Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till vissa ändringar i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter
Framställning / redogörelse 1975/76:22
Förs. 1975/76:22
Förslag
1975/76: 22
Riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till vissa ändringar i ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter
1976-04-05
Dnr 80-B. 4/76
Till riksdagen
Riksdagens förvaltningsstyrelse lägger härmed fram förslag till vissa ändringar
i fråga om reglerna angående pension och avgångsersättning i ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter (SFS 1971:1197) och äldre pensionsbestämmelser.
Förvaltningsstyrelsen får i anslutning härtill anföra följande.
Förvaltningsstyrelsen beslöt den 27 maj 1975 tillsätta en kommitté för
översyn av riksdagsledamöternas pensioner. Kommittén fick i uppdrag att
framlägga förslag om anpassning av pensionsförmånerna till den beslutade
sänkningen av pensionsåldern inom den allmänna försäkringen. Vidare skulle
kommittén överväga och eventuellt framlägga förslag i anledning av önskemål
om förändringar i fråga om riksdagspensionerna som framförts motionsledes
och på annat sätt.
Kommittén har i en den 26 mars 1976 dagtecknad framställning, som
bifogas såsom bilaga, föreslagit vissa ändringar i reglerna om egenpension
och avgångsersättning enligt ersättningsstadgan. Beträffande frågan om ålderspensionens
nivå efter 65-årsåldern inom riksdagspensioneringen har
kommittén inte ansett det möjligt att redovisa förslag innan motsvarande
fråga lösts inom personalpensionssystemen på arbetsmarknaden. Kommittén
har därför föreslagit att förvaltningsstyrelsen bemyndigas att med ledning
av de överenskommelser som inom de närmaste månaderna kan komma
att träffas på arbetsmarknaden fastställa den nämnda nivån.
Bland de frågor som återstår att behandla under kommitténs fortsatta
arbete kan nämnas: samordningen av riksdagspension med annan pension,
beräkningsgrunderna för riksdagspension, reglerna för visstidspension, reglerna
för familjepension samt ersättarnas pensionsfråga.
Förvaltningsstyrelsen instämmer i de av kommittén framlagda förslagen
och föreslagna riktlinjerna för tolkningen av ersättningsstadgans bestämmelser.
Styrelsen har ingen erinran mot kommitténs uttalanden angående
dess fortsatta arbete. På grund av det sagda hemställer förvaltningsstyrelsen
att riksdagen måtte
1. antaga det i bilaga till kommitténs framställning framlagda förslaget
till lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197) för
riksdagens ledamöter.
1 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 22
Förs. 1975/76:22
2
2. besluta att uppdraga åt förvaltningsstyrelsen att fastställa procentsatsen
för riksdagspensionen efter 65 års ålder, samt
3. i övrigt godtaga de riktlinjer för tillämpningen av ersättningsstadgan
som kommittén i sin framställning rekommenderat.
I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,
herrar Wärnberg, Regnéll, Adamsson, fröken Karin Andersson samt
herrar Petersson i Nybro, Andersson i Örebro och Stridsman.
RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSSTYRELSE
På styrelsens vägnar
HENRY ALLARD
/Eric Lindström
Förs. 1975/76:22
3
Till Riksdagens Förvaltningsstyrelse
Kommittén för översyn av riksdagsledamöternas pensioner1 lägger härmed
fram förslag till vissa ändringar i fråga om pensionsreglerna i ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter (SFS 1971:1197) och äldre pensionsbestämmelser.
Kommittén får i anslutning härtill anföra följande.
Inledning
Kommittén för översyn av riksdagsledamöternas pensioner tillsattes av
riksdagens förvaltningsstyrelse den 27 maj 1975 och erhöll i uppdrag att
framlägga förslag om anpassning av pensionsförmånerna enligt ersättningsstadgan
för riksdagens ledamöter till den beslutade sänkningen av pensionsåldern
inom den allmänna försäkringen. Vidare skulle kommittén överväga
och eventuellt framlägga förslag i anledning av önskemål om förändringar
i fråga om riksdagspensionerna, som framförts motionsledes och
på annat sätt.
I denna framställning föreslår kommittén vissa ändringar i reglerna om
egenpension och avgångsersättning enligt ersättningsstadgan. Beträffande
frågan om ålderspensionens nivå efter 65-årsåldern inom riksdagspensioneringen
har kommittén inte ansett det möjligt att redovisa förslag innan
motsvarande fråga lösts inom personalpensionssystemen på arbetsmarknaden.
Enligt kommitténs uppfattning får förvaltningsstyrelsen bemyndigas
att med ledning av de överenskommelser som inom de närmaste månaderna
kan komma att träffas på arbetsmarknaden fastställa den nämnda nivån.
Bland de frågor som återstår att behandla under kommitténs fortsatta arbete
kan nämnas: samordningen av riksdagspension med annan pension, beräkningsgrunderna
för riksdagspension, reglerna för visstidspension, reglerna
för familjepension samt ersättarnas pensionsfråga. Förslag till lag om ändring
i ersättningsstadgan fogas som bilaga 1 vid denna framställning. Statistiskt
material angående riksdagsledamöternas levnadsålder vid inträdet i riksdagen
och vid avgången därifrån samt beträffande antal riksdagsår återfinnes
i bilaga 2.
Egenpension
Gällande bestämmelser
För riksdagens ledamöter gäller liksom för övriga medborgare att den
allmänna försäkringen utgör grunden för pensioneringen. De pensionsför
''
Riksdagsledamöterna Erik Adamsson (ordförande), Karin Andersson, Sven G. Andersson
och Carl Göran Regnéll. Expert har varit direktören i riksdagens förvaltningskontor
Eric Lindström. Som sekreterare har tjänstgjort hovrättsrådet Börje Wilhelmsson.
Förs. 1975/76:22
4
måner som erhålles enligt ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter är
att betrakta som kompletteringar till vad som utgår från den allmänna försäkringen.
Samordningen de båda pensionsslagen emellan är löst enligt det
s. k. nettosamordningssystemet.
I detta sammanhang är egenpensionsförmånerna inom riksdagspensioneringen
av intresse. Reglerna för dessa kan sammanfattas som följer.
De förmåner som kan utgå är ålderspension, sjukpension och visstidspension.
Pensionerna beräknas på ett pensionsunderlag, som utgöres av det arvode
som vid varje tidpunkt utgår till ledamot. För att rätt till hel pension skall
föreligga krävs 15 riksdagsår. Häri inräknas endast år före uppnådd pensionsålder.
Denna är 65 år. I fråga om sjukpension inräknas utöver antalet
uppnådda riksdagsår även de år som återstår till pensionsåldern. Ålderspension
utgår vid uppnådd pensionsålder eller, om mandatet upphör senare,
vid denna tidpunkt. Den som lämnat riksdagen före pensionsåldern har
rätt till ålderspension endast om han uppnått minst sex riksdagsår. Sjukpension
utgår till den som före pensionsåldern på grund av varaktig sjukdom
frånträder sitt uppdrag. Visstidspension utgår till den som varit ledamot
minst sex år och vid mandatets upphörande uppnått 50 års ålder men inte
pensionsåldern och som inte är berättigad till sjukpension. Hel egenpension
utgör för tiden före 67 års ålder 65 procent och från och med 67 års ålder
10 procent av pensionsunderlaget (månadsarvodet). För den som är född
före 1914 ökas procenttalet 10 med 2,6 procent för varje år han är född
före 1914. Om antalet riksdagsår inte uppgår till 15 minskas pensionen med
1/15 för varje felande år. Från pension före 67 års ålder avdrages vad vederbörande
är berättigad att uppbära från den allmänna försäkringen i form
av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension. Riksdagens förvaltningsstyrelse
kan om särskilda omständigheter föreligger dispensera från kravet
om sex riksdagsår i fråga om ålderspension och villkoren om sex riksdagsår
och uppnådda femtio års ålder beträffande visstidspension.
Kommitténs överväganden och förslag
1. Anpassning av riksdagsledamöternas pensionering till sänkningen av pensionsåldern
inom den allmänna försäkringen
Som framgår av den tidigare redogörelsen är riksdagsledamöternas pensionsfråga
i första hand löst inom den allmänna försäkringen. Pensionsförmånerna
enligt ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter är att anse
som komplettering till de förmåner som erhålles från den allmänna pensioneringen.
Samordningen mellan de båda slagen av pension är löst genom
det s. k. nettosamordningssystemet på samma sätt som inom annan personalpensionering
än den statliga och kommunala.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att hel egenpension från riksdagspensioneringen
utgör för tiden före 67 års ålder 65 procent och för tiden
Förs. 1975/76:22
5
från och med 67 års ålder 10 procent av pensionsunderlaget. Denna regel
har sin grund i att ålderspension från den allmänna pensioneringen enligt
gällande regler börjar utgå vid 67 års ålder. Med verkan från den 1 juli
1976 kommer ålderspension från den allmänna pensioneringen att utgå från
65 års ålder. En anpassning av riksdagspensioneringen till den nya pensionsåldern
inom den allmänna försäkringen måste därför ske.
Kommittén föreslår till en början i detta avseende, att egenpensionsnivån
65 procent av pensionsunderlaget med verkan från den 1 juli 1976 skall
upphöra vid 65 års ålder. Genom en sådan regel bibehålies samma princip
som tidigare gällt, dvs. att den allmänna försäkringen övertar huvuddelen
av pensionsförpliktelsen i samband med att vederbörande uppnår den inom
den allmänna försäkringen gällande pensionsåldern. Några problem av teknisk
natur synes såvitt angår framtida pensionsfall inte komma att uppstå
genom införandet av den nya regeln. För den som efter den 1 juli 1976
uppnår 65 års ålder upphör rätten till 65-procentskompensation vid uppnåendet
av 65 års ålder. För den som den 1 juli 1976 är i åldern 65-67
år upphör rätten till 65-procentskompensation den 1 juli 1976, dvs. vid samma
tidpunkt som ålderspension från den allmänna pensioneringen börjar
utgå.
I det föregående har nämnts, att pensionen från riksdagspensioneringen
enligt gällande regler från och med 67 års ålder utgör 10 procent av pensionsunderlaget.
Det kan anses åligga kommittén att framlägga förslag om
vilken nivå som från och med den 1 juli 1976 skall gälla från 65 års ålder.
I detta avseende anser kommittén emellertid det inte vara möjligt att redovisa
förslag innan motsvarande fråga är löst inom personalpensionssystemen på
arbetsmarknaden. Enligt vad som uppgivits pågår för närvarande förhandlingar
härom. Dessa måste vara avslutade i sådan tid att nya regler kan
träda i kraft den 1 juli 1976. Även för riksdagspensioneringens del måste
ett ställningstagande till denna fråga ske i sådan tid att nya regler kan börja
tillämpas från och med denna tidpunkt. Som inledningsvis nämnts menar
kommittén att med hänsyn till den knappa tid som står till buds förvaltningsstyrelsen
bör bemyndigas att med ledning av de överenskommelser
som kan komma att träffas på arbetsmarknaden fastställa den procentsats
med vilken riksdagspension skall utgå efter 65 års ålder.
I detta sammanhang påkallar även ett annat problem uppmärksamhet.
Det kan i vissa fall förekomma att ålderspensionen - summan av folkpension,
ATP och riksdagspension - blir lägre är visstidspensionen för samma pensionär.
Således kan den som uppbär visstidspension (eller med nu gällande
regler ålderspension i åldern 65-67 år) få vidkännas en minskning av sina
pensionsförmåner med gällande regler vid 67 års ålder och med de av kommittén
föreslagna reglerna vid 65 års ålder. Sänkningen av pensionsåldern
inom den allmänna pensioneringen och den som en följd härav av kommittén
föreslagna ändringen av riksdagspensioneringen har alltså tidigarelagt
denna i vissa fall inträdande reduktion i förmånerna med två år.
Förs. 1975/76:22
6
Problemet har huvudsakligen sin grund i att visstidspensionen inte är
pensionsgrundande inom ATP. Kommittén har sin uppmärksamhet riktad
på frågan. Det är emellertid inte möjligt att redovisa överväganden och
eventuella förslag i detta avseende innan kompensationsgraden för riksdagspensionen
för tiden efter 65 års ålder kunnat fastställas. Kommittén
kommer under sitt fortsatta arbete att behandla problemet med den nämnda
reduktionen.
Beträffande en speciell grupp före detta riksdagsledamöter kräves emellertid
redan nu särskilda överväganden. Här avses sådana ledamöter som
vid ikraftträdandet av de nya åldersgränserna den 1 juli 1976 uppbär visstidspension.
Även i fråga om dessa bör i princip rätten till 65-procentskompensation
upphöra vid 65 års ålder. En motsatt ordning skulle ju innebära
att de under två levnadsår skulle komma att uppbära ”dubbla” pensioner,
något som uppenbarligen aldrig varit avsett. Emellertid kommer
i sådana fall då summan av folkpension, ATP och ålderspension från riksdagspensioneringen
blir lägre än visstidspensionen en minskning av förmånerna
att inträda vid 65 års ålder. En sådan reduktion har vederbörande
i många fall inte haft anledning att räkna med. Tvärtom anser han sig
väl tillförsäkrad visstidspensionens nivå fram till 67-årsdagen. För att komma
till rätta med detta problem föreslår kommittén regler av innebörd att i fall
då visstidspension börjat utgå före den 1 juli 1976 och de sammanlagda
ålderspensionsförmånema blir lägre än visstidspensionen utfyllnad av förmånerna
upp till visstidspensionens nivå skall ske fram till dess vederbörande
uppnått 67 års ålder. Sådana regler föreslås för visstidspensionärer både enligt
den nu gällande ersättningsstadgan och enligt 1941 års stadga.
2. Ifrågasatta ändringar i övrigt i reglerna om egenpension
Av den inledande redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, att
det för hel pension fordras 15 riksdagsår. Om antalet riksdagsår inte uppgår
till femton utgår så stor del av pensionen som svarar mot antalet riksdagsår.
För den som lämnat riksdagen före pensionsåldern föreligger rätt till ålderspension
endast om han uppnått minst sex riksdagsår. Visstidspension
utgår till den som varit ledamot minst sex år och som uppnått femtio års
ålder men ej pensionsåldern.
Såväl i motioner som i andra sammanhang har uttalats önskemål om
ändringar i liberaliserande riktning av de nämnda reglerna. Ofta har framhållits,
att kommunala förtroendemän pensioneras enligt regler som i vissa
avseenden är förmånligare för den enskilde än riksdagspensioneringen. Enligt
normalpensionsreglementena för kommunerna - från vilka det dock
finnes lokala avvikelser - finnes inget krav om viss uppnådd levnadsålder
för rätt till visstidspension. För rätt till hel pension kräves att uppdraget
innehafts i tolv år. Minimikravet för att pensionsrätt skall föreligga understiger
sex år.
Kommittén har haft att överväga önskemål om ändringar i reglerna om
Förs. 1975/76:22
7
riksdagspension i samtliga de nämnda avseendena. Som underlag för sin
bedömning har kommittén bl. a. haft en av riksdagens upplysningstjänst
iordningställd siffersammanställning. Denna är fogad härvid som bilaga
2.
Vad först angår kravet om sex riksdagsår för att rätt till ålderspension
eller visstidspension över huvud taget skall föreligga vill kommittén framhålla,
att antalet erforderliga år bör sammanfalla med mandatperiod eller
mandatperioder. Vad som anförts som motivering för en sänkning av antalet
erforderliga år har inte övertygat kommittén om att en sänkning till tre
år är motiverad. Kommittén föreslår därför ingen ändring i den nämnda
regeln.
I fråga om övriga önskemål om ändringar i visstidspensionsreglerna är
kommittén med hänsyn till den knappa tid som står till buds inte beredd
att nu göra några ställningstaganden. Kommittén avser emellertid att under
sitt fortsatta arbete återkomma till frågan. Beträffande 50-årsregeln vill kommittén
dock redan nu göra följande mera allmänna reflexioner.
Som nämnts i den tidigare redogörelsen för gällande bestämmelser uppehälles
inom riksdagspensioneringen ett villkor att vederbörande skall ha
uppnått 50 års ålder för att rätt till visstidspension skall föreligga. För de
förtroendevalda hos kommunerna gäller enligt normalpensionsreglementena
inget motsvarande krav. Det har framförts önskemål om att riksdagspensioneringen
även i detta avseende skulle göras överensstämmande med den
kommunala pensioneringen.
Motivet för att man inom riksdagspensioneringen infört 50-årsregeln har
varit att visstidspension inte skulle kunna utgå i alltför låga åldrar. Kommittén
har övervägt ändringar i fråga om kravet på uppnådd levnadsålder.
Såväl ett helt borttagande av kravet som en lägre åldersgräns än den nu
gällande 50-årsgränsen har diskuterats.
Det har på grundval av det i bilaga 2 redovisade siffermaterialet kunnat
konstateras, att den gällande 50-årsgränsen inte under gången tid medfört
verkningar som för kommittén framstått som olyckliga. Kommittén är med
hänsyn härtill och med åberopande av den ursprungliga motiveringen för
åldersspärren inte beredd att föreslå att den borttages. Kommittén vill i
detta sammanhang erinra om att det tröskelproblem som 50-årsgränsen otvivelaktigt
medför inte skulle försvinna om gränsen sattes vid en lägre ålder
än 50. Man skulle härigenom endast flytta tröskelproblemet till ett annat
åldersskikt. För att komma till rätta med tröskelproblemet skulle det vara
erforderligt med en avtrappning som sträckte sig över ett antal år före den
levnadsålder som ger rätt till hel pension (exempelvis 50-åringen får hel
pension, 49-åringen får 9/10 av hel pension, 48-åringen får 8/10 av hel
pension osv.). Sådana regler skulle emellertid med nödvändighet bli tekniskt
komplicerade inte minst med hänsyn till att de ofta skulle komma att tilllämpas
parallellt med 1/15-delsavtrappningen på grund av bristande antal
riksdagsår.
Förs. 1975/76:22
8
Enligt kommitténs uppfattning kan man åtminstone tills vidare i stället
för att införa regler av antytt slag komma till rätta med de tröskelproblem
som i vissa undantagsfall kan komma att uppstå genom att utnyttja den
dispensmöjlighet som finnes inskriven i ersättningsstadgans 16 S 4 st. Enligt
denna bestämmelse äger riksdagens förvaltningsstyrelse om särskilda omständigheter
föreligger medge bl. a. att visstidspension får utgå även till
ledamot som inte uppfyller villkoret om uppnådda 50 års ålder. Denna bestämmelse
ger möjlighet att i fall då det skulle te sig obilligt att pension
inte skulle utgå tillerkänna pension. Dispensbestämmelsen bör enligt kommitténs
bedömning kunna möjliggöra en smidig lösning av de tröskelproblem
som 50-årsgränsen medför. Det synes sålunda rimligt att en lång
riksdagstid - 12 år synes här kunna uppställas som ett riktmärke - kan
ge förvaltningsstyrelsen möjlighet tillerkänna visstidspension även till ledamot
som inte fullt ut uppfyller villkoret om uppnådd 50 års ålder.
Avgångsersättning
Till den som varit ledamot av riksdagen i minst tre år och som vid mandatets
upphörande inte är berättigad till riksdagspension utgår enligt gällande
regler avgångsersättning. Denna utgör sex månadsarvoden för den som vid
mandatets upphörande uppnått 40 års ålder och i andra fall tre månadsarvoden.
Beräkningsgrunden för avgångsersättningens storlek - sex resp. tre månadsarvoden
- tillkom under den tid då riksdagsvalet på hösten det ena
året låg till grund för riksdagens sammansättning på nyåret året därefter.
Den nya ordningen för riksdagsvalen - resultatet blir avgörande för riksdagens
sammansättning samma höst - medför att ”varseltiden” avsevärt
förkortas. Med fasthållande av grundsatsen att avgångsersättningen är avsedd
att skapa ekonomisk trygghet vid omställningen till annan sysselsättning
efter det att en ledamot genom resultatet av valet fått vetskap om
att han kommer att lämna riksdagen anser kommittén att beräkningsunderlaget
för avgångsersättningen bör förlängas. Enligt kommitténs uppfattning
finnes ej skäl att bibehålla kravet om uppnådda 40 års ålder för högre
avgångsersättning. Med avgångsersättningens syfte rimmar bättre att antalet
riksdagsår får bli avgörande. Från dessa utgångspunkter föreslår kommittén
att avgångsersättningen skall utgöra sex månadsarvoden för den som uppnått
tre riksdagsår och tolv månadsarvoden för den som uppnått sex riksdagsår
eller mera. Enligt kommitténs mening bör i fråga om avgångsersättningen,
i likhet med vad som enligt gällande regler är fallet beträffande åldersoch
visstidspension, förvaltningsstyrelsen ha möjlighet att när särskilda omständigheter
föreligger genom dispens tillerkänna avgångsersättning även
om tidsvillkoren för sådan ersättning inte skulle vara fullt ut uppfyllda.
Kommittén föreslår därför att det i 24 8 ersättningsstadgan intages en dispensregel
av sådan innebörd.
Förs. 1975/76:22
9
Övriga frågor
1. Ersättarnas pensionsfrågor
Beträffande pensionsfrågorna för ersättarna för riksdagsledamöterna har
kommittén hittills inte medhunnit att göra några mera ingående överväganden.
Kommittén kommer därför att under det fortsatta arbetet ha sin
uppmärksamhet riktad på frågan.
På detta stadium vill kommittén endast redovisa följande uttalanden.
Ersättare som tjänstgjort under helt riksmöte bör i pensionsavseende och
i avseende å avgångsersättning jämställas med ledamot. När det gäller frågan
om hur lång tjänstgöring som skall krävas för att ett riksdagsår skall räknas
som pensionsgrundande vill kommittén ange som ett riktmärke att ersättare
skall ha tjänstgjort minst halva sessionstiden (omkring 120 dagar).
2. Beräkning av riksdagsår
Enligt den tidigare gällande ordningen sammanföll riksdagens arbetsår
med kalenderår. De nya reglerna innebär att det nya riksmötet samlas någon
av de första dagarna i oktober (15 dagar efter valet). Med ordet ”riksdagsår”,
som återfinnes på flera ställen i ersättningsstadgan, torde för framtiden få
avses tiden för ett riksmöte, dvs. början av oktober ena året och fram till
dess det nya riksmötet samlas påföljande år.
I övergången från den gamla till den nya ordningen, som inträffar innevarande
år, kommer ett "riksdagsår” att omfatta endast gott och väl nio
månader. Enligt kommitténs uppfattning bör denna tidrymd under år 1976
vid tillämpning av reglerna om pension och avgångsersättning anses utgöra
ett helt riksdagsår.
Kommitténs hemställan
På grund av vad som anförts i det föregående föreslår kommittén att
förvaltningsstyrelsen hos riksdagen hemställer att riksdagen måtte:
1. antaga bilagda förslag till lag om ändring i ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter,
2. besluta att uppdraga åt förvaltningsstyrelsen att fastställa procentsatsen
för riksdagspensionen efter 65 års ålder, samt
3. i övrigt godtaga de riktlinjer för tillämpningen av ersättningsstadgan
som kommittén i det föregående rekommenderat.
För kommittén för översyn av riksdagsledamöternas pensioner
ERIK ADAMSSON
/Börje Wilhelmsson
1* Riksdagen 1975 / 76 . 2 sami. Nr 22
Förs. 1975/76:22
10
Bilaga I
Förslag till
Lag om ändring i ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter
Härigenom
förordnas i fråga om ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens
ledamöter att 17, 18 och 24 §S skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
17 J
Hel egenpension utgör för månad
före 67 års ålder 65 procent och från
och med 67 års ålder 10 procent av
pensionsunderlaget. För ledamot
som är född före 1914 ökas sistnämnda
procenttal med 2,6 procent
för varje år han är född före 1914.
Uppgår antalet riksdagsår inte till 15.
som svarar mot antalet riksdagsår.
18 S
Föreslagen lydelse
Hel egenpension utgör för månad
före 65 års ålder 65 procent och från
och med 65 års ålder xx procent av
pensionsunderlaget. För ledamot
som är född före 1914 ökas sistnämnda
procenttal med 2,6 procent
för varje år han är född före 1914.
utgår så stor del av hel egenpension
Från egenpension före 67 års ålder
avdrages vad ledamoten är berättigad
att uppbära i form av sjukpenning,
sjukbidrag eller förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, sjukpenning dock endast
om den börjat utgå vid pensionstillfället.
Utgår ej hel pension minskas avdrag
24 i
Avgångsersättning utgår till den
som varit ledamot av riksdagen
minst tre år och som vid mandatets
upphörande ej erhåller pension enligt
denna stadga. Ersättningen utgör sex
månadsarvoden för den som vid mandatets
upphörande uppnått 40 års ålder
och eljest tre månadsarvoden.
Från egenpension före 65 års ålder
avdrages vad ledamoten är berättigad
att uppbära i form av sjukpenning,
sjukbidrag eller förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, sjukpenning dock endast
om den börjat utgå vid pensionstillfället.
i motsvarande mån som pensionen.
t
Avgångsersättning utgår till den
som varit ledamot av riksdagen
minst tre år och som vid mandatets
upphörande ej erhåller pension enligt
denna stadga. Ersättningen utgör tolv
månadsarvoden för den som vid mandatets
upphörande uppnått sex riksdagsår
och eljest sex månadsarvoden.
Om särskilda omständigheter föreligger.
äger riksdagens jorvaltningsstyrelse
medge att avgångsersättning med
Förs. 1975/76:22
II
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sex eller tolv månadsarvoden får utgå
även till ledamot som inte fullt ut uppfyller
de villkor sorn föreskrives i första
stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
2. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt äga tillämpning i fråga om
visstidspension som börjat utgå vid denna tidpunkt. Sammanträffar i sådant
fall visstidspension fr. o. m. den månad under vilken pensionstagaren fyller
65 år med rätt till folkpension eller tilläggspension i form av ålderspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas visstidspensionen med
summan av den vid varje tidpunkt gällande folkpensionen och tilläggspensionen.
Folkpensionen och tilläggspensionen skall därvid alltid anses
ha den storlek den skulle ha haft om den börjat utgå den månad pensionstagaren
fyller 65 år.
3. Sammanträffar visstidspension som utgår enligt stadgan den 21 februari
1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande fr. o. m.
den månad under vilken pensionstagaren fyller 65 år med rätt till folkpension
eller tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring minskas visstidspensionen med summan av den vid varje
tidpunkt gällande folkpensionen och tilläggspensionen. Folkpensionen och
tilläggspensionen skall därvid alltid anses ha den storlek den skulle ha haft
om den börjat utgå den månad pensionstagaren fyller 65 år.
Förs. 1975/76:22
12
Bilaga 2
Riksdagsledamöternas levnadsålder m. m. vid inträde respektive avgång ur
riksdagen
I föreliggande undersökning lämnas vissa uppgifter om riksdagsledamöternas
levnadsålder vid in- och utträdet ur riksdagen samt antalet bevistade
hela riksdagsår för de ledamöter som under den studerade perioden lämnat
riksdagen. Undersökningen omfattar perioden 1957-1975 års riksmöte.
Den metod som använts går i korthet ut på följande: Ledamöterna i
1957 års andra kammare (första kammaren har ej studerats) och därefter
i kammaren - fr. o. m. 1971 i hela enkammarriksdagen - inträdda ledamöter
har antecknats. På detta sätt har samtliga ledamöter som någon gång under
ifrågavarande period tagit plats i andra kammaren/enkammarriksdagen noterats.
Ur detta grundmaterial har levnadsåldern förtecknats vid inträdet i andra
kammaren/enkammarriksdagen fr. o. m. 1957. Sådana som inträtt i andra
kammaren efter att ha varit ledamot av första kammaren ingår dock ej
i undersökningen. Åldersfördelningen vid inträdet i riksdagen under den
studerade perioden redovisas i diagram 1, varur framgår att medelåldern
uppgick till 44,1 år och medianåldern till 45 år. I diagram 2 och nedanstående
tabell visas medel- och medianåldern vid inträdet under perioder motsvarande
valperioder.
Period | Medelålder | Medianålder |
1957-60 | 45,4 | 45 |
1961-64 | 46,3 | 46 |
1965-68 | 44,7 | 46 |
1969-70 | 41,3 | 43 |
1971-73 | 43,5 | 44,5 |
1974-75 | 43,9 | 44,5 |
Ur det ursprungliga materialet har vidare noterats levnadsåldern för de
ledamöter som lämnat riksdagen under perioden. Ledamöter som lämnat
riksdagen mer än en gång har därvid endast medtagits vid sista tillfället.
Ledamöter som avlidit under pågående mandatperiod ingår ej.
Förutom levnadsåldern har även antalet bevistade hela riksdagsår noterats
för de ledamöter som lämnat riksdagen.
De sålunda framtagna variablerna redovisas i bifogade korstabell (tabell
1). Med ledning av tabellen och med utgångspunkt i gällande bestämmelser
i ersättningsstadgan för riksdagsledamöter kan följande noteras.
1. Antalet ledamöter som fyllt 65 år och som har minst 15 riksdagsår
uppgår till 82 eller 29,0 % av totala antalet avgångna under perioden. Av
nämnda antal är dock endast 69 (24,4 96) berättigade till full pension. Övriga
har ej 15 riksdagsår intjänade t. o. m. det år de fyllde 65 år, vilket krävs
för att full pension skall utgå.
Förs. 1975/76:22
13
2. Antalet ledamöter som fyllt 50 men ej 65 år och som har 15 riksdagsår,
dvs. sådana som är berättigade till full visstidspension, uppgår till 48 (17,0 96).
3. Antalet ledamöter som är 50 år eller äldre och som har intjänat 6-14
riksdagsår t. o. m. det år de fyllt 65 år, dvs. sådana som får reducerad visstidseller
ålderspension, uppgår till 96 (33,9 96).
4. Övriga 70 ledamöter (24,7 96) är ej berättigade till pension.
I diagrammen 3-6 slutligen lämnas vissa ytterligare uppgifter om åldersfördelning
vid avgången och fördelningen av antalet bevistade hela riksdagsår.
I diagram 3 visas åldersfördelningen för samtliga under perioden
1957-1975 avgångna ledamöter. Medelåldern för dessa uppgick till 59,9 år.
Medianålder var 62 år.
I diagram 4 visas fördelningen av antalet riksdagsår. Medelvärdet uppgick
till 14,5 år och medianen till 13 år.
1 diagram 5 och i nedanstående tablå visas medel- och medianålder för
de olika valperioderna.
Period Medelålder Medianålder
1957-60 60,3 62,5
1961-64 60,6 62,0
1965-68 62,3 64,0
1969-70 59,5 62,0
1971-73 57,1 59,5
1974-75''
1 Alltför få noteringar.
I diagram 6 och i nedanstående tablå visas medeltal och median för antalet
bevistade hela riksdagsår för avgångna ledamöter under de olika valperioderna.
Period | Medeltal | Median |
1957-60 | 14,4 | 12,0 |
1961-64 | 15,3 | 14,0 |
1965-68 | 14,1 | 12,0 |
1969-70 | 16,7 | 15,0 |
1971-73 | 13,2 | 12,5 |
1974-75'' | - | - |
1 Allför få noteringar.
Aniel t
tr -
io -
tr
i • i
V -
.. . • j :.. | i | |||
.i. |
|
| i | |
| '' |
|
| |
| ; ; |
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| .... |
| |
|
|
|
| |
| • |
| ■ | |
|
|
| ||
|
|
| ||
|
| . .i . | ||
• ;;; |
|
|
| i |
i;- : . | : : |
| :! | |
■ |
|
| ::i | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ht* rmr
;:| .. !.:
H ir
iso
Medelvärde 44,1 år
l::. : '' l■ • i ■ 1
Medi an 45 år
Diagram 1. Åldersfördelningen bland de ledamöter som inträtt i andra kammaren/enkammarriksdagen
under perioden 1957-1975. (Endast ledamöter
som tidigare ej bevistat någon riksdag.)
Förs. 1975/76:22
15
Diagram 2. Medel- och medianålder för de ledamöter som inträtt i andra
kammaren/enkammarriksdagen under olika perioder mellan 1957 och
1975. (Endast ledamöter som tidigare ej bevistat någon riksdag.)
T
! !■ TT T T : j r | - j • i ^ ; '' !
• 1». /*> ?/- ?l 7>vy.
Röd markering avser median
Svart markering avser medelvärde
I.Iedelvärde 59 >9
Diagram 3. Åldersfördelningen bland de ledamöter som lämnat riksdagen
under perioden 1957-1975 efter att ha suttit i andra kammaren/enkam
-
Medelvärde 14»5 »r
■ "lill''* I
Median 13 ar
AiU >ik
Diagram 4. Antal hela riksdagsår för de ledamöter som lämnat riksdagen
under perioden 1957-1975 efter att ha suttit i andra kammaren/enkammarriksdagen
någon gång under perioden.
Förs. 1975/76:22
18
Diagram 5. Medel- och medianåldern för de ledamöter som lämnat riksdagen
under olika perioder mellan 1957 och 1973. (Endast ledamöter som
någon gång under perioden 1957-1973 varit ledamot av andra kammaren/enkammarriksdagen.
)
!-•
nide
cc
: .
—r—r
: :
J .
HdU -
I
: i ;• : :
ij.. .. i
i : i ! I i
i
_J_. .
mx
fT-;
........
i I
/ i id -(/ /Os-)- ) c /">?)-?!
7-ficd
Röd markering avser median.
Svart markering avser medelvärde.
Förs. 1975/76:22
19
Diagram 6. Medel- och medianantal hela riksdagsår för de ledamöter som
lämnat riksdagen under vissa perioder mellan 1957 och 1973 efter att ha
varit ledamot av andra kammaren/enkammarriksdagen någon gång under
perioden 1957-1973.
i i
Röd markering avser median.
Svart markering avser medelvärde.
GOTAB 51656 Stockholm 1976
Antal bevistade hela riksdagsår
1 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | i | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 5 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31| | * | 33 | 34 | 3<5 | 41| | •*3 | 4él | 47| |
|
| |||
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| i |
| '' . I |
|
|
|
| 1 | |||||
I -fr |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| '' |
|
|
| * ! |
|
|
|
|
| 1 | |||||
32 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| I |
|
|
|
| s |
|
|
|
|
| I |
| I |
|
| 1 | ||||||||
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ■ I |
|
| i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| I |
|
| | |
|
| 1 | ||||||||||
i |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ~L- |
|
| -i_ |
|
| 1 |
| ||||||
Li»- 39 |
|
|
| ? |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| I |
|
|
|
|
|
| 2 |
| |
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
| |
k |
| 2 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| h |
|
|«: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
i43'' |
| 1 | 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 4 |
|
=k ,45; |
| 1 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2 |
| |
|
| — | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
| |
l«<! |
|
|
|
| 1 | 1 |
|
| 1 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 4 |
|
1471 |
|
| 1 |
|
| 1 |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 3 |
| |
48 |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
| 1 |
| 2 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6 |
| |
49. |
| i 2 | 1 |
| 1 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| : |
|
|
|
| I |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6 |
| |||||
50 | 1 | 1 |
| 1 | 1 |
|
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6 |
| ||
_ .?''L ■52'' | • 1 |
| 7 |
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
| 1 i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 4 |
| |||
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 | 2 |
|
|
| 1 | 1 |
| | |
|
|
|
|
| i |
|
|
|
| I |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 7 |
| |||||
53 |
|
|
| 1 | 1 |
|
| 1 | ? | 1 | 1 |
|
| 1 |
|
| | |
|
|
| ! | i |
|
|
| i |
|
| - |
|
|
|
|
|
|
|
| 8 |
| ||||
54 |
| 1 | 1 | 1 | 1 | 2 |
|
|
|
| 1 |
| 2 |
|
|
| 2 |
|
| 1 |
| i |
|
|
| . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 12 |
| ||||
55 |
| i |
| 3 |
| 1 |
|
| 1 |
|
| 1 | 1 |
| 1 1 ’ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 8 |
| ||||
L 56 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 3 |
|
| 1 | 1 |
|
| 2 ; |
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 0 |
| ||
;57 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
| 1 | 1 |
| 1 |
| 1 | 1 i | 1 |
|
| 1 | 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 9 |
| ||
58 |
| 1 | • 1 |
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
| 1 |
| 1 | 1 |
| 2 | I |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 8 |
| ||
59 |
| i |
|
|
|
| 1 |
| 2 |
|
| 1 | 1 |
|
|
| 1 | ! |
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6 |
| ||||
60 |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
| 1 | 1 | 2 | 1 | 3 |
| 1 | 2 |
| i| | 1 | ! | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 14 |
| |||||
.51 |
|
|
|
|
| 1 |
|
| 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
|
|
| i ! | ! |
|
| ! |
|
|
| • |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6 |
| |||||
62 |
|
|
|
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
|
|
|
|
| 2 | 1 |
|
| 2 | 1 | 1 |
| 1 | 1 |
| i ■ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 12 |
| ||
. i« |
|
|
|
|
|
|
|
| - |
| 2 | 1 |
| 1 |
| i l |
| 1 |
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
| 6 |
| ||||
64 |
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 |
|
| 2 |
|
|
| 3 | 2 | 1 |
| 2 | 4 | 1; | 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ''19 | — | ||
/5 |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | 2 |
| 1 |
| 2 | , 1 |
|
| 2 | 1 | 2 |
|
|
| 2 |
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 116 |
| |||
66 |
|
|
| lii |
|
|
| 1 |
| 3 | 1 |
|
| 1 | i 2 | 3 | i 1 | 1 |
|
|
| 1 | 1 | 1 |
|
|
| 1 i | 2 |
| 1 |
|
|
|
|
|
| 21 |
| ||||
67 |
|
|
| t __i | 1 |
|
|
|
| 1 | 2 |
|
| 1 |
| | | 2 | i | 3 |
| 1 | 1 | 3 |
|
|
|
|
| Ii |
|
|
| i |
|
|
|
| ■“ | ii 7 | ~ | |||
• 1* |
|
| ] |
| u |
|
|
|
| 2 |
| 1 | 1 | 1 |
| 2 | 1 |
| I |
| »I |
| 1 |
|
|
| 1 | 1 |
|
|
| 2 | 2 |
|
|
|
|
|
|
| i19 |
| |
|
|
|
|
|
| L-_ |
|
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
| 1 |
|
| 1> ! |
| 1 |
|
| 1 | 2 |
| 1 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 10 |
| |||
>o |
|
| '' |
|
|
|
|
|
| 1 |
|
| 2 |
|
|
| ■ 1 | 1 | 1 I |
| '' |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 7 |
| ||
.. |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| i | 2 |
| l |
|
|
|
|
| 1 |
|
|
| 1 |
| 1 |
| j |
|
|
| 2 |
| ||
72 |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| I |
| '' |
|
| I |
|
|
| 1 |
|
| 2 |
|
|
|
|
| 1 |
| 1 |
|
|
|
| 6 | ~ ~ | ||||
:73 |
|
| i- |
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
|
|
|
| i j | ! |
| I | I |
|
| 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
| 4 |
| |||
76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ] |
| , |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
| 1 |
| |
1 |
| 9 | 1* | 1 | - | 10 | 5 | 3 | 16 | 13 | 13 | 11 | 23 | 8 | 8 | 7 | 17 | 112 | 10 | J | 2( | i? | 5 | 2 | 8 | 5 | 3 | 4 | 5 | 1 | 3 | 1 | 5 | 3 | 3 | 1 | 1 | t | 1l | 2 | «3 I |
Tabell I.
Inom rött falt
Sådana som är berättigade
till full visstids- eller
ålderspension
Inom blått falt
Sådana som ej är berättigade
till visstidseller
ålderspension
Förs. 1975/76:22