Riksdagens revisorers förslag angående lönesystemen för SIDA:sutlandsstationerade personal och kostnaderna för att administreradem (Framställning / redogörelse 1984/85:27)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag

1984/85: 27

Riksdagens revisorers förslag angående lönesystemen för SIDA:s
utlandsstationerade personal och kostnaderna för att administrera
dem

1985-06-06
Till riksdagen

1 Inledning

Riksdagens revisorer har på förslag av utrikesutskottet granskat lönesystemen
för styrelsen för internationell utvecklings (SlDA:s) utlandsstationerade
personal och kostnaderna för att administrera dem.

Syftet med granskningen har varit att jämföra storleken av de speciella
kostnadsersättningar som utgår till SlDA:s utlandsstationerade personal
enligt de två kollektivavtal som tillämpas för denna typ av tjänstgöring.
Den direkta lönesättningen omfattas självfallet inte av revisorernas granskning,
då denna är en avtalsfråga mellan berörda parter. Däremot har
principerna för lön contra kostnadsersättning granskats.

Vidare har ansvaret för administrationen av SIDA:s båda lönesystem
studerats. Därvid har arbetet i första hand inriktats på kostnadsaspekterna
på löneadministrationen för SIDA:s fältarbetare.

Granskningen har gjorts i form av en förstudie, vars huvuddelar redovisas
i denna skrivelse. Förstudien återges i den till skrivelsen fogade bilagan.
I denna ingår även ett sammandrag av inhämtade yttranden över
förstudien.

2 Granskningen

2.1 Kollektivavtalen för SIDA:s utlandsstationerade personal

SIDA tillämpar för sin utlandsstationerade personal två kollektivavtal,

nämligen:

1. Avtal om anställningsvillkor för vissa tjänstemän med arvodestjänst
inom SIDA:s biståndsverksamhet (Bi-Arv). Detta avtal reglerar löneförmåner
och anställningsvillkor för SIDA:s fältarbetare.

2. Avtal om anställningsvillkor för vissa utlandsstationerade tjänstemän
med arvodestjänst (U-Arv). Detta avtal reglerar löner och anställningsvillkor
för SIDA:s personal vid biståndskontoren. Samma avtal gäller
också för den utlandsstationerade personalen inom UD.

1 Riksdagen 1984185. 2 sami. Nr 27

Förs. 1984/85:27

För all utlandsstationerad personal tillämpas en lönesättning som är
baserad på lönegradsplacering. Fram till år 1981 gav de båda avtalen
SIDA:s tjänstemän utöver lönen förmåner i form av kompensation för
merkostnader enligt i stort sett likartade normer. Den 16 februari 1981
träffades emellertid ett särskilt avtal för fältarbetarna (Bi-Arv), medan
utrikesförvaltningens avtal (U-Arv) fortfarande tillämpas för personalen
vid bistånd skontoren.

Enligt båda avtalen är statens arbetsgivarverk ansvarig arbetsgivare,
men vissa delar av arbetsgivararsvaret har genom avtalen delegerats till
SIDA resp. statens utlandslönenämnd (UtN) (enligt s.k. arbetsgivarnyckel).

Sålunda har SIDA bl. a. ansvaret för lönesättning och utlandstillägg för
fältarbetarna enligt Bi-Arv-avtalet. I U-Arv-avtalet, som alltså omfattar
personalen vid biståndskontoren, har däremot arbetsgivaransvaret för utlandstilläggen
delegerats till UtN. Alltsedan den svenska devalveringen år
1982 har SIDA och UtN beviljat den utlandsstationerade personalen utlandstillägg
efter helt skilda principer.

Den lön som oen utlandsstationerade personalen åtnjuter enligt båda
avtalen beskattas till fullo i Sverige. Vid sidan av lönen beviljas vissa
förmåner och kostnadsersättningar, vilka inte är föremål för beskattning.
Hit hör fri bostad, utlandstillägg, förstärkt utlandstillägg för medföljande,
barntillägg m. fl.

I avtalen stipuleras att tjänstemannen är berättigad erhålla ersättning för
de merkostnader som åsamkas honom genom utlandstjänsten. Sådan ersättning
utgår bl. a. genom utlandstillägget. Inom vissa tidsintervall skall
avstämning ske mellan verklig kostnadsutveckling i stationeringslandet
och utgående kostnadsersättning för de utlandsstationerade. Likaledes
justeras utlandstillägg och andra ersättningar vid valutaförändringar av
betydelse.

2.2 Administrationen av lönesystemen

För SIDA:s fältarbetare fastställs lön och utlandstillägg av SIDA efter
samråd med en till SIDA knuten lönedelegation. Barntillägg och övriga
förmåner för i första hand medföljande till den anställde har hittills beslutats
av UtN. Själva administrationen av löner och ersättningar till faltpersonalen
omhänderhas av SIDA:s huvudkontor med viss hjälp av biståndskontoren.

För SIDA:s personal vid biståndskontoren fattas beslut i lönefrågor och
om ersättningar av SIDA, UD och UtN. Själva administrationen av lön
och ersättningar ombesöijs av UD:s utlandslönesektion. Kostnaderna för
biståndspersonalen förs sedan över på SIDA:s anslag.

Förs. 1984/85:27

3 Revisorernas överväganden

Vid granskningen av SIDA:s lönesystem för den utlandsstationerade
personalen har, som tidigare nämnts, revisorerna inte haft att bedöma
lönesättningen, vilken är en fråga som hanteras av de avtalsslutande parterna
på arbetsmarknaden. Däremot har vi studerat karaktären och omfattningen
av ersättningar som utgår till personalen för merkostnader hänförliga
till utlandsstationeringen.

Som tidigare redovisats är arbetsgivaransvaret för SIDA:s utlandsstationerade
personal uppdelat på flera myndigheter. För fältarbetarna har
SIDA större myndighetsansvar än för personalen vid biståndskontoren.
Det nuvarande systemet betecknas av SIDA som administrativt betungande,
eftersom löne- och ersättningsfrågor skall behandlas av såväl SIDAts
styrelse och SIDA:s lönedelegation som UtN.

Speciellt när det gäller utlandspersonalens kompensation för den svenska
devalveringen år 1982 har det förelegat starka åsiktsbrytningar mellan
SIDA och UtN om kompensationens storlek. Detta har medfört att den
tidigare samordningen beträffande utgående utlandstillägg efter devalveringen
helt har upphört. Sålunda tillämpar SIDA för sin fältpersonal ett
utlandstillägg, medan SIDA:s personal på biståndskontoren erhåller ett
annat, betydligt högre utlandstillägg enligt utlandslönenämndens beslut.

Det delade arbetsgivaransvaret medför alltså att för SIDA-personal i ett
och samma stationeringsland gäller olika avtal som i sig ger olika hög
kompensationsgrad för merkostnader.

Personalorganisationerna har inte godtagit den av SIDA ensidigt beslutade
och tillämpade lägre normen för beräkning av utlandstilläggen för
fältarbetarna. Frågan har därför förts upp till central avtalsförhandling och
kommer enligt uppgift att bli föremål för prövning i arbetsdomstolen efter
yrkande av enskild medlem.

SIDA har enligt uppgift inte heller för avsikt att för fältarbetarna tillämpa
de nya belopp för barntillägg som UtN fastställt att gälla fr. o. m. den 1
april 1985 för statens utlandsstationerade personal, dvs. också för personal
vid biståndskontoren.

Frågan om arbetsgivarfunktionen bör ses över i samband med den
översyn av utlandstilläggen som föreslås i det följande.

Som framgår av bilagan täcks merkostnader i samband med utlandstjänstgöringen
genom en mångfald ersättningar av skilda slag.

Många av dessa ersättningar är direkt knutna till verifierade kostnader
för tjänstemannen. Några ersättningar är dock baserade på beräknade och
förmodade merkostnader. Av dessa utgör utlandstillägget i regel den beloppsmässigt
största delen av kostnadskompensationen.

Utlandstillägget består numera av grundtillägg (ortstillägg), medföljandetillägg
och i vissa fall hardshiptillägg (obekvämlighetstillägg). Syftet med
grundtillägget är att täcka merkostnaderna för livsmedel, lokala transporti
Riksdagen 1984/85. 2 sami. Nr 27

Förs. 1984/85:27

ter, hushållshjälp och vissa diversekostnader samt övriga speciella merkostnader.

Medföljandetillägget avser att kompensera för merkostnader hänförliga
till makas/sambos vistelse i stationeringslandet. Fram till oktober 1982
tillämpade både SIDA och UtN enhetliga normer för beräkning av utlandstillägget.
Efter den svenska devalveringen denna månad beslöt SIDA att
för sin fältpersonal, som löd under Bi-Arv-avtalet, använda sig av en ny
beräkningsnorm vid fastställande av utlandstillägget. SIDA ansåg nämligen
det vara oförsvarbart att ge personalen full kompensation för devalveringen.
UtN beslöt för sin del att personalen inom utrikesförvaltningen
(inkl. SIDA:s personal vid biståndskontoren) skulle kompenseras fullt ut
för devalveringen. SIDA har i sin information (cirkulär nr 2/1983) till
personalen om sitt justeringssystem för utlandstillägg meddelat att UDformeln
i allt större utsträckning gett orimliga resultat och bidragit till
orättvisa skillnader i utlandstillägget mellan stationeringsländerna. Omräkningen
av utlandstilläggen på grund av devalveringen och prisförändringarna
uträknade med hjälp av UD-formeln gav enligt SIDA:s mening kompensationer
som inte kunde försvaras.

Följande tabell utvisar enligt SIDA:s cirkulär den årliga nettoökningen i
utlandstillägg inkl. medföljandetillägg och barntillägg om UD-formeln
resp. den reviderade SIDA-modellen används.

Uppgifterna gäller för en tjänsteman i SIDA:s lönenivå B5 (motsvarande
lönegrad F17) med medföljande maka och två barn.

	UD-modellen	SIDA-modellen
Angola	44000	22000
Bangladesh	33 800	23000
Botswana	19500	10000
Etiopien	34 300	18000
Guinea-Bissau	28000	16000
Kenya	22000	11000
Mocambique	25000	12000
Sri Lanka	32200	17 000
Tanzania	36400	18000
Zambia	29000	14000

Tabellen visar skillnaden i nettoökning per år räknat för en SIDA-anställd
på ett biståndskontor (UD-modellen) och en SIDA-anställd fältarbetare
i samma utvecklingsland.

Efter det att revisorerna genomfört sin förstudie har ett nytt avtal slutits
för personalen inom utrikesförvaltningen (inkl. SIDA:s biståndspersonal)
angående bl. a. utlandstillägget. Med anledning härav har revisorerna begärt
kompletterande upplysningar om de aktuella avtalen för den utlandsstationerade
personalen.

Det nya UD-avtalet, som trätt i kraft den 1 april 1985, innebär inte
oväsentliga höjningar av utlandsförmånerna för denna personalkategori.

Förs. 1984/85:27

speciellt vad gäller medföljande- och barntillägget. Följande sammanställning
utvisar utlandstillägget för en tjänsteman i lönegrad F17 vid SIDA:s
biståndskontor. Utöver lön enligt avtal samt bostadsförmån erhåller tjänstemannen
med maka/sambo utlandstillägg enligt följande.

Utlandstillägg i Sv. kr. per månad

	Gamla avtalet	Nya avtalet	Höjt belopp/mån
Angola	11017	13 860	2843
Bangladesh	8491	11281	2790
Botswana	5444	7 386	1942
Etiopien	8816	11 119	2303
Guinea-Bissau	9069	11251	2182
Kenya	8165	9109	944
Mocambique	5769	8623	2854
Sri Lanka	7867	10177	2310
Tanzania	10466	12 806	2340
Zambia	5 384	9247	3863

För medföljande barn utgår vidare tillägg med belopp varierande mellan
lägst I 583 kr. och högst 2 190 kr. per barn och månad. UtN uppger att det
nya avtalet beträffande utlandstilläggen beräknas medföra en ca 10-procentig
ökning av statens utgifter för detta ändamål.

Då SIDA enligt uppgift inte har för avsikt att för sina fältarbetare
tillämpa de förhöjda utlands- och barntillägg som UtN har beslutat, uppstår
ännu kraftigare nivåskillnader mellan SIDA:s två kategorier av biståndspersonal
i vad avser de kostnadskompenserande tilläggen än tidigare.

Skillnaden i utlandstilläggen per 1 maj 1985 för en tjänsteman i lönegrad
F17 med maka/sambo framgår av följande tabell (därutöver utgår lön på ca
10000 kr./mån.)

Tjänsteman vid Tjänsteman i
biståndskontor fältarbete

krJmån. kr.lmån.

Angola	13860	8610
Bangladesh	11281	6590
Botswana	7 386	5 200
Etiopien	11 119	6570
Guinea-Bissau	11251	5700
Kenya	9109	6150
Mocambique	8623	6090
Sri Lanka	10177	6010
Tanzania	12 806	8 180
Zambia	9247	5 280

Dessutom erhåller tjänstemannen vid biståndskontoret per den 1 april
1985 ett bidrag per barn och månad som i de flesta fall är ca 200 kr. högre
än vad fältarbetarna får, om SIDA vidhåller sin avsikt att följa det gamla
avtalet avseende barntilläggen.

Förs. 1984/85:27

Enligt revisorernas mening är det från rättvisesynpunkt stötande att en
statlig myndighet till en viss del av sin biståndspersonal ger generösare
ersättningar för merkostnaderna än till en annan del vid vistelse i samma
u-land. 1 vissa fall kan, som framgår av tabellen, skillnaden uppgå till 5 000
kr./mån för i stort sett samma typ av merkostnader för tjänstemännen.

Revisorerna har inte prövat skäligheten av utgående ersättningar för
merkostnader. Det är dock anmärkningsvärt att två statliga myndigheter,
UtN och SIDA, har kunnat utforma så helt skilda normer för kostnadsersättningen.
Enhetliga normer för kompensation av merkostnader vid utlandsstationering
av statliga tjänstemän bör enligt vår mening gälla främst
från personalpolitisk synpunkt.

En typ av utlandstillägg — det s. k. hardshiptillägget — skiljer sig på ett
påtagligt sätt från övriga kostnadsersättningar. De senare är i huvudsak
knutna till kostnadsutvecklingen i stationeringslandet och blir föremål för
viss kostnadsuppföljning. Hardshiptillägget är däremot baserat på bruttolönen
och görs dessutom inte till föremål för kostnadsuppföljning. Tillägget
avses utgöra kompensation för svåra och obekväma arbets- och levnadsförhållanden.
Hardshiptillägget utgår endast vid tjänstgöring i vissa länder
och varierar mellan 275 kr. och 2 175 kr. per månad.

Även i Sverige lämnas kompensation för obekväma arbetsförhållanden,
såsom skiftestillägg och ersättning för obekväm arbetstid liksom tidigare
vissa kallortstillägg. Dessa har emellertid betraktats som lönekompensation
och har således beskattats.

Konstruktionen av hardshiptillägget antyder att tillägget är av samma
karaktär som nämnda tillägg till anställda i Sverige. De bör då beskattas i
Sverige.

Bedömer man arbetsuppgifterna på biståndskontoren vara särskilt krävande
i jämförelse med övrigt biståndsarbete bör detta förhållande återspeglas
i lönesättningen och inte i form av skattefria ersättningar.

Nu berörda frågor om utgående ersättningar för merkostnader och skattefriheten
för de s. k. hardshiptilläggen bör utredas närmare. En av regeringen
tillkallad utredning bör anförtros uppdraget. Samtidigt bör frågan
om enhetligheten i den statliga kostnadsersättningen till utlandspersonalen
beröras.

För administrationen av SIDA.s utlandsstationerade personal är följande
organ aktivt engagerade, nämligen

SIDA:s personalbiståndsbyrå

SIDA:s lönedelegation

UtN

biståndskontoren

UD:s utlandslönesektion

SIDA:s personalbyrå

Förs. 1984/85:27

I förstudien har gjorts en grov uppskattning av den totala administrationskostnaden
för SIDA:s hela personalbistånd. Därvid har den genomsnittliga
årskostnaden (beräknad på budgeterade kostnader för verksamhetsåret
1984/85)/or varje fältarbetare beräknats vara

I administrationskostnaden ingår kostnader för fältpersonalens (och
medföljande) rekrytering och utbildning samt administrativa kostnader
under anställningstiden.

För att enbart administrera gällande lönesystem för SIDA:s fältarbetare
har vid en grov beräkning i förstudien framräknats en genomsnittlig årskostnad
på 23 500 kr. per fältarbetare för budgetåret 1984/85.

De angivna beloppen bygger delvis på relativt grova uppskattningar av
kostnader, men beloppen bör kunna ge en indikation på storleken av de
genomsnittliga administrationskostnaderna för fältarbetarnas lönesystem.

Att administrera personal i utvecklingsländer är en komplicerad och
dyrbar uppgift. För att på ett effektivt sätt kunna utföra sina arbetsuppgifter
behöver biståndsarbetarna ofta ett betydande stöd från ett etablerat
serviceorgan för att klara en mångfald praktiska vardagsuppgifter. SIDA
har på försök prövat att anlita entreprenörer i några utvecklingsländer för
att lösa dessa uppgifter. Enligt uppgift har kostnaderna för sådana serviceuppdrag
varit betydande.

Inom SIDA pågår för närvarande en utredning för att undersöka möjligheterna
att inrätta ett eget fristående företag för erforderliga serviceuppgifter
åt utlandsstationerad biståndspersonal. Det förefaller dock tveksamt
om någon verklig kostnadsbesparing för staten härigenom skulle kunna
vinnas. Den troliga effekten torde bli att kostnaden på myndighetsanslaget
flyttas över på SIDA:s landramar.

Problemet att administrera speciellt fältarbetarnas förmåner vid sidan av
den egentliga lönen tycks vara svårt att lösa på ett rationellt och kostnadsmässigt
acceptabelt sätt. Det förefaller dock vara en framkomlig väg att i
första hand sammanföra de administrativa funktionerna för resp. personalkategori
till en ansvarig myndighet i stället för den uppdelning på ett flertal
organ som för närvarande praktiseras.

Lönekostnad och övriga förmåner
Administrationskostnad
Summa genomsnittlig årskostnad

420000 kr.
110000”
530000 kr.

t2 Riksdagen 1984185. 2 sami Nr 27

Förs. 1984/85:27

4 Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer revisorerna att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna

att en utredning bör tillkallas med uppdrag att skyndsamt dels se
över arbetsgivaransvaret för SIDA:s utlandsstationerade personal,
dels utarbeta förslag till enhetliga normer för ersättning för
sådana merkostnader som är hänförliga till personalens utlandsstationering
inkl. frågan om förmånernas beskattning och
att regeringen redan under budgetåret 1985/86 för riksdagen bör
redovisa resultatet av utredningen samt eventuella förslag som
måste underställas riksdagens prövning.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit
revisorerna Sture Palm (s), Allan Åkerlind (m), Bertil Jonasson (c), Hagar
Normark (s), Ralf Lindström (s). Wiggo Komstedt (m). Kjell Nilsson (s),
Birgitta Rydle (m). Stig Josefson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Margit Sandéhn
(s) och Stig Alftin (s).

Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Göran
Hagbergh, byråchefen Bo Willart och revisionsdirektören Percy Björklund
(föredragande).

På riksdagens revisorers vägnar

STURE PALM

Percy Björklund

Förs. 1984/85:27

RIKSDAGENS REVISORER Bilaga

1985-05-21 Dnr 1984:29

Förstudie rörande lönesystemen för SIDA:s utlandsstationerade personal
och kostnaderna för att administrera dem samt remissyttranden
över förstudien

1 Förstudien1

Innehåll

Sida

0 Sammanfattning 9

1 Bakgrund 10

2 SIDA:s lönesystem för den utlandsstationerade personalen 10

2.1 Löneavtal för SIDA:s fältarbetare (Bi-arv) 13

2.2 Löneavtal för SIDA-personal vid biståndskontoren (U-arv) .. 16

3 Administration av SIDA:s lönesystem 17

3.1 SIDA:s fältarbetare 17

3.2 SIDA:s personal vid biståndskontoren 18

4 Kostnaderna för administrationen av SIDA:s utlandsstationerade
personal 18

5 Överväganden 20

6 Förslag 23

Bilagor

1 Antal kontraktsanställda och medföljande fördelat på länder 24

2 Beräknad genomsnittskostnad per månad och kontraktsanställd .. 25

0 Sammanfattning

SIDA:s utlandsstationerade personal, fältpersonal och anställda vid biståndskontoren,
åtnjuter löneförmåner enligt kollektivavtalen Bi-Arv resp.
U-Arv.

Enligt dessa avtal tillämpas skilda regler för bl. a. de skattefria utlandstilläggen.
I förstudien har vidare konstaterats att tillämpningen av de två
avtalen medför betydande skillnader i utgående kompensation för merkostnader
hänförliga till utlandstjänstgöringen. Enligt SIDA:s uppfattning
lämnas i utlandstilläggen i många fall en betydande överkompensation för
uppkomna kostnadsfördyringar i stationeringsländerna.

Arbetsgivarfunktionerna för biståndspersonalen är uppdelade på många
myndigheter vilket medverkar till att administrationen av bl. a. fältpersonalens
lönesystem blivit både tungarbetad och dyrbar.

1 Utredare: Percy Björklund

Förs. 1984/85:27

För att revisorerna skall få ytterligare underlag för sina överväganden
bör SIDA och arbetsgivarverket anmodas att senast den 1 februari 1985
inkomma med lägesrapporter.

1 Bakgrund

På förslag av utrikesutskottet har riksdagens revisorer beslutat granska
lönesystemen för SIDA:s utlandsstationerade personal. Kostnaderna för
att administrera systemen skall även belysas. Det har från flera håll bl. a.
påtalats att det av SIDA tillämpade löneavtalet för faltarbetarna skulle
vara svåröverskådligt och dyrbart att administrera. Granskningen har traditionellt
inletts med en förstudie.

Förstudiens genomförande

Uppgifterna i förstudien bygger på material om lönesystemen som insamlats
från SIDA vad det gäller SIDA:s fältarbetare och från UD vad det
gäller personalen vid SIDA:s biståndskontor. För kompletterande information
har besök avlagts på personalbiståndsbyrån vid SIDA och utlandslönesektionen
vid UD. Beträffande den svenska biståndsorganisationen
har sakuppgifter hämtats ur biståndsorganisationsutredningens betänkande
(Ds UD 1984:1) Effektivare biståndsadministration.

Riksdagens revisorer har tidigare granskat SIDA:s personalkostnader i
den svenska biståndsverksamheten vilket rapporterats i granskningspromemorian
(5/1974) Personalkostnader i den svenska biståndsverksamheten.
Skrivelse till regeringen i anledning av promemorian har avgetts den
28 november 1974.

Denna granskning avsåg dock i huvudsak storleken och fördelningen av
det svenska personalbiståndet till utvecklingsländerna och de stegrade
administrativa kostnaderna i biståndsverksamheten. Revisorerna rekommenderade
med anledning av granskningen att en koncentrering av biståndet
- främst till programländer — skulle övervägas för att begränsa administrationskostnaderna
i biståndsverksamheten.

2 SIDA:s lönesystem för den utlandsstationerade personalen

I det internationella biståndet till utvecklingsländerna anses personalbiståndet
vara av vikt. Betydelsen av personalbistånd som form för kunskapsöverföring
framhålls i många sammanhang.

För svensk del kan man urskilja två kategorier bland biståndspersonalen
nämligen dels den s. k. fältpersonalen som mestadels anställs på arvodesbasis,
dels SIDA-anställda tjänstemän med utlandsstationering på biståndskontoren.
För de två kategorierna gäller skilda löneavtal.

Förs. 1984/85:27

Nu gällande ordning har enligt SIDA medfört - särskilt när det gäller
fältpersonalen - krav på stora administrativa insatser såväl av biståndskontoren
som hemmamyndigheten.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 har SIDA påpekat bl. a.
följande om sina biståndsarbetare.

Genom åren har utformningen av villkoren för den kontraktsanställda
personalen lett till en alltmer komplicerad administration. Bl. a. är de avtal
som reglerar deras anställningsvillkor i stort uppbyggda på den svenska
arbetsmarknadens förhållanden och avspeglar inte tillräckligt arbetssituationen
i u-länderna.

Även lönesättningen för biståndsarbetarna och arbetet med anställningsförhållandena
i övrigt har blivit ett hinder för en rationell hantering av den
kontraktsanställda personalen. Eftersom lönen i dag utgör endast en mindre
del av den totala summan av förmåner bör arbetet med lönesättning
kunna rationaliseras. För SIDA:s del kompliceras ovanstående frågor
dock av att de slutliga besluten i många fall tillkommer andra myndigheter
och institutioner som inte själva har att i biståndsarbetet ta ansvar för
konsekvenserna av de beslut som fattas.

För all utlandsstationerad personal tillämpar SIDA lönesättning baserad
på lönegradsplacering. Denna personalkategori inkluderar

— kontraktsanställda

— korttidsanställda

— anställda vid biståndskontoren.

Tjänsterna betecknas som arvodestjänster och arvodena motsvarar lönerna
i det statliga lönegradssystemet.

Beträffande de nämnda anställningsformerna har följande uppgifter
hämtats från biståndsorganisationsutredningens betänkande.

Kontraktsanställning är den äldsta formen för att ställa personal till u-ländernas
förfogande. Den kontraktsanställda personalen har den dubbla
ställningen att de på en gång är statsanställda i Sverige och tjänstemän i
mottagarlandets förvaltning.

SIDA:s erfarenhet är att kontraktsanställd personal är ett verksamt
instrument för att effektivisera biståndet, att hålla dialogen i gång och ge
biståndet ett innehåll. Sådan personal används t. ex. inom förvaltningsbiståndet
för att stödja de förvaltningar och institutioner som mottar svenskt
bistånd.

Korttidsanställda har en tjänstgöring understigande ett år. Korttidsanställd
personal tjänar som ett komplement i många biståndsinsatser och
användningsområdet för dem är brett. Vanliga uppdrag för dem är att
installera levererad materiel, stå för utbildningsinsatser, införa nya system
och göra olika utredningar. Genom korttidsanställning kan SIDA pröva
personer som inte tidigare arbetat med bistånd.

Förs. 1984/85:27

SIDA medverkar sedan några år vid vissa mottagarländers direktrekrytering
av personal i Sverige. Den direktrekryterade personalen anställs på
lokala villkor, med lokal lön, men med viss löneförstärkning i svensk
valuta och ett försäkringsskydd genom försäkringsbolaget SPP, som skyddar
den anställde för förluster av sociala förmåner i Sverige. Löneförstärkningen
och försäkringsskyddet betalas med medel ur den svenska landramen.
För närvarande pågår en försöksverksamhet med direktrekrytering
för Botswana och Zimbabwe med ett trettiotal anställda.

Direktanställning har ansetts vara en intressant form av svenskt personalbistånd
där mottagarländerna själva står för huvuddelen av personalkostnaderna.
Den direktanställda personalen belastar biståndsramen
mindre än någon annan form av personalbistånd och är administrativt
enklare. Dock bedöms enligt SIDA denna anställningsform i fortsättningen
få mindre omfattning. Orsaken härtill uppges vara att anställningsvillkoren
för de direktanställda biståndsarbetarna är så mycket sämre än för de
SIDA-anställda fältarbetarna att svårigheter har uppkommit att rekrytera
sådan personal.

Vidare anlitas konsultföretag för insatser på biståndsområdet och antalet
konsulter har sedan mitten av sjuttiotalet ökat starkt. Genom att anlita
svenska företag sparar SIDA på sina resurser. Företagen åtar sig ”hela
paketet” och tar från SIDA över t. ex. den tunga personaladministration
som belastar kontraktsanställningar. Företagsanställda används vanligen i
projekt där målen gått att precisera och klara ramar i form av budget, tid
och produktion kunnat ställas upp.

År 1977 träffades det första kollektivavtalet för SIDA:s utlandsstationerade
personal i biståndsverksamheten. Avtalet gav i stort sett samma
förmåner som gällde för den utlandsstationerade personalen inom utrikesförvaltningen.
Detta avtal ersattes år 1981 av separata avtal för SIDA:s
fältarbetare resp. de anställda vid SIDA:s biståndskontor.

Enligt uppgift från SIDA har förhandlingar om nytt avtal för fältarbetarna
hunnit både påbörjas och avslutas innevarande höst utan positivt
resultat. Det förslag till nytt avtal som SIDA presenterade ansågs av
personalorganisationerna ej kunna vara underlag för förhandling.

För den utlandsstationerade personalen, som åtnjuter löneförmåner enligt
U-Arv pågår sedan ett par år förhandlingar om ett nytt avtal.

Enligt detta avtal utgår enligt beslut av statens utlandslönenämnd full
kompensation för den svenska devalveringen enligt oförändrad justeringsmetod.
Denna kompensationsmetod tillämpas inte bara för den utlandsstationerade
personalen vid SIDA:s biståndskontor utan också i utrikesförvaltningen.

Förs. 1984/85:27

2.1 Löneavtal för SIDA:s fältarbetare (Bi-Arv)

Arbetsgivaransvaret

År 1981 träffades ett särskilt avtal för SIDA.s fältarbetare. Anställningsvillkoren
finns angivna i avtal om anställningsvillkor för vissa tjänstemän
med arvodestjänst inom SIDA:s biståndsverksamhet (Bi-Arv).

År 1982 förde SIDA förhandlingar centralt med personalorganisationerna
SACO och TCO angående ändrad tillämpning av vissa förmåner i
Bi-Arv. Förhandlingarna ledde ej till något resultat. Mot personalorganisationernas
yrkanden har dock SIDA efter devalveringen i Sverige samma år
tillämpat en ny reviderad justeringsmetod. Denna metod dämpar svängningarna
i utgående utlandstillägg för denna personalkategori.

De kontraktsanställda fältarbetarna är anställda av SIDA, men det är
statens arbetsgivarverk, SAV, som är egentlig arbetsgivare och ansvarig
för kollektivavtalet. Normalt gäller anställningen för en tidsperiod av två
år med möjlighet till en förlängning av kontraktet om mottagarlandet begär
detta.

Arbetsgivarfunktionen för den anställde är dock enligt kollektivavtalet
uppdelad. Sålunda tecknar arbetsgivarverket kollektivavtal för denna
grupp av anställda, medan vissa andra arbetsgivarfunktioner har delegerats
till SIDA, bl. a. ansvaret för lönesystem och utlandstillägg.

Lönenivån för fältarbetarna behandlas av en till SIDA knuten rådgivande
lönedelegation. Lönen för den aktuelle fältarbetaren fastställs därefter
av SIDA.

Delegationen har fem ledamöter med ett regeringsråd som ordförande.
Representanter för civil- och utrikesdepartementen, Svenska Arbetsgivarföreningen
och SIDA ingår också i den. Ordförande, ledamöter och suppleanter
förordnas av regeringen. De flesta ärenden är enligt uppgift från
SIDA av sådan art att delegationens rekommendationer kan förutses,
eftersom liknande ärenden behandlats tidigare.

I december 1983 fattade delegationen beslut om att SIDA på försök, med
böljan i januari 1984, skall medges att utan delegationens hörande erbjuda
kontraktsanställda befattningslöner och personliga löner inom vissa särskilt
angivna ramar. SIDA:s åtgärder rapporteras sedan periodiskt till
lönedelegationen.

I statens utlandslönenämnd med representanter för personalorganisationerna
och den statliga arbetsgivaren diskuteras och avgörs frågor som inte
har preciserats i avtalet. Utlandslönenämnden handlägger sålunda ansökningar
från biståndspersonalen när det gäller löneförmåner som skall bli
föremål för prövning, t. ex. utbildningsbidrag för barn och bidrag för besöksresor.
Nämnden fattar beslut i de enskilda fallen och lämnar beslutet
till SIDA resp. UD för expediering.

SIDA har enligt uppgift ingen representant i nämnden. Sedan ett antal år
är dock en tjänsteman från SIDA:s personalbiståndsbyrå närvarande vid
sammanträden med nämndens arbetsutskott.

Förs. 1984/85:27

En fjärde part utövar också en arbetsgivarroll nämligen mottagarlandets
myndigheter, som bl. a. fastställer arbetsuppgifter och arbetstider.

Lönevillkoren

Lönen fastställs av SIDA för varje befattning efter hörande av lönedelegationen
och är knuten till den statliga F-löneplanen.

Den lön som fastställs för viss tjänst kallas befattningslön. Under kontraktstiden
sker normalt ingen uppflyttning i nivå om inte befattningsinnehållet
förändras väsentligt. Lönen beskattas i sin helhet i Sverige.

Vid sidan om lönen utgår till fältarbetarna vissa ersättningar, som är
skattefria. Följande tillägg till lönen är de vanligast förekommande:

— utlandstillägg,

— tillägg för medföljande,

— barntillägg,

— bostadsförmån,

— driftbidrag till vissa boendekostnader,

— semesterhemresebidrag,

— besöksresebidrag,

— flyttningsbidrag,

— kostnad för magasinering av möbler,

— utbildningsbidrag för barn,

— utrustningsbidrag.

Beträffande rätten till semester, sjukförmåner och pension gäller i allt
väsentligt samma bestämmelser som tillämpas för anställda inom den
statliga sektorn.

Utlandstillägget utgör bidrag för att täcka merkostnader som följer av
tjänstemannens utlandsstationering. Tillägget varierar mellan lönenivåer
och mellan stationeringsländer. Variationen mellan länder beror på skillnader
i kostnadsläge mellan dessa länder och Sverige. Justering av utlandstilläggen
sker normalt 4 gånger per år och baseras på konstaterade förändringar
i priser och valutakurser. Utlandstillägg för medföljande make/sammanboende
(sambo) utgår för den tid denne vistas på stationeringsorten.
Om den medföljande har anställning som medför utlandsförmåner utgår
inte tillägget.

Karaktären av övriga lönetillägg torde framgå av rubriceringen.
Beträffande särskilda tillägg till lönen med hänsyn till medföljande familjemedlemmar
(make/sambo och barn) gäller principiellt att utlandslönenämnden
beslutar i sådana frågor. I tabell I redovisas den löneplan som
per den 30 juni 1984 gällde för SIDArs fältarbetare, utvisande månadslön
och utlandstillägg för den anställde samt tillägg för medföljande.

Tabell 1: Löner och utlandstillägg för perioden 1984-04-01—06-30 för Sidas fältarbetare

Befatt-nings-och grund-lönenivå	Nivå i F-löne- planen	Månads- lön brutto	Utlandstillägg
ANG	BAN	BOT	ETI	GUB	KEN	LAO	MOC	SRI	TAN	ZAM
B 1	F 8	7048	5880	4100	3450	4050	3690	3790	3170	3990	3140	5660	3540
B 2	F 10	7414	5880	4100	3450	4050	3690	3790	3 170	3990	3140	5660	3 540
B 3	F 12	7804	6190	4320	3 630	4260	3 880	3990	3 340	4 200	3 300	5960	3 730
B 4	F 15	8553	6500	4540	3810	4470	4070	4190	3510	4410	3470	6260	3920
B 5	F 17	9181	6810	4750	3990	4690	4270	4 390	3 670	4620	3630	6560	4100
B 6	F 19	9879	7430	5180	4 360	5110	4660	4790	4010	5040	3960	7150	4480
B 7	F 21	10734	8050	5620	4720	5540	5040	5190	4340	5460	4290	7750	4850
B 8	F 25	11662	8670	6050	5080	5960	5430	5 590	4680	5 880	4620	8340	5 220
B 9	F 27	12821	9290	6480	5450	6390	5820	5990	5010	6300	4950	8940	5600
B 10	F 29	14211	9900	6910	5810	6820	6210	6380	5 340	6720	5 280	9540	5970
B 11	F 31	16114	10520	7340	6170	7240	6600	6780	5680	7140	5610	10130	6340
B 12	F 33	18017	11 140	7780	6530	7670	6980	7180	6010	7560	5940	10730	6714
B 13	F 35	19920	11760	8210	6900	8090	7370	7580	6350	7980	6270	11320	7090
Tillägg för medföljande		1800	1560	1390	1550	1430	1500	1340	1470	1340	1830	1460
Barntillägg			1982	1672	1456	1831	1919	1578	1516	1249	1635	2053	1332

Förs. 1984/85:27

2.2 Löneavtal för SIDA:s personal vid biståndskontoren (U-Arv)

Arbetsgivaransvaret

För de SIDA-anställda vid biståndskontoren regleras också från 1981
anställningsvillkoren genom särskilt avtal som benämns anställningsvillkor
förvissa utlandsstationerade tjänstemän med arvodestjänst (U-Arv). Detta
avtal är i huvudsak av samma innehåll som gäller för personalen inom
utrikesförvaltningen. För denna senare kategori gäller allmänt avlöningsavtal
för statstjänstemän (AST).

Även i detta avtal är arbetsgivarrollen fördelad på flera myndigheter.
Sålunda är det statens arbetsgivarverk som tecknar avtal för de anställda
men verket har även i detta avtal delegerat vissa arbetsgivaruppgifter till
SIDA, UD och utlandslönenämnden.

Lönevillkoren

I arvodestjänsterna erhåller befattningshavarna en lön som är knuten till
vissa belopp i F-löneplanen. Tjänsterna tillsätts efter förordnande och
anställningen omtattar i regel två år. Förlängning av förordnandet kan
därefter ske i ett eller två år.

Den som redan innehar en statligt reglerad, lönegradsplacerad tjänst får i
regel genom förordnandet ett arvode motsvarande lönen för denna tjänst.

Utöver arvodet som sedan den 1 januari 1979 till fullo beskattas i Sverige
utgår till den anställde vissa skattefria ersättningar. Följande ersättningar
är de vanligast förekommande:

— utlandstillägg

— förstärkt utlandstillägg

- barntillägg

- utbildningsbidrag för barn

— besöksresebidrag

- flyttningsbidrag

— ersättning för magasinering av bohag

— fri frakt för flyttgods

- bidrag till semesterhemresor

- fri bostad

Beträffande pension, sjukförmåner och semester gäller i allt väsentligt
samma bestämmelser som för tjänstemän inom den statliga sektorn.

Utlandstillägget består av flera delkomponenter nämligen transporttilllägg,
hardshiptillägg (=obekvämlighetstillägg) och ortstillägg.

Dessutom tillkommer utöver ordinarie utlandstillägg en förstärkning av
hardship- och ortstilläggen, då make/sambo medföljer.

Tabell 2 redovisar utdrag ur gällande löneplan inkl. utlandstillägg gällande
för anställda vid SIDA:s biståndskontor jämte utgående tillägg för medföljande
make/sambo och barn.

Förs. 1984/85:27

Tabell 2: Sammanställning av vissa löneförmåner för tjänstemän avlönade enligt U-Arv

Löner och utlandstillägg per 1984-07-01 för SIDA:s personal vid biståndskontoren
(Uppgifter från utrikesdepartementets utlandslönesektion)

Nivå i F-löne- planen	Månads- lön brutto	Utlandstillägg
ANG	BAN	BOT	ET1	GUB	KEN	LAO	MOC	SRI	TAN	ZAM
F 8	7 048	9457	6367	5 202	7178	7650	6617	6420	4611	4665	8521	4 799
F 10	7414	9455	6360	5 174	7176	7656	6581	6245	4 599	4635	8549	4793
F 12	7804	9229	6 204	4979	6968	7434	6393	6187	4426	4441	8 328	4635
F 15	8553	9066	6071	4819	6816	7301	6259	6003	4277	4218	8228	4511
F 17	9181	9028	6040	4804	6795	7324	6261	5811	4 258	4820	8277	4 489
F 19	9879	9600	6646	5 328	7949	8013	6978	6530	4 722	5 355	9502	5174
F 21	10734	9403	6509	5 173	7802	7892	6829	7424	4 575	6047	9407	5058
F 25	11662	10807	8177	6818	9994	-	8673	9 236	5993	6955	11812	6568
Tillägg för medföljande:
Varierar	från F 8	1915	1484	1263	1558	1633	1471	1651	1236	1629	1771	1308
	till F 25	2434	2096	1829	2339	1945	2078	2395	1765	2320	2 642	1908
Barntillägg		1982	1672	1456	1831	1919	1578	1516	1249	1635	2053	1332

3 Administration av SIDA:s lönesystem

3.1 SIDA :s fältarbetare

SIDA:s verksamhet bedrivs enligt uppgift i verkets anslagsframställning
för budgetåret 1984/85 vid 11 byråer och 14 biståndskontor.

Personalbiståndsbyrån svarar för personalbiståndet. Byrån rekryterar,
utbildar och administrerar fältpersonal till mottagarländerna och
personal för FN-uppdrag i olika länder. Den kontraktsanställda personalens
rekrytering faller i huvudsak inom personalbiståndsbyråns ansvarsområde.
Rekrytering av konsulter sköts däremot i huvudsak av berörd
sektorbyrå.

Personalbiståndsbyråns uppgifter och personal

Byråledning 2 tjänstemän

Rekrytering 31 ”

Utbildn Kursgård Uppsala 4 ”

Adm av fältpersonal 14”

Internadministration 5 ”

Totalt 56 tjänstemän

Sektionen för fältpersonaladministration handhar de administrativa frågor
som sammanhänger med den kontrakts- och korttidsanställda fältpersonalens
förmåner. Sektionen handlägger avtals- och kontraktsfrågor, utbetalning
av löner, lönetillägg och säkerhetsfrågor. Biståndskontoren i mottagarländerna
utför för sin del uppgifter som omfattar olika praktiska åtgärder
såsom t. ex. anskaffning (i några fall byggande) och underhåll av
bostäder.

Förs. 1984/85:27

Sektionens arbete uppges ha kommit att bli alltmer betungande beroende
på ett komplicerat kollektivavtal (Bi-Arv) samt i vissa mottagarländer
besvärliga levnadsförhållanden och försämrat säkerhetsläge.

Under budgetåret 1982/83 rekryterades genom byrån 104 kontraktsanställdaoch
143 korttidsanställda för biståndsarbete.

1 april 1984 tjänstgjorde totalt 275 kontraktsanställda i olika biståndsprogram.
För de kontraktsanställdas familjemedlemmar krävs också ett visst
mått av administrativa insatser under utlandsvistelsen. Av denna anledning
har uppgifter tagits fram om antalet utlandsstationerade personer. Av
bilaga I framgår sålunda att utöver de kontraktsanställda 275 personerna
medföljde vid nämnda tidpunkt ytterligare 627 personer.

Fältarbetarnas utlandstillägg och övriga löneförmåner vid sidan av den
egentliga lönen fastställs av SIDA resp. utlandslönenämnden. Besluten
lämnas vidare till SIDA:s personalbiståndsbyrå för åtgärd.

3.2 SIDA:s personal vid biståndskontoren

Enligt SIDA:s organisationsplan lyder biståndskontoren direkt under
verkets generaldirektör.

Personalbyrån svarar för SIDA:s personal vid hemmamyndigheten och
vid biståndskontoren.

Biståndskontoren som svarar för administration och förvaltning av det
svenska biståndet i resp. land tar också som nämnts aktiv del i administrativa
frågor som rör faltarbetamas löneförmåner.

Då personalen vid biståndskontoren har likartat kollektivavtal som personalen
vid de svenska ambassaderna, U-Arv, har man av praktiska skäl
överlåtit till UD:s utlandslönesektion att handha administrationen av lönerna
också för personalen vid SIDA:s biståndskontor.

För den personal som ryms inom U-Arv beslutar utlandslönenämnden
om utlandstillägg och övriga löneförmåner vid sidan om den egentliga
lönen. Besluten lämnas sedan till UD:s utlandslönesektion för åtgärd.

Vid SIDA:s biståndskontor fanns den 1 juli 1983 92 tjänster som administrerades
från hemmamyndigheten. Därav var 28 arvodesanställda utan
tjänst hos SIDA.

4 Kostnaderna för administrationen av SIDA:s utlandsstationerade
personal

För att ge en bild av den totala kostnaden för administrationen av
SIDA:s utlandsstationerade personal har nedanstående tablå (s. 19) angående
administrationskostnader för SIDA:s biståndspersonal upprättats.

I denna har tagits med de olika organ som aktivt är engagerade i detta
administrationsarbete, nämligen:

Förs. 1984/85:27

- SIDA:s personalbiståndsbyrå

- SIDA:s lönedelegation

- Utlandslönenämnden, viss del

- Biståndskontoren, viss del

- UD:s utlandslönesektion, viss del

- SIDA:s personalbyrå, viss del

Kostnaderna för de olika verksamhetsgrenarna har erhållits dels från
separat kostnadsredovisning, dels - där särredovisning av kostnaderna
inte funnits tillgänglig - genom en grov uppskattning av omfattningen på
skilda verksamheter.

Enligt uppg:ft från personalbiståndsbyrån uppskattas ca 60% av dess
verksamhet vara hänförlig till SIDA:s personalbiståndsprogram. Resterande
del utgörs av rekrytering och utbildning av experter för FN-organ och
enskilda organisationer.

Administrationskostnader för SIDA.s personalbistånd
(Beräknad kostnad för budgetåret 1984/85 i 1 000 kr.)

Personalbiståndsbyrån (budget)

Löner inkl. lönekostnadspålägg
Övriga driftkostnader

SIDA:s skolor

SIDA:s lönedelegationsarvoden
Utlandslönenämnden (beräknad kostnad)

Biståndskontoren

(administration, service, säkerhetsfrågor för
faltarbetarna) - beräknad kostnad
Personalkontoret hos SIDA (beräknad kostnad)

UD:s utlandslönesektion (beräknad kostnad)

Summa kostnader tkr

* 60 % av verksamheten vid personalbiståndsbyrån

Fördelas den totala administrationskostnaden för personalbiståndet på
antalet utlandsstationerade fältarbetare (enligt uppgift 275 i april detta år)
blir den genomsnittliga årskostnaden för varje fältarbetare följande:

Lönekostnad + övriga förmåner 420000 kr.

Administrationskostnad 110000 ”

Summa genomsnittlig årskostnad 530000 ”

I administrationskostnaden ingår kostnader för fältpersonalens (och
medföljande) rekrytering och utbildning samt administrativa kostnader
under anställningstiden.

De angivna kostnaderna är i en del fall framtagna genom grova uppskattningar
och beräkningarna kan därför inte göra anspråk på att vara exakta.

Följande beräkning har gjorts över de administrativa kostnader som kan
hänföras enbart till hanteringen av tillämpat lönesystem för fältarbetarna.

9100

24000

33 100 19800*

5600
70
300
4000

600

240

30670

Förs. 1984/85:27

Administrationskostnad för SIDA.s lönesystem för fältarbetarna
(Beräknad kostnad budgetåret 1984/85 i 1000 kr.)

Fältpersonaladministrativa sektionen
Löner 1 500

Övriga kostnader 580

SIDArs lönedelegation, arvoden 70

Biståndskontoren 4000

(administration, service, säkerhetsfrågor
för fältarbetarna) — beräknad kostnad
Utlandslönenämnden 300

Summa kostnad för löneadm. tkr 6450

Slås denna totala kostnad ut på vaije fältarbetare framkommer en genomsnittlig
årskostnad av ca 23 500 kr. per fältarbetare för administration
av lönesystemet. Även i detta fall bygger vissa kostnader på uppskattningar
men det framräknade beloppet bör kunna ge en indikation på storleken
av den genomsnittliga administrationskostnaden för fältarbetarnas nuvarande
lönesystem.

Det är vidare angeläget att framhålla att det från de framräknade genomsnittliga
administrationskostnaderna i båda fallen kan förekomma väsentliga
avvikelser fältarbetarna emellan beroende på den kontraktsanställdes
familjesituation (antal barn, behov av skolundervisning, besöksresor
m. m.).

5 Överväganden

Enligt SIDA:s mening är personalbistånd en viktig del av biståndet till
utvecklingsländerna. Samtidigt betonas dock att den kunskapsöverföring
som sker genom medverkan av experter både är betungande att administrera
och dyrbar.

De av SIDA kontraktsanställda experterna, faltarbetarna, består av
personal med specialkunskaper och enligt uppgift har numera ca hälften av
experterna erfarenhet av arbete i utvecklingsländer. Betydande svårigheter
att snabbt anpassa sig till att leva i ett land med helt avvikande
kulturmönster och levnadsvanor kan klart förutses för den övriga delen av
denna personal.

Den genom SIDA anordnade utbildningen för aktuella arbetsuppgifter
och informationen om det aktuella landets levnadssätt måste därför till för
att en anpassning till det nya och ovana levnadsmönstret i det biståndsmottagande
landet skall kunna ske.

Dessutom krävs en ingående kännedom om hur de hos faltarbetarna
uppkommande behoven av en rad serviceåtgärder skall kunna lösas på ett
tillfredsställande sätt och utan alltför stor tidsspillan.Sådana praktiska

Förs. 1984/85:27

uppgifter löses bäst av personal som har bott och arbetat en längre tid i det
aktuella landet. Det är av dessa skäl nödvändigt att biståndsarbetarna, som
normalt tjänstgör högst två eller tre år i landet, erbjuds hjälp genom
SlDA:s försorg med t. ex. bostadsanskaffning, erforderliga reparationer av
bostäder, kontakt med lokala myndigheter m.m. Att t. ex. själv anskaffa
och senare avveckla sin bostad i ett utvecklingsland kan knappast vara en
uppgift för en biståndsexpert. I stället uppkommer ett behov av en ganska
omfattande administrativ verksamhet hos biståndsorganet för att biståndsarbetaren
skall kunna ägna sig åt de verkliga arbetsuppgifterna på ett
effektivt sätt.

Den nu tillämpade uppdelningen av arbetsgivar- och administrationsansvar
på många händer förefaller dock medföra att administrationen blir
onödigt tung och kostsam. Det synes därför vara ändamålsenligare att
löneförmåner och med anställningar förenade personalfrågor för biståndsarbetarna
helt handläggs inom en myndighet, nämligen SIDA. Policyfrågor,
som rör all utlandsstationerad personal inom statlig förvaltning, kan
liksom hittills handläggas inom utlandslönenämnden.

Lönesättningen för faltarbetarna med inplacering i arvodesplanen B 1 -B 13 (varierande mellan 7048 kr och 19920 kr per mån) förefaller inte
avvika från normalt tillämpad lönesättning för statliga tjänster med likartade
krav på utbildning och kunskaper.

Skilda uppfattningar tycks däremot råda om de utgående utlandstilläggen.
Tilläggen i de aktuella lönegraderna framgår av de i tidigare avsnitt
redovisade löneförmånerna för de utlandsstationerade inom SIDA (tabellerna
1 och 2 s. 15 resp. 17).

För att få en uppfattning om hur utlandstilläggen har förändrats enligt de
två avtalen Bi-Arv och U-Arv har uppgifter infordrats för perioden 1980-1984. Av speciellt intresse är att se hur devalveringen i Sverige år 1982
påverkat utlandstilläggen.

I nedanstående exempel visas utlandstilläggen för en biståndsarbetare
inom SIDA med anställning som fältarbetare resp. med anställning vid
biståndskontor och i båda fallen med löneförmåner motsvarande lönegrad

F17.

Kontraktsanställd expert (fältarbetare) B5 (= lönegrad F17)

Utlandstillägg Sv. kr. enl. Bi-Arv

	1/4 1981 (Nytt avtal)	1/7 1982 Före dev.	1/10 1982 Efter dev.	1/7 1984
Bangladesh	3 300	4350	4 730	4750
Kenya	3040	3 840	4210	4 390
Tanzania	3 880	5 970	6550	6 360

Redovisat utlandstillägg avser endast fältarbetarnas eget utlandstillägg.
Därtill kommer i förekommande fall tillägg för medföljande make/sambo
och barn.

Förs. 1984/85:27

Anställd vid SIDA:s biståndskontor, arvode enl. lönegrad F17

Utlandstillägg Sv. kr. enl. U-Arv.

	1/7 1980	1/7 1982 Före dev.	8/10 1982 Efter dev.	1/7 1984
Bangladesh	3683	4916	5965	6040
Kenya	2704	4064	5267	6261
Tanzania	3434	6572	8378	8277

Även i detta fall omfattar utlandstillägget endast den anställde själv.

Utlandstillägget, som inte beskattas, är avsett att täcka merkostnader
för utlandstjänstgöringen. Justeringar av utlandstillägget sker normalt 4
gånger per år, varvid hänsyn tas till utvecklingen av valutan och prisnivån i
det aktuella landet. Prisuppgifter på vissa varor och tjänster samlas in
genom de svenska ambassaderna och ett utlandsprisindex framräknas av
SCB för att fastställa förändringar i utlandstilläggen.

Som tidigare nämnts tillämpar SIDA en reviderad justeringsmetod för de
kontraktsanställdas utlandstillägg. Denna metod används av SIDA alltsedan
devalveringen i oktober 1982. Även med denna justeringsmetod anses
inom SIDA att utlandstillägget lämnar en överkompensation för kostnadsoch
devalveringseffekterna, speciellt i vissa högkostnadsländer.

Enligt U-Arvavtalet erhåller däremot personalen vid biståndskontoren
full kompensation för kostnads- och devalveringseffekterna enligt oförändrad
justeringsmetod. Utlandstilläggen enligt U-Arv fastställs av statens
utlandslönenämnd.

Tillämpningen av olika avtal kan som synes medföra betydande skillnader
(ofta 50% i vissa lönegrader) vad beträffar det skattefria utlandstillägget
till personal stationerad i samma land beroende på vilket avtal som
gäller för resp. personalkategori. Det får betecknas som otillfredsställande
från personalpolitisk synpunkt att så betydande skillnader föreligger.

Personalbiståndet är som tidigare framhållits en dyrbar form av bistånd.
I bilaga 2 finns redovisat den genomsnittliga månadskostnaden för biståndsarbetarnas
löner och andra förmåner. Av bilagan framgår att månadskostnaden
varierar mellan 25 000 kr och 39000 kr beroende på stationeringsland.
Till detta belopp skall läggas personalbiståndsbyråns egna
administrativa kostnader för personalbiståndet.

Enligt de överslagsberäkningar som gjorts under förstudien torde de
totala administrationskostnaderna för personalbiståndet ligga i storleksordningen
10000 per mån. och kontraktsanställd, om personalbiståndets
samtliga kostnader medtas. Detta innebär att totalkostnaden (lön + löneförmåner
+ administrativa kostnader) för biståndsarbetaren kan bedömas
ligga i storleksordningen 45000 kr. per månad.

För att begränsa SIDA:s egna administrativa kostnader för personalbiståndet
har SIDA prövat andra vägar än medverkan av egen kontraktsanställd
biståndspersonal. Sålunda har hela biståndsprojekt lagts på entrepre -

Förs. 1984/85:27

nör, varvid all personaladministration har övertagits av denne. Denna
modell för bistånd har dock enligt uppgift visat sig vara väl så kostnadskrävande
som verksamhet i SIDA:s egen regi.

För närvarande undersöker SIDA ett förslag att bilda ett fristående
serviceföretag som mot ersättning kan ombesörja de servicefunktioner av
varierande slag som krävs för att biståndsarbetaren skall kunna arbeta
rationellt i stationeringslandet.

Anslagsmässigt skulle därigenom SIDA:s egna administrationskostnader
för personalbiståndet kunna reduceras, då kostnaderna för serviceföretaget
avses belasta landramarna i stället för myndighetsanslaget. Om
någon reell besparing härigenom skulle kunna göras kan dock starkt sättas
i fråga.

Med det lönesystem som för närvarande tillämpas av SIDA för den
beskattningsbara lönesättningen till fältarbetarna förefaller lönenivån
knappast vara påfallande hög. Av den tidigare redovisade sammanställningen
av lönenivån för samtliga kontraktsanställda kan sålunda konstateras
att av 275 fältarbetare åtnjöt 228 - 83% - löner inom fältet F12-F21,
innebärande månadslöner varierande mellan 7 804 kr. och 10734 kr. under
andra kvartalet 1984 (tabell 1 s. 15).

Vad som däremot tycks vara oklart är om utlandstilläggen och övriga
skattefria ersättningar motsvarar verkliga merkostnader för utlandsstationeringen
eller inrymmer en överkompensation som är skattefri.

SIDA:s arbete med administrationen av den utlandsstationerade biståndspersonalen
förefaller vara mycket komplicerat även om det är fråga
om relativt vanligt förekommande uppgifter hos en arbetsgivare.

Det har också framhållits att anställningsvillkoren för den utlandsstationerade
personalen är anpassade till den svenska arbetsmarknaden. En
modifiering av dessa villkor torde vara erforderlig för att passa arbetssituationen
i utvecklingsländerna. Att under en tvåårig tjänstgöring aktualisera
krav på t. ex. studie- och föräldraledighet torde få anses stämma illa
överens med mottagarlandets förväntningar på personalbiståndet.

Enligt uppgift från personalbiståndsbyrån prövar SIDA sedan en tid
möjligheterna till vissa förändringar i administration och lönesättning för
fältarbetarna.

Samma skäl som talar för en förändring av fältarbetarnas löneförmåner
torde emellertid också, som tidigare påvisats, i än högre grad gälla SIDA:s
personal vid biståndskontoren.

6 Förslag

I förstudien har redovisats storleken av utgående utlandstillägg och
skillnader mellan dessa i de två kollektivavtalen Bi-Arv och U-Arv. Vidare
har noterats SIDA:s uppfattning att en betydande överkompensation lärn -

Förs. 1984/85:27

nas i kollektivavtalen för den utlandsstationerade biståndspersonalens
merkostnader för utlandstjänstgöringen.

Det är angeläget att normerna för olika slag av utlandstillägg för biståndspersonalen
som åtnjuter löneförmåner enligt avtalen Bi-Arv och
U-arv görs mer enhetliga. Det ankommer på arbetsgivarverket och SIDA
att gemensamt åstadkomma detta.

I anslutning härtill bör också arbetsgivaransvaret för nämnda personalkategorier
prövas i syfte att förenkla administrationen av lönesystemen.

För att revisorerna skall få ytterligare underlag för sina överväganden
bör SIDA och arbetsgivarverket anmodas att senast den 1 februari 1985
inkomma med lägesrapporter.

Bilaga I

Antal kontraktsanställda efter land och lönenivå, samt antal medföljande makar och barn, efter land

(Uppgiften avser förhållandena den 1 april 1984)

	ANG	BAN	BOT	ETI	GUB	KEN	LAO	Mot;	SR1	TAN	ZAM	LES	SUN MA
B 1													_
B 2	3					1				7			II
B 3	12		4	1	5	3	2	2		7	7		43
B 4	5	1	11	1	3	9		4		14	7		55
B 5			3		1	6		10		5	12		37
B 6	1		12	3	4	9		7	1	12	6		55
B 7	3		4	2	6	4		4		7	7	1	38
B 8		1	6	1	1	1				5	6		21
B 9	1	1	1	1		2		1					7
B 10			2	1						1	1		5
B 11								1			1		2
B 12													-
B 13												1	1
Summa	25	3	43	10	20	35	2	29	1	58	47	2	275
Antal medfl.	17	3	35	8	15	31	1	24	1	37	33	2	207
Antal barn för
vilka barntill-
lägg utgår	29	6	77	14	28	51	1	65	2	77	68	2	420

Beräknad genomsnittskostnad per månad och kontraktsanställd (Uppgifterna avser tiden t. o. m. april 1984)

	ANG	BAN	BOT	ET1	GUB	KEN	LAO	MO£	SRI	TAN	ZAM
Lön inkl. lkp	11400	15 300	13 800	15 000	16500	13 200	10800	13 500	13 700	12900	13 600
Utlandstillägg	6600	5700	5 350	5470	4500	4600	3 340	4920	3 960	6780	4400
Medföljandetillägg	1800	1560	1390	1550	1430	1500	1340	1470	1340	1830	1460
Barntillägg	1980	1770	1460	1830	1920	1580	1520	1520	1250	1390	1330
Driftbidrag	-	1020	2320	1700	1840	1 170	-	-	990	1920	1850
Sjukvård och pensioner	600	600	600	600	600	600	600	600	600	600	600
Övriga kostnader''	1300	1300	1300	1300	1300	1300	1300	1300	1300	1300	1300
Flyttresor inkl. trp.2	3 800	3 750	4800	3 700	4000	4400	3200	4650	3600	3950	5000
Bostadskostnader3	100	-	-	750	1550	5700	500	-	4 230	1800	2700
Semesterresor3	3400	3600	5 200	3 200	3600	4 500	2100	5400	3600	3 700	4 500
Besöksresor	1400	1600	1550	1450	850	300	-	2350	2400	1350	1350
Summa	31680	35600	37170	38520	38090	38850	24 700	35710	36970	37520	38100
Summa exkl. skatt, lkp	25630	26760	29500	29780	28410	31570	18950	28150	29300	30420	30530
Antal Kap	25	3	43	10	20	35	21	29	1	58	47

1 Utbildningsbidrag, magasinering m. m.

2 Beräknat på 24 månaders anställningsperiod.

3 Dessa kostnader varierar i storlek beroende på hur länderna uppfyller sina åtaganden.

Förs. 1984/85:27

2 Yttranden över förstudien

Statens arbetsgivarverk (SAV) och styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) som tillställts förstudien för yttrande, har inkommit med i huvudsak
följande synpunkter.

I SA V.s svar redovisas att lönesystemet för SIDA:s fältarbetare
är fastställt i kollektivavtal (Bi-Arv) som tecknades år 1981. Enligt
avtalet utgår lön med belopp som arbetsgivaren och tjänstemannen enas
om. Vidare utgår utlandstillägg och barntillägg i den mån som arbetsgivaren
bestämmer. Enligt SAV:s anvisningar (s.k. arbetsgivarnyckel) avses
med arbetsgivaren SIDA vad avser lön och utlandstillägg och statens
utlandslönenämnd (UtN) såvitt angår barntillägg. I oktober 1982 genomförde
SIDA med anledning av den svenska devalveringen ändrade principer
för justering av utlandstillägget med hänsyn till pris- och kursförändringar.
Denna ändring av riktlinjerna har sedermera lett till en rättstvist
angående brott mot enskilt anställningsavtal. Den centrala tvisteförhandlingen
som förts mellan SAV och SACO/SR har avslutats utan att uppgörelse
kunnat nås.

Barntilläggen till fältarbetarna fastställs av UtN och har hittills utgått
med samma belopp som barntilläggen till UD-personal och personal vid
SIDA:s biståndskontor (bk).

Beträffande gällande lönesystem för bk-personal och
vissa andra utsända arvodesanställda tjänstemän gäller ett
kollektivavtal (U-Arv) som träffades år 1981.1 fråga om bl. a. utlands- och
barntillägg hänvisar avtalet till bestämmelser i allmänt löneavtal för statstjänstemän
(AST) som gäller för UD:s löneplansanställda tjänstemän. Liksom
för de sistnämnda bestämmer UtN utlandstillägg och barntillägg för
bk-personalen. Förhandlingar om ett nytt system för bl. a. utlandstillägg
och barntillägg för UD- och bk-personal har den 15 januari lett till att ett
avtal träffats avsett att träda i kraft den 1 april 1985.

SAV påpekar i sina synpunkter på de båda lönesystemen att
arbetsgivarnycklarnas utformning i de två systemen är beroende av många
faktorer av vilka vissa har förhandlingskaraktär. Bl. a. påpekas att UtN är
ett partssammansatt organ, medan SIDA är ett rent arbetsgivarorgan.
Frågan om var de olika arbetsgivarfunktionerna skall ligga kan enligt SAV
inte lösas enbart med hänsyn till vad som är mest praktiskt från administrativ
synpunkt.

Slutligen framhåller SAV att de olika grupperna av utlandsstationerade
statstjänstemän (UD-personal, bk-personal, SIDA:s fältarbetare m.fl.) har
vitt skilda arbetsuppgifter.

SIDA hänvisar med instämmande till SAV:s yttrande över förstudien vad
gäller frågan om avtal och löneför mån er för SIDA :s fältanställda

Förs. 1984/85:27

personal. Beträffande arbetsgivaransvaret finnér SIDA det vara
naturligt att hela arbetsgivaransvaret bör åvila SIDA eftersom förmånerna
för fältpersonalen fastställs efter överenskommelse mellan SIDA och den
enskilde tjänstemannen. I övrigt hänvisar SIDA till i yttrandet bifogat
informationsmaterial om lönesystemet som sedan år 1982 gått ut till personalen.

Av detta framgår bl. a. att efter den svenska devalveringen år 1982
betydande skillnader i de omräknade utlandstilläggen har skapats mellan
SIDA:s reviderade system för justering av utlandstilläggen omfattande
fältarbetarna och det av UtN tillämpade systemet, vilket senare omfattar
UD- och bk-personalen. För ett antal utvecklingsländer innebär tillämpningen
av de skilda justeringsnormerna för utlandstilläggen att personal,
stationerad i något av dessa länder erhåller i stort sett dubbelt så hög
kompensation för merkostnader i stationeringslandet om den tjänstgör på
ett UD-avtal (U-Arv) jämfört med personalen på ett SIDA-avtal (Bi-Arv).

Effekterna på utlandstillägget av devalveringen och prisförändringarna
uträknade med hjälp av UD-formeln gav enligt SIDA:s uppfattning kompensationer
som inte kunde försvaras. Av denna orsak beslöt SIDA att för
fältarbetarnas del göra avsteg från den dittills använda modellen (UD-modellen),
vilken UtN för sin del fortsatte att tillämpa.

Beträffande frågan om SIDA:s administrationskostnader meddelades i
yttrandet att det pågick en utredning inom myndigheten om omfattning och
kostnader för SIDA:s personalbiståndsadministration.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985