Riksdagens revisorers förslag angående ändring av riksdagens revisorers verksamhet och organisation m. m. (Framställning / redogörelse 1977/78:12)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1977/78:12

Förslag
1977/78:12

Riksdagens revisorers förslag angående ändring av riksdagens revisorers
verksamhet och organisation m. m.

1978-01-26

Till riksdagen

Ändring av riksdagens revisorers verksamhet och organisation m. m.

Vid sammanträde den 10 december 1974 beslöt riksdagens revisorer att
tillkalla två förvaltningssakkunniga för att utreda vissa frågor med anknytning
till revisorernas verksamhet och organisation. Uppdraget att
verkställa översynen lämnades sedermera åt förvaltningsdirektören i
riksdagens förvaltningskontor Eric Lindström och organisationsdirektören
i statskontoret Per-Elof Nyrén. De sakkunniga, som antog benämningen
utredningen om riksdagens revisorers verksamhet och personalorganisation
(RR-utredningen), avlämnade den 3 mars 1977 sitt betänkande
i ämnet, Riksdagens revisorer — organisation, arbetsrutiner, resurser.
I betänkandet föreslogs vissa ändringar av hittills tillämpade verksamhetsformer
samt en förstärkning av de utredningsresurser som står till
revisorernas förfogande.

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgetts av berörda personalorganisationer
inom riksdagsförvaltningen. Ärendet har därefter bereus
i en särskild delegation, vilken under ledning av revisionens ordförande
haft i uppdrag att dels utarbeta ett konkret förslag till revisorernas
ställningstagande i frågan, dels fullgöra den förhandlingsskyldighet som
i anslutning därtill kunde bli aktuell på grund av medbestämmandelagens
föreskrifter. Vid en serie överläggningar med representanter för kanslipersonalen
har delegationen inhämtat kompletterande synpunkter på olika
förslag som kommit fram genom utredningsarbetet.

Delegationens överväganden och förslag finns redovisade i en den 9
december 1977 dagtecknad rapport, vilken är bilagd denna skrivelse
(bilaga 1). Vissa uppgifter, närmast avsedda för internt bruk inom revisionen,
har därvid utelämnats. Förslaget har tillstyrkts av personalorganisationerna.
I samband därmed har betonats vikten av att den förutsatta
utökningen av arbetsuppgifterna åtföljs av det föreslagna resurstillskottet.
Revisorerna har därefter godkänt förslaget vid sitt sammanträde den
12 januari 1978.

Den sålunda av revisorerna förutsatta ändringen av revisionens organisation
och verksamhetsformer utgör i allt väsentligt ett fullföljande av

1 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 12

Förs. 1977/78:12

de reformer som genomfördes under åren 1967—1971 och som i flera
viktiga hänseenden har bidragit till att främja effektiviteten och ändamålsenligheten
i granskningen. Syftet med den nu företagna översynen
har främst varit att tillgodose ett från revisorernas sida uttalat önskemål
om dels ökat inflytande över granskningsarbetets inriktning, dels vidgade
möjligheter för organisationen att ta sig an hastigt aktualiserade granskningsärenden.

Såsom framgår av delegationens rapport (s. 12—15) är de nya riktlinjerna
ämnade att ge de enskilda revisorerna ett väsentligt ökat inflytande
över revisionsarbetet, såväl i fråga om den projektsökande verksamheten
som beträffande urvalet av granskningsärenden och de olika projektens
mer detaljerade uppläggning. Revisorerna kommer framdeles
även att få en närmare anknytning till det löpande kansliarbetet genom
att ett arbetsutskott inrättas för beredning av alla för verksamheten viktiga
frågor med undantag av sedvanliga granskningsärenden, vilka alltjämt
förutsätts bli behandlade på någon av de tre avdelningarna. Detta
utskott kommer också att ges befogenhet att självt fatta beslut i vissa
frågor av framför allt administrativ natur.

Revisorerna anser att man genom de sålunda i all korthet skisserade
åtgärderna har funnit en lösning, som på ett rationellt sätt tillgodoser det
parlamentariska inflytandet över revisionsarbetet. Det är revisorernas
avsikt att utnyttja det vidgade inflytandet för att stärka banden mellan
revisionen och riksdagen. I likhet med vad den särskilda delegationen har
förespråkat ämnar revisorerna således i det egna arbetet i riksdagen och
genom kontakter med företrädare för utskott och riksdagsgrupper intensifiera
sin bevakning av sådana revisionella spörsmål som uppmärksammas
i det löpande riksdagsarbetet och samtidigt till riksdagen förmedla
kunskap om erfarenheter som har vunnits inom revisionen.

Den projektsökning som revisorerna på detta sätt kan upprätthålla
genom sina övriga engagemang måste liksom hittills kompletteras av att
kansliet fortlöpande bevakar utvecklingen inom det statliga området. Urvalet
av granskningsärenden är helt naturligt av väsentlig betydelse för
revisionens slagkraft och effektivitet. Revisorerna finner det därför angeläget
att utrymme skapas för mer systematiserade former av bevakning
inom kansliet och att detta också ges möjlighet att aktivt bistå revisorerna
i deras egen projektsökning, bl. a. med olika underlagsrapporter och genom
förberedande undersökningar av granskningsuppslag. Mot bakgrunden
härav har revisorerna kommit fram till att kansliets projektsökande
resurser måste förstärkas i någon mån.

Erfarenheterna av de gångna årens verksamhet har visat att den smala
basen för utredningsarbetet i hög grad har begränsat revisorernas möjligheter
att med kort varsel få aktuella frågor upptagna till prövning. I allmänhet
tar nämligen ett sedvanligt granskningsärende uppemot ett år att
slutföra, och pågående projekt kan svårligen avbrytas utan risk för all -

Förs. 1977/78:12

varliga störningar och förseningar i utredningsarbetet. Revisorerna anser
det vara en brist att de vid sidan av den långsiktigt inriktade undersökningsverksamheten
inte i önskvärd utsträckning har kunnat ta sig an
aktuella frågor och därigenom mer aktivt har bidragit med material som
kunnat tjäna som underlag för riksdagen i dess löpande arbete. Då nu
revisorerna ämnar stärka banden till riksdagen torde detta förhållande
bli än mer påtagligt. Delegationen har av denna anledning särskilt
strävat efter att finna en lösning på frågan och därvid övervägt olika tänkbara
alternativ, bl. a. möjligheterna att tillgodose revisorernas önskemål
inom ramen för den nuvarande organisationen.

Med hänsyn till de berättigade krav på stadga och kontinuitet som bör
kunna ställas på revisorernas verksamhet har emellertid delegationen inte
funnit det tillrådligt att öka antalet hastigt aktualiserade ärenden på bekostnad
av sådana granskningsärenden som tas fram genom en systematisk
och mer långsiktigt inriktad planering. Antalet ärenden av detta slag
är redan begränsat och bör enligt delegationens mening inte minska ytterligare.
Delegationen har kommit fram till att en ny utredningsenhet bör
inrättas för handläggning av företrädesvis hastigt aktualiserade frågor.
På grund av det statsfinansiella läget har delegationen dock ansett att den
nya enheten inte bör göras större än vad som oundgängligen är nödvändigt
för att tillgodose revisorernas önskemål om snabbinsatser. Enligt delegationen
bör därför den nya enheten göras endast hälften så stor som envar
av de båda nuvarande, d. v. s. den bör omfatta en enhetschef, två handläggare
och en kontorsassistent.

Liksom delegationen finner revisorerna det inte tillrådligt med inskränkningar
i den långsiktigt inriktade granskningsverksamheten. Utrymmet
för snabbinsatser bör därför som delegationen har förespråkat
erhållas genom att en ny något mindre utredningsenhet inrättas.

Den av revisorerna beslutade ändringen av hittills tillämpade verksamhetsformer
avviker inte från riksdagens tidigare meddelade riktlinjer för
verksamheten. För att beslutet till alla delar skall kunna förverkligas erfordras
dock att de nya verksamhetsformerna åtföljs av en förstärkning
av kansliets resurser.

Det erforderliga personaltillskottet kan sammanfattas sålunda.

För utbyggnaden av revisionens projektsökande verksamhet erfordras
ytterligare en till kansliets stabsenhet knuten handläggartjänst.

För utbyggnaden av revisionens möjligheter att ta sig an hastigt aktualiserade
frågor erfordras ytterligare fyra till en ny utredningsenhet knutna
tjänster: en tjänst som enhetschef, två handläggartjänster och en tjänst
som kontorsassistent.

Vidare bör, med hänsyn till den ökade belastning som kan förväntas
komma att åvila kansliets expeditionsfunktion, ett av revisorerna meddelat
göromålsförordnande på en tjänst som expeditionsassistent omvandlas
till en fast tjänst. Denna åtgärd föranleder inte någon ökad kostnad.

Förs. 1977/78:12

Revisorerna har slutligen funnit att de medel som revisorerna disponerar
för anlitande av utomstående konsulter och som har varit oförändrade
under flera år bör räknas upp med 100 000 kronor.

Den av revisorerna förordade utökningen av kansliets organisation kan
väntas föranleda en årlig merkostnad av 675 000 kronor. Revisorerna har
vid sin beräkning utgått från 1977 års lönenivå och i lönekostnaderna inkluderat
39 procents lönekostnadspålägg. Då revisorerna förutsätter att
förändringen av organisationen kommer att åtföljas av förhandlingar
med personalorganisationerna måste det angivna beloppet tills vidare
betraktas som ungefärligt. Tillsammans med den erforderliga uppräkningen
av medlen för konsulttjänster skulle härigenom den årliga merkostnaden
uppgå till i runt tal 775 000 kronor.

Den nya organisationen bör träda i kraft den 1 juli 1978.

I samband med att revisorerna tagit ställning till de nya verksamhetsformerna
och det därav föranledda behovet av en resursförstärkning har
några närliggande frågor behandlats, däribland frågan om riksdagens revisorers
benämning. Delegationen har i denna fråga uttalat följande.

Enligt regeringsformen väljer riksdagen inom sig ”revisorer” med uppgift
att granska den statliga verksamheten. I riksdagsordningen och vissa
andra författningar används uttrycket ”riksdagens revisorer”, som därmed
får anses vara den officiella benämningen. Sedan gammalt har dock
jämsides härmed beteckningen ”statsrevisorerna” använts.

Enligt delegationens åsikt ger benämningen ”statsrevisorerna” ett bättre
uttryck för verksamhetens syfte och karaktär än den officiella beteckningen,
som kan föranleda missuppfattningen att revisorerna granskar
endast riksdagens egen förvaltning. Det är vidare lätt att förväxla riksdagsrevisorerna
med ”riksrevisorerna”, en benämning som numera allt
oftare används i press och andra massmedier för att beteckna riksrevisionsverket
eller dess granskningspersonal. Delegationen vill därför föreslå
att riksdagens revisorer i fortsättningen kallas för statsrevisorer och att
denna benämning används även i riksdagsordningen och andra författningstexter.

I överensstämmelse härmed bör den institution som står under revisorernas
ledning benämnas statsrevisionen, varigenom man erhåller en
lämplig ersättning för det fem ord långa uttrycket ”riksdagens revisorer
och deras kansli”.

Revisorerna delar helt den åsikt delegationen givit uttryck för och vill
förorda att benämningarna statsrevisorer och statsrevisionen får ersätta
de i officiella sammanhang använda uttrycken riksdagens revisorer respektive
riksdagens revisorer och deras kansli. Namnändringen fordrar
en smärre jämkning av 8 kap. 11 § och 9 kap. 8 § riksdagsordningen samt
ändringar i lagen (1974: 1036) med instruktion för riksdagens revisorer
och vissa andra författningstexter. Ett förslag till lag med instruktion för
statsrevisionen är närsluten denna skrivelse (bilaga 2). I förslaget har av
namnbytet föranledda ändringar förts in. Med hänsyn till den ställning
som det nyinrättade arbetsutskottet har blivit tilldelad anser revisorerna

Förs. 1977/78:12

att utskottet bör omnämnas särskilt i instruktionen. Sålunda har i förslaget
en ny paragraf förts in (§ 5), i vilken arbetsutskottets sammansättning
och arbetsuppgifter anges. Likaså anser revisorerna att det av instruktionen
bör framgå att den till grund för revisionsarbetet liggande granskningsplanen
bör vara upprättad efter visst samråd med riksdagsutskotten.
Ett stadgande av denna innebörd finns därför intaget i förslaget (§ 8).
Slutligen har, i huvudsakligt syfte att klarare uttrycka revisionens uppgift,
vissa redaktionella ändringar gjorts, bl. a. av instruktionens portalstadgande.

Under åberopande av det anförda får revisorerna hemställa att riksdagen 1.

beslutar om en ändring av personalorganisationen vid revisorernas
kansli i enlighet med förslaget, att gälla fr. o. m. den 1 juli
1978, samt för revisionens lönekostnader (inklusive kostnader
för konsulter) anvisar ytterligare 775 000 kronor för budgetåret
1978/79;

2. godkänner de av revisorerna förordade nya benämningarna
statsrevisionen och statsrevisorer;

3. antar det vid skrivelsen fogade förslaget till lag med instruktion
för statsrevisionen.

På riksdagens revisorers vägnar
FRITZ BÖRJESSON

/ Per Dahlberg

? ■''v ;i-r r:

■ '' ‘ ''

r '' . -■.

\ \ - /.

:■ .

!j m ■ - ■ ;

• ;

.1. ’ •'' ’■ ’

■ L .

■

,, •: . . '' ;''■> v '' i

.'' '' j i

■ ''■

■ - :: !. , ‘■ T i ’ -1 /!■ '' ■''

: C i7 ''.i;.''! . iv:> !

’ !

Riksdagens revisorer

Förhandlingsdelegationen

Riksdagens revisorer —
organisation och verksamhetsformer -

Förs. 1977/78:12

RIKSDAGENS REVISORER
Förhandlingsdelegationen

1977-12-09

Till riksdagens revisorer

Sedan kanslichefen hos riksdagens revisorer i en promemoria hade
pekat på behovet av en förstärkning av revisionens personalorganisation,
beslöt revisorerna den 10 december 1974 att tillkalla två förvaltningssakkunniga
för att utreda denna och vissa andra frågor med anknytning till
revisorernas verksamhet. Till sakkunniga utsågs den 3 april 1975 förvaltningsdirektören
i riksdagens förvaltningskontor Eric Lindström och organisationsdirektören
i statskontoret Per-Elof Nyrén. Dessa har i sitt arbete
biträtts av byrådirektören i statskontoret Torgerd Jansson, som fungerat
som de sakkunnigas sekreterare. De sakkunniga, som antog benämningen
utredningen om riksdagens revisorers verksamhet och personalorganisation
(RR-utredningen), avlämnade den 3 mars 1977 sitt betänkande i
ämnet, Riksdagens revisorer — organisation, arbetsrutiner, resurser.

Revisorerna beslöt den 31 mars 1977 att betänkandet för yttrande
skulle remitteras till berörda personalorganisationer inom riksdagsförvaltningen.
Samtidigt fattade revisorerna beslut om att tillsätta en särskild
delegation, som gavs i uppdrag att fullgöra den förhandlingsskyldighet
som enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet skulle
komma att aktualiseras vid en eventuell omläggning av arbetsrutiner och
organisationsformer. Efter det att remissvaren hade kommit in fick delegationen
den 18 maj 1977 i uppdrag att även utarbeta ett konkret förslag
till revisorernas preliminära ställningstagande i frågan.

Till ledamöter i delegationen har revisorerna utsett ordföranden Fritz
Börjesson, förste vice ordföranden Sture Palm, andre vice ordföranden
Per-Eric Ringaby, Nils Hjorth och kanslichefen Per Dahlberg. Delegationen
har utsett avdelningsdirektören Per Mårtensson till sin sekreterare.

Delegationen har den 12 och 13 oktober 1977 anordnat en serie utfrågningar
av kanslipersonalen för att inhämta kompletterande synpunkter
på olika förslag som kommit fram genom utredningsarbetet.

I och med att delegationen nu har utformat ett förslag till omläggning
av revisionens organisation och verksamhetsformer, får delegationen överlämna
förslaget till revisorerna för preliminär bedömning. Delegationen
kommer härnäst att ta upp förhandlingar med berörda personalorganisationer,
varefter det blir möjligt för revisorerna att fatta slutligt beslut i
denna fråga.

Fritz Börjesson Sture Palm

Per-Eric Ringaby Nils Hjorth

Per Dahlberg

/ Per Mårtensson

Förs. 1977/78:12

1 Inledning

Den utredning som delegationen har haft att ta ställning till är den
fjärde i en serie översyner av riksdagens revisorers verksamhet och personalorganisation
som har företagits under den senaste tioårsperioden.

De tre tidigare utredningarna har lett fram till en råd reformer, som i
flera viktiga hänseenden förändrat revisionsarbetet. Bland de mest betydelsefulla
förändringarna må följande nämnas.

Den samlade berättelse som revisorerna avgav över sin granskning av
statsverket har avskaffats och ersatts av en successiv redovisning av varje
granskningsärende. Revisorerna har vidare fått befogenhet att själva inhämta
remissyttranden över upprättade granskningspromemorior och kan
numera också vända sig direkt till regeringen med framställningar i
granskningsärenden. Av stor betydelse är även att kansliets personalorganisation
har byggts ut, att verksamheten alltmer har kommit att riktas in
på frågor av generell och principiell innebörd och att granskningen sedan
år 1970 bedrivs på grundval av en årligen fastställd plan.

Delegationen har vid sin bedömning av föreliggande förslag inte funnit
skäl att avvika från de allmänna värderingar som legat till grund för de
nu i all korthet beskrivna reformerna. De förändringar som förordas i
det följande utgör således i huvudsak ett fullföljande av det utvecklingsarbete
som tidigare har företagits.

Vid sina överväganden har delegationen särskilt strävat efter att finna
sådana handläggningsrutiner som ökar revisorernas inflytande över
granskningsarbetets inriktning samtidigt som smidiga och rationella arbetsformer
tillförsäkras kansliet. Delegationen har också strävat efter att
ge revisionen en närmare anknytning till det löpande riksdagsarbetet genom
att utforma förslag om vissa informella kontakter med utskotten.

2 Verksamhetens inriktning och omfattning

Kännetecknande för revisorernas verksamhet under den senaste tioårsperioden
har således varit att granskningen i allt större utsträckning har
kommit att riktas in på principfrågor och spörsmål av mer allmän karaktär.
Denna utveckling står helt i överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare har uttalat och svarar också mot vad som sägs beträffande granskningens
inriktning i den år 1974 utfärdade lagen (1974:1036) med instruktion
för riksdagens revisorer. I 2 § denna lag betonas sålunda att
det är frågor av större räckvidd och principiell betydelse som skall stå i
förgrunden för revisorernas intresse. Detta har uttryckts på följande sätt
i den aktuella paragrafen.

Huvudintresset skall knytas till de resultat i stort som har uppnåtts
inom olika verksamhetsområden. I enlighet därmed skall revisorerna

lf Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 12

Förs. 1977/78:12

framför allt beakta frågor som är av mera väsentlig betydelse för den
statsfinansiella och förvaltningsekonomiska utvecklingen eller som berör
grunderna för det administrativa arbetets organisation och funktioner.

Innebörden av detta stadgande finns närmare klarlagd i förarbetena
till instruktionen. Sålunda har 1970 års revisionsutredning i sitt betänkande
givit en definition på begreppet ”frågor av principiell och generell
karaktär”. I anslutning härtill har utredningen redovisat en exempelsamling
över olika huvudtyper av sådana frågor, en exempelsamling som i
grova drag anger de områden till vilka granskningen bör styras.

Enligt delegationens mening har förändringen av granskningen i riktning
mot frågor av generell och principiell innebörd varit värdefull.
Härigenom har nämligen revisorernas tillsyn av den statliga verksamheten
kommit att omfatta sådana frågor som får anses vara av särskilt intresse
för riksdagen. En annan positiv effekt är att risken för dubbelarbete
inom den statliga revisionen i allt väsentligt har undanröjts, eftersom
riksrevisionsverket bedriver en mer vertikalt inriktad förvaltningsrevision
av varje enskild myndighet. Delegationen har således inte funnit
skäl att sätta nu gällande principer för granskningsarbetets allmänna
uppläggning i fråga. Dessa principer bör ligga fast.

Att frågor av nu angivet slag har ställts i förgrunden för intresset behöver
självfallet inte utesluta att uppmärksamhet ägnas även mer avgränsade
eller särpräglade problem, om speciella skäl därför föreligger. Läget
kan exempelvis vara sådant, att önskvärd rättelse i något avseende kan
nås bara efter initiativ av riksdagens revisorer. Tänkbart är också att det
under riksdagsarbetet eller i andra liknande sammanhang uppdagas problem
som bör underkastas revisionell prövning, även om de är av mindre
räckvidd.

Med hänsyn till såväl omfattningen som den ständigt fortgående tillväxten
av statsverksamheten är det uppenbart att revisorernas granskning
inte kan bli fullständig utan måste ha formen av stickprovsvis insatta
undersökningar. Antalet slutförda granskningsärenden har sedan sju år
tillbaka varit tämligen konstant och har legat på en nivå av ungefär tio
ärenden per år. Det är med andra ord förhållandevis få frågor som under
denna period har kunnat bli föremål för revisorernas bedömning.

Av angivna skäl är urvalet av granskningsärenden av stor betydelse för
revisionens slagkraft och effektivitet. Utrymme bör skapas för en mer
systematiserad bevakning av den statliga verksamheten, och uppslag till
ärenden bör noga prövas innan de blir föremål för ingående undersökningar.
Delegationen kommer därför i det följande att lägga fram förslag
om en utbyggnad av kansliets projektsökande verksamhet och om särskilda
rutiner för värdering och bedömning av granskningsuppslag.

Starka skäl talar för att även den personal som står till revisorernas förfogande
för utredningsändamål bör förstärkas. I förhållande till revisorernas
vida tillsynsområde måste de nuvarande utredningsresurserna be -

Förs. 1977/78:12

dömas som mycket små. Av särskild betydelse i förevarande sammanhang
är vidare att den smala basen för utredningsverksamheten i hög grad begränsar
revisionens möjligheter att med kort varsel ta upp aktuella frågor
till prövning. Ett sedvanligt granskningsärende tar nämligen i allmänhet
uppemot ett år att slutföra, och pågående projekt kan svårligen avbrytas
utan risk för allvarliga störningar och förseningar i utredningsverksamheten.

Då det har varit ett klart uttalat önskemål från revisorernas sida att
utrymmet för hastigt aktualiserade insatser skall vidgas, har delegationen
särskilt strävat efter att finna en lösning på denna fråga. Det skulle därmed
bli möjligt att öka de enskilda revisorernas personliga engagemang
i granskningsverksamheten och ge denna en närmare anknytning till det
löpande riksdagsarbetet. Ett önskemål av detta slag måste dock vägas mot
de berättigade krav på stadga och kontinuitet som bör kunna ställas på
revisionens verksamhet.

Enligt delegationens mening är det inte tillrådligt att öka antalet hastigt
aktualiserade ärenden på bekostnad av sådana granskningsärenden som
tas fram genom en systematisk och mer långsiktigt inriktad projektsökning.
Antalet ärenden av detta slag är redan begränsat och bör inte minska
ytterligare. Utrymme för snabbinsatser bör därför beredas genom att
kansliets utredningsresurser förstärks. Delegationen vill i enlighet härmed
föreslå att de båda nuvarande utredningsenheterna kompletteras med en
tredje, något mindre enhet. Denna enhets personaluppsättning och särskilda
arbetsuppgifter behandlar delegationen närmare i avsnittet om
revisionens organisation.

3 Samspelet mellan revisorerna och deras kansli

Revisorerna och de till deras kansli knutna tjänstemännen skall gemensamt
arbeta för de mål som riksdagen har ställt upp för granskningen.
Kansliet skall därvid biträda revisorerna som bär ansvaret för verksamheten.

När riksdagens revisorer kom till som institution i samband med 1809
och 1810 års författningsreform grundades verksamheten i allt väsentligt
på en ren räkenskapsgranskning, i vilken revisorerna personligen tog del.
Beroende framför allt på den statliga sektorns starka tillväxt och alltmer
komplicerade natur har emellertid denna revisionsmodell kommit att förändras
efter hand. Utmärkande för verksamheten i dag är sålunda, att
den på olika redovisningshandlingar baserade förvaltningskontrollen har
ersatts av en sakbedömning av de statliga insatserna från allmänt ekonomiska
utgångspunkter och att själva granskningsarbetet har förts över till
anställda tjänstemän, som fortlöpande följer utvecklingen inom den statliga
sektorn och gör revisionella utredningar enligt en av revisorerna fast -

Förs. 1977/78:12

ställd plan. Även om revisorernas deltagande i granskningen därigenom
fått nya former, har de hela tiden behållit den direkta kontrollen av verksamheten
genom att samtliga beslutsfunktioner legat kvar i deras händer.

Innebörden av den sålunda framvuxna arbetsfördelningen har beskrivits
på följande sätt av revisorerna i deras den 20 september 1972 dagtecknade
yttrande över grundlagberedningens betänkanden.

Det system enligt vilket granskningsverksamheten bedrivs i dag kännetecknas
framför allt av ett nära och fortlöpande samspel mellan revisorerna
och det kansli som står till deras förfogande. Huvudpunkterna i detta
system är följande.

1. Kansliet bevakar kontinuerligt den statliga verksamheten och lägger
på grundval härav fram förslag till årlig granskningsplan för revisorerna.

2. Revisorerna gör en bedömning av detta förslag och fastställer därefter,
eventuellt med önskade jämkningar och tillägg, granskningsplan
för det aktuella året. De olika ärenden som är upptagna på planen kan
sägas innefatta lika många utredningsuppdrag åt kansliet.

3. Kansliet utreder ärendena enligt en av revisorerna bestämd turordning
och redovisar i varje särskilt fall resultatet därav i en s. k. granskningspromemoria.
Denna promemoria föredras först på vederbörande avdelning
och sedan i plenum.

4. Revisorerna gör, utan att binda sig för promemorians synpunkter och
slutsatser, en bedömning av dess innehåll och sänder den därefter på
remiss till de myndigheter och organisationer som har berörts av utredningen.

5. Sedan remissyttrandena kommit in, gör kansliet upp ett förslag till
slutlig åtgärd från revisorernas sida. Även detta förslag föredras både
på avdelning och i plenum.

6. Revisorerna gör en bedömning av förslaget och beslutar antingen att
ärendet i fråga skall läggas till handlingarna eller att det skall förås
vidare genom en skrivelse till Kungl. Maj:t eller till riksdagen.

7. Vid sidan av den i arbetsordningen sålunda bestämda gången för ärendenas
handläggning förekommer under granskningsverksamhetens
hela förlopp ett nära samarbete mellan revisorernas ordförande och
kansliets chef.

Enligt delegationens mening har erfarenheten av de gångna årens verksamhet
visat att denna arbetsfördelning är principiellt riktig och väl lämpad
för sitt syfte. Det är i dagens läge inte realistiskt att föreställa sig att
de av riksdagen utsedda ledamöterna vid sidan av andra ansvarsfulla och
tidskrävande offentliga uppdrag skulle kunna sätta av all den tid som
erfordras för en personlig medverkan i själva granskningsarbetet. Delegationen
kan inte heller finna att en sådan medverkan skulle utgöra en nödvändig
förutsättning för att revisorerna skulle kunna fullgöra sin parlamentariska
kontrollfunktion.

Erfarenheten av den omvandling som revisionen undergått har emellertid
också visat att man vid tidigare översyner inte i tillräcklig utsträckning
har beaktat frågan om formerna för revisorernas personliga engage -

Förs. 1977/78:12

mang i verksamheten. Enligt delegationens mening bör särskilda handläggningsrutiner
utvecklas för att främja en fördjupad samverkan mellan
revisorerna och deras kansli i olika frågor. Framför allt gäller detta sådana
grundläggande frågor som den projektsökande verksamheten, urvalet av
de ärenden som förs upp på granskningsplanen och de enskilda projektens
mer detaljerade uppläggning.

Revisorerna bör även ges en närmare anknytning till det löpande kansliarbetet
genom att ett arbetsutskott inrättas. I detta bör bland andra de
tre avdelningsordförandena ingå. Utskottet bör få till uppgift att, sedvanliga
granskningsärenden frånräknade, bereda alla för revisionsverksamheten
viktiga frågor innan de tas upp till avgörande av revisorerna i plenum.
Utskottet bör också ges befogenhet att självt fatta beslut i vissa frågor
av framför allt administrativ natur.

I efterföljande avsnitt kommer delegationen att närmare redogöra för
sin uppfattning i dessa frågor. De förslag som delegationen därvid lägger
fram innebär i korthet att följande samarbetsmodell skulle komma att
ligga till grund för den projektsökande verksamheten och urvalet av
granskningsärenden.

1. Varje mandatperiod inleds med en konferens, vid vilken revisorerna
efter överläggning med kanslipersonalen anger de speciella riktlinjer
som bör vara vägledande för den projektsökande verksamheten och
därmed för urvalet av granskningsärenden under närmast efterföljande
treårsperiod.

2. Med beaktande av dessa riktlinjer bevakar kansliet systematiskt den
statliga verksamheten. Jämsides härmed bedriver revisorerna en aktiv
bevakning inom framför allt riksdagsutskotten och förmedlar kunskap
om frågor som bedöms vara av intresse för revisionen. En direkt
hänvändelse görs varje år även till respektive utskotts ordförande och
vice ordförande, som bereds tillfälle att lämna synpunkter på den
kommande verksamhetens inriktning.

3. På grundval av det sålunda införskaffade underlaget utarbetar kansliet
ett förslag till årlig granskningsplan som läggs fram inför arbetsutskottet.

4. Varje avdelningsordförande samlar sin avdelning för diskussion om
förslaget till granskningsplan.

5. Med ledning av därvid framkomna synpunkter och förslag upprättar
arbetsutskottet ett slutligt förslag till granskningsplan, som underställs
revisorerna i plenum för beslut.

6. Alla under löpande verksamhetsår väckta förslag till nya granskningsärenden
hänskjuts till arbetsutskottet, som efter en förberedande prövning
rekommenderar revisorerna i plenum att besluta om någon av
följande åtgärder:

Förs. 1977/78:12

— ärendet bör omedelbart utredas

— ärendet bör hållas i reserv till påföljande år

— ärendet bör avskrivas.

I och med att revisorerna fastställer granskningsplanen, fattar de också
beslut om den allmänna inriktningen av den utredning som i respektive
fall skall göras av de på planen uppförda ärendena. I granskningsplanen
ingår nämligen en för varje ärende upprättad projektplan, i vilken utredningsuppdragets
bakgrund och innebörd kortfattat anges. Såsom tidigare
har framhållits bör revisorernas inflytande över granskningsarbetets inriktning
utökas. Revisorerna bör därför ta ställning även till de arbetsplaner
som sedan en tid tillbaka upprättas inom kansliet. Enligt delegationens
mening bör revisorerna likaså ges tillfälle att pröva utformningen
av de granskningsanvisningar som kanslichefen utarbetar inför varje aktuellt
ärende. Dessa anvisningar tjänar som en allmän vägledning för utredningsarbetet
fram till dess den mer detaljerade arbetsplanen har fastställts.

Revisorerna skulle härigenom få möjlighet att vid tre på varandra följande
tillfällen styra utredningsarbetets inriktning i varje särskilt granskningsärende,
nämligen när projektplanen godkänns och utredningsuppdragets
innebörd anges, när anvisningarna om arbetets allmänna uppläggning
utformas och slutligen när den mera detaljerade arbetsplanen
slås fast.

Följande samarbetsmodell bör i enlighet härmed ligga till grund för
utredningsverksamheten.

1. De av kanslichefen efter samråd med berörd byråchef och ansvarig
utredare upprättade granskningsanvisningama underställs arbetsutskottet
för prövning.

2. Den ansvarige utredaren sätter sig närmare in i granskningsärendet
och gör i samförstånd med byråchefen upp ett förslag till arbetsplan
för den fortsatta utredningen, vilket dryftas med kanslichefen.

3. Förslaget till arbetsplan föredras för berörd revisionsavdelning, vilken
i samförstånd med utredningspersonalen gör de jämkningar som
bedöms önskvärda. Arbetsplanen fastställs därefter av avdelningen,
varvid granskningsanvisningama automatiskt upphör att gälla.

4. Om det vid avdelningens behandling av förslaget uppstår skiljaktiga
meningar om arbetsplanens utformning i något principiellt viktigt
avseende, hänskjuts frågan till arbetsutskottet för avgörande.

5. Ärendet utreds enligt arbetsplanen. Visar det sig under utredningsarbetets
gång nödvändigt med större avvikelser från planen, anmäls
förhållandet för avdelningen som fattar beslut i frågan.

6. I de fall avdelningen finner det önskvärt bör den i utredningsarbetets
slutskede erhålla en muntlig redogörelse för vad som kommit fram

Förs. 1977/78:12

vid undersökningen. Avdelningarna bör alltid någon månad i förväg
underrättas om när en granskningspromemoria är att vänta.

7. Resultatet av det av kansliet fullgjorda utredningsuppdraget redovisas
i en granskningspromemoria som föredras för avdelningen. Denna
gör i samförstånd med utredningspersonalen de jämkningar i promemorian
som bedöms önskvärda.

8. Uppstår i något principiellt viktigt avseende skiljaktiga meningar
om innehållet i granskningspromemorian och önskar någon eller
några av revisorerna få kompletterande eller avvikande slutsatser
belysta vid remissbehandlingen, bereds vederbörande tillfälle att utveckla
sina synpunkter i den missivskrivelse som tillställs remissorganen.

9. Granskningspromemorian föredras för revisorerna i plenum och remitteras
därefter till de myndigheter och organisationer som har berörts
av granskningen.

10. När remissyttrandena har kommit in, föredras de på vederbörande
avdelning som anger hur ärendet skall avslutas. I de fall ärendet skall
föras vidare till regeringen eller till riksdagen genom en skrivelse lämnar
avdelningen också synpunkter på hur skrivelsen skall utformas.

11. Om en skrivelse skall upprättas gör kansliet i enlighet med avdelningens
anvisningar upp ett förslag som föredras både på avdelningen

och i plenum. Revisorerna gör i förslaget de jämkningar de finner

motiverade, varefter skrivelsen tillställs regeringen eller riksdagen.

12. Efter arbetsutskottets anvisningar utarbetar kansliet förslag till pressmeddelande
i det avslutade ärendet.

13. I anslutning till att revisorerna i plenum fastställer granskningsplanen
lämnar kansliet en samlad redogörelse för utredningsläget i stort.

En motsvarande redogörelse lämnas även vid revisorernas första

höstsammanträde.

4 Allmän planering

Vägledande för den allmänna planeringen skall vara de riktlinjer som
riksdagen har meddelat i revisorernas instruktion och som finns närmare
klarlagda i förarbetena till denna. Dessa riktlinjer anger den yttre ram
inom vilken den projektsökande verksamheten skall bedrivas och inom
vilken urvalet av granskningsärenden skall göras.

Eftersom speciella villkor härigenom gäller för revisionsverksamheten
och då denna även på annat sätt skiljer sig från riksdagsarbetet i övrigt,
bör en särskild konferens anordnas i början av varje mandatperiod för att
de nya revisorerna skall få en orientering i hithörande frågor. I konferensen
bör samtliga revisorer och hela kansliets personal medverka. Ett
annat viktigt syfte med konferensen bör nämligen vara att revisorerna

Förs. 1977/78:12

efter en gemensam diskussion med kanslipersonalen skall ange de huvudområden
som inom ramen för riksdagens allmänna anvisningar särskilt
skall uppmärksammas vid de efterföljande tre årens projektsökande verksamhet.
Till grund för denna diskussion bör ligga ett dokument, i vilket
de förutvarande revisorerna dels delger sina efterträdare de erfarenheter
som har vunnits under de gångna tre årens verksamhet, dels rekommenderar
dem att beakta vissa förhållanden som har iakttagits tidigare men
som inte har hunnit granskas närmare. Självfallet skall de nyvalda revisorerna
inte vara bundna av denna rekommendation. Ett dylikt dokument
kan dock vara till god vägledning och bidra till att kontinuiteten i revisorernas
arbete stärks, i synnerhet om ett mycket stort antal revisorer är
helt nya vid mandatperiodens början.

Med beaktande av de sålunda angivna riktlinjerna skall det ankomma
på revisorerna och kansliet att fortlöpande bevaka den statliga verksamheten.

Delegationen har tidigare framhållit den betydelse som urvalet av
granskningsärenden har för revisionens slagkraft och effektivitet. I det
sammanhanget har delegationen även förespråkat en utbyggnad av kansliets
projektsökande verksamhet för att skapa utrymme för mer systematiserade
former för detta arbete. En dylik utbyggnad är också en nödvändig
förutsättning för att kansliet i erforderlig utsträckning skall kunna
bistå arbetsutskottet och de enskilda revisorerna med att förberedande
undersöka sådana granskningsuppslag som revisorerna har uppmärksammat
vid sin bevakning.

Inom kansliet bör tyngdpunkten i den projektsökande verksamheten
alltjämt ligga på stabsenheten. Denna bör ges i uppgift att i samråd med
det föreslagna arbetsutskottet utveckla rationella former för den fortlöpande
bevakningen av statsverksamheten. På den nämnda enheten bör
också ankomma att svara för de förberedande undersökningar som revisorernas
olika granskningsuppslag kan föranleda. Vid sidan av andra rent
administrativa funktioner bör enheten slutligen ha till uppgift att varje år
utarbeta ett förslag till granskningsplan för efterföljande verksamhetsår.

I samband med att arbetsutskottet överväger formerna för den fortlöpande
bevakningen av statsverksamheten bör också ett under utfrågningen
av kanslipersonalen framfört förslag till projektsökningsmetod
närmare prövas. Enligt detta förslag bör kansliet varje år upprätta ett visst
antal översiktsrapporter, envar belysande aktuella förhållanden inom ett
departements verksamhetsområde. Härigenom skulle man efter några år
systematiskt ha täckt i princip all statlig verksamhet. Rapporterna skulle
av revisorerna kunna användas som underlag för egna överväganden eller
för diskussioner med utskottsledamöter och företrädare för olika riksdagsgrupper.
De skulle på så sätt kunna ge uppslag till olika granskningsprojekt
och särskilda föredragningar inför revisorerna.

I likhet med vad som för närvarande gäller bör inom kansliet i första

Förs. 1977/78:12

hand cheferna för utredningsenheterna men även de direkt utredande
tjänstemännen komplettera stabsenhetens bevakning. De bör alltså alltjämt
ha skyldighet att under utredningsarbetet uppmärksamma och anmäla
förhållanden som kan ge upphov till nya granskningsärenden.

Revisorerna har genom sina övriga engagemang en mycket vid kontaktyta
och har därigenom goda förutsättningar att i ett flertal olika sammanhang
komma i beröring med frågor av intresse för revisionsverksamheten.
Helt naturligt är därvid deras riksdagsuppdrag av särskild betydelse.
Enligt delegationens mening vore det av stort värde om denna naturliga
länk till riksdagen kunde utvecklas i syfte att ge revisionen en närmare
anknytning till det löpande riksdagsarbetet. Delegationen vill därför förorda
att de enskilda revisorerna mer aktivt bevakar sådana revisionella
spörsmål som uppmärksammas vid riksdagsutskottens budgetberedning
och för revisorerna i plenum anmäler iakttagelser av större principiell vikt.

Under löpande verksamhetsår bör alla på detta sätt gjorda anmälningar
som utmynnar i förslag till granskningsärenden hänskjutas till arbetsutskottet
för närmare prövning. Efter en förberedande undersökning, vid
vilken de väckta förslagens räckvidd och betydelse bör vägas mot redan
beslutade eller pågående granskningsärendens angelägenhet, bör arbetsutskottet
föreslå revisorerna i plenum att fatta beslut om någon av följande
åtgärder:

— ärendet bör omedelbart utredas

— ärendet bör hållas i reserv till påföljande år

— ärendet bör avskrivas.

Eftersom den på enskilda revisorer ankommande bevakningen av riksdagsutskottens
arbete endast undantagsvis kan täcka samtliga utskott, bör
revisionen även upprätthålla en direkt kontakt med ledningen för respektive
utskott. Revisionens ordförande bör av denna anledning tidigt varje
höst genom en skrivelse informera utskottens ordförande och vice ordförande
om pågående granskningsverksamhet. Till skrivelsen bör gällande
granskningsplan vara fogad. Av skrivelsen bör vidare framgå, att revisorerna
har för avsikt att inom kort börja utforma en granskningsplan för
nästföljande verksamhetsår och att utskotten bereds tillfälle att inkomma
med synpunkter på frågor som därvid kan vara värda att uppmärksammas.

Detta erbjudande får inte uppfattas som att revisorerna ger utskotten
befogenhet att utan riksdagens medgivande påfordra granskning av olika
angelägenheter. Revisorerna måste självfallet förbehålla sig rätten att fritt
pröva varje förslag som väcks på detta sätt. Erbjudandet bör i stället ses
som ett led i strävandena att genom informella kontakter knyta revisionens
verksamhet närmare det löpande riksdagsarbetet.

Delegationen har i det föregående visat hur samarbetet mellan revisorerna
och kansliet bör vara organiserat när granskningsplanen skall
göras upp. Enligt den därvid föreslagna proceduren bör samtliga revisorer

Förs. 1977/78:12

inom sina respektive avdelningar ingående diskutera ett av kansliet utarbetat
förslag till granskningsplan, varefter arbetsutskottet får i uppdrag
att utforma ett slutligt förslag, som skall föreläggas revisorerna i plenum
för beslut.

Det förslag som revisorerna därvid fastställer bör — med nödvändig
reserv av buffertärenden — omfatta endast sådana granskningsprojekt
som förväntas bli behandlade eller påbörjade under det aktuella året.
Granskningsplanen bör således i princip vara ettårig och anpassad till de
utredningsresurser som står till förfogande. Hänsyn måste därvid tas till
att förslag till granskningsärenden som väcks under löpande verksamhetsår
kan komma att påfordra omedelbar utredning.

Nämnas kan att delegationen i detta sammanhang har övervägt förutsättningarna
för att för revisionens vidkommande utnyttja en mer långsiktigt
inriktad planering av samma slag som vissa, framför allt större myndigheter
tillämpar. Delegationen har dock funnit en sådan planeringsmodell
vara onödigt vittgående för revisionens ensartade och begränsade
verksamhet och ej heller direkt tillämpbar på den typ av ärenden som
revisorerna företrädesvis skall uppmärksamma. Härtill kommer att en
dylik flerårig plan skulle motverka en önskvärd flexibilitet i utredningsverksamheten.

5 Gransluiingsförloppet

När revisorerna har fastställt granskningsplanen bör kanslichefen efter
samråd med cheferna för utredningsenheterna och efter förhandlingar
med berörda personalorganisationer fördela de nya ärendena på utredningspersonalen.
Härvid bör den principen tillämpas, att de ärenden som
med minsta olägenhet kan avbrytas företrädesvis skall tilldelas personalen
vid den nya utredningsenhet som har förordats i ett tidigare avsnitt. Denna
enhet bör nämligen hålla en hög beredskap för att kunna ta sig an hastigt
aktualiserade ärenden som påfordrar omedelbar utredning. Även om
kansliet på angivet sätt tillförs personal som är mindre hårt bunden vid
granskningsplanen, bör detta enligt delegationens mening inte leda till att
ärenden av sistnämnt slag alltid hänskjuts till den nya utredningsenheten.
I den mån detta bedöms vara lämpligt bör även annan enhet komma i
fråga.

Enligt delegationens tidigare redovisade uppfattning bör revisorerna ta
del av de granskningsanvisningar som kanslichefen i samråd med berörd
enhetschef och ansvarig utredare gör upp för varje enskilt projekt. Såsom
benämningen antyder innehåller dessa anvisningar inte några bindande
direktiv för utredaren utan endast förslag om lämpliga infallsvinklar för
arbetets påbörjande och allmänna synpunkter på förhållanden som förtjänar
särskild uppmärksamhet vid ärendets fortsatta behandling. Gransk -

Förs. 1977/78:12

ningsanvisningama bör föredras för arbetsutskottet, varigenom revisorernas
ledning ges tillfälle att redan i utredningens inledande fas få kompletterande
önskemål beaktade.

Den arbetsplan som därefter skall upprättas med ledning av granskningsanvisningarna
bör i överensstämmelse med vad som sägs i ett internt
kanslimeddelande nr 1/1977 visa utredningsuppdragets bakgrund och
syfte och de ämnesområden som kommer att tas upp vid undersökningen.
Av planen bör vidare framgå hur arbetet kommer att bedrivas och vilken
utredningsmetodik som är avsedd att bli tillämpad. Slutligen bör i planen
behovet av medhjälpare inom och utom kansliet redovisas liksom gjorda
uppskattningar av tidsåtgången och kostnaderna för ärendet.

Efter det att enhetschefen och utredaren har diskuterat arbetsplanens
utformning med kanslichefen, bör den på detta sätt skisserade uppläggningen
av granskningsärendet redovisas för berörd avdelning för bedömning
och beslut. Denna bör i samförstånd med utredningspersonalen göra
de jämkningar som bedöms vara erforderliga för att ärendet skall få en
mot revisorernas intentioner svarande inriktning. Skulle den situationen
inträffa att man vid avdelningens behandling av planen inte kan nå enighet
i något principiellt viktigt avseende, bör frågan underställas arbetsutskottet
för avgörande.

I och med avdelningens beslut ersätter arbetsplanen de tidigare utarbetade
granskningsanvisningarna, vilka därigenom automatiskt upphör att
gälla.

Arbetsplanen kan ses som revisorernas direktiv till kansliet för ärendets
vidare behandling. Detta innebär dock inte att den skall betraktas
som ett ovillkorligt rättesnöre för utredaren. Senare uppdagade förhållanden
kan göra det nödvändigt med vissa jämkningar för att ärendet
skall få en allsidig och korrekt belysning. Rör det sig därvid om smärre
avvikelser bör enligt delegationens mening dessa kunna göras av utredaren
i samförstånd med enhetschefen. Avdelningen bör dock alltid informeras
och fatta beslut om mera väsentliga förändringar av utredningsarbetets
uppläggning och inriktning. Vidare bör avdelningen alltid någon
månad i förväg underrättas om när granskningspromemorian i det aktuella
ärendet är att vänta. I utredningsarbetets slutskede bör, i de fall
avdelningen finner det önskvärt, kansliet lämna en muntlig redogörelse
för vad som kommit fram genom undersökningen.

Såsom tidigare har nämnts bör kanslichefen två gånger årligen lämna
revisorerna i plenum en redogörelse för utredningsläget i stort.

Sedan en utredning i princip är avslutad bör kanslichefen orienteras om
gjorda iakttagelser, om dragna slutsatser och om de förslag som enligt
utredarens och enhetschefens mening bör föras fram. Med beaktande av
de vid denna överläggning framkomna synpunkterna bör utredaren därefter
i samförstånd med enhetschefen färdigställa granskningspromemorian.
Såvida inte synnerliga skäl föranleder annat, bör promemorian sän -

Förs. 1977/78:12

das ut till avdelningens ledamöter och suppleanter senast en vecka före
utsatt sammanträde. Detta sammanträde bör i sin tur inte hållas i alltför
nära anslutning till efterföljande bordläggningssammanträde.

Enligt delegationens mening bör revisorerna på detta stadium av gransk -ningsförloppet inte binda sig för de i granskningspromemorian dragna
slutsatserna och framförda förslagen. Avdelningen bör därför vid behandlingen
av promemorian i princip endast ta ställning till om redovisningen
av det fullgjorda utredningsuppdraget står i överensstämmelse med revisorernas
önskemål, såsom de har kommit till uttryck i arbetsplanen. Självfallet
bör revisorerna i samförstånd med utredningspersonalen kunna göra
de jämkningar i promemorian som bedöms motiverade. Uppstår emellertid
skiljaktiga meningar i något principiellt viktigt avseende, bör de olika
åsikterna föras fram jämsides till remissinstanserna för bedömning. I
dylika situationer bör sålunda den eller de revisorer som önskar få andra
synpunkter belysta vid remissbehandlingen redovisa sin uppfattning i den
missivskrivelse som tillställs remissorganen. Samma förfarande bör tilllämpas
om någon eller några revisorer vill inhämta remissinstansernas
uppfattning i en fråga sorn inte har berörts vare sig i granskningspromemorian
eller i arbetsplanen och som inte heller kan inordnas på ett naturligt
sätt i promemorian. Oavsett detta bör missivskrivelserna alltid göras
riktade när så är sakligt befogat. Texten i skrivelserna bör alltså differentieras
efter de olika remissinstanserna, varvid revisorerna i större utsträckning
än för närvarande särskilt anger vilka frågor respektive instans framför
allt bör yttra sig över.

Enligt delegationens mening bör följande handläggningsrutiner tillämpas
i slutfasen av ett granskningsärende.

Efter det att avdelningen har behandlat granskningspromemorian, bör
den på sedvanligt sätt först bordläggas och därefter föredras i plenum för
att samtliga revisorer dels skall få en inblick i ärendet, dels skall ha möjlighet
att påverka urvalet av remissinstanser. När remissyttrandena har kommit
in bör de föredras för vederbörande avdelning som härigenom får
tillfälle att anföra synpunkter på hur ärendet skall avslutas. Därefter bör
den ansvarige enhetschefen efter överläggning med kanslichefen och utredaren
utarbeta ett förslag till revisorernas slutliga ställningstagande,
vilket i allmänhet resulterar i en skrivelse till regeringen eller riksdagen.
I vissa fall kan det vara lämpligt att utredaren får i uppdrag att göra ett
utkast till sådan skrivelse. Förslaget föreläggs sedan avdelningen, som efter
eventuellt erforderliga jämkningar hänskjuter ärendet till plenum för slutligt
avgörande.

Tidsåtgången och kostnaderna för varje på detta sätt avslutat ärende
bör stämmas av mot arbetsplanens uppgifter. Dylika avstämningar görs
för närvarande endast i mycket begränsad omfattning, beroende på att
systemet med arbetsplaner är helt nytt. Det bör ankomma på det tilltänkta
arbetsutskottet att utforma närmare anvisningar för denna verksamhet.

Förs. 1977/78:12

Arbetsutskottet bör också få till uppgift att med biträde av stabsenheten
behandla frågor om den löpande bevakningen av revisionens effekter.
Enligt delegationens uppfattning bör denna kontroll intensifieras i någon
mån. Revisionen bör således i ökad utsträckning begära in uppgift om
vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av revisorernas skrivelser.
I vissa sammanhang bör revisorerna även utnyttja spörsmålsinstitutet i
riksdagen för att inhämta besked direkt från ansvarigt statsråd.

6 Organisation

Med hänsyn till de uppgifter som enligt delegationens mening bör ankomma
på arbetsutskottet, bör detta ha en sammansättning som på ett i
möjligaste mån rättvisande sätt återspeglar de politiska uppfattningar som
finns företrädda bland revisorerna och därtill markerar dess ställning som
förbindelselänk mellan revisorerna och deras kansli. I arbetsutskottet bör
därför ingå fyra revisorer samt kanslichefen såsom representant för kansliet.
Av ledamöterna bör revisorernas tre ordförande vara självskrivna.

Såsom till vissa delar redan har framgått av delegationens tidigare redovisade
förslag bör arbetsutskottet ges i uppdrag att

— bereda frågor om verksamhetsplaneringen

— besluta om arbetsplans utformning om enighet inte kan uppnås vid
avdelnings behandling av planen

— besluta i frågor om bevakning av verksamhetens resultat

— besluta i frågor om extern information

— besluta om tjänstetillsättningar eller motsvarande, med undantag av
tjänsterna som kanslichef och chef för utredningsenhet, vilka bör tillsättas
av plenum

— besluta om anlitande av utomstående experter

— besvara till revisionen inkomna skrivelser, såvida de inte är av den
karaktären att de bör behandlas i plenum eller berör rent administrativa
angelägenheter eller den löpande utredningsverksamheten.

Utskottet bör hålla regelbundna sammanträden, vid vilka särskilt protokoll
bör förås. Till de förtroendevalda ledamöterna bör mötesarvode utgå
enligt de regler som gäller för revisorernas övriga sammankomster.

Vad därefter kansliet beträffar har delegationen inte funnit skäl att sätta
den nuvarande organisationens principiella uppbyggnad i fråga. Grunden
för gällande organisation lades genom beslut av 1971 års riksdag, varvid
bl. a. förutsattes att kanslichefen skulle frigöras från den direkta ledningen
av utredningsverksamheten och att ansvaret härför skulle föras över på
två byråchefer, vardera förestående en utredningsenhet med fyra handläggare.
I enlighet härmed har efter hand en ny ansvars- och arbetsfördelning
vuxit fram, innebärande att kanslichefen inte längre ägnar tid åt

Förs. 1977/78:12

löpande vägledning, rådgivning och promemoriegenomgång utan endast
i stort tar del i utredningsarbetet.

Denna delegering av arbetsuppgifter från kanslichefen har i sin tur
medfört att byråcheferna, som tidigare själva genomförde utredningsuppdrag,
numera har fått ett administrativt överinseende över utredningsverksamheten.
Byråcheferna har härigenom kommit att överta ansvaret
inte bara för den direkta ledningen av utredningsverksamheten utan också
för slutgenomgången av granskningspromemorioma; på dem ankommer
även att utforma förslag till revisorernas slutliga ställningstagande i ett
granskningsärende. Deras medverkan i utredningsarbetet har under senare
år i ökad utsträckning fått formen av ett nära och fortlöpande samarbete
med envar av handläggarna. Inom sina respektive enheter diskuterar byråcheferna
sålunda kontinuerligt varje granskningsärendes närmare uppläggning
och genomförande med den för ärendet ansvarige utredaren, de
följer med vid vissa besök och intervjuer ute på olika myndigheter och
medverkar vid utformningen av enkäter. De är på så sätt i olika sammanhang
ett stöd för utredaren.

Delegationen ser det som betydelsefullt att ett nära och fortlöpande
samarbete av angivet slag upprätthålls mellan byråchef och utredare. En
förutsättning härför synes emellertid vara att varje utredningsenhet inte
omfattar fler än tre till fyra handläggare. Delegationen har därför inte
velat föreslå att det för ökningen av hastigt aktualiserade ärenden erforderliga
resurstillskottet läggs på de nuvarande utredningsenheterna. Vid
sin prövning av denna fråga har delegationen inte heller funnit det tillrådligt
att detta resurstillskott åstadkoms genom en mycket kraftig uppräkning
av de medel som revisorerna disponerar för konsulttjänster.

Det är mot denna bakgrund som delegationen alltså kommit fram till
att en ny utredningsenhet bör inrättas. Den nya enheten bör dock inte
— åtminstone inte i nuvarande statsfinansiella läge — göras större än
vad som oundgängligen är nödvändigt för att revisorernas önskemål om
snabbinsatser skall kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill anser delegationen
att den nya enheten bör vara endast hälften så stor som envar av de
båda nuvarande, d. v. s. omfatta en enhetschef, två handläggare och en
assistent. Fyra nya tjänster bör således inrättas för detta ändamål. Det
får förutsättas att enhetschefen själv svarar för vissa granskningsprojekt.
1

Till de nuvarande utredningsenheterna är knutna fem kontorsassistenter,
av vilka en arbetar på halvtid. Kontorsassistentema har under senare
år i ökad utsträckning tagits i anspråk för olika delundersökningar och
sammanställningar inom ramen för pågående granskningsprojekt. Då
denna anordning har slagit väl ut, vill delegationen förorda att den behålls
och utvecklas vidare.

11 föreliggande redogörelse har vissa uppgifter rörande de nya tjänsterna
utelämnats.

Förs. 1977/78:12

Såsom delegationen tidigare har förespråkat bör även den till stabsenheten
knutna projektsökande verksamheten byggas ut, bl. a. för att utrymme
för mer systematiserade former för verksamheten skall kunna
skapas och för att kansliet i erforderlig utsträckning skall kunna bistå arbetsutskottet
och de enskilda revisorerna med förberedande undersökningar
av olika granskningsuppslag. Till enheten är knuten en tjänst som
avdelningsdirektör. Innehavaren av tjänsten är för närvarande delvis utlånad
till en av utredningsenheterna men väntas inom kort återuppta sin
stabsbefattning i full utsträckning. Enligt delegationens uppfattning bör
ytterligare en handläggartjänst inrättas vid stabsenheten.

Till undvikande av att kansliets handläggande personal spaltas upp i
två skilda kategorier bör de båda stabstjänsterna inte ständigt innehas av
samma tjänstemän utan ett visst cirkulationssystem tillämpas bland den
utredande personalen.

Expeditionstjänsten inom kansliet fullgörs i dag av två expeditionsassistenter,
av vilka den ene upprätthåller ett göromålsförordnande. Med
hänsyn till att belastningen på expeditionstjänsten kan förväntas öka i
inte oväsentlig omfattning finner delegationen det motiverat att det meddelade
göromålsförordnandet omvandlas till en fast tjänst som expeditionsassistent.
Den föreslagna åtgärden kommer inte att medföra någon
merkostnad.

Successivt har kanslichefen under senare år delegerat ett antal arbetsuppgifter
av företrädesvis personaladministrativ natur till byråsekreteraren
i stabsenheten. Jämsides härmed har ansvaret för vissa på byråsekreteraren
ankommande arbetsuppgifter förts över på innehavaren av den
fasta tjänsten som expeditionsassistent. Denna omfördelning av administrativa
sysslor har i båda fallen givit ett gott resultat. Enligt delegationens
mening finns det anledning att mer systematiskt se över de administrativa
uppgifternas fördelning mellan kanslichef, byråsekreterare och expeditionsassistent.
Delegationen vill därför föreslå att det uppdras åt kanslichefen
att göra en sådan översyn och inför arbetsutskottet redovisa resultatet
därav.

Enligt gällande bestämmelser äger revisorerna i mån av behov anlita
utomstående konsulter och disponerar för ändamålet ett belopp av
150 000 kronor, varav 50 000 kronor har reserverats för den särskilda
granskningen av riksdagsförvaltningen. Delegationen anser denna anordning
vara av stort värde, då revisionen härigenom på ett smidigt sätt kan
tillföras kompletterande expertkunskap. Såsom tidigare har redovisats är
delegationen dock av den uppfattningen, att dessa medel inte bör räknas
upp kraftigt på bekostnad av erforderliga personalförstärkningar. Utomstående
experter bör sålunda anlitas endast för tillfälliga uppdrag eller vid
behov av sådan sakkunskap som inte finns företrädd inom kansliet. Arbetsutskottet
bör efter förslag från kanslichefen fatta beslut om de konsulter
som skall tas i anspråk i granskningsverksamheten, varvid självfallet

Förs. 1977/78:12

de bestämmelser i ämnet som finns meddelade i lagen om medbestämmande
i arbetslivet måste iakttas.

Med hänsyn till att de ovan angivna beloppen har varit oförändrade
under flera år samtidigt som konsultarvoden generellt sett har stigit högst
väsentligt synes en viss ökning av expertanslaget vara befogad. De för
ändamålet tillgängliga medlen torde enligt delegationens uppfattning böra
höjas till 250 000 kronor.

Om delegationens förslag till ny kansliorganisation genomförs, kan
lönekostnaderna inklusive 39 procents lönekostnadspålägg överslagsvis
komma att öka med 675 000 kronor per år i 1977 års löneläge. Några mer
detaljerade beräkningar av lönekostnaderna har delegationen inte ansett
sig böra göra, eftersom lönegraderna för de nya tjänsterna är beroende
av förhandlingar med berörda personalorganisationer. Tillsammans med
den föreslagna uppräkningen av medlen för konsulttjänster skulle härigenom
den årliga merkostnaden uppgå till cirka 775 000 kronor. Som
jämförelse må nämnas att revisorerna i sina till riksdagens förvaltningsstyrelse
den 27 oktober 1977 ingivna anslagsäskanden hemställt att ett
förslagsanslag av 3 716 000 kronor måtte anvisas för deras verksamhet
under budgetåret 1978/79.

7 Övriga frågor

Under denna rubrik redovisar delegationen sina förslag i vissa frågor
som inte direkt berör det konkreta granskningsarbetet men likväl är av
väsentlig betydelse för revisionens verksamhet. Förslagen omfattar revisorernas
utåtriktade information, personalutbildningen, länsresoma och
revisionens benämning.1

Vad den första frågan beträffar utnyttjas i dag huvudsakligen två olika
metoder för att sprida information om revisorernas verksamhet, nämligen
den årliga verksamhetsberättelsen och de pressmeddelanden som sänds
ut när granskningsärendena har slutförts.

Enligt de allmänna principer som alltsedan år 1969 har legat till grund
för verksamhetsberättelsens utformning är dess syfte inte enbart att förmedla
upplysningar om revisionsverksamheten utan också att lämna riksdagen
en översiktlig redogörelse för bl. a. utfallet av den budget som riksdagen
själv har beslutat om. Denna redogörelse har bedömts motiverad
med hänsyn till att riksdagen officiellt inte får del av budgetutfallet på
annat sätt än att budgetpropositionen innehåller vissa uppgifter härom
i anslutning till förslaget om statsbudget för efterföljande budgetår. De
tillämpade principerna synes dock kunna sättas i fråga i flera avseenden.
Delegationen vill därför förorda att verksamhetsberättelsens utformning

11 föreliggande redogörelse har avsnittet rörande länsresorna kortats av
något.

Förs. 1977/78:12

ses över och att arbetsutskottet får i uppdrag att svara för denna översyn.

Genom pressmeddelanden och andra kontakter med massmedierna har
revisorerna möjlighet att nå ut med information till en vidare krets. Detta
sätt att skapa opinion kring revisorernas förslag till åtgärder i olika frågor
bör utnyttjas även i fortsättningen. Enligt delegationens uppfattning bör
dock ett pressmeddelande i allmänhet inte utarbetas förrän revisorerna
själva har fattat beslut i ett granskningsärende. Det vore värdefullt om
huvuddragen i revisorernas beslut också kunde redovisas i tidskriften Från
Riksdag & Departement. Arbetsutskottet, som enligt delegationens åsikt
bör behandla frågor om den utåtriktade informationen, bör ges i uppdrag
att undersöka förutsättningarna för en sådan lösning.

Delegationen ser utbildning som ett viktigt inslag i kansliets löpande
verksamhet, eftersom personalens kunskaper inom olika ämnesområden
härigenom kan byggas upp och vidmakthållas, vilket är av betydelse inte
minst för organisationens effektivitet. Varje granskningsärende rymmer i
sig ett moment av självstudier, som dock bör kompletteras med reguljära
utbildningsinsatser för att personalen i erforderlig utsträckning skall
kunna följa utvecklingen inom bl. a. revisions- och redovisningsteknikens
område. Delegationen finner det svårt att ange ett särskilt riktmärke för
utbildningens omfattning men anser dock att större resurser än för närvarande
bör sättas av för detta ändamål. Kanslichefen bör ges i uppdrag
att i samarbete med berörda personalorganisationer utarbeta ett långsiktigt
program för kanslipersonalens utbildning. Detta program, som bör
förnyas varje år, bör kunna innefatta även specialkurser med en uppläggning
som direkt svarar mot revisionens behov.

Även länsresorna kan ses som ett led i en utbildning, vars syfte är att
vidga revisionens allmänna kunskaper om den statliga verksamheten.
Dessa gemensamma resor är enligt delegationens mening mycket värdefulla
i och med att de ger såväl revisorer som tjänstemän en möjlighet att
komma i kontakt med de praktiska problem som återfinns på regional och
lokal nivå. Länsresorna bör därför behållas.

Innan en länsresa anträds, bör revisorerna enligt delegationens mening
erhålla en översiktlig orientering i de frågor de kommer att möta under
besöket. En dylik orientering torde lämpligast kunna lämnas av länsstyrelsen,
vilken sålunda i förväg bör tillställa revisorerna material som ger en
närmare inblick i de särskilda problem länet har att brottas med. I den
utsträckning det är praktiskt möjligt bör resorna även föregås av särskilda
föredragningar av t. ex. företrädare för kommittéer som har behandlat
frågor med anknytning till resorna.

Det synes vidare finnas skäl för att de erfarenheter som vinns under
resorna tas till vara i ökad utsträckning. Medföljande tjänstemän bör av
denna anledning föra dagbok för att i efterhand kunna tillställa de icke
deltagande revisorerna en reseberättelse, i vilken tonvikt bör läggas på
frågor av intresse för revisionens fortsatta verksamhet. På motsvarande

Förs. 1977/78:12

sätt bör kanslichefen efter en resa muntligt informera kanslipersonalen
om gjorda iakttagelser.

Enligt delegationens åsikt ger benämningen ”statsrevisorerna” ett bättre
uttryck för verksamhetens syfte och karaktär än den officiella beteckningen,
som kan föranleda missuppfattningen att revisorerna granskar endast
riksdagens egen förvaltning. Det är vidare lätt att förväxla riksdagsrevisorema
med ”riksrevisorema”, en benämning som numera allt oftare
används i press och andra massmedier för att beteckna riksrevisionsverket
eller dess granskningspersonal. Delegationen vill därför föreslå att riksdagens
revisorer i fortsättningen kallas för statsrevisorer och att denna
benämning används även i riksdagsordningen och andra författningstexter.

8 Sammanfattning av förslag till förändringar

De av delegationen förordade förändringarna av verksamhetsformer
och organisation kan sammanfattas sålunda.

Verksamhetens inriktning och omfattning
Utrymme för hastigt aktualiserade ärenden bör skapas genom att en ny
utredningsenhet inrättas.

Allmän planering

Varje mandatperiod bör inledas med en konferens vid vilken revisorerna
efter en gemensam diskussion med kanslipersonalen anger de huvudområden
som särskilt skall uppmärksammas vid de efterföljande tre årens
projektsökande verksamhet.

Revisorerna bör även på annat sätt öka sin medverkan i den allmänna
planeringen bl. a.

— genom att aktivt bevaka sådana revisionella frågor som uppmärksammas
vid riksdagsutskottens budgetberedning och

— genom att ingående bereda förslaget till årlig granskningsplan.
Respektive riksdagsutskott bör varje år beredas tillfälle att lämna syn -

Förs. 1977/78:12

punkter på frågor som kan vara av värde att uppmärksamma vid granskningsplanens
utformning.

Granskningsplanen bör i princip vara ettårig och anpassad till de utredningsresurser
som står till förfogande.

Kansliets projektsökande verksamhet bör intensifieras och systematiseras.

Granskningsförloppet

För att revisorerna skall få tillfälle att bättre styra utredningsarbetets
inriktning i varje enskilt granskningsärende bör de genom det tilltänkta
arbetsutskottet ta ställning till de allmänna granskningsanvisningar som
kanslichefen i samråd med berörd enhetschef och ansvarig utredare gör
upp när ett granskningsprojekt skall påbörjas. I samma syfte bör vederbörande
revisionsavdelning ta ställning till den mer detaljerade arbetsplan
som sedermera utarbetas för projektet.

I de fall avdelningen finner det önskvärt bör den i utredningsarbetets
slutskede erhålla en muntlig redogörelse för vad som kommit fram vid
undersökningen. Avdelningarna bör alltid någon månad i förväg underrättas
om när en granskningspromemoria är att vänta.

Kanslichefen bör två gånger årligen lämna revisorerna i plenum en
redogörelse för utredningsläget i stort.

När en granskningspromemoria sänds ut på remiss bör revisorerna i sin
åtföljande missivskrivelse ange i vilka frågor de särskilt önskar höra respektive
remissorgans åsikt. Den eller de revisorer som vill få från granskningspromemorian
avvikande synpunkter belysta vid remissbehandlingen
bör redovisa sin uppfattning i samma missivskrivelse.

När remissyttrandena har kommit in föredras de på avdelningen som
lämnar anvisningar för hur ärendet skall avslutas.

Tidsåtgången och kostnaderna för varje avslutat granskningsprojekt
bör stämmas av mot arbetsplanens uppgifter.

Den löpande bevakningen av revisionens effekter bör intensifieras i
någon mån.

Organisation

Ett arbetsutskott, bestående av revisorernas tre ordförande och ytterligare
en revisor samt kanslichefen, bör inrättas. Utskottet bör få till uppgift
att — sedvanliga granskningsärenden frånräknade — bereda alla för
revisionsverksamheten viktiga frågor innan de tas upp till avgörande av
revisorerna i plenum. Utskottet bör också ges befogenhet att självt fatta
beslut i vissa frågor av framför allt administrativ natur.

En tredje utredningsenhet, bestående av en enhetschef, två handläggare
och en assistent, bör inrättas.

Ytterligare en handläggartjänst bör inrättas vid stabsenheten.

Förs. 1977/78:12

Ett meddelat göromålsförordnande på en tjänst som expeditionsassistent
bör omvandlas till en fast tjänst.

De administrativa uppgifternas fördelning mellan kanslichef, byråsekreterare
och expeditionsassistent bör ses över.

De medel revisorerna disponerar för anlitande av utomstående konsulter
bör räknas upp med 100 000 kronor.

Övriga frågor

Verksamhetsberättelsens utformning bör ses över.

Pressmeddelanden bör i allmänhet inte sändas ut förrän revisorerna
själva har fattat beslut i ett granskningsärende. Förutsättningarna för att
få revisorernas beslut redovisade i tidskriften Från Riksdag & Departement
bör undersökas.

Större resurser än för närvarande bör sättas av för kanslipersonalens
utbildning.

Innan en länsresa anträds, bör revisorerna erhålla en orientering i de
frågor som de kommer att möta under besöket. De erfarenheter som vinns
under Iänsresoma bör redovisas i särskilda reseberättelser.

Riksdagens revisorer bör i fortsättningen kallas för statsrevisorer och
den institution som de företräder för statsrevisionen.

Bilaga 2

Förslag till

Lag med instruktion för statsrevisionen

Riksdagen föreskriver följande.

Uppgift
1 §

Statsrevisionen har till uppgift att på riksdagens vägnar granska den
statliga verksamheten. Den administrativa praxis som tillämpas vid regeringsarbete!
är dock undantagen från revisionens prövning. Revisionen
har ej heller befogenhet, såvida icke riksdagen har lämnat sitt medgivande
därtill, att granska verksamhet som bedrives i form av aktiebolag eller
stiftelse.

Granskningen skall främst ta sikte på förhållanden med anknytning till
statens budget men kan även avse en bedömning av statliga insatser i allmänhet.

Har statsmedel tagits emot som bistånd till viss verksamhet, får revisionen
granska användningen av dessa medel enligt därom särskilt meddelade
föreskrifter. De speciella betingelser som kan gälla för verksamheten
skall beaktas vid sådan granskning.

2 §

Den av statsrevisionen bedrivna granskningen skall ha en sådan omfattning
och inriktning, att viktigare sidor av den statliga och statsunderstödda
verksamheten efter hand blir belysta. Huvudintresset skall knytas
till de resultat i stort som har uppnåtts inom olika verksamhetsområden.
I enlighet därmed skall revisionen framför allt beakta frågor som är av
mera väsentlig betydelse för den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska
utvecklingen eller som berör grunderna för det administrativa arbetets
organisation och funktioner.

Revisionen är oförhindrad att uttala sig om behovet och angelägenheten
av olika statliga åtaganden.

3 §

Statsrevisionen skall påtala förhållanden som den finner otillfredsställande
samt verka för att en god hushållning med statens medel iakttages
och att statens tillgångar utnyttjas efter rationella grunder. Revisionen
skall därvid fästa uppmärksamheten på möjligheter till ökning av statens
inkomster, till besparing i statens utgifter och till effektivisering av det
statliga förvaltningsarbetet. Syftet skall vara att främja en sådan utveckling
att staten av sina insatser på skilda områden får det utbyte som med
hänsyn till både kostnader och allmänna samhällsintressen kan synas
rimligt.

Organisation

4 §

Statsrevisionens styrelse utgöres av tolv av riksdagen utsedda statsrevisorer.
Om val av revisorer, suppleanter, ordförande och vice ordförande

Förs. 1977/78:12

föreskrives i riksdagsordningen. För revisorerna skall finnas en förste och
en andre vice ordförande.

Revisorerna kallas till sammanträde av talmannen så snart val av revisorer
har förrättats. Därefter sammanträder de på tider som de själva bestämmer.

Vid samtidigt förfall för de revisorer som har valts till ordförande och
vice ordförande föres ordet av den av de närvarande revisorerna som har
varit ledamot av riksdagen längst tid. Om två eller flera har tillhört riksdagen
lika länge, har den äldste av dem företräde.

5 §

Ordföranden, de båda vice ordförandena, ytterligare en revisor och den
nedannämnde kanslichefen bildar ett arbetsutskott med de uppgifter som
statsrevisorerna bestämmer.

6 §

För granskningsärendenas förberedande behandling sammanträder
statsrevisorerna på tre avdelningar. Envar av dessa består av fyra revisorer
och fyra suppleanter. Ordföranden och de båda vice ordförandena är
ordförande på var sin avdelning.

Om avdelningarnas sammansättning i övrigt och om deras uppgifter
bestämmer revisorerna.

7 §

För det löpande arbetet inom statsrevisionen finnes tjänstemän anställda
enligt personalförteckning och eljest i ämnet meddelade föreskrifter.
I mån av behov och tillgång på medel får revisionen därutöver anställa
tillfällig personal samt anlita experter och sakkunniga.

Det närmaste ansvaret för att arbetet fullgöres enligt fastställda riktlinjer
åvilar innehavaren av den på personalförteckningen uppförda tjänsten
som kanslichef. Denne utses för viss tid, högst tre år.

Ärendenas handläggning

8 §

Till grund för arbetet inom statsrevisionen skall ligga en granskningsplan,
omfattande de ärenden som skall närmare undersökas. Granskningsplan
fastställes årligen av statsrevisorerna, som även kan besluta om
granskning i särskild ordning av ärenden som icke är upptagna på planen.

Vid granskningsplanens utarbetande skall erforderlig kontakt med
riksdagens utskott tagas.

9 §

Enligt vad därom är särskilt föreskrivet äger statsrevisionen införskaffa
de allmänna handlingar, uppgifter och yttranden som den anser sig
behöva för sin granskning.

Revisionen skall avlägga de besök och göra de resor som den finner
erforderliga för granskningsuppdragets fullgörande. Den kan även uppdraga
åt anlitad expert att avlägga sådant besök eller göra sådan resa.

10 §

Statsrevisorerna skall fatta beslut i varje ärende så snart granskningen
är avslutad. Före beslutet skall revisorerna dock, om detta icke av särskild

Förs. 1977/78:12

anledning är obehövligt, inhämta yttrande av den som har berörts av
granskningen eller äger speciell sakkunskap i den behandlade frågan, allt
i den omfattning som revisorerna finner lämplig med hänsyn till ärendets
allsidiga bedömning.

11 §

Ärende avgöres efter föredragning i den ordning som statsrevisorerna
bestämmer. Om skiljaktiga meningar uppstår och omröstning begäres,
skall revisorerna avge sina röster till protokollet. Är rösterna lika delade,
gäller den mening som ordföranden biträder. Revisor som har tagit del i
ärendes avgörande äger reservera sig mot fattat beslut.

12 §

Statsrevisorerna skall hos riksdagen eller regeringen göra de framställningar
som de finner befogade med anledning av vad som har uppmärksammats
vid granskningen.

13 §

Statsrevisorerna skall före den 1 oktober varje år tillställa riksdagens
förvaltningskontor en skrivelse med beräkning av anslagsbehovet för
nästkommande budgetår.

14 §

Statsrevisorerna skall årligen till riksdagen avlämna en berättelse över
sin verksamhet. Denna berättelse skall vara kammaren till handa före
utgången av januari.

15 §

De föreskrifter om ärendenas handläggning och om personalens uppgifter
som erfordras utöver denna instruktion skall meddelas i en av statsrevisorerna
antagen arbetsordning.

16 §

I arbetsordningen eller genom särskilt beslut kan statsrevisorerna bestämma
att arbetsutskottet, kanslichefen eller annan tjänsteman får avgöra
ärende eller grupp av ärenden som eljest skulle ha hänskjutits till
revisorernas prövning.

17 §

Statsrevisor, suppleant, tjänsteman och anlitad expert får ej obehörigen
yppa vad han i arbetet hos statsrevisorerna har erfarit om enskilds affärsförhållanden
eller om myndighets affärs- och driftförhållanden.

övriga bestämmelser

18 §

Statsrevisor erhåller arvode med 8 400 kronor för år samt 100 kronor
för varje bevistat sammanträde. Särskilt arvode utgår till statsrevisorernas
ordförande med 3 000 kronor och till envar av de båda vice ordförandena
med 2 000 kronor för år. Suppleant erhåller arvode med 1 200 kronor för
år samt 100 kronor för varje bevistat sammanträde.

Under resa och förrättning som statsrevisor eller suppleant företar för
sitt uppdrag äger han åtnjuta de förmåner som framgår av ersättnings -

Förs. 1977/78:12

stadgan för riksdagens ledamöter och av tillämpningsföreskrifterna till
denna. Vid beräkning av ersättning enligt allmänna resereglementet och
utlandsresereglementet skall riksdagens hus i Stockholm räknas som tjänsteställe,
dock att under tid då riksmöte ej pågår vederbörandes bostad i
hemorten skall anses utgöra tjänstestället.

19 §

Om besvär över beslut av statsrevisorerna är föreskrivet i besvärsstadgan
för riksdagen och dess verk.

NORSTEDTS TRYCKIP.I STOCKHOLM 1978 780042

v .vy'':-''