REVISORERS BERÄTTELSE
Framställning / redogörelse 1962:RB
RIKSDAGENS
REVISORERS BERÄTTELSE
om den år 1961
av dem verkställda granskningen
av
RIKSBANKEN
STOCKHOLM 1961
ISAAC MARCU8 BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG
2
Undertecknade, av innevarande års riksdag utsedda revisorer, få härmed
avgiva den berättelse angående granskningen av riksbankens tillstånd och
förvaltning som i 6 § av den för riksdagens revisorer gällande instruktionen
finnes föreskriven.
Riksbankens räkenskaper för år 1959 äro granskade av förra årets revisorer,
och vid 1961 års riksdag har ansvarsfrihet blivit fullmäktige i riksbanken
beviljad dels för förvaltningen under år 1959, dels ock för de beslut
och åtgärder som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1960 till och med den 9 januari innevarande år.
Den nu förrättade granskningen har till följd härav omfattat riksbankens
räkenskaper för år 1960 och därjämte den del av det löpande årets
förvaltning som är redovisad i fullmäktiges protokoll från den 10 januari
till den 31 augusti 1961. Stockholm den 15 december 1961.
E. BIRKE N. ELOWSSON
LAGE SVEDBERG
SVEN ANTBY
ERIK BRANDT
BERTIL MOGÅRD
HUGO OSVALD
S. G. W. WAHLUND
GÖRAN PETTERSON
P. A. SKÖLDIN
EINAR HiEGGBLOM
Per Dahlberg
Riksbankens grund- och reservfond m. m.
§ 1
3
Riksbankens grundfond; översikt av bankens ställning in. m.
Enligt 1960 års bokslut ha riksbankens inkomster och vinster utöver dess
utgifter och förluster under samma år utgjort:
1959
133 131 545: 71 Nettovinst
1960
kr. 194 632 673:90
Av bokslutet framgår vidare, att riksbankens till -
gångar utöver dess skulder vid 1960 års slut utgjordes
av:
50 000 000:— grundfonden .................................. kr.
65 000 000: — avbetalningslånefonden ........................ *
20 000 000: — reservfonden .................................. »
6 767 843:18 pensionsfonder ................................ »
samt följande reserverade medel, nämligen:
återstående vinstmedel från
678100:48 föregående år.................kr. 809 646:11 *
133131 545: 71 vinst för året .............. ♦ 194 632 673: 90 »
50 000 000: —
65 000 000: —
20 000 000: —
6 767 843:18
195 442 320:01
275 577 489:29
och utvisar bokslutet för riksbanken ett kapitalöverskott
av.................................. kr.
337 210 163:19
Jämlikt beslut av 1961 års riksdag kvarstår av riksbankens vinst för år
1960 ett belopp av 442 320 kronor 1 öre hos banken, medan 75 miljoner
kronor tagits i anspråk för överföring till kursdifferenskontot, 50 miljoner
kronor inlevererats till statsverket och 70 miljoner kronor använts för nedskrivning
av riksbankens innehav av statspapper.
fl—611197
4
Riksbankens rörelse under år 1960
§ 2
Tillgångar och skulder
Från riksbankens utgående balansräkning meddelas här följande huvudposter:
Tillgångar
1959
1960
420 515 225:12 Guldbehållning.................................. kr. 375 340 493:92
566 557 786:89 övervärde å guld................................ * 505 694126:78
35 658 319:11 Annan kassatillgång ............................ » 31 718 212:90
4 893 482 340: — Statspapper och obligationer .................... » 6 004 821 350: —
297 324 517:56 Diskonterade växlar och lån m. ra............... » 64 730 892: 81
Utländska statspapper, fordran hos utländska banker,
1188 664141:14 växlar m. m................................... » 1 565 025 922:03
6 767 843:18 Hos riksgäldskontoret............................ * 6 767 843:18
775 981500:— Sveriges kvot i Internationella valutafonden........ » 775 981500: —
Sveriges andel i Internationella återuppbyggnads
103
464 200: — bankens grundfond, inbetalt belopp............ » 103 464 200: —
82 919 222: 78 Övriga tillgångar......................... »_139 064 975:30
8 371 335 095: 78 Summa kr. 9 572 609 516: 92
Skulder
6 266 095 711: — Utelöpande sedlar .............................. kr. 6 559 044 246: —
7 318171:25 Utelöpande postremissväxlar...................... » 3 813 733:24
285 243 647:27 Checkräkning.................................... * 274 213 707:30
175 906:56 Depositions- och kapitalräkning .................. » 175 906:56
89976 984:95 Statens budgetutjämningsfonds medel ............ » •—
5 623 423:32 Investeringskontomedel.......................... » 4 408138: 21
9 349 935:91 Skogskonto...................................... » 7 404 733:95
282 203 724:03 Investeringsfondskonto för skogsbruk och rörelse .. » 1143 502 020:74
535 092 105:29 Kursdifferenskonto .............................. » 615 075173:04
581851611:01 Internationella valutafonden...................... * 581822 539:95
19131:02 Internationella återuppbyggnadsbanken .......... * 343163: 21
32 807 254:88 Övriga skulder........................... »_45 595 991: 53
8 095 757 606:49 Summa kr. 9 235 399 353: 73
Efter tillägg härtill av riksbankens under § 1 här
275 577 489: 29 ovan angivna behållna tillgångar .............. kr._337 210 163:19
erhålles det under rubriken Tillgångar upptagna be8
371 335 095:78 loppet........................................ 9 572 609 516:92
5
Riksbankens inom linjen förda tillgångar och skulder redovisas sålunda:
1959
Tillgångar: (riksbankens mynt- och medaljsamling,
Internationella bankens aktier, taxeringsvärdet
av riksbankens fastigheter
66 873 298:16 och vissa utländska obligationer)...... kr.
Skulder: (utelöpande postväxlar, lånebanks
28
686:89 obligationer m. m.) .................. *
1960
65 186 117:50
29122: 94
Inkomster och utgifter
Såsom riksbankens inkomster och vinster samt utgifter och förluster
å den egentliga riksbanksrörelsen redovisas följande huvudposter:
Inkomster och vinster
1959
1960
5 652 399:19
41 400 765: 84
105 932 404:16
1 844 934: 47
154 830 503: 66
Lånerörelsen.................................... kr.
Utrikesrörelsen.................................. *
Statspapper och obligationer .................... »
Övriga inkomster och vinster............. ♦
Summa kr.
13 930 795:02
64 097 091:15
137 893120: 40
1 727 525: 39
217 648 531:96
Utgifter och förluster
646 047:81 Lånerörelsen
Förvaltningskostnad :
11160 042:83 Arvoden och avlöningar ........ kr. 11 703 774: —
2 710 818: 46 Pensioner...................... » 3 002 957:98
4152 772:54 Förvaltningsutgifter............ ♦ 3 565 268:08 *
1 600 000: — Kostnader för sedeltryckeriet
1400 000:— * » pappersbruket
29 276:31 Övriga utgifter.............
518 989: 39
18 272 000:06
3 000 000: —
1200 000: —
24 868:61
21 698 957:95
Summa kr. 23 015 858:06
154 830 503:66 Sedan från ovan omförmälda inkomster och vinster kr. 217 648 531:96
21698 957:95 dragits nyssnämnda utgifter och förluster.........._*_23 015 858: 06
133131 545: 71 återstår den förut uppgivna nettovinsten......... kr. 194 632 673: 90
6
§ 3
| Riksbankens pappersbruk |
|
|
Balansräkningen den 31 december 1960 visar följande: |
|
| |
1959 142 121: 51 | Tillgångar Kassa och postgiro .................................. Fordringar......................................... Färdiglager......................................... Förråd.............................................. Varor under arbete .................................. Maskiner och inventarier ........................... Nyanläggningar under arbete ....................... Fastigheter.......................................... | kr. » » » » > » > | 1960 31 356: 64 |
5 360 735: 60 | Summa kr. | 5 792 871: 04 | |
| Skulder |
|
|
30510: — | Leverantörer........................................ Avlöningar för december månad ...................... Skattemedel ........................................ Kapital ............................................ | kr. » » | 46 608: 91 |
5 360 735: 60 | Summa kr. | 5 792 871:04 | |
Vinst- och förlusträkningen visar följande: |
|
| |
| Kostnader |
|
|
1 635 196: 28 | Löner .............................................. Pensioner .......................................... | kr. | 1846 496:07 |
1 161 306: 47 | Material............................................ |
| |
249 450: 04 | Avskrivningar ...................................... Omkostnader........................................ Diverse ............................................ | » » » | |
4 276 289:35 | Summa kr. | 4 796 297: 29 | |
| Intäkter |
|
|
3 039 398:59 1 075 997: 33 | Försäljning av annat papper än sedelpapper .......... Inkomst av fastigheter .............................. Kostnad för sedelpapper.............................. | kr. » » | 3 478 257:85 |
4 312 823:23 | Summa kr. | 4 495 793: 79 | |
- 36 533:88 | Ökning resp. minskning under året av lager av hel-och halvfabrikat .................................. | » | + 300 503: 50 |
4 276 289: 35 | Summa kr. | 4 796 297: 29 |
7
§ 4
Riksbankens sedeltryckeri
Balansräkningen den 31 december 1960 visar följande:
1959 | Tillgångar |
| 1960 |
172 464: 06 | Kassa, checkräkning och postgiro ........ | ....... kr. | 160 446: 52 |
6 022:52 | Diverse debitorer........................ |
| 222 775: 33 |
160 179:04 | Förråd.................................. |
| 119 603: 49 |
92 252:92 | Beställningar under arbete .............. |
| 124 242:55 |
1071 200: — | Maskiner och inventarier ................ |
| 1 808 200: — |
579 000: — | Fastighet (tax.värde 1 500 000 kr.) ...... | ....... » | 730 000; — |
2 081 118: 54 | Skulder | Summa kr. | 3165 267: 89 |
142 302: 46 | Diverse kreditorer ...................... | ....... kr. | 193 774: 25 |
1 938 816:08 | Kapital ................................ |
| 2 971 493: 64 |
2 081 118:54 Vinst- och förlusträkningen visar följande: Kostnader | Summa kr. | 3165 267: 89 | |
1458 689: 73 | Löner .................................. | ........ kr. | 1 477 629: — |
148 582:48 | Pensioner .............................. |
| 181 741: 97 |
414 218:44 | Material................................ |
| 347 981: 03 |
128 753:99 | Avskrivningar å maskiner och inventarier |
| 142 765: 73 |
43 270: — | Avskrivning å fastighet ................ |
| 49 000: — |
447 515:56 | Övriga omkostnader .................... |
| 708 254: 66 |
2 641030:20 | Intäkter | Summa kr. | 2 907 372: 29 |
913 559:05 | Försäljningar av annan tillverkning än för riksbanken kr. | 903 683: 08 | |
173 276: 28 | Tryckning åt riksbanken av annat än sedlar, m.m. * | 158 062: 98 | |
6 511:98 | Kassarabatter .......................... |
| 4 377:14 |
1 602 690: 75 | Nettokostnad för tryckning av sedlar...... |
| 1 809 259: 46 |
2 696 038: 06 | Summa kr. ökning resp. minskning under året av beställningar | 2 875 382: 66 | |
— 55 007: 86 | under arbete.......................... |
| + 31 989: 63 |
2 641 030; 20 |
| Summa kr. | 2 907 372: 29 |
8
Sedeltrycket har omfattat följande antal sedlar, nämligen:
1959 1960
10 863 000 st. av 100-kronors valör ................................ 11 700 000 st.
4 623 700 » » 50- » » ................................ 6 750 000 »
52 200 000 » » 10- * » ................................ 11616 200 »
6 300 000 » * 5- * * ................................ 16 219 400 »
73 986 700 st. eller sammanlagt .................................... 46 285 600 st.
§ 5
Den framtida dispositionen av riksbankshuset
I oktober 1958 tillställde 1954 års författningsutredning fullmäktige i riksgäldskontoret
en skrivelse, vari utredningen — under erinran om att bland
de författningsproblem som utredningen hade i uppdrag att undersöka ett
av de främsta vore frågan om nuvarande tvåkammarsystem skulle bibehållas
eller ersättas av ett enkammarsystem — hemställde att fullmäktige måtte
utan dröjsmål föranstalta om undersökning beträffande vissa lokalfrågor,
vilka sammanhängde med spörsmålet om ett eventuellt införande av enkammarsystem.
Utredningen förutsatte nämligen att, därest en författningsreform
av antydd innebörd skulle beslutas, en blivande enkammare skulle
komma att inrymma ett avsevärt större antal ledamöter än den nuvarande
andra kammaren. Utredningen framhöll vidare bl. a., att det sedan länge
inom riksdagen förefunnits anspråk på bättre arbetsmöjligheter i lokalhänseende
för riksdagens enskilda ledamöter och att det därför vid en kommande
detaljplanering vore angeläget att jämväl nämnda problem bleve behörigen
beaktat.
I anledning av författningsutredningens hemställan uppdrogo riksgäldsfullmäktige
åt tre utredningsmän att närmare undersöka de ifrågavarande
lokalproblemen, i första hand spörsmålet huruvida lokal skulle kunna beredas
inom riksdagshuset för en kammare med ett beräknat antal ledamöter
av upp till 300. Efter verkställd undersökning framlade utredningsmännen
den 31 mars 1959 vissa förslag i ämnet. Det underströks emellertid härvid,
att nämnda förslag vore alt betrakta såsom allenast preliminära och att de
berörda spörsmålen måste bli föremål för en mera detaljerad granskning och
bearbetning, innan ett definitivt förslag till riksdagshusets ombyggnad kunde
komma till stånd. Utredningsmännen framhöllo i detta sammanhang
bl. a., att de jämväl övervägt en av författningsutredningen framförd tanke
att förlägga den nya plenisalen till riksbankshuset men att de funnit en sådan
anordning ur olika synpunkter mindre lämplig för riksdagens arbete
och knappast heller realiserbar med hänsyn till riksbankens eget arbete.
Revisorerna, vilka under hand diskuterat sist berörda spörsmål med representanter
för riksbanksledningen och byggnadsstyrelsen, ha för sin del
kommit till den uppfattningen, att någon tillfredsställande lösning av riks
-
9
dagens lokalproblem knappast torde vara möjlig utan ianspråktagande av
lokaler i riksbankshuset. Ett tillgodoseende av alla inom riksdagen nu föreliggande
önskemål om utökade lokaler skulle nämligen kräva ett så stort
tillskott av nya lokaler, att dessa icke torde kunna rymmas inom det nuvarande
riksdagshuset. Här må blott nämnas de sedan längre framförda och
enligt revisorernas mening starkt befogade kraven på ökade arbetsutrymmen
för de enskilda riksdagsledamöterna. Vidare förefinnes behov av flera och
mera ändamålsenliga lokaler för exempelvis riksdagsbiblioteket, nordiska
rådet och riksdagens revisorer. Revisorerna anse det både lämpligt och praktiskt
genomförbart att för här angivna lokalbehov utnyttja riksbankshuset.
En förutsättning härför är emellertid självfallet att nya lokaler anskaffas
för riksbanken.
Enligt revisorernas mening skulle det sistnämnda problemet bäst lösas
genom uppförandet av en ny riksbanksbyggnad på en för ändamålet lämpligt
belägen tomt. Revisorerna anse fördenskull, att riksdagen bör bemyndiga
fullmäktige i riksbanken att i angivet syfte snarast säkerställa dispositionsrätten
till en dylik tomt samt i övrigt föranstalta om de åtgärder som i detta
sammanhang kunna befinnas påkallade.
§ 6
Riksbankens pappersbruks framtida ställning
Alltsedan riksbankens pappersbruk i Tumba uppfördes år 1755 har tillverkningen
av papper till Sveriges sedlar skett därstädes. Tidigare utgjordes
brukets tillverkning uteslutande av sedelpapper, men under senare tid har
produktionen blivit mera mångsidig och omfattar för närvarande även ett
stort antal andra papperssorter. Sistnämnda del av brukets tillverkning
i det följande benämnd den civila tillverkningen — bedrives efter helt affärsmässiga
principer och i konkurrens med andra företag inom och utom
landet.
I anledning av den sålunda inträffade förändringen i pappersbrukets tillverkningsprogram
väcktes vid 1954 års riksdag inom första kammaren en
motion (nr 5), vari hemställdes att riksdagen i skrivelse till fullmäktige i riksbanken
måtte göra framställning om en utredning angående förutsättningarna
för att driva bruket i bolagsform. I motionen framhölls bl. a. följande.
Med skäl kan ifrågasättas om företaget numera har den status som motsvarar
denna förändring i tillverkningsprogrammet. Gentemot konkurrerande
företag är onekligen Tumba pappersbruk handikappat i flera avseenden
genom den tungrodda arbetsform, som ofrånkomligt måste bliva en följd
av dess nuvarande status. Beträffande investeringar, som oavlåtligt anmäla
sig i ett företag som rationaliserar och expanderar, har bruket inte den rörelsefrihet,
som vore önskvärt. Visserligen kan riksbankens s. k. industristyrelse
och i andra hand bankofullmäktige besluta om mindre investeringar,
men blir det fråga om större belopp — gränsen torde ha legat vid kronor
50 000 eller något däröver — måste riksdagen bevilja anslaget, även om bruket
självt kan finansiera investeringarna. Resultatredovisningen sker icke
10
efter ett affärsdrivande verks principer. Den officiella resultatredovisningen
utgöres sålunda endast av en anteckning i riksbankens årsbok, utvisande
bankens kostnader för bruket under året oavsett om dessa utgjorts av likvid
för sedelpapper eller investeringar. Bankoutskottet får visserligen en detaljerad
redogörelse som är uppställd efter mera affärsmässiga grunder, men
denna är icke officiell. Den stimulerande impulsen av ett gott resultat får företagsledningen
i I umba knappast njuta av, trots att den nedlagt så mycken
möda, och framgångsrik sådan, för att utvidga och effektivisera driften. För
företagsledningen är detta såväl reellt som psykologiskt ett otillfredsställande
förhållande.
Saken skulle enklast rättas till om pappersbruket drevs i bolagsform. Med
hänsyn till produktionens förändrade karaktär under senare år är detta
utan varje fråga den lämpligaste företagsformen. Här ligger det nära till
hands att göra en jämförelse med kombinationen domänverket—Statens
skogsindustrier. Förr drevs domänverkets industrier som underavdelningar
under domänstyrelsen. Numera har den industriella rörelsen sammanförts i
ett bolag, och det råder endast en mening om att detta var en lycklig förändring.
Statens skogsindustrier drives som ett självständigt företag men
står under kontroll och överinseende av domänverket, som är innehavare av
samtliga aktier. På samma sätt skulle man kunna ordna kombinationen
riksbanken—Tumba pappersbruk. Det senare fick bolags status, och alla
aktierna innehades av riksbanken.
I över motionen avgivet yttrande uttalade fullmäktige i riksbanken bl. a.
att förvaltningsformerna för riksbankens industrier — sedeltryckeriet i Stockholm
och Tumba pappersbruk — senast förändrades genom beslut av 1943
års riksdag. Genom detta beslut tillkom riksbankens industristyrelse, som
hade att i första hand handlägga de ärenden som berörde industrierna. Bankofullmäktige
beslöto i detta sammanhang att till industristyrelsen delegera
beslutanderätten i frågor om nyanskaffning av maskiner och inventarier
intill ett belopp av 10 000 kronor och beträffande ändringsarbeten intill ett
belopp av 20 000 kronor. Därjämte bemyndigades industristyrelsen att utan
begränsning av beloppet besluta om underhålls- och reparationsarbeten å
byggnader. Bankofullmäktige sade sig, med hänsyn till de erfarenheter som
därefter vunnits och inträdd ändring i penningvärdet, överväga en väsentlig
ökning av dessa belopp. Enligt fullmäktiges mening hade man genom denna
organisation lyckats att avlasta de flesta av industriernas ärenden från fullmäktigesammanträdena,
samtidigt som man vunnit en ökad smidighet i industriernas
förvaltning. Vad beträffar frågan om att organisera riksbankens
pappersbruk som ett aktiebolag upplyste fullmäktige att nämnda spörsmål
varit föremål för uppmärksamhet inom industristyrelsen under år 1953. Något
beslut i ärendet hade emellertid icke fattats närmast med hänsyn till vad
statsrådet och chefen för finansdepartementet den 30 juni 1953 anfört i direktiven
för den samma år tillsatta utredningen rörande de statliga företagsformerna.
I dessa direktiv berördes icke endast verksformen och de former
för aktiebolag i vilka statlig verksamhet bedreves, utan kommittén hade också
erhållit i uppdrag att undersöka andra företagsformers tjänlighet såsom
organ för samhälleligt företagande. Det finge enligt bankofullmäktiges mening
icke anses uteslutet, att utredningen vid sina undersökningar kunde
finna former som bättre än de då tillämpade kunde vara ägnade att upp
-
11
bära även de företag som riksbanken förvaltade. Med hänsyn härtill ansågo
fullmäktige, att frågan om pappersbrukets framtida status icke borde upptagas
till prövning förrän kommittén framlagt förslag i ärendet.
1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna framhöll i sitt
remissyttrande, att en undersökning av det slag som åsyftades i motionen
kunde vara av värde, men underströk samtidigt följande.
Motionärens uppfattning att en speciell utredning beträffande Tumba
pappersbruk på intet sätt skulle föregripa den nu pågående allmänna utredningen
kan utredningen icke helt dela. Utredningens uppdrag avser en förutsättningslös
granskning av de statliga företagsformerna över huvud och innefattar
frågor av samma art, som i motionen diskuteras beträffande Tumba
pappersbruk, d. v. s. spörsmål rörande ändamålsenlighet och effektivitet
hos olika existerande eller tänkbara företagsformer. Till motionärens uttalande
att en omvandling av Tumba pappersbruk till aktiebolag skulle vara
ett steg »i sådan riktning som utredningen finner lämplig att rekommendera»
vill utredningen göra den kommentaren att dess arbete ännu ej förts
så långt, att utredningen är beredd att ta ståndpunkt till förmån för den ena
eller andra företagsformen i olika praktiska fall.
Bankoutskottet förklarade i sitt utlåtande (nr 9) över motionen, att utskottet
i likhet med motionären var av den uppfattningen att skäl förelägo
för en prövning av frågan i vilken företagsform pappersbruket borde bedrivas.
Utskottet, som tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på brukets arbetsformer
och resultatredovisning och som numera från bruket årligen
mottog en efter vedertagna företagsekonomiska principer upprättad redovisning,
var sålunda berett tillstyrka förslaget om en utredning rörande den
lämpligaste företagsformen för Tumba bruk. Enligt utskottets mening borde
utredningen dock icke begränsas till en prövning av aktiebolagsformens
tjänlighet utan avse även andra företagsformer. Utskottet fann det böra
överlåtas till Kungl. Maj:t att avgöra om utredningsuppdraget skulle anförtros
den förenämnda utredningen rörande de statliga företagsformerna.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (skr. nr 135).
Sedan Kungl. Maj :t genom remiss den 2 april 1954 berett bankofullmäktige
tillfälle att avgiva utlåtande i anledning av nyssnämnda riksdagsbeslut,
beslöto fullmäktige i sin tur uppdraga åt industristyrelsen att närmare utreda
formerna för förvaltningen av riksbankens industrier, varvid borde
övervägas möjligheterna att, utan att pappersbruket dreves i bolagsform, ge
industristyrelsen vidgade befogenheter, vilka närmare anknöto till vad som
skulle tillkomma en bolagsstyrelse. I anledning härav diskuterades frågan
om pappersbrukets företagsform inom industristyrelsen vid ett flertal tillfällen,
bl. a. i anslutning till en av brukets direktör på industristyrelsens
uppdrag år 1955 verkställd utredning i ärendet, vilken av styrelsen behandlades
vid sammanträde den 17 februari 1956.
Enligt utredningsmannen pekade resultatet av de av honom gjorda undersökningarna
på att en ombildning av Tumba bruk till en förenklad företagsform
i effektivitetsbefrämjande syfte visserligen vore önskvärd men att,
12
innan någon mera genomgripande förändring vore möjlig, vissa centrala
frågor först måste lösas, nämligen
a) fullbordande av brukets omdaning till maskinbruk med bl. a. ersättning
av 1875 års fabriksbyggnad med en nybyggnad samt en erforderlig kapacitetsökning;
b)
slutförande av bostadssamhällets reparation och modernisering; samt
c) spörsmålet om hur personalens anställnings- och pensioneringsförhållanden
borde utformas vid en ny företagsform och hur föreliggande åtaganden
gentemot personal av olika kategorier skulle avlösas.
I utredningen påvisades och föreslogos å andra sidan flera åtgärder som
skulle kunna komma till utförande inom ramen för den rådande företagsformen
och vilkas genomförande dels skulle underlätta brukets verksamhet,
dels skulle förbereda övergången till annan företagsform vid en senare mera
lämplig tidpunkt. Dessa åtgärder voro dels minskning av antalet beslutande
instanser, dels ökade befogenheter för fullmäktige, industristyrelsen och
direktören, dels överförande av beslutanderätten i smärre ärenden till direktören,
ensam eller i förening med annan tjänsteman i riksbanken eller statens
avtalsnämnd, dels ock förenkling av för bruket och dess personal gällande
författningar.
I samband med industristyrelsens behandling av här berörda utredning
framhöll styrelsens ordförande vid förenämnda sammanträde bl. a., att kapitalförsörjningen
i fråga om brukets modernisering och fortsatta utveckling
knappast skulle underlättas genom en övergång till aktiebolagsformen. Vidare
underströks att tillverkningen av sedlar krävde speciella kontrollåtgärder,
vilket gjorde det angeläget att riksbanken fortlöpande uppehöll en stark
kontroll över ledningen av bruket genom den av bankofullmäktige tillsatta
styrelsen. Aktiebolagslagens regler om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan
styrelse och direktör voro på grund härav icke helt tillämpbara vid bruket.
Enligt ordförandens mening borde frågan om att skapa större frihet vid
förvaltningen av riksbankens industrier lösas på så sätt, att riksdagens direkta
kontroll över investeringarna i nämnda industrier avskaffades och att
bankofullmäktige tillerkändes rätt att som regel själva bestämma investeringarnas
storlek och ändamål. Fullmäktiges beslutanderätt i hithörande
frågor borde också i ökad utsträckning kunna delegeras till industristyrelsen,
vars befogenheter eventuellt kunde göras så vida, att hänvändelse till
fullmäktige behövde ske endast i de fall investeringarnas storlek krävde tillskott
av nytt kapital från riksbankens sida. Vad beträffar fördelningen av
befogenheterna mellan industristyrelsen och direktören vid Tumba bruk
framhölls att skäl måhända förelåge att öka direktörens befogenheter i vissa
avseenden.
Frågan om Tumba bruks företagsform togs senare upp till behandling vid
sammanträde med industristyrelsen den 1 februari 1958, varvid erinrades
om att 1953 års utredning om de statliga företagsformerna dåmera avlämnat
förslag beträffande företagsformen för vissa affärsdrivande verk inom
den övriga statsförvaltningen. Med anledning härav ansågs det åt industri
-
13
styrelsen lämnade utredningsuppdraget i avseende å riksbankens industrier
— och då i första hand beträffande pappersbruket — böra aktualiseras.
Industristyrelsen beslöt emellertid vid berörda sammanträde att ånyo bordlägga
ärendet. Frågan har, såvitt revisorerna kunnat utröna, icke sedermera
varit uppe till behandling. I sammanhanget må erinras om att nyssnämnda
utredning rörande de statliga företagsformerna år 1960 avgivit sitt slutbetänkande
utan att därvid särskilt behandla frågan om Tumba bruks administration.
Anledningen till att den civila tillverkningen igångsattes vid Tumba bruk,
vilket skedde år 1944 på förslag av brukets direktör, var att man genom en
intensifiering av bruksdriften ville söka begränsa statsverkets kostnader för
bruket under de tider av året då det ej togs i anspråk för tillverkning av
sedelpapper. Den civila produktionen omfattar företrädesvis sådana speciella
papperssorter som tidigare importerades till landet och som särskilt
lämpa sig för brukets pappersmaskin. Omsättningen av dylika specialpapper
uppgick år 1944 till ca 194 000 kronor för att efter hand stegras till ett
maximum av ca 4,3 milj. kronor under år 1951. På grund av bl. a. prisnedsättningar
på pappersmassa samt tidvis ökad sedelpapperstillverkning har
emellertid den civila produktionen senare sjunkit. Omsättningen under åren
1951—30/9 1961 framgår av nedanstående tablå.
År | Papper | Matrispapp | Lumppapp | Summa |
1951 | 856,0 ton | 120,0 ton | 75.0 ton | 1 051,0 ton |
1952 | 631,5 » | 34,0 » | 17,0 * | 682,5 » |
1953 | 572,3 » | 37,5 » | 10,0 * | 620,0 * |
1954 | 695,3 » | 44,0 » | 18,0 * | 757,3 * |
1955 | 648,4 » | 36,3 » | 9,6 » | 694,3 * |
1956 | 645,5 * | 29,1 * | 14,2 » | 688,8 * |
1957 | 619,1 » | — | — | 619,1 * |
1958 | 667,0 * | — | — | 667,0 * |
1959 | 759,8 » | — | — | 759,8 * |
1960 30/9 1961 | 596,3 * |
|
| 826,0 » |
Försäljningsvärdet av den civila tillverkningen under ovan angivna tid har
varit följande. (Samtliga belopp äro | angivna i | jämna 100-tal kronor.) | |||
År | Papper | Matrispapp | Lumppapp | Mynthylsor | Summa kr. |
1951 | 3 696 700 | 433 500 | 115 500 | 82 800 | 4 328 500 |
1952 | 2 911 600 | 108 100 | 25 400 | 110 800 | 3155 900 |
1953 | 2 220 700 | 114 100 | 8 700 | 127 800 | 2 471 300 |
1954 | 2 552 500 | 124600 | 22 800 | 126 400 | 2 826 300 |
1955 | 2 629 800 | 110 900 | 9 900 | 129 200 | 2 879 800 |
1956 | 2 569 500 | 86 600 | 13 700 | 174 400 | 2 843 100 |
1957 | 2 528 800 |
| — | 145 300 | 2 674 100 |
1958 | 2 524 600 | _ | — | 163 300 | 2 687 900 |
1959 | 2 874600 | _ | — | 164 800 | 3 039 400 |
1960 30/9 1961 | 3 247 600 2 442 100 | — |
| 230 600 182 059 | 3 478 200 2 624 162 |
14
Storleken av de på pappersbruket utlagda beställningarna av sedelpapper
har under de senaste tio åren varierat avsevärt och fluktuerat mellan ett
maximum av 200 miljoner enheter under år 1956 och ett minimum av 0
enheter per den 30 september åren 1960 och 1961. Antalet beställda sedelenheter
under åren 1951—30/9 1961 framgår av följande uppställning.
| År | Beställningar sedelenheter |
| 1951 | 75 000 000 |
| 1952 | 160 000 000 |
| 1953 | 60 000000 |
| 1954 | 100 000 000 |
| 1955 | 100 000 000 |
| 1956 | 200 000 000 |
| 1957 | 60 000 000 |
| 1958 | 41 500 000 |
| 1959 | 33900 000 |
30/9 | 1960 | 0 |
1/10—31/12 | 1960 | 15 000 000 |
30/9 | 1961 | 12000 kg |
övergången till civil | produktion vid papper |
att priset på brukets sedelpapper kunnat reduceras. Nämnda pris, som år
1945 utgjorde ca 30 kronor per kg, uppgick år 1951 till ca 11 kronor per kg.
Under åren därefter har emellertid en successiv prisökning inträffat. Prisutvecklingen
under de senaste tio åren belyses av nedanstående tablå.
År
Självkostnadspris Pris per 1 000 sedelenheter
per 1 000 sedelenheter 1 efter avdragen vinst å
annan tillverkning
Kr.
Kr.
1951 | 11:62 |
1952 | 11:44 |
1953 | 11: 67 |
1954 | 15: 09 |
1955 | 12:98 |
1956 | 14: 23 |
1957 | 13:60 |
1958 | 15:66 |
1959 | 22:66 |
1960 | 24:14 |
30/9 1961 |
|
10:25
10: 25
10: 59
13: 79
12:88
13:22
13:39
16:21
22:18
25:27
23: 37
1 1 000 sedelenheter = ca 1 kg.
Enligt vad revisorerna inhämtat är sedelpapperspriset på den internationella
marknaden icke oväsentligt lägre än det pris som uttages av Tumba
pappersbruk. Vid eventuell import av sedelpapper till Sverige från exempelvis
England eller Frankrike skulle kostnaderna per kg enligt uppgift komma
att uppgå till omkring 8 kronor per kg, d. v. s. till ungefär en tredjedel
av det pris som för närvarande betalas.
15
Revisorerna ha icke minst med hänsyn till sistnämnda omständighet funnit
det vara av intresse att undersöka i vilken utsträckning andra länders
centralbanker förfoga över egna pappersbruk för sedelpapperstillverkningen
och över egna sedeltryckerier. Resultatet av undersökningen redovisas i nedanstående
uppställning.
Centralbank Äger eget Äger eget
sedeltryckeri pappersbruk
Norge.............................. Ja Nej
Danmark .......................... Ja Nej
Finland ............................ Ja Ja
Belgien ............................ Ja Nej
England............................ Ja Nej
Frankrike .......................... Ja Ja
Holland............................ Nej Nej
Grekland .......................... Ja Nej
Irland.............................. Nej Nej
Schweiz............................ Nej Nej
Spanien............................ Ja Ja
Turkiet ............................ Ja Nej
Väst-Tyskland...................... Ja Nej
Österrike .......................... Ja Nej
USA .............................. Ja Nej
Av uppgifterna framgår att av de i tablån angivna femton länderna endast
tre äga egna pappersbruk för sedelpapperstillverkning, medan tolv
inneha egna sedeltryckerier.
I den i det föregående berörda, av Tumba bruks direktör verkställda utredningen
rörande pappersbrukets företagsform behandlades också frågan
om lämpligheten av ett fullbordande av brukets omdaning till maskinbruk
samt en utökning av brukets produktionskapacitet. I detta sammanhang torde
böra omnämnas, att en särskild av pappersbruket tillkallad sakkunnig
år 1956 verkställde vissa marknadsundersökningar i syfte att ge underlag
för bedömning av frågan, huruvida en ytterligare utbyggnad av brukets civila
papperstillverkning kunde anses ekonomiskt försvarlig. Den sakkunnige
redovisade resultatet av sina undersökningar i en den 25 oktober 1956 dagtecknad
promemoria, i vilken sammanfattningsvis anfördes följande.
Som slutsats önskar jag framhålla, att ett kvarblivande vid nuvarande resurser
synes i dubbel grad försvåra ett bibehållande av den civila försäljningen,
dels genom sedelpapperets successiva utträngning av det civila papperet,
dels genom att brukets återförsäljare synas förlora tron på att bruket
fortlöpande skall kunna tillfredsställa deras behov av de papper, som de under
många år inarbetat på marknaden och som de nu undan för undan, under
protester från sina köpare, måste ersätta med andra papper. Då fråga är
om den civila tillverkningen under dessa förhållanden kan upprätthållas
torde risk föreligga att tillverkningskostnaderna för sedelpapperet åter komma
att stiga.
16
Den planerade utbyggnaden synes 111ig således vara starkt motiverad och
därtill ekonomiskt att rekommendera.
I förevarande sammanhang må slutligen framhållas, att införandet av
den civila produktionen vid Tumba bruk förutom det sänkta sedelpapperspriset
medfört att, utan att någon egentlig förhöjning av riksbankens bidrag
behövt ske, det årligen till reparationer och moderniseringar av bruket avsatta
beloppet kunnat ökas från ca 160 000 kronor år 1944 till ca 700 000
kronor år 1961.
Revisorernas uttalande. Sasom av den lämnade redogörelsen framgår har
den omständigheten, att Tumba pappersbruk jämsides med sedelpappersproduktionen
infört s. k. civil tillverkning, lett till en minskning av priset
på sedelpapperet. Sagda pris, som år 1945 uppgick till ca 30 kronor per
kg, utgör sålunda för närvarande ca 23 kronor per kg. Vid bedömningen av
här angivna priser bör hänsyn också tagas till den allmänna prisutvecklingen
i landet, sådan denna framgår av7 socialstyrelsens konsumentprisindex,
vilket för år 1945 var 91 och för närvarande utgör 163.
Även om alltså genom omläggningen av pappersbrukets produktion en
förhållandevis kraftig reducering av sedelpapperspriset kunnat genomföras,
ligger detta fortfarande högre än motsvarande pris på den internationella
marknaden. Såsom tidigare framhållits torde importpriset för Sveriges
del vid köp i England eller i Frankrike för närvarande utgöra omkring 8
kronor per kg, d. v. s. ca en tredjedel av det pris som Tumba pappersbruk
nu betingar sig. Det kan i detta sammanhang omnämnas, att en av revisorerna
gjord undersökning givit vid handen att centralbankerna i exempelvis
Norge, Danmark, Belgien, England, Holland, Schweiz, Väst-Tyskland,
Österrike och Förenta staterna icke förfoga över egna pappersbruk för sedelpapperstillverkning.
Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden anmäler sig självfallet frågan,
om tillräckliga skäl kunna anses föreligga för vårt land att bibehålla
sedelpapperstillverkningen i Tumba jämväl i fortsättningen. I detta sammanhang
torde få erinras om att frågan om Tumba bruks nedläggande eller
försäljning flera gånger varit aktuell under de två hundra år som bruket
existerat. Spörsmålet behandlades sålunda vid 1776, 1832 och 1858 års riksdagar.
Tanken på en avveckling av bruket blev dock aldrig förverkligad,
framför allt av den anledningen att det ur säkerhetssynpunkt ansågs angeläget
att sedelpapperstillverkningen skedde under strängast möjliga kon
Revisorerna
finna det tveksamt om i dagens läge säkerhetssynpunkterna
kunna åberopas som avgörande skäl för fortsatt sedelpapperstillverkning
i Tumba. Framhållas må att de större sedelpapperstillverkarna i exempelvis
England och Frankrike sedan lång tid tillbaka tillämpa ett kontrollsystem
som ur säkerhetssynpunkt torde tillfredsställa även mycket högt ställda krav.
Frågan kan emellertid ses även ur andra aspekter än de nu berörda och inrymmer
över huvud taget ett flertal olika problem, bl. a. av social och ar
-
17
betsmarknadsmässig natur. Revisorerna äro ej heller för sin del beredda
att på grundval av nu tillgängligt material förorda någon nedläggning av
Tumba bruk. Med hänsyn till angelägenheten av att föreliggande möjligheter
till besparingar inom statsverksamheten omsorgsfullt tillvaratagas
anse dock revisorerna, att spörsmålet om brukets framtida bestånd bör närmare
utredas, varvid samtliga de omständigheter som äro av betydelse i sammanhanget
ingående böra övervägas.
Därest eu sådan utredning skulle ge vid handen, att Tumba pappersbruk
alltjämt bör bibehållas som ett statligt företag, inställer sig en råd andra
problem som tarva en lösning. Brukets nuvarande storlek och därmed dess
produktionskapacitet torde således icke medgiva, att tillverkningen där bedrives
tillräckligt rationellt. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen
ha också förslag framförts om ytterligare investeringar i bruket för
att på så sätt få till stånd en erforderlig kapacitetsökning, vilket i sin tur
skulle medföra en sänkning av de fasta kostnaderna. Självfallet måste, innan
beslut av sådan innebörd fattas, noggranna kalkyler utarbetas om den i förevarande
fall lämpligaste företagsstorleken och produktionsinriktningen.
Revisorerna finna det vidare uppenbart, att den tungrodda administration
under vilken bruket för närvarande arbetar måste utgöra ett hinder för
verksamheten och försvåra brukets möjligheter att hävda sig på den allmänna
marknaden. Denna fråga har, såsom i det föregående närmare belysts,
varit aktuell i flera år men icke ansetts böra föranleda någon åtgärd
i avvaktan på resultatet av det uppdrag som lämnats 1953 års utredning rörande
de statliga företagsformerna. Nämnda utredning har emellertid år
1960 avslutat sitt arbete utan att framlägga något förslag beträffande Tumba
pappersbruk. Tiden får därför nu anses vara inne att taga definitiv ställning
till spörsmålet om den för bruket mest ändamålsenliga företagsformen.
Ytterligare en omständighet som enligt revisorernas mening måste inverka
hämmande på verksamheten är att de på bruket utlagda beställningarna
av sedelpapper så avsevärt variera till storleken. Dessa beställningar ha sålunda,
som den tidigare lämnade redogörelsen ger vid handen, fluktuerat
mellan ett maximum av 200 miljoner enheter under år 1956 och ett minimum
av 0 enheter per den 30 september åren 1960 och 1961. Det torde ligga
i öppen dag att denna ojämnhet i sedelpappersbeställningarna måste ställa
företagsledningen inför svårlösta problem, då det gäller planläggningen av
den civila tillverkningen. Den tidvis starkt ökade sedelpappersproduktionen
för nämligen med sig minskad produktionskapacitet för brukets övriga tillverkningar,
vilket i sin tur orsakar olämpligt långa leveranstider i fråga om
de sistnämnda produkterna. Självfallet måste bruket under sådana förhållanden
ha svårigheter att upprätthålla den effektiva kundtjänst som särskilt
under nuvarande förhållanden inom pappersindustrien är ett oeftergivligt
villkor för att bruket skall kunna hävda sig i konkurrensen. Det är
enligt revisorernas mening med hänsyn härtill i hög grad önskvärt, att en
18
jämnare fördelning av sedelpappersbeställningarna i fortsättningen kommer
till stånd.
Förverkligandet av sistnämnda önskemål skulle sannolikt underlättas om
ett intimare samarbete kunde etableras mellan riksbankens båda industrier,
d. v. s. å ena sidan beställaren-sedeltryckeriet och å andra sidan leverantörenpappersbruket.
Enligt revisorernas uppfattning skulle i berört avseende
vissa fördelar stå att vinna, om de nämnda industrierna kunde i större utsträckning
samordnas administrativt, exempelvis genom att underställas
en och samma direktör.
Av ovanstående torde framgå, att spörsmålet om Tumba bruks framtida
ställning i sig inrymmer ett flertal olika problem, vilkas lösning icke utan
vidare är given. Det synes likaså stå klart, att några fördelar icke äro att
vinna på att ytterligare uppskjuta ett slutligt ställningstagande i ämnet. Revisorerna
anse därför att problemet i hela dess vidd snarast bör utredas
genom en för ändamålet tillkallad, allsidigt sammansatt expertkommitté.
§ 7
Tillstyrkan av ansvarsfrihet
Till fullgörande av föreskriften i 19 § av gällande instruktion få revisorerna
anmäla, att revisorerna för sin del tillstyrka att ansvarsfrihet för
riksbankens förvaltning under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige.