn stadium motsvarande
real- och flickskola medgiva begränsning av det antal lärjungar,
som berättigade till upprättande av parallellavdelning, har överstyrelsen
beträffande fem privatläroverk, varav tre i Stockholm, gjort sådant medgivande.
Uppdelning av årsklass eller klassavdelning i mindre avdelningar
vid undervisning i vissa ämnen har av skolöverstyrelsen beviljats
beträffande tjugufyra skolor.

Mot lokalernas beskaffenhet vid de besökta skolorna synas revisorerna
vissa erinringar kunna göras. Särskilt vilja revisorerna framhålla, att
klassrummen i åtskilliga fall voro alltför trånga i förhållande till elevan -

Revisorernas

uttalande.

— 144 —

Vissa utbetalningar
av resekostnads-
och
traktamentsersättning
i
Västerbottens
län.

talet samt att endast ett mindre antal klassrum hade sådan storlek, att de
lämnade nöjaktigt utrymme för 30 lärjungar. I vissa fall saknades erforderliga
lokaler för övningsämnena.

Korridorer och trappor voro i ett par fall synnerligen trånga, ett förhållande
som vid eldfara uppenbarligen kan medföra vådor.

Ventilationsanordningarna voro i allmänhet mindre tillfredsställande.

Vissa skolor saknade egna skolgårdar för lärjungarnas vistelse utomhus
under rasterna, varför trottoarer och andra allmänna platser måste
för ändamålet användas. I vissa fall voro skolgårdarna för små. Vid
några skolor, där gårdar saknades eller gårdsutrymmet var för knappt,
tillämpas den ordningen, att lärjungarna under vissa av rasterna få vistas
inomhus. Det synes emellertid revisorerna angeläget, att lärjungarna
varje rast beredas tillfälle att vistas i fria luften och erhålla motion.

De nu påpekade förhållandena hava givetvis sin förklaring i att flertalet
av dessa skolor äro av gammalt datum och att desamma såsom enskilda
företag måst ålägga sig en viss återhållsamhet i fråga örn utgifter
för lokaländamål. Revisorerna förutsätta emellertid, att skolöverstyrelsen
ägnar nu berörda förhållanden tillbörlig uppmärksamhet.

§ 45.

Av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1928/1929
hava revisorerna funnit, att å åttonde huvudtitelns förslagsanslag till
resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, vilket sedan den 1 juli 1924
upptagits i riksstaten med 250,000 kronor, redovisats utgifter med 270,135
kronor 96 öre. Då, i överensstämmelse med ett uttalande av 1924 års riksdag,
skolöverstyrelsen alltsedan sistnämnda år vidtagit särskilda åtgärder
i syfte att kostnaderna för folkskolinspektörernas resor skulle kunna
hållas inom anslagets ram, hava revisorerna ansett sig böra närmare undersöka
orsakerna till nämnda anslagsöverskridande.

Revisorerna hava därvid funnit, att anledning till merbelastningen å
anslaget är den, att länsstyrelsen i Västerbottens län den 8 december 1928
till folkskolinspektören F. Svedberg utbetalt ersättning för resor under
åren 1921—1927 med sammanlagt 31,576 kronor 35 öre enligt följande fördelning.

Tid, varunder resorna företagits

Reseersättning

Traktaments-

ersättning

Summa

“/t—,0/is 1921 .................................

2,463: 15

2,325

_

4,788: 15

6/l—16/i= 1922 .................................

3,752: 50

2,144

—

5,896: 50

u,''i—16/n 1923 .................................

2,817: 50

1,840

—

4,657: 50

30/i—1924 .................................

1,617: 25

1,200

—

2,817: 25

s/9 1924- 7/e 1925 ...........................

2,754: 06

2,032

—

4,786: 05

”/»—*7« 1926 .................................

1,182: 40

1,290

—

2,472: 4 0

"Ii 1926—l6/6 1927 ...........................

2,301: o o

1,814

—

4,115: 60

s/.—2°/12 1927 .................................

1,052: 90

990

—

2,042: 90

Summa kronor

17,941: 85

13,635

_

31,576: 8 5

— 145 —

Samtliga reseräkningar, vilka i räkenskaperna upptaga ett 50-tal sidor,
äro daterade den 29 november 1928. Det bör nämnas, att Svedberg för
vissa andra än de i nämnda räkningar avsedda resor, företagna under tiden
25 januari 1921—20 december 1927, förut uppburit ersättning den 9
december 1925 med 1,173 kronor 80 öre samt den 20 mars 1926 med 440 kronor
59 öre.

I detta sammanhang anse sig revisorerna böra omförmäla, att, enligt
vad revisorerna iakttagit, länsstyrelsen i Västerbottens län även i andra
fall likviderat reseräkningar lång tid efter det resorna eller förrättningarna
verkställts. Så har länsstyrelsen till häradsskrivare!! G. Hel
gren utbetalt ersättning den 20 december 1928 för resor företagna under
tiden 20—22 maj och 15—17 september 1918 med 217 kronor 40 öre (reseräkningarna
inkomna till länsstyrelsen den 19 maj, respektive 8 september
1928), den 20 februari 1929 för resor, företagna under tiden 7—9 september
1919 med 92 kronor (reseräkningen inkommen till länsstyrelsen
den 6 februari 1929) samt den 15 april 1929 för resor, företagna under tiden
6—8 april 1919 med 92 kronor (reseräkningen inkommen till länsstyrelsen
den 4 april 1929).

Revisorerna finna det i nu omtalade fall tillämpade förfaringssättet i
hög grad olämpligt. Genom att reseräkningarna inkomma till vederbörande
myndighet längre tid efter det resorna eller förrättningarna avslutats,
uppstå för den utbetalande myndigheten stora svårigheter
att granska räkningarna och kontrollera däri lämnade uppgifter.
Vidare komma i dylika fall kostnaderna för resorna icke att belasta
vederbörande anslag för det budgetår, till vilket utgiften rätteligen
varit att hänföra. Revisorerna vilja även erinra örn att enligt bestämmelse,
som gällt sedan den 1 juli 1925, räkning å resekostnads- och traktamentsersättning
bör, där hinder icke möter, vara ingiven till veder
hörande myndighet inom tre månader efter det resan eller förrättningen
avslutats.

§ 46.

I sin år 1928 avgivna berättelse, sid. 112—132, framlade revisorerna
resultatet av en av dem verkställd undersökning rörande bland annat
den omfattning, vari tjänstledighet för sjukdom under år 1927 förekommit
inom vissa statens verk. Innevarande års revisorer hava ansett sig
böra i visst avseende fullfölja berörda undersökning, nämligen genom
att utsträcka densamma till en statstjänstemannen närstående grupp av
befattningshavare, folkskollärarkåren. En granskning av hithörande omständigheter,
såvitt angår sistnämnda tjänstemannakår, har synts erbjuda
särskilt intresse av den anledningen, att i fråga örn tjänstgöringsförhållanden
i stort sett ingen skillnad förefinnes mellan manliga och
kvinnliga befattningshavare inom nämnda kår. Detta torde i all syn!0
— 291032. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. I.

Revisorernas

uttalande.

Sjukledigheter
inom folkskollärarkåren.

— 146 —

nerhet gälla folkskollärarna i rikets städer, där i regel endast de högsta
skolformerna äro företrädda, och revisorerna hava också inskränkt sin
undersökning till att omfatta allenast dessa, varigenom även materialet
erhållit sådana proportioner, att det kunnat mera ingående behandlas
under den tid, som stått revisorerna till buds.

Föreliggande undersökning grundar sig på till skolöverstyrelsen ingivna
statistiska primäruppgifter rörande folkskoleundervisningen redovisningsåret
1927/1928. Ifrågavarande uppgifter innehålla, bland annat,
för varje skola en förteckning över lärarna, upptagande för var och en
tiden för eventuell tjänstledighets början och slut samt huruvida tjänstledigheten
föranletts av sjukdom eller annan anledning. Den här utförda
undersökningen omfattar endast sådana ordinarie och extra ordinarie
folkskollärare, som voro anställda redovisningsårets sista läsdag
och som haft anställning sedan läsårets början. Lärarna hava indelats
i tre kategorier: l:o) manliga lärare, 2:o) kvinnliga lärare, ogifta, änkor
och frånskilda, 3:o) kvinnliga, gifta lärare. Uppgifterna örn de kvinnliga
lärarnas civilstånd avse förhållandena den 1 juli 1927 och hava särskilt
införskaffats.

Av vad som nyss anförts örn primäruppgifterna angående tjänstledigheter
framgår, att observationstiden sönderfaller i två perioder, höstterminen
och vårterminen. Körande lärarnas sjuklighetsförhållanden under
ferierna föreligga inga uppgifter. Alla sjukledigheter, som börja
första läsdagen i en termin, vilken i stort sett infaller i augusti och i
januari, ha därför noterats som nämnda dag inträffade sjukdomsfall,
då det ej kunnat utrönas, när sjukdomen tagit sin början.

Då det gäller lärare, omfattar observationstiden alltså endast en del
av ett år, läsåret, varjämte i observationstiden förefinnes ett avbrott,
nämligen ferien vid jul och nyår. Klart är därför, att lärares tjänstledighetsförhållanden
icke utan vidare kunna jämföras med andra tjänstemannagruppers.
Vad läsårets längd beträffar, utgör den enligt § 15 i folkskolestadgan
minst 8 månader eller 341jn veckor, för vilken tid statsbidrag
utgår till lärarnas avlöning. I större och medelstora städer är
läsåret i allmänhet längre. I medeltal torde läsåret i rikets städer kunna
uppskattas till 263 dagar eller 37 veckor 4 dagar och är alltså 3 veckor
längre än minimiläsåret.

I omstående tabell har resultatet av den verkställda undersökningen
sammanställts.

Kol. 3 upptager antalet lärare, som vid ett eller flera tillfällen varit
sjuklediga under läsåret, och i kol. 11 är procenten av dessa uträknad.
Dessa procenttal stegras icke med åldern, åtminstone icke bträffande
manliga lärare. Av kol. 2, 3 och 11 framgår, att av de 1,730 manliga lärarna
hade 337 eller 19.5 procent vid ett eller flera tillfällen varit sjuklediga.
Av de 1,720 ogifta kvinnliga lärarna hade 546 eller 31.7 procent åtminstone
någon gång varit lediga för sjukdom. Vad de gifta kvinnliga lä -

147

Tabell över sjukligheten bland ordinarie och extra ordinarie folkskollärare i
rikets städer läsåret 1927/1928.

1

2

3

4

5

6

i

S

9

10

11

Uppnådd ålder
år 1927

Ordi-narie
och
e. o.
folk-skol-lärare

Sjuk-

lediga

lärare

Sjuk-

doms-

fall

Sam-

man-

lagda

antalet

sjuk-

dagar

Medeltal

sjukdomsfall

Medeltal sjukdagar

Procent
sjuk-lediga
av hela
antalet
lärare

%

på

1,000

lärare

°/oo

på

varje

sjuk-

ledig

lärare

på

varje

lärare

på

varje

sjuk-

ledig

lärare

på

varje

sjuk-

doms-

fall

1. Manliga lärare.

21

men ej

25 år......

21

3

3

19

142.9

1.00

0.9

6.3

6.3

14.3

25

»

»

30 » ......

197

39

46

867

233.6

1.18

4.4

22.2

18.8

19.8

30

»

35 » ......

359

65

97

1,708

270.2

1.49

4.8

26.3

17.6

18.1

35

»

40 » ......

327

61

94

733

287.5

1.64

2.2

12.0

7.8

18.7

40

»

45 » ......

291

60

86

1,883

295.5

1.43

6.6

31.4

21.9

20.6

45

»

»

50 » ......

219

50

80

1,819

365.3

1.60

8.3

36.4

22.7

22.8

50

»

55 » ......

168

32

54

1,702

521.4

1.69

10.1

53.2

31.6

19.o

55

»

60 » ......

122

23

36

1,489

295.1

1.56

12.2

64.7

41.4

18.9

60

»

*

63 » ......

26

4

6

46

230.8

1.60

1.8

11.5

7.6

15.4

21 men

ej

63 år......

1,730

337

502

10,266

290.2

1.49

5.9

30.6

20.5

19.5

2. Kvinnliga lärare,

ogifta,

änkor och frånskilda.

20 men

ej

25 år......

49

9

11

118

224.6

1.22

2.4

13.1

10.7

18.4

25

»

»

30 » ......

190

29

43

619

226.3

1.48

3.3

21.3

14.4

15.3

30

»

»

35 » ......

345

105

159

3,074

460.9

1.51

8.9

29.3

19.3

30.4

35

»

40 » ......

278

89

148

2,437

532.4

1.66

8.8

27.4

16.5

32.0

40

»

»

45 » ......

254

73

127

2,328

500. o

1.74

9.2

31.9

18.8

28.7

45

»

»

50 » ......

248

91

158

2,599

637.1

1.74

10.5

28.6

16.4

36.7

50

»

55 » ......

186

73

128

4,735

688.2

1.75

25.5

64.9

37.0

39.2

55

»

»

60 » ......

154

70

114

5,148

740.3

1.63

33.4

73.6

45.2

45.6

60

»

»

63 » ......

16

7

10

132

625.0

1.43

8.8

18.9

13.2

43.s

20 men ej

63 år......

1,720

546

898

21,190

522.1

1.64

12.3

38.8

23.6

31.7

''

3.

Kvinnliga, gifta lärare.

23 men

ej

25 år......

1

1

1

10

1,000.0

1.00

10.o

10. o

lO.o

100. o

25

»

»

30 » ......

43

22

33

828

767.4

1.60

19.3

37.6

25.1

51.2

30

»

»

35 » ......

147

67

lil

2,177

755.1

1.66

14.8

32.6

19.6

45.6

35

40 » ......

147

74

123

2,289

836.7

1.66

15.6

30.9

18.6

50.8

40

»

45 » ......

94

37

62

1,448

659.0

1.68

15.4

39.1

23.4

39.4

45

»

J>

50 » ......

57

29

48

1,542

842.1

1.66

27.1

53.2

32.1

50.9

50

»

»

55 » .....

45

21

46

941

1,022.2

2.19

20.9

44.8

20.6

46.7

55

»

»

60 » ......

36

22

43

2,085

1,194.4

1.95

57.9

94.8

48.5

61.1

60

»

»

63 » ......

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

23 men ej 63 år......

572

273

467

11,320

816.4

1.71

19.8

41.5

24.2

47.7

148 —

rama beträffar, uppgingo de till 572, varav 273 eller 47.7 procent någon
gång under året varit tjänstlediga för sjukdom. I avrundade tal kan
man alltså säga, att en av de tre lärargrupperna respektive ej fullt en
femtedel, ej fullt en tredjedel och ej fullt hälften varit sjuklediga åtminstone
någon gång under läsårets lopp.

Vad antalet sjukdomsfall beträffar (se kol. 4) har i det föregående anmärkts,
att de vid observationstidernas början i augusti och januari
pågående fallen inräknats bland de då inträffade. Då här är frågan örn
jämförelse mellan 3 olika grupper av lärare och uppgifterna för alla 3
underkastats samma förfaringssätt, torde de slutsatser, som dragas ur
materialet, icke vara missvisande.

Sjukdomsfrekvensen, mätt i antalet sjukdomsfall per 1,000 lärare, åter
ges i kol. 6. Inom alla 3 kategorierna växer den i stort sett med åldern.
I medeltal är sjukfrekvensen för 1,000 manliga lärare 290 och för lika
många ogifta och gifta kvinnliga lärare respektive 522 och 816. Jämfört
med manliga lärare är alltså ogifta kvinnliga lärares sjukdomsfrekvens
80 procent större och de giftas 181 procent större. Erinras må, att
nyss anförda omständighet, att ett sjukdomsfall, som kanske pågått under
hela julferien, betraktas som ett nytt fall vid återinträdet under observation
i januari medför en ökad sjukdomsfrekvens. Då man jämför sjukdomsfrekvensen
med den inom andra grupper av befattningshavare iakttagna,
får man också komma ihåg, att, såsom förut är sagt, observationstiden
är begränsad till i medeltal 263 dagar.

Det är därför ej att undra över att de anförda frekvenstalen för lärare
äro av en annan storleksordning än för de statstjänstemän, vilkas sjukledighetsförhållanden
under år 1927 utgjorde föremål för en undersökning av
1928 års riksdags revisorer. I sistnämnda revisorers berättelse del I sid.
126 och ff., kol. 11, angives sjukfrekvensen för 1,000 manliga tjänstemän
vara 700, för ogifta kvinnliga vara 1,300 och för gifta kvinnliga 1,600. I
anförda tabells kol. 10 upptages även antalet semesterdagar. Medeltalet
sådana dagar för samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänstemän utgör
för manliga 30, för ogifta kvinnliga 26 och för gifta kvinnliga 25.
Mot en folkskollärares läsår på 263 dagar i medeltal torde man följaktligen
i medeltal kunna sätta ett arbetsår av 335 dagar för manlig, 339
dagar för ogift kvinnlig och 340 dagar för gift kvinnlig tjänsteman. Tilllåter
man sig att öka de förut funna talen för lärare, med hänsyn till att
medelläsåret är kortare än statstjänstemannens arbetsår, i förhållande
335 : 263 = 1,274 för manlig lärare, 339 : 263 = 1,289 för ogift kvinnlig och
340 : 263 = 1,293 för gift kvinnlig lärare, erhåller man frekvenstalen 369,
673 och 1,055 respektive, vilka skulle vara närmast jämförbara med de
för statstjänstemän nyss angivna, 700, 1,300 och 1,600.

Den utsträckning, i vilken en och samma lärare drabhas av sjukdom,
belyses av siffrorna i kol. 7. Någon utpräglad stegring med åldern förete
icke dessa tal. I medeltal kan man säga, att på 10 lärare, som under läs -

— 149 —

året varit sjuklediga och tillhörde var och en av de 3 lärarkategorier,
varom här är fråga, kommo respektive 15, 16 och 17 sjukdomsfall.

Medeldurationen av sjukdomsfall vid olika åldrar helyses av talen i
kol. 10. För åldrar över 50 år synas sjukdomarna hava större varaktighet,
åtminstone vad manliga och ogifta kvinnliga lärare angår. Vad de
gifta kvinnliga lärarna beträffar, äro åldrar över 50 år så svagt företrädda,
att man knappast är berättigad till några slutsatser. I medeltal
komma på varje sjukdomsfall av de 3 lärarkategorierna respektive 20.5,
23.6 och 24.2 sjukdagar. Skillnaden är alltså icke stor. Större blir olikheten,
örn man uppdelar sjukdagarna icke på alla sjukdomsfall utan endast
på de lärare, som vid ett eller flera tillfällen varit sjuklediga. Man
finner då (se kol. 9) åtminstone beträffande de båda första grupperna en
utpräglad stegring med åldern. Medeltalet sjukdagar på varje lärare,
som vid ett eller flera tillfällen varit sjuk, utgör för de 3 grupperna
respektive 30.5, 38.8 och 41.5.

Då man här talar örn sjukledighetsförhållandenas beroende av åldern,
hör man erinra sig, att enligt bestämmelser i § 18 av reglementet för statens
pensionsanstalt blir sjukdomarnas observationstid för en och samma
sjukperiod i allmänhet begränsad till 5 år, alldenstund läraren efter den
tiden i allmänhet är skyldig att avgå nied pension. Funnes icke denna
bestämmelse, skulle de sjuka lärarna stå kvar vid sina befattningar till
pensionsåldern eller dödsfall dessförinnan, varigenom särskilt för de högre
åldrarna antalet sjukdagar, se kol. 5, skulle bliva avsevärt högre.

I stort sett stiger medeltalet sjukdagar per lärare med åldern, men för
de båda största grupperna finner man, att kurvan i åldersgruppen 35 till
40 år företer en puckel, som är mest utpräglad för manliga lärare, men
även kan skönjas beträffande ogifta kvinnliga. Det har redan erinrats,
att de gifta kvinnornas grupp är väl liten för att några slutsatser skola
vara berättigade beträffande sjuktalens gradering med åldern, även örn
antalet är tillräckligt stort för att tjäna till ledning för bedömande av
gruppen som ett helt. Såsom kol. 8 anger uppgick läsåret 1927/1928 medeltalet
sjukdagar på varje manlig lärare till 5.9, på varje ogift kvinnlig
lärare till 12.3 och på varje gift kvinnlig lärare till 19.8. Sjukligheten
bland ogifta kvinnliga lärare var alltså mer än dubbelt så stor som bland
deras manliga kolleger och de gifta kvinnornas sjuklighet mer än tre och
en tredjedel gånger de manligas.

I den förut anförda tabellen sid. 126 och ff. i del I av 1928 års berättelse
av riksdagens revisorer finner man, (se kol. 12), att medeltalet sjukledighetsdagar
på varje statstjänsteman, som undersökningen omfattade,
utgjorde för manlig 12.], för ogift kvinnlig 24.4 och för gift kvinnlig 25.2.
Multiplicerar man de för de tre lärarkategorierna angivna talen på förut
anförda grunder med respektive 1,274, 1,289 och 1,293, så kommer man till
medeltalen 7.5, 15.9 och 25.c, respektive, vilka tal skulle vara någorlunda
jämförbara med de för statstjänstemän funna. I detta sammanhang

— 150 —

Revisorernas

uttalande.

torde böra erinras, att här anförda 3 grupper av statstjänstemän omfatta
respektive 1,036, 2,103 och 574 personer, under det att lärargrupperna utgöras
av respektive 1,730, 1,720 och 572 lärare. Utifrån synpunkten av
materialets omfattning äro alltså de slutsatser, som kunna dragas från
undersökningen över lärarnas sjuklighet, lika vägande som de, som kunna
dragas av den meranämnda undersökningen över vissa statstjänstemän.

Såsom av den förestående redogörelsen framgår kan ifråga örn ovannämnda
lärare samma förhållande konstateras som beträffande de statliga
befattningshavare, vilkas sjukledigheter voro föremål för undersökning
av 1928 års revisorer, nämligen, att sjukledighet förekommer i större
utsträckning för kvinnor än för män och att av de kvinnliga befattningshavarna
de gifta äro sjuklediga i större omfattning än de ogifta. Av
1,730 manliga lärare har 19.5 procent åtnjutit sjukledighet, av 1,720 ogifta
kvinnliga 31.7 procent och av 572 gifta kvinnliga 47.7 procent. Sjukdomsfrekvensen
per 1,000 lärare utgör i medeltal respektive 290, 522 och 816. Sjukdomsfallens
varaktighet i medeltal per sjukdomsfall är respektive, 20.5,23.6
och 24.2 dagar eller, örn sjukdagarna uppdelas icke på alla sjukdomsfall
utan endast på de lärare, som åtnjutit sjukledighet, respektive 30.5, 38.8
och 41.5 dagar. Medeltalet sjukdagar på varje lärare har utgjort respektive
5.9, 12.3 och 19.8.

Revisorerna, vilka förut påpekat, att arbetsförhållandena inom folkskollärarkåren
ställa sig i stort sett likartade för manliga och kvinnliga
befattningshavare, vilja i anledning av de rön, som sålunda gjorts, inskränka
sig till att hänvisa till de av 1928 års revisorer i ämnet gjorda
uttalanden (del I, sid. 130 och 131).

— 151 —

NIONDE HUVUDTITELN.

Jordbruksdepartementet.

§ 47.

Revisorerna hava avlagt besök vid Mästermyr på Gotland. Upprensning

Av en utav jordbruksutskottet vid 1928 års riksdag verkställd utredning
(utlåtande nr 58) i anledning av väckta motioner (1:115, 11:200) om Gotland,
anslag till upprensning av kanalerna i Mästermyr inhämtas bland annat
följande.

Under åren 1898 och 1899 verkställdes laga syneförrättning för ^dikning
av Mästermyr med kringliggande sänka marker inom Levede, Fardhem,
Hemse, Alva, Hablingbo, Silte och Sproge socknar i Gotlands län.

Sedan betänkande angående företaget för odlingslåns erhållande avgivits
söktes lån från odlingslånefonden.

Jordförbättringen för hela företaget beräknades till 791,266 kronor, varav
på lönesökandenas mark, representerande 57.91 procent av det hela,
belöpte 458,240 kronor. Kostnaden beräknades till 396,800 kronor, varav
enligt berörda procenttal 229,786 kronor belöpte på de lånesökande. Delägare,
representerande sammanlagt 41.64 procent av förbättringsvärdet, ha
avsagt sig båtnaden av företaget. Den 31 december 1902 beviljade Kungl.

Maj:t på förslag av lantbruksstyrelsen lån från odlingslånefonden med
229,700 kronor. Med inräknande av därefter erhållna sådana lån uppgår
sammanlagda lånebeloppet till 524,900 kronor. Det är att märka att i
detta belopp jämväl ingår lån för den på lönesökandena belöpande andelen
av kostnaden för företaget, såvitt det avser torrläggning av deras
mark, som avsagt sig båtnaden av detsamma med i runt tal 218,600 kronor.
Dikningsförtaget avsynades 1910. Myren omfattar en areal av omkring
2,670 hektar, varav omkring 1,100 hektar numera odlats, 900 hektar
äro odlingsmark, 350 hektar skogsmark eller till odling oduglig
jord samt 320 hektar träskbottnar och impedimenter. Kostnaderna
för myrens utdikning hava uppgått till 700,000 kronor, varav
på sätt ovan nämnts 524,900 kronor erhållits i lån från odlingslånefonden.
Återstoden har, sedan ovan nämnda procent av jordägarna avsagt
sig båtnaden av företaget, utdebiterats på de i företaget kvarstående
intressenterna. Något statsbidrag utan återbetalningsskyldighet har icke
beviljats företaget. Genom statens odlingsorganisation synes under åren
1918—1921 hava såsom bidrag till odling utbetalts omkring 75,000 kronor,
och genom arbetslöshetskomrnissionens försorg under åren 1918—1920 utförda
väganläggningar genom myren hava dragit en kostnad av mellan

400,000 och 450,000 kronor. Intressenternas skuld utgjorde enligt vad utskottet
inhämtat 1926 i runt tal 380,727 kronor.

I en av statens lantbruksingenjör C. H. Wallér verkställd utredning
uppgives, att samtliga avlopp avsevärt igenslammat. Uppslamningen

— 152

syntes i huvudsaklig del lia orsakats av vattnets eroderande inverkan på
kanalslanterna varjamte i ej oväsentlig grad syntes hava bidragit den
tor varje ar okade sumpvegetationen i avloppen liksom även den s. k.
blekedriften över de numera delvis torrlagda träsken. En upprensning
vöre i hög grad av behovet påkallad, alldenstund om sådana åtgärder ej
i tid vidtoges hela det dyrbara arbetet nied Mästermyrs utdikning inom
en ej alltför ay ägsen framtid torde vara tillspillogivet. Lantbruksingenjoren
framhåller vidare, att en upprensning av ifrågavarande kanaler
säkerligen redan skulle huva varit verkställd, därest jordägarnas ekonomiska
torhan anden pa grund av de deni genom myrens första utdikning
avilande kostnader icke lagt hinder i vägen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit att uppgrundningen, som till övervagande
del vore att tillskriva försummelse i underhållet, innebure ett
allvarligt äventyrande av den med utdikningsföretaget uppnådda torrlaggnmgseffeuten.
Omedelbart vidtagande av åtgärder för kanalernas
upprensnmg vöre enligt styrelsens uppfattning i högsta grad av behovet
påkallan ilen fortgående försämringen i kanalernas avbördningsförmåga
satte pa spel ansenliga jordbruksvärden, i jämförelse varmed de för rensmngsarbetets
utförande erforderliga kostnaderna måste skattas ringa.
Uppskov med utförandet av rensningsarbetena kunde med visshet förvantas
leda till att de tidigare torrlagda områdena ånyo försumpades
och utsikterna för staten att återfå till företaget utlånade medel minskades.
Lantbruksstyrelsen föreslog för ändamålet ett lån å 58,200 kronor

Länsstyrelsen har meddelat, att delägarna i dikningsföretaget vid inför
länsstyrelsen hållet sammanträde framhållit, att de blivit vilseledda genom
tor lagt beraknade kostnader för själva utdikningsförtaget, i det att
dessa med omkring 70 procent överstigit det ursprungliga kostnadsförsiaget,
att de därigenom och genom att en stor procent av de ursprungliga
markägarna avsagt sig båtnaden av företaget blivit i hög grad betungade
av de årliga annuiteter, som erfordrades för amortering av beyrtjade
statslån, samt att företaget ingalunda lämnat den vinst genom
jordförbättring, som ställts i utsikt vid företagets igångsättande. Vidare
bär länsstyrelsen anfört, att under de senare åren vid fyrfaldiga tillfallen
lotter i myren blivit utmätta för gäldande av förfallna annuiteter
a odlingslanén, men att vid därav föranledda exekutiva auktioner några
anbud ej erhållits utan statsverket fått vidkännas kostnaderna för auktionerna.

Statens arbetslöshetskommission har funnit bland annat följande huvudpunkter
böra röna särskilt beaktande, nämligen att stora och för intressenterna
ödesdigra markförsämringar kunna befaras, örn de ansökta
arbetena icke komma till utförande, att intressenterna, som hava att verkställa
avbetalningar å de ursprungliga statslånen för myrens torrläggning,
icke äga ekonomisk bärkraft att nu bidraga med några kostnader
att i den mån ifrågavarande markområden bliva värdelösa, statsverket
icke vidare ager någon säkerhet för utlämnade lån, då inteckning icke
beviljats i stamhemmanen, samt att den s. k. blekedriften icke synes vara
av nämnvärd betydelse utan att det huvudsakligen är fråga örn ett upprensande
av vissa kanaler och diken.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1927 hade vidare länsstyrelsen
överlämnat sju från delägare i Hästemyr inom Sproge, Levede,
Fardhems, Hemse, Alva, Hablingbo och Silte socknar gjorda likalydande
framställningar örn beviljande av medel för erforderlig upprensning av ka -

— 153 —

nalerna i nämnda myr. Sökandena liava häri framhållit, att upprensningen
vöre nödvändig, därest icke stora värden skulle gå förlorade för
dem och för det allmänna samt anfört, att arbetet vore av synnerligen
brådskande natur, enär uppslamningen av kanalerna vore stadd i ständigt
fortskridande, varför kostnaderna komma att ökas i mån av dröjsmål
med arbetets utförande. Slutligen anföra sökandena, att de med
sina ekonomiska resurser icke såge sig i stånd att bära kostnaderna härutinnan.

Motionärerna upptogo det ovanberörda av lantbruksstyrelsen tillstyrkta
förslaget till utförande av de ifrågasatta rensningsarbetena. Under det
emellertid lantbruksstyrelsen föreslagit beviljande för ändamålet av ett
lån å 58,200 kronor, hemställde motionärerna örn ett statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet å samma belopp.

För egen del anförde jordbruksutskottet bland annat följande.

Av vad i ärendet anförts framgår, att underhållet av de genom berörda
dikningsföretag upptagna avloppskanalerna blivit i sådan grad
åsidosatt, att en omedelbar upprensning synes ofrånkomlig för att icke
de ur såväl enskild som allmän synpunkt betydande värden, vilka med
företaget avsetts att vinnas, skola gå helt till spillo. Denna intressenternas
uraktlåtenhet kan utskottet icke undgå finna vara i särskild grad
anmärkningsvärd med hänsyn till den delägarna i företaget såsom innehavare
av lån från odlingslånefonden åliggande underhållsskyldigheten.
Enligt vad länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen uttalat kunna intressenterna
på grund av under årens lopp starkt tilltagande försämring i företagets
ekonomiska läge icke tänkas vara i stånd att själva bestrida de
erforderliga rensningsarbetena. Med avseende å de förluster, som genom
kanalernas vidare igenslamning skulle följa för det allmänna, vill utskottet
särskilt erinra, att på sätt i ärendet framhållits omkring 40 pro
cent av jordägarna avsagt sig båtnaden av företaget. Då odlingslån i
förevarande fall beviljats jämväl beträffande båtnadsjord, har såsom ock
antytts följt, att odlingslånen kommit att i motsvarande omfattning fördelas
å enbart sådan jord med därav följande minskad säkerhet för staten.
Vid sådant förhållande torde statens möjlighet att återfå sina utlägg i
väsentlig mån bliva beroende av att det ifrågasatta upprensningsarbetet
kommer till stånd.

I det läge, som saken sålunda befinner sig synes utskottet en ytterligare
medverkan från statens sida knappast kunna undvikas. Med av
seende å den form, vari en sådan medverkan bör lämnas, har i motionerna
ifrågasatts beviljande at statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Med hänsyn till den uraktlåtenhet i fråga örn underhållet, som intressenterna
låtit komma sig till last, och jämväl i betraktande av de konsekvenser,
som skulle kunna följa av beviljande av direkta bidrag, kan utskottet
icke förorda denna väg utan anser i likhet med lantbruksstyrelsen, att
understödet bör givas i form av lån. I fråga om beloppets storlek, vilket
i motionerna upptagits i överensstämmelse med vad lantbruksstyrelsen
tillstyrkt, föranleder detta ingen utskottets erinran. Utskottet vill härvid
understryka angelägenheten av att kravet på ett tillfredsställande
fortgående underhåll av avloppskanalerna bestämt upprätthålles. En
viss garanti i detta avseende torde för övrigt ligga däri, att intresset för
odling å myren enligt vad som inom utskottet upplysts befinner sig i
ständig stegring.

— 154 —

Då utskottet håller före, att beviljande av ytterligare lån bör göras
beroende av Kungl. Majits närmare prövning, torde riksdagens beslut i
ämnet böra givas formen av ett medgivande för Kungl. Majit att utan
hinder av gällande bestämmelser från statens avdikningslånefond till
ifrågavarande upprensningarbeten bevilja ett lån av intill 58,200 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen i
anledning av motionerna 1:115 och 11:200 måtte medgiva, att Kungl.
Majit må utan hinder av gällande bestämmelser efter den närmare prövning,
som kan befinnas erforderlig, för upprensning av kanalerna i Mästermyr
i Gotlands län bevilja lån med intill 58,200 kronor från statens
avdikningslånefond.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen (skr. nr 222).

Lantbruksstyrelsen, som härefter anbefalldes att avgiva utlåtande i
ärendet, tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte för upprensning av kanalerna
i Mästermyr bevilja lån till högst ovanberörda belopp, 58,200 kronor, från
statens avdikningslånefond att jämlikt de för tillgodonjutande av lån
från nämnda fond gällande bestämmelser utgå till de intressenter i företaget,
vilka genom anmälan till lantbruksstyrelsen förklarade sig önska
bliva delaktiga av sådant lån för gäldande av på dem belöpande andelar
i kostnaderna för sagda arbeten.

På grund av remiss avgav härefter länsstyrelsen yttrande den 2 november
1928 och anförde därvid bland annat följande.

Länsstyrelsen har till en början genom i vederbörande kyrkor kungjort
tillkännagivande kallat delägarna i Mästermyr till sammanträde i
Hemse den 3 sistlidne augusti för att inför Eders Kungl. Majits befallningshavande
överlägga och eventuellt fatta beslut i ärendet. På sätt
här bilagda protokoll utvisar hava vid sammanträdet kommit tillstädes
allenast tre delägare, vilka samstämmande förklarat att delägarna i Mästermyr,
vilka voro hårt betungade av redan erhållna lån för myrens utdikning,
icke önskade något ytterligare lån för ändamålet men på anförda
skäl hemställde örn utverkande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

Då Eders Kungl. Majits befallningskavande emellertid fann sig icke
böra åtnöjas med det uttalande, som sålunda gjorts av ett fåtal delägare,
vilka icke visat sig äga uppdrag att föra övriga delägares talan, ställde
Eders Kungl. Majits befallningskavande i skrivelser, som genom vederbörande
landsfiskalers försorg delgåvos intressenterna i utdikningsföretaget,
uppmaning till dessa att skriftligen giva tillkänna huruvida de önskade
bliva delaktiga i det ifrågasatta odlingslånet för kanalernas upprensning
eller icke. De till 120 uppgående intressenter inom Sproge, Levede,
Fardhems, Hemse, Alva och Silte socknar, vilka besvarat frågan,
hava samtliga utom en givit ett nekande svar. Även intressenter inom
Hablingbo socken synas att döma av en från fjärdingsmannen i nämnda
socken till vederbörande landsfiskal avlåten skrivelse ställa sig på samma
ståndpunkt.

Den utgång, frågan sålunda fått, var icke för Eders Kungl. Majits befallningshavande
någon överraskning. Delägarna i Mästermyr hava redan
för myrens utdikning ådragit sig en skuld, som högst väsentligen
överstiger den ursprungligen beräknade kostnaden för utdikningsföreta -

— 155 —

get. Och det kan icke förvåna, att de äro mindre benägna att belasta sin
jord med ytterligare lån för samma ändamål.

Det bör emellertid ej få bero vid att icke något åtgöres för myrens upprensning.
Stora värden stå på spel såväl för de enskilda jordägarna som
för det allmänna och särskilt för staten såsom fordringsägare. Upprensningen
bör utföras snarast möjligt och i ett sammanhang.

Länsstyrelsens yttrande utmynnade i en hemställan att statsbidrag utan
återbetalningsskyldigbet till belopp av högst 58,200 kronor måtte beredas
Mästermyrs utdikningsföretag i och för upprensning av kanalerna i myren.

Revisorerna funno vid sitt besök, att igenslamningen av avloppskanalerna
i myren fortskridit i så avsevärd grad, att fara synes föreligga för
att hela företaget inom kort tid äventyras.

Omedelbara åtgärder för kanalernas upprensning torde därför vara
ofrånkomliga. Av vad i ärendet förekommit synes emellertid tydligt
framgå, att detta icke kan ske utan att staten träder emellan.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan sålunda kommit, anse sig revisorerna
böra framhålla, att statens förlust därest företaget tillspillogives
uppenbarligen skulle bliva betydande samt att en sådan utgång av företaget
jämväl skulle innebära en icke obetydlig nationalekonomisk förlust.
Vidare bör bemärkas, att kostnaden för rensningsarbetets utförande är
tämligen ringa i jämförelse med de värden, som här äro i fara. Med hänsyn
huvudsakligen till nu anförda omständigheter vilja revisorerna uttala,
att det synes vara en angelägenhet av stor vikt, att utan onödigt
dröjsmål sådana för de ifrågavarande arbetenas utförande nödiga åtgärder
komma till stånd, som med hänsyn till statsnyttan må anses erforderliga.

Revisorernas

uttalande.

— 156 —

TIONDE HUVUDTITELN.

Handelsdepartementet.

§ 48.

Tillfällig löne- I staten för försäkringsinspektionen har sedan år 1922 varit uppförd

en^regUtrator en ans^a§sf)0St å 6,400 kronor till avlöning åt en registrator å övergångs å

Övergånge- stat vid försäkringsinspektionen. Nämnda anslagspost har beräknats på

stat vid för- följande sätt (jämför prop. 1:10/1921, sid. 122):
säkringsin spektionen.

grundavlöning (lön och tjänstgöringspenningar)....................... kronor 4,000

tre ålderstillägg å 500 kronor vardera ........................................ » 1,500

tillfällig löneförbättring (lön och tjänstgöringspenningar) .... » 900

Summa kronor 6,400.

Från denna anslagspost har till vederbörande befattningshavare årligen
utbetalts grundavlöning och ålderstillägg med sammanlagt 5,500 kronor.

Under tionde huvudtitelns anslag till tillfällig löneförbättring för viss
personal vid civila statsförvaltningen har till nämnda registrator även
upptagits en post å 900 kronor såsom tillfällig löneförbättring. Före 1921
års lönereglering för försäkringsinspektionen utbetalades jämlikt gällande
bestämmelser till befattningshavare vid försäkringsinspektionen utgående
tillfällig löneförbättring från de medel, av vilka försäkringsinspektionens
kostnader i övrigt bestredos. Från och med år 1922 utgår tillfällig
löneförbättring vid försäkringsinspektionen endast till nämnda å övergångsstat
uppförda registrator. I samband med den nya löneregleringen
för försäkringsinspektionen uteslöts emellertid ur kungörelsen angående
tillfällig löneförbättring nyssnämnda bestämmelse, att kostnaderna för
den tillfälliga löneförbättringen åt befattningshavare vid försäkringsinspektionen
skulle utgå av inspektionens egna medel. Till nämnda registrator
utgående tillfällig löneförbättring har, uppenbarligen i anledning
härav, sedan år 1922 belastat tionde huvudtitelns anslag till tillfällig löneförbättring.

Bevisoremas Av det anförda framgår att kostnaderna för tillfällig löneförbättring
uttalande, till en registrator å övergångsstat vid försäkringsinspektionen finnas uppförda
under två riksstatsanslag samt att densamma utbetalts från tionde
huvudtitelns anslag till tillfällig löneförbättring. Då tillfällig löneförbättring
åt befattningshavare vid försäkringsinspektionen bör utgå från
medel, av vilka inspektionens kostnader i övrigt bestridas, synes det revi -

— 157 -

sorenia, att nämnda post till tillfällig löneförbättring under tionde huvudtitelns
nyssberörda anslag bör uteslutas.

§ 49.

Revisorerna hava ansett det äga intresse för riksdagen att erhålla kännedom
om i vilken omfattning och till vilka ändamål under de sista tio
åren enligt Kungl. Maj:ts beslut penninglotterier beviljats. Från handelsdepartementet
hava uppgifter i angivna hänseenden tillhandahållits
revisorerna, och med ledning av.dessa få revisorerna meddela följande:

Sammanlagda beloppet av de under tiden 1 januari 1920—15 november
1929 beviljade lotterierna utgör 45,053,248 kronor 81 öre. Detta belopp fördelar
sig på olika huvudgrupper av ändamål på följande sätt:

I.

Vetenskap, universitet, skolor och dylikt.........

kronor

6,320,551: 6 o

n.

Sociala ändamål.....................................................

»

2,485,000: —

lii.

Teater, musik och konst (även konstmuséer)

»

23,700,457: 6 o

IV.

Muséer (dock ej direkta konstmuséer) och kul-

turföreningar ..................................................

»

5,128,444: 2 9

V.

Idrott och luftfart..............................................

»

1,866,000: —

IV.

Utställningar .......................................................

»

5,552,795: 32

Summa kronor 45,053,248:81.

Här nedan följer en förteckning å de särskilda lotterier, som under
ovan angivna tid beviljats:

Dispositionen
av vissa
lotterimedel.

158 —

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

I. Vetenskap, universitet, skolor och dylikt

Svenska slöjdföreningen...........................

1928 “/s

1929

75,000: —

Svenska sällskapet för antropologi och geo-grafi ...................................................

1920 s8/7

1922

100,000: —

Geologiska föreningen..............................

1920 ,8/j

1922

50,000: —

Svensk botanisk förening ........................

1920 28/7

1922

50,000: —

Stockholms högskola ..............................

1921 8/„

1923

419,507: 04

1923 ™/io

1925

409,692: 83

829,199: 8 7

Bodens folkhögskoleförening.....................

1921 «/»

1923

60,000: —

1927 2,/4

1928

74,000: —

134,000: —

Tornedalens folkhögskola ........................

1921 8/a

1923

192,711:43

Fredrika Bremerförbundet........................

1921 8/»

1923

100,000: —

Svenska Linnésällskapet...........................

1922 101»

1924

119,000: —

Handelshögskolan....................................

1922 8/n

1924

410,214: 95

Skogssällskapet .......................................

1924 1!/<

1925

410,010: 25

Institutet för folkminnesforskning vid Göte-borgs högskola (se även nedan) ...........

1926 ä6/s

1927

29,250: —

Ortnamns- och dialektforskningen vid Göte-borgs högskola....................................

1926 88/s

1927

10,400: —

1929 18/7

1930

5.900: —

16,300: —

Hyltén-Cavallius stiftelsen i Lund (se även
nedan)...............................................

1926 S6/s

1927

19,500: —

Landsmålsföreningarna i Lund..................

1926 26/a

1927

21,450: —

1929 12/7

1930

11,000: —

32,450: —

Landsmålsarkivet i Uppsala (se även nedan)

1926 26/a

1927

70,200: —

1929 12/7

1930

39,000: -

109,200: —

Nordiska museet ....................................

1926 26/s

1927

123,715: io

1928 81/s

1929

100,000: —

223,715: 10

Ortnamnskommittén ..............................

1927 22/<

1928

40,000: —

1928 81/a

1929 12/7

1929

1930

40,000: —

40,000: -

120,000: —

Tekniska högskolans studentkår ...............

1927 22/io

1928

100,000: —

Stockholms borgarskola ..........................

1927 22/io

1928

200,000: —

Föreningen 1’Amitié Suédoise ..................

1927 22/io

1928

200,000: —

1928 81/s

1929

135,000: —

335,000: —

Svenska institutet i Horn ........................

1927 22/io

1928

24,000: -

1928 sl/3

1929

36,000: —

60,000: —

Landsmålsarkivet i Uppsala, Hyltén-Cavallius
stiftelsen i Lund, Institutet för folkmin-nesforskning vid Göteborgs högskola......

1928 sl/3

1929

100,000: —

Sven Hedin ..........................................

1928 °/n

1929

250,000: —

1929 22/s

1930

250,000: -

500,000: —

— 159 —

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

Svenska betes- och vallföreningen ............

1928 9/n

1929

200,000: —

Docenten Einar Gjerstad ........................

1929 l,h

1930

35,000: —

Humanistiska fonden, överskottsmedel från
dragningar från och med december månad
1927, beräknade till cirka 40,000 kronor
i månaden för tiden ''/is 1927—31/12 1930

1,480,000: —

Göteborgs högskolas studentkår ...............

1927 2>/<

1928

100,000: —

Nordiska administrativa förbundet (för histo-risk publikation) .................................

1929 **/s

1930

25,000: —

Stockholms högskolas studentförening ......

1929 15/n

1930

75,000: —

Johanna Brunssons vävskola.....................

1929 16/n

1930

5,000: —

Bikupan ................................................

1929 16/n

1930

5,000: —

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund

1929 16/u

1930

50,000: —

J Föreningen Handarbetets vänner...............

1929 16/n

1930

5,000: —

Föreningen för svensk hemslöjd ...............

1929 u/n

1930

25,000: —

Summa

6,320,551: 60

II. Sociala ändamål m. m.

Drottningens centralkommitté (bl. a. till för-mån för Röda Korset) ........................

1923 23/2

1924

212,000: —

Södra Sveriges förening för sjuksköterske-hem i Lund .......................................

1921 8/s

1923

200,000: —

Svenska Röda Korset (se även ovan) .........

1923 ™/io

1925

213,000: —

! Drottningens centralkommitté (till förmån
för Rysslandssvenskarna) .....................

1923 99/io

1924 9i/3

1925

422,000: —

j Rysslaödssvenskarnas förening ..................

1927 S9/4

1928

224,000: —

646,000: —

1 Riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet .........................................

1926 */8

1926

225,000: —

1926 *«/.

1927

100,000: —

Svenska avdelningen av föreningen Skandi-naviska sjömanshem i utländska hamnar

1927 7*

1927

39,000: —

Svenska vanföreanstalternas centralkommitté

1927 M/i

1927

75,000: —

Sophiahemmet i Stockholm .....................

1925 "/»

1927

200,000: —

Sällskapet Eugeniahemmet........................

1927 a>/4

1927

75,000: -

Ålderdomshem för sjuksköterskor ............

1927 9,/io

1928

100,000: —

1928 9/n

1929

50,000: —

150,000: —

Svenska eldbegängelseföreningens lokalavdel-ning i Hälsingborg .............................

1927 22/io

1928

100,000: —

Föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland

1928 91/8

1929

125,000: —

Stiftelsen Soldaternas vänner i Linköpings

1928 81/b
1928 u/n

1929

25,000: —

Jordbrukarungdomens förbund................

Summa

1929

100,000: —

2,485,000: —

— 160

Utbetalas till

j Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

lil. Teater, musik och konst

duen konstmuséer.

Dramatiska teatern ..............................

1920 6/3

1921

444,000: —

1921 33/s

1922

437,529: 93

1921 ®/i2

1922

433,903: 74

1922 13/6

1924

412,003: 78

1924 l4/a

1925

309,365: 78

1927

1927

471,627: 33

1928 31/a

1929

325,000: —

1928 */i

1929

200,000: —

1929 16/n

1930

370,000: —

3,403,430: 51

Kungl, teatern ...................................

1920 33/,

1922

833,893: 51

1920 33/,

1922

133,536: 82

1921 «/i

1923

856,400: 64

1921 »/is

1923

423,274: 8 7

1922 13/6

1924

832,966: 4 7

1923 3l/iä

1924

414,248: 7 7

1924 33/ä

1924

412,414: 33

1924 I4/8

1925

413,393: 6 2

1924 14/a

1925

413,841: 3 4

1924 14/a

1925

207,414: 2 0

1924 18/„

1926

411,619: 61

1924 19/,a

1926

411,803: 88

1924 “/,»

1926

406,301: ll

1926 30/s

1927

416,620: 41

1926 36/3

1927

464,496: 2 7

1926 36/s

1927

467,735: 21

1927 33/io

1928

424,000: —

1927 93/io

1928

424,000: —

1

1929 3S/s

1930

600,000: —

1 929" 15/h

1930

425,000: —

9,392,960: 56

Konsertlöreningen i Stockholm ...............

1920 3S/,

1922

225,000: —

1921 8/9

1923

111,523: 76

1922 10/8

1924

300,000: —

1924 14/s

1925

103,121: 91

1924 »/n

1926

100,000: —

1925 3I/ä

1926

204,238: 66

1926 3/8

1926

100,000: —

192 7 33/4

1928

200,000: —

1,343,884:31

Göteborgs teater (Lorensbergsteatern).........

1921 36/e

1923

468,998: —

''

1923 39/io 1

1925

112,000: —

— 161 —

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

Göteborgs teater (Lorensbergsteatern) (forts.)

1924 lo/io

1926

170,331: 2 7

1925 27/2

1927

152,215: 61

1927 ”/i

1928

140,875: —

1928 31/8

1929

175,000: —

1929 22/s

1930

175,000: —

1,394,419:8 8

Göteborgs orkesterförening .....................

1921 29/e

1923

312,665: 50

1926 2e/s

1927

100,000: —

1927 22/n>

1928

100,000: —

1929 16/n

1930

75,000: —

587,665: 50

Nämnden för inköp av konstverk ............

1923 23/s

1924

282,984:11

Göteborgs lyriska teater..........................

1922 10/s

1924

200,120: —

1923 28/io

1925

300,000: —

1924 10/io

1926

231,854: 49

1925 27/s

1927

195,705: 8 o

1926 »/,

1927

229,168: 59

1927 S2/4

1928

181,125: —

1928 31/s

1929

225,000: —

1929 22/s

1930

225,000: —

1,787,973: 88

Hälsingborgs stadsteater...........................

1922 10/s

1924

200,000: —

1924 14/«

1925

136,643: 06

192 5 27/8

1927

60,000: —

1926 26/a

1927

60,000: —

1927 22/4

1928

102,000: —

1928 31/s

1929

95,000: —

1929 22/s

1930

145,000: —

798,643: 06

Hälsingborgs stad, för ett konserthus.........

1924 14/s

1925

136,643: o 6

1925 27/j

1926

200,000: —

336,643: 06

Stiftelsen Thielska galleriet .....................

1924 19/is

1926

2,258,674: 02

Föreningen Nationalmusei vänner ...........

1924 79/is

1926

100,000: —

Folkets parkers centralorganisation (för en

teaterlånefond) ....................................

1925 27/>

1927

217,178: 71

1928 31,/s

1929

75,000: —

292,178: 71

Andelsföreningen Skådebanan ..................

1926 26/o

1927

75,000: —

192 7 22/io

1928

24,000: —

(aug.)

1927 22/xo

1928

24,000: —

(sept.)

1928 31/s

1929

76,000: —

1928 9/n

1929

24,000: —

1929 22/a

1930

100,000: —

323,000: —

Sveriges körförbund ..............................

1927 */4

1927

56,000: —

Akademien för de fria konsterna ............

1927 22/4

1928

68,000: —

1928 31/a

1929

80,000. —

148,000: —

I.

11 — 291032. Ii ev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929.

— 162

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

Föreningen för folkliga musiklivets höjande

1927 ”/it

1928

184,000: —

Gävleborgs läns orkesterförening...............

1928 al/s

1929

100,000: —

Stadsfullmäktige i Göteborg (konserthus-

byggnad).............................................

1928 «l/s

1929

200,000: —

1928 ‘lii

1929

150,000: —

350,000: —

Kyrkosångens vänners centralkommitté......

1928 ‘lii

1929

20,000: —

Örebro stadsfullmäktige (konserthusbygg-

nåd)...............................................

1928 ‘lii

1929

125,000: —

Sveriges Orkesterföreningars riksförbund • •

1929 “lii

1930

65,000: —

Göteborgs konserthus..............................

1929 uln

1930

350,000: —

Summa

23,700,457: eo

IV. Muséer (dock ej direkta konstmuseer)

och kulturföreningar.

Nordiska muséet ....................................

1929 16/u

1930

205,000: —

Föreningen för norrländsk hembygdsforsk-

ning..................................................

1921 8A>

1923

40,000: —

1926 S8/s

1927

50,000: —

1927 “U

1928

100,000: —

190,000: —

Norrbottens läns hembygdsförening .........

1921 8/8

1923

40,000: —

1923 “Ilo

1925

50,000: —

1926 “lo

1927

50,000: —

1927 “/i

1928

66,000: —

1928 9/n

1929

40,000: —

246,000: —

Västerbottens läns hembygdsförening.........

1921 "/»

1923

40,000: —

1923 “ho

1925

50,000: -

1926 afl/a

1927

50,000: —

1927 “Ii

1928

50,000: —

1928 ‘lii

1929

40,000: —

230,000: —

Samfundet för hembygdsvård .................

1923 “lo

1924

50,000: —

1926 “lo

1927

92,882: 58

142,882: 58

Kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige

1922 10/s

1924

407,641: 04

1926 “/o

1927

435,820: 6 7

1927 “/io

1928

200,000: —

1,043,461: 71

Malmö museum ....................................

1926 •/»

1926

80,000: —

1928 ‘lii

1929

110,000: —

1929 l‘/u

1930

110,000: —

300,000: —

Arkitekturminnesföreningen ....................

1927 V*

1927

30,000: —

Vitterhets-, historie- och antikvitetsaka-

demien .............................................

1926 “/o

1927

50,000: —

1928 ‘/n

1929

80,000: —

130,000: —

— 163 —

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

Stiftelsen för Skottsbergska gårdens heva-

rande ...............................................

1927 V*

1927

40,000: —

Östergötlands fornminnes- och museiför-

elling ................................................

1926 26/s

1927

50,000: —

1928 S1/ä

1929

85,000: —

135,000: —

Västergötlands fornminnesförening............

1926 2e/«

1927

50,000: —

1927 22/4

1928

100,000: —

150,000: —

Norrlands hembygdsförening i Härnösand •

1926 26/a

1927

50,000: —

Blekinge museiförening, numera Blekinge

musei- och hembygdsförbund ...............

192 7 22/io

1928

40,000: —

1928 »/ii

1929

40,000: —

80,000: —

Hallands hembygdsförbund .....................

1927 22/io

1928

200,000: —

Föreningen Gotlands fornvänner...............

1927 22/<

1928

50,000: —

Dalarnas kulturminnesråd........................

1927 22/4

1928

50,000: -

1928 sl/3

1929

35,000: —

85,000: —

Upplands fornminnesförening ..................

1927 22/4

1928

50,000: —

Västmanlands läns fornminnesförening......

192 7 22/4

1928

75,000: —

Värmlands fornminnes- och museiförening

1927 22/4

1928

150,000: —

Södermanlands museiförening .................

1927 22/<

1928

50,000: —

1929 16/n

1930

40,000: —

90,000: —

Föreningen Smålands fornminnen och kultur-

historia .............................................

1927 22/4

1928

50,000: —

1928 9/n

1929

120,000: —

170,000: —

Norra Smålands fornminnesförening ........

1927 22/io

1928

200,000: —

Jämtlands läns museiförening ..................

1927 22/4

1928

136,000: —

1929 22/3

1929

11,000: —

1929 2s/s

1930

189,000: —

(för föreningen Heimbygda) ..................

1923 nho

1925

50,000: —

» » » ..................

1926 2e/s

1927

50,000: —

1921 8/«

1923

40,000: —

476,000: —

Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund .........

1927 22/4

1928

137,000: —

1928 ,4/ls

1929

20,000: —

1929 22/8

1930

10,000: —

1929 15/n

1930

50,000: —

217,000: —

Göteborg och Bohus läns fornminnesför-

elling ................................................

1928 81/»

1929

25,000: —

Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stock-

holm ................................................

1928 01/s

1929

18,000: —

Ingenjörsvetenskapsakademien ..................

1928 6/n

1929

50,000: —

Kalmar läns museiförening ....................

192 9 22/»

1930

50,100: —

Tekniskt museum....................................

1929 >‘/n

1930

50,000: —

Föreningen Örebro länsmuseum ...............

1929 “/u

1930

75,000: -

— 164

Utbetalas till

Beslutets dag

Drag-

ningsår

Belopp

kronor

Hallands museiförening ...........................

1929 16/n

1930

75,oOO: -

Kalmar läns fornminnesförening...............

Summa

V. Idrott och luftfart.

1929 16/h

1930

50,000: —

5,128,444: 2 9

Sveriges olympiska kommitté för 1924 ......

1922 */u

1923

428,000: —

» » 1925 ......

1927 ”/i

1928

350,000: —

778,000: —

Stadionstyrelsen ....................................

1920 »•/»

1922

225,000: —

1927 ”/i

1927

248,000: —

473,000: —

Svenska lawntennisförbundet ..................

1923 *7»

1924

200,000: —

Föreningen för skidlöpningens främjande

Svenska avdelningen av internationella skytte-unionen och riksförbundet för kortdistans-

1926 !6/3

1927

189,000: —

skjutning............................................

Sveriges centralförening för idrottens främ-

1927 ”It

1927

26,000: —

jande, för Östermalms idrottsplats .........

Summa

VI. Utställningar.

Stadsfullmäktige i Göteborg (för 1923 års

1929 »V«

1930

200,000: —

1,866,000: —

minnesutställning) .............................

1920 «/n

1921 sa/o

1922

1923

1,832,000: —
809,799: —

1924 “/b

1925

409,853:2 6

3,051,652: 26

Jubileumsutställningen i [.iliea 1921 .........

1923 *7.

1924

40,000: —

Jubileumsutställningen i Östersund 1920
Internationella luftfartsutställningen i Göte-

1923 s7b

1924

39,000: —

borg 1923 .........................................

Svenska slöjdföreningen (för Parisutställ-

1924 ‘/s

1925

136,643: 06

ningen) .............................................

1924 “/b

1925

200,000: —

1926 57b

1927

40,000: —

240,000: —

Dito (för New Yorkutställningen) ............

1926 7»

1926

30,000: —

Konstindustriutställning i Stockholm.........

1928 al/a
1928 »/ii

1929

1929

400,000: —

400,000: —

Kommittén för Sveriges deltagande i den
internationella pressutställningen i Köln

1929 a7s

1930

400,000: —

1,200,000: —

1926..................................................

Sveriges allmänna exportförening (för Bar-

1928 sl/8

1929

40,000: —

celonautställningen)..............................

Barcelonautställningen, propaganda och upp-

1928 s7b

1929

250,000: —

lysning .............................................

1928 7u

1929

15,000: —

Dito, anordn. av en »svensk vecka» .........

1929 u/«

1930

20,000: —

285,000: —

Svenska konstutställningen i Paris............

1928 7ii

1929

45,000: —

1929 “/n

1930

8,500: —

53,500: —

Pressutställningen i Köln ........................

1929 u/u

1930

7,000: —

Utställningen i Antwerpen ....................

1929 >7h

1930

16,000: —

Utställningen i Liége .............................

1929 >7n

1930

14,000: —

Stockholmsutställningen...........................

Summa

1929 “/u

1930

400,000: —

5,552,795: 82

165 —

Av deli här lämnade redogörelsen framgår, att ekonomiskt stöd i form
av lotterimedel lämnats för en mängd olika ändamål och till ett stort
antal institutioner, till vilka jämväl understöd givits genom särskilda
anslag å riksstaten. Då det för riksdagens prövning av förekommande
anslagsäskanden uppenbarligen är av vikt, att riksdagen äger kännedom
örn de bidrag, som av lotterimedel utgå till vederbörande ändamål, synes
det revisorerna önskvärt att en översiktlig redogörelse härför årligen
meddelas riksdagen i samband med statsverkspropositionen. Denna redogörelse
synes lämpligen jämväl böra omfatta penninglotterier till sådana
ändamål, för vilka särskilda anslag icke för tillfället ifrågasättas.

§ 50.

Genom resolution den 9 november 1928 medgav Kungl. Majit, att till
den blivande bestyrelsen för en planerad svensk konstutställning i Paris
finge såsom bidrag till anordnande av sagda utställning av lotterimedel
utbetalas 45,000 kronor. Såsom villkor härför stadgades bl. a., att bestyrelsen,
så snart ske kunde efter utställningen slut, till ecklesiastikdepartementet,
handelsdepartementet och nationalmuseum avgåve av redogörelse
för inkomster och utgifter åtföljd berättelse över utställningen.
Sedermera har Kungl. Majit den 15 november 1929 i anledning av att en
brist å 11,289 kronor 73 öre uppstått i utställningens räkenskaper, av lotterimedel
anvisat ytterligare 8,500 kronor till sagda utställning.

Revisorerna hava tagit del av utställningens räkenskaper. Av desamma
framgår, att till utställningens generalkommissarie, överintendenten
och chefen för nationalmuseum, vilken enligt Kungl. Majits beslut den 5
april och 27 juni 1929 för närvaro vid utställningen åtnjutit tjänstledighet
med rätt att därunder uppbära oavkortad lön, utbetalts sammanlagt 5,657
kronor 4 öre, varav dels 2,000 kronor i arvode, dels ock 2,350 kronor i dagtraktamenten
under resor till och från Paris och under vistelsen därstädes
med 50 kronor för dag. Återstoden utgör biljettkostnader till och från
Paris för 2 resor. Till den person, som tjänstgjort såsom kommissarie och
sekreterare hava utbetalts tillhopa 6,796 kronor 50 öre, varav dels 4,000
kronor i arvoden, dels ock 2,170 kronor i dagtraktamenten under resor till
och från Paris samt under vistelsen därstädes med 35 kronor för dag.
Återstoden utgör biljettkostnader till och från Paris under en resa. Bland
övriga utgiftsposter må nämnas representations- och reklamkostnader till
8,508 kronor 76 öre, försäkringskostnader till 11,355 kronor 40 öre, fraktkostnader
till 4,918 kronor 44 öre samt packnings- och transportkostnader
till 14,060 kronor 64 öre.

Beträffande generalkommissariens arvode framgår av bestyrelsens protokoll
den 11 november 1929 att generalkommissarien förklarat sig —
ehuru han ansåge de till honom utgångna ersättningarna berättigade —

Revisorernas

uttalande.

Konstutställningen
i Paris.

— 166 —

vilja i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i saken omedelbart till bestyrelsen
återbetala det honom tillerkända arvodet 2,000 kronor såsom utställningens
generalkommissarie.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett sig böra bringa till
riksdagens kännedom.

— 167 —

ELFTE HUVUDTITELN.

Pensionsväsendet.

§ 51.

Jämlikt kungörelserna den 15 juni 1922 (Svensk författningssamling nr
361) och den 15 juni 1923 (Svensk författningssamling nr 267) med däri
vidtagna ändringar utgå till änkor och barn efter befattningshavare i
statens tjänst pensionstillägg och dyr tids tillägg efter vissa i kungörelserna
angivna grunder. Såsom en allmän regel gäller, att pensions- och
dyrtidstillägg skola utbetalas i sammanhang med utbetalandet av det
pensionsbelopp, till vilket de hänföra sig. Vederbörande pensionskassor
äga, där ej annat är stadgat, utbekomma erforderliga medel till pensionstillägg
och dyrtidstillägg från statskontoret mot redovisningsskyldighet
i vederbörlig ordning.

Vid sin granskning av lotsverkets enskilda pensionskassas redovisning
av pensions- och dyrtidstillägg för budgetåret 1928/1929 hava revisorerna
lagt märke till att pensionsutbetalningarna skett i särskilda postanvisningar
för den fasta pensionen och i särskilda postanvisningar för pensions-
och dyrtidstilläggen, samt att portokostnaderna för utsändandet av
pensions- och dyrtidstilläggen, utgörande sammanlagt 306 kronor 85 öre,
utbetalts av de medel, som kassan utbekommit från statskontoret för pensions-
och dyrtidstillägg.

Enligt revisorernas mening torde de till ifrågavarande pensions- och
dyrtidstillägg anslagna medlen icke utan riksdagens medgivande kunna
användas till bestridande av omkostnader, förbundna med utbetalningar
av dessa tillägg. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att
1925 års riksdag avslagit en av Kungl. Majit gjord framställning örn anvisande
av särskilda medel för beredande av ersättning åt direktionen
för statens järnvägars änke- och pupillkassa för postavgifter i samband
med till kassans pensionärer verkställd utbetalning av krigstids- och
dyrtidstillägg för tiden 1 januari 1918—30 juni 1923.

Föreskriften örn nämnda tilläggs utbetalande i sammanhang med pensionsbeloppen
har ej heller av kassan iakttagits.

Lotsverkets
enskilda pensionskassa.

Eevisorernas

uttalande.

— 168 —

Postkontoret i
Kalmar.

Revisorernas

uttalande.

Yinterförbindelsen

med Öland.

Statens affärsverksamhet.

Postverket.

§ 52.

Revisorerna hava besökt postkontoret i Kalmar.

För ifrågavarande postkontor förhyras lokaler i riksbankens fastighet,
nämligen 117 kvadratmeter i källaren, 437 kvadratmeter i bottenvåningen
och 90 kvadratmeter i våningen 1 trappa upp för en årshyra av 6,700 kronor
exklusive värmeersättning. Lokalen i våningen 1 trappa upp, 2 kontorsrum,
uthyres av postverket i andra hand till privatperson mot årshyra
av 900 kronor inklusive värmeersättning.

Det för allmänheten avsedda utrymmet inom expeditionslokalen var,
enligt vad revisorerna vid besöket iakttogo, numera otillräckligt. Även
paketexpeditionen föreföll att vara trång.

Besöket föranleder i övrigt intet särskilt uttalande från revisorernas
sida.

§ 53.

I samband med den företagna resan till Öland har revisorernas uppmärksamhet
fästs vid frågan örn upprätthållandet av förbindelserna vintertid
mellan nämnda ö och fastlandet.

Under månaderna december—april ombesörjes den reguljära förbindelsen
mellan Öland och fastlandet genom postverkets ångare Öland, som
trafikerar linjen Kalmar—Färjestaden med tre turer fram och åter å
söckendagar samt med en tur fram och åter sön- och helgdagar. Den övriga
delen av året upprätthålles trafiken av ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund,
som för ändamålet trafikerar olika linjer mellan ön och Kalmar.

I anslutning till framförda krav från öborna örn insättning från postverkets
sida av en mera modern vinterhåt har general-poststyrelsen i en
till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 27 augusti 1929 gjort framställning
örn att ett belopp av 350,000 kronor av verkets förnyelsefond måtte
ställas till förfogande för anskaffning av ett nytt isbrytande ångfartyg
med en maskinstyrka av cirka 700 hästkrafter. Även örn postångaren
Öland ej befunne sig i ett så bristfälligt skick, som av öborna gjorts gällande,
vore det dock riktigt — framhålles i skrivelsen — att fartyget,
efter att hava i nära 50 år gått i påfrestande vintertrafik, ej längre kunde
motsvara de krav, som numera böra ställas på ett denna led trafikerande
fartyg. Maskinstyrkan, 350 hästkrafter, vore otillräcklig för vintertrafik.

— 169 —

Med den anhopning av gods, som vissa tider inträffade, bleve det för passagerarna
avsedda utrymmet alltför otillräckligt. Oavsett detta vore det
emellertid redan på grund av fartygets ålder nödvändigt att taga under
övervägande, huruvida fartyget skulle ersättas med ett nytt fartyg eller
den av statsverket bedrivna trafiken nedläggas. I detta avseende har generalpoststyrelsen
vidare anfört följande.

Redan år 1911 väcktes frågan örn trafikens överlåtande på ett enskilt
bolag, i det att ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund, som ju uppehåller
förbindelsen mellan Färjestaden och Kalmar under de tider, då postångfartyget
Öland icke är i verksamhet, sagda år hemställde att få övertaga
vinterpostföringen mellan Kalmar och Färjestaden. Inför det enhälliga
och kraftiga motstånd, som av ölandsbefolkningen restes mot förslaget,
fann emellertid bolaget lämpligt återtaga sin framställning. Den ståndpunkt,
Ölands befolkning vid nu nämnda tillfälle intog och som den alltjämt
synes intaga, är givetvis förestavad av oro för att bemälda bolag,
som, därest postångfartyget Ölands trafik nedlägges, bleve allenahärskande
å traden, skulle utnyttja denna sin maktställning till ett uppdrivande
av frakttaxorna. Vidare befarar ölandsbefolkningen, att vintertrafiken
— vilken är ojämförligt mycket kostsammare än sommartrafiken
— skulle vid otjänlig väderlek eller svåra isförhållanden komma att under
längre eller kortare tider ligga nere, i varje fall icke ombesörjas med
samma regelbundenhet och precision som hitintills medels postångfartyget
Öland. Befolkningens gamla krav på en billig och säker vinterkommunikation
till och från fastlandet skulle, fruktar man, bliva äventyrad.

Ett sedermera från bolaget gjort förnyat erbjudande örn övertagande
av trafiken å traden ifråga fann Kungl. Maj:t den 12 maj 1922 icke böra
föranleda vidare åtgärd.

Det torde näppeligen kunna göras gällande, att frågan örn trafikens
överlåtande på ett enskilt företag numera kommit i ett annat läge än det,
vari den befann sig år 1922 och tidigare. En ny postångare kräves, betydligt
större och starkare än den nu använda, men några skäl hava icke
framkommit, varför staten skulle nedlägga en trafik, som på en hel landsändas
enhälliga önskan av staten igångsatts och som uppehållits i snart
50 år.

Det är givet, att generalpoststyrelsen icke betraktar trafikens fortsatta
ombesörjande av generalpoststyrelsen såsom den enda möjliga och nödvändiga
formen för uppehållande av postförbindelserna mellan Öland
och fastlandet. I detta fall som i andra har generalpoststyrelsen naturligtvis
möjlighet att överlåta postföringen åt den enskilda företagsamheten.
Men generalpoststyrelsen kan icke finna det vara med vare sig
statens eller postverkets intressen förenligt att, när trafiken, efter att en
längre följd av år hava varit för verket förlustbringande, börjar stiga
och lämnar ett för statsverket gott ekonomiskt resultat, upphöra med
statsdriften. En annan för postverket betydelsefull synpunkt i fall som
förevarande är att postförbindelsen uppehälles på ett säkert och tillförlitligt
sätt. Låt vara å ena sidan, att man icke behöver hysa så stora farhågor,
som framkommit från ölandsbefolkningens sida, för att ett enskilt
företag skall vid större ishinder eller för sjöfarten svår väderlek inställa
turerna för att icke utsätta sin materiel för alltför stor risk och
åsamka företaget en ej oväsentlig driftförlust, så lärer dock, å andra sidan,
dylika farhågor icke böra lämnas helt ur räkningen.

— 170 —

Med bortseende från tre år, vilka belastas av särskilt stora utgiftsposter
— år 1898 för insättning av nytt maskineri i fartyget samt åren 1919 och
1920 för verkställd genomgripande reparation av detsamma, föranledd av
åläggande från fartygsinspektionen i samband med sjövärdighetsbesiktning
— visar det sig nämligen, att för de 40 första åren (1883—1922) av
fartygets verksamhet utgifterna överstigit inkomsterna med i medeltal
något över 19,000 kronor årligen. Då å inkomstsidan icke upptagits något
belopp för postföringens ombesörjande, får alltså i verkligheten det belopp,
med vilket utgifterna överstigit inkomsterna, anses såsom verkets
utgifter för postbefordringen; och stämmer alltså detta belopp mycket väl
med den summa, som Kalmarsundsbolaget år 1921 för en tioårsperiod påfordrat
för postföringens utförande under vintertiden.

För åren efter 1922 kan generalpoststyrelsen, på grund av trafikstegringen
och vissa vidtagna åtgärder, uppvisa ett betydligt bättre driftresultat
för postångfartyget, nämligen för

år

1923 ........................

....................... +

2,128: 81

kronor

»

1924 ........................

........................ +

1,204: 76

»

»

1925 ........................

........................ +

6,942: vi

»

»

1926 .......................

........................ +

2,277: 41

»

»

1927 ........................

........................ +

3,764: 36

»

»

1928 ........................

....................... +

14,812: 81

»

Vad angår år 1925 är att märka, att detta år bland kostnaderna för fartyget
avförts en särskilt stor summa, 16,000 kronor, för reparation. För
erhållande av en riktig uppfattning av driftresultatet må fasthållas, att
fartyget under alla år ombesörjt postförbindelsen vintertiden mellan
Öland och fastlandet utan att därför hava tillgodoförts någon som helst
ersättning. Tages hänsyn härtill, måste det ekonomiska resultatet av fartygets
verksamhet under nu ifrågavarande år betecknas såsom synnerligen
gott.

I detta sammanhang må vidare erinras örn, att i omkostnaderna för fartyget
ingå avsevärda belopp för reparation, vilka reparationer, med högst
få och obetydliga undantag, utförts å flottans varv i Stockholm, som gottskrivit
sig en ej oväsentlig vinstprocent. Denna vinstprocent utgör givetvis
icke någon utgift för staten.

Generalpoststyrelsen har vid kalkylerandet av driftresultatet för den
nya ångaren utgått ifrån, att ångfartygets vinterseglation skulle utsträckas
att omfatta jämväl november månad och fartyget sålunda komma
att uppehålla förbindelsen mellan Öland och fastlandet under tiden november—april
eller lika lång tid som fallet var, då det nuvarande fartyget
ursprungligen insattes i trafik.

Nedanstående sammanställning utvisar det ekonomiska resultatet —
sådant generalpoststyrelsen beräknar detsamma — av det nya postångfartygets
verksamhet.

— 171 —

Inkomster.

Passagerare och fraktavgifter ................................................ kronor 87,800: —

Utgifter.

Avsättning till förnyelsefond; 4 % å

350,000 kronor.......................

................. kronor

14,000: —

Årligt underhåll .......................

................. »

8,000: —

Avlöningar ...............................

................. »

22,650: —

övriga omkostnader...................

................. »

39,350: —

> 84,000: —

överskott kronor 3,800: —.

Till grund för beräknande av det nya fartygets årliga inkomster Ilar
lagts medeltalet av det gamla fartygets passagerare- och fraktavgifter
under sista 5-årsperioden (1924—1928). Ett dylikt beräkningssätt måste
under alla förhållanden betecknas såsom synnerligen försiktigt, då ju
trafikinkomsterna på grund av den allmänna utvecklingen av traktens
ekonomiska liv under nämnda 5-årsperiod uppvisat en betydande stegring
år från år samt all anledning finnes till förmodan, att stegringen
kommer att fortgå allt vidare.

Den ökning av inkomsterna, som är att motse i och med seglationsperiodens
utsträckning över november månad, är beräknad nied den kännedom,
generalpoststyrelsen äger rörande trafiken under denna del av året.

Ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund har i till länsstyrelsen ställd framställning
av den 20 september 1929 föreslagit att posttrafiken vintertid fr.
o. m. den 1 december 1930 överlåtes på Kalmarsundsbolaget mot en ersättning
av 13,000 kronor per år. Bolaget förbinder sig vidare att upprätthålla
trafiken med samma antal turer dagligen som hitintills postångaren
»Öland». Vidare förbinder sig bolaget att underställa länsstyrelsen de
såväl persontaxor som godstaxor, som skola gälla för trafiken på Färjestaden
under tiden 1 december—30 april.

Vinner detta förslag generalpoststyrelsens godkännande, har — framhälls
det — bolaget för avsikt att omedelbart låta vid svenskt varv bygga
en ny ångare i överensstämmelse med de ritningar, som redan innan generalpoststyrelsen
gått i författning örn ritningar till den av styrelsen
ifrågasatta nya båten uppgjorts för bolagets räkning av den utav generalpoststyrelsen
anlitade konstruktören; att märka vore att de båda fartygen
tedde sig i allt väsentligt lika. Statsverket skulle genom ett dylikt
arrangemang dels slippa riskerna av en trafik, som årligen måste förorsaka
förluster, och allmänheten vinner enhetlighet i trafiken med de stora
fördelar, som äro påtagliga genom att tre likvärdiga moderna båtar stå
till förfogande. Trafikanterna på södra Öland, som nu disponera »Kalmarsund
VII», erhålla i stället som ordinarie båt »Kalmarsund I», vilket
för dessa trafikanter utgör en betydande förbättring, och slutligen vinnes
större enhetlighet för samtliga de med bolaget samtrafikerande järnvägarna,
för vilka betydelsen av samtrafik med ett enda bolag är påtaglig.

Enligt generalpoststyrelsens utsago har postångaren »Ölands» årliga
underskott t. o. m. 1920 uppgått till cirka 19,000 kronor genomsnittligt,
men erkännes samtidigt att vissa år, då förlusten varit betydligt större,

— 172 —

Revisorernas

uttalande.

denna förlust icke medräknats, ett beräkningssätt, som ur affärsmässig
synpunkt verkar synnerligen egendomligt. Då Kalmarsundsbolaget haft
till förfogande de verkliga underskottssiffrorna, äro vi i tillfälle att även
i detta fall gendriva generalpoststyrelsens uppgifter. Postångaren
»Ölands» totala underskott t. o. m. 1920 utgjorde 1,041,356 kronor 35 öre,
vilket fördelat per år från ångarens tillkomst ger en årlig förlust av
28,107 kronor 42 öre. Därvid bör också anmärkas att under samma tid
inga som helst avskrivningar företagits, eller några hamnumgälder betalats.
För ett par år sedan började avskrivningar verkställas och beräknades
ångarens bokförda värde till något över 125,000 kronor. Saluvärdet
torde uppgå till omkring 25,000 kronor, varför vid ångarens försäljning
ytterligare en betydande förlust måste uppstå. När generalpoststyrelsen
utgått från fullständigt missvisande siffror vid beräknande
av den nuvarande postångarens räntabilitet, har man all anledning att
med misstroende granska de siffror, som legat till grund för beräknande
av inkomster och utgifter för den ångare generalpoststyrelsen i sin underdåniga
skrivelse av den 27 augusti 1929 hemställer örn medel till. Generalpoststyrelsen
beräknar en inkomst per månad av 14,500 kronor, varvid
även november månad, under vilken Kalmarsundsbolaget hitintills
handhaft trafiken, medtagits i genomsnittsberäkningen. Kalmarsundsbolagets
inkomster, vari även äro inkluderade intäkter för samtrafiken,
hava för den sista femårsperioden genomsnittligt uppgått till 11,200
kronor för november månad, varför sålunda generalpoststyrelsens beräkningar
av inkomsten för denna månad äro betydligt för höga. Då generalpoststyrelsen
vid sina utgiftsberäkningar tagit hänsyn till den gångna
tiden, hava följaktligen icke hamnumgälder beräknats. Dessa utgå
fr. o. in. innevarande år även för statens trafikfartyg och belöpa sig till
cirka 1,900 kronor per halvår enbart i Kalmar för ångaren »Öland».
Generalpoststyrelsen beräknar ett årligt överskott av 3,800 kronor, men
örn från detta överskott dragés hamnumgälder med 3,260 kronor utgörande
1,900 kronor för Kalmar och 1,360 kronor för Färjestaden, samt skillnaden
mellan den verkliga inseglingen under november månad och den av generalpoststyrelsen
förmodade eller 3,300 kronor, visa redan förhandskalkylerna
en ren förlust. Därvid är icke hänsyn tagen till att Kalmarsundsbolaget
icke torde utan vidare släppa en trafik, som bolaget under
mångå år, utan någon som helst anmärkning, handhaft. Bolaget är givetvis
även i sin fulla rätt att ytterligare förlänga sin trafik på Färjestaden
i den utsträckning och med tillämpande av de konkurrensfrakter
bolaget anser lämpligt, vilket säkerligen skulle ytterligare betydligt reducera
inkomstposten i den föreliggande beräkningen. Generalpoststyrelsen
har icke räknat någon ränta på det föreslagna nyförvärvet, utan
förordar endast ett årligt överförande till förnyelsefonden av 4 procent,
som sålunda skulle snart nog ernå önskad storlek.

Revisorerna, som vid en företagen inspektionstur med postångaren
Öland tagit densamma i betraktande, vilja vitsorda, att fartyget ej längre
kan anses uppfylla skäliga krav i fråga om trafikduglighet på en så påfrestande
sträcka som farleden mellan Öland och fastlandet vintertid.
Öbefolkningens önskemål om insättning av ett starkare och i övrigt mera
tidsenligt fartyg synes därför hava skäl för sig.

Frågan örn bästa sättet att lösa förevarande viktiga kommunikations -

— 173

spörsmål är emellertid för närvarande beroende av Kungl. Maj:ts prövning
och det lärer kunna förväntas att densamma på grund av sin beskaffenhet
kommer att föreläggas riksdagen för yttrande.

Telegrafverket.

§ 54.

Revisorerna hava besökt telegrafstationen i Mariefred.

Ifrågavarande stationslokal består av en förhyrd lägenhet örn 3 rum
och kök med en sammanlagd golvyta av 77 kvadratmeter. Årshyran är
1,220 kronor. Dessutom förhyres en förrådsbod för 150 kronor om året.

Revisorerna funno ifrågavarande lokaler vara för sitt ändamål alltför
trånga och ej heller i övrigt tillfredsställande. Enligt vad från telegrafstyrelsen
upplysts utgör emellertid stationen i Mariefred en av dessa
mindre telegrafstationer, vilka sannolikt inom en icke alltför avlägsen
framtid komma att indragas.

§ 55.

I samband med den pågående automatiseringen av Stockholms telefonnät
har genomförts en uppdelning av rikstelefonkatalogen för Stockholm
i två upplagor, varav en avsedd för telefonistbetjänade abonnenter
och en för abonnenter med automattelefon. Denna uppdelning av katalogen
har förefunnits alltsedan år 1923, då automatsystemet i begränsad
utsträckning började införas i Stockholm. Genom uppdelningen av katalogen
har viss merkostnad uppkommit för katalogtrycket.

Av de handlingar, som revisorerna i ärendet införskaffat från telegrafstyrelsen,
framgår, att man inom telegrafverket haft under övervägande
uppläggning av en ny gemensam katalog, varigenom ifrågavarande merkostnad
kunnat undvikas samt också vissa andra med automatiseringen
förenade svårigheter kunnat förminskas. Telefondirektören i Stockholm
har vid de årligen förekommande överläggningarna örn katalogtryck hävdat
lämpligheten av tryckning utav en dylik gemensam, för såväl automat-
som icke-automattelefoner anpassad katalog.

Enligt det sålunda föreslagna systemet skulle stationsbeteckningen bibehållas
även för de automatiska telefonerna, vilkas fingerskivor jämsides
med siffrorna skulle förses även med bokstäver, angivande stationsbeteckningarna
(V /= Vasa/ vid siffran 3, S /= Söder/ vid siffran 4, en
punkt eller en stjärna vid siffran 0 o. s. v.). I anslutning härtill skulle
jämväl i hela katalogupplagan kunna bibehållas stationsbeteckningarna,
så att exempelvis ett nummer Söder 749, vilket i automatkatalogen för
närvarande betecknar 400749, i stället skulle erhållit den gemensamma
beteckningen S..749. Vid påringning från automatapparat skulle här -

Telegrafstationen
i
Mariefred.

ltevisorernas

uttalande.

Kikstelefonkatalogen
för
Stockholm.

— 174 —

vid först slås stationsbokstaven på nummerskivan, därefter eventuellt
förekommande fyllnadstecken samt slutligen siffrorna i numret.

Vad åren 1930—1932 beträffar kan, enligt de handlingar i ärendet, som
införskaffats från telegrafstyrelsen, merkostnaderna för tryckning av
två kataloger i jämförelse med tryckning av allenast en katalog skattas
sålunda:

Merutgift för dubbelsättning m. m.:

1930 ............................................................................................ kronor 115,000: —

1931 ............................................................................................ » 20,000: —

1932 ............................................................................................ » 20,000: —

Erforderligt antal dubbelexemplar av katalogen för

abonnenter, som flytta, eller som eljest i samband
med automatiseringen måste tilldelas två kataloger:

1930—1932 ............................................................. » 105,000: —

Summa kronor 160,000: —

Från ifrågavarande belopp, 160,000 kronor, bör dock dragas kostnaderna
för utbyte av automattelefonernas fingerskivor på de redan uppsatta
automattelefonerna, vilken kostnad beräknats till 16,000 kronor.
Hade emellertid telegrafverket redan tidigare — i samband med beslut örn
enhetlig katalog med bibehållna bokstavsnummer — genomfört bokstavsbeteckning
jämsides med sifferbeteckning på dessa skivor, hade ifrågavarande
kostnad kunnat reduceras eller helt bortfallit.

Telefondirektören i Stockholm har vid upprepade tillfällen framhållit
de olägenheter det hittillsvarande systemet med dubbla kataloger och
dubbla nummer medför. Vid överläggningarna i maj 1929 rörande 1930
års katalog betonades sålunda från hans sida nödvändigheten av att snarast
övergå till ett enhetligt system av den innebörd ovan angivits. Med
den ökade utbredningen av automattelefoner gjorde sig olägenheten av
dubbla telefonnummer alltmer gällande; det förekomme exempelvis ofta,
att en automatabonnent, som på fingerskivan slagit samt också erhållit
rätt nummer, tror sig komma fel, då han från den uppringda abonnenten
får till svar det gamla numret, som han ej kände igen. Att de redan invanda
numren finge bibehållas vore av stor betydelse för landstrafiken
med huvudstaden. Dessa nummer vore också betydligt lättare att behålla
i minnet än ett 6-siffrigt nummer. I utlandet hade man ingenstädes vågat
sig på så långa tal som 6-siffriga. Alla större amerikanska nät liksom
näten i Paris och London ha 3 bokstäver och 4 siffror. Vid den genomförda
automatiseringen av Berlins telefonnät hade 6-siffriga nummer
undvikits och i stället en kombination av bokstäver och nummer använts.

1 Att skillnaden för 1930 endast uppgår till 15,000 kronor beror på en för detta år beräknad
ökad tryckerikostnad för en ny gemensam katalog (engångskostnad för anskaffning
av viss ny tryckeristil).

— 175 —

Det vore alltså endast här i Sverige som abonnenterna skulle finna det
lättare eller lika lätt med 6 siffror som med 5 siffror och stationsnamn,
trots att man i Stockholm har den oskattbara fördelen, att stationsbokstaven
icke endast utgör första bokstaven av ett fåtal stationsnamn utan
också att stationsnamnet i de flesta fall är detsamma som namnet på den
stadsdel, där abonnenten bor och således ger ett alldeles särskilt gott stöd
för minnet.

Vid sammanträde den 15 maj 1929 beslöt emellertid telegrafstyrelsen —
med förkastande av såväl telefondirektörens ifrågavarande förslag som
ock vissa av förrådsbyrån alternativt framlagda förslag örn gemensam
katalog — att två kataloger skulle utgivas intill dess södra Vasa-stationen
automatiserats, varefter möjligheterna att använda de 6-siffriga numren
även vid de telefonistbetjänade apparaterna skulle vidare undersökas.

I en den 12 november 1929 till revisorerna avlåten skrivelse har telegrafstyrelsen
anfört bland annat följande:

Då det gällde att tillhandahålla de nya automatabonnenterna telefonkataloger,
kunde man ha valt den enkla och billiga utvägen att utdela den
vanliga manuella katalogen jämte en översättningstabell för telefonnumren
till automatisk telefon — en dylik finnes insatt i nuvarande automatkatalog
till allmänhetens ledning — men styrelsen bestämde sig med
abonnenternas bekvämlighet för ögonen för att påtaga sig kostnaden för
en särskild katalog för automatabonnenterna, uppsatt direkt med de 6-siffriga numren, vilket måste bidraga till att för dessa göra övergången
till automattelefon så mjuk och friktionsfri som möjligt, en fördel som
ansågs mer än väl motivera den extra kostnaden för katalogframställningen.
Alltsedan årgång 1923 har alltså telefonkatalogen i Stockholm
utkommit i 2 olika utföringsformer, den manuella och den automatiska,
en anordning med vilken abonnentstocken visat sig belåten och som torde
hava kraftigt bidragit till att övergången till automatisk drift försiggått
så pass friktionsfritt som den verkligen gjort.

Hur länge utgivning av två olika typer av Stockholmskatalogen skall
anses erforderlig är en sak, som styrelsen ännu icke tagit slutgiltig ställning
till. Genom automatiseringen av ytterligare stationer — Kungsholmen
blev färdig för 15,000 abonnenter 11 juni 1928, Centralen för 20,000
abonnenter den 7 mars 1929 och Söder beräknas bli färdig för 30,000 abonnenter
den 1 juli 1931 — inträder så småningom den situationen, att antalet
automatabonnenter kommer upp i paritet med och överstiger antalet manuella,
och har styrelsen tänkt sig möjligheten av att på tidpunkt, som
kan anses lämplig, allmänheten skulle kunna nöja sig med endast en katalog,
i så fall den automatiska, vilken anordning ock förutsattes och räknades
med vid automatsystemets planering.

Vidare får det ingalunda tagas för en given sak, att det hittills tillämpade
systemet med dubbelutdelning vid automatisering av en station mitt
under katalogåret, så att exempelvis en manuell abonnent vid årsskiftet
först tilldelas en manuell katalog för att därefter den 1 juli, då han överflyttas
till automatnätet få en automatkatalog, skall behöva tillämpas
även i fortsättningen, som av telefondirektören i hans skrivelse förutsiittes
(25,000 1931 och 23,000 1932). Styrelsen tänker sig möjligheten av
att en sådan abonnent skulle kunna reda sig med den manuella katalog,

Revisorernas

uttalande.

— 176 —

han erhållit vid årsskiftet, kompletterad med en översättningstabell under
det halvår, som återstår, tills dess den nya katalogupplagan hinner
komma ut. Detta är ävenledes en sak, som styrelsen ännu icke tagit definitiv
ställning till.

Under senare åren hava inom telegrafverket åtgärder vidtagits för att
nedbringa de årligen återkommande kostnaderna för tryckning av telefonkataloger.

Det vill synas revisorerna som i samband med detta arbete också bort
beaktas det av telefondirektören i Stockholm framförda förslaget örn en
enhetlig uppställning av Stockholmskatalogen. Ensamt för åren 1930—
1932 skulle nämnda kostnadsbesparing, såvitt verkställda beräkningar utvisa,
kunna skattas till inemot 150,000 kronor. Ifrågasättas må, örn ej
den sålunda förordade lösningen inneburit vissa fördelar i jämförelse med
den nu genomförda anordningen med dubbla kataloger samt också dubbla
nummer för varje abonnent.

Med hänsyn till denna frågas ekonomiska betydelse hava revisorerna
ansett sig böra fästa riksdagens uppmärksamhet å vad i saken förekommit.

Bränslekommissionen i likvidation.

§ 56.

Av de räkenskaper, vilka av domänstyrelsen avgivits rörande bränslekommissionens
i likvidation verksamhet under budgetåret 1928—1929,
framgår, dels att kommissionens tillgångar den 30 juni 1929 bokförts till
793,592 kronor 56 öre, dels ock att inkomsterna och utgifterna för kommissionen
under sagda budgetår belöpt sig till 4,671 kronor 67 öre, respektive
65,853 kronor 25 öre. Tillgångarna utgjorde, förutom kontant behållning
och innestående i bank 136,191 kronor 57 öre, utestående fordringar 61,476
kronor 16 öre samt värde, som åsatts av kommissionen till byggnadsstyrelsen,
arméförvaltningen och domänstyrelsen överlämnade inventarier
m. m., 595,924 kronor 83 öre. Av utgifterna hade 27,419 kronor 33 öre utbetalts
till avlöningar och arvoden åt personalen å den avdelning inom
domänstyrelsen, som omhänderhar bränslekommissionens avveckling, och
38,433 kronor 92 öre använts till bestridande av övriga utgifter för berörde
avveckling. Utgiftssumman för omförmälda avlöningar och arvoden
fördelar sig på följande poster:

— 177 —

Jägmästaren G. J. Sandberg...............

Extra jägmästaren G. Säfwenberg ...
Extra kontorsbiträdet Märta Forslin

Tillfälliga biträdet T. Elgström .......

Extra skrivbiträdet Alva Blom...........

Kandidaten S. Sandberg.......................

Tillfälliga biträdet Helene Robért ...
» » Lisa Wikström

kronor 18,120: —
» 4,935: 9 8

» 1,948: 6 8

» 1,400: —

» 60: 6 7

» 624: —

» 230: —

» 100: —.

Av förestående avlöningar och arvoden har avlöningen till jägmästaren
Sandberg utgått enligt beslut av Kungl. Maj:t den 5 februari 1926,
genom vilket beslut medgivits, att till Sandberg finge under den tid, räknat
från och med den 1 december 1925, han innehade uppdrag att inom domänstyrelsen
bereda och föredraga ärenden rörande bränslekommissionens
avveckling, utbetalas ett arvode av 600 kronor för månad jämte vad han
visade sig hava avstått av sina löneförmåner såsom jägmästare i Gästriklands
revir.

Då, såsom av det anförda framgår, största delen av kommissionens
vid utgången av budgetåret 1928/1929 bokförda tillgångar utgöres av värdet
å till vissa statens verk överlämnade inventarier m. m., måste den medelsförvaltning,
som handhaves av ifrågavarande avdelning inom domänstyrelsen,
betecknas såsom relativt ringa till sin omfattning. Även örn
omfånget av den avvecklingsverksamhet, varom här är fråga, givetvis
icke kan bedömas uteslutande med hänsyn till medelsförvaltningens storlek,
synes dock förenämnda kostnader för avlöningar och arvoden alltför
höga, i all synnerhet som i dem icke ingå vare sig arvoden till rättegångsombud
eller traktamentsersättningar under resor och förrättningar i kommissionens
ärenden. Under erinran att avvecklingen av statens industrioch
folkhushållningskommissioners affärer handhaves av statskontoret
utan särskild kostnad för avlönande av den med sagda avveckling sysselsatta
personalen i nämnda ämbetsverk, vilja revisorerna framhålla önskvärdheten
av att en undersökning företages i syfte att utröna, örn och i
vad mån en minskning av ifrågavarande avlöningsutgifter kan åvägabringas.

Revisorerna anse sig böra i detta sammanhang föreslå, att åtgärder
vidtagas för avförande ur räkenskaperna för bränslekommissionen i likvidation
av ovannämnda såsom tillgång sedan ett flertal år tillbaka balanserade
värde å de till vissa ämbetsverk överlämnade inventarierna m. m.
Enligt revisorernas mening bör vidare sagda värde — frånsett de inventarier,
vilka överlämnats till domänstyrelsen och vilka med hänsyn till domänverkets
ställning såsom affärsdrivande verk torde böra kontant likvideras
— lämpligen göras till föremål för avskrivning.

Revisorernas

uttalande.

12 — 291082. hev.-berättelse ang. statsverket för dr 1029. I.

178 —

Särskilt uttalande beträffande de affärsdrivande verken m. m.

§ 57.

Å sid. 195 och följande i del I av sin år 1928 avgivna berättelse framlade
revisorerna en översikt av bland annat de anslag av lånemedel, som av
riksdagen beviljats för olika ändamål, samt de beslutade anläggningar,
företag och anordningar för statens affärsdrivande verk, för vilka medel
återstode att anvisa; och meddelade revisorerna en på grund av berörda
översikt verkställd beräkning av beloppet av de medel, som skulle behöva
upplånas under de närmaste åren.

Till fullföljande av nämnda redogörelse anse sig revisorerna böra även
i denna revisionsberättelse meddela vissa uppgifter i ifrågavarande hänseenden.

Till en början få revisorerna lämna nedanstående i tabellform uppställda
»Översikt av för åren 1855—30 juni 1930 anvisade lånemedel».

I tabellen äro ej upptagna de tillfälliga lånemedel å respektive 27,000,000
kronor till täckning av neutralitetskostnader och 135,648,300 kronor till
täckning av brist i 1918 års riksstat, som voro uppförda bland inkomsterna
i respektive 1917 och 1918 års riksstater, liksom ej heller de anslag av tillfälliga
lånemedel, vilka anvisats såsom rörelsekapital för kristidskommissionerna.

Samtliga i tabellen upptagna anslag till verkliga utgifter hava anvisats
till utgående av tillfälliga lånemedel. Så är ock fallet med samtliga
till och med budgetåret 1928/1929 under rubriken förlag till statsverket
anvisade anslag med undantag av ett belopp av 70,000 kronor, anslagen
till rörelsekapital och varukredit, ävensom vissa belopp av låneunderstöden
och av anslagen till utlåningsfonderna samt statens affärsverksamhet.

Anslagen av tillfälliga lånemedel, anvisade till och med riksstaten för
budgetåret 1928 1929, uppgå sammanlagt till ett belopp av 194,821,632 kronor,
därav för verkliga utgifter 43,688,581 kronor och för utgifter till kapitalökning
151,133,051 kronor, vilka belopp böra ökas med de summor, varmed
vissa förslagsanslag, anvisade att utgå av tillfälliga lånemedel,
överskridits. I detta sammanhang må erinras, att 1929 års riksdag beslutat
en sådan omläggning av redovisningen av rubriken lånemedel i riksstaten,
varigenom beteckningen tillfälliga lånemedel icke vidare skall
komma till användning. I anslutning härtill äro i riksstaten för budgetåret
1929/1930 icke upptagna några anslag att täckas av tillfälliga lånemedel,
utan samtliga anslag å lånebudgeten angivas skola täckas av lå -

— 179 —

nemedel. Det sammanlagda beloppet av den 30 juni 1929 utestående tillfälliga
lånemedel uppgick till 61,912,257 kronor 26 öre, varav 36,883,322
kronor 98 öre hänförde sig till utgifter för kapitalökning och 25,028,934
kronor 28 öre till verkliga utgifter. Sistnämnda belopp har i enlighet med
beslut av 1929 års riksdag den 1 juli 1929 överförts till fonden för förlag
till statsverket, varvid fondens kapitaltillgångar i riksgäldskontorets räkenskaper
uppskrivits med beloppet i fråga.

— 180 —

Översikt av för åren 1855—

1

Till

u t g i f i

er för

Statens affärsverksamhet

Anvisat
för år

Post-

verket

Telegraf-

verket

Statens

järnvägar

Statens

vattenfalls-

verk

Statens

repro-

duk-

tions-

anstalt

Summa sta-tens affärs-verksamhet

Statens

aktier

Statens

utlånings-

fonder

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

| 1855—1911

45,064,400

402,033,243

49,232,248

496,329,891 5,000,000

143,432,511

1912

—

4,000,000

15,684,900

13,950,000

—

33,634,900

—

10,155,000

1913

—

4,000,000

15,437,300

13,705,000

—

33,142,300

—

11,663,000

1914

—

4,600,000

17,084,000

9,123,000

—

30,807,000

—

11,507,000

1915

—

4,975,000

20,278,600

7,410,000

—

32,663,600

—

9,775,000

1916

—

5,800,000

19,000,000

7,175,000

—

31,975,000

—

1,500,000

1917

1,493,400

7,250,000

37,624,400

10,386,500

—

56,754,300

—

11,910,000

1918

2,515,000

30,021,700

111,216,700

23,745,000

—

167,498,400

1,010,000

17,850,000

1919

1,173,600

28,442,300

111,442,400

24,449,260

—

165,507,560

—

21,780,000

1920

3,714,600

33,127,600

1 83,543,100

40,323,050

—

160,708,350

—

18,840,000

1921

5,925,500

35,598,900

2101,134,100

45,742,300

—

188,400,800

1,250,000

22,580,000

1922

1,289,900

20,885,000

8 32,782,000

21,437,530

—

76,394,430

750,000

19,420,000

Vi—8% 1923

400,000

15,000,000

5,043,100

3,750,000

—

24,193,100

—

11,250,000

1923—1924

800,000

16,200,000

414,212,500

9,889,000

—

41,101,500

15,000,000

31,390,000

1924—1925

971,000

7,000,000

5,524,900

4,150,000

—

17,645,900

4,000,000

15,550,000

1925—1926

700,000

600,000

12,946,000

7,450,000

—

21,696,000

—

17,200,000

1926-1927

847,000

11,459,700

6,900,000

4,170,000

—

23,376,700

—

12,590,000

1927—1928

1,133,975

9,347,000

6,805,000

2,100,000

41,000

19,426,975

—

8,625,000

1928—1929

2,484,000

8,431,000

7,575,000

4,370,350

—

22,860,350

4,904,400

11,855,000

1929—1930

3,264,000

7,516,800

4,165,000

5,400,000

—

20,345,800

—

9,162,500

Summa

26,711,975

299,319,40011,030,432,243

307,958,238

41,000

1,664,462,856

31,914,400

418,035,011

1 Häri ingar gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfalls 2

Häri ingar gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverket
samt statens järnvägar och vattenfallsverk för bekämpande av arbetslösheten å 9,000,000 kronor.

3 Häri ingår gemensamt anslag för telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk för

4 Häri ingår gemensamt anslag för postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfalls 6

Härav återbetalningar kr. 3,203,213: —, i anspråk tagna reservationer kr. 10,786,648: — och ny

6 Härav återbetalningar kr. 2,934,670: —, i anspråk tagna reservationer kr. 232,948: — och ny upp 7

Härav återbetalningar kr. 2,091,586:—, i anspråk tagna reservationer kr. 5,630,253:— och övriga

Anni. 1. Av de i denna tabell upptagna anslagen komma följande belopp ej att disponeras: TelegrafStatens
aktier 125,000 kronor, Statens utlåningsfonder 5,000,000 kronor, Kostnader för tobaksmonopolet
43,956,167 kronor.

Anni. 2. Å riksstaterna för budgetaren 1924/1927 hava för telegrafverket och statens vattenfallsverk
visats på tidigare riksstater men ej tagits i anspråk för sitt ursprungliga ändamål.

181 —

80/« 1930 anvisade lånemedel.

It a p i t a

1 ö k n i n

g

Kostnader

för

tobaks-

monopolet

Spannmåls-

lagerhus

och

fryshus

Förlag
till stats-verket

Låne-

under-

stöd

Rörelse-

kapital

Varn-

kredit

Summa
utgifter för
kapital-ökning

Till

verkliga

utgifter

Summa

anvisade

lånemedel

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

'' kr.

kr.

kr.

kr.

_

644,762,402

644,762,402

—

—

—

—

—

—

43,789,900

—

43,789,900

—

—

—

—

—

—

44,805,300

—

44,805,300

—

—

—

—

—

—

42,314,000

—

42,314,000

100,000

—

—

—

—

—

42,538,600

—

42,538,600

20,200,000

—

—

—

—

—

53,675,000

—

53,675,000

8,650,000

—

—

—

—

—

77,314,300

—

77,314,300

—

10,500,000

20,502,949

8,350,000

—

—

220,711,349

28,280,612

248,991,961

—

—

—

65,000

—

—

187,352,560

7,132,000

194,484,560

—

1,300,000

—

—

—

—

180,848,350

5,013,669

185,862,019

—

—

—

5,909,780

50,000

10,000,000

228,190,580

1,255,300

229,445,880

—

—

—

3,020,000

—

—

99,584,430

7,000

99,591,430

—-

—

—

—

—

—

35,443,100

—

35,443,100

—

—

—

6,710,000

—

—

94,201,500

—

94,201,500

—

—

—

2,000,000

—

—

39,195,900

2,000,000

41,195,900

—

—

—

11,710,000

—

—

50,606,000

—

50,606,000

—

—

—

12,366,455

—

—

48,333,155

—

48,333,155

—

—

—

2,282,180

—

—

30,334,155

—

6 30,334,155

—

—

8,888,842

845,000

—

—

49,353,592

—

8 49,353,592

—

—

200,000

4,700,000

—

—

34,408,300

—

1 34,408,300

28,950,000

11,800,000

29,591,791

52,958,415

50,000

10,000,000

2,247,762,473

43,688,581

2,291,451,054

verk för uppförande av bostadshus å 7,500,000 kronor.

verk för uppförande av bostadshus å 10,000,000 kronor samt gemensamt anslag till arbeten vid telegraf -

bekämpande av arbetslösheten å 5,000,000 kronor,
verk å 2,000,000 kronor för uppförande av bostadshus,
upplåning kr. 16,344,294: —.
låning kr. 46,185,974: —.
lånemedel kr. 26,686,461: —.

verket 15,000,000 kronor, Statens järnvägar 15,001,885 kronor, Statens vattenfallsverk 30,000 kronor,
303,239 kronor, Låneunderstöd 4,496,000 kronor och Verkliga utgifter 4,000,043 kronor. Summa

anvisats respektive 21,805,300 kronor och 1,500,000 kronor att täckas av fasta lånemedel, som an -

— 182 —

På grundval av från statens alfärsd rivande verk införskaffade uppgifter
har upprättats följande tablå över av riksdagen beslutade anläggningar,
företag och anordningar för nämnda affärsverk, för vilka de erforderliga
anslagen icke före den 1 oktober 1929 i sin helhet beviljats av riksdagen,
anvisats av Kungl. Majit eller disponerats av vederbörande verk. 1 2 * 4

B

e v i 1 j a t

Beräknad

kostnad.

Beviljat av
♦ riksdagen

Därav
anvisat av

Därav dispo-nerat genom
beslut av

Återstår
att bevilja

80/e 1930

Kungl. Majit

vederbörande

verk

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

2

3

4

5

M UOll/CI /tCl•

Posthus i Sandviken ..................

108,975

108,975

108,975

103,441: 74

Inköp av en tomt i kvarteret Banken

i Kramfors samt uppförande där-städes av en posthusbyggnad.........

106,000

106,000

106,000

50,000: —

_

Inköp av fastigheter .....................

—

1140,000

17,400

17,400: —

—

Telegrafverket.

Stationsbyggnad i Malmö ...............

Telefonstationsbyggnad i Göteborg

980,000

980,000

—

—

—

(Vasastationen) ...........................

285,000

150,000

150,000

__

135,000

Stationsbyggnad i Varberg...............

295,000

50,000

50,000

_

245,000

Stationsbyggnad i Skövde ..............

Tillbyggnad av förrådsbyggnaden i

276,000

150,000

150,000

—

126,000

Älvsjö ......................................

Fortsatt utveckling av statens telefon-

100,000

100,000

100,000

—

—

och telegrafväsende.....................

—

2o.» 13,500,000

13,500,000

1,000,000: —

—

Statens järnvägar.

Säger

506,000

Omläggning av västra stambanans in-

gångslinje över Hammarbyleden
samt förbättrade anordningar vid
Stockholms centralstation m. m. ...

414,500,000

13,500,000

13,500,000

13,290,000: —

1,000,000

1 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1929 kvarstod olyftat.

2 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successive fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1929 kvarstod olyftat.

8 Därutöver hava anvisats dels kr. 2,236,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922
samt å riksstaten för budgetåret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å
tillhopa kr. 16,000,000, dels kr. 614,000 av nedanstående anslag till bostadshus för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk, dels ock kr. 1,000,000
av det å 1922 års tilläggsstat under femte huvudtiteln uppförda anslaget till bekämpande
av arbetslösheten å kr. 85,000,000.

4 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 12,250,000.

183 —

1

2

3

4

6

2,275,000

2,275,000

2,275,000

920,000

—

15,670,000

5,670,000

5,670,000

5,470,000

—

—

2 150,000

150,000

-

—

3 915,000

915,000

915,000

825,000

—

_

2 100,000

100,000

—

—

—

2 600,000

600,000

—

—

2 150,000

150,000

—

—

_

2 100,000

100,000

—

—

2 900,000

900,000

—

—

!

2 1,772,500

1,772,500

—

—

4 19,875,000

6 17,375,000

17,375,000

16,475,000

61,500,000

7 7,150,000

7,150,000

7,150,000

6,570,000

—

65,450,000

8o.938,050,000

38,050,000

35,985,000

8 27,100,000

600,000

300,000

300,000

—

8 300,000

_

10 561,600

561,600

—

—

Säger

29,900,000

Ordnande av bangårdslörhållandena
i Göteborg.......................

Huvudrangerbangård vid Hallsberg
m. .......................... ......

Gångbroar och gångtunnlar ......

Ny malmvagnsverkstad vid Notviken

Anordningar för lörbättrad driftsekonomi
vid vissa lokomotivstationer

Skenfria vägkorsningar m. m. ...

samt kabelarbeten .................

Elektriska belysningsanläggningar
Växel- och s i gnal säkerhet sanlägg n i n.

Dispositionsanslag för oförutsedda (
mindre arbeten................. .....

Statsbanan Hällnäs—Stensele .....

Statsbanan Jörn—Gubblijaure .....

Gällivare.............................

Automobillinje Övertorneå—Pajala...
Markförvärv .......................... 1 2 3 4 * 6 7 8 * 10

1 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 6,550,000.

2 Enär ifrågavarande anslag är avsett för ett flertal anläggningar, vilka successive fullbordas,
har detsamma i denna tablå upptagits med allenast det belopp, som den 1 oktober
1929 kvarstod olyftat.

3 Kostnaden tidigare beräknad till kr. 825,000.

4 » » » » » 18,875,000.

6 Därutöver hava anvisats kr. 1,000,000 av de å tilläggsstat för åren 1921 och 1922 samt å
riksstaten för budgetåret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets samt statens
järnvägars och vattenfalls räkning för bekämpande av arbetslösheten a tillhopa kr. 16,000,000.

6 Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

7 Utgör beräknade kostnaden för bandelen Jörn Arvidsjaur. Kostnaden för banan i
dess helhet har tidigare beräknats till kr. 8,180,000 (enligt före kristiden gällande priser).

8 Därutöver hava anvisats kr. 200,000 av de a tilläggsstat för aren 1921 och 1922 samt
å riksstaten för budgetåret 1923/1924 uppförda anslagen till arbeten för telegrafverkets
samt statens järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten å
tillhopa kr. 16,000,000, ävensom kr. 150,000 av de å 1921 års tilläggsstat under femte
huvudtiteln uppförda anslagen till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd a
tillhopa kr. 34,500,000. Av berörda belopp å kr. 150,000 hava emellertid enligt senare
meddelad föreskrift kr- 3,200 använts till automobilvägbyggnad i Bohuslän och kr. 46,800 till
täckande av merkostnad genom beställning hos svenskt industriföretag av järnöverbyggnaden
till stora bågspannet för bron över Hammarbyleden vid Årsta holmar.

8 Därav kr. 1,200,000 av överskott å anslag till andra statsbanebyggnader.

10 Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1929 kvarstod olyftat.

— 184 —

1

2

3

4

5

Statens vattenfallsverk.
Veckoreglering av Göta älv ..........

5,000,000

3,200,000: -

3,200,000: —

800,000

1,800,000

Veckoreglering av Motala ström mel-lan Vättern och Boren ...............

1,400,000

700,000: —

700,000: —

700,000

700,000

Dalälvens reglering .......................

1 1,519,490

1,519,490: —

1,519,490: —

1,499,140

Angkraftstation i Västerås...............

9,515,000

9,515,000: —

9,515,000: —

8,915,000

_

Utvidgningsarbeten vid Porjus kraft-station .................................

1,000,000

8 250,000: —

250,000: —

750,000

Kraftstationen vid Sillre................

2,250,000

300,000; —

300,000: —

100,000

1,950,000

Kraftledning från Gällivare för elektri-fiering av vissa delar av Norrbot-tens län .........................

315,000

100,000; -

100,000: —

8 215,000

Inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av nyanläggningar

—

4 914,497: 23

_

-

Gemensamt anslag för postverket, tele-grafverket samt statens järnvägar och
vattenfallsverk.

Bostadshus för tjänstemän vid post-verket, telegrafverket samt statens
järnvägar och vattenfallsverk.........

17,500,000

17,500,000: —

617,131,391: 60

Säger

5,415,000

Statens domäner.

Jägmästarebostäder i vissa revir......

2,223,384

VI,747,846: 7 8

1,711,216: 78

1,654,268

Summa!

35,821,000

1 Statens andel i kostnaden.

Av anslaget till bostadshus lör tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt statens
järnvägar och vattenfallsverk.

s Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Med hänsyn till anslagets ändamål har detsamma upptagits med allenast det belopp,
som den 1 oktober 1929 kvarstod olyftat.

Därutöver anvisade kr. 118,608: 60 hava såsom obehövliga för anslagsändamålet tagits i
anspråk för finansiering av riksstaten för budgetåret 1929/1930-6 Att täckas av andra statsinkomster än lånemedel.

Därutöver beviljade kr. 475,o37: 2 2 hava såsom obehövliga för anslagsändamålet tagits
i anspråk för statsregleringen med 400,000 kr. för budgetåret 1927/1928 och med 75,537: 2 2
kr. för budgetåret 1929/1930.

Enligt förestående tablå skulle för fullföljandet av de å densamma upptagna
anläggningar, företag och anordningar i överensstämmelse med
före den 1 oktober 1929 uppgjorda planer och kostnadsberäkningar erfordras,
att riksdagen beviljade ytterligare anslag till ett sammanlagt belopp
av 35,821,000 kronor. Härav äro emellertid de för statsbanan Hällnäs—
Stensele, inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare, automobillinje
Övertorneå Pajala och kraftledning från Gällivare för elektrifiering av
vissa delar av Norrbottens län beräknade beloppen, tillhopa 29,115,000

— 185 —

kronor, avsedda att täckas av andra statsinkomster än lånemedel. Under
förutsättning av oförändrat medelsanskaffningssätt skulle alltså för ifrågavarande
anläggningar m. m. återstå att upplåna 6,706,000 kronor.

Av de anslag av lånemedel för utgifter till kapitalökning, som riksdagen
anvisat för tiden till och med den 30 juni 1929, återstodo den 1 innevarande
december att utbetala 54,132,107 kronor 23 öre. Då härtill lägges
det belopp av 6,706,000 kronor, som enligt vad ovan meddelats återstår
att anvisa för beslutade företag, anläggningar och anordningar, därest
dessa komma att enligt hittills uppgjorda kostnadsberäkningar fullbordas
och medlen därför anskaffas genom upplåning, kommer man till ett
belopp av 60,838,107 kronor 23 öre, som inom de närmaste åren skulle behöva
utbetalas av upplånade medel.

Angående statens motorfordon.

§ 58.

Revisorerna hava funnit anledning undersöka i vilken omfattning staten
tillhöriga motorfordon förekomma inom olika grenar av förvaltningen
samt vilka normer, som tillämpas för fordonens användning, med
beaktande särskilt, i vad mån de må begagnas även för privat bruk. I
sådant avseende hava uppgifter införskaffats från armén, marinen, flygvapnet,
tullverket, post- och telegrafverken, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk samt domänverket.

Beträffande antalet motorfordon, som sålunda för närvarande finnas
inom olika förvaltningsgrenar, hänvisas till följande tabell.

Personbilar

Lastbilar

Motorcyklar

Armén:

Artilleridepartementet.......................................

11

''48

23

Fortifikationsdepartementet ..............................

7

318

7

Intendentsdepartementet................................ ...

23

124

3142

Flygvapnet ........................................................

25

19

19

Tullverket .......................................................

12

—

7

Postverket ........................................................

8 __

61

65

Telegrafverket......................................................

41

*221

150

Statens järnvägar ................................................

*6

23

—

Statens vattenfallsverk..........................................

29

6 42

28

Domänstyrelsen...................................................

1

6

-

1 Dessutom 41 traktorer samt vissa stridsvagnar och pansarbilar.

3 Dessutom vissa bilar för speciella försvarsändamål.

8 Postverket disponerar 64 bildiligenser, avsedda för post- oell personbefordran.
1 Varav 146 s. k. paketbilar.

6 Dessutom 9 vagnar avsedda för billinjerna i bohuslän.

8 Varav 30 s. k. paketbilar.

— 186

Vad först armén beträffar äro de av artilleridepartementet inköpta motorfordonen
tilldelade olika artilleriregementen. Av de 11 personbilarna
finnas sålunda 5 vid skilda artilleriförband; 2 disponeras av Stockholms
tygstation, varjämte ammunitionsfabrikerna i Stockholm och Karlsborg,
Carl Gustafs stads gevärsfaktori, Eskilstuna, samt Åkers krutbruk var
och en äro tilldelade en dylik bil. Av fortifikationsdepartementets 7 personbilar
stå 4 till fälttelegraf kårens förfogande; återstående 3 disponeras
av fortifikationsbefälhavarna i Boden och Visby samt fortifikationsofficeren
vid östra arméfördelningen. Intendentsdepartementets 23 personbilar
äro fördelade på arméfördelningsstaberna, som var och en äro
tilldelade en dylik bil, trängens hilkompanier ävensom vissa ingenjörtruppförband,
varjämte generalstaben och generalfältläkaren vardera förfoga
över en personbil. Det stora flertalet av arméns lastbilar tillhöra
trängkårerna. Vid det stora flertalet truppförband förekomma dessutom
motorcyklar till skiftande antal.

Marinens 5 personbilar äro stationerade en i Stockholm (till förfogande
av marinförvaltningen, chefen för marinstaben, högste befälhavaren över
kustflottan och stationsbefälhavaren vid flottans station), två i Karlskrona
(varav en disponeras av befälhavande amiralen och en av varvschefen),
en vid Vaxholms kustartilleriregemente samt en i Göteborg
(vid Älvsborgs fästning).

Av flygvapnets 25 personbilar äro 3 placerade hos flygstyrelsen, 1 vid
första flygkåren (Västerås) 4 vid andra flygkåren (Hägersnäs) 5 vid tredje
flygkåren (Malmen) och 4 vid fjärde flygkåren (Frösön) samt de övriga
fördelade å flygskolan vid Ljungbyhed och de båda flygverkstäderna å
Malmen och i Västerås.

Postverkets bilpark utgöres helt av postdiligenser samt lastautomobiler
och motorcyklar. Någon personautomobil äges för närvarande icke av
postverket.

Det övervägande antalet av telegrafverkets 41 personbilar disponeras
av distriktsförvaltningarna; de äro tilldelade linjebefälet från linjedirektör
till linjemästare och användas av dessa befattningshavare för resor i
tjänsten huvudsakligast för övervakning av pågående och planering av
nya arbeten. Paketbilarna användas dels av reparatörer vid avhjälpande
av fel ute på linjerna samt vid nyanläggningar, dels av förråden för
mindre materialtransporter m. m. Lastbilarna användas för materialtransporter
vid förråden och för arbetslagens räkning.

De av verket inköpta 150 motorcyklarna med paketsidvagn användas
dels av reparatörer, dels av det lägre linjebefälet; flertalet av dessa fordon
komma av hänsyn till personalens hälsa att, vart efter de på grund av
förslitning måste utbytas mot nya, ersättas med paketbilar.

Av statens järnvägars 6 personautomobiler äro två stationerade i Stockholm
för inspektionsresor för Stockholms bangårdsombyggnader och järnvägsstyrelsen,
två i Göteborg (varav en hos arbetschefen för hangårdsom -

— 187

byggnaden samt en vid huvudverkstaden) och två vid banbyggnaderna i
Norrland. Lastbilarna disponeras i allmänhet av förråden.

Vad statens vatten?allsverk beträffar ha sedan gammalt vissa personbilar
varit stationerade vid de olika kraftverkens huvudkontor för att
möjliggöra kommunikation med kraftverkens abonnenter vid förhandlingar
och för att underlätta övervakningen av byggnadsarbeten, transporter
av personal och materiel vid driftstörningar. På senare åren hava
också sekundärstationerna börjat utrustas med motorfordon, något som
uppgives hava visat sig rationellt och möjliggöra personalminskningar.

Då enligt vad erfarenheten ådagalagt personalen far illa vid resor med
motorcykel samt dessutom kostnaderna för körning med mindre bilar av
viss typ förefalla bliva ungefärligen lika som med motorcykel jämte sidvagn,
har man upphört med anskaffning av motorcyklar. En mycket
stor del av bilarna äro s. k. paketbilar, användbara ej endast för persontrafik
utan även för transport av mindre laster. — Särskilda chaufförer
finnas numera endast vid vattenfallsstyrelsens och Älvkarleby kraftverks
gemensamma garage i Stockholm, i Trollhättan samt i Uppsala. På sistnämnda
plats användes chauffören även för annat arbete. Till en början,
innan personalen lärt sig att själv sköta bilarna, användes chaufförer i
större utsträckning. Dessa befattningar lia emellertid sedermera indragits
med hänsyn till den avsevärda besparing, som ernås genom att personalen
själv kör bilarna. Det är —• framhålles från verket — visserligen
förenat med vissa olägenheter, att en och annan bil exempelvis vid en sekundärstation
omväxlande köres av 4 eller 5 olika personer, och att vid
ett distriktskontor enahanda förhållanden råda. Men dessa olägenheter
spela mindre roll i jämförelse med besparingen genom att särskilda chaufförer
icke användas.

Den av domänverket inköpta personbilen står till domänstyrelsens förfogande
för tjänsteresor. De 6 lastbilarna användas för virkestransporter
inom vissa revir. I

I avseende å medelsanskaffningen för motorfordon må till en början iiedeisanskaftbeträffande
armén erinras att ett särskilt anslag numera finnes å riks- nmg’
staten uppfört för anskaffning, underhåll och drift av motorfordon. I
fråga örn marinen är att märka att 1928 års riksdag — i samband med
framställda anmärkningar rörande anskaffningen av den till befälhavande
amiralen i Karlskrona inköpta bilen och den automobil, som anskaffats
för vissa marina myndigheter i Stockholm — anhållit örn övervägande vilka
ytterligare åtgärder, som borde vidtagas för ordnande av inköp av och
kostnaderna för driften av motormateriel vid försvarsväsendet. Genom
beslut den 12 januari 1929 har Kungl. Majit sedermera ålagt marinförvaltningen
att i blivande framställning rörande sjöförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1930/1931 avgiva förslag angående uppförande i riksstaten
av en särskild anslagspost för bestridande av kostnaderna för anskaffning,

— 188

underhåll och drift av sjöförsvarets motorfordon med undantag av lastbilar,
avsedda för örlogsvarvens transporter. För flygvapnet lia nya anskaffningar
skett från riksstatsanslaget till engångskostnader för anskaffning
av flygmateriel m. m., varemot kostnaderna för reparationer och
bränsle bestritts från särskilda för detta ändamål uppförda anslagsposter.
Beträffande flygvapnet, vilket jämväl avsågs i riksdagens förutnämnda
framställning, har Kungl. Majit den 12 januari 1929, med hänsyn
till vad flygstyrelsen i ärendet anfört, funnit riksdagens förevarande uttalande
ej för närvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd;
åliggande flygstyrelsen att framdeles, sedan ytterligare erfarenhet vunnits
i de av flygstyrelsen berörda hänseenden, taga de i riksdagsskrivelsen
berörda frågorna örn inköp av och kostnaderna för driften av motorfordon
vid flygvapnet under förnyat övervägande.

Kostnaderna för tullverkets bilutrustning hava i allmänhet påförts det
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till åtgärder för bekämpande
av olovlig införsel av spritdrycker m. m.

Inom affärsverken hava motsvarande kostnader i regel betraktats som
allmänna omkostnader för verkets drift eller ock påförts det bangårdseller
kraftverksbygge, varför bilen anskaffats.

Bestämmelser Gällande bestämmelser för bilarnas användning äro — såvitt framgår

ningen^m! m. av uppgifter, sorn vissa av ifrågavarande ämbetsförvaltningar lämnat
— synnerligen skiftande.

Enligt de bestämmelser, som i detta avseende plägat meddelas av arméförvaltningens
artilleridepartement, är den utlämnade motormaterielen
»avsedd för utbildning och övningar men får icke disponeras för s. k.
ekonomikörslor». Från arméförvaltningens fortifikationsdepartement har
upplysts, att några särskilda föreskrifter rörande tjänstebilarnas användning
ej utfärdats, enär detta varit något som ansetts böra ankomma på
vederbörande truppförbandschefer. För anskaffningen, underhållet, redovisningen
och användningen av den under arméförvaltningens intendentsdepartements
förvaltning stående motorfordonsmaterielen ha sedan
ett flertal år tillbaka särskilda föreskrifter funnits utfärdade. Nya bestämmelser
i ämnet ha av nämnda departement fastställts den 18 juni
1929. Börande rätten att använda motorfordon för annat än tjänstebruk
gäller härvid, att lastbil, må, i den mån sådan ej erfordras för kronans
eget behov, användas för transporter för vid armén anställd personals
enskilda räkning, varvid ersättning skall erläggas enligt särskild taxa,
som på truppförbandschefs förslag fastställes av vederbörande arméfördelnings-
eller likställd chef. Taxan skall med hänsyn till samtliga kostnader
för drift, slitning, amortering m. m. så beräknas, att kronans rätt
blir fullt tillgodosedd. I övrigt må intendenturmotorfordon icke utan
intendentsdepartementets medgivande tagas i anspråk för transporter åt
enskilda eller utlånas vare sig till enskilda eller till andra än arméns

— 189 —

myndigheter. Detta förbud mot att utan särskilt tillstånd av intendentsdepartementet
begagna personbiler för privatbruk bar sedan gammalt
funnits intaget i de fastställda användningsföreskrifterna. Tidigare var
dispens därifrån i viss utsträckning medgiven inom dåvarande första arméfördelningen
(södra fördelningen). Efter det sedermera framställning
inkommit örn liknande medgivande för sjätte arméfördelningen (den nordligaste)
ansågs, efter en företagen utredning, lämpligast att i detta avseende
ej vidare bevilja något undantag, och något dylikt medgivande bar
sedermera ej förekommit.

Från flygvapnet bar upplysts, att dess motorfordon disponeras för körning
»endast efter bos vederbörande befälhavare i varje särskilt fall gjord
framställning» men att i övrigt några särskilda bestämmelser för bilarnas
användning ej förefinnas.

För marinens bilar hava föreskrifter utfärdats av de särskilda militärförvaltningar,
till vilkas förfogande bilarna äro ställda. I de av befälhavande
amiralen i Karlskrona i sådant avseende meddelade bestämmelserna
stadgas, att den till bans förfogande ställda bilen må för tjänstebruk användas
— förutom av honom själv och vissa andra chefer — av de officerare
och vederlikar, som därtill för varje särskilt fall erhålla medgivande.
Beträffande användningen av den vid Karlskrona varv befintliga personautomobilen
hava nya bestämmelser utfärdats i november 1929; förutom
föreskrifter rörande fordonets användning i tjänsten stadgas att bilen
må efter varvschefens särskilda beprövande användas även utom tjänsten
mot ersättning i vanlig ordning. Jämväl bestämmelserna för begagnandet
av de i Vaxholm och Göteborg stationerade bilarna synas giva
vid handen, att även dessa båda bilar användas för färder utom tjänsten.

I fråga örn tullverkets automobiler iakttages, enligt vad som från generaltullstyrelsen
uppgivits, i allmänhet beträffande varje fordon, att i den
av bevakningspersonalen förda dagboken skall antecknas allt, som står i
samband med användningen av automobilen, såsom uppgift rörande vid
färd deltagande personal, färdändamål, färdvägar, prejningar med angivande
av prejade fordons nummer, gjorda beslag och företagna anhållanden,
skador och reparationer av bilen, under varje dygn körd ungefär
lig väglängd i kilometer och därvid förbrukad bensin i liter m. m.

För användningen av telegrafverkets motorfordon finnas inga allmänna
föreskrifter utfärdade. För varje bil föres dock en utförlig månadsstatistik
över körlängder, bensinförbrukning m. m. Vederbörande befäl uppgives
hava möjlighet till kontroll att bilarna lojalt användas genom att
jämföra i förarnas reseräkningar upptagna resor med det enligt månadsrapporterna
tillryggalagda miltalet och förbrukade bensinkvantiteter.
Något förbud mot bilarnas användning utom tjänsten har ej ansetts nödigt
utfärda.

Inom statens vattenfallsverk har enligt lämnad uppgift i stort sett
tillämpats den praxis, att bilarna endast undantagsvis fått användas

— 190 —

Särskilt igenkänningsmärke.

Revisorernas

uttalande.

utom tjänsten, då detta kunnat ske utan olägenhet för verkets angelägenheter,
mot erläggande av en avgift, som bestämts så att den med riklig
marginal överstiger kostnaderna för bensin, olja och ringslitning, och
som varierat mellan 10 och 25 öre per km för olika fordon. Bilarna hava
fått användas endast efter medgivande av den, som haft närmaste ansvaret
för deras användning, såsom exempelvis kraftverksdirektörerna, distriktsingenjörerna,
arbetscheferna eller deras assistenter. Kontroll över
dylika privata körningar erhålles genom körjournalerna, efter vilka debitering
sker.

Beträffande förekomsten av särskilda igenkänningstecken kan antecknas
att armeförvaltningens artilleridepartements bilar äro å vardera
sidans dörr försedda med ett fastställt märke (två korslagda kanoner under
en kunglig krona). De under arméförvaltningens intendentsdepartement
hörande person- och lastmotorfordonen äro — förutom med det vid
registrering erhållna igenkänningsmärket — försedda med ett särskilt arménummer;
detta anbringas å en »arménummerplåt», och fästes på lämplig
plats, med ett exemplar framtill och ett baktill å motorfordonet. Arménummerplåt
skall vara av samma beskaffenhet och utseende, som stadgas
beträffande igenkänningsmärke för motorfordon, dock med iakttagande
därav, att å arménummerplåt skall anbringas en kunglig krona i
stället för länsbokstav samt att nämnda krona, liksom siffrorna, skola
vara utförda i vit färg å svart botten.

Av telegrafverkets motorfordon äro pakethilarna märkta med ordet
»Tjänstebil» på bakstycket och »Telegrafverket» på motorhuvens sidor
samt motorcyklarna med telegrafverkets emblem på sidvagnen. Däremot
sakna personbilarna någon särskild tjänstebeteckning.

Även postverket har som bekant sin motormateriel märkt.

Vad övriga här avsedda förvaltningsgrenar angår förekommer, såvitt
av de lämnade uppgifterna framgår, intet särskilt igenkänningsmärke å
motorfordonen.

Såsom av den verkställda undersökningen framgår, är det för närvarande
vid försvaret samt inom telegrafverket och statens vattenfallsverk,
som motorfordon i någon större utsträckning förekomma. Att såväl person-
som lastautomohiler i en växande omfattning börjat ingå i arméns
tekniska utrustning liksom ock att dylika fordon förekomma bland affärsverkens
arbetsmateriel är uppenbarligen ett av utvecklingen betingat förhållande.
I detta avseende må hänvisas till den utredning som såväl telegrafstyrelsen
som vattenfallstyrelsen lämnat. Genom exempelvis den anskaffning
av s. k. paketbilar, som i stor utsträckning skett vid dessa verk,
lia åstadkommits betydligt hastigare transporter av arbetspersonal och
materiel till de spridda arbetsplatserna med därav följande möjligheter
till ett väsentligt bättre utnyttjande av personalen. Från ifrågavarande

— 191 —

båda verks sida synes också övas en mycket ingående kontroll över bensinåtgång
och andra faktorer, som inverka på vagnarnas ekonomi.

Med hänsyn till de betydande utgifter, motorfordonen såväl med avseende
å inköp som användning betinga, är det emellertid av vikt att deras
anskaffning ej sker i större utsträckning, än som motiveras av behovet
och verkliga gagnet därav för vederbörande tjänsteman eller tjänstegren,
samt att alltså, innan anskaffning företages, en sorgfällig prövning verkställes
av de fördelar i besparade resekostnader och ett mera effektivt
arbete, som härigenom kunna vinnas.

Vad särskilt personbilarna beträffar vill det synas revisorerna som
dessa synpunkter ej alltid tillbörligen beaktats och att åtminstone i vissa
enstaka fall hänsynen till den enskilda befattningshavarens bekvämlighet
i alltför hög grad kommit att inverka vid anskaffningsfrågans bedömande.

Vad angår de inom marinen inköpta personbilarna må erinras, att vederbörligt
tillstånd att inköpa desamma ej utverkats, något som redan i
Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 12 januari 1929 betecknats som anmärkningsvärt,
i vad avser anskaffningen av de båda bilar, varom härvid
var fråga, nämligen de för befälhavande amiralen i Karlskrona och till
Stockholm anskaffade. Alldeles bortsett från den underlåtenhet, som i
detta avseende kan läggas marinförvaltningen till last, vilja revisorerna
ifrågasätta behövligheten av att exempelvis för marinens behov i Karlskrona
anskaffa två personautomobiler, varav den ena enligt vad som upplysts
utgör en sjusitsig täckt automobil för en kostnad av 9,350 kronor.

Förekomsten av ett 25-tal personautomobiler vid ett vapenslag med så
begränsad personal som flyget synes också ägnad att väcka uppmärksamhet.
Även beträffande andra verk kan ifrågasättas, huruvida ej något
större försiktighet i fråga örn inköpen av personautomobiler varit av
nöden.

I avseende å användningen av arméns lastfordon synes vidare revisorerna
önskligt att de vid ett visst truppförband inom en garnison stationerade
lastbilarna i möjligaste mån begagnas för körslor även vid andra
truppförband inom garnisonen. Förutom den bättre utnyttjning av motormaterielen,
som på detta sätt vinnes, torde också kostnaderna för privata
körslor härigenom kunna nedbringas.

Frågan örn missbruk av tjänsteautomobil genom dess användning utom
tjänsten synes ej av myndigheterna hava hittills i tillräcklig grad beaktats.
Uttryckligt förbud häremot finnes infört endast i de av arméförvaltningens
intendentsdepartement utfärdade bestämmelserna, dock blott vad
angår personfordon. I de av varvschefen i Karlskrona utfärdade bestämmelserna
förutsättes däremot dylik rätt mot ersättning. Liknande medgivande
förekommer ock i viss utsträckning i fråga örn de under vattenfallsverket
hörande bilarna. Beträffande den omfattning, i vilken dylik
privat användning— med eller utan lämnad ersättning — i övrigt ägt

— 192 —

rum, är det naturligtvis tämligen svårt att erhålla någon säker kännedom.
På grundval av den prövning, revisorerna ägnat ärendet och de upplysningar,
som därunder framkommit, anse sig revisorerna böra giva uttryck
för den uppfattningen att användningen av statens motorfordon,
såväl person- som lastfordon, för tjänstemans privata bruk ej hädanefter
bör medgivas, varom enhetliga bestämmelser böra utfärdas. Undantag
bör självfallet härvid göras för sjukdomsfall och andra liknande utomordentliga
händelser.

Det synes revisorerna vidare anmärkningsvärt, att vederbörande myndigheter
ej i större utsträckning funnit nödigt föreskriva märkning av
statens tjänstebilar. Sådana igenkänningstecken finnas — förutom å postverkets
hilar — endast å de under arméförvaltningens intendents- och artilleridepartement
hörande motorfordonen samt å vissa grupper av telegrafverkets
motorfordon. Däremot saknas i allmänhet dylik tjänstebeteckning
å fortifikationsdepartementets, marinens och flygvapnets samt
vattenfallsverkets bilar.

Revisorerna anse att en dylik märkning bör genomföras efter ett i möjligaste
mån enhetligt system. I den mån ej av särskilda skäl, såsom
exempelvis beträffande tullverkets motorfordon, undantag härifrån finnes
påkallat, bör alltså å de staten tillhöriga motorfordonen anbringas ett för
var och en lätt igenkännligt märke, som visar automobilens, respektive
motorcykelns egenskap av ett statens tjänstefordon.

Av revisorerna verkställda kassainventeringar.

§ 59.

Revisorerna hava förrättat kassainventeringar vid flygstyrelsen, bankoch
fondinspektionen, Kungl, teatern, statens biografbyrå samt patentoch
registreringsverket.

Nämnda inventeringar hava icke givit anledning till något uttalande
av revisorerna.

Beträffande den av revisorerna vid Dramatiska teatern verkställda
kassainventeringen hänvisas till § 36.

193

Av revisorerna avlagda besök, vilka ej föranlett något uttalande
eller någon erinran från revisorernas sida.

Av revisorerna avlagda besök vid nedannämnda statens verk och inrättningar
m. m. hava icke föranlett något uttalande eller någon erinran
från revisorernas sida, nämligen vid

tullkammaren i Visby, lantmäterikontoret i Visby, kemiska stationen i
Visby, högre allmänna läroverket i Visby, den s. k. Korsbetningen utanför
Visby, domkapitlet i Visby, biskopshuset i Visby, arkivdepån i Visby,
lantmäterikontoret i Mariestad, realskolan i Mariestad, allmänna läroverket
i Skövde, Apelvikens kustsanatorium, lantmäterikontoret i Halmstad,
tullkammaren i Halmstad, kronohäktet i Halmstad, kemiska stationen
i Halmstad, högre allmänna läroverket i Halmstad, Spenshults sanatorium,
kronohäktet i Ängelholm, samskolan i Ängelholm, sanatoriet i
Barkåkra, tullstationen i Torekov, Apelryds trädgårdsskola, Herrevadskloster
remontdepå, tekniska skolan i Kristianstad, egnahemsnämnden i
Kristianstad, Mansdala sjukhem, Önnestads folkhögskola, Gyllebo sjukhem,
Glimmingehus, tullkammaren i Simrishamn, Tollarps lanthushållsskola,
domkyrkan i Kalmar, allmänna läroverket i Kalmar, epidemisjukhuset
i Kalmar, folkskoleseminariet i Kalmar, tullkammaren i Kalmar,
kemiska stationen i Kalmar, Kalmar slott, Jönköpings läns folkhögskola,
realskolan i Eksjö, kommunala mellanskolan i Motala, statens uppfostringsanstalt
å Bona, Vadstena slott, landsarkivet i Vadstena, realskolan i
Vadstena, högre allmänna läroverket i Linköping, folkskoleseminariet i
Linköping, stiftsbiblioteket i Linköping, domkapitlet i Linköping, lantmäterikontoret
i Linköping, Nyköpingshus slottsruin, lantmäterikontoret
i Nyköping, hemmet för kroniskt sjuka i Nyköping, högre allmänna läroverket
i Nyköping, Gripsholms slott, allmänna läroverket i Strängnäs,
hospitalet i Strängnäs, domkapitlets expedition med domkyrkan i Strängnäs,
maskinfackskolan i Eskilstuna, allmänna läroverket i Eskilstuna,
lantmäterikontoret i örebro, straffängelset i örebro, allmänna läroverket
i örebro, handelsgymnasiet i Örebro, tekniska skolan i örebro, dövstumskolan
i Örebro, Hålahults och Garphyttan sanatorier, lantmäterikontoret
i Västerås, domkapitlets expedition i Västerås, straffängelset i Västerås,
åkerbrukskolonien Hall, statens fiskefartyg Skagerack, folkskoleseminariet
i Göteborg, centralfängelset å Härlanda, Karl Gustafs stads gevärsfaktori,
länsstyrelsen i Visby, Gotlands infanterikår, Gotlands artillerikår,
riksbankens avdelningskontor i Visby, arméns svingårdar, arméns
bagerier, Fårösunds flygstation, lantförsvarets anläggningar å Tingstäde,
länsstyrelsen i Mariestad, artilleriregementet i Karlsborg, tygstationen i

13 — 201032. Hev.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. I.

— 194 —

Karlsborg, arméns intendenturförråd i Karlsborg, ammunitionsfabriken i
Karlsborg, garnisonssjukhuset i Karlsborg, spannmålsmagasinet i Karlsborg,
Skaraborgs regemente, Göta trängkår, garnisonssjukhuset i Skövde,
riksbankens avdelningskontor i Halmstad, länsstyrelsen i Halmstad, länsstyrelsen
i Kristianstad, riksbankens avdelningskontor i Kristianstad,
Rinkaby skjutfält, navigationsskolan i Kalmar, lotskaptensexpeditionen
jämte lotsutkiken i Kalmar, länsstyrelsen i Kalmar, riksbankens avdelningskontor
i Kalmar, Jönköpings-Kalmar regemente, garnisonssjukhuset
i Linköping, livgrenadjärregementet i Linköping, Svea trängkår, riksbankens
avdelningskontor i Nyköping, länsstyrelsen i Nyköping, Örskärs
fyr, Södermanlands regemente, länsstyrelsen i Örebro, riksbankens avdelningskontor
i Örebro, livregementets grenadjärer, länsstyrelsen i Västerås,
första flygkårens förläggning i Västerås, flygverkstaden i Västerås,
Göta artilleriregemente, länsstyrelsen i Göteborg, riksbankens avdelningskontor
i Östersund, järnvägsverkstaden i Göteborg, postkontoret i Visby,
telegrafstationen i Visby, överjägmästarexpeditionen i Västra distriktet,
postkontoret i Mariestad, telegrafstationen i Mariestad, Marieholms kronopark,
postkontoret i Skövde, telegrafstationen i Skövde, järnvägsstationen
i Skövde, poststationen i Halmstad, telegrafstationen i Halmstad,
poststationen i Ängelholm, telegrafstationen i Ängelholm, järnvägsstationen
i Ängelholm, väginstitutets provväg vid Kristianstad, poststationen
i Simrishamn, telegrafstationen i Simrishamn, Böda kronopark, telegrafstationen
i Kalmar, järnvägsstationen i Nässjö, postkontoret i Nässjö, telegrafstationen
i Nässjö, postkontoret i Eksjö, telegrafstationen i Eksjö,
radiostationen i Motala, kraftverket i Motala, postkontoret i Motala, telegrafstationen
i Motala, järnvägsstationen i Motala, postkontoret i Vadstena,
telegrafstationen i Vadstena, postkontoret i Linköping, telegrafstationen
i Linköping, järnvägsstationen i Linköping, postkontoret i Nyköping,
telegrafstationen i Nyköping, postkontoret i Mariefred, postkontoret
i Strängnäs, telegrafstationen i Strängnäs, postkontoret i Eskilstuna, telegrafstationen
i Eskilstuna, statens järnvägars centralverkstad i Örebro,
postkontoret i Örebro, telegrafstationen i Örebro, postkontoret i Västerås,
telegrafstationen i Västerås, vattenfallsstyrelsens anläggningar i Västerås,
Johannisbergs kronoegendom i Västerås, statens järnvägars verkstad i Göteborg,
statens järnvägars stationsombyggnad i Göteborg, telegrafverkets
verkstad i Nynäshamn.

- 195 —

Av revisorerna avlagda besök.

Efterföljande tabell utvisar,vilka institutioner som besökts av revisorerna
och vilka revisorer, som deltagit i de särskilda besöken.1

cd

>

g

o:

£3

P<

CO

£3

oo

2

£3

O

£3

o

£3

Visby:

Tullkammaren .....................

l

1

Lantmäterikontoret ...............

1

1

Kronohäktet ........................

1

1

Kemiska stationen..................

i

Högre allmänna läroverket......

i

Domkapitlet ........................

1

1

Biskopshuset ........................

1

1

Hospitalet ...........................

1

i

Arkivdepån...........................

i

Länsstyrelsen.......................

1

i

1

Gotlands infanterikår ............

1

1

Gotlands artillerikår...............

1

1

Riksbankens avdelningskontor

i

Arméns svingårdar ...............

Arméns bagerier ..................

Postkontoret .......................

1

1

Telegrafstationen ..................

1

1

Den s. k. Korsbetningen utan-

för Visby......................

1

i

1

Mästermyrs torrläggningsföretag

l

i

1

! Fårösunds flygstation ............

1

i

1

j Lantförsvarets anläggningar å

Tingstäde...........................

l

i

1

Slite hamn ..........................

1

i

1

Mariestad:

Centralfängelset....................

l

i

1

Lantmäterikontoret ...............

l

1

Realskolan .........................

i

Carlsson

Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

Magnusson

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1 ;

1

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

i

Tecknet 1 angiver, att vederbörande revisor deltagit i besöket.

— 196 —

1

Nilsson

Björnsson

Andersson

Carlsson

! Lindgren

Strömberg

Svensson

j Bengtsson

Carlsson-[ Frosterud

Hedlund

Johansson

Magnusson

Länsstyrelsen........................

1

1

i

1

1

1

i

1

i

1

Riksbankens avdelningskontor

1

1

i

1

1

1

1

1

i

1

i

Överjägmästarexpeditionen i

1

i

1

1

1

Marieholms kronopark............

1

1

i

1

i

1

1

1

i

1

Skövde:

Allmänna läroverket...............

1

1

1

1

i

1

1

i

1

1

i

1

1

1

1

1

i

1

1

i

1

1

1

Garnisonssjukhuset ...............

1

i

i

1

1

i

1

Postkontoret ........................

1

i

1

1

1

Telegrafstationen ..................

1

1

1

t

i

1

i

1

1

1

1

1

1

Karlsborg:

Artilleriregementet ...............

1

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Tygstationen ........................

1

1

1

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Arméns intendenturförråd......

1

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Ammunitionsfabriken ............

1

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Garnisonssjukhuset ...............

1

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Spannmålsmagasinet..............

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Apelvikens kustsanatorium......

1

1

i

1

i

1

1

i

1

1

i

1

Halmstad:

1

i

1

i

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

i

i

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

Högre allmänna läroverket.....

1

i

i

;

Riksbankens avdelningskontor

1

1

1

i

1

1

i

i

1

1

1

i

1

1

1

1

i

1

1

1

1

i

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

i

1

i

1

i

1

Flygskolan å Ljungbyhed ......

1

1

i

1

i

1

1

i

1 1

1

i

1

Flygskolan å Malmen ............|

1

i

i

1

1

197 —

g

t»

00

O

0

1 Björnsson

1 -

Andersson

Carlsson

Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

g

1

0

0

CO

CO

o

0

Ängelholm:

Kronohäktet .......................

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

Telegrafstationen .................

1

i

1

1

1

1

Järnvägsstationen..................

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

Sanatoriet i Barkåkra...........

1

i

i

1

1

1

i

1

1

X

1

1

Apelryds trädgårdsskola .........

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Herrevadsklosters remontdepå

1

i

i

1

1

1

i

1

1

X

1

1

Ramsjö fiskehamn .................

1

i

1

1

1

i

1

1

X

1

1

Båstads » ..................

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Torekovs » ..................

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Tullstationen i Torekov .........

1

i

1

1

1

1

1

1

1

X

Kristianstad:

Tekniska skolan.....................

1

Egnahemsnämnden ...............

1

i

1

1

i

1

1

1

Länsstyrelsen........................

1

i

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Riksbankens avdelningskontor

i

1

1

1

1

Väginstitutets prowäg vid Kris-tianstad ...........................

1

i

1

1

i

1

1

1

1

1

Mansdala sjukhem..................

1

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Önnestads folkhögskola .........

1

i

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Gyllebo sjukhem ..................

1

i

i

1

1

1

i

1

X

1

1

1

Glimmingehus ....................

1

i

1

1

1

1

1

i

1

1

i

1

1

l

1

1

Kiviks fiskehamn .................

1

i

i

1

1

i

1

X

1

X

1

Branteviks » ..................

1

i

i

1

1

1

i

1

1

1

1

Viks » ..................

1

i

i

1

1

1

i

1

1

1

1

1

Simrishamn:

Tullkammaren .....................

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

1

Postkontoret ........................

1

i

1

1

1

Telegrafstationen ..................

Lotsstationen........................

1

i

i

1

1

1

1

Tollarps lanthushållsskola ......

1

i

1

1

X

X

X

1

Böda kronopark med Byxel-kroks och Grankulla hamnar

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

Postverkets ångare Öland ......

1

i

1

1

— 198 —

Nilsson

Björnsson

Andersson

Carlsson

Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

Magnusson

Kalmar:

Straffängelset........................

1

1

1

i

i

1

Domkyrkan...........................

1

1

1

1

1

1

i

1

1

Allmänna läroverket...............

1

1

1

1

1

i

1

Epedimisjukhuset..................

1

1

i

1

Folkskoleseminariet ...............

1

1

1

1

i

1

Tullkammaren .....................

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

Kemiska stationen ...............

1

1

1

i

i

1

Kalmar slott ........................

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

Navigationsskolan ..................

1

1

1

i

1

Lotskaptensexpeditionen jämte
lotsutkiken ........................

1

1

1

i

1

Länsstyrelsen........................

1

1

1

1

1

i

i

1

1

Riksbankens avdelningskontor

Postkontoret ........................

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

Telegrafstationen ..................

1

1

1

i

1

Nässjö:

Kommunala mellanskolan ......

1

1

1

1

1

i

1

Jönköpings läns folkhögskola

1

1

1

1

1

i

1

Järnvägsstationen ..................

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

Postkontoret ........................

1

1

1

i

1

Telegrafstationen ..................

1

1

1

i

1

Eksjö:

Realskolan .........................

1

1

1

1

1

i

1

Jönköpings-Kalmar regemente

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

Postkontoret ......................

1

1

1

i

1

Telegrafstationen ..................

1

1

1

i

1

Motala:

Kommunala mellanskolan ......

1

1

1

1

1

i

1

Radiostationen .....................

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

Postkontoret .......................

1

1

1

i

1

Telegrafstationen .................

1

1

1

i

1

Järnvägsstationen ..................

1

1

1

1

1

1

i

i

1

Statens uppfostringsanstalt å
Bona.................................

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

— 199

Nilsson

Björnsson

Andersson

Callsson

1 Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

Magnusson

Vadstena:

Vadstena slott .....................

1

i

i

1

i

1

i

i

1

1

i

Landsarkivet ........................

1

i

i

1

i

1

i

1

1

i

Hospitalet ...........................

1

i

1

i

i

1

Realskolan ............ .............

i

1

i

1

i

1

1

Postkontoret ........................

1

i

i

i

1

i

1

1

i

Telegrafstationen ..................

1

i

i

i

1

i

1

1

i

Linköping:

Högre allmänna läroverket......

i

1

i

i

1

Folkskoleseminariet...............

i

1

i

i

i

1

Stiftsbiblioteket.....................

i

1

i

i

i

1

1 Domkapitlet ........................

| Lantmäterikontoret ...............

1

i

i

1

1

i

i

1

1

i

Straffängelset........................

1

i

1

i

1

i

Tullkammaren .....................

1

1

1

i

Riksbankens avdelningskontor
Garnisonssjukhuset ...............

1

i

i

1

i

1

i

i

1

1

i

Livgrenadjärregementet .........

1

i

1

1

1

i

Svea trängkår .......................

1

i

1

1

1

i

Postkontoret ........................

1

i

1

1

i

Telegrafstationen ..................

1

i

1

1

i

Järnvägsstationen..................

1

i

1

i

1

i

1

1

i

Nyköping:

Nyköpingshus slottsruin.........

1

i

1

i

1

i

1

1

i

Hospitalet ..........................

1

1

i

1

i

Lantmäterikontoret ...............

1

1

i

1

i

Hemmet för kroniskt sjuka ...

1

i

1

i

1

i

Tullkammaren ....................

1

i

1

i

1

i

X

1

i

Högre allmänna läroverket......

i

1

i

i

i

1

1

i

Kronohäktet ........................

1

i

1

Riksbankens avdelningskontor

i

1

i

i

i

1

1

Länsstyrelsen........................

i

1

i

1

1

Postkontoret ........................

1

i

1

i

1

i

1

1

i

Telegrafstationen ..................

1

i

X

i

1

i

1

1

i

Mariefred:

Gripsholms slott .................

1

1

i

1

i

1

1

i

Postkontoret ........................

1

i

i

1

i

i

1

i

Telegrafstationen ..................

1

i

i

1

i

i

1

i

200

tö

a

CD

3

O

p

oo

O

P

Strängnäs:

Hospitalet ...........................

1

1

Domkapitlets expedition med

domkyrkan........................

1

Allmänna läroverket...............

Södermanlands regemente ......

1

1

Postkontoret ........................

1

1

Telegrafstationen ..................

1

1

Eskilstuna:

Maskinfackskolan ..................

1

1

Tullkammaren .....................

1

1

Allmänna läroverket ■ ............

1

Postkontoret ........................

1

1

Telegrafstationen ..................

1

1

Karl Gustafs stads gevärsfaktori

1

1

Örebro:

Lantmäterikontoret ...............

1

Tullkammaren .....................

1

1

Straffängelset........................

1

Allmänna läroverket...............

1

Handelsgymnasiet..................

1

Tekniska skolan....................

1

Länsstyrelsen.............. .........

1

1

Riksbankens avdelningskontor

1

Livregementets grenadjärer......

1

Statens järnvägars centralverk-

1

1

Postkontoret ........................

1

1

Telegrafstationen ..................

1

Hålahults och Garphyttan sa-

natorier ...........................

Arhetslöshetskommissionens

järnvägsanläggning vid Hälle-

1

1

Västerås:

Lantmäterikontoret ...............

1

Domkapitlets expedition.........

1

Högre allmänna läroverket......

1

Andersson

Carlsson

Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

K

P

CICI

P

P

00

CD

O

p

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

i

i

1

1

i

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

i

1

1

1

i

i

1

1

1

i

i

1

1

i

i

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

i

i

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

i

- 201 —

w

o:

6-

O

t»

£

GG

>-i

CO

<

td

B

oa

09

5

09

oo

T1

00

CO

CO

Pa

C*?

-t

B

o''

p

OD

*3-

CD

P

o

B

O

p

p

P

-t

0«J

O

p

O

p

Tekniska fackskolan..............

1

1

1

1

Straffängelset ........................

1

1

1

Länsstyrelsen........................

1

Första flygkåren ..................

1

1

1

1

Flygverkstaden .....................

1

1

1

1

Riksbankens avdelningskontor

l

1

1

1

Postkontoret ........................

1

l

1

1

1

1

Telegrafstationen .................

1

l

1

1

1

Vattenfallsstyrelsens anlägg-

ningar ..............................

1

1

1

1

1

1

1

Johannisbergs kronoegendom

1

1

1

Djuphamnen ........................

1

l

1

1

1

1

Statens fiskefartyg Skagerack...

1

1

1

1

Göteborg:

Folkskoleseminariet ...............

1

1

1

Chalmers tekniska instituts nya

laboratoriebyggnad ............

1

1

1

Domkapitlet .................. .....

1

Göteborgs frihamn ...............

l

1

1

Göta artilleriregemente .........

l

1

1

Länsstyrelsen......................

l

1

1

Statens järnvägars verkstad ...

1

1

1

Statens järnvägars stationsom-

byggnad ...........................

1

1

1

Centralfängelset å Härlanda ...

1

1

1

Östersund:

Riksbankens avdelningskontor

1

Fjärde flygkårens förläggning å

Frösön..............................

1

1

Nynäs kuranstalt ..................

1

l

1

1

1

1

1

1

Telegrafverkets verkstad i Ny-

näshamn ...........................

1

l

1

1

Åkerbrukskolonien Hall .........

1

1

1

1

1

Stockholm:

Afzelii elementarskola ............

1

1

1

Kungsholms elementarskola för

flickor ..............................

l

1

Lyceum för flickor ...............

l

1

1

Lychou ska skolan..................

l

1

1

2 CO

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Johansson

—

202

—

Nilsson

Björnsson

Andersson

Carlsson

1- _____j

Lindgren

Strömberg

Svensson

Bengtsson

Carlsson-

Frosterud

Hedlund

Johansson

Magnusson

Palmgrenska samskolan .........

1

1

1

i

Stockholms samgymnasium ■..

1

1

i

Södermalms högre läroanstalt

för tlickor .......................

1

1

1

i

Flygstyrelsen ........................

i

i

1

Bank- och fondinspektionen ...

i

1

Kungl. Operan ....................

i

1

1

1

1

Kungl. Dramatiska teatern......

i

1

1

i

i

l

i

Patent- och registreringsverket

i

1

1

1

Generalstaben........................

i

1

1

Statens biografbyrå ..............

i

1

i

1

1

i

1

Frihamnen ...........................

i

1

i

1

i

1

1

Stockholm den 15 december 1929.

N. E. NILSSON. EDV. BJÖRNSSON. KARL MAGNUSSON.

M. SVENSSON. SV. BENGTSSON. AD. LINDGREN.

L. J. CARLSSON-FROSTERUD. GUSTAF STRÖMBERG.

C. J. JOHANSSON. C. A. CARLSSON. KARL ANDERSSON.

P. S. HEDLUND.

Nils Löwbeer.

RIKSDAGENS REVISORERS

B E RÄTTE LS E

OM DEN ÅR 1929 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

STATSVERKETS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1928—30 JUNI 1929

DEL II

TABELLER

STOCKHOLM 1929
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning,

Första huvudtiteln.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för
de kungl, hoven upplåtna byggnader
Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet
vid Stockholms slott .........

Drottningholms slott...........................

Gripsholms d:o .....................

Ulriksdals d:o ...........................

Haga lustslott och park ....................

Strömsholms slott.............................

Rosersbergs d:o .............................

Djurgårdskassan .................................

Andra huvudtiteln.

Justitiedepartementet ...................—

Justitiekanslersexpeditionen ..............

Högsta domstolen och nedre justitierevi sionen

..........................................

Svea hovrätt ..................................

Göta d:o ....................................

Hovrätten över Skåne och Blekinge......

F ång vårdsstyrelsen.............................

Statens uppfostringsanstalt å Bona ......

Tredje huvudtiteln.

Utrikesdepartementet...... ....................

Fjärde huvudtiteln.

Arméförvaltningen............................

Arméns totalkostnader.......................

Krigshögskolan ................................

Artilleri- och ingenjörhögskolan .........

Infanteriskjutskolan ...........................

Ridskolan..........................................

Krigsskolan.....................................

Arméns underofficersskola ..................

Marinförvaltningen ..........................

Sjökrigshögskolan ...........................

Sjökrigsskolan....................................

Sjökarteverket....................................

Flygstyrelsen ..................................

Sid.

Femte huvudtiteln.

Socialdepartementet ........................... 33

Socialstyrelsen ................................. 34

Centrala skiljenämnden.............. 36

Arbetsdomstolen................................. 36

Arbetsrådet ...................................... 37

Riksförsäkringsanstalten ..................... 38

Försäkringsrådet................................ 42

Pensionsstyrelsen .............................. 43

Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister å Svartsjö 45
Statens tvångsarbetsanstalt och statens
vårdanstalt för alkoholister i Lands -

krona ............................................. 46

Statens vårdanstalt å Venngam för alkoholister
........................................ 47

Allmänna barnhuset i Stockholm......... 48

Medicinalstyrelsen med underlydande

anstalter ....................................... 49

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed

för sinnesslöa gossar........................ 52

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg

för sinnesslöa flickor ..................... 53

Danviks hospital ............................ 54

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
.......................................... 55

Statens byggnadsbyrå ........................ 58

Sjätte huvudtiteln.

Kommunikationsdepartementet ............ 59

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen......... 60

Byggnadsstyrelsen............................ 62

Sjunde huvudtiteln.

Finansdepartementet...................... 66

Kammarkollegium .............................. 67

Statskontoret .................................... 67

Mynt- och justeringsverket............ 69

Kammarrätten.................................... 70

Statistiska centralbyrån ..................... 70

Sid.

1

1

2

3

4

5

5

6

7

8

9

9

10

11

11

12

13

14

17

19

21

22

23

24

25

26

27

29

30

31

32

— IV —

Bank- och fondinspektionen ...............

Riksräkenskapsverket ......................

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd

Statens bostadsnämnd ........................

» tryckerisakkunnige .................

Tullverket......................................

Kontrollstyrelsen ...........................

Åttonde huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet ..................

Riks- och landsarkiven........................

Kungl, biblioteket.......................... ...

Stifts- och landsbiblioteket i Linköping

Pedagogiska biblioteket .....................

Nationalmuseet .............................

Livrustkammaren ..............................

Kulturhistoriska museet i Lund............

Musikhistoriska museet . ...................

Konsistorier, domkyrkor m. m............

Svenska akademien ...........................

Vetenskapsakademien med naturhistoriska
riksmuseet..............................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
...................................

Akademien för de fria konsterna.........

Musikaliska akademien.......................

Uppsala universitet ...........................

Lunds d:o .............................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet

Serafimerlasarettet.............................

Allmänna barnbördshuset med asylen för
fattiga barnaföderskor och deras barn

i Stockholm..... .........................

Rasbiologiska institutet .....................

Farmaceutiska d:o .....................

Tekniska högskolan ..........................

Chalmers tekniska institut .................

D:o d:o, materialprovningsan stalten

.........................................

Skolöverstyrelsen ..............................

Allmänna läroverken m. m................

Statens folk- och småskoleseminarier...

Tysta skolan å Lidingön....................

Institutet och förskolan för blinda å

Tomteboda .................................,»...

Läroanstalterna för blinda ..................

Vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte.............................

Tekniska läroverk ..............................

Särskilda anstalter för yrkesundervisning
............................................

Sid.

Statens biografbyrå .......................... 136

Gymnastiska centralinstitutet.............. 136

Aug. Abrahamsons stiftelse.................. 137

Nionde huvudtiteln.

Jordbruksdepartementet ............... 139

Lantbruksstyrelsen.............................. 140

Lantbruksakademien.......................... 144

Lantbruksakademiens trädgårdsavdelning 145
Centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet ........................... 146

Lantbruksinstitutet vid Ultuna ............ 147

Ultuna egendom jämte lantbruks- och
ladugårdsskötarskolorna vid Ultuna ... 148
Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hov beslagsskolan

vid Alnarp ............... 149

Alnarps egendom jämte lantbruksskolan

vid Alnarp ................................... 150

Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan

vid Alnarp .................................... 151

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar ............ 153

Stuteriväsendet ................................ 156

Veterinärhögskolan ........................... 158

Veterinärinrättningen i Skara............... 159

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse ... 160

» centrala frökontrollanstalt ...... 161

» egnahemsstyrelse .................. 162

» lokala fiskeriadministration och

fiskerinäringens understöd .............. 163

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen
.......................................... 164

Skogshögskolan ................................. 165

Statens skogsförsöksanstalt.................. 166

» skogsskolor och fortsättnings skolan

vid Kloten.......................... 166

Lantmäteristyrelsen ......................... 168

Rikets allmänna kartverk..................... 170

Sveriges geologiska undersökning......... 171

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
............................................ 172

Tionde huvudtiteln.

Handelsdepartementet ........................ 174

Kommerskollegium............................ 174

Navigationsskolorna .......................... 178

Lotsstyrelsen .................................... 180

Patent- och registreringsverket............ 181

Försäkringsinspektionen ..................... 183

Statens provningsanstalt..................... 184

Ingenjörs vetenskapsakademien ............ 185

Sid.

72

72

74

74

75

75

77

78

78

84

85

85

86

88

89

89

90

94

95

98

100

101

101

103

105

108

109

110

110

lil

112

113

114

116

122

124

126

127

129

130

134

— V —

Sid.

Elfte huvudtiteln.

Statsunderstödda pensionsanstalter ...... 186

Statens affärsdrivande verk.

Postverket ....................................... 188

Telegrafverket.................................... 192

Statens järnvägar ............................. 194

» vattenfallsverk..................... 196

» domänverk .......................... 198

» utarrenderade jordbruksdomäner 202 II

Sid.

Statens reproduktionsanstalt............... 202

Kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga m. m....... 204

Statsverkets inkomster och utgifter...... 212

Kristidskommissionernas avveckling.

Bränslekommissionen i likvidation ..... 214

Statens industrikommissions fond......... 216

» folkhushållningskommissions d:o 216

II — 290610. Rev.-berättelse äng. ttalbverket för dr 1939. II.

— 1 —

FÖRSTA HUVUDTITELN.

Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl, hoven

upplåtna byggnader.

Debet.

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl, hoven upplåtna

byggnader.................................................................................... 63,000: —

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för

de kungl, hoven upplåtna byggnader ............................................. 50,000:_

Från hovförvaltningen ................................................................................. 23,000:_

Försäljningsmedel ...................................................................................... 3,041:44

Summa 139,041: 44

Kredit.

Utgifter:

Böner och arvoden....................................................................................... 11,120: 88

Reparations- och underhållskostnader ............................................................ 127,920: 61

Summa 139,041: 44

Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid

Stockholms slott.

Debet.

Inkomster :

Första huvudtiteln:

B. 3. Polis-, lys- och renhållning samt brandväsendet vid Stockholms slott...... 33,750: —

4. Förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning samt brandväsen det

vid Stockholms slott ............................................................... 26,300:_

5. Täckande av under budgetåret 1926—1927 uppkommen brist å anslag

till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott......................... 2,650:_

Rabatt å elektrisk ström................................................................................. 91: 85

Summa 62,791: 85

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.......................................................................................... 41,737: 16

Beklädnad, belysning, renhållning m. m.......................................................... 18,404: 69

Till hovförvaltningen återbetalt förskott ......................................................... 2,650:_

Summa 62,791: 85

1 — 290510. Rev .-berättelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 2 —

Drottningholms slott.

Debet

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar..........................................................................

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott .............................. 80,000: —

7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga

kungl, slott .................................................................. 25,650: —

Arrenden, hyror och tomtören ...................................................... 33,247: 75

Inkomster av trädgården ............................................................... 15,597: 96

Intressemedel .............................................................................. 820:7 5

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

I allmänhet ............................................................................................

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter :

SI ottsförvaltningen:

Avlöningar................................................................................ 25,631:25

Pensioner m. m......................................................................... 6,566: 25

Byggnaders underhåll.................................................................. 28,414: 01

Övriga utgifter........................................................................... 13,188: 85

Underhåll av parken och trädgården................................................ 45,983: 59

Fastighetsförvaltningens underhållskostnader.................................... 13,062: 8 8

Ny- och ombyggnader samt större reparationer................................. 23,421: 45

Förlust å jordbruket ..................................................................... 4,713: 71

Nyanskaffning och underhåll av inventarier ........................ 823: 51

Avskrivning av inventarier, materialier och förråd ........................... 56,084: 54

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 6,852:96

Innestående i bank..................................................................... 9,000: —

Förskott.................................................................................... 1,160: —

77,585: 99

155,316: 4 6

15,200: -248,102: 4 5

13,200: —

217,889: 49

17,012: 96

Summa 248,102: 4 5

— 3 —

Gripsholms slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. 31,000:81

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott .............................. 9,000: —

7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga

kungl, slott ................................................................ 9,350: —

Arrenden, hyror och tomtören ..................................................... 9,070: 84

Intressemedel ................................................. 547: 76

Slottets andel av visningsmedel..................................................... 4,629:89

Inkomster av trädgården .............................................................. 976: 31

Vinst å skogen ......................................................... 16,937: 62

Försäljningsmedel m. m................................................................ 809: eo 51,321 - 52

Summa 82,322: 38

Kredit.

Utgifter:

Slottsf örvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. m................................................ 12,355: —

Värme, lyse, vatten och renhållning............................................. 2,431: 93

Diverse underhålls- m. fl. kostnader............................................. 4,827: 7 2

Underhåll av parken och trädgården ............................................. 7,974: 80

» » byggnader .............................................................. 8,435: 91

Ny- och ombyggnader .................................................................. 11,968: 7 2

Förlust å jordbruket ..................................................................... 182: 70

Djurparkens underhåll ................................................................. 1,147: 68

Vattenledningsanläggningen......................................................... 1,126: 72

Nyanskaffning och underhåll av inventarier .................................... 2,013: 25

Avskrivning av inventarier, materialier och förråd ........................... 14,830: 82

Övriga utgifter.............................................................................. 1,352:16 68,647:41

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 64: 26

Innestående i bank........................ ........................................... 4,260:6 7

Fordringar................................................................................. 9,350:— 13,674:92

Summa 82,322: 88

— 4 —

Tillgångar

Ulriksdals slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1938:

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott ..................1........... 28,000: —

Arrenden, hyror och tomtören ..................................................... 32,405: —

Ersättnings- och försäljningsmedel................................................... 14,128: 11

Intressemedel .............................................................................. 224:08

Diverse ..................................................................................... 21:7 5

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Amorteringslån för vissa reparationsarbeten å lägenheten Beylon m. m.

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Slottsförvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. m................................................. 13,765: —

Värme, lyse och renhållning ...... .............................................. 3,614:90

Underhållskostnader .................................................................. 7,419: 95

Underhåll av park och vägar......................................................... 13,882: 75

» m. m. av byggnader ...................................................... 28,525: 5 4

Nyanskaffning och underhåll av inventarier .................................... 1,634: 2 5

Avskrivning av inventarier, materialier och förråd ........................... 6,298: 20

Övriga utgifter.............................................................................. 867: 90

Tillgångar:

Kassabehållning ...
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1929:

1,869: 5 7
9,895: 21

16,994: 3 8

74,778: 89

12,000: —

103,773: 27

16,000: —

76,008: 4 9

11,764: 78

Summa 103,773: 27

— 5 —

Haga lustslott och park.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. 95,445: 88

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott .............................. 10,000: —

Bidrag från Stockholms stad ........................................................ 10,000: —

Arrenden, hyror och tomtören .................................................... 25,954: 51

Intressemedel .............................................................................. 8,505: 08

Ersättnings- och försäljningsmedel................................................... 2,580: 86 57,039: »5

Summa 152.485:7»

Kredit.

Utgifter:

Slottsförvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. m................................................. 16,973: 66

Värme, lyse och renhållning ...................................................... 2,829:8 7

Diverse underhållskostnader ..................................................... 3,715: 21

Underhåll av park och gårdsplaner ............................................... 11,488: 50

» » byggnader .............................................................. 5,456: —

Nyanskaffning och underhåll av inventarier .................................... 113: 75

Avskrivning av inventarier, materialier och förråd ........................... 1,351:4 2

Övriga utgifter............................................................................. 519:— 42,447:41

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 2,250: —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ....................................................................... 1,611: 73

Innestående i bank..................................................................... 19,006: 64

Obligationer.......................................................................... 87,170: — 107,788: 3 7

Summa 152,485: 78

Strömsholms slott.

Debet.

Balams den 1 juli 1928:

Tillgångar .................................................................................................. 2,562: 81

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott ................................. 6,000: —

Arrenden, hyror och tomtören ......................................................... 1,965: —

Intressemedel m. ......................................................................■■■■ 188: 88 8,153:38

Summa 10,716:19

— 6 —

Kredit.

Utgifter:

Slottsförvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. m.................................................... 2,369: —

Värme, lyse och renhållning ......................................................... 342: 42

Diverse underhållskostnader............................................................ 597:12

Underhåll av trädgård och park......................................................... 37: 50

» » byggnader ..................... ............................................ 3,662: 96

Nyanskaffning och underhåll av inventarier ....................................... 75: 25 7 084'' 24

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................... 668: 71

Innestående i bank...............................................................v....... 2,963:2 4 3,631:95

Summa 10,716: 19

Rosersbergs slott.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. 19,402: 17

Inkomster:

Första huvudtiteln:

B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott .............................. 3,000: —

Arrenden, hyror och tomtören ..................................................... 9,014:_

Intressemedel .............................................................................. 257:30

Vinst å skogen ........................................................................... 8,173: 28

Diverse .................................................................................... 24:- 2o,468: 58

Summa 39,870:7 5

Kredit.

Utgifter:

Slottsförvaltningen:

Avlöningar och pensioner m. m................................................. 9 140:_

Diverse underhållskostnader ..................................................... 1,655: 73

Underhåll av park och trädgård............„......................................... 2,334: 80

» » byggnader .............................................................. 4,444: 90

Nyanskaffning och underhåll av inventarier .................................... 151: 04

Avskrivning av inventarier, materialier och förråd ........................... 9,832: 7 9 27 558’ 76

Tillgångar:

Kassabehållning ....................................................................... 1,811: 99

Innestående i bank.................................................................... 10,000: —

Förskott ..............................................................................- 500:- 12,311:99

Summa 39,870: 75

— 7

Djurgårdskassan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar....................................................................

Inkomster:

Tomt-, hyres- och arrendeavgifter ............................................. 283,659: —

Intressemedel ........................................................................ 74,754:26

Inkomster av skogen och sågen............................................... 3,689: 51

» » Rosendals trädgård ............................................. 2,766: 0 2

» » Djurgårdens ladugård .......................................... 1,885:7 6

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och arvoden............................................................ 63,144: —

Omkostnader för byggnader, vatten- och avloppsledningar m m.... 75,719:89

Dito för jordbruk, parker och vägar.......................................... 39,165:0 7

Renhållning och expenser, skatter m. m..................................... 41,196: 66

Förräntningar och amorteringar av vissa från Djurgårdsfonden utlämnade
lån till byggnads- m. fl. arbeten vid vissa kungl, slott:

Enligt kungl, brev den 30 maj 1924 ....................................... 45,000: —

» » > > 12 mars 1926....................................... 7,500: —

Kungl, begravningsplatsen ...................................................... 1,965: 98

Avskrivning å inventarier......................................................... 8,802: 20

Diverse ................................................................................ 6,577:29

Leverering:

Till statskontoret, att tillgodoföras:

I. B. 6. Underhåll m. m. av övriga kungl, slott ................... 50,000: —

7. Ny- och ombyggnader samt större reparationer vid övriga

kungl, slott ......................................................... 15,000: —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning .................................................................. 277: 16

Innestående i bank ............................................................... 104,751: 19

Fastigheter.................................... 1,242,920: —

Inventarier och förråd ......................................................... 48,012: 08

Fordringar........................................................................... 30,637: 41

1,413,913: 8 4

366,754: 58
1,780,668: 3 7

289,070: 5 9

65,000: —

1,426,597: 78

Summa 1,780,668: 87

8

ANDRA HUVUDTITELN.
Justitiedepartementet.

Debet

Kredit

Summa

Till-gångar
den * l 11/i
1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Levere-ring till
stats-kontoret

_

1,161

96

_

_

1,161

96

1,161

96

—

—

—

—

6,000

—

6,000

—

—

—

6,000

—

—

—

—

72,000

—

72,000

_

_

_

72,000

~

—

24,000

24,000

—

—

-

24,000

—

—

—

—

152,890

80

152,890

64

—

16

152,890

80

—

—

—

—

24,000

—

24,000

—

—

—

24,000

—

—

—

—

—

15,245

47

15,245

47

—

—

15,245

47

—

—

—

—

4,000

—

4,000

_

_

_

4,000

—

—

—

—

195,630

—

195,630

—

—

—

195,630

—

76

45

—

—

115,606

09

114,817

89

865

15

115,682

54

24,949

50

24,450

45

499

05

24,949

50

—

_

_

_

2,000

_

1,999

59

41

2,000

—

950

—

950

—

—

—

950

—

—

—

—

—

53,891

—

53,891

_

_

_

53,891

_

76|-*6|

l,16l| 96 |

691,162) 8 e|

689,874)54

2,526

78

692,401

27

A. II. 4. Hyresmedel från unde]
byggnadsstyrelsens
vård stående egendomar
.................

Andra huvudtiteln:

A. 1. Lönefyllnad åt statsministern
..................

ment .................

3. Departementschefen

4. Departementets avc

kansli

avdelningen .........

6. Departementschefens

ombud för tillsyn
tryckta skrifters allmängörande
......

7. Handsekreterare åt stats ministern

.........

D. 2. Regeringsrätten ...

I. 8. Skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. ...

9. Tryckningskostnader ...

10. Kommittéer och utred ningar

genom sakkunniga.
................

11. Extra utgifter ......

13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens
tjänst ...............

Summa

— 9 —

Justitiekanslersexpeditionen.

1

Andra huvudtiteln:

C. 1. Justitiekanslersexpeditionen......

I. 8. Skrivmaterialier och expenser,

ved m. m............................

13. Dyrtidstillägg åt befattningsha-vare i statens tjänst ...........

Debet

Kredit

Summa

Upp-

börd

Levere-ring från
stats-kontoret

Skulder
den so/6
1929

Utgifter

512

45,934

10,600

6,136

17

318

96

46,446

10,918

6,136

17

96

46,446

10,918

6,136

17

96

Summa 512

- 62,67o|i7

318

96

63,501 18

63,501

13

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Debet

Kredit

Uppbörd

Levere-ring från
stats-

Utgifter

Levere-ring till
stats-

Summa

kontoret

kontoret

A. II. 4. Hyresmedel från under bygg-

nadsstyrelsens vård ståen-de egendomar .............

420

_

_

_

_

_

420

_

420

_

Andra huvudtiteln:

513,726

513,726

513,726

3. Extra expeditionsvakt vid

.

2,208

2,208

2,208

_

Nedre justitierevisionen:

D. 4. Nedre justitierevisionen...

—

—

451,803

51

451,803

51

—

—

451,803

51

5. Tillfällig förstärkning av

■_

56,451

71

56,451

71

56,451

71

I. 8. Skrivmaterialier och expen-

_

_

71.423

50

69,081

1,929

30

2,342

20

71,423

1,929

50

1,929

44

44

44

13. Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst ..

—

—

126,362

—

126,354

—

8

—

126,362

—

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt

vissa icke-ordinarie be-

fattningshavare inom den
civila statsförvaltningen...

_

_

4,409

96

4,409

96

_

_

4,409

96

Summa

420

—

1,228,314

12

1,225,963

92

2,770

20

1,228,734 12

— 10 —

Svea hovrätt.

Debet

Kredit

Till

Levere

Levere-

Till-

gångar
den 1/^
1928

Upp-

börd

ring från
stats-kontoret

Utgifter

ring till
stats-kon-toret

gångar
den 50/s
1929

kumma

Andra huvudtiteln:

Svea hovrätt:

D. 6. Hovrätten ......

457

49

631

75

856,666

67

855,060

70

457

49

2,237

72

857,755

91

7. Extra arbets-

13,176

13,176

13,176

D. 10. Tillfällig förstärk-

ning av hov-rätternas arbets-

104

09

91,395

91,389

62

104

09

5

38

91,499

09

I. 6. Ålderstillägg ......

—

—

—

—

500

—

500

—

_

_

—

_

500

_

8. Skrivmaterialier

och expenser,
ved m. m.......

451

19

73,600

60,770

59

451

19

12,829

41

74,051

19

9. Tryckningskost-

naclér ............

219

2,100

1,850

50

219

249

50

2,319

11. Extra utgifter ...
13. Dyrtidstillägg åt

—

—

—

—

1,864

-

1,827

20

~

—

36

80

1,864

—

befattningshava-re i statens tjänst

471

90

32

157,000

156,541

471

90

491

157,503

90

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöj-

ningar åt vissa
icke-ordinarie

befattningshava-re inom den ci-vila statsförvalt-

39

47

8,500

8,375

75

39

47

124

25

8,539

47

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragnings-

staten:

C. 1. Diverse föremål .

—

—

-

—

2,314

70

2,314

70

_

_

_

_

2,314

70

Summa

1,743

14

663

75

1,207,116

37

1,191,806

06

1,743

14

115,974

06

1,209,523

26

1 Tillgångarna den 3% 1929 utgjordes av:
Kassabehållning ... 2,895: 15

Innestående i bank 13,078: 91 15974: oc

11

Göta hovrätt.

Debet

Kredit

Leverering

Skulder

Skulder

Summa

från läns-

den 30/6

den 1

h

Utgifter

styrelsen

1929

1928

Andra huvudtiteln:

D. 8. Göta hovrätt.....................

427,925

24

13

17

108

51

427,829

90

427,938

41

10. Tillfällig förstärkning av

hovrätternas arbetskrafter

37,949

17

—

—

—

—

37,949

17

37,949

17

I. 7. Bese- och traktamentspen-

ningar...........................

1,198

10

—

—

—

—

1,198

10

1,198

10

8. Skrivmaterialier och expen-

ser, ved m. m..........

21,000

—

11

37

11

80

20,999

67

21,011

87

13. Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst ...

78,319

22

—

—

—

—

78,319

22

78,319

22

Sjunde huvudtiteln:

I). 24. Avlöningsförhöjningar åt

vissa icke-ordinarie befatt-

ningshavare inom den ci-

vila statsförvaltningen ...

4,348

81

—

—

—

—

4,348

81

4,348

81

1 Elfte huvudtiteln:

j Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål...............

400

—

—

—

—

—

400

—

400

—

Summa

571,14o|54

24)54

120 si

571,044

77

| 571,165|o8

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Debet

Kredit

Leverering

Skulder

Skulder

Summa

från läns-

den S0/6

den

h

Utgifter

styrelsen

1929

1928

Andra huvudtiteln:

D. 9. Hovrätten över Skåne och

209,194

13

209,194

13

209,194

18

10. Tillfällig förstärkning av hov-

12,300

12,300

12,300

I. 8. Skrivmaterialier och expenser,

10,680

93

21

57

10,715

54

10,773

21

13. Dyrtidstillägg åt befattnings-

36,778

,

36,778

36,778

_

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa

icke-ordinarie befattningsha-vare inom den civila stats-förvaltningen .....................

2,880

2,880

2,880

Summa

271,832

18

93

21

57|(n

271,867

67

271,925

84

- 12 —

Fångvårdsstyrelsen.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
............................................................. 600: —

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Andra huvudtiteln:

F. 1. Fångvården ......................................... 587,185: 44

3. Hörsal och verkstadslokal m. m. vid centralfängelset
i Härnösand ........................ 398: 90

I. 9. Tryckningskostnader .............................. 13: 65

13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst ............................................. 245: 84 587,843: 83

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ..........................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester........................................................................ 61,790:44

Diverse medel ..................................................................... 628,414: 56

Övriga skulder..................................................................... 218: 31

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Andra huvudtiteln:

E. 4. Övervakning av villkorligt dömda ........................... 20,744: 92

F. 1. Fångvården........................................................... 4,383,859:3 7

2. Extra byrådirektör å fångvårdsstyrelsens arbetskontor 9,079: 03

3. Hörsal och verkstadslokal m. m. vid centralfängelset i

Härnösand ......................................................... 38,177: 64

4. Understöd åt verksamheten till frigivna fångars skydd 23,000: —

I. 9. Tryckningskostnader................................................ 1,313: 47

11. Extra utgifter....................................................... 323: 55

12. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen ....................................... 810:3 7

13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...... 483,881: 96

F. 3/1927—8. Vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare
vid förutvarande centralfängelset i Norrköping
............................................. 9,123:58

4/1927—8. Intemeringsanstalt för återfallsförbrytare vid

kronohäktet i Ystad................................. 5,680:22

4/1926—7. Hägnadsmur vid centralfängelset i Växjö ...... 2,072: —

E. 5/1922. Bostadshus för bevakningspersonal vid vartdera
av centralfängelsema å Långholmen och å Härlanda
m. m............... ................................. 18,881: 02

9/1920. Byggnads- och ändringsarbeten vid centralfängelset

å Långholmen ............................................. 5,118: 98

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken....................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ................................

2,114,198: 89

588,443: 83
4,378,160: 58
984,465: 62

690,423:31
8,755,682: 2 8

701,462: 44

5,002,066: li
685,806: 81
62,197: 78

- 13 —

Balans den 30 juni 1929.

Tillgångar:

Kontant behållning:

I fångvårdsanstaltemas kassor.....................

Innestående i bank .......................................

Förskott......................................................

Proviant, bränsle och materialförråd ...............

Obligationer ................................................

Inkomstrester......................>.........................

Övriga fordringar..........................................

6,442: 5 6
29,935: 85
226,240: 7 5
1,161,958:40
631,760: —

232,619; 08

15,192: 45 2,304,149: os
Summa 8,755,682: 23

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Debet.

Balans den 1 juli 1926:

Tillgångar ............................................................................................... 166,596: o 4

Inkomster:

Andra huvudtiteln:

O. 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona ....................

I. 13. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

Hyresmedel och ersättning för kläder, lyse m. m..............

Försålda proviantartiklar .................................................

Inkomst av jordbruket .................................................

» > verkstadsdriften.............................................

» » bageriet .....................................................

Diverse inkomstmedel ....................................................

Balans den 30 juni 1929

.................................................................. 5,348: 78

Summa 601,761:34

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ..........................-....................................................................... 4,808: 17

Utgifter ■

Avlöningar......................................................

Byggnader och reparationer...............................

Torrläggning av vattensjuk mark ......................

Jordbruket.......................................................

Verkstadsdriften ..............................................

Bageriet..........................................................

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m....................

Omkostnader för elever utom anstalten .............

Inköp av inventarier ........................................

Allmänna omkostnader .....................................

Minskat värde å inventarier...............................

Balans den 30 juni 1929.

............................................... 416:66

................................................... 291:88

.................................................. 100:60

................................................. 163,601:18 164,409:77

Summa 601,761: 31

Antalet elever vid anstalten utgjorde vid 1928 års utgång 177.

Tillgångar:

Kassabehållning .......

Innestående i bank —

Fordringar................

Inventarier och förråd

................ 190,163: 4 9

............... 10,018: 03

............... 1,048: 50

............... 65,786:99

............... 41,034:81

............... 8,523:60

................ 68,190:40

................ 9,105:51

................ 3,031:33

................ 34,965: 16

............... *>75= 52 432,543:4 0

Skulder: ''

Diverse medel .

304,292: 4 9
29,871: —

13,636: 4 9
13,516: 30
58,980: 31
5,194:91
3,092: 2 6

1.231: 86 429,815: 62

— 14 —

TREDJE HUVUDTITELN.
Utrikesdepartementet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar.......................................... 1,486: —

III. Diverse inkomster ................................. 245,423: 23

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Andra huvudtiteln:

I. 11. Extra utgifter ......................................... 4:4 0

Tredje huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1928—1929, sid. 20—23 ............................. 31,478: 66

Femte huvudtiteln:

B. 42. Fattigvård och barnavård i allmänhet......... 11,271:91

Sjunde huvudtiteln:

D. 12. Vissa utskylder för främmande makters be skickningshus

i Stockholm ..................... 1,118: 7 7

Tionde huvudtiteln:

F. 6. Extra utgifter............................................. 262: 98

Oförutsedda utgifter................................................ 62,000: —

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken..............................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.....................

246,908: 2 3

96,136: 7 2

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel ..................................................................... 451,937: 82

Övriga skulder ..................................................................... 271,220: 80

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................................

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. III. Diverse inkomster................................................... 2,756: 32

För riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

I. 10. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
.......................................... 700:—

11. Extra utgifter .................................... 2,803: 23

1,510,458: 9s

343,044: 95-6,399,042: 32
3,863,008: 64

723,158: 62
12,838,713: 49

517,461: 04

— 15 -

Tredje huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för
budgetåret 1928—1929, sid. 20—23 5,735,290: 7 6
Avgår:

I statskontoret redovisad utgift
å anslaget »D. 12. Extra ut gifter*

.............................. 500: ~ 5,734,790: 76

Femte huvudtiteln:

B. 42. Fattigvård och barnavård i allmänhet... 2,621:80

F. 4. Extra utgifter .................................... 616: —

Sjätte huvudtiteln:

C. 1. Bidrag till vissa kommunikationsändamål 4,340: 46

F. 10. Extra utgifter .................................... 97: 7s

Sjunde huvudtiteln:

B. 12. Vissa utskylder för främmande makters

beskickningshus i Stockholm ............ 8,869: 60

15. Internationella statistiska institutets permanenta
byrå i Haag........................ 1,500: —

Åttonde huvudtiteln:

B. 20. Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska

avdelningen av S:te Geneviévebiblio teket

i Paris.................................... 1,500: —

C. 6. Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i

Köpenhamn ............... 6,000: —

7. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen

i Berlin.......................................... 6,000: —

8. Pastor vid svenska Sofiaförsamlingen i

Paris ........................ 6,000: —

9. Pastor vid svenska Olaus Petriförsam lingen

i Hälsingfors ..................... 6,000: —

D. 7. Sveriges anslutning till den baltisk-geo detiska

kommissionen m. m................ 1,864: 38

E. 50. Institut d’études scandinaves vid Paris

universitet .................................... 2,000: —

I. 35. Svensk undervisning för svenska barn i

utlandet.......................................... 10,600: —

45. Svenska folkhögskolan i Birkas inom republiken
Estland ....... 5,000: —

M. 16. Statistiska tabeller över Öresundstullen 1,500: —

19. Delaktighet för Sverige i Ramsay Memorial
Fund.................................... 5,400: —

21. Understöd åt ryske undersåten Alexander

Sibiriakoff .................................... 3,000: —

N. 3. Extra utgifter ................................. 2,960: —

I. 41/1927—8. Svensk undervisning för svenska

barn i utlandet.................. 4,350: —

Nionde huvudtiteln:

C. 9. Internationella lantbruksinstitutet i Rom 4,910: —

J. 8. Sveriges andel i kostnaderna för en inter nationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium .................. 9,977: 50

O. 6. Extra utgifter .................................... 544: 4 0

C. 11/1926—7. Internationella frysinstitutet i

Paris ................................. 1,290: —

Tionde huvudtiteln:

F. 2. Rese- och traktamentspenningar........... 1,347: —

6. Extra utgifter .................................... 1,042: 07

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befatt ningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer
.......................................... 90: —

5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl............. 48: —

— 16

C. 1. Diverse föremål................................. 73: 21

Oförutsedda utgifter.......................................... 189,340:80 6,027,176:99

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter....................................

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning...........................................................

Förskott ...................................................................

Utlånta medel ...........................................................

Fordringar .................................................................

3,708: —
1,512,706: 85
15,193: 50
36,920: 84

Summa

6,029,933:81
4,693,505: o 7
29,284: 8 8

1,568,529: i»

12,838,713: 49

— 17 -

FJÄRDE HUVUDTITELN.

Arméförvaltningen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar............................................................................................. 10,516,697: 87

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens
vård stående egendomar ......

IH. Diverse inkomster .........................

2,776: 16
71,120: 7 7

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1928—1929:

sid. 24—27............................................... 20,584,864: 9 2

Avgår:

I länsstyrelserna redovisad uppbörd & anslaget
»2. H. 1. Ersättning för rustning

och rotering» ..................... 778: 84

I flygstyrelsen redovisad uppbörd
å anslaget »2. H. 2. Extra
utgifter» ........................... 4,932: 05 5,710: 89

sid. 34—37 ......................................................... ........

5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ......

Elfte huvudtiteln:

B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap.........

9. Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
............................................................

20. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
.................................................

23. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
...................................................

73,896: 98

20,579,154:63
684,380: 81
1,722: 25

140: 50

132: 6 7

487: 50

2,850: —

Bemisser:

Från statskontoret

21,342,765: 19
91,107,229: 7 7

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

........... 701,649:48

Summa 123,668,342:81

2 — 290510. Rev.-berättelse ang. statsverket flir dr 1929. II.

— 18 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. lil. Diverse inkomster ................................................. 114: 19

För riksstatens utgiftstitlar:

Fjärde huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1928—1929:

sid. 24—27 ...................106,372,729:09

Avgår:

I statskontoret redovisad utgift å anslaget
»2. H. 2. Extra utgifter:»... 920: —r

I flygstyrelsen redovisad utgift
å anslaget »2. H. 2.

Extra utgifter» .............. 18,600:80

I länsstyrelserna redovisade
utgifter å anslaget »2. H. 1.

Ersättning för rustning och

rotering» ..................... 344,109:2 8 363,630:0 8 1Q5,0Q9,099; oi

sid. 34—37 ............................................................. 2,162,814: 44

5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga...... 106,897:2 9

2. Försvarsväsendets lönenämnd ........................ 6,572: 28

4. Bikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap 53,413: V
Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen 3,938: Sfi
Elfte huvudtiteln:

B. 8. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ......... 450,206: 94

9. ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
............................................600,350:13

19. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare 14,908; 2 6

20. Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marin soldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
,.......... 261,220: 43

21. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare... 73,747: —

23. Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare
.................... 1,117,800: —

C. 1. Diverse föremål ................................................ 5,798: 80

Oförutsedda utgifter......................................................... 177,000:

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för lantförsvaret:

XIV. 1. c/1919. Artillerimateriel............................... 901,372: 66

Bemisser:

Till statskontoret

Tillgångar:

Kontant behållning:

I kassan ......................

Bemissor under transport

Innestående i bank ...........

Förskott ........................

Propriebalans....................

Fordringar ......... . ...........

Balans den 30 juni 1929:

2,994: 16
7,395,000: —
1,573,515: 6 9
445,339:7 4
131,455: 3 8
810,826: 60

Summa

2,347,764: 4 4

110,945,253: 65
16,192: 90

10,359,131: 82
123,668,342: al

- 19 —

Arméns totalkostnader.1

Arméförvaltningens huvudkassa ............................................................ 9,042,528: 9 o

Arméfördelningsstdber m. nt..

Södra arméfördelningens stab ............................................................... 859,304: 88

Västra » » 265,523: 24

Östra > » 676,666: 42

Norra » » 478,189: 24

Militärbefälsstaben på Gotland.............................................................,. 1,819,211:59

Säger 4,098,895: 3 7

Infanteriet :

Svea livgarde....................................................................................... 1,543,513: 85

Göta » ..........i..;........................................................................ 1,877,481:61

Livregementets grenadjärer .................................................................. 1,659,149:49

Livgrenadjärregementet ........................................................................ 2,397,919: 40

Jämtlands fältjägarregemente .............................................................. 1,501,439; 90

Norra skånska infanteriregementet ......................................................... 1,398,527: 79

Södra » » ......................................................... 1,336,230:24

Upplands regemente............................................................................. 1,612,660:42

Skaraborgs regemente ..................................................................... 1,579,416: 92

Södermanlands » .................................................................... 1,491,601:85

Kronobergs » i Växjö ........................................................ 1,618,753:89

» »i Karlskrona................................................... 683,800: 8 o

Jönköpings-Kalmar regemente ............................................................ 1,754,674: 66

Dalregementet ................................................................................... 1,544,234:9 9

Hälsinge regemente ....................................................................... 1,570,783:0 7

Älvsborgs » 1,633,328:11

Hallands » ....................................................................... 1,534,269: 94

Bohusläns » ........................................................................ 1,550,289: 96

Norrbottens » ....................................................................... 1,702,681: 29

Västerbottens i> ..........................................................,............. 1,466,305:96

Västernorrlands regemente................................................................... 1,374,707:97

Värmlands » ............................................... ......................... 1,501,292:06

Säger 34,333,063: o 6

Kavalleriet:

Livregementet till häst........................................................................ 1,586,794: 55

Skånska kavalleriregementet ............................................................... 1,797,485: 28

Livregementets husarer........................................................................ 1,308,445:14

Norrlands dragonregemente.................................................................. 1,480,163: 20

Säger 6,172,888:12

Artilleriet:

Svea artilleriregemente ...................................................................... 1,767,423: 26

Göta » 1,788,320:2$

Vendes » 1,562,161:99

Norrlands » 1,709,254:95

Norrbottens artillerikår........................................................................ 575,578:20

Smålands arméartilleriregemente............................................................ 1,741,368: 46

Bodens artilleriregemente ................. 1.159,587:80

Karlsborgs artilleriregemente ......................... 977,723:68

Säger 11,281,418:67

1 Tabellen är upprättad inom arméförvaltningen.

— 20 -

Fortifikatio nen:

Svea ingenjörkår............................................................................... 1,208,837:7 2

Göta » ................................................................................. 957,302: 20

Fälttelegrafkåren.............................................................................. • • 1,311,733: 2 2

Bodens ingenjörkår.............................................................................. 1,373,241: 49

Säger 4,851,114: 63

Trängen:

Svea trängkår .....................................................................•........... 843,499: 61

Göta » ................................................................................. 775,251:64

Norrlands » ................................................................................. 772,884:89

Skånska trängkåren .............................................................................646,106: 22

Säger 3,037,742:36

Övriga staber, skolor, förråd, sjukhus m. m.;

Generalstaben .............................................................................. 1,067,430:88

Fortifikationen.................................................................................... 696,063: 55

Intendenturstaben .............................................................................. 572,840:12

Kavalleriinspektionen........................................................................... 772,152:8 9

Fortifikationsbefälhavaren i Boden ...................................................... 554,681: 61

Arméns intendenturförråd å Karlsborg ............................................. • 1,256,198:25

Krigshögskolan.................................................................................... 168,031: 6 2

Artilleri- och ingenjörhögskolan............................................................ 185,249:64

Infanteriskjutskolan.............................................................................. 297,163:49

Kidskolan .......................................................................................... 214,794: 61

Krigsskolan ....................................................................................... 555,866: 60

Garnisonssjukhuset i Stockholm............................................................ 308,996:04

» i Boden............................................................... 89,982:18

Arméns centrala beklädnadsverkstad ................................................... 613,249: 07

» intendenturförråd i Stockholm.................................................. 874,130: 86

» »i Boden ...................................................... 1,499,117: 05

Karl Gustafs stads gevärsfaktori ............................................................ 1,345,000: —

Tygstationen i Stockholm .................................................................... 1,127,000: —

» å Karlsborg ..................................................................... 345,733: 7 4

» i Boden........................................................................... 308,068:6 7

Åkers krutbruk.................................................................................. 1,094,941: 44

Ammunitionsfabriken å Marieberg ......................................................... 1,031,259: 92

» å Karlsborg ......................................................... 1,846,242:7 0

Arméns underofficersskola..................................................................... 521,991:27

Skytteförbundens överstyrelse ..................................i........................... 71,346: 58

Högkvarteret vid fälttjänstövningama 1928 ............................................. 46,931: 8 7

Säger 17,464,463: 54
Summa 90,282,114:6 5

Anmärkningar:

1) I de härovan upptagna genom arméförvaltningens huvudkassa bestridda kostnaderna
ingå icke utgifterna för försvarsdepartementet och lantförsvarets kommandoexpedition.

2) Anledningen till att kostnaderna vid arméfördelningsstaberna uppgå till så avsevärt olika
belopp är att söka däri, att vid dessa staber gäldas kostnader för centralupphandlingar av
furage och bränsle samt för fält- och fälttjänstövningar ävensom i vissa fall för byggnadsföretag
vid underlydande truppförband.

3) Från militärbefälets på Gotland stabskassa bestridas kostnaderna för Gotlands trupper
och för kronobageriet i Visby.

4) Det höga kostnadsbeloppet för Liv grenadj ärregementet har förorsakats därav, att
vid regementet redovisas östra brigadens utgifter, samt att vissa skolor och utbildningskurser
förlagts till detta regemente.

5) Militärbefälets för övre Norrland utgifter redovisas i Norrbottens artillerikårs räkenskaper.
Kommendantskapets i Boden utgifter redovisas i Bodens ingenjörkårs räkenskaper.

— 21 -

Krigshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 7,382: 72

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgifcsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 11. Rese- och traktamentspenningar ................................. 1,642: 3B

18. Flyttningsersättning................................................... 796: 17

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser .............................. 1,191: 4 0

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.................. 1: — 3,630:9 2

Av arméförvaltningen anvisad kredit ............................................................ 162,000: —

Likvider med särskilda myndigheter .................................................• ••••••■•••^_243j^9

Summa 173,256: 98

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 93,046:10

11. Rese- och traktamentspenningar.................................... 79: 50

13. Flyttningsersättning ........................... ..................... 12,929:2 0

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser .....,........................... 44,579: 33

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 2,351: —

10. Truppförbandens övningar .......................................... 2,845:70

11. Fält- och fälttjänstövningar ...................................... 216: —

H. 2. Extra utgifter ............................................................ 2,085: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 13,743: —

Likvider med särskilda myndigheter

171,874: 83
31: -

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott.....................................................................

351: lo

1,000:— 1,351:10
Summa 173,256: 98

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 41.

22 —

Artilleri- och ingenjörhdgskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 3,217:9#

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 2,055: —

13. Flyttningsersättning ............................................... 1,375: 7 8

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser .............................. 911: 80

D. 4. Bränsle, lyse, tratten, renhållning och tvätt ............ .. 112:12

H. 2. Extra utgifter ......................................................... 936: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvarét ... 933:69 6 324:39

Av arméförvaltningen anvisad kredit ............................................................ 190,000: —

Likvider med särskilda myndigheter ............................................................ 3,200:09

Summa 202,742: 38

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 93,500: 80

11. Rese- och traktamentspenningar.................................... 571: So

13. Flyttningsersättning ................................................... 14,119:10

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser ........................ 54,928: —

2. Studiestipendier ...................................................... 3,000: —

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ................. 6,985: 6 7

10. Truppförbandens övningar .......................................... 4,139: 75

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m.................................. 37: —

H. 2. Extra utgifter ............................................................ 2,753: 5 o

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvarét...... 14,739: —

194,774:12

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank..................................................................... 6,768:2 6

Förskott.................................................................................... 1,200: —

7,968: 26

Summa 202,742: 38

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 75.

23 —

Infanteriskjutskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillg&ngar..........................................*:**..................................................... 5,950:76

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m.fl. 10: —

C. 1. Undervisnings-ochgymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbiidningskurser ............................. 1,345:2 5

D. 1. Mathållning ......................................................... 6,720: 6 7

3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m................... 40:6 6

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ............... 6,460: 54

6. Furagering ............................................................ 708: 44

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..................................... 1,650: 42

F. 1. Vapen och ammunition m. m..................................... 539:25

Gr, 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................ 1,588:45

C. 2/1927—8. Vissa utbildningkurser vid skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet.............................. 54: —

Allmänna lägerkassorna ............................................................. 204: 41

Försträckning............................................................................. 217: 70 20,239: 78

Av arméförvaltningen anvisad kredit ........................................................... 315,000:

Likvider med särskilda myndigheter ..................................................^^™^J8j038^7£

Summa 359,229: 26

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 117,633: 98

10. Arméns personal över stat .......................................... 249: 43

11. Bese- och traktamentspenningar.................................. 2,186: —

B. 3. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m.......... 2,421: 85

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbiidningskurser ................................. 69,418: 5 4

D. 1. Mathållning .............................................................. 47,699:6 6

2. Munderingsutrustning ............................................ 2,181: 7 6

3. Kasemutredning, intendenturfordon m. m...................... 1,799: 85

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 20,330:18

6. Furagering ............................................................... 5,316: 89

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. ......................................... 2,918:8 4

F. 1. Vapen och ammunition m. m........................................ 8,835: 91

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................... 21,641: 93

H. 2. Extra utgifter ............................................................ 17: 85

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 8,450: —

C. 2/1927—8. Vissa utbiidningskurser vid skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet................................. 20,954: 29

Allmänna lägerkassorna ............................................................... 250: —

Försträckning ............................................................................ 1,122:11 333,428: 97

Likvider med särskilda myndigheter ............................................................ 2,013: 02

Balans den 30 juni 1929:

...................................................... 22,787: 27

...................................................... 1,000: — 23,787: 2 7

Summa 359,229: 2 6

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 142.

Tillgångar:

Innestående i bank.........

Förskott.........................

24 —

Ridskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. 6,878:7*

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 804: —

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervis ningsanstalter

och utbildningskurser ........................ 2,007: 01

D. 1. Mathållning............................................................... 2,235:11

2. Munderingsutrustning ............................................... 13: BO

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 10,187:10

6. Furagering ............................................................... 7,636:85

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m..................................... 3,422: 09

Gr. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................ 2,969: 55

Allmänna lägerkassorna.................................................................. 979: 07

Försträckning .............................................................................. 3,086:88 33340-66

Av arméförvaltningen anvisad kredit ............................................................ 229,000: —

Likvider med särskilda myndigheter ................................................ ...... 4,228:78

Summa 273,448:12

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl.... 63,574: —

10. Arméns personal över stat............................................. 501: —

11. Bese- och traktamentspenningar .................................... 708: 16

13. Flyttningsersättning..................................................... 2,073:88

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser.................................... 43,250: 98

D. 1. Mathållning................................................................. 12,923: 21

2. Munderingsutrustning................................................... 709: 66

3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m...................... 2,889: 78

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt..................... 22,473:01

6. Furagering................................................................. 54,123: 17

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m........................................ 8,225: 18

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................... 19,671:19

H. 2. Extra utgifter ........................................................... 2,158: 70

3. Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare............... 30: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret......... 12,636: —

Allmänna lägerkassorna................................................................. 1,005: 88

Försträckning .............................................................................. 2,936:4 7 249.890:_

Likvider med särskilda myndigheter.............................................................. 2,474:—

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank..................................................................... 20,084: 12

Förskott.................................................................................... 1,000: — 21,084:12

Summa 273,448:1*

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 16.

— 25 —

Krigsskolan.

Debet.

Tillgångar...

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster:

saint Undervis -

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel

ningsanstalter och utbildningskurser........................ 4,269: 95

Mathållning ............................................................ 28,760: o 7

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt.................. 20,602: 80

D.

1.

4.

6.

8.

E. 1.

F. 1.

G. 1.

Allmänna lägerkassorna

Försträckning................................

Av arméförvaltningen anvisad kredit
Likvider med särskilda myndigheter..

Furagering.

Anskaffning, underhåll och drift av motorfordon —

Sjuk- och veterinärvård m. ..............................

Vapen och ammunition m. .................................

Byggnader, övningsfält och skjutbanor...................

15: 66
65: —
1,725: —
349:7 0
47,914:7 5
319:70
119: 04

8,778: 90

104,141: 66
549,000: —
20,236: 86

Summa 682,156: 92

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 200,645: 84

4. Avlöning till personal å övergångsstat vid armén ......... 15,550: 85

11. Bese- och traktamentspenningar.................................... 1,311: 05

13. Flyttningsersättning ........................................■••••..... 772:26

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser .............. 137,095: 08

4. Befrämjande av den andliga vården vid armén............... 1,000: —

7. Tryckningskostnader .................................................. 996: 50

D. 1. Mathållning .............................................................. 94,900:0 7

2. Munderingsutrustning................................................... 161: 55

3. Kasernutredning, intendenturfordon m. m...................... 4,869:

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 55,444: 41

6. Furagering ............................................................... 10,162:82

11. Fält- och fälttjänstövningar.......................................... 142:30

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. ....................................... 4,286: 73

F. 1. Vapen och ammunition m. m............ ........................... 3,622:2 5

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor........................... 106,512: 61

H. 2. Extra utgifter ........................................................... 2,430: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 40,011: —

Allmänna lägerkassoma ............................................................... 130: 20

Försträckning.......................................... - ................................. 200: 66 680,244: 6 2

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank .................................................................. 912: 80

Förskott ................................................................................. 1,000: — 1,912:80

Summa 682,156: 82

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 342.

— 26 —

Arméns underofficersskola.

Debet.

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 292: 20
13. Flyttningsersättning ............................................. 899: 95

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervis ningsanstalter

och utbildningskurser........,.............. 8,144: 49

D. 1. Math&llning ........................................................... 8,122:89

3. Kasemutredning, intendenturfordon m. m................... 1,234: 70

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt ............... 17,216: 52

5. Remontering.............;............................................. 100: —

6. Furagering............................................................... 2,287: 86

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. m............................... 56:5 9

F. 1. Vapen och ammunition m. m..................................... 452: —

Gr. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor....................... 29,688:4 2

H. 2. Extra utgifter ......................................................... 1,948: 6 5

Allmänna lägerkassorna ............................................................... 428: 35

Försträckning............................................................................. 201:80 71073-41

Av arméförvaltningen anvisad kredit .......................................................... 560,000: —

Likvider med särskilda myndigheter............................................................... 27,439: 02

Summa 658,512:4 3

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. A. 3. Avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. 204,729:8 7
13. Flyttningsersättning .............................. 15,132:55

B. 3. Inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m.......... 3,664: 6 2

C. 1. Undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisnings anstalter

och utbildningskurser ................................ 60,551: 84

D. 1. Mathållning ............................................................ 80,341:71

3. Kasemutredning, intendenturfordon m. m...................... 41,332: 43

4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt .................. 69,976: 64

6. Furagering ............................................................... 23,517: 77

10. Truppförbandens övningar .......................................... 6,385: 3 7

E. 1. Sjuk- och veterinärvård m. in..................................... 455:15

F. 1. Vapen och ammunition m. m..................................... 6,050: 35

G. 1. Byggnader, övningsfält och skjutbanor ........................ 35,217: 0 2

H. 2. Extra utgifter ......................... 44,332:55

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid lantförsvaret ...... 13,330: —

Allmänna lägerkassorna ............................................................. 428: 85

Försträckning............................................................................ 84: 98 695,531: 15

Likvider med särskilda myndigheter ........................................................... 24,972: 65

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ................................................................. 33,508: 73

Förskott ...............................................................................- 4,500:- 38,008:73

Summa 658,512: 4 3

Antalet till skolan under budgetåret 1928—1929 kommenderade elever utgjorde 302*

— 27

Marinförvaltningen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................. ............................................................... 4,156,800:88

Inkomster: (

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar
........................................................... 420: —

lil. Diverse inkomster ................................................... 14,203: 88

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1928—1929:

sid. 28—81 ............................................................... 5,331,188: 14

sid. 36—41............................................................. 44,760:7 8

Femte huvudtiteln:

B 7. Bekämpande av arbetslösheten .............................. 12,965: 48

Oförutsedda utgifter ....................................................... 29,954: 59

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för sjöförsvaret:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret

1928—1929, sid. 112—113........................................ 4,463:18 5^437,955:93

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken............................................. 46,744,802: 71

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.................................... 40,617:99

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester ................................................................... 1,198,039:08

Diverse medel ................................................................. 12,334,911: 24 13,532,950: 37

Summa 69,913,127: 78

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

19,937,608: 7 7

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. lil. Diverse inkomster ............................................... 325: —

För riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

E. 1. Ersättning åt domare, vittnen och parter ............... 457: 59

Fjärde huvudtiteln:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret
1928—1929:

sid. 28—31 ............................................ 42,955,825: 96

Avgår:

I statskontoret redovisad utgift å anslaget
»3. J. 2. Extra utgifter» 300: —

I byggnadsstyrelsen redovisad
utgift å anslaget »3. D. 4.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning
och tvätt m. m.»......... 3,588: 23

— 28 -

I länsstyrelsen i Blekinge län
redovisad utgift å anslaget
»3. J. 3. Ersättning för rustning
och rotering, ..........._4,168= 28 42,951,657: 78

sid. 36—41 ............................................................... 820,851: 53

5. 3. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................... 8,817: 21

Nionde huvudtiteln:

J. 11. Bevakningsfartygs stationerande vid rikets kuster ... 34,450: 7 8

Tionde huvudtiteln:

C. J.1. Drift- och underhållskostnader för statens isbrytar fartyg„.

.......................................................... 170,851: 98

12/1927—8. Ändringsarbeten å statens isbrytarfartyg ... 1,037: 65

Elfte huvudtiteln:

B. 19. Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare 14,189:4 2

21. Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare ... 6,994: —

Oförutsedda utgifter ......................................................... 1,016,199:4 5

Engångskostnader för försvaret:

Engångskostnader för sjöförsvaret:

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret

1928—1929, sid. 112—113 ......................................... 97,778:18

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter
Remiss till flygstyrelsen......................................

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållningar hos marinförvaltningen underlydande myn -

digheter...........................;............................................ 443,331:82

Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 2,489,480: 92

Förskott........................................................................... 1,160,015:45

Inkomstrester .................................................................. 13,743:11

Fordringar........................................................................ ’ 12: 60

45,123,610: 88
581,634: 78
7,880: —
155,810: —

4,106,583: 9 o

Summa 69,913,127: 78

— 29 —

Sjökrigshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 9,317: 88

Inkomster:

Leverering från marinförvaltningen ......................................................... 30,000: —

Summa 39,317: 88

Kredit»

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl............. 27,117: —

C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. ... 3,000: —

4. Skrivmaterialier och expenser m. m.................................. 2,600: —

5. Tryckningskostnader ..................................................... 298: 60

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m............. 2,192: 19

E. 1. Flottans krigsberedskap och övningar........................... 348:80 35)556: 49

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 761: 84

Innestående i bänk ..................................................................... 3,000: — 3,761: 84

Summa 39,317: 88

Antalet elever i skolan under budgetåret 1928—1929 utgjorde 22.

- 30 —

Sjökrigsskolan.

Debet

Balans elen 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 4,77g;

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjerde huvudtiteln:

3. A. 2. Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.......... 252: —

C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. 20:_

4. Skrivmaterialier och expenser m. m............................... 10:_

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m.......... 183: —

Pensions- och gratialavgifter .......................................................... 284: 35 >749. 85

Leverering från marinförvaltningen.....................................................TTTTTTTTTTTTT 85 000:_

Summa 90.525: 47

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. A. 2. Avlöning till personal yi4 kårer och stater pi. fl............... 49,917: 44

C. 1. Undervisningsmateriel samt undervisningsanstalter m. m. ... 9,994: 54

4. Skrivmaterialier och expenser m. m.................................. 4 744; »4

5. Tryckningskostnader .........................................i''o23: 75

D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m............. 6''673: 60

F. 1. Flottans krigsb ered skap och övningar.............................. ''549: so

J. 5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret............ 4,299:_

6. 3. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats- ''

förvaltningen.................................................................. 699: 96

Instrument och materiel m. m................ ............ eino___

...................................................... bri93. 73 84,095: 66

Tillgångar: 1

Kassabehållning .............................................................. 2 429''91

Innestående i bank ......................... .................... /rinn.

.......................................... 4,000. — 6,429: 91

Summa 90,525: 4 7

Antalet i skolan under budgetåret 1928—1929 undervisade elever utgjorde 76.

31 -

Sjökarteverket.

Petet.

Balans den 1 juli 1928

Tillgångar............................................■■■■...................

Inkomster.

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

3. I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ........................ 361: 68

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet............................ 16,654: 05

3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet ... 13,911: —

4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande» .................. 7: 60

Försäljningsmedel för sjökort m. m.............................................. 57,936:7 4

Inbetalda pensionsavgifter ............................................................ 3,592:80

Ersatta försträckningar m. .................................................... 21,982: 64

Leverering från marinförvaltningen .
Likvider med särskilda myndigheter

Summa

Kredit.

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

3. G. 1. Underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m.....

I. 1. Avlöning till sjökarteverkets personal ......................

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet ......................

3. Omkostnader för kontroll- och undersökningsväsendet.

4. Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»................

5. Internationella hydrografiska byrån .........................

J. 4. Semester åt vid sjöförsvaret anställda arbetare........

5. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid sjöförsvaret....

Levererade pensionsavgifter ................................................

Utbetalda försträckningar m. m...............................................

Likvider med särskilda myndigheter .......................................

378: 80
184,501: 84
267,858: 56
30,684: 41
38,023: 76
8,651: 06
917: 84
32,360: —
3,592: 80
17,011: 95

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 2,519: 7 7

Innestående i bank ................................................................ 60,669: 2 2

32,472:4 7

114,446: 26
600,000: —
114,235: 61

861,154: 84

583,980: 02
213,985: 88

63,188: 99

Summa 861,154: 84

32 —

Flygstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:
Tillgångar .........................................;........................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. lil. Diverse inkomster............................................. 28:98

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Fjärde huvudtiteln:

2. H. 2. Extra utgifter ....—........................................... 4,932:05

Enligt specifikation i budgetredbvisningen för budgetåret 1928
—1929:

sid. 32—33 .................................................................. 619,120: 28

sid. 40—41 .................................................................. 1,891: 8 o

Oförutsedda utgifter............................................................ 2,131:42

Eemisser:

Från statskontoret............................................................... 8,685,000: —

» marinförvaitningen..........................................''......... 155,810: —

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Fjärde huvudtiteln:

2. H. 2. Extra utgifter ...................................................... 18,600: 80

Enligt specifikation i budgetredovisningen för budgetåret 1928
—1929:

sid. 32—33 ................................................... 7,884,867: 65

Avgår:

I statskontoret redovisad utgift å anslaget

»4. H. 1. Extra utgifter» ..................... 42: 60 7.884.825: 15

sid. 40-41 ..................................................................... ''318)388:

Vetns.- huvudtiteln:

C. 66. Sjuktransporter med flygplan.................................... 29,099: 96

Oförutsedda utgifter............................................................... 551,613: 80

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 1,505,766:4 0

Förskott .......................................................................... 168,738: 18

Fordringar ........................................................................ 901: 50

1,392,870: 63

628,104: 58
8,740,810: —

317,541: 94
11,079,327: —

601,393: 11

8,802,527: 21

1,675,406:0 8

Summa 11,079,327: —

— 33

FEMTE HUVUDTITELN.

Socialdepartementet. 3

Debet

Kredit

Leverering

Sknlder

Skulder

Leverering

Summa

Uppbörd

från stats-

den

den

Utgifter

till stats-

kontoret

s0/e 1929

‘/7 1928

kontoret

A. II. 4. Hyresmedel från un-

der byggnadssty-relsens vård ståen-de egendomar......

500

_

500

500

Femte huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen..

—

—

24,000

—

—

—

—

_

24,000

—

_

_

24,000

_

2. Departementets av-

delning av Kungl.
Maj:ts kansli........

258,763

23

258,763

23

258,763

23

F. 5. Skrivmaterialier och

expenser, ved m. m.

—

—

32,620

79

2

—

2

—

32,620

79

—

—

32,622

79

7. Dyrtidstillägg åt be-

fattningshavare i
statens tjänst ......

41,730

41,730

41,730

8. Tryckningskostnader

—

—

20,663

58

—

—

—

—

20,663

68

—

—

20,663

58

Summa

500

377,777

00

2

—

2

377,777

60

500

—

378,279

60

3 — 2 90510. Ilen.-berättelse ang. statsverket för år 1929. If.

— 34 —

Social -

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............

Andra huvudtiteln:

1. iO. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga .............................................

ll. Extra utgifter.............................................................................................

Fjärde huvudtiteln:

2. H. 2. Extra utgifter........................................................................................

3. J. 2. Extra utgifter.........................................................................................

4. H. 1. Extra utgifter.........................................................................................

Femte huvudtiteln:

B. 1. Socialstyrelsen ..........................................................................................

2. Socialstyrelsens verksamhet ........................................................................

3. Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m..........................................

6. Offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m..................................................

8. Yrkesinspektionen ....................................................................................

9. Yrkesinspektionens verksamhet .................................................................

21. Sjukkasseväsendets befrämjande ..................................................................

22. Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd .............................................

35. Främjande av nykterhetsnämndemas verksamhet m. m.................................

36. Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader ...............

39. Resor vid tvängsinternering av alkoholister ................................................

F. 2. Rese- och traktamentspenningar..................................................................

4. Extra utgifter ..........................................................................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

8. Tryckningskostnader .................................................................................

Sjätte huvudtiteln:

F. 10. Extra utgifter ..........................................................................................

Sjunde huvudtiteln:

D. 22. Extra utgifter ..........................................................................................

24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila

statsförvaltningen .................................................................................

Åttonde huvudtiteln:

K. 3. Extra utgifter .........................................................................................

Nionde huvudtiteln:

O. 6. Extra utgifter .........................................................................................

Tionde huvudtiteln:

F. 6. Extra utgifter............................................................................................

Av Röda korset donerade medel för utarbetande av en publikation angående social lagstiftning
i Sverige m. m........................................................................................

Införselmedel .........................................................................................................

Summa

Tillgångarna den 30/e 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

35

styrelsen.

Debet

Kredit

Summa

Till-gångar
dan 1/i
1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar den
so/e 1929

_

_

1,100

1,100

1,100

—

—

—

—

2,000

_

2,000

_

_

_

_

_

2,000

_

—

—

—

—

712

5 0

245

—

—

—

467

50

712

50

—

—

—

—

520

_

432

50

_

_

87

50

520

___

—

—

—

—

150

—

150

—

—

—

—

—

150

—

—

—

—

—

42

50

42

50

—

—

—

—

42

50

—

—

302

75

303,890

___

303,575

84

616

91

_

_

304,192

75

5,471

50

15

30

160,100

—

160,017

30

174

30

5,395

20

165,586

80

—

—

—

—

69,876

50

69,876

50

—

—

.-

—

69,876

50

—

—

—

—

245.667

59

245,667

59

—

—

—

—

245,667

59

—

—

—

—

282,500

—

282,142

81

357

19

—

—

282,500

—

—

—

—

—

74,800

—

74,577

14

222

86

—

—

74,800

—

—

—

—

—

3,394,403 48

3,394,400

86

2

57

—

—

3,394,403

43

—

—

—

—

173,186 20

173,185

80

40

—

—

173,186

20

—

—

—

—

41,660

10

41,457

15

202

95

—

—

41,660

10

—

—

—

—

178,512

50

178,512

50

—

—

—

—

178,512

50

—

—

—

—

3,297

15

3,297

15

—

—

—

—

3,297

15

—

—

—

—-

1,828

60

1,828

60

—

—

—

—

1,828

60

700

—

—

—

11,518

76

11,754

33

—

—

464

4 o

12,218

76

—

—

26

5 0

48,758

36

48,784

86

—

—

—

—

48,784

86

—

—

2

—

138,000

—

137,728

—

274

—

—

—

138,002

—

—

—

2,633

35

64,627

78

67,261

13

—

-

—

67,261

13

—

—

—

—

712

50

245

—

—

-

467

50

712

60

—

—

—

—

712

50

245

—

—

—

467

50

712

50

—

—

-

—

3,794

91

3,794

91

—

—

—

3,794

91

—

—

—

—

712

50

245

—

—

—

467

50

712

50

—

—

—

—

712

50

245

—

—

—

467

50

712

50

—

—

—

—

712

50

245

—

—

—

467

50

712

50

7,898

4 5

—

_

_

_

7,898

4 5

_

_

_

7,898

45

359

—

1,951

46

—

—

2,310

4 6

—

—

—

—

2,310

46

14,428

95

6,031

3 6

5,203,409 88

5,212,166

38

2,951

18

18,752

13

5,223,869 69

— 36 —

Centrala skiljenämnden.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 4. Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister m. m..................... 8,713: 5 9

Summa 8,713: 59

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................................... 8,560: S9

Hyresersättning............................................................................................. 150: —

Skrivmaterialier ........................................................................................ 2: 7 o

Summa 8,713:59

Arbetsdomstolen.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 4. Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister m. m............. 23,555: —•

F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 172:— 23 727__

Summa 23,727: —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 20,106: 51

Möbler m. m.................................................................................. 2,192: 87

Telefonavgifter .............................................................................. 364: 95

Städning m. m.............................................................................. 195: —

Skrivmaterialier och expenser ....................................................... 659:21 23 518’5*

Leverering:

Till statskontoret ........................................................................................ 208: 4,6

Summa 23,727: —

— 37

Arbetsrådet.

Debet.

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 11. Arbetsrådet................................................................................... 47,627:5 5

F. 1. Ålderstillägg ................................................................................. 200: —

6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvalt ningen

...................................................................................... 1,000: —

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............................. 6,509: —

Hyresmedel ................................................................................................. 150: —

Återburna medel .......................................................................................... 34: 85

Summa 55,521: 4 0

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................................. 52,485:9 6

Lyse och värme m. m...................................................................... 943: 6 8

Telefonavgifter............................................................................................. 1,071: 95

Inventarier.................................................................................................. 829: 27

Diverse ................................................................................................... 190: 5 4

Summa 55,521: 4 0

— 38 —

Riksförsäkringsanstalten.

A. Statsmedel.
Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.............................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 14. Riksförsäkringsanstalten........,.................................... 224,900: 85

15. Riksförsäkringsanstaltens verksamhet.......................... 1,360,000: —

17. Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen örn försäkring för

olycksfall i arbete.............................................i..... 761,498:69

20. Statens bidrag till fiskares försäkring ........................ 50,808: 25

F. 7- Pyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 185,000: —

Elfte huvudtiteln:

A. 11. Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersätt ningar

i anledning av olycksfall i arbete.................. 265,968: 84

26. Ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års
världskrig ........................................................... 105,000: —

B. 17. Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring ............ ........................ 1,195,000: —

Olycksfallsförsäkringsfondens bidrag till förvaltningskostnaderna... 16,500: —

Försäljningsmedel, återdebiteringar m. m.................................. 3,878: 09

Införselmedel ...................,,,,,,,,____,,,,,......................4,769:89

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ........................................................................... 1,253,851: 90

Kostnader för ombud.............................................................. 300,857: 84

Läkarintyg .................... ................................................... 441: 50

Hyra för ämbetslokal ........................................................... 130,680: —

Resekostnader ........................................................................ 4,066; 7 o

Skrivmaterialier, tryckningskostnader, lyse, värme och expenser... 96,015:52

Olycksfallsförsäkringsfonden för redovisning .............................. 755,418: 85

Fiskarförsäkringsfonden för redovisning .................................... 50,808: 2 5

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete............................................ 220,565:8 7

Ersättningar för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av

krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.................. 85,259: 6 2

Ersättningar enligt 1909 och 1927 års förordningar örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring 1,163,030: 46

Införselmedel ....................................................................... 4,744: 48

Leverering:

Till statskontoret..................................................................... 63,344: 65

» länsstyrelserna.................................................................. 6,441:46

63,246: 98

4,173,324: 61
4,236,571: 54

4,065,739: 94

69,786: n

- 39 -

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ................................................— .....,....... 2,703''- 85

Innestående i bank ......................................................... 98,341:64 101,045: 4»

Summa 4,236,571: 54

B. Olycksfallsförsäkringsfonden.1

Kassasammandrag för år 1928:

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1928 ...................................................... 789,937: 7 6

Försäkringsavgifter enligt 15 och 35 §§ i olycksfallsförsäkringslagen ............ 2 9,509,149: 26

Tilläggsavgifter enligt 16 § i samma lag ................................................... 8 516,143: 26

Statsbidrag för förhöjning av livräntor åt i statens tjänst skadade arbetare ... 968:84

Skadestånd enligt 12 § i olycksfallsförsäkringslagen.................................... 23,127: 62

Bötesmedel enligt 34 8 i samma lag ......................................................... 195:

Räntor........... ....... ............................................................................. 2,922,709:08

Utlottade eller försålda obligationer och återbetalda lån.............................. 1,857,684: 81

Av ombud redovisade förskott.................................................................. 361,157: 2 0

Summa 15,981,072: 7 8

Utgifter:

Utbetalade ersättningar ........................................,,................................. 7,265,259:86

Återreglerade försäkringsavgifter ............................................................... 4 _ 94,878: 8 7

Till statskontoret inlevererade tilläggsavgifter............................................. 511,968: —

Återreglerade tilläggsavgifter................................................................... 6 4,758: 56

Fasta placeringar . ................................................................................. 6,913,855: 8 8

Vid obligationsköp m. m. utgivna räntor .................................................. 41,172: 31

Courtage rp. pr ................................................................................ 4,631: 83

Olycksfallsförsäkringsfondens förvaltningskostnader .................................... 16,500: —

Till ombud utlämnade förskott.................................................................. 376,157:20

Innestående i bank den 31 december 1928 ................................................ 7ol,89Q: 7

Summa 15,981,072: 7 8

Fondens ställning den 31 december 1928:

Tillgångar:

Innestående i bank ................................................................

Förskott ...............................................................................

Obligationer .........................................................................

Utlånta medel.......................................................................

Aktier ..................................................................................

Fordringar ..........,,—,.....,...........................—

751,890: 77
68,000: —
42,680,455: so
13,795,300: 50
988,595: —
6,995,406: 35

Summa 65,279,648: 12

Skulder:

Till statskontoret ej inlevererade tilläggsavgifter....................................... 20,554: 26

Influten, men ej upplupen kapitalrabatt ............................................... 3,200: —

I förskott inbetalda räntor..................................................................... 0,572: 50

Livräntereserv .................................................................................... 51,191,324:

Ersättningsreserv ................................................................................. 8,600,000:

Premieutjämnings- och säkerhetsfond .. ...................................... ^Jh458^991T86

Summa 65,279,648: 12

1 Tabellen upprättad inom riksförsäkringsanstalten.

* Häri ingå av statsverket förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen med
kr. 668,075: 68.

8 Häri ingå av statsverket förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen med
kr. 33,432:8 7.

4 Häri ipgå till statsverket återbetalda förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen
med kr. 5,206: 7 0.

6 Häri ingå till statsverket återbetalda förskjutna medel enligt 19 § i olycksfallsförsäkringslagen
med kr. 260: 61.

— 40

C. Ponden för olycksfallsförsäkring för fiskare.1

Kassasammandrag för år 1928:

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1928..................... 25,566: 10

Försäkringsavgifter.................................................................................... 68,177: 50

Räntor ............................................ 21,267: 4S

Utlottade obligationer ........................................................................... 28,088: 8 9

Statsbidrag ............................................................................................ 49,042: 71

Summa 192,142: 68

Utgifter:

Utbetalda ersättningar .............................................................................. 115,871:02

Aterreglerade försäkringsavgifter ............................................................... 23: 05

Fasta placeringar....................................................................................... 67,325: 60

Vid obligationsköp utgivna, upplupna räntor................................................ 589: 84

Courtage m. m....................................................................................... 67: 82

Innestående i bank den 31 december 1928 .................................................. 8,265: 85

Summa 192,142: 68

Fondens ställning den 31 december 1928:

Tillgångar:

Innestående i bank.............................................................................. 8,265:85

Obligationer....................................................................................... 414370: 52

Fordringar........................................................................................ 5,060: 2 0

Brist, att täckas av statsmedel ............................................................... 90,989: 6 3

Summa 518,686: 2 0

Skulder:

I förskott inbetalda försäkringsavgifter...................................................... 321: 50

Premiereserv .......................................................................................... 30,200:_

Livräntereserv ...................................................................................... 405 748:_

Ersättningsreserv.................................................................................... 55,000:_

Säkerhetsfond ....................................................................................... 27,416: 70

Summa 518,686: 20

D. Ponden för livförsäkring i samband med egnahemslån.1

Kassasammandrag för år 1928

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1928 ...................................................... 6 656: 6 7

Försäkringsavgifter................................................................................... 2o’,618: 4 5

Räntor ................................................................................................... 534. 4 j

Summa

Utgifter:

Utbetalda dödsfallsersättningar ......... .......................................................

Återbetalda försäkringsavgifter .................................................................

Innestående i bank den 31 december 1928 ...................................................

Summa

27,859: 4 3

9,750: —
10: 86
18,098: 5 7

27,859: 43

1 Tabellen upprättad inom riksförsäkringsanstalten.

— 41

Fondens ställning den 31 december 1928:

Tillgångar:

Innestående i bank............................................................................... 18,098: 5 7

Fordringar..................................................................................^-^^__£U896m£

Summa 39,994: 72

Skulder:

Premiereserv........................................................................................ 1,553: —

Säkerhetsfond ........................................................................... 38,441: 7 2

Summa 39,994: 7 2

E. Ponden för livräntor till barn utom äktenskap.1

Kassasammandrag för år 1928:

Inkomster:

Innestående i bank den 1 januari 1928 ...................................................... 23,198: 47

Engångspremier för inköpta livräntor ......................................................... 80,209: 87

Räntor ................................................................................................... 34,923: 04

Utlottade obligationer och återbetalda lån .................................................... 19,281: 4 9

Summa 157,612: 87

Utgifter:

Utbetalda livräntebelopp ........................................................................... 100,194: 45

Fasta placeringar .................................................................................... 34,226: —

Vid obligationsköp m. m. utgivna räntor ................................................... 524: 75

Courtage m. m..................................................................................... 34: 2 8

Innestående i bank den 31 december 1928 ................................................... 22,633: 44

Summa 157,612: 87

Fondens ställning den 31 december 1928:

Tillgångar:

Innestående i bank................................................................................. 22,633:44

Obligationer ................................................... 650,476: 3 2

Utlånta medel ...................................................................................... 22,568: 80

Fordringar............................................................................................ 7,539: 24

Summa 703,217: 80

Skulder:

Upplupna, ej förfallna livräntebelopp ...................................................... 588: 6 2

Livräntereserv....................................................................................... 666,291: —

Säkerhetsfond ........................................... ........................................ 36,338:18

Summa 703,217: 8 0

Tabellen upprätta cl inom riksförsäkringsanstalten.

— 42 —

Försäkringsrådet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928

Tillgångar......................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 16. Försäkringsrådet ............................................................ 90,723: 96

17. Försäkringsrådets verksamhet .......................................... 39,100: —

F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 13,600: -r -

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ...................... 133,872: 02

Inventarier ................................................................................ 1,795: 60

Eldning, lyse och städning............................................................ 3,395: 7 6

Telefon- och telegramavgifter ..................................................... 1,058:3 0

Skrivmaterialier och diverse expenser .......................................... 1,771: 24

Leverering:

2,469: 13

143,323: 9 6
145,793: 3 9

141,892: 92

3,900: 4 7

Till statskontoret

Summa f45,793: 89

- 43

Pensionsstyrelsen.

A. Statsmedel.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 254: —

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård ståen de

egendomar ..................................................

Femte huvudtiteln:

B. 23. Pensionsstyrelsen......................................................

24. Pensionsstyrelsens verksamhet m. m...........................

25. Statens kostnad för pensionstillägg och understöd enligt

lagen örn allmän pensionsförsäkring...........................

26. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ......

F. 1. Ålderstillägg ........................................................

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

Från pensionsförsäkringsfonden:

Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med fondförvaltningen
Ersättning för pensionsstyrelsens bestyr med den frivilliga försäkringen
........................................................................

Till bestridande av kostnader för sjukvårdande uppgifter .........

Ersättning av kommuner och enskilda för andel i sjukvårdskostnader
................................................ ................................

Införselmedel...........................................................................

1,525: —

634,113: 53
563,925: —

2,300,000: —
227,184:14
388: 56
170,000: —

50,000: —

8,161: 23
1,410,000: —

13,148: 39

2,984: 22 5,381,430:07
Summa 5,381,684: 07

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar..............................................................

Besekostnader för styrelsen......................................

Kostnader för ombud.............................................

Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

Barntillägg..............................................................

Skrifmaterialier, inventarier, värme, lyse och expenser

Tryckningskostnader ..............................................

Underhåll av fastigheterna ......................................

Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar . ..

Till pensionsförsäkringsfonden återförda ....................

Införselmedel..........................................................

1,191,484: 80
2,982: 65
89,266: ii
1,503,455: 54
2,110,816: 60
60,856: 81
51,572: 25
11,768: 28
227,184: 14
18,000: —

3,238: 22 5,270,625: 4 0

Till statskontoret

Leverering:

107,182: 42

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående å postgiroräkning.........

3,876: 25

Summa 5,381,684: 0 7

— 44 —

B. Pensionsförsäkringsfonden.

Kassasammandrag:

Inkomster:

Innestående i bank och å postgiroräkning den 1 juli 1928 ......................... 1,339,094:05

Obligatoriska pensionsavgifter .................................................................. 25,128,906: ll

Frivilliga pensionsavgifter ........................................................................ 797,584: 66

Räntor och utdelningar å aktier m. m...................................................... 19,265 929: 82

Återbetalda lån och utlottade obligationer ............................................... 6,297,382: 02

Äterb uma medel ............................................ ...................................... 282:12

Summa 52,829,178: 7 8

Utgifter:

Fasta placeringar .................................................................................... 35,362,678:01

Pensioner på grund av obligatoriska avgifter ............................................. 3,588,194: 74

Pensioner på grund av frivilliga avgifter................................................... 11,805: 26

Restituerade pensionsavgifter................................................................... 49,007: 4 5

Sjukvårdsmedel....................................................................................... 1,410,000:_

Förvaltningskostnader.............................................................................. 89,467: 45

Omkostnader för den frivilliga försäkringen................................................ 8,161: 23

Innestående i bank och å postgiroräkning den 30 juni 1929 ........................ 12,309,864:6 4

Summa 52,829,178:7 8

Fondens ställning den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning ............................

Förskott.............................................................................

Fastigheter..........................................................................

Utlånta medel ....................................................................

Obligationer........................................................................

Aktier...............................................................................

Fordringar..........................................................................

........... 12,309,864:64

........... 20,674,385: 58

........... 1,600,000: —

........... 271,877,964:19

........... 113,710,859:56

.......... 16.172,000: —

........... 7,624,484:19

Summa 443,969,558: lä

Skulder:

Frivilliga försäkringens fond .............................................................. 9 896,282:18

Särskilda till förvaltning överlämnade fonder....................................... ’ 22,378: 37

Fonden för sjukvårdande uppgifter ...................................................... 3,745,541: 98

Allmänna fonden............................................................................... 430,305^355: 67

Summa 443,969,558: 16

Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för

alkoholister å Svartsjö.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 625,191:35

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 29. Statens tvångsarbetsanstalter ...................................... 362,300: —

33. Statens vårdanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i

Landskrona ........................................................... 25,000: —

F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 46,200: —

Vårdavgifter m. m. för alkoholister............................................. 15,385: 4 9

Hyra för tjänstebostäder........................................................... 18,739: 12

Överskott å jordbruks- och verkstadsdriften................................. 9,710:64 477 335:2 5

Summa 1,102,526: 60

Kredit.

Utgifter

Avlöningar ....................................................

Förplägnad .....................................................

Beklädnad och sängkläder ................................

Byggnader........................................................

Inventarier ...................................................

Undervisning, hälso- och sjukvård ....................

Värme, lyse, renhållning och expenser ..............

Omkostnader för frigivna ................................

Arbetens bedrivande.........................................

Utgifter för internerade ...................................

Besparingskassan ..........................................

Minskat värde å inventarier och förråd.............

295,108:7 9
52,485: 69
30,469:4 7
11,811:99
5,452: 31
6,601:31
37,641: 98
4,395: 04
995:41
25,871:31
1,480: 26

904: 62 473,218: os

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning .......................................................

Innestående i bank.......................................................

Fastigheter ................................................................

Levande och döda inventarier .....................................

Förråd ................................ .....................................

1,435: 96
25,130: 38
441,700: —

138,495: —

22,547:18 629,308:52

Summa 1,102,526: 60

Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 545 och å vårdanstalten
41 personer.

— 46 —

Statens tvångsarbetsanstalt och statens vårdanstalt för

alkoholister i Landskrona.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 16,736:86

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 29. Statens tvångsarbetsanstalter ......................................... 221,114: 60

31. Utvidgning av tvångsarbetsanstalten i Landskrona m. m.... 70,608:16

F. 7. Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 16,250: —

Vårdavgifter ............................................................................. 1,656; —

Hyresmedel................................................................................. 5,044: 69

Vinst å verkstadsdriften............................................................... 5,764: 11 33g 437''

Skulder:

Utgiftsrester .......................................................................... 1,647: 26

Diverse medel........................................................................... 4*654:0 5 6,301:81

Summa 343,475: 68

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................... 5,185:39

På grund av ändrat bokföringssätt tillkommer............................. 6,873:80 19 058-69

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 121,338: 91

Förplägnad................................................................................. 24,674: 31

Beklädnad, hälso- och sjukvård ................................................... 10,725: 82

Inventarier ................................................................................. 2 121: 46

Värme, lyse, renhållning, undervisning och expenser....................... 51,181: 85

Omkostnader för frigivna ............................................................ 8,007: 06

Byggnadsarbeten ........................................................................ 95*528: 71

Förlust å jordbruket..................................................................... 847:4 0

Besparingskassan m. m............................................................... 957: 95

Minskat värde å inventarier och förråd......................................... 904:83 316 893’ 3->

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 177:4 0

Innestående i bank..................................................................... 6,573: 11

Värde å levande och döda inventarier m. m.................................. 7,773:06 14523-57

Summa 343,475: 68

Under räkenskapsåret hava varit intagna å tvångsarbetsanstalten 287 och å vårdanstalten
8 personer.

47 —

Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 169,434: 40

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 34. Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister ............... 116,276:17

F. 7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 15,281: —

Förutvarande andra huvudtiteln: <

Statens uppfostringsanstalt å Yenngarn:

T. F. 3/1920. Ändrings- och nybyggnadsarbeten .................. 19,600: —

4/1920. Nybyggnads- och ändringsarbeten .................. 2,200: —

Vård- och beklädnadsavgifter ...................................................... 49,683: 50

Vinst å jordbruksdriften...........................................:................... 19,799: 60

» » verkstadsdriften ............................................................... 4,026: 64

Hyres- och ersättningsmedel......................................................... 8,464: 95 235,331: 86

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel.......................................................................................... 5,430: 91

Summa 410,197: 17

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................................... 5,449: 8 7

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................ 97,557: 17

Förplägnad .............................................................................. 42,152: 96

Beklädnad och sängkläder............................................................ 12,105: 83

Byggnadsarbeten ........................................................................ 31,432: 52

Inventarier ................................................................................. 3,116: 70

Värme, lyse, renhållning, sjukvård och expenser............................. 42,309: 66

Övervakning av utskrivna........................................................... 384: 25 229,059: 09

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ...................................................................... 1,604:18

Innestående i bank och å postgiroräkning.................................... 16,659: 40

Fordringar ............................................................................. 5,129: 69

Värde å levande och döda inventarier ....................................... 129,924:8 7

Förråd .................................................................................... 22,370:07 175,688:21

Summa 410,197: 17

Under räkenskapsåret hava å anstalten vårdats 315 personer.

48 —

Allmänna barnhuset i Stockholm.

Debet.

Balans den 1 juli 1928.

Tillgångar ....................................................................................

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

B. 47. Barnhusen.................................................

Intressemedel ..........................................................

Anslag av riksbankens vinst....................................

Överskottsmedel från förmyndarkammaren i Stockholm

Bötesmedel.............................................................

Tolagsmedel ..........................................................

Fattigpenningar.......................................................

Avgifter för inlösta barn .......................................

Vårdavgifter ......................................................

Ersättning för förplägnad, värme, lyse m. m..............

Fastigheternas avkastning ........................................

Diverse inkomstmedel .............................................

111,450: —
300,041: 7 0
4,500: —
326,610: 7 o
4,364: 58
74,399: 29
6,741: 01
37,525: 92
153,205: 60
211,692: 88
99,374: 75
8,869: #8

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester ...........................................................

Diverse medel.............................................................

68,219: 94
934,667:07

Summa

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1928-

Utgifter:

Gemensamma administrations- m. fl. kostnader ........................ 113,412: 69

Kostnader för barnhuset......................................................... 262,391:62

» sjukvårdsanstalten............................................. 190,680:3 9

» » Rålambshovs barnhem.. .................................... 20,660:64

» » småhemmet i Äppelviken ............................... 11,373: 63

» » utackorderade barn ......................................... 271,434: 99

Understöd till upptagningshem................................................ 73,489: 23

Sällskapet Pro Patria ........................................................... 300: —

Bestituerade medel ............................................................... 294: 08

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank ....................................................

Förskott ..................................................................

Fastigheter................................................................

Utlånta medel.............................................................

Obligationer...............................................................

Fordringar .................................................................

3,690: 8 5
648,152: 43
5,765: 50
2,039,350: —
4,024,950: —
2,402,275: 60
119,666: 6 4

8,851,788: 24

1,338,776: 02

1,002,887: 01
11,193,451: 27

1,005,563: 53

944,037: 22

9,243,850: 52

Summa 11,193,451:27

— 49 —

Under räkenskapsåret har genom allmänna barnhuset vårdats följande antal barn:

inom barnhuset................................................... 775

å Kålambshovs barnbem ................................... 58

å småbemmet i Äppelviken ................................. 13

i fosterhem eller å andra anstalter........................ 1,297

Summa 2,143.

Medicinalstyrelsen med underlydande anstalter.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................................. 9,072,935:76

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar........................................................

lil. Diverse inkomster ................................................

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Andra huvudtiteln:

E. 5. Medikolegala besiktningar....................................

Fjärde huvudtiteln:

5. 1. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga......

Femte huvudtiteln:

C. 1. Medicinalstyrelsen ...........................................

3. Statens bakteriologiska laboratorium .....................

4. Statens rättskemiska laboratorium ........................

5. Statens farmaceutiska laboratorium........................

6. Förste provinsialläkare och provinsialläkare............

13. Hospital och asyler.............................................

14. Hospitalsbyggnader .............................................

19. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro

fallandesjuka ..................................................

27. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ............

42. Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka .........

50. Allmän hälso- och sjukvård ..............................

52. Statens skola för utbildning av distriktssköterskor
60. Karantänsanstalten på Känsö .............................

F. 2. Bese- och traktamentspenningar ...........................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

8. Tryckningskostnader ..........................................

C. 39/1926—7. Besestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvård
..................................................

Nionde huvudtiteln:

G. 5. Statens veterinärbakteriologiska anstalts verksamhet
11. Övriga utgifter till förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren .........

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer .....................

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken..........................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..............

1,900: —
3,684:10

45:

903: —

425: 42
135,505: 63
601: 18
100: —
17,898: 27
10,646,022: 66
1,365: —

27: —
315: 8 7
152: 10
77: 74
3: 40
721:45
380: 40
1,325: 8 6
5,807: 50
2,150: 93

300: —

124,311: 68
4,480: 01

66: 71

10,948,570: 76
23,643,716: 08
320,474: 8 7

4 — 290510. Rev.-berättelse ang. statsverket flir år 1929. II.

50 -

Balans den 90 juni 1929.

Skulder:

Utgiftsrester........................................................<............ 15,000: —

Diverse medel..................,............................................... 7,981,125: 58

Övriga skulder.................................................................. 187,711: l» 8,183,836: 77

Summa 52,169,533: 78

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder................................................................................................... 7,091,617: 33

Utgifter:

Andra huvudtiteln:

B. 5. Medikolegal besiktningar.......................................

Femte huvudtiteln:

B. 42. Fattigvård och barnavård i allmänhet .....................

C. 1. Medicinalstyrelsen ................................................

2. Medicinalstyrelsens verksamhet ..............................

3. Statens bakteriologiska laboratorium........................

4. Statens rättskemiska laboratorium ...........................

5. Statens farmaceutiska laboratorium..........................

6. Förste provinsialläkare och provinsialläkare ............

7. Flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare ...............

10. Avlöning åt civila läkarstipendiater ........................

13. Hospital och asyler................................................

14. Hospitalsbyggnader................................. ............

15. Inköp av viss fastighet för Strängnäs hospital .........

17. Bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och

Malmö .............................................................

18. Anstalter för obildbara sinnesslöa ...........................

19. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallande sjuka

...............................................................

20. Epileptikeranstalter................................................

27. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska ...............

28. Understöd åt spetälskesjukas familjer m. m.............

30. Bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårds anstalter.

...........................................................

32. Folksanatoriema ..................................................

33. Vissa arbeten inom köksavdelningen vid Österåsens

folksanatorium...................................................

34. Understödjande av dispensärverksamhet ..................

35. Behandling av medellösa lupuspatienter från landsorten

36. Radiumhemmets i Stockholm poliklinik ..................

37. Radiumhemmets i Stockholm klinik ........................

38. Bidrag till resor för vissa patienter vid radiumhemmet

i Stockholm ......................................................

39. Bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av

epidemisjukhus...................................................

40. Bidrag till driften av epidemisjukhus .....................

41. Bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt

sjuka ...............................................................

42. Bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka............

43. Kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg

och Hälsingborg ................................................

44. Polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göte borg

och Hälsingborg .......................................

45. Underhåll av skol- och uppfostringshem för vanföra...

46. De i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg inrättade

undervisningsanstalterna för vanföra m. m.............

48. Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare...............

49. Eugeniahemmet......................................................

7,962: 12

1,880: 40

349,505: 48
18,018: 2 7
307,875: 08
24,832: 66
22,824: 66
273,089: —
827: 2 5
4,791: 66
19,677,866:14
1,173,357: —
27,500: —

975,203: 34
733,866: —

753,565: 7 9

162,202: 50

20,903: 59
3,000: —

3,577,945: 45
150,000: —

45,000: —
445,498: 76
62,509: 24
15,000: —
27,852: 60

69,442: 40

583,109: o 7
781,012: —

162,334: 2 4
469,827: 60

122,180: 20

15,000: —
58,774: —

150,349: —
132,422: 78
5,000: —

— 51 —

C. 50. Allmän hälso- och sjukvård .................................... 630 289: ig

52. Statens skola för utbildning av distriktssköterskor ... 24,000:

55. Stipendier för deltagande i kurs för utbildande av in struktionssköterskor

och husmödrar vid sjukhus ... 4 000:_

58. Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen ......... 101,957: 44

59. Skyddskoppympningen .......................................... 14,253:0 4

60. Karantänsanstalten på Känsö ................................. 15 962: 68

61. Besestipendier åt vissa läkare................................. 13 283:60

62. Svenska läkarsällskapet............................. l''500:

64. Ämbetsläkarkurs m. m........................................... 12 000''_

65. Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden ... 258’ 19

P. 1. Ålders tillägg ......................................................... l,86ö! 09

2. Rese- och traktamentspenningar.............................. 7g 89g* 73

4. Extrautgifter .......................................4*328:90

5. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m................... 48 886:60

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst... 2,007*690:68

8. Tryckningskostnader ............................................. 34,276:86

C. 16/1927—8. Ändringsarbeten i de s. k. C-paviljongema vid

Lunds hospital och asyl........................... 3 020: 0 7

17/1927—8. Ändringsarbeten å vattenverket vid Lunds

hospital och asyl.................................... 111,389: 28

18/1927—8. Hospital vid Hälsingborg ........................... 149,226: 19

43/1927—8. Bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt
sjuka.......................................... 8,561:80

10/1926—7. Besestipendier åt förste provinsialläkare m. fl. 1,000: —
39/1926—7. Besestipendier åt läkare för studiet i tubörku lossjukvård.

............................................ j 000:_

Förutvarande sjätte huvudtiteln:

F. 16/1920. Paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds

hospital................................................... 8,406:21

19/1916. Till stipendier för läkare, som genomgå utbild ningskurser

i tuberkulossjukvård ............... 300: —

Sjätte huvudtiteln:

F. 10. Extra utgifter ...................................................... 473. 25

Nionde huvudtiteln:

G. 4. Statens veterinärbakteriologiska anstalt..................... 74,903: 98

5. Statens veterinärbakteriologiska anstalts verksamhet 146,391: 23
7. Yeterinärstipendiater ............................................. 7 200:_

11. Övriga utgifter till förekommande och hämmande av

smittsamma sjukdomar bland husdjuren ............... 73,403:0 5

12. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur ............ 5,548: 92

O. 6. Extra utgifter ..................................................... 14 825:

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 22,121: 70

Tionde huvudtiteln:

C. 8. Läkarundersökning av sjöfolk................................... 3 790:6 0

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer.............................. 24,044:29

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer ..................................... 15,788:_

9. Bidrag till sjuksköterskors pensionering..................... 25:_

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållningar hos medicinalstyrelsen underlydande anstalter
..........................................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning ..........................

Förskott..........................................................................

Inkomstrester .................................................................

Obligationer.....................................................................

Fordringar........................................................................

78,540: 6 o
1,955,470:12
94,390: 8 6
54,539: 22
7,767,180: 66
211:12

35,074,895:0 6
30,245: 2 6
22,443: 6 2

9,950,332:4 6

Summa 62,169,533: 78

— 52 —

Statens uppfostringsanstalt å Salbohed för sinnesslöa gossar.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 29,153: 09

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 21. Avlöningar och vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt
för sinnesslöa gossar ......................... 26,000: —

22. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostrings anstalt

för sinnesslöa gossar....................................... 33,298: 9 2

23. Täckdikningsarbeten vid det med statens uppfostrings anstalt

för sinnesslöa gossar förenade jordbruket ......... 2,000: —

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen...................................................... 5,250: —

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 12,000: —

Vårdavgifter .............................................................................. 24,281:01

Försäljningsmedel m. m................................................................ 5,082: —

Vinst å jordbruket ..................................................................... 75:69 107,987:6 2

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel ....................................................................................... 46: 48

Summa 137,187:09

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ................................................................................................... 35: 24

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................. 42,069: 26

Förplägnad................................................................................ 22,180: 7 5

Beklädnad, sängkläder och hälsovård.................. .......................... 12,240: 8 0

Bränsle, lyse, renhållning och expenser.......................................... 17,817:85

Inventarier och materiel m. m....................................................... 1,957: 88

Elevbelöningar .......................................................................... 672: 48

Byggnader ................................................................................. 7,703: 91

Restituerade medel .................................................................... 88: 69

Täckdikningsarbeten..................................................................... 1,096:63 105 827:64

Leverering:

Till statskontoret....................................................................................... 1,874: 07

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar.

Kassabehållning........................................................................ 1,069: 58

Innestående å postgiroräkning ................................................... 1,061:19

Värde å levande och döda inventarier samt förråd........................ 27,319:8 7 29,450: 14

Summa 137,187:0 9

Under räkenskapsåret hava å anstalten varit intagna 62 gossar.

Statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa

flickor.

Debet Inkomster: Femte

huvudtiteln:

C. 24. Avlöningar och. vikariatsersättningar m. m. vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa flickor .................................................................. 12,400: —

25. Bidrag till driftkostnader i övrigt vid statens uppfostringsanstalt för

sinnesslöa flickor ....................................................................... 8,000: —

F. 6. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen
................................................................................. 2,061:25

7. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.............................. 4,800: —

Elevavgifter ................................................................................................ 13,897: 74

Diverse ................................................................................................... 2,014: —

Summa 43,172: 99

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .................................................................................... 18,850: 69

Förplägnad................................................................................... 7,570: 5 o

Beklädnad, sängkläder, hälso- och sjukvård samt renhållning............... 5,246: 2 9

Värme och lyse............................................................................. 3,572:65

Elevbelöningar .............................................................................. 342: 60

Fastigheten.................................................................................... 1,286: 48

Inventarier och materiel.................................................................. 1,633:58

Diverse....................................................................................... 1,126: 18 39^28: 72

Leverering:

Till länsstyrelsen i Alvsborgs län .................................................................. 3,544: 27

Summa 43,172: 99

Under räkenskapsåret hava å anstalten varit intagna 37 flickor.

— 54 —

Tillgångar

Danviks hospital.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster:

Femte huvudtiteln:

C. 26. Lasaretts underhåll.....................

Hemmansräntor, arrenden och hyresmedel

Ärliga vårdavgifter ......................

Engångsavgifter...........................

Intressemedel.....................

Tolagsmedel ..................

Danvikspenningar ...................

Rekognitionsmedel ...................

Skogsmedel.........................

Diverse...................

3,670: —
43,972: 71
123,970: 51
11,586: 03
287,281: 18
37,199:6 4
9,646: 25
14,132: 58
81,994: 8 7
14,753: 88

Skulder:

Diverse medel
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1929:

4,860,631: 8 7
19,533: io

Summa

Kredit.

,, Balans den 1 juli 1928:

Skulder ......................

» lK . . Utgifter:

Avlöningar, pensioner m. m...........................

Förplägnad.......................................

Bränsle och lyse ...........................

Beklädnad, renhållning, sjukvård, inventarier m. m.........

Utskylder..................................

Underhåll av egendomar m. m........................................

Stockholms hospital........................................

Livräntor..................................

Diverse...............................

Minskning i fastigheternas och frälseräntornas taxeringsvärde

116,670: 4 7
125,531: 25
21,393: 72
24,180: 86
16,246: 6 9
79,288: o 3
14,000: —
4,312: 50
9,690: 38
119,000: —

Tillgångar- Balans den 30 juni 1929:

Innestående i bank .............................

Förskott ..............................

Fastigheternas taxeringsvärde .....................................

Frälseräntornas dito..............................

Förråd .......................................

Utlånade medel .........................................

Obligationer ............................................

Fordringar ...................

223,415: 58
7,000: 20
5,056,400: —
187,000: —
3,136: 93
1,130,729: 38
5,356,500:16
114,270: 28

11,867,591: 65

628,207: 6 5

4,880,164: 9 7
17,375,964: 27

4,767,197:8 4

530,313: 9 o

12,078,452: 53

Summa 17,375,964: 27

55 —

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

D

e b

e

t

Tillgångar
den 1/t 1928

Inkomster

Likvider med
särskilda
ämbetsverk
och

myndigheter

Uttag å stats-verkets giro-räkning i
riksbanken

Skulder
den b0/8 1929

Överståthållarämb etet..................

152,229

94

63,048,337

07

2,028,724

81

17,073,880

89

1,140,571

44

Stockholms

län ...............

2,341,223

21

7,860,456

21

407,443

57

14,648,930

56

666,015

88

Uppsala

» .............

782,061

51

3,558,416

78

235,488

43

10,945,112

46

154,505

55

Södermanlands

» ...............

1,199,014

85

4.176,977

95

291,943

90

9,204,778

58

341,755

74

Ostergötlands

» ...............

1,780,507

66

6,515,205

25

447,120

71

14,658,094

04

659,669

99

Jönköpings

» ..............

1,440,296

29

3,799,022

07

245,933

18

10,295,100

39

407,891

49

Kronobergs

» ...............

1,091,252

69

1,822,835

90

158,359

16

7,322,225

89

289,057

79

Kalmar

» ...............

146,900

86

3,022,684

66

244,423

51

10,940,685

51

307,949

49

Gotlands

» ...............

418,196

07

772,477

99

157,408

57

3,130,617

21

238,110

20

Blekinge

»

218,781

64

1,976,633

06

75,777

17

6,849,641

62

253,514

63

Kristianstads

» ...............

1,532,417

34

3,945,371

47

252,584

92

11,864,418

71

381,094

53

Malmöhus

» ...............

2,986,526

58

19,080,450

12

877,522

15

29,280,054

53

706,667

42

Hallands

» ...............

912,172

52

2,625,674

55

183,971

47

7,287,443

01

149,449

59

Göteborgs o. Bohus

» ...............

2,741,460

20

19,243,857

83

605,118

19

16,460,204

89

606,409

01

Älvsborgs

» ..............

2,120,944

86

5,484,113

73

297,498

90

12,793,446

45

547,531

70

Skaraborgs

» ...............

1,461,026

76

3,525,672

67

256,276

98

10,720,383

87

500,698

71

Värmlands

» ...............

2,022,973

94

4,029,396

27

325,369

72

13,201,705

62

817,310

93

Örebro

> ..............

1,508,134

80

4,475,576

87

359,860

83

10,810,597

03

238,042

35

Västmanlands

» ...............

1,242,168

88

2,971,068

08

268,144

41

8,566,408

78

764,227

29

Kopparbergs

» ...............

1,738,977

73

4,108,546

61

340,937

38

12,311,940

62

323,064

24

Gävleborgs

» .............

1,646,420

76

5,247,198

79

357,780

74

12,196,734

14

418,150

75

V ästernorrlands

» ...............

1,743,190

87

4,994,556

58

367,259

11

15,068,485

72

437,254

35

Jämtlands

» ...............

1,071,827

96

1,648,002

13

317,100

12

8,037,450

28

278,774

68

Västerbottens

» ..............

1,874,715

88

1,959,273

65

177,001

09

12,749,491

21

911,059

41

Norrbottens

» ...............

1,718,256

12

2,193,280

62

210,049

16

14,278,656

14

360,170

—

Summa

35,891,678

31

182,085,086

36

9,489,097)68

300,696,487

60

11,898,947

16

56 —

Överståthållarämbetet och

K r e -

Skulder
den */j 1928

Utgifter

Likvider med
särskilda
ämbetsverk
och

myndigheter

Insättningar å
statsverkets
giroräkning i
riksbanken

Kontant be-hållning och
innestående i
bank

Överståthållarämbetet...

1,199,411

03

6,153,912

65

414,425

46

75,477,666

28

39,008

87

Stockholms

län

746,975

65

6,988,854

37

582,410

26

15,539,069

34

129,316

09

Uppsala

»

168,898

56

7,427,293

98

335,803

10

6,970,476

77

20,975

60

Södermanlands

492,279

32

4,589,048

01

440,966

01

8,550,460

63

45,977

46

Ostergötlands

>

604,981

32

7,563,906

78

969,500

08

13,120,182

61

115,546

76

Jönköpings

315,613

82

5,887,240

80

682,175

81

7,900,721

96

81,628

08

Kronobergs

>

409,173

63

3,731,445

27

632,260

55

4,957,045

31

69,654

82

Kalmar

»

279,442

23

5,393,157

81

805,283

59

7,949,546

21

118,703

31

Gotlands

»

165,647

93

1,786,146

66

347,922

30

2,221,559

59

112,671

32

Blekinge

»

306,233

54

3,349,797

54

525,090

24

5,036,910

_

94,961

61

Kristianstads

»

387,248

37

5,838,071

40

836,219

11

9,354,877

71

118,355

77

Malmöhus

»

677,409

75

16,447,471

84

1,539,397

80

31,328,219

61

184,389

98

Hallands

199,490

48

3,333,594

24

637,757

67

6,210,051

93

84,358

18

Cxöteborgs o. Bohus »

821,622

98

10,681,073

75

820,752

14

24,825,321

97

95,735

15

Alvsborgs

»

471,920

92

6,761,640

76

898,132

16

10,969,802

75

132,777

92

Skaraborgs

»

341,548

32

5,348,591

20

986,309

60

8,362,626

83

41,779

31

Värmlands

625,608

26

6,999,150

17

1,051,318

78

9,706,426

89

335,849

22

Örebro

»

312,724

67

5,284,997

41

666,815

70

9,797,627

79

25,780

45

Västmanlands

512,166

76

4,148,009

71

586,610

29

7,227,761

33

272,213

38

Kopparbergs

299,419

37

6,713,906

61

633,320

36

9,428,690

88

37,253

46

Gävleborgs

366,654

84

6,229,613

40

696,338

24

10,792,259

11

41,248

66

V ästernorrlands

458,720

48

7,005,735

12

1,059,918

42

12,216,501

99

108,894

17

Jämtlands

V

311,064

22

4,025,436

—

616,690

15

5,328,355

62

47,063

11

Västerbottens

770,805

88

6,330,113

57

589,416

79

7,894,351

98

137,088

Norrbottens

»

366,517

10

7,517,756

98

697,951188

8,329,365

21

51,265

65

Summa 11,611,579

43 j 155,535,966[ 03

17,942,786 48 319,495,880

10

2,542,496

23

57

länsstyrelserna (forts.).

d i t

Summa

Tillgångar

den so/s

19 2 9

Förskott

Fastig-

heter

Inkomst

rester

-

Proprie-

halans

Utlånta

medel

Övriga

fordringar

Summa

62,988

58

96,330

78

198,328

28

83,443,743

65

1,614,914

48

—

—

286,921

76

16,753

36

—

—

18,854

13

2,066,759

8 2

25,924,069

43

751,159

33

—

—

—

—

—

—

—

—

977

49

773,112

32

15,675,584

78

1,041,339

69

39,400

—

—

—

—

—

15,000

—

—

—

1,141,717

15

15,214,471

02

1,686,474

90

5

20

1,802,026

86

24,060,597

65

1,284,562

96

—

—

—

—

—

—

36,300

—

—

—

1,402,491

08

16,188,243

42

884,070

25

81

60

953,806

67

30,683,731

43

83,135

37

—

—

—

—

—

—

33,375

—

—

—

235,213

68

14,662,643

52

7,895

06

—

—

—

—

—

—

63,286

—

11,681

18

195,533

66

4,716,810

04

61,355

19

156,316

80

9,374,348

12

1,441,039

61

75

—

1,559,470

38

17,975,886

97

2,754,331

87

2,938,721

86

52,931,220

75

792,381

98

—

—

1,076

66

—

—

—

—

—

—

877,81 H

82

11,158,711

14

2,367,285

64

—

—

2,728

62

—

—

40,575

60

1,953

37

2,508,278

2b

39,657,049

12

2,009,261

12

2,142,039

04

21,243,535

63

1,288,514

30

—

—

—

—

—

—

92,366

32

2,323

11

1,424,983

04

16,464,058

99

1,615,436

25

—

—

—

—

—

—

60,000

—

2,966

91

2,014,252

3b

20,396,756

48

1,310,945

40

—

—

3,320

4 6

—

—

—

—

—

—

1,340,046

31

17.392,211

88

970,748

28

—

—

—

—

—

—

94,410

—

97

19

1,337,468

b 0

13,812,016

89

1,710,875

90

—

—

—

—

—

--

—

—

—

—

1,748,129

36

18,823,466

58

1,642,146

37

98,024

56

1,781,419

59

19,866,285

18

1,605,683

66

155,292

79

1,869,870

62

22,610,746

63

1,022,485

59

—

—

2,060

48

—

—

—

—

—

—

1,071,609

13

11,353,155

12

1,523,285

89

—

—

—

—

—

—

406,151

25

20,327

83

2,086,852

47

17,671,540

69

1,760,089

88

—

—

—

—

—

—

—

—

37,465

89

1,848,820

9 2

18,760,412

04

31,292,406

99 39,400

—

296,107 83

16,753 86

841,464

17

446,456

ö8{35,475,085

11

540,061,297

10

Statens byggnadsbyrå.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 5,409: 84

Inkomster :

Femte huvudtiteln:

F. 1/1922. Statsbidrag ät kommuner m. fl. för uppförande av vissa

bostadsbyggnader ................................................... 30,000: —

Försäljningsmedel........................................................................... 3,730: 24 33,730; 24

Summa 39,140: 0 8

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................... 26,980: 28

Utarbetande av typritningar m. m.................................................... 1,785: 46

Hyra, värme, lyse och städning ...................................................... 3,600: —

Blankettryck, skrivmaterialier, expenser m. m.................................. 2,200: 90 34,56g; 64

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................... 273: 44

Innestående i bank .................................................................... 4,300:— 4 573-44

Summa 39,140: 08

Anmärkning: Genom statens byggnadsbyrås förmedling hava under tiden 1 juli 1928—30
juni 1929 i byggnadslån från statens bostadslånefond beviljats sammanlagt kr. 4,415,870: —.

59 -

SJÄTTE HUVUDTITELN.
Kommunikationsdepartementet.

Debet

Kredit

Levere-

Leverering

ring

Summa

Upp-

börd

fran

stats-

Utgifter

till

stats

kontoret

kontoret

A. II. 4.

Hyresmedel från under bygg-

nadsstyrelsens vård stående

500

500

500

Slätte huvudtiteln:

A. 1.

Departementschefen ............

—

—

24,000

—

24,000

—

—

—

24,000

—

2.

Departementets avdelning av

Kungl. Maj:ts kansli .........

—

—

176,981

91

176,981

91

—

—

176,981

91

3.

Extra byråchef för tekniska

ärenden ..........................

—

—

11.577

40

11,577

40

—

—

11,577

40

4.

Okad föredragning i regerings-

rätten.............................

—

—

6,056

90

6,056

90

—

—

6,056

90

D. 2.

Biträde vid handläggning av

ärenden rörande luftfart......

—

—

4,992

—

4,992

—

—

—

4,992

—

F. 7.

Skrivmaterialier och expenser,

ved m. m.........................

440

95

28,392

58

28,313

36

520

17

28,833

53

8.

Tryckningskostnader ............

—

—

6,000

—

4,080

59

1,919

41

6,000

—

10.

Extra utgifter .....................

—

—

1,246

18

1,246

13

—

—

1,246

13

12.

Dyrtidstillägg åt befattnings-

35,210

havare i statens tjänst ......

—

—

35,210

95

35.210

95

—

—

95

Summa

940 95

294,457(87

292,459

2 4

2,939

58

295,398 82

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Tillgångar

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar .......................................

III. Diverse inkomster ................................................

Femte huvudtiteln:

B. 7. Bekämpande av arbetslösheten .................................

Sjätte huvudtiteln:

B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ...........................

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet.........

3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän

6. Expenser för allmänna arbeten.................................

8. Byggande av landsvägar, vanliga bygdevägar och broar

9. Byggande av enkla bygdevägar ..............................

10. Byggande av ödebygds vägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs län ................................................

12. Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan ............

13. Underhåll av vägen Tärna kyrkoby—Slussfors .........

18. Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga vägar å landsbygden.................................

19. Bidrag till vägunderhållet på landet m. m.............

23. Hamn- och farledsundersökningar ...........................

25. Statens fiskehamnar...............................................

26. Statsunderstödda fiskehamnar .................................

27. Handelshamnar och farleder....................................

28. Underhåll av fiskehamnar......................................

F. 11. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen.......................................

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...
B. 13/1927—8. Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader m. m.......

23/1/1—s% 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar i
de norrländska kustlänen och Uppsala
län ................................................

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken..........

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

675: —
694:66

15,000: —

16,124:21
4,700: 7 8
125: —
131:75
44,710: 49
4,500: —

40,450: 17
42,396: 82
1,298: 3 0

1,637: lo
7,850: 7 3
9,404: 06
23,203: 24
39,860: 8 7
36,700: —
1,800: —

31: 25
721: 06

15,000: —

58,358: 69

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester .................................................................. 191: 60

Diverse medel ............................................................... 55,869,464: 82

Övriga skulder ........................................................... 1,367:83

370,985: 96

365,373: 61
46,584,571: 95
116,365: 21

55,871,024:16

Summa 103,308,320: 88

— 61 —

Kredit.

Skulder.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

Egentliga statsinkomster:

A. I. 4. Automobilskattemedel ...................................... 892: 68

För riksstatens utgiftstitlar:

Femte huvudtiteln:

S B. 7. Bekämpande av arbetslösheten.............................. 39,850: —

Sjätte huvudtiteln:

B. 1. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ........................ 180,855: 7 6

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet...... 69,500: 78

3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänste män

............................................................... 29,750: —

4. Ytterligare medel till avlönande av väg- och vatten byggnadsstyrelsens

distriktstjänstemän ............... 4,500: —

6. Expenser för allmänna arbeten.............................. 70,329: 4 4

7. Väg- och broundersökningar.................. ............. 68,931:06

8. Byggande av landsvägar, vanliga bygdevägar och

broar............................................................... 4,627,428: 15

9. Byggande av enkla bygdevägar ........................... 767,604: 7 6

10. Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa

delar av Kopparbergs län ................................. 522,641: 36

12. Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan......... 252,798: 48

13. Underhåll av vägen Tärna kyrkoby—Slussfors ...... 40,117:81

14. Anläggning av enkel bygdeväg mellan Muodoslom bolo

och Saivomuotka i Norrbottens län ............ 74,716: 49

16. Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och bro byggnads-

m. fl. företag.................................... 19,600: —

17. Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga gator och vägar i städerna..................... 12,610,725:69

18. Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga vägar å landsbygden.............................. 48,456,011:49

19. Bidrag till vägunderhållet på landet m. m............. 5,205,559: 58

20. Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m. 5,197,708:80

23. Hamn- och farledsundersökningar ........................ 19,828: 8 7

24. Utredning rörande uthamn för Haparanda och Karl

Johans stad ................................................... 4,945: 8 o

25. Statens fiskehamnar............................................. 156,364: 19

26. Statsunderstödda fiskehamnar .............................. 324,521: 15

27. Handelshamnar och farleder................................. 490,772:16

28. Underhåll av fiskehamnar.................................... 15,159:42

C. 3. Registrering av automobiler m. m..................... 8,114: 65

F. 6. Bese- och traktamentspenningar ........................... 2,941: 85

10. Extra utgifter ................................................... 2,909: 7 9

11. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen ................................... 7,968: 7 6

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst 58,741: —

B. 11/1927—8. Undersökningar av mindre hamnar och farleder
m. m........................................ 2,678: 44

23/1925—6. Förbättring av Visby hamn ..................... 25,000: —

23/''/i—80/b 1923. Utförande av vissa hamnförbättringar
i de norrländska kustlänen och Uppsala
län ....................................... 59,728: 06

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befatt ningshavare

inom den civila statsförvaltningen 4,892: 28

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.

23,230,667: 6 o

79,424,087: o 7
182,584: --113,609: 7 6

— 62 —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank och å postgiroräkning ........................... 37,927: 8B

Förskott........................................................................... 299,854: 57

Obligationer ..................................................................... 9,700: —

Fordringar....................................................................... 9,890: 54 357,372:46

Summa 103,308,320: 88

Byggnadsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar............................................................................................. 280,888:69

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen domar

............................................................... 466,248: 57

Hl. Diverse inkomster ..................................................... 6,168: 81

Femte huvudtiteln:

C. 14. Hospitalsbyggnader...................................................... 17,223: 66

47. Yanföreanstalt i Härnösand ......................................... 336: —

F. 5. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m......................... 330: 7 5

B. 21/1926—7. Sluten avdelning vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö ...................................................... 1,235: —

Sjätte huvudtiteln:

E. 1. Byggnadsstyrelsen ..................................................... 10,024: —

2. Byggnadsstyrelsens verksamhet .................................... 13: —

5. Byggnader och reparationer......................................... 53,115: 97

8. Yttre restaurering av Stockholms slott ....................... 13: —

10. Iståndsättande av fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet i

Stockholm............................................................... 100,569: 43

F. 6. Bese- och traktamentspenningar.................................... 15: —

7. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m...................... 2,156: 8 8

8. Tryckningskostnader .................................................... 211: 25

12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 3: —

D. 11/1927—8. Uppförande för Västernorrlands läns lantmäteri kontor

av nybyggnad m. m......................... 918: 45

6/1925—6. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföre .

. tåg m. m................................................. 2,000:—

13/1925—6. Ambetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm
...................................................... 6,290:66

Åttonde huvudtiteln:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 35. Iordningställande av föreläsningssalen i patologisk-anatomiska
institutionens byggnad ........................ ... 4,695: 6 9

B. 13/1927—8. Uppförande i samband med kungl, bibliotekets

nuvarande huvudbyggnad av två flygelbyggnader ...... 22,035: —

H. 19/1927—8. Bidrag till restaurering av gamla gymnasiebygg naden

i Karlstad........................................ 4,600: —

I. 8/1926—7. Byggnader för ett dubbelseminarium i Linköping 62,579:8 5
Nionde huvudtiteln:

C. 5/1927—8. Ytterligare medel till byggnadsarbeten vid central anstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet 1,350: 41 7^2 134. g8

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................. 5,806,015:68

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 850,741:46

Skulder:

Diverse medel...
Övriga skulder

— 63 —

Balans den 30 juni 1929:

536,845: 16

1,295: 66 538,140: 80

Summa 8,237,921: 2 0

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

740,153: 61

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. II 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -

domar ...................,........................................... 25,220:27

För riksstatens utgiftstitlar:

Andra huvudtiteln:

I. 11. Extrautgifter ......................................................... 761:26

Fjärde huvudtiteln:

3. D. 4. Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m....... 3,588: 2 8

Femte huvudtiteln:

B. 30. Bostadshus vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö ......... 19,216:3 5

C. 14. Hospitalsbyggnader................................................... 590,676:82

16. Psykiatrisk klinik i Lund ......................................... 2,150: —

47. Yanföreanstalt i Härnösand ....................................... 25,677:31

F. 4. Extra utgifter ....................................................... 761: 25

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................... 38,853:3 4

B. 21/1926—7. Sluten avdelning vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö ................................................ 8,054:68

Sjätte huvudtiteln:

E. 1. Byggnadsstyrelsen ........... ....................................... 281,539:13

2. Byggnadsstyrelsens verksamhet ................................ 88,513: —

4. Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg nader

.................................................................. 6,250: —

5. Byggnader och reparationer ...................................... 1,406,729:07

8. Yttre restaurering av Stockholms slott........................ 163,457:14

9. Utredningar rörande nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli 22,632:16

10. Iståndsättande av fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet i

Stockholm ......................................................... 238,575:2 2

11. Ändrings- och reparationsarbeten m. m. i gamla kungs huset

i Stockholm .............................................. 275,945: 75

12. Vissa ändrings- och kompletteringsarbeten i ämbetsbygg naden

i kvarteret Uppfinnaren i Stockholm............... 29,471: —

13. Ombyggnad av vissa hissar i fastigheterna nr 5 och 6 i

kvarteret Rosenbad i Stockholm.............................. 15,372: —

14. Ändringsarbeten i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad

i Stockholm ......................................................... 55,000:

15. Förbättrade lokaler för lantmäterikontoret i Kalmar län 1,000: —

16. Restaurering av Malmöhus slott.............................. 64,991: 0 6

17. Konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin............... 29,724:3 8

18. Nybyggnad för lantmäterikontoret i Kopparbergs län

samt iordningställande av kontorets nuvarande lokaler

för länsstyrelsen i nämnda län................................. 139,810: X o

19. Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Gävleborgs län

m. m................................................................... 47,348:0 6

20. Iståndsättande av gamla residensbyggnaden i Härnösand

till bostad åt landshövdingen i Västernorrlands län... 27,672: »1
22. Nybyggnad för ett länsarkiv i Östersund och lantmäterikontoret
i Jämtlands län ....................................... 4,847:6 9

F. 6. Rese- och traktamentspenningar................................. 37,815:86

7. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 60,745: 98

8. Tryckningskostnader ............................................... 6,487:06

10. Extra utgifter ......................................................... 761:26

— 64 —

F. 12. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...... 74,891: —

D. 9/1927—8. Ändrings- och reparationsarbeten m. m. i Rosenhaneska
huset i Stockholm ........................ 10,624: 77

11/1927—8. Uppförande för Västernorrlands läns lantmäteri kontor

av nybyggnad m. m......................... 73,449: 7 7

16/1927—8. Förbättrade lokaler för lantmäterikontoret i Uppsala
län m. m........................................... 50: —

17/1927—8. Utvidgning av värmeledningen i landsstatshuset i

Karlskrona m. m..................................... 2,385: 23

18/1927—8. Vissa ändrings- och reparationsarbeten å länsresidenset
och landsstatshuset i Malmö......... 14,719: 08

19/1927—8. Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län 66,882:80

12/1926—7. Anordnande av lokaler i gamla riksdagshuset

för vissa socialstyrelsens byråer m. m.......... 996: 98

14/1926—7. Värmeledning i Halmstads slott .................... 326: 26

16/1926—7. Förändring och renovering av Göta hovrätts

byggnader m. m........................................ 36: 40

6/1925—6. Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m................................................. 14,500: —

13/1925—6. Ämbetsbyggnad i kvarteret Kandidaten i Stockholm.
........................................................ 15,867:91

18/1925—6. Utvidgning av länsstyrelsens i Västerbottens län

ämbetslokaler .......................................... 550: —

14/1924—5. Nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens
län .................................................. 44: 90

15/1924—5. Indragande i östra flygelbyggnaden till Gävle

slott av värmeledning............................1____ 4,182:64

16/1923—4. Tillbyggnad av länsresidenset i Jönköping ...... 585: —

11/1/1—"% 1923. Uppmätningar av Stockholms slott m. m. 4,592: 78
Förutvarande sjunde huvudtiteln:

T. F. 11/1920. Inrednings- och reparationsarbeten i för statsdepartement
m. fl. statsinstitutioner avsedda

lokaler ................................................... 100,569:43

B. 27/1918. Byggnadsstatistik............................................ 240: —

Sjunde huvudtiteln:

D. 11. Staten åliggande kommunala och andra utskylder ...... 32,836:91

. 19. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 4,180: 98

Åttonde huvudtiteln:

B. 7. Specialritningar till en byggnad för ett landsarkiv i

Härnösand ......................................................... 3,000: —

8. Nybyggnad för ett länsarkiv i Östersund och lantmäterikontoret
i Jämtlands län.............................. 2,242: 76

Nationalmuseet:

B. 28. Inredning av arbetsrum för tjänstemän i museet m. m. 7,450: —

29. Ny värmeledningsanläggning samt elektrisk belysnings och

kraftinstallation i museibyggnaden................. 76,574:46

Livrustkammaren:

B. 33. Förhyrande av ökade lokaler ................................. 2,218: 51

Naturhistoriska riksmuseet:

B. 49. Inredande av en kokvrå m. m. i portvaktsbostaden vid

riksmuseet ......................................................... 5,219: 36

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

D. 23. Lokalhyra för den ostasiatiska arkeologiska samlin gen

m. m.......................................................... 18,000: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 35. Iordningställande av föreläsningssalen i patologisk anatomiska

institutionens byggnad..................... 16,873: 28

Tekniska högskolan:

F. 8. Uppförande av en biblioteksbyggnad m. m................ 168,308:8 7

I. 10. Verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström
.................................................................. 200: —

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................... 3,476: 11

B. 13/1927—8. Uppförande i samband med kungl, bibliotekets
nuvarande huvudbyggnad av två flygelbyggnader
...................................................... 25,501: 98

— 65 —

H. 19/1927—8. Bidrag till restaurering av gamla gymnasiebygg naden

i Karlstad ...................................... 39,006: 24

I. 9/1927—8. Uppförande av ett växthus vid folkskoleseminariet
i Umeå ........................ ................. 1,014: 64

16/1927—8. Ändrings- och reparationsarbeten vid statens småskoleseminarium
i Hagaström ..................... 16,660: —

31/1927—8. Ny- och ombyggnader vid Skytteanska lappfolkskolan
i Tärna m. m.................................. 3,946: 69

8/1926—7. Byggnader för ett dubbelseminarium i Linköping 70,811: 26

7/1923—4. Byggnader för dubbelseminarium i Umeå......... 6,496: 09

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

I. 75/1922, Inredning och möblering av de nya byggnaderna

för anstalten................................................ 810: 71

I. 7/1921. Nya byggnader för folkskoleseminariet i Karlstad ... 7,088: 60

78/1921. Byggnader för en vårdanstalt för blinda med komplicerat
lyte .................................................. 2,375: 91

T. F. 18/1918. Ekonomibyggnad för folkskoleseminariet i Falun

mm....................................................... 13,547:7 9

Nionde huvudtiteln:

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 2,310: 6 4

6. Extra utgifter .................................................... 761: 25

C. 5/1927—8. Ytterligare medel till byggnadsarbeten vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet
.......................................... 6,314:91

Tionde huvudtiteln:

F. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m................... 9,077:12 4 660 434-89

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ................................... 2,326,857: 92

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 253,226:4 6

Balans den 30 juni 1929:

illgångar:

Innestående i bank ............................................................... 11,911: 70

Förskott ............................................................................. 1391,335: 84

Obligationer ....................................................................... 113,386:29

Aktier ................................................................................. 2,015: —

Fordringar ....................................................................... 600:- 267,248:88

Summa 8,237,921: 70

5 — 2 90610. Rev.-berättelse äng. statsverket för år 1929. II.

- 66

SJUNDE HUVUDTITELN.

Finansdepartementet.

Debet

Kredit

Tillgångar

Leverering

Leverering

Summa

den

från stata-

Utgifter

till stats-

l/i 1928

kontoret

kontoret

A. II. 4. Hyresmedel från under

byggnadsstyrelsens

vård stående egen-

domar..................

—

—

1,080

02

—

—

—

—

1,080

02

1,080

02

Sjunde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen..

—

—

—

—

24,000

—

24,000

—

—

—

24,000

—

2. Departementets av-

delning av Kungl.

Maj:ts kansli.........

—

—

49

60

230,448

93

230,498

43

—

—

230,498

43

3. Okad. föredragning i

regeringsrätten......

—

—

—

—

23,944

17

23,944

17

—

—

23,944

17

D. 19. Skrivmaterialier och

expenser, ved m. m.

—

—

523

55

39,082

89

39,608

44

—

—

39,608

44

20. Tryckningskostnader

—

—

2

85

21,410

95

21,413

80

—

—

21,413

80

22. Extra utgifter.........

1,439

85

—

—

16,874

96

18,314

80

—

—

18,314

80

23. Dyrtidstillägg åt be-

f attningshavare i sta-

tens tjänst............

—

—

7

—

46,109

—

46,116

—

—

—

46,116

—

Summa

1,439

85

1,664 92

401,87o|89

403,895 64

1,080 02

404,975

66

— 67 —

Kammarkollegium.

Debet

Kredit

Leverering

Leverering

Summa

från stats-

Utgifter

till stats-

kontoret

kontoret

Andra huvudtiteln:

E. 1. Ersättning åt domare, vittnen

och parter ....................

—

—

1,120

48

1,120

48

—

—

1,120

48

I. 3. Jordregister för landsbygden

—

—

6,816

—

6,120

2 0

695

80

6,816

—

Femte huvudtiteln:

F. 3. Kommittéer och utredningar

f

genom sakkunniga............

—

—

1,286

60

1,286

50

—

1,286

50

Sjunde huvudtiteln:

B. 1. Kammarkollegium ............

—

—

276,656

57

276,656

57

—

-

276,656

67

2. Kammarkollegiiverksamhet..

—

—

33,097

43

33,097

43

—

—

33,097

43

D. 19. Skrivmaterialier och expen-

ser, ved m. m................

1,520

71

37,023

36

38,544

07

—

—

38,544

07

23. Dyrtidstillägg åt befattnings-

havare i statens tjänst......

471

—

52,056

—

52,527

—

—

—

52,527

—

Åttonde huvudtiteln:

N. 4. Kommittéer och utrednin-

gar genom sakkunniga ...

—

—

682

26

682

25

—

—

682

25

C. 13/1927—8. Omredigering och

tryckning av re-

dogörelse för de

ecklesiastika bo-

ställena i Koppar-

bergs län .........

—

—

12,860

52

12,860

62

—

—

12,860

52

Summa|l, 991171

421,599 li

422,89s|o2

695

80

423,590

82

Statskontoret.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ...................................................................................... .. 841,792,401:21

Inkomster:

Statsmedelsfonden ...........................................

Fonden för statens aktier.................................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

Yattenkraftslånefonden .............. ........................

Luftfartslånefonden.............................................

Fonden för räntefria studielån.............................

Statens avdikningslånefond .................................

Egnahemslånefonden ..........................................

Fiskerilånefonden................................................

Dräneringsfonden..............................................

Norrländska nyodlingsfonden ..............................

Jordförmedlingsfonden .......................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ...............

Täckdikningslånefonden.......................................

Allmänna nyodlingsfonden .................................

285,323,161: 99
9,212,247: 28
119,963: 87
385,117:2 9
50,912: 2 8
21,071: 65
1,798,825: 84
6,673,334: 6 2
107,514: 6 8
22: 4 9
53,694: 52
51,007: 51
424:88
174,211: i o
17,874:62

— 68

Norrländska andelsmejeri!onden ....................................... 13,399: 90

Kraftledningslånefonden................................................... 628,680: 86

Gödselvårdslånefonden .................................................. 42,661: 4 6

Hemslöjdslånefonden .............. 3,578: 68

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför bättringslånefond

........................................................ 5,355: 97

Lånefonden för inköp av renar ....................................... 105: 7 8

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond..................... 750:23

Hantverkslånefonden ..................................................... 12,676: 03

Kederilånefonden ............................................................ 803,426: 58

Industrilånefonden ......................................................... 165,192: 52

Statsverkets fond av rusdrycksmedel................................. 4,081,681:05

Uttag och remisser ...

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Overlevereringar ........................................................

Utgiftsrester ..............................................................

Diverse medel ____.....................................................

Fonders skulder till andra fonder ................................

Övriga skulder........................................................

1,187: 18
35,842: 91
136,702,116: 54
79,589,313: o 9
28,170,467:03

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Statsmedelsfonden .........................................................

Fonden för statens aktier ................................................

Vattenkraftslånefonden ...................................................

Fonden för räntefria studielån..........................................

Statens avdikningslånefond ......... ...................................

Egnahemslånefonden ...................................................

Dräneringsfonden............................................................

Jordförmedlingslånefonden.............................................

Kraftledningslånefonden .................................................

Gödselvårdslånefonden ...................................................

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför bättringslånefond

.........................................................

Hantverkslånefonden ...................................................

Rederilånefonden .......................... ................................

Industrilånefonden .........................................................

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.................................

211,814,160: 74
2,000,000:
55,212: 9 0
1,200: —
14,179: —
1,413:25
8,187: 20
40: —
241,455: 12
10,033: 60

127:50
32: —
946: 4 3
86,428: 29
13,570:4 7

Insättningar och remisser

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ....................................................

Innestående i riksgäldskontoret ...................................

Förskott.................................................................

Fastigheter.................................................................

Inkomstrester ...........................................................

Utlånta medel ..........................................................

Aktier .....................................................................

Fonders fordringar hos andra fonder.............................

Övriga fordringar.....................................................

659,254: 4 2
125,000,000: —
1,375,882: 17
3,512,400: —
670,557: 72
490,038,912: 20
164,274,260: 76
79,641,881: oi
15,658,773: 83

Summa

309,746,883: 08
601,777,187:2 9

244,498,926: 7 6
1,997,815,398: 34

236,754,149: 61

214,246,986: so
665,982,340: 12

880,831,922:11
1,997,815,398: 84

- 69

Mynt- och justeringsverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 5. Inkomst av myntning oell justering ........................ 1,187,745:02

9. Kontrollstämpelmedel ......................................... 523,942:0 2

Hl. Diverse inkomster ................................................... 27: 75

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel .................................................................... 97,720: 62

Övriga skulder ..................................................................115: 07

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:
Skulder ....................................................................

Utgifter:

Sjunde huvudtiteln:

B. 4. Mynt- och justeringsverkets drift ................................. 800,225: 02

5. Dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket.................. 32,669: —

D. 22. Extra utgifter .......................................................... 236: 24

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ........

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .........

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Utväxlingskassa ..................................................................... 815,325: —

Fastigheter .......................................................................... 181,744:8 6

Inventarier ........................................................................... 75,000: —

Metaller .............................................................................. 306,024: 67

Bränsle- och materialförråd ................................................... 10,159: 95

Summa

1,600,906: 84

1,711,714:79
5,421,503:2 9
1,436: 26

97,835: 59
8,833,396: 2 6

88,435: 41

833,130: 2 6
6,523,348: 4 6
227: 65

1,388,254: 4 8
8,833,396: 2 6

70 —

Kammar

De-

Tillgångar

den

Uppbörd

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

V» 1928

egendomar................................

_

_

480

Sjunde huvudtiteln:

B. 6. Kammarrätten ... . ..................

728

86

7. Kammarrättens verksamhet...

D. 17. Kammarrättens årsbok ..

19. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....

_

_

23. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst...

_

_

_

_

B. 7/1927—8. Kammarrättens verksamhet...............

Aktoratsmedel........................................................................

811,351

72

—

—

Summa

812,080

58

480

—

1 Avskrivningar.

2 Tillgångarna den 80/6 1 929 utgjordes av:

Kassabehållning ....................... 284: 51

Fordringar ........................... 748,408: 18 748.692: 69

Statistiska centralbyrån.

Debet.

Inkomster

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egen -

domar................................................ 780:_

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjunde huvudtiteln:

B. 8. Statistiska centralbyrån................................................. 3,031:9 9

10. Statistiska centralbyråns verksamhet .............................. 256:60

D. 20. Tryckningskostnader...................................................... 3,232: 18

23. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 53: —

Nionde huvudtiteln:

K. 7/1922. Jordbruksräkning ................................................... 321: o 7

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ................................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.....................................

7,674:7 9
583,007: 84
7,835: 48

Summa 598,517: 61

71

rätten.

bet

Kredit

Leverering
från stats-kontoret

Skulder

den

s0/e 1929

Skulder

den

‘/i 1928

Utgifter

Leverering till
vederb. ämbets-myndighet

Tillgångar

den

so/6 1929

Summa

480

—

—

—

480

—

363,774

66

_

_

_

364,224

_

_

_

279

51

364,503

51

109,257

68

229

21

—

—

109,486

89

—

—

—

—

109,486

89

5,084

45

—

—

—

—

5,084

45

—

—

—

—

5,084

45

22,245

60

457

89

284

48

22,418

91

—

—

—

—

22,703

39

75,957

15

—

—

89

15

75,863

—

—

—

5

—

75,957

15

790

50

—

—

790

50

—

—

—

—

—

—

790

50

—

—

—

—

—

—

1 34,919

12

28,024

42

748,408

18

811,351

72

577,109

93

687|lo

1,164|ib

611,996| 8 7

28,504|4 2

* 748,692

69

1,390,357

61

Kredit.

Utgifter:

Sjunde huvudtiteln:

B. 8. Statistiska centralbyrån................................................... 284,296: 82

9. Bibliotekets underhållande ............................................ 3,135:61

10. Statistiska centralbyråns verksamhet ............................ 47,230:82

C. 6. Stampelomkostnader ...................................... 3,000: —

D. 19. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................... 30,616: 4 9

20. Tryckningskostnader................................................. 64,669: 62

22. Extra utgifter.............................................................. 969: 08

23. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 69,531: —

B. 12/1926—7. Personal vid 1920 års folkräkning........................ 524:6 0

Nionde huvudtiteln:

K. 7/1922. Jordbruksräkning .................................................. 90,645: 40 594,618: 79

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................... 3,898: 8 2

Summa 598,517: 61

- 72

Bank- och fondinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

TillSånSar.................................................................................................. 3,450:08

116,500: —

14,264:3 7
10,757: 4 0

254:87 141,776:64

Summa 145,227: 82

_. , , Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 11. Bank- och fondinspektionens verksamhet ......

12. Dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen

C. 6. Stämpelomkostnader ....................................

Försäljningsmedel m. m...........................................

Riksräkenskaps -

A. I. 4. Automobilskattemedel .............................................

II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar .
Sjunde huvudtiteln:

B. 13. Riksräkenskapsverket .................................................

Riksräkenskapsverkets verksamhet .............................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................

Tryckningskostnader .................................................

Extra utgifter

14.
D. 19.
20.
22.
23.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare

Införselmedel ..........................................

Anmärkningsarvoden ................................

Anmärkningsmedel....................................

Aktoratsmedel..........................

statens tjänst

Summa

Beloppet utgör på grund av inleverering, uppdebitering eller avskrivning ur räkenTillgångarna
den ao/6 1929 utgjordes av:

Innestående i bank .............................. 435: gg

Fordringar .......................................... 464,030: 4 7 464,466: —

73 —

Kredit.

Utgifter:

För bankinspektionen:

Avlöningar och arvoden ........................................................... 58,317:15

Resekostnader ......................................................................... 4,222: 96

Hyra, städning och expenser ...................................................... 13,918:8 7

För fondinspektionen:

Avlöningar och arvoden ......................................................... 47,035: 7 5

Hyra, städning och expenser ...................................................... 5,061: 47

För tillsyn över stämpelbeläggning vid köp och byte av fondpapper:

Avlöningar och arvoden .......................................................... 6,797:90

Hyra, städning och expenser ...................................................... 3,959: 50 139,313; 59

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 2,873: 36

Innestående i bank .................................................................. 3,040: 87 5,9] 3; 73

Summa 145,227: 32

verket.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar

den

Vt 1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

80/6 1929

5,698

5,698

5,698

—

—

650

04

—

—

—

—

650

04

—

—

650

04

—

—

100

60

458,715

61

458,816

21

_

_

_

_

458,816

21

—

—

—

—

11,919

01

11,919

01

—

—

—

—

11,919

01

—

—

68

89

27,200

—

25,640

98

1,627

91

—

—

27,268

89

—

—

3,066

16

35,000

—

37,813

72

252

44

—

—

38,066

16

—

—

—

—

1,801

05

1,801

06

—

—

—

—

1,801

05

—

—

67

—

80,491

—

80,557

—

1

—

—

—

80,558

—

450

-

2,854

98

—

—

2,869

45

—

—

435

63

3,304

98

—

—

215

68

—

—

215

68

—

—

—

—

215

68

—

—

433

—

—

—

433

—

—

—

—

—

433

—

453,184

5 5

158,198

82

—-

—

1 147,352

90

—

—

464,030

47

611,383

87

453,634 55

165,655

17

620,824

67

773,117

2,531

89

* 464,4661 —

1,240,114

89

skaperna avförda aktoratsmedel.

— 74 —

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 15. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd .......................................... 16,530: 5 7

Summa 16,530: 57

Kredit.

Utgifter:

Arvoden..................... 14,474: 74

Hyra, lyse och städning ........................................................................... 1,880: 51

Skrivmaterialier m. m.................................................................................. 175: 82

Summa 16,530: 57

Statens bostadsnämnd.

Debet.

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 16. Statens bostadsnämnd ..................................................................... 7,000: —

Summa 7,000: —

Kredit.

Utgifter:

Arvoden och reseersättningar m. m. . ............................................. 5,138:57

Hyra och expenser ...................................................................... 364:20 5t502: 7 7

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 1,497: 28

Summa 7,000: —

— 75 —

Statens tryckerisakkunnige.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 2,803: 64

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

B. 17. Statens tryckerisakkunnige m. m

.......... 23,797:16

Summa 26,600: 80

Kredit.

Avlöningar .......

Korrekturläsning
Expenser ..........

Utgifter:

21,942: —

861: 67

093: 49 23,797:16

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1929:

.......... 2,803:6 4

Summa 26,600: 80

Tullverket.

Debet.

Tillgångar

Balans den 1 juli 1928:

6,351,632: 51

Inkomster:

A. I. 3 f. Lastpenningar..........

4. Automobilskattemedel

6 a. Tullmedel..................

b. Sockerskatt...............

II. 17. Pyr- och båkmedel ...

735,621: 08
25,442,266:7 9
162,315,038: 94
1,064,187:8 7

3,408,608: 95 192,965,723: 13

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

.......... 1,943,302:16

Summa 200,260,657: 80

— 76 -

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

Restitutioner och omkostnader:

A. I. 3 f. Lastpenningar ........................ 4,361:85

4. Automobilskattemedel............... 453,179: 9 7

5 a. Tullmedel .............................. 8,343,675:28

b. Sockerskatt .......................... 2,823: 25

II. 17. Fyr- och båkmedel.................. 82,435:89

För riksstatens utgiftstitlar:

Sjunde huvudtiteln:

C. 1. Tullverket ................................. 16,345,690:92

2. Särskilda åtgärder för bekämpande genom
tullverkets försorg av olovlig

införsel av spritdrycker m. m....... 114,321: 56

D. 1. Ersättning till städerna för mistad tolag 7,435,920:96
23. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst.............................. 2,426,222:8 0

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
pensionärer................................ 148,728: 14

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befatt ningshavare

i statens tjänst m. fl.
pensionärer................................ 203,008: —

5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. 130,193: 7 0

21. Bidrag till handelsflottans pensions ans*alt.

................................... 124,000: —

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken

8,886,475: 74

26,928,085: 58

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kontanta behållningar i tullverkets kassor ..................... 1,120,754:21

Innestående i bank eller å postgiroräkning........................ 5,224,173:46

Förskott....................................................................... 195,862:24

20,306: 57

35,814,561: 82
157,885,000: —

6,540,789: 9i

Summa 200,260,657: 80

Kontrollstyrelsen

Debet

Kredit

Leverering

Leverering

Tillgångar

Summa

Uppbörd

från stats-

Utgifter

till stats-

den 80

/•

kontoret

kontoret

1929

A.II.4. Hyresmedel från under

byggiiädsstyrelsens
vård stående egen-domar ..................

600

600

600

Sjunde huvudtiteln:

C. 3. KontrollstyrelseD ..

1,424

19

193,564

82

194,635

67

—

—

353

34

194,989

01

4. Kontrollstyrelsens

verksamhet ......

—

—

18,512

38

18,512

38

—

—

—

—

18,512

38

5. Kontroll å tillverk-

ningsavgifter......

124

25

74,917

24

69,041

49

—

—

6,000

—

75,041

49

D. 23. Dyrtidstilläggåtbe-

fattningshavare i
statens tjänst ...

—

—

54,609

_

52,809

—

—

—

1,800

—

54,609

—

Summa

2,148

44

341,603

44

334,998 64

600

—

1 8,153(34

343,751

88

Tillgångarna den so/e 1929 utgjordes ar kassabehållning.

— 78 —

ÅTTONDE

Ecklesiastik -

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar .........................................................

Åttonde huvudtiteln:

A. 1.
2.
3.

N. 3.

5.

6.

9.

Departementschefen ...........................................

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli .

Okad föredragning i regeringsrätten......................

Extra utgifter .................................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m..............

Tryckningskostnader...........................................

Dyrtidstil lägg åt befattningshavare i statens tjänst.

De -

Tillgångar
den Vt 1928

Summa

31

Uppbörd

504

1,428

9B

31 12 21 1,932 96

Riks- och

A. Riks -

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Åttonde huvudtiteln:

Riksarkivet:

B. 1. Riksarkivet ............................................................................................

2. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för riksarkivet................................

3. Fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana handlingar, som äro av vikt

för fäderneslandets historia .................................................................

4. Expedition i riksarkivets nya lokaler vid Östermalmsgatan i Stockholm.........

N. 3. Extra utgifter............................................. ...............................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

6. Tryckningskostnader.................................................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.........................................

Greve Erik Posses donationsfond:

Till utgivande av »Svenskt diplomatarium» ...........................................................

Summa

— 79 —

Hl/VUDTITELN.

departementet.

bet

Kredit

Summa

Leverering från
statskontoret

Skulder
den S0/6 1929

1 Skulder
den 1/71928

Utgifter

Leverering till
statskontoret

•

504

504

24,000

_

_

_

_

_

24,000

_

_

_

24,000

_

239,946

50

—

—

—

—

241,375

45

—

—

241,375

45

3,408

—

—

—

—

—

3,408

—

—

3,408

3,840

—

—

—

—

—

3,340

—

—

—

3,340

—

41,185

94

—

—

—

—

41,184

76

32

40

41,217

16

19,799

41

—

—

—

—

19,699

21

100

20

19,799

41

42,359

—

17

—

22

—

42,354

—

—

—

42,376

—

374,038

85

17

—

22

—

375,361

42

636

60

376,020

02

landsarkiven.

arkivet.

Debet

Kredit

Summa

Uppbörd

Leverering från
statskontoret

Utgifter

Leverering till
statskontoret

1,725

—

—

—

—

-

1,725

—

1,725

-

179

68

176,268

18

176,411

84

35

87

176,447

71

—

—

2,000

—

2,000

—

—

2,000

—

—

—

9,000

_

9,000

_

_

_

9,000

_

—

—

3,400

—

3,400

—

—

—

3,400

—

—

—

1,000

—

1,000

—

—

—

1,000

—

18,888

90

72,500

—

91,388

90

—

—

91,388

90

236

89

4,000

—

4,236

89

—

—

4,236

89

26

—

30,736

—

30,762

—

—

—

30,762

—

56

68

3,000

—

3,056

68

—

—

3,056

68

21,113

05

301,904

18

321,256

31

1,760

87

323,017

18

— 80 —

B. Landsarkivet

e

Åttonde huvudtiteln:

B. 5. Landsarkiven................................ ............................................................

6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................

N. 3. Extra utgifter .........................................................................................

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Nionde huvudtiteln:

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................................................

Summa

1 Tillgångarna den 80/e 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

O. Landsarkivet

Åttonde
B. 5.
6.

N. 5.
9.

Summa

huvudtiteln:

Landsarkiven..............................................................

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....................

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........

1 Tillgångarna den 8% 1929 utgjordes av:

Kassabehållning........................................................................ 373: 41

Innestående å postgirokonto .................................................... 164: 21 537-62

D. Landsarkivet

Åttonde
B. 5.
6

N. 5
9

Summa

huvudtiteln:

Landsarkiven............................................................................................

. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................

. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Tillgångarna den 80/e 1929 utgjordes av kassabehållning.

81

i Uppsala.

D e b

e t

Kredit

Tillgångar
den l/i 1928

Uppbörd

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till
länsstyrelsen

Tillgångar
den s0/e 1929

Summa

22,516

350

22.262

84

253

16

22,516

49

12

—

—

393

60

—

—

5

52

399

12

4

37

400

—

400

—

796

18

—

—

8

19

804

87

—

—

511

89

13,600

—

13,576

05

535

84

—

—

14,111

89

—

—

—

—

4.677

—

4,677

—

—

—

—

—

4,677

—

—

—

—

—

756

—

756

—

—

—

—

—

756

—

53

49

911

89

42,299

—

42,461

67

789

-

1 13

71

43,264

38

i Vadstena.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar
den Vj 1928

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Tillgångar
den 80/e 1929

1,156

73

17,714

350

7,000

3,097

Ilis

17,714

350

7,619

3,097

56

11

536

73

89

17,714

350

8,156

3,097

56

78

1,156

73

28,161

56

28,780

67

1 537

62

29,318

29

i Lund.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar
den 77 1928

Uppbörd

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till
länsstyrelsen

Tillgångar
den 80/e 1929

—

05

32

84

24,494

350

8,400

4,675

77

24,494

382

8,124

4,675

77

52

81

275

69

—

37

24,494

382

8,400

4,675

77

89

—

06

32

84

37,919

77

37,676

60

275

69

1 — | 8 7

37,952

66

6 — 290510. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 82

E. Landsarkivet

Åttonde huvudtiteln:

B. S. Landsarkiven...........................................................................................

6. Inköp av arkivalier och tryckta arbeten för landsarkiven ..............................

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Summa!

F. Arkivdepån i Visby.

Åttonde
B. 5.
6.

N. 1.
5.
7.

9.

huvudtiteln:

Landsarkiven ......................................

Inköp av arkivalier och tryckta arbeten

för landsarkiven.................................

Ålderstillägg .......................................

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen ......

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst .......................................

Debet

Leverering

från

länsstyrelsen

2,400

_

135

50

300

—

2,125

85

300

-

930

—

6,191

35

Kredit

Utgifter

2,400

_

135

50

300

—

2,125

85

300

—

930

—

6,191

35

Summa

2,400

_

135

50

300

—

2,125

85

300

—

930

—

6,191

35

Summa

i Göteborg,

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar
den Vt 1928

Leverering från
länsstyrelsen

Utgifter

Leverering till
länsstyrelsen

lill

02

22,237

350

16,210

4,635

$8

22,237

350

14,220

4,635

88

02

32

1,989

68

22,237

350

16,210

4,635

88

02

—1 | 02 43,432 88

41,443

22 | 1,989 1 68

43,432

90

84 —

Kungl, biblioteket.

Debet

Kredit

Till-gångar
den 1/i
1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Skulder
dea ”/»
1929

Utgifter

Levere-ring till
stats-kontoret

Till-gångar
den »°/6
1929

Samma

A. II. 4. Hyresmedel från
under byggnads-styrelsens vård
stående egendo-mar ...............

400

400

400

Åttonde huvudtiteln:

B. 9. Kungl, bibliote-ket ...............

251,053

93

251,053

93

251,053

93

10. Ökning av kungl,
bibliotekets ar-betskrafter ......

10,176

98

10,176

98

10,176

98

11. Katalogis erings-arbeten inom
kungl, bibliote-ket ..............

20,194

85

7,250

27,444

85

27,444

85

12. Sveriges offent-liga biblioteks
gemensamma
aceessionskata -log ..............

5,000

5,000

5,000

13. Tioårsregister
till Sveriges of-fentliga biblio-teks gemensam-ma accessions-katalog .........

3,000

1,700

1,300

3,000

14. Bokinköp och
bokbindningför
kungl, bibliote-ket ...............

20,000

20,000

20,000

N. 5. Skrivmaterialier
och. expenser,
ved m. m.......

2.049

10

37,000

39,049

10

39,049

10

6. Tryckningskost-nader ............

507

04

19,545

51

20,052

55

20,052

55

9. Dyrtidstillägg åt
b ef attningsha-vare i statens
tjänst............

40,709

40,709

40,709

Peter och Malin Bei-jers donationsfond till
kungl, biblioteket

166

3 2

2,500

2,528

79

137

53

2,666

32

Gustaf Bergmans testa-mentsfond ...............

1,598

18

51

39

1,546

79

1,598

18

Kugelbergska donationen

90»| 5 5

36

52

—

—

—

-

-

—

—

946

07

946

07

Summaj2,674|o6 J

2,992| 6 6

409,180

27

7,250

—

417,766

59

400

— |

13,93o|3 9

422,096|98

1 Tillgångarna den »°/e 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

— 85 —

Stifts- och landsbiblioteket i Linköping.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 25,737: 91

Inkotnster:

Åttonde huvudtiteln:

Stifts- och landsbiblioteket i Linköping:

B. 15. Avlöningar .................................................................. 12,485:60

16. Bokinköp, inbindning och vissa expenser ........................ 8,000: —

17. Förstärkning av reservationsanslaget till bokinköp, inbind ning

och vissa expenser ........................................... 2,000: —

18. Vissa konserveringsarbeten ............................................. 3,000: —

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... 2,180: —

Anslag av landsting, domkyrka och Segersteenska fonden .................. 5,025: 3 2

Intressemedel................................................................................. 862: 61 33 553.

Summa 59,291: 44

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .................................................................................... 14,989: 60

Bibliotek och inventarier ............................................................... 15,097: 56

Diverse expenser ........................................................................... 1,459:88 31547.04

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning.......................... ................................................ 518: 01

Innestående i bank ..................................................................... 27,226:3 9 27 744:40

Summa 59,291: 44

Pedagogiska biblioteket.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 504: 7 5

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

B. 19. Pedagogiska biblioteket...................................................... 6,500: —

Stockholms stads anslag ................................................................. 2,300: —

Anslag från sällskapet för folkundervisningens ordnande ..................... 1,000: —

Intressemedel ................................................................................. 118: 96 g 91g. 96

Summa 10,423: 71

— 86 —

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m........................................................................... 5,969: 18

Böcker och. tidskrifter ..................................................................... 2,629: 70

Allmänna omkostnader ..................................................................... 649:18 9 238''04

Tillgångar:

Kassabehållning ...
Innestående i bank

Balans den 30 juni 1929:

— : 26

1,185:41 1,185:6 7

Summa 10,423: 71

Nationalmuseet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 776,292: 6 0

Inkomster

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................ 2,255: —

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

Nationalmuseet:

Museet:

B. 21a. Förslagsanslag .................................... 4,884:95

Reservationsanslag:

B. 21 b. Målnings- och skulptursamlingarnas

ökande......................................... 4,500: —

d. Handtecknings- och gravyrsamlingamas

ökande........................................ 375: —

e. Samlingarnas vård och underhåll ...... 1,060: —

f. Okande av samlingen av konsthantverk 6,470: 94

B. 23. Vandringsutställningar m. m...................... 3,690: 66

24. Försäkring och transport av konstföremål ... 109: 40

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m....... 640: 2 5

9. Dyrtidstillägg åt befattninghavare i statens

tjänst..................................................... 148: 8 7 21,880: 07

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .............................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..................

24,135: 0 7
396.730: 78

2,282: 94

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester........................................................................... 1,000: —

Diverse medel........................................................................ 736,846:67

Övriga skulder ........................................ 286,746:91 1,024,593:58

Summa 2,224,034: 92

— 87 -

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. III. Diverse inkomster ...................................................... 66: 82

För riksstatens utgiftstitlar:

Åttonde huvudtiteln:

Nationalmuseet:

Museet:

B. 21 a. Förslagsanslag ................................................... 164,620: 38

Reservationsanslag:

B. 21 b. Målnings- och skulptursamlingarnas ökande ...... 33,696: —

c. Inlösen av svenska konstnärers arbeten............... 27,440: —

d. Handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande ... 8,409: 82

e. Samlingarnas vård och underhåll ..................... 12,060: —-

f. Ökande av samlingen av konsthantverk ............ 14,426: 6 9

g. Boksamlingen ................................................ 2,999: 81

B. 22. Förstärkning av arbetskrafterna vid museet ............... 12,788:68

23. “Vandringsutställningar m. m..................................... 8,332:8 7

24. Försäkring och transport av konstföremål .................. 2,506: 85

26. Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar

inom museet......................................................... 5,569:15

26. Portföljer för vissa äldre samlingar av handteckningar

och gravyrer m. m............................................. 4,939: 03

27. Konserveringsarbeten för statens tavelsamlingar å Grips holms,

Drottningholms och Ulriksdals slott ............ 10,280: —

H. 4. Allmänna läroverken ................................................... 200: —

I. 1 a. Folkskoleseminariema ................................................ 100: —

N. 3. Extra utgifter............................................................... 15,315: 90

5. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m......................... 28,950: 7 8

6. Tryckningskostnader...................................................... 1,000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 30,258: —

N ationalmuseet:

B. 24/1926—7. Etikettering av samlingen av konsthantverk ... 838: 43

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank................................................................. 20,733: 41

Förskott .............................................................................. 1,235: 8 o

Fastigheter ........................................................................... 470,000: —

Obligationer ....................................................................... 281,880: 50

Utlånta medel ....................................................................... 130,000: —

Aktier ...................... 108,035: —

761,751:3 7

384,698: 21
65,700: 68

1,011,884: 71

Summa 2,224,034: 92

- 88 —

Tillgångar

Livrustkammaren.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster :

Åttonde huvudtiteln:

Livrustkammaren:

B. 30. Avlöningar ..................................................

31. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

32. Underhåll och vård av samlingarna.................

N. 3. Extra utgifter .................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst

Intressemedel ......

Gåvomedel .........

Pörsäljningsmedel

.. 11,000: —
.. 24,430: —
.. 24,000: —
.. 1,800: —
.. 5,814:50
174:91
581:88
.. 2,595:17

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928.

Utgifter:

Avlöningar m. m............................................................................ 53,684: 50

Samlingarnas ökande ..................................................................... 3,500:

Vård av samlingarna samt expenser m. m........................................ 9,935:_

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................... 1,730: 58

Innestående i bank .................................................................... 5,922: 80

5,376: 4 7

70,396: 41

1,102: 90
76,875: 78

2,102: 90

67,119: so

7,653: 38

Summa 76,875: 78

89 —

Kulturhistoriska museet i Lund.

Debet.

Inkomster.

Åttonde huvudtiteln:

B. 55. Kulturhistoriska museet i Lund ...................................................... 30,000: —

Museets egna medel .................................................................................... 8,361:68

Summa 38,361: 6 8

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................................... 24,739: 45

Reparationer och konservering........................................................................ 13,622: 28

Summa 38,361: 68

Musikhistoriska museet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar .................................................................................................. 12,653: 31

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

B. 56. Musikhistoriska museet..................................................... 4,000: —

Inträdesavgifter.............................................................................. 90: 60

Intressemedel................................................................................. 132:48 4 222-98

Skulder:

Diverse medel ............................................................................ 4,653: 55

Övriga skulder ........................................................................... 4,855: 7 2 9 599. 2 7

Summa 26,385: 56

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ...................................................................................................... 9,502:8 7

Utgifter:

Avlöningar .................................................................................... 1,020: —

Hyror ......................................................................................... 2,640: —

Allmänna omkostnader ................................................................. 475: 93 4 jgg. 93

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 37:2 7

Innestående i bank ..................................................................... 272: 88

Inventarier m. m......................................................................... 11,777: 61

Förskott .................................................................................... 660:— 12 747* 26

Summa 26,385: 56

— 90 —

Konsistorier, dom -

Hebe

t

i

Tillgångar
den V* 1928

Inkomster

Skulder
den 80/6
1929

1

1

2

3

Uppsala ärkestift:

Konsistorium i Uppsala ......................................

97,358

48

69,038

91

414

35

Uppsala domkyrka .............................................

344,998

91

81,227

64

86,497

77

Summa

442,355

34

150,266

55

86,912

12

Linköpings stift:

Konsistorium i Linköping ..................................

690,220

88

121,914

48

—

_

Linköpings domkyrka 1 .......................................

214,805

80

48,695

04

* 33,644

99

Leonard och Ida Westmans fonder........................

29,593

90

1,769

60

—

Summa

734,620

58

172,379

12

33,644

99

Skara stift:

114,825
912,699

69

34,449

11,418

66

3

88

Skara domkyrka 1...................................... .........

11

0 8

2 46,942

68

Mariestads kyrkas stora kista 1 ..........................

3 4,377

60

3,035

57

—

—

Summa

131,902

40

48,903

21

46,946

56

Strängnäs stift:

Konsistorium i Strängnäs ....................................

76,176

158,508

04

49,770

29

21

—

Strängnäs domkyrka ........................ .................

39

21,206

31

—

—

Summa

234,684

43

70,976

60

21

—

Västerås stift:

571,610

50,226

89

99,049

12,306

40

68

13

128,325

54

Summa

621,837

57

111,355

63

128,325

54

Växjö stift:

Konsistorium i Växjö ..........................................

130,495

03

38,950

68

—

—

Växjö domkyrka ................................................

16,233

73

6,811

05

29,750

—

Kalmar » ................................................

164,078

07

19,911

67

—

—

Summa!

310,806

83

65,673

40

29,750

_

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1928.

2 Utgör tillgångar, respektive skulder den l/i, respektive 31 /1•_» 1928.

3 Utgör tillgångar den */i, respektive n/it 1928.

— 91 —

kyrkor m. m.

K p

e

d i t

Summa

Skulder
den 1/t 1928

Utgifter

Ti

llgångar den 30/e 19 2 9

Kassa-

behållning

Utlånta

medel

Ford-

ringar

Summa

4

5

6

7

8

9

10

524

71

64,888

97

2 000

41

98,253

98

1,143

62

101,398

01

166,811

69

86,571

11

71,395

09

46

92

272,689

67

82,019

54

354,756

12

512,722

32

87,095

82

136,284

06

2 047

32

370,943

65

83,163

16

456,154

13

679,534

01

116,543

16

685,546

82

10,045

38

695,592

20

812,135

36

2 35,345

02

51,375

47

—

—

10,425

34

—

—

210,425

34

97,145

83

—

—

518

13

—

—

30,845

37

—

—

30,845

8 7

31,363

50

35,345

02

168,436

76

—

—

726,817

53

10,045

38

736,862

91

940,644

69

33,617

56

113,387

55

2,274

0 2

115,661

57

149,279

13

2 47,974

38

8,414

26

169

98

13,199

75

1,301

55

2 14,671

28

71,059

87

—

—

4,110

67

—

—

3,302

SO

—

—

3 3,302

50

7.413

17

47,974

33

46,142

49

169

98

129,889

80

3,575

57

133,635

35

227,752

17

78

26

44,503

01

304

62

80,598

51

482

93

81,386

06

125,967

33

—

—

60,584

67

—

—

117,287

14

1,842

81*

119,130

03

179,714

70

78

26

105,087

68

304

62

197,885

65

2,325

82

200,516

09

305,682

03

82

33

88,581

27

137

50

576,764

4 5

5,094

7 4

581,996

69

670,660

29

128,325

54

9,085

59

335

50

53,111

72

—

—

53,44712 2

190,8?>8|85

128,407

87

97,666

86

473

—

629,876

17

5,094

74

635,443

91

861,518

64

39,478

76

160

18

128,455

1,351

82

129,966

95

169,445

71

29,750

—

9,086

25

—

—

13,958

53

—

—

13,958

53

52,794

78

—

—

24,964

19

350

02

155,710

60

2,964

98

159,025

55

183,989

74

29,750

73,529

20

510] 16

298,124

18

4,316

7 5

302,951

03

406,230

23

— 92

l

2

3

Lunds stift:

Konsistorium i Lund ..........................................

347,726

45

69,005

85

_

_

Lunds domkyrka1...............................................

H,316,266

86

271,749

4K

> 82,425

17

Summa

1,663,992

81

340,755

31

82,425

17

Göteborgs stift;

Konsistorium i Göteborg ....................................

267,138

70

48,346

46

258

3 9

Göteborgs domkyrka ..........................................

1,220

68

59,168

87

—

—

Summa

268,359

83

107,514

88

258

39

Karlstads stift:

Konsistorium i Karlstad...................

395,631

23

69,327

94

12

_

Karlstads domkyrka.................................

37,597

13

10,465

71

56,635

86

Lidbackska stipendiefonden .................................

25,261

91

1,129

95

—

—

Summa

458,490

27

80,923

60

56,647

86

Härnösands stift:

Konsistorium i Härnösand.....................

200,151

16

50,646

36

35,640

79

Härnösands domkyrka..........................................

16,648

64

3,750

07

—

Summa

216,799

80

54,396

43

35,640

79

Luleå stift:

Konsistorium i Luleå..........................................

25,018

90

359,099

05

1,914

90

Visby stift:

Konsistorium i Visby.............................

13,218

12

19,520

82

Visby domkyrka ................................................

1,107

01

2,000

—

—

—

Summa

14,325

13

21,520

82

—

—

Stockholms stad:

Stockholms stads konsistorium..............................

722,263

75

75,366

43

—

—

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1928.

8 Utgör tillgångar, respektive skulder den */», respektive 31/is 1928.

— 93 —

4

5

6

7

8

9

10

78

45

85,697

67

52

34

323,912

6,991

84

330,956

18

416,732

30

* 94,627

5 7

273,102

2 8

549

74

1,066,107

06

236,054

3 4

*1,302.711

14

1,670,440

99

94,706

02

358,799

05

602

08

1,390,019

06

243,046

18

1,633,667

82

2,087,173

29

45,594

47

219

48

267,972

47

1,957

13

270,149

08

315,743

65

—

—

50,488

02

1,221

91

8,679

07

—

—

9,900

98

60,389

—

—

—

96,082

49

1,441

39

276,651

54

1,957

13

280,050

06

376,132

56

780

14

56,117

79

1,557

28

402,326

61

4,189

35

408,073

24

464,971

17

58,924

88

5,447

24

324

41

40,002

17

—

—

40,326

58

104,698

70

—

—

545

98

166

52

25,497

07

182

2 9

25,845

88

26,391

86

59,705

02

62,111

01

2,048

21

467,825

85

4,371

64

474,245

70

596,061

73

37,541

07

70,584

79

1,072

56

148,360

82

28,879

67

178,312

45

286,438

31

—

—

1,541

74

—

16

18,856

82

—

—

18,956

97

20,398

71

37,541

07

72,126

58

1,072

71

167,217

14

28,879

57

197,169

42

306,837

02

1,168

18

188,853

18

250

—

193,548

74

2,212

75

196,011

49

386,032

85

19,520

82

13,218

12

13,218

12

32,738

94

—

—

2,119

—

—

-

988

01

—

—

98°

01

3,107

01

—

—

21,639

82

—

—

14,206

13

—

—

14,206

13

35,845

95

—

—

52,482

56

742

50

733,808

42

10,596

70

745,147

62

797,630

18

— 94 -

Svenska akademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar........................................................................

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

D. 1. Svenska akademien...................................................... 8,250:—-

Arrendemedel för Post- och inrikes tidningar.............................. 261,836: 7 4

Intressemedel ..................................................................... 46,290:5 7

Forså] jningsmedel för svenska akademiens ordbok........................ 433: 50

Uppdebiteras tillkommen fordran............................................... 3,495: —

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För ordboksarbetet .................................................................. 208,495:88

» Post- och inrikes tidningar................................................... 6,028:80

Pensioner, understöd m. m....................................................... 58,750: —

Omkostnader för högtidsdagen m. m........................................... 4,251: 7 2

Diverse utgifter........................................................................ 2,518:3 6

Avföres tillkommen skuld ......................................................... 940: —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................... 30,825: 14

Obligationer ....................................................................... 957,755: —

Fordringar .......................................... 7,022: 3 6

Summa

952,372: 28

320,305: 81

14,439: 55
1,287,117: 64

10,530: 3 8

280,984: 76

995,602: 50
1,287,117: 64

Vetenskapsakademien med naturhistoriska riksmuseet,

A. Under akademiens överinseende.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar....................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................

Åttonde huvudtiteln:

Naturhistoriska riksmuseet:

B. 34. Avlöningar m. m....................................................

35—48, anslag enligt riksstaten .......................................

50. Förstärkning av vissa i reservationsanslaget till samlingar

m. m. ingående anslagsposter.................................

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............

Bidrag från Sveriges geologiska undersökning ..............................

Gåvomedel ..............................................................................

Hyresmedel ..............................................................................

Inträdesavgifter ........................................................................

Intressemedel ..........................................................................

Återdebiterade medel..................................................................

Okade värden å samlingar, inventarier m. m...............................

2,652: —

256,769: 96
132,355: —

19,000: —
45,325: —
5,491: 76
28,218: 37
2,000: —
2,435: 33
1,385: 44
4,701: 24
78,080: 44

Skulder:

Diverse medel.....

I allmänhet ........

Balans den 30 juni 1929

12,070: 3 7
44,101: 99

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928

Utgifter:

Avlöningar m. m...................................................................... 320,494: 96

Ritningar och fotografier............................................................ 7,375: —

Vård och underhåll m. m. av museets samlingar........................... 166,110: 90

Leverering:

Till statskontoret ..................................................................... 7,101: 24

» byggnadsstyrelsen.............................................................. 252: —

4,389,930: 23

578,414: 54

56,172: 8 6
5,024,517: 18

40,045: 68

492,980: 8 6

7,353: 2 4

— 96 —

Balans den 30 juni 1929 ■

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott.....................................................................

Samlingar, inventarier m. m........................................

Fordringar.................................................................

50,743: 47
3,447: 8 7
4,427,965: o 4

1,981:02 4,484,137:40

Summa 5,024,517: 13

B. Under akademiens omedelbara förvaltning.

Tillgångar

I. Statsmedel.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

68,949: 9 7

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Vetenskapsakademien :

D. 2—4, anslag enligt riksstaten................................................

5. Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga

sammanslutningar ......................................................

M. 17. Tidskriften »Acta mathematica» ......................................

Nionde huvudtiteln:

Utgifter för naturskyddsändamål:

K. 25—26, anslag enligt riksstaten ..........................................

Arrendemedel ..............................................................................

Intressemedel ..............................................................................

Återdebiterade medel ....................................................................

20,000: —

1,967: 22

12,000: —

12,800: —
100: —
2,679: 7 2
2,796: 88

52,343: 32

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929:

.........;.......................................................... 264: 58

Summa 121,557: 8 7

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1928:

928:43

Utgifter:

Planscher för akademiens tryckta skrifter ...........

Underhåll av zoologiska stationen Kristineberg.....

Katalog över svensk naturvetenskaplig litteratur ..

Makarna Mittag-Lefflers matematiska stiftelse .....

Acta mathematica ...........................................

Internationella unionerna...................................

Naturskyddsärenden .........................................

Nationalparker..................................................

Diverse ...........................................................

5,988: 6 4
4,507: 61
1,810: —

7,619: 70
12,000: —

1,967: 2 2
4,119:9 9
7,919: 6 2

665: 20 46,597; ss

Balans den 30 juni 1929

Tillgångar:

Innestående i bank.....................................................

Förskott....................................................................

73,766: 98

2fi4:68 74,031:6 6

Summa 121,557:87

— 97 —

II. Arrendemedel för almanacksprivilegiet m. m.1

Debet.

Balans från år 1927:

Tillgångar .............................................................................................

Inkomster:

Almanacksarrendet ............................................................... 281,628:12

Intressemedel m. m............................................................... 207,289: 20

Donations- och. gåvomedel...................................................... 2,017,942: 92

Ersättning för försålda tomter m. m............. 800,000: —

Diverse besparingar.............................................................. 4,542: 24

Ökade värden å fastigheter och inventarier.............................. 88,836: 68

Balans till år 1929:

Skulder:

Diverse medel..................................................................... 3,475,132: 28

Övriga skulder .................................................................. 2,197,235: 2 7

Summa

Skulder..

Kredit.

Balans från år 1927

Utgifter:

Förvaltningskostnader.......................................

Akademiens publikationer .................................

» sammankomster ..............................

Observatorium ................................................

Biblioteket ......................................................

Fysiska kabinettet.............................................

Zoologiska stationen Kristineberg........................

Fastigheterna................................................

Diverse understöd m. m......................................

» omkostnader .......................................

Fonder tillgodoförda .......................................

Avskrivningar ...............................................

Minskade värden å fastigheter och inventarier ....

55,799: 3 7
67,550: —
4,100: —
31,119: 24
68,230: 88
14,000: —
20,852: so
13,870: 94
185,804: 06
6,623: 9 2
2,843,452: 83
1,864: 80
88,792: 60

Balans till år 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................ 269,511: 84

Fastigheter........................................................................ 1,189,815: 14

Inventarier m. m................................................................ 2,092,843: 6 4

Obligationer och förlagsbevis ............................................. 2,815,291: 86

Utlånta medel.................................................................... 478,500: —

Aktier .............................................................................. 200,000: —

Fordringar ....................................................................... 1,909,063: 8 o

Summa

7,051,209: 81

3,400,239: 11

5,672,367: 50
16,123,816: 4 2

3,766,730: 3 6

3,402,059: 88

8,955,026: lg
16,123,816: 42

1 Räkenskaperna avse kalenderåret 1928.

7 — 290610. Rev.-berUttelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 98 —

Vitterhets-, historie- och

Tillgångar

Fjärde huvudtiteln:

den l/i
1928

1,382

20

Åttonde huvudtiteln:

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Akademien:

Res er vation sanslag:

D. 8 b. Underhåll och förökande av de under akademiens inseende
ställda samlingar.........................................................

c. Tryckningskostnader samt utgivande av planschverk över
fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens histo-riska museum m. ....................................................

622

5 G

d. Underhåll och fortsättning av inredningen i statens historiska
museum och myntkabinettet.......................................

_

_

e. Undersökning och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar

484

90

f. Transporter, lyshållning och vissa andra expensutgifter ......

—

—

g. Fomlämningars vård .................................................

—

—

h. Vård och underhåll av Visby ruiner och andra byggnads-minnesmärken ............................................................

_

_

D. 9. Ökade medel för fornminnesvården ..........................................

876

93

10. Omedelbara iståndsättningsåtgärder å vissa byggnadsminnesmärken

8,540

18

11. Ökade medel till avlönande av icke-ordinarie befattningshavare vid
akademien ...........................................................................

_

_

12. Tillfällig ökning av akademiens arbetskrafter..............................

—

—

13. Vakthållning för öppethållande av statens historiska museum ......

—

—

14. Statens historiska museums upplysnings- och propagandaverksamhet

—

—

15. Inventering och konservering av vissa samlingar inom statens
historiska museum m. ....................................................

289

51

16. Vård och underhåll av antikvariskt-numismatiska biblioteket ......

—

—

17. Underhåll av antikvariskt-topografiska arkivet ..........................

—

—

18. Täckande av uppkomna brister i vissa till akademien utgående anslag

—

—

19. Vetenskaplig grävningsundersökning av krigargravarna å den s. k.
Korsbetingen utanför Visby...................................................

—

—

20. Instrumentutrustning för akademien ..........................................

—

—

21. Slutlig undersökning av den s. k. pålbyggnaden vid Alvastra m. m.

—

—

22. Inredningsarbeten m. m. för den ostasiatiska arkeologiska samlingen

948

95

23. Lokalhyra för den ostasiatiska arkeologiska samlingen m. m.......

—

—

M. 23. Utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker........................

7,142

27

72

_

5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats-förvaltningen ............ ......................................................

1

19

—

—

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................

—

—

D. 16/1927—8. Nödig magasinsinredning i statens historiska museum.........

246

08

16/1926—7. Nya montrer för myntkabinettet..................................

9,925

—

M. 19/1922. Axkitekturhistorisk monografi över Visby stadsmur ...............

9,581

48

Elfte huvudtiteln:

Allmänna indragningsstaten:

0. 1. Diverse föremål ........................................................................

Medel till undersökning av Gotska Sandön ...............................................

120

28

380

—

Akademiens förskott...............................................................................

—

Summa

40,613

52

1 Tillgångarna den 80/e 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

antikvitetsakademien

Debet

Kredit

Leverering

Skulder

Leverering

Tillgångar

Summa

Uppbörd

från stats

den 1/

7

Utgifter

till stats

-

den 80/e

kontoret

1928

kontoret

1929

—

—

—

—

—

—

369

68

—

—

1,012

52

1,382

20

—

—

95,776

22

—

—

95,502

60

273

62

—

—

95,776

22

—

—

18,000

—

—

—

17,999

98

—

—

—

07

18,000

-

—

—

14,000

—

—

—

14,622

55

—

—

—

14,622

55

—

—

4,000

—

_

—

4,000

_

_

_

_

_

4,000

_

1,040

—

6,000

—

—

—

6,875

25

—

—

649

65

7,524

90

—

—

15,000

—

—

—

15,000

—

—

—

—

—

15,000

—

—

—

8,000

—

—

—

8,000

—

—

—

—

—

8,000

—

—

—

7,000

—

_

—

7,000

_

_

_

_

7,000

—

—

10,000

—

—

—

10,876

93

—

—

—

—

10,876

93

—

—

20,000

—

—

—

28,514

68

—

—

25

55

28,540

18

—

—

44,250

—

_

_

44,250

_

_

_

_

_

44,250

—

—

5,750

—

—

—

5,750

—

—

—

—

—

5,750

—

—

—

8,900

—

—

—

8,900

—

—

—

—

—

8,900

—

—

—

4,000

—

—

—

3,995

87

—

—

4

13

4,000

—

—

—

15,000

—

—

—

15,289

51

_

_

_

_

15,289

51

—

—

5,000

—

—

—

4,998

57

—

—

1

43

5,000

—

—

1,500

—

—

—

1,499,6 0

—

—

—

40

1,500

—

—

—

11,477

54

—

—

11,477 54

—

—

—

—

11,477

54

—

—

2,700

—

—

—

2,700

_

_

_

_

2,700

_

—

—

1,600

—

—

—

1,600

—

—

—

—

—

1,600

—

—

—

8,000

—

—

—

6,800

35

—

—

1,199

65

8,000

—

—

—

27,860

—

—

—

24,782

31

—

—

4,0)26

64

28,808

95

—

—

18,000

—

—

—

18,000

—

—

—

—

—

18,000

—

—

—

—

—

—

—

483

25

—

—

6,659

02

7,142

27

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

72

_

72

_

—

—

27,343

02

3,500

—

19,538

22

—

—

4,305

99

27,344

21

—

—

50

—

—

_

50

_

_

_

__

50

_

—

—

34,346

—

—

—

34,346

—

—

—

—

—

34,346

—

—

—

—

—

—

—

246

08

—

—

—

—

246

08

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9,925

—

9,925

—

~

”

9,581

4 8

9,581

48

_

_

12,000

_

_

_

12,000

_

12,000

—

—

—

—

—

—

15

—

—

—

105

28

120

28

2,299

49

—

—

—

—

2,369

4 9

—

—

310

_

2,679

4 9

66,022! 8 6

—

—

—

—

66,022

86

—

—

—

—

66,022

86

69,362|s5

425,552

78

3,500

-

493,876

2 2

273|62

1 37,878

81

535,528

6 5

— 100

Akademien för de fria konsterna.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.......................................................................................

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Akademien för de fria konsterna:

Akademien:

D. 24. Avlöningar m. m.................................................... 123,129:08

25. Undervisningsmateriel m. m..................................... 41,300: —

D. 26. Förstärkning av vissa anslagsposter i reservationsanslaget

till undervisningsmateriel m. ra............................... 15,200: —

27. Skolan för dekorativ konst.......................................... 20,600: —

28. Förstärkning av den i reservationsanslaget till undervis ningsmateriel

m. m. ingående anslagsposten till skandinaviska
konstnärsföreningen i Rom ....................... 500: —

29. Extra lärare i materiallära vid konsthögskolan ............ 3,500: —

N. 5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m........................ 12,700: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 20,451: —

Diverse inkomstmedel .................................................................. 708:6 5

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 146,453: 88

Belysning, undervisningsmateriel m. m........................................... 14,978:35

Levande modeller........................................................................ 7,209: 16

Samlingarnas ökande och underhåll ............................................. 4,740: 08

Rese- och studiestipendier m. m.................................................... 26,490: 0 9

Skrivmaterialier, expenser, ved m. m.............................................. 21,162: 98

Skolan för dekorativ konst ......................................................... 20,600: —

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................................... 859: 86

Innestående i bank ................................................................. 319: 26

Summa

Antalet elever och aspiranter i konsthögskolan utgjorde:

Under höstterminen 1928 ................................. 125

> vårterminen 1929.................................... 125.

5,351: 81

238,088: 58
243,440: 39

241,635:13

626: 15

1,179; 11
243,440: 89

,

— 101 —

Musikaliska akademien.

Debet.

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar 1,752: —
Åttonde huvudtiteln:

Musikaliska akademien:

Akademien:

D. 30. Avlöningar m. m............................................... 151,781: 18

31. Materiel och expenser m. m................................... 6,740: —

32. Stipendier m. .............................................. 21,000: —

1 >. 33. Förstärkning av reservationsanslaget till materiel och expenser m. m. 16,500: —

34. Bindning av böcker och musikalier i akademiens bibliotek............ 3,500: —

35. Biträde åt bibliotekarien hos akademien vid vården av biblioteket 1,500: —

K. 13. Föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten m. m.... 1,500: —

N. 3. Extra utgifter ................................................................v....... 3,000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst........................... 27,801: —

Införselmedel...................................................................,......................... 583:97

Summa 235,658: 15

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.................................................

Stipendier m. m. åt svenska tonsättare ..................

Inköp för bibliotek m. m.....................................

Diverse expenser ................................................

Införselmedel .....................................................

Leverering:

Till statskontoret....................................................................................... 1,820: —

Summa 235,658:15

Vid det under akademiens inseende ställda musikkonservatoriet har meddelats undervisning
under höstterminen 1928 åt 146 manliga och 46 kvinnliga elever samt under vårterminen
1929 åt 146 manliga och 47 kvinnliga elever.

189,714: 18
21,000: —

7,173:31
15,366: 09

583: 97 233,838:15

Uppsala universitet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ......................................................................

Inkomster:

Statsanslag:

Femte huvudtiteln:

C. 30. Bidrag till driftkostnaderna för tuber kulossjuk

vård sanstalter ..................

Åttonde huvudtiteln:

Uppsala universitet:

E. 2. Universitetsstaten...........................

3. Avlöningar till vissa tjänstemän och
betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m................

24,571: 2 5

1,355,020: —

360,310: 8 7

17,610,272:61

— 102

E. 4. Avlöningsförmåner för vissa extra
ordinarie lärare, amanuenser oell
tjänstemän m. m.........................

5. Akademiska sjukhuset.....................

6. Materiel för vissa institutioner m. m.

7. Amanuens vid hygieniska institutionen

8. Nybyggnad för fysikalisk-kemiska la boratoriet

m. m.........................

9. Bokinköp och bokbindning för uni versitetsbiblioteket

.....................

10. Bokbinderiarbeten vid universitets biblioteket

................................

11. Ytterligare medel till materiel m. m.

för vissa institutioner..................

Gemensamma universitetsändamål:

E. 45. Klinisk undervisning i epidemiologi

åt medicine kandidater ...............

46. Tryckning av doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet....................................

48. Kurser i skyddskoppympning .........

51. Utgivande i tryck av anteckningar
efter juridiska föreläsningar vid rikets
universitet...........................

53. Resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare
vid universiteten i Uppsala
och Lund ..........................

65. Forskarstipendier för docenter vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska

institutet....................................

N. 1. Ålderstillägg ....................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst.................................

Gemensamma universitetsändamål:

E. 47/1927—8. Ersättning åt vissa opponenter
vid disputationer.........

Elfte huvndtiteln:

A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter civila befattningshavare
i statens tjänst m. fl. ...
14. Bidrag till universitetets i Uppsala pensionsinrättning
för tjänstemäns änkor

och barn .......................................

Allmänna indragningsstaten:

C. 1. Diverse föremål ............................

Universitetets egna medel:

Inkomst av jordegendomar ..............................

» » skogar .........................................

Intressemedel ................................................

Hyres- och arrendemedel .................................

Diverse fonders inkomster av fastigheter............

Pensionsavgifter ....... ....................................

Landstingets anslag till reparationer..................

Till institutioner m. fl. influtna medel...............

Diverse inkomster ..........................................

44,476:21
140,085: 80
73,700: —
1,800: —

680,000: —

84,500: —

4,000: —

25,000: —

1,500: —

17,250: —
220: 16

5,700: —

7,500: —

14,000: —
32,623: 86

348,982: —

600: —

20,430: —

9,000: —

38,275: — 3,289,544:13

371,104: 17
484,321: 4 8
630,490: 88
33,753: 76
70,190: 74
33,404: 92
8,500: —

30,088: 25

12,117:98 1,673,972:17

4,963,516: so

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel ................................................................ 13,896,664: 12

Övriga skulder.................................................................. 4,070,294: 91 17,966,959:08

Summa 40,540,747: 94

— 103 —

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Avlöningar, pensioner och gratial .........................................

Institutionernas materiel m. ..................................................

Kungl, och riksstatens stipendier............................................

Stipendier, pensioner, livräntor m. m., utgående av donationers

och fonders avkastning ......................................................

Utgifter för jordegendom .....................................................

» » skogar ...............................................................

Fysikalisk-kemiska laboratoriets nybyggnad ... ........................

Universitetsbiblioteket, inköp och bindning av böcker m. m.......

Universitetets årsskrift .........................................................

Tryckningskostnader ............................................................

Reparationer ........................................................................

Expenser ...........................................................................

Diverse utgifter.....................................................................

Avskrivningar .....................................................................

Reservfonden påföres överskottet...........................................

2,020,931: 7 2
675,748: 2 6
27,700: —

710,547: 7 8
175,885:16

326,126: 05
680,000: —
94,070: —
15,000: —
22,950: —
64,334: 24
73,309: o 6
8,939: 6 8
6,757: 4 0
161,216: 95

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank .....................................................

Förskott ....................................................................

Fastigheter.................................................................

Obligationer ..............................................................

Utlånta medel ...........................................................

Aktier .......................................................................

Fordringar.................................................................

833,791: 95
405,540: 80
4,193,179: oe
7,360,001: 05
4,334,741: 6 7
199,747: 62
639,956: 88

Summa

Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar och skulder
ningen å universitetets reservfond, utgörande kr. 106,895: 91.

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1928 ............... 3,234

» vårterminen 1929.................. 3,142.

Lunds universitet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar .....................................................................

17,610,272:61

4,963,516: 30

17,966.959: 08
40,540,747: 94

ingår behåll -

6,189,117:12

104 —

Inkomster:

Statsanslag:

Åttonde huvudtiteln:

Lunds universitet:

E. 12. Universitetsstaten..............................

13. Avlöningar till vissa tjänstemän och

betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m...................

14. Avlöningsförmåner för vissa extra ordi narie

lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m.....................................

15. Materiel för vissa institutioner m. m____

18. Praktisk försöksassistent vid institutio nen

för ärftlighetsforskning ............

19. Personligt lönetillägg åt försöksassi stenten

vid institutionen för ärftlighetsforskning
C. G. von Sydow ......

20. Instrumentell utrustning för fysiska in stitutionen

.................................

21. Nybyggnad för geologisk-mineralogiska

och geografiska institutionerna m. m.

22. Anordnande av centraluppvärmning i

gymnastikbyggnaden .....................

23. Bokinköp och bokbindning för universi tetsbiblioteket

..............................

24. Ytterligare medel till materiel m. m. för

vissa institutioner.........................

Gemensamma universitetsändamål:

E. 45. Klinisk undervisning i epidemiologi åt

medicine kandidater .....................

46. Tryckning av doktorsavhandlingar vid
universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.
.............................................

48. Kurser i skyddskoppympning ............

51. Utgivande i tryck av anteckningar efter
juridiska föreläsningar vid rikets universitet
.......................................

53. Resestipendier åt obefordrade vetenskapsidkare
vid universiteten i Uppsala
och Lund ..............................

55. Forskarstipendier för docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt
t karolinska mediko-kirurgiska institutet

N. 1. Ålderstillägg .......................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.......................................

Lunds universitet:

E. 19/1927—8. Vissa ändrings- och reparationsarbeten
i historiska museets

byggnad ..........................

Gemensamma universitetsändamål:

E. 47/1927—8. Ersättning åt vissa opponenter
vid disputationer ...............

Elfte huvudtiteln:

A. 5. Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor
och barn efter civila befattningshavare

i statens tjänst m. fl. .......................

15. Bidrag till pensionsinrättningen för änkor
och barn efter ämbets- och tjänstemän
vid universitetet i Lund ..................

Universitetets egna medel:

Hyres- och arrendemedel m. m.
Intressemedel m. m................

1,231,700: —

252,256: 92

52,603: 94
43,725: —

2,400: —

600: —

10,000: —

138,256: 2 5
14,500: —

70,000: —

63,000: —

1,500: —

9,750: —

200: —

3,510: 16

7,500: —

14,000: —

38,282: 42

221,062: —

9,501: 50

250: —

19,846: —

7''200: — 2,211,644:18

91,394: 55
299,026: 7 9

— 105 —

Donations- och gåvomedel ......

Inkomst av prebendepastorat ...

Försäljningsmedel ..................

Laborations- m. fl. avgifter......

Diverse inkomster ..................

235,252: 9 7
2,000: —
1,462: 09
41,658: 6 B
1,224: 9»

672,020: 04 2,883,664: 22

Balans den 30 juni 1929:

Skulder i allmänhet ............................................................................. 149,523: 72

Summa 9,222,305: 06

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Avlöningar, pensioner och livräntor ................................

Institutionernas materiel m. m........................................

Stipendier och premier ................................................

Inköp och bindning av böcker ......................................

Reparationer..................................................................

Utskylder och avgälder m. m...........................................

Kursskillnad, ränteutgifter m. m. vid inköp av obligationer

Bidrag till studenthem m. m..........................................

Diverse utgifter ............................................................

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Obligationer ...............................................................

Utlånta medel ...........................................................

Aktier......................................................................

Fordringar ...............................................................

126,349: 8 6

1,714,283: 91
545,261: 5 o
110,350: 0 5
110,855: 89
72,569:15
9,609: 2 5
14,126: 80
17,450: —

2''815: 24 2,597,320: 79

430,408: 48
4,066,513: 60
1,777,225: —

169,380: —

55,107:38 6,498,634:41
Summa 9,222,305: 0 6

Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar ingår behållningen å universitetets
reservfond, utgörande kr. 120,731: 88.

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1928 ............... 2,258

» vårterminen 1929.................. 2,373.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................................. 8,688,167:08

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrel -

sens vård stående egendomar ............ 5,187: 80

11. Inkomster av tandläkarinstitutet........... 257,452: 90 262,640: 70

— 106 —

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Institutet:

E. 25. Avlöningar för professorer och lärare

m. fl........................................ 408: 34

E. 27. Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m.................................. 4,520:_

28. Materiel m. m. för vissa institutioner

. och kliniker ................................. 73,539: 77

N. 1. Ålders tillägg....................................... 83:84 78.551:45

Institutets egna medel:

Inbetalda inteckningslån ................................... 347,000:_

Utlottade obligationer ...................................... 25,800:_

Försålda aktier ................................................ 2,577,641: 80

Intressemedel ................................................... 380,239:4 8

Hyresmedel...................................................... 34,225: —

I)lverse............................................................ 1.206: 62 3,366,112: 90

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken.......................... 1,118,001: 25

» » räkningar i enskilda banker .................................... 4,803,797: 7 o

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel..................................................................... 8,796,026:7 7

Övriga skulder ..............................................................’l 16,892: 3 5

Summa

Skulder.

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. II. 11. Inkomster av tandläkarinstitutet............

För riksstatens utgiftstitlar:

Åttonde huvudtiteln:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Institutet:

E. 25. Avlöningar för professorer och lärare
m. fl...........................................

26. Avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte
vid institutet och dess institutioner
..........................................

E. 27. Avlöningsförmåner för vissa extra ordinarie
lärare, amanuenser och tjänstemän
m. m..............................................

28. Materiel m. m. för vissa institutioner och

kliniker..........................................

29. Ökade medel till materiel i allmänhet

30. Undervisning i medicinsk rörelsebehand ling

.............................................

E. 31. Materiel för vissa institutioner m. m. ...

32. Amanuenser vid den medicinska under visningen

å S:t Eriks sjuk- och vårdhem
i Stockholm ...........................

33. Lärare vid en extra kurs i neurologi ...

34. Mikroskop för histologiska institutionen

36. Bokinköp och bokbindning för institutets

bibliotek ......................................

37. Hylliuredning i institutets bibliotek ...

4,100: —

464,613: 16

102,817: 3 5

87,597: 36

156,786: 44
8,763: 9 6

7,250: —
18,260: 8 9

3,600: —
1,000: —
2,900: —

15,000: —
2,790: —

3,707,305: 05

5,921,798: 95
31,022: 40

8,912,919: 12
27,261,212: 65

8,692,128:19

— 107 —

Tandläkarinsti tutet:

Institutet:

E. 38. Avlöningar m. m............................ 89,412: 84

E. 39. Omkostnader för institutets verksamhet 109,201: 90

40. Extra lärarkrafter vid institutet ......... 15,500: —

E. 45. Klinisk undervisning i epidemiologi åt medicine
kandidater .............................. 6,000: —

46. Tryckning av doktorsavhandlingar vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ...... 3,001: 35

48. Kurser i skyddskoppympning ............ 447: 50

49. Ersättning åt vissa opponenter vid disputa tioner

........................................... 200: —

55. Forskarstipendier för docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet ......... 7,000: —

N. 1. Ålderstillägg.......................................... 16,500: —

3. Extra utgifter ............... 457: 50

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst................................................ 125,490: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

E. 27/1927—8. Avlöningsförmåner för vissa extra
ordinarie lärare, amanuenser

och tjänstemän m. m............. 7,432:4 7

29/1927 — 8. Apparater och instrument för

hygieniska institutionen ...... 3,620: —

30/1927—8. Undervisning i medicinsk rörelsebehandling
........................ 983: 2 9

34/1927—8. Apparater för episkopi och projektion
av mikroskopiska preparat
för undervisningen i
medicin vid institutets medi -

cinska kliniker .................. 1,500: —

E. 44/1923—4. Inredning och utrustning av tand läkarinstitutets

nya lokaler ...... 16,589: 5 6

Institutets enskilda medel:

Avlöningar, stipendier, understöd m. m................ 399,281:8 6

Obligationsköp ............................................. 4,062,040: 2 5

Utlämnade inteckningslån ................................. 75,000: —

Räntor och annuiteter ....................................... 53,279: 24

Omkostnader m. m. för fastigheten nr 23 vid Nybrogatan
i Stockholm....................................... 15,236: 82

Täckande av brist i anslag till poliklinik för barnsjukdomar
...................................................... 1,556:90

Diverse............................................................ 7,403:18

1,278,815: 57

4,613,797: 70

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken.................. 214,400: 28

» » räkningar i enskilda banker ............................. 3,556,112: 90

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ............................................................ 466,503: 85

Fastighet ......................................................................... 317,382: —

Obligationer ..................................................................... 6,655,182:86

Utlånta medel.................................................................... 1,441,425: —

Aktier ......................................... 6,440: —

Fordringar ........................................................................ 19,024: 7 5

Summa

Antalet studerande utgjorde:

Under höstterminen 1928.......................... 983

» vårterminen 1929........................... 928.

5,892,613:2 7
3,770,513:13

8,905,957: 96
27,261,212: 56

— 108

Serafimerlasarettet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar...............................................................................................

Inom linjen ........................................................................ 5,437,000: —

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

E. 30. Undervisning i medicinsk rörelsebehandling................. 4,250: —

Serafimerlasarettet:

E. 41. Understöd och ersättningar .................................... 120,750: —

42. Okade medel för serafimerlasarettets verksamhet ...... 150,000: —

Intressemedel m. m............................................................... 55,776:21

Sjukvårdsavgifter..................................................................... 728,183: 4 6

Donations- och gåvomedel ...................................................... 17,772:2 7

Försäljningsmedel ................................................................. 11,462: 86

Ersättningsmedel................................................ 27,477: 93

Stockholms stad anslag till poliklinik ....................................... 20,800: —

Inkomster av fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4 i Stockholm ......... 86,801:12

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................ 97,926: 4 8

Övriga skulder..................................................................... 2,163,066:03

Inom linjen:

Diverse medel ................................................ 1,395,977: 56

Skulder ........

Inom linjen

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1928: t

.............................................. 1,377,274:7 8

Utgifter:

Avlöningar m. m.................................................................

Pensioner och understöd m. m............................................

Driftkostnader m. m........................................................

Omkostnader för fastigheten Pilträdet 2, 3 och 4 i Stockholm
Ombyggnad av lasarettet....................................................

Till statskontoret

Leverering:

380,949:77
17,148: 08
793,590: 80
54,274: 83
49,049: 7 9

Balans den 30 juni 1929

Tillgångar:

Kassabehållning .................................................................. 2,761: 01

Innestående i bank och å postgiroräkning .............................. 675,369: 68

Förskott.............................................................................. 973,536: 90

Fastighet ....................................... 1,187,000: —

Obligationer........................................................................ 397,539:6 9

Utlånta medel .................................................................... 2,049: 50

Aktier och kommanditlotter................................................... 80,060: —

Fordringar........................................................................... 253,134:73

Inom linjen ...................................................... 5,842,000: —

2,591,333:31

1,223,273: 84

2,260,992:4 6

6,075,599: 61

1,205,787: 35

1,295,012: 2 7
3,348: 58

3,571,451:41

Summa 6,075,599:61

Enligt från lasarettet lämnad uppgift hava under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 därstädes
vårdats 6,305 patienter, därav 2,552 på medicinska och 3,753 på kirurgiska avdelningarna.

109 —

Allmänna barnbördshuset med asylen för fattiga barnaföderskor
och deras barn i Stockholm.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ....................................

Allmänna barnbördshuset -

Asylen för fattiga
barnaföderskor
och deras barn

Summa

o ina oas-1 o

QftJ. fiR.U- 1 l

a fiss fidi • oe

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln;

E. 43. Allmänna barnbördshuset i Stock -

holm ...............................

24,853: —

24,853:

—

44. Verksamheten vid allmänna

barn-

bördshuset i Stockholm .......

124,559: —

—

124,559:

—

Bidrag från Stockholms stad ...............

62,430: 26

—

62,430:

26

» » » län..................

39,626: 10

— —

39,626:

10

Intressemedel m. m............................

16,322:16

49,365: 36

65,687:

52

Ersättning för kost, städning m. m........

113,732: 58

—

113,732:

58

Legosängsavgifter ..............................

128,132: 50

—

128,132:

60

Säger

509,655: 60

49,365: 36

55y,020:

96

Balans den 30 juni 1929:
Skulder:

Utgiftsrester.................................

Fonder m. m...............................

............ 58,402:7 0

............ 2,051,582: 38

5,159: 21
988,538: 30

63,561: 91
3,040,120: 68

Säger 2,109,985: o 8

993,697: 51

3,103,682: 5 9

Summa 4,723,628: 80

2,027,716: 01

6,751,344: 81

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ........................................

............ 2,102,545: 82

984,653: 14

3,087,198: 46

Utgifter :

Avlöningar...................................................

Driftkostnader.............................................

Inventariers anskaffning och underhåll .........

Fastighetens underhåll och omkostnader........

Diverse ......................................................

Fondema tillgodoförda ................................

144,098: 4 5
269,480:13
36,915: 76
29,721: 49
11,499: 70
12,918: 91

9,988: 22
26,235: 7 o
1,951: 96
329: 75
1,960: 7 0
8,899: 08

154,086: 6 7
295,715: 88
38,867: 7 2
30,051:2 4
13,460: 40
21,817: 94

Säger

504,634: 4 4

49,365: 36

553,999: 8 o

Leverering:

Till statskontoret .......................................

1,442: so

—

1,442: 80

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank...................................

41,229: 85

18,152: 04

59,381: 89

Fastigheter................................................

1,728,919: 94

103,448:4 4

1,832,368: 88

Inventarier .............................................

7,500: —

- -

7,500: —

Obligationer .............................................

267,502: 7 8

860,572: 46

1,128,075: 19

Fordringar........................ .......................

69,853: 72

11,524: 5 7

81,378: 29

Säger 2,115,006: 24

993,697: 51

3,108,7<>3: 76

Summa 4,723,628: 80

2,027,716: 01

6,751,344: 81

Antalet av de å allmänna barnbördshuset under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 vårdade
patienter har utgjort 4,534.

— Ilo —

Rasbiologiska institutet.

Debet.

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Rasbiologiska institutet:

E. 57. Avlöning åt chefen för institutet ................................................ 12,000:_

58.. Institutets verksamhet ............................................................... 65 qqO:_

N. 1. Alderstillägg.....................................................................R000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........................... 9.074:_

Försäljningsnfedel för böcker........................................................................ 2,645:15

Summa 89,719:15

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar................................................................................. 64,546:64

Reseersättningar.......................................................................... 6 474. 7 0

Instrument och annan utrustning samt bibliotek.......................... 6 5Ö8- 61

Expenser m. m....................................................................9^494:15 87074; _

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ........................................................................ 2 645-15

Summa 89,719: 15

Farmaceutiska institutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 27(148:86

Inom linjen ........................................................................... 139,834:4 7

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Farmaceutiska institutet:

E. 59. Avlöningar ............................................................... 74 75q._

60. Materialier m. m................................................... 22 900:_

N. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ................................................... 75Q;_

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 11,752: —

Termins-, kurs- och examensavgifter m. m..................................... 19,135:90 199 287-90

Summa 156,431:2 5

— lil —
Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m.................................................

Materialier, instrument, böcker och samlingar.........

Uppvärmning, belysning, vattenförbrukning m. m. ...
Egendomens underhäll, renhållning och diverse......

Till statskontoret

Leverering:

88,191:18
26,754: 43
6,853: 6 2

8''497: 97 130,297: 20

2,917: 82

Tillgångar:

Innestående i bank
Inom linjen:

Diverse medel ..

Balans den 30 juni 1929:

23,216: 28

153,569: 6 9

Summa 156,431: 25

Under läsåret 1928—1929 hava vid institutet varit inskrivna 97 farmacie kandidater, varjämte
47 farmacie studerande deltagit i den för dem anordnade kursen.

Tekniska högskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 1,786,458: 98

Inkomster :

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar........................................................................... 7,458: 2 4

Åttonde huvudtiteln:

Tekniska högskolan:

P. 1. Avlöningar ............................................................ 656,520: —

2. Stipendier åt elever ................................................ 5,000: —

3. Materiel m. m....................................................... 344,264: 2«

4. Ökade medel till samlingar och laborationer............... 36,000: —

5. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse

utgifter ............................................................... 25,000: —

6. Nyanskaffning av apparater och instrument för vissa

institutioners laboratorier...................................... 16,916: 03

7. Komplettering av högskolans bibliotek ..................... 10,000: —

9. Reparation av högskolans modellsamling .................. 2,003: 2 o

N. 3. Extra utgifter......................................................... 2,000: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 134,000: —

Tekniska högskolan:

F. 16/1922. Inköp av maskiner m. m. för de nya laboratorierna 136,938:74

Elevavgifter m. m................................................................ 162,215: —

Donations- och gåvomedel ..................................................... 26,945:41

Intressemedel .................................................................. 91,232: 14

Ersättning för å mekaniska verkstaden utförda arbeten m. m.......... 7,941: 23

Hyresmedel .......................................................................... 1,491:76

Införselmedel ....................................................................... 2,217:64 l,fi68,143:66

Summa 3,454,602: 68

— 112 —

Kredit

Utgifter:

Avlöningar m. m................................................................... 940,517: 2 7

Stipendier............................................................................ 5,330: —

Samlingar och laborationer...................................................... 182,505: 3 2

Nyanskaffning av maskiner och instrument .............................. 127,905:19

Nybyggnader ........................................................................ 7,992: 41

Biblioteket ........................................................................... 32,791: 16

Brån donations- och gåvomedel utbetalda stipendier m. m.......... 63,654: 38

Allmänna omkostnader............................................................ 191,185:48

Införselmedel ........................................................................ 2,641:6 4 1.554.522:80

Till statskontoret .

Leverering:

66,803:13

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning .........................................................

Innestående i bank......................................................

Förskott.....................................................................

Fastigheter ...............................................................

Obligationer...............................................................

Utlånta medel ............................................................

Kommanditlotter.........................................................

Fordringar..................................................................

4,166: 28
190,743: 88
1,750: —

11,000: —

1,511,257:10
65,585: 5 2
45,000: —

3,773:92 1,833,276:65
Summa 3,454,602: 63

Anmärkning. I de i förestående tabell utbalanserade tillgångar ingår behållningen å högskolans
fonder med kr. 1,794,790: 03.

Antalet studerande utgjorde 803 under höstterminen 1928 och 758 under vårterminen 1929.

Chalmers tekniska institut.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................

20,736: 2 6

Åttonde huvudtiteln:

Inkomster:

Chalmers tekniska institut:

Institutet:

F. 10. Avlöningar ............................................................

Vissa omkostnader för uppehållande av institutets verksamhet:

F. 11. Stipendier och premier åt elever ...........................

12. Materiel m. m.......................................................

F. 14. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse

utgifter ..................................................................

15. Ökade medel till bibliotek, samlingar och laboratorier...
N. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen........................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............

Inträdes- och terminsavgifter m. m.................................................

Hyresmedel m. m........................................................

Intressemedel ............................................................................

Diverse inkomster .......................................

257,994: 72

600: —
62,000: —

12,000: —
8,000: —

154: 69
49,665: 9 6
32,525; —
2,155: —
21,332:19
707: 04

447,134: 50

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929:

.......... 4,561: so

Summa 472,432: 56

— 113 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1928.

Skulder..................................................................................................... 3,460: 03

Utgifter:

Avlöningar m. m...............................................

Stipendier och. premier .....................................

Bibliotek, samlingar och laborationer m. m........

Verkstaden.......................................................

Allmänna omkostnader m. m.............................

330,954: 4 5
11,977: 48
31,526:6 7
3,271: 4 7

64,268:12 441,998; 19

Till statskontoret
» länsstyrelsen

Leverering

6,066: 30

331:87 6,397:67

Balans den. 30 juni 1929

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank ....................................................

Förskott ..........................................

739:36
15,275: 52

_4,561: so 20,576: 68
Summa 472,432: 56

Antalet elever uppgick under höstterminen 1928 till 457 samt under vårterminen 1929
till 416.

Chalmers tekniska institut, materialprovningsanstalten.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 16,266:73

Inkomster :

Tionde huvudtiteln:

Befrämjande av slöjderna:

Befrämjande i allmänhet av slöjderna:

D. 2. Manufakturernas befrämjande ....................................... 3,000:

Avgifter för materialprovningar m. m.............................................. 22 744: 24

Intressemedel......................................... ''kvq. ss „„

............................................26,318:12

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929

.......... 202:11

Summa 42,786: 96

Skulder

Kredit.

Balans den I juli 1928

220: 11

Utgifter.

Omkostnader för materialprovningsanstalten ........

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1929

........... 26,566: 24

.......... 16,000; 61

Summa 42,786: »6

8 — 290510. Rev.-berättelse ang. statsverket för dr 1999. II.

114

Skolöver -

H.

2.

3.

4.

5.
4.

15.

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............j

Femte huvudtiteln:

B. 13. Sveriges deltagande i social utställning m. m. i Hälsingfors...........................|

Åttonde huvudtiteln:

G. 1. Skolöverstyrelsen.....................................................................................

Inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen..............................

Byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen .......................................

Expeditionsvaktsgöromål hos skolöverstyrelsen ..............................................

Tryckning av undervisningsstatistik ...........................................................

Allmänna läroverken ............................................................. . .........

Undervisning genom infödda lärare i tyska och engelska vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter........................................................................j

Folkskoleseminarierna............................................................;...................

Studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminaner m. m......

Lärares vid folkskoleseminarierna studiebesök vid folkskolor .....................j

Utbildningskurs för lärare vid hjälpklasser för psykiskt efterblivna barn .........

Verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström.................. - i

Gratifikationer åt inspektörerna för gymnastikundervisningen vid vissa skolor]

och läroanstalter................................................................................j

Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter .....................

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor—...............................................j

Understöd åt folkhögskolor ......................................................................[

Befrämjande av dövstumundervisningen ................. I

Yrkespedagogisk centralanstalt ..................................................................]

Understöd åt folkbibliotek .......................................................................

Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga före-]

läsningar...........................................................................;•••■■..............

Undervisnings- och upplysningsverksamhet för nykterhetens främjande...........

Understödjande av skididrotten bland ungdomen ..........................................j

Extra utgifter ........................................................................■••••;..........j

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ....................................j

G. 5/1920. Handbok i nykterhetsfrågan m. ...........................................................j

Elfte huvudtiteln:

C. 1. Allmänna indragningsstaten: Diverse föremål ...............................................

Studentexamensavgifter.............................................................................................j

Realskolexamensavgifter .........................................................................................

Summa!

I. 1 a.

4.

7.

8.
10.
18.

20.

33.

41.

46.

13.

1.

2.

J.

K.

L.

N.

8.

7.

3.

7.

9.

1 Tillgångarna den S0/6 1929 utgjordes av:

Kassabehållning ................................... ............................ 1,104:05

Innestående i bank.............................................................. 4o,898: 66 47,002:71.

styrelsen,

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar

den

V? 1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

so/8 1929

—

—

816

—

—

—

—

—

816

—

—

—

816

—

—

—

800

—

—

—

800

—

—

—

—

—

800

—

500

—

861

21

530,847

32

529,457

68

2,750

85

_

_

532,208

53

—

—

—

—

10,500

—

7,223

58

3,276

42

■ -

—

10,500

•—

—

—

—

—

4,800

—

4,800

—

—

—

—

—

4,800

—

—

—

—

—

1,800

—

1,800

—

—

—

—

—

1,800

—

—

—

—

—

8,000

—

4,967

02

3,032

98

—

—

8,000

—

—

—

—

—

1,200

—

—

—

—

—

1,200

—

1,200

—

—

—

—

7,000

_

7,000

_

_

_

_

7,000

_

—

—

—

8,093

2 7

8,093

27

—

—

—

—

8,093

27

—

—

11

94

67,875

19

67,875

19

11

94

—

—

67,887

13

—

—

20

24

4,000

—

4,000

—

20

24

—

—

4,020

24

—

—

—

—

8,000

—

7,809

89

190

11

—

—

8,000

—

—

—

—

—

35,311

01

35,311

01

—

—

—

—

35,311

01

—

—

—

_

20,000

_

20,000

_

_

_

_

_

20,000

_

55,685

—

2,426

37

26,500

—

51,377

99

4,719

33

8,514

05

64,611

37

—

—

—

10,568

30

10,568

30

—

—

—

—

10,568

30

—

—

—

—

3,000

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

1,000

—

—

—

1,000

—

500

—

500

—

1,000

—

2,000

—

1,380

—

11,663

58

60,000

—

64,273

73

2

35

8,767

50

73,043

58

1,425

—

—

—

18,318

43

17,795

19

—

—

1,948

24

19,743

43

—

—

—

_

3,000

_

3,000

_

_

_

_

_

3,000

_

—

—

—

—

3,000

—

3,000

—

—

—

—

—

3,000

—

3,020

65

3,635

—

30,000

—

34,237

60

888

65

1,529

4 0

36,655

65

1,334

95

—

—

9,220

—

8,746

83

—

—

1,808

12

10,554

95

—

—

—

—

6,331

17

6,331

17

—

—

—

—

6,331

17

—

—

—

—

91,815

—

91,765

47

49

53

—

—

91,815

—

3,548

27

—

—

4,500

—

8,048

27

—

—

—

—

8,048

27

—

—

—

—

6,568

_

6,568

_

_

_

_

_

6,568

_

7,135

40

—

—

7,300

—

6,286

10

13

90

8,135

40

14,435

40

13,600

—

—

—

14,600

—

14,031

59

68

41

14,100

—

28,200

—

68,629(27

20,234 8 4

1,003,147 69

1,028,667

88

16,340

7 ]

1 47,002

71

1,092,011

30

116

Allmänna

Uppsala ärkestift:

Uppsala högre allmänna läroverk.
Gävle » » » .

Hudiksvalls högre » »

Enköpings samrealskola .............

Söderhamns a> .............

Norrtälje » .............

Lidingö » .............

Bollnäs » .............

Linköpings stift:

Linköpings högre allmänna läroverk
Norrköpings » » »

Västerviks » » »

Eksjö » » »

Vimmerby samrealskola .................

Vadstena » .................

Motala » .................

Skara stift:

Skara högre allmänna läroverk
Vänersborgs högre allmänna lär
Borås » »

Skövde » »

Mariestads samrealskola ..........

Lidköpings » ..........

Alingsås » ..........

Falköpings » ..........

Trollhättans » .........

Vara » ..........

Strängnäs stift:

Strängnäs högre allmänna läroverk
Orebro » » »

Nyköpings » » »

Eskilstuna » » »

Södertälje » » »

Askersunds samrealskola...............

Katrineholms » ...............

Antalet lärjungar

Debet

Höst- i
terminen 1
1928

Vår-

terminen

1929

Tillgångar
den l/7 1928 ;

Inkomster

i 1

2

3

4

556

559

117,252

69

376,688

71

485

487

246,246

73

319,689

73

195

194

100,740

87

174,141

37

116

ilo

28,084

83

80,153

45

144

141

36,469

07

90,016

76

117

116

16,388

7 5

76,862

61

174

173

2,419

—

69,343

01

41

43

—

—

18,590

77

Säger

1,828

1,823

547,601

94

1,205,486

41

622

617

310,282

24

426,721

07

562

554

208,023

21

388,638

19

122

123

134,914

86

147,948

55

263

260

33,271

76

116,878

01

131

133

22,523

01

83,596

4 21

94

92

16,074

31

67,648

32

96

94

1,609

42

44,400

36

Säger

1,890

1,873

726,698

81

1,275,830

92

303

293

213,372

78

262,244

36

299

294

84,952

13

210,234

32

448

446

100,870

76

284,818

51

212

211

24,146

4 5

111,433

51

81

79

48,389

62

71.924

61

115

115

102,583

30

84,055

32

196

195

32,390

87

104,657

91

231

231

15,903

32

120,468

28

85

84

145

76

45,724

24

21

22

—

—

13,686

05

Säger

1,991

1,970

622,754

99

1,309,247

11

166

166

404,003

84

179,203

65

689

669

217,946

02

416,034

70

244

247

81,639

34

215,683

64

319

319

35,999

67

158,810

65

343

339

66,635

20

220,573

92

97

99

28,150

13

67,865

27

92

92

596

44

39,907

40

Säger

1,950

1,931

834,970

64

1,298,079|S8

läroverken m. m,

Kredit

Skulder

Skulder

Tillgångar den s0/e 1929

Summa

den s%

den V

7

Utgifter

1929

1928

behållning

medel

Fordringar

Summa

5

6

7

8

9

10

ii

12

1,063

22

1,834

39

371,731

06

49

31

120,001

27

1,388

59

121,439

17

495,004

62

5,789

74

4,214

57

319,575

59

490

16

239,408

79

8,037

10

247,936

04

571,726

20

—

—

—

—

170,407

75

401

88

104,072

66

—

104,474

49

274,882

24

131

97

205

76

78,922

02

48

25

29,062

25

131

97

29,242

47

108,370

25

1,784

43

1,784

43

78,386

83

604

18

1,365

03

46,130

29

48,099

50

128,270

26

64

09

—

—

76,001

72

182

28

17.067

36

64

09

17,313

73

93,315

45

—

—

—

—

69,432

36

94

38

2,235

28

—

—

2,329

66

71,762

01

361

05

—

—

18,542

78

28

95

16

66

363

58

409

04

18,951

82

9,194

50

8,039|15

1,182,999

60

1,899

33

513,229

20

56,115

57

571,24410

1,762,282

86

410,003

31

325,351

2 5

1,648

75

327,000

737,003

31

—

—

—

—

366,023

15

665

45

229,972

80

—

230,638

25

596,661

40

—

—

—

—

146,900

52

295

84

135,627

72

39

33

135,962

89

282,863

41

—

—

175

45

112,149

70

89

53

37,735

09

—

—

37,824

62

150,149

77

—

—

--

—

84,488

28

137

44

21,493

71

—

—

21,631

16

106,119

43

—

—

—

—

67,974

86

252

02

15,495

75

—

—

15,747

77

83,722

63

408

58

—

—

44,703

44

92

36

1,193

61

428

95

1,714

92

46,418

36

408

68

175

45

1,232,243

26

1,532

64

766,869

93

2,117

08

770,519

60

2,002,938|3i

523

52

467

52

262,412

79

238

16

210,632

80

2,389

39

213,260

35

476,140

66

58

7 l

343

86

209,132

12

—

—

84,766

24

1,002

94

85,769

18

295,245

16

1,432

69

841

38

279,465

87

55

39

104,503

38

2,255

94

106,814

71

387,121

96

822

31

268

61

110,586

53

35

80

24,689

12

822

31

2o,o4 /

23

136,402

27

—

—

—

—

72,497

96

—

—

47,726

27

90

—

47,816

27

120,314

2 3

—

—

—

—

81,367

49

—

—

103,040

92

2,230

21

105,271

18

186,638

62

58

81

213

18

103,476

69

489

57

32,869

44

58

31

33,417

32

137,107

09

—

—

—

—

120,274

64

147

48

15,949

53

—

—

16,096

96

136,371

60

616

66

14

12

39,596

89

3

18

6,225

80

646

67

6,875

65

46,486

66

—

—

—

—

13,215

48

470

62

—

—

—

—

470|6 2

13,686

05

3,512

20

2,148

57

1,292,026

31

1,440

15

630,403

50

9,495

77

641,339

4 2

1,935,514

30

714

54

671 61

170,388

62

462

27

406,259

27

6,140

26

412,861

80

583,922

03

839

14

306

92

413.919

87

—

—

217,268

20

3,325

87

220,593

67

634,819

86

1,264

50

612

68

214,535

85

—

—

82,174

65

1,264

50

83,439

06

298,587

48

—

—

—

—

159,189

67

265

20

35,305

45

50

—

35,620

65

194,810

32

2,965

89

807

8 5

223,261

48

—

—

62,470

69

3,635

64

66,106

28

290,175

01

3,036

68

2,933

87

66,387

63

—

—

26,847

42

2,883

11

29,730

68

99,052

08

—

—

—

—

37,856

24

—

—

2,647

60

—

—

2,647

GO

40,503

84

8,820

70

5,332

68

1,285,538

81

727

47

832,973

18

17,298

78

850,999

43

2,141,870| 6 7

118

1

2

3

4

Västerås stift:

Västerås högre allmänna läroverk ............

487

485

105,211

83

306,459

7 9

Falu » » s> ............

407

400

168,298

21

348,728

17

Arboga samrealskola.................................

63

63

22,836

55

64,953

58

Sala » ................................

124

117

10,386

51

74,813

22

Köpings >• ................................

103

101

19,765

27

64,320

28

Stora Tuna » ................................

113

112

321

±4

47,301

27

Säger

1,297

1,278

326,819

81

906,576j»l

Växjö stift:

Växjö högre allmänna läroverk............

349

340

119,829

64

277,554

48

Jönköpings » » » ............

544

532

178,551

78

407,331

34

Kalmar » » » ............

422

420

15,343

15

273,139

83

Kalmar högre allmänna läroverks donations-

fonds delegation....................................

—

—

291,450

23

14,738

86

Oskarshamns samrealskola ........................

101

101

15,004

67

83,528

30

Nässjö » ........................

121

121

1,083

—

44,305

09

Ljungby » ........................

24

24

—

—

14,872

75

Mönsterås » ........................

21

21

—

—

12,113

01

Säger

1,582

1,559

621,262

37

1,127,583

66

hunds stift:

Lunds högre allmänna läroverk.........

472

467

114,792

20

336,653

53

Malmö » » » .........

839

818

217,757

93

468,959

72

Kristianstads » » » .........

426

418

458,151

09

310,790

681

Karlskrona » » » .........

489

483

311,190

48

291,384

61

Hälsingborgs » » » .........

575

571

116,777

53

410,730

72

Ystads » » » .........

248

233

119,583

67

189,907

84

Malmö realskola.................................

478

473

35,302

40

232,580

01

Karlshamns » .................................

163

162

27,585

02

89,602

64

Landskrona samrealskola...........................

216

211

88,708

16

122,470

12

Ängelholms » ........................

218

215

35,878

64

109,444

43

Trälleborgs » ...........................

221

206

69,863

—

118,059

25

Hässleholms » ..........................

109

109

724

86

40,395

28

Höganäs » ...........................

105

104

1,007

—

41,707

11

Ronneby » ...........................

72

68

1,177

32

39,684

54

Eslövs » ..........................

40

40

—

—

20,616

21

Säger

4,671

4,578

1,598,499

2 5

2,822,986

69

Göteborgs stift:

Högre latinläroverket i Göteborg...............

944

942

224,681

36

483,987

88

» realläroverket i » ...............

641

639

162,952

46

421,320

97

Halmstads högre allmänna läroverk............

493

491

114,047

33

296,566

6 6

Uddevalla » » » ............

265

266

23,668

55

131,402

40

Göteborgs västra realskola........................

483

472

47,273

4 5

258,946

35

» östra » ........................

548

544

28,887

22

231,760

43

Varbergs samrealskola...........................

112

114

17,303

22

85,301

881

Strömstads » ...........................

81

83

5,861

7 6

74,020

16

Falkenbergs » ...........................

71

70

126

25

38,448

58

Lysekils » ...........................

27

27

—

—

14,362

86

Säger

3,665

3,648

624,801

60

2,036,118

17

Karlstads stift:

Karlstads högre allmänna läroverk ............

540

530

183,545

99

365,729

14

Arvika realskola......................................

123

122

16,522

77

81,794

20

Kristinehamns samrealskola ....................

276

272

32,629

61

128,348

55

Åmåls » ....................

144

144

36,305

80

85,143

60

Filipstads » .....................

145

144

69,704

17

84,953

86

Karlskoga » .....................

49

47

234

—

23,216

78

Säffle » .....................

28

28

—

—

16,398

30

Säger

1,305

1,287

341,941

74

785,584

48

— 119 —

5

6

7

|

8

9

10

11

12

3,852

25

3,901

60

305,988

69

177

52

100,583

2 0

4,872

86

105,633

58

415,523

87

310

46

7 3

335,186

96

1,370

36

179,452

61

1,325

78

182,149

15

517,336

84

562

20

63,289

69

218

78

24,281

76

562

20

25,062

74

88.352

33

58

52

135

21

75,543

28

10

48

9,510

76

58

52

9,579

7 G

85,258

25

68,837

04

50

02

14,871

68

326

86

15,248

5 1

84,085

55

_

—

—

46''311

41

—

1,272

93

38

87

1,311

80

47,622

71

4,7831

43

4,0371

64

895,156

97

1,827

56

329,972

79

7,184

59

338,985

04

1,238,179

bb

7,437

44

9.409

43

273,365''

99

113,833

6 51

8,212

49

122,046

14

404,821

56

339,465

:$ l

97

92

246,319

89

—

246,417

81

585,883

12

4,062

61

4,000

—

274,815

28

—

13,563

65

166

66

13,730

31

292,545

59

18,676

91

286,379

37

6,132|

81

292,512

18

306,189

09

463

90

218

20

83,590

76

13

85

14,418

64

7551

32

15,187

81

98,996

77

39,836

09

64

40

5,487

60

—

—

5,552

—

45,388

09

47

43

14,507

18

_

—

365

57

47

43

413

—

14,920

18

—

—

11,775

79

—

—

337

2 2

—

—

337

22

12,113

01

12,011

38

13,627

63

1,051,033

31

176

17l

680,705

69

15,314

71

696,196

47|

1,760,857

41

|

40,954

85

43,033

28

330,546

32

508

37;

118,312

61

118,820

98

492,400

58

53

46

463,479

29

806

39

222,378

51

—

—

223,184

90

686,717

65

118

85

147

85

304,622

85

607

55

463,563

62

118

85

464,289

92

769,060

62

2,097

86

2,411

91

288,049

65

—

—

308,336

32

5,875

02

314,211

84

604,672

90

! 33,250

33,250

_

374,811

98

lil

70

152,584

57

—

—

152,696

27

560,758

25

605

96

191,432

21

_

—

114,819

07

2,634

28

117,453

35

309,491

51

37

2,598

32

229,601

42

417

38

35,265

29

1,655

37

37,338

04

269,537

78|

_

87,885

29

532

77

28,769

60

—

—

29,302

87

117,187

66

300

375

_

123,038

16

—

—

87,765

12

300

—

88,065

12

211,478

28:

109,265

01

101

24

35,956

82

—

—

36,058

06

145,323

07

117,295

84

289

52

70,336

89

—

—

70,626

4 1

187,922

25

38^577

64

_

—

2,542

50

—

—

2,542

50

41,120

14

_

37,259

50

_

—

5,454

61

—

—

5,454

61

42,714

11

40

_

34,901

32

—

—

6,000

54

—

—

6,000

54

40,901

86;

—

—

—

18,951

08

—

—

1,624

50

40

68

1,665

13

20,616

21

78,416

93

82,475

\ii

|2,749,717

66

3,374

92

1,653,710

47

10,624

16

1.667,709

54

| 4,499,902] 8 7

--

.

2,425

5 2

472,308

03

765

12

231,822

88

1,347

69

233,935

69

708,669

24

1,656

24

1,900

414,079

77

—

—

168,293

66

1,656

24

169,949

90

585,929

67

295.348

OS

469

82

113,773

4 4

1,022

65

115,265

91

410,613

99

i

126,79282

—

—

27,806

9 3

471

20

28,278

13

155,070

95

262

96

262

96

266,2241 B 6

672

66

39,058

62

262

96

39,995

24

306,482

76

_

1_

227,928

72

,—

32,718

98

32,718

93

260,647

65

1,212

06

_

1_

86,952

02

278

47

15,35C

67

1,236

16,865

14

103,817

16

338

83

538

|7C

75,07C

66

561

77

3,71C

89

338

33

4,611

99

80,220

25

i

37,018

2 9

—

—

1,556

54

1,551

54

38,574

88

—

|_

—

|—

13,701

81

6

2 5

648

7 t

651

01

14,362

86

3,469

69

5,127

lia

2,015,421

70

| 2,754

09

634,74318 2

| 6,335

10 7

643,832] 4 b

2,664,381

86

914

88

352,591

46

370

92

194,56c

14

834

72

195,768 71

549,27E

13

|_

79,201

2

174

78

18,941

94

—

19,111

7

98,31 <

97

51

2 6

_

129,051

41

22

96

31,898

6£

OJ

2

31,97c

9(

161,021

32

85,431

05

36n

17

38,531

8.

lie

8

39,01"

8É

124,441

90

517

6u

265

1(

83,651

7£

328

74

70,181

4(

741

6

71,254

8(

355,175

69

1,061

12£

184

1-

22,671

7i

—

—

1,65c

2

—

1,654

2

24,512

07

15,571

2

821

0

—

821

0.

16,391

80

1,63(

)| 2 lj 1,36(

)| 9 91 768,186|o

1,263

16*

| 356,60$

J 85) ] ,741

501 359,608|4l| 1,129,156(88

120 -

Härnösands stift:

Härnösands högre allmänna läroverk ........

Östersunds » » »

Sundsvalls » » »

Örnsköldsviks samrealskola...................

Sollefteå » ..........

Ströms »

1 | 2

3

4

298

394

454

262

76

24

287

396

450

259

72

22

176,030

79,039

165,488

32,473

180

81

36

06

92

248,534

266,699

292,592

122,749

44,299

12,937

70

38

20

93

63

Säger

Luleå stift:

Luleå högre allmänna läroverk.................

Umeå » » »

Piteå samrealskola ................

Haparanda »

Skellefteå »

Bodens »

1,508

1,486

453,212

t6| 987,812

84

256

342

lil

89

228

96

253

346

105

85

222

94

48,551

89,545

38,441

50,210

32,746

1,637

45

09

84

2 0

74

10

214,258

243,575

75,218

92,579

114,094

48,374

95

45

71

29

0 9

96

Säger

Visby stift:

Visby högre allmänna läroverk................

Stockholms stad:

Högre lärarinneseminariet jämte därmed för-enade undervisningsanstalter................

Högre latinläroverket å Norrmalm ............

» allmänna läroverket å Södermalm.....

» realläroverket å Norrmalm..............

» allmänna läroverket å Östermalm ...

Vasa realskola ...........................

Katarina » ...............

Kungsholms » ..............................

Nya elementarskolan.................................j

Direktionen över Stockholms stads under-1
visningsverk .................................

1,122| 1,105

261,132

42

788,101

45

34

226

222

96,837

37

190,642

1 501
760
851
668
844
542
489
514
423

1 511
755
844
660
841
540
486
517
426

219,338

105,942

54,445

73,870

62,969

40,820

96,527

17,401

30,917

670,651

12

88

10

46

68

12

67

75

35

50

105,103

96,976

100,748

72.485
112,367

67,158

45.485
46,538
59,666

2,648,154

42

23

78

17

03

78

14

48

07

68

Säger

5,592| 5,580| 1,372,884

68] 3,354,683

63

Summa!

*28,6271

8 28,34o| 8,429,417)72)

18,088,733 19

1 Endast kvinnliga elever.

5 Härav utgör antalet flickor: i högre läroverken 760 och i realskolorna 2,114 eller
3 » » » » » » » 769 s » » 2,076 »

121

" 5

6

7

8

9

10

11

12

_

_

239,669

56

183,460

.97

1,434

98

184,895

95

424,565

51

—

—

2,500

56

262,525

71

165

89

80,513

25

33

33

80,712

47

345,738

74

1,520

87

1,296

10

290,327

71

528

86

163,460

10

3,987

87

167,976

82

459,600

68

—

—

15

57

119,821

84

187

06

35,199

38

—

—

35,386

44

155,223

85

—

—

—

—

42,873

28

—

—

1,605

72

—

—

1,605

72

44,479

_

4

77

—

—

12,757

06

—

—

180

57

4

77

185

34

12,942

40

1,525

14

3,812

28

967,975

16

881

80

464,419

99

5,460

95

470,762

74

1,442,550

18

932

24

680

08

213,686

35

39

48,404

97

932

24

49,376

21

263,742

64

—

—

—

—

243,006

07

—

—

90,114

47

—

—

90,114

47

333,120

54

—

—

—

—

74,858

2 2

65

76

38,717

8 8

18

75

38,802

33

113,660

55

1,272

18

746

52

93,988

51

608

36

46,782

27

1,936

01

49,326

64

144,061

67

—

—

—

—

113,152

99

345

07

33,342

77

—

—

33,687

84

146,840

83

—

—

—

—

44,043

66

—

01

5,968

39

—

—

5,968

40

50,012

06

2,204

42

1,426

60

782,735

80

1,058

19

263,330

70

2,887

—

267,275

89

1,051,438

29

10

196,313

13

433

81

90,576

93

145

84

91,156

58

287,479

71

20,790

06

22,391

08

102,908

36

3,150

90

197,691

20

19,090

06

219,932

16

345,231

60

2,608

6 4

5,207

59

88,126

65

25

—

108,518

53

3,649

98

112,193

51

205,527

75

37

50

50

—

97,261

26

4

06

57,466

47

449

54

57,920

07

155,231

33

2,402

09

2,199

03

72,283

56

506

45

71,366

59

2,402

09

74,275

13

148,757

72

1,990

15

2,601

99

106,968

02

1,132

92

64,633

78

1,990

15

67,756

85

177,326

86

872

78

3,478

25

63,161

07

120

97

40,950

74

1,140

65

42,212

36

108.851

68

—

—

—

—

43,735

30

—

—

98,277

51

—

—

98,277

51

142,012

81

180

2 9

20

—

48,057

0 5

357

54

15,391

98

293

95

16,043

47

64,120

52

44,000

—

49,500

—

58,609

70

164

91

26,221

31

87

50

26,473

72

134,583

42

5,223

60

6,930

47

2,638,722

31

590

68

665,113

91

12,672

31

678,376

90

3,324,029

68

78,105

11

92,378

41

3,319,833

28

6,053

43

1,345,632

02

41,776

23

1,393,461

68

4,805,673

37

204,082

]9|

219,951

85

17,739,189

87

23,385

72

8,563,207

47

176,498

19

8,763,091

38

26,722,233

10

tillsammans 2,874.
» 2,845.

— 122 —

Statens folk- och

Folkskoleseminariet i:

Stockholm (kvinnligt enkelseminarium med

studentkurs).........................................

Uppsala (manligt dubbelseminarium) .........

Strängnäs (manligt enkelseminarium) .........

Linköping (manligt dubbelseminarium) ......

Växjö (manligt enkelseminarium med student kurs)

.............................................

Kalmar (kvinnligt enkelseminarium).........

Lund (manligt dubbelseminarium)............

Landskrona (kvinnligt enkelseminarium)...

Göteborg (manligt dubbelseminarium)......

Skara (kvinnligt enkelseminarium) .........

Karlstad (manligt dubbelseminarium) ......

Falun (kvinnligt dubbelseminarium).........

Härnösand (manligt enkelseminarium)......

Umeå (kvinnligt dubbelseminarium) —i____

Luleå (dubbelseminarium, samseminarium)...
Småskoleseminariet i:

Haparanda ..........................................

Murjek ................................................

Lycksele ...........................................

Hagaström ..........................................

Summa

1 2

3

4

107

106

10,700

61

208,933

29

128

128

4,502

30

247,268

66

83

83

9,190

74

267,745

98

128

128

25,685

36

235,467

13

112

112

9,993

43

181,435

50

81

81

204

40

143,514

2 5

130

129

10,598

98

251,181

15

84

84

—

—

163,547

82

148

148

5,569

96

300,029

73

86

86

7,781

01

147,197

63

130

130

11,820

40

253,899

11

136

134

19,648

71

248,655

07

85

84

8,251

84

153,499

47

123

123

51,961

68

221,824

24

128

127

876

53

268,322

88

36

36

1,100

35

79,868

85

43

42

5,902

16

74,363

2 6

37

36

4,429

46

74,951

04

28

28| 650

66

47,097

42

,833

1,825

188,868

58

3,568,802

48

— 123 —

småskoleseminarier.

5

6

7

8

9

10

11

12

209,175

93

50

08

10,407

S9

10,457

97

219,633

90

—

—

—

—

249,530

35

116

70

2,123

91

—

—

2,240

61

251,770

96

2,387

26

3,594

07

266,237

19

277

86

6,827

60

2,387

26

9,492

72

279,323

98

—

—

—

—

251,679

73

285

41

9,187

35

—

—

9,472

76

261,152

49

_

_

_

_

181,909

28

58

13

9,290

98

170

54

9,519

65

191,428

93

—

—

—

—

143,616

16

102

49

—

—

—

—

102

49

143,718

65

—

—

—

—

251,943

39

45

88

9,790

91

—

—

9,836

74

261,780

13

1,981

59

1,962

3 3

163,567

08

165,529

41

160

66

—

—

300,040

04

—

5,720

31

—

—

5,720

31

305,760

3 5

6,627

12

7,219

94

154,341

81

44

01

—

—

—

—

44

01

161,605

76

—

—

—

—

253,913

69

12

94

11,792

88

—

—

11,805

82

265,719

51

—

—

—

—

247,794

65

—

—

20,509

13

—

—

20,509

13

268,303

78

11

71

27

—

153,236

34

—

—

8,488

67

11

01

8,499

68

161,763

02

—

—

—

—

226,980

17

99

40

46,706

35

—

—

46,805

75

273,785

92

—

—

—

—

268,118

57

—

—

1,080

84

—

—

1,080

84

269,199

41

_

_

_

_

78,985

91

180

30

1,802

99

_

_

1,983

2 9

80,969

20

—

—

2,706

30

74,463

51

3,073

72

21

89

—

—

3,095

61

80,265

42

—

—

—

78,840

21

—

—

540

29

—

—

540

29

79,380

50

—

—

—

47,648168

99Uo

—

—

—

—

99

40

47,748

08

i 11,168

34

15,509|g4 3,602,022 69

4,446 2 7

144,291199

2,568|st

151,307 07

3,768,839|40

— 124 —

Tysta skolan å Lidingön.

A. För tiden 1 januari—30 juni 1928.

Debet.

Balans från år 1927:

Tillgångar.................................................................

Inkomster:

Inkomster av egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen

i Stockholm ........................................................................ 48,600: 14

Intressemedel ........................................................................ 12 058:67

Gåvomedel............................................................................. 500-_

Ersättning för bostad, kosthåll m. m........................................ 3,584: 18

Balans den 30 juni 1928:

Skulder:

Diverse medel ............................................................

Övriga skulder............................................................

4,784: 58
651,690: 51

Summa

Skulder

Kredit.

Balans från år 1827:

Utgifter:

Avlöningar ........................................................................... 16,530:30

Pensioner ............................................................................ ggg. _

Undervisningsmateriel och inventarier....................................... 1,971: 86

Kosthåll, sjukvård m. m......................................................... 7 ig^; 2o

Utgifter för egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen

i Stockholm ........................................................................ 27 909-21

Dito för fastigheten å Lidingön ................................................ 2,385: 63

Allmänna omkostnader ............................................................ 8,132: 2 4

Balans den 30 juni 1928:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................

Innestående i bank.....................................................

Obligationer .............................................................

Fastigheter ..............................................................

Inventarier..................................

1,158: 63
14,920: 2 7
341,125: —
1,230,000: —
1: -

Summa

1,606,488: 25

64,742: 94

656,475: o 4
2,327,706: 2 8

675,758: 39

64,742: 94

1,587,204: 90
2,327,706: 28

Antalet elever under vårterminen 1928 uppgick till 33.

— 125 —

B. För tiden 1 juli 1928—30 juni 1929.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 1,587,204:90

Inkomster

Åttonde huvudtiteln:

I. 49. Tysta skolan å Lidingön............................................ 20,000: —

Inkomster av egendomarna nr 38 Korsvägen och nr 96 Sveavägen

i Stockholm ........................................................................ 97,975: —

Intressemedel ....................................................................... 19,112: 34

Gråvomedel ....................... 1,000: —

Av skolans pensionskassa inbetalda retroaktivavgifter ............... 13,596: 2 9

Ersättning för bostad, kosthåll m. m...................................... 6,202:6 7 157 886:3 0

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel ..................................................................... 4,784: 38

Övriga skulder..................................................................... 663,387:28 668171:81

Summa 2,413,263: 01

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder .................................................................................................. 656,475: 04

Utgifter:

Avlöningar ........................................................................ 32,924: 50

Pensioner ........................................................................ ... 1,183: —

Till statens pensionsanstalt inbetalda retroaktivavgifter............... 13,933: —

Undervisningsmateriel och inventarier ....................................... 3,197:4 7

Kosthåll, sjukvård m. m.......................................................... 14,141: 26

Utgifter för egendomarna nr 38 Karlavägen och nr 96 Sveavägen

i Stockholm..................................................................... 71,084:3 7

Dito för fastigheten å Lidingön................................................ 4,180:30

Allmänna omkostnader .......................................................... 12,242: 40

Nedskrivning av värdet å Lidingöfastigheten............................. 5,000:— 157 886:80

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................

Innestående i bank............................................ .........

Obligationer................:..........................................

Fastigheter ...............................................................

Inventarier ...............................................................

786: 86
29,988: 81
343,125: —

1,225,000: —

1:~ 1,598,901:67
Summa 2,413,263: 01

Antalet elever uppgick under höstterminen 1928 till 36 samt under vårterminen 1929 till
samma antal.

— 126 —

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 1,062,876:4 9

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Åttonde huvudtiteln:

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:

I. 51. Institutet och förskolan ..................................... 114,641:9 7

I 64. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare
..................................................................... 11: 15

66. Tryckning av blindskrifter.......................................... 745:86

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken .............................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................

115,398: 4 7
329,969: 9 2
6,879; 99

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester...............................................................

Diverse medel............................................................

25,666: 4 8

1,031,293:84 1,056,959:7 7
Summa 2,572,084: 64

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1928:

1,070,301: 41

Utgifter:

Åttonde huvudtiteln:

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:

I. 51. Institutet och förskolan............................................

I. 63. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
......................................................

64. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare

65. Understöd åt blindlärarelever..........................................

66. Tryckning av blindskrifter............................................

N. 1. Ålderstillägg ...............................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen......................................................

9. Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst .........

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda:

I. 58/1927—8. Förstärkning av anslaget till institutet och förskolan
....................................................................

271,791: 97

780: 9 7
4,426: 6 0
658: —
7,745: 86
12,550: 04

13,861: 7 0
38,494: —

167:88

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken
Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

350,476: 61
86,763: 49
548: 79

— 127 —

Tillgångar:

Innestående i bank

Fastigheter ..........

Inbomstrester .......

Obligationer..........

Balans den 30 juni 1929:

.................................................. 24,945:88

.................................................. 58,000: —

.................................................. 39,761: 84

.................................................. 941,287:42 1,063,994:44

Summa 2,572,084: 64

Lärjungarnas antal uppgick under höstterminen 1928 till 157, därav 90 gossar och 67
flickor, samt under vårterminen 1929 till 155, därav 88 gossar och 67 flickor.

Läroanstalterna för blinda.

Tasjö Kristinehamn Uppsala Summa

1 2 3 4

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar............................................. 169,354: OS 107,663: 41--- 277,017: 4 9

Inkomster

Åttonde huvudtiteln:

Förskolan för blinda i Växjö:

I. 53. Förskolan..............................

54. Förstärkning av anslaget till för-

20,600: —

- -

-- 20,600: —

skolan ...........................

H ant verks skol an i Kristinehamn för
blinda:

5,000: —

-- 5,000: —

I. 55. Avlöningar ..........................

—

17,300: —

-- 17,300: —

56 Materialier, expenser m. m.......

57. Förstärkning av reservations-anslaget till materialier, expen-

11,000: —

-- 11,000: —

ser m. m............................

58. Uppehållande av ytterligare en

- -

9,700: —

-- 9,700: —

korgmakeriavdelning ............

59. Fria frakter för arbetsmaterialier

6,600: —

-- 6,600: —

till blinda hantverkare ......

I. 62. Hantverksskolan i Uppsala för

- -

5,000: —

-- 5,000: —

blinda kvinnor........................

64. Järnvägsresor för blindskolelever

- -

- -

25,000: — 25,000: —

jämte åtföljande vårdare .........

446: 25

- -

446: 25

N. 1. Ålderstillägg ...........................

7. Tillfällig löneförbättring för viss
personal inom den civila stats-

2,100: —

2,400: —

-- 4,500: —

förvaltningen...........................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare

2,350: —

3,675: —

-- 6,025: —

i statens tjänst........................

7,994: —

14,532: —

22,526: —

— 128 —

1

2

3

4

Elevavgifter .....................

Intressemedel .......................................

Försäljningsmedel .................................

Ersättning för kost, lyse m. m................

Bidrag från Anna Wikströms stiftelse ......

Diverse inkomster ......... .......................

Okat värde å inventarier ........................

11,825: —

204: 2 7
408: 18

1,510: 6 9
136,086: 79

121: 38
1,708: 72

2,932: 95

2,527: 94
95:86

11,825: —
1,510: 69
139,224:01
408: 18
2,527: 94
217: 28
1,708: 7 2

Säger

50,927: 70

209,634: 58

30,556: 74

291,119: 02

Summa

220,281: 78

317,297: 9 9

30,556: 74

568,136: 51

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ..........................................

Utackorderingsbidrag till behövande elever

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m..........

Undervisnings- och arbetsmaterialier samt

inventarier..........................................

Bidrag till fria frakter för arbetsmateria-lier för blinda ....................................

Allmänna omkostnader...........................

Minskat värde å inventarier m. m..........

31,210: 50

11,164: 60

958: 2 9

7.568:7 8
334:4 2

51,347: 9 2
7,105: 50
2,900: —

126,553: 64

6,351: 6 9
9,339: 96

14,807: 9 7

6,899: 71

2,937: 16

5,911: 90

97,366: 89
7,105: 50
20,964:31

130,449: 09

5,351: 69
22,820: 64
334: 42

Säger

51,236: 5 9

202,598: 71

30,556: 74

284,392: 04

Leverering:

Till statskontoret...................................

25: 53

—

- -

25: 68

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning .................................

Innestående i bank..............................

Förskott ..........................................

Fastigheter .......................................

Inventarier, materialier m. m................

150,000: —
19,019: 6 6

695: 5 2
35,745: 2 9
5,572: 02

72,686: 4 5

—

695: 62
35,745: 29
5,572: 02
150,000: —
91,706: 11

Säger

169,019: 66

114,699: 28

-- 283,718: 94

Summa

220,281: 78

317,297: 9 9

30,556:74 568,136:51

Antalet elever under arbetsåret 1928—1929 utgjorde:
vid förskolan för blinda i Växjö:

under höstterminen 1928 ..................................................... 30

» vårterminen 1929 ...................................................... 29

» hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:

under höstterminen 1928 ...................................................... 65

» vårterminen 1929 ...................................................... 65

» hantverksskolan i Uppsala för blinda kvinnor:

under höstterminen 1928 ..................................................... 22

» vårterminen 1929 ...................................................... 23.

— 129 —

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 64,745:73

. Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte:

I. 60. Anstalten................................................................... 85,150: —

61. Extra ordinarie lärarpersonal och vaktmästare.................. 9,060: —

I. 63. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter
........................... 168: —

64. Järnvägsresor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare ... 1,645: GB

N. 1. Ålderstillägg ................................................................. 2,150: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ..................................................... 6,697:20

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm förliga

befattningshavare................................................ 960: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .............. 25,486: —

Elevavgifter m. m........................................................................ 73,954: 6 7

Ersättning för kost, värme m. m........................................ 8,536:83

Intressemedel .................................... 2,837:63

Eörsäljningsmedel ................................. 2,938:86 219 584:83

Summa 284,330: 66

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 97,574: 7 6

Gratifikationer m. m...................................................................... 953: 8 7

Kosthåll, beklädnad, sjukvård m. m............................................... 67,871: 2 8

Undervisnings- och arbetsmaterialier samt inventarier........................ 8,225: 20

Allmänna omkostnader.................................................................. 35,611:68 210 236''78

Leverering :

Till länsstyrelsen i Malmöhus län.................................................................. 4,879: 2 6

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 85: 44

Innestående i hank och å postgiroräkning ................................... 64,129: 0 9

Obligationer.............................................................................. 5,000: - 69,214: 63

Summa 284,330: 56

Antalet skyddslingar utgjorde vid arbetsårets början 187, fördelade på följande sätt:

46 i skolan,

59 i arbetshemmet,

82 i asylen.

Vid arbetsårets slut utgjorde antalet skyddslingar 185, fördelade sålunda:

44 i skolan,

58 i arbetshemmet,

83 i asylen.

9 — 290610. Bev.-berättelse äng. statsverket för dr 1929. II.

— 130 —

Tekniska

Tekniska

gymnasiet

Örebro

Tekniska

i

Malmö''

1

2

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar........................................................................

117,166

08

114,804

30

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

153,251

75

105,975

49

7,275

_

5,258

35

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen................................ .

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med

19,523

85

12,875

930

75

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
10. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

läro- m. fl. anstalter ....................................

T. I. 1/1921. Laboratorieutrustning m. m. för elektrotek-

48,032

—

35,898

—

Norrköpings stads hyresanslag åt rektor vid tekniska elemen-

3,223

75

100

—

8,109

_

3,755

—

4,878

52

5,103

70

5

50

—

—

Ersättning för materialprovningar, värme, lyse, förbrukade

1,019

86

1,534

30

Diverse...........................................................................

395

60

755

3 8

Säger

245,714| 8 8

172,185

92

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

I allmänhet.................................................................

Summa

362,880

91

286,990

22

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

| Skulder..........................................................................

131

läroverk.

läroverket i

Elektrotek-niska fack-

Tekniska

elementarskolan

i

Tekniska fack-skolan för
maskinindustri
Eskilstuna

Härnösand

skolan i
Västerås

Norrköping

Borås

Summa

3

4

6

6

7

8

16,782

2 2

21,308

10

117,637

46

251,330

46

56,793

jo 7

695,821

69

64,655

39,795

92

47,318

68

62,569

■

66

47,521

04

521,087

44

2,850

—

—

—

—

—

3,300

—

—

18,683

35

6,512

50

3,981

09

5,721

81

5,697

49

5,083

96

59,395

95

760

—

—

—

—

_

_

_

_

1,690

19,216

—

—

—

14,361

—

14,452

—

12,436

144,395

—

—

—

11,605

—

—

—

-

—

_

11,605

—

—

—

29,743

76

—

—

—

—

—

—

29,743

76

—

—

—

—

2,000

—

—

__

_

_

2,000

70

—

—

—

380

—

—

—

650

_

4,423

76

985

—

1,340

—

1,540

—

1,230

—

—

—

16,959

_

380

46

179

94

5,364

14

6,922

20

2,366

02

25,194

98

105

26

570

07

7

40

—

—

—

—

688

22

1,028

35

—

—

966

40

2,537

80

_

_

7,086

71

—

—

18

—

20

—

176

7y

—

—

1,365

72

96,562

66

87,233

78

77,678

93

96,885

84

68,057

0 21

844,318

88

959

94

959

94

113,344

78

108,541

88

195,316

39

349,176

24

124,850

09

1,541,100

61

_

_

_

1,403

7 4 1

250

1,653

74

— 132

1

2

Utgifter:

189,723

89

139,105

74

Stipendier m. m............. ...........................-..........;......

Bibliotek, samlingar, undervisningsmateriel och inventarier...
Laborationer ........................... .....................................

8,620

8,309

8,883

30

74

65

8,520

3,585

2,311

22

09

54

22,316

97

15,372

45

Säger

237,854

55

168,895

04

Leverering:

Till länsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och Västemorr-

1.495

60

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning............................................................

230

50

520

30

Innestående i bank ......................................................

86,691

61

73,854

88

—

—

—

—

Inventarier ..................................................................

—

—

—

—

Obligationer och. förlagsbevis..........................................

36,608

65

18,720

—

Uthämta medel...............................................................

—

—

—

—

—

25,000

—

Fordringar .................................................................

—

—

—

—

Säger

123,530

76

118,095

18

Summa

362,880

91

286,990

22

Antalet lärjungar under läsåret 1928—1929 utgjorde:

vid tekniska gymnasiet i Orebro:

under höstterminen 1928.................................................

> vårterminen 1929 ..................................................

» tekniska läroverket i Malmö:

under höstterminen 1928 ..................................................

» vårterminen 1929 .................................................

» tekniska läroverket i Härnösand:

under höstterminen 1928 ..................................................

» vårterminen 1929 ...... ...........................................

» elektrotekniska fackskolan i Västerås:

under höstterminen 1928 ..................................................

> vårterminen 1929 .................................................

254

248

125

123

39

39

38

38

133

8

4

6

6

7

8

77,616

25

43,482

01

62,539

04

61,344

66

49,381

623,192

69

1,481

60

1,792

95

3,028

—

4,471

90

4,487

65

32,402

52

2,157

19

45,896

48

6,752

81

2,474

70

5,773

88

74,949

84

4,710

79

615

65

623

25

10,267

95

4,623

—

32,035

88

_

_

—

_

526

08

1,209

05

—

—

1,735

18

8,285

99

5,397

35

6,856

48

9,241

22

7,011

31

74,481

72

94,251

82

97,184

44

80,325

61

89,009

48

71,276

69

838,797

63

1,881

58

18

3,395

18

3,533

1,746

69

6,030

49

12,678

88

11,339

44

13,647

79

38,048

94

18,871

40

255,132

44

_

_

_

_

—

—

40,000

—

—

—

40,000

—

_

_

_

—

—

—

63,800

—

—

—

63,800

—

1,000

_

—

—

99,596

80

56,350

—

18,000

—

230,274

95

_

_

_

_

—

—

58,500

—

16,452

—

74,952

—

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

25,000

—

—

—

—

—

—

—

2,064

08

—

—

2,064

08

17,211|88

11,339

44

114,990

78

258,763|02

53,32314 0

697,253

96

113,344 7s

108,541

88

195,316 3»

349,176 24

124,850 0 9

1,541,100

61

vid tekniska elementarskolan i Norrköping:

under höstterminen 1928 .............................................................................. 63

» vårterminen 1929 .............................................................................. 62

» tekniska elementarskolan i Borås:

under höstterminen 1928 .............................................................................. 61

» vårterminen 1929 .......................................................................... 51

f tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna:

under höstterminen 1928 .............................................................................. 90

» vårterminen 1929 ............................................................................. 86.

Särskilda anstalter för yrkesundervisning,

Tekniska

Bergsskolorna i

skolan

1

kumma

Stockholm

Filipstad

Falun

1 DOlao

1

2

3

4

5

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar....................................

819,730

05

106,866

10

23,404

49

168,191

56

1,118,192

20

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

Tekniska skolan i Stockholm:

J. 8—9, anslag enligt riksstaten

131,675

—

—

—

—

—

—

—

131,575

—

10. Bergsskolorna i Filipstad

och Falun ................

—

—

20,340

—

26,700

—

—

—

47,040

—

11. Vävskolan i Borås ........

—

—

—

—

—

—

10,325

—

10,325

—

12. Dyrtidstillägg vid tekniska

skolan i Stockholm, bergs-

skolorna i Filipstad och

Falun samt vävskolan i

Borås .......................

26,441

60

3,271

60

6,236

40

2,361

—

38,310

60

N. 3. Extra utgifter ..................

200

—

200

—

Bidrag från Stockholms stad .........

67,171

—

67,171

—

» » järnkontoret ...............

—

—

19,124

84

21,957

64

—

—

41,081

98

» » Älvsborgs läns lands-

ting........................

—

—

—

—

—

—

9,711

—

9,711

—

Elevavgifter .................................

29,686

—

350

—

550

—

2,455

—

33,040

—

Intressemedel .............................

31,581

52

70

74

267

90

1,307

77

33,227

93

Försäljningsmedel ........................

267

89

51

83

—

—

2,440

30

2,760

02

Hyresmedel .................................

3,000

—

—

—

1,400

—

—

—

4,400

—

Ersättning för värme och lyse ......

—

—

—

—

—

—

450

—

450

—

Diverse .......................................

—

—

175

—

181

82

—

—

356

82

Säger

289,921

91

43,383

51

57,293

76

29,050

07

419,649

26

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel ...........................

—

—

21,405

90

7,987

62

—

—

29,393

62

Övriga skulder...........................

9,079

—

34,188

52

—

—

—

—

43,267

62

Säger

9,079

—

55,594

42

7,987

6 2

—

—

72,661

04

Summa

1,118,730 96

205,844

03

88,685

87

197,241

68

1,610,502

49

— 135 —

1

2

8

4

5

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ............... .......................

400

-

55,664

97

7,872

87

—

—

63,937

84

Utgifter:

Avlöningar .................................

210,367

23

33,239

7 2

44,417

03

21,047

~

309,070

98

Stipendier m. m............................

36,385

—

350

—

777

60

775

—

38,287

60

Bibliotek, samlingar, undervisnings-materiel och inventarier ............

11,503

90

51

88

407

85

2,684

77

14,648

36

Laborationer.................................

850

79

1,080

04

1,567

03

—

—

3,497

57,376

86

Allmänna omkostnader..................

43,911

71

3,781

41

6,048

57

3,635

12

81

Avskrivning å inventarier...............

—

—

2,970

61

1,402

84

—

—

4,373

46

Säger

303,018

63

41,473

61

54,620

92

28,141

89

427,255

06

Balans den 30 juni 1929:
Tillgångar:

Kassabehållning ........................

193

12

520

86

713

98

Innestående i bank och å postgiro-räkning .............................

19,162

28

2,195

40

12,420

62

30,576

83

64,355

13

Fastigheter ...........................

—

—

70,566

43

—

—

98,900

—

169,466

48

Inventarier och materiel ............

—

—

35,930

77

13,250

60

32,900

—

82,081

87

Obligationer och förlagsbevis......

676,259

58

—

—

—

—

6,650

—

682,909

58

Utlånta medel...........................

8,100

—

—

—

—

—

—

—

8,100

—

Aktier.......................................

65,883

35

—

—

—

—

—

—

65,883

85

Fordringar.................................

45,714

—

12

8 5

—

—

72

91

45,799

76

Säger

815,312

33

108,705

45

26,192

08

169,099

74

1,119,309

60

Summa

1,118,730

96

205,844

08

88,685

87

197,241

63

1,610,502

49

Antalet lärjungar under läsåret 1928—1929 utgjorde:

vid tekniska skolan i Stockholm:

under höstterminen 1928 ............................................................................ 1,203

» vårterminen 1929 ................................................................................. 1,203

vid bergsskolan i Filipstad:

under höstterminen 1928................................................................................ 7

» vårterminen 1929 ................................................................................ 7

vid bergsskolan i Falun:

under höstterminen 1928................................................................................. 11

» vårterminen 1929 ............................................................................... 11

vid vävskolan i Borås:

under höstterminen 1928................................................................................. 68

» vårterminen 1929 ................................................................................ 62.

— 136

Statens biografbyrå.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.........................................................................

Inkomster:

Åttonde huvudtiteln:

K. 15. Statens biografbyrå ..................................................... 11,859:08

Granskningsavgifter..................................................................... 147,882: —

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.................................................................................... 57,846: BO

Hyra ......................................................................................... 6,000: —

Allmänna omkostnader .................................................................. 6,391: 72

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 111:36

Innestående i bank..................................................................... 4,888:23

Inventarier................................................................................. 23,160: 60

Summa

Gymnastiska centralinstitutet.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar..................................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ......................................................... 2,400: -

Åttonde huvudtiteln:

H. 4. Allmänna läroverken ...................................................... 1,200:

Gymnastiska centralinstitutet:

L. 1. Avlöningar ................................................................ 98,130:8 0

2—5, anslag enligt riksstaten ............................................ 26,826: —

N. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 17,811: —

23,571: 74

159,741: 08
183,312: 77

70,238: 22

84,914: 86

28,160:19

183,312:77

91,968: 7 6

- 137 —

Ersättning från diverse föreningar och personer för hyra av lokal samt

för lyse och dusch..................................................................... 12,939: 8 0

Dito för sjukgymnastik.................................................................. 1,512: —

Intressemedel m. m....................................................... 3,414: 68

Donationsmedel .......................................................................... 3,018: 81

Diverse ..................................................................................... 790:8 7

168,043: 46

Skulder:

I allmänhet

Balans den 30 juni 1929:

............ 1,724:46

Summa, 261,736: 68

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

1,376: 99

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 126,813: —

Stipendier ............................................................................... 5,000: —

Ved, ljus, materiel och samlingar................................................. 21,053:4 5

Diverse expenser ...................................................................... 10,155:62 163,022:0 7

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 2,400: —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ..................................................................... .. 37:01

Innestående i bank och å postgiroräkning .................................... 13,622: 41

Förskott.................................................................................... 1,724:46

Obligationer............................................................................. 79,553:74 94,937:62

Summa 261,736: 68

Antalet elever under undervisningsåret 1928—1929 utgjorde 182, därav 92 manliga och 90
kvinnliga. Därjämte har undervisning i gymnastik åtnjutits av skolungdom till ett antal av
1,250. Antalet patienter vid sommarpolikliniken uppgick till 351, därav 159 manliga och
192 kvinnliga.

Aug. Abrahamsons stiftelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1928 :

Tillgångar................................................................................................ 778,804: 08

Inkomster:

Intressemedel ........................................................................... 17,718:33

Hyres- och frälseräntemedel ...................................................... 25,635: 7 4

Inskrivnings- och undervisningsavgifter ....................................... 7,790: 18

Vinst å hushållet ..................................................................... 8,574: 61

Dito å skogsdriften .................................................................. 9,896: 60

Dito å trädgården .................................................................... 722: —

Dito å verktygs- och skolmöbelfabriken...................................... 3,551: —

Dito å butiken .................................................................... 827: 7 9

Försäljningsmedel för ritningar m. m........................................... 2,651: 16 77,367: 2 6

- 138 -

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester...............................................................

Diverse medel..........................................................

Övriga skulder .........................................................

I statskontoret............................................................

21,602: 90

388,016: 78
64,600: —
5,345: 54

Summa

Kredit.

Skulder

Balans den 1 juli 1928:

Avlöningar .......................................

Omkostnader för undervisningen .........

Dito för park, planteringar och vägar...

Nybyggnader och reparationer ............

Förlust å lantbruket...........................

Understöd och pensioner m. m.............

Skatter m. m....................................

Utgifter:

31,288: 98
13,177: 12
1,660: —
20,092: 13
2,271: 69
2,772: 7 6
4,584: 4 2

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning.......................................................

Innestående i bank ..................................................

Fastigheter ..............................................................

Inventarier m. m.....................................................

Aktier ....................................................................

Fordringar ..............................................................

I statskontoret ............................................. . ........

3,974: 88
5,272: 84
180,100: —
194,290: 64
10: —
7,721: 2 6
395,729: 54

479,565: 17
1,335,736: 46

472,790: 2 0

75,847: lo

787,099:16

Summa 1,335,736: 4 6

— 139 —

NIONDE HUVUDTITELN.
Jordbruk sdepartementet.

Debet

Kredit

Leverering

Leverering

Summa

Upp-

börd

från

stats-

Utgifter

till

stats-

kontoret

kontoret

A. II. 4. Hyresmedel från under

byggnadsstyrelsens
vård stående egen-

360

360

360

Nionde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen...

—

—

24,000

—

24,000

—

—

—

24,000

—

2. Departementets avdel-

ning av Kungl. Maj:ts

177,012

84

176,885

84

127

177,012

84

0. 3. Skrivmaterialier och

expenser, ved m. m.

—

—

19,678

12

19,676

93

1

19

19,678

12

4. Tryckningskostnader...
9. Dyrtidstillägg åt be-

—

—

8,570

20

8,570

20

—

—

8,570

20

fattningshavare i sta-tens tjänst ...........

28,408

28,408

28,408

Elfte huvudtiteln:

A. 4. Dyrtidstillägg åt f. d.

civila befattningsha-vare i statens tjänst
m. fl. pensionärer ...

1,668

1,668

1.668

Allmänna indragningsstaten:

9,540

9,540

9,540

Summa

360

—

268,877

16

268,748|»7

488 i»

269,237) 16

— 140

Lantbruks -

D

e-

Tillgångar

den

Uppbörd

l/i 1928

1

2

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................

—

—

648

—

III. Diverse inkomster ....................................................

_

_

56

_

Nionde huvudtiteln:

B. 1. Lantbruksstyrelsen ...................................................

—

—

lön

—

2. Lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater ............

—

—

—

—

3. Tillskott till dyrtidstillfigg för lantbruksingenjörer och

lantbruksstipendiater .............................................

—

—

—

—

4. Assistenter hos lantbruksingenjörer............................

—

—

—

—

5. Statskonsulenter ......................................................

—

—

_

_

6. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning m. m.

_

—

_

_

D. 14. Lägre mejeriskolor för kvinnor .................................

—

—

_

_

15. Utbildningskurser för kontrollassistenter .....................

—

—

20

_

16. Utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare...

—

—

_

17. Utbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norr-

land och Dalarna...................................................

_

_

_

18. Utbildningskurser i beteskultur och ängsskötsel............

._

—

_

_

20. Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisnings-

anstalter.............................................................

—

—

2,173

60

27. Kurser i trädgårdsskötsel ........................................

—

—

_

F. 1. Befrämjande i allmänhet av nötboslcapsaveln ...............

64,685

51

13,388

20

3. Avelscentra för nötboskap..........................................

_

_

_

_

4. Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen .........................................................

_

_

48

06

5. Kontroll å uppvärmning av till kreatursföda avsedd

mjölk m. m.........................................................

—

—

—

_

6. Befrämjande i allmänhet av svinaveln ........................

11,280

73

4,229

_

8. Fåravelns befrämjande ........................... ...............

9,358

05

2,695

_

H. 3. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmanna-

näringar ...............................................................

—

—

1,940

_

5. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk m. m................

—

—

_

_

8. Utbildningskurser för vandringsrättare ........................

—

—

_

_

11. Maskin- och re dskap spro vningsanstal tema vid Ultuna och

Alnarp..............................................................

—

—

10,106

53

31. Lantbruksattachéer i London, Berlin och Riga ...........

_

—

_

_

32. Smörprovningar m. m................ ...........................

—

—

_

_

J. 1. Statens lokala fiskeriadministration ...........................

_

_

_

3. Befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen ...............

—

—

2,495

80

10. Fartyget Eystrasalt...................................................

—

—

_

_

K. 27. Belöningar för rovdjurs dödande.................................

—

—

_

_

0. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....................

_

_

_

_

4. Tryckningskostnader ...............................................

—

—

1,043

6 9

6. Extra utgifter .......................................................

—

—

—

_

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen..................................................

—

—

—

—

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......

—

—

—

_

H. 29/1927—8. Lantbrukskonsulenter i London, Berlin och Riga

—

_

_

_

Ålyngeluppsamlingsstation vid Trollhättan.................................

3,303

08

—

—

styrelsen,

bet

K r

e

d i t

Summa

Leverering

från

statskontoret

Skulder

den

80/e 1929

Skulder

den

V 7 1928

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar

den

80/6 1929

8

4

6

6

7

8

9

648

648

—

-

—

-

—

-

—

—

56

—

—

—

56

—

212,904

79

_

_

_

211,754

72

1,315

07

—

—

213,069

79

25,129

84

—

—

—

—

25,129

84

—

—

—

—

25,129

84

4,529

_

_

_

4,529

_

_

_

—

—

4,529

—

48,000

_

_

—

—

_

47,984

68

15

32

—

—

48,000

—

32,748

_

_

—

—

—

32,748

—

—

—

—

—

32,748

—

1,250

_

_

—

—

—

1,250

—

—

—

—

—

1,250

—

26,854

_

_

_

—

_

26,854

—

—

—

—

—

26,854

—

14,080

_

_

—

—

—

14,100

—

—

—

—

—

14,100

—

32,580

—

—

—

—

—

32,580

—

—

—

—

—

32,580

—

4,160

__

_

4,160

_

_

—

—

—

4,160

—

3,500

—

—

—

—

—

3,500

—

—

—

—

—

3,500

—

182,892

_

_

185,025

_

40

50

_

—

185,065

50

20,529

26

_

_

—

—

20,529

2 6

—

—

—

—

20,529

26

7,000

_

_

_

—

—

20,049

90

—

—

65,023

81

85,073

71

25,233

18

—

—

—

—

25,233

18

—

—

—

—

25,233

18

141,191

58

—

-

—

—

141,200

14

39

50

—

-

141,239

64

25,000

_

_

23,601

34

1,398

66

_

—

25,000

—

_

__

__

_

90

_

—

15,296

83

15,509

73

—

—

—

—

—

—

2,291

86

—

—

9,761

20

12,053

05

13,181

80

_

_

14,971

80

150

—

—

—

15,121

80

10,472

27

_

—

—

—

10,472

27

—

—

—

—

10,472

27

2,972

11

—

-

—

—

2,972

11

—

—

—

—

2,972

11

54,600

_

_

_

64,706

58

_

—

—

—

64,706

53

60,258

06

—

—

—

—

60,258

06

—

—

—

—

60,258

06

1,850

86

—

—

—

—

1,850

85

—

—

—

—

1,850

85

15,200

_

_

_

—

—

14,961

74

238

26

—

—

15,200

—

25,205

10

—

—

—

—

25,927

97

1,773

02

—

—

27,700

99

14,500

_

_

—

—

—

13,961

70

538

80

—

—

14,500

—

50,000

_

_

—

—

—

44,985

22

5,014

78

—

—

50,000

—

23,452

3 5

_

—

—

—

22,922

87

529

48

—

—

23,452

35

7,647

60

—

—

—

—

7,393

60

1,297

69

—

—

8,691

19

1,303

85

—

—

—

—

1,303

35

—

—

—

—

1,303

3 5

9,282

46

_

_

_

9,282

46

_

—

—

—

9,282

4 6

81,000

_

_

—

—

—

80,198

—

802

—

—

—

81,000

—

887

16

_

—

—

—

887

15

—

—

—

—

887

16

—

—

13

03

—

—

3,316

11

—

—

—

—

3,316

11

— 142

1

2

Särskilda av statskontoret förvaltade medel:

Vattenavgifter för befrämjande av fisket inom landet........

_

__

Ersättningar för skada å fisket i Öresjön och Tolken...........

_

_

_

_

För byggande i kungsådran i Indalsälven (fiskodlingsanstalten

vid Kvarnbäcken) ................................................

_

_

3,503

75

För byggande i kungsådran i Dalälven (fiskodlingsanstalten vid

Älvkarleby) .......................................................

_

_

1,500

_

För bevarande av fiskbeståndet i Gullspångsälven .................

1,200

_

1,200

_

Övriga särskilda medel:

För befrämjande av fisket inom Dalälvens vattensystem .........

23,196

30

4,900

_

» byggande i kungsådran i Motala ström vid Duvedals kvarn

_

__

2,121

55

» » » »i Gravleån vid Strömdalen .......

1,244

68

200

» » » »i Klarälven vid Krakerudsforsen ...

_

_

770

05

» flottning i sjön Ho vran ........................................

3,000

_

300

» betryggande av fiskets bestånd i Norr och Sör Mogen .......

5,137

04

_

_

» underhåll och drift av en laxodlingsanstalt för Ljunga älv

(Nolby).............................................................

60

_

11,030

_

» anläggning och underhåll av laxyngeldamm m. m. vid Klar-

älven.....................................................

—

—

7,090

50

» reglering av Suorvajaure m. fl...............................

_

_

1,611

28

» dammbyggnad i Gavleån vid Mackmyra.....................

700

_

200

_

Bensinskattemedel, avsatta för fiskerinäringens befrämjande.....

—

_

48,393

49

Ersättning för felaktig fröleverans från Danmark ...

497

37

_

Lantbruksstyrelsen förskott:

Till belöningar för dödande av sälar ....................

_

_

21,800

_

> andra ändamål...............................................................

—

—

96.997

68

Summa

123,662| 7 6;

240,627|o8

1 Tillgångarna den s0/« 1929 utgjordes av:

Innestående i bank ..........................

Förskott .......................................

. 119,127:99

■ 29,354: 89 148,482: 88.

— 143 -

8

4

5

6

7

8

9

800

26

800

26

800

26

749

4 5

--

—

—

—

749

45

—

—

—

~

749

46

—

—

—

—

—

—

3,503

75

—

—

—

—

3,503

75

1,049

56

_

_

_

_

2,549

56

_

_

_

_

2,549

56

374

88

—

—

—

—

374

83

—

—

2,400

—

2,774

83

_

__

_

_

_

_

2,467

_

_

_

25,629

80

28,096

30

—

—

2,043

30

2,121

55

2,043

30

—

—

—

—

4,164

85

1,444

68

1,444

68

—

—

—

—

59

05

711

—

—

—

—

—

770

05

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3,300

—

3,300

—

5,137

04

5,137

04

—

—

5,503

81

—

—

16,593

81

—

—

—

-

16,593

81

_

_

1,398

25

366

70

8,122

06

_

_

_

_

8,488

75

—

—

—

—

507

30

1,103

98

—

—

—

—

1,611

28

900

—

900

—

—

—

—

—

—

—

29,300

84

—

—

19,092

65

48,393

49

497

3 7

497

37

_

_

17,846

BO

12,202

50

27,444

_

_

_

_

_

39,646

50

—

—

2,550

—

—

—

99,547

68

—

—

—

—

99,547

6 8

1,182,368

84

29,354

89

15,257

10

l,398,417|oi

13,856

58

1 148,482

88

1,576,013 57

144 —

Lantbruksakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.........................................................................

Inkomster.

Nionde huvudtiteln:

C. 1. Lantbruksakademien...................................................... 18,212:--

2. Lantbruksakademiens museum, bibliotek m. m............... 16,000: —

9. Internationella lantbruksinstitutet i Rom ........................ 26: 75

O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 2,940: —

Intressemedel ......................................................................... 46,597: 03

Hyresmedel .............................................................................. 20,970: —

Diverse inkomstmedel .............................................................. 1,126: 65

På grund av förnyad uppskattning höjt värde å fastigheterna......... 446,310: 83

Tillkommet värde å inventarier................................................... 154,083: 96

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

Summa

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:
Skulder .....................................................................

Utgifter:

Avlöningar ........................................................................... 30,475:4 4

Utredningsarbeten ..................................................................... 5,324: 86

Akademiens hus ...................................................................... 2,667: 3 o

» museum.................................................................. 7,325: 7 2

» bibliotek ............................................................... 4,078: 6 9

» tidskrift.................................................................. 7,511:99

Expenser ................................................................................. 8,891: 4 8

Inventarier och jetonger........................................................... 2,204: 05

Internationella lantbruksinstitutet i Rom .................................... 26: 7 5

Avsättning till donationsfonden.................................................. 6,500: —

» » kapitalfonden..................................................... 1,000: —

Till statskontoret.

Leverering:

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Lmestående i bank .............................................................. 60,305:92

Förskott ............................................................................ 479: 8 o

Fastigheter .......................................................................... 599,610: —

Inventarier m. m................................................................. 154,083: 96

Förråd ............................................................................... 1,092: —

Utlånta medel........................................................................ 194,000: —

Obligationer.......................................................................... 551,543: 01

Fordringar ...................................................................... 3,272: 50

934,832: 88

706,267: 12

742,161: 98
2,383,261: 48

736,368: 62

76,006: 2 7
6,500: —

1.564,386: 6 9

Summa 2,383,261: 4 8

— 145 —

Lantbruksakademiens trädgårdsa vdelning.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 691,936: 59

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 22. Lantbruksakademiens trädgårdsskola ............................. 10,000: —

Anslag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ............... 3,243: 53

Dito från Palmgrenska fonden...................................................... 400:_

Intressemedel.............................................................................. 265: 08

Pensionsavgifter........................................................................... 1,359: 28

Försäljningsmedel........................................................................ 112,692:5 7

Ökat värde å fordringar.............................................................. 325: 7 7 128 286- 18

Summa 820,222: 7 7

Kredit

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................ 21,161:3 0

Växter och frön........................................................................... 32,746:98

Reparationer .............................................................................. 4,290: 96

Bränsle, lyse, skrivmaterialier, expenser m. m............................... 10,188:61

Försök med pollinering, elektricitet m. m..................................... 5,007: 86

Pörbrukningsmaterialier m. m....................................................... 18,551: 58

Pensionsavgifter........................................................................... 1,274: 04

Försäljningsprovisioner, försäkringsavgifter m. m............................ 4,712: 96

Trädgårdsskolan:

Avlöningar............................................................... 15,620: —

Elevernas kosthåll ................................................... 17,140: —

Bränsle, lyse, undervisningsmaterial, sjukvård m. m. ... 6,277:59

Förbrukningsmaterialier m. m.................................... 1,980:— 41017-59

Minskat värde å fastigheter .......................................... 326,920:_

» » » trädskolor .......................................... 62,591: 25

» » »inventarier........................................ 55: - 389.566: 26

528,518: 18

Tillgångar:

Innestående i bank

Fastigheter...........

Trädskolor ...........

Inventarier ...........

Aktier .................

Fordringar ...........

Balans den 30 juni 1929:

.............. 6,463: 4 9

............... 114,200: —

............... 150,000: —

............... 5,000: —

............... 3,000: —

.............•• 13,041:15 291,704:64

Summa 820,222: 77

Antalet elever vid trädgårdsskolan har under räkenskapsåret utgjort 24.
10 — 290610. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 146 -

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet*

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar

153,468: ll_

Inkomster:

Nionde huvudtiteln: . „

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 375,303: 94

Forskningsverksamhet på biodlingens område................. 6.500:

Instrument m. m. vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet avdelning för lantbrukskemi......... 10,000: —

Fast försöksgård för jordbruket ................................... 44,000: —

Driftkostnader för en fast försöksgård för jordbruket ...... 6,000: —

Avkastningsbedömning rörande avelssvin........................ 15,500:

Ogräsens bekämpande................................................... 4,000:

Extra utgifter ............................................................ 6,500:

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 45,979: —

Anslaget till oförutsedda utgifter ............................................... _

Bidrag till elektricitetsförsök ...................................................... 2,491: 20

Inkomster från experimentalfältet ............................................... rian 53

Försäljningsmedel för baljväxtkulturer .......................................... soli 28

Avgifter för potatisinspektionen m. ............................................ 523: 12

» » prövning av betningsmedel .................................... 1,409:48

Bidrag m. m. för potatiskräftans bekämpande ............................ 4,909:16

Donationsmedel ........................................................................

Återburna medel m. ............................................................... 969. 78 624,201: 68

Summa 777,669:7 a

C.

3.

4.

5.

7.

8.

F.

7.

H.

28.

O.

6.

9.

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .........................................................

Jordbruks- m. fl. avdelningar ..............................

Forskningsverksamhet på biodlingens område.........

Instrument till kemiska laboratoriet .....................

Länna försöksgård.............................................

Avkastningsbedömning rörande avelssvin ...............

Ogräsens och växtsjukdomars bekämpande ..........

Potatiskräftans bekämpande .................................

Försöksverksamheten m. ...................................

Potatisinspektionen ...........................................

Tillverkning av baljväxtkulturer ...........................

Diverse utgifter...................................................

284,334: 72
165,366: 01
6,500: —
10,160: 28
36,009: 50
15,500: —
3,474:0 2
35,867: 47
65,284:11
3,652: 75
8,542:80
568: 40

635,260: 06:

Till statskontoret

Leverering:

13,480: 4 4

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassab ehållning...........................................................

Innestående i bank och å postgiroräkning.......................

Förskott ....................................................................

370: 68
127,731: 51

827:10

128,929: 2 9

Summa 777,669: 79

147 —

Tillgångar

Lantbruksinstitutet vid Ultuna.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

.................................................................................. 180,135: 50

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 1. Lantbruksinstitutet vid Ultuna.......................................... 96,766: 6 7

2. Diverse behov vid lantbruksinstitutet vid Ultuna............... 21,500:_

O. 1. Alderstillägg .................................................................. 3^250: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ..................................................... g ooo:_

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jäm förliga

befattningshavare ............................................. 620:_

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 28,226: —

Elevavgifter .................................................................. 41,195:88

Dlverse ...................................................................................... 1,981:3 2

201,539: 82

Skulder:

Diverse medel
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1929:

23,813: 5 7

15,146: 95 33,930: 52
Summa 420,635: 84

Skulder ..

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Avlöningar........................................

Kosthåll för betalande elever .............

» » frielever .........................

Undervisningsmateriel m. m.................

Underhåll av byggnader och inventarier

Stallet ..............................................

Expenser...........................................

Bestituerade medel .........................

Minskat värde å inventarier m. m........

Utgifter:

m. m.

Till statskontoret

Leverering:

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ....................................................

Levande och döda inventarier och samlingar .................

Förråd........................................

Antalet elever har under läsåret 1928—1929 utgjort:

i konsulentkursen ........................... 2

i agronomkursen ........................... 45

extra elever.................................... 2.

50,125: 60

102,262: 6 7
35,909: 55
4,218:7 0
13,272:10
25,644: 8 6
1,109: 60
11,857:36
119: 25

645: 52 194,939: 51

7,433: 61

51,661:12
114,004: —

2,472:— 168,137: 12

Summa 420,635: 84

148 -

Ultuna egendom jämte lantbruks- och ladugårds skötar skolorna

vid Ultuna.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 232,960: 84

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 12. Lantbruksskolan vid Ultuna .......................................... 8,350: —

16. Utbildningskurser för ladugårdsförman och svinskötare...... 2,100: —

O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 5,780: —

Elevavgifter ............................................................................. 3,500: —

Jordbruket ............................................................................... 60,660: 7 4

Kreatursskötsel ....................................................................... 76,894: 97

Arrenden........................................................V.''.......................... 6,084: —

Skogsprodukter .......................................................................... 1,080: 4 3

Kör- och arbetsförtjänster ......................................... 5,680: 20 170,130:84

Balans den 30 juni 1929 :

Skulder:

Utgiftsrester ........................................................................... 1,186: 6 o

Övriga skulder ........................................................................ 30,000: — 31,186: 60

Summa 434,277: 78

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder..................................................................................................... 35,082:82

Utgifter :

Avlöningar och understöd......................................................... 60,729:16

Kost för elever och diverse utgifter för lantbruks- och ladugårds skötarskoloma

....................................................................... 11,886: B0

Foder, utsäde och gödselmedel...................................................... 28,544: 90

Kreatursskötseln ................... 8,282: 86

Kraft, lyse och bränsle ............................................................... 11,356: 91

Underhåll m. m. av byggnader och inventarier ............................. 29,875:12

Skatter och expenser m. m......................................................... 19,174: 76

Avskrivningar ........................................................................... 192: 42 170,042: 12

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning....................................................................... 1,528: 61

Innestående i bank .................................................................. 41,939:16

Fordringar ............................................................................. 7,278: 66

Levande och döda inventarier samt förråd .............................. 178,407:11 229 153:34

Summa 434,277: 78

Antalet elever har under läsåret 1928—1929 utgjort:

Vid lantbruksskolan........................ 33

» ladugårdsskötarskolan ............... 7.

— 149 —

Lantbruks- och mejeriinstitutet jämte hovbeslagsskolan

vid Alnarp.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar............................................................................................... 1,201,356: 68

Inkomster:

För institutet:

Nionde huvudtiteln:

D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 112,850: —

4. Diverse behov vid lantbruks- och mejeri #

institutet vid Alnarp .............................. 8,500: —

O. 1. ÅlderstillBgg ............................................. 4,600: —

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen ............ 16,926:41

8. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och

med dem jämförliga befattningshavare ..... 480: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst .................................................. 41,089: —

Elevavgifter........................ 83,922:28

Hyres- och ersättningsmedel.................................... 3,958: 15 272,325: 84

För mejeriet:

Nionde huvudtiteln:

D. 3. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp... 5,000: —

Försålda produkter m. m........................................ 299,504: 8 6 304 534. 8 6

För hovbeslagsskolan:

Nionde huvudtiteln:

D. 19. Hovbeslagsskolan vid Alnarp .................... 5,400: —

Elevavgifter............................................................ 6,590: — 44 990-

588,820: 70

Skulder:

Utgiftsrester....
Diverse medel.
Övriga skulder

Balans den 30 juni 1929:

........... 26,707:0 2

........... 4,666:17

.........■ 71,227:12 402,600:81

Summa 1,892,777: 64

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder .................................................................................................. 104,987: 02

Utgifter:

För institutet:

Avlöningar m. m. ................................................... 144,226: 04

Laboratorier och avdelningar.................................... 6,141: 03

Uppvärmning, lyse och renhållning.................... ...... 10,228:07

Underhåll av byggnader, stall, inventarier m. m.......... 31,344: 86

Elevernas kosthåll................................................... 59,381: —

Expenser.............................................................. 6,537: 48 257,858: 42

— 150 —

För mejeriet:

Avlöningar ........................................

Bränsle och lyse ...............................

Underhåll av byggnader och inventarier

Förbrukningsartiklar och expenser .......

Inköp av mjölk..................................

För hovbeslagsskolan:

Avlöningar ........................................

Elevernas kosthåll..............................

Underhåll av byggnader och inventarier

Expenser..........................................

Avskrivningar........................................

11,630: —
6,299: 2 9
24,320: 80
17,512: 47
238,790: —

3,994: 91
4,736: 75
1,914:98
1,217: 46

298,552: 06

11,864: io
16,501: 95

584,776: 58

Till statskontoret

Leverering:

10,429: 17

Tillgångar:

Kassabehållning........

Innestående i bank ..

Fastigheter ..............

Inventarier och förråd

Förskott ...............

Fordringar ..............

Balans den 30 juni 1929:

2,920:18

10,000: —

975,063: 52
167,823: 15
3,808: —

32,969:17 1,192,584:02
Summa 1,892,777: 64

Antalet elever har under läsåret 1928—1929 utgjort vid agronomkursen 59, vid konsulentkursen
4, vid mejeriskolan 25 och vid hovbeslagsskolan 26.

Alnarps egendom jämte lantbruksskolan vid Alnarp.

Debet

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................ 745,098: 42

Inkomster :

Jordbruket .............................................................................. 132,214: 56

Kreatursskötseln........................................................................ 176,123:68

Arrendemedel ........................................................................... 5,294: 64

Lärlingsavgifter ..... 17,880: —

Från institutet för utfodring, dagsverken och körslor .................. 3,619: 6 9 33g J32. 67

Skulder:

Utgiftsrester........................................................................... 3,120: 0 2

Övriga skulder... .................................................................... 5,812:01 8,932:03

Summa 1,089,163: 02

— 151 —

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

13,397: 6 8

Utgifter:

Avlöningar och understöd .................................

Kost för lärlingar .............................................

Foder, utsäde, gödselmedel m. m.........................

Mjölk och vasste .............................................

Bränsle och förbrukningsartiklar m. m................

Underhåll av byggnader och inventarier...............

Skatter och expenser .......................................

Avskrivningar...................................................

90,450: 49
30,543: —
80,463: 64
21,304: io
17,887: 2 7
35,989: 88
20,867: 80
6,917: 9 2

304,423: 6 o

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank ....................................................

Fastigheter ................................................................

Levande och döda inventarier samt förråd ...................

Förskott ..................................................................

Fordringar ................................................................

955: 61
30,000: —

422,551: 6 7
249,650: 47
360: —

67,824: 19 771,341: 84

Summa 1,089,163: 0 2

Antalet elever vid lantbruksskolan har under läsåret 1928—1929 utgjort 44.

Alnarps trädgårdar jämte trädgårdsskolan vid Alnarp.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.......................... ........................................................................ 225,792.18

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

D. 23. Trädgårdsskolan vid Alnarp ..........................................

24. Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps trädgårdar
O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............

Försålda trädgårdsprodukter m. .................................................

Ersättning för parkens underhåll...................................................

Anslag från permanenta kommittén för fruktodlingsförsök ...............

Försöksverksamheten ...................................................................

10,000: —

19,300: —

6,937:60
14,422: —
104,391: l o
1,200: —
3,243: 5 2
5,776: 80

165,270: 9 2

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester .............................................................

Övriga skulder ...........................................................

3,686: 87

15,593:14 19,280: oi

Summa 410,343: 06

— 152 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................................... 13,524: 48

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................ 60,420:86

Kost för elever ........................................................................... 13,498: 6 o

Extra arbeten, körslor m. m......................................................... 15 i@2; 82

Växter, frö och spannmål............................................................... 13 010:69

Underhåll av byggnader och inventarier.......................................... 10,543:8 2

Bränsle, förbrukningsartiklar och expenser....................................... 22 541: 68

Försöksverksamheten..................................................................29|289:'' 4 0 i64j466; 7 l

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 293: 43

Fastigheter................................................164,000: —

Inventarier och förråd............................................................... 49,858: 76

Förskott ...............................................................662:40

Fordringar ............................................................................- 17,537:29 232,351:8 7

Summa 410,343: 06

Antalet elever vid trädgårdsskolan har under läsåret 1928—1929 utgjort 22.

153

Övriga undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar.

Lanthushållningsseminariet å, Eimforsa ....................

IX. D. 5.
Lanthushåll- j
ningsseminariet
å Rimforsa

IX. D. 11.
DyrtidstiUägg
åt föreståndare
och lärare vid
lantmanna-,
lanthushålls-och lant-bruksskolor

24,551

i

20,900

-

3,651

—

IX. C. 6

IX.

D. 11.

Fast försöks-

Dyrtidstill-

IX. D.

IX.

D.

7.

lagg

at före-

vid statsroder-

Understöd

åt

Okat under-

ståndare

och

stödda lant-

lantmanna-

stöd åt lant-

lärare vid

manna-

lantmanna-,

skolor

lanthushålls-

och

lant-

bruksskolor

1

2

8

4

6

Lantmannaskolor:

Vik i Uppsala län ............

—

—

6,255

50

—

1,199

—

7,454

50

Åsa i Södermanlands län ...

—

—

8,551

—

543

75

1,744

—

10,838

75

Strängnäs i dito ...............

—

—

7,255

60

700

—

1,423

—

9,378

50

Lunnevad i Ostergötlands län

—

—

8,301

—

700

—

1,806

—

10,807

—

Hamra i dito.....................

—

—

7,801

—

850

—

1,559

_

10,210

_

Tenhult i Jönköpings län ...

—

—

8,051

—

—

1,606

—

9,657

—

Stora Segerstad i dito.........

—

—

8,255

50

720

54

1,758

—

10,734

04

Glumslöv i Kronobergs län .

—

—

8,801

—

—

1,832

—

10,633

—

Markaryd i dito..................

—

—

7,255

50

700

—

1,456

—

9,411

50

Gamleby i Kalmar län ......

—

—

7,005

60

700

—

1,369

—

9,074

60

Högalid i dito .................

—

—

8,301

—

484

82

1,911

—

10,696

32

Högsby i dito ..................

—

—

7,002

—

698

56

1,590

—

9,290

56

Hemse i Gotlands län.........

—

—

8,033

—

650

—

2,330

—

11,013

_

Bräkne-Hoby i Blekinge län

—

—

8,301

_

650

—

1,936

—

10,887

—

Önnestad i Kristianstads län

—

—

16,528

—

1,500

—

3,086

_

21,114

_

Hammenhög i dito ............

—

—

19,281

60

1,500

—

3,245

—

24,026

50

Tomelilla i dito..................

—

—

6,801

—

700

—

1,464

—

8,965

—

Osby i dito.......................

—

—

15,659

—

1,450

—

2,563

—

19,672

—

Munka-Ljungby i dito.........

—

—

7,551

—

1,400

—

1,556

—

10,507

_

Vilan i Malmöhus län.........

500

—

11,858

60

850

—

973

_

14,181

60

Fridhem i dito ..................

—

—

13,727

60

1,350

—

2,969

_

18,046

60

Skurup i dito.............. ......

—

—

7,255

50

—

1,610

—

8,865

60

Katrineberg i Hallands län...

—

—

8,801

—

700

—

1,719

—

11,220

—

Dingle i Göteborgs och Bohus

län .................................

500

—

7,255

50

850

—

1,909

—

10,514

50

Fristad i Älvsborgs län......

500

—

7,551

—

—

1,800

—

9,851

_

Färgelanda i dito ............

—

—

7,252

—

—

1,518

—

8,770

—

Sätila i dito ....................

—

—

7,255

50

700

—

1,427

_

9,382

50

Skara i Skaraborgs län ......

—

9,801

—

700

—

1,616

—

12,117

—

Molkom i Värmlands län ...

—

7,755

60

681

—

1,679

—

10,115

50

Kristinehamn i dito............

—

—

7,801

—

700

—

1,341

—

9,842

_

Kyrkerud i dito..................

- ''

—

7,206

50

700

—

1,527

—

9,433

50

Kävesta i Örebro län .........

—

—

8,801

—

—

1,785

—

10,586

_

Fellingsbro i dito...............

500

—

7,801

—

—

2,250

—

10,551

—

Sala i Västmanlands län......

—

—

11,358

60

—

2,194

—

13,552

60

Kolbäck i dito ..................

—

—

8,301

—

—

1,857

—

10,158

—

— 154

1

2

3

4

6

Mora i Kopparbergs län......

500

7,301

696

32

1,711

10,208

32

Bollnäs (Säverstalund) i Gävle-

borgs län.......................

—

—

7,840

16

518

98

1,953

—

10,312

14

Västerberg i dito ...............

—

—

833

34

600

—

1,464

—

2,897

34

Hampnäs i V ästernorrlands län

—

—

8,252

—

—

—

1,585

—

9,837

—

Torsta i Jämtlands län ...

500

—

8,801

—

—

—

1,572

—

10,873

—

Degerfors i Västerbottens län

500

—

2,500

—

700

—

1,849

—

5,549

—

Matarengi i Norrbottens län

—

—

8,801

—

700

—

1,919

—

11,420

—

Gran i dito........................

—

—

7,801

—

600

—

1,680

—

10,081

—

Pensionsavgifter..................

—

—

32,845

80

—

—

—

—

32,845

80

Säger

3,500

—

399,747

60

24,993 4 7

77,340

—

—

—

505,581

07

IX. D. 8.
Understöd åt
lanthus-hållsskolor

..IX. D. 9.
Ökat under-stöd åt lant-hushålls-skolor

IX. D. 11.
Dyrtidstillägg åt
föreståndare och
lärare vid lant-manna-, lanthus-hålls- och lant-bruksskolor

Summa

Lanthushållsskolor:

Vackstanäs i Stockholms län...

5,048

90

727

5,775

90

Kumlan i Uppsala län............

8,519

70

810

—

1,625

—

10,954

70

Benninge i Södermanlands län

8,648

90

804

76

1,423

—

10,876

65

Rimforsa i Ostergötlands län...

7,748

90

600

—

1,184

—

9,532

90

Borghamn i dito ..................

8,198

90

—

—

1,050

—

9,248

90

Värnamo i Jönköpings län......

3,769

15

—

—

625

—

4,394

15

Tenhult i dito .....................

4,712

50

—

—

416

—

5,128

50

Stora Segerstad i dito............

8,038

80

1,429

03

1,056

855

—

10,523

88

Markaryd i Kronobergs län......

6,736

45

580

—

—

8,171

45

Bräkne-Hoby i Blekinge län...

6,700

26

580

—

1,044

—

8,324

26

Tollarp i Kristianstads län......

7,764

35

—

—

1,276

—

9,040

35

Hammenhög i dito ..............

15,927

8,514

60

810

—

1,483

—

18,220

60

Osby i dito...........................

35

780

—

843

—

10,137

85

Fridhem i Malmöhus län ......

6,938

30

320

—

560

—

7,818

30

Akersberg i dito ..................

7,305

78

710

—

1,371

—

9,386

78

Ostra Grevie i dito ...............

3,319

15

640

—

459

—

4,418

15

Kristineberg i Hallands län...

3,412

40

—

—

722

—

4,134

40

Vendelsberg i Göteborgs och
Bohus län...........................

6,219

16

580

874

7,673

15

Dingle i dito .......................

4,262

50

—

—

817

—

5,079

50

Färgelanda i Älvsborgs län......

3,619

15

—

—

286

—

3,905

15

Sätila i dito .......................

4,562

50

450

—

708

—

5,720

50

Bjärtorp i Skaraborgs län ......

4,562

50

—

—

656

—

5,218

50

Axvall i dito........................

3,019

15

—

—

618

—

3,637

15

Nygård (Uddeholm) i Värmlands

län....................................

8,348

90

1,404

9,752

90

Kyrkerud i dito.....................

3,019

15

320

—

184

—

3,523

15

Kävesta i Orebro län ............

3,619

15

—

—

939

—

4,558

15

Fellingsbro i dito.................

3,769

15

—

—

786

—

4,555

16

Tärna i Västmanlands län......

16,178

—

—

—

2,035

673

—

18,213

—

Mora i Kopparbergs län.........

9,309

85

—

—

—

9,982

85

Snöån i dito ........................

4,262

50

450

—

794

—

5,506

50

Hälsinggården i Gävleborgs län

4,288

80

778

66

688

—

5,755

46

Hussborg i Västernorrlands län

6,262

40

—

—

1,241

409

—

7,503

40

Offer i dito ........................

7,281

65

320

—

—

8,010

65

Birka i Jämtlands län............

3,019

15

—

—

480

—

3,499

15

Degerfors i Västerbottens län..

3,619

15

320

—

516

—

4,455

16

Strömsör i dito.....................

11,648

90

—

—

1,055

—

12,703

90

Matarengi i Norrbottens län...

600

—

320

—

533

—

1,453

—

Gran i dito...........................

4,262

50

450

—

744

—

5,456

50

Pensionsavgifter.....................

10,572

50

—

—

—

—

10,572

50

Säger

247,611

04

12,052 4 4

33,159

—

—

155 —

IX. C. 6.

IX. D. 11.

Fast försöks-

Dyrtidstillägg

verksamhet

åt föreståndare

vid stats

Understöd

och lärare vid

Summa

understödda

lantmanna-,

lantbruks-

lanthushålls-

och lant

och lantbruks-

mannaakolor

skolor

Lantbruksskolor:

Berga i Stockholms län ......

—

—

10,924

80

2,158

—

13,082

80

Ulvhäll i Södermanlands län

500

—

11,949

80

2,023

—

14,472

80

Bjärka-Säby i Östergötlands

län .................................

—

—

12,049

80

2,379

—

14,428

80

Bollerup i Kristianstads län

500

—

11,299

80

2,188

—

13,987

80

Klagstorp i Skaraborgs län...

500

—

11,299

80

2,181

—

13,980

80

Yarpnäs i Värmlands län ...

500

—

11,049

80

1,683

—

13,232

80

Tomta i Västmanlands län...

500

—

11,549

80

2,045

—

14,094

80

Vassbo i Kopparbergs län ...

500

—

11,549

80

1,980

—

14,029

80

Nordvik i Västernorrlands län

500

—

9,799

80

2,067

—

12,366

80

Brattby i Västerbottens län

500

—

8,549

80

2,053

—

11,102

80

Pensionsavgifter... ..............

—

—

9,502

—

—

—

9,502

—

Säger| 4,000

119,525|—

20,757| —

IX. D. 14.

Lägre

mejeri-

skolor för

kvinnor

Mejeri skolor:

Oppeby i Södermanlands län

3,790

—

Bjärka-Säby i Östergötlands län........

3,899

50

Ljungbyholm i Kalmar län .

3,925

—

Blomberg i Skaraborgs län .

3,850

—

3,625

Flarken i Västerbottens län ............

3,760

—

Nederkalix i Norrbottens län ............

4,004

50

144,282 —

26,854 —

IX. D. 25.
Trädgårds-skolorna i
mellersta och
norra Sverige

IX. D. 26.
Trädgårds-skola för
kvinnor

IX. H. 3.
Befrämjande i
allmänhet av
jordbruk och
lantmanna-näringar

Summa

Trädgårdsskolor:

Adelsnäs i Östergötlands län
Apelryd i Kristianstads län

16,000

5,000

=

1,500

_

16,000

5,000

1,500

_

Härnösand i Västernorrlands

12,578

1,025

80

12,578

1,025

80

Pensionsavgifter ...............

80

—

—

—

—

80

Säger| 29,604

60

5,000

—

1,500

—

-

-

1,030,195 15

Summa

- 156 —

Stuteriväsendet.

1

Flyinge

| Stuteriöver-

hing8tdei)å

Strömsholms

1 styrelsen

| och stuteri

hingstdepå

Debet.

i

2

3

4

Balans den 1 juli 1928:

i

Tillgångar .........................................

110,361

—

1,568

04

4,226

88

116,155

92

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 14. Totalisatormedel ...............

701,476

30

_

—

_

_

701,476

30

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsan-

slagen:

Nionde huvudtiteln:

E. 3. Hingstdepåernas oell stuteriets

verksamhet.....................

34,892

21

92,754

43

20,475

67

148,122

29

5. Hästavelns befrämjande.........

28,470

70

—

—

—

—

28,470

70

Säger

764,839

21

92,754

41

20,475

67

878,069

29

Uttag å statsverkets giroräkning i riks-

banken ..........................................

842,441

28

—

—

_

_

842,441

28

Likvider med särskilda ämbetsverk och

myndigheter ....................................

1,311

—

—

—

—

—

1,311

-

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel .................................

56,034

47

—

-

390

38

56,424

85

Summa

1,894,402

34

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ...........................................

56,324

05

—

—

4,149

90

60,473

95

Utgifter:

Nionde huvudtiteln:

E. 1. Stuteriöverstyrelsen ...............

34,179

73

_

_

_

_

34,179

73

Hingstdepåer och stuteri:

E. 2. Avlöningar ........................

—

—

24,233

33

14,918

_

39,151

33

3. Hingstdepåernas och stuteriets

verksamhet .....................

71,374

1 5

266,397

78

85,701

44

423,473

37

E. 5. Hästavelns befrämjande .........

237,717

62

_

_

_

_

237,717

62

0. 3. Skrivmaterialier och expenser,

ved m. m.........................

2,593

20

—

_

_

2,593

20

7. Tillfällig löneförbättring för viss

personal inom den civila stats-

förvaltningen .....................

—

—

—

—

175

—

175

—

- 157 —

1

2

8

4

0. 9. Dyrtidstillägg åt befattnings-

29,209

havard i statens tjänst ......

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila
befattningshavare i statens

7,006

15,056

96

7,146

44

40

tjänst m. fl. pensionärer ......

5. Dyrtidstillägg åt pensionsberät-tigade änkor och barn efter
civila befattningshavare i sta-

402

402

tens tjänst m. fl.................

—

—

—

—

342

—

342

—

Säger

352,870

70

305,688

07

108,684

88

767,243

66

Insättningar å statsverkets giroräkning i

709,473

riksbanken.......................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och

709,473

10

—

—

—

—

10

myndigheter ...................................

Balans den 30 juni 1929 :

231,892

89

231,892

89

Tillgångar:

904

Kassabehållning ..............................

—

—

396

18

508

77

95

Innestående i bank..........................

44,000

—

—

—

390

38

44,390

38

Förråd av medaljer...........................

32,054

50

—

—

—

—

32,054

50

Förskott..........................................

45,168

92

2,800

—

—

47,968

92

Säger

121,223

42

3.I9H

J 8

899

15

125,318

75

Summa

1,894,402

34

— 158 —

V eterinärhögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar .............................................................................................. 37,109: 69

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. lil. Diverse inkomster.........................................

Särskilda uppbördsmedel för utgifts anslagen:

Nionde huvudtiteln:

G. 1. Veterinärbögskolan ..................................

2. Diverse behov vid veterinärhögskolan...........

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter.......

325: —

24,766: 64

536: 41 25,628:05

............. 465,862: 66

............. 3,815: i»

Skulder:

Utgiftsrester ..
Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

4,864: 83

52,194: 37 57,059; ao

Summa 589,474: 76

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

53,187: 4 7

Utgifter:

Nionde huvudtiteln:

G. 1. Veterinärhögskolan ......................................................... 314,693: —

2. Diverse behov vid veterinärhögskolan .............................. 38,200: —

O. 6. Extra utgifter .............................................................. 959: 48

8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............ 35,192:— 389 044-4 8

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken ....................................... 107,421: 6 4

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank......................................................

Förskott ....................................................................

Förråd .....................................................................

Inkomstrester ............................................................

Obligationer...............................................................

Fordringar.................................................................

4,690: 99
784:6 7
193: 6 5
1,799: 8 7
32,156: 41

195:58 39i821: 17

Summa 589,474: 7 6

Antalet elever har under höstterminen 1928 utgjort vid veterinärhögskolan 139 och vid
hovbeslagssmedjan 3 samt under vårterminen 1929 respektive 134 och 16.

— 159 —

Veterinärinrättningen i Skara.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ..................................................................................

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

G. 3. Veterinärinrättningen i Skara ............................................. 8,500: —

O. 7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ......................................................... 827: 60

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............... 5,148:8 5

Arrende- och hyresmedel ............................................................... 5,860: 32

Intressemedel................................................................................ 2,074: 98

Stallavgifter ................................................................................. 2,438: —

Försäljningsmedel m. m................................................................... 1,468: 81

Summa

Kredit,

Utgifter:

Avlöningar........................................................

Underhåll av byggnader m. m..............................

Inventarier och foder .........................................

Värme, lyse, renhållning och expenser .................

Utskylder och försäkringsavgifter..........................

Kostnader för laga skifte ...................................

Diverse.............................................................

19,842: 88
2,402: 86
1,802: 2 8
1,487: 38
849: 05
710: 6 5
173: 80

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i hank ..................................................................... 27,619:7 6

Utlånta medel ........................................................................... 3,000: —

Obligationer ............................................................................. 9,663: 87

41,233: 46

26,318: 56
67,552: 02

27,268: 4»

40,283: 6 2

Summa 67,552: 0 2

— 160 —

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ...........................................................................................

Inkomster:

Nionde huvudtiteln:

H. 10. Statens lagerhus och fryshus .......................................... 10,661: 64

Förskott från statskontoret........................................................... 25,000: —

Vinst å lagerhuset:

i Eskilstuna .............................................................................. 275: 75

i Eslöv .................................................................................... 626: 77

i Linköping ............................................................................. 7,034: 7 0

i Vara............,......................................................................... 7,316: 88

i Åstorp.................................................................................... 2,331: 89

Försäljningsmedel ........................................................................ 1,510: —

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Utgiftsrester.............................................................................. 9,742:2 8

Övriga skulder........................................................................... 386: 57

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 13,611: 22

Rese- och traktamentsersättningar................................................... 699: 2 o

Hyra och expenser m. m................................................................ 2,049: 7 9

Diverse utgifter för lagerhusen ...................................................... 928: 15

Förlust å lagerhuset:

i Hallsberg .............................................................................. 780: 06

i Klagstorp ............................................................................. 3,201: 64

i Tomelilla .............................................................................. 3,071:38

Förlust å fryshuset i Hallsberg...................................................... 8,193: 02

Leverering:

Till statskontoret........................................................................... 2,699: 15

» riksgäldskontoret..................................................................... 1,510:

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................... 337:30

Innestående i bank .................................................................. 27,887: 61

Fordringar........ ...................................................................... 16,724:81

Summa

28,611: 60

54,756: 68

10,128: 80
93,497: os

11,803: 71

32,534: 45

4,209:15

44,949: 7 2
93,497: 08

— 161 —

Statens centrala frökontrollanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. 10,000: —

Inkomster:

A. II. 16. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt............... 136,249: 6 2

Nionde huvudtiteln:

H. 17. Statens centrala frökontrollanstalts verksamhet ............... 147,678:7 2

18. Dyrtidstillägg åt befattningshavare vid statens centrala frö kontrollanstalt.

........................................................ 4,172:85

19. Filial till statens centrala frökontrollanstalt..................... 25,567: 95 313,669: 14

Summa 323,669: 14

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 189,619: 93

Resekostnader för styrelsen ......................................................... 1,537: 5o

Provtagningar och plomberingar ................................................... 10,414: 33

Fältkontrollverksamheten ............................................................ 10,466:0 2

Värme och elektrisk ström ......................................................... 6,915: 18

Underhåll av laboratorium och bibliotek ....................................... 10,963: 69

Tryckningskostnader, expenser m. m.............................................. 13,318: 20

Komplettering av apparater och inventarier vid filialen i Alnarp...... 5,000: —

Analyser vid Sveriges utsädesförening i Svalöv.............................. 58,833: 27 307,068: 0 7

Leverering:

Till statskontoret ...................................................................................... 6,601:0 7

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ................................................................................. 10,000: —

Summa 323,669: 14 11

11 — 290610. Rev.-berättelse ang. statsverket för Ar 1929. II.

— 162 —

Statens egnahemsstyrelse.

Debet.

Inkomster :

Nionde huvudtiteln:

I. 1. Statens egnahemsstyrelse.................................................................. 35,443:0 5

O. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.....................................*... 15,227:63

9. Dyr tid stillägg åt befattningshavare i statens tjänst ............................. 4,645: —

Summa 55,315: 6.3

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och arvoden............................................................................... 40,088: 03

Hyra..:....................................................................................................... 4,200: —

Möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier......................................... 8,327: 63

Skrivmaterialier och expenser, m. m................................................................ 2,700: —

Summa 55,315: 68

— 163 —

Statens lokala fiskeriadministration och fiskerinäringens

understöd.

Statens lokala fiskeriadministration:

Av nionde huvudtitelns anslag till statens lokala fiskeriadministration (J. 1.), befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen (J. B.), rese- och traktamentspenningar (O. 2.) samt dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst (O. 9.):

Sex fiskeriintendenter:

Avlöningar ........................................................ 68,854: 50

Bese- och traktamentsersättningar ........................ 19,738: 41

Benskrivning och andra kontorskostnader............... 3,961: 74 92 554; 65

Fiskeriingenj ören:

Avlöning ...............................................

............. 4,858: —

Bese- och traktamentsersättning ..............

............. 1,929: 25

6,787: 25

Två fiskeristipendiater:

Avlöningar ............................................

............. 9,886: —

Bese- och traktamentsersättningar ...........

14,508: 50

Två extra fiskeristipendiater:

Avlöningar ............................................

............. 7,896: —

Bese- och traktamentsersättningar..............

............ 7,133:85

15,029:8 6 128,880:2 5

Fiskerinäringens understöd:

Av nionde huvudtitelns anslag till fiskets befrämjande i de särskilda orterna
(J. 2.), befrämjande i allmänhet av fiskerinäringen (J. 3.) samt dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst (O. 9.):

Stockholms läns och stads hushållningssällskap ........................ 8,243: 50

Uppsala läns hushållningssällskap.................................... 4,000: —

Södermanlands » » 5,500: —

Östergötlands » » 5,242: 71

Jönköpings » ;> 4,700: —

Kronobergs » » 3,400: —

Kalmar läns norra » .................................... 5,665:25

» » södra ;> .................................... 5,991: 16

Blekinge läns > 4,400: —

Kristianstads » » 4,788: —

Malmöhus » » 10,600: —

Hallands » » 3,188: 68

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap........................... 11,850: —

Alvsborgs läns norra » 6,800: —

» » södra » 3,700: —

Skaraborgs länshushållningssällskap................................... 7,600: —

Värmlands » » 9,800: —-

Örebro » » 5,250: —

Västmanlands » » 2,400: —

Kopparbergs » » 3,600: —

Gävleborgs » » 4,100: —

Västernorrlands » » 9,440: —

Jämtlands » » 5,300: —

Västerbottens » » 7,600: —

Norrbottens » » 6,700: —

Gotlands läns landsting............................................................ 4,300: —

Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening............................. 3,050: —

Fiskerimässan i Malmö 1928 ................................................... 1,500: —

Svenska fiskareförbundet ......................................................... 2,500: —

— 164 —

Driftkostnader för fiskodlingsanstalten vid Borenshult ............... 10,603: 98

Rapporter rörande sillfisket vid rikets västkust ........................ 2,697: 68

Belöningar åt 18 föreståndare för fiskeribokföringsstationer......... 1,130: —

Propagandaverksamhet för ökad användning av fisk .................. 2,106: 88

Undervisning i navigation för bohuslänska fiskare ..................... 1,650: —

Diverse fiskeriutgifter ............................................................ 2,858:90 182,256: 6 9

Summa 311,136: 94

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 2,915: 14

Inkomster.

Nionde huvudtiteln:

J. 6. Hydrografisk-biologiska kommissionens undersökningar......... 31,750: —

7. Vissa havshydrografiska mätningar .................................... 9,000: —

O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............... 3,504: —

Försäljningsmedel m. m................................................................... 144: 51 44,39»; 51

Summa 47,313: 65

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar.........................................................

Resekostnader......................................................

Statistiska undersökningar jämte materiel...............

Hyresutgifter......................................................

Pyrskeppsundersökningar ....................................

Tryckningskostnader m. m..................................

Expenser m. m....................................................

18,954: —

1,039: 50
5,182: 20
1,800: —

7,372: 88
979: 56

5,540: 06 40,868:20

Tillgångar:

Innestående i bank

Balans den 30 juni 1929:

.......... 6,445:46

Summa 47,313: 65

165

Skogshögskolan.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................................... 10,773: 08

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattnings -

havare inom den civila statsförvaltningen..................... 3,408: —

Nionde huvudtiteln:

K. 1. Skogshögskolan ............................................................ 219,304: 29

2. Diverse behov vid skogshögskolan .................. .............. 50,815:88

21. Statens skogsutdikningsanslag ....................................... 5,400: —

O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 25,053:92

Rabatt å samt ersättning för förbrukad elektrisk ström .................. 416:18 304,398: 22

Summa 315,171: SO

Kredit.

Utgifter :

Avlöningar................................................................................. 172,560: 04

Stipendier och studieunderstöd...................................................... 5,586: c 6

Jägmästarkursens praktiska övningar............................................. 41,094: 57

Forstmästarkursens dito ............................................................... 13,981:7 6

Bränsle, lyse, böcker och expenser................................................ 44,541:71

Värmeledning i portvaktshuset...................................................... 4,683:16

Festskrift m. m. för skogshögskolans hundraårsjubileum .................. 6,897: 21

Dikningskurs ......................................................................... 5,093: 70

Diverse omkostnader .................................................................. 1,732:85 296,171:16

Till statskontoret

Leverering:

4,979: 7 7

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning..........................................................

Innestående i bank .....................................................

Förskott ....................................................................

1,758: 20
3,462: 07

8,800:io 14,020:37
Summa 315,171: 80

Antalet elever vid skogshögskolan utgjorde under läsåret 1928—1929 vid jägmästarkursen
42 och vid forstmästarkursen 24 samt vid förberedande jägmästarkursen under höstterminen
15 och under vårterminen 11.

— 166 —

Statens skogsförsöksanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............................................................................................... 12,810:3»

Inkomster:

Monde huvudtiteln:

K. 3. Statens skogsförsöksanstalt............................................. 151,642:41

4. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt .................. 66,864: 23

5. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas för yngring.

................................................................... 27,665:8 9

O. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst............ 23,084: 98

Bidrag från Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag........................ 1,000: —

Försålda publikationer m. m....................................................... 362: 64 270 6j9. 65

Summa 282,929: 95

Statens skogsskolor och fort -

i Tall rias

Debet.

Inkomster:

Monde huvudtiteln:

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för statens skogsskolor:

K. 6. Avlöningar ..............................................................................

7. Övriga utgifter ..........................................................................

8. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter.............................................

Ersättning till statens domäners fond för utgifter för fortsättningsskolan vid

Kloten:

K. 9. Avlöningar m. m......................................................................

10. Övriga utgifter..........................................................................

11. Genom dyrtidstillägg ökade utgifter.............................................

11,700

8,217

2,382

Summa

Avlöningar......

Övriga utgifter .

Kredit.

Utgifter:

Summa

Antalet elever vid 1928 års början.

22,299

14,082

8,217

21

21

22,299 2lj

11

1 Tabellen, som avser kalenderåret 1928, är upprättad inom domänstyrelsen.

— 167

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar ................................................................................ 158,142: 39

Publikationer ........................................................................... 9,185: —

Gemensamma expenser .............................................................. 16,322:09

Expenser för skogsavdelningen...................................................... 38,370:29

» » naturvetenskapliga avdelningen ................................. 15,775: 27

> » entomologiska avdelningen ....................................... 5,713: 87

» » avdelningen för föryngringsförsök i Norrland............... 13,305: 58

Anordnande i Sverige av en internationell kongress för de skogliga

försöksanstalterna .................................................................... 6,404: 8 2 263,218: 7 6

Leverering:

Till statskontoret ....................................................................................... 6,498: 66

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ........................................................................ 4,363: 68

Förskott ............................................. ..................................... 8,421:51

Fordringar.............................................................................. 427:34 13,212: 58

Summa 282,929: 95

sättningsskolan vid Kloten.1

S

k o g

s

sko

1

o r

Fortsätt-nings- |

skolan vid
Kloten

Summa

Bispgården

Bjurfors

Omberg

i

Ham-

marsebo

Kolle-

berga

14,010

60

9,961

47

14,637

33

9,728

08

11,946

12

71,983

60

7,454

50

8,143

97

6,182

63

4,197

84

6,098

87

—

—

40,294

52

2,728

40

1,876

—

2,646

—

1,721

—

2,222

51

—

—

13,575

91

14,655

19

14,655

19

6,802

5 0

6,802

50

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2,097

—

2,097

--

24,193

60

19,981

44

23,465

96

15,646

42

20,267

50

23,554

69

149,408

72

1 16,739

11,837

47

17,283

38

11,449

08

14,168

63

14,658

44

100,217

95

7,454

50

8,143

97

6,182

6 S

4,197

34

6,098

87

8,896

2 5

49,190

77

24,193

50

19,981

44

23,465

96

15,646

42

20,267)50

23,554

69

149,408

72

12

11

11

9

10

7

71

— 168 —

Lantmäteri -

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar...............

Andra huvudtiteln:

H. 1. Svensk författningssamling .......................................................................

I. 3. Jordregister för landsbygden.......................................................................

Nionde huvudtiteln:

L. 1. Lantmäteristyrelsen ....................................................................................

2. Arkivaliernas hos lantmäteristyrelsen förteckning och förvaring........................

3. Lantmäteriundervisningen ...........................................................................

4. Lantmäterikontoren i länen ........................................................................

5. Avlöningar åt förste assistenter och assistenter .............................................

6. Renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen.......................................

7. Anskaffande för lantmäterikontoret i Vänersborg av kopior av vissa kartor m. m.
Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:

L. 8. Avlöningar ......................................................................... ..................

9. Ersättning för publik renovation..............................................................

10. Tillskott till dyrtidstillägg till vissa lantmätare ..........................................

L. 11. Bidrag till jorddelningsförrättningar ...........................................................

12. Bidrag till utflyttnings-, väganläggnings- och odlingskostnader i sammanhang

med skiften ..........................................................................................

14. Bidrag till förrättningar enligt lagen örn enskilda vägar .................................

O. 2. Rese- och traktamentspenningar ..................................................................

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

4. Tryckningskostnader....................................................................................

6. Extra utgifter.............................................................................................

7. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

Bötesmedel..............................................................................................................

Införselmedel....................................................................... ....................................

Summa

Tillgångarna den 30/e 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

— 169 —

styrelsen.

Debet

Kredit

Summa

Tillgångar

den

V» 1928

Uppbörd

Leverering
från stats-kontoret

Utgifter

Leverering
till stats-kontoret

Tillgångar
den 80/e
1929

—

—

360

—

—

—

—

—

360

—

—

—

360

—

_

_

__

_

304

50

304

50

_

_

—

304

50

—

—

—

—

8,000

—

7,138

11

861

89

—

—

8,000

—

_

_

_

_

169,078

46

168,016

06

1,062

40

_

_

169,078

46

—

—

—

—

8,000

—

4,159

94

3,840

06

—

—

8,000

—

—

—

—

—

51,150

—

49,850

46

1,299

54

—

—

51,150

—

—

—

—

—

161,137

25

157,143

49

3,993

76

—

—

161,137

25

_

_

—

65,938

03

65,938

03

—

—

—

—

65,938

03

_

_

—

—

9,358

82

7,937

18

1,421

64

—

—

9,358

82

—

—

—

—

10,000

—

9,628

25

371

76

—

—

10,000

—

_

_

_

146,000

_

145,223

50

776

50

_

—

146,000

—

—

_

—

—

43,000

—

42,802

75

197

25

—

—

43,000

—

—

—

—

—

68.500

—

67,308

—

1,192

—

—

—

68,500

—

—

—

—

—

172,000

—

161,251

04

10,748

96

—

—

172,000

—

_

_

_

_

325,000

_

305,913

04

19,086

96

_

—

325,000

—

—

—

—

—

6,000

—

5,668

65

331

3 5

—

—

6,000

—

—

—

—

—

4,000

—

3,862

45

137

55

—

—

4,000

—

—

—

1,990

83

298,506

87

282,512

68

17,984

52

—

—

300,497

20

—

—

—

—

19,791

56

19,791

56

—

—

—

—

19,791

56

—

—

—

—

609

50

575

85

33

65

—

—

609

50

—

—

—

—

17,000

—

16,458.4 9

541

51

—

—

17,000

—

_

—

—

—

149,000

—

148,359:21

640

79

—

—

149,000

—

533

87

533

37

533

37

350

—

2,422

06

—

—

2,772(06

—

—

—

—

2,772

06

883

37

4,772(39

1,732,374 9 9

1,872,615|30

64,882

08

| *533

37

1,738,030 15

— 170 —

Tillgångar ...

Rikets allmänna kartverk.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Inkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................ \ 248;_

lil. Diverse inkomster ...................................................... 714: _

Andra huvudtiteln:

. I. 7. Bese- och traktamentspenningar.................................... 40,000:_

Åttonde huvudtiteln:

D. 7. Sveriges anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen
m. m............................................................. 1,000: --

7/1927—8. Sveriges anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen
m. m........................................... . 1,000:_

6/1926—7. Sveriges anslutning till den baltisk-geodetiska kommissionen
m. m.............................................. 1,000:_

Nionde huvudtiteln:

Bikets allmänna kartverk:

M. 1. Avlöningsstat ......................................................... 383,205:4 6

2. .Kartarbeten m. m....................................................... 223,700:_

M. 3. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk..................... 31,800:_

O. 6. Extra utgifter............................................................... 2,160:_

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ........... 69,589: —

M. 5/1926—7. Utgivande av ekonomisk karta över Hallands län 8,000: —
Försäljningsmedel m. m............................................................. 48,277: 61

Summa

Kredit,

Utgifter:

Avlöningar ....................................................

Kartarbeten:

Geodetiska avdelningen:

Fältarbeten ................................................

Utgivnings- och byråarbeten .........................

Städning, värme och lyse..............................

Topografiska avdelningen:

Fältarbeten ................................................

Utgivnings- och byråarbeten m. m.................

Städning, värme och lyse ............................

Ekonomiska avdelningen:

Fältarbeten .............................................

Utgivnings- och byråarbeten .........................

Städning, värme och lyse ...........................

Ortnamnsgranskning m. m.................................

Internationella världskartan ................................

Uppgåendet av gränsen mot Norge.......................

Historik över Sveriges topografiska kartverk ........

Baltisk-geodetiska kommissionen.........................

439,108: £>o

70,173: 70
7,340: 15

6’028:11 83,541:96

72,442: 6 7
43,283: 41

3''59Q: 32 119,316:40

55,935: 53
14,299: 51

6’380: 40 75,615:4 4

............. 2,760: 06

............. 3,760: —

............. 5,858:88

............. 1,200: -•

............. 330:2 7

Till statskontoret

Leverering:

58,981:7 8

811,694: 07
870,675: 8 o

731,491: 90

6,880: 16

— 171 —

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ...
Förskott ..................

50,703:7 4

81,000: — 132,303:74
Summa 870,675: 8 o

Sveriges geologiska undersökning.

Debet.

Balans den 1 juli 1928-

Tillgångar................................................................................................... 15,400: 54

Inkomster:

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen ....................................... 4,713: 35

Åttonde huvudtiteln:

M. 22. Magnetisk undersökning av Sveriges fastland .................. 10,000: —

Nionde huvudtiteln:

N. 1. Sveriges geologiska undersökning.................................... 192,353:10

2. Fältarbeten m. m. vid Sveriges geologiska undersökning ... 126,708: 80
9. Hydrogeologiska specialundersökningar ........................... 12,100: —

O. 6. Extra utgifter ............................................................... 624: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 37,531: —

Tionde huvudtiteln:

D. 15. Undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som genom
Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna

varda för kronans räkning inmutade m. m................... 98,000: —

Försäljningsmedel........................................................................ 2,558: 80

Anslag från svenska väginstitutet till tjälundersökningar.................. 15,000: —

Ersättning för undersökningar för andra statsinstitutioner samt enskilda 10,940: 04
Bidrag till tryckningskostnader, undersökningar, museet m. m.......... 6,325:10

516,854: i»

Summa 532,254: 78

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar .............................................................

Expenser.................................................................

Fältarbeten och tryck m. m......................................

Hydrogeologiska specialundersökningar .......................

Undersökning av torvmarker i södra Sverige .............

Undersöknings- och försvarsarbeten å kronoinmutningar

Jordmagnetisk undersökning av Sveriges fastland ........

Tjälundersökningar ..................................................

Diverse undersökningar m. m....................................

Till statskontoret

Leverering

198,495: 54
32,124: —

130,567: 7 4
12,758: 9 7
2,278: 4 0
98,000: —

7,038: 63
11,770: 62

12,858: 87 505,892: 17

2,746: 90

Balans den 30 juni 1929

Tillgångar :

Innestående i bank ...................................................

Förskott ..................................................................

11,930: 66

11,685: — 23,615: 66

Summa 532,254: 73

— 172 —

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar..................................................................................................

Inkomster:

A. n. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................... 525: —

Sjätte huvudtiteln:

D. 3. Väderlekstjänst för luftfarten.......................................... 13,600: —

4. Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten ......... 7,000: —

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen..................... 450: —

Nionde huvudtiteln:

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt:

N. 3. Avlöningar m. m....................................................... 223,055: 29

4. Arvoden åt observatörer ............................................. 90,000: —

N. 5. Telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt .................. 115,000: —

6. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska an stalt

................................................................ 81,146: 54

7. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island............ 3,500: —

8. Meteorologiska iakttagelser i Abisko m. m...................... 19,500: —

O. 6. Extra utgifter............................................................... 720: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 42,000: —-

Handels- och sjöfartsfonden ......................................................... 7,475: —

Försäljningsmedel m. m................................................................ 13,636:47

Bidrag från skilda intressenter...................................................... 8,342: 80

53,342: 60

625,951: to

Summa 679,293: 7 o

- 173 -

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................................... 14,097: 68

Utgifter:

Avlöningar m. m......................................................................... 348,138: 85

Expenser m. m............................................................................ 24,385: 4 9

Publikationer.............................................................................. 28,246: 78

Resekostnader.............................................................................. 15,670:46

Bibliotek och utrustning............................................................... 27,329: 50

Observationer av de högre luftlagren m. m..................................... 21,657: 06

Telegramkostnader m. m............................................................. 111,378: 16

Vattenfallsförteckningen för södra och mellersta Sverige.................. 11,871: 54

Väderlekstjänst för luftfarten ...................................................... 12,292: 65

Meteorologiska iakttagelser i Abisko m. m..................................... 27,332: 36

Anskaffande av möbler m. m. för anstalten.................................... 1,914: 54

Vänerns reglering m. m................................................................ 9,429: 74 639,647: o 8

Leverering ■■

Till statskontoret ...................................................................................... 3,509: 38

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 641:95

Innestående i bank .................................................................. 21,397:71 22,039:66

Summa 679,293: 7 o

174 —

TIONDE

Handels -

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar ...............

Tionde huvudtiteln:

A. 1. Departementschefen ....................................................................................

2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli..........................................

3. Departementets verksamhet ........................................................................

4. Okad föredragning i regeringsrätten...............................................................

E. 3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.......................................................

4. Tryckningskostnader....................................................................................

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst..........................................

Oförutsedda utgifter .............................................................................................

Exportlicensavgifter ...............................................................................................

Summa

1 Tillgångarna den 30/c 1929 utgjordes av tillgodohavande i bank.

Kommerskollegium.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 281,808: 97

Inkomster:

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattnings -

havare inom den civila statsförvaltningen.................. 2,760: 93

Tionde huvudtiteln:

E. 1. Kommerskollegium ................................................... 17: 26

Eartygsin spek tionen:

B. 9. Inspektionens verksamhet.......................................... 62: 50

B. 10. Navigationsskolorna ................................................... 5,637:19

175 —

HUVUDTITELN.

departementet.

Debet

Kredit

Tillgångar

Leverering

Skulder

Skulder

Leverering

Tillgångar

Summa

den 7

7

Uppbörd

från stats-

den 30

/«

den 1

h

Utgifter

till stats-

den so/e

1928

kontoret

1929

1928

kontoret

1929

1,000

1,000

—

—

—

—

24,000

—

—

—

_

_

24,000

_

_

_

24,000

—

—

—

—

133,692

18

—

—

—

—

133,620

51

71

67

—

_

133,692

18

—

—

—

—

14,139

26

—

—

—

—

14,139

26

—

—

_

_

14,139

26

—

—

—

—

2,291

70

—

—

—

—

2,291

70

—

—

_

_

2,291

70

—

—

288

75

17,507

82

127

2 9

27

29

17,383

15

513

42

_

—

17,923

86

—

—

—

—

4,772

92

—

—

—

—

4,708

96

63

96

_

_

4,772

92

—

—

—

—

26,725

—

—

—

—

—

26,725

—

—

—

_

—

26,725

_

—

—

2,456

44

66,390

—

—

—

—

—

61,050

—

7,796

44

_

_

68,846

44

3,776

24

1,659

—

5,435

24

5,435

24

3,776(24

5,404

19

289,518

88

127

29

27(29

283,918

68

9,445

49

1 5,435

24

298,826

60

D. 3. Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena... 1,350: —

4. Reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre

industri.................................................................. 228: 75

5. Reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industri

och hantverk ...................................... 50:_

F. 2. Rese- och traktamentspenningar ................................. 20,261: 60

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m...................... 1,818: 36

4. Tryckningskostnader.................................................. 7,909: 8 7

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ..... 10: —

D. 17/1924—5. Tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom 9:15 40 015-61

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................. 2 724 807:02

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... 135,''348:32

Skulder:

Utgiftsrester ..,
Diverse medel

Balans den 30 juni 1929

410: 80

371,333:88 371,744.18

Summa 3,553,724:10

— 176

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ................................................................................................... 385,130: S4

Utgifter

Sjunde huvudtiteln:

D. 24. Avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen ..................

21/Vi—30/e 1923. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga

Tionde huvudtiteln:

B. 1. Kommerskollegium ......................................................

2. Kommerskollegii verksamhet..........................................

3. Bergsstaten .................................................................

Sprängämnesinspektionen:

B. 4. Inspektionen ............................................................

5. Arvode åt en assistent................................................

Statens elektriska inspektion:

B. 6. Inspektionen ..................................................... ......

7. Arvoden åt två assistenter..........................................

Barty gsinspektionen:

B. 8. Inspektionen ...........................................................

9. Inspektionens verksamhet ..........................................

B. 10. Navigationsskolorna ..................................................

12. Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för

sjöfart........................................................... .........

13. Skeppsmätningskostnad................................................

C. 1. Handelshögskolan i Stockholm ...................................

2. Exportstipendier.......................................................

3. Auktoriserade handelskamrar i riket..............................

4. Svenska handelskamrar i utlandet .................................

5. Sveriges allmänna exportförening ..................................

6. Internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik............

7. Ersättning åt sjömanshusen .........................................

10. Internationell patrulleringstjänst i norra Atlanten............

D. 1. Beseunderstöd åt personer, som önska i främmande länder

förvärva ökad insikt och skicklighet i vad till bergshanteringen
hör............................................................

2. Manufakturernas befrämjande .......................................

3. Beseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena...

4. Beseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre

industri ................................................................

5. Beseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industri

och hantverk .........................................................

6. Beseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

som icke ägna sig åt bergshanteringen.......................

7. Befrämjande av hemslöjden..........................................

8. Föreningen för svensk hemslöjd....................................

9. Svenska slöjdföreningen................................................

10. Arvoden åt torvingenjörer m. m..................................

11. Sveriges hantverksorganisations allmänna verksamhet......

12. Sveriges hantverksorganisations verksamhet genom hant verksin

sti tutet .........................................................

13. Befrämjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverks mästare

.................................................. ...............

14. Industriella standardiseringsverksamheten .....................

F. 2. Bese- och traktamentspenningar....................................

3. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m......................

4. Tryckningskostnader ...................................................

5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ............

6. Extra utgifter ............................................................

8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen......................................................

8,426: 66
24: —

514,983: 98
56,100: —

7,499:

18

12,879:

33

4,916:

92

33,850:

16

11,917:

72

32,308:

28

43,843:

96

166,457:

33

22,499:

96

41,692:

02

40,000:

—

15,750:

—

24,000

—

55,000

—

20,000

—

458: 2 6

162,000: —
13,368: 38

5,300: —
250: —
19,047: 50

4,517: 50

6,237: 5 0

12,025: —
15,000: —
8,000: —
10,000: —
22,188: 5 2
4,000: —

7,000: —

14,375: —
35,000: —
52,513: 89
65,210: 38
69,377: 52
15,504: 90
26,341: 68

41,225: 66

— 177 —

F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 199,195: —

D. 7/1927—8. Befrämjande av hemslöjden .............................. 12,000: —

10/1927—8. Arvoden åt toivingenjörer m. m........................ 213: 30

12/1927—8. Befrämjande av praktisk lärlingsutbildning hos

hantverksmästare.......................................... 1,475: —

12/1924—5. Understöd för utbildande av lärlingar m. m....... 240: —

17/1924—5. Tillvaratagande i övrigt av kronans gruvegendom 2,566:16
F. 5/i/,—ao je 1923. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
...................................................... 36: —

D. 14/1922. Understöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar
m. m................................................. 120: —

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ...

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning hos kommerskollegium underlydande undervisningsanstalter
för sjöfart..................................................... 339: 4 7

Innestående i bank ............................................................... 35,136:59

Förskott .............................................................................. 5,185: S0

Obligationer........................................................................... 232,508: —

Fordringar ......................................................................... 14,776: 68

Summa

1,936,936: 05
676,607:89
267,103: 28

287,946: 54
3,553,724: lo

12 - 290610. Rev.-berätteIse ang. statsverket för år 1929. II.

Navigations -

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar..................................................................

Inkomster:

Leverering från kommerskollegium ...........................................................................

Inskrivnings-, termins- och examensavgifter ...............................................................

Intressemedel .........................................................................................................

Extra uppbörd.........................................................................................................

Säger

Summa

Kredit.

Utgifter:

Tionde huvudtiteln:

B. 10. Navigationsskolorna..................................................................................

12. Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalter för sjöfart ..................

F. 8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen ...

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst .......................................

Expensutgifter, bestridda av inskrivnings- m. fl. avgifter .............................................

Säger

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning ...................................................................................................

Innestående i bank................................................................................................

Obligationer.........................................................................................................

Säger

Summa

Antalet ordinarie elever har under läsåret 1928—1929 utgjort:

Vid Davi

gationsskolan

i

Stock-

holm

Göteborg

Malmö

Härnö-

sand

Kalmar

I sjökaptensklassen

25

44

21

18

20

» styrmans »

46

50

32

24

23

» skeppar »

21

19

5

23

8

» l:a maskinist »

6

23

7

9

_

» 2:a » »

18

14

13

15

—

* 3:e » >

7

8

—

17

—

Summa

123

00

78

106

51

179

skolorna.

Examens

förrättare

i

Salira

tiona

skolan

i

sjökaptens-

Summa

och maskinist-

klasserna

Stockholm

Göteborg

Malmö

Härnösand

Kalmar

2,982

25

4,891

12

5,697

46

1,577

93

7,306

94

22,455

70

1,800

65,931

29

92,253

67

65,078

25

44,883

50

23,701

72

293,648

43

—

—

5,181

04

7,221

—

3,635

—

3,875

—

2,259

180

145

—

22,171

180

1,292

04

—

_

—

—

986

40

118

—

42

80

—

20

1,800

—

71,112

33

100,461

07

68,831

25

48,801

30

26,285

72

317,291

67

1,800

74,094

58

105,352

19

74,528

71

50,379

23

33,592

66

339,747

8 7

1,500

36,810

54

48,672

04

32,407

50

27,987

09

13,542

97

160,920

14

—

—

6,000

—

8,499

96

7,000

—

—

—

1,000

—

22,499

96

300

—

9,023

76

12,325

67

8,263

75

6,710

41

3,268

76

39,892

33

—

—

14,097

—

22,756

—

17,407

—

10,186

—

5,895

—

70,341

—

—

—

3,415

82

6,932

07

3,318

85

3,526

14

i,453

56

19,646

43

1,800

—

69,347

11

99,185

74

68,397

10

48,409

64

26,160

27

313,299

86

131

61

175

47

32

39

339

47

—

—

4,747

47

6,166

45

6,000

—

1,794112

2,400

—

21,108

04

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5,000

—

5,000

—

—

—

4,747

47

6,166

45

6,131

61

1,969:5»

7,432|8 9

26,447

61

1,800

—

74,094

68

105,352

19

74,528

71

50,379|28

33,592 os

339,747

87

— 180 —

Lotsstyrelsen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................ 298,940: OS

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående
egendomar...............................................

18. lotspenningar......................................................

III. Diverse inkomster......................................................

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Sjätte huvudtiteln:

B. 27/1925—6. Upprensning av och fyrbelysning i vissa farleder
i Mälaren......................................

Tionde huvudtiteln:

B. 14. Lots- och fyrinrättningen ......................................

15. Säkerhetsanstalter för sjöfarten ..............................

F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ...
Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer ...........................

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.......................................

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ...........................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ..................

1,050: —
2,938,519: 42
50: —

3,371: 89

130,894: 24
49,967: 62
158: -

732: —
28: —

i

3,124,771:17
6,391,568: 12
61.310: 63

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929

.......... 33,142:42

Summa 9,909,732: 27

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ................................................................................................. 32,658: 40

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. II. 18. Lotspenningar...................................................... 342: —

För riksstatens utgiftstitlar:

Sjätte huvudtiteln:

B. 27/1925—6. Upprensning av och fyrbelysning i vissa farleder
i Mälaren..................................................... 5,116:81

Tionde huvudtiteln:

B. 14. Lots- och fyrinrättningen ....................................... 6,598,016: 40

15. Säkerhetsanstalter för sjöfarten .............................. 356,882: 6S

F. 8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen....................................... 750: —

9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ... 625,926:84

— 181

Elfte huvudtiteln:

A. 3. Pensionsreglering för f. d. civila befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer .............................. 65,090: 65

4. Dyrtidstillägg åt f. d. civila befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer ... ................................... 77,996: — 7,730,121: 3 3

Insättningar å statsverkets giroräkning i riksbanken .................................... 1,799,434: 65

Lik vi der nied särskilda ämbetsverk och myndigheter .................................... o6,284:10

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kontanta behållningar i lotsverkets kassor.............................. 1,089: 18

Innestående i bank............................................................... 63,296:27

Förskott.............................................................................. 221,723: so

Obligationer ........................................................................ 5,125: 04 291,233: 79

Summa 9,909,732:2 7

Patent- och registreringsverket.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar............................................................................................... 7,045: 05

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 19. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ... 1,755,519: 98
Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Tionde huvudtiteln:

B. 16. Patent- och registreringsverkets verksamhet............... 22,763: —

17. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket ...... 159: —

Uttag å statsverkets giroräkning i riksbanken ............................................

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter ....................................

1,778,441: 98
1,193,460: 84
16,202: 55

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

1,427,341: 58

Summa 4,422,492: —

— 182 —

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder ................................................................................................... 13,225:01

Utgifter :

Tionde huvudtiteln:

B. 16. Patent- oell registreringsverkets verksamhet ............... 2,474,416: 12

17. Dyrtidstillägg vid patent- och registreringsverket ......... 128,882: —

18. Kostnaderna för den Överståthållarämbetet och länssty relserna

åliggande befattning med registreringar och
anmälningar till förenings- m. fl. register ............... 9,897: —

Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter

2,613,195: 12
1,787,983: 9T
2,831: to

Tillgångar:
Inkomstrester
Fordringar

Balans den 30 juni 1929:

3,706: 50

1,550:— 5,256:60

Summa 4,422,492: —

— 183 —

Försåkringsinspektionen.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ................................................................................................... 3,041: 53

Inkomster:

Tionde huvudtiteln:

B. 19. Försäkringsinspektionens verksamhet .............................. 108,170: 65

20. Dyrtidstillägg vid försåkringsinspektionen........................ 14,183: —

F. 8. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen ...................................................... 900: —

Registreringsavgifter............ 864:

Expeditionslösen ........................................................................ 382:

Hyresmedel................................................................................. 650: 0 4

Försäljningsmedel m. ............................................................... 223: 57 125,323:2 6

Summa 128,364:79

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och arvoden............................................................... 93,068:16

Reseersättningar........................................................................... 648:2 5

Hyra, städning, belysning och uppvärmning.................................... 16,906: 95

Tryckningskostnader..................................................................... 5,597:

Expenser m. .......................................................................... 5,499: 83 121,719: 68

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................... 3,449:2 4

Förskott .................................................................................... 3,195:8 7 6,645: ll

Summa 128,364: 7 9

— 184 -

Statens provningsanstalt.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar..............................................................................

Inkomster:

Egentliga statsinkomster:

A. II. 4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar ............................................................ 400: —

21. Inkomster av statens provningsanstalt ...................... 263,999: 41

Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen:

Tionde huvudtiteln:

B. 21. Statens provningsanstalt ........................................... 4,308: 43

19/1922. Fortsatt utrustning av statens provningsanstalt med

tekniska hjälpmedel............................................... 334:11

Remisser från statskontoret........................ ..................................................

Skulder:

Diverse medel

Balans den 30 juni 1929:

Summa

Skulder

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Utgifter:

För riksstatens inkomsttitlar:

A. II. 21. Inkomster av statens provningsanstalt .............. ........ 14: —

För riksstatens utgiftstitlar:

Tionde huvudtiteln:

B. 21. Statens provningsanstalt ............................................. 341,515: 2 0

F. 9. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst......... 38,185: —

B. 21/1927—8. Iståndsättande av vissa inom statens provnings antalts

huvudbyggnad befintliga lokaler..................... 883: 08

22/1927—8. Bidrag för inrättande av ett brandtekniskt laboratorium
vid statens provningsanstalt........................... 8,056: 82

19/1922. Fortsatt utrustning av statens provningsanstalt med

tekniska hjälpmedel ................................................ 4,139: 03

Bulans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ 3,720:86

Innestående i bank och å postgiroräkning ................................. 38,761: 61

Förskott ................................................................................. 147: —

62,029: 6»

269,041:9 5

120,000: —

16,559: 40

467,631: o 4

32,208: 4 9

392,793: 08

42,629:4 7

Summa 467,631: 04

— 185 —

Ingenjörsvetenskapsakademien.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar................................................................................................... 149,599: 70

Inkomster:

Tionde huvudtiteln:

E. 1. Ingenjörsvetenskapsakademien.......................................... 40,000: —

2. Tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och

bränsleområdet ......................................................... 96,000: —

3. Flygtekniska undersökningar .......................................... 25,000: —

Manufakturförlagslånefonden............................................-........... 3,000:

Från marinförvaltningen förskotterade medel för försöksdriften vid

Kinnekulleverken ........................... ......................................... lo,000:

Intressemedel............................................................................. 8o,062: 73

Gåvomedel ................................................................................ 4,903:

Diverse..................................................................................... 1,949: 81 270,915:04

Balans den 30 juni 1929:

Skulder:

Diverse medel.......................................................................................... 136,989:46

Summa 557,504: 20

Kredit.

Balans den 1 juli 1928:

Skulder...................................................................................................... 98,023: 64

Utgifter:

Avlöningar och arvoden............................................................... 59,591: 04

Undersökningar m. ................................................................... 180,23o: 6 0

Hyror, utgifter för tryckning och övriga omkostnader..................... 36,611:48 37(5,438: 12

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................................................................ _ 474:98

Innestående i bank .................................................................. 57,418: 6 7

Förskott ................................................................................ 6,000: —

Obligationer ........................................................................... 10,075:

Utlånta medel........................................................................... 12,002:

Fordringar .............................................................................. 3,945: 46

Inventarier m. m.................................................................... 93,126: 88 (83,042:44

Summa 557,504:2 0

- 186 -

ELFTE

Statsunderstödda

Nettobehållning vid
räkenskaps årets

Civilstatens änke- och pupillkassa1 ...
Tullstatens enskilda pensionsinrättning1 2

Hovkapellets pensionsinrättning 8 ......

Lärarinnornas pensionsanstalt2 .........

Statens pensionsanstalt 2 ..................

Prästerskapets änke- oell pupillkassa *
Lotsverkets enskilda pensionskassa3...

Handelsflottans pensionsanstalt 2.........

Arméns pensionskassa 2 .....................

Flottans pensionskassa 2 *.....................

Telegrafverkets pensionsanstalter 6......

Statens järnvägars änke- och pupillkassa
8..........................................

Statens vattenfallsverks pensionskassor3

ingång

utgång

Statsbidrag
eller därmed
jämförlig
förmån

Delägarnas

tillskott

48,326,531

86

50,657,332

26

665,597

71

1,723,160

62

5,614,484

68

6,082,684

67

104,490

39

290,342

04

1,386,357

54

1,419,967

34

3,000

—

■ 9,865

79

5,376,576

34

5,868,553

18

564,294

50

219,265

33

139,321,675

04

149,114,899

53

14,207,653

28

3,843,008

04

16,229,988

87

16,767,236

58

836,706

04

495,527

04

2,011,623

48

2,059,255

70

52,348

79

15,440

98

1,402,330

64

1,426,443

41

303,150

—

—

—

30,013,880

34

30,930,987

34

10,459,316

96

804,141

97

7,717,225

2 5

8,033,958

93

2,654,155

49

349,532

46

30,865,695

16

33,115,822

57

289,977

36

993,405

94

57,768,059

60

60,941,793

7 2

1,221,914

31

2,098,553

02

1,593,606

43

1,788,856

48

71,000

—

94,219

79

1 De i denna änke- och. pupillkassas räkenskaper redovisade enskilda fonder äro från

2 Räkenskapsåret = 1 juli—30 juni.

3 » — kalenderåret.

» =i 1 maj—30 april.

6 Omfattar även telegrafverkets pensionskassas fond för pensionering av arbetare. Raken -

HUVUDTITELN

pensionsanstalter.

korn

ter

U t g

i

f t e

r

Intressemedel
och avkast-ning av
fastigheter

Annan

inkomst

Summa

Förvaltnings-

kostnader

Pensioner
m. m.

Andra

utgifter

Summa

2,449,567

53

6,473

40

4,844,799

26

99,496

34

2,413,271

92

1,230

60

2,513,998

86:

297,177

91

—

—

692,010

34

11,763

03

211,639

32

408

—

223,810

35

71,522

99

17,316

48

101,705

26

6,486

71

61,608

75

—

—

68,095

46

268,180

85

140

—

1,051,880

68

12,852

93

547,050

96

—

—

559,903

89;

6,863,776

07

7,094

82

24,921,532

16

151,521

89

14,976,667

34

118

44

15,128,307

6 7]

817,021

48

34,562

50

2,183,817

06

92,580

97

1,553,888

60

99

83

1,646,569

40

105,709

24

2,439

65

175,938

66

11,225

05

117,073

44

7

95

128,306

44!

62,060

22

4,991

21

370,201

43

11,538

öl

334,199

56

350

59

346,088

66

1,512,999

62

700

—

12,777,158

55

118,844

76

11,733,992

57

7,214

22

11,860,051

55

395,997

22

2,286

2 6

3,401,971

43

57,054

65

3,015,061

89

13,121

21

3,085,237

76

1,433,444

18

—

—

2,716,827

48

9,352

51

457,347

55

—

—

466,700

06

3,008,874

54

100

65

6,329,442

62

52,347

60

3,102,340

80

1,020

_

3,155,708

40

64,828

91

—

—

230,048

70

—

—

34,798

65

—

—

34,798

65

förestående tabell uteslutna. Räkenskapsåret — kalenderåret.

skapsåret = kalenderåret.

— 188 —

STATENS AFFÄRS Post -

1919

1920

1921

1922

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar..........................................

50,716,191

60

47,332,505

31

52,685,313

12

61,290,671

42

Inkomster:

Postverket .......................................

55,471,799

64

64,706,667

29

76,294,251

25

69,421,767

51

Postsparbanken .................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Postgirokontoret.................................

Säger

55,471,799

64

64,706,667

29

76,294,251

25

69,421,767

51

Uppdebiteras ökat värde å inventarier:

Postverket .......................................

254,092

76

Biksstatsanslag till utgifter för

kapitalökning:

Postverket ......................................

848,600

—

2,069,025

—

4,078,030

85

6,373,270

—

Driftförlust:

Postverket .......................................

—

—

4,774,040

23

—

—

—

Postgirokontoret.................................

Säger

—

—

4,774,040

2 3

—

—

—

—

Omföringar:

Postsparbanken .................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Postgirokontoret.................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

—

—

—

—

—

—

—

—

Utgående balans:

Skulder:

Postverket ....................................

28,178,799

71

31,462,582

52

26,890,259

64

28,994,597

85

Postsparbanken ..............................

—

—

—

—

—

—

—

Postgirokontoret..............................

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

28,178,799

71

31,462,582

62

26,890,259

64

28,994,597

86

Summa

135,469,483

71

150,344,820

35

159,947,854

86

166,080,306

78

Kredit.

Ingående balans:

Skulder ............................................

31,881,344

42

28,178,799

71

31,462,582

52

26,890,259

64

Utgifter:

Postverket:

Driftkostnader i allmänhet ...............

54,064,199

88

68,880,707

52

65,082,507

90

53,305,015

57

Avsättning till förnyelsefonden.........

359,600

—

600,000

—

810,000

—

790,000

—

1 Tabellerna upprättade på grund av uppgifter från vederbörande affärsverksstyrelser.

DRIVANDE VERK.1

verket.

189

1923

1924

1925

1926

1927

1928

199,523,692

2 01

218,460,227

61

233,603,745

01

264,465,040

5?

294,202,255

1

97

322,518,425

82

!

64,808,454

89

64,968,687

36

63,395,360

27

65,641,922

49

68,118,306

32 i

2 69,939,637

21

50

7,704,062

17

8,374,228

20,

9,503,443

58

10,739,786

65 j

11,287,327

17

6,917,706|

—

—

588,632

311

1,578,958

05

2,205,813

80

2,897,323

70

71,726,161

39

72,672,749 68

72,358,2201

7 ö|

76,724,324

12

81,063,906| 7 71

84,124,288

08

_

2,052,591

15

2,199,625

636,000

1,921,000

809,000

2,498,975

—

—

—

136,325

01

—

_

-

-

—

—

—

—

—

1.36,325

01

—

—

-

—

-

-

1,110,000

■

799,480

91

829,807

88

904,101

01

1,382,077

87

1,471,578

63

—

—

—

685,473

06

583,995

98

1,037,803

18

1,361,755

88

1,110,000|—

799,480

91

1,515,280

94

1,488,096

99

2,419,881

0 5

2,833,334

61

26,401,598

97

25,745,262

46

29,556,740

61

28,912,609

66

30,419,713

84

31,812,428

59

142,892,146

83

159,409,514

35

171,258,683

29

194,312,596

98

214,304,616

67

230,697,450

08

—

1 —

—

—

15,455,286

47

23,171,605

76

34,099,727

04

41,625,718

70

169,293,745180

185,154,776181

216,270,710

37

246,396,812

34

278,824,057

55

304,135,597| R 7

443,706,190

54

479,286,859

86

524,520,282

11

590,995,27c

97

657,319,101

34

716,110,620

78

153,019,615

99

169,293,74?

8f

185,154,776

SI

i 216,270,716

37

246,396,812

34

278,824,057

55

47,806,991

0-

49,941,44?

04

49,208,754

I —

51,938,556

02

52,630,038

49

i

54,377,381

98

830,00C

-

1,170,001

-

1,220,006

1,260,006

-

1,890,006

—

1,975,006

—

Häri ingär vinst ä postgirorörelsen för är 1928, kr. 114,435: 04.

— 190 —

1919

1920

1921

1922

Postsparbanken:

Omkostnader i allmänhet..................

_

_

_

_

_

Avsättning till reservfonden ............

_

_

_

_

_

_

_

_

Postgirokontoret:

Omkostnader i allmänhet ...............

_

_

_

_

_

Avsättning till reservfonden ............

—

_

—

—

—

—

—

—

Säger

54,423,799

88

69,480,707

5‘2

65,892,507

yo

54,095,015

57

Leverering till statsverket av drift-överskott:

Postverket .......................................

1,831,834

10

—

—

1,047,999

76

10,401,743

36

Till statsverket inlevererad reservation

å 1922 års anslag »VII B. 14. Upp-rätthållande av postsparbankens verk-samhet»:

Postsparbanken .................................

—

-

—

—

—

—

—

—

Leverering till riksgäldskontoret av

anslagsöverskott:

Postverket .......................................

—

—

—

—

—

—

30,430

70

Avföres minskat värde å inventarier :

Postverket .......................................

_

254,092

76

Omföringar:

Postverket .......................................

Utgående balans:

Tillgångar:

Postverket ....................................

47,332,505

31

52,685,313

12

61,290,671

42

74,662,857

52

Postsparbanken ..............................

—

—

—

—

—

—

—

Postgirokontoret.............................

—

—

—

—

—

_

~

—

Säger

47,332,505

31

52,686,313

12

61,290,671|42

74,662,857

62

Surnmaj 135,469,483j 71

150,344,820

3 61159,947,854] 3 61166,080,306

78

1 Häri ingår till postverket inlevererad vinst å postgirorörelsen för år 1927, kr. 189,724: 2 9.

2 Häri ingår av postverkets driftöverskott för år 1928, kr. 13,587,265:28, ett belopp av kr.
Anmärkningar. 1) I de för postsparbanken utbalanserade tillgångar och skulder för åren 1924—

2) » » » postgirokontoret » » » » » år 1928

— 191

1923

1924

1925

1926

1927

1928

7,150,602

03

6,868,242

66

7,977,152

28

8,703,443

58

10,539,786

65

11,287,327

17

—

—

602,924

08

397,075

92

800,000

—

200,000

—

—

—

_

_

_

_

724,957

32

1,365,602

77

2,229,444

79

1 2,987,047

99

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

100,000

—

55,787,598

07

58,582,609

68

59,527,939

62

64,067,604

37

67,489,269

98

70,726,757

14

15,326,751

94

16,171,458

86

13,857,244

3 2

14,966,606

27

18,443,364

47

13,598,267

83

835,819

61

1

1

1

2,000

51,347

73

658,728

30

1,110,000

799,480

91

1,515,280

94

1,488,096

99

2,419,881

06

2,833,334

51

74,965,156

70

74,194,230

66

77,751,070

76

76,504,698

01

73,924,357

82

2 77,146,306

67

143,495,070

91

159,409,514

36

171,258,683

29

194,312,596

93

214,304,616

67

230,697,450

08

—

—

—

—

15.455,286

47

23,384,961

08

34,289,451

33

41,625,718

70

218,460,227

61

233,603,745

01

264,465,040

62

294,202,255

97

322,518,425

82

349,469,475

4 5

443,706,190| 6 4

479,286,859

86

524,520,282|ll

590,995,273] 9 7

657,319,101 |s4

716,110,620

78

5,587,255: 28, som inlevererats till statsverket först år 1929.

1928 ingår behållningen å postsparbankens reservfond, utgörande vid 1928 års utgång kr. 2,000,000.
» » » postgirokontorets » , » kr. 100,000.

192

Telegraf -

1919

1920

1921

1922

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar..........................................

173,886,043

66

239,372,183

74

265,902,613

79

297,048,138

82

Inkomster:

Telefoninkomster ..............................

57,525,792

59

77,233,783

56

88,677,397

72

75,977,755

55

Telegrafinkomster ..............................

12,327,332

86

12,898,567

57

10,887,011

49

9,603,735

90

Radioinkomster .................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Fastigheter m. m...............................

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

69,853,125

45

90,132,351

13

99,564,409

21

85,581,491

45

Biksstatsanslag till utgifter för kapi-talökning ......................................

26,665,179

32

23,311,179

28

24,071,379

11

27,511,650

99

Ökat kassaförlag..............................

_

—

_

—

—

—

—

—

Utgående balans:

''

Skulder.............................................

74,298,297

34

77,517,548

16

84,591,694

08

77,598,171

-

Summa

344,702,645

77

430,333,262

26

474,130,096

19

487,739,452

26

Kredit.

Ingående balans:

Skulder.............................................

35,477,336

58

74,298,297

34

77,517,548

16

84,591,694

08

Utgifter:

Avlöningar, pensioner och dyrtidstill-lägg m. m. ................................

46,435,754

39

50,807,553

97

46,072,471

4 5

37,898,898

09

Övriga omkostnader........................

22,486,152

46

28,742,278

45

29,545,386

06

21,933,106

20

Avsättning till förnyelsefonden............

—

—

—

—

—

—

—

—

Avskrivningar...................................

—

—

—

—

4,995,713

34

—

—

Säger

68,921,906

85

79,549,832

42

80,613,570

85

59,832,004

29

Driftöverskott, att till statsverket in-levereras .......................................

931,218

60

10,582,518

71

18,950,838

36

25,749,487

16

Minskat kassaförlag ........................

_

_

_

_

—

_

_

_

Utgående balans •

Tillgångar.........................................

239,372,183

74

265,902,613

79

297,048,138

82

317,566,266

73

Summa

344,702,645 j 7 71430,333,262

26

474,130,09b| i»1487,739,452,2 6

1 Häri ingår ett belopp av kr. 7,419,279: 11, utgörande förskotterat kassaförlag, som icke

2 » » » » » » 3,087,833: 8 7, » till kassaförlag avsatta vinstme 3

Driftöverskott för år 1928, varav kr. 590,427: 64 inlevererats till statsverket först år 1929.

198

verket. 13

1923

1924

1925

1926

1927

1

1928

317,566,266

73

1 328,759,890

10

334,440,014

15

336,891,495

28

350,414,757

80

366,651,110;

97

72,893,368

77

69,541,641

32

69,389,009192

72,311,861

49

75,015,144

66

78,471,774

05

8,531,923

99

7,672,536

53

8,077,451

39

8,518,165

46

8,164,875

16

8,373,135

64

624,068

64

653,183

79

2,033,703

31

2,094,228

—

3,000,372

50

3,690,325

—

—

—

—

—

82,210

2 5

8,426

25

300,000

—

144,697

82

82,049,361140

77,867,361

64

79,582,374| 8 7

82,932,681

20

86,480,392182

90,679,932

01

20,386,360

79

20,627,600 68

8,211,675

57

10,501,462

17

8,799,725

92

15,730,617

_

_

_

_

-

-

397,886

84

_

-

5,977,000

46

60,986,154

47

55,097,773

13

51,344,153

61

53,968,067

17

65,397,337

81

1

36,471,494:08

480,988,143

1

39

482,352,625

55

473,578,218

20

484,691,592 6i

511,092,213

85

515,510,154

52

77,598,171

2 64,073,988

34

55,097,773

18

51,344,153

61

53,968,067

17

65,397,337

81

34,633,237

47

33,503,867

19

35,025,675

94

35,861,424

59

36,772,676 4 9

37,596,562

62

22,604,527

40

21,611,872

21

24,895,514

28

26,491,429

31

23,788,283189

25,818,239

92

2,200,000

_

2,200,000

_

2,800,000

_

2,800,000

_

7,000,0001 —

7,174,701

88

59,437,764|8l

57,315,739

40

62,721,190

2 2

6o, 152,853 90

67,560,960(88

70,589,504

37

22,611,596 53

20,551,622

24

16,861,184

65

17,779,827

i 30

1 1

18,919,43l|o4

3 20,090,427

64

_

_

5,971,261

42

2,006,574

97

—

—

i

3,992,643 89

—

321,340,610| 99

334,440,014

15

336,891,495 23

350,414,757

80

1

366,651,110 97

369,432,884

70

480,988,143| 3 91 482,352,62516 s| 473,578,218 20 484,691,592^1'' 511,092,213|sb | 515,510,154!b2

förut upptagits i balansen.

del, som icke förut upptagits i balansen.

13 - 290510. Rev.-berättelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 194 —

State

1919

1920

1921

1922

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar ....................................

941,722,961 56

1,013,023,381

98

1,091,762,306 08

1,127,172,648

0

Inkomster:

Trafikinkomster .............................

297,418,575

11

341,959,230

11

252,979,709

90

202,463,721

5

Inkomster av hushyror och arrenden

m. m..........................................

549,665

19

1,058,638

31

4,264,688

94

4,577,499

2

Riksstatsanslag för täckande av drift-

förlust ....................................

11,070,939

50

—

—

—

—

—

Säger

309,039,179

80

343,017,868

42

257,244,398

84

207,041,220

7

Riksstatsanslag till utgifter för

kapitalökning:

Verklig kapitalisering ..................

79,426,300

_

1 66,588,146

88

43,765,931

60

2 37,456,200

Tillfällig försträckning för täckande av

driftförlust ...................

11,298,170

90

-

—

—

—

—

Säger

90,724,470

96

66,588» 146188

43,765,931

60

37,456,200

Utgående balans:

Skulder....................

53,813,804

46

90,989,581

68

87,440,692

06

104,569,107

77

Summa

1,395,300,41617 7

1,513,618,978

96

1,480,213,328

58

1,476,239,176

57

Kredit.

Ingående balans:

Skulder.....................

73,237,814(62

53,813,804

46

90,989,581

68

87,440,692

06

Utgifter:

Styrelsen .........................

5,139,925

14

5,693,067

31

5,801,594

8S

4,466,980

05

Gemensamma utgifter .....................

14,926,075

43

10,002,209

93

11,851,132

79

10,698,438

20

Linjeförvaltningarna ........................

271,814,179

23

278,857,611

38

207,572,937

27

148,175,094

85

Avsättning till förnyelsefonden .........

17,159,000

—

18,882,000

-

24,790,000

—

19,425,300

—

Säger

309,039,179

80

313,434,888j62

250,015,664

94

182,765,813

10

Driftöverskott, att till statsverket in-

levereras........................

—

—

29,582,979 80

7,228,733

90

24,275,407

64

Avskrivning ............

—

— |

-

-

—

-

—

—

Från kapitalkontot avfört:

Försträckning till täckande av drift-

förlust enligt riksdagens beslut...

40

47

25,000,000

_

_

_

_

Värdet å försåld järnväg och rullande

|

i

1

materiel ____

-

-!

— |

—

— |

—|

—

—

. Säger

40

4 71

25,000,000|

—!

— |

-1

—

—

Aterleverering av riksstatsanslag ...

— |

-1

25,000j

4,806,700!

-1

30,307,288

60

Utgående balans:

1

Tillgångar ....................................

1,013,023,3811

98 j

1,091,762,306 os|

1,127,172,648 06

1,151,449,975

17

Summa|

1,395,300,416

7 71

1,513,618,978 9 6

1,480,213,328|6s|

1,476,239,176157

Härav från statsbanan Rönninge—Södertälje—Järna överlämnade vinstmedel enligt kungl bre

den “/. 1920 .............................................................................. kr. 82,2467 8 s

samt värdet å den av riksgäldskontoret å exekutiv auktion inropade

Skara—Timmersdala järnväg ........................................................ » 408,000:— 490,246: 88

195 —

vägar.

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1,151,449,975

17

1,133,682,423

39

1,160,050,521

86

1,182,783,732

02

1,196,454,180

89

1,184,243,164

38

180,654,285

76

174,500,964

92

181,604,305

21

186,222,202

73

190,018,819

69

181,128,050

66

4,275,796

83

—

4,386,916

48

5,048,785

86

5,037,194

62

5,169,838

06

5,323,013

44

184,930,082

59

178,887,881

40

186,653,091

07

191,259,397

35

195,188,657

75

186,451,064

10

3 22,962,300

35,923,000

—

28,480,117

64

19,673,000

-

16,037,000

—

14,391,500

—

22,962,300

-

35,923,000

—

28,480,117164

19,673,000

-

16,037,000

—

14,391,500

—

116,370,820

u

118,811,353

56

113,472,446

OS

109,254,439

95

82,828,50313 9

84,153,559

69

1,475,713,177

87

1,467,304,658

35

1,488,656,176;65

1,502,970,569

32

1,490,508,342

03

1,469,239,288

12

104,569,107

7 "

116,370,820

11

118,811,353

56

113,472,446

08

109,254,439

95

82,828,503

39

3,705,456

93

3,338,482

37

3,681,631

84

3,639,918

29

3,807,736

02

3,733,333

40

11,191,591

53

12,292,994

76

13,992,338

56

14,247,137

44

14,033,990

81

14,292,872

67

121,309,782

17

116,309,447

82

124,126,029

17

126,585,656

09

126,859,339

48

125,122,801

17

14,561,995

24

10,685,655

14

13,802,000

—

13,926,400

—

14,400,700

—

15,315,300

—

150,768,825

87

142,626,580

09

155,601,999

57

158,399,111

82

159,101,766

31

158,464,307

24

34,161,256

72

36,261,301

31

31,051,091

50

32,860,285

53

36,086,891

44

4 27,986,756

86

900,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

35,298,170

96

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

1-

408,000

—

1,444,545

—

782,180

—

—

35,298,170| 9 6

-

_

408,000

—

1,444,545

—

782,180

—

—

-

16,333,393[ 16

11,995,434

98

—

—

340,000

—

1,039,900

-

20,000

-

1,133,682,423

39

1,160,050,521

86

1,182,783,732

02

1,196,454,180

89

1,184,243,164

3 3

1,199,939.720

03

1,475,713,177|87

1,467,304,658|86 1,488,656,176

65

1,502,970,569

32

1,490,508,342|os

1,469,239,288)12

■ Härav kr. 9,764,200: — under åren 1912—1921 för dubbelspåret Eönninge—Ström lyftade medel.

3 Härav kr. 44,300: — överförda från statens vattenfallsverk jämlikt kungl, brev den 1923.

4 Statens järnvägars driftöverskott för år 1928, varav kr. 2,561,756: 86 inlevererats till statsverket
först år 1929.

Statens vatten

1919

1920

1921

1922

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar ..........................................

181,177,654

97

224,393,326

24

265,342,697

67

293,614,796

02

Inkomster:

Statens kanalverk ..............................

1,035,935

41

1,333,433

51

1,046,292

29

1,288,935

58

Dito kraftverk ....................................

12,491,807

91

15,374,062

6 8

14,936,895

48

16,248,013

59

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

363,494

15

405,720

81

470,263

04

514,637

55

Säger

13,891,237

47

17,113,216

95

16,453,450

81

18,051,586

72

Driftförlust:

Statens kanalverk................................

29,391

09

74,371

17

140,596

21

H

Riksstatsanslag till utgifter för
kapitalökning:

Statens kanalverk ...............................

2449,000

—

2,320,000

—

3,402,000

—

1 3,615,000

—

Dito kraftverk ....................................

19,056,760

—

29,278,366 6 7

39,144,317

50

14,336,052

80

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

1,579,602

70

5,085,834

02

4,806,384 08

1,601,358

09

Centralförrådet.................... ...............

1,000,000

—

775,000

—

3,025,000

—

1,300,000

—

Säger

24,085,362

70

37,459,200

69

50,377,701:58

20,852,410

89

Omföringar:

.

Statens kanalverk.................................

—

—

_

_

_

_

10,000

_

Dito kraftverk ....................................

—

—

148,608

70

117,554

65

2,324,572

74

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

—

—

350,000

—

3,020

—

20,000

—

Säger

—

—

498,608

70

120,574

6 5

2,354,572

74

Utgående balans:

Skulder:

Vattenfallsstyrelsen...........................

13,251,869

92

15,136,964

09

5,805,208

36

13,281,703

66

Statens kanalverk ...........................

759,882

47

884,370

86

1,118,014

31

283,335

73

Dito kraftverk ...............................

11,933,471

62

13,841,430

41

7,856,469

11

11,635,091

93

Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt-

ning...........................................

1,832,892

11

3,884,107-24

743,919

10

319,624

Centralförrådet.................................

4,399,411

15

4,248,46144

446,296

38

—

Säger

32,177,527(21

37,995,334

04

15,969,907; 2 6

25,519,755(76

Summa 251,361,173

50

317,534,057

79

348,404.928

13

360,393,122

13:

Kredit.

Ingående balans:

Skulder .............................................

13,717,465

75

32,177,527:2?

37,995,334

04

15,969,907

261

Utgifter:

i Statens kanalverk.................................

1,065,326

50

1,407,804(68

1,186.888 50

984,173

41

Dito kraftverk ..............................

6,328,890

97

8,944,862; 9 4

8,751,623''3S

8,492,271

09

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

204,792

18

279,943167

444,669 78

346,583

46

Säger

7,599,00916 0

10.632,011(19

10,383,181 |6l

9,823,027

96

1 Härav kr. 485,000: — överföring från byggnadskommissionen för dubbelspåret Rönninge— Ström

— 197 —

fallsverk.

1923

1924

1925

1926

1927

1928

318,479,668

61

317,873,308

47

325,687,370

03

335,945,192

38

346,794,748

3S

352,626,544

52

1,353,811

28

1,402,927

50

1,416,129

83

1,475,076

59

1,695,603

84

1,640,519

091

17,012,957

14

18,255,384

67

20,403,772

21

22,362,185

21

24,089,767

40

25,653,582

26

469,557

1)3

507,500

19

498,084

26

484,904

08

506,938

25

1,282,055

37

18,836,326

85

20,165,812

36

22,317,986

30

24,322,165

88

26,292,309

4 9

28,576,156

7 2

-

-

-

1,751,000

1,750,000

400,000

80,000

7,119.000

—

6,182,888

—

10,064,450

—

10,049,000

—

3,402,860

—

4,350,000

—

155,937

75

163,600

—

64,300

—

—

—

—

—

—

—

100,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—!

9,125,937

75

8,096,488

—

10,528,750

—

10,049,000

—

3,482,860

—

4,350,000

''

1,142,977

67

647,200

!

500,000

—

2,439,391

94

7,652,105

55

15,068,930

67

—

38,480

—

56,350

—

—

—

131,960

75

—

—

—

—

—

556,350

—

2,439,391

94

8,927,043

97

15,716,130167

! —

—

38,480

—

4,126,715

29

3,628,614

3 9

3,553,138

09

3,683,432

37

4,274,615

61

3,863,410

30

407,027

88

622,267

63

403,811

88

762,009

30

778,952

51

929,421

56

13,564,895

02

14,234,662

99

15,514,562

81

17,385,955

48

20,606,427

98

22,215,713

08

301,720

32

160,925

73

96,187

67

143,130

30

891,197

06

298,936

78

1

18,400,358

51

18,646,470| 74

19,567,699j95

21,974,527

45

26,551,193

16

27,307,481

7 2

365,398,641

22

367,221,471

51

387,028,850

25

408,007,016

88

403,121,111

03

412,898,662

96

25,519,755

7G

18,400,358

51

18,646,470

74

19,567,699

95

21,974,527

45

26,551,193

16

983,481

73

1,001,573

83

1,048,008

77

1,142,781

74

1,308,035

2 2

1,331,798

84

8,367,151

08

8,038,200

40

8,789,429

97

9,676,243

—

10,504,077

89

11,107,581

76

411,735

42

455,616

68

452,284

97

402,123

80

475,306

82

508,452

46

9,762,368

j 2 3

9,495.392| 91

10,289,723

71| 11,221,148

54

12,287,419

48

| 12,947,833

06

av 1915—1916 års anslag till utvidgning av Södertälje kanal mellan Maren och Saltsjön.

198

1919

1920

1921

1922

*

Leverering till statsverket av

driftöverskott:

Statens kanalverk.................................

68,592

03

—

—

—

_

_

_

Dito kraftverk ....................................

5,381,388

99

8.723,910

94

6,165,264

57

13,740,352

25

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

201,390

89

158,702

02

125,777

24

25,593

31

Säger

5,651,371

91

8,882,612

96

6,291,041

81

13,765,945

56

Återleverering av riksstatsanslag:

Statens kanalverk.................................

_

_

_

_

Dito kraftverk ..................................

—

_

_

_

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

—

—

—

_

_

_

_

_

Centralförrådet..................................

—

-

—

—

—

—

—

—

Säger

—

—

—

—

—

—

—

—

Omföringar:

Statens kanalverk.................................

—

_

_

_

3,020

_

20,000

Dito kraftverk ..................................

—

—

350,000

_

_

_

Dito vattenfallsverks fastighetsförvaltning

—

—

148,608

70

117,554

65

199,572

74

Centralförrådet....................................

—

—

—

—

—

—

2,135,000

Säger

—

—

498,608

70

120,574

66

2,354,572

74

Utgående balans:

Tillgångar:

V attenf allsstyrelsen...........................

13,251,869

92

15,136,964

09

5,805,208

36

13,281,703

66

Statens kanalverk..............................

33,870,462

04

36,314,950

43

39,947,573

88

43,022,657

47

Dito kraftverk .................................

142,955,224

32

171,645,447

23

204,942,365

61

219,397,004

22

Dito vattenfallsverks fastighetsförvalt-

lung.............................................

28,216,358

81

35,521,874

48

36,973,351

79

38,113,303

26 i

Centralförrådet.................................

6,099,411

15

6,723,461

44

5,946,296

38

4,665,000

Säger

224,393,326| 21

265,342,697| 6 71293,614,796

02

318,479,668

61

Summa

251,361,173|5o|317,534,057

7 9 348,404,928|l 8 360,393,122

18|

Statens

Debet.

1919

1920 ''

1921

1922

Ingående balans:

Tillgångar (netto).................................

280,299,930

30

450,045,703

59

445,259,694

28

457,070,307

48i

Inkomster:

Skogsdomänerna .................................

49,026,577

12

54,220,819

66

23,171,257

17

27,445,610

33

Jordbruksdomänerna ...........................

1,868,107

82

2,122,998

40

2,371,264

15

2.570,700

16

Förnyelsef onden för återväxtkostnader...

—

—

—

_

2,918,156

39

1,246,052

61

Återbetalda pensionsmedel ..................

2,083

85

2,965

56

4,776

67

Riksstatsanslag:

Nionde huvudtiteln...........................

410,000

—

847,000

__

1,339,000

_

1,341,200

Självkostnader å domänfondens virkes-

lager ............................................

4,883,913

48

7,440,068

12

9,932,406116

5,378,731

22

Säger

56,190,682

27

64,633,851

74

39,736,860;64

37,982,294

32

Driftförlust ......................................

—

—

—

-

5,097,541! 92

-

—

• Häri ingår av driftöverskottet för år 1928, kr. 15,628,323:6 6, ett belopp av kr. 5,456,364:83,

199

1923

...

1924

1925

1926

1927

1

1928

304,762

17

370,329

55

401,353

67

618,121

06

382,294

85

87,568

62

7,755,742

50

7,445,806)

06

10,617,184

27

12,914,342

24

13,880,419

50

13,643,246

51

168,054

09

57,8221

51

51,881

51

95,799

29

32,780

28

703,591

26

8,228.558

76

7,873,958

12

11,070,419

46

13,628,262

59

14.295,494

63

14,434,406

3 9

147,000

725,000

1,969,300

—

2,300,000

—

1,200,000

—

1,000,000

—

1,000,000

—

1,101,776

—

267,000

—

—

—

450,000

—

79,026

26

937,125

—

—

—

1,075,000

—

300,000

—

500,000

—

—

—

—

—

—

—

3.458,300

—

3,325,000

-

2,150,000

—

1,079,026

25

1,937,125

—

1,101,776

—

1,137,245

78

100,000

■

56,350

—

—

—

105,307

40

—

—

_ -

—

—

—i

—

—

2,439,391

94

7,684,490

79

13,226,130

67

—

—

38,480

—

500,000

—

—

—

—

—

2,390,000

—

—

—

—

—I

556,350

—

2,439,391

94

8,927,043

97

15.716,130

67

—

-

38,480

—

4,126,715

29

3,628,614

39

3,553,138

09

3,683,432

37

4,274,615

61

3,863,410

80 j

44,815,917

_

46,087,180

87

46,241,224

40

46,860,795

61

46,963,012

59

47,334,633

2 7 j

227,810,220

87

237,573,646

99

256,261,952

43

282,022,876

24

287,351,478

75

293,150,221

84

37,930,455

81

35,507,927

78

27,498,877

46

14,227,644

16

14,037,437

67

13,476,708

94

3,190,000

2,890,000

2,390,000

—

—

—

—

—

—

317,873,308)47

| 325,687,370| os

| 335,945,192)38

| 346,794,748

38

| 352,626,544|B2

1 357,824,974

365,398,641

I22

367,221,471

|öl

387,028,850 2 5

408,007,016 38

t-H

GM

CO

0

) 08

1 412,898,662

|»«

domänverk.

I

1923

1924

1925

1926

1927

1928

441,129,036

15

429,110,953

42

424,916,510

21

423,469,418

70

428,477,331

|

64

433,204,450

16

28,720,836

26

26,374,832

67

27,612,067

51

32,290,906

19

39,494,798

69

37,906,293

41

2,568,232

94

2,578,180

41

2,621,517

90

2,724,858

01

2,812,905

78

2,708,702

44

—

—

1,688,285

99

1,812,301

70

1,802,743

60

1,836,359

37

1,868,018

45

20,224

12

12,164

68

15,145

54

—

—

—

—

—

—

1,310,032

—

1,280,048

—

938,602

—

609,371

—

605,013

596,107

—

4,819,09l|i8

4,069,628

89

4,296,738

5 2

3,592,769

67

3,006,500

—

3,787,509

66

37,438,416)801 36,003,140|59| 37,296,373

17

41,020,648|87

| 47,755,576

8 4

[ 46,866,630

86

r

|

1-

| —

—

|

|-

|

—

—

varav kr. 5,225,205: 88 inlevererats till statsverket under år 1929.

— 200 —

Ökat värde å domänfondens fastigheter
och inventarier:

Skogsdomänerna ...............................

Jordbruksdomänerna .........................

Inventarier........................................

1919

1920

135,235,984

26,612,278

Säger

Medel till inköp av skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark ............

Flottledsfanden ......''..........................

Biksstatsanslag till utgifter för kapitalökning
.........................................

161,848,212)28

12,758,435|85

1,344,400

731,100

878,516

2,954,016

1921

2,013,874

3,986,700

256,883

6,257,458)80

1922

6,506,185 —
49,974[»i;
6,556,159|9i

14,184,033)0 7) 15,047,713

— )—| 4,647,255

191,628| 2 71 427,384)-

579,689

so) 15,694,605|—

io) 5,134,370)42

48

78,398

Summa

Jäll,288,888 97

[532,244,988

78

516,626,212

19 2

522,516,135

[95

Kredit,

Utgifter:

Styrelsen ..........................................

675,967

j 16

600,776

88

780,916

89

818,389

75

Skogsdomänerna .................................

| 24,401,469

18

28,723,742

83

'' 32,585,326

23

20,140)695

23;

Jordbruksdomänerna .......................

505,046

85

1 2,486,566

98

757)044

26

1,033,63(1

Fömyelsefonden för återväxtkostnader ...

1,218,840

42

1,503,597

14

1,597,302

93

1,634,749

Domänfondens virkeslager....................

_

—

4,883,913

48

9,113,812

15

8,258,662

18

Till täckande av föregående års driftför-

lust ................................................

—

-

—

—

—

5,097,541

92

Säger

26,801,323

61

38,198,596

81

44,834,402| 4 6

36,983,662| 4 0

Leverering till statsverket av drift-

överskott .......................................

23,878,531

42

25,947,484

89

—

—

10,000,000

—

Minskat värde å domänfondens

fastigheter:

Skogsdomänerna .................................

—

—

1,929,840.

_

_

14,708,469

Jordbruksdomänerna ...........................

—

—

8,089,235

—

487,600

_

Inventarier..........................................

—

—

61,702)

40

49,869

91

— i

_

Säger

— |

— |

10,080,777|

40

537,469|

9 i |

14,708,469)

Medel till inköp av skogbärande eller

|

1

till skogsbörd tjänlig mark ............

10,563,330)

351

12,758,435| ss|

14,184,033

n 7)

15,047,713|

SO

F

Utgående balans:

Tillgångar (netto) ..............................)450,045,703)59)445,259,694)28

457,070,307)48

Summajöl 1,288,888| 9 7 (532,244,988) 7 8 (516,626,212) 9 s

4,647,255)10

441,129,036)15

522,516,135 9 c

Häri ingår ett belopp å kr. 2,058,270: 68, utgörande under tidigare år för mycket redovisade
2 Häri ingår driftöverskottet för år 1928, kr. 12,967,563: 59, som först år 1929 inlevererats

201

1923

1924

1925

1926

1927

1928

4,257,212 —

273,340

1,675,100

—

357,5001—

—

—

1,311,900

—

—

—

—

—

66,899

09

79,8l0| 21

91,720

84

29,984

6 3

1,080

78

—

—

1,741,999

09

4,694,522(21

91,720

84

1,615,224

68

1,080

78

—

—

16,860,509

ii

12,936,610 0 7

13,436,190

27

14,206,932

09

14,937,654

72

15,788,407

62

5,312,137

20

5,657,604

07

5,478,915|54

5,371,317

12

4,817,382

93

4,404,009(80

10,000,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

512,482,098

85

488,402,830

36

481,219,710

06

485,683,540

91

495,989,026

91

500,263,497 94

953,839

54

909,279

86

945,548

54

914,863

53

912,945

58

893,924

59

18,396,498

31

22,497,604

72

22,917,142

24

23,531,853

59

24,208,841

78

24,149,176

79

1,017,304

05

1,018,419

79

1,131,138

20

1,127,047

15

1,159,386

42

1,122,645

89

1,700,303

99

1,061,042

41

1,130,123

02

1,317,808

39

3,213,734

—

4,726,820

—

5,378,731

22

4,819,091

4 8

4,069,628

89

4,296,738

52

3,592,769

57

3,006,500

27,446,677

11

30,305,438(26

30,193,580|S9

31,188,311

18

33,087,677

86

33,899,067

27

34,339,355

40

9,990,539

69

5,697,702

33

7,102,792

2 8

9,832,337|i9

14,667,899

49

756,137

1,017,695

86

2,557,194

54,113

38,050,095

—

—

_

_

707,600

—

—

—

232,200

—

873,700

—

—

-

—

—

—

—

—

—

_

—

66,951

79

756,137

—

1,017,695

86

3,264,794

—

—

—

286,313

—

38,990,746

79

15,694,605!

16,860,509

ii

12,936,610

07

13,436,190

27

14,206,932|o9

14,937,654

72

5,134,370

4 2

5,312,137(20

5,657,604|0 7

5,478,915(64

5,371,317| 12

4,817,382

93

429,110,953 4 2

424,916,510

1

24

423,469,418

70

428,477,331

64

433,204,450

16

2 392,950,746

74

512,482,098 851

488,402,830

3 6

481,219,710 oe

485,683,540|oi

495,989,026

91

500,263,497(84

inkomster av jordbruksdomänerna.
till statsverket.

202

Statens utarrenderade

I

Arrende-

medel

n

homs

Diverse

inkomster

t

e r

•

Summa

Stockholms

län.........................

152,879

50

3,268

28

156,147

78

1 Uppsala

» ........................

88.652

—

1,306

09

89,958

09

J Södermanlands

» ........................

140,499

67

22,006

19

162,505

86

Ostergötlands

» ........................

267,072

41

39,536

84

306,609

25

Jönköpings

» ........................

97,995

50

21,109

32

119,104

82

Kronobergs

» .......................

24,120

—

454

10

24,574

10

j Kalmar

» .......................

129,868

25

209

84

130,078

09

Gotlands

5> ........................

10,971

—

—

—

10,971

—

Blekinge

» ........................

22,829

43

—

—

22,829

43

J Kristianstads

» ........................

212,125

33

9,024

61

221,149

94

Malmöhus

» .......................

570,637

05

9,673

34

580,310

39|

j Hallands

» ........................

56,029

65

1,926

—

57,955

66

Göteborgs och Bohus

» ........................

112,732

78

11,207

43

123,940

21

Älvsborgs

» ........................

82,621

—

15,599

96

98,220

96

J Skaraborgs

» ........................

315,694

74

7,191

27

322,886

01

1 Värmlands

» ........................

43,405

50

119

70

43,525

20

Orebro

» ....... ...............

97,428

53

3,744

11

101,172

64

i Västmanlands

» .......................

119,082

3 9

726

56

119,808

95

Kopparbergs

» ........................

4,963

—

12

57

4,975

57

Gävleborgs

» ........................

2,210

—

2,210

—

4,420

—

Västernorrlands

» ........................

400

—

—

—

400

—

Jämtlands

» ........................

1,610

—

—

—

1,610

—

Västerbottens

» .......................

4,550

—

—

—

4,550

—

Norrbottens

» ........................

998

50

—

—

998

60

Summa

2,559,376

23

149,326 21 2,708,702

Statens reprodu

44

k-

1926—1927

1927 — 1928

V»—1“/h 1928

Debet.

Ingående balans:

Tillgångar .........................................................

252,915

28

302,303

58

360,715

83

Inkomster:

Inkomster av litografiska avdelningen ..................

151,865

47

183,014

17

84,586

33

» » typografiska » ..................

131,816

99

136,448

42

75,654

72

» » pappers- > ..................

5,911

40

3,360

54

8,188

67

» » blankett- » ..................

8,388

83

7,578

87

5,971

18

Ränta å av riksgäldskontoret förvaltade medel ......

1,187

08

1,620

87

645

12

Säger

299,169

77

332,022|8 7

175,046

02

Riksstatsanslag till utgifter för kapitalökning ...

—

—

37,400

_

_

_

Utgående balans:

Skulder ............................................................

49,388

30

70,400:66

69,601

41

Summa

601,473

35

742,127

605,363

26

1 Driftöverskott för tiden lji—81/ia 1928, som först år 1929 inlevererats till statsverket.

— 203 —

jordbruksdomäner.

u

t g i f t

e

r

Överskott

eller

underskott

)

Avkort-

ningar

Avlöning åt
domän-intendenter

Besekostnader
vid domän-förvaltningen |

Övriga

kostnader

Summa

14,428

26

6,306

1,573

25

26,689

36

48,996

87

107,150

91

29,223

59

—

—

1,120

—

13,565

82

43,909

41

46,048

68

9,534

82

4,578

—

1,363

45

29,043

24

44,519

51

117,986

35

49,256

75

6,096

—

7,153

—

39,206

61

101,712

36

204,896 ''

89

8,134

10

7,172

—

4,040

84

16,513

61

35,860

45

83,244

37

1,422

18

—

—

—

—

4,074

81

5,496

99

19,077

11

32,839

48

3,722

—

2,072

07

35,958

11

74,592

26

55,485 j

S3

8,500

—

—

—

163

05

5,655

23

14,318

28

-f- 3,347

28

850

—

—

—

194

35

754

98

1,799

38

21,030

10

52,594

78

5,770

—

1,299

94

20,437

36

80,102

08

141,047

86

107,670

10

6,171

—

4,561

25

62,865

27

181,267

62

399,042

77

13,650

—

1,626

—

—

—

7,969

23

23,245

23

34,710

4 2

29,863

50

4,770

—

1,721

52

30,924

10

67,279

12

56,661

09

15,196

92

5,665

—

4,580

40

25,930

60

51,372

92

46,848

04

81,506

15

6,276

—

8,796

10

104,514

01

201,092

26

121,793

75

4,230

—

—

—

—

—

12,516

79

16,746

79

26,778

41

14,191

7 2

4,242

—

1,482

90

15,917

52

35,834

14

65,338

50

49,876

95

5,138

—

2,737

49

17,766

86

75,519

80

44,289

65

—

—

—

—

—

—

10,572

51

10,572

51

-1- 5,596

94

—

—

—

—

894

58

793

65

1.688

13

2,731

87

—

—

—

—

—

—

1

61

1

61

398

39

45

—

—

—

146

55

966

39

1,157

94

452

06

—

—

—

—

—

505

92

505

92

4,044

08

—

—

—

128

60

4,926

36

5,054

86

-f 4,056

36

523,014

30

67,532

44,029

84

488,069

7 5

1,122,645

89

1,586,056

55

Avgår: Andel i

kostnader för domänstyrelsen

236,867

48

Återstående överskott

1,349,189

07

tionsanstalt.

1926 — 1927

1927—1928

Vi—S1/i2 1928

Kredit.

Ingående balans:

Skulder ............................................................

—

-

49,388

30

70,400

55

Utgifter.

Avlöningar .........................................................

148,724

2 6

164,981

72

84,334

46

Övriga omkostnader.............................................

122,891

14

133,189

22

76,756

62

Avsättning till fömyelsefonden.............................

10,000

-

9,542

79

6,747

98

Säger

281,615

40

OO

tC

o

CO

78

167,839

01

Driftöverskott att till statsverket inlevereras ......

17,554

37

24,309

14

1 7,207

01

Utgående balans:

Tillgångar .....................................................

302,303| 5 8

360,715

88

359,916

69

Summa

601,473 85

742,127

—

605,363

26

— 204

Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga
m. m.

Med ledning av vederbörande räkenskaper samt från vissa ämbetsmyndigheter lämnade uppgifter
hava revisorerna låtit upprätta nedanstående tabell över kostnader för kommittéer och
utredningar genom sakkunniga m. m., vilka bestritts från vederbörande huvudtitlars anslag för
ifrågavarande ändamål samt till extra utgifter och tryckningskostnader ävensom femte huvudtitelns
anslag till bekämpande av arbetslösheten.

Kungl,
brev m. m.

1925 */i»

1926 s»/7

1927 s''/«

1927 8/<
1927 1j/t
1927 s/8
1927 2>
1927 */»

1927 u/e
1927 23/9
1927 18/i-o

1927 */> i

1927 */»

1928 4/''

A) Kommittéer och utrednin
genom sakkunniga, vilkas uppdrag
avslutats eller förklarats vilande,

Justitiedepartementet.

Sakkunniga i fråga om ändring av konventionen
med Norge den 26 oktober 1905 angående
gemensamma sjöar och vattendrag

(se jämväl utrikesdepartementet) ............

Häradshövdingen K. J. D. Schlyter för bi
träde vid utredning av vissa processlagstiftningsfrågor
.............................

Sakkunniga för biträde inom justitiedepartementet
vid utredning angående omarbet

ning av gällande lag örn skiljemän........

Dito för processreformens ekonomiska för

beredande............................................

T. f. revisionssekreteraren N. E. Sandberg

för vissa utredningsuppdrag ............

Biträde vid behandling av lagstiftningsfrågor

rörande stängselskyldighet ...............

Utredning angående tryggande av vissa i enskild
tjänst anställda personers pensionsrätt
Sakkunniga för utredning rörande Sveriges
deltagande i en internationell konferens

för revision av Bernkonventionen............

Sakkunniga rörande beredningen av vissa

grundlags- och vallagstiftningsfrågor ......

T. f. revisionssekreteraren P. von Ehrenheim

för vissa utredningsuppdrag ..................

Sakkunniga rörande skadeförsäkringsskyldighet
för ägare av motorfordon (automobil försäkringssakkunniga).

..........................

Dito för behandling av vissa frågor rörande
ändring i gällande flottningslagstiftning...
Dito för beredning av vissa vallagstiftningsfrågor
................................................

T. f. revisionssekreteraren T. Petersson för
vissa uppdrag.......................................

u

bet

a

i t

före

j revisionsåret

under

revisionsåret

Totalkostnad

1

2

3

700

700

7,576

25

1,500

—

9,076

25

17,179

69

4,803

81

21,983

50

9,981

63

15,204

36

25,185

99

12,268

—

5,171

19

17,439

19

12,609

73

14,976

—

27,585

73

1,724

3,644

10

5,368

10

6,805

95

120

—

6,925

95

1,278

_

—

-

1,278

—

9,459

32

436

70

9,896

02

10,263

18

205

65

10,468

78

1,265

—

781

60

2,046

60

2,224

54

642

30

2,866

84

3,579

29

1,256

29

4,835

58

— 205 —

i

2

3

1928 18/i

Bostadsföreningssakkunniga .....................

6,468

4,132

05

10,600

06

1928 18/i

Grundlagstiftningssakkunniga.....................

948

75

—

—

948

75

1928 s/2

Sakkunniga för utredning av fråga om järn-

vägs hägnad ssky Idoghet m. m................

90

—

4,386

16

4,476

16

1928 s/s

T. f. revisionssekreteraren P. H. Forssman

för utredning angående lagstiftning örn ut-

brytning av vissa servitut .....................

1,277

—

—

—

1,277

—

1928 81/s

Revisionssekreteraren M. Ehrenborg för vissa

utredningar.........................................

3,879

—

1,832

50

5,711

50

1928 14/e

Professorn Tli. Engströmer för resor till luft-

trafikkonferens i Paris..........................

—

—

2,040

61

2,040

61

1928 18/t

Fröken Barbro Jernberg för visst arbete vid

utredning rörande fri rättegång...............

—

—

555

—

555

—

1928 18/t

Sakkunniga för fortsatt behandling av frågan

örn lagstiftning rörande fastighets befriande

från ansvar för inteckning i vissa fall......

—

-

2,108

25

2,108

25

1928 s,/v

Tryckningskostnader för lagrådets yttrande

över processkommissionens betänkande ...

—

—

849

S6

849

86

1928 4/s

Docenten R. Bergendal för biträde vid fort-

satt behandling av förslag till lag örn änd-

ring i vissa delar av strafflagen ............

—

—

3,064

25

3,064

25

1928 18/io

T. f. revisionssekreteraren T. Liljestrand för

I

vissa utredningsuppdrag inom justitiede-

partementet..........................................

—

—

6,846

42

6,846

42

1928 1*/n

Sakkunniga för behandling av frågan om lag-

stiftning angående stiftelser ..................

—

—

2,640

—

2,640

—

1928 80/xi

Renskrivningskostnader för vissa sakkunniga

inom justitiedepartementet.....................

—

—

1,999

59

1,999

59

1928 7/ia

Hovrättsrådet H. Sjögren för förslag till lag

i avseende å kronans rätt vid återbetalning

av odlingslån m. m.......... ..................

—

—

300

—

300

—

1928 14/i2

Presidenten A. Ostergren m. fl. för biträde

inom justitiedepartementet.....................

—

—

3,796

—

3,796

—

1928 81/12

Hovrättsrådet H. Wikander för biträde vid

utredning angående vissa sjörättsliga spörs-

mål ...................................................

—

—

200

—

200

—

1928 31/u>

Överdirektören P. G. Laurin för förslag till

lag rörande trafikförsäkring .................

—

—

360

—

360

—

1928 81/i2

Utredning i fråga örn internationell lagstift-

ning rörande växel och check ...............

—

—

1,500

—

1,500

—

1929 8/2

Ersättning för deltagande i sjörättskonferens

i Köpenhamn...................................

—

—

276

—

276

—

1929 19/<

Professorn O. Sillén för biträde med gransk-

ning av förslag till lag rörande bokföring

—

—

300

—

300

—

1929 81/a

Professorn N. Stjernberg för biträde vid ut-

redning av vissa straff lagstiftningsfrågor

—

—

750

—

750

—

Säger för justitiedepartementet

108,877

28

87,378|69

196,255|97

Utrikesdepartementet.

1925 2/io

Sakkunniga i fråga örn ändring av konven-

tionen med Norge den 2H oktober 1905 an-

gående gemensamma sjöar och vattendrag

(se jämväl justitiedepartementet) ............

15,542

I18

5,799

20

21,341

88

1927 !s/io

Generaldirektören F. V. Hansen såsom med-

lern i N. F:s rådgivande och tekniska sam-

färdsel- och transitkommission ...............

—

—

1,000

'' —

1,000

—

! 1927 !6/n(

Professorn 0. Undén såsom svenskt ombud

|

1928 4/s (

i N. F:s kommitté för skiljedoms- och

säkerhetsfrågor .................................

—

! —

3,5431 o 5

3,543

95

Säger för utrikesdepartementet

15,542|18

10,343|lft

1 25,885

88

— 206

*

2

8

Försvarsdepartementet.

1919 19/2

Riksvärderingsnämnden och lokala värderings-

nämnderna rörande rekvisitioner för krigs-

64,841

64

5,548

31

70,389

95

1925 so/i

1925 18/e

Sakkunniga för omarbetning och komplette-ring av vissa krigsförvaltningsregl emen ten

12,698

40,525

78

71

2,033

8,895

43

45

14,732

49,421

21

16

Sakkunniga för utarbetande av fältutrust-

1926 “/t

19,365

20

8,780

68

28,145

88

1926 10/i2

Omarbetning av för trängtruppema gällande

soldat- och underbefälsinstruktioner m. m.

—

—

124

40

124

40

1927 18/b

Utredning rörande åtgärder för skyddande av

de värnpliktigas liv och hälsa ..............

7,439

60

5,048

13

12,487

73

1927 ”/io

Dito i fråga örn civilt arbete för vissa sam-

7,113

20

9,759

89

16,873

09

1927 7.»

Dito rörande övertalig musikpersonals ut-

nyttjande i det allmänna kulturlivets tjänst

2,182

1,846

01

4,028

01

1928 ’7i

Dito rörande planläggning av sjökarteverkets

3,957

65

1,665

50

5,623

15

1928 7»

Sakkunniga för fortsatt utredning av frågor

rörande omorganisation av den centrala
förvaltningen inom försvarsväsendet m. m.

3,608

40

5,802

39

9,410

79

1928 n/6

Utredning rörande ordnandet av bränsledepå

6,433

05

6,433

05

1928 n/5

Ryttmästaren J. H. Palmborg för visst upp-

500

500

1928 17Is

Sakkunnig för biträde med handläggning av

1928 e/io

frågor örn uppskov med och frikallelse från
inställelse till tjänstgöring vid mobilisering

450

450

Aktuarien A. Månsson för viss utredning...

—

—

150

—

150

—

1928 19/io

Sakkunniga för prövning av ansökningar rö-

rande uppskov för värnpliktiga med in-ställelse till tjänstgöring vid mobilisering

2,550

2,550

1928 21/.2

Ersättning åt viss personal för utarbetande

av nytt fälttjänstreglemente ..................

—

16,925

—

16,925

—

Säger för försvarsdepartementet

161,732

18

76,512

24

238,244

42

Socialdepartementet.

1928 31/i2

1924 års landsstatslönesakkunniga ............

22,888

69

249

09

23,137

78

1926 l77

Sakkunnig för biträde med överarbetning av

1919 års lappkommittés förslag angående
lapparnas renskötsel m. m.....................

27,075

86

33

26

27,109

12

1928 n/6

Förste revisorn H. Burman för viss utred-

ning ...............................................

11,399

67

1,399

57

1928 ,9/e

T. f. byråchefen F. von Dardel för utarbe-

tande av viss proposition .....................

200

200

1928 >7,

Revisionssekreteraren H. Waller för vissa

uppdrag (se jämväl finansdepartementet)

—

—

250

—

250

—

1929 16/6

Revisionssekreteraren R. von Kock för ufred-

ning angående omorganisation av allmänna
barnhuset i Stockholm...........................

600

600

Säger för socialdepartementet

49,964|56

2,731j92

52,696

4 7

1 Härav kr. 899: 57 från femte huvudtitelns anslag till extra utgifter.

— 207 —

1926 12/s

1927 u/u

1928 10/2

Kommunikationsdepartementet.

Stockholms flygplatskommission ...............

Sakkunniga för utredning av frågan örn änd-ring i gällande bestämmelser rörande järn-vägsdriften .........................................

Dito för utredning av frågan örn järnvägar-nas godssamtrafik.............................

1

2

8

2,741

3,432

75

1,496

2,644

5,267

10

51

73

4,237

6,076

5,267

85

61

73

Säger för kommunikationsdepartementet

6,173

75

9,408

34

15,582

09

Finansdepartementet.

1925 28/i

1925 års tulltaxerevision...........................

80,727

24

1,018

51

81,745

75

1926 18/e

Utredning angående statstjänstemannens bi-

sysslor ................................................

4,770

40

2,753

33

7,523

7 3

1926 26/7

1926 års besparingssakkunniga (se jämväl

handelsdepartementet) ...........................

41,839

66

17.217

21

59,056

87

1926 78/9

1926 års rusdryckslagstiftningsberedning ...

53,190

78

11,787

89

64,978

67

1926 12/n

Monopolkontrollutredningen .....................

27,242

47

15,964

50

43,206

97

1927 S7/e

Sakkunnig för utredning angående befatta

ningshavares rätt att företaga tjänste-

resor m. m...................................

324

—

4,564

53

4,888

53

1927 28/9

1927 års besparingsnämnd ........................

13,729

37

14,086

43

27,815

80

1928 “/t

Revisionssekreteraren H. Waller för vissa

uppdrag (se jämväl socialdepartementet)...

—

_

350

_

350

___

1929 7«

Folkräkningssakkunniga ...........................

—

—

643

25

643

25

1929 28/4

1929 års sparbankssakkunniga ..................

—

—

900

—

900

—

Säger för finansdepartementet

221,823

92

69,285

65

291,109

67

Ecklesiastikdepartementet.

1926 «/8

1926 års sjukhuskommission ....................

64,278

2 2

87,090

23

151,368

45

1927 S0/i2

1927 års gymnastiksakkunniga ..................

10,953

72

20,283

12

31,236

84

1928 24/n

Utredning rörande organisationen av folk-

måls-, ortnamns- och folkminnesundersök-

ningarna ................. .........

—

—

1,299

50

1,299

50

Säger för ecklesiastikdepartementet

75,231

94

108,672

85

183,904| 7 6

Jordbruksdepartementet.

1926 2>

Sakkunniga för arbeten på grund av ny lag-

stiftning örn delning av jord på landet m. m.

15,303

35

_

_

15,303

35

1926 80/o

Dito för utredning rörande ordnandet av den

högre lantbruksundervisningen ____

38,685

53

475

39,160

53

1928 Ve

Distriktslantmätaren K. D. Myrbeck för viss

utredning..................

_

_

4,225

4,225

1929 ‘/a

T. f. revisionssekreteraren C. H. V. Ericsson

för biträde vid utarbetandet av viss pro-

position............................

_

_

250

250

1929 12/i

Revisionssekreteraren G. S. Dahlqvist för dito

_

__

350

350

1929 ,2/4

Revisionssekreteraren G. 0. Rahmstedt för

biträde vid vissa utredningar..................

—

—

683

34

683

34

Säger för jordbruksdepartementet

53,988

88

5,983

84

59,972

22

Handelsdepartementet.

1926 28/i

Statsisbrytarnämnden ............

606

180

786

1926 27/,

1926 års besparingssakkunniga (se jämväl

finansdepartementet)...............

1,866

_

2,316

1927 27/s

Sakkunniga för viss utredning å jämhante-

ringens område ................

7,466

80

2,730

74

10,197

54

208 —

i

2

3

1929 22/3

Sakkunniga för utredning av fråga om för-

stärkning av landets isbrytarberedskap ..

—

—

1,689

—

1,689

—

1929 3‘/t

Presidenten E. T. Marks von Wurtemberg

för biträde i visst ärende ...................

—

100

—

100

—

Säger för handelsdepartementet;

9,938

80

5,149

74

15,088

54

Summa

703,273

48

375,465

92

1,078,739

40

B) Kommittéer och utredningar

genom sakkunniga, vilkas upp-

drag fortfar.

Justitiedepartementet.

1909 13/2

Sakkunnig för revision av strafflagen.........

186,558

23

11,560

—

198,118

23

1923 80/u |

Dito för biträde vid behandlingen av frågor

1925 9/i l

rörande deltagande från svensk sida uti

1928 16/u I

internationella förhandlingar örn gemen-

samma rättsregler på sjörättens och den

internationella privaträttens område.........

16,238

50

—

—

16,238

50

1924 28/u

Sakkunniga för utredning av vissa frågor på

strafflagstiftningens område ..................

8,274

92

—

—

8,274

92

1926 23/o

Sakkunnig för verkställande av utredning i

fråga örn bestämmelser rörande utländsk

eivildoms rättskraft och exigibilitet i Sverige

7,260

—

3,960

—

11,220

—

1927 s/u> |

Sakkunniga angående lagstiftning örn avtal

1928 24/9 1

och värdehandlingar, som föranledas av

lagerhusrörelse (upplagsbevissakkunniga)

8,301

50

13,767

5 7

22,069

07

1928 28/3

Ägogränssakkunniga.................................

2,371

50

42,703

36

45,074

8G j

1928 31/s

T. f. revisionssekreteraren W. Hemberg för

vissa utredningar .................................

2,484

—

16,011

—

18,495

—

1928 n/«

Professorn A. Ernberg för deltagande i nor-

diskt samarbete på sjörättslagstiftningens

område................................................

—

—

3,105

40

3,105

40

1928 8/b

Sakkunniga för revision av lagstiftningen om

litterära och konstnärliga verk...............

—

—

4,271

44

4,271

44

1928 Mi

Revisionssekreteraren S. Ekberg för biträde

med vissa utredningsuppdrag..................

—

—

2,967

22

2,967

22

1929 3/i

Sakkunnig för fortsatt behandling av stads-

planelagstiftningen.................................

—

—

7,319

74

7,319

74

1929 28/4

Sakkunniga för utredning rörande förenkling

av protokollen i inskrivningsärenden ......

—

432

—

432

—

Säger för justitiedepartementet

231,488166

106,097

73

337,586

38

Försvarsdepartementet.

1922 2/e

Marinreglementssakkunniga .....................

75,174

71

6,354

—

81,528

7 1

1927 u/2

Omarbetning av vissa reglementen och instruk-

tioner inom arméförvaltningens artilleri-

departement.......................................

8,478

50

3,032

—

11,510

50

1928 2/a ■

Utredning rörande ordnandet av Sveriges luft-

försvar ...............................................

1,309

—

9,670

03

10,979

03

1928 24/e

Överarbetning av förslag till exercisregle-

mente för kavalleriet ...........................

—

—

402

40

402

40

1928 22/a

Utredning i fråga örn dispositioneu av vissa

lantförsvaret tillhörande fastigheter.........

—

—

8,301

87

8,301

87

Säger för försvarsdepartementet

84,962(21

27,759

80

112,722ioi

— 209 —

1920 s/i
1924 50/e

1926 “/»
1926 “/,

1927 “/s
1927 9/e

1927 ls/7

1927 ”/t
1927 80/u

1928 ,8/e

1928 so/7
1928 1/u

1928 9/n

1928 **/n

1929 8/>
1929 lJ/s

1927 u/n

1927 11 ju

1928 9/n

Socialdepartementet.

Utredning i indelningsärenden ............

Sakkunnig för utredning beträffande upprättandet
av anstalter för vuxna vanartade
sinnesslöa ävensom i fråga om ordnandet

av anstaltsvården för fallandesjuka ........

Sakkunniga för revision av gällande bestäm
melser angående sinnessjuka (1926 års

sinnessjuksakkunniga) ... .............

Dito för utredning och avgivande av förslag
beträffande moderskapsunderstöd m. m.

(moderskapsunderstödssakkunniga) .........

Arbetslöshetsutredningen...........................

1927 års sakkunniga för revision av lösdrivar lagstiftningen.

......................................

Delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet.............................

1927 års arbetsfredssakkunniga................

Sakkunniga för utredning angående medgivande
till sterilisering i vissa fall av
sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka
(steriliseringssakkunniga)..................

Dito för fortsatt behandling av frågan rörande
omorganisationen av rättsobducentväsendet

1928 års pensionsförsäkringskommitté.......

Sakkunniga för utredning rörande kommunal

förvaltningens ordnande i de nuvarande
magistratsstäderna efter genomförande av
processreformen (1928 års kommunalför valtningssakkunniga).

............................

Sakkunnig för utredning av frågan om förbättrad
utbildning i kriminaltekniskt och
andra hänseenden för landsfogdar och landsfiskaler
m. m....................................

Notarien K. G. A. Sandström för biträde vid
behandling av frågan angående omorganisation
av Överståthållarämbetet............

1929 års sjukhussakkunniga ...............

Sakkunniga för utarbetande av förslag till

en reformerad sjukförsäkring (1929 års sjukkassesakkunniga)
.................................

Säger för socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet.

Sakkunniga för utarbetande av förslag till

ny förordning örn motorfordon m. m.......

Dito för utredning av möjligheterna att på
frivillighetens väg åstadkomma sammanslagning
av enskilda järnvägar till större

enheter (järnvägsfusionssakkunniga).........

Dito för verkställande av utredning rörande
understöd åt den civila luftfarten m. m.

Säger för kommunikationsdepartementet|

1

2

3

20,225

06

—

—

20,225

06

17,219

76

3,943

91

21,163

67

49,999

97

22,571

38

72,571

30

7,580

65

4,288

85

11,869

50

29,702

21

39,068

12

1 68,770

33

31,472

37

32,362

35

63,834

72

4,780

_

• 10,062

28

14,842

28

2,905

76

—

2,905

75

—

—

2,682

76

2,682

75

__

_

8,319

80

8,319

30

37,303

48

37,303

43

—

—

2,256

25

2,256

26

—

-

945

75

945

75

2,705

56

2,705

56

—

—

1,414

28

1,414

28

_

—

4,573

46

4,573

46

163,885

77

172,497

62

336,883

89

14,744

26

17,853

66

32,597

91

2,252

—

7,535

62

9,787

62

—

—

2,000

—

2,000

—

16,996

26

27,389

17

44,385

48

1 Härav kr. 59,017: 62 från femte huvudtitelns anslag till bekämpande av arbetslösheten.

1 » » 3,692: 2 8 » » » » » tryckningskostnader.

14 — 290610. Rev. berättelse ang. statsverket för år 1929. II.

— 210

1911 “/»
1920 ”/•

1924 25/6
1924 »Vnm-fl 1925

l2/e

1926 29/s

1928 I4/e

1928 a9/e

1928 2S/io
1928 s1/»

1902 »/«
1920 •/»
1927 ”/4

1927 18/ö

1928 31/s

1927 *7s

1927 */»

1927 ,8/xo

1928 l/e

1

2

3

Finansdepartementet.

Mjöltypskommissionen ............................

Socialiseringsnämnden .............................

1924 års skatteuppbördssakkunniga ............

1924 års skatteberedning...........................

Kronans fastighetskommission av år 1925 ...
Sakkunnig för utredning av vissa frågor an-gående överenskommelser med främmande
stater till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning.............................

Sakkunniga jämlikt § 4 i förordningen den
24 oktober 1919, resp. den 13 juli 1926
med närmare föreskrifter rörande tillämp-ningen av lagen om arbetstiden å svenska
fartyg (se jämväl handelsdepartementet)...
Dito för verkställande av utredning och av-givande av förslag i avseende å dyrtids-tilläggens inarbetande i de fasta löne- och
pensionsbeloppen m. m. (1928 års löne-

kommitté) ............................................

1928 års revision av rusdryckslagstif trången
Sakkunniga för verkställande av undersök-ningar och avgivande av förslag i huvud-sakligt syfte att åstadkomma ökad ekono-misering inom olika grenar av statsför-valtningen (ekonomisakkunniga) ............

10,820

743,720

76,039

186,966

47,992

23,120

15

71

99

18

23

98

1,081

68,653

7,808

45,455

18,543

5,314

24

54,481

19,595

4,658

69

16

70

14

94

16

88

99

20

11,901

812,373

83,848

232,421

66,536

28,435

24

54,481

19,595

4,658

74

87

69

32

17

14

38

99

20

Säger för finansdepartementet

1,088,660

24

225,616

26

1,314,276

60

Ecklesiastikdepartementet.

Ortnamnskommittén ............................—

78,602

88

2,859

60

81,462

48

Utredning angående indelningsärenden m. m.

22,766

68

797

05

23,563

73

Sakkunniga rörande nya grunder för lagstift-ningen örn prästerskapets avlöning m. m.
(1927 års prästlöneregleringssakkunniga)...

35,395

33

35,102

63

70,497

96

Dito för behandling av vissa frågor rörande
det högre skolväsendet (1927 års skolsak-kunniga) .............................................

59,222

86

1 62,574

16

121,796

51

Dito för utredning örn och planläggning av
vissa skolradioförsök............................

—

—

8,195

85

8,195

86

Säger för ecklesiastikdepartementet

195,987

2 4

109,529

29

305,516

53

Jordbruksdepartementet.

Utredning rörande försäljningar och andra
upplåtelser från kronans jordbruksdomäner
(1927 års kronojordssakkunniga)...............

24,469

98

19,328

58

43,798

51

Sakkunniga för utredning rörande ändrad lag-stiftning för de under lappmarkslagen ly-dande skogar m. m. (1927 års skogssak-kunniga för lappmarken)........................

26,878

42

35,208

94

62,087

36

Dito för utredning rörande den primära jord-bruksfastighetskrediten...........................

600

_

315

2 0

915

20

Dito för utredning beträffande centralanstal-tens för försöksväsendet på jordbruksom-rådet och en blivande högre lantbruks-undervisnings inbördes ställning m. m. ...

7,271

30

7,271

30

1 Härav kr. 4,000: — från åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

— 211 —

1928 “/«
1928 29/e
1928 V»

1928 1Bh

1928 26ho

1929 l/s

1919 2*/io \
m. fl. /

1921 8/i, 31/ia

1926 4/9

1927 s/6

1927 30/is

1928 2/s

1928 18/t

1929 “/»

Ersättning till sakkunniga för utredning rö
rande gränserna för vissa på finskt område

belägna strö angsholm ar .....................

Sakkunniga för utredning rörande vissa förhållanden
med avseende å Homborgasjöns

sänkningsföretag.................................

Dito för utredning rörande lämpligaste sättet
för ordnande av den lägre lantbruksunder visningen.

...........................................

Dito för utredning rörande jordbrukets ekonomiska
läge m. m..............................

Dito för utredning rörande statens medverkan
för vinnande av skogsbörd å kalmarker m. fl.

områden ........................................

Sockerbetskommissionen .....................

Säger för jordbruksdepartementet

Handelsdepartementet Sakkunniga

jämlikt § 4 i förordningen den
24 oktober 1919, respektive den 13 juli
1926 med närmare föreskrifter rörande till -lämpningen av lagen om arbetstiden å
svenska fartyg (se jämväl finansdepartementet)
..........................................

Dito vid upplysningsverksamhet i ekonomiska

och sociala frågor..............................

Sakkunnig för utredning angående industriellt

rättsskydd ........................................

Sakkunniga rörande frågan örn en ny handels

traktat med Frankrike..... .....................

1928 års tullkommitté ............................

1928 års lotsförfattningssakkunniga...........

Sakkunniga för verkställande av utredning
örn skydd mot utförsel av äldre kulturföremål
(kulturskyddssakkunniga).........

Dito för utredning av frågan rörande inrättande
av en skeppshypotekskassa ......

Säger för handelsdepartementet

51,948

3,569

106,492

34,420

10,368

1,880

156,730

3,585

867

9,046

4,261

3.904

8,972

92,762

663

13,087

19,518

57

44,901

35,968

''21,874
2 5,130

141,200| 51

3,585

867

9,046

4,261

3,904

8,972

144,710 49

4,232

119,579

53,938

57

55,269

37,849

21,874

5,130

42

297,93112 7

Summa 1,990,659

Summa summarum| 2,693,932

48 [ 902,852

96| 1,278,318

521 2,893,512| —

44| 3,972,251140

Härav kr. 6,000: — från tionde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
■» » 4,830: — »» » »»»».

— 212

Statsverkets inkomster

Revisorerna, som på. grund av stadgandet i 16 § i gällande instruktion hava att upprätta
året 1928—1929 samt mellan de i riksstaten uppförda anslagen och utgifterna å dessa under
rättade budgetredovisningen för meranämnda budgetår grundade tabeller.

Inkomster

Utgifter

Behållen

inkomst

I riksstaten
beräknad in-komst

Statsverkets inkomster:

Egentliga statsinkomster .........

610,782,939

54

19,722,042

40

591,060,897

14

560,235,289

Inkomster av statens produktiva
fonder.................................

127,453,344

04

127,455,344

04

115,533,150

Andel i riksbankens vinst........

13,900,000

—

—

—

13,900,000

—

13,900,000

—

I anspråk tagna kapitaltillgångar

5,169,857

94

—

—

5,169,857

94

5,113,732

—

Lånemedel ......... ..................

49,964,228

41

—

—

49,964,228

41

49,964,229

—

Summa

807,272,369

93

19,722,042

40

787,550,327

53

744,746,400

—

Statsverkets utgifter:

Verkliga utgifter ...........................

Utgifter för kapitalökning ..................

Tillgång

Anvisat på
1928-1929
års riksstat

Reservation

den

*/r 1928

Inkomster

Från andra
anslag eller
inkomsttitlar

för anslaget

Särskilda

uppbörds-

medel

658,525,506

86,220,894

-

77,315,095194
49,897,963 95

19,412,868

6,370,142

98

27

85,522,249

536,776

23

Summa

744,746,400

—

127,213,059 89

25,783,011

20

86,059,025

23

213

och utgifter.

tabeller till jämförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under budgetsamma
budgetår, få i sådant avseende avgiva följande på den av riksräkenskapsverket upp -

Underskott, som ersatts av:

Överskott, som tillförts:

Andra inkomst-

Andra inkomst-

titlar eller ut-

Kassafonden

Summa

titlar eller ut-

Kassafonden

Summa

giftsanslag

giftsansl ag

2,244,277

43

1,470,707

92

3,714,985

36

16,246,106

14

18,294,487

35

34,540,593

49

—

—

1,136,497

11

1,136,497

11

539,175

16

12,519,516

—

13,058,691

15

53,794

35

1

03

53,795

38

44,032

62

65,888

70

109,921

32

200,000

38

—

—

200,000

38

199,999

79

—

—

199,999

79

2,498,072

16

2,607,208

06

5,105,278 22

17,029,313|70

30,879,892

06

47,909,205

75

Disposition

Merutgift,
som ersatts
av kassa-fonden

Besparing,
som tillförts
kassa-fonden

Summa

Utgifter för anslaget

Reservation
den 80/e
1929

Summa

Direkta

utgifter

Till andra
anslag eller
inkomsttitlar

840,775,720

143,025,776

10

22

786,765,251

90,890,169

14

38

8,248,891

3,999,275

61

35

57,407,275

48,099,708

12

32

852,421,417

142,989,153

87

06

18,436,578

14,000

69

6,790,880

50,623

92

1 7

983,801,496

32

877,655,420

52

12,248,166

96

105,506,983

44

995,410,570

92

18,450,578

69

6,841,504

09

— 214 —

KRISTIDSKOMMISSIONERNAS AVVECKLING

Bränslekommissionen i likvidation.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar .....................................................................................

Inkomster:

Inkasserade och på grund av rättegångar influtna medel m. m.........................

Summa

Kredit.

Utgifter:

Avlöningar och arvoden.................................. 27,419:83

Bese- och traktamentsersättningar m. m....................................... 1,790:7 6

Inkasso- och rättegångskostnader................................................... 11,381:90

Skatter och diverse omkostnader................................................... 430:41

Vedkontor

Ersättningar för utstämplad, men ej avverkad skog ... 15,005:47

Kestersättningar för avverkad ved................................. 9,291: —

Diverse omkostnader................................................ 534: 8 9 24,830:8 6

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Kassabehållning........................... 100: —

Innestående i bank ................................................................. 136,091:57

Fordringar .............................. 61,476: 16

Värde å inventarier m. m., som överlämnats till byggnadsstyrelsen

m. fl. ämbetsverk ................................................................ 595,924: 88

854,774:14

4.671: 67
859,445: si

65,853: 25

793,592: 66

Summa 859,445: 81

— 215 —

Statens industrikommissions fond.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar ............. .................................................................................... 50,295:4 6

Inom linjen ......................................................................... 3,801,261:19

Summa 50,295: 4 6

Kredit.

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank .................................................................................... 50 295: 4 6

Inom linjen:

Fordringar:

Lager av metaller i Leningrad........................... 3,750,856:48

Fordran hos Naftaindustri- och handelsbolaget

Mazout i Leningrad....................................... 48,247: 7 6

Dito hos C. M. Karlsson, Halmstad .................. 2,056: 95

Dito hos T. B. A. Kuschel, Göteborg ............ 100: — 3 801 261- 19

Summa 50,295: 4 6

— 216 —

Statens folkhushållningskommissions fond.

Debet.

Balans den 1 juli 1928:

Tillgångar.................................................................................................. ■ 885,465: 8 9

Inkomster:

Ersättning för vissa varor, rättegångskostnader m. m................... 37,253: 9 4

Intressemedel..........................................................................-j_925: 86 38,179: 80

Summa 923,645 6 9

Kredit.

Utgifter:

Arvoden till ombud..................................................................... 3,463: 2 0

Expeditionskostnader .................................................................. 56:6 5

Avskrivning ........................................................................... 12,496:50 16,016: 8 5

Balans den 30 juni 1929:

Tillgångar:

Innestående i bank ................................................................. 608,958: 96

Fordringar .......................................................................... .. 298,670:88 907,629: 84

Summa 923,645: 69

RIKSDAGENS REVISORERS

BERÄTTELSE

OM DEN ÅR 1929 AV DEM VERKSTÄLLDA GRANSKNING

AV

S TA rs VERKE TS

JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS TILLSTÅND,
STYRELSE OCH FÖRVALTNING

FÖR TIDEN 1 JULI 1928—30 JUNI 1929

DEL III

FÖRKLARINGAR

STOCKHOLM 1930
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Fångvårdsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 10,

§§ 3-7.

Till kungl, f i n ansdepartementet.

Genom remiss elen 21 december 1929 Ilar kungl, justitiedepartementet
anmodat fångvårdsstyrelsen att till kungl, finansdepartementet avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin berättelse om
verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1928/1929 uttalat beträffande
rikets fångvårdsanstalten

Till åtlydnad härav får fångvårdsstyrelsen anföra följande.

Statsrevisorerna, som vid besök å kronohäktet i Nyköping (§ 3) uppmärksammat,
att en vägg å det vid kronohäktet befintliga brygghuset
blivit starkt angripen av fukt, hava uttalat, att anmärkta missförhållande
syntes böra avhjälpas genom vissa åtgärder beträffande den i
brygghuset anordnade sköljbassängen.

I anledning av statsrevisorernas uttalande får styrelsen meddela, att
vid den inspektion av kronohäktet, som kort före revisorernas besök därstädes
verkställdes av en tjänsteman hos styrelsen, sagda missförhållande
uppmärksammats samt att i anledning därav åtgärder redan vidtagits
för avhjälpande av berörda olägenhet.

Beträffande straffängelset i Linköping 4) hava statsrevisorerna —
under framhållande av bristen på erforderliga verkstadslokaler för arbetsdriften
vid fängelset samt av den omständigheten att en såsom hälsovådlig
ansedd bostadslägenhet sedan några år tillbaka stått oanvänd —
uttalat, att frågan örn på vad sätt fängelsets nuvarande lokaltillgångar
borde utnyttjas för avhjälpande av berörda brist snarast möjligt måtte
lösas.

Med föranledande av statsrevisorernas uttalande tillåter sig styrelsen
till en början hänvisa till sin av revisorerna omförmälda framställning
till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1926, däruti styrelsen hemställde örn
äskande av extra anslag för anordnande av domstolslokaler vid vissa
fångvårdsanstalten bland dem straffängelset i Linköping. Enligt det då
uppgjorda förslaget beträffande nämnda straffängelse skulle domstolslokalen,
vilken nu är belägen i fängelsets ekonomiflygel, inrymmas i förberörda
tjänstebostadshus och den nuvarande domstolslokalen i stället användas
till verkstadslokal. Ett senare väckt förslag att taga sagda bostadshus
i anspråk för arbetsdriften har varit föremål för övervägande
inom fångvårdsstyrelsen, men Ilar detsamma av styrelsen ansetts mindre
lämpligt särskilt med hänsyn till den utökning av personal för arbetsledning
och bevakning, som anordnandet utanför själva fängelsbyggnaden
av en verkstadslokal skulle betinga. Styrelsen är allt fortfarande
av den uppfattningen, att bostadshuset komme till bästa användning genom
anordnande därstädes av domstolslokal. Härigenom komme ökat

- 4 —

utrymme inom själva fängelsebyggnaden att beredas arbetsdriften, ytterligare
utrymme för denna kan i sinom tid vinnas därigenom, att de
lokaler, som för närvarande äro upplåtna såsom tjänstebostad åt direktören,
tagas i anspråk för ändamålet.

Då anordnandet av ny domstolslokal i bostadshuset torde kunna utföras
nied anlitande av medel å fångvårdens årliga omkostnadsstat, har
styrelsen för avsikt att gå i författning örn verkställande under budgetåret
1930/1931 av berörda förändring av huset i fråga.

Statsrevisorerna hava vidare (§ 5) framhållit angelägenheten att den
till Kalmar stads forna fästningsverk hörande ravelinens bastionsmur
invid straffängelset i nämnda stad bleve utan dröjsmål konserverad.

Genom beslut den 30 december 1924 har fångvårdsstyrelsen förklarat
hinder icke möta, att Kalmar stad för utläggning enligt gällande stadsplan
av Ravelinsgatan för gångtrafik finge, så länge ej annat kan varda
av Kungl. Maj:t bestämt, utan ersättning till fångvården disponera fångvårdens
mark, dock under villkor, att staden iordningställer och under
dispositionstiden underhåller den till gatuområdet hörande ravelinsmuren
utan kostnad för fångvården. Staden har härefter använt området
för gångtrafik och för ändamålet verkställt en utfyllning över ravelinens
norra grav. På grund härav och med stöd av den av byggnadsstyrelsen
i dess skrivelse den 27 februari 1924 uttalade uppfattning angående
skyldigheten för staden att iordningställa och underhålla muren, har
fångvårdsstyrelsen varit av den bestämda åsikten, att nämnda skyldighet
åvilade staden. Huruvida stadens den 27 april 1925 fattade beslut,
att frågan örn Ravelinsgatans utläggande å fångvårdens mark icke skulle
föranleda någon stadsfullmäktiges åtgärd — örn vilket beslut styrelsen
dock erhållit meddelande först den 11 oktober 1929 — kan fritaga staden
från ifrågavarande skyldighet synes styrelsen tveksamt. Styrelsen har
emellertid upptagit frågan till ny behandling.

I statsrevisorernas uttalande (§ 6) rörande centralfängelset i Mariestad
har framhållits såsom en brist i organisationen vid fängelset, att av hela
personalen allenast en person, nämligen den ene av de båda assistenterna,
vore jordbrukskunnig, under det att all övrig personal rekryterades efter
fångvårdens vanliga former.

I anledning av sagda uttalande får styrelsen meddela, att vid rekrytering
av fångvårdspersonal vid fängelset i största möjliga utsträckning
iakttages, att personer med erfarenhet i jordbruk företrädesvis komma
i fråga. Av den för gårdsbruket för närvarande avdelade bevakningspersonalen,
21 man, äro 14 kunniga i jordbruksarbete; och hava av dessa
4 genomgått lantmannaskola, koskötarskola eller körskola. Styrelsen vill
tillika erinra, att för fångvården inom fängelset samt den därstädes bedrivna
verkstadsdriften kräves personal, rekryterad efter vanliga former

Statsrevisorerna hava vidare i fråga örn centralfängelset i Mariestad
uttalat, att bättre anordningar för jordbruksredskapens förvaring syntes
vara av nöden. I anledning härav anser sig styrelsen böra bringa ! erinran,
att styrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 30 maj 1925 angående
örn- och tillbyggnad av vissa byggnader vid Marieholms kungsladugård
framhållit, bland annat, att ett redskapslider borde där uppföras, vilket
då ansågs kunna ske i samband med den samtidigt föreslagna logen. Genom
beslut den 4 september 1925 har Kungl. Majit i anledning av styrelsens
i berörda skrivelse gjorda framställning medgivit, att vid kungsladugården
finge utföras örn- och nybyggnad av ladugård, stall och loge

— 5 —

m. m. Beträffande det ifrågasatta redskapsskjulet har emellertid sedermera
befunnits, att detsamma icke lämpligen bör anordnas i samband
med den nya logen, utan att ett fristående skjul är att föredraga. Då
uppförandet av samtliga här ifrågavarande byggnader är avsett att ske
med anlitande av fångarbetskraft, har anordnandet av dylikt redskapsskjul
ännu icke medhunnits, men komma arbetena härmed, sedan övriga
byggnader blivit färdiga, att snarast igångsättas.

Vidkommande den av statsrevisorerna anmärkta olägenheten av bristande
ventilation i fängelseköket vid centralfängelset i Mariestad tilllåter
sig styrelsen framhålla, att sagda olägenhet icke av fängelseförvaltningen
anmälts hos styrelsen eller dess inspektionsförrättare. Emellertid
har i anledning av statsrevisorernas uttalande sagda förvaltning erhållit
uppdrag att till styrelsen inkomma med förslag till förbättrad ventilation
av köket.

Med anledning av statsrevisorernas uttalande (§ 7) rörande behovet av
ombyggnad av nuvarande omfattningsplank och promenadgårdar vid kronohäktet
i Visby får styrelsen meddela, att förslag till ersättande av
nämnda omfattningsplank med tegelmur eller betongmur redan år 1927
uppgjorts av styrelsens biträde i byggnadsärenden och sedermera på grund
av vissa från orten framställda önskemål omarbetats. Då emellertid
kostnaden för hägnadsmuren, som på grundvalen av under hand inhämtade
anbud torde kunna beräknas uppgå till omkring 20,000 kronor, är så
betydande att extra anslag erfordras för ändamålet, har styrelsen med
hänsyn till andra mera trängande anslagsbehov ansett det kunna något
anstå med förevarande byggnadsfråga. Med anledning av statsrevisorernas
uttalande kommer dock styrelsen att snarast möjligt hos Kungl.
Majit göra framställning örn äskande av extra anslag för sagda ändamål.
Vad beträffar promenadgårdarna, vilka i det uppgjorda förslaget
skilts från hägnadsmuren på sätt, av statsrevisorerna ifrågasatts, böra
dessa ombyggas i samband med uppförande av hägnadsmuren.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad överdirektör
samt byråcheferna Sidenbladh och Wijkmark, den förre föredragande.

Stockholm den 9 januari 1930.

GUSTAF MASRELIEZ.

Olof Rundberg.

Flygstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 17,
§§ 8—10 samt sid. 185, § 58.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 21 december anmodad avgiva utlåtande
rörande §§ 8, 9, 10 och 58, »fjärde huvudtiteln, försvarsdepartementet» i
riksdagens revisorers berättelse av den 15 december 1929 om verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929, får flygstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

— 6 —

I. Beträffande § 8.

Emot den av riksdagens revisorer anställda jämförelsen mellan bränslekostnaderna
vid flygvapnets olika förband har flygstyrelsen intet annat
att anföra, än att medelkostnaden per tjänstgöringsdag i redogörelsen är
något högre än vad i verkligheten varit fallet, beroende på, att i utgifterna
ingå jämväl kostnader för uppvärmning m. m. av vissa lokaler
disponerade av enskilda, vilka kostnader av vederbörande ersatts.

Flygstyrelsen finner sig dessutom böra ytterligare understryka svårigheten,
att med nu befintliga uppvärmningsanordningar ernå en tillfredsställande
uppvärmning. För ernående därav synes, för den händelse nu
förefintliga anordningar skola bibehållas, en omboning av samtliga förläggningslokaler
bliva nödvändig, medförande betydande kostnader, vilka,
därest moderna uppvärmningsanordningar kunde få installeras, skulle
kunna undvikas.

Det av revisorerna påtalade förhållandet har redan tidigare av flygstyrelsen
beaktats, i det att styrelsen vid avgivande av underdånigt förslag
till medelsbehov för hudgetåren 1928/1929, 1929/1930 och 1930/1931
hemställt örn äskande av medel för ordnande av värmecentral vid etablissementet
å Ljungbylied, vilka framställningar emellertid hittills icke
föranlett någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

II. Beträffande § 9.

Med avseende å vattenledningen vid 4. flygkårens etablissement å Frösön
hava revisorerna framhållit:

att vattenledningen under vissa tider icke varit tillräcklig,

att säkerhet för fyllande av kårens vattenbehov knappast förefinnes,

att rörledningen icke är i överensstämmelse med gällande avtal.

Den första punkten torde väl böra tydas så, att vattenmängden hittills
icke under vissa tider varit tillräcklig. Flygstyrelsen kan givetvis icke
bestrida detta, men beror nämnda förhållande på, att etablissementets
brunn å Frösön under förlidit år givit mindre vatten än vad förut erhållits
vid gjorda provpumpningar. Detta har emellertid varit fallet
även vid andra brunnar å Frösön, vilket allt torde bero på, att nederbörden
varit mindre än vanligt. Det kan jämväl ifrågasättas, örn icke
vattentillgången står i visst sammanhang med Storsjöns vattennivå. Tecken
tyda på, att så är förhållandet.

Emellertid har flygstyrelsen låtit fördjupa det befintliga borrhålet 10
meter, varefter enligt inkomna provpumpningsprotokoll en vattenmängd
av 3,600 liter per timme erhållits.

Enär kårens vattenbehov uppgår till mellan 15 och 20 kubikmeter per
dygn, erfordras numera endast cirka 5 timmars pumpning per dygn, vilket
förhållande kan sägas vara synnerligen tillfredsställande.

Styrelsen har all anledning förmoda, att den sålunda vidtagna åtgärden
kommer att på ett fullt betryggande sätt säkerställa kårens vattenbehov
för framtiden.

Till bemötande av revisorernas anmärkning att de i vattenledningen ingående
rören icke överensstämma med avtal, får flygstyrelsen anföra,
att enligt här nedan intagna avskrift av skrivelse från A.-B. Ingenjörsfirman
Titan den 9 december 1929, rören vid fabriken La Louviére Md
anställt prov motstå ett tryck av 20 atmosfärer och sålunda måste anses
fylla kontraktsbestämmelserna. Då nu emellertid vissa rör sedermera
brustit, torde anledningen härtill vara, att skada å rören sedermera upp -

kommit. Det är emellertid entreprenörens skyldighet att under ansvarstiden
ersätta de felaktigheter, som kunna komma att härunder uppstå.
Flygstyrelsen kommer därför att tillse, att kontraktets bestämmelser härutinnan
efterlevas samt att statsverket hålles skadeslöst för de merkostnader,
som uppstått eller komma att uppstå genom felaktigheter från entreprenörens
sida.

Avskrift.

»Aktiebolaget Ahlsell & Bernström, Stockholm.

Eder order nr 2691 av år 1928.

I anslutning av vår skrivelse av den 4 ds. bet. Eder reklamation å levererade
rör mot Eder rubi*, order, få vi under åberopande av dagens telefonsamtal
enligt Eder önskan återgiva verket La Louviére’s brev av den
2 ds., lydande som följer:

»Nous accusons réception de votre estimée du 23 et sommes étonnés
de son contenu surtout que le client se plaint apres si longtemps. Les
tuyaux ont bien été essayés å la pression de 20 atmosphéres ennosusines;
les plus grands soins ont été apportés å cette operation, nous ne comprenons
donc pas la plainte que vous nous transmettez.»

Yi teckna

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Ingenjörsfirman Titan.

Namn.

Erik Kack.

III. Beträffande § 10.

Den av revisorerna påtalade höga underhållskostnaden för 4. flygkårens
motorfordon synes bero på, dels att en del av de kåren vid uppsättandet
tilldelade motorfordonen varit av hög ålder och därigenom dragit
höga underhållskostnader, dels att sagda fordon genom de vid kåren särskilt
vintertid synnerligen påfrestande körningarna äro utsatta för större
förslitning än vid något annat förband, dels att de av kårens verkstad
debiterade arbetskostnaderna på grund av högt beräknat verkstadsomkostnadspålägg
äro synnerligen höga. Sistnämnda förhållande är emellertid
av mindre betydelse, alldenstund ifrågavarande höga pris för underhållsarbetena
bidragit till den förhållandevis höga vinst av verkstadsdriften,
som av revisorerna jämväl påtalats. Då denna vinst emellertid
användes till enahanda ändamål, som det anslag, med anlitande av vilket
underhållet av flygmaterielen, sålunda jämväl av motorfordonen, bestrides,
synes förhållandet ifråga icke hava tillskyndat kronan förlust.

Åtgärder för åvägabringande av bättre överensstämmelse mellan arbetspersonalens
storlek och arbetstillgången vid verkstaden äro under
övervägande inom flygstyrelsen.

IV. Beträffande § 58.

Revisorerna hava under denna paragraf uttalat, att det förhållandet vore
ägnat att väcka uppmärksamhet, att vid »ett vapenslag med så begränsad
personal som flyget» förefinnas ett 25-tal personbilar. Det framgår sålunda,
att revisorerna jämväl beträffande flygvapnet bedömt antalet bilar
i förhållande till personalens numerär. Detta bedömningssätt synes
styrelsen för en försvarsgren av flygvapnets särart icke vara rättvi -

— 8 —

sande, enär vid sagda försvarsgren jämväl andra viktiga faktorer måste
tagas i betraktande vid tilldelandet av bilar till de olika förbanden. Sålunda
är det för varje kår och för varje från flygkår utgående flygförband
erforderligt att äga ett snabbt kommunikationsmedel till förfogande
för att kunna bringa flygplan efter nödlandning eller vid olycksfall hjälp
i form av mekaniker- och sjukvårdspersonal, material för reparationer
etc. För flygtjänstens rätta gång är tillräcklig tillgång på motorfordon
sålunda ofrånkomlig. Svenska flygvapnet torde härutinnan icke heller
utgöra något undantag vid jämförelse med andra länders flygstridskrafter.

Det förhållandet att praktiskt taget alla flygvapnets formationer äro
förlagda på relativt stort avstånd från städer eller andra större samhällen
synes jämväl vara ägnat att under fredsförhållanden göra behovet av
motorfordon större än vad måhända eljest skolat vara fallet.

Vid flygvapnet gällande bestämmelser för bilarnas användning ävensom
taxor vid uthyrande till andra myndigheter eller enskilda framgå
av bilaga 1.

De av bilagan framgående ersättningsbeloppen vid uthyrning till enskilda
äro så beräknade, att de förutom drivmedelskostnader även täcka
den beräknade förslitningen, vadan kronan genom ett dylikt uthyrande
icke åsamkas förlust. På grund av de relativt höga uthyrningsbeloppen,
vilka medfört att förhyrande av privat bil i regel ställt sig för vederbörande
förmånligare, har uthyrning till enskilda jämväl ägt rum i mycket
begränsad omfattning. Med hänsyn till att en stor del av flygvapnets
personal är bosatt å vederbörliga förläggningsorter, å vilka, då de ofta
äro belägna långt från städer eller andra större samhällen, annan möjlighet
till förhyrning av bil saknas, synes det styrelsen önskvärt, att möjlighet
till förhyrande av flygvapnet tillhöriga motorfordon alltfort förefinnes,
givetvis dock under iakttagande av att kronan härigenom icke
åsamkas förlust.

Mot det av revisorerna föreslagna anbringandet av särskilt igenkänningsmärke
å kronan tillhöriga motorfordon har flygstyrelsen intet att
erinra.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad chef, Lubeck,
Lychnell, Fjällbäck och Fogman, föredragande.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

På flygstyrelsens vägnar:

KARL AMUNDSON.

Ernst Fogman.

— 9 —

Bil. 1.

Flygstyrelsen Militärbyrån
N:r 45.

Bestämmelser angående användande av Flygvapnet tillhöriga motorfordon.

1. Bilofficer. Vid varje formation av flygvapnet (flygstyrelsen, kårerna,
flygskolan) skall vara förordnad en bilofficer med ställföreträdare.

2. Tillstånd att föra flygvapnets motorfordon. Kår etc. tilldelade motorfordon
få endast föras av personal, som å kårorder (motsvarande) förklarats
härtill behörig.

3. Användning.

A. Personbilar och motorcyklar:

Må enligt vederbörande chefs bestämmande användas vid brådskande
ärenden i tjänsten, för rekognosceringar, undsättning av havererade eller
förolyckade flygplan samt för erforderlig transport av personal. Det senare
dock i regel endast till platser på högst 40 kilometers avstånd, och
såframt användandet av eventuellt befintliga järnvägsförbindelser medför
hinder för tjänstens behöriga gång.

Utom tjänsten må personbil eller motorcykel undantagsvis, enligt kårchefs
närmare bestämmelser, av kår tillhörig personal rekvireras för egen
transport enligt fastställd taxa, därest förläggnings- eller andra förhållanden
det kräver.

Sådant utlämnande till enskild kårpersonal skall ske med största sparsamhet,
samt för användande inom en rayon av högst 40 kilometer från
förläggningsorten och får ej avse turist- och nöjesutflykter eller enskild
övningskörning.

Örn personbil eller motorcykel enligt ovan utlämnats till enskild person
skall på frivillighetens väg uttagen bilförare erhålla skälig ersättning
av denne.

Med kårchefs medgivande må personbil eller motorcykel utlämnas utan
förare, örn den rekvirerande enligt p. 2 är berättigad föra kåren tilldelade
motorfordon.

Efter återkomsten till förläggningsorten skall utlämnat motorfordon av
bilofficeren besiktigas.

B. Lastbilar.

Må enligt vederbörande chefs bestämmande användas för transport
av personal och materiel i tjänsten. På avstånd över 40 kilometer
dock icke därest transport medelst befintliga järnvägsförbindelser utan
förfång för tjänsten kan ske.

Lastbil må hos vederbörande chef rekvireras för transport för enskilds
räkning. Dock må dylikt uthyrande endast ske så, att hinder
för tjänstens behöriga gång därigenom icke uppstår.

4. Förslag till taxa.

Till flygstyrelsen insändes före den 1 juni varje år förslag till taxa
för uthyrning av bilar till enskilda.

5. lnreversering av medel.

Vid uthyrning influtna medel inreverseras efter utgången av varje
månad, varvid ersättning för förbrukade drivmedel inreverseras å tit.
54 och återstoden å tit. 55.

Vidimeras:

Hagnar Eskilsson.

— 10 —

Bil. la.

Taxa för uthyrande av flygvapnet tillhöriga motorfordon.

Med drivmedel

Utan drivmedel

Pr hel dag kr.

Pr mil kr.

Pr hel dag kr.l Pr mil kr.

Vid körslor utom kåren för kronans
räkning:

30

1: 6o

1: —

20: —

1: —

20

15

0: 75

10: —

0: 50

30

2: —

20: —

20

1: —

Vid körslor för enskildas räkning:

2: 50

2*_

-

1: 50

1: —

1: —

0: 75

30:

3: —

20: —

2: 2 5

» , mindre.................................

20:

_

2:_

15: —

1: 50 1

Vid körslor inom kåren bestridas de verkliga kostnaderna å vederbörliga anslagstitlar.

Djurgårdskommissionens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 25, §11.

Underdånigt utlåtande.

I anledning av riksdagens revisorers uttalande beträffande sättet för
Djurgårdskommissionens tomtförsäljningar får kommissionen härmed i
underdånighet anföra följande.

Såsom i revisorernas berättelse angives, sker tomtförsäljningen under
hand, varvid med den person, som först anmäler sig och vill betala
det av kommissionen åsätta priset för respektive tomt, uppgöres ett köpekontrakt
under förbehåll av Eders Kungl. Maj:ts godkännande. Priset
är beroende på konjunkturerna på tomtmarknaden, men uppgår lägst
till det av Eders Kungl. Majit fastställda minimipriset. Detta pris har
efter förslag av Djurgårdskommissionen och efter byggnadsstyrelsens
hörande blivit antingen i förväg fastställt eller ock fastställes det i samband
med försäljningen; i sistnämnda fall är givetvis minimipriset
■detsamma som försäljningspriset.

Vid uppgörande av förslag till minimipris har Djurgårdskommissionen
att taga hänsyn till en mängd faktorer, som inverka på prisbildningens
antingen höjande eller sänkande.

De faktorer, som i första hand hava inflytande på tomtpriserna, äro
följande;

Tomtens läge i förhållande till väderstreck (solsida eller norrsida),
stadens centrum (avståndet), större trafikleder, avstånd till spårvagns -

— 11 —

linje m. in., butikläge (vissa gator äro butikgator), fasad mot park eller
öppen plats.

Tomtens tekniska förhållande. [Grundens beskaffenhet, tomtens djup
(från gatan och inåt) byggytans storlek (relativt tomtens storlek), mellantomt
eller hörntomt, byggnadsbestämmelser med avseende å antalet
våningar i höjd m. m.].

Bedömandet av dessa faktorer, vilkas inverkan på priset ju är av
mera fast karaktär, kräver insikt inom byggnadstekniska och trafiktekniska
facken samt erfarenhet beträffande den hyrande allmänhetens
krav och önskemål.

Förutom dessa nu omnämnda faktorer finnes ett stort antal andra
faktorer av mycket rörlig beskaffenhet, vilka sistnämnda faktorer kunna
sammanfattas under rubriken konjunkturförhållanden. Dessa förhållanden
utgöras i huvudsak av nedanstående:

a) Allmänna penningeläget (möjlighet att i bank erhålla byggnadskreditiv
till goda villkor, möjlighet att efter husets fullbordande få ett
bra kassalån och sekundärlån m. m.),

b) Folkökning stör hållan demi i staden, (inflyttning från förstäderna
eller tvärt örn, allmän folkökning m. m.),

c) Tillgång på tomter,

d) Lätthet att kunna till privatpersoner försälja fastigheter och få
loss penningar,

e) Hyresmarkanden och därpå beroende möjlighet att kunna uthyra
huset till höga hyror,

f) Arbetsmarknaden (arbetsavtalens längd och villkor m. m.).

Inflytandet på prisbildningen av dessa nu senast omnämnda faktorer

—• var för sig och tillsammans — är ytterst svårt att siffermässigt beräkna.
Ofta gå deras inverkan inbördes i motsatt riktning, d. v. s. somliga
verka höjande, andra sänkande å tomtpriset allt efter konjunkturen
på respektive marknad. Ännu mera svåra att bedöma
äro dessa konjunkturfaktorer, då man har att taga hänsyn ej blott till
närvarande förhållanden, utan också till vad man i berörda hänseende
har att vänta inom närmaste kommande framtiden. Statens försäljningsorgan
måste nämligen med nödvändighet beakta det inflytande på
kommande stora försäljningar, som en vid viss tidpunkt tidigare förd
tomtpolitik kan hava. Också måste tillvaratagas statens anseende, så
att icke försäljningsorganet mister kundkretsens förtroende. Så torde
staten icke böra till det yttersta utnyttja ett nödläge på tomtmarknaden
och härigenom riskera bli inrangerad bland tomt jobbarna, vilket allt
skulle verka förlamande på allmänhetens köplust och sålunda vara till
nackdel för fortsatt exploatering av statens marker. Och till slut kan
staten icke gå in för sådana risker m. m. beträffande betalningsvillkoren,
som en enskild säljare kan våga sig på under förhoppning att erhålla
en särskilt stor vinst. Sålunda är även all byteshandel med fastigheter
eller med andra valutor utesluten.

Beträffande de av riksdagens revisorer omförmälda tomtförsäljningarna
under 1928 får Djurgårdskommissionen bestämt uttala, att kommissionen
finner de pris, som staten erhållit för ifrågavarande tomter, vara
fullt i överensstämmelse med prisläget vid tidpunkten för affärernas ingående.
De utgjorde nämligen per eldstad 1,855 till 1,900 kronor eller
eirka 00 procent över medelpriset för kommissionens samtliga ditintills
skedda försäljningar. Den på grund av bristen på tomter för bebyggande

— 12 —

senare inträdda oerhörda prisstegringen, som ställt företagarna i den situationen,
att de med bibehållande av alla risker vid respektive företags
utförande äro ur stånd att skörda skälig vinst på byggnadsföretaget, hade
vid affärsuppgörelsen ännu icke gjort sig märkbar.

Efter denna redogörelse beträffande hittills skedda tomtförsäljningar
och normerna för prissättningen får Djurgårdskommissionen uttala, att
metoden med infordrande av anbud kan lämpligen äga rum i de fall då
det rör sig om en enda engångsförsäljning av en eller ett fåtal tomter
utan samband med annan försäljning eller då det är fråga örn någon isolerad,
särskilt begärlig tomt. Med hänsyn till detta förhållande har Djurgårdskommissionen
under år 1929 i fråga örn fyra tomter tillämpat anbudsmetoden
och härigenom kunnat erhålla mycket höga priser, nämligen
i det närmaste 3,000 kronor per eldstad. Metodens tillämpning har
emellertid vid detta nu angivna tillfälle givit anledning till vissa förhållanden,
som enligt Djurgårdskommissionens åsikt föranleda kommissionen
att nu efteråt ställa sig tveksam, huruvida anbudsmetoden är med
hänsyn till kommande försäljningar lämplig. Det har nämligen uppstått
ett mycket stort missnöje över utgången av ifrågavarande anbudstävling
i det att en och samma person inkom med högsta anbudet för alla fyra
tomterna och sålunda kommer att erhålla kommissionens förord hos
Eders Kungl. Majit till inköp av tomterna i fråga; därjämte har man
förklarat sig icke vara villig att framdeles påkosta utredningar för tomternas
bebyggande och finansiering, med risk att icke erhålla någon som
helst valuta för arbete och omkostnader härför. Flera kunder torde på
grund härav komma att för framtiden avhålla sig från att avgiva anbud,
därest anbudsmetoden skall tillämpas, och i stället komma att
vända sig till andra håll för erhållande av tomter. Detta kommer att
verka ofördelaktigt på kommande försäljningar, i det att exploateringens
genomförande fördröjes och tomtpriserna av brist på anbud komma att
tryckas ned. Hänsyn måste nämligen tagas därtill, att staten i framtiden
blir långt ifrån ensam örn att tillhandahålla allmänheten välbelägna
tomter för bebyggande.

Stockholm den 8 januari 1930.

På Djurgårdskommissionens vägnar:

Underdånigst:

INGEMAR PETERSSON.

Axel Westin.

Statens arbetslöshetskommissions yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 28, § 12.

Till Konungen.

Genom remiss av den 20 december 1929 anmodad avgiva utlåtande över
riksdagens revisorers berättelse för år 1929, i vad densamma avser den
statliga verksamheten för arbetslöshetens bekämpande, får statens arbetslöshetskommission
med remissaktens återställande anföra följande.

— 13 —

Revisorerna hava ägnat uppmärksamhet åt arbetsplatsen nr lil
Hällefors järnväg och därvid funnit, att ett visst överskridande av
de beräknade kostnaderna redan nu måste konstateras, ehuru arbetet ännu
ej är fullbordat. Revisorerna nämna, att i kontrakten med bolagen angivits
en kostnad av 605,575 kronor, men att kommissionens utgifter vid
arbetets färdigställande kunde förväntas stiga till cirka 783,000 kronor.

Rörande de nyss angivna beloppen, som siffermässigt kunna vitsordas,
får kommissionen lämna några förtydligande uppgifter i avseende å
beräkningssätt och i dem ingående poster av olika slag.

Det i kontrakten med Hällefors bruks aktiebolag angivna kostnadsbeloppet
— 605,575 kronor — avser enbart arbetskostnad. De sociala kostnaderna,
vilka ej ingått i den tekniska kalkylen för arbetet i fråga, skola
nedan beröras något mera ingående. Av kontraktets lydelse framgår, att
ovannämnda summa grundar sig på ett genom bolagets försorg upprättat
kostnadsförslag samt att ändringar i arbetets plan eller omfattning skulle
kunna ske under arbetets fortgång. Det har också visat sig behövligt att
göra vissa omstakningar i samband med stationsplanerna, varjämte förekomsten
av berg i stället för jord medfört höjda kostnader. Så har också
blivit fallet på grund av oberäknade lokala sättningar på vissa sträckor
av banlinjen, där densamma går över mossjord. Vidare hava vissa arbe
ten utöver kontraktet verkställts i samband med rälsläggning och gräsning,
ävensom till följd av ändrad plan för viss vägomläggning. Jämlikt
kontraktsbestämmelserna skola tilläggsavtal härom träffas, men äro dessa
ännu icke utväxlade, då arbetenas omfattning icke slutgiltigt fixerats.

Kommissionens beräknade bruttoutgift — cirka 783,000 kronor, — innehåller
samtliga de kostnader, som enligt kommissionens bokföringssystem
påförts eller kommer att påföras arbetsplatsen. Utöver utgifter för arbetslöner
och vissa materialkostnader återfinnas såväl kostnaden för arbetslöshetskommissionens
centrala förvaltning som de sociala kostnaderna för
ortstillägg, resor, sjukvård, förläggning m. m. Dessa senare kostnader
torde uppgå till cirka 117,000 kronor.

Frågan örn de extra kostnaderna vid de statliga reservarbetena har
förut berörts i kommissionens yttranden av liknande art och i sin underdåniga
skrivelse av den 7 januari 1929 anförde kommissionen härom bland
annat följande.

»Det torde vara anledning påpeka, att dessa extra kostnader alltid varit
kända och att statsmakterna med öppen blick härför ändock fasthållit vid
arbetslinjen. Man torde därvid hava ansett, att de kostnadsstegringar,
som på grund härav äro oundvikliga vid de statliga nödhjälpsarbetena,
väl kompenseras av dessa arbetens sociala betydelse för hjälpverksamheten.
Är detta riktigt, synes det också vara riktigt att frånräkna dessa
sociala kostnader, då det blir fråga örn jämförelser mellan kostnaderna för
ett arbetsföretag, utfört, antingen av kommissionen eller av företagare
i den öppna marknaden.»

Då härtill kommer, att dessa kostnader icke kunna på förhand till
närmelsevis exakt beräknas, torde det vara riktigt att ej inräkna dem
varken i kostnadskalkylen för ett planerat arbete eller vid bedömandet
av det ekonomiska resultatet.

Den a\ revisorerna anställda jämförelsen mellan kontraktsbeloppet och
de beräknade bruttoutgifterna kan sålunda icke tillmätas någon avgörande
betydelse, enär den förra summan skall ökas med ett ännu icke
fullt känt belopp och den senare minskas med cirka 117,000 kronor. Reia -

— 14 —

tionen dem emellan torde då komma att visa ett överskridande, som
snarare under- än överstiger 10 procent. Ett definitivt omdöme är dock,
som även revisorerna anföra, ej möjligt att giva förrän arbetet är fullt
färdigt. Det kan väl tänkas, att en förskjutning i såväl den ena som den
andra riktningen uppstår.

Vad revisorerna anföra beträffande ett eventuellt överskridande av de
kostnader, som bolaget bar att bestrida för ifrågavarande arbete, torde
ligga utanför kommissionens arbetsuppgifter. Kommissionen bar dock
erfarit, att även andra ändringar än de redan nämnda vidtagits i
den ursprungliga planen. Sålunda Ilar en tyngre och dyrbarare rälstyp
än den först bestämda kommit till användning. Detta har föranlett stegrade
kostnader. De vidtagna åtgärderna torde dock komma att höja anläggningens
värde och att nedbringa drifts- och underhållskostnaderna,
varigenom bolaget ansett sig kunna påräkna en bättre förräntning av
det nedlagda kapitalet.

Kommissionen vill till sist understryka revisorernas uttalande, att den
snart slutförda järnvägsanläggningen varit av stor betydelse för den statliga
verksamheten för arbetslöshetens bekämpande särskilt i de av arbetslöshet
drabbade bergslagskommunerna.

Stockholm den 8 januari 1930.

Underdånigst:

På arbetslöshetskommissionens vägnar:

AXEL VALSINGER,

R. Wikander.

Pensionsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 31, § 13.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 24 december 1929 Ilar kungl, pensionsstyrelsen
anbefallts att, efter hörande av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,
i anledning av vad riksdagens revisorer i en vid remissen
fogad handling anfört, till kungl, socialdepartementet inkomma med utlåtande.

I anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.

Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet har till huvudsakligt syfte
att för obemedlade och mindre bemedlade personer bereda möjligheter
till vård och behandling i sådana fall, då dessa icke mottagas å de allmänna
sjukhusen och icke heller på annat sätt kunna utan pensionsstyrelsens
medverkan beredas vård. Den viktigaste grenen av denna
verksamhet avser kurortsvård för reumatiska och nervösa sjukdomar
och deras gränsområden.

— 15 —

I en del andra länder, där en verksamhet av samina natur som den
svenska pensionsförsäkringen bedriver, har man ansett som en självklar
och önskvärd sak, att ifrågavarande verksamhet i hög grad inriktas på
åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet, vilka åtgärder i
stor utsträckning förlagts till egna sjukvårdsanstalter. Även örn man
i vissa länder, såsom exempelvis i Danmark, från början icke varit inne
på dessa linjer, har man snart funnit sig därtill föranledd. I vårt land
har pensionsstyrelsens strävanden på detta område mötts av kritik, särskilt
inom vissa kretsar, där man gjort gällande den meningen, att ett
ämbetsverk av pensionsstyrelsens karaktär icke lämpligen borde sysselsätta
sig med sjukvårdsverksamhet och att sjukvårdsproblemet i landet
i dess helhet härigenom skulle kompliceras. Undersöker man emellertid
närmare denna kritik, torde man finna, att densamma härleder sig från
bristande kännedom örn förhållandena eller från en byråkratisk uppfattning,
som ställer formerna över det levande livet och dess krav.

Pensionsstyrelsens sjukvårdsverksamhet tog sin början under år 1915.
Under första tiden anlitades för kurortsvården uteslutande privata anstalter.
De möjligheter som på detta sätt kunde erbjudas, voro emellertid
icke på långt när tillräckliga och ej heller i övrigt tillfredsställande. I
slutet av år 1916 öppnades en mindre, genom pensionsstyrelsens föranstaltande
tillkommen oell för dess patienter avsedd kuranstalt i Tranås,
rymmande 40 å 50 patienter. Behovet av ytterligare kurortsplatser var
emellertid i högsta grad trängande, och det var därför av nöden att
snarast möjligt anskaffa ytterligare platser. Den enda lösning, som då
stod till buds för att på ett effektivt sätt tillgodose det växande behovet
av vårdplatser, var, att styrelsen själv anskaffade åtminstone ett par
egna kuranstalter. Man hade emellertid då kommit in i en tidsperiod,
kännetecknad av kraftigt stigande priser på byggnadsmarknaden, vilket
gjorde det särskilt vanskligt att inlåta sig på ett helt nytt byggnadsföretag.
Under sådana förhållanden ansågs det lämpligt att övertaga
Nynäs kuranstalt, som med dess olika byggnader erbjöds pensionsstyrelsen
till inköp för en köpeskilling, som syntes skälig och som avsevärt
understeg taxeringsvärdet. Härigenom skapades ett hundratal nya kurortsplatser
för en kostnad, mycket avsevärt understigande den kostnad,
som uppförandet av en ny anstalt av motsvarande kapacitet skulle i
dåvarande tidsläge hava betingat. På denna plats, som visat sig synnerligen
lämplig för kurortsvård såväl beträffande klimatet som även i
andra hänseenden, lämnar pensionsstyrelsen vård åt ett stort antal personer,
lidande av sjukdomar, som äro för deras arbetsförmåga av ödesdiger
natur och för vilkas botande tidigare erbjudits mycket små möjligheter.
En jämförelse av vårdresultaten vid Nynäs kuranstalt och vid styrelsens
anstalter i Åre och Tranås utfaller ingalunda till nackdel för den förstnämnda,
utan resultaten kunna i stort sett sägas vara ungefär lika goda
vid alla tre anstalterna. Vårdkostnaderna vid Nynäsanstalten äro synnerligen
låga, oaktat i desamma inbegripes även ränta till pensionsförsäkringsfonden
på det kapital, som nedlagts i de för kurortsverksamheten
avsedda fastigheterna. Och det torde finnas alla utsikter att även
för framtiden kunna upprätthålla dessa gynnsamma ekonomiska be1
ingeger.

Till stöd för styrelsens uppfattning rörande Nynäsanstaltens lämplighet
för kurortsvård samt angående resultaten av vården därstädes åberopas
bifogade intyg av pensionsstyrelsens överläkare professor Hj. Forssner

— 16 —

och biträdande läkaren i pensionsstyrelsen överläkaren doktor Gunnar
Kahlmeter.

Sedan man nu kommit in i stabilare förhållanden, har tiden ansetts vara
inne att vid Nynäs fä till stånd en utvidgad, fullt förstklassig anstalt,
och har plan härtill uppgjorts. En dylik utvidgning är i hög grad betingad
av det ökade vårdbehovet. Någon anledning att förlägga de nya
ytterligare erforderliga vårdplatserna till annan ort än Nynäs föreligger
av skäl, som ovan anförts, icke. Klientelet vid Nynäsanstalten, liksom
vid styrelsens övriga egna anstalter i Åre och Tranås, har så småningom
till sin karaktär ändrats i samma mån som genom styrelsens försorg avdelningar
för reumatiska patienter kommit till stånd vid olika lasarett.
Genom att de reumatiska patienterna i allt större utsträckning sändas
till dessa avdelningar har antalet patienter, lidande av nervösa sjukdomar,
procentuellt alltmera ökats vid styrelsens egna anstalter. En sådan
utveckling går i rätt riktning. De reumatiska patienterna kunna nämligen
i regel med större fördel vårdas vid lasaretten, under det att för
de nervösa styrelsens egna anstalter i allmänhet äro mera ändamålsenliga.
Dessa ligga i en lantlig trakt, där bättre tillgång finnes till de
för dessa sjuka så viktiga naturliga läkemedlen — sol, luft, lugn och stillhet,
promenader i det fria m. m. Behovet av vård för obemedlade och
mindre bemedlade personer, lidande av nervösa sjukdomar, är i vår tid
utomordentligt stort, och möjligheter att för dylika patienter erhålla fullt
sakkunnig och effektiv vård föreligga egentligen endast vid styrelsens
anstalter. Det är en fråga av synnerligen stor samhällelig vikt, att behovet
av vårdplatser för dessa sjuka på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.
Även för ett rationellt handhavande av pensionsförsäkringen är
frågan av den största betydelse, alldenstund bristande observations- och
vårdmöjligheter på detta område medföra fara för en eljest icke nödvändig
förtidspensionering i stor utsträckning, något som ej mindre för det
allmännas ekonomi än även för den enskilde individen är i hög grad
skadligt.

Den planerade utvidgade Nynäsanstalten skulle enligt verkställda beräkningar
komma att draga en kostnad, som, örn det tidigare nedlagda
kapitalet skäligen nedskrives jämlikt förändringarna i. penningvärdet,
skulle belöpa sig till omkring 8,900 kronor per vårdplats. Vid dessa beräkningar
har man endast räknat med en medelbeläggning å Strand hotellet
av 54 platser, under det .att, såsom av det följande framgår, Strandhotellet
sannolikt skall efter den planerade utvidgningen och förbättringen
av anstalten kunna utnyttjas i åtskilligt större utsträckning. För jämförelses
skull må anföras, att vid den kuranstalt, som för närvarande är
under uppförande vid Malmö Allmänna Sjukhus, kostnaderna beräknats
till cirka 11,000 kronor per vårdplats och vid den kuranstalt, som planeras
i anslutning till Garnisonssjukhuset i Boden, till något över 10,000
kronor.

Beträffande vad revisorerna anfört angående de olika i Nynäsfastiglieten
befintliga byggnaderna och deras användning får pensionsstyrelsen
anföra följande.

Strandhotellet har, på sätt revisorerna framhållit, i stor omfattningtagits
i anspråk för styrelsens sjukvårdande verksamhet. I samband
med den planerade utbyggnaden av anstalten vore meningen att fullt
iståndsätta Strandhotellet. Den huvudsakliga anledningen till att denna
byggnad hittills icke året runt använts för den sjukvårdande verksam -

— 17 —

heten sammanhänger med att klientelet å Nynäs, såsom ovan nämnts,
tidigare till stor del och allt fortfarande i någon, örn ock succesivt avtagande
omfattning utgöres av reumatiska patienter, för vilka det varit
olämpligt att vintertid, särskilt efter baden, tillryggalägga vägen mellan
Strandhotellet och Parkhotellet, där badet är beläget. Såsom förut framhållits
övergår emellertid klientelet vid Nynäs alltmera till att utgöras av
patienter med nervösa åkommor och för dessa föreligger icke tillnärmelsevis
samma risk i detta hänseende som för de reumatiska patienterna. Sedan
Strandhotellet försatts i ett tillfredsställande skick, kail man därför hoppas,
att det i fortsättningen skall under hela året kunna utnyttjas för deli
sjukvårdande verksamheten. Under den tid av året, som Strandhotellet
hittills använts — i allmänhet eirka tre kvartal — har detsamma icke helt
utnyttjats, vilket sammanhänger med att särskilt köks- och matsalslokaler
i Parkhotellet, där samtliga patienter intaga sina måltider, varit otillräckliga
för ett större antal patienter. Genom utbyggnaden skulle denna
olägenhet avhjälpas och Strandhotellet sålunda kunna helt utnyttjas.

Såsom styrelsen i en till revisorerna avlåten P. M. framhållit, beror den
omständigheten, att Badhotellet sedan år 1925 stått outnyttjat, därpå att
hyresgäst icke kunnat erhållas, som velat betala en något så när skälig
hyra för detsamma. Upprepade försök hava under årens lopp gjorts att
för rimligt pris uthyra eller försälja såväl Bad- som Strandhotellet, och
har, när frågan gällt uthyrning, fonden härvid varit beredd att nedlägga
de kostnader å hotellbyggnaderna, som erfordrades för sådant ändamål, givetvis
under förutsättning att skälig ränta erhölles på sålunda nedlagt
kapital. Alla dessa försök hava emellertid misslyckats. De nybyggnadsplaner,
som ovan omförmälts, innebära emellertid icke någon ändring i
pensionsstyrelsens avsikt att även framdeles söka, i den mån det är möjligt,
försälja eller på annat lämpligt sätt utnyttja den del av Nynäsfastigheten,
som icke kan användas för sjukvårdsarbetet. Vad Badhotellet beträffar
lämpar sig detsamma icke för den sjukvårdande verksamheten.
Då detsamma ej heller kan tänkas bliva användbart för hotellverksamhet
eller dylikt, utan att därå nedläggas kostnader till betydande belopp, har
det ifrågasatts att i samband med en utbyggnad av anstalten riva ifrågavarande
byggnad. Emellertid är det givetvis icke uteslutet, att Badhotellet
även i fortsättningen bibehålies och till exempel uthyres för pensionatändamål
eller dylikt. Vill man välja detta senare alternativ, är det dock,
såsom ovan nämnts, ofrånkomligt, att en hel del kostnader nedäggas för
byggnadens omändring och iståndsättande.

Slutligen må framhållas, att de av statsrevisorerna anmärkta bristerna
i Parkhotellets kök och källare givetvis komma att bliva avhjälpta genom
den planerade utbyggnaden. Den av revisorerna lämnade uppgiften, att
den av fonden inköpta, till läkarbostad avsedda villan icke skulle vara
vinterbonad, synes vara beroende på något missförstånd.

Av ovanstående torde framgå, att den nuvarande anstalten visserligen
ej kan anses fullgod, utan är i stort behov av planerad ombyggnad, men
att den det oaktat givit goda resultat ifråga örn de vårdade sjukas hälsa
och arbetskraft och sålunda väl fyllt sitt iindamål, att anstalten kan ombyggas
för relativt låg kostnad siven örn förut nedlagda kostnader tagas
med i betraktande, och att sålunda statsrevisorernas uttalande, att anläggningen
i stort sett icke är tjänlig för den uppgift, vartill den avsetts, och
att staten genom förvärvet av anläggningen åsamkats betydande utgifter
utan motsvarande nytta, icke kan anses befogat.

2 — Kol).-berättelse ang. statsverket för är 7.929. III.

— 18 —

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, vilka tagit del av förevarande
skrivelse, hava förklarat sig icke hava något att i sak däremot erinra.

Stockholm den 4 januari 1930.

ADOLF af JOCHNICK.

CARL BROBERG. HUGO ELLIOT. FERD. O. SCHAGER.

Bil.

På begäran få undertecknade härmed lämna nedanstående uttalande angående
behovet av utvidgning av Nynäs Kuranstalt i avsikt att där i första
hand bereda ökad tillgång på platser för vård av neuroser.

Undertecknade, som sedan många år följt pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet på nära håll, kunna intyga, att antalet neuroser, som
varit i behov av kurortsvård, har varit i ständigt stigande och att väntetiden
för dessa patienter har blivit allt längre. Denna omständighet är,,
då det gäller neuroser, en ännu större nackdel än beträffande övriga sjukdomsgrupper,
som bli föremål för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.
Ju längre en neuros får gå arbetsoförmögen utan att omhändertagas,
desto mer svårbotad blir hans sjukdom och desto svårare symptom
får han i regel. Resultatet av vården vid pensionsstyrelsens kurorter kan
betecknas såsom mycket gott beträffande neuroser, vilket framgår därav,,
att det vid efterundersökningar visat sig, att tre år efter den sista kurena
avslutande cirka 70 procent av de vårdade neuroserna försörja sig helt
eller till största delen. Allra största delen av de neuroser, som åtnjutit
vård å pensionsstyrelsens kur anstalter, skulle aldrig fått någon rationell
vård, örn ej pensionsstyrelsen omhändertagit dem, enär andra möjligheter
till sluten vård för ohemedlade och mindre bemedlade neuroser knappast
finnas i Sverige. Då ett icke ringa antal neuroser förr eller senareblir
invalider i pensionsförsäkringslagens mening, örn de icke i tidigt skede
av sjukdomen kunna komma i åtnjutande av rationell vård, har säkerligen
en stor nationalekonomisk vinst erhållits genom denna kurortsvård.

Med den kännedom vi fått örn den tillströmning av hjälpsökande och
hjälpbehövande neuroser, som de senare åren företett, tveka vi icke påstå,
att den föreslagna utökningen av antalet platser å Nynäs är trängande,
även örn de för närvarande å Nynäs vårdade fallen av ledgångsreumatism
dirigeras åt annat håll. Därigenom kommer den för neuroserna
skadligt långa väntetiden att nedbringas.

Stockholm den 3 januari 1930.

Hj. Forssner.

G. Kahlmeter.

— 19

Medicinalstyrelse ris

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 33,
§§ U—1(>.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Majit anbefallt
medicinalstyrelsen att avgiva utlåtande över av riksdagens revisorer gjorda
anmärkningar vid besök å vissa av rikets hospital.

Med anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

Vad först vidkommer revisorernas uttalanden angående de otillfredsställande
förhållandena inom tvättavdelningen vid Nyköpings hospital vill
styrelsen framhålla, att styrelsen redan länge haft sin uppmärksamhet
riktad på de rådande bristfälligheterna inom tvättavdelningen och haft
under övervägande åtgärder för avhjälpande av desamma, och den 5 juli
1927 uppdrog styrelsen åt hospitalsdirektionen att avgiva förslag till modernisering
av hospitalets tvätt- och köksinrättning. Ett dylikt har även
uppgjorts och efter granskningar av detsamma och sedan vissa förändringar
gjorts däri, föreligger nu förslaget i färdigt skick, sedan arkitekten C.
Westman den 1 november 1929 avgivit yttrande över detsamma. Kostnaderna
för moderniseringen av såväl köks- som tvättanläggningarna hava
beräknats till omkring 50,000 kronor. Styrelsen har för avsikt att under
den närmaste framtiden upptaga ärendet till slutlig prövning.

Beträffande därefter revisorernas uttalande angående Vadstena hospital
och asyl vill styrelsen meddela, att ett anslag å 6,500 kronor till utförande
av den av revisorerna ifrågasatta utbyggnaden för den oroliga övervakningen
för män upptagits i 1929 års reparationsförslag för hospitalet
och frågan har därefter varit föremål för förhandlingar vid den under
samma år verkställda inspektionen av anstalten. Anslag härför kommer
att beviljas av styrelsen.

Rörande revisorernas anmärkningar angående ekonomilokalernas mindre
tillfredsställande skick vill styrelsen anföra följande.

Medicinalstyrelsen har vid olika tillfällen för Eders Kungl. Majit framlagt
förslag till utvidgning av anstalten, vilka förslag emellertid icke kommit
till utförande. I dessa förslag ingick såsom ett led även anordnandet
av en ny ekonomibyggnad, inrymmande nya såväl köks- som tvättavdelningar.
Uti den reviderade plan för anskaffande av nya platser för den
statliga sinnessjukvården, som den 21 oktober 1927 av medicinalstyrelsen
framlades för Eders Kungl. Majit, upptogs emellertid i det av medicinalstyrelsen
förordade alternativet, vilket legat till grund för Eders Kungl.
Majits proposition till 1928 års riksdag angående anslag till hospitalsbyggnader
och som sedermera av riksdagen lämnats utan anmärkning, icke
någon utvidgning av Vadstena hospital och asyl.

Vid den av styrelsen i oktober 1928 föranstaltade inspektionen av hospitalet
konstaterades emellertid, att bättre lokaler för såväl köks- som tvättavdelningarna
måste anskaffas, oavsett att någon utvidgning av hospitalet
icke kommer till stånd. Styrelsen har med anledning härav låtit uppgöra
förslag till, bland annat, en ny ekonomibyggnad, inrymmande dylika
lokaler. Uti skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet
den 10 september 1929 med anmälan örn vissa behov flir nya hospitalsbyggnadsföretag
upptog styrelsen jämväl nu ifrågavarande förslag, vilket

— 20 —

förutom ny ekonomibyggnad avser jämväl ny vattenledning samt restaurering
av den s. k. T-pavil jongén m. m. och då approximativt beräknades
draga en totalkostnad av omkring 1,500,000 kronor, och har styrelsen denna
dag beslutit att hos Eders Kungl. Majit göra framställning i ärendet.

Vad så slutligen beträffar revisorernas anmärkning ifraga om sjukvårdslokalernas
vid Visby hospital olämplighet for sitt ändamål vill styrelsen
framhålla, att redan år 1919 påbörjades utredning angående planläggning
av ett nytt, för Gotlands län avsett hospital invid Visby, och den
12 oktober 1928 uppdrog Eders Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen att avgiva
fullständigt förslag till en, å ett av Visby stad för ändamålet upplåtet
område förlagd vårdanstalt för sinnessjuka. Ett dylikt förslag har
av styrelsen utarbetats, och i ovanberörda skrivelse till chefen för socialdepartementet
har styrelsen gjort anmälan örn behovet av anslag tor andamålet,
vilket anslag approximativt upptogs till 2,500,000 kronor. Forslaget
har överlämnats till byggnadsstyrelsen och, då dennas yttrande avgivits,
kommer medicinalstyrelsen att upptaga frågan till vidare behandling.

I detta sammanhang vill styrelsen även meddela, att ekonomiavdelningarna
särskilt köksavdelningarna vid åtskilliga av rikets hospital befinna
sig i’ett mycket bristfälligt och omodernt skick. Styrelsen har emellertid
av statsfinansiella skäl icke ansett sig höra framlägga förslag till större
moderniseringar i nämnda hänseenden i annat än synnerligen trängande
fall. Länge torde emellertid frågan örn dylika moderniseringar icke kunna
undanskjutas. Styrelsen kommer därför att under de närmaste aren uppgöra
och för Eders Kungl. Majit framlägga förslag härtill.

Stockholm den 7 januari 1980.

Underdånigst:
NILS HELLSTRÖM.

RICHARD STENBECK.

Karl Leijer.

Länsstyrelsens i Hallands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 39, § 18

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Jämlikt resolution den 20 innevarande december åligger det länsstyrelsen
att till Eder inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer anfört därom, att vissa kostnader i anledning av val till riksdagens
andra kammare år 1928 skola bestridas från ett under femte huvudtiteln
anvisat extra förslagsanslag å 70,000 kronor; och får länsstyrelsen
i anledning härav meddela, att sagda kostnader av förbiseende avförts
å det under samma huvudtitel uppförda anslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m.

Halmstads slott i landskontoret den 28 december 1929.

L. AFZELIUS.

AXEL MÖRNER.

— 21 —

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 39, § 18-

Till kungl, socialdepartementet.

Länsstyrelsen har under budgetåret 1927/1928 å titeln V: D. 8 avfört
1161 kronor 25 öre, utgörande kostnader för röstsammanräkning i anledning
av val till riksdagens andra kammare år 1928. Kostnaderna for
kungörandet av ifrågavarande val, som jämväl bort avföras å ovan angivna
titel, bava, såsom riksdagens revisorer anmärkt, felaktigt avförts
å titeln V: F. 5 »Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.» Verifikationerna
till ifrågavarande budgetårs räkenskaper hava översänts till nksräkenskapsverket,
varför länsstyrelsen icke nu kan uppgiva det belopp,
som för rättelse genom omföring från titeln V: D. 8 bort tillgodoforas
titeln V: F. 5.

Karlstad i landskontoret den 30 december 1929.

På länsstyrelsens vägnar:

ELIAS STENIUS. AXEL BERGSTRÖM.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uHalände del I, sid. 39, § 18.

Till Konungen.

På grund av nådig remiss den 20 december 1929 får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande härmed i underdånighet avgiva utlåtande med anledning
av vad riksdagens revisorer anfört ifråga örn bokföringen av vissa
utgifter under budgetåret 1928/1929.

Såsom revisorerna framhållit, hava länsstyrelserna genom nådigt brev
den 22 juni 1928 bemyndigats, att från extra förslagsanslaget till bestridande
av vissa kostnader i anledning av val till riksdagens andra kammare
år 1928 (V: D. 8, riksstaten 1928/1929) bestrida kostnaderna jämväl för
vederbörligt kungörande av nyssnämnda val. Av förbiseende har emellertid
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande avfört berörda kungörelsekostnader,
enligt tre särskilda anordningsbeslut av den 25 augusti, 13 september
och 18 oktober, allt år 1928, utgörande sammanlagt kronor 563: m,
från femte huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m
m., av vilket anslag 8,000 kronor ställts till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förfogande till bestridande av utgifter för telegram, telefon
och annonsering. Å sistnämnda anslag, som icke överskridits, hava avförts
alla sådana kostnader för tidningskungörelser, vilka icke enligt särskilda
bestämmelser skola bestridas av andra anslag.

Östersund i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

S. LINNÉR,

AXE!. ANDERSSON.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid- 39, § 18.

Till Konungen.

Med anledning av anmärkning, som framställts av riksdagens revisorer
år 1929 under § 18 mot bokföring av vissa utgifter bos länsstyrelsen, får
befallningshavanden med vidgående av det befogade av anmärkningarna
i underdånighet tillkännagiva, att vederbörliga omföringar ägt rum i länets
räkenskaper under den 3 januari 1930.

Umeå i landskontoret den 4 januari 1930.

Underdånigst:

NILS G. RINGSTRAND.

AXEL RUDBERG.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Underdånigt utlåtande.

Att riksdagen vid beviljandet av anslaget till vikariatsersättningar vid
fögderiförvaltningarna avsett, att anslaget skulle få användas allenast
vid av semester, sjukdom eller uppkommen vakans föranlett vikariat,
torde vara uppenbart, liksom även att det av riksdagsrevisorerna påtalade
överskridandet av anslaget till större delen varit beroende på, att
detsamma belastats med kostnader jämväl för vikariat vid tjänstledighet
för hälsans vårdande, enskilda angelägenheter och särskilda uppdrag.
Det torde vidare vara tydligt, att Eders Kungl. Maj:t vid avfattandet av
cirkulären den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11 november
1927 — liksom även statskontoret i de utlåtanden, ämbetsverket i samband
med cirkulärens tillkomst avgivit — icke avsett att vidga bestämmelsernas
tillämplighetsområde utöver det, som i cirkuläret den 31 december
1920 uttryckligen angivits, nämligen vikariatsersättning vid inträffad
semester, sjukdom eller vakans. Emellertid torde den formulering,
1926 och 1927 års ovanberörda cirkulär erhållit, onekligen göra en
feltolkning i förevarande hänseende i viss mån förklarlig. Statskontoret
kan dock icke underlåta att framhålla, att det borde hava varit uppenbart
för vederbörande länsstyrelser, att en sådan tolkning av bestämmelserna,
som medförde, att statsverket exempelvis under tjänstemans ledighet
för enskilda angelägenheter finge vidkännas den huvudsakliga kostnaden
för vikaries avlönande, stöde i dålig överensstämmelse med såväl
före som efter det nya lönesystemets införande tillämpade löneprinciper

— 23 —

och därför icke gärna kunde vara riktig. Av de av revisorerna åberopade
tabellerna framgår även, att vissa länsstyrelser beaktat detta.

För att förhindra fortsatt feltolkning synes det statskontoret lämpligt,
att genom särskild föreskrift uttryckligen förklaras, att bestämmelserna
i nådiga cirkulären den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11
november 1927 icke avse att reglera vikariatsersättningens storlek för
andra fall, än då vikariatet föranledes av sjukdom och vakans samt, vad
landsfogdevikariat beträffar, jämväl semester, och att endast i sådana
fall ersättning må utgå av anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna.

Statskontoret vill slutligen framhålla, att, vid en riktig tillämpning av
nu ifrågavarande bestämmelser, anslaget ifråga icke borde behöva upptagas
till lika högt belopp som i innevarande budgetårs riksstat. Med
hänsyn till att utgifterna å anslaget under budgetåret 1928/1929 uppgått
till 187,655 kronor 37 öre samt att enligt vad revisorernas utredning utvisar
anslaget för samma budgetår oriktigt belastats med 82,409 kronor
93 öre (74,749 kronor 93 öre + 7,660 kronor, jmf. not. 6 å sid. 46) synes anslaget
för nästkommande budgetår kunna upptagas till 110,000 kronor.

Stockholm den 4 januari 1930.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

S. T. ÖRTENGREN''.

Carl Peyron.

Länsstyrelsens i Stockholms
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Genom socialdepartementets remissresolution den 20 december 1929 har
länsstyrelsen anbefallts att avgiva av vissa i remissen närmare omförmälda
uppgifter åtföljt utlåtande i anledning av vad riksdagens herrar
revisorer år 1929 anfört rörande vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna.
På grund härav får länsstyrelsen med överlämnande av
de infordrade uppgifterna å särskild bilaga anföra följande.

Då anledning att tillämpa de ifrågavarande bestämmelserna i 1917 års
kungörelse förelegat har länsstyrelsen i första hand varit angelägen att
tillse, huruvida icke vikariens ersättningsfråga kunde lösas på skäliga
villkor genom frivillig överenskommelse mellan vederbörande befattningshavare
och vikarien. Någon ersättning av statsmedel till vikarie
för häradsskrivare har aldrig förekommit annat än vid sjukdom och
vakans. Då häradsskrivare erhållit annan tjänstledighet än för sjuk -

— 24 —

dom, har alltid ersättningsfrågan ordnats genom frivillig överenskommelse
mellan parterna, varför något beslut härutinnan från länsstyrelsens
sida ej varit påkallat.

Då landsfiskal erhållit tjänstledighet av annan anledning än sjukdom,
har länsstyrelsen före utfärdandet av cirkuläret den 11 november 1927
icke tillerkänt vikarien någon ersättning av statsmedel. Sedan cirkuläret
av den 31 december 1920 upphävts genom cirkuläret den 11 november
1927, samt de nya bestämmelserna följaktligen syntes vara tillämpliga
beträffande vikarier under alla slag av ledigheter, har länsstyrelsen ansett
sig böra föreskriva, att ersättning till vikarie skulle utgå enligt cirkulären
den 26 mars och den 30 december 1926 samt den 11 november 1927,
vid ledighet för hälsans vårdande eller enskilda angelägenheter dock endast
såvitt ledigheten icke överstege trettio dagar under ett och samma
kalenderår. Avsåge ledigheten för dylika ändamål tid utöver 30 dagar,
har länsstyrelsen funnit skäligt ålägga landsfiskalen att själv vidkännas
hela kostnaden för vikariens gottgörelse. Denna inskränkning av tilllämpningen
av de ifrågavarande cirkulären har länsstyrelsen med stöd
av 1917 års kungörelse funnit sig böra vidtaga, enär det syntes länsstyrelsen
oriktigt att statsverket finge vidkännas kostnad för vikariens gottgörelse
under längre tid. Det hade varit länsstyrelsens önskan att befogenheten
av begränsningen av vikariens statsavlöning till trettio dagar
blivit prövad i besvärsväg, varigenom klarhet rörande ifrågavarande förhållanden
skulle ha vunnits. Att länsstyrelsen varit formellt befogad
att med tillämpning av cirkulären tillerkänna vikarien gottgörelse av
statsmedel får länsstyrelsen vidhålla.

I fråga örn de belopp, som avståtts av landsfiskal under tjänstledighet,
hänvisas till bilagda uppgift. Särskilda beslut från länsstyrelsens sida
rörande de belopp i övrigt, varmed landsfiskal må hava haft att gottgöra
vikarie, hava icke varit erforderliga utan synes överenskommelse härutinnan
hava träffats mellan parterna.

Stockholm å landskontoret den 7 januari 1930.

.J. G. LÖWGREN.

Underdånigst:
NILS EDÉN.

— 25 —

Bil.

U p p g i f t

å de belopp, som landslogde, häradsskrivare och landsfiskaler inom Stockholms län avstått
utöver tjänstgöringspenningar vid ledigheter.

Befattningshavares namn

Anledning, varför tjänstledighet
beviljats, samt tid, varunder
ledighet varat

Avlöningsförmåner utöver tjänstgöringspenningar,
som befattningshavare avstått

Tillfällig
löneförbättring -

I

tjänstgöringspenningar -

8

Förvalt- „ ...

i Dyrtids- „

£5 t ■« I b""“

I«_

Landsfogden W. Bergenfelt -

Landsfiskalen i Frösåkers
distrikt Hugo Nilsson

Landsfiskalen i Väddö distrikt
S. L. Lundin

Landsfiskalen i Närdinghundra
distrikt Hj. Hansson -

Tjänstledig för enskilda angelägenheter
2/7
Semester sh—31 h
Tjänstledig för sjukdom 26/jl
—28/*, */•

Tjänstledig för enskilda angelägenheter
V*—4/4> “I*—13/*
1929

Tjänstledig för enskilda angelägenheter
1h—nh

Tjänstledig för enskilda angelägenheter
“/8-16/»

Tjänstledig för hälsans vårdande
8/7 —

Tjänstledig för sjukdom 13/V
”/s

Tjänstledig för sjukdom */»—

*>/», 2’/8-SI/8

Tjänstledig för enskilda angelägenheter
18/e—30/6

Landsfiskalen i l.ång- Tjänstledig för sjukdom 1h
hundra distrikt Ragnar] —*/8
Öhman

Landsfiskalen i SpångajTjänstledig för sjukdom V7—
distrikt V. Forsselius | 11/s, 20/9—so/9, *°/io—sl/io, l/s
i -80/o

Landsfiskalen i Sollentu-jTjänstledig för enskilda angena
distrikt K. F. Bränn-) lägenheter —16/7, 9/s—81/s

ström

Landsfiskalen i Färentu-jTjänstledig för enskilda angena
distrikt A. Ljunggren lägenheter 1/i, sh,16/7,21/7, 22/7

*/8 —12/s, 19/8, 26/8, 26/», 7»-7«

I 1928, 29/a—*/i 1929

Landsfiskalen i Ärling-jTjänstledig för enskilda angehundra
distrikt G. Has- lägenheter14/^—2s/h, 7 / i o—u/io
selhuhn

Landsfiskalen i Solna di-jTjänstledig för enskilda angestrikt
E. Karlsson I lägenheter —14/s 1928, ”/2
—28/2, ‘/c—22/» 1929

Landsfiskalen i Vallen- Tjänstledig för enskilda angetuna
distrikt E. Woxén) lägenheter 11 j i—16/6

1: OS

4:

12:

17:

29:

25:

11:

11:

10:

: 50

29: 17
49: 06

41: 67
19: 44
19: 44
18: 06

26:61 44:36

186:3 9 309:63

29: 97 41: 75

21:67 36:11

17: 20 26: 88

39: 40 61: 64

Silo:
—
22: —

37: -64: —

54: —
25: —
25: —
23: —

4: 08

14: 85
34: 2 2

83: 0 7
142: 50

120: 6 7
56: il
56: ll

51: 89

127: 9''

25: 56

38: 88

382:—I 878:0 2

67:— 138:721

51:

40:

108: .8

84: 08

81:—! 182:041

50:

114: 44

— 26 —

Avlöningsförmåner utöver tjänstgörings-penningar, som befattningshavare avstått

Befattningshavares namn

Anledning, varför tjänstledighet
beviljats, samt tid, varunder
ledighet varat

Tillfällig
löneför-bättring
å tjänst-görings-penningar

Förvalt-

nings-

bidrag

Dyrtids-

tillägg

Summa

1

2

l 8

4

5

6

Landsfiskalen i Haninge
distrikt E. Wahlroth

Tjänstledig för sjukdom 1/i
1928—a7e 1929

300: —

500: —

638: —

1,438: —

Landsfiskalen i Nacka di-strikt W. Wallin

Tjänstledig för sjukdom l/i

25: —

41: 6 7

54: —

120: 67

Tjänstledig för enskilda ange-lägenheter *8/e—u/e

1: 67

2: 28

1: —

4: 95

Landsfiskalen i Tumba
distrikt S. R. Wadenius

Tjänstledig för enskilda ange-lägenheter 55/?—16/s 1928, 23/i
—ae/4, 19/s, »/., »V*-81/», Ve
-8*/e 1929

47: 57

79: 27

lil: —

237: 84

Landsfiskalen i Öknebo
distrikt R. Lindblad

Tjänstledig för enskilda ange-lägenheter “/»—“/t, "/a—ft/a
1928

9: 68

16: 14

22:_

47: 82

Tjänstledig för offentligt upp-drag 17/a—16/i2 1928, u/i—
16/e 1929

202: 7 2

339: 60

451: —

993: 32

Summa

Stockholms läns landskontor den 7 januari

1,057: 7 0

1930.

1,715: 05

2,268: —

5,040: 76

På tjänstens vägnar:
Josef Nilsson.

Länsstyrelsens i Uppsala
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Genom nådig remissresolution den 20 december 1929 har länsstyrelsen
fått sig anbefallt att avgiva utlåtande med anledning av vad 1929 års
statsrevisorer i § 19 av berättelsen örn granskning av statsverkets etc. tillstånd,
styrelse och förvaltning anfört i avseende å av länsstyrelserna
verkställda utbetalningar av vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
samt därvid lämna uppgift rörande de föreskrifter beträffande
frånträdande av andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar,
som länsstyrelsen med tillämpning av nådiga kungörelsen den 14 juni
1917 må hava meddelat vid beviljande av tjänstledighet för olika ändamål
under budgetåret 1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler,
ävensom rörande beloppen av de avlöningsförmåner — andra än
tjänstgöringspenningar — vilka med tillämpning av dylika föreskrifter
under samma tid av vederbörande frånträtts.

— 27 —

Till underdånig åtlydnad liärav får länsstyrelsen meddela, att länsstyrelsen
vid beviljande av tjänstledighet under budgetåret 1928/1929 åt befattningshavare
vid fögderiförvaltningen endast så till vida funnit skäligt
föreskriva om frånträdande av annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar
att i ett fall ersättning åt särskilt förordnad mantalsskrivningsförrättare
förklarats skola bestridas av häradsskrivaren, samt i öv
rigt anföra:

Den, såsom det synes, av nästan alla länsstyrelser tillämpade uppfattningen,
att de tre nådiga cirkulären av den 26 mars 1926, den 80 december
1926 och den 11 november 1927 äro normgivande för »vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningen» torde icke hava varit främmande för
statskontoret, att döma därav, att under nämnda rubrik i den av statskontorets
kassabyrå upprättade statsliggaren blivit från och med år 1926
uteslutet det där förut upptagna nådiga cirkuläret av den 31 december
1920, och att från och med år 1928 ur liggaren uteslutits den år 1927 där
intagna anmärkningen, att sistnämnda cirkulär »i tillämpliga delar» gäller
»utöver» de två cirkulären av 1926.

Örn särskilt arvode av statsmedel tillägges landsfiskalsvikarier endast
vid förordnande med anledning av vakans eller sjukdom, lärer i åtskilliga
fall icke kunna beredas dem en ersättning, som kan anses rimlig
och som möjliggör undvikande av tjänstedubblering. Den år 1917 anvisade
utvägen att delvis innehålla den ordinarie tjänsteinnehavarens lön
är nämligen svår att använda vid tjänstledighet för vissa särskilda uppdrag
och i allmänhet med hänsyn till nuvarande landsfiskalslöner, vilka,
bortsett från ålderstillägg och tillfällig löneförbättring, icke ens örn de i
sin helhet innehållas, förslå till så höga vikariatsersättningar, som i händelse
av vakans eller ledighet på grund av sjukdom skola utgå.

1 avseende å vikariatsanslagets överskridande tillåter sig länsstyrelsen
erinra, att, när vissa befattningshavare förordnats att bestrida vikariat,
nämnda anslags belastning med belopp motsvarande viss del av lönen å
vikariens egen befattning kan komma att helt eller delvis motsvaras av
besparing å det anslag, varifrån sistnämnda lön skulle utgått.

Uppsala slott i landskontoret den 9 januari 1930.

Underdånigst:

HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

GUNNAR INGEMARSSON.

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remissresolution den 20 december 1929 anbefalld avgiva
utlåtande över riksdagens revisorers uttalande angående vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna får Konungens befallningshavande anföra
följande:

— 28 —

Oaktat bindande föreskrifter saknats har Konungen befallningshavande
för sin del vid utbetalning av vikariatsersättningar tillämpat de grunder,
som uti uttalandet hävdats.

Anledning har ej förefunnits för Konungens befallningshavande att
vid förekommande ledigheter under budgetåret 1928/1929 med tillämpning
av nådiga kungörelsen den 14 juni 1917 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten meddela särskilda föreskrifter örn frånträdande av
andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar.

Nyköping i landskontoret den 8 januari 1930.

G. SEDERHOLM.

ELIAS BRANDEL.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Anmodad avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anmärkt rörande användningen av ett i riksstaten under femte huvudtiteln
upptaget förslagsanslag till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
får länsstyrelsen äran anföra följande.

1 kungl, kungörelsen den 14 juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 472) stadgas,
att befattningshavare vid landsstaten, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas
att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än
tjänstgöringspenningar i de mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt.

Efter den år 1925 beslutade nya löneregleringen för länsstyrelserna berör
denna bestämmelse inga andra 1 andsstatstjänstemän än fögderiförvaltningarnas
befattningshavare. Länsstyrelsen har emellertid icke vid
någon av de olika ledigheter, som under budgetåret 192S/1929 beviljats
befattningshavare vid fögderiförvaltningen, funnit skäligt ålägga dessa
att avstå andra löneförmåner än tjänstgöringspengar och beträffande
häradsskrivare och landsfiskaler även förvaltningsbidrag, vilket dessa
befattningshavare avstått med respektive 107 kronor 10 öre och 975 kronor
65 öre. Ersättningen till vederbörande vikarier har oavsett ledigheternas
art utgått från förslagsanslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningen.

På grund av berörda kungl, kungörelse hava länsstyrelserna att avgöra
örn och i vad mån avdrag å löneförmåner utöver tjänstgöringspenningar
skall göras vid ledigheter, som ovan nämnts. Följden härav måste givetvis
bliva en mycket växlande tillämpning i de olika länen. Det synes

— 29 —

därför länsstyrelsen önskvärt att bestämmelser utfärdades örn skyldighet
för omförmälda tjänsteinnehavare att vid ledigheter avstå viss del av avlöningen.

Linköpings slott i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

AXEL JACOBSON. E. STÅRCK.

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen i anledning av
vad riksdagens revisorer i sin granskningsberättelse för tiden 1 juli 1928
—30 juni 1929 anfört under § 19 beträffande vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
anmodats inkomma med utlåtande och därvid lämna
uppgift rörande dels de föreskrifter beträffande frånträdande av andra
avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar, som länsstyrelsen med tillämpning
av kungl, kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) må hava meddelat
vid beviljande av tjänstledighet för olika ändamål under budgetåret
1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler, dels och
beloppen av de avlöningsförmåner — andra än tjänstgöringspenningar —
vilka med tillämpning av dylika föreskrifter under samma tid av vederbörande
frånträtts.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.

Såsom revisorerna framhållit utgick tidigare ersättning till vikarie å
landsfiskals- och häradsskrivartjänst under ledighet för sjukdom och
vid vakans enligt kungl, cirkulär den 31 december 1920. Genom särskilda
kungl, cirkulär den 26 mars 1926 och 30 december 1926, vilka angivas innebära
ändringar i cirkuläret den 31 december 1920, fastställdes nya regler
beträffande vikariatsersättning åt ordinarie, extra ordinarie och vissa
andra icke ordinarie befattningshavare vid länsstyrelserna, vilka vikarierade
å landsfogde-, landsfiskals- eller häradsskrivartjänst. Genom kungl,
cirkuläret den 11 november 1927 upphävdes cirkuläret av år 1920 samt utsträcktes
de i cirkuläret den 30 december 1926 antagna grunder för vikariatsersättningens
bestämmande att avse jämväl sådana icke ordinarie
befattningshavare vid länsstyrelserna, vilkas avlöning icke bestämts att
utgå enligt viss löneklass ävensom för det fall att till vikarie förordnades
person, som icke vore befattningshavare vid länsstyrelse.

På grund av bestämmelserna i kungl, kungörelsen den 14 juni 1917
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med
1918 års början fastställda avlöningsförmåner för landsstaten kommer
ifrågavarande vikariatsarvode under tjänstledighet på grund av sjuk -

— 30 —

dom eller vid vakans att alltid bestridas av statsmedel, varemot för övriga
fall av ledighet icke stadgats ovillkorlig skyldighet för den tjänstledige
befattningshavaren att i vidare mån avstå större eller mindre del
av sina avlöningsförmåner. Att under sådana förhållanden ålägga den
tjänstledige att såsom bidrag till vikariatsarvodet avstå större belopp
än som utgår till vikarie, å vilken kungl, cirkuläret den 11 november
1927 är tillämpligt, synes länsstyrelsen icke vara skäligt.

Vid avvägande av vad den tjänstledige befattningshavaren skäligen
bör avstå av sina avlöningsförmåner vid ledighet av annan anledning än
sjukdom och semester har länsstyrelsen beslutat sig för att bestämma
ifrågavarande avdrag i anslutning till de grunder, som gälla för befattningshavare
vid statsdepartement m. fl.

I anslutning härtill har länsstyrelsen föreskrivit, att tjänstledig landsfogde
eller landsfiskal skall av sina avlöningsförmåner frånträda följande
belopp, nämligen: vid tjänstledighet, som omförmäles i 15 och 16 §§ avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen samt 2 § A) tillläggsbestämmelserna
till samma avlöningsreglemente, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag samt vid tjänstledighet av anledning, som
omförmäles i B), C) och D) av ovannämnda § 2, tjänstgöringspenningar
och förvaltningsbidrag samt dessutom respektive */» av, V® av och hela det
belopp, vikarie enligt kungl, cirkuläret den 11 november 1927 äger
uppbära i vikariatsarvode.

I enlighet härmed hava landsfogden och landsfiskalerna i länet vid
viss tjänstledighet under budgetåret 1928/1929 frånträtt de belopp, som
framgå av nedanstående tablå.

Befattningshavare

Tjänstlediglietsorsak

Tid för
ledigheten

Avdrag utom
tjänstgöringspen-ningar oell för-valtningsbidrag

I

| Landsfiskalen Rosell

Hälsans vårdande

Vt-I8/8

B)

56: 9 0

Taxeringsarbete

18/‘-U/5

D)

170: 7 0

Hyd

Hälsans vårdande

»Is-11 Is

B)

16: 52

»

Pira

D:o d:o

B)

36: 6 7

»

Hjerdow

D:o d:o

«/, —’fi/8

B)

80: 76

»

Fredrik Johansson

Taxeringsarbete

D)

631: 50

»

Almfeldt

Hälsans vårdande

V-31/.

B)

56: 90

Taxeringsarbete

V®-31/®

D)

515: 40

»

I.indefelt

Hälsans vårdande

B)

47: 89

*

Laurin

Enskilda angelägenheter

V7-l6/7

D)

82: 6 0

D:o d:o

V®-86/»

D)

145: —

D:o d:o

7''1-Vn

D)

23: —

Till avdragsbeloppen kommer dyrtidstillägg enligt de för s. k. oreglerad
avlöning gällande grunder.

Vid ledighet, som i allmänhet inskränkt sig till några dagar har, i fall
där den tjänstledige befattningshavaren enligt ovan angivna grunder
skulle bestritt vikariatsersättningen, vid avlöningens utbetalande intet

— 31 —

avdrag gjorts å lians avlöning, varför han haft att själv avlöna sin vikarie.

Beträffande häradsskrivare har under budgetåret 1928/1929 vid tjänstledighet
— utom i ett fall vid en månads tjänstledighet på grund av
sjukdom — någon ändring i den eljest utgående avlöningen till den tjänstledige^
och vikarien icke gjorts, enär ledigheterna beviljats under sådan
tid, då arbetet med häradsskrivaregöromål varit jämförelsevis ringa, och
vikarierna, sorn varit befattningshavare å landskontoret, utan inskränkning
fullgjort sin vanliga tjänstgöring å landskontoret.

Jönköping i landskontoret den 7 januari 1930.

CARL MALMROTH.

Johan Wallinder.

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Efter anmodan i nådig remiss den 20 december 1929 att inkomma med
utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer i remissen bilagt
memorial anfört rörande vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Uti nådiga cirkulär den 26 mars och den 30 december 1926 samt den
11 november 1927 hava vikarier å fögderitjänster vare sig vid vakans
eller vederbörande tjänstinnehavare beviljad tjänstledighet tillerkänts
viss i cirkulären bestämd ersättning utöver för respektive tjänst anslagna
tjänstgöringspenningar och därtill hörande tillfällig löneförbättring samt
förvaltningsbidrag. Enligt cirkulären skall den sålunda utöver tjänstgöringspengarna
m. m. medgivna ersättningen utgå av femte huvudtitelns
anslag till vikariatsersättning vid fögderiförvaltningarna. Då fråga
gäller ledighet av annan orsak än sjukdom, såsom för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan emellertid
jämlikt kungl, kungörelsen den 14 juni 1917 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten den tjänstledige tjänstemannen förpliktas
att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningarna,
i den mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras och eljest prövas skäligt och, därest sådant frånträdande påkallas,
uppkommer en motsvarande besparing i femte huvudtitelns anslag
till fögderiförvaltningarna. Länsstyrelsen har emellertid icke meddelat
några allmängiltiga föreskrifter angående frånträdande av andra avlöningsförmåner
än tjänstgöringspenningar vid ledigheter av omförmäld
orsak, utan har prövat hithörande frågor från fall till fall; länsstyrelsen
kan emellertid härvid sägas hava, vad beträffar landsfiskalerna, följt

— 32 —

den principen, att dessa vid ledigheter av nu ifrågavarande slag för kalenderår
intill en tid av 6 veckor icke behövt avstå andra avlöningsförmåner
än tjänstgöringspenningarna m. m. Med kännedom örn denna av
länsstyrelsen tillämpade praxis hava landsfiskalerna i allmänhet undvikit
att begagna sig av längre ledigheter för hälsans vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag. För budgetåret 1928/1929 hava
sålunda endast tvenne landsfiskaler vid åtnjuten tjänstledighet förpliktats
frånträda annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar och
hava i sådant avseende sammanlagt fått avstå 197 kronor 73 öre; för
landsfogde och häradsskrivare har för samma tid frånträdande av dylik
avlöningsförmån icke påkallats.

Växjö, i landskontoret, den 7 januari 1930.

Underdånigst:

M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

WILHELM LANGE.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefalld att avgiva underdånigt
utlåtande över riksdagens revisorers anmärkning beträffande dispositionen
av anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningama,
får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Enligt den uppställning över ledigheter under budgetåret 1928/1929, som
är hilagd den nådiga remissen, har härvarande länsstyrelse endast vid
ledighet för semester eller sjukdom utbetalat särskild ersättning till vikarier
för landsfogden, häradsskrivare och landsfiskaler. Statsrevisorernas
anmärkning berör således icke här tillämpade grunder i förevarande avseende.

Av hilagda uppgift framgår, att hefattningshavande av ovannämnda kategori
under ledighet för sjukdom fått avstå å tiden för ledigheten belöpande
förvaltningsbidrag. Då under ledighet av annan orsak än sjukdom
den ordinarie befattningshavaren själv måst vidkännas kostnaden för vikariens
avlönande, har länsstyrelsen icke ansett sig böra förplikta befattningshavaren
att avstå förvaltningsbidrag eller del av lönen.

Kalmar i landskontoret den 8 januari 1930.

T. LIDMAN.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

ALBERT LILJA.

— 33 —

Bil.

Uppgift rörande beloppen av de avlöningsförmåner — andra än tjänstgöringspenningar
— vilka under budgetåret 1928/1929 frånträtts vid beviljande
av tjänstledighet för olika ändamål åt landsfogdar, häradsskrivare
och landsfiskaler.

Landsfogde.

Ledighet Lön Ålderstillägg

Semester

Enskilda angelägenheter

Häradsskrivare.

Lön Ålderstillägg

Förvaltningsbidrag

Provisioner

Sjukdom

Hälsans vårdande

Enskilda angelägenheter

Särskilda uppdrag

776:61

Landsfiskaler.

Lön Ålderstillägg

Förvaltningsbidrag

Sjukdom

Enskilda angelägenheter

Särskilda uppdrag

987:60

Kalmar i landskontoret den 8 januari 1930.

Albert Lilja.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss Ilar Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anbefallts
att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer i § 19 av sin berättelse andragit i fråga örn de av länsstyrelserna
utbetalda vikariatsersättningarna vid fögderiförvaltningen.

Revisorerna anmärka, att de grunder, som av riksdagen år 1920 fastställts
för gäldande av ersättningar åt vikarier å landsfiskals- eller häradsskrivaretjänster
under ledighet för sjukdom eller vakans, på senare
tiden obehörigen blivit i tillämpningen utsträckta att gälla vikariatsersättningar
vid förordnanden å dessa tjänster i allmänhet, sålunda jämväl
vid ledigheter för svag hälsas vårdande och för enskilda angelägenheter;
samt att i följd härav vederbörande särskilda förslagsanslag kommit att
belastas vida högre än som beräknats.

3 — Rev.-berättelse äng. statsverket för dr 1929. lil.

— 34 —

Det framgår redan av de i revisorernas utredning lämnade upplysningarna,
att de på de ursprungliga, i kungl, cirkuläret den 31 december 1920
intagna föreskrifterna successivt följande bestämmelserna örn formerna
för vikariatsersättningarnas utgående lämnat rum för olika tolkningar och
att det förstnämnda cirkuläret genom senaste cirkulär — av den 11 november
1927 — upphävts. Det lärer under sådana förhållanden få anses
rätt naturligt, att de flesta länsstyrelser vid de senaste årens dispositioner
ansett sig kunna i första hand utgå från vad allmänt föreskrivits örn rätt
för vikarierna till ersättning vid förordnande å häradsskrivare- eller landsfiskalstjänst
överhuvud taget, oavsett orsaken till vederbörandes tjänstledighet.
Härigenom orsakad överbelastning av det ifrågakomna vikariatsersättningsanslaget
lärer i alla händelser hava i viss mån motsvarats
av besparingar å de egentliga avlöningsanslagen. I de belopp, som avförts
å det förra anslaget, hava ju ingått jämväl dit omförda, vid förordnanden
bibehållna andelar av eljest åtnjuten lön, utan att det därför behövt
vara fallet, att de tillförordnades substitut helt ryckt upp i deras löneställning.

Det torde-emellertid icke kunna bestridas, att revisorerna haft fog för
sin erinran därom, att det praktiserade förfarandet i själva verket inneburit
en av riksdagen icke förutsedd utvidgning av de grunder, som den
bestämt för beräkning av vikariatsersättningarna; och kommer Eders
Kungl. Maj:ts befalhlingshavande att vid framtida dispositioner i ämnet
beakta detta förhållande. Önskvärt vörö emellertid, att härutinnan fullt
klara direktiv erhölles.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kan icke underlåta att i detta
sammanhang framhålla den ogynnsamma ställning, vari häradsskrivareoch
landsfiskaler allt fortfarande försättas, örn varje ledighet, utom för
styrkt sjukdom, skall för dem vara förenad med väsentliga ekonomiska
uppoffringar. Ty att under nuvarande förhållanden få vikarier å tjänsterna
under andra ledigheter allenast för de obetydliga tjänstgöringspenningarna
och förvaltningsbidragen lärer i regel stöta på stora svårigheter.
En utan avvaktan på lönereglering och omorganisation i övrigt genomförd
lösning av semesterfrågan för de ifrågavarande fögderitjänstemännen
eller åtminstone för landsfiskalerna bör och får enligt Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande, icke längre undanskjutas.

Med anledning av särskild förfrågan i den nådiga remissen får Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande emellertid meddela, att under budgetåret
1928/1929 intet fall förekommit, då föreskrift örn avstående vid ledighet
av andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar utfärdats.

Visby i landskontoret den 8 januari 1930.

GUSTAF MELIN.

Underdånigst:
A. E. RODHE.

— 35 —

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40) § 19.

Till Konungen.

: Genom nådig remiss den 20 sistlidne december anmodad avgiva underdånigt
utlåtande över riksdagens revisorers anmärkning angående utbetalade
vikariatsersättningar vid ledighet för fögderitjänstemän får länsstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

Beträffande ersättning till vikarier å landsfiskals- och häradsskrivaretjänst
gällde tidigare bestämmelserna i kungl, cirkuläret den 30 december
1920. Dessa bestämmelser avsågo allenast de fall, då vikarier å landsfiskals-
eller häradsskrivaretjänst erfordrades på grund av vederbörande
tjänstemans sjukdom eller under vakans å tjänsten. I cirkuläret utsädes
uttryckligen, att de ersättningar, som enligt dessa bestämmelser komme
att utbetalas till vikarier för landsfiskaler och häradsskrivare, ävensom
vikariatsersättningar under semester för landsfogdarna, skulle bestridas
från nu förevarande anslag till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna.
Sedermera hava genom kungl, cirkulär den 26 mars och den 30
december 1926 samt den 11 november 1927 införts vissa nya föreskrifter i
nu förevarande avseende. De båda förstnämnda cirkulären angåvos innebära
allenast vissa ändringar i 1920 års cirkulär; i 1927 års cirkulär
utsädes åter uttryckligen, att genom detsamma 1920 års cirkulär blev
upphävt. Beträffande de särskilda cirkulärens närmare innehåll i övrigt
må endast framhållas, att den begränsning att, då fråga vore örn landsfiskal
och häradsskrivare, gälla endast vikariat vid sjukdom och under
vakans, som bestämmelserna i 1920 års cirkulär uppvisade, icke återfunnos
i bestämmelserna i 1926 och 1927 års cirkulär.

Att ersättning till vikarier skolat utgå enligt åberopade cirkulär av
1926 och 1927, synas statsrevisorerna ej vilja bestrida, men de göra gällande,
att nu förevarande anslag skulle enligt av riksdagen fastställda
grunder få disponeras till vikarier allenast då fråga vore örn ledighet för
semester och för sjukdom samt under vakans men däremot ej vid tjänstledighet
för hälsans vårdande, enskilda angelägenheter och särskilda uppdrag.
Statsrevisorerna synas mena, att vid tjänstledigheter av sistnämnda
art vederbörande tjänsteman skulle enligt kungl, kungörelsen den 17
juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 472) ovillkorligen förpliktas att av sina avlöningsförmåner
avstå vad som kan erfordras för vikariens avlönande. Biktigheten
av denna statsrevisorernas uppfattning måste länsstyrelsen på det
bestämdaste bestrida, oell tillåter sig länsstyrelsen att till stöd därför i
underdånighet anföra följande.

På sätt förut nämnts infördes genom 1926 års båda cirkulär vissa ändrade
bestämmelser angående de grunder, efter vilka ersättning skulle utgå
till i cirkulären omnämnda vikarierna. Dessa ändrade bestämmelser —
vilka icke endast utgjorde tillägg till de tidigare bestämmelserna utan bildade
helt omarbetade föreskrifter att lända till efterriittelse i de gamlas
ställe — inneburo bland annat en avsevärd uppmjukning av dittills gällande
stadganden, i det att de nya bestämmelserna skulle gälla icke blott
vid ledighet på grund av semester eller sjukdom och under vakans utan
även vid tjänstledighet av annan art. I 1920 års föreskrifter, att de vikariatsersättningar,
som kunde ifrågakomma, skulle bestridas från förslagsanslaget
till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, gjorde där -

— 36 —

emot 1926 års båda cirkulär ingen ändring. Vikariatsersättnmgarna enligt
de genom 1926 års cirkulär införda nya föreskrifterna skulle alitsa
uppenbarligen även de i fortsättningen bestridas från detta .anslag, i den
mån ej i särskilda fall annoidunda bestämdes. Då sedan 192/ års cirkulär
med vissa kompletterande bestämmelser i nu förevarande a ^ seende utfärdades,
blev visserligen, på sätt redan nämnts, 1920 års cirkulär i dess helhet
uttryckligen upphävt. Härigenom kan dock icke liaya avsetts att göra
någon ändring i gällande föreskrifter därom, att vikariatsersättningarna
skulle, där ej annat uttryckligen föreskrevs, bestridas ay statsmedel och
avföras från nu förevarande anslag. En motsatt tolkning skulle ju innebära,
att vikariatsersättning av nu ifrågavarande art i intet fall —
alltså ej heller i de fall, som avsågos i 1920 års cirkulär — skulle utgå av
allmänna medel, något som icke rimligen kail antagas och ej heller av
statsrevisorerna påståtts. Att statsmakterna också själva omfattat, den
av länsstyrelsen sålunda hyllade åsikten torde med all önskvärd tydlighet
framgå därav, att Kungl. Majit i 1929 års statsverksproposition (5 huvudtiteln
sid. 371) just under åberopande av att den kraftigt stigande tendens,
som under de senaste åren gjort sig gällande med avseende ä belastningen
av nu ifrågavarande anslag, till huvudsaklig del berodde »på de nya regler,
vilka — i anslutning till den år 1925 beslutade nya löneregleringen
för länsstyrelsernas personal — genom beslut den 30 december 1926 och
den 11 november 1927» (d. v. s. nu ifrågavarande cirkulär av dessa båda
data) »fastställts beträffande avlöning åt vissa kategorier av vikarier vid
uppehållande av ordinarie befattningar inom fögderiförvaltningen» begärt
anslagets höjande samt att riksdagen i anledning härav höjde anslaget
från 50,000 kronor till 160,000 kronor.

Vad därefter angår statsrevisorernas åberopande till stöd för sin åsikt
av förutnämnda kungörelse den 14 juni 1917, tillåter sig länsstyrelsen
framhålla, att i berörda kungörelse står, att den tjänstledige kan men ej
skall förpliktas att under ledigheten frånträda annan avlöning än tjänstgöringspenningar,
i den man sådant för tjänstens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt. Då avlöningsförmånerna till vikarien äro till
finnandes genom bestämmelserna i ovan omförmälda cirkulär och då —
vad detta län angår — länsstyrelsen i de fall, som förekommit, icke ansett
skäligt, att något utöver tjänstgöringspenningar, förvaltningsbidrag och
med tjänstgöringspenningar likställd tillfällig löneförbättring fråntoges
den tjänstledige, synes det länsstyrelsen, att dess förfarande icke kan anses
oriktigt. Örn en landsfiskal begär ledighet en månad under taxeringsarbetet
eller en häradsskrivare på läkarintyg beviljas ledighet för vistelse
å annan ort för nödigt luftombyte, måste med hänsyn till ej mindre den
låga ersättningen för taxeringsarbetet, som beredes, än ock saknaden av
all semesterledighet för dessa tjänstemän det ifrågasatta ytterligare avdraget
anses snarare obilligt än skäligt.

Såsom förut anmärkts, har länsstyrelsen vid ledigheternas beviljande
föreskrivit, att förutom tjänstgöringspenningar även förvaltningsbidrag
och med tjänstgöringspenningar likställd tillfällig löneförbättring med
respektive 84 kronor 46 öre och 50 kronor 67 öre skulle av den tjänstledige
frånträdas, varjämte vikarien även ägt uppbära sportelinkomsterna under
ifrågavarande tid.

Karlskrona i landskontoret den 7 januari 1930.

Ilnderdånigst:

SVEN HAGSTRÖMER.

ERIK WESTERLUND.

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers nttalande del I, sid- 40, § 10-

Ti 11 kungl, socialdepartementet.

Genom kungl, socialdepartementets remiss den 20 december 1929 har
länsstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer anfört angående under budgetåret 1928/1929 utbetalda vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningen, och får nu länsstyrelsen i sadan

avseende anföra följande. , „ , ,

Genom nådigt cirkulär den 31 december 1920 utfärdade Kungl. Maj.
närmare bestämmelser angående ersättning till vikarie a landsf iska, seller
häradsskrivare! jänst. Sedan den nya löneregleringen för lansstyrelserna
trätt i kraft, hava genom kungl, cirkulär den 26 mars 1926, den
30 december 1926 och den 11 november 1927 fastställts nya regler beträffande
vikariatsersättningens storlek åt olika kategorier av vikarier vid
uppehållande av ordinarie befattning inom fögdenförvaltningen. Ovan
berörda cirkulär av år 1920, vilket uttryckligen angavs avse allenast vikariat
vid sjukdom eller vakans, har i cirkuläret den 11 november 1927 för -

klarats upphävt. o

Då någon begränsning i nyss sagda avseende lfraga om vikarltsersattningen
icke meddelats i sistnämnda cirkulär, har länstyrelsen ansett sig
berättigad att utbetala vikariatsersättningar även vid andra ledigheter
för häradsskrivare och landsfiskaler än för sjukdom eller under vakans.

Dock har länsstyrelsen i de fall, då häradsskrivare och landsfiskal beviljats
tjänstledighet för enskilda angelägenheters vårdande, för nedbringande
av kostnaderna för vikarie alltsedan ovannämnda cirkulär av
år 1920 förklarats upphävt liksom även dessförinnan i regel föreskrivit,
att befattningshavarna själva skulle vidkännas kostnaderna för vikariers
avlönande. På grund härav hava de för Kristianstads län vidkommande
kostnaderna för bestridande av ersättningar till vikarier för häradsskrivare
och landsfiskaler vid dem beviljade ledigheter för enskilda angelägenheter
kunnat nedbringas till ett förhållandevis så lågt belopp som 673
kronor 50 öre.

Enligt nu gällande bestämmelser äger vikarie å landsfiskalstjänst, som
icke är befattningshavare vid länsstyrelse, i vikariatsersättning uppbära,
inberäknat på tjänsten belöpande tjänstgöringspenningar med därtill hörande
tillfällig löneförbättring jämte förvaltningsbidrag och dyrtidstilllägg,
ett belopp av omkring 385 kronor för månad, under det att den, som
jämlikt nådiga cirkulären den 5 december 1924 oell den 20 augusti 1926
förordnats att uppehålla ledig landsfiskalstjänst, äger åtnjuta en avlöning
av sammanlagt omkring 470 kronor likaledes för månad räknat. Det
kan därför ifrågasättas, huruvida icke de belopp, som numera utgå i ersättning
till vikarie för tjänstledig landsfiskal äro väl högt beräknade.

Någon föreskrift med tillämpning av kungl, kungörelsen den 14 juni
1917 (nr 472) beträffande frånträdande av andra avlöningsförmåner än
tjänstgöringspenningar har länsstyrelsen icke meddelat vid beviljande av
tjänstledighet för olika ändamål under budgetåret 1928/1929 åt landsfogde,
häradsskrivare och landsfiskal, enär länsstyrelsen ansett, att då veder -

— 38 —

börande vikarie med tillämpning av i övrigt gällande bestämmelser erhölle
fullt skälig ersättning, det ej kunde anses erforderligt, att den tjänstledige
för befattningens behöriga uppehållande avstode ytterligare honom
tillkommande löneförmåner än tjänstgöringspenningarna.

Kristianstad i landskontoret den 7 januari 1930.

JOH. NILSSON.

IVAN FR. REGNER.

Länsstyrelsens i Malmöhus

län !

'' l

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Jämlikt föreskrift i nådig remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen
anbefallts avgiva yttrande i anledning av vad statsrevisorerna anfört
rörande utbetalningar under budgetåret 1928/1929 å femte huvudtitelns anslag
till vikariatersättningar vid fögderiförvaltningarna; och får länsstyrelsen
i sådant avseende i underdånighet anföra följande.

Vid beviljandet av tjänstledigheter åt landsfogde, häradsskrivare och
landsfiskaler i länet under nämnda budgetår har länsstyrelsen i intet fall
meddelat föreskrift örn den tjänstlediges skyldighet att frånträda avlöningsförmåner,
och följden härav har givetvis blivit, att den tjänstledige
vid lönemedlens ^anordnande icke kommit att avstå annan löneförmån
än tjänstgöringspenningar och i förekommande fall förvaltningsbidrag,
vilka lönemedel tillfallit vikarien. Denne har därutöver erhållit avlöning
ur anslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, vilket
skett i full överensstämmelse med de i statsrevisorernas skrivelse angivna
nådiga cirkulär.

Emellertid riktar sig tydligtvis statsrevisorernas anmärkning rörande
den kraftiga belastningen av nu nämnda anslag ytterst mot länsstyrelsernas
underlåtenhet att vid medgivande av tjänstledigheter av annan anledning
än vid sjukdom och semester ålägga den tjänstledige att avstå lönemedel
utöver tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag. Såvitt länsstyrelsen
kan finna, inrymma bestämmelserna i nådiga kungörelsen den
14 juni 1917 (nr 472) en ganska vidsträckt befogenhet åt länstyrelserna att
härvidlag förfara efter omständigheterna och i enlighet med vad »som prövas
skäligt». Uttrycket »kan förpliktigas» lärer icke kunna förstås annorlunda
än på detta sätt.

Vad nu detta län beträffar, framgår det av härvid fogade förteckningöver
ifrågavarande tjänstemäns ledigheter från tjänsten under ovanberörda
budgetår, att vikariatsanslaget anlitats för avlöning åt dessas vikarier -

— 39 —

1) under sjukdom och semester.......... med kronor 1,585:72

2) » ledighet av annan anledning

åt landsfogde .......... » » 28:9i

» häradsskrivare...... » » 58:6i

» landsfiskaler........ » » 3,155:44

Summa kronor 4,828:68.

Den största gruppen befattningshavare, som sålunda vid tjänstledigheter
av annan anledning än vid sjukdom undgått löneavdrag utöver tjänstgöringspenningar,
utgöres av landsfiskaler, och beträffande dessa ifrågakommer
givetvis också det övervägande beloppet av lönemedel åt vikarier,
Det kan emellertid ingalunda påstås, att länsstyrelsen visat frikostighet
vid beviljandet av dessa ledigheter. Länsstyrelsen har städse sett sig angeläget
vara att i vart särskilt fall göra sig underrättad örn anledningen
till de sökta tjänstledigheterna. I de fall dessa beviljats, har det ofta nog
gällt ohälsa för vederbörande eller annan tvingande omständighet, varför
länsstyrelsen ansett skäl icke föreligga att förpliktiga vederbörande att
frånträda annan avlöningsförmån än sådan som ovillkorligen måste avstås,
och som i allt fall motsvarar omkring en tredjedel av befattningshavarens
totala lön.

I betraktande av den ringa utsträckning, vari dylika ledigheter beviljats
i länet, och med hänsyn till den relativt låga lönestandard dessa
tjänstemän intaga — förslag till ny lönereglering är ju för dem avsedd
att framläggas — torde klander icke skäligen kunna riktas mot länsstyrelsens
åtgärder vid tillämpningen av bestämmelserna i förutberörda nådiga
kungörelse den 14 juni 1917. Att anslaget till vikariatsersättningar
vid ledigheter varom här är fråga tagits i anspråk på sätt och med belopp
som skett är självfallet, då annat anslag för detta ändamål icke stått
till länsstyrelsens förfogande.

Malmö i landskontoret den 31 december 1929.

A. ADLER.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

G. EISERMAN.

— 40 —

Bil.

Förteckning över landsfogdens, häradsskrivarnas och landsfiskalernas

Den tjänstledige

Tid för
ledigheten

Anledning till
ledigheten

Vikarien

Landsfogden Arvid Camp........................

6/:-7s

Semester

E.länsnot. Ernst Lundblad

» » » .......................

2J /3 0. "/•

Ensk. angelägenhet

»

» » » ........................

“/*

» »

» »

Häradsskriv. i Lunds fögderi H- Collin ......

8/l0 —14/ll

Hälsans vårdande

Landskont. Emil Behle

» » Sjöbo » A. Wettermark

26/e—3%

Ensk. angelägenhet

Carl Enock Svensson

» » Eslövs » S. Brahme......

V»—10/»

Hälsans vårdande

Kont.-bitr. Axel Andersson

» » > » » ......

10/e—30/e

Ensk. angelägenhet

» »

Landsfisk. i Oxie distr. N. Witthoff ......

28/t—V9: ensk.ange-lägenhet,

2/9—14/9: sjukdom

Extra landsfiskalen Ernst
Söderquist

» » » * » ......

"Ilo—"lil

Sjukdom

»

» » » > » ......

"lil—''/ii

»

Landskanslisten Magnus
Ringblom

» » > » » ......

“/«, 26/4-

V*

Ensk. angelägenhet

Extra landsfiskalen Ernst
Söderquist

» » Vellinge » G. Ringblom ......

IS/,

» »

Artur Cronquist

» » » » » ......

2S/7, ”/s-"1°

» »

*

» > » » » ......

9/io—18/l0

» »

»

» » » » » ......

18/l2—3,/l?

Sjukdom

»

» » > » » ......

17/e—2</«

Ensk. angelägenhet

Gunnar Gunnarsson

» » Svedala » E. Gullstrand......

» »

Landskanslisten Magnus
Ringblom

» » » » » ......

» »

Åke Nilsson

» » Skurups » C. E. Lagerholm

16/s-51/s

» »

K. E. Lagerholm

» » Klagstorps distr. A. E. Steen

V»-1’/»

» »

Bror Bengtsson

» » » » »

S/l2-14/l2

Sjukdom

»

» » Rydsgårds » Alb. Pehrsson

v»-’1/»

»

Extra landskans]. Arvid
Siöberg

» » Dalby » A. Hofwander

2*/a—*8/»

Ensk. angelägenhet

Gösta Nyman

» » » » »

li/n-lelu

» »

»

» » » » >

"11—23/i

Sjukdom

»

» » » » >

•/»-"/»

Ensk. angelägenhet

»

» » » » »

•/s—8/s

» »

»

> » » » »

2/e-10/e

» »

» » Klågerups » B. H. Bergenow

S/7 —*/8

» >

Knut Lindberg

» » » » »

o,

il

Sjukdom

»

» » Arlövs » E. Grimlund

Ensk. angelägenhet

E. o. landskanslisten Erik
Lindberg

» » » » »

”/e-30/6

E. o. landskansl. Sander
Johansson

» » Löberöds » Aug. Olsson-.•

10/8-22/9

» »

E. o. landskanslisten Joel
Weddigh

» » Bjärsjölagårds distr. C. G. Sjö-

ström

15/s—”/>

» »

Gunnar Roos

» » » » »

10/9—6/l0

» »

E. o. landskanslisten Sten
Uganda

» » » » »

2G/2-7/3

» »

Gunnar Roos

» » » » »

23/e—26/6

Lennart Sonesson

» » Sjöbo » G. Kinberg

ls/8—ie/s

» »

Claes Nordström

» » » » »

J/2 O. 2/2

» »

»

1 Av detta belopp belöper 240:61 kr. å ledigheten för enskild angelägenhet och 80:17 kr. å

41

inom Malmöhus lön ledigheter under budgetåret 1928/1929.

—

E

r s ä t t n

ing å

vikarien

Titel

VD3

Titel

VD4

Titel

VD 5

Titel

VF6

Titel

VF7

Grunder för ersättningen

166: 66

298: 7 5

lil: -

Kungl. eirk. 30/i2 1926, punkt 2 (17 löneklassen)

8: 60

19: 2 7

2: 15

6: —

» » » » 1 » »

4: 30

9: 64

1: 08

2: _

» * » » » » »

339: 46

243: —

31: 02

158: —

» 2G/s » » 2 (19 » )

Enskilt avtal

63: 17

58: 61

8: 06

35: —

Kungl. eirk. u/n 1927 (12 löneklassen)

137: 09

129: 60

17: 50

74: —

» » » »

219: 62

*320: 7 8

43: 98

150: —

» » » »

161: 49

222: 06

30: 30

103: —

» » » »

141: 46

82: 38

16: 48

58: —

» 26/3 1926, punkt 2 (15 löneklassen)

40: 99

60: 14

8: 21

25: —

» 11 lii 1927 (12 löneklassen)

4: 08

5: 86

0: 81

2: —

» » » »

36: 29

52: 75

7: 26

24: —

» » » »

32: 25

46: 89

6: 4 5

21: —

» » » »

56: 4 5

82: 06

11: 30

38: —

» » » »

33: 84

49: 88

6: 6 7

99: —

* » » »

191: 44

112: 91

22: 58

82: —

» 26/s 1926, punkt 2 (15 löneklassen)]

32: 2 6

46: 89

6: 45

19: —

» :1/n 1927 (12 löneklassen)

68: 55

99: 64

13: 71

42: —

» » » »

33: 33

49: 38

6: 67

22: —

» » » »

36: 30

52: 7 5

7: 26

24: —

» » » »

125: —

173: 40

25: —

85: —

» » » »

25: —

37: —

5: —

15: —

» » » »

12: 50

18: 50

2: 50

6: -

» » » ^

36: 29

52: 75

7: 26

20: —

» » » »

35: 7 2

54: 74

7: 14

21: —

» » » »

12: 09

17: 68

2: 4 2

6: —

» » » »

37: 50

55: 50

7: 50

22: —

» » » »

125: —

181: 70

25: —

84: —

» » » »

313: 04

457: 12

62: 62

213: —

» > » »

125: —

181: 70

25:-

86: —

» 30/ia 1926 punkt 1(12 löneklassen)

58: 34

86: 8 3

11: 67

38: —

» » » » » »

''

180: 38

264: 6 2

36: 07

124: -

» » » » »

32: 2 6

46: 89

6: 4 5

19: —

» 11lii 1927 (12 löneklassen)

lil: 70

173: 11

22: 84

77: —

» 3%» 1926, punkt 1 (13 löneklassen)

41: 62

61: 50

8: 33

24: —

» u/ii 1927 (12 löneklassen)

12: 50

18: 50

2: 50

8: -

* » » »

16: 18

23: 46

3: 2 8

9: —

» » »

8: 98

13: 69

1: 78

4: —

» » »

ledigheten för sjukdom.

— 42 —

Den tians t

ledige

Tid lör

Anledning till

Vikarien

ledigheten

ledigheten

Landsek, i

Sjöbo distr. G. Kinberg...

2/s, 7», ”/•
-23/3

Ensk. angelägenhet

Claes Nordström

» »

» »

Eslövs

»

» Aug. Svensson
» »

“/»-• 7»
13/8-17/8

»

»

»

Thorwald Holmberg

»

» »

»

31/i—6/»

»

»

»

» »

»

» »

7»-9/«

»

»

» »

»

» »

u/e—”/«

»

»

»

» »

Röstånga

» Yngvar Pers-

''/t-11/»

»

»

son

» »

Höörs

» Eug. Bjäre ...

16/i o. 16/,

»

»

Yngve Rosengren

» »

Hörby

» Einar Hartlow

“/»-”/t

»

» 3>

»

» »

57‘-”7*

»

»

»

» »

Kävlinge

» Peter Sjöberg

4/«—8/i»

»

»

Sture Nilsson

» »

Rönnebergs

» E. V. .lohans-son

6/s 12/8,
14/s—ao/s,

»

»

Thore Kinberg

*8/s—”/s

» »

»

» >

10/ll—12/ll

>

»

»

» »

»

» s>

»*/«—“/»

»

»

» »

»

» »

2,/3-26/8

»

»

»

» »

»

» »

»

»

» »

Ekeby

» Joh. Godlund

3°/«—*/7

»

»

Gösta Larsson

1928

» »

*

» »

"b-uh,

13/8-13/8

»

»

»

»

5> »

30/io o.

»

»

»

3l/10

» »

» »

,/3-9/s

»

»

>

» »

»

» »

2,/5-3/6

»

»

» »

Kattarps

» A. Peterson...

3/8-M/8

»

»

E. o. landskanslisten Erik

.» »

Billesholms

» John Brown

“/B—2*/8

»

»

Lindberg

Gösta Larsson

> »

»

» »

26/s—«/o

»

»

Folke Magnusson

»

* »

26/l3 — 2/l

»

>

Gösta Larsson

Summa

Malmö i

landskontoret den 4 januari 1930.

På tjänstens vägnar:
Carl Nielsen.

Länsbokhållare.

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss anbefallts att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört i § 19 angående vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna samt att därvid lämna vissa uppgifter,
får länsstyrelsen anföra följande.

Kungl, cirkuläret den 31 december 1920 innehöll vissa bestämmelser rörande
ersättning till vikarier å landsfiskals- eller häradsskrivaretjänst vid

43 —

E

r s ä t t

ning åt vikar

i e n

Titel

Titel

Titel

Titel

Titel

VD3

VD4

VD5

VF6

VF7

orunaer

för

ersättningen

36: 2 9

52: 75

7: 2 6

20: —

Kungl, eirk-

n/n

1927 (12 löneklassen)

56: 45

82: 06

11: 29

38: -

x

»

»

20: 16

29: 81

4: 08

13: —

»

»

30: 82

46: 92

6: 17

19: -

»

»

»

12: OS

17: 58

2: 42

6: —

»

»

»

50: —

74: —

1Ö: —

33: —

»

>

»

5>

40: 82

58: 61

8: 06

27: —

»

»

8: 07

11: 72

1: 61

4: —

•

»

»

»

24: 20

35: 17

4: 84

15: —

»

»

»

24: 99

37: —

5: —

16:-

»

»

>

20: 15

29: 31

4: 08

11: -

»

»

72: 39

108: 78

14: 52

48: —

*

»

>

»

12: 60

18: 60

2: 5 0

6:-

»

»

>

16: 18

23: 46

3: 28

9:-

»

»

»

12: 09

17: 58

2: 4 2

6: —

»

»

»

»

16: 66

24: 67

3: 88

8:-

»

»

»

12: 24

17: 89

2: 4 4

5: —

»

»

»

»

52: 41

76: 20

10: 4 8

32:-

*

_»

»

''

8: 0 7

11: 72

1: 61

3: -

»

»

*

»

12: 09

17: 68

2: 42

6: —

*

»

• »

» •

28: 60

41: 64

5: 7 0

15: —

»

»

»

>>

88: 71

128: 96

8: 8 7

57:-

S0/l2

1926, punkt 1 (12 löneklassen)

24: 20

35: 17

4: 84

14:-

U/ll

1927

(12 löneklassen)

61: 56

90: 86

12: 81

40: —

»

»

36: 82

52: 76

7: 26

19: —

»

»

»

672: Sfi

3,482: 95

4,828: 68

656: 3 5

2,349: —

sjukdom eller under vakans. Detta cirkulär har emellertid ändrats genom
kungl, cirkulären den 26 mars och 30 december 1926 samt har slutligen
genom kungl, cirkuläret den 11 november 1927 blivit helt och hållet
upphävt. I sistnämnda tre cirkulär angives icke, att grunden för ledigheten
skall vara sjukdom eller att den uppehållna tjänsten skall vara vakant,
utan dessa cirkulär hava erhållit generell giltighet. De i desamma
meddelade bestämmelserna äga tillämplighet i alla de fall, då en befattning
inom fögderiförvaltningen uppehälles genom vikarie.

På grund av dessa bestämmelser har det för uppehållande av ifrågavarande
befattningar inom fögderiförvaltningen icke erfordrats, att länsstyrelsen
i de fall, som omförmälas i kungörelsen den 14 juni 1917 (nr
472) förpliktigat innehavaren av den uppehållna befattningen att under

— 44 —

ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar.
Då detta icke heller i övrigt prövats skäligt, har länsstyrelsen
icke meddelat några föreskrifter beträffande frånträdande av vissa avlöningsförmåner
jämlikt nyssnämnda kungörelse.

Halmstads slott i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

AXEL MÖRNER.

BIRGER KARLBERG.

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40, § 19.

Till kungl, socialdepartementet.

I anledning av remiss å riksdagens revisorers uttalanden ifråga örn vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna och i samband därmed infordrade
uppgifter får Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra följande.

Den utbetalning av vikariatsersättning, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
verkställt från förevarande anslag under budgetåret 1928/1929
till belopp av sammanlagt 5,900 kronor 86 öre, grundar sig på föreskrift
i nådiga cirkuläret den 11 november 1927. Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes
mening kunna visserligen de förmåner, som genom nämnda
cirkulär utan åtskillnad vid olika slag av ledigheter tillförsäkrats vikarier
å landsfogde-, häradsskrivare- eller landsfiskalstjänst, i vissa fall
förefalla något rikliga; vid kortare ledigbeter, särskilt å häradsskrivaretjänst,
kan nämligen antagas att vikarie icke erhåller sysselsättning å
tjänsten, varför han skäligen borde kunna åtnöjas med endast tjänstgöringspenningarna.
Emellertid innebar 1927 års cirkulär en sådan ovillkorlig
normering av vikariatsersättningen att Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke kunnat underlåta att i enlighet därmed lämna vikarierna
ersättning även utöver tjänstgöringspenningar.

I 1917 års nådiga kungörelse med avlöningsvillkor för landsstaten stadgas
visserligen, att ordinarie befattningshavaren vid ledighet av annan orsak
än sjukdom kan förpliktas att under ledigheten avstå även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar i den mån sådant för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt. Vid kortare
ledighet av intill en månad årligen har Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke ansett skäligt att begagna möjligheten att förplikta tjänsteinnehavaren
att avstå något belopp utöver tjänstgöringspenningarna, detta med
hänsyn till landsfiskalernas erkänt dåliga avlöningsförhållanden och då
såväl häradsskrivarna som landsfiskalerna icke äga rätt till semester.
Längre ledigheter av detta slag ha ej förekommit under budgetåret 1928/
1929, vadan icke i något fall meddelats föreskrift örn frånträdande av
andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar.

— 45 —

Det mä i detta sammanhang dock omnämnas, att efter den 1 juli 1929
Kungl. Maj:ts befallningshavande i förekommande fall av tjänstledighet
utöver en månad för enskilda angelägenheter för ifrågavarande befattningshavare
meddelat föreskrift örn att förutom tjänstgöringspenningar
en fjärdedel av alla övriga avlöningsförmåner skulle frånträdas.

Göteborg i landskontoret den 7 januari 1930.

OSCAR von SYDOW.

BIRGER GILLNER.

Länsstyrelsens i Älvsborgs län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40.

§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av riksdagens revisorers uttalande i fråga örn vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningen samt därvid lämna vissa i remissen
angivna uppgifter; och får länstyrelsen i anledning härav anföra
följande:

Genom särskilda nådiga brev den 26 mars och deli 30 december 1926
samt den 11 november 1927 har Kungl. Majit lämnat föreskrifter rörande
de avlöningsförmåner, som skola tillkomma ordinarie, extra ordinarie och
extra befattningshavare vid länsstyrelse ävensom annan än befattningshavare
vid länsstyrelse, vilka på förordnande uppehålla befattning såsom
landsfogde, häradsskrivare eller landsfiskal. Dessa bestämmelser innefatta,
att vikarien under tiden för förordnandet äger uppbära de med den
uppehållna tjänsten förenade tjänstgöringspenningar och därtill hörande
tillfällig löneförbättring, samt förvaltningsbidrag, där sådant för tjänsten
utgår, ävensom lön å egen befattning med avdrag för vissa närmare angivna
belopp. I sistnämnda avseende skall iakttagas, att vikarie, som är
extra befattningshavare vid länsstyrelse, skall erhålla lön å egen befattning,
lägst efter 12:e löneklassen, samt att vikarie, som icke är befattningshavare
vid länsstyrelse, skall så anses som vore han extra befattningshavare
vid länsstyrelse med avlöning enligt 12:e löneklassen. I sammanhang
härmed har också föreskrivits, att nyssnämnda del av lön å egen
eller därmed jämställd befattning, som vikarie äger under förordnande
uppbära, skall utgå från femte huvudtitelns förslagsanslag till vikariatsersättning
vid fögderiförvaltningen.

Då av meranämnda nådiga brev icke framgår annat, än att däri föreskrivna
vikariatsavlöningar skola utgå oberoende av anledningen till vikariatet
— vakans, sjukdom, svag hälsas vårdande, offentligt uppdrag, enskilda
angelägenheter m. m. — torde länsstyrelserna svårligen kunna sägas
hava överskridit sin befogenhet genom att å nämnda förslagsanslag
avföra samtliga de avlöningsmedel, som vederbörande vikarier enligt vad
ovan sagts ägt uppbära å egen eller därmed jämställd befattning.

Länsstyrelsen har vidare att redogöra för sin tillämpning av nådiga

— 46

kungörelsen den 14 juni 1917 vid beviljande av tjänstledighet för olika
ändamål under budgetåret 1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare och
landsfiskaler. I denna kungörelse föreskrives, att »den, som på grund av
sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela lönen, men
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstängts från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan
förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än
tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt».

Då ledighet beviljats landsfogde, häradsskrivare eller landsfiskal av
amian anledning än sjukdom har länsstyrelsen i regel låtit kostnaden för
vikariens avlönande helt drabba den tjänstledige befattningshavaren.
Länsstyrelsen har emellertid i åtskilliga fall funnit skäl föreligga att icke
förplikta den tjänstledige att av sina löneförmåner frånträda mer än
tjänstgöringspenningarna; och får länsstyrelsen beträffande dessa fall hänvisa
till hilagda uppgift, i vilken lämnas en specifikation av det i riksdagens
revisorers framställning upptagna vikariatsersättningsbeloppet för
länet, med angivande för varje särskilt fall av anledningen till den förmån,
som tillkommit den tjänstledige. Av vad i sådant avseende anföres
samt vid jämförelse med motsvarande uppgifter från andra län torde
framgå, att länsstyrelsen i förhållandevis ringa omfattning medgivit förmåner
av ifrågavarande slag.

Slutligen får länsstyrelsen meddela, att i alla de fall, där statsverket
icke haft att vidkännas någon kostnad för tjänstledigheten, länsstyrelsen
icke verkställt någon likvid mellan den tjänstledige och vikarien utan överlämnat
åt vederbörande att själva ordna detta mellanhavande. Någon
uppgift rörande de belopp utöver tjänstgöringspenningarna, som de tjänstledige
i sådana fall frånträtt, kan sålunda icke hämtas ur hos länsstyrelsen
förvarade handlingar.

Vänersborg i landskontoret och landskansliet den 2 januari 1930.

AXEL von SNEIDERN.

GUSTAF LIDSTRÖMER.

CARL MALM.

47 —

Bil.

Älvsborgs län.

Den tjänstledige samt tiden
för ledigheten

Anledning till ledigheten

hälsans

vår dande -

enskilda

angelä genheter -

sär skilda uppdrag -

utbetalda belopp utöver
tjänstgöringspenningar

Uppgifter angående skäl för beviljad
ledighet

Häradskrivaren V. E. Lindahl

»Vs—30/» 1928 ...............

Häradsskrivaren E. Forssander
Vs—S8/ä 1929............

215: 18

Häradsskrivaren A. Bergmark
Vs—30/» 1929...............

Landsfiskalen Rob. Larsson

3/s—le/a 1929..........

Landsfiskalen V. Wikström

7/v—7/s 1928 ...............

6A-80/4 1929..............

Landsfiskalen A. Dahlstrand

5/s—18/s 1928...............

26/s-31/s 1929 ...........

Landsfiskalen V. Emanuelsson
lh—1928.........

Landsfiskalen A. V. Sneidern

10/e—23/s o. 16/«—s% 1929

Landsfiskalen D. Sandell

22/e—so/e 1929 ............

56: 7S

120: 74

146: 89

64: 2 6

170: 26

44: 6 6

Summa 335: 9 2 482: 71

366: 70

79: 28

114: 76

27: 64

588: 2 8

Ledighet för att å annan ort söka
bot för reumatisk åkomma.

Utnämnd^ l8/i 1929. Ledighet för
flyttning från Kristianstad till Vänersborg
och därmed sammanhängande
bestyr.

Ledighet för fullgörande av uppdrag
såsom taxeringsnämndsordförande
ett flertal distrikt.

Ledighet för fullgörande av uppdrag
såsom taxeringsnämndsordförande.

Ledigheten använd för att å annan
ort söka bot för reumatisk åkomma

Ledighet för fullgörande av uppdrag
såsom taxeringsnämndsordförande.

Ledigheten använd för sökande av
läkare å annan ort.

Ledighet för fullgörande av uppdrag
såsom ledamot i taxeringsnämnd utom
hemorten.

Vederbörande är sjuklig.

Landsfiskalen, som är nära 60 år
och har ett synnerligen besvärligt
distrikt, ansågs böra komma i åtnjutande
av en månads ledighet utan kostnad
utöver tjänstgöringspenningar.

Ledighet för flyttning från Åsundens
till Herrljunga distrikt.

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,

§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Uti nådig remiss den 20 sistlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva yttrande i anledning av vad riksdagens revisorer uti sin till
innevarande års riksdag avgivna berättelse under § 19 anfört ifråga örn
vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna ävensom att därvid
lämna uppgift rörande de föreskrifter beträffande frånträdande av andra
avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar, som länsstyrelsen med till -

— 48 —

tampning av kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) må kava meddelat vid
beviljande av tjänstledighet för olika ändamål under budgetåret 1928/1929
åt landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler, ävensom rörande beloppen
av de avlöningsförmåner — andra än tjänstgöringspenningar vilka
med tillämpning av dylika föreskrifter under samma tid av vederbörande
från t rätts

Med anledning härav får länsstyrelsen vördsamt anföra följande:

Vad först angår de häradsskrivarna och landsfiskalerna beviljade tjänstledigheterna
får länsstyrelsen framhålla, att länsstyrelsen, då dessa
tjänstemän enligt gällande bestämmelser icke äro berättigade till semester,
icke ansett sig kunna skäligen förvägra dem tjänstledighet mot avstående
av tjänstgöringspenningar och den del av den tillfälliga löneförbättringen,
som belöper å dessa, för enskilda angelägenheters vårdande
under så lång tid varje kalenderår, som motsvarar den semester andra
jämställda tjänstemän ånjuta. Enligt länsstyrelsens förmenande kan det
skäligen icke påfordras, att de under sådan ledighet skola avstå löneförmåner
utöver tjänstgöringspenningarna. Någon tillämpning av bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) angående avdrag
jämväl å lönen under dylik ledighet har länsstyrelsen sålunda icke ansett
böra ifrågakomma. Jämväl för tjänstledighet för fullgörande av offentligt
uppdrag, vanligen avseende uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i taxeringsnämnd, har avdrag å lönen icke ansetts böra ifrågakomma,
enär vederbörande tjänsteman för den händelse så skett måst tillerkännas
särskild ersättning för därav föranledd minskning i avlöningsförmånerna,
vilken ersättning jämväl nmst bestridas av statsmedel. Länsstyrelsen
har alltså icke under budgetåret 1928/1929 lämnat någon föreskrift
därom, att häradsskrivare eller landsfiskal skulle på grund av föreskrifterna
i ovannämnda nådiga kungörelse den 14 juni 1917 vid ledighet
avstå avlöning utöver tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att det i en del fall inträffat,
att vederbörande tjänsteman, då han begärt tjänstledighet för fullgörande
av taxeringsuppdrag, i sin ansökning icke särskilt angivit anledningen
till ledigheten, varigenom denna kommit att rubriceras såsom
tjänstledighet för enskilda angelägenheter, ehuru den i själva verket beviljats
för fullgörande av dylikt uppdrag. Härigenom bär den till statsrevisorerna
avlämnade uppgiften örn beviljade ledigheter blivit i viss mån
missvisande i vad angår anledningen till de beviljade tjänstledigheterna.
Den för yttrandets avgivande för länsstyrelsen till huds stående tiden har
emellertid icke medgivit närmare utredning härutinnan.

Före 1921 års ingång utgick till vikarie å landsfiskals- och häradsskrivaretjänst
förutom förvaltningsbidrag endast tjänstgöringspenningar och
tillfällig löneförbättring med tillhopa 1,300 kronor för år jämte därå belöpande
dyrtidstillägg. Då vikarie i allmänhet icke kunde beräkna någon
nämnvärd inkomst utom tjänsten, och då dessutom förvaltningsbidraget
tillmätts så knappt, att det näppeligen förslår till bestridande av med
tjänsten förenade utgifter, är det uppenbart, att han icke kunde existera
på denna inkomst. Följden har ock för många blivit undergrävd ekonomi,
vilket i sin tur i åtskilliga fall haft ödesdigra följder och medfört avsevärda
förluster för det allmänna.

Dessa omständigheter jämte inträffande rekryteringssvårigheter å landsfiskalstjänsterna
torde hava framtvingat den förbättring i avlöningsvillkoren,
som 1920 års cirkulär medförde. I detta cirkulär föreskrevs emel -

— 49

lertid beträffande landsfiskalerna, att den särskilda vikariatsersättningen
skulle utgå allenast till vikarie för landsfiskal, vilken på grund av sjukdom
beviljats tjänstledighet, eller till vikarie å vakant landsfiskalstjänst.

Efter det detta cirkulär utfärdades har såväl häradsskrivarnas som
landsfiskalernas arbetsbörda betydligt ökats, varigenom kravet på semester
eller motsvarande ledighet för dessa tjänstemän gjort sig alltmera gällande.
Då sedermera i nådiga cirkuläret den 11 november 1927 Kungl.
Maj:t meddelade nya föreskrifter örn vikariatsersättning till vikarier å
landsfogde-, häradsskrivar- och landsfiskalstjänst samt det i detta cirkulär
uttryckligen frånsades, att nådiga cirkuläret den 31 december 1920
skulle upphöra att gälla utan något som helst förbehåll därom, att den särskilda
vikariatsersättningen fortfarande skulle begränsas till vikariat vid
sjukdom eller vakans, kunde länsstyrelsen, med den avfattning 1927 års
cirkulär erhållit, i likhet med övervägande flertalet övriga länsstyrelser
i riket icke tolka bestämmelserna däri på annat sätt än att detsamma tillförsäkrade
vikarie å landsfogde-, häradsskrivare- och landsfiskalstjänst
den särskilda vikariatsersättning, som däri omförmäles, oberoende av anledningen
till den för ordinarie befattningshavaren beviljade tjänstledigheten,
och att statsmakternas mening verkligen varit att bereda dessa vikarier
skälig ersättning. Med denna uppfattning har länsstyrelsen icke
ansett sig kunna förvägra vikarie å häradsskrivare- och landsfiskalstjänst
den i nämnda cirkulär omförmälda vikariatsersättningen i andra fall än
då det vid förordnandets utfärdande uttryckligen föreskrivits, att den
tjänstledige befattningshavaren själv skulle vidkännas kostnaden för
ledigheten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får länsstyrelsen vördsamt
anhålla, att de framställda anmärkningarna icke måtte föranleda någon
vidare åtgärd i vad desamma avse redan verkställda utbetalningar av ersättningar
av nu ifrågavarande slag.

Mariestad i landskontoret den 7 januari 1930.

AXEL EKMAN.

NILS ÅHGREN.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,

§ 19.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Enligt nådig remiss den 20 nästlidna december månad har Kungl.
Majtts befallningshavande anmodats att till kungl, socialdepartementet avgiva
utåtande i anledning av vad 1929 års statsrevisorer under § 19 i sin
berättelse anmärkt rörande under budgetåret 1928/1929 utbetalda vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna (femte huvudtitelns förslagsanslag
till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna).

4 — Hev.-berättelse ang. statsverket för är 192!). III.

— 50 —

I sin berättelse hava statsrevisorerna gjort det uttalandet, att enligt de
av riksdagen fastställda grunder ifrågavarande anslag endast finge disponeras
för ersättning till vikarie under ledighet för semester, sjukdom ävensom
under vakans. Statsrevisorerna hava under sådana förhållanden funnit
det anmärkningsvärt, att vederbörande myndigheter låtit kostnaden
för vikarier för befattningshavare vid fögderiförvaltningarna jämväl vid
tjänstledighet för hälsans vårdande, enskilda angelägenheter och särskilda
uppdrag belasta nämnda anslag.

På sätt framgår av den vid statsrevisorernas anmärkning fogade bilagan,
hava ersättningar av nu förevarande slag inom Värmlands län under
tid, varom är fråga, utbetalts endast under ledigheter av först angivna
art. Med anledning härav finner Kungl. Maj:ts befallningshavande statsrevisorernas
här berörda uttalande icke föranleda till något Kungl. Maj:ts
befallningshavandes vidare yttrande. Några särskilda föreskrifter i det
hänseende, remissen anger, hava icke av Kungl. Maj:ts befallningshavande
meddelats.

Karlstad i landskontoret den 7 januari 1930.

ABR, UNGER.

GUSTAF HEINTZ.

Länsstyrelsens i örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,
§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 sistlidne december har länsstyrelsen anbefallts
att före den 8 januari 1930 inkomma med utlåtande i anledning av
vad riksdagens revisorer under § 19 i den år 1929 avgivna berättelsen anfört
i fråga örn vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna och därvid
särskilt lämna uppgift rörande de föreskrifter beträffande frånträdande
av andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar, som länsstyrelsen
med tillämpning av kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472) må
hava meddelat vid beviljande av tjänstledighet för olika ändamål under
budgetåret 1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler,
ävensom rörande beloppen av de avlöningsförmåner — andra än tjänstgöringspenningar
—, vilka med tillämpning av dylika föreskrifter under
samma tid av vederbörande frånträtts; och får i anledning härav länsstyrelsen
vördsamt anföra följande.

Landsfogden i länet, Knut Norrsell, har alltsedan den 1 oktober 1924
under ordinarie länsassessors tjänstledighet för fullgörande av uppdrag
som taxerings- och uppbördssakkunnig innehaft förordnande som länsassessor
å landskontoret och är det således icke såsom landsfogde utan såsom
länsassessor han åtnjutit de ledigheter under tiderna 5—22 september
1928 samt 1—15 maj och 10—29 juni 1929 för vilka vikariatsersättningar
örn tillhopa 837 kronor 95 öre under budgetåret 1928/1929 belastat
utgiftstiteln V. D. 5. Vid avfattandet av landskontorets den 27 novem -

— 53 —

ber 1929 dagtecknade uppgift å storleken av de ersättningar, som i anledning
av olika slags ledigheter inom fögderiförvaltningen utbetalats under
budgetåret 1928/3929, har detta förhållande förbisetts, ehuru det framgåi
av anteckning å annan plats i uppgiften, och bör därför rätteligen
det i revisorernas anmärkningar angivna beloppet 3,718 kronor 91 öre
minskas med 837 kronor 95 öre till 2,880 kronor 96 öre.

Vad angår den sakliga innebörden av revisorernas anmärkning hava
de, efter att hava påvisat det avsevärda överskridandet av det å riksstatstiteln
V. D. 5 anvisade anslagsbeloppet, anfört att orsaken till överskridandet
givetvis är att söka i kostnaderna för de omfattande ledigheter,
som befattningshavarna vid fögderiförvaltningarna under budgetåret åtnjutit,
därvid icke iakttagits, att enligt av riksdagen fastställda grunder
nämnda anslag endast får disponeras för ersättning till vikarie under
ledighet för semester och sjukdom, ävensom under vakans.

Jämte framhållande, att den anmärkta belastningen budgetåret 1928/
1929 av anslagstiteln V. D. 5 inom detta län i verkligheten allenast avser
vikarier för lediga landsfiskaler, enär häradsskrivarna inom länet visserligen
beviljats avsevärd ledighet för enskilda angelägenheter, men
ingen ersättning utgått från nämnda anslagstitel till deras vikarier, får
länsstyrelsen anföra, att länsstyrelsen före tillkomsten av det utav revisorerna
omnämnda cirkuläret den 11 november 1927 icke i något fall utanordna!
vikariatsersättning å anslagstiteln V. D. 5 annat än för semester
åt landsfogden eller vid ledighet för sjukdom eller under vakans,
ehuru säkerligen landsfiskalerna före den tiden åtnjutit ledighet för enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag i minst lika stor utsträckning
som därefter varit fallet. Efter tillkomsten av nämnda cirkulär,
som uttryckligen upphäver det tidigare gällande cirkuläret av den 31 december
1920 och vari icke är intagen den i 1920 års cirkulär gällande
begränsningen till ledighet vid semester och sjukdom samt under vakans,
har länsstyrelsen ansett sig hava fog för utanordnande av vikariatsersättning
enligt V. D. 5 jämväl vid övriga förekommande ledigheter.

I fråga örn slutligen den i nådiga remissen infordrade uppgiften rörande
de föreskrifter beträffande frånträdande med tillämpning av kungörelsen
den 14 juni 1917 (nr 472) av andra löneförmåner än tjänstgöringspenningar,
som länsstyrelsen må hava meddelat vid beviljande av
tjänstledighet för olika ändamål under budgetåret 1928/1929 åt landsfogde,
häradsskrivare och landsfiskaler, får länsstyrelsen meddela, att länsstyrelsen
för ledigheter under nämnda tidrymd icke funnit anledning
att lämna sådan föreskrift. Kungörelsen den 14 juni 1917 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda
avlöningsförmåner för landsstaten innehåller, för så vitt här är
fråga, att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande
kräves eller eljest prövas skäligt. Vad häradsskrivarna angår
har det förefallit naturligt, att icke lämna dylik föreskrift, alldenstund
statsverket icke belastats med särskild utgift för deras vikarier
och beträffande landsfiskalerna har dylik föreskrift icke ansetts av örn -

— 52 —

ständigheterna påkallad, alldenstund sådan icke i något fall varit erforderlig
för befattningarnas uppehållande under ledigheter och icke i övrigt
prövats skälig med hänsyn till att ordinarie befattningshavaren i
varje fall fått avstå belöpande tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag
med därå belöpande dyrtidstillägg.

Örebro slott i landskontoret den 7 januari 1930.

BROR C. HASSELROT.

A. WIJKMAN.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,

§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

I anledning av resolution den 20 sistlidne december i fråga örn vissa
uppgifter rörande av befallningshavanden meddelade föreskrifter örn
avstående av avlöningsförmåner i vissa fall m. m., får befallningshavanden
vördsamt anföra följande:

Av den utav riksdagens revisorer lämnade redogörelsen i ämnet framgår,
att nu ifrågavarande anslag, vad detta län beträffar, blivit för budgetåret
1928/1929 i endast ringa omfattning belastat eller med 11 kronor
90 öre med vikariatsersättning under semester och med 665 kronor 70 öre
för sådan ersättning under sjukdom. Befallningshavanden har visserligen
icke i ämnet utfärdat några föreskrifter, men befallningshavanden
har ändock tillämpat omförmälta cirkulär på sådant sätt, att ersättning
utgått endast under ledighet för semester och sjukdom samt under vakans.

På grund av den restriktiva tillämpning befallningshavanden givit nu
ifrågavarande bestämmelser örn vikariatsersättning har befallningshavanden
icke ansett sig böra å vederbörande tjänstemäns löneförmåner
innehålla något belopp utöver de för tjänsten utgående tjänstgöringspengarna.

Västerås slott i landskontoret den 4 januari 1930.

WALTER MURRAY.

CAHL JOHANSON.

— 53

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,

§ 19.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom remissresolution den 20 december 1929 har länsstyrelsen i Kopparbergs
län fått sig anbefallt att inkomma med utlåtande och i samband
därmed vissa uppgifter i anledning av vad riksdagens revisorer
anmärkt i avseende å överskridandet av femte huvudtitelns anslag för
budgetåret 1928/1929 till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningen,
och får länsstyrelsen till åtlydnad härav anföra.

På grund av bestämmelserna i nådiga cirkuläret den 11 november 1927,
som upphävde cirkuläret den 31 december 1920 örn ersättning till vikarie
å ordinarie befattning vid fögderiförvaltningen allenast vid sjukdom eller
vakans, har länsstyrelsen icke ansett sig befogad att vägra ersättning
till vikarier å ifrågavarande befattning jämväl då befattning varit ledig
av annan anledning än sjukdom och vakans.

Bortfallandet av denna begränsning i fråga örn ersättning till vikarie
vid fögderiförvaltningen och den kategoriska avfattning, som i övrigt
givits 1927 års cirkulär, har föranlett länsstyrelsen att vid beviljande av
ledigheter, varom nu är fråga, icke meddela föreskrift örn avdrag av annat
än den ordinarie befattningshavarens tjänstgöringspenningar och ej
heller har länsstyrelsen ansett sig kunna med åberopande av nådiga kungörelsen
den 14 juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 472, 1927) inskränka vikariernas
avlöningsbidrag av statsmedel enligt nådiga cirkuläret den 30 december
1926.

Falun i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

LABS FERNQVIST. JOHN FAHLROTH.

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 40,

§ 19-

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anmodats inkomma
med utlåtande och vissa uppgifter i anledning av vad riksdagens
revisorer anfört i fråga om orsakerna till att femte huvudtitelns anslag
för budgetåret 1928/1929 till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
överskridits i betydande grad.

— 54

I anledning liärav får länsstyrelsen anföra följande:

Orsaken till att länet med avsevärt belopp bidragit till det anmärkta
överskridandet är uteslutande att söka däri, att Kungl. Majit genom sitt
cirkulär den 11 november 1927 förklarat sig upphäva bestämmelsen i
kungl, cirkuläret den 31 december 1920 om ersättning till vikarie allenast
under ledighet för sjukdom eller vakans. Genom att denna begränsning
bortfallit och med hänsyn till den bestämda avfattningen i övrigt
uti cirkuläret av år 1927 har länsstyrelsen icke ansett sig äga rätt att
vägra ^anordning såsom nu skett av ersättningar till vikarier å här
ifrågavarande tjänster. Av samma skäl bar länsstyrelsen vid beviljandet
av ledigheter inom fögderiförvaltningen icke meddelat några föreskrifter
beträffande frånträdande av andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar.
Den rätt till avlöning, som enligt 1927 års cirkulär skulle
tillkomma vikarierna, ansåg sig länsstyrelsen icke hava befogenhet att,
med åberopande av bestämmelserna i kungl, kungörelsen den 14 juni 1917
(nr 472), i något avseende inskränka. Visserligen syntes det länsstyrelsen
egendomligt, att de av 1920 års riksdag fastställda grunderna för
dispositionen av här ifrågakomna anslag icke återfunnos i nådiga cirkuläret
den 11 november 1927, men då i detta cirkulär uttryckligen förklarades,
att cirkuläret av år 1920 upphävdes, har länsstyrelsen ansett sig
böra ställa sig de i 1927 års cirkulär givna föreskrifter till efterrättelse.

Gävle slott i landskansliet och landskontoret den 31 december 1929.

OSKAE EYDIN.

ZAHR. NORDIN.

A. B. LÖP.

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 40,

§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Jämlikt nådig remiss den 20 december 1929 får länsstyrelsen avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer år 1929 anfört i fråga
örn vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna.

Enligt 28 § kungl, instruktionen för landsfiskalerna den 14 december
1917 äger länsstyrelsen efter förekommande omständigheter förordna örn
tjänstledighet för landsfiskal. Vikarie för landsfiskal förordnas av länsstyrelsen.

I kungl, kungörelsen den 14 juni 1917 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från 1918 års början fastställda avlöningsförmåner
för landsstaten stadgas bland annat: »Att tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen; att den.
som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära hela

55 —

lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar,
i den mån sådant för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt.»

Genom cirkulär den 31 december 1920 till länsstyrelserna i samtliga
län utfärdade Kungl. Maj:t vissa bestämmelser angående vikariatsersättning
åt vikarie, som uppehölle bland annat landsfiskalstjänst under ledighet
för sjukdom eller vakans.

Genom cirkulär den 26 mars 1926 förordnade Kungl. Majit med ändring
av cirkuläret den 31 december 1920 bland annat att ordinarie befattningshavare
vid länsstyrelse, på vilken avlöningsreglementet den 22
juni 1921 ägde tillämpning, vid förordnande att uppehålla tjänst inom
fögderiförvaltningen ägde att under tiden för förordnandet åtnjuta de
med den uppehållna tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och därtill
hörande tillfällig löneförbättring ävensom förvaltningsbidrag, där
sådant för tjänsten utginge men skulle å lönen för egen befattning vidkännas
avdrag med belopp, motsvarande vid förordnande att uppehålla
landsfiskalstjänst, det i 2 §, avdelning B, i kungl, kungörelsen den 26
juni 1925 med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet angivna
tjänstledighetsavdraget. Därest förordnandet utgjordes av vikariat för
sådan tjänsteman, som på grund av bestämmelse i cirkuläret själv upp -bure samtliga avlöningsförmåner å egen tjänst, skulle vikarien likväl åtnjuta
ersättning enligt angivna grunder, dock att han i stället för de
med den uppehållna tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och den
därtill hörande tillfälliga löneförbättringen skulle äga uppbära däremot
svarande belopp från femte huvudtitelns förslagsanslag till vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna.

Genom cirkulär den 30 december 1926 förordnade Kungl. Majit med
ändring av cirkuläret den 31 december 1920 bland annat, att extra ordinarie
tjänsteman vid länsstyrelse eller annan icke-ordinarie befattningshavare
därstädes, vilkens avlöning bestämts att utgå enligt viss löneklass
i den löneplan, som funnes intagen i kungl, kungörelsen den 26 juni
1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, vid förordnande att
uppehålla häradsskrivar- eller landsfiskalstjänst ägde att under tiden för
förordnandet uppbära dels de med den uppehållna tjänsten förenade
tjänstgöringspenningarna med mera, dels ock lön å egen befattning med
avdrag av ett belopp motsvarande det i 2 §, avdelning B, i kungörelsen
den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
angivna tjänstledighetsavdraget; och skulle den del av lönen å
den egna befattningen, som vikarien sålunda ägde upp oära, utgå fran
femte huvudtitelns förslagsanslag till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
eller anslag, varifran enligt bestämmelser, som Kungl.
Maj-t kunde komma att meddela, sådan ersättning skulle bestridas. Utgjordes
förordnandet av vikariat för sådan tjänsteman, som själv agde
uppbära samtliga avlöningsförmåner å egen tjänst, skulle vikarien ändock
uppbära ersättning enligt nyss angivna grunder, dock att lian i
stället för de med den uppehållna befattningen förenade tjänstgöringspenningarna
och den därtill hörande löneförbättringen skulle uppbära

— 56 —

däremot svarande belopp; och skulle såväl dessa belopp som vad vikarien
ägde uppbära av lönen å egen befattning utgå från femte huvudtitelns
förslagsanslag till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna
eller från annat anslag enligt de bestämmelser Kungl. Majit kunde
komma att meddela.

Slutligen förordnade Kungl. Majit genom brev den 11 november 1927

— med upphävande av ovannämnda cirkulär den 31 december 1920 — att,
då befattning såsom bland annat häradsskrivare eller landsfiskal efter
förordnande uppehölles av sådan extra befattningshavare vid länsstyrelse,
vilkens avlöning icke bestämts att utgå enligt viss löneklass, eller
ock av den som icke vore befattningshavare vid länsstyrelse, ersättning
till vikarien skulle utgå på sätt och enligt de grunder, som föreskrivits
i brevet den 30 december 1926. Härvid skulle beträffande sådan
vikarie, som vore extra befattningshavare hos länsstyrelse, iakttagas,
att avlöning å hans egen befattning skulle med vederbörliga avdrag, enligt
bestämmelserna i nyssnämnda brev, utgå enligt den löneklass i ovannämnda
löneplan, som närmast motsvarade avlöningen å hans extra befattning,
dock lägst efter 12 :e löneklassen. I fråga örn vikarie, som icke
vore befattningshavare vid länsstyrelse, skulle så anses som örn han vore
extra befattningshavare vid den länsstyrelse, som meddelat förordnandet,
med avlöning enligt 12:e löneklassen.

Under det kungl, cirkuläret den 31 december 1920 uttryckligen angavs
avse allenast vikariat vid sjukdom eller vakans har denna begränsning

— såsom revisorerna framhålla — i nådiga brevet den 11 november 1927
bortfallit.

Med anledning av vad vissa länsstyrelser ävensom statskontoret enligt
revisorernas berättelse anfört i anledning av länsstyrelsens i Jönköpings
län skrivelse den 30 augusti 1918 med hemställan örn anvisande av
anslag till avlöning i vissa fall åt vikarie för häradsskrivare och landsfiskaler,
tillåter sig länsstyrelsen erinra därom, att nämnda tjänstemän
under ledighet av vad slag det vara må äro skyldiga att frånträda de
med tjänst förenade tjänstgöringspenningar. Det av länsstyrelsen i Jönköpings
län i nämnda skrivelse framställda förslag kan icke enligt länsstyrelsens
mening anses avse beredande åt ifrågavarande tjänsteman av
rätt till semester, enär tjänsteman under semester uppbär alla med tjänsten
förenade löneförmåner, sålunda även tjänstgöringspenningar.

På grund av ovan åberopade föreskrifter och främst innehållet i kungl,
cirkuläret den 11 november 1927 och då häradsskrivare och landsfiskaler
icke ägde åtnjuta något som helst kostnadsfri ledighet, prövade länsstyrelsen
med tillämpning av ovan återgivna bestämmelser i kungl, kungörelsen
den 14 juni 1917 (nr 472) meddela sådana föreskrifter beträffande
frånträdande av andra förmåner än tjänstgöringspenningar, att
häradsskrivare och landsfiskal, som av länsstyrelse beviljades tjänstledighet
av annan orsak än styrkt sjukdom under mera än 45 dagar av
ett och samma år, skulle, därest länsstyrelsen icke för visst fall annorlunda
beslutade, för den tid ledigheten överstege fyrtiofem dagar förutom
tjänstgöringspenningar av dem tillkommande avlöningsförmåner
avstå jämväl vad som erfordrades för beredande åt vikarien av den ersättning,
som jämlikt ovan omförmälda kungl, cirkulär och brev skulle
utgå.

Dessa av länsstyrelsen meddelade föreskrifter synas länsstyrelsen icke

— 57 —

vara stigande emot de i ämnet gällande, här ovan åberopade författning,
kungl, cirkulär och brev.

Någon ersättning till vikarie för landsfogden har icke utgått av statsmedel
för tid utöver den, varunder landsfogden åtnjutit semester.

Ingen av häradskrivarna inom länet har under budgetåret 1928/1929 varit
ledig under så långt tid, att med tillämpning av meddelade föreskrifter
avlöningsförmåner utöver tjänstgöringspenningar skolat frånträdas. Beloppet
av den vikariatsersättning, som under ledighet för häradsskrivare
under nämnda budgetar utbetalts av statsmedel utgör tillhopa fyrahundratjugo
kronor.

Sammanlagda beloppet av avlöningsförmåner — andra än tjänstgöringspenningar
— som under budgetåret 1928/1929 frånträtts av landsfiskaler
utgör tvåtusenfemhundrafem kronor 60 öre.

Härnösand i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

RAGNAR STATTIN. OSKAR RUNDQVIST.

Länsstyrelsens i Jämtlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,
§ 19.

Till Konungen.

På grund av nådig remiss den 20 december 1929 får Eders Kungl. Maj :ts
befallningshavande härmed i underdånighet avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn utbetalning av vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna, och får Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande i sådant avseende anföra följande.

Genom nådigt cirkulär den 31 december 1920 meddelades bestämmelser
angående ersättning till vikarier dels under semester för landsfogdarna,
dels ock vid ledighet för sjukdom eller under vakans å landsfiskals- eller
häradsskrivartjänst.

I anledning av den år 1925 beslutade nya löneregleringen för länsstyrelserna
ha genom nådiga cirkulären den 26 mars och 30 december 1926,
med ändring av förstnämnda cirkuläret, meddelats nya bestämmelser i
fråga örn vikariatsersättningar till ordinarie och vissa icke-ordinarie befattningshavare
hos länsstyrelse vid förordnande att uppehålla tjänst
inom fögderiförvaltning. Genom nådigt cirkulär den 11 november 1927
med kompletterande bestämmelser i ämnet i fråga örn övriga grupper av
vikarier har slutligen cirkuläret av den 31 december 1920 upphävts. Såsom
även revisorerna framhållit, har sistnämnda cirkulärs begränsning
till att avse allenast vikariat under sjukdom eller vakans numera bortfallit.

Under budgetåret 1928/1929 hava ersättningar till vikarier under förordnande
att uppehålla befattning inom fögderiförvaltningen av Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande utbetalts med stöd av föreskrifterna

— 58 —

i berörda cirkulär av den 26 mars och 30 december 1926 samt den 11 november
1927.

De förordnanden för tjänstlediga häradsskrivare, som under ifrågavarande
tid förekommit, torde i detta sammanhang kunna lämnas åsido,
enär någon belastning av vikariatsanslaget genom dessa ledigheter icke
uppstått.

I fråga örn den vikariatsersättning, som under samma tid utgått till
vikarier för tjänstlediga landsfiskaler inom länet, har ett belopp av 10,729
kronor utgjort ersättning till vikarier under sjukdom. Under budgetåret
1928/1929 hava tvenne landsfiskaler avlidit.

Ledighet för hälsans vårdande har beviljats allenast tre landsfiskaler
under tillhopa 48 dagar.

Till vikarier under landsfogdens och landsfiskalers ledighet för taxeringsuppdrag
har utbetalts 1,315 kronor 4 öre. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
har tidigare framhållit nödvändigheten av att i relativt
stor utsträckning anlita personal, tillhörande fögderiförvaltningen,
som ordförande i taxeringsnämnd. Med hänsyn till de för taxeringsuppdragen
inom länet utgående arvodenas blygsamma belopp synes icke
kunna ifrågasättas, att landsfogden eller landsfiskal vid dylik ledighet
skall själv avlöna vikarie.

För enskilda angelägenheter hava landsfiskaler beviljats ledighet under
sammanlagt 282 dagar eller i medeltal 11.2 dagar per befattningshavare.
Enligt revisorernas utredning har riksmedeltalet för dylik ledighet
utgjort 23.2 dagar. Landsfiskalerna hava under ledighet av sådan
anledning avstått tjänstgöringspenningar jämte därå belöpande tillfällig
löneförbättring ävensom förvaltningsbidrag samt dyrtidstillägg å dessa
avlöningsmedel.

Av vad ovan anförts framgår, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
icke med tillämpning av nådiga kungörelsen den 14 juni 1917 meddelat
särskilda föreskrifter beträffande frånträdande av andra avlöningsförmåner
än tjänstgöringspenningar — jämte därå belöpande tillfällig
löneförbättring ävensom förvaltningsbidrag — vid beviljande av tjänstledighet
för olika ändamål under budgetåret 1928/1929 åt landsfogde eller
landsfiskaler. Vid ledighet å häradsskrivartjänst har vikariatsersättning
icke utgått av statsmedel.

Östersund i landskontoret den 7 januari 1930.

S. LINNÉR.

AXEL ANDERSSON.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,
§ 19.

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har anbefallts att inkomma till
socialdepartementet med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
år 1929 under § 19 anfört angående vikariatsersättningar vid fög -

— 59 —

deriförvaltningarna saint att därvid lämna uppgift rörande de föreskrifter
beträffande frånträdande av andra avlöningsförmåner än t jänstgöringspenningar,
som länsstyrelsen med tillämpning av kungörelsen den
14 juni 1917 kunde hava meddelat vid beviljande av tjänstledighet för
olika ändamål under budgetåret 1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare
och landsfiskaler ävensom rörande beloppen av de avlöningsförmåner —
andra än tjänstgöringspenningar — vilka med tillämpning av dylika föreskrifter
under samma tid av vederbörande frånträtts.

Till åtlydnad härav får befallningshavanden i underdånighet anföra
följande.

De utbetalningar, som härstädes verkställts från anslaget till vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningar, hava synts och synas fortfarande
befallningshavanden stå i överensstämmelse med härför lämnade föreskrifter
i de av revisorerna omförmälda cirkulären i ämnet av den 26
mars 1926, den 30 december 1926 och den 11 november 1927.

Storleken av det för nu löpande budgetår för ändamålet anvisade belopp,
160,000 kronor, synes befallningshavanden tyda på att anslaget icke
av 1929 års riksdag betraktats avse allenast vikariatsersättning vid sjukdom
och vakans samt under landsfogdarnas semestrar.

Befallningshavanden har icke funnit anledning att under budgetåret
tillämpa den föreskrift i de för tjänstemän inom fögderiförvaltningen
gällande avlöningsbestämmelser, som möjliggör för befallningshavanden
att vid beviljande av tjänstledighet av annan orsak än sjukdom förplikta
vederbörande att frånträda även annan avlöningsförmån än tjänstgöringspenningar.

De angivna förutsättningarna för ett sådant förpliktande hava nämligen
ej ansetts i något fall föreligga.

Att vederbörande vikarier få uppbära vikariatsersättning efter samma
grunder, oavsett arten av de skäl, som föranlett beviljande av tjänstledighet
för de ordinarie befattningshavarne, synes befallningshavanden
rimligt.

Umeå i landskontoret den 4 januari 1930.

Underdånigst:

NILS G. KINGSTRAND.

AXEL RUDBERG.

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,

§ 19.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 nästlidne december anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna får länsstyrelsen i ärendet anföra
följande.

Länsstyrelsen har för sin del alltid tolkat gällande bestämmelser så,
att vikarie på ledig häradsskrivar- eller landsfiskalst junst endast då

— 60 —

ledigheten betingats av vakans eller sjukdom fått uppbära särskild vikariatsersättning
utöver de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar.
Det har visserligen under sådana förhållanden ibland uppstått svårigheter
för en häradskrivare eller landsfiskal, som önskat någon tids
ledighet för enskilda angelägenheter, att kunna erhålla lämplig vikarie,
som varit villig att mot åtnjutande av enhart tjänstgöringspenningarna
åtaga sig dylikt förordnande, men ledigheterna ha dock i det stora hela
kunnat nöjaktigt ordnas på grund av den för närvarande befintliga
stora tillgången på landsfiskalsaspiranter, som gått utan sysselsättning.
För övrigt ha en stor del landsfiskaler och även häradsskrivarna numera
ständiga biträden, som kunnat åtaga sig dylika förordnanden.

Vid beviljade tjänstledigheter för olika ändamål under hudgetåret
1928/1929 åt landsfogdar, häradsskrivare och landsfiskaler hava några
föreskrifter örn frånträdande av andra avlöningsförmåner än tjänstgöringspenningar
icke av länsstyrelsen meddelats.

Luleå i landskontoret den 4 januari 1930.

A. B. GÄRDE.

A. HOLM.

Allmänna Civilförvaltningens
lönenämnd

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 40,
§ 19.

Till Konungen.

Den 17 oktober 1925, den 19 oktober 1926 samt den 15 juli 1927 har allmänna
civilförvaltningens lönenämnd i anledning av då föreliggande
remisser av vissa länstyrelsers framställningar avgivit yttranden och
förslag rörande de ändrade grunder för beräknande av vikariatsersättning
inom fögderiförvaltningarna, som vore erforderliga i anledning av
genomförande från och med den 1 juli 1925 av lönereglering för länsstyrelsernas
befattningshavare. De spörsmål, lönenämnden sålunda förehaft
till behandling, hava prövats närmast ur löneteknisk synpunkt, och
nämnden har därför icke ansett sig hava anledning att i berörda sammanhang
närmare ingå på någon undersökning av det mera budgettekniska
spörsmålet rörande grunderna för användning av det å riksstaten
under rubrik »vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna» uppförda
ordinarie förslagsanslaget. Av vad som nu framkommit genom
riksdagens revisorers undersökning rörande å detta anslag avförda utgifter
vill det emellertid synas nämnden, att vissa förtydligande bestämmelser
böra utfärdas rörande dispositionen av ifrågavarande anslag.
Härom kommer lönenämnden att inom närmaste tiden avgiva särskilt
yttrande.

— 61 —

I behandlingen av förevarande ärende hava deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Elliot, Almgren, Köersner, N. A.
Nilsson, P. Nilsson och Bein wall.

Stockholm den 11 januari 1930.

Underdånigst:

ERIK STRIDSBERG.

Alfred Carlsson.

Länsstyrelsens i Stockholms
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Genom socialdepartementes remissresolution den 20 december 1929 har
länsstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
herrar revisorer år 1929 anfört rörande uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman.
Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Revisorerna ifrågasätta, örn ej såsom en allmän regel borde stadgas, att
vid utfärdande av förordnande för polismän det förbehåll skall intagas
att vederbörande icke må befatta sig med indrivningsverksambet förrän
borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som sedan flera år tillbaka vid meddelande
av polismannaförordnanden intagit dylikt förbehåll, har givetvis
intet att erinra emot föreskrift örn allmänt iakttagande härav.

Stockholm å landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

NILS EDÉN.

J. G. LÖWGREN.

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Till underdånig åtlydnad av nådig. remissresolution den 20 december
1929 får länsstyrelsen med anledning av 1929 års statsrevisorers i § 20 av
berättelsen örn granskning av statsverkets etc. tillstånd, styrelse och förvaltning
gjorda uttalande örn uppbördsborgen för polis- och fjärdings
män anföra följande.

Då erfarenheten synes hava givit vid handen behov av åtgärder för
beredande av ökad effektivitet åt polisreglementets (§ 14) bestämmelse

— 62 —

örn ställande av uppbördsborgen, torde den riktiga utvägen vara, att
ifrågavarande tjänst icke får tillträdas förrän uppbördssäkerbet blivit
vederbörligen ställd; i senast utfärdade kungörelse om ledig fjärdingsmanstjänst
bär i länet föreskrives, att säkerheten skall avlämnas vid befattningens
tillträdande. Att, såsom av revisorerna ifrågasättes, den förordnade
tjänsteinnehavaren skulle äga att delvis utöva tjänsten, måste
däremot enligt länsstyrelsens mening ur olika synpunkter anses olämpligt.

Uppsala slott i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

HJ. L. HAMMARSKIÖLD.

GUNNAR INGEMARSSON.

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remissresolution den 20 december 1929 anbefalld avgiva utlåtande
över riksdagens revisorers utalande i fråga örn uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsman får Konungens befallningshavande anföra följande.

Uti revisorernas uttalande bar anförts, att förhållandena beträffande
bland andra Södermanlands län vore i stort sett tillfredsställande i förevarande
hänseende.

Revisorerna hava emellertid i sitt uttalande ifrågasatt, huruvida man
ej borde tillse, att polismän icke ägde att befatta sig med indrivningsverksamhet,
förrän godkänd borgen för omhänderhavda medel blivit
ställd. Konungens befallningshavande finner detta välbetänkt, och synas
inga egentliga olägenheter vara att befara, örn bestämmelse i sådant syfte
införes i polisreglementet.

Nyköping i landskontoret den 7 januari 1930.

G. SEDERHOLM.

ELIAS BRANDER.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Anmodad avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i
sin berättelse under § 20 anfört angående sättet för ställande av sådan
uppbördsborgen, varom föreskrift meddelats i § 14 polisreglementet, får
länsstyrelsen äran anföra följande:

— 63

Som revisorerna själva framhålla, hava uti ifrågavarande avseende förhållandena
i Östergötlands län i stort sett varit tillfredsställande. Proceduren
har här i sina huvuddrag varit följande.

Då fjärdings- eller polisman förordnats av länsstyrelsen (landskansliet)
anmodas landsfiskalen (genom landskontoret) att efter vederhörandes (den
förordnade och kommunen) hörande inkomma med förslag rörande det
belopp, som fjärdings- eller polismannen hör ställa som uppbördssäkerhet
jämlikt 14 § i polisreglementet den 26 september 1925. Sedan sådant förslag
inkommit och länsstyrelsen fastställt beloppets storlek, anmodas landsfiskalen
att införda och till länsstyrelsen insända reglementsenlig uppbördsborgen.
Då den förordnade samt kommunen eller kommunerna måste
höras i ärendet, förflyter ofta lång tid, innan landsfiskalen inkommer med
sitt förslag, och det händer således, att fjärdings- eller polisman får handhava
indrivning av skatter och andra medel ett halvår (ibland ännu
mera) utan att hava ställt föreskriven uppbördssäkerhet. Det tillämpade
förfaringssättet synes således icke vara helt utan brister.

Revisorerna föreslå, att i förordnandena för fjärdings- eller polismän
skulle intagas det förbehållet, att vederbörande icke må befatta sig med
indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda medel blivit
ställd och av länsstyrelsen godkänd. Det torde emellertid kunna ifrågasättas
örn några större praktiska fördelar kunna förväntas medelst genomförande
av detta förslag. Lämpligare synes vara att — sedan nya polislagen
vunnit allmän tillämpning — i polisreglementet intoges en bestämmelse
därom, att länsstyrelserna skola fastställa uppbördsborgens storlek
innan fjärdings- eller polismännen förordnas och att i kungörelsen om
tjänsten skall tillkännagivas, att den utsedde skall vara pliktig att före tillträdet
ställa föreskriven upphördsborgen till fastställda beloppet. Genom
ett sådant förfaringssätt skulle aspiranter till respektive tjänster i
förväg få kännedom örn, huru stor uppbördssäkerhet det ålåge dem att
prestera, vilket nu i regel ej är fallet.

Linköpings slott i landskontoret den 7 januari 1930.

ERIC TROLLE.

E. STÅRCK.

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Anbefalld avgiva utlåtande i anledning av riksdagens revisorers uttalande
i § 20 av sin år 1929 avgivna berättelse — avseende uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsman — får länsstyrelsen anföra.

För samtliga av länsstyrelsen förordnade polismän, på vilka ankommit
sådan handräckningsverksamhet, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket i
lagen örn polisväsendet i riket, har uppbördsborgen blivit ställd hos läns -

— 64

styrelsen. Jämväl i fråga om vikarierande polismän med dylik verksamhet
har länsstyrelsen fordrat ställande av uppbördsborgen, dock för mindre
belopp än de för ordinarie tjänstinnehavarna gällande.

I övervägande antal fall har uppbördsborgen utgjorts av kommuns eller
polisdistrikts borgen, i vissa fall av försäkringsanstalts garantiförbin
delse. Beträffande den säkerhet, som utgöres av dylik garantiförbindelse,
har med hänsyn till förbindelsernas avfattning tveksamhet uppstått, huruvida
förbindelserna avsåge alla de medel, som vederbörande polisman i sin
tjänst hade örn händer. Med anledning härav har länsstyrelsen tillskrivit
samtliga berörda försäkringsbolag och därvid fått bekräftelse på att försäkringarna
omfatta alla i tjänsten omhänderhavda medel.

Då länsstyrelsen förordnat polisman med ovan nämnd handräcknings
verksamhet, har länsstyrelsen samtidigt tillskrivit vederbörande landsfiskal
med anmodan till honom att föranstalta örn att uppbördsborgen ställdes
för den förordnade. Då denna borgen icke omedelbart hunnit ställas,
har polismännen under någon kortare tid kunnat utöva sin handräck
ningsverksamhet. Till undvikande av att säkerhet sålunda icke skulle
finnas för tjänstemedel har länsstyrelsen i samtliga på senaste tiden utfärdade
förordnanden för polismän intagit det av revisorerna angivna förbehållet,
att vederbörande icke må befatta sig med indrivningsverksamhet,
förr än borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och av länsstyrelsen
godkänd.

Länsstyrelsen har intet att erinra mot revisorernas förslag, att i polisreglementet
intages bestämmelse, att dylikt förbehåll alltid skall göras i
förordnanden för polismän.

Jönköping i landskontoret den 7 januari 1930.

C. MALMROTH.

•IOHAN WALLINDER.

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i
remissen bifogat protokollsutdrag anfört beträffande uppbördsborgen för
polis- och fjärdingsman.

Till åtlydnad härav får länsstyrelsen i underdånighet anföra: Uti förevarande
hänseende plägar länsstyrelsen tillämpa följande förfaringssätt.
Sedan länsstyrelsen meddelat beslut, att lagen örn polisväsendet i riket den
6 juni 1925 skall komma till tillämpning för visst polisdistrikt samt detta
länsstyrelsens beslut vunnit laga kraft, föranstaltar länsstyrelsen omedelbart
genom vederbörande landsfiskal och landsfogden örn utredning, rörande
det belopp, för vilket polisman i polisdistriktet, på vilken sådan
handräckningsverksamhet ankommer, som avses i 1 § 2 mom. 2 stycket
i nämnda lag, skall ställa uppbördsborgen. I flere fall har det hänt,

— 65 —

att denna utredning, som ofta för de hörda myndigheterna varit av särdeles
vansklig och ömtålig art, tagit lång tid i anspråk, så att länsstyrelsens
bestämmande av uppbördsborgens belopp icke kunnat ske förrän
efter det polisman blivit i föreskriven ordning vald och förordnande för
honom utfärdats. Först sedan förordnande för polisman utfärdats och
bestämmande av uppbördsborgens belopp skett, har länsstyrelsen ansett
sig kunna avkräva polismannen föreskriven uppbördsborgen. Givetvis
har det åtgått någon tid för denna att kunna anskaffa sådan borgen.

_ Någon olägenhet har här i länet icke försports med anledning av att polisman
fått påbörja indrivning av utskylder, förrän uppbördsborgen varit
av honom ställd och blivit godkänd. Då emellertid oegentligheter på andra
håll förekommit, synes ett förtydligande av polisreglementet på sätt av
riksdagens revisorer föreslagits vara behövligt. Även örn det av revisorerna
föreslagna tillägget till bestämmelserna örn polismans uppbördsborgen
skulle föranleda, att någon tid förflöte, innan polismannen kunde handlägga
indrivningen av utskylderna, torde detta uppskov uppvägas av den
större trygghet beträffande redovisningen, som kunde grundas på den
ställda uppbördsborgen. Länsstyrelsen vill således för sin del tillstyrka
det föreslagna tillägget till polisreglementets bestämmelse i förevarande
hänseende. I detta sammanhang synes även den av revisorerna berörda
frågan örn uppbördsborgen för vikarie för polisman med indrivningsverksamhet
böra bliva förtydligad särskilt beträffande huruvida vid alla
vikariat uppbördsborgen skulle förekomma. Vid kortare vikariat skulle
enligt länsstyrelsens förmenande detta knappast vara nödigt, då indrivningsverksamheten
under sådana kortare perioder skulle kunna utan alltför
stor olägenhet vila.

Växjö i landskansliet den 7 januari 1930.

Underdånigst:

M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

MORTIMER .IOHANSSON.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Såsom infordrat utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört i fråga
em uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman får länsstyrelsen, med bifogande
av ett från landsfogden i länet infordrat yttrande i ärendet, i undernådighet
anföra följande.

Länsstyrelsen har för sin del, så snart bestämmelserna i nya polislagen
förklarats tillämpliga inom ett polisdistrikt, omedelbart vidtagit åtgärder
för att vederbörlig uppbördsborgen jämlikt 14 § i polisreglementet för riket
skall till länsstyrelsen avlämnas; och såsom i revisorernas berättelse
framgår hava förhållandena uti ifrågavarande hänseende inom detta län
också ansetts tillfredsställande ordnade.

Länsstyrelsen har emellertid intet att erinra mot, att den av revisorerna

.5 — Rev.-berättelse ang. statsverket för tlr 1929. III.

— 66 —

förordade åtgärden, att i förordnanden för polismän intages det förbehållet,
att vederbörande ej må befatta sig med indrivningsverksamhet, förrän
borgen ställts och godkänts, dock, på sätt landsfogden föreslagit, endast
för så vitt förordnandet omfattar längre tid än 20 dagar.

Kalmar i landskansliet den 7 januari 1930.

Underdånigst:

JOHN FALK.

E. T. LIDMAN.

Bil.

Till länsstyrelsen i Kalmar län.

Anmodad avgiva yttrande över den av riksdagens revisorer ifrågasatta
ändringen av bestämmelserna rörande uppbördsborgen för polis- och fjärdingsmän
får jag vördsamt framhålla, att någon erinran icke torde vara
att framställa mot förslaget att i förordnanden för polismän skall intagas
förbehåll, att vederbörande icke må befatta sig med indrivningsverksamhet,
förrän borgen ställts och godkänts.

Dock torde det icke vara erforderligt, att borgen ställes av den, som förordnas
att under ordinarie polismans semester, vilken icke någonstädes
torde överstiga 20 dagar örn året, uppehålla dennes tjänst eller vid likartade
tjänstledigheter.

Den av revisorerna ifrågasatta bestämmelsen torde därför lämpligen
kunna givas sådan avfattning, att den avser allenast förordnanden för
längre tid än 20 dagar.

Kalmar i landsfogdens expedition den 4 januari 1930.

Erik Ros.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45. §§ 20
och 21.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:ts betulin
in gsliavande anbefallts att avgiva underdånigt utlåtande i anledningav
vad riksdagens revisorer omförmält i nedan angivna avdelningar av
sin berättelse och får i anledning härav anföra följande.

§ 20. Uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman.

Polislagen har ännu icke kommit till tillämpning i något distrikt inom
länet. Vid sådant förhållande har ingen fråga örn uppbördsborgen uppkommit.
Eders Kungl.Maj :ts befallningshavande delar emellertid reviso -

fernäs uppfattning om lämpligheten av ett stadgande i riktning av förbehåll
örn ställande av uppbördsborgen, innan polisman må befatta sig med
indrivningsverksamhet.

§ 21. Förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt härav
föranledda kostnader för statsverket.

Rörande de förhållanden, som här i länet föranlett förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
hänvisa till här närslutna yttrande från länets häradsskrivare
och vill för sin del ytterligare fästa uppmärksamheten på det relativt stora
antalet självständiga mantalsskrivningsdistrikt (socknar) i varje av de
båda fögderierna. Åtminstone i detta län hava allenast obetydliga kostnader
orsakats statverket genom de särskilda mantalsskrivningsförrättarnas
verksamhet; och mot dessa kostnader svara vissa i häradsskrivare
nas utlåtande antydda fördelar för det allmänna.

Särskilt sedan nu revisorerna fäst uppmärksamheten på saken, lärer det
väl vara att förvänta, att länsstyrelserna i allmänhet låta sig angeläget
vara att vid prövningen av uppkommande frågor örn behov av extra mantalsskrivningsförrättare
förfara med all nödig omsikt. Att emellertid —
såsom revisorerna ifrågasatt — lägga hela eller större delen av kostnaden
för de särskilda mantalsskrivningsförrättarna på häradsskrivarna finner
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke vara av de angivna förhållandena
påkallat.

Visby i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

A. E. RODHE.

GUSTAF MELIN.

Bil.

Till Kungl. M a j : t s befallningshavande i
Gotlands län.

Med återställande av kungl, socialdepartementets remissresolution av
den 20 december 1929 i anledning av riksdagens revisorers anmärkningar
rörande förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt därav
föranledda kostnader för statsverket 1''å vi — som i skrivelse av den
28 sistlidne december anmodats att gemensamt avgiva yttrande i ärendet
— vördsamt anföra.

Revisorerna erinra först örn föreskrifterna:

att mantalsskrivning skall å landet förrättas av häradsskrivare!!;

att där häradsskrivaren på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd
icke kan inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom
fögderiets samtliga socknar Kungl. Maj:ts befallningshavande äger förordna
landsfiskal eller annan lämplig person att verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen
i en eller flera socknar;

samt att till sålunda förordnad förrättningsman utgår, jämlikt kungl,
kungörelsen den 25 oktober 1918 (nr 899), rese- och traktamentsersättning

— 68

enligt fjärde klassen i gällande resereglemente (motsvarande II D. i 1929
års resereglemente).

Därefter lämnas en utredning örn i vilken utsträckning sådana särskilda
mantalsskrivningsförrättare förordnats samt de härav föranledda kostnaderna
för statsverket. I rese- och traktamentsersättning har sålunda i
94 av rikets 119 fögderier utbetalats 22,088 kronor 45 öre, därav till:

Revisorerna säga sig hava i första hand fäst sig vid att särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats i större utsträckning än som ursprungligen
varit avsett, enär sådana skulle endast förordnas i sådana fall, där
det på grund av fögderiets stora utsträckning eller mera betydande folkmängd
vore oundgängligen nödvändigt att anlita nämnda utväg för att
mantalsskrivningsarbetet skulle medhinnas i rätt tid.

Och så framhålla revisorerna: att, såsom förut nämnts, i icke mindre
än 94 av rikets 119 fögderier under budgetåret 1928/1929 förordnats särskilda
mantalsskrivningsförrättare, och att synnerligen i Värmlands län,
där enligt vad revisorerna funnit mer än halva antalet mantalsskrivningar
utförts av dylika förrättningsmän, de ordinarie mantalsskrivningsförrättarna
gynnats i hög grad.

För jämförelse påpekas att i Gävleborgs län, vilket liksom Värmlands
län har 6 fögderier men större areal och högre folkmängd än detta, icke
någon extra mantalsskrivningsförrättare förordnats under sagda tid.

Revisorerna erinra vidare, att häradsskrivare icke äro berättigade till

ersättning — vare sig rese- eller traktaments--för mantalsskrivningsför rättning,

och att de ej heller behöva avstå något av lönen till en särskild
förordnad förrättare.

Till förklaring få vi anföra följande:

Mantalsskrivningsförrättning skall årligen hållas i varje socken under
tiden 15 november till 31 december.

Hänsyn till prästerskapet och allmänheten fordra, att förrättningarna
icke utsättas senare än en vecka före julhelgen. Tiden inskränkes därför
till en månad. Och häradsskrivarens övriga göromål med mantalsskrivningsärenden
och upprättandet av inskrivningslistor medgiva ej heller utsträckt
tid härför.

I allmänhet äro väderlek och vägar vid denna tid svåra. Förrättningarna
hållas vanligtvis i dragiga och otillräckligt uppvärmda lokaler. En
mantalsskrivningsförrättning med resa är därför särdeles ansträngande
och påfrestande för hälsan. Arbetet pågår i regel från kl. 9 f. m. till kl. 5
e. m., mången gång till långt frampå kvällen; och våglängderna mellan
orterna uppgå stundom till 3 mil och däröver; i enstaka fall, såsom till
Östergarn och Fårösund, 5 mil.

Under tioårsperioden har järnvägen Tingstäde—Lärbro tillkommit, och
förkortat landsvägsresorna med en mil.

landsfiskaler.............................

ordinarie landskontorist.........

icke ordinarie landskontorist

kontorsskrivare .....................

annan personal ......................

5,159: 4 6
3,645:0 5
6,809: 05
3,510: 6 9
2,964: 20

Summa kronor 22,088: 4 5

— 69 —

Kommunikationerna hava således ej nämnvärt förbättrats. Ingen båtlägenhet
kail med fördel begagnas för mantalsskrivningsresor.

Då de synnerligen svåra och betungande resorna under krisåren 1916—
1917 framkallat ifrågavarande förordning, sökte naturligtvis en var häradsskrivare
lindring i dessa resor. Detta huvudsakligen av det skäl, att
det vore synnerligen olägligt för allmänheten, att liäradsskrivaren de
flesta av veckans dagar under 4 veckor vore borta från tjänstelokalen.
Före och under uppbördstiden fordra såväl Kungl. Marits befallningshavande
som allmänheten omgående svar i debiteringsfrågor. Och till de
brådskande göromålen med uppbördsboken före den 15 november kommer
även arbetet med vägfyrktalslängderna till den 1 december.

Överallt hota dagabot och ansvar såsom för tjänstefel, en häradsskrivare.

Att Kungl. Maj :ts befallningsliavande på ansökning tillerkänt oss dylik
lindring under år 1928 från V* av dessa mantalsskrivningsförrättningar
kan väl med hänsyn till det anförda ej anses vara mer än rätt och billigt.

I norra fögderiet med 48 socknar förordnades på häradsskrivarens förslag
under år 1918 landskontoristen K. Svensson och under år 1919 t. f.
landskontoristen Otto Gullman, de enda därtill här lämpliga personer,
som då funnos att tillgå, till extra mantalsskrivningsförrättare.

År 1920 avsade dåvarande landsfiskalen i Slite distrikt på grund av
göromål i tjänsten sig detta uppdrag och förordnades i stället landskontoristen
K. A. Liljeborg.

Då landsfiskalernas hindrande göromål vid denna tid årligen återkommo,
har förordnandet sedan år 1921 meddelats kontor sskrivaren å norra
häradsskrivarekontoret Widar Grönberg, som för år 1928 uppburit av statsverket
155 kronor 85 öre. Även örn landsfiskal förordnats torde kostnaden
knappt hava kunnat nedbringas.

I södra fögderiet — där manlig kontorsskrivare ej varit anställd — lia
landsfiskalerna förordnats till extra mantalsskrivningsförrättare och tillsammans
uppburit lil kronor 20 öre. Fögderiet omfattar 44 socknar.

Frågan örn ersättning från statsverket till häradsskrivare för mantalsskrivningsresor
har ju dragits inför Kungl. Majit och beror väl ännu på
prövning. Det har ju från flera håll ansetts obilligt, att dessa — troligen
de enda statstjänare i riket — skola själva bekosta sina resor i statens
ärende, synnerligast som för några år sedan den dem tillkommande provision
å landstingsmedel och vägskatt nedsatts, och deras inkomst därigenom
minskats.

Det av riksdagens revisorer nu framställda yrkandet på ändring av
ifrågavarande förordning och åläggande för häradsskrivare att helt eller
delvis vidkännas den kostnad, som kan bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande måste vi tillsvidare — och till dess
Kungl. Maj:ts beslut i förut nämnda fråga blivit kunnigt — vördsamt bestrida.

Visby den 4 januari 1930.

Fredrik Nilsson.

Iean Bery.

Häradsskrivare
i (lollands norra fögderi.

Häradsskrivare
i (lollands södra fögderi.

— 70

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

I anledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande uppbördsborgea
för polis- och fjärdingsman får länsstyrelsen härmed avgiva infordrat utlåtande.

Någon bestämmelse örn inom vilken tid vederbörande har att avlämna
den i § 14 av polisreglementet föreskrivna uppbördsborgen finnes icke.
Man torde emellertid få utgå ifrån, att sådan borgen bör ställas i så god
tid, att statsverket icke löper någon risk för ekonomisk förlust. Revisorerna
hava ifrågasatt, huruvida det icke borde stadgas, att i förordnanden
för polismän skulle intagas det förbehållet, att vederbörande icke må befatta
sig med indrivningsverksamhet, förr än borgen för omhänderhavda
medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd. Ett sådant förbehåll
torde vara väl strängt och synes kunna vålla avsevärda olägenheter. Ofta
händer att förordnande för fjärdingsman icke kan utfärdas förr än omedelbart
innan tjänsten skall tillträdas. För fjärdingsmannen, vilken icke
har anledning att, innan han erhållit förordnande på tjänsten, vidtaga
åtgärder för ställande av upphördssäkerhet, tager det givetvis någon tid
att anskaffa dylik säkerhet, särskilt örn det skall ske genom försäkringsanstalt.
Under tiden skulle emellertid indrivningsverksamheten ligga
nere, vilket väl ingalunda kan anses lämpligt. Örn man sålunda icke utan
vidare kan godtaga det utav revisorerna ifrågasatta förbehållet, synes
dock någon tidsbegränsning böra angivas, inom vilken den föreskrivna
uppbördssäkerheten skall vara ställd, på det att statsverket icke skall löpa
allt för stor risk för ekonomisk förlust. Denna tidsbegränsning torde lämpligen
kunna sättas till exempelvis två månader efter förordnandets utfärdande.
Skulle säkerheten ej vara avlämnad inom den sålunda bestämda
tiden, torde det höra tillkomma länsstyrelsen att förfara efter omständigheterna,
därvid, örn ej särskilda skäl anses föranleda annat, synes närmast
kunna ifrågakomma återkallande av förordnandet.

Karlskrona å landskansliet och landskontoret den 4 januari 1930.

SVEN HAGSTRÖMER.

JOSEF FRÖBERG. ERIK WESTERLUND.

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom kungl, socialdepartementets remiss den 20 december 1929 har
länsstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer anfört beträffande uppbördsborgen av polis- och fjärdingsman,
och får länsstyrelsen i sådant avseende anföra följande.

71 —

Vad Kristianstads län angår har uppbördsborgen städse till länsstyrelsen
avlämnats snarast möjligt efter det polislagen för respektive polisdistrikt
trätt i tillämpning samt polis- oell fjärdingsmän tillsatts, och
hava riksdagens revisorer ej heller framställt någon särskild anmärkning
i fråga örn förhållandena i förevarande avseende inom detta län.

Revisorerna hava anmärkt, att någon uppbördssäkerhet i allmänhet icke
lämnats av vikarierande polismän. Vad Kristianstads län vidkommer
har vikariat för polisman hittills förekommit endast för den tid av fjorton
dagar årligen, varunder ordinarie polismannen åtnjutit semesterledighet,
och då denna ledighet förlagts till sådan tid, då indrivning av utskylder
eller böter i regel ej behövt förekomma, har någon uppbördssäkerhet för
vikarien ej ansetts erforderligt.

Givetvis måste det anses otillfredsställande, att icke även en vikarierande
polisman för sig ställer uppbördssäkerhet. De svårigheter, som upp
ställa sig härför äro emellertid så pass avsevärda, att det näppeligen skulle
vara möjligt att under sådana betingelser anskaffa lämplig vikarie för
polisman. Garantiförsäkring i försäkringsanstalt för kort tid torde, örn
sådan kan erhållas, bliva alltför dyrbar, och uppbördsborgen av kommun
eller polisdistrikt torde för en tillfällig vikarie ej vara lätt att erhålla.
Denna fråga skulle möjligen kunna lättare lösas, därest det medgåves
vikarierande polisman att ställa uppbördsborgen av annan än försäkringsanstalt,
kommun eller polisdistrikt, vilken borgen av länsstyrelsen godkändes.
Härför skulle emellertid erfordras ändring i polisreglementets
föreskrifter i förevarande avseende.

Revisorerna hava till sist med förmälan, att en länsstyrelse plägat i
förordnanden för polismän intagit det förbehållet, att vederbörande icke
finge befatta sig med indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda
medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd, ifrågasatt, huruvida
icke detta villkor borde stadgas såsom en allmän regel vid förordnanden
av här ifrågavarande slag eventuellt genom ett tillägg till polisreglementets
bestämmelser angående ställandet av uppbördsborgen.

I anledning härav får länsstyrelsen uttala, att länsstyrelsen för sin del
anser synnerligen lämpligt, att ovan omförmälda villkor vid förordnanden
för polismän bleve genom tillägg till polisreglementet allmänt föreskrivet.

Kristianstad i landskontoret den 7 januari ISBO.

JOH. NILSSON

IVAN FR. REGNER.

Länsstyrelsens i Malmöhus
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, i? 20.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 192!) har länsstyrelsen anbefallts
avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört ifråga örn uppbördsborgen för polis- och fjärdingsmän; och får länsstyrelsen
till åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

— 72 —

Inom detta län har i förevarande avseende förfarits sålunda, att tillsättandet
av vederbörande befattningshavare skett å landskansliet samt
att härefter ordnandet av uppbördsborgen omhänderhafts av landskontoret.
Härvid förflyter alltid någon tid mellan förordnandet och avlämnandet
av uppbördsborgen. Till förebyggande av den risk, som av angivna
förhållande må kunna föranledas ämnar länsstyrelsen framgent att
i förordnandet intaga det förbehåll att vederbörande icke må befatta sig
med indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda medel
blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd.

Länsstyrelsen finner sig beträffande föreliggande spörsmål böra framhålla
ytterligare följande. Då den nya polislagen skall träda i tillämpning
i ett polisdistrikt —■ vilket sker antingen den 1 januari eller den 1 juli —-måste givetvis också någon tid förflyta mellan dagen för övergången och
förordnandet. Detta gäller i varje fall i sådana distrikt, där val måste äga
rum, eller med andra ord förhållandena icke äro sådana att en förutvarande
polisman utan val kan omedelbart förordnas. Länsstyrelsens beslut
örn övergången kan nämligen icke meddelas förrän tidigast omkring 14
dagar dessförinnan, enär Kungl. Majit först skall förordna örn att statsbidrag
utgår. Då ansökningstiden är en månad samt kungörelsen örn
ledigheten icke lämpligen kan utfärdas före länsstyrelsens beslut örn övergången
meddelats, dröjer det vanligen ungefär två månader innan den
valde blir förordnad. Av vikarien, som upprätthåller tjänsten tills den
blivit med ordinarie innehavare tillsatt, avfordras för närvarande ingen
borgen. Det torde också vara så gott som omöjligt att av de äldre fjärdingsman,
som i allmänhet pläga vikariera, erhålla borgen, såvida icke
ett sådant fall skulle föreligga att vederbörande vikarie har garantier
för att bliva vald. Ett sätt att råda bot på nu angivna olägenhet vore
ju att i lag stadgades skyldighet för polisdistriktet att ansvara för de av
vikarien omhänderhavda medlen, med rätt givetvis för distriktet att av
denne kräva den säkerhet, som må kunna erhållas. Med hänsyn till den
förhållandevis korta tid här avsedda vikariat komma att omfatta, torde
risken för staten vara tämligen begränsad.

Vad angår vikariat vid ledighet för ordinarie befattningshavare på
grund av sjukdom eller annan orsak ligger saken för detta läns vidkommande
till på ungefär följande sätt.

I de fall, där uppbördsborgen ställts av försäkringsanstalt, lämnar länsstyrelsen
genom protokollsutdrag vederbörande anstalt underrättelse örn
vikariatet, varpa av anstalten erhålles ett förklarande att försäkringen
gäller jämväl den vikarierande. I de fall åter, där uppbördsborgen ställts
av kommun eller polisdistrikt, hava efter hemställan av länsstyrelsen flertalet
kommuner eller distrikt åtagit sig att låta borgen omfatta jämväl
vikarien. De övriga hava antingen ställt sig alldeles avvisande eller också
gjort det förbehåll, att en sådan utvidgning av borgensansvaret finge
bliva beroende på prövning i varje särskilt fall. På grund av de svårigheter,
som säkerligen skulle bliva därmed förenade, synes särskild borgen
icke böra avfordras dylik vikarie. I varje fall finner länsstyrelsen sådant
böra ske allenast för den händelse att förordnandet kommer att omfatta
en längre tid.

Malmö i landskontoret den 31 december 1929.

Underdånigst:

F. RAMEL.

A. ADLER.

73 —

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 20 december 1929 åligger det länsstyrelsen att
avgiva utlåtande i anledning av utav riksdagens revisorer framställd anmärkning
däremot, att den i 14 § i polisreglementet för riket den 26 september
1925 stadgade skyldigheten för vissa polismän att hos länsstyrelse
ställa säkerhet för de av dem i tjänsten omhänderhavda medel icke blivit
fullgjord vad beträffade åtskilliga polis- och fjärdingsmän inom bl. a.
Hallands län.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Varken i 11 § 3 mom. i lagen örn polisväsendet i riket den 6 juni 1925,
vilket lagrum lämnar föreskrift örn i vilken ordning fjärdingsman skall
förordnas av länsstyrelsen, eller annorstädes finnes föreskrivet, att ovannämnda
skyldighet att ställa säkerhet skall vara fullgjord, innan fjärdingsmannen
förordnas. I följd härav kommer det med nuvarande ordning
regelrätt att inträffa, att, sedan en person av länsstyrelsen förordnats till
fjärdingsman, åtminstone någon tid kommer att förflyta, innan säkerheten
ställes. I alla sådana fall, då det möter svårighet för fjärdingsmannen
att ställa säkerhet eller han saknar förmåga att göra det, kan nämnda
tid bliva ganska lång. Det synes för övrigt icke vara klart, huru det bör
förfaras med en fjärdingsman, som icke kan förmås att ställa säkerhet.
Länsstyrelsen torde väl för sådant fall äga befogenhet att återkalla förordnandet,
ehuru någon uttrycklig bestämmelse därom ej finnes. Stadgandena
i 16 och 17 §§ i polisreglementet torde näppeligen äga tillämplighet
å försummelse av fjärdingsman att ställa säkerhet, ehuruväl en fjärdingsman
genom dylik försummelse åsidosätter vad honom åligger och det
alltså kan ifrågasättas, huruvida 17 § 1 mom. är att på honom tillämpa.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, får länsstyrelsen förorda, att föreskrift
meddelas antingen därom, att förordnande för fjärdingsman icke
må meddelas, förr än han ställt sådan uppbördssäkerhet, varom stadgas
i 14 § polisreglementet, eller ock att fjärdingsman icke må befatta sig
med indrivningsverksamhet, förrän godkänd säkerhet ställts.

I detta sammanhang får länsstyrelsen tillika föreslå sådan ändring i den
av chefen för socialdepartementet den 12 december 1925 fastställda »Normalinstruktion
för polispersonal», att i dess 32 § införes föreskrift därom,
att den i näst sista stycket av sistsagda paragraf omförmälda kungörelsen
örn ledig ordinarie fjärdingsmansbefattning skall innehålla jämväl upplysning
örn fjärdingsmans skyldighet att ställa uppbördsborgen.

Då 11 § 3 mom. i nya polislagen torde avse icke blott ordinarie utan
även extra fjärdingsmansbefattning, föranlåtes länsstyrelsen dessutom
föreslå, att näst sista stycket av nyssnämnda § 32 göres tillämpligt även
på extra fjärdingsmansbefattning, för vilket ändamål ordet »ordinarie»
i samma stycke bör utgå.

Sedan av länsstyrelsen från landsfiskalerna i länet infordrade förslag
å beloppet av uppbördssäkerheten för varje fjärdingsman hit inkommit,
har länsstyrelsen den 28 november 1929 dels bestämt säkerhetens belopp i
varje särskilt fall och dels anbefallt landsfiskalerna att föranstalta därom.

— 74

att vederbörande fjärdingsman ofördröjligen hos länsstyrelsen ställde föreskriven
säkerhet till minst det belopp, som för en var av dem sålunda
bestämts. I följd härav har hittills uppbördssäkerhet inkommit från
ytterligare åtta fjärdingsmän.

Halmstads slott i landskansliet den 7 januari 1930.

Underdånigst:

AXEL MÖRNER.

GUNNAR WENNERGREN.

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, £ 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Såsom infordrat utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
i fråga örn uppbördsborgen för polis- och fjärdingsmän får Kungl.
Maj:ts befallningshavande anföra följande.

Den ordning vari inom detta län uppbördssäkerheter av ifrågavarande
slag lämnats av vederbörande polis- och fjärdingsmän har icke föranlett
särskild erinring från revisorernas sida.

Revisorerna hava dock ifrågasatt att som allmän regel vid förordnanden
för polismän, eventuellt genom tillägg till polisreglementets § 14, borde
stadgas villkor örn att vederbörande icke må befatta sig med indrivningsverksamhet,
förrän borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och
av länsstyrelsen godkänd.

Med anledning härav får Kungl. Maj:ts befallningshavande framhålla
som sin mening, att sådant villkor kan föra med sig den verkan att dels
indrivningsverksamheten helt inställes längre eller kortare tid i avbidan
på att uppbördssäkerhet hinner ordnas av en nyutnämnd polisman, dels
vid kortare förordnande för vikarie under ordinarie befattningshavares
semester eller ledighet av annat slag indrivningsarbete knappast kan beräknas
bliva bedrivet av vikarien. Vid sjukledighet torde det nog vara
omöjligt att så snabbt ordna uppbördssäkerhet för vikarien att han kan
inom rimlig tid få utföra indrivningsarbete. En garantiförsäkring för
denne torde också för kortare tid ställa sig förhållandevis dyrbar.

Kungl. Maj:ts befallningshavande, som anser indrivningsarbetet i och
för sig vara av sådan vikt, att detsamma icke bör göras beroende av ett
dylikt ovillkorligt förbehåll, har hittills ansett sig icke kunna begära
uppbördssäkerhet av vikarie för beräknad kortare tids tjänstgöring, helst
som direkt föreskrift örn sådan säkerhet i dylikt fall saknats i polisreglementet.
Det Ilar synts Kungl. Maj:ts befallningshavande rimligt, att
statsverket vid sådant vikariat borde stå självrisk, då ju sådan ändock
får bäras i andra fall, nämligen för belopp utöver den begränsade ansvarssumma,
som för varje dylik befattningshavare måste fastställas.

Annorlunda Ilar emellertid Kungl. Majda befallningshavande betraktat
förhållandena vid meddelandet av förordnande för längre tid eller å

ordinarie tjänst. Säkerhet har då alltid avfordrats vederbörande retroaktivt
från anställningstidens början. I överensstämmelse därmed hava
vederbörande försäkringsbolag även i sina garantiförsäkringar medgivit
sådan retroaktiv ansvarighet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande har tidigare övervägt möjligheten
och lämpligheten av ett förbehåll örn uppbördssäkerhet på sätt revisorerna
nu ifrågasatt men anser sig av nu anförda skäl icke kunna tillstyrka
förslaget.

Göteborg i landskontoret den 3 januari 1930.

OSCAR von SYDOW.

BIRGER GILLNER.

Länsstyrelsens i Älvsborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 december 1929 anbefalld avgiva utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers uttalande i fråga örn efterlevnaden av bestämmelserna
i § 14 av polisreglementet angående ställande av uppböidsborgen
får länsstyrelsen anföra följande:

Revisorerna hava anmärkt, att i stort antal fall inom ett flertal län
uppbördsborgen avlämnats först lång tid efter det vederbörande polisman
tillträtt sin handräckningsverksamhet.

Givet är ju, att någon tid måste åtgå för vidtagande av de åtgärder,
som avse säkerhetens bestämmande och införskaffande, och en undersökning
för detta läns vidkommande utvisar, att icke oskäligt lång tid förflutit
mellan den dag, då landskontoret erhållit meddelande örn förordnande,
och den dag, då avlämnad säkerhet godkänts.

För undanröjande av det sålunda anmärkta dröjsmålet med säkerhets
avlämnande och därav befarad ekonomisk risk ifrågasätta revisorerna,
örn icke i förordnandena för polismännen borde intagas det förbehåll, att
vederbörande icke finge befatta sig med indrivningsverksamliet förrän
borgen för omhänd erhavda medel blivit ställd och av länsstyrelsen
godkänd.

Mot införande av sådant förbehåll i polismännens förordnanden torde
böra erinras, att följden härav skulle bliva antingen ett inställande av
indrivningsverksamheten, vilket icke lärer kunna komma ifråga, eller
att annan person — vid övergång till den nya lagstiftningen av landsfiskal
och sedermera av länsstyrelse — förordnades att under tiden
tjänstgöra såsom fjärdingsman för indrivningsärenden, vilket icke heller
torde gå för sig, då ett dylikt tudelande av en och samma tjänst saknar
hemul i lag och dessutom medel till den sålunda förordnades avlönande
icke finnes att tillgå. Skall man fasthålla tanken på att indrivningsärenden
ej finge anförtros den nye fjärdingsmannen förr än han ställt
borgen, lärer det för den skull icke kunna ske i annan form, än att plåt -

— 76 —

sen ej får tillträdas förr än borgen blivit ställd. Men även detta förfaringssätt
förefaller näppeligen förenligt med den nya polislagens bestämmelser;
och det synes ej heller vara någon fördel, att platsen skötes
av en tillfällig befattningshavare — även han utan borgen — i stället
för av den förordnade själv utan borgen, till dess sådan hunnit anskaffas
och godkännas.

Länsstyrelsen kan alltså icke tillstyrka ett sådant förbehåll i förordnanden
för polismän enligt nya lagen, som av statsrevisorerna föreslagits,
utan anser de av dem påpekade olägenheterna böra neutraliseras,
genom att man så mycket som möjligt söker förkorta den tid, som måste
förflyta mellan förordnandet och borgens ställande. Detta kan vinnas
genom att säkerhetens belopp bestämmes i förväg och senast i samband
med förordnandets utfärdande. Landsfiskalerna böra för den skull anmodas
att, då tillsättande av fjärdingsman enligt nya polislagen är i
fråga, i god tid inkomma till länsstyrelsen med förslag rörande den erforderliga
säkerhetens belopp, helst så tidigt, att borgensbeloppet kan anges
redan då platsen förklaras ledig, och i varje fall senast samtidigt
med att handlingarna angående f järdingsmansvalet till länsstyrelsen insändas.
Det kan även vara lämpligt, att borgensbeloppet, vare sig beslutet
därom fattats tidigare eller först i samband med utfärdande av
förordnandet, anges i detta, exempelvis med orden »åliggande det den
sålunda förordnade att skyndsammast för sin uppbörd ställa sådan säkerhet
till belopp av 000 kronor som i 14 § av polisreglementet för riket föreskrives».

Härefter har då länsstyrelse att hålla hand över och med de tvångsmedel,
som stå till huds, framtvinga, att också borgen inom skälig tid
inkommer.

Det sålunda angivna förfaringssättet har denna länsstyrelse för avsikt
att tillsvidare tillämpa.

Vänersborg i landskansliet och landskontoret den 31 december 1929.

AXEL von SNEIDERN.

GUSTAF LIDSTRÖMER. CARL MALM.

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Uti nådig remiss den 20 sistlidne december anbefalld att till departementet
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
uti sin till innevarande års riksdag avgivna berättelse under § 20 anfört
ifråga örn uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman, får länsstyrelsen
vördsamt anföra följande.

Lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket äger tillämpning i följande
polisdistrikt å landsbygden i detta län, nämligen Mölltorps, Undenäs,
Otterstads, Saleby, Hova, Främmestads, Amnehärads och Fyrunga

— 77 —

kommuner, Essunga kommun med Nossebro municipalsamhälle samt Kyrkefalla
kommun med Tibro municipalsamhälle. Beträffande samtliga
dessa polisdistrikt har uppbördsborgen avlämnats innan det för vederbörande
polis- eller fjärdingsman utfärdade förordnandet utlämnats. Kevisorerna
hava jämväl vitsordat, att förhållandena i förevarande avseende
äro tillfredsställande i bland andra detta län. Med anledning
härav får länsstyrelsen hemställa, att vad i berättelsen anförts icke måtte
för detta läns vidkommande föranleda till någon vidare åtgärd.

Mariestad i landskontoret den 7 januari 1930.

AXEL EKMAN.

NILS ÅHGREN.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 nästlidna december har Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts att till kungl, socialdepartementet inkomma
med utlåtande över vad riksdagens revisorer under § 20 uti sin år 1929
avgivna berättelse uttalat i fråga örn ställande av uppbördsborgen för
polis- och fjärdingsmän.

I anledning härav får Kungl. Maj:ts befallningshavande dels överlämna
en härstädes upprättad tablå, innefattande vissa uppgifter rörande de
landskommuner inom länet, för vilka lagen örn polisväsendet i riket den
9 juni 1925 blivit gällande, dels ock anföra följande.

Vid förordnande av fjärdingsmän (polismän) enligt nämnda lag har
hittills, vad angår landskansliet, så förfarits, att i det utfärdade förordnandet
intagits erinran för den förordnade att i sin egenskap av fjärdingsman
för de av honom i tjänsten omliänderhavda medel hos länsstyrelsen
ställa sådan uppbördsborgen, som i § 14 av polisreglementet för
riket föreskrives, att förordnandet översänts till vederbörande landsfiskal
för egen kännedom och för att den förordnade tillställas, och att avskrift
av förordnandet lämnats till landskontoret för vidtagande av åtgärder
för uppbördsborgens ställande, därvid jämväl meddelats uppgift beträffande
tidpunkten, från vilken lagen örn polisväsendet förklarats skola
äga tillämpning för det distrikt, varinom den förordnade skulle tjänstgöra,
med mera.

Å landskontoret har sedermera efter inhämtande av upplysningar bland
annat örn storleken av de allmänna medel, som den förordnade förväntades
komma att omhänderhava, bestämts uppbördsborgens belopp, samt
från den förordnade infordrats sådan borgen och, sedan densamma blivit
ställd, övervakats, att densamma ägde fortfarande giltighet.

— 78 —

Berörda förfarande har emellertid visat sig medföra vissa olägenheter..
Utredningen för borgensbeloppets bestämmande tager alltid någon tid i
anspråk; och då den förordnade, oaktat erinringen i förordnandet örn
hans skyldighet därutinnan, mången gång icke är beredd att ställa honom
avfordrad säkerhet, föranledes därav emellanåt mera omfattande
skriftväxling. Därest, såsom av åberopade tablån framgår, uppbördssäkerheten
ställts för allenast ett år i sänder, påkallas härav särskilda åtgärder.
I tablån angiven tidpunkt för gällande uppbördsborgens ställande
hänför sig sålunda till tid för senast avlämnad borgen.

På grund härav har Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i likhet
med riksdagens revisorer anser det vara av synnerlig vikt, att förevarande
föreskrifter örn uppbördssäkerliets ställande vederbörligen fullgöras,
funnit sig böra söka ordna frågan därom på annat sätt än hittills.
Kungl. Ma,j:ts befallningshavande har sålunda för avsikt att redan under
förberedande handläggningen av ärenden angående polislagens tillämpning
verkställa utredning örn beloppet av den uppbördsborgen, som
i de särskilda fallen skall ställas av blivande fjärdingsman (polisman),
samt i nämnda hänseende träffa bestämmande å sådan tid, att meddelande
därom kan intagas i kungörelse örn befattningens ledigförklarande,
så att därvid sökande på förhand erhålla kännedom såväl örn skyldigheten
att ställa uppbördssäkerhet som örn denna skyldighets omfattning.

Mot vad riksdagens revisorer ifrågasatt därom, att i polismannaförordnande
skulle intagas det förbehållet, att vederbörande icke må befatta
sig med indrivningsverksamhet förrän borgen för omhänderhavda medel
blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd synes, med nuvarande bestämmelser
i ämnet, icke vara något att erinra. Det av revisorerna avsedda
ändamålet lär dock på ett lämpligare sätt vinnas med en föreskrift, att
sådant förordnande icke finge utfärdas, förrän uppbördsborgen blivit
ställd; och vill Kungl. Maj:ts befallningshavande fördenskull ifrågasätta,
att föreskrift därom intages i polisreglementet.

Hittills har härstädes vikariatsförordnande å fjärdingsmans- (polismans-)
tjänst enligt polislagen meddelats i allenast ett fåtal fall och i
sådan händelse för mycket kort tid. Uppbördssäkerhet har därvid icke
vikarien avfordrats, men skall Kungl. Maj:ts befallningshavande tillse,
att framdeles så sker.

Karlstad i landskansliet och landskontoret den 7 januari 1930.

ABR. UNGER.

GEORG SAMUELSON. GUSTAF HEINTZ.

— 79 —

Bil.

Polisdistrikt

Polis-

lagen

till-

Fjär-

dings-

man

Gällande uppbÖrdsborgen:

lämplig
fr. o. m.
den

för-ordnad
fr. o. m.
den

ställd

den

intill be-lopp av

utgöres av

Anmärkningar

Arvika landsför-

samling .........

Vt 27

6/t 28

10/8 29

12,000

—

Borgen av kommunen.

Borgvik ............

Vi 27

25/* 27

4/i 30

8,000

—

» » »

Ekshärads norra..

‘/i 28

u/t 28

*Vi 30

10,000

—

Garantiförsäkring

* Gäller endast ett år

» södra..

*/i 28

7/t 29

*l/i 30

10,000

—

* » » » »

Grava ...............

‘/i 27

l9/a 27

*''/n29

10,000

—

»

* » » » »

» ..............

Vi 27

19/s 27

26/s 27

10,000

För K. B:s räkning i
bankinrättning depo-nerat belopp.

Gustaf Adolf ......

Vi 27

27/i 27

21/s 27

5,000

—

Borgen av kommunen.

Holmedal .........

»/i 28

Vs 28

10/u 28

4,000

—

» a> »

Järnskog ............

1/io 28

Vio 28

27/io 29

8,000

—

» » »

Karlanda............

Karlstads lands-

■/1 28

>/i 28

12/u 28

6,000

—

» » »

församling ......

*/i 27

21/i 27

9/io 27

6,000

—

» » ;>

Köla.................

Vt 28

2l/s 28

7/u 28

15,000

—

Nor ..................

Vt 27

7/t 27

a/4 28

12,000

—

» » »

Norra Råda ......

Vt 27

Vt 27

9/io 27

7,000

—

» » »

» »

■/t 27

Vt 27

9/io 27

7,000

—

» » »

»

V t 27

7t 27

9/io 27

8,000

—

» » »

Nyed .............

Vi 28

Vi 28

“"/s 29

5,000

—

Garantiförsäkring.

* » » » »

Ransäter............

''/i 29

7t 29

4/n 29

6.000

—

Borgen av kommunen.

Rämen...............

V* 27

I6/s 28

‘/u 28

10,000

—

» » »

Segerstad............

Vt 28

3/s 28

12/o 28

4,000

—

» » »

Silbodal ............

’/i 27

Vt 27

2I/e 27

6,000

—

» » »

Sillerud ...........

7< 28

Vi 28

6/s 28

5,000

—

» » »

Stora Kil............

Vt 28

9/i 29

8/i 30

9,000

F’ör K. B:s räkning i
bankinrättning depo-nerat belopp.

Sunne köping ...

Vt 26

26/4 27

9/e 28

5,000

—

Borgen av kommunen.

Södra Finnskoga .

Vi 27

26/4 27

16/s 28

10,000

—

» » r>

Töcksmark .........

Vi 26

20/i 26

27/s 27

8,000

—

» » 7>

Varnum ............

Vt 28

8/s 29

2,/io 29

6,000

—

» » »

Väse..................

Vi 28

l6/s 28

24/io 29

10,000

—

» » »

Ölme ............

Vi 28

Vi 28

18/n 28

8,000

—

» » »

Övre Ullerud......

Vt 27

Vt 27

4/io 28

5,000

—

» » »

Östra Fågelvik ...

V* 28

19/t 29

Vi 30

*6,000

—

Garantiförsäkring.

* Garantiförsäkr. sökt,
men ännu ej beviljad.

Karlstad i landskontoret den 4 januari 1930.

I tjänsten:
Harald Lindell.

— 80 —

Länsstyrelsens i Örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande erhållit befallning att avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer uti sin berättelse till 1930 års riksdag anfört
därom, att bestämmelserna i 14 § av polisreglementet angående ställandet
av uppbördsborgen i anmärkningsvärt många fall icke efterlevts.

Till åtlydnad härav får Eders Kungl. Marits befallningshavande — under
framhållande att enligt statsrevisorernas utlåtande i samma berättelse
Örebro län ingår bland de län, beträffande vilka förhållandena i
förevarande hänseende befunnits i stort sett tillfredsställande -— i underdånighet
anföra, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i sammanhang
med förordnande av polis- och f järdingsmän enligt nya polislagen
alltid sökt tillse, att vederbörlig uppbördssäkerhet bleve skyndsammast
möjligt avlämnad. I detta syfte har i Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
protokoll rörande tillsättande av dylik befattning —
av vilket protokoll utdrag tillställts såväl den förordnade, som landsfogden,
landsfiskalen och vederbörande kommun — föreskrift plägat intagas
därom, att fjärdingsmannen icke finge befatta sig med uppbördsgöromål,
innan vederbörlig säkerhet blivit avlämnad och av Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande godkänd.

Därest befattningshavaren är i tillfälle att såsom säkerhet erbjuda
realpant, är ju frågan vanligen lätt ordnad. Likaså plägar anskaffandet
av uppbördsborgen från försäkringsbolag i regel icke taga någon längre
tid. Örn däremot, såsom icke sällan ifrågakommer, fjärdingsmannen
hänvänder sig till sin kommun för erhållande av borgen, kan avgörandet,
enligt vad erfarenheten visat, draga rätt avsevärt ut på tiden i och för
utredning och förhandling, örn och på vilka villkor kommunen må vara
villig att lämna dylik utfästelse.

Med hänsyn till sådana fall skulle det enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
uppfattning vara önskvärt och lämpligt, örn bestämmelserna
i 14 § polisreglementet kunde uppmjukas därhän, att personlig
borgen finge godtagas med avseende å kortare tid, förslagsvis högst tre
månader från tjänstens tillträde.

En bestämmelse härom skulle vara till gagn även i ett annat ofta förekommande
fall, nämligen vid tillfälliga ledigheter å fjärdingsmanstjänst
vare sig vid vakans eller under vederbörande befattningshavares
semester eller ledighet av annan orsak.

En sådan ledighet kan exempelvis vid sjukdomsfall inträffa alldeles
oförberett och gälla endast kort tid. I dylika fall synes det varken rimligt
eller möjligt att av vikarien påfordra uppbördssäkerhet av i polisreglementet
föreskriven beskaffenhet. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
har därför med nuvarande bestämmelser i ämnet funnit sig nödgad
att vid kortvariga vikariat avstå från kravet på ställandet av säkerhet.
Någon större risk torde detta ej heller innebära, då indrivningen
under så kort tid vanligen omfattar endast mindre belopp och det därjämte
måste antagas, att vikarien i medvetandet om uppdragets snara

— 81 —

frånträdande Ilar särskild anledning att noggrant fullgöra sin redovisningsskyldighet.

Emellertid är det givetvis önskvärt, att även i här avsedda fall lämplig
säkerhet ställes. Eders Kungl. Maurts hefallningshavande får på
grund härav och med hänsyn till övriga förut angivna förhållanden föreslå
ett tillägg till 14 § polisreglementet av ungefär det innehåll, att
då fråga är örn säkerhet för uppehållande av polis- eller f järdingsmanstjänst
under högst tre månader samt svårighet visar sig föreligga att
erhålla säkerhet av beskaffenhet, som i författningen nu omförmäles, såsom
sådan må godtagas jämväl av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
prövad borgen av två personer, som iklätt sig ersättningsskyldighet
en för båda och båda för en för visst lämpligt belopp, därest vederbörande
befattningshavare skulle brista i sin redovisningsskyldighet.

Örn, såsom Eders Kungl. Maj:ts hefallningshavande förutsatt, en dylik
föreskrift må kunna gälla även ordinarie befattningshavare för tid intill
dess denne hinner anskaffa enligt nu gällande bestämmelser godtagbar
säkerhet, bleve det givetvis så mycket lättare att tillämpa det av
statsrevisorerna ifrågasatta och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
såsom ovan anförts, även använda förfarandet, enligt vilket nyförordnad
befattningshavare icke får befatta sig med indrivningsverksamhet
innan säkerhet blivit ställd och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
godkänd.

Slutligen tillåter Eders Kungl. Maj:ts hefallningshavande sig beträffande
den av försäkringsbolagen ställda uppbördsborgen göra den erinran,
att denna försäkringsform visat sig mindre tillfredsställande så
Hilvida, som enligt därför allmänt tillämpade villkor försäkringsgivaren
icke ansvarar för brist, som uppstått tidigare än femton månader, innan
den av garantinnehavaren upptäckes. Enligt 9 § av nådiga kungörelsen
den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden
åligger det utmätningsman att minst en gång örn året verkställa
inventering hos varje honom underställt exekutionsbiträde. Med hänsyn
till denna bestämmelses avfattning kan givetvis mer än femton månader
förflyta, utan att under denna tid någon sådan inventering ägt
rum. Därjämte kan naturligen en förefintlig brist vid inventering förbises
och detta särskilt örn vederbörande underlåtit att uppdebitera influtna
medel och å dessa icke lämnat föreskrivet uppbördskvitto. Inom
Örebro län har det vid ett tillfälle av sist nämnd orsak varit mycket
nära, att den ställda garantiförbindelsen icke kommit att helt täcka en
hos en förskingrande fjärdingsman uppkommen balans. På grund härav
och då någon ändring i här avsedda försäkringsvillkor vid av Eders
Kungl. Maj:ts hefallningshavande gjord hänvändelse till försäkringsgivarna
icke kunnat ernås, skulle det måhända vara till gagn, örn förhandlingar
i detta syfte kunde upptagas direkt mellan försäkringsbolagen, å
ena, samt central statsmyndighet, å andra sidan.

I övrigt är från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida icke vidare
att anföra i anledning av statsrevisorernas förevarande framställning.

örebro slott i landskansliet den 7 januari 1930.

Underdånigst:

BROR HASSELROT.

ALB. NISSER.

(i — Itel’ -berättelse äng. statsverket [är är 192!). lil

— 82

Bil.

Utdrag av protokoll, hållet inför Kungl. Marits befallningshavande
i Örebro län å Örebro slott i landskansliet den 30 september
1929.

S. B. Sedan innehavaren av f järdingsmannabefattningen i Knista sockens
polisdistrikt Joel Albert Gustafson på därom gjord ansökan entledigats
från och med den 1 oktober 1929, hade genom kungörelse, som varit
införd i örebro Dagblad, Nerikes Allehanda och Nerikes Tidningen, befattningen
— vilken enligt Kungl. Maurts befallningshavandes beslut den
4 oktober 1927 skulle vara extra och med vilken vore förenad lön till ett
belopp av 1,250 kronor för år räknat — förklarats till ansökan ledig.
Före ansökningstidens utgång den 10 augusti 1929 hade följande personer
anmält sig såsom sökande, nämligen

Efter granskning av handlingarna fann Kungl. Maj:ts befallningshavande
skäligt att med stöd av 11 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet
i riket förordna Karl Edvin Karlsson att från och med den
1 oktober 1929 tillsvidare vara fjärdingsman i Knista sockens polisdistrikt
med rätt att härför åtnjuta de med tjänsten förenade löneförmåner men
med skyldighet att vara underkastad de för avlöningens åtnjutande stadgade
villkor; skolande det emellertid åligga Karlsson att före tjänstens
tillträdande såsom säkerhet för däri omhänderhavda medel hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande ställa vederbörlig borgen eller annan i 14 §
av polisreglementet den 26 september 1925 för riket omförmäld säkerhet
till av Kungl. Maj:ts befallningshavande i sådant hänseende tidigare
bestämt belopp av tretusen kronor.

Som ovan.

In fidem:

Alb. Nisser.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

I anledning av remissresolution den 20 sistlidne december i ärende rörande
vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn uppbördsborgen för
polis- och fjärdingsman får Konungens befallningshavande såsom infordrat
utlåtande vördsamt anföra följande.

Befallningshavanden har genom cirkulärskrivelse den 22 december
1925 till länets landsfiskaler dels fastställt vissa principer för beräknande
av storleken av den säkerhet, som skall av vederbörande ställas, dels
ock anmodat landsfiskalerna att anskaffa och inom viss tid efter polisreglementets
tillämpning å kommun eller distrikt till befallningshavan -

— 83 —

deri insända föreskriven säkerhet. Avskrift av denna cirkulärskrivelse
bifogas.

Befallningshavanden anser sålunda vidtagen åtgärd vara tillfyllest,
särskilt som befallningshavanden efter det meddelande ingått örn polisreglementets
tillämplighet å viss kommun, tillser att vederbörande
landsfiskal fullgör honom enligt cirkulärskrivelsen anbefallda åliggande.

För att emellertid ytterligare stärka kontrollen över att säkerheter
verkligen inkomma kunde föreskrivas, dels att befallningshavanden icke
skulle äga att utfärda förordnande å fjärdingsmans- eller polistjänst, med
vilken är förbunden uppbördsverksamhet, förrän bevis ingått, att föreskriven
säkerhet blivit ställd, och dels att vederbörande landsfiskal icke
ägde att åt sådant biträde uppdraga någon indrivningsverksamhet, förrän
vederbörande erhållit förordnande från befallningshavanden å tjänsten,
varav följden torde bliva, att örn landsfiskal ändock lämnar sådant uppdrag,
han blir skyldig att ersätta därav uppkommande skada.

Emellertid torde utfärdande av förordnande ej kunna anstå huru länge
som helst. Befallningshavanden måste därför hava tvångsmedel i sin
hand för att förmå en försumlig tjänsteinnehavare att fullgöra detta
åliggande. Befallningshavanden föreslår i sådant avseende, att befallningshavanden
skall äga att, därest vald befattningshavare icke inom
viss förelagd tid efter delfåendet hos befallningshavanden ställer säkerhet,
som kan av befallningshavanden godkännas, befallningshavanden
skall äga att upphäva valet och förordna örn nytt val samt tillsätta vikarie
för tjänstens uppehållande under tiden. Därest kommunal myndighet vid
nytt val icke dess mindre väljer samma person, som förut, till innehavare
av befattningen, bör ett sådant beslut utan vidare innebära, att kommunen
åtager sig uppbördssäkerhet för den valde till fastställt belopp.

Enahanda förfarande lärer böra tillämpas, då ställd säkerhet förfaller
utan att på anmodan förnyas.

I detta sammanhang vill befallningshavanden beröra även en annan
omständighet, som har samband med nu avhandlade spörsmål. Befallningshavanden
är skyldig att godkänna försäkringsbrev av svensk försäkringsanstalt.
Nu ifrågavarande försäkringar, som i regel äro avslutade
å viss tid, gälla icke, såvitt ej ny premie erlägges för tid utöver den
i försäkringsbrevet stipulerade. Befallningshavanden har alltså att
kontrollera, huruvida förnyelsebevis inkomma. Detta kan medföra mycken
tidspillan särskilt på grund av den noggrannhet, varmed denna tillsyn
bör ske. I gällande lag örn försäkringsavtal stadgas i § 87 viss förmån
för inteckningsliavare. Befallningshavanden föreslår i anslutning
härtill, att befallningshavanden icke skall vara skyldig att godkänna försäkringshrev
såsom säkerhet av annan försäkringsanstalt än sådan, som
bereder motsvarande förmån åt statsmyndighet, till vars säkerhet försäkring
är gällande.

Västerås slott i landskontoret den 7 januari 1930.

WALTER MURRAY.

GARL FR. JOHANSON.

— 84

Bil.

Till samtliga landsfiskaler inom länet.

I § 14 av Kungl. Maurts polisreglemente för riket den 26 september
1925 (Sv. förf.-saml. nr 407) stadgas, att i nämnda paragraf omförmälda
polismän skola vara skyldiga att för de av befattningshavaren i tjänsten
omhänderhavda medlen ställda uppbördsborgen av Svensk försäkringsanstalt
eller av kommun eller polisdistrikt eller annan i samma författningsrum
omförmäld säkerhet till belopp, som Konungens befallningshavande
i varje särskilt fall bestämmer.

I anledning härav har Konungens befallningshavande beslutat, att säkerhet
skall av nämnda befattningshavare ställas till lägst 500 kronor
och högst 5,000 kronor, beroende av folkmängden i det distrikt, där veder
böran des verksamhet är förlagd, så att säkerheten skall — inom ovan
angivna gränser — gälla för lika många kronor, avrundade till närmast
högre 50-tal, som folkmängden utgör i distriktet vid senaste årsskiftet.

Därjämte stadgas, att de båda polismännen i Västanfors socken skola
ställa uppbördsborgen av 5,000 kronor vardera samt polismännen i Norberg
den ordinarie 5,000 kronor och den biträdande 2,000 kronor.

Samtliga ställda säkerheter skola vara gällande från och med 1 januari
1926.

Landsfiskalerna hava, en var för sitt distrikt, att så snart polisreglementet
beträffande de särskilda kommunerna trätt i tillämpning avfordra
vederbörande behöriga säkerhetshandlingar enligt ovan angivna
grunder och skola dessa handlingar vara hit inkomna inom 14 dagar efter
det polisreglementet trätt i kraft.

Västerås slott i landskontoret den 22 december 1925.

På länsstyrelsens vägnar:

Älb. Norberg.

Carl Fr. Johanson.

Bestyrkes; Västerås slott i landskontoret den 16 april 1927.

På tjänstens vägnar:
Axel Budberg.

— 85 —

Länsstyrelsens i Kopparbergs

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till herr statsrådet och chefen för kungl,
socialdepartementet.

Sedan länsstyrelsen i Kopparbergs län genom nådig remiss den 20 december
1929 avfordrats utlåtande över av riksdagens revisorer framställda
anmärkningar i avseende å länsstyrelsens åtgärder för anskaffande
av sådan uppbördsborgen, som omförmäles i 14 § polisreglementet, får
länsstyrelsen i sådant hänseende anföra, att för samtliga polis- och fjärdingsmän,
som hava att utöva sådan verksamhet, som omförmäles i 1 §
2 mom. i lagen örn polisväsendet i riket, numera avlämnats säkerhet, som
hos länsstyrelsen förvaras.

Emot revisorernas förslag örn föreskrift att i förordnanden för polismän
lämpligen bör intagas förbehåll att vederbörande icke må befatta sig
med indrivningsverksamhet, förrän av länsstyrelsen godkänd borgen föreligger,
bar länsstyrelsen intet att erinra.

Falun i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

LARS FERNQVIST.

JOHN FAHLROTH.

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Genom nådig remiss 1929 har länsstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört bland annat i fråga
örn uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman.

Uppbördsborgen enligt 14 § i polisreglementet den 26 september 1925
hava till belopp, som närmare framgår av hoslagda uppgift, ställts av
samtliga därtill förpliktigade polismän och fjärdingsman inom de distrikt
i länet, i vilka nya polislagen tillämpas, med undantag av polismännen i
Hedesunda sockens och Järbo sockens särskilda polisdistrikt.

Beträffande Hedesunda sockens polisdistrikt har länsstyrelsen förordnat
att nya polislagen skulle från och med den 1 januari 1928 vinna tillämpning
i nyssnämnda polisdistrikt och därvid bestämt att i distriktet skulle
finnas två ordinarie fjärdingsman. Därefter hava tjänsterna tre särskilda
gånger varit kungjorda till ansökning lediga utan att någon kompetent
sökande anmält sig. För fjärde gången annonserades tjänsterna lediga den
6 november 1929, varefter tjänsterna söktes av två personer, som enligt vad

— 86 —

landsfiskalen meddelat äro för uppdragen i fråga lämpliga, och hava dessa
personer jämväl av kommunalfullmäktige den 22 december 1929 valts till
innehavare av tjänsterna. Tjänsterna torde sålunda komma att inom den
närmaste tiden besättas med ordinarie innehavare, då länsstyrelsen givetvis
skall tillse det vederbörlig uppbördsborgen ställes. De äldre f järdingsmännen
liava under tiden tjänstgjort och tjänstgöra fortfarande såsom vikarier
och hava dessa förklarat sig oförmögna och ovilliga att ställa uppbördsborgen.
Hos kommunalfullmäktige har landsfiskalen gjort framställning
att kommunen måtte ikläda sig borgen för fjärdingsmännens
uppbörd, men har denna framställning avslagits.

Fjärdingsmannen i Järbo sockens polisdistrikt, i vilket distrikt nya polislagen
är tillämplig från och med den 1 januari 1929, har trots upprepade
påminnelser, ännu icke ställt vederbörlig borgen. I anledning härav
har länsstyrelsen funnit nödigt föreskriva att nämnda fjärdingsman icke
må befatta sig med indrivningsverksamhet, förrän borgen för omhänderhavda
medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd. Därefter har
landsfiskalen hit anmält, att fjärdingsmannen för sakens ordnande till
landsfiskalen överlämnat revers å 3,000 kronor med inteckningsmedgivande
i fjärdingsmannens fastigheter, vilken revers kommer att för intecknings
vinnande ingivas till vederbörande häradsrätt instundande ting i
januari månad. Uppbördsborgen för fjärdingsmannen i detta distrikt torde
komma att ordnas inom den närmaste tiden.

Därest uppbördsborgen icke ställts före utfärdande av förordnande å de
polismannatjänster, där borgen är föreskriven, har länsstyrelsen under senare
tid i förordnande plägat intaga det av riksdagens revisorer omförmälda
förbehållet, att vederbörande icke må befatta sig med indrivningsverksamhet,
förrän borgen för omhänderhavda medel blivit ställd och av
länsstyrelsen godkänd. Det har därvid varit länsstyrelsens mening att, i
händelse uppbördsborgen det oaktat icke ställts inom kort tid därefter
vidtaga andra åtgärder för författningens efterlevande.

Vad slutligen angår frågan örn uppbördsborgen för polismäns vikarier
ställer sig länsstyrelsen tveksam, huruvida sådan borgen i allmänhet skall
kunna avfordras vikarier. Förordnande som vikarie torde ofta gälla kortare
tid, mången gång allenast en eller annan dag, och kan rimligtvis då
icke medhinnas eller begäras, att dessa vikarier ställa borgen. Måhända
torde denna fråga kunna regleras på det sätt, att föreskrift utfärdas örn,
att polisman skall vara skyldig att ställa uppbördsborgen jämväl för sina
vikarier. Vid vakansförordnanden torde försiktigheten bjuda, att den
som erhåller förordnande ålägges skyldighet att ställa uppbördsborgen.

Gävle slott i landskansliet den 10 januari 1930.

Underdånigst:

OSKAR RYDIN.

ABR. LÖF.

— 87 —

Bil.

Uppgift

angående de polisdistrikt inom Gävleborgs län, i vilka nya polislagen är
tillämplig den 31 december 1929, samt uppbördsborgens storlek m. m.

Polisdistrikt

Antalet polis-män, skyldiga
att ställa upp-bördsborgen

1

Fastställd uppbördsborgen för
polismännen

Anmärkningar

Valbo .................

3

för vardera

5,000

Hille............ ........

2

» 7>

5,000

—

Hamrånge ............

3

respektive

7.000

6.000

_

och

2,000

—

Hedesunda............

2

för vardera

3,000

Borgen ännu ej ställd.

Österfärnebo .........

1

4,000

—

Torsåker...............

1

4,000

—

Hofors..................

1

6,000

—

Järbo ..................

1

3,000

—

» » » »

Skog.....................

2

respektive

5,000

—

och

2,000

—

Söderala ...............

5

för vardera

4,000

—

Rengsjö ...............

1

3,000

—

Norrala ...............

2

för vardera

5,000

—

Hollnäs ...............

6

för 3 st. vardera

5,000

—

» 3 » »

1,000

—

Alfta ..................

2

för vardera

3,000

—

Ovanåker ............

2

» >

4,000

—

Voxna ..................

1

3,000

—

Forssa..................

1

5,000

—

Hög .....................

1

1,000

—

Hälsingtuna .........

1

4,000

—

Idenor..................

1

4,000

—

Rogsta..................

1

3,000

—

Ljusdal ...............

4

för vardera

4,000

—

Los .....................

2

» »

3,000

—

Arbrå ..................

2

respektive

5,000

—

och

2,000

- 1

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

På grund av nådig remiss den 20 december 1929 får länsstyrelsen avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer år 1929 anfört angående
uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman.

Enligt revisorernas berättelse bava förhållandena i ifrågavarande avseende,
såvitt av inkomna redogörelser franninge, i fråga örn bland andra
Västernorrlands län funnits i stort sett tillfredsställande. Så måste också
enligt länsstyrelsens mening anses vara fallet.

88 —

Enligt av länsstyrelsen meddelade beslut skall lagen den 6 juni 1925 om
polisväsendet i riket från och med nedannämnda dagar tillämpas i följande
polisdistrikt å landet:

Från och med den 1 juli 1927 för Säbrå polisdistrikt

» » » » 1 » 1927 » Timrå »

» » » » 1 » 1929 » Stöde »

» » » » 1 » 1929 » Fjällsjö »

» » » » 1 januari 1930 » Själevads »

» » - » 1 april 1930 » Resele »

Inom Säbrå och Timrå anställda polismän, på vilka hand räckningsverksamhet
ankommer, hava hos länsstyrelsen ställt uppbördsborgen, som med
hänsyn till upphördens storlek ansetts vara betryggande. Beträffande
övriga här ovan angivna polisdistrikt, för vilka nya polislagen trätt eller
inom närmaste tiden träder i tillämpning, hava förordnanden för polismän
ännu icke meddelats. Så snart detta skett, skall uppbördsborgen vederbörande
avfordras.

Vikariat för polisman å vilken handräckningsverksamhet ankommer,
har inom de polisdistrikt i länet, där nya polislagen tillämpas, förekommit
för en tid av allenast fjorton dagar, varunder ordinarie polismannen åtnjutit
semester. Någon uppbördssäkerhet har icke i detta fall lämnats av
vikarien, då indrivning under vikariatstiden verkställts i mycket ringa utsträckning.

Då emellertid säkerhet synes höra ställas även av vikarierande polisman,
som har att utöva handräckningsverksamhet, skall länsstyrelsen tillse
att så för framtiden kommer att ske.

Härnösand i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

RAGNAR STATTIN.

OSCAR RUNDQUIST.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Genom beslut den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva underdånigt utlåtande
i anledning av vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn uppbördsborgen
för polis- och fjärdingsman.

I anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
meddela, att uppbördsborgen numera ställts av samtliga i revisorernas
berättelse avsedda polis- och fjärdingsman inom länet med undantag
för fjärdingsmannen i Mattmars polisdistrikt. Denne har emellertid
enligt bevis av försäkringsaktiebolaget Hansas agentur härstädes sökt

— 89 —

garantiförsäkring hos nämnda bolag till av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bestämt belopp, å vilken försäkring försäkringsbrev väntas till
agenturen inom ett par dagar.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förfar numera så att i förordnanden
för polis- och fjärdingsman intages förbehåll att de i sin tjänst
icke må taga befattning med indrivning av medel, förrän uppbördssäkerhet
blivit vederbörligen ställd.

Östersund i landskansliet den 8 januari 1930.

Underdånigst:

S. LINNÉR.

J. EURENIUS.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 45, § 20.

Till Konungen.

Såsom infordrat utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer
av år 1929 under § 20 anfört rörande uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman
får Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande i underdånighet anföra
följande.

I detta län har antagmngsbevis för polisman icke utfärdats, förrän vederbörlig
säkerhet av nu avsett slag avlämnats av vederbörande.

Vid hastigt påkommet behov av vikarie för polisman kan det emellertid
möta svårighet för vederbörande att omedelbart prestera säkerhet av
något av de slag, som omförmälas i § 14 polisreglementet.

Att låta indrivningsverksamheten ligga nere, låt vara för en kort tid,
kan dock vara olämpligt.

Befallningshavande, som intet har att erinra mot revisorernas förslag örn
ställande av godkänd säkerhet för omhänderhavda uppbördsmedel såsom
villkor för rätt för polisman att taga befattning med indrivningsverksamhet,
vill därför ifrågasätta att annat slag av säkerhet än de nu i paragrafen
omförmälda, exempelvis godkänd personborgen, må få godtagas i
avvaktan å säkrare garanti i det av befallningshavanden åsyftade fallet.

Umeå i landskontoret den 4 januari 1930.

Underdånigst:

NILS G. RINGSTRAND.

AXEL RUDBERG.

90 —

Länsstyrelsens i Norrbottens

län

yttrande j anledning av riksdagens
revisorers uttalande dei I, sid. 45, § 20.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne december anbefalld att före den
8 dennes inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört rörande uppbördsborgen för polis- och fjärdingsman får länsstyrelsen
i ärendet anföra följande.

I Norrbottens län utgör antalet distrikt, i vilka polislagen under år 1928
tillämpats, 23 st. För polis- och fjärdingsmännen inom samtliga dessa
distrikt hava numera behörig uppbördsborgen avlämnats med undantag
för Edefors, Överluleå västra, Korpilombolo och Tärendö distrikt. Beträffande
Edefors och Överluleå västra distrikt har länsstyrelsen till riksdagens
revisorer uppgivit, att förhandlingar pågingo mellan fjärdingsmännen
och vederbörande kommuner örn att kommunen skulle ingå uppbördsborgen
eller bekosta fjärdingsmännens garantiförsäkring, och hava dessa
underhandlingar nu lett därhän, att fjärdingsmannen i Edefors distrikt
sökt garantiförsäkring, ehuru sådan försäkring ännu ej hunnit tecknas
samt att Överluleå kommun, enligt vad vederbörande kommunalnämndsordförande
meddelat, förklarat sig villig att ingå uppbördsborgen för fjärdingsmannen
i Överluleå västra distrikt, ehuru någon skriftlig förbindelse
därom ännu ej erhållits.

Beträffande Korpilombolo och Tärendö distrikt, i vilka polislagen trätt
i tillämpning först från och med den 1 juli 1929, hava även fjärdingsmännen
därstädes, enligt vad länsstyrelsen från landsfiskalen inhämtat, sökt
garantiförsäkring, och kunna erforderliga försäkringsbrev införväntas
inom den närmaste tiden.

Det torde ej kunna förnekas, att, såsom revisorerna påpekat, bestämmelserna
i § 14 av polisreglementet angående ställande av uppbördsborgen i
många fall icke tillbörligen efterlevts, men denna försummelse har icke
alltid berott på vederbörande länsstyrelse. Anskaffandet av uppbördsborgen
innebär för fjärdingsmannen med hans ofta ringa avlöning en ej
obetydlig uppoffring och underhandlingar mellan fjärdingsmannen och
vederbörande kommun örn den senares övertagande av kostnaderna för en
garantiförsäkring hava ofta dragit långt ut på tiden. Länsstyrelsen anser
sig därför böra förorda revisorernas förslag örn införande i polislagen av
en bestämmelse av innehåll, att vederbörande polisman eller fjärdingsman
ej må befatta sig med indrivningsarbete, förr än borgen för omhänderhavda
medel blivit ställd och av länsstyrelsen godkänd.

Luleå i landskontoret den 4 januari 1930.

A. B. GAEDE.

A. HOLM.

— 91

Länsstyrelsens i Stockholms

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21

Till Konungen.

Genom socialdepartementets remissresolution den 20 december 1929 har
länsstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens
herrar revisorer år 1929 anfört rörande förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
samt de härav föranledda kostnaderna för statsverket.

Redan före tillkomsten av den i revisorernas uttalande omförmälda, vid
1918 års riksdng beslutade ändringen av 1 § andra momentet i mantalsskrivningsförordningen
hade inom Stockholms län särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats inom åtskilliga kommuner. Dylika förordnanden
meddelades efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Behovet av särskilda ina n t a 1 ss k r i v n i n gs f ö r r ä 11 a r e här i länet har icke
minskats utan tvärtom ökats sedan den tid, då frågan örn utfärdande av
dylika förordnanden underställdes Kungl. Marits prövning. Flertalet
fögderier inom länet äro icke endast ovanligt folkrika utan även befolkade
med påfallande rörliga befolkningslager, varigenom häradsskrivarens göromål
i allmänhet och särskilt hans befattningstagande med mantalsskrivningsarbetet
blir mera krävande än eljest. Den livliga jorddelningen inom
många förortskommuner försvårar även i hög grad mantalsskrivningen genom
den erforderliga, i regel besvärliga utredningen rörande äganderätten
till de styckade, täta ägarebyten underkastade fastigheterna. Flera fögderier
innefatta även skärgårdskommuner, ett förhållande som medför att
kommunikationsväsendets utveckling genom automobilismen icke innebär
samma lättnad för häradsskrivaren i mantalsskrivningsavseende som
emellanåt kan vara fallet beträffande de fögderier, som i hela sin utsträckning
äro belägna å fastlandet. Härtill kommer, att inom särskilt de folkrika
fögderierna det är nödvändigt att bereda häradsskrivaren tillfälle att
under en del dagar, då mantalsskrivningsförrättningar kunna pågå, utföra
arbete å häradsskrivarkontoret. Med avseende å befolkningens rörlighet
inom kommunerna i huvudstadens närhet är antalet besvärsmål
rörande fattigvård, mantalsskrivning och taxering inom dessa fögderier
påfallande stort. För utredning av dessa mål måste besvären i regel remitteras
till häradsskrivaren en eller flera gånger innan ärendet kan avgöras.
Det har från länsstyrelsens sida gjorts till ett önskemål, att utred
ningen av dessa mål icke fördröjes, vilket givetvis måste bliva fallet därest
häradsskrivaren skulle nödgas att under tiden från den 15 november till
årets slut uteslutande ägna sig åt mantalsskrivningsarbetet. — Under den
ifrågavarande tiden pågår jämväl den allmänna kronouppbörden. Länsstyrelsen
har ansett det vara ett berättigat krav frän de skattskyldiga, som
ovillkorligen måste tillgodoses, att häradsskrivaren, som utfärdat debetsedlarna,
icke så hindras av mantalsskrivningsförrättningama, att han
icke bliver i tillfälle att besvara de synnerligen talrika förfrågningar rörande
debiteringen, som förekomma.

Antalet förrättningsdagar för mantalsskrivning inom länets fögderier
voro vid 1929 års mantalsskrivning följande:

— 92 —

Norra Roslags fögderi........................ 27

Mellersta Roslags fögderi ................... 23

Svartsjö fögderi ............................. 42

Danderyds fögderi............................ 50

Värmdö fögderi.............................. 33

Södertörns fögderi........................... 39

Enligt länsstyrelsens bestämda åsikt kan med hänsyn till ovan angivna
förhållanden antalet förrättningsdagar icke minskas.

Revisorerna uttala, att då särskild mantalsskrivningsförrättare kunde
erhålla ersättning av statsmedel, det icke vore osannolikt att liäradsskrivarna
härigenom blivit benägna att utverka befrielse från ifrågavarande
förrättningar. Emot detta antagande anser sig länsstyrelsen icke kunna
underlåta att åberopa, att samtliga häradsskrivare utöver angivna befrielser
i viss utsträckning begära och erhålla ledighet från mantalsskrivningsförrättningarna
utan att den person, som förordnas verkställa förrättningen,
gottgöres för sitt arbete av statsmedel. I dessa fall föreskrives i
förordnandet att ersättningen skall gäldas av häradsskrivaren själv.

Revisorerna uttala vidare, att det förhållandet att ordinarie och icke
ordinarie personal vid länsstyrelserna anlitas såsom särskilda, mantalsskrivningsförrättare
synes medföra, att behovet av icke ordinarie personal
vid länsstyrelserna ökas. För Stockholms läns vidkommande är detta antagande
icke riktigt. Länsstyrelsen har städse förordnat landsfiskalen i
distriktet till mantalsskrivningsförrättare för såvitt icke denne av andra
tjänstegöromål varit förhindrad att åtaga sig uppdraget. I samtliga de
fall, då befattningshavare vid länsstyrelsen erhållit förordnande såsom
mantalsskrivningsförrättare, har noggrann undersökning först vidtagits,
huruvida befattningshavaren därigenom skulle nödgas eftersätta sina göromål
vid länsstyrelsen. Endast i de fall, då det befunnits att dessa göromål
kunna anstå och utföras å övertid efter mantalsskrivningsförrättningen
har förordnande meddelats. Givetvis har under sådana förhållanden
ersättning för övertidsarbetet ej ifrågakommit. Det bör för övrigt
ihågkommas, att de befattningshavare, som erhållit förordnande såsom
mantalsskrivningsförrättare, i regel äro aspiranter å häradsskrivare- eller
landsfiskalstjänst och att deras kvalifikationer för sådana tjänster ovillkorligen
böra prövas bland annat genom uppdrag såsom mantalsskrivningsförrättare.

Av det anförda finner länsstyrelsen tydligt framgå, att någon ökning
av antalet kommuner, där häradsskrivaren bör åläggas att själv förrätta
mantalsskrivningar, lämpligen icke kan förekomma inom Stockholms län.
En annan fråga är givetvis, huruvida, såsom revisorerna ifrågasätta, häradsskrivarna
böra åläggas att själva vidkännas kostnaden för de mantalsskrivningsförrättningar,
som de själva icke medhinna. Länsstyrelsen vill
icke bestrida, att en del av häradsskrivarna med avseende å av tjänsten
härflytande inkomster intaga en relativt hög nivå. Detta är emellertid
visst icke fallet beträffande samtliga häradsskrivare; inom åtminstone
ett fögderi inom länet äro inkomsterna av tjänsten icke av den storlek att
ett dylikt åläggande skulle vara skäligt. Med avseende härå och då
frågorna örn häradsskrivarnas ställning inom statsförvaltningen samt
lönereglering för närvarande äro under utredning, anser sig länsstyrelsen

— 93 —

icke kunna tillstyrka, att bestämmelser i enlighet med revisorernas hemställan
utfärdas att gälla undantagslöst för alla fögderier i riket.

Stockholm å landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

NILS EDÉN.

J. G. LÖWGREN.

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:t har genom nådig remissresolution den 20 december
1929 anbefallt länsstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad
1929 års statsrevisorer i § 21 av berättelsen örn granskning av statsverkets
etc. tillstånd, styrelse och förvaltning anfört i avseende å förordnande av
särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de därav föranledda kostnaderna
för statsverket.

Länsstyrelsen kan icke annat än finna rimligt, att, då i något fögderi
det av objektiva skäl är omöjligt för häradsskrivaren att inom föreskriven
tid medhinna mantalsskrivningen i samtliga distrikt, den härav föranledda
kostnaden bör stanna å statsverket. Däremot torde, såsom revisorerna
antytt, häradsskrivarens befriande från mantalsskrivningsförrättning i
visst eller vissa distrikt icke böra för honom medföra någon kostnadsbesparing.
En lämplig utväg synes vara, att vid blivande lönereglering förutsättes
rese- och traktamentsersättning för mantalsskrivningsresor, vilken
ersättning givetvis uppbäres av den, som håller förrättningen. Erfordras
på annan grund än den nyss angivna ledighet för häradsskrivaren
med förordnande för särskild mantalsskrivningsförättare, lärer detta icke
böra föranleda någon kostnad för statsverket.

Med avseende å revisorernas uttalande, att numera, särskilt i anledning
av kommunikationernas förbättrande, ett fögderis utsträckning endast ganska
sällan skulle behöva omöjliggöra mantalsskrivningarnas medhinnande
inom föreskriven tid, anser sig länsstyrelsen böra erinra, att tidsutdräkt
kan förorsakas av fögderis utsträckning till att omfatta ett stort antal
mantalsskrivningsdistrikt, för vilka särskilda förrättningstider måste utsättas;
sålunda finnas inom ett av Uppsala läns fögderier 49 mantalsskrivningsdistrikt.

Uppsala slott i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

GUNNAR INGEMARSSON.

— 94 —

Länsstyrelsens i Söderman lands

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Med anledning av de erinringar, statsrevisorerna gjort i fråga örn
förordnandet av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt härav föranledda
särskilda kostnader för statsverket, får länsstyrelsen överlämna ett
från häradsskrivaren i Nyköpings fögderi infordrat yttrande i ärendet
samt för egen del anföra följande:

Särskilda mantalsskrivningsförrättare hava endast varit förordnade i
frenne av länets fyra fögderier, och är länsstyrelsen med hänsyn till dessas
storlek av den bestämda uppfattningen, att vederbörande häradsskrivare
icke ensam kunnat medhinna att inom föreskriven tid nöjaktigt fullgöra
mantalsskrivningsarbetet.

Det synes länsstyrelsen rättvist, att statsverket fortfarande svarar för
ersättningen till de särskilda mantalsskrivningsförrättarna, vilken ersättning
för övrigt, vad detta län vidkommer, utgår med ett ganska blygsamt
belopp årligen.

Nyköping i landskontoret den 7 januari 1930.

G. SEDERHOLM.

HERMAN EKVALL.

Bil.

Till Konungens b e f al 1 ni n gs h a v a n d e i
Södermanlands län. I

I anledning av statsrevisorernas uttalande i fråga örn bestämmelsen i
gällande mantalsskrivningsförordning i fråga örn förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare samt de härav föranledda kostnaderna för
statsverket får jag vördsamt göra följande uttalande.

Såsom av revisorerna mycket riktigt framhålles, föranleddes ifrågavarande
ändring i mantalsskrivningsförordningen på grund av tillkomsten
av lagen örn allmän pensionsförsäkring. Redan dessförinnan hade mantalsskrivningsarbetet
ökats avsevärt genom införandet av allmän rösträtt,
men nu visade det sig omöjligt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
de med mantalsskrivningsförrättningarna förknippade arbetena inom den
därtill föreskrivna tid, 15 november—31 december. Detta förhållande har
också tydligt framstått för statsmakterna, som vidtagit åtgärder för avhjälpande
av dessa svårigheter. Därvid har emellertid tydligen förbisetts
— åtminstone nämnes intet därom i statsrevisorernas berättelse — ytterligare
ett betydande arbete, som pålades mantalsskrivningsförrättarna i
och med det lagen örn försäkring för olycksfall i arbete trädde i kraft den
1 januari 1918, varom bestämmelser återfinnes i mantalsskrivningsförordningen
§ 8 mom. 1, innebärande, att mantalsskrivningsförrättare har att

— 95 —

vid förrättningen undersöka icke endast, vilka som äro att anse såsom
arbetsgivare, utan jämväl antalet hos dem såväl fast som tidvis anställda,
dessas kön samt dessas sammanlagda beräknade arbetstid. Därutöver fordrar
riksförsäkringsanstalten sedan några år tillbaka liknande uppgifter om
jämväl tillfälliga företag.

Att biträdande mantalsskrivningsförrättare under sådana förhållanden
äro nödvändiga, anser jag så påtagligt, att en ytterligare motivering torde
vara överflödig. Den ordning, som i detta avseende tillämpas i Gävleborgs
län, måste därför enligt mitt förmenande vara till skada för mantalsskrivningsarbetet
och menligt inverka på arbetsresultatet. Å andra sidan synes
mig välbetänkt, när vederbörando länsstyrelse tillmötesgått framställning
örn biträdande mantalsskrivningsförrättare för att mantalsskrivningsarbetet
måtte utföras med största möjliga omsorg och noggrannhet.

Landskamreraren K. Gislén, som utarbetat förslaget till ovannämnda
ändrade bestämmelser i mantalsskrivningsförordningen, har i fråga om
kostnaderna för de biträdande mantalsskrivningsförrättarna uttalat, att
dessa borde i huvudsak bestridas av häradsskrivarna, men som motivering
härför endast anfört, att sådana kostnader borde bliva mindre än örn vederbörande
häradsskrivare själv vore förrättningsmän. Riksdagen beslöt
emellertid i överensstämmelse med Kungl. Majrts och samtliga myndigheters
förslag, att kostnaderna skulle bestridas av statsmedel.

Att så blev fallet, synes mig rättvist och riktigt. Statsmakterna pålägga
mantalsskrivningsförrättarna det ena ansvarsfulla arbetet efter det
andra, tills arbetsmängden är så betydande, att det icke under några förhållanden
kan nöjaktigt utföras av en person. Mantalsskrivningsförrättarna
icke blott icke erhålla vederlag för detta ökade arbete, utan ifrågasattes
nu, att de skulle åläggas bestrida kostnaderna för att kunna pä
nöjaktigt sätt fullfölja ett för samhället och åtskilliga dess organ viktigt
arbete. Som skäl härför anföres, att kommunikationerna de senaste tio
åren så förbättrats, att mantalsskrivningsförrättarna borde inom föreskriven
tid medhinna samtliga förrättningar. Utom det att denna förbättring
synes mig väl överskattad, liksom arbetskvantiteten vid mantalsskrivningsförrättningen
torde underskattats, vill jag ännu en gång erinra
örn det arbete, som lagen örn försäkring för olycksfall i arbete medfört och
som mer än uppväger den påtalade vinsten av förbättrade kommunikationer.

Att kommunikationerna förmedelst de talrika busslinjerna i hög grad förbättrats,
torde vara utom allt tvivel. Den fördel, som mantalsskrivningsförrättarna
skulle kunna påräkna härav och som jag antar att statsrevisorerna
avse, är dock fullständigt illusorisk, i det busstidtabellerna sällan
eller aldrig kunna av mantalsskrivningsförrättare utnyttjas. Åtminstone
är det den erfarenhet jag fått inom Nyköpings fögderi. Däremot erbjuder
begagnandet av trafikbilar vissa fördelar, varigenom dock resekostnaderna
avsevärt fördyras.

En ändring i nu förevarande bestämmelser synes mig så mycket mindre
påkallad, som häradsskrivarebefattningarna i dess nuvarande organisation
inom kort torde komma att upphöra, varefter samtliga kostnader för mantalsskrivningsförrättningarna
givetvis måste bestridas av statsmedel.

Jag kan slutligen ej underlåta att framhålla, att en förändring i ifrågavarande
riktning skulle komma att strida mot ali praxis i liknande fall.
Att staten bör bestrida de kostnader, som dess befattningshavare mäste
ikläda sig i och för sin tjänst, synes mig vara en den billigaste begäran.

— 96 —

Visserligen åtnjuta lia radsskrivarna icke ersättning för kostnader för
tjänsteresor, beroende därpå att grundbestämmelsema för dessa tjänstemäns
avlöningsförhållanden förskriva sig så långt tillbaka som år 1878,
men denna omständighet synes mig icke kunna föranleda ett frångående
av vad som är och bör vara en praxis och billig begäran. Allmänna uppfattningen
är, att häradsskrivarna åtnjuta såväl reseersättning som dagtraktamente
vid tjänsteresor, varför uttalanden av överraskning ej äro
sällsynta, när upplysning lämnas örn rätta förhållandet.

Nyköping i häradsskrivarekontoret den 7 januari 1930.

Nils Ödman.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Anmodad avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin
berättelse under § 21 anfört angående mantalsskrivningars verkställande
genom särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättare och därav föranledda
kostnader för statsverket får länsstyrelsen äran anföra följande.

Som av den vid remissen fogade tabellen framgår, hava kostnaderna för
dylika förrättningar i detta län understigit kostnaderna i sju andra av
rikets län, ehuru länet i fråga örn folkmängd är det fjärde i riket. Redan
härav torde få anses framgå, att i detta län förordnanden av angivet slag
icke meddelats i särskilt stor omfattning. Då fråga örn förordnande av
särskild mantalsskrivningsförrättare uppstått, har länsstyrelsen städse
sökt förvissa sig örn, huruvida verkligt behov av dylik åtgärd varit för
handen.

I och för erhållande av ytterligare ett korrektiv emot mantalsskrivningars
verkställande genom särskilt förordnade förrättningsmän i alltför
stor utsträckning tillåter sig länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke skäl
må anses föreligga för meddelande av föreskrift örn att det skulle åligga
häradsskrivarna själva att bestrida kostnaderna för de förordnade förrättningsmännens
förrättningar, dock med bemyndigande för länsstyrelserna
att meddela föreskrift örn jämkning härutinnan, där särskilda skäl för
statsbidrags erhållande kunde påvisas.

Linköpings slott i landskontoret den 7 januari 1930.

ERIC TROLLE.

E. STÅRCK.

Länsstyrelsens i Jönköpings

län

97

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Anbefalld avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört i § 21
av sin år 1929 avgivna berättelse — avseende förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare samt de härav föranledda kostnaderna fÖT
statsverket —, får länsstyrelsen anföra.

Revisorerna anmärka, att särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättare
förekommit i större omfattning än som vid antagandet av gällande
bestämmelser varit avsett. Medgivandet för länsstyrelse att, örn på grund
av fögderis utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren prövades icke
kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets
samtliga distrikt, förordna särskild förrättningsman, skulle sålunda hava
begagnats oftare än som avsetts. För bedömandet av frågan, huruvida
häradsskrivare kunde medhinna samtliga mantalsskrivningsförrättningar,
måste undersökas, huru många dagar stå till hans förfogande för dylika
förrättningar. Den till mantalsskrivningarna anslagna tiden emellan den
15 november och årets slut omfattar i allmänhet 9 helg- och 38 söckendagar.
Bland dessa sistnämnda ingå jul- och nyårsaftnarna samt tre andra söekendagar
mellan jul och nyår, å vilka mantalsskrivningsförrättning ej skä
ligen kan verkställas. Inom den föreskrivna tiden finnas sålunda ej melan
33 dagar, å vilka förrättningarna kunna fördelas. Emellertid kunna
häradsskrivarna icke lämpligen få eftersätta övriga tänstegöromål, utan
måste för dylika reserveras minst 8 dagar. Härjämte måste ett par dagar
beräknas åtgå för med mantalsskrivningen sammanhängande göromål,
som icke kunna utföras å förrättningsställena. Antalet förrättnings- och
resdagar för varje häradsskrivare synes på grund härav skäligen böra begränsas
till något under 25. Av en härvid fogad tablå över de förrättningar,
som ägde rum år 1928, d. v. s. det år revisorernas undersökning
avser, framgår, att antalet förrättning sdagar inom länets fem fögderier
utgjort 35, 26, 23, 32 och 25. Härjämte lärer få beräknas vissa resdagar,
vilkas antal icke nu låter sig beräkna. Länsstyrelsen finner det uppenbart,
att det varit omöjligt för häradsskrivarna att inom därför disponibel
tid medhinna samtliga förrättningar; förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
måste därför anses hava varit nödvändigt. I ett
av länets fögderier har visserligen häradsskrivaren själv förrättat mantalsskrivning
endast under 9 förrättningsdagar, varvid dock lär vara att
märka, att förrättningsdagarnas antal vid mantalsskrivningen i en stad
med 9,000 invånare genom viss speciell organisation av arbetet kunnat ned
bringas till 3. Ledighetens stora omfattning för denne häradsskrivare, som
erhållit avsked i december 1929, har sin grund i hans höga ålder samt de
obekväma förbindelserna mellan hans bostadsort och fögderiets olika
delar. Då emellertid ledigheten överstigit vad som med hänsyn till fögderiets
folkmängd och utsträckning ansetts skäligt, har länstyrelsen föreskrivit
att förrättningarna i två kommuner, därav en stad med 8,000 invånare,
skulle bekostas av häradsskrivaren. Den nye innehavaren av hä 7

— Beve-berättelse äng. statsverket för dr 1929. III.

— 98 —

radsskrivartjönsten i fögderiet kan icke komma att erhålla befrielse från
mantalsskrivningsförrättningarna i samma omfattning. Av tillfällig'' brådskande
enskild angelägenhet blev häradsskrivare!! i ett annat fögderi befriad
från förrättande av mantalsskrivningen i två kommuner, men ålades
gälda ersättningen åt den särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättaren.
Länsstyrelsen kan icke finna, att statsverket genom de av länsstyrelsen
utfärdade förordnandena för särskilda mantalsskrivningsförrättare
oskäligt betungats.

Revisorerna hava ytterligare beträffande gällande bestämmelsers tilllämpning
anmärkt, att förordnande såsom särskild mantalsskrivningsförrättare
i stor omfattning givits vid länsstyrelsen anställda befattningshavare,
ehuru landsfiskalerna bort i första band ifrågakomma. Med avseende
härå vill länsstyrelsen framhålla det allmänt kända faktum, att
landsfiskalernas ämbetsgöromål numera tagit en sådan omfattning, att de
endats med svårighet kunna behörigen fullgöra sina åligganden. På grund
härav och med hänsyn tagen till det av 1924 års landsstatslönesakkunniga
för Kungl. Majit framlagda förslaget, att landsfiskalerna borde för erhållande
av nödig lättnad i arbetsbördan befrias från befattningen med mantalsskrivningarna,
har länsstyrelsen ansett sig endast i rena undantagsfall
böra förordna landsfiskal till mantalsskrivningsförrättare. Härtill kommer
att ifrågavarande förrättningars vikt kräver, att de verkställas av personer
väl förfarna med mantalsskrivningsförordningens tillämpning. Den
ökade belastning av årsanslaget till avlöningar åt icke ordinarie befattningshavare,
som kunde anses föranlett av förordnanden åt vid länsstyrelsen
anställda befattningshavare, kan med hänsyn till antalet förlorade
tjänstgöringsdagar icke uppskattas till mera än vad som motsvarar tvä
månaders lön åt en extra befattningshavare eliel'' omkring 300 kronor. Denna
ökning uppväges dock delvis genom de tjänstledighetsavdrag, som de befattningshavare,
vilka förordnats verkställa mantalsskrivning, hava att
vidkännas, och torde i övrigt få anses uppvägd av fördelen, att mantalsskrivningarna
bliva väl utförda och därav följande minskning i antalet
mantalsskrivningsbesvär.

Revisorerna hava ifrågasatt, örn icke till förnyad omprövning borde upptagas
ett av landskamreraren K. Gislén år 1918 framställt förslag, att häradsskrivarna
själva helt eller delvis skulle vidkännas den kostnad, som
föranleddes av särskilda mantalsskrivningsförrättares förordnande.

Åläggande för häradsskrivarna att bekosta de mantalsskrivningsförrättningar,
vilka de ej medhinna, skulle innebära en minskning i deras avlöningsförmåner.
Denna minskning skulle örn förordnande för särskilda
mantalsskrivningsförrättare fortfarande komme att ske i samma omfattning
som nu, uppgå till samma belopp, som statverkets nuvarande kostnader
eller i runt tal 22,000 kronor. Även örn efter införande av dylik bestämmelse
häradsskrivarna skulle i något mindre omfattning utverka
förordnande av särskilda förrättningsmän, finge minskningen likväl beräknas
till ungefär samma belopp. Ersättningen till de särskilda mantalsskrivningsförrättarna
utgår ju endast med resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementet. Beloppet av denna ersättning torde
icke kunna antagas väsentligt skilja sig från beloppet av de kostnader,
som skulle uppstå för häradsskrivarna, örn de själva verkställde motsvarande
förrättningar. Visserligen intaga häradsskrivarna i avseende å avlöningsförmåner
en i förhållande till tjänstemän med motsvarande utbildning
synnerligen god ställning och ur denna synpunkt synes intet vara

— 99 —

att erinra mot revisorernas förslag. Avgörande för frågan om ändring i
skyldigheten att bestrida nu ifrågavarande kostnader synes emellertid
vara, örn häradsskrivarnas löneställning är väsentligt högre än den, som
beräknats, då nuvarande bestämmelser tillkommo. Revisorerna torde vid
framställandet av förslaget örn ändring hava utgått från, att gällande bestämmelsers
tillämpning skulle vara allt för gynnsam för häradsskrivarna.
Därest man gillar denna deras uppfattning, skulle konskvensen bliva, att
rättstillämpningen bör ändras, men icke med nödvändighet en ändring
i själva bestämmelserna.

Jönköping i landskontoret den 7 januari 1930.

CARL MALMROTH.

Johan Wallinder.

Bil.

Mantalsskrivningarna i Jönköpings län under &r 1928.

Antal

förrättnings-

Antal

kommuner

Folkmängd

dagar

Tveta, Vista och Mo fögderi.

På statsverkets bekostnad .................................

På häradsskrivarens bekostnad av särskilt förordnad

18

23

23,717

person .........................................................

8

2

10,108

Av häradsskrivaren .........................................

9

6

16,770

Summa

35

31

50,595

Norra och Södra Vedbo fögderi.

10

8

10,978

24,740

35,718

16

14

Summa

26

22

Njudungs fögderi.

8

12

11,094

24,309

Av häradsskrivaren ..........................................

15

16

Summa

23

28

35,403

Östbo fögderi.

På statsverkets bekostnad....................................

14

8

12,708

Av häradsskrivaren ..........................................

18

16

27,422

Summa

32

24

40,130

Västbo fögderi.

På statsverkets bekostnad .................................

På häradsskrivarens bekostnad av särskild förordnad

5

6

4,735

person .........................................................

2

2

1,805

Av häradsskrivaren ..........................................

18

17

24,814

Summa

25

25

31,354

100

Länsstyrelsens i Kronobergs

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 bar länsstyrelsen anbefallts
att inkomma med utlåtande med anledning av vad riksdagens revisorer
i memorial rörande granskning av länens räkenskaper för budgetåret
1928/1929 anfört i fråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
samt de härav föranledda kostnaderna för statsverket. Länsstyrelsen
vill med anledning härav i underdånighet anföra följande.

För en häradsskrivare, särskilt örn han är något äldre, måste verkställandet
av samtliga mantalsskrivningsförrättningarna även inom ett fögderi,
vilket liksom fögderierna inom detta län endast är av medelmåttig
storlek, betraktas såsom ett ganska ansträngande och besvärligt arbete,
förlagda såsom dessa förrättningar äro till en för resor å landsbygden särskilt
obekväm tid och i nästan omedelbar anslutning till den för häradsskrivarna
särskilt arbetsfyllda tiden för debiteringsarbetets slutförande.
Länsstyrelsen har förty ansett den i revisorernas memorial omhandlade
bestämmelsen örn kostnadsfri befrielse under vissa förhållanden för häradsskrivare
från en del av mantalsskrivningsförrättningama inom hans
fögderi, skäligen kunna så tolkas, att berörda bestämmelse kunnat tilllämpas
i de tre av länets fögderier, vilkas häradsskrivare ifrågasatt dylik
ledighet, och detta till den utsträckning, som ägt rum för budgetåret
1928/1929.

Länsstyrelsen håller före att häradsskrivama, särskilt i större och medelstora
fögderier, icke böra förmenas befrielse från en del av mantalsskrivningsförrättningarna,
men har vid det förhållandet, att häradsskrivare
äro relativt väl tillgodosedda i avlöningshänseende, intet att erinra
mot revisorernas förslag att under förnyad prövning tages förut framkommet
förslag att låta vederbörande häradsskrivare själva helt eller delvis vidkännas
den kostnad, som kan bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande.

Växjö, i landskontoret, den 7 januari 1930.

Underdånigst:

M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

WILHELM LANGE.

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, §21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefalld att avgiva underdånigt
utlåtande rörande riksdagens revisorers framställning örn upptagande
till förnyad omprövning av det av landskamrer aren K. Gislén år

101 —

1918 avgivna förslag till ändrade bestämmelser i fråga örn mantalsskrivning
i vad detta förslag avsåge skyldighet för häradsskrivare att själva få
vidkännas den med särskild förrättningsmans förordnande förenade kostnaden
för mantalsskrivningsförrättningar, får länsstyrelsen i underdånighet
anföra följande.

Ehuru kommunikationerna väsentligen förbättrats under de senare åren,
torde det likväl inom de större fögderierna falla sig svårt eller rent av
omöjligt för häradsskrivare att själva medhinna samtliga mantalsskrivningar
inom därför stadgad tid. Arbetet med mantalsskrivningen har nämligen
betydligt ökats på grund av de många anteckningar, som med hänsyn
till allmänna pensionsförsäkringen och riksförsäkringen skola göras i mantalslängden.

Det lär därför få anses ofrånkomligt, att häradsskrivare, allt efter förevarande
omständigheter, beviljas befrielse från att förrätta mantalsskrivningar
i viss utsträckning. Men med hänsyn till häradsskrivarnas goda
avlöningsförmåner, vilka väl få anses hava beviljats dem under förutsättning,
att de själva skola bekosta det arbete de ej själva medhinna, är det
enligt länsstyrelsens mening rimligt, att häradsskrivarna själva få vidkännas
de kostnader, som äro förenade med förordnande av särskild mantalsskrivningsförrättare,
varigenom också missbruk beträffande befrielse
från förrättande av mantalsskrivning skulle förebyggas.

Kalmar i landskontoret den 8 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

E. LIDMAN. ALBERT LILJA.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Yttrande! är avgivet i samband med av länsstyrelsen infordrat yttrande
rörande revisionsberättelsens § 20 och återgives å sid. 67.

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 sistlidne december anmodad avgiva underdånigt
utlåtande över riksdagens revisorers anmärkning rörande förordnande
av särskilda mantalsskrivningsförrättare jämte därav föranledda
kostnader för statsverket får länsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

— 102 —

Det torde ej kunna bestridas, att genom tillkomsten av lagen örn allmän
pensionsförsäkring mantalsskrivningsförrättarnas arbete i avsevärd grad
utökats, varför bestämmelsen därom, att länsstyrelserna skulle äga att i
större fögderier förordna särskilda mantalsskrivningsförrättare i fall, där
sådant prövades behövligt för arbetets behöriga verkställande, måste anses
befogad. Hur långt man borde sträcka rätten för häradskrivare att erhålla
dylik mantalsskrivningshjälp, har för länsstyrelsen varit en tveksam
fråga, beroende på spörsmålet, huruvida det med hänsyn till häradsskrivarnas
övriga göromål kunde anses lämpligt, att en häradsskrivare
uteslutande ägnande sig åt mantalsskrivningsförrättningarna så lång tid
som en månad eller därutöver. Länsstyrelsen har för sin del ansett, att
häradsskrivare under mantalsskrivningstiden även måste ägna någon tid
åt kontorsarbetet å tjänsterummet, och vid sådant förhållande har man
funnit, att, då invånarantalet i ett fögderi överstigit 30,000, skäl för befrielse
från en eller flera mantalsskrivningsförrättningar förelegat.

Vad åter angår förordnandet av häradskrivares ställföreträdare vid
mantalsskrivningarna, har här i länet brukat förordnas dels en landskontorist,
dels en kontorsskrivare och ej landsfiskal. Att landsfiskaler ej för
ordnats, beror i första rummet därpå, att deras tid är för egen tjänst
strängt upptagen, varför de ej önskat ifrågakomma, och vad angår förordnande
av en landskontorist till mantalsskrivningsförrättare, har detta skett
å öarna utanför Karlskrona, varigenom kostnaderna blivit lägre än om
vederbörande landsfiskal förordnats. Det torde för övrigt icke vara alldeles
oriktigt, att landskontorister, som äro aspiranter på häradsskrivartjänster,
få någon övning i mantalsskrivningsförrättningar, vartill länsstyrelsen
ansett sig böra taga hänsyn.

Ehuru länsstyrelsen således anser goda skäl förelegat för förordnanden
av särskilda mantalsskrivningsförrättare i de fall, som förekommit i länet,
har länsstyrelsen därför icke velat förneka, att skäl möjligen kan förefinnas,
att häradsskrivarna själva få vidkännas en del, exempelvis halva
kostnaden för de av länsstyrelsen förordnade ställföreträdarna. Man vinner
härigenom, att framställning örn förordnande ej göres i onödan, och
med hänsyn tagen dels därtill att häradsskrivarna ju genom dylika förordnanden
bliva befriade från vissa göromål och därmed förenade resekostnader,
dels ock till grunden för beräknandet av häradsskrivarnas sportelinkomster,
enligt vilken dessa få anses beräknade med hänsyn till häradsskrivarnas
arbete i dess helhet, alltså inklusive mantalsskrivningsförrättningarna,
torde en dylik kostnadsuppdelning vara fullt befogad.

Karlskrona i landskontoret den 7 januari 1930.

Undei-dånigst:

SVEN HAGSTRÖMER.

ERIK WESTERLUND.

— 103 —

Länsstyrelsens i Kristian stads

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom kungl, socialdepartementets remiss den 20 december 1929 Ilar läns •
styrelsen anbefallts avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört angående förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
samt de härav föranledda kostnaderna för statsverket under budgetåret
1928/1929, och får länsstyrelsen i sådant avseende anföra följande.

Riksdagens revisorer hava anmärkt, att enligt vad verkställda undersökningar
givit vid handen särskilda mantalskrivningsförrättare syntes hava
förordnats i större utsträckning än som urprungligen varit avsett.

Vad Kristianstads län vidkommer har länsstyrelsen härstädes ansett,
att på grund av fögderiernas folkmängd mantalsskrivningarna ej kunnat
inom föreskriven tid medhinnas av häradsskrivarna själva, vadan länsstyrelsen
funnit sig böra tillmötesgå häradsskrivarnas ansökningar örn
förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare. Härvid har den
grundregeln följts, att häradsskrivaren ansetts ej kunna själv medhinna
mantalsskrivningar för en större folkmängd i fögderiet än omkring 30,000
personer samt att särskild mantalsskrivningsförrättare alltså av länsstyrelsen
förordnats för vissa socknar inom respektive fögderier endast i den
mån folkmängden i fögderiet överstigit nämnda antal.

Till särskilda mantalsskrivningsförrättare hava i fyra av länets sex fög
derier förordnats hos häradsskrivarna anställda kontorsskrivare. Endast
i Kristianstads och Tollarps fögderier, vilka äro belägna intill Kristianstads
stad, hava tjänstemän i länsstyrelsen förordnats att förrätta mantalsskrivningar,
i Kristianstads fögderi under ifrågavarande budgetår fölen
socken och inom Tollarps fögderi under samma tid för fem socknar. Att
länsstyrelsens personal tagits i anspråk för dessa förrättningar inom sist
nämnda två fögderier har berott därpå, dels att häradsskrivarna i desam
ma ej hava hos sig anställda kontorsskrivare, dels ock att vederbörande
landsfiskaler varit förhindrade att åtaga sig uppdraget.

Några särskilda vikariatsersättningar inom länsstyrelsen hava dock _e.j
i anledning härav utbetalts, enär ledigheterna för de till mantalsskrivningsförrättare
förordnade befattningshavarna i länsstyrelsen ej i något fall
uppgått till en tid av sju dagar samt någon extra personal i anledning av
dessa kortvariga ledigheter ej behövt av länsstyrelsen tagas i anspråk.

Revisorerna hava slutligen uttalat, att med hänsyn till den relativt höga
nivå, landets häradsskrivare i avseende på av tjänsten härflytande in
komster intaga, ett åläggande för dem att vidkännas kostnaden för de
mantalsskrivningsförrättningar, de icke medhinna, ej torde kunna anses
för kåren oskäligt betungande.

Med hänsyn till de jämförelsevis ringa kostnader, som här i länet behövt
utgå till de särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättarna, anser sig
länsstyrelsen, vad Kristianstads län vidkommer, kunna ansluta sig till
revisorernas berörda uttalande.

Kristianstad, i landskontoret den 7 januari 1930.

IVAN KR. REGNER.

JOH. NILSSON.

— 104 —

Länsstyrelsens i Malmöhus

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, | 21.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anbefallts
avgiva underdånigt utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
haft att anföra i fråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsfinrättare
samt de härav föranledda kostnaderna; och får länsstyrelsen
till åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

Revisorerna hava framhållit att, åtminstone inom vissa län, förordnande
av särskild förrättningsman vid mantalsskrivningsförrättningar
förekommit i större utsträckning än som syntes vara av behovet påkallat,
detta särskilt i betraktande av den förbättring i kommunikationsavseende,
som under senare tider ägt rum. Vid angivna förhållande hava revisorerna
funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke till förnyad prövning
borde upptagas ett på sin tid i samband med fögderiförvaltningens
omorganisation från och med år 1918 framlagt förslag att här ifrågavarande
kostnader skulle helt eller delvis vidkännas av häradsskrivarna.
Med hänsyn till den goda ställning häradsskrivarna intaga i avlöningshänseende
hava revisorerna också ansett en dylik anordning icke kunna
bliva oskäligt betungande för kåren.

För egen del får länsstyrelsen, som delar denna revisorernas uppfattning,
uttala sig för att i gällande bestämmelser måtte vidtagas sådan
ändring, att vederbörande häradsskrivare själv får helt bära den kostnad,
som kan bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande.

Malmö i landskontoret den 31 december 1929.

Underdånigst:

F. RAMEL.

A. ADLER.

Länsstyrelsens i Hallands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss anbefallts avgiva utlåtande i
anledning av vad riksdagens revisorer anfört i § 21 angående förordnande
av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de härav föranledda
kostnaderna för statsverket, får länsstyrelsen anföra följande.

Vad angår Hallands län hava visserligen under budgetåret 1928/1929

— 105 —

särskilda mantalsskrivningsförrättare varit förordnade i samtliga länets
tre fögderier, men dylika förordnanden kunna, med hänsyn till de härför
utbetalda kostnaderna, utgörande 397 kronor 75 öre, icke anses hava
meddelats i större utsträckning än som ansetts oundgängligen erforderligt
för att mantalsskrivningarna skulle kunna medhinnas inom föreskriven
tid.

De personer, vilka erhållit förordnanden att förrätta mantalsskrivningar
under ifrågavarande budgetår, hava varit landsfiskaler eller biträdande
landsfiskaler med undantag av ett fall, i vilket en t. f. landskontorist
erhållit sagda förordnande. Att märka är vidare, att denne landskontorist
under den tjänstledighet, han åtnjöt för förrättande av mantalsskrivningar,
fick vidkännas avdrag å lönen med ett belopp, motsvarande
det i 16 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivna tjänstledighetsavdrag.
Någon ökning av den icke ordinarie personalen vid länsstyrelsen har
icke behövt ske under sagda tid, och någon ytterligare belastning av det
till länsstyrelsens förfogande ställda anslaget för avlönande av sådan personal
har följaktligen icke ägt rum.

Yad slutligen angår frågan att låta vederbörande häradsskrivare själva
helt eller delvis vidkännas den kostnad, som kan bliva förenad med särskild
mantalsskrivningsförrättares förordnande, anser länsstyrelsen det
icke oskäligt, att häradsskrivarna få helt eller delvis vidkännas sådan
kostnad med hänsyn till deras av tjänsten härflytande relativt höga
inkomster, och vill fördenskull tillstyrka att denna fråga upptages till
förnyad omprövning.

Halmstads slott i landskontoret den 7 januari 1930.

Underdånigst:

AXEL MÖRNER,

BIRGER KARLBERG.

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavandes utlåtande infordrats med anledning
av att statsrevisorerna ifrågasatt att vederbörande häradsskrivare
skulle vidkännas kostnad, förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande, får Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra följande.

Under budgetåret 1928/1929 har dylikt förordnande för särskild mantalsskrivningsförrättare
varit meddelat endast inom två av länets fem
fögderier, vilket åsamkat statsverket en kostnad av 275 kronor 80 öre.
Dessa båda fögderier, Göteborgs och Inlands, äro de största inom länet.

— 106 —

På grund av att Göteborgs fögderi innefattar öar i skärgården samt båda
fögderierna äro mycket folkrika har ansetts omöjligt för häradsskrivaren
att ensam kunna tillfredsställande hinna utföra mantalsskrivningen
inom hela fögderiet. Fögderiernas belägenhet nära Göteborg med goda
kommunikationer till förrättningsställena förklarar, att kostnaderna kunnat
begränsas till angivna beloppet. Med hänsyn till dettas ringhet synes
det väl icke kunna anses för ifrågavarande båda häradsskrivarna särskilt
betungande att påtaga sig denna kostnad. Då emellertid å ena sidan
de skäl, som legat till grund för 1918 års föreskrifter i ämnet alltjämt
torde äga giltighet men å andra sidan utvecklingen torde hava visat att
någon garanti bör uppställas mot ett alltför vidsträckt utnyttjande av de
förmåner, som bestämmelserna för häradsskrivarna i vissa orter kommit
att medföra, får Kungl. Maj:ts befallningshavande, som håller före att
förordnanden för. särskilda mantalsskrivningsförrättare inom detta län
icke förekommit i andra fall än där sådant varit av omständigheterna
direkt påkallat, för sin del ifrågasätta, örn icke en tillfredsställande ordning
kunde vinnas på det sätt, att vederbörande häradsskrivare ålägges
ersätta statsverket hälften av den rese- och traktamentskostnad, som till
den särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättaren utbetalas av allmänna
medel.

Göteborg i landskontoret den 3 januari 1930.

OSCAR von SYDOW.

BIRGER GILLNER.

Länsstyrelsens i Älvsborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 21 december 1929 anbefalld avgiva utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers uttalande i fråga örn förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare samt därav föranledda kostnader för
statsverket får länsstyrelsen anföra följande.

Revisorerna hava uttalat, att särskilda mantalsskrivningsförrättare
synts hava förordnats i stor utsträckning även i andra fall, än de ursprungligen
avsedda, vilka vore, att fögderiets stora utsträckning eller
mera betydande folkmängd nödvändiggjorde anlitande av denna utväg
för att mantalsskrivningsarbetet skulle medhinnas i rätt tid.

Revisorerna torde emellertid härvid hava gjort sig skyldiga till en alltför
sträng bokstavstolkning av den till grund för de klandrade förordnandena
liggande bestämmelsen i § 1 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen,
vilken lyder sålunda: »Prövas på grund av fögderiets utsträckning eller
folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven tid medhinna

107 —

mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger Konungens
befallningsliavande förordna landsfiskal eller annan lämplig person att
verkställa själva mantalsskrivningsförrättningen i ett eller flera distrikt.
»

Vid tillämpningen av denna bestämmelse har länsstyrelsen utgått därifrån,
att ett förordnande av ifrågavarande slag principiellt borde ifrågakomma,
då häradsskrivare!! av länsstyrelsen ansågs icke kunna inom föreskriven
tid medhinna mantalsskrivningen i hela distriktet samt denna
omöjlighet icke berodde på orsaker, som kunde tillskrivas häradsskrivare^
utan uteslutande hänförde sig till sådana förhållanden i fögderiet,
som vore avhängiga av dettas utsträckning och befolkning. Länsstyrelsen
har ock ansett det tydligt, att i sistnämnda avseende borde tagas i
betraktande icke endast fögderiets större eller mindre ytinnehåll, utan
även de större eller mindre svårigheterna för mantalsskrivningsförrättaren
till kommunikation med fögderiets olika delar ävensom icke blott
fögderiets större eller mindre innevånareantal utan jämväl befolknin
gens större eller mindre rörlighet — industrikommuner i jämförelse med
jordbrukskommuner — samt befolkningens fördelning på ett större eller
mindre antal mantalsskrivningsdistrikt med var sitt förrättningsställe.
Även örn — såsom riksdagens revisorer vilja göra gällande — den förberedande
utredning, som legat till grund för den ifrågavarande bestämmelsen
i mantalsskrivningsförordningen, icke tagit sikte på alla nu angivna
omständigheter, så framtvinga de faktiska förhållandena likväl de
synpunkter, som ovan angivits och vilka svårligen kunna anses oförenliga
med bestämmelsens avfattning.

Vid prestationsfrågans bedömande har länsstyrelsen utgått ifrån, att
häradsskrivare!! bör kunna ensam medhinna mantalsskrivningarna, därest
fögderiets folkmängd understiger 30,000 invånare samt särskilda svårigheter
av förut angivet slag icke förefinnas i avseende å kommunikations-
eller befolkningsförhållandena. Beträffande fögderi med en folkmängd,
överstigande 30,000 invånare, har länsstyrelsen likväl i allmänhet
icke medgivit häradsskrivare!! lindring i mantalsskrivningsarbetet med
mindre en eller flera av följande omständigheter förelegat:

a) en folkmängd av inemot 35,000 invånare; b) ett avsevärt antal mantalsskrivningsdistrikt;
c) förefintligheten inom fögderiet av en talrik och
rörlig industribefolkning; d) mindre goda kommunikationsförhållanden
för häradsskrivaren.

Efterföljande uppställning, vilken omfattar de sex fögderier i länet,
inom vilka särskilda mantalsskrivningsförrättare förordnats, utvisar de
omständigheter, som betingat dessa förordnanden.

äv vad länsstyrelsen sålunda anfört och påvisat torde framgå, att
den i mantalsskrivningsförordningen lämnade befogenheten åt länsstyrelse
att förordna särskilda mantalsskrivningsförrättare icke överskridits
vad detta län vidkommer.

I motsats till riksdagens revisorer, vilka mena, att förhållandena numera
icke motivera ett bibehållande av den häradsskrivarna medgivna
möjligheten att på statsverkets bekostnad erhålla lindring i arbetet med
mantalsskrivningarna, håller länsstyrelsen före, att genom de senare
årens lagstiftning — särskilt på fattigvårdens samt olycksfalls- och pensionsförsäkringens
områden — arbetet med mantalsskrivningarna blivit
allt mer betungande för häradsskrivarna, vadan länsstyrelsen får be -

— 108 —

Fögderi

Antal in-vånare
sl/i» 1928

Antal
mantal s-skrivnings-distrikt

Eörefintlighet av en talrik
ock rörlig industribefolkning

Mindre goda kommunika-tioner för häradsskrivaren

Sundal......

32,939

23

Inom flera av fögderiets
socknar.

Till Valbo härad.

Väne.........

40,650

17

Inom stora delar av fögde-riet framför allt i Troll-hättans stad.

- -

Borås ......

33,019

47

Inom flera av fögderiets
socknar.

Till åtskilliga av fögde-riets gränssocknar.

Kulling • ■ •

39,773

37

Inom flera av fögderiets
socknar.

Till Ale härad.

Kind.........

38,617

53

Inom flera av fögderiets
socknar.

Till östliga och sydliga
delar av fögderiet.

Mark ......

34,846

23

Inom stora delar av fög-deriet.

Till fögderiets sydöstra
del.

stämt uttala sig mot revisorernas förslag, att häradsskrivarna måtte åläggas
att själva bestrida kostnaden även för de mantalsskrivningsförrättningar,
som de icke kunna medhinna.

Slutligen får länsstyrelsen, i anledning av vad revisorerna anfört i
fråga örn den stora utsträckning, i vilken ordinarie och icke-ordinarie
personal vid länsstyrelserna anlitats såsom ersättare åt häradsskrivare
vid mantalsskrivning, meddela, dels att inom detta län endast i undantagsfall
och då blott för mycket kort tid anlitats vid länsstyrelse anställd
tjänsteman — under budgetåret 1928/1929 två tjänstemän under
tillhopa 15 dagar — dels att den såsom e. o. landskontorist angivna person,
vilken under nämnda budgetår innehaft förordnande såsom särskild
mantalsskrivningsförrättare, är en hos häradsskrivare anställd tjänsteman,
vilken endast formellt antagits till e. o. tjänsteman vid länsstyrelsen.

Vänersborg i landskontoret den 31 december 1929.

AXEL von SNEIDERN.

CARL MALM.

Länsstyrelsens i Skaraborgs

län

— 109 —

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Uti nådig remiss den 20 sistlidne december anbefalld att till departementet
inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer
uti sin till innevarande års riksdag avgivna berättelse under § 21 anfört
ifråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de
härav föranledda kostnaderna för statsverket, får länsstyrelsen vördsamt
anföra följande.

Antalet förrättningsdagar för mantalsskrivning i länets fögderier ut -

gjorde under år 1928:

i Mariestads fögderi .............................. 28

i Vartofta fögderi .............................. 33

i Skara fögderi .................................. 37

i Barne fögderi .................................. 36

i Lidköpings fögderi ............................ 32.

Särskild mantalsskrivningsförrättare har förordnats för följande antal
förrättningsdagar, nämligen:

i Mariestads fögderi ............................ 12

i Skövde fögderi ................................ 13

i Vartofta fögderi .............................. 15

i Skara fögderi .................................. 16

i Barne fögderi .................................. 16

i Lidköpings fögderi ............................ 12.

Häradsskrivaren har sålunda själv utfört mantalsskrivning under följande
antal förrättningsdagar år 1928:

i Mariestads fögderi ............................ 16

i Skövde fögderi ................................ 27

i Vartofta fögderi .............................. 18

i Skara fögderi .................................. 21

i Barne fögderi .................................. 20

i Lidköpings fögderi ............................ 20.

Enligt gällande mantalsskrivningsförordning skall mantalsskrivning
verkställas under tiden mellan den 15 november och årets slut. Emellertid
står så lång tid i verkligheten icke till buds för dessa förrättningar.
I regel måste mantalsskrivningsförrättningarna å landsbygden, med hänsyn
till prästerna åvilande göromål för den instundande julhelgen, avslutas
senast den 20 december. Frånräknas då ytterligare under tiden 15
november—20 december inträffande fem söndagar återstår endast 30 arbetsdagar.

Före mantalsskrivningarnas början hava häradsskrivarna till allmänheten
utsänt debetsedlarna å årets kronoutskylder. Detta brukar från de

— Ilo —

skattskyldigas sida föranleda en mängd besök och förfrågningar, varför
det är nödvändigt, att häradsskrivarna under den tid, mantalsskrivningarna
pågå, åtminstone någon dag i varje vecka äro att anträffa på sina
kontor. Under sådana förhållanden torde det vara ofrånkomligt, att
ledighet beredes dem från en del förrättningar.

Såsom av ovanstående uppgift framgår hava häradsskrivarna i detta
län själva utfört mantalsskrivning under i medeltal 20 dagar vardera
och enligt länsstyrelsens förmenande skulle det för allmänheten vålla avsevärda
olägenheter örn häradsskrivarna vore nödsakade att än längre
tid under denna period vara borta från bostadsorten.

_ Sammanlagda antalet förrättningsdagar för mantalsskrivning i fögderierna
inom detta län torde ävenledes i allmänhet vara större än i flertalet
beträffande folkmängd och ytvidd jämförbara fögderier i andra län,
beroende på det stora antal kommuner varje fögderi i detta län omfattar.

Att märka är, att mantalsskrivningarna under de senare åren, sedan
den i revisorernas berättelse omförmälda utredningen verkställdes av
landskamreraren Gislén, till följd av tillkomna föreskrifter örn utförligare
anteckningar i längderna m. m. blivit betydligt mer tidsödande
än tidigare.

På grund av anförda förhållanden har länsstyrelsen ansett sig icke
kunna undgå att i den omfattning, som skett, förordna särskilda mantalsskrivningsförrättare
på statens bekostnad för år 1929.

Beträffande den av revisorerna gjorda sammanställningen över kostnaderna
för särskilda mantalsskrivningsförrättare är denna missvisande
så till vida, att där angivits, att till icke-ordinarie landskontorister utbetalts
sammanlagt 832 kronor 50 öre. Därmed torde åsyftas, att detta
belopp utgått till å landskontoret anställda tjänstemän. Så är emellertid
icke förhållandet. Till vid länsstyrelsen anställd tjänsteman har i förevarande
avseende utbetalts allenast ett belopp å 79 kronor 10 öre, nämligen
till e. o. landskontoristen Svante Österberg. De övriga i den till revisorerna
av länsstyrelsen avlämnade uppgiften såsom e. o. landskontorister
angivna extra mantalsskrivningsförrättare voro icke anställda å
länsstyrelsen eller uppburo avlöning av statsmedel utan innehade anställning
såsom tjänstebiträden hos häradsskrivare. Rätta fördelningen är
alltså:

till icke ordinarie landskontorister .. kronor 79: io

till kontorsskrivare .................. » 1,399:95

till annan personal .................. » 556:55

Summa kronor 2,035: 60.

På grund av vad sålunda anförts får länsstyrelsen hemställa, att de
framställda anmärkningarna icke måtte vad angår detta län föranleda
till någon vidare åtgärd.

Mariestad i landskontoret den 7 januari 1930.

AXEL EKMAN.

NILS ÅHGREN.

lil

Länsstyrelsens i Värmlands

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, Jj 21.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Enligt nådig remiss den 20 sistlidne december månad anmodad att avgiva
utlåtande över vad 1929 års statsrevisorer i sin berättelse under § 21
anfört i fråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
samt härav föranledda kostnader för statsverket, får Kungl. Maj:ts befallningshavande
härigenom anföra följande.

I sin berättelse i nämnda del hava statsrevisorerna i första hand fäst
sig vid, att särskilda mantalsskrivningsförrättare av länsstyrelserna förordnats
i större utsträckning än som ursprungligen varit avsett vid utfärdandet
av de i 1 § 2 mom. av förordningen örn mantalsskrivning givna
föreskrifter. I synnerhet hava statsrevisorerna uppmärksammat, att i
Värmlands län under budgetåret 1928/1929 mer än halva antalet mantalsskrivningar
utförts av särskilda mantalsskrivningsförrättare, under det
att bland annat i Gävleborgs län med lika antal fögderier särskilda mantalsskrivningsförrättare
icke i något fall förordnats. Statsrevisorerna
hava tillagt, att under det att vid utfärdandet av omförmälda föreskrifter
avsikten varit att såsom särskilda mantalsskrivningsförrättare skulle
i första hand anlitas landsfiskalerna i orterna, ordinarie och extra ordinarie
personal i mycket stor utsträckning hos länsstyrelserna använts för
ändamålet. Då länsstyrelsernas personal sålunda i stor omfattning tagits
i anspråk för dessa förrättningar, kunde antagas, att hos länsstyrelserna
uppstode ökat behov av extra personal, varav följde ökad belastning
av anslaget för extra biträden.

Statsrevisorernas mening synes vara, att med nutida kommunikationer
det icke borde möta några svårigheter för häradsskrivaren att i allmänhet
själv fullgöra mantalsskrivningarna. Önskade häradsskrivaren i särskilt
fall befrielse från sådan förrättning, borde med avseende å den relativt
höga nivå, landets häradsskrivare i avseende på av tjänsten härflytande
inkomster intoge, häradsskrivaren själv helt eller delvis vidkännas
kostnaden för vikarie.

Kungl. Maj:ts befallningshavande får till en början överlämna uppgift
angående de särskilda mantalsskrivningsförrättarna i länet under budgetåret
1928/1929. Av samma uppgift, som redan förut på därom framställd
begäran tillhandahållits statsrevisorerna, framgår, att samtliga länets
sex häradsskrivare erhållit ledigheter från vissa 1928 års mantalsskrivningar
samt att de till de särskilda mantalsskrivningsförrättarna
utbetalda ersättningarna, som drabbat statsverket, uppgått till sammanlagt
2,768 kronor 75 öre. Kungl. Maj:ts befallningshavande vill förutskicka,
att ungefär enahanda ledigheter lämnats häradsskrivarna under
en lång följd av år, dock hava under år 1928 inom östersysslets fögderi
befrielse i vidsträcktare mån än vanligt givits från mantalsskrivningar,
beroende därpå, att fögderiet då stod under vakans och att den tillförordnade
häradsskrivaren av särskild anledning icke kunnat åtaga sig det

— 112 —

betungande arbete, som ofta följer med förrättningar under den kallare
årstiden ute på landsbygden.

Vad härefter angår den anförda jämförelsen med Gävleborgs län lära
i allmänhet dylika jämförelser stöta på stora vanskligheter, då särskilda
ortsförhållanden och andra liknande omständigheter merendels göra en
skiljaktighet förklarlig. Det kan förtjäna att i detta sammanhang framhållas,
att då statsrevisorerna i annat sammanhang framställt erinran
rörande utbetald vikariatsersättning till fögderitjänstemän, en jämförelse
mellan de båda angivna länen är i mycket hög grad till fördel för
Värmlands län. Vid en jämförelse mellan Gävleborgs och Värmlands
län är nu att märka, att av Gävleborgs läns befolkning, 279,537 personer,
ej mindre än 58,720 personer bo i städer, varom här ej är fråga,
samt att landsbygdsbefolkningen är uppdelad på 53 landskommuner. I
Värmlands län åter med en befolkning av 270,064 personer äro endast
37,527 personer bosatta i magistratsstäder, varemot landsbygdsbefolkningen,
däri inberäknad befolkningen i Arvika stad, är fördelad på ej mindre
än 90 kommuner. Fögderierna i Gävleborgs län kunna sålunda vara
mindre och måhända mera lättskötta än fögderierna i Värmlands län,
som beträffande såväl befolkningens antal som fögderiernas utsträckning
i allmänhet ansetts ur arbetssynpunkt betungande. Kommunikationerna
i särskilt kustlandet i Gävleborgs län torde också numera vara
helt annorlunda än i det stora flertalet av Värmlandskommunerna.

I Norrland och de nordliga delarna av landet i övrigt äro kommunerna,
som ovan också angivits beträffande Gävleborgs län, färre till antalet.
Mantalsskrivningarna bliva där icke så många och kunna hållas i en
följd, under det att i län med små kommuner mantalsskrivningsförrättarnas
tid splittras på resor och många förrättningar. Beträffande Värmlands
län är särskilt att märka, att sockenindelningen i västra och även
södra Värmland är mycket splittrad. Till nuvarande Södersysslets och
Västersysslets fögderier höra 40 kommuner. Före senaste omorgansation
av fögderiförvaltningen utgjorde denna del av länet tre fögderier, men
blev då det dåvarande Nordmarks fögderi uppdelat på de två förutnämnda
fögderierna. De nuvarande häradsskrivarna i Södersysslets och Västersysslets
fögderier, vilka äro födda den ene 1863 och den andre år 1865
och sålunda snart hava uppnått pensionsåldern, fingo sålunda ökade förvaltningsområden,
utan att man kan säga, att deras löneställning nämnvärt
förbättrades. I dessa fögderier liksom ock i de norra delarna av
länet äro kommunikationerna fortfarande obekväma, särskilt vid de tider,
som mantalsskrivningarna förrättas.

Vad som ytterligare bidragit till de förordnanden för extra mantalsskrivningsförrättare,
som av Kungl. Maj:ts befallningshavande medgivits,
har varit jämväl andra rent personliga skäl. Så hava under år 1928
två äldre häradsskrivare, som med Kungl. Maj:ts tillstånd fått kvarstå
i tjänsten efter uppnådd pensionsålder, icke skäligen kunnat vägras befrielse
från de för dem synnerligen krävande förrättningarna. Annorlunda
blir givetvis förhållandet, då yngre krafter anlitas för häradsskrivartjänsterna.

Länets häradsskrivare, som lämnats tillfälle att taga del av statsrevisorernas
anmärkning, hava beträffande sina ledigheter från mantalsskrivningar
enligt bilagd skrift framfört synpunkter, vilka jämväl måste
anses synnerligen beaktansvärda.

Vad härefter angår de personer, som av länsstyrelsen förordnats till

— 113

de särskilda uppdragen, så torde statsrevisorerna först hava fått en felaktig
uppfattning angående tjänsteställningen för de personer, som förordnats,
beroende därpå, att de i uppgiften antecknats som »e. o. landskontorister».
Av de förordnade hava endast 1 andskontoristen K. Starck
och e. o. landskontoristen Olof Lindén vid ifrågavarande tid tjänstgjort
å landskontoret, övriga fyra såsom e. o. landskontorister angivna personer
äro tjänstebiträden hos vederbörande häradsskrivare och hava icke
under året tillhört landskontoret. De senares förordnanden till särskilda
mantalsskrivningsförrättare har sålunda icke, såsom statsrevisorerna förmenat,
i någon mån inverkat på kostnaderna för tjänstepersonalen vid
landskontoret. De två förstnämnda tjänstemännen hos länsstyrelsen finge
under sina förordnanden vidkännas stadgade avdrag på sin avlöning.
Under andra år hava samma personer fullgjort mantalsskrivningsförrättningarna
under semester, vadan statsverket icke för deras vikarier förorsakats
andra kostnader än som eljest skulle hava utgått. Det är enligt
Kungl. Maj:ts befallningsliavandes mening av ej ringa vikt, att
några av landskontorets tjänstemän, vilka i allmänhet rekrytera häradsskrivarkåren,
få skaffa sig rutin och vana i fögderigöromålen. Landsfiskaler,
lämpliga att förordna, hava icke stått till förfogande, särskilt
som de vid ifrågavarande tid av året ofta äro överhopade av göromål i
egen tjänst. Då såsom ovan angivits flera av häradsskrivarna hava
särskilda, mera fast anställda biträden, äro de jämväl de lämpligaste
att förordna till vikarier.

Häradsskrivarna kunna å andra sidan användas för andra uppgifter
än de dock ofta mera mekaniska mantalsskrivningarna. Sålunda haltin
exempel under innevarande år en av länets häradsskrivare just under
mantalsskrivningstiden använts för särskilt uppdrag inom länsstyrelsen
för beredning av vidlyftigare ärende, utan att någon ersättning
därför till honom utgått. Arbetet hos 1929 års prövningsnämnd, som
enligt författningen bort vara avslutat senast den 20 oktober, bär på
grund av antalet anmärkningar hos prövningsnämnden blivit i viss grad
försenat och måst avslutas först efter den utsatta tiden, varför häradsskrivarna
haft ett mycket forcerat arbete för att debetsedlarna skulle i
rätt tid utsändas.

Den omständigheten att ett stort antal häradsskrivare befinna sig i en
relativt god löneställning synes icke böra, såsom statsrevisorerna velat
göra gällande, föranleda skyldighet för dem att själva bekosta här ifrågavarande
särskilda mantalsskrivningsförrättares ersättningar. Av landets
häradsskrivare åtnjuta ett 40-tal icke större ersättningar än omkring
10,000 kronor, inberälcnat samtliga sportler och inkomster av extra uppdrag.
Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas, att häradsskrivarnas
i länet avlöning av statsverket för närvarande utgår för var och
en med 2,600 kronor i lön samt 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar,
vartill kommer tillfällig löneförbättring 850 kronor samt förvaltningsbidrag
lägst 1,050, högst 1,350 kronor, två ålderstillägg å vartdera 500 kronor
ävensom dyrtidstillägg, samt att häradsskrivares pension, även örn
häradsskrivaren i tjänsten åtnjutit sportelinkomster, icke utgör högre
belopp än 3,600 kronor. I flera fall äro nyssnämnda, lägst avlönade häradsskrivare
placerade i sådana fögderier, där på grund av fögderiernas
vidsträckta omfattning, besvärliga resor eller andra omständigheter just
sådana förordnanden, som här avsetts, äro fullt motiverade. Härtill koin8
— Rrv -berättelse ang. statsverket för är URJO. III.

— 114 —

mer ock icke minst den omständigheten, att förslag örn häradsskrivartjänsternas
omreglering för närvarande står på dagordningen.

Med åberopande av det anförda får Kungl. Maurts befallningshavande
sålunda framhålla, att Kungl. Maj:ts befallningshavande icke anser sig
hava överskridit den befogenhet, som givits Kungl. Maj:ts befallningshavande
i fråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare,
liksom Kungl. Maj:ts befallningshavande jämväl anser vad statsrevisorerna
ifrågasatt icke böra till någon vidare åtgärd föranleda.

Karlstad i landskontoret den 7 januari 1930.

ABR. UNGER.

GUSTAF HEINTZ.

Bil. 1.

Uppgift å mantalsskrivningsförrättare in. m. under budgetåret 1928/1929.

Landskontorist socknarna inom Älvdals härads övre tingslag

Karl Starck; jämte Ekshärads socken i Älvdals fögderi .... 380: 3o

e. o. Landskontorist socknarna i Gillbergs härad utom Svanskogs

Olof Lindén; socken i Södersysslets fögderi ........................... 284: 3o

e. o. Landskontorist socknarna i Fryksdal övre tingslag jämte östra
Axel Söderberg; Ämtervik, Gräsmark och Lysviks socknar i

Fryksdal fögderi................................................... 425: 4 o

e. o. Landskontorist Visnums, Ölme och Väse härader samt GåsBertil
Lindholm; borns och Lungsunds socknar i östersysslets

fögderi .................................................................... 520: 8 o

e. o. Landskontorist Kils och Grums härader inom Mellansysslets
Gunnar Egeman; fögderi .................................................................... 391: 95

e. o. Landskontorist socknarna inom Årjängs landsfiskalsdistrikt
Verner Backlund; jämte Svanskogs socken i Södersysslets fögderi;

socknarna inom Järnskogs landsfiskalsdistrikt
jämte Köla, Älgå, Ny, Mangskog och Boda

socknar i Västersysslets fögderi ........................ 766: —

Summa kronor 2,768: 75.

Karlstad i landskontoret den 7 januari 1930.

Gustaf Heintz.

— 115 —

Bil. 2.

Till Konungens be fällnings havande i Värmlands län.

Genom länsstyrelsens skrivelse den 27 december 1929 hava häradsskrivare
i länet lämnats tillfälle att inkomma med yttrande i anledning av
statsrevisorernas anmärkning mot den häradsskrivare, särskilt i Värmlands
län, meddelade befrielsen från att i större eller mindre utsträckning
förrätta mantalsskrivning; och få vi i anledning härav vördsamt
anföra följande.

Enligt vårt förmenande hava statsrevisorerna allt för ensidigt behandlat
den för häradsskrivarnas tjänsteåligganden så ytterst viktiga och
grundläggande frågan örn mantalsskrivningarna, i det de föga eller rättare
ej alls beaktat, huruvida häradsskrivarna vid tiden för dessa förrättningars
början, med hänsyn till föregående göromål, kunna anses rustade
att med erforderlig uthållighet och noggrannhet taga itu med arbetet.
Som tjänstegöromålen nu äro ordnade, hava vi före mantalsskrivningarna,
den för oss under hela året mest betungande arbetsbördan, nämligen
debiteringen av kronoutskylderna. En var, som äger någon kännedom
örn arbetet på ett häradsskrivarekontor, vet, att särskilt under september,
oktober och första hälften av november månader, häradsskrivare!! söndag
som vardag och på slutet större delen även av nätterna är sysselsatt
med detta ytterst uppslitande arbete. Endast i undantagsfall kan debiteringsarbetet
vara slutfört någon dag före den .15 november. Man kunde
ju med fog anse, att häradsskrivaren härefter skulle vara berättigad att
njuta någon tids välbehövlig vila, men enligt statsrevisorernas åsikt,
skall han genast vara redo att utan biträde förrätta samtliga mantalsskrivningar.
Som bekant tager mantalsskrivningsarbetet sin början omkring
den 15 november och fortsätter sedan dag för dag ofta med arbete
långt in på nätterna till dagarna före jul. Statsrevisorerna framhålla
de avsevärda förbättringarna i kommunikationsväsendet, som ägt runi under
de senaste tio åren, och riktigt är ju att mantalsskrivningsresorna
särskilt genom motortrafiken väsentligt underlättats, men lika säkert är,
att de med resorna förenade strapatserna ingalunda därmed äro borteliminerade.
Vi vilja i detta sammanhang också framhålla, att arbetsbördan
vid mantalsskrivningarna dels genom allmänna pensioneringen
dels genom olycksfallsförsäkringslagen så väsentligt utökats, att detta
mer än tillräckligt uppväger den av revisorerna åberopade lättnaden i
själva resorna. Att sålunda, såsom statsrevisorerna, förutsätta, att häradsskrivaren,
omedelbart efter det betungande debiteringsarbetet, som
han vid mantalsskrivningarnas början knappast hunnit slutföra, skulle
äga förmåga att utan biträde dag och natt i flera veckor med obruten
uppmärksamhet och noggrannhet förrätta samtliga mantalsskrivningar,
synes oss fordra övermänskliga krafter åtminstone vad beträffar Värmlands
stora fögderier. Samtliga myndigheter, som tidigare avgivit yttrande
i föreliggande ärende, hava också framhållit omöjligheten för häradsskrivare
i större fögderier att ensamma kunna medhinna mantalsskrivningarna.
Erfarenheten har också visat, att häradsskrivarens bortväg»
från kontoret under hela mantalsskrivningstiden medför olägenheter
i flera hänseenden. De skattedragande inom fögderiet, som vid
denna tidpunkt erhållit sina debetsedlar, pläga i stor utsträckning begära
upplysning örn debetsedlarnas riktighet och vända sig i regeln till

116

häradsskrivare!! personligen. En liel del ärenden, som under den brådskande
debiteringsperioden fått ligga efter, måste nu avverkas, och särskilt
under november och december månader är antalet remisser i fattigvårds-
och taxeringsmål betydande.

Med åberopande av vad vi sålunda anfört, få vi såsom vår bestämda
åsikt uttala, att det synes oss synnerligen obilligt, örn häradsskrivaren
ens till någon del skulle vara skyldig bekosta de mantalsskrivningsförrättningar,
från vilka länsstyrelsen finner skäligt medgiva befrielse.

Till sist vilja vi också framhålla, att häradsskrivaren saknar varje
som helst rätt till semester. Vid sådant förhållande måste han mer än
väl vara berättigad, att utan någon särskild utgift, erhålla åtminstone
någon ledighet från det betungande mantalsskrivningsarbetet, som infaller
just vid den tidpunkt, då häradsskrivaren, som ovan angivits, mest är
i behov av någon lättnad i arbetet.

Karlstad den 4 januari 1930.

Enligt uppdrag:

K. Holmberg.

T. f. häradsskrivare
i Mellansysslets fögderi.

Länsstyrelsens i Örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majrts befallningshavande
anbefallts att före den 8 januari 1930 till socialdepartementet
inkomma med särskilt utlåtande i anledning av vad riksdagens
revisorer under § 21 i sin år 1929 avgivna berättelse anfört i fråga örn
förordnanden av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt därav föranledda
kostnader för statsverket; och får till åtlydnad härav Kungl.
Maj:ts befallningshavande vördsamt anföra följande.

Av vad som framkommit vid de för utredning i nämnda hänseende
vidtagna undersökningar hava revisorerna i första hand fäst sig vid
att särskilda mantalsskrivningsförrättare förordnats i större utsträckning
än som ursprungligen skulle varit avsett och, under erinran därom
att häradsskrivare icke är berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning
vid resa för mantalsskrivningsförrättning, förklarat sig anse
det icke osannolikt att sistberörda omständighet i viss mån kunnat inverka
på häradsskrivarnas benägenhet att utverka förordnande för särskilda
mantalsskrivningsförrättare. Därjämte hava revisorerna påpekat
att personal vid länsstyrelserna i stor utsträckning meddelats sådana förordnanden
med en direkt kostnad på mer än tiotusen kronor och såsom
ytterligare följd därav jämväl kostnader för vikarier i de förordnades
ställe. Slutligen hava revisorerna ifrågasatt upptagande till förnyad omprövning
av ett förut framställt förslag att kostnaderna för särskilda

— 117

mantalsskrivningsförrättare borde helt eller delvis gäldas av liäradsskrivarna
själva helst ett sådant åläggande med hänsyn till den relativt
höga nivå, landets häradsskrivare intoge i avseende på av tjänsten härflytande
inkomster, icke kunde anses oskäligt betungande.

Av den i revisorernas skrivelse intagna tabellen framgår, att i detta
län under år 1928 särskilda mantalsskrivningsförrättare förordnats inom
fyra av länets feni fögderier samt att de av statsverket guldna resekostnads-
och traktamentsersättningarna i anledning av dessa förordnanden
uppgått till 825 kronor 52 öre. Vid förordnandenas meddelande har Kungl.
Maj:ts befallningsliavande å ena sidan tagit hänsyn därtill att det icke
skäligen kail begäras att häradsskrivarna skulle så forcera arbetet under
själva mantalsskrivningsförrättningarna att alla dessa kunde av dem
själva verkställas. Visserligen inträdde en lättnad i deras arbete genom
den förändrade indelning i fögderier, som ägde rum år 1918 och varigenom
fögderiernas antal i detta län utökades från 4 till 5, men denna
lättnad motväges till stor del av den inom de flesta fögderier för varje
år skeende ökningen av det arbete, som måste utföras vid själva förrättningstillfällena.
En alltför stark forcering av detta arbete bomme
med visshet att få till följd ett äventyrande av den noggrannhet, som
framför annat är nödvändig vid mantalsskrivning. Kungl. Maj:ts befallningsliavande
har därför i regel ansett sig icke kunna förvägra av
häradsskrivare begärd befrielse från sådan förrättning. För att emellertid
å andra sidan statsverkets kostnader icke skulle bliva över hövan
stora genom förordnanden av särskilda mantalsskrivningsförrättare har
Kungl. Maj:ts befallningshavande tillämpat den grundsats vid prövning
av häradsskrivares ansökningar örn befrielse från förrättningar av detta
slag att befrielse visserligen i regel beviljats i enlighet med ansökningen,
men att, därest de förrättningar, från vilka befrielse medgivits, upptagit
mer än en tredjedel av hela den tidrymd, som varit anslagen för samtliga
förrättningarna, medgivandet lämnats med föreskrift därom att ersättning
av allmänna medel till den förordnade bomme att utgå endast för vissa
av förrättningarna, tillsammans upptagande mindre än en tredjedel av
den för alla anslagna tiden. Härigenom har Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansett sig i görlig mån förhindra missbruk av den ifrågavarande,
häradsskrivarna medgivna rätten till viss befrielse.

I det yttrande som landskamreraren Gislén avgav i samband med sitt
år 1918 avlämnade förslag till ändrade bestämmelser i fråga örn mantalsskrivning,
uttalades visserligen att landsfiskalen i vederbörande distrikt
företrädesvis torde komma att förordnas till särskild mantalsskrivningsförrättare.
Så har likväl i detta län i allt mindre utsträckning kunnat
ske, framför allt med hänsyn till omfattningen av det arbete, som efter
hand kommit att direkt åvila landsfiskalerna på grund av deras tjänst.
Då också endast mer undantagsvis förordnande kunnat meddelas annan
person i orten Ilar det icke kunnat undvikas att nu åsyftade vikarieuppdrag
i flertalet fall måst lämnas åt antingen därtill behöriga biträden
a häradsskrivarekontoren eller åt tjänstemän å landskontoret. Dä
befattningshavare å landskontoret varit förordnad — år 1928 hade 3
sådana befattningshavare uppdrag såsom särskilda mantalsskrivningsförrättare
— har statsverket dock icke i något fall därigenom åsamkats
kostnader i form av ersättning åt vikarier för dessa, enär sådana vikarier
icke tillsatts för de dagar, de förordnade för uppdragens fullgörande
måst vara frånvarande från tjänsterummet härstädes.

— 118 —

Då det trots de numera avsevärt förbättrade kommunikationerna icke
kan antagas, att häradsskrivarna skola kunna medhinna att själva förrätta
alla mantalsskrivningar och det behov av vikarie i vissa fall, som
sålunda fortfarande synes komma att förefinnas, icke är beroende av
häradsskrivare!! eller något hans förhållande, synes det oriktigt att i
varje fall låta honom själv helt eller delvis betala den kostnad, som kan
bliva förenad med särskilda mantalsskrivningsförrättares förordnande.
I den mån det måste anses nödvändigt att av angiven orsak förordna
särskild sådan mantalsskrivningsförrättare, synes också statsverket böra
vidkännas kostnaden därför.

örebro slott i landskontoret den 4 januari 1930.

BROR C. HASSELROT.

A. WIJKMAN.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

I anledning av remissresolution den 20 sistlidne december i ärende
rörande vad riksdagens revisorer anfört i fråga örn förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare får befallningshavanden såsom infordrat
utlåtande vördsamt anföra följande.

Såsom av den utav riksdagens revisorer lämnade redogörelsen framgår,
har befallningshavanden endast i mycket ringa omfattning medgivit
ledighet å statsverkets bekostnad. Framställningar örn sådan ledighet
hava dock icke saknats.

Befallningshavanden delar revisorernas uppfattning därom, att häradsskrivarna
—• åtminstone vad detta län beträffar — böra själva ersätta
kostnaden för vikarier i och för mantalsskrivningar, enär såsom anförts
häradsskrivaren genom ledigheten beredes lättnad i honom åliggande
egna utgifter för ändamålet, vilken lättnad torde uppgå till ungefärligen
det belopp, kostnad för vikarien medför.

Västerås slott i landskontoret den 4 januari 1930.

WALTER MURRAY.

CARL F. JOHANSON.

Länsstyrelsens i Kopparbergs

län

— 119 —

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till herr statsrådet oell chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 Ilar länsstyrelsen att avgiva
utlåtande över av riksdagens revisorer efter granskning av länets räkenskaper
för budgetåret 1928/1929 framställda anmärkningar ifråga örn
av länsstyrelsen meddelade förordnanden av särskilda mantalsskrivningsförrättare,
och får länsstyrelsen, efter att i ärendet hava hört länets
häradsskrivare, såsom eget utlåtande i ämnet åberopa häradsskrivarnas
här bilagda yttrande.

Falun i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

LARS FERNQVIST.

JOHN FAHLROTH.

Bil.

Till länsstyrelsen i Falun.

Genom länsstyrelsens remissresolution den 3 innevarande månad anmodad
att i samråd med övriga häradsskrivare i länet avgiva yttrande
över av riksdagens revisorer till socialdepartementet gjorda anmärkningar
ifråga örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
får jag, med remissaktens återställande vördsamt anföra.

Revisorerna ha fäst sig vid, att dylika mantalsskrivare förordnats i
större utsträckning än som »ursprungligen varit avsett». De synas härvidlag
helt och hållet grunda sitt omdöme på landskamreraren K. Gisléns
den 22 februari 1918 avgivna promemoria i ämnet, i vilken promemoria
tillkomsten av pensionsförsäkringslagen anges som huvudsakliga anledningen
till ökningen i mantalsskrivningsarbetet, men förbigå helt och
hållet den väsentliga ökning i detta arbete, som sedan dess blivit en
följd av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och härav föranledda
instruktioner till mantalsskrivningsförrättarna från riksförsäkring
sanstalten.

Ej heller synas revisorerna lia tagit nödig hänsyn till det faktum, att
mantalsskrivningsförrättningarna ej äro häradsskrivarnas enda tjänsteåligganden
under tiden 16 november till årets slut. Då uppbördsbok och
debetsedlar den 15 november efter ett hårt arbete föreligga färdiga,
vänta vanligen mängder av expeditioner på handläggning för att nu ej
nämna vägfyrktalslängderna, som den 1 december skola vara vederbörande
tillhanda. Och även under mantalsskrivningarna befordras dagligen
post till häradsskrivarkontoret. Det synes mig alldeles ofrånkom -

— 120 —

ligt, att därest ej övriga tjänstegöromål och allmänhetens berättigade anspråk
skola åsidosättas, häradsskrivare!! beviljas viss ledighet från mantalsskrivningsarbetet.
Enligt vad jag inhämtat av en å landskontoret
upprättad tablå över liäradsskrivarnas i detta län ledighet från mantalsskrivningarna
under de senaste 5 åren, har dylik befrielse ägt rum med
i medeltal 6—7 förrättningsdagar per fögderi och år, ett enligt mitt förmenande
ej obehörigt utnyttjande av författningens ursprungliga ändamål.

Revisorerna lia vidare uppmärksammat, att ehuru landsfiskal i första
hand tänkts som ersättare för häradsskrivare vid mantalsskrivning, härtill
i stor utsträckning använts personal vid länsstyrelserna. Detta är
ju i de flesta fall en ren lämplighetsfråga, som härvidlag även bör ses
ur synpunkten av mantalsskrivningsförrättarnas rekrytering.

De farhågor revisorerna uttalat, att ekonomiska beräkningar i viss
mån kunde tänkas inverka på häradsskrivarnas benägenhet att utverka
förordnande för särskilda mantalsskrivningsförrättare, får jag för mitt
eget och mina kollegers på detta län vidkommande beteckna som ogrundade.
Tvärtom är det fastmer så att vi alla, i den mån tid och krafter
det medgiva, önska i största möjliga utsträckning göra mantalsskrivningarna
själva. Ty hur förtjänstfullt än många tillförordnade mantalsskrivningsförrättare
utföra sitt arbete, nog är den vidare bearbetningen
betydligt lättare, då man själv gjort mantalsskrivningen.

Revisorerna framhålla slutligen de alltmer förbättrade kommunikationernas
inverkan på mantalsskrivningsförrättningarna. Ja, denna inverkan
blir förvisso år för år allt märkbarare. Men icke i den riktning riksdagens
revisorer tänkt sig. Tvärtom är det just de förbättrade kommunikationerna,
som gör befolkningen alltmer rörlig och som är orsaken till
de ständigt stegrade ut- och inflyttningarna. Mot den tidsutdräkt i själva
förrättningarna, som härav blir en nödvändig följd, har den ökade snabbheten
i en eller annan resa ringa betydelse.

Vid bedömandet av frågan örn behovet av extra mantalsskrivningsförrättare
torde jämväl tagas i beaktande, huru oerhört påfrestande själva
mantalsskrivningsarbetet är, särskilt i de större socknarna. Och icke nog
med att själva förrättningarna ofta pågå till sent in på kvällarna; i
många fall nödvändiggöres flera dagars för- och efterarbeten å platsen,
arbeten sorn icke bli synliga som förrättningsdagar och helt bekostas av
den ordinarie häradsskrivare.

Såsom sammanfattning av de synpunkter jag ovan framhållit får jag
alltså som min mening uttala, att sedan förordningen örn länsstyrelses
rätt att i viss utsträckning på statsverkets bekostnad förordna extra mantalsskrivningsförrättare
tillkom, ingenting inträffat, som givit minskad
aktualitet åt berörda rätt, utan vill jag med bestämdhet hävda, att detta
behov nu är vida större än då författningen skrevs.

Falu fögderis häradsskrivarkontor den 5 januari 1930.

Sven Gottliebsson.

— 121 —

Länsstyrelsens i Gävleborgs

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 50, § 21.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet.

Genom remiss den 20 innevarande december har länsstyrelsen anmodats
avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer anfört i fråga
örn förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de härav
föranledda kostnaderna för statsverket.

I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.

Såsom framgår av revisorernas protokoll har länsstyrelsen under budgetåret
1928/1929 icke förordnat några särskilda mantalsskrivningsförrättare
jämlikt bestämmelsen i 1 § 2 mom. mantalsskrivningsförordningen.
Framställningar härom hava visserligen i några fall gjorts, men länsstyrelsen
har icke ansett sig kunna bifalla dem, då den i mantalsskrivningsförordningen
angivna förutsättningen, att vederbörande fögderis utsträckning
omöjliggjorde mantalsskrivningsförrättningarnas medhinnande
inom föreskriven tid, uppenbarligen icke förelegat.

Då kommunikationerna inom länet, särskilt genom tillkomsten av Ostkustbanan
och en mycket utvecklad busstrafik, äro synnerligen goda, har
länsstyrelsen för sin del intet att erinra emot det av statsrevisorerna
framförda förslaget att ålägga häradsskrivarna att vidkännas kostnaderna
för förrättande av de mantalsskrivningar, som de anse sig icke
kunna medhinna.

Gävle slott i landskontoret den 30 december 1929.

OSKAR RYDIN.

ZACHR. NORDIN.

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

På grund av nådig remiss den 20 december 1929 får länsstyrelsen avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer år 1929 anfört
angående förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de
härav föranledda kostnaderna för statsverket.

Vid mantalsskrivningen inom länet för år 1929 hava särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats inom 5 av länets 60 landskommuner. Den
kostnad, som statsverket härför fått vidkännas, utgör, såsom framgår av

122 —

revisorernas berättelse, sammanlagt etthundratrettiotre kronor 20 öre.
Härav ävensom av en jämförelse med de av revisorerna meddelade uppgifter
angående den omfattning i vilken särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats inom flertalet av rikets övriga län framgår, att särskilda
mantalsskrivningsförrättare endast i undantagsfall förordnats inom
länet. I de fall så skett har detta ansetts vara påkallat av fögderiets
utsträckning och svårigheten att med övriga mantalsskrivningsförrättningar
och andra häradsskrivaren åliggande tjänstegöromål förena mantalsskrivning
i fögderiets samtliga socknar.

Med hänsyntagande till den tid, som för 1929 års mantalsskrivningar
tagits i anspråk inom länets olika fögderier, finner länsstyrelsen det icke
alldeles uteslutet att de ordinarie häradsskrivarna kunna förrätta samtliga
mantalsskrivningar utan åsidosättande av andra tjänstgöromål. Skäl
kunna därför enligt länsstyrelsens mening beträffande detta län anses
föreligga, som tala för att låta vederbörande häradsskrivare själva vidkännas
den kostnad, som kan bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande.

Härnösand i landskontoret den 7 januari 1930.

På länsstyrelsens vägnar:

RAGNAR STATTIN. OSKAR RUNDQVIST.

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

På grund aV nådig remiss den 20 december 1929 får Eders Kungl. Majrts
befallningshavande härmed i underdånighet avgiva utlåtande med anledning
av vad riksdagens revisorer anfört ifråga örn förordnande av särskilda
mantalsskrivningsförrättare samt därav föranledda kostnader för
statsverket.

Under budgetåret 1928/1929 hava inom länet mantalsskrivningsförrättningar
verkställts av andra personer än vederbörande häradsskrivare i
följande socknar:

östra fögderiet: Stugun och Borgvattnet,

västra » : Sunne, Norderön, Hallen, Oviken och Myssjö,

norra » : Frostviken, Häggenås, Föllinge, Laxsjö, Hotagen, Ström,

Alanäs, Hammerdal och Gåxsjö.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har i regel förordnat särskild
mantalsskrivningsförrättare endast i de fall, då häradsskrivare begärt befrielse
från förrättande av mantalsskrivningar i någon långt från järnväg
eller eljest avsides belägen socken, dit resorna varit mera tidsödande.

— 123 —

Detta gäller i synnerhet Frostvikens oell Hotagens socknar men aven
Stuguns och Borgvattnets socknar i östra fögderiet, Hallens, Ovikens och
Myssjö socknar i västra fögderiet samt Föllinge, Laxsjö och Alänäs socknar
i norra fögderiet. I sistnämnda fögderi, som omfattar en areal av
1,338,406 hektar med en folkmängd av 35,000 personer, fann Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande, såsom framgår av ovan lämnade uppgitt, nödigt
förordna särskild mantalsskrivningsförrättare i sammanlagt nio
socknar för att mantalsskrivningarna skulle inom föreskriven tid kunna

medhinnas inom samtliga distrikt.

Det torde böra omnämnas, att häradsskrivaren i norra fögderiet, somen
längre tid varit sjuklig, sedan den 1 juli 1929 åtnjuter tjänstledighet for
sjukdom och den 22 september innevarande år uppnår pensionsåldern,
samt att häradsskrivaren i västra fögderiet den 1 februari 1929 avgick ui

tjänsten med pension. . , ,

I de fall, där så funnits lämpligt, bär landsfiskalen i orten forordnats
att förrätta mantalsskrivningarna, varigenom kostnaderna för statsverket
blivit de minsta möjliga. Stundom har det dock befunnits nödigt, att till
förrättningsman förordna ordinarie landskontorist eller extra ordinarie
tjänsteman å landskontoret, vilka i sådant fall fått avsta viss del av sin
avlöning här. Denna löneminskning har åtminstone i några fall ersatts
av vederbörande häradsskrivare; och dessa förordnanden hava icke medfört
någon ökad belastning av anslaget till avlönande av icke ordinarie
personal vid länsstyrelsen, då förrättningarna vanligen tagit endast ett
fåtal dagar i anspråk, och g öromålen här kunnat, om ock med ökad arbetstid,
under dessa korta perioder fullgöras av den övriga personalen.

Framhållas må även nyttan av att landskontorets tjänstemän få i nå
gon mån förvärva praktisk erfarenhet i handläggningen av dylika göromål.
„ ,

Med hänsyn till fögderiernas stora areal och ännu pa manga hall jämförelsevis
dåliga och tidsödande kommunikationer kan Eders. Kungl.
Maj:ts befallningshavande icke finna, att särskilda mantalsskrivningsförrättare
förordnats inom detta län i större utsträckning än förhållandena
påkallat.

Revisorerna hava i sitt uttalande ifrågasatt, huruvida icke till förnyad
omprövning borde upptagas frågan örn häradsskrivares skyldighet att
själva helt eller delvis vidkännas den kostnad, som kan bliva förenad med
särskilda mantalsskrivningsförrättares förordnande. Då emellertid i samband
med utredningen angående uppbördsväsendets omorganisation även
bestämmelserna ifråga örn mantalsskrivningarnas förrättande oell vad
därmed sammanhänger varit föremål för utredning av 1924 års uppbördssakkunniga,
som avgivit betänkande i ärendet, anser Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande särskild prövning av den av revisorerna nu väckta
kostnadsfrågan icke för närvarande böra förordas, då därigenom endast
torde kunna vinnas en provisorisk lösning av en detalj, av för statsverket
icke alltför stor ekonomisk betydelse.

Östersund i landskontoret den 7 januari 1930.

AXEL ANDERSSON.

Underdånigst:
S. LINNÉR.

— 124 —

Länsstyrelsens i Väster bottens

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningsh avande har anbefallts inkomma till
socialdepartementet med utlåtande över vad riksdagens år 1929 församlade
revisorer under § 21 anfört och föreslagit angående förordnande av
särskilda mantalsskrivningsförrättare samt de härav föranledda kostnaderna
för statsverket.

I anledning härav får hefallningshavanden i underdånighet anföra
följande.

Revisorerna förmena, att den rätt till kostnadsfri ledighet från viss
eller vissa mantalsskrivningsförrättningar, som för närvarande under angiven
förutsättning är tillerkänd häradsskrivare, kommit att Idiva utnyttjad
i större utsträckning än lagstiftarna avsett och ifrågasätta, att
till förnyad omprövning upptages ett tidigare föreliggande förslag örn att
låta vederbörande häradsskrivare själva helt eller delvis vidkännas den
kostnad, som kan bliva förenad med särskild mantalsskrivningsförrättares
förordnande, och uttala revisorerna härvid, att ett sådant åläggande
med hänsyn till den relativt höga nivå, landets häradsskrivare i avseende
på av tjänsten härflytande inkomster intaga, icke torde kunna anses för
kåren oskäligt betungande.

Det synes hefallningshavanden ligga något mindre tilltalande uti, att
en befattningshavare förpliktas ersätta kostnad för förrättning, som tillhör
hans tjänst, men som han utan eget förvållande är förhindrad själv
utföra.

Befallningshavanden delar emellertid revisorernas uppfattning örn, att
de med det övervägande antalet häradsskrivaretjänster för närvarande
förbundna inkomster skulle göra det möjligt för dessa tjänstemän att
utan svårighet bära utgifterna för förrättande av de mantalsskrivningsförrättningar,
de icke medhinna.

Och det förhållandet, att häradsskrivare^ som, örn han själv utfört förrättningen,
haft att göra detta på egen bekostnad, åtnjutit ekonomisk fördel
av befrielsen, talar för rimligheten av att han åtminstone delvis bestrider
de genom ledigheten uppstående kostnader.

Befallningshavanden ställer sig därför icke helt avvisande till det
väckta förslaget.

Umeå i landskontoret den 4 januari 1930.

Underdånigst:

NILS G. RINGSTRAND.

AXEL RUDBERG.

— 125 —

Länsstyrelsens i Norrbottens

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 50, § 21.

Till kungl, socialdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 sistlidne december anbefalld att före (ien S
dennes inkomma med utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorei
anfört rörande förordnande av särskilda mantalsskrivningsförrättare
samt de härav föranledda kostnaderna för statsverket får länsstyrelsen
i ärendet anföra följande.

De inom Norrbottens län under budgetåret 1928/1929 utbetalda kostnaderna
för särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättare, uppgående till
2,118 kronor 56 öre, kunna visserligen förefalla höga, men det är faktiskt
så, att häradsskrivarna själva på grund av de långa avstånden och därav
föranledd tidsspillan samt de många förrättningsställena icke kunna
medhinna att under den därför stadgade tiden själva förrätta mantalsskrivningarna
på alla de olika orterna.

Enligt den av länsstyrelsen fastställda planen för höstens mantalsskrivningar
utgör sammanlagda antalet dagar för förrättningarna inom
de olika kyrkobokföringsdistrikten inom varje fögderi följande:

Då härtill lägges erforderliga resedagar, vilka, örn häradsskrivaren
själv skulle förrätta alla mantalsskrivningar, kunna beräknas till minst
5 för Piteå, Gällivare och Kalix, till 9 för Luleå och till 7 för Torneå
fögderi, inses lätt, att då förrättningarna ej få börja före den 15 november
och häradsskrivaren under de närmaste dagarna efter nämnda tid
torde vara fullt sysselsatt med avslutandet av debiteringsarhetet, han ej
ensam skulle kunna utföra alla förrättningar före jul, då de praktiskt
taget måste vara avslutade.

Det torde härvid också böra beaktas, att örn häradsskrivaren själv
skulle förrätta alla mantalsskrivningar, han i vissa fall nödgades vara
borta från sin bostadsort och sitt kontor i nära en månad i sträck, vilket
för tjänsten i övrigt skulle medföra rätt svåra nackdelar.

Under nu angivna förhållanden anser länsstyrelsen ej skäligt att såsom
revisorerna föreslagit ålägga häradsskrivarna att själva vidkännas hela
kostnaden för de mantalsskrivningar, de ej själva förrätta, särskilt med
hänsyn därtill, att deras inkomster, som tidigare måhända i och för sig
varit relativt höga, under de senaste åren torde ha väsentligt nedgått
därigenom, att vägstyrelserna numera i allt större utsträckning börja att
själva ombesörja debiteringen och uppbörden av vägskatten och häradsskrivarnas
uppbördsprovisioner därmed avsevärt minskas.

Luleå i landskontoret den 4 januari 1930.

i Luleå »

i Gällivare »

i Kalix »

i Torneå »

i Piteå fögderi..

. 33 dagar

. 32 »

. 38 »

. 35 »

. 35 »

A. B. GAEDE.

A. HOLM

— 126 —

Länsstyrelsens i Stockholms

län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december Ilar länsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande över 1929 års statsrevisorers berättelse, i vad den angår
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m., och får länsstyrelsen till åtlydnad
härav anföra följande.

Länsstyrelsen anser, att statsrevisorerna baft fog för sina i nu ifrågavarande
hänseende gjorda påpekanden och uttalanden. Sålunda vill
länsstyrelsen tillstyrka fastställandet av enhetliga grunder rörande rätten
till såväl rese- och traktamentsersättning vid resor i vägstyrelses
ärenden som ock dagarvoden vid sammanträden och andra förrättningar.
Mot statsrevisorernas förslag, att särskilda årsarvoden, där sådana anses
böra utgå, skola till storleken fastställas av vägstämma, vars beslut härom
därefter skall underställas länsstyrelsen för godkännande, har länsstyrelsen
intet att erinra, men vill länsstyrelsen framhålla såsom sin uppfattning,
att en bestämmelse av nyssnämnda innebörd icke bör förenas
med ytterligare reglerande eller inskränkande föreskrifter. Frågan örn
årsarvoden, särskilt för vägstyrelsernas ordförande, torde nämligen kräva
en ganska varsam behandling, så att arvodena städse kunna utmätas efter
vad som för det särskilda fallet må vara lämpligt. I vissa distrikt ägna
sig vägstyrelseordförandena i betydande grad även åt ledningen och
övervakandet av vägarbetena och utföra härigenom, vid sidan av sitt
egentliga med ordförandeskapet förenade åliggande, i det närmaste
jämväl en vägmästares göromål, vilket medför, att befattningen såsom
vägstyrelseordförande på ett och annat håll nästan erhållit karaktären
av huvudsyssla för sin innehavare. I fall, sådana som de nu åsyftade,
bör givetvis finnas möjlighet att sätta årsarvodet betydligt högre än
exempelvis i det fall, att ordförandens huvudsakliga åliggande består i
skriv-, expeditions- och bokföringsarbete.

Slutligen vill länsstyrelsen obetingat ansluta sig till statsrevisorernas
förslag örn utfärdandet av en bestämmelse av den innebörd, att anmärkningar
och erinringar, vilka framkommit vid den årliga statliga granskning
av vägdistriktens räkenskaper, som utgör förutsättning för statsbidrags
erhållande, skola delgivas vederbörande vägstämma.

Stockholm å landskansliet den 9 januari 1930.

Underdånigst:

NILS EDÉN.

ERIK ÅMAN.

— 127 —

Länsstyrelsens i Uppsala län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remissresolution den 20 december 1929 anbefalld att avgiva
utlåtande över 1929 års statsrevisorers i § 22 av berättelsen örn
granskning av statsverkets etc. tillstånd, styrelse och förvaltning gjorda
uttalanden örn vägdistriktens förvaltningskostnader m. m., får länsstyrelsen
till underdånig åtlydnad härav, med bifogande av inhämtat yttrande
från vägkonsulenten, anföra följande.

Länsstyrelsen, som icke anser nödvändigt att erinra örn de förhållanden,
som åtminstone i många fall kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt förklara den anmärkta, mellan skilda vägdistrikt och län rådande
olikheten i avseende på förvaltningskostnadernas relativa storlek, finner
visserligen vägdistriktens eget ekonomiska intresse allt fortfarande innebära
en avsevärd garanti mot eventuell benägenhet för överdrivna utgifter,
men har dock ej något att erinra däremot, att, såsom revisorerna
hemställt, närmare föreskrifter meddelas angående arvodens och övriga
ersättningars bestämmande inom vägstyrelserna och anmärkningar eller
erinringar, som framkomma vid den statliga granskningen av vägdistriktens
räkenskaper, delgivas vederbörande vägstämma. Förstnämnda föreskrifter
torde emellertid, på grund av förhållandenas olikhet, böra vara
i viss mån elastiska, åtminstone så, att de fastställda normalbeloppen
kunna med länsstyrelsens medgivande överskridas.

Länsstyrelsen delar likaledes revisorernas uppfattning, att vägstyrelsens
ledamöter och revisorer icke i allmänhet böra åtaga sig arbeten eller
leveranser för vägdistriktens räkning. Särskilda omständigheter kunna
emellertid i vägdistriktets intresse föranleda undantag, och även i övrigt
torde ifrågavarande personer icke böra vara uteslutna från att i likhet
med andra jordägare och enligt allmänt gällande grunder framföra erforderligt
väggrus och dylikt. Flerstädes lärer för jordägaren möjligheten
till sådan arbetsförtjänst hava utgjort en väsentlig förutsättning
för naturaunderhållets utbyte mot betalande av vägskatt.

Uppsala slott i landskansliet den 4 januari 1930.

Underdånigst:

HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

BICHARD BRING.

Bil.

Till länsstyrelsen, Uppsala.

För besvarande av remiss av den 21 dennes i anledning av 1929 års
statsrevisorers berättelse i vad denna angår vägdistriktens förvaltningskostnader
för år 1928 får jag vördsamt anföra följande.

•Tåg anser mig då först böra påpeka, att jag under den tid jag varit

— 128 —

vägkonsulent i länet, eller under åren 1924—1929, icke haft förordnande
att granska vägdistriktens räkenskaper, vilket skett av distriktstjänsteman.
Då jag ännu mindre haft att göra med motsvarande handlingar
från andra län, saknar jag det underlag, som rätteligen skulle erfordras
för att ingå på en grundligare analys av det föreliggande spörsmålet.

Resultatet av en jämförande granskning av nu ifrågavarande slag är
nämligen i hög grad beroende av icke blott förvaltningsposternas absoluta
storlek och storlek i förhållande till alla övriga utgiftsposter, utan
ock huru de olika förvaltningsposterna verkligen bokföras, huru dessa
poster fördelas på byggnadsarbeten och underhåll, och huru den organisation,
som användes vid dessa är beskaffad. Om sålunda kostnader sådana
som vågmästarens avlöning i ett vägdistrikt föres på förvaltningskontot,
men i ett annat direkt på underhålls- och förbättringsarbetena,
måste uppenbarligen synnerligen varierande resultat erhållas. Detsamma
blir förhållandet, örn dessa arbeten i ett distrikt utföras helt på entreprenad,
men i ett annat i egen regi.

I rätt många vägdistrikt här i landet utföras alla underhållsarbeten
på generalentreprenad; då entreprenören vid årsskiftet avgiver sin stora
sluträkning, äro förvaltningskostnaderna icke särskilt angivna i denna;
vägdistriktet ifråga får då för egen del till synes mycket små förvaltningskostnader;
det har kanske i dylika fall ej ens egen vägmästare,
och förvaltningskontot blir givetvis på detta sätt litet; niell att kostnader
för förvaltning ändå finnas, därom kan man vara alldeles förvissad,
och i realiteten måste de finnas, men de förekomma i en annan form.
Ingen kunnig vägentreprenör torde kunna sätta sina förvaltningskostnader
under 5 utan snarare närmare 10 procent, beroende naturligtvis på
arbetets art och läge m. m. m. m. Utföres åter underhållsarbetet i egen
regi av vägdistriktet, i vilket fall detta själv omliänderhar de otaliga
arbets- och materialanskaffningsdetaljerna och likviderar alla häremot
svarande räkningar och arbetslistor m. m., är uppenbart, att distriktets
egna förvaltningskostnader på papperet måste bliva ojämförligt mycket
större än örn arbetet utförts genom entreprenör, t. ex. för en stor klumpsumma
per år.

Vad som nu sagts om underhållsarbetena gäller ock förbättringsarbetena.
I mångå vägdistrikt utföres emellertid underhållet i egen regi, men
förbättringsarbetena helt eller till större delen på entreprenad. Allt eftersom
större eller mindre delar av förvaltningskostnaderna föras på kontot
för den ena eller andra av dessa två stora huvudgrupper av arbeten,
måste synnerligen varierande slutresultat erhållas.

I statsrevisorernas berättelse nämnes intet örn dessa förhållanden, som
dock äro avgörande för hela spörsmålet, och det föreligger den allra
största anledning antaga, att, örn en riktig renodling av frågan ägt rum
efter de nu antydda linjerna, man kommit till helt andra resultat än som
framgå av statsrevisorernas berättelse. Då såsom i ett exempel nämnes
att förvaltningskostnaderna för underhållet i ett vägdistrikt, som gått
till cirka 12,000 kronor, ej utgjort mer än 90 kronor, d. v. s. 7 kronor
50 öre per månad eller cirka 2 V öre per dag, så inses omedelbart att detta
omöjligt kan hava sin motsvarighet i verkligheten, utan måste i detta
fall en uppenbar oriktighet föreligga i själva kostnadsfördelningen, som
bort komma fram och tillrättaläggas i ett tidigare granskningsskede.

Vad beträffar kostnaderna för vägförvaltningen i och för sig är jagbeträffande
Uppsala län av den övertygelsen, att de äro synnerligen rim -

129 —

liga. Under de många vägstämmor (mer än ett 100-tal) och de otaliga
vägstyrelsesammanträden i länet jag bevistat, har jag fått det starka intrycket,
att kostnaderna för vägväsendet av vägstyrelserna behandlas
med stor försiktighet och efter hästa förmåga. Bestämmandet av avlö
ningar till vägstyrelsens ordförande och medlemmar liksom ock för väg
mästare med flera egna funktionärer har i det stora hela skett efter
moget övervägande och i de flesta fall efter diskussioner på vägstämma.
Vägdistriktens räkenskaper hava efter revisorernas granskning framlagts
på vägstämmorna och där diskuterats.

Av vad som framkommit i statsrevisorernas berättelse bör emellertid
vara klart, att det är önskvärt och nödvändigt att klarare bestämmelser
utfärdas angående de normer, efter vilka förvaltningskostnaderna skola
upptagas i vägdistriktens räkenskaper; utan att så sker är omöjligt, att
med någon grad av säkerhet kunna anställa en jämförelse mellan dessa
kostnader i olika vägdistrikt och län; även med en sådan åtgärd måste
dock åtskilliga lokala olikheter komma att föreligga, som giva växlande
resultat.

Vad statsrevisorerna nämnt beträffande lämpligheten av att väg
styrelsemedlemmar eller revisorer uppträda som entreprenörer och leverantörer
måste anses beaktansvärt. Detsamma gäller behovet av någorlunda
enhetliga normer för beräkning av arvoden och andra ersättningar
till vägstyrelsemedlemmar; härvid måste emellertid all hänsyn
tagas till respektive vägdistrikts och väghållningskostnaders storlek,
sättet för arbetets utförande o. s. v. men böra allmänna direktiv härför
kunna uppställas, varefter de väghållningsskyldiga, förslagsvis på de
ordinarie augustistämmorna, fatta beslut rörande ersättningar till vägstyrelsemedlemmar
och revisorer, vilka beslut därefter granskas av länsstyrelsen.

Remisshandlingarna återgå härjämte.

Stockholm den 30 december 1929.

Guataf Dahlberg.

Länsstyrelsens i Södermanlands
län

villande i anledning av riksdagens
revisorers iillalande del 1. sid. 57, § 22.

Till Konungen.

I nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:ts befäl Iningshavande
anbefallts avgiva underdånigt yttrande i anledning av
vad 1929 års statsrevisorer anfört angående vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m., och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande till
åtlydnad härav i underdånighet anföra följande.

i likhet med statsrevisorerna anser Eders Kungl. Maj:ts befallnings
havande, att behov föreligger för utfärdande av reglerande bestämmelser
för arvodens och övriga ersättningars bestämmande inom vägstyrelserna.
Arvoden till vägstyrelseordförande eller ledamot eller revisor

- Rev.-berättelse äng. statsverket för är 1929. lil.

II

— 130

böra till sin storlek fastställas av vägstämman, och beslutet härom underställas
Eders Kungl. Marits befallningshavandes godkännande. På
grund av de stora statsbidrag, som numera utgå till vägväsendet, är
underställning av vägstämmobeslut uti ifrågavarande hänseende särskilt
motiverat. Vid resor i vägstyrelseärenden synes vägstyrelseledamot
böra berättigas uppbära rese- och traktamentsersättning enligt klass II
C uti gällande resereglemente. Från länets vägkonsulent infordrat yttrande
närslutes.

Nyköping i landskansliet den 31 december 1929.

Underdånigst:

G. SEDERHOLM.

S. LJUNGSTEDT.

Bil. 1.

Mellersta väg- och vattenbyggnadsdistrlktet

t. f. distriktsingenjören

Till Konungens befallningshavande i Södermanlands
län.

På grund av Konungens befallningshavandes bifogade remiss av den
23 december 1929 i anledning av vad 1929 års statsrevisorer anfört angående
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. får jag vördsamt anföra
följande.

Under rubriken förvaltningskostnader föras ett flertal olika utgiftsposter.
Uti bilagda tablå har jag uppdelat dessa kostnader för distrikten
inom Södermanlands län år 1928. Av länets totala förvaltningskostnader,
100,229 kronor, utgjorde 21,550 kronor arvoden till vägstyrelserna
och resten av andra utgifter för förvaltningen. De fasta arvodena till
vägstyrelserna (i allmänhet till ordförandena), som ej uppgå till fullt 2
procent av hela kostnaden för vägunderhållet, synas mig vara så måttfullt
tilltagna, att någon berättigad anmärkning mot desamma ej gärna
kan göras. Att de till sin storlek skola fastställas av vägstämman finner
jag självfallet, och så förfares också uti detta län. Men att dessutom
underställa dem länsstyrelsen för godkännande synes mig innebära
onödig omgång. Då länsstyrelsen framdeles kommer att granska räkenskaperna
genom sin vägingenjör, får ju länsstyrelsen möjlighet att ingripa,
örn så skulle visa sig erforderligt. Däremot torde det för vinnande
av enhetlighet vara önskvärt, örn närmare bestämmelser utfärdades
angivande enligt vilken rese- och traktamentsklass ersättning finge
utgå till vägstyrelseledamot. Såsom skälig får jag föreslå klass II C uti
gällande resereglemente.

De nuvarande vägstyrelserna äro enligt mitt förmenande värda det
största erkännande för det uppoffrande och oegennyttiga arbete de nedlägga
för vägfrågan. Den ersättning som de själva åtnjuta, lämnar blott
i ringa grad gottgörelse härför. Att, med bibehållande av nuvarande tal -

— 131 —

rika små väghållningsdistrikt, söka nedbringa förvaltningskostnaderna
torde icke bliva möjligt. Härför erfordras givetvis en omläggning av de
nuvarande väghållningsdistrikten till större enheter.

Nyköping den 30 december 1929.

Carl Gyllenberg.

Bil. la).

Förvaltningskostnader

för vägunderhållet i Södermanlands län år 1928.

Vägdistrikt

Våg-

längd

km.

Vägstyrelsen

Vägmästare

Övriga
förval t-nings-kost-nader

Väg-

syne-

kost-

nader

Summa

kronor

arvoden

rese-

ersätt-

ning

bidrag

till

kont.

lön

rese-

ersätt-

ning

Jönåker............

320

1,000

3,080

—

6,000

—

1,677

187

11,944

Rönö...............

276

600

1,292

300

4,300

2,675

1,369

132

10,668

Hölebo ............

132

2,050

2,009

—

—

—

354

53

4,466

Oppunda .........

616

4,000

4,450

360

7,940

5,529

7,143

309

29,731

Villåttinge.........

255

3,000

966

—

3,000

195

1,541

339

9,041

Öster Rekarne...

249

3,500

1,854

—

—

—

1,823

274

7,451

Väster Rekarne..

131

2,200

692

—

2,475

216

830

87

6,500

Åkers...............

156

3,000

307

—

11,500

1 240

1,930

183

7,160

Daga ...............

171

1,200

377

—

4,500

—

1,187

206

7,470

Selebo ............

98

1,000

3 233

—

—

—

1,481

84

5,748

Summa

2,404

21,550

18,260

660

29,715

8,855

19,335

1,854

100,229

1 Blott för V2 år.

Länsstyrelsens i Östergötlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Uti nådig remiss av den 20 nästlidne december har det blivit Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande anbefallt att avgiva utlåtande över
statsrevisorernas berättelse i vad avser vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har ansett sig böra inhämta
yttranden från länsstyrelsens vägsakkunnige, överstelöjtnanten m. m. John
Ekelund, samt arbetsutskottet hos Östergötlands läns vägstyrelseförening,
vilka yttranden härmed i underdånighet överlämnas.

132 —

Föi egen del får Eders Kungl. Majlis befallningsliavande i underdånighet
anföra följande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande har vid granskning av den
uppgjorda tablån över förvaltningskostnaderna inom vägdistrikten i länet
icke kunnat finna, att de arvoden och ersättningar, som utgått till
vägstyrelsernas ordförande och ledamöter, kunna anses för höga. I och
med vägkassans övertagande äv vägunderhållet har arbetet för vägstyrelserna,
synnerligast deras ordförande, blivit avsevärt utökat, varför en
skälig ersättning för detta arbete måste anses väl befogad. Då emellertid
statsbidraget till vägunderhållet numera är så avsevärt, anser Eders
Kungl. Maj :ts befallningsliavande det väl motiverat, att det allmänna
erhåller kontroll över användningen av medlen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande delar därför den av statsrevisorerna
uttalade meningen, att, därest särskilda arvoden anses böra utgå
till vägstyrelsernas ordförande och ledamöter, dessa böra till sin storlek
bestämmas av vägstämman och beslutet härom i likhet med beslut örn
vissa kommunala arvoden underställas länsstyrelsens prövning.

Statsrevisorerna hava jämväl framhållit behovet av enhetliga grunder
för rätt till rese- och traktamentsersättning vid resor i vägstyrelsens
ärenden. Det torde vara lämpligt att särskild ersättning för dylika resor,
såväl till sammanträden som för övriga förrättningar finge utgå i
enlighet med viss klass i gällande resereglemente. Detta förfaringssätt
torde visserligen kunna medföra olägenheter i tillämpningen, men synes
dock vara att föredraga framför oreglerade förhållanden i fråga örn debitering
av resekostnadsersättning.

Linköpings slott i landskansliet den 10 januari 1930.

Underdånigst:

ERIC TROLLE.

AXEL JACOBSON.

Bil. 1.

Chefen i Östra väg- och vattenhyggnadsdistriktet.

Till Konungens befallnings havande i Östergötlands

1 ä n.

Med remisshandlingarnas återställande får jag härmed vördsamt avgiva
infordrat yttrande i ärendet rörande av statsrevisorerna gjorda erinringar
beträffande vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.

Statsrevisorerna erinra örn att utav den av dem företagna granskningen
framgått att vägstyrelsernas förvaltningskostnader icke utgå efter
enhetliga normer utan ställa sig synnerligen olika och på vissa ställen
uppgått till rätt så höga belopp. Vidare påtalas att räkenskaperna ej
varit förda med den fullständighet och reda, som numera kräves i såväl
offentlig som enskild förvaltning, så att man haft svårt att bedöma skä
ligheten av vissa debiterade belopp, ej minst beträffande förekommande
arvodes- och reseersättningar.

133 —

Inom vissa vägdistrikt, påpeka statsrevisorerna, förekommer att vägstyrelsens
ledamöter samt revisorer själva uppträda som entreprenörer
åt vägkassan, försälja arbetsmateriel åt densamma o. s. v., ett förhållande
som statsrevisorerna finna mindre lämpligt.

Vidare anmärkes på att vägmästare, förutom lön, erhållit mera avsevärt
bidrag till motorfordon samt å bristande normerande bestämmelser
rörande traktaments- oell reseersättningar.

Vad revisorerna genom sin granskning erfarit anse de peka på behovet
av närmare normer för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna. Enhetliga grunder erfordras alltså, anse de, rörande
rätten till rese- och traktamentsersättningar vid resor i vägstyrelsens
ärenden likasom ock rätten till dagarvoden vid sammanträden och
övriga förrättningar. För det fall att särskilda årsarvoden anses böra
utgå till vägstyrelses ordförande eller ledamot av densamma eller revisorer,
anses dessa arvoden böra till sin storlek fastställas av vägstämma
samt beslut härom underställas länsstyrelse för godkännande. Till sist
framhålla revisorerna lämpligheten av att eventuella anmärkningar och
erinringar, framkomna vid den årliga statliga granskning av vägdistriktens
räkenskaper, som utgör förutsättning för statsbidrags erhållande,
delgivas vägstämma.

Vid den granskning av räkenskaperna rörande vägunderhållet inom
sådana vägdistrikt inom Östergötlands län, som överlåtit sagda underhåll
på vägkassorna, vilken jag under de senare åren efter vederbörligt förordnande
företagit, har jag funnit att även inom detta län de till vägstyrelsernas
ordförande och ledamöter utgående arvoden beräknats olika
inom olika distrikt och att sålunda enhetliga normer för dessa arvodens
bestämmande saknas. Någon för hög debitering i detta avseende kan
man dock knappast tala örn. Sedan vägstyrelserna övertagit skötseln av
vägunderhållet, har arbetet för deni blivit i hög grad ökat och för ordförandena
får man nog säga att det mången gång blivit betungande.
Detta gäller även för de fall att vägstyrelserna engagerat vägmästare.
Ty även örn dessa väl förstå sin sak, är deras arbete inskränkt till att
leda de olika vägarbetena, sköta arbetsfolk och transporter, maskiner
och redskap m. m., under det att det ekonomiska ansvaret för det hela
påvilar ordföranden, som dagligen måste stå i rapport med sin vägmästare
oell har det övervakande ansvaret för dennes arbete. Alla inköp
skola också gå genom honom likasom uppgörelser rörande anskaffning
av materialier, maskiner och redskap m. m., varjämte han även skall
sköta bokföring och kassa. Ordförandeskap i vägstyrelse torde därför ej
kunna jämställas med andra kommunala uppdrag, helst som det ekonomiska
ansvaret för detsamma är av helt olika slag och en dålig skötsel
av ett vägordförandeuppdrag kan hava vittgående följder i ekonomiskt
avseende för ett väghållningsdistrikt. Härav följer även att uppdraget
måste vara ganska väl avlönat, så att dels till detsamma kan förvärvas
ortens bästa krafter dels den valde erhåller sådan ersättning för sitt
arbete, att han kan ägna nödig tid åt detsamma.

För att närmare belysa omfattningen av förvaltningskostnaderna i de
väghållningsdistrikt inom länet, som under år 1928 skötte vägunderhållet
medelst vägkassorna, har jag sammanställt underhållskostnaderna i här
bifogade tabell, vars sista två kolumner visa dels kostnaderna för vägstyrelsernas
arvoden och resor dels summan förvaltningskostnader i procent
av hela underhållskostnaderna. Tabellen visar att procenttalen va -

— 134 —

För

v a 1 t n i

« e

Kostnad för vägunderhållet

1

2

3

4

5

6

inom Östergötlands län
år 1928

Vägstyrelses
arvoden
och resor

Vågmästares
arvodea
och resor

Arvoden
för annan
förvaltnings-person

Övriga

kostnader

Summa

Vinter-

under-

hållet

Risinge m. II. socknar ...

5,567: 5 5

3,600: —

67: 86

9,235: 40

3,068: 80

Styrestads m. fl. socknar

1,700: —

—

406

45

_ _

2,106: 46

3,072: 59

Memmings härad .........

2,559: 90
315: -

3,600: —

125

_

_ _

6,284: 9 0

2,749: 53

Sunds socken...............

- -

102

27

110: 08

527: 3 6

Krokeks socken............

1,434: —

2,100: —

—

_

187: 30

3,721: 30

1,560: 98

Aska härad..................

1,990: —

- -

135

_

167: —

2,292: —

10,620: —

Dals härad .................

458: 80

- -

37: 80

_ _

496: oo

371: 50

Malexander och Blåviks
socknar ..................

78: 80

6

141: 29

226: 09

33: 04

Torpa socken ...............

90: —

- -

—

_

_ _

90: -

25: —

Tjällmo och Godegårds
socknar....................

1,390: —

2,250: —

38: 54

3,678: 54

680: 5 0

Hanekinds härad .........

3,811: to

2,400: —

—

_

627: 70

6,839: 10

4,835: 50

Vifolka härad..............

3,019: 66

3,450: 83

45

_

_ _

6,515: 4 8

570: 60

Bråbo härad ...............

4,024: 90

— —

275

_

317: 90

4,617: 80

Gullbergs härad............

3,040: 10

3,600: —

120

_

335: 7 7

7,095: 8 7

2,406: 62

Björkekinds härads västra

1,650: —

- -

60

_

80: —

1,790: —

1,805: —

Hällestads socken .........

950: —

3,200: -

600

_

1,034: 18

5,784: te

1,481: 45

Valkebo härad ............

2,645: 2 0

—

363

80

394: 05

3,403: 0 5

241: 30

nera rätt. väsentligt, vilket dock till en del beror därpå, att vägmästare
saknades inom vissa distrikt, där ordföranden eller någon vägstyrelseledamot
skött arbetet och arvodet till denne därigenom naturligtvis måst
sättas högre. Tabellen ger dock ej en fullt klar och tydlig bild av förhållandena,
då vägmästarnas resor torde i regel vara införda i kolumnerna
7, 8 eller 9. Den ger emellertid belägg på riktigheten av den av
statsrevisorerna uttalade meningen, att normer böra utarbetas för hur
arvodena skola beräknas, men därjämte visar den även att åtgärder böra
vidtagas för sammanslagning av vägdistrikten till större enheter, då förvaltningskostnaderna
givetvis bli för stora i de små vägdistrikten, som
med kanske endast 50 kilometers vägnät dock anse sig behöva en vägmästare.
Sammanslås distrikten i enheter av omkring 400 kilometers
storlek, skulle säkerligen rätt betydande besparingar kunna åstadkommas
i vägdistriktens förvaltningskostnader.

Någon bristande reda i räkenskaperna har jag i regel ej kunnat anmärka
på även örn man i vissa fall skulle kunnat önska att de varit
bättre uppställda. Men man måste ju förstå, att det i synnerhet i början
möter vissa svårigheter för i bokföring ej tränade personer att uppställa
vägräkenskaperna fullt tydligt och överskådligt även ehuru denna uppställning
skall göras efter fastställt formulär.

Att vägstyrelseordförande och revisorer i mera enstaka fall varit leverantörer
åt vägkassan har jag funnit varit förhållandet även inom Östergötlands
län. Det torde dock vara ganska förklarligt att så sker. En
ordförande eller vägstyrelseledamot är t. ex. virkeshandlare och för vägkassans
räkning erfordras en hel del virke. Det kan väl knappast ligga
något orätt uti, örn denne levererar dessa varor mot i orten gängse pris,

— 135 —

U n

d e r H

11

11

12

1

8

9

10

5 i

1 i

Sommar-

under-

hållet

Drift och
underhåll
av maskiner
och redskap

Övriga

kost-

nader

Summa

liing å
maskiner,
redskap
och grustag

Total

summa

%

av

12

%

av

12

Anmärkningar

74,739: si

13,745: 78

950: 5 8

92,504: 4 7

7,497: 24

109,237: 11

8.5

5.1

11,038: 50

2,430: 86

828: 6 2

17,370: 67

3,618: 45

23,095: 4 7

9.2

7.4

Vägmästare saknas.

42,392: 60

7,974: 4 2

3,848: 11

56,964: 66

2,971: 69

66,221: 25

9.4

3.9

10,552: 84

—

18: 25

10,571: os

- -

11,098: 44

4.7

2.9

» »

14,589: lä

1,449: 16

1,272: 31

18,971: 69

458: 28

23,151: 17

16.0

6.2

93,416: 03

579: 40

1,857: 61

106,473: 0 4

3,884: 06

112,649: 09

2.0

1.7

Entreprenad.

57,954: 9 o

—

—

58,326: 4 o

2,000: —

60,823: —

0.8

0.7 5

»

3,514: 3 3

---

- -

3,547: 34

_ _

3,773: 48

6.1

2.1

Vägmästare saknas.

11,776: 29

—

176: 50

11,977: 79

—

12,067: 7 9

0.75

0.75

» »

34,764: 43

1,470: 52

254: 92

37,170: 8 7

2,245: 61

43,094: 52

8.5

3.2

77,121: es

11,527: 85

1,970: 46

95,455: 43

4,675: —

106,969: 53

6.4

3.6

70,785: 52

6,504: 8 9

1,846: 69

79,707: 60

5,895: -

92,118: 08

7.1

3.8

25,523: 7 9

11,372: 39

837: 7 2

38,395: 15

7,762: 90

50,775: 85

9.1

8.0

» »

53,219: 41

10,362: 29

1,515: 86

67,503: 68

3,015: 2 9

77,614: 84

9.1

3.9

36,605: 7 9

505: 17

38,915: 96

315: 62

41,021: 68

4.4

4.0

» »

18,543: 22

3,667: 60

661: 01

24,353: 2 8

5,735: 4 7

35,872: 88

16.0

2.7

83,854: 30

15,458: 82

524: 30

100,078: 7 2

11,103: oc

114,584: 8 3

3.0

2.3

Vågmästares avlö-ning ej medräknad.

helst som det kanske kan vara svårt erhålla materialierna ifråga på annat
sätt utan längre transporter och större kostnader. Att sätta förhud
för att en vägstyrelseordförande, ledamot av vägstyrelsen eller revisor
skall få uppträda som leverantör till vägkassan eller utföra körslor för
denna, anser jag därföre vore ur flere synpunkter oklokt.

Vidare anmärka revisorerna på att vägmästarna förutom lön mången
gång erhålla mera avsevärda bidrag till motorfordon och att normerande
bestämmelser för deras rese- och traktamentsersättningar saknas.
Denna angelägenhet är svår att ordna på tillfredsställande sätt. Örn vägmästaren
erhåller personbil av vägkassan att användas som tjänstebil,
så ligger det nära till hands att fordonet blir använt även för privat
bruk. Skall han däremot hålla sig med bil själv och får debitera viss
reseersättning, torde det bli omöjligt att kontrollera hans anspråk på
sådan ersättning. Denna fråga löses emellertid häst av vägstyrelserna
själva. Den torde vara aktuell och avsedd att behandlas inom länets vägstyrelseförening
och skulle jag tro att den löses bättre på så sätt än genom
direktiv från statens sida.

På grund av vad jag sålunda anfört instämmer jag i statsrevisorernas
uppfattning rörande behovet av normer för arvodens och övriga ersättningars
bestämmande inom vägstyrelserna.

Däremot delar jag icke deras uppfattning rörande lämpligheten av att
de eventuella anmärkningar och erinringar, som kunna framkomma vid
den årliga statliga granskningen av vägdistriktens räkenskaper, som utgör
förutsättning för statsbidrags erhållande, skola delgivas vägstämman.

Vägkassan har en hel del utgifter, å vilka statsbidrag ej får beräknas,
vilka utgifter givetvis även ingå i vägkassans räkenskaper. Vid den

— 136 —

statliga granskningen skola följas de »anvisningar rörande beräkningen
av de till väghållningsdistrikten utgående bidrag till vägunderhåll och
vinterväghållning», som finnas intagna i Kungl. Maj:ts kungörelse nr
383 år 1927 och med ledning av dessa genomgås räkenskaperna och fastställas
de slutsummor, som godkännas som underlag för statsbidraget.
Någon förklaring rörande för sådant bidrag ej godkända poster lämnas
icke och bör sa ej heller vara behövligt. Huruvida vägkassans räkenskaper
i övrigt äro i laga skick granskas ju av kassans revisorer och
något annat bevis härom än deras berättelse torde vägstämman ej behöva.

Norrköping den 2 januari 1930.

John Ekelund.

Bil. 2.

Till Konungens be fällnings havande i Östergötlands

1 ä n.

Östergötlands läns vägstyrelseförenings arbetsutskott har anmodats
avgiva yttrande rörande av statsrevisorerna gjorda erinringar beträffande
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.

Arbetsutskottet finner lämpligt att normerande bestämmelser givas rörande
de arvoden som få tilldelas vä gstyr elser nas ordförande och ledamöter.

Sålunda torde böra bestämmas att sagda arvode sammanlagt icke utan
bärande skäl må överstiga en viss procent av normal vägunderhållskostnad.

De arvodesbestämmelser, som vägstämman giver i berörda hänseende
böra, för att vara gällande, underställas länsstyrelsens prövning.

Arvode bör enligt arbetsutskottets mening icke utgå med dagtraktamente
och skjutsersättning utan med en rund summa dels för ordföranden,
dels för styrelsens övriga ledamöter.

Det skulle ytterligare betunga och även byråkratisera vägstyrelseinstitutionen
örn ersättning skulle utgå efter något slags resereglemente.

Ansvarsmedvetna personer sköta sina förtroendeuppdrag och verkställa
nödiga inspektionsresor även örn ersättningen icke utgår efter antalet
arbetsdagar och resornas längd.

Att låta ersättning utgå för varje hållet styrelsesammanträde synes
icke arbetsutskottet vara välbetänkt.

En vägstyrelses uppgift är sådan att dess ledamöter ofta behöva stå i
kontakt med varandra och rådslå i förekommande frågor. Detta sker numera
i stor utsträckning telefonledes och antalet sammanträdesdagar angiva
till ringa del arbetets omfattning.

Ganska vanligt är också att ledamöterna sig emellan dela vissa arbetsuppgifter.

Arbetsutskottet vill tydligt framhålla att den icke anser att någon
absolut gräns bör fastslås för högsta tillåtna ersättning åt vägstyrelse,
enär förhållandena kunna så avsevärt skifta.

I vissa fall kan t. ex. i ordförandens uppgift ingå att direkt leda arbetena
och sålunda handha en vågmästares syssla, och då bör ju också
arvodet kunna sättas högre.

137 —

Såsom normerande, att icke utan bärande skäl överskridas, för det
sammanlagda styrelsearvodets utgående torde kunna sättas 31jt procent
å normal kostnad för vägunderhållet.

Arbetsutskottet är av den bestämda övertygelsen att inom Östergötland
de arvoden som tillerkänts vägstyrelsernas ordförande och ledamöter
i allmänhet varit satt lågt i förhållande till på dem vilande ansvar
och arbetsbörda.

Den omständigheten att statsbidraget för vägunderhållet, inklusive förvaltningskostnaderna,
stigit till 70 procent torde säkerligen icke nämnvärt
inverka på vägstämmornas beslut då det gäller nu ifrågavarande
arvodens storlek. Vägskatterna äro fortfarande allt för kännbara för
att ett slösande med medlen skall få förekomma. I åtskilliga fall utgår
ersättning med så ringa belopp att vederbörande icke tillnärmelsevis få
ion för möda och ansvar.

Beträffande arvodena till revisorer så gäller det här relativt små belopp,
varför omprövning härutinnan hos länsstyrelsen icke lärer vara
av behovet påkallad.

Kostnaden för vågmästarens resor äro ej i egentlig mening att hänföra
till förvaltningen.

Denne funktionär leder och övervakar arbetena på de vitt skilda platserna
inom vägdistriktet. Han är så att säga motorn, som skall hålla
rörelsen i gång, och det är helt naturligt att kostnaderna för denne bliva
så väl relativt som absolut höga.

Det är en given följd av själva systemet, vägkasseunderhåll, och häråt
är ej mycket att åtgöra.

Att fastställa reseersättning per kilometer etc. för vägmästare vore
enligt arbetsutskottets uppfattning absolut olämpligt och kunde icke vara
ägnat att nedbringa kostnaderna.

För övrigt äro kostnaderna för vägmästarnas resor inom vägdistrikten
inom Östergötland synnerligen rimliga.

Härav framgår bland annat att de flesta vägmästare ha en viss kontant
månadslön med däri ingående skyldighet att utan särskild ersättning
hålla sig med bil för tjänstens skötande.

En månadslön för vågmästaren på exempelvis 400 kronor och med däri
ingående hållande av egen bil torde vara en mycket moderat ersättning
och det torde vara en tidsfråga då vägdistrikten måste tillhandahålla
vågmästaren tjänstebil, om icke dennes ekonomi skall undergrävas.

I likhet med överstelöjtnant Ekelund anser arbetsutskottet, att de anmärkningar
och erinringar som kunna framkomma vid den årliga, statliga
ganskningen av vägdistriktens räkenskaper, icke behöva delgivas
vägstämma. Vägstämman har sitt granskningsorgan i de egna revisorerna.

Remisshandlingarna återställas härmed.

Linköping den 7 januari 1930.

Östergötlands läns vägstyrelseförening:

! Arbetsutskottet:

G. Neiglick.

Åke Joachimsson.

— 138 —

Länsstyrelsens i Jönköpings
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom remissresolution den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande anbefallts avgiva utlåtande över 1929 års statsrevisorers
berättelse. i vad avsåge väghållningsdistriktens förvaltningskostnader.
I anledning härav får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anföra följande.

Av den av statsrevisionen utförda statistiska undersökningen framgår,
att väghållningsdistriktens förvaltningskostnader för år 1928 utgått med,
för län räknat, högst 10 procent och lägst 2.5 procent eller i medeltal 6
procent. För Jönköpings län utgör medelkostnaden endast 3.7 procent,
vilket icke torde kunna anses vara oskäligt högt. Örn således i berörda
och andra av statsrevisorerna anmärkta hänseenden några egentliga erinringar
icke torde kunna framställas mot väghållningsdistriktens här i
länet förvaltningskostnader, synes det likväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
lämpligt, att bestämmelser utfärdas i syfte att undanröja
de av statsrevisorerna nu påtalade missförhållanden, som otvivelaktigt
på flera håll äro tillfinnandes. En sådan åtgärd torde vara desto mer
av behovet påkallad, som statens andel i vägstyrelsernas förvaltningskostnader
lärer komma att icke obetydligt höjas. De sålunda ifrågasatta
föreskrifterna böra, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förmenande, syfta därhän, att såväl större ordning och klarhet vinnes
i räkenskapsföringen som ock, att arvoden och övriga ersättningar
utgå efter såvitt möjligt enhetliga grunder. Statsrevisorernas förslag att
i förekommande fall beslut örn årsarvoden till ordförande eller ledamot
i vägstyrelse eller revisor böra underställas länsstyrelses prövning finner
sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna biträda.

Av vägkonsulenten i länet avgivet yttrande i ärendet bifogas.

Jönköping i landskansliet den 9 januari 1930.

Underdånigst:

C. MALMROTH.

Gösta Finngård.

Bil.

östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet.

Till Konungens befallningshavande i Jönköpings län.

Konungens befallningshavande har den 21 sistlidne december anmodat
mig att avgiva yttrande med anledning av anmärkningar örn vägdistriktens
förvaltningskostnader m. m. i 1929 års statsrevisorers berättelse.
Återställande remissakten får jag härmed vördsamt anföra följande.

— 139

Statsrevisorernas anmärkningar äro grundade på en till berättelsen bifogad
tabell över den totala kostnaden för vägunderhållet inom de särskilda
länen, motsvarande förvaltningskostnad samt förvaltningskostnadens
procentuella storlek i förhållande till övriga kostnader. Det visar
sig därvid, att förvaltningskostnaden varierar mellan 2.5 och lO.o procent.
För Jönköpings län uppgår förvaltningskostnaden till 3.7 procent, således
till betydligt mindre än medeltalet.

De totala underhållskostnaderna för samtliga de vägar inom riket, som
under år 1928 omhänderhafts av vägstyrelserna, uppgingo, enligt vad som
kan härledas ur samma tabell, i genomsnitt till omkring 50 öre per vägmeter.
Inom Jönköpings län uppgick samma genomsnittskostnad till omkring
34 öre, varvid det bör märkas, att under det ifrågavarande året
tre av länets större vägdistrikt ännu endast övertagit huvudvägarna, som
erfordra den största kostnaden. Under år 1929 har medeltalssiffran därför
antagligen varit lägre.

Av det anförda framgår, att det icke torde, åtminstone i stort sett,
finnas anledning till anmärkning mot väghållningen inom länet ur ekonomisk
synpunkt. Någon undersökning i detalj med jämförelse mellan de
olika vägdistrikten har jag icke haft tillfälle att utföra, emedan jag icke
under det sista året verkställt granskningen av vägkassornas räkenskaper
inom Jönköpings län.

Att emellertid sådana av statsrevisorerna påpekade missförhållanden,
som att vägstyrelser och revisorer uppträtt som entreprenörer åt vägkassan
o. s. v. icke förekommit inom länet, tror jag mig kunna bestyrka.

I allmänhet taget bör det kanske framhållas, att frågan örn förvaltningskostnader
i de fall, där väghållningen eljest är väl ombesörjd, synes
erfordra försiktig behandling. Örn nämnda kostnader nedpressas
oskäligt, kan ju följden lätt nog bliva, att väghållningens resultat försämras
eller dess totala kostnad fördyras. I sådant fall uppkommer naturligtvis
icke slutlig vinst, utan tvärtom förlust för det allmänna.

Jönköping den 3 januari 1930.

R. Ekwall.

Länsstyrelsens i Kronobergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, g 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne december har länsstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande i anledning av de erinringar riksdagens revisorer
enligt ett remissen bilagt protokollsutdrag anfört i fråga örn väghållningsdistriktens
förvaltningskostnader.

Med anledning härav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat yttrande
från t. f. distriktschefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
vilken för år 1929 varit för samtliga väghållningsdistrikt inom länet förordnad
såsom sakkunnig enligt kungörelsen den 22 oktober 1927 (nr 383)

140 —

tor utredning av det belopp, varå statsbidrag till vägunderhållet skall be1
äknas, ävensom från vägkonsulenten i länet, med överlämnande av sålunda
infordrade yttranden för egen del i underdånighet anföra:

Såsom av t. f. distriktschefens yttrande framgår, hava förvaltningskostnaderna
för år 1928 ställt sig avsevärt högre för de båda minsta väghållningsdistrikten
i länet, Kinnevalds och Norrvidinge härader, än för
de övriga distrikten. I regel torde nog förvaltningskostnaderna i de
mindre väghållningsdistrikten bliva procentuellt högre än i de större. En
bidragande omständighet till att förvaltningskostnaderna för Kinnevalds
och Norrvidinge väghållningsdistrikt för år 1928 blivit särskilt höga torde
också hava varit, att dessa båda distrikt övertagit underhållet av samtliga
allmänna vägar från och med ingången av år 1928. Därmed hava
givetvis följt en hel del särskilda organisationskostnader samt måhända
även en del kostsamma anordningar under den särskilt svårt tjällossningsperioden
våren 1928. Emellertid har t. f. distriktschefen varken vid
sin granskning av vägstyrelsernas räkenskaper eller i sitt nu avgivna
yttrande funnit, att förvaltningskostnaderna kunna anses anmärkningsvärda.

Det arbete, som av vä gsty reiser na utföres, är enligt riksdagens revisorers
uttalande ofta nog ganska tidskrävande. För länets vidkommande
vill länsstyrelsen vitsorda, att vägstyrelsernas arbete icke blott varit
tidskrävande utan även utförts med drift och intresse samt medfört avsevärda
förbättringar i vägväsendet. Länsstyrelsen hyser därför viss
betänksamhet för att inskränkning i väghållningsdistriktens rätt att
själva utöva bestämmandet beträffande förvaltningskostnaderna skall i
någon män verka menligt på intresset för vägväsendet. Men å andra
sidan finnes även fog för riksdagens revisorers erinran att, då staten för
ifrågavarande ändamål bidrager med den vida större andelen, staten har
berättigade anspråk på att förvaltningskostnaderna icke bliva högre än
vad som kan anses vara erforderligt för ändamålet. Även örn skillnaden
de olika väghållningsdistrikten emellan sannolikt på grund av olika bokföring
icke är sä stor som de av riksdagens revisorer anförda siffrorna
ge vid handen, torde dock den verkställda utredningen hava påvisat, att
förvaltningskostnaderna i en del distrikt utmätts med större rundhänthet
än som varit fallet i andra distrikt. Staten utövar visserligen redan
nu genom sina sakkunniga myndigheter kontroll över de kostnader, som
skola få tagas i beräkning vid bestämmande av distriktens statsbidrag.
I vissa hänseenden synes det emellertid — i synnerhet som det här gäller
allmänna medel till mycket stora belopp — vara lämpligt att på sätt
riksdagens revisorer ifrågasatt ersätta denna efterföljande kontroll med
en, som föregår utgifterna. Närmast komma därvid i fråga arvoden till
vägstyrelsernas ordförande och ledamöter. I analogi med de bestämmelser,
som finnas för motsvarande fall meddelade i åtskilliga kommunala
författningar, torde därför böra givas föreskrifter därom, att vägstämmas
beslut örn arvode för ordförande och ledamot i vägstyrelse skola för
att vara giltiga underställas länsstyrelsens godkännande. På grund av
det nära samband, som råder mellan dylikt arvode samt rese- och traktamentsersättning,
synes enahanda bestämmelser böra gälla beträffande de
normer för utgående av sådan ersättning, vilka beslutas av vägstämman.
Beträffande övriga förvaltningskostnader synes det däremot, för att ej
mer än nödigt inkräkta på väghållningsdistriktens självbestämningsrätt,

— 141

vara till fyllest, att de komma under bedömande först när det gäller att
bestämma beloppet för utgående statsbidrag.

Riksdagens revisorers förslag att eventuella anmärkningar och erinringar,
som framkommit vid den årliga statliga granskningen av väghållningsdistriktens
räkenskaper, skola delgivas vägstämman biträdes av
länsstyrelsen.

Växjö i landskansliet den 11 januari 1930.

Underdånigst:

M. MUNCK af ROSENSCHÖLD.

MORTIMER .IOHANSSON

Bil. 1.

Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet.

Till Konungens befallnings lia vande i Kronobergs län.

Konungens befallningshavande Ilar den 21 sistlidne december anmodat
mig att avgiva yttrande rörande anmärkningar örn vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m. i 1929 års statsrevisorers berättelse. Återställande
remissakten får jag härmed vördsamt anföra följande:

Statsrevisorernas anmärkningar äro grundade på en till berättelsen bifogad
tabell över kostnaden för vägunderhållet inom de särskilda länen,
motsvarande förvaltningskostnad samt förvaltningskostnadens procentuella
storlek i förhållande till övriga kostnader. Det visar sig därvid,
att förvaltningskostnaden varierar mellan 2.5 och lO.o procent. För Kronobergs
län är motsvarande siffra 6.i procent eller ungefär medeltalet.

De ifrågavarande kostnaderna inom länets särskilda väghållningsdistrikt
äro enligt mina anteckningar vid årets räkenskapsgranskning följande,
med samma uppställning som statsrevisorernas:

Valdistrikt

Total kostnad

1

Förvaltnings-

kostnad

2

Återstående

3

Kolumn 2
i % av
kolumn 3

Norrvidinge härad ..................

43,122: 7 7

7,200: 75

35,922: 02

20. o

Uppvidinge » ..................

217,726: 8 9

7,287: 9S

210,438: 91

3.5

Kinnevalds » ..................

112,076: 1»

9,958: 3 7

102,117: S2

9.8

Allbo » ..................

207,390: 47

12,721: 28

194,669: 24

6.5

Konga » ..................

187,577: oi

8,615:3 9

178,961: 0 2

4.8

Sunnerbo » ...............

204,258: 0 9

9,974: 48

194,283: Bl

5.1

Summa

972,151: 42

55,758: 2 0

916,393: 22

6.1

Såsom framgår äro ifrågavarande kostnader icke påfallande höga, utom
inom Norrvidinge och möjligen även Kinnevalds härad. En avskrift av
min berättelse till kungl, väg- och vattenhyggnadsstyrelsen över räkehskapsgranskningen
i Norrvidinge härad bilägges.

— 142

_ Av densamma framgår, att vägunderhållets belopp är tämligen obetydligt
jämfört med förhållandet i de övriga vägdistrikten. Våglängden
inom Norrvidinge distrikt uppgår till cirka 250 kilometer och underhållskostnaden
per längdmeter genomsnittligt alltså endast till cirka 14
öre, en förhållandevis låg siffra, mot vilken anmärkning icke kan göras.
Bland förvaltningskostnaderna finnes vägmästarelön 3,000 kronor, ett
belopp, som icke väsentligen minskas samtidigt med att underhållskostnaderna
i sin helhet inom ett distrikt bliva låga och som därför måste
bidraga till att förvaltningskostnadens procentuella storlek höjes. Mot
arvodet 1,500 kronor till vägstyrelsens ordförande synes ingen anmärkning
med fog kunna göras; beloppet utgår med 1,300 kronor till ordföranden
och 100 kronor till en var av de båda övriga ledamöterna.

Det enda belopp, som vid granskning kan förefalla något högt, är
2,348 kronor 35 öre, utgörande rese- och traktamentsersäftning för vägstyrelsens
ledamöter. Härvid kan emellertid framhållas, att, örn jag ej
misstager mig, år 1928 varit det första, då det nya systemet för väghållningen
tillämpats och att under övergångsåret en stor mängd resor för
uppgörelser med naturaväghållare, anskaffande av grustag och maskiner
m. m. måst förekomma. För egen del har jag icke funnit anledning föreligga
till anmärkning mot den sistnämnda kostnaden, som kan väntas
bliva betydligt lägre under följande år.

Beträffande Kinnevalds vägdistrikt äro förhållandena ungefär liknande
dem i Norrvidinge, ehuru icke så utpräglade, i följd därav att distriktet
är något större.

Sådana av statsrevisorerna påpekade missförhållanden, som att vägstyrelseledamöter
och revisorer uppträtt som entreprenörer åt vägkassan

o. s. v. hava, såvitt jag kunnat finna, icke förekommit inom länet.

Såvitt jag efter endast ett års tjänstgöring därstädes kan bedöma, har
såväl vägunderhållet som vägväsendet i allmänhet varit synnerligen välskött.
Det synes därför, som örn frågan angående förvaltningskostnaderna,
vilka ju icke överstiga medeltalet för riket, borde behandlas med
viss försiktighet. Örn genom oskälig nedpressning av förvaltningskostnaderna
väghållningens resultat skulle försämras eller dess totala kostnad
fördyras, vilket visst icke synes uteslutet, skulle ju ej någon vinst
utan tvärtom förlust för det allmänna bliva följden.

Jönköping den 2 januari 1930.

B. Ekwall.

Bil. 1 a.

Södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet.

Till kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Efter förordnande av kungl, styrelsen den 31 sistlidne januari har jag
den 8 dennes granskat Norrvidinge härads vägkassas räkenskaper för år
1928. Räkenskaperna hade enligt företedd revisionsberättelse den 9 mars
detta år godkänts av på vägstämma utsedda revisorer. Vägunderhållet
har under hela år 1928 ålegat vägkassan.

143 —

Med anledning av ovannämnda granskning får jag härmed vördsamt
meddela följande uppgifter:

För vintervägunderhållet har utbetalats ................................ kr. 39: a o

För sommarvägunderhållet har utbetalts................................ » 35,882:22

Förvaltningskostnad, vägbyggnadsförvaltningen oberäknad,
har utgjort:

1. Arvode åt vägstyrelsens ordförande och leda möter.

................................................................... kr. 1,500: —

2. Rese- och traktamentsersättning åt vägstyrel sens

ordförande och ledamöter .................... » 2,348:3 5

3. Ersättning för kontorslokal m. m..................... »--

4. Vågmästarens lön ................................................ » 3,000: —-

5. Rese- och traktamentskostnader för vägmästare » — —

6. Arvode åt övrig personal.................................... » —

7. övriga förvaltningskostnader .......................... » 352:40 » 7,200-7 5

Summa kr. 43,122: 7 7

Jämlikt de till kungl, kungörelsen den 22 oktober 1927 hörande anvisningarna
rörande beräkningen av de till väghållningsdistrikten utgående
bidrag till vägunderhåll och vintervägbållning hava i förestående uppgifter
ej medtagits bokförda räntor å lån.

De verkställda avskrivningarna motsvara 10 procent av distriktets
egen inköpskostnad. Därjämte har avskrivits 6,933 kronor 35 öre utgörande
ett under året erhållet statsbidrag för inköp av arbetsmaskiner.
Denna post är ej medräknad i förestående kostnad för sommarvägunderhållet.
En vid årets slut bokförd tillgång å 595 kronor 55 öre utgörande
uppskattat värde av diverse smärre material och verktyg kunde enligt
den nämnda kungörelsen helt avskrivits i räkenskaperna. Detta har
emellertid ej skett och beloppet har ej medräknats i uppgifterna. Avskrivning
synes böra ske under nästa år.

Till vägkassan hava under året ingått avgifter för hyra av vägmaskiner,
till vilka statsbidrag erhållits, med sammanlagt 374 kronor 9 öre.
Detta belopp har jag ansett böra avräknas från de bokförda kostnaderna
för sommarvägunderhållet och i uppgifterna fråndraga detsamma. I de
av vägstyrelsen överlämnade statistiska uppgifterna ha däremot bland
underhållskostnaderna ej medtagits försäkringsavgifter för olycksfall
och maskiner jämte diverse kostnader för frakter m. m. sammanlagt
1,127 kronor 70 öre. Dessa kostnader har jag ansett böra påföras kostnaden
för sommarvägunderhållet och medtagit desamma i de förestående
uppgifterna.

P. t. Växjö den 9 juli 1929.

R. Ekwall.

— 144 —

Bil. 2.

Vägkonsulenten i Kronobergs län.

Till länsstyrelsen i Kronobergs län.

Beträffande statsrevisorernas skrivelse till Kungl. Maj-.t angående vägA

distriktens utgifter.

Med anledning av länsstyrelsens remiss i rubricerade ärende nr 122

D. A./1929 får jag vördsamt anföra följande.

Enligt vad som framgår av handlingarna hava statsrevisorerna gjort
anmärkning på för höga förvaltningskostnader i en del vägdistrikt.
Statsrevisorernas sammanställning visar att Kristianstads län har den
lägsta förvaltningskostnaden, 2.5 procent, i förhållande till underhållskostnaden,
då Västmanlands län har högst med lO.o procent och detta län 6.i
procent. Dessa avsevärda olikheter torde till stor del bero på olika bokföring,
då vågmästares och förmäns löner, rese- och traktamentsersättningar
ofta torde föras direkt på underhållet och icke som förvaltningskostnad.

Här i länet ligger Norrvidinge högst i förvaltningskostnad med 20 procent
och Uppvidinge lägst med 3.5 procent. Uppvidinge hade under det år
det här är fråga örn ieke någon vägmästare men 4 förmän, för vilka utgifterna
torde hava varit omkring 4,000 kronor per förman och år. Dessa
kostnader hava med säkerhet förts direkt på underhållet och icke som
förvaltningskostnader i motsats till Norrvidinge, som icke haft några förmän,
men där vågmästarens lön förts som förvaltningskostnad. Den enda
anmärkning, som skulle kunna riktas mot Norrvidinge är, såsom t. f.
distriktschefen anmärkt, den relativt höga resekostnaden om 2,348 kronor
35 öre. Enligt uppgift från vägstyrelsens ordförande har vägstämman
beslutat en ersättning av 5 kronor per mil för resor, företagna av styrelsens
ledamöter, och förefaller detta belopp högt, då i andra distrikt ersättningen
icke blir högre än 2 kronor 50 öre per mil. Att rätt talrika resor
företagits i Norrvidinge torde icke kunna bestridas men torde de hava
föranletts av att det varit vägdistriktets första år med underhåll i egen
regi.

Vägdistrikten äro bundna av en del fasta utgifter i förvaltningskostnad
såsom arvoden åt vägstyrelsens ordförande och ledamöter samt vågmästarens
lön etc. Dessa två poster utgöra för Norrvidinge 4,500 kronor eller
12.5 procent och torde icke dessa utgifter kunna reduceras. Tillkommer
dessutom resekostnader och diverse mindre utgifter stiger givetvis procenttalet,
även om icke ända upp till, som nu, 20 procent, då några bespa
ringar i resekostnader torde kunna åvägabringas. Att för Norrvidinges
del med sin låga kostnad för vägunderhållet kunna nedbringa procenttalet
avsevärt torde därför vara omöjligt.

Med hänvisning till ovanstående kan jag icke anse att några anmärkningar
av vikt med anledning av förevarande fråga kunna riktas mot
Norrvidinge eller något annat vägdistrikt inom länet.

Remisshandlingarna återgå.

Växjö den 10 januari 1930.

Vördsamt:

Guldbrand Markgren.

— 145 —

Länsstyrelsens i Kalmar län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande över vad riksdagens revisorer i sin berättelse till
innevarande års riksdag anfört i fråga örn vägdistriktens förvaltningskostnader;
och får länsstyrelsen i anledning härav med överlämnande av
ett från vägkonsulenten i länet infordrat yttrande i ärendet med därvid
fogad tablå för egen del i underdånighet anföra följande.

Även örn, på sätt vägkonsulenten anmärkt, den i ovannämnda berättelse
gjorda sammanställningen av 1928 års kostnader för vägunderhåll i
riket och den procentuella del därav, som belöper å förvaltningskostnaderna,
med hänsyn till primäruppgifternas olika uppställning torde vara
i någon mån missvisande, lärer det i allt fall vara ställt utom tvivel, att
förhållandena härvidlag bora på lämpligt sätt regleras, särskilt som statens
andel i vägstyrelsernas förvaltningskostnader belöpa sig till högst
betydande belopp. Givetvis skulle förvaltningskostnaderna kunna avsevärt
nedbringas, därest, såsom i annat sammanhang av länsstyrelsen föreslagits,
ett flertal mindre väghållningsdistrikt sammansloges.

Utredningen visar, att inom olika vägdistrikt synnerligen växlande
principer tillämpas med avseende å arvoden till vägstyrelsernas ledamöter
och särskilt deras ordförande, rese- och traktamentsersättningar
m. m. Till avhjälpande av dessa missförhållanden torde, på sätt revisorerna
föreslagit, enhetliga föreskrifter böra meddelas rörande dessa
ersättningars bestämmande, vilka lämpligen synas kunna avfattas i huvudsaklig
överensstämmelse med motsvarande stadganden i förordningen
örn kommunalstyrelse på landet.

Likaledes anser länsstyrelsen mindre lämpligt, att, såsom på sina håll
sker, vägstyrelsens ledamöter eller revisorer samtidigt tjänstgöra såsom
vägmästare eller entreprenörer åt vägdistrikten. Även örn några direkta
oegentligheter härvidlag ej kunna påvisas, måste det anses principiellt
oriktigt, att dessa valda förtroendemän, vilka hava att företräda och bevaka
vägdistriktens intressen och sålunda böra vara fullt opartiska, åtaga
sig dylika uppdrag. Länsstyrelsen vill därför förorda, att åtgärder till
förekommande härav vidtagas, vare sig genom utfärdande av en generell
instruktion för vägstyrelserna eller på annat lämpligt sätt.

Kalmar i landskansliet den 11 januari 1930.

Underdånigst:

JOHN FALK.

E. T. LIDMAN.

10 — Rev -berättelse äng. statsverket för år 1929. lil.

146 —

Bil. 1.

Vägkonsulenten i Kalmar län.

Till länsstyrelsen i Kalmar län.

Med anledning av länsstyrelsens remiss av den 2 dennes, B D 451/93
1929, angående 1929 års statsrevisorers berättelse i vad avser vägdistriktens
förvaltningskostnader m. m. får undertecknad härmed vördsamt anföra
följande.

Först vill undertecknad därvid hänvisa till bifogade tablå över förvaltnings-
och underhållskostnader, upprättad med ledning av de resultat
undertecknad har kommit till vid år 1929 verkställd granskning av
vägdistriktens räkenskaper för år 1928.

Innan jag därefter yttrar mig i anledning av de av statsrevisorerna
framställda erinringarna vill jag framhålla, att det från hela riket föreliggande
materialet icke torde vara homogent, vårföre man får vara synnerligen
försiktig att med stöd av ur detsamma hämtade uppgifter draga
generella slutsatser. Som exempel vill jag framhålla dels att i län, där
större delen av vägdistriktens sommarunderhåll verkställes medelst generalentreprenad
eller åtminstone medelst större entreprenader, minskas
till synes förvaltningskostnaderna på den grund, att entreprenörernas
egen arbetslednings- och förvaltningskostnad ingår i entreprenadsumman
och således bokföres å underhållsarbetena, och dels att icke den årligen
genomförda granskningen av räkenskaperna ger garanti för att
förvaltningskostnaderna särskiljas från underhållskostnaderna, då i de
från kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade direktiven för
utförande av granskningen står angivet bland annat, att som nr 4 under
statsbidragsberättigad förvaltningskostnad skall upptagas »Vägmästarens
lön för det fall att denna utgift är förd å förvaltningskostnad» (understruket
av undertecknad), vilket givetvis resulterar uti att i vissa län
föres vägmästare-lönen på förvaltningskostnader, i andra län på vägunderhållskostnader
och i andra åter omväxlande på förvaltnings- och underhållskostnader,
och då, som av bifogade tablå framgår, vägmästarelönen
eller det särskilda häremot svarande arvode, som i vissa fall utgår
till en ledamot i vägstyrelsen, utgör så stor del av förvaltningskostnaderna,
blir hela jämförelsen missvisande örn icke dessa poster i samtliga
fall förts lika.

Dessa två synpunkter beträffande det material, som legat till grund
för den av statsrevisorerna verkställda granskningen, ger mig anledning
att lämna följande upplysningar beträffande uppgifterna från Kalmar
län.

I Kalmar län utföres vägunderhållet på generalentreprenad inom blott
ett vägdistrikt (Norra Tjust), vilket vägdistrikt också utvisar den i procent
av underhållskostnaden lägsta förvaltningskostnaden. Örn ett större
antal vägdistrikt hade haft underhållet utlämnat på generalentreprenad,
skulle givetvis detta inverkat så, att den bokförda förvaltningskostnaden
minskats. Men att den i realiteten skulle ha minskats är därmed icke
sagt.

Vid den av mig verkställda granskningen av räkenskaperna har jag,
i trots av det ovan anförda direktivet, i samtliga fall fört över vägmästarelönen
eller däremot svarande arvode till någon styrelseledamot
till förvaltningskostnad, och detta även örn posterna ifråga från början

— 147

förts på underhållskostnader. Att jag gjort detta, har berott på önskan
att få granskningsresultaten från samtliga vägdistrikt i största möjliga
grad jämförbara. Men detta resulterar uti att av mig anförda förvaltningskostnader
verkligen äro de totala beloppen, som utgått härtill (med
undantag för Norra Tjust på skäl, som ovan anförts), vårföre även av
detta skäl förvaltningskostnaderna inom länet måste te sig vara proportionsvis
högre än i andra län utan att i verkligheten vara det. Därtill
kommer, att år 1928 utfördes vägunderhållet medelst naturaväghållare
i ett par av de större distrikten inom länet, vilka distrikt således icke
kunnat komma med vid upprättande av bifogade tablå. Och då undertecknad
tycker sig ha fått en bestämd uppfattning av att förvaltningskostnaderna
bliva proportionsvis lägre i stora distrikt än i små, inverkar
även detta förhållande ofördelaktigt för länet betraktat som enhet.

I vad rör statsrevisorernas erinringar må följande framhållas.

Såvitt undertecknad kunnat utröna, dels vid granskning av räkenskaperna
och dels i samband med inspektioner m. m., förekommer icke inom
länet några oegentligheter från vägstyrelsers eller revisorers sida ifråga
örn uppträdande som entreprenörer för underhåll eller leverantörer av
väglagningsmaterial.

I övriga erinringar vill undertecknad i regel instämma. Det är ett
stort önskemål, att vissa bestämmelser utfärdas för att reglera hithörande
förhållanden. Därom har jag vid ett föregående tillfälle haft anledning
att yttra mig. I anledning av länsstyrelsens remiss av den 16
september, B D 13/125 1929, angående omorganisation av vägdistrikten
framställde jag i yttrande av den 2 augusti 1929 i korthet följande önskemål.

Vägmästare eller vägförman anställes i varje vägdistrikt; dennes kompetens
och anställningsvillkor prövas av länsstyrelsen.

Vägdistriktens räkenskaper granskas av — förutom vägdistriktets revisorer
— jämväl en av länsstyrelsen tillsatt, helst auktoriserad revisor,
det rent mekaniska räknearbetet kontrolleras av särskild siffergranskare,
valet av bokförare underställes länsstyrelsens prövning.

För vägstyrelsernas arbete utarbetas en för hela landet gällande instruktion.

Vägstyrelsernas arvoden skola godkännas av länsstyrelsen, varjämte
enhetliga bestämmelser utfärdas för storleken av rese- och traktamentsersättningar.

Dessa önskemål äro i stort desamma, som nu framställas av statsrevisorerna.

Remisshandlingarna biläggas.

Kalmar den 7 januari 1930.

K. G. Hjort.

— 148

Bil. 1 a).

Tablå över förvaltnings- och underhållskostnader år 1928 inom de väg -

För

valtningskost-

Arvoden åt

Rese- och
traktamente-

Vågmästares

Rese- och

ordf. och

ersättn. åt

traktamens-

ledamöter

ordf. och
ledamöter

fon- och dyl.

lön

kostnad åt
vägmästare

i

2

3

4

5

Norra Tjust....................

1,000: —

3,524: 25

161: 65

Södra Tjust.....................

—

1,853; —

1,271: 45

—

—

Tuna län .......................

500: —

1,351: 20

160: 90

4,500: —

—

Sevede1 ........................

—

—

—

—

—

Aspeland 1 .....................

—

—

—

—

—

Handbörds östra ............

2,315: —

456: 7 5

64: 95

—

—

Handbörds västra............

800: —

1,637: 20

—

2,325: —

—

Stranda .......................

2,150: —

2,450; —

106; 25

400: —

—

Norra Möre ....................

1,264: —

923: 76

235: 70

4,300: —

—

Södra Möre1 ..................

—

—

—

—

_

Åkerbo...........................

432: —

406: 09

76: 55

2,240: —

—

Runsten ........................

1,040: —

—

20: 85

2,240: —

—

Slättebo ........................

640: —

184: —

—

2,240: —

—

Ölands södra mot.............

1,700: —

—

317: lo

3,799; 92

—

Summa

11,841: -

12,786: 24

2,415: 30

22,044: 82

—

1 Sommarvägunderhållet utfördes år 1928 av naturaväghållare.

Kalmar den 7 jan. 1930.

Länsstyrelsens i Gotlands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefalld att avgiva utlåtande
i anledning av 1929 års statsrevisorers berättelse angående vägdistriktens
förvaltningskostnader m. m. får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i underdånighet anföra följande.

Såsom framgår av den vid statsrevisorernas berättelse fogade sammanställningen
över 1928 års kostnader för vägunderhåll äro förvaltningskostnaderna
för berörda underhåll inom Gotlands län, uttryckta i procent
av den återstående underhållskostnaden, bland de lägsta i riket. Av
bifogade, från vägstyrelserna i länet infordrade yttranden i ämnet synes
även framgå, att de arvoden och övriga ersättningar, som utgå till vägstyrelsens
ordförande och övriga ledamöter äro att anse som rimliga, särskilt
med hänsyn till distriktens omfattning.

Även örn sålunda här i länet iakttagits stor sparsamhet i fråga örn
vägdistriktens förvaltningskostnader böra enligt Eders Kungl. Maj:ts be -

— 149

distrikt inom Kalmar län, där vägunderhållet utförts medelst vägkassan.

n a d e r

Underhållskostnader

Förvalt-ningskostn.
i % av öv-rig under
hållskostn.

8 i % av
11

1

Total un-derhålls-kostnad

Arvoden el.
annan er-sätta. åt
övrig för för-valtnings-ändamål an-ställd per-sonal.

Övriga för-valtnings-kostnader

Summa

Kostnader
för sommar-underhåll

Kostnader
för vinter-underhåll

Summa

h

7

8

9

10

11

12

13

_

1,162: 0 9

5,847: 89

146,658: 96

4,255: 6 0

150,914: 56

3.9

156,762: 45

9,790: —

1,272: 9 7

14,187; 4 2

132,206: 66

2,536: 50

134,743: oc

10.5

148,930: 48

z

616: 92

7,120; 02

60,379: 86

1,245: 67

61,625: 68

11.6

68,754; 65

_

692: 4 2

3,529:12

32,745; 94

6,199: 96

38,945; 89

9.1

42,475: 01

—

495: 50

5,257; 70

40,127; 17

519: —

40,646; 17

12.9

45,903: 8 7

—

714: 14

5,820: 3 9

53,531: 78

1,068; 7 0

54,600: 4i>

10.7

60,420: 8 7

—

424: 7 5

7,148: 20

53,980: 02

112: 50

54,092: 52

13.2

61,240: 7 2

—

387: 66

3,542: 30

16.776: 7 4

734: 61

17,511: 35

20.8

21,053: 66

—

303: 28

3,604: 18

26,205; 8''4

114:30

26,319: 64

13.7

29,923:7 7

—

526: 18

3,590: 18

23,242: 6 6

2,603: -

25.845: 36

13.9

29,433: 7 8

70O: —

937; 8 6

7,454: 87

89,901; 53

2,420: 40

92,321: 93

8.1

99,776: 80

10,490: -

7,533: 21

67,110: 67

675,756: 56

21,810: 28 697,566:78

9.6

764,677: 46

K. G. Hjort.

fallningshavandes mening på de av statsrevisorerna anförda grunder närmare
bestämmelser meddelas för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna. Beträffande årsarvodena synes förslaget
örn dessas fastställande av vägstämma och beslutets härom hänskjutande
till länsstyrelsens prövning lämpligt och överensstämmande
med vad som gäller på övriga kommunala områden. Bese- och traktamentsersättningar
torde böra utgå efter enhetliga grunder för hela riket.
Lämpligt synes i sådant avseende vara att vägstyrelses ordförande placeras
i klass II C och ledamot i klass II D av resereglementet.

Vägstyrelserna inom Gotlands län hava nu egna bankkonton. En uttrycklig
föreskrift om skyldighet för vägstyrelser att hava sin kassabehållning
insatt å särskilt bankkonto synes emellertid befogad.

Visby i landskansliet den 11 januari 1930.

Underdånigst:

A. E. RODHE.

RAGNAR JACOBSSON.

— 150

Bil. i.

Gotlands södra härads vägstyrelse.

Till Konungens befallningshavande i Gotlands län.

Anmodad att avgiva yttrande över kungl, kommunikationsdepartementets
härjämte återgående, med Konungens befallningskavandes resolution
den 30 december 1929 vägstyrelsen tillhandakomna handlingar omfattande
1929 års statsrevisorers berättelse beträffande vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m., får vägstyrelsen i Gotlands södra härads väghållningsdistrikt
vördsamt anföra följande.

Vad angår styrelsens arvode, utgår detta dels i fast, av vägstämman
beslutat årligt belopp med 1,200 kronor till ordföranden och 800 kronor
till kassören eller sammanlagt 2,000 kronor, dels i form av ersättning för
resor till sammanträden och väginspektioner i enlighet med för nämndeman
gällande resereglemente.

Vägkassans samtliga utgifter av förenämnda slag utgjorde för år 1928
7,125 kronor 28 öre med däri inräknad revisionskostnad 154 kronor.

Att döma efter den avsevärda skillnaden emellan de olika länen sådan
den visar sig å bifogad sammanställning över 1928 års kostnader,
vill det synas som örn mycket olika beräkningsgrunder här förelegat.

Det torde därför enligt vårt förmenande vara önskvärt, örn reglerande
bestämmelser kunde utformas, isynnerhet ifråga örn rese- och traktamentsersättningar.
Självfallet är, att ersättningarna måste bliva varierande
beroende delvis på distriktens storlek med därav följande flera
eller färre antal mil väg, som måste ägnas tillsyn, delvis på vägstyrelsens
intresse av att skapa så goda vägar som möjligt med iakttagande av
begränsade utgifter därtill.

Statsrevisionens farhågor för att sedan statsbidraget blivit höjt att
utgå med 70 procent till förvaltningskostnader, omtanken örn distriktets
egen ekonomi därigenom skulle minskas torde vara överflödiga.

I huvudsak förenar sig vägstyrelsen i statsrevisionens förslag örn nyttan
och behovet av närmare bestämmelser rörande ersättningar åt vägstyrelserna.

Klintehamn den 3 januari 1930.

För Gotlands södra härads vägstycke:

M. Svallingson.

Bil. 2.

Till Konungens befallningshavande i Gotlands län.

Med anledning av infordrat yttrande över kommunikationsdepartementets
remitterade skrivelse av den 20 december 1929 med anledning av
statsrevisorernas yttrande angående vägdistriktens förvaltningskostnader,
får Gotlands norra härads vägstyrelse härmed vördsamt anföra:

Enligt 1928 års räkenskaper ha förvaltningskostnaderna för distrik -

— 151 —

tets vägunderhåll uppgått till 4,632 kronor 5 öre, som huvudsakligen utgöras
av styrelsens och revisorernas arvoden och reseersättningar. Utöver
detta belopp torde man även få räkna som förvaltningskostnader,
vägsynekostnader 1,035 kronor 74 öre, som Konungens befallningshavande
för särskild räkning över, och arvode till John Broström, Fårö, för
tillsyn och räkenskapers förande för färjtrafiken i Fårösund 500 kronor.

Nybyggnader lia icke förekommit och på vägförhättringar ha icke
lagts några förvaltningskostnader.

Vägstyrelsens ordförande och kassör har haft ett arvode av 1,500 kronor
samt 15 kronor örn dagen vid resor. De övriga ledamöterna och
revisorerna lia inget bestämt arvode, utan åtnjuta endast dagtraktamente
vid sammanträdena i likhet med ordföranden. Resorna ha företagits
gemensamt i en bil med en beräknad kostnad av 4 kronor per mil.

Av den med skrivelsen åtföljande sammanställningen och av statsrevisorernas
uttalande för övrigt framgår, att förvaltningskostnaderna
äro mycket olika i de olika länen. Då staten numera bidrager till vägväsendet
med stora belopp kan det ifrågasättas örn icke tiden är inne,
att vissa bestämmelser utfärdas såsom norm för arvoden och resekostnaders
beräkning.

Fole den 28 december 1929.

På vägstyrelsens vägnar:

K. J. Larsson.

Ordf.

Länsstyrelsens i Blekinge län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

I ärende angående 1929 års statsrevisorers berättelse och förslag i fråga
örn vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. har länsstyrelsen infordrat
yttrande från vägkonsulenten i länet, vilket yttrande härjämte bifogas.
För egen del får länsstyrelsen, som till fullo ansluter sig till vad
vägkonsulenten i berörda yttrande anfört, underdånigst tillstyrka, att
närmare normer i enlighet med statsrevisorernas mening måtte fastställas
för arvodens och övriga ersättningars bestämmande inom vägstylrelserna.

Karlskrona å landskansliet den 9 januari 1930.

Underdånigst:

SVEN HAGSTRÖMER,

JOSEF FRÖBERG.

— 152 —

Bil.

Vägkonsulenten i Blekinge län.

Till Kungl. Marits befallningshavande i Blekinge län,

Anmodad avgiva yttrande över 1929 års statsrevisorers berättelse angående
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. får jag med återställande
av remissliandlingarna nr 351 Kmt/1929 vördsamt anföra följande.

Ilen genom motorismens utveckling nödvändiga åtgärden med vägunderhållets
övertagande medelst vägkassan bar medfört ökat arbete
inom vägstyrelserna med härav föranledd ökning av vägdistriktens förvaltningskostnader.
Skälig ersättning måste givetvis utgå för det tidsödande
arbetet inom vägstyrelserna, enkannerligen till vägstyrelses ordförande,
som utom ansvaret för omhänderhavda medel, jämväl bär ansvaret
för att vägunderhållet skötes möjligast rationellt och ekonomiskt.
Svårigheten synes mig vara, att bestämma skälighetsgraden. Så ensartat
arbetet inom vägstyrelserna än synes vara, torde dock skiljaktigheter
vara rådande beträffande arbetets art och omfattning. Inom sådana vägdistrikt,
vilka bortsatt vägunderhållet på generalentreprenad, bör vägstyrelses
arbete vara avgjort mindre än i sådana, varest underhållet skötes
i egen regi.

Det rådande godtycket beträffande arvoden och övriga ersättningar för
arbetet inom vägstyrelserna, vilket påtalas i statsrevisorernas berättelse,
bör i enlighet med revisorernas uttalande ersättas av fastställda allmänna
bestämmelser eller normer härutinnan. Därvid synes det mig
lämpligt, att vägstyrelses ordförande, förutom rese- och traktamentsersättning,
erhåller ett fast årligt arvode, mot vilket han vare skyldig att
själv vara räkenskapsförare eller att avlöna sådan. Arvodets storlek
bör graderas efter arbetets omfattning, vilket torde vara beroende av
bland annat vägdistriktets storlek och läge i förhållande till städer och
stråkvägar,° väglängd, vägfyrktal och sättet för vägunderhållets bedrivande.
Ifrågavarande allmänna bestämmelser eller normer torde lämpligen
utarbetas av kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter hörande
av bland andra vägstyrelsernas förbund.

Till vägstyrelses övriga ledamöter synes mig fast årligt arvode lämpligen
icke böra utgå, utan böra dessa erhålla rese- och traktamentsersättning
för varje sammanträde eller annan förrättning, motsvarande högst
klass II. D i statens resereglemente.

Vägdistriktens revisorer böra erhålla fastställd ersättning för den årliga
revisionen, beräknat efter revisionsarbetets omfattning.

Förenämnda arvoden skola givetvis fastställas av vägstämma. Revisorernas
förslag, att vägstämmas fastställelse av dessa arvoden böra underställas
länsstyrelse för godkännande, synes mig vara lämpligt.

I samband med vad här ovan anförts anser jag mig böra framhålla
önskvärdheten utav, att antalet ledamöter i vägstyrelse hör begränsas till
tre, vilket torde vara tillfyllest även för de största vägdistrikt.

Det av revisorerna påtalade missförhållandet, att inom vissa vägdistrikt
synes förekomma att vägstyrelsens ledamöter samt revisorer själva uppträda
som entreprenörer åt vägkassan, måste på det kraftigaste beivras.
Till största delen sker nog dessa åtaganden i rent förvärvssyfte, varvid
vägdistriktets maskinpark utnyttjas till det yttersta, utan att motsvarande
ersättning tillföres vägkassan. De blivande vägingenjörerna böra gi -

153 —

vas sådant bemyndigande, att genom dessas försorg ifrågavarande missförhållanden
— bedrivna öppet eller förmedelst bulvan — icke längre
kunna fortfara. Inom länet har ingenstädes förenämnt missförhållande
förefunnits.

Den inom revisionen upprättade sammanställningen över 1929 års kostnader
för vägunderhållet i landet synes mig icke kunna givas fullt vitsord
vad angår relationen mellan förvaltningskostnaderna i de olika länen.
Vid räkenskapsgranskningen har kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreskrivit, att statsbidragsberättigad förvaltningskostnad bör
uppdelas på följande poster:

1. Arvoden åt vägstyrelsens ordförande och ledamöter.

2. Rese- och traktamentsersättning åt vägstyrelsens ordförande och
ledamöter.

3. Ersättning åt någon av dessa personer för hållande av kontorslokal,
telefon och dylikt.

4. Vågmästarens lön för det fall att denna utgift är förd å förvaltningskonto.

5. Rese- och traktamentskostnader för vägmästare för det fall att dessa
utgifter äro förda å förvaltningskonto.

6. Arvoden eller annan ersättning åt övrig för förvaltningsändamål
anställd personal.

7. övriga förvaltningskostnader.

Inom de distrikt, där vågmästares lön och resekostnader äro förda å
förvaltningskonto, bli således förvaltningskostnaderna större än i de distrikt,
varest dessa kostnader uppgå bland de allmänna kostnaderna för
vägunderhållet. Det synes mig därför vara lämpligt att bestämmelser
utfärdades, av vilka tydligt framginge, huruvida de under punkt 4 och 5
angivna kostnaderna äro att hänföra till förvaltningskostnader eller icke.

Ronneby den 30 december 1929.

M. Mannerfelt.

Länsstyrelsens i Kristianstads
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 20 sistlidne december anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad i statsrevisorernas berättelse
år 1929 anmärkts rörande vägdistriktens förvaltningskostnader,
får länsstyrelsen, med överlämnande av yttrande från länsstyrelsens vägsakkunnige,
ingenjören A. Lenander, såsom eget utlåtande åberopa vad
denne i ärendet yttrat.

Kristianstads landskansli den 9 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

JOSEF FISCHER. C. RICHARD LUNDBERG.

Vägkonsulenten i Kristianstads
län.

Till Kungl. Maurts befallnings hav ande i Kristianstads
län.

Anmodad inkomma med yttrande över statsrevisorernas berättelse av
år 1929 vad den berör vägdistriktens förvaltning, får jag vördsamt anföra
följande.

Statsrevisorerna hava pekat på den ojämna ersättning, som utgår för
vägstyrelsernas arbete, så att kostnaderna för administration varierar
från lägst 2.5 till högst 10 procent enligt de för år 1928 granskade vägunderhållskostnaderna.

Visserligen äro arvodena varierande, ty de skola ju bestämmas på 379
platser, men felet med de varierande adminstrationskostnaderna ligger
uti, att de av vederbörande aldrig blivit ordentligt fixerade. Här i Kristianstads
län har detta för två år sedan blivit föremål för utredning och
därför vet varje vägstyrelse här huru dessa kostnader skola föras.

Statsrevisorerna angiva å sid. 2 uppdelning av administrationskostnaderna
på 7 olika poster. Detta är enligt min uppfattning alltför invecklat.
Vida enklare och, som jag har all anledning förmoda även riktigt,
är att uppdela alla utgifter i endast 3 stora huvudgrupper, nämligen:

A. Vägunderhåll.

B. Vägbyggnad.

C. Kapitalavbetalningar, räntor och uppbördsprovisioner. För A och B
åtnjutes stats- och bilskattebidrag, men ej till C. Man måste därför noga
skilja på reseersättningar och arvoden för A och B samt å räkningarna
fördela vad som hör under dessa rubriker. Vägmästarens och förmännens
avlöningar samt styrelsens resor för underhållet skola föras på underhållet
i den mån arbetet avser detta, och på respektive vägbyggnader
det arbete och de utgifter och resor som förorsakas av dylik vägbyggnad,
t. ex. kostnad för arbetsplan, kontrollantarvode, vägstyrelsens resor och
dagtraktamente för vägbyggnad. På C för man endast kapitalavbetalningar,
räntor och uppbördsprovisioner.

På administration under A föres arvoden, dagtraktamenten, reseersättningar
till vägstyrelse, som hänför sig direkt till sammanträden, revisorsersättningar,
bokförare, kassakontrollant och annan personal för administrationen,
ävensom vägsynen.

Diverse utgifter måste man även fördela; annonser för entreprenad för
man på vägbyggnader, trycksaker fördelas liksom lösen för handlingar.
Hyror i allmänhet gå direkt på underhållet, utom för kontor. Olycksfalls-
och skadeståndsersättningar gå ju i allmänhet också direkt på underhållet,
såvida ej någon utgift härför hör till vägbyggnad.

Naturligtvis fördelas i motsvarande mån inkomsterna under nämnda
rubriker.

Posten administration i de olika vägdistriktens räkenskaper betyder
sålunda ej alltid detsamma, och kan först bedömas efter en sådan för -

— 155

delning, som här ovan är antydd, och som jag är övertygad örn ej är
gjord av de flesta vägstyrelserna.

Beträffande styrelsearvoden och resekostnader bilägges en uppgift häröver
för länet. Enligt vad jag tror mig veta, utgår ej särskilda kamerala
arvoden för vägbyggnader inom länet, endast resekostnader.

Naturligtvis borde dessa vägstyrelsekostnader ävenledes regleras så
att — inom viss marginal — arvode utginge till ordförande, kassaförvaltare
och sekreterare med visst belopp. Kunde dessa poster skötas
av en person, ägde denne rätt tillgodogöra sig dessa tre arvoden. Men
dessutom skulle ordföranden såväl som sekreteraren och kassaförvaltaren
äga rätt åtnjuta särskilda dagtraktaments- och reseersättningar.
Övriga styrelseledamöter skulle äga rätt att, utom arvode, uppbära dagtraktaments-
och reseersättningar. Allt enligt allmänna resereglementet.
Några särskilda kamerala arvoden för vägbyggnader borde ej utgå.
Yägstyrelse skulle vara skyldig att hava siffergranskare, helst en av
revisorerna.

Vågmästarens och övriga biträdens lön borde utgå som nu med viss
månadslön i ett för allt samt fri bil.

Arvoden till styrelse och revisorer borde bestämmas av vägstämma,
övriga arvoden av vägstyrelsen, men samtliga arvoden fastställas av
länsstyrelsen.

Remisshandlingarna återgå.

Kristianstad den 3 januari 1930.

Allan Lenander.

— 156 —

Bil. 1 a.

Administrations- och övriga kostnader inom

Vägdistrikt

Arvode till

Dag-

trakta-

mente

Reseersättning

Ordf.

Kassör

Sekr.

Övrig

styr.Ied.

Ordf.

Ledamot

N. Åsbo ........................

o- sekr.

400

alla

Länet

s taxa

1,500

15 kr/d

S. Åsbo ........................

2,000

300

d:o

4 kr/mil

4 kr/mil

10 kr/d

Bjäre..............................

2,000

—

d:o

Vägmä

st. bil

15 kr/d

eller

taxa

V. Göinge.......................

o. sekr.

d:o

1,000

2,000

—

15 kr/d

»

Ö. Göinge .......................

2,000

_

d:o

2: 60

Vägm.

15 kr/d

per mil

bil eller

taxa

Villand........................

2,500

—

d:o

4 kr/mil

4: so

15 kr/d

Gärds ...........................

600

2,000

2 å 200

d:o

10 kr/

5: 2 5

kr.

13 kr/d

mil

Albo..............................

1,500

2 ä 300

—

500 kr

25100kr

kr.

i ett för

i ett för

allt

allt

Ingelstads........................

o. sekr.

kassör

2 å 500

—

2 kr/mil

2: —

1,500

3,000

kr.

Järrestads ....................

1,5

00

300

2 å 300

5 kr/mil

5: —

kr.

25 å 30 styrelsesammanträden pr år.

Länsstyrelsens i Malmöhus
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anmodats
att avgiva utlåtande över 1929 års statsrevisorers berättelse i vad angår
anmärkningar rörande väghållningsdistriktens förvaltningskostnader;
och får länsstyrelsen med överlämnande av infordrat yttrande från den
vägsakkunnige i länet, tillika t. f. distriktsingenjör i södra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet, i underdånighet anföra följande.

Även örn den av statsrevisorerna framhållna olikformighet i fråga örn
väghållningsdistriktens förvaltningskostnader till icke ringa del beror
därpå, att olika förhållanden råda å olika platser, i följd varav utgif -

— 157 —

Kristianstads läns vägdistrikt år 1930.

Arvode till

Vägsyne-

ersättn.

Vågmästarens

Biträde
und. våg-mästaren
lön/mån.

Revisorer

Siff.

granska.

lön pr
mån.

förmåner

Vägförbättringar

Anm.

(-

3 st. å 15
kr/d

år 1929

->

400

500

(egen bil)

—

Allt i egen regi
utom special-arbeten

3 st. å
75 kr

—

200

425

Fri bil

85 ö/tim

Delvis i egen regi

Landsfiskalen är
sekreterare

3 å

75 kr

100

200

400

»

—

Delvis i egen regi

3 å

1 50 kr

800

per år

5.000

1.000

»

( persi.

\ tillägg

75 ö/tim

Allt i egen regi
utom special-arbeten

3 å

75 kr.

200

1,000

450

Fri bil

225

Allt i egen regi
utom special-arbeten

3 å

200 kr

—

500

400

»

240

Delvis i egen regi

3 å

75 kr.

200

1,000

450

»

225

Allt på entrepre-nad

3 å

75 kr.

150

350

»

''

Allt i egen regi
utom special-arbeten

3 å
100 kr
fria resor

500

333

3 å

236 kr

Allt i egen regi.
Synnerligen om-fattande förb.-arbeten

Orföranden är även
vägmästare

3 å33kr/

dag

—

100

Underhållet på general- Allt på entrepre-entreprenad nåd

terna i ett väghållningsdistrikt kunna bliva förhållandevis större än i ett
annat, kan länsstyrelsen för sin del ej finna annat än att denna olikformighet
är anmärkningsvärd och bör i möjligaste mån avhjälpas.

Det är emellertid vanskligt att avgöra vilka åtgärder som lämpligen
böra vidtagas för att råda bot på missförhållandena. Statsrevisorerna
hava i detta avseende föreslagit följande.

1) Enhetliga grunder rörande rätten för ordförande och annan ledamot
i vägstyrelse till rese- och traktamentsersättningar och till dagarvoden
vid sammanträden och andra förrättningar böra fastställas.

2) Därest särskilda årsarvoden anses böra utgå till vägstyrelses ordförande
eller ledamot eller revisor, böra dessa arvoden till sin storlek
fastställas av vägstämma samt beslutet härom underställas länsstyrelsen
för godkännande.

3) Eventuella anmärkningar och erinringar, framkomna vid den årliga
statliga granskning av vägdistriktens räkenskaper som utgör förutsättning
för statsbidrags erhållande delgivas vägstämman.

Anledning till att så stor olikformighet råder i förevarande avseende

— 158 —

är sannolikt till stor del den, att vägstyrelserna vid den omgestaltning,
som under de senare åren ägt rum på vägväsendets område ställts inför
nya och omfattande uppgifter. Det har gällt att inom den gamla väglagens
ram söka erhålla en organisation som är skickad att arbeta under
helt nya förhållanden. Att vid detta nydaningsarbete olika principer
kommit till användning är ju helt naturligt. Några allmänna föreskrifter
hava icke funnits att följa. Det finnes exempel på distrikt, där icke blott
ordföranden utan också ledamöterna i vägstyrelsen taga direkt del i
ledningen och tillsynen av själva vägarbetet. Stundom är ett distrikt i
tillsynsavseende uppdelat på samtliga ledamöter, vilka sålunda på ett
mer eller mindre självständigt sätt få besluta örn företagande av resor
inom sitt område. Mångenstädes lämnas åt ledamot uppdrag att tillse
ett visst arbete och företaga därför nödiga resor. I andra distrikt kan
den praxis tillämpas att vägstyrelsen i sin helhet övar tillsyn över vägarbeten
och gemensamt företager därför nödiga resor. Under angivna
förhållanden är det uppenbart att resekostnaderna komma att ställa sig
väsentligt olika i olika distrikt, och detta även örn enahanda grunder
tillämpas i fråga örn ersättningens belopp. Det senare är naturligtvis
icke alltid fallet. Såväl traktaments- och dagarvoden som själva reseersättningen
växla till beloppen.

Vad ovan sagts örn praxis beträffande ersättningen för resor gäller
även i fråga örn årsarvoden åt ordförande eller verkställande ledamot.
Även här råda olika förhållanden i olika distrikt. I ett distrikt kan
ordföranden taga mera del i ledningen av arbetet å vägarna, i ett annat
mindre.

Länsstyrelsen förmenar att de frågor som på förevarande område framkomma
äro ganska svårlösta, och länsstyrelsen är därför icke för sin
del beredd att göra ett bestämt uttalande i saken. Såvitt länsstyrelsen
kan finna erfordras en allsidig ingående utredning i dessa frågor, och
en dylik utredning torde böra omfatta hela landet. Emellertid ärnar
länsstyrelsen att införskaffa uppgifter från väghållningsdistrikten i länet
örn den praxis som i förevarande avseende av dem tillämpas samt att
därefter genom förhandlingar med länsvägnämnden — en sammanslutning
vari samtliga vägstyrelser i länet med undantag av ön Vens äro
representerade — söka nå fram till i möjligaste mån enhetliga grunder
med iakttagande av tillbörlig sparsamhet med de medel varom här är
fråga. Vidare ämnar länsstyrelsen taga i övervägande, huruvida i de
instruktioner som enligt väglagen skola fastställas för vägstyrelserna
lämpligen kunna intagas bestämmelser som i allmänna drag reglera
vägstyrelsens verksamhet med avseende å ledningen och tillsynen av
arbetet å vägarna.

Länsstyrelsen, som sålunda förordar åstadkommande av en utredning
i frågan beträffande hela landet, anser att därvid jämväl bör komma
under övervägande, huruvida icke bidraget av statsmedel till förvaltningskostnader
bör sänkas till exempelvis 50 procent i ändamål att öka
väghållningsdistriktets intresse av att ifrågavarande utgifter hållas inom
en tillbörlig gräns.

Malmö i landskansliet den 13 januari 1930.

Underdånigst:

F. KAMEL.

HJ. KÄLL.

— 159 —

Bil. 1.

Vägkonsulenten i Malmöhus län.

Till Konungens be fällnings havande i Malmöhus län.

Genom remiss den 23 december 1929 Ilar länsstyrelsen anmodat undertecknad
avgiva yttrande över 1929 års statsrevisorers berättelse, sjätte
huvudtiteln § 22, och får jag i ärendet vördsamt anföra följande.

Statsrevisorerna påkalla närmare normer för arvodens och övriga ersättningars
utgående inom vägstyrelserna och framhålla därvid oenhetligheten
i detta avseende inom landets olika vägdistrikt. Av den bifogade
statistiska utredningen framgår, att förvaltningskostnaderna variera
i landets län från 2.5 procent till 10 procent av underhållskostnaderna.
Motsvarande procenttal för Malmöhus län är 3.8 och medeltalet för landet
6 procent.

För de olika vägdistrikten i Malmöhus län — de med naturaunderhåll
år 1928 undantagna — variera ovannämnda jämförelsetal från lägst 2.i
procent till högst 6.9 procent och med ett medeltal av 3.6 procent. Förvaltningskostnaderna
år 1928 för länets vägdistrikt äro närmare angivna
i bifogade bil. I och procenttalen i bifogade grafiska framställning,
bil. II.

Ehuruväl enligt statsrevisorernas utredning förvaltningskostnaderna i
Malmöhus län ligga mycket lågt i jämförelse med kostnaderna i övriga
län framgår dock av här bifogade bilagor, att så pass stora variationer
vägdistrikten emellan förefinnas, att en reglering av förvaltningsarvodena
för erhållande av en jämnare avvägning är en i rättvisans intresse
lämplig åtgärd. Undertecknad har även i skrivelser den 14 augusti 1929
angående föreslagen förenklad och mera ändamålsenlig organisation för
vägdistrikten samt den 4 oktober 1929 angående förslag till instruktion
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit som lämpliga åtgärder,
att arvodena åt ordförandena, medlemmarna, sekreterarna och kassörerna
samt löneförmåner åt vägmästarna närmare fastställdes, att bestämmelser
angående rese- och traktamentsersättningarnas storlek utfärdades, att
antalet vägstyrelsemedlemmar begränsades och att i vägstyrelserna insattes
av länsstyrelse valt ombud, som bevakade statens intressen, samt
att anvisningarna rörande beräkning av underhållsbidragen ytterligare
detaljerades och förtydligades. Eventuella åtgärder i dessa avseenden är
en fråga, som diskuterats inom länsvägnämnden och finnes all anledning
förmoda att ett enhetligare system beträffande arvodesberäkningen
kan genomföras i länet. En dylik reglering kan ju visserligen ske genom
författningsbestämmelser gällande för hela landet, men torde det
enligt mitt förmenande vara lämpligare, att varje länsstyrelse inom sitt
län finge bemyndigande att utgiva normerande bestämmelser. Reseoch
traktamentsersättningarna torde däremot lämpligen böra fastställas
genom bestämmelser gällande för hela landet.

Statsrevisorerna hava även berört de särskilt utgående arvodena för
handhavande av de med särskilda statsbidrag utförda förbättringsarbetena
och vägbyggnaderna. Enligt mitt förmenande böra sådana särskilda
arvoden icke utgå i andra fall än örn vägstyrelse och deras tjänstemän
icke uppbära fasta arvoden för arbetet med vägdistriktets ange -

— 160 —

lägenheter, utan blott uppbära dagarvoden och reseersättningar. En för
bela landet gällande statslig reglering av dessa arvoden torde vara rätt
vanskligt att åstadkomma, då det med vägarbetena förenade arbetet för
vägstyrelserna och deras tjänstemän är av betydligt olika krävande
natur beroende på arbetets art, omfattning, antal utbetalningar och verifikationer
m. m. Frågan örn dessa arvodens storlek torde därför lämpligen
liksom hittills avgöras vid den centrala granskningen av varje
arbetsföretags räkenskaper.

Kemissakten återgår härjämte.

Malmö den 3 januari 1930.

E. Augustin.

Bil. 1 a)

Förvaltningskostnader år 1928.

Enligt granskade räkenskaper.

Vaghållningsdistrikt

A

B

c

D |

E

F

Arvoden åt
vägstyrelse-ordförande

Rese- och
t rakt a-

Sekreterare (och kassör)

Övrig för-valtnings-kostnad

Samma

ning åt ord-förande
och leda-möter 4

Arvode

Resor 5

Oxie *........................

1,200: —

4,906: 50

3,500; —

_

2,130; 69

11,737; 19

Skytts .....................

2,000: —

5,566: 2 0

2,500: —

999:96

1,858: 55

12,924: 71

Ljunits .....................

1,000: —

916: 51

600: —

—

628: 82

3,144: 83

Herrestads ...............

3 2,600: —

1,503:10

1,200: —

—

3,317: 20

8,620: »o

Vemmenhögs ............

’ 5,000: —

3,500: i o

—

—

1,802: 38

10,302: 48

Färs ........................

—

2,837: n

3,500: —

1,351: 06

2,644: 68

10,333:4 5

Frosta .....................

—

3,998: 80

4,000; —

548: 35

830: 22

9,377: 3 7

Torna........................

2 4,000: —

3,966: 8 0

2,000: —

—

2,358: 86

12,325:16

Bara .......................

2,000: —

2,934: 8 0

3,900: —

986: 20

5,024: 41

14,845: 41

Rönnebergs ...............

1,000: —

982: 60

2,500; —

231:42

661: 43

5,375; 45

Onsjö 1 .....................

—

1,431: 80

2,000: —

_

645: 40

4,077: 20

Harjagers ..................

1,000: —

4,445: 6 0

2,199: 96

_

2,071: 7 7

9,717; 88

{ Luggude ..................

1,000; -

1,836; 2 5

4,000; —

157: 7 5

6,808; 7 8

13,802: 7 8

Summa

20,800: —

38,826: 2 7

31,899: 9 6

4,274: 7 4

30,782: 6 9

126,583: 6 6

1 Enligt meddelade uppgifter. Naturaunderhåll år 1928.

2 Ordförande och kassör 3

Vägdistriktet har ej vägmästare.

4 Häri ingår i en del fall reseersättning åt sekreterare.

6 I en del distrikt äro resekostnaderna påförda kol. B.

— 161 —

Bil. 1 b.

700

600-

500-

O

O

o

400-

v»

^ 300-

<o

o

40

200-K

/oo 11

.\

l/äg håll ringsö i st rikt ens

i Malmöhus län
för va Un ings kostn a der
i % av underhållskostnaderna
år 1928.

%

11 — Rev-berättelse ang. statsverket för dr 1929. III.

— 162 —

Länsstyrelsens i Hallands län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Med anledning av remiss å statsrevisorernas uttalanden angående vägdistriktens
förvaltningskostnader får länsstyrelsen i Hallands län med
överlämnande av inhämtat yttrande av vägkonsulenten i länet anföra,
att statsrevisorernas framhållande av önskvärdheten av närmare normer
för arvodens och övriga ersättningars bestämmande inom vägstyrelserna
synes särdeles beaktansvärd. Då regler äro givna beträffande arvode
m. m. till ledamöter i kommunal styrelse, i landstingets förvaltningsutskott
m. fl., synes det särdeles lämpligt, att regler i motsvarande avseende
givas även beträffande vägstyrelserna. Detta synes vara ur statens
synpunkt desto mer befogat, som vägdistriktens utgifter numera till vida
övervägande del gäldas av statsmedel eller därmed likställda automobilskattemedel.
Länsstyrelsen tillstyrker därför, att åtgärder vidtagas i
det av statsrevisorerna angivna syfte.

Därjämte tillstyrker länsstyrelsen det av vägkonsulenten framställda
förslaget angående begränsning av antalet vägstyrelseledamöter.

Halmstads slott i landskansliet den 7 januari 1930.

Hnderdånigst:

AXEL MÖRNES.

GUNNAR WENNERGREN.

Bil.

Gunnar Höckert

vägkonsulent i Hallands och Skaraborgs
län.

Till länsstyrelsen, Halmstad.

På grund av 1929 års statsrevisorers berättelse beträffande vägdistriktens
förvaltningskostnader får jag vördsamt anföra följande.

På grundval av den erfarenhet som jag har såsom vägkonsulent i
tvenne län, Hallands och Skaraborgs, får jag beträffande dessa läns vägdistrikt
anföra, att några berättigade anmärkningar knappast kunna
framställas mot för höga förvaltningskostnader. Det arbete, som påvilar
isynnerhet ordföranden i vägstyrelsen, där vägkassan övertagit det allmänna
vägunderhållet, får icke underskattas, och fall kunna framdragas,
då detta arbete utan tvekan är underbetalt. Jag känner däremot
knappast något fall, där betalningen härför är onormalt hög.

Ehuru jag sålunda betvivlar, att missbruk i någon nämnvärd utsträckning
förekommer, anser jag dock statsrevisorernas framställning örn
föreskrifter beträffande enhetliga grunder för utbetalande av arvoden,
rese- och traktamentsersättning och dylikt vara värt allt beaktande. Det

— 163 —

svenska vägväsendet lider i särdeles hög grad brist på en välbehövlig
enhetlighet, evad det gäller ekonomiska eller tekniska spörsmål. Vad
senare fallet beträffar hava 1927 års motorfordonssakkunniga framkommit
med en del beaktansvärda förslag, vars genomförande med vissa
ändringar säkerligen skulle lända det inhemska vägväsendet till stor
nytta. Ur ekonomisk synpunkt sett får jag förorda statsrevisorernas
framställning, och detta icke minst med tanke på dem, som nu äro oskäligt
underhetalda. _ . .

Beträffande ett speciellt område anser jag, att i vissa vägdistnkt
lämpliga besparingar kunna göras, nämligen där vägstyrelseledamöternas
antal är onödigt stort. Förut var det vanligast, att detta antal utgjordes
av tre stycken, men i och med vägkassornas övertagande av underhållet
har i ett flertal vägdistrikt en utökning härav skett, vanligen
motiverat med det ökade arbete, som komme att åligga vägstyrelsen. Min
bestämda uppfattning är, att en dylik förändring i stället för att underlätta
vägstyrelsens arbete, kommer att verka försvårande, enär vägstyrelsens
arbete blir betydligt mera tungrott. Denna uppfattning har jag
från flera håll fått bestyrkt. Dels på grund härav och dels ur besparingssynpunkt
vore det därför önskvärt, att ändring i väglagen gjordes
på så sätt, att vägstyrelseledamöternas antal skulle som regel utgöra
tre stycken, samt att antalet finge utökas endast efter tillstånd från
länsstyrelsen.

Remisshandlingarna återgå.

P. t. Halmstad den 3 januari 1930.

Gunnar Höckert.

Länsstyrelsens i Göteborgs
och Bohus län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till kungl, kommunikationsdepartementet.

Genom remiss den 20 december 1929 har Kungl. Maj:ts befallningshavandes
utlåtande infordrats i anledning av vad 1929 års statsrevisorer i
sin berättelse under sjätte huvudtiteln funnit anledning uttala ifråga örn
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.

I ämnet har Kungl. Maj:ts befallningshavande hört vägkonsulenten i
länet G. Akmar, vars yttrande här bifogas.

För egen del saknar Kungl. Maj:ts befallningshavande handlingar till
bedömande i detalj av de förhållanden, som av statsrevisorerna uppmärksammats,
då Kungl. Maj:ts befallningshavande icke har sig ålagd skyldighet
att granska vägdistriktens räkenskaper.

Den av statsrevisorerna verkställda utredningen örn förvaltningskostnaderna,
vilka i vissa fall synas anmärkningsvärt höga, hör emellertid även
enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening föranleda fastställande
av särskilda grunder för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna. Behovet härav gör sig med än större styrka gäl -

— 164 —

lande, när 70 procent av kostnaderna komma att bestridas av statsmedel
och det därför kan befaras, att sporren till nödig sparsamhet kommer att
saknas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande vill alltså tillstyrka åtgärder i den
av statsrevisorerna angivna riktningen.

Göteborg i landskontoret den 10 januari 1930.

OSCAR von SYDOW.

BIRGER GILLNER.

Bil.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs

och Bohus län.

Återställande handlingarna i ärendet — nr 38/285—1929 — får jag med
anledning av statsrevisorernas uttalande rörande väghållningsdistriktens
räkenskapsföring härmed vördsamt anföra följande.

Jag anhåller då till en början få framhålla, att jag för egen del haft
uppmärksamheten riktad just på vägdistriktens årliga förvaltningskostnader.
I ett par fall har jag också hos vägstyrelserna anmärkt på förvaltningskostnadernas
storlek och hemställt örn åtgärder för desammas
nedbringande. I akt och mening att ernå besparingar har jag också på
ett tidigt stadium och flerfaldiga gånger framhållit önskvärdheten av
att vägdistrikten inom länet sammanslogos till större enheter. Så vitt
jag kan finna är detta med nu gällande lagbestämmelser den enda framkomliga
vägen. De väghållningsskyldige ha nämligen på vägstämma
rätt att bestämma över sina inkomster och utgifter, över antalet ledamöter
i vägstyrelsen, dessas årliga arvoden, rese- och traktamentsersättningar
samt övriga förmåner, vägmästarlöner m. m. Granskningsmannen kan
ju visserligen göra anmärkning på vad vid vägstämmorna sålunda blivit
bestämt, men detta skulle säkerligen icke föranleda till någon åtgärd och
blott alstra missnöje från de väghållningsskyldiges sida, då de säkerligen
skulle betrakta en dylik påminnelse som ett ingripande i deras själv
bestämmanderätt. Att förvaltningskostnadernas storlek variera inom de
olika länen har nog sin förklaring däri, att inga enhetliga normer rörande
ersättningarnas storlek finnas genomförda. Olika metoder tillämpas
snart sagt i alla vägdistrikt. Ett sådant län som Bohuslän exempelvis
har det dessutom på grund av förhållandena ogynnsammare ställt
beträffande förvaltningskostnaderna än Älvsborgs län. Bohuslän har
nämligen cirka 220 mil vägar och 21 vägdistrikt under det att Älvsborgs
län har cirka 450 mil vägar och endast 20 väghållningsdistrikt. Beträffande
statsrevisorernas uttalande rörande ordningen och redan i sättet
att föra räkenskaperna, ha visserligen inom detta län förekommit en del
ojämnheter, men som jag tillskriver dessa vederbörandes obekantskap
med det nya sättet att föra räkenskaperna, har jag icke ansett mig böra
framställa några egentliga anmärkningar, utan har jag inskränkt mig till
att göra påminnelser. Statsrevisorerna ha även påtalat, att en del vägstyrelseledamöter
och revisorer försälja arbetsmateriel, varor m. m. till
vägdistrikten. Detta har varit förhållandet i tvenne fall här i länet, men

— 165 —

då det icke kunnat påvisats, att förfaringssättet medfört några olägenheter
för vägdistrikten, har jag icke ansett mig äga befogenhet framställa
anmärkning. För att råda bot för vad statsrevisorerna anmärkt
på är det hästa sättet att omarbeta väglagen och att i densamma fastslås
normer för vägstyrelsernas organisation, vägstyrelseledamöternas arvoden,
dagtraktamenten, vägstyrelsernas sammansättning m. m. Vidare bör
en upphandlingsförordning genomföras och länsstyrelserna givas ökad befogenhet
att ingripa, därest det skulle visa sig, att vägdistrikten icke organiseras
och skötas på ett ekonomiskt sätt. Jag tillåter mig att i detta
sammanhang även föreslå, att de blivande vägingenjörerna avkopplas
från uppdraget att granska väghållningsdistriktens räkenskaper, då detta
kommer att taga allt för mycket av deras tid i anspråk. Uppdraget bör
lämpligen lämnas åt exempelvis landsfogdarna eller häradsskrivarna och
bör deras granskning ske samtidigt med väghållningsdistriktets revisorers
för att undvika dubbelarbete.

Uddevalla den 2 januari 1930.

Gustaf Akmar.

Vägkonsulent.

Länsstyrelsens i Älvsborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Enligt nådig remiss den 20 innevarande december har länsstyrelsen att
avgiva utlåtande över en av 1929 års statsrevisorer i avseende å vägdistriktens
förvaltningskostnader m. m., gjord framställning av innebörd,
att vissa normer behövdes för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna, att sålunda rätten till rese- och traktamentsersättningar
vid resor i vägstyrelsens ärenden liksom ock rätten till dagarvoden
vid sammanträden och andra förrättningar borde regleras efter
enhetliga grunder och att, därest särskilda årsarvoden ansåges böra utgå
till vägstyrelseordförande eller ledamot av sådan styrelse eller revisor,
storleken av dessa arvoden borde bestämmas av vägstämma, vars beslut
i frågan borde underställas länsstyrelse för godkännande, samt slutligen
att eventuella anmärkningar och erinringar, framkomna vid den årliga
statliga granskning av vägdistriktens räkenskaper, som utgör förutsättning
för statsbidrags erhållande, borde delgivas vägstämma; och får
länsstyrelsen i underdånighet förklara sig icke hava något att erinra mot
vad statsrevisorerna sålunda föreslagit.

Vänersborg i landskansliet den 2 januari 1930.

Underdånigst:

• AXEL von SNEIDERN.

GUSTAK LIDSTRÖMER.

— 166 —

Länsstyrelsens i Skaraborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

I anledning av föreskrift i nådig remiss den 20 nästlidne december att
avgiva utlåtande över 1929 års statsrevisorers berättelse med avseende å
verkställd granskning av vägdistriktens i riket förvaltningskostnader m.
m. får länsstyrelsen, med överlämnande av införskaffat yttrande från
vägkonsulenten i länet, för egen del underdånigst anföra, att, örn än berättigad
anmärkning icke torde kunna framställas mot förvaltningskostnaderna
inom vägdistrikten bär i länet, i allt fall måste anses önskvärt
och behövligt, att enhetliga bestämmelser komma till stånd för reglerande
av arvoden samt rese- och traktamentsersättningar ävensom i de övriga
hänseenden, som av statsrevisorerna berörts, och länsstyrelsen får
därför underdånigst biträda vad statsrevisorerna i sådant hänseende föreslagit.
Även må fästas uppmärksamheten på den av vägkonsulenten
föreslagna begränsningen i antalet vägstyrelseledamöter såsom ägnad att
bland annat nedbringa förvaltningskostnaderna.

Mariestad å landskansliet den 16 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

CARL FRÖBERG. JOHN NELSÉN.

Bil.

Vägkonsulenten i Hallands och
Skaraborgs län.

Till länsstyrelsen, Mariestad.

På grund av 1929 års statsrevisorers berättelse beträffande vägdistriktens
förvaltningskostnader får jag vördsamt anföra följande.

På grundval av den erfarenhet som jag har såsom vägkonsulent i tvenne
län får jag beträffande dessa läns vägdistrikt anföra, att några berättigade
anmärkningar knappast kunna framställas mot för höga förvaltningskostnader.
Det arbete, som påvilar isynnerhet ordföranden i vägstyrelsen,
där vägkassan övertagit det allmänna vägunderhållet, får icke
underskattas, och fall kunna framdragas, då detta arbete utan tvekan
är underbetalt. Jag känner däremot knappast något fall, där betalningen
härför är onormalt hög.

Ehuru jag sålunda betvivlar, att missbruk i någon nämnvärd utsträckning
förekommer, anser jag dock statsrevisorernas framställning örn föreskrifter
beträffande enhetliga grunder för utbetalande av arvoden, reseoch
traktamentsersättning o. d. vara värt allt beaktande. Det svenska

— 167 —

vägväsendet lider i särdeles hög grad brist på en välbehövlig enhetlighet,
evad det gäller ekonomiska eller tekniska spörsmål. Vad senare tallet
beträffar, hava 1927 års motorfordonssakkunniga framkommit med en
del heaktansvärda förslag, vars genomförande med vissa andringar säkerligen
skulle lända det inhemska vägväsendet till stor nytta. Ur ekonomisk
synpunkt sett får jag förorda statsrevisorernas framställning, och
detta icke minst med tanke på dem, som nu äro oskäligt underbetalda.

Beträffande ett speciellt område anser ja,g, att i vissa vägdistrikt lämpliga
besparingar kunna göras, nämligen där vägstyrelseledamöternas antal
är onödigt stort. Förut var det vanligast, att detta antal utgjordes
av tre stycken, men i och med vägkassornas övertagande av underhållet
har i ett flertal vägdistrikt en utökning härav skett, vanligen motiverat
med det ökade arbete, som komme att åligga vägstyrelsen. Min bestämda
uppfattning är, att en dylik förändring i stället för att underlätta vägstyrelsens
arbete kommer att verka försvårande, enär vägstyrelsens arbete
blir betydligt mera tungrott. Denna uppfattning har jag från flera håll
fått bestyrkt. Dels på grund härav och dels ur besparingssynpunkt vore
det därför önskvärt, att ändring i väglagen gjordes på så sätt, att vägstyrelseledamöternas
antal skulle som regel utgöra tre stycken, samt att
antalet finge utökas endast efter tillstånd från länsstyrelsen.

Remisshandlingarna återgå.

P. t. Halmstad den 3 januari 1930.

Gunnar Höckert.

Länsstyrelsens i Värmlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts att avgiva utlåtande över vad 1929 års statsrevisorer
under § 22 i sin berättelse uttalat beträffande vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m.

I anledning härav får, med överlämnande av yttrande i ärendet från
distriktsingenjören i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren
Claes Tisell, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet
anföra följande.

Enligt den sammanställning, som statsrevisorerna låtit upprätta över
1928 års kostnader för vägunderhåll efter frånräkning av belopp, som
ej fått medräknas för utbetalning av statsmedel, uppgingo förvaltningskostnaderna
för väghållningsdistrikten inom Värmlands län till 3.g procent
av kostnaderna för vägunderhållet inom samma distrikt, vilket procenttal,
väsentligt understigande medeltalet för hela riket, är lägre än
för samtliga övriga län med undantag för allenast två. De av statsrevisorerna
för Malmöhus och Hallands län såsom låga omnämnda procenttalen
av respektive 3.8 och 3.9 äro sålunda högre än för Värmlands
län. Majoren Tisell har också i sitt yttrande vitsordat, att synnerligen

— 168 —

sunda principer beträffande förvaltningskostnaderna i detta län vore
rådande.

Av statsrevisorerna framställda erinringar angående väghållningsdistriktens
förvaltningskostnader synas sålunda i mindre mån gälla Värmlands
län.

Då den obegränsade rätt i fråga örn bestämmande av arvoden och ersättningar
i övrigt åt vägstyrelsernas ordförande och ledamöter samt biträden,
som vägbållningsdistrikten för närvarande äga, dock kan föranleda
till allt för höga förvaltningskostnader samt statsverket numera i
mycket stor omfattning bidrager till dessa kostnader, finner Eders Kungl.
Maj:ts befallningskavande, i likhet med bemälda revisorer, att normerande
föreskrifter därutinnan lämpligen böra meddelas. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande får sålunda förorda, att en närmare utredning
i de av statsrevisorerna angivna hänseenden må komma till stånd, vilket
synes böra ske i samband med den av Eders Kungl. Majit beslutade revisionen
av bestämmelserna örn vägliållningsbesvärets utgörande på landet
m. m.

Karlstad i landskansliet den 10 januari 1930.

Underdånigst:

ABR. UNGER.

GEORG SAMUELSON.

Bil.

Till Konungens befallningshavande i Värmlands län.

Med återställande av närslutna remiss angående av årets statsrevisorer
gjorda påpekanden ifråga örn förvaltningskostnader vid vägunderhåll m,
m. beder jag först få framhålla, att inom Värmlands län överallt synnerligen
sunda principer äro rådande, något som också framgår av att länet
står som nr 3 i ordningen med allenast 3.6 procent i förvaltningskostnader.

Men uppenbart är att statsrevisorerna hava alldeles rätt i att normerande
bestämmelser i ifrågavarande fall äro alldeles nödvändiga och jag
anser mig kunna i allt väsentligt instämma i deras yttrande.

Endast i tvenne avseenden anser jag mig böra göra viss erinran, i det
att jag dels anser, att reseersättning bör givas med ej allt för snäv gräns
åt vägmästarna, då deras rörlighet är ett oundgängligt villkor för en rationell
skötsel av vägunderhållet, och dels vill uttryckligt betona att det
synnerligen krävande arbetet som vägstyrelseordförande nog bör ersättas
med viss lön, även örn till hans förfogande ställes såväl vägmästare
som räkenskapsförare.

För övrigt torde ifrågavarande förhållanden väl komma att beaktas
vid den omarbetning av väglagen, som för närvarande pågår.

Karlstad den 2 januari 1930.

Claes Tisell.

— 169 —

Länsstyrelsens i Örebro län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Majrts befallningshavande
erhållit befallning att avgiva utlåtande i anledning av
vad utav riksdagens revisorer i berättelse till 1930 års riksdag anmärkts
beträffande vägdistriktens förvaltningskostnader.

Eders Kungl. Martts befallningshavande, som i anledning harav funnit
sig böra i ärendet böra dåvarande vägkonsulenten i länet, kaptenen
Sten Bäckman, ävensom vägstyrelserna i Sköllersta härads, Sundbo härads,
Karlskoga och Degerfors socknars, Grythytte och ^Hällefors härads
samt Nya Kopparbergs härads väghållningsdistrikt, får härmed överlämna
i anledning härav inkomna yttranden, undantagandes yttrandet
från vägstyrelsen i Grythytte och Hällefors härad, vilket skall sändas
så snart detsamma efter nu avlåtna påminnelser kommit Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande tillhanda; och får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
därjämte för egen del anföra följande.

Den av statsrevisorerna verkställda utredningen giver tydligen vid
handen, att förvaltningskostnaderna i de särskilda väghållningsdi strikten
även relativt taget äro av synnerligen skiftande storlek. Såsom även av
revisorerna vitsordats kunna dock dessa förhållanden i många fall bero
på tillfälliga omständigheter. I detta hänseende torde särskilt böra erinras,
dels att vägunderhållets utförande medelst vägkassan i egen regi
givetvis i regel kommer att fördyra förvaltningskostnaden, dels ock att
dennas storlek i hög grad påverkas därav, huruvida de särskilda förvaltningsutgifterna
för pågående stora vägföretag påföras byggnadskontot
eller hänföras till distriktets gemensamma förvaltningskostnader.

Vad angår Örebro län får den i statsrevisorernas sammanställning angivna
höga procentsiffran, såsom av Bäckmans yttrande framgår, till stor
del sin förklaring därigenom, att dels — utom i två väghållningsdistrikt
— all förvaltningskostnad (således även för vägbyggnader) hänförts till
underhållet, dels ock på grund av misstag bland omkostnaderna under
ifrågavarande år beräknats den å vägskatten belöpande uppbördsprovisionen,
vilket förhållande emellertid redan observerats och kommer att
rättas vid nästpåföljande granskning. I detta sammanhang torde för övrigt
böra erinras, att länsstyrelserna enligt nuvarande lagstiftning icke i
någon mån äga utöva inflytande på organisationen av vägdistriktets förvaltning
och därmed förenade kostnader.

Då vad i ärendet framkommit till fullo ådagalägger behovet av normerande
bestämmelser i förevarande hänseende, får Eders Kungl. Majlis
befallningshavande livligt tillstyrka en utredning i detta syfte; och torde
därvid jämväl det i Bäckmans yttrande framhållna önskemålet om föreskrifter
med avseende å entreprenad- och upphandlingsförfarandet kunna
bliva föremål för beaktande.

örebro slott i landskansliet den 11 januari 1930.

Underdånigst:

BROR C. HASSELROT.

AUD. NISSER.

— 170 —

Bil. 1.

Vägkonsulenten i Örebro och
Västmanlands län.

Till Kungl. Marits befallnings havande i örebro län.

Genom länsstyrelsens skrivelse den 23 december 1929 anbefalld att avgiva
yttrande i anledning av vad i statsrevisorernas berättelse för innevarande
år anförts i fråga örn vägdistriktens förvaltningskostnader får
jag vördsamt anföra följande.

Av bifogade avskrifter (Bil. 1 a) av de av mig utfärdade bevisen rörande
de verkliga underhållskostnaderna under år 1928 inom vägdistrikten
i länet med tillhörande sammandrag1 framgår, att förvaltningsprocenten
för de olika vägdistrikten varierat mellan 4.2 och 15 procent och
att medeltalet för hela länet utgör 9.2 procent. Örn hänsyn tages till de
uppbördsprovisioner, som enligt bifogade skriftväxling med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(Bil. 1 b) skola avdragas vid nästa räkenskapsgranskning,
torde förvaltningsprocenten, räknad som medeltal för länet,
komma att nedgå till inemot 8 procent.

Härvid är emellertid att märka, att jag i samtliga vägdistrikt av praktiska
skäl räknat all förvaltningskostnad till underhållet utom i Nya Kopparbergs
och Örebro härader, där särskilt stora vägbyggnader bedrivits.
Den sammanlagda förvaltningsprocenten på såväl underhåll som vägbyggnad
torde därför bli lägre, eftersom enligt uppgift i statsrevisorernas
berättelse förvaltningsprocenten för enbart vägbyggnad brukar hålla
sig i omkring 1.5 procent. I och för sig torde enligt mitt förmenande
icke någon befogad anmärkning kunna göras mot storleken av förvaltningsprocenten
för vare sig underhåll eller vägbyggnader, enär vägdistriktens
befattningshavare i regel torde åtnjuta relativt låga ersättningar,
vilket också bör vara förhållandet, då uppdragen i regel äro förtroendeuppdrag.

Däremot har jag vid den av mig företagna räkenskapsgranskningen
givetvis ej kunnat undgå att observera att till vägstyrelsernas ordförande
och ledamöter utgående årsavlöningar, dagarvoden samt rese- och traktamentsersättningar
variera högst avsevärt inom olika vägdistrikt. Detsamma
gäller även arvoden till övrig för förvaltningsändamål anställd
personal (sekreterare, räkenskapsförare och revisorer).

Jag vill därför på det livligaste instämma i statsrevisorernas yrkande
att regler rörande storleken av ersättningen till nämnda befattningshavare
så snart ske kan måtte utfärdas.

I detta sammanhang torde även vara lämpligt att till behandling upptaga
frågan örn avlöningar och reseersättningar till vid vägdistrikten
anställda vägmästare och vägförmän.

Örebro den 30 december 1929.

Sten Bäckman.

1 Av här omförmälda bilagan 1 a återges i tryck härstädes allenast sammandraget av
vägdistriktens verkliga underhållskostnader under år 1928, under det att avskrifterna av
de av vägkonsulenten utfärdade bevisen samt detaljspecifikationerna av vägdistriktens räkenskaper
på grund av dessas vidlyftighet icke lämpligen kunnat i den tryckta berättelsen
införas utan hava manuskripten härtill överlämnats till vederbörande utskott.

Bil. i a.

Vägkonsulenten i Örebro
och Västmanlands län.

Sammandrag av verkliga underhållskostnader under år 1928 inom Örebro läns vägdistrikt.

1

2

8

4

B

6

Vägdistrikt

Sommarväg-

underhåll

Vinterväg-

hållning

Summa

Förvalt-

nings-

kostnad

D:o i % av
övriga kost-nader

(kolumn 4)

Total under-hållskostnad

Anmärkningar

%

1. Askers härad ...........................

43,868: 66

5,632: 6 6

49,501: 21

5,561: 81

11.2

55,063: 02

All förvaltningskostn. på underhåll.

2. Bjurkärns socken..................

13,417: 7»

1,024: 09

14,441: 88

884: 6 8

6.2

15,326: 56

» » » »

3. Edsbergs härad.......................

79,714: 06

7,871: 04

87,585: 09

5,939: 2 5

6.4

93,524: 34

» » » »

4. Fellingsbro härad.....................

55,537: 9 6

3,886: 40

59,424: 36

8,977: 22

15

68,401: 6 7

» » » »

5. Glanshammars härad ...............

37,959: 6 2

3,337: 60

41,297: 02

5,088: 8 2

12.3

46,385: 84

» » * »

6. Grimstens härad .....................

24,565: —

4,882: 72

29,447: 72

2,419: 41

8.2

31,867: 13

» » » »

7. Grythytte och Hällefors socknar

36,645: 9 6

4,090: 96

40,736: 91

4,<>55: 04

10

44,791: 95

» » » »

8. Hardemo härad.......................

10,249: 4 4

1,842: 67

12,092: 01

1,553: 7 0

12.8

13,645: 71

» » » »

9. Hjulsjö socken ........................

8,438: 62

2,111: 69

10,550: 21

771: 69

7.8

11.321: so

» » » »

10. Karlskoga och Degerfors socknar

79,143: 80

9,866: 16

89,009: 46

9,823: 4 4

11

98,832: 89

* » » »

11. Kumla härad ...........................

71,206: 26

13,264: —

84,470: 25

7,635: 3 5

9.1

92,105: 60

» » » »

12. Lindes socken .........................

—

- -

- _

- _

—

—

Underhållet överflyttat på väg-

kassan först från 1929.

13. Nora, Vikers och Järnboås socknar

39,732: 3 9

5,846: 9 0

45,079: 2 9

3,513: 46

7.8

48,592: 7 4

All förvaltningskostn. på underhåll.

14. Nya Kopparbergs härad ............

68,822: 81

8,373: 02

77,195: 88

3,222: 16

4.2

80,417: 98

En del förvaltningskostnad på väg-

byggnad. Kesten på underhåll.

15. Ramsbergs socken..................

39,696: 2 8

4,801: 17

44,497: 40

3,752: 0 7

8.4

48,249: 4 7

All förvaltningskostn. på underhåll.

16. Sköllersta härad .....................

79,596: 6 7

4,225: 5 0

83,822: 0 7

3,637: 13

4.3

87,459: 20

» » » »

17. Sundbo härad ......................

51,384: 46

4,647: 81

56,032: 2 6

4,616: 81

8.3

60,648: 5 7

» » » »

18. Örebro härad......................

98,164: 44

10,275: -

108,439: 44

14,045: 91

12.9

122,485: 8 6

En del förvaltningskostnad på väg-

byggnad. Kesten på underhåll.

Summa

838,143: 41

95,478: 9»

933,622: 8 9

85,497: sälkfedeltal9.2

1,019,119: 72

örebro den 30 december 1929.

Sten Bäckman.

171

- 172 —

Bil. 1 b.

Kungl, kommunikationsdepartementet.

Överlämnas till vägkonsulenten S. Bäckman,
Örebro, för kännedom.

Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Genom beslut den 19 april 1929 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utanordnat Kils härads väghållningsdistrikt tillkommande underhållsbidrag
av under budgetåret 1928/1929 inflytande automobilskattemedel
därvid styrelsen förklarat sig förhindrad att utanordna bidrag å i vägdistriktets
räkenskaper upptagna uppbördsprovisioner å 2,949 kronor 70
öre.

Häröver har vägstyrelsen i nämnda väghållningsdistrikt anfört besvär
hos Kungl. Majit under yrkande, att underhållsbidrag måtte få åtnjutas
även för ovannämnda provisionsbelopp.

Utlåtanden i målet hava avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 24 juli 1929 och av riksräkenskapsverket den 5 september 1929.

Kungl. Majit finner besvären icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Detta får jag, på nådigaste befallning härigenom meddela väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen till kännedom samt för vederbörandes underrättande.

Stockholm den 19 september 1929.

Th. Borell.

Bil. 1 c.

Till kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Stockholm.

I avskrift delgiven Kungl. Majits utslag den 19 september 1929 på de
besvär, som av Kils härads väghållningsdistrikt anförts mot Kungl,
styrelsens beslut, att uppbördsprovision ej finge läggas till underlag för
underhållsbidrag, får jag härmed vördsamt anmäla, att jag vid av mig
företagna räkenskapsgranskningar i Örebro län felaktigt upptagit till
länsstyrelsen utgående uppbördsprovision, där sådan verifikation (utanordning)
förelegat, enär så vitt jag kunnat finna någon bestämmelse
härom icke finnes i de av Kungl. Majit utfärdade anvisningarna rörande
ifrågavarande räkenskapsgransknings verkställande.

Jag tillåter mig föreslå, att de sålunda upptagna för höga beloppen avdragas
vid granskningen av 1929 års underhållsräkenskaper och emotser
meddelande, huruvida Kungl, styrelsen önskar, att jag redan nu lämnar
specificerad uppgift örn beloppens storlek.

Örebro den 16 november 1929.

Sten Bäckman.

— 173 —

Bil. 1 d.

Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till vägkonsnlenten kapten Sten Bäckman, örebro.

Med bifall till Edert i skrivelse den 16 innevarande månad framställda
förslag får kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmoda
Eder att vid granskning av 1929 års underhållskostnader i vägdistrikten
fråndraga de under år 1928 utbetalda uppbördsprovisioner vilka medtagits
bland 1928 års bidragsberättigade kostnader.

Stockholm den 19 november 1929.

För kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

G. C. A. Lindencrona.

Bil. 2.

Vägkonsulenten i Örebro och
Västmanlands län.

Till Kungl. Marits befallnings havande i örebro län.

Till komplettering av mitt yttrande den 30 december 1929 angående
vägdistriktens förvaltningskostnader får jag vördsamt framhålla önskvärdheten
av, att bestämmelser i en eller annan form må komma till tilllämpning
vid vägdistriktens utbjudande på entreprenad av underhållsooh
byggnadsarbeten samt inköp av arbetsmaskiner. Härutinnan torde enligt
mitt förmenande större sakkunskap samt bättre garanti för att den
ändamålsenligaste, bästa och billigaste entreprenaden eller varan erhålles
vara av behovet påkallad.

Jag tillåter mig därför föreslå, att upphandlingsfrågan även må upptagas
till behandling av de sakkunniga, som eventuellt få i uppdrag att
reglera avlöningsförhållanden m. m. för vägdistriktens befattningshavare.

örebro den 31 december 1929.

Sten Bäckman.

Bil. 3.

Till Kungl. Maj : t s befäl lningshavande i Örebro län.

Anmodad att avgiva yttrande ever utdrag av 1929 års statsrevisorers
berättelse rörande vägdistriktens förvaltningskostnader får jag vördsamt
anföra följande.

Sedan sommarvägunderhållet numera nästan överallt övertagits av
vägkassan har följden blivit att vägstyrelsernas arbeten i väsentlig grad
ökats, särskilt i sådana distrikt där vägunderhållet skötes i egen regi.
Därtill kommer ytterligare den omständigheten att vägförbättringar på -

— 174 —

gå nästan över hela riket och dessa arbeten kräva en oavlåtlig tillsyn.
Härvid användas olika metoder; antingen tillsättes en särskild arbetsdirektion,
som övervakar arbetets utförande, eller verkställes tillsynen
direkt genom vägstyrelsens försorg, i båda fallen med tillhjälp av en sakkunnig
kontrollant. Beträffande ersättningen härför finnes för närvarande
icke några särskilda föreskrifter utan bestämmes detta i varje särskilt
fall av vägstämman. Under sådana förhållanden är det helt naturligt
att förvaltningskostnaderna komma att ställa sig väsentligt olika.
Tiden torde därför vara inne att vissa bestämmelser i detta hänseende
måtte utarbetas i all synnerhet som två tredjedelar eller mera av kostnaderna
utgå av statsmedel. I anledning av dessa förhållanden hemställes
att nödiga föreskrifter snarast möjligt utfärdas åtminstone beträffande
statsbidraget till förvaltningskostnaderna.

Nain, Hjortkvarn den 3 januari 1930.

A. Andersson.

Ordf. i Sköllersta härads vägstyrelse.

Bil. 4.

Till Kungl. Maj : t s befallningskavande i Örebro län.

Beträffande 1929 års statsrevisorers berättelse angående vägdistriktens
förvaltningskostnader få vi vördsamt avgiva följande yttrande.

Den gamla principen, att vägstyrelsens ledamöter skola vara oavlönade
eller endast åtnjuta ett mindre arvode, som kan anses utgöra ersättning
för utlägg för resor oell måltider vid sammanträden, synes vara sund.
Härigenom undvikes, att vägstyrelsebefattningarna göras till partibelöningar.
Skall man i stället ersätta vägstyrelsens ledamöter för reseutlägg
till sammanträden och lämna dagtraktamenten för sammanträdesdagar,
blir det kanske ibland för många sammanträden. Däremot bör
taxa fastställas för ersättning för bilskjutsar vid väginspektioner etc.
Vid resor, som företagas å järnväg samt i övrigt utom distriktet, böra
de verkliga utgifterna för resor och vivre ersättas. För bilar bör viss
taxa fastställas per kilometer enkel väg, då inspektionsresor oftast göras
såsom rundresor, varför en taxa med visst belopp för bortresa och hälften
därav för hemresa ej är lämplig.

Beträffande skrivgöromål, penningetransaktioner och bokföring är ju
bra, örn någon av vägstyrelsens ledamöter är kompetent och villig att
sköta desamma, i vilket fall väl någon ersättning härför bör lämnas honom.
Skulle så ej vara fallet, utan anställande av särskild person blir behövligt,
måste naturligtvis ersättning frän vägkassan utgå till denna person.
I detta sammanhang torde kanske böra påpekas vikten av, att
bland vägkassans revisorer finnes någon kunnig bokföringskarl eller helst
en yrkesrevisor.

Revisorernas iakttagelse, att vägdistrikt saknat bankkonto kan möjligen
få en naturlig förklaring i, att kassaförvaltaren antingen använder
uteslutande checker för alla utbetalningar eller dels checker, dels i
mindre utsträckning kontanter. Att därför i kassaboken för varje liten
post föra dels »uttag från bankräkning» dels »utgift», blir ju ett onödigt
dubbelarbete, då man ju ändå i checkbokens talong för in alla utskrivna
checker och får kontroll på »skuld» eller »fordran». Kassan består då av

— 175 —

tvenne delar men kontrolleras lika lätt, som örn det endast vore kontant
kassa. Bokföringsarbetet bör göras så enkelt som möjligt.

I vägdi strikt, där vägmästare finnes, torde de s. k. arbetsdirektionernas
uppgifter mest inskränka sig till uppgörelser med jordägarna örn marklösen
för omläggningar. Kassan för vägbyggnaden torde böra skötas
av den ordinarie räkenskapsföraren. Ersättning för reseutlägg torde därför
vara det enda erforderliga för arbetsdirektionerna i detta fall. Finnes
ej vägmästare, bör inom arbetsdirektionen finnas eller av densamma
anställas kunnig person, som granskar arbetenas gång en å t\å
gånger i veckan, vilken person då bör erhålla viss ersättning per gång
samt ersättning per resa. Genom begränsning av de godkända förvaltningskostnaderna
vid vägbyggen till 1 respektive l1/* procent av beräknade
byggnadskostnaden finnes ju garanti för missbruk.

Att vägstyrelseledamot uppträder som entreprenör eller leverantör till
vägkassan synes oss i allmänhet ej lämpligt.

Att en vägmästare behöver personautomobil till sitt förfogande är tydligt,
örn han skall kunna öva tillsyn över ett distrikts vägar. Örn han
då själv anskaffar och underhåller bilen, bör ban av vägkassan erhålla
vederlag därför. Då han ju använder sin bil även utom tjänsten,
är det för såväl honom som för vägstyrelsen trevligast, att han ej har
fri bensin etc. utan i stället får en viss fix summa per år.

Zinkgruvan den 3 januari 1930.

Sunbro härads vägstyreise:

Edvard Mueller.

Bil. 5.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, Örebro.

Översänder härjämte utdrag av protokoll hållet vid sammanträde med
Karlskoga och Degerfors socknars vägstyrelse den 30 december 1929 vari
avgivits vördsamt yttrande rörande statsrevisorernas undersökning av
vägdistriktens förvaltningskostnader.

Bregården, Karlskoga den 4 januari 1930.

För Karlskoga och Degerfors socknars vägstyrelse:

Gustaf Janson.

Bil. 5 a.

Utdrag av protokoll hållet vid sammanträde med Karlskoga
och Degerfors socknars vägstyrelse den 30 december 1929.

Närvarande: Herrar Gust. Pettersson, P. V. Hulthén, O. F.

Schwartz, Arvid Samuelsson samt undertecknad ordförande.

§ 3.

Anmodade att avgiva yttrande rörande statsrevisorernas undersökning
av vägdistriktens förvaltningskostnader får vägstyrelsen efter att tagit

— 176 —

del av detta betänkande vördsamt påpeka, att man måste räkna med
flere faktorer än underhållskostnaden av allmänna väghållet inom
distrikten vid jämförelse å viss procent mellan olika väghållningsdistrikts
förvaltningskostnader. Exempelvis, inom ett distrikt är det
endast allmänna vägunderhållet som sker genom vägstyrelsens försorg,
i ett annat distrikt däremot kan såväl alla vägförbättringar och ävenledes
vägbyggnader ske i vägstyrelsens egen regi, dessutom kan inom
samma vägdistrikt ett eller flera större eller mindre municipalsamhällen
vara belägna, där ty åtföljande krävande vägbyggnader måste utföras
med åtföljande markförvärv och uppgörelser för snart sagt var 10-tals
meter väg med olika personer måste träffas, givetvis ganska ofta ett
mycket tidsödande arbete som utföres genom vägstyrelserna. Naturligtvis
måste ersättningen till vågmästaren ävenledes utgå med mycket
större belopp dels på grund av mera arbete och dels ock att man måste
ha en mera fackutbildad och sakkunnig person anställd, men torde dock
dessa kostnader för vägdistrikten i de flesta fall ställa sig förmånligare
än användande av entreprenadsystemet. Vidare inverka inköp och transport
av grus och erforderliga väglagningsämnen väsentligt i underhållskostnaderna
och kunna dessa bliva betydligt skiljaktiga i olika distrikt.
Arbetet för vägstyrelserna blir naturligtvis detsamma, örn det även av
denna orsak kan skilja ett eller flera tiotusental kronor för dessa kostnader.
Beräkning av arvoden till vägstyrelserna efter viss procent av
underhållskostnaden för allmänna underhållet kommer således alltid att
giva ett felaktigt resultat.

Emot statsrevisorernas framställning för övrigt har vägstyrelsen tor
sin del ej något att erinra utan får vägstyrelsen för sin del vördsamt
tillstyrka behovet av närmare normer för arvoden och övriga ersättningar
inom vägstyrelserna, enhetliga grunder rörande rätten till reseoch
traktamentsersättningar i resor för vägstyrelsens ärende och rätt
till dagarvode vid sammanträden och likartade förrättningar. Alla ersättningar
till vägstyrelserna böra hänskjutas till och beslutas av vägstämman,
vilket beslut senare underställes Kungl. Maj :ts befallningshavandes
prövning och godkännande.

Tid och ort som ovan.

För vägstyrelsen:

Gustaf Janson.

Justeras:

Gust. Pettersson.

O. F. Schwartz.

Rätt utdraget ur protokollet, betygar:
Gustaf Janson.

Bil. <;.

Till Kungl. M a j : t s befallningshavande i Örebro län.

Undertecknad vägstyrelse får härmed avlämna yttrande beträffande
1929 års statsrevisorers berättelse rörande förvaltningskostnader m. m.
inom vägdistrikten.

I statsrevisorernas uttalanden framhålles att förvaltningskostnaden,
som belöper sig på statens andel, för rikets vägdistrikt i sin helhet uppgår
till omkring 1 */« miljon kronor samt påvisar huru dessa kostnader
äro mycket skiftande mellan de olika distrikten. Detta förhållande torde
emellertid mången gång bero på, förutom bristande bestämmelser i detta
avseende, de skilda omständigheter, linder vilka de olika distrikten arbeta.
Medan ett distrikt har flera nybyggnads- och vägförbättringsarbeten
under utförande har ett annat inga sådana, på vilka förvaltningskostnaderna
kunna fördelas; ett annat distrikt har mycket intensiv trafik
med åtföljande höga underhållskostnader, ett närliggande kan hava
ringa trafik och därför mindre kostnad av ifrågavarande slag. Missförhållandet
torde ock ofta bero på att en del omkostnader ej bokföras på
likartat sätt inom de skilda distrikten, ävensom, såsom statsrevisorerna
framhålla, på storleken av de mycket varierande rese- och dagtraktamentsersättningarna.

Beträffande dessa påtalade förhållanden samt angående distriktsfunktionärernas
avlönings- och er sattin ngsförmåner får styrelsen, då vi äro
nog dristiga tro, att vårt distrikt i förevarande avseende kan tjäna som
föredöme, här relatera huru förvaltningen här är ordnad. Trafiken är
härstädes livlig och såväl nybyggnad av väg som flera vägförbättringsarbeten
förkomma:

1. Styrelsens ledamöter erhålla, ingen som helst ersättning, ej ens resekostnad
till sammanträdena.

2. Ordföranden har en årlig, ej högt tilltagen, lön med skyldighet för
honom att ansvara för räkenskaperna, utbetala avlöningar m. m. samt
sköta alla övriga löpande göromål.

3. Vågmästaren åtnjuter ordinär årlig lön samt 1,500 kronor per år
som ersättning för hållande av automobil.

4. Dagtraktamenten utgår ej till någon funktionär. De resor, som
ordföranden måste företaga inom distriktet sker vanligen i sällskap med
vågmästaren med hans automobil, men då så ibland ej kan ske, debiterar
ordföranden de verkliga utläggen för resan.

5. Förvaltningskostnaderna fördelas så rättvist som möjligt mellan
vägunderhållet och de skilda vägföretagen.

6. Vägstyrelsen har alla vägarbeten i egen regi oell någon extra ersättning
för arbetsdirektion eller dylikt utgår ej.

Styrelsen anser, att statsrevisorernas anmärkningar äga fullt fog för
sig, och finner därför önskvärt, att normerande bestämmelser rörande
avlöningar, traktaments- och reseersättningar samt beträffande fördelningen
av förvaltningskostnaderna utarbetas. Därvid bör ock föreskrivas,
att den person (ordförande eller annan), som har ansvaret för bok -

12 — Rev-berättelse ang. statsverket för är 1929. lil.

— 178 —

föringen, är sin uppgift vuxen, på det att sådan anmärkning som »att
räkenskaperna i vissa fall ej varit förda med den fullständighet och
reda, som numera i allmänhet kräves» icke må få förekomma.

Bångbro den 5 januari 1930.

För Nya Kopparbergs härads vägstyrelse:

J. G. Jungner.

Länsstyrelsens i Västmanlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till kungl, kommunikationsdepartementet.

I anledning av remissresolutionen den 20 december sistlidet år får
Konungens befallningshavande avgiva utlåtande över 1929 års statsrevisorers
berättelse, § 22, rörande vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m. och i sådant avseende vördsamt anföra följande:

Till en början vill befallningshavanden hava uttalat, att, då befallningshavanden
icke haft någon del i granskning av de räkenskaper, varom nu
är fråga, befallningshavanden icke kan i detalj yttra sig rörande statsrevisorernas
anmärkningar, utan måste yttrandet inskränka sig till mera
allmänna synpunkter.

Av statsrevisorernas berättelse att döma torde en förändring i förhållandena
i nu ifrågavarande avseende vara påkallad. Det framhålles till
en början, att löner och arvoden utgå med högst växlande belopp. En
utväg till vinnande av större enhetlighet vore måhända, att låta befallningshavandena
fastställa arvoden och löner till vägstyrelsernas förtroende-
och tjänstemän. Befallningshavanden erinrar därom, att sådant
förfaringssätt nu är föreskrivet rörande arvoden till vissa kommunala
befattningshavare.

För erhållande av enhetlig behandling länen emellan vid eventuellt
fastställande av arvodes- och lönebelopp synes kunna tillämpas en viss
schablon, där ersättningen ställes i förhållande till väglängd i distriktet
och arten av där befintliga vägar, i vilket sistnämnda avseende den
gjorda klassificeringen av vägarna kan tjäna till ledning.

I fråga örn vägdistriktens räkenskaper vore det säkerligen till stor
lättnad håde vid revision och övrig kontroll, örn ett formulär för sådana
räkenskaper bleve fastställt. Enär avsikten torde vara att även för framtiden
uppdragen i vägstyrelserna skola huvudsakligen hava karaktären
av förtroendeuppdrag, lärer denna räkenskap icke få göras för invecklad.
En kassabok med kolumnsystem synes tillräcklig, om därtill fogas
tillräckligt tydliga anvisningar, huru beloppen skola bokföras.

Föreskrift örn anlitande av postgirokontot såsom betalningsförmedlare
synes också erforderlig, liksom ock bestämmelse att alla medel, tillhörande
kassan, överstigande visst belopp, skola insättas å postgirokontot.

Det synes befallningshavanden nödvändigt på grund av det allt mer
växande intresse, som statsverket i den mån bidragen i olika former

— 179 —

till vägdistrikten ökas, får i avseende å vägdistriktens förvaltning, att
hithörande frågor bliva föremål för utredning genom sakkunnige, representerande
både det statliga intresset och väghållareintresset.

Västerås slott i landskontoret den 10 januari 1930.

WALTER MURRAY.

CARL F. JOHANSON.

Länsstyrelsens i Kopparbergs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Jämlikt nådig remiss den 20 december 1929 får länsstyrelsen härmed
avgiva underdånigt utlåtande över av riksdagens revisorer framställda
erinringar ifråga örn vägdistriktens förvaltningskostnader och i sådant
hänseende anföra, det länsstyrelsen delar statsrevisorernas uppfattning
örn behovet av enhetliga grunder för bestämmande av arvoden och övriga
ersättningar inom vägstyrelserna.

Falun i landskontoret den 11 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

LARS FERNQVIST. R. SUNDELIUS.

Länsstyrelsens i Gävleborgs
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konungen.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad 1929 års statsrevisorer i
fråga örn vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. anfört, får länsstyrelsen
i underdånighet överlämna infordrat yttrande från länets vägstyrelseförening
samt såsom eget utlåtande ansluta sig till vad vägstyrelseföreningen
i sitt yttrande anfört.

Gävle slott å landskansliet den 10 januari 1930.

ABR. LOK.

Underdånigst:
OSKAR RYDIN.

180 —

Bil. 1.

Gävleborgs läns vägstyrelse(örening.

Till länsstyrelsen i Gävleborgs län.

Genom länsstyrelsens remiss den 24 december 1929 anbefalld avgiva
yttrande över i 1929 års statsrevisorers berättelse gjorda erinringar mot
vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. får Gävleborgs läns vägstyrelseförening
genom sitt arbetsutskott med remisshandlingarnas återställande
vördsamt anföra följande.

Statsrevisorerna hava efter detaljgranskning av räkenskaperna från
ett tiotal vägdistrikt inom skilda län — dock icke från något distrikt inom
Gävleborgs län —- funnit anledning göra vissa erinringar mot vägdistriktens
förvaltningskostnader och därefter framhållit behovet av följande
reformer.

1. Närmare normer för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelserna böra utfärdas.

2. Enhetliga grunder erfordras rörande rätten till rese- och traktamentsersättningar
vid resor i vägstyrelsens ärenden liksom ock rätten till
dagarvoden vid sammanträden och andra förrättningar.

3. Då särskilda årsarvoden skola utgå till vägstyrelsens ordförande eller
ledamot av densamma eller till revisor, böra dessa arvoden till sin storlek
fastställas av vägstämma och underställas länsstyrelse för godkännande.

4. De anmärkningar och erinringar, som framkommo vid den årliga
statliga granskningen av vägdistriktens räkenskaper böra delgivas vägstämma.

Mot de av statsrevisorerna föreslagna åtgärderna Ilar arbetsutskottet
icke något att erinra utan vill förorda att de vidtagas i samband med de
ändringar i nu gällande statliga anvisningar för vägdistriktens räkenskaper,
som ävenledes äro erforderliga.

På de enskilda anmärkningar, som gjorts i statsrevisorernas berättelse,
saknar arbetsutskottet anledning att närmare ingå. Arbetsutskottet vill
dock icke underlåta att särskilt påpeka, att inom ett vägdistrikt, som utför
vägunderhållet i egen regi, ett omfattande och krävande arbete påvilar
vägstyrelsens ordförande. Det torde icke vara möjlig! att få detta
arbete utfört av kvalificerade personer utan att skäligt arvode därför utgår.
Det synes därför icke hava bort förvåna statsrevisorerna att finna,
att vägstyrelseordförandena åtnjutit årsarvode för sitt arbete i stället
för en »obetydlig gottgörelse» i överensstämmelse med eljest inom det
kommunala livet tillämpad praxis. Inom Gävleborgs län utgår årsarvodet
inom samtliga distrikt med lägst 1,000 kronor och högst 3,000
kronor, vilket icke torde kunna anses oskäligt högt med hänsyn till vägdistriktens
omfattning och årliga utgiftssumma.

Beträffande den statistik, som upprättats med ledning av till kungl,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inlämnade uppgifter rörande 1928 års
underhållskostnader, vill arbetsutskottet påpeka, att det icke är tillfyllest
preciserat, vilka utgifter, som skola räknas vara förvaltningskostnader.
Bland annat är det icke föreskrivet, att löne- och reseutgifter för vägmästare
skola föras på förvaltningskonto. Dessa utgifter utgöra för Gävleborgs
läns vidkommande icke mindre än 36 procent av förvaltnings!;ostlind
orna och skulle, örn de frånräknades, sänka det för länets förvaltnings -

181 —

kostnader angivna procenttalet från 7.7 till 4.7. Det är även tydligt att
inom län, där natura väghållningen ännu linnes kvar (t. ex. Hallands län),
eller där vägunderhållet ntföres på generalentreprenad (t. ex. Gotlands
län), eller där underhållet utföres med för stora kostnader inköpt makadam
(t. ex. Malmöhus län) förvaltningskostnaderna procentuellt kunna
hållas låga.

Ljusdal den 4 januari 1930.

Å arbetsutskottets vägnar:

(Namn.) .

Länsstyrelsens i Västernorrlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22.

Till Konunge n.

Genom remiss den 20 december 1929 har länsstyrelsen anbefallts att
före den 11 innevarande januari avgiva utlåtande över vad i 1929 års statsrevisorers
berättelse anförts under § 22 i fråga örn vägdistriktens förvaltningskostnader
m. m.

Till efterkommande härav får länsstyrelsen härigenom överlämna infordrat
yttrande i ärendet av tillförordnade distriktsehefen i nedre norra
väg- och vattenbyggnadsdistriktet, överstelöjtnant Algot Lundström, vilken
under år 1929 varit förordnad att i egenskap av tekniskt sakkunnig
tillhandagå länsstyrelsen och vederbörande vägstyrelser uti vägväsendet
rörande frågor, ävensom av överstelöjtnanten Lundström upprättad redogörelse
rörande utgående arvoden m. m. till ordförande och ledamöter i
vägstyrelsema inom länet.

För egen del anser sig länsstyrelsen i likhet med överstelöjtnanten Lundström
kunna vitsorda, att vägstyrelsema inom länet på ett förtjänstfullt
sätt fullgjort sina olika uppgifter ävensom att de ersättningar, som utgå till
dessa, äro synnerligen blygsamma i förhållande till det tidsödande och
ansvarsfulla arbete de utföra. Omförmälda ersättningar hava i regel utgått
i enlighet med av respektive vägstämmor fattade beslut, vilka beslut
dock icke underställts länsstyrelsens prövning.

Då emellertid statsverket numera i avsevärd omfattning bidrager till
kostnaderna för omförmälda ersättningar, anser länsstyrelsen det vara
både lämpligt och behövligt att möjlighet skapas för staten att genom
något sitt organ pröva skäligheten av ersättningarnas storlek. Länsstyrelsen
anser sig sålunda böra förorda statsrevisorernas förslag att enhetliga
grunder utarbetas för arvodens och övriga ersättningars bestämmande
inom vägstyrelsema ävensom att av vägstämma fattade beslut rörande
årsarvoden underställas länsstyrelse för godkännande. Likaså vill läns -

— 182 —

styrelsen uttala sin anslutning till lämpligheten av att eventuella an.
märkningar och erinringar, framkomna vid den årliga statliga granskningen
av vägdistriktens räkenskaper, delgivas vägstämma.

Härnösand i landskansliet den 9 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

OSKAE EUNDQVIST. E AUNAR STATTIN.

Bil. 1.

Nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet.

Distriktschefen.

Till Kungl. Maj:ts bef allningshavande, Härnösand.

Anmodad avgiva yttrande med anledning av 1929 års statsrevisorers berättelse
i avseende å väghållningsdistriktens förvaltning får jag härmed
vördsammast anföra följande:

Under de 27 år, som jag som distr iktstjänsteman tjänstgjort inom detta
län, har jag städse iakttagit att de olika vägstyrelserna med synnerligt
nit, intresse och stor sparsamhet fullgjort sitt värv och har jag aldrig förmärkt
någon benägenhet av dess ledamöter, att söka tillskansa sig obehöriga
fördelar. Att f. n. vara medlem av en vägstyrelse är icke någon
sinekur, särskilt icke för dess ordförande, utan är detta värv förenat med
förutom mycket arbete en hel del personligt obehag. Genom sin stora person-
och lokalkännedom hava vägstyrelserna verksamt och på ett lyckligt
sätt medverkat vid arbetenas bortsättande samt vid uppgörelser för mark,
sten- och grustag m. m. och måste enligt mitt förmenande den ersättning
som av vägstyrelserna uppburits, anses synnerligen moderat.

Att för hela riket i denna fråga erhålla full likformighet och enhetliga
bestämmelser anser jag vara omöjligt, då förhållandena äro väsentligt växlande
icke blott i avseende på väghållningsdistriktenas storlek utan även
i andra avseenden.

Oaktat inom detta län f. n. någon berättigad anmärkning mot förvaltningen
icke torde kunna framställas, har jag ingenting att erinra mot
statsrevisorernas uttalande att årliga arvoden, dagtraktamenten, dagarvoden
och reseersättningar såväl till storlek som när de skola utgå bestämmas
av vägstämman och underställas länsstyrelsen för godkännande,
detta så mycket mindre, som detta förfarande i det huvudsakligaste till -lämpats inom länet.

Ej heller har jag något att erinra mot att anmärkningar och erinringar,
framkomna vid den årliga granskningen av vägdistriktens räkenskaper,
delgivas vägstämman.

Sundsvall den 5 januari 1930.

Algot Lundström.

— 183 —

Bil. 2.

Redogörelse

över utgående arvoden m. in. till ordförande
och ledamöter i vägstyrelserna
inom länet.

1. Njurunda tingslags väghållning sdistrikt.

Arvode åt ordföranden 150 kronor per år såsom ledamot av vägstyrelsen
och därjämte 1,000 kronor per år såsom kassör, räkenskapsförare och sekreterare.

Arvode åt övriga ledamöter 10 kronor för full dag och reseersättning.

Arvode åt vågmästaren 3,600 kronor jämte 66 kronor 66 öre per månad
för resor och dagtraktamenten.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har debiterats 100 å 200 kronor för varje styrelseledamot.

2. Tuna tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt styrelsens ordförande 2,500 kronor inklusive ersättning som
kassör och räkenskapsförare i ett för allt.

Arvode åt övriga ledamöter 1,250 kronor i ett för allt.

Arvode åt vågmästaren 300 kronor i månaden, samt en ersättning av

1 krona 60 öre per mil för hållandet av bil. Inga dagtraktmenten.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har till ar betsdirektionen utgått ett arvode av cirka

2 procent i ett för allt.

3. Torgs tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode till vägstyrelsens ordförande 2,000 kronor per år inklusive ersättning
som kassör och räkenskapsförare. Dessutom vid resor 10 kronor
per dag och reseersättning efter 30 öre per kilometer.

Övriga ledamöter 10 kronor per dag och resor efter självkostnad.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har debiterats 100 å 150 kronor per företag för kassör
och räkenskapsförare och dagtraktamenten och resor enligt ovanstående.

4. Selångers tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande 950 kronor inklusive ersättning som
kassör och räkenskapsförare.

Arvode åt övriga ledamöter 10 kronor per dag utan reseersättning annat
än i undantagsfall.

Arvode åt vägförman 250 kronor i månaden.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har för räkenskapsförning debiterats cirka 500 kronor
per företag.

5. Indals tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande 1,100 kronor, 300 kronor i skrivhjälp
samt 10 kronor i dagtraktamente och reseersättning.

övriga ledamöter 10 kronor i dagtraktamente och reseersättning.

Arvode åt vågmästaren 275 kronor i månaden samt därjämte 1,700 kronor
för bil i ett för allt.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har debiterats 1 å 2 procent i ett för allt.

— 184

6. Sköns tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode 3,800 kronor åt vägstyrelsens ordförande, kassaförvaltare oell
räkenskapsförare inklusive dagtraktamenten och resor.

Arvode åt övriga ledamöter 1,000 kronor i ett för allt.

Arvode åt juridiskt ombud, sekreterare och protokollsförare 1,500 kronor
per år.

Arvode åt vägmästare 4,000 kronor per år jämte 175 kronor i månaden för
bil och dagtraktamenten.

Vid nybyggnader har ingen ersättning utgått till ledamöterna.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

7. Ljustorps tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande 1,000 kronor inklusive ersättning
som kassör och räkenskapsförare.

Därjämte 10 kronor i dagtraktamente och ersättning för skjutsar.

övriga ledamöter 10 kronor i dagtraktamenten och ersättning för skjutsar.

Arvode åt sekreterare 1,000 kronor per år, 10 kronor i dagtraktamente
och ersättning för resor.

Arvode åt vägförman 250 kronor i månaden.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har debiterats ovannämnda ersättning för dagtraktamenten
och resor ävensom 100 å 150 kronor för varje företag för räkenskapsföring.

8. Säbrå tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode 2,000 kronor per år till vägstyrelsens orförande inklusive ersättning
som räkenskapsförare. Dessutom 8 kronor i dagtraktamente och resor
efter självkostnad.

övriga ledamöter 8 kronor per dag och ersättning för resor efter självkostnad.

Vägmästare 250 kronor per månad och dessutom 300 kronor per år i bidrag
för hållande av motorcykel.

Vid nybyggnader har debiterats för kassör och räkenskapsföring 1 pro
cent av kostnaden i ett för allt och för övriga ledamöter i arbetsdirektionen
8 kronor per dag och resor efter självkostnad.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

9. Gudmundrå tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande 3,500 kronor per år inklusive ersättning
som kassör och räkenskapsförare. Därjämte 10 kronor för samman -trädesdag och 7 kronor eljest samt reseersättning.

Övriga ledamöter 10 kronor för sammanträdesdag och 7 kronor eljest
samt reseersättning.

Arvode åt vägmästare 5,000 kronor i ett för allt.

Arvodena bestämda av vägstämman.

10. Boteå tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode 1,800 kronor åt vägstyrelsens ordförande jämte dagtraktamente
10 kronor per dag och reseersättning.

Arvode åt övriga ledamöter 10 kronor per dag och reseersättning.

Arvode 1,500 kronor åt kassör och räkenskapsförare för samtliga vägdistriktets
räkenskaper.

Arvode åt vågmästaren 300 kronor per månad. Vägdistriktet håller bil.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har endast debiterats ovan angivna dagtraktamenten
och resor.

— 185 —

11. Nora tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt ordföranden 1,000 kronor per år jämte i dagtraktamente 7
kronor per dag oell ersättning för resor.

Arvode åt kassör och räkenskapsförare; för underhållet samma som ovan.

Övriga styrelseledamöter 100 kronor per år jämte 7 kronor per dag och
reseersättning.

Arvode åt vågmästaren 6,000 kronor inklusive hållande av bil, bränsle
för densamma, kontor och skrivmaterial.

Arvoden och ersättningar bestämda, av vägstämman.

Vid nybyggnader har för kassör och räkenskapsförare debiterats å 1
procent samt för övriga ledamöter 7 kronor per dag jämte ersättning för
resor.

12. Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode för vägstyrelsens ordförande 2,500 kronor inklusive arvode som
kassaförvaltare för vägunderhållet. Ingen ersättning för sammanträden.
Förut har ej heller utgått ersättning för resor, men skall fr. o. m. 1930
sådan ersättning utgå.

Övriga styrelseledamöter hava 10 kronor för dag vid styrelsesammanträden
och reseersättning efter III klass å järnväg.

Vid resor inom vägdistriktet åtnjuta ledamöterna ersättning med 7 kronor
per dag men ingen reseersättning.

Vågmästaren åtnjuter 5,000 kronor i arvode i ett för allt. Vägdistriktet
tillhandahåller fri bil.

Arvoden och ersättningar äro bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader hava arbetsdirektionens medlemmar tillgodogjort sig
i dagtraktamente 15 kronor per dag jämte reseersättning, i vilket fall man
icke debiterat någon ersättning som kassör och räkenskapsförare.

13. Resele tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode till vägstyrelsens ordförande 2,100 kronor inklusive ersättning
för räkenskpsföring, telefon, skrivmaterial och porton. Dessutom i dagtraktamente
för hel dag 10 kronor saint reseersättning, som dock icke debiterats
annat än för längre resor.

Övriga vägstyrelseledamöter hava i dagtraktamente 10 kronor för dag
och reseersättning, utgående i regel efter självkostnad.

Vågmästaren 3,600 kronor i lön. Vägdistriktet tillhandahåller bil.

Vid nybyggnader har utgått arvode till arbetsdirektionens ordförande,
kassaförvaltare och räkenskapsförare med cirka 1 å 1 V-> procent av beräknade
kostnaden.

14. Ramsele tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt ordföranden 2,500 kronor jämte i dagtraktamente 12 kronor
per dag och ersättning för skjutsar efter 35 öre per kilometer.

Arvode åt övriga ledamöter 12 kronor per dag och ersättning för skjutsar
efter 35 öre per kilometer.

Arvode åt räkenskapsförare och kassaman 1,000 kronor.

Arvode åt vågmästaren 4,500 kronor i lön samt därjämte 6 kronor i dagtraktamente,
då vågmästaren vistas full dag utom den kommun där han
är bosatt. Bil tillhandahålles av vägkassan.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader bär debiterats cirka l/i å 3/« procent av kostnaden.

15. Nordingrå tingslags väghållningsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande och kassaförvaltare 800 kronor per
år inklusive ersättning för porto och skrivmaterial. Dessutom 9 kronor
per dag och ersättning för skjutsar efter självkostnad.

— 186 —

Arvode åt övriga ledamöter 9 kronor per dag oell ersättning för skjutsar
efter självkostnad.

Ingen vägmästare.

Arvoden och ersättningar bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har debiterats 7 kronor per dag och för kassören och
räkenskapsföraren ett arvode av Vs å 1 procent av kostnaden.

16. Nätra tingslags väghållnmgsdistrikt.

Arvode till vägstyrelsens ordförande 1,250 kronor. Dessutom dagtraktamente
10 kronor per dag jämte reseersättning enligt häremot svarande taxa

Övriga styrelseledamöter 10 kronor per dag jämte reseersättning.

Arvode åt kassaförvaltaren och räkenskapsföraren 3,000 kronor. Kassaförvaltaren
sköter samtliga räkenskaper såväl för underhållet som för
nybyggnaderna, upprättar uppbördslängd, utfärdar debetsedlar cirka 6,000
st. per år, sköter uppbörden, upprättar statistik och är protokollsförare

Vid resor erhålles ersättning efter självkostnad.

Två vägmästare äro anställda. Den ena har 3,000 kronor i arvode och
dessutom 3,000 kronor för hållandet och driften av bil.

Den andra har 3,000 kronor i arvode och dessutom 2,000 kronor för hållandet
och driften av bil.

_ Från och med i år fungerar vägstyrelsen som arbetsdirektion för samtliga
nybyggnader och utgår härför ingen annan ersättning än ovan är
angivet.

Arvoden och ersättningar äro bestämda av vägstämman.

17. Själevads tingslags väghållning sdistrikt.

Arvode åt ordföranden 1,200 kronor jämte dagtraktamente efter 9 kronor
och ersättning för resor.

Övriga ledamöter 9 kronor per dag och ersättning för resor.

Vägmästarens arvode 3,600 kronor jämte 1,200 kronor för bilslitage, bensin
för bilen och 400 kronor per år för dagtraktamenten och kostpengar.

Arvodena bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har för kassör och räkenskapsförare debiterats från
175, 200 å 250 kronor per år och företag beroende på dess storlek och läge
jämte dessutom 9 kronor i dagtraktamente och ersättning för resor.

18. Arnäs tingslags väghållnmgsdistrikt.

Arvode åt vägstyrelsens ordförande 1,000 kronor per år jämte 8 kronor
per dag i dagtraktamente och ersättning för skjutsar efter 3 kronor 75 öre
per mil.

Arvode åt kassaförvaltare lika med ovan.

Arvode åt övriga styrelseledamöter 8 kronor per dag och skjutsersättning
som ovan.

Arvode åt vågmästaren 3,600 kronor jämte 1,200 kronor för hållandet av

bil.

Arvode och ersättningar bestämda av vägstämman.

Vid nybyggnader har utgått till ordföranden 100 kronor per år och till
kassaförvaltare 100 kronor per år.

Sundsvall den 5 januari 1930.

Algot Lundström.

— 187 —

Länsstyrelsens i Jämtlands
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, g 22.

Till Konungen.

Genom beslut den 20 december 1929 bar Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att avgiva utlåtande över ett
av 1929 års statsrevisorer under § 22 i berättelsen gjort uttalande angående
väghållningsdistriktens förvaltningskostnader m. m. Med överlämnande
av infordrade yttranden från vägstyrelserna i Ragunda, Hammerdals,
Lits, Rödöns, Bergs och Svegs våghål lningsdistrikt, får Eders
Kungl. Martts befallningshavande för egen del i underdånighet anföra
följande.

Beträffande förvaltningskostnaderna för vägstyrelsernas arbete inom
Jämtlands län anser sig Eders Kungl. Majrts befallningshavande såsom
allmänt omdöme kunna uttala, att dessa kostnader hållits inom en mycket
begränsad ram. I betraktande av det mycket krävande arbete, som
under det moderna vägväsendets genombrottsår fordrats från vägstyrelserna,
torde det hava varit svårt att finna någon annan förvaltningsform
med så billiga kostnader.

Då statsrevisorerna gjort en procentuell jämförelse mellan vissa utgifter
och förvaltningskostnader torde det böra anmärkas, att denna jämförelse
kan bliva i hög grad vilseledande. Beträffande underhållet bli
vägstyrelsens egna förvaltningskostnader självfallet väsentligt mindre,
örn arbetet överlåtes på generalentreprenad än örn det skötes med vägstyrelsens
egna arbetskrafter eller i småentreprenader. Vad anläggningsarbetena
angår är det likaledes uppenbart att en generalentreprenad
sänker de hos vägstyrelsen bokförda förvaltningskostnaderna, varemot
användningen av det s. k. norrlandssystemet med bortsättning av
sträckor på några hundra meter direkt till arbetslagen fordrar en intensivare
ledning och tillsyn från vägstyrelsernas sida.

Det torde också böra framhållas, att en väsentlig skillnad föreligger
mellan vanliga kommunala ordförande- eller ledamotskap och det arbete,
som ankommer på vägstyrelserna. Det senare har till stor del karaktären
av en praktisk, affärsmässig verksamhet, vars ledare i allmänhet
måste få räkna på betalning för sitt arbete, under det att de förra böra
i all möjlig mån behålla sin gamla karaktär av förtroendeuppdrag.

Med hänsyn till de olika förhållandena inom olika vägdistrikt synes
det icke möjligt att fastställa någon bestämd norm för förvaltningskostnadernas
eller ens arvodenas storlek, vare sig i fixerade belopp eller efter
någon procentuell beräkning. Bestämmandet av arvodesbeloppen till vägstyrelsernas
ordförande och ledamöter torde böra överlämnas åt vägstämman.
Något hinder mot att dessa beslut underställas Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavandes prövning lärer icke föreligga, ehuru fastställelsen
så gott som alltid torde komma att få en rent formell innebörd.

Vad reseersättningarna och dagarvodena angår, torde en enhetlig norm
lättare kunna åstadkommas. Det lärer dock icke kunna undgås att en
alltför snävt tilltagen ersättning för resor och inställelser vid samman -

— 188 —

träden kail leda till att själva arvodesbeloppet t. ex. till ordföranden
måste höjas.

I åtskilliga distrikt äro numera vägmästare anställda av vägstyrelserna.
Arvodet till dessa torde växla tämligen avsevärt efter uppgifter
och kompetens. Någon enhetlig norm för ifrågavarande arvoden lärer1
icke kunna fastställas.

Det torde hava visat sig fördelaktigt i många fall att tilldela vägmästarna
utom arvodet ersättning för egen automobil. En vägmästare
befinner sig i allmänhet så gott som dagligen på resor för utövning av
arbetsledning och kontroll, och det är sannolikt ekonomiskt för distriktet
att lämna honom ett bidrag, så att han kan hålla sig med egen automobil.

Att vägstyrelses ordförande eller ledamöter åtaga sig leveranser eller
arbeten till vägstyrelserna torde allenast sällan förekomma. Förfarandet
måste anses föga lämpligt och endast i undantagsfall tillåtligt.

På sätt revisorerna antytt bör föreskrift givas att vägdistriktets kassa
skall hållas fri från ordförandens eller kassaförvaltarens egen, och således
i förekommande fall erhålla särskilt bankkonto.

Mot revisorernas förslag att de anmärkningar, som kunna framkomma
vid den tekniska granskningen genom statens försorg av vägdistriktens
räkenskaper, skola delgivas vägstämman har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
intet att erinra.

Östersund i landskansliet den 10 januari 1930.

Underdånigst:

S. LINNÉR.

•I. EURENIUS.

Bil. 1.

Till länsstyrelsen i Jämtlands län.

Anmodad avgiva yttrande över statsrevisorernas erinringar rörande
vägdistriktens förvaltningskostnader få vi härmed vördsamt anföra följande.

Vägstyreisen vill först i likhet med statsrevisorerna konstatera att
några normerande bestämmelser ifråga örn rese- och traktamentsersättningar
åt vare sig ^^styrelseledamöter eller vägmästare icke finnas.
Förhållandena äro emellertid så skiftande inom olika vägdistrikt att det
kan synas svårt fastslå ett visst procenttal för dessa kostnader i förhållande
till respektive vägdistrikts totala kostnader. Även inom ett vägdistrikt
kunna förhållandena så skifta från år till år att en variation av
omkostnaderna kan vara berättigad.

De föreskrifter och bestämmelser, som under senare åren utfärdats till
efterrättelse för vägstyrelser sedan vägunderhållet övertagits av vägkassan,
hava varit av skiftande slag och icke alltid så vägledande och så i
sak avfattade att de med lätthet kunnat följas. Den ena bestämmelsen
har knappast börjat tillämpas förrän en annan upphäft densamma. Det
har enligt vägstyrelsens mening varit en synnerligen svår uppgift att

— 189 —

under övergångstiden klara uppgifterna på ett något så när tillfredsställande
sätt. Förlåtligt måste det därför vara om en del kostnader
förts under orätta rubriker. Det är emellertid önskligt att tillräckliga
och vägledande bestämmelser komma att utfärdas. Med användande avlikartade
blanketter för rapporter och verifikationer m. m. samt ett bokföringssystem,
som medgiver en klar och överskådlig bild av ett vägdistrikts
hela medelsförvaltning även i detalj, skulle säkerligen allt tal
örn vägstyrelsernas bristande omsorg vid handhavandet av sina uppdrag
i betydlig grad reduceras.

Då man jämför här ifrågavarande omkostnader inom olika vägdistrikt
torde väl knappast vara möjligt att enbart på grund av procenttalet fastslå,
att den procentuellt högre omkostnaden inom ett vägdistrikt är för
hög, enär denna givetvis ävenledes är beroende av det arbete en vägstycke
eller vägmästare nedlagt. Det har ju som bekant använts så många
olika metoder för underhållets utförande, så att endast detta kan vara
helt avgörande för de större eller mindre omkostnadernas utgående. Om
t. ex., såsom det ofta förekommer, vägunderhållet bortsättes på totalentreprenad,
är det helt naturligt att vägstyrelsen härigenom befrias från
en del av det avsevärda arbete, som åligger vägstyrelsen där underhållet
fullgöres i egen regi. Omkostnaderna bero ytterst på huruvida och i
vilken omfattning en vägstycke utövar tillsyn över arbetena.

Vad övriga kostnader för teknisk kontroll och arbetsledning beträffa
saknar vägstyrelsen anledning ingå på desamma.

Förhållandet med vägmästarnas löner är helt olika inom olika distrikt.
Vägmästarnas resekostnader äro delvis beroende av vägnätets plansträckning,
ty nödgas en vägmästare resa mycket är det klart att resekostnaderna
bli högre. Man kan ju icke tänka sig att en vägmästares resekostnader
skola täckas av den för hans arbete utgående lönen.

Statsrevisorerna erinra örn de olika praxis som tillämpas för vägstycke
och övriga kommunala uppdrag. Det lärer väl dock näppeligen
kunna krävas av en vägstycke och särskilt av en vägstyckeordförande
i ett större distrikt att dessa uppdrag endast äro att anse som förtroendeuppdrag
för vilka ingen ersättning för arbete och tidspillan skall utgå.
Man får väl anse det uteslutet att en vägstyrelseordförande, som åtager
sig uppdraget med tanke på att fullgöra därmed förenade skyldigheter,
icke härför skall äga rätt utfå skälig ersättning. Handhavandet av nya
väg- och brobyggnader samt vägomläggningar kräva så mycket av den
som handhar räkenskapsföringen att särskild ersättning även därför bör
utgå. Ofta förekommer dessutom för en vägstyrelseordförande extra utgifter
som icke på annat sätt bliva ersatta. Ersättningsfrågan synes oss
därför icke så oklar som revisorerna tyckas förmena.

Oaktat förhållandena äro så skiftande på detta område inom vårt land
anser vägstyrelsen det önskligt att bestämmelser för olika ersättningars
utgående upprättas för att tjäna till ledning inom de olika vägdistrikten.

Kälarne den 4 januari 1930.

För Ragunda tingslags vägstycke:

Väg styrelsens ordförande.

— 190 —

Bil. 2.

Utdrag av protokoll fört vid sammanträde med vägstyrelsen för
Hammerdals tingslags väghållningsdistrikt i Strömsund den 31
december 1929.

Närvarande: Herrar Per Mickelsson, Erik Olofsson och undertecknad
ordförande.

§ 1.

Kungl. Marits befallningskavande har i resolution den 23 december
1929 infordrat vägstyrelsens yttrande över i 1929 års statsrevisorers berättelse
gjorda erinringar beträffande vägdistriktens förvaltningskostnader

m. m.

Enligt statsrevisorernas mening erfordras enhetliga grunder rörande
rätten till rese- och traktamentsersättningar vid resor i vägstyrelsens
ärenden liksom och rätten till dagarvoden vid sammanträden och andra
förrättningar. Häremot har vägstyrelsen ej något att erinra utan vill
tillstyrka att enhetliga bestämmelser för nämnda ersättningar och arvoden
fastställas. Då vägstyrelsens förrättningar och sammanträden väl
närmast kan jämföras med vattenrättsnämndemans uppdrag vill vägstyrelsen
föreslå, att rese- och traktamentsersättningar må utgå efter
samma grunder för vägstyrelserna som för innehavare av nämnda uppdrag
jämte skäligt dagarvode. Beträffande särskilt årsarvode till vägstyrelsens
ordförande för bokföring och kassaförvaltning anser vägstyrelsen
lämpligt, att dessa arvoden få bestämmas av vederbörande vägstämma
varvid arvodets storlek bör bliva beroende av förvaltningens omfattning
och beslutet härom underställas Kungl. Maj:ts befallningshavandes
godkännande. Vägstyrelsen har ej heller något emot, att eventuella
anmärkningar, framkomna vid granskning av vägdistriktets räkenskaper
delgivas vägstämman.

Justerat: Som ovan.

Per Mickelsson. Andr. Andersson.

Erik Olofsson.

Rätt utdraget betygar:
Andr. Andersson.

Vägstyrelsens ordförande.

Bil. 3.

Till Kungl. Maj : t s befallnings havan de i Jämtlands län.

Såsom yttrande över statsrevisorernas anmärkningar beträffande vägdistriktens
förvaltningskostnader m. m. får undertecknad vägstyrelse
vördsamt anföra följande.

Statsrevisorernas anmärkningar måste ju fattas så som örn vägdistrikten
i allmänhet skulle vara på väg att tappa både viljan och förmågan

— 191 —

a.tt hålla förvaltningskostnaderna nere vid skäliga belopp sedan statsbidraget
komme att uppgå till 70 procent av distriktens kostnader. Revisorerna
uttala jämväl tvivelsmål mot att trygghet härutinnan kan vinnas
genom den kontroll som sker vid den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sakkunnige, respektive vägingenjören, företagna granskningen av
vägdistriktens räkenskaper. Revisorerna anse sålunda att förvaltningskostnaderna
inom åtskilliga distrikt uppgå till allt för höga belopp och
föreslå till förekommande av dylikt införande av enhetliga normerande
bestämmelser för arvoden och övriga ersättningar inom vägstyrelserna.

Vi känna ju knappast huru förhållandet är inom andra än eget vägdistrikt,
men vi sätta oaktat detta full tilltro till statsrevisorernas anmärkningar,
samtidigt som vi givetvis icke vilja erkänna att något slöseri
i påtalat hänseende ägt rum inom Lits tingslags vägdistrikt.

De enhetliga normer för arvodens och övriga ersättningars utgående,
som statsrevisorerna tänkt sig, skulle väl förmodligen bestå i fastställande
av vissa maximiersättningar, som ej finge överskridas. Örn man emellertid
i likhet med statsrevisorerna överhuvudtaget hyser tvivel beträffande
vägdistriktens goda vilja till omtanke örn egen ekonomi, måste
man jämväl ställa sig i någon mån skeptisk till en sådan ordning. Det
kan nämligen tänkas att det blir, som då man under kristiden bestämde
maximipriser. Priserna blevo jämväl minimipriser. Detta endast i förbigående.

Vi anse oss i detta sammanhang böra angiva de grunder, efter vilka ersättningarna
utgå till vägstyrelsen inom Lits tingslags vägdistrikt. Ordföranden
åtnjuter ett fast årsarvode av 1,200 kronor såsom ersättning för
kassagöromål, bokföring, skriftväxling, skrivmateriel 1, porto och telefon.
Vice ordföranden har ett fast arvode av 100 kronor. Dessa arvoden hava
i vanlig ordning beslutats å vägstämma. I överensstämmelse med av
länsstyrelsen fastställd instruktion utgår reseersättningar i likhet med
vad för nämndemän är stadgat i gällande resereglemente. Vid sammanträden
eller andra förrättningar åtnjuter såväl ordföranden som ledamöterna
traktamente i enlighet med vad för nämndemän är stadgat i resereglementet.
Traktamentsersättningarna äro bestämda av vägstämman.
Då så ske kan, företagas resorna i för vågmästarens behov av vägdistriktet
tillhandahållen bil. I dylika fall utgår givetvis ej reseersättning.

Det torde vara riktigt, att förvaltningskostnaderna hos vägdistrikten
under senare år stegrats såväl relativt som absolut. Detta förhållande
lär väl ändock i stort sett icke få tillskrivas bristande vilja att hålla
dessa kostnader nere. Det är tvärt örn ett förhållande, som har sin orsak
i de våldsamt ökade krav, som med bilismens genombrott påvilat vägstyrelserna
för att i möjligaste grad tillse, att trafiken på bland annat en
hel mängd ålderdomliga och svaga vägar kunnat nöjaktigt upprätthållas.
Givet är också att inom vidsträckta vägdistrikt resorna måste bliva
förhållandevis dyrbara. Vägstyrelserna hava förvisso icke fått ligga på
latsidan under dessa genombrottsår. De hava utfört ett oerhört arbete
för i många fall ringa eller ingen ersättning och kunna vad Jämtlands
län beträffar knappast klandras för dyrbar förvaltning. Som synes av statsrevisorernas
kostnadstablå ligger Jämtlands län under riksmedeltalet i
stället för att det knappast kunnat klandras, även örn det ståtat med förvaltningskostnader,
som överstigit medeltalet.

Det synes oss tydligt att, med de oerhört olika förhållanden, som råda

— 192

inom olika vägdistrikt och med de olika kvalifikationer, som kunna ställas
på vederbörande, stor svårighet skulle uppstå att fullt enhetligt bestämma
t. ex. traktamentsersättningarna. Vi hava velat påpeka detta och
då vi tro, att det icke vore klokt att sätta traktamentsersättningen allt
för låg, föreligger det, såsom vi nyss påpekat, anledning antaga, att maximiarvoden
också bliva minimiarvoden, därest statsrevisorernas tankegång
är riktig, att vägdistrikten på grund av det stora statsbidraget icke vore
i samma grad som förut måna örn egen ekonomi.

Reseersättningen till vägstyrelserna är ju däremot lätt att enhetligt
bestämma och häri instämmer vägstyrelsen tillfullo i statsrevisorernas
uppfattning.

Vi äro övertygade örn att allt fortfarande, såsom vägväsendet nu är
organiserat, det skall befinnas nödigt och riktigt att till vägstyrelsernas
ordförande eller verkställande ledamot särskilt årsarvode utgår. I större
distrikt är väl något annat otänkbart med det ständigt ökade arbetet.
Snarare torde väl bliva så, att sådana arvoden komma att höjas än motsatsen.
Emellertid har vägstyrelsen intet att erinra emot att dessa arvoden
bestämmas av vägstämman — vilket ju redan tillämpas inom detta
vägdistrikt — och underställas länsstyrelsen för godkännande. Samma
kan sägas även örn revisorernas ersättningar.

Vi hava icke heller något att erinra emot statsrevisorernas förslag att
de anmärkningar och erinringar, som framkomma vid den årliga statliga
granskningen av vägdistriktens räkenskaper, som utgör förutsättning
för statsbidrags erhållande, delgivas vägstämman, fastän vi icke
hysa någon överdriven tro på att det därmed avsedda syftet skall verksamt
främjas. I händelse det skulle förekomma icke statsbidragsberättigade
utgifter i räkenskaperna, torde vägstyrelserna i de allra flesta
fall icke vara orsak därtill. Emellertid förutsätter ett förverkligande av
statsrevisorernas önskemål härutinnan, att granskningsförrättaren utskriver
detaljerad berättelse över anmärkta poster, vilka nu icke är fallet.

Lit den 6 januari 1930.

Lits tingslags vägstyrelse:

H. Andersson.

Bil. i.

Utdrag av protokoll vid sammanträde med vägstyrelsen i Rödöns
tingslags vägliållningsdistrikt, i Östersund, den 4 januari 1930.

Närvarande voro vägstyrelsens samtliga ledamöter.

§ 1.

Genom länsstyrelsens resolution av den 23 nästföregående december,
hade vägstyrelsen anmodats avgiva yttrande över 1929 års statsrevisorers
berättelse i vad den berörer vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.

Efter att vägstyrelsen tagit del av de påpekanden som statsrevisorerna
härom andragit, beslöt vägstyrelsen att som sitt yttrande därom anföra:

Att det vore önskvärt och gagneligt att bestämmelser kunde åstadkom -

— 193 —

mas med angivande av vissa normer till ledning för såväl vägstyrelserna
själva som ock för den granskning som ankommer å dess förvaltning och
därmed förenade kostnader.

Med hänsyn till de olika förhållanden som äro rådande inom de skilda
väghållningsdistrikten, dels nied hänsyn till distriktens storlek, omfång
och förutsättningar, dels i vad mån särskilda biträden för bokförings-,
kassörs- och kontrollbefattningar och dylikt anställes eller inte, och vidare
i avseende på örn vägunderhållet bortsättes genom huvudentreprenörer
eliel örn detsamma utföres av arbetare och småentreprenörer som
stå direkt under vägstyrelsernas ledning, torde direkta normer anpassade
för alla förekommande fall icke vara att utvinna, men torde dock
vissa anvisningar kunna ges avsedda att leda till större enhetlighet än
vad för närvarande är fallet.

För de mindre och medelstora vägdistrikten åtminstone, synes det vara
lämpligast att vägunderhållet utföres genom arbetenas utsättande till den
eller dem som själva utföra arbetet, i huvudsak per entreprenad men
jämväl på dagsverk och andra grunder. Lämpligt synes också vara, att
vägstyrelserna i dylika ej allt för stora distrikt anställa en kunnig och
intresserad person som biträde med att övervaka arbetena, att vårda
distriktens arbetsmaskiner och redskap, att köra vägmaskinerna på lämpliga
tider och i övrigt genom tillsyn och arbete tjäna och befordra en god.
och jämväl från ekonomisk synpunkt försvarbar, väghållning.

Utgående med exempel och erfarenheter från eget väghållningsdistrikt
anser vägstyrelsen att väghållningsdistrikt, så inriktade, och ej med
större arbetsomfång än att ett dylikt tillvägagångssätt kan tillämpas —
dylika distrikt torde vara att hänföra till flertalet — så vore följande
förslagsvis antydda normer för förvaltningskostnadernas beräkning i någon
mån vägledande.

1) Vägstyrelsens ordförande åtnjuter för sitt med befattningen förenade
arbete en lämplig ersättning som av vägstämma bestämmes, dock icke
överstigande 1 procent av nästföregående års verkliga vägunderhållskostnader.

2) Arvodet för kassörs- och bokföringsbefattningen med vad därtill hör
bestämmes likaledes av vägstämma och får ej överstiga 1 procent av föregående
års vägunderhållskostnader.

3) Rese- och traktamentsersättning till vägstyrelsens ordförande och ledamöter
utgår efter samma grunder som för nämndemän är stadgat.

4) Annonser, trycksaker och övriga omkostnader i förvaltningshänseende
må hållas inom ramen av 1 procent av vägunderhållskostnaden.

5) Biträdande vägförmannen, scm i dylika medelstora distrikten är
att hänföra till delvis självarbetande person, skall åtnjuta en för sitt
arbete skälig ansedd avlöning till belopp som av vägstämma på styrelsens
förslag fastställes, och bör denna utgiftspost föras bland andra ''utgifter
för vägunderhållet, och icke på förvaltningen.

13

Som ovan:
P. Persson.

Ordf.

Från det justerade protokollet rätt utdraget, betygar:
P. Persson.

Yrägstyrclsens ordf.

Heo.-berättelse ang. statsverket för år 1929. 111.

— 194 —

Bil. 5.

Till Kungl. Maj:ts be fällnings lia vande i Jämtlands län.

Med återställande av remisshandlingarna få vi härmed vördsamt avgiva
infordrat yttrande över vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.

Sedan vägdistrikten numera i regel övertagit vägunderhållet i egen
regi och arbetet därmed ordnas och ledes huvudsakligen av vägstyrelsen
eller deras ordförande har dem åliggande arbete och ansvar blivit så be
tydande, att detta uppdrag icke längre kan betraktas såsom enbart förtroendeuppdrag
utan bör ersättning i en eller annan form utgå för detsamma.
Så skiftande som förhållandena äro inom de olika vägdistrikten,
är det knappast möjligt att utan ingående undersökning och utredning
göra ett bestämt uttalande huru ersättningen lämpligen bör bestämmas
för att närmast anpassas efter det arbete som utföres.

Dåliga och avlägset belägna vägar kräva större förvaltningskostnader
än vägar, som ligga i närheten och redan äro försatta i gott stånd.
Effektiv eller dålig kontroll över pågående arbeten och god eller ingen
vidare tillsyn över vägarna spelar givetvis också en betydande roll för att
nämna några exempel.

Minst lämpligt torde det vara att beräkna eller lägga underhållskostnaden
till grund för utgående förvaltningskostnader och detta av lätt
begripliga skäl. För att ersättningen skall bliva någorlunda lika inom
de olika vägdistrikten borde enhetliga normer fastställas. Möjligen
skulle man därvid kunna sammanföra alla kostnader, resekostnader, dagtraktamenten
och annan ersättning, till visst pris per meter väg som underhålles,
med de modifikationer som olikhet mellan distrikten kan påkalla.

Även ersättning för räkenskaper och dylikt vid vägbyggnader borde
utgå efter liknande grund, ej efter kostnadssumman.

Det synes vara riktigt som revisorerna framhålla att vägstämmans
beslut örn ersättning till vägstyrelsen underställes länsstyrelsen för fast
ställelse och med rätt för länsstyrelsen att vidtaga den ändring, som kan
vara erforderlig.

Sedan vägunderhållet inom detta distrikt i sin helhet övertagits av
vägkassan och revisorerna granskat första årets räkenskaper, föreslogo
de, att ersättning till vägstämmans ordförande skulle utgå med 1,500 kronor
per år, vilket förslag av vägstämman enhälligt bifölls. För sam
manträden och tillsyn av arbetet utgår därjämte dagtraktamente med
sju kronor per dag och resekostnader. Till vägstämmans övriga ledamöter
utgår dagtraktamente och resekostnader samt till revisorerna dagarvode
med 15 kronor per dag och resekostnader. Den tills vidare anställde
vågmästaren, som nästan uteslutande sysselsättes vid vägbyggnader,
broarbeten och vägförbättringar, har hittills erhållit 300 kronor
per månad, men enligt vägstämmans beslut erhåller han från och med
detta år avlöning i ett för allt efter 4,000 kronor per år.

Bingsta, Skanderåsen den 2 januari 1930.

Bergs tingslags vägstyrelse:

G. Olsson.

— 195 —

Bil. 6.

Till Kungl. M a j : t s be fällnings havande i Jämtlands län.

Vägstyrelsen i Svegs tingslags väghållningsdistrikt får härmed avgiva
infordrat yttrande med anledning av en av 1929 års statsrevisorer företagen
undersökning rörande vägdistriktens förvaltningskostnader, och
därvid vördsamt anföra.

Vägstyrelsen har för sin del intet att erinra emot statsrevisorernas uttalande
örn behovet av närmare normer för arvodens och övriga ersättningars
bestämmande inom vägstyrelserna, samt förslag örn att dylika
förvaltningskostnader till sin storlek fastställas av vägstämman och beslutet
därom underställes länsstyrelsens godkännande.

Det torde i detta sammanhang böra bemärkas att förvaltningskostnaden,
beträffande de norrländska länen, enligt statsrevisorernas sammanställning
är lägst inom Jämtlands län med 5.2 procent av underhållskostnaden,
samt att denna siffra jämväl är lägre än medeltalet för hela riket,
som är 6 procent.

Beträffande förvaltningskostnaderna inom Svegs tingslags väghållningsdistrikt
utgå ersättningar enligt av vägstämman fastställda grunder,
nämligen:

till ordföranden i vägstyrelsen: 1,500 kronor per år i arvode, häri inberäknat
ersättning som räkenskapsförare och kassör, samt i ersättning för
sammanträden och resor i vägstyrelsens ärenden skjutslega efter en häst
och 10 kronor i dagtraktamente,

till ledamöterna i vägstyrelsen och till revisorerna: rese- och traktamentsersättning
lika som ordföranden.

Som vägmästare ej finnes anställd inom distriktet till vägstyrelsens
hjälp måste ordföranden leda det huvudsakliga av arbetet med vägunderhållet,
och i betraktande härav torde det beviljade arvodet åt honom
ej böra anses högt tillmätt.

Ytterhogdal den 5 januari 1930.

Å vägstyrelsens vägnar:

Olof Werner.

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, g 22.

Till Konungen.

Under § 22 i sin berättelse hava statsrevisorerna framställt vissa erinringar
rörande vägdistriktens förvaltningskostnader, och Eders Kungl.
Majit har anbefallt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att i anledning
av dessa uttalanden avgivna utlåtande, i anledning varav befallningshavanden
i underdånighet får anföra följande.

196 —

De av statsrevisorerna gjorda erinringarna avse främst den nuvarande
enligt statsrevisorernas mening mindre tillfredsställande ordningen rörande
sättet för dels bestämmande av de till vägstyrelsernas ledamöter
och funktionärer utgående arvodena, dels redovisningen av de kostnader
för vägunderhåll, till vilka statsbidrag utgår.

Det synes vara uppenbart, att de av statsrevisorerna påtalade förhållandena
tarva en omläggning av nuvarande ordning. Det kan sålunda
knappast vara lämpligt, att vägstyrelserna besluta rörande storleken av
de till dess ledamöter utgående arvodena och angående grunderna för
reseersättningar, när samtliga dessa kostnader till 70 procent betalas av
staten.

Skulle dessa senare kostnader eller annan utgiftspost, som ingår i kost
naden för vägunderhåll, ej vara fullständigt verificerad, något som synes
i vissa fall hava varit förhållandet, så torde den av kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordnade sakkunnige, vilken har att beräkna det
belopp, varå statsbidrag till vägunderhåll skall utgå, böra vägra sitt godkännande
av dylik utgift.

Vidkommande storleken av det arvode, som kan böra utgå till ordförande
eller ledamot av vägstyrelse eller annan person med mera tillfälligt
uppdrag i vägdistriktets tjänst, kunna de lokala förhållandena, såsom
statsrevisorerna även uttala, vara sådana, att de fullt motivera ett
bedömande från fall till fall av huru dylikt arvode bör tillmätas. Intet
synes då vara naturligare än att statens representant i orten, Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande, bemyndigas att underkasta vägstyrelses
av vägstämma godkända beslut i dylika frågor prövning och att
efter övervägande av de på arvodets skäliga storlek inverkande örn
ständigheterna bestämma därom. Detta bör gälla arvode ej blott såsom
ledamot av vägstyrelse utan även såsom ledamot av direktion för vägbygge,
som understödjes med statsanslag.

Örn, såsom härovan uttalats, förhållandena kunna giva anledning till
att nyss behandlade arvoden tillmätas olika i olika vägdistrikt, så synes
detta däremot ej behöva eller ens böra vara fallet i fråga örn de grunder,
efter vilka rese- och traktamentsersättningar skola utgå i sådana
fall, då någon del av dessa kostnader gäldas av medel, som staten anvisar.
De av statsrevisorerna omnämnda stora skiljaktigheterna i debiteringsgrunder
för tidspillan — från 8 till 25 kronor — synas påkalla en av
Eders Kungl. Majit utfärdad, för riket i dess helhet gällande bestämmelse.
Eders Kungl. Majda befaliningshavande skulle i detta avseende
vilja tillåta sig föreslå, att till ordförande och ledamot av vägstyrelse
skall utgå ersättning enligt resereglementets klass II D och till vägmästare
enligt klass III E. Därest vederbörande sedan önska företaga
resorna med egen automobil, torde de själva böra vidkännas kostnaderna
härför.

Statsrevisorerna omnämna, att i vissa fall ledamöter av vägstyrelse
och revisorer själva uppträda som entreprenörer eller försälja arbets
material till distriktet. Det principiellt oriktiga i ett dylikt tillvägagångssätt
är enligt Eders Kungl. Maj ds befallningshavandes mening så
uppenbart, att det borde förbjuda sig självt. Då så ej synes vara förhållandet,
torde annan utväg ej stå öppen än att förbjuda affärstransaktioner
av sådan art.

Då statsrevisorerna slutligen ansett sig böra framhålla lämpligheten
av att anmärkningar eller erinringar, som framkommit vid den statliga

197 —

granskningen av vägdistriktens räkenskaper, delgivas vägstämman, så
kan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ej annat än skänka ett
sådant uttalande sin fulla anslutning. Hittills torde ett sådant delgivande
hava bort ske från kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som
haft uppdraget att förordna granskningsman. Efter den nya vägorganisationens
genomförande synes det böra bliva ett åliggande för Eders
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande.

Såsom en sammanfattning av det ovan sagda får Eders Kungl. Maurts
befallningshavande sålunda uttala, att statsrevisorernas erinringar i nu
berörda avseenden synas böra föranleda utfärdande av viss mera preciserade
och delvis nya föreskrifter för åtnjutande av statsbidrag till
vägunderhåll och vägbyggnad.

Umeå i landskansliet den 4 januari 1930.

Underdånigst:

NILS G. RINGSTRAND.

GUSTAF HULTMAN.

Länsstyrelsens i Norrbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, § 22

Till Konungen.

Med anledning av nådig remiss den 20 nästlidne december å 1929 års
statsrevisorers under § 22 i berättelsen gjorda uttalanden rörande väghållningsdistriktens
förvaltningskostnader får länsstyrelsen, med bifogande
av ett i ärendet avgivet yttrande av distriktschefen, majoren H.
Nilson, i underdånighet anföra följande.

Att med de ökade statsbidragen för vägunderhållet förvaltningskostnaderna
skola visa en oroväckande tendens till stegring torde vara ganska
naturligt, och åtgärder till förhindrande av missbruk i detta avseende
torde vara högeligen av behovet påkallade. Det enligt länsstyrelsens
mening riktiga och mest effektiva förfaringssättet därvid vore
att från statsbidrag utöver vad som utgår jämlikt 60 § väglagen helt
utesluta förvaltningskostnader, med undantag dock av på lämpligt sätt
normerad avlöning till vägmästare.

Flerstädes har, i följd av formuleringen i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
använda kontrakten angående vägarbeten men utan stöd
i gällande väglag, utbildat sig den praxis, att för varje vägarbete utses
en särskild arbetsdirektion, bestående av ett större eller mindre antal
ledamöter, vilka då i regel tillgodogöra sig ersättning i en eller annan
form för sammanträden och resor m. m. Detta system kan lätt leda
till missbruk och borde motverkas genom en föreskrift örn att alla kontrakt
rörande vägarbeten skola avslutas direkt med vederbörande vägstycke.

Därest det icke anses möjligt att i enlighet med vad ovan ifrågasatts

— 198 —

begränsa statsbidraget för förvaltningskostnaderna, torde det bliva nödvändigt
att, på sätt statsrevisorerna ifrågasatt, meddela normerande
bestämmelser för arvoden och övriga ersättningar till ledamöter i väg
styrelser oell särskilda direktioner för vägarbeten.

Luleå i landskansliet den 9 januari 1930.

Underdånigst:

A. B. GÄRDE.

ARVID LIDÉN.

Bil. 1.

Norrbottens väg- och vattenbyggnadsdistrikt.

Distriktschefen.

Luleå.

Till länsstyrelsen i Norrbottens län.

Med återställande av remiss D. N. 48/70, angående 1929 års statsrevisorers
berättelse rörande vägdistriktens förvaltningskostnader m. m.,
får jag vördsamt anföra.

Vid de av mig såsom särskilt förordnad sakkunnig reviderade räkenskaperna
inom Norrbottens län har intet varit att erinra mot räkenskapernas
uppställning och förande, utan hava bestämmelserna härutinnan
blivit tillfredsställande följda, även i vad avser särskiljandet
av kostnaderna för väg byggnaderna. Det har nog förekommit, att någon
gång en utgift, som rätteligen hört till förvaltningsutgifter, kommit på
väg underhållet, men detta i endast synnerligen få fall.

Vad statsrevisorerna i sin berättelse påtalat rörande den stora och
godtyckliga variationen i storleken inom de olika vägdistrikten av de
arvoden, resekostnader, dagarvoden m. m., som vägstyrelseledamöterna
tillgodoräknat sig, torde vara fullt riktigt. Uppenbart synes mig också,
att då de vägållningsskyldigas utgifter för dessa ändamål inskränka sig
till högst 30 procent, utan att från statens sida underkastas annan kontroll
än en ef ter handsgranskning, så skall ett dylikt system så småningom
ovillkorligen leda till slöseri. Antalet medlemmar i en vägstyrelse
eller en ar betsdirektion uppgår ju ofta till 5 å 6 personer; finnes det
då icke någon verkställande ledamot utsedd, utan styrelsen eller direktionen
i sin helhet ofta resa ut till arbetsplatsen, så leder ju sådant till
fördyring, som överhuvudtaget ej kan påtalas vid en eftergranskning.
De olika arbetsdirektionerna för byggnadsföretagen äro helt visst alldeles
överflödiga, utan bör vägstyrelsen handhava allt vägarbete inom
distriktet.

Ett av medlen att motarbeta slöseri i förvaltningen skulle enligt statsrevisorernas
mening vara att närmare normer fastställdes för arvodens
och övriga ersättningars utgående till vägstyrelsen. Jag tillåter mig
betvivla, att ett sådant närmare fastställande av arvodens och resekostnaders
storlek på statlig väg kommer att lända till lägre kostnader, utan
tror att enda medlet är att för sådana förvaltningskostnader, som avse

— 199

arvoden, traktamenten ock resekostnader till vägstyrelseledamöter, berättigas
icke distriktet till statsbidrag, utan skola sådana gäldas av
vägdistriktet självt enligt grunder, som fastställas å vägstämma.

För att den statliga granskningen genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall bliva av största möjliga värde tarvas också, att ett formulär
till verifikation blir fastställt och dess användande påbjudet.
Å detta skall angivas vägdistriktets namn, plats för verifikatnummer,
arbetets slag, enhetspris örn sådant förekommer, vägens namn eller
nummer, där arbetet blivit utfört, plats för littera och i övrigt sådana
uppgifter, att utgiftens skälighet och behörighet skall kunna bedömas.

I övrigt har jag intet att invända mot vad statsrevisorerna anfört.

Tadeå ilen 7 januari 1930.

Hans Nilson.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 57, §§

22 och 23.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefalld att före den 11
januari 1930 avgiva utlåtande angående 1929 års statsrevisorers berättelse
i vad den rör väg- och vattenbyggnadsväsendet får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anföra följande.

Angående vägdistriktens förvaltningskostnader m. m. hava statsrevisorerna
anmärkt (§ 22):

att förvaltningskostnaden inom vissa vägdistrikt ställt sig mycket hög;

att verifikationer ej sällan varit så summariska och ofullständiga, att
tillräcklig vägledning ej lämnats för bedömande av utgiftens skälighet;

att vägdistrikt saknat eget bankkonto;

att vägstyrelsens ledamöter och revisorer åtaga sig arbeten och leveranser
åt vägkassan, vilket revisorerna för sin del finna i allmänhet
mindre lämpligt;

att bristen på normerande allmänna bestämmelser ifråga örn reseoch
traktamentsersättningar vore synnerligen påtaglig;

att missbruk av den nuvarande fria rätten att tillgodoräkna sig gottgörelse
för arbete inom vägstyrelse förekommer och att, då statsbidrag
numera skall utgå med 70 procent, man ej heller kan räkna med omtanken
örn vägdistriktens egen ekonomi som en återhållande faktor i
samma utsträckning som tidigare.

Statsrevisorerna framhålla härefter behovet av närmare normer för
arvodens och övriga ersättningars bestämmande inom vägstyrelserna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som sedan lång tid tillbaka har att
granska räkenskaperna och godkänna kostnaderna för vägbyggnader
och vägförbättringar, till vilka statsbidrag ur olika anslag utgå, och
som enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 oktober 1927 angående dispositionen
av anslag till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. även -

— 200 —

ledes Ilar att granska räkenskaperna oell godkänna kostnaderna för
vägunderhåll, vintervaghallning oell förvaltning får till fullo instämma
i statsievisoieinas yttrande örn behovet av normer i berörda hänseenden
Uen av statsrevisorerna framhållna stora olikheten i förvaltningskostnader
de olika vagdistrikten emellan kan visserligen hero på av reviso
lema framhallna stora skiljaktigheter i debiterade arvoden, traktamenten
och reseersättningar inea torde enligt styrelsens mening i än högre
glad bero pa osäkerhet i bokföringen, i det att i vissa vägkassor väg
mastads avlöning m. fl. utgifter för tillsyn och ledning av byggnads
och underhållsarbeten bokforas å förvaltningskonto i stället för att, såsom
i andra vagkassor rätteligen sker, dessa kostnader föras å respektive
byggnads- och underhållskonton. Då även andra och ännu större ojämn
heter enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens erfarenhet förekomma i
vagkassornas bokföring särskilt i avseende å särskiljandet av byggnadsoch
underhållskostnader, har styrelsen haft sin uppmärksamhet riktad
a1V(..ty.dllgi!.re anvisningar härom, samt av en förenklad och
forbattrad bokföring, tor vilket ändamål inom styrelsen redan i oktober
1927 utarbetats förslag, vilka förslag äro beroende på Kungl. Maj:ts
P^ovn„1?g’ / dea.inån ,S£‘ är möjligt synas statsrevisorernas erinringar
bora föranleda tillägg i dessa styrelsens förslag, men torde övriga statsrevisorernas
ermrmgar och förslag böra tillgodogöras vid utarbetande
av förslag till ny väglag.

Angående . fiskehamnar (§ 23) hava enligt statsrevisorernas menia o- ej
utan skal gjorts gällande, att ifrågavarande företag i många fall givits
en byggnadstekniskt alltför vid omfattning, som ej stått i rätt förhållande
till de lokala och ofta mycket begränsade syften, de avse att tjäna
Vidare beröra statsrevisorerna en del förhållanden vid av dem besökta
hamnar, Torekov, Kivik, Brantevik och Byxelkrok.

Med anledning härav får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinra
dalom att den under åren 1905—190S arbetande fiskehamnskommissionen
utarbetade planer tor en stor mängd fiskehamnars anläggning eller
utvidgning och förbättring samt att av riksdagen efter andra sakkun
niges utredningar beslutat utföra endast en mindre del av de ursprung
ligen föreslagna hamnanläggningarna såsom statens fiskehamnar

Det visade sig vid planläggningen av dessa hamnars utsträckning att
önskningarna örn djup och utrymme från ortsintressenternas sida ofta
vörö mycket stora och hade dessa intressenter, då de endast skulle tillsläppa
|P,mark’ ej„..nagot„ intresse av att nedbringa anläggningskostnaderna.
Vid senare försök från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida, att genom
inskränkningar i de fastställda hamnplanerna minska anläggningskostnaderna
har sadan inskränkning så gott som undantagslöst mötts
av ett bestämt motstånd, vilket till och med utmynnat i vägran att fullgora
avgiven förbindelse örn fri mark. Sedan år 1919 anslag årligen
understödjande av mindre fiskehamnars anläggning och
förbättring, varvid intressenterna skola bidraga med minst 10 procent
har vag- och vattenbyggnadsstyrelsen strävat efter att utnyttja detta
intressenternas ekonomiska intresse så, att anläggningarnas omfattning
kunde inskränkas till den minsta möjliga med hänsyn dels till de naturliga
iorhållandena på platsen dels till den väntade trafiken i hamnen
varom styrelsen ur en på statsrådets och chefens för kommunikationsdepartementet
begäran i styrelsen den 12 november 1929 utarbetad P M
tillåter sig anföra följande:

— 201 —

Angående den trafik, som i fiskehamnar kan förväntas, är det syn
nerligen svårt att döma. Man har att utgå från antalet fiskare, som
före hamnens anläggning eller ombyggnad finnas å platsen och från det
utrymme, som deras båtar tarva, men en fiskehamnsanläggnings storlek
bör icke beräknas endast med hänsyn till de nuvarande förhållandena
utan fastmera med hänsyn till de förhållanden, som man kan förvänta
inom överskådlig tid framåt. Utvecklingen av fisket på en viss plats
är naturligen beroende av flera ofta svårbedömliga faktorer, i första
rummet tillgången på fisk å fiskeplatser inom räckhåll från hamnen
i fråga samt ej mindre viktigt, av att en god stam av fiskare kunna
komma att där bedriva fiske.

Vidare är ett fiskeläges och en fiskehamns utveckling i hög grad beroende
på att fångsten kan finna god avsättning, dels såsom färsk, dels
i en eller annan form konserverad.

Möjligheterna att inom rimlig tid nå även avlägsna fiskeplatser hava
genom införandet av motorer på fiskebåtarna i hög grad ökats och likaledes
är det påtagligt att motorfordonen i land i mycket hög grad underlätta
fångstens snabba avsättning. Motorernas användning till sjös
och till lands borde således underlätta och främja fiskets koncentrering
till ett fätal hamnar i stället för att det nu bedrives från en stor mängd
mycket små fiskelägen, vilken koncentrering särskilt ur liamnbyggnadssynpunkt
skulle medföra betydande besparingar, alldenstund en hamnbyggnad
vid ett litet fiskeläge oftast medfört en i förhållande till fångstens
värde oproportionerlig hög anläggningskostnad. Svårigheterna att
förmå fiskare att flytta från en plats till en annan bättre plats lära
emellertid vara mycket stora.

Vid 1930 års riksdag förekomma bland annat frågor örn anslag till
byggandet av tvenne fiskehamnar, Torekov vid södra Kattegatt nära
Skelderviken och Byxelkrok vid Kalmar sund nära Ölands norra udde,
vilka hamnar redan tidigare av riksdagen beslutats att komma till utförande
såsom statens fiskehamnar.

Bägge hamnarna böra anses ligga synnerligen väl till för såväl strand-,
som kust- och havsfiske samt även hava goda avsättningsmöjligheter.

För bedömande i överensstämmelse med det ovan anförda av hamnarnas
erforderliga storlek kan till en början erinras därom, att bägge
hamnarnas betydelse såsom nödhamnar icke blott för fiskebåtar utan
även för handelsfartyg ofta och med styrka framhållits, och uppgjordes
de första förslagen med hänsyn därtill. Det visade sig emellertid, att
kostnaderna för hamnarnas byggande blevo så stora, att betänkligheter
måste möta mot hamnarnas utförande med sådana djup och sådan utsträckning
av vågbrytarna, som fordrades för åstadkommande av goda
nödhamnar, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i och för kostnadernas
nedbringande och efter kompletterande undersökningar låtit upprätta
nya planer, vilka skulle tillfredsställa behovet av utrymme för
fisket och den lokala fraktfarten, varvid utrymmet för fisket beräknats
för såväl i orten hemmahörande fiskare som även för andra, vilka tid
vis ämnade idka fiske från hamnarna i fråga.

Under dessa ändrade förutsättningar och genom nya lägen för vågbrytare
och hamnbassänger hava de beräknade kostnaderna efter ett
flertal omarbetningar av planerna kunnat nedbringas, för hamnen vid
Byxelkrok från 529,000 kronor till 264,000 kronor samt för hamnen vid
Torekov från 1,670,000 kronor till 336,000 kronor.

— 202 —

Då det emellertid är synnerligen svårt att bedöma utvecklingen av
fisket vid en viss fiskehamn, är det påtagligen ekonomiskt riktigt, att
där så är möjligt utföra anläggningarna i flera byggnadsstadier, varigenom
det skulle bliva möjligt nedbringa första anläggningskostnaden
till det minsta möjliga samt att därefter i mån av erfarenhet örn utvecklingen
och behovet kunna bygga vidare enligt de uppgjorda planerna,
vilka även de efter vunnen erfarenhet kunna förbättras. En sådan upp
delning av hamnbyggnader i byggnadsstadier är, då det gäller vågbrytare
vid förhållandevis mindre hamnar sällan genomförbar, men synes
dock möjlig vid nu ifrågavarande hamnar vid Byxelkrok och Torekov.

Hamnen vid Byxelkrok är enligt den 1927 upprättade planen beräknad
kosta 264,000 kronor. Denna plan omfattar byggandet av en från
stranden utgående vågbrytare med omkring 185 meters längd och på
insidan försedd med kajer, dels 100 meter vid 1.8 meters vattendjup och
dels 50 meter vid 3.6 meters djup. Vidare en förlängning av samma
vågbrytare med en längd av 80 meter samt på insidan försedd med en
70 meter lång kaj vid 2 till 4 meters vattendjup, huvudsakligen avsedd
för större fiskebåtar.

I ett första byggnadsstadium skulle i överensstämmelse med ovan angivna
synpunkter den sistnämnda yttre SO meter långa vågbrytaren
kunna uteslutas. För att även efter nämnda inskränkning i planen bereda
plats för ett fåtal fiskebåtar med större djupgående än den inre
bassängen tillåter, bör denna bassäng invid kaj fördjupas från föreslagna
1.8 meter till 2.r. meter på en längd av omkring 40 meter.

Genom att vid första utförandet inskränka anläggningen på sätt ovan
angivits beräknas anläggningskostnaden kunna nedbringas från 264,000
kronor till 170,000 kronor.

Den nu till uteslutning föreslagna yttre delen av vågbrytaren bör såsom
ett andra byggnadsstadium utföras, så snart en ökad trafik kräver

ökat utrymme i hamnen eller ökat skydd mot stormar.

Hamnen vid Torekov är enligt den 1926 upprättade planen beräknad
kosta 336,000 kronor eller med tillägg för en ny kajsträcka 356,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har sedan någon tid haft under
övervägande, huruvida icke även vid denna hamn ett första utbyggnadsstadium
skulle kunna utföras för en något lägre kostnad och har styrelsen
under bearbetning en del alternativa planer härför.

I vad mån kostnaderna härigenom kunna nedbringas, är ej möjligt
att angiva, förr än dessa planer blivit närmare bearbetade.

Arbetena i Kiviks hamn, muddring av sanduppgrundningar och ombyggnad
av genom röta försvagade träkajer, äro nödvändiga och torde
ej kunna undvikas.

Angående Branteviks hurlin hava statsrevisorerna ifrågasatt, huruvida
det kan anses ekonomiskt välbetänkt att för en fiskehamn å nämnda
plats nedlägga ett så betydande kapitalbelopp som det beräknade 441,000
kronor.

Härtill får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinra, att de sedan lång
tid pågående utredningarna örn hamnanläggningar vid Brantevik visserligen
utmynnat i förslag med nämnda beräknade kostnad, men att meningarna
även inom de berörda samhällena äro synnerligen delade angående
behovet av arbetenas genomförande i föreslagen utsträckning. Väg -

- 203 —

och vattenbyggnadsstyrelsen delar dessa statsrevisorernas och vissa
intressenters betänkligheter, vårföre styrelsen är sysselsatt med undersökningar
om möjligheten att väsentligt nedbringa kostnaderna.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

FR, ENBLOM.

G. C. A. LINDENCRONA. EDVIN SVENSÉN.

Riksräkenskapsverkets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande, del I, sid. 66, § 24.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har riksräkenskapsverket anbefallts
att inkomma med utlåtande över vad riksdagens år 1929 församlade
revisorer i sin berättelse under § 24 anfört beträffande bokföringen
av 1923 års premieobligationslån; och får riksräkenskapsverket i anledning
härav i underdånighet anföra följande.

I sitt uttalande framhålla revisorerna, att statens skuld å 1923 års
premieobligationslån intill den 30 juni 1929 minskats med 6,790,800 kronor,
utgörande det sammanlagda beloppet av sådana obligationer, vilka
utfallit med vinst och vilka till följd härav i enlighet med fastställda
villkor icke komma att inlösas av staten. Det vid sagda tidpunkt bokförda
beloppet av statens skuld å ifrågavarande lån, 120,000,000 kronor,
borde följaktligen enligt revisorernas uppfattning minskas med förenämnda
belopp och således upptagas till allenast 113,209,200 kronor, vilket
belopp dessutom, i den mån nya dragningar ägde rum, borde ytterligare
nedsättas.

Att någon nedsättning i det bokförda beloppet av statens skuld å
1923 års premieobligationslån icke vidtagits i riksgäldskontorets huvudbok
sammanhänger givetvis med riksgäldsfullmäktiges uppfattning, att
den erforderliga avskrivningen borde äga rum först vid tidpunkten för
premieobligationslånets inlösning år 1933.

Enligt riksräkenskapsverkets mening motsvarar varken den av riksgäldsfullmäktige
eller den av riksdagens revisorer intagna ståndpunkten
exakt det faktiska läget av statens skuldförhållande vid olika tidpunkter.
Mot den förra ståndpunkten kan invändas, att de obligationer,
vilka utfallit med vinst, icke längre representera en mot det nominella
värdet svarande fordran hos staten. Att åter i enlighet med revisorernas
förslag helt avskriva nämnda obligationer låter sig icke göra. Obligationerna
i fråga måste nämligen vid varje tidpunkt anses äga ett
värde, svarande mot det till samma tidpunkt diskonterade värdet av
återstående sannolika vinstbelopp. Detta diskonterade värde representerar
alltså statens, till dessa obligationer hänförliga skuld. Enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning äro vinstutdelningarna sålunda att betrakta
såsom kombinerade ränteutgifter och kapitalavbetalningar.
Statens skuld å 1923 års premieobligationslån minskas härigenom vid

204 —

varje vinstutdelning med visst belopp, men skulden sammanfaller först
efter sista vinstutdelningen med värdet av de obligationer, å vilka vinst
icke utfallit.

Ett genomförande av ändrad bokföring av 1923 års premieobligationslån
i enlighet med de av riksräkenskapsverket sålunda angivna grunderna
skulle emellertid medföra komplikationer beträffande såväl själva
bokföringen som beträffande anvisandet av anslag till vinstutdelning.
Med hänsyn härtill och då hela lånet dessutom inom få år helt kommer
att inlösas, finner riksräkenskapsverket tillräckliga skäl icke föreligga
att nu vidtaga ändring i redovisningen av statens ifrågavarande skuld.

Stockholm den 7 januari 1930.

Underdånigst:

ERIK STRIDSBERG.

P. S. RUNEMARK.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 66, § 25.

Underdånigt utlåtande.

Statskontoret har icke något att erinra mot de åtgärder, som riksdagens
senast församlade revisorer i § 25 av sin berättelse ifrågasatt
beträffande användandet av behållningen å den av statskontoret förvaltade
En per mille fonden.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Thorstenson, Nissen och
Tottie.

Stockholm den 9 januari 1930.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Peyron.

Generaltullstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalanden del I, sid. 67,
§§ 26—33 samt sid. 185, § 58.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majit anbefallt generaltullstyrelsen
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande tullkamrarna i

— 205

Linköping, Örebro och Eskilstuna, Nyköpings kustdistrikt m. m., tullförvaltningen
i Stockholms frihamn, Göteborgs frihamn, legosystemet
vid tullverket, en av generaltullstyrelsen inköpt handbok rörande tullförfattningar
m. m. samt statens motorfordon, såvitt angår tullverket.

Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.

Vad angår revisorernas erinringar mot beskaffenheten av vissa av
städer tillhandahållna tullokaler får styrelsen, med överlämnande av
yttranden i ämnet från vederbörande lokala tullmyndigheter, för egen
del göra följande uttalanden.

§ 26.

Sedan i fråga om uppvärmniugsanordningarna i tullokalerna i Linköping
tullkammaren på platsen numera i skrivelse till stadens myndigheter
gjort framställning örn införande av centralvärmeledning i nämnda
lokaler, torde kunna förutsättas, att lokalernas uppvärmning skall
snart nog bliva tillfredsställande ordnad. De anmärkta bristfälligheterna
å kakelugnarna i tullhuset hava redan avhjälpts.

§ 27.

Utrymmet i tullokalerna i Örebro har, enligt vad därvarande tullkammare
upplyst, visat sig icke vara för knappt under normala förhållanden.
För särskilda fall och i händelse av uppkommande stadigvarande
behov av ökat lokalutrymme stå vidare av staden tillhandahållna
andra utrymmen till tullverkets förfogande. Vid sådant förhållande
och då, såvitt känt är, något mera allmänt klagomål från allmänhetens
sida över tullokalernas knapphet icke förekommit, synas några åtgärder
mot staden för erhållande av större tullokaler icke gärna nu kunna företagas.
Vid lämpligt tillfälle vill styrelsen emellertid låta på ort och
ställe närmare undersöka, örn vid fall av större ökning i trafiken några
andra särskilda anstalter till underlättande av arbetet i tullokalerna än
dem tullkammaren förordat möjligen kunna finnas ändamålsenliga.
Samtidigt torde en närmare undersökning av behövligheten och lämpligheten
av att införa värmeanordning i den för ankommande tullgods
avsedda flygelbyggnaden kunna verkställas.

§ 28.

Det förhållandet, att tullokalerna i Eskilstuna äro sa anordnade, att
tullkammarens och packhusets lokaler äro belägna i skilda våningar,
synes knappast vara av beskaffenhet att böra föranleda framställning
till staden om tillhandahållande åt tullverket av andra lokaler eller vidtagande
av ändringsarbeten i syfte att båda slagen lokaler inrymdes i
en våning.

Ganska allmänt förekommer ä de olika tullplatserna i riket, att lokalerna
för tullanstalternas huvudsakliga kamerala arbete äro förlagda till
annan våning än bottenvåningen, dit tulltaxeringsarbetet och magasineringen
av godset förlagts; en annan anordning skulle ofta hava för städerna
medfört alltför dryga kostnader eller ofördelaktigt inkräktat på
utrymmet vid lossningsplatserna. Därest i något fall ifrågavarande sätt
att förlägga tullokalerna skulle hava föranlett kännbara olägenheter för
trafiken, hade sannolikt de näringsidkare, som berördes därav, bos .stadens
myndigheter själva gjort framställning örn erforderliga ombyggnadsarbeten
till vinnande av önskad ändring och myndigheterna, örn en

— 206

sådan ändring mera allmänt funnits önsklig, vidtagit åtgärder i sadant
syfte; styrelsen skulle då givetvis tagit all skälig hänsyn till de önskemål
örn lokalernas förläggning, som blivit framförda från stadens sida.

För tullverkets vidkommande kan frågan i allmänhet icke sägas vara
av större betydelse; och vad särskilt tullkammaren i Eskilstuna angår
är det synbarligen icke möjligt att vinna någon personalbesparing genom
den ifrågasatta omplaceringen av lokalerna.

Anslag till erforderliga reparations- och moderniseringsarbeten inom
tullokalerna hava, såsom tullkammaren upplyst, numera beviljats av
Eskilstuna stadsfullmäktige.

§ 30 a.

Lokalerna för tullbevakningen i Stockholms frihamn måste visserligen,
med den utveckling frihamnsrörelsen numera tagit, anses vara otillräckliga.
Emellertid bar, enligt vad som upplysts, frihamnsföreståndaren
numera lovat tillse, att utrymmen i den gamla administrationsbyggnaden
inom frihamnen bliva upplåtna till vissa provisoriska lokaler
för tullbevakningens behov. Med hänsyn härtill och då jämväl frågan
örn beredande av ökat utrymme för tullbevakningen i nuvarande tullbevakningsbyggnad
genom bortflyttning från denna av viss expedition
för närvarande synes vara under övervägande har styrelsen ansett revisorernas
uttalanden icke nu behöva föranleda annan styrelsens åtgärd,
än att styrelsen i skrivelse till Stockholms hamnstyrelse denna dag fäst
uppmärksamheten å vad revisorerna i förevarande fråga anfört.

§ 31.

En tidigare planerad utvidgning av lokalerna för den kamerala avdelningen
i Göteborgs frihamn genom utnyttjande av vissa tillgängliga
reservutrymmen är, enligt vad tullmyndigheterna i Göteborg upplyst,
avsedd att äga rum inom den närmaste tiden, varigenom avdelningens
lokalbehov kan förutsättas bliva tills vidare fullt tillgodosett.

§ 29.

I anledning av revisorernas anmärkning angående tjänstefarkosternn
inom Nyköpings kustdistrikt får styrelsen hänvisa till den utredning i
frågan, som kustbevakningsinspektören avgivit i härjämte närlagt yttrande.
Av utredningen framgår, att den nuvarande begränsningen i
båtutrustningen inom kustdistriktet är endast tillfällig och beroende på
flera särskilda omständigheter. Avsikten är att, så snart förhållandena
göra det möjligt, för distriktets bevakande avdela bättre tjänstefarkoster
till lämpligt antal.

Mot den förbättring av tjänstefarkosterna inom Göteborgs kustdistrikt,
som revisorerna synas avse, är givetvis i och för sig icke något
att erinra. Det har emellertid icke ansetts vara lämpligt att, intill dess
beslut kunnat meddelas örn avdelande till distriktet av någon på statsverkets
bekostnad anskaffad större tjänstefarkost, ålägga kustbevakningspersonalen
att hålla mera snabbgående, men ändock tillräckligt
sjövärdiga båtar. Den mycket höga anskaffningskostnaden för dylika
båtar skulle tydligen kunna medföra, att avsevärda förluster drabbade
personalen, i händelse båtarna, innan tiden för deras livslängd utgått,
måste till följd av betydande nedgång i smugglingen förklaras icke
längre vara behövliga för tulltjänsten. Till vad kustbevakningsinspektören
i denna fråga anfört må hänvisas.

— 207 —

§ 32.

Frågan, huruvida det vid tullverket tillämpade systemet med hållande av
tjänstefarkoster och annan motsvarande materiel mot lega bör bibehållas
eller ersättas med ett system med anskaffning och underhåll genom statsverkets
försorg, Ilar, såsom revisorerna påvisat, sedan åtskillig tid tillbaka
gjorts till föremål för ingående undersökningar och överväganden.
Starka skäl hava därvid framförts såväl för som mot en sådan omläggning.
En tänkbar lösning synes möjligen även kunna ligga däri, att statsverket
anskaffade och underhölle den mera kostsamma materielen, medan
legosystemet bibehölles i fråga örn den övriga materielen. Saken är tydligen
av den vikt, att en förnyad allsidig utredning kan anses motiverad.

I härvid fogat yttrande av kustbevakningsinspektören har denna uttalat
sig med anledning av vad revisorerna i anslutning till frågan örn legosystemets
bibehållande anfört mot beräkningen av de nuvarande legobeloppen.
Till detta kustbevakningsinspektörens uttalande tillåter styrelsen
sig hänvisa. Såsom revisorerna påpekat föreligga svårigheter att finna
allmänna normer för beräknandet av legornas storlek. Styrelsen har
emellertid i varje föreliggande fall bemödat sig att så avväga legobeloppet,
att statsverket icke belastats med högre utgift, än som kunnat anses
motsvara skälig gottgörelse för materielens hållande åt tullverket.

§ 30 b.

Revisorerna hava beträffande förfarandet vid utställande av utförselbevis
för spannmål, som utföres till frihamn, gjort gällande dels att
förfarandet vore för omständligt och dels att hithörande föreskrifter vore
ur kontrollsynpunkt mindre tillfredsställande. I detta ämne hava från
vederbörande tullmyndigheter i Stockholm, Göteborg och Malmö inhämtats
yttranden, som härjämte närläggas.

I förstnämnda hänseende synas revisorerna vända sig särskilt mot följande
av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter. I styrelsens med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade cirkulär den 27 december
1928 angående vissa lättnader för trafiken till och från frihamn (Tullverkets
_ författningssamling nr 9 år 1929) — vilket cirkulär numera erhållit
giltighet tills vidare — hava från åtnjutandet av därstädes avsedda
lättnader undantagits fartyg, vilka innehava vara, för vilken rätt till utförselbevis
är stadgad, i fall då erhållande av sådant bevis påyrkas. I
styrelsens cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen för utfärdande
och redovisning av utförselbevis för råg och vete (Tullverkets författningssamling
nr 184 år 1926) stadgas, att utförselbevis skall i Stockholm,
Göteborg och Malmö underskrivas av vederbörande tulldirektör med kontrasignation
av chefen för tullbevakningsinspektionen.

Revisorernas anmärkning örn bristande skärpa i kontrollen har ej närmare
utvecklats.

Vad till en början angår omförmälda föreskrift i styrelsens cirkulär
den 27 december 1928 har densamma, på sätt tulldirektören i Stockholm
erinrat, ansetts påkallad av avfattningen av den under riksdagens medverkan
tillkomna kungl, förordningen den 26 juli 1926 (nr 382) angående
utförselbevis för råg och vete, med vilken författning den i jannet numera
gällande, likaledes i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade
kungl, förordningen den 13 april 1928 (nr 76) bär i Jair förevarande avseende
likartad terminologi.

Vidkommande därefter frågan örn ändrade bestämmelser rörande den

— 208 —

myndighet, vilken skall utfärda utförselbevis för spannmål, som utföres
till frihamn, kan denna fråga — vilken synes vara av mindre betydelse i
Göteborg och Malmö men på grund av lokala förhållanden hava ett visst
intresse beträffande Stockholms frihamn — givetvis tagas under förnyad
prövning. Då emellertid stadgandena örn behörighet att utfärda utförselbevis
äro givna i § 2 av kungl, kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med
tillämpningsföreskrifter till förordningen angående utförselbevis för råg
och vete, lärer för ändring i berörda avseende krävas viss jämkning i
kungörelsens föreskrifter.

Likaledes torde frågan örn skärpt kontroll vara förtjänt av övervägande,
ehuruväl härav synes kunna bliva en följd, att vissa lättnader, varmed
de trafikerande nu äro förtrogna, bliva dem frånhända.

Styrelsen tillåter sig emellertid erinra, att fråga väckts örn en allmän
revision av frihamnsförfattningarna och att styrelsen i skrivelse till statsrådet
och chefen för finansdepartementet den 12 november 1929 yttrat sig
över ett av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg
och Skånes handelskammare härutinnan framställt förslag. Med understödjande
av detsamma har styrelsen beträffande sättet för revisionens
utförande framhållit, att det syntes kunna komma under övervägande,
huruvida utredningen borde anförtros åt särskilda sakkunniga eller ock
utföras genom styrelsens försorg, lämpligen dock under medverkan av
representanter för näringslivet.

Kommer en sådan utredning till stånd, torde lämpligt tillfälle givas att
allsidigt taga under övervägande de av revisorerna i förevarande hänse
ende framhållna synpunkterna. I varje fall vill styrelsen ej underlåta att
söka så långt ske kan tillmötesgå de önskningar från trafikanthåll, örn
vilka revisorernas uttalande bär vittnesbörd.

§ 33.

I anledning av revisorernas uttalande rörande generaltullstyrelsens
beslut att inköpa och till tullmyndigheterna för tjänstebruk utdela en av
byråchefen Tuwe Jansson utgiven handbok, innehållande tullstadgan och
tullordningen m. m. med förklarande anmärkningar, hänvisningar och
sakregister, får styrelsen anföra följande.

Med hänsyn till omfattningen och arten av tullverkets arbetsuppgifter,
sådana dessa numera gestalta sig, skulle det utan tvivel vara en fördel,
örn kommenterade upplagor av de huvudförfattningar, som skola tillämpas
inom tull tjänsten, eller andra översiktliga sammanställningar av pä
olika områden gällande bestämmelser i största möjliga utsträckning funnes
att tillgå. Ur vissa synpunkter vore det ock önskvärt, att i förekommande
fall dylika publikationer kunde utgivas genom generaltullstyrelsens
försorg och på dess ansvar. Så har ock i vissa fall skett: förutom den av
revisorerna omförmälda, år 1912 utgivna publikationen »Svenska tullförfattningar»
kan här bringas i erinran den varuförteckning, som tjänar till
ledning vid varors tulltaxering och varav en ny upplaga för närvarande
är under utarbetande. Men det bör icke lämnas obeaktat, att utgivandet
av dylika publikationer — varvid givetvis alltid högt kvalificerad arbetskraft
är erforderlig — måste, örn detsamma skulle ske genom styrelsens
försorg, medföra dryga kostnader för det allmänna.

Under dessa förhållanden har i det fall, som revisorernas anmärkning
avser, generaltullstyrelsen ansett sig handla i det allmännas intresse, då
styrelsen genom inköp och utdelning av ifrågavarande, på enskild väg

— 209 —

utgivna handbok kunnat för en mycket rimlig kostnad bereda tullverkets
tjänstemän ett värdefullt hjälpmedel vid tjänstens fullgörande.

Då revisorerna ifrågasatt, örn icke tillbörlig garanti saknas för att i
handboken givna förklaringar »innehålla en med hänsyn till författningsföreskrifternas
riktiga tillämpning auktoritativ kommentar», torde
få påpekas, att, såsom av förordet till handboken torde framgå, dessa förklaringar
i första hand äro grundade på framställningar eller utlåtanden,
som avgivits under förarbetena till författningarna, och endast i övrigt
giva uttryck för utgivarens egen uppfattning. Härtill må allenast tillläggas,
att generaltullstyrelsen vid tillämpning av de författningar, som
i handboken kommenteras, för sin del icke hittills funnit anledning i något
fall avvika från i handboken given tolkning.

§ 58.

Vad revisorerna anfört i fråga örn statens motorfordon synes för tullverkets
vidkommande icke påkalla annat styrelsens yttrande, än att anskaffningen
genom tullverkets försorg av motorfordon för tjänstebruk
hittills skett endast i oundgängligen erforderlig utsträckning; att därvid
icke dyrbarare motorfordon inköpts, än som av förhållandena betingats;
att möjligast noggranna kontroll däröver, att motorfordonen nyttjats endast
i tjänsten, utövats, varvid anlitats ett system, innefattande skyldighet
för envar av dem, som hava att svara för brukandet av ifrågavarande
tjänstemateriel, att föra dagbok, utvisande dess användning; samt att sty
reisen är ense med revisorerna därom, att tullverkets motorfordon till
följd av deras användning i spaningstjänst icke heller i fortsättningen
böra förses med ett för var och en lätt igenkännligt märke, som visar motorfordonets
egenskap av ett statens tjänstefordon. Kustbevakningsinspektörens
uttalande i frågan bilägges.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad
generaltulldirektör, byråcheferna Beyer, föredragande beträffande frågan
örn den av generaltullstyrelsen inköpta handboken, Ewerlöf, föredragande
beträffande frågan örn utställande av utförselbevis för spannmål, Nordström
och Jansson, föredragande beträffande frågorna örn tullokaler, kustbevakningen,
legosystemet vid tullverket och statens motorfordon, samt
tillförordnade byråchefen, byråinspektören Olson. Byråchefen Jansson har
icke deltagit i handläggningen av frågan örn inköpet av nyss omförmälda
handbok.

Stockholm den 9 januari 1930.

TInderdånigst:

A. E. M. ERICSSON.

Vidar Fahlander.

14 — Rev.-berättelse ang. statsverket för ur 1929. III.

— 210 —

Bil. 1.

Linköpings tullkammare.

§ 26.

Vördsamt utlåtande.

Med anledning av närslutna statens revisorers uttalande får tullkammaren
meddela, att tullkammaren sedan flera år tillbaka haft sin uppmärksamhet
riktad på de anmärkta uppvärmningsförhållandena i tullhuset,
Beträffande det utrymme, som saknar värmeanordning nämligen det
yttre packhuset, har försök gjorts med en större kokskamin, men som
dock utfallit i alla avseenden olämpligt för ett så vidlyftigt utrymme, där
dessutom stor risk för eldfara linnes, och frågan torde inte kunna lösas
på annat sätt än genom införandet av centralvärmeledning. I detta syfte
har tullkammaren redan avlåtit skrivelse till stadens myndigheter, och herrar
statsrevisorers uttalande, för vilket tullkammaren är enbart tacksam,
torde kunna beräknas bliva ett viktigt stöd vid de ytterligare förhandlingar,
som kunna komma att föras i ärendet.

Upplysningsvis må tilläggas, att tullkammaren disponerar över en
uppvärmd, mindre uppackningssal och att beträffande arbetet i ovannämnda
lokal, som saknar värmeanordning, det är medelst s. k. glasskåpssystem
ordnat så, att inga egentliga skrivgöromål behöva utföras där.
Dé bristfälliga kakelugnarna ha reparerats.

Linköpings tullkammare den 4 januari 1930.

Olof Uppgren.

Bil. 2.

örebro tullkammare.

§ 27.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Anmodad avgiva yttrande med anledning av utav statsrevisorerna i
bilagda skrivelse, som härjämte återställes, gjorda uttalanden rörande
vissa förhållanden vid tullkammaren i Örebro får tullkammaren vördsamt
anföra.

Tullokalerna torde för närvarande kunna anses tillräckliga för trafikens
behov, ehuruväl här som vid andra tullanstalter emellanåt vissa
svårigheter för tullgodsets mottagande kunna uppstå, när trafiken är
som livligast. Vid dessa tillfällen brukar en del av utrymmet i källarvåningen,
vilken förmedelst hiss står i förbindelse med tulltaxeringslokalen
och där två nederlagsmagasin äro belägna, användas för förvaring av
såväl oförtullat som förtullat men ej avhämtat gods. Så snart stadigvarande
behov av ökat lokalutrymme för ankommande tullgods kommer att
göra sig gällande, har tullkammaren tänkt sig att i första hand taga det
ena av dessa magasin i anspråk för förvaring av förenämnt gods och sedermera
jämväl det andra magasinet, så snart behov härav föreligger.
Dessa båda magasins sammanlagda golvyta är jämnt lika stor som de ovan -

— 211

på dessa belägna godsmagasinets och tulltaxeringslokalens golvytor tillhopa.

När utvidgning av tullokalerna genom nybyggnad kan bliva erforderlig,
är för närvarande ej gott att förutsäga.

Vad beträffar den i skrivelsen berörda, år 1924 uppförda flygelbyggnaden,
är densamma — frånsett det i källarvåningen belägna nederlagsmagasinet
— avsedd att uteslutande användas som godsmagasin. Ehuru
uppförd av tegel torde den dock med sitt tunna tak och sina många portar,
av vilka en eller flere på grund av den livliga trafiken måste stä
öppna under stora delar av arbetstiden, vinter som sommar, knappast
kunna i nämnvärd grad hållas uppvärmd under den kallare årstiden
med något slags uppvärmningssystem. Nu finnes i denna lokal en med
värmeanordning försedd expeditionskur, avsedd för den där tjänstgörande
tullpersonalen.

I denna kur kunna även packhuskarlarna vintertid värma upp sig, när
de hava en stunds ledighet från sitt arbete.

Till sist får tullkammaren nämna, att statsrevisorernas besök på tullkammaren
härstädes inföll under föreståndarens middagsrast, vadan
denne icke sammanträffade med revisorerna.

örebro tullkammare den 30 december 1929.

Fridolf Jansson.

Bil 3.

Eskilstuna tullkammare.

§ 28.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Med återställande av närslutna remisshandling fD. nr I. 1801/1929) får
tullkammaren vördsamt anföra följande.

Undertecknad tullförvaltare har på begäran lämnat statsrevisorerna i
bilagda avskrift meddelade uppgifter. Tillika har telefonledes upplysts,
att tolagsersättning härstädes ej förefanns.

I undertecknads skrivelse omnämnda anslaget till reparationer m. m,
i tullokalerna har numera av stadsfullmäktige härstädes beviljats.

Ett sammanförande av tullkammare och packhus i bottenvåningen skulle
för staden medföra avsevärda kostnader, utan att för tullverkets del giva
någon personalbesparing. Och torde därför denna lokalförändring bora
få tills vidare anstå.

Eskilstuna tullkammare den 31 december 1929.

Karl Pettersson.

— 212 —

Bil. 3 a.

Herr doktor Ödman, Stockholm.

: Av Eder enligt uppdrag av statsrevisorerna, första avdelningen, den
19 oktober 1929 telefonledes begärda upplysningar följa nedan.

, Tullokalerna i Eskilstuna inrymmas i Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnvägs fraktgodsmagasinsbyggnad. Nedre våningen upptages av varuhall
(även använd som tulltaxeringslokal), undersökningsrum (= laboratorium
och provsamling) samt bevakningsrum (= vaktrum). I våningen
en trappa upp finnas kameralavdelning (= tullkammare och tullförvaltarens
rum) samt bostad (två rum och kök) för en tillsyningsman. Källarvåningen
inrymmer nederlags- och transitupplagsmagasin. I viss ut
sträckning användes även ett över varuhallen befintligt vindsutrymme
till nederlagsmagasin.

: Enligt kontrakt den 26 augusti 1901 förhyr Eskilstuna stad av järnvägsbolaget
förenämnda lokaler för disposition av tullverket mot det att
staden erlägger en årlig hyra under de första femton åren, d. v. s. till
och med år 1916, av 2,400 kronor samt sedermera av 300 kronor.

Ovannämnda bostadslägenhet har en av tullverkets härvarande tillsyningsman
förhyrt av staden mot en årlig hyra av för närvarande 300
kronor.

I slutet av år 1925 infördes genom stadens försorg värmeledning med
varmvattensystem i samtliga lokaler, utom vindar och källare. Kostnaden
härför utgjorde omkring 3,500 kronor, vilket belopp utgick av 1926
års stat.

Med hänsyn härtill ha sedermera endast smärre reparationer utförts.
Men har nu Eskilstuna stads byggnadskontor föreslagit drätselkammaren
att i 1930 års statförslag upptaga ett belopp av 1,500 kronor till följande
reparationer och nyanskaffningar:

'' »Reparation av tullkammaren, tullförvaltarens rum, toalettrum för tullförvaltare
och kammarskrivare. Vaktrummet repareras. En klosett inredes
för packkarlar och vaktmanskap. En del gamla möbler repareras
éller ersättas. Nya gardiner.»

Ender förutsättning, att detta förslag vinner drätselkammarens och
stadsfullmäktiges godkännande, och sålunda kommer till utförande, torde
härvarande tullokaler kunna sägas vara för nuvarande trafikmängd relativt
tillfredsställande.

• Eskilstuna den 20 oktober 1929.

Karl Pettersson.

Tullförvaltare.

— 213 —

Bil. i.

i

Kustbevakningsinspektören.

§ 29.

Utlåtande.

Med återställande av remisshandlingen får jag anföra följande.

Vad beträffar båtmaterielen i Nyköpings kustdistrikt utgjordes den
samma från år 1924 av en tullverket tillhörig tullkryssare och en mot
lega hållen tulljakt, intill dess att tullkryssaren den 15 juni 1928 förolyckades
genom eldsvåda. (Tullkryssarens besättning utgjordes av 4 man
och tulljaktens av 3 man.) Då tullverket icke hade reservbåt till förfogande,
förhyrdes såsom ersättning för den förolyckade tullkryssaren två
mindre ruffade motorbåtar av s. k. skärgårdstyp, vilka bemannades med
tullkryssarens besättning, varefter tullkryssarens bevakningsområde fördelades
mellan ifrågavarande motorbåtar. Den mot lega hållna jakten
är avsedd att efter legotagarens avgång ur tjänsten år 1930 ersättas med
båt av lämpligare beskaffenhet. Efter statsrevisorernas år 1928 gjorda uttalande
rörande anskaffning av båtmateriel för kustbevakningen har jag
icke ansett mig böra föreslå kungl, generaltullstyrelsen anskaffning av
annat än specialbyggda båtar. Det nuvarande båtbeståndet i Nyköpings
kustdistrikt utgör således ett provisorium, föranlett av brist på reservbåtsmateriel
och medel för erforderliga ersättningsbyggnader.

I skrivelse till Kungl. Maj:t med förslag till utgiftsstater för tullverket
avseende budgetåret 1930/1931 har emellertid styrelsen den 25 september
1929 hemställt, att till särskilda åtgärder för bekämpande genom tullverkets
försorg av olovlig införsel av spritdrycker m. m. måtte för nästkommande
budgetår anvisas ett extra reservationsanslag. Detta reservationsanslag
är bland annat avsett att tagas i anspråk för nybyggnad av viss
båtmateriel för Stockholms kustdistrikt. Ställas erforderliga medel till
förfogande för berörda nyanskaffning och förhållandena det i övrigt medgiva,
är det min avsikt att föreslå styrelsen, att en eller ett par Stockholms
kustdistrikt för närvarande tilldelade, tullverket tillhöriga båtar
överflyttas till Nyköpings kustdistrikt för att därstädes ersätta den nuvarande
båtmaterielen. Då ifrågavarande båtar äro för bevakningstjänst
tills vidare användbara, anser jag, att genom en sådan åtgärd tillfredsställande
effektivitet i bevakningstjänsten kommer att ernås utan ökning av
personalens antal. <

Stockholm den 4 januari 1930.

Carl Posse.

Bil. 5.

Tulldirektören i Stockholm.

§ 30 a.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Genom remiss den 23 december 1929 (d.-nr I 1801/1929) har kungl, generaltullstyrelsen
anbefallt tulldirektören att efter vederbörandes hörande
avgiva utlåtande över ett i riksdagens senast samlade revisorers beriit -

— 214 —

telse gjort uttalande angående behovet av nya lokaler för tullbevakningen
i Stockholms frihamn.

I anledning härav får tulldirektören, med återställande av remissakten
samt med överlämnande av ett från tullförvaltningen i Stockholms frihamn
införskaffat yttrande i ärendet, vördsamt anföra följande.

I skrivelse till Stockholms hamnstyrelse den 4 maj 1929 hemställde tull
direktören örn uppförande av ny tullbevakningsbyggnad av sten på lämplig
plats i frihamnen.

Sedan berörda hemställan gjordes har beslut fattats örn överflyttning
av Ford Motor Companys verksamhet från tullhamnen till frihamnen och
tanke framkastats örn eventuell färjtrafik från frihamnen till utlandet.
Med hänsyn härtill har tulldirektören ansett sig icke böra påskynda
uppförandet av den ifrågasatta nybyggnaden, isynnerhet som nya tullkameral-
och tullbehandlingslokaler numera i magasin III upplåtits till
tullförvaltningen och på så sätt en del utrymmen i den gamla administrationsbyggnaden
skulle enligt frihamnsföreståndarens löfte bliva tillgängliga
för provisoriskt anordnande av vissa lokaler för bevakningens behov.
Härtill kommer att förslag även framkommit örn överflyttande av expeditionen
för tullklarering av fartyg från tullbevakningsavdelningen till
tullkameralavdelningen, varigenom ökat utrymme skulle erhållas för tullbevakningen
i nuvarande byggnad. Tulldirektören håller emellertid före
att uppförandet av ny tullbevakningsbyggnad bör ske inom en icke alltför
avlägsen framtid.

Stockholm den 3 januari 1930.

C. E. Lindmark.

E. f.

Bil. 5 a.

Till tulldirektören i Stockholm.

Med återställande av remisshandlingarna (d.-nr I 1801/1929, T. D. d.-nr
5146) får tullförvaltningen anföra följande:

I skrivelse till tulldirektören den 26 mars detta år har tullförvaltningen
i samband med framställandet av vissa önskemål till årets syneförrättning
även berört frågan örn otillräckligheten av härvarande tullbevaknings
tjänstelokaler. Tullförvaltningen yttrar härom bland annat:

»På grund av den ständigt växande trafiken och i samma mån utökandet
av tullbevakningspersonalen börjar härvarande tullbevakningsbyggnad
visa sig otillräcklig för sitt ändamål och behovet av en större sådan
byggnad göra sig alltmera gällande.»

Sedan detta skrevs har lokalernas otillräcklighet ytterligare framträtt.
För att avhjälpa de värsta olägenheterna härav skulle lämpligen ett par
rum i den av tullförvaltningen förut disponerade, nyligen utrymda byggnaden
efter husets omedelbart förestående ombyggnad kunna användas
för tullbevakningens behov.

Denna anordning torde dock endast kunna godtagas som ett provisorium,
intill dess lokalfrågan kan hinna ordnas på ett mera lämpligt och
varaktigt sätt.

Tullförvaltningen i Stockholms frihamn den 30 december 1929.

G. Sjöbeck.

E. f.

215 —

Bil. 6.

Tulldirektören i Stockholm.

§ 30 b.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Genom remiss den 23 december 1929 (d.-nr IV 2964/1929) har kungl,
generaltullstyrelsen anbefallt tulldirektören att efter vederborandes börande
avgiva utlåtande över ett i riksdagens senast församlade revisorers
berättelse gjort uttalande angående förfarandet vid utförsel av spannmål
till frihamn i de fall, då utförselbevis begäras. .

I anledning härav får tulldirektören, med återställande av remissakten
samt med överlämnande av ett från tullbevakningsinspektionen och tullförvaltningen
i Stockholms frihamn införskaffat gemensamt yttrande i ärendet,
vördsamt anföra följande.

Beträffande ordningen vid utförsel till frihamn av spannmål, tor vilken
utförselbevis ifrågasättes, hänvisas till den redogörelse, som lämnats i

förenämnda yttrande. .

I såväl kungl, förordningen den 13 april 1928 (t. ffs. 93) som i den
därförut gällande kungl, förordningen den 26 juli 1926 (t. ffs. 182) föreskrives,
att spannmål, varom i förordningarna är fråga, som utföres och
för vilken utförselbevis begärts, skall angivas till utförsel. Denna föreskrift
måste anses innebära, att varan skall hos tullmyndigheten i tullinlandet
i vederbörlig ordning anmälas till utförsel, vare sig det gäller utförsel
till utrikes ort eller sjöledes eller landvägen till frihamn. Särskilda
undantagsbestämmelser äro nämligen icke i berörda hänseende meddelade
i avseende å utförsel till frihamn.

Då det gällde att uppställa bestämmelser med undantag från föreskrifterna
i frihamnsstadgan, innebärande lättnader för trafiken från och till
frihamn (kungl, generaltullstyrelsens cirkulär den 27 december 1928, t. ffs.
1929: 9 och den 27 december 1929) ansågs sådan lättnad med hänsyn till
föreskrifterna i den då gällande kungl, förordningen, den 26 juli 1926, här
förut åberopad, icke kunna medgivas för sådana uppsamlingsfartyg, vilka
skulle till frihamn utföra spannmål, för vilken utförselbevis komme att
ifrågasättas. Sådant undantag påyrkades heller icke enligt tulldirektör
Leander lämnade upplysningar från frihamnsföreståndaren ingenjör O.
Stendahl, utan var Stendahl fullt ense med Leander därom, att sådant
undantag icke kunde ifrågakomma. Förslaget till de ovannämnda lättnaderna
var utarbetat av Leander och vann såväl tullstyrelsens som
Kungl. Maj:ts gillande.

Beträffande här ifrågavarande utförsel, fanns grundat skäl till anta
gande att avlastaren skulle äga full kännedom örn den kvantitet spannmål,
som blivit till utförsel inlastad i fartyg eller fordon, då ju för spannmål,
som inlastats på olika platser, betalning skulle erläggas till olika säljare
eller örn spannmål uppköpts i förväg och magasinerats i avlastarens maga
sin på olika orter, avlastaren borde självfallet skaffa sig noggranna uppgifter
örn den från varje magasin uttagna kvantiteten spannmål. Ingen
som helst anledning förefanns alltså att tro, att varuhavaren icke skulle
kunna lämna de uppgifter, som erfordras för erhållande av utförselbevis.
Då det sedan framhölls, att varuhavarna icke kunde lämna dessa
uppgifter, gick tulldirektören för sin del nied på att uppvägning av
spannmålen skulle kunna få ske i frihamnen.

— 216 —

När ett fartyg med spannmål, för vilken utförselbevis begärts, kommer
in i frihamnen, ställes det under tullkontroll, och spannmålen uppväges
av tulltjänsteman.

Vid intagning i frihamn av dylik spannmål per fora väges eller kontrollväges
också spannmålen i frihamnen av tulltjänsteman.

De fartyg, som förekomma i här ifrågavarande trafik, äro i regel
smärre fartyg eller pråmar. Någon större tidsutdräkt för dem att lägga
till t. ex. vid Värtahamnen eller ankra upp i Värtan i avvaktan på tullpass
och »utredning» i vanlig ordning torde icke behöva ifrågakomma. Utförselbevis
kunde då erhållas så snart fartyget ingått i frihamnen.

Bilagda undersökning visar inom vilken tid, efter det fartyg ingått till
Stockholms frihamn, utförselbevis utfärdats och blivit av varuhavaren
avhämtade.

Tulldirektören har för sin del ingenting emot att en ändring vidtages
på det sättet, att dessa uppsamlingsfartyg, som till frihamnen föra spannmål,
för vilken utförselbevis begäres, behandlas på samma sätt som andra
uppsamlingsfartyg, under förutsättning naturligtvis, att tullförvaltningen
i frihamnen erhåller bemyndigande att utfärda utförselbevis. Skall emellertid
den ordningen bibehållas att tulldirektören skall utfärda utförselbevis,
eventuellt med kontrasignation av tullförvaltaren i frihamnen, är
ingenting därmed vunnet, då det i varje fall tager tid innan handlingarna
komma tulldirektören tillhanda.

Stockholm den 3 januari 1930.

C. E. Lindmark.

E. f.

Bil. 6 a.

Till tulldirektören i Stockholm.

Över riksdagens revisorers uttalande angående förfarandet vid utförsel
av spannmål till frihamn i de fall, då utförselbevis begäres, få tullbevakningsinspektionen
och tullförvaltningen i Stockholms frihamn anföra
följande.

Det i uttalandet relaterade förfarandet följer av föreskrifterna dels i §
2 punkt 1 kungl, kungörelsen den 24 maj 1928, varigenom behörighet att
utfärda utförselbevis tillkommer endast distriktstullanstalt, dels ock i §
2 av kungl, generaltullstyrelsens cirkulär den 30 juli 1926 angående ordningen
för utfärdande och redovisning av utförselbevis för råg och vete,
varigenom vid centraltullkammare allenast tulldirektör är behörig underskriva
utförselbevis, som till bestyrkande av detsammas yttermera riktighet
skall kontrasigneras av chefen för tullbevakningsinspektionen.

Dessa stadgande jämte villkoret i § 1 av kungl, förordningen den 13
april 1928, att utfärdandet av utförselbevis är beroende av spannmålspartiets
utförsel till svensk frihamn och ej av dess införsel därsammastädes,
hava ett fördröjande inflytande å expedierandet av utförselbevisen icke
minst med hänsyn till de betydande avstånd, varpå centraltullkammarens
olika expeditioner befinna sig från varandra och att personal ej kan avdelas
enbart för handläggning av de bestyr, som följa av spannmåls utförsel
till frihamn under anspråk på utförselbevis.

217 —

Utförseln tillgår på följande sätt:

Då spannmål, för vilken utförselbevis begäres, sjöledes skall utföras till
frihamnen, har fartygets befälhavare att hos tullbevakningsinspektionen i
tullhamnen anskaffa tullpass för resan. Efter framkomsten till frihamnen
väges spannmålen under tullkontroll, varpå, sedan »utredning för utförselbevis»
med attest örn spannmålens vikt och marknadsgilla beskaffenhet
utfärdats av tullmyndigheten i frihamnen samt anteckning örn tid
och lägenhet för dess intagande därstädes gjorts å den utgående varuanmälan,
dessa handlingar översändas till tullbevakningsinspektionen, som i
sin tur överlämnar dem till tulldirektören, vilken därpå utfärdar utförselbevis,
vilka kontrasigneras av tullbevakningschefen.

Vid landväga utförsel till frihamnen skall vederbörlig intagningsinlaga
avlämnas, varpå spannmålen väges och »utredning för utförselbevis»
med attest utfärdas liksom i föregående fall, varemot anteckning örn
intagningen göres å duplettexemplar av intagningsinlagan, som i detta
fall hos tullbevakningsinspektionen kommer att ersätta utgående varu
anmälan. Med handlingarna förfares därpå som här ovan nämnts.

Från intagningen i frihamnen till dess vägningen ägt rum står spannmålen
alltid under tullkontroll.

Den tidsutdräkt, som uppstår vid ovan relaterade expeditionssätt torde
knappast kunna betecknas såsom oskälig, örn man tar i betraktande avståndet
mellan frihamnens och i tullhamnen för ärendenas handläggande
befintliga expeditioner.

Remissakten återgår.

Stockholm den 31 december 1929.

För tullbevakningsinspektionen:

Knut Andersson.

För tullförvaltningen i Stockholms frihamn:

G. Sjöbeck.

E. f.

Till ovan gjorda uttalande önskar tullbevakningsinspektionen foga
följande.

Lättnader och förenkling i det nuvarande förfaringssättet vid utfärdande
av utförselbevis torde kunna ernås endast genom vissa författningsändringar
i riktning därhän, att tullförvaltaren i frihamnen meddelas
befogenhet att vid införsel till frihamn utfärda dylika bevis och att
bestämmelsen i kungl, generaltullstyrelsens cirkulär den 27 december 1928
mom. e) om undantag för vara, för vilken rätt till utförselbevis är stadgad,
utgår. Härvid skulle en viss tidsbesparing uppnås vid utfärdande
av utförselbevis jämväl vid landväga transport till frihamnen.

Vad beträffar revisorernas uttalande, »att nu gällande föreskrifter ur
kontrollsynpunkt måste sägas vara mindre tillfredsställande», är tullbevakningsinspektionen
villig erkänna, att så är fallet, örn farhågorna avse
den tullbevakning, som utövas å den till utförsel angivna spannmålen och
de transportmedel, varmed denna fraktas. Jämlikt § 14 tullstadgan upphör
tullkontrollen, då det transportmedel, vari godset befinner sig, avgår
från ort, som före lämnandet av tullområdet sist besökes. Under transport -

— 218 —

medlets vidare gång genom tullområdet förekommer ingen annan tullbevakning
än den mera allmänna tillsyn, som kan utövas av kustbevakningen.
Då denna på grund av personalens fåtalighet och bevakningsmaterialens
knapphet icke ens förmår att utöva nöjaktig tillsyn å den inkommande
sjötrafiken, särskilt då det gäller förhindrandet av den livligt florerande
spritsmugglingen, torde kustbevakningens kontroll å utförseln av
spannmålslastade fartyg icke kunna sägas vara effektiv. Exporten av
spannmål, för vilken utförselbevis medgives, synes alltså till väsentlig del,
liksom kontrollen vid utförsel av restitutionsgods, vara baserad på ett
mera allmänt förtroende till varuhavare oell fartygsbefälhavare.

Stockholm den 81 december 1929.

För tullbevakningsinspektionen:

Knut Andersson.

— 219

Bil. 6 b.

Tablå över utfärdade utförselbevis avseende till Stockholms frihamn utförd

spannmål.

Utförselbevisets

nummer

Utfärdat för

Angivet

Utfört

Undertecknat

Utlöst

B. 00059

A. B. John A. Kors

”/»

”/»

Vid)

60

»

28/d

28/9

Vid

61

»

S0/9

3°/d

Vid

62

»

Vid

Vid

•Ilo

63

»

“/«

‘Ilo

Vid

64

»

”/»

"/d

Vid

65

»

28 9

28/9

Vid

66

»

Vi»

V>o

Vid

67

»

28 h

30/9

8/l0

68

»

28/9

30/9

Vid

Vid

69

28/9

30/d

8/io

70

»

30/d

Vid

Vidt

71

»

10/l0

‘»/id

11/io

"ho

72

»

14/io

“/Id

''•ho

‘Vid

73

»

''Vid

‘Vid

''•ho

74

»

"Ilo

"/io

''•ho

“Ilo

75

»

,8/io

18/l0

''•Ilo

76

»

16/io

‘Vid

''•ho)

77

»

''Vio

‘Vid

''•Ilo

“ho

79

»

19/io

‘Vid

“ho

80

»

"ho

‘Vid

“ho

81

»

“/10

2‘/lO

“ho

82

»

21/>0

2‘/l0

“ho

“ho

83

»

21/10

21/io

“ho

84

»

22/lO

22/.o

“ho

85

»

22/l0

22/l0

“ho

86

»

26/l0

23/ld

“ho

87

»

26/to

''Vid

“ho

88

»

-8/xo

28/l0

•''ho

89

»

28/l0

28/lO

3‘/ld,

"Ilo

90

»

28/io

28/l0

“ho

91

»

28 10

28/l0

“Ilo

92

»

28/id

28/l0

äi/ioJ

93

29/.o

28/ld

•''ho.

1/ll

95

»

''lil

''lil

4/ll

96

»

‘lil

6/n

•lil

"lil

97

»

e/u

6/u

•lil

"lil

98

Stockholms Läns Lant-

B/ll

•lii

»lil

99

mannaförening

''lil

•lil

"lil

A. B. John A. Kors

''lil

100

Stockholms Läns Lant-

8/n

*1 n

“lil

"lil

mannaförening

“lil

”lil

B. 05702

»

18/h

19/u

5

»

21/n

21/ll

“lil

7

»

"/n

■‘''lil

“lil

”lil

8

»

22/n

•■‘lil

“lil

9

»

22/n

22/u

“lil

10

A. B. John A. Kors

“lil

•''lil

“lil

11

»

2I/n

21/u

“lil

12

»

“lii

26/ll

28/ll

''‘lil

13

»

“lii

■‘•lil

“lil

14

»

23/n

“lil

“lil

15

Stockholms Läns Lant-

28/n

“lil

“lil

“ho

mannaförening

— 220 —

Utförselbevisets

nummer

Utfärdat för

Angivet

Utfört

Undertecknat

Utlöst

B. 05716

A. B. John A. Fors

a,/n

2Vn

s7iU

17

»

,7/u

"In

80/ii

18

»

2e in

*8/n

30/n

Vin

19

»

*711

2Vn

V"

20

»

“lii

mln

Vin

21

Stockholms Läns Lant-

*7 a

59/n

Vin

“Im

mannaförening

23

A. B. John A. Fors

30/n

30/n

V"

24

»

30/u

30/n

Vin

25

»

2/l2

Vm

Vin

,

1"

26

»

V"

Vm

Vin

29

»

*/»

Vin

Vin

L

30

»

*/«

Vin

Vm

f

32

»

Vm

V"

L

33

»

Vin

Vm

Vin

f

/»

35

»

Vm

Vin

"lin

L

36

»

Vin

Vin

"lini

f

37

Stockholms Läns Lant-

Vm

Vin

13lin

mannaförening

“1"

38

»

Vin

Vin

"lini

39

A. B. John A. Fors

Vin

Vin

''Vin

40

»

Vm

Vin

''Vin

41

»

1Vin

''Vm

''Vin

''Vin

42

»

l0/i»

‘Vin

''Vin

43

»

"lin

"lin

''Vin

47

Upsala Ångqvarns A. B.

''Vm

''Vin

''Vin

"/in

48

A. B. John A. Fors

"ht

"lin

"-Olin

‘Vin

49

Stockholms Läns Lant-

"lin

"lin

‘‘Vin

“lin

mannaförening

50

A. B. John A. Fors

''Vm

''Vm

‘Vm

53lin

53

»

13/l2

''Vin

‘Vin

‘Vin

54

«/l»

2Vin

‘V"

Ej avhämtat

d. 3. 1. 1930

55

Stockholms Läns Lant-

2Vm

2Vm

‘Vm

Ej avhämtat

mannaförening

d. 3. 1. 1930

■

221 —

Bil. 6 c.

Litt A. Utförselbevis ser.......... nr......

(Blankett för distrikttullanstalt.)

Utredning för utförselbevis

A. Tjänsteinlijg

För utfärdande genom vederbörande tullmyndighets försorg av utförselbevis enligt kungl,
förordningen den 13 april 1928 (Svensk författningssamling nr 76) intygas härmed,

att.......................................................i hit den.......................................19......

avlämnad utgående varuanmälan för utförsel med .........................................................

till ................................. av viss myckenhet omalen råg och omalet vete gjort anmälan

örn önskan att för å anmälan upptaget gods erhålla utförselbevis, som här avses;

att ifrågavarande gods vid undersökning, verkställd omedelbart före godsets avgång härifrån
av undertecknad, som därtill beordrats, — av tillkallade två sakkunniga och ojäviga
personer (se B I här nedan), befunnits utgöra marknadsgill vara av nu nämnt slag;

att godsets nettovikt enligt bifogade av offentlig vägare — av trovärdige män utfärdade
attest (se B II här nedan)* 1 — vid omedelbart före avgången härifrån under min kontroll
verkställd fullständig uppvägning — provvägning befunnits uppgå till =- ■■■ kilogram

råg och kilogram vete; samt

att godset vid avgången härifrån den .............................. 19......2 var inlastat i med

tullverkets plomber — sigill förseglat förvaringsrum.

............................................... tull ................................. den ..................... 19......

Förrättningsman.

B. Utlåtanden av sakkunniga

I. Undertecknade, som av tullkammaren — tullbevakningsinspektionen i ........................

erhållit i uppdrag att besiktiga ovanstående gods med hänsyn till stadgandena i kungl, förordningen
den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete, få efter företagen
sådan besiktning härigenom förklara, att godset enligt vår samstämmiga uppfattning utgör
marknadsgill vara i den betydelse, som avses i förordningen jämte därtill hörande tillämpningsföreskrifter.

................................................................. den ....................................... 19......

II. Att nettovikten av ovan angivna spannmål, som utföres lös i förenämnda fartyg, uppgår
till kilogram råg och kilogram vete, attesteras härmed.''

............................................. den ................................... 19 .....

(Adress: ..........................)

(Adress:

■)

Till tnlldirektören i ............................................................

Föreliggande handling överlämnas härmed under tillstyrkan, att utförselbevis utfärdas för
däri upptaget gods.

.........................................., tullbevakningsinspektionen den ........................ 19......

1 Attesten anses endast i det fall tillräcklig för bestyrkande av nettovikten, då fråga är
örn spannmål, sorn utföres lös i fartyg.

2 Benna dag upptages i utförselbeviset såsom dag, då godset till utlandet utförts.

— 222 —

Bil. 7.

Tulldirektören i Göteborg.

§ 30 b.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Med återställande av bifogade transumt av riksdagens revisorers berättelse
får tulldirektören såsom infordrat yttrande däröver vördsamt an
föra följande.

Nämnda berättelse berör i sina transumerade delar vissa för trafiken
tyngande och tidsödande tullformaliteter vid utförsel av spannmål till
Stockholms frihamn i de fall, då utförselbevis begäras. Såsom framgår
av närlagda från tullförvaltningen i härvarande frihamn infordrade yttrande,
i vilket tullbevakningsinspektionen i Göteborg instämt, har någon
trafik av ifrågavarande slag ej därstädes förekommit och skulle expeditionen
för en eventuellt framdeles förekommande dylik trafik kunna på
grund av de lokala förhållandena verkställas utan betungande tidsutdräkt.
Under sådana förhållanden saknar tulldirektören erfarenhet att
avgiva förslag örn de ändrade bestämmelser, som i nu ifrågavarande hänseende
skulle visa sig lämpliga för centraltullkammarens i Stockholm vidkommande.
Därest emellertid förslag skulle framställas örn rätt för tullförvaltningarna
i rikets frihamnar att utfärda utförselbevis, har tulldirektören
för sin del intet att däremot erinra.

Göteborg den 3 januari 1930.

Chr. Camp.

Bit. 7 tt.

Till tulldirektören i Göteborg.

Anmodad avgiva utlåtande över den del av riksdagens senast församlade
revisorers berättelse, som rör förfaringssättet vid utfärdande av utförselbevis
(Sv. förf.-saml. 1928 nr 76 och 153) får tullförvaltningen vördsamt
anföra följande:

Tullförvaltningen härstädes har ej haft någon erfarenhet av dylik trafik.
Men även örn en dylik i en framtid skulle komma till stånd, torde
en tidsrymd som den i revisorernas berättelse omnämnda ej tillnärmelsevis
behöva tagas i anspråk för en expedition av nämnda slag. På grund
av det korta avståndet mellan härvarande frihamn och tulldirektörens
och tullbevakningschefens expeditioner kan det ej kräva mycket längre tid
än andra expeditioner, där tulldirektörens underskrift påfordras, t. ex.
ansökning örn temporär tullfrihet. På grund härav anser tullförvaltningen,
att för härvarande tullförvaltnings del någon ändring i nu gällande
bestämmelser ej är av behovet påkallad.

Remisshandlingen återgår.

Tullförvaltningen i Göteborgs frihamn den 28 december 1929.

Erik P:son Westerström.

E. f.

— 223 —

Uti ovanstående av tullförvaltningen i Göteborgs frihamn avgivna utlåtande
får inspektionen i alla delar instämma.

Göteborgs tullbevakningsinspektion den 30 december 1929.

Erik Widell.

Bil. 8.

Tulldirektören i Malmö.

§ 30 b.

Vördsamt utlåtande.

Med remisshandlingens återställande och med överlämnande av ett från
härvarande tullbevakningsinspektion och tullförvaltningen i frihamnen
inkommet yttrande får tulldirektören för egen del vördsamt anföra
följande.

Riksdagens revisorer rikta i sin berättelse anmärkningen dels mot bestämmelsen
i kungl, generaltullstyrelsens cirkulär av den 27 december
1928 punkt c rörande däri gjort undantag för uppsamlingsfartyg att som
fartyg i inrikes fart på årspass avgå från tullinlandet till frihamn i det
fall att däri inlastats råg eller vete, för vilka utförselbevis påyrkas och
dels mot den tidsutdräkt, som vållas av nuvarande ordningen vid utfärdande
av sådana bevis.

Då det emellertid synes tulldirektören, att något statsintresse icke skulle
trädas för nära, örn även ett uppsamlingsfartyg i uteslutande inrikesfart
ägde rätt att utan att vara utklarerat i tullhamn, i frihamn lossa spannmål
för vilka varuägaren yrkar att utbekomma utförselbevis, får tulldirektören
vördsamt föreslå, att det i förenämnda cirkulär punkt c inryckta
undantaget uteslötes.

Tulldirektören skulle dessutom för tids vinnande vilja ifrågasätta en
sådan ändring i kungl, generaltullstyrelsens cirkulär den 3 juli 1926 angående
ordningen för utfärdande av utförselbevis § 2 andra stycket, att,
då i ovanberörda fall uppvägning av den i frihamnen lossade spannmålen
och prövning av frågan huruvida densamma är marknadsgill skulle
ankomma på tullmyndigheten i frihamnen, tullförvaltaren därstädes i
detta fall, förklaras behörig att kontrasignera utförselbevis.

Om utförselbevis utskrives av tullförvaltningen i frihamnen och av
tullförvaltaren därstädes omedelbart kontrasigneras samt detta jämte i
ärendet gjord utredning därefter snarast tillställdes tulldirektören för underskrift
skulle sådant expeditionsförfarande säkert för trafiken visa sig
mera tillfredsställande än det nu brukliga och klagomål över tidsutdräkt
vid utfärdande av utförselbevis, som även här förekommit vid tillfällen
av klarering av landvägen till frihamnen utförd spannmål, i sådant fall
utebliva.

Malmö den 2 januari 1930.

Karl Sjöstedt.

— 224 —

Bil. 9.

Tullförvaltningen i Malmö frihamn.

§ 30 b.

Med återställande av hit remitterade skrivelse rörande transund av
riksdagens senast församlade revisorers berättelse § 30 få tullbevaknings
inspektionen och tullförvaltningen i Malmö frihamn vördsamt anföra
följande.

Någon införsel till frihamnen här sjöledes av spannmål för erhållande
av utförselhevis har ej förekommit, utan har den spannmål, för vilken utförselbevis
utfärdats, hit införts antingen med järnväg eller med fordon
från tullinlandet. Några klagomål över tidsutdräkt för utförselbevis’ erhållande
hava av oss ej försports.

Malmö den 28 december 1929.

För tullbevakningsinspektionen i Malmö:

Otto Nordenstierna.

För tullförvaltningen i Malmö frihamn:

E. Gerell.

Bil. 10.

Tulldirektören i Göteborg.

§ 31.

Till kungl, generaltullstyrelsen.

Anbefalld avgiva utlåtande över av riksdagens revisorer framställd
anmärkning beträffande otillräckligheten av de för tullförvaltningens i
härvarande frihamn kamerala avdelning avsedda expeditionslokalerna får
tulldirektören, med återställande av remisshandlingarna samt med överlämnande
av ett från berörda tulliörvaltning infordrat yttrande, i sådant
avseende vördsamt anföra följande.

Såsom tullförvaltningen framhållit, reserverades redan vid uppförandet
av förval tningsbyggnaden vissa lokaler däri för tull förvaltningens framtida
behov. Tullförvaltningens kontorspersonal har emellertid ej sedan
dess ökats, varför dessa lokaler icke tagits i bruk. Samtidigt därmed att
tulldirektören på grund av den alltjämt stegrade trafiken i frihamnen
under förra året fann sig föranlåten ingiva framställning örn bland an
nät en ny kammarskrivaretjänst och en ny tullkontoristtjänst för tullförvaltningens
kamerala avdelning, upptogs frågan örn utvidgning av avdelningens
lokaler. Denna har planlagts så, att med stora expeditionslokalen
skulle förenas ett därinvid beläget arkivrum, i vilket personalen även plägat
intaga sin lunch. Utrymme för arkivet, som vid frihamnens öppnande
givetvis var av ringa omfång, men för varje år ökas, ävensom för
ett lunchrum skulle beredas genom att taga de förutnämnda reservlokalerna
i anspråk. Från frihamnsförvaltningens sida torde hinder ej möta
för verkställandet av de nödiga ändrings- och inredningsarbetena.

Tulldirektören i Göteborg den 3 januari 1930.

Öhr. Camp.

235 —

Bil. Kia.

Till tull direktören i Göteborg.

Anmodad avgiva yttrande över statsrevisorernas anmärkning angående
otillräckligheten av de för tullförvaltningens kamerala avdelning avsedda
expeditionslokalerna får tullförvaltningen vördsamt anföra följande.

Redan när frihamnen i Göteborg öppnades för trafik funnes lokaler i
reserv för tullförvaltningens räkning, men ansågs onödigt att taga dessa
lokaler i anspråk, så länge trafikförhållandena därtill ej gåvo anledning.
Då emellertid trafiken i härvarande frihamn ökats i väsentlig grad, så
har saken redan före statsrevisorernas besök dryftats mellan cheferna för
tullförvaltningen och frihamnsförvaltningen, och avsikten är, att redan
strax efter nyåret vidtaga åtgärder för undanröjande av nu befintliga
svårigheter.

Remisshandlingen återgår.

Tullförvaltningen i Göteborgs frihamn den 28 december 1929.

Erik P:9on Westerström.

E. f.

Bil. 11.

Kustbevakningsinspektören.

§ 32.

Utlåtande.

Med återställande av remisshandlingen får jag anföra följande.

Enligt beslut av 1922 års riksdag har, såsom statsrevisorerna i sin berättelse
framhållit, beträffande tullpersonalens fortskaffningsmateriel
legosystemet såsom för statsverket förmånligast bibehållits utom beträffande
de kostsamma tullkryssarna. För kustbevakningen hava därjämte
för medel ur smuggelfonden eller från de årligen från och med år 1923
beviljade särskilda anslagen för smugglingens bekämpande för vissa kustdistrikt
anskaffats ett antal båtar.

Det har nu synts statsrevisorerna, som örn så starka skäl kunna anföras
för en avskrivning i viss omfattning av legosystemet, att frågan därom
torde böra göras till föremål för närmare utredning. Rörande de olägenheter,
som legosystemet medför, hava statsrevisorerna framhållit, att
på grund av ökade krav, särskilt på beskaffenheten av kustbevakningens
båtar, anskaffandet av dessa numera i allmänhet betingar så dryga kostnader,
att stora svårigheter kunna uppstå för personalen att med egna
medel tillhandahålla den önskvärda mäterielen. Jag har även haft min
uppmärksamhet riktad på denna synpunkt. Till följd av stegrade arbetsök
materialpriser ävensom krav på förbättringar av båtmaterielen, exempelvis
att den bör vara byggd av stålplåt för gång i lättare is, kunna anskaffningskostnaderna
för tulljakter och tullbåtar bliva betungande för
kustbevakningspersonalen. Jag kommer därför, att av medel från det i
styrelsens skrivelse den 25 september 1929 med förslag till reglering av
15 — liev.-berättelse ane/. statsverket lör är III.

— 226 —

tullverkets utgiftsposter för budgetåret 1930/1931 begärda extra reservationsanslag
för bekämpande genom tullverkets försorg av olovlig varuinförsel
m. m., i den mån det räcker, föreslå styrelsen nybyggnad av en
större typ tulljakt av stålplåt avsedd att för prövning på försök insättas
inom bevakningsområden, där den nuvarande legobåtsmaterielen visat sig

otillfredsställande. _

Statsrevisorerna liava vidare framhållit, att en icke oväsentlig olägenhet
med legosystemet ligger däri, att legotagaren vid semester, sjukdom
eller annat förfall ej alltid är villig att ställa sin materiel till vikariens
förfogande. Även örn detta ytterst sällan förekommer, så är dess möjlighet
givetvis en stor svaghet hos systemet.

Statsrevisorerna hava ifrågasatt, örn ej systemet med direkt anskaffning
och underhåll i längden skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
för statsverket än legosystemet. I samband härmed hava statsrevisorerna
beträffande de nu utgående legorna uttalat den uppfattningen, att
dessa i allmänhet utgå med alltför höga belopp. Detta torde dock icke
vara fallet. En lega kan uppdelas dels i en annuitetsdel, utgörande amortering
och ränta för ett år av materielens brukningstid, dels i en underhållsdel,
omfattande även försäkringskostnader. Annuitetsdelen av legan
är relativt lätt att fastställa. För ett rätt avvägande av legans storlek
måste emellertid även underhållskostnaderna beräknas. För detta ändamål
infordras årligen uppgifter från varje legotagare å underhållskostnaderna
för båtmaterielen. Dessa uppgifter hava granskats av såväl vederbörande
kustdistriktschef som av mig. Vid onormalt höga underhållskostnader
hava specificerade uppgifter infordrats. Dessa uppgifter ligga
till grund vid beräknandet av nya legor; med ledning av desamma vid
tagas årligen nödiga justeringar i utgående legobelopp. Lppgifterna hava
vidare sammanställts för varje båt. Sammanställningarna utvisa, att le
gobeloppen kunna anses utgöra skälig ersättning för materielens anskaffning
och underhåll.

Såsom ett skäl mot legosystemets avskaffande hava statsrevisorerna
anfört, att omvårdnaden örn materielen ej skulle bliva lika god, därest
staten tillhandahölle materielen, som örn denna ägdes av vederbörande
tjänstemän. Till vad revisorerna i saken anfört, vill jag endast tillägga,
att erfarenheten hittills icke givit något allmänt stöd för denna uppfattning.
Väl har skötseln av vissa båtar föranlett anmärkningar i denna
riktning, men dessa anmärkningar hava i allmänhet kunnat förklaras
av att samma personal ej stadigvarande haft samma båt i sin vård, ävensom
av att bevakningsarbetet försvårat underhållsarbetens utförande
Där anmärkning gjorts, har rättelse följt.

Huruvida legosystemet eller ett system med direkt anskaffning och underhåll
ur kostnadssynpunkt ställer sig fördelaktigast för statsverket är
rätt svårt att avgöra. Örn tullverket skulle övertaga båtliållningen, torde
andra båttyper än de, som för närvarande användas av legotagarna, böra
komma till användning. Detta skulle i sin ordning medföra ändringar i
personalorganisationen. Däremot torde nog materielen bliva bättre lämpad
för bevakningstjänst.

Vid övergång från legosystemet torde även följande böra beaktas. Det
stora flertalet för närvarande använda legobåtar äro av kostertyp och
försedda med tvåtakts råoljemotorer. Några båtar av annan typ med fyrtakts
bensinmotorer i samma prislägen som kostrarna hava för prövning
på de senare åren insatts i tjänst. För en befattningshavare, som an -

— 227 —

skaffat en dylik båt, kan legan icke gärna indragas, utan att båten inlöses
av statsverket. En inlösning av nuvarande legobåtar kan icke gärna vara
fördelaktig för statsverket. Årligen insättas emellertid endast ett fåtal
nybyggda legobåtar. Frågan om övergång från legobåt till av tullverket
tillhandahållen båt torde därför lämpligen böra beaktas, allt efter de nuvarande
legotagarnas avgång ur tjänsten eller i den mån legobåtarna
miva förslitna och behöva ersättas.

Vid besök i Göteborg hava statsrevisorerna besett de Göteborgs kustdistrikt
tillhörande, med motorer utrustade legobåtarna och funnit dem
i allmänhet icke fylla de fordringar på fart, som torde böra ställas på motorbåtsmateriel,
vilken är avsedd att användas för sjöbevakning. Ifrågavarande
båtar äro visserligen icke synnerligen snabbgående, men då någon
bättre materiel icke kunnat mot lega uppställas, samt den fyller vissa
av de anspråk, som fordras av en dylik fortskaffningsmateriel, har jag
— i avvaktan på förändringar i smugglingens metoder och en framtida
utveckling ay materielen genom statsverkets försorg — ej funnit skäl föreslå
någon ändring. Vad beträffar legobåtarnas utrustning med strålkastare
kan nämnas, att styrelsen under de senaste åren på framställningar
av chefer för kustdistrikt låtit anskaffa ett antal strålkastare för
användning å legobåtar.

Slutligen vill jag tillägga, att jag ej har något att erinra emot revisorernas
förslag till en utredning rörande legosystemets avskaffande såsom
antytt på lång sikt.

Stockholm den 7 januari 1930.

Carl Posse.

Bil. V2.

Kustbo vak iulius luspek t ören.

§ 58.

Utlåtande.

Med återställande av remisshandlingen får jag anföra följande.

Vad beträffar anskaffningen av motorfordonspark för kustbevakningen,
Ilar densamma skett endast i den utsträckning, det ansetts oundgängligen
nödvändigt, att med hänsyn till utvecklingen av de trafikmedel, som
för närvarande användas i transportväsendets tjänst, förse bevakningspersonalen
med för vägpatrullering lämplig fortskaffningsmateriel. Härvid
har efter prövning i varje särskilt fall allt efter behovet anskaffats
automobiler eller motorcyklar. Vid anskaffningen av automobiler har särskilt
iakttagits, att icke dyrbarare vagnar än nödvändigt inköpts. Då av
tullverkets 12 automobiler icke mindre än 5 äro av märket Ford och 2 av
märket Chevrolet och de övriga utgöras av 3 Chrysler, en Maxwell och
en Studebaker, torde framgå, att vid inköp av automobiler nödig hänsyn
tagits till kostnadernas begränsning. Beträffande motorcyklarna har
samma erfarenhet, som enligt statsrevisorernas berättelse föranlett telegrafverket
och statens vattenfallsverk att av hänsyn till personalens hälsa
övergå till användning av mindre automobiler, även vunnits vid kustbevakningen.
Det torde därför kunna förutses, att motorcyklarna i de fall,

— 228 —

dör det bliver fråga om stadigvarande behov, vartefter de på grund av förslitning
måste utbytas, måste å vissa platser ersättas med mindre automobiler.

Genom de dagböcker, som föras å motorfordonsposteringarna, utövas av
kustdistriktscbeferna kontroll över att fordonen ifråga icke användas för
privat bruk, varför några ytterligare föreskrifter i detta syfte ej torde
vara behövliga.

I likhet med statsrevisorerna anser jag, att tullverkets motorfordon ej
böra förses med någon märkning, som kan göra dem lättigenkännliga för
smugglare och deras medhjälpare. Tvärtom vore det lämpligt, örn tullverkets
motorfordon kunde erhålla ett flertal olika nummer och beteokningsbokstäver
för att försvåra igenkännande. Det skulle även vara önskvärt,
att kustbevakningens motorfordon medgåves samma rätt med avseen
de å hastighet och framförande å vägar m. m., som för närvarande tillkommer
motorfordon i polistjänst.

Stockholm den 4 januari 1980.

Carl Posse.

Styrelsens för Kungliga Dramatiska
teatern

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 95, § 36.

Till Konungen.

Styrelsen för kungl. Dramatiska teaterns aktiebolag får härmed, åtlydande
nådig befallning i remiss av den 20 december 1929 med anledning
av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
Dramatiska teatern, i underdånighet anföra följande.

Ifrågavarande berättelse har blivit så omfattande och däri framställda
anmärkningar äro baserade på en sådan mängd av detaljuppgifter, att
styrelsen givit teaterchefen i uppdrag att inkomma med en av berättelsen
föranledd promemoria.

Sedan styrelsen tagit del av denna promemoria, får styrelsen under
uttalande av sin fulla anslutning till densamma härmed i underdånighet
överlämna den till Eders Kungl. Maj:t.

Tydligt är, att revisorerna i sin på många punkter ingående och intressanta
utredning framlagt en del felaktiga eller missuppfattade uppgifter,
på vilka de sedermera byggt ett omdöme över teaterns förvaltning,
vilket på grund härav måste bliva missledande och orättvist. De positiva
synpunkter, som av revisorerna företrädas, sammanfalla på väsentliga
punkter med dem, som finnas uttalade i den ekonomiska utredning, som
teaterstyrelsen och särskilt tillkallade sakkunniga, den s. k. besparingskommittén,
verkställde på uppdrag av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
och som avläts den 10 juni 1929. Det synes oss så -

— 229 —

lunda, som om revisorernas berättelse givit ett stöd åt de förslag och synpunkter
i det utlåtande, som besparingskommittén framlagt oell som nu
är beroende på prövning i kungl, ecklesiastikdepartementet.

Remissakten återställes härjämte.

Stockholm den 11 januari 1930.

Underdånigst:

KARL SKOGMAN.

IVAR TENGBOM.

HARALD LETTSTRÖM

Gunnar Malmberg.

ERIK WETTERGREN.
O. WIESELGREN.

Bil. 1.

Till styrelsen för kungl. Dramatiska teaterns

aktiebolag.

Enligt styrelsens uppdrag får jag härmed avlämna

P. M.

beträffande vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats rörande Dramatiska teatern.

I inledningen till sitt yttrande framhålla revisorerna, att en genomgripande
omläggning i fråga örn teaterföretagets organisation och förvaltning
måste genomföras till nedbringande av det allmännas utgifter för
verksamheten. I anslutning därtill ber jag få påminna örn den utredning
i enahanda syfte, som på uppdrag av statsrådet och chefen för
kungl, ecklesiastikdepartementet jämlikt skrivelse den 16 november 1928
redan verkställts av teaterstyrelsen och de särskilt tillkallade sakkunniga,
regissören Gunnar Klintberg och revisorn Seth Svensson (nedan kallade
besparingskommittén). Denna utredning, åtföljd av positiva förslag,
bland annat avseende en omarbetning av teaterns reglemente, inlämnades
till chefen för ecklesiastikdepartementet den 10 juni 1929. Då ovannämnda
skrivelse mig veterligen ännu icke föranlett någon åtgärd, undandrager
det sig mitt bedömande, huruvida de däri föreslagna åtgärderna kunna
anses tillfyllestgörande eller huruvida ytterligare åtgärder i berörda syfte
böra vidtagas. Givetvis är det för mig såsom teaterbolagets verkställande
direktör av största vikt att snarast möjligt erhålla sådana direktiv,
som kunna bidraga till det icke minst av teaterledningen ivrigt eftersträvade
målet: utgifternas nedbringande och inkomsternas ökande under
upprätthållande av den höga konstnärliga nivå, som utgör teaterns
innersta existensberättigande. Det må tillåtas mig att i detta sammanhang
erinra örn, att revisorerna givit sitt odelade erkännande åt det sätt,
varpå teatern hållit denna nivå — en passus, som jag vågar beteckna
såsom en av de mest betydelsefulla i berättelsen, då den erkänner, att
Dramatiska teatern använt de höga omkostnaderna på ett för teatern som
kulturinstitution hedrande sätt.

Revisorerna anmärka därefter, att teaterverksamheten sedan år 1908
utvisar en högst nedslående tillbakagång och anföra vissa siffror såsom

— 230 —

stöd för denna sin mening. De fluktuationer i teaterintresset, som under
denna tid kunna påvisas oell vilka som bekant äro en internationell företeelse.
av ofta nedslående art, torde emellertid icke kunna annat än mycket
ytligt belysas av sifferstatistiska upplysningar. — Teaterverksamheten
kan icke bygga endast på ett helt säkert i tillväxt varande hildning^
intresse utan är i än högre grad beroende av publikens smak i fråga örn
förströelser och nöjen. Och det torde vara allmänt bekant, hurusom denna
smak sedan 1908 genomgått betydande förvandlingar och underlagt sig
delvis nya områden. Alla slag av sport, idrott och dans utgöra numera
utan tvivel de starkaste incitamenten i åtminstone ungdomens nöjesliv,
och däi till kommer den av revisorerna erkända konkurrensen från film
och radio. Vad filmens förmåga att absorbera intresset beträffar, torde
den i någon mån kunna belysas av siffror. Enligt uppgift från a.-b.
Svensk filmindustri funnos år 1908 i Stockholm 21 biograflokaler med tillsammans
4,260 platser. Motsvarande siffror från 1928 äro 70 lokaler med
tillsammans 30,500 platser.

Revisorerna visa vidare på de betydande förändringar, som penningvärdet
undergått och hålla före, att teatern enbart av sistnämnda skäl i
närvarande stund borde hava en årlig recettinkomst av cirka 675,000 å
750,000 kronor. Förutsättningen för en sådan ökning vore emellertid, att
biljettpriserna följt penningvärdets förändringar utan att detta likväl
minskat publikfrekvensen. Enligt från kungl, socialstyrelsen inhämtad
beräkning skulle detta haft till följd, att teaterns dyraste platser, som
1908 betingade ett pris av 4 kronor 50 öre, nu skulle kosta 8 kronor 19 öre,
vartill komma 85 öre i nöjesskatt eller tillsammans 9 kronor 4 öre, alltså
en fördubbling av 1908 års pris. Då revisorerna vid behandlingen av teaterns
recettinkomster icke påfordrat någon höjning av biljettpriserna,
framgår det icke med full tydlighet, huruvida ovannämnda uttalande
bör föranleda en så betydlig höjning, som blir konsekvensen av ett lo
giskt fullföljande av tankegången i densamma.

Revisorerna övergå därefter till en granskning av de brister i organisationen
och allmän förvaltning, vilka uppgivas vara en av anledningarna.
till teaterns ekonomiskt dåliga resultat. Jag följer härvid den uppdelning
i huvudavdelningar, som av revisorerna gjorts.

I. Personalen.

Revisorerna finna den anställda personalen onödigt stor. I vissa fall
torde denna observation vara befogad, men av skäl, som nedan skola an
förås, Ilar deli personalreducering, som under föregående spelår påbörjades,
icke kunnat ske med den hänsynslöshet och hast, som av revisorerna
påfordras. I andra fall vågar jag hålla före, att revisorernas mening
endast kan förklaras genom bristande erfarenhet örn teaterarbetets
kravande oell komplicerade natur. I ytterligare andra fall är det tydligt,
att uppfattningen örn personalens storlek grundar sig på av revisorerna
gjorda beräkningar, enligt vilka en befattningshavare medräknats melan
en. gång, ja, att vikarie för en befattningshavare upptagits såsom
befattningshavare, och i ett fall att en före spelterminens början död person
inräknats bland löntagarna.

a) Administrativ personal.

Det är givetvis för mig pinsamt att tala i egen sak, då det gäller teaterchefens
ersättning, men jag vill dock söka giva en objektiv framställ

— 231 —

nius nv ruin uppfattning'' om denna angelägenhet och dess utveckling. Då
jag av dåvarande statsrådet och chefen för kungl, ecklesiastikdepartementet
anmodades att övertaga chefskapet för teatern, uppställde jag som
ett av mina villkor att erhålla en lön på 25,000 kronor. I min utnämningshandling
hade denna emellertid uppdelats så, att 22,000 kronor skulle
utgöra lön och 3,000 kronor rese- och representationsersättning. Då Dag
för styrelsen uttryckte min förvåning häröver och samtidigt meddelade,
att det givetvis var min avsikt att utöva representation inom den givna
ramen, men att jag icke ytterligare kunde reducera lönen med betalande
av tjänsteresor — som enligt såväl min som den övriga styrelsens
mening borde företagas i större utsträckning än vad dittills varit fallet
_ erhöll jag meddelandet, att teaterchefens resor, trots att hans ersättning
alltid uppdelats på samma sätt som för mig, enligt gällande
praxis betalats av teatern. Jag har sedermera i räkenskaperna kontrollerat
dessa uppgifter och därvid funnit, att mina två närmaste föregångare
utan anmärkning från något slag av revisorer utkvitterat ersättningför
tillsammans 11 resor. Trots sålunda givet prejudikat ansåg styrelsen
det mest betryggande att inhämta ecklesiastikministerns mening, och
enligt i revisionsberättelsen anfört styrelseprotokoll gav denne sin anslutning
till en tolkning, enligt vilken gällande praxis fortfarande skulle
tillämpas, varefter styrelsen beslöt i överensstämmelse med. de av statsrådet
givna direktiven. Under sådana förhållanden ansåg jag det givetvis
icke nödvändigt att söka ändring i den av Kungl. Majit gjorda uppdelningen
av mina ersättningsmedel. Ej heller ansåg jag skäl föreligga
att föra räkning över mina representationsutgifter, ehuru jag har anledning
tro, att desamma knappast understiga 3,000 kronor. Styrelsen kar
också vid olika tillfällen vitsordat omsorgen i utövandet av mina representationsplikter.
— Örn jag rätt uppfattat styrelsen, hyser den också den
meningen, att det ur rent saklig synpunkt är av stor vikt att teaterchefen
i den mån tiden så medgiver, företager tjänste- och studieresor dels inom
landet — särskilt i samband med teaterns turnéer — dels utom landet för
att följa teaterkonstens utveckling inom andra kulturländer, för att genom
självsyn bedöma värdet av där givna pjäser och i övrigt knyta för
teatern värdefulla förbindelser. Dylika resor borde därför icke försvåras
men väl underlättas.

Vad beträffar anmärkningen, att ersättning i en del fall uttagits även
för bilresor inom Stockholm, torde ett omdöme härom i första hand vara
beroende av, örn bilfärder inom ett samhälle äro att betrakta såsom resor
enligt resereglementets mening eller om de icke snarare hava karaktären
av tidsbesparande arbetsmetod. Den senare tolkningen torde vara
den riktigaste och har av mig i de ifrågavarande fallen tillämpats. — I
varje fall har jag under spelåret 1928/1929 uttagit ersättning endast för
ett ringa fåtal — 7 st. — av de många bilfärder, som det alltid brådskande
arbetet vid Dramatiska teatern nödvändiggjort. Sammanlagda kostnaden
för dessa sju bilresor har varit 43 kronor 75 öre. En närmare granskning
av do resultat, till vilka nämnda resor hava lett, giva också vid handen,
att den för desamma utbetalade ersättningen med allt fog kan räknas
till de produktiva utgifterna. — Tvenne bilfärder företagna den 20 juli
och den 12 september 1928 gällde professor Carl Milles’ ateljé på Lidingö och
ledde till det resultatet, att Milles åtog sig att utan ersättning utföra skisser
till dekorationer, dräkter och rekvisita till sorgespelet »Agamemnon».
Även lågt räknat gjorde teatern härigenom en inbesparing på 5,000 kro -

— 282

lior. Eli resa företogs deli 22 augusti 1928 till a.-b. General Motors kontor
utanför Skanstull, oell vinsten av denna resa blev en annonsinkomst
för de kungl, teatrarnas program på 3,000 kronor för det gångna och 3,000
kronor för det innevarande spelåret. En annan resa företogs den 3 september
1928 till en konstutställningslokal vid Stallmästaregården oell gav
till resultat, att teatern utan ersättning fick låna ett dyrbart engelskt
1700-talsporträtt, vilket på ett lyckligt sätt dekorerade en konstsamlares
salong i den engelska komedien »Ryktbarhet». — Om jag givit någon av
teaterns tjänstemän i uppdrag att företaga dessa färder hade jag givetvis
besparats den nu framställda anmärkningen, men utgiften hade blivit
densamma, då tjänstemännens rätt att uttaga ersättning för i teaterns
tjänst gjorda utlägg icke bestritts av revisorerna, men jag vågar icke garantera,
att samma ekonomiskt lyckliga resultat av dessa bilfärder blivit
följden.

Angående den egentliga kansliper sonalen oell kostnaderna för densani
ilia hava revisorerna upptagit antalet befattningshavare under spelåret
1927/1928 till 6 och summan av deras löner till 27,949 kronor. Enligt rä
kenskaperna var antalet emellertid 5 (varav en vaktmästare) med en sammanlagd
lön av 24,370 kronor. Revisorerna hava tydligen bland befattningshavarna
upptagit även en under blott en del av spelåret anställd
extra Vaktmästare, som med undantag för fem veckor hela tiden tjänstgjorde
som vikarie för kanslivaktmästaren under dennes sjukdom. Vikariens
ersättning, inalles 770 kronor, har inräknats i sistnämnda belopp.

För spelåret 1928/1929 ha revisorerna uppgivit antalet till 8, varav 1
extra befattningshavare, och summan av deras löner till 32,710 kronor.
Enligt räkenskaperna var antalet 7 (inberäknat en ordinarie och en extra
vaktmästare) och summan av deras löner 27,360 kronor. Det är att märka,
att i båda fallen har det ena av kanslibiträdena endast varit anställd
tidvis under spelåret, d. v. s. anlitats vid förefallande behov och tjänstgjort
endast mot timpenning. Så är ock fallet innevarande spelår. —
dag har förgäves sökt finna förklaringen till de betydande felaktigheterna
i revisorernas ovan anförda sifferuppgifter men kan tyvärr endast
konstatera deras befintlighet.

Revisorerna hava anmärkt att den kvinnliga sekreterarens lön höjts
frän begynnelselönen 1,800 kronor till 2,400 kronor. Den förstnämnda
lönesatsen, vilken tillämpades under ett »provår», får givetvis icke vara
normerande, och även den nu utgående lönen måste anses som synnerligen
låg, i betraktande av att vederbörande icke endast tjänstgör som
sekreterare i vanlig mening. Hon är också korrespondent på tre utländska
språk, biträder vid redigeringen av teaterns programblad och
omhänderhar dess distribution, biträder vid biljettkontroll såväl å vardagar
som sön- och helgdagar, samt utför ali maskinskrivning, som hör
till kansliets åligganden. Desutom skriver hon resuméer över inlämnade
utländska pjäser.

Betydelsen av anmärkningarna beträffande lönerna till kamrer och
kassörska torde försvagas vid en närmare bekantskap med de dem påvilande
göromålen. Kamreraren åligger, utom vad som i allmänhet hör till
en teaterkamrers sysslor och uppdrag även att vara bibliotekarie samt
att utöva vicevärdskap för själva fastigheten. Revisorerna synas hålla
före, att kamrerarbefattningen lämpligen kunde överlåtas åt en kvinna,
men såväl den sistnämnda detaljen i kamrerarens arbete som det med
kamrerarbefattningen följande kontrollantskapet över efterlevandet av

— 233 —

uppgjorda kostnadsberäkningar ni. m. torde göra en sådan förändring
administrativt och psykologiskt mindre välbetänkt. Det bör också påpekas,
att ovannämnda besparingskommitté, som bland sina medlemmar
räknade en på den ekonomiska administrationens område så erfaren expert
som revisor Seth Svensson, icke funnit anledning kräva ändring av
denna förvaltningsdetalj. Icke desto mindre har styrelsen redan före delfåendet
av revisorernas anmärkningar planerat en partiell omläggning
av kansliarbetet för att bringa det ändå bättre i överensstämmelse med
den moderna kontorsteknikens utveckling, men jag är ännu icke beredd
att framlägga förslag angående denna plans förverkligande.

Med särskild skärpa framhålla revisorerna, att kassörskan tillerkänts
relativt mycket höga löneförmåner, och de hava otvivelaktigt rätt i sin
förmodan, att mera maktpåliggande — och man kunde tillägga tidskrävande
— uppgifter än de vanliga kassörsgöromålen liava kommit att påvila
henne. Detta är en följd dels av teaterarbetets utveckling, dels av
det under sista tid allt mera omfattande statistiska arbetet. För att giva
en summarisk bild av omfattningen i kassörskans arbete, en bild, som måhända
också giver en aning örn den ekonomiska teateradministrationens
mångskiftande art, har jag låtit sammanställa nedanstående tablå överkassörskans
ordinarie åligganden att utföras med hjälp av ett kanslibiträde.

Att kontrollera biljettförsäljningen (4 olika försäljningsplatser), be
stående i:

1) granskning av kontanta inleveranser,

2) inräknande av osålda biljetter,

3) granskning av fria biljetter, beskattade och obeskattade,

4) granskning av redovisad nöjesskatt,

5) granskning av inlösta abonnemangsbiljetter,

Ö) granskning av lösenbelagda fria biljetter,

7) granskning av från försåtjningsannexen hos huvudförsäljningen
rekvirerade och till kassakontoret redovisade biljetter,

8) granskning av annexens provisioner för försäljningar,

9) granskning av uppbördens överensstämmelse med ovannämnda faktorer,

att inkassera, siffergranska och förvalta även övriga inflytande medel,
att siffergranska inkommande räkningar,

att uträkna och upprätta likvider med såväl fast som extra personal,
att upprätta redogörelser för tantieme till författare,
att verkställa alla utbetalningar,

att å varje inkomst- och utgiftspost annotera till vilket konto samma
bör hänföras,

att bokföra samtliga inkomster och utgifter,

att upprätta månadssammandrag till grund för huvudbokföringen,

att upprätta månadsrapporter till styrelsen.

att föra avräkningsbok för leverantörer,

att föra avräkningsbok för författare,

att innehålla pensionsavgifter m. m.,

att ärligen till myndigheterna lämna uppgift om såväl fast som extra
personals inkomst i och för deklarering,
att föra statistik över uppsättnings-, repetitions- och spelkostnader för
varje framfört program,

att föra statistik över publikfrekvens, och
att föra statistik över extra anställd personal.

— 234 —

Vid studiet av denna tablå förstår nian lätt, att kassörskan under spelterminen
har en normalarbetsdag av 12 timmar med korta uppehåll för
tédrickning och middag, Anika båda mål som regel intagas på arbetsrummet,
och dessutom har hon 8 å 10 timmars arbete på sön- och helgdagar.
— Då jag räknar den nu fungerande kassörskan, vilken varit i teaterns
tjänst i 20 år, såsom en av teaterns största administrativa tillgångar, kan
jag icke tillstyrka någon förändring på denna punkt.

Utom den ordinarie kanslivaktmästaren har det numera befunnits nödvändigt
att större delen av spelåret även hava en extra vaktmästare, en
yngling anställd per månad, för budskickning^-, post- och tullärenden,
ä\-ensom för biträde vid biljetträkning och andra smärre kontorsgöromål.

Revisorernas anmärkning, att trots kanslipersonalens av revisorerna
angivna numerär »förekomma en betydande mängd utbetalningar för
skrivarbeten och liknande å sammanlagt ej mindre än 3,900 kronor», måste
bero på något misstag, enär summan a\r sådana utgifter, utöver OAran an
grena avlöningsbelopp 27,365 kronor, utgör 2,880 kronor 83 öre, som utgått
såsom arvoden för utskrivning a\T pjäser och roller samt musikalier, vilka
arbeten alls icke äro att hänföra till kansliets göromål och ej heller kunna av
dess personal medhinnas på ordinarie arbetstid, vartill kommer att dylika
utskrivningar äro specialarbeten, som utföras yrkesmässigt av de härför
anlitade personerna. Att någon a\T desamma råkat vara släkt med någon
a\T teaterns personal har ju ingenting i sak att betyda, då detta förhållande
icke varit till nackdel för teatern, eftersom arbetena utförts till
lägsta förekommande marknadspris. Nyssberörda utbetalningar för
skrivarbeten, 2.880 kronor 83 öre, lia också följdriktigt påförts bibliotekets
konto. Att revisorerna kommit till ett avsevärt högre utgiftsbelopp
för skrivarbeten än det faktiska, synes lia sin förklaring däruti, att arvodet
åt det ovan nämnda tillfälligt anställda kanslibiträdet blivit inräknat
däri, nied förbiseende aiT att detsamma redan, som sig bör, medtagits i
kanslipersonalens aidöning.

b) Regissörer.

Den uppställning ai- regissörernas och sceninspektörens antal, som återfinnes
i tabell 2, kan såsom jag erfarit, verka — givetvis oaAmiktligt —
vilseledande på de läsare av revisionsberättelsen, som icke äga insikt örn
den djupgående skillnaden mellan förste och andre regissörer. Denna
skillnad, lälken mera detaljerat framgår a\- reglementets §§ 10 och 12 kan
kortast uttryckas så, att förste regissören är konstnärlig ledare för fram
förandet ai- de pjäser, som åt honom anförtros, under det att andre regissören
närmast är att betrakta som en ordningsman. I äldre tider benämndes
den sistnämnde inspicient och kallas i dagligt tal så ännu, och
jag ämnar föreslå styrelsen, att till undiäkande av misstag av nämnda
art styrelsen hos chefen för kungl, ecklesiastikdepartementet ville hemställa,
att vid den emotsedda omredigeringen av teaterns reglemente beteckningen
andre regissör måtte utbytas mot beteckningen inspicient. —
Nedan tillåter jag mig att behandla de o\-annämnda olika grupperna av
befattningshavare Arar för sig.

Revisorerna hava observerat, att antalet försteregissörer lia reducerats
från spelåret 1928/1929 till inne\Tarande spelår, men omfattningen av
nämnda reduktion framgår först, örn man jämför antalet anställningsmånader
under de båda spelåren. De fyra försteregissörer, som vid min anställning
som chef Amro engagerade för spelåret 1928/1929 representerade

således tillsammans 44 anställningsmånader, under det att de tre för innevarande
spelår anställda äro engagerade för tillsammans 27 månader.
Trots denna betydande reducering, som givetvis motsvarar en likaledes
betydande besparing, påpeka revisorerna, att styrelsen icke utnyttjat den
möjlighet till ytterligare inskränkning av regissörskostnaderna, som förefunnits
på grund av frivillig uppsägning från vederbörande befattningshavares
sida. Äteranställandet av ifrågavarande regissör, fil. lic. Per
Lindberg, för en tid av sex månader torde emellertid vara tillfullo motiverad
därmed, att han under föregående spelår gjorde förarbeten och
i ett fall verkställt betydande repetitionsarbeten för pjäser, som uppförts
under innevarande spelår. — Vad beträffar anställandet av en extra regissör
för framförandet av ett program på Konserthusteatern torde också
denna åtgärd hava en även ur ekonomisk synpunkt fullgod motivering.
Ifrågavarande program var »Envar», som styrelsen ansåg angeläget att
enligt gammal tradition uppföra vid påsktiden. För att inskränka repetitionernas
antal och därmed förenade kostnader vände sig styrelsen då till
den person, som tidigare iscensatt stycket på Dramatiska teatern oell
alltså den ende, som ägde den nödiga erfarenheten för ett hastigt inövande
av detsamma, nämligen teaterns förre chef, fil. dr Tor Hedberg. Han
lyckades också inöva programmet under den korta arbetstiden av endast
åtta repetitioner (vartill komma en belysnings- och en s. k. minnesrepetition).
Även oavsett denna ekonomiska synpunkt hade det varit nödvändigt
att för inövandet av »Envar» engagera extra regissör. Vid tiden
för repetitionsarbetet å densamma var nämligen antalet tjänstbara regissörer
synnerligen inskränkt. Herr Linden var sjukrapporterad och bortrest
för att sköta sin hälsa, herr Lindberg befann sig utomlands med
kontraherad tjänstledighet, och herrar Karl Hedberg och Molander voro
fullt sysselsatta med repetitionsarbetet för var sitt program på Dramatiska
teatern.

Revisorerna anmärka pä det förhållandet, att en av teaterns regissörer
såsom teateragent förmedlat försäljning av ett flertal skådespel. Styrelsen
har i likhet med revisorerna helt säkert icke förbisett den intressekonflikt,
som kan ligga i en dylik anordning, men erfarenheten har visat,
att ifrågavarande regissör, herr Gustaf Linden, på ett fullt korrekt sätt
handhaft sitt arbete som representant för vissa författare. I själva verket
har teatern haft en reell nytta av denna hans verksamhet, då han alltid
till teatern i första hand hemb juder de pjäser, som han förmedlar
och därigenom besparar teatern utgifter och besvär. Det är missvisande,
då revisorerna uppgiva, att Linden personligen uppburit sammanlagt
6,600 kronor för försålda pjäser. Han har i själva verket såsom befull
mäktigat ombud för vissa författare och förläggare kvitterat den dem
tillkommande tantiémen för vidare redovisning till vederbörande.

c) Skådespelare.

1 tabell 3 redogöra revisorerna för skådespelarnas antal under Henne
år och deras löneförmåner.

I detta sammanhang kan jag icke underlåta att dröja vid revisorernas
åtgärd att på detta sätt offentliggöra skådespelarnas löner. Visserligen
äro deras namn icke publicerade i samband med lönerna, vilka äro sam
manförda till vissa grupper, men man behöver icke äga stor insikt i teaterförhållanden
för att lätt kunna räkna ut, vilka som höra åtminstone
till de högst avlönade grupperna. Det ligger i öppen dag, att ett dylikt

— 23(5 —

publicerande kail lända teatern till allvarligt men, såväl genom de möjligheter
till jämförelser, som det ger inom institutionen, som genom de
upplysningar, som därigenom lämnas till konkurrerande teatrar. Dylika
menliga verkningar hava icke heller uteblivit, och man frågar sig, örn
revisorerna på denna och liknande punkter frångått sin i övrigt manifesterade
synpunkt, att teatern skall betraktas som ett affärsföretag. I
varje fall synes det vara tydligt, att revisorerna frångått riksdagens uttalade
mening om det sätt, varpå revisioner av de kungl, teatrarnas
verksamhet böra handhavas. I skrivelsen nr 190 vid 1928 års riksdag till
Konungen i anledning av riksdagens år 1927 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 192(5—30 juni
1927 anföres följande:

»Riksdagen förbiser därvid icke, att från teatrarnas synpunkt en del
olägenheter kunna vara förenade med ett bekantgörande av vissa förhållanden
inom teatrarnas ekonomiska förvaltningsområde — närmast avtalen
angående vissa personers avlöningsförmåner — men riksdagen förutsätter
såsom en självklar sak, att, då dessa avtal på grund av de rent personliga
hänsyn, som måste tagas vid deras ingående, givetvis icke äro lämpade
att offentliggöras, revisorerna skola låta sig angeläget vara att vid
sin granskning av räkenskaperna så långt som möjligt iakttaga all den
diskretion, som sakens natur påkallar.»

Revisorerna medgiva, att ovannämnda tabell 3 är missvisande men
meddela icke, att den är del i än högre grad än som av revisorerna avsetts.
Sålunda uppgives de manliga skådespelarnas antal under innevarande
spelår vara 21 st. I verkligheten äro endast 16 helårsengagerade.
En av de engagerade avgick med döden före spelterminens början, något
varom meddelande lämnats till revisorerna, vilka samtidigt underrättades
om, att hans kontrakt härigenom annullerats. Dessutom var en skådespelare
endast engagerad för halvår och har sålunda nied innevarande kalenderårs
början lämnat sin tjänst vid teatern. För att likväl komma till revisorernas
siffra 21 måste man medräkna dels dessa nu nämnda, dels de
tre manliga premiäreleverna. Denna beräkningsgrund är ägnad att förvåna,
då revisorerna utan anmärkning anfört den ovannämnda besparingskommitténs
uttalade mening, att antalet manliga skådespelare bör vara
20 bortsett från elever. — Vad beträffar skådespelerskorna, som uppgivas
vara 18, ger beräkningsgrunden samma missvisande resultat, då de helärsengagerade
äro 15 och en är halvårsengagerad, vartill komma två premiärelever.
— Men då revisorerna även med den sålunda tillämpade beräkningsgrunden
kommit till det resultatet, att denna personal från det
ena spelåret till det andra minskats med cirka 14 procent, torde denna
procentsats icke rättvisligen kunna kallas ringa, särskilt i betraktande av
det totalantal det här gäller.

Det kan här meddelas, att teatern i några fall givit skådespelerskor, som
tillfälligtvis icke varit upptagna av teaterns egen repertoar, ledighet mot
avstående av lön för att göra en besparing och samtidigt giva dem tillfälle
till verksamhet ute i landet.

1 konsekvens med ovan uttalade mening beträffande diskretionsplikt i
fråga örn skådespelarlönerna, anser jag mig icke böra ingå på de av revisorerna
gjorda anmärkningarna rörande vissa löneförhöjningar, då en motivering
härvidlag självfallet måste röra sig örn namn och personer samt
jämförelser de olika skådespelarna emellan. Generellt ina emellertid

— 237 —

sägas, att de fall, då löneförhöjningar förekommit, motiveras av en ökad
konstnärlig prestationsförmåga lios vederbörande.

Det vill synas, som örn revisorerna tillämpat olika beräkningsgrunder
vid uppgörande av tabell 4. Med ett konsekvent användande av de i de
fastställda inkomst- och utgiftsstaterna förekommande avlöningssiffrorna
skulle tabellen få detta utseende:

Årslöner för sådana skådespelare, som varit anställda
alla tre åren (enl. staten! ..........................

Tillkommer: anställda fr. o. m. 1928/1929 (enl. staten!

1927/1928

1928/1929

1929/1930

251,239

270,070

260,700

10,830

11,500

251,239

280,900

272,200

Av denna tabell framgår, att till innevarande spelår en lönereducering
gjorts på 8,700 kronor från spelåret 1028—1920 i stället för, såsom revisorerna
göra gällande, en löneökning på 2,784 kronor 81 öre.

Givetvis är det teaterledningens avsikt att söka hålla skådespelarpersonalen
inom de av ovannämnda besparingskomraitté föreslagna gränserna,
under samtidigt iakttagande av att olika fack bli förstklassigt representerade.
Några av svårigheterna för genomförande av en dylik ordning
ha rönt förståelse från revisorernas sida, samtidigt som de likväl göra
gällande, att »begränsningen av personalantalet kunnat genomföras i större
utsträckning än som skett». Den största svårigheten att här framgå
efter uteslutande sparsamhetssynpunkt, vilken i en del fall skulle få
karaktären av en för en statsunderstödd institution ovärdig hänsynslöshet,
är givetvis den omständigheten, att skådespelarna och ordinarie tjänstemän
jämlikt reglementets § 18 äro tvångsanslutna till de kungl, teatrarnas
pensionsinrättning men icke erhålla valuta för sina dit inbe
talade pensionsavgifter förrän efter vissa års anställning och viss levnadsålder.
Jag citerar vad besparingskommittén härom anfört: »En be

tydande fördel skulle emellertid vinnas, därest teatern genom ändring i
nu gällande stadgar för de kungl, teatrarnas pensionsinrättning finge
möjlighet till tidigare pensionering av sådan personal, som ej längre med
fuli effektivitet kan deltaga i det konstnärliga arbetet. En dylik förändring
avhänger dock ej av Dramatiska teatern utan av pensionsinrättningens
delägare.» En annan svårighet är dels hänsynen till teaterns skyldighet
att hålla såväl växlande repertoar som en s. k. »stor» repertoar med
en därtill behövlig personal, dels teaterns strävan att utsträcka sin verksamhet
utanför Stockholm, så att dess konstnärliga prestationer kunna
komma hela landet till godo. Sistnämnda verksamhet, som tidigare förekommit
helt sporadiskt, har under innevarande spelår begynt taga mera
fasta former, då en turné under hösten gav 20 föreställningar i Sveriges
olika delar och var den koni mötte det varmaste mottagande, samtidigt
som teaterledningen erhöll ett oförbehållsamt erkännande för dess strävan
att låta teaterns verksamhet sträcka sig ut över landet. En ny turné är
nu under förberedande. Det är för teatern givetvis av vikt att erfara,
huruvida riksdagen önskar ett fortsättande av den så inslagna verksamheten.
I varje fall förefaller det, som örn revisorerna på denna punkt icke
skulle hava några invändningar, eftersom 1927 års riksdagsrevisorer uttryckte
sin sympati för en dylik verksamhet beträffande Kungl, teatern.
Det ligger emellertid i öppen dag, att ett mera systematiskt utsändande

— 238 —

av turnéer endast är möjligt, om teatern till sitt förfogande har en tillräcklig
stor skådespelarstab.

I dubbel mening svårförklarlig är revisorernas uttalade mening, att en
större återhållsamhet bort iakttagas vid anställandet av elever som skådespelare.
Avsikten med den för de mest lovande eleverna öppna premiärelevinstitutionen,
vilken daterar sig från 1910, är ju dubbel. Premiärelevens
första uppgift är att vara elev, d. v. s. att fullfölja den
utbildning, som staten genom Dramatiska teaterns elevskola ger
de unga skådespelaradepterna. Utbildningstiden är även med användande
av premiärelevsåret så knapp, att den av revisorerna förordade
ytterligare inknappningen skulle göra elevskolans arbetsresultat
tämligen illusoriskt, och meningen med skolans existens således kunna
sättas i fråga. Premiärelevens andra uppgift är att förse teatern med en
arbetskraft, som är den billigast tänkbara, då årslönen är 1,500 kronor,
vartill vid tjänstgöring på scenen komma 3 kronor i tjänstgöringspengar.
Erfarenheten har också visat, att arbetskraften i fråga icke endast är billig
utan också kan vara teatern till effektivt konstnärligt gagn. Det förefaller
sålunda, som örn revisorerna här ville motarbeta dels en pedagogisk
dels en ekonomisk och slutligen en konstnärlig strävan hos teatern.

d) Övrig personal.

Frågan örn övertids-, söndags- och nattarbete är givetvis föremål för en
särskild uppmärksamhet från tea ter ledningens sida, då densamma innebär
ett av teateradministrationens mest svårlösta problem, i vilket såväl
tekniska och lokala som ekonomiska, konstnärliga och psykologiska faktorer
spela in, ävensom repertoarens läge vid tidpunkten för dessa arbetens
verkställande. Den insceneringskonst, som varit förhärskande under de
sista åren och som i högre grad än en föregående stilriktning arbetar med
planer, trappor och belysningseffekter i stället för med obrutet golv och
målade kulisser, kräver för sitt konsekventa genomförande ett långt större
antal repetitioner med både tekniska hjälpmedel och personalen än som
tidigare krävdes. Utvecklingen pekar emellertid mot en förenkling i
dessa avseenden. Av långt större betydelse äro emellertid Dramatiska
teaterns omoderna scenanordningar, vilkas tids- och arbetskrävande egenskaper
tidigare gjorts till föremål för riksdagens uppmärksamhet och vilka
sedermera med kraft framhållits av besparingskommittén. Det är dock
att hoppas, att en förändring till det bättre här skall inträda, örn styrelsens
hos Kungl. Majit begärda utredning beträifamie scenens ombyggnad
leder till önskat resultat. — Vad repetitioner på sön- och helgdagar
samt kvällstimmar angår, äro de numera ytterst sällan förekommande
och draga, då skådespelarna ju icke hava övertidsersättning, extrakostnader
endast i de fall, då medverkan kräves av teknisk personal.

Det av revisorerna i detta sammanhang citerade uttalandet av teaterchefen
Svennberg och därmed sammanhängade förhållanden har varit föremål
för ett särskilt studium av besparingskommittén, som i sitt utlåtande
kommit med vissa förslag, vartill jag tillåter mig att hänvisa.

e) Personalens extrasysslor.

\ ad betiäffai regissörernas och skådespelarnas påtalade tjänstgöring
och därav följande extraförtjänster hos A.-B. Radiotjänst är ett ställningstagande
givetvis beroende av vilken principiell ståndpunkt till ifrågavarande
tjänstgöring, som kan anses var den mest berättigade. Teatersty

— 239 —

relsens ståndpunkt har varit den, att den statsunderstödda Dramatiska
teatern intoge en i viss mån kollegial ställning till det likaledes
halvstatliga A.-B. Radiotjänst, vilket sålunda i tillämpliga delar
i sitt förhållande till Dramatiska teatern bildade en parallell
till Kungl, teatern. Konsekvensen härav vore, att Dramatiska
teatern borde understödja i stället för att motarbeta A.-B.
Radiotjänsts strävanden att höja radioteaterns nivå, oell vidare att den
med Radiotjänst som förmedlare borde gripa tillfället att icke endast giva
den egentliga teaterpubliken i Stockholm eller (under tillfälliga turnéer)
i landsorten möjlighet att njuta av teaterns regissörers och skådespelares
konstnärliga prestationer utan utsträcka dessa möjligheter till de 430,000
över hela landet spridda radiolyssnarna. Teaterstyrelsen representerar
sålunda här ett riksintresse, under det att revisorerna vilja hänvisa
teatern att exklusivt tillgodse huvudstadens förströelsebehov. Ett direktiv
från regering och riksdag, vilken ståndpunkt som härvidlag bör intagas,
skulle givetvis vara av stort värde.

Vad den rent ekonomiska sidan av saken beträffar, har jag ingalunda
med ovilja sett, att teaterns regissörer och skådespelare beretts tillfälle
till skäliga extraförtjänster, detta så mycket mer som jag är fullt medveten
örn, att några av skådespelarlönerna äro så små, att de icke skulle
räcka till ett rimligt levnadsminimum, örn vederbörande icke kunde räkna
på inkomster även från A.-B. Radiotjänst. Revisorerna anmärka, att flera
av de högst avlönade skådespelarna samtidigt erhållit de högsta ersättningarna
för sin radioverksamhet. Detta förhållande torde kunna förklaras
därav, att goda konstnärliga prestationer motsvaras av god lön
inför vilket forum de än presenteras.

Radioavtalets inverkan på skådespelarnas verksamhet vid teatern har
givetvis ägnats en särskild uppmärksamhet, vilket även framgår av i avtalet
mellan A.-B. Radiotjänst och kungl. Dramatiska teaterns aktiebolag,
stipulerade bestämmelser. Avtalets § 1 har nämligen följande lydelse:

»Teatern medgiver bolaget rätt att under avtalstiden anlita teaterns
personal ävensom elever från teaterns elevskola för uppläsning eller dramatiska
uppföranden per radio, i den mån detta kan ske utan att verksamheten
vid teatern direkt eller indirekt blir lidande därpå.

I syfte att tillgodose teaterns intressen i sist berörda hänseende äro
följande regler för teaterpersonalens medverkan hos bolaget överenskomna: 1)

Bolaget skall före programmens definitiva fastställande meddela
teaterns chef förteckning över de av teaterns personal, som äro avsedda
att medverka i respektive program. Teaterns chef äger därvid rätt att,
örn verksamheten vid teatern så kräver, i särskilda fall vägra tillstånd
till medverkan.

2) Skådespelarpersonalens arbete hos bolaget skall ordnas sålunda, att
skådespelare kan infinna sig till tjänstgöring på teatern senast en halv
timme före sin entré på scenen.

3) Bolaget får ej anlita medverkan av teaterns personal och elever för
vare sig repetitioner eller föreställningar efter klockan 24.»

Jag delar revisorernas uppfattning örn otillräckligheten i den från A.-B.
Radiotjänst utgående ersättningen till Dramatiska teatern, vilken dock är
frukten av ingående underhandlingar, och jag har låtit revisorernas yttrande
pä denna punkt gå vidare till A.-B. Radiotjänst jämte en vädjan.

— 240 —

att bolaget mätte taga under övervägande, huruvida icke ersättningen till
ett kommande år skulle kunna höjas. A.-B. Badiotjänsts svar bifogas här
i avskrift.

f) Personalens extraförmåner.

De exempel på gratifikationer, som av revisorerna framdragits, torde
endast i ett fåtal fall kunna gå under denna beteckning. — De extra ersättningarna
till viss kanslipersonal och till sceninspektören för det ökade
arbetet med Konserthusteatern torde så mycket mindre kunna rubrieeras
som gratifikationer, som de redan funnos upptagna i lönestaten. Dessutom
äro de förstnämnda gottgörelserna redan av revisorerna påtalade
vid behandlingen av kanslipersonalens löneförmåner. Beträffande övriga
som gratifikationer betecknade summor kan anföras: 200 kronor tillerkändes
en skådespelare icke i denna hans egenskap utan såsom biträdande
2idre regissör och statistförman; 1,500 kronor utgöra tillägg till lön
för en scenmästare, som upprätthöll befattningen efter den avgångne ma
skinmästaren; 735 kronor utgjorde tillägg till lön för en scenarbetare, vil
ken tjänstgjorde som maskinmästare på Konserthusteatern.

De fall, då gratifikationer i egentlig mening förekommit, torde hava
inskränkt sig till 7 st., upptagande fyra fall av hastig inövning av roll,
ett fall såsom bidrag till sanatorievistelse för en av teaterns lägst avlönade
skådespelare, ett fall av klädbidrag vid hastig inövning av roll och
ett fall av julpengar åt städerskorna. Summan av gratifikationer uppgick
till 1,009 kronor.

Gratifikation vid hastig inövning av roll grundar sig på en praxis, vars
berättigande knappast torde kunna bestridas och finnes kodifierad i
teaterns reglemente av den 29 november 1907, där i § 40 läses: »Tiden för
inövande av roller är fastställd till ett dygn för varje ark vanlig rollskrift,
räknat från det rollen kommit skådespelaren från andre regissören
tillhanda.» Gratifikationernas storlek avpassas sålunda givetvis dels
efter de hastigt inövade rollernas längd, dels efter den för deras inövning
använda tiden och den betydelse, som inövningen har ur repertoaroch
ekonomisk synpunkt. Det påtalade fallet, då 200 kronor utbetalades
för hastig inövning av roll i »Sällsamt mellanspel» — alltså ett av föregående
spelårs mest inkomstbringande program — och 300 kronor såsom
klädbidrag vid samma tillfälle, gällde sålunda en roll på 27 ark, som vid
den ordinarie rollinnehavarens sjukdomsfall inövades under 2 repetitioner
på 5 dagar. Det torde knappast kunna bestridas, att även ett klädbidrag
var berättigat i detta fall, då rollinnehavaren i pjäsen bar sex
olika kostymer, av vilka två måste nyanskaffas.

Utdelandet av blommor även (och framför allt) till den egna personalen
är en gärd av älskvärdhet, endast förekommande vid särskilt högtidliga
tillfällen, som äger gammal hävd och vars uppmuntrande betydelse icke
bör underskattas. Även om man vill se rent affärsmässigt på detta ut
tryck av tacksamhet för en värderik konstnärlig prestation, har blommors
överlämnande en given fördel även för teatern, då det höjer den fest
stämning och befordrar kontakt mellan scen och salong, som utgör något
av behaget med ett teaterbesök och sålunda stimulerar till ytterligare
besök.

Såsom av revisorernas berättelse framgår, utlämnas lån och förskott
till personalen med yttersta försiktighet. Förekomsten av förskott äger
sitt stöd i reglementets § 8, enligt vilken det i kamrerarens åliggande

— 241 —

ingår »att föra anteckningar om utgivna förskott». I)et torde också vara
svårt, för att icke säga omöjligt, att helt avskaffa dem vid ett företag av
Dramatiska teaterns karaktär, där skådespelarna hava skyldighet att för
scenbruk i viss utsträckning själva bekosta klädespersedlar men måhända
icke alltid hava disponibla medel för att genast likvidera desamma. Förutom
revisorerna har emellertid även Dramatiska teaterns aktiebolag haft
sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, och vid bolagsstämman
den 27 november 1929 beslöts, att »förskott ej må medgivas till högre belopp
än vad som motsvarar en månadslön för respektive anställningshavare».
— Vad beträffar de påtalade förskotten till den kassaförvaltande
personalen, voro desamma av tillfällig art och hava sedermera reglerats,
något varom också meddelande lämnats till revisorernas sekreterare.
Förskott av sist nämnt slag anser även jag icke böra vidare förekomma.

II. Uppsättnings- och andra kostnader.

a) Diverse utgifter.

Revisorernas iakttagelse, att de största besparingarna kunna göras beträffande
uppsättningskostnader, är utan tvivel fullt riktig, och revisorerna
hava också från mig erhållit några talande exempel på, huru dylika
besparingar kunna åstadkommas. Något eko av dessa meddelanden
förefinnes emellertid icke i berättelsen, som ensidigt framhåller endast de
företeelser, vilka kunna anses klandervärda, oell därför giver en som
jag vågar påstå feltecknad bild av de verkliga förhållandena.

Endast en erfaren fackman torde kunna bedöma, i vilken omfattning
en förutseende teaterledning behöver anskaffa uppföranderätten till pjäser,
eller med andra ord hur stort reservlager av pjäser, som kan anses
behövligt för att motsvara repertoarens krav på omväxling och skydd
mot överraskningar m. m. Säkert är, att ett dylikt reservlager måste
finnas. — Yad beträffar de 11 anförda pjäserna, kan meddelas att en av
dem utbytts mot uppföranderätten till översättningen av en pjäs, som
framförts innevarande spelår, och en annan pjäs har inom kort sin premiär.
— Det för 900 kronor inköpta skådespelet är det engelska 1700-talsspelet
»The BeggaFs Opera». Gentemot revisorernas påpekande att »inköpet
möjligen borde hava föregåtts av en närmare undersökning» vill jag
betona att en sådan undersökning verkligen gjordes, då nämligen den
tyska bearbetningen eller rättare sagt fullständiga omarbetningen,
»Dreigroschenoper», ävenledes hembjöds till teatern men refuserades såsom
mindre lämplig för Dramatiska teatern. Då de bägge pjäserna förmedlades
av olika agenter och Dramatiska teaterns köp av den engelska
versionen jämte dess svenska översättning låg först i tiden, kunde jag
icke föimtse den andra stockholmsteaterns inköp av »Dreigroschenoper».
Det är av ekonomiska skill, som Dramatiska teatern icke givit den i uppsättning
och spelkostnader tämligen dyrbara »BeggaFs Opera» under
nyssförflutna höst, då teatern haft betydande kostnader för »Kring Lear».
Något hinder att Dramatiska teatern i framtiden kan uppföra »BeggaFs
Opera» torde icke förefinnas, då- ifrågavarande agent brukar vara mycket
tillmötesgående med förlängning av uppföranderätten.

Ökningen av annons- och reklamkostnaderna har sin förklaring dels
däri, att reklamverksamheten tidigare utan tvivel varit alldeles otillräcklig
för moderna krav, dels däri att till detta konto förts vissa kostnader
— däribland några engångskostnader — som måhända icke höra tili
Ken.-berättelse ang. statsverket för Ar 1929. lil.

1 c>

242 —

reklam i vanlig mening. Dit hör således bland annat anläggningen av
och den elektriska strömmen till den nya fasadbelysningen, anläggningen
av de »röda lyktorna», flaggning på premiärer och vid andra festliga
tillfällen. Vad beträffar det påtalade konstnärliga affischtrycket, så
äro tvenne affischer utförda förutom de ordinarie. Endast till den ena
av dem har konstnärlig medverkan använts, nämligen då Isaac Griinewald
ritade affischen till »Fåglarna» — men för detta arbete tog han
intet betalt.

Revisorernas teori, att ett företag med svag ekonomi skall iakttaga stor
försiktighet vid användandet av medel för reklamändamål, kan helt säkert
bliva föremål för olika meningar inom affärskretsar. En annan
teori menar, att det endast är de blomstrande företagen, som kunna unna
sig att avstå från en dyrbar reklam. För min del har jag ofta trott mig
finna, att Dramatiska teaterns reklam är otillräcklig jämförd med många
andra teatrars.

b) Konserthusteatern.

Då verksamheten vid Konserthusteatern numera på grund av ekono
miska och tekniska skäl är nedlagd, sakna revisorernas anmärkningar
här det aktuella verklighetsintresse, som deras reflexioner över den övriga
verksamheten äga. Jag behöver därför måhända icke i mina erinringar
härom ålägga mig samma utförlighet, som revisorernas detaljkri
tik i övrigt nödvändiggör.

Huruvida teaterstyrelsens eller revisorernas beräkningsgrund för Konserthusteaterns
inkomster och utgifter är den riktiga, torde vara en bokföringsfråga.
För bedömningen av den egentliga Dramatiska teaterns
ekonomi är emellertid revisorernas metod givetvis den mest förmånliga,
då densamma reducerar teaterns underskott till cirka 403,000 kronor (i
stället för 463,000 kronor).

c) Jämförelsen mellan kostnader och recettmedel.

Revisorerna göra med stöd av tabell 7 den ref lektionen, att pjäser med
särskilt dyrbar uppsättning och för vilka utomstående konstnärer anlitats,
i de anförda fallen icke medfört den ekonomiska framgång som avsetts.
Det är naturligtvis svårt för att icke säga omöjligt att avgöra, huru
den ekonomiska framgången gestaltat sig med en billigare uppsättning
och under medverkan av teaterns ordinarie dekorationsmålare. — Anlitandet
av utomstående konstnärer måste självfallet först och främst grundas
på en fast övertygelse örn åtgärdens ekonomiska bärighet. Men för en teater
med Dramatiska teaterns konstnärliga förpliktelser torde icke denna
synpunkt få vara den allenahärskande. Särskilt vid gestaltande av den
dramatiska litteraturens stora mästerverk gäller det, enligt vad jag kan förstå,
att även med ekonomiska uppoffringar nå en hög grad av konstnärlig uttrycksfullhet
och stil för att på så sätt giva det framförda dramat det mest
intresseväckande och det med dess karaktär mest överensstämmande framförandet.
Att denna strävan skulle vara liktydig med utvecklande av en
överflödig lyx, är en allmänt utbredd men icke desto mindre högst felaktig
uppfattning. Nödvändigt kan däremot vara att i enstaka fall anlita
utomstående konstnärer, då man icke rimligtvis kan begära, att teaterns
strängt anlitade och mycket dugliga dekorationsmålare skall kunna
bemästra alla de uppgifter, som gestaltandet av dramer med vitt skild
karaktär nödvändigt kräver.

— 243

Revisorerna hava med skärpa gjort gällande, att överflödig lyx och
slöseri understundom förekommit oell att onödigt förstklassiga kvalitéer
kommit till användning. Innan en dylik anmärkning framställes, borde
den liava föregåtts av en noggrann undersökning av de förutsättningar,
som framkallat det påstådda överflödet. Enligt de i revisorernas berättelse
dessbättre noggrant specificerade exemplen på de mest eklatanta utslagen
av slöseri har en dylik undersökning tydligen icke ägt rum. I annat
fall skulle revisorerna säkert hava observerat, att vid de tillf tillen, dä
slöseri synes hava förekommit, detta har sin fullgoda förklaring i karaktären
hos de pjäser, roller, situationer, som pa scenen skulle framställas.

Jag övergår till en undersökning av de anförda fallen. Figurerna på
rökbordet i »Siegfried» skildras av en rollinnehavare sålunda: »Man talen
tändsticka i den här ekorren, gnider den mot ryggen på Wotan och
tänder sin cigarrett, som man tagit ur magen på svanen här. Askan lägger
man i valkyrian och stumpen i björnen.» Detta kuriösa femfiguriga rökställ,
som dessutom har betydelse som illustration av en av styckets huvudteser,
torde vara svårt för att icke säga omöjligt att uppbringa »i allmänna
handeln», och som teatern icke disponerar någon modellör mäktig
en sådan komplicerad uppgift, måste en utomstående modellör anlitas.
Hans, eller rättare hennes ersättning för de fem figurerna, som därjämte
voro målade, måste anses anspråkslös. — Tapeten å 10 kronor per rulle
klädde väggarna i ett i pjäsen »Ryktbarhet», noga skildrat rikt engelskt
hem. Den imiterade pressat läder och betingade ett sammanlagt pris av
117 kronor 60 öre. Uppgiften örn priset, 10 kronor per rulle, är för övrigt
icke riktig, då — såsom räkningen utvisar — 25 procent leveransrabatt
därå lämnades. — Priset 175 kronor för ett par lackstövlar, använda i
»Fåglarna», kan knappast kallas högt, då ett pär vanliga ridstövlar (lack)
i handeln kosta 90 å 100 kronor (på beställning omkring 175 kronor) och då
ifrågavarande stövlar voro ovanligt höga och dessutom hade en speciell
utformning, som gjorde dem passande till styckets tupp, en av de viktigaste
rollerna. —• 100 kronor för ett par lackskor för samma rollinnehavare
förefaller däremot utan gensägelse dyrt, men förklaras därmed, att såväl
rollens karaktär som rollinnehavaren krävde ett specialutförande, som
gjorde det möjligt för den store skådespelare, som bar skorna, att röra sig
som en tupp och att hoppa och dansa som en pojke. Anmärkningen, att
skorna vid revisorernas besök icke återfunnits bland teaterns inventarier,
förfaller, då en tillfyllestgörande förklaring vid tillfället lämnades. — De
5 möbelpjäserna voro ävenledes intimt sammanhörande med pjäsens
(»Siegfried») karaktär, men voro synnerligen svåra att uppdriva, varför
också ett relativt högt hyresbelopp måste betalas.

Bland lyxföremålen hava även en del kvinnliga klädespersedlar anförts.
Vid bedömande av frågan, huruvida Dramatiska teatern här hängivit
sig åt vad revisorerna kalla »överflödig lyx», måste olika faktorer tagas
i betraktande. Man får sålunda icke förbise den glädje och det intresse,
som publiken, icke minst den kvinnliga delen därav, i våra dagar liksom
under alla andra historiskt kända tider förnummit vid betraktande av
vackra kläder. Hur lockande det än skulle vara för Dramatiska teatern
att söka åstadkomma en reform till större enkelhet, skulle det helt
säkert vara en utopi av föga inkomstbringande art örn Dramatiska teatei-n
ensam — ty några av Stockholms privatteatrar utveckla ett utsökt raffinemang
i fråga örn kläder — skulle rida spärr mot en i de kvinnliga instinkterna
djupt rotad tidsanda. Jag vågar dock påstå, att Dramatiska

— 244 —

teatern och dess skådespelerskor — vilka ju få bestrida bela eller största
delen av kostnaderna för kläder, burna i pjäser där nu brukliga kläder
användas — strängt beflita sig om att icke offra åt klädlyxen för dess
egen skulle utan göra så, endast då karaktären bos vederbörande roll eller
skådespel så fordrar. Slutligen måste man för bedömande av de speciella
fall, som av revisorerna framdragas, skaffa sig en noggrann kännedom örn
antalet och arten av de klädespersedlar, som innefattas i den generella
och föga upplysande rubriceringen: klädespersedlar till i ett fall 950 kronor,
i ett annat 1,050 kronor. Trots revisorernas besök i teaterns damgarderob
är en dylik detaljkännedom tydligen icke för banden, i varje fäll icke
i berättelsen meddelad. — Klädespersedlarna till 950 kronor avse de kläder,
som buros av innehavarinnan av huvudrollen i »Sällsamt mellanspel» (ett
skådespel med vilket teatern spelat in under spelåret 1928/1929 90,089 kro
nor), i styckets tre sista akter, som föreställas skola spela under några
kommande decennier av 1900-talet. Kläderna, som således äro att betrakta
som ett slag av historiska kostymer, utgöras av en sammetsklänning
och två kappor. — Klädespersedlarna för omkring 1,050 kronor beställdes
enligt styrelsens beslut av den 28 november 1928 för den enda kvinnliga
rollen i »Nyss utkommen». Det utmärkande för denna roll var, att dess
innehavarinna från att vara anspråkslöst klädd, genom nya levnadsförhållanden
blev allt mera elegant och förförisk. Klädespersedlarna i fråga,
på vilka en betydlig rabatt beviljats, kunna knappast kallas dyrbara, då de
utgjordes av en promenaddräkt, en spetsklänning, en sidenklänning, en
sammetsklänning samt trenne hattar m. in. — Revisorernas formulering
beträffande de 450 kronor, som likviderats genom leverantörens annons i
teaterns program, är oförståelig, då denna för teatern gynnsamma transaktion
till fullo bestyrkes av räkenskaperna. — Den pyjamas, vars inköp
för 125 kronor påtalas, användes av Julia Swedenhielm i »Swedenhielms»,
vilken dam av sin far karakteriseras som »en kolossalt genial, skön, elegant
och raffinerad skådespelerska», och av sin bror kallas hon »teaterapan»,
allt omständigheter, som tyda på, att hon håller sin toalett på en
hög standard.

Jag tillbakavisar sålunda med bestämdhet påståendet, att något av de
anförda fällen vittna örn en onödig — d. v. s. av vederbörande skådespels
och rolls karaktär omotiverad — lyx.

d) Kalkyler.

Teaterledningens intresse är, såsom bland annat framgår av besparingskommitténs
betänkande, med särskild uppmärksamhet inriktad på en av
de mest svårlösta frågorna inom teaterarbetet, nämligen på uppgörande
av kalkyler, deras tillförlitlighet och kontrollen av deras strikta genomförande.
Utan tvivel har tidigare otillräcklig uppmärksamhet ägnats
dessa frågor, varför de som närmast äro ansvariga för kalkylernas uppgörande,
nämligen lie regissörerna, ännu icke nått den träning, som är
nödvändig för ett pålitligt kalkyleringssystem. Förutom de i besparings -kommitténs utlåtande föreslagna reglementsförändringarna äro emellertid
andra åtgärder även vidtagna för att härutinnan åstadkomma en förbättring.

— 245 —

lil. Recettinkomster och IV. Fribiljetter.

Av de stickprov, som revisorerna gjort beträffande recettinkomster
framgår, att av lil representationer cirka 11 procent uppnått utsålt hus
och av 18 premiärer cirka 45 procent nätt samma resultat. Örn man nied
begreppet »utsålt hus» menar att alla platser äro sålda, så är utsålt hus
en praktisk omöjlighet med mindre än att de till vissa myndighetspersoner,
pressen m. fl. obligatoriskt utgående s. k. stående fribiljetterna icke
av vederbörande uttagas. Den mot begreppet »utsålt hus» svarande summan
kan således uppnås endast genom en omfattande försäljning av biljetter
till förköps- och förhöjda priser. Enbart på de bästa teaterdagarna,
d. v. s. premiärerna, avgå ett 70-tal stående fribiljetter, och vid de flesta
andra föreställningar cirka 40 st., av vilka det största antalet disponeras
av pressen. En föregående teaterchef gjorde ett försök att inskränka på
pressens rätt till fribiljetter, men effekten därav var så avskräckande, att
ett upprepande av försöket knappast är tillrådligt. Utan tvivel vore det
också obefogat att inskränka på denna älskvärdhet mot pressen, vilken
äger så stora möjligheter att utan kostnad för teatern gagna densamma
genom anmälningar av föreställningar, notiser, kåserier m. m.

Vad övriga fribiljetter beträffar, synes det mig, att teaterledningen
icke bör bidraga att draga uppmärksamheten till ett förhållande, som visserligen
äger sin motsvarighet inom all teaterrörelse, men som utan tvivel
hör till de företeelser, som böra behandlas med den av riksdagen anbefallda
diskretionen.

Uppenbart missvisande är dessutom, då revisorerna i bilaga 3 inom en
rubrik sammanför fri- och rabattbiljetter. Utdelandet av de senare, vilket
grundar sig på styrelsebeslut, har ansetts som ett naturligt led i den
statsunderstödda teaterns folkupplysande och pedagogiska verksamhet,
då rabattbiljetterna utlämnas till studerande vid högskolor samt till
viss lärarpersonal.

V. Rörliga tillgångar.

a) Förvaring, redovisning etc.

Vad beträffar inventarieförteckningarna över dekorationer, kostymer,
rekvisita m. m. är det med sanningen överensstämmande, att de över dessa
inventarier befintliga förteckningarna icke innehålla närmare beskrivningar
över föremålen, och sant är också, att dylika fullständigt beskrivande
inventarieförteckningar i ordningens intresse vore önskvärda.
Huruvida den rent praktiska nyttan av dylika beskrivningar skulle motsvara
de med deras fullständiga genomförande förenade kostnaderna, är däremot
en fråga, som jag vill lämna öppen. I varje fall har jag med teaterns
nuvarande finansiella läge icke ansett mig böra av styrelsen begära de
därför nödiga medlen, vilka helt säkert måste åstadkommas medelst extra
anslag.

Revisorernas uttalade farhågor, att inventarieförteckningarnas föreliggande
skick »medverkat till ett visst slöseri vid uppsättandet av nya pjäser»,
måste givetvis bero på en bristande kunskap örn de arbetsmetoder,
under vilka nyuppsättningar förberedas, och måste således tillbakavisas.
I stället för skriftliga beskrivningar finnes nämligen det, som har en långt
större praktisk betydelse, nämligen en fotografisamling, som är fullständig
beträffande dekorationsförrådet och nästan fullständig beträffande

— 246 —

möbelförrådet. Vad det systematiskt ordnade kostymförrådet beträffar,
genomgås före uppsättningen av varje till spelning antagen pjäs i ett särskilt
rangeringsrum alla de kostymer, som kunna tänkas komma till användning
i ifrågavarande pjäs. Det ligger i öppen dag, att en dylik genomgång
är långt mera upplysande än ett studium av fotografier för att
icke tala örn beskrivande förteckningar.

Revisorernas uppgifter angående fullständig inventering är riktig, men
här spela åter de otillräckliga ekonomiska resurserna sin hindrande roll,
ävensom den omständigheten, att en dylik skulle nödvändiggöra indragning
av semester för viss redan förut strängt anlitad teknisk personal.
Däremot inventeras varje förråd för sig årligen vid spelårets slut i samband
med en grundlig städning, rengöring och övrig eftersyn. Slutligen
hava teaterns revisorer såsom i regel av deras berättelser framgår, varje
år »genomgått teaterns förråd samt i vissa delar verkställt kontrollinventering».
Den bästa garantien för att ingenting förslösas eller vanskötes,
är emellertid den utomordentliga plikttrohet och duglighet, som är utmärkande
för de olika förrådens föreståndare.

b) Anbud.

Det är helt naturligt, att revisorerna förgäves sökt i styrelsens protokoll
efter anbud å arbeten och leveranser, då det icke ingår i styrelsens instruktioner
att granska dylika. Men örn en hänvändelse gjorts till kansliet,
hade revisorerna till studium kunnat erhålla ett stort material av skriftliga
anbud. Sådana infordras alltid, då det gäller större inköp och leve
ransel''. Då det gäller mindre inköp, har det däremot visat sig opraktiskt
och tidsödande med infordrande av skriftliga anbud, men före så gott som
varje inköp göres av kamreraren och respektive ateljéföreståndare undersökningar
beträffande de mest gynnsamma priserna å de av vederbörande
l:ste regissör anbefallda föremålen och kvalitéerna. Örn inköp
ofta verkställts hos »gouterade» firmor, beror detta dels därpå, att dessa
som regel hava en riklig sortering i olika prislägen, dels därpå att teatern
lyckats överenskomma med dem om gynnsammare rabattförmåner,
dels sammanhänger det i ett fall med ett betydande annonsförvärv för de
kungl, teatrarnas program.

Allmänt uttalande.

Det har synts mig betydelsefullt att med den grundlighet, som den korta
tiden för remisshandlingens besvarande tillåtit, söka belysa värdet av den
ingående detaljkritik, som revisorerna ägnat Dramatiska teaterns förvaltning.
Under detta arbete har jng funnit å ena sidan, att revisorerna
i många fall företräda liknande synpunkter som de av styrelsen i besparingskommittén
framlagda, men att de å andra sidan i ett stort antal fall
dels gjort felaktiga slutsatser av till förfogande ställt material, dels missletts
av sin otillräckliga insikt i teaterarbetets komplicerade natur, varför
deras omdömen blivit missvisande och kommit att sakna karaktären av
lust att hjälpa och bättra, där brister finnas. Jag tror mig också genom
min granskning hava ådagalagt, att det slutomdöme örn teaterns skötsel,
vartill revisorerna med de av dem givna premisserna kommit och som
innebär en hård, ja, kränkande dom över teaterledningens ekonomiska
sinne, förutseende och ansvarskänsla, är oriktigt och ensidigt. Revisorer -

na tro sig i ett citerat yttrande av teaterbolagets revisor hava funnit
ett stöd för denna sin dom. Ifrågavarande revisor har med anledning
härav inkommit till styrelsen med ett särskilt yttrande, som här i avskrift
bifogas.

Denna ensidighet är beklaglig, då det gäller en berättelse, vilken genom
sin omfattning fått karaktären av utredning. Den som i revisorernas berättelse
tror sig finna en allsidig bild av anledningarna till de krav, som
teatern ställer på det allmänna och av ledningens sätt att handhava sin
uppgift, blir således missledd. Här må ytterligare antydas endast ett fåtal
av de faktorer, som rättvisligen böra komma i betraktande.

Helt och hållet ha revisorerna underlåtit att taga hänsyn till de upplysningar,
som jag givit angående besparingsåtgärder, vilka icke haft sin
motsvarighet i teaterns tidigare skötsel.

En synnerligen viktig faktor, vilken vid flera tillfällen såväl inom som
utom riksdagen omvittnats, äro de otjänliga scenförhållandena och repetitionsmöjligheterna,
vilka skapa en bristande överensstämmelse mellan
de krav, som påvila teatern i fråga örn den växlande och den »stora» repertoaren
och de lokala möjligheterna att motsvara dessa krav. Vid ett
allsidigt berömande av teaterns ekonomi böra dessa faktorer tillerkännas
en förgrundsplats.

En annan anledning till utgifter, vilka icke kunna uppvägas av motsvarande
inkomster, är teaterns funktion av scenpedagogisk anstalt, utövad
genom Dramatiska teaterns elevskola.

Ej mindre viktigt är att belysa problemet örn teaterns ställning till det
allmänna, vilket lättast sker genom en undersökning av den ekonomiska
bärigheten hos med konstnärliga krav ledda, stats- eller kommunalt understödda
teatrar i andra länder. Några intressanta siffror, som belysa
detta problem, lia redan kommit till riksdagens kännedom. De återfinnas
i ett anförande, som hölls av ledamoten av riksdagens första kammare, redaktör
Edvard Alkman, vid 1928 års debatt beträffande de i den då föreliggande
revisionsberättelsen framställda anmärkningarna mot de kungl,
teatrarna. Det resultat, vartill herr Alkman koni i sin undersökning av
år 1927 publicerade siffror, utvisande de belopp, som de tyska teatrarna
erhålla av det allmänna, må här ur ifrågavarande riksdagsprotokoll citeras:
»Huvudsaken är, att sammanlagda beloppet för dessa teatrar är omkring
50 miljoner mark, vilket i svenska pengar motsvarar ungefär 45 miljoner
kronor. Jämför man med folkmängden skulle det för Sverige göra
ungefär 5 miljoner kronor, jämnt upp det dubbla mot vad den svenska
teaterverksamheten erhåller av allmänna medel örn året.» — Av ovan citerade
upplysningar torde som slutsats kunna sägas, antingen att Sverige
anser teatern som kulturfaktor hava ett långt mindre värde än vad
det finansiellt sämre ställda Tyskland anser, eller ock att uppfattningen
om teatrarnas orimliga krav på det allmänna är frukten av en genom
oupphörlig upprepning skapad och underhållen vanföreställning.

Av det sagda torde framgå det oberättigade i att betrakta Dramatiska
teaterns otillräckliga ekonomiska bärighet som en isolerad företeelse och
att på organisation och ledning lägga hela ansvaret för teaterns brister
såsom ekonomiskt företag.

Givet är, att denna ledning tager ansvaret för de fall, då det kan påvisas,
att dess försummelser eller åtgöranden föranlett en bristande överensstämmelse
mellan det vitsordade konstnärliga och det ekonomiska resultatet
av verksamheten.

— 248

Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang belysa ett torhälla lide.
som måhända icke kan ändras, men vilket det helt säkert skulle vara orätt
att underhålla de anslagsbeviljande myndigheterna. Förhållandet gäller
svårigheten att med nuvarande form av offentlig kontroll höja teaterns
inkomster till en mot dess konstnärliga prestationer svarande nivå. Det
tvenne gånger örn året återkommande hinder mot inkomsternas okände,
varpå jag syftar, är offentliggörandet av de granskningar, som göras av
såväl bolagets egna som riksdagens revisorer. Dessa revisorers granskningsrätt
och granskning splikt är ju ställd utom ali diskussion, varför mitt
yttrande här givetvis icke får tolkas sorn, en vädjan, att denna granskning
skall borttagas eller inskränkas. Men det är av vikt, att statsmyndigheterna
klart se effekten av denna offentliga granskning för att vid bedömandet
av teaterns ekonomi och dess anslagsbehov kunna räkna med
granskningens inkomstminskande betydelse. — Varje teaterman vet, att
— i än högre grad än vad som är fallet vid andra affärsföretag — bristande
förtroende för en teaters ekonomi omedelbart åtföljes av ett bristande förtroende
för dess prestationer och som en följd därav minskade recetter.
Sanningen härav har Dramatiska teatern senast fått erfara innevarande
spelår, då redan de av teaterbolagets revisorer framlagda berättelserna
gåvo ett mångstämmigt eko i pressen och i den offentliga diskussionen.
Jag har också haft tillfälle att till såväl statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
som till herrar statsrevisorer lämna belysande siffror
över den omedelbara och deprimerande inverkan av dessa berättelsers
offentliggörande.

Efter sin strängt negativa kritik framlägga revisorerna tvenne positiva
förslag till ett minskande av teaterns krav på det allmänna.’ Intetdera är
nytt, och det ena kan i varje fall icke minska teaterns utgifter med melån
ett fåtal procent. Detta förslag avser ett närmare samarbete med
Kungl, teatern, vilket skulle ordnas på så sätt, att möbler, kostymer och
rekvisita skulle lånas mellan de båda teatrarna. I själva verket praktiseras
en sådan låneverksamhet sedan åratal tillbaka, ehuru det, såsom varande
en numera självklar sak, icke i varje särskilt fall anmäles till teaterstyrelsens
protokoll. Samarbete i fråga örn dekoratörer, snickare m. m.
har också praktiserats, men kan icke få någon större ekonomisk betydelse,
då dessa kategorier av anställda som regel äro fullt upptagna inom sina
respektive teatrar. För att de kungliga teatrarna emellertid skola effektivt
kunna bistå varandra med kostnadsfri medverkan av deras anställda, är
det nödvändigt, att kontrakt till den ena teatern även förpliktigar till uppträdande
på den andra — en omläggning, som diskuterats mellan teatercheferna,
men som helt säkert blir svårgenomförbar på grund av motstånd
från de anställdas sida. — Ett ställande av de båda teatrarna under gemensam
ledning slmlle medföra ett nytt led i deras administration, sorn i
varje fall icke skulle olea smidigheten hos denna administration.

Revisorerna framhålla slutligen nödvändigheten av att bidragen från
det allmänna utgå med ett i staten för teatern angivet, fast belopp. Genomförandet
av en dylik åtgärd skulle emellertid föranleda helt genomgripande
organisatoriska och reglementariska förändringar, vilka styrelsen
givetvis icke i detta sammanhang har tillfälle att göra till föremål för
den ingående utredning, som ett uttalande i frågan kräver.

Stockholm den 10 januari 1930.

Erik Wettergren.

— 249 —

Bil. 1 a.

Stockholm den 10 januari 1930.

Till verkställande direktören i A.-B. Radiotjänst,
Kungsgatan 8, Stockholm.

I riksdagens senast församlade revisorers berättelse, vilken Dramatiska
teaterns styrelse fått för yttrande till sig remitterad, ha revisorerna
bland annat uppehållit sig vid samarbetet mellan A.-B. Radiotjänst och
Dramatiska teatern. Revisorerna uttrycka därvid en farhåga för att
arbetet vid Radiotjänst är av sådan natur, att detsamma kan medverka
till en ökning av Dramatiska teaterns extra- och övertidsarbete och meddela,
att den ersättning, som teatern åtnjuter av Radiotjänst, utgör 15
procent av till dess personal utgående ersättningar, d. v. s. för spelåret
1928/1929 cirka 5,700 kronor, »ett vid jämförelse med exempelvis extraoch
övertidsersättningarna mycket obetydligt belopp». Och revisorerna
tillägga: »Med hänsyn till de olägenheter, som teatern sannolikt bär

av nämnda verksamhet, synes det revisorerna skäligt att denna ersättning
avsevärt höjes.»

Med anledning av vad revisorerna sålunda yttrat synes det påbörjade
och för Sveriges radiolyssnare helt säkert mycket givande samarbetet
mellan Dramatiska teatern och A.-B. Radiotjänst vara allvarligt hotat,
såvida icke A.-B. Radiotjänst ser sig i stånd att till ett följande år avsevärt
höja den utgående ersättningen.

Jag vill därför redan nu till Eder rikta en vädjan örn en dylik höjning
och hemställer, att Ni i ett yttrande, som är avsett att bifogas
teaterstyrelsens remissvar, ville meddela Edra synpunkter på den föreliggande
frågan, ävensom angiva storleken av den ersättning, som A.-B.
Radiotjänst kan lämna utan att samarbetet därigenom äventyras.

Högaktningsfullt:

Erik Wetter gr en.

Bil. 1 b.

Stockholm den 14 januari 1930.

Till chefen för Kungl. Dramatiska teatern, Stockholm.

Med anledning av Eder v. skrivelse av den 10 dennes får jag härmed
äran meddela följande.

Det torde först böra konstateras, att statsrevisorerna icke ifrågasatt,
att aktiebolaget Radiotjänst skall använda licensmedel för att i mer eller
mindre maskerad form lämna understöd till Dramatiska teaterns verksamhet.
En sådan åtgärd, som givetvis ej kan ske utan att radioprogrammen
— kvantitativt och kvalitativt — bli lidande, skulle ju innebära,
att man toge medel, som sammanskjutits av den stora över hela
landet spridda radiopubliken för att tillgodose ett intresse, som måste
anses såsom ganska specifikt för Stockholmspubliken. Revisorerna motivera
i stället sitt förslag därmed, att enligt deras uppfattning teaterns extra -

— 250 —

och övertidsersättning avsevärt ökats såsom en direkt följd av samarbetet
med Radiotjänst. Enligt det kontrakt, som reglerar Radiotjänsts
utnyttjande av Dramatiska teaterns slrådespelarkrafter, skall emellertid
detta ske utan att verksamheten inom teatern vare sig direkt eller indirekt
störes. Det ligger i sakens natur att övervakandet av att denna bestämmelse
riktigt tillämpas påvilar Dramatiska teatern, som sålunda
bär att till bolaget meddela, därest den skulle finna sin verksamhet besvärad
av att någon eller några bland dess artister deltaga i viss radioutsändning.
Då någon sådan anmälan icke ingått till oss, måste vi
anse, att det icke kan påvisas, att något samband finnes mellan teaterns
extra- och övertidsersättningar samt dess sujetters deltagande i de radiodramatiska
utsändningarna. Därmed bortfaller också den av statsrevisorerna
anförda grunden för deras förslag örn höjandet av ersättningen
från Radiotjänst till Kungl. Dramatiska teatern.

Det enda motiv, som skulle kunna åberopas för att Radiotjänst över
huvud taget utbetalar ersättning för användandet av Dramatiska
teaterns artister vid bolagets radiodramatiska utsändningar torde vara
att söka på annat håll. Det kan nämligen vara skäligt att den som —
låt vara utan förfång för arbetet vid teatern — tillgodogör sig vid viss
teater anställda sujetters konstnärliga prestationer, bidrager till omkostnaderna
för teaterns centrala administration, som härigenom i någon
män får ökat arbete. De 15 procent på artistgagerna, som nu av
Radiotjänst betalas till Dramatiska teatern, torde emellertid utgöra skälig
ersättning i detta hänseende, och vi anse oss därför icke kunna föreslå
någon ökning av detta belopp.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att Radiotjänst
givetvis måste sträva efter att åstadkomma fullgoda radiodramatiska
utsändningar till minsta möjliga kostnad. Ett högre procentuellt tillägg
å sujettgagerna än det som nu uttages av Dramatiska teatern kan därför
komma att medföra en motsvarande minskning beträffande utnyttjandet
av teaterns artister för radioutsändningar, vilket kan åstadkomma
att totalbeloppet av dessa höjda avgifter blir mindre än den summa,
som för närvarande betalas av Radiotjänst.

Jag uttalar emellertid den förhoppningen, att så icke skall komma
att ske, då ju, såsom Ni i Edert brev påpekar, det påbörjade samarbetet
mellan Dramatiska teatern och aktiebolaget Radiotjänst varit mycket
givande för Sveriges radiolyssnare.

Med utmärkt högaktning:

Gustaf Reuterswärd.

Bil. t c.

Till styrelsen för Kungl. Dramatiska teaterns

aktiebolag.

Riksdagens år 1929 församlade revisorer hava i sin revisionsberättelse,
i vad denna berör kungl, ecklesiastikdepartementet och därtill hörande
institutioner, anfört beträffande Kungl. Dramatiska teatern bland annat
följande:

— 251 —

»I detta sammanhang kunna revisorerna icke underlåta att fästa uppmärksamheten
på följande yttrande av teaterbolagets revisor i en av
honom detta år avgiven särskild revisionsberättelse: ’En ytterligare an ledning

för styrelsen att icke fästa avseende vid kostnaderna för repertoarens
hållande på den höga konstnärliga nivån ligger härutinnan, att
de allmänna bidragen till teatern hava ställts till ledningens förfogande
utan några som helst direktiv beträffande anpassningen av teaterverksamheten
efter vissa ekonomiska grunder.’

Det vore enligt revisorernas mening synnerligen betänkligt, örn teaterns
styrelse och ledning i sitt allmänna handlande skulle utgå från de synpunkter,
som nämnda revisor här förfäktar. På grund av bemälde
revisors uttalande torde det i varje fall vara nödvändigt att giva teaterbolagets
styrelse en uttrycklig erinran därom, att de framförda synpunkterna
icke kunna godtagas. Ty även örn det hittills varit så, att
det allmänna utan någon mer ingående kontroll nödgats år efter år tillskjuta
de avsevärda belopp, som åtgått för att täcka teaterbolagets brist,
hör detta dock icke av bolagets ledning tolkas så, att det allmänna därmed
godtagit vilka onödiga utgifter som helst.»

Av detta uttalande framgår, att herrar statsrevisorer fullständigt
missuppfattat innebörden av mitt åberopade yttrande. Revisorerna synas
tolka detta yttrande så, att jag förfäktat den meningen, att styrelsen
för Dramatiska teatern icke hade anledning att fästa avseende
vid kostnaderna för repertoarens hållande på en hög konstnärlig nivå.
Mitt yttrande avser allenast att framhålla, hurusom det faktum, att de
allmänna bidragen till teatern ställas till ledningens förfogande utan
några som helst direktiv beträffande anpassningen av teaterverksamheten
efter vissa ekonomiska grunder, innebär, att styrelsen saknar den
eljest inom statens eller av staten understödda institutioner vanliga regulatorn
på utgifterna, nämligen att dessa skola rätta sig efter tillgängliga
medel. Vid dramatiska teatern är det tvärtom så, att medlen göras
tillgängliga i den mån utgifterna det kräva.

Enligt statsrevisorernas mening, bör teaterbolaget och dess ledning erhålla
en tydlig erinran örn, att även örn avsevärda belopp år efter år
tillskjutits av det allmänna för att täcka bolagets brist, så bör detta icke
av bolagsledningen tolkas så, att det allmänna därmed godtagit vilka
onödiga utgifter som helst. Enligt min uppfattning är en dylik erinran
icke av behovet påkallad, men däremot kunde det vara väl behövligt, att
giva bolaget medel i handen att begränsa utgifterna. Något sådant medel
har bolaget icke till sitt förfogande, och denna min mening kunde
statsrevisorerna hava funnit uttalad av mig i ett föregående yttrande,
som återgivits i det för revisorerna tillgängliga protokollet vid bolagsstämman
med Dramatiska teaterns aktiebolag den 18 april 1928. Jag
anmälde då min protest mot den bristande hänsyn, som visats bolaget
och dess ekonomiska intressen, därigenom att teaterchefen tillsattes och
hans lön bestämdes utan bolagsstämmans hörande, under det att därefter
av formella skäl bolagsstämmans yttrande och beslut rörande chefsbefattningens
återbesättande påkallades.

Liknande uttalanden hava av mig gjorts i inlagor till bolagets styrelse
den 15 januari 1929 och tili bolagsstämman den 27 november 1929.

Under sådana förhållanden synes mig ansvaret för do ledande ekonomiska
principerna inom teaterverksamheten icke längre vila hos bolaget.
Teaterns reglemente och den allmänna opinionen, sådan den framgår

— 252 —

av tidningspressen, kräver en framstående konstutövning vid Dramatiska
teatern. Teaterchefens huvudman är icke bolaget utan Kungl. Majit
Kungl. Majit har icke givit några som helst reglerande ekonomiska
direktiv vid beviljandet av lotterimedlen.

^°^de tydligen var förklarat, att det icke varit en av mig förtaktad
mening utan en iakttagelse, att styrelsen haft anledning »att icke
lasta avseende vid kostnaderna».

i?^r°nVldf deSSa kostnader äro överdrivna eller skäliga, då det gäller
att nalia teaterverksamheten på en hög konstnärlig nivå och att taga
hänsyn till de stora anspråk, som ställas på en »statsteater», det är en
fråga, vars bedömande är vanskligt och enligt min mening alltför omiattande
för att med teaterverksamhet oerfarna skola kunna genom en
tillfällig granskning bilda sig en rättvisande mening.

Slutligen tillåter jag mig vördsammast ifrågasätta lämpligheten av
fr en d<d av de utav statsrevisorerna åberopade utgiftsposterna blivit
föremal för offentligt bedömande. Dramatiska teatern är dock ett affärsdrivande
företag, och ur denna synpunkt torde det vara angeläget
att vissa detaljer i förvaltningen behandlas med nödig diskretion.

Stockholm den 9 januari 1930.

Gösta Settergren.

byggnadsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del 1, sid. 118, f 38.

Underdånigt utlåtande.

Byggnadsstyrelsen, som icke handhar förvaltningen av det s. k.
biskopshuset i Göteborg, tillåter sig att i underdånighet erinra, att styrelsen
i underdånigt utlåtande den 26 september 1929 tillstyrkt ett av
länsarkitekten E. Friberger uppgjort förslag till vissa förändrings- och
reparationsarbeten inom domkapitlets i nämnda byggnad inrymda lokaler.
Detta förslag avsåg att avhjälpa de av riksdagens revisorer anmärkta
bristerna beträffande lokalerna i fråga, vilka brister undertecknad
generaldirektör vid verkställd besiktning av biskopshuset varit i
tillfälle att konstatera.

Stockholm den 9 januari 1930.

Underdånigst i
IVAR TENGBOM.

CARL BERGSTEN.

Sten Zethelius.

— 253

Göteborgs domkapitels

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 118, § 38.

Underdånigt utlåtande.

Under erinran att domkapitlet den 11 sistlidna september till Eders
Kungl. Majit ingått med underdånig framställning örn anslag till repara
tion och utvidgning av domkapitlets lokaler samt att berörda framställning
remitterats till Eders Kungl. Majits statskontor för yttrande, får
domkapitlet allenast hänvisa till den utredning i ämnet, som av domkapitlet
på given anledning överlämnats till statskontoret den 13 nästlidna
november.

Göteborg den 24 december 1929.

Underdånigst:

Ä domkapitlets vägnar:
C. E. BLOCK.

G. Norström.

Kanslersämbetets för rikets
universitet

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 119, § 39.

Till Konungen.

Med bifogande av inhämtade yttranden från vederbörande överbibliotekarie
och drätselnämnd med tillhörande bilaga, får jag i anledning av
den nådiga remissen för egen del underdånigst anföra följande.

Såsom grund för sin anmärkning hava statsrevisorerna åberopat
»ifrågavarande anslags natur». Det synes härvid böra uppmärksammas,
att anslaget är av en alldeles säregen natur, särskilt i vad angår dispositionen
av uppkommande överskott (och för övrigt även beträffande
de däri ingående amanuensarvodenas karaktär i avlöningshänseende).
I fråga örn användande av besparingar å anslaget hava särskilda bestämmelser
gällt så väl före som efter tiden för 1925 års lönereglering.
Före år 1925 ingingo besparingarna icke — såsom statsrevisorerna synas
antaga — till universitetets reservfond, utan användes, enligt av Kungl.
Majit ursprungligen jämlikt nådigt brev den 17 december 1909, fastställda
grunder, vilka alltså tillämpats sedan 20 år tillbaka. De hava
också, på sätt framgår av överbibliotekariens yttrande, visat sig ändamålsenliga
och lämpliga; och det finnes ingen anledning antaga, att
Kungl. Majit och riksdagen önskat någon ändring härutinnan, eftersom
vid 1925 års riksdag, då i sammanhang med statens omläggning berörda
grunder bragtes till riksdagens kännedom, icke någon gensaga mot dem
förekom, vare sig från Kungl. Majits eller från riksdagens sida. Helt
naturligen hava de även sedermera alltfort tillämpats. Några särskilda
däremot stridande bestämmelser hava icke, så vitt jag har mig bekant,
i vederbörlig ordning kommit till universitetets kännedom.

— 254 —

Då de akademiska myndigheterna alltså, enligt mitt förmenande, ingalunda
förfarit felaktigt, utan ställt sig till efterrättelse vederbörande i
ämnet meddelade föreskrifter, hemställer jag, med stöd jämväl av drätselnämndens
och överbibliotekariens yttranden, att statsrevisorernas anmärkning
i denna punkt ej måtte föranleda någon åtgärd.

Uppsala den 11 januari 1930.

Underdånigst:

NATHAN SÖDERBLOM.

Otto Croneborg.

Mindre akademiska konsistoriets
i Uppsala

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 119, § 39.

I anledning av universitetskanslersämbetets remiss får det mindre;
akademiska konsistoriet överlämna närlagda av överbibliotekarien och
drätselnämnden efter anmodan avgivna yttranden; och får konsistoriet
för sin del till alla delar instämma i vad drätselnämnden i ärendet anfört.

Uppsala den 4 januari 1930.

På det mindre akademiska konsistoriets vägnar:
ÖSTEN UNDÉN.

H. Sjöberg.

Bil. t.

Till mindre akademiska konsistoriet.

Anmodad att inkomma med yttrande med anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse anförts rörande användningen
av anslaget till avlöning av icke ordinarie befattningshavare
m. m. vid universitetsbiblioteket får jag vördsamt anföra följande.

Då jag har anledning antaga, att den något ofullständiga och på
den grund också i viss mån missvisande framställning, som i statsrevisorernas
berättelse lämnats rörande det förfaringssätt tidigare tillämpats
beträffande denna anslagspost, blir av konsistoriet vederbörligen supplerad,
anser jag mig bär icke behöva närmare ingå härpå. Däremot
torde det tillkomma mig att redogöra för hur den härstädes följda
praxis uppkommit att reservera de vid ett budgetårs utgång å förutnämnda
anslag kvarstående odisponerade medlen till disposition under följande
budgetår enligt kanslerns beslut. Ty ehuru statsrevisorernas anmärkning
i första band synes riktas mot ett av min företrädare, överbiblio -

— 255 —

tekarien J. M. Hulth, avgivet och av kanslersämbetet bifallet förslag
till användande av den för budgetåret 1926/1927 uppkomna besparingen,
är det nämligen att märka, att det här är fråga örn en praxis, som tilllämpats
såväl före som efter nyssnämnda fall. Denna praxis, som för
övrigt också vad beträffar tiden från den 1 juli 1925 i viss mån framgår
av den i statsrevisorernas berättelse meddelade tablån, går tillbaka till
den tid, då dispositionen av ifrågavarande anslagspost reglerades genom
särskilda av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser (nåd. brevet
den 19 november 1920). Och när sedermera genom beslut av 1925 års
riksdag de förändringar i universitetets stat genomfördes, vilka omnämnas
i statsrevisorernas berättelse, ersattes nämnda specialföreskrifter
med bestämmelser utfärdade enligt Kungl. Martts uppdrag av kanslersämbetet
(kanslersbrev den 30 september 1925) *. Då härvid åt dessa bestämmelser
gavs en avfattning, som i sak till alla delar motsvarade de
äldre specialföreskrifterna, har detta förklarligt nog här uppfattats
såsom en undantagsvis och i särskild ordning meddelad rätt att fortfarande
disponera denna anslagspost på sätt tidigare skett, utan hinder av
den förändrade natur, som numera givits åt det klumpanslag vari posten
ingår.

I ena som andra fallet innebar bestämmelsen, att ett uppkommet överskott
å högst 300 kronor skulle automatiskt läggas till den till överbibliotekariens
förfogande stående posten för extra arbetshjälp m. m. att under
året disponeras på samma sätt som denna. Örn däremot överskottet
komme att uppgå till över 300 kronor, skulle det åligga överbibliotekarien
att därom göra anmälan hos kanslersämbetet, som efter det mindre
konsistoriets hörande beslutar örn dess användande.

Denna bestämmelse har här alltså tolkats så, att i det senare fallet, när
en behållning uppkommit, som kan få en mera påtaglig betydelse för
bibliotekets arbetskrafter, har framställning rörande dennas användning
kunnat ske lika väl efter som före budgetårets utgång — båda formerna
lia här praktiserats, stundom — när större besparingar kunnat beräknas
— partielit sida vid sida. Att denna tolkning också varit den avsedda
framgår ju bäst av det faktum, att den gång efter annan godtagits
av den myndighet, som utfärdat bestämmelserna ifråga, nämligen kanslersämbetet.

Det får här också ihägkommas, att man alldeles icke med fog kan
tala örn några besparingar eller överskott i egentlig mening. Dessa
medel uppkomma nämligen snart sagt uteslutande genom arvodesamanuensernas
förordnanden och tjänstledigheter, alltså i fall, där institutionen
går förlustig en ordinärt påräknad arbetskraft, som på ett eller annat
sätt måste ersättas. Det kan här sålunda aldrig bli fråga örn några
medel, som skulle befinnas vara för institutionen mindre behövliga.
Detta är så långt ifrån fallet, att anslaget tvärtom sedan länge befunnits
alltför knappt tillmätt för att motsvara bibliotekets behov av extra
arbetshjälp. Därför lia också universitetsmyndigheterna sett sig nödsakade
att bland pelita till den förestående riksdagen hemställa örn en ökning
av just ifrågavarande anslag. Frågan gäller här alltså endast och
allenast den formella ordning, i vilken dispositionen av dessa för institutionen
oumbärliga medel bör ske. Att då den praxis, som här hitintills
tilliimpats, erbjuder avsevärda fördelar får väl anses ligga i öppen dag.

Den möjliggör först och främst en planläggning beträffande såväl anställning
som användning av extra arbetshjälp, som eljest icke skulle

1 Hilliga 1 a sill. U.r>7.

256 —

låta sig genomföra. Att begynna ett arbetsår utan några medel reserverade
för dylikt ändamål och naturligtvis i de flesta fall utan möjlighet
att kunna på förhand beräkna, vilka ekonomiska resurser, som under
löpande år kunna yppa sig för anställande av extra personal, det är för
vilken institution som helst en situation, som medför avsevärda svårigheter.

Men den gör detta i alldeles särskild grad för ett bibliotek, vars flesta
arbetsuppgifter fordra långvarig träning och ingående förtrogenhet med
nyttjade arbetsmetoder. Ett vetenskapligt bibliotek är enligt min mening
mycket litet betjänt med arbetshjälp av rent tillfällig natur; det saknar
ävenså som regel möjlighet att utnyttja en situation, som tilläventyrs
för en helt begränsad tid skulle ge tillfälle till anställningar i betydlig
utsträckning, men ställer biblioteksledningen utan resurser att i fortsättningen
behålla kanske ens någon enda av de sålunda engagerade.
Det är för övrigt heller icke antagligt att arbetskrafter med så pass
höga kvalifikationer, som biblioteket måste fordra, skola befinnas benägna
att när som helst stå till förfogande för en institution, som efter
en kort tids förlopp åter ställer deni arbetslösa. Slutligen säger det sig
självt att ett system med täta ombyten av extra personal, genom den
myckna instruktion och handledning, som biblioteksarbetet kräver, innebär
ett slöseri med den ordinarie personalens arbetstid och arbetskraft,
som knappast kan anses försvarligt. En anordning, som gör det möjligt
för biblioteksledningen att på längre sikt ordna den för institutionen
nödvändiga extra arbetshjälpen, torde därför få räknas som en mycket
billig och naturlig fordran.

Jag anmärker även, att det ej ens formellt sett torde under alla förhållanden
vara möjligt att under löpande budgetår ordna dispositionen
av uppkomna besparingar. Ett påräknat överskottsbelopp kan givetvis
vara underkastat förändringar ända intill budgetårets utgång; det kan
till och med komma att påverkas av förhållanden, som slutgiltigt låta
sig regleras forst under kommande budgetår. Örn t. ex., såsom nyligen
förekommit, en av kanslern gjord utnämning av en arvodesamanuens
till andre bibliotekarie överklagas hos Kungl. Maj:t, kan ju frågan örn
den utnämndes amanuensarvode ej ordnas definitivt förrän ärendet avgjorts
av Kungl. Majit. Men örn detta då sker först sedan ett nytt
budgetår gått in, lärer det knappast kunna ifrågasättas att de arvodesmedel,
som endast kunnat fakultativt disponeras och t. ex. utbetalas
såsom balanserande förskott, skulle vid budgetårets utgång såsom »besparing»
inlevereras till kassafonden. Jag tvivlar visserligen icke på att
man då skulle kunna finna en tillfredsställande form för frågans ordnande,
men jag vill framhålla, att detta i sak skulle komma den härstädes
följda praxis mycket nära, ty även i denna händer det esomoftast
att det efter budgetårets utgång fattade kanslersbeslutet dock till åtskillig
del gäller ersättning för en under nämnda föregående budgetår
presterad tjänstgöring. Slutligen bör det icke helt förbises, att örn det
för ett ämbetsverk, som självt har beslutanderätt i dylika dispositionsfrågor,
ställer sig jämförelsevis lätt att utnyttja dylika besparingsmedel,
så är situationen betydligt mindre gynnsam för en institution, där för
samma ärendes avgörande kräves beslut av två överordnade myndigheter
eller eventuellt tre, i de fall då jämväl universitetets drätselnämnd
kan böra höras.

Av vad jag här anfört torde till fullo framgå, att den här tillämpade

257 —

praxis sätter biblioteket i stånd att på ett vida fördelaktigare sätt utnyttja
de ifrågavarande anslagsmedlen än om institutionen av rent formella
hänsyn och med bortseende från vägande sakskäl skulle få sin
dispositionsrätt över här ifrågavarande medel inskränkt allenast till
löpande budgetår. Under sådana förhållanden och med hänsyn till den
synnerliga vikten för institutionen att få denna fråga ordnad på ett
sätt, som icke betager institutionen möjligheten att helt tillgodogöra sig
och på fördelaktigaste sätt utnyttja beviljade anslagsmedel för de ändamål
dessa avsetts att befrämja, får jag alltså hemställa, att konsistoriet
ville ge uttryck åt det önskemålet att, därest här följda praxis rörande
dispositionen av anslaget till avlöningar åt icke ordinarie befattningshavare
m. m. vid universitetsbiblioteket icke skulle anses stå i överensstämmelse
med ifrågavarande anslags natur, denna praxis dock genom
formligt beslut av statsmakterna måtte fastställas att gälla för framtiden.

Uppsala den 30 december 1929.

And. Grave.

Överbibliotekarie.

Bil. ta.

Till det större akademiska konsistoriet i Uppsala.

Med föranledande av ett utav överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala J. M. Hulth uppgjort förslag, över vilket drätselnämnden
vid universitetet i Uppsala utlåtit sig och som blivit av konsistoriet
med eget yttrande den 19 september 1925 till kanslersämbetet för rikets
universitet överlämnat har kanslersämbetet, med stöd av punkt VIII i
nådiga brevet den 6 juni 1925 angående nya stater för universitetet i
Uppsala m. m., funnit gott fastställa följande

Föreskrifter

rörande det på ordinarie stat för universitetsbiblioteket i Uppsala upptagna
anslaget å 35,400 kronor till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare
att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1925.

a) Ifrågavarande anslag skall fördelas på följande sätt:

arvode åt en amanuens med minst fem timmars daglig

tjänstgöring ............................................ kronor 4,800

arvoden åt fyra amanuenser med minst fem timmars daglig
tjänstgöring ........................................ » 19,200

avlöning åt en tamburvakt ................................ » 1,000

avlöning åt tre biträden för allmänhetens betjäning ...... » 3,000

arvoden åt två extra (skriv)biträden ...................... » 3,816

arvode till kontrollronden för elektriska ledningens övervakande
................................................ » 600

ersättning för extra arbetshjälp, renskrivning m. m. ...... » 2,984

Summa kronor 35,400

17 — Veu.-berättelse ang. statsverket för dr 1929. lil.

— 258 —

Därest något år överskott å de sex första posterna kommer att uppstå,
till belopp ej överstigande 300 kronor, lägges detsamma till posten för
extra arbetshjälp m. m., att under året disponeras på samma sätt som denna,
enligt vad under c) angives. Varder överskottet större än 300 kronor,
åligger det överbibliotekarien att därom göra anmälan hos kanslersämbetet
för rikets universitet, som efter det mindre akademiska konsistoriets
hörande beslutar örn dess användande.

b) Innehavare av amanuensarvode förordnas, utan föregående ansökning,
av kanslersämbetet på överbibliotekariens efter samråd med förste
bibliotekarierna uppgjorda förslag, och sedan det mindre akademiska konsistoriet
avgivit yttrande.

Sådant förordnande meddelas vid slutet av varje räkenskapsår för det
följande räkenskapsåret. Därest under årets lopp förordnande ifrågakommer,
meddelas detta icke för längre tid än till räkenskapsårets slut,

c) Det till ersättning för extra arbetshjälp, renskrivning m. m. avsedda
beloppet av 2,984 kronor ställes i mån av behov till överbibliotekariens
förfogande att av honom mot redovisning användas för de angivna
ändamålen.

Vilket det större akademiska konsistoriet till egen och vederbörandes.
kännedom härigenom meddelas.

Stockholm den 30 september 1925.

Carl Swartz.

Axel Hamacher.

Bil. 2.

Till mindre akademiska konsistoriet.

Sedan drätselnämnden anmodats att avgiva yttrande i anledning av
vad riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse anmärkt rörande
dispositionen av besparingar, uppkomna å anslaget till icke ordinarie
befattningshavare vid universitetsbiblioteket, får drätselnämnden,
sedan överbibliotekarien i ärendet avgivit yttrande, anföra följande.

I revisorernas berättelse meddelas, att kanslersämbetet den 23 december
1927 bifallit en av överbibliotekarien vid Uppsala universitet gjord
och av det mindre akademiska konsistoriet tillstyrkt framställning angående
användning för vissa uppgivna ändamål av den besparing å 6,526 kronor
74 öre, som hade uppstått å omförmälda anslag för budgetåret 1926/
1927. Revisorerna anmärka att på grund av ifrågavarande anslags natur
de å detsamma uppkomna behållningarna årligen bort tillföras kassafonden
och att fördenskull vederbörande universitetsmyndigheter förfarit felaktigt,
då de i stället reserverat de uppkomna överskottsmedlen och under
följande budgetår disponerat desamma. I motiveringen för den framställda
anmärkningen lia revisorerna dessutom lämuat en närmare redogörelse
för de bestämmelser, som gälla angående universitetets reservfond,
och för den ändring i uppställningen av universitetets stat, som
skedde genom beslut vid 1925 års riksdag och som innebar bland annat
att besparingar å anslaget till avlöningar åt tjänstemän och betjänte vid
universitetets samlingar och inrättningar m. m. — i vilken anslagssum -

259 —

ma det här ifrågavarande anslaget till icke-ordinarie befattningshavare
vid universitetsbiblioteket ingår såsom en av posterna — skulle för framtiden
tillgodoföras statsverkets kassafond.

Av denna revisorernas redogörelse framgår uppenbart, att revisorerna
utgått från det antagandet att besparingar å anslaget till icke-ordinarie
befattningshavare vid biblioteket enligt den före 1 juli 1925 gällande ordningen
inflöto till universitetets reservfond. Detta antagande vilar emellertid
på en missuppfattning och den i revisorernas berättelse lämnade
framställningen av frågans läge har fördenskull blivit ofullständig.

Före 1 juli 1925 var här ifrågavarande anslag, såsom ock av statsrevisorerna
påpekas, upptaget i den enhetliga universitetsstaten, som utmynnade
i ett bestämt anslag å riksstaten. Angående dispositionen av överskott
å olika anslag i denna stat gällde särskilda föreskrifter, vilka innehöllo
bland annat följande:

Besparingar a anslagen till materiel för institutionerna, till reparationer
av universitetets byggnader, till krono- och kommunalutskylder
samt brandavgifter för universitetets fastigheter, till lantmäteri- och rättegångskostnader
samt övriga utgifter för universitetets hemman å landet
och till ^xtra utgifter, däri inberäknad tryckningskostnad, finge behållas
och användas för samma ändamål under kommande år. Besparingar
å utgiftsstaten i andra fall ävensom tillfälliga och i inkomststaten
icke beräknade inkomster skulle ingå till universitetets reservfond.

Vid den uppdelning av utgiftsstaten för universitetet, som skedde 1925,
bibehöllos i form av anmärkningar till staten nyss anförda föreskrifter
rörande dispositionen av besparingar, men endast i fråga örn avlöningsstater
för professorer och lärare med flera. Däremot upptogos inga motsvarande
föreskrifter vid avlöningsstater för tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. Enär dessa avlöningsstater utmynna
i ett totalbelopp, som är av förslagsanslags natur, skola uppkomna
besparingar -— i den mån ej annat särskilt föreskrivits ■— tillgodoföras
statsverkets kassafond, såsom statsrevisorerna ock framhålla.

Från universitetets sida har givetvis denna 1925 vidtagna ändring beträffande
disposition av besparingar å sist nämnda stater iakttagits.
Överskott å dithörande anslag inflyta ej längre till reservfonden utan
tillgodoföras statsverkets kassafond.

Men beträffande en särskild anslagspost å dessa avlöningsstater, nämligen
just anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare vid
universitetsbiblioteket, ha både före och efter 1925 års reglering särskilda
bestämmelser gällt, vilka statsrevisorerna icke synas ha uppmärksammat.
Ehuru denna anslagspost före 1925 års reglering var upptagen i den enhetliga
universitetsstaten, lia överskott å anslaget icke tillgodoförts universitetets
reservfond, såsom skulle lia skett i händelse ovan anförda särskilda
föreskrifter till staten hade ansetts tillämpliga. Orsaken är att
finna i de nyssnämnda specialföreskrifterna. Dessa föreskrifter innehöllo
bland annat följande (k. br. den 19 november 1920):

»Därest något år överskott å de första fyra posterna (amanuensarvoden,
avlöning at en tamburvakt samt arvoden ät biträde vid allmänhetens
betjäning) kommer att uppstå, till belopp ej överstigande 300 kronor,
lägges detsamma till posten för flitpenningar m. m. att under året disponeras
på samma sätt som denna, enligt vad i § 3 angives. Varder överskottet
större än 300 kronor, äge kanslersämbetet på anmälan av överbibliotekarien
och efter det mindre konsistoriets hörande besluta i fråga

— 260

om: dess användande (§ 3). Det till flitpenningar åt extra ordinarie

tjänstemän, ersättning för extra arbetshjälp, renskrivning m. m. avsedda
beloppet av 6,000 kronor ställes i mån av behov till överbibliotekariens
förfogande att av honom mot redovisning användas för de angivna ändamålen.
»

I Kungl. Maj:ts proposition nr 115 till 1925 års riksdag lämnades redogörelse
för detta anslags användning, varefter departementschefen tilllade
(sid. 239):

»Vad Kungl. Majit föreskrivit beträffande de nuvarande anslagsposternas
användning torde i den mån det ej strider mot vad nu anförts
böra fortfarande äga tillämpning, varom emellertid Kungl. Majit må äga
att utfärda närmare föreskrift.»

I statsutskottets utlåtande nr 87 upptages ett förslag till kläm, innefattande
tillstyrkande av Kungl. Majits förslag örn ett ordinarie förslagsanslag
å 350,000 kronor för avlöningar till vissa tjänstemän och betjänte
vid universitetets samlingar och inrättningar m. m. (sid. 57). Ingressen
till utskottets hemställan innehåller följande passus (sid. 20):

»I de delar, som icke blivit i det föregående särskilt berörda, har Kungl.
Majits nu ifrågavarande förslag icke givit utskottet anledning till erinran.
»

I kungl, brev den 6 juni 1925 till statskontoret meddelades fastställelse
å bland annat avlöningsstater för vissa tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. Under punkt VIII i nämnda
brev föreskrev Kungl. Majit »att det skall ankomma på kanslern för
rikets universitet att meddela beslut dels i fråga örn fördelningen av den
under VII och biblioteket angivna anslagsposten å 35,400 kronor till avlöningar
till icke-ordinarie befattningshavare, skolande härvid dock iakttagas,
att från nämnda anslagspost skola utgå 5 amanuensarvoden, vart
och ett å 4,800 kronor, dels ock» etc.

Sedermera utfärdade kanslersämbetet föreskrifter rörande anslagsposten
å 35,400 kronor genom brev till större akademiska konsistoriet den
30 september 1925. Kanslersbrevet, som bifogas i avskrift, innehöll bland
annat följande bestämmelser:

»Därest något år överskott å de sex första posterna kommer att uppstå,
till belopp ej överstigande 300 kronor, lägges detsamma till posten
för extra arbetshjälp m. m., att under året disponeras på samma sätt som
denna, enligt vad under c) angives. Varder överskottet större än 300
kronor åligger det överbibliotekarien att därom göra anmälan hos kanslersämbetet
för rikets universitet, som efter det mindre konsistoriets hörande
besluter örn dess användande.»

De föreskrifter, som kanslersämbetet, med åberopande av punkt VIII i
det förut anförda kungabrevet, sålunda utfärdat, överensstämma med
de före 1925 års reglering gällande specialföreskrifterna angående det
ifrågavarande anslagets användande. Hur dessa tilämpades, framgår
av den föregående redogörelsen. Den omständigheten att i övrigt besparingar
å de anslag, som upptagas i avlöningsstaten för vissa tjänstemän
och betjänte vid universitetets i Uppsala samlingar och inrättningar,
skola tillgodoföras statsverkets kassafond, har följaktligen ansetts icke
utgöra hinder för att de tidigare gällande specialföreskrifterna rörande
en viss anslagspost — den som avser avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
vid biblioteket m. m. — alltjämt bibehöllos. Dåvarande universitetskansler
Swartz, vilken fastställt föreskrifterna efter förslag från

— 261 —

universitetet, har på goda grunder utgått från att statsmakterna icke hade
avsett någon ändring i sak beträffande sättet för disponerandet av överskott
å anslaget.

För den händelse den för närvarande tillämpade ordningen för disponerandet
av besparingarna ändock skulle anses stå i mindre god överensstämmelse
med anslagets karaktär, får drätselnämnden uttala önskemålet
att hittillsvarande praxis genom uttryckligt beslut av statsmakterna
fastställes att för framtiden gälla. Angående de skäl, som tala
härför, hänvisar drätselnämnden till det av överbibliotekarien avgivna
yttrandet.

Uppsala den 2 januari 1930.

På drätselnämndens vägnar:

Östen Undén.

K. E. Hertzberg.

Kanslersämbetets för rikets
universitet

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 40.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majit anbefallt
kanslersämbetet för rikets universitet att, med anledning av vad riksdagens
senast församlade revisorer i sin berättelse yttrat rörande »beräkningen
av nettoinkomsterna i staterna för universiteten i Uppsala och
Lund» efter vederbörandes börande avgiva utlåtande. -

Med anledning härav hava vi inhämtat yttranden i ärendet från de
större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, vilka vart för sig
däri hört vederbörande drätselnämnd; och få vi, med överlämnande av
dessa yttranden jämte två till desamma hörande bilagor, för egen del i
detta ärende underdånigst anföra följande.

Statsrevisorernas i yttrandet framställda anmärkning, vilken motiveras
med behovet av »ett välordnat redovisningsväsende», kunde synas vara
av uteslutande eller huvudsakligen formell art. Så är emellertid i själva
verket icke förhållandet. På sätt av konsistoriernas yttranden framgår,
äger den en djupt ingripande reell betydelse. Den förordade åtgärden
skulle så gott som fullständigt avskaffa universitetens reservfonder.

För bemötande av den gjorda anmärkningen skulle det kunna vara tillräckligt
att hänvisa till vad de akademiska myndigheterna anfört. Vi
vilja dock därutöver med några ord söka ytterligare belysa frågan och
därvid särskilt framhålla följande synpunkter.

Universitetets reservfonder äro icke fonder i egentlig mening utan snarare
conti uti universitetens räkenskaper, utvisande de årliga överskott,
som kunna användas för tillgodoseende av särskilda och nödvändiga behov.
På grund av växlingar i inkomster från jord och skog och på grund
av andra omständigheter kunna de årliga beloppen av detta överskott
icke med säkerhet på förhand beräknas. Detsamma gäller örn universitetens
behov, då ju nämligen oförutsedda krav kunna uppstå. Genom

— 262 —

olyckshändelse kan t. ex. betydande skada uppstå å någon universitetets
byggnad. Åtgärder måste kanhända vidtagas omedelbart, för att icke
skadan skall oberäkneligt förstoras. Vid dylika trängande behov medför
universitetets rätt att förfoga över egna medel ekonomisk fördel. Ett
av oanad orsak vållat hämmande av forskningen och undervisningen
kan på kortast möjliga tid avhjälpas.

l)et större konsistoriet i Uppsala yttrar i detta hänseende med all rätt
följande: »Den nuvarande anordningen giver universitetet en viss frihet
att i den vetenskapliga forskningens och undervisningens intresse
snabbt tillgodose speciella behov av mera tillfällig art. även örn de kräva
relativt betydande penningmedel. Denna möjlighet är enligt konsistoriets
mening av så stor vikt för universitetets verksamhet, att i jämförelse
därmed de i revisorernas berättelse anförda skälen för en principiell
omgestaltning av det nuvarande systemet måste te sig oväsentliga.»

De möjligheter, över vilka universiteten själva förfoga, borde alltså
i vetenskapens och det allmännas intresse hellre förstoras än förminskas.
När det gäller sådana institutioner som universiteten, är en bred
marginal nyttig och nödvändig. Reservfonden utgör vid vartdera universitetet
en beprövad anordning i och för smidigare anpassning efter
uppkommande behov för forskning och undervisning. Utan reservfonderna
hade det t. ex. under senare år varit omöjligt att fylla bristerna i
materiellanslagen. Det torde ligga i alla parters intresse, att underskott
icke uppstår i de vetenskapliga institutionernas ekonomi och att, örn sådant
uppstår, det då kan omedelbart åtminstone i viss mån fyllas. Att
något överskott uppstår innebär däremot ingen som helst olägenhet. Det
kommer i varje fall forskningen, universitetet och därmed samhället tillgodo
därigenom, att det vid trängande behov kan användas med undvikande
av ett måhända för saken mycket menligt dröjsmål. Växlingar
och kastningar böra i möjligaste mån undvikas, då det gäller universitetens
maktpåliggande värv i det allmännas tjänst. Härvidlag fylla de
s. k. reservfonderna en synnerligen viktig uppgift. Detta har också både
av Kungl. Majit och av Sveriges riksdag behjärtats, på sätt nogsamt
framgår dels av vederbörande departementschefs utav det större konsistoriet
i Uppsala återgivna yttrande till 1923 års riksdags statsverksproposition
dels ock av följande av 1921 års riksdag i skrivelse den 15 juni
1921 (8 B sid. 10) gjorda uttalande: »Riksdagen förutsätter emellertid i
varje fall, att även framdeles reservfondsmedel i tillräcklig omfattning
komma att stå till universitetskanslerns förfogande för användning i
överensstämmelse med i universitetsstatuterna meddelade föreskrifter.»

Vid bedömandet av föreliggande fråga torde man, så vitt den angår
Uppsala universitet, icke kunna bortse från det faktum, att, när Gustaf
II Adolf genom gåvan av sina arvegods i Uppland och Västmanland
upprättade eller ånyo grundade Uppsala universitet, denna utomordentligt
stora och betydelsefulla konungsliga gåva uttryckligen skänktes till
»everdelig alltid blifvande egendom». I en år 1902 utgiven broschyr:
»Några ord örn Uppsala universitets ekonomi», vars innehåll torde hava
vid 1921 års riksdag delgivits statsutskottet, bär dåvarande professorn
Ermst Trygger påpekat, hurusom härigenom en fast grund lagts för detta
universitets ekonomi, vartill han fogar följande ord: »Ehuru universitetet
utgjorde en offentlig korporation, blev dess ekonomi helt och hållet
oberoende av staten samt vilade följaktligen på den enskilda äganderät -

— 263 —

tens grand, på samma sätt som fallet är med de i våra dagar inrättade
högskolorna i Göteborg oell Stockholm.»

Samma iakttagelse gäller senare gåvor. Nämnda författare skriver:
»Vad som efter Gustaf Adolfs tid och ända till 1800-talet tilldelats universitetet
har, såvitt mig är bekant, givits detsamma under samma titel
som de Gustavianska arvegodsen, och vi finna därför i staten för universitetet
av den 23 maj 1801 endast universitetets egna medel, men däremot
ej några statsmedel, tagna i beräkning till betäckande av universitetets
utgifter. Utgiftsstaten lämpas helt och hållet efter de beräknade
inkomsterna, något som fick sitt uttryck även däri, att åt vissa professorer
utlovades 25 tunnor spannmål årligen utöver den i staten upptagna
lönen 200 tunnor spannmål, i den mån universitetets inkomster
komme att medgiva denna löneförbättring. Vidare heter det i kungl,
brevet örn staten den 23 maj 1801: ’De besparingar, som av förestående
(vissa) årliga anslag kunna göras, jämte vad som akademiens inkomster
överstiga årliga utgifterna, öka akademiens fond ; samt Till större
byggnader och reparationer samt betydligare tillfälliga utgifter blivei väl
i stat icke något anslaget, emedan dessa utgifter komma att lämpas efter

til tångarne’». .

Örn också universiteten i Uppsala och Lund, såsom konsistoriernas
yttranden giva vid handen, uti nu ifrågavarande avseende intaga en
något olika ställning, så är det dock för båda i forskningens och undervisningens
namn av lika väsentlig vikt, ja, man torde kunna säga ett
livsintresse, att dem hittills tillkommande frihet och blygsamma mått
av självstyrelse icke försvinner.

Berörda olikhet mellan de två statsuniversiteten är nämligen icke av
någon principiell art utan sammanhänger närmast med det faktiska förhållandet,
att gåvan till Uppsala universitet av de Gustavianska arvegodsen
hade en högst avsevärd omfattning.

Örn Uppsala universitets fasta egendom lämnas besked i en utav Samuel
E. Bring och Oscar Kollberg upprättad förteckning, utgörande bilaga
till »Inbjudan till bevistande av rektorsskiftet vid universitetet i
Uppsala» i maj 1929. För Lunds universitets vidkommande föreligger i
manuskript en motsvarande översikt.

Universitetens rätt att såsom hittills enligt givna bestämmelser använda
avkomsten av sina egendomar och inkomster, som på annat sätt
enskilt tillflyta dem, borde anses stärkt dels av det faktum, att de, så
vitt känt är, med varsam, aldrig svikande samvetsgrannhet, ekonomisk
insikt och sträng ansvarskänsla städse brukat denna rätt, dels ock därav,
att en sådan rätt ansetts vara självklar icke blott i vart land, utan
även i fråga örn ett flertal av de högst stående universiteten utanför
Sveriges gränser.

Det är på goda grunder och till vetenskapens lätt insedda fromma,
som högskolorna i Stockholm och Göteborg varit angelägna örn sin
självstyrelse; och det skulle enligt vår övertygelse innebära en oklok
och onödig åtgärd till mycket väsentlig nackdel för statsuniversiteten i
jämförelse med de enskilda högskolorna, örn genom nu förordade förändring
de förra skulle berövas det mått av ekonomisk rörelsefrihet de
hittills åtnjutit.

I äldre tider, så länge universiteten — i likhet med vad lärosätena
i Paris, Oxford, Cambridge, Leyden, Leipzig och så många andra frej -

264

dadé härdar för vetenskaplig forskning och undervisning tidigare förmått
och, vad några av dem angår, anun prestera, samt i likhet med
vad fallet i stor utsträckning är med högskolorna i Stockholm och Göteborg
— kunde av egna tillgångar bestrida sina behov, begärdes givetvis
inga bidrag av statsmedel. Men när av olika anledningar, särskilt genom
naturvetenskapernas utveckling, det blev för universiteten omöjligt
att själva bekosta det erforderliga, måste de vända sig till svenska staten,
som också beredvilligt och med storslagen uppskattning av vetenskapens
värde bistått universiteten i deras höga värv.

Såsom av förutnämnda broschyr framgår, torde det, vad beträffar
Uppsala universitet, hava varit vid 1828—1830 års riksdag, som statsanslag
första gången beviljades detta universitet. Vid samma riksdag
togs början härtill även beträffande Lunds universitet. Då tilldelades
nämligen detta universitet ett belopp av statsmedel å 7,550 kronor, vilket
år 1834 uppfördes såsom ordinarie anslag. Detta anslag hade sin upprinnelse
i det betänkande, som år 1828 avgavs av kommittén till överseende
av rikets allmänna undervisningsverk. Dessförinnan hade Lunds
universitet varit helt och hållet hänvisat till sina gamla s. k. corporativa,
ensamt ur de skånska landskapen utgående inkomster (av prebendehemman,
prebendepastorat, ängslotter o. s. v.).

Men örn ock statens ekonomiska bistånd sålunda under det sista århundradet
blivit för universiteten oumbärligt, har det mellerud alltid
betraktats såsom en självklar princip att endast i tvingande fall och i
nödig utsträckning taga statsmakternas tackvärda redobogenhet i anspråk.
Praxis har varit och är fortfarande att endast begära vad universiteten
på grund av bristande tillgångar och enligt gällande bestämmelser
i universitetsstatuterna (§ 142) icke kunna av egna tillgångar bestrida.
Den grundsats, som härvidlag hittills varit ledande för statsmakterna,
uttryckes av Trygger i nämnda broschyr i följande ordalag:
»Lika litet som en stiftelse, som erhåller ett statsanslag för att fullgöra
en viss uppgift, därigenom inskränkes i sin handlingsfrihet med avseende
på sin förmögenhet eller sina inkomster i övrigt, lika litet är detta
fallet med universitetet, så länge det vederbörligen fullföljer de med
statsanslagen avsedda ändamål. Universitetets inkomster, vilka ej härleda
sig från statsanslag, tillkomma universitetet fortfarande under priveträttslig
titel, och universitetet är tydligen berättigat att därmed tillgodose
sina behov, särskilt sådana, som i sekler hava ansetts böra av universitetet
fyllas.»

Genom hittills gällande ordning har sålunda riksdagen besparats många
petita. Vi vilja särskilt åberopa vad drätselnämnden vid universitetet i
Lund anfört härom, nämligen: »Då emellertid de uppkomna överskottsmedlen
överföras till universitetets reservfond och där redovisas, komma
de statsverket tillgodo, därigenom att universitetets vetenskapliga och
ekonomiska behov, som ej i förväg kunnat beräknas, bliva tillgodosedda.»
Därtill fogar drätselnämnden en tungt vägande erfarenhet, angiven i
drätselnämndens yttrande med följande ord: »En reservfond är för ett
universitet med dess mångsidiga behov, vitt skilda från vanliga ämbetsverks
i regel lätt beräknade utgifter, av den mest utomordentliga betydelse
för den vetenskapliga forskningen och undervisningen. Saknades
sådana lätt och inom kort tid tillgängliga medel, vilka den lokala myndigheten
har ett direkt intresse av, såsom i förevarande fall, att genom

— 265

välbetänkta förvaltningsåtgärder ytterligare förkovra, skulle detta betyda
ett särdeles menligt hämmande av imiversitetets verksamhet.»

På sätt redan nämnts, hava dessa förhållanden av statsmakterna blivit
i sak insedda och uttryckligen erkända. Vi tillåta oss att i detta sammanhang
ävenledes framhålla statskontorets av konsistoriet i Uppsala
återgivna yttrande av den 7 november 1922.

Såsom båda konsistorierna påpeka, skulle med den av statsrevisorerna
påkallade förändringen i universitetens redovisning och ekonomiska förhållanden
genom reservfondernas ersättande medelst statsanslag för oförutsedda
utgifter universitetens hittillsvarande självstyrelse och självbestämmande
bliva illusoriska eller kanske rent av försvinna. Det gäller
härvid i sanning en för dem vital fråga.

Att införa en ordning, enligt vilken universiteten för varje oväntad
utgift eller höjning i beräknade kostnader skulle vara hänvisade till statsmakterna,
skulle innebära början till slutet på ett långt och ärorikt kapitel
i vår universitetshistoria och för framtiden ställa statsuniversiteten
i ett ogynnsammare läge än de enskilda högskolorna. Det behöves icke
mycken eftertanke för att inse, att, örn universiteten under hela sin tillvaro
levat under dylika villkor, skulle de till universiteten lämnade gåvorna
för vetenskapen och dess idkares och lärjungars fromma sannolikt
hava uteblivit. För framtiden skulle en sådan ordning betyda, att personer,
som äro hugade att gynna den vetenskapliga forskningen, helt
naturligt föredraga att skänka sina medel åt de högskolor, som äga ett
större mått av självstyrelse och där man icke riskerar, att medel, som
tillkommit genom gåvor eller besparingar eller på annat dylikt sätt, en
vacker dag behandlas såsom statsmedel.

Sedan ett århundrade tillbaka stå Sveriges statsuniversitet i en stor
och outplånlig tacksamhetsskuld till Sveriges statsmakter, dess riksdag
och regering. Med en frikostighet och vidsynthet, som pryder Sveriges
hävder, hava den vetenskapliga forskningens i vår tid oerhört ökade krav
blivit tillgodosedda. Men det är till gagn för det samhälle, som universiteten
äro kallade att på flera sätt tjäna, lika väl som för universiteten
själva, att de även i ekonomiska ting behålla ett visst mätt av självstyrelse.
Man måste framkasta den frågan: Hava månne universitetens
myndigheter missbrukat de blygsamma möjligheter, som reservfonderna
härutinnan erbjuda? Ingen torde kunna härpå giva annat än ett
nekande svar. Vetenskapens rätta luft är friheten; och det må tacksamt
erkännas, att vi i vårt land lyckligtvis besparats det i universitetens historia,
särdeles i modern tid, förekommande faktum, att njugghet eller
frikostighet, när det gäller anslag till vetenskapliga ändamål, mates efter
det mått av renlärighet, som den ena eller den andra politiska fraktionen
anser sig böra fordra. Allt, som är ägnat att för framtiden säkerställa
denna dyrbara frihet för forskningen och undervisningen, får icke inskränkas
eller borttagas, utan bör i stället sorgfälligt bevaras och i möjligaste
mån utvecklas. Vetenskapen är en självständig storhet, som aldrig
hel och hållen låter sig inordnas i samhällsnyttans program. När vetenskapen
gått vägar, som kanske synts onödiga eller onyttiga, har den
mången gång kommit till mål av oberäkneligt värde för släktet. En alltför
snäv begränsning av universitetens rörelsefrihet innebär för forskningen
en kännbar olägenhet. Det är sålunda ytterst i och för hävdandet
av vetenskapens frihet och universitetens för samhället självt nyttiga och

— 266 —

nödvändiga självständighet, som vi härmed våga påyrka, att statsrevisorernas
förslag i förevarande punkt icke må föranleda någon åtgärd.
Remissakten återgår härjämte.

Uppsala och Lund i januari 1930.

Underdånigst:

NATHAN SÖDERBLOM. EDV. RODHE.

Otto Croneborg.

Större akademiska konsistoriets
i Uppsala

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 40.

Till herr kanslern för rikets universitet.

Sedan det större akademiska konsistoriet anmodats att avgiva yttrande
med anledning av vad riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse
anmärkt rörande beräkningen av nettoinkomsterna å vissa inkomsttitlar
i staten för Uppsala universitet, får konsistoriet efter att hava
inhämtat yttrande av universitetets drätselnämnd härmed vördsamt anföra
följande.

Riksdagens revisorer lia givit sitt yttrande i berörda fråga formen av
en kritik från så att säga bokföringsmässig synpunkt mot det förhållande
att universitetets nettoinkomster i den av Kungl. Majit fastställda
inkomststaten upptagas till avsevärt • lägre belopp än den verkliga inkomsten.
Ett sådant förfarande står enligt revisorernas mening icke i
god överensstämmelse med ett välordnat redovisningsväsende.

Denna kritik vilar enligt konsistoriets mening på ett förbiseende av
karaktären av den inkomststat, som av Kungl. Majit fastställts att gälla
för universitetets hemman och skogar. De inkomster från universitetets
hemman och skogar, som där upptagas, utgöra universitetets tillskott till
den allmänna universitetsstaten, beräknade efter särskilda grunder, och
äro icke avsedda att utgöra exakt redovisning av nettoinkomsterna från
universitetets fasta egendom. Skillnaden mellan de verkliga nettoinkomsterna
och de i inkomststaten uppförda beloppen utgör den källa, varifrån
universitetets s. k. reservfond har sitt mest betydande tillflöde.
Denna reservfond bör för övrigt karakteriseras icke såsom en fond i
egentlig mening, utan snarare såsom ett årligt överskott från vissa inkomsttitlar,
vilket överskott väsentligen åtgår till de utgifter, som årligen
genom reservfondens medel bestridas. Skulle nettoinkomsterna från
universitetets fasta egendom upptagas till sitt exakta belopp i inkomststaten,
bleve följden att det årliga tillflödet till fonden reducerades till
ett obetydligt belopp och att denna s. k. fond därmed nära nog försvunne.

I Verkligheten är alltså det av riksdagens revisorer påtalade förhållandet
alldeles icke att betrakta såsom en brist i universitetets redovisningsväsende.
Då den gällande inkomststaten senast fastställdes (1923), lämnades
med full avsikt en vid marginal mellan de beräknade verkliga nettoinkomsterna
och de i staten uppförda bidragsbeloppen. Detta betingades
redan av nödvändigheten att räkna med starkt växlande avkastning

267

från universitetets omfattande jordbruks- oell skogsrörelse. Hur kraftigt
växlingar i konjunkturerna kunna påverka värdet å avkastningen
från universitetets hemman och skogar, framgår därav att det överskott,
som influtit till reservfonden från skogarna sistlidna budgetår utgjorde
allenast mellan 5,000 och 6,000 kronor och att man för innevarande budgetår
icke anser sig kunna räkna med något som helst dylikt överskott.
Beträffande det överskott, som inflyter till reservfonden från lantegendomarna,
beräknas det på grund av de minskade arrendebeloppen — vilka
i regel äro fastställda att utgå i spannmål, att lösas efter tioårigt
medelmarkegångspris — sjunka med ungefär 30,000 kronor under inne
varande budgetår på grund av medelmarkegångsprisets sjunkande. Förlidet
år var minskningen av samma grund nära 14,000 kronor.

Men en bred marginal mellan de verkliga nettoinkomsterna och de i
inkomststaten uppförda bidragsbeloppen har av statsmakterna befunnits
nödvändig även av det skälet att tillflödet till reservfonden icke borde
alltför mycket minskas. Den ämbetsmyndigliet, som vid tiden för den
senaste inkomststatens uppgörande hade att granska densamma bland
annat ur den synpunkt, som av riksdagens revisorer nu anlagts på frågan,
och vars sakkunskap på redovisningsväsendets område är obestridligt,
nämligen statskontoret, yttrade i sitt utlåtande den 7 november 1922
bland annat följande:

»Statskontoret kan i detta sammanhang icke underlåta att uttala sina
betänkligheter mot en alltför stark beskärning av reservfonden, vilken
är avsedd att enligt beslut av kanslern användas för universitetets vetenskapliga
och ekonomiska behov. Denna möjlighet till friare medelsdisposition
torde hava varit av synnerlig betydelse för universitetets verksamhet
och därmed för den vetenskapliga forskningen i vårt land. Statskontoret
vill även erinra, att 1921 års riksdag vid behandlingen av förslagen
örn förstärkningsanslag till vissa universitetsinstitutioners materiellanslag
uttalat, att riksdagen förutsatte, att även framdeles reservfondsmedel
i tillräcklig omfattning komma att stå till universitetskanslerns
förfogande för användning i överensstämmelse med i universitetsstatuterna
meddelade föreskrifter. Detta uttalande ansåg sig jämväl departementschefen
böra understryka vid behandlingen i statsrådet av universitetets
petita för 1922 års tilläggsstat.»

I 1923 års statsverksproposition uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet
angående reservfondens uppgift och betydelse följande:

»Denna uppgift är, såsom torde av min redogörelse framgå, tvåfaldig.
Dels utgör reservfonden i själva verket universitetets rörelsekapital. Visar
vid ett bokslut reservfonden behållning, betyder detta en besparing
för universitetet, varmed i staten oförutsedda utgifter kunna mötas; visar
åter reservfonden en brist, innebär detta en försämring i universitetets
ekonomi, som ytterst återfaller pä statsverket. Dels och framför
allt har emellertid reservfonden sin viktigaste uppgift i att tillgodose
universitetets tillfälliga vetenskapliga behov. Betydelsen härav har ofta
betonats, och riksdagen har vid beviljande av anslag till universitetet
förutsatt att reservfondsmedel i tillräcklig omfattning sta till kanslerns
disposition för användning i överensstämmelse med universitetsstatuternas
föreskrifter. Det är av vikt att tillse att denna förutsättning jämväl
för framtiden varder uppehållen.»

Vad i det sist anförda yttrandet säges örn behovet för universitetet av
ett »rörelsekapital» bekräftas av den ovan lämnade uppgiften angående

268 —

de starka växlingar, som kunna iörekomma år från ar i avkastningen
från hemman och skogar. Skulle universitetet redovisa den årliga nettoavkastningen
såsom sitt tillskott till inkomststaten, bleve följden att statens
anslag icke kunde bestämmas till fixa belopp utan måste variera med
växlingar i universitetets egna bidrag. Den nuvarande anordningen
möjliggör för universitetet att alltid fullgöra sina åtaganden i inkomststaten
och låta växlingar i avkastningen från lantbruket och skogsbruket
utjämnas medelst reservfonden.

Sedan nyss anförda uttalanden gjordes lia reservfondens inkomster
från överskottet å den fasta egendomens avkastning såsom redan antytts
ingalunda ökats utan tvärtom minskats. Överhuvud visar för närvarande
det årliga tillflödet till reservfonden tendens att sjunka. Angående
de olika faktorer, som härtill medverka, har drätselnämnden nyligen
meddelat uppgifter i en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrivelse, som härvid bifogas. Att under sådana förhållanden
vid nuvarande tidpunkt ytterligare beskära reservfondens inkomster
genom uppskrivning av inkomstbeloppen i inkomststaten bör enligt konsistoriets
mening vara uteslutet.

Såsom upprepade gånger från universitetets sida framhållits är det
tvärtom nödvändigt, att reservfonden stärkes genom avlastning av åtskilliga
utgifter av mera regelbunden karaktär, särskilt de regelmässiga
materiellanslagen till institutionerna.

Till denna ståndpunkt har även chefen för ecklesiastikdepartementen
upprepade gånger givit sin anslutning. Sålunda uttalas t. ex. i statsverkspropositionen
till 1927 års riksdag, 8 huvudtiteln sid. 200: »Då det
gäller att bedöma storleken av detta bidrag, vill jag lika med min företrädare
i statsrådsämbetet med styrka betona, att det måste anses vara
av stor vikt, att universitetets berättigade intressen härutinnan icke trädas
för nära. Universitetet har under en följd av år förmedelst egna
medel — reservfonden — bestritt omfattande utgifter, vilka, därest universitetet
därtill saknat tillgång, i icke ringa omfattning torde hava
kommit att belasta statsbudgeten. Universitetets anspråk på statsanslag
hava därför, i jämförelse med vad som kommit till uttryck från motsvarande
högskolor och institutioner, kommit att te sig såsom mindre
betydande. Bibehålies universitetet vid den möjlighet, som det nu äger
att förmedels egna tillgångar tillgodose behov, varom annars framställningar
måst göras hos riksdagen, torde detta få betraktas såsom en från
flera synpunkter ändamålsenlig anordning.»

I själva verket synas revisorerna icke ha varit omedvetna örn att deras
kritik mot det hittills tillämpade systemet i sina konsekvenser får en
helt annan och mera principiell räckvidd än vad formuleringen närmast
giver vid handen. Revisorerna framhålla nämligen, att en omläggning
av det nuvarande förfarandet i den riktning att de verkliga värdena å
inkomsterna upptagas i staten, givetvis måste ha till följd att i staten
uppföres ett visst belopp till oförutsedda utgifter. Tankegången är sålunda,
att såsom ersättning för reservfonden eller en huvudsaklig del av
densamma skulle av riksdagen beviljas ett årligt anslag till oförutsedda
utgifter.

En omläggning av det nuvarande systemet, innebärande att universitetet
ej längre erhölle något tillskott från avkastningen av sin fasta
egendom till en reservfond, skulle genom sina konsekvenser medföra, att
universitetets ekonomiska självstyrelse väsentligen upphävdes. Det torde

— 269 —

icke vara erforderligt att i detta sammanhang redogöra för den särskilda
rättsställning, som sedan gammalt tillkommit Uppsala universitet i dess
egenskap av ägare till vidsträckta fastighetsområden, förvärvade huvudsakligen
genom donationer till universitetet. Den ekonomiska förvaltning,
som genom dessa donationer kommit att åligga universitetet, kan
väl vid ett ytligt betraktande synas betungande för en institution av
universitetets karaktär. Men erfarenheten har givit vid handen, att universitetet
gått väl i land med de förvaltningsuppgifter, som följt med
innehavet av jordbruks- och skogsdomänerna, och att dess fasta egendom
givit universitetet en ekonomisk styrka av synnerlig betydelse för dess
vetenskapliga verksamhet. För närvarande är det väsentligen i tillvaron
av en ej alltför obetydlig reservfond, som den ekonomiska vinsten
för universitetet av dess jordegendom tager sig uttryck. Ett anslag för
oförutsedda utgifter, beviljat årligen av riksdagen, skulle i praktiken
icke betyda vederlag för reservfonden utan säkerligen snart nog få karaktären
av ett på förhand för vissa bestämda ändamål avsett anslag.
Den nuvarande anordningen giver universitetet en viss frihet att i den
vetenskapliga forskningens och undervisningens intresse snabbt tillgodose
speciella behov av mera tillfällig art, även örn de kräva relativt betydande
penningmedel. Denna möjlighet är enligt konsistoriets mening av
så stor vikt för universitetets verksamhet, att i jämförelse därmed de i
revisorernas berättelse anförda skälen för en principiell omgestaltning
av det nuvarande systemet måste te sig oväsentliga. När revisorerna uttala,
att det hittills tillämpade förfarandet försvårar eller omöjliggör för
den anslagsbeviljande myndigheten att erhålla ett tillförlitligt omdöme
örn universitetets ekonomiska ställning, måste detta yttrande för övrigt
betecknas såsom en stark överdrift. Drätselnämnden vill erinra örn att
riksdagen i statsverkspropsitionen årligen erhåller detaljerade uppgifter
örn reservfondens ställning och örn fondens inkomster och utgifter
under det förflutna budgetåret.

Den knappt tillmätta tiden för avgivande av yttrande över ifrågavarande
punkt i revisorernas berättelse har icke medgivit en mera utförlig
framställning av de olika synpunkter, som i denna omfattning och för
universitetet viktiga fråga kräva beaktande. Av det anförda torde dock
framgå, att det av riksdagens revisorer framförda önskemålet angående
omläggning av inkomststaten berör väsentliga drag i universitetets nuvarande
ekonomiska självstyrelse och att dess genomförande skulle på
ett ytterst kännbart sätt drabba universitetets vitala intressen.

Uppsala den 4 januari 1930.

På det större akademiska konsistoriets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

H. Sjöberg.

— 270 —

Bil. 1.

Uppsala universitets drätselnämnd.

Till herr statsrådet och chefen för kungl, ecklesiastikdepartementet.

I anledning av en till universitetet under hand framställd begäran örn
närmare uppgifter rörande universitetets reservfond får jag härmed å
drätselnämndens vägnar vördsamt meddela följande.

Uppsala universitets s. k. reservfond utgör i stort sett det belopp, varmed
universitetets inkomster för varje särskilt år överstiga det belopp,
varmed universitetet enligt gällande stat skall bidraga till sina utgifter.
Den är sålunda ingen fond i egentlig mening utan motsvarar fastmer
överskottet å ett vinst- och förlustkonto. Reservfondens inkomster härröra
från huvudsakligen följande källor: 1) Överskott å den i staten beräknade
nettoavkastningen från universitetets hemman. 2) Överskott å
den i staten beräknade nettoavkastningen från universitetets skogar.
3) Besparingar å vissa lönemedel. 4) S. k. tillfälliga räntor.

Vad dessa inkomstkällor beträffar, må följande framhållas.

1) Lantegendomarna. I universitetets nu gällande stat är nettoinkomsten
från dessa upptagen till 65,460 kronor. Nettoinkomsten har emellertid
under senare år uppgått till högre belopp, beroende på, att arrendena
i regel utgå i spannmål, att lösas efter 10-årigt medelmarkegångspris,
och detta pris har alltsedan kristiden varit abnormt högt. Emellertid har
det från och med år 1925 sjunkit, med påföljd, att även inkomsterna från
lantegendomarna automatiskt minskat i motsvarande mån. Sålunda
sjönk på nu angivna grund arrendebeloppet under förlidet år med inemot
14,000 kronor, och för innevarande år kommer minskningen i arrendebelopp
av samma grund att uppgå till cirka 30,000 kronor.

Reservfondens inkomster från lantegendomarna under de senaste åren
framgå av följande tablå:

_ 2) Skogarna. Nettoinkomsten av skogarna är i gällande stat upptagen
till 152,560 kronor. Under kristiden och åren närmast därefter uppgick
emellertid nettoavkastningen till stundom avsevärt högre belopp. Sedan
priserna å trävarumarknaden stabiliserats, och enär desamma visa tendens
att sjunka, särskilt beträffande ved, har överskottet från skogarna
utöver nämnda 152,560 kronor minskat, så att det för sistlidet budgetår
utgjorde allenast mellan 5,000 och 6,000 kronor. I förvaltningsförslaget
för innevarande budgetår har man icke kunnat räkna med något som
helst dylikt överskott från skogarna.

Reservfondens inkomster från skogarna under de senaste åren framgå
av följande tablå:

v7 1 924—30/6 1 92 5
V, 1925—3% 1926
V, 1926-30/6 1927
*/7 1927—3% 1928
v7 1928—3% 1929

kronor 171,374: 18

» 132,793: 91

» 139,745:4 7

» 135,660:64

» 126,148:4 3

— 271 —

V7 1924 3% 1925
V7 1925—3% 1926
V7 1926—3% 1927
7, 1927 -3% 1928
7, 1928—3% 1929

kronor 6,278: 9 3
» 26,933:io

» 8.067: 5 9

» 37,777: 98

» 5,635:43

3) Besparingar å löner. Före 1925 års lönereglering inflöt varje besparing
å löner (på grund av att en befattning stod ledig) till reservfonden.
Genom nämnda lönereglering gjordes avlöningsreglementet för
de civila verken tillämpligt å vissa grupper löntagare vid universitetet,
och i följd härav kan ingen inkomst för reservfonden uppkomma genom
avlöningsmedel från någon befattning, tillhörande en sådan grupp. Vidare
har genom införandet helt nyligen av den s. k. »förtidsproeeduren»
beträffande akademiska lärarebefattningar, den tid varunder dylika befattningar
stå lediga och lönen förty ingår till reservfonden, avsevärt förkortats.
Nu angivna två omständigheter äro ägnade att för framtiden
beskära reservfondens inkomst av besparade lönemedel.

4) Tillfälliga räntor. I dessa ingå huvudsakligen två poster, nämligen
dels räntor å arrenden, som av arrendatorer för sent inbetalas, och
dels räntor å universitetet tillhöriga medel, som innestå å enskild bank.

Posten tillfälliga räntor spelar numera ej någon mera avsevärd roll i
förhållande till övriga till reservfonden inflytande inkomster.

De minskningar i reservfondens inkomster, som enligt vad ovan under
3) angivits bero av ändringar i statuter och avlöningsförhållanden måste
betraktas som definitiva. Däremot kunna medelmarkegångspriset och
virkespriset åter komma att stiga. Och vidare bör det arbete, som ständigt
nedlägges på universitetets hemman och skogar i form av nya åbyggnader,
bättre hävd av jorden, skogsodling o. s. v. så småningom bära sin
frukt, så att ett visst jämviktsläge uppnås beträffande reservfondens
inkomster. Att en tillräckligt stor reservfond städse står universitetet
till buds, är av yttersa vikt för att universitetet må kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sin uppgift. Ty reservfonden utgör icke blott
den vid uppgörandet av universitetets stat såsom oundgänglig ansedda
säkerhetsmarginal, som nied hänsyn till jordbrukets och skogsbrukets
vanskliga förhållanden måste reserveras för att universitetet under alla
omständigheter må kunna fullgöra sitt i staten gjorda åtagande att med
visst belopp bidraga till sina utgifter. Reservfonden innebär därjämte
för universitetet en möjlighet att tillgodose tillfälliga penningbehov, ofta
av oförutsedd oell ytterst trängande natur och som med hänsyn till universitetets
vetenskapliga verksamhet icke kunna undanskjutas. Det är
uppenbart, att en dylik tillgång, närmast motsvarande ett konto för oförutsedda
utgifter, bör stå i viss proportion till universitetets årliga anslagsbehov
över huvud. Då dessa för närvarande uppgå till cirka 2 3/j
miljoner kronor, hotar reservfonden att sjunka under ett belopp, som med
hänsyn till omfattningen av universitetets budget och dess penningförvaltning
vore nödvändigt. Härtill kommer emellertid, att reservfonden
i en allt starkare grad utsattes för påfrestningar för fyllande av anslagsbehov
av annan än tillfällig art. Bortsett från de stora och ständigt stigande
krav, som sedan några år ställts på densamma för täckande av
brister i vissa institutioners materiellanslag, finnes i universitetets stat
två utgiftstitlar, som genom yttre omständigheters makt blivit otillräckliga
och som sedan någon tid varje år måste överskridas. Dessa äro

— 272 —

brandförsäkringsavgifter och utskylder samt reparationer. Särskilt överskridandet
av den senare utgiftstiteln tenderar på grund av ökade materiellpriser
och arbetslöner samt ökning i antalet universitetsinstitutioner
bland vilka särskilt må nämnas akademiska sjukhuset, ständigt att växa.
Tillhopa uppgår det belopp, som bristerna i nämnda två titlar representera
redan nu till cirka 20,000 kronor årligen.

Reservfondens årliga inkomster sedan budgetåret 1924/1925 framgå av
följande tablå:

v, 1924—3% 1925 ................................ kronor 267,756:38

Vt 1925 —30/6 1 926 ................................ » 259,790: 72

V» 1926—30/6 1927 ................................ » 259,679: 20

Vt 1927-3% 1928 ................................ » 250,606:31

Vt 1928—3% 1929 ............................ » 195,460: 75

Vt 1929—30/6 1930 beräknas till........ » 140,000: —

Uppsala den 27 november 1929.

Östen Undén.

Större akademiska konsistoriets
i Lund

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 40.

Till herr kanslern för rikets universitet.

Sedan kanslern genom remiss den 21 december 1929 anmodat större akademiska
konsistoriet i Lund och vederbörande att till kanslern inkomma
med yttrande, såvitt angår Lunds universitet, i anledning av vad i riksdagens
senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande beräkningar
av nettoinkomsterna å vissa inkomsttitlar i staterna för universiteten
i Uppsala och Lund, får konsistoriet härmed vördsamt överlämna
ett av härvarande drätselnämnd den 28 december 1929 avgivet yttrande i
ärendet.

För egen del får konsistoriet meddela, att konsistoriet till alla delar instämmer
i detta drätselnämndens yttrande.

Lund den 4 januari 1930.

På det större konsistoriets vägnar:
AXEL MOBERG.

N. Linder.

— 273 —

Bil.

Lunds universitets drätselnämnd.

Till kanslers arn betet för rikets universitet.

Sedan Kungl. Majit den 20 december 1929 anbefallt kanslersämbetet att
avgiva yttrande med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande beräkningen av nettoinkomsterna å
vissa inkomstitlar i staterna för universiteten i Uppsala och Lund, har,
efter remiss från kanslersämbetet den 21 i denna månad till det större
akademiska konsistoriet i Lund och vederbörande, drätselnämnden anmodats
inkomma med yttrande i ärendet, såvitt angår Lunds universitet;
och får nämnden därvid anföra följande:

Riksdagens revisorer finna det framgå »att de i vederbörande universitetsstater
beräknade inkomsterna å vissa inkomsttitlar icke stå i överensstämmelse
med de i räkenskaperna redovisade.» — Härmed förhåller
sig så, att de verkliga (influtna) inkomsterna från inkomsttitlarna i
fråga i arrenden och räntor upptagits i räkningen för akademikassan
såsom tillgångar, vilket tydligen framgår av räkenskaperna, varemot
på utgiftssidan uppförts dels skatter för universitetets hemman och
lägenheter och dels, i enlighet med »anmärkningar» till gällande stat
omföring av »inkomstöverskott» till reservfonden av de belopp, med vilka
bland annat arrenden och räntor överstigit de i staten för dessa inkomster
beräknade värden.

Vid upptagande i en stat av inkomsttitlar med varierande kontanta
värden, i förevarande fall beroende på spannmålspriser och räntesatser,
kan givetvis icke undvikas, att en skillnad uppkommer mellan de beräknade
värdena och de verkliga. Utsikten till variationer är större, då
beräkningarna avse en längre tid framåt och då de uppgjorts under tider,
då konjunkturer äro osäkra. De av drätselnämnden år 1923 gjorda
kalkyler godtogos helt av samtliga myndigheter som haft att yttra sig
i frågan, och upptogos i den av Kungl. Majit år 1925 för universitetet
i Lund fastställda staten, vilket må anses vara ett bevis för kalkylernas
skälighet. Hade dessa inkomsttitlar, arrenden och räntor, uppförts med
högre belopp än som skett, hade statsverkets anslag till universitetet
under i övrigt liknande förhållanden, såsom i revisorernas berättelse
framhålles, givetvis kunnat upptagas till lägre belopp. Då emellertid
de uppkomna överskottsmedlen överföras till universitetets reservfond
och där redovisas, komma de statsverket tillgodo, därigenom att universitetets
vetenskapliga och ekonomiska behov, som ej i förväg kunnat beräknas,
bliva tillgodosedda. En reservfond är för ett universitet med
dess mångsidiga behov, vitt skilda från vanliga ämbetsverks i regel lätt
beräknade utgifter, av den mest utomordentliga betydelse för den vetenskapliga
forskningen och undervisningen. Saknades sådana lätt och inom
kort tid tillgängliga medel, vilka den lokala myndigheten har ett
direkt intresse av, såsom i förevarande fall, att genom välbetänkta förvaltningsåtgärder
ytterligare förkovra, skulle detta betyda ett särdeles
menligt hämmande av universitetets verksamhet. — Drätselnämnden
anser emellertid icke, att medel till reservfonden böra skapas genom
konstlade åtgärder. Tvärtom framgår det tydligt av nämndens yttrande
år 1923, att nämnden då funnit det liimpligt att uppskjuta ändringar i
18 — Fev.-berättehe äng. statsverket för år 1929. lil.

— 274 —

staten till senare tillfälle, då prisförhållanden i allmänhet vunnit större
stadga än vad då vore fallet, varvid större överensstämmelse skulle
kunna vinnas mellan bland annat beräknade och verkliga inkomster av
arrenden och räntor.

Då fråga uppkommer örn uppgörande av ny stat, får drätselnämnden
tillfälle att på nytt uppgöra kalkyler rörande ifrågavarande inkomsttitlar,
vilka redan, såsom av det följande framgår, förete vissa olikheter
mot vad förhållandet var år 1923. Därvid kommer nämnden att liksom
tidigare varit fallet låta sig angeläget vara att upptaga oftanämnda inkomster
i arrenden och penningar till belopp, som kunna tänkas i möjligaste
mån motsvara verkligen inflytande sådana.

Redan nu vill drätselnämnden meddela vissa upplysningar angående
de ifrågavarande inkomsttitlarna.

1. Arrendespannmålen, som år 1923 utgjorde 4,515 hektoliter, är för
närvarande 4,581 hektoliter, hälften råg och hälften korn. Sedan under
åren efter 1923 åbyggnader å vissa av universitetets hemman och lägenheter
inköpts för en sammanlagd kontant lösningssumma av 155,000
kronor, har arrendet för ifrågavarande egendomar blivit höjt med belopp
i penningar, som motsvara på visst sätt beräknad ränta (för närvarande
51U procent) å de utgivna löseskillingarna. Den i remisshandlingarna
omnämnda verkliga nettoinkomsten i arrenden från egendomarna för
räkenskapsåret 1928/1929 61,574 kronor 69 öre, uppkommer på följande
sätt: arrendespannmål (4,581 hektoliter) 59,094 kronor 90 öre och arrende
i penningar 8,582 kronor 14 öre, med avdrag för skatter 6,102 kronor 35
öre. Hade hektolitertalet varit detsamma som år 1923, skulle inkomstbeloppet
minskats med 851 kronor 40 öre. — Enligt de spannmålspriser,
som bliva bestämmande för arrendet under räkenskapsåret 1929/1930,
blir detta 4,237 kronor 42 öre mindre än arrendet för året 1928/1929.
Ytterligare nedgång kan möjligen ifrågakomma genom sjunkande spannmålspriser.

2. Akademikassans räntebärande kapital, som den 1 juli 1923 utgjorde
1,091,085 kronor 74 öre och den 1 juli 1928 IDIS,399 kronor 72 öre, är vid
början av innevarande räkenskapsår 1,019,127 kronor 3 öre. Dels hava
155,000 kronor använts till förvärv av åbyggnader å vissa av universitetets
egendomar och dels har universitetet erhållit 6,000 kronor för en
försåld tomt, varjämte vissa obligationer erhållit ett höjt bokföringsvärde
av cirka 78,000 kronor. Den i remisshandlingarna omnämnda
verkliga nettoavkastningen av akademikassans räntebärande kapital,
48,950 kronor 19 öre, utgör ränta å dels den egentliga akademikassan dels
ock vissa under akademikassan förda, men i denna icke ingående belopp,
vilka såsom t. ex. docentstipendiefonderna äro att anse såsom universitetets
egna tillgångar. Dessa tillgångar, vilka i räkenskaperna uppföras
såsom en akademikassans skuld till institutionerna, m. m., utgjorde den
1 juli 1929 120,768 kronor 88 öre. Räntan härå, beräknad till cirka 5,600
kronor, bör alltså rätteligen fråndragas förenämnda belopp 48,950 kronor
19 öre för att man skall få den verkliga avkastningen av akademikassans
räntebärande kapital. — Härtill kommer, att en nedgång av låneräntan,
vilket väl är att vänta, medför dels mindre ränteinkomst och
dels, såsom av det föregående framgår, minskat arrende i penningar för
vissa av universitetets egendomar. -— Samtliga nu under 1 och 2 framhållna
omständigheter giva vid handen, att skillnaden mellan beräknade

— 275

och verkliga inkomster i fråga om arrenden och räntor med all säkerhet
under de närmare åren kan beräknas bliva mindre än tidigare varit
fallet.

Lund den 28 december 1929.

På drätselnämndens vägnar:
Axel Moberg.

Per Örtengren.

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 121, § 40.

Underdånigt utlåtande.

Såsom framgår av de av revisorerna uppställda tablåerna över vissa
inkomsttitlars i staterna för universiteten i Uppsala och Lund beräknade
och influtna belopp under de senare budgetåren, hava dessa titlar —
egendomsförvaltningen och skogsförvaltningen vid Uppsala universitet
samt arrendespannmål och avkastning av akademikassan vid Lunds universitet
— från och med budgetåret 1923/1924 till och med budgetåret
1928/1929 med endast ett mindre undantag, utvisat årliga överskott, i
vissa fall med högst betydande belopp.

Särskilt gör detta förhållande sig gällande beträffande egendomsförvaltningen
vid Uppsala universitet, där överskottet i medeltal för de
fyra sistförflutna budgetåren — eller den tid, under vilken den nuvarande
beräkningen av titeln, 65,460 kronor, varit gällande — uppgått till
omkring 205 procent. I jämförelse härmed är överskottet å titeln »skogsförvaltningen»,
beräknad till 152,560 kronor, obetydligt, omkring 10 procent
i årligt medeltal för samma tid.

Beträffande inkomststaten för Lunds universitet utvisar titeln »arrendespannmål»
beräknad till 41,000 kronor, ett årligt överskott, likaledes
för tiden från och med den 1 juli 1925, av i medeltal omkring 47 procent.
Motsvarande tal för titeln »avkastning av akademikassans räntebärande
kapital», beräknad till 43,500 kronor, utgör omkring 17 procent.

Av de sålunda omförmälda överskotten är det endast de, vilka uppstått
å titeln »egendomsförvaltningen» vid Uppsala universitet och titeln
»arrendespannmål» vid Lunds universitet, som kunna anses anmärkningsvärt
höga.

Den huvudsakliga anledningen till inkomsternas å den förstnämnda
titeln synnerligen starka ökning utöver de beräknade torde ligga i den
omständigheten, att vid fastställandet av 1923 års stat spannmålen evalverats
i penningar efter medelmarkegångspriset för de närmast förflutna
20 åren, ehuru detta pris var ej oväsentligt lägre än 1922 års markegångspris.
I sitt den 7 november 1922 avgivna utlåtande i ärendet framhöll
även statskontoret denna omständighet, men fann att, då väl avsikten
vore att staten skulle kunna gälla för en icke allt för kort tidsperiod,
försiktigheten bjöde att icke räkna med högre pris än som gjorts. Departementschefen
och riksdagen delade denna statskontorets uppfattning.

Vad arrendespannmålen vid Lunds universitet beträffar, löses densamma
av arrendatorer^ efter årets markegångspris med en förhöjning
av 1 krona 20 öre för hektoliter och till grund för beräkningen av bruttoinkomsten
å denna titel i 1925 års stat ligger medeltalet för de närmast
förflutna femton årens inlösningspris, dock med en nedskärning av omkring
25,000 kronor på grund av att nämnda medeltal stark influerades
av krisårens enorma stegring av spannmålsprisen.

De sålunda verkställda beräkningarna hava emellertid, såsom av revisorernas
redogörelser framgår, visat sig alltför försiktiga och statskontoret
anser i likhet med revisorerna, att en omläggning av beräkningen
av ifrågavarande inkomsttitlar bör komma till stånd. Härvid lärer även
böra uppmärksammas de båda övriga av ovannämnda inkomsttitlar —
skogsförvaltningen vid Uppsala universitet och avkastningen av akademikassan
vid Lunds universitet — även om statskontoret, såsom ovan
antytts, icke anser att överskotten å dessa titlar äro av mera anmärkningsvärd
art. Den utredning, som statskontoret sålunda anser böra verkställas,
torde i första hand ankomma på universitetsmyndiglieterna.

Revisorerna anse det önskvärt, att vid uppgörandet av staten för vederbörande
universitet här ifrågavarande inkomster i möjligaste mån
upptagas till de verkliga värdena och revisorerna utgå från att, örn så
sker, reservfonderna icke längre skola vara i stånd att, såsom nu är fallet,
bestrida en väsentlig del av universitetens utgifter utan att i stället
visst belopp kan behöva uppföras till oförutsedda utgifter.

I avseende härå vill statskontoret framhålla, att örn än ämbetsverket,
såsom av det ovan anförda framgår, anser att höjning av vispa titlar i
inkomsterna bör ske, statskontoret likväl måste ställa sig betänksamt
mot att beräkningen verkställes med utgångspunkt från att största möjliga
säkerhet bör vinnas för att överskott icke må uppstå. En viss icke
alltför obetydlig marginal till förekommande av brist torde enligt statskontorets
mening allt fortfarande böra hållas. Uppfattningen i denna
sak är direkt sammanhängande med den ställning man intager till frågan
örn reservfondernas betydelse för universiteten. Härutinnan har
statskontoret i sitt ovanberörda utlåtande den 7 november 1922 angående
stat för Uppsala universitet anfört, att ämbetsverket icke kunde underlåta
att uttala sina betänkligheter mot en alltför stark beskärning av
reservfonden, vilken vore avsedd att enligt beslut av kanslern användas
för universitetets vetenskapliga och ekonomiska behov. Denna möjlighet
till friare medelsdisposition torde hava varit av synnerlig betydelse
för universitetets verksamhet och därmed för den vetenskapliga forskningen
i vårt land. Statskontoret ville även erinra, att 1921 års riksdag
vid behandlingen av förslagen örn förstärkningsanslag till vissa institutioners
materiellanslag uttalat, att riksdagen förutsatte, att även framdeles
reservfondmedel i tillräcklig omfattning komme att stå till kanslerns
förfogande för användning i överensstämmelse med i universitetsstatuterna
meddelade föreskrifter. Vid avlåtande till 1923 års riksdag
av framställningen örn ny inkomststat för Uppsala universitet uttalades
också av föredragande departementschefen, att det vore av vikt att tillse
att denna förutsättning jämväl för framtiden bleve uppehållen.

Från den uppfattning örn betydelsen av reservfondernas upprätthållande,
som sålunda hävdats av såväl statskontoret som Eders Kungl.
Majit och riksdagen, innebär revisorernas nu gjorda uttalande ett bestämt
avsteg. Tillämpningen av den av dem skisserade anordningen

277

nied reservfonder, som till följd av ytterst starkt nedskurna inkomster
icke annat än i mycket ringa grad skulle kunna fylla sitt ändamål, och
anvisande i stället å staten av ett anslag till oförutsedda utgifter, vilket
anslag årligen skulle av riksdagen prövas och eventuellt förändras, skulle
beröva universiteten möjligheten att i nämnvärd grad begagna sig av
den dem av ålder tillkommande rätten att på grund av de betydande
egna medelstillgångar, varöver de förfoga, i stor utsträckning själva
besluta örn medelsdispositioner för undervisningens, studiernas och universitetens
allmänna förkovran (§> 142 av statuterna). Det av revisorerna
i utsikt ställda anslaget till oförutsedda utgifter torde icke kunna
ersätta denna universitetens hittillsvarande befogenhet.

Stockholm den 7 januari 1930.

G. THORSTENSON.

Underdånigst:
PER SÖDERMARK.

Carl Peyron.

Styrelsens för Chalmers tekniska
institut

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 131, § 41.

Till kungl, ecklesiastikdepartementet.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har styrelsen för Chalmers
tekniska institut anbefallts att senast den 11 januari 1930 avgiva utlåtande
i anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats rörande nybyggnaderna för fysik och kemi vid institutet. Då
iordningställandet av dessa byggnader anförtrotts åt en särskild byggnadskommitté,
har denna satts i tillfälle taga del av innehållet i remissen
och avgivit utlåtande, som härmed bifogas.

För egen del finner styrelsen de uppförda byggnaderna väl inrättade
och proportionen mellan ytinnehållen å nyttiga utrymmen samt korridorer
och trappor väl avvägd.

Göteborg den 10 januari 1930.

Å styrelsens för Chalmers tekniska institut vägnar:

OSCAR von SYDOW.

Hugo Grauers.

278 —

lill.

Till kungl, ecklesiastikdepartementet.

Sedan riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse framställt
vissa anmärkningar över omfattningen av korridor- och trapputrymmen
i Chalmers tekniska instituts nybyggnader för fysik och kemi i Göteborg,
har styrelsen för nämnda institut förelagts att i anledning härav inkomma
med utlåtande. Då emellertid institutets styrelse icke tagit befattning
med ifrågavarande nybyggnaders anordning utan detta tillkommit
den av Kungl. Maj:t tillsatta särskilda byggnadskommittén, har styrelsen
givit byggnadskommittén del av de framställda anmärkningarna. Kommittén
har fördenskull ansett sig böra avgiva yttrande i ärendet och får
i sådant hänseende anföra följande.

Efter proposition av Kungl. Maj:t har 1923 års riksdag beslutat örn uppförande
av nybyggnader för de kemiska och fysiska institutionerna vid
Chalmers tekniska institut i huvudsaklig överensstämmelse med de av
arkitektkonsortiet Origo upprättade, den 2 december 1922 dagtecknade
huvudritningarna. Dessa hava efter granskning av byggnadsstyrelsen och
godkännande av Kungl. Maj:t, blivit följda vid byggnadernas uppförande.
Det vill därför synas, som örn lämpligheten av utrymmenas fördelning i
byggnaderna redan på detta stadium varit föremål för riksdagens bedömande.

Genom arkitektkonsortiet Origo har emellertid byggnadskommittén införskaffat
en del jämförelsematerial för bedömande, i vad mån riksdagens
revisorers anmärkning örn oproportionerligt stora korridor- och trapputrymmen
inom de Chalmerska nybyggnaderna må äga sakligt berättigande.

Det visar sig då till en början, att dylika utrymmen i vanliga skolor
pläga upptaga en procentuellt väsentligt större del av byggnaderna än
vad vid de Chalmerska nybyggnaderna är fallet. Sålunda angiver en undersökning
beträffande folkskolebyggnaderna i Göteborg, att i dessa korridor-
och trapputrymmen upptaga mellan 30 och 45 procent av totala utrymmet
mot 27.78 procent inom Chalmerska nybyggnadernas huvudbyggnad
och 20.13 procent inom kemisk-tekniska laboratoriet med förbindelsegång.
Då emellertid utrymmesdispositionen inom en folkskola och en teknisk
läroanstalts laboratorier givetvis betingas av betydligt olikartade behov,
må denna jämförelse icke tillmätas allt för stor betydelse. En beräkning
bär därför också av arkitektkonsortiet utförts beträffande en
med den förevarande ur ändamålssynpunkt mera direkt jämförbar anläggning,
nämligen kemiska institutionen vid Tekniska högskolans nya
byggnadskomplex i Stockholm. Denna beräkning, vilken utförts efter full
komligt enahanda principer, som beträffande Chalmerska nybyggnaderna
tillämpats i den av riksdagens revisorer åberopade tablån, angiver för
Tekniska högskolans kemiska institution i5 procent nyttigt utrymme samt
25 procent korridor- och trapputrymmen mot respektive 72.22 procent och
27.78 procent för huvudbyggnaden vid de Chalmerska nybyggnaderna.
Stockholmsanläggningen, som ju erkänt är synnerligen väl genomarbetad
och däi med visshet all sparsamhet iakttagits beträffande utrymmena,
varför dea även ur dessa synpunkter torde lämpa sig som jämförelseobjekt,
har salunda procentuellt ett något mindre korridor- oell trapputryrume
än den Chalmerska huvudbyggnaden. Vissa faktorer finnas dock, som

— 279 —

göra den direkta jämförelsen missvisande, och som fullt berättiga de ofördelaktigare
siffrorna för Chalmersanläggningen.

Till en början må då framhållas, att den Chalmerska huvudbyggnaden
i motsats till den nämnda institutionsbyggnaden vid Tekniska högskolan
har att under samma tak inrymma två särskilda institutioner, den kemiska
och den fysiska, vilka det enligt institutionsföreståndarnas bestämda
krav varit nödvändigt att klart hålla isär, och vilkas huvuddelar
därför måst förläggas till fasadbyggnadens flyglar. Sistnämnda förhållande,
vilket motiverats närmast av behovet att skydda elen fysiska!
avdelningens instrument mot gaser från de kemiska laboratorierna, har
ock medfört, att det blivit nödvändigt anlägga särskilda huvudtrappor
från entrén i fasadbyggnadens mitt till vardera institutionen.

Vidare hava nämnda trappor till undvikande av eljest erforderliga synnerligen
dyrbara sprängningsarbeten och överhuvud för vinnande av god
anslutning till terrängförhållandena måst uppdragas rakt, parallellt med
fasadbyggnadens längdaxel, ända upp till byggnadens första huvudvåning,
vilket visserligen ofördelaktigt inverkat å procenttalet för »nyttigt
utrymme», men å andra sidan medfört ej obetydlig kostnadsbesparing.
I samma riktning har ock den omständigheten verkat, att de båda trapporna
i flyglarnas västra del äro beräknade och utformade även för de
tillämnade framtida tillbyggnaderna.

I detta sammanhang må ock framhållas, att kommittén, som vid arbetenas
planläggning haft sin uppmärksamhet fästad på angelägenheten att
i största möjliga mån nedbringa det icke direkt nyttiga utrymmet, i fråga
örn huvudentrén med därtill hörande trappor funnit, att ändrade anordningar
skulle förutsatt icke blott en fullständigt annan disposition av
den ifrågavarande institutionsbyggnadens läge utan måhända också rubbat
generalplanen för hela den tillämnade framtida komplexen av institutionsbyggnader.
På grund härav och då förhållandet mellan nyttig
golvyta och trapp- och korridorutrymmen enligt det riksdagen förelagda
och av Kungl. Majit fastställda förslaget i allt fall låg synnerligen nära
vad som kunde betraktas som det för dessa olika slag av utrymmen nor
mala relationstalet, ansåg sig kommittén sakna anledning vidtaga åtgärder.
som kunde riva upp hela byggnadsfrågan.

Kommittén hade så mycket större anledning till denna ståndpunkt, som
de korridorutrymmen, å vilka riksdagens revisorer särskilt synas hava riktat
sin uppmärksamhet, nämligen de långa direkt fönsterbelysta korridorerna
i fasadbyggnaden, ingalunda äro att i sin helhet betrakta såsom
»onyttigt utrymme». Dessa korridorer äro nämligen allt ifrån början planerade
för uppställning av vissa av institutionernas samlingar och annan
åskådningsmateriel och hava för att medgiva nödigt utrymme härtill av
siktligt givits något större bredd, än vad eljest varit erforderligt. I viss
mån hava korridorerna redan tagits i bruk för ändamålet, men betydande
reservutrymmen finnas här för samlingarnas och åskådningsmaterielens
fortsatta utökning. Sålunda har hittills endast den ena korridorsidan
oell denna endast delvis utnyttjats för samlingsmontrer. Allenast genom
att från dessa korridorer bortreducera de delar, som direkt betingats av
deras ifrågavarande ändamål såsom utställningslokaler, nedbringas de 2.8
procent, som utgöra skillnaden mellan siffrorna för korridor- och trapputrymmen
vid Tekniska högskolans kemiska institution och de Chalmerska
nybyggnadernas huvudbyggnad, till en ren obetydlighet.

Av det ovanstående sami av det förhållande, att övriga korridorer ned -

— 280 —

pressats till ett minimum, torde framgå, att korridor- oell trapputrymmen
i Chalmerska nybyggnaderna icke skäligen kunnat inskränkas mera än
som skett.

Då riksdagens revisorers anmärkning påtagligen riktat sig närmast mot
förhållandena inom Chalmerska nybyggnadernas huvudbyggnad, har den
jämförelse, som här ovan gjorts med Tekniska högskolans kemiska institution,
endast hänfört sig till nämnda huvudbyggnad. Vid Tekniska högskolan
är emellertid det kemiskt-tekniska laboratoriet förlagt inom samma
byggnad som den kemiska institutionen i övrigt, och de åberopade
siffrorna härifrån hänföra sig till institutionsbyggnaden i dess helhet. Rättvisan
torde då kräva, att jämväl huvudbyggnaden och kemisk-tekniska
laboratoriet med förbindelsegång behandlas som en enhet vid Chalmerska
nybyggnaderna. Sker så, minskas redan härigenom procenttalet
för korridor- och trapputrymmen vid Chalmersanläggningen till 27 procent
eller endast 2 procent mer än vid Stockholm sanläggningen.

J huvudsak torde härmed de av riksdagens revisorer framställda anmäl
kmngarna hava blivit bemötta. Då emellertid dessa anmärkningar
utmynna i det omdömet, att genom inskränkande av korridor- och trapputrymmena
större utrymme kunnat med hänsyn till framtida behov av
ses för undervisningsarbetet, må rörande detta spörsmål tilläggas några
ord.

Att allenast genom inskränkning av korridor- och trapputrymmen vinna
reservlokaler för undervisningsändamål får anses hava varit praktiskt
outförbart. Ökat antal undervisningslokaler torde snarare hava krävt
ökat korridorutrymme, då varje lokal bort vara lätt och direkt tillgänglig
och dubbelbyggnad omkring en mittkorridor i fasadbyggnaden ej blott
varit omöjlig att utan betydande sprängnings- eller fyllnadsarbeten anpassa
efter befintliga terrängförhållanden utan ock minskat den eftersträvade
möjligheten att skarpt avskilja de kemiska och fysiska laboratorierna
från varandra. Oberoende härav hade det för övrigt icke varit till
någon fördel att göra korridorerna i fasadbyggnaden smalare och i stället
placera de samlingar, som nu redan uppställts eller äro avsedda att framdeles
uppställas i korridorerna, i andra utrymmen. Detta hade såväl
medfört, att sistnämnda utrymmen måst göras i motsvarande mån större,
som ock, med sannolikhet, att samlingarna blivit både splittrade och
mindre väl belysta än de nu kunna bliva. Med andra ord, den ur undervisningssynpunkt
betydelsefulla omständigheten, att samlingarna hållas
tillgängliga på ett överskådligt sätt, hade enligt kommitténs förmenande,
med tillbörligt beaktande av ekonomiska synpunkter, icke fördelaktigare
kunnat tillgodoses än genom deras placering uti ifrågavarande väl belysta
korridorsystem.

Göteborg den 10 januari 1930.

På Chalmerska byggnadskommitténs vägnar:

Oscar von Sydow.

Nils Björkman.

— 281 —

Statskontorets

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 132, § 42.

Underdånigt utlåtande.

Statskontoret vill till en början erinra, att den omständigheten, att
ifrågavarande särskilda förmåner i den s. k. statsliggaren upptagits till
vissa belopp, ingalunda kan tillmätas någon betydelse vid avgörandet av
den utav revisorerna väckta frågan. Då statskontoret icke under de senaste
åren erhållit några uppgifter rörande de belopp, med vilka förmånerna
i själva verket utgå, har någon förändring icke ansetts kunna vidtagas
i de på grund av tidigare värderingar bestämda beloppen. Såsom
revisorerna framhållit hava kammarkollegium och statskontoret den 29
november 1921 avgivit utlåtande beträffande frågan örn värderingen nain.
av nämnda förmåner. Av detta utlåtande framgår, att ämbetsverken
för sin del förordat åtgärder i syfte att de av kronan för skoländamål
förlänade hemmanen och donationerna snarast möjligt måtte varda till
statsverket indragna. Alternativt hava ämbetsverken föreslagit, att statsverket
måtte övertaga ifrågavarande hemman och donationer till förvaltning.

De förmåner, som av revisorerna omförmälts, synas samtliga vara sådana,
som för skoländamål förlänats av kronan, och statskontoret är fortfarande
av den uppfattningen, att desamma snarast möjligt böra indragas
till kronan. I vad mån övergångsbestämmelser, särskilt med hänsyn
till nuvarande innehavarna av förmånerna ifråga, kunna anses böra utfärdas,
är ett spörsmål, varom statskontoret icke torde hava att i detta
sammanhang yttra sig. Statskontoret delar den av revisorerna uttalade
uppfattningen, att det är av vikt, att rättelse omedelbart sker och vill
för sin del föreslå, att detta spörsmål upptages till avgörande oberoende
av det komplex av olika lönefrågor, som överlämnats till förberedande
handläggning av 1928 års lönekommitté.

Vad beträffar de förmåner, som för närvarande åtnjutas av rektorn
vid Malmö högre allmänna läroverk, anser statskontoret önskvärt, att redan
för budgetåret 1930/1931 sådan föreskrift meddelas, att rektorn, vilkens
avlöning för närvarande överstiger 20,000 kronor, vartill kommer
förmånen av fri bostad, icke därutöver må uppbära dyrtidstillägg.

Stockholm den 4 januari 1930.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

KARL H. TOTTIE.

Carl Peyron.

— 282 —

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 132, § 42.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har Eders Kungl. Majit anbefallt
skolöverstyrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad i §
42 av riksdagens senast församlade revisorers berättelse yttrats rörande
värderingen av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster.
Med anledning härav har överstyrelsen inhämtat yttranden i ärendet av
vederbörande befattningshavare samt av rektorerna vid de av ärendet berörda
allmänna läroverken. Sedan dessa yttranden numera till överstyrelsen
inkommit, får överstyrelsen, med återställande av remissakten, till
Eders Kungl. Maj:t överlämna desamma samt för egen del i ärendet anföra
följande.

Utöver en återblick på hithörande ärendens tidigare behandling göra
revisorerna för egen del uttalande i två avseenden. Dels ansluta de sig
till den mening, som redan 1890 års riksdag uttalat, att det synes vara
med numera tillämpade avlöningsprinciper överensstämmande, att en indragning
av ifrågavarande särskilda förmåner kommer till stånd, samt
förutsätta, att denna fråga kommer att tillbörligen beaktas av 1928 års
nu arbetande lönekommitté. Dels vilja de fästa riksdagens uppmärksamhet
därvid, att ifrågavarande förmåner i åtskilliga fall blivit i de särskilda
läroverkens stat upptagna till lägre belopp än deras verkliga avkastning,
varav följt, att avdragen å befattningshavarnas kontanta avlöningar
blivit alltför låga och följaktligen staten tillskyndats avsevärda
förluster, samt finna det angeläget, att rättelse härutinnan omedelbart
sker.

Då Eders Kungl. Maj:! genom en nådig remiss, som inkom till överstyrelsen
den 21 december 1929, har anbefallt överstyrelsen att senast den
11 januari 1930 insända utlåtande i ett ärende, som är av så komplicerad
natur som det föreliggande och som dessutom är av den art, att överstyrelsen,
såsom av det ovan sagda framgår, funnit sig nödsakad att före
avgivande av sitt eget utlåtande inhämta yttranden från åtskilliga andra
håll, torde det ligga i sakens natur, att överstyrelsen icke kan verkställa
en ingående utredning av ärendet eller på sådant sätt taga ståndpunkt
till detsamma, att de uttalanden, överstyrelsen nu gör, skola anses bindande
i fråga örn överstyrelsens framtida behandling av ärenden, som falla
inom ifrågavarande område. Överstyrelsen vill i detta avseende erinra
därom, att Eders Kungl. Majit redan tidigare anbefallt överstyrelsen att
avgiva utlåtanden rörande dels en av regeringsrådet G. Thulin i egen
skap av särskilt tillkallad sakkunnig år 1927 avgiven utredning angående
disposition av skogsavkastningen vid boställen anslagna till klockare
och lärare vid de allmänna läroverken, dels Malmö stads framställning
örn jordförvärv från visst Malmö skolas hemman, dels Oxie härads
vägstyrelses framställning örn liknande jordförvärv, men att överstyrelsen
på grund av mängden av sådant arbete, som varit av mera omedelbart
brådskande natur, ännu icke hunnit sätta sig in i dessa ärenden,
än mindre avgiva utlåtanden i desamma. Då nu överstyrelsen måste
omedelbart behandla nu förevarande ärende ensamt för sig, är överstyrelsen
angelägen örn att göra nyssnämnda förbehåll.

— 2815 —

Överstyrelsen tillåter sig till en början upptaga det senare av revisorernas
båda i det föregående angivna uttalanden.

Revisorerna erinra därom, att enligt nådiga kungörelsen den 22 juli
1918 (nr 660) angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
de allmänna läroverken innehavare av befattning, med vilken rätt till särskilda
förmåner är förenad, skall vara underkastad minskning i avlöning
från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda
förmåner efter uppskattning i behörig ordning, att Eders Kungl.
Maj:t i samband med utfärdandet av nämnda kungörelse anbefallt vederbörande
länsstyrelser att verkställa den sålunda förutsatta uppskattningen
samt, sedan länsstyrelserna fullgjort detta uppdrag, anbefallt kammarkollegium
och statskontoret att avgiva underdånigt utlåtande i ärendet och,
sedan ämbetsvei''ken den 29 november 1921 avgivit sådant utlåtande, överlämnat
handlingarna i ärendet till 1928 års lönekommitté för att tagas i
övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. Revisorerna
synas emellertid icke anse de sålunda vidtagna åtgärderna tillräckliga
utan synas tänka sig åtgärder av ett eller annat slag för att påskynda
ärendets behandling.

Överstyrelsen å sin sida kail icke finna tillräckliga skäl förebragta för
vidtagande av några sådana åtgärder. För övrigt tillåter sig överstyrelsen
erinra örn ett ärende, vars behandling och utgång synas göra det
ganska tvivelaktigt, på vad sätt här ifrågavarande avdrag, i den mån
de överhuvud taget skola göras, rätteligen böra bestämmas. Överstyrelsen
åsyftar det ärende angående försäljning till Jönköpings stad av vissa
rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping på lön anslagna jordområden,
som vann avgörande genom nådigt brev den 16 april 1926. I
underdånigt utlåtande i ärendet den 24 februari 1926 hade statskontoret
hemställt bland annat, att Eders Kungl. Maj:t ville förordna, att rektorn
vid läroverket skulle från och med månaden näst efter den, då köpeskillingen
erlagts, ä sin avlöning från statsverket vidkännas minskning med
ett belopp för år räkna av 2,100 kronor. Med anledning härav yttrade justitiekanslersämbetet
i underdånigt utlåtande den 29 mars 1926: »Däremot

anser justitiekanslersämbetet för sin del, att Eders Kungl. Majit i konseljen
icke bör meddela något beslut örn att å rektorns löneförmåner skall
göras avdrag för fondens avkastning. Huruvida avdrag skall ske, regleras
nämligen av gällande författning, författningens efterlevande i denna
del övervakas av riksräkenskapsverket, och för frågans avgörande har rektorn
i sin liand att vädja till domstolarna.» I överensstämmelse härmed
innehåller icke heller nyssnämnda nådiga brev någon bestämmelse angående
visst avdrag å rektors lön utan föreskriver, att rektor skall tillsvidare
äga enahanda rätt till avkastningen av den fonderade köpeskillingen,
som vid tiden för Eders Kungl. Maj:ts beslut tillkom honom med avseende
å avkastningen av ifrågavarande jordområden.

Vad åter angår den förra av de båda frågor, revisorerna enligt det
ovan sagda väckt, tillåter sig överstyrelsen hänvisa till det underdåniga
utlåtande, som överstyrelsen den 26 april 1928 avgav rörande användande
av visst belopp ur besparingsfonden vid högre allmänna läroverket i
Malmö för anskaffande av piporgel i läroverkets högtidssal och av vilket
överstyrelsen nu bifogar en avskrift. Därvid utesluter emellertid överstyrelsen
en då bifogad bilaga, vilken utgör ett utdrag av statsrådsprotokollet
i justitiedepartementsärenden den 20 januari 1928, vilket numera
finnes i fullständigare form tillgängligt i nådiga propositionen nr 83 till

— 284 —

1929 års riksdag nied förslag till lag om tillsyn över stiftelser. I sagda
underdåniga utlåtande tager överstyrelsen bland annat hänsyn till de
principiella synpunkter, som framhållits i kammarkollegii och statskontorets
ovannämnda underdåniga utlåtande, emedan sagda synpunkter
i ett underdånigt utlåtande, som kammarkollegium den 26 augusti
1924 avgivit rörande en tidigare underdånig framställning från
läroverkets kollegium angående fondens användning, ansetts äga tillämplighet
jämväl på ifrågavarande fond. Utan att i detalj ingå på det ärende,
som överstyrelsens nyssnämnda underdåniga utlåtande avsåg, vill
överstyrelsen erinra därom, att kammarkollegium av de i de båda ämbetsverkens
gemensamma underdåniga utlåtande framhållna principiella synpunkterna
dragit den slutsatsen, att fonden borde indragas till statsverket,
att överstyrelsen försökte bemöta sagda synpunkter och tillstyrkte
det av läroverkskollegiet ifrågasatta anslaget ur fonden, att justitiekanslersämbetet
i den 4 oktober 1928 avgivet underdånigt utlåtande icke
fann något att erinra mot bifall till framställningen samt att Eders Kungl.
Majit genom nådigt brev den 19 oktober 1928 biföll densamma. Överstyrelsen
vill icke härav draga några vittgående slut satser men tillåter sig
dock påpeka det anmärkningsvärda däri, att varken justitiekansler!! eller
Eders Kungl. Majit funnit sig bunden av kammarkollegii och statskontorets
synpunkter. Under sådana omständigheter må det finnas förklarligt,
att överstyrelsen av sagda ärendes utgång finner sig stärkt i den
allmänna uppfattning av hithörande ärenden, som överstyrelsen utvecklade
i meranämnda underdåniga utlåtande den 26 april 1928.

Emellertid har under den tid, som gått sedan dess, tillkommit en omständighet,
som visserligen faller inom ett annat förvaltningsområde men
som synes förete beaktansvärda analogier med nu förevarande ärende.
Överstyrelsen åsyftar den dom, som högsta domstolen den 18 maj 1929
fällde i mål mellan kyrkoherden i Löderups och Hörups församlingars
pastorat Johannes Stoltz ävensom pastoratet, sökande, samt Kungl. Majit
och Kronan, svarande, vilken dom här i avskrift bifogas. Domen innebär,
att Stoltz tillerkännes rätt att utöver efter vanliga grunder fastställd
och utgående avlöning uppbära avkomst och avgälder från vissa mensalhemman
och ålfisken, vilka på 1200-talet av enskild man skänkts till
prästens bord i Löderup. Och såsom motiv för domen anföres, att avlöningen
till kyrkoherden i Löderup redan vid tiden för donationen var så
till boställe som övriga förmåner ordnad på fullt tillfredsställande sätt,
varför donationens syfte måste anses hava varit att bereda kyrkoherden
särskild förmån utöver lönen.

överstyrelsen kan icke överblicka, i vad mån den rättsgrundsats, som
gjoits gällande i sagda dom, är tillämplig på nu ifrågavarande förmåner,
men håller för sannolikt, att så är förhållandet i åtskilliga fall. Överstyrelsen
anser därför nödvändigt, att det, vare sig genom lönekommittén
eller på annat sätt, verkställes en grundlig undersökning angående varje
särskild förmåns tillkomst och ursprungliga syfte. Att utan sådan undersökning
fastslå en allmän grundsats rörande ifrågavarande förmåners
behandling och likformigt tillämpa denna grundsats utan hänsyn till förmånernas
skiftande tillkomstsätt och syfte skulle så gott som säkert leda
till rättskränkningar.

I fråga örn bada de sidor av förevarande ärende, sorn revisorerna bragt
på tal, tillåter sig överstyrelsen alltså framhålla, att ärendet icke i allo
synes kunna avgöras genom administrativa eller politiska instansers dis -

— 285 —

kretionära prövning utan jämväl Ilar en rättslig sida, som icke får förbises.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldi
rektören Holmdahl, t. f. avdelningschefen undervisningsrådet Hänninger
och undervisningsrådet Johansson, föredragande.

Stockholm den 11 januari 1930.

Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.

AUGUST JOHANSSON.

Föredragande.

Bell Kruse.

Bil. 1.

Skolöverstyrelsen,

angående användande av visst belopp
ur besparingsfonden vid högre allmänna
läroverket i Malmö för anskaffande
av ny piporgel i läroverkets
högtidssal.

Till Konungen.

Med överlämnande av inneliggande underdåniga ansökan får skolöverstyrelsen
härmed i underdånighet anföra följande.

Den 23 augusti 1923 avlät rektor vid högre allmänna läroverket i Malmö
en underdånig ansökning angående disposition av avkomsten av den s. k.
besparingsfonden vid läroverket för beredande av resestipendier åt läroverkets
lärare. Överstyrelsen avgav underdånigt utlåtande i ärendet den
1 november 1923 och hemställde därvid i huvudsak örn nådigt bifall till
framställningen. Genom nådigt brev den 7 november 1924 fann Eders
Kungl. Majit ifrågavarande ansökning ej föranleda någon Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd. Till grund för detta Eders Kungl. Maj:ts beslut torde hava
legat ett underdånigt utlåtande i ärendet, som den 26 augusti 1924 avgavs
av kammarkollegium och för vilket lämnas en kort redogörelse i
sagda nådiga brev.

Av kammarkollegii underdåniga utlåtande tillika med övriga handlingar
i då förevarande ärende framgår, att rektor vid högre allmänna läroverket
i Malmö dels till och med den 30 april 1839, dels från och med den
1 maj 1845 åtnjutit avkomsten av vissa hemman och andra donationer,
vilka av danska konungarna Fredrik II och Kristian IV donerats till skolmästaren
i Malmö, vilka donationer efter Skånes erövring blivit bekräftade
av svenska regeringen, att avkomsten av sagda donationer under
tiden 1 maj 1839—30 april 1845 använts till andra läroverkets ändamål, att
därvid uppstått en besparing, vilken sedermera på grund av nådigt brev
den 11 februari 1847 fonderats i syfte att under vissa närmare angivna
förutsättningar bereda rektor lönefyllnad, samt att fonden så gott som
aldrig behövt tagas i anspråk för detta ändamål och i varje fall med
numera gällande avlöningsförhållanden måste anses för detsamma icke

— 286 —

behövlig. Nu erinrar kammarkollegium i nyssnämnda underdåniga utlåtande
därom, att kollegium och statskontoret i ett den 29 november 1921
avgivet gemensamt underdånigt utlåtande i ärende angående värdering
av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster, hemställt, det
täcktes Eders Kungl. Majit taga under omprövning, huruvida icke framställning
borde göras till riksdagen och kyrkomötet i syfte att samtliga
med befattningar vid de allmänna läroverken i riket förenade prebendehemman,
lönejordar, donationer och övriga förmåner måtte varda antingen
indragna till statsverket eller eljest av statsverket övertagna till förvaltning,
samt framhåller, att nu ifrågavarande besparingsfond utgör uppsamlad
avkomst av de rektorn vid Malmö högre allmänna läroverk på lön
anslagna hemman och övriga donationer och sålunda är av enahanda natur
som de av ämbetsverken till indragning ifrågasatta avlöningstillgångar.
Härav drager kollegium den slutsatsen, att fonden bör i sammanhang
med nämnda tillgångar indragas till statsverket, varför kollegium hemställer,
det täcktes Eders Kungl. Majit icke finna skäl bifalla ansökningen.
Såsom ovan nämnts, fattade Eders Kungl. Majit beslut i huvudsaklig
överensstämmelse med denna kollegii hemställan.

Den tankegång, som kammarkollegium gör gällande i det sålunda refererade
underdåniga utlåtandet, är givetvis i samma mån tillämplig pa
den i nu föreliggande underdåniga framställning ifrågasatta användningen
av viss del av fonden och bör följaktligen, örn den i och för sig
är bindande, utgöra hinder för bifall jämväl till sagda framställning,
överstyrelsen anser fördenskull nödvändigt att, innan överstyrelsen ingår
på detaljerna i den nu förevarande underdåniga framställningen, något
belysa de principfrågor, som beröras i kammarkollegii och statskon
terets ovannämnda underdåniga utlåtande den 29 november 1921.

Ämbetsverken utgå i sagda underdåniga utlåtande från den uppfattningen,
att det förhållandet, att vissa läroverkslärare uppbära en del av
sin avlöning i form av avkastning antingen av vissa hemman och jordar,
som under äldre tid blivit av kronan anslagna till ändamålet, eller av
vissa av kommuner eller enskilda gjorda donationer, varvid i båda fallen
göres motsvarande avdrag i vederbörandes av statsmedel utgående avlöning,
är en rest av ett numera föråldrat avlöningssystem, vars fortsatta
bibehållande saknar rationell grund men är förenat med åtskilliga olägenheter.
När det gäller åtgärder för konsekvent genomförande av ett
mera enhetligt avlöningssystem för hela ifrågavarande lärarkår, tänka
sig emellertid ämbetsverken olika förfarande, allt eftersom frågan gäller
av kronan anslagna hemman och jordar eller av enskilda gjorda donationer.
Vilketdera förfarandet som skulle tillämpas i fråga örn av kommun
gjorda donationer, framgår icke av sammanhanget.

I sådana fall, da lärare åtnjuter avkomst av från kronan anslagna hemman
eller jordar, skulle dessa indragas till statsverket, naturligtvis mot
det att hela den författningsenliga avlöningen utginge av statsmedel. I
sådana fall, då lärare åtnjuter avkomst av enskild donation, skulle dylik
donation övertagas till förvaltning av statsverket, varvid från den årligen
utgående författningsenliga avlöningen skulle göras ett avdrag exakt motsvarande
donationens avkomst, så att den verkliga avlöningen komme
att uppgå till just det författningsenligt bestämda beloppet.

Vid bedömande av den sålunda refererade tankegången vill överstyrelsen
till en början fästa sig vid den senare gruppen av fall, de fall, då
lärare åtnjuter avkomst av enskild donation. Överstyrelsen vill därvid

— 287 —

erinra örn det utkast till lag om offentligen erkända stiftelser, över vilket
överstyrelsen genom nådig remiss den 12 februari 1926 anbefallts att avgiva
underdånigt utlåtande. § 24 av detta lagförslag lyder sålunda:

»Visar sig, sedan stiftelse blivit offentligen erkänd, att det ändamål,
som stiftaren angivit för stiftelsen, vunnits eller icke vidare kan vinnas
eller kommit att strida mot lag eller sedlighet, eller att eljest användandet
av stiftelsens medel för det av stiftaren angivna ändamål uppenbarligen
icke längre motsvarar stiftarens avsikt med stiftelsen, äge Konungen förordna,
huru stiftelsens egendom må användas för annat ändamål, som
svarar mot stiftarens avsikt.

överstiga stiftelsens tillgångar det belopp, som är erforderligt för vinnande
av stiftelsens ändamål, äge Konungen jämka föreskrift, varigenom
ändamålet bestämmes, eller förordna, att viss del av stiftelsens egendom
skall användas för annat mot stiftarens avsikt svarande ändamål.

Varder eljest föreskrift, som stiftaren fästat vid stiftelsen, otillämplig
eller otjänlig, må nödig jämkning meddelas av Konungen.

Ej må åtgärd, varom i denna paragraf sägs, vidtagas utan att stiftelsens
styrelse lämnats tillfälle att däröver yttra sig.»

Ifrågavarande lagförslag vilar på ett förslag till lagar örn registrerade
föreningar för annan än ekonomisk verksamhet och örn offentligen er
kända stiftelser m. m., vilket den 21 december 1903 avgavs av därtill utsedda
kommittérade. Nyss anförda paragraf motsvarar § 18 i det
förslag till lag örn offentligen erkända stiftelser, som då framlades av kommittérade.
Denna paragraf lyder sålunda: »Visar sig, sedan stiftelse blivit
offentligen erkänd, att det ändamål, som stiftaren angivit för stiftelsen,
icke vidare kan vinnas, och har stiftaren ej själv stadgat, huru i sådant
fall skall förhållas, äger Konungen förordna, huru stiftelsens egendom må
användas för annat mot stiftarens avsikt närmast svarande ändamål. Varder
eljest föreskrift, som stiftaren fästat vid stiftelsen, otillämplig eller
otjänlig, må nödig jämkning meddelas av Konungen.» Härom säga kommitterade
i sin motivering:

»En viss oföränderlighet ligger väl i stiftelsebegreppet. Stiftarens vilja,
sådan den funnit sitt uttryck i hans förordnande örn stiftelsen och beträffande
erkända stiftelser i de stadgar, som i enlighet med stiftelseurkunden
blivit fastställda, utgör grunden för stiftelsens tillvaro, för dess
uppgift och verksamhet. Stiftelsen själv kan ej genom sina organ häri
göra någon ändring, örn annat ej särskilt föreskrivits; ej heller äger
stiftaren, örn han lever, någon allmän befogenhet att förändra stiftelsen.

Denna oföränderlighet kan dock icke vara ovillkorlig. Örn på grund av
ändrade faktiska eller rättsliga förhållanden det med en stiftelse åsyftade
ändamålet icka kan vinnas, eller stiftelsen med den organisation, densamma
erhållit, icke längre kan verka för detta ändamål, vore stiftelsens upphörande
en nödviindig följd, därest ändring i ena eller andra hänseendet
icke finge ske. Även i andra fall kan jämkning i gällande föreskrifter
beträffande en stiftelse utgöra en förutsättning för, att stiftarens
avsikter med stiftelsen skola kunna fullföljas. Att erforderliga ändringar
då få vidtagas, synes bäst överensstämma med de intressen, som äro förbundna
med stiftelsen, oell torde även i regel kunna anses framgå ur en
förnuftig tolkning av stiftarens vilja.

En mycket grannlaga sak är emellertid att vidtaga lindring i föreskrifter,
som stiftaren meddelat. Av pietet mot stiftaren liksom ock för att
bland allmänheten bevara den för uppkomsten av nya stiftelser betydelse -

— 288 —

fulla vissheten om, att all skälig hänsyn tages till stiftarens vilja, fålen
sådan ändring icke ske i andra fall, än då den är verkligt behövlig,
och icke gå längre, än som är oundgängligen nödvändigt. Rättigheten
att besluta örn dylik förändring, den s. k. permutationsrätten, bör enligt
kommitténs mening i regel förbehållas den högsta administrativa statsmyndigheten,
Kungl. Majit.

Även sedan stiftelse vunnit offentligt erkännande, skall enligt kommitténs
förslag en av stiftaren meddelad föreskrift, som icke avser bestämmande
av stiftelseändamålet, kunna av Kungl. Majit jämkas, därest
behov av jämkning uppstått. 1 dylika fall torde jämkningen icke
böra göras beroende av stiftarens medgivande. Stiftelsen har då en självständig
tillvaro, frigjord från stiftaren, om denne ej förbehållit sig särskild
befogenhet över stiftelsen. Oftast lärer för övrigt det förhållandet,
att en föreskrift, mot vilken från början någon erinran ej förekommit, sedermera
blir i behov av jämkning, inträffa, först efter det stiftelsen ägt
bestånd under en jämförelsevis lång tid, och ju längre stiftelsen varit skild
från stiftaren, desto mindre kan det, vare sig av grannlagenhetsskäl eller
på andra grunder, vara påkallat att tillerkänna denne, örn han lever, någon
beslutanderätt över stiftelsen.

I fråga om stiftelser, som erhållit offentligt erkännande, har kommittén
ansett, att även själva stiftelseändamålet hör kunna jämkas, örn det visar
sig, att detsamma icke vidare kan vinnas. Så snart en stiftelse i laglig
ordning kommit till stånd, bör den enligt kommitténs uppfattning få fortleva
till den tidpunkt, som bestämmes av förhållandena och stiftarens förordnande.
Därest av praktiska skäl eller, för den händelse någon gång
skulle inträffa, att en erkänd stiftelse på grund av ändrad åskådning
leonline i strid med lag eller sedlighet, av sådan anledning det av stiftaren
angivna ändamålet icke kan vinnas, skall stiftelsen icke av denna anledning
upphöra, med mindre stiftaren vid stiftelsens upprättande föreskrivit
detta, i vilket fall hans föreskrift länder till efterrättelse. Eljest gives åt
stiftelsen ett nytt ändamål. Även i detta hänseende gäller i främsta rummet
stiftarens vilja, örn han uttalat densamma i sitt förordnande örn stiftelsen.
Har han icke sålunda meddelat någon bestämmelse i ämnet, äger
Kungl. Majit förordna, huru stiftelsens egendom må användas för annat
mot stiftarens avsikt närmast svarande ändamål. Kommittén har utgått
från det antagandet, att det alltid skall låta sig göra att finna ett ändamål,
som står det för stiftelsen ursprungligen bestämda så nära, att den
till grund för stiftelsen liggande avsikten häst förverkligas därigenom,
att stiftelsen ägnas åt detta nya ändamål.»

1 de utlåtanden, som av olika myndigheter avgivits i ärendet, har, såvitt
överstyrelsen har sig bekant, ingen anmärkning riktats mot den i nyssnämnda
paragrafer av de båda lagförslagen uttalade grundtanken, att Kungl.
Majit i händelse av behov skulle äga förordna örn förändring av stiftelse
samt att sådan förändring i regel bör komma det med stiftelsen avsedda
ändamålet så nära som möjligt. Tvärtom har det i vissa av sagda utlåtanden
uttalats, att nämnda grundtanke i svensk rättsuppfattning och rätts
praxis vore så självklar och hävdvunnen, att ett särskilt lagfästande av
densamma vore överflödigt. Till denna uppfattning har ock chefen för
justitiedepartementet anslutit sig i det anförande till statsrådsprotokollet
den 20 januari 1928, med vilket han motiverade en hemställan, att lagrådets
yttrande över meranämnda förslag måtte inhämtas. Överstyrelsen
hänvisar i nu nämnda avseende till bifogat utdrag av sagda protokoll och

— 289 —

vill särskilt understryka det uttryck, som respekten för stiftarens önskningar
vunnit i överståthållarämbetets i protokollet anförda utlåtande.

Om de sålunda angivna grundsatserna för förändring av stiftelse äro till
den grad, som av det anförda synes framgå, självklara, då föreligger tydligen
ingen anledning att från tillämpningen av sagda grundsatser undantaga
donationer, som äro gjorda till förmån för något läroverk, de må
nu avse lärarlöner eller något annat läroverkets ändamål. En generell
åtgärd av den art, som kammarkollegium oell statskontoret tänka sig,
skulle i realiteten innebära, att donationen helt tillf olle staten: denna
skulle vinna minskning i sina eljest författningsenligt åtagna utgifter,
utan att vare sig läroverket eller läraren därav finge någon som helst
fördel. Det är uppenbart, att en dylik anordning skulle, under skenbart
iakttagande av stiftarens vilja, i verkligheten sätta denna åsido. En besparing
av ordinarie statsutgifter kan icke anses vara — för att ansluta
sig till ett uttryck ur kommitterades nyss anförda ord — ett ändamål, som
står det för den till läroverkets bästa gjorda stiftelsen ursprungligen bestämda
så nära, att den till grund för stiftelsen liggande avsikten bäst
förverkligas därigenom, att stiftelsen ägnas åt detta nya ändamål. Det
får väl anses tämligen uppenbart, att i ett fall sådant som de här ifrågavarande
stiftaren velat gagna just den statsinstitution, som ifrågavarande
läroverk utgör, och icke statsverket i all allmännelighet.

Överstyrelsen behöver i detta sammanhang icke inlåta sig på frågan,
huruvida donationer, som avsetts till avlöning av lärare, rätteligen höra
få komma dessa lärare till godo utöver deras författningsenliga avlöning,
utan inskränker sig till att framhålla, att i sådana fall då en för dylikt
avlöningsändamål avsedd donation av en eller annan anledning icke kan
eller icke anses böra längre användas för sitt ursprungliga ändamål, densamma
i stället bör komma annat läroverkets ändamål till godo. Överstyrelsen
tillåter sig i detta sammanhang erinra örn Eders Kungl. Maj:ts nådiga
beslut den 4 februari 1927 med anledning av en av rektor vid realskolan
i Varberg gjord underdånig ansökning örn rätt att till lärjungestipendier
disponera avkastningen av den läroverket tillhöriga von Döbelns
fond, vilken avkastning enligt donationsurkunden skulle tillfalla
skolans docentes men alltsedan 1875 icke ansetts hava någon betydelse för
det avsedda ändamålet och därför lagts till kapitalet. I motiveringen för
den underdåniga framställningen säger rektor bland annat: »Då dona tor

velat bereda just Varbergs skola en förmån, måste det anses rätt och
billigt, att donationen icke blott formellt utan även reellt bevaras åt skolan.
Då donator vidare i sitt gåvobrev ger uttryck åt sitt varma intresse
för ungdomen i Varbergs stads skola, har den tanken uppkommit, att den
ifrågavarande fonden borde ombildas till stipendiefond för lärjungar vid
Varbergs skola, varvid lärjungar från Varbergs stad särskilt synas böra
ifrågakomma.» I det i allt väsentligt tillstyrkande underdåniga utlåtande,
som överstyrelsen avgav den 14 december 1926, hänvisar överstyrelsen
helt kort till de i ansökan anförda skäl. Justitiekanslersämbetet förklarade
sig i don 31 december 1926 avgivet underdånigt utlåtande icke finna
något att erinra mot vad skolöverstyrelsen föreslagit i ärendet. Och i det
redan omnämnda nådiga beslutet den 4 februari 1927 förklarar Eders
Kungl. Maj:t bestämmelserna i donationsbrevet icke utgöra hinder för att
den årliga ränteavkastningen av fonden disponeras på ett i det nådiga
brevet närmare angivet sätt, som i allt väsentligt överensstämmer med vad
rektor föreslagit.

19 — Rev -berättelse ring. statsverket för år 1029. lil.

— 290 —

Det synes uppenbart, att Eders Kungl. Majit vid fattandet av detta beslut
icke låtit leda sig av de grundsatser, som dels kammarkollegium och
statskontoret, dels kammarkollegium gjort gällande i sina förut omnämnda
underdåniga utlåtanden. Dessa grundsatser hade nämligen bort leda därhän,
att von Döbelns fond bort övertagas till förvaltning av statsverket
och i avvaktan på en dylik åtgärd tills vidare bort lämnas orörd. Däremot
står Eders Kungl. Maj:ts beslut i bästa överensstämmelse med de grundsatser
angående hänsyn till stiftarens vilja, som legat till grund för de
båda ovan citerade lagförslagen samt uttalats dels i motiveringen till det
förra av dessa, dels av åtskilliga i ärendet hörda myndigheter med justi
tiekanslersämbetet i spetsen, dels av chefen för justitiedepartementet.

Överstyrelsen vill nu övergå till vad kammarkollegium och statskontoret
anfört angående sådana hemman och jordar, som av kronan anslagits till
avlöning åt vissa läroverkslärare. Dylika hemman och jordar borde enligt
ämbetsverkens mening indragas till statsverket, mot det att full författningsenlig
avlöning till ifrågavarande lärare utginge i vanlig ordning.

Överstyrelsen torde icke heller i detta sammanhang behöva ingå på frågan,
huruvida möjligen även i ett dylikt fall vederbörande lärare rätteligen
borde åtnjuta såväl författningsenlig avlöning som avkomsten av de
till avlöning anslagna hemman och jordar, utan torde kunna begränsa sig
till sådana fall, då avkomsten av ifrågavarande hemman och jordar av en
eller annan anledning icke längre kan eller icke längre anses böra komma
vederbörande lärare till godo.

Överstyrelsen tillåter sig då erinra örn vissa ovan anförda uttalanden
i meranämnda kommittéförslag. Kommittén säger dels: »En viss oföränderlighet
ligger väl i stiftelsebegreppet. Stiftarens vilja, sådan den funnit
sitt uttryck i lians förordnande örn stiftelsen--utgör grunden för

stiftelsens tillvaro, för dess uppgift och verksamhet. Stiftelsen själf kan ej
genom sina organ göra någon ändring, örn annat ej särskildt föreskrifvits;
ej heller äger stiftaren, örn han lefver, någon allmän befogenhet att förändra
stiftelsen», dels: »Stiftelsen har--en själfständig tillvaro, fri gjord

från stiftaren, örn denne ej förbehållit sig särskild befogenhet öfver

stiftelsen. —--ju längre stiftelsen varit skild från stiftaren, desto

mindre kan det, vare sig af grannlagenhetsskäl eller på andra grunder,
vara påkalladt att tillerkänna denne, örn han lefver, någon beslutanderätt
öfver stiftelsen.--Därest af praktiska skäl--det af stiftaren an gina

ändamålet icke kan vinnas, skall stiftelsen icke af denna anledning
upphöra, med mindre stiftaren vid stiftelsens upprättande föreskrifvit
detta, i hvilket fall hans föreskrift länder till efterrättelse. Eljest gifves
åt stiftelsen ett nytt ändamål.--Kommittén har utgått från det an tagandet,

att det alltid skall låta sig göra att finna ett ändamål, som står
det för stiftelsen ursprungligen bestämda så nära, att den till grund för
stiftelsen liggande afsikten bäst förverkligas därigenom, att stiftelsen
ägnas åt detta nya ändamål.»

Såvitt överstyrelsen kan finna, är denna tankegång i princip tillämplig
även på sådana fall, då det är kronan, som anslagit hemman eller jordar
till något läroverksändamål. Man har då att göra med en stiftelse,
vars stiftare alltjämt är i livet men som icke desto mindre har sin självständiga
tillvaro, frigjord från stiftaren. Är stiftelsen icke längre behövlig
för sitt ursprungligen avsedda ändamål, så följer därav ingen rätt
för stiftaren att återtaga, vad han en gång givit, utan stiftelsens egendom
bör användas för annat ändamål, som ligger det ursprungliga så

— 291 —

nära, att den till grund för stiftelsen liggande avsikten bäst förverkligas
därigenom, att stiftelsen ägnas åt detta nya ändamål. Visserligen tillerkänner
justitiekanslersämbetet i sitt tidigare omnämnda, i statsrådsprotokollet
den 20 januari 1928 anförda utlåtande en särställning åt stiftelser,
som äro grundade icke på enskild donation utan på statsegendom eller
överlåtelse av kommun eller juridisk person; men ämbetet anser dock
självklart, att där Konungen förordnat örn förändring av sådan stiftelse,
han går till väga »på enahanda varsamma och grannlaga sätt, som vid
permutation i övrigt städse använts».

En liknande tankegång synes hava legat till grund för lagen örn kyrko
fond. Från de medel, som överföras till denna, undantagas icke av kronan
anslagna medel av olika slag. Tvärtom torde desamma till stor del
utgöras av sådana medel; i fråga örn vissa av dem utsäges detta direkt i
lagen, t. ex. i § 3 punkt 1 och 2. Alltså: då en av kronan anslagen tillgång,
som avsetts för avlönande av viss prästerlig tjänst, icke längre anses
erforderlig för avlönande av denna tjänst, dragés icke därav den slutsatsen,
att den indrages till statsverket, utan den tillföres en fond, genom
vilken den kan komma andra prästerliga tjänster till godo, d. v. s. den
användes för annat ändamål, som ligger det ursprungligen avsedda nära.

På grund av det sålunda anförda kan överstyrelsen i nu ifrågavarande
avseende icke finna någon väsentlig skillnad mellan det fall, då en av
enskild gjord donation hefinnes icke längre vara behövlig för sitt ursprungligen
avsedda ändamål, och det fall, att detsamma inträffar med
en av staten till visst ändamål anslagen tillgång: i håda fallen synes ifrågavarande
tillgång böra komma annat med det ursprungliga närbesläktat
ändamål till godo. För den händelse Eders Kungl. Majit emellertid
skulle finna, att sådan skillnad föreligger, vill överstyrelsen något ingå på
frågan, till vilketdera av dessa båda slag av tillgångar besparingsfonden
vid högre allmänna läroverket i Malmö närmast synes böra räknas.

Fonden har, såsom kammarkollegium framhållit, uppstått genom uppsamlad
avkomst av de donationer, som av danska konungarna Fredrik II
och Kristian IV gjorts till avlöning av skolmästaren i Malmö och som
sedermera bekräftats av svenska regeringen. Möjligen skulle man kunna
anse,att dessa tillgångar genom Skånes avträdande till Sverige övergått
i svenska statens ägo och följaktligen numera vore att betrakta, såsom
örn de vore av svenska staten anslagna till sitt ändamål, överstyrelsen
har emellertid svårt att dela en sådan uppfattning, överstyrelsen
tillåter sig erinra örn det i viss mån likartade förhållande, som äger rum
i fråga örn den s. k. Visingsöfonden. Denna har uppstått genom donationer
av Per Brahe d. y. och sedermera i sammanhang med reduktionen av
det Braheska grevskapet bekräftats av konung Karl XT. I båda fallen
är det fråga om till visst ändamål donerad egendom, som ansetts enligt
de vid ett visst tillfälle rådande rättsförhållandena egentligen förfallna
till svenska kronan men från vilka kronan avstått till förmån för det av
donator avsedda ändamålet. Under den tid, som förflutit efter reduktionen,
hava förhållandena så förändrats, att det visat sig omöjligt att använda
Visingsöfonden för de av donator avsedda ändamålen. Tid efter
annan hava därför framkommit förslag om förändrad användning; vissa
av dessa förslag hava också resulterat i av Eders Kungl. Majit givna bestämmelser.
överstyrelsen erinrar i dessa avseenden örn de underdåniga
utlåtanden, som överstyrelsen den 20 april 1927 avgivit angående framställningar
dels av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Jönköping
om utarbetande av bestämmelser rörande Visingsö skolegodsfond, dels av

— 292 —

Visingsö församling rörande Brahekyrkans å Visingsö rätt till andel i
fonden, dels av styrelsen för Visingsö högre folkskola om anslag ur fonden
till uppförande av ny byggnad för skolan, vilka samtliga ärenden
ännu äro beroende på Eders Kungl. Majlis prövning. Vad överstyrelsen
i nu förevarande sammanhang vill framhålla, är att det under alla de
många och stundom invecklade förhandlingarna angående Visingsöfonaen,
såvitt överstyrelsen har sig bekant, aldrig har framställts yrkande
på fondens indragning till statsverket utan alltid ansetts självklart, att den
borde användas på ett sätt, som så nära, som de förändrade tidsförhållandena
medgåve, anslöte sig till det av donator avsedda.

Vad överstyrelsen hittills anfört skulle kunna sammanfattas på föl
jande sätt: En allmän regel i fråga örn eftervärldens förvaltning av donerade
medel är den, att om sådana medel på grund av förändrade tidsomständigheter
icke längre kunna användas för det ursprungligen avsedda
syftet, de i stället böra användas för annat syfte, som kommer det ursprungligen
avsedda så nära som möjligt. I detta avseende bör ingen särställning
intagas vare sig av donationer, som äro gjorda av staten, eller av
donationer, som äro gjorda för något läroverksändamål. För den händelse
det emellertid skulle anses, att av staten gjorda donationer ändock böra utgöra
undantag från nyssnämnda allmänna grundsats, må framhållas, att
besparingsfonden vid högre allmänna läroverket i Malmö icke uppkommit
genom av svenska staten donerade medel utan genom medel, som donerats
från helt annat håll, samt att svenska staten möjligen en gång haft rätt till
dessa medel men avstått från denna rätt genom att bekräfta donationen,
varför denna alltjämt bör betraktas såsom en gentemot staten självständig
stiftelse. Under sådana omständigheter bör nämnda fond obetingat
falla in under nyss anförda allmänna grundsats för förvaltning av donerade
medel.

Nu framgår av den i ärendet föreliggande utredningen oförtydbart, att
fonden numera saknar betydelse för reglering av rektors vid högre allmänna
läroverket i Malmö avlöning. Under sådana omständigheter bör
densamma komma något ändamål till godo, som ligger det av stiftarna avsedda
nära. Detta kan omöjligen anses vara fallet med en indragning till
statsverket; det är en orimlig tanke, att danska konungarna Fredrik II
och Kristian IV skulle hava velat donera någonting till svenska staten.
Däremot vore det den närmast till hands liggande tillämpningen av ovananförda
grundsatser, att medlen finge tillgodose något annat läroverkets
behov än rektors avlöning.

Av sådana behov förefinnes givetvis en mångfald . Mot det, som kollegiet
för närvarande fäst sig vid, kan möjligen göras den invändningen,
att det icke skulle kunna tillgodoses genom anlitande av fondens årliga
avkastning utan skulle taga i anspråk mer än hälften av dess för närvarande
tillgängliga medel. Överstyrelsen vill emellertid fästa uppmärksamheten
därvid, litt såsom av det förut anförda framgår, fonden icke utgör
någon självständig donation utan från början uppstått genom att viss
avkomst av en vida äldre donation under tiden den 1 maj 1839—den 30
april 1845 icke tagits i anspråk utan fonderats, att den sålunda uppkomna
fonden den 1 maj 1845, då särskilda bestämmelser för densamma började
tillämpas, utgjorde allenast 1,568 rdr 26 sk. 9 rst. broo samt att dess
senare tillväxt berott på att fondens år efter år upplupna räntor i sin
tur i regel icke tagits i bruk utan lagts till kapitalet. Då således den nu
ifrågasatta användningen av viss del av fonden i varje fall lämnar orört

— 293 —

ett vida större belopp än det, till vilket fonden ursprungligen uppgått, och
då i nådiga brevet den 11 februari 1847 intet finnes föreskrivet angående
fondens tillväxt, synes det, som om några principiella betänkligheter mot
bifall till den underdåniga framställningen icke skulle behöva föreligga
i nu ifrågavarande särskilda avseende.

Vad åter angår behovet av och den beräknade kostnaden för en ny orgel
åt läroverket har överstyrelsen intet att erinra mot vad i den underdåniga
ansökningen anföres. överstyrelsen vill särskilt framhålla, att läroverket
i sin musiklärare, musikdirektören B. A. E. Boberg, äger en erfaren
fackman just på här ifrågavarande område.

På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Majit medgiva, att av besparingsfond en
vid högre allmänna läroverket i Malmö må användas ett belopp av högst
12,000 kronor för anskaffande av ny piporgel i läroverkets högtidssal.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit t. f. generaldirektören
överdirektören Falk, t. f. avdelningschefen undervisningsrådet
Rydberg, undervisningsrådet Johansson, föredragande, samt t. f.
undervisningsråden Mattson och Sefve.

Stockholm den 26 april 1928.

Underdånigst:

Äng. Falk.

August Johansson.

Föredragande. Bell Kruse.

Bil. 2.

Kungl. Maj:ts dom i det till Kungl. Maj:ts överseende
från dess och rikets hovrätt över Skåne och
Blekinge genom ordentligt sökande komna mål mellan
kyrkoherden i Löderups och Hörups församlingars
pastorat Joh:s Stoltz ävensom pastoratet, sökande,
samt Kungl. Majit och kronan, svarande.

Handlingarna i målet visa följande:

Genom resolution den 22 juni 1921 fastställde Kungl. Majit ny lönereglering
för prästerskapet i pastoratet att träda i kraft den 1 maj 1922
(1922), därvid Kungl. Majit — som fann i ärendet väckt fråga, huruvida
behållna avkomsten av mensalhemmanen

1 mantal frälse Löderup nr 8,

1 » » » » 16,

1 » » » » 20,

1 » » » » 23 och

x/2 » » » » 25

borde upptagas bland avlöningstillgångarna för prästerskapet i pastoratet
''eller tillfalla kyrkoherden i pastoratet såsom en särskild förmån utöver
lönen, ej böra i då förekommen ordning till slutligt avgörande företagas —
''för kyrkoherden i pastoratet bestämde viss lön och föreskrev, att denna
skulle av pastoratet gäldas, förutom med andra avlöningstillgångar, med
dels avkomsten av i jordeboken under kronofiskerier upptagna Hotta
''drejeln nr 1, ett ålfiske, och Små Mälarna nr 1, ett ålfiske, håda i Löderups

— 294 —

socken, och dels tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda i laga
ordning bestämt, avkomsten av förutnämnda mensalhemmanen ävensom
avgälder för jord, som från mensalhemmanet nr 8 Löderup upplåtits under
nyttjanderätt på vissa tider.

Elter stämning å Kronan anförde Stoltz vid Ingelstads och Harrestads
häradsrätt:

Mensalhemmanen och de håda ålfiskena hade under medeltiden av enskild
person donerats till prästbordet i Löderup såsom en själagåva. Nämnda
egendom vore följaktligen en prästbordets tillhörighet, och den måste
anses hava donerats till detta i syfte att utgöra ersättning för ett av prästbordets
innehavare utfört särskilt bestyr eller i allt fall för att bereda
kyrkoherden en särskild förmån utöver lönen. Som avkastningen av
denna egendom vid sådant förhållande icke hort upptagas bland avlöningstillgångarna
för prästerskapet i pastoratet utan tillfalla kyrkoherden
i pastoratet ensam, yrkade Stoltz, att häradsrätten måtte dels förklara
kyrkoherden i pastoratet framför kronan berättigad till avkomsten
av förenämnda mensalhemman ävensom till därifrån härflytande avgäld
samt till avkomsten av ifrågavarande fisken fr. o. m. den 1 maj
1925, då Stoltz tillträdde befattningen som kyrkoherde i pastoratet, dels
ock förklara kyrkoherden berättigad att från kronan såsom förvaltare av
kyrkofonden utbekomma vad som utav de överskottsmedel, vilka kunde
komma att till fonden av pastoratet inlevereras, utgjorde avkastning av
ifrågavarande egendom ävensom ränta därå.

Pastoratet anmälde sig vid häradsrätten såsom mellankommande part
och förklarade sig göra ett med Stoltz.

Häradsrätten, där Stoltz och kronan fordrade ersättning för rättegångskostnad,
yttrade i utslag den 30 maj 1927: Häradsrätten godkände pastoratets
yrkande att få inträda såsom mellankommande part i målet. Enär
det icke kunde antagas att åberopade donationen tillkommit i ändamål
att bereda kyrkoherden i Löderups församling särskild förmån utöver lönen,
samt att donationen ej heller eljest kunde anses hava den innebörd,
att kyrkoherden i församlingen numera vore berättigad till avkomsten av
ifrågavarande fastigheter, bleve Stoltz och pastoratets talan ogillad. Med
hänsyn till sakens beskaffenhet stadgade häradsrätten, att kronan själv
finge vidkännas sina kostnader i målet.

Hovrätten, där parterna å ömse sidor efter vad fullföljde talan, kronan
beträffande rättegångskostnaden, fann enligt dom den 23 mars 1928 ej
skäl göra ändring i häradsrättens utslag.

I hovrättens dom hava Stoltz och pastoratet i underdånighet sökt ändring
som kronan bestritt.

Stoltz och pastoratet hava den 7 april 1928 hos Kungl. Maj:ts befall
ningshavande i Malmöhus län nedsatt dels fullföljdsavgift 150 kronor, dels
ock enahanda belopp till säkerhet för kostnadsersättning åt motparten.

Kungl. Maj:ts dom är med dess högsta domstol besluten; given Stockholms
slott den 18 maj 1929.

Kungl. Majit har i nåder låtit sig föredragas handlingarna i detta mål.

Utredningen visar, att mensalhemmanen och ålfiskena blivit på 1200-talet skänkta av enskild man till prästens bord i Löderup »för en själagåva»
— vilka här citerade ord ostridigt inneburo, att prästen skulle hålla
själamässor över donator — och att avlöningen till kyrkoherden i Löderup
redan vid tiden för donationen var så till boställe som övriga förmåner
ordnad på fullt tillfredsställande sätt.

— 295 —

Kungl. Majit anser förty donationens syfte hava varit, förutom att tillförsäkra
donator själamässor, att bereda kyrkoherden särskild förmån utöver
lönen, och prövar rättvist att på det sätt ändra hovrättens dom, att
Kungl. Majit dels enligt 7 § i lagen den 9 december 1910 örn reglering av
prästerskapets avlöning förklarar kyrkoherden i Löderups och Hörups
församlingars pastorat vara framför kronan berättigad till avkomsten
jämte avgälder från mensalhemmanen och ålfiskena samt förpliktar kronan
att redovisa och till Stoltz utgiva vad av samma avkomst med avgälder
influtit till kyrkofonden efter den 1 maj 1925, dels ock ålägger kronan att
gottgöra Stoltz hans rättegångskostnader vid häradsrätten med ettusenåttahundra
kronor.

Stoltz och pastoratet äga återbekomma de nedsatta beloppen, tillhopa trehundra
kronor. Det vederbörande hava att ställa sig till underdånig efterrättelse.

Under Kungl. Majits sekret
(Sigill)

S. Dahlqvist.

Vidimeras. Malmö rådhus den 22 maj 1929.

Ex officio notarii publicii
Emil Thulin.

Bil. 3.

Till kungl, skolöverstyrelsen, läroverksavdelningen.

Sedan kungl, skolöverstyrelsen genom resolution av den 21 december 1929
anmodat mig inhämta yttrande av vederbörande tjänsteinnehavare vid
Malmö högre allmänna läroverk över vad i riksdagens senaste församlade
revisorers berättelse yttrats rörande värderingen av särskilda förmåner,
förenade med vissa lärartjänster, samt att därmed och med eget yttrande
inkomna till kungl, skolöverstyrelsen, får jag härmed vördsamt överlämna
av läroverksadjunkten m. m. K. E. Wulff till mig ingiven förklaring samt
med återställande av remisshandlingarna för egen del lika vördsamt anföra
följande.

Riksdagens revisorer hava anmärkt, att värderingen av de särskilda
löneförmåner, som utgå till åtskilliga lärare vid rikets allmänna läroverk,
upptager belopp, som väsentligt understiga de verkligen utgående. Det
påpekade förhållandet är, såsom i adjunkten Wulffs förklaring påvisas,
beroende på kristidens inverkan på markegångssättningen och är på grund
därav av övergående natur, så att man med största säkerhet vågar antaga,
att skillnaden redan ett par år härefter skall vara så reducerad, att
den praktiskt sett blir av ganska ringa betydelse.

Till ytterligare belysning av nu ifrågavarande förhållande kan nämnas,
att min sammanlagda inkomst för innevarande år av de mig å lön anslagna
hemmanen med 1,773 kronor 57 öre understiger förra årets av revi
sorerna anförda belopp och att den alltjämt fortgående minskningen för
nästa avlöningsår med största sannolikhet kommer att bli ungefär lika
stor.

— 296 —

I övrigt kan anföras, att den anmärkta bristen på överensstämmelse
mellan statsliggarens uppgifter och de faktiska förhållandena är omöjlig
att undvika och att den såsom helt visst blivande föremål för kungl,
statskontorets förklaring icke lär kräva något mera ingående svaromål
från min sida.

Rektorn vid Malmö högre allmänna läroverk befinner sig i avlöningshänseende
i en särställning, i det att avdrag å lönen för hans räkning
icke göres, enär han icke åtnjuter någon lön eller löneförbättring av statsmedel.
Det belopp å 509 kronor 63 öre, som i statsiiggaren anföres såsom
utgående av statsmedel, utgör nämligen, såsom också revisorerna hava
observerat, ersättning för indragen helgonskyldsspannmål.

Riksdagens revisorer hava såsom sin mening uttalat, att det vore lämpligt,
att en indragning av ifrågavarande särskilda förmåner kommer till
stånd, men hava icke ingått på frågan, huruvida en sådan indragning
lagligen och rättsligen är möjlig. En undersökning härom förekommer
också mindre påkallad av det verkliga behovet, särskilt efter den utredning
och bevisning, som framlades vid och i sammanhang med 1915 års
kyrkomöte, vilket på grund därav fann sig nödsakat att utan votering
avslå regeringens på riksdagens beslut grundade proposition örn indragning.

Och alldeles uppenbart är, att indragning icke kan komma till stånd,
förrän den nu gällande läroverksstadgans § 214 blivit i laga ordning upphävd.

P. t. Brittatorp den 2 januari 1930.

W. Ekedahl.

Bil. 4.

Till rektorn, doktor W. Ekedahl.

Sedan Ni genom ämbetsskrivelse av den 26 december infordrat mitt
yttrande över vad i riksdagens senast församlade revisorers berättelse
yttrats rörande värderingen av de särskilda förmåner, vilka äro förenade
med den adjunktstjänst vid Malmö högre allmänna läroverk, av vilken
jag för närvarande är innehavare, får jag i ärendet härmed anföra följande.

Enligt den framställning, som lämnats av riksdagens revisorer, får man
den uppfattningen, att den förmån, som genom de särskilda avlöningsbestämmelser,
vilka gälla för äldste adjunkten vid Malmö högre allmänna
läroverk, under år 1928 med anledning av spannmålsvärderingen enligt
detta års markegångstaxa beretts nämnda tjänsteinnehavare, skulle hava
uppgått till 4,295 kronor 85 öre. (Arrendespannmål 5,999 kronor 25 öre;
avdrag å lönen 1,694 kronor 40 öre). Denna framställning är emellertid
betydligt missvisande. Riksdagens revisorer hava riam ligen — givetvis
alldeles oavsiktligt — underlåtit att taga med i räkningen, att enligt riksdagens
egna bestämmelser den läroverkslärare i allmänhet tillerkända
löneförbättringen i detta fall icke skall utgå. Härigenom minskas ovannämnda
förmån för den äldste adjunkten med 900 kronor — och kommer
att utgöra 3,395 kronor 85 öre i stället för 4,295 kronor 85 öre.

— 297 —

Vidare önskar jag framhålla, att detta sålunda reducerade men ändock
betydande belopp helt och hållet är att betrakta såsom en pa kristiden
beroende företeelse. Riksdagens revisorer hava observerat och aven i sill
berättelse framhållit, att arrendena för de mig å lön anslagna hemmanen
utgå elter 10-årigt medelmarkegångspris, men de hava underlåtit att av
detta förhållande draga för vanlig uppfattning ofrånkomliga och tor
ärendets riktiga bedömande nödvändiga slutsatser. Den 10-ånga medeimarkegången
innebär nämligen, att i beräkningen för år 1928 medtagas
bland annat åren 1919 och 1920 med ett arspris per hektoliter av lespektive
22 kronor och 21 kronor 66 öre, under det att årspriset efter år 1920 ingen
gång överskridit 13 kronor 90 öre och för innevarande ar uppgai till 9 kronor
35 öre. Då nu under den närmaste tiden vid varje års beräkning av
markegångstaxan ett år med högt spannmålspris utgår och ett annat med
lågt pris träder i stället, så inses lätt, att arrendeinkomsten år för
år kommer att minskas. Minskningen är redan i duli gång; vid jämförelse
emellan markegångstaxorna av år 1928 och år 1929 finner man, att den
för innevarande år utgjort 484 kronor 95 öre, och såvitt icke någon revolutionerande
förändring i det svenska jordbrukets avsättningsförhållanden
inträffar, kommer minskningen att nästa år bliva ungefär lika betydande.

Skulle det inträffa, att spannmålspriserna stabiliseras vid nuvarande ni
vå 9 kronor 35 öre, så komma äldste adjunktens inkomster av arrende
hemmanen att uppgå till 3,833 kronor 50 öre. Örn man från detta belopp,
vilket i själva verket lika gärna kan komma att bli något lägre som
något högre, drager de belopp, som tjänsteinnehavaren måste avstå genom
minskning i lön och minskning av löneförbättring (1,694 kronor 40 öre +
900 kronor = 2,594 kronor 40 öre), så återstår såsom tjänsteinnehavarens
förmån ett belopp av allenast 1,239 kronor 10 öre.

Örn det alltså kan betraktas såsom absolut säkert, att den fördel,.som
tjänsteinnehavaren har att påräkna på grund av de särskilda avlöningsförhållandena,
kommer att automatiskt och jämförelsevis snabbt i mycket
hög grad förminskas, så följer dock icke därav, att denna fördel skulle
kunna anses mindre betydelsefull. För medlemmarna av en i avlöningshänseende
erkänt missgynnad kår av statstjänstemän måste det naturligt
vis vara synnerligen tacknämligt att för ett eller två år eller i gynnsammaste
fall några få av de sista tjänsteåren före avskedstagandet kunna
se fram mot en örn ock ringa förbättring i den ekonomiska situationen.
Det har därför varit med stor tillfredsställelse, som jag och utan tvivel
många mina blivande efterföljare såsom äldste adjunkt vid Malmö högre
allmänna läroverk kunnat trygga oss vid stadgandet i § 214 av den helt
nyss utfärdade läroverksstadgan: »Ämbetshus och gårdar, skolhemman,

ägor och andra lägenheter, som blivit av kronan eller av kommunerna anslagna
eller ock av enskilda donerade till de allmänna läroverkens ämbets-
och tjänstemän skola dessa i kraft av författningarna o!,''mida behålla».
Det torde vara omöjligt att betrakta nu citerade stadgande ur
1928 års läroverksstadga annorledes än som ett av statsmakterna åt en
grupp statstjänare givet löfte; och man får ej förvåna sig, örn ett försök
att få staten att så strax efteråt bryta dotia löfte väcker någon förundran,
i varje fall hos dem, som trott sig vara säkerställda därigenom åtminstone
så länge, till dess en av statsmakterna såsom tillfullo berättigad
erkänd löne- och pensionsreglering för lärarna vid de allmänna läroverken
blivit genomförd.

Med särskild skärpa hava riksdagens revisorer vänt sig mot den bris -

— 298 —

tande överensstämmelsen emellan statsliggarens uppgifter och de faktiska
förhållandena. Anmärkningen torde vara riktad mot kungl, statskontoret
som har till ämbetsuppgift att uppgöra statsliggaren; för min del anhåller
jag endast att få påpeka den faktiska omöjlighet att åvägabringa överensstämmelse,
som vållas därav, att markegången för året bestämmes först
under november månad och därav, att statsliggarens utgivande naturligtvis
icke får försenas för att åstadkomma exakt uppgift angående en sak,
som från det stora helas synpunkt har så ringa betydelse som den ifrågavarande.

Malmö den 28 december 1929.

E. Wulff.

Bil. 5.

Till kungl, skolöverstyrelsen, läroverksavdelningen.

Härmed får jag med eget instämmande insända det yttrande, som jag
enligt kungl, skolöverstyrelsens skrivelse den 21 december 1929 anmodat
vissa tjänsteinnehavare med prebendeförmåner vid högre allmänna läroverket
i Linköping att inlämna.

Vid utbetalandet av lönerna till ifrågavarande befattningshavare har
jag liksom min företrädare — följt statsliggaren för vederbörande
budgetår. Kungl, statskontoret upptager där dels avkomsterna av prebendehemmanen
ifråga, dels efter avdrag av dessa de minskade belopp,
med vilka lönerna skola utbetalas.

Statsrevisorerna, som framhålla såsom synnerligen anmärkningsvärt den
bristande överensstämmelsen mellan de i stat upptagna värdena av ifrågavarande
förmåner och de verkliga, klandra »vederbörande myndigheter»,
för att de ej tillsett, att förmånerna i staten upptagits till rätta belopp.

Den »uppskattning i behörig ordning» av de i avlöningen ingående särskilda
förmåner, varom ordas i kungl, kungörelsen den 22 juli 1918
(nr 660, sid. 1520) ha på anmodan av Kungl. Majit vederbörande länsstyrelser
— såsom också statsrevisorerna omnämna — låtit verkställa. För egen
del har jag i egenskap av rektor vid läroverket icke haft någon som helst
befattning med ärendet.

Linköping den 31 december 1929.

Josef Liljeblad.

Bil. 5 a.

Till rektorn vid Linköpings Högre allmänna läroverk.

Anmodade att inkomma med yttrande med anledning av remiss från
kungl. _ skolöverstyrelsen angående statsrevisorernas uttalande rörande
värderingen av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster, få
vi härmed anföra följande.

— 299 —

§§ 126 och 214 i läroverksstadgan avse att bereda vissa lärare förmåner,
som de »okvalda skola behålla», och dessa förmåner kunna varken juridiskt
eller moraliskt sett med rätta berövas de lärare, som sökt och erhållit sina
tjänster under i dessa paragrafer angivna förhållanden och förutsättningar.
Den ojämnhet i lönernas storlek, som inkomsterna från prebendena
framkalla, likställer på visst sätt de fyra läroverks lektorer, vilka det
här närmast gäller, med en del lärare vid lyckligare lottade läroverk i
större städer, som bjuda sina lärare hyresbidrag, arvoden för handledning
under provår m. fl. förmåner. Så starkt som särskilt Stockholm drager till
sig lärarekrafter, borde man, synes det oss, vara angelägen att ej minska
de förmåner, som landsortsläroverken nu äga.

Statsrevisorerna synas yrka på att avdragen för prebendena böra ökas
till belopp, som »motsvara förmånernas verkliga värde». Skulle revisorerna
härmed avse ett avdrag lika med avkastningens nuvarande belopp
måste vi häremot inlägga en bestämd gensaga. En arrendeavgift, som skall
två gånger årligen av privat person i efterskott betalas, kan icke jämställas
med av staten, delvis i förskott, månadsvis utbetalad lön. Dessutom
inträffar icke så sällan och senast i år, att arrendatorn icke kunnat på
överenskommen tid fullgöra sina skyldigheter. Att vid dylika tillfällen
genast tillgripa rättsliga åtgärder kan icke anses lämpligt och förorsakar
avgäldstagaren obehag. Härtill komma de besvär och kostnader, som
äro förenade med utarrendering och tillsyn av hemmanen, såsom deltagande
i sammanträden för laga skiften, vägförrättningar och dylikt och
övervakande av nybyggnadsskyldighetens fullgörande m. m. Dessutom
äro dessa inkomster fluktuerande, då en del av arrendena utgår enligt
gällande markegångstaxa. Slutligen må framhållas, att innehavarna av
hemmanen i sista hand äro ansvariga för byggnadsskyldighet och synekostnader.
Under sådana förhållanden vore det uppenbarligen orimligt
att höja avdragen upp till belopp som närma sig arrendebeloppens nuvarande
storlek, då härigenom innehavaren av prebende i stället för att
åtnjuta en förmån skulle tillskyndas olägenheter och i vissa fall även di
rekta förluster.

Örn någon omvärdering av avdragen för prebendenas avkastning nu
anses av behovet påkallad, yrka vi bestämt på att vid värderingen hänsyn
tages till ovan nämnda förhållanden samt att den företages i behörig
ordning. Rättvisan kräver, att någon ändring av dessa förmåner under
inga omständigheter företagas förrän i samband med den av oss länge
efterlängtade löneregleringen.

Linköping den 30 december 1929.

Nils Jacobsson.
G. Witt.

Nils Berner.
Ragnar Alvin.

Harald Lindkvist.
Nils Enewald.

— 300 —

Bil. 6.

Till Kungl, skolöverstyrelsen, läroverks a vdelningen,
Stockholm.

Av Kungl, skolöverstyrelsen anmodad att inkomma med yttrande över
Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse av den 20 december 1929 med anledning
av vad. som av riksdagens senast församlade revisorer anmärkts rörande
värderingen av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster vid
bland annat Skara högre allmänna läroverk, får jag, efter att av vederbörande
tjänsteinnehavare ha inhämtat här bifogade yttranden (bil A—C)
for egen del i ärendet anföra följande:

av riksdagens revisorer anförda uppgifterna angående avdrag å lön
tor innehavarna av de fastigheter, nämligen hemmanet Karstorp, stadslägenheten
Tranastorp och Gammal Tråva prebendehemman, vilka anvisats
„i-ri- jnm®. ^ vissa lärare vid härvarande högre allmänna läroverk, äro
såtillvida missvisande, som dessa uppgifter ingenting nämna örn de avi
a alltsedan den 1 juli 1925 gjorts enligt bestämmelserna i Kungl
Maj:ts kungörelser angående tillfällig löneförbättring för viss personal
“o™ ^en civila statsförvaltningen. Med nu gällande arrendekontrakt
stalla sig avdragen å löneförmåner för de lärare vid Skara högre allmänna
läroverk, som i fem år innehaft ovannämnda fastigheter, på följande sätt:
11 tor innehavaren av hemmanet Karstorp: 243 kronor+ 800 kronor =
1,043 kronor; 2) för innehavaren av stadslägenheten Tranastorp: 48 kronor
+ 202 kronor = 250 kronor; 3) för innehavaren av Gammal Tråva
prebendehemman: 240 kronor + 800 kronor = 1,040 kronor. Det extra lönetillskott,
som tillkommer här nämnda lärare, blir under för handen varande
omständigheter således respektive 2,000 kronor — 1,043 kronor = 957 kronor
450 kronor — 250 kronor = 200 kronor och 1,300 kronor —1,040 = 260 kronor.

Även örn dessa prebenden salunda i verkligheten tillföra sina innehavare
blott en relativt blygsam löneökning, anser jag dock deras förefintlighet
vara av ej ringa betydelse för läroverket, enär detta, ehuru beläget i en
mindre landsortsstad, likväl tack vare sina prebenden torde kunna räkna
på att locka väl meriterade sökande till de lektorstjänster, som vid läroverket
bliva lediga.

Även den omständigheten, att en löntagare såsom innehavare av prebendefastighet
till följd av arrendatorns möjligen påkommande insolvens
eller av annan anledning kan få vidkännas mer eller mindre betydande
förluster, synes mig väl motivera de extra löneförmåner, som för närvarande
åtnjutas av här omförmälda tjänsteinnehavare.

°På grund av vad jag sålunda anfört, får jag på det kraftigaste avstyrka
sandi den av riksdagens revisorer ifrågasatta indragningen av de hemman
och jordar, som sedan gammalt av kronan anvisats till avlöning åt de tre
i tjänsten äldsta lektorerna vid Skara högre allmänna läroverk, som även
en ytterligare minskning utöver den nuvarande av dessa prebendeinnehavares
kontanta avlöningar.

Skara den 2 januari 1930.

Vördsamt:
John Jacobsson.

Vik. rektor.

— 301 —

Bil. 6 a.

Till rektorsämbetet vid Skara högre allmänna

läroverk.

Med anledning av genom rektorsämbetet vid Skara högre allmänna läroverk
från mig såsom lektor därstädes och innehavare av prebendehemmanet
Karstorp infordrat yttrande rörande vissa av årets statsrevisorer
gjorda anmärkningar får jag vördsamt anföra följande:

I min fullmakt av den 31 december 1906 att vara lektor vid högre allmänna
läroverket i Skara medgives mig rätt åtnjuta den lön och de övriga
förmåner, som enligt stat och författningar åtfölja denna beställning. Med
stöd härav vill jag inlägga min gensaga mot varje åtgärd, som avser att
för mig minska de med prebendehemmanet förenade förmånerna, sådana
de voro vid mitt tillträde till lektorsbefattningen. Likaledes anser jag,
att min lagliga rätt trätts för nära genom bestämmelserna i kungl, kungörelserna
261/1925 och 183/1929, varigenom jag icke i likhet med andra
lektorer erhållit någon tillfällig löneförbättring och sålunda under detta
och flera föregående år lidit en minskning i mina löneförmåner med 800
kronor årligen.

Skara den 30 december 1929.

M. G. Törnquist.

Lektor vid Skara h. allm. läroverk.

Bil. 6 b.

Till kungl, skolöverstyrelsen, Stockholm.

Med anledning av riksdagens revisorers anmärkning mot av mig såsom
befattningshavare vid Skara högre allmänna läroverk åtnjuten avkastning
av stadslägenheten Tranastorp får jag härmed meddela, att denna avkastning
åtnjutits av mig sedan den 1 juli 1927, varvid kontraktet överflyttades
på mig, och att jag hoppas att få åtnjuta denna förmån under min tjänstetid
såsom lektor vid Skara högre allmänna läroverk.

Norrby gård, Oskarshamn, den 28 december 1929.

Vördsamt:

P. T. Arbman.

Bil. 6 c.

Till rektor vid Skara högre allmänna läroverk.

Satt i tillfälle att inkomma med yttrande över Kungl. Maj:ts nådiga
skrivelse av den 20 december 1929 angående riksdagens revisorers yttranderörande
värderingen av särskilda förmåner, förenade med vissa läraretjänster
vill jag inskränka mig att framhålla,

— 302 —

att de i Kungl. Maurts skrivelse angivna avdragen å lön för prebende
innehavare under senare år avsevärt ökats på grund av bestämmelserna i
kungl, förordningen örn tillfällig löneförbättring för viss personal inom
den civila statsförvaltningen; samt

att, då jag sökte och erhöll min nuvarande befattning, den var förknippad
med rätt till succession till läroverkets tre prebenden med de i Kungl.
Maj:ts skrivelse angivna och i vederbörlig ordning fastställda avdragen
å den av mig uppburna lönen.

Skara den 30 december 1929.

H. Vingqvist.

Innehavare av prebendehemmanet Gammaltråvad.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 140, § 43.

Till Konungen.

I anledning av härhos återgående nådiga remiss och med överlämnande
av infordrat yttrande i ärendet från vederbörande lokalstyrelse får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

Hedan i samband med de inspektioner av kommunala mellanskolan i
Nässjö, som av ledamöter av överstyrelsen förrättats i maj 1922 och i
februari 1927 hava i uttalanden till inspektionsprotokollen påpekats vissa
brister i fråga örn skollokalerna. Dessa brister hava i stort sett uppstått
därigenom, att lärjungeantalet stigit vida hastigare, än man vid uppförandet
av skolbyggnaden beräknat. Såsom av ovanberörda yttrande från
lokalstyrelsen framgår, har skolans styrelse vid upprepade tillfällen ingått
till stadsfullmäktige med hemställan örn utvidgning av skolbyggnaden,
vilket senast skedde, sedan staden med anledning av den kommunala mellanskolans
förstatligande iklätt sig förpliktelse att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler m. m.

Då det numera torde vara möjligt att verkställa en någorlunda tillförlitlig
beräkning av ifrågavarande skolas lärjungeantal under en avsevärd
tid framåt, synes det överstyrelsen synnerligen önskvärt, att förevarande
byggnadsfråga snarast möjligt får en tillfredsställande lösning. Då emellertid
det lokalbehov, som efter fullständigt förstatligande av skolan kommer
att föreligga, tidigare varit svårt att i detalj beräkna, har över
styrelsen hittills icke ansett sig böra i ärendet vidtaga andra åtgärder
än de ovannämnda. Det torde dock numera förväntas, att vederbörande
myndigheter under den närmaste framtiden skola gå i författning örn ett
effektivt avhjälpande av de brister, som av riksdagens revisorer i förevarande
skrivelse påpekats rörande kommunala mellanskolans och sam
realskolans i Nässjö lokaler.

— 303 —

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, t. f. avdelningschefen undervisningsrådet Hänninger
samt t. f. undervisningsrådet Widman, föredragande.

Stockholm den 10 januari 1930.

TJnderdånigst:

OTTO HOLMDAHL.

R. WIDMAN.

Föredragande.

Hj. Michaelsson.

Bil.

Till kungl, skolöverstyrelsen, läroverksavdelningen.

Sedan kungl, skolöverstyrelsen i skrivelse den 21 december anmodat styrelsen
för samrealskolan i Nässjö inkomma med yttrande med anledning
av statsrevisorernas uttalande i fråga örn i vissa avseenden ändamålsenligare
lokaler för samrealskolan, vill styrelsen härmed vördsamt anföra
följande.

Styrelsen vill för sin del vitsorda, att det uttalande, som av statsrevisorerna
gjorts i fråga örn läroverksbyggnaden, till alla delar överensstämmer
med styrelsens egen uppfattning i frågan.

År 1922 ingick den dåvarande styrelsen för kommunala mellanskolan till
stadsfullmäktige med hemställan örn utvidgning av skolbyggnaden i enlighet
med uppgjort tillbyggnadsförslag, men föranledde denna hemställan
ej till någon åtgärd.

Sedan staden i och med statens övertagande av kommunala mellanskolan
iklätt sig förpliktelse att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
m. m., har styrelsen ingått till stadsfullmäktige med förnyad framställning
i berörda fråga, och är detta ärende för närvarande vilande hos
drätselkammaren i och för utredning.

Nässjö den 30 december 1929.

För samrealskolans styrelse:

Hj. Weiland.

Ordförande.

Alle Lundh.

Sekreterare.

— 304 —

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 141, § 44.

Till Konungen.

Sedan skolöverstyrelsen genom nådig remiss den 20 december 1929 anbefallts
att avgiva utlåtande med anledning av vad i riksdagens senast
församlade revisorers berättelse yttrats rörande vissa privatläroverk i
Stockholm, får överstyrelsen med återställande av remissakten anföra
följande.

Överstyrelsen har, med översändande i avskrift av ifrågavarande revisionsberättelse,
anmodat föreståndarna för de enskilda läroanstalter i
Stockholm, vid vilka revisorerna avlagt besök, att till överstyrelsen inkomma
med yttrande över revisionsberättelsen.

Av de sålunda inkomna yttrandena, som härmed bifogas, framgår bland
annat, att läroanstalternas föreståndare äro medvetna örn de brister, som
förefinnas i fråga örn lokalernas beskaffenhet, och att i en del lall arbete
pågår för dessa bristers avhjälpande genom redan beslutade eller planerade
nybyggnadsarbeten. Hava sålunda i vissa fall åtgärder vidtagits för
anskaffandet av bättre lokaler, är det dock obestridligt, att åtskilliga läroanstalter
i riket av här berörda slag hava otillfredsställande lokaler, i en
del fall alltför trånga, vilket föranlett uppdelning av klasser, helt eller
endast i vissa ämnen, även då lärjungeantalet i och för sig icke motiverat
en dylik uppdelning. Henna har i flera fall skett på vederbörande skolas
egen bekostnad, i andra åter med stöd av mom. 10 c under avdelning A
av nådiga kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 326). Enär en uppdelning i det
sistnämnda fallet är förenad med vissa kostnader för statsverket, är det
önskvärt, att den i möjligaste mån inskränkes. Då emellertid genom skolreformen
de enskilda läroanstalternas framtida läge blivit ovisst, synas
icke några alltför rigorösa åtgärder böra vidtagas i avsikt att nu omedelbart
framtvinga ekonomiskt betungande nybyggnads- eller ombyggnadsarbeten.
Därtill kommer så ytterligare en annan omständighet. Under
årens lopp ha i olika sammanhang utfärdats åtskilliga författningsbestämmelser
och andra föreskrifter rörande de enskilda skolorna, dels såsom
tillägg till nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154), dels såsom
fristående kungörelser och i annan ordning meddelade föreskrifter, överstyrelsen
skulle finna det i hög grad önskvärt och behövligt, att alla dessa
bestämmelser och föreskrifter sammanarbetades till en enhetlig stadga för
nu ifrågavarande slag av läroanstalter. Vid dylik sammanarbetning, varvid
åtskilliga förenklingar och jämkningar i nu gällande stadganden torde
visa sig både möjliga och lämpliga, torde också böra tagas under övervägande
eventuella ändringar i och tillägg till de bestämmelser, som avse
de av statsrevisorerna nu anmärkta förhållandena.

I likhet med statsrevisorerna finner överstyrelsen det olämpligt, att icke
alla skolor kunna bereda sina elever möjlighet att under rasterna vistas
ute i det fria. Överstyrelsen kommer att vid inspektioner framdeles liksom
hittills ägna noggrann uppmärksamhet såväl åt sistberörda angelägenhet
som ock åt skolornas lokala förhållanden i övrigt ävensom tillse,
att de fordringar, som i ifrågavarande avseenden böra ställas på en statsunderstödd
enskild läroanstalt, i görligaste män bliva uppfyllda.

— 305

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, t. f. avdelningschefen undervisningsrådet Hänninger
samt t. f. undervisningsrådet Larsson, föredragande.

Stockholm den 11 januari 1930.

Underdånigst:

OTTO HOLMDAHL.

HUGO LARSSON.

Föredragande.

Ingeborg Blomberg.

Bil. 1.

''Till kungl, skolöverstyrelsen, lä roverksa v delningen.

Sedan kungl, skolöverstyrelsen infordat yttrande från Afzelii elementar
skola för flickor med anledning av vad i riksdagens senast församlade
revisorers berättelse yttrats rörande vissa privatläroverk i Stockholm, får
jag härmed anföra följande:

De erinringar beträffande skollokalernas beskaffenhet, som revisorerna
gjort, träffa i flera fall Afzelii skolas nuvarande lokaler vid Floragatan.
-Jag anser mig emellertid icke här behöva närmare ingå på dessa förhållanden
sedan en nybyggnad för Afzelii skola redan beslutats och påbörjats
i kvarteret Resedan i hörnet av Oden- och Hälsingegatorna. I denna byggnad
inflyttar skolan till hösten 1930 i moderna lokaler, och därmed torde
samtliga de erinringar bortfalla, som kunna göras mot skolans nuvarande
lokaler vid Floragatan.1

Vördsammast:

Axel A:son Lindqvist.

Föreståndare tor Afzelii elementarskola för flickor.

Bil. 2.

Till kungl, skolöverstyrelsen, 1 är overksa v delningen.

Med anledning av att undertecknad av kungl, skolöverstyrelsen beretts
tillfälle att inkomma med yttrande över av riksdagens senast församlade
revisorers berättelse i den mån denna avser vissa privatläroverk i Stockholm
får jag — med överlämnande av närslutna avskrift av ett av styrelsen
för stiftelsen Kungsholms elementarskola för flickor till statsrevisionens
ordförande insänt yttrande i förevarande fråga — härmed
vördsamt göra ytterligare följande erinringar:

Korridorerna och trapporna i den byggnad, vari Kungsholms elemen 1

Ovanstående yttrande åtföljes av nio bilagor, nämligen ett prospekt rörande läroverket
ifråga samt 8 ritningar till nybyggnad för detsamma, vilka överlämnats till riksdagens vederbörande
utskott.

20 — Rev.-berättelse avg. statsverket för dr 1929. III.

— 306 —

tarskola är inrymd, äro visserligen ej så rymliga, som skulle kunna vara
önskvärt. Några större vådor vid eldfara synas de dock ej medföra i
betraktande av att ej mindre än fyra utgångar leda direkt ut till gatan.
Det bar sålunda visat sig, att då eleverna tid efter annan, utan att på
förhand vara underrättade därom, övas i att vid s. k. brandsignal utrymma
skolhuset, fullständig utrymning kan ske på så kort tid, som eirka 3 lj-i
minut.

Vad angår egen skolgård saknar visserligen härvarande läroanstalt en
dylik, men rastningsproblemet synes mig dock vara synnerligen väl löst
därigenom att skolan har omedelbar tillgång till parkanläggningen å
Kungsholmstorg med promenadplats för de äldre eleverna och lekplats
för de yngre. Marschen över gatan övervakas varje rast av tvenne vakthavande
lärarinnor, en för elementarskolan och en för småskolan.

Stockholm den 30 december 1929.

Carolina Cederblom.

Föreståndarinna vid stiftelsen Kungsholms elementarskola för flickor.

Bil. 2 a.

Till ordföranden i statsrevisionen.

Med anledning av att vissa uppgifter rörande lokalernas storlek m. m.
vid stiftelsen Kungsholms elementarskola för flickor infordrats och
den 14 dennes insänts till första avdelningens sekreterare anhåller styrelsen
för stiftelsen Kungsholms elementarskola för flickor att härmed få
lämna ytterligare några upplysningar, vilka stå i omedelbart samband
med nämnda uppgifter.

Ett klassrums lämplighet från hälsosynpunkt är givetvis icke så mycket
beroende av det volymsutrymme per elev, vilket rummet skänker, som icke
mera på den volym luft, som under skolarbetet tillföres varje lärjunge.
I ett otillräckligt ventilerat större rum där endast några få personer vistas,
blir luften hastigt förskämd, under det att i ett vida mindre rum med
kraftig ventilation luften kan hållas frisk och ren även örn ett vida större
antal personer där hava sitt arbete.

Inom stiftelsen Kungsholms elementarskola för flickor skötes rummens
ventilation med den största omsorg, dels genom de under varje rast öppna
fönstren och dels genom de i väggarna anbragta ventilerna, som alltid
hållas öppna. Varje rum är försett med korkmatta, vilken dagligen
tvättas. Väggar, pulpeter och tavlor rengöras likaså dagligen. På grund
härav är luftens beskaffenhet inom skolrummen — i trots av det stundom
måhända väl strängt tillvaratagna utrymmet — tillfredsställande. Härtill
kommer skolans ur sanitär synpunkt ovanligt goda läge nere vid
Mälaren i Stockholms kanske sundaste stadsdel.

Skolan har under närmare ett kvarts sekel bedrivit sin verksamhet inom
samma byggnad. Hälsotillståndet inom läroverket har under hela denna tid

- 307 —

varit synnerligen gott oell skolans läkare Ilar aldrig haft något att erinra
mot skolans lokaler eller det sätt, varpå desamma använts.

Stiftelsens styrelse anhåller härmed att herrar statsrevisorer behagade
beakta dessa fakta vid granskning av de infordrade sifferuppgifterna.

Stockholm den 14 november 1929.

K. E. W. Söderhielm.

Ordförande.

Bil. .3.

Till kungl, skolöverstyrelsen.

Med anledning av kungl, skolöverstyrelsens anmodan av den 23 december
1929 att inkomma med yttrande om riksdagens senast församlade revisorers
berättelse rörande deras besök vid vissa nämnda privatläroverk,
får undertecknad i egenskap av föreståndarinna vid Kungsholms läroverk
för flickor anföra följande:

1) Vid Kungsholms läroverk för flickor har ingen som helst uppdelning
i parallellavdelning av årsklass, omfattande mindre än 31 lärjungar, vare
sig ägt rum eller ens ifrågasatts, efter utfärdandet av ifrågavarande bestämmelse.
Ej heller har någon uppdelning av årsklass eller klassavdelning
i mindre avdelning företagits, utom i enstaka fall vid undervisningen
i huslig ekonomi, respektive handarbete, då uppdelningen skett i
överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förordning.

2) Beträffande revisorernas anmärkning, att klassrummen i åtskilliga
fall vore alltför trånga i förhållande till elevantalet, är detta ju en given
följd, då privatskolorna genom statsmakternas ingripande tvungits frångå
sin grundläggande princip örn små klassavdelningar, samtidigt som
elevtillströmningen av olika orsaker icke obetydligt minskats. Naturligt
är ju, att en skola i sin lärarepersonals intresse icke avvisar lärjungar,
örn därigenom förhållandevis säker utsikt öppnar sig att bibehålla redan
existerande parallellklasser å högre stadium, vilkas indragande åter skulle
medföra entledigande av ordinarie lärarekrafter.

Berättigad anledning till anmärkning örn allt för trångt utrymme torde
endast kunna göras om klass II, som under höstterminen 1929 omfattat
31 lärjungar. De sist tillkomna eleverna i denna klass anmäldes så sent,
att tillfredställande ändring av för höstterminen träffade dispositioner
icke kunde vidtagas. Emellertid står detta klassrum (97.78 kubikmeter)
medelst en hopfällbar vägg i förbindelse med ett annat (56.18 kubikmeter),
ledigt varje dag efter klockan 11.45 och vartill dörrarna då öppnas, varför
sålunda lufttillgången för eleverna halva arbetstiden uppgått till 4.97 kubikmeter
per elev. Uppdelning av klassen kommer att företagas vårterminen
1930.

3) Lokaler för övningsämnen finnas vid läroverket för undervisningen
i huslig ekonomi, teckning och träslöjd, gymnastik. Det kvinnliga handarbetet
har utövats i den med undervisning i huslig ekonomi förenade
matsalen, vilken dubbla användning mycket väl kunnat kombineras.

4) Korridorernas medelbredd utgör å nedra botten, där endast 2 klassrum
äro förlagda, 2 meter och luftkuben 1.5 per elev. 1 trappa och 2 trap -

— 308 —

por upp utgör korridorens medelbredd 3.5 meter oell luftkuben 1.75 per elev.
Genom 2 trappuppgångar med en bredd av vardera 1.5 meter reduceras
vådorna vid eventuell eldfara.

5) För tillräcklig ventilation är sörjt genom stort antal fönster i lärosalar
och korridorer.

6) Ljus, rymlig skolgård finnes; i allmänhet föras dock eleverna ut på
de soliga promenaderna vid och i rådhuset och polishuset. Rastning inomhus
tillåtes blott vid mycket dålig väderlek.

Må det slutligen tillåtas mig att med anledning av den ekonomiska
tablå revisorerna uppställa, utvisande de avsevärda kostnader undervisningen
i privatläroverken åsamkat staten, ävensom av ett yttrande, fällt
vid statsrevisorernas besök, påpeka, att samtliga dessa anslag (med undantag
av H 26) komma icke läroverken själva utan lärarepersonalen till
godo, och att ett indragande av dessa endast skulle leda till avgifternas
höjande, vilket ju ingalunda vore en fördel för allmänheten.

Stockholm den 2 januari 1930.

Signe Leffler.

Föreståndarinna vid Kungsholms läroverk för flickor.

Bil. t.

Till kungl, skolöverstyrelsen, Stockholm.

Med anledning av kungl, skolöverstyrelsens resolution den 23 sistlidne
december till föreståndaren för Lyceum för flickor får undertecknad härmed
äran meddela, att skolans föreståndare av sjukdom är hindrad att
själv avlåta svar och att skolans styrelse tagit del av den resolutionen
åtföljande berättelsen från statsrevisorerna och bemärkt dess innehåll.
Skolans styrelse har alltsedan år 1910, då nuvarande skolhus inköptes, oavlåtligt
haft sin uppmärksamhet riktad på att lokalerna skulle vara i möjligaste
mån tidsenliga. Skolan har emellertid åtnjutit allmänhetens förtroende
i den grad, att varje utrymme måst tagas i anspråk, ehuru ett
stort antal inträdessökande årligen avvisats. Osäkerheten med flickskolor
nas framtid har bland annat gjort, att styrelsen ej gått i författning örn
anskaffande av ny lokal. På senaste tiden ha emellertid nybyggnadsplanerna
tagits upp, och styrelsen har hos djurgårdskommissionen anmält sig
till erhållande av tomt vid Valhallavägen, men lärer denna fråga ej kunna
avgöras förr än inom ett år. Dessa planer sammanhänga naturligen nära
med den utveckling, som kan bli Stockholms flickskolors. Under tiden
vill styrelsen hava sin uppmärksamhet inriktad på att de av statsrevisorerna
anmärkta förhållandena bliva till minsta möjliga omak för skolans
elever, som själva eller genom sina målsmän hittills ej låtit skolan förstå
någon olägenhet av de påtalade bristerna.

Stockholm den 2 januari 1930.

Å styrelsens för A.-B. Lyceum vägnar:

Martin Jansson.

Styrelsens ordförande.

— 309 —

Bil. 5.

Till kungl, skolöverstyrelsen, lä r ove rksa v delningen.

I anledning av kungl, skolöverstyrelsens skrivelse av den 23 december
1929 till Lyckönska skolan med anmodan att avgiva yttrande över statsrevisorernas
uttalande får jag härmed anföra följande.

Lyckönska skolan kar förhyrda lokaler i ett gammalt men dock genom
sitt korridorsystem och med egen ingång till varje rum för skolbruk väl
lämpat hus. Allteftersom skolan tillvuxit, ha lokalerna utökats, så att
vi nu förhyra hela huset, men var högsta önskan ät'', att v i ekonomiskt
vore i stånd att skaffa oss nya, egna lokaler.

Endast i ett enda fall förorsakar lokalfrågan staten ytterligare kostnad
genom delning av klass (klass VI), och i ett fall genom delning av en
veckotimme i handarbete (klass VII B). Statsrevisorerna yttrade ock vid
granskning av räkenskaperna med särskild hänsyn till bidragen, att omkostnaderna
per elev voro låga, varav man väl kan draga den slutsatsen,
att vi icke slösa med statens medel.

För eldfara äro anbefallda försäkringsåtgärder vidtagna, och yttrade
brandchefen i Stockholm vid brandsyn år 1927, föranstaltad på begäran
av skolans dåvarande föreståndarinna, att det icke förelåge någon anledning
till oro för brandfara.

Beträffande ventilationsanordningar förefinnas effektiva fläktar i rum
men (vid statsrevisorernas besök voro en del av dessa fläktar på reparation
men äro nu åter uppsatta).

Det synes statsrevisorerna angeläget, att lärjungarna varje rast beredas
tillfälle att vistas i fria luften. Detta ha vi ansett vara nödvändigt
endast för de mindre barnen, under det att de högre klassernas elever
lia växelvis gårdsraster och inneraster. Hälsotillståndet inom skolan har
enligt skolläkarens utlåtande varit synnerligen gott. Härför tala väl ock
de fakta, att föräldrar utan tvekan sända yngre syskon till redan intagna
lärjungar till skolan, och att utgångna elever i sin tur sätta sina harn i
Lychouska skolan.

Enligt i statsrevisorernas skrivelse intagna tabell över statsbidrag till
privatläroverken i Stockholm utgick under budgetåret 1928/1929 statsbidrag
i olika form till en summa av 1,345,643 kronor 76 öre, därav dock
endast 985,749 kronor 79 öre till enbart flickskolorna, en ringa summa,
jämförd med de belopp staten påkostar andra undervisningsanstalter och
ined den kostnad staten finge vidkännas vid helt övertagande av flickornas
undervisning. Härav framgår vilka oerhörda utgifter privatskolorna
bespara staten. En ökning av statens anslag till de privata flickläroverken
vore icke oskäligt och vore synnerligen behövligt och önskvärt.

Lychouska skolan, grundad år 1857, har fyllt och fyller ett behov på
undervisningens område på Södermalm, och eftersom denna stadsdel står
under stark tillväxt och har stora utvecklingsmöjligheter, synes det nödvändigt,
att skolan allt framgent därstädes äger bestånd. Den privata
flickskolans svåra ställning i skolreformens nuvarande läge har sedan
några år tillhaka gjort det vanskligt att vidtaga större förändringar, men
så snart det blir klarhet i flickskolefrågan, och skolans ställning tryggad,

— 310

komma vi givetvis att gå i författning örn bättre lokaler, oell vore det
önskvärt, att stat och kommun ville vara skolan behjälpliga att erhålla en
skolbyggnad, fullt motsvarande tidens skolkrav.

Stockholm den 2 januari 1930.

Carin Tholander.

Föreståndarinna vid Lyckönska skolan.

Bil. 6.

Till kungl, skolöverstyrelsen, Stockholm.

Härmed bar jag äran inkomma med yttrande rörande vissa anmärkningar,
som av riksdagens revisorer riktats mot en del privatläroverk i
Stockholm.

Revisorernas uttalande synes i främsta rummet innebära en kritik av
vissa lokala förhållanden. Så t. ex. skulle klassrummen i vissa fall vara
för trånga i förhållande till elevantalet. Detta torde i någon mån också
gälla Palmgrenska samskolan och närmast då gymnasieringarna. Men
härvid är att märka, att skolans ganska stora ringar äro uppdelade på
latin- och realgymnasium, ävensom att enligt den nya ordningen av 1927
endast ett fåtal ämnen läsas av alla eleverna i klassen, vadan berörda
nackdel i fråga örn klassrummens storlek ej på långt när är så kännbar,
som man annars skulle kunna tro.

Anmärkningen, att skolorna i vissa fall saknade erforderliga lokal elfor
övningsämnen, drabbar ej Palmgrenska samskolan, som har fysiksal,
kemisal, biologirum, rum med metallslöjd och rum för träslöjd ävensom
en ganska rymlig teckningssal med nyligen infört moderniserat belys
ningssystem. Visserligen är det sant, att Palmgrenska samskolan saknar
egen skolgård i egentlig mening, men denna brist uppväges i stor utsträckning
av den fördelen, att vi framför skolan ha ett parkområde, soth
tillhör staden och som disponeras även av Palmgrenska samskolan, så
till vida som våra elever där kunna röra sig under rasterna. I detta sammanhang
bör också framhållas, att samtliga elever under alla raster vistas
utomhus, givetvis med undantag för de elever, som på grund av klenhet
äro för tillfället befriade från skyldigheterna att gå ut under rasterna.
_ Dessa utgöra dock alltid ett ytterst begränsat fåtal. Särskilda, i kollegiet
utvalda rastvakter övervaka, att lärjungarna i detta hänseende full
göra sina skyldigheter. Stannar någon utan lov inne under rasterna, be
straffas detta med anmärkning, eventuellt vid upprepad förseelse som
trots mot skolans förordningar med nedsatt uppförandebetyg. Särskilda
klassvakter lia också att vid början av varje rast öppna fönster och dörrar,
så att klassrummen hastigt bli ventilerade. För att förbättra ventilationen
har skolan under det senaste året gjort försök med elektriska
fläktar, som dels bringa luften i cirkulation, dels också tillföra luften i
klassrummet ett ganska stort kvantum ozon. Dessa apparater ställa sig
ganska dyra, men är det vår mening att undan för undan öka antalet.

Det är ju givet, att en byggnad, som ej är speciellt uppförd för skol
bruk, ej i alla avseenden kan tillfredsställa de högt ställda moderna anspråken
på lokaler. Men vad Palmgrenska samskolan beträffar, vågar jag
dock påstå, att man gjort det bästa möjliga av de lokala förutsättningarna.
Jag ber också, att i detta sammanhang få anföra ett yttrande, som

— 311 —

personligt fälldes till undertecknad vid statsrevisorernas besök: »Man

har det intrycket, att här utföres ett gott arbete och att nian gjort det
bästa möjliga.» Skolans styrelse bar också under de senare åren nästan
vid varje sammanträde baft lokalfrågan under debatt, då det givetvis
ur alla synpunkter vore för skolan fördelaktigt att få modernare lokaler.
Men att härtill skaffa de nödiga medlen i en för privatskolorna så osäker
tid som den nuvarande och därtill i Stockholm mea dess oerhört uppskruvade
tomt- och arbetspriser ställer sig långt ifrån lätt. Man kunde kan
ske förvänta, att kommunen i detta fall gjorde något, då det i alla fall
blir både för stat och kommun billigare att understödja privata skolor
än att bygga och underhålla kommunala eller statliga dylika. Kommunens
bidrag för förra räkenskapsåret utgjorde också blott 3,462 kronor 96
öre, en siffra som i jämförelse med statsanslagen är nog så talande. _ Under
innevarande räkenskapsår kommer denna siffra att ytterligare sjunka
med 600 kronor.

I detta sammanhang tillåter jag mig också framhålla, att en skolas pedagogiska
gärning ej får mätas direkt efter lokalernas mer eller mindre
moderna prägel. XTppfostran och undervisning är i första hand en fiåga
örn personlig växelverkan mellan lärare och elever, och detta personliga
utbyte kan helt säkert vara i bästa mening modernt, även örn exempelvis
klassrummet ej är så rymligt, som önskvärt vore.

Stockholm den 2 januari 1930.

Henning L. Håkanson.

Föreståndare vid Palmgrenska samskolan, Stockholm.

Bil. 7.

Till kungl, skolöverstyrelsen.

I anledning av vad i riksdagens revisorers berättelse yttrats rörande
vissa privatläroverk, får jag härmed vördsamt anföra följande.

Vid sitt besök i Stockholms samgymnasium den 28 oktober 1929 yttrade
revisorerna den åsikten, att skolan var den bäst inredda av de privatläroverk
de besökt. De torde därvid i första hand hava avsett de moderna
institutionsrummen och de åtminstone relativt stora klassrummen. -Större delen av skolan är inrymd i en äldre ursprungligen till folkskola
avsedd byggnad. En påbyggnad å denna, innehållande bland annat institutionsrum
samt samlings- och skrivsal, uppfördes år 1927. En tablå
över rummens dimensioner och en förteckning över elevantalet i de olika
klasserna bifogas.

Parallellavdelningar finnas icke.

I fråga örn övningsämnen bedrives undervisningen i teckning i egen
teckningssal; i musik i samlingssalen, där musikinstrument, orgel och piano,
finnas; i gymnastik i en i Vasa realskola förhyrd gymnastiksal utom
för ett par små flickavdelningar, som gymnastisera i skolans gymnastiksal;
i handarbete i ett eljest för andra förberedande klassen upplåtet rum.
Trapporna äro förlagda till ett särskilt, synnerligen rymligt trapphus. De
gå i sicksack och äro försedda med flera avsatser. Förutom den vanliga
utgången till trapphuset finnes i andra änden av varje korridor en reservutgång
till en annan trappa.

I den äldre delen av byggnaden sker uppvärmning och ventilering förmedelst
varmluftssystem av samma slag som det, som användes vid högre

— 312 —

realläroverket å Norrmalm. I de nybyggda rummen finnas vanliga evakueringsventiler;
i laborationsrummen därjämte en kraftig, elektriskt driven
fläkt. I samlingssalen finnas ytterligare två friskluftsventiler. Under
rasterna utrymmas alltid klassrummen och vädras genom fönstrens
öppnande.

Skolan har egen skolgård, ehuru denna icke är synnerligen stor. Den
är dock fullt tillräcklig för de tre lägsta klasserna jämte de förberedande.
Gården gränsar i söder till en stor trädgård, varför den har riklig tillgång
till frisk luft och sol.

Lärjungarna få aldrig vistas inomhus under rasterna, så vida ej regnig
väderlek råder. En lärare i varje korridor svarar för att denna jämte angränsande
klassrum utrymmes under rast. Den i nedra korridoren vakthavande
läraren åligger det därjämte att följa lärjungarna ut och övervaka
särskilt dem, som vistas på gatan.1

Stockholm den 30 december 1929.

Vördsamt:

Manfred Carlon.

Föreståndare för Stockholms samgymnasium.

*

Bil. 7 a.

Stockholms samgymnasium.

Skolrummens användning

längd i
m.

bredd i

m.

höjd i
m.

golvyta i
kvm.

Nedre botten

klassrum för 3 f., 1 f. .................. ........

7.6

5.5

3.5

41.8

gymnastikrum .......................................

7.9

6.1

3.5

48.19

en trappa

klassrum för 2 f.....................................

7.74

5.65

3.5

43.7 3

» » klass 4 ..............................

7.9

6.25

3.5

49.3 7

» » » 5 ..............................

7.9 5

625

3.5

49.68

» » » 6, I ...........................

9.1

6.6

3.5

60

» » » 2 ..............................

7.S7

5.5 5

3.5

42.3 7

kollegierum ..........................................

6.4

5.92

3.5

35.6 6

rektorsexpedition....................................

6.1

4

3.5

23.68

två trappor

klassrum för klass 3 ..............................

7.71

5.65

3.55

43.73

» » » 1 ..............................

7.83

5.55

3.55

43.4 5

» » ring 11..............................

7.9

6.25

3.55

49.3 7

» » » III ..............................

7.95

6.25

3.55

49.6 8

» » » IV..............................

9.1

6.6

3.5 5

60

ritrum...................................................

9.2

6.4

3.55

58.88

tre trappor

5.6

reservram .............................................

6.65

3.4

37.24

laborationsrum......................................

7.7

6.2

3.4

47.74

kemi- och fysikrum.................................

7.75

6.2

3.4

48.05

biologi- och fysikrum..............................

7.4

5.5 5

3.4

41.07

samlings- och skrivsal ...........................

16.45

9.2

3.4

151.84

Stockholm den 12 november 1929.

Manfred Carlon

1 Ett delta yttrande åtföljande prospekt rörande gymnasiet ifråga har överlämnats lili
riksdagens vederbörande utskott.

— 313 —

Bil. X.

Till kungl, skolöverstyrelsen.

Undertecknad får härmed enligt kungl, skolöverstyrelsens skrivelse den
23 december 1929 inkomma med yttrande över hit remitterade avskrift av
transumt av riksdagens revisorers berättelse rörande vissa privatläroverk
i Stockholm.

1) Någon uppdelning av parallellavdelningar av årsklass, även örn antalet
lärjungar i varje avdelning av årsklassen understiger 30 respektive
25, förekommer icke vid Södermalms högre läroanstalt för flickor.

2) Visserligen har endast ett mindre antal klassrum (8 av 20) en sådan
storlek, att de lämna nöjaktigt utrymme för 30 lärjungar, men av skolans
klassavdelningar hava endast 8 ett antal av 30 lärjungar; i de övriga
klasserna undervisas blott 8—28 lärjungar, och utrymmet för dessa
är tillräckligt.

Erforderliga lokaler för övningsämnen saknas i fråga örn teckning och
delvis handarbete.

3) Korridorer och trappor äro tillräckligt rymliga.

4) Ventilationsanordningarna äro visserligen icke moderna men tillfredsställande.

5) Läroanstalten har två egna, mindre skolgårdar; den ena anvandes
till bollspel. För övrigt begagnas Adolf Fredriks torg, en stor, vacker och
lämplig lekplats. Alla lärjungar tillbringa rasterna i fria luften.

6) Den största olägenheten med de nuvarande skollokalerna är den, att
de äro fördelade på tre byggnader, det egentliga skolhuset och två annex
— detta är för övrigt förhållandet även med de båda statsläroverken på
Söder. Men det är, såsom statsrevisorerna också anmärkt, klart, att de
enskilda skolorna måste ålägga sig en viss återhållsamhet i fråga örn utgifter
för lokaländamål, detta i all synnerhet som dessa skolors framtid
under omorganisationen av vårt skolväsen under åtskilliga år ställt sig
och även fortfarande är ganska osäker, och ett skolhusbygge numera
blir en miljonaffär. Trots detta står nu styrelsen för Södermalms högre
läroanstalt för flickor i begrepp att bygga ett nytt skolhus, till vilket
planen är uppgjord och en lämplig tomt kan förvärvas av kommunen.
Så snart frågan örn byggnadslån blivit löst, är det meningen att sätta i
gång med arbetet, såsom styrelsen hoppas, under loppet av detta år. Härmed
bliva för Södermalms högre läroanstalt för flickor klagomålen över
mindre tidsenliga lokaler avhjälpta.

Stockholm den 2 januari 1930.

Vilh. Vessberg.

Föreståndare för Södermalms högre läroanstalt för flickor.

— 314 —

Länsstyrelsens i Västerbottens
län

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 144, § 45.

Till Konungen.

Länsstyrelsen Ilar anbefallts att efter vederböran des hörande avgiva utlåtande
nied anledning av vad i riksdagens senast församlade revisorers
berättelse under § 45 yttrats rörande utbetalningar under budgetåret 1928/
1929 av resekostnads- och traktamentsersättning till en folkskolinspektör
och en häradsskrivare.

Till åtlydnad härav får Eders Kungl. Majlis befallningshavande med
överlämnande av inkomna yttranden från de åsyftade befattningshavarne
i underdånighet anföra följande.

Befallningshavanden delar tillfullo statsrevisorernas uttalade uppfattning
örn det ur olika synpunkter olämpliga uti, att förrättningsmän dröja
i åratal med att avgiva räkning rörande företagna tjänsteresor.

Den på senare tid i resereglementet införda bestämmelsen om att räkning
bör ingivas inom viss kort tid efter det resa företagits är emellertid
ett klent vapen i hand på den ^anordnande myndigheten, så länge någon
påföljd för försenat ingivande icke stadgats.

Kommer räkning in före preskriptionstidens utgång, är förrättningsmän
otvivelaktigt berättigad erhålla likvid.

Det synes dock på goda grunder kunna sättas i fråga, huruvida icke särskild
kortare preskriptionstid, exempelvis ett å två år, kunde, utan men
för förrättningsmännen, fastställas för ingivande av reseräkningar.

Umeå i landskontoret den 9 januari 1930.

Underdånigst:

På länsstyrelsens vägnar:

AXEL BUDBERG. GUSTAF HULTMAN.

Bil. 1.

Folkskolinspektören i Västerbottens
södra inspektionsområde.

Till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Västerbottens län.

Genom remiss den 24 december 1929 — landskontoret nr 9.621 A — anmodad
att avgiva förklaring i anledning av statsrevisorernas anmärkning
rörande utbetalning till undertecknad av rese- och traktamentsersättning
för åren 1921—1927, får jag i ärendet vördsamt anföra följande:

Att statsrevisorerna uppmärksammat ett fall som detta, finner jag naturligt
och har även väntat, att anmärkning skulle komma att göras. Mot
revisorernas uttalande har jag heller intet att erinra.

Jag tillåter mig allenast påpeka, att det icke är statsverket utan jag

själv, sorn blivit lidande på det anmärkta förfaringssättet. Under de åi,
som räkningarna omfatta, Ilar jag utfört alla resor och förrättningar i statens
tjänst på egen bekostnad eller med andra ord 1''örskotterat mig till
kommande rese- och traktamentsersättning i motsats till vad som annars
är vanligt, nämligen att statsverket förskotterar utgifterna för ämbets
mäns tjänsteresor. Den på en gång utbetalade ersättningen utgör endast
summan av de belopp, som årligen inbesparats åt statsverket på anslaget
till folkskolinspektörernas tjänsteresor, och då detta anslag enligt riks
dagens beslut utgör ett förslagsanslag, som vid behov får överskridas, synes
detta tillfälliga överskridande icke i och för sig böra betraktas såsom
oriktigt. Den räntevinst, som under årens lopp kommit statsverket till
godo på det inbesparade kapitalet, torde ock möjligen vara ägnad att i någon
mån uppväga de anmärkta olägenheterna.

Emellertid erkänner jag villigt det befogade i revisorernas uttalande
och skall i fortsättningen söka att ställa mig resereglementets bestämmelser
angående tiden för ingivande av räkning å resekostnads- och traktamentsersättning
till noggrann efterrättelse.

Umeå den 3 januari 1930.

Frans Svedberg.

Bil. ?.

Vördsam förklaring.

Det torde icke vara erforderligt att här ingå på en detaljerad redogörelse
för de hinder, som mött för mig, såsom bosatt å annan ort utan tillgång
till protokollen i målen, att verkställa här ifrågavarande medels
rekvisitioner, då statsrevisorernas anmärkning mot utanordningarna saknar
varje berättigande.

Den av statsrevisorerna åberopade författningsbestämmelsen har uppenbarligen
icke retroaktiv verkan och är följaktligen ej i föreliggande fall
tillämplig.

Västerås den 30 december 1929.

Georg Hellgren.

Skolöverstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 145, § 40.

Till Konungen.

Med anledning av härmed återgående nådiga remiss får skolöverstyrelsen
i underdånighet anföra följande.

Den av riksdagens revisorer verkställda undersökningen angående sjukledigheter
inom folkskollärarkåren, varav resultatet nu föreligger, utgör,
såsom revisorerna inledningsvis framhålla, en fortsättning av en av dem

— 316 —

utförd undersökning rörande bland annat den omfattning, vari tjänstledighet
för sjukdom under år 1927 förekommit inom vissa statens verk.
Överstyrelsen finnér sig därför böra i korthet erinra örn den behandling,
för vilken denna sistnämnda utredning blev föremål vid 1929 års riksdag.

I fråga örn resultatet av utredningen — nämligen att tjänstledigheterna
befunnits hava större omfattning inom de kvinnliga än inom de manliga
befattningshavarnas grupp — hade revisorerna, utan att vilja närmare
ingå på de synnerligen ömtåliga och svåra spörsmål, varom här vore
fråga, framhållit, att detsamma syntes vara värt beaktande vid den allmänna
revision av nu gällande avlöningsreglementen, som enligt beslut av
Eders Kungl. Majit den 20 juni 1928 skulle verkställas. I sitt över reviso
rernas berättelse avgivna utlåtande uttalade även statsutskottet den uppfattningen,
att de av revisorerna omförmälda förhållandena vore av den
betydelse, att de borde tagas under närmare övervägande i samband med
den utredning, som anförtrotts åt 1928 års lönekommitté. Dä utskottet
förutsatte, att så komme att ske, hade utskottet icke ansett erforderligt,
att någon åtgärd från riksdagens sida vidtoges i anledning av den av revisorerna
gjorda utredningen och de uttalanden, som på grundval därav
gjorts. Vid ärendets föredragning i riksdagens kamrar lades också revisorernas
betänkande i denna del till handlingarna utan något särskilt
uttalande.

Angående den nu föreliggande utredningen, vilken grundar sig på förhållandena
bland folkskollärarpersonalen i rikets städer, framhålla revisorerna
sammanfattningsvis, att i fråga örn nämnda lärare samma
förhållande kunnat konstateras som beträffande de statliga befattningshavarna,
vilkas sjukledigheter varit föremål för undersökning av 1928 års
revisorer, nämligen att sjukledighet förekomme i större utsträckning för
kvinnor än för män, och att av de kvinnliga befattningshavarna de gifta
vore sjuklediga i större omfattning än de ogifta. Revisorerna ville därför
i anledning av de rön, som sålunda gjorts, inskränka sig till att hänvisa
till de av 1928 års revisorer i ämnet gjorda uttalanden.

På grund av det sammanhang, som sålunda angivits äga rum mellan
den av riksdagens revisorer år 1928 gjorda utredningen angående tjänstledighetsförhållandena
beträffande statens befattningshavare och den nu
föreliggande fortsatta utredningen angående samma förhållanden inom en
viss del av folkskollärarepersonalen, finner överstyrelsen, helst revisorna
icke framlagt något förslag eller gjort något särskilt yrkande, icke nu
anledning att närmare ingå på innehållet i den föreliggande senare delen
av utredningen, utan förutsätter överstyrelsen, att den sålunda under
åren 1928 och 1929 verkställda utredningen i sin helhet kommer att ägnas
vederbörlig uppmärksamhet av 1928 års lönekommitté.

Stockholm den 7 januari 1930.

SVEN NYLUND.
Föredragande.

Underdånigst:
OTTO HOLMDAHL.

Gustaf Redelius.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Pruee samt föredraganden.

— 317 —

Lantbruksstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 151, § 47.

Utlåtande.

Lantbruksstyrelsen bär för avsikt att inom den närmaste tiden, så. snålt
nödig utredning i ärendet kunnat åstadkommas, till Kungl. Majit inkomma
med förslag till åtgärder med anledning av vad i statsrevisorernas
förevarande yttrande anförts.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören
Insulander samt byråcheferna Bjurstedt och Fredholm.

Stockholm den 9 januari 1930.

Underdånigst:

ERIK INSULANDER.

OLOF FREDHOLM.

Lotsverkets enskilda pensionskassas yttrande

i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 167, § 51.

Till Konungen.

Med anledning av inneliggande remiss får styrelsen för lotsverkets enskilda
pensionskassa i underdånighet anföra följande:

Att utbetalandet av pensions- och dyrtidstillägg ej kunnat ske i sammanhang
med utgående pensioner beror dels därpå att kvittenserna å ut
gående postanvisningar måste företes beträffande redovisningen för utgifterna
för de egentliga pensionerna inför kassans revisorer, och beträffande
pensions- och dyrtidstilläggen inför riksräkenskapsverket och erfordras
alltså skilda postanvisningskvitton, dels därpå att styrelsen saknar arbetskrafter
och medel för utarbetande av de senare tilläggen samtidigt
med pensionerna, som äro det primära, och som dock i allmänhet inom
kort i samma månad följas av pensions- och dyrtidstilläggen, dels ock på
föreskrifterna örn företeende av levnadsbevis för pensionär och för barn.

Enligt det för kassan gällande nådiga reglementet den 25 november
1927 § 12 skola nämligen pensionerna mot företeende av behörigt bevis
därom att pensionären lever, utbetalas den 1 mars, 1 juni, 1 september och
1 december varje år. Dessa levnadsbevis inkomma mycket oregelbundet
och ofta ej förrän efter upprepade anmaningar, och kunna pensionerna i
många fall utgå först långt fram i månaden, åtföljda av pensions- och
dyrtidstilläggen, för vilkas utbetalande till änkor med barn riksräken
skapsverket ovillkorligen fordrar ålders- eller s. k. prästbetyg för varje
kvartal, under det styrelsen fordrar sådana betyg för änkor utan barn
endast i juni för riksräkenskapsverket, och december för kassans revisorer.

Vidkommande åter portokostnaderna så har styrelsen, som saknar s. k -

— 318 —

fribrevsrätt, hållit löre, att kassan ej borde betungas med utgifter för
utsändande av statsmedel, vilka i övrigt gå portofritt, och då de. till portoavgifter
använda medlen avsetts att utgå icke av de för pensions- och
dyrtidstillägg anslagna medlen utan från besparade räntemedel, synes
intet hinder för gottgörandet av kassans portoavgifter för utsändande av
ifrågavarande statsmedel kunna rimligtvis föreligga. Kassan förfogar
även som av sista redovisningen till riksräkenskapsverket för berörda
statsmedel framgår över en räntebehållning av 1,653 kronor 40 öre och
skulle örn nian så vill, minskas med 306 kronor 85 öre till 1,346 kronor
55 öre.

Under åberopande av det anförda anhålles, att de gjorda anmärkningarna
lämnas utan avseende och de av styrelsen vidtagna åtgärderna godkännas
samt, om portoavgifter från räntemedlen ej kunna bifallas, att kassan
erhåller rätt att portofritt avsända postanvisningar å pensions- och
dyrtidstillägg.

På styrelsens vägnar:

C. G. E. ÄKERSTRÖM. ROB. SÖDERHOLM.

Edvin Westerberg.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 168, § 52.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har generalpoststyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade
revisorer anfört beträffande postkontorslokalen i Kalmar.

Med anledning härav får generalpoststyrelsen anföra följande.

Till generalpoststyrelsens kännedom har tidigare icke kommit, att postkontorets
i Kalmar lokal skulle vara otillräcklig för sitt ändamål. Post
direktören i östra postdistriktet — vilket distrikt postkontoret i Kalmar
tillhör — har i avgivna rapporter över inspektioner av postkontoret i fråga
såväl år 1928 som år 1929 anmält för styrelsen, att postkontorslokalen
vore bra, och från den korresponderande allmänheten hava heller icke,
såvitt generalpoststyrelsen har sig bekant, framförts några önskemål angående
förbättrade lokalförhållanden för postkontoret.

Med anledning av det utav revisorerna gjorda uttalande skall generalpoststyrelsen
emellertid närmare undersöka förhållandena; och skall generalpoststyrelsen
givetvis icke underlåta att vidtaga de på styrelsen ankommande
åtgärder, som kunna anses påkallade.

I detta ärendes slutliga behandling hava, förutom undertecknade, jämväl
deltagit byråcheferna Pramberg, Hasselrot och Döss samt tillförordnade
byråchefen Sandberg.

Stockholm den 3 januari 1930.

GUSTAK KIHLMARK.

Underdånigst:
ANDERS ÖRNE.

Teodor Julin.

— 319 —

Telegrafstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid 173,
§§ 54 och 55.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majit anbefallt styrelsen
att avgiva yttrande över 1929 års statsrevisorers berättelse i avseende
å nedannämnda paragrafer.

Med anledning härav får telegrafstyrelsen anföra följande.

§ 54.

Revisorerna säga sig hava funnit telegrafstationens i Mariefred lokaler,
bestående av en förhyrd lägenhet om 3 rum och kök med en sammanlagd
golvyta av 77 kvadratmeter, vara för sitt ändamål alltför trånga och ej
heller i övrigt tillfredsställande.

De tre rummen hava följande golvytor: allmänhetens rum 17.5
kvadratmeter, telegrafrummet 17 kvadratmeter, telefonrummet 25
kvadratmeter och reparatörsrummet (köket) 17.5 kvadratmeter. Allmänhetens
rum anser telegrafstyrelsen tillräckligt för sitt ändamål.
Då i telegrafrummet endast är placerad stationens föreståndare,
en telegrafkommissarie, och i telefonrummet under vintern endast
2 och under sommaren 3 telefonister, finner styrelsen även dessa rum
i utrymmeshänseende tillfredsställande. Enahanda är förhållandet med
det för nyssnämnda ändamål avsedda köket. Icke heller i något annat
hänseende anser telegrafstyrelsen för sin del ifrågavarande lokal vara
olämplig. Telegrafstyrelsen finner sig därför icke kunna dela revisorernas
åsikt att lokalen är för sitt ändamål för trång eller i övrigt otillfredsställande.

Revisorernas uppgift att stationen i Mariefred är en av de mindre telegrafstationer,
vilka sannolikt inom en icke alltför avlägsen framtid komma
att indragas, kan styrelsen bestyrka.

§ 55.

Beträffande rikstelefonkatalogen hava revisorerna, under erinran örn
att inom telegrafverket under senare åren åtgärder vidtagits för att nedbringa
de årligen återkommande kostnaderna för tryckning av telefonkataloger,
uttalat, att det ville synas revisorerna, som örn i samband med detta
arbete också bort beaktas ett av telefondirektören i Stockholm framfört
förslag örn en enhetlig uppställning av stockholmskatalogen. Ensamt för
åren 1930—1932 skulle nämnda kostnadsbesparing, såvitt verkställda beräkningar
utvisa, kunna skattas till inemot 150,000 kronor. Revisorerna
ifrågasätta, om ej den sålunda förordade lösningen skulle inneburit
vissa fördelar i jämförelse med den nu genomförda anordningen med dubbla
kataloger samt också dubbla nummer för varje abonnent. Med hänsyn
till denna frågas ekonomiska betydelse hava revisorerna ansett sig böra
fästa riksdagens uppmärksamhet å vad i saken förekommit.

Till belysande av detta uttalande, som i första hand berör en synnerligen
komplicerad fråga av teknisk och trafikteknisk art och icke, som
statsrevisorerna synas förutsätta, en katalogframställningsfråga, där genom
omläggning från ett nummersystem till ett annat vissa besparingar
på katalogtillverkningskontot kunna göras, får styrelsen härmed i stora

— 320 —

drag antyda de riktlinjer, som varit avgörande för styrelsen vid handläggningen
av denna fråga.

Den ytterst genomgripande omläggning, som för närvarande pågår in
örn Stockholms telefonnät genom övergång från manuell till automatisk
drift, tog sin början omkring årsskiftet 1923—1924, i det att den första
automatiska stationen i Stockholm, Norra Vasa, då stod färdig att tagas
i bruk. Igångsättningen av automatiseringsarbetet hade föregåtts dels
av en noggrann och långvarig undersökning för bestämmande av det
system, som skulle komma till användning, dels av en omsorgsfull planering
av det omfattande arbetet, vars genomförande kunde befaras vid
övergången komma att bereda abonnenterna besvär särskilt vad beträffar
kopplingen till önskad abonnent. Ett av spörsmålen, som under dessa förberedelser
dryftades och som för abonnenternas vidkommande var av den
allra största betydelse, var kopplingsorganets, den s. k. fingerskivans, utseende.
Med hänsyn till telefonnätets storlek fordrades sex grepp på detta
organ för att man skulle nå fram till den åsyftade abonnenten. Det första
av dessa grepp avser att utvälja den station eller grupp av stationer, till
vilken den påringde abonnenten är ansluten, de övriga att bestämma
själva abonnentnumret inom stationen. Man hade då att välja mellan den
»rena» fingerskivan d. v. s. med endast 10 siffror, 0—9, och den »Idan
dadé» skivan d. v. s. en sådan med såväl siffrorna 0—9 som stations
bokstäver och ett fyllnadstecken. Fyllnadstecknet var avsett att vid
kopplingen i erforderligt antal användas mellan stationsbokstaven och
abonnentnumret, då detta senare innehöll färre än fem siffror. Vad som
för styrelsen framträdde som en svaghet i fråga om den blandade fingerskivan
var just denna kombination av tre olika element, nämligen siffror,
bokstäver och fyllnadstecken i form av en stjärna, punkt eller dylikt
Enligt styrelsens uppfattning kunde befaras, att abonnenterna skulle kom
ma att helt eller delvis uteglömma de jämförelsevis oansenliga fyllnadstecknen,
speciellt som dessa skulle utelämnas vid manuell drift, sålunda
vid numrets uttalande. För att taga det av statsrevisorerna åberopade
exemplet, Söder 749, förefaller det sannolikt, att en genomsnittsabonnent
lättare skulle komma att hoppa över endera eller bägge av de två punk
terna i S.. 749, som han alltid varit van att uttala som Söder 749 och vid
manuell drift fortfarande skulle uttala på detta sätt, än någon av siffrorna
i motsvarande nummer i automatisk dräkt 40 07 49. Ett överhoppande
av ett eller flera fyllnadstecken har till följd, att abonnenten ej
når fram till sin bestämmelse, utan blir stående på vägen med under
längre eller kortare tid upptaget kopplingsorgan. Ur denna situation
måste lian hjälpas till rätta av stationspersonalen eller taga sitt parti
och börja kopplingen örn igen, kanske med samma resultat. En betydande
olägenhet uppstår därvid för stationen, i det att kopplingsorganen
härigenom bliva onödigt belastade till förfång för telefontrafiken i dess
helhet.

Stockholms telefonnät planerades vid automatiseringens början att uppdelas
på följande stationer:

Centralen,

Norr,

Vasa, omfattande 2 stationer, Norra Vasa och Södra Vasa,

Söder,

Kungsholmen,

Östermalm,

— 321 —

Namnanropsstationen,

Gruppnummerstationen och

N ärtraf ikstationen.

Försök att konsekvent genomföra en bokstavering på fingerskivan, ba
serad på stadens geografiska uppdelning och med hänsyn till här ovan
uppräknade stationer, strandade av flera skäl. Härvid må som exempel
nämnas stationerna Norr och Centralen, båda på omkring 20,000 abonnenter.
Centralen var ett nytt stationsnamn, som ej tidigare fanns och
som sålunda måste införas i den manuella trafiken med åtföljande nummerändringar.
Båda stationerna komme att täcka icke endast Norrmalm
utan även hela Staden mellan broarna och en betydande del av Östermalm.
Någon geografisk överensstämmelse mellan stationsnamn och
stadsdel kunde sålunda <ej här uppnås.

Namnanropsstationen och gruppnummerstationen, som hade sina abonnenter
förlagda över samtliga stationsområden, kunde icke geografiskt
betecknas. För dessa stationer hade man varit nödsakad att på den blandade
fingerskivan tillfoga en eller två bokstäver, som ej hade något samband
med stadens geografiska indelning. Samma var förhållandet med
närtrafikstationen.

Vidare var ur ekonomisk synpunkt stationernas uppdelning på mindre
enheter än 10,000 nummer ej lämplig. Detta medförde, att man i framtiden
måste räkna nied nödvändigheten av att överflytta delar av ett
stationsområde till ett annat för att kunna fullt utnyttja nummerserierna.
Givetvis komme härigenom en eventuellt vunnen överensstämmelse mellan
station och stadsdel att brytas.

Allt som allt ansåg sig styrelsen, då växlingsarbetet genom införande
av automatsystemet skulle påläggas abonnenten personligen, skyldig tillhandahålla
denne enklast möjliga redskap för utförande av detta arbete,
vilket redskap dessutom möjliggjorde växlingens utförande med största
möjliga säkerhet. Med hänsyn såväl härtill som till den omständigheten
att en konsekvent bokstavering i överensstämmelse med stadens geogra
fiska indelning icke kunde genomföras och i framtiden upprätthållas, be
stämde sig styrelsen för den rena fingerskivan och därmed också för de
sexsiffriga telefonnumren utan stationsprefix och fyllnadstecken såsom
framtida telefonnummer för Stockholms automatnät.

För att de gamla numren skulle hli sexsiffriga måste alltså de förut
nämnda stationsprefixen bortfalla och ersättas med siffror, vilket fastställdes
så, att Norr stationen benämndes med siffran 2, Vasa med 3, Söder
med 4, Kungsholmen med 5 och Östermalm med b o. s. v. Ett automat
nummer skulle sålunda bildas av det manuella numret såsom grundstomme
med tillägg av stationssiffran. Exempelvis översättes Östermalm
719 30 till 6719 30, och det av statsrevisorerna angivna Söder 749 blir
40 07 49, sålunda med stationssiffran kompletterad med erforderligt antal
nollor för att få fram för växlingen nödiga 6 siffror. Så enkelt försiggår
i flertalet fall överföringen av det manuella numret till automatisk form.
Strängt taget föreligga sålunda icke dubbla nummer, som av statsreviso
rerna framhållits; numret är detsamma fastän i två olika typer: manuell
och automatisk dräkt.

Rörande tillhandahållandet av telefonkataloger för abonnenter tillhörande
de två olika näten kunde man visserligen ur besparingssynpunkt
låtit automatabonnenterna få nöja sig med den vanliga s. k. manuella
katalogen, försedd med en nyckel för numrets förvandling till automat 21

— Ren -berättelse ang. statsverket för är lil.

— 322 —

nummer enligt de riktlinjer, som ovan antytts. Därmed hade saken varit
enklast löst i den av statsrevisorerna antydda riktningen, nämligen en
gemensam katalog för de båda olika näten. Styrelsen ansåg sig emellertid
fortfarande förpliktad att göra allt för att underlätta övergången till
automatisk drift oell göra denna övergång så smärtfri och litet betungan
de som möjligt, särskilt för de abonnenter, som först blevo föremål för
omändringen. Styrelsen ansåg sig därför böra i deras händer sätta en
katalog, där översättningsarbetet redan var utfört och där sålunda hela
nätets nummer, såväl i abonnentförteckningen som i yrkesregistret, finge
precis det utseende, i vilket en med automatapparat utrustad abonnent
behövde se deni för att utan vidare kunna utföra erforderlig koppling.
Styrelsen förmenar, att denna åtgärd varit välbetänkt och i hög grad
bidragit till att minska den telefonerande allmänhetens besvär med hand
havandet av det nya systemet.

Den merkostnad, som anordningen med dubbla kataloger förorsakar
telegrafverket, uppgår för omsättning av de manuella numren till automatiska
och tvärt örn samt för korrekturläsning till sammanlagt cirka

20.000 kronor per år. Siffran var under tidigare år lägre, år 1923 cirka

15.000 kronor och stiger givetvis nied stigande sidoantal i katalogen. Den
torde kunna nedbringas till omkring 12,000 kronor per år vid viss diskuterad
omläggning av ordningsföljden mellan de båda upplagorna. Till
denna så att säga fasta kostnad kommer en variabel sådan, nämligen
kostnaden för dubbelutdelning. Örn till exempel en abonnent i början av
året, då katalogen utkommer, innehar apparat, ansluten till manuell station,
men sedan under året genom flyttning till annan stadsdel erhåller
automatapparat, praktiseras det tillvägagångssättet, att abonnenten får
byta ut sin manuella katalog mot en ny för automatdrift. Det kan ifrågasättas,
örn ej abonnenten, till dess nästa katalogupplaga föreligger färdig,
skulle kunna reda sig med den katalog, han först erhållit, jämte översättningstabell,
speciellt sedan automattelefonen blivit allmännare och
varit i bruk så pass länge, att även en manuell abonnent kan förutsättas
lia kommit i beröring med densamma. Huruvida ett dylikt tillvägagångssätt
kan tänkas vinna allmänhetens gillande kan ifrågasättas. Den nu
tillämpade metoden är i varje fall bekvämare för abonnenterna, och kostnaden
för verket blir ej betungande, då återhämtade manuella kataloger
i viss utsträckning åter finna användning hos ^Tillträdande, telefonistbetjänade
abonnenter. En merkostnad av större omfattning genom dubbelutdelning
kan däremot uppstå, då en hel station automatiseras under
löpande katalogår och hithörande abonnenter sålunda förses med nya
kataloger. Denna merkostnad kan å andra sidan undvikas, örn man låter
tidpunkten för stationens öppnande sammanfalla med tiden för katalogens
utkomst, och där ett dylikt arrangemang kan åvägabringas utan
olägenheter i andra avseenden, kommer det givetvis att tillämpas. I jämförelse
med den besparing i personalkostnad, som vinnes genom övergång
till automatisk drift omedelbart vid stationens färdigställande, bli kostnaderna
för dubbelutdelning av kataloger relativt obetydliga.

De stationer, som närmast stå inför färdigställande för automatisk drift
äro: Söder, avsedd att tagas i bruk mellan 1 april och 1 juni 1931 och beräknad
vid öppnandet för 24,000 effektiva abonnenter, och Södra Vasa
mellan 1 mars och 1 maj 1932 för 21,000 abonnenter. Utdelningen av den
manuella katalogen äger rum ungefär mellan den 7 och 31 januari och
utdelningen av den automatiska börjar omkring den 1 februari. Under

323 —

sådana förhållanden böra utan större olägenhet abonnenterna tillhörande
»Södra Vasa» kunna vänta med erhållandet av den nya katalogen till dess
överflyttningen till automatstationen sker, och likaså kan man ifrågasätta,
örn icke på samma sätt kunde förfaras med åtminstone bostadsabonnenterna
på »Söder». Under sådana förhållanden skulle merkostnaden för
dubbelutdelning vid dessa stationers öppnande reduceras till en obetydlighet.

Det framhålles även i statsrevisorernas uttalande såsom föredömligt att
man på vissa håll i utlandet valt kombinationen bokstäver och siffror
framfor den rena sifferkombinationen. Det torde utan vidare vara klart,
att styrelsen vid bestämmandet av det stockholmska systemet icke var
obekant med motsvarande förhållanden i utlandet. Styrelsen baserade
emellertid sitt avgörande i frågan uteslutande pä vad som enligt dess
uppfattning skulle bliva för våra abonnenter bäst oell förmånligast.

Frågan örn de dubbla katalogerna har gjorts till föremål för överläggningar
i styrelsen, senast år 1929, då telefondirektören i Stockholm framställde
ett förslag örn sammanslagning av de båda katalogerna, vilket
skulle åvägabringas genom telefonnumrens angivande med stationsbokstäver
och fyllnadstecken, lämpliga att användas för såväl manuell som
automatisk drift det vill säga man skulle byta ut den rena fingerskivan
mot den blandade eller med andra ord acceptera det system, som styrelsen
tidigare förkastat och för vilket redogjorts här ovan. Styrelsen kon
staterade vid ärendets behandling, att något nytt av art att kunna inverka
på här föreliggande fråga ej inträffat, och fann därför ingen anledning
att frångå sitt tidigare beslut. Det förefaller för övrigt styrelsen, som
om det hade varit en mindre lycklig åtgärd att mitt under pågående
automatiseringsarbete irritera abonnenterna genom att frångå ett system,
som nu sedan b år inarbetats i abonnenternas medvetande, ävensom att
påtvinga över 30,000 redan automatiserade abonnenter en ändring av
nummerskivan med åtföljande förnyad ändring av beteckningen på deras
telefonnummer.

Statsrevisorerna hava vidare berört olägenheter, som de dubbla katalogerna
och de två nummerformerna medfört för telefondriften. Det
måste utan vidare vara klart, att en samtrafik mellan två nät av så olika
struktur som ett telefonistbetjänat och ett automatiskt drivet nät måste
medföra Anssa besvärligheter under övergångstiden. Statistik på kopplingsfel
och andra besvärligheter föreligger för nuvarande system. ljur
denna skulle sett ut med den blandade skivan är omöjligt att yttra sig
örn. Styrelsen kan emellertid meddela, att någon tid efter det Stockholms
trafikstarkaste station överflyttats till helautomatisk drift gjordes av en
kontrollant en rundtur till samtliga abonnenter med egna växelbord och
större trafik för att utröna, huru dessa trafikanter ställde sig till den
automatiska driften. Det så gott som enhälliga svaret ble\T, att de föredrogo
automatsystemet och detta oaktat den manuella driften varit a\"
fullgod beskaffenhet. Det förefaller uteslutet, att detta vitsord skulle
hava kunnat erhållas, därest något allvarligare missnöje förelegat lies allmänheten.

I statsrevisorernas yttrande omnämnes ä\^en, att under de senare åren
inom telegrafverket åtgärder vidtagits för att nedbringa de årligen åter
kommande kostnaderna för telefonkatalogen. Det kan därför möjligen
här vara på sin plats att nämna ett par siffror, som närmare belysa detta
uttalande. År 1920 var kostnaden för framställningen av de båda stock -

324 —

holmskatalogerna »Riks» och »Allmänna» högst betydande. Genom sammanslagning
av de håda katalogerna ävensom införande av 3-spaltig uppställning
nedbringades kostnaden så, att den för 1922 års katalog utgjorde
brutto 468,632 kronor. Senare lia genom övergång till nytt format, ny
spaltbredd med mera, kostnaderna, trots det ständigt stegrade abonnentantalet
och den därav föranledda ökningen av katalogens sidoantal och
upplaga, ytterligare nedbringats, så att de för 1929 års stockholmskatalog
utgjorde brutto 455,936 kronor. Katalogens nettopris per exemplar har
gått ned från 2 kronor 16 öre till 1 krona 19 öre år 1929. Detta torde visa,
att styrelsen icke saknar blick för den ekonomiska sidan av katalogframställningen,
men att styrelsen icke velat genomföra besparingsåtgärder
på bekostnad av abonnenternas bekvämlighet.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve
■Hamilton, byråcheferna Ljungqvist, Olson och Hallgren samt t. f. byråcheferna
Wold och Gustav.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

A. HAMILTON.

E. OLSON.

Birger Watz.

Domänstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 176 och
185, §§ 56 och 58.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har domänstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande i anledning av vad riksdagens revisorer i sin år 1929 avgivna
berättelse anfört angående dels bränslekommissionen i likvidation
och dels statens motorfordon.

Vad bränslekommissionen beträffar äro för närvarande endast jägmästaren
G. J Sandberg och ett extra skrivbiträde ävensom tillfälligtvis
en assistent sysselsatta med avvecklingsarbetet. Det är avsett, att Sandberg
jämsides med avvecklingsarbetet skall handhava skötseln av Stock
holms revir, detta under förutsättning att Kungl. Majit enligt styrelsens
avgivna förslag transporterar honom till denna befattning, och det extra
biträdet kommer jämsides med arbetet hos bränslekommissionen att ar
beta å domänfiskalskontoret.

Ett av biträdena å domänstyrelsens kassakontor kommer att, jämsides
med sitt övriga arbete inom domänstyrelsen, handhava skötseln av bränslekommissionens
räkenskaper.

Åtgärder äro sålunda redan vidtagna för att nedbringa kostnaderna för
bränslekommissionens avveckling i förhållande till därmed förenat arbete.

Bemärkas bör emellertid att, såsom även riksdagens revisorer framhållit,
avvecklingsarbetet ej får bedömas uteslutande med hänsyn till medelsförvaltningens
storlek, utan fastmera med hänsyn till de vidlyftiga och tidsödande
utredningar och arkivforskningar, som äro nödvändiga för pågå -

— 325 —

ende mål oell rättegångar. Så pågå för närvarande 8 rättegångar och 33 mål
äro hänskjuta till olika länsstyrelsers avgörande. 15 anmärkningsärenden
äro vilande hos kammarrätten, 6 ärenden, vari riksräkenskapsverket meddelat
utslag, äro kommunicerade vederbörande och 22 ärenden äro i första
hand beroende på riksräkenskapsverkets beslut.

Riksdagens revisorer föreslå, att åtgärder vidtagas för avförande ur
bränslekommissionens räkenskaper av såsom tillgång balanserat värde å
de till vissa ämbetsverk överlämnade inventarierna m. m. I anledning
härav må framhållas, att domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den
19 november 1929 framlagt förslag i berörda hänseende.

Med avseende å revisorernas uttalande om statens motorfordon får domänstyrelsen
meddela, att domänverket för närvarande har en personbil,
som användes vid tjänsteresor av styrelsens personal samt i vissa fall av
överjägmästarna. Härjämte finnas inom Malingsbo, Grönsinka, Gästriklands,
Marks, Halmstads och Norra Skånes revir lastbilar, vilka användas
i huvudsak för virkestransporter. Såsom av bifogade yttranden från vederbörande
revirförvaltare framgår hava bilarna i vissa fall använts för
transport av flyttsaker åt personalen och dylikt. Domänstyrelsen har för
sin del icke något att erinra mot revisorernas förslag, att enhetliga bestämmelser
utfärdas, att statens motorfordon icke må användas för tjänstemans
privata bruk. Härvid förutsätter styrelsen emellertid, att bestämmelserna
givas en sådan avfattning, att bilarna i undantagsfall må kunna
användas för sådana transporter, som angivas i revirförvaltarnas ovanberörda
yttranden.

Vad beträffar revisorernas uttalande, att å staten tillhöriga motorfordon
borde anbringas ett för var och en lätt igenkännligt märke, som visar, att
fordonet tillhör staten, får styrelsen meddela, att styrelsen har för avsikt,
att beträffande domänverkets lastautomobiler utfärda bestämmelser i berörda
avseende. Domänverkets personbil är redan försedd med märke.

Remissakten återställes härjämte.

Vid avgörande av detta ärende, som föredragits inför generaldirektören,
hava, förutom undertecknad överdirektör, närvarit byråcheferna friherre
Hermelin, Aminoff och Wahlestedt, den sistnämnda såsom föredragande.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

För generaldirektören:

D. af WÅHLBERG.

L. Carlquist.

Bil. 1.

Marks revir.

Till kungl. d o m ä nsty r e 1 s en.

I anledning av kungl, domänstyrelsens skrivelse nr K: 4531/1929 den 4
dennes angående vissa uppgifter får jag vördsamt meddela, att Marks revirs
lastautomobil icke använts för tjänstemans privata bruk och att å automobilen
ej finnes anbragt märke, som visar, att den tillhör domänverket.

Borås den 10 .januari 1930.

Ragnar Ekman.

— 326 —

Bil. 2.

Jägmästaren i Gästriklands revir,
Gävle.

Till kungl, domänstyrelsen.

Angående vissa uppgifter.

Som svar å rubricerade ärende får jag vördsamt meddela att revirets
lastautomobil ej i något fall använts för tjänstemans privata bruk saint att
något annat märke än skattekvittot, som är utställt på Gästriklands revir,
ej finnes anbragt å automobilen.

Gävle den 7 januari 1930.

T. Wängenberg.

Bil. .V.

Malingsbro revir, Björsjö,

Ludvika.

Till kungl, domänstyrelsen.

Åberopande kungl, styrelsens brev den 4 januari 1930 nr K: 4531 år 1929
får jag vördsamt meddela att revirets lastbil icke i något fall använts för
tjänstemans privata bruk, samt att å automobilen icke finnes anbragt
märke, som visar att densamma tillhör domänverket.

Björsjö, Ludvika den 7 januari 1930.

Sven Lundberg.

Bil. i.

Jägmästaren i Norra Skånes
revir.

Till kungl, domänstyrelsen.

Till svar å brevet nr K: 4531/1929 av den 4 innevarande januari angående
vissa uppgifter får jag vördsamt anföra följande.

Revirets lastautomobil har i tvenne fall använts för tjänstemännens
privata bruk; i ena fallet gick bilen en resa Mölleröd—Höör med flyttsaker
åt e. kronojägaren Joel Nilsson, som tjänstgjort som t. f. under vakans i
Nösdala bevakningstrakt, därför kronan tillgodogjorts med 20 kronor, enligt
försäljningssedel Mq 87 den 23 november 1928, ver. 379, i andra fallet
transporterades flyttsaker åt skogsrättaren Knutsson från Hässleholm till
Mölleröd. Då Knutsson var berättigad få sina flyttningskostnader ersatta
av domänfondens medel, avfordrades honom ingen ersättning för biltransporten.

Ängelholm den 7 januari 1930.

Lars C. Hårleman.

— 327 —

lin. 5.

Jägmästaren i Halmstads revir,

Halmstad.

Till kungl, domänstyrelsen.

Angående uppgifter.

Härmed får jag i rubricerade ärende vördsamt meddela, att jag i ett enda
fall för egen räkning disponerat revirets lastbil, i oktober 1929 för transport
av drevfolk vid älgjakt å kronoparken Tönnersjöheden. Transporten tog
en tid av cirka 1h timme, och den väg, drevfolket transporterades, var cirka
6 kilometer. Något hinder för lastbilens ordinarie arbete utgjorde ej detta,
då den det oaktat utförde normal körning under dagen. Ersättning betalades
av mig med 4 kronor, redovisat i oktober. Bilens omkostnader per dag
uppgår till 25 kronor. Vidare har lastbilschauffören vid olika tillfällen, då
bilén eljest gått tom från Halmstad, Laholm eller Vallberga, fått tillstånd
■att för hans egen eller andras räkning transportera varor t. ex. mjöl, byggnadsmaterial,
konstgödning o. dyl. till hemorten mot ersättning för lego
körning. Detta har ej utgjort något hinder för bilens ordinarie körning,
och tillstånd har inhämtats för varje gång.

Å automobilen (på den gamla å huven, på den nya å förarehytten) är
målat »Halmstadsrevir Rt. 347», som utvisar, att densamma tillhör domänverket.

Halmstad den 7 januari 1930.

Eric von Sydow.

Bit. 6.

Grönsinka revir, Horndal.

Till kungl, domänstyrelsen.

Angående vissa uppgifter.

Med anledning av kungl, domänstyrelsens förfrågan den 4 januari får
jag vördsamt meddela följande angående revirets lastautomobiler.

Lastautomobilerna hava icke använts för tjänstemans privata bruk annat
än på sådant sätt, att i något enstaka fall transport av flyttsaker ägt rum.
Denna transport har skett såsom återföra vid virkeskörslor, och har i sådant
fall chauffören, vars lön utgår enligt ackord, av vederbörande ersatts
för den tidsförlust, som förorsakats honom. Ehuru dylika transporter endast
förekommit ett fåtal gånger, och redan därigenom äro utan praktisk
betydelse, vill jag påpeka, dels att genom en dylik transport bilen likväl
utnyttjats vederbörligt antal vändor, enär någon normalarbetsdag ej till
lämpas vid lastbilskörningen, dels att de privata lastbilägare, som utföra
virkestransporter, använda samma beräkningsgrund för liknande uppdrag.

Vidare har förekommit att lastbilschaufförerna medfört småpaket

— 328 —

vid körningar från järnvägsstationen för vilka uppdrag de åtnjutit drickspengar.

A bilarna äro endast å besiktningsplåten angivet, att de tillhöra domänverket.

Grönsinka, Horndal den 7 januari 1930.

Einar N. Heduiff.

Arméförvaltningens

artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartements
yttranden i anledning avriksdagens
revisorers uttalande del I,
sid. 185, § 58.

Till Konungen.

Till åtlydnad av Eders Kungl. Maj :ts den 21 nästlidne december meddelade
nådiga befallning att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
av riksdagens revisorers den 15 december 1929 avgivna berättelse
örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden den 1 juli 1928—den 30 juni
1929, »§ 58 angående statens motorfordon», få arméförvaltningens artilleri-,
fortifikations- och intendentsdepartement härmed i underdånighet
anföra nedanstående.

Artilleridepartementet får för sin del i underdånighet framhålla följande.

Rörande riksdagens revisorers uttalande under denna paragraf beträffande
användning av motormaterielen, anser artilleridepartementet det
lämpligt, att enhetliga bestämmelser utfärdas, enligt vilka statens samtliga
personbilar och motorcyklar endast få användas för resor och transporter
i tjänsten, truppförbandens övningar och personalens utbildning, med
undantag givetvis för sjukdomsfall och andra liknande särskilda omständigheter.

Vad beträffar statens lastbilar får departementet däi''emot ifrågasätta,
huruvida icke dessa fortfarande kunna — i den mån tjänsten det medgiver
samt efter vederbörande chefs medgivande för varje fall — av
tjänstemän och arbetare i vederbörande myndighets tjänst få vid särskilda
tillfällen förhyras, exempelvis för verkställande av flyttningar och dylikt.
Vid sådan förhyrning skall motorfordon föras av ordinarie förare samt
ersättning för dennes avlöning, driv- och smörjmedel, materielens slitning
m. m. erläggas enligt av högre myndighet fastställd taxa. Erfarenheten
har givit vid handen, att statens intressen icke åsidosättas genom att denna
förmån beredes löntagare.

Sådant medgivande bör dock icke gälla de motorfordon, som äro utlämnade
till truppförbanden för att ingå i dessas fältutrustning, enär dessa
tillhöra sådan artillerimateriel, som enligt gällande föreskrift ständigt
bör vara i fältdugligt skick. Dessa fordon böra icke få tagas i bruk
mer än vad tjänsten oundgängligen fordrar. Beträffande denna materiel
är även föreskrivet, att densamma icke får användas annat än för därtill

— 329 —

avsett ändamål. Någon ändring i dessa bestämmelser anser departementet
därför icke lämplig.

Tyganstalternas lastbilar användas enligt nu gällande föreskrifter för
transporter för å samma ort förlagda truppförbands räkning, men äro
dessa transporter för närvarande begränsade till dem, som avse transporterande
av artillerimateriel till och från tyganstalt eller järnvägsstation
(hamn).

Mot ersättning enligt ovan omförmäld, av artilleridepartementet fastställd
taxa kan — i den mån tjänsten det medgiver — dylika lastbilar
med förare ställas till förfogande även för andra transporter för statens
räkning.

Anbringande å motormateriel av ett väl synligt igenkänningstecken
torde vara ett verksamt medel att förebygga missbruk av densamma.
Även av andra skäl är det emellertid önskvärt, att åtminstone det stora
flertalet motorfordon, som användas i statens tjänst, lätt kunna igenkännas.
Utom den märkning av motorfordonen, som lämpligen föreskrives
med hänsyn till fordonens inbördes särskiljande, torde därför statens motorfordon
böra förses med ett gemensamt igenkänningstecken, vilket såväl
vid dager som i mörker tydligt angiver, att fordonet förer statens personal
och egendom.

Fortifikationsdepartemeritet får för sin del i underdånighet framhålla
följande.

Av det antal motorfordon, som för närvarande förefinnes under fortifikationsdepartementets
förvaltning, äro de personbilar, som disponeras av
platsbefälhavaren på Karlsborg, fortifikationsbefälhavare och fortifikationsofficerare,
erforderliga för tjänstens behöriga upprätthållande på
grund av de stora avstånden inom vederbörandes verksamhetsområden.

De bilar (utom specialbilar), som disponeras av ingenjörkårerna, äro
anskaffade på bekostnad av de anslag, å vilka respektive kårs tygverkstäder
drivas. Bilarna användas förutom för driften vid tygverkstäderna
även i viss omfattning för kårernas övningar. Det relativt stora antalet
motorfordon vid fälttelegrafkåren är beroende därpå, att samtliga dessa
fordon erfordas för kårens årliga övningar på längre avstånd från kasernen,
och har det visat sig för kronan ekonomiskt fördelaktigare, att tygverkstäderna
hyra ut dessa fordon under övningarna, än att motorfordon
för ändamålet förhyras från enskilda.

Slutligen må omnämnas, att den lastbil, som disponeras direkt av fort ifikationsdepartementet,
är anskaffad för vissa materielförsök.

Vad beträffar bestämmelser för användningen av motorfordon gälla,
att kårerna tillhörande motorfordon skola drivas enligt av departementet
för tygverkstäderna utfärdade ekonomiska föreskrifter, och fastställas
taxorna för uthyrning så, att driften, däri inberäknat slitning och amortering
av fordonen, blir ekonomiskt lönande.

Beträffande uthyrning av lastbilar till enskilda ansluter sig departe
mentet till vad artilleridepartementet därom anfört.

Särskilt igenkänningsmärke för motorfordon finnes icke oell synes icke
nödvändigt för de under fortifikationsdepartementets förvaltning stående
motorfordonen.

— 830 —

Intendentsdepartementet får för sin del, med anledning av det utav revisorerna
gjorda utalandet rörande medelsanskaffningen för motorfordon,
framhålla, att det i riksstaten uppförda anslaget till anskaffning, underhåll
och drift av motorfordon är uteslutande beräknat för den under intendentsdepartementets
förvaltning stående motormaterielen, vadan övriga

lantförsvaret tillhöriga bilar icke äro hit hänförliga. Det antal bilar _

såväl person- som lastbilar — som bekostas av berörda anslag, under
ställes årligen riksdagens prövning och godkännande.

Vad beträffar frågan örn lastbilars användning för kronans räkning,
framhålla revisorerna önskvärdheten av, att de vid ett visst truppförband
stationerade lastbilarna i möjligaste mån begagnades för körslor även vid
andra truppförband inom garnisonen. Departementet biträder till fullo det
sålunda gjorda uttalandet och inser väl de fördelar, som i vissa fall därigenom
kunna vinnas. I denna fråga tillåter sig också intendentsdepartementet
framhålla, att departementet beträffande ekonomilastbilarnas användning
föreskrivit, det bilarna huvudsakligen skola tagas i anspråk
för ekonomikörslor, varvid i första hand transporter av proviant, furage,
eldnings- och belysningsämnen samt intendenturmateriel skola komma
till utförande. Utan att nyssnämnda transporter eftersättas, må dock last
bilarna användas för övningsändamål, varvid ersättning skall erläggas av
vederbörligt övningsanslag enligt fastställd taxa. Utfärdandet av några
särskilda föreskrifter rörande bilarnas användning även för andra körslor
än de vid vederbörligt truppförband förekommande, har däremot icke
ansetts erforderligt, i det att bestämmelserna uti intendenturmaterielreglementet,
§ 2, mom. 1 d), synts härutinnan tillfyllest vägledande. Enligt
dessa bestämmelser åligger det nämligen arméfördelningschef att förordna
örn utlåning av intendenturmateriel, således även av lastbilar, mellan
arméfördelningscbefen underlydande truppförband, då behov därav
föreligger.

Med anledning av det utav revisorerna gjorda uttalandet, att användning
av statens motorfordon, såväl person- som lastbilar, hädanefter ej
bör medgivas för tjänstemäns privata bruk, anser sig intendentsdepartementet
böra framhålla följande.

Departementet, som sedan flera år tillbaka utfärdat förbud rörande utlåning
av personbilar och motorcyklar för privat bruk, har beträffande
lastbilar föreskrivit, att transporter härmed må under angivna villkor
utföras för vid armén anställd personals enskilda räkning mot viss fastställd
ersättning. Dessa bestämmelser hava tillkommit för att i möjligaste
mån tillföra de knappt tillmätta underhållsanslagen en extra inkomst,
varigenom statsanslagen skulle kunna i viss mån begränsas. Erfarenheten
har emellertid visat, att de inkomster, som inflyta för ovanberörda
utlåning, äro relativt obetydliga på grund av den ringa användningen av
lastbilarna för berörda ändamål. Med hänsyn härtill har intendentsdepartementet
för sin del intet att erinra däremot, att, såsom revisorerna
ifrågasatt, enhetliga bestämmelser varda utfärdade rörande fullständigt
förbud för utlåning av staten tillhöriga såväl last- som personbilar.

Med anledning av revisorernas uttalande angående ett gemensamt igen
känningsmärke för samtliga statens bilar får slutligen intendentsdepartementet
— under förmälan att det igenkänningsmärke med kunglig krona,
som anbefallts för departementet underställda bilar, blivit i behörig ordning
granskat och godkänt av riksheraldikerämbetet — i underdånighet

— 331 —

anmäla, det departementet anser utfärdande av generella nådiga föreskrifter
rörande märkning av statens bilar vara önskvärt.

Stockholm den 9 januari 1930.

Underdånigst

H. de CHAMPS.

LUDVIG R. HAMMARSKIÖLD.

HJ. THORÉN.

Nils Knutsson-Hall.

AXEL HULTKRANTZ.
SVEN KARLBERG.
ERIK LEIJONHUFVUD.

Marinförvaltningens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del. I, sid. 185,S 58.

Underdånigt utlåtande.

Riksdagens revisorer framhålla, att det med hänsyn till de betydande
utgifter motorfordonen betinga är av vikt, att deras anskaffning ej
sker i större utsträckning, än som motiveras av behovet och verkliga gagnet
därav för vederbörande tjänsteman eller tjänstegren, samt att alltså,
innan anskaffning företages, en sorgfällig prövning verkställes av de fördelar
i besparade reskostnader och ett mera effektivt arbete, som härigenom
kunna vinnas. Särskilt har det synts revisorerna, att dessa synpunkter
ej alltid tillbörligen beaktats beträffande personbilarna. Med
anslutning härtill ifrågasätta revisorerna behövligheten av att för marinens
behov i Karlskrona anskaffats två personautomobiler, varav den ena
utgör en sjusitsig täckt automobil.

Marinförvaltningen vill med avseende härå erinra därom, att ämbetsverket
den 1 december 1928 avgivit underdånigt yttrande över riksdagens
år 1927 församlade revisorers berättelse i vad densamma berörde
marinens motorfordon, varefter Eders Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut
den 12 januari 1929 förklarat sig vilja framdeles, sedan frågan rörande
omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet
blivit avgjord, efter framställning av marinförvaltningen meddela beslut
angående dispositionen av vissa marinens personbilar. Förutom vad
marin förvaltningen i ovan angivna skrivelsen yttrat, får ämbetsverket
beträffande personautomobilerna i Karlskrona anföra följande.

Den till befälhavande amiralens i Karlskrona förfogande ställda bilen
tages i bruk icke allenast för befälhavande amiralens egen del, utan för
ett flertal andra befattningshavares räkning, varibland må nämnas artilleribefälhavaren
och infanteribefälhavaren i fästningen. Dess huvudsakliga
användning avser krigsövningar, befälsövningar, inspektioner, rekognosceringar
m. m., ävensom andra övningar inom försvarsområdet eller
dess närhet. Att en bil därvid är erforderlig framgår bland annat därav,
att försvarsområdet numera har en utsträckning till lands av omkring 7
''å 8 kvadratmil. Vidare utnyttjas bilen vid inspektioner av högre central

— 332 —

myndighet, varigenom den fördel vinnes, att tiden för uppehållet i Karlskrona
kan forkortas.

n,?''1® ill\ä.veii erforderlig med hänsyn till materielens handhavande.
balunda mäste tygmästaren och tygförvaltningens personal företaga resor
till olika platser inom området samt till sådana orter i närheten där
fästningen tillhörande materiel tillverkas eller repareras.

Beti äftande varvets personautomobil erfordras densamma för inspektioner
m. m. å avlägset belägna arbetsområden såväl inom som utom
varvet av framst varvschefen och departementscheferna, men även av annan
varvets personal. Det må framhållas, att varvet dels självt har stort
omfång, dels sträcker sill verksamhet till Karlskrona station utom varvet,
samt att det visat sig vara av stor betydelse att på ett rationellt sätt
UI!.na överse och följa arbetena å de vitt skilda arbetsområdena, vilket
möjliggjorts genom personbilens tillkomst. Bilen har sålunda bidragit till
< (^n‘sff\rro effektivitet i arbetet, som revisorerna angiva såsom en av förutsat
tinn ga rila till anskaffande av motorfordon. En utredning har givit
vid handen, att varvets personbil alltsedan den anskaffades (år 1927) vard
sa gott som i dagligt bruk och i genomsnitt varit i användning 2 å 3 timmar
dagligen, vilken tid ej infallit i ett sammanhang, utan fördelas över
hela varvets arbetstid. En gemensam bil för fästningen och varvet skulle
medföra, att antingen fästningens eller varvets behov ofta måste eftersättas.

Slutligen må framhållas, att genom 1925 års försvarsbeslut minskades
antalet distriktsläkare, till vilkas åligganden hör att ombesörja läkarvården
för marinens manskap och arbetare i deras bostäder i staden från två
tdl en. Härigenom hava svårigheter uppstått, att särskilt under större
sjuklighet och epidemier medhinna sjukbesöken och det Ilar visat sig nödvändigt
att vid sådana tillfällen distriktsläkaren får anlita bil. Detta bidrager
att öka behovet av personautomobiler för Karlskrona.

. Beträffande ifrågavarande personbilars typ vill marinförvaltningen
framhålla, att de äro avsedda för väsentligt olika ändamål. Fästningens
bil är främst avsedd för längre resor inom försvarsområdet och hör därför
vara tämligen stark och rymlig. För att befälhavande amiralen i sin
egenskap av kommendant i Karlskrona fästning skall kunna medföra
erforderlig stabspersonal, behöves en bil av den anskaffades storlek, vilken
trots att den är av den typ som enligt vedertaget bruk benämnes
/-.sitsig icke bekvämt rymmer mer än 5 personer förutom chaufffören. För
att de åkande skola vara oberoende av väder och vind är en täckt bil
lämpligast. Det hör även framhållas, att numera i marknaden förekommande
personbilar så gott som uteslutande äro täckta. Varvets bil åter
är i huvudsak avsedd för kortare färder inom varvet eller till de platser
utom varvet där arbeten utföras, och den behöver icke rymma många personer.
På grund härav är en mindre bil lämpligast för ändamålet, och
för närvarande användes även en liten »Volvo»-bil med plats för 3 personer
utom chaufför.

Statsrevisorerna hava vidare givit uttryck åt den uppfattningen, att användningen
av statens motorfordon, såväl person- som lastfordon, för
tjänstemans privata bruk ej hädanefter bör medgivas, varom enhetliga bestämmelser
enligt revisorernas åsikt böra utfärdas. Undantag härför anse
revisorerna självfallet böra göras för sjukdomsfall och andra liknande
utomordentliga händelser.

Beträffande frågan örn användning av personautomobil utom tjänsten

— 333 —

har i de fall, då sådan icke varit uttryckligen förbjuden, dylik användning,
enligt vad gjord utredning givit vid handen, förekommit i ytterst ringa
utsträckning och örn något missbruk kan det vad marinens bilar beträffar
icke bliva tal. Marinförvaltningen har intet att erinra mot att förbud utfärdas
mot användande utom tjänsten av personautomobil, dock att undantag
göres för sjukdomsfall eller då eljest särskilda omständigheter före
ligga. Sådana särskilda omständigheter äro exempelvis förbanden å
Rindö, där icke någon bil till uthyrning finnes att tillgå med mindre sådan
skall sjöledes fraktas över från Vaxholms stad. Marinförvaltningen
förutsätter givetvis att all användning utom tjänsten av personbil skall
ske mot ersättning.

I fråga örn lastbilarna har användning för privat bruk mot fastställd
ersättning i regel varit medgiven. Under förutsättning att utlåning mot
sådana taxor, att såväl driftskostnader o. d. som slitningskostnader till
fullo ersättas kronan, synes statens intressen icke bliva lidande. Till jämförelse
må nämnas, att i vissa fall personalen bar rättighet att från kronans
förråd uttaga proviant och beklädnadsartiklar m. m., under villkor att kronans
rätt och fördel icke i något avseende trades för när (Sv. förf.-saml.
nr 260/1928 kap. 4). Därest emellertid förbud mot privat bruk av lastbilar
skulle befinnas lämpligt för övriga statens verk, har marinförvaltningen
intet att erinra mot, att motsvarande bestämmelser utfärdas för marinen
i enlighet med statsrevisorernas gjorda uttalande.

I fråga örn märkning av bilar, äro varvens samtliga bilar samt stationernas
personbilar märkta, och synes det marinförvaltningen lämpligt,
att märkning av samtliga motorfordon efter så vitt möjligt enhetligt
system föreskrives. Märkningen hör givetvis lämpa sig efter fordonens
olika art, utseende och användning. För så vitt bestämmelser icke komma
att utfärdas av Eders Kungl. Majit, är marinförvaltningen beredd att
utfärda erforderliga föreskrifter.

I ärendets handläggning deltagande: undertecknad, chef, Boalt och
Braunerhielm, den sistnämnde föredragande.

Stockholm den 8 januari 1930.

Underdånigst:

På kungl, marinförvaltningens vägnar:

J. SCHNEIDLER.

T. Svenonius.

Generalpoststyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I,sid. 183, § 58.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har generalpoststyrelsen anbefallts
att avgiva utlåtande i anledning av vad riksdagens senast församlade
revisorer anfört beträffande statens motorfordon.

Med anledning härav får generalpoststyrelsen anföra följande:

— 334 —

Postverkets motorfordon, vilka — förutom elektriska plattforms vagnar
och traktorer — utgöras av postdiligenser, transportautomobiler och motorcyklar,
hava i första hand anskaffats med användande av medel, som
av Kungl. Majit och riksdagen anvisats såsom kapitalökningsanslag för
inköp av inventarier. Den anslagsbeviljande myndigheten har således
varit i tillfälle att, åtminstone i stora drag, pröva behovet av motorfordon
för postdriften, redan innan medel ställts till förfogande och någon an
skaffning ägt runi. Nya motorfordon i ersättning för förslitna dylika
inköpas med anlitande av medel ur postverkets förnyelsefond. Postverket
avsätter nämligen årligen till denna fond så stort belopp för motorfordons
parkens förnyande, att en summa motsvarande inköpspriset för vederbörande
fordon beräknas finnas avsatt, då fordonet ieke vidare kan nyttjas.

För postverkets vidkommande har anskaffningen av motorfordon verk
samt bidragit till att hålla personal- och posttransportkostnaderna nere.
Dessutom har användningen av motorfordon medfört en snabbare och
säkrare befordran av postgodset, till fromma särskilt för den korresponderande
allmänheten.

Inom postverket utövas noggrann kontroll över motorfordonens användning
och vård. Beträffande varje motorfordon avgives månadsvis rapport

- särskild för diligenserna och särskild för övriga fordon — upptagande
körd väglängd, åtgång av bensin och olja, reparationskostnader, gummikostnader
m. m. Rapporterna underkastas granskning hos generalpoststyrelsen,
som därigenom blir i tillfälle att även för sin del övervaka
motorfordonsdriften.

Något användande för tjänstemännens privata bruk av postverkets
motorfordon medgives icke. Generalpoststyrelsen är nämligen i likhet
med revisorerna av den uppfattningen, att endast utomordentliga förhållanden
böra motivera, att ett statens motorfordon användes för privat
bruk.

Såsom även revisorerna framhålla, har postverket sin motormateriel
märkt. Vad transportautomobilerna och postdiligenserna angår är denna
märkning synnerligen i ögonen fallande, då den består såväl i att hela
fordonen äro målade i gul färg som i att på båda sidor av karosseriet
anbringats postverkets emblem (posthorn under kunglig krona). Därest,
i enlighet med revisorernas förslag, märkning av statens motorfordon
skall genomföras efter ett enhetligt system, bör detta, enligt generalpoststyrelsens
mening, icke innebära, att även färgen å samtliga statens motorfordon
skall vara densamma. Det saknar nämligen långt ifrån bety-''
delse för postgodsets skyndsamma befordran, att en postverkets transportautomobil
även på ganska långt avstånd är lätt urskiljbar bland ett
flertal motorfordon. Den nu använda gula färgen har visat sig vara
lämplig, då densamma endast i undantagsfall torde förekomma på andra
motorfordon. Den gula färgen begagnas för övrigt även för märkningav
annan postverkets egendom såsom brevlådor, kärror m. m.

Några personbilar disponerar postverket för närvarande icke över. För
resor i inspektions- och inventeringssyfte användes numera i stor utsträckning
motorfordon. Hittills har det ansetts mest fördelaktigt att därvid
använda verket icke tillhöriga bilar. Därest det emellertid i framtiden
skulle befinnas önskligt, att för ändamålet anskaffa personbilar, böra
desamma givetvis icke vara försedda med särskilda igenkänningstecken.
För postverkets vidkommande anser generalpoststyrelsen sålunda, att
ungefär enahanda skäl tala för att särskild märkning av motorfordon för

— 335

inspektionsändamäl icke vidtages, som av revisorerna själva påpekats beträffande
tullverkets motorfordon.

I detta ärendes slutliga behandling hava, förutom undertecknade, järn
väl deltagit byråcheferna Pramberg, Hasselrot och Döss samt tillförordnade
byråchefen Sandberg.

Stockholm den 3 januari 1930.

Underdånigst:

ANDERS ÖRNE.

GUSTAF KIHLMARK.

Teodor Julin.

Telegrafstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 185, § 58.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majit anbefallt styrelsen
att avgiva yttrande över 1929 års statsrevisorers berättelse, § 58, i vad
det gäller statens motorfordon. Vad i detta statsrevisorernas uttalande
berör även telegrafverket torde vara följande:

1) större försiktighet i fråga örn inköp av personautomobiler,

2) förbud mot användande av statens motorfordon, såväl person- som
lastautomobiler, för tjänstemans privata bruk,

3) märkning av statens tjänstebilar.

Styrelsen får beträffande nämnda punkter anföra följande.

1) Vad personautomobiler na beträffar framhålla revisorerna vikten
av att anskaffning av sådana ej sker i större utsträckning, än som motiverats
av behovet och verkliga gagnet därav för vederbörande tjänsteman
eller tjänstegren samt att alltså, innan anskaffning företages, en sorgfällig
prövning verkställes av de fördelar i besparade resekostnader och
ett mera effektivt arbete, som härigenom kunna vinnas. Styrelsen har
för sin del vid inköp av alla slags motorfordon städse iakttagit dessa
synpunkter och icke anskaffat nya fordon annat än i sådana fall,
då behovet varit väl motiverat. Det torde icke finnas något annat
verk inom svenska statsförvaltningen, som har ett så till vägarna förlagt
och vidsträckt arbetsområde som telegrafverket. Knappast någon lands
väg i vårt land med undantag av nordligaste Norrland saknar telegrafverkets
stolpar, ledningar och kablar, vilka alla kräva upprepad tillsyn.
Detta förhållande har ännu mera skärpts genom järnvägselektrifieringen.
vilken tvingat telegrafverket att överflytta de stora interurbannäten med
sina förgreningar från järnvägslinjerna till landsvägarna, där de förläggas
i kablar. Därvid må i första hand nämnas rikskablarna Stockholm—Göteborg,
Stockholm—-Gävle och Stockholm—Malmö, vilken senare
är under arbete och färdig å sträckan mellan Stockholm och Nässjö.
Alla dessa rikskablar äro försedda med förstärkar- och överdragsstationer,
av vilka ett flertal äro belägna å landsbygden, oåtkomliga annat

— 336

än skjutsledas. Rikskabelnätet är ock i ständig tillväxt och kommer att
i iramtiden få en betydande omfattning.

Större delen a\ telegrafverkets linjebefäl, såväl det högre sorn det lägre
mäste därför så gott som dagligen företaga resor till olika arbetsplatser
tor tillsyn av pågående och planerande av nya arbeten. Nämnda resor
äro vid användande av de allmänna kommunikationsmedlen synnerligen
tidsödande och taga dyrbar arbetstid i anspråk. Per bil kunna resorna
göras avsevärt snabbare och därigenom företagas oftare till fördel för
arbetenas ledning och ekonomiska planering. I flertalet fall bliva resekostnaderna
i och för sig betydligt lägre vid användande av bil, dels
Pa grund därav att tjänstemannen kan återvända till hemorten samma
dag, dels på grund av att de kostsamma skjutsresorna från järnvägsstation
till arbetsplats bortfalla. Hittills har endast en del av detta befäl
försetts med bilar, men för att effektivt kunna utnyttja även de övrigas
arbetstid måste ytterligare sådana anskaffas. Styrelsens uppfattning är
därför den, att telegrafverkets personbilpark för närvarande är mindre
än vad det verkliga behovet påkallar, och har styrelsen för avsikt atf
inom den närmaste tiden utöka densamma.

Bilarna köras som regel av tjänstemännen själva. Endast i ett fåtal
fall användes chaufför nämligen då vederbörande tjänsteman på grund
av ålder eller särskilt omfattande och ansträngande resor icke ansetts
kunna förpliktigas att själv föra hilen. Befintliga chaufförer användas
för andra arbeten, så snart de icke äro upptagna av körningar eller skötsel
av bilarna.

Ett annat slag av personbilar äro verkets paketbilar. De äro såväl
till konstruktion som användningssätt personbilarna närstående och torde
därför böra omnämnas i detta sammanhang. De bestå av personvagnschassier,
vilka i stället lör den vanliga personkarossen försetts med en
sådan bestående av förarsäte för 2 personer och bakom detta en låda
avsedd för verktyg och erforderlig reservmateriel. Större delen av paketbilarna
användes av telegrafverkets landsreparatörer på deras resor för
avhjälpande av fel å landsbygdens växelstationer, telefonapparater och
ledningar. Tidigare hava reparatörerna varit försedda med motorcykel
med paketsidvagn och ett stort antal sådana äro fortfarande i bruk. Med
hänsyn till personalens hälsa har en del av dessa utbytts mot paketbilar.
Då erfarenheten visat, att kostnaderna för paketbilarna icke ställa sig
högre än för motorcyklarna och de förstnämnda dessutom bättre kunna
utnyttjas vintertid, ersättas motorcyklarna med bilar i mån av förslitning.
Denna princip kommer även att följas i fortsättningen.

Reparatörernas utrustande med motorfordon har visat sig vara till stor
ekonomisk fördel därigenom att deras arbetstid betydligt bättre kunnat
tillvaratagas. Do hinna numera avhjälpa ett större antal fel per dag
på grund av att deras tid tidigare gick till spillo på järnvägsstationer i
väntan på tåg. Denna tidsbesparing bär givetvis medfört personalbesparingar
och den del av reparatörskåren, som har hand örn avhjälpande
av fel å anläggningarna i landsorten, har icke behövt utökas i förhållande
till anläggningarnas tillväxt i antal och storlek, och på en del platser
hava även personalindragningar kunnat göras. Styrelsen har med stöd
av synnerligen noggrann statistik kunnat konstatera, att verkets ekonomi
i gynnsam riktning påverkats såväl av de som inspektionsbilar använda
egentliga personbilarna som även av de s. k. paketbilarna och anser
det därför med statens fördel förenligt att fortsätta på den inslagna vägen.

— 337 —

2) Förbud mot användande av tjänst erm t o m o bil för personalens privata
bruk har icke utfärdats av styrelsen, då det ansetts självklart, att privat
bruk ej skulle förekomma. I regel torde ej heller så lia skett, och känslan
för det opassande häri är nog allmän bland såväl förare som ock de
tjänstemän, som hava ansvaret för fordonens användning. Detta förhållande
styrkes därav, att det icke är ovanligt, att framställningar inkomma
till vederbörande avdelningschefer örn att för visst uppgivet
bruk få nyttja tjänstefordon. Dylika framställningar hava dock med
vissa undantag avslagits.

Att utfärda ett generellt förbud för användning av statens motorfordon
för tjänstemans privata bruk torde icke beträffande telegrafverket vara
lämpligt. Vissa radio- och överdragsstationer äro belägna å enslig landsbygd
med lång väg till närmaste provianteringsställe. Personalen å
dessa stationer har därför beviljats visst antal fria provianteringresor till
närmaste större samhälle. Samma förhållande gäller verkets motorbåtar.
Då personalen ifråga kommer från städer och andra större samhällen med
dessas bekvämligheter i nämnda hänseenden torde det ur rekryteringssynpunkt
ej vara lämpligt att helt förbjuda sådana fria bilresor. I en
del fall har även vederbörande befäl tillåtit personalen att vid flyttningar
använda telegrafverkets lastbilar, varje gång mot ersättning för bensin
och olja.

Styrelsen vill i detta sammanhang ifrågasätta, örn det kan anses med
statens intressen oförenligt att i mindre utsträckning tillåta tjänstemännen
att använda tjänstebil för privata ändamål även i andra fall än
ovan omnämnda, såsom vid privata företag och, efter vad styrelsen har
sig bekant, även vid utländska telefonförvaltningar äger rum. Ett dylikt
medgivande skulle i många fall giva personalen en uppmuntran utan
att behöva förorsaka staten någon extra kostnad. Det bör ihågkommas
att tjänstemännen som regel måste själva köra sina motorfordon i
tjänsten och därvid även utföra sådana mindre reparationer, som kunna
bliva nödvändiga under en körning. Genom att en och annan gång
tillåta tjänstemännen att använda bilarna under fritid för privat bruk
skulle en lämplig kompensation lämnas för nämnda arbete. Ett sådant
medgivande torde även komma att undanröja de betänkligheter, som
en del tjänstemän haft att andraga just emot att själva köra verkets
fordon. Utlåning till tjänstemännen skulle givetvis ske efter förmans
beprövande i varje särskilt fall och efter vissa av styrelsen fastställda
grunder.

Skulle ett mera utsträckt medgivande till användning av statens fordon
för privat bruk icke av statsmakterna anses lämpligt, får dock styrelsen
som sin bestiimda uppfattning framhålla, att ett absolut förbud icke
torde böra utfärdas. Denna angelägenhet måste överlåtas till de olika
statsförvaltningarnas eget bedömande och bestämmande.

3) Märkning av telegrafverkets fordon är, såsom framgår av statsrevisorernas
berättelse, genomförd å alla paketbilar och motorcyklar.
Paketbilarna äro miirkta med »Tjänstebil» på bakstycket och »Telegrafverket»
på motorhuvens sidor samt motorcyklarna med telegrafverkets
emblem på sidvagnslådan. De i Stockholm stationerade lastbilarna äro
ävenledes försedda med igenkänningsmärke, telegrafverkets emblem på
förarhyttens sidor och lastflakets bakläm. Styrelsen har intet att erinra
emot att (''Örsö även övriga lastbilar med igenkänningsmärke. Även en
del av personbilarna torde utan olägenhet kunna förses därmed. Inspek 22

— Kev.-berättelse ang. statsverket för år 1929. lil.

— 33S —

tionsbilar böra däremot undantagas från märkningen. Härför finnas
liknande skäl, som beträffande tullverkets motorfordon, nämligen att det
ur kontrollsynpunkt är önskligt att de tjänstemän, som begagna dessa
bilar vid sina inspektionsresor, komma oförberett till arbetsplatsen Styrelsen
bor därför lämnas möjlighet att själv utfärda bestämmelser över
vilka personbilar, som skola förses med igenkänningsmärke och för vilka
undantag skall göras, samt huru märkningen bör ske.

Remissakten återgår härmed.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören greve
Hamilton, byråcheferna Ljunggvist, Olson och Hallgren samt t. f. bvråcheferna
Wold och Gusthy.

Stockholm den 9 januari 1930.

Underdånigst:

A. HAMILTON.

E. OLSON''.

Erik Svensson.

Järnvägsstyrelsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 185, § 58.

Till Konungen.

Genom remiss den 20 december 1929 har Kungl. Majit anbefallt järnvägsstyrelsen
att före den 11 innevarande januari avgiva utlåtande i anledning
av vad riksdagens revisorer under § 58 uti sin berättelse
år 1929 anfört ifråga örn statens motorfordon.

Till åtlydnad härav får styrelsen, med remissaktens återställande, anföra
följande.

Revisorerna hava i sin berättelse uppgivit antalet av statens järnvägars
tjänsteautomobiler, men icke framställt någon anmärkning däremot. Detsamma
måste också, i betraktande av den utbredning användningen av
automobiler allmänt fått och med hänsyn samtidigt till verkets storlek,
anses synnerligen ringa. Statens järnvägars sex personautomobiler, av
vilka två äro stationerade i Stockholm, två i Göteborg, en i Lycksele och
en i Stomman, komma till användning, förutom i ett fall för sjuktransporter,
för besiktningsresor och andra resor och färder av tjänstenatur
samt vid enstaka tillfällen, särskilt i huvudstaden, för representativa behov
såsom utländska järnvägsmäns besök och dylikt. I och med avslutandet
under år 1930 av två statens järnvägsbyggnadsföretag komma
.emellertid två av personautomobilerna att avvecklas. Av de tjugutre
lastautomobilerna användas fem i trafik å statens järnvägars billinjer
och elva för gods- och varutransporter, huvudsakligen vid statens järnvägars
förråd. Tre, som användas för materieltransporter till Inlandsbanan,
komma att avföras efter hand som arbetena fullbordas å nämnda
bana. Tre, delvis i dåligt skick, äro i reserv och en nu så försliten, att
den inom närmaste tiden kommer att avskrivas.

Beträffande det av revisorerna föreslagna förbudet mot användning

— 339 —

av tjänsteautomobiler för privat bruk får styrelsen framhålla, att ehuru
sådant förbud för statens järnvägars del icke är direkt av behovet påkallat,
då privat användning av statens järnvägars automobiler aldrig
varit ifrågasatt, styrelsen för sin del icke har något att erinra mot,
att genom order bekräftas, att dylik användning icke är tillåten.

Styrelsen anser dock nödvändigt, att styrelsen skall hava rätt att medgiva
undantag från det generella förbudet, där förhållandena äro sådana,
att ett strängt upprätthållande av förbudet skulle onödigtvis vålla anställd
personal svårigheter utan att medföra några minskade kostnader
för statsverket. Styrelsen tänker härvid särskilt på järnvägsbyggnaderna
i Norrland, där det sedan gammalt varit brukligt, att de matvaror och
andra mindre förnödenheter, som behövt transporteras från exempelvis
närmaste järnvägsstation eller större handelsplats ut till längs arbetslinjerna
stationerade befäl och arbetare, fått medfölja de transporter, som
i alla fall titt och tätt måst anordnas medelst statens egna fordon
för uttransportering av arbetsmateriel och andra förrådseffekter.
Några praktiskt mätbara kostnader hava icke förorsakats statsverket
härigenom, men ett formellt förbud häremot skulle för befäl och arbetare
ofta medföra betydande svårigheter, bland annat därigenom, att varorna
i regel icke kunde sändas ut till dem i annan mån, än då så stora kvantiteter
samlats, att det kunde löna sig sända en särskild fora.

Visserligen torde det av statsrevisorerna påyrkade förbudet knappast
avse fall, som de nu omtalade, men, då ett generellt förbud skulle formellt
komma att gälla även sådana transporter, som nu senast nämnts, så bör
styrelsen äga rätt medgiva dispens från förbudet, där så prövas praktiskt
och skäligt.

Styrelsen anser sig också kunna biträda revisorernas förslag örn utfärdande
av föreskrift angående märkning av statens tjänstebilar. Av
statens järnvägars automobiler sakna allenast personautomobilerna särskilt
igenkänningstecken, men styrelsen har ingenting att erinra mot anbringande
även å desssa av lämpligt märke, exempelvis ett S. J. under
det krönta vingade hjulet, och kommer styrelsen att gå i författning örn
sådan märkning.

I behandlingen av detta ärende har jämväl deltagit överingenjören
Fogelmarck.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

AXEL GRANHOLM.

GEORG .IACOBI.

V attenfallssty relsens

yttrande i anledning av riksdagens
revisorers uttalande del I, sid. 185, S 58.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 20 december 1929 har vattenfallsstyrelsen anbefallts
att före den 11 januari 1930 avgiva utlåtande över, vad 1929
års statsrevisorer anfört i § 58 av sin berättelse angående statens motor -

— 340 —

fordon. Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen i underdånighet
anföra följande.

Statsrevisorernas berättelse torde ingiva mången den uppfattningen,
att tjänstemännen i de verk, där motorfordon användas, genom dessa till
skansa sig obehöriga fördelar. En dylik uppfattning är emellertid, vad
vattenfallssverket beträffar, grundfalsk. Ett enstaka missbruk får icke
generaliseras.

Motorfordonen hava, såsom även statsrevisorerna konstaterat, införts
med hänsyn till deras avsevärda gagn vid driftens upprätthållande samt
vid arbetena på de vidsträckta ledningsnäten och bland den spridda kundkretsen.
Verket ålägger med hänsyn till dessa motorfordon tjänstemännen
väsentliga extra skyldigheter. Tjänstemännen få själva arbeta såsom
förare; de få åtaga sig de reparationer och den tillsyn, som äro behövliga
under resorna. Reparation av en bil på en väg är ingalunda något nöje.
Medan andra tjänstemän erhålla en extra ersättning vid resa med taxebil
eller omnibus av 10 öre per kilometer, få vattenfallsverkets tjänstemän,
då de använda verkets motorfordon, icke någon som helst dylik ersättning.
Vad denna ersättning i själva verket betyder torde framgå därav, att,
medan vattenfallsstyrelsens kostnader för personfordonen under år 1928
uppgick till cirka 157,000 kronor, personalen skulle, därest ersättning lämnats
med 10 öre per person och kilometer, uppburit en extra ersättning
av icke mindre än omkring 125,000 kronor.

En småaktig och misstänksam behandling av dessa tjänstemän måste
avtrubba deras villighet och redebogenhet att utan ersättning påtaga sig
extra mödor och i stället framkalla krav på särskilda ersättningar. Allting
kan köpas för dyrt, icke minst en byråkratiskt genomförd uniformitet
i relativt betydelselösa detaljfrågor.

Det är i främsta rummet tvenne av statsrevisorerna behandlade frågor,
som vattenfallsstyrelsen anser sig böra i detalj beröra, nämligen frågan
örn märkningen av bilarna och frågan örn användning av tjänstebilarna
för privat bruk.

Motivet för bilarnas märkning är uppenbarligen, att bilarna skola
ställas under allmänhetens kontroll. Detta är i princip olämpligt. En
dylik kontroll innebär, att merendels på grund av missförstånd anmäl
ningar komma att ske från allmänheten till vederbörande statsverk, till
herrar statsrevisorer eller till pressen, ofta i anonym form. Det är ett
kontrollsystem, som icke är värdigt ett statens verk. Örn man kunde
bortse från nu berörda förhållanden, skulle vattenfallsstyrelsen anse det
vara en relativt betydelselös fråga, huruvida märkning sker eller ej. Örn
bilarna skola förses med märke, så är det givetvis ett önskemål, att detta
icke förstör utseendet på sådana motorfordon, som med hänsyn till an
vändningen böra göra ett även till det yttre tilltalande intryck. Vederbörande
statsverk bör i så fall själv få utfärda lämpliga bestämmelser
för märkningen.

Statens vattenfallsverk arbetar på en uppgift av samma art som många
privata företag. Det är önskvärt, att dess arbetsförhållanden icke onödigt
vis avvika mot dem i den privata företagsamheten. Utan tvivel skulle
ett enskilt företag finna det olämpligt att kategoriskt förbjuda en tjänsteman
att för privat bruk använda det motorfordon, han har till sin disposition,
annat än vid sjukdom eller därmed jämförlig anledning.

Antag, att en tjänsteman är sysselsatt vid ett linjearbete relativt långt
från närmaste samhälle eller stad. Är det rimligt, att denna tjänsteman

— 341 —

skall förbjudas att mot ersättning, som fullt täcker statens självkostnad,
använda sitt motorfordon för att under lördagseftermiddag eller söndag
komma in till samhället ifråga för att göra privata inköp eller träffa någon
bekant? Givetvis kommer vederbörande tjänsteman att känna ett dylikt
förbud som en onödig småaktighet, vilket vållar vantrevnad och minskad
entusiasm för arbetsuppgiften. Ett eventuellt förbud skulle i övervägande
grad drabba den över landsbygden i små grupper spridda distrikts- och
vaktpersonalen, vars tjänst väsentligen kontrolleras därigenom, att driften
går säkert och utan störningar, och vars kanske förnämsta egenskap
bör vara den, att man kan hava förtroende till den. Att förbjuda denna
personal att annat än i tvingande fall för privat bruk förfoga över
tjänstefordon och sedermera genom ett i minsta detalj gående övervakningssystem
kontrollera, att förbudet efterleves, skulle enligt styrelsens
förmenande vara orimligt. De uppoffringar, som verkat hittills, såsom
ovan anförts, kräver av denna personal i form av tjänstgöring utan ersättning
såsom motorvagnsförare, böra fortfarande som hittills örn ock i
ringa mån kompenseras med rättigheten att mot ersättning få nyttja fordonen
för privat bruk i den omfattning, så kan prövas lämpligt med hänsyn
till verkets intressen.

I ena som i andra fallet kan brytande mot föreskrifterna icke förebyggas,
men väl upptäckas efteråt genom biljournalerna. Det får emellertid
icke förbises, att örn ett förbud mot privat bruk av bilarna införes,
därav kunna följa frestelser att vid planläggandet av tjänsteresorna taga
hänsyn till föreliggande privata behov.

På grund av vad sålunda anförts, får vattenfallsstyrelsen hemställa,
att, örn märkning av statsbilar bör äga rum, vederbörande statsverk
själv skola äga att härom utfärda erforderliga bestämmelser,

samt att i enlighet med den praxis, som utbildats vid statens vattenfallsverk,
dess motorfordon måtte få användas av tjänstemännen för
privat bruk mot lämplig avgift, som fastställes av styrelsen.

Stockholm den 10 januari 1930.

Underdånigst:

C. MALM.

FR. MALM.

— 342 —

Register.

Del

De]

Del

I

ii

III

sid.

sid.

sid

A.

Abrahamson, Aug., stiftelse .....

—

137

—

Akademien för de fria konsterna

—

100

_

Allmänna barnbördshuset med
asylen för fattiga barnaföderskor

och deras barn i Stockholm ...

—

109

—

Allmänna barnhuset i Stockholm

—

48

—

Allmänna civilförvaltningens löne-

74

116

Allmänna läroverken m. m.......

—

_

Alnarps egendom jämte lantbruks-

skolan vid Alnarp..................

—

150

—

Alnarps trädgårdar jämte träd-

gårdsskolan...........................

—

151

—

Arbetsdomstolen .....................

—

36

—

Arbetsrådet.............................

—

37

—

Armén:

Arméförvaltningen..................

—

17

—

Arméns totalkostnader............

—

19

—

Artilleri- och ingenjörhögskolan

—

22

—

Flygskolan å Ljungbyhed ......

17

—

6

Underhållskostnaderna för 4.

flygkårens automobiler och
motorcyklar .....................

24

—

7

Vattenledningen vid 4. flygkårens

etablissement å Frösön ......

20

—

6

Arméns underofficersskola .........

—

26

—

B.

Bank- och fondinspektionen ......

—

72

—

Befattningshavares befrielse från
viss del av sin tjänstgöring samt
ersättningen till vikarie under

sådan ledighet .....................

85

—

—

Besök, av revisorerna avlagda, som
ej föranlett uttalande eller er-

inran....................................

193

—

—

Bränslekommissionen i likvidation

176

214

324

Byggnadsstyrelsen.....................

—

62

—

C.

Centralanstalten för försöksväsen-

det på jordbruksområdet ......

—

146

—

Centrala skiljenämnden ............

—

36

—

Centralfängelset i Mariestad ......

12

—

4

Chalmers tekniska institut........

131

112

277

» » » material-

provningsanstalten ...............

—

113

—

Del

Del

De

I

II

lil

sid.

sid.

sid.

D.

Danviks hospital .....................

—

54

—

Djurgården, försäljning av tomter

25

—

10

Djurgårdskassan .....................

—

7

—

Domkapitlet i Göteborg ...........

118

—

252

Dramatiska teatern ..................

95

—

253

228

E.

Ecklesiastikdepartementet ........

95

78

—

En per mille fonden ...............

66

—

204

F.

Farmaceutiska institutet............

—

110

—

Finansdepartementet ...............

66

66

—

Fiskehamnar ...........................

62

—

200

Flygskolan å Ljungbyhed .........

17

—

6

Flygstyrelsen ...........................

—

32

—

Folkskollärarkåren, sjukledigheter

315

3

Fångvårdsanstalterna ...............

10

—

Fångvårdsstyrelsen .................

—

12

—

Försäkringsinspektionen ............

—

183

—

Försäkringsinspektionen, tillfällig

löneförbättring till en registrator

156

—

—

Försäkringsrådet .....................

—

42

—

Försvarsdepartementet...............

17

17

—

G.

Granskningsrätt, revisorernas......

2

—

—

Gymnastiska centralinstitutet......

—

136

—

Göta hovrätt ...........................

—

11

H.

Handelsdepartementet ..............

156

174

—

Hovrätten över Skåne och Blekinge

—

11

—

Huvudtiteln första ..................

—

1

—

» andra ................

10

8

—

» tredje ..................

—

14

—

» fjärde ..................

17

17

—

» femte ..................

28

33

—

» sjätte.....................

57

59

—

» sjunde .................

66

66

—

» åttonde......... ........

95

78

—

» nionde ..................

151

139

—

» tionde ..................

156

174

—

» elfte ........ ............

167

186

Högsta domstolen och nedre

justitierevisionen .................

—

9

—

343

Del

Del

Del

I

II

III

sid.

sid.

sid

I.

Infanteriskjutskolun ..................

—

23

—

Ingenjörsvetenskapsakademien ...

—

185

—

Inkomsttaxering, åtgärder försnab-

84

bäre behandling av besvärsmål

—

—

Institutet och Kyrskolan för blinda

å Tomteboda ........................

—

126

—

J-

Jordbruksdepartementet ............

151

139

—

Justitiedepartementet ...............

10

8

—

Justitiekanslersexpeditionen ......

—

9

—

Järnvägsanläggning Hällefors—
Gravendal, utförd som nöd-

hjälpsarbete...........................

28

—

12

K.

Kammarkollegium.....................

—

67

—

Kammarrätten...........................

—

70

—

Karolinska mediko-kirurgiska in-

stitutet.................................

—

105

—

Kassainventeringar verkställda av

revisorerna ...........................

192

—

—

Kommerskollegium ..................

—

174

—

Kommunala indelningen............

35

—

—

Kommunala mellanskolan i Nässjö

140

_

302

Kommunikationsdepartementet ..

57

59

—

Konsistorier, domkyrkor m. m.. .

—

90

—

Konstutställningen i Paris .........

165

—

—

Kontrollstvrelsen ....................

—

77

—

Kostnader för kommittéer och ut-redningar genom sakkunniga

m. m..................................

—

204

—

Krigshögskolan ........................

—

21

—

Krigsskolan..............................

—

25

—

Kristidskommissionernas avveckl.

—

214

—

Kronohäktet i Nyköping............

10

—

3

» » Visby .................

15

—

5

Kulturhistoriska museet i Lund

—

89

—

Kungl, biblioteket.....................

—

84

—

L.

Lantbruksakademien..................

_

144

_

Lantbruksakademiens trädgårds-

avdelning..............................

—

145

—

Lantbruksinstitutet vid Ultuna ...

—

147

_

Lantbruks- och mejerinstitutet
jämte hovbeslagsskolan vid Al-

narp ....................................

—

149

—

Lantbruksstyrelsen ..................

—

140

—

Lantmäteristyrclsen .................

—

168

—

Livrustkammaren .....................

—

88

—

Lotsstyrelsen ...........................

—

180

—

Lotsverkets enskilda pensions-

kassa....................................

167

—

317

Lotterimedel, disposition av ......

157

—

—

Lunds universitet .....................

—

103

—

Del

Del

Del

I

II

III

Lunds universitet, beräkning av
nettoinkomsterna å vissa in-

sid.

sid.

sid.

komsttitlar ..........................

Länsstyrelserna, bokföringen av

121

—

261

vissa utgifter ......................

Lärartjänster, värderingen av sär-

39

20

skilda förmåner....................

132

—

281

Läroanstalterna för blinda.........

M.

Mantalsskrivningsförrättare, för-ordnande av, samt de härav för-anledda kostnaderna för stats-

127

verket .................................

50

—

Marinförvaltningen .................

Medicinalstyrelsen med underly-

—

27

dande anstalter .....................

—

49

—

Musikaliska akademien ............

—

101

—

Musikhistoriska museet ............

—

89

—

Mynt- och justeringsverket.........

—

69

—

N.

N ationalmuseum........................

—

86

—

Navigationsskolorna ..................

—

178

—

Nyköpings hospital ..................

33

—

19

Nvnäs kuranstalt .....................

31

—

14

P.

Patent och registreringsverket ...

—

181

—

Pedagogiska biblioteket ............

—

85

—

Pensionsstyrelsen .....................

—

43

—

Pensionsväsendet ........... .........

Postverket:

167

186

—

Postkontoret i Kalmar............

168

188

318

Vinterförbindelsen med Öland ■.
Premieobligationslån, bokföringen

168

—

—

av .................................

66

—

203

Privatläroverk Stockholm.........

141

—

304

R.

Rasbiologiska institutet ............

Resekostnads- och traktaments-

—

110

—

ersättning i Västerbottens län

144

—

314

Ridskolan . ..............................

—

24

_

Rikets allmänna kartverk .........

—

170

—

Riksförsäkringsanstalten ............

—

38

—

Riks- och landsarkiven ............

—

78

—

Riksräkenskapsverket ...............

Rikstelefonkatalogen för Stock-

—

72

—

hol m....................................

173

—

319

S.

Serafimerlasarettet.....................

_

108

_

Sjökarteverket...........................

—

31

Sjökrigshögskolan .....................

—

29

—

Sjökrigsskolan...........................

—

30

—

Skogshögskolan ........................

—

165

—

344

Del

Del

Del

I

II

lil

sid.

sid.

sid.

Skolöverstyrelsen .....................

_

114

_

Slott, Drottningholms ...............

—

2

—

» Gripsholms .....................

—

3

—

» Haga lustslott och park ...

—

5

—

» Rosersbergs .....................

—

6

—

» Strömsholms ..................

—

5

—

» Ulriksdals ....................

—

4

—

Slottet, kungl., polis-, lys- och ren-hållning samt brandvä-sendet .......................

1

» och vissa övriga kungl,

slott, reparationer ......

_

1

_

Socialdepartementet ..................

28

33

—

Socialstyrelsen ........................

—

34

—

Statens atfärsdrivande verk.........

168

188

318

Statens atfärsdrivande verk, sär-

178

—

—

skilt uttalande .....................

Statens biografbyrå ..................

_

136

_

» bostadsnämnd...............

—

74

—

» byggnadsbyrå ...............

—

58

—

» centrala frökontrollanstalt

—

161

—

» domänverk ..................

185

198

324

» egnahemsstyrelse .........

—

162

—

» folkhushållningskommis-sions fond ...............

_

216

_

» folk- och småskolesemi-

narier .....................

_

122

_

» industrikommissions fond

—

215

—

» järnvägar .....................

—

194

—

» lagerhus- och fryshussty-relse ......................

_

160

_

» lokala fiskeriadministra-

tion och fiskerinärin-gens understöd ... .....

163

» metereologisk-hydrogra-fiska anstalt ............

_

172

_

» motorfordon.................

185

—

7

» provningsanstalt............

184

204

209

227

328

» reproduktionsanstalt .....

—

202

—

» skogsförsöksanstalt........

—

166

—

» skogsskolor och fortsätt-

ningsskolan vid Kloten

—

166

—

» tavelsamling å Gripsholms

slott ........................

117

_

__

» tryckerisakkunnige.........

—

75

—

» tvångsarbetsanstalt och

statens vårdanstalt för
alkoholister

i Landskrona .........

46

å Svartsjö ............

—

45

—

» uppfostringsanstalt

å Bona................

_

13

_

d:o å Salbohed för sin-nesslöa gossar.........

_

52

—

d:o i Vänersborg för
sinnesslöa flickor ...

53

—

Del

Del

Del

I

II

III

sid.

sid.

sid.

Statens utarrenderade jordbruks-

domäner ................

—

202

—

» vattenfallsverk..........

—

196

—

» vårdanstalt å Venngarn

för alkoholister.........

—

47

'' —

Statistiska centralbyrån ............

—

70

—

Statskontoret ...........................

—

67

—

Statsunderstödda pensionsanstal-

ter.....................................

—

186

—

Statsverkets inkomster och utgifter

—

212

—

Stifts- och landsbiblioteket i Lin-

köping .................................

—

85

—

Straffängelset i

Kalmar............ .................

ii

—

4

Linköping ........................

10

—

3

Stuteriväsendet ............... .......

—

156

—

Svea hovrätt ...........................

—

10

—

Svenska akademien ..................

—

94

—

Svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen .......................

—

164

—

Sveriges geologiska undersökning

—

171

—

Särskilda anstalter för yrkesunder-

_

134

__

T.

Tekniska högskolan ..................

—

lil

—

Tekniska läroverk ...............

—

130

—

Telegrafstationen i Mariefred......

173

—

319

Telegrafverket...........................

—

192

—

Tullkammaren i

Eskilstuna .........................

69

—

205

Linköping ..........................

67

—

205

Örebro.................................

68

—

205

Tullverket .............................

—

75

—

En av generaltullstyrelsen in-köpt handbok rörande tull-

författningar m. m.............

83

—

208

Göteborgs frihamn............

72

—

206

Legosystemet vid tullverket ...

73

—

207

Nyköpings kustdistrikt-----------

69

—

206

Tullförvaltningen i Stockholms

frihamn ...........................

70

—

206

Tysta skolan å Lidingön ...........

—

124

—

U.

Ultuna egendom jämte lantbruks-och ladugårdsskötarskolorna vid

Ultuna.................................

—

148

—

Undervisningsanstalter för jord-

bruk m. m...........................

—

153

—

Universitetsbiblioteket i Uppsala,
anslaget till icke ordinarie befatt-

ningshavare...........................

119

—

253

Uppbördsborgen för polis- och

45

fjärdingsmän .....................

—

61

Upprensning av kanalerna i Mäs-

151

termyr på Gotland ...............

—

317

— 345 —

Del

Del

Del

Del

Del

Del

I

II

III

I

II

III

sid.

sid.

sid.

sid.

sid.

sid.

Uppsala universitet ..................

101

Vitterhets-, historie- och antikvi-

Beräkning av nettoinkomsterna

tetsakademien........................

—

98

—

å vissa inkomsttitlar............

121

—

•261

Vårdanstalten i Lund för blinda

Utrikesdepartementet ...............

—

14

—

med komplicerat lyte ...........

—

129

—

V.

Vägdistriktens förvaltningskostna-

33

19

der m. m............................

57

—

126

Vetenskapsakademien med natur-

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

60

historiska riksmuseet ............

—

95

—

»*

Veterinärhögskolan ..................

—

158

—

O*

Veterinärinrättningen i Skara ■

—

159

—

Översikt av statsverkets finansiella

Vikariatsersättningar vid fögderi-

ställning ..............................

7

—

—

förvaltningarna .....................

40

—

22

Överståthållarämbetet och läns-

Visby hospital...........................

34

—

20

styrelserna ...........................

—

55

—

23 — Itev.-berättelse äng. statsverket för dr 1929.

lil.

Tillbaka till dokumentetTill toppen