REVISORERS BERÄTTELSE (Framställning / redogörelse 1960:SV)

RIKSDAGENS

REVISORERS BERÄTTELSE

över den år 1959

av dem verkställda granskningen angående

STATSVERKET

DEL I

REVISORERNAS UTTALANDEN

SVENSKA

TRYCKERIAKTIEBOLAGET
STOCKHOLM 1959
591400

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse ................................

Justitiedepartementet

§ 1. Inställelse vid domstol av på anstalt intagna..............

§ 2. Handläggningen av administrativa frågor inom fångvården
§ 3. Inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstalternas

behov m. ..........................................

§ 4. Transporter inom fångvården ..........................

§ 5. Säkerhetsgruppen inom fångvården ....................

Utrikesdepartementet

§ 6. Avlöningsförmåner för diplomatiska och konsulära tjänstemän
m. fl.........................................

Försvarsdepartementet

§ 7. Tygförvaltningstjänsten ...............................

§ 8. Försvarets fabriksstyrelse..............................

§ 9. Försvarets hjälptryckerier ............................

§ 10. Tygförvaltningsskolans lokalförhållanden................

§ 11. Ersättning för resor till och från arbetsplats i vissa fall ....

§ 12. Besiktning av vissa motorfordon inom försvaret..........

§ 13. Skånska pansarregementets övningsförhållanden ........

§ 14. Vissa investeringskostnader m. m. vid försvarets arrendegårdar
............................................

§ 15. Vissa kostnader för reningsverk, gatuunderhåll m. m. i Såte näs

och Karlsborg ..................................

Socialdepartementet

§ 16. Lån till anordnande av kollektiva tvätterier........

Kommunikationsdepartementet

§ 17. Utfallet av automobilskattemedlcns specialbudget ..
§ 18. Vissa lokaler i postverkets byggnad i Landskrona ..
§ 19. Det statliga buss- och biltrafikväsendcts organisation

Sid.

§ 20. Vattenfallsstyrelsens ämbetsbyggnad i Råcksta .......... 142

§ 21. Markinköp för ångkraftstationen i Stenungsund.......... 152

§ 22. Citadellet i Landskrona................................ 159

Finansdepartementet

§ 23. Vissa iakttagelser rörande skatteuppbörden m. m......... 164

§ 24. De lägsta inkomsttagarnas skattebetalning .............. 185

§ 25. Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. m......... 203

§ 26. Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kom mun

.............................................. 233

§ 27. Den statliga publikationsverksamhetens finansiering...... 244

§ 28. Kostnaderna för riksdagstrycket........................ 260

§ 29. Anskaffning av tjänstedräkt och tjänstetecken m. m....... 266

§ 30. Inköp av djur för vetenskapliga försök m. m............. 277

§ 31. Tillvaratagande av kronans intresse i vissa rättsärenden . . 288

J ordbruksdepartementet

§ 32. Gudhems kungsgård .................................. 316

§ 33. Kreditgaranti till vissa jordbruksegnahem .............. 331

§ 34. Vissa förvaltningsfrågor vid statens centrala frökontrollan stalt

och statens växtskyddsanstalt.................... 338

§ 35. Lantmäteriets arbetsbalans ............................ 344

Handelsdepartementet

§ 36. Kommerskollegiets organisation ........................ 351

§ 37. Förvaltning av statens fordran i anledning av industriga rantilån

........................................... 360

Inrikesdepartementet

§ 38. Finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhet
................................................ 365

§ 39. Reningsanläggning för avloppsvatten vid Hessleby sanatorium
.............................................. 373

§ 40. Utbildningen i kommissarieklassen vid statens polisskola .. 376

Civildepartementet

§ 41. Ersättning för färd med egen bil i vissa fall.............. 379

Avlagda besök

385

Jämlikt § 6 den för riksdagens revisorer gällande instruktionen få revisorerna
härmed avgiva berättelse över av dem verkställd granskning av statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Stockholm den 15 december 1959.

LARS LINDAHL
AXEL LANDGREN
SVEN EM. OH LON
LAGE SVEDBERG

E. BIRKE LARS JONSSON

ERIK W. NORÉN RAGNHILD SANDSTRÖM

SVEN VIGELSBO IVAR JOHANSSON

N. ELOWSSON BIRGER GEZELIUS

I Per Dahlberg

* obmsUft* n.^.vvr *nvai,i«*>Jn i</i n;it ,''t ,; ijWmul

-''■tet* vt! ■P.wuJsnp-rx hH&JtAjov mob /« iå*6 «*>JHjffho<f u,-i^rn i■•jrmiui sm

XOUtiVOl (''.HAJ

wöti jy(iyay (unm)AH
sm*<yamu i ii/ v;

11 yl HUS .3
YSiHOY .7r Mlrtr-f

:•!;>!7 via v*

.Ul/al/.l.l YfU.J
/ iHiKiv/ a ja/i
/''"uuo ''/lavr -

■ säl ■.

/-wv/o.ia .v

)/?a'' i < i. i * <i a; /

J ustitiedepartementet
§ 1

Inställelse vid domstol av på anstalt intagna

Bestämmelserna om forum i brottmål återfinnas i 19 kap. rättegångsbalken,
vars 1 § har följande lydelse.

Laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brott
anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs och, om brottet
fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats
å annan ort, även å den orten. Förövades brottet å orter under
skilda domstolar, äge de lika behörighet. Har det skett å svenskt fartyg
eller luftfartyg under resa inom eller utom riket, vare även rätten i den ort,
dit den misstänkte med fartyget eller luftfartyget först ankommer eller
där han gripits eller eljest uppehåller sig, behörig.

Är, då åtal väckes, ovisst, var brottet förövades, må åtal upptagas av rätten
i någon av de orter, där det kan antagas hava skett, eller i den ort, där
den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig.

Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall
svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte mera
varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter finner det lämpligt.

Sista stycket i nämnda paragraf har erhållit sin nuvarande utformning
genom lagen den 18 juni 1954, varigenom orden »eller rätten i den ort, där
den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig» tillkommit. Denna ändring
har genomförts efter förslag av rättegångskommittén. Vid frågans anmälan
för riksdagen (prop. 1954:200) anförde föredragande departementschefen
bl. a. följande.

Huvudregeln beträffande forum i brottmål är att atal för brott skall
upptagas av rätten i den ort, där brottet förövades. Såsom ett alternativt
forum anvisar rättgångsbalken emellertid även den domstol, vid vilken
den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet. Förutsättning för att
åtal skall få väckas vid denna domstol är dock att rätten med hänsyn till
utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.
Sistnämnda forumregel har tillkommit främst i syfte att i fall, där så ur
andra synpunkter lämpligen kan ske, bereda den misstänkte den lättnad
som det innebär att svara vid hemortens domstol. Genom hänvisningen till
bestämmelsen om forum i tvistemål i allmänhet blir mantalsskrivningsorten
avgörande för vilken domstol den alternativa regeln kommer att avse. Av
vad i detta lagstiftningsärende förekommit framgår, att — med hänsyn till
att den misstänktes faktiska vistclsort ofta nog ej sammanfaller med hans
mantalsskrivningsort — bestämmelsen ej möjliggör att bereda den miss-,
tänkte den lättnad som åsyftats med bestämmelsen. Jag delar därför i princip
kommitténs uppfattning, som också vunnit samtliga remissinstansers
gillande, att möjlighet bör öppnas att väcka åtal även vid rätten i den ort,
där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig.

Kommitténs förslag innbär, att behörigheten för rätten i den ort, där den
misstänkte har sitt hemvist eller med andra ord är mantalsskriven, skall utbytas
mot behörighet för rätten i den misstänktes uppehållsort. Såsom fram -

går av vad hovrätten för Västra Sverige uttalat torde emellertid skäl finnas
för att bibehålla möjligheten att väcka åtal även vid domstolen i den misstänktes
mantalsskrivningsort. Jag förordar därför att den nuvarande regeln
om alternativt forum bibehålies, och att ett tillägg göres av den innebörden
att talan kan vackas även vid domstolen i den ort, där den misstänkte mera
stadigvarande uppehåller sig. Förutsättningen härför bör vara att rätten
finner att detta lämpligen kan ske. De omständigheter, som skall ligga till
grund för denna bedömning, är desamma som gäller vid prövning av frågan
huruvida talan må väckas vid domstol i hemvistorten.

Enligt uttalande vid tillkomsten av rättegångsbalken kunde domstolen i
den misstänktes hemort vara att föredraga såsom forum, om utredning och
bevisning beträffande omständigheter som avsåge den brottsliga gärningen
icke skulle erfordras, enär den misstänkte avlagt en fullständig bekännelse
eller själva gärningen eljest vore uppenbar, men det däremot gällde att
utreda gärningsmannens personliga förhållanden och karaktär. I sådana
fall, liksom ock då åtalet avsåge en obetydligare förseelse som den misstänkte
erkänt, kunde det också innebära en lättnad för honom att få svara
vid hemortens domstol. Detta forum borde däremot i regel icke kunna användas,
då bevisning som funnes tillgänglig i gärningsorten skulle förebringas
om själva brottet eller det eljest skulle medföra kostnader eller
olägenheter, t. ex. för målsäganden. Det borde därför överlämnas åt rätten
att pröva, huruvida åtal lämpligen borde få väckas vid den misstänktes
hemvistforum. För att undvika att den misstänkte nödgades inställa sig
vid en domstol som sedermera förklarade sig obehörig, borde bemyndigande
enligt 45:1 för åklagaren att själv utfärda stämning icke avse fall som avsåges
med denna forumbestämmelse.

Revisorerna ha uppmärksammat, att i vissa fall icke obetydliga kostnader
uppkomma till följd av att på anstalt intagna personer ha att inställa
sig för att svara i brottmål vid domstol å annan ort än den där vederbörande
vistas under anstaltstiden. Revisorerna ha därför ansett sig böra inhämta
vissa uppgifter härom beträffande fångvården och anstalterna för
alkoholmissbrukare. Av redovisningstekniska skäl avse uppgifterna i förstnämnda
fall tiden den 1 april — den 30 september 1959, medan de för sistnämnda
anstalters del gälla hela budgetåret 1958/59.

För fångvårdsanstalterna ha under nämnda tidsperiod redovisats sammanlagt
439 resor av här avsett slag. Resekostnaderna för de intagna ha
angivits till 15 890 kronor 82 öre, utgifterna för tärpengar till 169 kronor
81 öre, rese- och traktamentskostnaderna för transportförarna till 31 027
kronor 13 öre samt dessas övertidsersättning till 36 616 kronor 42 öre eller
sammanlagt 83 704 kronor 18 öre. Det bör emellertid beaktas att angivna
belopp icke inkludera samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, då
utgifter för användning av anstalt tillhörig bil i regel icke torde ha redovisats.
Ej heller har övertidsersättning i form av kompensationsledighet upp -

tagits. Av de uppgifter revisorerna inhämtat framgår att vederbörande i
flera fall frikänts för det åtalade brottet; det svåraste straffet uppgår till
sex år sex månader. I flera fall ha utdömts dagsböter om ringa belopp.

Uppgifter ha lämnats beträffande 34 anstalter för alkoholmissbrukare.
Av uppgifterna framgår att under tiden den 1 juli 1958 —- den 30 juni 1959
förekommit inalles 367 resor. De sammanlagda kostnader som redovisats
uppgå till 55 435 kronor 39 öre. Härav hänföra sig 18 218 kronor 1 öre till
resekostnader för de intagna, 1 785 kronor 52 öre till tärpengar för dessa,
31 684 kronor 5 öre till rese- och traktamentskostnader för transportförare
samt 3 747 kronor 81 öre till övertidsersättningar. Av samma skäl som
ovan angivits beträffande fångvårdsanstalterna innefatta dock icke nämnda
belopp samtliga kostnader. De straff som de intagna ådömts i samband
med inställelsen vid respektive domstol ha ofta utgjorts av dagsböter till
ringa belopp; det svåraste straffet uppgår till straffarbete i ett år sex månader.
I flera fall ha vederbörande frikänts.

Av handlingarna framgår i övrigt att anstaltsledningarna förklarat sig
känna till sammanlagt 4 respektive 18 mål, där handläggningen överflyttats
till rätten i den ort där den misstänkte under anstaltstiden uppehållit sig.

Revisorernas uttalande. Huvudregeln i fråga om forum i brottmål är att
åtal skall upptagas av rätten i den ort där brottet förövats. Lagen anvisar
emellertid också som möjlighet att åtal må upptagas av den rätt där den
misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, om detta med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter befinnes lämpligt.
Sistnämnda forumregel har tillkommit främst i syfte att i fall, då så ur
andra synpunkter lämpligen kan ske, bereda den misstänkte den lättnad
som det innebär att svara vid hemortens domstol. Som en tredje möjlighet
i fråga om forum i brottmål gäller numera, att åtal må upptagas av rätten i
den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig. En förutsättning
härför är även i detta fall att rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter skall finna det lämpligt.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen uppkomma för det allmänna
icke obetydliga kostnader i sådana fall, då misstänkt som är intagen
på anstalt har att svara i brottmål på annan ort än den där han under
anstaltstiden uppehåller sig. Revisorerna ha funnit det vara av intresse att
inhämta uppgifter härom beträffande fångvårdsanstalterna och anstalterna
för alkoholmissbrukare. Av redovisningstekniska skäl avse uppgifterna i
förstnämnda fall tiden den 1 april — den 30 september 1959, medan de för
sistnämnda anstalters del gälla hela budgetåret 1958/59. För ifrågavarande
tidsperioder utgör det sammanlagda antalet resor av här avsett slag 806.
De utgifter som i samband därmed redovisats uppgå till i runt tal 140 000
kronor. De verkliga kostnaderna för ändamålet äro emellertid långt större,
då kostnaderna för användning av respektive anstalt tillhörig bil i regel icke

torde ha angivits. Ej heller har uppgift lämnats om övertidsersättning i
form av kompensationsledighet.

Huruvida i de särskilda målen sådana omständigheter förelegat, att det
varit lämpligt att i större utsträckning än faktiskt skett upptaga åtal vid
rätten i den ort där den intagne under anstaltstiden uppehållit sig, ha revisorerna
givetvis icke kunnat närmare pröva. Av de inhämtade uppgifterna
framgår emellertid att de tilltalade i flera fall frikänts, medan i andra fall
de utdömda straffen icke sällan äro ringa. Några säkra slutsatser i förevarande
avseenden kunna visserligen knappast dragas av målens utgång. Revisorerna
ha emellertid, bl. a. på grundval av vad som framkommit vid samtal
med föreståndare för olika anstalter, bibringats den uppfattningen, att
en vidgad användning i kostnadsbesparande syfte av ifrågavarande stadgande
skulle vara möjlig utan men för rättssäkerheten. Revisorerna ha i
annat avsnitt av sin berättelse utförligt visat vilken belastning förpassningsresorna
utgöra för ledning och övrig personal vid fångvårdsanstalterna och
yrkat på att snara åtgärder skola vidtagas för att rationalisera denna verksamhet.
En sådan tillämpning av forumreglerna i brottmål som här avses
skulle otvivelaktigt kunna medverka till att nå detta syfte.

Några egentliga direktiv om tillämpningen av ifrågavarande forumregel
torde knappast lämpligen kunna utfärdas; avgörande för valet av forum
måste vara bestämmelserna i rättegångsbalken. Det vill emellertid synas,
som om förekomsten av nämnda stadgande icke vore tillräckligt uppmärksammad.
Revisorerna anse sig därför böra föreslå att Kungl. Maj:t, för att
bl. a. åstadkomma en angelägen utgiftsminskning för det allmänna även på
förevarande område, genom ett särskilt cirkulär erinrar domstolar och
åklagare om möjligheten att upptaga åtal för brott vid rätten i den ort där
den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig.

§ 2

Handläggningen av administrativa frågor inom fångvården

1951 års fångvårdsutredning framlade i sitt slutbetänkande (SOU
1952:21) förslag till en räjongplan för fångvården. Planen syftade ytterst
till en förbättrad behandling av de intagna. För detta ändamål föreslogs
en omfördelning av de administrativa funktionerna inom fångvården.
Behandlingsfrågor rörande de intagna skulle sålunda i princip handläggas
icke såsom dittills av fångvårdsstyrelsen utan av sådana befattningshavare
som hade — eller vid behov kunde få — personlig kontakt med vederbörande
intagen. I detta syfte föreslogs att anstalterna skulle uppdelas i
grupper. I varje grupp skulle ingå både större och mindre, såväl öppna
som slutna anstalter. En i vårdtekniskt avseende särskilt välutrustad
anstalt inom gruppen skulle ha karaktären av centralanstalt och vara
försedd med psykiatrisk avdelning. Styresmannen för denna centralanstalt
skulle tillika vara räjongchef; dess chefspsykiater skulle fungera såsom
psykiaterkonsult för gruppens klientel i dess helhet, räjongpsykiater.
Genom att decentralisera vårdfrågorna från fångvårdsstyrelsen till högt
kvalificerade fångvårdstjänstemän i räjongernas ledning avsåg man att
vinna en mer adekvat behandling av den intagne, grundad på förbättrad
kännedom om honom och hans förhållanden. Såsom en önskvärd följd
härav skulle från fångvårdsstyrelsen avlastas ett stort antal mer eller
mindre rutinmässiga ärenden rörande de enskilda intagna. Då de intagna
i princip endast skulle förflyttas mellan anstalter inom gruppen, skulle
man också vinna en begränsning av fångtransporterna.

Enligt planen skulle anstalterna för fångvårdens normalklientel fördelas
på fyra räjonger och grupperas kring envar av anstalterna Härnösand,
Långholmen, Härianda och Malmö, vilka således skulle fungera såsom
centralanstalter. Därutöver skulle två specialräjonger bildas, den ena bestående
av anstalter för förvarade, internerade och vissa vårdfall (sinnessjuka
straffångar m. fl.), den andra av anstalter för ungdomsfängelseklientel
och unga fångar med tidsbestämda straff.

Räjongplanen innefattade också en detaljerad plan för arbetsdriftens utbyggnad
vid fångvårdens anstalter. Såsom ledare av driften vid envar av
räjongerna för ordinärt klientel skulle enligt planen finnas en särskild
befattningshavare, räjongingenjör. Tillkomsten av denna befattning innebure
i viss mån en decentralisering av uppgifter som dittills handlagts av
fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå. Vid sidan av de egentliga verkstadsdnftsgöromålen
skulle emellertid räjongingenjören även biträda i undersöknings-
och behandlingsarbetet, framför allt i frågor rörande de intagnas
arbetsplacering.

Även det kamerala arbetet föreslogs skola organiseras räjongvis under
ledning av en räjongkamrer. Kassaförvaltningen avsågs bli helt centraliserad
till centralanstalten efter samma principer som dittills gällt för de
mindre fångvårdsanstalterna, vilka haft sin kassarörelse centraliserad till
fångvårdsstyrelsen. De självständiga redogörarna vid de övriga anstalterna
skulle i samband därmed avskaffas och ersättas med kameralt utbildad
biträdespersonal.

I propositioner till 1953 års riksdag (nr 143 och 144) framlade dåvarande
chefen för justitiedepartementet förslag till en i huvudsaklig överensstämmelse
med räjongplanen genomförd administrativ omläggning inom fångvården
och till därav föranledda ändringar i straffverkställighetslagen. Departementschefen
biträdde utredningens förslag till gruppindelning av anstalter
för det ordinära manliga fångklientelet men ansåg lämpligt att anstalten
i Växjö och kolonien Eleonora bildade ytterligare en anstaltsgrupp, dock
utan särskilda anordningar för den psykiatriska rådgivningen samt med
bibehållen organisation för arbetsdrift och kameral verksamhet. Beträffande
ungdoms- och säkerhetsanstalterna förklarade departementschefen,
att med hänsyn till de ändringar i organisatoriskt hänseende m. m. som
kunde bli följden av då pågående utredningsarbeten rörande ungdoms- och
abnormklientelens behandling dessa anstalter tills vidare skulle lämnas
åsido. Riksdagen biföll de i propositionerna framlagda förslagen. Sedermera
har emellertid en gruppindelning genomförts jämväl för sistnämnda
anstalters del.

I juni 1953 tillkallades särskilda sakkunniga, fångvårdens organisationskommitté,
för att framlägga förslag till åtgärder för genomförande av den
vid samma års riksdag sålunda beslutade administrativa omläggningen
inom fångvården och till ändringar i fångvårdsstyrelsens organisation
efter reformens genomförande.

I förstnämnda hänseende överlämnades under våren 1954 ett antal promemorior,
innehållande förslag dels till regler och anvisningar för behandhngsplanering
i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp, dels till registreringsåtgärder
avseende i sådan anstalt intagna, dels till bestämmelser
beträffande fångvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning och kassarörelse,
dels ock till instruktioner för vissa i samband med omorganisationen
nyinrättade befattningar. Därjämte föreslogs att det skulle läggas i
Kungi. Maj :ts hand att bestämma, i vilken omfattning fångvårdsstyrelsen
eller styrelsen underordnade myndigheter skulle äga besluta i frågor rörande
de på fångvårdsanstalt intagna.

I propositionen nr 199 till 1954 års riksdag föreslogs en tilläggsbestämmelse
i straffverkställighetslagen med innehåll att Kungi. Maj :t skulle äga
förordna, att befogenhet som enligt lagen tillkom fångvårdsstyrelsen
skulle, såvitt angick anstaltsgrupp, överflyttas till styresmannen för gruppen.
Riksdagen biföll propositionen.

Genom beslut den 30 juni och den 27 augusti 1954 bemyndigade Kungl.
Maj :t fångvårdsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med de av de
nämnda sakkunniga avgivna förslagen samt i samråd — såvitt anginge den
kamerala förvaltningen — med riksräkenskapsverket och — såvitt anginge
registreringsanordningarna — med statens organisationsnämnd utfärda erforderliga
föreskrifter och anvisningar med avseende å fångvårdsstatens ekonomiska
förvaltning och arbetsdrift samt registreringen av intagna å fångvårdsanstalt
som inginge i anstaltsgrupp.

På grundval av övriga berörda förslag utarbetades inom justitiedepartementet
erforderliga ändringar i instruktionen den 21 juni 1946 för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsanstalterna samt i kungörelserna samma dag angående
översändande av domar i vissa brottmål m. m. och angående straffdoms
befordran till verkställighet (SFS 1954:596—598), varjämte ett cirkulär utfärdades
till fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna med vissa bestämmelser
om behandling av de intagna i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp.
Samtliga dessa författningar trädde i kraft den 1 oktober 1954.

Fångvårdsstyrelsen har med anledning av det nya systemets ikraftträdande
utfärdat rundskrivelser till befattningshavare inom fångvårdsstaten dels den
30 juni 1954 angående omläggning av den kamerala organisationen vid vissa
fångvårdsanstalter, dels den 28 september 1954 angående registrering av intagna
vid fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp och dels den 30 september
1954 med vissa anvisningar och bemyndiganden angående anstaltsplacering
och förflyttning. Fångvårdsstyrelsen har tillika i cirkulär den
20 juli och den 25 september 1954 meddelat föreskrifter angående tjänsteåligganden
för ingenjör vid fångvårdsstaten respektive angående straffdoms
befordran till verkställighet.

I 2 § straffverkställighetslagen i dess nu gällande lydelse stadgas bl. a. att
fångvårdsanstalterna skola, enligt bestämmelser som Konungen meddelar, för
samverkan bilda en anstaltsgrupp. Kungl. Maj:t förordnade genom beslut
den 29 januari 1954 bl. a., att fr. o. m. dag som Kungl. Maj :t framdeles ville
bestämma dels vissa närmare angivna fångvårdsanstalter skulle för samverkan
bilda fyra anstaltsgrupper, benämnda norra, östra, västra och södra anstaltsgruppen,
dels fångvårdsanstalten i Växjö och kolonien Eleonora skulle
bilda en särskild anstaltsgrupp, dels ock fångvårdsanstalterna i Härnösand,
ä Långholmen, å Härianda och i Malmö skulle utgöra centralanstalt för
respektive anstaltsgrupp.

Reformen genomfördes successivt såtillvida som Kungl. Maj :t i brev till
fångvårdsstyrelsen den 30 juni och den 24 september 1954 förordnade, att
beslutet om anstalternas indelning i grupper skulle gälla fr. o. m. den 1 juli
1954 med avseende på fångvårdsstatens ekonomiska förvaltning och arbetsdrift
samt fr. o. m. den 1 oktober 1954 i övriga hänseenden. Anstaltsindelningen
för säkerhetsgruppen och ungdomsgruppen har tillämpats, såvitt avser
den ekonomiska förvaltningen och arbetsdriften, fr. o. in. den 1 juli 1956;

i övrigt trädde den i kraft fr. o. m. den 1 januari 1957. Centralanstalter äro
Hall respektive Skenäs.

Den nu gällande instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna
är dagtecknad den 21 juni 1946 (SFS nr 395). Bestämmelser om fångvårdsanstalterna
finnas meddelade i 37 och följande paragrafer. Förstnämnda
paragraf innehåller ett stadgande av innebörd att vid fångvårdsanstalt skola
finnas anställda befattningshavare i enlighet med gällande personalförteckning
samt vad i övrigt föreskrives i stater som fastställts av Kungl. Maj :t.
I 38 §, sådan den lyder efter senast år 1956 vidtagna ändringar, föreskrives
följande.

1 mom. Fångvårdsdirektör är styresman för centralanstalt och har i
denna egenskap de uppgifter som angivas i 39 § beträffande styresman.
Han har tillika att, såvitt angår de till anstaltsgruppen hörande anstalterna,
under fångvårdsstyrelsen utöva ledningen av de intagnas behandling
och anordnande av eftervård åt dem. I detta avseende äger han de befogenheter
som angivas nedan i 2 mom. eller eljest i lag eller annan författning
eller som i övrigt i föreskriven ordning meddelas honom.

Fångvårdsdirektören skall hålla fångvårdsstyrelsen underrättad om allt
av betydelse, som förekommer inom anstaltsgruppen, och hos styrelsen
göra de framställningar, som finnas erforderliga för de i gruppen ingående
anstalternas behöriga förvaltning, ävensom väcka förslag till de
åtgärder, vilka synas honom ägnade att utveckla och befordra anstalternas
verksamhet. Han skall leda anstaltsgruppens ekonomiska förvaltning med
iakttagande av vad därom särskilt föreskrives. I fråga om antagande,
befordran och entledigande av befattningshavare skall han avgiva förslag,
meddela beslut och i övrigt vidtaga åtgärder på sätt fångvårdsstyrelsen
i arbetsordning eller på annat sätt föreskriver. Vidare skall han efter fångvårdsstyrelsens
anvisningar leda utbildningen av anstaltsgruppens personal.

Som regel en gång i månaden skall fångvårdsdirektör besöka varje till
gruppen hörande anstalt. Han skall därvid deltaga, då så är möjligt, i
sammanträden med behandlingskollegium och anstaltsnämnd, granska vid
anstalten förda behandlingsjournaler samt lämna erforderliga råd och anvisningar
till ledning för de intagnas behandling på anstalten.

\ad ovan sägs om fångvårdsdirektör skall i tillämpliga delar gälla jämväl
anstaltsdirektör vid anstaltsgrupp för kvinnligt klientel.

2 mom. Beslut om förflyttning av intagen från en anstaltsgrupp till en
annan meddelas, utom i fall som i andra stycket sägs, av vederbörande
fångvårdsdirektörer i förening; kunna de ej enas, skall frågan avgöras av
fångvårdsstyrelsen. I samma ordning meddelas beslut, då fråga uppkommer
att dömd, i fall som avses i 1 § andra stycket kungörelsen angående
straffdoms befordran till verkställighet, skall intagas inom annan anstaltsgrupp
än den fångvårdsstyrelsen bestämt.

Beslut om sådan tillfällig förflyttning mellan anstaltsgrupper, som föranledes
av inställelse inför domstol eller annan myndighet enligt 37 eller
38 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m„ meddelas av fångvårdsdirektören
vid den anstaltsgrupp från vilken förflyttningen skall ske.

Fångvårdsdirektör eller, efter hans bemyndigande, styresman vid anstalt
inom anstaltsgruppen äger besluta i följande ärenden:

om rätt för intagen, enligt 34 § verkställighetslagen, att avsända för
offentliggörande avsedd skrift;

om rätt för intagen, enligt 36 §, att vistas utom anstalten; samt
om rätt för intagen, enligt 53 §, att utföra arbete hos arbetsgivare utom
anstalten.

Fångvårdsdirektör äger lämna medgivande, enligt 49 § verkställighetslagen,
att intagen må hållas i enrum under längre tid än en månad.

Framställning från styresman för anstalt, som ingår i anstaltsgrupp,
beträffande åtgärd enligt 76 § verkställighetslagen skall insändas till fångvårdsdirektören,
som med eget yttrande vidarebefordrar framställningen
till fångvårdsstyrelsen.

3 mom. Fångvårdsinspektör är ställföreträdare för fångvårdsdirektören
och handlägger de ärenden eller grupper av ärenden som fångvårdsdirektören
bestämmer. Därvid utövar fångvårdsinspektören, med de inskränkningar
fångvårdsdirektören må föreskriva, de befogenheter som eljest tillkomma
denne.

Fångvårdsinspektör skall fullgöra de uppgifter med avseende å de i
anstaltsgruppen ingående anstalternas ekonomiska förvaltning, som fångvårdsstyrelsen
föreskriver.

39 § innehåller bestämmelser om styresmans befogenheter och uppgifter.
Det heter där följande.

Styresman skall i enlighet med gällande lag och författning samt eljest
meddelade föreskrifter förvalta anstalten, leda dess arbetsdrift och svara
för ordningen och säkerheten vid densamma. Styresmannen skall skaffa
sig personlig kännedom om envar för vård intagen och tillse att denne
under anstaltsvistelsen erhåller ändamålsenlig behandling och efter frigivning
eller utskrivning försättes i sådana förhållanden att hans anpassning
i samhället främjas. Styresmannen är föredragande i anstaltsnämnden.

I sin verksamhet bör styresmannen vid behandlingskollegier och andra
regelbundna sammankomster samt på annat sätt samråda med befattningshavarna
vid anstalten och lämna dem erforderliga råd och anvisningar
ävensom tillse att de noggrant fullgöra sina åligganden.

Styresmannen skall hålla fångvårdsdirektören underrättad om allt av
betydelse, som förekommer vid anstalten, och hos honom eller fångvårdsstyrelsen
göra erforderliga framställningar angående anstaltens behöriga
förvaltning och åtgärder till utveckling och befordran av anstaltens verksamhet.

Framställer någon, som hålles häktad å anstalten eller är intagen pa
grund av dom som ej vunnit laga kraft, hos styresmannen begäran att
erhålla offentlig försvarare i målet, skall styresmannen genast göra anmälan
därom hos vederbörande domstol. Inlaga i målet skall, om den intagne
begär det, översändas till domstolen genom styresmannens försorg.
Vad nu sagts skall ock gälla, om mot intagen inledes förfarande vid domstol
rörande förening av straff eller annan ändring med avseende å honom
ådömd ansvarspåföljd. Vill intagen ansöka om nåd, skall styresmannen
tillse att han därvid ej saknar nödigt biträde. Nådeansökningen skall, om
den intagne begär det, insändas till nedre justitierevisionen genom styresmannens
försorg.

Angående samverkan med myndigheter, institutioner och enskilda i
frågor om eftervård är särskilt stadgat.

Styresmannen skall i fråga om antagande, utbildning, befordran och
entledigande av befattningshavare avgiva förslag, meddela beslut och i
övrigt vidtaga åtgärder på sätt fångvårdsstyrelsen i arbetsordning eller på
annat sätt föreskriver. Han skall ock med uppbörden vid anstalten och
dess förråd ävensom med anstaltens kassaväsen och redovisning taga den
befattning som i arbetsordningen eller eljest föreskrives. Styresman vid
anstalt, till vilken koloni eller förläggning är ansluten, skall taga den
befattning med sistnämnda anstalts förvaltning som fångvårdsstyrelsen
föreskriver.

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen hänvisas i instruktionen
till fångvårdsstyrelsens arbetsordning. Enligt vad som upplysts från styrelsen
är emellertid arbetsordningen utgången sedan flera år tillbaka och har
ännu icke ersatts med någon ny upplaga. I stället ha olika beslut i fråga om
befogenheter m. m. för fångvårdsdirektörer m. fl. befattningshavare samt
i fråga om vissa organisatoriska förhållanden m. in. meddelats i form av
bl. a. s. k. rundskrivelser.

Enligt de förut omnämnda föreskrifterna beträffande den kamerala organisationen
vilka liksom de i det följande berörda författningarna enligt
uppgift från fångvårdsstyrelsen alltjämt äro gällande i oförändrad form —
skola fångvårdsanstalterna fr. o. in. den 1 juli 1954 tills vidare vara i kassahänseenden
indelade på följande sätt, nämligen självständig kassaförvaltning.
Växjö, Uppsala, Västerås; centraliserad kassaförvaltning (centrala
kassaanstalten spärrad): Härnösand, Falun, Gävle, Haparanda,

Hudiksvall, Luleå, Sandsjön, Sörbyn, Umeå, Älgberget, Östersund; Långholmen,
Bogesund, Gustavsströin, Johannesberg, Skåltjänshyttan, Visby,
Vångdalen, Åby, Örebro; H ä r 1 a n d a, Jönköping, Mariestad, Mäshult, Ollestad,
Smälteryd, Tenhult, Vänersborg; Malmö, Halmstad, Karlskrona,
Kristianstad, Singeshult, Skogsgård, Tygelsjö, ödevata; Hall, Håga, Kalmar,
Västervik; Karlstad, Orretorp; Norrköping, Sjöboda; Skenäs,
Nyköping; Ystad, Hildero.

Fångvårdsstyrelsen har vidare utfärdat dels en arbetsordning för fångvårdsanstalternas
ekonomiska förvaltning, dels föreskrifter för fångvårdsanstalternas
kassaförvaltning. Den nämnda arbetsordningen innehåller i huvudsak
följande.

Fångvardsdirektör har att enligt en mellan honom och fångvårdsinspektören
av fångvårdsstyrelsen fastställd fördelning meddela utanordningsbeslut
för centralanstaltens kassarörelse och att i övrigt ägna anstaltsgruppens
ekonomiska förvaltning den tillsyn som befinnes påkallad.

Fånguårdsinspektör åligger att enligt en mellan honom och fångvårdsdirektören
av fångvårdsstyrelsen fastställd fördelning meddela utanordningsbeslut
för centralanstaltens kassarörelse, att ansvara för anstaltens
inventarier m. m., att verkställa vissa inventeringar samt att å föreskrivna
tider till fångvårdsstyrelsen insända ekonomiska redovisningar.

Kamrerare vid centralanstalt åligger att, med ansvar såsom uppbördsman,
handha anstaltens kassaförskott och honom anförtrodda förråd, att
tillse att behöriga likvider i rätt tid inflyta eller indrivas, att verkställa
de utbetalningar som av fångvårdsdirektören eller fångvårdsinspektören
beordras, att bestrida redogörar- och bokföringsgöromålen för centralanstalten
med vad därtill hör samt att minst två gånger årligen utan varsel
besöka anstaltsgruppens anstalter för kontroll av kassaförskott och de
bokföringsgöromål som vid dem fullgöras.

Styresman vid sidoanstalt inom anstaltsgrupp har att ansvara för anstaltens
inventarier in. m., att ansvara för kassaförskott som utlämnats
från centralanstalten, att vara uppbördsman och redogörare för arbetsdrift,
intagnas medel och proviantförråd, att å föreskrivna tider till fångvårdsstyrelsen
insända ekonomiska redovisningar samt att göra de framställningar
i ekonomiska ärenden som befinnas påkallade.

Styresman vid anstalt som icke hänförts till anstaltsgrupp har att ansvara
för anstaltens inventarier m. m., att, om särskild redogörare finnes
vid anstalten, verkställa vissa inventeringar, att, om särskild redogörare
icke finnes vid anstalten, vara uppbördsman och redogörare för arbetsdrift,
intagnas medel och proviantförråd, att meddela utanordningsbeslut i
kassaärenden för anstalt som blivit kassaansluten, att å föreskrivna tider
till fångvårdsstyrelsen insända ekonomiska redovisningar samt att göra de
framställningar i ekonomiska ärenden som befinnas påkallade.

Redogörare vid anstalt som icke hänförts till viss anstaltsgrupp åligger
att, med ansvar såsom uppbördsman, handha anstaltens kassa och honom
anförtrodda förråd, att leda anstaltens arbetsdrift, därest icke särskild
arbetsföreståndare finnes vid anstalten, att tillse att behöriga likvider i
rätt tid inflyta eller indrivas, att verkställa de utbetalningar som av styresmannen
beordras, att bestrida redogörar- och bokföringsgöromålen för
anstalten med vad därtill hör samt att minst två gånger årligen utan varsel
besöka de anstalter som äro kassaanslutna till redogörarens egen anstalt
för kontroll av kassaförskott och de bokföringsgöromål som vid dessa
fullgöras.

Kansliskrivare, kontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde ha att biträda
styresmän, redogörare och arbetsföreståndare med förande av specialredovisningar,
avlöningsuträkning, bokföringsgöromål m. m.

Fångvårdsanstalterna indelas i självständiga och anslutna kassaanstalter.
De självständiga kassaanstalterna ha egen kassaförvaltning. De anslutna kassaanstalterna
äro anstalter som i kassahänseende anslutits till annan anstalt.
Fångvårdsanstalternas kassarörelse omfattar statsmedel och intagnas medel.
Uppbörd av inkomster av arbetsdriften m. m. sker genom inbetalning å särskilda
postgiroinbetalningskonton.

De självständiga kassaanstalterna erhålla medel för utbetalningar genom
girering från fångvårdsanstalternas utbetalningskonto. De anslutna kassaanstalterna
erhålla kontanter i form av kassaförskott från den centrala kassaanstalten.
Likvidering av räkningar sker huvudsakligen med anlitande av
postgirokonto. Likvider mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalt samt
mellan fångvårdsanstaltcr verkställas medelst omföring. Inkomster och ut -

gifter skola vid de självständiga kassaanstalterna bokföras i inkomstjournal
med inkomstbok och utgiftsjournal med utgiftsbok.

Kassarörelsen vid de självständiga kassaanstalterna redovisas till fångvårdsstyrelsen
genom månatlig kassarapport.

\id varje fångvårdsanstalt skola föras särskilda redovisningshandlingar
för de intagnas medel, arbetspremier, jordbruksdriften, verkstadsdriften, proviantförråd
och inventarier m. m.

Anstaltsgruppernas kassaförvaltning är organiserad på i huvudsak följande
sätt.

Uppbörd och utbetalningar för anstaltsgrupp är centraliserad till centralanstalten.
Kamreraren vid centralanstalten och styresmännen vid sidoanstalterna
inom anstaltsgruppen ha till sitt förfogande kassaförskott för
bestridande av vissa utgifter — intagnas medel vid avgång, medel som de
intagna önska avsända, postförskottsavgifter, portoutlägg, frakter o. d.

Verifikat å uppbörd utställes å vederbörande anstalt. Före insändandet
från sidoanstalt till centralanstalten förses verifikat med litterabeteckning
samt med annotationsattest, innebärande att beloppet blivit infört i vederbörliga
specialredovisningar, t. ex. avräkning med intagna och avräkning
med arbetsdriften.

Utbetalningsorder gives av såväl fångvårdsdirektör som fångvårdsinspektör.
Anordningsärendena indelas i A- och B-ärenden. B-ärenden utgöras
av kassaförskott från centralanstaltens kamrerare och anstaltsgruppens
anstalter, A-ärenden av anordningar i övrigt. B-ärendena handläggas
av fångvårdsinspektören, A-ärendena av fångvårdsdirektören. I fångvårdsdirektörens
frånvaro inom anstaltsgruppen skall fångvårdsinspektören besluta
jämväl i A-ärenden.

Inkomsterna antecknas i en inkomstjournal var för sig. Utgifter enligt
anordningar och förskottsredovisningar bokföras i utgiftsjournalen klumpade
enligt litterafördelning. Andra utgifter specificeras. Journalerna
föras av kamreraren i två exemplar medelst genomskrift. Det första exemplaret
insändes månadsvis till fångvårdsstyrelsen jämte kassarapport och
verifikationer; det andra exemplaret behålles å centralanstalten.

Inkomst- och utgiftsböckerna föras å lösblad och insändas till fångvårdsstyrelsen
efter budgetårets utgång. Texten är densamma som i journalerna.
Boktöringsblad uppläggas å varje littera för varje enskild anstalt.

Räkningar som likvideras medelst kassaförskott förses av styresman
vid sidoanstalt med litterabeteckning samt med granskningsattest, innebärande
att räkningen blivit siffergranskad och att beloppet blivit infört i
vederbörliga specialredovisningar. Räkningarna upptagas å särskild redovisningsblankett.

Räkningar som för likvidering insändas från sidoanstalt till centralanstalt
förses av styresman vid sidoanstalt med litterabeteckning samt
med granskningsattest, innebärande att räkningen blivit siffergranskad och
att beloppet blivit infört i vederbörliga specialredovisningar. Medgivna
kassarabatter beaktas härvid. Vid sidoanstalten upprättas över räkningarna
särskild anordningsförteckning i tre exemplar, varav två med styresmannens
underskrift bifogas räkningarna och det tredje behålles å sidoanstalten
till bevis om inskickade räkningar.

Vid centralanstalten granskas de inskickade förskottsredovisningarna

och anordningarna endast i vad avser litterafördelning och behörighet.
Sidoanstalten underrättas omedelbart om eventuella ändringar.

Utanordningsbeslutet underskrives av fångvårdsdirektören respektive
fångvårdsinspektören och kontrasigneras av kamreraren. Ett av anordningsförteckningsexemplaren
behålles å centralanstalten till budgetårets
utgång, då de ifrågavarande exemplaren inbindas i anstalts- och nummerordning
och därefter insändas till fångvårdsstyrelsen.

Fångvårdsinspektörens inventeringsattest tecknas å förskottsredovisning
och utanordningsblad samt i övrigt å vederbörande verifikation.

Avlöningar uträknas och utbetalas vid centralanstalten med användande
av genomskriftssystem för avlöningskort och avlöningslista. För sådant
ändamål insändas från sidoanstalt månatligen tjänstgöringsuppgifter.

Beträffande de administrativa föreskrifter i övrigt som gälla må nämnas,
att fångvårdsstyrelsen genom cirkulär den 14 juni 1956 med ändring av tidigare
gällande bestämmelser föreskrivit följande i fråga om beviljande avsemester
och annan ledighet samt semesterersättning.

Om semester för ordinarie, extra ordinarie och extra tjänstemän äro
föreskrifter meddelade i statens allmänna avlöningsreglemente och tilläggsbestämmelserna
till detta reglemente.

Arvodesavlönade läkare vid fångvårdsstaten må åtnjuta årlig semester
under högst 30 dagar. I övrigt skola vid semesters bestämmande i tillämpliga
delar gälla föreskrifterna i 29 § statens allmänna avlöningsreglemente
och 17 § tilläggsbestämmelserna till reglementet.

Styresman bemyndigas härmed att med i punkt 3 angivna undantag
bevilja

a) semester ävensom tjänstledighet för styrkt sjukdom, för havandeskap
eller barnsbörd, för enskilda angelägenheter (med avstående av hela
lönen), för fullgörande av uppdrag inom personalsammanslutning samt
för militärtjänstgöring åt befattningshavare i 1—20 lönegraderna samt,
under högst sju dagar i följd åt befattningshavare i 21 och högre lönegraderna,
allt under förutsättning att, där vikarie erfordras, kompetent
sådan kan anskaffas genom anstaltens försorg och utan att vikarien blir
berättigad till rese- och traktamentsersättning;

b) semester och tjänstledighet åt arvodesavlönad läkare.

I de fall då styresman enligt vad ovan sägs bemyndigats bevilja semester
och annan ledighet åt befattningshavare vid anstalten, äger han med i
punkt 3 angivna undantag jämväl förordna vikarie å tjänsten.

Ärende angående beviljande av semester och annan ledighet ävensom angående
förordnande å tjänsten under ledigheten skall hänskjutas till fångvårdsstyrelsen,
då fråga är om styresman och kurator samt då fråga uppkommer
om förordnande av annan än legitimerad läkare såsom vikarie å
läkartjänst.

Om ledighet som beviljats befattningshavare i 21 och högre lönegrader
ävensom arvodesavlönad läkare skall anmälan, med angivande i förekommande
fall av vikarie, göras till fångvårdsstyrelsen. Har legitimerad läkare
förordnats såsom vikarie, skall underrättelse därom lämnas till medicinalstyrelsen.

Beslut om semesterersättning meddelas av styresmannen vid den anstalt
som utbetalat befattningshavares lön eller arvode.

Kan ledighet för ordinarie och extra ordinarie tjänsteman förutses

komma att omfatta minst sex månader, skall, därest vikariatslöneförordnande
kan ifrågakomma, anmälan därom göras till fångvårdsstyrelsen.

Styresmannens beslut skola antecknas i anstaltens orderbok, med angivande
tillika i förekommande fall av det löneavdrag som skall verkställas
under ledighetstiden.

Fångvårdsdirektören skall före den 1 april varje år till fångvårdsstyrelsen
inkomma med dels framställning om egen semester, dels ock förslag
till semester för befattningshavare i 21 och högre lönegrader vid anstalterna
inom gruppen och till vikarier å befattningarna.

I ett cirkulär den 31 december 1951 ha vidare meddelats bestämmelser
rörande arbetstidsberäkning i samband med fångtransporter.

I fråga om upphandlingsverksamheten inom fångvården gäller i huvudsak
följande.

Upphandling för fångvårdens arbetsdrift sker i det övervägande antalet
fall, när fråga är om värden överstigande 1 000 kronor, genom att anbud
infordras av arbetsbyrån genom särskilda skrivelser —- i brådskande fall
per telefon —- från minst tre leverantörer. När endast en tillverkare finnes,
sker beställning direkt hos denne, sedan offert erhållits endera skriftligen
eller per telefon.

Upphandling sker centralt genom arbetsbyråns försorg av bl. a. alla maskiner
överstigande 1 000 kronors värde (för verkstäderna), transportfordon
och maskiner för fångvårdens jordbruksdrift, materialier för fångvårdens
verkstadsdrift, såsom virke och plywood för speciella ändamål, järn och stål,
metaller, vävnader för fin- och grovkonfektion, stoppningsmaterialier, garner,
träd, band, handdukar, läder och skinn, papper och papp samt i förekommande
fall, då fångvården ej själv kan tillverka dylika, kartonger för
emballeringsändamål.

Lokalförvaltningarna ha befogenhet att själva inköpa maskiner och verktyg
samt inventarier och materialier till ett värde av högst 1 000 kronor.

Centralupphandling sker beträffande virke, lacker, lim, slipmaterial samt
spik och skruv.

En betydande upphandling sker även genom administrativa byråns försorg.
Dessa upphandlingsärenden omfatta vissa inventarier och andra förnödenheter
utöver den upphandling som sker genom arbetsbyrån och de
lokala förvaltningarna. Upphandling av proviant för anstalternas behov sker
på så sätt att administrativa byrån utfärdar kungörelse i ämnet, av vilken
bl. a. framgår att anbuden skola ingivas till vederbörande anstalt. De sidoanstalter
som ingå i norra, östra, västra och södra anstaltsgrupperna samt
säkerhets- och ungdomsgrupperna insända anbuden till prövning och beslut
av vederbörande fångvårdsdirektör. Anstaltsdirektören vid fångvårdsanstalten
i Väsjö prövar inkomna anbud för egen anstalt.

Revisorernas uttalande. Enligt statsmakternas beslut har en administrativ
omläggning av fångvården ägt rum under 1950-talet, varigenom fångvårds -

anstalterna numera gruppvis samverka under ledning av en större och i
vårdtekniskt hänseende i allmänhet bättre utrustad centralanstalt. Anstalterna
för ordinärt manligt klientel äro sammanförda i fyra olika anstaltsgrupper
med anstalterna på Långholmen och Härianda samt i Malmö och
Härnösand som centralanstalter. Vidare finnes en särskild kvinnogrupp
omfattande anstalten i Växjö med annexet Eleonora, en säkerhetsgrupp för
förvarade och internerade med Hall som centralanstalt samt en ungdomsgrupp
för ungdomsfängelseklientel och unga manliga fångar. Centralanstalt
för denna grupp är Skenäs. Utanför anstaltsgrupperingen står Håga sjukhus,
vilket dock i vissa ekonomiska ärenden är underställt säkerhetsgruppen.

Avsikten med denna reform har bl. a. varit att till fångvårdsdirektörerna
för anstaltsgrupperna decentralisera beslutanderätten i placerings-, förflyttnings-
och vissa andra behandlingsfrågor, vilka tidigare ankommit på fångvårdsstyrelsen.
Även på det rent administrativa området och beträffande
vissa med arbetsdriften sammanhängande göromål har en decentralisering
ägt rum. I anslutning till den sålunda genomförda reformen har ett betydande
antal författningar av olika slag utfärdats. Ändringar ha genomförts i
instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna, varjämte
bl. a. ett cirkulär utfärdats av Kungl. Maj :t med vissa bestämmelser om behandling
av de intagna i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp. Vidare
har fångvårdsstyrelsen utfärdat rundskrivelser i skilda ämnen, vilka delvis
upphävt tidigare föreskrifter, intagna i arbetsordningen för fångvårdsanstalterna.

Vad beträffar den ekonomiska förvaltningen — som är av särskilt intresse
i detta sammanhang — innebär det nya systemet att fångvårdsstyrelsen, som
tidigare utövat den direkta ledningen av det kamerala arbetet vid ett 20-tal
större anstalter för vanligt fångförvar och ombesörjt det kamerala arbetet
vid ett 25-tal mindre sådana anstalter, kunnat överlämna dessa arbetsuppgifter
till de s. k. räjongkamrerarna. Vid omläggningen förutsattes att fångvårdsstyrelsen
skulle närmare reglera åtskilliga kamerala och andra administrativa
frågor. Som nyss berörts har detta också skett genom att styrelsen
utfärdat en rad anvisningar i hithörande ämnen. I själva verket föreligger
nu en sådan mångfald bestämmelser av skilda slag, att det knappast
är möjligt att helt entydigt klarlägga vad som skall iakttagas i det ena eller
andra avseendet. Härtill bidrager även att arbetsordningen, som alltjämt
gäller i tillämpliga delar, är utgången och icke längre lär gå att anskaffa.
En befattningshavare i framskjuten ställning har på revisorernas förfrågan
förklarat, att han trots efterforskningar icke lyckats komma över något
exemplar därav. Dessa förhållanden ha naturligt nog haft den följden, att
stor osäkerhet råder hland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga
och vem som har beslutanderätten i olika ärenden. Över huvud taget
synas enhetliga principer härutinnan i stort sett saknas. Även om självfallet
eu viss enhetlig praxis utbildats på förevarande område, förekommer

2 Rrv. berättelse ang. statsverket år 1959 I

det också att likartade ärenden handläggas på olika sätt vid anstalterna utan
att detta kan sakligt motiveras. Det vill även förefalla, som om avvägningen
i fråga om befogenheter mellan å ena sidan den centrala styrelsen och å andra
sidan de regionala och lokala myndigheterna knappast skulle vara resultatet
av något rationellt genomtänkt system utan som om i vissa fall tillfälligheter
fått avgöra, vem exempelvis beslutanderätten i olika frågor tillagts.

Det är ur vissa synpunkter naturligt, om fångvården under trycket av de
senaste årens starka utveckling haft svårigheter att uppnå den stadga som
i allmänhet kännetecknar den svenska förvaltningen. Numera torde emellertid
så omfattande erfarenhet ha vunnits av räjongplanens tillämpning i praktiken,
att tidpunkten bör vara inne att göra en metodisk genomgång av hithörande
förhållanden i syfte att få till stånd en mera ändamålsenlig utformning
av fångvårdens administrativa system. En sådan genomgång synes även
motiverad av att fångvårdsstyrelsen på nytt står inför en omorganisation,
varav uppenbarligen föreligger ett trängande behov. Enligt revisorernas
mening kan emellertid något definitivd beslut härom knappast fattas, förrän
ställning tagits till i vilken omfattning beslutanderätten i olika frågor bör
förbehållas styrelsen eller delegeras till underlydande myndigheter.

Det är givetvis icke möjligt för revisorerna att i detalj ingå i prövning av
alla de spörsmål som aktualiseras i sammanhanget. Revisorerna få därför
begränsa sig till vissa huvudfrågor, av vilka några redan antydningsvis berörts.
Det må därvid framhållas att revisorerna icke ansett sig böra dryfta
spörsmål som ha avseende å behandlingen av de intagna utan komma att
uppehålla sig vid administrativa frågor i egentlig mening. Helt allmänt bör
dock beaktas att, i den mån en helt tillfredsställande ordning beträffande
dessa kan åstadkommas, vinsten därav ytterst tillkommer vårdarbetet, vilket
givetvis måste vara det centrala för de inom fångvården verksamma.

Personalärendena ha med hänsyn till fångvårdens nuvarande omfattning
kommit att få en allt större betydelse såväl kvalitativt som kvantitativt. I
det föregående har en redogörelse lämnats för de regler som gälla i fråga
om beviljandet av semester och annan ledighet. Innebörden av dessa regler
är bl. a., att om exempelvis ett kontorsbiträde önskar ledighet för enskilda
angelägenheter av vikt under två dagar hon har att upprätta ansökan därom
i två exemplar; ett behålles å vederbörande anstalt, medan det andra med
anstaltschefens yttrande insändes till fångvårdsstyrelsen, som har att meddela
beslut. Detta sker — ofta sedan ledigheten redan åtnjutits — å särskild
blankett, vilken tillställes dels vederbörande anstalt, som i sin tur lämnar
kontorsbiträdet besked om styrelsens beslut, dels kamreraren vid centralanstalten
för kännedom. Bakom ifrågavarande förfarande ligger uppenbarligen
bl. a. den tanken, att fångvårdsstyrelsen bör besluta i ärenden som avse
tillämpningen av reglerna om B-avdrag vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter
av vikt för att därigenom i detta avseende kunna upprätthålla en
enhetlig praxis. En sådan kan dock lika väl åstadkommas genom centralt

utfärdade direktiv. Även andra exempel på tungroddhet när det gäller enkla
personalfrågor kunna anföras. Här må endast pekas på handläggningen a\
ärenden som avse löneklassuppflyttning. I dylika ärenden beslutar fångvårdsstyrelsen
på grundval av från vederbörande anstalt insända uppgifter, vilka
delvis äro helt onödiga för bedömande av tjänstemannens rätt till förhöjd
löneklassplacering, då de hänföra sig till för länge sedan upphävda avlöningsbcstämmelser.
I dessa och liknande ärenden — som för samtliga anstalter
torde uppgå till ett avsevärt antal varje år — synes beslutanderätten
med fördel kunna delegeras till chefen för vederbörande anstaltsgrupp eller
styresmannen för den ifrågavarande anstalten. Härigenom skulle en icke
oväsentlig avlastning av fångvårdsstyrelsen kunna ske, skriftväxling undvikas
o. s. v.

Om det sålunda bör vara möjligt att i långt högre grad än nu sker decentralisera
handläggningen av vissa administrativa ärenden inom fångvården,
kunna samtidigt vägande skäl åberopas för att i andra fall bestyret
med hithörande ärenden bör helt överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Revisorerna
åsyfta härvidlag bl. a. avlöningsuträkning och därmed sammanhängande
redovisningar av olika slag. Avlöningar uträknas och utbetalas
för närvarande vid centralanstalt med användande av genomskriftssystem för
avlöningskort och avlöningslista. För sådant ändamål insändas från sidoanstalt
månatligen tjänstgöringsuppgifter. Som bekant har emellertid på
olika håll — bl. a. inom försvaret — avlöningsuträkningen centraliserats,
varvid moderna hålkortsmaskiner kommit till användning. Erfarenheterna
därav äro enligt vad revisorerna ha sig bekant goda. I betraktande av fångvårdspersonalens
storlek synes tiden numera vara inne att införa ett liknande
system för fångvårdens del. Om så sker bör även annan personalredovisning
kunna ordnas på liknande sätt. Det vill över huvud förefalla revisorerna,
som om goda möjligheter skulle föreligga för användning inom
fångvården av moderna kontorstekniska maskiner för bokföring, viss statistik,
sammanställningar rörande fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift
o. s. v. Enligt revisorernas mening bör därför en särskild undersökning
utföras rörande de närmare förutsättningarna härför. Därvid bör uppmärksammas
i vad mån det administrativa arbetet vid de särskilda anstalterna
även i övrigt skulle kunna underlättas genom användning av mera moderna
kontorstekniska hjälpmedel än vad för närvarande är fallet. Härigenom torde
i varje fall på längre sikt personalkostnaderna för det administrativa arbetet
kunna hållas nere.

Nyss har förordats att personalredovisningen skall ske centralt på maskinell
väg. Skulle av någon anledning en sådan omläggning icke för närvarande
kunna genomföras, kan ifrågasättas om icke matrikelföringen, som nu
sker särskilt vid varje anstalt, bör förläggas till vederbörande centralanstalt,
vilken genom de s. k. lönestatistikkorten har alla i sammanhanget aktuella
uppgifter. Härigenom torde vissa praktiska fördelar kunna vinnas, även om

inledningsskedet självfallet kommer att innebära en ökad arbetsbelastning
för centralanstalterna.

I anslutning härtill må erinras om att resor och traktamenten inom fångvården
draga högst betydande kostnader; sistförflutna budgetår uppgingo de
av fångvårdsanstalterna redovisade utgifterna för berörda ändamål till över
1 milj. kronor. Särskilt gäller det nu sagda i fråga om sådana resor som avse
transport av intagna. Förhållandena härutinnan ha av revisorerna ingående
belysts under § 4, till vilken torde få hänvisas. Icke obetydliga kostnader
av har avsett slag uppkomma även till följd av att vikarie i stor utsträckning
måste sändas från en anstalt till en annan. Genom en planmässigt bedriven
personalutbildning torde emellertid de kostnader som sammanhänga
med vikariesystemet kunna nedbringas icke oväsentligt. Både besparingsskäl
och andra synpunkter tala även för att fångvårdsdirektörernas resor till
underställda anstalter i möjligaste mån böra begränsas. Enligt nuvarande
bestämmelser skola sistnämnda anstalter som regel besökas en gång varje
månad. Sedan anstaltsgrupperingen numera tillämpats under en relativt lång
tid, synes antalet dylika resor kunna nedskäras utan men för verksamheten
vid de olika anstalterna.

Kassarörelsen inom fångvården omfattar statsmedel och intagnas medel.
Det senare slaget utgöres av arbetsförtjänster m. m„ som enligt vissa regler
få användas för de intagnas egna behov. Redovisningen av dessa medel sker
genom förandet av en reskontra, vilken ofta har ett varierande utseende vid
olika anstalter. Med visst fog kan göras gällande att anstalterna icke skulle
behöva taga befattning därmed, då medlen — som namnet anger — tillhöra
de intagna. I betraktande av att vederbörande styresman har viss rätt att
bestämma över medlens användning, torde det dock vara oundvikligt att
de bokföras vid anstalterna. Rörande förvaltningen m. m. av dessa medel
synes emellertid vid vissa anstalter råda viss tveksamhet, vilket kan medföra
olikheter i medelsdispositionen. Detta skapar i sin tur lätt en irritation
hos de intagna. Bokföringen är vidare uppenbarligen mycket betungande.
Det är därför påkallat att ett enklare och mera tidsenligt redovisningssystem
snarast införes, varvid även bör beaktas att anledning icke torde föreligga
att låta de verifikationer som avse de intagnas medel ingå i fångvårdens
räkenskapshandlingar. I anslutning till vad sålunda anförts rörande förvaltningen
av intagnas medel må konstateras, att enhetliga bestämmelser
för intagens rätt till bidrag av olika slag för närvarande saknas liksom föreskrifter
om skyldighet att förvalta och ersätta honom anförtrodda persedlar,
inventarier och dylikt.

Beträffande redovisningen i övrigt vid fångvårdsanstalterna vilja revisorerna
bl. a. ifrågasätta, om den specialbokföring som äger rum för verkstadsoch
jordbruksdriften längre tjänar något egentligt syfte. De uppgifter som
därvid lämnas torde stå att erhålla genom den vanliga bokföringen.
Upphandlingsärendena äro, såsom framgår av det föregående, för när -

varande fördelade mellan fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna. Inom
styrelsen handläggas vissa sådana ärenden på administrativa byrån, andra
återigen på arbetsbyrån. Revisorerna ha bl. a. övervägt, huruvida icke skäl
kunna föreligga för att samla hithörande ärenden till allenast en byrå. Med
hänsyn till att 1955 års fångvårdsstyrelseutredning förordat ett bibehållande
av den nuvarande ordningen ha revisorerna dock icke ansett sig böra framlägga
förslag i annan riktning. Vad angår handläggningen i övrigt av upphandlingsärendena
vilja revisorerna föreslå, att fångvårdsstyrelsen närmare
undersöker förutsättningarna för att i viss utsträckning ansluta upphandlingen
av viss proviant för fångvårdsanstalternas behov till de centralavtal
som arméintendenturförvaltningen eller annan myndighet träffat. Värt att
överväga kan även vara, om icke upphandlingar i större omfattning än nu
sker skulle kunna äga rum i ett sammanhang för en hel anstaltsgrupp. Införande
av en bestämmelse om att upphandling över visst värde skall ske
genom centralanstaltens kamrerarkontor — vilket skulle fungera såsom inköpskontor
för gruppen i dess helhet och då givetvis hålla sig underrättat
om gällande statliga avtal etc. — synes vidare kunna medföra mera gynnsamma
upphandlingar än vad nu är möjligt. I detta sammanhang må slutligen
erinras om att revisorerna utfört en särskild undersökning rörande
fångvårdens upphandling av fordon, bensin m. m. Iakttagelserna ha redovisats
under § 3, till vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.

Enligt revisorernas mening är det angeläget att en undersökning i rationaliseringssyfte
av de nu berörda frågorna snarast kommer till stånd. På grundval
av dess resultat bör därefter en ny arbetsordning utfärdas för fångvården,
varigenom samtliga här avsedda cirkulär, rundskrivelser m. m. kunna
återkallas. I anslutning härtill bör även en fullständig blankettrevision äga
rum. Det är också av vikt att arbetsordningen i fortsättningen ständigt hålles
aktuell.

§ 3

Inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstaltemas behov m. m.

Inom fångvårdsorganisationen finnes ett visst antal motorfordon, vilka
utnyttjas såsom arbetsfordon vid jordbruks- och verkstadsdriften, för personbefordran
av intagna till och från olika arbetsplatser, för transporter
mc lian fångvårdsanstalterna m. m. Revisorerna ha funnit det vara av intresse
att införskaffa uppgifter rörande anskaffning och underhåll av dessa
fordon jämte därav föranledda kostnader. Uppgifterna, som i vissa hänseenden
äro ofullständiga, avse inalles 49 anstalter.

För närvarande äro sammanlagt 127 fordon — 33 personbilar, 15 lastbilar,
48 bussar och 31 övriga fordon (främst traktorer) — i bruk vid de
ifrågavarande anstalterna. Bilarna fördela sig på nio olika fabrikat. Bland
personbilarna märkas följande årsmodeller, varvid antalet bilar av varje
modell angivits inom parentes, nämligen 1946 (2), 1953 (1), 1954 (2), 1955

(5) , 1956 (4), 1957 (7) och 1958 (12). Motsvarande uppgifter beträffande
lastbilarna äro 1947 (1), 1952 (1), 1954 (2), 1955 (1), 1956 (3), 1957 (3),
1958 (1) och 1959 (3) samt i fråga om bussarna 1945 (1), 1953 (1), 1954

(6) , 1955 (4), 1956 (8), 1957 (23), 1958 (4) och 1959 (1).

Inköpen ha praktiskt taget alltid skett genom fångvårdsstyrelsen, dock
att i ett par fall fångvårdens byggnadskommitté anskaffat fordonen. Enligt
de uppgifter revisorerna inhämtat direkt från styrelsen ske inköpen genom
både kanslibyråns och arbetsbyråns försorg. Någon särskild motorexpert
finnes icke inom styrelsen. I viss utsträckning sker dock samråd vid inköpen
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Beträffande den omfattning i vilken bilarna årligen utnyttjas må nämnas
att det högsta km-antalet är 65 000, medan det lägsta är 2 000. Flertalet bilar
torde avverka 15 000—20 000 km per år.

Vad härefter angår reparationer av fordonen framgår av det material
som ställts till revisorernas förfogande, att 1 anstalt har egen verkstad, att 2
anlita både statliga och privata verkstäder och att 46 utnyttja endast privata
verkstäder. Av de 48 anstalter som helt eller delvis reparera fordonen vid
privata bilverkstäder erhålla 10 rabatter å utförda arbeten m. m., 7 rabatter
på reservdelar och 3 vissa andra rabatter. Till 28 anstalter utgår alltså icke
någon form av rabatt.

I fråga om inköpen av reservdelar m. in. gäller i särskild mån att de lämnade
uppgifterna äro osäkra. Det vill emellertid förefalla, som om 42 anstalter
anskaffa dessa lokalt och 3 centralt; 2 verkstäder inköpa reservdelar
både lokalt och centralt. För övriga anstalter ha några uppgifter icke erhållits.
6 anstalter inköpa däck och annan gummiutrustning centralt.

I fråga om förbrukning och inköp av bensin, olja in. m. ha följande iaktta -

gelser kunnat göras. Under senaste budgetår förbrukades i runt tal 500 000
liter bensin m. m. 42 anstalter inköpa bensin av visst märke, medan 6 använda
olika bensinsorter. 1 anstalt har ej lämnat några uppgifter härom.
Den i vissa fall erhållna rabattens storlek framgår av följande sammanställning.

Antal anstalter Rabattens storlek

4 6—6,5 öre per liter

1 5,5 » » »

6 3—2,5 » » »

10 2—2,5 » » »

1 1 » » »

2 5—6 % » »

2 4 % » »

6 3 % » »

2 2 % » »

6 anstalter ha uppgivit sig icke erhålla några rabatter, medan uppgifter i
övrigt saknas.

Den dagliga skötseln av bilarna utföres i allmänhet av intagna vid anstalterna.

Fångvårdsstyrelsen har genom beslut den 29 oktober 1955 infört särskild
motorfordonsredovisning att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1956. Redovisningen
omfattar fordonsjournal, kostnadskort och registerkort.

Formulär till fordonsjournal har fastställts av statens sakrevision. I fordonsjournalen
införas på därtill avsedd plats vissa uppgifter om det fordon
för vilket journalen föres. Omedelbart efter varje körning eller annan åtgärd
införas av den som fört fordonet eller vidtagit åtgärden anteckningar i tilllämpliga
kolumner. Av dessa framgår bl. a. ändamål och väg för färden, den
utgiftstitel som körning eller vidtagen åtgärd skall debiteras, körtid med
angivande av klockslag då färden började och slutade samt använd körtid
i timmar och minuter. På särskild plats göras anteckningar om reparationsoch
underhållsåtgärder samt månadssammandrag. Fordonsjournalen forvaras
i fordonet och inlämnas vid varje månads slut till vederbörande anstalts
expedition för granskning.

Efter granskning av fordonsjournalen överföras erforderliga uppgifter
till kostnadskort. Kortet kompletteras med uppgifter om kostnader för reparationer
m. m. Kostnadskortet förvaras å anstaltens expedition.

Registerkort upprättas i två exemplar för varje motorfordon. Det ena
exemplaret insändes till fångvårdsstyrelsens administrativa byrå för fordon
som redovisas å omkostnadsstaten och till fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå
för fordon som redovisas å arbetsdriften. Det andra exemplaret förvaras å
anstaltens expedition. Å registerkortet införes vid budgetårets slut ett sammandrag
av de kostnader som noterats å kostnadskortet. Dessa uppgifter insändas
jämväl till fångvårdsstyrelsen.

I cirkulärskrivelse den 1 juni 1955 har statens sakrevision lämnat skötsel -

föreskrifter för vissa staten tillhöriga motorfordon. I enlighet med dessa
föreskrifter har fångvårdsstyrelsen bestämt, att styresmannen eller redogöraren,
där särskild sådan finnes, skall åligga att granska fordonsjournalen
samt att tillse att alla handlingar rörande varje fordon finnas samlade.

Revisorernas uttalande. Vid den undersökning revisorerna verkställt rörande
motorfordonsbeståndet inom fångvårdsorganisationen ha redovisats
sammanlagt 127 fordon. Inköpsvärdet därav torde kunna uppskattas till
1,5—2 milj. kronor. Av de lämnade uppgifterna framgår vidare att här
ifrågavarande fordon i det övervägande antalet fall anskaffas genom fångvårdsstyrelsens
försorg — antingen av kanslibyrån eller av arbetsbyrån,
beroende på för vilket ändamål inköpen ske. Någon särskild motorexpert
linnes icke inom styrelsen, men vid upphandlingsärendenas handläggning
ager samråd i viss utsträckning rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Även om denna ordning icke behöver leda till för statsverket oförmånliga
inkop, framstår den likväl ur vissa synpunkter som mindre ändamålsenlig.
Enligt revisorernas mening kan det ifrågasättas, om icke fordonsanskaffningen
bör överlåtas till annan — civil eller militär — myndighet med stor
erfarenhet på området, varigenom större garantier skulle erhållas för i olika
avseenden fördelaktiga inköp. Handläggningen av hithörande ärenden, i den
utsträckning fångvårdsstyrelsen alltjämt kommer att taga befattning med
dem, synes vidare böra koncentreras till en och samma byrå. Vad gäller
inköpen i övrigt framstår det som önskvärt att antalet fabrikat_för när varande

nio — nedbringas. Härigenom underlättas skötseln av fordonen.
Därest koncentration sker till ett litet antal vanliga fabrikat, skapas också
förutsättningar — i den mån reparationer icke kunna utföras vid statliga
verkstäder — för anlitandet av särskilda märkesverkstäder, vilket i längden
torde kunna bidraga till en minskning av reparationskostnaderna.

Av de uppgifter som redovisats i det föregående i fråga om reparationstjänsten
framgår bl. a., att privata verkstäder anlitas i det alldeles övervägande
antalet fall. Med anledning därav må erinras om att det inom såväl
försvarsväsendet som kommunikationsverken finnes ett över hela landet
vitt förgrenat nät av motorverkstäder. Fångvårdsanstalterna äro i flertalet
fall så belägna, att nämnda statliga verkstäder endast undantagsvis torde
kunna användas för fångvårdens behov. Det är emellertid önskvärt att man
målmedvetet strävar efter att i största möjliga utsträckning anlita de statliga
verkstäderna för i varje fall mera omfattande reparationer. I den mån så
icke kan ske böra i större omfattning än vad nu är fallet rabatter utverkas
på reservdelar samt utförda reparationer. Enligt revisorernas uppfattning
bör genom fångvårdsstyrelsens försorg närmare klarläggas på vad sätt reparationstjänsten
och reservdelsförsörjningen i fråga om fångvårdens motorfordon
i fortsättningen böra ordnas, för att i varje särskilt fall både
ekonomiska och praktiska synpunkter bäst skola kunna tillgodoses.

Av vissa svar som avgivits i samband med den förevarande undersökningen
framgår, att fångvårdsstyrelsen träffat centralavtal om inköp av
däck och annan gummiutrustning. Samtidigt vill det emellertid förefalla,
som om förekomsten av detta avtal icke vore känd vid samtliga anstalter.
Rättelse i berörda avseende bör utan dröjsmål ske. Den iakttagelse som revisorerna
sålunda gjort i fråga om upphandling av däck m. m. kan f. ö. på sitt
sätt utgöra ett exempel på vad revisorerna under § 2 om handläggningen
av administrativa frågor inom fångvården framhållit, nämligen att stor osäkerhet
råder bland fångvårdspersonalen om vem som skall handlägga och
vem som har beslutanderätten i olika frågor.

Fångvårdsstyrelsen har i anslutning till en cirkulärskrivelse i ämnet från
statens sakrevision beordrat en särskild motorfordonsredovisning enligt
visst system. Revisorerna utgå ifrån att de journaler m. m. som på grund
härav upprättas över fordonens användning regelbundet granskas, så att
utslitna eller andra fordon med onormala underhållskostnader snabbt
kunna utrangeras.

Bensinförbrukningen vid fångvårdsanstalterna uppgår för närvarande till
i runt tal 500 000 liter per år. Flertalet fångvårdsanstalter använda ständigt
en och samma bensinsort, varigenom vissa rabatter kunnat erhållas. Andra
anstalter åter inköpa bensin av växlande märken och komma därvid icke i
åtnjutande av några rabatter. En samordning av bensininköpen bör emellertid
ske på så sätt, att fångvården anslutes till rabattavtal som arméintendenturförvaltningen
träffat för försvarets och även vissa civila myndigheters
del. Härigenom torde ytterligare rabatter till icke oväsentliga belopp
stå att vinna.

Med hänsyn till de kostnadsbesparingar som torde kunna ernås genom
en mera rationell organisation på förevarande område förutsätta revisorerna,
att fångvårdsstyrelsen snarast vidtager sådana åtgärder att revisorernas
här framförda synpunkter i möjligaste mån bli tillgodosedda.

§ 4

Transporter inom fångvården

Riksdagens år 1955 församlade revisorer gjorde vissa undersökningar om
de förpassningsresor som genom fångvårdens och polisens försorg utfördes
med straffade och andra och för vilka kostnaderna bestredos av på riksstaten
uppförda anslag. Med anledning av den sålunda gjorda undersökningen
uttalade revisorerna sammanfattningsvis, att revisorerna kunnat
konstatera att förpassningarna i många fall planlades och utfördes på ett
sätt som gåve anledning till erinran.

Årets revisorer ha för sin del funnit sig böra göra en särskild undersökning
beträffande de transporter som utföras genom fångvårdspersonals försorg
med på fångvårdsanstalt intagna eller för vilka eljest kostnaderna bestridas
med till fångvårdens förfogande ställda anslag. Huvuddelen av
ifrågavarande kostnader avföres från den på fångvårdsanstalternas omkostnadsstat
upptagna delposten till fångtransport. Anmärkas må att från
denna delpost avföras även vissa andra kostnader, som dock äro av ringa
omfattning. Belastningen på posten uppgick under budgetåret 1958/59 till i
runt tal 945 700 kronor. Vidare ha vissa kostnader för ändamålet bestritts
från anslaget till Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader för tillfälliga förläggningar,
posten Fångtransporter. Utgifterna under denna post belöpte sig
för senaste budgetår till i runt tal 7 600 kronor. De nu angivna utgifterna
äro dock icke de enda som sammanhänga med fångtransporter. Härutöver

uppkomma betydande kostnader — förutom för löner åt transportförarna_

i form av övertidsersättningar. Storleken härav för helt budgetår kan icke
direkt angivas, men vissa beräkningar komma att redovisas i det följande.

Beträffande de bestämmelser som reglera ifrågavarande verksamhet må
nämnas, att genom kungl. brev den 17 mars 1933 och den 15 juni 1935 vissa
föreskrifter lämnats rörande bestridandet m. m. av kostnaderna för fångtransporter.
I fråga om anordnandet av fångtransporter finnas bestämmelser
meddelade i straffverkställighetslagen; vidare har fångvårdsstyrelsen
i en rundskrivelse den 22 juni 1946 meddelat vissa föreskrifter i ämnet.
Genom beslut den 15 maj 1948 har styrelsen dessutom beslutat, att fjärde
och femte styckena i § 34 i arbetsordningen för fångvårdsstaten i lydelsen
enligt styrelsens cirkulär nr 8/1943 skall fr. o. m. den 1 juni 1948 ha följande
ändrade lydelse.

När befattningshavare tjänstgör såsom förare vid fångtransport må han i
den fastställda tjänstgöringstiden få inräkna den tid som åtgår för transporten,
dock högst 16 timmar för dygn. Medför transportföraren under
resan till bestämmelseorten icke någon intagen, må han emellertid därunder
i den fastställda tjänstgöringstiden inräkna högst 12 timmar för
dygn. Samma är förhållandet, därest transportföraren vid återresan icke
medför någon intagen. Dygnet räknas från kl. 0.

Styresmannen bör så ordna tjänstgöringen, att transporter om möjligt
kunna verkställas utan ökning av anstaltens personal. Där så icke kan ske,
må styresmannen anställa tillfällig personal, dock att fångvårdsstyrelsens
medgivande därtill skall inhämtas, där fråga kan vara om mera stadigvarande
behov.

I syfte att erhålla en uppfattning om planläggningen och omfattningen
samt de totala kostnaderna för fångvårdens fångtransporter ha vissa uppgifter
inhämtats rörande varje sådan transport som under september månad
innevarande år utförts av fångvårdspersonal. Uppgifterna — som hålkortsmässigt
bearbetats av statistiska centralbyrån — ha avsett sammanlagt
1 398 transporter. Även om det sålunda redovisade materialet i vissa avseenden
är behäftat med brister, torde det i allt väsentligt ge en rättvisande
bild av förhållandena härutinnan.

Till belysande av planläggningen och omfattningen av transporterna lämnas
i tabell 1 upplysningar om antalet transporter, transportförare och
transporterade inom de olika anstaltsgrupperna samt Håga sjukhus, som
står utanför anstaltsgrupperingen.

Tabell 1

Anstaltsgrupp

eller

sjukhus

Transporter under september 1959 medförande förpassad

endast å
framresan
antal

endast å
återresan
antal

i båda rik
ar

tningarna

ital

X/l

eu p

X/l

e g

så

x/l ''O

c a

03 M

a “

t-1

X/l

£2

*-*

eu o)

X/l fl

c g

cd £i

£3*2

CU U
c« ''C
fl cd
ed it

i* 4)

X/l

eu o

X/l M

fl ed
cd is

isS

transpor-terade å

fram-

resan

åter-

resan

Norra gruppen
östra »

Västra »

Södra »

Kvinnogruppen
Säkerhetsgruppen
Ungdomsgruppen
Håga sjukhus

132

102

104

140

396

185

276

117

609

221

391

507

256

334

515

255

333

Summa

361

561

532

1 015

1 504

1 343

j 1 333

Av tabellen kan bl. a. utläsas att genomsnittliga antalet transportforare i
förhållande till antalet transporterade varit lågt. Transporterade ha medförts
på såväl fram- som återresan i 73 procent av hela antalet resor under
den månad undersökningen avsett. Följande transportmedel ha anlitats,
nämligen järnväg i 365 fall, buss i 53, droskbil i 745, tjänstebil i 391 transportförare
tillhörig bil i 98, flyg i 7 samt tunnelbana i 1 fall. I 102 fall har

transporten skett till fots, och i 4 fall har transportmedlet ej angivits. Det är
att märka att flera transportmedel givetvis kunnat förekomma vid samma
resa. varför antalet angivna fall är större än antalet transporter.

Det har bedömts vara av intresse att redovisa transporterna fördelade i
särskilda grupper, beroende på transportsträckans längd. Uppgifter härom
framgå av tabell 2.

Tabell 2

Anstaltsgrupp
eller sjukhus

Antal resor med nedanstående färdsträckor och
med förpassad

ends

fram

st å
resan

endast å
återresan

i båda

riktningarna

0—199

200—

0—199

200—

0-399

400—

Norra gruppen

Östra »

Västra »

Södra »

Kvinnogruppen

Säkerhetsgruppen

Ungdomsgruppen

Håga sjukhus

380

181

271

Summa

227

134

956

Det må namnas att ett betydande antal av de resor som redovisats i gruppen
0-199 km gällt transporter till sjukhus eller domstol inom samma ort
som vederbörande fångvårdsanstalt är belägen i och således avsett färdstrackor
om endast några få km.

Enligt de uppgifter som lämnats ha under september månad 1959 resekostnaderna
för transportförare och transporterade uppgått till sammanlagt
72 719 kronor, medan traktamentena till transportförarna belöpt sig
till 16 593 kronor. Kostnaderna för kost åt transporterad ha uppgått till
981 kronor.

Revisorerna ha vid sin granskning av det infordrade uppgiftsmaterialet
vidare kunnat konstatera, att fångtransporterna i mycket stor utsträckning
utförts på bevakningspersonalens egentliga fritid, varför övertidsersättningar
i samband med transporterna förekommit i avsevärd omfattning.
Av de 1 398 resor beträffande vilka uppgifter lämnats ha övertidsersättningar
förekommit i 739 fall, alltså i mer än hälften av hela antalet resor.
Utgifterna härför ha uppgått till ej mindre än 55 637 kronor. De totala utgifterna
för ändamålet — bortsett från löner till transportförarna — bli
således i runt tal 146 000 kronor för september månad, vilket motsvarar
1 750 000 kronor per år. Av nämnda belopp om 146 000 kronor torde i runt
tal 90 000 kronor ha belastat de förut omnämnda anslagsposterna till fång -

transporter, motsvarande en kostnad av nära 1 100 000 kronor för helt år.
Som jämförelse må erinras om att belastningen på anslagsposterna under
budgetåret 1958/59 var i runt tal 950 000 kronor. Fr. o. m. den 1 juli innevarande
år ha traktamentsbeloppen höjts i viss utsträckning. Bl. a. med
hänsyn härtill torde angivna belopp för september månad kunna anses
representativa för utgifterna för ifrågavarande ändamål.

Därest frekvensen av övertidsarbete i samband med fångtransporter är
lika stor året runt som under den undersökta månaden, kunna här avsedda
övertidsersättningar för helt år uppskattas till över 600 000 kronor.

De infordrade uppgifterna lämna även besked om bevakningstid, total
restid och tid för vilken övertidsersättning utbetalats. Sammanlagda bevakningstiden
uppgick till 10 283 timmar, totala restiden till 14 888 timmar
och den tid för vilken övertidsersättning utbetalats till 7 409 timmar. Som
exempel kan anföras att betald övertidstjänstgöring i samband med fångtransporter
under den redovisade månaden förekommit vid fångvårdsanstalten
i Härnösand 722 timmar, vid fångvårdsanstalten å Långholmen 877
timmar och vid säkerhetsanstalten i Gävle 344 timmar, övertidsersättningsbelopp
på mer än 500 kronor per resa ha redovisats. Sålunda ha
exempelvis sammanlagt 592 kronor utbetalats såsom övertidsersättning till
tre förrättningsmän i samband med en transport från Härnösand till Växjö
och åter, 550 kronor utgått i dylik ersättning till två transportförare vid
resa från Umeå till Skellefteå och åter samt 566 kronor till två förättningsmän
från fångvårdsanstalten å Långholmen i samband med en transport
till Furunäset, Piteå. Även vid mycket korta resor ha övertidsersättningar
förekommit i stor utsträckning. Dylika ersättningar ha ofta utbetalats för
längre tid än själva bevakningstiden under resa och i en del fall för hela
bortovarotiden, även om bevakning utövats endast i resans ena riktning.
Någon reducering av ersättningen i dylika fall i likhet med vad som förekommer
inom vissa andra förvaltningsområden synes icke ha ifrågakommit.
Av en uppgift framgår, att utöver den övertidsersättning som utbetalats
till två förrättningsmän i samband med fångtransport dylik ersättning utbetalats
till de befattningshavare som fullgjort transportförarnas genom förrättningen
hindrade hemmatjänst. Den sammanlagda till transportförarna
och deras vikarier utbetalade övertidsersättningen i anledning av en enda
transport har enligt uppgiften uppgått till inemot 1 000 kronor.

De nu angivna förhållandena belysas ytterligare av tabellerna 3—8.

Tabell 3

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Antal resor
utan övertids-ersättning	med övertids-ersättning	Summa
Norra gruppen	9	80	89
östra »	222	265	487
Västra »	35	85	120
Södra »	157	91	248
Kvinnogruppen	4	12	16
Säkerhetsgruppen	202	136	338
Ungdomsgruppen	12	56	68
Håga sjukhus	18	14	32
Summa	659	739	1 398

Tabell 4

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Kostnader (kronor)
Resekostnad för	Kost åt transpor-terad m. m.	Trakta-mente åt transport-förare	övertids-ersättning åt trans-portförare	Summa
transport- förare	transpor- terad
Norra gruppen	9 686	4 307	297	4 344	12 548	31 182
Östra »	12 856	4 628	135	3 062	11 977	32 658
Västra »	8 482	3 997	184	2 530	6 441	21 634
Södra »	7 687	2 581	171	1 799	5 701	17 939
Kvinnogruppen	1 692	522	—	549	1 609	4 372
S äkerh etsgruppen	6 631	2 249	163	2 868	12 205	24 116
U ngdomsgruppen	4 764	1 070	18	1 120	4 572	11 544
Håga sjukhus	1 185	382	13	321	584	2 485
Summa	52 983	19 736	981	16 593	55 637	145 930

.inm. I de fall tjänstebil kommit till användning ha kostnaderna beräknats såsom för bil tillhörig
förrättningsman.

Tabell 3

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Antal resor med övertidsersättning, fördelade efter ersättningens storlek (kronor)
—24	25— 49	50— 74	75— 99	100 — 149	150 — 199	200 — 299	300 — 399	400 — 499	500- 599	Summa
Norra gruppen	5	8	11	10	19	5	12	5	2	3	80
östra »	130	69	27	15	13	7	1	1	1	1	265
Västra »	14	21	21	13	6	6	1	3	_	_	85
Södra »	24	28	19	7	6	1	4	2	_	_	91
Kvinnogruppen	1	—	2	3	4	—	1	—	1	_	12
Säkerhetsgruppen	55	14	9	14	14	15	5	8	1	1	136
Ungdomsgruppen	15	8	14	4	8	1	4	1	1	—	56
Håga sjukhus	7	2	2	2	1	—	—	—	—	—	14
Summa	251	150	105	68	71	35	28	20	6	5	739

Tabell 6

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Antal resor med övertidsersättning, fördelade efter bevakningstid (timmar)
0-1	2	3	4	5	6—8	9—11	12—	Summa
Norra gruppen	2	1	6	5	6	19	14	27	80
östra »	83	75	34	18	15	28	7	5	265
Västra »	2	8	4	19	8	22	9	13	85
Södra »	8	8	10	4	12	21	16	12	91
Kvinnogruppen	—	—	3	—	—	3	1	5	12
Säkerhetsgruppen	36	33	11	11	11	7	12	15	136
Ungdomsgruppen	7	10	7	6	5	6	5	10	56
Håga sjukhus	2	2	3	2	—	3	■	2	14
Summa	140	137	78	65	57	109	64	89	739

Tabell 7

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Antalet resor med övertidsersättning, fördelade efter total restid (bortovarotid, timmar)
0—2	3—5	6-8	9—11	12—	ej angiven	Summa
Norra gruppen	2	8	12	20	38	—	80
Östra »	143	60	29	14	18	i	265
Västra »	4	6	11	26	38	• —	85
Södra »	11	22	16	14	28	—	91
Kvinnogruppen	—	—	2	2	8	—	12
Säkerhetsgruppen	56	14	14	18	34	—	136
U ngdomsgruppen	5	18	11	9	13	—	56
Håga sjukhus	2	4	1	2	5		14
Summa	223	132	96	105	182	i	739

Tabell 8

Anstaltsgrupp eller sjukhus	Bevakningstid (timmar)	Total restid (bortovarotid, timmar)	Tid för vilken övertidsersättning utbetalats (timmar)
Norra gruppen	1 897	2 702	1 657
Östra »	2 743	3 373	1 556
Västra »	1 037	1 765	882
Södra »	1 378	2 059	759
Kvinnogruppen	186	330	166
Säkerhetsgruppen	2 066	3 270	1 652
Ungdomsgruppen	719	1 032	649
Håga sjukhus	257	357	88
Summa	10 283	14 888	7 409

Revisorernas uttalande. Av den föregående redogörelsen framgår, att
kostnaderna för de transporter som utföras av fångvårdspersonal med på
fångvårdsanstalter intagna och för vilka kostnaderna bestridas av anslag på

riksstaten numera uppgå till högst betydande belopp. Medan belastningen på
den i fångvårdsanstalternas omkostnadsstat ingående delposten till fångtransporter
under budgetåret 1954/55 uppgick till 548 000 kronor, hade
den för senaste budgetår stigit till nära 950 000 kronor. För innevarande
budgetår kunna utgifterna för ändamålet beräknas bli än högre. Av den
undersökning som revisorerna utfört rörande omfattningen av ifrågavarande
verksamhet under september månad innevarande år framgår, att utgifterna
härför enbart under denna månad uppgått till i runt tal 90 000
kronor. Om detta belopp omräknas att avse helt budgetår, blir summan omkring
1 100 000 kronor. Utöver de sålunda beräknade kostnaderna uppkomma
i sammanhanget jämväl utgifter — förutom för löner till transportförarna
— för övertidsersättningar. Beloppet härav uppgick för nämnda
månad till nära 56 000 kronor, vilket motsvarar över 600 000 kronor för helt
budgetår. De direkta kostnaderna för ifrågavarande transporter kunna således
beräknas komma att belöpa sig till i runt tal 1 750 000 kronor för innevarande
budgetår. Beaktas bör emellertid att de totala utgifter som orsakas
av fångtransporterna i verkligheten äro än större, då kostnader för övertidsersättning
till vikarier för den personal som utför transporter även
uppkomma. Storleken härav har icke kunnat beräknas.

De sålunda angivna kostnaderna måste enligt revisorernas mening ingiva
starka betänkligheter. Även om de bl. a. böra ses mot bakgrunden av de
kraftigt stegrade utgifterna för fångvården över huvud, framstår det som
synnerligen angeläget att en fortsatt utgiftsstegring hejdas och om möjligt
förbytes i en kostnadsminskning. Med hänsyn bl. a. till att — såvitt revisorerna
av den föreliggande utredningen kunnat bedöma — planläggningen
av resorna i vad avser antalet transportförare m. m. torde vara tillfredsställande,
kunna förutsättningarna härför åtminstone delvis synas begränsade.
Vissa åtgärder i angivna syfte kunna och böra dock vidtagas. Det bör
i sammanhanget även beaktas, att förpassningsresorna jämväl ur ren arbetssynpunkt
uppenbarligen utgöra en allvarlig belastning för såväl anstaltsledningar
som övrig personal.

När det gäller att i sänkande riktning påverka de kostnader som äro
förbundna med ifrågavarande verksamhet, komma särskilt övertidsersättningarna
i blickpunkten. Såsom ovan nämnts har övertidsersättning i här
avsedda fall under september månad innevarande år utbetalats för sammanlagt
7 409 timmar. Som exempel på övertidstjänstgöringens omfattning vid
särskilda anstalter må nämnas Härnösand med 722 timmar och Långholmen
med 877 timmar. Med en beräknad genomsnittlig arbetstid av 200 timmar
per månad för de befattningshavare som ha att verkställa fångtransporter
motsvarar förstnämnda timantal arbetstiden för 37 befattningshavare. Om
det antages att samtliga transporter utförts av tjänstemän med lön enligt
11 löneklassen å 3-ort, skulle de sammanlagda lönekostnaderna härför ha
uppgått till i runt tal 38 000 kronor eller nära 18 000 kronor mindre än i

verkligheten utbetalats i form av övertidsersättningar. Omräknat per år gör
detta över 200 000 kronor. Även om det av olika skäl icke är möjligt att
konsekvent genomföra transporterna på sådant sätt att övertidstjänstgöring
ej uppkommer, synes utredningen ge vid handen att det ur olika synpunkter
skulle vara fördelaktigt att öka personalstyrkan vid i varje fall de största
anstalterna, varigenom tjänstgöring som transportförare skulle kunna inläggas
i de olika befattningshavarnas tjänstgöringslistor som en ordinarie arbetsuppgift.
En sådan åtgärd skulle enligt revisorernas mening även stå i
god överensstämmelse med de principiella synpunkter på övertidstjänstgöringen
som kommit till uttryck i Kungl. Maj :ts cirkulär den 6 november
1959 (nr 481) till statsmyndigheterna angående övertidstjänstgöringen inom
statsförvaltningen.

Även ur andra synpunkter än rent ekonomiska synes den omfattning i
vilken övertidsarbete förekommer inom fångvården ge anledning till erinran.
Det kan icke vara rimligt, att personalen i så stor utsträckning som nu
sker tages i anspråk på fritiden — som jämte annat är avsedd för vila och
rekreation — för arbetsuppgifter som bl. a. kräva stor vaksamhet. F. ö.
må framhållas att den beslutade förkortningen av arbetstiden synes meningslös,
om övertidsarbete skall förekomma i en sådan utsträckning som
nu är fallet inom fångvården.

Det är således ur både ekonomiska och andra synpunkter synnerligen påkallat,
att snara åtgärder vidtagas i syfte att rationalisera förpassningsresorna
inom fångvården. Men även vissa formella frågor i samband därmed
synas böra uppmärksammas. Det tillkommer visserligen icke revisorerna att
taga ställning till frågan, huruvida den innebörd fångvårdsstyrelsen givit
övertidsbegreppet och för vilken bl. a. de förenämnda bestämmelserna i
arbetsordningen äro ett uttryck står i god överensstämmelse med gällande
avlöningsbestämmelser. Det vill emellertid förefalla revisorerna, som om
styrelsen tolkar detta begrepp på ett sätt som eljest icke är vanligt inom
statsförvaltningen. Revisorerna förutsätta därför, att vederbörande kamerala
revisionsmyndighet ägnar den berörda frågan uppmärksamhet. Beträffande
arbetstidsberäkningen för fångvårdspersonalen i samband med fångtransporter
torde vidare böra prövas, huruvida icke samma eller liknande
bestämmelser som de Kungl. Maj :t genom brev den 28 juli 1958 fastställt för
polismän i samband med förpassningsresa böra gälla jämväl för fångvårdens
del. — Slutligen bör framhållas att 1955 års revisorer uttalade, att
en formell översyn av de bestämmelser som fångvårdsstyrelsen utfärdat
rörande förpassningsresorna vore påkallad. Då någon sådan översyn ännu
icke synes ha utförts, få årets revisorer understryka angelägenheten av att
den snarast kommer till stånd.

3 Rev. berättelse ang. statsverket är 1959 1

§ 5

Säkerhetsgruppen inom fångvården

I propositionerna nr 143 och 144 till 1953 års riksdag framlades på grundval
av ett av 1951 års fångvårdsutredning utarbetat betänkande (SOU 1952:
21) förslag till en administrativ omläggning inom fångvården (den s. k.
rajongplanen) och till därav föranledda ändringar i 1945 års lag om verkställighet
av frihetsstraff m. m. samt äskades därjämte erforderliga anslag.
Sedan riksdagen bifallit propositionerna (sammansatt stats- och första lagutskotts
utlåtanden nr 9 och 10), utfärdades den 5 juni 1953 lag angående
ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff
m. m. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1953. Reformen innebar
i huvudsak att fångvårdsanstalterna, om Kungl. Maj:t så förordnade, skulle
for samverkan indelas i anstaltsgrupper under ledning av en större och i
vårdtekniskt hänseende bättre rustad anstalt såsom centralanstalt. Det avsågs
att åtskilliga ärenden skulle decentraliseras från fångvårdsstyrelsen till
styresmännen för dessa centralanstalter. Beträffande frågor om placering
och förflyttning inom en anstaltsgrupp skedde detta genom ett uttryckligt
stadgande i lagen. I övrigt avsågs decentraliseringen skola ske genom delegation
från fångvårdsstyrelsen av styrelsen tillkommande befogenheter. Vid
varje centralanstalt skulle finnas psykiatrisk avdelning, vars chef skulle
vara rådgivande psykiater inom anstaltsgruppen. En omorganisation av det
kamerala arbetet och av ledningen för arbetsdriften genomfördes även. Reformen
skulle begränsas till det ordinära fångklientelet; ungdoms- och sä kerhetsanstalterna

med sitt mera komplicerade klientel lämnades tills vidare
åsido.

Med stod av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallades
sedermera tre sakkunniga med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder
för genomforande av den beslutade administrativa omläggningen inom fångvården
och till andringar i fångvårdsstyrelsens organisation efter reformens
genomförande. I förstnämnda hänseende överlämnade de sakkunniga, som
antagit benämningen fångvårdens organisationskommitté, under våren 1954
promemorior med förslag dels till regler och anvisningar för behandlingsplanenng
i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp, dels till registreringsåtgärder
avseende i sådan anstalt intagna, dels till bestämmelser beträffande
fangvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning och kassarörelse, dels ock till
instruktioner för fångvårdsdirektör, fångvårdsinspektör, överläkare vid
Psykiatrisk avdelning, ingenjör och fångvårdsassistent. Därjämte föreslog
kommittén, att det skulle läggas i Kungl. Maj :ts hand att bestämma i vilken
omfattning fångvårdsstyrelsen eller styrelsen underordnade myndigheter
skulle äga besluta i frågor rörande de på fångvårdsanstalt intagna.

I propositionen nr 199 till 1954 års riksdag framlades förslag om en till -

läggsbestämmelse (86 §) till lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.,
av innehåll att Kungl. Maj :t skulle äga förordna att befogenhet som enligt
lagen tillkommer fångvårdsstyrelsen skulle, såvitt angick anstaltsgrupp,
överflyttas till styresmannen vid gruppens centralanstalt. Riksdagen biföll
propositionen, och lag i ämnet utfärdades den 21 maj 1954 (nr 253).
utfärdades den 27 juli 1954 på grundval av vad kommittén föreslagit författningar
med erforderliga ändringar i instruktionen den 21 juni 1946 för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsanstalterna samt i kungörelserna samma dag
angående översändande av domar i vissa brottmål m. m. och angående straffdoms
befordran till verkställighet, varjämte ett cirkulär utfärdades till
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna med vissa bestämmelser om
behandling av de intagna i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp. Med
anledning av det nya systemets ikraftträdande utfärdade fångvårdsstyrelsen
vidare under år 1954 vissa rundskrivelser till befattningshavare inom fångvårdsstaten.

Genom beslut den 29 januari 1954 förordnade Kungl. Maj:t bl. a., att på
dag som Kungl. Maj :t framdeles ville bestämma fångvårdsanstalterna för
ordinärt manligt fångklientel efter viss angiven fördelning skulle sammanföras
i fyra olika anstaltsgrupper med anstalterna på Långholmen och Härlanda
samt i Malmö och Härnösand som centralanstalter samt att anstalten
i Växjö och kolonien Eleonora skulle bilda en grupp för det kvinnliga klientelet
med den förra anstalten som centralanstalt.

Räjongindelningen trädde i kraft den 1 oktober 1954.

Sedermera överlämnade organisationskommittén den 24 oktober 1955 sitt
slutbetänkande, kallat Räjongplanens fullföljande (SOU 1955:40). Häri
redovisade kommittén resultaten av den genomförda reformen samt föreslog
bl. a., att nya grupper skulle bildas av anstalterna för förvarade och internerade
samt för fångvårdens ungdomsklientel. Med utgångspunkt från de erfarenheter
som vunnits sedan den 1 oktober 1954 underkastade kommittén
det nya systemet i dess helhet en allmän översyn och framlade i betänkandet
även vissa därav betingade förslag.

På grundval av det sist berörda betänkandet föreslog föredragande departementschefen
vid anmälan i 1956 års statsverksproposition (II ht, s. 79 ff.)
av fångvårdsstyrelsens anslagsbehov för budgetår 1956/57, att räjongsystemet
skulle införas jämväl för säkerhetsanstalter och för anstalter för ungt
klientel samt äskade av en sådan reform påkallade anslag. Förslaget godkändes
av riksdagen (statsutsk. uti. nr 2). Gruppindelningen för säkerhetsanstaltcrna
började tillämpas, såvitt avser ekonomisk förvaltning och arbetsdrift,
fr. o. m. den 1 juli 1956 och i övrigt fr. o. m. den 1 januari 1957.

Centralanstalt för säkerhetsgruppen är Hall; övriga anstalter och kolonier
i denna grupp äro Norrköping, Karlstad, Kalmar, Västervik, Gävle, Hudiksvall,
Sjöboda och Orretorp. Det sammanlagda platsantal som den 1 oktober
1959 stod till förfogande inom gruppen var 563.

Det ma erinras om att anstalterna i Mariefred och Hällby ursprungligen
avsetts såsom säkerhetsanstalter. Genom beslut vid 1958 års riksdag (prop.
nr 106) beslöts emellertid, att dessa båda anstalter i stället skulle användas
för ungdomsräjongens behov. I statsutskottets utlåtande i ämnet (nr 95)
hette det bl. a. följande.

o För egen del vill utskottet framhålla att departementschefen i likhet med
fångvårdens byggnadskommitté, ungdomsfängelsenämnden och chefen för
fångvårdens ungdomsräjong ansett de båda anstalterna i Mariefred och
Hällby lämpade för ungt klientel. Motionärerna har i likhet med fångvårdsstyrelsen
ansett dem mindre lämpade härför. Enligt utskottets mening torde
man inte kunna avgöra denna fråga förrän de båda anstalterna någon tid
prövats för ungt klientel. Det synes dock utskottet självklart att dessa båda
anstalter i likhet med fångvårdens övriga anstalter inte bör för all framtid
bindas för ett visst klientel utan att behovet av anstaltsplatser för olika
grupper av interner får bli avgörande för användningen och att Kungl. Maj :t
här bör ha möjlighet att vidtaga nödvändiga omdispositioner. Utskottet vill
alltsa icke motsätta sig att, om utvecklingen enligt Kungl. Maj :ts närmare
bedömande oundgängligen påkallar detta, båda anstalterna överföres till
ungdomsräjongen.

Revisorernas uttalande. Vid 1953 års riksdag beslöts en administrativ omläggning
av fångvårdsväsendet enligt den s. k. räjongplanen. Denna syftar
ytterst till en förbättrad behandling av de intagna genom en omfördelning
av de administrativa funktionerna inom fångvården. En samverkan mellan
de fångvårdsanstalter som tillhöra en och samma grupp skall sålunda äga
rum. Reformen avsåg till att börja med enbart anstalterna för det ordinära
fångklientelet men har sedan utsträckts att gälla jämväl ungdoms- och säkerhetsanstalterna.
Vad de sistnämnda angår infördes en räjongindelning
fr. o. m. den 1 juli 1956. Gruppen omfattar sammanlagt nio anstalter och
kolonier med Hall som centralanstalt. Till skillnad från vad som gäller för
grupperna för ordinärt klientel är säkerhetsgruppen icke geografiskt sammanhållen,
utan anstalterna äro lokaliserade över en stor del av landet. Den
sydligaste ligger i Kalmar och den nordligaste i Hudiksvall, medan anstalten i
Karlstad är den längst i väster belägna. Att gruppen fått en i geografiskt avseende
splittrad uppbyggnad torde bl. a. bero på att därtill hänförts de anstalter
som så att säga blivit över, sedan övriga anstalter fördelats på grupper.

Det är givet att denna sammansättning av säkerhetsgruppen måste vara
förbunden med olägenheter. Det må i sådant hänseende erinras om att en
av anledningarna till räjongsystemets införande var att kommunikationerna
— ordet taget i dess vidsträcktaste betydelse — mellan anstalterna skulle
underlättas. Förpassningarna av de intagna mellan bl. a. centralanstalt och
sidoanstalt skulle bli så korta som möjligt, och vidare skulle den ömsesidiga
kontakten mellan a ena sidan fangvardsdirektören och övrig personal
vid centralanstalten och å andra sidan personalen vid övriga till samma
grupp hörande anstalter underlättas. De fördelar som skulle följa med en

sådan ordning kunna uppenbarligen icke tillvaratagas inom säkerhetsgruppen
sådan den nu gestaltats. Kostnaderna för transporter inom gruppen bli
onödigt höga, varjämte de stora avstånden medföra en belastning för bl. a.
den ledande personalen vid centralanstalten. Enligt gällande bestämmelser
skall fångvårdsdirektören i regel besöka sidoanstalterna en gång i månaden,
medan räjongkamreraren och ingenjören böra göra motsvarande besok en
gång i kvartalet. Som exempel på omfattningen av de resor som anstaltsgruppens
chef måste företaga må nämnas, att denne under budgetåret
1958/59 redovisat tjänsteresor om sammanlagt 22 000 km, varav 21 000 med
egen bil. Antalet resdagar samma budgetår torde ha uppgått till sammanlagt
200. Omfattningen av tjänsteresorna är givetvis icke enbart och icke ens
i första hand — beroende på säkerhetsanstalternas geografiska läge. Det är
emellertid tydligt att dessa anstalters nuvarande spridning över landet icke
oväsentligt bidrager härtill. Även om — såsom revisorerna i § 2 om handläggningen
av administrativa frågor inom fångvården ifrågasatt antalet
resor till sidoanstalterna för fångvårdsdirektören minskas, kan icke detta
på något avgörande sätt undanröja de nuvarande olägenheterna i angivna
hänseenden.

Det här aktualiserade spörsmålet bör givetvis icke bedömas ur enbart ekonomisk
synpunkt. Det bör därför betonas, att även vårdarbetet och verksamheten
i övrigt försvåras till följd av nu rådande förhållanden. Det är i
betraktande av vad nu anförts enligt revisorernas mening synnerligen
önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att giva säkerhetsgruppen en annan
sammansättning. På vad sätt detta skall kunna ske undandrager sig revisorernas
säkra bedömande. En lösning av den föreliggande frågan försvåras i
första hand av den alltjämt bestående bristen på platser inom fångvården
över huvud, en brist som är kännbar icke minst inom säkerhetsgruppen.
Bl. a. med hänsyn härtill kunna revisorernas synpunkter icke beaktas genom
nedläggning av vissa av de i förhållande till Hall längst bort belägna anstalterna
inom säkerhetsgruppen. Syftet med revisorernas förevarande uttalande
måste därför tillgodoses genom en omdisposition av anstalterna, varigenom
vissa för annat klientel nu använda anstalter skulle tagas i anspråk för säkerhetsgruppens
behov, samtidigt som vissa av de anstalter som nu tillhöra
denna grupp skulle överföras till annan grupp. I sådant hänseende må erinras
om att anstalterna i Hällby och Mariefred ursprungligen avsetts för
säkerhetsgruppen men i stället genom riksdagens beslut år 1958 överforts
till ungdomsgruppen. Det är emellertid knappast troligt, att sådana förhållanden
numera föreligga att dessa anstalter kunna utnyttjas för ursprungligen
avsett ändamål. Utan att avgiva förord för den ena eller andra lösningen
anse sig revisorerna böra begränsa sig till att föreslå, att sadana åtgärder
vidtagas att säkerhetsgruppens anstalter kunna geografiskt sammanföras
på ett bättre sätt än vad nu är fallet.

Utrikesdepartementet

§ 6

Avlöningsförmåner för diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl.

Nu gällande löneförmåner för utrikesrepresentationen ha i sina huvuddrag
fastställts genom beslut av 1939 års riksdag (prop. nr 28; r. skr. nr 45).
Till grund för nämnda beslut låg ett av särskilda sakkunniga den 7 september
1938 avgivet betänkande i ämnet. Huvudpunkterna i direktiven för de
sakkunniga voro följande.

De sakkunniga skulle överväga, på vad sätt löneförmånerna å olika orter
borde inbördes avvägas samt i vilken form en anpassning av lönerna efter
växlande förhållanden lämpligen borde fortsättningsvis verkställas. Om så
prövades erforderligt för genomförandet av en rättvis avvägning, skulle
vidare under beaktande av inom inrikesförvaltningen tillämpade principer
för lönesättningen undersökas, i vad mån de med utlandstjänst förbundna
särskilda kostnaderna eventuellt kunde påkalla en justering av den lönenivå
i sådan tjänst som nu vore realiserad.

Vid utredningen skulle iakttagas att, om än levnadskostnaderna måste
tillmätas en avsevärd betydelse, likväl andra faktorer kunde vara av samma
vikt, sasom den standard som vid representation och i andra avseenden
måste upprätthållas med hänsyn till levnadsvanorna i de kretsar, med vilka
utrikesförvaltningens tjänstemän å olika orter måste träda i beröring, och

®kade kostnader för familjebildning, vilka åsamkades tjänsteman genom
tjänstgöring på utrikes ort. Under utredningen borde även bland annat undersökas
frågan om den lämpliga proportionen mellan kontanta löneförmåner
och förmåner i annan form.

Bestämmelserna angående löneförmånerna för här berörd personal, sådana
de utformats på grundval av ovannämnda betänkande, finnas intagna i
statens allmänna avlöningsreglemente. På i detta reglemente närmare angivna
villkor äga tjänstemän vid utrikesförvaltningen vid stationering utomlands
utöver lön i vederbörande löneklass rätt till följande särskilda förmåner,
nämligen ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg, chargé
d’affairestillägg, bidrag för inköp av bil, ersättning för hållande av bil, förflyttningsbidrag
samt språktillägg. Vidare åtnjutes fri tjänstebostad i av
statsverket ägd eller disponerad lägenhet av sändebud som tjänstgör såsom
beskickningschef samt av annan till utrikesförvaltningen hörande tjänsteman,
i den mån Kungl. Maj:t — vad angår ordinarie tjänsteman med stöd
av riksdagens beslut — därom särskilt beslutar. Med fri tjänstebostad följer
rätt till fri uppvärmning och belysning av bostaden.

I överensstämmelse med av ovannämnda sakkunniga framlagt förslag
beslöt 1939 års riksdag vidare, att vid sidan av nu angivna förmåner skulle
utgå s. k. prisutjämningstillägg. Nämnda tillägg avsågos såsom Iöneförstärkning
skola tillkomma de befattningshavare som voro stationerade på sådana
platser, där de ekonomiska förhållandena för det dåvarande kunde betraktas

som onormala. De sakkunniga framhöllo emellertid i detta sammanhang, att
även framdeles rubbningar i den ekonomiska situationen kunde inträda,
medförande att ordinära lönebelopp bleve helt otillfredsställande på vissa
platser. Om dessa förändringar bleve av mera permanent karaktär, borde
enligt de sakkunnigas mening ortstilläggens belopp jämkas. Bedömdes de
däremot vara av mera tillfällig art, borde prisutjämningstillägg utgå.

Vid framläggandet av förenämnda proposition framhöll föredragande departementschefen,
att det enligt hans mening i dåvarande läge syntes nödvändigt
att bibehålla en viss möjlighet till anpassning utanför lönesystemets
ram av utlandstjänstemännens löner efter extraordinära förhållanden. Departementschefen
biträdde därför de sakkunnigas förslag om prisutjämningstillägg.
Han framhöll emellertid att systemet med dylika tillägg vore
att betrakta som en nödfallsutväg, vilken borde tillgripas allenast vid mera
betydande men sannolikt övergående rubbningar av de för lönesättningen
grundläggande faktorerna. I sitt över propositionen avgivna utlåtande förklarade
sig statsutskottet hysa den åsikten, att en större förenkling av lönesystemet
hade varit önskvärd, men tillstyrkte i princip de sakkunnigas förslag.
Samtidigt underströk utskottet att prisutjämningstilläggen borde
komma till användning endast i undantagsfall.

De extraordinära förhållandena under och efter andra världskriget ha
medfört att de ordinarie löneförmånerna för personalen vid utlandsrepresentationen
blivit alltmer otillräckliga på ett flertal orter. Kungl. Majt:t har
på grund härav av riksdagen äskat och även erhållit allt större belopp till
prisutjämningstillägg. De för sådant ändamål anvisade medlen ha sålunda
för budgetåret 1939/40 uppgått till 90 000 kronor, för budgetåret 1943/44 till
177 000 kronor och för budgetåret 1953/54 till 5 690 000 kronor. Innevarande
budgetår har medelsbehovet för berörda ändamål beräknats till 7 033 000
kronor. Samtidigt med stegringen av ifrågavarande anslagsmedel ha betydande
svårigheter uppstått för Kungl. Maj :t att fördela dessa medel. Förhållandet
anmäldes för 1949 års riksdag, som därvid underrättades om att
det visat sig önskvärt att tillskapa ett särskilt organ, utrikesförvaltningens
lönenämnd, med uppgift bl. a. att följa frågorna rörande fastställande av
löner åt tjänstemännen vid beskickningar och konsulat samt biträda ministern
för utrikes ärendena vid dessas beredning.

Bestämmandet av prisutjämningstilläggen sker efter behovsprövning, som
i viss utsträckning grundas på tjänstemännens egna uppgifter i av dom uppgjorda
s. k. årsbudgeter. Tilläggen, som fastställas för ett halvår i sänder,
utgöra som regel en betydande del av de sammanlagda löneförmånerna och
uppgå, såsom av nedanstående tablå framgår, i vissa fall till större belopp
än de i avlöningsreglemcntet fastställda. För att belysa utvecklingen å förevarandc
område ha i tablån upptagits förhållandena dels den 1 januari 1955
och dels den 1 oktober 1959. De angivna exemplen ha valls närmast med
tanke på att få ett tvärsnitt genom utrikesförvaltningen i dess helhet, och

de innefatta därför icke någon fullständig redovisning av löneförhållandena.
Uppgifterna ha lämnats i alfabetisk ordning efter land enligt utrikesdepartementets
kalender.

Befattning

Lön enligt
löneplan
kr.

1. 1.

1955

1. 10.

1959

stater

Washington
Sändebud
l:e besk.sekr.
Vicekonsul
(kanslist)

New York
Sändebud (FN
Generalkonsul
Vicekonsul
(kanslist)

San Francisco
Generalkonsul
Vicekonsul
(kanslist)
Argentina
Buenos Aires
Sändebud
Besk.råd
Kanslist

Canada
Ottawa
Sändebud
Columbia
Bogota
Sändebud
Etiopien
Addis Abeba
Sändebud
Kanslist
Frankrike
Paris
Sändebud
(besk:en)
Sändebud
(OEEC)

Grekland
Athen
Sändebud
Indien
New Delhi
Sändebud

Prisutjämningstillägg

Ortstillägg o.		i % av
övr. utlands-	kr.	total-
tillägg	lönen
kr.		h- r
1. 1. 1. 10.	1. 1. 1. 10.
1955 1959	1955 1959	). 1959 . 1955

Totallön för år
kr.

1. 1.

1955

1. 10.

1959

36 720	44 124	76 500	78 500	59 500	75 000	34	38	172 720	197 624
21 084	30 108	28 750	33 000	28 000	30 750	36	33	77 834	93 858
16 464	17 964	18 750	10 000	11 000	14 750	24	35	46 214	42 714
31 920	41 628	43 500	50 500	37 500	55 000	33	37	112 920	147 128
31 920	41 628	43 000	53 520	56 500	44 500	43	32	131 420	139 648
18 276	24 480	18 750	23 000	20 000	20 500	35	30	57 026	67 980
31 920	41 628	32 000	32 500	69 000	38 250	52	34	132 920	112 378
19 200	24 480	17 000	17 000	13 000	13 000	26	24	49 200	54 480
34 320	41 628	31 500	33 260	52 000	18 500	44	20	117 820	93 388
22 884	37 008	20 000	29 060	54 500	36 500	56	36	97 384	102 568
15 612	17 964	7 500	7 000	28 000	19 750	55	44	51 112	44 714
34 320	41 628	40 500	30 500	44 500	38 250	37	35	119 320	110 378
28 236	37 008	23 500	22 500	67 000	14 500	56	20	118 736	74 008
28 236	41 628	24 000	21 500	35 500	20 750	40	25	87 736	83 878
9 348	17 064	25 440	6 500	—	27 250	—	54	34 788	50 814
36 720	47 196	40 500	45 460	69 000	90 250	47	49	146 220	182 906
31 920	41 628	11 000	11 500	68 000	57 000	61	52	110 920	110 128
31 920	41 628	15 000	15 500	27 000	34 750	37	38	73 920	91 878
31 920	41 628	43 500	31 000	14 500	26 000	16	26	89 920	98 628

					Prisutjämnings tillägg
	Lön enligt	Ortstillägg o. övr. utlands-			% av total-	Totallön för år
	löneplan		kr.		lönen	kr.
Befattning	kr.	kr.				-*
	1. 1.	1. 10.	1. 1. 1. 10.	1.1.	1. 10.	r o	1.1.	1. 10.
	1955	1959	1955	1959	1955	1959	II	1955	1959
Dublin									71 420	72 508
Sändebud	31 920	37 008	26 500	23 500	13 000	12 000	18	17
Island
Reykjavik Sändebud	28 992	37 008	16 000	18 760	29 000	18 500	39	25	73 992	74 268
Kanslist	13 164	17 964	8 000	5 000	13 000	14 000	38	38	34 164	36 964
Japan
Tokio										98 628
Sändebud	28 236	41 628	18 750	20 500	67 000	36 500	59	37	113 986
l:ebesk.sekr.	22 884	28 584	12 000	17 500	20 000	49 250	36	52	54 884	95 334
Kina
Peking Sändebud	31 920	44 124	20 500	26 960	41 500	46 500	44	40	93 920	117 584
Besk.sekr. Norge Oslo Sändebud	16 464	20 976	9 000	9 000	11 500	12 750	31	30	36 964	42 726
31 920	41 628	18 000	27 500	23 500	37 250	32	35	73 420	106 378
Nya Zeeland
Wellington Chargé d''a£f.	21 084	37 008	26 000	36 720	21 000	—	31	—	68 084	73 728
Polen Warszawa Sändebud Sovjetunionen	31 920	41 628	34 500	31 310	39 500	34 750	37	32	105 920	107 688

Moskva									127 720	162 156
Sändebud	36 720	47 196	36 500	35 960	54 500	79 000	43	49
Besk.råd	28 992	37 008	22 750	31 780	31 500	35 000	38	34	83 242	103 788
Kanslist Storbritannien	10 908	16 200	24 000	6 750		11 500		33	34 908	34 450
London, besk.									154 820	201 196
Sändebud	34 320	47 196	54 500	53 500	66 000	100 500	43	50
Besk.råd	27 468	37 008	18 000	24 000	15 000	35 000	25	36	60 468	96 008
(minister) Lantbr. attaché	21 984	27 144	22 000	20 800	11 800	30 200	21	39	55 784	78 144
Tjeckoslovakien
Prag Sändebud	31 920	41 628	25 500	23 960	16 500	24 000	22	27	73 920	89 588
Turkiet
Ankara Sändebud	31 920	41 628	31 500	37 670	46 000	19 500	42	20	109 420	98 798
Tyskland
Bonn Sändebud	34 320	41 628	46 000	45 460	32 500	30 000	29	26	112 820	117 088
Besk.råd (minister)	28 236	37 008	16 000	19 460	23 500	32 250	35	36	67 736	88 718
Hamburg Generalkonsul	28 992	41 628	11 000	8 500	31 500	20 000	44	29	71 492	70 128
	_	27 144	—	8 500	—	21 750	—	38	—	57 394
Vicekonsul (kanslist)	13 164	17 964	5 000	4 000	12 000	14 750	40	40	30 164	36 714

					Prisutjämnings tillägg
	Lön	enliet	Urtstillägg o.			i % av
	löneplan	övr. utlands-			total-	Totallön för år
Befattning	kr.	tillagg	Kr.	lönen	kr
	1. 1. 1955	1. 10. 1959	kr. 1.1. 1.10. 1955 1959	1.1. 1955	1. 10. 1959	CO Öl Öl	O CO Öl	1.1. 1955	1. 10. 1959
Ungern Budapest Chargé d’aff. Österrike	28 992	28 584	16 000	16 000	18 500	39 750	29	47	63 492	84 334
Wien Sändebud	31 920	44 124	12 500	12 500	34 000	38 000	43	40	78 420	94 624

Genom beslut den 9 december 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande
föredraganden för löneärenden inom finansdepartementet att tillkalla särskilda
utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning angående avlöningsförmåner
för utomlands stationerade tjänstemän m. m. I direktiven för
de i anledning härav tillkallade sakkunniga framhölls bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndiganden den 17 december 1948 och 22
september 1949 har ministern för utrikes ärendena tillkallat sakkunniga,
vilka skola inom utrikesdepartementet biträda vid beredning av frågor rörande
avlöningar till tjänstemän vid beskickningar och konsulat. Avsikten
var från början, att dessa sakkunniga även skulle företaga en allmän översyn
av gallande bestämmelser rörande de utomlands stationerade tjänstemännens
löneförmåner. De sakkunniga, som antagit benämningen utrikesförvaltningens
lonenainnd, hava emellertid kommit till den uppfattningen,
®.n översyn ar ,av s.å teknisk natur, att den lämpligen bör anförtros
åt för andamålet särskilt tillkallade sakkunniga. Nämnden borde sedan få
attf!a om de förslag, som dessa sakkunniga kunde komma att framlägga.
Vid ifragavarande översyn syntes enligt nämndens mening böra eftersträvas,
att genom vidgad tillämpning av systemet med naturaförmåner — eventuellt
ersatta med särskilda lönebidrag, avsedda att täcka kostnaderna för just
dessa förmåner — utbygga och förenkla gällande system för här avsedda
tjänstemäns avlönande. Även i andra hänseenden har utrikesförvaltningens
lönenämnd ifrågasatt betydelsefulla förändringar i avlöningsbestämmelserna
för de utomlands stationerade tjänstemännen.

Såsom utrikesförvaltningens lönenämnd föreslagit, synas särskilda utredningsmän
böra tillkallas för att verkställa en allmän översyn av gällande
avloningsbestämmelser för utomlands tjänstgörande personal. Denna översyn
bor avse icke blott de föreskrifter, som i statens allmänna avlöningsreglemente
och kungörelsen med tilläggsbestämmelser till reglementet meddelats
för utomlands stationerad personal, utan även de allmänna föreskrifter,
som i övrigt gälla för sagda personal, exempelvis kungörelsen angående ersättning
för flyttnings- och resekostnader åt diplomatiska och konsulära
tjänstemän. Det må framhållas, att utredningen bör omfatta även sådan
utomlands stationerad personal, som tillhör andra delar av statsförvaltningen
än utrikesförvaltningen.

Utredningsmännen framlade den 19 juni 1954 betänkande med förslag
till riktlinjer för en lönereglering för diplomatiska och konsulära tjänstemän
samt specialattachéer. I betänkandet framhölls, att utredningen ägnat
betydande uppmärksamhet åt de spörsmål som sammanhängde med de
interlokala levnadskostnadsmätningarna och genom vissa undersökningar
belyst vid dylika beräkningar förekommande felkällor och svårigheter.
Enligt utredningens mening kunde utlandslönerna svårligen helt grundas
på en interlokal mätning av levnadskostnaderna, kompletterad med en uppskattning
av de särskilda kostnader den diplomatiska tjänstgöringen i förekommande
fall medförde. Utredningen hade nämligen funnit vissa utgiftsposter
till sin karaktär vara så individuellt och på olika orter även kvalitativt
varierande, att de knappast kunde på ett rättvisande sätt beaktas i en
interlokal levnadskostnadsindex. Fördenskull hade undersökts, huruvida
icke ifrågavarande utgiftsbehov, i den mån de överstego vad som borde
bestridas med stockholmslönen, kunde tillgodoses genom direkt reglering
i form av särskilda ersättningar, utgående i relation till vederbörande
tjänstemans individuella kostnader. Utredningen hade funnit en dylik
direktreglering av särskilda utgiftsposter i vissa viktiga hänseenden vara
möjlig och erbjuda bestämda fördelar framför en mera generell bestämning
av lönerna efter de allmänna levnadskostnaderna å vederbörande orter. Den
generella regleringen gåve nämligen enligt utredningens uppfattning vissa
tjänstemän för litet och andra för mycket.

Med hänsyn härtill föreslogo de sakkunniga, att till tjänstemän som icke
bodde i av staten ägda eller disponerade lägenheter skulle utgå särskilda
bostadskostnadsbidrag, varierande efter den individuella bostads- och
bränslekostnaden enligt vissa normer som beaktade tjänstemannens civilstånd
och storleken av hans familj. Enligt utredningens förslag skulle vidare
särskilda bidrag utgå för bestridande av kostnader för sjukdom och barnsbörd
samt för resor till och från hemlandet även för familjemedlemmar. I
fråga om barnkostnaderna skulle liksom tidigare utgå speciella barnbidrag,
men dessa skulle anpassas efter gällande kostnadsnivå. Kompensation för
dyrheten i övrigt å den utländska stationeringsorten, alltså i fråga om den
del av levnadskostnaderna som icke täcktes genom de särskilda ersättningarna,
skulle enligt utredningens förslag utgå i form av ett särskilt utlandstillägg,
som även skulle täcka vissa andra kostnader, bland annat för
representation. Utlandstillägget skulle i princip icke vara rörligt med hänsyn
till levnadskostnadernas förändring i tiden. Skulle dock en mera betydande
förskjutning av levnadskostnaderna ske i förhållande till löneregleringstillfället,
borde utlandstilläggen i skälig omfattning upp- eller nedjusteras
efter förhållandena på vederbörande ort. Erforderliga medel skulle i vanlig
ordning äskas av riksdagen, som alltså hade att besluta om ändringar i
utlandstilläggen. Vid extraordinära kostnadsförändringar, exempelvis på
gmnd av valutareformer, skulle en höjning eller sänkning av tjänstemän -

nens löneförmåner kunna vidtagas av Kungl. Maj :t. En eventuell höjning
av förmånerna skulle dock, i avvaktan på riksdagens beslut om ändring av
utlands tilläggen, taga formen av ett från utlandstillägget skilt prisutjämningstillägg,
vilket skulle utgå ur ett härför särskilt anvisat anslag. Detta
skulle emellertid enligt utredningens mening blott utgöra en bråkdel av det
dåvarande prisutjämningsanslaget.

Utredningen ansåg att ett genomförande av ett på angivna principer uppbyggt
lönesystem skulle medföra, att behovet av de halvårsvis förekommande
interlokala levnadskostnadsmätningarna skulle bortfalla. För att
utlandstillägget skulle kunna avvägas rättvist, måste dock en lönereglering
enligt utredningens uppfattning grundas på en tillfredsställande mätning av
vid löneregleringstillfället föreliggande levnadskostnadsskillnader. Utredningen
förordade därför en närmare undersökning i sådant hänseende.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till nytt lönesystem har, bortsett
från vissa ur ekonomisk synpunkt mindre betydelsefulla detaljändringar,
ännu icke lett till någon revision av avlöningsbestämmelserna för
berörda personalgrupper.

Revisorernas uttalande. I statens allmänna avlöningsreglemente finnas
bestämmelser meddelade om avlöningsförmånerna för den personal inom
utrikesförvaltningen som har sin tjänstgöring förlagd utom riket. Enligt
dessa bestämmelser, vilka i huvudsak bygga på ett av 1939 års riksdag fattat
beslut i ämnet, äger nämnda personal vid sidan av de ordinära löneförmånerna
i förekommande fall uppbära ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt
tillägg, chargé d’affairestillägg, bidrag för inköp av bil, ersättning för hållande
av bil, förflyttningsbidrag och språktillägg. Härutöver utgå emellertid,
likaså med stöd av ovannämnda riksdagsbeslut, till den ifrågavarande personalen
särskilda s. k. prisutjämningstillägg. Avsikten vid tillkomsten avsagda
tillägg var att dessa utanför gällande lönesystems ram skulle möjliggöra
en erforderlig anpassning av utlandstjänstemännens löner vid extraordinära
förhållanden. Det framhölls också i samband med riksdagsbehandlingen
av frågan, att systemet med prisutjämningstillägg vore att betrakta
som en nödfallsutväg, vilken borde tillgripas allenast vid mera betydande
men sannolikt övergående rubbningar av de för lönesättningen grundläggande
faktorerna.

Såsom tidigare nämnts ha prisutjämningstilläggen i motsats till vad som
förutsattes vid deras tillkomst under årens lopp i allt större utsträckning
kommit att tagas i anspråk för löneförstärkning till den utomlands tjänstgörande
personalen. Medan för sagda ändamål under budgetåret 1939/40
anvisades 90 000 kronor, har medelsbehovet för innevarande budgetår beräknats
till 7 033 000 kronor. Prisutjämningstilläggen ha med andra ord under
angivna tidsperiod i det närmaste 80-dubblats. Revisorerna ha i det föregående
i tabellform givit exempel på hur löneutvecklingen på förevarande

område gestaltat sig. Av de lämnade exemplen framgår, att prisutjämningstilläggen
numera utgöra en betydande del av de sammanlagda löneförmånerna
och att de i vissa fall uppgå till större belopp än de i avlöningsreglementet
fastställda.

Revisorerna äro självfallet medvetna om nödvändigheten av att bereda de
befattningshavare som i utlandet skola företräda Sverige och svenska intressen
en sådan löneställning, att denna bl. a. svarar mot den standard som
vederbörande tjänstemän måste upprätthålla för fullgörande av sina speciella
åligganden. Revisorerna vilja emellertid mot bakgrunden av vad ovan
anförts ifrågasätta, om icke den angivna löneutvecklingen numera kan anses
ha nått därhän, att en allmän översyn av avlöningssystemet för utlandsrepresentationen
är påkallad. Visserligen har genom tillskapandet av utrikesförvaltningens
lönenämnd, med uppgift bl. a. att följa frågorna rörande
fastställande av löner åt tjänstemännen vid beskickningar och konsulat
samt att biträda ministern för utrikes ärendena vid dessas beredning, eftersträvats
att erhålla vissa enhetliga principer vid lönesättningen. En behovsprövning
från fall till fall särskilt i fråga om de förut berörda prisutjämningstilläggen
har dock icke kunnat undvikas. Sistnämnda tillägg ha nämligen
delvis måst bestämmas med ledning av från vederbörande tjänstemän
infordrade årsbudgeter, i vilka även medtagits utgifter av mera privat
karaktär.

Vid bedömandet av utlandspersonalens löneförmåner får enligt revisorernas
mening icke heller förbises den betydande skattelättnad som sagda personal
åtnjuter. Sålunda utgår endast kronoskatt å grundlönebeloppet enligt
löneplan. I övrigt är inkomsten skattefri, varjämte tobak och spritdrycker
samt andra skattebelagda förnödenheter, t. ex. bilar, kunna inköpas tulloch
skattefritt.

Såsom tidigare nämnts tillsattes genom beslut av Kungl. Maj:t år 1949 en
särskild sakkunnigkommitté med uppdrag att verkställa utredning angående
avlöningsförmånerna för utomlands stationerade tjänstemän m. m. Kommittén
framlade år 1954 betänkande med förslag till riktlinjer för en lönereglering
för berörd personal. Förslaget innebar bl. a. att vissa extraordinära
utgiftsbehov skulle tillgodoses genom direkt reglering i form av särskilda
ersättningar, utgående i relation till vederbörande tjänstemans inviduella
kostnader. Sålunda skulle till tjänstemän som icke bodde i av staten ägda
eller disponerade lägenheter utgå särskilda bostadskostnadsbidrag. Vidare
skulle i förekommande fall utbetalas bidrag för bestridande av kostnader för
sjukdom, barnsbörd och resor till och från hemlandet. I fråga om den del
av de fördyrade levnadskostnaderna som icke täcktes av de särskilda ersättningarna
skulle kompensation erhållas genom särskilda utlandstillägg, vilka
skulle fastställas av riksdagen. Härigenom skulle enligt de sakkunnigas
mening prisutjämningstilläggen i fortsättningen kunna reduceras till en
bråkdel av de tidigare.

Det av kommittén framlagda förslaget till nytt lönesystem har i fråga om
huvudprinciperna ännu icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Enligt revisorernas mening äro nuvarande bestämmelser för reglering av
utlandspersonalens löner otillfredsställande icke blott för staten-arbetsgivaren
utan även för tjänstemännen själva. Lönesystemet kan nämligen
trots det kontrollerande inflytande som utövas av utrikesförvaltningens
lönenämnd självfallet lätt leda till subjektivt färgade bedömningar, vilka i
vissa fall av vederbörande tjänstemän kunna uppfattas som godtyckliga. Det
förhållandet att en stor del av tjänstemännens löner är underkastad täta
växlingar synes vidare kunna giva upphov till en viss osäkerhetskänsla hos
de personalgrupper som beröras av växlingarna. Betydande ekonomiska anpassningssvårigheter
uppstå även icke sällan vid omstationering av utomlands
tjänstgörande befattningshavare till Sverige.

Revisorerna anse med hänsyn till här angivna förhållanden det angeläget,
att genom en allsidigt sammansatt kommitté en förutsättningslös och objektiv
utredning kommer till stånd beträffande utlandstjänstemännens löneförhållanden.
Revisorerna få därför föreslå att åtgärder i av revisorerna angivet
syfte snarast vidtagas.

Försvarsdepartementet

§ 7

Tygförvaltningstj änsten

Organisationen av försvarets centrala förvaltning har till sina grunddrag
fastställts efter beslut av 1943 års riksdag (prop. 1943: 180). Nämnda beslut,
som i huvudsak anslöt sig till ett av 1941 års militära förvaltningsutredning
den 28 mars 1942 framlagt förslag (SOU 1942: 16), innebar att den dittills
i princip försvarsgrensvis ordnade förvaltningen för vissa områden organiserades
gemensamt för samtliga försvarsgrenar. På andra områden bibehölls
emellertid en försvarsgrensvis utövad förvaltning. Det sistnämnda var förhållandet
i fråga om tygförvaltningstjänsten, vilken således även i fortsättningen
inordnades under armé-, marin- och flygförvaltningarna.

Vid sidan av försvarsgrenarnas förvaltningsorgan tillskapades genom
ovannämnda riksdagsbeslut ett för försvarsgrenarna gemensamt industriorgan
— krigsmaterielverket — som fick till huvudsaklig uppgift att omhänderha
det industriella krigsförberedelsearbetet, att för försvarsgrensförvaltningarnas
räkning utföra anskaffningar av såväl sådan materiel som var
att hänföra till mass- eller standardvaror som även viss annan krigsmateriel,
att utöva merkantil avtalsgranskning och rådgivning, att handlägga standardiserings-
och vissa konstruktionsfrågor, att utöva leveranskontroll samt
att handha s. k. industriförråd, omfattande bl. a. råvaror, halvfabrikat, sammansatt
ammunition, verktygsmaskiner och mätdon.

Ledningen av försvarets fabriker samt vissa anläggningar för reparationsoch
underhållsverksamhet undantogos från försvarsgrensförvaltningarna
och anförtroddes åt ett med utgångspunkt från försvarsväsendets verkstadsnämnd
nytillskapat verk, försvarets fabriksstyrelse.

Sedan den förstärkta försvarsberedskapen upphört och det därmed sammanhängande
avvecklingsarbetet slutförts, framkom snart behov av en förnyad
översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 oktober 1946 tillkallade därför
chefen för försvarsdepartementet särskilda sakkunniga med uppdrag att
verkställa en sådan översyn. De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1946
års militära förvaltningsutredning, avgåvo den 16 oktober 1950 betänkande
med förslag rörande försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning
(SOU 1950: 36 och 37).

Beträffande organisationen av tygförvaltningstjänsten ansågo nämnda
sakkunniga två organisationsalternativ tänkbara. Båda dessa alternativ förutsatte
indragning av krigsmaterielverket och överförande av nämnda ämbetsverks
uppgifter på andra organ.

Enligt det ena alternativet, av utredningen kallat alternativ I, skulle all
förvaltning av krigsmateriel koncentreras till ett enda för försvaret gemen -

samt centralt ämbetsverk, vilket skulle överta samtliga de uppgifter på tygförvaltningens
område som då åvilade krigsmaterielverket samt armé-,
marin- och flygförvaltningarna. Ett sådant verk borde enligt utredningen
lyda omedelbart under Kungl. Maj :t. Chefskapet för verket borde utövas
antingen av överbefälhavaren med en souschef för den direkta ledningen
eller också av en överbefälhavaren ej underställd chef.

Enligt det andra alternativet, kallat alternativ II, skulle tygmaterielförvaltningen
även i fortsättningen vara uppdelad på de tre försvarsgrensförvaltningarna,
armé-, marin- och flygförvaltningarna. Utredningen framhöll
emellertid, att en återgång till det tidigare rådande systemet med i sin helhet
försvarsgrensvis ordnad förvaltning icke kunde ifrågakomma. Utredningen
anförde härom följande.

Inom tygförvaltningens område finns i icke ringa omfattning materiel,
som i samma eller liknande utförande används inom samtliga försvarsgrenar
eller inom två av dem. En försvarsgrensvis helt genomförd uppdelning
av konstruktion och anskaffning av sådan materiel skulle icke stå i
överensstämmelse med kravet på koncentration av förvaltningsverksamheten
i vad avser samma eller liknande materielslag. I stället bör enligt detta
alternativ fördelningen av krigsmaterielens handhavande mellan de tre försvarsgrensförvaltningarna
ske efter principen att den försvarsgrensförvaltning,
som för sin försvarsgren har att anskaffa den största mängden av ett
för flera försvarsgrenar gemensamt materielslag, skall handha huvudförvaltningen
av detsamma. Med huvudförvaltning förstår utredningen i detta
sammanhang projektering, konstruktion, försök, utarbetande av tekniskt
underlag för anskaffning, inköp, leveranskontroll samt upprättande av
materielbeskrivningar och underhållsinstruktioner. I de fall där en försvarsgrensförvaltning
sålunda skall utöva huvudförvaltningen beträffande viss
materiel för annan försvarsgrensförvaltnings räkning, skall denna andra
försvarsgrensförvaltning handlägga allenast frågor rörande krigsförberedelsearbete,
ekonomisk planering, materielinspektion, förrådshållning och
reparationstjänst. Vissa undantag från sistnämnda princip blir dock nödvändiga
med hänsyn till den sammansatta materielen.

Vidare finns inom tygförvaltningens område funktioner, vilka otvivelaktigt
icke bör anförtros var och en av försvarsgrensförvaltningarna utan
bör handhas av för hela försvaret gemensamma organ med direktivrätt i förhållande
till försvarsgrensförvaltningarna.

Utredningen framhöll, att den vid sina överväganden beträffande vilket
av de båda angivna alternativen för tygmaterielförvaltningens ordnande som
borde väljas verkställt jämförelser mellan alternativens för- och nackdelar.
Jämförelserna gåvo enligt utredningens mening till resultat, att för alternativ
I främst talade att krigsplaneringen och inköpsverksamheten bättre
kunde samordnas samt att i fråga om materielslagen vapen, ammunition och
teleteknisk materiel kravet på standardisering lättare kunde tillgodoses och
verksamheten i viss mån kunde bedrivas rationellare med undvikande i stort
sett av dubbelarbete. Till förmån för alternativ II anfördes i första hand att
det beträffande projektering och konstruktion av sammansatta stridsmedel

skapade större förutsättningar för åstadkommande av snabba och kvalitativt
fullgoda arbetsresultat samt möjliggjorde intimare kontakt mellan försvarsgrenscheferna
och förvaltningsorganen. Enligt utredningens mening
funnos således skäl som talade till förman för båda alternativen. Rent principiellt
ansåg utredningen alternativ I innefatta den lämpligaste organisationsformen
på förevarande område. Emellertid lämpade sig enligt utredningens
åsikt detta alternativ mindre väl för den radande försvarsordningen,
där de tre försvarsgrenscheferna svarade envar för sin försvarsgrens materielutrustning.
Alternativ II däremot säkerställde försvarsgrenschefernas
inflytande, då detta alternativ förutsatte ett bibehållande av den i detta hänseende
erfarenhetsmässigt ändamålsenliga organisationsformen med nämnda
chefer såsom samtidigt chefer för försvarsgrensförvaltningarna.

Av angivna skäl stannade utredningen för att sasom sitt förslag till organisation
av försvarets centrala tygmaterielförvaltning framlägga alternativ
II. Utredningen framhöll emellertid att, därest i framtiden en försvarsordning
skulle genomföras som icke i samma mån som den nuvarande byggde
på tre från varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning av ansvaret
för försvarskrafternas stridsduglighet, frågan om en ytterligare samordning
av tygförvaltningstjänsten borde upptagas till förnyad prövning.

Utredningens förslag förelädes 1954 års riksdag genom propositionen nr
109. Efter att ha framhållit, att de utredningar som verkställts i förvaltningsfrågan
givit vid handen att den dåvarande organisationen av tygförvaltningstjänsten
icke stod i överensstämmelse med de av förvaltningsutredningen
uppställda huvudprinciperna för krigsmaterielanskaffningen, uttalade
föredragande departementschefen bl. a. följande.

Jag finner det särskilt betänkligt, att organisationen i viss utsträckning
lett till att tekniska specialister inom samma område måste finnas hos såväl
förvaltningarna som krigsmaterielverket. Frånsett att tillgången på tekniska
specialister är knapp, är detta förhållande otillfredsställande med tanke på
att ifrågavarande specialister representerar en förhållandevis dyrbar arbetskraft.
Alla tänkbara utvägar bör anlitas för att utan men för effektiviteten
nedbringa den centrala försvarsförvaltningens personalkostnader. Detta bör
enligt min mening vara ett av förvaltningsreformens huvudsyften. För detta
ändamål bör allt dubbelarbete elimineras inom den nya organisationens ram.
Även om de tekniska specialisterna hos förvaltningarna huvudsakligen har
konstruktions- och försöksuppgifter, under det att motsvarande specialister
hos krigsmaterielverket har produktionstekniska uppgifter och kontrolluppgifter,
förefaller det uppenbart, att ett sammanförande av samtliga anskaffningsfunktioner,
från projektering och försök till leveranskontroll, till en
och samma myndighet är ägnat att minska behovet av teknisk personal.
Sådant dubbelarbete i fråga om leveranskontroll, som förvaltningsutredningen
kunnat påvisa som en följd av att förvaltningarna i vissa fall icke
helt litar på krigsmaterielverket i detta hänseende, skulle elimineras om
anskaffningsuppgifterna sammanförs till samma myndighet. Den kontakt
mellan konstruktörer och tillverkare, som kan skapas under nyss angivna
förutsättning, måste antas bli till båtnad för konstruktionsverksamheten.

4 Rru. berättelse ans/, statsverket är 4959 I

Utvecklingen efter det att krigsmaterielverket inrättades har otvivelaktigt
gått i den riktningen att såväl konstruktionsverksamheten som tillverkningen
blivit mera komplicerade. Det är därför av största vikt att konstruktionsverksamheten
från början bedrivs under beaktande av de produktionstekniska
förutsättningarna för mass- eller serietillverkning till rimliga kostnader.
Man undviker därigenom i stor utsträckning att färdiga konstruktioner
måste underkastas produktionstekniskt betingade ändringar, som
drar kostnader och verkar försenande.

Enligt departementschefens mening fanns det icke anledning att förutsätta
annat än att försvarsgrensförvaltningarna skulle kunna omhänderha
från krigsmaterielverket överförda anskaffningsuppgifter på ett sådant sätt
att industriella, kommersiella och ekonomiska synpunkter tilibörligen beaktades.
Departementschefen ansag därför att i förevarande fall de personalbesparingar
som krigsmateriel verkets slopande beräknades medföra måste
tillmätas avgörande betydelse.

I fråga om de av förvaltningsutredningen framlagda båda alternativen för
tygförvaltningstjänstens organisation framhöll departementschefen följande.

Jag är icke nu beredd att ta slutlig ställning till förmån för något av
utredningens alternativ. Såsom utredningen framhållit, kan starka skäl åberopas
för såväl alternativ I, innebärande ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk,
som alternativ II, vilket innebär en försvarsgrensvis ordnad
tygförvaltningstjänst. De militära remissmyndigheterna har kraftigt
motsatt sig alternativ I, som emellertid förordats av statskontoret. Utredningen
själv har med hänsyn till bl. a. rådande försvarsorganisation stannat
vid att förorda alternativ II. Pa av utredningen anförda skäl finner jag alternativ
I icke f. n. böra komma i fråga. Det syns mig dessutom förenat med
praktiska svårigheter och knappast tillrådligt ur beredskapssynpunkt att
i ett sammanhang både avveckla krigsmaterielverket och bygga upp en
gemensam tygförvaltningsorganisation. Jag vill dock understryka, att jag
icke är främmande för tanken att gemensamma förvaltningsorgan även på
krigsmaterielförvaltningens område framdeles kan komma att visa sig innebära
den mest fördelaktiga lösningen. Förutsättningarna härför bör emellertid
organiskt växa fram på grundval av de åtgärder till samordning i
olika hänseenden, vilka ingår som viktiga beståndsdelar i den nu aktuella
förvaltningsreformen. Ett dylikt sammanförande torde vidare förutsätta en
ändrad försvarsordning. Jag ansluter mig till utredningens uttalande att,
därest i framtiden en försvarsordning skulle genomföras som icke i samma
mån som den nuvarande bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenar
och en tredelning av ansvaret för försvarskrafternas stridsduglighet,
frågan om en ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten bör tas upp
till förnyad prövning.

Statsutskottet uttalade i över förberörda proposition avgivet utlåtande,
vilket godkändes av riksdagen, att, även om utskottet i likhet med departementschefen
icke stod främmande för tanken att ett gemensamt tygförvaltningsverk
framdeles kunde komma att visa sig utgöra den mest ändamålsenliga
organisationsformen inom detta område, den centrala tygförvalt -

Öl

ningstjänsten i dåvarande läge i enlighet med propositionen borde organiseras
försvarsgrensvis (SU nr 133; r. skr. nr 319).

För närvarande är i enlighet med förenämnda riksdagsbeslut tygförvaltningstjänsten
förlagd till ett tygförvaltningsverk för armén, benämnt armétygförvaltningen,
samt till marin- och flygförvaltningarna. Därjämte finnes
med stöd av samma riksdagsbeslut organiserat ett samordnande organ, försvarets
förvaltningsdirektion, med bl. a. företrädare för näringslivet såsom
ledamöter.

Armétyg- samt marin- och flygförvaltningarna stå under chefskap av
vederbörande försvarsgrenschef; den omedelbara ledningen av verksamheten
utövas dock av souschefer. I fråga om verkens inre organisation må i

detta sammanhang följande omnämnas.

Verksamheten inom armétygförvaltningen bedrives å fem avdelningar,
nämligen vapenavdelningen, fordonsavdelningen, elektroavdelningen, verkstadsavdelningen
och inköpsavdelningen, samt fyra fristående byråer, nämligen
tygförrådsbyrån, ammunitionsförrådsbyrån, normaliebyrån och administrativa
byrån. Härtill komma centralplanering, materielinspektion och
personalkårexpedition.

Verksamheten inom marinförvaltningen bedrives å fyra avdelningar, nämligen
vapenavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen
och inköpsavdelningen, samt tre fristående byråer, nämligen verkstadsbyrån,
normaliebyrån och administrativa byrån. Härtill kommer en centralplanering.

Verksamheten inom flygförvaltningen bedrives å fyra avdelningar, nämligen
flygplanavdelningen, elektroavdelningen, underhållsavdelningen och
inköpsavdelningen, samt fem fristående byråer, nämligen robotbyrån, intendenturbyrån,
flygfältsbyrån, normaliebyrån och administrativa byrån. Härtill
komma centralplanering och materielinspektion.

I enlighet med sin instruktion har försvarets förvaltningsdirektion att i
vissa hänseenden samordna den verksamhet som bedrives inom armétygförvaltningen,
arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen.
Det åligger direktionen bl. a. att avgöra frågor om
huvudförvaltningsprincipens tillämpning och utse huvudförvaltningsmyndighet
för olika förnödenheter, att besluta om inrättande och sammansättning
av samarbetsdelegationer, att, utan att taga befattning med detaljspörsmål,
verka för samordning och effektivisering av anskaffningsverksamhcten
samt att i dessa frågor giva de rekommendationer direktionen finner påkallade
ävensom att under hänsynstagande till de direktiv överbefälhavaren
utfärdar till de centrala förvaltningsmyndigheterna i och för tillgodoseende
av krigsberedskapen och de militära operationernas planläggning och genomförande
samordna den krigsindustriella planläggningen för försvaret i

dess helhet och i detta hänseende giva de rekommendationer som må finnas
påkallade.

Ordinarie ledamöter av förvaltningsdirektionen äro: en ordförande, souscheferna
vid armétyg-, arméintendentur-, marin- och flygförvaltningarna
samt ytterligare två personer. Ordföranden och sistnämnda två ledamöter
skola besitta erkänd erfarenhet och skicklighet på näringslivets område,
överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna må inträda som ledamöter av
direktionen, när de så finna lämpligt. Direktionen biträdes av ett kansli,
som står under ledning av en kanslidirektör.

I riksstaten för budgetåret 1959/60 ha kostnaderna för armétygförvaltningen
upptagits till 32 495 000 kronor, därav avlöningar 22 900 000 kronor
och omkostnader 1 095 000 kronor, för marinförvaltningen till 12 440 000
kronor, därav avlöningar 11 500 000 kronor och omkostnader 940 000 kronor,
för flygförvaltningen till 26 645 000 kronor, därav avlöningar 23 300 000
kronor och omkostnader 1 345 000 kronor, samt för försvarets förvaltningsdirektion
till 221 000 kronor, därav avlöningar 203 000 kronor och omkostnader
18 000 kronor.

Enligt sammanställningar för personalorganisationen vid bl. a. armétygförvaltningen,
marinförvaltningen och flygförvaltningen, vilka fogats som
bilagor till kungl. brev den 5 juni 1959 (regleringsbrev II), uppgår antalet
anställda vid armétygförvaltningen till 1 375, vid marinförvaltningen till 720
och vid flygförvaltningen till 1 573. Sammanlagt sysselsättas således vid
nämnda ämbetsverk 3 668 anstäilda. Försvarets förvaltningsdirektions personal
utgöres av sex anställda.

Försvarets fabriksstyrelse står under ledning av en generaldirektör, som
vid sin sida har ett särskilt rådgivande organ, försvarets fabriksstyrelses råd.
Göromålen inom styrelsen handläggas å tre byråer, fabriksbyrån, anläggningsbyrån
och administrativa byrån. Totala antalet befattningshavare vid
nämnda byråer utgör för närvarande 178. Kostnaderna för styrelsen under
sistförflutna budgetår uppgingo till i runt tal 3,3 miljoner kronor. Under styrelsen
lyda följande lokalmyndigheter, nämligen Åkers krutbruk, ammunitionsfabriken
Zakrisdal, ammunitionsfabriken i Karlsborg, Carl Gustafs
stads gevärsfaktori, centrala torpedverkstaden och centrala beklädnadsverkstaden
samt de centrala tvätt- och reparationsanstalterna i Stockholm, Visby,
Karlskrona, Landskrona, Långsele, Umeå, Karlstad och Boden.

För tygförvaltningstjänsten vid armén, marinen och flygvapnet finnas för
närvarande organiserade tre särskilda ingenjörkårer, benämnda arméingenjörkåren,
mariningenjörkåren och flygingenjörkåren. Utbildningen av personalen
inom nämnda kårer sker försvarsgrensvis.

I detta sammanhang torde slutligen få erinras om att 1955 års riksdagsrevisorer
till behandling bl. a. upptogo frågan om krigsmaktens indelning.
Revisorerna framhöllo därvid att den omvandlingsprocess som försvaret

varit underkastat de senaste decennierna visserligen gått i riktning mot
ökad samverkan och samordning men att den till grund härför liggande
principen icke restlöst förverkligats, med påföljd att gällande försvarsorganisation
kommit att kännetecknas av en dualism, vilket medfört olägenheter
av olika slag. Denna dualism bottnade enligt revisorerna djupast i det förhållandet,
att de tre försvarsgrenarna alla enhetssträvanden till trots alltjämt
i grund och botten fungerade som inbördes fullt självständiga enheter,
envar under sin chef. Revisorerna hävdade samtidigt, att det på grund av
den moderna krigsteknikens speciella karaktär kunde förutses att de relativt
skarpa gränserna mellan armé, marin och flygvapen skulle komma att i
operativt och strategiskt avseende gradvis försvinna, vilket måste påverka
försvarets fredsorganisation. Revisorerna ansågo med hänsyn härtill att
uppspaltningen av försvaret på tre försvarsgrenar borde upphöra och ersättas
av en enhetligt ledd och organiserad krigsmakt.

Statsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 94 år
1956, att utskottet i princip anslöt sig till den uppfattning revisorerna givit
uttryck åt. Utvecklingen, icke minst på det tekniska området, syntes sålunda
enligt utskottets mening påkalla en allt starkare samordning och samverkan
mellan försvarets alla delar. Utskottet förutsatte därför att vid den fortgående
omdaningen av försvaret de av revisorerna uttalade synpunkterna
skulle komma att vederbörligen beaktas. Jämväl 1955 års försvarsberedning
har framhållit angelägenheten av att möjligheterna till en ökad samordning
och en mera enhetlig ledning inom försvaret närmare prövas. Vidare må
omnämnas, att överbefälhavaren numera igangsatt en utredning rörande
krigsmaktens högsta ledning och att genom generalorder den 6 mars 1958
viss personal ställts till överbefälhavarens förfogande för nämnda utredningsarbete.
I detta sammanhang må slutligen också erinras om att föredragande
departementschefen vid framläggandet av propositionen nr 110 år
1958 angående vissa organisations- och anslagsfrågor rörande försvaret beträffande
ifrågavarande utredning framhöll följande.

Jag tillmäter det nu igångsatta utredningsarbetet stor betydelse. Det inbördes
beroendet mellan försvarets olika delar blir alltmer utpräglat. Organisationsformerna
för krigsmaktens högsta ledning måste anpassas efter utvecklingens
krav. Med hänsyn till den allmänna vikten av de spörsmål det
här gäller räknar jag med att, sedan undersökningarna i militär regi slutförts,
utredningsarbetet lämpligen bör utvidgas för att ett allsidigt underlag
för förslag i ämnet skall erhållas.

Revisorernas uttalande. I överensstämmelse med av 1954 års riksdag fattat
beslut är för närvarande tygförvaltningstjänsten vid försvaret organiserad
försvarsgrensvis och verksamheten således förlagd till tre skilda ämbetsverk,
nämligen armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.
För vissa samordnande uppgifter på bl. a. förevarande område hai

dessutom inrättats ett särskilt organ, försvarets förvaltningsdirektion, vars
ledamöter utgöras av såväl militära befattningshavare som företrädare för
näringslivet. Härutöver finnes ett från försvarsgrensförvaltningarna fristående
ämbetsverk, försvarets fabriksstyrelse, vilket utövar ledningen av försvarets
fabriker och vissa anläggningar för reparations- och underhållsverksamheten.

Beslutet om en försvarsgrensvis ordnad tygförvaltningstjänst hade föregåtts
av ingående överväganden rörande den lämpligaste organisationsformen
för ifrågavarande verksamhetsområde. Såsom i det föregående nämnts
hade 1946 års militära förvaltningsutredning, på vars år 1950 avgivna betänkande
den nuvarande tygförvaltningsorganisationen i huvudsak bygger,
framlagt förslag till alternativa lösningar av förevarande spörsmål. Enligt
det ena förslaget, benämnt alternativ I, skulle förvaltningen av all krigsmateriel
omhänderhavas av ett enda för försvaret gemensamt ämbetsverk,
som skulle övertaga samtliga de åligganden som för det dåvarande åvilade
krigsmaterielverket samt armé-, marin- och flygförvaltningarna. Enligt det
andra förslaget, benämnt alternativ II, skulle tygförvaltningen även i fortsättningen
om ock i modifierad form ske försvarsgrensvis. Skillnaden mellan
organisationen enligt sistnämnda alternativ och den dittills gällande
ordningen skulle bl. a. ligga däri, att handhavandet av sådan materiel som
i samma eller liknande utförande användes vid fler än en försvarsgren i fortsättningen
skulle anförtros den försvarsgrensförvaltning som hade att för
sin försvarsgren anskaffa den största mängden av ifrågavarande materiel
(huvudförvaltningsprincipen). Beträffande sådana funktioner inom tygförvaltningens
område som icke lämpligen kunde anförtros var och en av försvarsgrensförvaltningarna
borde enligt förvaltningsutredningens mening inrättas
för hela försvaret gemensamma organ.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgått förelåg inom förvaltningsutredningen
viss tvekan, vilket av de båda nämnda alternativen
som vore att föredraga. Enligt de sakkunnigas mening innefattade nämligen
alternativ I rent principiellt den lämpligaste organisationsformen. För
nämnda alternativ ansågs främst tala att krigsplaneringen och inköpsverksamheten
bättre kunde samordnas samt att i fråga om viss materiel kravet
på standardisering lättare kunde tillgodoses. Vidare kunde verksamheten i
viss mån bedrivas rationellare och dubbelarbete i stort sett undvikas. Anledningen
till att utredningen likväl såsom sitt förslag framlade alternativ II
angavs av de sakkunniga vara, att en organisation enligt detta alternativ
bättre säkerställde försvarsgrenschefernas inflytande på spörsmålen rörande
respektive försvarsgrens materielutrustning och skapade större förutsättningar
för snabba och kvalitativt fullgoda arbetsresultat i fråga om projekteringen
och konstruktionen av sammansatta stridsmedel. Nämnas må dock
i detta sammanhang att utredningen icke avvisade tanken på en framtida
ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten. En förutsättning härför

ansåg utredningen emellertid vara att en ny försvarsordning genomfördes
som i mindre mån än den gällande byggde på tre från varandra avgränsade
försvarsgrenar.

Till sistnämnda synpunkter anslöt sig föredragande departementschefen
vid framläggandet av den till grund för förberörda riksdagsbeslut liggande
propositionen. Även statsutskottet uttalade i sitt över propositionen avgivna
utlåtande, att utskottet icke fann det osannolikt att ett gemensamt tygförvaltningsverk
framdeles skulle kunna komma att visa sig utgöra den mest
ändamålsenliga organisationsformen. Statsutskottet ansåg emellertid att i
dåvarande läge tygförvaltningstjänsten borde organiseras försvarsgrensvis,
vilket ju också blev riksdagens beslut.

Sedan ifrågavarande tidpunkt har utvecklingen på krigsmaterielområdet
fortskridit mycket snabbt. Nya vapen och vapensystem ha framkommit som
resultat av teknikens senaste rön, och även vårt land har måst anslå betydande
belopp på bl. a. forsknings- och konstruktionsarbete i syfte att skapa
moderna och effektivare medel för krigföringen. I vissa fall har det också
blivit nödvändigt att genom anskaffning utifrån tillföra vårt försvar de hjälpmedel
som erfordras för att landets stridskrafter skola komma i nivå med
andra länders. De problem som möta de tygförvaltande organen ha därmed
militärt, tekniskt och ekonomiskt blivit alltmer komplicerade.

Mot bakgrunden av angivna förhållanden ha revisorerna ansett sig böra
upptaga frågan, huruvida den organisation tygförvaltningstjänsten erhöll
genom 1954 års riksdagsbeslut nu kan anses lämpligt utformad för att svara
mot de växande krav som den militärtekniska utvecklingen ställer på denna
förvaltningsgren. Jämsides härmed anmäler sig spörsmålet, i vad mån möjligheter
föreligga på berörda verksamhetsområde att genom rationalisering
icke blott höja administrationens effektivitet utan även nå fram till organisatoriska
förenklingar och personalbesparingar.

En faktor som i sammanhanget måste tillmätas avgörande betydelse är
enligt revisorernas mening den allt starkare tendens till uppluckring av
gränserna mellan de traditionella försvarsgrenarna som kännetecknar den
militärtekniska utvecklingen. Detta tar sig främst uttryck däri att olika
stridsmedel, vilka vart och ett efter sin speciella typ nu hänföras till viss försvarsgren,
hålla på att ersättas av enhetliga vapen som utan att deras tekniska
villkor i princip förändras kunna tilldelas armé- eller marin- eller
flygförband. De tekniska hjälpmedlen för krigföringen ha med andra ord
i allt större utsträckning blivit gemensamma för de tre försvarsgrenarna.
Ett typiskt exempel härpå utgör roboten, som i hög grad torde förtjäna benämningen
framtidens vapen. Belysande för den berörda utvecklingen, vilken
efter hand torde komma att bli alltmer påtaglig, äro vidare de teletekniska
hjälpmedlen samt det ökade ianspråktagandet av flygplan och helikoptrar
inom såväl armén som marinen.

Denna förändring av det militära försvarets grundvalar, innebärande att

de olika försvarsfunktionerna i stället för de traditionella försvarsgrenarna
bli bestämmande för operativ planläggning och stridsledning, kan självfallet
icke undgå att inverka även på den tekniska tjänsten och därmed på tygförvaltningens
organisation. Revisorerna äro också för sin del av den uppfattningen,
att det måste framstå som alltmer otidsenligt att problem av i
princip samma och i vissa fall av identiskt samma slag skola behandlas och
avgöras inom tre skilda ämbetsverk. Redan i dagens läge äro vissa olägenheter
av den rådande tredelningen uppenbara; sålunda må exempelvis erinras
om att för helikoptertjänsten envar försvarsgren nu håller på att bygga upp
en särskild teknisk organisation. Dessa olägenheter, vilka under utvecklingens
gång torde bli än mer framträdande, skulle emellertid kunna hävas
och betydande fördelar ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt
kunna vinnas genom bildandet av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.
Såsom redan 1946 års militära förvaltningsutredning framhöll
skulle ett sådant organ ge ökade garantier för att onödigt dubbelarbete eliminerades
och att föreliggande möjligheter till standardisering av materielen
tillvaratoges. Sistnämnda omständighet skulle få stor betydelse ur tillverkningsekonomisk
synpunkt, då genom standardiseringen förutsättningarna
för rationell serietillverkning skulle ökas, antalet reservdelar av olika slag
nedbringas, distributionen förenklas och reparationstjänsten effektiviseras
och förbilligas. Vidare skulle bl. a. en bättre samordning av inköpen kunna
åstadkommas.

Ett gemensamt tygförvaltningsverk skulle i första hand komma att omfatta
den nuvarande armétygförvaltningen samt de delar av marin- och flygförvaltningarna
som icke ha intendentur- eller fastighetsförvaltande uppgifter.
Sistnämnda arbetsuppgifter äro enligt revisorernas mening icke av
sådan omfattning att för deras handläggande krävas särskilda ämbetsverk,
varför de böra kunna överföras till andra förvaltningsorgan. Organisationen
av ett gemensamt tygförvaltningsverk skulle således möjliggöra indragning
av såväl armétygförvaltningen som marin- och flygförvaltningarna. Ett sådant
verk skulle vidare kunna övertaga huvuddelen av de göromål som nu
ankomma på försvarets förvaltningsdirektion. Dit skulle även kunna förläggas
den centrala ledning av försvarets nytiliverkande fabriker som för
närvarande utövas av försvarets fabriksstyrelse.

Det är givet att även efter en sammanslagning av nu berört slag en organisatorisk
åtskillnad mellan olika fackavdelningar måste upprätthållas. Därvid
är emellertid att märka att de mer särpräglade, på viss försvarsgren nu
inriktade arbetsuppgifterna inom den totala tygförvaltningstjänsten kunna
väntas efter hand minska i betydelse jämfört med de problem på robotområdet
m. m. som äro gemensamma för samtliga försvarsgrenar. Att sistnämnda
problem behandlas efter enhetliga principer i en enhetlig organisation
måste otvivelaktigt medföra rationaliseringsvinster i form av både ökad
effektivitet och minskade kostnader. Det bör vidare uppmärksammas att

vart och ett av de tre nuvarande tygförvaltande verken är utrustat med
specialorgan för bl. a. kamerala och andra administrativa ärenden, för inköpsverksamhet,
för verkstads- och förrådstjänst, för standardisering, klassificering
och därmed sammanhängande frågor samt för krigsplanläggning.
De nämnda arbetsuppgifterna torde i ett gemensamt tygförvaltningsverk
kunna fullgöras på ett mindre personalkrävande sätt än enligt nuvarande
organisation, vilket bör möjliggöra ytterligare kostnadsbesparingar.

Såsom framhållits i det föregående var det militära försvarets uppdelning
på tre från varandra avgränsade grenar huvudanledningen till att statsmakterna
icke redan år 1954 fattade beslut om ett gemensamt tygförvaltningsverk.
Detta formella hinder mot en ur saklig synpunkt önskvärd samordning
av tygförvaltningstjänsten består som bekant alltjämt. I verkligheten
har emellertid läget undergått en betydelsefull förändring. I sammanhanget
må erinras om att 1955 års riksdagsrevisorer gåvo uttryck åt den uppfattningen,
att den nuvarande uppspaltningen av försvaret på tre olika försvarsgrenar
borde upphöra och ersättas av en enhetligt ledd och organiserad
krigsmakt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 94 år 1956 förklarade
sig statsutskottet kunna i princip ansluta sig till denna uppfattning och
förutsatte, att vid den fortgående omdaningen av försvaret de av revisorerna
uttalade synpunkterna skulle komma att vederbörligen beaktas. Även
1955 års försvarsberedning har givit uttryck åt liknande tankegångar. Numera
har också en särskild utredning av krigsmaktens högsta ledning igångsatts.
Förutsättningarna för en för försvaret gemensam intendenturkår och
ett gemensamt centralt intendenturförvaltningsverk äro vidare under utredning.
Då en prövning jämväl av frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk
kan väntas bli förhållandevis tidsödande och då det synes angeläget,
att de möjligheter till en mera rationell utformning av tygförvaltningstjänsten
som en eventuell omorganisation av försvarsledningen erbjuder
utan dröjsmål tillvaratagas, synas starka skäl tala för att här avsedda spörsmål
nu upptages till ingående belysning.

Revisorerna äro alltså av den uppfattningen, att frågan om ett gemensamt
tygförvaltningsverk bör närmare utredas, varvid även behovet av en enhetlig
militäringenjörkår torde böra klarläggas.

§8

Försvarets fabriksstyrelse

I sitt den 28 mars 1942 avgivna betänkande med förslag rörande den
centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet (SOU 1942: 16)
föreslog 1941 års militära förvaltningsutredning, såvitt nu är i fråga, inrättandet
av ett särskilt försvarsväsendets industriverk, på vilket skulle överföras
i stort sett de uppgifter som för det dåvarande åvilade statens ammunitionsnämnd
(fr. o. in. budgetåret 1942/43 kallad statens krigsmaterielnämnd)
och försvarsväsendets verkstadsnämnd. Vad verkstadsnämnden
närmast beträffar torde här få erinras om att den tillskapades efter beslut
av Kungl. Maj:t den 24 maj 1940 för att i tekniskt och ekonomiskt hänseende
handha ledningen av driften vid vissa fabriker och anstalter, vilka
tidigare varit direkt underställda vederbörande försvarsgrensförvaltningar.
Bland dessa må nämnas till tygstationerna hörande tygverkstäder, lantförsvarets
ammunitionsfabriker, försvarsväsendets krutfabriker, lantförsvarets
och flygvapnets laborerings- och apteringscentraler, Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
centrala torpedverkstaden samt försvarsväsendets kemiska anstalt.
Sedermera återfördes i och med ingången av år 1942 arméns tygverkstäder
under davarande arméförvaltningens tygdepartements ledning.

Frågan anmäldes för riksdagen genom propositionen 1943: 180. Föredragande
departementschefen ställde sig däri avvisande till tanken på ett sammanförande
av verkstadsnämnden med krigsmaterielnämnden i en gemensam
organisation. I stället borde krigsmaterielnämnden omvandlas till ett
permanent krigsmaterielverk och verkstadsnämnden likaledes till ett fristående
ämbetsverk, kallat försvarets fabriksstyrelse. Sistnämnda myndighet
skulle ha till uppgift att i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende
utöva ledningen över de statliga fabriker som hade att tillverka krigsmateriel
eller annan materiel för försvarsändamål samt att handha nyanläggningsverksamheten
vid dessa fabriker. Till detta slag av fabriker skulle även
räknas sådana som vore avsedda för reparations- eller underhållsverksamhet,
där denna verksamhet kunde bedrivas efter samma normer som en
industrimässig serie- eller masstillverkning. Vidare skulle ämbetsverket i
den mån så bestämdes planera, anskaffa och förvalta sådana statliga anläggningar
för dylik tillverkning, vilka vore avsedda att drivas av privata företag,
samt för dylik drift tillhandahålla teknisk service. Tillsammans med
ovannämnda fabriker skulle fabriksstyrelsen bilda försvarets fabriksverk,
vars tillgångar och skulder, inklusive avskrivnings- eller värdeminskningskonton,
skulle upptagas till redovisning å en särskild i rikshuvudboken uppförd
kapitalfond. Över denna kapitalfond skulle vidare redovisas fabrikernas
samtliga driftskostnader och intäkter.

Helt allmänt sades den föreslagna åtgärden åsyfta en förstärkning av
den tekniska och den merkantila sakkunskapen inom försvarsförvaltningen.
För fabriksledningens vidkommande skulle därvid framför allt vinnas, att
driften komme att handhavas efter linjer som inom privatindustrien prövats
och befunnits rationella.

Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med vad i propositionen
sålunda föreslagits (skr. nr 321).

Instruktion för försvarets fabriksverk har utfärdats den 15 juni 1944
(SFS nr 341). Enligt denna åligger det fabriksstyrelsen:

att under beaktande av de fordringar, som av beredskapsskäl måste uppfyllas,
och med iakttagande av omtanke, planmässighet och sparsamhet
sörja för att å fabriksverket enligt givna anvisningar eller traffade avtal

ankommande leveranser i vederbörlig ordning verkställas;

att övervaka, att den fortgående utvecklingen i fråga om driftteknik och
materielutformning inom de områden, vilka äro föremål för styrelsens verksamhet,
beaktas inom fabriksverket, ävensom själv verka för ytterligare

utveckling; . , , , . ,

att svara för att kontroll vid de av styrelsen drivna fabrikerna och anstalterna
så utövas att produkterna bliva väl lämpade för sitt ändamål och att
av vederbörande myndigheter härutinnan uppställda fordringar fyllas;

att anskaffa för fabriksverket erforderlig materiel ävensom planera och
i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter anskaffa erforderliga
byggnader och anläggningar inom styrelsens verksamhetsområde;

att hos Kungl. Maj :t föreslå de åtgärder, vilka erfordras for bibehållande
och utvecklande av en rationell verksamhet inom fabriksverkets arbetsområde
eller för tillgodoseende av krigsberedskapen och vilka icke utan Kungl.
Maj :ts särskilda medgivande kunna av styrelsen vidtagas;

att för drift av anläggningar som avses i 1 § andra stycket och, i den man
så påkallas, jämväl för annan för försvarets räkning driven fabnksrörelse
tillhandahålla inom fabriksverket tillgänglig teknisk sakkunskap;

att tillse, att i största möjliga mån rättvisande och enhetliga principer
tillämpas vid prissättningen av inom fabriksverket tillverkade produkter ;

att i överensstämmelse med av Kungl. Maj :t fastställda stater eller eljest
givna föreskrifter emottaga och redovisa fabriksverkets inkomster samt att
bestrida dess utgifter ävensom förvalta och redovisa de särskilda medel,
vilka ställas till styrelsens förfogande;

att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i ärenden, som av Kungl.
Maj :t eller chef för statsdepartementet till ämbetsverket remitteras;

att biträda överbefälhavaren med utarbetande av de förslag i verkets ämbetsområde
berörande frågor, som denne kan finna erforderligt avlåta till

Kungl. Maj :t; .. ...

att till överbefälhavaren samt cheferna för de särskilda försvarsgrenarna
inkomma med de yttranden och utredningar, som av dessa påkallas och av
ämbetsverket kunna lämnas; samt

att meddela chefen för försvarsstaben ävensom försvarets centrala lorvaltningsmyndighctcr
de upplysningar, vilka dessa finna erforderliga med
hänsyn till dem åvilande uppgifter och vilka beröra fabriksverkets arbets °"styrelsen

har att vid fullgörandet av sina uppgifter ställa sig till efterrät -

telse de direktiv som överbefälhavaren finner erforderligt meddela för tillgodoseende
av krigsberedskapen samt de militära operationernas planläggning
och genomförande. Det åligger styrelsen att ständigt hålla överbefälhavaren
underrättad om uppkommande frågor av sådan art. Därest i särskilt
fall styrelsen finner sig icke kunna efterkomma överbefälhavarens direktiv,
skall styrelsen omedebart göra anmälan därom till överbefälhavaren. Kan
därvid enighet ej uppnås, skall ärendet av överbefälhavaren underställas
Kungl. Maj :t.

Fabriksstyrelsen står under ledning av en generaldirektör i lönegraden
Bp 7, vilken vid sin sida har ett särskilt rådgivande organ, försvarets fabriksstyrelses
råd. Detta, som består av sex av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter,
har att verka för att fabriksverkets rörelse med tillgodoseende av krigsberedskapen
bedrives efter tidsenliga industriella och tekniska grunder. Göromålen
inom styrelsen handläggas å tre byråer, fabriksbyrån, anläggningsbyrån
och administrativa byrån, som förestås av respektive en överingenjör
i Bp 4, en överingenjör i Be 1 och en byråchef i Bo 1. I övrigt äro vid styrelsen
anställda tjänstemän enligt särskilda personal- och tjänsteförteckningar.
Det totala antalet befattningshavare utgör för närvarande 178. Kostnaderna
for styrelsen under sistförflutna budgetår uppgingo till i runt tal 3,3 miljoner
kronor.

I försvarets fabriksverk ingå för närvarande följande lokalmyndigheter,
nämligen Åkers krutbruk, ammunitionsfabriken Zakrisdal, ammunitionsfabriken
i Karlsborg, Carl Gustafs stads gevärsfaktori, centrala torpedverkstaden
och centrala beklädnadsverkstaden samt de centrala tvätt- och reparationsanstalterna
i Stockholm, Visby, Karlskrona, Landskrona, Långsele,
Umeå, Karlstad och Boden. De nytillverkande fabrikerna jämte tvätt- och
reparationsanstalten i Stockholm förestås av överingenjörer, av vilka tre äro
placerade i högst lönegraden Bp 4, tre i högst Bp 3 och en i högst ABp 24, medan
i spetsen för övriga anstalter stå fabriksingenjörer i högst lönegraden
Ae 26. Det sammanlagda antalet tjänstemän och arbetare utgjorde per den
30 juni 1959 838 respektive 2 292.

Enligt fabriksstyrelsens huvudbok för sistförflutna budgetår balanserade
fabriksverkets tillgångar och skulder per den 30 juni 1959 på ett belopp av
i runt tal 164 miljoner kronor. Intäkterna utgjorde under budgetåret 9,4
miljoner kronor och kostnaderna 7,5 miljoner kronor, innebärande ett till
statskontoret inlevererat överskott av 1,9 miljoner kronor.

Före tillkomsten av försvarsväsendets verkstadsnämnd och försvarets
fabriksverk voro, såsom tidigare berörts, Åkers krutbruk, ammunitionsfabriken
Marieberg (nuvarande ammunitionsfabriken Zakrisdal), ammunitionsfabriken
i Karlsborg och Carl Gustafs stads gevärsfaktori direkt underställda
dåvarande arméförvaltningens tygdepartement, medan centrala torpedverkstaden,
som ursprungligen utgjorde en del av örlogsvarvet i Karls -

krona, var direkt underställd marinförvaltningen. Arméns och marinens
centrala beklädnadsverkstäder, som sedermera sammanförts till en företagsekonomisk
enhet, sorterade på motsvarande sätt under dåvarande arméförvaltningens
intendenturdepartement respektive marinförvaltningen. Alla
frågor, såväl administrativa som tekniska och ekonomiska, handlades direkt
mellan angivna myndigheter och fabrikerna.

Organisatoriskt har fabrikernas ställning genom deras inordnande i
fabriksverket förändrats i flera betydelsefulla avseenden. Tidigare var beställande
myndighet samtidigt chefsmyndighet. Numera intaga fabrikerna
principiellt samma ställning till beställarna som en privat industri och arbeta
också i stor utsträckning i konkurrens med privatindustrien. Fabrikerna ha
blivit affärsdrivande. I vad gäller kontakter mellan beställarna och fabrikerna
har omläggningen varit mindre märkbar i rent tekniska frågor men
desto mera beträffande exempelvis beställningar, leveranstider, priser etc.,
vilka numera handläggas av fabriksstyrelsen.

Driftsekonomiskt har fabrikernas ställning förändrats genom att produkternas
priser nu innefatta alla kostnader för deras tillverkning. Tidigare var
så ej fallet, emedan en del kostnader redovisades på särskilda riksstatsanslag.
Förutsättningar ha således skapats för en mera rättvisande självkostnadsberäkning.

Redovisningstekniskt har fabrikernas inlemmande i fabriksverket inneburit,
att en affärsmässigt ordnad driftsbokföring förlagts till fabrikerna,
medan huvudbokföringen centraliserats till fabriksstyrelsen. Före fabriksverkets
tillkomst skedde redovisningen till centrala myndigheter efter i stort
sett samma principer som tillämpades inom försvaret i övrigt.

Enligt vad revisorerna inhämtat skulle fördelarna med nuvarande organisation
framför allt bestå däri, att en rationellare fabriksdrift möjliggjorts.
Ovannämnda driftsbokföring med en efter industriellt mönster upplagd
självkostnadsberäkning har kunnat läggas till grund för enhetlig, noggrann
förkalkyl och kritisk, jämförande efterkalkyl. Genom samordning av de
olika fabrikernas maskinella och tekniska resurser har den sammanlagda
tillverkningskapaciteten och mångsidigheten ökat. Möjligheter ha vidare
skapats för att jämväl kunna antaga civila och utländska beställningar,
varigenom lokaler och maskiner bättre utnyttjas och arbetsbeläggningen
hålles mera konstant. Detta senare anses ej minst ur beredskapssynpunkt
vara av stor betydelse. Genom de ekonomiska, juridiska och tekniska experter
som finnas anställda i fabriksstyrelsen och få utnyttjas av samtliga
fabriker har vidare utbildningen av personal kunnat ordnas centralt till
lägre kostnader än om varje fabrik för sig skulle ombesörja utbildningen
samt löne- och avtalsfrågor kunnat behandlas enhetligt etc.

Revisorerna ha införskaffat uppgifter om det fakturerade värdet av vid
respektive fabriker utförda arbeten med fördelning på olika beställare. För

budgetåret 1958/59 erhållna uppgifter (i milj. kronor) ha sammanställts i
nedanstående tablå.

Beställare Nytillverkande Tvätt- och reparations -

	fabriker	anstalter
Försvarets myndigheter	49,8	9,7
Civila myndigheter och enskilda	5,3	7,1
Utländska beställare	1,7
Summa	56,8	16,8

Revisorerna ha vidare funnit det vara av intresse att undersöka den procentuella
fördelningen av armétygförvaltningens totala beställningar på dels
försvarets fabriksverk och dels andra leverantörer. Nedanstående uppställning
utvisar hur nämnda beställningar fördelats under budgetåren
1955/56—1958/59.

Budgetår	Totalantal beställningar	FFS	FFS i % av totalantal
1955/561)	2 240	117	5,22
1956/57	2 703	102	3,77
1957/58	2 553	93	3,67
1958/59	3 021	130	4,34
Summa	10 517	442	4,2 (genomsnitt)
Budgetår	Totalbelopp	FFS	FFS i % av totalbelopp
1955/56	486 946 402	65 092 191	13,36
1956/57	262 494 313	25 155 493	9,58
1957/58	160 318 856	15 858 642	9,89
1958/59	311 201 598	44 475 148	14,29

l) Budgetåret 1955/56 inkluderar av armétygförvaltningen övertagna KKV-order.

Revisorerna ha från armétygförvaltningen även införskaffat uppgifter
om i vilken utsträckning fabriksstyrelsen vid anbudsförfarande erhållit
order på av armétygförvaltningen gjorda beställningar av ammunition under
tiden juni 1955—september 1959 samt om de prisrelationer som därvid förelegat
i förhållande till andra leverantörer. Av uppgifterna framgår bl. a.
följande.

1. FFS har avböjt eller icke inkommit med anbud på 18 av 101 förfrågningar.

2. Av 83 beställningar som varit föremål för undersökning har FFS erhållit
19, medan övriga 64 gått till andra leverantörer.

3. På de 19 beställningar som FFS erhållit på grund av lägsta anbud har
priset genomsnittligt legat ca 10 % lägre än närmast högre anbud.

4. På de 64 beställningar som gått till andra leverantörer har FFS pris
genomsnittligt legat ca 50 % högre än antaget anbud.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att av arméintendenturförvaltningens
totala anskaffning av yllekonfektion under åren 1955—1959 ha 19
procent levererats genom den i försvarets fabriksverk ingående centrala
beklädnadsverkstaden enligt nedanstående uppställning.

	Antal utlagda	Värde å utlagda	Värdemässig
Kalender-	beställningar	beställningar (kr.)	andel för FFS1)
år	Total	Härav FFS	Total	Härav FFS
1955	77	15	20 075 116	4 921 388	24i/2
1956	60	11	9 369 622	1 899 499	20
1957	64	14	15 454 676	2 548 273	16i/2
1958	80	12	16 677 370	1 860 025	11
1959 15/10	32	5	8 658 602	2 217 530	25>/2

Summa 313 57 70 235 386 13 446 715 19

i) i FFS:s andel ingå även sådana beställningar som FFS erhållit genom arbetsmarknadsstyrelsens
medverkan och som utlagts utom ramen för upphandlingskungörelsen.

Såsom av det föregående framgår omfattar försvarets fabriksverk i princip
endast nytillverkande fabriker. De verkstäder som ombesörja reparationstjänsten
äro däremot —- med undantag för de centrala tvätt- och reparationsanstalterna
-— underställda vederbörande försvarsgrensförvaltningar.

Här ifrågavarande verkstäder inom armén utgöras av de s. k. tygverkstäderna
av 1. och 2. klass. Därjämte finnas sammanlagt ett hundratal serviceverkstäder
och ammunitionssammansättningsverkstäder. Tygverkstädernas
antal uppgick per den 1 juli 1959 till 32 med en total personalstyrka av 438
tjänstemän och 1 568 arbetare. Det fakturerade värdet av vid tygverkstäderna
av 1. klass utförda arbeten utgjorde för sistförflutna budgetår ca 45
miljoner kronor.

överinseendet över verksamheten vid tygverkstäderna utövas närmast av
en inom armétygförvaltningen inrättad verkstadsavdelning, vars chef är en
arméöverdirektör i lönegraden Bp 4. Avdelningen är organiserad på en centralsektion,
en driftbyrå, en krigsreparationssektion och en anläggningssektion.
I driftbyrån ingå bl. a. organisationssektion, tygverkstadssektion,
ammunitionsverkstadssektion, arbetsstudiesektion och verkstadsförrådssektion.
Avdelningen sysselsätter f. n. 126 personer.

Tygverkstäderna ha tidigare icke varit underkastade systematisk och
regelbunden inspektion på ort och ställe. Dylik inspektion har numera igångsatts,
omfattande arbetsplanering, verkstadsledning, verkstadsarbete, inköp,
förrådshållning, materielrcdovisning och kameral verksamhet. Den centrala
ledningen av verkstäderna i övrigt avser dels mera långsiktande regleringar
av verkstädernas storlek, utrustning i fråga om byggnader och maskiner,

arbetsmetodik etc., dels löpande anvisningar beträffande kontroll, arbetsfordringar
m. m. Sistnämnda verksamhet har i regel formen av skriftliga
instruktioner och föreskrifter. En speciell gren av verkstadsavdelningens
arbetsuppgifter utgör, såsom ovan antytts, arbetsstudieverksamheten.
Nämnda verksamhet sysselsätter f. n. 18 arbetsstudieingenjörer, vilka lokalt
utföra de arbetsstudier som av verkstadsavdelningen bedömas nödvändiga
för ernående av högsta möjliga effekt av verkstadsrörelsen. övervakningen
av verkstädernas arbetsbeläggning sker dels genom att truppförbanden (motsvarande)
i tygförvaltningsinstruktionen ålagts att i samarbete med verkstadscheferna
uppgöra reparationsplaner, dels genom att månatliga arbetsbeläggningsrapporter
skola ingivas till armétygförvaltningen. Härigenom
möjliggöres vid bristande arbetstillgång vid viss verkstad en utjämnande
planering från armétygförvaltningens sida.

Marinens verkstadsrörelse omfattar ett flertal verkstäder av olika kategorier,
nämligen de vederbörande örlogsvarv tillhörande s. k. marinverkstäderna,
verkstäder av 1. och 2. klass samt serviceverkstäder. Per den 1 juli
1959 voro vid marinverkstäderna anställda 594 tjänstemän och 2 149 arbetare.
Det fakturerade värdet av vid nämnda verkstäder under sistförflutna
budgetår utförda arbeten uppgick till 52,9 miljoner kronor.

För den centrala ledningen av verksamheten har inom marinförvaltningen
organiserats en verkstadsbyrå med bl. a. en centralsektion, en driftsektion,
en förrådssektion, en avtalsdetalj och en krigsreparationsdetalj. Byrån, som
står under ledning av en verkstadsdirektör i lönegraden Bp 1, sysselsätter
f. n. 56 befattningshavare.

I verkstadsbyråns arbetsuppgifter ingår bl. a.:

att utarbeta allmänna riktlinjer för verkstadsverksamheten, t. ex. i fråga
om mål för och inriktning av verksamheten samt administrativa och organisatoriska
avvägningar;

att handlägga centrala administrationsfrågor;

att handlägga finansieringsfrågor och att fastställa balansräkningar samt
vinst- och förlusträkningar;

att planera den för verksamheten erforderliga kapaciteten på grundval
av å ena sidan målsättning m. m. och å andra sidan materielanskaffningsplaner,
underhålls- och ombyggnadsplaner samt rationaliseringsåtgärder;

att handlägga frågor rörande erforderlig personalstyrka och behövliga
investeringar;

att fördela marinens verkstadsarbeten så, att verkstadskapaciteten utnyttjas
på bästa sätt;

att samordna vissa funktionella uppgifter, t. ex. redovisning, personalutbildning
och arbetsstudier; samt

att lämna verkstäderna service på sådana speciella områden där det icke
är möjligt eller oekonomiskt att lokalt anställa specialister.

Vederbörande verkstadschefer utöva den omedelbara ledningen av verkstadsrörelsen.
Från marinförvaltningens sida har därvid eftersträvats att i
största möjliga utsträckning delegera arbetsuppgifter till nämnda chefer.

Vad därefter angår verkstadsrörelsen inom flygvapnet finnas förutom 19
flottilj verkstäder inrättade tre centrala flygverkstäder. Verkstäderna sysselsatte
per den 1 juli 1959 sammanlagt 1 570 tjänstemän och 2 735 arbetare.
Det sammanlagda fakturerade värdet av de centrala flygverkstädernas arbeten
under budgetåret 1958/59 utgjorde 84,6 miljoner kronor.

Den centrala administrationen av flygvapnets verkstäder utövas närmast
av flygförvaltningens underhållsavdelning. Denna, som är uppdelad på en
centralsektion, en driftbyrå och en förrådsbyrå, står under ledning av en
avdelningschef i Bp 4. Avdelningens arbetsuppgifter överensstämma i huvudsak
med vad som ovan angivits i fråga om armétygförvaltningens verkstadsavdelning
och marinförvaltningens verkstadsbyrå; avdelningen fyller
med andra ord ungefärligen samma funktion som en koncernledning vid
enskilda företag.

I fråga om tvätt- och reparationstjänsten finnas inom försvarsväsendet
vid sidan av fabriksverkets hithörande anstalter ett flertal under arméintendenturförvaltningen
lydande tvättinrättningar samt skrädderi- och skomakeriverkstäder.
Sålunda äro f. n. i verksamhet åtta tvättinrättningar, tio
skrädderier och sex skomakerier. De sysselsätta sammanlagt 237 personer.
Kontrollen över sagda verkstäder utövas av en inom arméintendenturförvaltningens
materielbyrå inrättad kontroll- och verkstadssektion under chefskap
av en byrådirektör i lönegraden Bo 26. Sektionen följer kontinuerligt
verkstadsdriften i syfte att genomföra förbättringar av reparations- och
tvättförfarandet genom bl. a. arbetsmetodstudier. Vidare utarbetar byrån
arbetsbeskrivningar, ackordsprislistor etc.

I detta sammanhang torde få erinras om följande. Sedan riksdagens revisorer
år 1945 framställt vissa anmärkningar mot kostnadskalkyleringen vid
arméns tygverkstäder, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den 15 mars
1946 statens organisationsnämnd att i samråd med vederbörande fackmyndigheter
verkställa utredning rörande principerna för självkostnadsberäkningarna
vid försvarets verkstäder och grunderna för prissättning av utförda
arbeten. Efter utredning inom en kommitté, bildad med anledning av
förenämnda uppdrag, överlämnade organisationsnämnden genom underdånig
skrivelse den 26 maj 1948 ett av kommittén utarbetat förslag till normer
för självkostnadsberäkning och prissättning vid försvarets verkstäder, lydande
under dåvarande arméförvaltningens tygavdelning samt marinförvaltningen
och flygförvaltningen. Organisationsnämnden anförde därvid bl. a.
följande.

Utredningen utmynnade huvudsakligen i ett förslag till principer för anordnandet
av självkostnadsberäkningar vid försvarets verkstäder. Vid uppdragandet
av linjerna för självkostnadsberäkningen hade utredningen utgått
ifrån att i den självkostnad, som skulle läggas till grund för prissättningen
av produkter och arbeten för statsverkets räkning, skulle medtagas alla

5 Rev. berättelse ang. statsverket är 1959 I

kostnader, vilka motsvarades av utgifter för statsverket under fjärde huvudtiteln
utom lokalkostnader och fastighetskostnader, vilka på angivna skäl
måst lämnas utanför. I avsikt att erhålla en tillfredsställande självkostnadsberakning
vid viss nytillverkning samt vid arbeten för statsverket utomstående
hade därjämte föreslagits införandet av ett efter affärsmässiga grunder
framräknat särskilt pålägg — civilbeställningspålägg — vilket vore
avsett att motsvara dels fastiglietskostnaderna, dels vissa kostnader, som
statsverket tillskyndades i form av utgifter under andra huvudtitlar än den
fjärde, samt dels slutligen vissa försäkringskostnader, som icke på annat
sätt komme fram i den statliga bokföringen, därför att statsverket bure
självrisk. För att erhålla en i största möjliga utsträckning rättvisande självkostnadsberäkning
vore det vidare nödvändigt att i större utsträckning än
hittills belasta verkstädernas driftstitlar i statsbokföringen med utgifter,
som för närvarande belastade olika anslag under fjärde huvudtiteln. Sådana
utgifter vore huvudsakligen avlöningar till militär, civilmilitär och viss civil
personal, som helt eller delvis toges i anspråk för arbetsuppgifter vid verkstäderna,
samt därutöver vid vissa verkstäder utgifter för bränsle och elektrisk
energi, kontorsmateriel m. m. Enligt det framlagda förslaget skulle
avskrivningar å maskiner och vissa inventarier företagas vid samtliga verkstäder,
som icke vore av servicekaraktär. Avskrivningarna skulle försvarsgrensvis
tillföras särskilda maskinersättningskonton, från vilka kostnader
för erforderlig förnyelse av respektive verkstäders maskin- och inventariebestånd
sedermera skulle ske enligt vederbörande centrala förvaltningsmyndigheters
bestämmande. På grund av det anförda föresloges att Kungl. Maj :t
måtte uppdraga dels åt försvarsgrensförvaltningarna att genomföra en omläggning
av självkostnadsberäkningen vid underställda verkstäder i enlighet
med utredningens förslag samt att i samråd med försvarets civilförvaltning
och statens organisationsnämnd vidtaga av förenämnda omläggning av självkostnadsberäkning
betingade ändringar i beräkningsgrunderna för vederbörliga
anslag i samband med avgivandet av anslagsäskanden, dels åt statens
organisationsnämnd att i samarbete med försvarsgrensförvaltningarna
och försvarets fabriksstyrelse inrätta en kommitté för behandling av gemensamma
frågor rörande självkostnadsberäkning och driftsekonomi vid försvarets
verkstäder, åt vilken kommitté jämväl skulle uppdragas att snarast
möjligt vidtaga förberedelser för den föreslagna omläggningen samt dels åt
krigsmateriel verket, fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen, att
i samråd med statens organisationsnämnd, i den mån så befunnes lämpligt,
infora de föreslagna principerna för självkostnadsberäkning jämväl vid
andra av utredningen icke berörda verkstäder, vilka borde drivas efter
affärsmässiga principer.

Genom beslut den 23 maj 1952 förklarade sig Kungl. Maj :t finna det av
statens organisationsnämnd framlagda förslaget till normer för självkostnadsberäkning
och prissättning böra i princip tillämpas vid försvarets verkstäder
med undantag av verkstäder tillhörande försvarets fabriksverk samt
mai inverkstäderna, där dylika normer redan tillämpades. I anledning härav
lämnade Kungl. Maj :t följande uppdrag, nämligen

dels åt arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen att
fi. o. in. budgetaret 1953/54 vid underställda verkstäder genomföra en omläggning
av självkostnadsberäkningen i enlighet med utredningens förslag;

dels åt arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen att i
samråd med försvarets civilförvaltning och statens organisationsnämnd vidtaga
av förenämnda omläggning av självkostnadsberäkningen betingade
ändringar i beräkningsgrunderna för vederbörliga anslag i samband med
avgivandet av anslagsäskandena för budgetåret 1953/54;

dels åt statens organisationsnämnd att i samarbete med försvarets fabriksstyrelse
samt armé-, marin- och flygförvaltningarna inrätta en kommitté
för behandling av gemensamma frågor rörande självkostnadsberäkning
och driftsekonomi vid försvarets verkstäder;

dels åt förenämnda kommitté att snarast möjligt vidtaga förberedelser
för den beslutade omläggningen samt att i samband därmed i samråd med
försvarets civilförvaltning inkomma med förslag till erforderliga närmare
föreskrifter i ärendet;

dels ock åt krigsmaterielverket, fortifikationsförvaltningen och arméförvaltningen
att i samråd med statens organisationsnämnd införa de i princip
fastställda normerna för självkostnadsberäkning jämväl vid de verkstäder
som icke berörts av utredningen men som borde drivas efter affärsmässiga
principer.

De sålunda av Kungl. Maj :t uppdragna riktlinjerna i avseende å principerna
för självkostnadsberäkning och prissättning ha numera helt genomförts
vid berörda verkstäder. Sålunda har, för att nämna ett exempel, fr.o.m.
den 1 oktober 1952 vid samtliga tygverkstäder införts ett redovisningssystem
som bygger på Mekanförbundets kontoplan. Nämnda verkstäder redovisa
således resultatet av rörelsen efter inom privatindustrien i allmänhet tilllämpade
principer.

I förevarande sammanhang må erinras om att krigsmaterielverket genom
beslut av 1954 års riksdag avvecklats och att ämbetsverkets arbetsuppgifter
övertagits av vederbörande militära fackförvaltningar, vilka i anslutning
härtill i viss utsträckning förstärkts med erforderlig kommersiell och teknisk
sakkunskap.

Slutligen kan omnämnas att statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande
i sitt år 1954 avlämnade betänkande angående samordning av den
statliga tvättverksamheten m. m. förordat en koncentration av bl. a. tvättverksamheten
vid försvaret till ett särskilt statsägt bolag. Förslaget är, såvitt
revisorerna ha sig bekant, alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Revisorernas uttalande. Den förstärkta försvarsberedskap som vårt land
intog efter det senaste världskrigets utbrott aktualiserade en rad problem
av krigsindustriell innebörd. Sålunda visade det sig bl. a. nödvändigt att tillgripa
speciella åtgärder för att höja produktionen genom rationalisering av
verksamheten vid vissa försvaret tillhörande fabriker och verkstäder. För
detta ändamål inrättades såsom ett provisorium år 1940 försvarsväsendets
verkstadsnämnd, åt vilken anförtroddes uppgiften att åstadkomma en mera
ändamålsenlig planläggning och ledning av driften vid ifrågavarande företag.
I samband med 1943 års militära förvaltningsreform omvandlades verk -

stadsnämnden till ett permanent ämbetsverk, försvarets fabriksstyrelse, som
jämte underställda fabriker och anstalter kom att bilda försvarets fabriksverk.
Enligt för statlig affärsdrift gängse principer upptogos fabriksverkets
tillgångar och skulder m. m. till redovisning på en särskild kapitalfond. Det
nya affärsverkets tillkomst motiverades främst därmed, att förutsättningar
skulle skapas för en verksamhet, bedriven efter grunder som inom privatindustrien
prövats och befunnits ändamålsenliga.

Fabriksstyrelsens verksamhet har utan tvivel varit av väsentlig betydelse
i det omdaningsarbete som alltsedan det senaste världskrigets utbrott pågått
i syfte att rationalisera arbetsformerna vid försvarets fabriker och verkstäder.
Rationaliseringsvinsterna torde i särskilt hög grad ha gjort sig märkbara
i begynnelseskedet. Såsom tidigare nämnts hade nämligen före tillkomsten
av verkstadsnämnden och sedermera fabriksstyrelsen de berörda
företagen drivits utan tillämpning av vedertagna företagsekonomiska principer.
Numera har emellertid vid samtliga försvarets fabriker och verkstäder
med undantag av verkstäder av ren servicenatur driften i princip omlagts
efter fullt affärsmässiga grunder. Den ifrågavarande omläggningen har
alltså omfattat jämväl de under de militära fackförvaltningarna lydande
företagsenheterna.

Sistnämnda omständighet aktualiserar enligt revisorernas uppfattning
spörsmålet, huruvida behov kan anses föreligga att även i fortsättningen
bedriva den militära fabriks- och reparationsrörelsen under administration
av dels fabriksstyrelsen och dels de militära fackförvaltningarna. Inom
armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen
finnas, såsom framgår av den i det föregående lämnade
redogörelsen, numera organiserade särskilda verkstadsavdelningar
(motsvarande), vilka ha tillgång till tekniskt och kommersiellt utbildad
personal med hög teoretisk och praktisk kompetens. Antalet tjänstemän och
arbetare vid de under de militära fackförvaltningarna sorterande företagen
är mångdubbelt större än vid fabriksstyrelsens anläggningar; det fakturerade
värdet av de förstnämnda företagens produktion överstiger väsentligt de
senares. I fråga om den rent merkantila verksamheten föreligger numera
icke någon som helst skillnad de olika företagen emellan. Icke heller kunna
enligt revisorernas mening spåras några skillnader beträffande den tekniska
uppläggningen av produktionen.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra om att vid det utredningsarbete
som föregick 1943 års militära förvaltningsreform den allmänna
principen uppställdes, att reparationsverkstäderna borde kvarstå under respektive
försvarsgrensförvaltningar, medan allenast de nytillverkande fabrikerna
borde underställas en central industriell ledning. Redan vid fabriksverkets
tillkomst frångicks emellertid denna princip i viss mån genom att
jämväl tvätt- och reparationsanstalterna inordnades i nämnda verk. Vissa
av de nytillverkande fabrikerna torde vidare bedriva en rätt omfattande

reparationsverksamhet. Samtidigt bör hållas i minnet, att vid exempelvis
marinverkstäderna nybyggnadsarbeten förekomma i icke obetydlig utsträckning.
över huvud taget torde det förhålla sig så, att vissa i fabriksverket
ingående företag uppvisa större driftsmässig likhet med t. ex. arméns tygverkstäder
eller marinverkstäderna än med andra till samma verk hörande
anstalter. Slutligen må jämväl erinras om att inom armén fortfarande bedrivas
tvätteri-, skrädderi- och skomakerirörelser av icke ringa omfattning,
vilka administreras av arméintendenturförvaltningen.

I det föregående ha givits exempel på att fabriksverkets andel av de totala
beställningar som utläggas för försvarets räkning är förhållandevis obetydlig.
Sålunda har denna andel i fråga om armétygförvaltningens verksamhetsområde
under budgetåren 1957/59 uppgått till allenast ca 4 procent.
Självfallet kunna de av revisorerna angivna värdena icke betraktas såsom
något tillförlitligt mått på fabriksverkets betydelse för försvarets tillgodoseende
med erforderlig materiel. Enligt revisorernas uppfattning lämna dock
de ifrågavarande uppgifterna besked om att fabriksverkets produktion täcker
endast en ringa del av försvarets behov av krigsmateriel och reparationsarbeten
och att de militära fackförvaltningarnas verkstäder i förevarande
avseende spela en minst lika viktig roll.

Revisorerna anse sig sammanfattningsvis kunna konstatera, att den
rationella driftsform man velat ernå genom tillskapandet av försvarets
fabriksverk numera tillämpas även vid försvarets övriga verkstäder och att
ej heller beträffande verksamhetens inriktning några egentliga skiljaktigheter
föreligga mellan här ifrågavarande företag. Med hänsyn härtill finna
revisorerna det starkt kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning
längre föreligger att bibehålla fabriksstyrelsen såsom centralinstans för ledning
av driften vid den förhållandevis mindre delen av försvarets samlade
fabriks- och verkstadsrörelse. Revisorerna vilja därvid erinra om att fabriksstyrelsen
för närvarande drar en kostnad av omkring 3,3 miljoner kronor
årligen. På grund av de ändrade förhållanden som inträtt efter fabriksstyrelsens
tillkomst synas därför skäl föreligga att omsorgsfullt överväga möjligheterna
att få till stånd en organisationsform som är mindre kostnadskrävande
och därjämte kan bidraga till en förenkling av förvaltningsförfarandet
inom försvaret.

Den lösning som därvid ligger närmast till hands torde vara att överföra
fabriksverkets fabriker och anstalter under vederbörande militära fackförvaltningars
ledning. Såsom tidigare framhållits äro dessa numera utrustade
med en teknisk och merkantil sakkunskap som väl tål eu jämförelse med
den inom fabriksstyrelsen befintliga, och det behöver därför knappast befaras
att en dylik överflyttning skulle resultera i en mindre rationell fabriksoch
verkstadsdrift. Till armétygförvaltningen skulle vid den föreslagna omorganisationen
överföras Åkers krutbruk, de båda ammunitionsfabrikerna
och gevärsfaktoriet. Under arméintendenturförvaltningen skulle ställas den

centrala beklädnadsverkstaden samt tvätt- och reparationsanstalterna och
under marinförvaltningen torpedverkstaden. I detta sammanhang må erinras
om att statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande i ett år 1954
avlämnat betänkande föreslagit, att tvättverksamheten vid bl. a. försvaret
skall koncentreras till ett särskilt statligt bolag.

Erfarenheten har utvisat att vid förslag om organisationsförändringar,
syftande till nedskärning och förenkling av den statliga administrationen,
invändningar ofta göras från de myndigheter som i ett eller annat avseende
beröras av en eventuell omorganisation. Det torde vara att förvänta att så
blir förhållandet även i förevarande fall. I sammanhanget får emellertid icke
förbises, att den krissituation som uppkom vid utbrottet av det sista världskriget
ställde statsmakterna inför problem som till varje pris måste lösas.
Det var under sådana förhållanden som bl. a. krigsmaterielverkct tillskapades.
Efter det försvarsberedskapen upphört blev det som bekant alltmer
uppenbart, att nämnda verk icke på ett rationellt sätt fyllde sin funktion
som självständigt ämbetsverk. Det indrogs därför genom beslut av 1954 års
riksdag. Vid frågans förbehandling gjordes från krigsmaterielverkets sida
gällande, att en indragning av verket skulle innebära en tillbakagång till eu
tidigare tillämpad, helt utdömd organisationsform. Föredragande departementschefen
anförde emellertid häremot att han icke kunde dela den framförda
uppfattningen, att verkets indragande skulle innebära en återgång till
de förhållanden på krigsmaterielanskaffningens område som rådde vid tiden
för andra världskrigets utbrott. Sedan dess hade försvarsgrensförvaltningarna
kraftigt byggts ut personellt och organisatoriskt och i växande omfattning
fått sig anförtrodda stora och komplicerade anskaffningsuppgifter. Det
vore i detta sammanhang värt att uppmärksamma, att krigsmaterielverkets
anskaffning, värdemässigt sett, endast omfattade en mindre del av den
totala materielanskaffningen vid försvaret. Försvarsgrensförvaltningarna
ombesörjde således den värdemässigt långt övervägande delen av materielanskaffningen
och därtill den tekniskt mest komplicerade, såsom anskaffning
av fartyg, flygplan, stridsvagnar och tyngre vapen med utrustning. För
dessa uppgifter vore numera industriell och ekonomisk sakkunskap företrädd
inom förvaltningarna. Departementschefen ansåg därför, att det icke
förefanns anledning antaga annat än att försvarsgrensförvaltningarna skulle
kunna omhänderha från krigsmaterielverket överförda arbetsuppgifter på
ett sadant sätt att industriella, kommersiella och ekonomiska synpunkter
tillbörligen beaktades. Under sådana förhållanden måste enligt departementschefens
mening de personalbesparingar som krigsmaterielverkets slopande
beräknades medföra tillmätas en avgörande betydelse.

De ovan av departementschefen åberopade motiven, vilka föranledde riksdagen
att fatta beslut om avveckling av krigsmaterielverket, synas enligt
revisorernas mening i väsentliga delar sammanfalla med de av revisorerna
framförda skälen för indragning av försvarets fabriksstyrelse. Under hän -

visning härtill och med beaktande jämväl av det numera allmänt erkända
behovet av att alla besparingsmöjligheter inom statsförvaltningen noggrant
tillvaratagas anse revisorerna, att en utredning utan dröjsmål bör komma
till stånd i syfte att undersöka möjligheterna för slopande av fabriksstyrelsen
och ett samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter till de militära
fackförvaltningarna.

Under § 7 ha revisorerna till behandling upptagit frågan om ändamålsenligheten
av en sammanslagning av de tygförvaltande verken inom försvaret
till ett gemensamt tygförvaltningsverk och därvid förordat, att en utredning
i ämnet snarast bör igångsättas. Därest som resultat härav ett försvarets
tygförvaltningsverk skulle komma att tillskapas, anse revisorerna att
de arbetsuppgifter om vilka här är fråga böra överföras till sagda ämbetsverk.

§ 9

Försvarets hjälp tryckerier

Sedan i propositionen 1945: 170 frågan om organisationen av tryckningsverksamheten
inom försvaret m. m. upptagits till behandling, anmälde riksdagen
i sin skrivelse nr 353 att riksdagen beslutat att tryckningsverksamheten
och därmed sammanhängande arbetsuppgifter skulle organiseras i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i nämnda proposition föreslagits.
Förslaget innebar, såvitt nu är i fråga, att samtliga smärre hjälptrycksanläggningar
för försvarets myndigheter i Stockholm skulle sammanföras till
ett centralt hjälptryckeri, vilket skulle underställas arméns intendenturförråd.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t i brev den 1
februari 1946 bestämmelser angående tryckningsverksamheten inom försvaret.
Däri stadgades bl. a. följande.

Vid försvarets kommandoexpedition, marinstaben, arméförvaltningens
tygavdelning, marinförvaltningen och arméns intendenturförråd befintliga
s. k. hjälptrycksanläggningar sammanföras med försvarsstabens tryckeri till
ett tryckeri benämnt försvarets tryckeri, vilket underställes chefen för
armens intendenturförråd i Stockholm. Försvarets tryckeri övertager de
uppgifter, som för närvarande åligga försvarsstabens tryckeri i förhållande
till försvarsstabens fotoanstalt.

Vid försvarets tryckeri skola utföras de tryckeriarbeten, som för statsverket
kunna ur kostnadssynpunkt med fördel där verkställas, varjämte
därstädes, i den utsträckning så finnes ekonomiskt fördelaktigt eller eljest
lämpligt, skall utföras bindning eller häftning av framställda tryckalster.

Statskontoret skall —• i syfte att ernå erforderlig kontroll över driftsekofnon!ien.
vid tryckeriet —- efter samråd med chefen för arméns intendenturförråd
i Stockholm fastställa riktlinjer för och utöva viss uppsyn över
driften vid tryckeriet.

Beträffande ikraftträdandet av de sålunda utfärdade bestämmelserna
avsåg Kungl. Maj:t att sedermera meddela beslut. Det skulle åligga dåvarande
arméns fortifikationsförvaltning att hos Kungl. Majrt anmäla tidpunkten
då de för tryckeriet avsedda lokalerna kunde tagas i anspråk.

Spörsmålet angående organisationen av försvarets hjälptryckerier togs
sedermera upp till behandling av 1946 års militära förvaltningsutredning
i dess år 1950 avgivna betänkande rörande försvarets centrala tvg-, intendentur-
och civilförvaltning (SOU 1950:36). Utredningen konstaterade att
det av 1945 års riksdag fattade beslutet om sammanförande av hjälptryckenerna
till ett försvarets tryckeri ännu icke kunnat verkställas, enär byggnadstillstånd
för erforderliga lokaler icke beviljats. Utredningen ansåg emellertid
för sin del, att tillgången till egna hjälptryckerier var till stor hjälp

för de materielförvaltande verken, och framhöll i detta sammanhang, att
det för en rationell materielvård var av betydelse, att beskrivningar och
instruktioner m. m. rörande materielen kommo vederbörande personal till
handa på ett så tidigt stadium som möjligt, helst innan materielen togs i
bruk. Dessutom var det av vikt att ändringsblad till dylika publikationer
kunde snabbt och smidigt tryckas och distribueras. Enligt utredningens
mening voro fördelarna för förvaltningarna med egna hjälptryckerier framför
en anordning med ett centralt tryckeri, där besvärliga prioritetsfrågor
kunde fördröja tryckningen, så stora, att utredningen ansåg sig böra föreslå,
att förvaltningarnas hjälptryckerier skulle bibehållas.

Förvaltningsutredningens förslag förelädes 1954 års riksdag genom propositionen
1954: 109 angående organisationen av försvarets centrala tyg-,
intendentur- och civilförvaltning m. m. Föredragande departementschefen
framhöll därvid, att han icke fann det påkallat att i förevarande sammanhang
ompröva frågan om tryckningsverksamheten vid försvaret. Enligt departementschefens
mening borde därför förvaltningarna tills vidare i enlighet
med förvaltningsutredningens förslag få behålla sina hjälptryckerier.
Vad departementschefen härutinnan anförde lämnade riksdagen utan erinran.

För närvarande finnas hjälptryckerier organiserade vid följande militära
myndigheter i Stockholm, nämligen försvarets civilförvaltning, försvarsstaben,
marinstaben, armétygförvaltningen och flygförvaltningen.

Revisorerna ha i november 1958 från nämnda myndigheter inhämtat upplysning
om bl. a. vilka uppgifter som åligga dem underställda hjälptryckerier,
vilken maskinell utrustning tryckerierna förfoga över, vilken personal
som där är sysselsatt, i vilken grad tryckeriernas kapacitet utnyttjas samt
om samarbete i någon form förekommer med andra statliga eller enskilda
tryckerier.

De av myndigheterna lämnade uppgifterna redovisas här nedan.

Försvarets civilförvaltning

1. Försvarets civilförvaltnings hjälptryckeris uppgift är att trycka blanketter
för försvaret samt utföra därmed sammanhängande enklare bokbinderiarbcten,
såsom skärning, blockning, hålslagning m. m.

2. Den maskinella utrustningen utgöres av två kontorsoffsctmaskiner av
märket Rotaprint för format A 3, av vilka den äldre omändrats för format
A 4, en skärmaskin, en trådhäftningsmaskin samt eu pappersborrningsmaskin.

3. Vid tryckeriet tjänstgöra en tekniker och föreståndare i Ae 10, två
tekniker i Ae 9 samt två sorteringsbiträden i Ae 4 respektive Ag 4.

4. Kapaciteten kan normalt helt utnyttjas genom att civilförvaltningens
blankettkontor kan på hjälptryckcriet placera mot kapaciteten svarande
mängd av de tryckningsbeställningar, som kontinuerligt inflyta till civilförvaltningen.
Under budgetåret 1957/58 har emellertid maskinparkens kapaci -

eJ kunnat fullt utnyttjas på grund av att en tekniker gjort värnpliktstjänstgöring
under 8 månader samt en tjänst som sorteringsbiträde varit
obesatt under budgetårets första 3 y2 månader och därefter besatts med en
person utan föregående erfarenhet av liknande arbete.

5. Värdet av tryckeriets normala årsproduktion — beräknat med utgångspunkt
från den i det följande omnämnda, av statskontorets tryckeriexpedition
utarbetade prislistan — kan uppskattas till mellan 50 000 och 60 000
kronor.

6. Under budgetåret 1957/58 ha blanketter tryckts i upplagor från något
hundratal till max. 20 000 exemplar (ett fall), fördelade på ca 400 olika
tryckalster. Medelupplagan ligger på 3 000 å 4 000 exemplar. Publikationer ha
tryckts i fyra fall, varav tre publikationer med föreskrifter och en telefonkatalog.

7. Tidigare ha offsetplåtar kunnat beställas från marinstabens tryckeri
och även från försvarsstabens tryckeri. Sedan dessa tryckeriers plåtframstäilningskapacitet
numera helt tages i anspråk för vederbörliga tryckeriers
egen produktion, är civilförvaltningen emellertid helt hänvisad till privata
företag för framställning av plåtar.

Statskontorets tryckeriexpedition hålles underrättad om tryckeriets verksamhet
och har utarbetat den prislista, efter vilken tryckningskostnaderna
beräknas.

Försvarsstaben

1. Försvarsstabens tryckeri åligger att utföra tryckeriarbeten (främst
hemligt tryck och karttryck) åt i första hand staberna inom militärstabsbyggnaden
men även åt andra staber samt förband och skolor i och utom
Stockholm, att följa den tekniska utvecklingen inom sin del av tryckeribranschen
och utföra försök med ny utrustning och nya förfaringssätt, att
lämna sakkunskap vid organisation och utrustning av tryckerienheter i
krigsorganisationen, att medverka vid utbildning och övning i samband med
repetitionsövningar med tryckerienheter samt att vid mobilisering med personal
och utrustning ingå i vissa tryckerienheter i krigsorganisationen.

2. Tryckeriet förfogar över följande maskinella utrustning: reproduktionskamera
70X70 cm typ Holmlund, laboratorieutrustning för fotografiskt
mörkrumsarbete, slunga för plåtpreparering, kopieringsmaskin för bildöverföring
till tryckplåt, tre offsettryckmaskiner (Rotaprint) för format A 3, en
offsettryckmaskin (Chief) för format A 2, en automatisk pappersskärmaskin
och en fotosättningsmaskin (Headliner).

För försök disponeras dessutom en s. k. Xerox-anläggning med tillhörande
A 4 offsetpress (Multilith) samt för utbildning och övning en tryckerijärnvägsvagn
med fullständig utrustning till en A 3-tryckpress (Rotaprint).

3. Följande personal sysselsättes vid tryckeriet: en faktor i A 14, tre
kollektivanställda med f. n. 1 170 kr/månad och tre kollektivanställda med
f. n. 1 130 kr/inånad.

Tryckeriet lyder närmast under en byråingenjör vid försvarsstabens fotoavdelning.

4- Tryckeriets kapacitet utnyttjas till 100 %. (Beställningar som kunna
utläggas på civilt tryckeri avvisas ofta.)

5. Tryckeriets ungefärliga årliga produktionsvärde är 300 000 kronor, omräknat
i marknadens minimipriser.

6. Budgetåret 1957/58 har tryckeriet haft 348 beställningar, varav 75 hemliga
Av beställningarna ha ca 80 avsett karttryck, vilka levererats med en
sammanlagd upplaga av 240 000 ex. i trefärgstryck. Minsta upplaga var
1 000, största var 12 000. Av övrigt tryck har ca hälften utgjorts av småtryck,
omfattande 1 till 5 sidor och i upplagor varierande mellan 100 och
500 ex. Större tryck ha omfattat ca 135 beställningar med 50 till 250 sidor
och i upplagor mellan 1 000 och 20 000 ex. Sammanlagda tryckmängden utgjordes
av ca 2 500 000 A 3-tryck-sidor.

7. Samarbete förekommer med hjälptryckerierna vid armetygforvaltningen
och marinstaben och omfattar plåtframställning.

Marinslaben

1. Tryckeriet har till uppgift att i offset- och accidenstryck framställa de
tryckalster som beställas av marinstaben, marinförvaltningen, marinkommandocheferna,
chefen för kustflottan, cheferna för marina skolor, inspektören
för kustartilleriet och cheferna för kustartilleriförsvaren.

2. Tryckeriet förfogar över följande maskinella utrustning,nämligen inom
reproduktionsavdelningen en reproduktionskamera med tillhörande utrustning
(fabrikat »Holmlund» 50X50 cm), en kopieringsutrustning för offsetplåtar,
bestående av prepareringsslunga, vakuumram, kopieringslampa och
vaskar, två monteringsbord och fyra ljusbord för montering och avtäckning
av filmnegativ, inom offset-tryckericivdelningen två kontorsoffsetpressar av
typ »Rotaprint R 30 Super», inom accidens-tryck-avdelningen en digelpress,
typ »Monopol» och 35 olika stilsorter samt inom papperslagret en skärmaskin
typ »Herold» 78 cm.

3. Den personal som sysselsättes vid tryckeriet består av en faktor i Ae 14,
en fotograf i Ae 9, en tekniker i Ae 9, en typograf i Ae 8, två tekniska biträden
i Ae 5, en värnpliktig fotograf och en värnpliktig tekniker.

4. Tryckeriets kapacitet utnyttjas till 100 % under ordinarie arbetstid.
En orderstock för minst två månaders arbete finnes ständigt.

5. Tryckeriets produktionsvärde uppgick till 98 851 kronor år 1956 och
95 954 kronor år 1957. Produktionsvärdet hänför sig till prislista av den 25
aug. 1955.

6. Antalet tryckningsbeställningar under år 1957 utgjorde 279 med en
medelnettoupplaga per beställning av 910 ex.

7. Något samarbete med andra statliga tryckerier förekommer ej, men
när arbetsbelastningen vid marinstabens tryckeri varit stor och beställaren
icke kunnat acceptera en lång leveranstid, har tryckeriet förmedlat tryckningsuppdrag
till civila tryckerier.

Armélygförvaltningen

1. Tryckeriet har till uppgift att trycka de publikationer, såväl hemliga
som öppna, och andra liknande trycksaker (t. ex. tekniska order) som efter
samråd med tryckeriintendenten vid statskontoret prövats ur bl. a. ekonomisk
synpunkt böra utföras vid ämbetsverkets kontorsoffsettryckeri. Tryck
utföres även åt KAIF och SjvS.

2. Tryckeriet förfogar över fyra tryckpressar för kontorsoffset typ Rotaprint,
varav tre för format A 3 (jämte en äldre för fernissning av pärmomslag
in. in.) och en för format A 4 (jämte en äldre i reserv). Härtill kommer
viss maskinell utrustning för häftning och inhindning ävensom en avdragsinaskin
typ Multigraf med tre typkast.

i For framställning av tryckplåtar finnas en kopieringslåda för kopiering i
skala 1:1, typ Helioprint, och en slunga för preparering av tryckplåtar,
i • PAer*onalen utgöres av en faktor i Ao 14, en tekniker i Ae 10, två tekniker
i Ae 9, ett tekn. biträde i Ae 7, två sorteringsbiträden i Ae 4 och två sorteringsbiträden
i Ag 4.

.. 4. Tryckeriet utnyttjas så 100 %-igt som är möjligt, varvid i vissa fall
Övertid mast tillgripas. Vidare må framhållas att med hänsyn till belastningen
beställning av tryckalster måst ske vid civila tryckerier.

5. Tryckeriets ungefärliga årliga produktionsvärde uppskattas till 300 000
kronor.

6. Tryckeriarbetena ha utgjorts av materielbeskrivningar, tygmaterielkataloger,
reservdelskataloger, ändringstryck till publikationer, skjuttabeller,
tekniska order, ytbehandlingsnormer, sats- och tillbehörskort m. m. för
tygmateriel. Upplagornas storlek variera normalt mellan 300 ex. och 2 000 ex

7. Samarbete bär i vissa fall förekommit med bl. a. försvarsstabens trycken,
varvid vissa brådskande arbeten utförts åt detta

Flygförvaltningen

t. Beträffande hjälptryckeriets arbetsuppgifter föreslog 1946 års militära
forvaltmngsutredmng dels att flygförvaltningens förlagssektion skulle betjana
hela flygledningen i fråga om tryck vid eget hjälptryckeri, dels att
materielbeskrivningar, instruktioner och kataloger samt tekniska order
skulle ha företräde. Jämlikt 1954 års riksdags beslut skall tryckningsverksamheten
i huvudsak tills vidare bedrivas i enlighet med förvaltningsutredningens
förslag.

2. Vid tryckeriet finnas i tjänst tre tryckmaskiner för A 3-format, fabrikat
Rotapnnt, en skärmaskin, fabrikat Schimanek, och en mindre handdigel.
(Dessutom reproduktionskamera, som delvis betjänar tryckeriet och kopieringsanläggning
för framställning av tryckplåtar.)

3. För tryckeriet äro anställda en tekniker (tryckeriförman) i AelO och
tre tekmker (tryckare) i Ae 9. Den kamera- och kopieringsanläggning som
betjanar tryckeriet omfattar en reproduktionsfotograf i Ae 9 (endast delvis)
en tekniker i Ae 9 och två tekniska biträden i Ae 7.

4. Tryckeriets kapacitet är året om fullt utnyttjad.

5. Tryckeriets årliga produktionsvärde är ungefär 300 000 kronor.

®; T/^ermrbeten under kalenderåret 1957, representativt även för budgetaret
195//19o8:

Slag av tryckeriarbete Avtal tryckplåtar

A i-format

Materielbeskrivningar och -instruktioner 1 029

Reservdels- och typkataloger 3 226

Tekniska order 3 072

Krigsutrustningslistor I93

Övrigt tryck j g74

Medelupplaga
per tryckplåt
470
155
330
424
570

9 394 336

Till övrigt tryck räknas normalt följande slag av tryckeriarbeten: Ufl
(—Underrättelser från flygledningen), kompendier, materialnormer, kartor,

flygledningens telefonkatalog, kryptokoder, reglementen och utbildningsbestämmelser.

7. Tryckningsbeställningar ha förekommit hos statens reproduktionsanstalt
och enskilda tryckerier.

Enligt vad revisorerna inhämtat äro ovannämnda år 1958 lämnade uppgifter
i huvudsak tillämpliga även för innevarande budgetår.

Revisorernas uttalande. På grundval av beslut av 1945 års riksdag utfärdade
Kungl. Maj:t år 1946 bestämmelser rörande tryckningsverksamheten
inom försvaret. Bestämmelserna inneburo att en sammanslagning skulle
ske av de då vid försvarsstaben, försvarets kommandoexpedition, marinstaben,
arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen och arméns
intendenturförråd befintliga hjälptryckerierna till ett försvarets tryckeri.
Vid detta tryckeri skulle utföras samtliga de tryckeriarbeten som ur kostnadssynpunkt
med fördel kunde verkställas där samt dessutom bindning
eller häftning av framställda tryckalster. Beträffande ikraftträdandet av
bestämmelserna avsåg Kungl. Maj :t att sedermera meddela beslut. Det uppdrogs
åt dåvarande arméns fortifikationsförvaltning att bos Kungl. Maj :t
anmäla, när erforderliga lokaler för tryckeriet kunde tagas i anspråk.

I sitt år 1950 avgivna betänkande rörande försvarets centrala tyg-, intendentur-
och civilförvaltning framhöll 1946 års militära förvaltningsutredning,
såvitt nu är i fråga, att den beslutade sammanslagningen av hjälptryckerierna
icke kunnat verkställas på grund av lokalbrist. Samtidigt uttalade
utredningen som sin mening att de förefintliga hjälptrycksanläggningarna,
vilka visat sig vara till stor hjälp för de materielförvaltande verken,
borde bibehållas. Såsom skäl härför åberopades bl. a., att det för en rationell
materielvård var av betydelse att beskrivningar m. m. rörande materielen
kommo personalen till handa så tidigt som möjligt. Vidare ansågs att vid ett
centralt tryckeri fördröjning av tryckningen kunde uppkomma till följd av
besvärliga prioritetsfrågor. Förvaltningsutredningens förslag förelädes 1954
års riksdag genom propositionen nr 109. Föredragande departementschefen
framhöll därvid alt han icke fann det påkallat att i förevarande sammanhang
ompröva frågan om försvarets tryckerier, och han förordade därför att
förvaltningarna tills vidare skulle få behålla sina hjälptrycksanläggningar.
Förslaget föranledde icke någon riksdagens erinran.

Revisorerna ha från de fem militära myndigheter i Stockholm som för
närvarande disponera hjälptryckerier infordrat vissa uppgifter angående
bl. a. tryckeriernas maskinella utrustning, värdet av årsproduktionen etc.
Av de inkomna uppgifterna, vilka redovisats i det föregående, framgår bl. a.
att två av de ifrågavarande tryckerierna sakna utrustning för framställning
av tryckplåtar, vilka därför måste anskaffas i öppna marknaden. Vissa av
tryckerierna ha vidare ingen eller otillräcklig bokbinderiutrustning, vilket
medför att bokbinderiarbeten i många fall måste utföras hos bokbinderier

utanför försvaret. Beträffande värdet av årsproduktionen synas uppgifterna
från de olika tryckerierna icke alltid jämförbara. Sålunda har exempelvis
flygförvaltningen beräknat värdet efter gällande marknadspris, medan försvarets
civilförvaltning och marinförvaltningen utgått från mera interna
prissättningar. Nämnas må också att omfattningen av tryckeriernas produktion
är mycket varierande. Så t. ex. torde försvarets civilförvaltnings
tryckeri, som arbetar med relativt stora upplagor, ha större omsättning i förhållande
till utrustning och personal än exempelvis flygförvaltningens, som
nästan uteslutande tillverkar små upplagor.

Enligt revisorernas mening framstår nuvarande ordning med fem olika
hjälptryckerier för försvarets myndigheter i Stockholm som föga rationell
ur produktionssynpunkt. Framhållas må i sammanhanget att tre av tryckerierna
äro inrymda i ett och samma byggnadskomplex. Det huvudskäl
som anförts mot en sammanslagning av tryckerierna, nämligen att ett centralt
tryckeri icke skulle kunna erbjuda den service och snabba leveranstid
som de nuvarande, anse revisorerna icke tillräckligt bärande. Det torde
tvärtom i många fall förhålla sig så, att den större produktionskapacitet som
skulle uppkomma efter en sammanslagning skulle leda till förkortning av
leveranstiderna. Revisorerna anse för övrigt, att exceptionellt korta leveranstider
med därav föranledda merkostnader icke böra påfordras av vederbörande
myndigheter annat än i undantagsfall.

Som ovan nämnts sakna vissa av hjälptryckerierna viktig utrustning. Vid
en sammanslagning skulle nackdelarna härav kunna elimineras. Produktionens
storlek vid ett centralt tryckeri skulle därjämte i större utsträckning
än vad som nu är fallet motivera anskaffande av rationellare utrustning i
fråga om t. ex. bokbinderimaskiner. Detta skulle ha betydelse icke blott ur
ekonomisk synpunkt utan även ur sekretessynpunkt. Genom en centralisering
av tryckningsverksamheten skulle också den fördelen vinnas att arbetsledande
och annan personal bättre skulle kunna utnyttjas, vilket i sin tur
skulle leda till personalbesparingar. Slutligen torde vid ett centralt tryckeri
större möjligheter föreligga att uppgöra tillförlitliga självkostnadsberäkningar
för försvarets tryckalster.

Av ovan anförda skäl anse sig revisorerna, som under hand samrått i
ärendet med tryckeriintendenten hos statskontoret, böra förorda att åtgärder
snarast vidtagas i syfte att få till stånd en sammanslagning av berörda
hjälptryckerier till ett för försvaret gemensamt tryckeri.

§ 10

Tygförvaltnmgsskolans lokalförhållanden

Tygförvaltningsskolan i Stockholm (TygS) har till uppgift att meddela
teoretisk och praktisk undervisning i fråga om tygförvaltningstjänst, tygtjänst
och underhållstjänst i allmänhet samt tjänst avseende service beträffande
tygmateriel och vård av sådan materiel. Undervisningen omfattar
teknik, taktik och organisation samt utbildningsmetoder. Vid skolan utföras
därjämte försök inom nämnda verksamhetsområden samt viss reparationstjänst
för armén. Årligen undervisas i genomsnitt 750 elever vid skolan.

TygS lokaler äro för närvarande spridda på tre olika platser, nämligen
på Götgatan 66, på ett område vid Slussen benämnt Norra Järngraven samt
i Solvalla. Avståndet från Götgatan till Solvalla är omkring 1,5 mil. På Götgatan
ligga skolexpedition (utom förvaltningsexpedition), skolkompani,
maskinverkstad samt kursavdelning. I Norra Järngraven äro inrymda svetsavdelning
och viss vapenverkstad. Inom solvallaområdet ligga sex utbildningsverkstäder,
förvaltningsexpedition, körcentral, förråd samt ett antal
lektionssalar. Matsalar, marketenteri och serviceorgan finnas såväl vid Götgatan
som i Solvalla.

Den rådande splittringen av TygS lokaler har medfört betydande merkostnader
för skolans verksamhet och har också varit till nackdel för undervisningen
vid skolan. Förhållandet har i skilda sammanhang påtalats av
chefen för skolan utan att dock någon ändring kommit till stånd. Senast
har denne i skrivelse till chefen för armén den 21 november 1959 efter samråd
med representanter för fortifikationsförvaltningen, arméstaben och Svea
artilleriregemente framfört förslag om dels att skolan beredes möjlighet att
överflytta kvarvarande verkstadslokaler vid Götgatan och Norra Järngraven
till solvallaområdet, dels att förvaltning, sjukvård och mathållning övertagas
av Svea artilleriregemente, dels ock att förläggningsmöjligheter skapas
för skolkompaniet vid nämnda regemente. I en särskild promemoria har
skolchefen angivit de investeringskostnader som skulle bli erforderliga för
ett genomförande av förslagen samt de besparingar som skulle uppkomma,
därest de föreslagna förflyttningarna komme till stånd. Investeringskostnaderna
ha beräknats till 730 000 kronor och de årliga besparingarna till
424 000 kronor. I promemorian har också framhållits att det på längre sikt
vore önskvärt att jämväl kursavdelningen utflyttades till Solvalla. Besparingarna
härvidlag skulle emellertid bli förhållandevis lägre och investeringsbehovet
högre — ca 17 000 kronor per år respektive ca 500 000 kronor.
Av innehållet i promemorian må i detta sammanhang följande återgivas.

Utflyttningen kan ske i tre etapper. Varje sådan etapp har därför behandlats
för sig.

Angclägenhetsordning mellan etapperna är I + II samt III.

Investeringsbehovet har beräknats vid FortF i vad avser solvallaområdet
och vid A 1 (IV. milbefstaben) i vad avser A 1-området.

Alla årliga kostnader hänföra sig till budgetåret 1958—1959. Kommande
besparingar med anledning av nuvarande kostnader vid TygS för underhåll
och nyanskaffning av maskiner och annan utrustning till matinrättning,
sjukavd., värmecentral m. m. har icke medtagits.

Utbetald ersättning till anvisningsläkare har icke medtagits, då förhållandet
mellan denna och kostnad för det planerade anlitandet av militärläkare
vid A 1 icke med säkerhet har kunnat bestämmas.

Samråd har ägt rum med chefen A 1 och FortF.

Etapp I. Utflyttning av TygS delar vid Norra Järngraven till byggnad 29
och 39 vid Solvalla.

Byggnad 39 har av KATF/VdA använts som försöksverkstad för vapen.
Byggnaden, som friställts i samband med att verksamheten överflyttats till
annan plats, kan av TygS utnyttjas som markpjäs- och handvapenverkstad.
Breddning av port erfordras.

I byggnad 29 avses svetsavdelningen inrymmas i övre våningen. Undre
våningen erfordras för förrådsställning av TygS varmförrådsmateriel på
hjul.

Årliga kostnadsändringar

Kostnad för	Årskostnad
minskning	ökning
Hyra för Norra Järngraven ....................	27 422
Vakt (Svensk Nattvakt) ........................	861
Bränsle vid Solvalla ............................		700
Summa kronor	28 283	700
Årlig besparing kronor	27 583

Investeringsbehov

Iordningsställande av byggnaderna 29 och 39 vid TygS, Solvalla (Ast/O

2/6 1959 nr 16:4)

Kronor 90—100 000

Etapp II. Utflyttning av TygS delar vid Götgatan 66 med undantag
för kursavdelningen, vilken i sin helhet kvarbliver i gathuset
vid Götgatan 66.

För skolexpeditionen erforderliga lokaler finnas friställda vid TygS, Solvalla,
sedan Stockholms Tygstation nu utflyttat till Ursvik. Inga kostnader.

Förläggning erfordras för i första hand 100 man inom A 1 område. Härvid
har hänsyn icke tagits till en ev. utökning av TygS utbildning av vpl mekaniker
från att som f. n. omfatta maskinmekaniker och optiker till att omfatta
jämväl handvapen-, pjäs- och vissa motormekaniker.

Utbildningsverkstad för maskinarbete m. m. erfordras i byggnad 30 och
31 vid TygS, Solvalla.

A 1 förvaltningsorgan övertar TygS förvaltning.

Årliga kostnadsändringar

	Årskostnad
Kostnad för	minskning	ökning
Vid TygS Stabsavd.: Indragning av 1/2 kontorsbiträde vid	5 934
		25 776
		5 300
Förvaltningsavd.: Indragning av	25 776
	22 080
	17 964
	17 064
	13 188
	23 736
	14 616
	13 188
	66 000
Köksföreståndare 1	79 824
Ekonomibiträde (6 st) J Maskinist 1	52 338
Eldare (3 st) J- "	22 000
	14 472
Skolkomp: Indragning av vakt (Svensk Natt-	49 240
	(14 616)
Övriga kostnader: Hyra för Götgatan 66 (utom gathuset vid Göt-	53 795
	21 800	2 900

	8 507
Elevtraktamente (4: 50/elevdag om 6 tim. vid	17 200
Elevtransporter Götgatan—Solvalla samt därav	19 000
Vid A l förvaltning: Tygavd:		17 964
		14 616
		66 000
Kontorsbiträde till förråds- och dispbokförini Intavd: Ändring av antalet ekonomibiträden med han syn till ändringar i portionsstyrkan .....		11 868
Tp	557 722	143 424

6 Rev. berättelse ang. statsverket är 1959 I

Kostnad för	Årskostnad
minskning	ökning
Tr» Kassaavd: Kontorsbiträde .........	557 722	143 424 11 868 5 000
Kasernvdrdsavd: Värmekostnad .............
Sjukvårdsavd: Ingen ändring .........
Summa kronor	557 722	161 292
Årlig besparing kronor	396 430

Investeringsbehov
Vid TygS, Solvalla

Utbildningsverkstad för maskinarbete m. m. i byggnad 30 185 000

Utbildningsverkstad för ytbehandling, sprutmålning, snickeri

m. m. i byggnad 31 145 00Q

Vid A 1

2 st. förläggningsbaracker (permanenta) om sammanlagt 1 600 m3 300 000

Etapp /+//

Årlig besparing

Investeringsbehov

Summa investeringsbehov 630 000

Kronor 424 013

Etapp III. Utflyttning av kursavdelningen från gathuset Götgatan 66
till solvallaområdet.

Erforderliga utrymmen inom solvallaområdet.

Lektionssal	60 m2	st. 4
Kursexp.	30 m2	st. 2
Lärarrum	20 m2	st. 2
Biblioteksrum	75 m2	st. 1
Läs- och skrivrum	25 m2	st. 1
Rastrum	50 m2	st. 2
Toalett och kapprum	20 in2	st. 3
Summa	600 m2
Byggnaderna 34 och 35 (kallförråd	i betong)

Årliga kostnadsändringar

Kostnad för	Årskostnad
minskning	ökning
Hyra vid Götgatan 66 .......................... Städning vid Götgatan 66........................ Städning vid Solvalladelen ...................... Bränsle vid Solvalla ............................	18 385 11 000	7 000 5 400
Summa kronor	29 385	12 400
Årlig besparing kronor	16 985

Investeringsbehov

Kostnadsberäkning har ej gjorts. Med ledning av kostnader för tidigare
iordningställda byggnader för motsvarande ändamål inom området kan behovet
överslagsmässigt anges till omkring 500 000 kronor.

Etapp /+//+///

Årlig besparing Kronor 440 998

Investeringsbehov Kronor 1 230 000

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 9 januari 1959 givna bemyndigande har
chefen för försvarsdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga — 1959 års
skjutfältsutredning — att verkställa utredning rörande skjutfält för Svea
artilleriregemente (Al) m. m. I direktiven för de sakkunniga har bl. a.
framhållits angelägenheten av att A 1, som för närvarande är förlagt till
Sundbyberg i anslutning till Järvafältet, snarast får sin övningsverksamhet
förlagd på annan plats, så att Järvafältet frigöres. Utredningsuppdraget,
såvitt det avser A 1 :s framtida förläggning, har ännu icke slutförts.

I förevarande sammanhang må slutligen omnämnas, att sekundchefen för
Livgardesskvadronen på uppdrag av chefen för armén gjort viss utredning
angående omdislokation av förband inom Stockholms garnison och därvid
bl. a. föreslagit att, om A 1 skulle lämna nuvarande kasernetablissement i
Sundbyberg, TygS borde övertaga de sålunda ledigblivna kasernerna.

Revisorernas uttalande. Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har
tygförvaltningsskolan i Stockholm (TygS), som i genomsnitt undervisar 750
elever per år, sina lokaler förlagda på tre olika håll, nämligen dels vid Götgatan,
dels vid Slussen och dels inom ett område i Solvalla i närheten av
Svea artilleriregementes kasernetablissement. Denna splittring av TygS
lokaler har icke blott medfört betydande merkostnader för skolans verk -

samhet utan även varit till men för undervisningen. Olägenheterna därav
ha i skilda sammanhang påtalats av chefen för skolan. Några åtgärder för
förbättring av lokalförhållandena ha emellertid ännu icke vidtagits. I skrivelse
till chefen för armén den 21 november 1959 har frågan ånyo upptagits
av skolchefen, som därvid i syfte att få till stånd en lokalkoncentration
framlagt vissa förslag i ämnet. Förslagen, för vilka redogjorts i det föregående,
innebära att en utflyttning av skolans lokaler till Solvalla bör ske

1 tre etapper. Ett genomförande av etapperna 1 och 2 skulle enligt skolchefens
beräkningar medföra en årlig kostnadsbesparing för statsverket av i
runt tal 425 000 kronor och kräva investeringar på ett sammanlagt belopp
av 730 000 kronor. I fråga om etapp 3 skulle besparingarna per år belöpa sig
till ca 17 000 kronor, medan investeringsbehovet skulle uppgå till omkring
500 000 kronor.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att chefen för försvarsdepartementet
innevarande år uppdragit åt särskilda sakkunniga — 1959 års
skjutfältsutredning — att bl. a. utreda frågan om anskaffande av skjutfält
för Svea artilleriregemente (Al). Skulle nämnda utredning leda till beslut
om flyttning av A 1 till annan plats synes det icke uteslutet, att utrymme för
TygS verksamhet skulle kunna beredas inom A 1 :s nuvarande kasernetablissement.
Ovannämnda av skolchefen framlagda förslag ha emellertid utarbetats
under förutsättning att ett övertagande av A 1 :s kaserner för skolans
behov icke skulle komma till stånd eller att ett sådant övertagande skulle
ske först efter relativt lång tid.

Enligt revisorernas mening får det anses troligt att utredningen rörande
A l:s framtida förläggning på grund av frågans komplicerade natur kan bli
relativt tidsödande. Med hänsyn härtill och då TygS nuvarande lokalförhållanden
årligen förorsaka kronan avsevärda merkostnader, anse revisorerna
det i hög grad angeläget att här berörda problem snarast bringas till
en tillfredsställande lösning. Härvid bör särskilt beaktas, att de besparingar
som exempelvis skulle uppkomma vid ett genomförande av etapperna 1 och

2 i skolchefens förenämnda förslag skulle på mindre än två år förslå till
täckande av kostnaderna för de för förslagets realiserande erforderliga investeringarna.

Revisorerna anse mot bakgrunden av det anförda, att frågan om ett sammanförande
av tygförvaltningsskolans lokaler till en större enhet icke längre
bör förhalas utan med det snaraste upptagas till slutgiltig behandling.

§ 11

Ersättning för resor till och från arbetsplats i vissa fall

Genom beslut av 1942 års riksdag (prop. nr 61; r. skr. nr 91) erhöll Kungl.
Maj :t bemyndigande att, efter prövning i varje särskilt fall, beträffande viss
personal vid försvaret, nämligen personal på aktiv stat och personal på
vilken militära icke-ordinariereglementet ägde tillämpning, meddela beslut
rörande ersättning för resor mellan bostads- och förläggningsort. Bemyndigandet
var såtillvida begränsat, att ifrågavarande ersättning finge medgivas
endast i de fall då bostad och tjänsteställe vore belägna inom skilda
administrativa områden. Vidare förutsattes att ersättning skulle utgå för av
tjänstgöringen föranledda resor enligt billigaste anordning mellan bostadsoch
förläggningsorten och endast i sådana fall, då tjänlig bostad icke kunde
beredas vederbörande på förläggningsorten. Sedan behov visat sig föreligga
att även i fall som icke kunde inrymmas i förenämnda bemyndigande medgiva
ersättning för resor mellan bostad och tjänstgöringsplats, fann 1946 års
riksdag (prop. nr 377; r. skr. nr 548) gott bemyndiga Kungl. Maj:t att jämväl
i fall där bostad och tjänsteställe vore belägna inom ett och samma administrativa
område medgiva resekostnadsersättning eller fria resor; detta
bemyndigande skulle därtill gälla även annan än tidigare avsedd personal.
Riksdagen underströk emellertid, att bemyndigandet borde utnyttjas endast
där synnerliga skäl förelåge.

Med stöd av ovannämnda riksdagsbeslut har Kungl. Maj :t i ett flertal fall
medgivit personal vid olika militära förband fria resor för färd mellan
bostadsort och tjänstgöringsplats. Kungl. Maj :t har härutöver i särskilda
brev fattat beslut om ersättning för dylika resor utan att besluten grundats
på här angivna bemyndiganden.

År 1947 hemställde dåvarande chefen för försvarsdepartementet — med
överlämnande av en inom departementet upprättad promemoria angående
ersättning till befattningshavare inom försvarsväsendet för resor mellan
bostads- och förläggningsort — att statens sakrevision skulle till departementet
inkomma med det yttrande, eventuellt åtföljt av förslag, ■vartill nyssnämnda
promemoria kunde föranleda.

Med skrivelse den 9 februari 1948 överlämnade sakrevisionen i anledning
härav en promemoria, vari uppdrogos vissa riktlinjer för prövning av frågor
om ersättning för resor till och från arbetsplats, belägen utanför samhälles
egentliga bostadsområde.

I promemorian framhölls inledningsvis, att tillvaron av objektiva och enhetliga
bedömningsgrunder med förhållandevis vidsträckt tillämpningsområde
skulle erbjuda den fördelen, att Kungl. Maj :ts prövning av hithörande

framställningar underlättades, varjämte tillkomsten av ett inom hela försvaret
likformigt tillämpat system skulle få en tillbakahållande effekt på
ersättningskravens omfattning i sådana fall, där risk för alltför långt gående
anspråk eljest kunde föreligga. Å andra sidan underströks att fixerandet av
enhetliga bedömningsgrunder för resebidragens beviljande skulle på åtskilliga
håll kunna aktivera latenta anspråk och därigenom få en direkt motsatt
verkan än den nämnda. Därest den föreställningen vunne allmännare spridning
bland försvarets anställda, att tillvaron av vissa yttre förutsättningar
beträffande arbetsplatsens belägenhet etc. konstituerade en rätt till resekostnadsersättning
för personalen, skulle dessa kostnader kunna undergå en
kraftig stegring inom försvaret och anspråk på dylik reseersättning måhända
framkomma i vidgad omfattning inom andra statliga förvaltningsområden.
I promemorian uttalades emellertid, att det icke syntes tilltalande
att låta prövningen av här åsyftade framställningar helt bliva beroende avförhandlingar
eller undersökningar från fall till fall utan vissa gemensamma
riktlinjer. Man borde eftersträva en anordning så konstruerad, att den erbjöde
den rättvisa och enkelhet i tillämpningen som åtföljde enhetliga normer
men ändock tilläte fluktuationer på arbets- och bostadsmarknaderna
samt andra variabla faktorer att slå igenom vid bedömningen.

Den lösning av det ifrågavarande spörsmålet som sakrevisionen rekommenderade
innebar att ersättning skulle utgå under förutsättning, dels att
vissa minimivillkor vore uppfyllda, dels ock att vissa allmänna överväganden
talade för medgivande av ersättning. De ifrågavarande minimivillkoren
hade i promemorian utformats sålunda.

1. Om på ett vägavstånd från arbetsplatsen av högst 2 km finnes hållplats
tillhörande bostadssamhälles innerstadstrafik, utgår resekostnadsersättning
icke till någon vid arbetsplatsen anställd, oavsett vederbörandes
faktiska bostad.

2. Om under punkt 1 avsedd hållplats ligger på längre vägavstånd än
2 km från arbetsplatsen, respektive om innerstadstrafik icke finnes anordnad,
uppdrages med arbetsplatsen som centrum en cirkel med 3 km radie;
resekostnadsersättning utgår härvid icke till:

a) inom cirkeln boende anställda,

b) sådana utom cirkeln boende, som ej kunna betjäna sig av allmänt
fortskaffningsmedel, samt

c) sådana utom cirkeln boende, som kunna anvisas bostad inom 3 kmcirkeln.

Begreppet innerstadstrafik ansåg sakrevisionen icke behöva på annat sätt
definieras än att därmed skulle förstås en lokal buss- eller spårvägstrafik
utmärkt av täta turer och förhållandevis låg grundtaxa. Den principiella
bakgrunden till ovanstående resonemang skulle således vara, att bidrag icke
i nagot fall finge utgå med statsmedel för arbetstagares resa inom själva
bostadssamhället, exempelvis från dess centrum till periferin. Endast för
resa från sistnämnda rayon till arbetsplatsen skulle under vissa förutsättningar
bidrag kunna utgå. Härav följde att reseersättningen, där sådan an -

såges böra medgivas, skulle beräknas efter billigaste färdsätt,

1. då fråga vore om samhällen med innerstadstrafik, mellan närmaste
hållplats och arbetsplatsen;

2. då fråga vore om samhällen utan innerstadstrafik, mellan samhället
och arbetsplatsen.

Anställd som på grund av bostadens läge betjänade sig av annat allmänt
fortskaffningsmedel än flertalet vid arbetsplatsen anställda ansåges böra
erhålla ersättning med verkliga kostnaderna, dock högst med det belopp som
utginge till de sistnämnda. Kontant ersättning borde icke ifrågakomma till
den som ej kunde eller ej önskade begagna allmänt fortskaffningsmedel.
Det skulle vidare ankomma på arbetsgivaren eller företagsledningen att vaka
över att möjligheterna till förbilligade resor utnyttjades ävensom att uppkommande
lägenhetsvakanser — eventuellt efter samråd med vederbörande
företagsnämnd — erbjödes de anställda. I syfte att skapa en viss sporre till
flyttning närmare tjänstgöringsplatsen borde ett belopp av 6 kronor för
månad av resekostnaderna — eventuell innerstadsresa oräknad — bäras av
den anställde själv.

I direktiven för den år 1949 tillsatta kommittén för översyn av allmänna
resereglementet m. m. (1949 års reseersättningskommitté) framhölls bl. a.,
att frågan om fastställande av enhetliga riktlinjer för ersättande av kostnader
för resor till och från arbetsplats, belägen utanför samhälles egentliga
bostadsområde, borde upptagas till ytterligare övervägande samt att
denna fråga påkallade en lösning snarast möjligt. Med anledning därav
framlade kommittén, till vilken sakrevisionens ovannämnda promemoria
överlämnats, med skrivelse den 7 november 1950 till chefen för civildepartementet
vissa förslag i ämnet. Av nämnda skrivelse må i detta sammanhang
följande återgivas.

Enligt kommitténs mening måste det anses ligga i sakens natur, att den
enskilde arbetstagaren regelmässigt själv får bestrida de med resor till och
från arbetsplatsen förenade kostnaderna. Därest emellertid en arbetsplats
förlägges på ett sådant avstånd från närmaste bostadsbebyggelse att kostnaderna
för resor mellan denna bebyggelse och arbetsplatsen bliva mera
betydande, kan ett avsteg från nyssnämnda regel anses motiverad. Sakrevisionen
har i sin promemoria begränsat de fall, där ersättning av ifrågavarande
slag ansetts böra komma i fråga, till resor till och från arbetsplats,
belägen utanför samhälles egentliga bostadsområde. I kommitténs
direktiv har spörsmålet begränsats på samma sätt.

I anslutning till vad nu sagts bör, där ersättning kan ifrågakomma,
denna i princip begränsas till kostnaderna för färd mellan bostadssamhället
och arbetsplatsen. Kostnaderna för färd inom bostadssamhället bör
även i dylika fall principiellt bestridas av arbetstagaren. Ur denna synpunkt
är enligt kommitténs mening intet att erinra mot sakrevisionens
förslag, att vid bosättning i samhälle med innerstadstrafik ersättningen
skall beräknas för färd mellan den närmast arbetsplatsen liggande hållplatsen
för innerstadstrafiken och arbetsplatsen. Såsom framgår av vissa

över sakrevisionens förslag avgivna utlåtanden skulle emellertid sakrevisionens
förslag medföra vissa praktiska svårigheter vid tillämpningen.
Kommittén har därför övervägt möjligheterna, att med utgångspunkt från
grunderna i sakrevisionens förslag åstadkomma enklare bestämmelser för
ersättningens beräknande och får i sådant hänseende anföra följande.

Såsom kommittén ovan uttalat, bör arbetstagaren regelmässigt själv
bestrida kostnaderna för färd till och från arbetsplatsen. Kommittén anser
därtör att en kostnad, motsvarande beräknade resekostnader enligt grundtaxan
tör innerstadstrafik, bör bäras såväl av arbetstagare, som äro bosatta
i samhälle med innerstadstrafik, som i samhälle utan sådan trafik.
På grund härav föreslår kommittén, att ersättning skall kunna utgå endast
i den mån resekostnaderna överstiga ett enhetligt fixerat belopp för
månad, motsvarande schematiskt beräknade kostnader för resor i innerstadstrafik.
Beloppet anser kommittén — som gjort sig underrättad om
taxorna tör spårvägs- och busslinjer i ett antal städer — lämpligen kunna
fastställas till 12 kronor. I de fall, då ersättning finnes böra utgå, skulle
den alltså belöpa sig till skillnaden mellan de verkliga månatliga resekostnaderna
och 12 kronor. Av praktiska skäl synes emellertid ersättning icke
böra medgivas, med mindre sistnämnda belopp överskridits med minst
3 kronor. I sammanhanget förtjänar framhållas, att vid hittills verkställda
dyrortsgrupperingar hänsyn icke tagits till kostnader för resor mellan
bostad och arbetsplats.

\ id sina överväganden har kommittén icke bortsett från att ovannämnda
regel kan anses i viss mån gynna arbetstagare, vilka äro bosatta i ett samhälles
ytterområde och som, därest arbetsplatsen vore belägen inom samhället,
skulle hava att vidkännas kostnader utöver grundtaxan. Denna följd
av den schematiska beräkningen av kostnaderna för innerstadstrafik anser
kommittén emellertid att man av praktiska skäl bör bortse från. Såsom
redan sakrevisionen framhållit är det icke möjligt att utan alltför invecklade
bestämmelser ernå full rättvisa på förevarande område. Med de av
kommittén förordade avvikelserna från sakrevisionens förslag synas icke
oväsentliga förenklingar i fråga om den praktiska tillämpningen kunna
vinnas bl. a. genom att visst minimiavstånd mellan bostaden och arbetsplatsen
icke skulle behöva bestämmas.

Sakrevisionen har ansett, att kontant ersättning endast borde ifrågakomma
till arbetstagare, som verkligen begagnade allmänt fortskaffningsmedel.
Från reseersättnings åtnjutande skulle sålunda undantagas icke
blott den, som färdades till och från arbetsplatsen med velociped eller
eljest på sådant sätt att ringa kostnader härför uppkomine, utan även
arbetstagare, som för dessa resor begagnade sig av relativt dyrbara färdmedel
såsom bil eller motorcykel. Enligt kommitténs mening kunna goda
skäl anföras för att ersättning får utgå även i dylika fall. Med hänsyn
härtill och med beaktande av de praktiska fördelar som därmed vinnas
bör reseersättning, där förutsättningarna härför eljest föreligga, utgå till
alla arbetstagare oberoende av det färdsätt, som i det enskilda fallet kommer
till användning. Ersättning skall givetvis icke utgå med större belopp
än som skulle hava utgått, därest allmänt fortskaffningsmedel anlitats.

Utöver vad som följer av det anförda synes det nödvändigt att begränsa
möjligheterna att komma i åtnjutande av ersättning på det sättet, att resekostnader
icke få beräknas från och till vilket bostadssamhälle som helst.
Annan möjlighet torde icke finnas än att för varje särskilt fall bestämma,

vilket bostadssamhälle som må tagas till utgångspunkt. Därvid bör beaktas,
att samhället bör ha sådan storlek och struktur, att där förekommande
hyresmarknad kan anses tillräcklig för att absorbera det antal
befattningshavare, om vilka kan vara fråga. ... .. . .

Arbetstagare, som gör anspråk på resekostnadsersättning, bör givetvis
principiellt vara skyldig att, om möjlighet härtill föreligger, flytta till
närmare arbetsplatsen belägen lämplig bostad. Då myndigheten icke torde
hava någon större möjlighet att i den fria hyresmarknaden anvisa arbetstagaren
för honom lämplig bostad, synes emellertid skyldighet i detta avseende
icke böra angivas såsom villkor för erhållande av resekostnadsersättning.
Ett sådant villkor torde f. ö. lätt giva anledning till övervakning
och kontroll, som skulle bliva besvärande för såväl myndighet som arbetstagare.
Det torde vidare kunna förutsättas, att närmare arbetsplatsen belägna
bostäder, med hänsyn till inbesparad restid och det förhållandet att
en resekostnad av 12 kronor alltid skulle åvila arbetstagaren, i de flesta
fall torde vara så begärliga, att föreskrift om skyldighet att flytta narmare
arbetsplatsen icke är påkallad. Kommittén anser icke heller erforderligt,
att genom avdrag å de mellan samhället och arbetsplatsen beraknade resekostnaderna
sporra till flyttning närmare arbetsplatsen. EU dylikt avdrag
synes icke heller kunna försvaras i sådana fall, då möjlighet att tlytta

närmare arbetsplatsen icke förefinnes.---

De grundregler för prövningen av fråga om ersättning för resor till och
från arbetsplats, som enligt kommitténs mening böra tillämpas, kunna
sammanfattas sålunda:

1) Ersättning bör endast ifrågakomma för arbetstagare med arbetsplats,
belägen utanför samhälles egentliga bostadsområde, beträffande vilken
kronan icke anordnat särskilda personaltransporter.

2) För varje arbetsplats, där reseersättning kan ifrågakomma, fastställes
det närmaste bostadssamhälle, inom vilket bosättning förutsattes kunna
ske. Detta samhälle bör hava sådan storlek och struktur, att där förekommande
hyresmarknad kan anses tillräcklig för att kunna absorbera det
antal arbetstagare som ifrågasättes erhålla resekostnadsersättning.

3) Ersättning beräknas med belopp motsvarande kostnaden för resor
å allmänt fortskaffningsmedel mellan bostaden och arbetsplatsen enligt
lägsta för fortskaffningsmedlet förekommande avgift i den mån den överstiger
12 kronor för månad, dock att mindre belopp an 3 kronor icke
ersättes. För arbetstagare, bosatt utom enligt punkt 2 bestämt samhälle,
må ersättning emellertid icke överstiga vad som skulle hava tillkommit
honom därest han varit bosatt i detta samhälle och - om lokal spårvägseller
busstrafik finnes i samhället — haft kostnad for resa med dyh

fortskaffningsmedel, dock högst å 12 kronor.

Med allmänt fortskaffningsmedel avses här järnväg, spårväg, fartyg,
omnibus och linjebil i såväl s. k. innerstads- som annan trafik.

4) Ersättning utgår för hel kalendermånad, dock endast för månad
under vilken arbetstagaren fullgjort tjänst å arbetsplatsen mer an halva

månaden.

De av reseersättningskommittén framlagda förslagen äro fortfarande be

roende på Kungl. Maj :ts provning.

1 underdånig skrivelse den 5 december 1952 bar försvarets civilförvaltning

beträffande vissa av då gällande bestämmelser på förevarande område anfört
bl. a. följande.

Enligt flertalet av ifrågavarande bestämmelser utginge ersättning för resekostnader
för erforderliga av tjänsten föranledda resor med allmänt fortskaffningsmedel
(järnväg och/eller omnibus) mellan bostaden och tjänstgoringsplatsen,
dock högst med belopp svarande mot kostnaden för resa
enligt billigaste anordning mellan i bestämmelserna närmare angivna plat Med

den avfattning som givits berörda bestämmelser hade civilförvaltningen
ansett, att personal, som för färd mellan bostads- och tjänstgöringsplatsen
utnyttjat annat än allmänt fortskaffningsmedel, icke vore berättigad
atnjuta ersättning för kostnad för sådan resa.

Emellertid hade kammarrätten i ett flertal utslag funnit vederbörande
berättigad till ersättning för resor med eget fordon mellan bostads- och
tjänstgöringsort med belopp motsvarande kostnaden för färd enligt billigaste
anordmng med allmänt fortskaffningsmedel mellan sagda orter. Sagda utslag
hade haft till följd att ersättning, varom här vore fråga, utbetalats till tjänstev*ssa
förband, medan vid andra vederbörande — i enlighet med
civilförvaltningens ovan uttalade uppfattning — förvägrats dylik ersättning.
Uetta hade helt naturligt resulterat i att frågan om de ifrågavarande föreskn/.
.ternas yätta tolkning i här berört avseende i talrika fall underställts
cmlforvaltnmgens prövning såsom besvär över av kassamyndighet meddelade
beslut eller eljest. Efter att tidigare ha förklarat, att ersättning för
resor med eget fordon icke kunde utgå mot ordalydelsen i de av Kungl. Maj :t
meddelade bestämmelserna om fria resor, hade civilförvaltningen i skrivelse
den 12 september^ 1952 till kassaavdelningen vid Västmanlands flygflottilj
ansett sig böra frångå sina tidigare lämnade direktiv i frågan. Civilförvaltningen
hade sålunda i sagda skrivelse förklarat, att med hänsyn till innehållet
i berörda kammarrättsutslag personalen finge anses berättigad till
ersättning för dagliga inställelseresor med eget fordon.

Senast den 14 oktober 1952 hade kammarrätten i två utslag förklarat två
vid Skånska flygflottiljen placerade beställningshavare berättigade till ersättJ^ör
resor av här ifrågavarande slag. Det av civilförvaltningen meddelade
beslutet beträffande sagda två beställningshavare hade även avsett en
kontorist vid Skånska flygflottiljen. I stället för att anföra besvär hos kammarrätten
över civilförvaltningens beslut, hade denne hos Kungl. Maj :t »med
frångående av besvärsrätten hos kammarrätten» anhållit att, ehuru han icke
använde sig av allmänt fortskaffningsmedel, komma i åtnjutande av ersättning
med samma belopp som skulle ha utgått om sådant färdmedel tagits i
anspråk. Genom beslut den 6 juni 1952 hade Kungl. Maj:t funnit ansökningen
icke föranleda någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida.

De sistberörda sinsemellan olika beslut, som meddelats rörande ersättning
for resor till beställningshavare vid samma flygflottilj, hade ytterligare
accentuerat osäkerheten på förevarande område. Civilförvaltningen hemställde,
att nya föreskrifter i omhandlat hänseende meddelades, att dessa
föreskrifter gåves en så långt omständigheterna det tilläte ensartad innebörd
och samordnades i ett brev samt att därvid klart utsädes, att ersättning finge
utga jämväl i fall där allmänt fortskaffningsmedel icke utnyttjades, dock
högst med belopp som skulle ha utgått, därest allmänt fortskaffningsmedel
anlitats.

I anledning av civilförvaltningens förenämnda skrivelse har Kungl. Maj :t
i brev den 12 juni 1953 föreskrivit, att resekostnadsersättning enligt civilförvaltningens
beprövande må utgå även om allmänt fortskaffningsmedel
icke användes, dock allenast under förutsättning att vederbörande icke kunnat
inom ett avstånd av 5 kilometer från arbetsplatsen erhålla bostad av
sådan beskaffenhet, att han skäligen bort godtaga den, samt att icke av
kronan anordnade personaltransporter eller ingångna avtal om anordnande
av sådana befunnes böra utesluta rätt till ersättning. Ifrågavarande ersättning
finge icke överstiga beräknad kostnad för färd enligt billigaste anordning
med allmänt fortskaffningsmedel, sagda kostnad minskad med ett
belopp av 12 kronor för månad räknat.

Försvarets civilförvaltning har sedermera beträffande tillämpningen av
bestämmelserna om rätt till fria resor eller ersättning för resekostnader
vid resor till och från arbetsplats i särskilda anvisningar meddelat följande
föreskrifter.

A. Beträffande tjänstemän som använder sig av allmänt fortskaffningsmedel
skola tillämpas de bestämmelser härutinnan som intagits i varje särskilt
tidigare av Kungl. Maj:t meddelat beslut. Då i de särskilda besluten
föreskrivits att befattningshavaren skall vara bosatt på längre avstånd än
3 km från arbetsplatsen, att avdrag skall göras med 6 kr per månad o. s. v.,
skola dylika föreskrifter fortfarande iakttagas beträffande färder med allmänt
fortskaffningsmedel.

B. Beträffande tjänsteman som använder sig av annat än allmänt fortskaffningsmedel
äger vederbörande chef medgiva att ersättning må utgå fr. o. m.
den 1 juli 1953 under förutsättning

a) att befattningshavaren styrkt sig icke kunna inom den för honom enligt
allmänna resereglementet gällande tjänstgöringszonen erhålla bostad av
sådan beskaffenhet att han skäligen bort godtaga densamma;

b) att för personalens färder till och från arbetsplatsen icke finnas anordnade
särskilda personaltransporter med kronan tillhöriga motorfordon;

c) att kronan icke ingått avtal med civilt trafikföretag om ombesörjande
av här avsedda färder mot viss ersättning oberoende av antalet resande, samt

d) att icke eljest för kronan uppkomma särskilda merkostnader, exempelvis
genom att minskning av resandefrekvensen med förhyrda motorfordon
skulle innebära höjning av det avtalade priset för transporterna.

Medgivande som avses med dessa föreskrifter skall meddelas i varje särskilt
fall och må gälla för eu tid av högst 6 månader, skolande — i den mån
fråga uppkommer om förlängning av dylikt medgivande — genom vederbörande
chefs försorg kontroll verkställas därå, att ovan angivna förutsättningar
beträffande vederbörande befattningshavare alltjämt föreligga.

Beträffande de grunder efter vilka ersättning med stöd av här meddelade
föreskrifter må utgå skall gälla att ersättningen icke må överstiga beräknad
kostnad för färd enligt billigaste anordning med allmänt fortskaffningsmedel
och ej heller för längre vägsträcka än som för varje fall medgivits i Kungl.
Maj :ts särskilda beslut, sagda kostnad minskad med ett belopp av 12 kronor
för månad räknat.

Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till huruvida befatt -

ningshavaren kunnat vid färd med allmänt fortskaffningsmedel anlita
månadsbiljett eller annan nedsättningsbiljett. Ersättningen bör således såsom
regel beräknas med utgångspunkt från priset å dylik biljett i den mån icke
till följd av tjänstgöringsförhållandena (exempelvis vid semester eller tillträdande
av anställning under löpande kalendermånad) annat beräkningssätt
blir för kronan förmånligare.

Har befattningshavaren att helt eller delvis färdas efter väg där allmänt
fortskaffningsmedel ej finnes, beräknas ersättning med utgångspunkt från
priset för färd motsvarande väglängd med det allmänna fortskaffningsmedel
som normalt utnyttjas av personalen vid vederbörligt förband.

I nedanstående tabell ha angivits de truppförband (motsvarande) som för
närvarande äga rätt till här omhandlade förmåner.

Förband (motsvarande)	Beslut kbr	Minimiavstånd bostad-tjgplats	Belopp
KATF förråd i Grängen,	20. 1. 1956	Mer än 3 km	Avdrag 6 kr
Gällö,	19. 2. 1954
Kortfors,	18. 5. 1951
Ryggen,	6. 4. 1951
Räppe,	18. 1. 1952
Tenhult,	6. 4. 1951
Ulriksdal,	6. 4. 1951
KATF provskjutningscentral i
Karlsborg,	13. 4. 1956		Utan avdrag
Ulriksdal	12.10. 1951		Avdrag 6 kr
Stockholms tygstn Ulriksdal	18.11. 1955		w
AIS, Ulriksdal	26.10. 1951		Utan avdrag
FOA, Ulriksdal och Sorunda	16.12. 1949		Avdrag 6 kr
InfKS, Ulriksdal	6. 4. 1951		Utan avdrag
ArtSS, Villingsberg	6. 4. 1951		Avdrag 6 kr
I 1, Sörentorp, Solna	28. 6. 1946	Fri resa bo-	Utan avdrag
	14. 2. 1947	stadsorten- tjg-orten Solna
A 1, Rissne, Sundbyberg	9. 4. 1948	Fri resa reg. kaserner i Sthlm-Rissne	»»
A 3, Norra Åsum	14. 2. 1947	Fri resa bo-stadsorten-Norra Åsum	Utan avdrag
Lv 1 :s mobcentral i Sörmon	6. 4. 1951	Fri resa bo- staden-tjg- ortcn	Avdrag 6 kr
T 1 :s mobcentral i Ulriksdal SK arméint- och	6. 4. 1951	”	Utan avdrag
armétygförråd i Västerhaninge ÖVS verkstad och förråd	20. 8. 1954	J»	»»
å Stora Huvudholmen, öster-haninge	6. 4. 1951
Vaxholms fo tygverkstad i Västerhaninge	6. 4. 1951
Älvsborgs radiostn, Göteborg	6. 4. 1951	Mer än 3 km
KSS, Näsby, Täby	8. 1. 1943	Fri resa bo-
	14. 2. 1947	stadsorten-
	30. 4. 1953	Näsby

, Minimiavstånd

Förband (motsvarande) Beslut kbr bostad-tjgplats

KFF försöksplats i Karlsborg

F 1, Västerås
F 2, Hägernäs

F 3, Malmen

F 4, Frösön
F 5, Ljungbyhed
F 7, Såtenäs
F 8, Barkarby
F 9, Säve
F 10, Barkåkra

E 2, Barkåkra
F 11, Skavsta

F 15, östansjö

F 17, Kallinge

F 18, Tallinge
CVV filial å Hässlö
CVM å Malmen

KFF försökscentral å Malmen

CVM å Malmen
Radiostn i Hagshult
IntSS å Rosersberg
Marinens anläggningar å Berga
Hårsfjärdens örlogsdepå

13. 4. 1956	Fri resa bo-
14. 2. 1947	stadsorten- tjgplatsen Mer än 3 km
6.11. 1942	Fri resa bo-
14.12. 1947	stadsorten-
9. 2. 1945	tjgorten »
6. 4. 1951	Mer än 3 km
6. 4. 1951	»»
7. 9. 1956	»»
13. 4. 1956	„
13. 4. 1956	>»
14.12. 1945	Fri resa bo-
6. 4. 1951	stadsorten-
29.11. 1957	tjgorten >»
14. 2. 1947	Fri resa bo-
7.12. 1945	stadsorten- tjgorten »*
6. 4. 1951	»>
9. 2. 1945	»»
14. 2. 1947	„
14. 2. 1947	»»
14. 2. 1947	Mer än 3 km
9. 2. 1945	Fri resa bo-
14. 2. 1947	stadsorten-
9. 2. 1945	tjgorten »>
14. 2. 1947 do	»»
9. 3. 1956	Mer än 5 km
30. 4. 1953	»»
do	>»
do	»»

Belopp

14. 2.’ 1947

»»

Avdrag 6 kr
Utan avdrag

»»

Utan avdrag

»»

Revisorerna ha — för att bilda sig en uppfattning om storleken av de
utgifter kronan årligen åsamkas till följd av här återgivna bestämmelser
om rätt för viss personal till fria resor eller ersättning därför — låtit verkställa
närmare undersökning av Svea livgardes och Berga örlogsskolors
räkenskaper för tredje kvartalet 1959. Undersökningen har givit vid handen,
att ifrågavarande utgifter vid det förstnämnda förbandet uppgått till
i runt tal 11 500 kronor och vid det sistnämnda till i runt tal 40 000 kronor.
Försvarets sammanlagda kostnader för berörda ändamål torde således vid
angivna två förband uppgå till ca 200 000 kronor årligen.

Revisorernas uttalande. Såsom framgått av den lämnade redogörelsen
har Kungl. Maj:t åren 1942—1957 i ett flertal brev medgivit personal vid
olika truppförband (motsvarande) rätt till fria resor mellan bostadsort och

tjänstgöringsplats eller kontant ersättning därför. Som regel ha därvid uppställts
vissa villkor rörande bostadsortens belägenhet i förhållande till
arbetsplatsen. Bestämmelserna härom ha dock icke erhållit en enhetlig
utformning. I vissa fall har föreskrivits att vägavståndet mellan de båda
platserna skall utgöra mer än 3 km, i andra fall återigen mer än 5 km; det
förekommer emellertid också att sagda förmaner beviljats utan att över huvud
taget något villkor i fråga om minimiavståndet uppställts. Liknande
variationer föreligga jämväl i fråga om de avdrag vederbörande tjänsteman
skall vidkännas i förhållande till biljettpriset på allmänt fortskaffningsmedel.
Antingen har något avdrag icke fastställts alls eller också har detta bestämts
till 12 kronor eller till 6 kronor per månad.

År 1947 erhöll statens sakrevision av dåvarande chefen för försvarsdepartementet
i uppdrag att inkomma med förslag till närmare riktlinjer för prövning
av frågor om ersättning för resor till och från arbetsplats. I anledning
därav utarbetades, såsom tidigare nämnts, inom sakrevisionen en promemoria
i ärendet med förslag till dylika riktlinjer. Promemorian överlämnades
sedermera till 1949 års reseersättningskommitté. I direktiven för sagda
kommitté hade bl. a. framhållits, att frågan om fastställande av enhetliga
principer för ersättande av kostnader för resor till och från arbetsplats,
belägen utanför samhälles egentliga bostadsområde, borde upptagas till ytterligare
överväganden samt att frågan påkallade en lösning snarast möjligt.
De sakkunniga framlade med anledning därav i ett år 1950 avgivet betänkande
förslag till ändrade grundregler för prövningen av här berörda ersättningsfrågor.
Förslagen, vilka innefattade förenklade och mera enhetliga
regler för beräkningen av sagda ersättningar, ha ännu icke föranlett någon
Kungl. Maj :ts åtgärd.

I betänkandet framhöllo de sakkunniga helt allmänt att det finge anses
ligga i sakens natur, att den enskilde arbetstagaren regelmässigt själv skulle
bestrida de med resor till och från arbetsplatsen förenade kostnaderna och
att endast för det fall en arbetsplats förlädes på så stort avstånd från närmaste
bostadsbebyggelse att resekostnaderna bleve mera betydande ett avsteg
från nämnda princip kunde anses motiverad.

I detta sammanhang synes böra erinras om att tätorternas bebyggelse
under senare år undergått en betydande förändring, i det att bostadsbebyggelsen
i allt större utsträckning spritts ut till samhällenas ytterområden.
Som exempel härpå kan omnämnas, att ett flertal bostäder uppförts i norra
delen av Sollentuna kommun i närheten av Svea livgardes förläggningsområde
och inom Väster- och österhaninge kommuner i närheten av marinens
anläggningar på Berga. Vidare har bostadsbebyggelsen i Linköping utvidgats
i riktning mot Malmslätt och ett större bostadsområde ordnats i Jakobsbergs
samhälle i närheten av Svea flygflottilj. Det synes enligt revisorernas
uppfattning icke uteslutet att denna spridning av bebyggelsen i vissa fall
kan ha verkat i sådan riktning, att skäl föreligga för omprövning av den

vid berörda truppförband tjänstgörande personalens rätt till fria resor till
och från arbetsplatsen.

På senare tid har det blivit allt vanligare att, då bostäder uppföras i närheten
av militär förläggningsplats, försvarets personal tillförsäkras viss kvotdel
av de nybyggda lägenheterna. Självfallet böra dylika lägenheter i första
hand tagas i anspråk för sådan personal som tjänstgör vid det närbelägna
förbandet. Enligt vad revisorerna inhämtat har emellertid så icke alltid skett.
Som exempel härpå kan omnämnas att vissa tjänstemän, vilka bo i närheten
av Svea livgardes, Svea artilleriregementes och Svea flygflottiljs kaserner,
ha sin tjänstgöring förlagd till staber i Stockholm, medan andra
tjänstemän, vilka tjänstgöra vid nämnda förband, ha sina bostäder i innerstaden.
Oaktat resekostnaderna i båda fallen äro desamma, har den sistnämnda
personalen med stöd av nuvarande bestämmelser tillförsäkrats rätt
till fria resor till och från arbetsplatsen, medan den förstnämnda själv måste
bestrida de med resorna förenade kostnaderna.

Såsom tidigare nämnts uppgå statsverkets utgifter för här angivna förmåner
till avsevärda belopp. En av revisorerna verkställd undersökning vid
två förband har sålunda utvisat, att kostnaderna enbart vid dessa förband
belöpt sig till ca 200 000 kronor årligen. Med hänsyn härtill framstår det
enligt revisorernas mening som angeläget, att i fortsättningen alla rimliga
åtgärder vidtagas i syfte att få till stånd en begränsning av berörda kostnader.

Mot bakgrunden av det anförda anse sig revisorerna böra förorda, att
bestämmelserna om rätt för personal vid försvaret till fria resor mellan
bostads- och tjänstgöringsplats snarast bli föremål för översyn. Därvid böra
enligt revisorernas mening de av 1949 års reseersättningskommitté framförda
synpunkterna på frågan i tillbörlig utsträckning beaktas.

§ 12

Besiktning av vissa motorfordon inom försvaret

Jämlikt rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) må, sedan förordnande
enligt § 74 regeringsformen meddelats att krigsmakten eller någon
del därav skall ställas på krigsfot, från och med den dag Konungen bestämmer
genom rekvisition av kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter
eller tjänstbarheter, vilka erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens
oundgängliga behov som icke kunna på annat sätt, exempelvis genom köp
eller hyresavtal, tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Rätt att göra rekvisition
tillkommer de militära myndigheter åt vilka Konungen meddelar
sådan rätt. Vad enligt rekvisition uttagits skall ersättas i enlighet med bestämmelserna
i rekvisitionslagen.

Med stöd av bestämmelserna i nyssnämnda lag har Kungl. Maj :t i förordningen
den 13 november 1953 (nr 673) om uttagning under fredstid av
vissa förnödenheter för krigsmaktens behov (militär uttagningsförordning)
hl. a. föreskrivit, att under fredstid förberedande urval (uttagning) skall
verkställas av kommuner och enskilda tillhörig egendom som erfordras för
krigsmaktens ställande på krigsfot. I förordningen har angivits vilka myndigheter
som ha att verkställa uttagning av olika förnödenheter (uttagningsmyndighet).
I fråga om motordrivna fordon (motorfordon, traktorer och
motorredskap), släpfordon till motorfordon och traktorer ävensom för
krigsmaktens behov erforderliga motor- eller tryckluftdrivna arbetsmaskiner
har armétygförvaltningen utsetts till uttagningsmyndighet. Ämbetsverket
benämnes i denna egenskap biluttagningsmyndigheten.

Enligt förenämnda förordning skall uttagning av motordrivna fordon omfatta
uttagningsbehovet, varmed förstås det antal fordon som utöver det
som förut står till krigsmaktens förfogande erfordras för att fylla behovet
enligt gällande mobiliseringsplaner samt därutöver en uttagningsreserv vars
storlek bestämmes av biluttagningsmyndigheten. Uttagningen skall ske med
ledning av uppgifter, vilka enligt vad därom finnes stadgat skola överlämnas
till biluttagningsmyndigheten eller vilka nämnda myndighet infordrar
från statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen eller länsstyrelserna.

Hos biluttagningsmyndigheten skall föras ett biluttagningsregister över
uttagna motordrivna fordon med uppgift tillika om deras ägare. Biluttagningsmyndigheten
skall också i den omfattning så befinnes erforderligt förteckna
de fordon som myndigheten funnit lämpliga för krigsbruk men som
icke blivit uttagna. De sålunda förtecknade fordonen skola upptagas i ett
kompletteringsregister. Kommer till länsstyrelses kännedom att beträffande
uttaget eller i kompletteringsregistret infört fordon ändring inträffat
i förhållande varom länsstyrelsen lämnat uppgift till biluttagningsmyndig -

heten, åligger det länsstyrelsen att göra anmälan därom till uttagningsmyndigheten.
Har ägare av uttaget fordon för vilket registreringsplikt jämlikt
vägtrafikförordningen ej föreligger erhållit uttagningsbesked, skall han, om
han avhänder sig fordonet eller om detta på grund av skada eller annan
anledning ej längre kan tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, ofördröjligen
göra anmälan därom hos biluttagningsmyndigheten. Uraktlåtenhet
att fullgöra anmälningsskyldighet är straffbelagd. I detta sammanhang må
vidare omnämnas att ägare av sådana motorfordon, motorredskap och släpfordon
som uttagits för krigsmaktens behov skola i enlighet med kungörelsen
den 8 januari 1944 (nr 2) om viss uppgiftsskyldighet för ägare av för
krigsmaktens behov uttagna motorfordon m. m. efter anmaning lämna militär
myndighet de uppgifter angående fordonet eller redskapet som myndigheten
finner erforderligt anskaffa.

Här omförmälda fordon skola enligt av dåvarande arméförvaltningens
tygavdelning år 1953 utfärdade bestämmelser undergå s. k. förbesiktning.

I vissa fall skall emellertid för dem endast infordras s. k. fordonsuppgift.
Förbesiktning respektive infordrande av fordonsuppgift skola enligt nyssnämnda
bestämmelser verkställas för att underlag skall erhållas för bedömning
av de uttagna motorfordonens lämplighet för avsedd militär användning,
för underlättande av fordonens mottagning vid mobilisering, för värdering
av ianspråktagna fordon samt för förberedande av eventuellt erforderlig
komplettering av de uttagna fordonens utrustning.

Förbesiktning, över vilken skall upprättas protokoll, skall verkställas antingen
vid bilverkstad eller av representant för vederbörande redovisningsinyndighet
(militärbefälsstab, marinförvaltningen eller flygförvaltningen).
Förbesiktning vid bilverkstad skall, i den utsträckning anvisade medel förslå,
omfatta följande fordon:

a) nyuttagna, registrerade lastbilar äldre än två år, dock med undantag
för sådana som användas i linjetrafik på en sträcka av minst 20 mil tur
och retur;

b) nyuttagna, registrerade motorcyklar äldre än två år; samt

c) tidigare uttagna, registrerade lastbilar och motorcyklar för vilka förbesiktningsprotokollet
är äldre än två år, dock med samma undantag som
under a).

Därest till förfogande stående medel icke medgiver att förbesiktning vid
bilverkstad äger rum i den utsträckning som här ovan angivits, skall inskränkning
av förbesiktningen i första hand göras beträffande motorcyklar
och sådana lastbilar för vilka förbesiktning bedömes mindre nödvändig.
Förbesiktning skall som regel utföras vid sådan bilverkstad som är ansluten
till Bilverkstädernas riksförbund eller Bilägarnas inköpscentral. Ersättning
till verkstad för utförd besiktning utgår med belopp som armétygförvaltningen
fastställer i samråd med sistnämnda organisationer.

7 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

Förbesiktning av uttagna fordon genom representant för redovisningsmyndigheten
vid besök hos vederbörande fordonsägare skall i första hand
omfatta släpfordon, reservregistrerade lastbilar och traktorer samt i andra
hand övriga uttagna fordon, allt i den utsträckning anvisade medel för uttagning
av fordon det medgiver.

Som tidigare nämnts kan i vissa fall infordrande av motorfordonsuppgifter
från vederbörande ägare komma till användning i stället för förbesiktning.
Sådana fordonsuppgifter kunna för övrigt infordras från ägaren
närhelst redovisningsmyndigheten så prövar erforderligt. I här nämnda fall
översändes till fordonsägaren en särskild blankett, benämnd »Fordonsuppgift»,
varvid svarskuvert bifogas. Återkommer fordonsuppgiften ej inom
föreskriven tid till redovisningsmyndigheten, utsändes ny blankett i rekommenderad
försändelse med mottagningsbevis och med anmaning till fordonsägaren
att ofördröjligen ifylla och insända den. Lämnas även denna anmaning
obesvarad, anmäles förhållandet till armétygförvaltningen för vidare
åtgärder.

Inkomna förbesiktningsprotokoll och fordonsuppgifter skola granskas av
därtill kvalificerad person. Bedömes härvid fordonet olämpligt för krigsbruk,
skall handlingen av redovisningsmyndigheten förses med anteckning
härom och översändas till armétygförvaltningen. Om vid granskningen icke
framkommit anledning till anmärkning skall notering härom göras på redovisningshandlingen,
vilken därefter förvaras hos redovisningsmyndigheten.

Under sistförflutna budgetår uppgingo kostnaderna för uttagning av motorfordon
och motorredskap till i runt tal 160 000 kronor. Kostnaderna avsågo
utgifter dels för besiktningsförrättares resor, dels ock för inställelse
av uttagna fordon för besiktning.

Revisorernas uttalande. Med stöd av rekvisitionslagen har Kungl. Maj :t i
en år 1953 utfärdad förordning, militär uttagningsförordning, bl. a. meddelat
bestämmelser om förfaringssättet vid uttagning under fredstid av sådan
kommuner och enskilda tillhörig egendom som erfordras i samband med
krigsmaktens ställande på krigsfot. Såsom i det föregående nämnts har i
fråga om bl. a. motordrivna fordon armétygförvaltningen utsetts till s. k. biluttagningsmyndighet.
I denna egenskap åligger det ämbetsverket att redan
under fredstid uttaga och registrera sådana fordon som beräknas bli erforderliga
i krig. Ägare till uttaget fordon är under straffansvar skyldig att
efter anmaning lämna uttagningsmyndigheten de uppgifter angående fordonet
som myndigheten finner erforderligt anskaffa. Vidare åligger det länsstyrelserna
att göra anmälan till armétygförvaltningen för det fall det kommit
till deras kännedom, att ändring i fråga om uttaget fordon inträffat i
förhållande varom de tidigare lämnat upplysning till ämbetsverket.

Enligt av dåvarande arméförvaltningens tygavdelning år 1953 utfärdade
föreskrifter skola uttagna fordon kontinuerligt undergå s. k. förbesiktning.

Alternativt kan emellertid denna besiktning i vissa fall ersättas av infordrande
av s. k. fordonsuppgift. Avsikten med de båda nämnda åtgärderna
är att dels skapa underlag för bedömningen av motorfordonens lämplighet
för krigsbruk, dels underlätta mottagandet och värderingen av fordonen vid
mobilisering, dels ock förbereda eventuellt erforderlig komplettering av fordonens
utrustning.

Förbesiktning sker antingen i den formen att fordonet undersökes vid en
av armétygförvaltningen godkänd bilverkstad eller också genom att representanter
för redovisningsmyndigheten, d. v. s. militärbefälsstab, marinförvaltningen
eller flygförvaltningen, avlägga besök hos vederbörande fordonsägare
i och för kontroll av fordonet. Vid infordrande av fordonsuppgift tillställes
ägaren en särskild blankett med svarskuvert. Enligt anvisningar på
blanketten skola därå antecknas de data angående fordonet, vilka äro av
betydelse för redovisningsmyndighetens bedömning av fordonet i ovan angivna
avseenden.

Såsom i det föregående nämnts uppgå kostnaderna för förbesiktningarna
till icke obetydliga belopp. I ersättning för besiktningsförrättares resor samt
för inställelse av uttagna fordon för besiktning utbetalades sålunda under
sistförflutna budgetår i runt tal 160 000 kronor. Med hänsyn härtill ha revisorerna
ansett det angeläget att till behandling upptaga frågan, om icke
möjligheter till nedskärning av sagda kostnader kunna tänkas föreligga.

I detta sammanhang må till en början framhållas, att förbesiktningarna
i deras nuvarande utformning ingalunda torde innefatta tillförlitliga garantier
för att fordonen vid en eventuell mobilisering befinna sig i sådant tillstånd
att de äro lämpliga för krigsbruk. Ej heller torde de måhända långt
före mobiliseringstillfället uppgjorda förbesiktningsprotokollen utan vidare
kunna läggas till grund för värderingen av fordonen. Förändringar i fråga
om dessa kunna nämligen självfallet ha inträffat under mellantiden. Revisorerna
anse det därför icke osannolikt att det vid en mobilisering, oaktat
förbesiktning ägt rum, blir nödvändigt att underkasta här berörda fordon
förnyad besiktning. Med hänsyn härtill måste enligt revisorernas mening
de genom vederbörande bilverkstäder eller representanter för redovisningsmyndigheten
gjorda förbesiktningarna vara av förhållandevis ringa värde.

I stället för förbesiktningarna kunna, som tidigare nämnts, i vissa fall
infordrande av fordonsuppgift från vederbörande fordonsägare komma till
användning. Detta förfaringssätt, som icke förorsakar kronan några nämnvärda
utgifter, tillämpas som regel endast i de fall tillgängliga medel icke
förslå till täckande av kostnaderna för förbesiktningar. De i fordonsuppgifterna
lämnade upplysningarna rörande fordonen bli på samma sätt som
förbesiktningsprotokollen föremål för granskning av redovisningsmyndigheten.
Myndigheten kan således med ledning av nämnda uppgifter föranstalta
om de åtgärder som ur mobiliseringssynpunkt kunna befinnas erforderliga
i fråga om fordonen. Ur sistnämnda synpunkt fylla således fordonsuppgif -

100

terna samma funktion som förbesiktningsprotokollen. I likhet med dessa
protokoll avses vidare fordonsuppgifterna skola tjäna till ledning vid värdering
av fordonen vid eventuell mobilisering.

Då således enligt revisorernas uppfattning infordrande av fordonsuppgifter
från vederbörande fordonsägare ur kontroll- och värderingssynpunkt får
anses vara i stort sett av samma värde som förbesiktningsprotokollen och då
förbesiktningarna årligen åsamka kronan icke ringa kostnader, synes det
enligt revisorernas mening utan dröjsmål böra prövas, om icke förbesiktningarna
i fortsättningen kunna helt slopas och ersättas med infordrande av
motorfordonsuppgifter. Revisorerna ha därmed icke tagit ställning till den
vidare frågan, om behov över huvud taget kan anses föreligga att införskaffa
dylika uppgifter.

101

§ 13

Skånska pansarregementets övningsförhållanden

I enlighet med i propositionen 1943: 302 framlagt förslag beslöt 1943 års
riksdag (skr. nr 312) att Skånska pansarregementet skulle förläggas invid
Hässleholm. I samband därmed anvisade riksdagen för budgetåret 1943/44
å kapitalbudgeten ett investeringsanslag av 2 800 000 kronor till Mark för
Skånska pansarregementet m. m. Enligt sedermera fastställd stat för anslaget
avsågos 1 250 000 kronor skola disponeras för förvärv av mark till övningsfält
för regementet.

Sedan olika alternativ prövats i fråga om förläggningen av regementets
övningsfält, förelädes 1944 års riksdag genom propositionen 1944:175 förslag
om förvärv av vissa i Hovdala fideikommissegendom ingående fastigheter.
Enligt föredragande departementschefen hade verkställd utredning utvisat,
att de olägenheter av social och näringsekonomisk art som vid lösandet av
markfrågor av hithörande slag oftast vore oundvikliga skulle bliva mindre
vid ianspråktagande av det i propositionen angivna området såsom övningsfält
än om andra föreslagna områden toges i anspråk för ändamålet. Sedan
riksdagen godkänt det ifrågavarande förslaget (skr. nr 322), bemyndigade
Kungl. Maj :t dåvarande arméns fortifikationsförvaltning att för gäldande
av köpeskillingar m. m. i samband med fastighetsförvärvet taga i anspråk
högst 790 000 kronor av tidigare omnämnda anslagspost å 1 250 000 kronor.
Sedermera meddelade fortifikationsförvaltningen i underdånig skrivelse den
26 september 1944 att överenskommelse med innehavaren av Hovdala fideikommissegendom
om förvärv av berörda mark till för kronan godtagbart
pris icke kunnat träffas. Fortifikationsförvaltningen hemställde därför att
följande i fideikommissegendomen ingående fastigheter måtte för att ingå i
övningsfältet få förvärvas genom expropriation, nämligen 4)4 mantal Hovdala
l1, 9/16 mantal Elestorp l1, 9/16 mantal Elestorp 21 och 7/16 mantal
Elestorp 31. I anledning därav förordnade Kungl. Maj :t den 9 februari 1945
att de ifrågavarande fastigheterna skulle för angivet ändamål avstås till
kronan i den ordning expropriationslagen stadgade. Sedan målet anhängiggjorts
och förevarit, meddelade Västra Göinge domsagas häradsrätt den 17
april 1946 dom, i vilken fastställdes den av expropriationsnämnden gjorda
uppskattningen, innebärande bl. a. att till fideikommissinnehavaren skulle
utgå dels 730 000 kronor i löseskilling för fastigheterna och dels 5 000 kronor
i gottgörelse för viss skada genom expropriationen.

Hovdala övningsfält omfattar sammanlagt ca 1 390 har, varav ca 810 har
skogsmark. Fältet är beläget ca 5 km från Skånska pansarregementets kaserner.
Vid tidpunkten för kronans förvärv av övningsfältet bedömdes detta
— även om terrängförhållandena kring Hovdala ansågos besvärliga för

102

stridsvagnsförband —- såsom lämpligt för utbildning av trupp under förhållanden
som den beräknades uppträda i under krig. Enligt dåvarande takliska
uppträdande skulle nämligen stridsvagnsförbanden icke upptaga striden
med en motståndare förrän i skogslinjen, således ej vid kusten och på
slätten.

Sedan övningsfältet tagits i bruk blev det emellertid snart uppenbart, att
omfattande åtgärder krävdes för att förbättra övningsförhållandena där.
Behovet härav accentuerades starkt, sedan pansarregementet år 1953 tillförts
de nya centurionstridsvagnarna. I skrivelse till fortifikationsförvaltningen
den 8 december 1954 framlade dåvarande regementschefen olika förslag
till åtgärder för höjande av fältets användbarhet som pansarövningsfält.
Därvid framhölls hl. a. följande.

Huvuddelen av Hovdalafältet kan icke göras användbart för strv på grund
av alltför riklig förekomst av berg och sten, kärrmark och skog. Åtgärderna
ha därför måst inskränkas till i huvudsak de östra delarna av fältet söder,
öster och nordöst om Hovdala, där de kunna bedömas ge resultat, som stå
i rimlig proportion till kostnaderna. Men även här är markbeskaffenheten
icke tillfredsställande och det är omöjligt att erhålla ett ur strvsynpunkt
godtagbart övningsområde. — Det kan ej heller med bestämdhet förutsägas,
att de nu föreslagna åtgärderna komma att medföra omedelbara resultat,
enär jordens mindre goda vattengenomsläpplighet och förekomsten av sten
under markytan äro svårbedömbara faktorer. Emellertid synes det angeläget
med hänsyn till kravet på en effektivare strvutbildning för de vpl, att
sådana åtgärder vidtagas, som i möjligaste mån kunna förbättra övningsförhållandena
i Hässleholm. I

I underdånig skrivelse den 23 november 1956 angående ifrågasatt överförande
av Mölleröds kungsgård från domänstyrelsen till försvarsväsendet
underströk fortifikationsförvaltningen, att av övningsfältet vid Hovdala
endast mindre delar kunnat användas för enskild utbildning i stridsvagnskörning
samt för övningar i stridsvagnsgrupp och stridsvagnspluton. Den
stenbundna och vattensjuka marken hade vidare visat sig medföra onormalt
stor förslitning på stridsvagnsmaterielen, varigenom mycket betydande underhålls-
och reparationskostnader uppstått. Därtill kom att fältets läge ca
fem kilometer från pansarregementets kaserner medfört besvärliga och dyrbara
transporter. Fortifikationsförvaltningen framhöll att verkställda undersökningar
givit vid handen, att det enda område i kasernernas närhet som
syntes lämpligt för stridsvagnsövningar utgjordes av den under domänstyrelsens
förvaltning stående jordbruksegendomen Mölleröds kungsgård. Fortifikationsförvaltningen
hade — sedan det vid geologisk undersökning av
sagda egendom framkommit, att marken var stenfri och av hög bärighet —
från domänstyrelsen inhämtat yttrande rörande styrelsens ståndpunkt till
frågan om eventuellt överförande av egendomen till försvaret. Domänstyrelsen
hade därvid anfört, att under senare år betydande belopp investerats i
egendomen för upprustning av byggnadsbeståndet samt i grundförbätt -

103

ringar. Jämväl arrendatorn på egendomen hade nedlagt vissa kostnader för
att sätta gården i hög kultur. Ianspråktagande av egendomen såsom övningsfält
skulle därför innebära ren kapitalförstöring. Vissa med egendomen förenade
kulturhistoriska värden skulle dessutom enligt styrelsens mening bäst
bevaras genom dess bibehållande som arrendegård. Av angivna skäl ansåg
domänstyrelsen, som icke ville medverka till egendomens överförande till
övningsfält, att ytterligare utredning borde göras i syfte att klargöra om
icke någon eller några andra mindre värdefulla egendomar kunde ifrågakomma
för ändamålet.

På grund av att dels skilda synpunkter framkommit beträffande utnyttjandet
av Mölleröds kungsgård såsom övningsfält och dels något annat i
fråga om markbeskaffenhet och belägenhet för ändamålet användbart samt
med hänsyn till andra samhällsintressen lämpligt område dittills icke kunnat
uppletas i närheten av regementets kaserner hemställde fortifikationsförvaltningen
i ovannämnda skrivelse, att yttrande i ärendet skulle inhämtas
från försvarets fastighetsnämnd. Enligt vad revisorerna inhämtat har
fastighetsnämnden sedermera tillstyrkt att ett överförande av Mölleröds
kungsgård till försvaret kommer till stånd.

Enligt till revisorerna lämnade uppgifter ha under åren 1949—1959
följande kostnader nedlagts för iståndsättnings- och nyanläggningsarbeten
på hovdalafältet.

Vägar och broar 212 000

Skogsröjning 100 000

Dikning 120 000

Buskröjning 7 000

Summa kronor 439 000

Under samma tid ha underhållskostnaderna för fältet uppgått till ett
belopp av 410 000 kronor. Häri ha icke inräknats kostnaderna för väg- och
dikesrensning m. m. samt anskaffning av maskiner, såsom väghyvel, traktor
med schaktblad in. m. De sammanlagda utgifterna för fältet under angivna
tidsperiod ha således överstigit 850 000 kronor.

För att få en ungefärlig uppfattning om de merkostnader kronan åsamkas
genom de mindre goda övningsförhållandena vid Skånska pansarregementet
ha revisorerna från regementschefen inhämtat yttrande i sådant hänseende.
Denne har härvid anfört bl. a. följande.

Beräkningen av kostnadsökningen är svår att göra med hänsyn till de
osäkra premisserna.

Idealet skulle givetvis vara att i förläggningsområdets omedelbara närhet
disponera ett fält, som medgav alla slag av förbandsövningar med pansarförhand
ävensom samövningar med andra truppslag, i varje fall i brigad

104

och lägre förband. Fältet borde också medgiva skarpskjutning med samtliga
stridsvagnsvapen. Både pansarregementet och samverkande pansarinfanteriregemente
borde vara förlagda till fältet eller dess omedelbara närhet. Detta
fält skulle emellertid få en sådan storlek (större milofält), att det måste betraktas
som en utopi, åtminstone då det gäller Skåne.

Vid beräknandet av ifrågavarande kostnadsökning synes det mera realistiskt
att göra jämförelsen mellan de nuvarande förhållandena vid P 2 och
ett tänkt läge, i vilket regementet i sin omedelbara närhet disponerade ett
övningsfält av Revinge-fältets klass men utökat till c:a dubbla storleken.
Detta senare fält förutsättes också vara beläget i anslutning till kasernområdet.

Samövningar med pansarinfanteri och infanteri kunde då förläggas till
pansarregementets övningsfält, utom då övningsändamålet är skjutning
med skarp ammunition. Dessa övningar skulle alltjämt äga rum på plats,
där havet kunde användas som riskområde (Ravlunda).

Om förhållandena varit de som nu skisserats, torde man kunna räkna
med, att en veckas samövningar på Ravlunda (eller Revinge) under hösten
samt eu veckas samövningar på Ravlunda och en veckas på Revinge under
senvintern i stället med fördel hade kunnat förläggas till pansarregementets
tänkta övningsfält i förläggningsorten.

För samövningsveckan på hösten kan beräkningen av kostnaderna göras
med hänsyn till att ett antal vagnar avsedda för skarpskjutning finnes uppställda
på Ravlunda. Ytterligare 5 strv 81 borde dock transporteras till Ravlunda
(eller ev. Revinge) fram och åter med järnväg.

För tillämpningsövningarna under senvintern däremot bör man räkna
med alt inbesparingen innefattar huvuddelen av kostnaderna för landsvägsinarsch,
i vilken alla för utbildningen disponerade vagnar (med undantag
för skjutvagnarna på Ravlunda) deltager, vägen Hässleholm—Ravlunda—
Revinge Hässleholm. Då det emellertid icke kan undvikas vissa förflyttningar
i samband med övningar pa ett tänkt övningsfält vid pansarregementets
kaserner t. ex. för omgruppering och intagande av utgångslägen utanför
fältet, bjuder försiktigheten att besparingen reduceras med en tredjedel.

Fn viss besparing skulle jämväl uppstå genom att det tänkta övningsfältet
skulle ligga intill kasernområdet. Denna besparing torde dock ej böra beräknas
i pengar utan kommer i stället att medföra resultat i form av förbättrad
utbildning, eftersom man bör räkna med en ökning av övningarna på fältet,
som motsvarar de nuvarande körningarna till och från Hovdalafältet. C:a en
tredjedel av körningarna på Hovdalafältet skulle kunna äga rum på Mölleröds
kungsgård. De sammanlagda marschkostnaderna för att nå övningsterrängen
skulle redan härigenom minskas med en femtedel.

De ev. ökade kostnaderna, som förorsakas av markförhållandena på Hovdalafältet,
låter sig knappast beräknas. Det kan dock framhållas, att den
koefficient som användes vid tilldelning till förbanden av tvgunderhållsanslag
är högre för P 2 än för P 4, som också är utrustat med strv 81. Orsaken
härtill torde emellertid vara de större avstånden till övnings- och skjutfält
som föreligger vid P 2.

Givetvis kan någon kostnadsminskning vid repetitionsövningsförbandens
utbildning uppstå. Redan nu förlägges emellertid repetitionsövande bandfordonsförband
i stor utsträckning till Ravlunda och Revinge, varför man i
detta sammanhang torde kunna bortse från denna kostnadsminskning.

105

I de följande beräkningarna har endast hänsyn tagits till kostnaderna för
bandfordon, eftersom kostnaderna för övriga fordon äro obetydliga i jämförelse
med kostnaderna för de förra.

Man torde också kunna bortse från traktaments- och förläggningskostnaderna
vid dessa förbands-(sam-)övningarna. Därest övningarna förlägges
till pansarregementets övningsfält kommer motsvarande kostnader att belasta
de »gästande» förbanden.

Kostnadsberäkningar

a) Kostnadsminskning, som åstadkommes genom att en veckas samövning
under hösten förlägges till pansarregementets tänkta övningsfält.

5 st strv 81 fram och åter Hässleholm—Ravlunda (eller Revinge) med
järnväg: 5X2X400 (ung.) = 4 000: — kr.

b) Kostnadsminskning, som åstadkommes genom att två veckors samövningar
(förbandsövningar) under senvintern förlägges till pansarregementets
tänkta övningsfält.

20 strv 81 samt 10 pvkv eller ikv beräknas i genomsnitt deltaga.

20X2 205 + 20X1890 + 20X2 205 + 10X1610 + 10X1 380 + 10X1610 = 172000:—
kronor.

Enligt tidigare framfört förslag bör denna besparing reduceras med 1/3.
Därför återstår

344 000

2/3X172 000=-ö—= 114 666: — kr

a ~115 000: — kr

c) Beräkning av nuvarande kostnader för marscher till och från Hovdalafältet.

I genomsnitt 20 strv 81 och 10 pvkv (ikv) beräknas årligen ca 40 gånger
marschera till och från Hovdala. Avståndet beräknas till 1 mil fram och åter.

Strv 81 20 strvX40 milX60 1X0,75 kr + 20X40x270 = 252 000: — kr

Bandpv 10 bdpvX40 milX40 1x0,75 kr + 10X40x200 = 92 000: — kr

(—340 000: — kr).

Kunde Möllerödsfältet disponeras minskas marschvägen med c:a 1/5 vid
1/3 av övningstillfällena, då övningarna beräknas kunna bedrivas på detta
fält. Vinsten torde här i första hand ligga i en ökad utbildningseffekt.

Sammanfattning

Den besparing som skulle kunna ernås genom förbättrade övningsfältsförhållanden
kunde sålunda beräknas till 4 000: — kr + 115 000: — kr eller
119 000:— kr.

Därtill kommer en icke oväsentlig vinst i fråga om ökad utbildningseffekt.

Det må återigen påpekas, att här utförda beräkningar äro synnerligen
schematiska. De kunna dock möjligen ge en fingervisning om storleksordningen
av besparingarna.

Det må slutligen i detta sammanhang omnämnas, att sammanlagt 143 000
kronor äskats för vägarbeten på övningsfältet under budgetåren 1959/60—
1960/61 samt att därutöver f. n. planerats väg- och dikningsarbeten för
130 000 kronor.

106

Revisorernas uttalande. Sedan 1943 års riksdag beslutat att Skånska pansarregementet
skulle förläggas till Hässleholm, uppkom frågan om förvärv
för kronans räkning av lämplig övningsterräng för regementet. Statsmakterna
hade vid övervägandet av nämnda spörsmål att taga hänsyn till dels
nödvändigheten av att övningsområdets markbeskaffenhet uppfyllde de
speciella fordringar som måste uppställas på ett stridsvagnsövningsfält,
dels önskvärdheten av att minsta möjliga olägenhet av social och näringsekonomisk
art uppstod till följd av markförvärvet. Såsom i det föregående
nämnts löstes denna fråga av 1944 års riksdag, som beslöt om förvärv av
vissa i Hovdala fideikommissegendom ingående fastigheter. I köpeskilling
för fastigheterna erlade kronan efter expropriationsförfarande tillhopa
735 000 kronor.

Redan efter kort tids användning blev det uppenbart, att Hovdala övningsfält
på grund av den rikliga förekomsten av berg, sten, kärrmark och skog
icke var i alla avseenden lämpligt för pansarövningar. Även om det på grund
av dåvarande stridsvagnstaktik — vilken innebar att stridsvagnsförbanden
skulle upptaga striden med motståndaren först i skogslinjen — till en början
ansågs som en fördel, att utbildningen av truppen så långt möjligt skedde
under sådana förhållanden som beräknades föreligga under krig, blev det
efter hand nödvändigt att vidtaga omfattande åtgärder för att förbättra övningsfältets
användbarhet. Behovet härav blev särskilt stort sedan regementet
utrustats med de tunga centurionstridsvagnarna. Hittills ha för iståndsättnings-
och nyanläggningsarbeten på övningsfältet nedlagts 439 000 kronor
samt för underhållsarbeten 410 000 kronor eller i runt tal 850 000 kronor.
Därtill komma kostnader för väg- och dikesarbeten. Sistnämnda kostnader
ha enbart för budgetåren 1959/60—1960/61 beräknats till 143 000 kronor.
I detta sammanhang må också framhållas att den stenbundna och vattensjuka
marken på övningsfältet orsakat onormalt stor förslitning på
stridsvagnsmaterielen och till följd därav betydande underhålls- och reparationskostnader
för nämnda materiel. Fältets läge cirka fem kilometer från
regementets kaserner har också medfört besvärliga och dyrbara transporter.

År 1956 framhöll fortifikationsförvaltningen i underdånig skrivelse att en
av ämbetsverket gjord undersökning utvisat, att det enda område i regementets
närhet som vore lämpligt för stridsvagnsövningar utgjordes av den
under domänstyrelsens förvaltning stående Mölleröds kungsgård. Fortifikationsförvaltningen
ifrågasatte därför om icke nämnda gård borde överföras
till försvaret för att tjäna som komplement till hovdalafältet. Från domänstyrelsens
sida hade emellertid häremot invänts att betydande kapitalinvesteringar
gjorts för upprustning av bl. a. byggnadsbeståndet på den ifrågavarande
egendomen och att dessa investeringar skulle gå till spillo om egendomen
omvandlades till övningsfält. Då domänstyrelsen av angivet skäl motsatt
sig egendomens överförande till försvarsväsendet, hemställde fortifikationsförvaltningen
i ovannämnda skrivelse att ärendet för yttrande skulle

107

remitteras till försvarets fastighetsnämnd. Enligt vad revisorerna inhämtat
har fastighetsnämnden sedermera tillstyrkt att ett överförande av kungsgården
till försvaret kommer till stånd.

Med hänsyn till de betydande nyanläggnings-, underhålls- och andra kostnader
som efter kronans förvärv av Hovdala övningsfält nedlagts på detta
samt till de merutgifter som årligen åsamkas kronan i form av högre underhållskostnader
på stridsvagnsmaterielen och transportkostnader ha revisorerna
funnit det vara av intresse att närmare undersöka, vilka förutsättningar
som eventuellt föreligga för att i fortsättningen begränsa sagda kostnader.
I sådant syfte ha revisorerna avlagt besök på övningsfältet och i samband
därmed dryftat hithörande spörsmål med representanter för regementet.
Revisorerna ha också från regementschefen inhämtat uppgifter rörande
de besparingar som kunna tänkas uppstå genom att en förbättring av regementets
övningsförhållanden kommer till stånd. Regementschefens synpunkter
i nämnt avseende, vilka återgivits i det föregående, synas utvisa att
stora möjligheter till icke obetydliga utgiftsminskningar stå till buds, därest
en tillfredsställande lösning av här föreliggande problem kan åstadkommas.

Såsom redan omnämnts föreligga nu planer att utvidga Skånska pansarregementets
övningsområde genom ianspråktagande av Mölleröds kungsgård
för försvarets räkning. Med hänsyn till i det föregående berörda omständigheter
anse emellertid revisorerna att, innan så sker, en närmare undersökning
bör verkställas rörande regementets behov på längre sikt av lämplig
mark för utbildnings- och övningsändamål. Därvid böra, på grundval av tillförlitliga
kostnadsberäkningar och noggranna markundersökningar, olika
alternativ allsidigt prövas i syfte att vinna en ur både ekonomisk och militär
synpunkt så ändamålsenlig lösning av frågan som möjligt.

108

§ 14

Vissa investeringskostnader m. in. vid försvarets arrendegårdar

För att tillförsäkra Livregementets grenadjärer i Örebro erforderlig övningsmark
inköpte dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse genom
tre olika köpekontrakt åren 1942 och 1943 följande i regementets omedelbara
närhet belägna fastigheter, nämligen Hovsta 24, Hovsta 243, Slätten
l2, Slätten l3 och Slätten l4. Den sammanlagda köpeskillingen utgjorde
150 000 kronor.

Av ovannämnda fastigheter utarrenderades tillsammans 70 hektar genom
ett under förutsättning av fortifikationsförvaltningens godkännande den 27
mars 1954 mellan sekundchefen för Livregementets grenadjärer och en arrendator
träffat arrendekontrakt. Arrendelotten erhöll benämningen »Slätten».
I arrendet ingick även en manbyggnad. Arrendekontraktet förutsatte
att kronan under åren 1954—1955 skulle uppföra ny ekonomihuslänga med
ladugård för 12 kor, lador, loge, grönfodersilo och redskapsbod samt införa
värmeledning i manbyggnaden. Intill dess ekonomihuslängan i huvudsak
färdigställts, skulle arrendatorn äga disponera den å arrendelotten belägna
gamla ladugårds- och stallängan. I årligt arrende skulle arrendatorn erlägga
en avgäld av 1 400 kronor. Från och med arrendeåret efter det då ekonomihuslängan
färdigställts skulle arrendeavgälden höjas till 3 000 kronor per år.

Genom skrivelse från sekundchefen den 29 mars 1954 underställdes det
ifrågavarande arrendekontraktet fortifikationsförvaltningen för godkännande.
I skrivelse den 21 maj 1954 meddelade fortifikationsförvaltningen,
att ämbetsverket icke funnit annan anledning till erinran mot kontraktet än
3tt i avvaktan på slutförandet av då pågående utredning genom statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader rörande de föreslagna nybyggnads-
och iståndsättningsarbetena på gården — förbehåll måste göras rörande
omfattningen och utformningen av dessa arbeten. Fortifikationsförvaltningen
avsåg att, sedan nämnda utredning slutförts, lämna sekundchefen
vidare meddelande i ärendet.

Enligt vad revisorerna inhämtat tillställde statens forskningsanstalt för
lantmannabyggnader med skrivelse i juli 1954 fortifikationsförvaltningen
ett skissförslag rörande de ifrågavarande byggnadsarbetena. Forskningsanstalten
erhöll emellertid icke något svar på nämnda skrivelse.

Sedermera uppdrog militärbefälhavaren för V. militärområdet på uppdrag
av fortifikationsförvaltningen åt två privata entreprenörer att uppföra
berörda ekonomihuslänga. Projektor och konstruktör var Landsbygdens
byggnadsförening (LBF). Arbetena igångsattes i februari 1958 och voro
slutförda i september samma år.

Totalkostnaden för ekonomihuslängan har uppgått till 114 000 kronor.

109

Revisorerna ha från byggnadsdirektören vid V. militärbefälsstaben, i vars
regi arbetena utförts, inhämtat följande upplysningar rörande byggnaden.

Allmänt omdöme. Byggnaden är den första i sitt slag i Sverige (senare ha
flera uppförts), men har tidigare prövats i Amerika där L.B.F. hämtat sina
impulser. Byggnadstypen är prisbillig och synes fungera väl för rationell
boskapsskötsel med lösgående kreatur. Byggnaden omfattar en varmbonad
mjölkningsdel samt en oisolerad del som inrymmer sovavdelning med överliggande
ströskulle, foderavdelning, bunkersilo för ensilage samt vissa utrymmen
för ungdjur och sjuka djur. Foderavdelning och ensilagesilo avstängs
från sovavdelningen med lösa fodergrindar som flyttas, vartefter de
frigående kreaturen »äter sig fram».

Komplikationer. Grundförhållandena föranledde vissa förstärkningsarbeten.

Vissa kompletteringsarbeten utfördes på begäran av distriktsveterinären
och yrkesinspektören.

Den kombinerade tak-väggtäckningen hade av L.B.F. ritats enbart med
träpanel »på förvandring». Detta tak visade sig emellertid ej hålla tätt mot
regn, varför efter vissa misslyckade tätningsförsök föreslogs att taket skulle
beläggas med korrugerad aluminiumplåt. Fortifikationsförvaltningen beslöt
att så skulle ske. Den summa (4 000:—), som L.B.F. härvid bidrog med,
motsvarade kronans extra kostnader för att byggnaden ej direkt belagts
med korrugerad plåt, varvid nämligen billigare takpanel kunnat användas.

Kostnader. Av totalkostnaden 114 000:— har kr 8 520:— utgått som
konsultarvode till L.B.F. och kr 810:— åtgått för administration inom V.
milo. Dessutom åtgick kr 8 000: — för plåttäckning enl. ovan. Återstoden kr
96 670: — fördelar sig enl. nedan.

Entreprenader Tilläggsarb.

Byggnadsarbeten inkl. inre VVS 72 650:— 7 800: —

Yttre VVS-anslutn. (vatten och avloppsledn.) 7 000: —

Invändiga El-arbeten 4 920:— 600:-—

Yttre El-anslutn. (kabelläggn. m. m.) 3 700: —

88 270:— 8 400: —

Statens forskningsanstalt har upplyst att anstalten först i september 1958
genom en artikel i en facktidskrift erhöll kännedom om nybyggnaden på
arrendegården »Slätten». Anstalten har också meddelat, att den i sin till
fortifikationsförvaltningen insända skiss hade föreslagit en lösdriftsladugård
av betydligt enklare, billigare och mindre arbetskrävande typ än den
nu uppförda. Vidare hade anstalten lämnat skissförslag till maskinhus,
magasin m. m.

På uppdrag av revisorerna har forskningsanstalten nyligen företagit en
närmare undersökning rörande här omhandladc ladugårdsbyggnad. Anstalten
har i skrivelse till revisorerna i oktober innevarande år redovisat resultatet
av undersökningen. Av nämnda skrivelse må i förevarande sammanhang
följande återgivas.

Ladugården är projekterad för lösgående djur. Enligt uppgift skulle gården
kunna föda ca 14 kor och motsvarande antal ungdjur. Byggnaden in -

rymmer endast nötkreatur och löser sålunda inte gårdens behov av djurstallsutrymme.
För att arrendatorn skall kunna klara sig där bör han ha
möjlighet till att även hålla svin och fjäderfä.

Byggnaden är uppförd med en stomme av runda sparrar från marken till
nocken. På denna sparrkonstruktion har sedan takbeklädnaden lagts, bestående
av tryckimpregnerade brädor på förvandring. Enligt uppgift trängde
nederbörd in i springorna mellan brädorna, vilket för övrigt borde ha förutsetts.
För att motverka detta har man ovanpå den ursprungliga takbeläggningen
utfört en övertäckning med korrugerad aluminiumplåt. Såväl sparrarna
som takbrädorna är tryckimpregnerade enligt bolidentyp. Hela konstruktionen
blir på detta sätt mycket dyr. Experimenterandet med brädor
på förvandring etc. är ju en fullkomligt onödig historia.

Byggnadsformen torde ha valts för att man med hjälp av elevator (utanpå
huskroppen) och transportör (invändigt längs nocken) skulle kunna föra
in ensilage, hö och halm med hjälp av dessa transportmedel. Ensilering
sker i en plansilo, som ligger inuti byggnaden. Den borde givetvis lagts utanför,
varigenom betydande byggnadskostnader hade sparats. Vid ensilering
i plansilo kräves att ensilaget packas synnerligen hårt, vilket praktiskt taget
är omöjligt att utföra tillfredsställande med mindre man använder traktor
för ändamålet. I denna byggnad, där sålunda hö och halm förvaras, bör ur
brandrisksynpunkt ingen traktor få införas.

Själva djuravdelningen inuti byggnaden var försedd med betongplatta
enligt uppgift armerad, vilket får anses vara en onödig lyx vid så små belastningar.
Utanför huset i anslutning till den inre djuravdelningen fanns en
rastgård, endast delvis försedd med en armerad betongplatta. Enligt alla
erfarenheter av lösdrift är det nödvändigt med betongplatta i hela rastgården.
För att undgå alltför hög kostnad söker man därför begränsa rastgården
till 5—10 m2 per ko. I det här fallet var trots de höga kostnaderna för
byggnaden över huvud taget betongplattan för liten i rastgården, vilket kommer
att medföra olägenheter för djurens renhållning under vissa tider av
året.

Mjölkningsavdelningen rymde 3 kor per omgång och mjölken fördes via
en releaseranläggning till mjölkrummet. Anordningar med kraftfoderutfodring
och i övrigt onödigt kostbara arrangemang till så liten djurbesättning
verkar liksom allt övrigt experimentbetonat. Liten eller ingen hänsyn har tagits
till de erfarenheter, som finnes i vårt land när det gäller lösdriftsladugårdar
och vad därtill hör.

Den höga byggnadskostnaden skulle man tro borde utgöra garanti för
litet underhåll och lång livslängd. Trots det dyrbara impregneringsskyddet
på trävirket torde byggnadens underhåll i fortsättningen snarare ligga över
än under normalkostnad. Då räntekostnaden oftast dominerar årskostnaden,
och i det här fallet, på grund av den höga byggnadskostnaden, gör det i alldeles
särskilt hög grad, kommer detta jordbruk till följd av denna investering
i ladugårdsbyggnad att alltid förorsaka Kronan utgifter, som är högre
än det arrende som kan påräknas för jordbruket.

Ur arrendatorns synpunkt är byggnadsexperimentet ej heller lyckat. Man
får förutsätta att han kommer att underhålla åtminstone en del av byggnaden
och dess utrustning och det underhållet blir högt. Därtill kommer,
att han saknar utrymme för svin och fjäderfä samt vidare för redskap och
maskiner. Den äldre byggnaden var enligt uppgift utdömd, men arrendatorn
önskade att kunna utnyttja den för smådjur, redskap m. m. För det

ändamålet kräves emellertid en betydande renovering, hårt tak o. s. v. Den
nya ladugårdsbyggnadens form är sådan, att någon utbyggnad knappast är
möjlig för de behövliga utrymmena. För arrendatorns del är sålunda utvecklingen
stängd om inte ytterligare investeringar göres. Han betalar visserligen
ett lågt arrende, men tack vare den i alla avseenden felaktigt planerade
ladugårdsbyggnaden är hans möjligheter till en hygglig arbetsförtjänst rätt
små.

Orsaken till den höga byggnadskostnaden ligger dels i den olämpliga
planeringen, där en planbottensilo på ca 100 m2 placerats inne i byggnaden
och fördyrar denna med ca 20 %. Vidare den olyckligt valda byggnadstypen,
som icke blott är kostsam att bygga utan därjämte saknar varje som
helst tradition i svensk byggenskap. Dubbleringen av takbeklädnaden bör ha
åsamkat en kostnadsfördyring om ca 15 000:— kronor. Dessa pengar är
direkt förlorade, ty de medför icke någon fördel på något håll vare sig i fråga
om minskad arbetsåtgång, bekvämlighet i arbetet eller ökad livslängd åt
byggnaden.

Revisorerna ha från fortifikationsförvaltningen och byggnadsdirektören
vid V. militärbefälstaben inhämtat uppgifter angående de ny- och ombyggnadsarbeten
som under budgetåren 1956/59 verkställts på arrendegårdar,
vilka i förvaltningshänseende äro underställda fortifikationsförvaltningen.
Vissa av uppgifterna äro införda i vidstående tabell.

Revisorernas uttalande. Under fortifikationsförvaltningen lyder ett stort
antal försvaret tillhöriga fastigheter, vilka utarrenderats för jordbruksändamål.
På nämnda fastigheter ha under de senare åren nedlagts betydande
belopp i ny- och ombyggnadsarbeten, vilka bestritts med till försvarets förfogande
stående medel. Som exempel härpå ha i det föregående omnämnts
sex olika fastigheter, i vilka under de tre budgetåren 1956/59 för angivna
ändamål investerats i runt tal 670 000 kronor.

Revisorerna ha, med hänsyn till de avsevärda kostnader ifrågavarande
arbeten betingat, ansett det vara av intresse att undersöka i vilken mån
kronan erhållit kompensation för de gjorda investeringarna i form av förhöjda
arrendeavgälder. Undersökningen har utvisat att de årliga avgälderna
för berörda sex fastigheter efter det arbetena slutförts höjts med ett sammanlagt
belopp av 7 300 kronor, vilket motsvarar en förräntning av det
nyinvesterade kapitalet på omkring 1 procent. Att märka är emellertid att
härvid icke tagits i beräkning kronans kostnader för avskrivning av fastigheterna
m. m.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgått ha revisorerna
ägnat särskild uppmärksamhet åt de investeringar om sammanlagt 114 000
kronor som gjorts i en ekonomibyggnad tillhörande arrendegården »Slätten»,
vilken sorterar under Livregementets grenadjärer i Örebro.

Arrendatorn till ifrågavarande arrendegård tillförsäkrades i ett år 1954
slutet arrendekontrakt rätt att på kronans bekostnad få uppförd en ekonomihuslänga
avsedd för 12 kor, lador, loge, grönfodersilo och redskapsbod.
Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader erhöll av fortifikations -

112

Objekt	Arbetets omfattning	Kostnader (kr)	Arrende
Slättens gård I 3 övn.-fält	Nybyggnad av ladugård.	114 000	Arrendebeloppet höjt från 1 400 till 3 000 kronor
Åkalla gård, Järvafältet	Iståndsättning av arbetarbo-städer, ekonomibyggnad och lada. Avloppsarbeten, uppfö-rande av silo, gödselstad och traktorgarage.	67 922	Arrendebeloppet höjt från 4 700 till 5 700 kronor
Eggeby gård, Järvafältet	Iståndsättning av bostads- m.fl. byggnader. Uppförande av silo, gödselstad, traktorgarage och matkällare samt rörledn.arbe-ten.	122 370	Arrendebeloppet höjt från 2 500 till 3 500 kronor
Ervinge gård, Järvafältet	Iståndsättning av bostads- m.fl. byggnader. Uppförande av silo, gödselstad, traktorgarage samt anläggning av vatten- och av-loppsledningar.	123 469	Arrendebeloppet höjt från 4 000 till 5 600 kronor
Hästa gård, Järvafältet	Iståndsättning av manbygg-nad, uppförande av arbetar-bostad, traktorgarage och hönshus.	104 2141)	Arrendebeloppet höjt från 4 000 till 5 300 kronor
Lilla Tensta, Järvafältet	Iståndsättning av arrendebo-stad och ekonomibyggnad. Uppförande av silo och göd-selstad. Reparation av traktor-garage. Anläggande av vatten-och avloppsledningar.	82 063	Arrendebeloppet höjt från 1 300 till 2 100 kronor

1) Ytterligare cirka 59 200 kronor anvisade men ännu icke förbrukade.

förvaltningen i uppdrag att för ämbetsverkets räkning uppgöra ett skissförslag
till nämnda ekonomihusbyggnad. Sådant förslag överlämnades av
forskningsanstalten till fortifikationsförvaltningen år 1954. Något besked
rörande ämbetsverkets ställningstagande till förslaget lämnades emellertid
icke till anstalten. I stället anlitade ämbetsverket annan projektor och konstruktör.
Sedan arbetet med byggnaden påbörjats i februari 1958, var den
färdigställd för användning i september samma år. I samband härmed höjdes
arrendeavgälden från 1 400 kronor till 3 000 kronor eller med 1 600
kronor. Forskningsanstalten erhöll först genom en artikel i en facktidskrift
kännedom om att byggnaden blivit uppförd.

Byggnadsdirektören vid V. militärbefälsstaben, vilken på fortifikationsförvaltningens
uppdrag närmast handlagt berörda byggnadsärende, har på av
revisorerna gjord förfrågan meddelat att han, bortsett från att vissa kompletterings-
och ändringsarbeten inverkat fördyrande, funnit den använda

113

byggnadstypen prisbillig och väl lämpad för boskapsskötsel med lösgående
kreatur. Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, som på revisorernas
uppdrag närmare studerat anläggningen, har däremot framfört
delvis mycket stark kritik mot det sätt på vilket byggnaden utformats.
Bl. a. har forskningsanstalten framhållit att byggnaden, som endast inrymmer
nötkreatur, icke löst arrendegårdens behov av djurstallsutrymme. Enligt
anstaltens mening hade nämligen arrendatorn av ekonomiska skäl bort
beredas möjlighet att också hålla svin och fjäderfän. Anstalten har vidare
ansett byggnadskostnaderna alltför höga. Bl. a. ha dessa enligt anstaltens
mening fördyrats med ca 20 procent på grund av olämplig planering. Även
mot den valda byggnadstypen har anstalten riktat anmärkningar, då den
enligt anstaltens uppfattning icke medfört några fördelar vare sig i fråga
om minskad arbetsåtgång, bekvämlighet i arbetet eller ökad livslängd åt
byggnaden. Anstalten har slutligen ansett att den takkonstruktion som
kommit till användning åsamkat en kostnadsfördyring på ca 15 000 kronor.

Revisorerna, som besökt arrendegården »Slätten», anse sig i detta sammanhang
icke böra ingå på en detalj prövning av de förhållanden som föranlett
forskningsanstaltens kritik mot nämnda byggnadsföretag. Uppenbart är
emellertid att kostnaderna för ekonomibyggnaden, vilken närmast torde få
betraktas som ett experimentbygge, blivit så höga att den förhöjda arrendeavgälden
— 3 000 kronor i stället för tidigare 1 400 kronor — icke kan anses
utgöra skälig avkastning på det av kronan investerade kapitalet.

Enligt sin instruktion har statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
bl. a. till uppgift att genom vetenskaplig forskning och praktiska
försök verka för att lantmannabyggnader av olika slag erhålla en ändamålsenlig
utformning främst ur byggnadsekonomiska, jordbruksekonomiska
och hygieniska synpunkter. Det åligger i sådant syfte anstalten att, för att
tillräckliga möjligheter till försöksverksamhet skola erhållas, i erforderlig
omfattning söka samarbete med bl. a. domänverket och andra fastighetsförvaltande
myndigheter. I sitt forskningsarbete utför anstalten projekteringsarbeten
kostnadsfritt åt beställande myndighet. Med hänsyn härtill och då
forskningsanstalten får förutsättas besitta ingående kännedom om och erfarenhet
av lantmannabyggnader av skilda slag, framstår det enligt revisorernas
mening som anmärkningsvärt att fortifikationsförvaltningen trots
det från början inledda samarbetet med anstalten utan att underrätta denna
överlät projekterings- och konstruktionsarbetet till ifrågavarande ekonomibyggnad
åt ett privat företag, som för arbetet i fråga betingade sig ett konsultarvode
av omkring 8 500 kronor. Såsom i det föregående nämnts innefattade
forskningsanstaltens skissförslag enligt lämnade uppgifter en betydligt
enklare, billigare och mindre arbetskrävande ladugårdstyp än den uppförda.
Redan av denna anledning hade enligt revisorernas uppfattning förslaget
bort bli föremål för vidare överläggningar mellan fortifikationsförvaltningen
och anstalten. Revisorerna förutsätta att i framtiden samråd

8 Rrv. berättelse ang. statsverket är 1959 I

114

mellan nämnda myndigheter alltid kommer till stånd i frågor av här berörd
art.

Allmänt sett torde det icke föreligga någon tvekan om att största försiktighet
bör iakttagas i fråga om nyinvesteringar i sådana jordbruksfastigheter
som på grund av storlek, markbeskaffenhet o. dyl. få anses mindre
bärkraftiga. Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra om att landets
jordbruksproduktion normala år ligger något i överkant i förhållande till
den inhemska konsumtionen. Något behov av att genom extraordinära åtgärder
höja sagda produktion föreligger således icke. Tvärtom kan man
spåra en allt klarare tendens att återföra till bl. a. skogsbruk dålig jordbruksmark,
olämpligt belägna åker- och ängsarealer m. m. Av sistnämnda
beskaffenhet äro ej sällan försvarets arrendegårdar, vilka regelmässigt äro
belägna inom eller i omedelbar anslutning till de militära övningsfälten. Mot
bakgrunden av nämnda förhållanden samt de avsevärda kostnader kronan
åsamkats i förevarande sammanhang anse revisorerna det vara av största
vikt att, innan ytterligare investeringar göras i av försvaret förvaltade jordbruksfastigheter,
frågan om nämnda fastigheters värde ur jordbrukssynpunkt
underkastas sakkunnig prövning. Därvid bör enligt revisorernas mening
också undersökas om icke ett nedläggande av driften vid vissa jordbruksarrendegårdar
utan olägenhet skulle kunna ske.

Revisorerna anse således att med biträde av särskild expertis en närmare
undersökning rörande jordbruksdriften vid försvarets arrendegårdar och
därmed sammanhängande frågor snarast bör komma till stånd i av revisorerna
angivet syfte.

115

§ 15

Vissa kostnader för reningsverk, gatuunderhåll m. m. i Såtenäs och Karlsborg

På den Skaraborgs flygflottilj tillhöriga marken i Såtenäs, vilken omfattar
ca 1 100 hektar, har år 1940 uppförts ca 250 bostadslägenheter, av vilka
hälften byggts inom flottiljens inhägnade område och hälften omedelbart
utanför detta. Sistnämnda område, kallat villaområdet, har en areal av ca
16 000 m2. För samtliga ifrågavarande bostäder, vilka som regel bebos av
vid försvaret anställd personal, har kronan utfört erforderliga anordningar
för vattenförsörjning, elförbrukning och avlopp. Kronan svarar också för
alla kostnader för ytterbelysning för inom bostadsområdena befintliga vägar
och allmänna platser samt för deras underhåll, bevattning etc.

Vad beträffar avloppsanordningarna har år 1957 med statsmedel uppförts
ett särskilt vattenreningsverk till en kostnad av ca 140 000 kronor. Utgifterna
för driften och underhållet av nämnda reningsverk bestridas helt av
kronan.

Försvarets markområden inom Karlsborgs kommun ha en areal av ca 367
hektar. Av dessa områden ligga ca 64 hektar inom de gamla fästningsvallarna
och ca 144 hektar på den s. k. Vanäs udde.

På området inom fästningsvallarna äro förlagda Karlsborgs luftvärnsregemente,
fastighetsförvaltningen, tygstationen och arméns intendenturförråd.
På Vanäs udde ligga bl. a. ammunitionsfabriken, garnisonssjukhuset
och arméns fallskärmsjägarskola. I sammanhanget må erinras om att luftvärnsregementet
avses skola indragas och ersättas av ett signalförband.

Vägar och gator inom fästningsområdet och Vanäs udde ha en sammanlagd
längd av ca 15 000 meter. Kostnaderna för väg- och gatuunderhållet bestridas,
i likhet med vad som är fallet i Såtenäs, i sin helhet av kronan.
Likaså svarar kronan för utgifterna för ytterbelysningen på gator och allmänna
platser samt skötseln av parker m. m. Vidare ombesörjer kronan
inom fästningsområdet underhåll av vattenledningarna samt skötsel av vattenledningsverket
med djupbrunnar och avloppspumpstationen.

Varken villaområdet i Såtenäs eller fästningsområdet och Vanäs udde i
Karlsborg äro avskilda militära områden. Allmänheten äger således fritt
tillträde dit. Inom Karlsborgs fästningsområde ligga t. ex. ortens kyrka,
post- och telestation, för allmänheten upplåten badinrättning etc.

Revisorernas uttalande. I Såtenäs och Karlsborg, där för närvarande bl. a.
Skaraborgs flygflottilj, Karlsborgs luftvärnsregemente in. fl. militära förband
äro förlagda, ha inom de av kronan ägda områdena vuxit upp samhällen
som till sin allmänna struktur icke skilja sig från andra delar av respektive
kommuner. Där ha sålunda byggts familjebostäder för militär och

116

civil personal vid försvaret, och där finnes även tillgång till post- och telestation,
allmän badinrättning, privatägda affärer etc. De ifrågavarande områdena
få fritt beträdas av allmänheten, och någon militär vakthållning i
egentlig mening förekommer icke.

I motsats till vad som är fallet i övriga delar av respektive kommuner ha
inom de av kronan ägda områdena med statsmedel bestritts kostnaderna för
anläggandet av bl. a. gator, vägar, parker och andra allmänna platser ävensom
anordningar för vattenförsörjning, avlopp, gatubelysning m. m. De
åtgärder som erfordras för löpande underhåll och drift av dessa anläggningar
finansieras likaledes av kronan.

Orsaken till att kronan hittills helt bestritt nu nämnda kostnader, vilka
till sin natur äro sådana att de normalt skolat åvila respektive kommuner,
torde vara att kronan innehar äganderätten till ifrågavarande markområden.
Enligt revisorernas mening kan emellertid angivna omständighet icke anses
utgöra godtagbart skäl för att statsverket skall belastas med här berörda
utgifter, vilka uppgå till avsevärda belopp. De synas därför i fortsättningen
böra bestridas av vederbörande kommuner. Revisorerna få på grund härav
föreslå att genom fortifikationsförvaltningens försorg förhandlingar i ämnet
snarast upptagas.

117

Socialdepartementet

§ 16

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier

Vid 1939 års riksdag beslöts att statsbidrag skulle utgå för anläggande av
gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. Handhavandet av bidragsverksamheten
anförtroddes åt dåvarande egnahemsstyrelsen. Bidrag kunde
beviljas ekonomisk förening som hade till ändamål att företrädesvis för
mindre hushåll på den egentliga landsbygden anskaffa och driva tvättinrättningar
med maskinell utrustning. Möjlighet förelåg därjämte att för
anskaffande av maskinutrustning och för installationer erhålla lån ur jordbrukets
maskinlånefond.

På initiativ av egnahemsstyrelsen bildades inom flera län länskommittéer
för en regional planering av tvätterianläggningar, och Kungl. Maj :t medgav
genom beslut den 17 oktober 1947 att visst belopp av förenämnda statsbidrag
finge disponeras för upprättandet av regionala planer.

1941 års befolkningsutredning behandlade frågan, hur förutsättningar
skulle skapas för en avsevärd ökning av antalet kollektiva, i första hand
maskinellt utrustade tvätterianläggningar över hela landet, avsedda för
såväl tätorter som landsbygd. På grundval av utredningens förslag beslutade
riksdagen om nya principer på området; stödet skulle i fortsättningen
utgå som lån i stället för som bidrag och avse såväl tätorter som landsbygd.
Samtidigt överfördes handläggningen av ifrågavarande ärenden till bostadsstyrelsen.
I samband med anmälan av propositionen i ämnet (1948:130)
uttalade föredragande departementschefen beträffande regional planering
för tvätterier följande.

Befolkningsutredningen har understrukit vikten av att tvätterianläggningarna
inordnas under en regional plan för hela landet, uppgjord av centralmyndigheten
i intimt samarbete med lokala instanser. Genom Kungl.
Maj :ts beslut den 17 oktober 1947 ha medel ställts till egnahemsstyrelsens
förfogande för viss verksamhet i samband med uppgörandet av en dylik
plan. Givet är, att uppmärksamhet bör ägnas åt att tvätterierna få en rationell
storlek med hänsyn till befolkningstätheten i de orter, som de skola
betjäna. Det är vidare angeläget att tvätterianläggningarna inom olika områden
fördelas på ett sådant sätt, att de inte komma att inkräkta på varandras
verksamhet. Åtskilliga andra förhållanden av teknisk-ekonomisk art
torde komma att kräva beaktande i de särskilda fallen. Hänsyn måste emellertid
tagas till varjehanda ortsintressen av speciell natur. Det gäller därför
att vid planeringen gå ytterligt varsamt fram och i största utsträckning låta
de lokala förhållandena inverka på planernas utformning. Att, såsom befolkningsutredningen
föreslagit, såsom obligatoriskt villkor för erhållande
av lån kräva, att en anläggning kan inordnas i en regionplan, finner jag med
hänsyn till vad nu sagts icke lämpligt. Planeringsverksamheten bör, såsom
utredningen föreslagit, visserligen handhavas av centralmyndigheten men
genomföras i intimt samarbete med lokala organ.

118

Enligt 1948 års beslut kunde lån utgå till kommun eller landsting (kommunalförbund),
ekonomisk förening som hade till ändamål att anskaffa och
driva tvätteri, under förutsättning att i föreningens stadgar fanns intagen
föreskrift om att minst en av styrelsens ledamöter skulle vara utsedd av
den kommun inom vilken anläggningen var belägen, aktiebolag vari kommun
eller landsting ägde huvudparten av aktiekapitalet samt stiftelse vari
mer än hälften av styrelsen utsågs av kommun eller landsting. Lån kunde
utgå med högst åttio procent av den utav bostadsstyrelsen godkända kostnaden
för de med lånet avsedda åtgärderna. Å lyftat lånebelopp skulle i regel
erläggas ränta efter tre procent om året från lyftningsdagen. Lånet skulle,
likaledes i regel, utgöra amorteringslån; amorteringstiden bestämdes i varje
särskilt fall av bostadsstyrelsen, dock högst till 20 år. Om kommunikationsförhållanden,
geografisk belägenhet eller andra särskilda omständigheter
komme att så påverka ett tvätteris utformning att tvättkostnaderna bedömdes
komma att väsentligt överstiga vad som eljest kunde betraktas såsom
normalt, kunde bostadsstyrelsen medgiva att lån helt eller delvis skulle vara
räntefritt och stående. Stående lån eller stående del av lån borde icke överstiga
tjugotusen kronor för en anläggning.

Frågan om det allmännas stöd till tvätterier och formerna härför utreddes
även av bostadskollektiva kommittén, som i mars 1955 avgav ett betänkande
i ärendet (SOU 1955:8). Med anledning av kommitténs förslag beslutade
1955 års riksdag om vissa ändringar i långivningen till kollektiva tvätterier.
Enligt numera gällande bestämmelser (kung. 1956: 334) må av statsmedel
lån utgivas för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri
(tvätterilån) samt för att främja kommunal utlåning till anskaffning och
installation av maskinell tvättutrustning för gemensamt bruk av fyra—tolv
hushåll (lån för utlämnande av tvättcirkellån). Personer som sluta sig samman
för gemensamt bruk av sistnämnda utrustning bilda en tvättcirkel. Liksom
tidigare må tvätterilån utgå till kommun eller landstingskommun, ekonomisk
förening som har till ändamål att anskaffa och driva tvätteri, under
förutsättning att i föreningens stadgar finnes intagen föreskrift om att minst
en av styrelsens ledamöter skall vara utsedd av den kommun inom vilken
tvätteriet är beläget, aktiebolag vari kommun eller landstingskommun äger
huvudparten av aktiekapitalet samt stiftelse vari mer än hälften av styrelsen
utses av kommun eller landstingskommun. Tvätterilån utgår med högst 90
procent av de godkända kostnaderna. Räntan var ursprungligen tre procent,
men för lån som beviljas fr. o. m. den 1 juli 1959 är räntesatsen 4,25 procent.
Lånet skall i regel vara slutamorterat inom 20 år. I fråga om räntefrihet och
stående del gälla samma förutsättningar som ovan angivits. Annan låntagare
än kommun och landstingskommun är skyldig att till säkerhet för
tvätterilån ställa av vederbörande kommun eller landstingskommun såsom
för egen skuld tecknad borgen.

Lån för utlämnande av tvättcirkellån må utgivas till kommun inom vilken

119

intresse finnes för bildande av tvättcirklar, under förutsättning att kommunen
förbinder sig att använda lånebeloppet uteslutande för utlämnande
av tvättcirkellån på följande villkor. Lån skall användas för inköp och installation
av tvättutrustning av typ som godkänts av bostadsstyrelsen. Lån
skall utgå med högst 90 procent av kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna,
dock högst med 7 000 kronor. Lån skall förräntas enligt samma
regler som gälla för det till kommunen lämnade lånet och återbetalas under
en amorteringstid, vilken skall fastställas till lägst fem och högst åtta år
enligt anvisningar som meddelas av bostadsstyrelsen. Det inbördes förhållandet
mellan medlemmarna i tvättcirkeln skall regleras i huvudsaklig överensstämmelse
med normalkontrakt som upprättas av bostadsstyrelsen.
Annan säkerhet må ej krävas än att, om ej alla medlemmar i tvättcirkeln
äro låntagare, övriga medlemmar skola ställa borgen för lånet såsom för
egen skuld. I fråga om räntan gälla samma bestämmelser som för tvätterilånen.

Av uppgifter revisorerna inhämtat per den 15 september 1959 från bostadsstyrelsen
framgår, att sammanlagt 102 lån till kollektiva tvätterier beviljats.
Lånen uppgå totalt till 10 445 940 kronor; härav utgöra 176 000 kronor
räntefri stående del. Den kvarstående räntebärande amorteringsdelen
var 8 903 280 kronor 83 öre. För tolv lån hade ränta ej erlagts i föreskriven
ordning. Resterande räntor uppgingo till 162 859 kronor 14 öre. De största
beloppen hänförde sig till Vimmerbyortens Andelstvätteri, förening u. p. a.,
som resterade med 127 294 kronor 50 öre, och Norrköpings Andelstvätt, förening
u. p. a., numera AB Ljura-Södertvätten, Norrköping, som vid nämnda
tidpunkt hade en ränteskuld om 21 546 kronor 32 öre. I likaledes tolv fall
hade amorteringar ej erlagts i full utsträckning; resterande belopp utgjorde
sammanlagt 248 936 kronor 58 öre. De största beloppen gällde även här de
nämnda tvätterierna; restantierna utgjorde 144 975 kronor 70 öre respektive
78 154 kronor 56 öre.

Antalet tvättcirkellån är två om sammanlagt 7 000 kronor.

Med anledning av sålunda erhållna uppgifter ha revisorerna avlagt besök
vid nämnda två tvätterier, varvid i huvudsak inhämtats följande.

Genom beslut den 18 januari 1952 fastställde bostadsstyrelsen stadgar för
Vimmerbyortens Andelstvätteri, förening u. p. a. Intressenter i föreningen
äro Vimmerby stad, Södra Vi, Lockevi och Sävede kommuner samt Kalmar
läns norra landsting. Föreningen har genom beslut den 21 november 1952
och den 20 december 1956 erhållit statslån om respektive 647 000 kronor och
30 000 kronor.

Tvätten, som uppfördes år 1952, är en s. k. inlämningstvätt, avsedd för
sammanlagt 360 ton tvätt per år. Kapaciteten har ännu aldrig till fullo
utnyttjats; största tvättmängden hittills per år är omkring 300 ton. Tvätten
anses av föreningen vara mindre väl planerad, vilket bl. a. skulle ha tagit sig

120

uttryck i att de anskaffade maskinerna äro för stora för att kunna utnyttjas
rationellt. En ifrågasatt ombyggnad av tvätten i syfte att göra den mera
ändamålsenlig beräknas draga en kostnad av i runt tal 100 000 kronor. Med
undantag för år 1958, då en mycket obetydlig nettovinst redovisats, har föreningen
alltsedan starten gatt med förlust. Den totala förlustbalansen utgjorde
vid 1958 års utgång 209 650 kronor 68 öre.

Landstinget vilket som nämnts är medlem av föreningen och enligt
föreningens stadgar är skyldigt att anlita tvätten — har sedan den 1 juli
1958 slutat att använda denna och lämnar i stället tvätt till sitt eget på
senare tid utbyggda tvätteri i Västervik.

Beträffande AB Ljura-Södertvätten må nämnas att denna är ett dotterbolag
till Norrköpings stads stiftelse Hyresbostäder. Bolaget har sedan Norrköpings
Andelstvätt gått i konkurs övertagit betalningsansvaret för det
tvätterilån andelstvätten tidigare erhållit. Anledningen till att bolaget börjat
sin verksamhet är, att bostadsstyrelsen som villkor för belåning av vissa
nämnda stiftelse tillhöriga fastigheter uppställt, att hyresgästerna där skulle
ha tillgång till maskinell tvättstuga. Ljura-Södertvätten driver denna självtvätt
och dessutom en kemisk tvätt. Verksamheten är ekonomiskt självbärande,
och bolaget har numera reglerat den skuld vari den ovannämnda andelstvätten
häftade till statsverket.

Revisorernas uttalande. Genom beslut vid 1939 års riksdag anvisades för
första gängen bidrag av statsmedel till anordnande av gemensamma tvättanläggningar
på landsbygden. Efter förslag av 1941 års befolkningsutredning
fastställde 1948 års riksdag nya principer i ämnet, innebärande att stödet
i fortsättningen skulle utgå såsom lån i stället för såsom bidrag och
avse såväl tätorter som landsbygd. Frågan om det allmännas stöd till tvätterier
behandlades även av den s. k. bostadskollektiva kommittén, vars förslag
genom beslut vid 1955 års riksdag föranledde vissa ändringar i lånevillkoren.
Enligt numera gällande bestämmelser må av statsmedel lån utgivas
för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätteri (tvätterilån)
samt för att främja kommunal utlåning till anskaffning och installation
av maskinell tvättutrustning för gemensamt bruk av fyra—tolv hushåll
(lån för utlämnande av tvättcirkellån). Tvätterilån utgår med högst 90
procent av de godkända kostnaderna för tvätten; räntesatsen är numera 4,25
procent, och lånet skall i regel vara slutamorterat inom 20 år. Tvättcirkellån
utgår med högst 90 procent av kostnaderna för de med lånet avsedda åtgärderna,
dock högst med 7 000 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha sammanlagt 102 lån
om tillhopa 10 445 940 kronor till anordnande av kollektiva tvätterier beviljats.
Antalet tvättcirkellån är två med ett sammanlagt lånebelopp av
7 000 kronor. I fråga om tolv av lånen till kollektiva tvätterier ha ränta och
amortering ej erlagts i föreskriven ordning. Den utestående räntefordran

121

var den 15 september 1959 totalt 162 859 kronor 14 öre, medan vid samma
tidpunkt inalles 248 936 kronor 58 öre hade förfallit till betalning utan att
amorteras i vederbörlig ordning. Dessa belopp hänföra sig huvudsakligen till
två låntagare, som resterade med sammanlagt 148 840 kronor 86 öre i räntor
och 223 130 kronor 26 öre i amorteringar. Den största ränteskulden för
andra låntagare är 4 062 kronor 80 öre; motsvarande amorteringsbelopp är
6 334 kronor 8 öre. Sådan uppgörelse har numera träffats beträffande ett av
de båda förstnämnda lånen, att det finnes grundad anledning antaga att
räntebetalning och amorteringar i fortsättningen komma att ske i behörig
tid. Den andra av de här ifrågavarande låntagarna, Vimmerbyortens Andelstvätteri,
förening u. p. a., hade den 15 september 1959 en ränteskuld om
tillhopa 127 294 kronor 50 öre; bristande amortering förelåg i fråga om
inalles 144 975 kronor 70 öre. Sammanlagt resterar således denna tvätt med
272 270 kronor 20 öre. Den kanske främsta anledningen till att den hittills
icke kunnat drivas ekonomiskt lönande har för revisorerna uppgivits vara
den mindre goda planeringen, varigenom såväl lokaler som maskiner kommit
att få för stora dimensioner. En ombyggnad m. in. av tvätten i syfte att
göra den mera rationell har beräknats medföra utgifter om sammanlagt i
runt tal 100 000 kronor.

Vimmerbytvätten befinner sig för närvarande i ett sådant ekonomiskt
läge, att ledningen för föreningen övervägt att begära föreningen i likvidation.
En sådan åtgärd har emellertid hittills bedömts som mindre lämplig,
då föreningen i så fall skulle nödgas realisera sina tillgångar. Även revisorerna
anse att föreningen — som enligt balansräkningen den 31 december
1958 hade banktillgodohavanden på nära 61 000 kronor — bör beredas tillfälle
att om möjligt få rörelsen ekonomiskt lönande. Såvitt revisorerna
kunnat finna, besjälas de ledande inom föreningen av en vilja att söka lösa
föreningens ekonomiska kris. Utsikterna härtill bedömdes tidigare som goda,
men sedan vederbörande landsting — som är delägare i föreningen och
enligt föreningens stadgar är skyldigt att anlita tvätten — beslutat att icke
längre utnyttja den, ha möjligheterna till en lösning av de ekonomiska svårigheterna
försämrats. Enligt vad revisorerna vid besök vid tvätteriet inhämtat
pågå förhandlingar mellan föreningen och landstinget i syfte att
förmå detta att ånyo anlita tvätten. Revisorerna ha icke anledning att nu
närmare ingå på dessa förhandlingar eller på andra frågor som ha avseende
å möjligheterna för föreningen att få tvätten självbärande. Revisorerna anse
sig endast helt allmänt kunna förutsätta, att föreningen snarast på ett eller
annat sätt skall kunna vidtaga sådana åtgärder, att föreningens ekonomiska
mellanhavanden med statsverket skola kunna regleras. Vad beträffar övriga
resterande låntagare utgå revisorerna från att bostadsstyrelsen på lämpligt
sätt söker förmå dessa att fullgöra sina skyldigheter.

Revisorerna anse sig slutligen böra anföra vissa principiella synpunkter
på frågan om lån till anordnande av kollektiva tvätterier.

122

Under senare år ha olika åtgärder vidtagits — både från det allmännas
sida och från enskilt håll — för att underlätta arbetsförhållandena för husmödrarna.
Främst har detta kanske skett genom en betydande nyproduktion
av ändamålsenliga lägenheter. Men även stödet till anordnande av gemensamma
tvättanläggningar har härvidlag otvivelaktigt haft en viss uppgift
att fylla. Detta stöd hade ursprungligen formen av bidrag men har
numera i huvudsak ersatts av möjligheter till lån i enlighet med de bestämmelser
för vilka tidigare redogjorts. Att statens medverkan till lösande av
tvättfrågan sålunda ändrat karaktär bör enligt revisorernas mening bl. a.
ses som ett uttryck för att behovet av statligt stöd på förevarande område
icke längre bedömes lika trängande som tidigare. Fn väsentlig anledning
härtill är givetvis de förbättrade tvättmöjligheter som åstadkommits i samband
med den statliga långivningen till bostadsbyggandet.

Såsom föredragande departementschefen framhöll i 1956 års statsverksproposition
vid anmälan av anslagsbehovet för berörda ändamål måste anordnandet
av fristående kollektiva tvätterier till övervägande del vara en
kommunal angelägenhet. Det bör emellertid erinras, att de problem som
mött vid planläggning och idrifttagning av olika tvättanläggningar i stort
sett varit gemensamma. Det har därför otvivelaktigt varit av värde, att verksamheten
sammanhållits i bostadsstyrelsen, varigenom vunna erfarenheter
lättare kunnat nyttiggöras i skilda delar av landet. Icke minst har det blivit
möjligt att få till stånd en planering av tvättarna över kommungränserna,
och över huvud taget framstår syftet med långivningen som behjärtansvärt.
Enligt revisorernas mening kan det emellertid ifrågasättas, om icke utveck-,
lingen på detta område numera nått därhän, att statligt stöd för verksamheten
kan undvaras. Det bör särskilt beaktas, att staten har att tillgodose
många olika lånebehov men att utrymmet härför för närvarande och inom
överskådlig framtid måste bedömas som mycket begränsat. En avvägning
mellan olika behov måste därför äga rum, varvid mindre angelägna ändamål
nödvändigtvis måste få stå tillbaka. Det vill av flera skäl synas, som om
just tvätterilånen skulle vara av sist avsedda karaktär. Revisorerna anse
sig därför böra föreslå, att behovet av statliga åtgärder på förevarande område
omprövas.

Kommunikationsdepartementet

§ 17

123

Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget

Tillskapandet av specialstater inom eller vid sidan av riksstaten har som
regel betingats av önskemålet att inkomster och utgifter inom specialstaten
skola korrespondera, vanligen på så sätt att inkomster som uppburits för
ett visst ändamål icke skola användas för andra utgifter. Detta betraktelsesätt
gällde även när automobilbeskattningen genomfördes år 1922 i avsikt
att skaffa medel för att finansiera kostnaderna för vägväsendet, och en
specialstat inrättades därför. Ursprungligen omfattade denna stat på utgiftssidan
endast anslag till förbättrande och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator, men den har efter hand utvidgats till att
omfatta praktiskt taget alla direkta utgifter för vägväsendet och en mängd
utgifter för närstående ändamål. Från och med budgetåret 1929/30 inrättades
även en fondtitel, automobilskattemedelsfonden, över vilken överskott
och brister inom specialbudgeten regleras med anlitande av ett särskilt avsättningsanslag.

Reservationsanslag avräknas med hela sitt belopp såsom utgifter på automobilskattemedlens
specialbudget under det budgetår för vilket de anvisats.
Eventuellt uppkommande reservationer redovisas således icke såsom tillgångar
för specialbudgeten. I realiteten äro dock dylika reservationer direkt
jämförbara med den på budgetutjämningsfonden upptagna behållningen av
automobilskattemedel; i båda fallen rör det sig om belopp som äro avsedda
att framdeles tagas i anspråk för vägväsendet och liknande ändamål. Reservationerna
ha därför medtagits såsom särskilda tillgångsposter i den inoch
utgående balansen i efterföljande sammanställning. På utgiftssidan ha
däremot förts endast de belopp med vilka vederbörande anslag faktiskt belastats,
d. v. s. poster som ha karaktär av verkliga utgifter.

Den permanenta omsättningsskatten för motorfordon, som infördes den
1 december 1956 och därvid ersatte den tidigare investeringsavgiften för dylika
fordon, ingår icke i automobilskattemiedlen utan redovisas under tullar
och acciser. Detsamma gäller den på bensin och motorsprit utgående energiskatten.
Däremot ha från och med budgetåret 1957/58 förrättningsavgifterna
vid statens bilinspektion och vissa inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket
tillförts nu ifrågavarande medel.

Utgifterna på vissa riksstatsanslag avräknas endast till en del mot automobilskattemedlen.
Så är fallet med utgifterna för avlöningar och omkostnader
vid väg- och vattenbyggnadsstyrclscn och vid vägförvaltningarna samt
för pensioner åt f. d. anställda och deras efterlevande; dessa utgifter avräknas
med nio tiondelar av de verkliga kostnaderna (jämf. prop. 1954:

124

112). I fråga om vissa anslag under polisväsendet sker avräkningen endast
med bestämda belopp (jämf. prop. 1954: 174).

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1958/59 framgå av följande uppställning.

Ingående balans den 1/7 1958
Tillgångar:

Reservationer ..................................

Fordran å budgetutjämningsfonden ............

Inkomster:

A. I. 2. a) Fordonsskatt ......................

2. b) Bensinskatt ........................

A. II. 7. Förrättningsavgifter vid statens bilin spektion

..........................

8. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket
........................

Utgifter:

V. SOCIALDEPARTEMENTET

E. Arbetsmarknadsstyrelsen med dithörande
verksamhet

9 Beredskapsarbeten på vägar och gator ........

9a Ytterligare medel till beredskapsarbeten på
vägar och gator ............................

VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet
Väg- och vattenbyggnadsverket
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

1 Avlöningar (9/10 av styrelsens verkliga avlöningar)
................................

2 Omkostnader (9/10 av styrelsens verkliga

omkostnader) ............................

Vägförvaltningarna:

3 Avlöningar (9/10 av förvaltningarnas verkliga
avlöningar) ..........................

4 Omkostnader (9/10 av förvaltningarnas verkliga
omkostnader) ........................

5 De lokala vägnämnderna m. m...............

6 Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde ........

Vägunderhåll och vägbyggnader
Väghållningen på landet samt i städer och
stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare: 7

Vägunderhållet ...........................

8 Byggande av riksvägar....................

9 Byggande av länsvägar ....................

10 Byggande av ödebygdsvägar ..............

Byggande av storbroar ..................

12 Vissa vägbyggnadsarbeten.................

Väghållningen i städer och stadsliknande samhällen,
som är väghållare:

13 Bidrag till underhåll av vägar och gator . .

14 Bidrag till byggande av vägar och gator . .

547 647 114:29
588 059 151:43

358 313 988: 85
728 034 600: 15

3 303 115: —

1 405 412:47

1 135 706 265:72

1 091 057 116: 47

Summa kronor 2 226 763 382:19

125 000 000: —

39 933 528: 59 164 933 528: 59

7 639 203: 73
1 292 696: 66	8 931 900:39
20 859 237: 77
4 398 749: 56 263 911: 94
758 676: 68	26 280 575:95
320 120 012: 79 115 159 596: 69 205 443 915: 05 12 300 081:69 10 307 622: 79 12 882 435: 73	676 213 664: 74

53 094 550: —
84 391 313: 71

125

Enskild väghållning:

15 Bidrag till underhåll av enskilda vägar m.m. 18 187 345:46

16 Bidrag till byggande av enskilda vägar---- 15 668 388:18

Diverse ändamål:

17 Utredningar .............................. 438 615:49

18 Vissa kostnader i samband med internationella
vägkongresser....................... 7 355:09

19 Väg- och vattenbyggnadsverkets civilförsvar

m. ..................................... 28 008: 23

C. Vägtrafikväsendet

Statens bilinspektion:

1 Avlöningar ............................... 2 680 681:33

2 Omkostnader ............................. 1 010 249:50

3 Utrustning ............................... 53 198:55

5 Bidrag till vissa kommunikationsändamål .... 287 248:65

6 Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar
................................ 3 364 781: 81

7 Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder

vid vissa järnvägskorsningar................ 513 306: —

Statens biltrafiknämnd:

8 Avlöningar ............................... 466 439:82

9 Omkostnader ............................. 46 553:88

10 Statens trafiksäkerhetsråd m. m............. 141107:20

11 Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhets forskning

.................................. 103 495:37

12 Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande .......................... 450 000: —

F. Tekniska institut

1 Statens väginstitut.......................... 709 083:63

2 Statens väginstitut: utrustning.............. 40 651:09

X. Diverse

Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
2 Byggnadsstyrelsens delfond ...............

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

C. Lantbrukets rationalisering och befrämjande av
av dess produktion, m. m.

23 Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av dess

utövare erlagd bensinskatt ..................

Äldre anslag (1957/58 N 9) ..................

X. Skogsväsendet

6 Vägbyggnader å skogar i enskild ägo ........

6 a Vissa vägbyggnadsarbeten å enskilda och statliga
skogar, m. ............................

K. Fiskeriväsendet m. m.

17 Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare
erlagd bensinskatt ....................

Äldre anslag (1957/58 N 8) ..................

X. HANDELSDEPARTEMENTET

D. Sjöfart och handel
Hamnar och farleder

30 Bidrag till byggande och underhåll av mindre
hamnar och farleder ........................

160 183: 99
125 980: —

6 749 105:29
2 150 000: —

703 790: —
10 258: —

171 815 576: 16

9 117 062: 11

749 734: 72

1 800 000: —

286 163: 99

8 899 105:29

714 048: —

393 064: 42

126

XI. INRIKESDEPARTEMENTET

D. 1	Polisväsendet Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar ..............................	450 000: —
2	Sta tspolisorganisat ionen: Inköp av motorfordon m. m...............	716 000: —
3	Underhålls-, drift- och expeditionskostnader	1 820 000: —
4	Gottgörelse till polisdistrikten ............	12 860 000: —
5	Polisradioväsendet ........................	180 000: —
10	Statens polisskola: Avlöningar ..............................	138 000: —
11	Omkostnader ............................	39 000: —
12	Utbildningsarvoden m. m.................	44 000: —
18	Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m.........................	1 274 000: —

Bidrag till främjande av rekryteringen i vissa
polisdistrikt ................................

XII. CIVILDEPARTEMENTET
C. Statliga pensionsväsendet

1 Pensioner åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst ......................................

3 Pensioner enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare m. m...........................

7 Pensioner åt efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst ........................

8 Pensioner åt efterlevande till arbetare i statens

tjänst ......................................

Utgående balans den 30/6 1959
Tillgångar

Reservationer ..................................

Fordran å budgetutjämningsfonden..............

37 500: —	17 558 500: —
2 200 000: —
9 400 000: —
400 000: —
900 000: —	12 900 000: —
Summa utgifter 1 100 592 924: 36
383 204 143:62 742 966 314: 21	1 126170 457:83
Summa kronor	2 226 763 382: 19

Revisorernas uttalande. Såväl i riksstaten som i budgetredovisningen upptagas
inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget blandade
med övriga poster, och någon särredovisning av dessa medel förekommer
icke. På grund därav ha revisorerna sedan några år tillbaka i sin berättelse
intagit en sammanställning av automobilskattemedlens olika delposter.

Till grund för automobilskattemedlens specialstat ligger tanken, att statsinkomster
som härledas direkt ur biltrafikväsendet eller ha nära samband
därmed skola användas uteslutande för väg- och vägtrafikväsendet och närstående
ändamål. Specialstaten ger möjlighet att följa i vad mån detta syfte
förverkligas. De uppkomna differenserna mellan inkomster och utgifter
redovisas i form av årliga överskott eller underskott, som tilläggas respektive
avdragas från föregående års saldo. Den slutliga behållningen eller bristen
ingår i redovisningen för statens budgetutjämningsfond i den allmänna
budgetens behållning eller brist men redovisas därefter såsom en fristående
post, vilken frånräknas respektive tillägges innan det slutliga utfallet av
fonden angives. Uppkomna anslagsreservationer redovisas icke som en till -

127

gång utan inräknas bland årets utgifter. Då dylika reservationer likaväl
som nyss angivna behållning avse belopp som skola komma vägväsendet
till godo, ha de medtagits såsom tillgångar i revisorernas här gjorda sammanställning.

Såsom framgår av sammanställningen funnos vid sistförflutna budgetårs
ingång dels anslagsreservationer på närmare 548 milj. kronor och dels
en fordran på budgetutjämningsfonden på 588 milj. kronor. Sistnämnda
fordran innebär att för de med automobilskattemedlen avsedda ändamålen
influtit 588 milj. kronor mera än vad som anvisats. Under budgetåret 1958/
59 ha inkomsterna uppgått till 1 091 milj. kronor och utgifterna till 1 100
milj. kronor. Skillnaden mellan inkomster och utgifter utgör 9 milj. kronor.
Av utgifterna ha emellertid 164 milj. kronor tagits av tidigare reservationer,
varför automobilskattemedlens fordran på budgetutjämningsfonden
ökat med 155 milj. kronor. Den 30 juni 1959 utvisar specialbudgeten som
följd härav en behållning på 1 126 milj. kronor, varav 383 milj. kronor i
form av reservationer på anvisade men för sitt ändamål ännu icke utnyttjade
anslag samt 743 milj. kronor som fordran å budgetutjämningsfonden.
Sistnämnda belopp motsvarar alltså vad som vid budgetårets utgång influtit
i automobilskattemedel men ännu icke anvisats för vägväsendet och övriga
med dessa medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel äro avsedda att framdeles komma
vägväsendet till godo innebär icke att någon fondering i egentlig mening
förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet utgör endast en redovisning
av specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten icke bör uppfattas som någon mätare
på i vad mån vägväsendets krav tillgodoses från det allmännas sida.
Frågan om vilka inkomster respektive utgifter som böra hänföras till specialstaten
torde nämligen knappast kunna få någon definitiv och rättvis
lösning. Biltrafiken tillför sålunda samhället fördelar i många andra former
än genom bilskattemedel, exempelvis både direkt och indirekt i form
av skatteintäkter, liksom å andra sidan det allmänna har åtskilliga utgifter
som på ett eller annat sätt sammanhänga med biltrafiken utan att täckning
erhålles av automobilskattemedel. Exempel på sådana utgifter finnas bl. a.
på sjukvårdens och domstolsväsendets område.

Automobilskattemedlens specialstat är numera den enda kvarstående
specialstaten av någon betydelse. Dess fortsatta bestånd har emellertid
ställts under diskussion av 1958 års besparingsutredning, som förordat att
redovisningssystemet upptages till omprövning. Revisorerna ha med det
ovan anförda icke tagit någon ställning till sistnämnda fråga.

128

§ 18

Vissa lokaler i postverkets byggnad i Landskrona

Såväl postkontor som telestation i Landskrona voro tidigare inrymda i
samma byggnad, tillhörande televerket. För båda affärsverken blevo emellertid
befintliga lokaler efter hand alltför trånga. Under mitten av 1940-talet
uppkommo därför inom postverket planer på uppförande av en ny byggnad
för att säkerställa verkets lokalbehov i staden. För detta ändamål anskaffades
genom olika förvärv några äldre, intill varandra gränsande fastigheter,
centralt belägna i kvarteret Engelbrekt i hörnet av Eriksgatan och Gjörloffsgatan
i Landskrona.

För det inköpta området fastställdes i stadsplanen vissa bestämmelser angående
bebyggelsens utformning. Bl. a. skulle byggnaden i huvudsak vara
fristående, och vissa begränsningar gällde beträffande hushöjd och antalet
våningar samt i fråga om avståndet mellan byggnad och tomtgräns.

År 1946 utsåg byggnadsstyrelsen arkitekt för bygget och under åren
1947—1953 pågick förberedelse- och planläggningsarbete, varvid olika alternativ
för byggnadsfrågans lösning togos under övervägande. Främst hade
man att räkna med att postverket och televerket uppförde en gemensam
byggnad på den inköpta tomten, varefter den tidigare utnyttjade fastigheten
kunde försäljas. Nybyggnad kunde även tänkas endast för postverkets räkning,
under det att televerket kvarstannade i den äldre fastigheten eller överflyttade
endast en del av sin verksamhet till nybyggnaden. Även andra tänkbara
alternativ övervägdes. Sett ur hela statsförvaltningens gemensamma
synpunkt visade sig dock det förstnämnda alternativet mest ekonomiskt.

Enligt det förslag som utformades och sedermera godkändes av vederbörande
myndigheter blevo såväl postens som televerkets lokalbehov helt
tillgodosedda i byggnaden. Härjämte innehöll byggnadskroppen vissa ytterligare
utrymmen. Enligt byggnadsstyrelsens förslag disponerades viss del
därav som häradsskrivarkontor för Landskrona fögderi, varjämte två bostadslägenheter
skulle ingå i komplexet. Härutöver tillgängligt utrymme ansågs
böra användas till tre butiker. Två mindre sådana skulle enligt förslaget
förläggas huvudsakligen till bottenvåningen och med entréer mot Eriksgatan;
en större butik förlädes med huvuddelen av utrymmet till bottenvåningen
och en mindre del till våningen närmast däröver. Denna större butik
hade entré i hörnet av de båda tidigare nämnda gatorna. Fördelningen av
utrymmena, angivet i in2 golvyta, framgår av följande tabell.

					129
	Källarvån.	Bottenvån.	1 tr.	2 tr.	Summa
Postverket	5061)	783	431	14,5	1 734,5
Televerket	368	—	555	595,5	1 518,5
Häradsskrivarkontor	14,5	—	129		143,5
Butik 1	39,5	105,5			145
Butik 2	32,5	61			93,5
Butik 3	—-	256	96,5		352,5
2 bostadslägenheter	—	—		123	123

l Därav garage 303 m2.

Enligt en preliminär beräkning skulle fastigheten komma att draga en
byggnadskostnad av 2,7 milj. kronor, innebärande 142 kronor per m3 byggnadsvolym.

I en promemoria, dagtecknad den 1 september 1956, gjordes inom postverket
en preliminär hyreskalkyl för den nya fastigheten. Byggnadskostnaderna
angåvos därvid till 2 646 674 kronor och tomtkostnaden till 146 586
kronor eller tillhopa 2 793 260 kronor. Med hänsyn till byggnadskostnader
och beräknade normala underhållskostnader uppskattades den sammanlagda
hyressumma som borde uttagas för utrymmena inom fastigheten till
216 600 kronor, exklusive värmekostnader, vilket motsvarade 7,75 procent
av den sammanlagda anskaffningskostnaden för såväl tomt som byggnad.
Hyreskostnaden per m2 varierade därvid åtskilligt med hänsyn till läge och
beskaffenhet. För vissa utrymmen, innefattande bl. a. de bäst belägna delarna
av postverkets egna lokaler samt de bästa ytorna av butikslokalerna,
räknades med en hyra av 80 kronor per m2. För televerkets och häradsskrivarkontorets
lokaler i de båda övre våningarna räknades med hyror per m2
av mellan 55 och 59 kronor, för bostadslägenheterna 35 kronor och för
garageutrymmen och lokaler i källarvåningen 21—26 kronor. För den i
bottenvåningen belägna delen av butik nr 3, som enligt vad som angavs i
promemorian ägde ypperliga ljus- och skyltningsförhållanden, syntes hyran
böra motsvara minst vad som beräknats för butik nr 2 och den närmast
gatan belägna delen av butik nr 1, d. v. s. 80 kronor per m2. För till butik nr
3 hörande utrymme i våningen 1 trappa upp med inskränkt dagsljusbelysning
syntes hyran böra sättas betydligt lägre, förslagsvis till 53 kronor per
m2. Beloppen äro genomgående angivna utan värmekostnader.

Fördelat på hela golvytan, inalles 4 112 m2, utgjorde den föreslagna hyressättningen
ett kvadratmeterpris av kr. 52: 65. För postverkets lokaler, bortsett
från garageutrymmet, utgjorde motsvarande belopp kr. 58:64.

I syfte att erhålla jämförelse med vissa andra postverkets byggnader
anfördes i promemorian vissa uppgifter rörande förräntningsprocent och
hyresnivå i ett antal postbyggnader, som färdigställts före april månad 1955.
Av dessa uppgifter må följande återgivas.

9 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1959 I

130

	Fär- digt år	Hyres- inkomstens		Hyra	per m2		(exkl. värme)
Ort	andel av anskaff-nings-kostnaden	Posten Bot‘ i	Butiker Bot- . ten 1 tr‘	Kontor Bot- . .	Bost. 1—3 tr.
		ten		ten	X IX.
Skellefteå	1952	6,35	52	40	—		42	32
Vetlanda	1952	6,71	60	—	56		47	31—34
Eskilstuna	1953	6,29	47	47		53		32—34
Luleå	1954	6,39	75	65			63	38
Ängelholm	1954	6,79	47		45		39
Sundsvall	1954	6,39	83—68	58		63	58	36
Västerås	1955	6,52	75—47	52	100		52	33
Landskrona	1956	7,75	80—65	55	80—57 53		55	35

Posthuset i Landskrona började uppföras i april 1954 och var i november
1956 färdigt att tagas i bruk. Redan i maj 1953 uppdrog generalpoststyrelsen
åt postmästaren i Landskrona att utannonsera affärslokalerna i det blivande
posthuset. Beträffande de butikslokaler som här betecknats nr 1 och nr 2
erhöllos under år 1955 respektive 1956 godtagbara hyresgäster, med vilka
kontrakt tecknades angående förhyrning av lokalerna.

Även beträffande butikslokal nr 3 anmälde sig ett antal spekulanter, men
kontakterna med dessa ledde icke till någon hyresuppgörelse. I åtskilliga fall
lämnades anbud, innefattande hyresbelopp som väsentligt understego vad
som av postverket begärdes. Då butikslokalen icke syntes vara efterfrågad,
söktes genom postverkets försorg en mängd kontakter såväl i Landskrona
som annorstädes för att anskaffa lämplig hyresgäst. Bl. a. förekommo överläggningar
om lokalens uthyrande för apotek, men därvid hade erfordrats
inredningsanordningar som krävt en ytterligare investering å omkring
250 000 kronor, och den sammanlagda hyran (utom värme) hade därmed
stigit till omkring 35 000 kronor per år. Någon uppgörelse kom med detta
pris icke till stånd. Vidare övervägdes ett anbud som innebar att lokalerna
skulle inredas för kontorsändamål, men av olika skäl — främst med hänsyn
till deras speciella utformning — ansågs denna lösning icke godtagbar.

Då det ansågs lämpligt att en blivande hyresgäst erhölle möjligheter att
anmäla önskemål om lokalernas inre utformning, fullföljdes icke inredningsarbetena
i butikslokalen nr 3 i samband med byggnadsarbetena i övrigt.
Väggindelning och liknande saknades sålunda, golvet hade icke färdigställts
och elektriska ledningar funnos icke framdragna. Lokalen var avsedd att
uppvärmas med värmeslingor i golvet, men dessa lågo tills vidare lösa på
undergolvet.

Under senare hälften av år 1958 gjordes inom postverket en utredning
rörande ifrågavarande lokalers användande för något postalt behov. Undersökningen
gav till resultat att något stadigvarande behov av lokalerna för

131

postverkets räkning icke förelåg. Till en början övervägdes dels en koncentration
till Landskrona från närliggande postanstalter av masskorsbandssortering
och dels överförande av förråd av vissa inventarier och förbrukningsartiklar
från postdirektionen och centralförrådet i Malmö till Landskrona.
Enligt postdirektionens yttrande i ärendet syntes det dock icke lämpligt
att på konstlad väg skapa användningsmöjligheter för lokalen, och stadens
läge gjorde den icke heller lämplig som sorteringscentral eller som
förråd. Enligt direktionens mening borde emellertid vissa enklare inredningsåtgärder
vidtagas, så att lokalen kunde utnyttjas för skilda, låt vara
tillfälligt uppkommande behov. Sålunda borde golv och belysning ordnas,
vissa åtgärder vidtagas för uppvärmningen samt en ytterligare dörröppning
upptagas. Dessa arbeten ha även numera pabörjats.

Under innevarande år har postkontoret i Landskrona erhållit bemyndigande
att åtaga sig viss adresserings- och serviceverksamhet för enskilda
kunders räkning, innebärande att postverket mottager, förpackar, sorterar
och vidaresänder korsbandsförsändelser som utgå i massupplagor till allmänheten
(kataloger). Arbetet är av sådan omfattning att det icke lämpligen
kan utföras i befintliga lokaler, varför från postkontorets sida förslag
framförts att för ändamålet anlita den nu ifrågavarande butikslokalen. Icke
heller detta behov är emellertid stadigvarande utan uppträder endast under
vissa perioder.

Revisorernas uttalande. Under åren 1954—1956 uppförde postverket en
ny fastighet i Landskrona, avsedd att i främsta rummet inrymma lokaler
för postkontor och telestation. I syfte att inom ramen för stadsplanens bestämmelser
utvinna största möjliga byggnadsvolym planerades byggnadskomplexet
med vissa ytterligare utrymmen, nämligen dels kontorslokaler
för Landskrona fögderi, dels tre butiker i bottenvåningen, omfattande golvytor
av respektive 145, 93,5 och 352,5 m2. Med hänsyn till de sammanlagda
tomt- och byggnadskostnaderna — omkring 2,7 milj. kronor —- samt till
normala drifts- och underhållskostnader fastställdes hyrorna för fastighetens
lokaler med en övre gräns vid 80 kronor per m2, exklusive värmekostnader,
att utgå efter en varierande skala alltefter belägenheten i byggnaden.
Butikerna tillhörde de mest välbelägna utrymmena och fingo följaktligen
hyresläget fastställt vid nämnda nivå.

Då posthuset i november 1956 var färdigt att tagas i bruk voro de båda
mindre butikerna uthyrda. Någon hyresgäst till den större affärslokalen har
emellertid varken då eller sedermera kunnat anskaffas. Lokalens utrymmen
äro fördelade på 256 m2 i bottenvåningen med ett beräknat hyresbelopp per
m2 av 80 kronor samt 96,5 m2 i en övre våning med ett beräknat hyresbelopp
av 53 kronor per m2. I avvaktan på att hyresgäst skall erhållas och anmäla
sina önskemål beträffande den inre utformningen har lokalen tills vidare
lämnats oinredd. När inredningen tillkommer torde man ha att räkna med

132

viss förhöjning av hyresbeloppet med hänsyn till de ytterligare erforderliga
investeringskostnaderna.

Genom annonsering och en mängd direkta kontakter ha försök gjorts att
anskaffa lämplig och godtagbar hyresgäst till ifrågavarande butikslokal,
men det sammanlagda hyresbeloppet — 26 000 å 30 000 kronor förutom
värmekostnader — har visat sig för högt för att locka någon spekulant.
Lokalen står därför alltjämt outhyrd. För närvarande utföras vissa enklare
inredningsarbeten för att möjliggöra att lokalen skall kunna användas för
tillfälliga behov, bl. a. för postverkets egen räkning.

I och för sig torde det vara en riktig lösning att ett tomtområde med nu
ifrågavarande läge och beskaffenhet fylles med den byggnadsvolym som
stadsplanen medgiver, i synnerhet då så stora inskränkningar gälla i fråga
om byggnadshöjd m. in. som här är fallet. Därav följer att vissa överskottsutrymmen
utöver det för byggnaden väsentliga ändamålet kunna uppkomma,
vilka böra upplåtas till andra myndigheter eller ställas till förfogande
på allmänna marknaden. Revisorerna vilja emellertid i anslutning
till det inträffade understryka angelägenheten av att dylika lokaler erhålla
en sådan utformning att de kunna användas för alternativa uppgifter, så
att de utan alltför kostnadskrävande ändringar kunna utnyttjas antingen
som affärs- och butikslokaler eller för kontorsändamål. I förevarande fall
synes den speciella utformningen ha bidragit till att kretsen av tänkbara
spekulanter blivit alltför begränsad.

Det är givetvis högst otillfredsställande att lokaler av denna omfattning,
centralt belägna i en nybyggd fastighet i en stad av Landskronas storlek och
affärsstruktur, år efter år stå obegagnade och utan förräntning. Den användning
för vissa postala uppgifter som för närvarande ifrågasättes torde
knappast kunna betraktas som en godtagbar lösning på längre sikt. Det är
angeläget att ökade ansträngningar göras för att lokalen skall komma till
avsedd användning och normal avkastning erhållas på investeringen. Skulle
de fortsatta försöken därmed icke leda till resultat, synes en inventering
böra ske av föreliggande statliga lokalbehov och möjligheterna att inreda utrymmena
för kontorsändamål undersökas.

133

§ 19

Det statliga buss- och biltrafikväsendets organisation

Den buss- och biltrafik för vilken statsverket i en eller annan form står
som huvudman drives dels av statens järnvägar, dels av postverket. Statens
järnvägars rörelse utövas antingen i egen regi eller genom ett antal järnvägen
tillhörande dotterbolag. Omfattningen i stort av denna rörelse, såvitt
gäller järnvägens område, framgår av denna uppställning, som avser läget
vid utgången av åren 1956—1958.

		Antal	Antal fordon		Brutto-
		bilkm		last-	Personal	ink.
		milj.	bussar	bilar		milj.
SJ biltrafik	1956	80,2	1 569	134	3 113	82,8
	1957	76,4	1 561	120	3 007	83,9
	1958	74,6	1 515	107	2 926	83,3
GDG Biltrafik	1956	30,2	436	225	1 587	34,7
AB	1957	28,8	422	222	1 516	34,4
	1958	26,1	391	219	1 390	32,3
Svenska Last-	1956	11,3	•—	506	870	22,3
bil AB	1957	10,1	■—	551	888	24,1
	1958	13,1	—	577	915	27,0
Stockholms	1956	5,0	108	19	259	6,0
läns omnibus	1957	4,5	102	18	262	5,9
AB	1958	4,7	99	18	250	5,9
Trafikaktie-
bolaget Stock-
holm-Nynäs	1958	0,7	19	3	27	0,9
Totalt	1956	126,7	2 113	884	5 829	145,8
	1957	119,8	2 085	911	5 673	148,3
	1958	119,2	2 024	924	5 508	149,4

Statens järnvägars biltrafik startades år 1921, bortsett från en enstaka
busslinje som redan från år 1911 drevs under ett fåtal år. Under verksamhetens
första årtionde utvecklades ett busslinjenät i Bohuslän, en företeelse
som ägde visst samband med det tryckta arbetsmarknadsläget därstädes. År
1931 tillkom en busslinje på sträckan Övertorneå—Pajala, och några år
senare erhölls ett tillskott i de busslinjer som ingingo i statsförvärvet av det
s. k. ostkustbanekomplexet. Med få undantag utgjordes statens järnvägars
billinjer intill år 1935 av typiska tillförsellinjcr. Med år 1935 inträdde emellertid
en ny epok i statsbanornas billinjc.trafik genom planmässig expansion

134

av linjenätet. Med de då påbörjade och sedermera fortsatta förvärven av
enskilda trafikföretag tillhöriga linjer, belägna inom järnvägens trafikområde
och med hänsyn härtill i större eller mindre grad inriktade på samma
trafikunderlag som järnvägarna, tillkom konkurrenssynpunkten som ett
väsentligt moment. Det avgörande blev att genom förvärv av i enskild ägo
befintliga billinjer vinna avspänning i en på många håll hård konkurrens
och i stället söka tillvarataga de möjligheter till en samhällsekonomiskt sett
förnuftig trafikordning, som en sammanslagning av de smärre enheterna
till ett samlat och med järnvägen samverkande kommunikationssystem
ansågs erbjuda. Från år 1935 anvisade riksdagen särskilda anslag för inköp
av enskilda billinjer. Vid sidan härav ökades nätet även genom de linjer
som tillfördes statens järnvägar i samband med det successiva förstatligandet
av enskilda järnvägar. För närvarande består linjenätet tillkomstmässigt
i stort sett av tre lika stora delar, nämligen dels linjer som statens järnvägar
själva ha upptagit, dels linjer som övertagits i samband med förstatligandet
av enskilda järnvägar och dels linjer som förvärvats från privata
företag.

Statens järnvägars biltrafik är indelad i ett antal linjegrupper och omfattar
numera hela södra Sverige och huvuddelen av Mellansverige, dock icke
de delar — främst Värmland och Dalarna — som trafikeras av GDG biltrafik.
Av Norrland trafikeras endast området upp till en linje i huvudsaklig
sträckning Östersund—Sollefteå—Örnsköldsvik ävensom den s. k. övertorneålinjen.
Under senare år har ett visst utbyte av busslinjer ägt rum
mellan statens järnvägar och postverket, varigenom statens järnvägar till
postverket överlåtit ett antal busslinjer i Västernorrlands och Västerbottens
län, under det att överlåtelse i motsatt riktning skett beträffande ett antal
linjer inom statens järnvägars huvudsakliga trafikområde.

Statens järnvägars biltrafik skötes separat — inom järnvägsstyrelsen
huvudsakligen på biltrafikbyrån och inom distrikten genom särskilda biltrafikinspektörer
med underlydande busstrafikledare. Speciella taxor finnas
för billinjerna. Ett intimt samarbete råder dock mellan bil- och järnvägstrafik,
och expeditionell samtrafik finnes på många håll mellan buss och
tåg. År 1958 uppgick den trafikerade våglängden till omkring 26 000 km.
Utöver de i ovan intagna tabell angivna fordonen, bussar och lastbilar, disponerades
314 släpfordon samt ett antal personbilar och specialfordon. Huvuddelen
av trafikarbetet, eller närmare 66 milj. bilkilometer, utfördes av vägbussar
i linjetrafik. Vid sidan härom avverkades 4,8 milj. vägkm av bussar
i beställningstrafik och över 1 milj. bilkm av snabbusstrafik. År 1958 uppgick
antalet resande till drygt 60 milj. Lastbilar i linjetrafik och i beställningstrafik
fullgjorde 2 milj. respektive 0,6 milj. bilkm. Medeltalet bilkm
per buss och dag uppgick till 128, under det att motsvarande sträcka per
lastbil utgjorde 64 km. Av biltrafikrörelsen inflöto bruttoinkomster med
83,3 milj. kronor. Efter avdrag av utgifterna, 78,4 milj. kronor, kvarstod

135

ett driftöverskott på 4,9 milj. kronor, överskottet efter avdrag av beräknad
ränta utgjorde 3,5 milj. kronor.

Busstrafikens stationer äro antingen anordnade i anslutning till järnvägsstationerna
eller fristående. I sistnämnda fall kunna de tillhöra statens
järnvägar eller förhyras eller drivas av annan huvudman, exempelvis av
Svenska pressbyrån eller enskild person. I åtskilliga fall ha busstationer
anordnats gemensamt med andra busstrafikföretag. På flera mindre platser
där det icke finns busstation ha statens järnvägar ombud för godsexpediering
och i vissa fall även försäljning av samtrafiksbiljetter.

Verkstads- och garageförhållandena framgå av följande uppställning. 1

	Antal	Antal	Antal
	anlägg-	verkstads-	garage-
	ningar	platser	platser
Revisionsgarage	33	121	306
Översynsgarage	42	75	222
Nattgarage	283	—	701
D:o förhyrda	161	-—	i

1) Uppgift saknas.

Personalen vid ifrågavarande garage och verkstäder uppgår till 68 man i
arbetsledande befattning och omkring 450 man i övrigt.

Ledningen av SJ biltrafik ombesörjes av järnvägsstyrelsens biltrafikbyrå,
i vilken ingår en personalstyrka av omkring 25 personer. Vissa biltrafikärenden
handläggas dock på andra håll inom styrelsen, exempelvis personalärenden
och uppbördsredovisning samt upphandling och försäljning av rullande
materiel. Tidtabellfrågor handläggas som regel på distrikten.

Postverkets biltrafik, vanligen kallad diligenstrafik, har utvecklat sig ur
verkets behov att ordna postföringen i vissa norrländska glesbygder. Försök
gjordes där med motordrift med vissa speciella vinterbilar, försedda med
anordningar för framkomlighet under snöförhållanden. Eftersom fordonens
utrymme icke helt erfordrades för postgodset och detta efter hand överflyttades
till släpvagnar, uppkom tanken att utnyttja överskjutande utrymme
för personbefordran. Vinterbilarna kommo alltså att ganska snart
byggas som bussar för kombinerad post- och passagerarbefordran. Den
första försökstrafiken insattes vid början av år 1923 på linjen Tvärålund—
Lycksele. Diligenstrafiknätet utökades härefter successivt till att omfatta
huvuddelen av Norrland. Även i Värmland har viss diligenstrafik drivits av
postverket. Efter den överflyttning av biltrafiklinjer mellan postverket och
statens järnvägar som ovan berörts är postdiligensnätet numera koncentrerat
till de fyra nordligaste länen. Flertalet linjer utgå från ort vid järnväg,
och turerna äro ordnade så, att anslutning erhålles till och från de viktigaste
tåglägenheterna. Person- och godssamtrafik uppehälles också i stor utsträck -

136

mng mellan tåg och buss. Avtal om liknande samtrafik ha träffats jämväl
mellan postverket och enskilda utövare av linjetrafik på landsväg.

Postdiligensnätet omfattar för närvarande 42 linjer med en sammanlagd
väglängd av omkring 7 900 km. I många fall äro diligenslinjerna belägna
inom glest bebyggda trakter, där enskilda trafikutövare icke funnit det ekonomiskt
möjligt att uppehålla linjetrafik, och vidare har även postdiligenstrafiken
fått vidkännas en fortgående försvagning av trafikunderlaget till
följd av privatbilismens utveckling. Ehuru en viss anpassning av turtätheten
på grund av angivna förhållanden ägt rum, är dock sambandet med
postföringen ägnat att medföra, att trafik uppehälles i större utsträckning
än som ur enbart trafiksynpunkt är motiverat. Trafikomfattningen under
de senaste åren återspeglas i följande uppgifter.

År	Antal trafikkilometer	Antal resande
1956	11 228 000	2 266 000
1957	11 399 000	2 252 000
1958	11 349 000	2 272 000

För trafikens uppehållande disponerades år 1958 230 bussar av olika
typer och storlekar samt 25 lastbilar. Flertalet bussar äro inrättade även för
godsbefordran, men vid sidan härav utnyttjas omkring 140 godssläpvagnar.
För garagering av motorfordon förfogar postverket över garageutrymmen
på ett hundratal orter. De disponerade egentliga nattgaragen äro huvudsakligen
förhyrda, medan flertalet s. k. översynsgarage och samtliga s. k. revisionsgarage
de senare till antalet 8 — utgöras av egna fastigheter. Storrevisionerna
av motorfordonen utföras vid postverkets verkstad i Lycksele.

Postverket driver tills vidare icke egna busstationer, men diligenstrafiken
är ansluten till sådana stationer som finnas på orter utmed diligenslinjerna.
Dessutom förhyr postverket i erforderlig mån väntrum och liknande anordningar.
Till förbilligande av drivmedelskostnaderna och för säkerställande
av viss beredskap har postverket på ett avsevärt antal orter anordnat i jord
nedlagda egna cisternanläggningar för motorbränsle.

De faktiska inkomsterna av diligenstrafiken under år 1958 utgjorde sammanlagt
8,7 milj. kronor, varav omkring två tredjedelar hänförde sig till
persontrafiken och återstoden till den egentliga godstrafiken. Beställningstrafikens
andel av intäkterna utgjorde 788 000 kronor, varav mer än hälften
avsåg persontrafik. Utgifterna för diligenstrafiken belöpte sig för år 1958
till sammanlagt 12,5 milj. kronor. Skillnaden mellan utgifterna och de sammanlagda
trafikinkomsterna, d. v. s. nettoutgifterna 3,8 milj. kronor, utgjorde
således postverkets kostnader för postföring med postdiligens.

Den centrala ledningen av diligenstrafiken utövas av generalpoststyrelsen.
Inom styrelsen handläggas diligensgöromål på driftbyråns trafikavdelning
av en särskild diligensavdelning med en förste byråsekreterare såsom närmast
ansvarig tjänsteman. Personalen i övrigt inom denna avdelning uppgår

137

till 10 personer. Ärenden rörande uppförande av garage, upphandling avfordon
och inventarier in. m. liksom liknande tekniska frågor i övrigt handläggas
efter förslag av trafikavdelningen och i samråd med denna av intendentsavdelningen
samt platschefen vid postverkets industrier. Tryckning av
tidtabeller, taxor in. m. ombesörjes av trafikavdelningen vid postverkets
tryckeri i Ulvsunda. Räkenskaperna avseende diligenstrafiken liksom biljettavräkningar
med resebyråer m. fl. granskas inom kameralbyrån och dess
medelsrevision, och i fråga om reklamverksamheten bedrives samarbete med
författningsbyrån och dess press- och informationsavdelning samt genom
postverkets kundtjänstombud.

Distriktsförvaltningarnas befattning med diligensrörelsen inskränker sig
i stort sett till frågor rörande ordnandet av postföringen med diligens samt
övervakning av medelskontrollen. I väsentlig utsträckning avgivas sålunda
med diligenstrafiken sammanhängande förslag och yttranden direkt till
generalpoststyrelsen. Den lokala och närmaste ledningen och tillsynen av
diligenstrafiken åvilar postmästarna vid nio postkontor med underställd
sådan trafik. Vid postkontor med mera omfattande diligenstrafik ha som
biträde åt postmästaren för detta ändamål avdelats särskilda trafikledare.

Efter behovet i varje särskilt fall finnas i diligenstrafiken anställda ett
antal trafikförmän, diligensförmän och garageförmän eller motsvarande
arbetsledare i verkstadstjänst, f. n. sammanlagt ett 30-tal befattningshavare.
Antalet enligt kollektivavtal fast anställda arbetare utgjorde år 1958 omkring
275, varav flertalet i körtjänst och ett mindre antal i garagetjänst.
Den tillfälligt anställda personalen uppgick vid samma tid till omkring 125.

GDG Biltrafik aktiebolag stiftades år 1932 som komplement till järnvägstrafiken
på bergslagsbanan, sedermera Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle.
Då sistnämnda järnvägsföretag förstatligades år 1947 ingick
även biltrafikföretaget i förvärvet. Rörelsen, som vid sidan av trafikuppgifterna
omfattar drivmedelsrörelse och kioskrörelse, har emellertid även
i fortsättningen drivits som ett fristående företag.

Trafikområdet omspänner landsdelarna kring bergslagshanans järnvägslinjer
och sträcker sig från Göteborg i söder till Gävle i nordost samt norra
Dalarna i nordväst. Företaget omfattar omkring 200 busslinjer som trafikera
en sammanlagd väglängd av 7 900 km. År 1958 avverkade företagets fordon
mer än 26 milj. bilkm, fördelade på närmare 20 milj. km i busstrafik och
återstoden i lastbiltrafik, främst beställningstrafik. Antalet resande utgjorde
under vart och ett av åren 1956—1958 20,3, 19,8 och 18,7 milj.

GDG biltrafik disponerade vid utgången av år 1958 354 bussar och 209
lastbilar. Härjämte funnos några personbilar samt ett antal avregistrerade
fordon. Bolaget har revisionsverkstäder på fem skilda orter, omfattande 54
verkstadsplatser. Antalet garage uppgår till 121 med i det närmaste 500
garageplatser.

138

Företaget driver huvudsakligen egna busstationer, omfattande även kioskrörelse
och i vissa fall drivmedelsförsäljning. Personalstyrkan vid företaget
framgår av följande uppställning.

Ledningen av företaget utövas från bolagets huvudkontor i Karlstad med
en personalstyrka av 18 personer. Administration, innefattande även inköpsverksamhet
och kameral verksamhet, bedrives självständigt. Samtrafik äger
dock rum med statens järnvägar efter samma normer som gälla för SJ biltrafik.

Trafikaktiebolaget Stockholm-Nynäs utgjorde tidigare ett dotterbolag till
Stockholm-Nynäs järnvägsaktiebolag. Sistnämnda företag övergick i statlig
ägo den 1 juli 1957, varvid förvärvet inbegrep även det förstnämnda företaget.
Detta driver buss- och lastbiltrafik på vissa vägar i anslutning till
järnvägstrafiken samt busstrafik på Muskö. I rörelsen ingår även båttrafik
mellan fastlandet och Muskö.

Fordonstrafiken omfattar 10 busslinjer med en trafikerad väglängd av
172 km. I fordonsparken ingå 19 bussar och 3 lastbilar. År 1958 avverkades
782 000 bilkm, varav 678 000 km i linjetrafik med buss, 33 000 km i beställningstrafik
med buss och 81 000 km i lastbiltrafik. Antalet resande år 1958
uppgick till 358 700. Företaget har tillgång till ett flertal egna garage, men
verkstadstjänsten utföres efter statsövertagandet av statens järnvägars anläggningar,
bortsett från löpande service och smärre arbeten.

Företagets personalstyrka uppgår till 27 personer, huvudsakligen sysselsatta
i trafikarbete. Ehuru företaget formellt utgör en självständig enhet,
har ledningen successivt överflyttats till statens järnvägar, som ombesörjer
huvuddelen av de administrativa uppgifterna. Samtrafik eller genomgående
zontariffberäkning uppehälles dock icke med statens järnvägar. Däremot
äger samtrafik rum med ett enskilt busstrafikföretag i Södertälje.

Stockholms läns omnibusaktiebolag (SLO) ingick såsom dotterbolag i det
statsförvärv som genom beslut av 1951 års riksdag ägde rum beträffande
Stockholm-Roslagens järnvägar, tillhörigt Stockholm-Rimbo järnvägsaktiebolag.
Samtidigt förvärvades även Norra Upplands omnibusaktiebolag. Dessa
båda busstrafikföretag drevo en omfattande billinjetrafik för person- och
godsbefordran i anslutning till det nyssnämnda järnvägsnätet samt jämväl
viss beställningstrafik. Därjämte drev SRJ viss lastbilsrörelse i egen regi. De

Administrationspersonal för busstrafik
Administrationspersonal för lastbilstrafik
Trafikpersonal för busstrafik
Trafikpersonal för lastbilstrafik
Verkstadspersonal
Personal för drivmedelsrörelsen
Personal för kioskrörelsen

699

311

182

230

1 644

139

båda busstrafikbolagen sammanslogos kort tid efter statsförvärvet till ett
företag, benämnt SLO, vilket i likhet med roslagsbanan fortsatte sin rörelse
såsom självständigt trafikföretag. Från och med den 1 juli 1959 har emellertid
SLO helt inlemmats i SJ biltrafik.

Då statens järnvägar år 1945 inlöste Stockholm-Västerås-Bergslagens
järnväg ingick i köpet ett lastbilsföretag, Svenska Lastbil Aktiebolaget
(SLAB). Detta bolag blev ursprunget till det lastbilsföretag som statens
järnvägar år 1946 beslöto organisera för att skapa ett komplement till sin
övriga trafik.

Företaget är nu organiserat med huvudkontor i Stockholm. Under detta
lyder ett antal distriktskontor i anslutning till statens järnvägars distrikt,
och under distriktskontoren finnas orderkontor. Kontoren äro fördelade
över södra och mellersta Sverige. Därjämte finnas kontor i vissa städer utefter
norrlandskusten.

SLAB driver sin verksamhet på fem huvudgrenar, nämligen lokal godsforsling,
kretstrafik, linjetrafik, beställningstrafik och lagerlokalrörelse. En
väsentlig del av denna verksamhet bedrives i direkt samverkan med statens
järnvägar. Sålunda består godsforslingen i utkörning till trafikanterna av
styckegods som ankommer i järnvägens styckegodsvagnar. Kretstrafik är
styckegodstransport i vidare bemärkelse och utföres på uppdrag av järnvägen,
som regel i huvudsaklig sträckning utmed en järnvägslinje. Denna
trafik avser att ersätta eller komplettera järnvägstrafiken, t. ex. genom att
minska behovet av lokalgodståg, varjämte i vissa fall en bättre service lämnas
genom godsets utkörning till trafikanterna. I rörelsen inga 84 sådana
kretslinjer. Linjetrafik utföres endast på två linjer, båda i trakten av Härnösand.
På ett fåtal platser tillämpas genomgående fraktberäkning, men i övrigt
gälla särskilda taxor.

Företaget disponerade år 1958 567 egna bilar, av vilka en mindre del
utgjordes av specialfordon. Under nämnda ar uppgick antalet bilkm till mer
än 13 milj. Garageplatser disponerades för 360 bilar. Vid 6 kontor finnas
egna verkstäder, vilka dock sakna fullständig utrustning. Verkstadstjänsten
i övrigt utföres på verkstäder, tillhöriga statens järnvägar eller enskilda. I

I Aktiebolaget Svenska Godscentraler, som bildades år 1935, har statsverket
sedan länge varit ägare till viss del genom statens järnvägar och GDG
biltrafik. Under innevarande år har även återstående del av företaget förvärvats
från enskild innehavare, varför bolaget numera är helt statsägt.
Företaget har emellertid icke egen transportverksamhet utan ombesörjer
endast förmedling av transporter på järnväg och bil. Däremot drives åkerirörelse
av sju olika dotterbolag i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping
och Boden, vilka företag vid utgången av år 1958 disponerade 145 lastbilar
och 27 släpvagnar. Huvuddelen av dessa företags trafik är lokalt betonad.

140

Revisorernas uttalande. Den i statlig regi bedrivna buss- och lastbiltrafiken
är betydande. Inom statliga bilägande företag utfördes under föregående
år landsvägstrafik av närmare 3 200 motorfordon med inemot 130 milj. kilometer.
Bruttointäkterna av denna trafikrörelse uppgingo till i runt tal 160
milj. kronor.

Huvuddelen av den nu berörda biltrafiken utövas av statens järnvägar
och postverket. Genom sin för ändamålet utformade organisation, SJ biltrafik,
driva sålunda statens järnvägar busstrafikrörelse i anslutning till järnvägarna
i södra och mellersta delarna av landet och erhålla därigenom en
vidsträckt förgrening av kommunikationsnätet. Även en betydande godsbefordran
med lastbil ingår i organisationens trafikuppgifter. I de fyra nordligaste
länen återigen driver postverket busstrafik för person- och godsbefordran.
Denna s. k. diligenstrafik har framvuxit ur behovet att ordna regelbundna
postförbindelser till eljest svagt trafikerade områden och har efter
hand kommit att utvecklas till en trafikorganisation med motsvarande uppgifter
som den SJ biltrafik fyller inom sitt trafikområde. Biltrafiken har
tillförts de båda affärsverken på olika sätt; dels har trafiken organiserats
och uppbyggts av verken själva för att fylla ett uppträdande behov, dels ha
enskilda billinjer inköpts i syfte att åstadkomma en enhetligare och mera

ekonomisk drift inom vederbörande trafikområden, dels ock ha _ såvitt

gäller statens järnvägar — billinjer tillförts statsverket i samband med förvärv
av enskilda järnvägar.

Vid sidan av denna av statens järnvägar och postverket i egen regi drivna
biltrafik utföres liknande trafik av vissa statliga aktiebolag. Främst må här
nämnas GDG Biltrafik aktiebolag, som överfördes i statlig ägo i samband
med förvärvet av bergslagsbanan. Med ett fordonsbestånd av mer än 600
bussar och lastbilar trafikerar företaget i huvudsak de områden som omgiva
den nämnda järnvägen på sträckan Göteborg—Dalarna—Gävle. Vidare märkes
SLAB (Svenska Lastbil Aktiebolaget), som övertogs av staten tillsammans
med västeråsbanan och därefter uppbyggts och utvecklats under statens
järnvägars ledning. Företaget äger närmare 600 lastbilar och driver
olika slag av godstrafik över större delen av landet, främst den s. k. kretstrafiken
och lokal godsforsling i anslutning till järnvägarna. Buss- och lastbiltrafik
drives inom Södertörn av Trafikaktiebolaget Stockholm-Nynäs,
vilket ävenledes tillförts staten vid övertagandet av en enskild järnväg. Slutligen
har statsverket under innevarande år blivit ensam intressent i Aktiebolaget
Svenska Godscentraler, vilket företag genom ett antal dotterbolag är
innehavare av olika åkerirörelser.

Samtliga nu nämnda bolag äro fristående företag. I trafikärenden äger
givetvis mestadels ett nära samarbete rum med statens järnvägar, men i
administrativa och förvaltningstekniska frågor äro de helt självständiga. De
båda förstnämnda bolagen ha egna lokalförvaltningar och egen garage- och
verkstadstjänst, under det att beträffande Trafikaktiebolaget Stockholm -

141

Nynäs ett närmare samarbete med statens järnvägar kommit till stånd även
i förvaltningshänseende.

Det må nämnas att Stockholms läns omnibusaktiebolag, som övertogs av
staten i samband med roslagsbanan och drevs i fristående bolagsform under
ett antal år, numera helt införlivats med statens järnvägar.

I olika sammanhang har frågan om en enhetligare organisation av den
statliga billinjetrafiken varit aktuell. Särskilt må erinras om att den s. k.
postdiligensutredningen i sitt år 1943 avgivna förslag förordade vissa förändringar
i nämnda riktning. Utredningen ansåg att statens järnvägar i
princip borde ombesörja den statliga billinjetrafiken för person- och godsbefordran,
men att en trafik vars huvudsyfte vore att säkra en god standard
för postbefordran i regel borde behållas i postverkets regi. Härefter har bl. a.
statens sakrevision uttalat sig för att hela den statliga billinjetrafiken borde
drivas av statens järnvägar. Någon slutlig lösning av denna fråga har emellertid
ännu icke vunnits.

Sedan ett visst utbyte av billinjer ägt rum mellan statens järnvägar och
postverket — senast genom Kungl. Maj:ts beslut i december 1958 —- och en
geografisk fördelning av trafikområdena därigenom kommit till stånd, ha
revisorerna för sin del icke funnit anledning att nu föreslå någon ytterligare
ändring i berörda hänseende, även om ett närmare samarbete i vissa särskilda
frågor, exempelvis beträffande inköpsverksamhet och beredskapsåtgärder,
borde kunna åvägabringas. Revisorerna anse det däremot kunna
ifrågasättas, huruvida den uppdelning mellan SJ biltrafik och ett antal statsägda
bolag som alltjämt tillämpas inom statens järnvägars område kan
anses ändamålsenlig och motiverad. Denna splittring har icke framkommit
som resultat av ett övervägande av vilken organisationsform som av sakliga
skäl kan vara att föredraga. Såsom framgår av det tidigare sagda är
orsaken i stället att finna i den historiska utvecklingen. Genom att statsverket
övertagit vissa enskilda järnvägsföretag ha samtidigt de till järnvägarna
anslutna biltrafikföretagen ingått i överlåtelserna. Enligt revisorernas
mening borde ekonomiska fördelar vara att vinna, därest ifrågavarande
biltrafik drevs under mera enhetliga former. Främst synes detta gälla de
administrativa och förvaltningstekniska göromålen, exempelvis ledning,
upphandling och kameral verksamhet. Även i fråga om den tekniska tjänsten
och verkstadstjänsten torde liknande besparingsmöjligheter förefinnas.
över huvud taget torde kunna sägas, att en större enhet bereder ökade möjligheter
till ett ekonomiskt utnyttjande av personal, fordon, materiel och
lokaler.

Revisorerna vilja alltså föreslå, att en närmare undersökning kommer till
stånd rörande möjligheterna att sammanföra de under statens järnvägars
ledning drivna buss- och biltrafikrörelserna.

142

§20

Vattenfallsstyrelsens ämbetsbyggnad i Råcksta

I propositionen 1956:130 föreslog Kungl. Maj:t att till inköp av mark för
en tillämnad förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen vid Råcksta i
Stockholm skulle anvisas 5 milj. kronor samt till förberedelsearbeten för
förvaltningsbyggnaden 2 milj. kronor. Enligt vad som framgår av propositionen
hade behovet av ifrågavarande byggnad närmare utvecklats i en
framställning från vattenfallsstyrelsen den 8 november 1955. Däri framhölls
att styrelsens personal i Stockholm successivt tillväxt i antal i samband
med kraftverksrörelsens expansion och för det dåvarande uppgick
till omkring 1 800 personer samt beräknades öka till 2 200 personer vid den
tidpunkt år 1959, då den nya byggnaden kunde beräknas vara färdig. Den
aktuella personalstyrkan i Stockholm hade styrelsen fördelad dels på de
centrala lokalerna i kvarteret Björnen i Stockholm, dels på icke mindre än
28 vitt skilda lokaler i staden och dess omgivningar. Byggnaderna i kvarteret
Björnen, som styrelsen skulle utrymma vid den nya byggnadens ianspråktagande,
syntes för statsverket ha ett värde av 20—25 milj. kronor,
och vidare kunde — om den rådande splittringen skulle bestå — styrelsens
kostnader för lokaler utanför nämnda kvarter samt för transporter, budsändning
m. m. beräknas komma att uppgå till minst 1,5 milj. kronor i det
stadium då verkets personal i Stockholm hade stigit till 2 200 personer.
Tidigare planer på en ny förvaltningsbyggnad å mariebergsområdet hade
visat sig icke kunna realiseras, och förslag hade därefter framkommit om
att förlägga byggnaden till ett av Stockholms stad disponerat område i
Råcksta, omfattande 85 900 m2, vilket enligt ett preliminärt köpeavtal med
staden förvärvats för 5 milj. kronor, motsvarande ett pris av 58 kronor per
m2 tomtyta.

I sin skrivelse anförde vattenfallsstyrelsen fortsättningsvis, att planeringen
av byggnaden påbörjats. Någon detaljerad utformning jämte därpå
baserade kostnadsberäkningar hade ännu icke medhunnits. Styrelsen komme
att härutinnan framlägga ett fullständigt förslag i samband med anslagsframställningen
för budgetåret 1957/58. Departementschefen framhöll
i propositionen, att han under hand från styrelsen inhämtat att kostnaderna
för den nya byggnaden, exklusive tomtmark, preliminärt torde kunna uppskattas
till storleksordningen 30 milj. kronor. Riksdagen biföll Kungl.
Maj :ts förslag.

I 1957 års statsverksproposition äskades 10 milj. kronor för arbetena
med förvaltningsbyggnaden. Därvid anmäldes, att byggnadens utformning
och utseende ännu icke fastställts men att förundersökningar och planering
påginge. Sådana preliminära beräkningar av byggnadskostnaderna

143

som kunde göras i dåvarande stadium gåve vid handen, att de totala kostnaderna
komme att uppgå till omkring 35 milj. kronor.

År 1958 begärdes i statsverkspropositionen ett ytterligare anslag av 10
milj. kronor för byggnadsarbetenas fortsättande. I sin anslagsframställning
hade vattenfallsstyrelsen härom anfört, att byggnadens utformning
och planering ännu icke helt fastställts, varför styrelsen icke då vore beredd
att angiva någon totalkostnad för densamma. Med hänsyn till inträffade
kostnadsstegringar samt ökat personalbehov och därmed ökat utrymmesbehov
syntes den tidigare angivna preliminära kostnaden, ca 35 milj.
kronor, komma att överskridas. Rörande tidsplanen anfördes att bergssprängning
och schaktning beräknades kunna slutföras under löpande budgetår
och de egentliga byggnadsarbetena kunna påbörjas för en del av byggnaden.

I statsverkspropositionen år 1959 redogjordes närmare för byggnadens
utformning och kostnadernas beräkning. Utformningen och planeringen
vore numera i stort sett slutförda. Komplexet skulle omfatta dels en stor
kontorsbyggnad, inrymmande så gott som alla egentliga kontorslokaler,
dels tre fristående byggnader för speciella ändamål, nämligen en för driftbyråns
kontrollrum samt kontorsmaskinavdelningar, nätmodell etc., en för
laboratorier, verkstäder och undervisningsanstalt samt en restaurang, väsentligen
för lunchservering. Kontorsbyggnaden omfattade en centraldel
med 14 våningar ovan jord, två från centraldelens långsidor utgående flyglar
om 5 våningar och fyra därtill anknytande flygelbyggnader, parallella
med centraldelen och med 11 våningars höjd. I kontorsbyggnaden skulle
placeras värmecentral, telefonväxel, reproduktionsanstalt, arkiv, samlingsoch
konferenslokaler etc. För skyddsrum, vissa driftlokaler och garage för
verkets bilar anordnades bergrum.

Kostnaden för byggnadskomplexet beräknades nu till 69 milj. kronor,
exklusive tomt men inklusive projektering och administration. Beträffande
skillnaden häremellan och den tidigare gjorda uppskattningen hade av vattenfallsstyrelsen
framhållits, att det nu planerade utförandet efter studium
av föreliggande utvecklingsförutsättningar måst inriktas på 25—30 procent
fler kontorsplatser än som från början förutsattes (3 000—3 100 mot
2 400). Vidare hade man vid det första försöket att få ett grepp om byggnadskostnaderna
underskattat såväl behovet av speciella lokaler som omfattningen
av erforderliga förbindelse-, transport- och ventilationsanordningar
m. m., och detta försök hade baserats på en orealistiskt låg medelkostnad
per kubikmeter. Den nu framräknade kostnadssiffran för kontorsbyggnaden
motsvarade — skyddsrum och vissa yttre arbeten icke
medräknade — 220 kronor per kubikmeter, vilket enligt de jämförelser
som kunnat göras vore normalt och för rådande läge i fråga om husbyggnadskostnader
representativt värde.

I anslutning till denna redogörelse framhöll föredragande departements -

144

chefen att det enligt hans mening måste anses anmärkningsvärt, att de av
vattenfallsstyrelsen i samband med förslaget lämnade uppgifterna angående
lokalbehov och byggnadskostnader grundats på ofullständiga utredningar
och orealistiska förutsättningar. Med hänsyn till föreliggande lokalbehov
och till att de nu beräknade byggnadskostnaderna icke kunde betraktas
som anmärkningsvärt höga syntes man kunna godtaga att arbetena nu
inriktades på ett byggnadskomplex av föreslagen omfattning. Departementschefens
uttalande i denna del underströks sedermera av statsutskottet i
dess utlåtande nr 9. Det för ändamålet framställda medelsäskandet tillstyrktes
av utskottet och bifölls av riksdagen.

I nu nämnda sammanhang anmäldes i 1959 års statsverksproposition, att
en verkställd utredning givit till resultat att vissa av vattenfallsverkets lokala
organisationer även borde förläggas till Stockholm, nämligen stationsmontageavdelningen,
stamlinjebyggnaderna och vissa delar av den lokala
förvaltningen för Älvkarleby kraftverk.

Frågan om de merkostnader i förhållande till de ursprungligen beräknade
som uppkommit för ifrågavarande ämbetsbyggnad blev även i april innevarande
år föremål för debatt i riksdagen i samband med en i första kammaren
framställd interpellation.

Av den utredning som i början av innevarande år verkställdes inom vattenfallsstyrelsen
för att analysera den avsevärda skillnaden mellan de ursprungliga
kostnadsberäkningarna och det sedermera omräknade beloppet
framgår bl. a. följande.

Det har icke kunnat inom vattenfallsstyrelsen utrönas, huru det i propositionen
1956:130 angivna kostnadsbeloppet 30 milj. kronor framkommit.
Däremot kunde det i 1956 års anslagsframställning nämnda beloppet 35
milj. kronor närmare belysas. Under 1954 hade en prognos gjorts beträffande
lokalbehovet för två olika produktionsstadier, vilka baserades på att
den procentuella ökningstakten i energiomsättningen skulle bli 6,3 procent
om året. Detta skulle innebära att man år 1960 skulle ha nått en energiomsättning
av 14 000 MkVVh per år och en ökning av nybyggnadsverksamheten
som motsvarade ett årligt tillskott i produktionsförmågan i nya kraftverk
av 1 100 MkWh. År 1971 skulle motsvarande antal MkWh utgöra 28 000
respektive 2 200. Personalbehovet för de olika stadierna beräknades härvid
till 2 460 respektive 4 000. På grundval av denna prognos räknade man med
följande lokalbehov i den blivande byggnaden.

145

Kontorsrum och mindre konferensrum för 2 322 arbetsplatser
+ 140 platser i reserv = 2 462 arbetsplatser

Speciallokaler ovan jord (direktionsvåning, bibliotek, kontrollrum,
undervisningsanstalt, hörsal, hålkortsanläggning,
reproduktionsanstalt, ritarkiv, restaurang, entréhall
och telefonväxel m. m.)

Vaktrum o. dyl.

Ovanjordslokaler i särskild verkstads- och laboratoriebyggnad Speciallokaler

i källare _

Summa nettoyta

Nettoyta in3

23 769
8 807
650	33 226
1 350 3 820	5 170

38 396

Härutöver erfordrades vissa utrymmen i bergrum samt för skyddsrum.

Nu nämnda uppgifter lades under år 1955 till grund för uppskattningen
av den totala byggnadsvolymen och denna i sin tur användes för en uppskattning
av de totala byggnadskostnaderna. För nettogolvytan räknades
med 9,65 in2 per kontorsarbetsplats och för beräkning av bruttogolvytan
utgick man från ett tillägg av 60 procent på nettosiffran jämte tillägg av
vissa golvytor i källare. Härefter skedde en omräkning till byggnadsvolym
som för den egentliga kontorsbyggnaden resulterade i 65 m3 per arbetsplats.
Vid denna tidpunkt hade något avgörande icke träffats i tomtfrågan,
vilket uteslöt en exaktare beräkning av ytor och volymer.

I fråga om kostnadsuppskattningen skedde vissa jämförelser med byggnadsstyrelsens
kostnader för tre posthus, som byggts under åren 1953
1955 och som utvisade en byggnadskostnad per m3 av 132—-158 kronor.
Härvid utgick man från att kostnaderna för ett posthus måste bli lägre än i
en kontorsbyggnad av den nu aktuella typen, som innehöll ett avsevärt antal
små arbetsrum och där takhöjden kunde bli betydligt lägre. Vid beräkningarna
antecknades att en kubikmeterkostnad av 160—165 kronor kunde
anses trolig. I den kalkyl som sannolikt legat till grund för kostnadsbeloppet
35 milj. kronor hade man räknat med 150 kronor per m3, vilket dock
angavs som ett minimivärde och vartill finge anmärkas att någon större
hänsyn icke syntes ha tagits till skillnaden mellan landsorts- och stockholmspriser.
Personalstyrkan beräknades till 2 700, som tydligen avsett all
personal i kontorsbyggnaden, dvs. icke blott personalen med arbetsplatser i
kontorsrummen. Kalkylen hade följande utseende.

Kontorsavdelningarna, 2 700X65X150 26,30 milj. kronor

Laboratorier, hörsal, undervisningsanstalt, kontrollrum,

matsalar etc., 35 000 m3X 150 5,25 » »

Planering, garage etc. _1>45 »_»

Summa kostnad 33 milj. kronor

Sedan 1956 års riksdag fattat beslut om vattenfallsstyrelsens förläggning
och om inköp av tomt för ämbetsbyggnaden i Råcksta, igångsattes projek -

10 Hd’. berättelse ang. statsverket är 1959 I

146

teringsarbetena under hösten samma år. Härvid företogs i första hand en
översyn av de tidigare prognoserna rörande det antal befattningshavare
som kunde väntas bli sysselsatta i verkets nybyggnad, en åtgärd som motiverades
icke minst därav att personalstyrkan de senaste åren stigit betydligt
hastigare än under tidigare år. Antalet kontorsarbetsplatser hade sålunda
vuxit från 1 560 i januari 1955 till 1 740 i januari 1956 och till 1 960 i januari
1957. Även efter sistnämnda tidpunkt då projekteringsarbetet kunde
komma i gång på allvar fortsatte stegringen, och personalantalet uppgick i
början av 1958 till 2 180, dvs. icke långt från det antal som i 1954 års prognos
ansetts sannolikt för 1960. De personaluppskattningar som verkställdes
av verkets olika byråer under vintern 1956—1957 gåvo vid handen, att man
borde räkna med att personalen i kontorsrummen år 1960 skulle komma att
växa till 2 850, däri inberäknat Älvkarleby kraftverk och ångbyggnadsavdelningen
i Västerås, vilken sistnämnda avdelning icke medräknats i tidigare
prognoser.

Den starka personalökningen har av vattenfallsstyrelsen i första hand
tillskrivits det förhållandet, att förberedelsearbeten och projektering av
vattenkraftutbyggnader och sjöregleringar kräva en starkare arbetsinsats
än tidigare med hänsyn till de konsekvenser som dessa arbeten föra med
sig för den berörda bygden och dess befolkning ur ekonomisk och social
synpunkt och med hänsyn till naturskyddets intressen m. m. Under senare
år har även tillkommit ett omfattande och personalkrävande arbete med
upprättande av långtidsprogram för utbyggnader i olika älvsystem. Vidare
har framhållits atomkraftens aktualisering, som gjort det nödvändigt att
organisera en särskild atomkraftbyrå med nyanställd personal. Den starka
utvecklingen på det tekniska området har även föranlett styrelsen att i
vissa hänseenden förstärka sin tekniska personal.

Den omarbetade prognosen ansågs vidare visa, att anspråken på speciallokaler
ökat avsevärt bl. a. i fråga om utrymmen för verkstäder och laboratorier.
Mot tidigare beräknade 35 000 m3 för speciallokaler räknades nu
med 47 000 m3, varvid dock anmärkts att utrymmesbehovet kunde överarbetas
i begränsande syfte.

Redan i projekteringsarbetets första skede stod det klart, att hela komplexet
icke skulle kunna bli färdigt i slutet av år 1960. Man borde därför
räkna med att plats borde finnas i den nya byggnaden även för det ytterligare
tillskott av personal som kunde påräknas under tiden närmast därefter.
Den avslutade projekteringen har därför baserats på 3 050 arbetsplatser,
dvs. 7 procent mer än vad prognosen givit vid handen. I detta sammanhang
har erinrats om att de av Kungl. Maj:t år 1947 fastställda normerna
för planläggning och utförande av statliga ämbetsbyggnader rekommendera
inberäkning av ett visst reservutrymme för en överskådlig tidrymd, vilket
utrymme intill dess det behöver tagas i anspråk bör utnyttjas för annat
statligt ändamål eller uthyras. Byggnaden i Råcksta har emellertid icke

147

projekterats med reservarbetsplatser annat än i mycket ringa omfattning.
Beräknad golvyta per arbetsplats jämte åtskilliga av övriga dimensioner,
exempelvis husdjup, korridorbredd och rumshöjd, ha därjämte tilltagits
mindre än vad de normalt tillämpade normerna angiva.

Någon risk för att samtliga kontorslokaler i framtiden ej skulle bli utnyttjade
ansågs vid projekteringen ej föreligga. Om personalökningen blev
mindre än beräknat, kunde man till en av flyglarna förlägga undervisningsanstalten
samt vissa laboratorier och verkstäder av lättare karaktär. Den
speciella byggnaden för nyssnämnda ändamål skulle därvid kunna reduceras
till en byggnad för enbart tyngre och mera skrymmande verksamhet.
Det ansågs uppenbart att det ej skulle innebära några svårigheter att hyra
ut övertaliga kontorslokaler till andra statliga institutioner.

Så snart projekteringsarbetet under 1957 kommit så långt att mera verklighetstrogna
skisser förelågo, gjordes en preliminär kostnadsberäkning,
varvid bl. a. utomstående sakkunskap inhämtades beträffande sannolik
byggnadskostnad per m3 för byggnader av ifrågavarande utförande. Kubikmeterpriset
för kontorsbyggnaden angavs därvid till 210 kronor, och kalkylen
för hela byggnaden slutade på 64 milj. kronor. Den sommaren 1958
utförda kostnadsberäkningen, som var avsedd att läggas till grund för styrelsens
anslagsäskande till 1959 års riksdag, gjordes detaljerad beträffande
kontorsbyggnaden, vars konstruktion och utförande i huvudsak var fastställd.
Kubikmeterpriset blev härvid 220 kronor. I viss mån påverkades priset
av att i byggnadskostnaden för huset även medtagits kostnaden för en
terrass med därunder belägna parkeringsutrymmen samt transformatorstationer
och soprum. Kontorsbyggnaden hade även påförts samtliga kostnader
för schaktning och grovplanering av tomtmarken mellan byggnaden och gatan.
För specialbyggnaderna hade kostnaden till större delen uppskattats
och angavs därvid till 228 kronor per m3.

Sammanfattningsvis ha 1956 och 1958 års kostnadsuppskattningar grundats
på följande förutsättningar.

1956 1958

Totala antalet kontorsarbetsplatser 2 462 3 050

Erforderlig byggnadsvolym 210 000 m3 283 000 m3

därav kontorsbyggnaden 175 000 » 236 000 »

» övriga byggnader 35 000 » 47 000 »

Uppgiven kostnad 35 milj. kronor 69 milj. kronor

Den till 34 milj. kronor uppgående skillnaden mellan de båda kostnadsberäkningarna
kan närmare specificeras sålunda.

148

		Milj.	kronor
1.	Ökad byggnadsvolym:
	Kontorsbyggnad 61 000 m3 å 220 kronor	13,4
	Övriga byggnader 12 000 m3 å 228 kronor	2,7	16,1
2.	Ökat å-pris
	Kontorsbyggnad 175 000 m3 å 70 kronor (220—150)	12,2
	Övriga byggnader 35 000 m3 å 78 kronor (228—150)	2,7	14,9
3.	Skyddsrum, tomtplanering och oförutsett		3,0
	Summa kostnadsökning		34,0

överrevisorerna för vattenfallsverket ha den 14 september 1959 framlagt
revisionsberättelse för närmast förflutna budgetår och därvid berört bl. a.
personalökningen inom verket samt ämbetsbyggnaden i Råcksta. Enligt
överrevisorerna hade verkets tjänstemannapersonal under året ökat med
mer än 300 personer. Även om denna ökning vore mindre än föregående år,
gåve utvecklingen anledning till oro inte minst mot bakgrunden av att en
viss minskning av den fortsatta utbyggnaden av vattenkrafttillgångarna
signalerats av vattenfallsstyrelsen. Det vore mycket angeläget att arbetet
på en decentralisering inom styrelsens verksamhetsområde bedreves med
kraft och att man tillvaratoge alla möjligheter att förflytta arbetskraft från
Stockholm till arbetsplatserna eller till orter närmare dessa, t. ex. stationeringsorterna
för älvdalskontoren. I fråga om vattenfallsverkets ämbetsbyggnad
funno överrevisorerna det vara ett starkt önskemål att kostnaderna
för kontorsbygget nedbringades under år 1958 angivna 69 milj. kronor.
Vattenfallsstyrelsen hade den 25 juni 1959 behandlat kontorsbyggnadsfrågan,
och enligt då föreliggande beräkningar skulle kostnaden för
första byggnadsetappen, innefattande i huvudsak själva kontorsbyggnaden
samt vissa yttre arbeten, uppgå till 53 milj. kronor mot omkring 52 milj.
kronor enligt 1958 års beräkning. För kontrollrumsbyggnaden, restaurangbyggnaden,
laboratoriebyggnaden, bergrum, yttre arbeten och oförutsett
hade enligt 1958 års beräkning upptagits 17 milj. kronor. Enligt styrelsens
beräkning i juni 1959 hade det visat sig att behovet av kontorsarbetsplatser
kunnat minskas från 3 000—3 100 enligt uppskattningen år 1958 till 2 900—
3 000. Vattenfallsstyrelsen hade därför den 25 juni 1959 beslutat, att den
planerade laboratoriebyggnaden icke skulle ingå i nuvarande byggnadsplaner.
Besparingen beräknades till omkring 5 milj. kronor.

överrevisorerna hade vidare funnit att styrelsens i Stockholm stationerade
personal under sistförflutna budgetår ökat med ett 80-tal personer.
Överrevisorerna funno denna ökning beklaglig och ansågo, att målet borde
vara att personalen i Stockholm icke skulle öka. Mot bakgrunden av tidigare
berörda decentraliseringssträvanden ifrågasatte överrevisorerna om

149

kontorsbyggnaden borde planeras för så stort antal som omkring 2 900 personer.
Det borde observeras, att i de planer som förelegat allenast några år
tidigare antalet behövliga kontorsarbetsplatser angivits till omkring 2 300.
Vidare syntes numera ha inträtt en förändring rörande möjligheterna att
uthyra övertaligt utrymme till andra statliga institutioner. Bristen på statliga
kontorslokaler vore nämligen i avtagande, överrevisorerna funno för
sin del, att frågan om ytterligare inskränkning av kontorsbygget i Råcksta
borde övervägas av styrelsen.

Frågan om vattenfallsstyrelsens personalbehov, som uppenbarligen utgjort
ett betydelsefullt moment i fråga om möjligheterna att åstadkomma
en minskning av byggnadsprogrammet, har även varit föremål för uppmärksamhet
av 1958 års besparingsutredning. I dess den 6 augusti 1959
daterade betänkande angives, att vattenfallsverkets produktion av kilowatttimmar
per år stigit kraftigare än antalet anställda. År 1953 funnos 1,3 anställda
per MkWh mot 1,1 år 1957. Mätte man produktionen enbart mot antalet
tjänstemän vid centralförvaltningen i Stockholm visade det sig, att
denna personal vuxit i takt med ökningen av verksamhetens omfattning
eller något mindre. I detta hänseende hade från styrelsens sida uppgivits,
att i fråga om tjänstemän en minskning av antalet relativt sett förväntats
men att åtskilliga omständigheter motverkat en sådan utveckling. Härvid
nämndes den stora splittringen av arbetslokalerna i Stockholm ävensom
den relativa ökning av arbetet med planering o. dyl. för nya kraftanläggningar.
Denna ökning föranleddes av att anläggningarna genomsnittligt minskade
i storlek och därför blevo flera till antalet för att samma produktionsökning
skulle uppnås. I samma riktning verkade den ökande aktiviteten
från motstående intressen (flottning, fiske, naturskydd etc.), som orsakade
allt besvärligare ärendeshandläggning vid vattendomstolarna. Vidare hade
uppgiften att utveckla atomenergins användning tillkommit. Motåtgärder
hade av styrelsen vidtagits, speciellt beträffande ökningen av den allmänna
förvaltningspersonalen. För den centrala förvaltningen i Stockholm hade
ett system med personalbudgeter genomförts, inriktat på att begränsa tillväxten
till 5 procent per år.

Enligt besparingsutredningens uppfattning kunde tillväxten av vattenfallsstyrelsens
tjänstemannapersonal delvis vara motiverad av de omständigheter
som styrelsen åberopat. Tillväxten i fråga om tjänstemännen
hade emellertid varit påfallande stark, och ändringarna i beräkningarna
rörande stockholmspersonalen i samband med planeringen av förvaltningsbyggnadcn
i Råcksta voro ägnade att väcka förvåning. Systemet med personalbudgeter,
inriktade på att begränsa tillväxten till 5 procent per år, syntes
knappast utgöra tillräcklig garanti för återhållsamhet med personalutgifter.
Besparingsutredningen ansåg för sin del att en snar omprövning av
vattenfallsstyrelsens personalbehov borde verkställas i syfte att begränsa
takten i personaltillväxten.

150

Revisorernas uttalande. I anledning av ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag
medgav 1956 års riksdag att en ny ämbetsbyggnad för vattenfallsstyrelsens
räkning finge uppföras i Råcksta inom Stockholms stads område.
Byggnaden var avsedd att ersätta de lokalutrymmen på en mängd olika
platser i Stockholm, till vilka styrelsens under senare år starkt ökande personal
hittills varit hänvisad. I propositionen i ämnet angavs att kostnaden
preliminärt syntes kunna uppskattas till ca 30 milj. kronor. Efter hand som
byggnadsplanerna kommit närmare sitt förverkligande ha emellertid de beräknade
kostnaderna — på grundval av uppgifter från vattenfallsstyrelsen
— redovisats med allt högre belopp. Sålunda framhölls i statsverkspropositionen
år 1957 att kostnaderna komme att uppgå till 35 milj. kronor, år 1958
att sistnämnda belopp komme att överskridas samt slutligen år 1959, då
byggnadsprojektet mera utförligt berördes, att kostnaderna syntes komma
att belöpa sig till 69 milj. kronor, allt exklusive tomtkostnaden.

Orsakerna till att denna avsevärda skillnad kunnat uppkomma ha sedermera
varit föremål för utredning i olika sammanhang och ha närmare utvecklats
i det föregående. De innebära i korthet, att man vid den slutliga
kostnadsberäkningen utgått från ett betydligt större antal arbetsplatser och
till följd därav från en större byggnadsvolym än tidigare, främst på grund
av att man räknat med en starkare procentuell tillväxt av personalen samt
på grund av att vissa ytterligare arbetsavdelningar ansetts böra förflyttas
från andra orter och förläggas till ämbetsbyggnaden i Råcksta. Vidare har
volymenhetspriset uppräknats i avsevärd grad genom att det tidigare angivna
priset, 150 kronor per m3, sedermera befunnits uppgå till 220 kronor
per m3. I viss mindre utsträckning förklaras uppräkningen genom den allmänna
höjning som byggnadspriserna undergått mellan de båda tidpunkter
vid vilka beräkningarna gjordes. Vattenfallsstyrelsen har emellertid
framhållit, att den avsevärda skillnaden i kostnad per volymenhet även
orsakats av att den tidigare beräkningen icke varit realistisk.

Såsom nämnts har den betydande osäkerhet i fråga om kostnaderna som
präglat det för riksdagen framlagda byggnadsförslaget i olika sammanhang
varit under behandling. Bl. a. ha överrevisorerna för vattenfallsverket och
1958 års besparingsutredning ägnat uppmärksamhet däråt, varjämte ärendet
belysts vid innevarande års riksdag i anledning av en inom första kammaren
framställd interpellation. Såväl överrevisorerna som besparingsutredningen
ha anfört vissa synpunkter på personalökningen inom vattenfallsstyrelsen,
och vissa undersökningar ha av styrelsen igångsatts i syfte
att skapa underlag för en bedömning av verkets personalbehov på längre
sikt. Med hänsyn härtill ha revisorerna — utöver den ovan intagna sammanfattande
redogörelsen — velat begränsa sig till att i ärendet framföra
allenast följande synpunkter.

Revisorerna förutsätta att de berörda undersökningarna bedrivas med
skyndsamhet och att resultatet därav snarast redovisas. Särskilt finna re -

151

visorerna det önskvärt att man söker åstadkomma en förhandsprognos beträffande
det personalläge som kan väntas uppstå i samband med att huvuddelen
av landets mera värdefulla vattenkraft är utbyggd. Vad gäller
kostnadsfrågan är det givetvis ett framträdande intresse, att kostnaderna
för aktuella byggnadsprojekt kunna beräknas med noggrannhet. Beräkningarna
böra givetvis också möjliggöra en bedömning av huruvida den angivna
kostnadssumman är ekonomiskt fördelaktig. Det är härvid att märka,
att en kostnadssumma som framräknas endast genom att multiplicera en
beräknad byggnadsvolym med ett erfarenhetsmässigt godtagbart normalpris
per volymenhet icke är ägnad att lämna någon hållbar upplysning om
huruvida byggnaden är ekonomiskt väl utformad och kostnaderna skäliga.
Såsom framgår av de utredningar som redovisats av statens byggnadsbesparingsutredning
kunna nämligen kostnaderna per volymenhet vid i ovngt
samma standard och utrustning variera högst avsevärt, beroende på den
planlösning som väljes och med hänsyn till byggnadens allmänna utformning,
vilka sistnämnda faktorer äro de för byggnadskostnaderna väsentliga.
Det torde vara ägnat att befrämja strävandena att åstadkomma prisbilliga
och goda byggnadslösningar, därest man vid bedömningen av kostnaderna
utgår från en viss normalkostnad per kvadratmeter primäryta för arbetsplatserna.
Kostnadssumman bör dessutom bli föremål för en jämförande
analys, där byggnadspriset sättes i relation till antalet ytenheter, antalet
volymenheter och antalet arbetsplatser av skilda slag; särskilda utrymmen
såsom konferensrum, trappor och entréhallar, personalrestaurang m. m.
böra därvid kostnadsmässigt isoleras från byggnaden i övrigt och redovisas
särskilt. Det skulle enligt revisorernas mening vara till fördel, om kostnaderna
även för färdigställda byggnader bleve föremål för dylika analyser.
Därigenom skulle en bedömning kunna ske av byggnadsföretagens ekonomiska
utfall, vilket skulle kunna tjäna till ledning vid framtida byggnadsplaneringar.
Revisorerna anse det önskvärt att en dylik analys utarbetas
även för ifrågavarande byggnad i Råcksta.

152

§ 21

Markinköp för angkraftstationen i Stenungsund

Frågan om förstärkning av vattenfallsverkets ångkraftresurser med ytterligare
en kraftstation, förlagd till Västsverige, har varit aktuell sedan
åtskilliga år tillbaka, och utredningar i detta syfte igångsattes redan år
1947. I små den 21 augusti 1953 dagtecknade petita för budgetåret 1954/55
anmälde vattenfallsstyrelsen, att utredning om kraftstationens utformning
och förläggning hade givit till resultat att den borde uppföras i Stenungsund
i Bohuslän. Det vore enligt styrelsens mening önskvärt att klarhet vunnes i
lokaliseringsfrågan, så att erforderliga markförvärv snarast kunde komma
till stånd. Den 19 mars 1954 föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 185)
till riksdagen att kraftstationen skulle förläggas till Stenungsund, varvid
förutsattes att medel som under kommande budgetår kunde erfordras för
markförvärv skulle få utgå av vissa angivna anslag. Anläggningskostnaderna
vid full utbyggnad av kraftstationen beräknades uppgå till 227 milj.
kronor förutom kostnaderna för markförvärv och administration. Förslaget
bifölls av riksdagen den 26 maj 1954 (skr. nr 342).

Av nyssnämnda proposition framgick bl. a., att ångkraftstationen skulle
komma att ta i anspråk ett markområde av omkring 100 hektar. Sedan
stationen färdigbyggts skulle en del av detta område kunna friställas och
utnyttjas för andra ändamål. Huvuddelen av markområdet utgjordes dock
av berg utan större odlingsvärde. Åkerarealen hade uppgivits vara 30—40
hektar, varav minst hälften ansetts kunna lämnas orörd.

Det ifrågavarande markområdet består av dels ett större centralt område
för ångkraftstationen och oljelagringsanläggning med därtill hörande arbetsplats,
dels ett söder därom beläget mindre område för bostadsbebyggelse,
dels ock ett väster därom beläget område för oljehamn. De båda
förstnämnda områdena gränsa intill vägen Stenungsund—Ljungskile, under
det att oljehamnen är belägen vid Askeröfjorden. Huvuddelen av områdena
förvärvades genom köp år 1955, men ytterligare förvärv ha gjorts under
åren 1956—1958. Sammanlagt rör det sig om ett 40-tal fastigheter med
en arealsumma av i runt tal 135 hektar; köpeskillingarna uppgå till inemot
2,5 milj. kronor. Av dessa fastigheter utgöres ett 30-tal — med en sammanlagd
areal av omkring 28 hektar och representerande ungefär hälften avnämnda
köpesumma — av smärre fastigheter, bestående av sommarvillor
med därtill hörande mindre tomtområden. Återstoden utgöres av fastigheter
med större arealer.

De förhandlingar angående markförvärv som efter riksdagens beslut
igångsattes med en del markägare inom det planerade området hade i april
1955 fortskridit så långt, att preliminära avtal träffats angående ett första -

153

handsbehov av mark; detta avsåg för stationsområdet tre jordbruksfastigheter
inom ödsmåls socken och för bostadsområdet huvuddelen av två
jordbruksfastigheter inom Norums socken. Köpeavtalen rörande de förstnämnda
tre fastigheterna inneburo följande.

Fastigheten A (Hog Södra l8 m. fl.) omfattade sammanlagt 15,5 hektar,
varav 8,5 hektar åker och äng samt 7 hektar skog. Taxeringsvärdet utgjorde
28 700 kronor. Köpeskillingen för fastigheten bestämdes till 243 000 kronor,
av vilket belopp 32 000 kronor utgjorde flyttningsersättning. Utöver
köpeskillingen utgick 98 000 kronor såsom ersättning till innehavarna av
nyttjanderätt till vissa byggnader på fastigheten, taxerade till ett byggnadsvärde
av 7 000 kronor. Av beloppet utgjorde 18 000 kronor flyttningsersättning.

Fastigheten B (y4 mantal Hog Nedre 21 in. fl.) innehöll 40,56 hektar, varav
10,37 hektar åker och äng samt återstoden skogsmark. Taxeringsvärdet
uppgick till 32 100 kronor, fördelat med 29 800 kronor på jordbruksvärde
och 2 300 kronor på skogsvärde. Köpeskillingen bestämdes till 245 500 kronor,
i vilket belopp ingingo 20 000 kronor i flyttningsersättning. Till innehavare
av nyttjanderätt utgick ersättning med 40 700 kronor, varav 18 000
kronor flyttningsersättning.

Fastigheten C (Hog Södra 1°) omfattade 11,13 hektar, varav 7,07 hektar
åker och äng samt återstoden skogsmark. Taxeringsvärdet utgjorde 21 500
kronor, fördelat med 21 300 kronor på jordbruksvärden och återstoden på
skogsmark. Köpeskillingen bestämdes till 187 000 kronor, varav 28 000
kronor flyttningsersättning.

I tjänstememorial inom vattenfallsstyrelsen, daterat den 13 april 1955,
anfördes att försäljningsvärdet i orten vid frivilliga försäljningar av jordbruksfastigheter
brukade uppgå till minst tre gånger åsatt taxeringsvärde.
Köpeskillingarna i ifrågavarande fall hade även rönt påverkan av fastigheternas
belägenhet vid en livligt frekventerad badort och därmed följande
efterfrågan på tomtmark för sommarstugor och ett överdimensionerat bestånd
av väl underhållna bostadsbyggnader, vilka brukat uthyras till sommargäster.
Med jordbruken hade även trädgårdsskötsel varit förenad, vilken
varit inriktad på att bl. a. förse sommargäster med trädgårdsprodukter.
För välbelägen trädgårdsjord betalades i orten 1 krona per m2. Vidare
hade särskild flyttningsersättning till följd av krav på snar avflyttning
måst inkalkyleras i köpeskillingarna, och särskild ersättning hade utfästs
till nyttjanderättshavarna. Tillträde till fastigheterna hade skett den 1
april 1955 med rätt för säljarna att bruka jorden till den 1 oktober 1955.

I en inom vattenfallsverket upprättad promemoria den 23 april 1955 rörande
värdet av ifrågavarande fastigheter anfördes, att på begäran av vederbörande
inom vattenfallsverket en värdering ägt rum av två opartiska
personer, vilka voro väl förtrogna med orten och värdet pa jordbruksfastigheter.
Värde ringsmännen hade kommit till ett totalbelopp för de tre fastig -

154

heterna A, B och C av 377 343 kronor. Härtill skulle läggas dels värdet på
växande skog, som beräknats till omkring 38 000 kronor, dels också den
godkända flyttningsersättningen med 116 000 kronor. Vidare tillkom ett
av värderingsmännen uppskattat belopp om cirka 50 000 kronor, utgörande
ersättning för de undantagsförmåner som graverade två av fastigheterna.
Den totala köpeskillingen för de tre fastigheterna skulle sålunda enligt
uppskattningen bli omkring 581 000 kronor. Värderingsmännen hade värderat
fastigheterna såsom jordbruksfastigheter, där värdet av byggnaderna
inginge. Denna värderingsgrund hade ej accepterats av jordägarna eller
de ombud som för ägarnas räkning skött förhandlingarna. Särskild värdering
av byggnaderna hade därför utförts genom ett brandförsäkringsbolag,
som kommit till ett byggnadsvärde av 486 20Ö kronor. Brandförsäkringsvärdet
utgjorde 329 000 kronor. Enligt särskilt intyg avsåg brandförsäkringsbolagets
värdering byggnadernas nuvarande värde, ej återanskaffningsvärdet.
Med stöd av denna värdering och en uppskattning av markvärdet
hade ägarna begärt ett sammanlagt belopp av omkring 1 192 000.

Skälen till att köpeskillingarna höjts så pass kraftigt över värderingsmännens
värderingar vore huvudsakligen dels att ett visst stöd funnits för
säljarnas uppfattning att fulla värdet av såväl byggnader som mark borde
lämnas, dels att fastigheterna voro begärliga till tomter till sommarbebyggelse
som betalades med priser på 3—4 kronor per in2, dels också att åkermarken
i viss utsträckning användes till odling som närmade sig trädgårdsodling
och att åkerjordsvärdet därför uppskattades till 1 krona per m2.
Detta pris hade en jordägare erbjudit sig betala för all den åkerjord som
vattenfallsverket kunde avstå från de köpta fastigheterna.

De fastighetsvärderingar som beröras i nämnda promemoria och som utförts
av två med ortens förhållanden väl förtrogna personer grunda sig på
besiktning som utfördes den 22 november 1954. I rapporten häröver ha
värderingsmännen inledningsvis uppehållit sig vid vissa allmänna principer
för bedömningen. Såsom grund för värderingen hade i första hand lagts
taxeringsvärdet. Köpeskillingsstatistiken för länet i dess helhet visade sedan
1952 års fastighetstaxering oavbrutet stigande tal. För första halvåret
1954 utgjorde överpriset ca 55 procent. Närheten till havet med goda badmöjligheter
och läget intill allmän väg endast ca 2 km från Stenungsunds
samhälle syntes peka på ett överpris av 100 procent. I enlighet därmed hade
räknats med en fördubbling av det enhetsvärde för åker och äng som framginge
av jämförelse mellan det taxerade jordbruksvärdet och arealen för
dessa ägoslag. För arealen övrig mark hade genomgående räknats med ett
värde av 500 kronor per hektar, då någon specifikation över fördelningen
mellan produktiv skogsmark och rena impediment icke kunnat göras. Detta
värde kunde i vissa fall vara högt men i andra fall i lägsta laget.

Då byggnadsbeståndet endast i ringa grad påverkade taxeringsvärdet
hade värderingsmännen i andra hand även tagit hänsyn till de övervärden

155

som funnos på fastigheterna, särskilt där planering eller upprustning gjorts
med tanke på uthyrning till sommargäster. Viss hänsyn hade likaså tagits
till förekomsten av ett beräknat glesbebyggelsevärde. Växande skog förutsattes
bli värderad i annan ordning, enär de åsatta taxeringsvärdena icke

gåvo ledning för bedömande av skogens verkliga värde och befintligt kubikinnehåll
icke var känt. Med hänsyn till läge och utomordentligt goda
utdrivningsförhållandcn samt förekomsten av ädlare lövträd ansågo sig
värderingsmännen dock kunna uttala att rotvärdet icke understeg 20 kronor
per m3sk.

I fråga om de tre fastigheter som ovan betecknats A—C kan av värderingsmännens
beskrivningar inhämtas bl. a. följande.

Fastigheten A. Ett bostadshus, byggt år 1949, innehöll i källarvåningen
pannrum, badrum m. in., i bottenvåningen 3 rum och kök samt i vindsvåningen
likaså 3 rum och kök. Byggnaden var i gott skick, försedd med
tryckvatten, avlopp, centralvärme, vv och wc. Ett annat bostadshus, byggt
år 1918 av timmer och med källare under huset, innehöll i bottenvåningen
3 rum och kök samt i vindsvåningen 2 rum och kök. Även denna byggnad
var försedd med tryckvatten och avlopp. Ladugården var uppförd år 1918,
tillbyggd år 1938 och var väl underhållen samt hade tryckvatten i djurstallet.
Härjämte funnos på fastigheten två hönshus. Samtliga byggnader hade
tegeltak samt voro brädfodrade och målade. Det sammanlagda brandförsäkringsvärdet
uppgick till 147 000 kronor. För värderingen upprättades
följande specifikation.

Enhetsvärde 3 300 kronor = 8,5 hektar å 6 600 kronor 56 100

7 hektar å 500 kronor 3 500

övervärde å byggnader, beräknad sommarhyra 1 500 kronor kapitaliserad
efter 3 procent

Glesbebyggelsevärde, 10 tomter å 2 500 kronor _

Summa kronor

50 000
25 000
134 600

Härtill kom värdet av växande skog. Fastigheten besvärades av undantagsförmån
till ägarens föräldrar och syster, vilka under deras återstående
livstid disponerade det sistnämnda av de båda bostadshusen. Med hänsyn
till omöjligheten att med någon säkerhet beräkna varaktigheten av förmånen
hade värdet upptagits till i det närmaste byggnadernas nuvärde eller
omkring 35 000 kronor.

Fastigheten B hade ett boningshus, byggt omkring år 1865 av timmer,
väl underhållet och moderniserat med vatten, avlopp, centralvärme och
varmvatten, innehållande i bottenvåningen 4 rum och kök, badrum och wc
samt i vindsvåningen 3 rum och kök, badrum och wc. Pannrum in. in.
fanns i källaren. Ladugården var ca 50 år gammal och i gott skick. Vidare
fanns potatiskällare av natursten med överbyggnad av stolpar och bräder
samt hönshus och vedbod. Samtliga hus hade tegeltak samt brädfodring
och målning. Det sammanlagda brandförsäkringsvärdet utgjorde 103 500

156

kronor. Värderingen gav — förutom värdet av växande skog — följande
resultat.

Enhetsvärde per hektar 2 800 kr. = 10,37X5 600 kr. 58 072

30,19 hektar övrig mark å 500 kr. 15 095

Övervärde å byggnader, beräknat efter en sommarhyra av 1 000

kr. kapitaliserat efter 3 procent 33 333

Glesbebyggelsevärde, 20 tomter å 2 500 kronor 50 000

Summa kronor 156 500
Fastigheten besvärades av undantagsförmån till ägarens moder, som un -

der sin återstående livstid disponerade lägenheten i vindsvåningen. Om
värdet av årshyran beräknades till 1 500 kronor och brukningsrättens längd
till 15 år, skulle nuvärdet efter en räntefot av 3 procent kunna beräknas till
ca 18 000 kronor. Vidare hade ägarens två syskon vid arvskiftesförrättning
tillförsäkrats rätt att å fastigheten mot ett pris av 700 kronor få förvärva
var sin tomt om ca 1 000 m2. Värdet av envar av dessa förmåner kunde beräknas
till skillnaden mellan tomternas dagsvärde 2 500 kronor och nämnda
700 kronor.

Fastigheten C hade ett bostadhus, byggt av timmer omkring åren 1870—
1880, innehållande 4 rum och kök i bottenvåningen samt 2 sommarrum i
vindsvåningen. I källarvåningen var utrymme inrett bl. a. för pannrum till
planerad centralvärmeinstallation. Vatten med självtryck och avlopp fanns
inlett. Ytterligare ett bostadshus innehöll 1 rum och kök och befann sig i
gott skick. Ladugården var uppförd år 1925 och var i mycket gott skick.
Utöver nu nämnda byggnader funnos hönshus, källare med överbyggnad
samt tvättstuga. Alla byggnader hade tak av tegel. Det sammanlagda brandförsäkringsvärdet
uppgick till 73 500 kronor.

Fastighetens värdering gav följande belopp förutom skogsvärdet.

Enhetsvärde 2 950 kronor = 7,07 hektar åker å 5 900 kronor 41 713

4,06 hektar övrig mark å 500 kronor 2 030

Övervärde å byggnader, beräknad sommarhyra 750 kronor kapita liserad

efter 3 procent 25 000

Glesbebyggelsevärde, 7 tomter å 2 500 kronor 17 500

Summa kronor 86 243

Nu nämnda preliminära köpeavtal godkändes av vattenfallsstyrelsen vid
plenisammanträde den 28 april 1955.

I ansökan den 24 september 1955 till Kungl. Maj :t begärde vattenfallsstyrelsen
att, utöver de fastigheter som styrelsen dittills förvärvat genom frivilliga
köp, få expropriationstillstånd för vissa närmare angivna fastigheter,
avsedda dels som bostadsområde för uppförande av personalbostäder,
dels för tillfartsvägar till kraftstationen och dels för hamnanläggningen.
Den 14 mars 1958 beviljade Kungl. Maj :t begärt expropriationstillstånd
utom såvitt avsåg bostadsområdet, för vilket tillstånd icke ansågs kunna
beviljas till följd av ändamålet.

Expropriationsförfarande gentemot ägare till för ångkraftstationen och

157

tillhörande anläggningar behövlig mark har emellertid icke fullföljts av
vattenfallsverket i mer än ett fall, avseende ett tomtområde om 1 783 m2
med för sommarändamål avsedd bebyggelse. För denna fastighet hade vattenfallsverket
efter företagen värdering erbjudit 23 000 kronor, under det
att ägaren begärde 30 000 kronor. Expropriationsdomstolen fastställde genom
dom den 29 maj 1959 ett värde av 24 850 kronor.

Revisorernas uttalande. Förslag om anläggande av en ny ångkraftstation
i Västsverige framlades av vattenfallsstyrelsen i augusti 1953. För att principiell
ställning skulle kunna tagas till förläggningsfrågan, bl. a. i avsikt
att erforderliga markförvärv skulle kunna äga rum i god tid, anmälde
Kungl. Maj :t frågan härom genom proposition till 1954 års riksdag och
förordade bland flera olika alternativ att kraftstationen skulle placeras i
Stenungsund. Förslaget godkändes av riksdagen i maj månad samma år.

Under åren 1955—1958 ha för kraftstationen och därtill hörande anläggningar,
nämligen bostadsområde och hamn, inköpts ett 40-tal fastigheter
med en sammanlagd areal av i runt tal 135 hektar och betingande en köpesumma
av omkring 2,5 milj. kronor. Tre fjärdedelar av antalet fastigheter
och ungefär hälften av köpesumman hänföra sig till sommarvillebebyggelse
på tomtområden med små arealer. Flertalet av angivna fastigheter inköptes
redan under år 1955. Genom beslut den 28 april 1955 inköptes de första
fem fastigheterna, av vilka tre avsågo själva kraftstationsområdet. Förvärven
av nämnda tre fastigheter ha i detta sammanhang varit föremål
för revisorernas intresse.

Fastigheterna utgöras av jordbruksfastigheter med en sammanlagd areal
av 67 hektar, varav 26 hektar åker och återstoden skog och övrig mark,
samt med taxeringsvärden å tillhopa 82 300 kronor. För dessa tre fastigheter
begärdes av ägarna m. fl. sakägare köpeskillingar och andra ersättningar
med tillsammans 1 192 000 kronor. Två av vattenfallsverket anlitade
värderingsmän från orten uppskattade den skäliga ersättningen till omkring
472 000 kronor, varav 377 000 kronor i köpeskillingar jämte 38 000
kronor i ersättning för växande skog samt återstoden i ersättningar för
vissa nyttjanderätter till bostad m. m. Då någon uppgörelse icke kunde
vinnas på dessa villkor och vattenfallsverket var angeläget att åtkomma
fastigheterna för att kunna komma i gång med byggnadsarbetena, förvärvades
fastigheterna mot en likvid av sammanlagt 814 200 kronor, varav
675 500 kronor till ägarna och 138 700 kronor till innehavarna av bostadsoch
andra förmåner. I nämnda belopp ingingo flyttningsersättningar med
respektive 80 000 och 36 000 kronor.

Det torde visserligen i och för sig vara önskvärt att frivilliga uppgörelser
kunna träffas, då det gäller att taga mark i anspråk i ett fall sådant som
det förevarande. Det är även naturligt att man för att vinna eu dylik uppgörelse
icke tillmäter köpeskillingen alltför snävt, ävensom att viss ersätt -

158

ning lämnas för att marken får tillträdas inom kortast möjliga tid. Uppgörelser
i godo medföra nämligen att man undgår ett omständigt och tidsödande
expropriationsförfarande och leda därigenom ofta till besparingar
och tidsvinster. I förevarande fall synes det emellertid uppenbart, att de utgivna
beloppen äro avsevärt högre än vad som kan betraktas som skäligt
pris för fastigheterna och rimlig ersättning för åsamkade intrång. Redan
de anlitade värderingsmännen ha vid sina uppskattningar tagit hänsyn till
de övervärden som av olika skäl ansetts föreligga, och köpeskillingarna
ligga mångfaldigt över taxeringsvärdena.

Att vattenfallsverket i detta fall sett sig nödsakat att träffa uppgörelser
på villkor som så avsevärt överstigit gjorda värderingar har givetvis haft
sin grund i önskvärdheten att utan tidsutdräkt få tillgång till arbetsplatsen
för det omedelbart förestående kraftstationsbygget. Genom dröjsmål härvidlag
skulle långt större förluster ha kunnat uppkomma. Det måste emellertid
erinras om att kraftstationens förläggningsplats i princip varit bestämd
redan under våren 1954 men att ansökning om expropriation icke
ingivits till Kungl. Maj:t förrän i september 1955, då området för själva
stationen i huvudsak var förvärvat. Redan från början torde det ha stått
klart att markförvärven, som utom jordbruksmark omfattade en mängd
sommarvillor m. m., icke skulle kunna genomföras utan motsättningar.
Det torde ha varit ägnat att giva vattenfallsverket ett betydligt gynnsammare
förhandlingsläge, om förberedelser för expropriation igångsatts och
ansökan därom ingivits på ett tidigare stadium än nu skett.

159

§ 22

Citadellet i Landskrona

Det s. k. citadellet i Landskrona är ett synnerligen betydelsefullt kulturhistoriskt
minnesmärke. Det består av ett inre område — slottsholmen -—
med ett antal byggnader från olika tidsperioder och omgivet av en inre vattengrav,
borggraven. Runt denna inre kärna sträcker sig en fyrsidig försvarsanläggning
av befästningsvallar, som i hörnen utbyggts till bastioner.
Vallarnas yttersidor begränsas av en yttre vallgrav. Utanför denna finnas
konturerna av en yttre gördel av framskjutna fortifikatoriska anläggningar.

Landskrona slott grundlädes år 1549 för den danske kungen Kristian III:s
räkning och var färdigställt tio år senare. Slottsbygget bestod ursprungligen
av en nästan kvadratisk borggård, i vilken själva slottshuset bildade den
västliga långsidan. Övriga långsidor utgjordes av kraftiga murar, och i vartdera
hörnet funnos öppna tornrundlar. Byggnadsverken äro i stort sett bevarade,
ehuru i något förändrat skick, bortsett från norra muren som revs
under 1800-talet. Anläggningen till nu beskrivna del är att betrakta som
Nordens första egentliga fästning med fortifikatoriska anordningar.

År 1640 uppfördes utefter östra spärrmuren på slottsholmen en byggnad,
av vilken bottenvåningen ännu är bevarad i den nu befintliga bebyggelsen.
År 1667 påbörjades anläggandet av de yttre vallarna med bastionerna och
framförliggande huvudgrav, och några år senare utformades försvarsverken
utanför huvudvallarna av Erik Dahlberg.

I mitten av 1700-talet utfylldes vissa delar av borggraven. På det område
som därigenom bildades innanför huvudvallarna uppfördes ett flertal ännu
bevarade byggnader. Samtidigt utbyggdes även de yttre försvarsverken med
vallar.

Efter hand minskades dock citadellets betydelse som försvarsanläggning.
Redan under 1700-talet hade fästningen använts som förvaringsplats för
straffångar, och år 1825 uppläts slottet definitivt för detta ändamål. Under
1860-talet skedde en mera genomgripande omgestaltning av slottsholmen i
samma syfte. Sålunda uppfördes vid södra spärrmuren en bostad åt fängelsedirektören,
sydöstra tornet påbyggdes med två våningar och inreddes med
celler, och en fängelsebyggnad om fyra våningar uppfördes vid norra spärrmuren,
som därigenom raserades. År 1889 blev slottet tvångsarbetsanstalt ■—
från år 1902 för kvinnor. Denna användning bibehöll anläggningen fram till
år 1940, då lokalerna i stället togos i anspråk som militärförläggning. Efter
beredskapsårens slut utnyttjades utrymmena under åren 1945—1953 som
flyktingförläggning. Efter sistnämnda år ha anläggningarna på själva slottsholmen
i huvudsak stått obegagnade. Fängelsebyggnaden vid norra sidan
har dock sedan år 1955 utnyttjats som förrådslokaler för fortifikationsförvaltningens
räkning.

160

Vissa smärre underhållsarbeten ha utförts på anläggningen under senare
år. Själva slottet, d. v. s. den ursprungliga kärnan vid slottsholmens västra
sida, genomgick en restaurering år 1939, den nordöstra tornrundeln restaurerades
år 1951, och yttertaket på byggnaden vid slottsholmens östra sida
omtäcktes år 1954.

hrån och med den 1 juli 1947 överfördes*citadellet från försvarets till
byggnadsstyrelsens vård och förvaltning. Redan påföljande år anmälde styrelsen
för Kungl. Maj :t att anläggningens tillstånd icke var tillfredsställande.
Styrelsen framhöll att citadellet jämte den utanför slottet belägna ön
Gråen tillsammans utgjorde en av landets ståtligaste och historiskt intressantaste
fästningsanläggningar. Emellertid hade de i anläggningen ingående
vallarna blivit deformerade och vallgravarna delvis igenfyllda. Även byggnaderna
på citadellholmen hade genom ombyggnader och bristfälligt underhåll
förlorat en del av sin ursprungliga karaktär. De kunde säkerligen i stor
utsträckning återställas till tidigare utseende, varigenom anläggningen
skulle vinna i skönhet och bli av ännu större intresse samt bli ett synnerligen
lämpligt fritidsområde. De på holmen liggande byggnaderna från 1800-talet borde antingen rivas eller givas ett för miljön mera anpassat utseende.
Ifrågavarande arbeten lämpade sig i hög grad såsom beredskapsarbeten
under en eventuell arbetslöshet.

Under de första åren av 1950-talet uppgjordes på byggnadsstyrelsens uppdrag
och i samråd med Landskrona stad ett förslag till restaurering av citadellet
och områdets ianspråktagande för något praktiskt ändamål. Enligt
förslaget skulle området mellan de båda vallgravarna upplåtas som fritidsområde
för Landskrona stad; inom området skulle uppföras friluftsteater,
servering, dansbana och lekplats för barn. Slottsholmen med där befintliga
byggnader tänktes använt som samlingspunkt för ideella och kulturella
intressen genom att byggnaderna iordningsställdes för kongresshallar och
andra sammanträdeslokaler med anordningar för inkvartering och utspisning
av gäster. Beträffande den närmare utformningen av sistnämnda tanke
funnos dock olika lösningar; bl. a. kunde den under 1860-talet uppförda
fängelsebyggnaden vid holmens norra sida rivas och den tidigare spärrinuren
återuppföras.

Sedan åtskilliga år tillbaka ha vissa intressen förefunnits inom Landskrona
stad för att åstadkomma en praktisk användning av citadellet i stadens
och allmänhetens intresse. Dessa strävanden konkretiserades i november
1956 i en skrivelse från styrelsen för Landskrona museum till stadsfullmäktige
i Landskrona. Däri erinras om att underhandlingar redan påginge
mellan byggnadsstyrelsen och Landskrona stad om användande av området
för den gamla bastionsfästningen. För själva slottet och dess byggnader,
vilka utgjorde fästningens kärna och äldsta parti, hade man dock dittills
icke kunnat finna någon lämplig användning. Några mera omfattande reparations-
och restaureringsarbeten hade med anledning därav icke heller

161

kommit til! utförande. Enligt museistyrelsens mening borde slottet med
fördel kunna göras till ett »kulturcentrum» främst i konstens och konsthantverkets
tjänst, där konstnärer skulle erhålla bostäder och arbetslokaler.
Möjligen skulle även konstundervisning kunna bedrivas där, och för utställningar
skulle lämpliga lokaler kunna ordnas. Om utrymmet tilläte skulle
lokaler och arbetsmöjligheter kunna beredas även för andra yrkesutövare
med kulturell inriktning; eventuellt kunde ändamålet vidgas till ett nordiskt
kulturcentrum.

Samtidigt härmed avlät styrelsen för Landskrona museum en skrivelse
till byggnadsstyrelsen med redogörelse för det idéförslag som sålunda kommit
till uttryck och med anhållan om byggnadsstyrelsens yttrande i frågan.
Byggnadsstyrelsen svarade i februari 1957, att det framlagda förslaget syntes
väl ansluta sig till de tankegångar angående slottets användning för kulturellt
ändamål som styrelsen tidigare gjort sig till tolk för. Styrelsen motsåge
därför en utredning som närmare redovisade de åtgärder som erfordrades
för byggnadernas användning till avsett ändamål.

Genom ett avtal mellan byggnadsstyrelsen och Landskrona stad, vilket
godkändes av Kungl. Maj:t den 8 mars 1957, träffades härefter en uppgörelse
som innebar att byggnadsstyrelsen till staden utan avgift upplät viss
del av fästningsområdet. Upplåtelsen skulle gälla från och med den 1 november
1956 till och med utgången av år 1981 och avsåg i huvudsak området
mellan den inre borggraven och den yttre huvudgraven, d. v. s. vallarna med
innanför liggande utplanade område. Från upplåtelsen undantogs flertalet
av de på området befintliga byggnaderna med tillhörande trädgårdsområden
och gårdsplaner; endast tre byggnader skulle ingå i upplåtelsen. Området
skulle enligt avtalet huvudsakligen användas som fritidsområde, varför allmänheten
borde äga tillträde till området. Där fick icke vidtagas andra anordningar
av fast karaktär än för friluftsmuseum, servering, dansbana, friluftsscen
och toaletter samt i övrigt anordningar för tillfälliga folkfester.
Inga slag av anordningar vare sig fasta eller rörliga av tivolikaraktär voro
tillåtna med undantag för sådana som voro avsedda för barn på områdets
lekplats.

De anordningar som staden önskade vidtaga med stöd av avtalet skulle
till utformning och belägenhet godkännas av byggnadsstyrelsen. Staden
skulle ha att underhålla upplåtna byggnader samt svara för underhåll av
vägar och gångar, vallar och gravar ävensom av området i övrigt. Byggnadsstyrelsen
skulle äga rätt att under upplåtelsetiden utföra kulturhistoriska
undersökningar inom området ävensom verkställa sådana arbeten
som hade samband med områdets karaktär av byggnadsminnesmärke.

Stadens iordningställande av det genom avtalet upplåtna området har
numera påbörjats i begränsad omfattning. Däremot har någon närmare utredning
rörande slottsholmen och dess byggnader ännu icke verkställts.
Under sommaren 1958 i samband med 300-årsminnet av freden i Roskildc, 11

11 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1959 I

162

genom vilken de södra provinserna och därmed Landskrona stad och citadell
lades under svenska kronan, användes slottsbyggnaden som utställningslokal.
I övrigt har något utnyttjande av byggnaderna icke förekommit.

Det må slutligen nämnas att fästningsområdet utanför norra och östra
delarna av huvudgraven genom förmedling av Landskrona stad upplåtits
som kolonilotter, delvis bebyggda med stugor. Enligt byggnadsstyrelsens
riktlinjer för citadellets framtida utformning böra i vart fall ett 30-tal av
dessa kolonilotter avvecklas från den nuvarande användningen, enär deras
belägenhet icke stämmer överens med planerna på fästningsområdets friläggning
och återställande. Några av dessa kolonilotter ha redan avvecklats,
och ytterligare ett antal skall upphöra år 1961. Härefter återstå dock omkring
120 lotter, beträffande vilkas fortsatta bestånd något beslut ännu icke
föreligger.

Revisorernas uttalande. Citadellet i Landskrona utgör ett kulturhistoriskt
minnesmärke av för svenska och även för nordiska förhållanden tämligen
enastående karaktär. Det består av en försvarsanläggning som tillkommit
under olika tidsepoker. Dess äldsta del — det s. k. slottet med rester av
spärrmurar och torn, beläget på den centrala slottsholmen och omgivet av
vallgravar -—- uppfördes under 1500-talet, då staden ännu tillhörde Danmark.
Omkring denna centrala del uppfördes under senare hälften av 1600-talet en fortifikatorisk anläggning med ett system av vallar, bastioner och
vattengravar m. m. Sedan fästningen efter hand förlorat sin betydelse som
försvarsanläggning, användes den under mer än 100 år som fängelse och
tvångsarbetsanstalt. De senaste decennierna har den under några kortare
perioder utnyttjats som förläggning dels för militära beredskapsförband och
dels för flyktingar från främmande länder. Sedan år 1953 har det centrala
byggnadskomplexet på slottsholmen stått utan användning, bortsett från
en byggnad som disponeras som militärt förråd.

I frågan om citadellets framtida användning ha olika förslag förts fram.
På längre sikt har räknats med att den centrala delen av anläggningen skulle
åtminstone i viss omfattning befrias från under 1800-talet tillkommen
mindre värdefull bebyggelse och återställas i mera ursprungligt skick. Samtidigt
har det ansetts önskvärt, att de delar av anläggningen som skola
bevaras för framtiden erhålla någon form av praktisk användning. Särskilt
från Landskrona stad ha dylika synpunkter framförts, och ett förslag har
skisserats om anläggningens användande som något slag av kulturcentrum.
Ett steg i denna riktning har tagits genom att byggnadsstyrelsen till Landskrona
stad upplåtit området närmast utanför slottsholmen till friluftsområde
för staden och med rätt för staden att där uppföra vissa för ändamålet
lämpliga anordningar. Beträffande slottsholmen och dess byggnader finnas
emellertid alltjämt icke mer än löst utformade program. Byggnadsstyrelsen

163

väntar för sin del att den fortsatta detaljplaneringen skall ankomma på
Landskrona stad.

Ehuru citadellet utgör ett kulturhistoriskt minnesmärke av synnerlig betydelse,
äger allmänheten icke tillträde till slottsholmen och dess byggnader
annat än undantagsvis vid särskilt anordnade visningar. Åtskilliga av byggnaderna
befinna sig i ett tämligen bristfälligt skick. Skador genom fukt och
till följd av mångårig användning för fångvårdens och tillfälliga ändamål ha
medverkat till att såväl byggnader som området i övrigt förete en föga tilltalande
anblick. Enligt revisorernas mening är det önskvärt, att mera konkreta
planer utarbetas rörande citadellets restaurering och användning. Det
bör åligga byggnadsstyrelsen såsom förvaltare av ifrågavarande historiska
anläggning att aktivt verka för att dylika planer utformas och efter hand
fullföljas i mån av medel.

Med hänsyn till det påtagliga intresse som Landskrona stad av naturliga
skäl äger och även visat för citadellets användning synes det revisorerna
lämpligt, att planeringen inriktas på att tillgodose något för staden angeläget
ändamål. Därest staden visar sig villig att ekonomiskt taga del i planernas
realiserande, torde hinder icke heller böra möta att slottsholmen och
dess byggnader upplåtas till stadens vård och förvaltning, i likhet med vad
som redan skett med det yttre området. Det må dock framhållas, att restaureringen
av bebyggelsen och dess iordningställande för praktisk användning
kan förväntas bli en mycket kostnadskrävande uppgift och att det
därför torde finnas skäl att engagera även andra intressen i företaget.

164

F inans (lepar te mente t

§ 23

Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.

I enlighet med den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen ha
revisorerna från ämbetsverket erhållit vissa redogörelser för resultatet av
skatteuppbörden. Dessa avse den ordinarie uppbörden av dels preliminär
A- och B-skatt under uppbördsåret 1958—59 (tabell 1), dels kvarstående
skatt enligt 1958 års taxering (tabell 2). Redogörelserna omfatta vidare resultaten
av restindrivningen t. o. m. utgången av år 1958 för varje särskilt utmätningsmansdistrikt
i fråga om 1952—53 — 1957—58 års preliminära Bskatt
samt kvarstående skatt enligt 1951—1956 års taxeringar.

Av redogörelserna framgår bl. a., att under uppbördsterminerna uppbördsåret
1958—59 preliminärskatt inflöt med ett sammanlagt belopp av 10 028
milj. kronor, varav 7 080 milj. kronor såsom A-skatt (71 procent) och 2 948
milj. kronor såsom B-skatt (29 procent). Närmast föregående uppbördsår
uppgick under uppbördsterminerna influten preliminärskatt till 9 643 milj.
kronor. Preliminärskatten har således ökat med 385 milj. kronor. Av den
debiterade B-skatten, 3 027 milj. kronor, restfördes 116 milj. kronor (4 procent).
För erhållande av en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden
måste till tidigare nämnda belopp läggas de fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt
som verkställts efter uppbördsårets utgång. Med fyllnadsinbetalningar
avses sådana skatteinbetalningar som verkställts inom viss tid efter
utgången av uppbördsåret och som medtagas vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1958—59 uppgingo inbetalningar
av sådant slag till 566 milj. kronor, varav 106 milj. kronor (19
procent) såsom A-skatt och 460 milj. kronor (81 procent) såsom B-skatt.
För närmast föregående uppbördsår inflöto såsom fyllnadsinbetalningar 695
milj. kronor, av vilket belopp 97 milj. kronor (14 procent) utgjorde A-skatt
och 598 milj. kronor (86 procent) B-skatt. Enligt årets taxering belöper sig
det sammanlagda beloppet av den ränta med nio procent som med vissa begränsningar
utgår å kvarstående skatt till drygt 21 milj. kronor, vilket innebär
en minskning med ca 4 milj. kronor jämfört med närmast föregående
års taxering.

Vad årets fyllnadsinbetalningar beträffar ha i fråga om A-skatt de största
beloppen inbetalats i Stockholms stad (22,9 milj. kronor), Göteborgs och
Bohus län (18,6 milj. kronor), Malmöhus län (10,9 milj. kronor) och Stockholms
län (9,9 milj. kronor). Beträffande B-skatten, som i huvudsak avser
aktiebolag m. fl. juridiska personer, ha de största beloppen inbetalats i Stockholms
stad (128,2 milj. kronor), Malmöhus län (80,4 milj. kronor) och Göteborgs
och Bohus län (72,6 milj. kronor).

Den kvarstående skatten enligt 1958 års taxering uppgick till 808 milj.

165

kronor; av detta belopp restfördes 134 milj. kronor (17 procent). Av den
kvarstående skatten enligt närmast föregående års taxering, 962 milj. kronor,
restfördes 148 milj. kronor (15 procent). Den kvarstående skatten har
minskat i samtliga län med undantag av Stockholms stad. Den största minskningen
uppvisa Göteborgs och Bohus län (18 milj. kronor), Stockholms län
(16 milj. kronor), Malmöhus län (13 milj. kronor) och Älvsborgs län (12
milj. kronor). I fråga om uppbördsresultatet har en förbättring ägt rum i 5
län och en försämring i återstående 20. Den högsta inflytandeprocenten uppvisa
Kronobergs län (90,13 procent), Jönköpings län (88,78 procent), Hallands
och Älvsborgs län (88,75 procent), Skaraborgs län (88,60 procent) och
Kalmar län (88,53 procent). Den lägsta förekommer i Norrbottens län (75,32
procent), Stockholms stad (79,10 procent) och Stockholms län (79,43 procent)
.

Den kvarstående skatten enligt 1959 års taxering beräknas uppgå till
omkring 747 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till
omkring 1 061 milj. kronor (tabell 1).

Av 1952—53 års restförda B-skatt, 57,2 milj. kronor, vilken numera är
preskriberad för indrivningsåtgärder, ha t. o. in. utgången av år 1958 15,9
milj. kronor avkortats, 34,4 milj. kronor levererats och 6,9 milj. kronor
avskrivits. I tabellerna över restindrivningen ha levererade belopp ställts i
relation till restförda, varvid avdrag gjorts för avkortade belopp med hänsyn
till att avkortningsförfarandet är en från restindrivningen skild företeelse.
Efter denna beräkningsgrund ha för riket i dess helhet 83 procent levererats
och 17 procent avskrivits. För landsbygd och städer utan egna uppbördsverk
ha 89 procent levererats och 11 procent avskrivits, medan för städer med
egna uppbördsverk 76 procent levererats och 24 procent avskrivits.

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1951 års taxering, 76,5 milj.
kronor, ha t. o. m. utgången av år 1958 7,0 milj. kronor avkortats, 47,5 milj.
kronor levererats och 21,6 milj. kronor avskrivits. Levererat belopp har även
här ställts i relation till vad som efter avkortning återstått att indriva. Totalt
ha 68 procent levererats och 31 procent avskrivits. Procenttalen för landsbygden
äro 77 respektive 23 och för städerna 61 respektive 38.

I tabell 3 återfinnes en sammanställning över resultatet av restindrivningen
för varje särskilt utmätningsmansdistrikt i fråga om antalet restförda
poster för 1953—54 års preliminära B-skatt (B 53). De i tabellen och i
det följande inom parentes angivna talen avse 1952—53 års preliminära
B-skatt (B 52) efter lika lång tids indrivning. Av sammanställningen framgår
bl. a., att i fråga om landsbygd och städer utan egna uppbördsverk ha vid
utgången av år 1958 (1957) i 93 (76) distrikt 96 procent eller mer guldits, i
108 (124) mellan 91 och 95 procent, i 72 (74) mellan 86 och 90 procent och i
39 (37) mellan 81 och 85 procent. Mellan 91 och 95 procent ha guldits i — (2)
städer med egna uppbördsverk, mellan 86 och 90 procent i 3 (—) städer, mel -

166

lan 81 och 85 procent i 5 (5) städer och mellan 76 och 80 procent i 6 (5)
städer.

En liknande sammanställning i fråga om den kvarstående skatten enligt
1953 års taxering (K 54) återfinnes i tabell 4. De inom parentes angivna talen
avse den kvarstående skatten enligt närmast föregående års taxering (K 53)
efter lika lång tids indrivning. Av sammanställningen kan bl. a. utläsas, att
för riket i dess helhet 72 (70) procent av antalet restförda poster guldits vid
1958 års utgång. För landsbygd och städer utan egna uppbördsverk ha 76
(74) procent guldits och för städer med egna uppbördsverk 67 (64) procent.
De siffermässigt bästa resultaten ha för landsbygden uppnåtts i Kalmar och
Skaraborgs län med 83 (82 respektive 80) procent, i Kronobergs, Hallands,
Jämtlands och Västerbottens län med 82 (81 respektive 81, 81 och 80) procent,
i Kristianstads och Älvsborgs län med 81 (80 respektive 78) procent
samt i Uppsala län med 80 (76) procent. Beträffande städer med egna uppbördsverk
ha de högsta procenttalen erhållits i Kristinehamn med 86 (85)
procent, i Västervik med 83 (77) procent, i Sundsvall med 81 (76) procent
samt i Växjö och Karlskrona med 80 (78 respektive 74) procent. I fråga om
landsbygden ha i 20 (12) distrikt 91 procent eller mer guldits, i 51 (44) mellan
86 och 90 procent, i 91 (80) mellan 81 och 85 procent samt i 63 (81)
mellan 76 och 80 procent. 86 procent ha guldits i 1 stad, mellan 81 och 85 procent
i 2 (1) städer, mellan 76 och 80 procent i 4 (3) städer, mellan 71 och 75
procent i 9 (5) städer och mellan 66 och 70 procent i 10 (9) städer. Vad
landsbygden beträffar har en förbättring av indrivningsresultatet ägt rum i
22 län och en försämring i 1 län, medan resultatet är oförändrat i 1 län. I
fråga om de 23 län som omfatta städer med egen uppbördsförvaltning ha för
städerna en förbättring ägt rum i 20 län och en försämring i 1 län, medan
resultatet är oförändrat i 2 län.

Av tabellerna 5 och 6 framgår resultatet av restindrivningen beträffande
städer med egna uppbördsverk i fråga om preliminär B-skatt för uppbördsåren
1952—53 — 1957—58 (B 52—B 57) samt kvarstående skatt enligt
1951—1956 års taxeringar (K 52—K 57) vid utgången av år 1958.

I tabell 7 redovisas resultatet av restindrivningen i fråga om K 52—K 57
för landsbygd och städer utan egna uppbördsverk.

I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna om resultatet av skatteuppbörden
må erinras om att i 58 och följande paragrafer i uppbördsförordningen
meddelats bestämmelser om indrivning av restförd skatt. 58 § 1 mom.
har numera följande lydelse.

Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag underlåtit
att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53 eller 54 § eller 56 § 3 mom. sägs,
skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje hel krona av den del
av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre än en krona. Restavgiften
skall vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal
avrundas nedåt till helt krontal. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 §

Tabell 1

Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1958

Län

Influten preliminär skatt

Restförd

prel.

B-skatt

S:a infl.
0. restf.
prel.
skatt

Slutlig

skatt

Kvar-

stående

skatt

Kvar-

ståen-

skatt

på-

förd

ränta

Över-

skju-

tande

prel.

skatt

Under uppbördsterminerna

Såsom fyllnadsinbetalning

S:a

prel.

skatt

Prel. A-skatt

Prel. B-skatt

Prel. A-skatt

Prel. B-skatt

Milj.

kr.

% av s:a

in fl. o.
res tf.
prel.
skatt

Milj.

kr.

% av s:a

infl. 0.
restf.
prel.
skatt

Milj.

kr.

% av s:a
infl. 0.
restf.
prel.
skatt

Milj.

kr.

% av sta
infl. 0.
restf.
prel.
skatt

Milj.

kr.

Milj.

kr.

% av sta
infl. 0.
restf.
prel.
skatt

Milj.

kr.

Milj.

kr.

Milj.

kr.

% av
slut-

skatt

Milj.

kr.

Milj.

kr.

Stockholms stad
Stockholms ....

Uppsala .......

Södermanlands .
Östergötlands .. .
Jönköpings ....

Kronobergs.....

Kalmar........

Gotlands.......

Blekinge.......

Kristianstads ...

Malmöhus .....

Hallands ......

Göteb. o. Bohus .

Älvsborgs......

Skaraborgs.....

Värmlands.....

Örebro ........

Västmanlands ..
Kopparbergs ...

Gävleborgs.....

Västernorrlands .

Jämtlands .....

Västerbottens ...
Norrbottens ....

1 264,85

536.53

149.82

204.65
316,41
215,40

99,06

157.83
33,28

111,21

163,26

580.65

115.54

697.13
307,31
161,91
241,16
249,99

228.13
239,79
247,90
250,38

99,95

174,75

233,07

69
68
68

70
68
76

65
62
68
64
72

66
68
70

70
66
69
69

772,49

135,06

51,73

64,51

119,45

88,79

39,98

60,11

13,00

28,81

77,11

261,74

47,14

283,94

101,76

71,87

100,21

86,16

86.31
111,58

91.72
87,26

30.73

55.31

81.31

26
28

27
26

24
26

25
24
22

22,86

9,87

1,99

2,24

3,84

2,56

1.32

1.79
0,38
1,08
2,19

10,88

1.33
18,62

4,13

2,21

2,42

3,03

1.34

2.80
2,81
2,39
1,22
0,97
1,97

128,16

18,96

3,76

8,66

16,61

8.54
3,88
4,21
0,87
4,28

5.54
80,43

4,69

72.62
8,82
7,02

5.45
13,02

10.62
6,50

13,19

18,93

4,36

4.45
5,81

2 188,36
700,42

207.30
280,06

456.31
315,29

144.24
223,94

47,53

145,38

248,10

933.70

168.70

1 072,31

422,02

243,01

349.24
352,20
326,40
360,67
355,62
358,96
136,26
235,48
322,16

26,06

8,40

2.27
2,26
4,15
2,85
1,63
2,84
1,05
1,72
4,08

8.27
1,99

10,84

3.67
3,24
3,69
3,03
2,60

2.68
4,14

4.27
2,45
3,32
4,37

2 214,42
708,82
209,57
282,32
460,46
318,14
145,87
226,78
48,58
147,10
252,18
941,97

170.69
1 083,15

425.69
246,25
352,93

355.23
329,00
363,35
359,76

363.23
138,71
238,80
326,53

2 190,73
705,76
203,00
276,31

443.70

304.71
143,16
219,97

46,39

141.27
246,89
899,62

167.25
1 051,76

410,29

238.26
334,04
340,88
312,15

342.28
342,86

341.71
128,96
226,65
313,69

152,49

57.06
14,82
20,22
29,55
24,14
13,57
18,88

4,20

10,28

23.85

65.64
15,88

65.86

30.07

20.25
24,79

21.64
17,70
23,51
23,29
20,18
11,59

17.25
20,68

5,64

1,87

0,36

0,54

0,76

0,55

0,29

0,42

0,08

0,27

0,69

1,83

0,40

1,97

0,63

0,45

0,65

0,60

0,41

0,52

0,59

0,46

0,27

0,38

0,58

159,83

62,00

21,94

26,46

46.10
36,91
16,31
26,17

6,46

16,66

28,88

105,24

19,60

92,58

45,24

28,85

43,56

34,38

32,93

44,97

40,62

41.11
19,53
31,68
32,93

Hela riket

|7 079,96

| 66 |2 948,08

| 28

| 106,24

1459,38

|l0 593,66

1115,87

|l0 709,53

|l0 372,29

| 747,39

1 7

1 21,21 |l 060,94

■^1

168

3 mom. andra stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts
senast under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången
av den månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, såvitt gäller
inbetalning från arbetsgivare som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket, senast
den 18 den månad under vilken nämnda uppbördstermin infaller.

Bestämmelserna om att restavgiften är lägst en krona och att den vid öretal
på visst sätt skall avrundas ha införts fr. o. in. den 1 juli 1959 efter förslag
av Kungl. Maj:t i propositionen 1959: 63; momentet har i övrigt haft sin
nuvarande lydelse sedan uppbördsförordningens tillkomst. Det må emellertid
erinras om att 1957 års statsrevisorer i samband med behandling av åtskilliga
uppbördsfrågor uttalade sig för ändring av bestämmelserna om restavgiftens
storlek. Revisorerna anförde härom under § 23 i sin berättelse
följande.

Resta\giften är f. n. fyra procent. Oberoende av nuvarande ränteläge
måste denna avgift anses vara låg. Ett flertal länsstyrelser ha nu föreslagit,
att densamma skall utgå med sex ä sju procent. En länsstyrelse har f. ö.
ifrågasatt, huruvida icke utöver en fast restavgift en ny avgift med karaktär
a\ löpande ränta, syftande till att påskynda erläggandet av den oredovisade
skatten, borde införas. Då erfarenheten visar, att arbetsgivare som råkat i
ekonomiskt trångmål ha stor benägenhet att lösa sina kreditsvårigheter
genom att i rörelsen använda innehållna källskattebelopp, finna revisorerna
det påkallat att restavgiften höjes till sådan nivå att den icke, såsom f. n.
icke sällan torde vara fallet, direkt uppmuntrar till att behålla arbetstagarnas
skatt. Erfarenheterna därav torde böra avvaktas, innan frågan om en
sådan särskild avgift som nyss nämnts aktualiseras.

I sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande nr B 34 till 1958 års
B-riksdag uttalade statsutskottet under punkt 23 med anledning av vad revisorerna
sålunda och i övrigt anfört rörande vissa uppbördsfrågor följande.

Vad revisorerna i övrigt anfört rörande behovet av en effektivisering i
skilda hänseenden av skatteuppbörden har i stort sett mottagits med gillande
av remissmyndigheterna, om också meningarna varit delade på vissa punkter.
Även utskottet kan för sin del ansluta sig till den allmänna grundsyn på
hithörande spörsmål varåt revisorerna givit uttryck. Icke minst mot bakgrunden
av föreliggande tendenser till konjunkturavmattning vill utskottet
understryka angelägenheten av att nöjaktig tillsyn sker över arbetsgivarnas
sätt att fullgöra dem åvilande skyldighet att innehålla och redovisa löntagarnas
preliminärskatteavdrag. Utskottet är dock icke berett att i detalj taga
ställning till de olika konkreta förslag revisorerna härutinnan framfört.
Utskottet vill i stället förorda, att dessa förslag jämte remissmyndigheternas
däröver avgivna utlåtanden genom Kungl. Maj.ds försorg underkastas en
allsidig och sammanfattande översyn, varvid i mån av behov även vederbörande
näringsorganisationers uppfattning inhämtas. Sedan resultatet av
denna översyn föreligger, torde frågan på nytt få anmälas för riksdagen.

Med anledning av bl. a. riksdagens ifrågavarande beslut har chefen för
finansdepartementet genom Kungl. Maj ds beslut den 5 juni 1959 bemyndigats
tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning

169

Tabell 2

Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1958 års taxering
med fördelning efter län

Län	Debiterade belopp kr.	Influtna belopp kr.	Inflytande- procent	Restförda belopp kr.
Stockholms stad......	169.309.064	133.932.712	79,10	35.376.352
Stockholms..........	53.237.886	42.286.535	79,43	10.951.351
Uppsala ............	15.019.868	13.013.231	86,64	2.006.637
Södermanlands......	19.296.907	16.541.914	85,72	2.754.993
Östergötlands........	30.798.086	26.400.334	85.72	4.397.752
Jönköpings..........	26.319.332	23.365.877	88,78	2.953.455
Kronobergs..........	15.863.969	14.297.972	90,13	1.565.997
Kalmar ............	21.791.106	19.291.422	88,53	2.499.684
Gotlands............	5.762.599	4.808.417	83,44	954.182
Blekinge............	10.790.847	9.115.736	84,48	1.675.111
Kristianstads.........	27.489.005	23.831.843	86,70	3.657.162
Malmöhus ..........	71.606.604	62.369.881	87,10	9.236.723
Hallands............	18.321.153	16.260.229	88,75	2.060.924
Göteborgs o. Bohus .. .	66.510.366	52.907.853	79,55	13.602.513
Älvsborgs...........	33.727.512	29.931.596	88,75	3.795.916
Skaraborgs..........	24.368.605	21.589.869	88,60	2.778.736
Värmlands..........	25.607.421	21.891.515	85,49	3.715.906
Örebro.............	25.013.712	21.483.923	85,89	3.529.789
Västmanlands .......	18.421.115	15.346.301	83,31	3.074.814
Kopparbergs ........	25.108.705	21.358.308	85,06	3.750.397
Gävleborgs..........	23.944.960	19.648.139	82,06	4.296.821
Västernorrlands......	22.670.366	18.710.429	82,53	3.959.937
Jämtlands ..........	13.718.852	11.123.656	81,08	2.595.196
Västerbottens........	19.678.332	16.567.261	84,19	3.111.071
Norrbottens .........	24.306.800	18.308.515	75,32	5.998.285
Hela riket	808.683.172	674.383.468	83,39	134.299.704

i vissa uppbördsfrågor. I direktiven för de sakkunniga har departementschefen
bl. a. uttalat, att det syntes lämpligt att de bestämmelser som syftade
till att göra skatteuppbörden effektiv tid efter annan granskades i belysning
av vunna erfarenheter. De sakkunniga syntes lämpligen böra företa en sådan
granskning.

170

Tabell 3

Preliminär B>skatt för uppbördsåret 1953—54 (B 53)

Utmätningsmansdistrikten fördelade länsvis efter förhållandet mellan antalet t. o. m. utgången
av år 1958 guldna poster och antalet efter avkortning återstående restförda poster; talen inom
parentes avse preliminär B-skatt för uppbördsåret 1952—53 (B 52) efter lika lång tids indrivning.

/t k ^ä“i i. j ^ntal. Antal utmätningsmansdistrikt

(Lb =landsbygd utmat-___ _

och städer utan	nings-	Inflytandeprocentklasser
egna uppbördsverk mans-
St=städer med eg-	dis-	46— 51—	56—	61—	66—	71—	76—	81—	86—
na up börds verk)	trikt	50 55	60	65	70	75	80	85	90
Stockholms stad..	1					1 (1)
Stockholms .. Lb	18	1 (—)	-(2)			1(1)	5(5)	4(6)	6(2)
St	1						1 (1)
Uppsala ____Lb	8						-(1)		2(2)
St	1			1 (1)
Södermanlands Lb	9							-d)	3(1)
St Östergötlands . Lb	2 13				2 (—)	-(2)		-d) 3(2)	2 (—) — (1)
St	2				1 (1)	1 d)
Jönköpings .. Lb	15					1 (1)	3(1)	1(3)	3(3)
St	1							1 (1)
Kronobergs ... Lb	11							1 (-)	1 (2)
St	1						-d)	1 (-)
Kalmar .....Lb	16				-CD	l(-)	2 (—)	-(3)	3(3)
St	2					1 (1)	1 (-)	-(1)
Gotlands .... Lb	5			l(-)	-O)				— (3)
Blekinge .... Lb	8				1(2)	KD		4(1)	-(3)
St	1					-d)	1 (-)
Kristianstads . Lb	17							1 (1)	7(4)
St	1				1 (1)
Malmöhus ... Lb	17			1(-)	-d)		-d)		6(4)
St	5	K-) -O)			1 (2)		2(1)	1 (1)
Hallands .... Lb	9						Kl)	KD	2(1)
St	1					1 (-)	-(1)
Gbgso. Bohus. Lb	14					1 (—)	-d)	2(1)	3(2)
St	2			— (1)	1 (-)	1 d)
Älvsborgs ... Lb	19							1 d)	3 (2)
St	1					1 d)
Skaraborgs ... Lb	18					1 (-)		2 (3)	3 (3)
Värmlands .. Lb	18						1 (—)	KD	6(7)
St Örebro ...... Lb	2 12(13)				1(1)		HD	4(3)	1 (—) 1(4)
St	1					-(1)	1 (-)
Västmanlands Lb	11(12)					1(2)	2(2)	1(2)	1 (2)
St	1					1 d)
Kopparbergs . Lb	20			-(1)	3(1)	1(2)	2(1)	1 (2)	4(4)
St	1				1 (-)	-d)
Gävleborgs .. Lb	19				l(-)	1 (2)	KD	3(3)	5(3)
St	1			1 (1)
Västernorrlands Lb	22					-d)	2(3)	3(2)	3(4)
St	1							1 (1)
Jämtlands ... Lb	15								-(1)
St	1					1 (1)
Västerbottens Lb	24						Kl)	2 (—)	5(6)
St	1						— (1)	1 (—)
Norrbottens .. Lb	19					3(3)	2(5)	4(1)	5(7)
St	1					1 (1)
Landsbygd och
städer utan egna
uppbördsverk	357	-(-) K-)	-(2)	2(1)	7(6)	12(15)	23 (24)	39 (37)	72(74)
	(359)
Städer med egna
uppbördsverk	32 (32)	K-) -d)	-(-)	2(3)	6(5)	9(11)	6(5)	5(5)	3 (—)
Hela riket	339	1 (-) 1 (1)	-(2)	4(4)	13(11)	21(26)	29 (29)	44 (42)	75 (74)
	(391)

91—

95	100
KD	-d)
4(4)	2(1
2(4) -d)	4(3)
4(5)	4(3
3(1)	4 (6
6(9)	3 (—•)
8(8)	2(1)
2(1) 2(1)	2 (—•)
5(12)	4 (—
6(10)	4 (1)
3(5)	2(1
3(7)	5(3)
6(5)	9 (11
5(4)	7(8)
3(3) -d)	7(7)
5(3)	1(2)
4(2)	2 (2
3(5)	6(4)
6(9)	2(1)
8(8)	6(4)
8(6)	7(8)
10 (10)	6(7)
1 (1)	4(2)
108 (124)	93 (76)
-(2)	1 ?
108 (126)	93(76

171

Tabell 4

Kvarstående skatt enligt 1933 års taxering (K 54)
Utmätningsmansdistrikten fördelade länsvis efter förhållandet mellan antalet t. o. m. utgången
av år 1958 guldna poster och antalet efter avkortning återstående restförda poster; siffrorna mom
parentes avse kvarstående skatt enligt 1952 års taxering (K 53) efter lika lång tids indrivning.

Antal utmätningsmansdistrikt

Län

(Lb = landsbygd
och städer utan
egna uppbördsverk
St=städer med egna
uppbördsverk)

Antal

utmät nings -

Inflytandeprocentklasser

OD o

III

fl 3 «
g * Q*

mans- dis- trikt	46— 50	51— 55	56— 60	61— 65	66— 70	71— 75	76— 80	81— 85	86— 90	91— 95
1				1 O)
18			-(4)	3(3)	6(5)	5(5)	3 (—)	1 (—)	-d)
1			-(1)			1 (—)
8					-d)	2(3)	2(1)	2(2)	2(1)
1					-d)	1 (—)
9					-(2)	4(2)	3(5)	2 (—-)
2				-(1)	1 (—)	-d)	1 (—)
13			-O)	-d)	2 ( )	3(4)	2(4)	4(1)	2(2)
2			-(1)	1 (-)	-d)	1 (—)
15			-(1)	1(1)	-d)	2(1)	4(3)	3(3)	3(4)	2(1)
1						1(1)
11						2(1)	1(3)	4(4)	4(3)
1							1 d)
16					-d)	KD	3(2)	7(6)	3(5)	2(1)
2						-d)	HD	1 (—)
5					-d)	2(1)	3(3)
8			1 (—)	-d)		3(6)	2(1)	1 (—)	H-)
1						-d)	1 (—)
17						2(2)	2(3)	9(12)	4 ( )
1					-d)	1 (—)
17				-d)	3(4)	4(2)	3(3)	6(7)	1 (-)
5	— (1)	l(-)		-(3)	2 (—)	2(1)
9						2 (—)	2(6)	2(1)	2(1)	1 d)
1					-d)	1 (-)
14			-d)		2 (—)	1(3)	3(3)	3(2)	2(4)	3(1)
2				-(1)	2 d)
19					-d)	2(5)	5(3)	7(6)	5(3)	-d)
1					ld)
18					-(2)	2(2)	1(3)	6(3)	5(6)	4(2)
18		-(1)	1 (-)	-d)	4(3)	5(2)	1(3)	4(5)	1 (2)	2(1)
2				-d)	1 (—)			-(1)	1 (-)
12(13)			-(1)	2 (—)	4(2)	4(5)	1 (5)	1 (-)
1					-d)	1 (-)
11(12)		-(3)	4(2)	1 (2)	1 (2)	3(1)	ld)	-d)	1 (-)
1				-(1)	1 (-)
20	-O)			3(2)	2(3)	6(3)	1 (3)	2(4)	5(3)	1 d)
1		1 (-)	-(1)
19				2(1)	2(3)	2(4)	6(3)	4(7)	3d)
1 22			-O)	1 (1) 3(3)	2(2)	4(5)	6(6)	4(3)	1 (2)	2(-:
1							-d)	1 (-)
15						3(1)	2(5)	7(6)	3(3)
1					1 (1)
24					-d)	2(1)	5(9)	11 (7)	3(3)	3(3
1					1 (1)
19	1 (O	-(2)	3(3)	6(3)	4 (4)	3(3)	1 (3)	1 (-)
1				1 d)
357	1(2)	-(6)	9(14)	21(19)	32 (38)	69(63)	63(81)	91 (80)	51 (44)	20(12
(359)
32 (32''	-(D	2 (—	-(3	4(10	10(9	9(5)	4(3''	2(1''	i (-:	>-(-)
3119	1(3)	2(6	9(17	25 (29	42 (47	79 (68)	67 (84	93 (81	52 (44	20 (12
(391)

Stockholms stad ..
Stockholms . . Lb
St

Uppsala ..... Lb

Södermanlands Lb
St

Östergötlands . Lb

Jönköpings . .

Kronobergs .

Lb
St
Lb
St

Kalmar ..... Lb

Gotlands..... Lb

Blekinge .... Lb
St
Lb
St
Lb
St
Lb
St

Gbgs o. Bohus Lb
St

Älvsborgs .... Lb
St

Skaraborgs ... Lb

Värmlands ... Lb
St

Örebro ...... Lb

Västmanlands Lb
St

Kopparbergs . Lb
St

Kristianstads
Malmöhus ..

Hallands

Gävleborgs

Lb
St

Västernorrlands Lb
St

Jämtlands ... Lb
St

Västerbottens . Lb
St

Norrbottens . . Lb
St

Landsbygd och
städer utan egna
uppbördsverk . .

Städer med egna
uppbördsverk
Hela riket

65 (63)

71 (65)
71(57)
80 (76)

72 (66)
77 (74)
70 (66)
76(73)

66 (61)

79 (76)
74(73)
82 (81)

80 (78)
83 (82)
79(75)
77 (74)

73 (72)
80(74)

81 (80)
73 (68)
77(76)

65 (65)
82(81)
73 (70)
77 (76)

66 (61)
81 (78)
70 (66)
83 (80)
76(76)

73 (69)
70(71)
75 (69)
66 (63)

69 (63)

74 (73)
55 (59)
77 (76)
61(61)

75 (72)

81 (76)

82 (81)

70 (68)
82 (80)
69 (66)

63 (62)

64 (62)

76(74)

67(64)
72 (70)

172

Tabell 5

Städer med egna uppbördsverk

Redogörelse för resultatet av restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren
1952—53, 1953—54, 1954—55, 1955—56, 1956—57 och 1957—58 (B 52—B 57) t. o. m. år 1958.
Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avse förhållandena vid utgången av det kalenderår,
under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

Stockholm

Göteborg

Malmö

Norrköping

Hälsingborg

Uppsala

Örebro

Västerås

		B 52	B 53	B 54	B 55	B 56	B 57	B 52	B 53	B 54	B 55	B 56
Efter 1 år	32	32	34	39	33	31	29	32	34	39	35
»	2 »	56	58	58	60	56		57	62	61	62	60
»	3 »	66	66	67	69			68	70	70	71
»	4 »	71	71	72				72	75	75
»	5 »	73	73					75	77
»	6 »	74						76
»	1 »	27	28	27	31	28	28	29	29	27	34	29
»	2 »	48	50	48	50	46		54	55	51	55	53
»	3 »	58	60	58	58			64	66	62	66
»	4 »	62	64	62				70	71	68
»	5 »	64	66					72	73
»	6 »	64						72
»	1 »	49	55	32	36	29	32	56	53	36	42	36
»	2 »	58	66	54	53	52		67	65	63	65	62
»	3 »	65	73	62	63			74	73	70	73
»	4 »	69	78	66				76	76	74
»	5 »	70	79					78	77
»	6 »	70						78
»	1 »	32	29	38	42	40	52	35	35	43	47	49
»	2 »	55	51	46	56	58		63	62	51	62	70
»	3 »	67	58	58	68			72	68	66	73
»	4 »	68	66	63				73	74	71
»	5 »	70	67					75	75
»	6 »	70						75
»	1 »	22	23	25	29	23	24	25	30	33	32	35
»	2 »	40	36	39	40	37		52	49	54	49	55
»	3 »	47	43	46	47			59	55	61	59
»	4 »	50	48	49				62	59	63
»	5 »	51	49					63	60
»	6 »	52						63
»	1 »	28	29	43	46	45	45	36	30	47	46	51
»	2 »	47	45	54	58	53		56	50	61	61	61
»	3 »	55	56	62	64			64	61	69	68
»	4 »	62	61	64				71	66	72
»	5 »	64	63					73	68
»	6 »	65						74
»	1 »	33	39	39	39	34	38	39	47	47	44	36
»	2 »	59	64	61	58	56		69	71	70	67	63
»	3 »	71	72	68	65			77	78	77	75
»	4 »	74	76	72				81	81	80
»	5 »	75	78					82	82
»	6 »	76						82
»	1 »	32	33	49	67	68	68	30	36	49	61	67
»	2 »	50	52	63	78	77		49	58	66	75	78
»	3 »	64	65	75	83			64	69	78	81
»	4 »	71	70	77				71	73	80
»	5 »	72	71					72	75
»	6 »	72		1				73

173

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

Borås

Linköping

Eskilstuna

Gävle

Jönköping

Karlstad

Lund

Halmstad

		B 52	B 53	B 54	B 55	B 56	B 57	B 52 1	B 53	B 54	B 55	B 56
Efter	1 år	50	57	65	67	67	67	56	64	71	78	80
»	2 »	69	70	76	73	71		75	77	83	83	83
»	3 »	73	74	79	76			78	80	84	85
»	4 »	74	75	80				79	81	85
»	5 »	75	75					80	81
»	6 »	75						80
»	1 »	37	37	40	42	54	50	38	44	49	50	66
»	2 »	59	61	61	62	64		69	70	72	71	73
»	3 »	68	69	68	70			77	78	78	77
»	4 »	72	73	70				79	81	80
»	5 »	73	75					80	83
»	6 »	73						80
»	1 »	53	58	72	67	71	63	62	66	81	72	79
»	2 »	72	81	82	83	82		82	87	90	88	87
»	3 »	80	87	88	87			86	91	92	91
»	4 »	82	89	89				87	92	94
»	5 »	83	89					87	92
»	6 »	83						87
»	1 »	32	31	38	42	36	38	40	39	39	45	39
»	2 »	50	47	46	50	42		57	56	49	55	47
»	3 »	58	55	55	54			64	62	57	59
»	4 »	59	59	58				66	66	60
»	5 »	61	61					67	68
»	6 »	62						68
»	1 »	26	25	32	17	17	35	26	26	32	33	33
»	2 »	54	64	51	35	41		48	47	53	54	58
»	3 »	62	73	61	52			56	56	60	64
»	4 »	75	82	71				60	62	68
»	5 »	84	85					64	65
»	6 »	87						67
»	1 »	31	36	35	33	38	46	42	42	38	32	44
»	2 »	58	59	59	64	65		68	69	66	63	71
»	3 »	67	65	68	68			76	75	74	70
»	4 »	69	67	70				78	78	77
»	5 »	69	69					81	80
»	6 »	69						81
»	1 »	42	40	43	42	38	45	50	51	51	51	49
»	2 »	58	58	60	61	57		73	70	73	72	70
»	3 »	62	61	65	67			78	76	77	78
»	4 »	66	65	67				82	79	80
»	5 »	68	67					83	SO
»	6 »	68						83
»	1 »	35	37	36	43	35	38	40	44	40	51	42
»	2 »	58	58	57	53	45		67	64	63	62	56
»	3 »	67	64	65	63			76	72	74	73
»	4 »	74	72	72				80	79	80
»	5 »	76	75					83	83
»	6 »	77						83

B 57

174

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag för
avkortat

Karlskrona

Uddevalla

Södertälje

Kalmar

Luleå

Sundsvall

Landskrona

Kristianstad

			B 52	B 53	B 54	B 55	B 56	B 57	B 52	B 53	B 54	B 55	B 56
Efter	i	år	40	43	56	51	49	42	46	50	62	56	52
»	2	»	63	68	68	70	72		74	76	74	77	76
»	3	»	72	77	76	78			81	82	82	85
»	4	»	73	79	79				82	84	84
»	5	»	74	80					83	84
»	6	»	74						83
»	1	»	31	36	33	39	45	36	40	49	31	39	44
»	2	»	53	59	57	62	68		73	76	63	66	69
»	3	»	64	68	67	72			81	82	74	75
»	4	»	69	72	72				85	84	78
»	5	»	74	75					88	86
»	6	»	74						88
»	1	»	46	48	42	47	46	40	47	46	42	46	44
»	2	»	62	69	64	63	64		70	71	67	66	66
»	3	»	72	75	73	67			80	79	75	72
»	4	»	76	79	79				83	83	80
»	5	»	78	80					84	85
»	6	»	78						84
»	1	»	42	41	52	50	43	48	51	45	58	58	45
»	2	»	66	66	68	72	69		74	71	74	80	74
»	3	»	70	70	73	77			77	76	78	84
»	4	»	72	74	77				78	80	80
»	5	»	75	75					79	81
»	6	»	75						79
»	1	»	46	51	48	50	41	52	55	56	48	46	42
»	2	»	64	64	67	71	64		76	70	68	70	67
»	3	»	67	69	74	80			78	76	76	82
»	4	»	69	71	78				80	77	81
»	5	»	72	73					80	79
»	6	»	72						80
»	1	»	38	42	50	58	70	72	43	48	54	66	81
»	2	»	66	73	81	79	81		75	82	84	89	90
»	3	»	76	83	87	84			83	89	88	93
»	4	»	80	85	87				88	90	89
»	5	»	81	85					88	91
»	6	»	82						88
»	1	»	50	48	47	44	43	45	61	59	58	52	49
»	2	»	71	70	70	64	66		83	81	81	73	75
»	3	»	75	76	74	70			86	84	84	78
»	4	»	79	78	75				87	86	84
»	5	»	80	80					88	88
»	6	»	82						88
»	1	»	40	39	44	40	30	24	42	40	54	41	33
»	2	»	58	58	54	49	42		63	62	62	49	50
»	3	»	65	63	60	55			68	66	67	55
»	4	»	68	67	64				70	68	70
»	5	»	69	70					72	71
»	6	»	70						73

B 57

175

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag
avkortat

Östersund

Nyköping

Växjö

Kristinehamn

Falun

Umeå

Trelleborg

		B 52	B 53	B 54	B 55	B 56	B 57	B 52	B 53	B 54	B 55	B 56
Efter 1 år	43	30	43	42	45	53	55	32	47	48	46
»	2 »	55	52	49	53	56		70	59	54	62	59
»	3 »	63	63	58	63			77	69	64	69
»	4 »	68	70	64				81	78	70
»	5 »	71	74					82	81
»	6 »	71						83
»	1 »	67	55	66	87	90	90	67	69	83	94	94
»	2 »	80	79	79	92	93		82	88	92	96	96
»	3 »	89	87	82	92			89	91	94	97
»	4 »	92	88	84				93	92	94
»	5 »	92	88					93	92
»	6 »	93						95
»	1 »	59	49	54	58	62	51	64	56	60	67	71
»	2 »	69	77	74	68	75		74	83	78	77	84
»	3 »	77	82	78	75			84	85	81	83
»	4 »	79	82	79				86	86	81
»	5 »	79	84					86	88
»	6 »	79						86
»	1 »	72	67	65	64	50	33	78	75	64	66	51
»	2 »	87	86	85	84	73		93	90	87	85	84
»	3 »	90	87	86	86			95	91	88	88
»	4 »	91	87	89				95	92	90
»	5 »	91	87					95	92
»	6 »	91						95
»	1 »	46	43	47	44	38	30	48	56	46	49	40
»	2 »	65	55	55	52	47		69	69	58	58	51
»	3 »	69	65	61	57			74	76	66	63
»	4 »	72	67	64				77	80	69
»	5 »	73	67					78	80
»	6 »	74						78
»	1 »	42	48	51	57	55	46	47	63	64	63	61
»	2 »	64	69	68	72	69		76	83	78	80	74
»	3 »	69	77	74	74			81	89	84	84
»	4 »	75	81	79				84	91	87
»	5 »	76	82					85	91
»	6 »	76						86
»	1 »	44	42	40	49	39	41	49	48	48	58	51
»	2 »	70	72	68	73	71		76	78	77	83	79
»	3 »	80	80	73	78			84	85	82	88
»	4 »	82	82	75				86	86	84
»	5 »	82	82					86	86
»	6 »	82						86
»	1 »	49	44	51	60	50	54	54	55	55	55	49
»	2 »	68	71	75	80	77		73	77	78	77	77
»	3 »	82	78	82	82			84	80	81	79
»	4 »	85	80	83				85	81	81
»	5 »	85	80					86	81
»	6 »	85						86

B 57

Västervik

176

Tabell 6

Städer med egna uppbördsverk

Redogörelse för resultatet av restindrivningen beträdande kvarstående skatt enligt 1951, 1952,
1953, 1954, 1955 och 1956 års taxeringar (K 52—K 57) vid utgången av resp. första, andra, tredje,
fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten förfallit till betalning.

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag
för avkortat

Stockholm

Göteborg

Malmö

Norrköping

Hälsingborg

Uppsala

Örebro

Västerås

			K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56
Efter 1	år		47	52	47	54	51	32	38	43	44	48
»	2	»	—	57	60	55	62		43	50	55	55	58
»	3	»	—	61	63	59			50	56	61	60
»	4	»	—	63	65				53	60	64
»	5	»	—	63					55	62
»	6	»	—						57
»	1	»	43	44	48	47	48	46	31	34	36	38	38
»	2	»	53	53	59	57	56		43	47	50	53	55
»	3	»	58	59	64	62			51	54	58	62
»	4	»	61	61	66				54	58	62
»	5	»	63	62					57	61
»	6	»	64						58
»	1	»	56	62	56	51	52	53	52	54	56	55	57
»	2	»	66	68	65	59	63		63	63	64	64	67
»	3	»	68	72	67	68			67	67	68	69
»	4	»	70	73	68				69	69	69
»	5	»	71	73					70	69
»	6	»	71						70
»	1	»	48	45	53	49	55	56	44	45	47	45	49
»	2	»	54	56	56	59	65		56	58	54	59	63
»	3	»	59	57	61	65			63	61	62	68
»	4	»	60	59	62				64	64	63
»	5	»	60	59					64	64
»	6	»	60						64
»	1	»	38	37	42	37	36	39	37	42	45	36	37
»	2	»	47	45	49	44	43		50	54	54	43	46
»	3	»	52	48	53	47			55	57	58	48
»	4	»	54	50	53				56	58	59
»	5	»	56	50					57	59
»	6	»	56						58
»	1	»	51	51	58	57	61	56	46	50	56	55	56
»	2	»	58	58	67	64	66		56	59	66	66	64
»	3	»	63	64	70	68			61	66	71	70
»	4	»	65	66	72				63	69	73
»	5	»	66	67					65	70
»	6	»	67						66
»	1	»	55	54	59	53	54	53	46	53	56	57	56
»	2	»	65	63	68	63	64		60	63	68	68	67
»	3	»	69	67	73	68			64	69	74	72
»	4	»	72	69	75				66	71	76
»	5	»	73	70					67	72
»	6	»	73						67
»	1	»	40	40	52	58	68	64	36	37	44	49	58
»	2	»	51	54	62	66	74		49	59	58	60	68
»	3	»	59	60	68	69			59	67	66	65
»	4	»	61	63	69				62	71	69
»	5	»	62	63					63	71
»	6	»	62						64

K 57

177

Städer med egna uppbördsverk	Guldna poster i % av restförda efter avdrag för avkortade	Levererat belopp i % av restfört efter avdrag för avkortat
K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57
Borås	Efter	1 år	54	54	56	58	59	59	57	60	66	68	71	72
»	2 »	59	60	65	64	63		63	65	72	72	75
	»	3 »	62	64	70	65			66	67	75	73
	»	4 »	65	66	70				67	69	75
	»	5 »	68	67					68	69
	»	6 »	68						69
Linköping	» »	1 » 2 »	56 63	55 62	61 69	61 68	63 70	56	46 57	51 61	58 70	60 69	55 66	51
	»	3 »	66	65	73	72			60	67	75	73
	»	4 »	68	67	75				62	68	76
	»	5 »	70	68					63	69
	»	6 »	70						63
Eskilstuna	»	1 »	57	53	59	66	59	55	54	58	64	66	60	60
»	2 »	61	59	66	72	65		61	65	71	72	70
	»	3 »	64	62	68	75			65	69	74	76
	»	4 »	66	64	68				67	70	74
	»	5 »	67	64					68	70
	»	6 »	67						68
Gävle	»	1 »	41	40	43	45	49	45	31	38	35	37	46	42
»	2 »	50	51	52	55	56		47	48	45	49	55
	»	3 »	59	57	57	61			57	55	52	56
	»	4 »	63	61	61				62	59	57
	»	5 »	65	63					65	60
	»	6 »	65						66
Jönköping	» »	1 » 2 »	47 56	47 64	45 60	47 61	40 57	52	31 54	45 58	44 54	42 57	43 57	48
	»	3 »	60	71	67	73			61	64	62	64
	»	4 »	63	73	74				65	68	68
	»	5 »	64	77					67	70
	»	6 »	66						69
Karlstad	»	1 »	46	49	56	57	59	57	48	54	66	53	57	61
»	2 »	54	57	65	65	66		62	66	76	67	68
	»	3 »	57	62	68	69			66	72	80	72
	»	4 »	60	64	69				69	74	82
	»	5 »	62	65					70	74
	»	6 »	62						70
Lund	»	1 »	53	52	54	50	51	54	40	44	56	59	50	60
»	2 »	59	59	61	58	59		53	58	66	72	62
	»	3 »	62	62	65	62			61	63	72	74
	»	4 »	65	64	67				64	66	75
	»	5 »	67	65					66	68
	»	6 »	67						66
Halmstad	»	1 »	56	55	55	54	57	55	49	51	54	45	52	48
»	2 »	64	62	65	63	67		63	62	67	55	68
	»	3 »	68	67	70	69			67	68	73	65
	»	4 »	71	70	73				70	71	77
	»	5 »	73	71					72	72
	»	6 »	74						72

12 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 /

178

Städer med egna
uppbördsverk

Guldna poster i % av
restförda efter avdrag
för avkortade

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag
avkortat

	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57
Karlskrona Efter 1 år	58	59	66	65	66	63
» 2 »	65	67	75	74	75
» 3 »	71	72	78	79
» 4 »	73	74	80
» 5 »	74	75
» 6 »	74
Uddevalla » 1 »	50	50	49	51	53	53
» 2 »	59	58	59	60	62
» 3 »	65	64	63	66
» 4 »	67	68	67
» 5 »	69	69
» 6 »	70
Södertälje » 1 »	42	43	50	52	57	55
» 2 »	54	51	65	61	64
» 3 »	57	56	70	65
» 4 »	59	57	71
» 5 »	60	58
» 6 »	60
Kalmar » 1 »	62	61	66	61	63	59
» 2 »	70	71	73	69	71
» 3 »	75	73	76	74
» 4 »	76	75	77
» 5 »	77	75
» 6 »	77
Luleå » l »	45	47	49	50	49	50
» 2 »	55	57	59	60	61
» 3 »	59	61	62	65
» 4 »	62	62	64
» 5 »	63	63
» 6 »	63
Sundsvall » 1 »	55	57	62	65	71	70
» 2 »	65	69	75	78	78
» 3 »	71	73	81	80
» 4 »	74	76	81
» 5 »	76	76
» 6 »	76
Landskrona » 1 »	53	48	59	55	60	55
» 2 »	56	57	64	60	66
» 3 »	62	60	67	66
» 4 »	64	62	71
» 5 »	65	64
» 6 »	66
Kristianstad » 1 »	54	52	59	55	54	47
» 2 »	62	62	67	63	61
» 3 »	68	66	71	67
» 4 »	70	68	73
» 5 »	72	69
» 6 »	72

K 52 K 53 K 54 K 55 K 56

72
72

65
71
74

59
59

78
78

66
68
68

75
75

59
59

68
70

K 57

179

Guldna poster i av
, restförda efter avdrag

Städer med egna för avkortade

uppbördsverk

Östersund

Nyköping

Växjö

Kristinehamn

Falun

Umeå

Trelleborg

			K 52	K 53
Efter	i	år	48	49
»	2	»	57	60
»	3	»	63	66
»	4	»	67	68
»	5	»	68	69
»	6	»	69
»	1	»	61	67
»	2	»	66	73
»	3	»	69	75
»	4	»	70	75
»	5	»	71	76
»	6	»	71
»	1	»	69	67
»	2	»	74	74
»	3	»	77	77
»	4	»	78	78
»	5	»	79	78
»	6	»	79
»	1	»	75	78
»	2	»	78	81
»	3	»	80	85
»	4	»	82	85
»	5	»	82	85
»	6	»	82
»	1	»	43	49
»	2	»	52	54
»	3	»	56	58
»	4	»	59	59
»	5	»	59	60
»	6	»	59
»	1	»	54	55
»	2	»	60	61
»	3	»	64	65
»	4	»	67	66
»	5	»	67	66
»	6	»	67
»	1	»	57	50
»	2	»	61	61
»	3	»	65	64
»	4	»	66	65
»	5	»	67	65
»	6	»	67
»	1	»	53	62
»	2	»	65	71
»	3	»	68	76
»	4	»	69	77
»	5	»	69	77
»	6	»	69

K 54 K 55 K 56 K 57

50	49	52	60
61	60	61
67	67
70
68	73	80	77
75	79	84
77	82
79
70	67	62	68
77	72	70
79	75
80
80	74	78	64
86	77	81
86	78
86
34	39	47	41
48	49	55
53	52
55
51	60	56	56
63	67	65
66	70
69
67	73	60	53
72	78	67
74	79
74
67	67	52	69
76	77	59
81	80
83

K 52

46
59
66

65
72

77
79

47
56
59
61
61

80
81
81

74
74

Levererat belopp i % av
restfört efter avdrag
för avkortat

K 53 K 54 K 55 K 56 K 57

49	50	36	46
61	65	49	60
68	74	56
71	78
72
75	78	84	86
79	85	89	89
82	86	92
82	86
83
63	72	68	69
72	80	76	77
75	82	79
76	83
77
81	81	65	77
86	87	71	83
88	88	73
88	88
88
52	40	43	41
58	53	54	49
63	61	61
69	64
70
66	60	67	57
71	67	74	69
75	71	77
76	73
76
67	70	73	63
76	80	79	71
82	82	81
82	83
82
69	53	62	55
78	70	70	63
81	74	73
82	76
82

Västervik

180

Tabell 7

Landsbygd oeh städer utan egna uppbördsverk

Redogörelse för resultatet av restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1951, 1952,
1953, 1954, 1955 och 1956 års taxeringar (K 52—K 57) vid utgången av resp. första, andra, tredje,
fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten förfallit till betalning.

Län	Guldna poster i % av restförda efter avdrag för avkortade	Levererat belopp i % av restfört efter avdrag för avkortat
K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57
Stockholms	Efter 1	år	48	47	54	53	54	65	34	43	48	46	52	49
	»	2	»	59	59	64	62	63		52	57	61	58	64
	»	3	»	65	63	69	67			60	64	68	65
	»	4	»	67	65	71				63	67	71
	»	5	»	68	66					64	68
	»	6	»	68						65
Uppsala	»	1	»	66	66	72	72	72	71	69	74	81	77	74	74
	»	2	»	73	74	77	78	79		79	82	86	83	84
	»	3	»	76	75	79	81			82	85	88	88
	»	4	»	76	76	80				82	86	90
	»	5	»	76	76					83	86
	»	6	»	76						83
Södermanlands	»	1	»	58	61	67	66	69	71	60	65	70	68	65	69
	»	2	»	67	70	73	76	77		71	78	79	82	78
	»	3	»	71	73	76	79			76	81	84	86
	»	4	»	72	74	77				78	83	86
	»	5	»	73	75					78	84
	»	6	»	73						79
Östergötlands	»	1	»	59	61	60	61	64	64	59	65	67	60	63	64
	»	2	»	67	68	70	70	74		71	75	78	73	75
	»	3	»	70	72	74	75			75	80	83	79
	»	4	»	72	73	76				77	82	85
	»	5	»	73	74					78	83
	»	6	»	73						78
Jönköpings	»	1	»	64	62	65	65	67	67	57	61	66	58	60	63
	»	2	»	75	71	72	75	78		72	72	75	73	75
	»	3	»	75	74	76	80			78	77	81	80
	»	4	»	77	76	79				80	78	84
	»	5	»	78	77					81	80
	»	6	»	78						81
Kronobergs	»	1	»	72	71	71	69	71	70	72	73	71	68	69	68
	»	2	»	77	78	78	77	79		79	81	81	80	78
	»	3	»	79	80	80	81			82	84	84	84
	»	4	»	80	81	82				83	85	85
	»	5	»	80	82					83	85
	»	6	»	80						84
Kalmar	»	1	»	71	70	69	68	71	70	67	71	71	67	69	69
	»	2	»	78	78	78	77	80		81	82	81	79	79
	»	3	»	81	81	82	81			85	86	85	83
	»	4	»	82	82	83				85	87	87
	»	5	»	83	82					86	87
	»	6	»	83						86
Gotlands	»	1	»	59	63	67	67	71	71	59	65	69	71	75	76
	»	2	»	66	71	73	75	77		70	74	77	80	82
	»	3	»	70	74	76	77			74	76	80	83
	»	4	»	70	74	77				75	77	81
	»	5	»	70	74					75	77
	»	6	»	71						75

181

Län			Guldna poster i % av restförda efter avdrag för avkortade	Levererat belopp i % av restfört efter avdrag för avkortat
	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57
Blekinge	Efter	1 år	60	55	55	55	57	55	54	56	57	56	58	56
»	2 »	69	65	65	68	69		68	69	70	73	71
	»	3 »	74	69	70	74			74	75	77	79
	»	4 »	75	72	73				76	77	80
	»	5 »	76	73					77	79
	»	6 »	76						78
Kristianstads	»	1 »	68	69	68	66	68	67	67	70	69	66	65	63
	»	2 »	76	76	76	76	77		79	78	78	78	76
	»	3 »	79	79	80	80			82	82	82	82
	»	4 »	81	80	81				84	84	84
	»	5 »	81	81					84	85
	»	6 »	81						85
Malmöhus	»	1 »	67	66	65	66	65	66	63	67	68	68	66	64
	»	2 »	73	73	73	74	73		76	76	79	78	76
	»	3 »	75	75	76	78			80	80	83	82
	»	4 »	76	76	77				82	81	84
	»	5 »	77	76					83	82
	»	6 »	77						83
Hallands	»	1 »	67	69	68	70	70	75	63	69	66	70	69	70
»	2 »	75	76	76	77	79		77	79	78	80	80
	»	3 »	79	79	80	81			81	83	85	85
	»	4 »	80	81	82				82	84	86
	»	5 »	81	82					83	85
	»	6 »	81						83
Göteb. och Bohus	»	1 »	59	61	62	65	66	69	51	61	60	58	62	64
»	2 »	68	70	71	73	76		66	73	71	70	74
	»	3 »	73	73	75	78			72	79	78	76
	»	4 »	74	76	77				74	81	81
	»	5 »	75	76					75	82
	»	6 »	76						75
Älvsborgs	»	1 »	66	68	69	71	74	74	69	70	71	72	73	72
»	2 »	72	74	78	79	81		77	78	81	82	81
	»	3 »	74	77	81	82			80	82	85	85
	»	4 »	76	78	81				81	84	86
	»	5 »	77	78					82	84
	»	6 »	77						82
Skaraborgs	»	1 »	66	67	70	70	72	71	62	65	68	69	65	70
»	2 »	73	75	78	78	80		75	76	77	78	76
	»	3 »	78	79	82	82			79	81	82	84
	»	4 »	79	80	83				81	83	85
	»	5 »	79	81					82	84
	»	6 »	79						82
Värmlands	»	1 »	61	61	59	62	65	62	59	67	64	60	61	61
»	2 »	69	70	69	72	74		72	79	77	73	73
	»	3 »	74	74	74	76			78	84	83	78
	»	4 »	75	76	76				80	86	85
	»	5 »	76	76					81	86
	»	6 »	76						81

182

Län	Guldna poster i % av restförda efter avdrag för avkortade	Levererat belopp i % av restfört efter avdrag för avkortat
K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57	K 52	K 53	K 54	K 55	K 56	K 57
Örebro	Efter 1 är	56	56	55	54	56	56	50	56	53	54	54	52
	»	2 »	64	65	63	64	64		65	68	64	68	66
	»	3 »	69	69	68	69			72	75	71	75
	»	4 »	70	71	70				74	78	74
	»	5 »	71	72					75	79
	»	6 »	72						75
Västmanlands	»	1 »	49	50	52	58	65	63	50	57	57	64	69	66
	»	2 »	55	57	61	68	72		61	67	70	74	78
	»	3 »	59	61	65	71			68	73	76	77
	»	4 »	60	63	66				71	75	78
	»	5 »	61	63					71	76
	»	6 »	61						71
Kopparbergs	»	1 »	54	56	57	58	62	62	50	55	52	54	56	54
	»	2 »	63	66	65	67	72		64	68	64	66	68
	»	3 »	69	70	71	72			71	75	72	73
	»	4 »	71	73	74				74	78	76
	»	5 »	73	74					76	80
	»	6 »	73						77
Gävleborgs	»	1 »	56	59	59	59	61	60	52	60	59	59	58	54
	»	2 »	67	70	69	69	72		67	75	71	72	73
	»	3 »	72	75	74	75			74	81	79	81
	»	4 »	74	76	77				77	83	82
	»	5 »	75	77					78	84
	»	6 »	75						78
V ästernorrlands	»	1 »	58	57	58	61	62	65	57	61	65	67	65	67
	»	2 »	67	66	69	71	72		70	73	76	77	74
	»	3 »	71	70	73	75			75	78	81	82
	»	4 »	72	72	75				76	80	82
	»	5 »	73	73					77	80
	»	6 »	73						77
Jämtlands	»	1 »	67	66	63	66	70	71	64	65	64	59	67	68
	»	2 »	76	76	73	77	80		76	79	76	74	79
	»	3 »	79	79	79	81			81	84	83	80
	»	4 »	80	81	82				83	87	85
	»	5 »	81	82					84	88
	»	6 »	81						84
Västerbottens	»	1 »	68	65	66	67	69	69	63	64	62	61	62	64
	»	2 »	76	75	76	76	78		76	77	77	75	76
	»	3 »	79	79	80	81			80	83	83	82
	»	4 »	80	80	82				82	85	86
	»	5 »	80	80					82	86
	»	6 »	80						82
Norrbottens	»	1 »	42	42	41	42	42	44	37	41	40	38	38	41
	»	2 »	53	52	51	53	56		54	54	53	55	54
	»	3 »	58	59	59	62			60	62	62	65
	»	4 »	62	62	63				64	66	69
	»	5 »	64	64					66	68
	»	6 »	65						67

183

Revisorernas uttalande. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår
inflöto under uppbördsåret 1958—59 såsom A-skatt 7 080 milj. kronor och
såsom B-skatt 2 948 milj. kronor. Detta innebär att jämfört med närmast
föregående uppbördsår A-skatten ökat med 420 milj. kronor, medan B-skatten
minskat med 35 milj. kronor. Vidare uppgingo fyllnadsinbetalningarna
för uppbördsåret 1958—59 till 566 milj. kronor, varav 106 milj. kronor
utgjorde A-skatt och 460 milj. kronor B-skatt. Av sistnämnda belopp avse
374 milj. kronor aktiebolag m. fl. juridiska personer samt 86 milj. kronor i
huvudsak fysiska personer. Jämfört med närmast föregående uppbördsår ha
fyllnadsinbetalningarna minskat med 129 milj. kronor. Resultatet av den
ordinarie uppbörden av preliminär B-skatt för uppbördsåret 1958—59, då
96,2 procent inflöto, är detsamma som för närmast föregående uppbördsår.
I fråga om resultatet av den ordinarie uppbörden av den kvarstående skatten
enligt 1958 års taxering må nämnas att inflytandeprocenten uppgick till 83,4
procent, vilket innebär en försämring med drygt 1 procent jämfört med den
kvarstående skatten för närmast föregående taxeringsår.

Den kvarstående skatten enligt årets taxering beräknas såsom förut
nämnts uppgå till omkring 747 milj. kronor och den överskjutande preliminära
skatten till omkring 1 061 milj. kronor. Jämfört med de uppgifter
som vid motsvarande tidpunkt förra året förelågo i fråga om 1958 års taxering
har den kvarstående skatten minskat med omkring 83 milj. kronor,
medan överskottsskatten ökat med ca 222 milj. kronor. Den kvarstående
skatten uppgår till omkring 7 procent av den slutliga skatten. Enligt närmast
föregående års taxering uppgick den till omkring 8 procent av motsvarande
slutliga skatt.

Revisorerna avse att i anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna ingå
på visst spörsmål, som har samband med skatteuppbörden. Innan så sker må
emellertid erinras om att revisorerna i ett särskilt avsnitt av sin berättelse
lämnat en speciell redogörelse för resultatet av denna uppbörd när det gäller
de lägsta inkomsttagarna, vartill torde få hänvisas.

Som framgår av det föregående upptogo 1957 års revisorer åtskilliga uppbördsfrågor
till behandling, bl. a. frågan om storleken av restavgiften, som
f. n. är fyra procent. Revisorernas i anslutning därtill gjorda uttalanden ha
numera föranlett, att särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda vissa
uppbördsfrågor av delvis betydande räckvidd, bl. a. arbetsgivares ansvar
för arbetstagares skatt. Härmed sammanhänger även delvis det förut berörda
spörsmålet om rcstavgiftens storlek. Denna fråga bar emellertid en
vidare betydelse, då restavgiften även har avseende å andra skattskyldiga
än arbetsgivare. På grund härav och då frågan torde kunna lösas oberoende
av övriga spörsmål som de sakkunniga ha att pröva, ha årets revisorer ansett
sig böra på nytt aktualisera frågan om en höjning av restavgiften. Det
må då erinras om att ett flertal länsstyrelser förordat cn böjning av denna
avgift redan i samband med den rundfråga som 1957 års revisorer gjorde

184

och som låg till grund för det förslag i ämnet som nämnda års revisorer
framförde. Även i flertalet remissyttranden som avgåvos däröver tillstyrktes
en sådan ändring. De erfarenheter som sedermera vunnits tala ytterligare
härför. Med hänsyn till nuvarande ränteläge synes det sålunda icke ovanligt,
att arbetsgivare och även andra skattskyldiga finna det ekonomiskt
lönande att taga i anspråk skattemedel för att lösa ekonomiska trångmål.
I betraktande härav och under erinran att räntan på kvarstående skatt numera
är nio procent anse sig revisorerna böra föreslå, att — i avvaktan på
de förslag nämnda sakkunniga i övrigt kunna komma att framlägga i syfte
att förbättra resultatet av skatteuppbörden — en icke obetydlig höjning av
restavgiften snarast genomföres. Det må f. ö. tilläggas, att det icke med
fog torde kunna göras gällande att en sådan höjning i främsta rummet
skulle drabba de lägsta inkomsttagarna, då det alldeles övervägande flertalet
av dessa — som revisorerna visat i annat sammanhang av sin berättelse
—- fullgör sin skattebetalningsskyldighet i avsedd ordning.

185

§ 24

De lägsta inkomsttagarnas skattebetalning

Enligt 51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal
inkomstskatt, då den beräknade beskattningsbara inkomsten i kommunen
uppgår till minst 100 kronor. Motsvarande bestämmelse, i vad avser statlig
inkomstskatt, är införd i 9 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.
Vidare gäller enligt föreskrifterna i 22 § 1 mom. taxeringsförordningen bl. a.
att fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått,
om han varit bosatt här i riket hela beskattningsåret och under denna
tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest
till sammanlagt minst 100 kronor, är skyldig att utan anmaning till ledning
för egen taxering avge självdeklaration.

Fr. o. m. den 1 januari 1958 ha de kommunala ortsavdragen höjts, så att
lägsta ortsavdragsbelopp som skall tillämpas vid taxeringen uppgår till 1 760
kronor, motsvarande ortsavdraget för ensamstående skattskyldig i ortsgrupp
II. Med hänsyn till reglerna om den beskattningsbara inkomstens
avrundning till närmast lägre hela hundratal kronor kommer en ensamstående
skattskyldig i lägsta ortsgruppen i regel att påföras beskattningsbar
inkomst först då den taxerade inkomsten uppgår till belopp som är 100
kronor större än ortsavdraget eller 1 860 kronor. Skattskyldiga, vilka varit
här i riket bosatta under hela beskattningsåret och vilkas inkomster understiga
detta belopp, komma således icke att påföras vare sig statlig eller kommunal
inkomstskatt. Att beträffande dessa skattskyldiga föreskriva skyldighet
att avge självdeklaration kan därför ur beskattningssynpunkt te sig
meningslöst.

Detta spörsmål observerades av 1956 års kommunalskatterevision, som
framlade förslag om höjda kommunala ortsavdrag (SOU 1956: 41). Revisionen
erinrade i det sammanhanget om ett uttalande av chefen för finansdepartementet
i propositionen 1951: 180, vari som en följd av 1950 års ortsavdragsreform
frågan om en höjning av deklarationspliktsgränsen från 600
till 1 200 kronor underställdes riksdagens prövning. Departementschefen
framhöll, att han utginge ifrån att proceduren med avlämnande av självdeklaration
och åsättande av taxering m. m. av praktiska skäl endast borde
förekomma beträffande sådana personer, som möjligen kunde bli skyldiga
att erlägga direkta skatter. Att föreskriva enahanda procedur beträffande
personer med inkomster under den gräns, vid vilken en dylik skyldighet
kunde inträda, enbart i syfte att erhålla underlag för påföring av folkpensionsavgifter
å ett ringa belopp, syntes enligt hans mening föga rationellt.
Det ekonomiska utbytet av dessa åtgärder stode icke i rimlig proportion till
kostnaderna för åtgärderna.

186

Under åberopande av det anförda fann kommunalskatterevisionen det
naturligast att deklarationspliktsgränsen, om ortsavdragsreformen genomfördes,
höjdes till 1 800 kronor. Därav skulle följa att i inkomstlängderna
upptoges endast sådana skattskyldiga, vilkas taxerade inkomster uppginge
till minst detta belopp.

Revisionen anförde vidare följande.

I samband härmed uppstår emellertid vissa problem beträffande folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifterna. Genom att inkomstlängderna inte
kommer att redovisa andra skattskyldiga än dem, vilkas till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst uppgår till minst 1 800 kronor, kommer personer,
vilkas inkomster understiger detta belopp, inte att kunna påföras dylika
avgifter.

I fråga om folkpensionsavgifterna vill vi ifrågasätta huruvida inte, med
hänsyn bland annat till vad som anfördes i samma fråga år 1951, gränsen
för avgiftspliktens inträde bör flyttas till 1 800 kronor. Förändringen av
avgiftspliktsgränsen kan, rent överslagsmässigt, beräknas medföra att det
debiterade avgiftsbeloppet kommer att minska med i runt tal 5 milj. kronor.
Det torde emellertid kunna antas att en betydande del av de avgifter, som nu
påförs avgiftspliktiga med mellan 1 200 och 1 800 kronors taxerad inkomst,
inte inflyter eller kan uttas på grund av de avgiftspliktigas låga inkomster.
Nettominskningen för statsverket blir därför sannolikt betydligt lägre.

Därest inkomstlängderna endast kommer att redovisa personer med minst
1 800 kronors taxerad inkomst, kommer detta i fråga om sjukförsäkringsavgifterna
att innebära inte blott att underlag saknas för att påföra personer
med mellan 1 200 och 1 800 kronors taxerad inkomst sådana avgifter utan
även att skyldigheten att tillhöra sjukpenningförsäkringen svårligen kan
kontrolleras. Vidare kommer, om gränsen för avgiftspliktens inträde även i
detta sammanhang höjs till 1 800 kronors taxerad inkomst, denna gräns att
sammanfalla med den nedersta gränsen för försäkring för tilläggssjukpenning.
Vilka konsekvenser det nu anförda kan medföra i fråga om sjukförsäkringens
allmänna uppbyggnad och i fråga om kostnaderna för statsverket vid
en förändrad avgiftspliktsgräns undandrar sig emellertid vårt bedömande
och det ankommer inte heller på oss att taga ställning i denna fråga.

Med hänsyn till ovan angivna konsekvenser i fråga om folkpensions- och
sjukförsäkringsavgifterna m. m. ansåg sig revisionen inte kunna framlägga
förslag om ändring av deklarationspliktsgränsen. Revisionen ansåg att frågan
borde upptas till prövning, när det blivit utrett vilka åtgärder som en höjning
av nämnda gräns påkallade i folkpensions- och sjukförsäkringshänseende.

I fråga om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift gäller numera —-såvitt är av intresse i detta sammanhang — enligt 19 § folkpensioneringslagen
följande.

Envar svensk medborgare skall erlägga pensionsavgift för år, då för honom
beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning att
han vid utgången av året fyllt minst 18 och högst 66 år. Avgift skall dock
icke erläggas av den som för december månad året näst före taxeringsåret
ägt uppbära folkpension. Avgiftsbefrielse gäller också för den för vilken den

187

till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till 1 200 kronor
eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande
bestämmelser samt andre maken icke är fritagen från skyldighet att erlägga
pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomster sammanlagt icke uppgå till minst 1 200 kronor. Pensionsavgiften
utgör fr. o. in. år 1960 (dvs. på grundval av 1959 års förhållanden) 4 procent
av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Makar som
båda äro avgiftspliktiga och som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser skola i avgift betala sammanlagt högst 600 kronor. Om vardera
makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kronor, skall därvid envar av
dem påföras 300 kronor i avgift, överstiger endast den ene makens taxerade
inkomst 7 500 kronor, minskas dennes avgift så att sammanlagda beloppet
av makarnas avgifter ej överstiger 600 kronor. Annan avgiftspliktig än de
nämnda makarna skall betala högst 600 kronor i pensionsavgift.

Sjukförsäkringslagen skiljer mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen
för grundsjukpenning och försäkringen för tilläggssjukpenning. De båda
förstnämnda finansieras genom avgifter av de försäkrade och statsbidrag,
sjukvårdsförsäkringen även genom arbetsgivarbidrag. Försäkringen för tillläggssjukpenning
finansieras genom avgifter av de försäkrade och arbetsgivarbidrag.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall (33 § 2 st. sjukförsäkringslagen)
erläggas av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering
året näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kronor och
som icke vid utgången av sistnämnda år fyllt 67 år eller uppbär folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall (33 § 3 st.) betalas av
medlem, som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan
sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering
nästföljande år bestämts till minst 1 200 kronor.

Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning slutligen skall (33 § 4 st.)
erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller del därav är
försäkrad för sådan sjukpenning.

Specialregler gälla för vissa fall. Vad ovan sagts om medlems taxerade
inkomst skall i fråga om medlem som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser avse makarnas sammanlagda taxerade inkomst.

I frågan om avgiftsplikten till folkpensioneringen anförde allmänna pensionsberedningen
i sitt förslag om förbättrad pensionering (SOU 1957:7)
bl. a. följande.

Den nuvarande minimigränsen för folkpensionsavgift sammanfaller med
gränsen för deklarationsplikt. Skäl kan anföras för att så bör vara fallet även
framdeles. Det bör i detta sammanhang nämnas, att 1956 års kominunalskatterevision
i sitt betänkande med förslag till nya kommunala ortsavdrag
(SOU 1956:41) anfört, att revisionen funnit det naturligt att deklarations -

188

pliktsgränsen höjes till 1 800 kr, om en kommunal ortsavdragsreform genomföres
i enlighet med dess förslag. Revisionen har emellertid ansett, att frågan
om höjning av deklarationspliktsgränsen bör prövas först när utredning
föreligger om vilka åtgärder en dylik höjning påkallar i folkpensioneringsoch
sjuktörsäkringshänseende. Därvid har revisionen framhållit, att, om den
föreslagna ortsavdragsreformen genomföres vid 1957 års riksdag, en ändring
av gränsen för deklarationsplikten inte blir aktuell förrän tidigast vid 1959
års taxering.

Beredningen anser, att en höjning till 1 800 kr av minimigränsen för
avgiften väl kan övervägas för folkpensioneringens del. Enligt beredningens
åsikt bör dock frågan om en sådan höjning anstå till dess statsmakterna
tagit ställning till förslaget om nya ortsavdrag och den av kommunalskatterevisionen
förutsatta undersökningen verkställts rörande konsekvenserna av
en motsvarande ändring inom sjukförsäkringen.

Det kan nämnas, att en höjning från 1 200 till 1 800 kr av den nedre gränsen
för uttag av folkpensionsavgift skulle resultera i en minskning av det debiterade
avgiftsbeloppet med uppskattningsvis 10 miljoner kr, om avgiften utgör
5 %. Det torde emellertid kunna antagas, att en betydande del av de avgifter,
som nu påföres avgiftspliktiga i intervallet 1 200—1 800 kr taxerad inkomst,
inte inflyter eller kan indrivas, varför nettominskningen för statsverket
sannolikt skulle bli betydligt lägre.

Oavsett om den nedre avgiftsgränsen bibehålies vid 1 200 kr eller om
gränsen höjes, synes det emellertid önskvärt att avgiftspliktiga med inkomster
understigande existensminimum kan befrias från pensionsavgift i likhet
med vad som gäller i fråga om inkomstskatt. Är 1951 föreslogs av 1949 års
uppbördssakkunniga att lokal skattemyndighet icke skulle påföra folkpensionsavgift,
när den avgiftspliktige på grund av existensminimum medgivits
hel skattebefrielse vid inkomsttaxeringen. Detta förslag har emellertid inte
genomförts, enär frågan ansetts böra prövas i ett större sammanhang (prop.
1951:203). Enligt beredningens mening bör man överväga att genomföra
förslaget i samband med den nu aktuella pensionsreformen. Därvid torde
även böra övervägas att införa motsvarande befrielse från att erlägga sjukförsäkringsavgift.

Som framgår av det föregående har i olika sammanhang det antagandet
gjorts, alt en betydande del av de folkpensionsavgifter som nu påföras
avgiftspliktiga med 1 200—1 800 kronors taxerade inkomster icke skulle
inflyta till följd av vederbörandes låga inkomster. Någon utredning härom
föreligger emellertid icke. Det ma erinras om att riksdagens revisorer varje
år i sin berättelse lämna en redogörelse för utfallet av skatteuppbörden, i
vilken nämnda avgifter ingå. Redogörelsen avser den ordinarie uppbörden av
dels preliminär A- och B-skatt under respektive uppbördsår, dels kvarstående
skatt för visst års taxering, dels resultaten av restindrivningen m. in., d. v. s.
hela skatteuppbörden. Med hänsyn härtill kunna av redogörelsen några
slutsatser i de avseenden som inledningsvis berörts icke dragas. Revisorerna
ha därför ansett det ur olika synpunkter vara ett betydande intresse att få
klarlagt, hur stort skattebelopp som faktiskt erlagts under ett visst år av

189

inkomsttagare med en statligt taxerad inkomst av 1 200—3 000 kronor. Av
en sådan undersökning skulle också kunna belysas hur skatterna betalats av
ifrågavarande grupp inkomsttagare. Vidare borde därav framgå hur den
ifrågavarande gruppen är sammansatt — kön, civilstånd, ålder, yrke samt
antal barn. Uppdrag att utföra en dylik undersökning har av revisorerna
lämnats statistiska centralbyråns utredningsinstitut, som redovisat resultatet
därav i en promemoria jämte tillhörande tabeller. Av denna framgår i huvudsak
följande.

Vad först gäller valet av taxeringsår beslöts att undersökningen skulle
avse 1956 års inkomster (taxeringsåret 1957). Anledningen härtill var att det
gällde dels att få aktuella uppgifter och dels att så stor del av skatten som
möjligt skulle vara inbetald vid undersökningstillfället. Restlängderna för
taxeringsåret 1957 funnos upprättade i juli 1958, och den restförda skatten
beräknades till större delen vara indriven inom ett år därefter, således vid
tiden för undersökningens genomförande.

Undersökningens population utgöres av inkomsttagare i Sverige år 1957
med en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst av 1 200—3 000 kronor. Med
inkomsttagare avses endast fysiska personer. Äkta makar som levt tillsammans
ha räknats som enhet; för dessa gäller alltså det sammanlagda inkomstoch
skattebeloppet. Civilståndet har därvid bestämts ur skattesynpunkt.
Personer som ingått äktenskap under året 1956 räknas således som ej gifta,
och i övriga fall har det civilstånd varit bestämmande som gällt under större
delen av året. Om t. ex. en gift person avlidit under första halvåret 1956, räknas
den efterlevande maken som ej gift. Om personen däremot avlidit under
andra halvåret, räknas maken som gift och får representera ett äktenskap. I
övriga fall ha de som avlidit under året helt uteslutits ur undersökningen.

Som urvalsram har valts statistiska centralbyråns befolkningsregister.
Detta är ett register som omfattar alla personer födda den femtonde i varje
månad och kyrkobokförda i riket, i allt ungefär 1/30 av hela befolkningen.
Befolkningsregistrets hålkortsmassa har, med hjälp av avgångsregister,
rekonstruerats att gälla uppgifter för år 1956. Ur dessa uppgifter ha framsorterats
inkomsttagare med 1 000—3 000 kronor i sammanräknad nettoinkomst.
(Uppgift om statligt taxerad inkomst saknas i registret.) Därefter
ha gifta 15:e-födda kvinnor gallrats bort. De gifta ha i undersökningen fått
representeras av de gifta 15:e-födda männen, på vilkas hålkort uppgifter
finnas även om hustrun.

De sålunda på hålkortsmässig väg framkörda korten (ung. 13 500) ha
särskilt reproducerats för denna undersökning, och ur den reproducerade
kortmassan har det slutgiltiga urvalet dragits. För beräkningen av urvalet
har materialet sorterats efter civilstånd och ålder i tioårsklasser. För gifta
har den yngre makens ålder varit bestämmande. Några åldersklasser ha
sedan sammanslagits, då precisionen i redovisningen annars beräknats bli
alltför dålig.

190

Med ledning av det uppskattade antalet inkomsttagare i de olika kön-,
civilstånds- och åldersgrupperna samt skattningar av genomsnittliga belopp
och spridningar för slutlig skatt har förväntad precision för fem olika urvalsstorlekar
beräknats och därefter kostnader för motsvarande urval.

Fördelningen av resurserna har skett med sikte på att bästa möjliga uppskattning
av populationens värde för slutlig skatt skulle uppnås. Vissa modifikationer
ha sedan ägt rum för att om möjligt tillåta redovisning för alla
delgrupper.

Den totala urvalsstorleken har fastställts till 3 000 inkomsttagare, varjämte
vissa för redovisningen önskvärda jämkningar av åldersklassindelningen
företagits. De definitiva åldersklasserna ha för alla kön-civilståndsgrupperna
bestämts till (under året 1956 fyllda) »högst 25 år», »26—67 år»
samt »68 år eller mer».

Undersökningsenheterna ha uttagits som systematiskt sample. Från
maskinlistor över uttagna enheters identifikationsnummer (födelsenummer)
ha motsvarande stamkort manuellt utsökts och namn och bostadsort uppförts
på blanketter. Dessa ha sedan sorterats på lokala skattemyndigheter
(häradsskrivare och kronokamrerare -— sammanlagt 188 myndigheter). De
lokala skattemyndigheterna ha påfört uppgifter om statligt taxerad inkomst,
slutlig skatt, kvarstående skatt, skattetyp (A- och B-skatt) och civilstånd ur
taxeringssynpunkt. Blanketterna ha efter hand som de återkommit till utredningsinstitutet
granskats, sorterats och i förekommande fall försetts med
kompletterande koduppgifter för stansningen.

Blanketterna för de inkomsttagare som enligt inkomna uppgifter kunde
ha restförd skatt ha sorterats på och utsänts till utmätningsmän (293 berörda
myndigheter). Utmätningsmännen ha sedan lämnat uppgifter om den restförda
skatten. Efter vissa ytterligare kompletteringar ha samtliga här
avsedda inkomsttagare utom 36 kunnat uppspåras. (Se vidare härom nedan
i samband med behandling av det s. k. bortfallet.)

Efter hand som blanketterna återkommit till utredningsinstitutet ha de
ånyo granskats och därefter stansats. När detta ägt rum ha uppgifter om
yrke, näringsgren och barnantal maskinellt reproducerats från den hålkortsmassa
som användes vid urvalet. Därefter ha maskintabeller efter
önskade indelningar framkörts och uppräkning skett till värden för hela
populationen. Slutligen ha variansberäkningar gjorts för summa slutlig
skatt och summa ej betald restskatt ävensom för antalet inkomsttagare utan
och med skatt samt det antal som helt, delvis och icke alls erlagt sin skatt.

Det egentliga bortfallet vid undersökningen uppgår till 41 urvalsenheter
eller 1,3 procent av totala antalet enheter. Den största delen av detta bortfall
utgöres av inkomsttagare (36 st) som icke återfunnits i de lokala skattemyndigheternas
register. Detta beror antagligen i en del fall på att dessa inkomsttagare
icke haft tillräckligt stor inkomst för att bli taxerade, varför gruppen
i verkligheten troligen är ännu mindre. Sammanlagt 507 urvalsenheter eller

191

16,2 procent av det totala antalet utgöras av inkomsttagare som icke tillhöra
undersökningspopulationen (naturligt bortfall). Flertalet av denna grupp
(435 st) representeras av inkomsttagare med mindre än 1 200 kronor i
statligt taxerad inkomst. Detta slag av bortfall har reducerat det användbara
urvalets storlek men icke medfört någon verklig snedvridning av undersökningsresultaten.

Allvarligare är en typ av »bortfall» som likaledes orsakats av urvalsramens
(befolkningsregistrets) konstruktion. Inkomsttagare med 3 000 kronor eller
mera i sammanräknad nettoinkomst och med 1 200—3 000 kronor i statligt
taxerad inkomst ha icke kommit med i undersökningen. Enda möjligheten
att bestämma storleken av denna grupp har visat sig vara en särundersökning
för denna del av populationen. En sådan undersökning, i fortsättningen
kallad »bortfallsundersökningen», har därför utförts.

Att utföra en lika fullständig kartläggning av den sökta bortfallsgruppen
som av de övriga inkomsttagarna har av både tids- och kostnadsskäl icke
varit möjligt. Därför har en begränsad undersökning företagits, som endast
syftat till att bestämma det viktigaste skattebeloppet — summa slutlig skatt
— samt antalet inkomsttagare i den sökta gruppen. Samma gruppindelning
efter kön-civilstånd och ålder som i huvudundersökningen har också genomförts.

Urvalet har gjorts ur inkomstlängderna för år 1957 och har avsetts omfatta
alla de lokala skattemyndigheterna. Områdena för dessa ha indelats i fyra
storleksklasser: 1) Stockholm, 2) Göteborg, 3) de elva därnäst största städerna
och 4) övriga områden (175 st).

I Stockholm föras icke några inkomstlängder, varför urvalet har fått göras
ur taxeringslängderna. Dessa förvaras i sex taxeringskontor, varav fyra äro
belägna i innerstaden och två i ytterområdena. För att undersökningen över
huvud skulle kunna genomföras med tillgängliga personalresurser visade det
sig nödvändigt att begränsa urvalet till ett taxeringskontor i innerstaden,
norra taxeringskontoret, och ett kontor i yttre staden, taxeringskontoret för
Bromma m. fl. församlingar. I det förstnämnda uttogs vart 30 :e uppslag och
i det senare vart 133 :e uppslag. I Göteborg har vart 100 :e uppslag uttagits,
i »elva större städer» vart 50 :e uppslag och i »övriga områden» vart 20 :e
uppslag. Alla inkomsttagare på de uttagna uppslagen ha undersökts, men
data ha antecknats endast för dem som höra till den sökta gruppen med
statligt taxerad inkomst i intervallet 1 200—3 000 kronor och en sammanräknad
nettoinkomst av mera än eller lika med 3 000 kronor. Summa slutlig
skatt för denna grupp har sedan hämtats ur debitcringslängderna.

Efter hand som materialet återkommit från de lokala skattemyndigheterna
till institutet ha granskning och summering för de olika redovisningsgrupperna
utförts och till sist, när hela materialet inkommit, uppräkning till
totalvärden skett.

Av de 188 lokala skattemyndigheterna ha sex icke kunnat utföra sin del

192

Tabell 1

Summa slutlig skatt (kr) och antal inkomsttagare i inkomstgruppen 1 200—1 800 kr
I huvudundersökningen och bortlallsundersökningen fördelade efter kön — civilstånd och ålder.
Talen avrundade till jämna hundratal.

	Inkomsttagare i	inkomstgruppen 1 200—1 800 kr
Kön — civilstånd, ålder	Huvudundersökningen	Bortfallsundersökningen	Summa
S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare	S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare	S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare
Ensamstående män	3 758 700	42 200	215 500	700	3 974 200	42 900
därav —25 år	2 286 700	22 900	82 400	300	2 369 100	23 200
26—67 »	1 318 800	13 800	115 000	300	1 433 800	14 100
68— »	153 200	5 500	18 100	100	171 300	5 600
Ensamstående kvinnor	5 044 000	62 800	61 900	200	5 105 900	63 000
därav —25 år	2 233 700	22 700	7 900	00	2 241 600	22 700
26—67 »	2 541 800	28 700	34 300	100	2 576 100	28 800
68— »	268 500	11 400	19 700	100	288 200	11 500
Gifta	765 800	9 300	371 100	1 000	1 136 900	10 300
därav —25 år	(31 000)	(200)	(7 700)	(00)	(38 700)	(200)
26—67 »	721 300	8 700	356 800	1 000	1 078 100	9 700
68— »	(13 500)	(400)	(6 600)	(00)	(20 100)	(400)
Samtliga	9 568 500	114 300	648 500	1 900	10 217 000	116 200

av arbetet inom avsedd tid. Ifrågavarande områden ha jämförts med andra
områden som bedömts likartade ur inkomstsynpunkt, och uppräkning har
gjorts med hänsyn till resultaten i de senare områdena och i proportion till
folkmängden. På motsvarande sätt har förfarits beträffande de delar av
Stockholm som icke medtagits i undersökningen.

Det i redovisningen av undersökningsresultatet viktigaste skattebegreppet
är »slutlig skatt». Däri ingå statlig inkomstskatt, kommunalskatt, landstings-
och tingshusmedel, pensionsavgift och sjukförsäkringsavgifter. Dessutom
kunna ingå statlig förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, vissa annuiteter,
investeringsavgift, arbetsgivaravgift för yrkesskadeförsäkring samt
byggnadsforskningsavgift. Sistnämnda skatter och avgifter påföras oberoende
av inkomsten och borde därför helst ha uteslutits ur undersökningen.
Att så icke skett motiveras av att dessa belopp icke kunna avskiljas, när det
gäller kvarstående och restförd skatt. Antalet inkomsttagare som debiterats
någon av dessa avgifter är okänt, men erfarenheter från granskningen av
materialet stödja den förnuftsmässigt dragna slutsatsen, att nämnda belopp
utgör en relativt sett liten del av totalsumman slutlig skatt för berörda
inkomstgrupper.

I summa restförd skatt ingå i ej exakt känd omfattning även belopp som
påförts vid eftertaxering och icke tidigare debiterats som slutlig skatt. Sådana

193

Tabell 2

Summa slutlig skatt (kr) och antal inkomsttagare 1 inkomstgruppen 1 800—3 000 kr
i huvudundersökningen och bortfallsundersökningcn fördelade efter kön — civilstånd och ålder.
Talen avrundade till jämna hundratal.

	Inkomsttagare	i inkomstgruppen 1 800	-3 000 kr
Kön—civilstånd,	Huvudundersökningen	Bortfallsundersökningen	Summa
ålder	S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare	S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare	S:a slutlig skatt, kr	antal in-komst-tagare
Ensamstående män	15 902 300	90 600	16 567 800	42 600	32 470 100	133 200
därav —25 år	8 733 200	34 900	7 828 700	18 100	16 561 900	53 000
26—67 »	5 334 800	27 700	7 144 700	16 900	12 479 500	44 600
68— »	1 834 300	28 000	1 594 400	7 600	3 428 700	35 600
Ensamstående kvinnor	19 031 400	149 800	16 084 000	44 600	35 115 400	194 400
därav —25 år	8 976 100	35 800	6 677 600	15 300	15 653 700	51 100
26—67 »	8 357 400	56 000	7 520 400	18 800	15 877 800	74 800
68— »	1 697 900	58 000	1 886 000	19 500	3 583 900	68 500
Gifta	2 389 600	25 700	6 399 700	24 300	8 789 300	50 000
därav —25 år	103 500	500	334 700	800	438 200	1 300
26—67 »	2 235 500	22 600	5 582 300	18 700	7 817 800	41 300
68— »	50 600	2 600	482 700	4 800	533 300	7 400
Samtliga	37 323 300	266 100	39 051 500	111 500	76 374 800	377 600

belopp torde få anses svara för en liten del av den restförda skatten, och vid
sidan av den slutliga skatten torde man helt kunna bortse från dem.

Avkortade belopp avse avkortad restförd skatt, dock endast i den mån
beloppen varit kända av utmätningsmännen den 30 september 1959. Avkortning
kan ske även efter nämnda datum men torde i flertalet fall ha varit
slutförd vid denna tidpunkt.

I ej betald restförd skatt ingå avskrivna belopp och ännu ej erlagd skatt.
Även i detta fall avses belopp som utmätningsmännen kunnat redovisa den 30
september 1959. I handräckningsärenden kan någon månad förflyta efter
skattens indrivning, innan detta blir känt av den utmätningsmyndighet som
begärt handräckningen. Indrivningen pågår mer än fyra år efter nämnda
datum, och även om den till största delen slutförts vid undersökningstillfället,
komma givetvis beloppen ej betald restförd skatt att ytterligare minska.

I tabell 1 redovisas summa slutlig skatt (kr) och antal inkomsttagare i
inkomstgruppen i 1 200—1 800 kronor i huvudundersökningen och i bortfallsundersökningen
samt summor för båda undersökningarna sammantagna.
Motsvarande redovisning för inkomstgruppen 1 800—3 000 kronor
återfinnes i tabell 2. Dessa äro de enda tabeller som upptaga båda undersökningarna.
De kunna därför vara till ledning vid bedömandet av övriga tabeller,
vilka gälla enbart huvudundersökningen.

Av tabell 1 framgår, att i den lägre inkomstgruppen antalet inkomsttagare

13 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

194

Tabell 3

Summa slutlig skatt, kvarstående slutlig skatt, restförd skatt, restförd skatt: avkortade
belopp samt ej betald restlörd skatt den 1/10 1959 lör Inkomsttagare med till
statlig Inkomstskatt taxerad inkomst 1 200—1 800 kr fördelade efter kön — civllstånd
och ålder. Belopp i kr avrundade till jämna hundratal.

Kön — civilstånd, ålder	Summa slutlig skatt, kr	Summa kvar-stående slutlig skatt, kr	Summa rest-förd skatt kr	Summa rest-förd skatt: avkortade belopp, kr	Summa ej betald restförd skatt, kr
Ensamstående män	3 758 700	676 800	194 500	4 400	90 900
därav —25 år	2 286 700	220 900	43 000	—	17 100
26—67 »	1 318 800	391 400	128 200	3 100	70 000
68— »	153 200	64 500	23 300	1 300	3 800
Ensamstående kvinnor	5 044 000	1 332 700	297 600	10 000	132 000
därav —25 år	2 233 700	322 800	45 100	_	26 200
26—67 »	2 541 800	929 500	250 500	10 000	105 800
68- »	268 500	80 400	2 000	—	—
Gifta, samboende	765 800	219 500	86 200	12 100	26 000
därav —25 år	31 000	—	—	_
26—67 »	721 300	206 000	79 400	12 100	19 200
68— »	13 500	13 500	(6 800)	—	(6 800)
Samtliga	9 568 500	2 229 000	578 300	26 500	248 900

från bortfallsundersökningen är litet i förhållande till hela populationen
(sammanlagt 1,6 %). Endast för gifta utgör bortfallsgruppen en mera betydande
del (9,7 %). Detta gör att resultaten icke torde äventyras i övriga
tabeller för den lägre inkomstgruppen.

När man på motsvarande sätt för den högre inkomstgruppen jämför antalet
inkomsttagare och slutlig skatt i bortfallsundersökningen med motsvarande
tal för hela populationen (tab. 2), finner man att bortfallsgruppen utgör en
relativt stor del. Gruppen omfattar ca 30 procent av totala antalet inkomsttagare
och ca 51 procent av det totala beloppet slutlig skatt. Det är därför
nödvändigt att komma ihåg, att övriga tabeller för den högre inkomstgruppen
avse endast inkomsttagare med sammanräknad nettoinkomst under
3 000 kronor och att, om hela populationen vore med, gruppens storlek och
sammansättning högst avsevärt kunde förändras. I några fall där tendensen
är tydlig kunna dock -— såsom framgår av det följande — försiktiga slutsatser
dragas om populationen.

Antalet inkomsttagare totalt i de bägge inkomstgrupperna framgår av
tabellerna 1 och 2. Totalt omfattar den lägre inkomstgruppen 116 000 och
den högre inkomstgruppen 378 000 inkomsttagare. För bägge inkomstgrupperna
är »gifta» den minsta civilståndsgruppen. Den utgör för den lägre
inkomstgruppen 10 000 och för den högre 50 000 inkomsttagare. Relativt
upptar gruppen »gifta» knappt 9 respektive drygt 13 procent. Den största
gruppen utgöres för bägge inkomstgrupperna av ensamstående kvinnor, som
för den lägre inkomstgruppen omfatta 63 000 inkomsttagare eller 54 procent.

195

Tabell 4

Summa slutlig skatt, kvarstående skatt, restförd skatt, rcstfiird skatt: avkortade belopp
samt ej betald restförd skatt den 1/10 1959 för Inkomsttagare med till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst 1 800—3 000 kr fördelade efter kön — civilstånd och
ålder. Belopp i kr avrundade till jämna hundratal.

Kön — civilstånd, ålder	Summa slutlig skatt, kr	Summa kvar-stående slutlig skatt, kr	Summa restförd skatt, kr	S:a rest-förd skatt: avkortade belopp, kr	S:a ej be-tald rest-förd skatt, kr
Ensamstående män	15 902 300	3 006 100	703 300	41 900	390 500
därav —25 år	8 733 200	1 191 800	138 700	—	116 200
26—67 »	5 334 800	1 287 200	505 500	6 500	250 700
68— »	1 834 300	527 100	59 100	35 400	23 600
Ensamstående					49 500
kvinnor	19 031 400	4 368 900	123 400	11 300
därav —25 år	8 976 100	1 015 000	9 200	—	2 600
26—67 »	8 357 400	2 638 900	67 300	—	46 900
68— »	1 697 900	715 000	46 900	11 300	—
Gifta, samboende	2 389 600	845 100	331 100	109 700	170 500
därav —25 år	103 500	16 200	—	—	—
26—67 »	2 235 500	812 600	298 200	81 800	170 500
68— »	50 600	16 300	32 900	27 900	—
Samtliga	37 323 300	8 220 100	1 157 800	162 900	610 500

Motsvarande tal för den högre inkomstgruppen är 194 000 inkomsttagare
eller 51 procent. En mellanställning intar alltså de ensamstående männen
— 43 000 inkomsttagare eller 37 procent i den lägre inkomstgruppen respektive
133 000 inkomsttagare eller 35 procent i den högre.

Åldersgrupperna »25 år eller mindre» samt »68 år och mer» äro för gruppen
gifta i den lägre inkomstgruppen mycket små, och de i tabellerna redovisade
talen äro därför av låg precision. Tillräckligt att veta är att den mellersta
åldersgruppen är den ojämförligt största och omfattar nära 10 000
inkomsttagare. För ensamstående män och ensamstående kvinnor är den
äldsta åldersklassen den minsta och upptar 5 600 respektive 11 500 inkomsttagare
eller 13 respektive 18 procent i de båda könsgrupperna. För de ensamstående
männen upptager den yngsta åldersgruppen det största antalet eller
23200 individer, medan 14100 individer finnas i den mellersta åldersgruppen.
För de ensamstående kvinorna däremot dominerar den sistnämnda åldersgruppen
med 28 800 inkomsttagare mot 22 700 i den yngsta åldersgruppen.

Den högre inkomstgruppen visar en något annorlunda fördelning mellan
åldersklasser. För gifta är den mellersta inkomstklassen icke lika dominerande.
Folkpensionärerna uppta här ungefär 15 procent av gruppen. Fördelningen
mellan de tre åldersklasserna är beträffande ensamstående i detta
fall mera jämn än för den lägre inkomstgruppen. För ensamstående män
omfatta de respektive 53 000, 45 000 och 36 000 inkomsttagare, räknat från
den lägsta till den högsta åldersklassen, och den inbördes storleksordningen
är alltså densamma som för inkomstgruppen 1 200 -1 800 kronor. Liksom i

196

Tabell 5

Antal inkomsttagare 1 inkomstgruppen 1 200—1 800 kr utan skatt och med skatt och därav som
helt, delvis och inte alls erlagt sin skatt fördelade på kön — civilstånd ocli ålder. Absoluta och

relativa tal.

	Inkomsttagare i inkomstgruppen 1 200—1 800 kr
			med skatt
Kön — civilstånd.	utan	skatt
ålder		helt erlagt	delvis erlagt	inte alls er-
				sin skatt	sin skatt	lagt sin skatt
	Antal pers.	%	Antal pers.	%	Antal pers.	%	Antal pers.	%	Antal pers.	%
Ensamstående män	6 470	15,3	35 680	84,7	34 440	81,7	390	1,0	850	2,0
därav —25 år	1 210	5,3	21 670	94,7	21 390	93,5	140	0,6	140	0,6
26—67 »	1 750	12,7	12 040	87,3	11 160	80,9	250	1,8	630	4,6
68— »	3 510	64,2	1 970	36,0	1 890	34,5	—	—	80	1,5
Ensamstående kvinnor	13 200	21,0	49 590	79,0	47,850	76,2	440	0,7	1 300	2,1
därav —25 år	610	2,7	22 060	97,3	21 640	95,5	190	0,8	230	1,0
26—67 »	3 240	11,3	25 450	88,7	24 130	84,1	250	0,9	1 070	3,7
68— »	9 350	81,8	2 080	18,2	2 080	18,2	—	—	—	—
Gifta	950	10,2	8 350	89,8	7 670	82,5	30	0,3	650	7,0
därav —25 år	—	0,0	(180)	100,0	(180)	100,0	—	—	—	—
26—67 »	680	7,8	8 020	92,2	7 370	84,7	—	—	650	7,5
68— »	270	64,3	150	35,7	120	28,6	30	7,1	—	—
Samtliga	20 620	18,1	93 620	81,9	89 960	78,7	860	0,8	2 800	2,4

den lägre inkomstgruppen är bland de ensamstående kvinnorna åldersklassen
26—67 år den största och upptar här omkring 75 000 individer. I motsats till
i den lägre inkomstgruppen är dock den lägsta åldersklassen mindre än den
högsta. Klasserna utgöra omkring 51 000 respektive 68 000 inkomsttagare.

Av tabell 1 framgår att sammanlagt 10,2 milj. kronor debiterats den lägre
inkomstgruppen — 116 000 inkomsttagare — i slutlig skatt taxeringsåret
1957. Av tabell 3 kan utläsas att avkortade belopp för gruppen utgjorde
26 000 kronor eller 0,3 procent och ej betald restförd skatt ungefär 250 000
kronor eller 2,6 procent av den slutliga skatten. De senare beloppen äro
osäkra men i alla händelser små i jämförelse med summan slutlig skatt. Som
tidigare nämnts var indrivningen icke slutförd vid undersökningstillfället.
Dock torde kunna sägas att den ifrågavarande gruppen erlagt omkring 10
milj. kronor i skatter.

Som en jämförelse kan motsvarande tal studeras i tabell 2 för inkomstgruppen
1 800—3 000 kronor. Det bör observeras att inkomstklassen är
dubbelt så stor och omfattar ett större antal inkomsttagare, d.v. s. ca 380000.
Gruppen har sammanlagt påförts 76,4 milj. kronor i slutlig skatt. På grund
av att bortfallet här är stort äro de tal som ange avkortade belopp och ej
betald restförd skatt i tabell 4 ännu osäkrare än för den lägre gruppen. Om
man uppskattar de nämnda beloppen i populationen till samma andelar av

197

Tabell 6

Antal inkomsttagare 1 inkomstgruppen 1800—3000 kr utan skatt och med skatt och därav som
helt, delvis och inte alls crlagt sin skatt fördelade på kön — civilstånd och ålder. Absoluta och

relativa tal.

	Inkomsttagare i inkomstgruppen 1 800—3 000 kr
			med skatt
Kön — civilstånd,	utan skatt			helt erlagt	delvis erlagt	inte alls er-
ålder			toian	sin skatt	sin skatt	lagt sin skatt
	Antal		Antal		Antal	°L	Antal	o/	Antal	%
	pers.	Jo	pers.	JO	pers.		pers.		pers.
Ensamstående mån	22 360	24,7	68 200	75,3	66 580	73,5	690	0,8	930	1,0
därav —25 år	400	1,1	34 440	98,9	34 090	97,9	50	0,1	300	0,9
26-67 »	6 320	22,8	21 420	77,2	20 520	74,0	640	2,3	260	0,9
68— »	15 640	55,9	12 340	44,1	11 970	42,8	—	~	370	1,3
Ensamstående
kvinnor	61 050	40,8	88 670	59,2	87 860	58,7	240	0,1	580	0,4
därav —25 år	610	1,7	35 200	98,3	35 160	98,2	50	0,1	—	—
26—67 »	15 700	28,1	40 250	71,9	39 480	70,6	190	0,3	580	1,0
68— »	44 740	77,2	13 220	22,8	13 220	22,8	—	—	—	—
Gifta	7 350	28,7	18 250	71,3	16 280	63,6	1 970	7,7	—	—
därav —25 år	—	0,0	500	100,0	500	100,0	—	—	—	—
26—67 »	5 680	25,2	16 870	74,8	15 020	66,6	1 850	8,2	—	—
68— »	1 670	65,5	880	34,5	760	29,8	120	4,7	—	—
Samtliga	90 760	34,1	175 120	65,9	170 720	64,2	2 900	1,1	1 510	0,6

den slutliga skatten som de uppta i den faktiskt undersökta gruppen, inför
man visserligen ett fel, som dock måste vara litet i jämförelse med den slutliga
skatten. Andelen utgör 0,4 procent för avkortade belopp och 1,6 procent
för ej betald restskatt; beloppen kunna uppskattas till 0,3 respektive 1,3
milj. kronor. Gruppen skulle då i realiteten ha erlagt omkring 75 milj. kronor
i skatt (tab. 3 och 4).

Av tabell 5 kan utläsas att omkring 18 procent av inkomsttagarna i den
lägre inkomstgruppen icke alls påförts någon skatt. Särskilt stor är denna
grupp bland folkpensionärerna. Bland dessa redovisas för både ej gifta män
och för gifta 64 procent och för ej gifta kvinnor 82 procent utan skatt. I den
högre inkomstgruppen ha, såsom framgår av tabell 6, totalt 34 procent av
inkomsttagarna icke alls debiterats skatt. Också här är gruppen utan skatt
störst bland folkpensionärerna. Genomgående minst är gruppen för inkomsttagare
under 26 år. För cj gifta män i den lägre inkomstgruppens lägsta
åldersgrupp är andelen utan skatt ca 5 procent och för ej gifta kvinnor och
för gifta är andelen ännu mindre, men då grupperna äro små blir precisionsgraden
för låg för att talen exakt skola kunna anges. Även för den högre
inkomstgruppen är antalet utan skatt i den lägsta åldersklassen endast någon
procent.

Antalet inkomsttagare med skatt som helt, delvis eller icke alls betalat sina

198

Tabell 7

Procentuella antalet inkomsttagare i inkomstgrupperna 1 200 — 1 800 kr och 1 800 — 3 000 kr
fördelade efter yrkesställning och näringsgrenar samt efter kön, civilstånd och ålder.

Kön — civilstånd, ålder	Antal inkomsttagare med 1 200 —1 800 kr i procent	Antal inkomsttagare med 1 800 —3 000 kr i procent
Före- tagare inom jord- bruk	Före- tagare, övriga	An- ställda	Icke yrkes- verk- samma	Före- tagare inom jord- bruk	Före- tagare, övriga	An- ställda	Icke yrkes- verk- samma
Ensamstående män	9,1	2,6	64,2	24,1	8,1	3,7	55,9	32,3
därav —25 år	—	0,2	84,5	15,3	—	—	90,3	9,7
26—67 »	20,6	7,0	55,6	16,8	15,9	9,3	55,0	19,8
68— »	17,7	1,5	1,5	79,3	10,6	2,6	14,0	72,8
Ensamstående kvinnor	5,5	3,1	54,0	37,4	4,3	1,7	38,1	55,9
därav —25 år	1,5	—	82,5	16,0	—	—	85,9	14,1
26—67 »	8,3	6,8	53,0	31,9	7,6	2,9	46,1	43,4
68— »	6,4	—	—	93,6	3,7	1,6	0,9	93,8
Gifta	44,0	9,2	19,7	27,1	24,5	9,3	28,4	37,8
därav —25 år	(-)	(-)	(100,0)	(-)	(-)	(12,2)	(87,8)	(-)
26—67 »	46,7	9,5	19,0	24,8	27,3	10,2	29,3	33,2
68— »	7,1	7,1	—	85,8	4,7	—	9,4	85,9
Samtliga	10,0	3,4	55,0	31,6	7,5	3,1	43,2	46,1

skatter kan för den lägre inkomstgruppen utläsas av tabell 5 och för den
högre av tabell 6. Procenttalen äro beräknade på hela antalet inkomsttagare.
Totalt ha omkring 1 procent delvis och 2,4 procent icke alls betalat sin skatt
i den lägre inkomstgruppen. För gruppen gifta, där åldersklasserna äro för
små för att särredovisas, är andelen av dem som icke alls erlagt sin skatt
ungefär 7 procent, men för de ensamstående hålla sig procenttalen i alla
åldersgrupper under 5 procent. För den högre inkomstgruppen äro resultaten
mera osäkra, men motsvarande tal synes i alla åldersklasser för de ensamstående
uppgå till högst någon eller ett par procent, medan ungefär 8 procent
av de gifta endast delvis erlagt sin skatt. Totalt ca 1 procent har delvis erlagt
skatten, och nästan lika många ha icke alls betalat.

Inkomsttagarnas fördelning efter yrkesställning framgår av tabell 7.
Grupperna äro företagare, anställda och icke yrkesverksamma, varav de
förstnämnda ha uppdelats på jordbrukare och övriga företagare. Resultaten
i den högre inkomstgruppen äro synnerligen osäkra och kommenteras ej
vidare här.

I den lägre inkomstgruppen äro 55 procent av inkomsttagarna anställda,
32 procent icke yrkesverksamma och 10 procent företagare inom jordbruk.
Övriga företagare utgöra endast omkring 3 procent.

De anställda äro vanligast bland de ensamstående männen, där de utgöra
64 procent. Särskilt dominerande är gruppen bland de yngsta männen, där
hela 85 procent äro anställda. I den mellersta åldersgruppen är förekomsten

199

Tabell 8

Antalet inkomsttagare utan och med barn i procent av totala antalet inkomsttagare samt medelantalet
barn för de senare, i inkomstgrupperna 1 200—1 800 kr och 1 800—3000 kr, fördelade efter
kön — civilstånd och åldersklasser. För ej gifta mön och för gifta avses antalet hemmavarande
barn under 16 år, för ej gifta kvinnor avses födda, nu levande, barn.

Kön — civilstånd, ålder	Inkomsttagare med 1 200—1 800 kr, statligt taxerad inkomst	Inkomsttagare med 1 800—3 0 00 kr, statligt taxerad inkomst
utan barn, antal i %	med barn	utan barn, antal i %	med	barn
antal i %	medel- antal barn	antal i %	medel- antal barn
Ej gifta män	98,9	(U)	(1,6)	99,7	(0,3)	(3,9)
därav —25 år	99,6	(0,4)	(1,0)	99,7	(0,3)	(3,9)
26—67 »	97,2	(2,8)	(1,7)	100,0	(-)	(-)
68— »	100,0	(-)	(-)	100,0	(-)	(-)
Ej gifta kvinnor	86,6	13,4	1,6	88,8	11,2	1,6
därav —25 år	89,7	10,3	1,1	92,1	7,9	1,0
26—67 »	81,8	18,2	1,8	71,9	18,1	1,9
68— »	92,5	7,5	2,0	93,4	6,6	1,4
Gifta	81,7	18,3	1,3	83,0	17,0	2,6
därav —25 år	(16,7)	(83,3)	(1,0)	(24,0)	(76,0)	(1,6)
26—67 »	82,5	17,5	1,3	83,0	17,0	2,7
68— »	(92,9)	(7,1)	(1,0)	94,1	(5,9)	(1,0)

omkring 56 procent, medan blott någon procent av de äldsta har anställning.
Däremot stå nära 18 procent av de manliga folkpensionärerna i denna
inkomstgrupp som företagare inom jordbruk; 79 procent äro icke yrkesverksamma.
Jordbrukarnas andel av den mellersta åldersgruppen är ca 21 procent,
och här finnas även 7 procent övriga företagare, medan ca 17 procent
äro icke yrkesverksamma.

Bland ensamstående kvinnor äro 54 procent anställda och 37 procent icke
yrkesverksamma, medan över 5 procent äro företagare inom jordbruk. I den
yngsta åldersklassen äro 82 procent anställda och 16 procent ej yrkesverksamma;
motsvarande tal för den mellersta åldersgruppen äro 53 och 32 procent.
Här finnas också 15 procent företagare (8 procent inom jordbruk och
7 procent inom övriga näringsgrenar). De äldsta kvinnorna ha ej något yrke
i 94 procent av fallen; av denna grupp äro ungefär 6 procent jordbrukare.

Bland de gifta äro 44 procent jordbrukare och knappt 20 procent anställda.
Däremot utgöra de icke yrkesverksamma 27 procent av gruppen och »övriga
löretagare» 9 procent. För de ogifta är redovisning på åldersklasser icke
möjlig.

En olägenhet med redovisningen av barnantalet som bör hållas i minnet
vid studium av tabell 8 är, att för ej gifta kvinnor avses antalet levande
födda barn, medan för ej gifta män och gifta avses hemmavarande barn
under 16 år. För de ej gifta kvinnorna kunna alltså uppgifterna om barn i

200

många fall avse vuxna och i andra fall avse barn som äro bosatta på annat
håll och således ej påverka försörjningsbördan.

Resultaten för den högre inkomstgruppen äro på grund av bortfallet mycket
osäkra och lämnas här utan kommentar.

I den lägre inkomstgruppen kan för ej gifta män utläsas, att ett mycket
litet antal har hemmavarande barn under 16 år. Det angivna medelantalet
barn är mycket osäkert.

Bland ej gifta kvinnor under 26 år kan man vänta sig att alla barnen äro
minderåriga och möjligen också att de flesta äro hemmavarande och påverka
försörjningsbördan. I gruppen ha 10,3 procent av inkomsttagare barn och
medelantalet barn är 1,1.

För de gifta är särredovisning på åldersgrupper icke möjlig. Totalt ha
18,3 procent av de gifta inkomsttagarna något minderårigt barn och medelantalet
är 1,3 barn.

Revisorernas uttalande. Revisorerna lämna varje år i sin berättelse en redogörelse
för det totala utfallet av skatteuppbörden. Några slutsatser om i vilken
utsträckning skatten erlägges av de skattskyldiga i olika inkomstlägen kunna
icke dragas av denna redogörelse. Revisorerna ha emellertid ur olika synpunkter
bedömt det vara av betydande intresse att närmare få klarlagt, hur
stort skattebelopp som faktiskt erlagts under ett visst år av inkomsttagare
med en statligt taxerad inkomst av 1 200—3 000 kronor. Som av det föregående
framgår har också en dylik undersökning, i vad avser 1956 års inkomster
(taxeringsåret 1957), på revisorernas uppdrag utförts av statistiska
centralbyråns utredningsinstitut. Resultatet därav har redovisats i det föregående.
I det följande skola några huvuddrag av undersökningen — som
omfattat inkomsttagare med en taxerad inkomst av 1 200—1 800 kronor (den
lägre gruppen) respektive 1 800—3 000 kronor (den högre gruppen) — återgivas.

Antalet inkomsttagare i den lägre gruppen är 116 000 och i den högre
378 000. Den minsta civilståndsgruppen är i båda fallen »gifta». Den utgör
för den lägre inkomstgruppen 10 000 och för den högre 50 000 inkomsttagare.
Relativt omfattar denna grupp knappt 9 respektive drygt 13 procent. Flertalet
inom bägge inkomstgrupperna består av ensamstående kvinnor, som
för den lägre gruppen utgöra 63 000 inkomsttagare eller 54 procent. Motsvarande
tal för den högre inkomstgruppen är 194 000 inkomsttagare eller 51
procent. De ensamstående männen — 43 000 inkomsttagare eller 37 procent
i den lägre inkomstgruppen och 133 000 inkomsttagare eller 35 procent i den
högre — intaga således en mellanställning.

Vad beträffar åldersfördelningen inom de olika inkomstgrupperna äro
åldersgrupperna »25 år eller mindre» och »68 år och mer» för gruppen »gifta»
i den lägsta inkomstgruppen för små för att några säkra slutsatser om dem
skola kunna dragas. Tydligt är emellertid att den mellersta åldersgruppen

201

— 26—67 år — är den ojämförligt största. Den omfattar nära 10 000 inkomsttagare.
För ensamstående män och ensamstående kvinnor i den lägsta
inkomstgruppen är den äldsta åldersklassen den minsta. Den upptager 5 600
respektive 11 500 inkomsttagare eller 13 respektive 18 procent. För de ensamstående
männen upptager den yngsta åldersgruppen det största antalet eller
23 200 inkomsttagare, medan 14 100 finnas i den mellersta åldersgruppen.
För de ensamstående kvinnorna däremot dominerar den sistnämnda åldersgruppen
med 28 800 inkomsttagare mot 22 700 i den yngsta åldersgruppen.

När det sedan gäller den högre inkomstgruppen visar denna en delvis annan
fördelning på åldersklasser. För gifta är den mellersta inkomstklassen
sålunda icke lika dominerande. Folkpensionärerna omfatta omkring 15 procent
av gruppen. Fördelningen mellan de tre åldersklasserna är för ensamstående
mera jämn än för den lägre inkomstgruppen. För ensamstående män
utgöras dessa av respektive 53 000, 45 000 och 36 000 inkomsttagare, räknat
från den lägsta till den högsta åldersklassen. Den inbördes storleken är således
densamma som för inkomstgruppen 1 200—1 800 kronor. Liksom i denna
grupp är i den nu aktuella inkomstgruppen, i vad avser de ensamstående
kvinnorna, åldersklassen 26—67 år den största. Den omfattar omkring
75 000 individer. I motsats till den lägre inkomstgruppen är dock den lägsta
åldersklassen mindre än den högsta. Klasserna utgöra omkring 51 000 respektive
68 000 inkomsttagare.

I fråga om yrkesställningen äro resultaten i den högre inkomstgruppen
alltför osäkra för att tillåta några slutsatser. I den lägre inkomstgruppen äro
55 procent av inkomsttagarna anställda, 32 procent icke yrkesverksamma och
10 procent företagare inom jordbruk, övriga företagare utgöra omkring 3
procent.

Redovisningen av barnantalet är i stort sett mycket osäker. Vissa uppgifter
härom ha dock lämnats i det föregående, vartill torde få hänvisas.

Omkring 18 procent av inkomsttagarna i den lägre inkomstgruppen ha
icke alls påförts någon skatt. Särskilt stor är denna grupp som väntat bland
folkpensionärerna. Bland dessa redovisas för både »ej gifta män» och för
»gifta» 64 procent och för »ej gifta kvinnor» 82 procent utan skatt. I den
högre inkomstgruppen ha totalt 34 procent av inkomsttagarna över huvud
icke debiterats någon skatt. Även här utgöra folkpensionärerna den största
gruppen utan skatt. Antalet inkomsttagare med skatt som allenast delvis
respektive icke alls betalat denna utgör, relativt sett, 1 procent respektive 2,4
procent i den lägre inkomstgruppen. Motsvarande tal äro för den högre
inkomstgruppen i båda fallen omkring 1 procent.

Av de tabellariska sammanställningarna framgår att sammanlagt 10,2 milj.
kronor debiterats den lägre inkomstgruppen— 116 000 inkomsttagare. Härav
hade vid tidpunkten för utförandet av den ifrågavarande undersökningen —
hösten 1959 — ej erlagts ett belopp av 250 000 kronor eller 2,6 procent. Även
om sistnämnda båda uppgifter äro osäkra, torde det dock med stor sannolik -

202

het kunna antagas att den nämnda gruppen erlagt omkring 10 milj. kronor
i skatt. Motsvarande uppgifter för inkomstgruppen 1 800—3 000 kronor visa
att denna grupp, som omfattar i runt tal 380 000 inkomsttagare, påförts 76,4
milj. kronor i slutlig skatt. Resultatet av skatteuppbörden är osäkert, men det
torde kunna antagas att 1,3 milj. kronor eller 1,6 procent ej erlagts i vederbörlig
ordning. Gruppen skulle således ha erlagt omkring 75 milj. kronor i
skatter och avgifter. Det bör emellertid beaktas att angivna belopp i fråga om
storleken av erlagd skatt kan komma att stiga ytterligare, innan slutredovisning
av uppbördsresultatet äger rum, då indrivningen icke var slutförd vid
undersökningstillfället. Som jämförelse kan nämnas, att den relativa storleken
av restskatten för hela skatteuppbörden den 31 december 1958 var
0,7 procent.

Sammanfattningsvis kan av den gjorda undersökningen den slutsatsen
dragas, att de ifrågavarande inkomsttagarna fullgöra sin skyldighet att
erlägga skatt på ett överraskande gott sätt. Såsom inledningsvis framhållits
har det tidigare i olika sammanhang antagits, att en betydande del av de
skatter och avgifter som påföras skattskyldiga i här avsedda inkomstlägen ej
inbetalas. Dessa antaganden måste alltså i stort sett anses vara icke korrekta.
På den grunden, att de avgifter som hänföra sig till folkpensionen och sjukförsäkringen
icke i någon större utsträckning skulle erläggas av avgiftspliktiga
med 1 200—1 800 kronor i taxerad inkomst, kan således en höjning av
den nu gällande gränsen av 1 200 kronor för avgiftsplikten icke motiveras.
Huruvida av andra skäl en sådan ändring kan anses påkallad, därpå ha revisorerna
icke ansett sig böra ingå. Motsvarande gäller i fråga om de konsekvenser
i övrigt som den ifrågavarande undersökningen må kunna leda till.
Det är emellertid tydligt, att resultatet därav måste vara av väsentlig vikt för
vissa pågående utredningar, t. ex. för socialpolitiska kommittén, som enligt
sina direktiv har att bl. a. pröva frågan huruvida en ändring av socialpolitiken
kan vara motiverad på grund av de ändrade inkomstförhållandena i
samhället. Vidare må erinras om att en särskild utredningsman nyligen tillkallats
med uppdrag att utreda frågan om sättet för folkpensioneringens
finansiering och därmed sammanhängande spörsmål. Enligt direktiven skall
utredningen belysa innebörden av olika alternativ för avvägningen mellan
avgifts- och skattefinansiering. Enligt revisorernas mening böra de uppgifter
som i förevarande sammanhang framkommit vara till viss vägledning vid en
dylik avvägning och även vid fullgörande av utredningsuppdraget i övrigt.

203

§ 25

Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. m.

Vid 1955 års riksdag fattades beslut om vissa förenklingar i beskattningsreglerna.
Sålunda infördes schablonavdrag vid inkomst av tjänst, bottenavdrag
vid kapitalinkomster och schablonavdrag för försäkringspremier
ävensom avjämning av beloppet för beskattningsbar inkomst.

Reglerna om schablonavdrag vid inkomst av tjänst innebära, att skattskyldig
som haft intäkt av tjänst skall ha avdrag för omkostnader med
minst 100 kronor, oavsett om han haft några utgifter eller ej, samt att för
den som haft större avdragsgilla utgifter än 100 kronor summan av utgifterna
skall höjas till närmast högre hela 100-tal kronor och avdrag medges
med det högre beloppet. Icke i något fall får avdrag enligt de nya reglerna
medgivas med så stort belopp, att underskott därigenom uppstår. I förekommande
fall skall således 100-kronorsavdraget respektive avrundningar
uppåt jämkas, så att nettointäkten av tjänst blir 0 kronor. Ha äkta makar
båda haft inkomst av tjänst, erhålla de var för sig avdrag enligt de nya
reglerna. Den ena kan då få minimiavdraget å 100 kronor och den andra sitt
omkostnadsavdrag avrundat uppåt.

I fråga om kapitalinkomster har man valt en annan konstruktion än vid
tjänsteinkomst. Reglerna ha nämligen utformats så, att ett belopp av numera
300 kronor eller, för makar gemensamt, 600 kronor alltid skall vara
skattefritt av kapitalinkomsten. I kapitalinkomsten innefattas dock icke i
förevarande sammanhang intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet. En
spärr finnes vidare, i det avdrag får åtnjutas endast om inkomsterna av
kapital äro större än gäldräntor och övriga utgifter.

Avdrag för premier för kapital- och olycksfallsförsäkringar och för sjukkasseavgifter
o. d. medgavs tidigare med högst 200 kronor eller, om den
skattskyldige varit gift, med högst 400 kronor för makarna gemensamt. År
1954 beslöts att även den nya sjukförsäkringsavgiften skulle inrymmas
under detta avdrag. För att öka utrymmet för frivilliga försäkringar ha
genom de nya bestämmelserna maximibeloppen höjts till 300 kronor för ensamstående
skattskyldig och till 600 kronor gemensamt för äkta makar som
under beskattningsåret levt tillsammans. Avdrag med det högre beloppet
må även åtnjutas av ogift person — varmed jämställes änkling, änka eller
frånskild — som haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet
barn under 16 år, vilket stått under hans vårdnad. Vidare skall avdrag
för försäkringspremier m. in. alltid medgivas med minst 150 kronor respektive
för äkta makar med sammanlagt minst 300 kronor, även om de verkliga
utgifterna av detta slag äro lägre.

Den beskattningsbara inkomsten avrundades tidigare till hela 10-tal kro -

204

nor. Genom de nya bestämmelserna har föreskrivits, att vid såväl den statliga
som den kommunala inkomsttaxeringen den beskattningsbara inkomsten
för fysiska personer och oskifta dödsbon skall bestämmas i hela 100-tal
kronor, så att överskjutande belopp som ej uppgår till hela 100-tal kronor
bortfaller. Beträffande den kommunala taxeringen skall avrundning ske
såväl i hemortskommunen som i annan kommun där den skattskyldige skall
taxeras. Är den beskattningsbara inkomsten mindre än 100 kronor, påföres
icke någon skatt.

Ifrågavarande bestämmelser tillämpades första gången vid 1957 års
taxering. Även om ett enda års erfarenheter måhända icke kunde läggas till
grund för några säkra omdömen om hur de nya reglerna utfallit i praktiken,
funno likväl 1957 års riksdagsrevisorer det vara av intresse att inhämta
vissa uppgifter i ämnet från överståthållarämbetet och länsstyrelserna. En
sammanfattning av de gjorda iakttagelserna finnes redovisad i revisorernas
berättelse för ar 1957. I anslutning härtill uttalade revisorerna att allmän
enighet syntes råda därom, att de nya reglernas syfte — förenklat deklarations-
och taxeringsförfarande — icke uppnåtts under nämnda år. I fortsättningen
anfördes att revisorerna för sin del, på grundval av de för revisorerna
redovisade erfarenheterna samt eljest gjorda iakttagelser, blivit
helt övertygade om att de förevarande ändringarna i kommunalskattelagen
icke haft åsyftad verkan utan tvärtom försvårat såväl deklarations- som
taxeringsförfarandet. Det vore emellertid givetvis för tidigt att fälla några
definitiva omdömen om reformens värde på längre sikt. Revisorerna ansåge
sig emellertid böra ställa sig tveksamma jämväl beträffande framtiden.
Även om de deklarationsskyldiga kunde förväntas så småningom få ökad
insikt om bestämmelsernas innebörd, borde ihågkommas att deklarationsförfarandet
återkomme endast en gång årligen och att det därför vore ant^gligt,
att flertalet skattskyldiga icke kunde inhämta några djupare och
mera varaktiga kunskaper i detta ämne, vilket för varje år tenderade att bli
alltmer omfattande och svårbemästrat även för dem som eljest hade vana
vid författningstolkning.

Revisorerna framhöllo vidare att i den mån det ena huvudändamålet med
reformen — att förenkla deklarationsförfarandet — icke kunde uppnås,
komme det andra huvudändamålet — att genom inskränkning av arbetet
med de okomplicerade löntagardeklarationerna giva taxeringsmyndigheterna
bättre tid för mera invecklade deklarationer — att förfuskas. Även om de
skattskyldiga i framtiden komme att få större insikter i ämnet, varmed
följde mindre arbete för taxeringsmyndigheterna, syntes det dock högst
antagligt att reformen icke någon gång komme att innebära en verklig lättnad
för dessa. Nämnda års erfarenheter visade också helt allmänt, att det
vore ett starkt framträdande intresse för såväl de deklarationsskyldiga som
myndigheterna att ett mer ändamålsenligt deklarations- och taxeringsför -

205

farande komme till stånd. Efter att ha diskuterat möjligheterna i nämnda
avseenden underströko revisorerna avslutningsvis angelägenheten av att
skyndsamma åtgärder vidtoges i syfte att underlätta såväl deklaranternas
som myndigheternas arbete på förevarande område.

I sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande nr B 34 år 1958 (p. 25)
uttalade statsutskottet med anledning av vad revisorerna sålunda anfört
följande.

Den av revisorerna lämnade redogörelsen ger vid handen, att de ändringar
i kommunalskattelagen som första gången praktiskt tillämpades vid 1957
års självdeklaration och taxering icke lett till åsyftat resultat. Förhållandet
har ytterligare bekräftats av flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna.
Osäkert är dock, i vad mån de konstaterade svårigheterna kunna betraktas
som en övergångsföreteelse eller skola göra sig gällande även i framtiden.
Därtill kommer att vid årets självdeklaration använts en ny blankett, varmed
avsetts att underlätta förfarandet. Detta i förening med den omständigheten,
att alltför täta förändringar böra undvikas på förevarande område,
gör det enligt utskottets mening naturligt att ytterligare erfarenhet avvaktas,
innan frågan om en mera genomgripande omläggning av deklarationsoch
taxeringsförfarandet upptages till övervägande. Utskottet, som för egen
del önskar understryka angelägenheten av att på förevarande område så
enkla regler som möjligt komma till tillämpning, anser sig vidare kunna
räkna med att riksskattenämnden med uppmärksamhet följer frågan och i
sinom tid framlägger de förslag i ämnet som efter omsorgsfull prövning
synas påkallade.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ansåg sig utskottet kunna begränsa
sig till att vad i ärendet förevarit för riksdagen omförmäla.

Införandet av schablonreglerna m. in. utgjorde första etappen i ett reformarbete,
som syftat till dels att befrämja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten
samt en effektivare taxeringskontroll, dels att tillgodose de med
allt större styrka framförda kraven på bättre rättsskydd för den enskilde,
när det gäller beskattningsväsendet. Andra etappen i nämnda reformarbete
genomfördes i och med att 1956 års riksdag antog en ny taxeringsförordning,
som trädde i kraft den 1 januari 1958. Den främsta nyheten däri kan sägas
ha varit införandet i viss utsträckning av s. k. tjänstemannataxering. Enligt
förordningen skall i varje stad med egen uppbördsförvaltning och i varje
fögderi finnas en eller flera särskilda taxeringsnämnder med uppgift att
taxera rörelseidkare, fria näringsutövare och andra skattskyldiga, beträffande
vilka en mer ingående deklarationsgranskning är påkallad. I dessa
nämnder, där på vanligt sätt ordföranden utses av länsstyrelsen och övriga
ledamöter väljas av de kommunala organen, åtnjutes i granskningsarbetet
biträde av heltidsanställd tjänsteman, benämnd taxeringsassistent. Denne
ersätter det tidigare kronoombudet. Taxeringsassistenten har att iakttaga
de allmänna anvisningar för granskningsarbetets effektiva bedrivande som
taxeringsintendenten i länet äger utfärda. På taxeringsnämndens ordförande

206

ankommer bl. a. att bevaka att tillfredsställande utredning finnes när fråga
uppkommer om avvikelse från deklaration. Taxeringsassistenten erhåller
biträde med sortering, längdföring m. fl. liknande uppgifter av i huvudsak
manuell natur.

Övriga taxeringsnämnder ha enligt den nya taxeringsförordningen samma
organisation och arbetsformer som tidigare. Dock har arbetet med sortering
och längdföring övertagits av de lokala skattemyndigheterna. Vidare har
arbetsperioden i samtliga taxeringsnämnder förlängts till den 30 juni. Avsikten
härmed har varit att taxeringsnämnden skall erhålla ökad tid för
kontroll och andra väsentliga arbetsuppgifter.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår inhämtade 1957 års revisorer
från överståthållarämbetet och länsstyrelserna vissa uppgifter om
verkningarna av schablonavdragen. Årets revisorer ha för sin del funnit det
vara av intresse att införskaffa upplysningar om vilka erfarenheter som
vunnits av schablonavdragen under år 1958 och 1959 samt huruvida utbyggnaden
av taxeringsorganisation i första instans hittills medfört åsyftat resultat.
De svar revisorerna med anledning härav erhållit från de hörda myndigheterna
äro grundade på upplysningar som dessa i sin tur inhämtat från
taxeringsnämndsordförande i respektive län (motsvarande). Vad som i huvudsak
framkommit vid den gjorda undersökningen har i det följande sammanfattats
i vissa huvudpunkter. Början göres med tillämpningen av de s. k.
schablonavdragen.

överslåthållarämbelet har i likhet med flera länsstyrelser — bl. a. i Uppsala
lån, Gotlands län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Örebro län, Västmanlands
län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens
län —- funnit, att förhållandena i fråga om schablonavdragens tilllämpning
märkbart förbättrats under senare år. Enligt överståthållarämbetets
mening är det likväl nödvändigt att avvakta ytterligare erfarenheter,
innan ett slutligt omdöme avgives. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför
för sin del följande.

Den övervägande negativa reaktion, som i inledningsskedet mötte de huvudsakligen
ur förenklingssynpunkt införda schablonavdragen, synes numera
vara på väg att upplösas. Huvudparten av de tillfrågade förmena numera,
att schablonavdragen innebära en reell förenkling, såväl för de skattskyldiga
som för taxeringsmyndigheten. En av de tillfrågade häradsskrivarna
anför bl. a.: »Att omräkningarna föranledda av att bestämmelserna feltolkats
numera väsentligt minskats, framgår av att i ett distrikt med ca 900
självdeklarationer, omräkning av omkostnadsavdraget skett i allenast 68 fall
samt av försäkringsavdraget i 64 fall. Bestämmelserna om extra avdrag från
inkomst av schablontaxerad fastighet har föranlett ändring i 51 fall och
huvudsakligast beroende av att uppkommet underskott ej utnyttjats. Extra
avdraget från inkomst av kapital har i mycket ringa antal fall feltolkats.»
Av citatet, som hänför sig till 1959 års taxering i ett landsbygdsdistrikt,
framgår, att sådana nyheter i skattelagstiftningen, som berör gemene man,

207

kräva en omställningsprocedur på åtskilliga år. De förenklingar, som schablonavdragen
trots allt medföra, synas numera på flertalet håll överväga
nackdelarna av att rätta de fel, som fortfarande förekomma.

Man kan hysa delade meningar om skäligheten i de nu gällande schablonavdragen
och den sakliga grunden för desamma. Särskilt synes schablonavdraget
för försäkringspremier motverka det syfte, som ursprungligen låg
till grund för avdragets införande, nämligen att uppmuntra till anskaffandet
av önskvärt försäkringsskydd. Länsstyrelsen anser emellertid, att frågan om
en revision av de nuvarande beskattningsreglerna bör anstå, tills en mera
radikal omgestaltning av skattelagarna aktualiseras. I fråga om nyheter,
som berör det stora flertalet skattskyldiga, äro de täta ändringarna av skattelagarna
enligt länsstyrelsens mening av ondo.

Andra länsstyrelser äro mera negativt inställda. Länsstyrelsen i Stockholms
län erinrar i sin skrivelse om sitt den 30 augusti 1957 avgivna svar å
revisorernas skrivelse den 1 juni samma år, vari länsstyrelsen bl. a. framfört
det antagandet, att schablonavdragen icke skulle vara ägnade att underlätta
vare sig de skattskyldigas arbete med upprättande av deklaration eller
vederbörande myndighets taxeringsarbete. Erfarenheterna från 1958 och
1959 års taxeringar syntes helt ha bekräftat riktigheten i det sålunda gjorda
antagandet, i vart fall beträffande scablonavdragen under inkomst av tjänst
och allmänna avdrag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län säger, att erfarenheterna visa att de skattskyldiga
fortfarande ha svårigheter med schablonavdragen. Speciellt vore
detta fallet med avdragen under inkomst av tjänst och under de allmänna
avdragen för försäkringspremier m. in. Minst besvär syntes avdragen under
inkomst av kapital vålla, ehuru även här åtskilliga felaktigheter förekomme.
För taxeringsnämndernas vidkommande vore den mångfald rättelser, omräkningar
och underrättelser som felaktiga schablonavdrag framkallade,
onödigt betungande. För den skattskyldige vore underrättelserna irriterande,
och felen återkomme trots påpekanden år för år. Även i prövningsnämndsarbetct
medförde schablonavdragen merarbete. Rättelser och ändringar, som
i deklarationen utfördes endast med siffror, måste i yttranden till prövningsnämnden
och i prövningsnämndens protokoll beskrivas med ord, vilket
toge längre tid och vore besvärligare. Vid jämförelse mellan taxeringarna
åren 1958 och 1959 kunde dock förmärkas en viss förbättring i fråga om
det senare årets taxeringar. Men även om man finge förmoda att felaktigheterna
härutinnan skulle bli än färre i framtiden, kunde det dock ifrågasättas,
om icke schablonavdragen borde slopas. De strede mot de likformighetsoch
rättvisekrav, som måste ställas på all taxering. Att den som vore utan
kostnader för inkomst av tjänst likväl finge extra avdrag med 100 kronor,
medan den som hade kostnader å 100 kronor icke finge något extra avdrag
alls, vore icke rättvist. Då även kunde ifrågasättas om ett förenklat deklarations-
och taxeringsförfarande uppnåtts eller komme att uppnås, borde icke
en mindre skattelättnad för endast vissa personer med varierande belopp
utgöra skäl för bibehållande av avdragen.

208

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, om icke konstruktionen av
schablonavdraget i förvärvskällan tjänst borde ändras så, att avdrag komme
att medgivas med visst belopp utan specifikation av kostnaderna och oavsett
huruvida kostnader över huvud förekommit. Därest kostnaderna överstege
detta belopp, skulle de specificeras och avdrag medgivas med det exakta beloppet.
För att så långt som möjligt eliminera behovet av specifikation av
kostnaderna syntes emellertid schablonbeloppet 100 kronor böra höjas till
200 kronor. Med den sålunda föreslagna ändringen vunnes vidare att såväl
de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna behövde arbeta med endast
ett schablonavdrag i denna förvärvskälla mot för närvarande två schablonberäkningar.
Genom borttagandet av bestämmelsen om förhöjning till jämnt
hundratal av kostnader, som överstege schablonbeloppet, förhindrades slutligen
försök att konstruera utgifter, som med någon krona överstege jämnt
hundratal, samt slumpartade verkningar av denna avjämningsmetod.

Även andra länsstyrelser säga sig ha förinärkt en tendens att söka konstruera
utgifter som skola möjliggöra en extra förhöjning av avdragen.
Länsstyrelsen i Kalmar län nämner, att införandet av s. k. schablonavdrag
vid taxeringen enligt många taxeringsnämndsordförandes mening ännu icke
inneburit någon lättnad i arbetet. De skattskyldiga gjorde fortfarande i stor
utsträckning fel i fråga om dessa avdrag. Länsstyrelsen i Malmöhus län
meddelar, att i samband med handläggningen av de ordinära besvärsmålen
felaktigheter beträffande tillämpningen av schablonavdragen uppmärksammats
i stor omfattning. En rättelse av dylika mindre felaktigheter krävde
ofta omfattande intendentspromemorior och kunde därför, såvitt gällde
mindre belopp, endast ske i samband med prövning av besvär som jämväl
avsåge andra avvikelser. En bestående följd av författningsändringen har
enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län blivit, att taxeringsnämnderna
åsamkats ökat arbete för att ex officio rätta till deklarationerna i de fall,
då deklaranterna icke själva förstått att göra schablonmässiga avdrag med
åsyftade belopp. Särskilt hade avdragsreglerna under inkomst av tjänst och
under allmänna avdrag tillämpats på ett sätt, som nödvändiggjort ett ganska
tidsödande omräkningsarbete.

Denna länsstyrelse anför i fortsättningen.

Den nu ifrågavarande anordningen med schablonmässiga avdrag bör icke
bliva bestående. Möjligen kan det dock vara lämpligt att dröja med utmönstringen
av schablonreglerna till dess att en allmän höjning av ortsavdragen
kan bliva aktuell. Det må emellertid betonas, att länsstyrelsen i första hand
bedömt den föreliggande frågan ur administrativ synpunkt. I vad mån andra
hänsyn än de taxeringstekniska — exempelvis önskemål att stimulera sparandet
eller att särskilt beakta egnahemsägarnas intressen — kunna tala i
annan riktning, är en fråga, som länsstyrelsen i nu förevarande sammanhang
lämnar öppen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

I sin den 30 augusti 1957 till revisorerna avlämnade redogörelse för erfarenheterna
av 1957 års taxering uttalade länsstyrelsen, att införandet av

209

schablonavdragen icke hittills kunde anses ha inneburit den förenkling i
taxeringsförfarandet, som angivits vara ett av reformens huvudändamål.
Avdragen hade i stället medfört, att taxeringsarbetet blivit i någon mån
ytterligare komplicerat. Länsstyrelsen framhöll vidare att, även om komplikationerna
till viss grad kunde förklaras av speciella övergångssvårigheter,
det dock kunde antagas att reformen — åtminstone under de närmaste åren
— icke komme att innebära någon mera påtaglig lättnad i beskattningsnämndernas
arbetsbörda.

Vad länsstyrelsen sålunda anfört äger i stort sett giltighet även i fråga om
1958 och 1959 års taxeringar.

Länsstyrelsen i Blekinge län har i sitt yttrande anfört vissa principiella
synpunkter på skatteförfattningarna. Man syntes enligt länsstyrelsen böra
eftersträva en ändring av nuvarande förhållanden, vilken dels möjliggjorde
en väsentlig förenkling av självdeklarationerna och taxeringen för det stora
flertalet skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden, dels ledde till ett
taxeringsresultat, vilket innebure att den slutliga skatten för sådana skattskyldiga
som regel överensstämde med den preliminärt uttagna. En sådan
ändring kunde uppenbarligen åstadkommas först efter en genomgripande
omarbetning av skattesystemet.

Beträffande schablonavdraget under inkomster av tjänst ha flera länsstyrelser
upplyst, att det fortfarande tämligen ofta förekommer, att avdrag
yrkas såväl för verkliga kostnader som med ett schablonbelopp om 100
kronor. Ej sällan förbise de skattskyldiga, trots den inramade anvisningen
å blanketten, att avdrag för verkliga kostnader skall avrundas uppåt till
jämnt hundratal kronor. Någon länsstyrelse har påpekat att ordet »alternativ»
tydligen är främmande för många skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför i sammanhanget följande.

Att schablonavdraget å 100 kronor haft stor betydelse ur förenklingssynpunkt
torde emellertid vara ådagalagt. Härigenom har åtskilliga petitessfrågor
s. a. s. skalats bort. Däremot kan det ifrågasättas om avrundningen
av summan av de specificerade avdragsposterna i någon mera nämnvärd
grad förenklat deklarationernas upprättande och taxeringsarbetet. De olika
avdragsposterna måste ju under alla förhållanden summeras och det torde
icke vara svårare att draga denna summa direkt från intäktssumman än
att först avrunda och sedan draga det avrundade beloppet från samma
summa. Såsom av de avgivna yttrandena framgår — vilket även bestyrkes
av länsstyrelsens egna erfarenheter — söker ofta de skattskyldiga uppnå ett
sammanlagt avdragsbelopp, som med någon eller några kronor överstiger
helt 100-tal kronor, för att härigenom komma i åtnjutande av det ytterligare
avdrag som avrundningen innebär. I det enskilda fallet kan ju detta
förfarande sägas sakna större betydelse men totalt sett kan det måhända
innebära ett icke alltför ringa skattebortfall. I detta sammanhang må erinras
att införandet av schablonavdraget i förvärvskällan tjänst beräknas
medföra eu sammanlagd minskning av skatteintäkterna för staten med ca
35 milj. kronor och för kommunerna med ca 31 milj. kronor. I dagens statsfinansiclla
läge synes det därför måhända kunna övervägas huruvida i varje
fall den ifrågavarande avrundningen av omkostnadsavdraget -— som enligt

14 Rrv. berättelse ang. statsverket är 1999 I

210

länsstyrelsens mening icke förenklat deklarations- och taxeringsförfarandet
— bör bibehållas.

I fråga om schablonavdraget i förvärvskällan kapital uttalar samma länsstyrelse
följande.

Införandet och den därefter skedda höjningen av schablonavdraget i förvärvskällan
kapital kan sägas ha haft i huvudsak två olika ändamål. Dels
skulle avdragen ha vissa sparfrämjande syften, dels skulle avdragen medverka
till en förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet, så att viss
mindre kapitalavkastning och därmed även vissa mindre kapitaltillgångar
icke skulle behöva redovisas i deklarationerna. Huruvida avdraget fyllt det
först angivna syftet undandrar sig länsstyrelsens bedömande. Såvitt länsstyrelsen
kunnat finna föreligger icke någon närmare undersökning om vilken
effekt avdragen haft på sparandet och samhällsekonomin. Vad sedan angår
det andra ändamålet kan det enligt länsstyrelsens mening icke bestridas att
avdraget allmänt sett medfört vissa lättnader i förfarandet för både de skattskyldiga
och beskattningsnämnderna. Emellertid har införandet av detta
avdrag medfört vissa konsekvenser i fråga om deklarationsblankettens utformning,
vilka enligt länsstyrelsens mening motverkat förenklingssträvandena.
Bestämmelserna om schablonavdraget ha sålunda bl. a. inneburit,
att i deklarationsblanketten ansetts böra intagas vissa anvisningar av sådant
omfång, att redovisningen av kapitaltillgångarna och avkastningen måst
överföras från huvudblanketten till en särskild bilaga.

Länsstyrelsen framhåller sammanfattningsvis i denna punkt, att schablonavdragen
i förvärvskällan kapital ännu ej kunna anses ha medfört den
avsedda förenklingen i förfarandet.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågavarande avdrag icke vållat
några nämnvärda olägenheter i taxeringsarbetet; liknande uttalande har
länsstyrelsen i Östergötlands län anfört.

Det extra avdraget å 200 kronor från enligt schablonmetoden redovisad
inkomst av en-eller tvåfamiljsfastighet har enligt länsstyrelsen i Uppsala län
medfört en viss arbetsökning för taxeringsnämnderna. Det förekommer t. ex.
mycket ofta, att sagda avdrag icke utförts i deklarationen, då avdraget för
ränteutgifter vore högre än den redovisade schablonintäkten. Underskottet
å fastigheten hade således icke ökats med extraavdraget. I de fall då schablonintäkten
för fastighet, varå ägaren vore bosatt, understege 200 kronor
(fastighetens taxeringsvärde är lägre än 8 000 kronor) yrkades ofta ändock
extra avdrag med 200 kronor, ehuru avdraget högst finge uppgå till det
belopp som skulle upptagas som intäkt. Antalet sådana fall vore dock tämligen
begränsat. Visserligen hade ifrågavarande extra avdrag icke tillkommit
i syfte att förenkla taxeringsarbetet, men förhållandet syntes ändock i
detta sammanhang kunna påpekas. — Länsstyrelsen i Blekinge län säger att
många skattskyldiga ha svårt att komma till rätta med detta avdrag. Det
berättigade i detta avdrag hade man tydligen svårt att förstå, då det i flertalet
fall endast vore fråga om att öka ett många gånger redan betydande
underskott. Avdraget vållade taxeringsnämnderna mycket arbete icke minst
genom att deklaranterna i stor omfattning uraktläte att tillgodoföra sig av -

211

draget. Vid taxering måste då detta avdrag utföras i deklarationerna och
vederbörande skattskyldiga underrättas om verkställd avvikelse från självdeklaration.
— Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län bör bibehållandet av
detta avdrag prövas i samband med frågan om fastighetsbeskattningens slutliga
avveckling.

Försäkringsavdraget vållar tydligen fortfarande deklaranterna stora bekymmer.
Det förekommer exempelvis ett stort antal fall, då av äkta makar
den ene yrkar avdrag för verkligen erlagda premier, medan den andre yrkar
avdrag med schablonbelopp. Anvisningarna på denna punkt synas oklara.
Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår därför, att dessa anvisningar omarbetas
så, att därav klart framgår att samtaxerade makar icke utan specifikation
äga tillgodoföra sig högre avdrag än sammanlagt 300 kronor och att
således den ena maken icke har någon ovillkorlig rätt att erhålla avdrag med
150 kronor om den andra makens avdrag överstiger sistnämnda belopp.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län säger sig i olika sammanhang ha hävdat
att schablonavdragen för försäkringspremier borde avskaffas. Härför talade
— förutom de praktiska fördelar en dylik åtgärd skulle medföra — även det
förhållande, att detta schablonavdrag faktiskt motverkade det egentliga
syftet med avdraget för försäkringspremier, nämligen att stimulera försäkringssparande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län hänvisar till sin skrivelse till revisorerna
år 1957. Länsstyrelsen hade då framhållit, att erfarenheterna av schablonavdragen
under första året bestämmelsen härom funnits icke varit goda.
Länsstyrelsen funne ej anledning till annan åsikt beträffande åren 1958 och
1959, särskilt vad gällde premieavdraget. Alltjämt förekomme felaktigheter i
detta avseende i sådan utsträckning att någon lättnad för taxeringsnämnderna
ej uppkommit. En bidragande orsak härtill syntes vara den missledande
uppställningen å deklarationsblanketten. Inramningen borde omfatta
all text till p. 5 under »övriga allmänna avdrag». Därjämte syntes anvisningarna
genom exempelvis tabelluppställning kunna göras tydligare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län upplyser, att i så gott som samtliga av de
utav taxeringsnämndsordförandena avgivna yttrandena schablonavdraget
för försäkringspremier hade berörts. Erfarenheterna visade, att reglerna i
detta hänseende hörde till de i praktiken mest svårtillämpade icke endast för
de skattskyldiga utan även för taxeringsnämnderna. I

I fråga om deklarationsblanketterna ha åtskilliga synpunkter framförts,
som bl. a. avse förslag till ändringar i de nu använda blanketterna och då
framför allt blankett 1 a, den för löntagare. Av vad som i detta sammanhang
framkommit torde följande få återgivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län nämner att hos prövningsnämnden årligen
anhängiggöres ett icke obetydligt antal besvär, som enligt länsstyrelsens mening
möjligen skulle kunna elimineras genom omredigering av formulär

212

nr 1 a. Länsstyrelsen avsåge då speciellt besvär angående ortsavdrag för
ogift skattskyldig med barn respektive med barn och husföreståndarinna
samt även besvär rörande schablonavdragen under inkomst av tjänst och
allmänna avdrag. De förstnämnda besvären hade regelmässigt sin grund
däri, att de skattskyldiga lämnade ofullständiga uppgifter för beräkning av
ortsavdrag. Länsstyrelsen ifrågasatte huruvida icke uppgiftsskyldigheten
i berört hänseende kunde å formuläret på ett för allmänheten mera iögonfallande
sätt markeras.

I fortsättningen framhåller länsstyrelsen att deklarationsblankettens utformning
i fråga om schablonavdragen syntes vara alltför svårförståelig för
de deklarationsskyldiga. En förenkling av blanketten, eventuellt genom användande
av kortfattade, otvetydiga frågor till deklaranten, skulle måhända
vara påkallad. I sammanhanget ville länsstyrelsen icke underlåta påpeka, att
privata tryckeriföretag till 1959 års taxering tillhandahållit formulär nr 1 a
och nr 1 g tryckta på ett och samma ark. Förfarandet syntes ur vissa synpunkter
fördelaktigt, varför en tillämpning därav även beträffande de
av staten tillhandahållna blanketterna lämpligen skulle kunna övervägas.
Åt liknande synpunkter i fråga om lämpligheten av att sammanföra blanketterna
1 a och 1 g ha flera länsstyrelser givit uttryck, bl. a. länsstyrelsen
i Östergötlands län, som också uttryckt önskemål om att på ett fullt tydligt
sätt — lämpligen med rött tryck — borde markeras, att fullständig specifikation
enligt blankettformuläret över tillgångar och skulder alltid skulle
lämnas, även om vederbörande inte behövde lämna specificerade uppgifter
angående inkomst av kapital. Länsstyrelsen i Kalmar län nämner att enligt
uppgifter som lämnats av flera taxeringsnämndsordförande 30—40 procent
av de skattskyldiga underläte att lämna förmögenhetsbilaga.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att man tyvärr måste konstatera
att deklarationsblanketterna äro mycket invecklade och besvärliga att
ifylla. Med nuvarande skattebestämmelser syntes det dock icke vara möjligt
att åstadkomma blanketter som tillgodosåge rimliga krav på enkelhet. Förutom
vad som kunde göras för att ytterligare förtydliga dem, syntes det
vara mest angeläget att deklarationsblanketterna finge vara i görligaste mån
oförändrade, när allmänheten börjat hitta i dem och fylla i dem någorlunda
riktigt.

Länsstyrelserna i Jönköpings län och Blekinge län anföra liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Kalmar län framför följande förslag.

Ä fjärde sidan av deklarationsblankett nr 1 a finns nederst plats för
taxeringsnämndens anteckningar och för vissa uppgifter för längdföring.
För underlättande av arbetet hos såväl taxeringsnämnderna som de lokala
skattemyndigheterna bör det nederst å deklarationsblankettens fjärde sida
tillgängliga utrymmet uppdelas i två delar, den ena försedd — som hittills —
med rubriken »Taxeringsnämndens anteckningar» och den andra med rubri -

213

ken »Lokala skattemyndighetens anteckningar för längdföring». Å den del
av utrymmet, som har rubriken »Taxeringsnämndens anteckningar», bör
tryckas underrubrikerna »Civilstånd:», »Samtaxeras med:» samt »Avdrag
för nedsatt skatteförmåga:». Den del av utrymmet, som är avsedd för anteckningar
för längdföring, bör förses med plats icke blott för anteckning
om taxerad inkomst och ortsavdrag utan även för uppgift om avdrag för
nedsatt skatteförmåga, beskattningsbar inkomst samt debiterad statlig inkomstskatt.
Om nu föreslagna ändringar genomföras, kunna samtliga taxeringsnämnder
göra för längdföring erforderliga anteckningar på särskilt
utmärkt plats å deklarationerna. Det finns vidare anledning antaga, att anteckningarna
skola bliva mera fullständiga än hittills, vilket är av betydelse
för att taxeringarna skola bliva riktigt införda i taxeringslängderna. De
lokala skattemyndigheterna kunna därjämte göra för längdföring och debitering
nödiga anteckningar å deklarationerna. Detta medför i sin tur, att det
biträde, som verkställer längdföring, på en gång kan införa i taxeringslängden
beslutade taxeringar och debiteringar på grund av dessa taxeringar. Det
finns anledning antaga, att på detta sätt besparingar av tid och arbete skola
kunna göras hos de lokala skattemyndigheterna framför allt i de fall, då
dessa på en gång färdigställa såväl huvudskriften som erforderliga avskrifter
av taxeringslängderna medelst genomslag å skrivmaskin.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför.

Den mängd förklarande text, som intagits i huvudformuläret för fysiska
personer synes ofta vara för de skattskyldiga svår att förstå och tillämpa.
Detta gäller särskilt anvisningarna i fråga om allmänna avdrag, punkt 5,
samt schablonavdraget under inkomst av tjänst. I fråga om förstnämnda
avdrag synes främst böra eftersträvas en kortare anvisningstext. Schablonavdrag
yrkas ofta utöver med specificerat belopp yrkat avdrag. Det torde
böra övervägas, huruvida icke anvisning kan givas utan att plats i blanketten
lämnas för skilda alternativ.

Ett par länsstyrelser — länsstyrelserna i Hallands och Gävleborgs län —
erinra, att sedan tilläggspensioneringen numera genomförts vissa ändringar
av deklarationsblanketterna bli aktuella redan vid 1961 års taxering. Det
syntes lämpligt att i samband därmed underkasta de nuvarande formulären
en allmän översyn i syfte att förenkla dem.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utgår från att en mera väsentlig
omarbetning av deklarationsformulären lämpligen bör företagas först i samband
med att garantiskattesystemet kan bliva avskaffat. I fortsättningen
anför denna länsstyrelse.

Invecklade beskattningsregler kräva invecklade formulär. Svårigheterna
ökas genom att rättstillämpningen gång efter annan skapar nya regler och
gränser att iakttaga. Rättspraxis uppvisar med tiden en mer och mer »finmaskig»
bild. En fråga som naturligen kan diskuteras är, om det är lämpligt
eller politiskt möjligt att ändra de materiella skattereglerna så, att administrativa
och då särskilt blankcttekniska synpunkter kunna vinna ökat beaktande.
Detta är en viktig fråga, där meningarna säkerligen kunna bryta sig
ganska starkt. Men det måste betecknas som ett angeläget ärende att noga
pröva alla vägar, som kunna leda till förenkling av våra allt för komplicerade
skatteregler.

214

Länsstyrelsen i Västerbottens lön anför.

Beträffande deklarationsblanketternas avfattning har länsstyrelsen helt
allmänt velat säga, att ytterligare förenkling är önskvärd. Blanketterna äro
allt fortfarande så tyngda av text, som innefatta förklaringar o. d., att resultatet
för den stora massan av skattskyldiga icke blir ett förtydligande utan
snarare tvärtom. Det bör måhända tilläggas att vid innevarande års taxering
från olika håll anmärkts på att papperet i årets huvudblankett (1 a) icke
varit av tillfredsställande kvalitet, ity att »ryggarna» på dessa blanketter
icke tålt någon påfrestning.

Revisorerna övergå härefter till att lämna en redogörelse för de synpunkter
som framkommit i fråga om erfarenheterna av taxeringsorganisationens
utbyggnad.

Erfarenheterna härutinnan ha uppenbarligen i stort sett varit goda. Flera
länsstyrelser framhålla dock, att det ännu är för tidigt att avge några definitiva
omdömen. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att den genomförda
utbyggnaden av taxeringsorganisationen i första instans rent allmänt kunde
sägas ha medfört en effektivare taxering av skattskyldiga med mera komplicerade
inkomst- och förmögenhetsförhållanden samt att den utsträckta
tiden för taxeringsarbetet liksom taxeringsnämndernas befriande från arbetet
med sortering och längdföring medfört en förbättrad taxering. Länsstyrelsen
i Kronobergs län upplyser, att sorteringen av deklarationsmaterialet
hos lokal skattemyndighet kunnat ske i sådan takt, att deklarationsmaterialet
vid 1958 års taxering kunnat överlämnas till taxeringsnämnderna
redan de första dagarna i mars månad. Till 1959 års taxering hade taxeringsmaterialet
blivit sorterat ännu snabbare, på vissa håll redan till den 28
februari. Liknande uttalande gör länsstyrelsen i Blekinge län. För att ett
sådant resultat skulle nås hade det emellertid visat sig vara nödvändigt att
ett mindre antal lämpliga taxeringsnämndsordförande fått i uppdrag att ombesörja
finsortering av deklarationerna inom sina distrikt.

Vad beträffar de nyinrättade särskilda taxeringsdistrikten, i vilka taxeringsassistent
varit förordnad, äro erfarenheterna skiftande.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att granskningen av deklarationerna
inom dessa distrikt kunnat ske med större sakkunskap och grundlighet än
vad som skulle ha blivit fallet, om de handlagts av nämnder som icke haft
taxeringsassistent till sitt förfogande. Ett bättre och riktigare taxeringsresultat
hade blivit följden av den effektivare granskningen. Av de redan nu
gjorda erfarenheterna ansåge länsstyrelsen klart framgå, att deklarationsgranskning
som gjorts av särskilt utbildade och fast anställda tjänstemän
vore avgjort överlägsen den som kunde åstadkommas av ordförande och
kronoombud i de vanliga nämnderna. Länsstyrelsen ansåge därför, att en
utbyggnad av systemet med fast anställda tjänstemän för deklarationsgranskningen
borde ske, så att deklarationer av exempelvis jordbrukare, fria
företagare m. fl., i större utsträckning än vad nu vore möjligt kunde i första
instans granskas av fast anställda taxeringstjänstemän.

215

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län förefaller det, som om det antal
självdeklarationer som vissa taxeringsassistenter hade att handlägga skulle
vara väl stort. Sålunda hade två av taxeringsassistenterna att vardera granska
ca 1 600 deklarationer. Sistnämnda antal överstege betydligt det antal av
1 200 deklarationer som enligt propositionen 1956: 150 en taxeringsassistent
som regel antagits kunna medhinna. Härtill komme att de nuvarande taxeringsassistenterna
— varav två tjänstgjort vid 1958 och 1959 års taxeringar
samt fyra allenast vid 1959 års taxering — ännu icke hunnit förskaffa sig
erforderlig förtrogenhet med de skattskyldiga inom sina distrikt, vilket
medfört att taxeringsarbetet icke flutit så snabbt som eljest skulle ha varit
fallet. — Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län synes det önskvärt, att
antalet deklarationer varje taxeringsassistent hade att handlägga icke skulle
överstiga 1 000.

Även länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att den arbetsbörda som
redan nu åvilat de fyra assistenterna i länet vore i överkant, trots att endast
rörelsedeklarationerna och ej andra svårare deklarationer kunnat hänskjutas
till rörelsenämnderna. De hade sålunda i mycket stor utsträckning fått
arbeta på övertid till och med under tider då för landsstatens övriga personal
kunnat tillämpas sommartid. En medverkande orsak härtill vore givetvis det
förhållandet, att tid för avlämnande av deklaration för det övervägande
antalet skattskyldiga i distrikten utginge den 1 april och att genom bokföringsbyråernas
hårda belastning anstånd med åtskilliga besvärliga deklarationer
måst beviljas. En förkortning av den för rörelse i gemen stadgade
deklarationstiden och skärpning av praxis om anstånd vore påkallad, ehuru
den bland berörda skattskyldiga icke kunde förväntas vinna förståelse. En
utsträckning av taxeringsperioden för rörelseidkarna en eller ett par månader
framåt skulle givetvis göra samma nytta, om en sådan förlängning
kunde göras utan större förfång för taxeringsarbetet i övrigt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att det nya
systemet med granskning av vissa deklarationer genom taxeringsassistenter
icke bygges ut i så snabb takt, att en god utbildning av den nya personalen
eftersättes och att länsstyrelsens intresse av tillgång till rutinerad arbetskraft
trädes för när.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar att det visat sig förenat med svårigheter
att på ett rationellt sätt begränsa distriktens omfattning och att fögderierna
som regel visat sig vara för stora enheter. Det vore vidare av synnerlig
vikt, att organisationen ej utbyggdes i snabbare takt än tillgången på utbildad
och för ändamålet lämpad personal medgåve. Organisationens fördelar
betingades påtagligt av att dessa befattningar, vilkas innehavare hade att
utföra ett arbete av krävande och grannlaga natur, bleve besatta med kvalificerade
tjänstemän med erfarenhet av praktiskt taxeringsarbete.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län erinrar att häradsskrivaren i Skara fögderi
föreslagit inrättande i varje län av ett antal taxeringsassistenter utan fast

216

anknytning till viss lokal skattemyndighet inen med skyldighet att tjänstgöra
hos två eller flera sådana myndigheter såsom förstärkning vid förefallande
behov. Härigenom ansåges kunna åstadkommas en smidigare och
mer elastiskt arbetande organisation. Detta förslag syntes länsstyrelsen böra
bli föremål för övervägande. För undvikande av arbetsanhopning mot slutet
av taxeringsperioden skulle även kunna övervägas tillstånd för länsstyrelsen
att i förekommande fall förordna lämplig person att i visst taxeringsdistrikt
fullgöra på taxeringsassistent ankommande göromål.

Den stora fördelen med taxeringsreformen — detta vågade länsstyrelsen

i Värmlands län slå fast redan efter en taxeringssäsongs erfarenheter _-

komme otvivelaktigt att bli taxeringsassistentorganisationen. Taxeringarna
i de två fögderier, där särskilda distrikt med assistent som tjänsteman och
föredragande varit inrättade, hade blivit märkbart effektivare och allsidigare
utredda. Anordningen hade även — såsom vitsordats i yttrandena från
några ordförande — verkat gynnsamt på de vanliga distriktens arbete, genom
att nämnderna i dessa distrikt sluppit de deklarationer som förut
granskats av konsulenterna och därför kunnat mera koncentrera sitt arbete
på återstående material. I detta sammanhang funne länsstyrelsen det angeläget
att understryka vikten av att utbyggnaden av organisationen skedde i
varsam takt. Det vore viktigt, att tjänsterna besattes med verkligt dugande
och för arbetsuppgifterna intresserade befattningshavare, vilka därjämte
borde ha föregående praktik. Uppställdes dessa villkor syntes rekryteringskadern,
sedan de från och med nästa år inrättade tjänsterna tillsatts, vara i
det närmaste bottenskrapad. En paus för att de yngre tjänstemän, vilka
sedan något år tillhaka i ökad utsträckning kunnat beredas undervisning
genom anordnade utbildningskurser, skulle hinna prövas och vinna erfarenhet
vore därför motiverad och behövlig. Ej minst med hänsyn till länsstyrelserna,
vilka genom avtappning till assistenttjänsterna finge en temporär
försämring av landskanslistkåren, måste detta förhållande understrykas.

Liknande synpunkter anföra länsstyrelserna i Gävleborgs och Västmanlands
län.

För att under de närmaste åren lätta taxeringsassistenternas arbetsbörda
bedömer länsstyrelsen i Kopparbergs län det nödvändigt att för några taxeringsdistrikt
inom varje särskild taxeringsnämnds verksamhetsområde
återgå till det tidigare systemet med taxeringen av rörelseidkare i de lokala
taxeringsnämnderna under taxeringskonsulentens medverkan. Oavsett huru
därmed kunde komma att bliva fallet, framstode det emellertid som önskvärt
att — genom ändring av 3 § taxeringskungörelsen — möjlighet bereddes
att genom beslut av taxeringsintendenten undantaga vissa mindre rörelseidkare
såsom skomakare och sömmerskor från taxering av särskild taxeringsnämnd.
Härigenom skulle också vinnas den fördelen, att de lokala
taxeringsnämndernas för dylika skattskyldiga särskilt betydelsefulla personkännedom
kunde utnyttjas.

217

Frågan om personkännedomen i nämnden har berörts även av andra länsstyrelser,
bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands län och Blekinge län. Länsstyrelsen
i Kalmar län anför för sin del härom följande.

Enligt bestämmelserna i 4 § taxeringsförordningen skall i fögderi med en
taxeringsassistent finnas en för hela fögderiet gemensam särskild taxeringsnämnd
för taxering av rörelseidkare in. fl. Antalet ledamöter i taxeringsnämnden
får vara högst 12. Minst 1 ledamot skall utses för varje kommun i
fögderiet. För att bästa möjliga resultat skall uppnås vid taxeringen är det
nödvändigt, att orts- och personkännedom i så hög grad som möjligt förefinnes
i taxeringsnämnden. Storkommunerna på landsbygden äro emellertid
många gånger till ytvidden så omfattande, att det icke är möjligt för ledamot
av särskilda taxeringsnämnden att känna vare sig orts- eller personförhållanden
i hela den kommun han representerar. Det har redan visat sig,
att detta varit till men såväl för taxeringens effektivitet som för likformigheten
i taxeringen. Enligt länsstyrelsens mening kan detta förhållande avhjälpas
genom att — jämför proposition nr 150/1956, sid. 175, st. 3 — bestämmelserna
i 4 § taxeringsförordningen ändras så, att länsstyrelse gives
befogenhet bestämma, att mera än en särskild taxeringsnämnd skall utses
för särskilt taxeringsdistrikt med en taxeringsassistent, därest detta anses
erforderligt för tillgodoseende av kravet på att största möjliga kännedom
om taxeringsdistriktets olika delar och om de inom taxeringsdistriktet bosatta
skattskyldigas förhållanden skall förefinnas inom taxeringsnämnden.
Om mera än en taxeringsnämnd skall vara verksam inom sådant taxeringsdistrikt,
böra nämnderna ha gemensam ordförande och taxeringsassistent.

Länsstyrelsen erinrar i fortsättningen att enligt bestämmelserna i 3 §
taxeringskungörelsen sådan särskild taxeringsnämnd som avses i 4 § fjärde
stycket taxeringsförordningen skall verkställa taxering av bl. a. skattskyldiga
med inkomst av rörelse. Bland denna kategori inginge i synnerhet på
landsbygden många skattskyldiga med deklarationer av jämförelsevis enkel
beskaffenhet, t. ex. smeder, skomakare, skräddare och hemsömmerskor.
Vid taxering av dessa skattskyldiga vore det av vikt, att noggrannast möjliga
personkännedom förefunnes i taxeringsnämnden. Detta förhållande och
deklarationernas enkelhet gjorde, att det förelåge anledning tro, att taxering
av dessa skattskyldiga kunde göras av lokal taxeringsnämnd utan att
resultatet bleve sämre än om taxeringen utfördes av särskild nämnd. Det
skulle därför vara av värde, om bestämmelserna i 3 § taxeringskungörelsen
kompletterades med föreskrift, som tilläte lokal skattemyndighet att efter
anvisningar av taxeringsintendenten i länet bestämma, att vissa skattskyldiga
med inkomst av rörelse och med deklarationer av enkel beskaffenhet
skulle taxeras av lokal taxeringsnämnd i stället för särskild taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar, att huvudparten av taxeringsarbctet
fortfarande utföres såsom en fritidssyssla av personer, vilkas
grundutbildning och förutsättningar att tillägna sig skattelagarna variera
högst avsevärt. Svårigheterna att i de mera perifert belägna områdena av

218

länet rekrytera kunniga och dugliga taxeringsnämndsordförande bestode
alltjämt. Dessa svårigheter syntes aldrig helt kunna undanröjas. Emellertid
skulle mycket kunna vinnas genom en ytterligare utveckling av tjänstemannafunktionen
vid taxeringen i första instans. Åt biträdespersonal syntes
sålunda kunna överlåtas sådana rutingöromål som summering av deklarationer
och bilagor, kontroll av skatteavdrag, avprickning av taxeringsvärden,
procentavdrag och garantibelopp, anteckning av skogsvårdsavgiftsunderlag,
avprickning av kontrolluppgifter, kommunikation med andra
taxeringsnämnder m. in. Detta skulle väsentligen bidraga till att minska de
tekniska felaktigheter som fortfarande i alltför stor utsträckning förekomme.
Den härav föranledda ökningen av kostnaderna för extrapersonal syntes
vara förhållandevis obetydlig. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att
den tekniska granskningen av alla deklarationer bör bli en tjänstemannauppgift.
En sådan utbyggnad syntes lämpligen böra genomföras i samband
med förestående omläggning av organisationen för folkbokföring och uppbörd.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar.

Med den bättre tid och de ökade möjligheter till gransknings- och utredningsarbete,
som den nya taxeringsförordningen skapat för nämnderna, har
enligt länsstyrelsens mening i viss mån erhållits garanti för att man skall
nå det resultat, som med förordningens tillkomst åsyftats, nämligen att dels
åstadkomma en effektivare taxering, dels ock tillgodose de skattskyldigas
berättigade krav på större rättsskydd. Länsstyrelsen anser sig dock i detta
sammanhang böra framhålla att taxeringsassistenterna i länet både vid 1958
och 1959 års taxering åsamkats ett betydande övertidsarbete. Anledningen
härtill är att det på sina håll inom länet brister åtskilligt i rörelseidkarnas
bokföring och likaså i deras deklarationer. Granskningsarbetet blir på
grund härav ävensom till följd av de stora avstånden och dåliga förbindelserna
både besvärligt och tidsödande för assistenterna. Länsstyrelsen är
därför av den uppfattningen, att, om man icke skall riskera att granskningen
i fortsättningen skall komma att bli eftersatt, det torde bli nödvändigt
att länet erhåller ytterligare en assistenttjänst utöver dem, som redan avses
skola inrättas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att beträffande lokala nämnder
utan rörelsedeklarationer en betydande lättnad vunnits, som säkerligen
i de flesta fall utnyttjats för noggrannare granskning av kvarvarande
material. Den nya taxeringsförordningens föreskrift om att den skattskyldige
skall höras över ifrågasatt avvikelse hade inom dessa distrikt synbarligen
efterkommits i största omfattning. Frågan vore emellertid om icke
den centraliserade sorteringen kunde ha fördröjt arbetets påbörjande. Centraliseringen
hade emellertid haft största olägenheter beträffande sådant
taxeringsmaterial som ej inkommit när de första »buntarna» redovisats till
taxeringsnämndsordföranden. Endast genom minskning av detta material
kunde erforderlig arbetsro vinnas för nämnderna. Ur denna synpunkt vore
det förkastligt att tid för kontrolluppgifters avlämnande utsattes efter det

219

deklarationstid utgått. Vidare måste de uppgiftsskyldiga på något sätt uppfostras
att i tid fullgöra sin uppgiftsplikt. Tyvärr visade det sig ännu, att
vederbörande ordförande icke alltid klart insett sin plikt att snarast lämna
föreskrivna underrättelser till andra taxeringsnämnder eller att omedelbart
vidaresända material som blivit felsänt eller av annan anledning hörde
till annan nämnds verksamhet.

Den centraliserade sorteringen hade för nämnder med taxeringskonsulent
försvårat fullgörandet av skyldigheten att så fort ske kunde till taxeringskonsulent
överlämna det material som skulle granskas av honom. Härigenom
och till följd av det förut i fråga om rörelsedistrikt anmärkta förhållandet,
att deklarationsmaterialet komme på ett sent stadium, hade konsulentarbetet
något försenats. Svårigheter mötte därför för konsulenterna
att återställa det granskade materialet i god tid. Eftersom personlig närvaro
av konsulent allmänt ansåges vara att föredraga, måste en viss anhopning
vid taxeringsperiodens slut av konsulentärenden bli följden. Förlängningen
av taxeringsperioden hade därför ibland kunnat fresta hårt ansträngda konsulenter
att skjuta på redovisningen. I den mån ärendena härigenom blivit
bättre beredda, vore häremot intet att erinra. Emellertid komme för dessa
nämnder regelmässigt längdföringen att bliva ej oväsentligt splittrad. På
det hela syntes emellertid även för nämnder av nu ifrågavarande typ arbetet
i första instans ha blivit kvalitativt förbättrat. Förutsättning för att så
även bleve fallet framdeles vore dock, att rekryteringssvårigheter beträffande
konsulenter och ordförande ej uppkomme.

Länsstyrelsen i Blekinge län säger, att icke samtliga taxeringsnämnder i
tillfredsställande utsträckning fördelat sina sammanträden på den tid de
haft att disponera för sitt arbete. I en del fall hade därför bestyret med
längdföringen hos de lokala skattemyndigheterna koncentrerats till maj, juni
och juli månader. Två av nämnda myndigheter hade i betänklig grad överskridit
gällande tidsfrister för insändande av årets taxeringslängder till
länsstyrelsen, vilket försenat arbetet med komplettering av besvärsaktema i
prövningsnämndens kansli. Länsstyrelsen avsåge att sammankalla häradsskrivare
och kronokamreraren inom länet till ett sammanträde inför landskamreraren
för att överlägga om de åtgärder som kunde erfordras för att
komma till rätta med här nämnda svårigheter. — De lokala skattemyndigheterna
hade av länsstyrelsen ålagts att medverka vid taxeringsarbetet genom
viss formell granskning av deklarationsmaterialet i samband med
längdföringen. Denna medverkan hade visat sig vara mycket värdefull och
rönt förståelse från taxeringsnämndsordförandenas sida. Från ordförandehåll
hade dock uttryckts visst missnöje med att gjorda anmärkningar föranlett
tidsspillan genom förnyad handläggning av ett antal taxeringar.

I fråga om erfarenheterna av taxeringsperiodens förlängning ha bl. a.
följande synpunkter anförts.

Flera länsstyrelser ha framhållit, om än med olika nyanser i uttryckssät -

220

tet, att denna förlängning varit till fördel för taxeringsarbetet. Sådana uttalanden
ha gjorts av bl. a. överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms
län, Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Skaraborgs
län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län, Jämtlands
län och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Hallands län har i sammanhanget
uttalat följande.

Sedan taxeringsnämndsordförandena i de lokala taxeringsdistrikten numera
befriats från befattningen med deklarationer avgivna av rörelseidkare
m. fl., disponeras i dessa distrikt ytterligare tid till gagn för taxeringsarbetet.
Särskilt i Hallands län, där en stor del av deklarationerna avser jordbruk,
är denna tidsvinst av stor betydelse. Det vill synas som utredningarna
i de ofta besvärliga avdragsfrågorna under de senaste åren kunnat göras
grundligare än förut varit fallet.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat, att vissa olägenheter uppkommit
genom den i samband med förlängningen införda bestämmelsen om taxeringsmaterialets
successiva överlämnande till vederbörande lokala skattemyndighet
för längdföring. Bestämmelsen hade i allmänhet medfört utökning
av antalet sammanträden, för att deklarationer successivt och så tidigt
som möjligt skulle kunna tillställas den längdförande myndigheten. Även
om detta icke vore någon särskild olägenhet, hade besvärligare konsekvenser
av bestämmelsen uppstått genom det successiva avståendet av taxeringsmaterial
under pågående granskningsarbcte. Behov av tillgång till redan behandlade
deklarationer kunde uppstå för taxeringsnämnderna under arbetets
gång av olika anledningar. Sådana deklarationer kunde behövas för
jämförelser med andra deklarationer, för hänsynstagande till inkommande
meddelanden från andra nämnder, för ändringar m. m. Systemet förutsatte
att erforderlig skriftväxling mellan ordförandena i olika distrikt — exempelvis
i fråga om samtaxering av makar, mantalsskrivna i olika distrikt, och
i fråga om taxering av skattskyldiga, beträffande vilka inkomst av viss förvärvskälla
skulle taxeras kommunalt i ett distrikt och statligt i ett annat_•

skedde på ett så tidigt stadium som möjligt. Att redan i början av taxeringsperioden
medhinna utsändandet av underrättelser till andra taxeringsnämnder
beträffande hela deklarationsmaterialet och taga ställning till därvid
uppkommande spörsmål vore emellertid icke möjligt. För de lokala skattemyndigheterna
å andra sidan medförde den successiva längdföringen den
olägenheten, att luckor uppstode i längderna vid den första längdföringen
och att ändringar måste vidtagas beträffande sådana skattskyldiga som på
grund av inkomna meddelanden eller eljest fått den först åsatta taxeringen
ändrad av taxeringsnämnden. Betydelsen och nyttan av taxeringsperiodens
förlängning vore dock så stor, att den övervägde olägenheterna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att förlängningen av tidrymden
för arbetet inom taxeringsnämnden varit förmånlig för taxeringsnämnder
med stort arbetsmaterial och anför vidare.

221

I taxeringsnämnder åter med ett förhållandevis litet antal deklarationer
har det visat sig att arbetets avslutande onödigt fördröjts därigenom att
föreskrivna uppgifter från andra taxeringsnämnder erhållits först mot slutet
av arbetsperioden. Ett annat förhållande, som inverkar oförmånligt på
nämndens arbete är den allt mera tilltagande omfattningen, i vilken anstånd
med deklarations ingivande på skäl nedan angives måst beviljas. Antalet
anståndsansökningar utgjorde 1958 900 stycken och innevarande år 800
stycken. Den tilltagande kompliceringen av skatteförfattningarna har medfört
att allt flera skattskyldiga nyttja hjälp med upprättande av deklarationer,
även enkla sådana. Genom den relativt fåtaliga tillgången på kunniga
medhjälpare bli dessa överhopade av arbete. När så anstånd begäres
för skattskyldig, som anlitar kompetent biträde, har det ansetts fördelaktigare
med bifall än med avslag, vilket sistnämnda kan medföra att vederbörande
vänder sig till medhjälpare, som icke har erforderlig kompetens men
utgiver sig ha det. Det är givetvis bättre att en riktig deklaration inkommer
sent än att en undermålig deklaration avlämnas i tid.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar att taxeringsperiodens förlängning
är till fördel under förutsättning att granskningsarbetet omedelbart
igångsattes så snart de första deklarationerna börjat anlända från den lokala
skattemyndigheten. Så syntes emellertid icke alltid vara fallet. Sålunda
hade olika lokala skattemyndigheter omvittnat, att deklarationerna i en
del fall vid en alltför långt framskriden tidpunkt börjat avlämnas för längdföring;
det hade till och med inträffat att några taxeringsnämndsordförande
icke avlämnat något deklarationsmaterial förrän efter slutsammanträdet i
juni månad. Detta vore uppenbarligen synnerligen otillfredsställande. I
sammanhanget framhålles att taxeringsintendenten i länet i sina meddelanden
till såväl 1958 års som 1959 års taxeringsnämnder understrukit angelägenheten
av att taxeringsnämndernas sammanträden påbörjades så
snart som möjligt och hölles successivt allteftersom granskningsarbetet
fortskrede samt att deklarationerna avlämnades för längdföring inom en
vecka efter varje sammanträde. För kontroll av att nämndsammanträdena
påbörjades och att deklarationerna avlämnades inom föreskriven tid därefter
syntes lämpligt, att den i 61 § 1 mom. TF intagna föreskriften om att
länsstyrelsen skulle underrättas utsträcktes till att avse underrättelse även
till vederbörande lokala skattemyndighet.

I fortsättningen har denna länsstyrelse anfört bl. a. följande.

Sedan den nya organisationen med särskilda taxeringsnämnder för taxering
av rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst-
och förmögenhetsförhållanden blivit fullt utbyggd kommer de lokala
taxeringsnämndernas arbete att inskränkas till att avse deklarationer,
som med vissa undantag får anses vara förhållandevis enkla. Särskilt gäller
detta löntagardistrikten i städer och andra tätorter. Med hänsyn härtill
kan det ifrågasättas om icke de lokala taxeringsnämndernas arbete utan
nämnvärd olägenhet för taxeringsresultatet skulle kunna vara avslutat före
utgången av maj månad. Fn föreskrift härom torde komma att innebära
betydande fördelar för de lokala skattemyndigheternas arbete med längd -

222

föring och beräkning av pensionsgrundande inkomst. För de särskilda taxeringsnämnderna
bör däremot gällande bestämmelser om avslutande av taxeringsarbetet
före utgången av juni månad bibehållas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har erinrat, att farhågor uttalats från de
lokala skattemyndigheterna för att taxeringsperiodens förlängning kunde
komma att medföra svårigheter för sagda myndigheter att inom föreskriven
tid medhinna dem åliggande arbete med längdavskrivning, skatteuträkning
etc. önskemål hade därför uttalats om att arbetet i de lokala taxeringsdistrikten
borde vara avslutat tidigare än enligt nu gällande bestämmelser.
Hittills syntes icke ha förmärkts några mera betydande svårigheter för de
lokala skattemyndigheterna att medhinna arbetet inom stipulerad tid. Därest
framdeles svårigheter av ifrågavarande art skulle uppkomma, borde de
emellertid enligt länsstyrelsens mening avhjälpas på annat sätt än genom
förkortning av tiden för taxeringsnämndernas arbete.

Även länsstyrelsen i Hallands län har anfört liknande synpunkter.

För arbetet i taxeringsnämnderna har förlängning av taxeringsperioden
icke medfört några olägenheter utan i stället, som förut nämnts, varit till
stort gagn för effektiviteten i granskningarbetet i synnerhet i stora och
svårbemästrade taxeringsdistrikt. Däremot har det icke kunnat förhindras,
att en viss arbetsanhopning uppkommit hos de lokala skattemyndigheterna
mot slutet av taxeringsperioden. Anledningen härtill är, att en förhållandevis
stor del av deklarationsmaterialet avlämnats för längdföring först under
senare delen av densamma. Samtidigt som taxeringsperioden utsträckts,
har tiden för debiteringsarbetet inskränkts, vilket medfört en något mera
markerad arbetsbelastning hos de lokala skattemyndigheterna under sommarmånaderna
än tidigare varit fallet. Svårigheterna ha dock ej varit större
än att de lokala skattemyndigheterna här i länet väl kunnat bemästra desamma.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser också att den utsträckta tiden
varit till nackdel för de lokala skattemyndigheterna och har härom anfört
följande.

Länsstyrelsen har tidigare framhållit att arbetet inom taxeringsnämnderna
kan fördröjas genom skriftväxling. Väl kan längdföringen i huvudsak
ske men avstämning och summering av längden är ej möjlig, förrän
taxeringsmaterialet för hela taxeringsdistriktet föreligger. För arbetet med
längdföring, summering, sammandrag samt avskrifternas färdigställande
står kort tid till förfogande. Övriga arbetsuppgifter måste under denna tid
i huvudsak skjutas åt sidan. Bortsett från denna olägenhet äro givetvis riskerna
för felaktigheter större än om arbetet med längderna kan fördelas
på längre tid. För länsstyrelsens vidkommande skulle någon olägenhet ej
uppstå, om tidpunkten för överlämnandet av avskrifterna till länsstyrelsen
flyttades 2—3 veckor fram i tiden. Erfarenheterna från innevarande år ha
visat detta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som har övervägande goda erfarenheter

223

av den nya ordningen, anser likväl att vissa detaljer däri böra ändras. Härom
anföres följande.

För att den lokala skattemyndigheten skall kunna avsluta längdföringsarbetet
samt redovisa längderna och därpå grundade uppgifter till olika
myndigheter inom föreskriven tid, har stadgats att det färdiga taxeringsmaterialet
successivt skall överlämnas till den lokala skattemyndigheten.
För taxeringsnämnderna innebär denna föreskrift vissa nackdelar. Det är
nämligen mycket vanligt att kontrolluppgifter eller underrättelser från
andra taxeringsnämnder inkommer först sedan ordföranden lämnat ifrån
sig deklarationerna. Dessa måste då rekvireras åter för ny granskning, vilket
orsakar tidsödande dubbelarbete. Till undvikande av sådan omgång har
taxeringsmaterialet på sina håll redovisats så sent, att längdföringen blivit
lidande därav. Flera lokala skattemyndigheter har också påtalat olägenheterna
av att tiden för avslutandet av arbetet i taxeringsnämnderna utsträckts
till den 30 juni. Det synes vara uppenbart, att tiden för längdföringen
och härmed sammanhängande åtgärder blir väl kort för de lokala
skattemyndigheterna, om alltför stor del av taxeringsmaterialet överlämnas
till dem först under de sista dagarna av juni månad. Från flera håll har
föreslagits att tiden för taxeringsarbetets avslutande framflyttas till den
15 juni, varigenom bättre rådrum för längdföringsbestyren skulle erhållas.
Länsstyrelsen ansluter sig till detta förslag. Genom att taxeringsnämnderna
avlastats allt arbete med sortering och längdföring, torde tiden för det egentliga
taxeringsarbetets bedrivande likväl bli till fyllest.

Ett annat problem med det nya längdföringssystemet som länsstyrelsen
berör i detta sammanhang är, hur en redan införd taxering skall kunna
ändras under längdföringsstadiet.

Även länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, om ej taxeringsperioden
åter borde något förkortas i de lokala distrikten. En ändring av tidpunkten
för taxeringsarbetets avslutande i dessa distrikt till den 10 juni syntes ej
behöva innebära något egentligt men för taxeringsresultatet men skulle
vara av största värde för de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har erinrat om en olägenhet av taxeringsperiodens
förlängning, nämligen att förskjutningen av tiden för anförande
av besvär till prövningsnämnden i negativ riktning påverkat möjligheten
att avgöra besvären i sådan tid, att besluten kunnat iakttagas vid utfärdandet
av debetsedlarna å slutlig skatt.

Av övriga synpunkter på laxeringsarbetel som framkommit vid den
gjorda undersökningen må framhållas följande. Länsstyrelsen i Uppsala
län erinrar om en bestämmelse som varit föremål för särskild kritik av
taxeringsnäinndsordförandena och som gäller underskriften av taxeringslängderna.
Härom anföres följande.

Underskrift skall författningsenligt ske av ordföranden och två justeringsmän.
Det kan ifrågasättas om detta är ändamålsenligt. Då längden av
den lokala skattemyndigheten återställes till taxeringsnämnden för under -

224

skrift, har nämnden ju ej längre tillgång till deklarationsmaterialet och det
torde ej heller vara avsett, att detta skall återsändas till nämnden för kontroll
av längdföringen. Då ansvaret för längdföringen överflyttats på den
lokala skattemyndigheten, respektive länsstyrelsen, torde den lokala skattemyndigheten,
respektive vederbörande längdförare vid länsstyrelsen kunna
vitsorda längdens överensstämmelse med inkomna handlingar, vilket torde
få anses tillräckligt.

Liknande uttalanden ha gjorts av länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge
och Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar att den genom 1956 års taxeringsförordning
borttagna bestämmelsen, att underlåtenhet att i rätt tid avlämna
deklaration under viss förutsättning medförde förlust av rätten att hos
kammarrätten eller Kungl. Maj :t överklaga taxering för vilken deklarationen
skolat ligga till grund, synes ha medfört en tendens hos vissa skattskyldiga
att avlämna deklarationerna efter föreskriven tid.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar att enligt bestämmelserna i 37 § 5
punkten taxeringsförordningen samt kungörelsen den 9 december 1955 om
skyldighet i vissa fall att lämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen
det åligger bl. a. jordbrukare att lämna kontrolluppgifter angående inköp
av jordbruksprodukter och husdjur från andra jordbrukare. Skyldigheten
att lämna sådana kontrolluppgifter fullgjordes emellertid endast i ringa
omfattning, trots att länsstyrelsen genom kungörelse i länets tidningar särskilt
påmint därom. Det vore naturligtvis otillfredsställande att föreskriften
i fråga icke respekterades. Det skulle vara lämpligt att de uppgiftsskyldiga
vid taxeringsårets början från centralt håll via radion eller på annat sätt
erinrades om sina skyldigheter i nämnt avseende och påföljden vid underlåtenhet
härav.

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Taxeringsnämndsordförandena har inte sällan betungats med uppsamling
och kollationering av uppgifter av olika slag för statistiska och andra
ändamål. Sålunda har t. ex. i år utöver den normala inkomststatistiken
lämnats särskilda uppgifter angående vissa skattskyldigas utnyttjande avallmänna
avdrag m. m. Dylika för taxeringen ovidkommande arbetsuppgifter
är onekligen ett bestämt men för det egentliga taxeringsarbetet. Det kan
ifrågasättas om inte genom den störning i det normala arbetet, som detta
medför, uppkommer dolda kostnader, som är större än vad det skulle kostat
att genom särskilt anställda biträden inhämta uppgifterna. Ur taxeringssynpunkt
är det högeligen önskvärt, att ordförandena framdeles icke belastas
med sådant. Detta gäller främst tillfälliga uppgifter som de nyss nämnda
men också upprättandet av underlaget för inkomststatistiken åt statistiska
centralbyrån, ett tidsödande men föga kvalificerat arbete. För statistiken
erforderliga uppgifter synes lämpligen kunna inhämtas från de färdiga inkomst-
och förmögenhetslängderna, t. ex. genom de lokala skattemyndigheternas
medverkan. Det må särskilt framhållas att arbetet med statistikuppgifterna
inte numera kan utföras sedan det egentliga taxeringsarbetet slutförts,
vilket tidigare varit möjligt. Taxeringsnämndsordföranden skall som

225

bekant successivt leverera av nämnden slutbehandlade deklarationer för
längdföring. Erforderliga uppgifter för statistiken måste dessförinnan antecknas
ur deklarationerna. Tid som eljest kunnat användas för granskning
måste således utnyttjas för ett ur taxeringssynpunkt likgiltigt arbete.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att möjlighet borde finnas att i särskilda
fall anförtro såväl sortering som längdföring åt ordförande som vore
därtill villig och lämpad. Gällande regler syntes i fråga om sorteringsarbetet
giva utrymme för en dylik anordning, medan motsvarande möjlighet formellt
icke syntes stå till buds beträffande längdföringen. En ändring härvidlag,
så att bestämmelserna medgåve ett förordnande, måhända efter
länsstyrelsens beprövande, för ordförande att ombesörja längdföring, vore
därför enligt länsstyrelsens mening påkallad.

Beträffande kostnaderna för sortering och längdföring ha följande uppgifter,
avrundade i jämna 100-tal kronor, lämnats av nedanstående länsstyrelser.

Län

1958 1959

Stockholms län
Uppsala län
Södermanlands län
Östergötlands län
Jönköpings län
Kronobergs län
Kalmar län
Gotlands län
Blekinge län
Kristianstads län
Malmöhus län
Göteborgs och Bohus län
Älvsborgs län
Skaraborgs län
Värmlands län
Örebro län
Västmanlands län
Kopparbergs län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län

101 100 98 300

14 200 —

— 17 000

— 82 0001 2)

21 3001) 18 9002)

18 500 21 300

— 51 0002)

5 500 —

26 200 20 600
21 0001) 29 0002)

— 35 000

32 0001) 34 0002)
67 300 53 000

19 3001) 16 6002)

— 40 0002)

— 39 500

37 8003 ) 35 4003)
32 0001) 42 5002)
43 000 43 000

56 000 46 000

19 400 17 900

1 Avser kostnader för budgetåret 1957/58.

2 Avser kostnader för budgetåret 1958/59.

3 Kostnader för Västerås stad ej inräknade.

15 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1959 /

226

Beträffande antalet besvär i prövningsnämnden har nedanstående sammanställning
upprättats. Det må emellertid nämnas att uppgifterna icke
torde gå att jämföra olika länsstyrelser emellan, då uppgifterna delvis redovisats
efter skilda principer.

Län	1956	1957	1958	1959!)
Stockholms stad	10 394	13 298	13 691	16 1001 2)
Stockholms län	6 515	8 310	7 497	5 832
Uppsala län	—	2 968	2 260	2 4812)
Södermanlands län	2 989	3 290	2 747	2 283
Östergötlands län	4 483	5 777	4 180	3 458
Jönköpings län	2 443	2 381	2 044	1 717
Kronobergs län	2 116	2 595	1 541	1 417
Kalmar län	3 145	2 701	2 992	1 542
Gotlands län	552	488	713	246
Blekinge län	1 070	932	842	900
Kristianstads län	3 225	2 567	1 847	1 691
Malmöhus län	8 569	8 042	7 146	5 096
Hallands län	2 155	1 672	1 959	1 123
Göteborgs o. Bohus län	11 657	12 255	9 826	6 651
Älvsborgs län	6 620	7 989	4 367	3 964
Skaraborgs län	3 314	3 708	2 391	1 765
Värmlands län	5 215	5 750	3 657	3 193
Örebro län	4 542	4 250	4 715	1 362
Västmanlands län	2 480	2 491	2 380	1 860
Kopparbergs län	2 489	2 547	3 319	2 486
Gävleborgs län	3 124	2 891	2 436	2 584
Västernorrlands län	6 817	7 020	4 530	3 958
Jämtlands län	3 261	3 290	2 530	1 974
Västerbottens län	3 741	4 603	4 216	2 185
Norrbottens län	2 844	2 638	2 222	1 7733)

Revisorernas uttalande. Under senare år har ett livligt reformarbete ägt
rum på beskattningsväsendets område. Syftet därmed har varit dels att befrämja
ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten samt en effektivare
taxeringskontroll, dels att tillgodose kravet på bättre rättsskydd för den enskilde.
Första etappen i detta reformarbete utgjorde införandet av de s. k.
schablonavdragen m. m., vilka för första gången tillämpades vid 1957 års
taxering. Andra etappen innebar antagandet av en ny taxeringsförordning,
som trädde i kraft den 1 januari 1958.

1 Antalet besvär för 1959 avser tiden fram till omkring den 1 september.

2 Avser budgetår.

3 Besvär av taxeringsintendent ej medtagna.

227

1957 års statsrevisorer gjorde, såsom framgår av den föregående redogörelsen,
en undersökning av hur reglerna om schablonavdragen utfallit i
praktiken. Undersökningen utmynnade i förslag från revisorernas sida om
skyndsamma åtgärder i syfte att underlätta såväl deklaranternas som
myndigheternas arbete på förevarande område. Sedan numera ytterligare
erfarenheter av schablonavdragen vunnits och sedan den nya taxeringsorganisation
som blivit följden av nämnda förordning tillämpats under två
år, ha revisorerna funnit det vara av intresse att ånyo göra en undersökning
rörande verkningarna av reformarbetet. Revisorerna ha fördenskull tillskrivit
överståthållarämbetet och länsstyrelserna och anhållit om en redogörelse
för dessa myndigheters erfarenheter i vissa närmare angivna hänseenden.
De skrivelser som med anledning härav tillställts revisorerna och
som delvis bygga på från ett stort antal taxeringsnämndsordförande inhämtade
uppgifter ha i allt väsentligt redovisats i det föregående.

1957 års revisorer uttalade beträffande schablonavdragen bl. a., att allmän
enighet syntes råda om att de nya reglernas syfte — förenklat deklarationsoch
taxeringsförfarande — icke uppnåtts under nämnda år. Det vore emellertid
för tidigt att fälla några definitiva omdömen om reformens värde på
längre sikt. Revisorerna ansåge sig emellertid böra ställa sig tveksamma
jämväl beträffande framtiden. Den i år gjorda undersökningen visar att
förhållandena i fråga om schablonavdragens tillämpning märkbart förbättrats.
Den övervägande negativa reaktion som i inledningsskedet mötte schablonavdragen
har mildrats; intrycken äro numera långt mera positiva. Detta
innebär emellertid icke att vederbörande myndigheter finna förhållandena
helt tillfredsställande. Det är enligt revisorernas mening också uppenbart
att schablonavdragen, även om de medfört vissa praktiska fördelar, alltjämt
vålla icke obetydliga svårigheter i tekniskt avseende. Speciellt synas
avdragen under inkomst av tjänst och för försäkringspremier m. m. vålla
besvär för både deklaranterna och taxeringsmyndigheterna. Icke minst de
sistnämnda förorsakas mycket arbete genom att de nödgas rätta deklarationerna
i de fall, då deklaranterna icke själva förstått att göra schablonavdrag
med åsyftade belopp. Härigenom nödgas vederbörande myndigheter
sätta till tid, som eljest kunde användas till att granska exempelvis mera
svårkontrollerade deklarationer. Vidare kan det ifrågasättas om icke schablonavdraget
för försäkringspremier motverkar det syfte som ursprungligen
låg till grund för försäkringsavdragets införande, nämligen att uppmuntra
till anskaffandet av ett önskvärt försäkringsskydd. Schablonavdraget
under inkomst av tjänst synes för att möjliggöra förhöjt avdrag locka
till försök att konstruera utgifter, vilka sammantagna överstiga med någon
krona jämnt hundratal kronor.

Till svårigheterna för deklaranterna bidrager icke minst utformningen
av den blankett som användes för vanliga löntagare. Revisorerna äro medvetna
om att åtskilligt arbete nedlagts på att giva den ifrågavarande bian -

228

ketten en ur olika synpunkter så lämplig utformning som möjligt. Det
oaktat fyller blanketten knappast rimliga anspråk på lättförståelighet. Detta
förhållande är givetvis i första hand beroende på de komplicerade regler för
vilka blanketten skall vara ett uttryck. Flera förslag till ändringar ha också
framförts av både länsstyrelserna och vissa taxeringsnämndsordförande
i samband med den av revisorerna nu gjorda undersökningen. Det är givetvis
icke möjligt för revisorerna att ingå i någon detaljprövning av dessa
förslag. Helt allmänt må dock framhållas, att de innebära åtskilliga uppslag
som kunna vara värda att taga närmare fasta på.

Det må erinras om att tillämpningen av den i år antagna lagen om allmän
tilläggspensionering kommer att nödvändiggöra en omarbetning av den vanliga
deklarationsblanketten. Det är därvid enligt revisorernas uppfattning
av utomordentlig betydelse, att blanketten göres så enkel och lättfattlig som
förhållandena medgiva och att den utformas på sådant sätt att den i möjligaste
mån kan bibehållas oförändrad under ett antal år. Åt liknande synpunkter
har f. ö. föredragande departementschefen givit uttryck vid anmälan
av propositionen 1959:175 med förslag till förordning angående beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m. En förutsättning härför är naturligtvis i första hand,
att icke några sådana författningsändringar genomföras som framtvinga
en annan utformning av blanketterna. Även om enligt revisorernas mening
många skäl kunna åberopas för en formell översyn av de bestämmelser som
ligga till grund för gällande skattesystem, anse revisorerna likväl för sin
del att ändringar i de nuvarande skatteförfattningarna böra undvikas i avvaktan
på den vidare skattereform som kan komma att genomföras i en
framtid och som revisorerna avse att något beröra i det följande.

Såsom tidigare nämnts genomfördes den andra etappen i det ifrågavarande
reformarbetet på beskattningsväsendets område i och med att 1956
års riksdag antog en ny taxeringsförordning, som trädde i kraft den 1 januari
1958. Den främsta nyheten därvidlag var införandet i viss utsträckning
av s. k. tjänstemannataxering. Enligt förordningen skall i varje stad med
egen uppbördsförvaltning och i varje fögderi finnas en eller flera särskilda
taxeringsnämnder med uppgift att taxera rörelseidkare, fria näringsutövare
och andra skattskyldiga beträffande vilka en mer ingående deklarationsgranskning
är påkallad. I dessa nämnder, där på vanligt sätt ordföranden
utses av länsstyrelsen och övriga ledamöter väljas av de kommunala organen,
åtnjutes i granskningsarbetet biträde av heltidsanställd tjänsteman,
benämnd taxeringsassistent. Denne ersätter det tidigare kronoombudet.

Övriga taxeringsnämnder ha samma organisation och arbetsformer som
tidigare men erhålla hjälp med sortering och längdföring. Arbetsperioden
har därjämte utsträckts till den 30 juni i samtliga nämnder. Vidare må
nämnas att en viss utbyggnad skett av länsstyrelsernas revisionsavdelningar
samt av riksskattenämnden.

229

Som framgår av den redogörelse som ovan lämnats för länsstyrelsernas
synpunkter i ämnet synas erfarenheterna av den nya organisationen i stort
sett vara goda, även om det givetvis är svårt att på den korta tid som förflutit
sedan den trädde i kraft draga några säkra slutsatser. Vad särskilt
gäller frågan om taxeringsassistenternas verksamhet vill det förefalla, som
om arbetet i de nämnder som haft sådan assistent till sitt förfogande kunnat
bedrivas mera effektivt än tidigare varit fallet. Vissa assistenter synas dock
ha en väl stor arbetsbörda för att de skola kunna få erforderlig förtrogenhet
med de skattskyldiga inom respektive distrikt. Av bl. a. detta skäl hör
organisationen göras smidig, så att den kan anpassas till olika behov. När
det gäller fördelarna med taxeringsassistenterna bör också beaktas, såsom
någon länsstyrelse framhållit, att tillgången på nämnda tjänstemän verkat
gynnsamt även på de vanliga distriktens arbete, då nämnderna i dessa distrikt
sluppit de deklarationer som förut granskats av konsulent och därför
kunnat mera koncentrera sitt arbete på återstående material.

Det är emellertid naturligt att det nya systemet ännu icke kan fungera
helt tillfredsställande. En väsentlig anledning härtill synes vara svårigheten
att rekrytera lämpliga personer för hithörande befattningar. Av de 300
tjänster som enligt planerna skola inrättas för ändamålet har t. o. m. innevarande
år tillsatts drygt hälften. Hittills vunna erfarenheter kunna åberopas
för att organisationen utbygges i hastigare takt än ursprungligen avsetts;
andra skäl åter tala häremot. Den tjänstemannagrupp det här gäller
rekryteras i stor utsträckning bland landskanslisterna vid länsstyrelserna.
Såvitt revisorerna kunna bedöma, utgöra dessa tjänstemän ett väsentligt
inslag i länsstyrelsernas personalorganisation. En alltför kraftig uttunning
av kåren genom övergång till tjänster som taxeringsassistent måste därför
medföra vissa vådor för länsstyrelsernas arbete. Det är givetvis också av
vikt att ifrågavarande tjänster kunna besättas med helt lämpliga innehavare,
då eljest risk förefinnes för att syftet med den nya taxeringsorganisationen
förfuskas.

Vad sedan gäller arbetet inom de nämder som biträdes av taxeringsassistent
ha olika förslag till ändringar framförts av de hörda länsstyrelserna.
Flera av dessa förslag äro enligt revisorernas mening av den karaktär att
med prövningen av dem bör anstå, till dess ytterligare erfarenheter i ämnet
vunnits. Med hänsyn till taxeringsassistenternas arbetsbörda och önskvärdheten
av att deras kapacitet utnyttjas så rationellt som möjligt synes
det emellertid redan nu vara värt att bl. a. taga fasta på det förslag som
framförts från flera håll, nämligen att möjlighet hör beredas taxeringsintendent
att besluta att vissa mindre rörelseidkare -— sömmerskor, skomakare
o. s. v. — skola undantagas från taxering av särskild taxeringsnämnd.
Härigenom skulle också — såsom någon länsstyrelse framhållit — vinnas
den fördelen, att de lokala taxeringsnämndernas i fråga om dylika skattskyldiga
särskilt betydelsefulla personkännedom kan utnyttjas, över hu -

230

vud synes det önskvärt att sådana åtgärder vidtagas att orts- och personkännedomen
kan tillvaratagas även i de särskilda taxeringsnämnderna. Av
övriga förslag till ändringar som framkommit i förevarande sammanhang
och som enligt revisorernas mening särskilt böra prövas är frågan, huruvida
sådana direktiv böra utfärdas att en viss restriktivitet kommer att iakttagas
när det gäller beviljandet av anstånd med att avgiva självdeklaration.

Även i fråga om taxeringsperiodens förlängning torde erfarenheterna
som väntat vara övervägande gynnsamma. Vissa olägenheter synas emellertid
ha uppkommit bl. a. genom den i samband med förlängningen införda
bestämmelsen om taxeringsmaterialets successiva överlämnande till den
lokala skattemyndigheten för längdföring. Huruvida dessa olägenheter —-såsom närmare berörts av bl. a. länsstyrelsen i Uppsala län — kunna bemästras
utan att samtidigt fördelarna med den nuvarande ordningen gå förlorade,
därom anse sig revisorerna icke kunna hysa någon bestämd mening.
Frågan bör emellertid uppmärksammas. En konsekvens av taxeringsperiodens
förlängning synes också vara en viss arbetsanhopning hos de lokala
skattemyndigheterna vid taxeringsperiodens slut. Förslag har därför framförts
om att tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande, i varje fall beträffande
vissa kategorier skattskyldiga, borde flyttas till den 15 juni. Enligt
revisorernas mening böra emellertid ytterligare erfarenheter avvaktas, innan
några ändringar härutinnan vidtagas.

Vid den av revisorerna gjorda rundfrågan ha åtskilliga andra synpunkter
som röra frågan om ändringar i den nuvarande ordningen för taxeringsarbetets
bedrivande framförts, bl. a. i vad avser ökad användning av biträdespersonal
för handläggning av rutingöromål. Vad i sådant hänseende uttalats
synes merendels värt närmare övervägande; detta gäller exempelvis beträffande
sättet för underskriften av taxeringslängderna.

I anslutning till vad här anförts rörande erfarenheterna av den nya taxeringsorganisationen
må erinras om att chefen för finansdepartementet i ett
interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 18 november innevarande
år upplyst, att han avsåge att tillsätta en utredningsman för att undersöka
möjligheterna att inom den nuvarande organisationens ram vidtaga
åtgärder för att ytterligare intensifiera taxeringskontrollen. Revisorerna
förutsätta, att vad revisorerna nu uttalat och vad som eljest framkommit
vid den av revisorerna gjorda undersökningen skall vederbörligen beaktas
vid den nämnda utredningen.

Revisorerna anse sig slutligen böra något beröra behovet av en brett upplagd
skattereform. Det må då till en början erinras om att våra nuvarande
skatteförfattningar bygga på en mängd olika beslut, vilka tillkommit vid
skilda tidpunkter under en följd av år. Det senaste inslaget häri är som
bekant förordningen om allmän varuskatt, som träder i kraft vid instundande
årsskifte. Grunden för de olika besluten har ofta varit behovet av
inkomstförstärkning för statsverket. Allteftersom skattetrycket skärpts

231

ha vidare från skilda utgångspunkter försök gjorts att kringgå skattereglerna.
Detta har i sin tur nödvändiggjort ny lagstiftning, varigenom ett alltmer
finmaskigt system erhållits. Mot bakgrunden härav är det knappast
förvånande att de nuvarande skatteförfattningarna — som i väsentliga delar
tillkommit under en tid med helt andra inkomstförhållanden än de nuvarande
— icke äro uppbyggda efter några enhetliga principer. De måste
också, trots det reformarbete som bedrivits under senare år, anses vara
mycket svåröverskådliga och fylla ej heller rimliga anspråk på enkelhet
för vare sig de skattskyldiga eller de administrativa myndigheterna på området.
Beslutet om införandet av en allmän varuskatt innebär f. ö., att ett
principiellt helt nytt inslag tillkommit utan att detta i några mera väsentliga
avseenden föranlett ändringar i den bestående ordningen, som bygger
på förutsättningen att den direkta beskattningen skall utgöra den huvudsakliga
skattekällan i långt högre grad än nu blivit fallet. Behovet av en
brett upplagd skattereform har också under senare tid alltmer erkänts och
detta i stort sett oberoende av politisk uppfattning. Erinras må f. ö. att
1957 års statsrevisorer funno åtskilliga skäl tala för att frågan om ett nytt
skattesystem kunde komma att aktualiseras inom en nära framtid. Årets
revisorer hysa för sin del den åsikten, att en sådan reform framstår såsom
alltmer motiverad. Utöver tidigare anförda skäl må här särskilt pekas på
de ändrade förhållanden som inträda vid en eventuell avveckling av garantiskatten
samt vid en eventuell omläggning av principerna för avdrag av
folkpensionsavgifter m. m. Det är emellertid tydligt, att genomförandet av
en skattereform kräver ett vidlyftigt och tidsödande förarbete. Detta bör
enligt revisorernas mening snarast påbörjas för att därefter bedrivas i en
så snabb takt som förhållandena medgiva.

Efter vilka principer ett reviderat skattesystem bör uppbyggas, därom
kunna självfallet olika meningar råda, bl. a. med hänsyn till skilda politiska
uppfattningar. Bevisorerna — som bedöma den föreliggande frågan ur tekniska
och administrativa synpunkter och således ej ta ställning till spörsmålet
om det samlade skattetryckets höjd — hålla likväl icke för uteslutet
att det skall vara möjligt att nå enighet i väsentliga hänseenden, när det gäller
den principiella uppbyggnaden därav.

Uppenbart är att en väsentlig fråga vid diskussionen av ett nytt system
måste bli avvägningen mellan direkta och indirekta skatter. Det må i sådant
hänseende erinras om att en särskild sakkunnigkommitté, sammansatt
av bl. a. representanter för olika politiska partier, under ar 1957 framlade
ett i det hela taget enhälligt betänkande om den statliga indirekta beskattningen
(SOU 1957:13). Det konstateras i detta hl. a., att olika omständigheter
medverkat till att mildra de olägenheter som tidigare kunnat följa
av en förskjutning av beskattningen till förmån för indirekta skatter. Genom
den ekonomiska och sociala utvecklingen liksom genom den samtidigt
pågående ökningen av den totala beskattningen och dess förändrade syften

232

hade hela avvägningsproblemet förskjutits på ett väsentligt sätt. Valet mellan
olika skatteformer kunde enligt kommitténs mening i högre grad än
tidigare ske från tekniska och administrativa synpunkter.

Därest en vidgad användning av indirekt beskattning skulle bli ett bestående
inslag i skattesystemet, en fråga varpå revisorerna icke ansett sig böra
ingå, synas reglerna om den direkta skatten kunna givas en enklare utformning
an för närvarande. Behovet av avdrag av olika slag torde exempelvis
även med tillgodoseende av kravet på likformighet och rättvisa olika
skattebetalare emellan — icke behöva bli lika framträdande. Det vill över
huvud förefalla, som om administrativa — och därmed även blankettekniska
— synpunkter skulle kunna få göra sig gällande på ett helt annat
sätt än vad nu är fallet. Det borde även vara möjligt — något som mot bakgrunden
av nu bestående förhållanden framstår som i hög grad angeläget
att i icke ringa mån förenkla deklarationsskyldigheten liksom att i flera
avseenden genomföra förenklingar i uppbördssystemet.

233

§ 26

Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

En omläggning av statsbidragen till kommunerna har i olika hänseenden
varit aktuell i många år. Allmänna statsbidragsutredningen, som på föranstaltande
av decentraliseringsutredningen tillkallades år 1949, hade i uppdrag
att undersöka och avge förslag beträffande samtliga statsbidrag. Utredningen
avgav år 1952 ett principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner
(SOU 1952: 44); förslaget syftade till en reformering av det
gällande bidragssystemet genom införande av ett allmänt statsbidrag. Med
anledning av framkomna erinringar vid remissbehandlingen uppdrogs år
1953 åt utredningen att företaga en överarbetning av förslaget enligt de
riktlinjer som angåvos i särskilda tilläggsdirektiv. Resultatet av överarbetningen
redovisade utredningen i januari 1956 i ett betänkande om förenklad
statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag till primärkommunerna (SOU
1956: 8). Däri framlades förslag om ett förenklat bidragssystem för i huvudsak
35 olika driftbidrag. Betänkandet anmäldes för riksdagen i propositionen
1957:112.

Statsbidragsutredningen har sedermera framlagt förslag till förenkling av
anläggningsbidragen för primärkommunerna, varjämte den i särskilda promemorior
behandlat vissa återstående driftbidrag till primärkommunerna
m. m. Dessa förslag ha föranlett vissa beslut av riksdagen.

I det förut omnämnda principbetänkandet framförde statsbidragsutredningen
bl. a. vissa synpunkter på statsbidragsgivningens karaktär och syften.
Därvid fann utredningen, att för statsbidragsgivningen till kommunerna
kunde anges tre huvudmotiv. Det första av dessa, betecknat den skattetekniska
grunden, sammanhängde med att den kommunala beskattningsrätten
reglerades av statsmakterna. Teoretiskt vore denna beskattningsrätt synnerligen
vidsträckt. I vilken omfattning den behövde utnyttjas berodde
emellertid icke enbart på kommunernas fria bedömande, utan statsmakternas
beslut hade i allt större omfattning blivit normerande för de kommunala
utgifterna genom att statsmakterna ålagt kommunerna olika uppgifter. Det
hade då ansetts naturligt, att statsmakterna genom att med statsmedel bestrida
en del av de kommunala utgifterna tillsåge, att kommunalskatten i allmänhet
icke överstege en som rimlig ansedd utdebiteringsgräns. Detta hade
ansetts så mycket mer påkallat som kommunalskatten enligt gällande regler
vore proportionell, under det att statsskatten vore progressiv.

Den andra av utredningen angivna huvudgrunden för statsbidrag till kommunerna,
skatteutjämningsgrunden, hänförde sig till skillnaderna i det
kommunala skattetrycket. Kostnaderna för den kommunala verksamheten

234

kunde nämligen drabba kommunernas skattebetalare mer eller mindre hårt.
Detta kunde bero icke blott på den kommunala verksamhetens omfattning
och standard utan även på att kostnaderna för verksamheten i vissa kommuner
bleve relativt sett högre än i andra på grund av ogynnsamma lokala
förhållanden. Men det kunde också bero på att kostnaderna i olika grad påverkade
skattetrycket. I en kommun med dåligt skatteunderlag kunde även
en relativt ringa kommunal utgiftssumma medföra ett avsevärt skattetryck,
under det att en bärkraftigare kommun kunde påtaga sig väsentligt högre
utgifter med samma eller kanske lägre skattetryck. Enligt utredningens mening
vore det uppenbarligen ett statligt intresse att genom statsbidragsgivning
verka för skatteutjämning mellan kommunerna. När staten eftersträvat
att genom lagstiftning av olika slag tillförsäkra medborgarna någorlunda
likvärdiga förmåner oberoende av kommuntillhörigheten, hade härav följt
att det blivit ett statligt intresse att verka för en skälig utjämning av skattetrycket
olika kommuner emellan. Utredningen hänvisade även till de olägliga
följdverkningar med hänsyn till näringslivets lokalisering, avfolkningstendenser
in. m., som kunde uppkomma av alltför stora skattetrycksdifferenser.
Därtill komme synpunkten att, då staten reglerade den kommunala beskattningsrätten
och samtidigt pålade kommunerna kostnadskrävande uppgifter,
det kunde vara rimligt att staten genom hidragsgivning sörjde för att skattebördorna
icke bleve alltför olika i skilda delar av landet.

Den tredje huvudgrunden för statsbidragsgivning i allmänhet betecknades
av utredningen som stimulansgrunden. Utredningen avsåge därmed statens
intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet, som de
kanske i allmänhet eljest ej skulle påtaga sig.

Utöver de nämnda grunderna kunde i vissa fall mera speciella motiv för
statsbidragsgivning anföras.

Utredningen framhöll vidare, att det varken av skattetekniska orsaker
eller av skatteutjämningsskäl vore erforderligt eller lämpligt med ett system
av statsbidrag som vore knutna endast till vissa grenar av den kommunala
verksamheten. I den mån däremot stimulansgrunden vore avgörande för
statsbidragsgivningen måste enligt utredningen dåvarande system med skilda
bidrag till olika ändamål bibehållas.

Huvudsakligen på nu angivna grunder kom utredningen till den uppfattningen,
att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna
— bortsett från vissa speciella driftbidrag, vilka borde betecknas som stimulansbidrag
i egentlig mening — skulle tillgodoses lika väl eller till och med
bättre genom att bidragen icke bundes till särskilda av kommunerna bedrivna
verksamhetsgrenar utan utvidgades till att omfatta hela den kommunala
verksamheten, d. v.s. genom ett allmänt statsbidrag. Genom att bidraget
differentierades efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk
synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt skulle bidraget få karaktären
av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Detta allmänna bidrag till kommu -

235

nerna skulle ersätta alla nuvarande driftbidrag som icke hade väsentlig
betydelse ur stimulanssynpunkt.

Utredningen fann att 32 förekommande speciella bidrag borde avlösas
genom ett allmänt bidrag. De till avlösning vid detta tillfälle ifrågasatta
bidragen omfattade drygt 80 procent av det belopp som totalt utgick till
kommunerna som speciella driftbidrag.

Beträffande grunderna för det nya bidraget fann utredningen, att ett till
beloppet bestämt totalbidrag borde fördelas mellan kommunerna efter storleken
av dels antalet skattekronor per invånare, dels en utgiftsfaktor. För
bestämmande av utgiftsfaktorn framlade utredningen två alternativa förslag.
De båda fördelningsprinciperna voro närmare preciserade i två formler
för beräknande av statsbidrag till varje särskild kommun.

över utredningens betänkande inhämtades yttranden från olika myndigheter
och organisationer. I samtliga avgivna utlåtanden underströks önskvärdheten
och behovet av en revision i riktning mot en förenkling av den då
gällande ordningen för speciell bidragsgivning till kommunerna. Remissinstanserna
ställde sig även i allmänhet positiva till utredningens huvudtanke,
att de dåvarande speciella statliga driftbidragen till primärkommunerna
borde avlösas av ett system med ett allmänt bidrag. De av utredningen
förordade grunderna för bidragets fördelning mellan kommunerna bedömdes
emellertid såsom alltför invecklade och svårbemästrade. Många av de
hörda myndigheterna ifrågasatte det riktiga och rättvisa i att låta skatteutjämningssynpunkterna
spela en så dominerande roll i statsbidragsgivningen
som utredningen tillagt dem.

På grund av vad sålunda förevarit anmälde dåvarande chefen för finansdepartementet
den 20 november 1953 för Kungl. Maj:t frågan om fortsatt
utredning angående rationalisering av de statliga driftbidragen till primärkommunerna.

Departementschefen framhöll i direktiven, att med hänsyn till de invändningar
som riktats mot betänkandet frågan om den ändamålsenliga utformningen
av systemet för de statliga driftbidragen till kommunerna syntes
böra bli föremål för ytterligare överarbetning. Härvid borde det primära syftet
vara att åstadkomma ett sådant system för bidragsgivningen som tillgodosåge
kraven på en förenkling av det därmed förbundna administrativa
och kamerala arbetet för både de kommunala organen och de statliga myndigheterna.
Skatteutjämningssynpunkterna syntes i detta sammanhang få
tillmätas sekundär vikt och endast beaktas inom ramen för vad som vore
möjligt i ett förenklat bidragssystem. Avsikten med det igångsatta utredningsarbetet
vore att rationalisera bidragsgivningen och icke att lösa skatteutjämningsproblemet.
Detta senare finge ske i annan ordning, bl. a. med
anlitande av skattelindringsbidraget, vilket statsbidragsutredningen velat
lämna utanför reformen. Hänsyn till skatteutjämningsfrågan måste dock

236

tagas i sådan mån, att en omläggning av den statliga bidragsgivningen icke
finge leda till allvarliga omkastningar i kommunernas ekonomi och skattetryck.
Vid överarbetningen borde därför tillses, att fördelningsgrunden för
ett allmänt bidrag avvägdes så, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna
som kunde tölja av övergången till ett nytt system hölles inom
snäva gränser.

Utgångspunkten för överarbetningen borde vara att i enlighet med statsbidragsutredningens
förslag söka genomföra en sammanslagning av olika
speciella statliga driftbidrag till primärkommunerna till ett allmänt statsbidrag.

Departementschefen erinrade vidare om att huvudparten av de statliga
driftbidragen till primärkommunerna ginge till undervisningsväsen och
socialpolitiska ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade fått en sådan utbredning
och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en
minskad kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortfölle,
syntes ogrundade. Stimulanssynpunkten hade numera förlorat i betydelse.
Det särskilda bidraget till avlönande av folk- och småskollärare syntes emellertid
böra lämnas utanför reformen. Även i några övriga fall, såsom beträffande
bidragen till vissa åtgärder vid arbetslöshet, till försöksverksamhet
inom vissa skoldistrikt och till familjebidragsverksamheten, borde de speciella
bidragen undantagas från den ifrågasatta omläggningen. Att i så stor
utsträckning som statsbidragsutredningen förutsatt hålla vissa speciella
bidrag utanför reformen, syntes däremot icke nödvändigt.

Slutligen borde vid överarbetningen uppmärksamhet ägnas åt frågan om
det allmänna statsbidragets anpassning till framtida förändringar i den
kommunala verksamhetens omfattning.

Statsbidragsutredningen framhöll i sitt andra betänkande, att den av
undersökningarna funnit framgå, att en mera omfattande avlösning av de
dåvarande driftbidragen med ett enda årligt bidrag, som skulle utgå oberoende
av omfattningen av de tidigare statsunderstödda verksamhetsgrenarna,
icke läte sig förena med den i de nya direktiven uppställda målsättningen.
Denna innebure att avlösningen skulle genomföras så, att envar kommun
bibehölles vid i stort sett oförändrat bidragsstöd. För att med denna målsättning
vinna en tillfredsställande förenkling av gällande statsbidragssystem
måste därför andra vägar prövas, nämligen en begränsad avlösning
av dåvarande driftbidrag.

Efter utgallring av vissa bidrag samt med undantagande jämväl av de
bidrag, som enligt direktiven ej borde ingå i ett allmänt bidrag, liksom vissa
andra bidrag, som utredningen av särskilda skäl ansåge böra undantagas,
återstode 22 bidrag. Efter olika överväganden stannade utredningen slutligt
för att avlösning skulle ske genom ökat bidrag dels till avlönande av folkoch
småskollärare i vad gällde 15 bidrag, dels till avlönande av lärare vid
högre kommunala skolor i vad gällde två bidrag. Utredningen förklarade i

237

fortsättningen, att även andra åtgärder än indragning av dåvarande speciella
driftbidrag måste vidtagas för en tillfredsställande förenkling av gällande
bidragssystem. Därvid låge det enligt utredningens mening nära till hands
att söka vinna en ur förenklingssynpunkt väsentlig begränsning av antalet
skilda speciella driftbidrag till kommunerna genom att sammanföra de kvarstående
speciella bidragen till ett fåtal bidrag, för vilka inbördes angåves
enhetliga och enkla beräkningsgrunder.

En grupp speciella driftbidrag som syntes utredningen ha ett naturligt
inbördes samband vore statsbidragen till kommunernas avlöningskostnader
inom folk- och fortsättningsskoleväsendet. I ett för dessa gemensamt bidrag
borde enligt utredningen ingå, förutom det från avlösning genom ett allmänt
bidrag helt undantagna bidraget till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor,
även 13 andra bidrag till olika avlöningskostnader inom folkskoleväsendet.

Vidare framhöll utredningen, att det av systematiska skäl principiellt vore
befogat att sammanföra de dåvarande bidragen till kommunerna för kostnaderna
för högre folkskolor, kommunala flickskolor, kommunala realskolor,
praktiska kommunala realskolor, kommunala gymnasier, handelsgymnasier
och anstalter för yrkesundervisning. Utredningen begränsade emellertid
sitt förslag till att avse ett sammanförande av bidragen till de fyra förstnämnda
skolformerna.

Tyngdpunkten i de sakkunnigas förslag låg sålunda på förenklingsplanet,
medan frågan om förslagets verkningar i skatteutjämningshänseende däremot
icke tillmättes betydelse i vidare mån än att den avsedda omläggningen
förutsattes icke skola medföra några nämnvärda omkastningar i kommunernas
ekonomi.

De sakkunnigas förslag anmäldes såsom ovan nämnts för riksdagen i propositionen
1957:112. De sakkunnigas förslag godtogs i princip av Kungl.
Maj :t, som föreslog att 27 speciella driftbidrag — samtliga utom två tillhörande
åttonde huvudtiteln — skulle ersättas av två, dels ett lärarlönebidrag
och dels ett högre skolbidrag. Minskningen av antalet bidrag skulle
ske på två sätt. Det ena var avlösning, d. v. s. vissa bidrag skulle indragas
mot att kommunerna erhölle kompensation genom höjning av ett eller flera
kvarstående bidrag. Nio speciella bidrag föreslogos bli avlösta genom kompensation
i form av ökning av lärarlönebidraget respektive det högre skolbidraget.
Det andra sättet gick ut på sammanförande av vissa sinsemellan
likartade bidrag till två bidrag. Till lärarlönebidraget föreslogos sammanförda
14 bidrag. På samma sätt föreslogos fyra bidrag sammanförda till det
högre skolbidraget. För beräkning av de båda gemensamma statsbidragen
föreslogos förenklade regler. Bidragsunderlaget skulle icke som tidigare
utgöras av de i detalj redovisade faktiska kostnaderna utan i stället grunda
sig på en schematisk beräkning med ledning av de väsentligaste utgiftsfaktorerna.
En utgångspunkt vid förslagets utarbetande hade varit, att kom -

238

munerna skulle erhålla ett totalt statsstöd av i stort sett samma storlek som
enligt det då gällande bidragssystemet. De föreslagna bidragsgrunderna
skulle medföra endast ringa förskjutningar i de enskilda kommunernas
ekonomiska förhållanden. Genom det förenklade bidragssystemet skulle
kommunernas handlingsfrihet på de berörda statsunderstödda verksamhetsområdena
ökas. Villkorsbestämningarna i de gällande statsbidragsförfattningarna
skulle i flera fall kunna upphävas. I andra fall finge dessa villkorsbestämningar
överföras till normerande föreskrifter. Den kontroll
som skett i samband med de dittillsvarande detaljerade statsbidragsrekvisitionerna
skulle bli väsentligt inskränkt genom den nya förenklade bidragskonstruktionen.
I fråga om kommun som icke iakttoge gällande normerande
föreskrifter skulle enligt förslaget viss del av de gemensamma statsbidragen
kunna innehållas i avbidan på att rättelse vidtoges. Omläggningen av statsbidragsgivningen
skulle träda i kraft den 1 juli 1958.

Statsutskottet, som upptog propositionen och de med anledning därav
väckta motionerna i sitt utlåtande nr 91, konstaterade rent allmänt, att det
gällande statsbidragssystemet vore i hög grad tungrott och invecklat, vartill
bidroge icke minst förekomsten av ett stort antal driftbidrag till primärkommunerna,
uppgående till drygt ett sextiotal, de flesta reglerade i detalj.
Bidragsgivningen omhänderhades av ett flertal myndigheter med därav följande
risk för oenhetlighet i tillämpningen. Ur dessa synpunkter förelåge
otvivelaktigt ett starkt behov av förenkling på förevarande område. Utskottet
ville för sin del ge sin principiella anslutning till en rationalisering av
statsbidragssystemet på sätt i propositionen föreslagits. Hur långt förenklingen
i fråga om avlösning och sammanförande av statsbidrag borde drivas
kunde givetvis vara föremål för delade uppfattningar, men enligt utskottets
mening syntes propositionsförslaget väl ägnat att läggas till grund för en
reform på området.

Medan bidragsunderlaget då utgjordes av de i detalj redovisade faktiska
kostnaderna, utginge propositionsförslaget i stället från en schematisk beräkningsmetod
grundad på de väsentligaste utgiftsfaktorerna. Även i detta
hänseende syntes förslaget enligt utskottets mening innebära ett steg i rätt
riktning. För att ernå den åsyftade effekten krävdes otvivelaktigt, att det då
gällande redovisningssystemet ersattes med ett enklare förfarande. Givetvis
måste dock vissa garantier uppställas både mot icke önskvärda omkastningar
i kommunernas ekonomi och mot ett uppgivande av kontrollen över
bidragens behöriga användning. Såvitt utskottet kunde bedöma, hade det
föreliggande förslaget utformats under hänsynstagande till dessa krav. Bl. a.
borde framhållas, att den avsedda omläggningen icke skulle komma att
minska statsbidragsgivningen totalt sett. En betydelsefull vinst av reformen
låge däri, att kommunernas dittills starkt beskurna handlingsfrihet på de
olika verksamhetsområdena i väsentlig mån vidgades.

I propositionen hade särskild uppmärksamhet ägnats åt frågan angående

239

omläggningens inverkan på kommunernas ekonomi. Statsbidragsutredningen
hade på ett begränsat material utfört beräkningar, som beträffande
lärarlönebidraget utvisade, att den uppkommande omfördelningen bleve
relativt obetydlig. Sedan emellertid vid remissbehandlingen av utredningens
betänkande oro uttalats för de ekonomiska följderna av omläggningen, hade
inom finansdepartementet verkställts ytterligare undersökningar på förevarande
punkt, varvid eftersträvats ett så långt som möjligt allsidigt urval
av kommuner. De därvid framkomna beloppen för skattetrycksförändringar
ginge icke upp till eller ens närmade sig det belopp av 20 öre per skattekrona,
som utredningen ansett vara den övre gränsen för godtagbara avvikelser.
Departementschefen hade i detta sammanhang som ett utmärkande
drag för det schablonmässiga bidragssystemet framhållit, att konstaterade
bidragsförluster ett år ofta sammanhängde med rent tillfälliga förhållanden
och att ett annat år ett bättre resultat kunde vara att emotse. Vidare vore
enligt departementschefens uppfattning de resultat, som framkommit genom
finansdepartementets undersökningar, under angivna omständigheter icke
ägnade att inge betänkligheter. Likaledes syntes anledning saknas att föreslå
ökad total bidragsgivning i syfte att minska förlusterna för det fåtal kommuner,
som drabbades av relativt sett större bidragsförluster. Utskottet
delade departementschefens uppfattning i dessa frågor.

Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen (skr. nr 239).

Det kan nämnas, att i den förut omnämnda propositionen 1957: 112 redovisats
ett utförligt tabellmaterial rörande statsbidragen till kommunerna
m. m., till vilket torde få hänvisas.

Allmänna statsbidragsutredningen behandlade icke frågor som ha avseende
å bidrag till landsting och landstingsfria städer; dessa bidrag avse
främst sjuk- och hälsovård. Denna bidragsgivning har behandlats av 1946
års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården liksom senare av kommittén
för översyn av hälso- och sjukvården i riket (SOU 1958: 15). För
närvarande övervägs inom den år 1957 tillsatta mentalsjukvårdens statsbidragsutredning
bl. a. statsbidragssystemet på mentalsjukvårdens område
för det fall den statliga mentalsjukvården skulle komma att överföras till
landstingens huvudmannaskap. Denna utredning har att även pröva frågan
om ett sammanförande av de nu utgående bidragen till mentalsjukvård med
de nya bidragen för den egentliga sinnessjukvården. Vidare har chefen för
inrikesdepartementet i 1959 års statsverksproposition (XI ht, s. 152) uttalat,
att tiden nu syntes vara inne för att göra en översyn av gällande bestämmelser
om statsbidrag på kroppssjukvårdcns område för att i varje fall
uppnå en förenkling ur administriva synpunkter. Möjligen skulle man därvid
enligt departementschefen kunna komma fram till ett enhetligt bidrag
avseende hela eller i varje fall större delen av hälso- och sjukvården. Med
hänsyn härtill avsåg departementschefen att inom kort upptaga samtliga

240

hithörande spörsmål till närmare övervägande. Vad sålunda anförts föranledde
icke någon erinran från riksdagens sida (statsutsk. uti. 1959: 11, s. 60).

Slutligen torde få erinras om att 1958 års besparingsutredning i sitt den 6
augusti 1959 dagtecknade betänkande framhållit vikten av att rationaliseringsmöjligheterna
i samband med statsbidragsgivning av olika slag tillvaratagas.
I den mån så icke redan skett syntes gällande föreskrifter på området
böra överses i syfte att nedbringa det administrativa och kamerala bestyret
för såväl de statliga organen som bidragstagarna så långt möjligt. I synnerhet
borde uppmärksammas bestämmelser som berörde cn teknisk eller kameral
kontroll.

Åt liknande synpunkter som de sist anförda ha jämväl representanter för
olika landsting med vilka revisorerna haft överläggningar i detta ämne givit
uttryck.

Revisorernas uttalande. Det är välbekant att den offentliga verksamheten
undergått en kraftig utveckling under de senaste decennierna och att detta
gäller såväl den av statsverket som den av kommunerna bedrivna. Förhållandet
kan avläsas på skilda sätt. Bl. a. kommer det till uttryck därigenom
att statsbidragen till kommunerna — såväl primärkommunerna som landstingen
— stigit till allt större belopp och för närvarande torde uppgå till
över 1,5 miljard kronor. En avsevärd del av utgifterna på riksstaten hänför
sig således till dylika bidrag. Bl. a. med hänsyn till att motiven för dessa
äro skiftande ha de bestämmelser som reglera bidragsgivningen blivit alltmer
omfattande och delvis även komplicerade. Olägenheterna därav ha redan i
skilda sammanhang uppmärksammats — nu senast av 1958 års besparingsutredning
—- och torde därför icke i detalj behöva belysas; det må räcka
med att hänvisa till vad såväl decentraliseringsutredningen som allmänna
statsbidragsutredningen härutinnan anfört, vilket i väsentliga hänseenden
återgivits i det föregående. Det torde dock böra särskilt erinras om den betydande
administrativa apparat som bidragen nödvändiggjort för både stat
och kommun samt om den begränsning i den kommunala självbestämmanderätten
som de ofta detaljerade föreskrifterna rörande villkoren för statsbidrags
erhållande kunna medföra. Då man bedömer nackdelarna av det nu
tillämpade systemet bör även uppmärksammas, att detta system icke blott
innebär att kommunerna åtnjuta statsbidrag utan att det jämväl förekommer
att staten — t. ex. inom undervisningsväsendet — erhåller bidrag av
kommunerna. Detta är självfallet ägnat att ytterligare komplicera förhållandet
på förevarande område.

De sålunda konstaterade olägenheterna med statsbidragssystemet föranledde
som bekant decentraliseringsutredningen att år 1949 föreslå, att en
särskild utredning skulle verkställas rörande riktlinjerna för en överarbetning
av de skilda bestämmelserna på området. Denna utredning utfördes
sedermera av allmänna statsbidragsutredningen, vars förslag — såsom redo -

241

visats i det föregående — numera föranlett beslut av statsmakterna i åtskilliga
hänseenden. Det viktigaste innebär en omläggning av statsbidragsgivningen
till primärkommunernas driftutgifter genom att vissa speciella driftbidrag
ersatts av två, dels ett lärarlönebidrag och dels ett bidrag till högre
skolor. Bidragsgivningen till landsting och landstingsfria städer behandlades
dock icke av utredningen.

Oaktat således åtskilliga förenklingar redan genomförts, kvarstår alltjämt
ett betydande antal statsbidrag. Såvitt revisorerna kunnat utröna uppgår
antalet därav till ca 150. Även om man genom åtgärder av liknande slag
som de redan vidtagna kan ernå ytterligare rationaliseringsvinster på förevarande
område, torde det likväl icke vara möjligt att på denna väg komma
fram till ett system som fyller rimliga anspråk på enkelhet. Det förtjänar
att i sammanhanget erinras om att allmänna statsbidragsutredningens ursprungliga
förslag, som syftade till längre gående förenklingar än de numera
genomförda, icke ansetts kunna förverkligas. Väsentliga olägenheter komma,
såvitt revisorerna förstå, alltjämt att kvarbliva vid bibehållandet av ett
statsbidragssystem enligt nuvarande principiella riktlinjer. Om man vill få
till stånd mera genomgripande förenklingar, torde det därför vara nödvändigt
att undersöka förutsättningarna för att finna helt nya och mera praktiska
lösningar.

Vid sina överväganden av olika sätt att lösa de med statsbidragsgivningen
sammanhängande problemen berörde allmänna statsbidragsutredningen
även frågan om en uppdelning av samhällsuppgifterna mellan å ena sidan
staten och å andra sidan kommunerna. Utredningen upptog dock icke frågan
till mera ingående behandling. Enligt revisorernas mening kan det emellertid
vara förtjänt att övervägas, huruvida icke trots allt fördelar skulle vara
att vinna genom en sådan uppdelning. Revisorerna ha funnit det så mycket
mera angeläget att upptaga frågan härom till diskussion som det vid remissbehandlingen
av statsbidragsutredningens betänkande bl. a. från ledande
kommunalt håll anmärkts på att detta spörsmål ej närmare behandlats.

Man brukar understundom angiva, att uppgifter som huvudsakligen avse
individernas elementära livsbetingelser äro statliga, medan samhällsuppgifter
där intressegemenskapen endast sträcker sig till en mindre, lokalt begränsad
krets ha kommunal karaktär. Men en sådan gränsdragning mellan
de statliga och kommunala uppgifterna kan givetvis icke bli skarp. Det allmänna
föreställningssättet beträffande gränsdragningen i detta avseende
undergår även förskjutningar från tid till annan liksom uppfattningen om
vilka uppgifter som skola bli föremål för samhällets verksamhet. Allmänna
statsbidragsutredningen ifrågasatte, om det verkligen vore motiverat eller
ens möjligt att uppdraga en gränslinje mellan principiellt statliga och principiellt
kommunala uppgifter. Utredningen kom därvid till den uppfattningen,
att en dylik gränsdragning i realiteten icke vore hållbar.

Det torde i och för sig vara riktigt, att de samhälleliga uppgifterna näppe -

10 Hd). berättelse ang. statsverket år 1959 l

242

ligen kunna uppdelas på sådant sätt, att de i olika förekommande fall kunna
sägas naturligt ankomma på staten respektive på kommunerna. Revisorerna
äro också för sin del medvetna om att någon åtskillnad som har sin grund
i sakens egen natur icke föreligger mellan stat och kommun i förevarande
avseende. Ett sådant konstaterande synes emellertid icke utesluta, att det
vid en genomgång av de samhälleliga uppgifterna kan visa sig lämpligt
att från rent praktiska utgångspunkter verkställa en fördelning av uppgifterna
mellan stat och kommun. Innebörden därav skulle självfallet vara,
att man bestämde sig för att somliga samhällsuppgifter borde betraktas som
en statlig angelägenhet och således finansieras över statsbudgeten, medan
andra uppgifter förbehölles kommunerna. Därigenom skulle, såvitt revisorerna
kunna bedöma, flera av de olägenheter som äro förbundna med den
nuvarande statsbidragsgivningen i väsentliga avseenden komma att elimineras.
Helt allmänt skulle man kunna uttrycka saken så, att fördelarna
skulle komma att stå i omvänt förhållande till de olägenheter som följa
med en statsbidragsgivning enligt nuvarande principer. Den främsta omedelbara
vinsten skulle förmodligen ligga i den administrativa förenkling med
åtföljande kostnadsbesparingar för både stat och kommun som bleve möjlig
att ernå.

Vad beräffar de fördelar som skulle kunna följa med en omläggning efter
nu antydda riktlinjer må ytterligare framhållas, att det stundom göres gällande
att statsmakterna genom olika beslut ålägga kommunerna nya utgifter,
till vilka visserligen utgå statsbidrag men vilka likväl förrycka kommunernas
planer. En sådan uppdelning av de samhälleliga uppgifterna som
här berörts skulle i stort sett undanrycka grunden för dylika beslut. Kommunerna
skulle därför på ett helt annat sätt än vad för närvarande är möjligt
kunna på längre sikt planera sin ekonomi, vilket måste vara värdefullt
såväl för dem själva som för statsverket. Den kommunala självbestämmanderätten
skulle därjämte i hög grad stärkas genom en reform av nu åsyftad
innebörd.

Revisorerna äro medvetna om att de nu anförda synpunkterna delvis äro
teoretiska. Otvivelaktigt skulle också betydande svårigheter av rent praktisk
natur uppstå vid ett alltför snabbt genomförande av det ovan skisserade
systemet. Det sedan länge bestående, i och för sig naturliga samspelet
mellan stat och kommun vid fullgörandet av samhällsuppgifterna kan knappast
upphöra utan att betydande problem och även icke önskvärda konsekvenser
skulle uppstå. Revisorerna anse sig därför ej kunna förorda, att ett
dylikt radikalt försök göres att i ett enda slag lösa de olägenheter som äro
förbundna med den nuvarande bidragsgivningen. Enligt revisorernas mening
bör man likväl i fortsättningen allvarligt sträva efter att i betydligt
större utsträckning än nu är fallet få till stånd en uppdelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun. Därigenom skulle bl. a. förutsättningar
skapas för att ytterligare eliminera bidrag som ur ekonomisk syn -

243

punkt måste vara av ringa betydelse för respektive mottagare. En sådan
strävan kommer, därest den målmedvetet fullföljes under tillräckligt lång
tid, att utan tvekan medföra en mera rationell ordning på förevarande område
än den nu tillämpade.

Vid genomförandet av den förut skildrade bidragsreformen har en riktpunkt
varit, att ytterligare skattetrycksskillnader mellan kommunerna icke
skola uppstå som en följd av omläggningen av statsbidragssystemet. Erinras
må att frågan om en kommunal skatteutjämning aktualiserades i allmänna
statsbidragsutredningens första betänkande. I samband med anmälan av
frågan om fortsatt utredning angående rationalisering av de statliga driftbidragen
till primärkommunerna anförde emellertid föredragande departementschefen
bl. a., att skatteutjämningsproblemet finge lösas i annan ordning.
Denna ståndpunkt intog jämväl 1957 års riksdag vid behandlingen av
de förut omnämnda förslagen. Sedermera har en särskild utredning tillkallats
i ämnet. En sådan stegvis genomförd uppdelning av de offentliga uppgifterna
som här ifrågasatts av revisorerna kommer, såvitt kan bedömas,
knappast att medföra någon mera väsentlig förändring av skattetrycket för
olika kommuner. Å andra sidan må framhållas att ett lämpligt utformat
system för en kommunal skatteutjämning måste underlätta en sådan långsiktig
reform som här diskuterats. Det synes därför motiverat att nyssnämnda
utredning under sitt fortsatta arbete beaktar vad revisorerna nu
anfört. Detsamma gäller givetvis även vissa andra pågående utredningar, avseende
områden som beröras av förevarande spörsmål. Särskilt må erinras
om socialpolitiska kommittén och 1957 års polisutredning. Sistnämnda utredning
har enligt vad som offentligen uppgivits numera fattat principbeslut
om att föreslå ett förstatligande av polisväsendet. Det är enligt revisorernas
mening angeläget, att man vid ett eventuellt förverkligande av kommitténs
förslag söker en sådan lösning av uppkommande finansieringsproblem,
att här åberopade synpunkter i görligaste mån komma att beaktas. De
ekonomiska frågor som därvidlag aktualiseras synas över huvud vara av sådan
omfattning, att man just i detta sammanhang bör tillvarataga möjligheterna
att åstadkomma en mera rationell fördelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun.

244

§ 27

Den statliga publikationsverksamhetens finansiering

Möjligheterna för de statliga myndigheterna att utge publikationer regleras
närmare genom kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 311) angående statsmyndigheternas
rätt att verkställa tryckning av publikationer. Enligt kungörelsen
må statsmyndighet ej på statsverkets bekostnad verkställa tryckning
av någon publikation, utan att Kungl. Maj :t för varje särskilt fall därtill
lämnat tillstånd. Detta gäller dock ej i fråga om statsdepartementen, försvarets
kommandoexpedition, postverket, televerket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk, domänverket, statens reproduktionsanstalt och försvarets
fabriksverk. Ej heller kräves särskilt tillstånd i fråga om serien Sveriges
officiella statistik, sådana kortare anvisningar, meddelanden, råd eller upplysningar
som äro avsedda för allmännare spridning eller publikationer som
äro angivna i en vid kungörelsen fogad förteckning. I nämnda förteckning
upptas 140 publikationer fördelade på 70 myndigheter. För 38 av dessa myndigheter
redovisas endast en publikation. I regel avser denna meddelanden
från myndigheten eller årsberättelse e. d. De flesta publikationerna redovisa
kartverket, sjöfartsstyrelsen och generaltullstyrelsen med respektive 9, 8 och
7 publikationer.

Närmare bestämmelser angående myndigheternas publikationer av kungörelser,
cirkulär m. m. äro meddelade i kungörelsen den 30 december 1922
(nr 609). Kungörelsen innehåller bl. a. bestämmelse om att för den som
önskar å posten abonnera å dylik publikation eller hos myndigheten köpa
hel årgång eller lösa häften bör tillfälle därtill beredas, och må dessutom,
där myndigheten så finner lämpligt, till det pris och i den ordning som
myndigheten bestämmer publikationen tillhandahållas allmänheten genom
bokhandeln.

Beträffande det statistiska tryckets yttre anordning gäller kungörelsen
den 30 juni 1953 (nr 526). Publikationsexemplar skall enligt kungörelsen
tillhandahållas köpare genom bokhandeln eller på annat sätt, utdelas till
myndigheter och andra institutioner samt av statistiska centralbyrån enligt
dess instruktion utsändas till utlandet. Försäljningspriset skall bestämmas
av verket i samråd med statskontorets tryckeriintendent till det belopp som
motsvarar kostnaden för papper, tryckning — ej sättning — och bokbinderiarbete
jämte tillägg av bokhandeln tillkommande försäljningsprovision.

Enligt kungörelsen den It september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser
angående tryckning för statens räkning åligger det statliga myndigheter
att beträffande tryckningsarbeten samt häftnings- och bindningsarbeten
inhämta statskontorets råd och anvisningar angående arbetets planläggning
och utförande. Det åligger statskontoret att, när myndighet i Stock -

245

holm så begär, ombesörja tryckning för myndighetens räkning eller verkställa
upphandling av papper.

Ämbetsverk och andra myndigheter äro skyldiga att dels till riksdagsbiblioteket
insända ett exemplar av varje utgiven publikation, avsedd för
bibliotekets årsbibliografi, dels till kungl. biblioteket ett exemplar att ingå i
förmedlingen av det internationella utbytet av officiellt tryck, som ombesörjes
av biblioteket.

Revisorerna ha från centrala statliga verk och myndigheter införskaffat
material, ägnat att belysa publikationsverksamhetens omfattning, kostnader
och organisation inom statsförvaltningen. Särskilt ha revisorerna ägnat uppmärksamhet
åt sättet för verksamhetens finansiering samt i vilken utsträckning
myndigheterna begagnat sig av föreliggande möjligheter att genom försäljning
eller i annan ordning söka nedbringa kostnaderna för denna verksamhet.

Av den verkställda utredningen framgår att publikationsverksamhet bedrives
allmänt inom statsförvaltningen. Av 115 undersökta myndigheter
sakna endast 11 helt sådan verksamhet. Publikationsverksamhet förekommer
sålunda ej alls vid exempelvis armétygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,
pensionsstyrelsen samt statens rättskemiska och statens farmaceutiska
laboratorium. Vid en del myndigheter finnas visserligen medel anvisade
för ändamålet, men dessa tagas ej i anspråk utan upplysningar i
tjänsten publiceras i stället i vetenskapliga eller andra facktidskrifter inom
området. Fortifikationsförvaltningen har sålunda vid flera tillfällen inköpt
särtryck av i militärtekniska tidskrifter publicerade artiklar av intresse för
tjänsten för att utdelas till berörda befattningshavare och andra. Inom
farmaceutiska institutet verkställda undersökningar publiceras till stor del
i facktidskrifter på området.

Omfattningen av publikationsverksamheten är ej direkt beroende på myndighetens
storlek; även relativt små myndigheter kunna ha en förhållandevis
betydande sådan verksamhet.

Utgivandet av publikationer ingår som ett led i myndigheternas verksamhet
och avser i allmänhet att sprida meddelanden, råd eller anvisningar inom
myndighetens område eller över huvud delge erfarenheter eller rön av betydelse
i tjänsten eller för den verksamhet myndigheten företräder. Utarbetandet
av publikationerna ankommer därför i regel på myndighetens egna
befattningshavare som ett tjänsteåliggande. Undantagsvis anlitas utomstående
expertis för uppgiften. Mottagarna av publikationerna utgöras dels av
till myndigheten hörande underställda befattningshavare eller organ, dels
av andra statliga myndigheter, kommunala organ, privata företag, branschorganisationer
och sammanslutningar på olika områden med anknytning till
myndighetens intresseområde, pressen och allmänheten. Verksamheten kan
organisatoriskt vara mer eller mindre fast utformad. På sina håll finnes

246

sålunda särskild förlagsredaktör eller motsvarande befattningshavare anställd
med samordnande funktioner på redigeringsstadiet.

Tryckning och distribution verkställas i regel av myndigheterna själva. I
några fall sker dock detta helt i regi av statens reproduktionsanstalt. Vissa
av arbetarskyddsstyrelsens publikationer tagas exempelvis i förlag av anstalten,
som därvid bekostar tryckningen och sköter försäljningsverksamheten.
Distributionen kan också helt eller delvis ha överlåtits på allmänna
bokhandeln. Särskilt är detta fallet i fråga om publikationernas försäljning
till allmänheten, vilken bokhandeln icke sällan övertagit i kommission.

Publikationsverksamheten finansieras i regel genom anslag på riksstaten.
För ändamålet anvisas därvid i allmänhet medel under anslagsposten Publikationstryck
i myndighetens omkostnadsstat eller motsvarande anslag. I
vissa fall utgå dock medel från närmast berört sakanslag. För 53 myndigheter
ha sålunda anvisats anslagspost till Publikationstryck, 9 myndigheter
bestrida utgifterna från annan post under omkostnadsstaten, i regel expensposten,
och 20 myndigheter använda särskilt anslag på riksstaten. Ett antal
myndigheter bestrida hithörande utgifter från medel utanför riksstaten
(fondmedel, debiterade avgifter m.m.), vilka inflyta enligt särskilda beslut
eller i särskild ordning.

Hos ett fåtal myndigheter har publikationsverksamheten upplagts som en
helt fristående förlagsrörelse. Bortsett från i visst fall av statsmedel tillskjutet
startkapital har verksamheten därvid gjorts ekonomiskt självbärande,
och utgivandet av nya publikationer finansieras helt av inflytande
försäljningsmedel. Denna finansieringsmetod tillämpas vid fem myndigheter
(skolöverstyrelsen, nationalmuseet, arbetarskyddsstyrelsen, statens
institut för folkhälsan, statens hantverksinstitut). Av dessa ha dock skolöverstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, folkhälsoinstitutet och hantverksinstitutet
vid sidan av den självbärande verksamheten jämväl publikationsverksamhet
med anlitande av riksstatsanslag i sedvanlig ordning, medan
nationalmuseet saknar dylika medel. Till myndigheter med självbärande
förlagsverksamhet får även hänföras arbetsdomstolen, som visserligen
finansierar sin publikationsverksamhet anslagsvägen men som dock inom
ramen för anvisat anslag gjort verksamheten helt självbärande.

Inkomster av försäljning av publikationer redovisas, där verksamheten
finansieras anslagsvägen, på olika sätt. I flertalet fall ingå inkomsterna som
särskilda uppbördsmedel under i regel omkostnadsstaten och få ej av myndigheten
disponeras. I andra fall redovisas inkomsterna på driftbudgetens
inkomstsida som Uppbörd i statens verksamhet samt få icke heller då disponeras.
Ett mindre antal myndigheter uppta dock inkomsterna under vederbörande
utgiftsanslag samt disponera därvid medlen för hithörande ändamål.

För att närmare belysa publikationsverksamhetens olika uppläggning och
omfattning lämnas i det följande en redogörelse för hithörande förhållanden
vid ett antal myndigheter.

247

Socialstyrelsen står som utgivare av följande publikationer, nämligen
Sociala Meddelanden, Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor. Konsumentprisindex
och Information för ungdomsvårdsskolorna samt - i serien Sveriges
Officiella Statistik — Löner del I och II, Fattigvården och Samhällets
barnavård. Verksamheten finansieras i sin helhet genom anslag på riksstaten,
i första hand över anslagsposten publikationstryck, och i andra hand
över styrelsens löneanslag. Inkomsterna av försålda publikationer redovisas
under särskilda uppbördsmedel, och styrelsen äger inte disponera över
dessa inkomster.

Tidskriften Sociala Meddelanden har tidigare utkommit med tolv häften
om året, och varje häfte har omfattat dels olika slag av artiklar i skilda
sociala ämnen, dels en fortlöpande statistisk information. Prenumeration på
tidskriften tecknas genom posten eller AB P. A. Norstedt, som även står för
lösnummerförsäljningen. Billighetsprenumeration för fackföreningar och
socialinstitut tecknas hos socialstyrelsen, som ävenledes ombesörjer distributionen
av gratisexemplar till verk och institutioner.

Vad beträffar publikationen Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor bestämmes
antalet häften jämte upplagor och storlek alltefter behovet.
Genomsnittligt utges 8—12 häften om året, och upplagan varierar i allmänhet
mellan 9 000—13 000 exemplar. Publikationen tillställes utan avgift
samtliga länsstyrelser, landsting, mödrahjälpsnämnder, tjänsteläkare, socialnämnder,
barnavårdsnämnder, nykterhetsnämnder, kommunalnämnder,
socialvårdsbyråer, länsnykterhetsnämnder, vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, arbetshem, socialvårdskonsulenter,
eftervårdskonsulenter samt barnavårdsassistenter hos
länsstyrelser. Vissa nummer utdelas dessutom till samtliga barnhem och
förskoleseminarier ävensom till anordnare av institutioner för halvöppen
barnavård, vissa andra nummer utdelas dessutom till samtliga länsarbetsnämnder.
Distributionen sker med post till vederbörande mottagare dels
direkt från socialstyrelsen, dels direkt från tryckeriet i kuvert iordningställda
hos styrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsens publikationsverksamhet omfattar utgivande av
tidskriften Arbetsmarknaden, styrelsens årsberättelse, ett antal yrkesvägledningspublikationer,
handböcker, utredningar, informationsbroschyrer
in. m. För innehållet i publikationerna svara i huvudsak befattningshavare
inom styrelsen. Huvuddelen av publikationerna tryckcs på beställningstryckeri.
Vissa yrkesvägledningspublikationer och utredningar färdigställas på
styrelsens egen offsetanläggning. Publikationsverksamheten finansieras
genom anslag på riksstaten under anslagsposten Publikationstryck, med
undantag av att kostnaderna för det tryck som framställes på styrelsens
egen anläggning belasta en särskild för tryckerianläggningen uppförd anslagspost
i styrelsens omkostnadsstat.

Arbetarskyddsstyrelsen publicerar dels anvisningar, skyddsbilder in. in.,

248

som tjäna som ledning vid tillämpningen av hithörande lagbestämmelser,
dels en årligen utkommande berättelse rörande arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens verksamhet. De anvisningar som styrelsen utarbetar tas
som regel i förlag av statens reproduktionsanstalt. Detta innebär att tryckningskostnaderna
bäras av reproduktionsanstalten, som även sköter försäljningsverksamheten.
Kndast i de fall efterfrågan på en utarbetad anvisning
väntas bli av så ringa omfattning, att en lagerhållning på anstalten icke är
ekonomiskt bärande, ombesörjer styrelsen själv tryckning och distribution.
Av styrelsen utgivna råd och anvisningar, promemorior etc. tryckas och
distribueras som regel av styrelsen. De äro vanligen av litet format och tillhandahållas
som regel utan kostnad. Endasti de fall de äro mera omfångsrika
lämnas de till reproduktionsanstalten för tryckning och försäljning. Av styrelsen
utarbetade skyddsbilder tryckas genom styrelsens försorg och tillhandahållas
utan kostnad. I de fall styrelsen ombesörjer tryckning belasta
kostnaderna härför anslaget till publikationstryck; vid försäljning inflytande
medel redovisas under rubriken »Särskilda uppbördsmedel» i styrelsens
räkenskaper samt inlevereras till statsverket.

Storleken av upplagorna på ovan nämnda trycksaker betingas av efterfrågan
och är varierande. »Mottagare» äro av publikationen berörda arbetsgivare
eller arbetstagare samt i vissa fall tillverkare, försäljare och upplåtare
av maskiner eller andra tekniska anordningar. Därjämte utdelas varje nyutkommen
publikation såsom ett led i styrelsens public-relations-verksamhet
till en rad andra myndigheter, institutioner, bibliotek, facktidskrifter etc.
Av de anvisningar reproduktionsanstalten trycker erhåller styrelsen för att
täcka dels sitt interna behov och dels behovet för nämnda utdelning en
gratisupplaga på cirka 500 exemplar.

Kostnaden för tryckning av den årligen uppkommande verksamhetsberättelsen
belastar styrelsens anslag till publikationstryck. Senast utkomna årsberättelse
trycktes i en upplaga av 4 000 exemplar. Av upplagan användas
cirka 900 exemplar dels för verkets interna behov, d. v. s. utdelning till
tjänstemän hos styrelsen, vid yrkesinspektionen, specialinspektionen, partsledamöter,
yrkesinspektionens förtroenderåd, dels för en extern upplysningsverksamhet
med gratis utdelning till stor del på utbytesbasis till andra
myndigheter, institutioner, organisationer, bibliotek samt en rad utländska
arbetarskyddsinyndigheter. Resten av upplagan försäljes genom styrelsens
försorg. Köpare äro till största delen stora och medelstora företag. Inkomsterna
av försäljningen redovisas i styrelsens räkenskaper under rubriken
Särskilda uppbördsmedel.

I omkostnadsstaten för arbetsdomstolen finnes en anslagspost för publikationen
»Arbetsdomstolens domar», upptagen till förslagsvis 30 000 kronor.
Vid fastställandet av omkostnadsstaten har Kungl. Maj:t föreskrivit, att
försäljningspriset för publikationen skall anpassas så, att utgifterna under
nämnda anslagspost kunna beräknas bli täckta av försäljningsinkomsterna.

249

I omkostnadsstaten linnes även under beteckningen »Särskilda uppbördsmedel»
upptagen en inkomstpost, avseende vad som beräknats inflyta vid
försäljning av publikationen, och denna post är upptagen till samma belopp
som anslagsposten för publikationen. Principen att arbetsdomstolens publikationsverksamhet
skall vara ekonomiskt självbärande har gällt alltsedan
denna verksamhet började. Arbetsdomstolen har även brukat varje år till
statsverket inleverera visst överskott från publikationsverksamheten.

Vad angår organiserandet av arbetsdomstolens publikationsverksamhet
kan följande nämnas.

Arbetsdomstolens ordförande bestämmer i vad mån domstolens avgöranden
skola medtagas i publikationen och avfattar en resumé till varje publicerad
dom. Upprättande av register över de publicerade domarna utföres
efter uppdrag av domstolens ordförande av en person med anknytning till
domstolen, f. n. en av Kungl. Maj :t förordnad ersättare för en av domstolens
ledamöter. I övrigt ansvarar domstolens kansliskrivare för arbetet med domstolens
publikationsverksamhet. Detta arbete innefattar till en början iordningställande
av manuskript och översändande av detta till det tryckeri som
ombesörjer publikationens tryckning samt efterföljande korrekturgranskning.
Vidare åvila denne befattningshavare alla kontakter med publikationens
abonnenter och ansvaret för distributionen till dessa samt bokföringen
och tillsynen över lagerhållningen. Slutligen åligger det kansliskrivaren att
iordningställa redovisningen för publikationsverksamheten.

Distributionen av publikationen har hittills ombesörjts av domstolens
kanslipersonal. För att detta arbete skall kunna utföras så snabbt som
möjligt utan att vara hindrande för domstolens verksamhet i övrigt har
emellertid överenskommelse träffats med tryckeriet om att detta från och
med årgång 1959 skall övertaga distributionen. Mottagande av abonnemang,
förteckning av dessa och tillsyn över att distributionen sker i rätt ordning
skall emellertid fortfarande åvila kansliskrivaren.

Publikationen tillställes utan avgift vissa domstolar och myndigheter som
kunna anses vara berörda av arbetsdomstolens verksamhet samt vissa bibliotek
ävensom ledamöter av domstolen, ersättare för dem och vissa andra
personer med anknytning till domstolens verksamhet. Huvuddelen av de
abonnerade exemplaren går till arbetsgivare-, arbetare- och tjänstemannaorganisationerna
på arbetsmarknaden. Sålunda prenumererar Svenska arbetsgivareföreningen
för år 1959 på 350 och Landsorganisationen i Sverige
på 441 exemplar. Därtill kommer ett avsevärt antal exemplar, som abonneras
direkt av underorganisationer och fristående arbetsmarknadsorganisationer.
Därjämte finnes ett ganska stort antal företag som prenumeranter.
Även somliga statliga myndigheter prenumerera på publikationen. Återstående
prenumeranter äro rådhusrätter, kommunala myndigheter, bibliotek,
advokater, tidningar, enskilda personer m. fl.

Konjunkturinstitutets publiceringsverksamhet består av Meddelanden

250

från konjunkturinstitutet, Serie A och B, Konjunkturjournalen samt vissa
större vetenskapliga arbeten av engångsnatur. Kostnaderna för publicering
av nämnda meddelanden samt av större vetenskapliga arbeten täckas genom
institutets anslag för publikationstryck. Försäljningen av dessa publikationer
sker huvudsakligen genom Nordiska Bokhandeln, Stockholm. Konjunkturjournalen
finansieras dels genom särskilt anslag hos konjunkturinstitutet,
dels genom prenumerationsinkomster. Försäljningen av Konjunkturjournalen
skötes av institutet. Lösnummerförsäljningen är av liten omfattning
och sker huvudsakligen genom Nordiska Bokhandeln. Statliga myndigheter
samt vissa grupper erhålla gratis Meddelanden från konjunkturinstitutet
och Konjunkturjournalen.

Upplagan av Meddelanden från konjunkturinstitutet varierar efter publikationens
art från ca 2 000 till ca 4 000 exemplar, varav mellan 200 och 1 000
exemplar säljas genom Nordiska Bokhandeln. Utskickningen av gratisexemplar
ombesörjes av konjunkturinstitutet. På distributionslistan finnas riksdagen,
statliga myndigheter, universitet och högskolor, ekonomiska forskningsinstitutioner
i Sverige och utlandet, svenska legationer och ambassader
i utlandet samt utländska legationer och ambassader i Sverige, bibliotek
samt vissa forskare och ämbetsmän. Konjunkturinstitutet utnyttjar vidare
Meddelanden från konjunkturinstitutet som bytesobjekt för att gratis erhålla
framför allt utländska publikationer.

Upplagan av Konjunkturjournalen är normalt 2 000 exemplar men kan
för vissa nummer uppgå till 3 000 exemplar. Av upplagan gå normalt ca 950
exemplar till betalande läsare. Övriga exemplar gå till riksdagen, statliga
myndigheter, universitet och högskolor, Sveriges legationer och ambassader
i främmande länder (genom utrikesdepartementet) samt dagstidningarna
(genom statens upplysningsbyrå). Utskickningen ombesörjes av Emil Kihlströms
Tryckeri AB.

Kontrollstyrelsen har att årligen till finansdepartementet avgiva berättelser
angående tillverkningen, försäljningen och beskattningen av rusdrycker
och maltdrycker, handeln med skattefri sprit och uppsiktsverksamheten
rörande vissa alkoholhaltiga preparat, alkoholmissbruk och åtgärder mot
missbrukare samt angående den beskattning av vissa andra varor, över vilken
styrelsen har att utöva kontroll, ävensom beträffande tobaksodlingen.
Kontrollstyrelsens publikationsverksamhet omfattar — förutom viss tryckning
av cirkulär — endast utgivandet av nämnda statistiska berättelser och
handhaves därför huvudsakligen av styrelsens statistiska avdelning. Verksamheten
finansieras helt genom anslag på riksstaten över anslagsposten
Publikationstryck.

Publikationerna utdelas till myndigheter, bibliotek och institutioner, varjämte
enstaka exemplar försäljas genom Nordiska Bokhandeln. Statistiska
centralbyrån erhåller 120 exemplar av Accispliktiga näringar och 90 exemplar
av Rusdrycksförsäljningen m. m. Dessa expedieras direkt från trycke -

251

riet (P. A. Norstedt & Söner). Övriga exemplar distribueras från kontrollstyrelsen
till mottagare enligt särskild utdelningslista.

Nationalmuseets publikationsverksamhet omfattar kataloger, årsberättelse,
skriftserie och småskrifter. De förstnämnda, som utarbetas av museets
tjänstemän och försäljas inom museet, äro i princip självbärande, icke var
och en för sig men tillsammans. Detta har emellertid på senare tid visat sig
allt svårare att uppnå på grund av de starkt stegrade tryckningskostnaderna,
och uppkommande brister måste därför täckas av medel som eljest inflyta i
museets verksamhet. Några statliga anslagsmedel finnas icke för ändamålet
liksom ej heller för publiceringen av årsberättelsen, skriftserien och småskrifterna.
Årsberättelsen utarbetas och trvckes enligt motsvarande förfaringssätt
som katalogerna.

Skolöverstyrelsens publikationsverksamhet omfattar flera olika grenar.
Främst kan nämnas en ekonomiskt självbärande förlagsrörelse, inom vilken
utgivas anvisningar till lärare för undervisningen i olika ämnen, överstyrelsens
författningshandbok in. m. Inkomster och utgifter för framställandet
och försäljningen av dessa publikationer redovisas under särskild titel i
överstyrelsens räkenskaper. Vidare utgives tidskriften Aktuellt från skolöverstyrelsen,
som finansieras genom den på överstyrelsens omkostnadsstat
uppförda anslagsposten till Publikationstryck. Därvid inflytande prenumerationsavgifter
återlevereras till statsverket och må icke utnyttjas för att
täcka eventuellt behov av överskridande av anslagsposten. Ur samma anslagspost
bekostas även utgivandet av publikationer som utdelas gratis till
skolmyndigheter, lärare och elever. Hit höra skrifter, vilkas innehåll med
utgångspunkt i sociala och hygieniska synpunkter överstyrelsen anser särskilt
viktigt att sprida upplysning om, såsom anvisningar och råd beträffande
kosthållet vid skolmåltider, allmänt hygieniska och mentalhygieniska
anvisningar om fostran och vård av barn i skolhem och särskolinternat, anvisningar
för undervisning av barn med läs- och skrivsvårigheter m. m. Ur
anslagsposten till Publikationstryck bekostas dessutom friexemplar av skrifter
utgivna inom förlagsverksamhetens ram. Slutligen bedriver försöksavdelningen
särskild publikationsverksamhet, vilken finansieras helt av medel
ur reservationsanslaget till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. in.

Beträffande Aktuellt från skolöverstyrelsen må följande uppgifter lämnas.

Tidskriften tillställes utan kostnad skolstyrelser, läroanstalter under
skolöverstyrelsen, vissa statliga verk och institutioner, organisationer tillhörande
folkbildningsarbetet, lärarföreningar, vissa tidningar, bibliotek m.fl.
Statens reproduktionsanstalt, som ombesörjer tryckningen, distribuerar de
kostnadsfria exemplaren samt de prenumerationsexemplar på vilka abonnerats
hos skolöverstyrelsen, medan Nordiska Bokhandeln distribuerar de
prenumerationsexemplar på vilka abonnerats bos bokhandeln, br. o. in. den
1 januari 1955 handhar Nordiska Bokhandeln även försäljningen av lös -

numren.

252

Publikation som utgives av lantbruksstyrelsen ingår numera som regel i
nagon av serierna kungörelser, cirkulär och meddelanden. Kungörelseserien
användes i huvudsak för utgivande av sådana förordnanden och föreskrifter
som det till följd av bestämmelser i särskild författning eller på grund av
styrelsens ställning till annat organ åligger styrelsen att utfärda. Cirkulärserien
utnyttjas för sådana kortare anvisningar, meddelanden, råd eller upplysningar
som äro avsedda för allmän spridning. Till »Meddelanden» ha
sammanförts vissa periodiskt återkommande redogörelser m. in., som anses
vara av väsentligt intresse för vissa större grupper av lantbrukare och djuruppfödare
samt inom respektive områden verksamma institutioner och sammanslutningar.
I serien publiceras numera Räkenskapsresultat från svenska
lantbruk, Redogörelse över den med statsmedel understödda hästpremieringen,
Redogörelse över svinstamkontrollen samt Redogörelse för kontrollföreningarnas
verksamhet.

Styrelsen utger även vissa andra publikationer, nämligen Kalender över
svenska lantbruket jämte fisket, riksstamboken över avelsfår och riksstamboken
över avelssvin. De båda förstnämnda publikationerna utkomma numera
vartannat år och den sistnämnda varje år.

Tryckningskostnaderna för styrelsens kungörelser och cirkulär liksom
publiceringen av Redogörelse för svinstamkontrollen bestridas med medel
från anslagsposten till publikationstryck. För finansieringen av Räkenskapsresultat
från svenska lantbruk och Redogörelse över den med statsmedel
understödda hästpremieringen anlitas reservationsanslagen till Bidrag till
bokföringsverksamheten inom jordbruket respektive till Befrämjande av
husdjursaveln. Publiceringen av redogörelsen för kontrollföreningarnas
verksamhet hekostas av särskilt anvisade medel från reservationsanslaget
Befrämjande av husdjursaveln. I den mån sagda medel förslå bestrides därav
jämväl tryckning av avkastnings- och kalvningsuppgifter för kor av olika
nötboskapsraser. Dessa uppgifter publiceras av avelsföreningarna i stamboken
för respektive ras. Tryckning av Kalender över svenska lantbruket bestrides
från reservationsanslaget Bidrag till utgivande av vissa tidskrifter
m. m. Till kostnaderna för publicering av riksstamböckerna över avelsfår
och avelssvin anvisas numera icke något anslag i riksstaten. Dessa kostnader
ha sedan länge täckts av inflytande avgifter för registreringen av djur i respektive
stambok ävensom i viss mån av inkomster av försäljning av stamböckerna.
Förutom de exemplar som användas för tjänstebruk utlämnas
vissa exemplar gratis för information. I övrigt försäljas stamböckerna till
djuruppfödare samt till hushållningssällskapen och avelsföreningarna.

Distributionen av styrelsens publikationstryck ombesörjes i huvudsak genom
styrelsens försorg till statliga myndigheter, institutioner och sammanslutningar
samt till enskilda lantbrukare och djuruppfödare. Viss försäljning
sker även genom Nordiska Bokhandeln i kommission mot redovisning
en gång per år.

253

Beträffande den budgetmässiga redovisningen av inkomsterna och dispositionen
av dessa gäller i huvudsak att de inkomster som redovisas under
titeln Särskilda uppbördsmedel i riksstaten avräknas från utgifterna å styrelsens
omkostnadsstat. Inkomsterna å reservationsanslaget Befrämjande av
husdjursaveln tillföras reservationen. Inkomsterna av stamböcker för får
och svin användas jämte stamboksavgifterna till täckande av samtliga utgifter
som sammanhänga med stamboksföringen. Inkomsterna av försäljningen
av Kalender över svenska lantbruket disponeras för täckande av kostnaderna.

Den huvudsakliga publikationsverksamheten inom skogsstyrelsen hänför
sig till utgivandet av de båda årliga publikationerna Skogsstatistisk årsbok
och Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsberättelser. Arbetet i samband därmed
fullgöres å skogsstyrelsens avdelning för virkesmätning och statistik.
Uppkommande kostnader finansieras genom anslag på riksstaten. Utöver
dessa publikationer utger skogsstyrelsen allmänna tryckta cirkulär rörande
virkesmätning m. m. samt den periodiska broschyren »Från skogsvårdsstyrelsernas
arbetsfält», innehållande enskilda befattningshavares uppsatser i
skogliga frågor, ävensom ett antal andra broschyrer berörande olika delar
av det skogliga verksamhetsområdet. Arbetet därmed utföres å skogsstyrelsens
olika byråer (motsvarande) alltefter arten av det som skall publiceras.
Styrelsen bidrar dessutom med artiklar och upplysningar i den skogliga
pressen, varvid visst samarbete sker med Svenska skogsvårdsföreningen.
Tryckningskostnaderna för ifrågavarande cirkulär och broschyrer bestridas
från anslaget till virkesmätning respektive skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag
och anslaget till skogsbrukskurser.

Kommerskollegiets ordinarie publikationer äro statistiska års- och månadspublikationer,
tidskriften Kommersiella Meddelanden samt Kommerskollegii
författningssamling. De statistiska publikationerna utarbetas av
respektive avdelningar inom statistiska byrån, där också en avdelning har
hand om utgivningen av Kommersiella Meddelanden. För utgivningen av
författningssamlingen svarar i varje förekommande fall den byrå på vars
handläggning kungörelse eller annat meddelande som skall intagas i samlingen
ankommer. Kostnaderna för publikationerna bestridas från anslagsposten
till publikationstryck.

Självbärande publiceringsverksamhet förekommer endast beträffande
Kooperationsstatistiken, vilken utarbetas och publiceras av kollegiet men
helt bekostas av Kooperativa förbundet.

Av författningssamlingen distribueras av kollegiet ett antal exemplar till
myndigheter in. fl. P. A. Norstedt & Söner, som trycker författningssamlingen,
handhar också försäljningen därav. Mellan kollegiet och förlaget har
ett avtal om tryckningen och försäljningen träffats. Enligt detta betalar
kollegiet visst pris per sida för de exemplar kollegiet rekvirerar. Vid försäljning
till allmänheten får bolaget taga ett något högre pris.

254

Utsändning av övriga publikationer till svenska och utländska myndigheter
m. fl. enligt särskilda listor sker genom vederbörande tryckeris försorg.
Försäljningen av dessa publikationer omhänderhas av Nordiska Bokhandeln,
som redovisar inkomsterna till kollegiet.

Statens hantverksinstitut bedriver viss publikationsverksamhet genom eget
förlag. Verksamheten ledes av en förlagsredaktör och sysselsätter i övrigt ett
kanslibiträde samt en vaktmästare på deltid. Huvuduppgiften är att i samråd
med institutets fackmän samt representanter för bransch- och yrkesorganisationer
utarbeta lämpliga handböcker, småskrifter och kompendier,
främst avsedda att utnyttjas i institutets kursverksamhet. Dessutom utges
publikationen »Hantverk och kultur», som innehåller tekniska, ekonomiska
och kulturhistoriska uppsatser samt redogörelser för institutets verksamhet.

Vid det ursprungliga uppgörandet av institutets stat beräknades för publikationstryck
under anslaget Bidrag till kursverksamheten m. m. ett belopp
på 1 000 kronor. I övrigt skulle verksamheten göras självbärande. Sedermera,
från budgetåret 1956/57, har tjänsten som förlagsredaktör placerats
på löneplan.

Inkomster från försäljning av publikationer redovisas (i likhet med utgifterna
för dessa) under anslaget Bidrag till kursverksamheten m. in. i särskilda
utgifts- och inkomstposter och disponeras av institutet.

Patent- och registreringsverket ombesörjer — för tillkännagivande av
verkställda registreringsåtgärder m. m. — utgivandet av följande publikationer:
Patentskrifter, Register till patent, Registreringstidning för varumärken,
Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra företagsregister
samt Svensk Tidskrift för Industriellt Rättsskydd.

Patentskrifterna tryckas i ca 100 exemplar vardera. Av verket distribueras
patentskrifter till vissa statliga verk och inrättningar samt till utländska
patentverk och officiella institutioner. Denna senare distribution ingår som
ett led i den bytesverksamhet som bedrives mellan vissa patentverk och
officiella institutioner i skilda länder. Försäljning sker till patentombud och
till allmänheten i övrigt.

Register till patent utkommer i 250 exemplar årligen och översändes likaledes
till utlandet i enlighet med den ovannämnda överenskommelsen. Registret
köpes i stor utsträckning av patentombuden.

Av Registreringstidning för varumärken tryckas 250 exemplar av varje
nummer. Mottagare av denna utgöras huvudsakligen av vissa utländska
officiella organ (ett led i ovannämnda bytesverksamhet), svenska och utländska
patentombud och enskilda samt vissa statliga verk och inrättningar.

Upplagan av Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra
företagsregister utgör 350 exemplar per nummer, varav den större delen
översändes till landets domstolar, länsstyrelser, vissa statliga verk och inrättningar
samt, mot fastställd avgift, till banker och andra privata företag.

255

Försäljning av publikationerna till allmänheten sker genom verkets
registrator.

Publikationsverksamheten finansieras genom anslag på riksstaten. Budgetåret
1958/59 utgjorde anslaget till publikationstryck 950 000 kronor. Verkets
genom försäljning uppburna inkomster tillföras statsverket och redovisas
budgetmässigt under verkets omkostnadsanslag. Av kostnaderna för
tryckning av Samling av anmälningar till aktiebolagsregistret och andra
företagsregister äger verket att återfå tre femtedelar genom att motsvarande
belopp omföres från anslaget till Särskilda kostnader för förenings- m. fl.
register till nyssnämnda omkostnadsanslag.

Till bestridande av kostnaderna för verkets publikationstryck utgå vissa
avgifter i patent- och varumärkesärenden (7 § patentförordningen samt 3
och 9 §§ varumärkeslagen). Dessa avgifter återbetalas i de fall ansökningarna
ej leda till patent respektive varumärkesregistrering.

För att särskilt belysa förlagsverksamhetens ekonomiska betydelse lämnas
i nedanstående tablå, såvitt gäller med anslagsmedel finansierad publikationsverksamhet,
uppgifter angående de genomsnittliga årliga bruttoutgifterna
och försäljningsinkomsterna för den senaste femårsperioden. Av
tablån framgår jämväl försäljningsinkomsternas relativa betydelse vid de
olika myndigheterna.

Myndighet

Fångvårdsstyrelsen
Försvarets civilförvaltning
Socialstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen
Riksförsäkringsanstalten
Arbetarskyddsstyrelsen
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut
Statistiska centralbyrån
Riksräkenskapsverket
Konjunkturinstitutet
Generaltullstyrelsen
Kontrollstyrelsen
Riksarkivet
Kungl. biblioteket
Skolöverstyrelsen
överstyrelsen för yrkesutbildning
Lantbruksstyrelsen
Statens jordbruksnämnd
Vctcrinärstyrelscn
Skogsstyrelsen
Lantmäteristyrelsen

Brutto- utgifter	Försäljnings- inkomster	Inkomsterna i % av ut-gifterna
1 658	—	—
6 330	157	2,5
103 180	24 693	23,9
113 356	20 721	18,3
91 664	3 266	3,6
19 187	10 947	57,1
59 588	9 667	16,2
45 441	15 361	33,8
276 871	36 330	13,1
26 033	398	1,5
82 367	10 423	12,7
153 707	10 400	6,8
6 835	42	0,6
4 000	537	13,4
54 081	826	1,5
188 836	46 873	24,8
2 500	—	—
29 131	7 410	25,4
62 339	3 388	5,4
2 003	71	3,5
20 994	795	3,8
7 243	348	4,8

256

Myndighet	Brutto- utgifter	Försäljnings- inkomster	Inkomsterna i % av ut-gifterna
Rikets allmänna kartverk	282 456	515 817	182,6
Kommerskollegiet	171 919	19 327	11,2
Statens hantverksinstitut	28 669	43 132	150,4
Sjöf artsstyrelsen	218 926	496 524	226,8
Patent- o. registreringsverket	938 828	75 405	8,0
Medicinalstyrelsen	86 814	16 476	19,0
Statens institut för folkhälsan	3 238	—	—
Civilförsvarsstyrelsen	70 545	5 765	8,2
övriga myndigheter	708 211	42 822	6,0
Summa	3 866 950	1 417 921	36,7

Beträffande de myndigheter som bedriva självbärande förlagsrörelse
(motsvarande) framgår den ekonomiska omslutningen av denna verksamhet
i genomsnitt för år under den senaste femårsperioden av nedanstående
tablå.

Myndighet		Brutto- utgifter	Försäljnings- inkomster t	Inkomster i % av ut-gifterna	Behållning 30.6. 1959
Arbetsdomstolen		20 356	27 081	133	15 471
Nationalmuseet		17 190	15 193	88	756
Skolöverstyrelsen		160 371	187 706	117	299 579
Statens institut för folkhälsan	2 808	3 836	136	9 941
	Summa	200 725	233 816	in	325 747

Slutligen må erinras om att 1957 års riksdagsrevisorer under § 31 av sin
berättelse föreslagit, att den inledningsvis omnämnda kungörelsen angående
statsmyndigheternas rätt att verkställa tryckning av publikationer måtte
ersättas av en ny kungörelse i ämnet i syfte att kraftigt begränsa både antalet
och omfattningen av myndigheternas årsberättelser m. m. Statsutskottet
vid 1958 års B-riksdag anförde med anledning av vad revisorerna sålunda
uttalat under punkten 29 i sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande
nr B 34 följande.

Av det remissutlåtande som avgivits av 1956 års statistikkommitté framgår
bl. a., att kommittén har för avsikt att till principiell behandling upptaga
frågan om omfattningen och utformningen av det statistiska trycket.
Revisorernas önskemål i förevarande avseende torde därmed bliva tillgodosett.
Då utskottet vidare förutsätter, att med utgångspunkt i det resultat
vartill statistikkommitténs ifrågavarande översyn kan leda en allmän prövning
sker av behovet av de inom statsförvaltningen nu förekommande årsberättelserna
o. likn., har utskottet ansett sig kunna begränsa sig till att
vad i ärendet förevarit för riksdagen omförmäla.

Revisorernas uttalande. Den statliga publikationsverksamheten har med
tiden nått en betydande utveckling. Den ekonomiska omslutningen av denna

257

verksamhet kan — bortsett från de affärsdrivande verken — för närvarande
beräknas till ett årligt belopp av över 4 milj. kronor. Avräknas försäljningsmedel
och övriga inkomster uppgå nettokostnaderna för statsverket till omkring
2,5 milj. kronor. Verksamhetens omfattning får ses mot bakgrunden
av den tillväxt den offentliga sektorn över huvud uppnått till följd av samhällsutvecklingen.

Bortsett från ett fåtal myndigheter, vilka helt sakna publikationsverksamhet,
förekommer numera dylik verksamhet i större eller mindre utsträckning
hos samtliga centrala förvaltningsmyndigheter. Mottagare äro dels till
myndigheten hörande lokalorgan och befattningshavare, dels andra statliga
myndigheter, kommunala organ, sammanslutningar och organisationer med
anknytning till myndighetens intresseområde, enskilda företag in. fl. Syftet
är i regel att bekantgöra erfarenheter av verksamheten eller förhållanden
inom ämbetsområdet samt att sprida råd och upplysningar m. in. I dessa
hänseenden ingår uppenbarligen publikationsverksamheten som ett betydelsefullt
och nödvändigt inslag i myndigheternas funktioner, utan vilket
de ej kunna agera på sätt föreskrives i instruktioner eller andra tjänsteföreskrifter
eller eljest förutsättes. Denna form för offentliggörande torde också
vara betydligt effektivare och mindre kostnadskrävande än exempelvis konferenser
eller liknande former för spridande av motsvarande upplysningar.

Även om således anledning till erinran icke kan riktas mot publikationsformen
som sådan, är därmed icke givet att — med bibehållande av fördelarna
med denna verksamhet — utrymme icke skulle finnas för rationellare
eller kostnadsbesparande åtgärder. Revisorerna ha ur dessa synpunkter underkastat
den statliga publikationsverksamhetens organisation, uppläggning
och finansieringsförhållanden vid flertalet verk och myndigheter en närmare
granskning. Den verkställda utredningen har givit revisorerna anledning
till särskilt uttalande i följande hänseenden.

Karakteristiskt för publikationsverksamheten är att den nära nog undantagslöst
finansieras med anslag över riksstaten. I regel anvisas därvid medel
från särskild anslagspost under omkostnadsstaten, i andra fall från närmast
berört sakanslag eller för ändamålet särskilt anvisat anslag. En sådan
finansieringsmetod framstod också som helt naturlig i ett tidigare skede
av statsverksamheten, då denna avsåg mer begränsade förhållanden. Den
vidgning av den offentliga sektorn som kännetecknat de senaste decenniernas
samhällsutveckling har emellertid i stor utsträckning avsett serviceområden,
där det allmänna tillhandahåller tjänster eller övertagit verksamhet
som tidigare antingen helt saknats eller ankommit på privata eller andra
intressenter. Det är icke utan vidare givet, att den publikationsverksamhet
som har sitt samband med denna form av statsverksamhet i sin helhet skall
belasta statsverket. Tvärtom synes det naturligt att den bekostas av vederbörande
intressenter, särskilt som det icke sällan får antagas att verksam -

17 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

258

heten för dessa skulle bli dyrare eller mindre rationell, om icke denna statliga
service tillhandahölles.

Den av revisorerna gjorda granskningen utvisar emellertid, att denna
principiella uppfattning om kostnadsfördelningen på detta område knappast
vunnit beaktande inom statsförvaltningen. De försäljningsinkomster som
härflyta från publikationsverksamheten äro sålunda relativt betydelselösa.
Endast ett fåtal myndigheter redovisa mera betydande sådana inkomster,
medan hos flertalet myndigheter inkomsterna i bästa fall kunna uppgå till
ca tio procent av motsvarande utgiftssumma. Revisorerna ha också fått den
uppfattningen, att myndigheterna i allmänhet icke särskilt intresserat sig
för de möjligheter som kunna föreligga att skapa försäljningsinkomster för
publikationsverksamheten. Det torde knappast råda något tvivel om att detta
sammanhänger med att myndigheterna som regel icke äga disponera inflytande
försäljningsmedel. Dessa måste sålunda i allmänhet inlevereras till
statsverket. Bestämmelser som ge anvisning om de principer efter vilka en
debitering bör ske saknas, och den praxis som i detta hänseende föreligger
växlar starkt olika myndigheter emellan. Kommuner och andra få sålunda
i vissa fall betala, i andra däremot icke, och även i fall där närbesläktad
verksamhet bedrives vid olika myndigheter finnas exempel på att tilldelningen
av publikationer skett efter olika principer.

Enligt revisorernas mening äro förhållandena i angivna hänseende icke
tillfredsställande. I första hand synes angeläget att få myndigheterna intresserade
av att öka möjligheterna till försäljningsinkomster. Detta torde
kunna ske genom att medgivande lämnas myndigheterna att helt eller delvis
disponera inflytande försäljningsinkomster. Förutsättningarna härför synas
dock närmare böra undersökas. I anslutning till ett dylikt medgivande böra
också meddelas direktiv från central myndighet om principerna för försäljningsinkomsternas
uttagande och om grunderna för prissättningen. För att
ernå bättre överblick över inkomsternas storlek och fördelning bör därjämte
övervägas en enhetligare budgetmässig redovisning av ifrågavarande medel.

Självfallet är det icke alltid möjligt eller lämpligt att uttaga ersättningar
för tillhandahållna publikationer. I betydande utsträckning distribueras
dessa nämligen till rent statliga mottagare eller andra intressenter, där det
allmänna kan ha ett starkt intresse av publikationernas spridning. I dylika
fall, där publikationsverksamheten således i betydande utsträckning förutsätter
en gratisdistribution, bör verksamheten alltjämt finansieras över riksstaten.
I andra fall åter kan myndighetens verksamhet vara mera markerat
utåtriktad, och det finnes då icke någon anledning att belasta statsverket
med kostnaderna för de publikationer som vederbörande intressenter draga
nytta av i sin egen verksamhet. Medel för utgivandet av ifrågavarande publikationer
bör därför ej anvisas över riksstaten utan verksamheten göras ekonomiskt
självbärande samt i princip baseras på inflytande försäljningsmedel.
I detta fall bör således av statlig myndighet bedriven publikations -

259

verksamhet beträffande sina förutsättningar icke skilja sig från en i privat
regi bedriven motsvarande förlagsverksamhet.

Publikationsverksamhet av nyss angiven typ förekommer nästan icke alls
hos statliga myndigheter. Hos en myndighet — skolöverstyrelsen — bedrives
dock sådan verksamhet i relativt stor utsträckning. Erfarenheterna därav
äro enligt vad revisorerna inhämtat goda. En granskning av förhållandena
vid andra verk ger vid handen, att stora möjligheter i många andra fall torde
föreligga att basera publikationsverksamheten på självbärande basis. En
utvidgning av denna finansieringsform torde icke oväsentligt minska anslagskraven
och samtidigt också öka möjligheterna för myndigheterna att
utgiva flera nya publikationer. Revisorerna vilja därför förorda att myndigheterna
anmodas utreda möjligheterna för en omläggning av sin publikationsverksamhet
enligt denna metod samt att fortsättningsvis i samband
med nya anslagskrav medel anvisas först sedan det särskilt visats att verksamheten
icke kan göras ekonomiskt självbärande. Beträffande förlagsrörelsens
närmare uppläggning och organisation torde av skolöverstyrelsen tilllämpade
principer kunna tjäna som vägledning. Inom ramen för en förlagsrörelse
enligt självbärande principer böra myndigheterna kunna ges största
möjliga rörelsefrihet vid verksamhetens handhavande.

Under åberopande av vad sålunda anförts vilja revisorerna förorda, att
principerna för den statliga publikationsverksamhetens organisation och
finansiering tagas under omprövning i enlighet med vad revisorerna föreslagit.

260

§ 28

Kostnaderna för riksdagstrycket

Enligt § 82 riksdagsordningen skola kamrarnas protokoll och övriga riksdagshandlingar
på statens bekostnad, så tidigt ske kan, utgivas av trycket,
de senare fullständigt och protokollen i den mån kamrarna var för sig förordna.
Bestämmelser angående tryckning av riksdagshandlingarna återfinnas
vidare i § 14 av reglementariska föreskrifter för riksdagen. Denna paragraf
stadgar, att riksdagens kansli skall ombesörja tryckning av alla de
handlingar som till kamrarna inkomma eller från dem utgå, med undantag
av sådana som i annan ordning blivit på allmän bekostnad tryckta, för att
till kamrarnas ledamöter utdelas samt att de ledamöter som ha inseende över
riksdagens kansli — kanslideputerade — böra vaka däröver, att kammarprotokollen
samt övriga riksdagshandlingar bli med största möjliga skyndsamhet
tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.

Riksdagstrycket består av riksdagens protokoll och det s. k. bihanget till
detta protokoll. Bihanget utgöres av 13 samlingar, av vilka några äro delade
på avdelningar. l:a samlingen innehåller Kungl. Maj:ts propositioner, den
2:a JO:s, MO:s och statsrevisorernas berättelser, den 3:e första och den 4:e
andra kammarens motioner, 5:e—13 :e samlingarna utskottens utlåtanden,
betänkanden och memorial, riksdagens skrivelser, riksdagsbeslutet, riksstaten
samt diverse memorial. Slutligen hänföres till riksdagstrycket även årsregistret
till samtliga riksdagshandlingar, däremot icke tioårsregistret. 2:a
samlingen intager i viss mån en särställning, då den icke ingår i prenumerationen
å riksdagstrycket.

Frågan om riksdagstryckets utformning m. m. har vid flera tillfällen behandlats
av riksdagen. Senast skedde detta år 1947, då riksdagen i anslutning
till förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt, med bifall till hemställan
av bankoutskottet i utlåtande nr 5, uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att låta utreda frågan om en rationalisering av riksdagstrycket i syfte
att vinna förenkling och större överskådlighet samt ett nedbringande av
kostnaderna ävensom att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Vid utredningen borde beaktas de utav riksdagens
revisorer i berättelsen om verkställd granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för budgetåret 1944/45 angivna synpunkterna
på frågan.

För att verkställa den begärda utredningen tillsatte fullmäktige en kommitté
med uppdrag att till fullmäktige inkomma med förslag i ärendet.
Sedan kommittén i april 1947 till fullmäktige avgivit betänkande med förslag
till rationalisering av riksdagstrycket, överlämnade fullmäktige med
skrivelse den 29 i samma månad nämnda betänkande till bankoutskottet.

261

De i betänkandet avgivna rekommendationerna och förslagen syntes
bankoutskottet (uti. 1947: 44) i allt väsentligt välbetänkta och ägnade att,
om de genomfördes, göra riksdagstrycket mera lättläst och överskådligt än
för det dåvarande. Enligt utskottets uppfattning framstode det såsom i hög
grad önskvärt, att största möjliga förenkling av skrivsättet särskilt i propositioner
och utskottsutlåtanden komme till stånd, så att riksdagstryckets
omfång kunde nedbringas. Såsom kommittén framhållit förekomme för det
dåvarande i rätt stor utsträckning en dubbelredovisning i utskottsutlåtandena
av det i propositionerna framlagda materialet. Även om detta förfarande
understundom kunde vara bekvämligt för riksdagens ledamöter, syntes
fördelarna därav knappast uppväga den vinst, som i olika hänseenden
skulle ernås genom den föreslagna förkortningen av utskottsutlåtandena, så
mycket mindre som enligt kommittén regelmässigt skulle i utlåtandena
intagas en koncentrerad redogörelse för Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen (skr. nr 351).

Genom beslut den 18 juli 1947 förordnade Kungl. Maj:t, som fann de av
kommittén anförda synpunkterna böra beaktas vid avfattningen och utformningen
av Kungl. Maj:ts propositioner till riksdagen, att tryckta exemplar av
betänkandet skulle för sådant ändamål överlämnas till statsdepartementen.

Av de åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens beslut må
vidare nämnas, att riksdagens ekonomibyrå efter samråd med nämnden för
svensk språkvård utfärdat »Anvisningar för riksdagstrycket», innehållande
anvisningar rörande den språkliga utformningen av riksdagstrycket. Även
statsdepartementens organisationsavdelning har utfärdat vissa anvisningar
i ämnet.

Årets revisorer ha funnit det vara av intresse att inhämta vissa uppgifter
rörande riksdagstrycket. Belastningen å det under fjortonde huvudtiteln
uppförda anslaget till Kostnader för riksdagstrycket har under de fem
senaste budgetåren uppgått till följande belopp i kronor räknat.

Budgetår	Brutto	Ink.	Netto
1954/55	1 163 000	90 000	1 073 000
1955/56	1 231 000	92 000	1 139 000
1956/57	1 408 000	114 000	1 294 000
1957/58	1 512 000	113 000	1 399 000
1958/59	1 277 000	132 000	1 145 000

Nämnda belopp inkludera emellertid icke samtliga kostnader för riksdagstrycket.
De utgifter som uppkomma i samband med korrigeringar i manuskript
till Kungl. Maj ris propositioner, sedan dessa lämnats till tryckeri,
samt kostnaderna för s. k. förslagstryck bestridas nämligen av vederbörande
departement. Storleken av ifrågavarande utgifter framgår av följande
sammanställning.

262

Departement	1956/57	Budgetår 1957/58	1958/59
Justitiedepartementet	6 252	7 611	5 872
Utrikesdepartementet	I 956	2 015	2 368
Försvarsdepartementet	8 155	17 031	13 332
Socialdepartementet	9 805	9 699	23 581
Kommunikationsdepartementet	2 872	6 894	4 569
Finansdepartementet	It 807	17 335	14 036
Ecklesiastikdepartementet	20 787	17 091	15 913
Jordbruksdepartementet	8 299	10 454	10 640
Handelsdepartementet	3 784	3 676	4 932
Inrikesdepartementet	23 427	17 641	39 270
Civildepartementet	1 005	814	771
Summa kronor	98 149	110 261	135 284

I syfte att få en uppfattning om vilken praxis som inom statsdepartementen
iakttages i vissa tryckeritekniska frågor, vilka äro av betydelse för bl. a.
kostnaderna för tryckning av Kungl. Maj :ts propositioner, ha revisorerna
från expeditionscheferna (motsvarande) i statsdepartementen införskaffat
uppgifter härom. Dessa uppgifter ha granskats av en tryckeriteknisk expert,
som i ämnet avgivit följande yttrande.

En granskning av de inkomna svaren ger vid handen, att det tillvägagångssätt
som nu i vissa fall tillämpas vid tryckningen av Kungl. Maj:ts
propositioner måste medföra onödiga kostnader.

Oftast avlämnas ej slutgiltigt utformade manuskript; i stället vidtages
omfattande ändringar i korrekturen. En korrigerad råd drar en kostnad av
80 öre—en krona eller mer, om ändringarna föranleder ombrytning av
sidorna. Korrigeringar tar dessutom mycket lång tid i jämförelse med nysättning,
varför anledning finnes att överväga om någon tid över huvud
taget vinnes med att sända ofullständigt genomgångna manus till sättning.
I de fall osäkerhet råder om manuskriptens slutliga utformning torde stencileringsförfarandet
många gånger vara att rekommendera i stället för uppsatt
text.

Om manuskript för vinnande av tid sändes successivt för sättning, är
det ur kostnadssynpunkt fördelaktigt, om detta ej sker i olika avsnitt här
och där utan i en följd från början. Är det absolut nödvändigt att sätta texten
i olika avsnitt, bör sättningen bibehållas i spalt och ej brytas förrän
mellanliggande partier föreligger färdigsatta.

Att lämna färdigbehandlade propositionsavsnitt till trycklov är däremot
att föredraga framför att vänta tills hela propositionen är klar för tryckning.
Härigenom hopar sig ej tryckfärdiga ark hos tryckerierna utan arbetet löper
jämnare, vilket måste komma till synes i minskade övertidskostnader.

Hos några av de utfrågade förekommer att fler korrekturavdrag än som
kommer till användning begäres. Det bör påpekas, att enligt mellan riksdagen
och tryckerierna upprättat kontrakt fyra korr.-avdrag erhålles utan
kostnad. För överskjutande antal måste betalas extra.

263

Inom riksdagen användes vissa tryckta anvisningar för stavning, kommatering
etc. Då propositionerna delvis återkommer i utskottens utlåtanden
vore det givetvis önskvärt, att anvisningarna tillämpades även i propositionstexten
för undvikande av onödiga ändringar.

Val av tryckeri bör ske i varje särskilt fall med hänsyn till tryckeriets
aktuella arbetsbörda. Ständigt nyttjande av det tryckeri som använts för
huvudtiteln skapar lätt övertid hos ett tryckeri, under det att ett annat
kanske saknar tillräckligt arbetsmaterial. En central dirigering av manuskripten
vore därför att föredraga, om detta kan ske utan större kostnader
och olägenheter. Kontakt bör därvid hållas med riksdagens ekonomibyrå.

Revisorernas uttalande. En icke oväsentlig del av kostnaderna för riksdagens
verksamhet hänför sig till tryckningen av kamrarnas protokoll och övriga
riksdagshandlingar. Av uppgifter som lämnats i det föregående framgår,
att dessa utgifter numera betydligt överstiga 1 milj. kronor. Medan
utgifterna för budgetåret 1944/45 uppgingo till i runt tal 650 000 kronor,
hade de för senaste budgetår sålunda stigit till 1 280 000 kronor. Närmast
föregående budgetår voro kostnaderna än högre eller drygt 1 500 000 kronor.

Möjligheterna att påverka utgifterna för ifrågavarande ändamål äro givetvis
begränsade, enär dessa i stort sett äro beroende av omfattningen av
riksdagens arbete. Ett sådant konstaterande utesluter emellertid icke, att
vissa åtgärder i syfte att nedbringa utgifterna kunna och böra vidtagas. Såsom
framgår av den föregående redogörelsen har också frågan därom dryftats
vid flera tillfällen — senast vid 1947 års riksdag. Att avgöra vilken
effekt de av riksdagen vid detta tillfälle framförda önskemålen haft är givetvis
svårt. Det torde dock kunna antagas att de icke varit helt utan verkan.
De rekommendationer som lämnats i ett av särskilda sakkunniga avgivet
betänkande om riksdagstrycket och som lågo till grund för frågans behandling
vid nyssnämnda riksdag synas emellertid icke ha vunnit beaktande
i önskvärd omfattning. Revisorerna åsyfta härvid bl. a. utformningen av
utskottsutlåtandena. De sakkunniga framhöllo, att kortast möjliga redogörelse
för ett ärende borde bliva regel; en utförligare framställning liksom ett
återgivande av den i propositionen lämnade reciten borde endast förekomma
såsom bakgrund till av utskottet förordad ändring eller till klarläggande av
motionsvis framställt yrkande. Funnes i propositionen en koncentrerad inledning
jämte en sammanfattning av departementschefens ståndpunktstagande,
borde de intagas i utskottets utlåtande i syfte att sätta läsaren snabbt
in i det ifrågavarande ärendet och kunde då ersätta den nämnda kortfattade
redogörelsen. Om och i vilken omfattning departementschefens anförande i
övrigt skulle medtagas, finge bedömas från fall till fall. Det av de sakkunniga
sålunda rekommenderade skrivsättet iakttages numera av bl. a. utrikesoch
bevillningsutskotten, medan andra utskott ofta eller som regel i sina
utlåtanden lämna en fullständig eller i varje fall fyllig redogörelse för bl. a.
reciten i vederbörande proposition. Såsom 1947 års bankoutskott lramhöll

264

kan visserligen ett sådant skrivsätt vara praktiskt i vissa avseenden, men i
det alldeles övervägande antalet fall synes det knappast motiverat. Icke obetydliga
kostnadsbesparingar skulle uppkomma, om utskottsutlåtandenas inledning
kunde förkortas till att omfatta endast en hänvisning till den förevarande
propositionen. Revisorerna få därför föreslå att detta sätt att utforma
utlåtandena allmänt kommer till användning. Vad riksdagstrycket i
övrigt beträffar anse sig revisorerna böra uttrycka ett önskemål om att
registret utformas på ett utförligare och även eljest mera ändamålsenligt
sätt än för närvarande.

I fråga om kostnaderna för Kungl. Maj:ts propositioner kan nämnas, att

de relativa utgifterna för förslagstryck jämte korrigeringar under år 1957 __

det senaste år för vilka uppgifter finnas tillgängliga — voro dubbelt så stora
som utgifterna för motsvarande av riksdagens kanslier beställt tryck eller
120 respektive 60 kronor per ark. Detta förhållande kan till en del förklaras
av att i utskottsutlåtandena ofta, såsom tidigare nämnts, icke obetydliga
delar av propositionerna avtryckas. Det är f. ö. med hänsyn till den hrådska
och de speciella förhållanden i övrigt som ofta måste råda vid tillkomsten avpropositioner
naturligt, att därvidlag vissa extra tryckningskostnader icke
alltid kunna undvikas. Revisorerna hålla det likväl för troligt, att det är
möjligt att begränsa de utgifter som äga samband med tryckningen. Av de
uppgifter revisorerna inhämtat från Kungl. Maj:ts kansli synes sålunda
framgå, att ett i vissa avseenden annat förfaringssätt än det i några fall nu
tillämpade skulle kunna bidraga till en viss kostnadsbesparing. Härutinnan
torde få hänvisas till den i det föregående lämnade redogörelsen, som är
sammanställd av en i tryckeritekniska frågor erfaren person. Det synes
exempelvis kunna ifrågasättas, huruvida icke stundom koncept till bl. a.
mindre propositioner skulle i större utsträckning än vad nu torde förekomma
kunna utskrivas i stencil, varigenom kostnaderna för förslagstryck
skulle kunna nedbringas eller till och med helt undvikas. Vidare må framhållas
att valet av tryckeri har en icke oväsentlig betydelse för storleken av
tryckningskostnaderna. Det kan givetvis vara förenat med vissa praktiska
fördelar för ett departement att städse använda ett och samma tryckeri. Det
är likväl önskvärt att arbetet fördelas någorlunda jämnt hos de tryckerier
statsdepartementen anlita, varigenom utgifterna för övertidsersättningar
kunna reduceras. Det bör i betraktande härav övervägas, om det icke skulle
vara ändamålsenligt att låta valet av tryckeri i varje särskilt fall ske genom
exempelvis statsdepartementens organisationsavdelning, som skulle ha att
kontinuerligt följa arbetsbelastningen hos de aktuella tryckerierna och som
härigenom skulle kunna lämna de olika departementen anvisning om lämpligt
tryckeri. Någon försening av propositionerna skulle en sådan åtgärd
icke behöva innebära; den skulle tvärtom kunna bidraga till att vederbörande
departement snabbare än vad nu är fallet finge fram erforderliga korrektur.
över huvud synes det revisorerna önskvärt att nämnda organisa -

265

tionsavdelning ägnar frågan om kostnaderna för riksdagstrycket ett fortlöpande
intresse. Det är givetvis också av värde, om ett ömsesidigt samarbete
härutinnan etableras mellan avdelningen, riksdagens ekonomibyrå och statskontorets
tryckeriexpedition, varigenom utbyte av erfarenheter kan förekomma.

Revisorerna få på grund av vad sålunda anförts föreslå, att åtgärder i här
angivet syfte måtte vidtagas.

266

§29

Anskaffning av tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

1 39 § statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) ha meddelats bestämmelser
om tjänstedräkt och tjänstetecken m. m. Paragrafen har under A.
Allmänna bestämmelser, följande lydelse.

7 mom. I fråga om tjänstemans skyldighet att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken samt att innehava övrig för tjänsten erforderlig utrustning
skall gälla vad Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
vederbörande myndighet därutinnan bestämmer.

Närmare föreskrifter angående vad vid tillämpning av bestämmelserna i
denna paragraf skall förstås med tjänstedräkt, tjänstetecken och skyddsbeklädnad
meddelas av Kungl. Maj :t.

2 mom. Till tjänsteman, som är pliktig att bära eller innehava tjänstedräkt
eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjande av särskild
skyddsbeklädnad, må genom vederbörande myndighets försorg utlämnas
för ändamålet erforderliga persedlar och materialier i enlighet med vad
här nedan närmare angives. Efter myndighetens beprövande må jämväl
andra persedlar och materialier, vilka anses lämpliga för tjänstemannens
personliga bruk i tjänsten, kunna genom myndighetens försorg utlämnas
till honom.

Utlämnandet sker

a) med äganderätt, därvid tjänstemannen har att erlägga ersättning enligt
3 mom.

b) såsom lån mot ersättning, enligt vad i 4 mom. stadgas, då Kungl. Maj :t
av särskilda skäl därtill lämnar medgivande, eller

c) såsom lån utan ersättning, då fråga är om polisbricka eller annat liknande
legitimationsmedel eller vederbörande myndighet prövar lämpligt att
på detta sätt utlämna tjänstetecken av annat slag, skyddsbeklädnad eller
sådan klädespersedel, vars bärande tillfälligtvis ålagts tjänsteman, som ej
är skyldig att innehava densamma.

3 mom. För persedlar och materialier, vilka utlämnas med äganderätt,
skola tillämpas av vederbörande myndighet fastställda normalpriser, beräknade
att motsvara myndighetens självkostnader för tillhandahållandet. För
i tjänstedräkt ingående uniformspersedlar eller materialier till sådana persedlar
må likväl ersättningen i följande fall bestämmas till lägre belopp än
som motsvarar normalpriset.

a) För obligatorisk uniformspersedel, som tjänsteman anskaffar i samband
med att han blir ålagd innehava persedeln, skall ersättning motsvara
allenast en fjärdedel av normalpriset.

b) Vid anskaffning av obligatorisk uniformspersedel i annat fall än under

a) sägs skall under förutsättningar, som nedan angivas, vid ersättningens
bestämmande avdrag från normalpriset ske, i den mån så följer av bestämmelser
meddelade av Kungl. Maj :t. Sådant avdrag skall avvägas så, att det
kan anses motsvara den ökning av tjänstemannens utgifter för beklädnad,
som eljest skulle uppkomma till följd av användandet av uniform. Avdraget
må dock icke överstiga hälften av normalpriset.

För anskaffning fastställt avdrag må tillämpas, så framt från den närmast

267

föregående anskaffningen av motsvarande persedel förflutit minst så lång
tid som den, vilken av vederbörande myndighet bestämts såsom kortaste
normala brukningstid för persedeln under de tjänstgöringsförhållanden eller
för den personalgrupp, varom fråga är. Därest persedel på grund av olyckshändelse,
stöld eller dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänsteman, må
han dock vid anskaffning av ersättningspersedel kunna erhålla avdrag utan
hinder av att kortare tid än nyss angivits förflutit från den närmast föregående
anskaffningen.

c) Har tjänsteman tillhandahållits uniformspersedel, som ej är obligatorisk,
eller materialier till sådan persedel, må tjänstemannen medgivas tillgodonjuta
avdrag i enlighet med vad ovan under b) sägs, därest det med
hänsyn till tjänstens art prövas ligga i statens intresse att underlätta persedelns
anskaffning.

Ersättning, som i detta moment avses, skall erläggas kontant vid persedlarnas
eller materialiernas utbekommande, såvida icke vederbörande myndighet
medgiver, att den må erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning
under viss tid.

i mom. Där persedlar eller materialier utlämnas såsom lån mot ersättning,
skall denna erläggas månadsvis i efterskott med belopp, som fastställts
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande
myndighet. Ersättningen skall avvägas så, att den motsvarar den besparing
av tjänstemannens utgifter för beklädnad, som kan anses uppkomma genom
persedlarnas eller materialiernas tillhandahållande.

5 mom. Har tjänsteman, åt vilken tyg till uniformspersedel tillhandahållits
genom vederbörande myndighets försorg, själv ombesörjt persedelns
tillverkning, må han kunna erhålla kontant bidrag till täckande av styrkta
kostnader för tillverkningen. Bidraget må utgå med högst det belopp, vartill,
vid tillämpning av bestämmelserna i 3 mom., statsverkets andel i tillverkningskostnaderna
— däri inbegripet, förutom sylön, kostnad för foder och
smärre tillbehör — skulle hava uppgått, om persedeln hade tillverkats genom
myndighetens försorg.

Då särskilda skäl därtill föreligga, äger Kungl. Maj:t medgiva myndighet
att lämna bidrag till styrkt kostnad för sådan anskaffning av tjänstedräkt,
som helt ombesörjts av vederbörande tjänsteman. Bidraget skall i sådant fall
beräknas med utgångspunkt från självkostnadspriset för av myndigheten
tillhandahållen tjänstedräkt.

6 mom. Tjänsteman, åt vilken tjänstetecken utlämnats mot ersättning,
må kunna få detsamma efter skälig brukningstid inlöst med ett belopp, motsvarande
hälften av den crlagda ersättningen.

Vid sådan anskaffning av obligatorisk uniformspersedel som avses i 39 §
3 mom. b) ovan må jämlikt föreskrifter i tilläggsbestämmelserna till Saar
avdragas ett belopp, i allmänhet icke överstigande 30 procent av normalpriset,
vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda skäl därtill
föranleda, medgiva större avdrag, dock högst motsvarande hälften av normalpriset.

Under B. Särskilda bestämmelser, ha föreskrifter lämnats för vissa särskilda
förvaltningsområden såsom försvaret, länsstyrelserna in. fl.

I 28 § tilläggsbestämmelserna till Saar ha under A. Allmänna bestämmelser
föreskrifter utfärdats rörande vad som är att hänföra till tjänstedräkt,

268

vad som förstås med tjänstetecken och skyddsbeklädnad m. m. Till tjänstedräkt
hänföres beklädnadspersedel som tillhör uniform ävensom annan till
utseendet fastställd beklädnadspersedel som skall bäras till uniform. Till
uniform höra kavaj, väst, byxor, kjol, mössa och kappa samt annan däremot
svarande persedel av fastställt utseende.

I syfte att få en uppfattning om vilka kategorier tjänstemän som ålagts
att bära tjänstedräkt ävensom de kostnader som uniformsplikten medför för
statsverket m. m. ha revisorerna i skrivelse till vissa civila myndigheter infordrat
svar på nedanstående frågor.

1. Vilken personal är skyldig att bära eller inneha tjänstedräkt in. m.?
Vem har fastställt bestämmelserna härom och när utfärdades dessa?

2. Ha eljest några bestämmelser utöver de i Saar intagna utfärdats i förevarande
ämne?

3. När fastställdes de nu gällande normalpriserna för de persedlar och
materialier som avses i bestämmelserna i Saar om tjänstedräkt och tjänstetecken
m. in.?

4. Var inköpas för tjänstedräkt in. m. erforderliga tyger m. in.? Vem tillverkar
tjänstedräkterna?

5. Till vilket nettobelopp ha kostnaderna för Eder under vart och ett av
budgetåren 1956/57—1958/59 uppgått för anskaffning av tjänstedräkt m. in.?

1 och 2. Beträffande uniforms pliktens omfattning och gällande bestämmelser
i ämnet ha i huvudsak följande upplysningar lämnats.

Fångvårdsstyrelsen har den 28 februari 1959 fastställt nytt beklädnadsreglemente.
Enligt detta är envar ordinarie, extra ordinarie eller extra
tjänsteman — den senare efter sex månaders tjänstgöring vid fångvården —
i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsstaten pliktig att under tjänstgöring
vara iförd fullständig uniform, där ej styresman eller fångvårdsstyrelsen
av särskild anledning medgiver undantag härifrån. För aspirant och
extra tjänsteman med mindre än sex månaders anställning i fångvården
inskränkes uniformsplikten att omfatta allenast svart klotrock och mössa.
Det ankommer på anstaltens styresman att bestämma, huruvida uniformspliktig
tjänsteman under tjänstgöring såsom transportförare skall vara iförd
uniform eller civil dräkt. Uniformsplikt för tjänsteman, vars huvudsakliga
arbetsuppgift är förlagd till jordbruksdriften, må inskränkas till att omfatta
endast uniformsmössa.

Medicinalstyrelsen bär den 22 juni 1931 utfärdat »Beklädnadsreglemente
för befattningshavare vid statens sinnessjukhus». Enligt detta äro följande
personalgrupper vid sinnessjukhusen pliktiga att under tjänsteutövning
vara iförda tjänstedräkt, nämligen kvinnlig sjukvårdspersonal, post- och
stadsbud (ekonomibiträde eller vaktmästare i lönegrad 7) och yttre nattvakt.

För postverkets del finnas bestämmelser i förevarande ämne meddelade i
en av generalpoststyrelsen den 29 juni 1948 utfärdad publikation, benämnd
Beklädnadsreglemente för postverket. Personalen kan med avseende på

269

skyldigheten att bära eller inneha tjänstedräkt in. m. indelas i tre olika kategorier,
nämligen helt uniformspliktiga, partiellt uniformspliktiga och personal
som ålagts att bära endast tjänstetecken i form av tjänstebricka. Hel
uniformsplikt innebär att vederbörande under tjänstgöring är skyldig bära
uniform, bestående av kavaj och byxor samt i förekommande fall mössa,
ytterkavaj, kappa eller trenchcoat. Med partiell uniformsplikt förstås skyldighet
att bära uniformsmössa.

Helt uniformspliktiga äro

a) transportmästare och transportförman,

b) extra ordinarie postiljon utan fast placering, postiljonsaspirant och
extra expeditionsvakt,

c) oberoende av tjänsteställning tjänsteman som stadigvarande och i avsevärd
omfattning verkställer brevbäring (jämväl lantbrevbäring och lådbrevbäring),
brevlådtömning, posttransporter eller utbäring av expressförsändelse,
tjänstgör i postkupé, såsom förare av motorfordon, såsom portvakt,
ordningsman eller nattvakt samt

d) efter prövning i varje särskilt fall funktionär som regelbundet anlitas
såsom vikarie för under a) och c) ovan omnämnd tjänsteman eller, utan att
vara förordnad såsom vikarie för viss tjänsteman, regelbundet fullgör under
c) angivna arbetsuppgifter.

Partiellt uniformspliktig är funktionär som anlitas såsom vikarie för under
mom. a) och c) ovan omnämnd tjänsteman eller, utan att vara förordnad
såsom vikarie för viss tjänsteman, fullgör under c) angivna arbetsuppgifter,
allt under förutsättning att vederbörande icke jämlikt d) ålagts hel
uniformsplikt.

Postmästare avgör, vilka funktionärer som skola anses vara helt eller
partiellt uniformspliktiga.

Tjänstebricka skall bäras av

a) uniformspliktig funktionär åt vilken uniform ännu ej hunnit anskaffas,

b) posttransportör, brevlådtömmare eller postförare som icke är skyldig
bära hel eller partiell uniform,

c) såsom vikarie för extra expeditionsvakt anlitad funktionär samt

d) annan funktionär som tillfälligtvis anlitas för sådan tjänstgöring som
enligt vad ovan sagts är förenad med uniformsplikt, då tjänstgöringsuppdraget
är av så obetydlig omfattning eller av så kort varaktighet, att funktionären
på grund härav icke anses böra åläggas partiell uniformsplikt.

Telestyrelsens nu gällande beklädnadsreglemente är utfärdat år 1957. Uniformspliktiga
äro vissa ordinarie och extra ordinarie tjänstemän med uteslutande
eller huvudsakligen utomhusarbete, vilka av distriktschef åläggas
bära uniform.

Järnvägsstyrelsen har utfärdat särskilda beklädnadsföreskrifter; de nu
tillämpliga gälla fr. o. in. den 1 januari 1957. Uniformsplikten innebär skyldighet
för tjänsteman att bära antingen fullständig uniform eller enbart
uniformsmössa. Nedanstående grupper av tjänstemän äro uniformspliktiga
och skola ha fullständig uniform:

a) generaldirektör, överdirektör, distriktschef, överinspektör, sektionsföreståndare
och byråassistent som är trafikinspektörens närmaste man,

270

b) stationsinspektor, expeditionsföreståndare, underinspektör, förste stationsskrivare
och stationsskrivare som har yttertjänst på station,

c) tjänsteman som tjänstgör som tågkontrollör, tågexpeditör (manlig),
ordningsman, portvakt eller spärrvakt,

d) förste expeditionsvakt och expeditionsvakt i styrelsen eller vid distriktskanslierna,
om befälet anser det nödvändigt att sådan tjänsteman bär
uniform,

e) tågpersonal utom lokpersonal, arbetsbiträden och motorvagnsförare,

f) tågfärjebefälhavare, maskinchef, förste styrman, förste maskinist,
andre styrman, andre maskinist, tredje styrman, tredje maskinist, båtsman,
rorgängare, timmerman, matros och

g) tjänsteman som tjänstgör som radiotelegrafist på tågfärja.

Tjänsteman i yttertjänst som icke är skyldig att ha fullständig uniform

enligt ovan skall bära uniformsmössa, om icke linjebefälet medgivit undantag
härifrån. Under tjänstgöring skall han dessutom vara iförd antingen
överdragskläder av gängse typ och färg eller också kavaj och byxor av
mörkt tyg.

Tågstäderska och tågfärjestäderska skall under tjänstgöring bära överdragsrock,
mössa i båtmodell av samma tyg som överdragsrocken och tjänstetecken,
fäst i brösthöjd på ytterplaggets vänstra sida.

Kvinnlig effektvårdare kan av sektionsföreståndare åläggas att under
tjänstgöring bära persedlar av samma slag och utseende som föreskrivits för
tågstäderska.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har fastställt uniformsreglemente den
12 oktober 1946 att gälla fr. o. m. den 15 oktober 1946. Följande personal
inom väg- och vattenbyggnadsverket och statens bilinspektion är skyldig
inneha eller bära tjänstedräkt helt eller delvis, nämligen chauffören för
styrelsens tjänstebil, färj- och brovakt samt bilinspektör och biträdande
bilinspektör.

Vattenfallsstyrelsen har den 28 december 1937 utfärdat beklädnadsreglemente
för personal vid statens vattenfallsverk att gälla fr. o. m. den 1 juni
1938. Uniformsplikten åvilar i huvudsak verkets driftpersonal. Den uniformspliktiga
personalen är indelad i tre grupper med avseende å uniformsskyldighetens
omfattning.

Luftfartsstyrelscn har den 27 november 1953 fastställt beklädnadsbestämmelser
att gälla fr. o. m. den 1 januari 1954. Helt uniformspliktiga äro ordinarie
eller extra ordinarie tjänstemän i följande befattningar vid flygplatsorganisationen:
flygplatschef, förste trafikledare som tillika är ställföreträdande
flygplatschef, förste trafikledare (trafikledare) som tillika är föreståndare
för flygplats, byråingenjör och ingenjör i förvaltningstjänst, brandmästare,
hangarmästare, förman, hantverkare, tillsynsman och flygplatsman.
Befattningshavare tillhörande de sist uppräknade fyra kategorierna är
endast partiellt uniformspliktig, därest han som regel endast i ringa utsträckning
kommer i beröring med allmänheten. Beslut härom fattas i varje
särskilt fall.

Partiellt uniformspliktiga (partiell uniform består av enbart mössa av

271

samma slag som ingår i normaluniform för helt uniformspliktiga) äro förste
montör, maskinist, montör, arvodesanställd tillsynsman, kontorsbud samt
aspirant och extra tjänsteman i befattning med vilken hel uniformsplikt är
förenad för ordinarie eller extra ordinarie personal.

Utöver ovan angiven personal har ett mindre antal såväl manliga som
kvinnliga stationsassistenter ålagts hel uniformsplikt, oaktat dessa befattningshavare
icke äro ordinarie eller extra ordinarie.

Generaltullstyrelsen har den 31 december 1948 fastställt beklädnadsreglemente
för tullverket. Skyldighet att bära fullständig uniform (hel uniformsplikt)
åvilar

cheferna för generaltullstyrelsens personal- och tullbehandlingsbyråer,
gränschefen ävensom tjänsteman å någon av nämnda byråer eller vid gränschefens
expedition, som har sig ålagd inspektionsskyldighet: under verkställande
av inspektion;

tjänsteman vid tullstaten som har att förrätta inspektionstjänst eller att
mera regelbundet fullgöra tulltaxerings- eller bevakningstjänst: under utövande
av sådan tjänst;

tjänsteman som har till huvudsakligt åliggande att bestrida uppassningsgöromål:
under tjänsteutövning.

Vad nu är sagt har icke avseende å tjänsteman, anställd såsom innehavare
av extra tjänst eller av arvodesbefattning.

Skyldighet att bära viss uniformspersedel (begränsad uniformsplikt) kan
av överordnad tullmyndighet i härefter angiven omfattning åläggas

tjänsteman i allmänhet, anställd såsom innehavare av extra tjänst eller av
arvodesbefattning: skyldighet att under viss tjänstgöring bära uniformsmössa
(skärmmössa, sommarmössa, båtmössa, pälsmössa eller pälsbåtmössa); expeditionsbud

eller kontorsvakt: skyldighet att under tjänstgöring i vilken
ingår regelmässigt uträttande av budskickningar utomhus bära för sådan
tjänsteman fastställd uniformspersedel.

För personal inom sjöfartsstyrelsens ämbetsområde föreligger uniformsplikt
för nedan angiven personal.

a) Personal inom sjöfartsstyrelsen:

Kartografer m. fl. som deltaga i fältarbete och maskinister å sjömätningsfartyg
(av sjökarteverket den 30 december 1947 fastställda Bestämmelser
angående tjänstedräkt för sjökarteverkets personal).

b) Lots- och fyrstaten.

Lotsdistriktsbcfäl, befäl i lotsdistriktsfartyg, ordinarie och extra ordinarie
lotsar, ordinarie fyrpersonal. För båtmän, icke-ordinarie fyrvaktare och
manskap å lotsdistriktsfartyg gäller partiell uniformsplikt, d. v. s. skyldighet
att inneha uniformsmössa (av lotsstyrelsen den 11 november 1941 fastställt
Beklädnadsreglemente för lots- och fyrstaten).

c) Södertälje kanal verk och Falsterbokanalen:

Trafikpersonal.

d) Hamnmästare vid statens fiskehamnar (i allmänhet endast partiell
uniformsplikt).

För grupperna under c. och d. gäller av väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen

272

den 12 oktober 1946 fastställt Väg- och Vattenbyggnadsverkets uniformsreglemente.

3. Tidpunkten då gällande normalpriser för här ifrågavarande persedlar
och materialier fastställdes framgår av nedanstående sammanställning.

Fångvårdsstyrelsen: den 10 juni 1959.

Medicinalstyrelsen: den 29 april 1953.

Generalpoststyrelsen: den 15 september 1959.

Telestyrelsen: Nya priser uträknas varje år vid årsskiftet.

Järnvägsstyrelsen: Normalpriserna fastställas efter persedlarnas inköpspris
med tillägg för administrationskostnader.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Priset på uniform och uniformspersedlar
fastställes på grundval av den aktuella upphandlingen.

Vattenfallsstyrelsen: Priset på i lager liggande tyger, uniformsmössor,
gradbeteckningar och emblem bestämmes på samma sätt som gäller för materialier
i övrigt eller på basis av varuslagets inköpspris under viss tidsperiod,
som bestämmes från fall till fall. Priset på tillverkningen av uniformspersedlar
regleras genom ett leveransavtal (av år 1954) med centrala
beklädnadsverkstaden.

Luftfartsstyrelsen: den 1 april 1957.

Generaltullstyrelsen: den 30 juli 1959.

Sjöfartsstyrelsen: Nya normalpriser åsättas persedlar så snart en upphandling
eller en ändring av priserna i något leveranskontrakt föranleder
ändring av tidigare gällande normalpriser. Senaste ändringar i normalprislistan
gälla fr. o. m. den 1 september 1959.

4. I fråga om inköpskällor och tillverkare har uppgivits följande.

Fångvårdsstyrelsen upplyser, att tyg till uniformspersedlarna anskaffas

genom styrelsens försorg efter samråd med arméintendenturförvaltningen.
Uniformerna sys av civila firmor efter delegerat upphandlingsförfarande till
respektive räjongchef. Skyddspersedlar tillverkas delvis i fångvårdens egna
verkstäder och inköpas i övrigt efter upphandlingsförfarande. De tillhandahållas
anstalterna genom administrativa byråns reservförråds försorg, dock
att undantag härifrån gäller i fråga om vissa persedlar såsom exempelvis
vaktpälsar och regnkläder, där större myndighets centralavtal pläga utnyttjas
(statens järnvägar, generalpoststyrelsen).

Medicinalstyrelsen omtalar, att tyger för tjänstedräkt till största delen
(90 % ) inköpas genom medicinalstyrelsens centralupphandling; i övriga fall
göras inköp genom egen upphandling.

Tjänstedräkten tillverkas vid sjukhusen till 80 procent, vid annan statlig
myndighet till 10 procent och vid privat verkstad till 10 procent. Vid tillverkning
av skyddskläder, som sker lokalt vid sjukhusen till 25 procent, har
den öppna marknaden anlitats till 45 procent och Sidsjöns sjukhus’ konfektionsverkstad
till 30 procent.

273

Generalpoststyrelsen upphandlar tyger direkt hos vederbörande tillverkare.
Kappor, ytterkavajer och uniformer tillverkas av försvarets fabriksverk,
medan arbetsrockar, blåställ och overaller upphandlas hos fångvårdsstyrelsen.
I övrigt anlitas för mössor, tjänstetecken m. m. privata leverantörer.

Telestyrelsen upphandlar efter anbudsinfordran bomullstyg för sommaruniformer,
kläde och diagonaltyg för vinteruniformer hos vissa privata tillverkare.
Uniformerna tillverkas sedan år 1957 av försvarets fabriksverk; i
övrigt anlitas privata leverantörer.

Järnvägsstyrelsen upphandlar tyger m. m. för uniformer ävensom låter
tillverka dessa hos privata leverantörer, dock att sommaruniformer sys
genom försvarets fabriksverks försorg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upphandlar alla uniformer och uniformspersedlar
på den privata marknaden.

Vattenfallsstyrelsen upplyser, att tyger, uniformsmössor, gradbeteckningar
och emblem inköpas i öppna marknaden efter anbudsförfarande.
Tillverkning sker efter beställning av den uniformspliktige hos valfri leverantör.
Normalpriset för uppsyning av uniformspersedel bestämmes i
relation till leverantörens pris; lämnad rabatt maximeras dock med hänsyn
till uppsyning enligt leveransavtal med centrala beklädnadsverkstaden.

Tyg till luftfartsverkets uniformer har hittills inköpts från flygförvaltningen.
Tjänstedräkterna tillverkas av centrala beklädnadsverkstaden i
Karlskrona. Enär luftfartsverkets uniform är av samma modell som flygvapnets,
kan personal som så önskar vid närmast belägna flygflottilj utprova
och avhämta uniform, varvid ett avsevärt lägre pris erhålles.

Generaltullstyrelsen upplyser, att erforderliga uniformstyger inköpas efter
anbudsinfordran från svenska textilfabriker. Vissa färdiga uniformspersedlar
såsom mössor och regnkappor (trenchcoats) ävensom tjänstetecken och
skyddspersedlar anskaffas genom inköp från olika svenska företag. Tjänstedräkterna
tillhandahållas såsom måttbeställd konfektion, tillverkad av centrala
beklädnadsverkstaden i Karlskrona, varvid erforderligt tyg anskaffas
av generaltullstyrelsen. Jämsides med denna anskaffning pågår sedan någon
tid tillbaka prov med färdig konfektion från SJ:s beklädnadsavdelning, i
vilket fall tyget anskaffas av denna. Vissa tjänstemän ombesörja själva persedlarnas
tillverkning av tyg som tillhandahålles av tullverket, varvid bidrag
enligt 39 § 5 mom. Saar utgå.

Sjöfartsstyrelsen omtalar, att tyger och uniformsmössor upphandlas efter
anbudsförfrågan i samband med varje inköp. Tillverkningen av tjänstedräkterna
sker hos försvarets fabriksverk, centrala beklädnadsverkstaden i
Karlskrona.

5. Kostnaderna för anskaffningen under vart och ett av budgetåren
1956/57—1958/59 framgå av följande sammanställning.

18 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

274

Myndighet	1956/57	1957/58	1958/59
Fångvårdsstyrelsen	66 700	104 000	143 600
Medicinalstyrelsen	13 600	280 100	330 800
Generalpoststyrelsen	255 300	293 500	634 600
Telestyrelsen	2 080 000	2 540 000	2 040 000
Järnvägsstyrelsen	800 000	559 000	368 000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen	7 500	8 200	8 000
Vattenfallsstyrelsen	10 900	11 900	6 300
Luftfartsstyrelsen	21 000	11 400	14 500
Generaltullstyrelsen	178 000	238 000	85 000
Sjöf artsstyrelsen	9 800	32 200	46 300
Summa kronor	3 442 800	4 078 300	3 677 100

Revisorernas uttalande. Det avlöningssystem som tillämpas inom statsförvaltningen
är i stort sett ett rent kontantlönesystem. I princip gäller således,
att i den mån förmåner tillhandahållas in natura, vilket förekommer i viss
omfattning, vederbörande tjänsteman har att å lönen vidkännas avdrag för
dem. De undantag som förekomma från denna regel äro av tämligen begränsad
räckvidd och sammanhänga oftast med tjänstgöring under sådana förhållanden,
att tjänstemannen i annat fall skulle vidkännas merkostnader,
till vilka hänsyn icke tagits vid löneavvägningen och som därför fått täckas
genom särskild kontant ersättning.

Uttryck för nu nämnda principer äro bl. a. bestämmelserna i Saar och tillläggsbestämmelserna
till Saar om tjänstedräkt och tjänstetecken m. m., för
vilka redogjorts i det föregående. Till tjänsteman som är pliktig att bära
eller inneha tjänstedräkt eller tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar
nyttjande av särskild skyddsbeklädnad må sålunda genom vederbörande
myndighets försorg utlämnas för ändamålet erforderliga persedlar och materialier.
Utlämnandet sker antingen med äganderätt, varvid tjänstemannen
har att erlägga ersättning därför enligt särskilda föreskrifter i reglementet,
eller också såsom lån mot ersättning; i vissa speciella fall kan även lån utan
ersättning förekomma. Beträffande fördelningen mellan statsverket och den
enskilde av kostnaderna åsyfta bestämmelserna i Saar en sådan reglering av
kostnadsfrågan, att det för varje tjänsteman blir i ekonomiskt avseende i
stort sett likgiltigt, om han är underkastad uniformsplikt eller ej.

Revisorerna ha, såsom framgår av det föregående, från ett antal civila
myndigheter inhämtat uppgifter i fråga om statsverkets kostnader för
tjänstedräkt m. m. Därav framgår att utgifterna för detta ändamål under
senaste budgetår för de undersökta myndigheternas del uppgingo till nära
3,7 milj. kronor; föregående budgetår voro kostnaderna än större eller över
4 milj. kronor.

Vederbörande myndigheter ha i regel utfärdat utförliga bestämmelser om
skyldigheten att bära tjänstedräkt ävensom om andra i sammanhanget ak -

275

tuella förhållanden. Av bestämmelserna framgår bl. a., att omfattningen av
uniformsplikten varierar starkt vid skilda ämbetsverk. Olikheterna härutinnan
äro givetvis i främsta rummet beroende av tjänstens krav. Det vill
emellertid förefalla revisorerna, som om särskilt vissa myndigheter under
senare år medvetet sökt begränsa uniformsplikten. Denna har — för att
taga ett exempel — sålunda helt upphävts för den manliga sjukvårdspersonalen
vid de statliga sinnessjukhusen fr. o. m. den 1 juli 1956. Mot bakgrunden
av de förut nämnda betydande kostnaderna för ändamålet och
även i betraktande av att personalen i varje fall stundom torde betrakta det
som en viss olägenhet att vara skyldig att bära tjänstedräkt, finna även revisorerna
det motiverat att uniformsplikten i möjligaste mån begränsas. Vederbörande
myndigheter böra därför tid efter annan underkasta bestämmelserna
i ämnet en översyn i sådant syfte.

Av de uppgifter revisorerna införskaffat kan vidare inhämtas att nu gällande
beklädnadsreglementen i flera fall utfärdats relativt nyligen. I andra
fall åter äro bestämmelserna av gammalt datum; bl. a. gäller detta vattenfallsverket,
som dock förklarat sig ämna utfärda nya föreskrifter. Enligt
revisorernas mening är det önskvärt att sa snarast sker, då de nu tillämpade
bestämmelserna i åtskilliga hänseenden synas föråldrade. I detta sammanhang
må också framhållas önskvärdheten av att samtliga myndigheter hålla
sig fortlöpande underrättade om kostnadsutvecklingen, så att priserna å
uniformspersedlar m. m. kunna, med iakttagande av gällande föreskrifter,
anpassas till de verkliga utgifterna för ändamålet.

När det gäller tillverkningen av tjänstedräkter och anskaffningen av för
dessa erforderliga tyger m. m. anlitas såväl statliga som privata företag.
Upphandlingarna ske i regel genom särskilt anbudsförfarande, varför det
torde kunna förutsättas att de äga rum på ett för statsverket och personalen
så fördelaktigt sätt som möjligt. I regel ombesörjer varje myndighet för sig
inköp av tyger m. m. Att så är fallet beror bl. a. på skilda önskemål i fråga
om kvaliteter, utförande m. m. Av de uppgifter luftfartsstyrelsen lämnat
framgår emellertid att luftfartsverkets uniform är av samma modell som
flygvapnets. På grund härav kan den personal som så önskar vid närmast
belägna flygflottilj utprova och avhämta uniform, varvid ett avsevärt lägre
pris erhålles än om anskaffningen ägt rum i annan ordning. Det vid luftfartsverket
sålunda tillämpade förfarandet ger revisorerna anledning att
ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara möjligt att i nu avsedda fall samtliga
civila statsmyndigheter utnyttjade en och samma uniformsmodell. Den
av olika skäl betingade variationen i uniformeringen skilda myndigheter
emellan skulle därvid kunna erhållas genom — förutom skilda tjänstetcckcn
_ bl. a. olika färger på tygerna. En sådan gemensam uniform skulle
genom de stora serier i vilka den skulle komma att tillverkas avsevärt kunna
nedbringa kostnaderna för ifrågavarande ändamål för både personalen och
statsverket. Anskaffningen skulle också kunna koncentreras till allenast en

276

myndighet, exempelvis postverkets centralupphandling, varigenom även de
administrativa utgifterna i sammanhanget skulle reduceras.

Sammanfattningsvis tala här anförda synpunkter för att kostnaderna för
tjänstedräkter m. m. kunna nedbringas i icke oväsentlig omfattning. Revisorerna
få fördenskull föreslå att åtgärder i sådant syfte snarast måtte vidtagas.

277

§ 30

Inköp av djur för vetenskapliga försök in. in.

För vetenskaplig forskning och undervisning liksom för olika sjukvårdsändamål
m. m. användas försöksdjur i allt större utsträckning. För att bilda
sig en uppfattning om denna verksamhets omfattning, organisation och
kostnader ha revisorerna från vissa statliga myndigheter och därmed jämställda
institutioner infordrat följande uppgifter.

1) Förekommer hos Eder inköp av djur för vetenskapliga försök?

2) Om så är fallet, förekommer sådan inköpsverksamhet eventuellt vid
flera till Eder förvaltningsorganisation hörande avdelningar (motsvarande)?

3) För vilket ändamål ske inköpen i varje förekommande fall?

4) Hur är inköpsverksamheten organiserad? Vilka tjänstemän anlitas
därför?

5) Ske inköpen direkt från vederbörande uppfödare? I vilken utsträckning
ske inköp från utlandet?

6) Förekommer samråd eller samköp med annan statlig myndighet (motsvarande)
och i så fall i vilken utsträckning?

7) På vad sätt förvaras de av Eder anskaffade djuren? Var äro de lokaler
som härvid komma i fråga belägna? Vilken personal är anställd för djurens
skötsel?

8) Till vilka belopp ha under ettvart av budgetåren 1956/57, 1957/58 och
1958/59 kostnaderna uppgått för a) inköpen, b) djurens utfodring och
skötsel samt c) djurstallarnas underhåll?

9) Föreligger behov av nya eller utvidgade djurstallar? Till vilket belopp
ha i förekommande fall dessa investeringar kostnadsberäknats?

Svaren på de sålunda framställda frågorna äro i vissa fall mycket ofullständiga
eller osäkra. Nedanstående sammanställning torde dock ge en i
stort rättvisande bild av de i förevarande avseenden aktuella förhållandena.

1. och 2. Beträffande frågorna om inköp av djur över huvud förekommer
och om detta till äventyrs är fallet vid flera till förvaltningsorganisationen
hörande avdelningar (motsvarande) har följande uppgivits.

Vid Uppsala universitet ske djurköp i större eller mindre omfattning
hos anatomiska institutionen, fysiologiska institutionen, farmakologiska
institutionen, histologiska institutionen, hygienisk-bakteriologiska institutionen,
patologiska institutionen I, patologiska instutionen II och zoofysiologiska
institutionen ävensom inom akademiska sjukhuset hos gynekologiska
kliniken, kirurgiska ögonkliniken, kirurgiska öronkliniken och
ortopediska kliniken samt centrallaboratoriet och anestesiavdelningen. På
medicinsk-kemiska institutionen uppfödas försöksdjuren i behövlig utsträckning
inom själva institutionen. Inom medicinsk-gcnctiska institutionen ha
djurförsök ej förekommit sedan år 1952.

Av de 44 under Lunds universitet lydande institutioner (motsvarande)

278

som lämnat svar på förevarande frågor ha 30 meddelat att djurinköp förekommer.

Av de 16 institutioner och kliniker vid Göteborgs universitet som avgivit
svar ha 15 företagit djurinköp.

Sådana inköp ske även vid karolinska institutet, tandläkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö, Stockholms högskola, farmaceutiska institutet, lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgårdsinstitut, statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolan
(vid 14 av högskolans 15 avdelningar), veterinärinrättningen i Skara,
statens bakteriologiska laboratorium, statens rättskemiska laboratorium,
statens farmaceutiska laboratorium samt karolinska sjukhuset.

Däremot förekommer icke djurinköp vid medicinska högskolan i Umeå;
en vid lasarettet uppförd djurlaboratoriebyggnad beräknas dock delvis bli
ianspråktagen för djurförsök under budgetåret 1959/60.

3. På frågan för vilket speciellt ändamål inköpen ske ha lämnats
följande svar.

Vid universiteten ske inköpen dels för vetenskapliga försök, dels för undervisning,
dels ock vid vissa kliniker för rent sjukvårdande ändamål. I de
fall då djuren användas för annat ändamål, t. ex. vid farmakologiska institutionen
i Lund för rutinundersökningar åt sjukhus och läkemedelsfabriker,
belastas ej statsanslag för bestridande av kostnaderna för inköpen.

Vid övriga tillfrågade myndigheter användas djuren för olika slags vetenskapliga
ändamål, såsom för studier över genetiska verkningar av röntgenbestrålning
av möss å genetiska institutet vid Stockholms högskola samt för
bakteriologisk diagnostik ävensom produktion och kontroll av bakteriologiska
preparat vid statens veterinärmedicinska anstalt. Vid högskolorna
verkställas djurinköpen för forskning och undervisning. Vidare ske dessa
vid statens rättskemiska laboratorium för beredning av specialtester och för
påvisande av olika slags gifter, vid statens farmaceutiska laboratorium för
djurexperimentella läkemedelsprövningar, vid karolinska sjukhuset för
rutinundersökningar såsom graviditetsundersökningar o. s. v.

4. Av svaren på frågan hur inköpsverksamheten är organiserad framgår
i huvudsak följande.

Vid Uppsala universitets institutioner ombesörjas inköpen av djur i de
flesta fall av forskarna själva. Dock förekommer det att inköpen handhas
av djurvårdare eller lahoratoriebiträden. En institutionschef anser att någon
särskild organisation ej är motiverad, en annan att djurinköpen äro så
viktiga att de måste ombesörjas av respektive förbrukare. Intendenten vid
akademiska sjukhuset anför för sin del följande.

För sjukvårdsändamål avsedda försöksdjur (biologiska tester för hormonanalyser
m. m.) inköpas av sjukhuset och betalas under sjukhusets driftanslag,
vilket även avlönar djurskötare för vården av dessa djur. De djur,

279

vilka utnyttjas för forskningsuppgifter, bekostas på såväl forskningsanslag
som klinikernas materielanslag. Inköpen av sistnämnda djur sker direkt
genom vederbörande forskare (klinikchef), vilka även har att ombesörja
djurens skötsel och vård.

Vid Lunds universitets institutioner och kliniker är inköpsverksamheten
ej särskilt organiserad, utan inköp ske i mån av behov och ombesörjas huvudsakligen
av djurskötare, kanslibiträden eller institutionsvaktmästare. Av
svaren framgår att kontroll över inköpen ibland utövas av forskare eller
amanuenser vid respektive institutioner.

På liknande sätt ske djurinköpen vid Göteborgs universitet. Vid karolinska
institutet omhänderhas inköpen av preparatorer och annan underlydande
personal under institutionschefs kontroll. Vid tandläkarhögskolan i Stockholm
sker beställning av djur av vederbörande försöksledare på rekvisition,
som lämnas för godkännande till intendenten. Vid tandläkarhögskolan i
Malmö ombesörja forskarna själva inköpen, som bekostas av olika forskningsanslag.

Vid Wenner-Grens institut svarar föreståndaren för djurstallet för
löpande inköp och avdelningsföreståndarna eller deras assistenter för inköp
för särskilda ändamål.

Vid farmaceutiska institutet, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,
veterinärhögskolan och karolinska sjukhuset handhas djurinköpen
i regel av vederbörande forskare, vid veterinärinrättningen i Skara av försöksledaren,
vid statens rättskemiska laboratorium av institutionsvaktmästaren
och vid statens farmaceutiska institut av en laboratorieassistent.

Vid statens veterinärmedicinska anstalt ske inköp av större djur genom
respektive avdelningsföreståndare. I anstaltens svar anföres bl. a. följande.

I fråga om smärre försöksdjur svarar tillsynsmannen som direkt under
föreståndaren ombesörjer vård, skötsel och utfodring av dylika djur - för
erforderliga inköp, nämligen i den mån från de vetenskapliga avdelningarna
rekvirerade antal ej kan ställas till förfogande genom smådjursavdelningens
egen uppfödning. Tillsynsmannen utskriver härvid rekvisition stalld till
uppfödare inom landet, med vilken avdelningen har förbindelse. Alla rekvisitioner
granskas formellt inom kansliavdelningen (sekreteraren) före avsändandet.
.. ...

I svaret från statens bakteriologiska laboratorium, dar inköpen verkställas
av laboratoriets inköpskontor, upplyses att i regel sedvanligt anbudsförfarande
tillämpas. Beträffande vissa speciella djurslag, t. ex. apor, ske
inköpen dock under hand på grundval av inkomna offerter. Inköpskontoret,
som förestås av en bokhållare i lönegrad Ae 13, sorterar under chefen för
ekonomiavdelningen. Till medhjälpare har inköpschefen ett kanslibiträde.

5. Frågan om inköpen ske direkt från vederbörande uppfödare och i vilken
utsträckning inköp ske från utlandet besvaras på följande sätt.

Vid samtliga tillfrågade myndigheter ske inköpen i regel direkt från
uppfödare. Det har dock i enstaka fall förekommit att återförsäljare anlitats.

280

Vidare ha vid statens veterinärmedicinska anstalt för serumproduktionen
erforderliga hästar erhållits genom arméintendenturförvaltningen (kasserade
militärhästar). hor och svin har man inköpt genom slakteriföreningarna.
Även statens bakteriologiska laboratorium inköper hästar från arméintendenturförvaltningen.

Vad angår utlandsinköp ske sådana i mycket ringa omfattning vid Uppsala
universitet. Vid Lunds universitet äger köp av djur i utlandet rum i viss
utsträckning. Sålunda köper farmakologiska institutionen i huvudsak grodor
från Västtyskland och i mindre omfattning råttor och kaniner från
Danmark. Vidare köper fysiologiska institutionen grodor från djurfarm i
Danmark; patologiska institutionen förvärvar i stor utsträckning råttor och
hamstrar från samma land.

Vid Göteborgs universitet ske utlandsköp i mycket ringa utsträckning.
Dock köpas grodor och paddor från Tyskland och råttor (delvis) från
Danmark.

Utlandsköp förekommer i mycket ringa utsträckning vid karolinska institutet,
Wenner-Grens institut, farmaceutiska institutet, lantbrukshögskolan,
veterinärhögskolan, statens farmaceutiska laboratorium och karolinska
sjukhuset. De djur som köpts i utlandet av sistnämnda myndigheter äro
företrädesvis grodor och paddor.

Statens bakteriologiska laboratorium gör betydande inköp i utlandet.
Sålunda inköpas apor från i utlandet, främst Holland och Danmark, verksamma
grossister. Under sistförflutna budgetår ha 4 486 apor till ett sammanlagt
värde av 591 180 kronor inköpts.

Vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och i Malmö, statens veterinärmedicinska
anstalt, veterinärinrättningen i Skara och statens rättskemiska
laboratorium förekomma inga utlandsköp.

6. Beträffande frågan huruvida samråd eller samköp äger rum med
annan statlig myndighet (motsvarande) har uppgivits följande.

Vid Uppsala universitets institutioner (motsvarande) äger samköp aldrig
rum mellan dessa. Emellertid brukar patologiska institutionen köpa hundar
i samråd med thoraxkliniken vid karolinska sjukhuset i Stockholm. Prefekten
för histologiska institutionen yttrar i detta sammanhang.

Undertecknad, som nu har en 40 år lång erfarenhet av forskning på denna
och tidigare på en liknande institution, skulle vilja begagna tillfället att
framhålla att det nuvarande systemet med anskaffande av försöksdjur från
spridda uppfödare är ytterst otillfredsställande. Det borde i varje stad med
en medicinsk eller naturvetenskaplig fakultet eller högskola finnas en statlig
djuruppfödningsanstalt, under ledning av en veterinär. Härigenom skulle
produktionen kunna anpassas efter behovet, och man skulle kunna räkna
med att erhålla friska djur och pålitliga uppgifter om djurens ålder och
arvsförhållanden etc.

Vid Lunds universitet förekommer i regel ej samköp av djur mellan olika

281

institutioner och kliniker. Dock förekomma vissa byten av djur institutionerna
emellan.

Vid Göteborgs universitet förekommer samköp allenast i mycket begränsad
utsträckning mellan institutionerna. Föreståndaren för fysiologiska
institutionen anför härutinnan följande.

Beträffande inköpen av hundar och katter, som utgör bortåt 90 % av den
inköpta djurstammen, ombesörjes detta helt och hållet genom institutionens
egen försorg. Det föreligger synnerligen stora svårigheter att få fram dessa
för verksamheten vitala försöksdjur och hela institutionens verksamhet står
och faller med möjligheterna att få tag i ett tillräckligt antal djur. Då institutionen
förbrukar f. n. mellan 700—1 000 katter per år, en förbrukning som
kommer att kraftigt öka inom den nya institutionsbyggnaden, utgör hundoch
kattanskaffandet ett synnerligen svårbemästrat problem. Från varje
leverantör erhålles i allmänhet 1—2 djur och institutionen får ständigt
sända ut skrivelser, annonsera och per telefon kontakta olika leverantörer
för att någotsånär hålla djurförsörjningen uppe. Särskilt stora är svårigheterna
vid de tider av året då lantbruksarbetet är intensivt, eftersom lantbrukarna
utgör den viktigaste anparten av leverantörerna och dessa månader
icke ha tid att ägna sig åt infångandet och försäljandet av sina överskottskatter.
Ytterligare ett försvårande moment utgör den överdrivna och
delvis starkt ovederhäftiga propaganda mot djurs utnyttjande vid medicinskt-experimentellt
arbete, som pågår inom landet under ledning av fanatiskt
inriktade djurvänner. Följden av denna propaganda är ofta så markant
att institutionen under emellanåt rätt långa perioder icke kan bedriva sitt
vetenskapliga arbete i önskad omfattning. Intensiva ansträngningar har
gjorts att få bl. a. hälsovårdsmyndigheterna intresserade av detta problem
och att till institutionen leverera sådana infångade katter, som i vanliga fall
avlivas genom dessa myndigheters försorg. Denna aktion har delvis givit
gott resultat, men förhindras av motaktioner från fanatiska djurvänners
sida och fortfarande är institutionens möjligheter att skaffa tillräckligt antal
försöksdjur synnerligen begränsade. För att råda bot på detta förhållande
har försök gjorts att stimulera bl. a. pälsdjursuppfödare att försöka sig på
avel av katter i större skala. Ett dylikt projekt är emellertid enligt internationell
erfarenhet synnerligen svårbemästrat och har hittills icke lett till
önskat resultat. Man kan sålunda utan överdrift påstå att för en fysiologisk
institution med Göteborgsinstitutionens arbetsinriktning utgör svårigheten
att anskaffa ett tillräckligt antal katter för experimentellt forskningsarbete
det kanske allvarligaste problemet. Det torde snart bli nödvändigt att man
från myndigheternas sida företager åtgärder för att bättre försörja institutioner
med denna arbetsinriktning med ett tillräckligt antal försöksdjur för
deras för den medicinska forskningen viktiga arbete.

Visst samråd förekommer mellan tandläkarhögskolan i Stockholm, karolinska
sjukhusets djuravdelning, statens bakteriologiska laboratorium och
veterinärhögskolan.

Vid inköp av hästar från militära förband förekommer samköp inellan
statens bakteriologiska laboratorium och veterinärmedicinska anstalten.

Vid Wenner-Grens institut sker samköp med annan statlig myndighet
sällan och endast i samband med inköpssvårigheter.

Samköp med annan statlig myndighet förekommer sällan vid karolinska

282

institutet och aldrig vid farmaceutiska institutet, Iantbrukshögskolan, statens
farmaceutiska laboratorium och statens rättskemiska laboratorium. Ej
heller vid karolinska sjukhuset förekommer samköp i egentlig mening. I
sjukhusets svar upplyses att jämförelse beträffande prissättning verkställes
i de fall så bedömes erforderligt med andra statliga institutioner.

7. Angående frågan om de anskaffade djurens förvaring har följande
uppgivits.

Vid Uppsala universitet har man i allmänhet lokaler för djuren i eller i
anslutning till institution eller klinik. Lokalerna äro dock i vissa fall provisoriska.
En del större djur förvaras på en av universitetet ägd lantgård
utanför Uppsala. I de flesta fall har man anställda djurvårdare. Dock anlitas
vid en institution tillfällig personal för djurens skötsel, och vid två institutioner
handha institutionsvaktmästare vården av djuren.

Även vid Lunds universitet finnas lokaler för djuren i eller i anslutning
till respektive institution (klinik). Beträffande personal för djurens skötsel
saknas uppgifter från en del institutioner, men vid elva institutioner finnes
särskild heltidsanställd djurskötare anställd, vid två halvtidsanställd vårdare.
I övrigt handhas djurvården dels av institutionsvaktmästare, dels av
laboratoriebiträden.

Vid Göteborgs universitet förvaras djuren huvudsakligen i vederbörande
institutionsbyggnad. Ett mindre antal institutioner har dock sina djur inhysta
å annan institution. Uppgift angående personal saknas från en del
institutioner, men de som svarat ha särskild djurskötare. Tre institutioner
ha gemensam skötare.

Karolinska institutet ha särskilda djuravdelningar i anslutning till vederbörande
institutions laboratorium. För djurens skötsel finnas anställda på
personalstaten uppförda djurvårdare ävensom tillfälligt anställd personal.

Vid tandläkarhögskolan i Stockholm finnes ej någon djuravdelning, och
forskarna få i allmänhet hysa in djuren på andra institutioner. Särskild
personal för skötseln finnes ej anställd.

Wenner-Grens institut har särskilda djurstallar i anslutning till institutet.
Djuren skötas av en djurskötare, som också är behjälplig vid försöksdjurens
särskilda behandling, samt av en deltidsanställd skötare.

Statens farmaceutiska institut, Iantbrukshögskolan och statens veterinärmedicinska
anstalt ha samtliga speciella utrymmen för djuren och anställda
skötare.

Vid veterinärhögskolan finnas huvudsakligen särskilda lokaler för djuren
inom högskolans område och anställda djurvårdare.

Veterinärinrättningen i Skara förvarar sina djur i ladugård, svinhus och
isoleringsstall å försöksjordbruket Brogården, Skara, med en statsanställd
ladugårdsförman som vårdare. Vid behov har man möjlighet att få hjälp av
två av gårdens kollektivavtalsanställda jordbruksarbetare.

283

Statens bakteriologiska laboratorium och statens rättskemiska laboratorium
ha stallar, belägna inom respektive områden. Vid det förstnämnda
laboratoriet finnas för vården anställda två preparatorer, fyra institutionsvaktmästare,
tre djurskötare, fjorton stallbiträden och ett biträde. Vid det
sistnämnda laboratoriet svarar vaktmästarpersonalen för vården.

Vid statens farmaceutiska laboratorium finnes särskild djuravdelning
med en skötare, som handhar vården av djuren.

Vid karolinska sjukhuset slutligen finnas burar inom skilda lokaler å
sjukhuset. På hormonlaboratoriet är särskild djurskötare anställd, i övrigt
ingår djurskötsel i de göromål som ankomma på vaktmästare och laboratoriebiträden.

8. Vad angår frågan om kostnaderna för verksamheten må nämnas
följande.

I den tabell som sammanställts på grundval av de inkomna svaren äro
talen ungefärliga, eftersom det ej gått att få entydiga uppgifter från samtliga
myndigheter och understundom endast nagra av de till viss myndighet
hörande underavdelningarna lämnat svar under denna punkt. Talen innefatta,
såvitt detta framgått av svaren, endast kostnader som utgått av statsmedel.
Kostnader för underhåll av djurlokaler äro ej medtagna för universitetens
del, eftersom de olika institutionerna och klinikerna endast i undantagsfall
lämnat uppgift härom.

	Inköp av djur	Utfodring och skötsel
Myndighet	1956/57	1957/58	1958/59	1956/57	1957/58 1958/59
Uppsala universitet	60 700	79 600	89 400	43 600	55 600	67 500
Lunds universitet	53 000	64 600	61 100	104 100	96 300	100 400
Göteborgs universitet	43 400	48 100	56 800	52 900	56 500	60 900
Karolinska institutet	—	—	—	—	—	—
Tandläkarhögsk. Sthlm	—	—	3 500			6 100
Tandläkarhögsk. Malmö	—	—	—	—
Genetiska institutet	—	—	—		—	—
Wenner-Grens institut	20 450	14 950	18 250	23 530	23 460	30 879
Farmaceutiska institutet	2 000	5 600	8 800	—	480	1 200
Lantbrukshögskolan	7 200	6 500	9 200	11 340	11 840	45 000
Veterinärmed. anst.	55 000	39 000	33 500	245 000	260 000	175 000
Veterinärhögskolan	19 000	19 100	22 000	46 900	53 400	56 500
Veterinärinr. i Skara	—	—	—	—	—	—
Bakteriolog. lab.	448 970	681 520	751 980	385 120	428 640	441 400
Rättskem. lab.	—	—	1 350	—	—	1 620
Farmaceutiska lab.	28 000*)	21 300*)	22 700*)	13 200	13 200	13 200
Karolinska sjukhuset	65 000	65 000	65 000	30 000	30 000	30 000

Djurstallarnas underhåll
1956/57 1957/58 1958/59

—	—	—
1 500	1 500	1 500
17 400	19 800	17 100
10 300	1 100	—
2 180	5 850	16 250
500	500	500

*) Såväl inköp som underhåll av djur.

9. Frågan om behovet av nya eller utvidgade djurstallar har besvarats på
följande sätt.

Samtliga de institutioner och kliniker vid Uppsala universitet där djur
förekomma ha ansett sådant behov föreligga. Endast i undantagsfall ha

284

dock några specificerade uppgifter om beräknade kostnader för behövliga
nybyggnader och utvidgningar angivits. För anatomiska institutionens del
ha kostnaderna för önskat nybygge mycket preliminärt uppskattats till ca
50 000 kronor. Vidare ha såväl hygienisk-bakteriologiska som patologiska
institutionerna i sina petita anmält behov av ombyggnad, för den senares
del till en beräknad kostnad av 15 000 kronor.

Vid Lunds universitet har en tredjedel av de institutioner och kliniker
som företaga djurförsök förklarat sig ha behov av bättre utrymmen. Några
beräknade kostnader för investeringarna ha i regel icke angivits.

Göteborgs universitet har endast i mycket liten omfattning behov av nya
eller utvidgade djurstallar. Några kostnader ha ej angivits.

Karolinska institutet anser sig ha stort behov av nya och utvidgade djurstallar.

Tandläkarhögskolan i Stockholm svarar under denna punkt följande.

Det är ett gammalt önskemål att tandläkarhögskolan i Stockholm skall
få en egen djuravdelning, utan vilken den odontologiska forskningen där i
hög grad försvåras. Detta har framhållits i olika sammanhang, där högskolans
lokalfrågor varit under utredning. Det kan nämnas att tandläkarhögskolan
i Malmö har en förnämlig djuravdelning.

4 andläkarinstitutet i Umeå är i behov av ytterligare lokaler för djuravdelningen.
Det är högskolans förhoppning att denna fråga skall kunna lösas
i samband med ordnandet av den medicinska högskolans djuravdelning.

Wenner-Grens institut har behov av nya stallar för egen avel av rena
råttstammar och beräknar 2 500 kronor för burar med tillbehör och för
inredningsarbeten.

Veterinärmedicinska anstalten anser sig i behov av djurhus till planerad
virusinstitution, kostnadsberäknad till 1 400 000 kronor, och vissa andra
utrymmen, som kostnadsberäknats till 40 000 kronor.

Behov av nya eller utvidgade lokaler har vidare anmälts av lantbrukshögskolan
och rättskemiska laboratoriet, medan farmaceutiska institutet,
veterinärinrättningen i Skara, statens farmaceutiska laboratorium och karolinska
sjukhuset icke redovisa något sådant behov. Statens bakteriologiska
laboratorium, där utbyggnad av laboratoriets virusavdelning pågår, uppger
att resultatet av den pågående utredningen om laboratoriets produktionsverksamhet
blir avgörande för om behov av ytterligare nya eller utvidgade
djurstallar kommer att föreligga.

Revisorernas uttalande. Revisorerna ha från ett 20-tal olika statliga myndigheter
och därmed jämställda institutioner inhämtat vissa uppgifter
rörande de djur som användas för vetenskapliga försök, undervisning, sjukvårdande
ändamål m. m. Såsom framgår av den föregående redogörelsen är
det material som ställts till revisorernas förfogande i vissa avseenden ofullständigt.
Den främsta anledningen härtill är givetvis svårigheten att i efterhand
få fram säkra uppgifter om värdet av gjorda inköp in. m. Enligt reviso -

285

rernas mening synes dock med god vilja från samtliga uppgiftslämnares
sida ett mera fylligt material ha kunnat ställas till revisorernas förfogande.
Vad som framkommit vid den gjorda undersökningen torde emellertid vara
tillräckligt för att ge en ungefärlig bild av förhållandena i förevarande avseenden.

De kostnader för anskaffning av ifrågavarande djur som direkt belasta
anslag å riksstaten torde f. n. betydligt överstiga en miljon kronor per budgetår.
Utfodring och skötsel samt djurstallars underhåll medföra utgifter
om minst samma belopp. I sammanhanget bör emellertid beaktas att de
sammanlagda kostnaderna för de anskaffningar som ske i här avsett syfte
i verkligheten äro långt större, då betydande sådana finansieras genom
forskningsanslag. Uppgifter härom ha i regel icke lämnats vid den gjorda
undersökningen. Vidare må framhållas att den allt intensivare forskning
som i olika hänseenden bedrives uppenbarligen kommer att under de närmaste
åren giva ifrågavarande verksamhet en än större omfattning, varigenom
de totala utgifterna härför torde komma att stiga till högst betydande
belopp. Därom vittna bl. a. de önskemål som framförts om nya eller utvidgade
djurstallar m. m.

I betraktande av vad nu anförts och med hänsyn till vad i övrigt framkommit
vid den gjorda undersökningen är det enligt revisorernas mening
motiverat att närmare överväga, vad som kan och bör åtgöras för att giva
hithörande verksamhet en mera rationell utformning. Vad som därvid särskilt
synes höra beaktas är på vad sätt anskaffning och förvaring av djuren
i fortsättningen bör äga rum.

Anskaffningen av djur ombesörjes för närvarande i stort sett av varje
särskild förbrukare för sig, i regel genom köp direkt från vederbörande uppfödare,
inom eller utom landet. Uppfödning förekommer även i viss utsträckning.
Samköp mellan olika förbrukare äger rum endast undantagsvis, och
detta gäller även beträffande olika institutioner vid exempelvis ett och
samma universitet, även om fråga är av djur av enahanda slag. I organisatoriskt
avseende ske inköpen mycket olika; avgörande härför synes ofta
vara vederbörande förbrukares individuella läggning. Den nu tillämpade
ordningen kan naturligtvis vara förenad med vissa fördelar, men enligt
revisorernas mening kunna icke därigenom önskemålen om en god hushållning
i personellt och materiellt avseende anses bli häst tillgodosedda i längden.
Skälet härför är icke minst de ökande svårigheter som vissa uppgiftslämnare
omnämnt, när det gäller att tillgodose behovet av försöksdjur. En
samordning av anskaffningen bör därför komma till stånd både i vad avser
själva organisationen och inköpskällorna.

När det gäller utformningen av en sådan samordnad anskaffning äro
givetvis olika alternativ tänkbara, hl. a. beträffande frågan om hur långt ett
förenhetligande bör drivas. EU alternativ är att samordna all inköps- och
uppfödningsverksamhet för hela landet, antingen för samtliga eller för vissa

286

djurslag, ett annat att i exempelvis Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund
— de orter där det största behovet av försöksdjur torde föreligga — organisera
särskilda centraler, som skulle, antingen genom uppfödning eller köp,
förse förbrukarna i respektive städer med djur. Till dessa centraler skulle
även avnämarna på andra håll i landet hänvisas. Också beträffande den
närmare utformningen av dessa centraler kunna olika alternativ övervägas.
Ett är att i enlighet med den s. k. huvudförvaltningsprincipen uppdraga åt
den myndighet som har det största behovet av visst slags djur att ombesörja
anskaffning, vård m. m. av detta djurslag jämväl för andra myndigheters
och institutioners räkning. Ytterligare ett tänkbart alternativ är att låta
vederbörande förbrukare själv svara för anskaffningen men samtidigt ålägga
honom att därvid inhämta råd om inköpskälla, prissättning m. m. hos viss
institution, t. ex. statens bakteriologiska laboratorium. Vilken lösning som
bör väljas kan icke angivas utan en närmare undersökning, varvid förhållandena
vid de olika myndigheterna m. fl. närmare böra studeras. Det kommer
därvid måhända att visa sig, att en enhetlig lösning icke är möjlig eller
lämplig utan att olika alternativa lösningar böra kombineras. Avgörande
härför måste hl. a. vara tillgången på djurstallar och övriga erforderliga
utrymmen hos olika förbrukare. Syftet med den av revisorerna åsyftade
undersökningen bör emellertid vara att åstadkomma en ordning som med
tillgodoseende av de olika institutionernas behov kan i görligaste mån nedbringa
anskaffnings- och vårdkostnaderna. Ett av de mest framträdande
önskemålen därvidlag är givetvis att uppkommande byggnadsfrågor få en
så ändamålsenlig lösning som möjligt.

Som tidigare framhållits föreligger i olika delar av landet ett betydande
behov av nya byggnader för den djurexperimentella verksamheten. Veterinärmedicinska
anstalten, för att taga ett exempel, anmäler önskemål härutinnan,
kostnadsberäknat till i runt tal 1,5 miljon kronor. Framhållas må
också att chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan i årets statsverksproposition
av anslagsbehoven å kapitalbudgeten för detta departement
omnämnt flera projekt, vilka helt eller delvis avsett att tillgodose krav på
särskilda utrymmen för olika institutioners djuravdelningar. Departementschefen
funne det i och för sig angeläget att dessa byggnadsfrågor löstes.
Enligt departementschefens mening ingåve dock de redovisade kostnadsberäkningarna
starka betänkligheter. Vidare funne han det tveksamt, om
sättet att lösa dessa frågor -— genom helt eller delvis fristående anläggningar
— vore ändamålsenligt. Planeringen vid respektive lärosäten borde
därför syfta till mera samlande lösningar och avse ett så långt möjligt
gemensamt utnyttjande av ifrågavarande djuravdelningar. Att revisorerna
med hänsyn till de iakttagelser som gjorts i förevarande sammanhang helt
ansluta sig till denna uppfattning torde framgå av vad i det föregående
anförts. Enligt revisorernas mening bör det i fortsättningen ej heller förekomma,
att byggnader för här avsett ändamål projekteras eller uppföras

287

utan att förutsättningarna för enhetliga lösningar av hithörande frågor
närmare klarlagts. Fördelarna därmed äro så uppenbara att de icke närmare
torde behöva utvecklas. Här må endast pekas på de möjligheter som yppas
att minska såväl själva byggnadskostnaderna som utgifterna för löpande
drift och underhåll.

Det är tydligt att de båda huvudfrågor revisorerna här behandlat —
anskaffningen av djur samt tillgodoseendet av lokalutrymmen för dessa —
delvis gripa starkt in i varandra. Det synes därför påkallat att samtliga hithörande
frågor upptagas till prövning i ett sammanhang. Vid denna undersökning
bör finansieringsfrågan särskilt uppmärksammas. I den mån särskilda
djurcentraler inrättas böra nämligen dessa vid försäljningen till respektive
förbrukare erhålla full täckning för samtliga kostnader.

288

§ 31

Tillvaratagande av kronans intresse i vissa rättsärenden

I cirkulärskrivelse den 27 april 1955 till samtliga länsstyrelser angående
bevakandet av kronomål m. m. har justitiekanslersämbetet anfört bl. a.
följande.

Självfallet bör kronan, då fråga uppkommer om rättegång, vare sig kronan
skulle vara kärande eller svarande, på samma sätt som en enskild omdömesgill
person med omsorg och noggrannhet överväga, huruvida kronan
bör inlåta sig på rättegång eller om möjlighet föreligger för uppgörelse av
tvistiga rättsfrågor. I allmänhet torde det vara av stor betydelse, att särskilt
noga prövas, om kronan i det föreliggande fallet är bäst betjänt med uppgörelse
eller icke; härvid avser ämbetet dock icke ingående av förlikning,
som innebär eftergift av någon ostridig rätt för kronan. I vissa fall kan det
vara av intresse att inhämta riksräkenskapsverkets mening, huru bör förfaras;
jfr 4 § instruktionen för verket (SFS 1949 nr 49). Vid avgörandet av
frågan, om en tvist bör gå till process, spela rättegångskostnaderna en stor,
om än icke alltid — ens i ekonomiskt obetydliga mål — avgörande roll. Går
en uppkommen tvist till rättegång, är det av synnerlig vikt, att kronan blir
på bästa sätt representerad i rättegången. Särskilt om en rättegång gäller
större värden och icke kan anses vara av mera enkel beskaffenhet, torde förhållandena
ofta göra det önskvärt, att advokat såsom den för uppgiften vanligen
bäst skickade anlitas. Gäller tvisten ett rättsområde, där det erfordras
speciell sakkunskap, som advokater i allmänhet icke besitta -— tvisten rör
exempelvis löne- och pensionsförmåner eller rese- och traktamentsersättning
åt statstjänstemän eller också uppbördsfrågor — kan det vara fördelaktigare,
att kronans talan utföres av en statstjänsteman med särskilda insikter
på ifrågavarande område eller att en eventuellt anlitad advokat biträdes
av en sådan fackman. Eljest kan kronan — såsom även varit förhållandet -—
tillskyndas icke obetydliga kostnader för att ersätta advokat, vilken nödgats
använda avsevärd tid för att sätta sig in i de speciella författningar, som äro
av betydelse i tvisten.

Justitiekanslersämbetet understryker således i sin citerade skrivelse vikten
av att kronan icke inlåter sig på rättegång om möjlighet finnes att utan
eftergivande av kronans ostridiga rätt träffa uppgörelse och att kronan, om
rättegång inledes, i denna blir företrädd på bästa sätt.

Olika slag av rättsärenden

I rättegångsbalkens andra avdelning skiljes mellan rättegången i tvistemål
och rättegången i brottmål. Tvistemål bruka även benämnas civila rättegångsmål
eller ännu kortare civilmål, varmed avses rättegångsmål som falla
inom civilprocessens område. Sådan process har till föremål ett privaträttsligt
förhållande. I en brottmåls- eller straffprocess är processföremålet det

289

förhållande som uppkommit mellan staten och den som begått ett brott. Här
har staten primärt ett straffanspråk mot den brottslige.

I brottmål förekommer ofta även målsägande. Målsägande är enligt strafflagen
6: 8 den emot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad
eller lidit skada. Har man lidit skada till följd av brott som annan begått,
kan man enligt rättegångsbalken 22: 1 i samband med åtal mot för
brottet misstänkt föra talan mot denne eller annan om enskilt anspråk i anledning
av brottet.

Även kronan kan såsom juridisk person ha enskilt anspråk att framställa
i brottmål. Så är t. ex. fallet i mål avseende förmögenhetsbrott såsom stöld,
förskingring och bedrägeri, varigenom kronan frånhänts egendom, pengar
eller motsvarande värden.

I mål om ansvar för trafikförseelser förekommer ofta talan om enskilt
anspråk. Avser trafikförseelsen kollision mellan två motorfordon och ha
förarna av båda fordonen åtalats, kunna de åtalade även uppträda som målsägande
och i brottmålsprocessen framställa enskilda anspråk mot varandra.
Är något av fordonen statens, äger kronan som målsägande framställa ersättningsanspråk
mot föraren av det icke statliga fordonet. Kronan har
emellertid också intresse av att i rättegången biträda föraren av det egna
fordonet, då föraren jämlikt förordningen den 3 maj 1946 med vissa bestämmelser
rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet fordon,
som tillhör eller nyttjas av staten, som regel har rätt att av staten söka
åter vad han nödgats utgiva i ersättning för skada som tillfogats annan än
staten. Kronan har sålunda, i den mån dess motorfordon icke äro försäkrade,
ett mycket starkt intresse av att uppkomna skador som drabba tredje
man bli riktigt bedömda och ersättningen riktigt avpassad därefter. Dessutom
har kronan såsom ägare till motorfordon jämlikt lagen den 30 juni
1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik (bilansvarighetslagen)
ett primärt ansvar i förhållande till tredje man som skadas
till följd av trafik med fordonet. — Å motorfordon som är registrerat här i
riket eller utan registrering här brukas i trafik skall enligt vad som föreskrives
i lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon finnas
trafikförsäkring. På grund härav regleras i allmänhet skador till följd av
trafik med motorfordon av försäkringsbolag. Staten är emellertid undantagen
från försäkringsplikten, och största delen av statens fordon är oförsäkrad.
Kronan har därför att genom egna organ reglera sådana trafikskador
som vad andra fordon beträffar regleras av försäkringsbolagen. För att
försäkringsbolag skall erhålla kännedom om talan om ersättning för skada
i följd av trafik med motorfordon, vilken föres mot ägare, brukare eller
förare av fordonet, och i rättegången kunna bevaka sina intressen, är käranden
jämlikt 22 § trafikförsäkringslagen skyldig att om sin talan underrätta
försäkringsgivaren i så god tid att denne kan inträda i rättegången. Vad sålunda
föreskrivits om kärande anses också gälla om målsägande som i sam -

19 Rev. berättelse anr/. statsverket år 1959 I

290

band med åklagarens ansvarstalan för talan mot föraren om ersättning. Väckes
mot förare av fordon som tillhör eller nyttjas av staten och å vilket trafikförsäkring
icke tagits talan om ersättning för skada i följd av trafik med
fordonet, skall jämlikt förenämnda förordning den 3 maj 1946 rätten i god
tid före huvudförhandlingen om den väckta talan underrätta den myndighet
som har att bevaka statens rätt med avseende å fordonet eller, om denna
myndighet ej är känd för rätten, den myndighet som disponerar fordonet.
Härigenom ha även för kronan skapats förutsättningar att i tid erhålla
kännedom om inledd rättegång och att i anslutning därtill bevaka sina med
skaderegleringen sammanhängande ekonomiska intressen.

Tjänstefel kan understundom, utan att det innefattar sådant förmögenhetsbrott
som förut berörts, för kronan medföra ekonomisk förlust som kan
föranleda skadeståndsanspråk mot den felande. I ett den 15 december 1958
framlagt förslag till lag om skadeståndsansvar i offentlig verksamhet (SOU
1958: 43) har emellertid förutsatts tillkomsten av en bestämmelse om möjlighet
att jämka befattningshavares skadeståndsskyldighet. Liknande jämkningsbestämmelser
ha redan införts t. ex. i 59 § sjölagen den 12 juni 1891
(nr 35) och i 10 kap. 3 § luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).

Kronans rätt till skadestånd på grund av skada till följd av brott eller
förseelse inskränker sig icke till de hittills angivna. Brottet behöver icke ens
vara riktat mot kronan för att det för kronan skall uppkomma ett skadeståndsanspråk.
En statlig befattningshavare kan t. ex. i eller utom tjänsten
misshandlas så svårt att han för längre eller kortare tid blir arbetsoförmögen.
Är den skadade enligt sina anställningsvillkor berättigad till fri läkarvård
på statens bekostnad, torde kronan ha att bevaka statens utgifter härför.
Kronans anspråk inskränker sig emellertid icke härtill. Den har också
anspråk på ersättning för den lön som utbetalats till den skadade för den
tid denne varit sjuk och icke kunnat prestera mot lönen svarande arbete.
Vad här sagts om misshandel har kanske på grund av de större utsikterna
att verkligen få ut ersättning av vederbörande försäkringsbolag än större
betydelse beträffande trafikskador som i eller utom tjänsten drabbat statliga
befattningshavare.

Bland andra brottsliga handlingar som kunna medföra skadeståndsanspråk
må nämnas åverkan.

Hittills har, bortsett från vad som anförts om skada till följd av trafik
med motorfordon, här berörda problem behandlats enbart ur synpunkten
kronans rätt till skadestånd. Brott eller förseelser som begås av statens
egna anställda kunna emellertid medföra skada även för tredje man. Redan
enligt nu gällande rätt kan sådan skada under vissa omständigheter medföra
skadeståndsskyldighet icke blott för den som begått den brottsliga
gärningen utan även för hans arbetsgivare, staten. I dylika fall är kronan
givetvis på samma sätt som i fråga om trafikskador som drabbat tredje man
intresserad av att skadan blir rätt bedömd och skadeståndet riktigt avpassat.

291

I dylika fall har kronan därjämte som regel regressrätt mot den som vållat
skadan. Enligt det förut berörda lagförslaget skall det allmännas ansvar
utsträckas att gälla även fall där sådan skadeståndsskyldighet för närvarande
icke föreligger.

På civilprocessens område märkas i första hand rena kravmål, där det
processuella förfarandet inledes huvudsakligen för att borgenären skall få
en exekutionstitel. I dylika fall kan vanligt stämningsförfarande tillämpas,
men i många fall kan ett enklare förfarande, lagsökning eller ansökan om
betalningsföreläggande, komma till användning.

Under senare årtionden har den statliga verksamheten vidgats till att
omfatta allt flera områden med kommersiell anstrykning. Avtal och kontrakt
om entreprenadarbeten liksom inköp och försäljning mellan statliga
myndigheter och enskilda företagare inom och utom landet förekomma i betydande
omfattning. I samband därmed kunna oförutsedda händelser inträffa,
vilka ge anledning till tvist om vad som för den uppkomna situationen
kan anses vara avtalat. Stundom kan, utan att sådan händelse inträffat,
tvist uppstå om innebörden av ett visst kontrakts ordalydelse.

Staten som fastighetsägare kan på olika sätt bli invecklad i rättsliga förfaranden,
som icke alltid behöva vara föranledda av tvist mellan kronan
och dess motparter. En gränsbestämning kan t. ex. förekomma utan att parterna
tvista om var gränsen skall gå.

Arrende- och hyresförhållanden kunna ofta ge anledning till tvister av
olika slag. Dylika förhållanden regleras i vissa hänseenden av alldeles speciella
bestämmelser, som för undvikande av rättsförlust måste noga iakttagas.
Även i många andra hänseenden kan staten såsom fastighetsägare invecklas
i rättstvister.

Skadeståndsrätten har redan berörts i samband med behandlingen av
brottmål. Där avhandlade fall avse skadestånd i utomobligatoriska förhållanden.
Skadestånd förekommer emellertid även i obligatoriska förhållanden.

Det senare slaget hänför sig till ett kontrakts- eller kontraktsliknande
förhållande, i vilket någon av avtal eller på annat liknande sätt förpliktad
part icke fullgjort sin förpliktelse. Hans försummelse kan exempelvis bestå
i att han underlåtit att fullgöra vad han åtagit sig eller vad som eljest ålegat
honom eller att han utfört detta för sent eller på oriktigt sätt. En leverantör
har t. ex. icke fullgjort leverans som han åtagit sig, eller en på sjukhus intagen
patient har icke blivit omhändertagen på det sätt som måste anses ha
förutsatts när han inskrevs på sjukhuset.

Skadestånd i utomobligatoriska förhållanden avser skada som drabbat
någon utan att denne och den som vållat skadan till varandra stå i något
kontraktsförhållande som har samband med skadan. Skadeståndsskyldigheten
kan vara reglerad i lag, såsom lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd av järnvägs drift, lagen den 30 juni 1916 angående
ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, lagen den 26 maj 1922

292

angående ansvarighet för skada i följd av luftfart och den förut berörda
sjölagen, eller ock grunda sig på rättspraxis sådan denna utvecklats på
grundval av de för svensk skadeståndsrätt grundläggande bestämmelserna
om skadestånd i strafflagen 6 kap. Enligt sådan rättspraxis bedömas t. ex.
ansvaret för skada till följd av bristande anordningar avseende trafiksäkerheten
på väg med vad därtill hör, bristande skyddsåtgärder i samband med
sprängning, bristande säkerhetsåtgärder i samband med militära övningars
bedrivande och bristande underhåll av fastighet.

Expropriationsmål förekomma i relativt stor omfattning.

Genom den lagändring som genomfördes år 1949 och trädde i kraft den 1
april 1950 har en ny rättegångsordning med avseende å expropriationsprocessen
genomförts. Denna nya ordning närmar sig den allmänna rättegångsordningen
men har ändå så många särdrag att det finnes fog för att tala om
expropriationsrättegången som en specialitet.

Icke sällan kallas myndighet såsom innehavare av vattenrätt och sakägare
till vattendomstol i anledning av ansökan som gjorts av annan. I andra fall
har myndighet att själv göra ansökan till vattendomstol för utverkande avtillstånd
att vidtaga åtgärd som erfordras för genomförande av sina syften.
I anledning av sådan ansökan kunna andra sakägare uppträda inför vattendomstolen
med yrkande om ersättning för intrång som åtgärden förmenas
göra i deras rätt. Rättegång kan även anhängiggöras genom stämning. Vilka
mål som äro att hänföra till vattenmål och hur dessa fördelas mellan ansökningsmål
och stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål framgår
av vattenlagen 11: 17.

Myndigheter som i sin verksamhet få fordringar mot enskilda, fysiska
eller juridiska personer komma förr eller senare i kontakt med konkursmål.
Sådan kontakt kan emellertid också erhållas på annat sätt, t. ex. genom att
leverantör eller entreprenör råkar i konkurs eller att person som har fordran
hos kronan kommer i konkurs, med påföljd att konkursförvaltningen gör
anspråk på att kronan skall göra betalning till konkursboet. Så kan vara
förhållandet också med lönefordran, med avseende å vilken gälla särskilda
regler enligt konkurslagen.

Med den betydelse tekniken fått också inom statlig verksamhet komma
statliga myndigheter mer och mer i kontakt med patenträttsliga problem.
Denna fråga behandlades ingående av 1958 års riksdagsrevisorer under § 29
av deras berättelse, vartill torde få hänvisas. På vissa områden av den statliga
förvaltningen torde även ersättningsanspråk på grund av påstått patentintrång
bliva mer eller mindre vanliga och understundom leda till rättegång.
Sådana äro ofta komplicerade, tidsödande och mycket arbetskrävande i såväl
tekniskt som rättsligt avseende.

Vissa statliga myndigheter disponera egna fartyg. Det förekommer även
att kronan chartrar fartyg för transporter, såsom av kol och andra bränslen,
från främmande hamn. Statliga varv och verkstäder utföra reparationer och

293

andra arbeten på fartyg. Kronan har även egendom som kan skadas genom
påsegling. På grund av bl. a. nu angivna omständigheter uppkomma mellan
statliga myndigheter och andra rättssubjekt rättsförhållanden som skola
bedömas ur sjörättslig synpunkt. Ofta fordras på detta område synnerligen
snabba ingripanden för tillvaratagande av kronans rätt.

Inom den statliga förvaltningen finnas också rättsärenden som ha en
mer specifikt administrativ prägel än de som hittills berörts. Hit höra disciplinärenden.
Inom det stora flertalet verk torde erfarenheten av sådana vara
relativt ringa. I vissa större verk med stor personal av olika kategorier torde
dock disciplinärenden förekomma i så stor omfattning, att vissa bestämda
normer för tillämpning av olika bestraffningsformer och för straffmätning
antagits eller eljest tillämpas i praxis.

Bland de administrativa målen torde de som röra anställd personals löneoch
andra förmåner, t. ex. rätt till semesterersättning, intaga en mycket
framskjuten ställning. De bestämmelser som reglera ifrågavarande förmåner
återfinnas i en mängd olika författningar, av vilka flera kunna betecknas
som specialförfattningar, som i många verk tillämpas blott sporadiskt
men i andra verk dagligen.

Efter källskattens införande lia myndigheterna på samma sätt som andra
arbetsgivare fått ökad befattning med skattemål. Detta gäller icke blott sådana
som sammanhänga med källskattens innehållande i samband med utbetalning
av lön utan även frågor om skyldighet att i andra sammanhang,
t. ex. vid utbetalning av skadestånd i form av livränta eller ersättning för
mistad arbetsförtjänst, innehålla källskatt. Mål om statens egen skyldighet
att erlägga skatt till kommun kunna inom vissa verk med stor fastighetsförvaltning
förekomma ofta, medan andra ämbetsverk mera sällan komma i
kontakt med sådana mål.

Redogörarmålen intaga en särställning och torde i detta sammanhang
vara utan större betydelse, i synnerhet som det s. k. rcdogöraransvaret torde
få anses vara på avskrivning.

Vad beträffar ansvar för förkommen egendom torde det vara av betydelse
att skilja mellan s. k. uppbördsmannaansvar och annat ansvar för utlämnad
egendom. Uppbördsmannens ansvar för egendom som tillhör hans uppbörd
torde numera ha i någon mån uppluckrats och kan antagas bliva utformat
på annat sätt än för närvarande formellt gäller. Ansvar torde här liksom av
annan som har egendom i sin vård eller till sitt förfogande komma att utkrävas
endast om egendomen förkommit till följd av fel eller försummelse
från vårdnadshavarens sida. Enligt det förut nämnda förslaget till lag om
skadeståndsansvar i offentlig verksamhet skall emellertid även i sådant fall
ersättningsskyldigheten kunna jämkas eller helt bortfalla.

Understundom erhåller kronan annans egendom i sitt förvar. Om sådan
egendom — t. ex. egendom som tagits i beslag, egendom som lagts upp i tullmagasin,
värnpliktigs civila persedlar som under hans tjänstgöringstid för -

294

varas av militär myndighet, på sjukhus intagen patients kläder som förvaras
av sjukhuset — förkommer, uppstår fråga om ersättning från kronan
till den förkomna egendomens ägare.

Inom den statliga förvaltningen förekommer mer eller mindre ofta kontraktsskrivning
avseende leveranser, entreprenader och annat som kan tillhöra
vederbörande myndighets verksamhetsområde.

Förkommen egendom kan påträffas under sådana förhållanden att utbetalning
av hittelön blir aktuell. I samband därmed uppkomma frågor om
upphittaren kan vara berättigad erhålla hittelön och hur denna i så fall skall
beräknas m. m.

Myndigheter som handha vård om kronans rättsärenden

Varje myndighet har som regel sitt ämbetsområde bestämt i instruktion
eller liknande föreskrifter. Inom detta ämbetsområde ankommer det på
myndigheten att vidtaga de åtgärder som kunna befinnas erforderliga eller
lämpliga för att förverkliga myndighetens ändamål. Att myndigheten inom
sitt ämbetsområde också har att, om annat icke föreskrivits, tillvarataga
statens rätt även i annat hänseende om så påkallas av verksamheten synes
självklart. Om en myndighet t. ex. tilldelats motorfordon för att kunna ombesörja
i verksamheten förekommande transporter, torde det ankomma på
myndigheten att själv reglera de skador som kunna inträffa till följd av
trafik med fordonet, även om myndigheten har en helt annan huvuduppgift
än att ombesörja transporter och att reglera skador. På samma sätt ankommer
det i första hand på varje myndighet att själv ta ställning till mot den
riktade anspråk till följd av påstått kontraktsbrott eller att pröva om anspråk
av sådan anledning skall riktas mot någon till vilken den står i kontraktsförhållande.

Vissa myndigheter ha speciella rättsvårdsuppgifter. Hit höra förutom
domstolarna kammarkollegiet, försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket,
länsstyrelserna in. fl. Vad särskilt kammarkollegiets befattning
med fastighetsrättsliga frågor beträffar kommer en närmare redogörelse
härför att lämnas i det följande.

Vissa myndigheter, vilkas egentliga ämnesbefattning avser andra än rättsliga
ärenden, ha inom sig särskilda organisatoriska enheter för speciell rättsvårdsfunktion.

Enligt § 18 instruktionen för utrikesdepartementet den 14 juni 1928 (nr
199) åligger det chefen för andra byrån å rättsavdelningen (konsulära
byrån) bl. a. att föra statsverkets talan i de mål som skola anhängiggöras i
syfte att bereda ersättning för statsverkets förskott för sjömän eller nödställda
svenska medborgare. Inom rättsavdelningen finnes också en juridisk
byrå med uppgift att handha bl. a. ärenden rörande främmande rätt och

295

rättshjälp åt svenska medborgare i utlandet. Enligt vad revisorerna inhämtat
från utrikesdepartementet har detta visserligen personal med juris kandidatexamen
och med tingsmeritering, men personal med vana att utföra
talan i rättegång finnes däremot icke i vidare mån än att enstaka tjänstemän
före inträdet i departementet kunnat förvärva viss erfarenhet av att
uppträda inför domstol i mål av enklare beskaffenhet.

I försvarets civilförvaltnings ämbetsbefattning ingår enligt 3 § instruktionen
den 9 januari 1959 (nr 7) bl. a. att enligt vad därom särskilt stadgas
handha skaderegleringsverksamhet, indrivningsverksamhet och rättsliga
angelägenheter i övrigt inom krigsmakten samt såsom krigsmaktens patentorgan
frågor beträffande uppfinningar som avse krigsmateriel eller eljest
äro av betydelse för krigsmakten. Ärenden som avse dessa delar av ämbetsverkets
uppgifter handläggas på juridiska byrån, vars chef åligger att själv
eller genom av honom befullmäktigat ombud inför domstolar och andra
myndigheter ävensom inför skiljemän bevaka kronans rätt samt anhängiggöra
och utföra kronans talan i de mål och ärenden som överlämnas till
honom av myndighet inom krigsmakten. Han skall vidare biträda de centrala
förvaltningsmyndigheterna inom krigsmakten med råd och upplysningar
i juridiska angelägenheter samt avgiva yttrande i ärenden som dessa
myndigheter remittera till honom.

Vid civilförvaltningen är enligt 17 § instruktionen inrättad en nämnd, försvarets
skaderegleringsnämnd, med uppgift att enligt därom meddelade särskilda
bestämmelser vara rådgivande organ i frågor om ersättningskrav mot
kronan. Nämnden inrättades ursprungligen genom kungl. brev den 19 oktober
1945 (TL A nr 93). Den består av två av Kungl. Maj:t utsedda rättsbildade
ledamöter jämte suppleanter för dessa. Av de två ordinarie ledamöterna
utser Kungl. Maj :t en att vara ordförande. I ärenden som påkalla sakkunskap
i fråga om skaderegleringsarbete inom försäkringsverksamhet skall
i nämnden ingå en tredje ledamot med erfarenhet av sådant arbete. Denna
ledamot skall för varje särskilt fall av ordföranden tillkallas bland av Kungl.
Maj :t för ändamålet utsedda personer. Sekreterare hos nämnden förordnas
av Kungl. Maj:t. Nämnden äger i den mån för ändamålet anslagna medel
förslå anlita särskilda sakkunniga. Utgifterna för nämndens verksamhet
bestridas av det under fjärde huvudtiteln upptagna anslaget till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga.

För den av försvarets civilförvaltning omhänderhavda skaderegleringsverksamheten
gäller ämbetsskrivelse den 29 juni 1956 (TL A nr 42). Enligt
denna äger civilförvaltningen med vissa undantag självständigt avgöra skaderegleringsärenden
intill ett belopp av 15 000 kronor, när fråga är om cgendomsskada
i följd av motorfordonstrafik, och intill ett belopp av 5 000
kronor beträffande annan skada. Om skaderegleringsnämndcn tillstyrkt utbetalning,
äger civilförvaltningen även i andra fall i allmänhet förordna om
betalning när skadan icke överstiger 15 000 kronor. Frågor om livräntor

296

skola dock underställas riksdagens prövning, när dom i saken icke föreligger.

För reglering av skador anlitas ett för ändamålet under fjärde huvudtiteln
anvisat anslag till Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet.

Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finnes inrättad en särskild juridisk
byrå, som för väg- och vattenbyggnadsverkets del har uppgifter liknande
dem som juridiska byrån inom försvarets civilförvaltning har för
krigsmaktens del, om man bortser från den senare byråns uppgifter som
krigsmaktens patentorgan. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens juridiska
byrå har således att reglera skador som uppkomma till följd av trafik med
verkets fordon, brister i vägunderhåll, sprängningsarbeten i samband med
vägarbeten och andra byggnadsföretag m. in., att tillvarataga kronans rätt i
samband med kontraktstvister av olika slag, att handlägga expropriationsoch
vägrättsärenden, att utföra kronans talan i rättegångar av olika slag,
att vid förekommande behov biträda övriga byråer vid kontraktsskrivning
m. m. samt att handha indrivning av verkets fordringar.

I viss utsträckning kan juridiska byrån som biträden anlita tjänstemän
vid verkets lokala organisation (vägdirektörer, vägingenjörer, vägkamrerare
och vägmästare), t. ex. för inställelser inför vattendomstol särskilt i ansökningsmål
och för utredningar på platsen i samband med skadereglering.

Vad särskilt angår skaderegleringsverksamheten äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
enligt kungl. brev den 29 juni 1951, när genom dess anläggningar,
egendom eller arbeten skada tillfogats utomstående, utgiva skäligt
skadestånd, dock högst 5 000 kronor, överstiger skadan detta belopp,
skall ersättningsfrågan hänskjutas till Kungl. Maj :t. Det uppgives icke vara
ovanligt att andra verk, som ej ha egen skaderegleringsverksamhet, hänvända
sig till styrelsen för att genom dess förmedling få till stånd reglering
av uppkomna skador, företrädesvis bilskador.

För reglering av skador anlitas ett för ändamålet under sjätte huvudtiteln
anvisat anslag till Reglering av vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ämbetsområde.

I instruktionen den 22 juni 1928 (nr 216) för järnvägsstyrelsen med underlydande
linjebefäl har styrelsen fått ett allmänt bemyndigande att avgöra
de med järnvägsdriften förknippade ärendena, med undantag för vissa uppräknade
grupper som förbehållits Kungl. Majrts prövning. Bland dessa återfinnas
icke skadereglerings- eller andra rättsärenden. Avgörande av sådana
ärenden anses därför ankomma på järnvägsstyrelsen. Ärendena hänföras till
en särskild byrå, benämnd rättsavdelningen. Denna avdelning torde för statens
järnvägars del, vad angår egentliga rättsärenden, ha i huvudsak motsvarande
uppgifter som förut nämnda juridiska byråer inom sina verksamhetsområden.
Vad speciellt angår skaderegleringsverksamheten avgör chefen för
avdelningen, en byråchef, självständigt ersättningsanspråk intill ett belopp

297

av 10 000 kronor. Anspråk som överskrida detta belopp avgöras av generaldirektören
eller överdirektören på föredragning av chefen för rättsavdelningen.
I viss omfattning har befogenheten på detta område delegerats till
distrikten, så att distriktschef fått befogenhet att självständigt avgöra anspråk
intill 3 000 kronor per skadefall. I regel har distriktschefens här angivna
befogenhet delegerats vidare till distriktssekreteraren.

För skadereglering anlitas av järnvägsstyrelsen liksom av andra affärsdrivande
verk driftsmedel.

Inom vattenfallsstyrelsen finnes en juridisk byrå. Inom denna byrå synas
vattenmålen spela en betydande roll, men givetvis handläggas här även
andra förekommande rättsärenden. Vattenfallsverket har sina motorfordon
trafikförsäkrade, varför skador till följd av trafik med sådana fordon regleras
av vederbörande försäkringsbolag. Styrelsen har emellertid att själv
tillvarataga kronans rätt med avseende å skadestånd som kan tillkomma
kronan till följd av skada som annat fordon åstadkommit på kronans egendom
eller person i vattenfallsverkets tjänst. Bland andra skadeärenden som
handläggas av vattenfallsstyrelsens juridiska byrå märkas sådana som avse
skador till följd av elektriska olycksfall och olycksfall i arbete, skadeståndsansvar
i samband med innehav av fastighet eller på grund av immissioner.
Byrån handlägger även expropriationsärenden.

Inom statskontoret finnes en ombudsman. Större rättegångar förekomma
emellertid ytterst sällan, däremot ett flertal skatteprocesser, förhandlingar
inför domstol i samband med konkurs m. m. Statskontoret har en ansenlig
lånerörelse som medför att kronan får utestående fordringar, vilka stundom
kräva vidtagande av särskilda indrivningsåtgärder, såsom lagsökningar eller
utverkande av betalningsföreläggande samt exekutionstitels överlämnande
till verkställighet. Sådana åtgärder ankomma på ombudsmannen. Denne har
även i annat hänseende som kan bliva aktuellt att bevaka kronans rätt och
utföra dess talan, såvitt angår statskontorets ämbetsområde.

I domänstyrelsen finnes ett särskilt domänfiskalskontor med uppgift att
handhava rättsärenden. Bland dessa intaga skadeståndsärenden en icke obetydlig
roll. Skadeståndsanspråk ha således framställts mot domänstyrelsen
för minkdöd i samband med sprängningsarbete, störtning från tak, hästdöd
till följd av förment bristfälliga stallanordningar, skador i samband med
skogsavverkning, förstörelse av klädespersedlar i samband med kojbrand,
koloxidförgiftning, förment kontraktsbrott, påstådd virkesförlust till följd
av påstådda åtgärder från revirförvaltnings sida, skada till följd av bristande
skyddsanordningar på arbetsredskap. Ärenden rörande trafikskadereglering
handhavas av inköpskontoret efter inhämtande avyttrande från domänfiskalskontoret
och arbets- och maskintekniska avdelningen. Styrelsens talan
inför domstol föres — frånsett något enstaka enkelt fall där vederbörande
revirförvaltare uppträder såsom ombud — av domänfiskalskontorets
jurister.

298

Skadestånd och i förekommande fall arvode till advokat och annat ombud
bestrides av domänverkets driftsmedel.

Även andra än här angivna myndigheter ha egna ombudsmän för handläggning
av rättsliga ärenden, t. ex. generalpoststyrelsen och telestyrelsen.
Många myndigheter sakna emellertid befattningshavare med vana och erfarenhet
av rättsärenden som icke ha speciell anknytning till myndighetens
fackområde.

Vissa förslag rörande formerna för rättsvårdsärendenas behandling

Med skrivelse den 9 november 1953 överlämnade statens sakrevision till
Kungl. Maj :t en inom sakrevisionen utarbetad PM angående reglering utom
rättegång av vissa statsverket berörande ersättningsanspråk. I skrivelsen
anförde sakrevisionen att det av promemorian framginge, att skiljaktigheterna
mellan olika myndigheters befogenheter att reglera mot statsverket
riktade ersättningsanspråk till följd av trafikskador och skador av annan
utomobligatorisk orsak vore betydande. Därefter anförde sakrevisionen.

För avgörande av ersättningsanspråk inom försvarsväsendet för exempelvis
personskada, som överstiger 1 000 men ej 3 000 kronor, erfordras sålunda
beslut av vederbörande myndighet, t. ex. arméförvaltningen jämte försvarets
civilförvaltning. Härtill kommer, att för ett bifall fordras tillstyrkande
av försvarets skaderegleringsnämnd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har befogenhet att besluta om belopp ej överstigande 5 000 kronor. Vid
högre ersättningsbelopp än nu angivna skall ärendet avgöras av Kungl.
Maj :t. De affärsdrivande verken besluta själva oavsett beloppets storlek.
Beträffande handläggningen av ersättningsärenden inom järnvägsstyrelsen
och vid statens järnvägars distrikt gäller, att chefen för rättsavdelningen
självständigt avgör ersättningsanspråk intill ett belopp av 10 000 kronor,
under det att anspråk, som överstiga detta belopp, avgöras av generaldirektören
eller överdirektören på föredragning av chefen för rättsavdelningen.
Respektive distriktschefer äga befogenhet att självständigt avgöra anspråk
intill 3 000 kronor per skadefall, vilken befogenhet i regel delegerats till
distriktssekreterarna. Sålunda kan en byråchef i järnvägsstyrelsen besluta
om dubbelt så höga ersättningsanspråk som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och en distriktssekreterare vid statens järnvägar har samma befogenhet
som en av försvarsväsendets centrala myndigheter jämte försvarets civilförvaltning
efter hörande av försvarets skaderegleringsnämnd.

Sedan detta skrevs har skaderegleringen för försvarets del överflyttats till
försvarets civilförvaltning, som erhållit vidgade befogenheter enligt den förut
omnämnda ämbetsskrivelsen den 29 juni 1956. De av sakrevisionen påtalade
skiljaktigheterna i berörda hänseenden mellan olika myndigheter ha dock
icke utjämnats. Bärande skäl för sådana skiljaktigheter kunde enligt sakrevisionens
uppfattning knappast andragas och sakrevisionen fortsatte.

Med hänsyn härtill och till angelägenheten av att ärendenas behandling

299

blir så litet tids- och arbetskrävande som möjligt har en översyn ansetts erforderlig
av nu gällande bestämmelser såväl angående myndigheternas befogenhet
att träffa avgörande beslut i förevarande ärenden som angående utbetalning
av överenskomna ersättningsbelopp. Sakrevisionen vill därvid särskilt
understryka den i promemorian framförda principiella åsikten, att de
myndigheter, som skola företräda statsverket i detta slag av ärenden, böra
vara jämställda med de privata försäkringsanstalternas beslutande organ i
fråga om handlingsfrihet och möjlighet att fullgöra överenskomna likvider.
Att märka är nämligen, att — i den mån staten är sin egen försäkringsgivare,
vilket bl. a. är fallet i fråga om ett mycket stort antal motorfordon —
de statliga myndigheterna intaga samma ställning som ett försäkringsbolag.

Sakrevisionen fann att beslutanderätten i förevarande ärenden för de icke
affärsdrivande verkens del borde decentraliseras från Kungl. Maj :t till vissa
myndigheter, som i princip borde få samma befogenhet som motsvarande
försäkringsanstalters beslutande organ. Beträffande dessa gällde enligt den
vid sakrevisionens skrivelse fogade promemorian, att de —- förutom möjlighet
att omedelbart utbetala överenskomna belopp — hade fri prövningsrätt,
såvida fråga icke vore om mera betydande livräntefall, d. v. s. ersättning för
invaliditet eller annat stadigvarande men, som icke inverkade på den skadades
arbetsförmåga men vore av svårare art, eller för förlust av försörjare. I
sådana fall skulle försäkringsanstalten inhämta yttrande från trafikförsäkringsanstalternas
nämnd respektive ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd.
De myndigheter åt vilka enligt sakrevisionens mening handläggningen
av här ifrågavarande ärenden skulle anförtros vore för försvarsväsendets
del försvarets civilförvaltning och för allmänna civilförvaltningens
del väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Samtidigt borde försvarets skaderegleringsnämnd
avskaffas. Inom civilförvaltningen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
borde ersättningsärendena, i den mån beslutanderätten
icke i mindre väsentliga ärenden kunde delegeras till viss befattningshavare,
avgöras av verkets styrelse med särskild sammansättning. Styrelsen borde
sålunda i dessa ärenden bestå av verkschefen, chefen för verkets juridiska
byrå samt en eller två utomstående ledamöter med särskild kompetens för
bedömning av ersättningsanspråk av detta slag beträffande såväl ansvarsfrågan
som ersättningsbeloppets avvägning. Genom en dylik anordning
borde inom de två verken ernås en lika sakkunnig handläggning som inom
skaderegleringsnämnden. Samtidigt vunnes den fördelen, alt sakkunskapen
icke bildade en särskild instans med ty åtföljande komplicering av ärendenas
handläggning. Därjämte syntes åtgärder böra vidtagas för att de statliga
myndigheterna, därunder inbegripna även de affärsdrivande verken, komme
att anlita trafiknämnden och personskadenämnden i samma omfattning som
de privata försäkringsanstalterna. Avsåge ersättningsanspråk för materiell
skada endast bagatellbelopp och kunde anspråket tillgodoses utan att särskild
framställning om anvisande av medel till följd av anslagsöverskridande
eller eljest bleve erforderlig, borde ärendet handläggas och avgöras av myn -

300

digheten själv. Om ersättningsärcnde föranledde rättegång borde denna
föras av civilförvaltningen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande borde ställas ett särskilt
anslag att användas för skador som uppkommit inom andra verks förvaltningsområden.

Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar anför i sitt förut
omnämnda förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU
1958:43, s. 118 f) med anledning av sakrevisionens här berörda förslag
följande.

Liksom sakrevisionen anser kommittén, att det skulle vara välbetänkt, om
åtgärder vidtoges för att underlätta uppgörelse utan rättegång mellan staten
och dem som lidit skada genom den statliga verksamheten.

Kommittén vill för sin del tillstyrka sakrevisionens förslag, att Kungl.
Maj :ts och riksdagens befattning med skaderegleringen skall upphöra. Kan
den skadelidande icke uppnå uppgörelse under förhandlingar med det ämbetsverk
som enligt vad nedan förordas skulle pröva frågan om ersättning,
bör han hänvisas att väcka talan vid domstol. Att de af färsdrivande verken
vart för sig böra handha frågor om utgivande av ersättning inom sina verksamhetsområden
finner kommittén likaledes vara motiverat. Kommittén
ifrågasätter, om icke generaltullstyrelsen borde i detta hänseende jämställas
med de affärsdrivande verken. Vidare bör liksom hittills försvarets civilförvaltning
centralt handlägga ersättningsärendena inom försvaret. Frågan,
huruvida försvarets skaderegleringsnämnd bör bibehållas eller ej, är ett
spörsmål som kommittén icke vill inlåta sig på.

Vad angår den civila statsförvaltningen i övrigt instämmer kommittén i
sakrevisionens förslag, att frågor om ersättning för skada till följd av motorfordonstrafik
— och dessa utgöra säkerligen den övervägande delen av ersättningsfallen
inom den civila statsförvaltningen — böra sammanföras till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, möjligen med den reservationen att
smärre skador, där ersättningsbeloppen rymmas inom vederbörande verks
omkostnadsanslag eller för vilkas täckande verket eljest har medel till sitt
förfogande, böra kunna få regleras av vederbörande verk självt. Beträffande
skadeståndsfrågor i övrigt inom den civila statsförvaltningen har det synts
kommittén naturligt, att dessa ersättningsfrågor — de må gälla skadestånd
i anledning av myndighets felaktiga beslut eller på grund av »faktisk» skada,
t. ex. skada å patient under operation eller skada som drabbat skolbarn
under gymnastik — skola handläggas av det verk inom vars område skadan
uppkommit, därvid om så finnes lämpligt biträde kan begäras hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen eller annan myndighet med erfarenhet på området.
Om skadan vållats av någon befattningshavare som är underställd länsstyrelse,
skulle det exempelvis enligt denna regel i allmänhet tillkomma länsstyrelsen
att i första hand handlägga ärendet. Verken böra bemyndigas att i
fall, då skadan ej uppgår till mera betydande belopp, själva utbetala ersättningen
med anlitande av omkostnadsanslag eller annat för ändamålet lämpat
anslag. Där verket ej har eget anslag för skadans täckande till sitt förfogande,
bör utbetalningsbeslutet för att kunna verkställas godkännas av
statskontoret, som bör äga att utbetala det godkända beloppet ur ett för den
civila statsförvaltningen gemensamt anslag som ställes till statskontorets
disposition. Från nu angiven ordning böra lämpligen göras ett par undantag,

301

nämligen dels för de fali då särskilda bestämmelser meddelats beträffande
ansökan om ersättning — såsom skett beträffande ersättning åt oskyldigt
häktade in. fl. — och dels för sådana fall då frågan gäller ersättning i anledning
av domares tjänsteutövning. I de sistnämnda fallen kan frågan om
godvillig uppgörelse lämpligen handläggas av justitiekanslersämbetet och av
ämbetet godkända belopp utbetalas av statskontoret. Till ledning vid bedömning
av ersättning för invaliditet in. m. må vederbörande ämbetsverk inhämta
utlåtande av trafikförsäkringsanstalternas nämnd respektive ansvarighetsförsäkringens
personskadenämnd. Verkens beslut om ersättning
torde icke böra få överklagas; eljest skulle komplicerade situationer uppkomma.
Vederbörande får alltså, om han ej är nöjd, vända sig till domstol.

Kommitténs förslag innebär bl. a., att det allmännas ansvar för skada som
i statlig eller kommunal verksamhet vållas genom fel eller försummelse skall
vidgas. I anslutning härtill anför kommittén (s. 29), att den icke ansett det
lämpligt att införa regler om generell skadeståndsskyldighet för det allmänna
i anledning av fel eller försummelser i offentlig verksamhet utan att
det samtidigt meddelas vissa bestämmelser som syfta till att förebygga att
skadeståndsansvaret i det särskilda fallet kommer att leda till ersättning
med alltför stora belopp. Sådana för det allmännas skadeståndsskyldighet i
vissa fall begränsande bestämmelser ha också föreslagits.

I förevarande sammanhang må även erinras om att i motionen II: 67 till
1959 års riksdag uttalats, att det framstode som anmärkningsvärt att utrikesdepartementet
för förande av sin talan i vissa civila rättegångar anlitat
privatpraktiserande advokat, »till vilken utbetalats mycket betydande arvoden,
vilka ej stått i rimlig proportion till de belopp, varom tvist varit rådande».
Det framhålles vidare att utrikesdepartementet bland sin personal i
Stockholm hade ej mindre än ett 70-tal juris kandidater och ett par juris
doktorer. Motionären har därför ansett det vara möjligt att undvika anlitande
av utomstående. Motionen slutar med en hemställan att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte utfärda anvisningar till de statliga myndigheterna att i största möjliga
utsträckning anlita egen juridiskt utbildad personal för förande av
kronans talan. I sitt över motionen den 9 november 1959 avgivna utlåtande
(nr 143) har statsutskottet på närmare angivna grunder uttalat, att några
särskilda åtgärder i den riktning motionären åsyftat icke syntes vara av behovet
påkallade. Riksdagen har i överensstämmelse härmed avslagit motionen.

Av revisorerna infordrade uppgifter om kronans egen rättsvård

För att erhålla en uppfattning om hur här berörda frågor behandlas inom
statsförvaltningen, vilka erfarenheter som där gjorts och vilka önskemål
som kunna ha framkommit ha revisorerna från ett antal myndigheter infordrat
vissa uppgifter om förekomsten och handläggningen av ärenden med
anknytning till kronans egen rättsvård in. in.

302

I samband med lämnande av berörda uppgifter har anförts bl. a. följande.

Försvarets civilförvaltning har upplyst att beträffande mera komplicerade
rättsfrågor, såsom rörande sjörätt och internationella rättsförhållanden,
någon gång konsulterats privat juridisk expertis, även utländsk sådan. Å
andra sidan får ämbetsverket från andra myndigheter under hand mottaga
många förfrågningar i rättsliga angelägenheter, varför ämbetsverket utövar
en icke ringa konsulterande verksamhet. Förfrågningar komma icke blott
från krigsmaktens myndigheter utan även från myndigheter tillhörande den
civila statsförvaltningen. -— Försvarets fabriksstyrelse anför att det med
hänsyn till verksamhetens omfattning torde vara uteslutet att ha anställd
rättsbildad arbetskraft som specialiserat sig på alla rättsområden som styrelsen
genom sin industri- och affärsverksamhet kan komma i kontakt med.
Styrelsen har befogenhet att genom generaldirektören tillkalla särskild sakkunskap,
när så behöves. — Socialstyrelsen anför att i de fall, då behov förelegat
att utom rättegång konsultera utanför styrelsen verksam jurist med
särskild erfarenhet av gällande rätt på speciellt område, det visat sig tillräckligt
med underhandsförfrågan. — Arbetsmarknadsstyrelsen anför att
det utan tvivel skulle vara av stort värde för styrelsen att t. ex. i andra än
rent rutinmässiga skadeståndsärenden vid behov kunna konsultera jurist
som har erfarenhet av rättegångar och av gällande rätt på ifrågavarande
rättsområden. Som det för närvarande är måste vederbörande befattningshavare
— ej sällan till förfång för övriga arbetsuppgifter — lägga ned jämförelsevis
mycket arbete på utredning och bedömning av juridiska ärenden
av extraordinär art. Även om antalet av här åsyftade ärenden icke är anmärkningsvärt
stort inom styrelsens ämbetsområde, skulle de sannolikt
kunna handläggas snabbare av sådana befattningshavare utanför det egna
verket, vilka ha till uppgift att uteslutande ägna sig åt dylika och andra
speciella rättsfrågor. — Civilförsvarsstyrelsen hänvisar till ett av statens
organisationsnämnd gjort uttalande enligt bilaga 5 i 1953 års civilförsvarsutrednings
huvudbetänkande rörande civilförsvarets organisation (SOU
1958: 13, s. 433), vari anföres följande.

De ärenden rörande rättstvister, vilka förekomma, äro antalsmässigt av
ringa omfattning. Fråga om process har hittills endast i något enstaka fall
varit aktuellt. I dylika frågor bör civilförsvarsstyrelsen ha möjlighet att rådfråga
något lämpligt expertorgan. Försvarets civilförvaltnings juridiska
byrå, dit motsvarande ärendesgrupper inom försvarsväsendet koncentrerats,
synes bäst lämpad därtill och föreslås skola lämna civilförsvarsstyrelsen råd
och anvisningar i nämnda frågor samt på styrelsens uppdrag sköta eventuellt
förekommande rättegångar, där civilförsvarsstyrelsen intar antingen
kärandeställning eller svarandeställning.

Generalpoststyrelsen konsulterar — med stöd av i instruktionen lämnat bemyndigande
att anlita biträde av sakkunniga — undantagsvis på något speciellt
rättsområde jurist, då oftast vetenskapsman. Arvodet betalas av drifts -

303

medel. — Kammarkollegiet uppger att därifrån i arvsfondsärenden understundom
begäres utredningar från utrikesdepartementet angående successionsrätten
på utländsk ort. Å andra sidan kan kollegiet anses lämna rättshjälp
genom utlåtanden i anledning av remiss från annan myndighet rörande
rättsfråga där kollegiet besitter särskild sakkunskap, t. ex. frågor av fastighetsrättslig
natur. I samband därmed har det förekommit att kollegiet på
begäran av vederbörande myndighet åtagit sig att utföra talan i saken. Därjämte
har justitiekanslersämbetet möjlighet att remittera ärenden till kollegiets
advokatfiskalsämbete och därvid anbefalla ämbetet att bevaka och
utföra kronans rätt och talan i ärendet. — Domänstyrelsen anför att det
någon enstaka gång kan vara önskvärt att konsultera jurist utom verket
med erfarenhet av gällande rätt på speciella rättsområden och att möjlighet
härtill får anses föreligga. —- Lantbruksstyrelsen meddelar att ärenden i
vilka kan vara önskvärt att, även om ärendena ej föranlett rättegång, konsultera
jurist med erfarenhet av rättegångar i allmänhet eller av gällande
rätt på speciella rättsområden förekomma, ehuru sällan, vid lantbruksnämnderna.
Sådana önskemål kunna tillgodoses genom att vederbörande
nämnds juridiska rådgivare eller eventuellt av denne förmedlad expertis
konsulteras. — Hos statens jordbruksnämnd har i samband med beredskapslagringen
framträtt visst behov av försäkringsjuridisk expertis i och
med att jordbruksnämnden i vissa fall har att ikläda sig samma ansvar som
försäkringsgivare. — På sjöfartsstyrelsens juridiska byrå handläggas mer
eller mindre sporadiskt ärenden som falla inom rättsområden, vilka äro
främmande för styrelsens verksamhet i allmänhet. Som exempel nämner
styrelsen patentfrågor, vattenlagsfrågor, konkursärenden m. m. De befattningshavare
som handlägga dessa ärenden kunna enligt styrelsen givetvis
icke besitta kunskaper och erfarenheter beträffande alla dylika frågor. Det
skulle därför, anför styrelsen, vara av värde för denna att ha möjlighet att i
speciella fall äga konsultera eller undantagsvis direkt anlita juridisk expertis
på de rättsområden som styrelsens verksamhet normalt icke omspänner.
— Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att fordringar på grund av
oguldna skatter icke sällan för kronans räkning skola bevakas i konkurs.
Det kan därvid vara av värde att konsultera jurist med erfarenhet av konkursmål.
-— Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att den vid behov
kan rådgöra med andra myndigheter, exempelvis riksräkenskapsverket eller
justitiekanslersämbetet.

Av de 38 myndigheter revisorerna tillfrågat ha 31 uppgivit att de under
de tre senaste budgetåren varit part i rättegång. Antalet rättegångar under
denna tid har varierat från en till ca 1 500 per myndighet. 16 myndigheter
ha redovisat mindre än tio rättegångar var. Advokat synes ha anlitats i ett
100-tal fall, medan kronans talan i övrigt utförts av statens egna tjänstemän,
som i de flesta fall ehuru icke alltid varit jurister. Understundom ha
advokater anlitats även i fall där vederbörande myndighet haft egna process -

304

vana jurister. Så har skett i enklare rättegångar på avlägsen ort för att undvika
dyra resekostnader eller i vissa komplicerade mål, där kronan är en
av flera parter på samma sida, för att samordna samtliga dessa parters talan
eller i mål som på grund av särskilda förhållanden kräva osedvanligt stor,
till kort tid koncentrerad arbetsinsats, varför de egna personalresurserna
icke förslå. — Luf tf artsstyrelsen har sålunda uppgivit att av dess jurister endast
ombudsmannen vore van att föra talan i större rättegångar. Då beslut
år 1957 av statsmakterna fattades om utbyggnad av Arlanda flygplats, måste
för ändamålet förvärvas omkring 500 hektar mark. Det förutsågs att expropriationer
kunde bli nödvändiga. Då styrelsens ombudsman icke själv kunde
medhinna dessa stora köp och då erfarenhet av expropriationer var erforderlig
för den som sysslade med förvärven, anställdes på halvtid en byrådirektör
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I april månad 1958 meddelade
denne emellertid, att han på grund av sakens omfattning icke ansåg
sig kunna medhinna uppgifterna, varför han till den 1 juni måste begära sitt
entledigande. Då styrelsen icke lyckades erhålla annan lämplig befattningshavare,
uppdrogs den fortsatta handläggningen av inköpen för Arlanda åt
en vid expropriationer van advokat. Verksamheten ledes från luftfartsstyrelsen,
varjämte befattningshavare inom styrelsen handlägga av dessa
köp föranleda köpeskillingslikvider, inteckningar, lagfarter etc.

Domänstyrelsen har upplyst att i ett vattenmål, där flera än kronan voro
parter på samma sida, kronans medintressenter enats om en advokat att
föra deras talan. Denne åtog sig att utan särskild kostnad för domänverket
också föra dess talan. I ett vidlyftigt ägodelningsmål, vilket indirekt även
gäller gruvrättigheter som närmast beröra kommerskollegiet (och LKAB),
ha kollegiet och domänstyrelsen enats om att anlita advokat såsom ombud.
Målet anses på grund av sin natur vara mycket tidskrävande. Uppkommande
advokatkostnader uppgivas icke alls eller endast till obetydlig del
komma att drabba domänverket.

För målsägandetalan i brottmål synas myndigheterna som regel anlita
vederbörande åklagare. Därest utförande av målsägandetalan kräver förebringande
av särskild bevisning eller eljest kräver mera omfattande arbete
av ombudet, torde åklagarna dock vara mindre hågade att åtaga sig utförande
av kronans talan. Detta är ofta fallet i trafikmål. Beträffande sådana
mål för åklagare för övrigt icke sällan ansvarstalan mot flera parter som
ansetts vållande till trafikolycka. I dylika fall torde det i allmänhet anses
olämpligt att åklagaren också engagerar sig för utförande av målsägandetalan
i målet. Kronans talan måste då utföras av befattningshavare hos vederbörande
myndighet eller annat ombud som anlitas för ändamålet.

Totalsumman av de arvoden som förut berörda myndigheter under de
tre senaste budgetåren utbetalat till advokater uppgår enligt de lämnade
uppgifterna till inemot 235 000 kronor. Härav utgöra dock 120 000 kronor
arvoden till av lantbruksnämnderna anlitade rättsbildade biträden och om -

305

kring 50 000 kronor vattenfallsstyrelsens andelar i utbetalade arvoden till
i vissa vattenmål anlitade advokater. I övrigt variera de av myndigheterna
utbetalade advokatarvodena från något 100-tal kronor till ca 20 000 kronor.

I samband med avlämnande av de uppgifter som revisorerna infordrat har
vattenfallsstyrelsen tillagt, att det endast vore en tidsfråga när styrelsen
skulle nödgas åt praktiserande jurister överlåta skötseln av väsentliga delar
av främst de stora vattenmålen. Anskaffande och bibehållande av den välkvalificerade
och erfarna juristpersonal som erfordrades bleve icke möjlig
med de löner som av styrelsen kunde erbjudas, och detta så mycket mindre
som klyftan vore stor mellan dessa löner och löneläget för annan i domstolsprocesser
deltagande juridisk och teknisk personal.

I flera fall har i samband med statens upphandlings- och försälj ningsverksamhet
uppkommit tvist mellan kronan och dess medkontrahent. Det
förefaller emellertid som om dessa tvister i de flesta fall kunnat avvecklas
förhandlingsvägen utan medverkan av advokat å kronans sida. Under de
senaste tre budgetåren uppgives rättegång ha tillgripits i sex och skiljemannaförfarande
i ett fall. I dessa fall synes kronans talan ha utförts av
vederbörande myndigheters egna tjänstemän.

Indrivnings- och verkställighetsåtgärder förekomma i större eller mindre
omfattning hos olika myndigheter. En bland de frågor som på detta område
kunna vara av intresse är i vilken omfattning myndigheterna anse sig kunna
godtaga erbjudna ackord. Några myndigheter uppgiva sig avslå sådana erbjudanden,
medan andra anfört att frågor om antagande eller avvisande av
ackord underställas Kungl. Maj :ts prövning. Telestyrelsen uppger att framställningar
om ackord prövas från fall till fall under iakttagande av möjligheterna
att utfå televerkets fordran och efter bedömning av det för statsverket
förmånligaste förfaringssättet. Järnvägsstyrelsen uppger att om gäldenär
är en juridisk person som kan väntas bli upplöst efter ackordsförfarandets
avslutning ackord i allmänhet beviljas om det är uppenbart att
detta ställer sig fördelaktigast. Däremot iakttages stor försiktighet vid
ackord åt fysiska personer, och ackord beviljas endast i sådana fall där
detta med säkerhet kan väntas vara mest fördelaktigt för statens järnvägar.
Vattenfallsstyrelsen anför att styrelsen brukar godtaga bjudet ackord om
det efter vanlig affärsmässig bedömning visar sig fördelaktigt. Då styrelsens
fordringar som regel äro oprioriterade, har styrelsen genom godtagna ackord
erhållit större utdelning på sina fordringar än som skulle varit fallet, därest
konkursförfarande tillgripits. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
hänvisar till att institutet torde sakna möjlighet att avskriva fordringar
och därför också torde sakna rätt att biträda ackord varigenom
fordran ncdskrives. Institutet finner det dock önskvärt att möjlighet öppnas
för det att avskriva smärre fordringar, vilka icke utan avsevärt administrativt
arbete kunna indrivas. Jordbruksnämnden uppger alt ackords -

20 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

306

ärenden förekomma sällan. I undantagsfall har ackord biträtts. Nämnden
träffar även uppgörelser om anstånd och om avbetalningsplaner.

De av revisorerna tillfrågade myndigheterna ha även haft att lämna uppgifter
om sitt motorfordonsbestånd. Med hänsyn till den av sakrevisionen
verkställda, här ovan berörda utredningen torde i denna fråga endast behöva
konstateras att flera myndigheter fortfarande ha sina motorfordon trafikförsäkrade
i enskilda försäkringsbolag. Ett par myndigheter synas ha några
bilar försäkrade och andra oförsäkrade. I ett fall ha försäkringar tecknats i
olika bolag.

Av de tillfrågade myndigheterna ha 18 uppgivit att de under de tre senaste
budgetåren haft att pröva mot dem framställda skadeståndsanspråk.
De affärsdrivande verken ha i förekommande fall betalat ut skadestånd av
driftsmedel. Bland övriga anslag som anlitas för betalning av olika slag
av skadestånd kunna nämnas vissa jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26
april 1935 och den 18 juni 1937 hos riksgäldskontoret deponerade medel,
vederbörande myndigheters omkostnadsanslag, de förut nämnda under
fjärde och sjätte huvudtitlarna anvisade anslagen för Vissa ersättningar i
anledning av skador vid militär verksamhet m. in. och Reglering av vissa
skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, det under
femte huvudtiteln anvisade anslaget till Ersättningar för skador vållade av
vissa rymlingar in. fl. samt byggnads- och underhållsanslag. Arbetsmarknadsstyrelsen,
i vars verksamhet uppkomma skadefall genom sprängning,
trafik med motorfordon in. m., uppger att särskilda medel för betalning avskadestånd
icke anvisats. För utgivande av skadestånd i anledning av trafikolyckor
anlitas styrelsens omkostnadsanslag, delposten tjänstebilarnas underhåll
och drift. Arbetslöshetsanslaget anlitas för bestridande av skadestånd
till följd av genom sprängning orsakade skador på personer, fastigheter, motorfordon,
telefon-, telegraf- och elledningar, odlad jord och skog, skador på
odlad jord och skog vid transport av traktorer och andra större maskiner,
intrång till följd av grävningsarbeten, bristfälliga anordningar vid vägarbeten
etc. Vid statens sinnessjukhus äga direktionerna för sjukhusen jämlikt
kungl. brev den 30 juni 1947 utgiva vissa till 500 kronor maximerade
skadeersättningar, däribland till förare av statens sinnessjukhus tillhöriga
eller av sjukhusen nyttjade motorfordon, motorredskap eller traktortåg med
belopp som förarna jämlikt förordningen den 3 maj 1946 (nr 175) äga
söka åter av staten. Efter prövning och beslut av medicinalstyrelsen utbetalas
ersättning jämlikt sistnämnda förordning, såvitt angår styrelsens skärmbildscentral,
från samma anslag som till driftskostnaderna för bilarna. —
Civilförsvarsstyrclsen äger jämlikt kungl. brev den 1 juni 1951 i vissa fall
där egendomsskada uppkommer i samband med övning utgiva ersättning
med högst 200 kronor från anslaget Utbildnings- och övningsverksamhet. —
Luf tfartsstyrelsen har av Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande att för s. k.
stationstjänst teckna ansvarighetsförsäkring.

307

Av de hörda myndigheterna ha 24 haft anledning att själva framställa
skadeståndsanspråk mot skadevållare.

Expropriation har anlitats av tio av de hörda myndigheterna. Talan i
expropriationsmålen har i allmänhet utförts av myndigheternas egna eller
andra statstjänstemän. Utöver luftfartsstyrelsen har emellertid även lantbruksnämnd
i ett fall anlitat advokat att utföra kronans talan. Även länsstyrelsen
i Södermanlands län uppges i ett fall ha anlitat advokat för utförande
av kronans talan i expropriationsmål, då länsstyrelsens egna befattningshavare
saknade rutin att utföra sådan talan.

Av de hörda myndigheterna ha 16 haft att bevaka kronans rätt i vattenmål.
Frekvensen av sådana mål har emellertid varierat så, att några myndigheter
under de tre senaste budgetåren haft endast något enstaka mål,
medan kammarkollegiet haft att bevaka det allmännas rätt i 569 sådana
mål. Domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen uppgivas ha ca 180 respektive
100 vattenmål i gång.

Endast fyra av de hörda myndigheterna ha uppgivit att det ingår i deras
åligganden att själva lämna andra än underordnade myndigheter rättshjälp.
Dessa myndigheter äro utrikesdepartementet, försvarets civilförvaltning,
riksförsäkringsanstalten och kammarkollegiet.

Inom fastighetsrättens område intar kammarkollegiet, såvitt angår fast
egendom av offentlig natur, en särställning. Till kollegiets statsadvokatiuppgifter
hör bevakande av talan för sådan egendom, vare sig egendomen civilrättsligt
tillhör kronan eller annat subjekt. Kollegiet har med vissa undantag
inseende och vård över hemman och lägenheter som upplåtits för civila
behov och ändamål, kronohemman, lägenheter och nybyggen under stadgad
åborätt samt Vadstena krigsmanshuskassas egendom. Vad beträffar den till
ecklesiastikstaten samt till kyrkliga behov och ändamål i övrigt anslagna
fasta egendomen har kollegiet bl. a. att bevaka rätten till egendomen och i
sådant avseende, då det erfordras, utföra talan för denna. Särskilt gäller
detta i sak av större betydelse, såsom äganderätts- eller ägotvist. Uppgiften
är således icke exklusiv. Myndigheter av olika slag ha på förevarande område
tilldelats rättsvårdande uppgifter. Sådana rättsvårdande uppgifter ankomma
inom försvaret, i den mån fråga icke är om rättegång, t. ex. på fortifikationsförvaltningen
och flygförvaltningen samt inom den civila statsförvaltningen
på olika myndigheter såsom fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, allt såvitt
angår under vederbörande myndigheters förvaltning stående egendom. Härjämte
ha de affärsdrivande verken omfattande rättsvård avseende fast egendom.
I de fall där sådant uppdrag saknas med avseende å någon fastighetsgrupp
har emellertid kammarkollegiet jämlikt sin instruktion cn allmän
fullmakt att uppträda för kronans räkning. Kollegiet har även att utföra
kronans talan i mål angående ersättning för mistad fiskerätt enligt 1950
års lagbestämmelser om rätt till fiske och om gräns mot allmänt vattenom -

308

råde. Ärenden om intrång i fiske å allmänt vatten till följd av militär verksamhet
handläggas däremot av Kungi. Maj :t efter hörande av riksvärderingsnämnden,
som för utredning om lidna skador synes anlita för varje
särskilt fall utsedda utredningsmän. På kammarkollegiet ankommer vidare
att föra talan i vattenmål för tillvaratagande av viss hygds intressen eller
eljest för bevakande av det allmännas rätt. I övrigt ankommer utförande av
kronans talan i vattenmål på den rpyndighet vars ämbetsområde närmast
beröres av det speciella målet. Myndighet som bygger i vatten ombesörjer
således i förekommande fall själv utförande av kronans talan inför vattendomstol
och kan där få kammarkollegiet såsom bevakare av bygdens intressen
till motpart. Detsamma gäller myndighet vars intressen kunna beröras
av andras byggande i vatten.

Expropriationsärenden behandlas på olika sätt inom olika myndigheter.
Vad angår krigsmaktens myndigheter ombesörjer fortifikations- och flygförvaltningarna,
vardera myndigheten inom sitt område, erforderlig markanskaffning.
I den mån överenskommelse om inköp av visst markområde
icke kan träffas mellan markens ägare och myndigheten men marken ändå
måste förvärvas av kronan utverkar myndigheten hos Kungl. Maj:t erforderligt
expropriationstillstånd. Sedan Kungl. Maj.-t meddelat beslut om
expropriation överlämnas ärendet till försvarets civilförvaltning, vars juridiska
byrå har att inleda och fullfölja expropriationsprocessen inför domstol.
Inom andra grenar av den statliga förvaltningen torde den myndighet
som skall förvärva mark genom expropriationsförfarande ombesörja både
den administrativa och den processuella delen av förfarandet. Så sker t. ex.
beträffande expropriationer inom byggnadsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och de civila affärsdrivande verkens områden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har dessutom en omfattande erfarenhet av processer
i vägrättsmål inför ägodelningsrätt. Som tidigare nämnts fann sig luftfartsstyrelsen
föranlåten att, då markanskaffningen för Arlanda flygplats icke
kunde medhinnas av styrelsens egen personal, överlämna icke bara förekommande
expropriationsmål utan även förhandlingarna med markägarna
åt advokat.

Några myndigheter kunna i sin verksamhet få taga ställning till sjörättsliga
problem. Detta gäller bl. a. försvarets civilförvaltning, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Dessa problem
kunna avse kollisioner till sjöss, egna fartygs grundstötning, gemensamt
haveri, sjöpanträtt m. m.

Verksamhet för indrivning av kronans fordringar torde bedrivas av varje
myndighet i vars verksamhet sådana fordringar uppkomma. Där särskild
ombudsman finnes, synes det som regel ankomma på denne att ombesörja
indrivningen. Särskild organisationsenhet för enbart sådan verksamhet
torde emellertid finnas endast inom ett fåtal myndigheter, bland dem försvarets
civilförvaltning som inom juridiska byrån har en särskild indriv -

309

ningsdetalj för indrivning av fordringar för samtliga myndigheter inom
krigsmakten. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämndernas samlade utestående
fordringar närma sig ett belopp av 7 miljarder kronor. Antalet lagsökningar
uppges vara betydande och leder icke sällan till begäran om exekutiv
försäljning av vederbörande fastighet eller tomträtt. Medicinalstyrelsen uppger
att indrivningsåtgärder där vidtagas genom styrelsens försorg av därtill
av styrelsen utsedd befattningshavare. Statspolisens utestående fordringar
avse skadestånd med anledning av skadegörelse å statspolisen tillhörig egendom.
De äro som regel domfästa. Med jämna mellanrum göras utmätningsförsök
hos gäldenärerna. Inom lantbruksnämndernas verksamhet uppkomma
olika slag av fordringar. Åtgärder för indrivning av sådana fordringar
vidtagas av nämndernas befattningshavare utom i mera komplicerade ärenden,
som överlämnas till rättsbildat biträde utanför nämnden (vanligen
nämndens juridiske rådgivare). Länsstyrelserna ha att ombesörja indrivning
av bl. a. vissa utlämnade lån (värnpliktslån, fiskredskapslån, stöd- och
ackordslån, lån för anordnande av samlingslokaler m. m.).

I samband med indrivningsverksamheten förekomma lagsökningar, utverkande
av betalningsföreläggande, konkursansökningar och konkursbevakningar
samt utförande av talan i mål om tvistiga fordringar i konkurs m. m.
De av revisorerna tillfrågade myndigheterna ha i allmänhet icke lämnat
några sifferuppgifter om antalet lagsökningar in. m. Bland dem som lämnat
sådana uppgifter är telestyrelsen, vilken uppgivit att lagsökningsärendenas
antal uppgick under år 1956 till 2 276, under år 1957 till 2 063 och under år
1958 till 2 267. Genom lagsökningsförfarande inflöto under nämnda kalenderår
respektive 221 000, 233 000 och 227 000 kronor. Antalet konkursbevakningar
utgjorde 349 år 1956, 263 år 1957 och 302 år 1958. Fordringarna
avsågo till största delen oguldna telegram- och telefonavgifter men även
utestående hyresfordringar m. m. Luftfartsstyrelsen har redovisat 77 betalningsförelägganden,
5 lagsökningar och 3 konkurser under budgetåren
1956/59. Uppsala universitet uppger att lagsökningar och betalningsförelägganden
förekommit till ett antal av 13 år 1956, 33 år 1957 och 18 år 1958.

Konkursrätten beröres även i andra sammanhang än vid bevakning av
kronans fordran. Sålunda kan t. ex. enligt vad revisorerna under hand
erfarit förekomma att om befattningshavare råkar i konkurs konkursboet
gör anspråk på viss del av befattningshavarens lön. För rätt härtill fordras
iakttagande av vissa i lagen angivna former.

I det föregående har redan berörts att flera myndigheter i sin rättsvårdande
verksamhet ha att företräda kronan i rättegångar av olika slag och att
i övrigt handlägga rättsärenden. Försvarets civilförvaltning har emellertid
också understrukit, att rådfrågningar från olika myndigheter i stor utsträckning
göras under hand vid personliga besök och telefonsamtal. Här
synes alltså förekomma eu relativt stor konsulterande verksamhet. Så torde
också vara fallet beträffande andra juridiska organisationsenheter, ehuru

310

kretsen av dem som konsulterar i huvudsak torde vara begränsad till det
egna verket.

Revisorernas uttalande. I det föregående har berörts hurusom i skilda
sammanhang ägnats uppmärksamhet åt olika grenar av verksamheten för
tillvaratagande av kronans rätt. BI. a. har sålunda statens sakrevision behandlat
frågan om den statliga skaderegleringsverksamheten och enskild
motionär i riksdagen tagit upp frågan om kostnaderna för kronans rättegångar.
I fråga om sistnämnda motion, vilken syftade till att skapa garantier
för att de statliga organen såvitt möjligt anlitade egen juridiskt skolad personal
för utförande av kronans talan, har statsutskottet i sitt den 9 november
1959 avgivna utlåtande (nr 143) bl. a. framhållit, att en genom statens
sakrevision verkställd utredning givit vid handen, att flertalet myndigheter
över huvud taget icke plägade anlita advokathjälp. I de fall så likväl skedde
motiverades detta i regel av kravet på specialinsikter inom något visst rättsområde
eller av att i rättstvister av mera komplicerad natur motparten
kunde förväntas bli företrädd genom advokat med omfattande processuell
erfarenhet och rutin. Enligt utskottets mening vore det i dylika fall icke till
fyllest, att den tjänsteman som företrädde kronan hade juridisk utbildning
eller att hans tjänst i större eller mindre utsträckning avsåge ärenden av
administrativt-rättslig natur. Utskottet har emellertid framhållit, att utskottet
med det sagda icke ville undanskymma det i och för sig önskvärda i att
alla praktiskt möjliga åtgärder vidtoges i syfte att hålla nere kronans rättegångskostnader.
Utskottet har samtidigt erinrat om att sakrevisionen i ett
år 1953 till Kungl. Maj:t framlagt förslag pekat på en utväg härvidlag, nämligen
att myndigheterna gåves befogenhet att reglera mot staten riktade
utomobligatoriska ersättningsanspråk.

Revisorerna anse i likhet med statsutskottet att alla förefintliga möjligheter
till nedbringande av kronans rättegångskostnader noggrant böra tillvaratagas.
Men även med hänsyn till angelägenheten av att kronan i rättstvister
blir företrädd på effektivast möjliga sätt böra enligt revisorernas
mening åtgärder vidtagas i syfte att finna en form att mera rationellt än nu
sker för hela statsförvaltningen utnyttja de processvana jurister som kronan
har. Sakrevisionens förslag i fråga om reglering av mot staten riktade utomobligatoriska
ersättningsanspråk avser endast en begränsad del av föreliggande
problem. Såsom närmare framgår av det följande hysa revisorerna
den åsikten, att en översyn av hela detta område är av behovet påkallad.

Som nyss antytts har verksamheten för tillvaratagande av kronans rätt
många andra yttringar än dem som ovan angivits. Gemensamt för dem alla
torde vara att de i vidsträckt mening kunna anses gå ut på att hävda kronans
rätt gentemot annat rättssubjekt och att ett domstols- eller annat rättsligt
förfarande kan bliva aktuellt för att nå detta syfte. Anlitande av domstols-
eller annat rättsligt förfarande kan i vissa situationer vara obligato -

311

riskt, men i de flesta fall blir frågan om anlitande av domstolsförfarande
aktuellt först om kronan icke kan på annat sätt tillgodose sin rätt gentemot
någon som bestrider denna. I likhet med justitiekanslersämbetet vilja revisorerna
framhålla att kronan, då fråga uppkommer om rättegång, vare sig
kronan skulle vara kärande eller svarande, självfallet bör med omsorg och
noggrannhet överväga, huruvida kronan bör inlåta sig på rättegång eller om
möjlighet föreligger för uppgörelse av tvistiga rättsfrågor. Ett sådant övervägande
avser att nå fram till en uppfattning, om kronan i det föreliggande
fallet är bäst betjänt med uppgörelse på genom förhandling uppnåeliga villkor
eller icke. Vare sig fråga är om förhandling för att få till stånd en överenskommelse
eller om rättegång eller skiljemannaförfarande, bör kronan
företrädas av ombud som är väl insatt icke blott i de föreliggande faktiska
förhållandena utan även i de formella rättsregler som äro tillämpliga i sakfrågan.
Av den som skall företräda kronan i rättegång eller inför skiljemän
bör dessutom fordras ingående kännedom om de lagbestämmelser som reglera
processen samt vana att såsom rättegångsombud praktiskt genomföra
en process. Vederbörande skall ur föreliggande material kunna skilja ut vad
som är relevant och på ett ändamålsenligt sätt framlägga detta för domstolen
samt bör även ha förmåga att formellt och psykologiskt riktigt leda
ett vittnesförhör eller förhör med sakkunnig.

Många lagbestämmelser ha givits en utformning som åt rättspraxis överlämnar
att lösa åtskilliga problem. För en rätt bedömning av uppkommande
problem fordras i sådana fall en ingående kännedom om det föreliggande
rättsfall smaterialet. För en likformig behandling av vissa ärenden, såsom
befrielse eller nedsättning av ersättningsskyldighet gentemot kronan, utbetalning
av vissa ex-gratia-ersättningar, straffmätning i disciplinmål m. m.,
fordras därjämte stor förtrogenhet med i administrativ ordning meddelade
beslut i sådana ärenden.

Till rutinen i inkassoverksamhet höra sådana enkla processuella förfaranden
som lagsökning och ansökning om betalningsföreläggande. De torde
ur juridisk synpunkt icke erbjuda några svårigheter, även om det kan förekomma
att sådant förfarande övergår till en invecklad rättegång. Skulle så
ske kan emellertid fallet överlämnas till kvalificerad processjurist. Inkassoverksamheten
som sådan torde emellertid ge bästa resultat om den anfortros
personal med långvarig och omfattande erfarenhet på området. Sådan erfarenhet
ger nämligen kännedom om vilka vägar som kunna finnas att förmå
försumliga betalare att fullgöra sin skyldighet och psykologisk blick för att i
varje särskilt fall välja den väg som har största utsikterna att ge resultat.
På detta område torde det vara särskilt viktigt att slentrian icke vinner

inträde. .

För att lösa tvister om rätta tolkningen av ingångna avtal kan det oita

vara nödvändigt att å ömse sidor anlita jurister med rättegångserfarenhet.
För ett ställningstagande i sakfrågan är del nämligen ofta icke tillräckligt

312

att känna de lagbestämmelser som reglera rättsförhållandet. Det är minst
lika viktigt att kunna bedöma värdet av den bevisning som vardera parten
kan eller kan tänkas förebringa. Icke förrän även sistnämnda förhållande
noga övervägts, bör ställning tagas till frågan om rättegång skall tillgripas
eller ej.

I vissa förfaranden där kronan visserligen har en rätt att bevaka men
tvist i egentlig mening icke föreligger, såsom vissa lantmäteriförrättningar
eller förrättningar enligt vattenlagen, torde kronan med fördel kunna företrädas
av annan än jurist, t. ex. jägmästare eller annan befattningshavare
med ingående kännedom om lokala förhållanden. Därest det emellertid vid
en sådan förrättning skulle yppas mot varandra stridande uppfattningar i
fråga av rättslig natur eller det eljest skulle uppkomma tvist om fastighetsgräns
eller vad som hör till viss fastighet, kan det vara av värde att ha tillgång
till icke blott en skicklig lantmätare utan även jurist med erfarenhet
av jorddelningsmål.

Inom fastighetsförvaltning förekomma ärenden av mera rutinbetonad
karaktär, som väl kunna skötas även av icke-jurister så länge ärendena icke
kompliceras. Hit höra t. ex. vanliga lagfarts- och andra inskrivningsärenden,
vissa ansökningsmål enligt vattenlagen m. fl. Även dylika slag av ärenden
samt vissa slag av mål enligt hyresregleringslagen kunna emellertid för sin
rätta behandling understundom kräva mera ingående juridiska kunskaper
och erfarenhet av praxis, över huvud taget torde det inom så gott som alla
rättsområden finnas både enkla rutinärenden som kunna handläggas även
av icke-jurister och komplicerade särfall som fordra specialkunskaper. För
de senares handläggning torde såvitt möjligt böra anlitas jurist med särskild
erfarenhet av det rättsområde till vilket ärendet hör. Det juridiska verksamhetsfältet
är numera så stort, att det för den praktiskt verksamme juristen
på samma sätt som för läkaren blivit nödvändigt att specialisera sig på ett
visst område av sin vetenskap. Det torde därför icke vara tillrådligt att, såsom
i den förenämnda motionen synes ha förutsatts, anlita förvaltningsjurister
att utföra kronans talan i invecklade rättegångar om skadestånd eller
andra frågor utanför förvaltningsrättens område. Ä andra sidan torde det
för utredning av en komplicerad förvaltningsrättslig fråga vara mera ändamålsenligt
att anlita en skicklig förvaltningsjurist än en aldrig så dugande
advokat.

Av den föregående redogörelsen framgår, att några ämbetsverk äro utrustade
med särskilda organisatoriska enheter för att omhänderha den kronans
rättsvård som ankommer på dem. Organisationsformen synes emellertid
vara mycket skiftande, beroende på omfattningen och arten av den rättsvårdande
verksamheten. De olika myndigheternas befogenheter att själva
avgöra förekommande ärenden variera också betydligt och utan att rimlig
grund för variationen synes kunna påvisas. Revisorerna kunna i detta hänseende
hänvisa till vad sakrevisionen enligt det föregående anfört. Redan

313

denna omständighet synes revisorerna giva anledning till utredning om icke
organisationen på förevarande område, särskilt i vad avser skaderegleringsverksamheten,
skulle kunna förenklas. En sådan utredning synes emellertid
även böra syfta till eu effektivare organisation för handhavande av övrig
rättsvård, främst den som avser tillvaratagande av kronans intressen i rättegång
eller i skiljemannaförfarande. En samordning av verksamheten på
detta område kan tänkas medföra besparingar men också en större effektivitet.
För närvarande torde befattningshavare i ombudsmannaställning i
betydande omfattning anförtros rena förvaltningsuppgifter, vilket medför en
icke önskvärd splittring i arbetet. En sådan splittring gagnar icke kronans
sak. En modern rättegång ställer nämligen stora krav på partsombudens
förmåga att grundligt sätta sig in i målet och att hålla målets alla relevanta
detaljer aktuella vid den till huvudförhandlingen koncentrerade handläggningen
av målet. I större mål, där huvudförhandlingen i varje instans sträcker
sig över flera dagar eller t. o. m. veckor, är det angeläget att ombudet har
möjlighet att koncentrera sig på målets utredning utan att behöva splittra
sig på många olika uppgifter, av vilka flera kanske icke alls ha med rättegångsjuridik
att göra. Även för handläggningen av enklare mål och ärenden
torde det vara av värde att icke behöva splittra sig på uppgifter som av
vederbörande jurist kanske närmast uppfattas som ett hinder i hans egentliga
verksamhet, nämligen den att i rättssaker tillvarataga kronans rätt i
eller utom rättegång.

Hur en sådan samordning som här berörts skall komma till stånd är en
fråga som torde få göras till föremål för vidare överväganden. Sakrevisionen
har i sin ovannämnda skrivelse anvisat en väg när det gäller skadereglering.
Den angivna vägen torde kunna visa sig framkomlig även då det gäller att i
andra avseenden lämna myndigheterna rättshjälp. Detta torde förhållandena
inom krigsmakten visa, där försvarets civilförvaltnings juridiska byrå
har att enligt vad därom särskilt stadgas handhava rättsliga angelägenheter
inom hela krigsmakten. I enlighet härmed har bl. a. skaderegleringsverksamhet
och utförande av kronans talan i rättegång såvitt angår krigsmakten
i huvudsak koncentrerats till nämnda hyrå.

Vid sådana överväganden som här avses synes man emellertid icke böra
begränsa sig till enbart rättegångar, skaderegleringsverksamhet och handläggning
av patentärenden. Befattningshavare i ombudsmanna- och liknande
verksamhet i olika ämbetsverk ha att i många andra sammanhang tillvarataga
kronans rätt. Beroende på vederbörande myndighets ämbetsområde
har verksamheten därvid fått olika inriktning. På vissa håll ha t. ex. fastighetsärendena
intagit en så dominerande roll, att befattningshavarna blivit
mer eller mindre specialister inom området. På andra håll är erfarenheten
av vattenmål den förhärskandc. Även om man på detta sätt kan peka på att
vissa befattningshavare huvudsakligen syssla med juridiska problem inom
visst specialområde, torde verksamheten för dem sällan eller aldrig vara

314

begränsad till endast detta område. Vid enstaka tillfällen uppkomma problem
som tillhöra andra grenar av rättsvetenskapen. Inom ett sådant område
kan befattningshavaren med den angivna speciella inriktningen icke alltid
känna sig hemma. För att lösa det uppkomna problemet måste han därför
lägga ned ett betydande arbete till en början för att sätta sig in i gällande
rätt och sedan för att med utgångspunkt därifrån lösa det problem som
förelagts honom. Att det i ett sådant fall skulle vara fördelaktigt att överlämna
ärendet till en specialist på det aktuella rättsområdet säger sig
självt. Även om det egna ämbetsverket saknar specialist inom ett visst
aktualiserat rättsområde, torde sådan specialist kunna uppbringas inom
annan gren av den statliga verksamheten. Visserligen torde sådan specialist,
om han blir tillfrågad, på grund av stadgandet i 47 § regeringsformen
ha att lämna hjälp i form av råd och upplysningar. Sådant samarbete torde
också förekomma inom förevarande område likaväl som inom andra grenar
av den statliga verksamheten. Det måste emellertid vara möjligt att effektivisera
detta samarbete och genom organisatoriska åtgärder rationalisera
verksamheten, så alt de flesta ämbetsverk få möjlighet att i varje uppkommande
fråga avseende tillvaratagande av kronans rätt direkt anlita på vederbörande
område specialiserad befattningshavare. Ett ämbetsverk, för vilket
det någon enstaka gång blir aktuellt att handlägga ett något komplicerat
inskrivningsärende, skall således kunna överlämna detta till specialist med
uppdrag att på eget ansvar verkställa erforderliga åtgärder.

På samma sätt bör t. ex. expropriationsärendenas handläggning, i varje
fall i vad avser det processuella förfarandet, kunna på lämpligt sätt centraliseras
till experter. Det synes nämligen vara av synnerlig vikt att dessa
ärenden med hänsyn till kronans kostnader för markanskaffning få en så
enhetlig behandling som möjligt. Sistnämnda synpunkt kan t. o. m. föranleda
övervägande om icke hela den statliga markanskaffningen bör rationaliseras
så, att icke olika myndigheters åtgärder på detta område kunna
spelas ut mot varandra i syfte att pressa markpriserna i höjden. Vad sakrevisionen
föreslagit beträffande skaderegleringsverksamheten kan förtjäna
beaktande även vid övervägande av den statliga markanskaffningens rationalisering,
så att denna koncentreras till några få organ med stor erfarenhet
av prisbildning in. m. på området. I detta sammanhang vilja revisorerna
också fästa uppmärksamheten på sådana speciella och icke sällan svårbedömda
ersättningsfall som regleras av 1947 års byggnadslag.

Med den omfattning och inriktning som den statliga verksamheten numera
fått kan det icke undvikas att kronan får utestående fordringar. Om
sådana fordringar icke inflyta inom skälig tid och det kan antagas att gäldenären
icke betalar utan att särskilda indrivningsåtgärder vidtagas, torde en
rationell åtgärd vara att ärendet, såsom nu sker inom krigsmakten, överlämnas
till ett särskilt organ som enbart sysslar med indrivningsverksamhet.
Detta synes även vara betydelsefullt om kronans möjligheter att god -

315

taga ackord skulle vidgas, vilket i och för sig skulle kunna innebära en önskvärd
rationalisering av indrivningsverksamheten. Indrivningsorganet bör
med hänsyn till att där handlagda ärenden understundom föranleda rättegångar
vara knutet till en myndighet med uppgift att i rättegång utföra kronans
talan.

Vad här anförts är endast att uppfatta som exempel på områden där det
enligt revisorernas uppfattning kan vara skäl att överväga, om nuvarande
organisation för tillvaratagande av kronans rätt är den effektivast möjliga.
En mera djuplodande undersökning torde visa att även i andra avseenden,
av vilka några berörts i redogörelsen för nu rådande förhållanden, finnes
utrymme för organisatoriska förbättringar. Det kan enligt revisorernas mening
förväntas att en ändamålsenligare organisation skulle kunna medföra
vissa icke betydelselösa besparingar, samtidigt som kronans rätt i de särskilda
fallen bättre tillvaratoges och verksamheten i övrigt genom ökad
effektivitet gåve bättre ekonomiskt utbyte. Revisorerna anse därför önskvärt
att en utredning i här angivet syfte snarast kommer till stånd.

316

J ordbruksdepartementet

§ 32

Gudhems kungsgård

Genom 1948 års lag om sambruksföreningar infördes en särskild typ av
ekonomisk förening, avsedd att ge rättsliga grunder för gemensamt jordägande
och gemensam jordbruksdrift. En sådan förening skulle kunna
bildas antingen av grannar i en by, vilka sammanslogo sina ägor, eller genom
att ett antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer gemensamt
förvärvade eller arrenderade en större jordegendom för samfällt
bruk. Vid denna lags tillkomst betonades dess sammanhang med de
då aktuella linjerna för jordbrukets rationalisering. Jordbruksrationaliseringens
väsentliga problem berodde på att stora delar av landets odlade
jord hänförde sig till små brukningsenheter. Ett otillräckligt jordinnehav
utgjorde ofta hinder för tillämpandet av maskinella driftsmetoder, begränsade
möjligheterna att effektivt utnyttja arbetskraften samt ökade
byggnadskostnaderna. Den företagsstorlek i fråga om jordbruk som vore
lämpligast för ett fullständigt utnyttjande av den moderna teknikens möjligheter
låge så högt, att den uppnåddes av jämförelsevis få svenska jordbruk.
Av dessa och andra skäl kunde det befaras, att genom sammanläggning
av mindre brukningsdelar en tillbakagång för den egentliga bondeklassen
skulle inträda och det svenska jordbrukets sociala struktur på
längre sikt få ett ökat inslag av storgodsägare å ena sidan och egendomslösa
lantarbetare å den andra. De nya bestämmelserna syftade till att öppna
möjlighet för sistnämnda kategori att såsom självständiga näringsutövare
komma i åtnjutande av de fördelar som det större jordbruket erbjöde.
Föreningsjordbruket skulle därjämte utgöra ett medel bland andra till
jordbrukets yttre rationalisering. Det förutsattes härvid att staten på olika
sätt skulle stödja denna verksamhet, bl. a. genom att inrätta och upplåta
större jordbruksfastigheter på arrende till sambruksföreningar. Dylika jordbruk
skulle kunna inrättas antingen på kronan redan tillhörande jord eller
på lämpliga fastigheter, vilka för ändamålet inköptes för kronans räkning.

Gudhems kungsgård är belägen omkring 7 km norr om Falköping. Den
omfattar omkring 460 hektar, därav 60 hektar åker, 295 hektar betesmark
och 105 hektar skogsmark. Den öppna jorden är fördelad på ett huvudskifte
och ett några kilometer därifrån beläget mindre skifte.

Gården har använts som remontdepå sedan år 1914. Depån avvecklades
emellertid i huvudsak under år 1957 och nedläggandet var helt genomfört
i mars 1958.

Efter förslag i propositionen 1957:98 har riksdagen beslutat, att en ny
statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall anordnas vid Gudhems

317

kungsgård. Enligt propositionen skulle en viss del av egendomens byggnader
och markområden tagas i anspråk för anstalten, medan återstoden av
egendomen med undantag av två för militärt ändamål alltjämt erforderliga
byggnader skulle ställas under förvaltning av domänstyrelsen, som skulle
ha att ombesörja utarrendering av jordbruket.

I propositionen berördes även frågan om sysselsättning av alkoholistanstaltens
vårdtagare vid jordbruket. De i propositionen framlagda förslagen
byggde i allt väsentligt på en av nykterhetsvårdsutredningen avgiven promemoria
med förslag till ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
Utredningen hade i denna fråga anfört bl. a. att jordbruksdriften, som utgjorde
det huvudsakliga arbetsobjektet vid flertalet vårdanstalter av ifrågavarande
slag, tidigare säkerligen hade varit en värdefull tillgång men
att den numera syntes mindre ägnad att väcka intresse hos ett klientel
som till övervägande del komme från städer och andra tätorter och saknade
anknytning till jordbruket. Jordbrukets fortgående rationalisering hade
även medfört, att helt okvalificerad arbetskraft ej kunde anlitas i samma
omfattning som förr. Utredningen hade därför förordat, att jordbruket
vid Gudhem åtminstone tills vidare icke skulle drivas i anstaltens regi utan
utarrenderas. Härvid förutsattes sådan överenskommelse med arrendatorn,
att därtill lämpade vårdtagare kunde erhålla jordbruksarbete, om så
befunnes önskvärt. Tillgång till skogsarbete hade visat sig vara till fördel
från sysselsättningssynpunkt, varför till kungsgården hörande skog liksom
vissa närbelägna skogar kunde erbjuda för anstalten lämpliga arbetstillfällen.
För att bereda tillgång till utomhusarbete för patienter som ej
lämpade sig för egentligt jordbruks- eller skogsarbete syntes trädgårdsdrift
i viss omfattning vara behövlig.

Av nämnda proposition framgick även att Gudhems kommun begärt att
få förvärva viss del av kungsgårdens mark för att uppföra bostäder åt personal
vid anstalten samt att framställning förelåg om en undersökning rörande
lämpligheten av att utarrendera jordbruket till någon blivande sambruksförening.
Vidare hade ett antal personer gjort framställningar om
att få förvärva delar av kungsgårdens marker för komplettering av sina
ofullständiga jordbruk.

Genom beslut den 20 september 1957 föreskrev Kungl. Maj :t, att till
Gudhems kungsgård hörande mark samt en del av byggnadsbeståndet skulle
överföras från fortifikationsförvaltningens till domänstyrelsens vård och
förvaltning. Två byggnader skulle kvarbliva till försvarets disposition och
återstoden av byggnaderna, nämligen de som skulle tillfalla den blivande
alkoholistanstalten, överföras till byggnadsstyrelsens förvaltning. Domänstyrelsen
skulle ha att med anstaltsledningen träffa överenskommelse om
gränserna för det blivande anstaltsområdet samt verkställa utredning och
framlägga förslag om försäljning av viss för bostadsbebyggelse avsedd mark
till Gudhems kommun.

318

Frågan om föreningsjordbruk å Gudhems kungsgård väcktes första
gången den 3 februari 1955, då svenska lantarbetareförbundet inkom med
en framställning till lantbruksstyrelsen med anhållan att det i samband
med nedläggande av remontdepån på kungsgården skulle tagas under övervägande
att arrendera ut egendomens jordbruk som föreningsjordbruk.
Till socialdepartementet inkom senare från fem personer i Skaraborgs län
en framställning, vari dessa förklarade sig ämna bilda en sambruksförening
och anhöllo om förtursrätt till arrendet av kungsgården, därest jordbruket
därstädes skulle utarrenderas. Sistnämnda framställning överlämnades
till domänstyrelsen och föranledde remissyttranden från lantbruksnämnden
i länet och lantbruksstyrelsen.

I sitt remissyttrande den 18 september 1957 anförde lantbruksnämnden
bl. a. att jordarten på kungsgårdens område utgjordes av kalkstensmorän,
vilken finge betecknas som god odlingsjord, delvis dock stenbunden. Marken
var på vissa områden starkt kuperad och på sina ställen ginge berget
— kalkstenen — ganska nära markytan. Nämnden hade sökt utröna i vilken
utsträckning den för ett samjordbruk tillgängliga marken skulle kunna
användas som åkerjord. Genom domänstyrelsens försorg hade viss provplöjning
utförts på betesmarkerna och med ledning av bland annat i samband
därmed gjorda iakttagelser hade lantbruksnämnden beräknat, att
omkring 90 hektar av betesmarken kunde plöjas upp och brukas som åker
i vanlig växtföljd. Fn blivande arrendator på kungsgården kunde i enlighet
därmed beräknas få disponera 315 hektar öppen mark, varav 145 hektar
åker och 170 hektar betesmark. Medlemmarna av den preliminärt bildade
sambruksföreningen beräknade att 160 hektar skulle kunna brukas
som åker. — En högst väsentlig del av kungsgårdens mark kunde även
framdeles bäst brukas som beten. Driften vid ett nyinrättat jordbruk måste
därför inriktas på animalisk produktion, närmare bestämt mjölkproduktion
och uppfödning av gödboskap. I dagens läge syntes man särskilt böra
räkna med den senare driftsinriktningen. Jordbruk speciellt inriktat på
uppfödning av gödboskap vore en i Skaraborgs län hittills ovanlig företagstyp.
Den krävde stora investeringar i levande inventarier och omsättningsperioden
var lång. Enligt nämndens mening låge jordbruksdrift av denna
typ icke väl till för en sambruksförening, som torde ha bättre förutsättning
att lyckas på en fastighet, vars jordbruk kunde skötas på mera traditionellt
sätt. Eftersom gödboskapsuppfödning vore en arbctsextensiv
driftsform och åkerarealen på kungsgården vore relativt liten, kunde det
även ifrågasättas om de fem medlemmar som en sambruksförening minst
måste bestå av och deras familjer komme att få full sysselsättning vid
företaget. Nämnden kunde av anförda skäl icke tillstyrka att ett föreningsjordbruk
nu inrättades på Gudhems kungsgård.

Lantbruksnämnden anförde vidare att under utredningsarbetet jordbrukare
med marker intill kungsgården under hand gjort framställningar till

319

nämnden om att få förvärva tillskottsjord från remontdepån. Emedan
fastighetsstrukturen i kungsgårdens grannskap vore mycket otillfredsställande,
vore det i hög grad angeläget att söka tillskapa några fullt bärkraftiga
och väl konsoliderade fastigheter i området. Enligt nämndens mening
borde framställningarna därför beaktas så långt detta vore möjligt.

I skrivelse den 3 februari 1958 till lantbruksstyrelsen anförde lantbruksnämnden
i Skaraborgs län, att 17 ägare till smärre jordbruksfastigheter i
kungsgårdens närhet önskade förvärva mark för komplettering av sina
jordbruk. Anspråken omfattade omkring 100 hektar mark, varav omkring
20 hektar åker, 63 hektar betesmark samt 17 hektar skogsmark och övrig
mark. Av betesmarken syntes omkring 25 hektar kunna uppodlas. Lantbruksnämnden
tillstyrkte för sin del förvärv av tillskottsjord beträffande
13 gårdar. Av dessa hade 9 en åkerareal om högst 10 hektar, under det att
de återstående fyra hade åkerarealer mellan 13 och 18 hektar. Endast fyra
fastigheter hade skogsmark på mer än 5 hektar, och den högsta skogsmarksarealen
utgjorde 26 hektar.

Frågan om användandet av Gudhems kungsgård som föreningsjordbruk
upptogs härefter av lantbruksstyrelsen i en skrivelse den 11 april 1958 till
Kungl. Maj :t. För den ekonomiska bedömningen hade å styrelsens byggnadsbyrå
upprättats två förslag till om- och nybyggnader, valda med tanke
på sambruksföreningsdrift. Sådan ekonomisk plan som skulle föreligga
och prövas innan sambruksförening registrerades hade nu upprättats avlänets
hushållningssällskap. I berörda skrivelse lämnade styrelsen vidare
bl. a. följande redogörelse för driftsförhållandena vid kungsgården.

Egendomen har under en lång följd av år brukats extensivt med tyngdpunkten
på bete, och endast 60 hektar har brukats som åker. Betesmarkerna
har till stor del använts för främmande betesdjur och torde i övrigt
ha utnyttjats huvudsakligen för remontdepåns hästar. Jordbrukets arbetskraft
har enligt lantbruksnämnden utgjort fyra heltidsanställda lantarbetare
samt en mjölkerska, varjämte remontdepåns hästskötare vid behovtagits
i anspråk. Inkomsterna har under de senaste åren härrört huvudsakligen
från betesavgifter och spannmål samt mjölk in. in. (en besättning
på 15—20 mjölkkor). Inkomsterna från sagda tre produktionsgrenar har
sålunda under de fyra senaste budgetåren varit i genomsnitt ca 37 400 kronor,
33 600 kronor resp. 26 900 kronor.---

Egendomen är av sådan beskaffenhet, att det är möjligt att välja rätt
skilda alternativ för jordbruksdriften å egendomen. Det är goda naturliga
förutsättningar för extensiv drift med dels främmande betesdjur och dels
köttproduktion och eu sådan driftsform synes ställa sig ekonomiskt fördelaktig
med hänsyn till att den är litet arbetskrävande och medför lågt
investeringsbehov. Det synes icke osannolikt att egendomen vid extensiv
drift skulle kunna skötas av eu brukare med ett par årsanställda lantarbetare
jämte viss extra arbetskraft vid arbetstopparna.

Även om egendomen upplåtes som föreningsj ordbruk, bör en betydande
del av arealen utnyttjas som betesmark. Eftersom en sambruksförening
skall bestå av minst fem medlemmar, uppstår emellertid frågan hur arbets -

320

kraften skall kunna användas för lönsamt arbete. Styrelsen får här erinra
om att samjordbruksidén bygger på att föreningens medlemmar själva
skall arbeta vid jordbruket och åtminstone huvudsakligen få sin sysselsättning
och inkomst där. Den tilltänkta föreningens medlemmar har räknat
med att dels taga skogsarbete i viss utsträckning, varvid huvudsakligen
skogskörning vintertid torde komma i fråga, och vidare att inrikta driften
delvis på potatisodling (bränneripotatis) och dels på mjölkproduktion. Särskilt
den sistnämnda kräver ju en förhållandevis stor arbetsinsats året
runt. Vid övervägande av omfattningen av en mjölkproduktion får dels beaktas,
att den befintliga ladugården är avpassad ungefär till den besättning,
som hållits på gården (15—20 mjölkkor), och å andra sidan att det
behövs en större besättning för att ge full effektiv sysselsättning åt en kreatursskötare.

Av den areal som enligt ovan skulle återstå för utarrendering, ca 220
hektar, torde i runt tal 140 hektar kunna brukas som åker i vanlig växtföljd.
Omkring 80 hektar skulle då återstå till betesmark.

Hushållningssällskapet har i sin driftsplan anfört att en viss djurhållning
är lämplig med hänsyn till jordart m. m. Sambruksföreningens medlemmar
har tänkt sig att hålla en utökad besättning mjölkkor. Kalkylerna
har utförts med en efter dessa önskemål anpassad driftsinriktning. Hushållningssällskapet
har sålunda räknat med 50 mjölkkor och lika många
ungdjur samt ett 75-tal svin. Emellertid har styrelsen funnit att man kan
inrätta byggnaderna för ett hundratal ungdjur utan att avsevärt öka byggnadskostnaderna.
De föreliggande kalkylerna över byggnadskostnader
in. in. har därför utgått från en besättning av 50 mjölkkor, 100 ungdjur
samt ett 70-tal gödsvin.

Beträffande byggnaderna framhöll lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

Det är givetvis i och för sig önskvärt att ett föreningsjordbruk förfogar
över genomgående moderna anläggningar och byggnader i ett i allo fullgott
skick. Å andra sidan måste enligt styrelsens mening den principen följas,
att kraven på byggnader m. m. å en egendom hålles på samma nivå vare
sig densamma upplåtes till sambruksförening eller till enskild brukare,
önskemålen beträffande standard får vägas mot kostnaderna och dessa
skall i princip förräntas av jordbruket. Denna ståndpunkt har också stöd i
förarbetena till lagen om sambruksföreningar. Det har där nämligen icke
varit avsett att sambruksföreningarna skulle subventioneras i annan mån
än som må anses ligga i möjligheterna att erhålla lånegaranti för driftslån.

Skillnader mellan de båda upplåtelseformerna i avseende å investeringar
kan dock uppkomma av två skäl: valet av driftsinriktning inverkar på behovet
av driftsbyggnader, och behovet av bostäder bestämmes av den för
jordbruket avsedda arbetskraften med familjer. Erfarenheten visar att bostadsfrågan
som regel medför problem i samband med inrättande av föreningsjordbruk.
Det är givetvis önskvärt och av betydelse för trivseln att
föreningsmedlemmarna får ungefär likvärdiga bostäder, vilka minst bör
fylla kraven på moderna lantarbetarebostäder. Emellertid är den vanliga
situationen vid egendomar av ifrågavarande storlek, att det finns ett större
corps de logis, vars uppdelning i mindre lägenheter drar kostnader och
ofta möter svårigheter, jämte en del arbetarbostäder, ofta behäftade med
brister i fråga om utrymmen och standard i övrigt.

Vissa byggnader, som skulle kunnat användas vid jordbruket, har redan
tillförts vårdanstalten, vilket givetvis påverkar investeringsbehovet för

321

jordbruket. Styrelsen avser här närmast rättarbostaden, som är en familjebostad
i gott skick, samt det stora f. d. remontstallet.

1 byggnadsfrågan anförde lantbruksstyrelsen vidare att jordbruket skulle
kunna tänkas disponera corps de logiet och två flyglar (av vilka dock endast
den ena kunde bli iståndsatt som familjebostad) samt ett bostadshus
i närheten av kyrkan, innehållande två lägenheter om vardera två rum
och kök. Såsom driftsbyggnader skulle kunna disponeras förutvarande
remontstallet, en ladugård, ett magasin samt ytterligare några utrymmen
för maskiner och redskap. Vid enskilt arrende kunde man måhända räkna
med att corps de logiet kunde användas som arrendatorsbostad och övriga
bostadsutrymmen för lantarbetare. Om de befintliga byggnaderna skulle
användas för föreningsjordbruk, skulle emellertid ett eventuellt användande
av corps de logiet innebära rätt olika bostadsstandard för medlemmarna.
Det vore också tveksamt om en därav betingad, rätt omfattande
ombyggnad kunde medgivas med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska
värde. I stället borde bostadsfrågan lösas genom uppförande av tre nya
bostadshus samt ombyggnad av nämnda tvåfamiljshus. Därvid kunde corps
de logiet användas för vårdanstaltens behov. Om egendomen skulle iordningställas
för mer intensiv drift med ett femtiotal uppbundna mjölkkor,
100 ungdjur och ett 70-tal svin, d. v. s. den för föreningsjordbruk i första
hand ifrågasatta driftsformen, syntes remontstallet och vagnslidret böra
byggas om till ladugård och ungdjursstall. Den befintliga ladugården syntes
lämpligen kunna ombyggas till svinhus och häststall. Maskinhall måste
nybyggas liksom mjölkrum, silor och gödselstad.

Kostnaderna för de ovan omnämnda ny- och ombyggnaderna uppskat -

tades av styrelsen till följande ungefärliga belopp, vilka	gällde alternativet
föreningsjordbruk.
A. Uppbundna kor.
Nybyggnad av tre bostäder
Byggnadskostnader	150 000
Planering, ledningsarbeten m. m.	10 000
Ombyggnad av bostadshus	20 000
Iordningställande av ladugård m. m.	160 000
Iordningställande av svinhus och häststall	25 000
Nybyggnad av maskinhall	25 000

390 000

B. Lösgående kor.

Nybyggnad av tre bostäder
Byggnadskostnader
Planering, ledningsarbeten m. m.
Ombyggnad av bostadshus

150 000
10 000
20 000

21 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1959 I

322

Iordningställande av ladugård m. m.
Nybyggnad av svinhus
Nybyggnad av maskinhall

70 000
35 000
25 000

310 000

I anslutning härtill anförde lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

\ id enskilt arrende får man räkna med att investeringarna kan hållas
lägre. I första hand erfordras en arrendatorsbostad för omkring 80 000
kronor samt ombyggnad av hus nr IV för omkring 15 000 kronor "investeringarna
för iordningställande av driftsbyggnader blir beroende på den av
arrendatorn valda driftsinriktningen. Om arrendatorn väljer att ha en
mindre areal aker än sambruksföreningen avser, kan investeringarna minskas
i förhållande till de ovan under B angivna. Därest arrendatorn väljer
att ha så gott som hela arealen som permanent bete kan investeringarna i
driftsbyggnader begränsas ytterligare.

Alternativet med en åkerareal om ca 140 hektar förutsätter att ifrågakommande
del av den nuvarande betesmarken överföres till åker, varvid
bland annat en del sten bör borttagas. Kostnaderna torde knappast understiga
20 000 kronor. Åtgärderna torde event. kunna uppdragas åt arrendatorn
under den formen, att kostnaderna åtminstone delvis ersättes genom
nedsatt arrendeavgift under de första åren (likartad anordning ifrågasatt
vid domänverkets arrendeuppskattning på grund av större brukningskostnader
under de första åren). Detta medför en engångskostnad utöver vad
som blir fallet vid det extensiva alternativet.

Vid bedömning av de angivna investeringarna bör vidare uppmärksammas
att det vid båda alternativen för jämförbarhetens skull räknats med
att corps de logiet och de båda flygelbyggnaderna skall friställas för andra
ändamål. Värdet av nämnda byggnader bör därför fråndragas ovan angivna
investeringsbelopp. Enligt styrelsens uppfattning borde det icke vara
orealistiskt att räkna med att nämnda byggnader vid en dylik användning
hade ett värde av minst 100 000 kronor.

Anläggningskostnaderna är givetvis ägnade att inge vissa betänkligheter.

Vad bostadshusen beträffar har man — såsom ovan berörts_normalt att

räkna med att investeringar måste göras vid överförande av en egendom till
föreningsjordbruk, eftersom egendomar av denna art regelmässigt har »herrgårdsbebyggelse».
Om de överblivande byggnaderna i förevarande fall kan
utnjttjas för andra ändamål, torde byggnadskostnaderna vid jordbruket
till väsentlig del kunna uppvägas av besparade byggnadskostnader på annat
håll, varigenom den kvarstående belastningen på jordbruket av investeringar
i bostadshus i detta fall torde kunna hållas måttlig. _Ä andra

sidan är ny- och ombyggnadsbehovet i avseende å driftsbyggnader förhållandevis
stort, särskilt vid alternativet med uppbundna djur. Som ovan
framhållits bör ju upplåtelse till föreningsjordbruk som regel icke i och
för sig föranleda större upprustning av driftsbyggnader än som är påkallat
vid enskilt arrende. I förevarande fall är behovet av anläggningar emellertid
beroende dels på egendomens förutvarande användning och på de speciella
förutsättningarna i avseende å driftsformer, dels och i viss mån på att befintliga
byggnader tillagts vårdanstalten.

Efter att ha erinrat om den av Skaraborgs läns hushållningssällskap
upprättade drifts- och budgetplanen för det tilltänkta föreningsjordbruket

323

omnämnde lantbruksstyrelsen att inom styrelsen från delvis andra utgångspunkter
uppgjorts överslagsmässiga inkomst- och utgiftskalkyler för de fem
första verksamhetsåren. Härom lämnade styrelsen följande upplysningar Hushållningssällskapets

driftskalkyl redovisar med sagda utgångspunkter
ett årligt underskott de fem första verksamhetsåren, medan styrelsens
inkomst- och driftsberäkning visar ett mindre överskott det femte året.
Det bör dock här understrykas att båda kalkylerna är behäftade med betydande
osäkerhet. — Vid studium av hushållningssällskapets driftsplan
framgår att potatisodlingen synes ge svagt ekonomiskt resultat. Vidare är
driften planerad så att på längre sikt 20 000 mansarbetstimmar per år
skulle behövas och då föreningsmedlemmarna kan räknas prestera 12 500
timmar, skulle därutöver en arbetsinsats motsvarande 2—3 man erfordras.
Det måste under sådana förhållanden övervägas, om icke en mindre arbetskrävande
driftsform bör väljas. — Det bör här nämnas att de inom styrelsen
gjorda kalkylerna har räknat med mindre arbetsåtgång. Där upptas lejd
arbetskraft, huvudsakligen för potatisodlingen, motsvarande drygt en årsarbetare.
Å andra sidan räknas med inkomst utanför gården (körslor) av"
liknande storleksordning.

Det är enligt lantbruksstyrelsens mening anledning att, med hänsyn till
det anförda och till rådande läge för jordbruket, ytterligare överväga frågan
om driftsinriktning och investeringar i egendomen. Detta bör, sedan
klarhet nåtts i fråga om arrendeformen, göras i samråd med den blivande
urrendatorn.

Även om kalkylerna är behäftade med viss osäkerhet, torde av dem framgå,
att det inte blir möjligt att av en sambruksförening från början ta ut
den arrendeavgift, som på längre sikt bör åsättas egendomen. Detta är icke
överraskande, eftersom gården under de första åren måste ställas om till
ändrad produktion och driftsform. Vidare har i styrelsens kalkyler beaktats,
att amorteringen av driftslån skall påbörjas vid slutet av tredje året
och att sambruksföreningen sålunda måste avsätta avsevärda årliga belopp,
som avser kapitalsamling.

Såvitt av de föreliggande kalkylerna kan bedömas, torde arrendeavgiften
skäligen kunna sättas till ungefär följande belopp.

Det är uppenbart, att dessa arrenden under den första tiden icke kommer
att förränta de investeringar, som enligt ovan skulle göras. Om man
utgår från uppskattningsnämndens arrendeuppskattning och reducerar
den med hänsyn till arealminskningen skulle emellertid efter en femårsperiod
ett icke obetydligt årligt belopp per år stå till förfogande för ändamålet.

Skulle grannarna icke utnyttja möjligheterna att köpa tillskottsjord,
torde arealen till huvudgården och därmed också arrendeavgiften i motsvarande
mån ökas.

1. året

2. »

3. »

4. »

5. »

15 000
20 000
25 000
30 000
40 000
45 000

6.—10 åren

324

Sammanfattningsvis framhöll lantbruksstyrelsen, att det ur rent ekonomisk
synpunkt framstode som fördelaktigare för kronan att arrendera ut
egendomen till enskild arrendator, som kunde driva jordbruket extensivt
och med ett minimum av investeringar i jord och byggnader, än till en
sambruksförening, som förutsatte mer omfattande byggnadsåtgärder. Det
borde emellertid observeras, att liknande förhållande måste väntas föreligga
i viss utsträckning vid varje upplåtelse för sambruksändamål, som ju förutsatte
investeringar i syfte att tillhandahålla föreningsmedlemmarna bostäder.

I det föreliggande fallet syntes det sannolikt att investeringarna för ett
föreningsjordbruk i och för sig skulle kunna förräntas på längre sikt, d. v. s.
efter en övergångstid, under vilken staten finge ge efter på förräntningskraven.
I detta avseende finge projektet anses försvarligt. Det vore emellertid
ogynnsamt såtillvida, att alternativet föreningsj ordbruk finge jämföras
med ett alternativt enskilt arrende, där det på grund av de speciella förhållanden
som möjliggjorde en mycket extensiv drift, syntes vara möjligt att
utan några betydande investeringar få ut ett arrende, icke understigande
vad som kunde tas ut vid sambruksföreningsdrift.

Till sist anförde lantbruksstyrelsen följande.

Vid övervägande av frågan om egendomens disposition bör svårigheterna
att anskaffa egendomar för föreningsjordbruk beaktas. Statsmakterna har
upprepade gånger framhållit som önskvärt, att samjordbruksidén prövas i
flera fall. Det finns nu förutom Lessebo sambruksförening, som är under
avveckling, endast tre föreningsjordbruk, av vilka ett bildats på kommunalt
arrende och två på av lantbruksstyrelsen inköpta gårdar. Däremot har
det under de gångna tio åren icke yppat sig någon möjlighet att disponera
en kronoegendom för ändamålet, vilket främst torde bero på att kronoarrendatorerna
är angelägna att behålla sina arrenden eller i annat fall få
en närstående som efterföljare.

För att få en utarrenderad större kronoegendom disponibel har man att
förhandlingsvägen söka nå överenskommelse med arrendatorn, och man
torde därvid få vara beredd att lösa ut honom med betydande belopp.

Det synes styrelsen att under dessa förhållanden önskemålet att ytterligare
pröva sambruksidén väger tyngre än de kostnader, som överförande
av Gudhems kungsgård till föreningsjordbruk medför för kronan. Styrelsen
finner sig sålunda kunna förorda att egendomen disponeras för föreningsjordbruk.

Två ledamöter i lantbruksstyrelsen anslöto sig till utlåtandet endast under
förutsättning att investeringarna begränsades genom att alternativet
med lösgående nötkreatur valdes. Detta alternativ krävde nämligen inemot
100 000 kronor lägre investeringar än byggnader för uppbundna djur och
minskade därjämte arbetsförbrukningen i djurskötseln. En ledamot framhöll
att egendomen med hänsyn till dess beskaffenhet borde användas för
köttproduktion, särskilt med hänsyn till avsättningsförhållandena för
mjölk och smör. Slutligen anmälde en ledamot avvikande mening och fram -

325

höll, att det ej kunde anses ekonomiskt berättigat att göra de betydande investeringar
i byggnader som följde med inrättande av föreningsjordbruk.
Däremot svarande högre arrendeavgifter syntes nämligen ej kunna erhållas.
Den intensiva inriktning av driften på produktion av mjölk och fläsk, som
förutsattes i planerna, kunde i dagens läge icke anses önskvärd. Även om
starka skäl talade för att sambruksidén prövades ytterligare, kunde det sålunda
icke anses lämpligt att disponera Gudhems kungsgård för ändamålet.

I remissyttrande över lantbruksstyrelsens framställning erinrade vederbörande
domänintendent, att domänverkets uppskattningsnämnd vid arrendevärdering
i oktober 1957 framhållit, att egendomen med föreliggande
förutsättningar, bl. a. med hänsyn till de säreget goda betena, borde drivas
med en kärna i öppet växelbruk av cirka 140 hektar åker och en djurhållning
i det stora och välhållna remontstallet i praktiskt taget befintligt skick,
alltså utan större investering, samt utnyttjande av resterande beten för intagning
av främmande betesdjur. Eventuellt kunde ytterligare areal användas
som bete hellre än som åker. Domänintendenten tillfogade, att betena
på Gudhem utnyttjades av lantbrukare även på stort avstånd från
egendomen. Våren 1958 hade 84 olika ägare anmält mer än 400 djur för
sommarbete, och antalet väntades stiga till 500. Gudhemsbetena hjälpte
således jordbrukarna att lösa sina betesfrågor, och med hänsyn till förhållandena
i trakten kunde detta läge väntas bli bestående. Domänintendenten
fann Gudhems kungsgård icke lämplig för föreningsjordbruk.

Av liknande skäl avstyrkte även domänstyrelsen i remissutlåtande den 5
juni 1958 att egendomen användes för sagda ändamål.

Med skrivelse den 10 december 1958 överlämnade lantbruksstyrelsen till
chefen för jordbruksdepartementet produktionsplaner för en ifrågasatt
sambruksförening på Gudhem. Planerna voro uppgjorda med tre olika
alternativ enligt följande.

Alternativ I avsåg 50 mjölkkor, 25 ungdjur för rekrytering, 55 ungdjur
till slakt, 18 modersuggor, 200 gödsvin samt 88 smågrisar till avsalu. Detta
alternativ innebar en traditionell uppläggning av driften på en gård av
ifrågavarande storlek och förutsatte lösdrift för såväl mjölkkor som ungdjur.

Alternativ II avsåg 15 mjölkkor, 8 + 175 ungdjur och 20 + 320 svin. Tyngdpunkten
i animalieproduktionen låg här på kött och fläsk. Ungdjuren skulle
inrymmas i gamla stallbyggnaden i lösdrift och mjölkkorna i den redan
befintliga ladugården. För svinen skulle byggas ett nytt svinhus. Kalvar
för slaktdjursuppfödning skulle i huvudsak inköpas.

Alternativ III avsåg 200 ungdjur, vilka skulle slaktas vid 2 års ålder.
Spädkalvar skulle inköpas. Som byggnader för ungdjuren skulle användas
gamla stallbyggnaden (lösdrift) samt visst utrymme i den nuvarande ladugården.

För alternativ I och II hade räknats med ett arrende av 35 000 kronor,

326

för alternativ III med 1 200 kronor lägre på grund av att byggnadskostnaderna
där kunde begränsas. I fråga om arbetskraftsbehovet hade vid de
båda förstnämnda alternativen räknats med 5—7 man under perioden
april—november och 3 man under återstoden av året. För alternativ III
hade räknats med 5 man under perioden april—oktober, 4 man för november
och 2 man för återstoden av året. För arbete i växtodlingen hade räknats
med en timlön av kronor 3:90 och för arbete i djurskötsel en timlön
av kronor 4:30.

Beträffande de olika alternativen må i övrigt följande uppgifter återgivas.

Investerat driftkapital:	Alt. I	Alt. II	Alt. III
a. Djur	117 500	119 500	100 000
b. Maskiner	148 000	148 000	148 000
c. Rörelsekapital	80 000	100 000	120 000
Summa driftkapital	345 000	367 500	368 000
Räntekostnad 6 %	29 730	22 050	22 080
Arbetskostnad	52 900	48 200	37 400
Rörelseinkomster	167 900	168 000	131 900
Vissa hyresinkomster	3 500	3 500	3 500
Driftutgifter överskott (vinst för amortering	167 600	164 200	152 200
av skulder)	+ 3 800	+ 7 300	—16 800

Lantbruksstyrelsen framhöll i anledning av dessa produktionsplaner, att
det antagna arrendet 35 000 kronor eller något lägre -— icke torde bli
tillräckligt för att till fullo förränta de investeringar som erfordrades för
att ställa i ordning egendomen för en sambruksförening. Det erhållna överskottet
för amortering av skulder vore ej heller tillräckligt stort för att det
skulle vara möjligt för en sambruksförening att amortera det erforderliga
driftslånet inom den författningsenligt föreskrivna tiden, som innebar en
högsta tid av 12 år bortsett från amorteringsfrihet under de första två åren.
Dessa bestämmelser inneburo i realiteten, att man av en nystartad sambruksförening
krävde att föreningen på några få år skulle spara ett mycket betydande
kapital, i detta fall mellan 200 000 och 300 000 kronor. Under sådana
förhållanden syntes det icke vara möjligt att numera starta ytterligare
sambruksföreningar. I föreliggande fall tillkommo dessutom de betydande
svårigheterna de första åren, innan föreningen kommit i gång med
jordbruksdriften på egendomen samt denna iordningställts härför. Det
syntes icke heller vara möjligt för lantbruksstyrelsen att bevilja föreningen
statlig lånegaranti för driftslån.

Kostnaderna för de om- och nybyggnader som det skulle åligga statsverket
i egenskap av jordägare att ombesörja ha givetvis icke kunnat i detalj
beräknas, enär klarhet icke vunnits om den slutliga driftsformen vid egen -

327

domen. Vissa beräkningar ha dock utförts på Iantbruksstyrelsens byggnadsbyrå
under senare halvåret 1958. Därvid ha bl. a. följande preliminära belopp
framkommit.

Nybyggnad av tre bostadshus
Ombyggnad av två lägenheter
Ekonomihus
Summa kronor

Alt. I Alt. II Alt. III
180 000 180 000 180 000

30 000 30 000 30 000

190 000 225 000 141 000

400 000 435 000 351 000

Genom beslut den 6 februari 1959 förordnade Kungl. Maj :t, att den del
av Gudhems kungsgård som icke disponerats på annat sätt finge upplåtas
som föreningsjordbruk. Den mark som därigenom kom att omfattas av
medgivandet angavs till 295 ha tomt, åker och betesmark. Corps de logiet
skulle icke ingå i arrendet. Den 13 mars 1959 överfördes genom Kungl.
Maj :ts beslut ifrågavarande mark från domänstyrelsens till lantbruksstyrelsens
förvaltning. Lantbruksstyrelsen har sedermera uppdragit förvaltningen
till lantbruksnämnden i Skaraborgs län.

I mars 1959 beviljade lantbruksstyrelsen registrering för Gudhems sambruksförening.
Den 1 april 1959 hölls å Gudhem ett sammanträde mellan
representanter för lantbruksstyrelsen och sambruksföreningen, varvid riktlinjerna
för arrenderingen av kungsgården uppdrogos. Arrendebeloppet
bestämdes därvid för den första femårsperioden och skulle under de första
två åren utgöra 15 000 kronor per år och under de tre därnäst följande
åren respektive 25 000, 30 000 och 35 000 kronor. Härvid förutsattes att åtskilliga
om- och nybyggnader skulle utföras snarast och senast inom två
år. Sålunda skulle tre nya bostadslägenheter uppföras och ombyggnad ske
av ett bostadshus med två lägenheter. Vidare skulle följande byggnadsarbeten
utföras: 1. Lada med utrymme för plansilor samt hö och halm ävensom
hötork i samma lada. 2. Maskinhall. 3. Svinhus för 180 djur. 4. Kallluftstork
i befintligt magasin. 5. Betongvägar och foderhäck för lösgående
ungdjur.

Frågan om disposition av viss mark å kungsgården för förstärkning av
närbelägna mindre jordbruk upptogs även vid nyssnämnda sammanträde.
Föreningsjordbrukarna förklarade sig därvid kunna åtnöjas med att avstå
från arrende av ett skifte om cirka 33 hektar, beläget öster om anstaltsområdet,
varigenom tre av de angränsande fastigheterna skulle få sina kompletteringsbehov
tillgodosedda. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 april 1959
föreslog lanbruksstyrelsen, att sistnämnda kompletteringsförsäljning om 33
hektar mark skulle få äga rum. En ledamot av styrelsen var dock skiljaktig
och hävdade att det ännu vore för tidigt att frånhända föreningsjordbruket
ifrågavarande mark, med hänsyn till att jordbruket ännu icke var
färdiguppbyggt och marken icke överförd till åker annat än i begränsad

328

omfattning. Genom beslut den 30 april 1959 lämnades nyssnämnda
framställning av Kungl. Maj :t utan bifall.

Den 29 juni 1959 tecknades arrendekontrakt med sambruksföreningens
medlemmar på i huvudsak de villkor som angåvos vid det ovanberörda sammanträdet
den 1 april 1959. Vid kontraktet fogades en förteckning på de
om- och tillbyggnadsarbeten som skulle verkställas under åren 1959 och
1960. Åtagandet att uppföra ett nytt svinhus betecknades därvid som eventuellt.

Revisorerna ha i september 1959 besökt Gudhem. Arbetena med de i det
föregående omnämnda bostadshusen voro då påbörjade. Vårdanstalten var i
huvudsak färdig att tagas i bruk.

Revisorernas uttalande. Gudhems kungsgård i Skaraborgs län omfattar
omkring 360 hektar öppen jord och 105 hektar skogsmark. Den har sedan
år 1914 använts som remontdepå, vilken dock nedlagts under år 1957. Redan
år 1955 förelåg ett förslag om att disponera den därigenom friställda
marken för ett samjordbruk enligt 1948 års lag om sambruksföreningar.
Emellertid beslöt 1957 års riksdag, att en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare
skulle förläggas till Gudhem. För anstaltens behov har avdelats
omkring 60 hektar öppen jord samt flertalet av till gården hörande
bostadsbyggnader ävensom en del av där befintliga ekonomibyggnader.

Möjligheten att upplåta återstoden av den öppna jorden — ca 300 hektar
— till en sambruksförening har därefter varit föremål för omfattande utredningar,
och olika förslag till tänkta driftsformer ha tagits under övervägande.
Utredningsresultatet har givit vid handen, att betydande kapitalinvesteringar
skulle erfordras för att göra egendomen lämpad för samjordbruk.
Kostnaderna för om- och nybyggnader ha sålunda beräknats till omkring
400 000 kronor, vartill skulle komma ett belopp av omkring 350 000
kronor som driftskapital för anskaffande av djur, maskiner och rörelsemedel.
Enligt de uppgjorda kalkylerna skulle inkomsterna av jordbruksdriften
nätt och jämnt förslå till de sammanlagda direkta utgifterna, omfattande
bl. a. gäldande av arrende på 35 000 kronor, förräntning av driftskapitalet
och normal ersättning för arbetsinsatsen. Därutöver skulle praktiskt
taget intet överskott vara att vänta för amortering av det insatta driftskapitalet.

Emellertid har Gudhems kungsgård innevarande år jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut utarrenderats till en för ändamålet bildad sambruksförening om
fem personer, önskvärdheten av att sambruksidén ytterligare prövas i vårt
land har uppenbarligen i väsentlig mån medverkat till projektets förverkligande.
Arrendet har bestämts till 35 000 kronor, ett tämligen omfattande
om- och nybyggnadsprogram har uppgjorts, och föreningen har beviljats
statlig kreditgaranti för driftslån, hittills för ett belopp av 200 000 kronor.
Skogen ingår icke i arrendet.

329

Enligt revisorernas mening tala en råd omständigheter för att lämpligheten
av ett samjordbruk på Gudhems kungsgård kan starkt ifrågasättas.
Främst är att märka, att valet av Gudhem som förläggningsplats för en
alkoholistanstalt berövat egendomen huvuddelen av bostadsbeståndet och
därjämte den större och värdefullare delen av ekonomibyggnaderna. Anstaltsbyggnadernas
placering i omedelbar anslutning till gårdens brukningscentrum
har till och med medfört att vissa ekonomibyggnader, vilka eventuellt
icke komma att tagas i anspråk av anstalten, likväl icke lämpligen
kunna utnyttjas av jordbruket, i vart fall icke för djurhållning. Detta har
nödvändiggjort ett omfattande byggnadsprogram, till vilket hänsyn givetvis
måste tagas vid arrendets bestämmande. Enligt lantbruksstyrelsens i
det föregående återgivna yttrande är det nu fastställda arrendebeloppet
icke tillräckligt för att förränta och amortera de nya investeringarna och
därjämte lämna normal ersättning för jordupplåtelsen. Vidare har huvuddelen
av kungsgårdens mark legat i permanent betesvall sedan år 1914,
och dess uppodling till åker torde icke kunna äga ruin utan åtskilliga kostnader
för bl. a. stenröjning och dikning. Härtill kommer att den omkring
egendomen belägna jordbruksbygden består av ett stort antal smärre jordbruk
med mycket otillräckliga åkerarealer. Från åtskilliga ägare av sådana
jordbruk ha önskemål framförts om förvärv av tillskottsmark från kungsgården
— önskemål som i nuvarande läge icke kunnat tillgodoses. Man
torde icke heller kunna räkna med att den sedan länge brukliga intagningen
av främmande betesdjur på kungsgårdens ägor framdeles skall kunna fortgå
i samma utsträckning som hittills, vilket även bidrager till att minska
förutsättningarna för kringliggande svaga jordbruk. Slutligen synes det
revisorerna tveksamt, om de framlagda kalkylerna beträffande investeringar
och driftsresultat skola visa sig hållbara. Erfarenheten giver vid
handen att dylika beräkningar ofta överskridas, särskilt när det gäller
byggnadskostnader. Vissa oförutsedda merkostnader ha för övrigt redan
anmält sig, bl. a. för vattenförsörjning och avlopp, över huvud taget synes
det beräknade driftutfallet lämna en så knapp marginal, att företaget måste
betecknas som alltför riskfyllt.

En förbättring av det kalkylmässiga resultatet kan måhända visa sig
möjlig, därest nybyggnadskostnaderna hållas nere. Revisorerna förutsätta
också att till jordbruket återföras sådana ekonomibyggnader, av vilka alkoholistanstalten
eventuellt icke äger behov, samt att de möjligheter till förenklingar
i byggnadssätt in. in. tillvaratagas, som framkommit under de
senaste årens jordbruksforskning.

Enligt revisorernas mening är det önskvärt, att de rationaliseringsmöjligheter
som inrymmas i samjordbruksidén bli ytterligare prövade i praktiken.
Samjordbruk enligt 1948 års lag äro avsedda att utgöra ett led i den allmänna
jordbruksrationaliseringen, som syftar till bildandet av större och
bärkraftigare brukningsenheter. Därigenom skall vidare möjlighet öppnas

330

för jordbrukare, vilka eljest icke ha förutsättningar därtill, att genom samverkan
komma i åtnjutande av de tekniska och ekonomiska fördelar som
det större jordbruket erbjuder. Denna driftsform, som vid sin tillkomst
förutsattes äga experimentkaraktär, har emellertid hittills kommit till användning
endast i mycket begränsad omfattning, och vissa svårigheter ha
även givit sig till känna i de fåtal fall där samjordbruk drivits. Så mycket
angelägnare bör det då vara, att samjordbrukstanken prövas under sådana
villkor och förhållanden, att värdefulla erfarenheter vinnas för en ökad tilllämpning
av brukningsformen. Om fortsatta försök skola lämna framgångsrika
resultat och bli vederbörande delägare till nytta, synes det vara nödvändigt
att de äga rum under mera gynnsamma förutsättningar än de som
i förevarande fall varit för handen.

331

§ 33

Kreditgaranti till vissa jordbruksegnahem

Som en följd av 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukets rationalisering
utfärdades år 1948 bestämmelser bl. a. om den statliga jordbruksegnahemsverksamheten.
Dylik verksamhet hade åtnjutit stöd från det allmännas
sida sedan lång tid tillbaka. Efter de ändringar som genomfördes år 1940
hade egnahemsverksamheten till huvudsaklig uppgift att underlätta för
mindre bemedlade att förvärva egna jordbruk av lämplig storlek och sammansättning
samt att befrämja förstärkningen av ofullständiga brukningsdelar.
Härjämte tillgodosågos vissa behov på bostadsförsörjningens område.

Frågan om de riktlinjer efter vilka egnahemsverksamheten och den därtill
hörande sociala bidrags- och kreditgivningen i fortsättningen skulle
bedrivas förelädes riksdagen genom propositionen 1948: 187. De förslag som
därvid framlades inneburo en betydlig utvidgning av kreditgivningen. Sålunda
skapades möjligheter för utlämnande av lån till så höga belopp, att
samtliga kostnader för förvärv och iståndsättning av ett jordbruk täcktes. I
fråga om den fastighetstyp som man i denna verksamhet närmast borde taga
sikte på borde den övre gränsen dragas med basjordbruket som måttstock,
d. v. s. den typ som uppställts som den närmaste riktpunkten för strävandena
att genom yttre rationaliseringsåtgärder förstärka ofullständiga brukningsdelar.
Kreditgivningens angelägnaste uppgift skulle visserligen alltjämt
vara att underlätta för obemedlade och mindre bemedlade att bli självständiga
yrkesutövare i jordbruket men samtidigt erinrades om sambandet med
den framtida jordbrukspolitiken i stort, enligt vilken den i jordbruket arbetande
befolkningen skulle beredas samma möjligheter som utövarna av
andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå. Riktlinjerna för egnahemsverksamheten
måste därför anpassas till de normer som samtidigt antagits
för jordbrukspolitiken i allmänhet.

Vid 1959 års riksdag uppdrogos vissa ändrade riktlinjer för det statliga
stödet till jordbrukets rationalisering, bl. a. genom att den övre storleksgränsen
för de jordbruk som skulle gälla som mål för rationaliseringssträvandena
höjdes (prop. 1959: 148). De statliga rationaliseringsorganen skola
hädanefter verka för att sådana brukningsenheter bildas, som normalt
kunna skötas av två män utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer
och som därtill kunna bereda arbetsinkomst jämställd med den som erbjudes
inom jämförbara näringsgrenar. I anslutning härtill ha skett motsvarande
jämkningar i bestämmelserna beträffande den inre rationaliseringen
och den statliga jordbruksegnahemsverksamheten. Möjligheten alt
lämna stöd har sålunda vidgats upp till och med tvåfamiljsjordbruk.

332

Revisorerna ha besökt två jordbruksegnahem i Göteborgs och Bohus län
och vilja beträffande dem lämna följande upplysningar.

1) Fastigheten Åseby l2 i Bärfendals socken innehåller 10 hektar åker,
4 hektar kulturbete och 12 hektar skog. Taxeringsvärdet uppgår till 41 600
kronor, varav 6 000 kronor skogsvärde.

Genom ansökan den 15 november 1958 anhölls om statlig kreditgaranti
för ett belopp av 29 000 kronor för förvärv av ifrågavarande fastighet som
jordbruksegnahem, varvid köpeskillingen skulle uppgå till 50 000 kronor.
Utöver de beräknade kostnaderna för egnahemsförvärvet erfordrades 13 000
kronor för anskaffande av inventarier, vilket belopp sökanden avsåg att
bestrida med egna medel.

Vid sammanträde med lantbruksnämnden den 17 februari 1959 förelågo
uppgifter om fastigheten, grundade på besiktning. Enligt nämndens protokoll
beskrives fastigheten som centralt belägen nära Bärfendals kyrka. Bostaden,
som var byggd 1870, innehöll fyra rum och kök. Den var elektrifierad
men saknade i övrigt bekvämligheter. Viss förbättring hade skett i köket
omkring år 1950. Byggnaden hade frisk stomme och syntes kunna rustas
upp för omkring 15 000 kronor. Ekonomibyggnaden var uppförd 1910, hade
vattenledning med hydrofor samt elljus och kraft men syntes vara tungarbetad.
Behov av överhängande reparationsarbete förelåg ej beträffande
denna byggnad. Byggnadsbeståndet i övrigt bestod av hönshus med vedbod,
sommarstuga lämplig till tvättstuga, kycklinghus, växthus och smedja. De
flesta av dessa hus voro medelgoda. Åkern låg samlad runt byggnaderna.
Jordarten var lättlera eller svartmylla på lättlera och dräneringsbehovet var
obetydligt. Betesmarken betecknades som mycket god. Skogstillgången beräknades
till 80 m3 per ha, varav 15 procent syntes vara avverkningsbart.
övrig skog tillhörde olika åldrar, en del åldersklasserna 40—60. Fastigheten
värderades till 46 500 kronor, vilket belopp fördelade sig med 35 000 kronor
på öppen jord (14 hektar å 2 500 kronor per hektar) samt med 11 500 kronor
på skog (140 m3 å 25 kronor samt 800 m3 å 10 kronor per in3).

I den hos lantbruksnämnden tillgängliga föredragningspromcmorian i
ärendet anföres bl. a. följande:

Den erlagda köpeskillingen torde vara något hög. Fastighetens ekonomiska
värde synes vara omkring 46 000 kronor. Merpriset torde bero på
gårdens speciella värde för sökanden. Lånesökanden har arbetat ett flertal
år i jordbruk. Han är f. n. byggnadssnickare. Hustruns föräldrahem är närmaste
grannfastighet till nu ifrågavarande fastighet. Svärfadern är också
snickare och avser att hjälpa sökanden med upprustning av bostaden. Detta
avses ske i etapper, varigenom kostnaderna inskränker sig till inköp av
material. Hjälp av det allmänna avser lånesökanden ej söka för upprustningen.
---Med hänsyn till fastighetens goda läge, storlek och bär kraft

samt att densamma icke lämpligen kan sammanläggas med annat
jordbruk men väl framdeles förstärkas med dylikt synes brukningsenheten
komma att bestå som självständigt jordbruk.

333

Lantbruksnämnden beslöt bevilja sökanden 19 000 kronor i statlig lånegaranti
mot inteckning i ifrågavarande fastighet inom 40 000 kronor jämte
borgen av sökandens fader. Nämndens beslut innebar alltså att garanti meddelades
för ett belopp, som med 10 000 kronor understeg det i ansökningen
begärda. Amorteringen av lånet skulle ske under 30 år med början år 1963.

Mot beslutet reserverade sig lantbruksdirektören under hänvisning till att
framtida investeringar syntes bli nödvändiga i bostadshus, ekonomibyggnader
och i övrigt. Enligt reservantens mening borde lånegaranti icke lämnas,
om möjligheterna att framdeles ställa tillfredsställande säkerheter för lån
till angelägen upprustning kunde bedömas som ovissa. Detta vore helt i linje
med godtagna principer för samverkan mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd.
På den aktuella fastigheten vore bostadshuset i dåligt skick.
Nybyggnad syntes vara nödvändig och kostnaden härför uppskattades till
omkring 40 000 kronor. Djurstallarna voro i någorlunda tillfredsställande
skick, medan loge och lada voro gamla och mycket arbetskrävande. Kostnaderna
för en nödvändig upprustning av dessa byggnader beräknades belöpa
sig till minst 20 000 kronor. Köpeskillingen vore med hänsyn härtill alltför
hög.

Den 26 februari 1959 verkställdes besiktning av fastighetens byggnadsbestånd
genom länsbostadsnämndens försorg. Enligt rapporten däröver var
bostadshuset genomgående i dåligt skick. Alla moderna bekvämligheter, även
vattenledning, saknades och köksinredningen var av enklaste slag. Murstocken
uppgavs vara utförd av gråsten, troligen med endast ett gemensamt rökrör.
På grund av sättningar i grundmuren voro såväl väggar som bjälklag
skeva och golven lutade betydligt. En upprustning för ernående av den
standard som krävdes för statligt egnahemslån och familjebostadsbidrag
kunde beräknas draga sådana kostnader, uppskattningsvis 35 000 kronor,
att en dylik åtgärd icke kunde bedömas försvarbar. Härtill bidrog att befintligt
hus var onödigt stort och medförde höga årskostnader för uppvärmning
och underhåll m. m. Nybyggnad syntes därför vara att föredraga, och en
sådan beräknades kosta 45 000—50 000 kronor.

Den 10 mars 1959 företog lantbruksnämndens byggnadskonsulent en besiktning
av ekonomibyggnaderna på fastigheten. Enligt den därvid upprättade
redogörelsen var ladugården uppförd år 1907 och senare tillbyggd med
lada. Byggnaden var uppförd i trä på stenfot och under tak av tegel på
hräder. I stallarna, som hade betonggolv samt tillgång till elkraft och vatten,
syntes utrymmena räcka för gårdens behov. En gavel och en långsida i byggnaden
voro dock i behov av omedelbar reparation till en beräknad kostnad
av omkring 2 000 kronor. Stallarna syntes därutöver inom 5—8 år eller eventuellt
tidigare kräva en mera genomgripande renovering då underhållet där
var eftersatt. Vidare saknades mjölkrum, gödselstad, ventilationsanordning
och fullgod hydrofor. Kostnaden för denna senare upprustning uppskattades
till g ()()0—10 000 kronor, övriga smärre ekonomibyggnader voro i gott skick.

334

En önskvärd ehuru icke helt nödvändig utökning av utrymmena för redskap
och maskiner kunde beräknas dra en kostnad av 4 000 kronor.

Det må slutligen nämnas att av de fastigheter som gränsa intill Åseby l2
eller äro belägna helt nära åtskilliga innehålla mycket små arealer i fråga
om såväl åker som övrig mark. De två största gårdarna innehålla 30 hektar
åker jämte 45 hektar övrig mark och skog respektive 22 hektar åker och 19
hektar övrig mark och skog. Därutöver finnas sju granngårdar med åkerarealer
och skogsskiften understigande 10 hektar.

2) Fastigheten Andenäs 1* m.fl. registernummer i Myckleby socken på
Orust innehåller 14 hektar åker, 2 hektar äng och 12 hektar skogsmark.
Taxeringsvärdet är 44 100 kronor, varav skogsvärde 7 400 kronor.

I ansökan den 2 december 1958 hemställdes om statlig lånegaranti för
23 000 kronor för förvärv av ifrågavarande fastighet som jordbruksegnahem.
Köpeskillingen utgjorde 45 000 kronor. I ansökningen angavs alt sökanden
till en början skulle söka driva jordbruket utan driftslån för inventarieköp
men att han förbehöll sig rätt att återkomma om behov skulle uppstå.

Lantbruksnämnden behandlade ärendet vid sammanträde den 17 februari
1959. Därvid förelågo enligt anteckningar i nämndens protokoll följande
uppgifter:

Gårdens utfartsväg är mindre god; förbättringen beräknas kosta ca 6 000
kronor.

Bostaden är under medelgod, enär den ej varit bebodd de senaste fem
åren. Elljus och centralvärme finnes, i övrigt är den omodern. En upprustning
torde kosta ca 10 000 kr, men denna synes ej behöva utföras omedelbart,
enär sökanden är ogift. Djurstallet är dåligt; nybyggnad eller ombyggnad
är nödvändig. Kostnaden torde hålla sig vid ca 20 000 kr. En särskild,
medelgod byggnad lämpar sig väl som loge-lada.

Åkern ligger samlad runt byggnaderna. Jordmånen anses vara god; gården
har särskilt varit betydande som betesgård.

Skogsmarken ligger nära brukningscentrum. Tillväxten är mycket god
och avverkning har ej skett på över 10 år. 400 m3 är mer än 25 cm i diameter,
större delen avverkningsbar!.

Gården kan ej lämpligen läggas samman med annat jordbruk. Tillskottsinark
kan möjligen bli till salu framdeles. Med hänsyn till gårdens storlek,
åkerjordens kvalitet och tillgången på skog synes enheten komma att bestå.

Lånesökanden är jordbrukareson och har genomgått Dingle lantmannaskola.
Han torde ha goda möjligheter att genomföra behövliga förbättringar
på en ekonomiskt sund bas. Ilan har därvid god hjälp av sin fader, en i
orten väl känd jordbrukare.

Ortsombudet har tillstyrkt lånet och uttalat att köpeskillingen är skälig
samt att gården efter byggnadsförbättringarna bör ha ett värde av ca
75 000 kr.

Den genom lantbruksnämndens försorg företagna värderingen hade utvisat
ett värde å fastigheten av 43 000 kronor, fördelande sig med 26 000 kronor
på åker (13 hektar å 2 000 kronor), med 2 000 kronor på äng (2 hektar)
samt med 15 000 kronor på skogsvärde av 12 hektar skog.

335

Lantbruksnämnden beslöt att bevilja sökanden statlig lånegaranti för ett
belopp av 18 000 kronor mot inteckning i fastigheten inom 40 000 kronor.
I förhållande till det yrkade beloppet innebar alltså beslutet en nedsättning
med 5 000 kronor. Amortering av lånet skulle ske under 25 år med början
år 1964.

Även i detta ärende redovisade lantbruksdirektören skiljaktig mening.
Därvid anfördes att de oundgängligen nödvändiga investeringarna på fastigheten
voro betydande och kunde beräknas till omkring 100 000 kronor för
bostadshus, ekonomibyggnader, utfartsväg och dikning. Fastigheten var avsides
belägen och om hänsyn toges till samtliga omständigheter syntes köpeskillingen
alltför hög. Genom den föreskrivna begränsningen av lånet minskades
visserligen statens åtaganden nu, men det allmänna syntes icke kunna
undandraga sig att framdeles lämna stöd till fastighetens upprustning, om
ägaren skulle framställa begäran därom. Såvitt nu kunde bedömas kunde
jordbruket på enheten knappast bli så lönsamt, att en skuldsättning av
antydd storlek skulle kunna vara ekonomiskt motiverad.

Genom länsbostadsnämnden verkställdes den 4 mars 1959 besiktning av
bostadshuset på fastigheten. Därvid antecknades, att byggnaden innehöll 3
rum och kök i bottenvåningen samt 1 rum och kök i vindsvåningen. Den
syntes ha god stomme och borde utan olägenhet kunna bli föremål för upprustning.
Invändiga vägg- och takbeklädnader voro emellertid i dåligt skick
liksom fönster och övriga snickerier. Köksinredningen var av enkelt utförande,
otidsenlig och otillräcklig. Enkel centralvärme var installerad och
omfattade kökspanna och 4 radiatorer, varav en i vindsvåningens rum. Sanitär
installation saknades med undantag av avlopp från vindsvåningens hall.
En upprustning för ernående av den standard som erfordrades för statligt
egnahemslån kunde beräknas draga en kostnad av 20 000—25 000 kronor,
även om arbetena begränsades till bottenvåningens utrymmen.

Enligt rapport från en besiktning av fastighetens ekonomihusbestånd,
företagen av lantbruksnämndens byggnadskonsulent den 12 mars 1959, var
fastigheten försedd med två ekonomibyggnader. Den större ladugården var
i mycket dåligt skick och djurstallarna därstädes voro icke möjliga att reparera.
Laduutrymmet kunde dock tills vidare användas efter vissa iståndsättningsarbeten.
Nya djurstallar erfordrades dock omedelbart om normal
djurhållning skulle tillämpas. Den mindre ladugården kunde lämpligen
användas för maskiner, som magasin o. d. Befintlig vattentäkt höll tillräckligt
med vatten men måste iståndsättas. Farbar väg måste ordnas till
gården om inte transportkostnaderna för erforderligt byggnadsmaterial
skulle bli onormalt höga.

För iståndsättning av ekonomibyggnaderna angavs kostnadskalkyl enligt
två olika alternativ. Det ena, som avsåg helt ny ladugård med djurstall och
foderutrymmen samt utrymme för otröskad säd, slutade på 40 000 kronor,

336

medan det andra, som räknade med renovering av befintlig byggnad till lada
samt nya djurstallar, uppgick till 28 000 kronor.

Intill ifrågavarande fastighet gränsa två jordbruksfastigheter med mycket
små arealer, 5 respektive 3 hektar åker. Fyra närbelägna ehuru icke direkt
angränsande fastigheter i Grindsby by innehålla åkerarealer mellan 13 och
5 hektar. Ägarna av dessa fastigheter ha emellertid icke varit intresserade
av strukturrationalisering.

Det må anmärkas, att lantbruksnämnden vid sammanträde den 23 mars
1959 upptagit frågan om principiellt samarbete med länsbostadsnämnden
i ärenden rörande jordbruksegnahemslån. Enligt beslutet skulle länsbostadsnämnden
beredas tillfälle att uttala sig om kostnaderna för upprustning av
vederbörande bostadshus, om anledning förelåg till förmodan att huset i en
snar framtid komme att bli föremål för ombyggnad eller omfattande förbättring.

Revisorernas uttalande. De från år 1948 gällande riktlinjerna för jordbruksegnahemsverksamheten
innebära, att statsverket genom lantbruksnämnderna
lämnar kreditgarantier i syfte att underlätta för mindre bemedlade
att förvärva jordbruk av lämplig storlek och sammansättning. Verksamheten
skall i främsta rummet inriktas på förvärv av bärkraftiga brukningsdelar,
vilka kunna beräknas lämna innehavarna en tillräcklig bärgning.
Förvärv av stödjordbruk har ansetts böra underlättas endast om brukaren
kan varaktigt erhålla tillfredsställande försörjning huvudsakligen genom
arbete i annans tjänst. I övrigt har förutsatts att verksamheten anpassas till
de normer som antagits för jordbrukspolitiken i allmänhet. I sistnämnda
hänseende må särskilt erinras om den förskjutning i riktning mot större
och mera bärkraftiga jordbruk som genom beslut av 1959 års riksdag ägt
rum beträffande den allmänna rationaliseringsverksamheten på jordbrukets
område. En däremot svarande höjning har även skett av storleksgränsen
för jordbruksegnahem.

I det föregående ha redogörelser lämnats för de närmare omständigheterna
beträffande två ärenden, som gälla förvärv av jordbruksegnahem. I
dessa ärenden har statlig kreditgaranti lämnats av lantbruksnämnden i
Göteborgs och Bohus län till förvärv av två skilda jordbruk, det ena innehållande
10 hektar åker, 4 hektar betesmark och 12 hektar skog, det andra
innehållande 14 hektar åker, 2 hektar betesmark och 12 hektar skog. Gårdarna
äro alltså relativt små och i behov av förstärkning med ytterligare
jord för att kunna anses som självbärande enheter. På båda fastigheterna
är byggnadsbeståndet som helhet betraktat bristfälligt, och det har redan
från början stått klart att kostnadskrävande reparationer varit nödvändiga.
Inom lantbruksnämnden har vid ärendenas avgörande reservationsvis den
meningen framförts, att kreditgaranti ej borde lämnas med hänsyn till reparationsbehovets
omfattning och till ovissheten rörande möjligheterna att

337

med den beräknade skuldbördan erhålla en ekonomiskt lönande drift. Sedan
kreditgaranti beviljats och förvärven genomförts har fortsatt utredning ägt
rum rörande byggnadernas iståndsättande, varvid en representant för länsbostadsnämnden
beräknat reparationskostnader för bostadshusen, vilka
väsentligt överstigit kostnaderna i de kalkyler som förelegat vid ärendenas
avgörande hos lantbruksnämnden. Samtidigt har lantbruksnämndens byggnadskonsulent
beräknat betydande merkostnader för iståndsättande av fastigheternas
ekonomibyggnader.

Revisorerna vilja, såvitt gäller den principiella sidan av förevarande
ärenden, kraftigt understryka nödvändigheten av att vid behandling och avgörande
av ansökningar om statligt stöd till förvärv av jordbruksegnahem
hänsyn tages till samtliga de utgifter som äro aktuella för vederbörande
fastighets iståndsättande till en självständig och lönsam driftsenhet. Icke
endast köpeskillingen för fastigheten måste alltså tagas i betraktande utan
därjämte kostnaderna för upprustning av bostad och ekonomihus, jordförbättringsåtgärder,
väganläggningar och andra påkallade iståndsättningsarbeten
samt kostnaderna för anskaffande av djur och inventarier. Det är
uppenbärt att samarbete måste ske med länsbostadsnämnden när det gäller
bostadsfrågan. 1958 års revisorer gjorde ett påpekande av detta innehåll,
vilket rönte instämmande av vederbörande centrala myndigheter.

Revisorerna ha besökt ifrågavarande båda fastigheter och ha för sin del
erhållit det allmänna intrycket, att avsevärda investeringar äro erforderliga
och att svårigheter kunna antagas möta att utveckla dessa fastigheter till
goda brukningsenheter. I betraktande av fastigheternas relativt begränsade
arealer och till föreliggande upprustningsbehov synes det revisorerna ha
varit att föredraga, om vederbörande sökande kunnat hänvisas till andra
gårdar med gynnsammare förutsättningar. Av hänsyn icke blott till statsverket
utan även till vederbörande brukare anse revisorerna, att statligt
stöd för igångsättande av jordbruksföretag med så svaga förutsättningar
som de här förevarande icke är lämpligt och ekonomiskt välgrundat.

22 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1359 I

338

§ 34

Vissa förvaltningsfrågor vid statens centrala frökontrollanstalt och statens

växtskyddsanstalt

Statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt äro
båda förlagda till kronoegendomen Bergshamra inom Solna stads område.
Enligt kungl. brev den 21 maj 1943 äro vissa angivna områden av egendomen,
sammanlagt omkring 24 hektar, upplåtna till de båda anstalterna.
De ha sina institutionsbyggnader uppförda endast något hundratal meter
från varandra.

Statens centrala frökontrollanstalt är centralt organ för den statliga och
den med statsunderstöd bedrivna frökontrollverksamheten inom riket. Anstalten
skall därjämte bedriva forskning inom sitt verksamhetsområde. Genom
laboratorieundersökningar och fältodlingar utövas kontroll över utsädesvarors
beskaffenhet i olika avseenden. Vidare ombesörjes statsplombering
av saluförda utsädesvaror, d. v. s. provtagning av anmäld vara och
åsättande av statsplomb samt i vissa fall kontrollodling rörande sortäkthet
och stamäkthet. Anstalten utövar även kontroll över viss del av fröimporten
samt kvalitetsanalys av kvarnspannmål och foderspannmål.

Anstalten är lokalt uppdelad på huvudinstitutionen i Bergshamra och en
filial i Åkarp jämte viss annorstädes placerad personal. Vid filialen utföras
laboratorieanalyser av samma slag som vid huvudanstalten, varjämte större
delen av anstaltens kontrollodlingar förlagts till den närbelägna Alnarps
egendom.

De s. k. lokala frökontrollanstalterna äro fem till antalet och ha vederbörande
hushållningssällskap till huvudmän. Organisatoriskt tillhöra de
alltså icke den statliga anstalten men åtnjuta statsunderstöd. De fullgöra
inom respektive lokala områden vissa med den allmänna frökontrollen sammanhängande
uppgifter, men deras befogenhet omfattar icke alla de arbetsuppgifter
som utföras vid statens centrala frökontrollanstalt. Den sistnämnda
arbetar således både som riksmyndighet och som lokal myndighet.

I funktionshänseende är frökontrollanstaltens verksamhet uppdelad på
två laboratorieavdelningar, den ena huvudsakligen för renhetsanalyser och
den andra främst för groningsundersökningar, samt en fältkontrollavdelning.
Härtill komma rent administrativa avdelningar, nämligen analysexpeditionen
och kansliet. Antalet vid huvudinstitutionen i Bergshamra anställda
uppgår till 121 eller flera, beroende på den säsongmässiga arbetsbelastningen.
Vid filialen i Åkarp tjänstgöra omkring 28 personer, och lokalt placerade
på andra platser finnas 8 anställda. Förutom nu nämnd personal
har frökontrollanstalten i olika delar av landet för provtagning av utsädes -

339

varor mot arvode anställt omkring 75 personer, varjämte vissa besiktningsuppgifter
för anstaltens räkning mot arvode utföras av tjänstemän hos hushållningssällskapen
eller av andra.

Av de vid huvudinstitutionen anställda äro sammanlagt 101 personer
placerade vid renhets-, gronings- och fältkontrollavdelningarna.

Vid anstaltens kansli tjänstgöra åtta personer, nämligen en förste byråsekreterare
(Ao 21), en kansliskrivare (Ao 10), en kassör (Ao 10), tre
kanslibiträden och två kontorsbiträden.

Analysexpeditionen registrerar inkommande prov, insamlar och registrerar
från laboratorieavdelningarna erhållna analysresultat, utskriver analysattester
in. m. Expeditionen består av nio befattningshavare, nämligen
en föreståndare (Ao 12), en kontorist (Ae 9), två kanslibiträden och fem
kontorsbiträden. Dessutom finnas för anstaltens gemensamma behov en
förste vaktmästare och två vaktmästare samt — anställda enligt kollektivavtal
för fältarbeten och vissa inre arbeten — en förman och fyra arbetare.

Till frökontrollanstalten inflyta vissa inkomster såsom ersättning för
tjänster åt allmänheten, nämligen för analyser av utsädesvara, provtagning
och plombering samt fältkontroller och besiktningar av olika slag. Antalet
under föregående budgetår utförda avgiftsbelagda prov uppgick till emellan
55 000 och 60 000, av vilka huvuddelen utfördes för spannmålshandelns räkning
och en mindre del på begäran av enskilda jordbrukare. Avgifterna härför
regleras enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa. Omfattningen av ifrågavarande
inkomster samt belastningen på anstaltens avlönings- och omkostnadsanslag
under de senast förflutna tre budgetåren framgå av denna
uppställning, vari beloppen äro angivna i jämna hundratal kronor.

För innevarande budgetår äro inkomsterna beräknade till 1 600 000 kronor,
varjämte de båda nämnda utgiftsanslagen äro anvisade med 2 145 600
respektive 688 100 kronor.

Det till frökontrollanstalternas förfogande ställda området av kronoegendomen
Bergshamra omfattar omkring 20 hektar. Därav disponerar anstalten
för egen räkning endast ett mindre område, omkring 3 hektar, under
det att återstoden utarrenderas till enskild brukare. Huvuddelen av fältarbetet
utföres emellertid som nämnts vid Alnarps egendom i Skåne, vilket
sedan länge aktualiserat ett önskemål om att åtminstone anstaltens fältkontrollavdelning
borde förflyttas till Skåne och förläggas i anslutning till
filialen. År 1953 förordnade Kungl. Maj :t att tre kronocgendomar inom

Budgetår Inkomster

1956/57 1 377 600

1957/58 1 603 100

1958/59 1 715 400

Utgifter

Avlöningar Omkostnader
1 747 700 647 800

1 889 800 661 500

2 000100 701 400

340

Lunds stads område, gemensamt benämnda Stora Råby, skulle upplåtas för
nämnda ändamål. 1957 och 1958 års riksdagar ha även beviljat anslag för
byggnadsarbeten på området med sammanlagt 800 000 kronor, varav
300 000 kronor för uppförande av växthus samt 500 000 kronor för att påbörja
byggandet av institutionsbyggnad. Härefter har 1959 års riksdag anvisat
ytterligare 1 250 000 kronor för samma ändamål. Anstalten har den
14 mars 1958 övertagit egendomen men endast i ringa mån kunnat utnyttja
den, enär byggnader och materiel icke finnas tillgängliga. Igångsättandet av
byggnadsarbetena på egendomen har också tills vidare fått anstå i avvaktan
på att definitivt beslut skulle fattas i fråga om anstaltens förläggning.
Lokaliseringsutredningen har nämligen den 20 december 1958 avgivit betänkande
med förslag om att såväl huvudinstitutionen i Bergshamra som
filialen i Åkarp skulle förflyttas till Stora Råby. De lokalt betonade uppgifter
som hittills åvilat huvudinstitutionen, främst i fråga om plombering,
skulle därvid överflyttas på de närmast Stockholm belägna lokala anstalterna,
vilka därigenom skulle få sina plomberingsområden utvidgade.

Frågan om frökontrollanstaltens lokalisering är alltjämt beroende av
statsmakternas prövning. Anstalten har för sin del hävdat att, även om
en förflyttning av huvuddelen av anstalten skulle äga rum, det under alla
förhållanden borde finnas en lokal anstalt eller däremot svarande avdelning
för mälardalsområdet och de övriga jordbruksbygder som huvudanstalten
för närvarande betjänar.

Statens växtskyddsanstalt har till uppgift att hedriva vetenskaplig forskning
och praktiska försök i syfte att bereda växtodlingen inom jordbruk
och trädgårdsskötsel skydd mot sjukdomar och skador som förorsakas av
virus, växter eller djur eller som äro av fysiogen art. Verksamheten inriktas
även på vegetabiliska produkter och därav beredda livsmedel samt på
medel att förekomma och hejda skadegörelse på dylika produkter. Till anstaltens
verksamhet hör vidare kontroll och inspektion på växtskyddets
område, däri inbegripet kontroll av växtskyddsmedel. Anstalten lämnar
dessutom råd och anvisningar till allmänheten i nu nämnda ämnen. Forskningen
är i främsta rummet inriktad på att medföra resultat av mera omedelbar
praktisk betydelse för jordbruket och i mindre utsträckning på s. k.
grundforskning.

Anstalten består av en central huvudinstitution, förlagd till Bergshamra,
samt fem filialer, nämligen i Äkarp, Kalmar, Linköping, Skara och Röbäcksdalen.
Huvudinstitutionen omfattar fem avdelningar, nämligen botaniska,
zoologiska, kemiska, inspektions- och upplysningsavdelningarna, samt ett
för hela anstalten gemensamt kansli.

Växtskyddsanstaltens huvudinstitution har en personalstyrka på 58 tjänstemän.
Vid de fem fackavdelningarna äro sammanlagt 49 tjänstemän placerade;
av dessa utgöras 13 befattningshavare av växtinspektörer och dem

341

underställd personal, organisatoriskt inordnade i inspektionsavdelningen
men med lokal stationering i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.
Vid de fem filialerna tjänstgöra sammanlagt 14 personer, därav 8 personer
vid filialen i Åkarp.

Huvudinstitutionens kansli består av fem tjänstemän, nämligen en förste
byråsekreterare (Ao 21), en kassör (Ao 12), en kontorist (Ao 9), ett
kanslibiträde och ett kontorsbiträde. Härjämte ingår i anstaltens organisation
viss gemensam personal, nämligen en trädgårdsmästare (Ao 11), en
institutionsvaktmästare (Ao 8), en vaktmästare och en telefonist samt fyra
kollektivavtalsanställda arbetare.

Belastningen på anslagen till avlöningar och omkostnader vid växtskyddsanstalten
har under de senaste tre budgetåren uppgått till följande belopp
i jämna hundratal kronor.

Budgetår

1956/57

1957/58

1958/59

Avlöningar
990 400
1 139 500
1 216 000

Omkostnader
290 900
328 500
328 500

För innevarande budgetår äro de båda nämnda anslagen anvisade med
1 475 800 respektive 428 900 kronor.

Den helt övervägande delen av anstaltens forsknings-, upplysnings- och
rådgivningsverksamhet sker kostnadsfritt. Anstalten åtager sig emellertid
i viss utsträckning prövning av växtskyddsmedel och kontrollverksamhet
mot ersättning, varjämte vissa inkomster erhållas från försäljning av publikationer
och produkter. Dylika inkomster redovisas såsom särskilda uppbördsmedel
under omkostnadsanslaget. De belopp som ovan angivits såsom
utgifter under nämnda anslag utgöras alltså av nettoutgifter. De särskilda
uppbördsmedlen ha under de senast förflutna budgetåren uppgått till respektive
29 000, 40 000 och 39 400 kronor.

Från och med innevarande budgetår har på riksstatens inkomstsida upptagits
ett särskilt belopp, beräknat till 800 000 kronor, under titeln Inkomster
vid statens växtskyddsanstalt. De avsedda inkomsterna utgöras av avgifter
som sammanhänga med den samtidigt genomförda import- och exportkontrollen
av växter och växtdelar. Uppbörden av dessa avgifter ankommer
dock icke på växtskyddsanstalten utan ombesörjes av tullverket.

I fråga om växtskyddsanstaltens medelsredovisning må även nämnas,
att det under riksstatens nionde huvudtitel uppförda anslaget till Bekämpande
av växtsjukdomar utbetalas och disponeras av anstalten. Utgifterna
under anslaget ha de senaste budgetåren uppgått till i runda tal respektive
537 000, 429 000 och 348 000 kronor. För innevarande budgetår ha dock
principerna för anlitande av detta anslag omprövats, och vissa med anslaget
avsedda ändamål skola hädanefter tillgodoses i annan ordning. Till

342

följd därav har anslaget under innevarande budgetår uppförts med ett belopp
av allenast 100 000 kronor.

Såsom inledningsvis nämndes disponerar växtskyddsanstalten viss del av
kronoegendomen Bergshamra. Detta område uppgår till 4,4 hektar. Anstalten
är härutöver i behov av ytterligare försöksmark på omkring 4 hektar,
som arrenderas av brukaren av Bergshamra gård.

Även i fråga om växtskyddsanstalten har frågan om den framtida förläggningsorten
upptagits till prövning av lokaliseringsutredningen. I ett
den 22 oktober 1959 avgivet betänkande har utredningen framhållit, att anstalten
utan större olägenhet syntes kunna utflyttas från stockholmsområdet
men att huvudanstalten dock borde vara belägen inom sitt nuvarande
verksamhetsområde i mellersta Sverige. Såsom lämplig förläggningsplats
för anstalten har utredningen förordat Uppsala eller plats i stadens omedelbara
grannskap.

Revisorernas uttalande. Statens centrala frökontrollanstalt och statens
växtskyddsanstalt äro båda förlagda till Bergshamra inom Solna stads område,
där de förfoga över vissa delar av en kronoegendom. De båda anstalterna
förete såväl organisatoriskt som i fråga om arbetsuppgifter stora inbördes
likheter. Förutom vetenskaplig forskning fullgöra de undersökningsoch
kontrolluppgifter för jordbruksnäringens räkning, dels vid inom anstalterna
belägna laboratorier och dels såsom fältarbeten på för ändamålet disponerad
mark. Anstalternas huvudinstitutioner äro för nämnda verksamhet
uppdelade på ett antal fackavdelningar, och de ha dessutom en viss lokal
organisation i form av filialer i olika delar av landet samt ett antal inspektörer
och kontrollanter för vissa speciella uppgifter.

Den nämnda överensstämmelsen är än mer påtaglig i fråga om den administrativa
organisationen. Vid båda anstalterna finnas sålunda kanslier,
utrustade med personal för såväl allmänt förvaltningsmässiga uppgifter
som kassagöromål. Den ekonomiska förvaltningen synes också i många hänseenden
synnerligen likartad. Vidare finnes vid båda anstalternas huvudinstitutioner
personal anställd med inbördes likartade serviceuppgifter, såsom
vaktmästare, hantverkare och trädgårdsarbetare. Sammanlagt uppgår
personalen för kansli- och servicegöromål till 29 tjänstemän och 9 enligt
kollektivavtal anställda.

Nu nämnda förhållanden göra det enligt revisorernas mening antagligt,
att en gemensam organisation för administrativa, ekonomiska och närstående
uppgifter skulle medföra vissa fördelar, i första hand på så sätt att
personalen kunde utnyttjas mera rationellt och därigenom möjligheter till
personalbesparingar skulle öppnas. Revisorerna få alltså föreslå att de förvaltningsmässiga
göromålen och den s. k. serviceverksamheten sammanföres
till en för båda anstalterna gemensam enhet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den s. k. lokalise -

343

ringsutredningen föreslagit, att både frökontrollanstalten och växtskyddsanstalten
skola utflyttas från stockholmsområdet. Såvitt gäller frökontrollanstalten
föreligger redan tidigare statsmakternas beslut om att såväl dess
fältkontrollavdelning i Bergshamra som dess filial i Åkarp skola förflyttas
och gemensamt förläggas till ett för ändamålet anvisat område vid Lund.
Lokaliseringsutredningens förslag innebär, att frökontrollanstalten i sin
helhet förflyttas till Lund, under det att växtskyddsanstalten erhåller ny
förläggning vid Uppsala. Därest anstalterna framdeles skulle förflyttas till
skilda orter, ändras givetvis förutsättningarna för en gemensam administrativ
förvaltning. Utflyttning av anstalterna från den nuvarande förläggningen
förutsätter emellertid att nya institutionsbyggnader uppföras, och
man torde knappast ha att räkna med att förslagen genomföras i en nära
framtid. Frökontrollanstaltens eventuella förflyttning till Lund kan dessutom
tänkas medföra att i mellersta Sverige behålles en avdelning för vissa
hithörande uppgifter, närmast motsvarande de uppgifter som för närvarande
åvila de lokala frökontrollanstalterna. Under alla förhållanden synes
det revisorerna påkallat, att frågan om en gemensam organisation för de
båda anstalternas förvaltningsuppgifter beaktas även vid lokaliseringsfrågans
prövning.

344

§ 35

Lantmäteriets arbetsbalans

Såväl 1945 som 1948 års statsrevisorer ägnade uppmärksamhet åt arbetsbalansen
inom lantmäteriväsendet. År 1945 framhöllo revisorerna bl. a., att
en avsevärd arbetsbalans förelåg såväl inom länslantmäterikontoren som
inom lantmäteridistrikten. Antalet balanserade förrättningar vid lantmäteridistrikten
hade sålunda under de närmast föregående åren visat en stadig
tendens till stegring och uppgick vid utgången av år 1944 till 16 280. För
lantmäterikontorens vidkommande utgjorde motsvarande tal 8 575 ärenden.
Denna arbetsbalans, vars orsak främst syntes vara att hänföra till bristen
på personal, medförde avsevärda olägenheter för sakägarna, bl. a. vid ordnandet
av fastighetskredit. Åtgärder i rationaliserande syfte borde kunna
bidraga till att nedbringa balansen.

När revisorerna år 1948 återkommo till detta ämne, hade under mellantiden
en genomgripande omorganisation av lantmäteriet ägt rum. Genom
beslut av 1947 års riksdag hade det s. k. sportelsystemet avskaffats och lantmäteriets
distriktsorganisation helt förstatligats under år 1948. Balansen
under den närmast föregående fyraårsperioden uppgick till följande tal.

	Distriktsorganisationen	Lantmäterikontoren
	(förrättningar)	(ärenden)
1944	16 280	7 121
1945	19 963	8 625
1946	23 021	10 825
1947	19 424	13 398

Revisorerna anförde, att utvecklingen under 1948 visade en balans som
vore större än någonsin tidigare. Enbart distriktsorganisationens arbetsbalans
motsvarade sålunda en uppskattad arbetstid av omkring 1 000 arbetsår.
För lantmäterikontorens vidkommande hade antalet balanserade ärenden
i det närmaste fördubblats sedan 1944. Samtidigt som lantmäteriorganisationen
undergått en genomgripande omorganisation hade under de sist
förflutna åren arbetsbalansen stegrats, till synes i hastigare takt efter den
nya organisationens genomförande. Härjämte erinrades om att jordbruksrationaliseringen
och den nya byggnadslagen kunde förväntas resultera i en
ytterligare belastning på lantmäteriet. Särskilda svårigheter hade även skapats
genom den personalavtappning som skett till den nyligen uppbyggda
lantbruksorganisationen ävensom till kommunal tjänst till följd av byggnadslagens
tillkomst. Allt detta medförde, att den rådande situationen kunde
betecknas som kritisk. Revisorerna förordade vissa åtgärder som syftade till
en förenkling och rationalisering av verksamheten.

345

I ett över revisorernas berättelse avgivet remissutlåtande vitsordade lantmäteristyrelsen,
att tillgången på personal var oroväckande knapp i förhållande
till de föreliggande arbetsuppgifterna samt att situationen var särskilt
allvarlig med hänsyn till att arbetsuppgifterna oavlåtligt stegrades och
att nya uppgifter av betydande omfattning alltjämt pålades lantmätarna.
Den genom 1947 års riksdag fastställda omfattningen av distriktsorganisationens
personalkategorier vore på väg att uppfyllas såvitt gällde biträdeskategorierna,
men bristen på lantmätare komme under åtskilliga år att vara
mycket kännbar. Genom intresse och tillmötesgående från tekniska högskolans
sida hade emellertid antalet studerande i lantmäteriavdelningens
första årskurs i det närmaste fördubblats hösten 1948. Inom 5 å 6 år syntes
bristen på lantmätare kunna väsentligt nedbringas.

Utvecklingen av lantmäteriets arbetsbalans under tiden från och med år
1948 framgår av följande uppställning, som avser förrättningar och uppdrag.

Länslantmäterikontoren Distriktsorganisationen

År	Avslutade	Balanserade	Avslutade	Balanserade
1948	49 446	12 788	24 141	26 439
1949	41 404	9 337	30 179	27 092
1950	36 743	9 331	30 676	27 891
1951	33 658	8 448	27 247	26 323
1952	31 864	8 862	27 606	24711
1953	33 349	8 380	30 291	25 915
1954	35 923	8 236	33 428	28 418
1955	35 168	8 499	33 730	28 828
1956	34 160	8 609	32 098	29 352
1957	35 856	9 077	33 553	29 836
1958	35 292	9 242	38 050'')	34 3971)

I tabellen angivna uppgifter äro hämtade ur lantmäteristyrelsens årsredogörelser.
Såvitt gäller balansen är att märka, att uppgifterna omfatta endast
de ärenden som handläggas enligt för landsbygden gällande bestämmelser.
Härjämte fullgör distriktsorganisation viss verksamhet som hänför sig till
städer och stadsliknande samhällen. Därest hänsyn tages även till balanser
som belöpa på denna verksamhet, stiger antalet balanserade ärenden med
omkring 15 procent.

För att belysa verksamhetens natur må följande nämnas rörande arbetsprestationen
år 1957 vid distriktsorganisationen. Av antalet avslutade ärenden
falla 17 559 på förrättningar och återstoden eller 15 994 på uppdrag.
Bland förrättningarna dominera avstyckningarna helt med 14 957 ärenden,

'') pa grund av förändringar i redovisningssystemet äro 1958 års tal beträffande distriktsorganisationen
icke direkt jämförbara med föregående års.

346

varav dock endast 701 hänföra sig till avstyckning för jordbruks- eller skogsbruksändamål.
Bland övriga förrättningar redovisas 168 laga skiften, 553
ägoutbyten, 288 inlösningsförrättningar, 855 gränsbestämningar och 979
vägförrättningar. Bland uppdragen ingå 515 ägomätningar, 230 stads- eller
byggnadsplaner samt 332 grundkartor för dylika planer.

Den uppskattade arbetsbalansen samt personaltillgången inom distriktsorganisationen
för åren 1953—58, uttryckt i arbetsår, redovisas i denna
tabell.

Distriktsorga- Skiftesorganisa -

År	nisationen utom skiftes-organisationen	tionen i Koppar-bergs och Norr-bottens län	Summa
	Balans	Personal- tillgång	__ Personal- Balans .... . _ tillgång	Balans	Personal- tillgång
1953	997	926	501	52	1 498	978
1954	1 120	961	572	61	1 692	1 022
1955	1 183	986	593	61	1 776	1 047
1956	1 244	1 006	581	62	1 825	1 068
1957	1 198	1 011	482	62	1 680	1 073
1958	1 225	1 015	436	75	1 661	1 090

Tillgången på personal inom lantmäteriväsendet har under ifrågavarande
tidsperiod i stort sett förbättrats. Följande tabell visar den inom distriktsorganisationen
tjänstgörande personalen, redovisad i tjänstgöringsår och
fördelad på de tre personalkategorierna.

År	Lantmätare Manings- tekniker	Kontors-biträden m. fl.
1948	300	249	226
1949	309	339	305
1950	308	353	332
1951	299	352	328
1952	306	343	336
1953	303	353	322
1954	319	354	350
1955	329	349	369
1956	331	338	399
1957	317	345	411
1958	320	344	426
behandlingen av	frågan om	arbetsbalansen	inom lantmäteriet

ofta framhållits, att åtskilliga åtgärder som kunde tänkas bidraga till förenklingar
och rationaliseringar vore beroende av en omarbetning av gällande
bestämmelser i ämnet. Här må erinras om att ett antal partiella reformer

347

på jorddelningslagstiflningens område genomförts efter förslag av de s. k.
fastighetsbildningssakkunniga, vilka tillsattes år 1939. Arbetet därmed har
sedermera fortsatts av den år 1953 tillkallade fastighetsbildningskommittén,
vars verksamhet ännu pågår.

En direkt på lantmäteriväsendets förhållanden inriktad utredning tillsattes
år 1956, den s. k. lantmäterikommittén. Enligt direktiven skulle utredningen
pröva de organisatoriska förhållandena, bl. a. mot bakgrunden av de
förändringar som inträtt efter lantmäteriets omorganisation år 1948. Främst
avsågs härmed de nya riktlinjerna för jordbrukets rationalisering samt den
allmänna bostadspolitiken ävensom det förhållandet att förrättningsverksamheten
över huvud starkt ökat. Lantmäterikommittén har avgivit sitt betänkande
hösten 1959. Däri konstateras bl. a. att lantmäteriets — i första
hand distriktsorganisationens — kapacitet under en lång följd av år icke
motsvarat arbetsuppgifternas omfattning, vilket fått till följd att arbetsbalanserna
och således även väntetiderna för allmänheten ständigt ökat, ett
förhållande som fört med sig allvarliga ekonomiska konsekvenser för bl. a.
byggnadsverksamheten. För nämnda ändamål beräknades en kapacitetsökning
med 8 procent erforderlig. Härutöver förelågo väsentligt ökade behov
av insatser från lantmäteriet främst i fråga om fastighetsreglerande och liknande
uppgifter för skogsbrukets och jordbrukets räkning. Även om de mest
trängande av dithörande behov skulle tillgodoses, fordrades därför en ökning
av lantmäteriets resurser. Kommittén hade emellertid bedömt, att resurser
för ändamålet nu borde tillmätas endast för de närmaste årens aktuella
behov, medan organisationen sedermera borde anpassas efter en förväntad
successiv ökning av verksamheten.

Det ökade kapacitetsbehovet borde enligt kommitténs mening i första
hand tillgodoses genom rationalisering av verksamheten, bl. a. genom vissa
organisatoriska förändringar. Det nuvarande antalet högskoleutbildade
tjänstemän skulle ur denna synpunkt vara tillräckligt, medan antalet mätningstekniker
och antalet befattningshavare i kontorstjänst borde ökas med
17 respektive 200 i förhållande till nuvarande personalramar. Härtill hade
emellertid anmärkts, att brist på utbildad personal av alla kategorier för
närvarande förelåg, vilken brist huvudsakligen kompenserats genom extraanställning
av kontorspersonal utan fackutbildning. I förhållande till vid årsskiftet
1958/59 tjänstgörande personal innebar förslaget därför en ökning
av antalet lantmätare med omkring 20 och av antalet befattningshavare av
övriga båda kategorier med 60 respektive 30 i runda tal.

I sina årligen avgivna pctitaskrivelser har lantmäteristyrelscn givetvis
berört nu ifrågavarande förhållanden. I framställningen om anslag för innevarande
budgetår anfördes sålunda, att arbetsbalansen sedan länge varit
väsentligt högre än vad som kunde anses önskvärt och rimligt ur arbetsorganisatorisk
synpunkt. För många enheter inom distriktsorganisationen
vore balansen så stor, att risk funnes för eu allvarlig överansträngning och

348

förslitning av personalen. Därjämte förorsakade rådande arbetsbalans en
merbelastning genom det i stort sett improduktiva administrativa merarbete,
som den gav upphov till. Balansen syntes också förete en viss stegring på
lång sikt. Endast en mindre del av arbetsbalansen utgjordes av ärenden,
som vilade på grund av orsaker utanför lantmäteriets kontroll. Styrelsen
hade övervägt de möjligheter som förefunnos att öka utbildningskapaciteten
beträffande de underbemannade personalkategorierna i sådan män att personalbristen
eliminerades. Mätningsteknikerutbildningen hade genom beslut
av 1958 års riksdag fördubblats, och denna fördubbling borde fortsättas
under budgetåret 1959/60. Vad beträffade de högskoleutbildade tjänstemännen
skulle en ökad intagning av antalet studerande vid avdelningen för lantmäteri
vid tekniska högskolan visserligen förbättra tillgången på lantmätare,
men endast på längre sikt, enär utbildningen i fråga vore 4-årig. Emellertid
förelåg enligt styrelsen vissa risker för rekryteringsunderlaget till
denna undervisning med hänsyn till lönesättningen för lantmätare. Särskilda
åtgärder måste därför vidtagas för förbättring av lantmätarnas befordringsförhållanden.

Undervisning på högskolestadiet för avläggande av lantmäteriexamen
finnes anordnad endast vid tekniska högskolan i Stockholm, som för detta
ändamål har en särskild avdelning för lantmäteri. Antalet studerande i varje
nytillkommande årskurs bestämmes efter beslut av lantmäteristyrelsen och
har de senare åren uppgått till 20. Urvalet sker efter betygspoäng, varvid
endast vissa för utbildningen mera relevanta ämnen tillgodoräknas. Betygspoängen
multipliceras med koefficienter, varigenom betydelsefullare ämnen
få ett förhållandevis högre inflytande på inträdesmöjligheten. Som exempel
kan nämnas att ämnet matematik har koefficienten 2 samt fysik och kemi
vardera iy2, under det att språkämnena engelska, tyska och franska ha
vardera endast koefficienten i/2—1. Ett inträdesbetyg med genomgående
betyget Ba i alla poänggivande ämnen ger slutsumman 38—40. Lägsta betygssumma
under de tre senaste åren vid inträdet till avdelningen för lantmäteri
har varit 39, 42 V2 och 33.

Avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan inrättades år 1932.
Antalet antagna elever i första årskursen och antalet från avdelningen utexaminerade
framgår av omstående uppställning.

Revisorernas uttalande. Sedan omkring 25 år tillbaka har lantmäteriväsendet
besvärats av en stigande arbetsbalans. Bedan år 1934 hade arbetsmängden
uppnått sådan omfattning, att den icke nöjaktigt kunde medhinnas.
Detta förhållande har gällt såväl länslantmäterikontoren som distriktsorganisationen
men har varit mest påtaglig för den sistnämndas vidkommande.
1945 och 1948 års revisorer riktade uppmärksamheten härpå och
framhöllo de olägenheter som följde av de alltför långa väntetiderna för all -

349

År	Antal platser	Antal utexami- nerade	År	Antal platser	Antal utexami- nerade
1932	21	—	1946	25	17
1933	16	—	1947	25	19
1934	16	—	1948	40	21
1935	18	—	1949	40	13
1936	18	21	1950	20	21
1937	25	15	1951	20	19
1938	25	13	1952	15	25
1939	20	16	1953	10	39
1940	20	8	1954	10	30
1941	16	32	1955	20	22
1942	16	16	1956	20	14
1943	18	21	1957	20	13
1944	20	15	1958	20	3
1945	20	21	1959	20	121)

mänheten. Orsaken till arbetsbalanserna har främst varit att söka i en ansvällning
av de på lantmäteriet ankommande göromålen, delvis sammanhängande
med en intensifiering av sådan samhällelig verksamhet som påkallat
lantmäteriets medverkan, exempelvis bostadsbyggande och jordbruksrationalisering,
samtidigt som tillgången på personal icke hållit jämna steg
med berörda utveckling. Vissa försök ha gjorts för att motverka och om
möjligt övervinna den förefintliga arbetsbalansen. Sålunda har en viss utökning
av lantmäteripersonal av olika kategorier ägt rum, och vidare ha
förenklingar och rationaliseringar skett såväl i fråga om gällande lagbestämmelser
som beträffande arbetsfördelning och arbetsmetoder inom lantmäteriet.
På fastighetslagstiftningens område har ett visst reformarbete
pågått alltsedan år 1939, och innevarande höst har den s. k. lantmäterikommittén
avgivit betänkande med förslag till vissa åtgärder som avse lantmäteriets
inre organisation.

Såsom ofta framhållits medför arbetsbalansen inom lantmäteriet allvarliga
olägenheter för den förrättningssökande allmänheten och därjämte en
hämmande inverkan på ett flertal grenar av den samhälleliga utvecklingen.
Dessutom vållas en överbelastning av den tillgängliga personalen. Arbetsbalansen
är även i sig själv ägnad att orsaka ett improduktivt merarbete,
som vållar ytterligare förseningar i ärendenas handläggning. Revisorerna
vilja särskilt nämna förhållandena vid den särskilda skiftesverksamheten i
Kopparbergs län, som sedan åtskilliga år arbetar med en personaltillgång,
uppgående till endast omkring 60 procent av den avsedda. Den för kompli *)

T. o. m. november 1959.

350

cerade ärenden inrättade specialorganisationen måste givetvis under dylika
förhållanden ha svårt att lösa sina uppgifter.

Med hänsyn till det nu sagda — icke minst därtill att en betydande arbetsbalans
förelegat inom lantmäteriet under så lång tid — finna revisorerna
det angeläget, att de åtgärder som nu vidtagas i anslutning till lantmäterikommitténs
förslag bli tillräckligt effektiva för att häva den bestående eftersläpningen.

Revisorerna vilja i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på en
speciell omständighet, som berör personalrekryteringen. Såsom framgår av
den föregående redogörelsen föreligger sedan länge inom Iantmäteriorganisationen
brist på personal av alla kategorier, även såvitt gäller de högskoleutbildade
lantmätarna. Man har därtill under en följd av år haft att räkna
med en icke obetydlig avgång av lantmätare till andra håll, bl. a. till det
kommunala planväsendet. Utbildningen av lantmätare, som sker endast vid
tekniska högskolan i Stockholm, har emellertid under ett flertal år ägt rum
i mycket begränsad omfattning. Det genomsnittliga antal studerande som
antagits i den första årskursen vid högskolans avdelning för lantmäteri var
intill mitten av 1940-talet omkring 20. Inför en väntad stegring av behovet
av lantmätare utökades antalet utbildningsplatser väsentligt och utgjorde 40
för vart och ett av åren 1948 och 1949. Härefter skedde emellertid efter hand
en stark begränsning av platsantalet, som år 1952 bestämdes till 15 och för
åren 1953 och 1954 utgjorde endast 10 per år. Då utbildningen som regel
bedrives under 4—5 år, har antalet utexaminerade från avdelningen de senast
förflutna åren varit osedvanligt lågt. Det uppgick åren 1956 och 1957
till 14 respektive 13 och under år 1958 till endast 3. För innevarande år
räknas med 12 utexaminerade från avdelningen. Det är uppenbart att svårigheter
måste uppstå att fylla personalbehovet, om icke rekrvteringspersonal
utbildas i tillräcklig omfattning.

Den tillämpade antagningspolitiken vid tekniska högskolan torde ha rönt
inflytande av förhoppningen om att pågående rationaliseringssträvanden på
fastighetslagstiftningens område och inom lantinäteriväsendet skulle minska
behovet av högskoleutbildad personal. Givetvis kommer förenklingsarbetet
att verka i denna riktning, men förväntningarna böra enligt revisorernas
mening icke ställas alltför högt, enär åtskilliga faktorer kunna väntas åstadkomma
en motsatt tendens. Med hänsyn till rådande arbetsbalans samt till
planerna på en utvidgning av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets
och skogsbrukets område ävensom till utvecklingen i fråga om bostadsbyggande,
planeringsväsen och vägväsen torde behovet av kvalificerade lantmätare
även framdeles bli avsevärt. Oaktat antalet lantmäteristuderande
under de senaste fem åren ökats till den genomsnittligt normala nivån, d.v.s.
20 platser, synes enligt revisorernas mening en utökning av denna undervisning
påkallad.

351

Handelsdepartementet

§ 36

Kommerskollegiets organisation

Vid 1946 års ingång bestod kommerskollegiet av sju olika byråer, nämligen
handels- och administrativa byrån, statistiska byrån, bergsbyrån, fartygsinspektionsbyrån,
sjöfartsbyrån, industribyrån och elektriska byrån.

År 1946 genomfördes en ny lag om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet. Däri stadgades skyldighet att efter anmaning av särskild
övervakningsmyndighet anmäla kartellavtal eller annan liknande konkurrensbegränsande
överenskommelse som berörde pris-, produktions-, omsättnings-
eller transportförhållanden i riket. Sådana överenskommelser
skulle införas i ett kartellregister. Till övervakningsmyndighet utsågs kommerskollegiet,
som för detta ändamål försågs med en nyinrättad byrå, benämnd
monopolutredningsbyrån.

Ytterligare lagstiftningsåtgärder på området ansågos sedermera önskvärda,
och genom beslut av 1953 års riksdag genomfördes en lag om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen
innebar att man genom förhandlingar skulle söka ingripa mot skadliga verkningar
av konkurrensbegränsning. Vissa former av sådan begränsning skulle
helt förbjudas. I samband därmed inrättades ett nytt organ, näringsfrihetsrådet,
jämte en befattning som ombudsman för näringsfrihetsfrågor. Vidare
skedde en avsevärd utbyggnad av kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
samt en viss förstärkning även av statistiska byrån och handels- och administrativa
byrån.

År 1955 beslöto statsmakterna att ett särskilt sjöfartsverk skulle inrättas
fr. o. in. den 1 januari 1956. Beslutet innebar att den sedan mer än tre sekler
bestående trilogin i kommerskollegiets ämbetsuppgifter — handel, industri
och sjöfart — upplöstes och att samtliga sjöfartsadministrativa uppgifter
utom sjöfartsstatistiken överfördes till den nyinrättade sjöfartsstyrelsen.
Kollegiet förlorade därigenom följande organisationsenheter, nämligen dels
sjöfartsbyrån med dess juridiskt-administrativa kärna och därtill anslutna
organ, såsom fartygsregistreringen, skeppsmätningsväsendet, inskrivningsoch
mönstringsväsendet för sjöfolk, sjöbefälsskolorna, sjöåklagarväsendet
och isbrytarledningen (omfattande såväl centrala som lokala organ), dels
den sjöfartssociala avdelningen, dels fartygsinspektionen, dels ock organ för
den administrativa tillsynen över hamnväsendet i riket. Antalet befattningar
som därigenom överflyttades uppgick till 46, vilket torde ha motsvarat
bortåt en tredjedel av kollegiets egen personal eller omkring hälften, om
den statistiska personalen lämnas ur räkningen.

Nu berörda organisatoriska uppdelning väckte vissa betänkligheter såväl
beträffande de mera allmänna näringspolitiska konsekvenserna som i fråga

352

om ämbetsverkets ställning som näringslivets företrädare inom statsförvaltningen.
Detta föranledde föredragande departementschefen att vid anmälan
av ärendet (prop. 1955: 124) uttala, att det kunde tänkas vara önskvärt att
stärka den erfarenhetsbas som praktiska näringspolitiska förvaltnings- och
utredningsuppgifter utgjorde för kommerskollegiet och att det härvid låge
nära till hands också ur allmän ratlonaliserifigssvnpunkt att överväga, huruvida
ej én del av det arbete som bedreves inom handels- och industrikommissionen
och som kunde ahses vara av mera permanent art borde överflyttas
till kollegiet. En sådan överflyttning komme otvivelaktigt att betyda mer
för kollegiets allmänt näringspolitiska insats än frånskiljandet av sjöfartsfrågorna.

Saken berördes även i propositionen nr 125 samma år, vafi kollegiets
anslagsfrågor för budgetåret 1955/56 behandlades. Föredragande departementschefen
anknöt till den av sjöfartsfrågornas utbrytning föranledda
personalminskningen, men erinrade samtidigt om det vidgade arbetsområde
som tillkommit för kollegiet i och med den förändrade lagstiftningen
om konkurrensbegränsning sarht monopolutredningsbyråns inrättande. Det
syntes enligt departementschefen kunna förväntas att ämbetsverket komme
att erhålla ytterligare uppgifter, närmast beroende på hur den verksamhet
som dittills bedrivits av statens priskontrollnämnd samt statens handelsoch
industrikommission i fortsättningen lämpligen borde bedrivas.

Vad först priskontrollnämnden beträffade erinrades om att utredning påginge
rörande frågan, huruvida dithörande verksamhet alltjämt borde handhavas
av ett fristående organ eller anknytas till något redan befintligt. I
sistnämnda fall vore kommerskollegiet ett tänkbart alternativ.

Beträffande handels- och industrikommissionens verksamhet framhöll
föredragande departementschefen följande.

Kommissionens uppgifter består bl. a. i att handha utredningar och regleringar,
som hänför sig till Sveriges varuutbyte med utlandet. Kommissionen
skall vidare handlägga spörsmål om varuförsörjningen och produktionen
inom landet samt frågor rörande svensk medverkan i internationella organisationer
på det ekonomiska området. Under andra världskriget och åren
närmast därefter var dessa uppgifter av betydande omfattning och avsåg
främst frågor angående landets varuförsörjning och de i samband därmed
genomförda import- och exportregleringarna. Den under senare år inträdda
förbättringen av den ekonomiska situationen och försörjningsläget såväl
internationellt som för Sveriges del har lett till att största delen av landets
import och export kunnat friställas. Därigenom har handels- och industrikommissionens
mera krisbetonade arbetsuppgifter minskat avsevärt samtidigt
som en stor del av dess personal kunnat indragas. Kommissionens övriga
uppgifter — utredningar rörande varuutbytet med utlandet och produktionen
inom landet, frågor angående internationella organisationer, statistik
m. m. — får emellertid till avsevärd del anses vara av mera permanent
natur. Då dessa uppgifter hör nära samman med den verksamhet, som ankommer
på kommerskollegium, synes det finnas anledning överväga att

353

framdeles anförtro dein åt kollegium. I detta sammanhang bör nämnas att
kollegium och kommissionen sedan slutet av förra året har gemensam chef.
Frågan om en sådan omorganisation är nu föremål för närmare överväganden
inom handelsdepartementet.

Vid ett genomförande av förslaget om att inrätta ett sjöfartsverk kommer
— såsom inledningsvis framhållits — sjöfartsfrågorna att överflyttas från
kommerskollegium till det nya verket och kollegiets verksamhet på detta
område sålunda att upphöra. Av vad jag i det föregående anfört framgår
emellertid, att kollegium tillförts nya arbetsuppgifter på andra områden och
att en ytterligare utvidgning är möjlig. Därigenom skulle kollegiets verksamhet
i högre grad än tidigare inriktas på frågor rörande handel och industri
med tyngdpunkten på försörjningsfrågor och utrikeshandel. Enligt min
mening skulle en dylik koncentration ge kommerskollegiets uppgifter en
rimlig avgränsning och möjliggöra en samlad insats, som kan bli mer värdefull
än om ämbetsverket splittras på en rad skilda uppgifter.

Med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionerna nr 97 och nr 147
fattades vid 1956 års riksdag beslut om vissa ändrade riktlinjer för den statliga
prisövervakningen. Den tidigare prisregleringen skulle upphöra fr. o. m.
den 1 januari 1957 men samhällets konkurrensbefrämjande verksamhet
samtidigt vidgas. I stället för den tidigare priskontrollnämnden skulle inrättas
ett nytt fristående organ, benämnt statens pris- och kartellnämnd, som
skulle ha till uppgift att följa prisutvecklingen inom näringslivet, registrera
konkurrensbegränsande överenskommelser, utföra särskilda undersökningar
rörande pris- och konkurrensförhållanden samt bedriva viss konsumentupplysning
i prisfrågor. Nämndens personal beräknades till ett 80-tal befattningshavare,
fördelade på tre utredningsbyråer och en statistisk byrå.

Frågan huruvida den för nämnda prisövervakningsuppgifter erforderliga
organisationen borde utgöra en fristående myndighet eller anknytas till
någon redan bestående enhet hade varit föremal för olika meningar. De
sakkunniga som genom särskild utredning förberett ärendet — den s. k.
priskontrollutredningen — hade förordat inrättandet av en särskild organisation,
vilken vid sidan av sina på prisförhållandena inriktade uppgifter
skulle handha även den verksamhet gentemot konkurrensbegränsning som
åvilade kommerskollegiets monopolutredningsbyrå. Ett flertal remissmyndigheter
hade tillstyrkt förslaget, medan andra ställt sig tveksamma eller
direkt avvisande däremot. I nagra fall hade förordats, att verksamheten
skulle inordnas under kommerskollegiets göromål. Kollegiet hade för egen
del hävdat denna mening och anfört att den föreslagna utredningsverksamheten
på ett naturligt sätt anslöte sig till kollegiets allmänna ämnesområde.
Det vore emellertid av grundläggande betydelse för verksamheten att arbetsuppgifterna
begränsades till enbart utredningar. Om arbetet skulle bedrivas
som en fortsättning på den upphävda priskontrollen, kunde ett förtroendefullt
samarbete mellan utredningsorganet och näringslivet icke bli möjligt.

Som nyss nämnts blev riksdagens beslut att hithörande arbetsuppgifter
skulle anförtros ett nytt självständigt organ, statens pris- och kartellnämnd.

23 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 I

354

I samband härmed avvecklades såväl kommerskollegiets monopolutredningsbyrå
och avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden som statens
priskontrollnämnd. I frågan rörande det nya organets administrativa
ställning erinrades i propositionen nr97om att verksamheten krävde en jämförelsevis
omfattande organisation för att den önskade effekten skulle kunna
uppnås. Att till ett ämbetsverk, vars organisation till omfattning och struktur
redan anpassats efter tidigare givna uppgifter, knyta en ytterligare personalstyrka
av ifrågavarande storlek syntes i och för sig icke i allmänhet
höra tillrådas. Härtill komme att de nya arbetsuppgifterna i detta fall hade
speciell karaktär och till arten knappast sammanfölle med någon annan
statlig verksamhet på det ekonomiskt-statistiska området.

Under det fåtal år statens pris- och kartellnämnd varit i verksamhet har
nämnden i huvudsak bibehållit den personalorganisation som fastställdes av
1956 års riksdag. I samband med godkännandet vid innevarande års höstriksdag
av förslaget om införandet av en allmän varuskatt har emellertid
förutsatts, att åtgärder skola vidtagas för en skärpt prisövervakning. På
grund härav har förslag framlagts om en förstärkning av nämndens resurser
på prisövervakningens område (jfr prop. 1959: 183).

Vid 1956 års riksdag behandlades även förslag om överförande av vissa av
handels- och industrikommissionens arbetsuppgifter till kommerskollegiet.
Till grund för förslaget låg en utredningspromemoria, daterad den 30
augusti 1955. I promemorian konstaterades till en början, att handels- och
industrikommissionens verksamhet kunde uppdelas i två huvudgrenar, nämligen
dels utredningar och statistik, dels reglering av utrikeshandeln. Vid
sidan av denna verksamhet hade kommissionen även vissa speciella uppgifter.
Bland de utredningar som ankomme på kommissionen märktes sådana
som rörde Sveriges handelsöverenskommelser med främmande makter
och frågor angående medverkan i internationella organisationer på det
ekonomiska området. Kommissionen skulle även svara för sammanställning
av statistiska och andra uppgifter till dessa organisationer. Det ålåge vidare
kommissionen att skaffa sig så fullständig kännedom som möjligt om landets
tillgångar, produktion och förbrukning av olika varuslag samt att verkställa
i samband därmed erforderliga utredningar. Behovet av nu nämnda
utredande och statistiska verksamhet kunde knappast väntas minska väsentligt.
Det ansåges därför naturligt att denna verksamhet förlädes till ett
reguljärt ämbetsverk, varvid annat centralt verk än kommerskollegiet knappast
kunde ifrågakoinma.

I promemorian framhölls vidare, att handels- och industrikommissionens
arbete med reglering av utrikeshandeln undan för undan väsentligt nedskurits.
Oavsett huru länge dylika regleringar komme att behövas, funnes det
anledning överväga hur arbetet därmed borde organiseras i fortsättningen.
Ett sätt vore att till kommerskollegiet överföra också kommissionens licensarbete.
Ur kollegiets synpunkt förefölle det emellertid knappast önskvärt,

355

att dess långsiktiga arbete på att främja näringslivets utveckling kombinerades
med handhavande av detaljregleringar. Handläggningsmetoderna och
verksamhetens uppläggning i licensärenden måste skilja sig från det som
var traditionellt och lämpligt i de centrala ämbetsverken. Licensorganen
måste också ha andra möjligheter att allt efter förhållandena öka ut, minska
eller lägga om organisationen. Därmed sammanhängde att personalen hos
licensorganen endast till mindre del kunde ges fast anställning. Vidare hade
denna personal i allmänhet andra kvalifikationer än som kunde utnyttjas
hos ett ämbetsverk. Liknande svårigheter syntes uppstå, om regleringsarbetet
förlädes till en särskild till kollegiet ansluten krisdel — ungefär motsvarande
den till statens jordbruksnämnd anslutna kommissionen för krisuppgifter
på livsmedelsområdet. I detta sammanhang framhölls dock nyttan
av att licensgivningen samt utredningarna och statistiken varit förlagda till
samma institution.

Kommerskollegiet framhöll i sin petitaskrivelse för budgetåret 1956/57 att
det delade de synpunkter som kommit till uttryck i utrcdningspromemorian.
Då den statliga krisförvaltningen organiserats i samband med andra världskrigets
utbrott, hade kollegiet fått avstå från en del sådana uppgifter som
numera inginge i kommissionens verksamhet, och det syntes naturligt och
ändamålsenligt att dessa arbetsuppgifter återfördes. En överföring av de
ifrågavarande utredande och statistiska uppgifterna skulle stärka kollegiets
ställning som centralt näringspolitiskt ämbetsverk och vore även ägnad att
medföra organisatoriska fördelar. Rationaliseringar som ledde till utgiftsminskningar
eller förhindrade kostnadsstegringar kunde genomföras. En
bredare och mera enhetlig rekryteringsbas komme att erhållas, varigenom
kollegiets aktuella svårigheter att skaffa kvalificerad personal kunde komma
att minska. Den mera krisbetonade verksamheten borde däremot — på skäl
som anförts i promemorian — icke överflyttas till kollegiet. Vidare underströks
angelägenheten av att kollegiet behöll sin ställning som självständigt
centralt organ på näringslivets område och icke fick att handlägga för dess
verksamhet så främmande uppgifter som detaljregleringar och licensgivning.

I enlighet med nu nämnda synpunkter och yrkanden föreslogs i propositionen
1956: 103, att handels- och industrikommissionens utredande och
statistiska verksamhet skulle överflyttas till kommerskollegiet, där för detta
ändamål en särskild byrå skulle inrättas, varjämte kollegiets statistiska byrå
skulle väsentligt utvidgas för att omhänderta kommissionens dithörande
verksamhet.

Beträffande frågan hur handels- och industrikommissionens mera krisbetonade
verksamhet i fortsättningen lämpligen borde handhas erinrades av
föredragande departementschefen att olika meningar gjort sig gällande vid
remissbehandlingen. Å ena sidan hade vissa skäl anförts, som talade för att
även dessa uppgifter borde anförtros åt kommerskollcgict, bl. a. olägenheten

356

av att den praktiska tillämpningen av gällande handelsöverenskommelser
skildes från det utredningsarbete som låge till grund för avtalen. Även organisatoriska
skäl samt rationaliseringssynpunkter hade ansetts motivera en
lösning i nyss nämnda riktning. Å andra sidan hade kollegiet anfört vissa
skäl mot ett dylikt överförande. Departementschefen vore för egen del icke
heredd att för det dåvarande taga ställning till förevarande spörsmål men
fann sig böra förorda att krisuppgifterna tills vidare kvarstannade hos kommissionen.
Sistnämnda uppgifter utgjordes av export- och importlicensgivningen
samt handläggningen av frågor rörande försörjningen med bränslen
på kortare sikt och angående byggnadstillstånd inom industrin. Likaledes
syntes kommissionen även i fortsättningen böra tillhandahålla erforderligt
arbetsbiträde åt den s. k. centralkommittén för produktivitetsfrågor.

Kungl. Maj :ts förslag godkändes av riksdagen. I enlighet härmed inrättades
inom kommerskollegiet en ny byrå, som benämndes utrikes- och utredningsbyrån.
Samtidigt förstärktes kollegiets statistiska byrå, som från kommissionen
övertog den s. k. kvartals- och lagerstatistiken samt en hålkortsanläggning.
Härigenom tillfördes ämbetsverket 56 nya befattningar, vilket
ungefär uppvägde den minskning som skett genom sjöfartsorganisationens
utbrytande.

Riksdagsbeslutet innebar vidare att handels- och industrikommissionen
fr. o. m. den 1 juli 1957 erhöll den ändrade benämningen statens handelslicensnämnd.
Även efter omorganisationen ha de på nämnden ankommande
arbetsuppgifterna successivt minskat i omfattning, främst till följd av att
export och import av varor efter hand frigivits från licenstvång. Av följande
uppställning framgår anslagsbelastningen vid nämnden (kommissionen)
under de senaste budgetåren.

För innevarande budgetår ha de ifrågavarande anslagen anvisats med respektive
850 000 och 97 000 kronor.

Statens handelslicensnämnd omfattar för närvarande en personal av
omkring 50 personer. Av dessa äro emellertid endast ett 30-tal sysselsatta
med de egentliga licensärendena. I övrigt märkes personal för administrativa
göromål (4), för uppgifter på bränsleområdet (4), för centralkommittén
för produktivitetsfrågor (3) och för vissa övriga uppgifter.

Såväl handelslicensnämnden som kommerskollegiet ha i petitaframställningar
under de senaste åren hemställt, att nämndens utredande och statistiska
uppgifter på bränsleområdet måtte överflyttas till kollegiet. Yrkandet,
som även framförts motionsvis i riksdagen, har emellertid icke
vunnit statsmakternas bifall (jfr statsutsk. uti. 1959:10, s. 10).

Budgetår

1956/57

1957/58

1958/59

Avlöningar
1 497 000
1 193 000
995 000

Omkostnader

401 000
107 000
91 000

357

Genom en ändring av bestämmelserna rörande statlig garanti för lån till
hantverks- och småindustriföretag m. m. ha vissa ytterligare uppgifter
överflyttats från Kungl. Maj :t till kommerskollegiet. Ämbetsverket har sålunda
fr. o. m. den 1 januari 1957 att fatta beslut i frågor om dylika lånegarantier
och skall i anslutning därtill utöva tillsyn av företagareföreningarnas
verksamhet m. m. Dessa arbetsuppgifter, som senare ha utvidgats
högst avsevärt genom ökning såväl av ramen för garantigivningen som av
anslaget för lån åt företagareföreningarna, ha föranlett inrättande inom
kollegiet av en sektion för garantilåneärenden, vid vilken för närvarande
sex personer äro sysselsatta.

Det må i detta sammanhang slutligen erinras om att 1956 års statistikkommitté
i sitt den 5 oktober 1959 avgivna betänkande föreslagit att huvuddelen
av den statliga statistiken sammanföres till en större enhet, benämnd
statens statistikverk, för att de för statistiken väsentliga samordningsbehoven
lättare skola kunna tillgodoses och de tekniska resurserna
för statistikproduktionen kunna utnyttjas. I det föreslagna statistikverket
skall såsom en betydelsefull del ingå en näringsstatistisk avdelning, vilken
skall ha att ombesörja bl. a. de uppgifter som nu ankomma på kommerskollegiets
statistiska byrå.

Revisorernas uttalande. Omfattningen och den närmare beskaffenheten
av de arbetsuppgifter som ankomma på kommerskollegiet ha undergått
rätt betydande förändringar under de två senaste decennierna. Vid andra
världskrigets utbrott inordnades en del av kollegiets arbetsuppgifter i den
då erforderliga krisorganisationen, och i viss utsträckning togs kollegiets
personal i anspråk härför. I samband med den övervakning från det allmännas
sida som år 1946 genomfördes i fråga om konkurrensbegränsningar
inom näringslivet pålades kollegiet vissa vidgade uppgifter som
övervakningsmyndighet och utrustades för detta ändamål med en särskild
byrå, monopolutredningsbyrån, vilken förstärktes år 1953 då ytterligare
lagstiftningsåtgärder genomfördes på området. Senare ha emellertid vissa
betydande verksamhetsområden frångått kollegiet. Sålunda inrättades
fr. o. in. den 1 januari 1956 ett särskilt sjöfartsverk, som övertog kommerskollegiets
samtliga sjöfartsadministrativa uppgifter utom statistiken. Till
följd härav indrogos kollegiets sjöfartsbyrå och fartygsinspektionsbyrå.
I och med att ett fristående statligt organ, pris- och kartellnämnden, inrättades
för övervaknings- och utredningsverksamhet på prisområdet avvecklades
kort tid därefter även kollegiets monopolutredningsbyrå och dess avdelning
för analys av pris- och marknadsförhållanden. En viss mindre utvidgning
av arbetsuppgifterna skedde emellertid år 1957, då kollegiet anförtroddes
beslutanderätten i ärenden rörande garantier för lån till hantverks-
och småindustriföretag och därmed sammanhängande övervakningsuppgifter.

358

Samtidigt med nyssnämnda omorganisation av monopolutredningsväsendet
m. m. vidtogs ytterligare en förändring, vilken tillförde kommerskollegiet
nya arbetsuppgifter. Av den verksamhet som dittills omhänderhafts
av statens handels- och industrikommission överflyttades nämligen
till kollegiet den del som motsvarade de mera bestående och långsiktiga
uPPgifterna. Kollegiet erhöll för ändamålet en ny byrå, utrikes- och utredningsbyrån.
De mera krisbetonade göromålen, främst export- och importlicensgivningen,
kvarstannade hos kommissionen, vars namn ändrades till
statens handelslicensnämnd.

Såsom skäl för den ifrågavarande uppdelningen av de på handels- och
industrikommissionen ankommande uppgifterna anfördes, att de utredande
och statistiska åliggandena kunde förväntas bli ett normalt led i
verksamheten för upprätthållande av normala handelsförbindelser med
utlandet och att dessa uppgifter icke borde omhänderhavas av ett organ
som tillkommit för behandling av mera krisbetonade uppgifter. Eftersom
kommerskollegiet redan svarade för handläggningen av ärenden i allmänhet
rörande de näringsgrenar som i första hand berördes av de handelspolitiska
spörsmålen, syntes den nämnda omorganisationen innebära en värdefull
komplettering av kollegiets resurser. Även ur rationaliseringssynpunkt
syntes det fördelaktigt att omorganisationen genomfördes.

Frågan huruvida även de mera krisbetonade uppgifterna borde överflyttas
till kommerskollegiet eller kvarbliva inom en särskild krisorganisation
blev i samband med nu berörda beslut föremål för delade meningar.
Å ena sidan betonades att det innebure vissa fördelar att liccnsgivningen
samt den utredande och statistiska verksamheten vore förlagda till en och
samma institution. Å andra sidan ansågs det emellertid vara för kommerskollegiets
verksamhet främmande att syssla med licensgivning och detaljregleringar.
Licensorganet borde vidare ha den större möjlighet till ökning
eller minskning av personalorganisationen som förefunnes vid ett krisorgan.
Även anställningsförhållandena och personalens kvalifikationer inom
den dåvarande licensavdelningen talade i samma riktning. Föredragande
departementschefen framhöll i den proposition vari ämnet behandlades,
att slutlig ställning icke för det dåvarande syntes böra tagas till denna
fråga men att licensärendena tills vidare icke borde överflyttas till ett centralt
ämbetsverk.

De täta omdispositioner i fråga om arbetsuppgifter och personal som vidtagits
under senare år ha visserligen icke medfört, att kommerskollegiet numerärt
sett minskats i någon mera väsentlig grad. Med en personalstyrka på
omkring 160 anställda är kollegiet alltjämt att betrakta som ett medelstort
ämbetsverk. Förändringarna ha emellertid inneburit en stark koncentration
av arbetsuppgifterna; inom kollegiets ram torde numera det väsentliga av
det allmännas göromål med industri och handel vara samlat. Särskilt den
sistnämnda näringsgrenen är en för ämbetsverket central angelägenhet

359

Med hänsyn till det nu sagda synes det revisorerna naturligt, att huvuddelen
av hithörande göromål förlägges till kommerskollegiet, såvida icke
särskilda skäl tala för en annan administrativ ordning. Av den tidigare
redogörelsen torde framgå, att sådana särskilda skäl föranlett att den av
staten bedrivna prisövervakande och monopolförhindrande verksamheten
anförtrotts en fristående myndighet. Denna verksamhet innebär nämligen
övervakningsuppgifter av sådan karaktär, att de knappast skulle befordra
det förtroendefulla samarbete med näringslivet som kommerskollegiet har
att söka utveckla. Några liknande särskilda omständigheter synas emellertid
enligt revisorernas mening icke kunna åberopas för att handelslicensärendena
alltjämt skola handläggas utanför den centrala myndigheten på
förevarande område. De skäl som ansetts tala för ett dylikt särhållande av
handelsärendena — bland annat att meddelande av licenser för varuutbytet
skulle vara något för kommerskollegiet främmande — äro enligt revisorernas
mening icke hållbara. Det torde tvärtom förhålla sig så, att den
allmänt utredande och statistiska verksamhet som nu ombesörjes av kollegiet
med största fördel skulle låta sig förena med de praktiska göromål
som licensgivningen för varuutbytet med utlandet innebär. Med anledning
av de uttalanden som gjorts om den vid handelslicensnämnden tjänstgörande
personalens anställningsförhållanden och kvalifikationer må framhållas,
att såväl statens jordbruksnämnd som arbetsmarknadsstyrelsen i
sina organisationer inbegripa särskilda för krisbetonade göromål avsedda
avdelningar. Härtill är att märka att licensärendena starkt minska i omfattning
efter hand som lättnader meddelas i varuutbytet mellan länderna.
Redan nu har antalet personer som inom handelslicensnämnden sysselsättas
med dylika ärenden kunnat begränsas till ett 30-tal, och en ytterligare
minskning härav lärer vara att vänta. Inom en större organisation
torde det f. ö. vara lättare att möta de variationer i fråga om arbetsmängd
som licensgivningen på grund av förändringar inom utrikeshandeln kan
komma att uppvisa.

Revisorerna vilja även erinra om att 1956 års statistikkommitté i sitt
innevarande höst avgivna betänkande föreslagit, att huvuddelen av den
statliga statistiken skall samlas till ett centralt statistikverk, varigenom
bl. a. moderna tekniska hjälpmedel bättre skola kunna utnyttjas. Den
föreslagna centraliseringen skulle bl. a. komma att avse kommerskollegiets
statistikbyrå, vilken för närvarande är av betydande storlek och omfattar
ungefär hälften av kollegiets personalstyrka.

Med hänsyn till berörda omständigheter och angelägenheten av att tillvarataga
förefintliga besparingsmöjligheter inom statsförvaltningen vilja revisorerna
föreslå, att den omprövning som förutsatts skola äga rum rörande
överflyttande till kommerskollegiet av liandelsliccnsnämndens göromål nu
kommer till stånd.

360

§ 37

Förvaltning av statens fordran i anledning av industrigarantilån

Hantverk och småindustri och därmed jämförliga företag beredas i olika
former stöd från det allmännas sida. För detta ändamål ha sedan länge
flera lånefonder funnits inrättade, den första redan år 1910. En betydelsefull
långivning med statsmedel har även sedan slutet av 1930-talet ägt rum
genom förmedling av de olika företagareföreningarna. År 1954 tillkom
systemet med statlig garanti för lån, benämnda industrigarantilån. Slutligen
finnas för närstående ändamål inrättade särskilda lånefonder, nämligen
manufakturförlagslånefonden, industrilånefonden, hemslöjdslånefonden
och sågverkslånefonden.

Industrigarantilånen ha till syfte att främja utvecklingen inom hantverk
och småindustri. Bestämmelser därom äro meddelade i kungörelsen 1954:
409, som i vissa avseenden ändrades genom kungörelsen 1956: 319.

Under de förutsättningar som angivas i kungörelsen kan kommerskollegiet
bevilja statlig garanti (lånegaranti) för lån till hantverksföretag, småindustriföretag
eller annat därmed jämförligt företag, som tages i bank,
sparbank, jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som av kollegiet godkännes.
Lånegaranti beviljas för lån som är avsett för nybyggnad, till- eller
ombyggnad av fabriks- eller verkstadslokaler eller utförande av mera orm
fattande förbättringsarbeten i sådana lokaler, för anskaffning av maskiner,
arbetsredskap eller verktyg samt — där särskilda skäl därtill äro — för
täckning av behov av rörelsemedel. Lånegaranti beviljas i regel icke för lån
där sådan säkerhet kan erbjudas, att lånet bör kunna utlämnas av enskild
kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga grunder. Det lån för vilket
garanti beviljas skall vara avsett att genom, årliga avbetalningar återbetalas
inom viss tid, högst tio år.

För handläggning av ärenden rörande lånegaranti skall i varje län finnas
ett lokalorgan. I län där företagareförening finnes utgör föreningen lokalorgan,
eljest fullgör riksbankens lokalkontor motsvarande uppgift. Ansökan
om garanti ingives till lokalorganet, som utför den förberedande undersökningen.
Lokalorganet vidarebefordrar därefter ansökningen med eget
yttrande till kommerskollegiet, som fattar beslut i ärendet. Bestämmelserna
i detta hänseende tillkom genom en ändring år 1956; tidigare ankom beslutanderätten
på Kungl. Maj:t. I län där företagareförening är lokalorgan beviljas
lånegaranti endast om lånesumman överstiger det högsta belopp som
må av föreningen utlälmnas som lån utan särskilt medgivande av Kungl.
Maj:t (för närvarande 40 000 kronor).

Långivaren, d. v. s. kreditinrättningen, skall förvalta utlämnat industrigarantilån
under bankmässiga former samt därvid beakta statens intresse

361

såsom garantigivare. Uppkommer fråga om att bevaka eller skydda industrigarantilån
vid exekutivt förfarande eller annat spörsmål av betydelse
för statens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet, skall långivaren
inhämta anvisningar av lokalorganet, som även i övrigt skall följa lånets
utveckling och lämna långivaren anvisningar om åtgärder i vissa uppkommande
situationer, exempelvis då låntagaren handlat i strid mot givna villkor
eller då ställd säkerhet väsentligt försämrats. Lokalorganet i sin tur
har att vid behov inhämta anvisningar från kommerskollegiet.

Kreditgarantier för nu ifrågavarande ändamål ha av statsmakterna reglerats
på så sätt att riksdagen årligen, efter förslag av Kungl. Maj :t, fastställt
den högsta ram inom vilken garantier under kommande budgetår må
beviljas. Låneramen fastställdes under de första tre åren till 10 milj. kronor
och har därefter successivt stigit till det för löpande budgetår gällande
beloppet, 30 milj. kronor. Vissa år har den medgivna ramen icke helt utnyttjats,
vilket medfört att summan av de medgivna ramarna under de fem
år verksamheten pågått, nämligen 70 milj. kronor, överstiger summan av
under samma tidsperiod utlämnade garantier, som uppgår till drygt 63
milj. kronor.

Förluster å industrigarantilån av sådan beskaffenhet att garantin behövde
utnyttjas uppkommo icke under de första verksamhetsåren, och några
anslag för ändamålet ha till följd därav icke funnits uppförda på riksstaten.
Från och med budgetåret 1956/57 ansågs det dock kunna inträffa att anspråk
ställdes på statsverket i anledning av åtagna garantiförpliktelser, och
under riksstatens tionde huvudtitel anvisades ett anslag för ändamålet, benämnt
Täckande av förluster i anledning av statlig garanti för lån till hantverks-
och småindustriföretag m. m. Anslagsbelopp och belastning på anslaget
framgår av denna uppställning.

Budgetår	Låneram	Lämnad garanti	Anslag	Utgift å anslag
1954/55	10 000 000	7 926 000	—	—
1955/56	10 000 000	7 543 000	—	•—
1956/57	10 000 000	10 000 000	1 000	47 561
1957/58	15 000 000	12 819 000	100 000	63 133
1958/59	25 000 000	25 000 000	100 000	935 193
1959/60	30 000 000		300 000

Rörande lånegarantiverksamhetens lokala fördelning föreligga vissa uppgifter
avseende kalenderåren 1954—1958. Därav inhämtas att de högsta sammanlagda
lånegarantibeloppen förekomma i Västerbottens län (6,2 milj.
kronor och 48 lån), Kristianstads län (5,02 milj. kronor och 59 lån) samt
Blekinge län (4,16 milj. kronor och 27 lån). Därnäst komma Skaraborgs län
med 3,25 milj. kronor samt Östergötlands och Kalmar län med vardera 2,26
milj. kronor. Belopp varierande mellan 1 och 2 milj. kronor förekomma i

362

Kopparbergs, Norrbottens, Kronobergs, Älvsborgs, Malmöhus, Västernorrlands,
Värmlands och Jönköpings län. övriga län ha lånegarantibelopp understigande
1 milj. kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 1 juni 1956 tillsattes inom handelsdepartementet
en utredning rörande statligt kreditstöd till hantverk och
småindustri, vilken utredning redovisats genom ett den 31 mars 1959 avgivet
betänkande (SOU 1959: 7). I betänkandet förordas en samordning av
den för närvarande splittrade kreditstödjande verksamheten. Denna skulle
enligt förslaget begränsas till i huvudsak två stödformer, dels direkt långivning
— främst avseende mindre belopp — och dels lånegarantigivning.
Tyngdpunkten borde läggas på den sistnämnda formen, som i det väsentliga
skulle behålla sin hittillsvarande karaktär. Den förberedande behandlingen
skulle även framgent ligga hos lokala organ — företagareföreningarna
— under det att uppgiften att vara central lånemyndighet för ett samordnat
statligt kreditstöd skulle anförtros åt kommerskollegiet. I betänkandet
har understrukits, att kravet på säkerhet icke borde tillmätas alltför
stor vikt, därest verksamheten skulle på ett effektivt sätt främja de syften
den var avsedd att tillgodose. Kraven borde anpassas efter förhållandena i
det särskilda fallet, och möjlighet borde finnas att i vissa fall helt uppgiva
dessa. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Revisorernas uttalande. Genom beslut av 1954 års riksdag infördes en ny
statlig stödform för främjande av utvecklingen inom hantverk och småindustriföretag.
För lån som sådant företag erhåller i bank eller annan kreditinrättning
och som gäller företagets förseende med lokaler, utrustning
eller rörelsemedel ikläder sig statsverket borgensförpliktelse, s. k. kreditgaranti.
Ärenden rörande dylika lånegarantier förberedas på länsplanet vanligen
av länets företagareförening, men avgörandet ankommer på kommerskollegiet.
Sedan lånegarantin beviljats utövas även en viss tillsyn, såväl lokalt
som centralt.

Under den femårsperiod under vilken ifrågavarande verksamhet varit i
tillämpning har den kommit att utnyttjas i betydande omfattning. Sammanlagt
ha t. o. in. utgången av sistförflutna budgetår garantier lämnats för
ett lånebelopp av mer än 63 milj. kronor, avseende omkring 550 olika lån.
Under innevarande budgetår kan man räkna med att garantibeloppet stiger
med ytterligare 30 milj. kronor, motsvarande den för budgetåret gällande,
låneramen.

För täckande av förluster på grund av ifrågavarande garantiåtaganden
finnes numera ett särskilt anslag uppfört under riksstatens tionde huvudtitel,
för innevarande budgetår bestämt till 300 000 kronor. Belastningen på
ifrågavarande anslag var till en början förhållandevis måttlig. De utbetalade
beloppen uppgingo sålunda under budgetåret 1956/57 till omkring
48 000 kronor och under budgetåret 1957/58 till omkring 63 000 kronor.

363

Under det senast förflutna budgetåret har emellertid staten måst träda
emellan med sammanlagt omkring 935 000 kronor. Den kraftiga stegringen
torde bero dels på det svagare konjunkturläget under nämnda tid, dels på att
vederbörande företag börjat komma in i en period då för företag av här
avsett slag ekonomiska svårigheter ofta uppträda. Dessutom förekommer ett
icke ringa antal fall, beträffande vilka det alltjämt är ovisst huruvida den
statliga garantin behöver tagas i anspråk eller ej. Med hänsyn till det stora
antal lån för vilka kreditgaranti lämnats och till den successivt vidgade ramen
för låneverksamheten torde det icke vara orealistiskt att räkna med
att betalningskrav till betydande belopp — troligen i ungefär samma omfattning
som under sistförflutna budgetår — även framdeles skola anmäla
sig.

Det må här nämnas att nyss angivna förhållande icke i och för sig kan
anses anmärkningsvärt. Enligt gällande bestämmelser kan garanti icke lämnas
för sådana lån för vilka bankmässig säkerhet kan ställas, och det har
vid kreditstödets tillkomst varit förutsatt att de garanterade lånen skola
ha karaktär av toppkrediter, för vilka givetvis ett betydande riskmoment
föreligger.

Att statsverket nödgas infria en borgensförpliktelse som tagit formen av
lånegaranti innebär, att vederbörande kreditinrättning erhåller full betalning
för lånet, under det att statsverket övertager dess fordran mot låntagaren.
Statsverket har därefter att förvalta denna fordran och om möjligt
bereda sig ersättning därför.

Revisorerna ha tagit del av det för förvaltning och avveckling av dylika
osäkra tillgodohavanden tillämpade förfaringssättet, vilket i olika hänseenden
befunnits mindre tillfredsställande. Såsom nämnts i det föregående
fattar kommerskollegiet — där för detta ändamål en särskild lånegarantisektion
finnes inrättad — beslut angående beviljande av lånegarantier, varvid
kollegiet erhåller en tämligen ingående kännedom om de olika företagens
förhållanden och förutsättningar. Även medan länen utestå har kollegiet
ofta anledning att följa företagens utveckling, icke minst de företag
som råka ut för ekonomiska svårigheter. När företagen icke lyckas fullfölja
sina ekonomiska förpliktelser och betalningskrav i anledning av kreditgarantin
riktats mot statsverket, överlämnas emellertid ärendets fortsatta förvaltning
till statskontoret. På statskontoret ankommer det således att bevaka
kronans rätt i konkurs, godkänna exekutiv försäljning samt hålla fordringen
i gällande kraft gentemot borgensmän och gäldcnärer. Statskontoret
har visserligen i sin ombudsmannaexpcdition den juridiska sakkunskap
som erfordras i dylika fall, men ärendet är för ämbetsverket i detta läge
helt nytt, och den detaljerade erfarenhet om låneärendet som samlats hos
kommerskollegiet —- exempelvis i fråga om värdet av tillgångar och säkerheter,
personförhållanden och utsikter till rekonstruktion — kommer med
nu angivna administrativa förfaringssätt icke att utnyttjas. Icke minst oläg -

364

ligt framstår detta förhållande med hänsyn till att det vid avvecklingen ofta
gäller att tillvarataga statens intressen i tävlan med andra fordringsägare.
Statskontoret synes också vid denna avveckling på ett mindre lyckligt sätt
vara hämmat i sin rörelsefrihet. Ämbetsverket äger sålunda icke möjlighet
att antaga ackord och kan icke heller biträda försäljning under hand av
företagets egendom. Därav följer att företaget i princip måste avvecklas
genom konkurs och den fasta egendomen försäljas vid exekutiv auktion,
även om utsikterna att vinna betalning därigenom försämras. Försäljning
av fast egendom genom exekutiv auktion leder även till att fast och lös egendom
måste avyttras var för sig. Företagets tillgångar kunna alltså icke överlåtas
till ny ägare såsom en helhet, vilket även bidrager till att minska utsikterna
till en ekonomiskt fördelaktig avveckling. Förhållandet begränsar även
möjligheterna att åstadkomma rekonstruktion av vederbörande företag och
motverkar därigenom kreditstödets egentliga syfte.

Det må framhållas att möjlighet att antaga ackord eller eljest eftergiva
statens rätt gentemot gäldenär eller borgensman torde saknas även för
Kungl. Maj :ts vidkommande. Särskilt bemyndigande därtill har från riksdagens
sida lämnats i vissa speciella fall, exempelvis såvitt gäller lån från
statens utlåningsfonder samt på grund av garantiåtagande för lån avseende
jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.

Revisorerna äro icke beredda att avgiva förslag till en mera ändamålsenlig
administrativ ordning i förevarande hänseende. Det synes emellertid
uppenbart att det nuvarande tillvägagångssättet icke är rationellt utformat
och att en översyn av hithörande frågor är påkallad. Det synes lämpligt
att spörsmålet överväges i samband med det ställningstagande till vissa
andra frågor rörande kreditstödet åt hantverk och småindustri som nu förestår
i anledning av nyligen verkställd utredning.

Inrikesdepartementet

§ 38

365

Finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhet

Genom beslut av 1943 års riksdag inrättades fr. o. m. den 1 juli samma år
centrala sjukvårdsberedningen; denna ersatte två tidigare på sjukvårdsområdet
verksamma rationaliseringsorgan, nämligen sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet.

Bestämmelser rörande beredningens arbetsuppgifter och organisation
meddelades ursprungligen i ett kungl. brev den 30 juni 1943, där det hette att
centrala sjukvårdsberedningen såsom huvudsaklig uppgift skulle handlägga
ärenden rörande standardisering av sjukvårdsmateriel ävensom registrera
och bearbeta uppgifter rörande sjukhusväsendet i och för rationalisering på
det sjukhustekniska området. Verksamheten skulle bedrivas inom två avdelningar,
av vilka den ena, benämnd standardiseringsavdelningen, skulle övertaga
den verksamhet som dittills handhafts av sjukhusens standardiseringskommitté,
och den andra, benämnd arkivavdelningen, den verksamhet som
tidigare bedrivits av centrala sjukhusarkivet. 1947 års riksdag beslutade en
utökning av sjukvårdsberedningen med ytterligare en avdelning, benämnd
arbetsstudieavdelningen, genom vilken beredningen bedriver organisationsoch
arbetsstudier på sjukhus och därmed jämförliga inrättningar. Standardiserings-
och arkivavdelningarna erhöllo efter förslag av beredningen
fr. o. m. budgetåret 1954/55 ändrade benämningar, nämligen materielavdelningen
respektive planläggningsavdelningen. Fr. o. m. budgetåret 1955/56
inrättades en tjänst som byråchef hos beredningen. Samtidigt med tillkomsten
av denna tjänst indrogs den tidigare befattningen som verkställande
tjänsteman hos beredningen. Dennes uppgifter överfördes på byråchefen,
vilken dessutom är föreståndare för planläggningsavdelningen.

Nu gällande instruktion för centrala sjukvårdsberedningen fastställdes av
Kungl. Maj :t den 23 januari 1959 (SFS nr 42).

Centrala sjukvårdsberedningen har i skrivelse den 7 april 1959 till Kungl.
Maj :t hemställt om en översyn av beredningens organisation. Av en vid
denna skrivelse fogad PM kan i huvudsak inhämtas följande rörande verksamheten
in. in. vid sjukvårdsberedningen.

Såsom en för beredningen i dess helhet och således för samtliga avdelningar
gemensam uppgift gäller enligt instruktionen att tillhandagå myndigheter
samt huvudmän för sjukhus och därmed jämförliga anstalter ävensom,
i den utsträckning så lämpligen prövas kunna ske, jämväl andra med
råd och upplysningar rörande frågor som falla inom beredningens verksamhetsområde.

Enligt beredningens instruktion utövas ledningen av beredningen under
medicinalstyrelsens överinseende av en av Kungl. Maj:t för viss tid utsedd

366

styrelse om tio ledamöter, av vilka åtta äro förordnade efter förslag av olika
av beredningens verksamhet berörda myndigheter och organisationer. Inom
styrelsen skall vara inrättat ett särskilt arbetsutskott, bestående av ordförande
och ytterligare två ledamöter.

Planläggning savdelningen har att handlägga ärenden som röra planläggning
av den slutna vården inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar
och byggnader inom hälso- och sjukvården ävensom i övrigt verka för att
sådan planläggning sker ändamålsenligt.

I förenämnda PM framhålles rörande planläggningsavdelningen bl. a.
följande.

Den nuvarande planläggningsavdelningen skulle som tidigare framhållits
övertaga den verksamhet som förut bedrivits av centrala sjukhusarkivet, och
avdelningen benämndes till följd härav till en början arkivavdelningen.
Mycket tidigt hade emellertid planläggningsfrågorna kommit att dominera
dels i form av från medicinalstyrelsen och huvudmän m. fl. remitterade
ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus in. m., dels i form av
en växande rådgivningsverksamhet. Sedermera hade även barnhemsärenden
tillkommit efter överenskommelse med socialstyrelsen. Rådgivningsverksamheten
hade å ena sidan bestått i en fortlöpande kontakt i form av överläggningar
och korrespondens med huvudmännens förvaltningsorgan och av
dem anlitade arkitekter och andra konsulter rörande dels den översiktliga
planeringen inom vederbörande sjukvårdsområde och vid vederbörande
sjukhus, dels dimensionering, utformning och placering av de skilda enheterna
och organen vid sjukhusen med hänsyn till en rationell drift och en
ändamålsenlig bebyggelse. Nu nämnda överläggningar hade i icke ringa omfattning
varit förlagda till vederbörande län eller stad och förenats med
besiktningar av tomter och anläggningar. Ä andra sidan hade rådgivningsverksamheten
utgjorts av utarbetandet och utgivandet av generella råd och
anvisningar i form av tryckta publikationer. Sådana råd och anvisningar
hade under årens lopp utgivits rörande planläggning och utformning av
obstetrik- och gynekologiavdelningar, lokaler för den förebyggande mödraoch
barnavården, öron-, näs- och halsavdelningar, röntgenavdelningar, central-
och distriktstandpolikliniker, hem för kroniskt sjuka, centraldispensärer,
provinsialläkarmottagningar, blodgivarcentraler, ortopediska kliniker,
bilokaler inom vårdavdelningar m. in.

Antalet av de inom planläggningsavdelningen upprättade förslagen till
yttranden i byggnadsärenden hade undergått en ständig stegring och hade
under budgetåret 1957/58 uppgått till 186, d. v. s. i genomsnitt närmare fyra
ärenden per arbetsvecka. Vid bedömandet av denna arbetsbörda borde
beaktas, att handläggningen av varje sådant byggnadsärende regelmässigt
krävde mycket ingående och omfattande förarbeten och fortlöpande kontakt
med olika av ärendet berörda personer och myndigheter, särskilt arkitekter
och förslagsställande myndigheter.

367

För att kunna följa utvecklingen på sjukhusväsendets område hade planläggningsavdelningen
omfattande internationella kontakter, särskilt med
organ med liknande eller motsvarande uppgifter, vilket medförde ett livligt
utbyte av informationer och krävde ett betydande arbete.

Planläggningsavdelningens personal utgöres av — förutom biträdespersonal
— en byråchef, en förste byråarkitekt och två ingenjörer.

Materielavdelningen övertog vid beredningens tillkomst de uppgifter som
tidigare handhafts av sjukhusens standardiseringskommitté. Avdelningen
åligger att genom standardisering och på annat sätt verka för en ändamålsenlig
materielförsörjning ävensom i övrigt handlägga frågor rörande materiel
och annan utrustning för hälso- och sjukvården. I nämnda PM framhålles
beträffande avdelningens arbete bl. a. följande.

Genom det av sjukhusens standardiseringskommitté utförda arbetet hade
standard och rekommendationer för ett stort antal varuslag av betydelse för
sjukvården utfärdats, varav här må nämnas textilvaror, blanketter, köksoch
servisartiklar, sanitetsgods, glasvaror, transportmateriel, möbler och
annan för sjukvården avsedd materiel. Det sedermera av centrala sjukvårdsberedningen
bedrivna standardiseringsarbetet har efter ytterligare utbyggnad
av tidigare sjukhusstandard inriktats på en fortlöpande översyn av
äldre standard och rekommendationer i behov av revidering och på s. k.
grundstandard i form av materialstandard och standard för provtagning och
provning. Av beredningen fastställd standard utgives i form av tryckta
publikationer.

Centrala sjukvårdsberedningen har genom sin materielavdelning ett nära
samarbete med Sveriges standardiseringskommission och till denna anslutna
organ, där sjukvårdens intressen måste tillvaratagas. Detta samarbete samt
den internationella och internordiska standardiseringen kräver en allt större
uppmärksamhet och arbetsinsats.

Den av beredningen å dess materielavdelning bedrivna verksamhet, som
består i granskning av till beredningen för utlåtande överlämnade förslag
till utrustning av sjukhus och därmed jämförliga inrättningar, har till övervägande
delen avsett utrustning för en rad olika institutioner, främst de
statliga sinnessjukhusen och undervisningssjukhusen. Verksamheten har
varit av dels behovsprövande, dels prisgranskande art och skett i samråd
med den förslagsställande institutionen eller myndigheten. Förutom här
ovan nämnda arbetsuppgifter har avdelningen även handlagt kvalitets- och
materielfrågor av skiftande slag. Slutligen bör framhållas det samarbete
med myndigheter, forskningsorgan och andra institutioner, som krävts för
fullföljandet av avdelningens uppgifter.

Den rådgivande verksamheten har starkt utvecklats hl. a. i samband med
upphandlingar och med uppgörande av tillverkningsprogram inom industrien.

Avdelningens personal består av — förutom biträdespersonal —- en byrådirektör,
eu byråingenjör och två ingenjörer.

Arbetsstudieavdelningen inrättades fr. o. in. budgetåret 1947/48 men hade
fram till budgetåret 1955/56 endast provisorisk karaktär. Avdelningen bedriver
organisations- och arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga
anstalter. Härom anföres i promemorian följande.

368

Arbetet grundade sig på lokala undersökningar på varje ifrågakommande
anstalt, varefter resultatet bearbetades och sammanställdes för att utmynna
i olika expeditionsformer, såsom rapporter till vederbörande sjukhus, publicering
i facktidskrifter eller generella, på studierna grundade råd och anvisningar.
Undersökningarna skedde huvudsakligen dels efter anhållan i varje
särskilt fall av viss huvudman eller institutionsstyrelse och dels på beredningens
respektive arbetsstudieavdelningens egna initiativ. Avdelningen
hade, liksom beredningens båda övriga avdelningar, även rådgivande verksamhet
i form av överläggningar och konsultationer samt utbyte av erfarenheter
med motsvarande organ i andra länder. Från sin anslutning till beredningen
till år 1955 hade avdelningen biträtt 1943 års sjukhusutredning
genom olika rationaliseringsundersökningar m. m. Av hittills verkställda
arbetsuppgifter av mera vittomfattande innebörd nämnes i promemorian
arbetsstudier i tvätterier, dels för rationalisering, dels för ackordssättning av
arbetet, vilket i vissa fall möjliggjort produktionsökningar upp till 60 procent.
Vidare nämnas studier rörande varmhållning och distribution av mat,
vaktmästares och transportpersonals arbete samt tandteknikernas arbete
inom folktandvården. Avdelningen hade gjort en utredning rörande badverksamheten
vid kroppssjukhusen samt medverkat i en av beredningen
tillsatt kommitté, som utarbetat synpunkter på förslag rörande arbetsförenklande
åtgärder, som kunde underlätta genomförandet av arbetstidsförkortningen.

Personalen vid denna avdelning utgöres av tre ingenjörer, av vilka föreståndaren
har ställning som förste byråingenjör.

Sedan den 1 juli 1958 är avdelningen tillfälligt förstärkt med två av medicinalstyrelsen
avlönade ingenjörer, som utföra en undersökning av arbetet
inom sinnessjukhusens kök. Dessutom biträdes avdelningen enligt särskilt
avtal av personal från Svenska landstingsförbundet vid undersökningar å
landstingssjukhus.

Utöver nu nämnd personal har beredningen en deltidsanställd, kvalificerad
sekreterare med vissa administrativa uppgifter samt en kontorist för
registratur, kassaväsende in. m.

Centrala sjukvårdsberedningens verksamhet finansieras genom anslag å
riksstaten. Belastningen å ifrågavarande anslag, avseende avlöningar respektive
omkostnader, under de tre senaste budgetåren framgår av nedanstående
sammanställning.

Budgetår

1956/57

1957/58

1958/59

Avlöningar
kronor
321 967
333 907
352 457

Omkostnader1)
kronor
40 257
32 002
40 341

*) Uppgifterna avse nettoutgifter; avdrag ha således gjorts för inkomster under resp. budgtåre.

369

Centrala sjukvårdsberedningen har vissa inkomster av försäljning av
publikationer, dels standardpublikationer för sjukvårdsmateriel, dels publikationer
med råd och anvisningar rörande planläggning av vissa avdelningar.
För arbetsstudier debiteras icke-statliga uppdragsgivare 60 kronor
per dag och ingenjör. Inkomsternas storlek under budgetåren 1956/57—
1958/59 framgår av följande tabell.

Budgetår

1956/57

1957/58

1958/59

Försålda stand.-publikationer
kronor
4 650
7 755
3 428

Försålda råd och
anvisningar
kronor
1 146
1 842
860

Arbetsstudier

kronor
5 320
11 020
2 590

Revisorerna ha funnit det vara av intresse att inhämta uppgifter rörande
den omfattning vari olika uppdragsgivare tagit centrala sjukvårdsberedningens
tjänster i anspråk. Några absolut säkra uppgifter härom är icke
möjligt att få fram, då personalen ej för tidkort. De i det följande lämnade
uppgifterna äro därför uppskattade.

Planläggningsavdelningen (1956/57-—1958/59) Procent

Staten 15

Landsting och städer utom landsting 75

Besök, skriftliga rådfrågningar och kontakter m. m. av utländska
institutioner och enskilda 10

Materielavdelningen

Avdelningens standardiseringsverksamhet avser hela sjukvården,
således samtliga sjukhusägare, med en uppskattad fördelning mellan
staten och landsting in. fl. av 10 resp. 90 %.

Granskningsverksamheten hänför sig till 95% till staten eller statsunderstödda
institutioner.

A rbetsstudieavdelningen

	1956/57	1957/58	1958/59
	procent	procent	procent
Staten	19	10	37
Landsting och städer utom landsting	46	34	15
CSB (allmängiltiga utredn.)	31	43	36
Tjänstledigheter	4	13	12
De inom avdelningen anställdas löner
ha betalats av
Staten	51	54	77
Svenska landstingsförbundet	49	46	23

Vid tillkomsten av sjukvårdsberedningen förutsattes att kostnaderna för
dess verksamhet helt skulle åvila statsverket. I ett par remissyttranden
framfördes dock erinringar häremot. Byggnadsstyrelsen ifrågasatte, huru -

24 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959 1

370

vida det kunde anses skäligt att alla de med den nya organisationen förenade
kostnaderna skulle, på sätt som föreslagits, komma att påvila statsverket.
Styrelsen erinrade om att sjukhusbyggandet inom landet endast i mycket
begränsad omfattning skedde genom statens direkta medverkan. Det övervägande
antalet sjukvårdsinrättningar uppfördes sålunda genom landstingens
och de utanför landstingen stående städernas försorg. Styrelsen ansåg
det under sådana förhållanden kunna ifrågasättas, om icke landstingens
och nämnda städers ekonomiska intressen av den verksamhet som vore
avsedd att bedrivas inom den centrala sjukvårdsberedningen vore så stora,
att beredningens verksamhet väsentligen borde finansieras genom dem.

Statskontoret anförde för sin del följande.

Enligt statskontorets mening kunna väl vissa skäl tala för ett sammanförande
till ett och samma organ av de arbetsuppgifter, som för närvarande
åvila sjukhusens standardiseringskommitté och centrala sjukhusarkivet.
Den verkställda utredningen kan emellertid icke anses utgöra en godtagbar
grund för att, om en sådan sammanslagning komme till stånd, kostnaderna
skulle helt övertagas av staten, då nämligen verksamheten icke kan betraktas
såsom ett primärt statligt intresse. Fastmer vill det synas som om landstingen,
städerna utanför landstingen och industrierna samt deras sammanslutningar
kunde förväntas erhålla avsevärda fördelar och hava ett betydande
intresse av den föreslagna organisationen. Detta förhållande har för
övrigt kommit till uttryck i den förordade sammansättningen av organisationens
styrelse. Statskontoret avstyrker förty, att en statlig myndighet för
ifrågavarande ändamål inrättas.

Då emellertid det allmänna kan förväntas erhålla visst gagn av den tilltänkta
nya organisationen, synes det befogat, att staten understöder dess
verksamhet dels genom kontant bidrag, dels ock genom tillhandahållande av
sådana upplysningar och uppgifter, som kunna tänkas komma att vara till
nytta för verksamheten. Statsbidraget bör dock icke uppgå till högre belopp
än summan av de understöd, som för närvarande utgå till sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet.

Föredragande departementschefen uttalade i denna fråga (prop. 1943:
220) följande.

Vad angår frågan om sättet för bestridande av kostnaderna för centrala
sjukvårdsberedningen har från ett par håll framhållits, att landstingen och
städerna utom landsting komme att få den största nyttan av beredningens
verksamhet och att i följd härav dessa borde ansvara för större delen av
utgifterna för densamma. Jag vill i anledning härav erinra om att staten
redan åtagit sig att bestrida centrala sjukhusarkivets löpande utgifter.
Vidare vill jag i likhet med materielnämnden betona angelägenheten av att
arbetet på ifrågavarande område kan bedrivas under mindre ovissa ekonomiska
förhållanden än hittills. Enligt min mening kan den brist, som i detta
hänseende anses vidlåda den nuvarande organisationen, bliva til 1 fredsställade
avhjälpt allenast genom att staten helt övertager det ekonomiska ansvaret
för verksamheten. Med hänsyn härtill och till den relativt obetydliga
merutgift, som förslagets genomförande skulle åsamka statsverket, anser
jag mig böra biträda materielnämndens förslag. I likhet med materielnämn -

371

den förutsätter jag härvid att beredningen kommer att för sin verksamhet få
åtnjuta stöd från kommunalt och enskilt håll på sätt förut antytts.

Revisorernas uttalande. År 1943 ersattes två tidigare på sjukvårdsområdet
sysselsatta rationaliseringsorgan, sjukhusens standardiseringskommitté
och centrala sjukhusarkivet, av centrala sjukvårdsberedningen. Denna har
under sin hittillsvarande verksamhet blivit ett allt betydelsefullare serviceorgan
för sjukvårdshuvudmännen; därom vittnar bl. a. den ökande omfattning
i vilken dessa anlitat beredningen. Dess arbete har i själva verket vuxit
i sådan grad, att vissa svårigheter numera föreligga att bemästra arbetsbördan
inom ramen för den nuvarande organisationen. Sjukvårdsberedningen
har därför i en den 7 april 1959 dagtecknad skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställt, att en särskild utredning skall tillsättas i syfte att verkställa
en översyn av beredningens uppgifter och organisation. Framställningen
är, såvitt revisorerna ha sig bekant, beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Då revisorerna för sin del ansett sig böra behandla centrala sjukvårdsberedningen,
ha revisorerna icke funnit det påkallat att ingå på sådana
spörsmål som äga samband med den nyss omnämnda skrivelsen. Revisorerna
vilja i stället aktualisera en annan betydelsefull fråga, nämligen på
vad sätt kostnaderna för beredningen skola bestridas.

Som av den föregående redogörelsen framgår uppgingo de å riksstaten
för senaste budgetår redovisade kostnaderna för centrala sjukvårdsberedningen
till i runt tal 400 000 kronor, vilket innebär att praktiskt taget samtliga
utgifter för ifrågavarande verksamhet bestritts av statsmedel. Det är
emellertid att märka, att sjukvårdsberedningens avdelningar till alldeles
övervägande del tagas i anspråk av andra sjukvårdshuvudmän än staten.
Enligt tidigare lämnade uppgifter utnyttjas således planläggningsavdelningens
kapacitet till i runt tal 75 procent av landsting och städer utom
landsting; motsvarande tal för materielavdelningens standardiseringsverksamhet
är 90. Arbetsstudieavdelningen har under senaste budgetår till 37
procent utnyttjats av statsverket, som till 77 procent täckt lönekostnaderna
för avdelningens personal.

Det är naturligt att det råder ett intimt samarbete mellan staten och
övriga sjukvårdshuvudmän för lösande av sjukvårdsfrågorna. Inrättandet
av centrala sjukvårdsberedningen som ett gemensamt serviceorgan får också
ses som ett uttryck för detta samarbete. En konsekvens härav bör emellertid
vara — såsom bl. a. statskontoret förutsatte vid beredningens tillkomst —
att utgifterna för centrala sjukvårdsberedningen böra bäras av de olika
huvudmännen med hänsyn till den omfattning i vilken de utnyttja beredningens
kapacitet. Beredningen bör med andra ord få full ersättning för utfört
arbete och därigenom bli självbärande. Till grund för debiteringen bör
ligga en särskild taxa, uppbyggd på sådant sätt att vederbörande i första

372

hand har att betala de direkta utlägg som förorsakats av respektive uppdrag.
Sådana direkta omkostnader äro — förutom lön åt den personal som arbetar
med uppdragen — utgifter för resor, expenser och utrustning. Beredningen
har emellertid också indirekta utgifter, såsom administrationskostnader
m. m. Dessutom har statsverket indirekta omkostnader som icke föras på
beredningens anslag, såsom lokalhyra och pensionskostnader. Samtliga nu
nämnda utgifter böra täckas genom den ifrågavarande taxan. Därest revisorernas
här skisserade förslag genomföres, böra på riksstaten i fortsättningen
för sjukvårdsberedningen — som av praktiska skäl lämpligen bör behålla
ställningen som ett statligt organ — upptagas anslag med endast formella
belopp. Alternativt kan tänkas att till beredningen inflytande inkomster bokföras
på särskild titel under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet».

Revisorerna få på grund av vad sålunda anförts föreslå, att den här aktualiserade
frågan snarast upptages till närmare prövning, varvid exempelvis
statens sakrevision bör erhålla i uppdrag att framlägga förslag till lämplig
taxa.

373

§ 39

Reningsanläggning för avloppsvatten vid Hessleby sanatorium

Med bifall till därom av Kungl. Maj :t i 1955 års statsverksproposition
framlagt förslag beslöt samma års riksdag, att en vid Hessleby sanatorium
befintlig reningsanläggning för avloppsvatten skulle ombyggas. Kostnaderna
härför beräknades av föredragande departementschefen i likhet med byggnadsstyrelsen
till 90 000 kronor. Den ifrågavarande ombyggnaden är numera
Slutförd och har visat sig draga en sammanlagd kostnad av 277 000 kronor.
Med anledning av den avsevärda fördyring som sålunda inträtt ha revisorerna
från huvudmannen för sanatoriet, överstyrelsen för Konung Oscar II :s
jubileumsfond, infordrat uppgift på hur ifrågavarande ombyggnad planerats
och genomförts ävensom anledningen till fördyringen, vilken expertis som
anlitats för ändamålet m. m. Revisorerna ha därefter från nämnda överstyrelse
mottagit en den 17 mars 1959 dagtecknad promemoria i ärendet. Av
denna inhämtas i huvudsak följande.

I enlighet med ett av Kungl. Maj:t genom utslag den 28 mars 1946 meddelat
föreläggande anordnades vid sanatoriet en reningsanläggning för avloppsvattnet,
bestående av en emscherbrunn och en biologisk bädd jämte
apparatur för klorering. Denna anläggning fungerade emellertid icke tillfredsställande.
Med anledning därav vände sig styrelsen för sanatoriet till
Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm, som föreslog viss ombyggnad av anläggningen.
överstyrelsen för jubileumsfonden inhämtade därefter yttrande i
ärendet från Bergströms Ingeniörsbyrå & Co i Stockholm, vilken firma överstyrelsen
sedan lång tid tillbaka brukade anlita såsom expert i vattenfrågor.
Ingenjörsbyrån föreslog en anordning för avloppsvattnets rening av samma
slag som använts vid de statliga sinnessjukhusens tuberkulosavdelningar.
Denna anordning innefattade icke biologisk utan endast mekanisk rening
jämte smittrening. Kostnaden för reningsverkets ombyggnad i enlighet med
detta förslag beräknades till 90 000 kronor. På framställning av överstyrelsen
anvisade Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1955 anslag å högst
90 000 kronor för ombyggnaden.

I samband med sin framställning om bidrag till kostnaderna för ombyggnaden
beslöt överstyrelsen införskaffa yttrande i ärendet från bl. a. förste
provinsialläkaren i Jönköpings län. Denne avgav den 23 maj 1955 sådant
yttrande och åberopade därvid ett utlåtande av länets distriktsingenjör för
vatten och avlopp, vari denne anförde att den höggradiga rening som avsetts
med den då befintliga reningsanläggningen borde bibehållas. Anläggningen
borde emellertid kompletteras enligt vattenbyggnadsbyråns förslag med
vissa avvikelser.

374

Sedan överstyrelsen därefter vänt sig till statens institut för folkhälsan
med anhållan om utlåtande beträffande de två särskilda förslagen till ombyggnad
av anläggningen, uttalade institutet i ett den 13 juli 1955 avgivet
utlåtande att intetdera av förslagen borde godtas i oförändrat skick. En
kombination av båda förslagen borde därför om möjligt åstadkommas. I
fråga om slambehandlingen voro förslagen i princip lika. Då institutet saknade
närmare kännedom om de lokala förhållandena, kunde endast hänvisning
ske till i utlåtandet anförda allmänna synpunkter.

Med anledning därav anhöll överstyrelsen i skrivelse till institutet den
25 oktober 1955, att en befattningshavare vid institutet skulle få i uppdrag
att besöka platsen för att med ledning av därvid gjorda iakttagelser avge
förnyat utlåtande. Sådant utlåtande avgavs därefter av institutet den 28
november 1955. Efter att ha erhållit detta utlåtande anmodade överstyrelsen
sanatoriets styrelse att låta de konsulterande firmor som avgivit förslag till
ombyggnaden verkställa de beräkningar som skulle behövas för val av
metod för slambehandlingen. I avbidan härå bemyndigades sanatoriestyrelsen
att vidtaga åtgärder för avloppsvattnets klorering.

På uppdrag av överstyrelsen utarbetade Bergströms Ingeniörsbyrå ett
nytt förslag till anläggningens ombyggnad, varvid de av länets distriktsingenjör
framförda önskemålen beaktades. Kostnaden för en sådan ombyggnad
beräknades stiga till 174 000 kronor eller således 84 000 kronor mera än
det belopp av 90 000 kronor som år 1955 anvisats för genomförande av
ingenjörsbyråns tidigare förslag till anläggningens ombyggnad för mekanisk
rening och smittrening.

överstyrelsen gjorde därefter den 15 november 1956 hos Kungl. Maj:t
framställning om ytterligare bidrag till reningsanläggningens ombyggnad
enligt ingenjörsbyråns nyssnämnda förslag, kostnadsberäknat till ett belopp
av 84 000 kronor. På förslag av Kungl. Maj:t medgavs sådant bidrag av 1957
års riksdag.

Sedan därefter entreprenadhandlingar upprättats och anbud på vissa
delar av anläggningen infordrats, överlämnade sanatoriets styrelse med
skrivelse den 17 maj 1958 till överstyrelsen en av Bergströms Ingeniörsbyrå
uPPgjord sammanställning av kostnaderna för ombyggnaden, enligt vilken
dessa kostnader med ledning av inkomna anbud beräknats stiga till 272 000
kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 september 1958 anhöll överstyrelsen
om ytterligare bidrag å 98 000 kronor för ombyggnadens slutförande. Vid
anmälan av 1959 års statsverksproposition (XI ht) förklarade föredragande
departementschefen, att han för det dåvarande icke vore beredd att taga
ställning till denna framställning.

Revisorernas uttalande. En ombyggnad av reningsanläggningen för avloppsvatten
vid Hessleby sanatorium har, såsom i det föregående redovisats,

375

ägt rum. Ursprungligen beräknades arbetena härför komma att draga en
kostnad av 90 000 kronor. Sedan skärpta krav på anläggningen uppställts,
antogos utgifterna komma att stiga till 174 000 kronor. De verkliga kostnaderna
ha emellertid kommit att uppgå till 277 000 kronor. Riksdagen har
hittills medgivit att för ändamålet må tagas i anspråk ett belopp av högst
174 000 kronor från anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten vid folksanatorierna.

En betydande utgiftsökning i förhållande till de ursprungligen beräknade
kostnaderna har således uppkommit. Även om denna till en del kan förklaras
av att anläggningen till följd av myndigheters beslut måst utföras
mer komplicerad än ursprungligen avsetts, framstår fördyringen såsom
anmärkningsvärd. Den av revisorerna utförda granskningen av ärendets
handläggning m. m. ger vid handen, att kostnaderna för anläggningen motsvara
omkring 900 kronor per personekvivalent. Detta måste anses högt,
även om hänsyn tages till vissa extra anordningar för klorering m. m. som
kommit till utförande. Som jämförelse kan nämnas att anläggningskostnaden
för mindre, kommunala höggradiga avloppsreningsverk enligt t. ex.
principen kontaktluftare uppgår till ca 400 kronor per personekvivalent; i
detta belopp innefattas dock ej utgifter för extra anordningar.

Enligt vad revisorerna inhämtat ha några överläggningar med vederbörande
kommunala organ om bidrag från kommunen till reningsverket icke
upptagits. Vilken utgång dylika överläggningar kunnat få är givetvis omöjligt
att nu bedöma. Det måste likväl anses vara en brist att möjligheterna
härutinnan icke prövats. Även i vissa andra hänseenden anse sig revisorerna
kunna konstatera, att planläggningen av ifrågavarande arbete knappast skett
med önskvärt förutseende. Kontakt synes sålunda icke i tillräckligt god tid
ha tagits med samtliga de myndigheter som haft att taga ställning till uppkommande
frågor i samband med ombyggnaden. Därest erforderliga samråd
med dessa ägt rum, innan kostnadsberäkningarna för anläggningen redovisats
för Kungl. Maj :t och därmed för riksdagen, hade statsmakterna kunnat
mera ingående än nu, sedan utgifterna redan verkställts, pröva anläggningens
omfattning, utförande m. m. och därmed även kostnadernas
skälighet.

Vad som i detta ärende förekommit föranleder revisorerna att rent principiellt
framhålla det synnerligen angelägna i att kostnadsberäkningar för
olika anläggningsarbeten utföras med tillräcklig omsorg och sådant förutseende,
att vederbörande myndigheter icke gång efter annan tvingas att för
de ifrågavarande ändamålen anvisa medel långt utöver vad som ursprungligen
beräknats.

376

§ 40

Utbildningen i kommissarieklassen vid statens polisskola

Enligt föreskrifter i polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) skall sökande
till befattning såsom kommissarie vid polisväsendet bl.a. ha genomgått
kommissarieklassen i statens polisskola. Enligt stadgan för skolan omfattar
denna klass 15 veckor och anordnas årligen vid huvudskolan med början
den 15 februari. I klassen meddelas undervisning i följande ämnen: ordningspolistaktik,
kriminalpolistjänst, polislagstiftning, straffrätt med straffprocessrätt,
specialstraffrätt, socialkunskap, psykologi, rättspsykiatri, rättsmedicin,
vapnens bruk och stridstaktik samt civilförsvarstjänst.

Revisorerna ha funnit det vara av intresse att inhämta uppgift om det
antal polismän inom de olika länen (motsvarande) som genomgått kommissarieklassen
vid polisskolan under åren 1950—1959 samt det antal sådana
polismän som per den 1 juli 1959 icke erhållit anställning som poliskommissarie.
Beträffande de sistnämnda har i varje särskilt fall uppgift
erhållits om när vederbörande är född, när han genomgått kommissarieklassen
och om han normalt kan påräkna befordran till kommissarie före pensionsålderns
inträde. De inkomna svaren ha sammanställts i omstående
tabell.

Av uppgifter revisorerna inhämtat från statens polisskola framgår att
antalet utbildade i kommissarieklassen under ifrågavarande tidsperiod uppgår
till 321. Anledningen till differensen •— 8 — mellan antalet utbildade
— 321 — och de i detta sammanhang redovisade -— 313 — har icke kunnat
närmare klarläggas men måste bero på avgång ur polistjänst samt vissa
brister i det redovisade materialet.

I syfte att erhålla en uppfattning om kostnaderna för en kommissariekurs
vid polisskolan ha revisorerna införskaffat vissa uppgifter härom från
polisskolan. Av dessa uppgifter, som avse budgetåret 1958/59, inhämtas att
lönerna till lärarna uppgått till omkring 23 500 kronor; sammanlagda lönekostnaderna
för eleverna under den tid kursen pågått ha beräknats till
165 000 kronor. Sistnämnda belopp har framräknats med utgångspunkt från
lönen i 19 löneklassen på 3-ort för sammanlagt 29 elever. Traktamentskostnaderna
ha uppskattats till i runt tal 35 000 kronor. Det sammanlagda beloppet
skulle således bli 223 500 kronor.

Revisorernas utlåtande. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skall
sökande till befattning såsom kommissarie vid polisväsendet ha genomgått
kommissarieklassen vid statens polisskola. Sådan kurs, som omfattar 15
veckor, anordnas numera varje år. Under senaste tioårsperiod ha sammanlagt
321 elever genomgått denna utbildning. Av de uppgifter revisorerna

377

Län (motsv.)	Antal	Antal polismän som ej erhållit anställning som kommissarie den 1 juli 1959	Födelseår	Antal polismän som kan påräk-na befordran till poliskom-missarie före pensionsålderns inträde
1901 —05	1906 —10	1911 —15	1916 —20
Stockholms stad ....	76	49	—	15	29	5	49
Stockholms län ....	19	12	2	6	3	1	1
Uppsala län ........	4	4	—	2	2	—	3
Södermanlands län	11	9	1	2	6	—	5
Östergötlands län ..	6	6	1	3	1	1	2
Norrköpings stad ..	7	6	2	4	—	—	2
Jönköpings län ....	10	8	1*)	5	2	—	2
Kronobergs län ....	2	1	—	i	—	—	1
Kalmar län........	3	2	2	—	—	—	2
Gotlands län ......	—	—	—	—	—	—	—
Blekinge län ......	4	4	1	i	2	—	3
Kristianstads län ..	6	5	1	2	2	—	2
Malmöhus län ....	9	8	1	4	2	1	5
Malmö stad........	20	11	—	7	4	—	a
Hälsingborgs stad . .	7	6	1	5	—	—	3
Hallands län ......	6	5	1	1	1	2	3
Göteb. o. Bohus län	4	3	—	2	1	—	2
Göteborgs stad ....	38	23	2	10	10	1	22
Älvsborgs län ....	10	9	1	4	4	—	—
Skaraborgs län ....	3	3	1	—	1	1	2
Värmlands län ....	8	7	—	1	5	1	2
Örebro län ........	4	3	1	2		—	i
Västmanlands län . .	9	7	1	4	2	—	3
Kopparbergs län ....	7	5	—	1	2	2	4
Gävleborgs län ....	11	9	1	4	4	—	3
Västernorrlands län	8	8	3	2	1	2	4
Jämtlands län ....	4	2	—	1	1	—	i
Västerbottens län . .	4	4	—	2	1	1	3
Norrbottens län	13	8	4	3	1	—	2
Hela riket	313	227	28	94	87	18	143

*) Födelseår 1900.

inhämtat och som avse sammanlagt 313 polismän framgår, att 227 av dessa
ännu ej erhållit anställning som kommissarie. Av sistnämnda antal äro nära
200 födda 1906 eller senare. Även om hänsyn tages till viss avgång och andra
faktorer som kunna påverka tillgången på lämpliga sökande till här avsedda
befattningar, finns det enligt sålunda tillgängliga uppgifter f. n. en icke
obetydlig reserv av kommissarieutbildade polismän. Av bl. a. skäl som anförts
i propositionen 75 till 1954 års riksdag är det uppenbart, att en viss
dylik reserv måste finnas. Fråga är emellertid, om icke denna numera har
en sådan storlek att det är förtjänt att övervägas, om icke kommissarieutbildningen
vid polisskolan kunde inställas under något år. Icke minst med
hänsyn till det allmännas kostnader för dylik utbildning — senaste år kunna
dessa beräknas ha uppgått till nära 225 000 kronor — framstår det som
angeläget, att frågan härom prövas.

378

Det är icke möjligt för revisorerna att på grundval av tillgängligt utredningsmaterial
bestämt yrka på att utbildningen under viss tid skall inställas.
De uppgifter som införskaffats i ämnet ge dock enligt revisorernas mening
vid handen, att en närmare undersökning i sådant syfte bör komma till
stånd. Revisorerna anse sig därför böra föreslå, att lämpligt organ — exempelvis
polisväsendets organisationsnämnd — erhåller i uppdrag att mera
ingående utreda behovet av utbildning i kommissarieklassen vid statens
polisskola under närmaste år, innan ny sådan utbildning kommer till stånd.
Revisorerna vilja tillägga, att därest tillräckliga skäl skulle föreligga för att
under någon tid inställa denna undervisning det måhända kan visa sig lämpligt
att taga i anspråk den i sådant fall ledigblivande utbildningskapaciteten
vid polisskolan för annan polisutbildning, varav behov efter närmare utredning
kan visa sig föreligga.

Civildepartementet

§ 41

379

Ersättning för färd med egen bil i vissa fall

Enligt 4 § allmänt resereglemente (Arr) utgå vid tjänsteresor resekostnadsersättning
och traktamente med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt
som verkligen använts av vederbörande förrättningsman. Ersättning må
dock icke tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle ha
utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt
som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta
sammanlagda rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast.
Beträffande tjänsteresor som företagas med förrättningsman tillhörigt motorfordon
äger Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t bestämd myndighet förordna,
att resekostnadsersättning skall utgå även i fall då förrättningsmannen
enligt nyssnämnda bestämmelser icke är berättigad till ersättning för
sådant färdsätt.

Av anvisningarna till 4 § Arr framgår bl. a. följande.

Vid bestämmandet av vilken väg och vilket färdsätt som i visst fall äro
de lämpligaste skall en avvägning ske mellan de krav som tjänsteresans
ändamål ställer, rese- och traktamentskostnaderna samt andra omständigheter
av betydelse. Utgångspunkten bör därvid vara vilken väg och vilket
färdsätt som i och för sig medföra den minsta summan av resekostnadsersättning
och traktamente. Bland de omständigheter som kunna föranleda
avvikelser från denna väg och detta färdsätt märkes främst möjligheten till
tidsvinst. Ett snabbare och dyrbarare färdsätt bör således godtagas, om
värdet av den arbetstid som därigenom sparas — i princip beräknat efter
förrättningsmannens daglön — uppväger merkostnaden. Avseende bör
emellertid fästas vid tidsvinsten endast om denna verkligen bedömes vara
av någon betydelse. Någon exakt beräkning av vare sig inbesparad tid eller
därpå belöpande lön kräves ej, utan det är till fyllest att göra en ungefärlig
uppskattning. I anvisningarna framhålles vidare, att en uppskattning av
tidsvinsten i penningar icke alltid kan vara utslagsgivande. I vissa fall kan
nämligen en resa vara så brådskande, att den i tjänstens intresse måste
företagas på snabbaste sätt, även om det uppskattade värdet av sparad arbetstid
icke uppväger de ökade resekostnaderna. Så t. ex. kan det vara oundgängligen
påkallat, att en tjänsteman med minsta möjliga tidsutdräkt återvänder
från en förrättning för att deltaga i behandlingen av ett brådskande
ärende, som berör frågor i vilka han är särskilt insatt. Vid jämförelse mellan
olika färdsätt i syfte att bestämma den minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnaden
skall beträffande varje ifrågakommande färdsätt hänsyn
tagas till sådana förmåner som förrättningsmannen skulle ha ägt åtnjuta
och kunnat utnyttja, t. ex. sovplats på tåg. Om förrättningsmannen äger att

380

avgiftsfritt färdas med reguljärt trafikmedel, skall vid jämförelsen tagas i
beräkning den resekostnadsersättning som vid färd med dylikt trafikmedel
skulle ha tillkommit honom, om avgiftsfrihet icke förelegat.

Enligt 6 § Arr utgår, om vid gemensam färd användes färdmedel som
tillhör någon av förrättningsmännen, särskild gottgörelse till bilägaren med
5 öre per kilometer för varje medresande.

Ersättning för begagnande av egen bil i samband med tjänsteresa utgår
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780; ändr.
364/1957, 203/1959) angående resekostnadsersättning vid tjänsteresa med
egen bil m. m. Däri stadgas bl. a. följande.

2 §.

7 mom. Resekostnadsersättning för tjänsteresa med egen bil utgår med
belopp, som angivas i följande tabell. Ersättningen må dock beräknas efter
de för större bil angivna grunderna endast om megivande därtill lämnats
genom beslut enligt 3 §.

Körlängd mil/budgetår	Ersättning öre/km
Mindre bil (tjänstevikt under 1 100 kg)	Större bil (tjänstevikt om minst 1100 kg)
t. o. m. 500	39	56
500—1 500	22	32
1 500 och däröver	18	25

Anm. Med bils tjänstevikt förstås i denna kungörelse dess tjänstevikt i standardutförande.

2 mom. Vid tjänsteresa inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
eller Norrbottens län skall utöver i 1 mom. angivna belopp utgå tilläggsersättning
med 2 öre per kilometer under tiden den 1 december—den 30 juni
och eljest med 1 öre per kilometer.

3 §

Myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande därtill, må medgiva,
att till förrättningsman, som tjänstgör vid eller under myndigheten, skall
för tjänsteresa med egen bil utgå resekostnadsersättning för nämnda färdsätt
även i fall, då denne enligt bestämmelserna i 4 § första stycket allmänna
resereglementet icke är berättigad till ersättning för sådant färdsätt. Dylikt
medgivande må lämnas endast om det vid en jämförelse i stort mellan kostnaderna
för olika färdsätt visat sig vara förmånligt för statsverket ur ekonomisk
synpunkt och med hänsyn till verksamhetens rationella bedrivande.

Medgivande, som angives i första stycket, skall avse viss tid och visst område
samt gälla bil med mindre tjänstevikt än 1 100 kilogram, såvida icke
användande av större bil anses oundgängligen nödvändigt för fullgörande
av förrättningsmannens åligganden.

381

Till belysande av huru i enlighet med ovan angivna föreskrifter i 4 § Arr
kostnadsjämförelse skall verkställas vid färd med egen bil må återgivas
följande exempel, vilka tagits ur en utgiven handbok i ämnet.

1. En tjänsteman (rese- och traktamentsklass B) med tjänsteställe i Linköping
beordras företaga tjänsteresa till Ljungbyhed med inställelse där
den 9/7 klockan 09.00. Förättningsmannen avser att åka egen bil.

Då resan utan olägenhet för tjänsteuppdraget kunnat företagas med järnväg
blir kostnadsjämförelsen följande:

Alt. A. Dagtåg.

Järnvägsbiljett I klass med snälltåg tur och retur Linköping—Ljungbyhed
över Hässleholm och Klippan. Avresa den 8/7 klockan 10.50.

Biljettkostnad	102: —
Dagtraktamente 8/7	23: —
Nattraktamente 9/7	17: —
Summa	142: —

Alt. B. Nattåg samma väg. Avresa den 9/7 kl 00.57.

Biljettkostnad 102: —

Sovplatsbiljett 22: —

Summa 124: —

Lägsta kostnaden för resa med järnväg utgör således 124: -— kronor. Det
torde emellertid icke vara lämpligt, att vederbörande reser med nattåg i
detta fall, då resan skulle börja efter midnatt. Kostnaden enligt alternativ A
(142: ■—) skall således jämföras med ersättningen för bilresan.

Linköping—Ljungbyhed tur och retur är 700 km. Efter 39 öre per km
blir ersättningen 273: —•. Ersättningen för bilresan blir alltså dyrare och om
myndigheten anser att resa med nattåg icke bör ifrågakomma utgår ersättning
med 142: — kronor.

2. Samma resa som i exempel 1, men tjänstemannen åtföljes i detta fall
av fyra medresenärer, som samtliga åker i rese- och traktamentsklass B.
Myndigheten har förordnat, att nattåg icke skall ifrågakomma.

Kostnader vid färd med dagtåg:

5X142:— utgör 710: -—-

Ersättning för bilresan:

700 km å 39 öre 273: —

700 km å 20 öre (d.v.s. 4

medresande å 5 öre/km) 140: —

5 dagtraktamentena23:— 115: —

5 nattraktamenten å 17:— 85: —

Summa 613: —

Ersättning utgår med 613:— kronor, då detta belopp är för staten förmånligast.

För att bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning förrättningsmän
inom försvaret vid tjänsteresor begagna sig av egen bil ha revisorerna från

382

försvarets civilförvaltning inhämtat uppgifter om de belopp som under tiden
juli—september 1959 utbetalats i ersättning för s. k. fingerade resor, vid
vilka som regel egen bil kommer till användning. Av uppgifterna framgår
att i dylik ersättning under angivna tid utbetalats tillhopa 419 000 kronor.
Av nämnda belopp avse 316 000 kronor ersättning till sådan personal som
varit berättigad att färdas på järnväg enligt den s. k. militärtaxan. Denna
taxa innefattar en rabattering av det ordinarie biljettpriset med 40 procent.
Då enligt resereglemente för försvaret (kungl. brev den 10 april 1953) vid
kostnadsjämförelse mellan olika färdsätt i syfte att bestämma den minsta
sammanlagda rese- och traktamentskostnaden biljettkostnad för resa å järnväg
skall beräknas enligt allmän taxa, har således i ersättning för fingerade
resor till nyssnämnda personal utbetalats ca 100 000 kronor mera än vad
som skulle ha utgått om järnväg anlitats.

Revisorerna ha under hand från försvarets civilförvaltning inhämtat att
på bl. a. följande färdsträckor egen bil kommit till användning vid förrätt -

ningar inom försvaret:

Linköping—Luleå t.o.r.

Stockholm—Östersund »

Stockholm—Göteborg »

Karlskrona—Stockholm »

Vilhelmina—Uppsala »

Ystad—Stockholm »

Ljungbyhed—Söderhamn »

Rätt att under här ovan angivna förutsättningar använda sig av egen bil
i stället för att anlita järnväg föreligger icke blott vid tjänsteresor i vanlig
mening, utan sådan rätt tillkommer också t. ex. personal å reservstat och i
reserven vid in- och utryckningsresor.

I detta sammanhang må slutligen omnämnas att förevarande spörsmål,
i vad det avsåg värnpliktigas resor vid inryckning till och utryckning från
tjänstgöring, var föremål för behandling av 1953 års revisorer. Revisorerna
anförde därvid bl. a. följande.

Vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring samt vid övningsuppehåll
m. m. skall värnpliktig personal, därest så erfordras, som regel
begagna av kronan tillhandahållen färdhandling, gällande för resa med
järnväg, fartyg, spårväg, omnibus eller linjebil. Någon ovillkorlig skyldighet
att företaga resan med dylikt reguljärt trafikmedel föreligger dock ej; det
står sålunda den värnpliktige fritt att i stället anlita t. ex. egen bil, varvid
särskild resekostnadsersättning utgår. Enligt vad revisorerna erfarit har
sistnämnda möjlighet kommit att alltmer utnyttjas under senare år. — —
Vid bestämmandet av ifrågavarande ersättning skall jämförelse mellan olika
färdsätt verkställas i syfte att utröna den minsta sammanlagda rese- och
traktamentskostnaden. Till grund för denna beräkning skall läggas det biljettpris
som gäller enligt den för allmänheten fastställda tariffen. Detta
medför att den ersättning försvarets vederbörande myndigheter ha att ut -

383

betala för s. k. fingerad resa kommer att överstiga den kostnad som skulle
ha uppstått, därest resan företagits med militärbiljett och militärtaxans bestämmelser
sålunda varit tillämpliga. Även om, såsom revisorerna i annat
sammanhang förordat, militärtaxan skulle slopas, måste det vara till nackdel
för staten att, i den mån statens järnvägar upprätthåller reguljär trafik
på vederbörande sträckor, resekostnadsersättningen i dessa fall ej kommer
statsbaneföretaget till godo.

I nu gällande värnpliktsavlöningskungörelse (SFS 1958: 48) ha bestämmelserna
om värnpliktigs rätt till resekostnadsersättning vid in- och utryckning
bortfallit.

Revisorernas uttalande. Med stöd av bestämmelserna i 4 § allmänt resereglemente
äga befattningshavare i statens tjänst, om de vid tjänsteresor
begagna sig av eget motorfordon, rätt att på vissa villkor utfå resekostnadsersättning
för det färdsätt som sålunda kommit till användning. Ersättningen,
som skall beräknas i enlighet med de förut återgivna föreskrifterna i
kungörelsen 1952: 780, får dock icke uppgå till högre belopp än som skulle
ha utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt
som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta
sammanlagda rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast.
Om således en tjänsteman vid en förrättning använder egen bil, skall vid
beräkningen av ersättningen för bilen en kostnadsjämförelse verkställas
mellan å ena sidan ersättning enligt ovannämnda kungörelse och å den
andra den kostnad som skulle ha uppkommit, om förrättningsmannen begagnat
sig av reguljärt trafikmedel, d. v. s. som regel biljettkostnaden för
tågresa. Vid beräkningen av sistnämnda kostnad skall hänsyn tagas till det
ordinarie biljettpriset, oberoende av om vederbörande tjänsteman äger
åtnjuta avgiftsfrihet eller nedsättning i nämnda pris.

Här berörda förmån att mot ersättning begagna egen bil vid tjänsteresor
— s. k. fingerade resor — utnyttjas i mycket stor utsträckning i den statliga
förvaltningen. Som exempel härpå kan nämnas, att inom försvaret under
de tre månaderna juli—september 1959 utbetalades icke mindre än
419 000 kronor i ersättning för dylika resor. Av nämnda belopp avsågo
316 000 kronor ersättning till sådan personal som skulle ha ägt rätt att
färdas på järnväg enligt den i förhållande till ordinarie biljettpriser 40 procent
billigare s. k. militärtaxan. Såsom i det föregående nämnts överstego
härigenom de i ersättning för fingerade resor utbetalade beloppen med i
runt tal 100 000 kronor de kostnader som skulle ha uppkommit om järnväg
anlitats.

Självfallet kan det med hänsyn till bl. a. en tjänsteresas ändamål i vissa
fall vara till fördel för statsverket att vederbörande förrättningsman medgives
rätt att mot ersättning färdas i egen bil. Detta torde t. ex. ej sällan
vara fallet, då under eu resa uppehåll måste göras på flera platser eller då

384

anlitande av reguljärt trafikmedel skulle vålla avsevärd tidsutdräkt. Enligt
vad revisorerna inhämtat förekommer det emellertid i betydande utsträckning
att resor företagas med egen bil utan att härigenom några fördelar för
kronan uppnås. I det föregående ha sålunda lämnats exempel på hurusom
inom försvaret dylikt färdsätt kommit till användning vid resor till avlägset
belägna platser, trots att möjlighet till anlitande av reguljära tågförbindelser
förelegat.

I detta sammanhang må erinras om att revisorerna i sin år 1953 avgivna
berättelse bl. a. påtalade, att värnpliktiga enligt dåvarande bestämmelser i
värnpliktsavlöningskungörelsen ägde rätt att vid inryckning till och utryckning
från tjänstgöring åtnjuta antingen fri resa eller resekostnadsersättning.
Revisorerna funno det vara en nackdel för staten att, i den mån statens
järnvägar upprätthölle reguljär trafik på vederbörande sträckor, resekostnadsersättningen
icke alltid komme statsbaneföretaget till godo. Revisorerna
föreslogo därför att berörda rätt för de värnpliktiga att uppbära resekostnadsersättning
skulle slopas. Såsom i det föregående nämnts ha också
i enlighet med revisorernas förslag i nu gällande värnpliktsavlöningskungörelse
bestämmelserna om värnpliktigas rätt till resekostnadsersättning
för eget motorfordon bortfallit.

Vid bedömande av här föreliggande spörsmål får enligt revisorernas mening
icke heller bortses från att statens järnvägar under de senare åren för
att täcka en del av förlusterna på de trafiksvaga bandelarna erhållit ett
driftbidrag av 100 milj. kronor årligen. Ur statens synpunkt är det självfallet
därför av vikt att resandefrekvensen på järnvägarna ökar. Enligt revisorernas
mening kan det med hänsyn härtill icke anses försvarligt, att i statens
tjänst anställda tjänstemän mot ersättning använda sig av eget motorfordon
vid sådana tjänsteresor som utan olägenhet kunna företagas medelst
anlitande av järnväg.

Mot bakgrunden av ovan anförda omständigheter anse sig revisorerna
böra förorda, att nu gällande bestämmelser om resekostnadsersättning i
samband med tjänsteresor ändras på så sätt, att rätten till dylik ersättning i
fortsättningen göres beroende av om användande av eget motorfordon är
till fördel för förrättningen eller eljest är ur statens synpunkt lämpligt. Revisorerna
få därför föreslå att åtgärder i av revisorerna angivet syfte snarast
vidtagas.

38f>

Avlagda besök

Följande myndigheter, institutioner
dagens revisorer eller deras kansli.

Stockholms stad

Stockholms stabskompani
Tygförval tningsskolan
Armémuseet
Statistiska centralbyrån
Riksbankens valv för förvaring av
riksregalierna

Stockholms län

Fångvårdsanstalten i Norrtälje
Fångvårdsanstalten Hall, Södertäl je
Roslagens luftvärnsregemente,
Norrtälje

Stockholms kustartilleriförsvar,
Vaxholm

Statens centrala frökontrollanstalt,
Bergshamra

Statens växtskyddsanstalt, Bergshamra Riksbankens

pappersbruk, Tumba
Uppsala län

Lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök, Ultuna

Östergötlands län

Vissa statsbelånade tvättanläggningar
i Norrköping

Jönköpings län

Hessleby sanatorium, Mariannelund -

in. m. ha under året besökts av riks -

Kronobergs län

Kronobergs regemente, Växjö

Visst reservflygfält

S:t Sigfrids sjukhus, Växjö

Kalmar län

Fångvårdsanstalten i Västervik
Kalmar flygflottilj, Kalmar
Viss statsbelånad tvättanläggning i
Vimmerby

Blekinge län

Viss statsbelånad tvättanläggning
i Sölvesborg

Kristianstads län

Skånska pansarregementet, Hässleholm Skånska

flygflottiljen, Ängelholm
Malmöhus län

Fångvårdsanstalten i Malmö
Citadellet, Landskrona
Tågfärjan Trelleborg
Vissa nedlagda järnvägslinjer
Kustposteringen, Ven
S:t Lars sjukhus. Lund

Göteborgs och Bohus län

Brobyggnadsföretaget Sten ungsund—Tjörn Järnvägsstationen,

Göteborg
Stenungsunds ångkraftstation
Lantbruksnämnden, Uddevalla
Vissa jordbruksegnahem

25 Hel), berättelse n/iy. statsverket är 1959 /

386

Skaraborgs lön

Karlsborgs luftvärnsregemente,
Karlsborg

Skaraborgs flygflottilj, Såtenäs
Lantbruksnämnden, Skara
Gudhems kungsgård
Sävare f. d. flygfält

Värmlands lön

Fångvårdsanstalten i Karlstad
V. militärbefälsstaben, Karlstad
Bergslagens artilleriregemente, Kristinehamn Arbetsförmedlingskontoret,

Kristinehamn Vägförvaltningen,

Karlstad
Vissa vägföretag
Landsantikvarien, Karlstad
Geijersgården, Ransäter
Länsskolnämnden, Karlstad
Vissa skolbyggnader, Karlstad
Skogsvårdsstyrelsens skogsbruksskola
Södra Viken
Vissa skogsvårdsstyrelsens anläggningar
för tillhandahållande av
frö och plantor
Gammelkroppa skogsskola
Fiskeriintendenten i övre södra
distriktet

Länsstyrelsen, Karlstad
Mariebergs sjukhus, Kristinehamn

Örebro lön

Livregementets grenadjärcr, Örebro
Viss försvaret tillhörig arrendegård Vissa

trafikförhållanden, Askersund -

Kopparbergs län

Skyddskonsulenten i Kopparbergs
•. v distrikt, Falun
Falu försvarsområdesstab, Falun
Visst beredskapsarbete
Vissa statsbelånade fastigheter
Landsantikvarien, Falun
Konsthallen, Falun
Zornmuseet och Zorngården, Mora
Brunnsviks folkhögskola, Ludvika
Stadsbiblioteket i Falun
Hushållningssällskapets demonstrationsgård,
Gagne^
Länslantmäterjkontoret, Falun
Den särskilda skiftesorganisationen
i Kopparbergs län
Bergmästaren i östra bergmästardistriktet,
Falun
Länsstyrelsen, Falun
Landstinget, Falun
Landstingets arbetsträningsverkstad,
Borlänge

Riksbankens avdelningskontor i
Falun

Österrike

Svenska beskickningen i Wien

Frankrike

Svenska beskickningen i Paris
Svenska OEEC-delegationen i Paris
Svenska generalkonsulatet i Paris
Svenska statens bostadsfastighet i
Neuilly

Svenska handelskammaren i Paris
Svenska institutet i Paris
Tessininstitutet i Paris

RIKSDAGENS
REVISORERS BERÄTTELSE

över den år 1959

av dem verkställda granskningen angående
STATSVERKET

DEL II

FÖRKLARINGAR

1SAAC M ARC US BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 196»

Innehållsförteckning

Justitiedepartementet

§ 1. Inställelse vid domstol av på anstalt intagna .............. 5

§ 2. Handläggningen av administrativa frågor inom fångvården . . 14

§ 3. Inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstalternas behov
m. m............................................. 31

§ 4. Transporter inom fångvården............................ 36

§ 5. Säkerhetsgruppen inom fångvården ...................... 46

Utrikesdepartementet

§ 6. Avlöningsförmåner för diplomatiska och konsulära tjänstemän

in. fl................................................ 51

För svar sd epartementet

§ 7. Tygförvaltningstjänsten ................................. 57

§ 8. Försvarets fabriksstyrelse............................... 79

§ 9. Försvarets lijälptryckerier .............................. 96

§ 10. Tygförvaltningsskolans lokalförhållanden................. 106

§ 11. Ersättning för resor till och från arbetsplats i vissa fall .... 109

§ 12. Besiktning av vissa motorfordon inom försvaret............ 116

§ 13. Skånska pansarregementets övningsförhållanden .......... 125

§ 14. Vissa investeringskostnader in. m. vid försvarets arrendegårdar 133

§ 15. Vissa kostnader för reningsverk, gatuunderhåll m. in. i Såte näs

och Karlsborg.................................... 147

Socialdepartementet

§ 16. Lån till anordnande av kollektiva tvätterier .............. 152

Kommunikationsdepartementet

§ 17. Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget .......... 157

§ 18. Vissa lokaler i postverkets byggnad i Landskrona.......... 157

§ 19. Det statliga buss-och biltrafikväsendets organisation........ 158

§ 20. Vattenfallsstyrelsens ämbetsbyggnad i Råcksta ............ 163

§ 21. Markinköp för ångkraftstationen i Stenungsund............ 169

§ 22. Citadellet i Landskrona................................. 172

Finansdepartementet

§ 23. Vissa iakttagelser rörande skatteuppbörden in. m........... 178

§ 24. De lägsta inkomsttagarnas skattebetalning ................ 194

§ 25. Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. in......... 201

§ 26. Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun 225

§ 27. Den statliga publikationsverksamhetens finansiering....... 242

§ 28. Kostnaderna för riksdagstrycket.......................... 250

§ 29. Anskaffning av tjänstedräkt och tjänstetecken m. m....... 251

§ 30. Inköp av djur för vetenskapliga försök m. m............... 263

§ 31. Tillvaratagande av kronans intresse i vissa rättsärenden .... 289

Jordbruksdepartementet

§ 32. Gudhems kungsgård .................................... 305

§ 33. Kreditgaranti till vissa jordbruksegnahem................. 311

§ 34. Vissa förvaltningsfrågor vid statens centrala frökontrollan stalt

och statens växtskyddsanstalt...................... 328

§ 35. Lantmäteriets arbetsbalans .............................. 334

Handelsdepartementet

§ 36. Kommerskollegiets organisation .......................... 344

§ 37. Förvaltning av statens fordran i anledning av industrigaranti lån.

................................................. 349

Inrikesdepartementet

§ 38. Finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhet 352
§ 39. Reningsanläggning för avloppsvatten vid Hessleby sanatorium 359
§ 40. Utbildningen i kommissarieklassen vid statens polisskola .... 362

Civildepartementet

§ 41. Ersättning för färd med egen bil i vissa fall.............. 366

Vid tryckningen av de till departement och ämbetsverk inkomna förklaringarna
och yttrandena har vissa vid dylika officiella skrivelser brukade
formaliteter utan betydelse för innehållet uteslutits.

JUSTITIEDEPARTEMENTET

§ 1 Inställelse vid domstol av på anstalt intagna
Riksåklagarämbetet

Sedan riksåklagarämbetet anbefallts att avgiva utlåtande över vissa uttalanden
och förslag av riksdagens revisorer beträffande tillämpningen av
reglerna om forum i brottmål såvitt angår på anstalt intagna personer, får
ämbetet — med överlämnande av yttranden, som av ämbetet införskaffats
från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från föreningarna
Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges landsfiskaler1
— härigenom anföra följande.

Revisorerna ha påpekat, att icke obetydliga transportkostnader uppkomma
för det allmänna i sådana fall, då för brott misstänkt, som är intagen
på anstalt, t. ex. fångvårdsanstalt eller anstalt för alkoholmissbrukare, har
att svara i brottmål på annan ort än den där han under anstaltstiden uppehåller
sig. Under hänvisning härtill och till den möjlighet, som enligt 19
kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken föreligger att upptaga åtal för brott
vid rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, ha
revisorerna för att bl. a. åstadkomma en angelägen utgiftsminskning för
det allmänna ansett önskvärt att mål mot personer, som äro intagna på anstalt,
i vidgad omfattning handlades vid forum i anstaltsorten och föreslagit,
att Kungl. Maj :t genom cirkulär erinrar domstolar och åklagare om
den nämnda forumbestämmelsen.

I anslutning till redogörelse för en undersökning rörande de transportkostnader,
som i anledning av särskilda mål mot anstaltsintagna under viss
tid uppkommit för dessas inställelse vid domstol å annan ort än den där
de vistades, ha revisorerna anfört.

»Huruvida i de särskilda målen sådana omständigheter förelegat, att det
varit lämpligt att i större utsträckning än faktiskt skett upptaga åtal vid
rätten i den ort där den intagne under anstaltstiden uppehållit sig, ha revisorerna
givetvis icke kunnat närmare pröva. Av de inhämtade uppgifterna
framgår emellertid att de tilltalade i flera fall frikänts, medan i andra fall
de utdömda straffen icke sällan äro ringa. Några säkra slutsatser i förevarande
avseenden kunna visserligen knappast dragas av målens utgång. Revisorerna
ha emellertid, bl. a. på grundval av vad som framkommit vid samtal
med föreståndare för olika anstalter, bibringats den uppfattningen, att en
vidgad användning i kostnadsbesparande syfte av ifrågavarande stadgande
skulle vara möjlig utan men för rättssäkerheten. Revisorerna ha i annat
avsnitt av sin berättelse utförligt visat vilken belastning förpassningsresorna
utgöra för ledning och övrig personal vid fångvårdsanstalterna och yrkat
på att snara åtgärder skola vidtagas för att rationalisera denna verksamhet.
En sådan tillämpning av forumreglerna i brottmål som här avses skulle
otvivelaktigt kunna medverka till att nå detta syfte.»

1 Ej avtryckta.

Åtal för brott skall enligt huvudregeln i 19 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken
upptagas vid rätten i den ort, där brottet förövades. Emellertid
kan i vissa fall åtal upptagas även vid annat forum. Därom stadgas i sista
stycket av samma paragraf:

»Åtal för brott må ock upptagas av den rätt, där den misstänkte skall
svara i tvistemål i allmänhet, eller rätten i den ort, där den misstänkte
mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt
kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.»

För att åtal för brott mot en på anstalt intagen person såsom revisorerna
asyl ta skall kunna upptagas annorstädes än i gärningsorten eller vid tvistemålsforum,
nämligen av domstolen i den ort, där anstalten är belägen, förutsättes
alltså, att den misstänkte kan anses mera varaktigt uppehålla sig
där samt att rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra
omständigheter finner lämpligt att upptaga åtalet.

I anslutning till dessa regler, som äga motsvarande tillämpning vid bedömningen
av frågan om behörig åklagare, vill ämbetet till en början fästa
uppmärksamheten på att det i vissa fall, t. ex. när det gäller en person som
under jämförelsevis kort tid är intagen på en anstalt, kan vara tveksamt,
om han kan anses mera varaktigt vistas där och om forumregeln alltså är
tillämplig i fråga om honom. I detta sammanhang må framhållas att en
åklagare, som vill anhängiggöra ett mål vid ett subsidiärt forum, icke alltid
kan få förhandsbesked från domstolen, huruvida denna finner sig böra upptaga
målet. Vidare må framhållas att vid den lämplighetsprövning, som skall
föregå beslut om målets upptagande vid domstolen i den ort, där anstalten
är belägen, omständigheterna ofta kunna visa sig vara sådana att målet
icke bör upptagas där. Sålunda är att beakta att om vittnesbevisning måste
förebringas, om flera misstänkta finnas i samma mål, om syn kommer i fråga
i målet eller om målsägande finnes, målet bör handläggas vid domstolen
i gärningsorten. Härtill kommer att svårigheten att förutse om den misstänkte
alltjämt vistas på anstalten vid den tidpunkt, när målet kan företagas
till handäggning, kan tala mot att målet upptages vid forum i anstaltsorten.
Såsom påpekats i inhämtade yttranden innebär en överflyttning av
mål till anstaltens forum ur kostnadssynpunkt i vissa fall icke någon besparing,
nämligen när domstolen i gärningsorten och domstolen i anstaltsorten
äro belägna i grannskapet av varandra.

Emellertid är det uppenbart, att det i många fall är lämpligt och kostnadsbesparande
att målet upptages vid forum i anstaltsorten. Såsom framgår
av remissinstansernas yttranden sker detta åtminstone i vissa delar av
landet i tämligen stor utsträckning. Huruvida med hänsyn till ovan berörda
omständigheter något står att vinna med att utfärda ett cirkulär i ämnet
synes icke kunna avgöras utan en närmare undersökning av de faktiska
förhållandena. Vid en sådan undersökning torde komma att visa sig, huruvida
en uppmjukning av den år 1954 införda forumregeln skall visa sig
påkallad för uppnående av det syfte, som avses av revisorerna. Måhända
^a.n ,en dylik. utredning lämpligen verkställas av 1951 års rättegångskommitté.
Utan tillgång till en sådan utredning anser sig ämbetet icke kunna
föreslå, att Kungl. Maj:t utfärdar av revisorerna ifrågasatt cirkulär till rikets
domstolar och åklagare. Stockholm den 29 januari 1960.

MATHS HEUMAN

Sigvard Herrlin

Svea hovrätt

Utöver den i revisorernas uttalande behandlade forumbestämmelsen i 19
kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken, som ger möjlighet att upptaga åtal
vid rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig (vistelseforum),
bör beaktas jämväl bestämmelsen i samma kapitels 7 § andra
stycke. Genom sistnämnda bestämmelse beredes domstol, som redan upptagit
åtal, möjlighet att under angivna förutsättningar överflytta målet till
annan domstol, t. ex. från vanligt brottmålsforum till vistelseforum.

Bestämmelserna om brottmåls upptagande och behandling vid vistelseforum,
vilka utgöra en nyhet i rättegångsordningen, synas icke ha blivit tillräckligt
uppmärksammade. Detta kan vara förklaringen till att de i praktiken
kommit att användas endast i ringa omfattning. Vad angår å anstalt
intagna som åtalas för brott torde hinder ej föreligga att tillämpa bestämmelserna
i större utsträckning än som skett. En ökad tillämpning synes
lämplig både av hänsyn till de åtalade och till det allmänna, som svarar för
kostnaderna för deras inställelse vid domstolen.

Hovrätten anser sig därför böra tillstyrka att cirkulär i ämnet utfärdas,
under förutsättning dock — som revisorerna också framhållit — att detta
cirkulär icke innefattar några direktiv till de rättsvårdande myndigheterna
utan endast en erinran om möjligheten att bl. a. i här angivna fall enligt
bestämmelserna i 19 kap. rättegångsbalken upptaga och behandla åtal
för brott vid rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller
sig.

‘i behandlingen av detta ärende ha deltagit presidenten Zetterberg, lagmannen
Boye, hovrättsrådet Söderström och adjungerade ledamöterna
Schoultz (referent) och Cosmo. Stockholm den 27 januari 1960.

På hovrättens vägnar:

HERMAN ZETTERBERG

Lars Schoultz

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Av den utredning som riksdagens revisorer företagit i ärendet framgår
väl att tämligen stora kostnader för det allmänna vållas av att intagna på
fångvårdsanstalt eller alkoholistanstalt ålägges att inställa sig vid domstol
såsom svarande i brottmål. Hovrätten kan emellertid icke för sin del, utan
närmare utredning, bedöma i vad mån dessa mål lämpligen kunnat handläggas
vid annan domstol och kostnaderna därigenom kunnat minskas. Hovrätten
har likväl intet att invända mot revisorernas förslag att Kungl. Maj :t
genom ett särskilt cirkulär erinrar om möjligheten att upptaga åtal för
brott vid rätten i den ort där den misstänkte varaktigt uppehåller sig. Det
synes dock knappast sannolikt att dessa bestämmelser i någon större utsträckning
nu förbises. Snarare torde man ha anledning att utgå från att
målen icke överflyttas till annan domstol, trots att detta lämpligen kunnat
ske, av det skälet att åklagaren saknar kännedom om att den misstänkte är
intagen på anstalt eller har flyttats från en anstalt till annan. Cirkuläret
synes därför i första hand böra riktas till fångvårds- och alkoholistanstalterna
och innehålla anvisning för dem alt i förekommande fall genom hänvändelse
under hand till åklagarna verka för att lämpliga mål överflyttas
till domstol på anstaltsorten. Cirkuläret torde för kännedom böra tillställas
även åklagarna och domstolarna.

Vid handläggningen av detta ärende har deltagit presidenten Kjellin, hovrättsråden
Persson och Nordholm samt adjungerade ledamoten assessorn
Braun. Malmö den 2 februari 1960.

På hovrättens vägnar:

BJÖRN KJELLIN

Torsten Jacobsson

Hovrätten för nedre Norrland

Förslagets syfte är att då någon på fångvårds- eller annan anstalt intagen
person misstänkes för brott, begånget på annan ort, åtal skall, med stöd
av 19 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken, allmännare än för närvarande
sker anhängiggöras vid domstolen i den ort, där anstalten är belägen.
Hovrätten förutsätter att revisorerna vad beträffar fångvårdsanstalterna endast
avse personer som där avtjäna straff; alltså ej å sådan anstalt intagna
häktade. För dessa sistnämnda torde anstaltsvistelsen knappast kunna betraktas
som mera varaktig i lagens mening. Under denna förutsättning råder
icke någon tvekan om lagrummets tillämplighet i och för sig å de fall,
revisorerna åsyfta. Meningarna om förslaget kunna dock vara delade. Till
en början må anmärkas, att av revisorernas motivering ej framgår om eller
i vad mån de redovisade utgifterna för rese- och traktamentskostnader avse
inställelse även vid överrätt. Inställelsekostnader, som föranledas av att en
överinstans är belägen å annan ort än den där den tilltalade uppehåller sig,
kunna ej undvikas. Ingå sådana kostnader i de av revisorerna åberopade
siffrorna, måste alltså dessa sistnämnda minskas. Bortsett härifrån synes
det emellertid omöjligt att avgöra vilken kostnadsbesparing som eventuellt
skulle kunna vinnas genom att vistelseortens forum oftare än nu användes
i stället för gärningsortens. Vid beräkningen av det allmännas kostnader
måste hänsyn tagas till att genom anlitande av gärningsortens forum kanske
i stället kunna nedbringas kostnaderna för ersättning till vittnen och
målsägande, understundom också till offentlig försvarare. Någon utredning
föreligger ej om i vilken utsträckning överväganden av denna art varit bestämmande
vid valet av domstol.

Det är för övrigt att märka att om än t. ex. ett vittne tillerkännes ersättning
för sin inställelse av allmänna medel, denna ersättning ej alltid kan
uppgå till fulla beloppet av de kostnader, som inställelsen orsakat. Inställelse
vid anstaltsortens forum kan därför orsaka den enskilde ej blott ökat
besvär utan även ekonomiska skadeverkningar. Vidare måste uppmärksammas
att varje åtal som, ehuru gärningen begåtts annorstädes, likväl anhängiggöres
vid anstaltsortens domstol, medför ökat arbete för åklagaren
där och för den domstolen. Arbetets omfattning blir beroende på den utredning,
som erfordras och omständigheterna i övrigt. Det är naturligt och
följer direkt av lagrummets lydelse, att avseende måste fästas även härvid.
Hovrätten saknar material för att kunna bedöma den ökade belastning av
vissa åklagare och domstolar som skulle bli följden om anstaltsortens forum
anlitades i mera betydande utsträckning. Det är ej uteslutet att på
sina håll, t. ex. där en större fångvårdsanstalt är belägen, denna belastning
kunde bli ganska kännbar. I detta sammanhang må framhållas att det av
revisorerna anmärkta förhållandet att tilltalade, som varit intagna å anstalt
men rannsakats å annan ort, i flera fall frikänts medan i andra fall de utdömda
straffen icke sällan varit ringa, ej alls i och för sig utgör något belägg
för att rannsakningen lämpligen kunnat äga rum vid anstaltens forum.

Domstolar och åklagare ha sig säkerligen bekant förevarande lagrums
innehåll och de möjligheter det öppnar att upptaga åtal för brott vid annat
forum än gärningsortens. Ur denna synpunkt torde därför det föreslagna
cirkuläret vara onödigt. Å andra sidan möter det ej erinran från hovrättens
sida mot att sådant cirkulär utfärdas. Någon direkt anmodan i cirkuläret
till vederbörande att i större utsträckning begagna de möjligheter, lagrummet
erbjuder, ha revisorerna ej föreslagit. Det synes också hovrätten som
om lämpligheten av sådan anmodan med hänsyn till vad i det föregående
anförts kan ifrågasättas.

I handläggningen av detta ärende ha förutom presidenten, föredragande,
deltagit hovrättsrådet Malmer, assessorn Nordgren och adjungerade ledamoten
Widebeck. Sundsvall den 30 januari 1960.

På hovrättens vägnar:

KNUT ELLIOT

Bertil Gröna

Fångvårdsstyrelsen

Fångvårdsstyrelsen, som begränsar sitt yttrande till att avse på fångvårdsanstalt
intagna, får i underdånighet anföra följande.

Inställelse vid domstol av personer som är intagna i fångvårdsanstalt förekommer
för olika grupper av skilda anledningar och i växlande utsträckning.
Häktade personer blir i regel en eller flera gånger inställda till förhandling
—• vid underrätt och, om talan fullföljts, vid hovrätt —- i det mål
vari de häktats. I ett mindre antal fall har dessa personer efter häktningen
börjat undergå straff som ådömts dem i annat mål utan att de därigenom
upphört att vara häktade. För personer som utan att vara häktade undergår
frihetsstraff eller frihetsberövande skyddsåtgärd förekommer det undantagsvis
att de blir inställda till domstolsförhandling i samma mål som
det vari de redan dömts till ansvar. Detta är t. ex. fallet när en person, som
efter avgiven nöjdförklaring börjat undergå honom ådömt straffarbete, inställes
till huvudförhandling i hovrätt efter det åklagaren fullföljt talan, så
ock när någon inställes till sådan hovrättsförhandling efter att själv ha fullföljt
talan mot beslut om ungdomsfängelse som enligt gällande huvudregel
gått i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. I flertalet
fall är emellertid de inställelser vid domstol som sker efter verkställighetens
början föranledda av nytt åtal mot den intagne för ytterligare brott begångna
antingen före verkställighetens början eller därefter, t. ex. under rymning
eller permission från "fångvårdsanstalt. Därjämte förekommer inställelser
vid domstol som icke avser förhandling i brottmål mot den intagne
utan hans hörande av annan anledning, t. ex. såsom vittne eller som part i
äktenskapsmål eller annat civilmål.

De ifrågavarande inställelserna vid domstol är i varierande utsträckning
förenade med resor i form av förflyttning till annan fångvardsanstalt
eller, om övernattning ej erfordras, förpassning till domstolen och åter. Eftersom
häktade personer regelmässigt är intagna i den slutna fångvårdsanstalt
som ligger närmast häktningsdomstolen (allmänt häkte), förekommer
det, om man bortser från inställelser vid hovrätt i fullföljda mål, för
denna kategori sällan att långa resor erfordras. Sådana resor är betydligt
vanligare vid inställelser under pågående verkställighet. I vad angår de inställelser
som är föranledda av nytt åtal mot den intagne är det självfallet
av betydelse huruvida det nya brottmålet är anhängigt vid domstol, inom

vars domkrets anstalten är belägen, eller vid domstol på annan ort. Härvid
märkes den möjlighet att göra undantag från huvudregeln om brottmåls
upptagande vid domstol i gärningsorten som öppnats genom vissa år 1954
beslutade ändringar i 19 kap. rättegångsbalken (1 § tredje stycket och 7 §
första stycket). Åtal kan upptagas av rätten i den ort, där den misstänkte
mera varaktigt uppehåller sig, därest rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Om målet ej
har anhängiggjorts Aid domstolen i vistelseorten utan upptagits av annan
domstol, äger denna — under den ytterligare förutsättningen att synnerliga
skäl är därtill — förordna alt målet skall överflyttas till domstolen i
vistelseorten (7 § andra stycket).

Det remitterade uttalandet av riksdagens revisorer synes avse endast sådana
inställelser vid domstol som är föranledda av åtal mot den intagne för
ytterligare brott och därjämte är förenade med resor till annan ort än den
där anstalten är belägen. Enligt det av revisorerna redovisade materialet
har under en scxmånadersperiod (april—september 1959) förekommit 439
sådana resor, för vilka statsverket — utöver vissa kostnader för egna bilar
och övertidsersättningar i form av kompensationsledighet — fått vidkännas
en kostnad av 83 704 kronor 18 öre. Beträffande de brottmål i vilka inställelserna
ägt rum har revisorerna upplyst att vederbörande i flera fall frikänts
för det åtalade brottet, att det svåraste straffet uppgått till sex år
sex månader samt att i flera fall utdömts dagsböter om ringa belopp. Revisorerna
har icke av målens utgång ansett sig kunna draga några säkra
slutsatser beträffande frågan, huruvida sådana omständigheter förelegat
att det varit lämpligt att i större utsträckning än faktiskt skett upptaga åtal
vid rätten i den ort där den intagne under anstaltstiden uppehållit sig. Då
revisorerna, bland annat på grundval av vad som framkommit vid samtal
med föreståndare för olika anstalter, bibringats den uppfattningen att en
vidgad användning i kostnadsbesparande syfte av ifrågavarande stadgande
skulle vara möjlig utan men för rättssäkerheten, har de emellertid — med
hänvisning jämväl till den belastning som förpassningsresorna utgjorde för
ledning och övrig personal vid fångvårdsanstalterna — ansett sig böra föreslå
att Ivungl. Maj :t ville, bland annat för att åstadkomma en angelägen utgiftsminskning
även på detta område, genom ett särskilt cirkulär erinra
domstolar och åklagare om möjligheten att upptaga åtal för brott vid rätten
i den ort där den misstänkte varaktigt uppehåller sig.

I likhet med revisorerna anser fångvårdsstyrelsen det vara angeläget att
kostnaderna för ifrågavarande inställelser vid domstol nedbringas. Härvid
vill styrelsen dock framhålla att det höga antalet inställelser sammanhänger
med den starkt stegrade frekvensen av åtal under anstaltstiden samt att det
ökade lagförandet och dömandet verkar starkt splittrande på anstaltsbehandlingen
och försvårar planläggningen av eu ändamålsenlig eftervård. De menliga
verkningarna förvärras av att åtalet — eftersom de för häktad gällande
processuella fristerna ej är tillämpliga — ofta drar ut på tiden; har det då
ej ansetts försvarligt att avvakta lagföringen innan den intagne flyttas till
lämplig anstalt, kan också användandet av forum i vistelseorten försvåras. I
syfte att främja behandlingsresultatet synes det i första hand vara angeläget
att söka nedbringa frekvensen av sådana lagföringar för brott som, eventuellt
med ändrad lagstiftning, kan äga rum före verkställighetens början eller
av annan anledning framstår som onödiga. Såvitt det kan bedömas med ledning
av erfarenheter vid styrelsens strafftidsberäkning har en stor del, sannolikt
omkring hälften, av de nya straffdomar som befordras till verkställighet
under anstaltstiden meddelats för brott begångna före verkställighetens
början. Beträffande den likaledes stora grupp lagföringar som avser brott
begångna efter verkställighetens början är problemställningen omvänd. Då

det för den dömdes fortsatta anpassning är av stor betydelse att verkställigheten
fortgår i en följd, så att icke eftervården måste avbrytas för verkställighet
av straff för äldre brott, bör det icke ifrågakomma att uppskjuta lagföringen
till tiden efter frigivningen. I den mån tendenser i denna riktning
gjort sig gällande bör de motverkas.

Det synes vidare böra undersökas huruvida man icke kunde uppnå någon
minskning av antalet lagföringar under anstaltstiden, och därmed antalet
inställelser vid domstol, genom organisatoriska förstärkningar som skulle
giva åklagarna bättre möjligheter att före åtals väckande bedöma tillämpligheten
av bestämmelsen i 20 kap. 7 § 2 mom. rättegångsbalken om åtalseftergift
när den nytillkomna brottsligheten med hänsyn till påföljden är utan
nämnvärd betydelse.

Till revisorernas förslag att (utan minskning av antalet lagföringar) söka
nedbringa inställelsekostnaderna genom åtgärder i syfte att främja ökad användning
av domstolen i anstaltsorten som forum i brottmål måste fångvårdsstyrelsen
åtminstone tills vidare ställa sig tveksam. Det redovisade materialet
synes icke giva klara belägg för att åklagare och domstolar skulle
utnyttja denna möjlighet i mindre utsträckning än avsett är. Beträffande
de i revisorernas utlåtande anförda siffrorna må framhållas dels att de inte
innefattar upplysning om det antal fall i vilket åtal anhängiggjorts och direkt
upptagits vid domstolen i anstaltsorten — det av anstaltsledningarna
kända antalet överflyttningar av handläggningen i endast fyra fall synes avse
sådana efter åtalets upptagande gjorda överflyttningar för vilka det fordras
att synnerliga skäl finnes — dels att de siffror som lämnats beträffande inställelser
som är förenade med kostnadskrävande resor icke motsvaras av
några siffror beträffande inställelser vid domstol i anstaltsorten; jämför revisorernas
uppgift under § 4 (s. 28) att ett betydande antal resor gällt transporter
till sjukhus eller domstol inom samma ort som vederbörande fångvårdsanstalt
är belägen i. Man synes icke kunna utesluta den möjligheten
att åtal upptagits vid domstol i anstaltsorten i större utsträckning än vad
revisorerna antagit. I den mån åklagarna och domstolarna visat återhållsamhet
i detta hänseende, är det också möjligt att de känt sig bundna av vissa
vid stadgandets tillkomst gjorda uttalanden. Dessa innebär bland annat att
vid den lämplighetsprövning som skall föregå valet av domstol utredningssynpunkten
skall skjutas i förgrunden och att forum i vistelseorten närmast
är avsett för sådana enklare fall där den misstänkte erkänt eller saken eljest
är uppenbar. I detta sammanhang må framhållas alt de beträffande förfarandet
vid ifrågavarande inställelser gällande reglerna i 37 § straffverkställighetslagen
innebär att framställning från domstol eller överåklagare om
den intagnes inställande skall föregås av en prövning, huruvida personlig inställelse
är påkallad. Denna prövning synes vara ägnad att aktualisera även
utredningssynpunktens inverkan på forumfrågan. Såsom ett skäl mot åtalets
upptagande vid domstol i gärningsorten kan uppenbarligen ej anföras att
den misstänkte efter utredning vid sådan domstol i några fall blivit frikänd
eller dömd till lägre straff än åklagaren yrkat.

Under hänvisning till det anförda finner fångvårdsstyrelsen sig icke kunna
på föreliggande utredningsmaterial tillstyrka det av riksdagens revisorer
väckta förslaget.

I ärendets handläggning har deltagit överdirektören Göransson, biträdande
överdirektören Anneli, tillförordnade byråcheferna Nilsson, Melin och
Fischier samt förste byråsekreteraren Torgny Lindberg, föredragande. Stockholm
den 30 januari 19(50.

HARDY GÖRANSSON

Torgny Lindberg

Socialstyrelsen

Revisorerna har konstaterat, att icke obetydliga kostnader uppkommit till
följd av att personer, som varit intagna på anstalter inom nykterhetsvården
och fångvården, haft att inställa sig för att svara i brottmål vid domstol å
annan ort än den där vederbörande vistats under anstaltstiden. Frågan huruvida
i de särskilda målen sådana omständigheter förelegat, att det varit
lämpligt att i större utsträckning än som skett uppta åtal vid rätten i den
ort där anstalten är belägen, har revisorerna icke haft möjlighet att närmare
undersöka. De har likväl, bland annat på grundval av uppgifter rörande
målens utgång liksom genom samtal med anstaltsföreståndare, bibringats
den uppfattningen, att en vidgad användning av forumbestämmelsen
i rättegångsbalken 19 kap. 1 § tredje stycket, som skapar möjlighet att
uppta åtal vid Tätten i den ort där den misstänkte mera varaktigt uppehåller
sig, skulle vara möjlig utan men för rättssäkerheten. De anser en dylik
vidgad användning motiverad av kostnadsskäl och föreslår, att Kungl. Maj :t
genom ett särskilt cirkulär erinrar domstolar och åklagare om nämnda forumbestämmelse.

Det av revisorerna sålunda väckta spörsmålet har socialstyrelsen främst
att beakta från vårdsynpunkter. I det stora hela torde dessa emellertid sammanfalla
med de kostnadssynpunkter som revisorerna framfört. De långa
resorna, i vilka stundom två vårdare måste delta, föranleder ofta besvärliga
rubbningar i arbetsschemat, vilka särskilt på de mindre anstalterna kan bli
mycket svåra att bemästra. Även för de åtalade är dessa resor besvärande
och inte sällan infaller de under en från vård- och behandlingssynpunkter
olämplig tidpunkt. Målets handläggning vid en domstol långt från anstaltsorten
medför även den nackdelen, att den åtalade sällan kan åtföljas av
någon av anstaltens ledande personal, något som eljest är ur flera synpunkter
önskvärt.

Ett alternativ, som stundom diskuteras, är att uppskjuta ett åtal, tills den
vårdade återkommer till hemorten. Detta måste emellertid betraktas som
direkt olämpligt ur vårdsynpunkt, enär den vårdade vid avgången från anstalten
så långt det är möjligt bör ha fått sina personliga förhållanden reglerade
så att irriterande ingrepp och åtgärder inte behöver förekomma.

Villkoret i ovannämnda bestämmelse i rättegångsbalken, att den misstänkte
mera varaktigt skall uppehålla sig å orten, bör enligt styrelsens mening
inte hindra en tillämpning av bestämmelsen på personer, som intagits
på nykterhetsvårdsanstalt, även om vårdtiden på anstalten som regel är begränsad
till 3—4 månader per gång. För ungdomsvårdsskolorna bör stadgandet
utan vidare äga tillämpning på grund av de där gällande längre
vårdtiderna. För båda vårdområdena gäller, att domstolsförrättningen, vid
tillämpning av här ifrågavarande stadgande förutsättes äga rum under tid
då vederbörande vistas på anstalten.

I anledning av remissen har socialstyrelsen genom en rundskrivelse till
ett antal anstalter inom nykterhetsvårds- och ungdomsvårdsskoleorganisationerna
införskaffat uppgifter rörande föreståndarnas erfarenheter av domstolarnas
tillämpning i hithörande fall. Svar har hittills inkommit från 11
nykterhetsvårdsanstalter och 7 ungdomsvårdsskolor.1

Svaren från nykterhetsvårdsanstalterna bekräftar i stort sett revisorernas
uppfattning om behovet och möjligheterna av en ökad användning av anstaltsortens
forum i hithörande fall. Såväl från Svartsjö som från Venngarn
— det vill säga från de båda anstalter som har största erfarenheten av
tillämpningen av ifrågavarande stadgande — understrykes behovet av sär1
Ej avtryckta.

skilda anvisningar i frågan. Från Svartsjö framhålles att kostnaderna för
resorna många gånger synts vara orimligt höga i förhållande till brottets
eller förseelsens karaktär och den ådömda påföljden.

Svaren från ungdomsvårdsskolorna visar däremot genomgående, att resor
för inställelse vid domstol i brottmål icke förekommer i sådan utsträckning
att de kan anses utgöra något väsentligt problem. Detta sammanhänger
främst med åtalseftergiften. Därutöver framhåller några skolor, att det ofta
från publicitetssynpunkt är mindre lämpligt med rättegången förlagd i närheten
av skolan.

Med hänvisning till det anförda får socialstyrelsen sammanfattningsvis
anföra, att styrelsen biträder revisorernas förslag om en cirkulärskrivelse i
förevarande fråga till domstolar och åklagare. I ett sådant cirkulär bör föreskrivas,
att samråd bör äga rum mellan åklagare och anstalten.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören Bexelius, generaldirektörens
ställföreträdare, byråchefen Rosén, byråchefen Ryman, föredragande,
samt tf byråcheferna Bolin och Hag. Stockholm den 28 januari
1960.

ERNST BEXELIUS

Sven Ryman

Statskontoret

I föreliggande avsnitt av sin berättelse ha revisorerna föreslagit, att domstolar
och åklagare genom ett särskilt cirkulär erinras om möjligheten att
upptaga åtal för brott vid rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt
uppehåller sig. Enligt revisorernas uppfattning skulle förekomsten av
nämnda stadgande icke vara tillräckligt uppmärksammad.

Innan ställning från statsmakternas sida tages till det av revisorerna framförda
förslaget synes först böra klarläggas dels omfattningen av tillämpningsområdet
för angivna bestämmelse och dels om och i vad mån domstolarna
underlåtit att utnyttja den givna forumregeln. Härutinnan torde följande
böra framhållas. Den av revisorerna verkställda undersökningen har berört
klientelet å samtliga fångvårdsanstalter samt å vissa anstalter för alkoholmissbrukare.
I princip torde användningsområdet för stadgandet omfatta
även på andra anstalter, såsom t. ex. ungdomsvårdsskolor och sinnessjukhus,
intagna personer. Området begränsas emellertid med hänsyn till anstaltsvistelsens
längd. Vad som i förevarande lagrum — RB 19 kap. 1 § •— skall
förstås med begreppet »varaktigt uppehålla sig» framgår ej fullt klart avförarbetena
till den år 1954 vidtagna ändringen av rättegångsbalken. En
viss ledning härvidlag synes emellertid kunna erhållas från den alternativt
gällande forumregeln om att åtal må upptagas jämväl av den rätt, där den
misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet d. v. s. rätten å mantalsskrivningsortcn.
I fråga om denna ort gäller att ändringar normalt vidtagas endast
en gång om året. Även om krav icke uppställes på en årslång vistelse
för att denna i det avseende, varom här är fråga, skall betecknas som varaktig,
förefaller det likväl uppenbart, att i åtskilliga fall av anstaltsvistelse
förutsättningar saknas för tillämpning av berörda forumregel. Sålunda torde
böra uppmärksammas att exempelvis flertalet intagna å fångvårdsanstalt
har eu strafftid understigande ett år. Användningsområdet begränsas slutligen
med hänsyn till bl. a. bevisnings- och utredningssvårigheterna samt de
eventuella olägenheter, som skulle uppkomma för bl. a. målsägande och vittnen,
om målet upptoges av annan rätt än rätten i den ort, där brottet förövades.

Vad därefter angår frågan om och i vad män domstolarna uraktlåtit att,
då så varit möjligt, upptaga åtal för brott vid rätten i den ort, där den misstänkte
mera varaktigt uppehållit sig, ha revisorerna icke ingått på någon
prövning härutinnan. På grund härav lärer det icke vara görligt att med
någon grad av säkerhet bedöma detta spörsmål. Den omständigheten att
den misstänkte — såsom i berättelsen anförts •— i flera fall frikänts för
det åtalade brottet ger enligt statskontorets uppfattning icke någon som helst
ledning för bedömandet av vilket forum, som i ett visst fall bort komma
till användning. Av revisorernas uttalanden framgår vidare, att handläggningen
i vissa, om än förhållandevis få fall överflyttats till rätten i den ort,
där den misstänkte under anstaltstiden uppehållit sig. Såvitt statskontoret
kunnat finna, torde således något direkt stöd icke kunna erhållas i den verkställda
undersökningen för den uppfattningen, att domstolarna icke tillräckligt
uppmärksammat möjligheterna att upptaga åtal vid rätten å den
misstänktes vistelseort.

Motivet till det av revisorerna framförda förslaget om utfärdande av ett
cirkulär är närmast att finna i de betydande kostnaderna — särskilt i fråga
om övertidsersättningar — för det allmänna för förpassningsresor till
domstol å annan ort än anstaltsorten. Beträffande vad som bör göras för att
minska dessa utgifter — vilket spörsmål bör ses skilt från frågan om de av
andra hänsyn bestämda forumreglerna — får statskontoret hänvisa till vad
ämbetsverket anfört i ett denna dag avgivet utlåtande över vad revisorerna
uttalat under § 4 i sin berättelse. Stockholm den 21 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Rolf Rudhe

Föredragande

Anders Risberg

§ 2 Handläggningen av administrativa frågor inom fångvården
Fångvårdsstyrelsen

I anledning härav får fångvårdsstyrelsen med överlämnande i avskrift
av bilagda från fångvårdsdirektörerna och anstaltsdirektören vid fångvårdsanstalten
i Växjö inhämtade yttranden (bilagor A—G) anföra följande.

Det är riktigt såsom revisorerna gör gällande, att de bestämmelser, som
reglerar fångvårdsförvaltningen, i stor utsträckning finnes spridda i olika
av styrelsen utfärdade cirkulär och rundskrivelser — delvis av äldre datum
samt att den i begränsad omfattning alltjämt gällande arbetsordningen
är för länge sedan utgången av trycket och därför svår att få tag i. Härtill
kommer att tillämpningsföreskrifter ännu helt saknas beträffande vissa avsnitt
av verksamheten, där praxis alltså fått utbilda sig fritt med stöd av
de i lag eller annan författning meddelade grundbestämmelserna i ämnet.
Det ligger i öppen dag, att avsaknaden av en översiktlig sammanställning
av gällande föreskrifter innebär en belastning för anstaltsförvaltningarna.
Fångvårdsstyrelsen kan likväl icke medge, att verkningarna av förevarande
missförhållande visat sig så svåra som revisorerna menar vara fallet.
Vad angår tillämpningen av den år 1945 utfärdade verkställighetslagen är
sålunda att beakta, att till grund för lagstiftningen i ämnet ligger ett av
strafflagberedningen avgivet betänkande (SOU 1944:50), som med utför -

lighet (ca 300 sidor) och även i detaljer motiverar och förklarar de föreslagna
verkställighetsprinciperna. Betänkandet tillika med den sedermera
avgivna propositionen, som i huvudsak anslöt till strafflagberedningens förslag,
finns på anstalterna. — Någon tveksamhet om den rätta handläggningen
av ärendena och om var beslutanderätten ligger torde i allmänhet
icke ha uppstått. Ännu mindre vill styrelsen gå med på att den principiella
avvägningen mellan centralmyndighetens och de lokala organens kompetens
skulle vara illa genomtänkt och beroende av tillfälligheter. Styrelsen
finner i stället anledning göra den reflexionen, att systemet i stort och i
trots av de med rätta påtalade bristerna fungerat förvånansvärt väl.

Det torde icke vara obekant, att det under de senaste tio åren ständigt
stigande fångantalet och det därav föranledda yttre organisationsarbetet
tvingat fångvårdsstyrelsens befattningshavare att så gott som helt ägna
sig åt löpande uppgifter; tid och krafter har icke räckt till för att bereda
och lösa eljest högst angelägna frågekomplex. Styrelsen kan här hänvisa
till den redovisning, som på denna punkt lämnats av 1955 års fångvårdsstyrelseutredning
(SOU 1959:15 s. 51 ff). Det är styrelsens förhoppning,
att den lag- och utredningsbyrå, som fångvårdsstyrelseutredningen föreslagit,
nu skall komma till stånd; denna byrå skall såsom en primär uppgift
ha att utarbeta, överse och sammanställa erforderliga, fångvårdsverksamheten
berörande författningar och föreskrifter.

Beträffande möjligheten till ytterligare delegering av avgöranden från
fångvårdsstyrelsen till fångvårdsdirektörerna eller sidoanstalternas styresmän
vill styrelsen erinra om att även denna fråga varit föremål för fångvårdsstyrelseutredningens
prövning. Utredningen har därvid kommit till
den uppfattningen, att viss ytterligare delegering kan ske, såvitt angår en
del av de ärenden som nu liandlägges av den s. k. förstärkta fångvårdsstyrelsen,
men alt administrativt-organisatoriska, tekniska och kamerala ärenden
bör av olika praktiska lämplighetsskäl i oförändrad omfattning kvarligga
hos styrelsen. Fångvårdsstyrelsen finner därmed delegeringsfrågan
för närvarande tillräckligt utredd.

Revisorerna har som exempel på ärenden, som de anser lämpliga för decentralisering,
nämnt dels ärenden om ledighet för enskilda angelägenheter
av vikt, dels löneklassuppflyttningar. Fångvårdsstyrelsen måste beträffande
båda dessa ärendeskategorier anmäla avvikande mening. Även om centrala
direktiv skulle av styrelsen utfärdas, är likväl förmånen av B-avdrag vid
ledighet för enskild angelägenhet av den art alt beslut i dylika ärenden
icke lämpligen bör anförtros styresman vid mindre anstalt, vilken står i ett
nära och på många sätt ömtåligt förhållande till honom underställd personal;
icke heller finner styrelsen något stå att vinna genom ett överförande
av ifrågavarande beslutanderätt till fångvårdsdirektörerna. Vad löneklassärenden
angår synes revisorerna förbise såväl att dessa ärenden — ehuru
vanligen av rutinkaraktär — likväl icke så sällan är av mycket komplicerad
beskaffenhet som att de alltid innebär ett avsevärt ekonomiskt ansvar
för den beslutande. Löneklassärendena är, såvitt styrelsen bär sig bekant,
hos många myndigheter s. k. verkscliefsärenden — stundom liandlägges de
i plenum. I fångvårdsstyrelsen är ärendena sedan lång tid tillbaka delegerade
till byråchefen på administrativa byrån. Till en längre gående delegering
vill styrelsen för sin del icke medverka.

Revisorerna berör ett intressant problem, då de ifrågasätter om icke fångvårdens
avlöningsuträkning och personalredovisning med fördel kunde
centraliseras, därvid moderna hålkortsmaskiner skulle komma till användning.
Fångvårdsstyrelsen, som gärna ser att detta uppslag blir föremål för
närmare undersökning, föreslår att denna fråga får ingå som en detalj i det

utredningsarbete, som anförlrotts kommittén för maskinell databehandling.
Styrelsen vill icke heller i princip resa några invändningar mot att matrikelföringen,
såvida ett centraliserat helmaskinellt aviönxngsuträknande icke
skulle befinnas lämpligt, övertages av centralanstalterna; dessa måste emellertid
då ovillkorligen tillföras ytterligare arbetskraft.

Fångvårdsstyrelsen har i skilda sammanhang framställt önskemål om
en utvidgad, planmässigt bedriven utbildningsverksamhet. Styrelsen ställer
sig emellertid en smula tveksam till uppfattningen att vinsterna härav skulle
kunna inhöstas i form av minskat behov av vikarier på anstalterna. Mer
än hälften av fångvårdens anstalter är små enheter, som icke ens vid en
starkt intensifierad personalutbildning kan tänkas bli självförsörjande, da
det gäller vikarier å styresmans-, tillsynsbefäls- och arbetsledare änster.

Då revisorerna menar, att fångvårdsdirektörernas resor till gruppens
anstalter i fortsättningen skulle kunna begränsas, rör revisorerna — såsom
med eftertryck framhållits av samtliga längvårdsdirektörer — vid en av
räjongsystemets grundläggande förutsättningar. Den personliga, regelbundet
återkommande kontakten mellan räjongehef och gruppens skilda anstalter
är att anse såsom eu permanent funktion av systemet såsom sådant. Ett
frångående av denna förutsättning skulle innebära ett avsteg från nu tilllämpade
principer för anstalternas samverkan i grupp.

Den redovisning, som tillämpas beträffande intagnas medel, torde vara
att betrakta såsom ett fullföljande av de intentioner, åt vilka statens organisationsnämnd
på sin tid givit uttryck. Detta innebär icke att systemet icke
skulle kunna förenklas. Försök härmed pågår för närvarande på några anstalter.

Revisorerna anser onödigt, att verifikationer, som avser de intagnas medel,
skall ingå i fångvårdens räkenskapshandlingar. Denna uppfattning synes
högst överraskande. Fångvårdsstyrelsen kan icke inse anledningen till
att de intagnas penningmedel skulle vara undandragna räkenskapsgranskning.

Revisorerna gör gällande, att enhetliga bestämmelser för intagens rätt
till bidrag av olika slag liksom föreskrifter att förvalta och ersätta honom
anförtrodda persedlar, inventarier o. d. skulle saknas. Först skall därvid
framhållas, att de intagna av olika kategorier har en enligt grundläggande
bestämmelser i verkställighetslagen till omfattningen olika dispositionsrätt
till intjänta arbetspremier. Denna olikhet är av lagstiftaren åsyttad och svarar
mot uppfattningen, att skilda klientelgrupper skall behandlas på skilda
sätt. — Formerna och förutsättningarna för bidrag till intagna finnes reglerade
i olika, av fångvårdsstyrelsen utfärdade cirkulär. År 1958 utfärdades
sålunda bestämmelser om beklädnad åt intagen vid frigivning och utskrivning.
Även för åtnjutande av tandvård och andra förmåner har föreskrifter
lämnats. Genom ett år 1959 utfärdat cirkulär har fångvårdsstyrelsen reglerat
frågan om uttagande av ersättning för skadegörelse å fångvårdens tillhörigheter.

Specialbokföringen rörande fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift,
vilken lämnar värdefulla upplysningar om olika arbetsgrenars relativa lönsamhet,
bör enligt fångvårdsstyrelsens mening bibehållas.

I anledning av revisorernas påpekanden rörande lämpligheten av mer centralt
företagna upphandlingar vill styrelsen nämna, att gemensam upphandling
med arméintendenturförvaltningen redan i viss utsträckning äger
rum. Likaså förekommer viss av centralanstalt företagen upphandling, avseende
hela gruppens behov. En utökning av denna från centralanstalterna
ledda upphandlingsverksamhet vill fångvårdsstyrelsen icke motsätta sig
men måste även för detta fall understryka, att den redan underbemannade

personalen på centralanstalternas kamrerarkontor icke utan arbetskraftsförstärkning
kan påtaga sig dessa uppgifter. ..

Den av revisorerna påfordrade undersökningen i rationaliseringssyfte rörande
berörda sidor av fångvårdsverksamheten kan redan sägas ha i viss
utsträckning inletts. Viss utredning i hithörande frågor har sålunda verkställts
av 1955 års fångvårdsstyrelseutredning. Genom beslut den 7 februari
1958 har Kungl. Maj:t tillkallat en särskild sakkunnig för att i samråd med
statens organisationsnämnd utreda frågan om principerna för fångvårdsanstalternas
förseende med annan personal än tillsynspersonal. Slutligen
har Kungl. Maj :t den 9 oktober 1959 tillkallat en särskild utredningsman för
att utreda frågan angående fångvårdsanstalternas behov av tillsynspersonal
efter arbetstidsförkortningens genomförande. Dessa två sistnämnda utredningar
pågår. Genom berörda initiativ torde revisorernas krav på utredning
ha i väsentlig del tillgodosetts.

I ärendets handläggning har deltagit överdirektören Göransson, biträdande
överdirektören Anneli samt tillförordnade byråcheferna Fornander, Melin,
Nilsson och Fischier, den sistnämnde föredragande. Stockholm den 29
januari 1960.

HARDY GÖRANSSON

B. Carlberg

Bilaga A

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten i Härnösand

Riksdagens revisorer ha uttalat, att beträffande såväl åtskilliga administrativa
som kamerala frågor inom fångvården föreligger en sådan mångfald
bestämmelser av skilda slag, att det knappast är möjligt att helt entydigt
klarlägga vad som skall iakttagas i det ena eller andra avseendet. Det påpekas
vidare att stor osäkerhet råder bland personalen om vem som skall
handlägga och vem som har beslutanderätten i olika ärenden samt att likartade
ärenden handläggas på olika sätt vid anstalterna utan att detta kan
sakligt motiveras.

Det torde icke kunna förnekas att det under senare år utfärdats en mångfald
bestämmelser av såväl administrativ som kameral art men om man betänker
vilken enorm utveckling fångvården genomgått är detta i och för
sig icke ägnat att förvåna. Fångantalet har stigit oerhört, nya anstalter ha
växt upp som svampar ur jorden och såväl Fångvårdsstyrelsen som anstaltsledningarna
ha som följd därav utsatts för en orimlig arbetsbörda utan att
tillnärmelsevis hava erhållit den personalförstärkning, som svarat mot det
ökade arbetstrycket. Det är måhända möjligt att oklarhet och osäkerhet
kunnat uppkomma i vissa stycken men enligt min uppfattning ingalunda
i den dystra grad, som revisorerna framhålla. En ny enhetlig arbetsordning
är dock ett allmänt önskemål, som snarast bör realiseras. Revisorernas uttalande
att likartade ärenden handläggas på olika sätt vid anstalterna utan
att detta kan sakligt motiveras anser jag vara eu överdrift. Det hela är ju
beroende på respektive fångvårdsdirektörers bedömning av frågorna och
Fångvårdsstyrelsen torde knappast ha lämnat viss fångvårdsdircktör större
handlingsfrihet än de övriga. Personligen har jag den bestämda uppfattningen
att fångvårdsdirektörerna, åtminstone de som företräda anstaltsgrupperna
för vanligt fångklientel, äro tämligen samspelta vid handläggningen
av likartade ärenden. Delta har med önskvärd tydlighet framgått vid

•> Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. 11

de överläggningar, som tid efter annan förekommit mellan verksstyrelsen och
räjongeheferna.

Frågor om beviljandet av ledighet med B-avdrag synas kunna delegeras
till fångvårdsdirektörerna, löneklassuppflyttning likaså dock med undantag
av vissa komplicerade fall, vilka få hänskjutas till Fångvårdsstyrelsen. Skall
anstaltsgruppens chef svara för hela gruppens löneklassfrågor uppstår för
honom en avsevärd arbetsbelastning, som kräver personalutökning, överflyttas
avlöningsuträkning och därmed sammanhängande redovisningar av
skilda slag till Fångvårdsstyrelsen kräves ej någon utökning av personalen,
då kansliskrivarna därigenom få mera tid att ägna sig åt andra uppgifter.

Det är uppenbart att det administrativa arbetet vid de särskilda anstalterna
skulle kunna avsevärt underlättas av mera moderna kontorstekniska
hjälpmedel än vad nu är fallet. Anstalterna äro dåligt utrustade i fråga
om kontorsmaskiner. Inventarieanslaget är alltjämt löjligt lågt med tanke
på att även cellinventarier, porslin o. dyl. skall anskaffas på detta anslag
och man kan då fråga sig vad som skall bli över till inköp av moderna kontorsmaskiner.

Revisorernas förslag att förlägga matrikelföringen till centralanstalten
kan jag icke biträda, den bör såsom hittills ombesörjas av respektive anstalter.
Eljest måste uppgift infordras från centralanstalten för kontroll eller
sidoanstalterna över huvud taget åläggas en uppgiftsskyldighet, som
kräver mera personal.

Revisorernas uppfattning att fångvårdsdirektörernas resor till dem underställda
sidoanstalter synas kunna nedskäras utan men för verksamheten
vid de olika anstalterna anser jag mig icke heller kunna biträda. Fångvårdsdirektörens
besök vid sidoanstalterna är ett utomordentligt värdefullt
led i de intagnas behandling och av större betydelse än vad revisorerna tro.
På grund av norra anstaltsgruppens geografiska utsträckning besöker jag
varje sidoanstalt varannan månad och jag vet av egen erfarenhet vilket värde
de intagna sätta på dessa besök, då de få framlägga sina bekymmer och
önskemål på ort och ställe. Besöken äro också betydelsefulla för personalen.
Nu beror det också på hur man lägger upp dessa resor. De böra ske planmässigt
och icke i form av s. k. punktresor. Den månad jag besöker anstalterna
norr om Härnösand använder jag buss som transportmedel hela vägen
och en resa från Härnösand till Haparanda och åter betingar ett pris
av endast 88 kronor. Månaden därpå, då jag besöker anstalterna söder om
Härnösand, reser jag med järnväg och en rundtur till samtliga dessa anstalter
drager en kostnad av endast cirka 150 kronor. Av princip använder jag
aldrig räjongbilen med chaufför under dessa resor, bilen bör enligt min
mening i första hand vara tillgänglig för anstalten och transportresor. Jag
tror mig sålunda för egen del kunna svara för att företaga mina resor till
sidoanstalterna på för statsverket tänkbarast billiga sätt och varje sidoanstalt
får sålunda besök varannan månad. I detta sammanhang kan jag icke
undgå att erinra om en uppgift, som för någon tid sedan omnämndes i en
av stockholmstidningarnas ledare. Enligt denna uppgift skulle fångvårdsdirektören
vid säkerhetsgruppen vara borta från cenlralanstalten cirka 200
dagar per år i och för resor till sidoanstalter beroende på att de till nämnda
anstaltsgrupp hörande anstalterna voro utspridda inom ett relativt stort område
från Västervik i söder till Hudiksvall i norr. Den uppgiften har jag
svårt att tro på då man betänker att undertecknad, som dock företräder eu
anstaltsgrupp, vilken till sin geografiska utsträckning väl är dubbelt så stor
som de övriga anstaltsgrupperna tillsammans, från Haparanda i norr till
Falun i söder, använder sammanlagt högst nittio dagar årligen till räjongresor.

Revisorernas tal om att anledning icke torde föreligga att låta de verifikationer
som avse de intagnas medel ingå i fångvårdens räkenskapshandlingar
har jag svårt att förstå innebörden av. Hur skall det då förfaras i stället?
Skola de intagna förses med kontanter, polletter eller dylikt? Vilket spel om
sådana bleve ej följden?

Beträffande redovisningen i allmänhet torde skäl tala för att den specialbokföring
som äger rum för verkstads- och jordbruksdrift bibehålies.

Centralupphandling slutligen i större omfattning än nu sker bör kunna
äga rum i ett sammanhang för en hel anstaltsgrupp. En sådan anordning
kräver dock utökning av den kamerala personalen.

Jag önskar ännu en gång betona, att en ny arbetsordning utfärdas för
fångvården och att denna i fortsättningen ständigt hålles aktuell. Härnösand
den 9 januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från fångvårdsdirektören vid östra anstaltsgruppen å Långholmen

Vi vill vitsorda att mångfalden av bestämmelser och frånvaron av en enhetlig
arbetsordning för fångvården i ett par decennier utgjort en svår belastning
i arbetet, särskilt för ny personal och även för äldre personal, ny på
speciella uppgifter. Orimlig tid åtgår till uppspårandet av gällande bestämmelser,
som i åtskilliga fall kan beröra viktiga rättsfrågor.

Avvägningen i fråga om befogenheterna mellan fångvårdsstyrelsen och de
regionala myndigheterna grundas i en del fall på skriftliga direktiv, i andra
fall på praxis. Ärenden rörande intagnas tandvård, anlitande av besparade
medel för utgifter under anstaltstiden och rörande kostnader för en s. k. frifotings
inställelse vid anstalt handlägges sedan länge av fångvårdsdirektörerna
utan att formell delegation skett. Vi tillstyrker varmt en metodisk genomgång
av den yviga flora av bestämmelser, som nu blivit alltför vildvuxen.

Ärenden rörande beräkning av semester och annan tjänstledighet samt löneklassberäkningar
torde kunna delegeras till centralanstalternas förvaltningskontor,
ävensom personalredovisningen i dess helhet. Understundom
är emellertid hithörande ärenden — om ock relativt få — av intrikat natur
och möjligheten bör stå öppen för vederbörande fångvårdsdirektör att hänskjuta
dylika ärenden till fångvårdsstyrelsen utan att själv fatta beslut.

Det bör emellertid redan nu klart sägas ifrån att detta kräver personalökning
på centralanstaltcrna, en ökning som torde kunna kompenseras av att
i stort sett motsvarande personal i fångvårdsstyrelsen friställes. Fångvårdsdirektörerna
har främst att svara för vårdområdet och kan och bör ej själva
ta direkt befattning med nyssnämnda ärenden.

I fråga om förslaget om avlöningsuträkningens centralisering till fångvårdsstyrelsen
vågar vi ej ha någon uttalad mening. Därest kontorsteknisk
sakkunskap anser, att detta med modern maskinteknik medför vinst, är vi
beredda att acceptera detta. Det bör påpekas i sammanhanget att fångvårdsanstalternas
indelning i kassahänseende ju inte numera är splittrad i den
grad som anges på sid. 6. Uppgiften om denna indelning hänför sig till tiden
omedelbart före räjongplanens införande.

Det förefaller oss som om specialbokföringen för verkstadsdriften kunde
avskaffas. Vi kan i varje fall säga, att den för anstalternas del saknar betydelse
men kan icke bedöma huruvida den är erforderlig för överblick i stort.

Det erinras av revisorerna om att vikarier i stor utsträckning måste sändas
från en anstalt till en annan. Vi vågar hävda att det vida övervägande förekommer
att vikarier anskaffas inom den egna anstalten. Nya anstalter tillkommer
emellertid oavlåtligt och självfallet måste i sådana fall tjänstemän
och vikarier för dessa skaffas från annat håll. Det bör även påpekas att
aspirantutbildningen i vaktkonstapelsgrad som ett av sina huvudsyften har
en provtjänstgöring, som täcker olika typer av anstalter. Inom en anstaltsgrupp
är det sålunda önskvärt att en aspirant tjänstgör, förutom å centralanstaltens
olika avdelningar, även på en modern sluten anstalt, där sådan
finnes, samt på öppna anstalter för korttidare och dylika för långtidare, vilka
var för sig erbjuder olikartade tjänstgöringsproblem.

I anmärkningen förekommer, trots att revisorerna säger sig ej höra dryfta
frågor som har med behandling att göra, en antydan om att fångvårdsdirektörernas
besök vid sidoanstalterna numera synes kunna begränsas. Dessa
besök torde emellertid vara hörnstenar i räjongplanetanken, och om besöken
syntes väsentliga redan i förarbetena till räjongplanen, blev de det uppenbarligen
än mer sedan 38 § instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna
den 5/10 1956 fick sin nuvarande lydelse, där det framgår
att fångvårdsdirektör skall så vitt angår de till anstaltsgruppen hörande anstalterna
under fångvårdsstyrelsen utöva ledningen av de intagnas behandling
och anordnande av eftervård åt dem. Han skall också hålla fångvårdsstyrelsen
underrättad om allt av betydelse som förekommer inom anstaltsgruppen
och väcka förslag om sådant som kan utveckla och befordra verksamheten
vid anstalterna. Sådant kräver givetvis självsyn, och särskilt nu
när fångvårdsstyrelsens egna besök vid anstalterna på grund av mängden
av andra göromål blivit allt sparsammare, synes det än viktigare att fångvårdsdirektörerna
ej blir ett extra led av skrivbordsfolk mellan den centrala
och den lokala förvaltningen. Ett mellanled av den karaktären medför ju
bara onödig pappersomgång. Fångvårdsdirektören skall själv nöjaktigt känna
intagna och personal på varje särskild anstalt och leva sig någorlunda in
i dess verksamhetsformer. Beslut om viktiga ting som permissioner, frigång
in. m. kräver sammanträffanden med den intagne för att undvika pappersavgörande.
Det kan nämnas att vid undertecknad Rudstedts besök vid t. ex.
anstalterna i Norrtälje och Linköping, förutom andra ärenden (överläggningar
med vederbörande styresman in. fl.), förekommit upp till 30 samtal
vid varje anstalt. Ingen av fångvårdsdirektörerna torde resa mer än han
nödvändigt anser sig behöva, och vi anser att den nuvarande bestämmelsen
om ett besök som regel varje månad vid varje anstalt är väl avvägd. Stockholm
den 13 januari 1960.

Bilaga C

Yttrande från fångvårdsdirektören vid västra anstaltsgruppen å Härianda

Räjongplanen genomfördes den 1 oktober 1954. Den västra anstaltsgruppen
omfattade då, utöver centralanstalten Härianda, fångvårdsanstalterna
Jönköping, Mariestad, kolonierna Mäshult, Ollestad, Smälteryd, Tenhult
(nedlagt sommartid), fångvårdsanstalten i Vänersborg och antalet platser
utgjorde 488 (353 slutna — 135 öppna). Antalet intagna inom västra gruppen
utgjorde under hösten 1954 ca 600.

Under de fem år som förflutit sedan räjongplanen genomfördes bär följande
anstalter tillkommit, nämligen Lingatan, Skogome (105 platser), Ti -

daholm (150 platser) och Torhult, varjämte kolonien Tenhult blivit permanent.
Dessutom har kolonierna Gustavsström och Skåltjärnshyttan överflyttats
från den östra anstaltsgruppen till den västra. Sedan kolonien Rödjan
utbyggts att omfatta 40 platser utgör det sammanlagda platsantalet inom
gruppen numera 967 (606 slutna och 361 öppna). Antalet intagna inom gruppen
utgjorde den 1 december 1959 940 och i mars 1959 tangerade antalet
intagna 1 000.

Antalet platser och antalet intagna har alltså nästan fördubblats under
den gångna femårsperioden. En sådan ökning av klientelet har självfallet
medfört en ständigt ökad arbetsbörda på centralanstalten. Centralanstalten
har ständigt varit överbelagd, och det är svårt att med siffror åskådliggöra
det inerarbete som åsamkats genom den stora omsättningen av klientelet. Någon
förstärkning av räjongledningen i personalhänseende har icke skett,
förutom att fångvårdsassistenten tilldelats ett skrivbiträde och fångvårdsassistenttjänsten
under svåra överbeläggningsperioder varit dubblerad.

Med den starkt ökade arbetsbördan är det självklart, att fångvården samtidigt
icke kunnat erhålla en fulländad och väl genomtänkt organisation. I
första hand har arbetet koncentrerats på vårdmomentet. Man må betänka,
att vi måste försöka ge varje intagen en individuell behandling enligt verkställighetslagens
anvisningar, och med den begränsade personal som beviljats
har det''helt enkelt varit omöjligt att samtidigt organisera det rent administrativa
arbetet. Detta måste komma i efterhand. En av de frågor som
då kräver sin lösning är avgörandet beträffande vilken myndighet, som bör
äga beslutanderätten i olika slag av ärenden. Här måste man först få ytterligare
erfarenhet innan denna fråga kan slutgiltigt avgöras. Enligt min mening
kan säkerligen en hel del ärenden överflyttas från fångvårdsstyrelsen
till centralanstaltens ledning. Så kan exempelvis löneklassuppflyttningar säkerligen
överflyttas från fångvårdsstyrelsen till fångvårdsdirektören under
det att löneklassplaceringar, som kan vara synnerligen svåra ärenden, bör
bibehållas i fångvårdsstyrelsen. Andra slag av ärenden är exempelvis förhyrandet
av tjänstebostad i sådana fall, då styresmannen och fångvårdsmannaförbundets
avdelningsstyrelse är ense m. in.

Beträffande fångvårdsdirektörens resor inom gruppen utgör denna inspektionsskyldighet
något av det mest fundamentala inom räjongplanen. Jag
kan försäkra, att fångvårdsdirektören icke företager några onödiga resor
inom gruppen. Besöken på sidoanstalterna bär varit betydligt färre än vad
respektive styresmän önskat. Alla sidoanstalter har ju tidvis varit överbelagda
och då har det vid sådana tillfällen alltid uppkommit problem av olika
slag, som fordrat fångvårdsdirektörens närvaro. I eu del fall har styresmännen
vid nyöppnade kolonier icke någon större erfarenhet beträffande utredningar
m. m., och de har känt sig "osäkra och önskat handledning. Enligt
instruktionen skall fångvårdsdirektören »utöva ledningen av de intagnas behandling»
och för att kunna göra detta, måste han personligen besöka sidoanstalterna.
Det skulle ju kunna tänkas, att fångvårdsdirektörens besök på
anstalterna i någon mån bidragit till de glädjande rapporterna från samtliga
anstalter inom gruppen, att såväl jul- som nyårshelgen 1959—1960 varit
osedvanligt lugn och stilla.

Under 1959 bär det på grund av den stora arbetsbördan vid centralanstalten
icke varit möjligt all besöka sidoanstalterna eu gång per månad. Här
nedan följer en förteckning över antalet besök (utom betr. Skogoinc).

Tidaholm
Vänersborg
Jönköping
Mariestad med
Lockerud o. Rödj an
Mäshult
Smälteryd
Ollestad

13 gånger (anstalten nyöppnad i december 1958)
6 »

6 »

7 »

6 »

5 *

5 »

4 >

4 »

6 »

Lingatan

Gustavsström

Skåltjärnshyttan

Tenhult

Torhult

Dessutom har inspektören under min semester besökt Lingatan, Mariestad
och Ollestad.

Som synes har anstalterna icke kunnat besökas en gång per månad.

Beträffande förandet av matrikeluppgifter och avlöningsuträkningen anser
jag, att nuvarande system bör bibehållas till dess avlöningsuträkningen
blir gemensam för hela statsverket. Att nu överflytta avlöningsuträkningen
till fångvårdsstyrelsen torde knappast medföra någon besparing, enär personalförstärkning
då torde vara nödvändig hos styrelsen, utan att det samtidigt
kan ske någon minskning på centralanstalten. Matrikelföring för gruppen
kan icke verkställas på centralanstalten utan personalförstärkning. Beträffande
verifikationer på de intagnas medel bör dessa, som nu sker, ingå
i fångvårdens räkenskapshandlingar. Om så icke sker, kan någon kontroll
av de intagnas medel icke utövas av räjongkamreraren, såvida icke ett särskilt
system införes, enbart gällande de intagnas medel. Detta skulle dock
medföra ett merarbete för centralanstalten och därmed åtföljande behov av
personalökning. I fråga om upphandling av proviant kan fångvården icke
anslutas till något centralavtal liknande det arméintendenturförvaltningen
träffat. Flertalet av gruppens anstalter är avlägset belägna från större städer
och samhällen. Dyra frakter skulle utjämna de ev. billigare priserna vid
ett centralavtal, likaså skulle leveranstiderna bli alltför långa på grund av
avstånden. För närvarande upphandlas centralt för västra anstaltsgruppen
sådana varor som t. ex. disk- och rengöringsmedel, toalettpapper samt kläder
till de intagna (vid frigivning från större anst.).

Det råder ingen tvekan om att en mera ändamålsenlig utformning av fångvårdens
administrativa system kan genomföras, men detta kan säkerligen
icke genomföras nu utan måste ställas på framtiden. Arbetet på centralanstalten
är för övrigt så betungande, att det är synnerligen svårt att få tid och
arbetskraft för att utarbeta ett sådant förslag. Fångvårdsanstalten å Härlanda
den 17 januari 1960.

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten i Malmö

Vad revisorerna anför beträffande de av fångvårdsstyrelsen för den administrativa
verksamheten utfärdade bestämmelserna liksom avsaknaden
av en tidsenlig arbetsordning förtjänar att livligt understrykas. Särskilt vid
de många nya anstalterna med till stor del nyantagen och orutinerad personal
torde dessa förhållanden kunna medföra en avsevärd löslighet och

Bilaga I)

bristande konsekvens vid handläggningen av administrativa ärenden av
olika slag.

Den välbehövliga upprustningen, som fångvårdsstyrelsen står inför, kommer
väl dock att medföra att de i detta sammanhang mindre tillfredsställande
förhållandena blir tillrättalagda.

En utökad delegering till fångvårdsdirektörerna av olika personalärenden
synes vara lämplig, då ärendena härigenom kan behandlas med mindre
omgång och fångvårdsstyrelsen avlastas från en del obetydliga rutinärenden.

Vad beträffar revisorernas uttalande beträffande den kamerala organisationen
får jag hänvisa till kamreraren I. Björnbergs bilagda yttrande. (Bilaga
a)

Enligt min uppfattning bör personalredovisningen förläggas till centralanstaltens
kansli. Härigenom kommer att vinnas en större enhetlighet än
vid nuvarande system, då varje anstalt svarar för redovisningen av sina
tjänstemän. Ett överförande av redovisningen till fångvårdsstyrelsen synes
vara mindre lämpligt, då fångvårdsdirektören vid handläggande av vissa
betydelsefulla personalärenden, främst utbildningsfrågor, torde ha behov
av dessa akter.

Revisorerna ifrågasätter vidare om icke resekostnads- och traktamentsersättningarna
skulle kunna nedbringas genom att vikarier från en anstalt
i mindre utsträckning förordnades att uppehålla tjänst å annan anstalt.
Genom att intensifiera personalutbildningen skulle lämplig vikarie oftare
kunna erhållas utan rese- och traktamentskostnader. Enligt min uppfattning
bär revisorerna icke tillräckligt uppmärksammat den ringa storleken
av flertalet anstalter och kolonier. Då anstalterna många gånger har endast
ett fåtal befattningshavare är det inte alltid fallet att lämplig vikarie å styresmanna-,
bevakningsbefäls- och yrkesmästaretjänst finnes tillgänglig å
anstalten. En delegering till fångvårdsdirektörerna att förordna om ledigheter
och vikarier under kortare tider synes emellertid kunna medföra en
viss besparing i dessa avseenden genom den större personalkännedom fångvårdsdirektören
naturligen förskaffar sig.

I detta sammanhang vill jag invända mot revisorernas tankegång att
fångvårdsdirektörernas besök vid sidoanstalterna skulle inskränkas.

En noggrann kännedom om de olika anstalternas resurser, personaluppsättning
och intagna är en förutsättning för att de med räjongplanen avsedda
fördelarna av en enhetlig och personlig fångvård under ledning av
en särskilt kvalificerad fångvårdsman skall ha täckning.

Då anstaltsgrupperingen numera vunnit i stadga synes de månatliga besöken
vara av lämplig omfattning, i varje fall synes flertalet styresmän vid
sidoanstalterna angelägna om dessa regelbundet återkommande besök av
fångvårdsdirektören för diskussion av olika uppkommande problem vid
anstalten.

Det är ej heller säkert att eu minskad frekvens av fångvårdsdirektörens
besök å sidoanstalterna skulle medföra någon väsentlig besparing av reseoeli
traktamentskostnaderna. Genom anhopning av ärenden torde besöken
vid anstalterna bli proportionsvis längre än hittills, vilket skulle medföra
högre traktamentsersättning samt en i annat sammanhang mindre lycklig
bortovaro från centralanstalten under längre sammanhängande lid. Fångvårdsanstalten
i Malmö den 13 januari 1960.

Bilaga a

Yttrande från kamreraren vid fångvårdsanstalten i Malmö

Vad som å sidan 11 CC anföres angående behovet av arbetsordning kan
jag ej annat än instämma i. Att en sådan ej utarbetats för fångvården för
redan 25 år sedan får väl betecknas som oförklarligt. Särskilt vill jag betona
betydelsen av att kompetensområdena mellan de olika tjänsterna genom
klara bestämmelser fastställas och avgränsas.

Avlöningsuträkningen synes med fördel kunna centraliseras. Enligt vad
jag tror mig ha bekant pågår dock en utredning härom inom statens organisationsnämnd
för statsförvaltningen i allmänhet. Resultatet av denna utredning
bör avvaktas. Det troliga är att fångvården icke är av tillräcklig
storlek för att ett användande av hålkortsmaskiner skulle löna sig enbart
för dess del. Här kanske flera verk skulle kunna samgå i denna detalj. Under
alla förhållanden torde personalbokföring (matrikelföring) och avlöningsuträkning
vara funktioner, som böra läggas på samma hand.

Kostnaderna för resor, fångtransport m. in. kunna väsentligt nedbringas
genom lämpligare lokalisation av anstalterna inom anstaltsgrupperna. Avsides
belägna kolonier nedläggas, närmare huvudanstalten belägna utvidgas,
mindre slutna anstalter slopas och sammanslås till större enheter. I detta
sammanhang borde frågan om fångvårdens skyldighet att hysa rannsakr
nings- och undersökningsfångar upptagas till behandling. En del slutna
anstalter, ofta mycket gamla och kostnadskrävande, torde kvarstå av hänsyn
till behovet av förvaringsplats för häktade. Större restriktivitet torde
också kunna iakttagas vid förflyttning av fångar mellan olika anstalter.

Redovisningen av intagnas medel kan kanske förbilligas genom användande
av lämpliga tekniska hjälpmedel. Det kortsystem, som för några år
sedan infördes för centralanstalterna, har dock visat sig vara tungarbetat
och föga lyckat. Här skulle vissa besparingar kunna göras genom att fångarnas
inköpsrätt väsentligt inskränktes, vilket också torde vara nyttigt ur
vård- och uppfostringssynpunkt.

Beträffande specialbokföringen torde den för arbetsdriften utan vidare
kunna slopas. Specialen för jordbruksdriften är så starkt uppdelad, att den
icke utan visst besvär kan ersättas av huvudbokföringen. Den torde i allmänhet
skötas av tjänsteman vid jordbruket och vara av stor betydelse i
det löpande arbetet. Jag har också fått det intrycket att den ofta omfattas
med stort intresse av vederbörande på anstalterna.

Vad upphandlingsärendena beträffar torde större samgående med andra
myndigheter kunna ske. De erfarenheter, vi redan ha (bränsle, rengöringsmedel,
möbler etc.), äro enbart goda. Vad upphandlingen av proviant beträffar
anser jag man skulle kunna gå ännu längre. Varför ej upphandla
färdiglagade portioner från sjukhus, militärförband etc.? Här skulle mycket
stora besparingar kunna göras genom att man slipper dyrbara kök,
kökspersonal, bestyr med proviantupphandling och redovisning. I synnerhet
vid mindre anstalter torde ett sådant förfaringssätt vara mycket lönande.
Fångvårdsanstalten i Malmö den 8 januari 1960.

Bilaga E

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten å Hall

Förslagen till förvaltningsmässig rationalisering i olika hänseenden samt
upprättande av ny arbetsordning tillstyrkes.

Beträffande fångvårdsdirektörens åliggande att som regel månatligen be -

söka underställda anstalter anför revisorerna följande: »Både besparingsskäl
och andra synpunkter tala för att fångvårdsdirektörernais resor till underställda
anstalter i möjligaste män böra begränsas.» Som ett av skälen därtill
åberopar revisorerna att anstaltsgrupperingen numer tillämpats under relativt
lång tid, varför antalet resor bör kunna nedskäras »utan men för verksamheten
vid de olika anstalterna».

Till detta må först sägas, att fångvårdsdirektören enligt räjongplanen och
gällande bestämmelser för straffverkställigheten tilldelats dels administrativa
funktioner dels det ledande ansvaret för klientelbehandlingen, för de intagnas
fördelning på anstalt, för upprättande av behandlingsplan för intagna
både vid central- och sidoanstalt, för beslut i en rad enskilda vårdangelägenheter
såsom ömtåliga och svårbedömda permissioner m. m. Fångvårdsdirektören
förutsättes deltaga i behandlingskollegier även på sidoanstalterna
och skall kallas jämväl till sammanträde med anstaltsnämnd vid sidoanstalt Funktioner

sådana som de nu relaterade (angivna i VL och KK 1956 om
behandling av de intagna i fångvårdsanstalt) är uppenbarligen av permanent
beskaffenhet och kan inte avskrivas för att systemet varit i funktion ett visst

antal år. „

Möjligen kan ifrågasättas viss minskning av fångvardsdirektorens besok
vid anstalter (öppna och slutna) för ordinärt korttidsklientel, som vanligtvis
inte erbjuder några större behandlingssvårigheter. För specialklientel synes
varje sådan inskränkning vara ägnad att medföra en riskfylld försvagning.
Det bör också särskilt understrykas, att muntlig handläggning av väsentliga
vårdärenden — vid samtal med den intagne utgör en av hörnstenarna i
räjongsystemet. Fn begränsning av fångvårdsdirektörernas räjongresor skulle
delvis medföra en återgång till tidigare »pappersprövning», vilket vore

olyckligt. x ..

I anslutning till vad revisorerna anför beträffande behovet av en rationalisering
av fångvårdens kamerala förvaltning må påpekas angelägenheten därav
på en punkt, nämligen i fråga om räkenskapskontrollen. Denna synes nu
vara överdimensionerad. Sedan en räkning attesterats och gianskats pa en
sidoanstalt kontrolleras den av a) centralanstaltens kamrerarkontor, b)
fångvårdsinspektören, c) fångvårdsstyrelsen d) riksräkenskapsverket. Fangvårdsanstalten
å Hall den 23 januari 1960.

Bilaga F

Yttrande från fångvårdsdirektören vid nngdomsanstalten å Skenäs

I fråga om behovet av cn aktuell arbetsordning för fångvardsstaten vill jag
till fullo instämma i riksdagsrevisorernas yrkanden. Den brist på användbara
arbetsregler, som nu under lång tid förelegat, torde icke oväsentligt ha
bidragit till de svårigheter, som anstalterna haft att bemästra, och har hos
många tjänstemän skapat olust inför uppgifter, som de måst utföra utan
klara direktiv från den centrala myndighetens sida.

De av revisorerna föreslagna rationaliseringsåtgärderna vill jag i huvudsak
tillstyrka. Sålunda torde, som revisorerna anför, en del personalärenden
— t. ex. beslut om tjänstledighet för enskilda angelägenheter av vikt och
löneklassuppflyttningar — utan olägenhet kunna handläggas av fångvårdsdirektören
med stöd av centralt utfärdade direktiv. Däremot finner jag det
önskvärt, att avgörandet av frågorna rörande lönegradsplacering —- med tanke''på
vikten av ett likformigt bedömande - bibehålies hos fångvårdsstyrelsen
Alt överföra matrikelföringen för hela räjongen Ull centralanstalten

skulle givetvis medföra en betydlig ökning av kamrerarekontorens arbetsbörda,
vilken i så fall måste underlättas genom personalförstärkning eller
genom borttagande av andra arbetsuppgifter, vilket kan ske genom att, som
revisorerna föreslår, överflytta avlöningsuträkningen till fångvårdsstyrelsen.
Ett förenklat system för redovisning av de intagnas egna medel skulle givetvis
också medföra minskad arbetsbörda för kamrerarna, vilka då finge mera
tid att ägna åt kvalificerade arbetsuppgifter som t. ex. upphandlingsärenden.

Jag vill vidare instämma i revisorernas förslag om slopande av den särskilda
bokföringen för verkstads- och jordbruksdrift. De uppgifter beträffande
röielsens lönsamhet, som denna bokföring avser att lämna, torde
nämligen vara föga tillförlitliga — särskilt i fråga om utgiftssidan, där stora
utgiftsposter såsom lokalkostnader och löner till arbetsledare och övrig
driftspersonal icke upptages, medan inkomstsidan däremot upptager stora
summor, vilka sedan omföringsvis belastar anstalternas omkostnadsstat, avlöningsstat
och generalplan.

För att minska kostnaderna för traktamenten och reseersättningar för vikarier
vore det givetvis önskvärt om vikarier i första hand kunde utses inom
anstalternas egna personalkårer. Härvid bör dock framhållas, att vikarier
från annan anstalt vanligen förordnas endast i sådana fall, där för tjänsten
kompetent person icke finns på platsen. Dessutom torde vikariatssystemet
vara ett värdefullt led i personalutbildningen. Genom tjänstgöring på olika
anstalter får yngre tjänstemän en utomordentlig möjlighet till att samla
mera mångskiftande erfarenheter och erhåller härigenom en vidare och
mera nyanserad uppfattning om arbetets väsentliga syftemål än om hela deras
praktiska skolning förlägges till en och samma anstalt.

Beträffande fångvårdsdirektörernas resor vore det med tanke på hur tröttande
dessa kan vara, inte minst vintertid, i sig önskvärt, att de kunde begränsas
något. Dock tror jag, att själva räjongidéen — som numera tycks
vara allmänt accepterad — står och faller med räjongtjänstemännens i samband
med resorna utövade funktioner, i dirigerande och samordnande syften.
Veterligen har det inte hänt inom någon" anstaltsgrupp, att sidoanstalts
styresman gjort gällande, att de tjänstemän, som har att beresa räjongen.
besökt vederbörande anstalter för ofta, inedan däremot den motsatta uppfattningen
icke sällan kommit till uttryck. Ungdomsanstalten å Skenäs den
20 januari 1960.

Bilaga G

Yttrande från anstaltsdirektören vid fångvårdsanstalten i Växjö

Revisorerna anför att fångvården under trycket av de senaste årens utveckling
haft svårigheter uppnå den stadga som i allmänhet kännetecknar
den svenska förvaltningen. Denna utveckling, som givet haft till följd personalbrist
inom såväl fångvårdsstyrelsen som räjongadministrationen, har
medfört bl. a. de brister som revisorerna påtalat. En rationalisering av kontorsarbetet
inom fångvården samt utarbetandet av en arbetsordning skulle
hälsas med stor tillfredsställelse. Fångvårdsanstalten i Växjö den 26 januari

Statskontoret

Revisorerna ha frainhallit bristen pa klara och entydiga föreskrifter rörande
handläggningen av särskilt administrativa frågor i egentlig mening
inom fångvården. I anslutning till ett av revisorerna framfört förslag om

utfärdande av en ny arbetsordning — av vilken synnerligt behov föreligger
— bar ansetts nödvändigt att ompröva den inbördes avvägningen av de befogenheter,
som tillagts å ena sidan fångvårdsstyrelsen och å andra sidan
de regionala och lokala fångvårdsmyndigheterna. Vissa synpunkter på en
sådan omfördelning ha även redovisats i berättelsen.

I anledning av revisorernas uttalanden rörande arbetsordningen och därmed
sammanhängande bestämmelser av administrativ art vill statskontoret
beträffande bakgrunden till rådande förhållanden framhålla följande. Den
senaste omorganisationen av fångvårdsstyrelsen trädde i kraft den 1 juli
1955. Vid denna tidpunkt hade den första etappen i räjongplanen nyligen
genomförts. Planen i övrigt fullföljdes den 1 januari 1957. Verksamheten
inom fångvården under dessa och därpå följande år fram till nuläget har
undergått en nära på explosionsartad utveckling. Fångantalet har ökat i en
takt, som icke kunde förutses vid omorganisationen. Samtidigt som det således
gällt för fångvårdsstyrelsen att få det nya systemet med anstaltsgrupper
att fungera ute på fältet och att lämna linjepersonalen erforderliga råd
och anvisningar för handhavandet av de nya arbetsuppgifterna, har styrelsen
på grund av kriminalvårdsklientelets ökning haft att kämpa med betydande
svårigheter för att snabbt anskaffa nya anstalter och vårdplatser,
personal härför samt icke minst arbete åt de intagna. För att hemästra
dessa uppgifter ha improvisationer av olika slag måst vidtagas. Med den —
vilket statskontoret vill understryka — stora arbetsbörda, som under svåra
arbetsförhållanden åvilat styrelsens befattningshavare finner statskontoret
det icke ägnat att förvåna att vissa arbetsuppgifter, som icke krävt en omedelbar
lösning, blivit eftersatta. Numera vunna erfarenheter tyda även på
att styrelsen redan vid tidpunkten för omorganisationen varit underdimensionerad.
Såsom framgår av revisorernas berättelse ha en rad direktiv på
hithörande områden utfärdats. Bristen på arbetskraft har emellertid medfört
att någon systematisering av dessa icke kommit till stånd, vilket lett
till en viss osäkerhet beträffande vad som i det ena eller andra avseendet
skall iakttagas.

Sagda förhållanden ha även redan i andra sammanhang uppmärksammats''.
Sålunda framhöll 1955 års fångvårdsstyrelseutredning i sitt våren
1959 avgivna betänkande angående fångvårdsstyrelsen (SOU 1959: 15), att
arbetsordningen efter åtskilliga men på senare tid likväl otillräckliga ändringar
och kompletteringar vore svåröverskådlig, föråldrad och ofullständig.
Även i andra avseenden erfordrades kompletterande och reglerande
föreskrifter. För fullgörande av dessa arbetsuppgifter bedömde fångvårdsstyrelseutredningen
en arbetskraftsförstärkning såsom oundgängligen nödvändig.
Utredningen föreslog, att denna personal skulle ingå i eu ny byrå,
benämnd lag- och utredningsbyrån. Med den eftersläpning av viktiga utrednings-
och administrativa uppgifter, som redan förelåg, och med den utveckling
inom fångvården, som var att vänta även på längre sikt, fann statskontoret
i ett den 4 september 1959 avgivet utlåtande över betänkandet det
starkt motiverat, att styrelsen förstärktes med den föreslagna byrån.
Därest fångvårdsstyrelsens personella resurser utökas på angivet sätt, böra
enligt statskontorets mening goda utsikter finnas för att påtalade brister
kunna undanröjas. Frågan om eu omorganisation av fångvårdsstyrelsen är
alltjämt föremål för överväganden. I avvaktan på det slutliga ställningstagandet
till utredningens förslag ha i årets statsverksproposition anslagen
till fångvårdsstyrelsen och de centrala nämnderna upptagits endast med beräknade
belopp.

I anslutning till sitt förslag om utfärdande av en ny arbetsordning in. in.
ha revisorerna såsom tidigare nämnts - även ifrågasatt vissa ändringar

i nuvarande kompetensregler för fångvårdsstyrelsen och denna underställda
enheter. Statskontoret vill i anledning härav erinra om att fångvårdsstyrelseutredningen
ingående prövat hithörande spörsmål och i icke så få fall
föreslagit ändringar. Flertalet ändringsförslag beröra närmast de intagna,
medan av revisorerna nu aktualiserade frågor främst avse administrativa
ärenden i egentlig mening.

Vad först personalärendena angå ha revisorerna ansett, att beslut i ärenden
som avse antingen tjänstledighet för enskilda angelägenheter av vikt
med B-avdrag å lönen eller löneklassuppflyttning med fördel kunna decentraliseras
från fångvårdsstyrelsen till chefen för vederbörande anstaltsgrupp
eller styresmannen för den ifrågavarande anstalten. På spörsmålet om
och i vad mån beslutanderätten i sådana ärenden, om vilka här är fråga,
bör förbehållas det centrala organet eller lämpligen bör åvila underlydande
myndighet finnes enligt statskontorets mening ej någon generell lösning,
godtagbar en gång för alla. Avgörandet av denna fråga synes böra ske under
hänsynstagande till bl. a. de underlydande enheternas antal och storlek
samt utrustning med administrativ personal. Att såsom ifrågasatts låta ett
70 å 80-tal styresmän, av vilka åtskilliga äro chefer för mycket små enheter
med ingen eller ringa erfarenhet av och med få tillfällen till träning
i här förevarande spörsmål, syssla med exempelvis löneklassärenden före1
aller icke vara uttryck för en god arbetsfördelning. Statskontoret anser för
sin del, att dessa ärenden liksom berörda tjänstledighetsärenden alltjämt
böra handläggas av fångvårdsstyrelsen.

Vad däremot angår avlöningsuträkningen och därmed sammanhängande
redovisningar ha revisorerna funnit en centralisering motiverad och föreslagit,
att bestyret härmed helt överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Då dessa
ärenden före räjongsystemets införande för vissa anstalters del handlades i
styrelsen, skulle således ett bifall till revisorernas förslag innebära i viss
mån en återgång till tidigare rådande förhållanden. Statskontoret vill i detta
sammanhang erinra om att frågan om en för hela statsförvaltningen gemensam
uträkning, redovisning och utbetalning av lön för närvarande är
föremål för undersökning inom statens organisationsnämnd. I avvaktan pa
resultatet av denna utredning synes någon ändring icke böra vidtagas beträffande
handläggningen av avlöningsgöromålen inom fångvården. Av
samma skäl bör matrikelföringen alltjämt handhas av vederbörande anstalt.
Att för eventuellt något eller några år överföra denna uppgift till centralanstalterna
synes icke tillrådligt.

Revisorerna uttala vidare, att det vill över huvud förefalla, som om goda
möjligheter skulle föreligga för användning inom fångvården av moderna
kontorstekniska maskiner för bokföring, viss statistik, sammanställningar
rörande fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift o. s. v. Enligt revisorernas
mening bör därför en särskild undersökning utföras rörande de närmare
förutsättningana därför. Statskontoret vill i anslutning härtill framhålla,
att enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat från fångvårdsstyrelsen
maskinbokföring vid centralanstalterna sedan några år tillbaka genomförts
samt att vissa undersökningar rörande en vidgad användning av
kontorsmaskiner utförts internt inom styrelsen.

Revisorerna ha även kommit in på de höga kostnaderna för resor och
traktamenten. Icke obetydliga utgifter av här avsett slag uppkomma bl. a.
till följd av att vikarie i stor utsträckning måste sändas från en anstalt till
annan. Genom en planmässigt bedriven personalutbildning anse revisorerna
emellertid de kostnader, som sammanhänga med vikariesystemet kunna
nedbringas icke oväsentligt. Statskontoret, som i olika sammanhang ställt
sig positivt till utbildningen av fångvårdspersonalen, vill understryka revi -

sorernas uttalande på denna punkt. Ämbetsverket är emellertid självfallet
medvetet om utbildningssvårigheterna under en stark uppbyggnadsperiod
som den nuvarande, dä personal i mycket stor utsträckning måste nyanställas
för att täcka behovet. Beträffande traktamentskostnaderna måste
vidare hållas i minnet, att nya anstalter icke kunna helt besättas med nyanställda
eller eljest oprövade befattningshavare utan att personalen måste
uppblandas med erfarna befattningshavare frän andra anstalter för att de
nya anstalterna över huvud skola kunna fungera. Härigenom uppkommande
traktamenten torde dessvärre icke kunna undvikas.

Statskontoret delar revisorernas uppfattning, att fångvårdsdirektörernas
resor i allmänhet torde kunna begränsas utan större olägenheter. Sedan
räjongsystemet numera tillämpats under flera år, synes en viss rutin ha
inarbetats, som möjliggör regelmässiga besök med längre uppehåll än hittills.
Specialräjongerna samt, såvitt avser den första tiden efter ianspråktagandet,
även nya anstalter inom samtliga grupper torde dock som regel
kräva månatliga inspektioner och besök av anstaltsgruppens chef.

På anförda skäl ha revisorerna funnit påkallat, atr ett enklare och mera
tidsenligt redovisningssystem införes i fråga om de intagnas medel, varvid
även borde beaktas, att anledning icke förelåge att låta de verifikationer,
som avsåge de intagnas medel, ingå i fångvårdens räkenskapshandlingar.
Om därmed åsyftas att verifikationer rörande de intagnas medel över huvud
icke skola fogas till det räkenskapsmaterial, som i vanlig ordning blir
föremål för revisionell granskning, måste statskontoret rikta en bestämd
gensaga mot förslaget.

I anslutning till det nyss anförda ha revisorerna konstaterat, att enhetliga
bestämmelser för intagens rätt till bidrag av olika slag för närvarande
saknas liksom föreskrifter om skyldighet att förvalta och ersätta honom anförtrodda
persedlar, inventarier och dylikt. I anledning härav vill statskontoret
erinra om att fångvårdsstyrelsen genom cirkulär nr 1/1959 meddelat
bestämmelser i sistnämnda hänseende samt att enligt vad styrelsen under
hand upplyst vissa föreskrifter utfärdats även rörande intagens rätt till
skilda bidrag. Frågan om hjälp exempelvis till tandvård har enligt uppgitt
behandlats i en av styrelsen avlåten rundskrivelse.

Beträffande fångvårdens arbetsdrift, som är en rörelse av mycket stor omfattning
med en mängd olika verksamhetsgrenar, av vilka ett 10-tal har industribetonad
karaktär, bör eftersträvas att såvitt möjligt affärsmässiga
principer tillämpas. Att krav på full affärsmässighet icke kan uppställas
sammanhänger självfallet med att de intagna som regel icke äro nagon iuiigod
arbetskraft utan ofta först under anstaltstiden erhålla yrkesutbildning
samt att arbetsgrenarna vid eu anstalt måste anpassas efter anstaltens storlek
och karaktär — sluten eller öppen — och i någon mån även efter dess
geografiska belägenhet. Uet anförda torde ge vid handen, att någon vanlig
kassabokföring — såsom revisorerna synes ha ifrågasatt — icke är tillräcklig.
Vid prövning av anbud, vid ackordsättning liksom vid bedömande
av eu arbetsgrens lönsamhet in. in. måste såsom underlag finnas eu driftbokföring,
av vilken olika förekommande kostnadsslag kunna utläsas. Statskontoret
kan således på denna punkt icke ansluta sig lill revisorernas uppfattning.

Vad slutligen angår upphandlingsverksamheten har fångvårdsstyrelsen
på förfrågan meddelat, alt styrelsen är ansluten till arméintendenturförvaltningens
centrala avtal, beträffande vissa standardartiklar till 100 procent
och rörande andra varor i begränsad utsträckning. Såvitt avser exempelvis
fisk gäller avtalet anstalterna i västra och södra delarna av landet,
varemot fångvårdsstyrelsen för anstalterna vid ostkusten och i Norrland

hittills kunnat anskaffa denna vara till billigare pris än förvaltningen kunnat
erbjuda. Färskvaror såsom mjölk upphandlas räjongvis. Erhållna uppgifter
tyda vidare på att i den mån upphandling icke sker i det centrala organet
denna i stor utsträckning ombesörjes genom centralanstaltens kamrerarkontor.
Endast mindre artiklar — t. ex. intagnas premievaror eller billigare
redskap vid en skogshuggarförläggning — upphandlas som regel direkt
av de lokala fångvårdsmyndigheterna. För sådant ändamål och för
smärre reparationer erhålla styresmännen årligen ett belopp om 500 kronor.
Förutsättningarna för att regionalt ytterligare samordna upphandlingsverksamheten
synas sålunda icke vara stora. Stockholm den 27 januari
1960.

IVAR LÖFQVIST

Rolf Rudhe i. Sand

Föredragande

Statens organisationsnämnd

Det synes organisationsnämnden lämpligt att en ny arbetsordning för
fångvården utarbetas eftersom stora förändringar inom fångvårdens anstaltsväsende
skett under senare år. På grund av fångantalets starka ökning och
anstaltsorganisationens expansion torde svårigheter ha förelegat för fångvårdsstyrelsen
att hinna fullgöra nämnda uppgift. Därest en förstärkning
av styrelsen kommer till stånd såsom ett resultat av 1955 års fångvårdsstyrelseutrednings
betänkande, bör emellertid de ökade resurserna möjliggöra
att arbetsordningen utan längre dröjsmål förnyas. Då numera ingående
erfarenheter torde ha vunnits av gruppindelningen inom anstaltsorganisationen,
bör vid utarbetande av ny arbetsordning hänsyn tas till den ytterligare
omfördelning av arbetsuppgifter mellan styrelsen och anstalterna, som
dessa erfarenheter ger anledning till.

Beträffande centralisering av avlöningsuträkning och avlöningsredovisning
för fångvårdsanstalterna vill organisationsnämnden erinra om att
nämnden i »Rapport över organisationsundersökning rörande göromål i
samband med personalredovisning samt uträkning och utbetalning av löner
inom den civila statsförvaltningen», som överlämnades till Kungl. Maj:t
den 31 mars 1959, påvisat att en för stora delar av den civila statsförvaltningen
genomförd centralisering och med hjälp av elektronisk databehandlingsmaskin
utförd mekanisering av ifrågavarande göromål skulle ställa sig
gynnsam. Undersökningsuppdraget har sedermera utvidgats att gälla även
försvaret. Det torde vara lämpligt att avvakta resultatet av denna undersökning
innan ställning tages till frågan om centralisering av avlöningsgöromål
inom fångvården.

I fråga om fångvårdsdirektörernas resor till underställda anstalter är det
liksom vid all statlig reseverksamhet angeläget att restriktivitet iakttages.
Nämnden vill dock erinra om, att den tanken ligger till grund för gruppindelningen
inom anstaltsorganisationen att de mindre anstalterna på ett föga
kostnadskrävande sätt skall någorlunda fortlöpande tillföras sakkunskap
från erfarna och högt kvalificerade fångvårdsmän. Detta uppnås genom att
fångvårdsdirektör besöker alla gruppens anstalter med tämligen korta mellantider.
Inskränkes denna reseverksamhet alltför mycket kan en stor del
av gruppindelningens existensberättigande gå förlorad.

Fångvårdens arbetsdrift är bland annat i ekonomiskt avseende en mycket
omfattande rörelse. Enligt specialstaten för arbetsdriften budgetåret 1958/59

uppgår dess försäljningsvärde till nära 20 miljoner kronor. Liksom i andra
verksamheter av denna storlek, inkluderande ett flertal rörelsegrenar, måste
en korrekt driftsbokföring vara ett mycket värdefullt hjälpmedel för ledningen.
Inte minst vid lämnande av anbud samt vid strävanden att alltmer
ackordsätta de intagnas arbete och att höja deras inkomster från arbetsdriften
är det av vikt att såsom underlag kunna utnyttja en per driftsenhet
förd fullständig självkostnadsbokföring, således innefattande sådana kostnadsslag
som t ex lokal- och maskinkostnader, vilken icke torde kunna
erhållas direkt från den vanliga bokföringen. Enligt nämndens mening bör
en driftsbokföring innefattande samtliga förekommande kostnadsslag finnas
inom fångvårdens arbetsdrift.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande t. f. kanslichefen P. Tammelin. Stockholm den 27
januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 3 Inköp och vård av motorfordon för fångvårdsanstalternas

behov m. m.

Fångvårdsstyrelsen

Fångvårdsstyrelsen vill i anledning härav inledningsvis rätta några av
revisorerna lämnade uppgifter. Uppgiften att av fångvårdsstyrelsen anskaffade
fordon i vissa fall inköpes av kanslibyrån är oriktig; någon kanslibyrå
finns inte i styrelsen. Likaså är uppgiften att någon särskild motorexpert
inte finns inom styrelsen felaktig; på arbetsbyrån finns eu befattningshavare
(agronom), som är sakkunnig på traktorer. Slutligen är uppgiften att
samråd vid upphandlingsärendenas handläggning i viss utsträckning äger
rum med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen missvisande; sådant samråd
äger rum i samtliga upphandlingsärenden som avser bilar och bussar. När
det gäller traktorer sökes samråd i stället med hushållningssällskapens
maskinkonsulenter och tjänstemän vid statens maskinprovningar.

I sak får fångvårdsstyrelsen anföra följande.

Upphandling av motorfordon. Genom administrativa byråns försorg upphandlas
endast personvagnar och smärre bussar (skåpvagnar). Sammanlagda
antalet är omkring 25, en vagnstyp väljes efter det användningsområde
som i första hand kommer i fråga för varje vagn.

De genom arbetsbyrån inköpta traktorerna användes i lantbruk och trädgård.
Vid den nya verkställighetslagens ikraftträdande den 1 juli 1946 fanns
vid tångvårdens jordbruk endast en traktor. Den anbefallda rationaliseringen
av jordbruksdriften har haft till följd, att under årens lopp traktordrift
införts vid samtliga lantbruk utom två mindre. Anskaffningen har skett
allteftersom medel stått till förfogande. För närvarande utgöres jordbruksdriftens
traktorpark av 27 traktorer, fördelade på 13 anstalter med lantbruk
och 3 med enbart trädgård. Av lantbruken har två vart och ett 4, ett 3 och
tre 2 traktorer samt sju 1 traktor. För trädgårdsbruket har de tre anstalterna
var sin traktor.

Traktorerna är av nedanstående fabrikat.

Bolinder-Munktell................ 5

Volvo .......................... 6

Fordson ........................ 10

Ferguson ....................... 3

Farmall ....................... 1

David Brown.................... 1

Oliver ..................... .. 1 (anskaffad före den 1/7 1946)

Då lantbruken växlar avsevärt beträffande såväl areal som jordmån, måste
hänsyn tagas härtill vid val av traktor. Eftersom de nuvarande traktorerna
upphandlats under en lång följd av år, har undan för undan det ena eller
andra fabrikatet kommit med nya förbättrade typer, som beaktats vid upphandlingen.
För trädgårdsbruket har funnits lämplig traktor endast av ett
fåtal fabrikat. Vid upphandlingen måste även tagas hänsyn till priset. Att
olika fabrikat har blivit representerade har således varit oundvikligt.

Arbetsdriftens behov av persontransportfordon är helt koncentrerat till
bussar för transport av intagna mellan förläggning och arbetsplats för huvudsakligen
skogs- och vägarbete; endast i ett fall för verkstadsarbete. En
direkt följd av den nya verkställighetslagens ikraftträdande år 1946 var en
utökning av den öppna vården vid kolonier och förläggningar samt i samband
därmed en betydande sysselsättning av intagna i skogs- och vägarbete.
Vintern 1950—51 blev landets bränsleförsörjning bekymmersam. I det läget
upptogs skogsarbete även vid en del slutna anstalter. För närvarande bedrivs
skogsarbete eller vägarbete under sådana förhållanden, att transportfordon
erfordras, vid 32 öppna och 11 slutna anstalter. Vid ytterligare en
öppen anstalt (kolonien Herrestad) transporteras intagna med buss mellan
förläggningen och en förhyrd snickeriverkstad. Antalet bussar tillhörande arbetsdriften
är för närvarande 72. De fördelar sig på anstalterna så, att två
anstalter har var och en 4, åtta 3, tretton 2 och fjorton 1. På olika fabrikat
fördelar sig bussarna enligt nedanstående sammanställning.

Volvo .......................... 45

Volkswagen...................... 13

Austin/Morris.................... 7

Willys-Overland ................ 5

Bedford ........................ 1

Borgward........................ 1 (för verkstadsdriften)

Fångvårdsstyrelsen eftersträvar numera, att en persontransportbuss för
skogs- och vägarbete skall rymma ett arbetslag, omfattande 9—10 intagna
och en arbetsledare, vilken samtidigt är förare av bussen. När det gäller de slutna
anstalterna bör dock icke arbetslaget omfatta mer än 7 intagna jämte en
arbetsledare; i detta fall är en Volkswagenbuss tillräcklig. Arbetslaget bör
ha kvar bussen på arbetsplatsen under arbetstiden i händelse av olycksfall
eller sjukdom. En mindre busstyp av fabrikat Volkswagen eller Volvo-Duett
användes även för komplettering av arbetsstyrkan vid högbeläggning samt
dessutom av anstaltsförvaltningen för varutransporter, hämtning av post,
transport av intagna till läkare eller till annan anstalt.

Som framgår av sammanställningen är huvudparten av bussarna av
fabrikat Volvo och Volkswagen. Bussen Bedford, som har 36 platser, har
inköpts av fångvårdens byggnadskommitté. Kolonien Herrestad fick en buss
av fabrikat Borgward, eftersom det i detta fall erfordrades plats för 15 intagna
förutom arbetsledaren/föraren. Vid upphandlingen hösten 1959 visade

det sig, att det Volvo-chassi, som under ett antal år inköpts för bussbyggnation
utgått ur produktionen samt att Volvo icke längre hade något för en
buss med 10 platser lämpligt chassi att offerera. Fångvårdsstyrelsen valde
då två olika fabrikat, nämligen Willys-Overland för anstalter med svåra
vägförhållanden och Austin/Morris för sådana anstalter, som kan räkna med
bättre vägar. Skillnaden i pris mellan de bägge fabrikaten var betydlig. Då
de medel, som stod till förfogande för den erforderliga nyanskaffningen,
var högst begränsade, var enda utvägen för att få tillräckligt med fordon att
välja den dyrare busskvalitén endast i de fall, då vägförhållandena gjorde

det nödvändigt. .

Arbetsdriftens lastbilspark omfattar 13 lastbilar. Av dessa redovisas 9,
samtliga av fabrikat Volvo, å jordbruksdriften och 4, varav 1 Volvo, 2 Ford
och 1 Fargo, å verkstadsdriften. Ford- och Fargo-bilarna är inköpta av
fångvårdens byggnadskommitté i samband med utrustningen av de nya
anstalterna i Hälsingborg, Norrtälje och Tidaholm. Lastbilarna är fördelade
på följande anstalter.

Jordbruksdriften Verkstadsdriften

Antal Antal

Bogesund............................ lx Hälsingborg ........................ 1

Hall ................................ 1 Långholmen ........................ 1

Haparanda.......................... 1 x Norrtälje............................ t

Högskogen .......................... 1 x Tidaholm............................ 1

Lärbro............................ 1

Rommersnäs ........................ 1 x

Tenliult ............................ 1 x

Ödevata ............................ 2 x

De med x betecknade lastbilarna användes även för persontransport, då
en kur och bänkar placeras å flaket. När vägarbete för väg- och vattenbyggnadsverkets
räkning på sin tid upptogs vid kolonien ödevata och förläggningarna
Högskogen och Rommersnäs, anskaffades lastbilar, eftersom även
vissa transporter av vägmaterial skulle utföras. Vid kolonien Bogesund bedrevs
under några år liknande vägarbete för domänverkets räkning. Kolonien
Tenhult fick sin lastbil, då behov förelåg av ett fordon även för lasttransporter.
För skogsarbetet vid anstalten i Haparanda inköper fångvårdsstyrelsen
skog på rot av fortifikationsförvaltningen m. fl. En stor del av det
utvunna virket utgöres av brännved, som försäljes direkt till avnämare i
staden. Lastbilen behövs för transport av veden till köparna men användes
även för transport av intagna mellan förläggning och arbetsplats. Även vid
anstalten i Lärbro inköpes skog på rot, huvudsakligen vedskog, som avverkas
av de intagna. Brännveden transporteras till anstalten med lastbilen.
Lastbilen vid Hall redovisas å jordbruksdriften men användes även för verkstadsdriftens
och anstaltsförvaltningens räkning, i vilket fall jordbruksdriften
får ersättning efter bestämd taxa. Verkstadsdriftens lastbilar har tillkommit
på grund av det stora behovet av lasttransporter för den omfattande
industrien vid ifrågavarande anstalter.

Den nuvarande ordningen för upphandling av traktorer för lantbrukets
och trädgårdsbrukets behov synes ändamålsenlig, och ett överlämnande till
annan myndighet av denna fordonsanskaffning skulle endast betyda en

onödig omgång.

Vid upphandling av personvagnar (skapvagnar), bussar och lastbilai tagcs
samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens expert, vars råd och anvisningar
följes. Men även denna expert måste givetvis taga hänsyn till
fångvårdens speciella behov. Om anskaffningen av dessa helt skulle överlåtas
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — eller till militär myndighet

:t Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. 11

torde knappast större garantier erhållas för i olika avseenden fördelaktiga
inköp. Däremot skulle upphandlingen sannolikt kompliceras och fördröjas
samt medföra betydligt mera arbete totalt. Någon lindring av betydelse av
arbetsbördan för fångvårdsstyrelsens personal synes man knappast kunna
räkna med.

Vid all upphandling av motorfordon kontrolleras priset hos statens sakrevision.

Eftersom administrativa byråns upphandling av motorfordon för anstaltsförvaltningarnas
räkning endast avser personbilar, som arbetsdriften icke
har något behov av, är det knappast tänkbart, att något skulle vara att vinna
av en koncentrering av fordonsupphandlingen till arbetsbyrån, som närmast
skulle komma i fråga, om en och samma byrå skulle handha upphandlingen.

På grund av det anförda avstyrker fångvårdsstyrelsen revisorernas förslag
att ifrågavarande fordonsanskaffning skall överlåtas till annan myndighet
eller inom styrelsen koncentreras till en byrå.

Däremot har fångvårdsstyrelsen förberett eller redan vidtagit åtgärder för
att åstadkomma en bättre ordning beträffande övriga av revisorerna berörda
frågor, nämligen reparationst jänsten, reservdelsförsörjningen, gummiförsörjningen
och drivmedelsförsörjningen.

Ehuru även revisorernas framställning av och uttalanden i dessa ämnen
synes bottna i vissa förbiseenden, vill styrelsen gärna erkänna att åtskilligt
mer här finns att göra. Att så inte redan skett sammanhänger med den av
styrelsen i ett samtidigt avgivet utlåtande över en annan punkt i revisorernas
berättelse berörda underbemanningen av styrelsen.

I ärendets handläggning har deltagit överdirektören Göransson, biträdande
överdirektören Anneli samt tillförordnade byråcheferna Nilsson, föredragande,
Melin och Fischier. Stockholm den 30 januari 1960.

HARDY GÖRANSSON

it. Lindström

Statskontoret

Statskontoret har tagit del av det utlåtande, som statens sakrevision avgivit
över revisorernas uttalande under nämnda paragraf, och ansluter sig
till vad sakrevisionen anfört. Härutöver vill statskontoret beträffande reparationskostnaderna
uttala följande. Av 1955 års fångvårdsstyrelseutrednings
promemoria angående fångvårdsstyrelsens arbetsbyrå framgår (s. 66
—67), att antalet anstalter med en eller flera av de arbetsgrenar, som höra
till fångvårdsstyrelsens arbetsbvrås jordbrukssektion, från år 1946 till utgången
av år 1955 stigit från 16 till 46 samt att antalet intagna, som voro
sysselsatta i sådana arbetsgrenar, ökat från ca 300 till omkring 1 000. Dessa
intagna sysselsättas med arbete i bland annat den formen, att fångvården
ställer arbetskraft till förfogande för andra myndigheter eller privata arbetsgivare
för utförande av skogsarbete. Enligt uppgift från fångvårdsstyrelsen
är det därvid främst fråga om arbeten inom domänverkets skogar.
Såsom framgår av förenämnda promemoria (s. 25) ha skogsarbetena ökat
kraftigt, huvudsakligen på bekostnad av jordbruksarbetena, vilka tidigare
utgjort den på jordbrukssektionen dominerande arbetsgrenen. Statskontoret
har från fångvårdsstyrelsen inhämtat, att fångvårdens "bilar i stor utsträckning
disponeras för att befordra intagna personer jämte redskap till platser,
där de intagna ha att utföra skogsarbeten. Skulle någon av bilarna gå sönder
blir det då oftast ekonomiskt mest fördelaktigt att låta reparera fordonet

vid eu närbelägen privat verkstad i stället för att anlita en längre bort befintlig
statlig motorverkstad. Genom att låta utföra erforderliga reparationer
på intilliggande verkstad kunna nämligen fångvårdens motorfordon snabbare
bliva körklara, varigenom förluster genom driftavbrott eller kostnader för
förhvrande av andra bilar kunna undvikas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 27 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Gösta Widén Anders Risberg

Föredragande

Statens sakrevision

Revisionen vill till en början erinra om att revisionen i skrivelse den 1
februari 1954 till statsrådet och chefen för finansdepartementet tagit upp
frågan om tillsyn över vissa staten tillhöriga motorfordon och i denna
skrivelse framhållit, bl. a., att det funnes ett ständigt stigande antal motorfordon
hos statliga myndigheter, för vilka det icke vore lönande att skapa
egna organisationer för övervakning av fordonens skötsel och vilka i stor
utsträckning saknade personal med sakkunskap i fråga om motorfordons
skötsel. Revisionen framlade i skrivelsen förslag om vissa åtgärder, ägnade
att för ifrågavarande fordon säkra en från ekonomiska och tekniska synpunkter
möjligast ändamålsenliga skötsel.

Genom beslut den 7 maj 1954 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj :t uppdrog åt sakrevisionen att utarbeta
och till de myndigheter, vilka saknade särskilda organisationer för
övervakning av fordons skötsel, för tillämpning distribuera skötselföreskrifter
för motorfordon, innefattande bland annat bestämmelse att för varje
motorfordon fortlöpande skulle föras körjournal, vilken regelbundet skulle
granskas av tjänsteman, som för detta ändamål utsetts av myndigheten.
Den 14 februari 1955 fastställde revisionen skötselföreskrifter, och sedan
dessa tryckts, erhöllo myndigheterna kännedom om föreskrifternas tillkomst
genom ett i Svensk författningssamling intaget cirkulär den 23 maj
1955 (nr 246). Därefter distribuerades skötselföreskrifterna till de myndigheter
(bl. a. fångvårdsstyrelsen), som anmält fordonsinnehav.

Då föreskrifterna nu varit i bruk avsevärd lid, är det sakrevisionens avsikt
att, så snart lämplig arbetskraft kan avdelas, stickprovsvis granska tilllämpningen.
Denna granskning torde kunna igångsättas under våren 1960.

Vad angår de olika av revisorerna behandlade frågorna må beträffande
anskaffningen av fordonen erinras om den möjlighet myndigheterna enligt
kungl. brev den 31 maj 1934 ha att erhålla väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
medverkan och råd vid köp av bilar. Enligt vad som under hand
inhämtats föregås fångvårdsstyrelsens köp som regel av sådant samråd.
Att döma av sakrevisionens erfarenheter resulterar myndigheternas kontakt
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som regel i att den inköpskälla,
som ger de fördelaktigaste villkoren, anvisas dem. Då styrelsens rådgivning
även avser val av lämplig 1’ordonstvp, synes anledning knappast
föreligga att överföra inköpen av fordon för fångvården till annan myndighet.
Inköpsresultatet torde icke heller påverkas, om fordonsköp sker såväl
å fångvårdsstyrelsens administrativa byrå och arbetsbyrå som hos fångvår -

dens byggnadskommitté eller om de koncentreras till ett tjänsteställe, allt
lör så vitt principbeslut först fattats om lämpliga typer och fabrikat.

Beträffande reparationst jänsten vill sakrevisionen understryka önskvärdheten
av att, där så låter sig göra, statliga verkstäder anlitas. I allt fall hos
försvarets verkstäder erhålles härvid (med avdrag för ett visst materialpålägg)
den rabatt, försvaret självt åtnjuter vid köp av reservdelar. Fångvårdens
fordonspark har emellertid numera nått en sådan storlek, att förutsättningar
böra finnas för erhållande av vissa rabatter å reservdelar även
vid reparationer vid privata verkstäder. Fångvårdsstyrelsen synes därför
böra inleda förhandlingar om rabattavtal med dels Bilverkstädernas riksförbund,
dels sammanslutningar mellan de företag, som föra de aktuella
bilfabrikaten. Härvid torde en högre rabatt kunna erhållas för det fall, att
ett fordon repareras å en för vederbörligt fabrikat auktoriserad verkstad.

Beträffande det centralt slutna avtalet rörande bilgummi må endast fraiphållas
att vid det avtalsexemplar, som tillställts sakrevisionens avdelning
för upphandlingsgranskning, är fogad en utsändningslista, som upptager
fångvårdsanst al terna.

Bensininköp med tillämpning av arméintendenturförvaltningens avtal
sker enligt uppgift vid endast en av anstalterna. Såsom statsrevisorerna anfört
synes det böra undersökas, om icke för alla anstalterna fördelaktigare
villkor kunna erhållas genom anslutning till nämnda avtal. Vid kontakt
under hand med arméintendenturförvaltningen har inhämtats att en dylik
anordning icke torde möta några hinder.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Lindencrona, Cardelius, Lundgren och
Löfqvist.

Särskild föredragande tf. byrådirektören Ljungstedt. I övrigt närvarande
undertecknad tf. kanslichef. Stockholm den il januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

§ 4 Transporter inom fångvården

Fångvårdsstyrelsen

I anledning härav får fångvårdsstyrelsen med överlämnande i avskrift av
inhämtade yttranden från fångvårdsdirektörerna och anstaltsdirektören
vid fångvårdsanstalten i Växjö (bilagor A—G) anföra följande.

Riksdagens år 1955 församlade revisorer uttalade bland annat att planläggningen
av transporterna inom fångvården syntes, såvitt framgick av
det granskade räkenskapsmaterialet, i allt väsentligt ske under iakttagande
av sparsamhet. Även 1959 års revisorer vitsordar att planläggningen av
transporterna är tillfredsställande.

Fångvårdsstyrelsen anser i likhet med revisorerna att de av fångtransporterna
föranledda höga kostnaderna -— icke minst i den del de avser
ersättning för i samband med transporterna utförd övertid — är ägnade
att ingiva betänkligheter. Liksom revisorerna menar styrelsen, att någon
reducering av kostnaderna knappast kan praktiskt genomföras annat än
genom att behovet av övertid nedbringas. Detta kan såsom revisorerna framhåller
endast ske genom att ökat antal tjänster såsom transportförare inrättas
vid anstalterna. I den av revisorerna hävdade uppfattningen, att detta

skulle vara till fördel icke endast ur statsekonomisk synpunkt utan även
med hänsyn till befattningshavarnas rimliga behov av vila och rekreation
vill fångvårdsstyrelsen instämma.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 9 oktober 1959 tillkallat en särskild
utredningsman för att utreda frågan angående fångvårdsanstalternas behov
av tillsynspersonal efter arbetstidsförkortningens genomförande. Denna utredning
pågår och torde komma att innefatta bland annat en bedömning
av lämpligheten att evalvera regelmässigt ianspråktagen övertid i erforderligt
antal ytterligare tjänster. För att erhålla ett tillräckligt säkert underlag
för bedömning av transporternas reella omfattning har styrelsen
på begäran av utredningsmannen infordrat från samtliga anstalter uppgifter
rörande under tiden den 16 november—12 december 1959 utförda
transporter samt därutöver från vissa anstalter motsvarande uppgifter för
februari månad 1960.

Vad angår det av revisorerna berörda spörsmålet om övertidens omfattning
vid tjänsteresor är detta föremål för övervägande inom arbetstidsberedningen.
Fångvårdsstyrelsen utgår från att beredningen därvid kommer
att beakta fångvårdens speciella förhållanden.

I handläggningen av detta ärende har deltagit överdirektören Göransson,
biträdande överdirektören Anneli samt tillförordnade byråcheferna Melin,
Nilsson och Fischier, den sistnämnde föredragande. Stockholm den 29 januari
1960.

HARDY GÖRANSSON

B. Carlberg

Bilaga A

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten i Härnösand

Statsrevisorerna ha funnit, att kostnaderna för fångtransporter måste enligt
deras mening ingiva starka betänkligheter.

Fångantalet har under senare år stigit oerhört, och förflyttningar av intagna
från slutna till öppna anstalter enligt bestämmelserna i gällande verkställighetslag
ha givetvis bidragit till att avsevärt öka kostnaderna för
transporter. För norra anstaltsgruppens vidkommande måste man även taga
hänsyn till en omständighet, som nog icke har sin motsvarighet inom andra
anstaltsgrupper och som revisorerna synbarligen icke tänkt på då de anföra
exempel på transporter från Härnösand, nämligen de avsevärda avstånden
mellan de skilda anstalterna inom gruppen. Det är både tidsödande och
kostsamt att förflytta intagna till öppna anstalter inom räjongen. Transportpermissioner
tillämpas visserligen i en del fall men sådana permissioner
kan icke bliva någon allmängiltig regel. Om eu transportpermission misslyckas,
vilket understundom förekommer, uppkomma avsevärda kostnader
för efterspaning och införpassande till anstalt.

Åtskilliga transportresor bero också på domstolarna. Ibland tar domstolen
ingen hänsyn till kommunikationerna vid utsättande av tidpunkt för huvudförhandling,
och vilka kostnader uppstå ej för en transport, då en domstol
i en annan ända av landet begär inställelse av en exempelvis i Härnösand
intagen person för att kanske höras som vittne.

Det skall icke förnekas att resorna med häktade undersökningsfall från
Härnösand till Växjö utgjort en allvarlig belastning i kostnadshänseende men
Härnösandsanstalten kan ju icke göras ansvarig för att bristen på psykiater
är så skriande som den verkligen är. Resorna till Växjö ha dock på senare

tid avtagit, då sinnesundersökningar av häktade personer numera verkställas
även vid Umedalens sjukhus vid Umeå.

Åtskilliga transporter äro betingade av den olidliga överbeläggningen. Då
en anstalt är överbefolkad till bristningsgränsen måste en förflyttning av intagna
ske därifrån till annan anstalt, som kan ha det bättre ställt i fråga om
vårdplatser.

En återgång till de gamla resorna med fångvagnar och tidsbestämda transporter
skulle givetvis avsevärt nedbringa kostnaderna, men detta förfaringssätt
har ju borttagits av humanitära skäl och kan sålunda avföras ur diskussionen.

Jag anser mig böra poängtera att de höga transportkostnaderna för denna
anstalt bero delvis på det förhållandet att personal härifrån får medhjälpa
att verkställa transporter i åtskilliga fall för anstalterna i Umeå och
Luleå. På grund av personalbrist skulle befattningshavarna vid nämnda anstalter
eljest utföra resorna enbart på övertid. Jag vill dock understryka, alt
planeringen av transportresorna inom anstaltsgruppen upplägges med noggrannhet.

Revisorerna ha konstaterat att fångtransporterna i mycket stor utsträckning
utförts på bevakningspersonalens egentliga fritid, varför övertidsersättning
i samband med transporterna förekommit i avsevärd utsträckning. Någon
invändning emot detta faktum kan icke göras. Revisorernas häntydan
att det ur olika synpunkter skulle vara fördelaktigt att öka personalstyrkan
vid i varje fall de största anstalterna, varigenom tjänstgöring som transportförare
skulle kunna inläggas i de olika befattningshavarnas tjänstgöringslistor
som en ordinarie arbetsuppgift, synes ha allt fog för sig. Det är givet att
det icke går för sig att hundraprocentigt eliminera övertidsersättning i samband
med fångtransporter, men jag är övertygad om att kostnaderna skulle
avsevärt nedbringas därest transporttjänster inrättades. Härnösand den 10
januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten å Långholmen

Efter samråd med kamrerarna å Långholmen och vid östra anstaltsgruppen
får vi gemensamt anföra följande.

Revisorerna gör en jämförelse mellan belastningen på den i fångvårdsanstalternas
omkostnadsstat ingående delposten till fångtransporter under
budgetåret 1954/55 och budgetåret 1958/59, varav framgår att belastningen
stigit från 548 000 till 950 000 kronor. En sådan jämförelse förefaller oss
emellertid delvis missvisande, då under de nämnda åren kostnaderna för
resor — både med järnväg, buss och bil — väsentligt ökat liksom traktamentsersättningarna.
En ytterligare anledning till den ökade belastningen
ligger givetvis i det ökade och alltjämt ökande fångantalet.

Av större intresse hade varit en jämförelse med belastningen under det
sista budgetåret före räjongplanens ikraftträdande. Belastningen under budgetåret
1953/54 var sålunda enligt uppgift från Riksräkenskapsverket
552 000 kronor, varav synes framgå att kostnaderna för fångtransporter
trots det ökade fångantalet under tiden 1 juli 1953 till 30 juni 1955 sjunkit
något. Orsakerna härtill torde främst få sökas i att medan transporterna
före räjongplanens ikraftträdande skedde över hela landet — bl. a. långa
och dyrbara resor med intagna, som skulle undersökas enligt 43 § verkställighetslagen
— begränsas resorna numera till räjong. Förflyttningar mellan
räjongerna tillhör undantagen.

Mycket arbete nedlägges på att hålla transportkostnaderna nere. Åtskilliga
omständigheter medverkar emellertid till de höga kostnaderna, nytillkomna
omständigheter, varöver regionalförvaltning icke kan råda. Här bör främst
nämnas, att de på senare år tillkomna anstalterna i flera fall icke är placerade
på eller ens i närheten av de orter, där klientelet hör hemma. För denna
anstaltsgrupps del är sålunda exempelvis Lärbroanstaltens på Gotland ojämförligt
flesta intagna från fastlandet. Resekostnaderna hålles i detta exempel
så långt möjligt nere genom transporternas sammanförande till ett fåtal
resor med flygplan, därvid en befattningshavare medföljer planet och medför
intagna i båda riktningarna och han sålunda kan komma att svara för
ganska många intagna på en resa. Annan personal från Långholmen resp.
Lärbro och Visby svarar givetvis huvudsakligen för marktransporterna. Det
bör nämnas, att fångvårdsdirektör i samband med rutinbesök på Gotland
och även i andra sammanhang vid åtskilliga tillfällen medfört intagna. Här
bör jämväl påpekas, att kostnaderna för intagnas egen inställelse vid anstalt
för straffavtjänande i vissa fall bekostas av den ifrågavarande delposten.

Den i varje fall inom östra anstaltsgruppen rådande bristen på slutna
platser medför också ökade kostnader. För att de slutna anstalterna över huvud
skall kunna fungera måste ett stort antal intagna placeras i öppen vård
vilka under normala förhållanden icke skulle ha medgivits sådan vård. Detta
medför oordningar och ett alltför högt antal återtransporter. Innan överbeläggningen
på Långholmen blev så svår, som den varit de sista åren, förekom
återflyttning i väsentligt mindre omfattning.

Vi instämmer reservationslöst i revisorernas uppfattning, att övertidsersättning
förekommer i alltför stor utsträckning, och anser oss böra tillstyrka,
att de större och medelstora anstalterna tilldelas transportförare
resp. ökat antal dylika så att antalet resor — vilka i östra gruppen i över
halva antalet fall — företagits med övertidsersättning i betydligt ökad omfattning
kan ske som ordinarie arbetsuppgift. Så har redan i viss mån skett
vid Långholmen, varför en undersökning nu torde utvisa betydligt gynnsammare
siffror beträffande transporter på övertid än vad som var fallet
under revisorernas undersökningsmånad. Fångvårdsanstalten å Långholmen
den 13 januari 1960.

Bilaga C

Yttrande från fångvårdsdirektören vid västra anstaltsgruppen å Härianda

Genom räjongplanens ikraftträdande hösten 1954 .bär transportresorna
under senare år huvudsakligen ägt rum mellan anstalterna inom samma
grupp. Den västra gruppen är väl koncentrerad med ett längsta avstånd på
ca 18 mil mellan centralanstalten och den längst bort belägna sidoanstalten
(med undantag för Skål t järnshyttan och Gustavsström). Resorna mellan
anstalterna måste alltså bli relativt kortvariga, vare sig tåg eller bil användes.

För räjongplanens ikraftträdande förekom betydligt längre resor, och en
undersökning av fångtransporternas frekvens och kostnader skulle säkerligen
utvisa, att kostnaderna numera är proportionellt lägre än före 1954.
Dock har transporter av intagna under senare år blivit ett alltmer svårbemästrat
problem. Att antalet fångtransporter har ökat har delvis sin förklaring
i det starkt ökade fångantalet, men även i det förhållandet, att de intagna
straffångarna numera erhålla ny dom under pågående strafftid i helt
arinan omfattning än tidigare. Det var förr relativt sällsynt, att intagna
dömdes på nytt under pågående strafftid (för brott begångna under pennis -

sioner eller rymningar) eller att upptäckten av ytterligare brottslighet medförde
inställelse inför domstol. Vidare har antalet inställelser som vittne
ökat synnerligen mycket under senare år. Sådana rannsakningar brukar i
många fall vara långvariga och befattningshavarna som omhänderha transporterna
måste arbeta på övertid.

Vid planläggning och verkställandet av transporter tages alltid största
möjliga ekonomiska hänsyn, men såsom i allt fångvårdsarhete måste här eu
avvägning ske mellan vårdsynpunkter och kostnader. Detta kan åskådliggöras
genom följande exempel.

Vid ett behandlingskollegium på Härianda, omfattande 15 till 20 fall,
beslutas exempelvis, att två intagna skall transporteras till fångvårdsanstalten
i Mariestad, två till Tidaholm, en till Lingatan, en till Mäshult och eu
till Torhult. Verkställandet av de sålunda beslutade transporterna måste
ske så snart som möjligt på grund av den överbeläggning som finns på anstalten
och då plats måste beredas för dagligen nyintagna. Om man uteslutande
skulle taga hänsyn till kostnaderna, skulle transporten uppskjutas
till dess beslut förelåg om förpassning av flera intagna till samma anstalt.
Om transporterna skulle uppskjutas så, att det blir billigast måste den intagne
vänta på transporttillfälle och i avvaktan därpå sitta utan arbete, vilket
icke är lämpligt ur vårdsynpunkt. Nu sker alltid en avvägning och vi
tillgripa rundresor med tjänstebilen till närliggande anstalter, men även
detta blir rätt dyrbart.

Jag kan försäkra, att vid planläggningen av förpassningarna anstaltsledningen
alltid tager största möjliga hänsyn till de ekonomiska synpunkterna.
Vid långväga transporter är det ofrånkomligt att övertid måste tillgripas.
Vid bestämmandet av antalet fångförare vid transporten tillämpar Härianda
särskilt de ekonomiska synpunkterna, och det förekommer sällan, att två
fångförare transporterar en intagen. I så fall gäller det en längre resa eller
att den intagne är opålitlig eller farlig för person.

Jag skulle förmoda, att fångvården i detta avseende för en betydligt restriktivare
politik än som sker inom t. ex. polisväsendet, där det är myckel
vanligt med två transportförare vid förpassning av en person.

Som exempel på långa transportresor kan jag nämna en transport från
härvarande rättspsykiatriska avdelning till Sidsjöns sjukhus. En sådan
transport påbörjas med tåg från Gbg C. kl. 08.45 den ena dagen och avslutas
med ankomst till Gbg den andra dagen kl. 18.30. Vid transport av straffriförklarade
sker förpassningen alltid direkt till sjukhuset. Vid transporter
av straffångar exempelvis till Härnösand sker däremot förpassning till Långholmen,
som i sin tur vidarebefordrar den intagne till bestämmelseorten.
Såsom jag här ovan framhållit, ställer det sig i praktiken således svårt att
ytterligare nedbringa kostnaderna för förpassningar, och västra anstalts^
gruppens kostnader synas mig icke ligga på en alltför hög nivå, om man
lager hänsyn till överbeläggningen och den stora omsättningen av klientelet
på anstalterna. Fångvårdsanstalten å Härianda den 17 januari 1960.

Bilaga D

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten i Malmö

Efter att ha framhållit att — såvitt revisorerna kunnat bedöma — planläggningen
av resorna i vad avser antalet transportförare in. m. torde vara
tillfredsställande, gör revisorerna gällande, att kostnaden för transporterna
i icke ringa grad skulle kunna nedbringas genom att övertidstjänstgöringen

inskränktes och ett antal tjänstemän anställdes, som hade att svara föi
tjänstgöringen under motsvarande tid........

Den avsevärda omfattning, som övertidstjänstgöringen tagit inom långvården
främst på grund av de omfattande transporterna måste ur flera synpunkter
anses vara mindre tillfredsställande. Det kan icke vara förenligt
med en god personalpolitik att så hårt slita på tjänstemännen som den nu
rådande övertidstjänstgöringen innebär. Ur denna synpunkt synes ett anställande
av ett antal befattningshavare vara lämpligt. I detta sammanhang
kan vadare ifrågasättas om icke befattningshavarna borde vara pliktiga att
sedan ett visst antal timmar per tidsperiod utgått som betald övertidstjänstgöring,
resterande del skulle uttagas i form av kompensationsledighet.

Fångvårdsstyrelsens cirkulär nr 7/1951 har också lett till olyckliga konsekvenser
beträffande övertidsberäkningen i samband med transpoitresor.
Det torde vara betydelselöst om transportförare medför intagen i båda riktningarna
av en transportresa om denna sträcker sig över tlera dygn. Det
relevanta i situationen är om han under samma dygn medför intagen i båda
färdriktningarna. I dylika fall bör han i tjänstgöringstiden få inräkna högst
16 timmar, i andra fall högst 12.

Jag anser mig även böra påtala det förhållandet att fångvårdens anslag
till fångtransporter till stor del belastas av transportresor, som egentligen
borde bekostas av olika polismyndigheter. Det händer exempelvis att en person,
som häktats i sin frånvaro gripes å en mycket avlägsen ort. Polismyndigheten
brukar därvid införpassa vederbörande till närmaste slutna fångvårdsanstalt,
som därjämte är häkte, och det blir fångvårdsmyndighetens
uppgift att förpassa honom till häktningsorten, ofta med mycket kort varsel.
Fångvårdsanstalten i Malmö den 13 januari 1960.

Bilaga E

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten å Hall

Uppenbarligen synes en omläggning av nu gällande ordning med övertidsberäkning
vid transporter medföra sänkta kostnader. Anstalternas belägenhet
utgör emellertid sannolikt en lika tungt vägande ekonomisk faktor.
Detta borde beaktas vid nyplanering av anstalter. Ersättningsanstalter
för Långholmen borde då, för att endast peka på ett enda exempel, självfallet
placeras så i Stockholms omedelbara närhet som möjligtvis kan ske.
I annat fall konstrueras en situation, som ofrånkomligen medför en bestående
mycket hög transportkostnad. Därtill kommer dyrbara resor för besökande
anförvanter och för vässa personalkategorier, framför allt specialister
(läkare, psykologer m. fl.), som också lättare kan lockas till uppgifter
på detta område, ifall institutionen finns i eller i närheten av storstäder med
universitet och specialkliniker.

För förvaringsklientelet har på senare år psykologisk anlagsprövning tillgripits
i ett växande antal fall. Av praktiska skäl bär sadana undei sökningar
endast kunnat utföras på intagna vid Hall, som har nära till Stockholms
högskola och dess Psykotekniska institut.

Vid förflyttning från sluten till öppen anstalt kan intagen beviljas tillstånd
att resa på egen band. Där blir det givetvis en prövning från fall till
fall. Om sådana transportpermissioner skall kunna tillgripas i avsevärt
större utsträckning än vad nu är fallet är svårt att säga. I den män transportpermission
kan medges blir ju kostnaden endast lika med den intagnes färdbiljett.

Slutligen kan ifrågasättas, om ej en jämförelse på detta område borde
göras med t. ex. ungdomsvårdsskolorna. Såvitt bekant har man där mera
beaktat vad en förflyttning från en institution till en annan kan betyda
vårdmässigt för eleven, att en förflyttning kan innebära svårigheter samtidigt
som den i vissa hänseenden kanske medför lättnader. För att så mycket
som möjligt kunna förebygga komplikationer i sammanhanget har
transporten inte sällan fått utföras av rektor, assistent eller annan befattningshavare,
som haft ingående kontakt med eleven och som riktigt kan
introducera honom på den nya skolan, vid samtal ge information om honom
etc.

För fångvårdens del torde en sådan uppläggning icke vara generellt tänkbar.
För specialkategorier — särskilt yngre och mentalt labila — borde däremot
förefinnas möjligheter att betydligt mer obundet än vad nu är fallet
kunna ordna en transport i enlighet med aktuella vårdkrav. Fångvårdsanstalten
å Hall den 23 januari 1960.

Bilaga F

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdens ungdomsanslalt å Skenås

Av de i 4 § intagna tabellerna framgår det att ungdomsgruppens kostnader
för fångtransporter är låga i jämförelse med transportkostnaderna
inom de övriga anstaltsgrupperna. Dock skulle ungdomsgruppens kostnader
kunna reduceras ytterligare något, därest de till gruppen hörande anstalterna
i Skåne ersattes med anstalter, belägna närmare centralanstalten.

De av revisorerna anförda synpunkterna torde väl närmast beröra de
största anstalterna, eftersom en koloni eller en liten sluten anstalt, såsom
t. ex. för ungdomsräjongens del Ystads- eller Nyköpingsanstalterna, knappast
kan beräknas fullgöra så många transportresor, att dessa motiverar
anställande av speciell personal för ändamålet. I de flesta fall transporteras
f. ö. de intagna från sådana anstalter till närmast belägna större anstalt.
För medelstora anstalter, t. ex. Skenäs och Roxtuna, skulle kanske en viss
personalförstärkning kunna bidraga till att minska behovet av övertidstjänstgöring,
men å andra sidan torde det ej heller vid sådana anstalter förekomma
så många transporter, att särskilt anställda transportförare kunde
beredas fortlöpande tjänstgöring. Däremot uppstår stundom situationer,
t. ex. vid spaning efter rymlingar, då behovet av extrapersonal knappast kan
täckas ens av en kraftigt förstärkt personalstyrka. Den för statsverket mest
förmånliga lösningen vore enligt min uppfattning en återgång till det tidigare
tillämpade systemet, att övertidsbetalning i första hand utginge i form
av ledighet och endast i undantagsfall i form av kontantersättning. Härigenom
skulle även personalens behov av vila och rekreation kunna tillgodoses
på ett bättre sätt än som nu sker. Dessutom skulle härigenom den målsättning,
som eftersträvats vid införandet av 45-timmarsveckan, kunna genomföras
på ett mera realistiskt sätt.

Den oklarhet, som f. n. råder beträffande tidsberäkningar vid fångtransport,
är ägnad att vålla irritation och onödigt arbete. I en del fall lär förekomma
att vilotid kan få räknas som full tjänstgöringstid, ibland såsom
halv tjänstetid och ibland utgår ingen ersättning alls. 12- och 16-timmarsregeln,
enligt cirkulär nr 7/1951, är också tänjbar. För innebörden i begreppet
»nödig vila» finnes det inget direkt stöd i någon författning. Angeläget

vore att bestämmelser, någorlunda likartade de, som galler för polisman,
enl. Kungl. Maj :ts brev av den 28 juli 1958, snarast utfärdades för fångvårdens
tjänstemän. Ungdomsanstalten å Skenäs den 18 januari 1960.

Bilaga G

Yttrande från anstaltsdirektören vid fångvårdsanstalten i Växjö

Det förefaller svårt för en så liten avdelning som växjöanstaltens manliga
avdelning beräkna fast personal i förhållande till transportresorna. Dess
funktion som häktes- och undersökningsavdelmng har medfört att antalet
transporter i förhållande till antalet platser är mycket stort En av de dyra
resor som uppmärksammats av revisorerna rör tre undersökningsfält som
dirigerats till Växjö för snabbare undersökning än vad som skulle ha kunnat

I de fall där dyrbara transporter av undersökningsfall förekommit till och
från Växjö har transportutgifterna vägts mot de synnerligen stora kostnader
som en försening av undersökningarnas slutförande skulle ha lett till.
Det är att notera att överläkaren Fredrik Weström, S:t Sigfrids sjukhus, såsom
rättspsykiater med hjälp av ett halvtidsanställt skrivbiträde under år
1959 utförde 51 sinnesundersökningar. „ ,

Med de kraftigt tilltagande vittnesinstallelserna vid rättegång samt det
ökade antalet kallelser i civilmål (för kvinnoanstaltens del framfor allt faderskapsmål
och skilsmässoförhandlingar) har antalet transportresor okat

h0Centbralanstaitens för kvinnor belägenhet i södra delen av Sverige gör vissa
transportresor onödigt dyrbara. Fångvårdsanstalten i Vaxjo den 26 januari
1960.

Statskontoret

Revisorerna, som i ärendet inhämtat vissa uppgifter i fråga om fångvårdens
fångtransporter, ha ur både ekonomiska och andra synpunkter tunmt
det påkallat, att snara åtgärder vidtagas i syfte alt rationalisera forpassningsresorna
inom fångvården. Även vissa formella frågor i samband därmed
ha ansetts böra uppmärksammas. Beträffande arbetstidsberakmngci
för fångvårdspersonalen vid fångtransporter ha sålunda revisorerna ifrågasatt
huruvida icke samma eller liknande bestämmelser som dem Kung .
Maj :t genom beslut den 28 juli 1958 fastställt för polismän i samband med

förpassningsresa böra gälla jämväl för fångvårdens del. ,,

Av den i ärendet verkställda utredningen kan bland annat utlasas, att genomsnittliga
antalet transportförare i förhållande till antalet transporterade
varit lågt. Transporterade ha medförts på såval fram- som aterresan i / 3
procent av hela antalet resor under den månad undersökningen avsett Planläggningen
av resorna i vad avser antalet transportforare m. in. torde således,
såvitt statskontoret kunnat finna, vara tillfredsställande. Detta ha

även vitsordats av revisorerna. ...

Vad därefter angår antalet förpassningsresor synes hora uppmarksammas
att i varje fall en del av dem äro föranledda liv den otillräckliga anstaltsorganisationen.
På grund av överbeläggning måste

få fall intagas å annan anstalt än eljest skulle varit fallet. Självfallet kan ej
heller varje anstalt förses med sådana vård- eller arbetsmöjligheter att resor
till andra anstalter m. in. kunna undvikas.

Såsom även revisorerna framhållit inge likväl de betydande kostnaderna
för föi-passningsresorna starka betänkligheter. Revisorerna ha härvid särskilt
pekat på de höga övertidsersättningarna till följd dels av att transporter
i förhållandevis stor utsträckning utförts på bevakningspersonalens
egentliga fritid, dels av att fångvårdsstyrelsen i arbetsordningen för fångvårdsstaten
fastställt jämförelsevis förmånliga grunder för beräkning av
övertiden.

Då det får anses synnerligen angeläget att kostnaderna för fångtransporterna
i möjligaste mån begränsas, bör enligt statskontorets mening närmare
undersökas om ej — såsom revisorerna föreslagit -— de för polismän gällande
bestämmelserna i fråga om arbetstidsberäkning vid förpassningsresa
kunna komma till användning inom fångvården. Statskontoret vill i detta
sammanhang erinra om att ämbetsverket i ett den 30 augusti 1956 avgivel
utlåtande angående reglering av polispersonalens arbetstider in. m. ansett
det böra övervägas, om icke det för denna föreslagna beräkningssystemet
borde tillämpas även inom andra områden, där förpassningsresor förekomma,
såsom inom fångvården och vid ungdomsvårdsskolorna.

Statskontoret finner det heller icke uteslutet att till begränsning av kostnaderna
ett antal tjänster avsedda för förpassningsresor kunna utbrytas ur
tjänstgöringsschemat. I vilken utsträckning detta bör kunna ske, undandrager
sig statskontorets närmare bedömande. Ämbetsverket föreställer sig
emellertid att så skall visa sig görligt i vart fall vid de större anstalterna beträffande
mera långsiktiga transporter d. v. s. i sådana fall, då fråga exempelvis
är om miljö- eller arbetsbyte för en intagen och bytet ej behöver ske
omedelbart.

I anslutning till de av revisorerna beräknade kostnaderna för 37 befattningshavare
med lön enligt 11 löneklassen å 3-ort vill statskontoret slutligen
endast framhålla, att hänsyn i sammanhanget även bör tagas till de
icke obetydliga pensioneringskostnaderna ävensom utgifterna för sociala förmåner
för denna personal. Stockholm den 21 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Rolf Rudhe Anders Risberg

Föredragande

Riksräkenskapsverket

Riksräkenskapsverket är ense med riksdagens revisorer att fångvårdsstyrelsen
givit övertidsbegreppet en vidsträcktare innebörd än som framgår av
32 § Saar och 19 g TB Saar. Detta förhållande har redan påtalats av ämbetsverkets
revision i särskild promemoria. Den av riksräkenskapsverket påtalade
författningstillämpningen anknyter till vissa av fångvårdsstyrelsen i
arbetsordning meddelade föreskrifter angående tjänstgöringstids beräkning
vid fångtransporter. Dessa föreskrifter har tillkommit, enligt vad som upplysts
riksräkenskapsverket, efter förhandlingar mellan fångvårdsstyrelsen
och Sveriges fångvårdsmannaförbund och varit i tillämpning under lång
tid. Enligt riksräkenskapsverkets mening är det mera angeläget att vinna
rättelse för framtiden än att genom ett anmärkningsförfarande i varje enskilt
fall, vilket skulle erfordra mycket tidsödande och arbetskrävande utredningar,
söka återvinna en del av vad som för mycket kan ha utgivits. På
grund härav har riksräkenskapsverket i underdånig skrivelse den 23 april
1959 under hänvisning till att Kungl. Maj:t den 28 juli 1958 utfärdat bestämmelser
angående beräkning av arbetstid för polismän i samband med

förpassningsresa anmält behovet av motsvarande bestämmelser jämväl för
andra förvaltningsområden än polisväsendet inom vilka förpassningsresor
förekommer, nämligen fångvården, ungdomsvården, alkoholistvården och
sinnessjukvården. I den mån bestämmelser, som reglerar arbetstidsberäkningen
i samband med förpassningsresor, icke kan utfärdas för fångvårdens
del utan särskild utredning av liknande slag som den statistiska undersökning
som föregått utfärdandet av de för polismän gällande föreskrifterna,
ifrågasätter riksräkenskapsverket huruvida icke sistnämnda bestämmelser
bör givas provisorisk tillämpning å fångvårdens personal i avvaktan på resultatet
av en sådan utredning.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören Renlund, byråchefen
Stenström och tillförordnade byråchefen Walck, varjämte byrådirektören
Näsholm varit föredragande. Stockholm den 20 januari 1960.

GÖSTA RENLUND

Birger Näsholm

Statens organisationsnämnd

Såsom revisorerna framhållit gör de mycket höga transportkostnaderna
inom fångvården att det framstår såsom angeläget att dessa kostnader icke
ytterligare stegras utan om möjligt nedbringas. Några av de åtgärder i detta
syfte som revisorerna rekommenderat till övervägande, såsom omtolkning
av övertid sbegreppet vid fångvårdspersonals transportresor, är icke av organisatorisk
art och faller således utanför organisationsnämndens kompetensområde.

Att öka antalet transportförare och därigenom minska antalet övertidstimmar
kan att döma av de sifferuppgifter som revisorerna anfört möjligen
verka i koslnadssänkande riktning. För att man skall kunna bedöma i vilken
utsträckning antalet transportförartjänster bör ökas måste det emellertid
klarläggas vilka oundvikliga fluktuationer i transportverksamheten som
förekommer geografiskt och i tiden. Man riskerar kostnadsstegring om sådana
fluktuationer efter ökning av transportförarantalet medför att övertidsarbete
ändå ibland måste tillgripas medan transportförare tidvis saknar
full sysselsättning.

Kostnadssänkande åtgärder som medför antingen att antalet transporterade
minskar eller att antalet transporterade per transport ökar torde böra
bedömas främst från vårdsynpunkt och icke från organisatoriska utgångspunkter.
I detta sammanhang kan erinras dels om att straffånge enligt lag
om verkställighet av frihetsstraff skall börja undergå straffet i sluten anstalt
men alt överflyttning till öppen anstalt efter viss tid må ske, eller då
fråga är om ung fånge så snart som möjligt bör ske, dels om att järnvägstransporter
före nu gällande verkställighetslags ikraftträdande ofta företogs
såsom masstransport i fångvagn, men att i nu gällande lag föreskrives
att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig personvagn. Huruvida
förhållandena numera ändrats så att lagändringar i dessa hänseenden
skulle kunna företagas utan allvarliga olägenheter ur vårdsynpunkt undandrar
sig nämndens bedömande.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Åste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och
Ståhl samt såsom föredragande tf. kanslichefen P. Tammelin. Stockholm
den 27 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 5 Säkerhetsgruppen inom fångvården

Fångvårdsstyrelsen

I anledning härav får fångvårdsstyrelsen med överlämnande i avskrift
av inhämtat yttrande från fångvårdsdirektören i säkerhetsgruppen (bilaga)
anföra följande.

Revisorerna anmärker, att de till säkerhetsgruppen hörande anstalterna
är geografiskt sett så spridda över landet att transporterna av de intagna
mellan anstalterna medför stora kostnader och att kontakten mellan räjongledning
och anstalterna försvåras. Revisorerna rekommenderar därför en
omdisposition av anstalterna, varigenom vissa för annat klientel nu använda
anstalter tages i anspråk för säkerhetsgruppens behov samtidigt som vissa
av de anstalter som nu tillhör denna grupp överföres till annan grupp.

Fångvårdsstyrelsen vill då till en början framhålla, att, även om vid
tillskapandet av ungdoms- och säkerhetsgrupperna viss anstaltskoncentration
eftersträvats, hänsyn likväl tagits till specialklientelets berättigade anspråk
att — i likhet med det ordinära klientelet — få vistas på anstalter som
icke är alltför avlägset belägna i förhållande till vederbörandes hemort; en
bibehållen anknytning till familj och andra anhöriga under verkställighetstiden
är av stor betydelse för de intagnas ^socialisering.

Vidare nödgas fångvårdsstyrelsen konstatera, att det nuvarande anstaltsbeståndet
i Mellansverige — sedan de nybyggda anstalterna i Mariefred och
Hällby genom statsmakternas beslut tagits i anspråk för ungdomsgruppen —
icke medger någon omdisposition till förmån för säkerhetsklientelet. De enda
anstalter som därvid skulle kunna ifrågakomma är anstalterna i Örebro och
i Falun. Örebroanstalten är hårt försliten och tillhör den grupp av anstalter
som snarast möjligt skall läggas ned; dess läge mitt i staden gör den
icke heller av den anledningen lämpad såsom säkerhetsanstalt. Anstalten i
Falun kan icke utan olägenhet överföras från norra anstaltsgruppen bland
annat emedan den är den enda anstalt inom denna grupp som är utrustad med
mekanisk verkstad. I förhållande till Hall någorlunda välbelägna, slutna
ytterligare anstalter finnes icke.

I detta ärendes handläggning har deltagit överdirektören Göransson, biträdande
överdirektören Anneli samt tillförordnade byråcheferna Melin,
Nilsson och Fischier, den sistnämnde föredragande. Stockholm den 29 januari
1960.

HARDY GÖRANSSON

B. Carlberg

Bilaga

Yttrande från fångvårdsdirektören vid fångvårdsanstalten å Hall

När det gäller lokaliseringen av de i säkerhetsgruppen ingående anstalterna
har revisorerna framhållit följande: »Till skillnad från vad gäller grupperna
för ordinärt klientel är säkerhetsgruppen icke geografiskt sammanhållen,
utan anstalterna äro lokaliserade över en stor del av landet.» Om
man med uttrycket »geografiskt sammanhållen» avser ett sammanförande
till en och samma landsända, är detta givetvis riktigt. Ser man åter på den
avståndsmässiga spridningen erbjuder den norra anstaltsgruppen med Här -

nösand som centralanstalt och med sidoanstalter från Falun i söder till Haparanda
i norr än större olägenheter. Revisorerna skulle också, om jämförelse
gjorts jämväl med ungdomsgruppen, funnit ungefär samma spridning
av de i denna ingående anstalterna (från Ystad till Uppsala) och likartade
därav följande olägenheter som de med allt fog påpekat i fråga om
säkerhetsgruppen. »Att gruppen (säkerhets-) fått en i geografiskt avseende
splittrad uppbyggnad», anför revisorerna, »torde bl. a. bero på att därtill
hänförts de anstalter som så att säga blivit över sedan övriga anstalter
fördelats på grupper.» Detta uttalande kan i viss mån sägas gälla beträffande
anstalten i Hudiksvall men endast denna. När den anstalten tillkom som
säkerhetsanstalt anfördes starka invändningar av fångvårdsdirektören vid
säkerhetsgruppen. Till förklaring av att Hudiksvallsanstalten tillkom må
emellertid" erinras om att anstalten för detta ändamål förslagsvis omnämndes
redan i Strafflagberedningens betänkande ang. verkställighet av frihetsstraff
m. in. (SOU 1944: 50) sid. 247. Beträffande övriga anstalters tillkomsthistoria
kan hänvisas till bl. a. samma utredning sid. 205 f. Att det
erbjöd större svårigheter att bilda säkerhets- och ungdomsgrupperna belyses
ju också av att dessa kunde träda i funktion först ett par år senare
än de s. k. geografiska räjongerna.

För säkerhetsgruppens vidkommande väntades, såsom alla utgick ifrån,
en radikal förbättring genom beslutet att Hallanstalten skulle få nya sidoanstalter
i Mariefred och Hällby. När sedermera tillgodoseendet av platsbehovet
inom ungdomsgruppen ansågs böra ges prioritet, förordades av fångvårdsdirektören
i säkerhetsgruppen ävensom av fångvårdsstyrelsen att i
vart fall Mariefredsanstalten på en halv timmes bilavstånd från Hall, borde
bibehållas inom säkerhetsgruppen i enlighet med tidigare riksdagsbeslut.

Som revisorerna påpekat har de långa avstånden mellan säkerhetsgruppens
anstalter medfört dels höga transportkostnader dels också »en belastning
för bl. a. den ledande personalen vid centralanstalten».

En av de viktigaste förutsättningarna för att nedbringa transporterna mellan
anstalterna är att de till förvaring nvdömda från häktesanstalten direktplaceras
på för vederbörande lämpligaste förvaringsanstalt. I medvetande
härom har därför fångvårdsstyrelsen under hand bemyndigat fångvårdsdirektören
vid säkerhetsgruppen att så ofta det befunnits påkallat besöka
kronohäktesavdelningen å Långholmen för samtal med där nydömda förvarade
ävensom att i samband med inspektionsresor inom räjongen besöka
nydömda på andra häktesanstalter.

Antalet resdagar för fångvårdsdirektören vid säkerhetsgruppen har av
revisorerna uppskattats till sammanlagt 200 på ett och samma budgetår,
1958/59. Beräkningen torde i det närmaste motsvara den tid som skulle ha
åtgått för vederbörandes resor med det tillämpade inspektionsprogrammet
om allmänna kommunikationsmedel måst anlitas. Tack vare bemyndigandet
för fångvårdsdirektören att i tjänsten använda egen bil har emellertid
stora tidsbesparingar kunnat vinnas och inspektionerna kunnat planeras
med ett minimum av spilltid. Antalet resdagar bär därigenom kunnat nedbringas
till som regel 9 dagar per månad. Detta starkt koncentrerade inspektionsprogram
har kunnat genomföras tack vare beredvillighet från sidoanstalterna
och deras styresmän att ställa sig till förfogande även utöver
gängse expeditionstid.

Revisorernas förslag all säkerhetsgruppens anstalter bör geografiskt sammanföras
bättre än vad nu är fallet kan tillstyrkas. Flera omständigheter,
särskilt den kraftiga ökningen av antalet förvarade, gör emellertid frågan
mycket svårbedömd. Om förvaringsinstitulet — som torde vara all vänta -kommer till fortsatt vidgad tillämpning, kan det läge uppstå, att säkerhets -

gruppen bör delas i två grupper, förslagsvis en sydlig och en nordlig. Ur
vårdsynpunkt kunde därmed vara att vinna sådana fördelar som att de intagna
då lättare skulle kunna placeras i grannskapet av sina anhöriga och
att därmed både besök och permissioner skulle bli väsentligt billigare. Fångvårdsanstalten
å Hall den 23 januari f960.

Statskontoret

Riksdagens revisorer ha under åberopande av ekonomiska och även vårdsynpunkter
föreslagit att sådana åtgärder vidtagas att anstalterna inom fångvårdens
säkerhetsgrupp geografiskt sammanföras på ett bättre sätt än vad
nu är fallet. Enligt revisorernas uppfattning borde detta syfte tillgodoses
genom en omdisposition av fångvårdsanstalterna, varigenom vissa för annat
klientel nu använda anstalter skulle tagas i anspråk för säkerhetsgruppens
behov samtidigt som andra anstalter, som för närvarande tillhöra denna
grupp, skulle överföras till annan grupp.

Det torde, såvitt statskontoret kan bedöma, icke råda någon tvekan om
att vissa fördelar — bl. a. beträffande kostnaderna för fångtransporter och
i fråga om omfattningen av den ledande räjongpersonalens resor, vilken av
naturliga skäl är förhållandevis hög inom specialräjongerna — skulle stå
att vinna vid en regional koncentration av säkerhetsgruppens anstalter. Å
andra sidan kan emellertid icke bortses från att betydande nackdelar äro
förknippade med en dylik lokalisering. Även rent praktiskt torde i dagens
läge åtskilliga hinder möta för ett sammanförande av anstalterna till ett begränsat
område. Härutinnan synes följande böra uppmärksammas.

Av olika skäl anses det angeläget att kontakten mellan de å säkerhetsanstalt
intagna och deras anhöriga icke onödigtvis försvåras. Endast två
motiv härför må här nämnas, nämligen dels strafftidens längd och karaktär
— tidsbestämt straff, vars faktiska längd betydligt överstiger det ordinära
fångklientelets — och dels den labila läggningen hos många av internerna,
vilken, om förbindelsen med hemmet brytes eller inskränkes, kan medföra
oro och allvarliga störningar å anstalten. Besöksfrekvensen vid dessa
anstalter får anses hög. Enligt vad fångvårdsstyrelsen under hand uppgivit
förekommer exempelvis vid anstalten å Hall som regel 30—50 besök varje
veckoslut. Ett sammanförande av säkerhetsanstalterna till ett lokalt begränsat
område skulle för de intagnas anhöriga, förutom försämrade tillfällen
till direkt kontakt, även medföra såväl stegrade kostnader för resa
och uppehälle in. in. som ökad tidsspillan vid anstaltsbesök. I vård- och tillsynshänseende
skulle en sådan lokalisering ej alltid vara lycklig.

I anslutning härtill bör erinras att kriminaliteten är högst ojämnt fördelad
över riket. Medan brottsligheten ännu är förhållandevis låg inom rena landsbygdsområden,
är den desto större i tätorterna. Dess främsta centra äro förlagda
till de tre största städerna och deras omnejd. Detta förhållande talar
närmast för en viss spridning av säkerhetsanstalterna.

Huruvida resor av den omfattning, som förekommit under det senast förflutna
budgetåret, äro normala för en specialräjong eller varit av behovet
påkallade, framgår ej närmare av revisorernas utredning. I ett annat avsnitt
av sin berättelse (§ 2) ha dock revisorerna föreslagit, att fångvårdsdirektörens
resor skola begränsas. Härigenom torde i vart fall i viss utsträckning
rådande olägenheter undanröjas. Statskontoret är heller icke främmande
för tanken att, om så skulle befinnas nödvändigt, ledningen inom säkerlietsräjongen
förstärkes genom att ytterligare en kvalificerad befattningshavare
— fångvårdsinspektör — ställes till direktörens förfogande. En sådan
förstärkning kan för övrigt komma att aktualiseras i samband med

ett förverkligande av ett i årets statsverksproposition framfört projekt om
utbyggnad av centralanstalten Hall med ytterligare en 72-mannapaviljong
(bil. 24 s. 8).

Statskontoret är således icke för sin del övertygat om lämpligheten av att
i någon större utsträckning sammanföra säkerhetsanstalterna. Att den nuvarande
lokaliseringen av dessa anstalter icke är helt tillfredsställande, torde
likväl vara uppenbart. Statskontoret tänker härvid närmast på de sydligast
resp. nordligast belägna anstalterna, d. v. s. de i Kalmar och Västervik
resp. Gävle och Hudiksvall. Skäl tala för att begränsa dessa anstalter
till en i söder och en i norr, särskilt som anstalten i Hudiksvall är förhållandevis
liten. Av dessa anstalter är dock Västervik avsett för ett speciellt
klientel. Om och i vad mån ett byte av anstalter mellan säkerhetsgruppen
och de för vanligt fångförvar inrättade anstaltsräjongerna •— såsom revisorerna
ifrågasatt — praktiskt kan genomföras undandrager sig statskontorets
bedömande. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att de för förvaringsklientelet
avsedda anstalterna måste vara försedda med särskilda
säkerhetsanordningar. I den mån en omdisposition kan komma att aktualiseras,
lära sålunda vissa ombyggnadsarbeten med därav följande kostnader
ej kunna undvikas. Även den alltjämt pågående ökningen av fångantalet inverkar
hinderligt på ett sådant utbyte. Den redan starka överbeläggningen
å de slutna anstalterna under topperioderna lärer komma att ytterligare
öka, då det icke kan förväntas att något större antal platser skall tillkomma
under den närmaste tiden. Erinras må att de ursprungligen såsom sidoanstalter
inom säkerhetsgruppen avsedda anstalterna i Mariefred och Hällby
tills vidare användas för den ur vårdplatssynpunkt än mer trängda ungdomsräjongens
behov. Enligt under hand inhämtade uppgifter äro för närvarande
mellan 20 och 35 till förvaring dömda personer intagna å anstalt
utanför säkerhetsgruppen. På längre sikt kan emellertid den nyssnämnda
eventuella utbyggnaden av Hallanstalten komma att tillföra säkerhetsgruppen
erforderligt antal platser.

Av revisorernas uttalanden framgår ej närmare, huruvida eu koncentration
av säkerhetsgruppen åsyftats även genom eu minskning av antalet anstalter
varvid riktpunkten sålunda skulle vara färre men större anstalter.
Frågeställningen ger emellertid statskontoret anledning att slutligen något
beröra den för säkerhetsanstalter lämpligaste storleken. Enligt senast tillgängliga
uppgifter har centralanstalten Hall ISO platser — varav 138 slutna
och 48 öppna — medan platsantalet vid de helt slutna sidoanstalterna
uppgår till vid Norrköping 93, Karlstad 63, Kalmar 66, Västervik 45, Gävle
50 och Hudiksvall 26. Vid kolonierna Sjöboda och Orretorp finnas 15 resp.
23 platser. Sammanlagda platsantalet utgör således för närvarande 567. I
ett nyligen av fångvårdens byggnadskommitté avgivet betänkande angående
fångvårdsanstalters optimala storlek (SOU 1959: 6) har konstaterats att
med beaktande av såväl ekonomiska som vårdsynpunkter något större anläggningar
bör eftersträvas än de nuvarande. Dessa uttalanden gälla emellertid
ej säkerhetsanstalterna utan enbart anstalterna inom grupperna för
ordinärt fångklientel. För säkerhetsgruppen med dess kvalificerat kriminella
klientel erfordras i stället mindre anstalter, då eljest besvärliga problem
med tanke på vården och disciplinen lätt uppkomma. Betänkligheterna mot
att till en anstalt sammanföra ett allt för stort antal abnorma brottslingar,
vilket skulle medföra ytterst svårbemästrade problem, ledde för övrigt till
att planerna på att utbygga Hallanstalten till en storanstalt för några år
sedan avskrevos. I stället beslöts all jämte eu mindre utbyggnad av ccntralanstalten
till Hall knyta två eller moderna principer byggda sidoanstalter
av Norr köpingsans tal t ens storlek. Såsom tidigare nämnts ha dessa - Ma 1

Rev. berättelse ang. statsverket är 19vi). II

riefred och Hällby — tills vidare tillförts ungdomsräjongen. Någon ställning
till dessa anstalters slutliga placering inom räjongsystemet har ännu icke
tagits. Vid en eventuell omprövning av fångvårdsanstalternas utnyttjande
för olika kategorier straffade synes nödvändigt att beakta även detta förhållande.
Stockholm den 21 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Rolf Rudhe Anders Risberg

Föredragande

Statens organisationsnämnd

Organisationsnämnden anser i likhet med revisorerna att den nuvarande
starka geografiska spridningen av anstalterna tillhörande fångvårdens säkerhetsgrupp
innebär vissa nackdelar, särskilt i resekostnadshänseende.
Det synes lämpligt att en koncentration av gruppen åstadkommes så snart
förhållandena medger detta. Ett av de hinder som för närvarande möter
vid genomförande av en sådan koncentration är att säkerhetsgruppens centralanstalt,
Hall, är belägen i östra delen av landet, samtidigt som den
östra anstaltsgruppen för ordinärt fångvårdsklientel torde vara den grupp
som har de största svårigheterna att få sitt platsantal att räcka till. Att
överföra fångvårdsanstalter i den mellersta delen av östra Sverige till säkerhetsgruppen
i utbyte mot exempelvis anstalterna i Kalmar, Hudiksvall och
Karlstad skulle därför antingen öka dessa svårigheter eller också öka
östra anstaltsgruppens spridning. Koncentrationen av säkerhetsgruppen torde
därför enligt nämndens mening få ses såsom ett icke särskilt närbeläget
framtidsmål.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande tf. kanslichefen P. Tammelin. Stockholm den 27
januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Öl

UTRIKESDEPARTEMENTET

§ 6 Avlöningsförmåner för diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl.

Chefen för utrikesdepartementets personalavdelning

Genom remiss den 7 januari 1960 har chefen för utrikesdepartementets
personalavdelning anbefallts att avgiva utlåtande över riksdagens senast
församlade revisorers berättelse i vad avser avlöningsförmåner för diplomatiska
och konsulära tjänstemän m. fl. (§ 6).

Med anledning härav får jag meddela, att jag ansluter mig till det yttrande,
som i dag i samma ärende avgivits av utrikesförvaltningens lönenämnd
i vilken jag är ledamot. Stockholm den 28 januari 1960.

ERLAND KLEEN

Utrikesförvaltningens lönenämnd

Lönenämnden vill till en början, till komplettering av statsrevisorernas
framställning, lämna en kortfattad redogörelse för de metoder, som nämnden
tillämpar vid uppgörandet av förslag till prisutjämningstillägg åt utrikestjänstemännen.

Den kontanta lönen till utrikestjänstemännen fastställes för närvarande
i princip på grundval av en budgetprövning, d. v. s. en genomgång av detaljerade
uppgifter från vederbörande tjänsteman rörande tjänstemannens
(familjens) utgifter för hushållet, bostad, husgeråd, kläder, tjänare, barnens
skolgång, resor inom tjänstgöringsorten, semester, representation
o. s. v. Efter prövning av dessa uppgifter fastställes det totala lönebehovet
för befattningshavaren. Prisutjämningstillägget utgöres av skillnaden mellan
det godtagna totala lönebehovet, å ena sidan, samt summan av löneplanslönen
jämte utgående ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiska tilllägg,
å andra sidan.

Vid budgetprövningen har lönenämnden sökt att successivt komma fram
till ett system, vid vilket en detaljgranskning av utrikestjänstemännens lönebehov
såvitt möjligt undvikes, utan att för den skull den nödvändiga anpassningen
av lönen till tjänstemännens individuella förhållanden omöjliggöres.
Vid detta arbete har de synpunkter, som framlagts av 1949 års
utlandslönekommitté, varit av stort värde.

Med den metod lönenämnden för närvarande tillämpar rensas först den
inkomna tjänstemannabudgeten från sådana utgifter för hushåll, kläder,
tjänare, semester o. s. v., som hänför sig till barnen och som avses skola
täckas av de schablonmässigt fixerade barnbidragen. Av övriga i budgeten
uppförda utgiftsändamål sker särskild prövning endast av ett mindre antal,
men för "lönens storlek utslagsgivande poster, främst för hushållet, kläder,
tjänare, resor inom tjänstgöringsområdet (inklusive kostnader för bil),
semester och för därav berörda tjänstemän för representation. Även vid
prövningen av dessa poster, särskilt kläder och resor inom tjänstgöringsorten,
har en viss på erfarenhet grundad schablonisering så småningom kun -

nät äga rum. Beträffande övriga här avsedda poster kan enligt nämndens
erfarenheter en skönsmässig bedömning ej undvikas. En automatisk prövning
av hushållsutgifterna på grundval av interlokala levnadskostnadsindex
eller dylikt är således på många platser ej möjlig med hänsyn till de med
nödvändighet skiftande konsumtionsvanorna. Behovet av tjänare måste i
förekommande fall prövas med utgångspunkt i storleken av disponerad tjänstebostad
samt den representationsskyldighet, som anses böra åvila tjänstemannen.
Vid avvägningen av utgifterna för representation åter måste hänsyn
tagas till vad som i detta hänseende är brukligt på de olika tjänstgöringsorterna,
tjänstemannens ställning inom den lokala organisationen,
verksamhetens intensitet och inriktning vid respektive beskickning eller
konsulat o. s. v. Här bör framhållas att vid prövningen av representationskostnaderna
liksom vid budgetprövningen i övrigt hänsyn självklart tages
till de skatte- och tullättnader, som följer med utländskänstgöringen. Vid
granskningen av semesterposten slutligen måste beaktas föreliggande behov
av klimatbyte och dylikt.

Övriga i budgeterna upptagna utgiftsbehov, utom för bostad och skatter,
(tvätt och städning, möbler och inventarier, hygien, tidningar, böcker och
skrivmateriel, telefon och post, nöjen och rekreation, försäkringar o. s. v.)
underkastas numera i regel ingen detalj granskning utan avses att täckas
av särskilda schablontillägg, som avvägts på grundval av den samlade erfarenhet
av utgiftsbehoven, som budgetprövningarna successivt givit.

Till nu berörda utgiftsbehov lägges för erhållande av det totala lönebehovet
vissa av lönenämnden ej behovsprövade poster, huvudsakligen tjänstemannens
kostnader för bostad, ett belopp motsvarande A-skatt på hemmalönen
samt förekommande barnbidrag. Bostadsposten grundas härvid i
regel på de verkliga kostnaderna sedan prövning skett att bostadens storlek
och standard kan anses skälig med hänsyn till bland annat tjänstemannens
ställning och familjeförhållanden. Totallönen ligger, som förut angivits,
till grund för prisutjämningstilläggets storlek.

Vid skifte på en befattning inträder den nye tjänstemannen i den avgåendes
lön med de justeringar, som följer av tjänstemannens familjeförhållanden
och dylikt. Ny budgetprövning sker då särskilda skäl föreligger, antingen
på begäran av tjänstemannen eller efter initiativ av lönenämnden.

För att de sålunda bestämda lönerna skall kunna hållas på avsedd realnivå
sker halvårsvis en prövning, huruvida inträffade växelkurs- och prisförändringar
motiverar justering av lönerna i höjande eller sänkande riktning.
Dessa justeringar sker i allt väsentligt efter automatiskt verkande
regler.

Här må framhållas, att det nu redovisade systemet för fastställande av
utrikestjänstemännens löner innebär, att en höjning av löneplanslönerna i
Sverige icke automatiskt kommer utlandstjänstemännen till godo, utan i
regel tar sig uttryck i en sänkning av prisutjämningstilläggen.

Utrikesförvaltningens lönenämnd delar statsrevisorernas uppfattning, att
nu rådande förhållanden i fråga om regleringen av utrikestjänstemännens
löner ej är tillfredsställande. Man bör emellertid härvid enligt nämndens
mening klart skilja på, å ena sidan, den primära frågan om systemet för
avvägningen av de sammantagna löneförmånerna vid en befattning och, å
andra sidan, den sekundära, mera tekniskt betonade frågan hur dessa löneförmåner
skall utgå i form av lön och tillägg, hur stor del av lönerna, som
bör mera långsiktigt regleras i avlöningsreglemente eller lönestat, och hur
stor del, som bör stå öppen för mera kortsiktiga justeringar för inträffade
kurs- och prisförändringar o. s. v.

Vad angår den förra frågan vill lönenämnden först allmänt konstatera,

att vid vilket system för avvägningen av lönerna som än väljes, skönsmässiga
bedömningar från tid till annan av lönenivåns höjd ej kan undvikas.
Lönenämnden har härvid förutsatt att såsom för närvarande är fallet
lönerna måste vara behovsprövade om ej annat med hänsyn till den kraftiga
utgiftsökning för statsverket, som skulle följa om lönerna skulle fixeras på
eu sådan nivå, att hänsyn ej behövde tagas till tjänstemännens civilstånd,
antalet barn o. s. v. Såsom revisorerna framhållit är det nödvändigt att bereda
de befattningshavare som i utlandet skall företräda Sverige och svenska
intressen en sådan löneställning, att denna bland annat svarar mot den
standard som vederbörande tjänstemän måste upprätthålla för fullgörande
av sina speciella åligganden. Erinras må, att redan 1939 års lönereform var
resultatet av statsmakternas medvetna och konsekvent genomförda beslut
att bryta med ett föråldrat system för utrikesförvaltningens rekrytering.
Sedan tanken att en mera demokratisk rekrytering förutsatte tillräckliga
löneförmåner blivit allmänt erkänd, bär det också framstått som en väsentlig
förutsättning för utlandstjänstemännens avlöningsförhållanden att icke
låta inflation och andra kostnadsfördyrande faktorer bryta med den reallönenivå,
som hade uppnåtts genom 1939 års reglering och tack vare vilken
även personer utan privatförmögenhet kunde söka sig till utrikesförvaltningen.

Huvudfrågan är alltså hur man skall komma fram till ett system med vilket
denna målsättning nås med minsta utrymme för subjektivt färgade bedömningar,
vilka såsom revisorerna framhållit i vissa fall av tjänstemännen
kan uppfattas som godtyckliga.

Lönenämnden tror att den utveckling av det nu tillämpade systemet för
budgetprövningen, som successivt sker, verkar i riktning mot en sådan ordning
med direktregleringar av olika utgiftsändamål, som 1949 års kommitté
förordade. Lönenämndens avsikt har också varit att gå vidare på
vägen mot ökad schablonmässig prövning, i syfte bland annat att i möjlig
män befria utländskänstemännen från arbetet med upprättande av detaljerade
utgiftsbudgeter. I samband härmed får framhållas, att det kan visa
sig ändamålsenligt att ytterligare utvidga anskaffningen av personalbostäder
utomlands genom byggnadsstyrelsens försorg. Om man bortser från
cheferna för beskickningar, delegationer och generalkonsulat, vilka åtnjuta
fri bostad, bebor för närvarande ungefär en tredjedel av utlandstjänstemännen
bostäder i av staten ägda eller förhyrda lägenheter. Lönenämnden har
vidare övervägt eu översyn av formerna för representationskostnaderna för
att söka få till stånd avvägningsnormer, som eliminerar de olägenheter, som
är förknippade med att medel avsedda för representation direkt inräknas
i den av tjänstemännen disponerade lönesumman. En annan angelägen uppgift
har lönenämnden funnit vara att ompröva nu tillämpade grunder för
avvägningen av barnbidragen. Lönenämnden har vidare avsett att för vinnande
av ökad stadga i lönesättningen fortsätta en av nämnden påbörjad
insamling av uppgifter rörande lönesättningen (konlantlön och andra förmåner)
på olika orter inom utrikesrepresentationen i vissa andra med Sverige
jämförbara länder, t. ex. Danmark, Norge, Holland och Schweiz. Det
får i sammanhanget vidare framhållas, att nämnden erhåller värdefull ledning
vid budgetprövningen därigenom, att bland nämndens ledamöter ingår
en företrädare för svensk exportindustri med dess rikt förgrenade utlandsorgan
Nation.

Om man vill söka nya metoder för att nå säkrare underlag för lönebeslämningen
kan måhända skäl föreligga all nu påbörja de interlokala levnadskosinadsundersökningar,
som 1949 års kommitté förordat, åtminstone
på sådana tjänstgöringsorter där pris- och kursutvecklingen nu kan an -

ses ha stabiliserats. Det må emellertid framhållas, att dylika undersökningar
i och för sig inte ger något underlag exempelvis för hur lönerna bör påverkas
av omfattningen av de representationsförpliktelser, som i tjänsten
anses böra åvila ulandstjänstemännen.

Ett annat sätt att erhålla ett säkrare underlag'' för löneavvägningen, som
stundom tillämpas inom andra utrikesförvaltningar, är att genom särskilda
inspektörer företaga undersökningar på de olika tjänstgöringsorterna av levnadskostnader,
bostadsförhållanden, arten och omfattningen av det diplomatiska
umgänget o. s. v. Lönenämnden vill vidare framhålla, att det i samband
med den starka utbyggnaden av de internationella organisationerna på sina
håll visat sig uppstå behov av en normering av lönesystemen. Sålunda kan
nämnas att i Paris sedan mer än ett år tillbaka finnes tillsatt en särskild
koordinationskommitté av budgetexperter med uppgift att verka för enhetliga
linjer för löneavvägning, lönernas rörlighet till följd av kurs- och
prisförändringen o. s. v. för tjänstemännen inom OEEC, Europarådet,
NATO och Västeuropeiska unionen. Vissa kontakter har därvid tagits även
med andra internationella organisationer. Enligt lönenämndens mening är
det inte uteslutet, att så småningom värdefulla erfarenheter för bedömningen
av utrikestjänstemännens löner åtminstone på vissa tjänstgöringsorter
kan erhållas genom de internationella organisationerna.

Vad härefter angår frågan om den tekniska regleringen av löneförmånerna
finner lönenämnden det uppenbart otillfredsställande, att de i vederbörande
avlöningsreglemente angivna löneförmånerna numera, som revisorerna påpekat,
i vissa fall ej ens utgör huvuddelen av den lön tjänstemannen de
facto uppbär. Orsaken härtill får främst sökas i det förhållandet, att de
starka fluktuationer i fråga om växelkurser och priser, som på många håll
förekommit under efterkrigstiden, gjort det omöjligt att erhålla någorlunda
säkra hållpunkter för hur långt en »inbakning» på ett eller annat sätt av
prisutjämningstilläggen i de författningsreglerade lönerna kan ske utan
att större risker framdeles uppstår för över- eller underkompensation för
tjänstemännen. Erinras må i detta sammnahang att utvecklingen i ett antal
fall lett därhän, att tidigare utgående prisutjämningstillägg kunnat väsentligt
nedskäras eller helt borttagas.

Lönenämnden har haft sin uppmärksamhet riktad på frågan och är bland
annat i färd med att i vissa länder (USA, Frankrike, Västtyskland och
Storbritannien), där Sverige har en relativt stor utrikesrepresentation och
där de ekonomiska förhållandena kan sägas vara relativt stabila, söka åstadkomma
ett mera fixt standardlönesystem, som skulle möjliggöra en fastare
reglering av lönerna i samband med en väsentlig beskärning av prisutjämningstilläggen.
Enligt lönenämndens mening är emellertid tiden ännu icke
mogen för ett genomförande över hela linjen av en dylik normalisering. På
åtskilliga håll i världen är förhållandena alltjämt sådana, att relativt "stort
spelrum måste finnas för kortsiktiga justeringar av lönerna med hänsyn till
växlingar i kurs- och prisförhållanden.

Sammanfattningsvis vill lönenämnden såsom sin uppfattning framhålla,
att löneförhållandena för utrikestjänstemännen — med hänsyn till utrikestjänstens
speciella karaktär, till de från tid till annan skeende förändringarna
pa olika tjänstgöringsorter av verksamhetens omfattning och inriktning
samt till de ständigt pågående växlingarna i kurs- och prisförhållanden —
fortgående måste vara föremål för uppmärksamhet för att lönerna skall
kunna avvägas i enlighet med den förut angivna målsättningen för löneregleringsarbetet.

Utrikesförvaltningens lönenämnd har intet att erinra mot att, i enlighet
med revisorernas förslag, en kommitté tillsättes för utredning av utlands -

tjänstemännens löneförhållanden. Lönenämnden är härvid beredd att i den
form, som kan befinnas lämplig, delge kommittén sina erfarenheter. Därest
en dylik kommitté tillkallas kan det emellertid visa sig erforderligt att lönenämndens
åligganden och befogenheter under den tid kommittén verkar
närmare preciseras.

Om åter en särskild utredning ej anses böra komma till stånd, avser nämnden
att fortsätta sin verksamhet i överensstämmelse med de riktlinjer, vilka
i det föregående i korthet redovisats. Nämnden vill framhålla, att det härvid
torde bli nödvändigt med vissa förändringar i nämndens arbetsformer samt
att till nämndens förfogande måste ställas arbetskraft för särskilda undersökningar.

I avgörandet av förevarande ärende har deltagit, förutom undertecknad
ordförande, ledamöterna Cars, Kleen, Sehlstedt, Westrup, Wickman och
Åberg. Stockholm den 28 januari 1960.

LEIF BELFRAGE

Peder Hammarskjöld

Statskontoret

Riksdagsrevisorerna ha erinrat, att nu gällande löneförmåner för utrikesrepresentationen
i sina huvuddrag fastställdes vid 1939 års riksdag, att föredragande
departementschefen därvid framhöll att systemet med prisutjämningstillägg
vore att betrakta som en nödfallsutväg, vilken borde tillgripas
allenast vid mera betydande men sannolikt övergående rubbningar av de
för lönesättningen grundläggande faktorerna, att statsutskottet underströk
att prisutjämningstilläggen borde komma till användning endast i undantagsfall,
samt att till sådana tillägg anvisades för budgetåret 1939/40 90 000
kronor, för 1943/44 177 000, för 1953/54 5 690 000 och för 1959/60 7 033 000
kronor.

I den i berättelsen intagna tablån rörande löneförhållandena för vissa
tjänstemän uppgår totallönen för år högst till 201 196 kronor (därav prisutjämningstillägg
100 500 kronor) samt lägst (kanslist i Moskva) till 34 450
kronor (därav prisutjämningstillägg 11 500 kronor). Vid bedömningen av
denna lönenivå måste naturligtvis särskilt beaktas, att lönen är fri från
skatt bortsett från statlig skatt å grundlönen, som i de nyssnämnda båda
fallen utgör 40 044 resp. 13 740 kronor.

Den av revisorerna omnämnda år 1949 tillsatta kommittén — som avgav
sitt betänkande i juni 1954 och över vilket betänkande en inom utrikesdepartementet
tillkallad sakkunnig avgav utlåtande i mars 1956 — tog icke
ställning till de grundläggande problemen: den allmänna lönenivån för utlandstjänstemännen
och lönernas höjd på olika utländska orter. Enligt statskontorets
mening bör på en ny utredning i främsta rummet ankomma att
framlägga förslag i dessa frågor. Självfallet bör därvid eftersträvas så enkla
avlöningsregler som möjligt, men sådana strävanden liksom bedömningen
av tekniska detaljer synas, särskilt som här är fråga om en klart avgränsad
och till antalet mycket begränsad personalgrupp, iclve böra få undanskymma
de primära frågeställningarna.

Statskontoret vill ifrågasätta, om icke de i tidigare sammanhang tämligen
ingående behandlade svårigheterna att nå tillfredsställande beräkningar av
levnadskostnaderna på främmande orter numera skola visa sig lättare att
bemästra än tidigare. Ämbetsverket avser då icke endast vederbörande länders
egen nuvarande prisstatistik såsom ett hjälpmedel utan även de under -

sökningar rörande levnadskostnaderna i olika länder, som utarbetas och
publiceras av Förenta Nationerna. Även storleken av de dyrortstillägg, som
andra länder till äventyrs betala i Sverige stationerad personal, synas ha
sitt intresse i sammanhanget liksom — när utlandsförmånernas totala höjd
skall bedömas — vad med oss jämförliga länder, såsom de nordiska grannländerna,
Schweiz och Österrike, utge i lön till tjänstemän tillhörande deras
utlandsrepresentation.

Med understrykande av ovannämnda synpunkter tillstyrker statskontoret
revisorernas förslag. Stockholm den 20 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Carl W. Lindblad Brita Olsson

Föredragande

Statens lönenämnd.

Efter att ha lämnat en redogörelse för bl. a. den s. k. utlandslönekommitténs
år J954 avlämnade betänkande, vilket ännu icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd, förklara revisorerna, att nuvarande bestämmelser för reglering
av utlandspersonalens löner enligt revisorernas mening äro otillfredsställande.
Revisorerna anse det med hänsyn härtill angeläget, att genom en
allsidigt sammansatt kommitté en förutsättningslös och objektiv utredning
kommer till stånd beträffande utlandstjänstemännens löneförhållanden samt
föreslå, att åtgärder i av revisorerna angivet syfte snarast vidtagas.

Lönenämnden finner det befogat, att frågan om utlandstjänstemännens
löneförhållanden upptages till prövning av statsmakterna men anser för sin
del, att detta bör ske i samband med ställningstagande till utlandslönekommitténs
betänkande och icke genom tillsättande av ytterligare en utredning
i denna fråga. Vid den översyn av kommitténs förslag, som därvid kan vara
påkallad, torde kunna utnyttjas de erfarenheter, som utrikesförvaltningens
lönenämnd erhållit sedan betänkandet avlämnades.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna
Broomé, Gustafsson, Meurling och Werner samt suppleanterna Andersson,
Lannefjord och Lundberg. Stockholm den 28 januari 1960.

E. JOHNSSON

Folke Lijberg

FÖRSVARSDEPARTEMENTET
§ 7 Tygförvaltningstjänsten

Försvarets civilförvaltning

Lika med revisorerna anser försvarets civilförvaltning det vara en angelägenhet
av högsta vikt att förvaltningsverksamheten på tygförvaltningens
område inom försvaret — liksom f. ö. all annan verksamhet — är så ordnad,
att dubbelarbete undvikes och att föreliggande möjligheter att rationellt utnyttja
de materiella och personella resurserna tillvaratagas i all den utsträckning
så kan ske. Genom olika åtgärder har man också sökt tillgodose
angivna synpunkter i den nuvarande militära förvaltningsorganisationen.
Särskilt må därvid nämnas tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen,
vilken rätt utnyttjad innebär ett förverkligande av de åsikter, som uppenbarligen
ligga till grund för revisorernas uttalande i denna del. Även de på
olika områden verkande samarbetsdelegationerna torde bidraga till den
eftersträvade enhetligheten i handläggningen av för olika försvarsgrenar
gemensamma problem.

Med utgångspunkt i nuvarande organisation får det således, i varje fall
formellt sett, anses vara sörjt för att några mera väsentliga olägenheter icke
skola behöva uppkomma av den nuvarande tredelningen på tygförvaltningens
område. Att resultaten hittills måhända icke blivit helt tillfredsställande
torde i icke ringa grad få tillskrivas den korta tid, som det sammanhållande
organet på förevarande område — försvarets förvaltningsdirektion
—■ varit i verksamhet. Åtskilligt lärer emellertid stå att vinna genom en
ytterligare effektivisering av idéerna om huvudförvaltningsprincipen och
samarbetsdelegationerna liksom också genom ett vidgat, rationellt bedrivet
samarbete över försvarsgrensgränserna beträffande alla gemensamma problem
på såväl materielområdet som det personella området. Det torde främst
ankomma på förvaltningsdirektionen att verka för att en effektivering och
ett utvidgat samarbete beträffande materielfrågorna kommer till stånd. På
detta område svnes direktionen ha en av sina allra viktigaste uppgifter att
fylla. En förutsättning för resultat måste självfallet vara en allvarlig och
uppriktig strävan från försvarsgrensledningar och fackförvaltningar att —
med bortseende från renodlade försvarsgrensintressen — verka i samordnande
riktning. Icke minst viktigt synes härvidlag vara, att huvudförvaltningsprincipen
genomföres även beträffande andra materielfrågor än anskaffningsärenden,
så att jämväl exempelvis standardiserings-, lagerhållnings-
och underhållsproblemen handläggas enligt sagda princip.

I anslutning till det anförda anser civilförvaltningen, att i nuvarande läge
icke böra ifrågasättas några mera vittgående ingrepp i organisationen på tygförvaltningens
område. Därmed har emellertid civilförvaltningen ingalunda
velat ställa sig avvisande till tanken att driva samordningen på detta område
längre och måhända också efter andra linjer än hittills skett. Det synes sålunda
icke uteslutet, att utvecklingen kanske tämligen snart leder fram till
vissa gemensamma fackorgan på materielförvaltningens område i stället
för försvarsgrensvisa organ, en organisationsform som civilförvaltningen i

och för sig finner naturlig och som också i princip godtagits av statsmakterna
enligt vad som framgår av det av revisorerna återgivna uttalandet
i proposition 1954: 109.

Att inom rimlig tid kunna åstadkomma ett funktionsdugligt gemensamt
tygförvaltningsverk synes däremot icke tänkbart. Med de arbetsuppgifter
— främst på materielframtagningens område — som enligt uppgift f n
och under lång tid framåt måste utföras inom den militära förvaltningen,
skulle nämligen ett gemensamt tygförvaltningsverk bliva av sådan storleksordning,
att det icke skulle kunna verka rationellt. Skulle utvecklingen framdeles
möjliggöra en väsentligt nedskuren verksamhet inom exempelvis konstruktionsområdet
genom övergång i vidgad utsträckning till anskaffning
av färdigutvecklad materiel — en utvecklingslinje som enligt civilförvaltningens
mening bör i högsta grad eftersträvas — bör emellertid helt naturligt
förutsättningarna att åstadkomma ett gemensamt tygförvaltningsorgan
då uppmärksammas.

Civilförvaltningen anser alltså tiden ännu icke vara inne att på nytt utreda
frågan om tygmaterielförvaltningen utan bör därmed anstå någon tid,
under vilken verksamheten — ostörd av större organisationsproblem -—- bör
intensifieras i huvudförvaltningsprincipens anda och i övrigt enligt de riktlinjer
som ovan angivits. Först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits beträffande
en långt driven samordning av materielverksamheten inom försvaret,
torde tillräckliga förutsättningar föreligga att taga ställning till frågan
om organisatoriska förändringar beträffande de tygförvaltande organen inom
försvaret.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknade Lundberg och byrådirektören
Krook, den sistnämnde föredragande, samt krigsråden Brunskog,
Nilsson, Hallin, Insulander och Engdahl. Stockholm den 20 januari 1960.

RAGNAR LUNDBERG

Cnrl-Otto Krook {]. Sarwe

Armétygförvaltningen

Under förevarande avsnitt hava riksdagens revisorer lämnat en redogörelse
i stort för organisationen av den för närvarande försvarsgrensvis ordnade
tygförvaltningstjänsten vid försvaret och på anförda skäl uttalat den
uppfattningen, att frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk borde närmare
utredas, varvid även behovet av en enhetlig militäringenjörkår borde
klarläggas.

Såsom framgår av den av revisorerna i förevarande organisationsfråga
lämnade redogörelsen har 1946 års militära förvaltningsutredning uti sitt i
oktober 1950 avgivna betänkande framlagt tvenne organisationsalternativ
beträffande tygförvaltningstjänstens ordnande, varav det ena avsåge koncentration
av all tygmaterielförvaltning till ett enda för försvaret gemensamt
centralt ämbetsverk och det andra en fortsatt uppdelning av tygmaterielförvaltningen
på respektive försvarsgrensförvaltningar tillika med en
utökad användning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen. Ehuru enligt
utredningen skäl kunde åberopas till förmån för båda dessa alternativ, ansåge
sig utredningen böra förorda det senare alternativet såsom den lämpligaste
organisationsformen med hänsyn till då gällande försvarsordning med
tre från varandra avgränsade försvarsgrenar.

Uti ett av dåvarande arméförvaltningen den 29 juni 1951 avgivet under -

<lånigt utlåtande över förvaltningsutredningens betänkande framhöll ämbetsverket
med avseende å de olika alternativen för tygförvaltningsjänstens
utformande, bland annat, följande.

»En organisation med ett för försvaret gemensamt s k materieldepartement,
ungefär i likhet med vad ovannämnda alternativ I skulle innebära,
föreslogs på sin tid av 1940 års militära förvaltningsutredning men föranledde
icke någon åtgärd på grund av de vägande skäl, som då anfördes mot
ett dylikt centralorgan. Krigföringen på marken, på sjön och i luften kräver
av den för stridsverksamheten grundväsentliga materielen egenskaper
av helt skilda slag. Denna omständighet torde i själva verket vara den närmaste
anledningen till stridskrafternas uppdelning på tre försvarsgrenar
och som en naturlig följd härav den tekniska handläggningen av materielfrågorna
vid tre försvarsgrensförvaltningar, direkt samarbetande med vederbörlig
försvarsgren. Armeförvaltningen instämmer därför i det av herr
K. E. H. von Heland i särskilt yttrande gjorda uttalandet, att en organisation
av tygförvaltningstjänsten enligt alternativ IT även rent principiellt är att
föredraga.»

Ämbetsverket erinrade vidare om att utredningen för alternativ II föreslagit
en utökad användning av den redan tidigare i viss utsträckning tilllämpade
s k huvudförvaltningsprincipen och ansåge att härigenom önskemålet
om sammanhållning och koncentrering av tygförvaltningen ytterligare
iillgodosetts.

I likhet med förvaltningsutredningen och på av utredningen anförda skäl
fann föredragande departementschefen uti proposition 1954:109 alternativ
I icke för det dåvarande böra ifrågakomma men ansåge att, därest i framliden
en försvarsordning skulle genomföras, som icke i samma mån som
den nuvarande bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenar och
en tredelning av ansvaret för försvarskrafternas stridsduglighet, frågan om
ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten borde tagas upp till
förnyad prövning.

Enligt statsrevisorernas mening hava emellertid sedan nyssnämnda tidpunkt
omständigheter tillkommit, som motiverar en omprövning av den gällande
organisationen av tygförvaltningstjänsten inom försvaret. Revisorerna
hava därvid i första hand framhållit den allt starkare tendensen till uppluckring
av gränserna mellan de olika försA^arsgrenarna, som kännetecknade
den pågående militärtekniska utvecklingen, vilket främst toge sig uttryck
däri att olika stridsmedel, vilka vart och ett efter sin speciella typ nu hänfördes
till viss försvarsgren, höll på att ersättas av enhetliga och för de tre
försvarsgrenarna gemensamma vapen. Som exempel härpå framhöllo revisorerna
roboten, de teletekniska hjälpmedlen samt det ökade ianspråktagandet
av flygplan och helikoptrar inom såväl armén som marinen.

Vad revisorerna härutinnan anfört torde enligt armétygförvaltningens
uppfattning äga sin giltighet allenast i viss begränsad utsträckning. Även om
inom vissa materielområden ensartade konstruktionsprinciper komma till
användning vid framtagande av för de tre försvarsgrenarna likartad materiel,
måste dock materielens konstruktiva utformning i ej ringa omfattning
bliva beroende av materielens användningsområde. Till belysande av här angivna
synpunkter må beträffande robotmaterielen framhållas, att under senare
hälften av 1940-talet och även in på 1950-talet, då försvaret skulle bygga
upp sin organisation för anskaffning av robotvapen, den uppfattningen var
allmänt rådande, att roboten var ett enhetligt vapen, som i praktiskt taget
samma skick kunde lösa flera differentierade försvarsuppgifter, vilka normalt
föll under skilda försvarsgrenars ansvarsområde. I konsekvens härmed
inrättades och uppbyggdes en för alla tre försvarsgrenarna gemensam in -

stans, försvarets robotbyrå, vilken skulle handlägga ärenden rörande robotvapen
för såväl armén som marinen och flygvapnet.

Med början av 1950-talet kunde successivt konstateras att de förväntade
resultaten av koncentreringen av robotverksamheten till ett gemensamt organ
i stort sett uteblevo. Efter överenskommelse mellan flygförvaltningen
och inom armén berörd förvaltning överflyttades därför viss robotanskaffning
till sistnämnda förvaltning, varigenom viss decentralisering av handläggningen
av dessa anskaffningsärenden sålunda genomfördes. Då denna
åtgärd icke visade sig tillfyllest, tillsattes av försvarets förvaltningsdirektion
en utredning rörande robotärendens förvaltningsmässiga handläggning in m.
I sitt yttrande föreslog denna utredning i oktober 1958, att handläggningen
av robotärendena skulle vara decentraliserad och ske efter i princip samma
grunder som handläggningen av andra förvaltningsärenden. Vissa funktioner,
vilka voro nödvändiga för försvarsgrenarnas handläggning av robotärendena,
exempelvis utprovnings- och försöksverksamhet, skulle dock fortfarande
ske med resurser, som voro gemensamma för samtliga försvarsgrenar.

De överväganden, som legat till grund för ovannämnda förslag och därpå
grundade beslut, bygger på ett klarläggande av dels utformningen av de huvudkomponenter,
av vilka olika robotsystem består, dels den följd av åtgärder,
som i princip krävs från idéutkast om robotsystems införande i organisationen
till förrådshållning.

När det gäller ett robotsystems beståndsdelar har det förhållandet betonats,
att själva roboten måste betraktas som en länk ingående bland många
andra i ett vapensystem. Ingen av länkarna får behandlas isolerat från de
övriga, utan samtliga måste anpassas till varandra, för att det sammanlagt
bästa resultatet skall uppnås. Bland dylika systemkomponenter kan framhållas
utrustning för målbestämning, styrutrustning med tillhörande hjälpmedel,
utrustning för robotens förflyttning, handliavande, skjutning och
underhåll in m. Vapensystemets samtliga komponenter måste självfallet
byggas upp för den försvarsuppgift de skola lösa och kunna därigenom icke
bliva desamma, om de skola användas för mark-, sjö- eller luftstrid.

Även om insamlandet av det grundläggande kunskapsunderlaget för värdering
av tänkbara robotsystem och för utveckling av konkreta robotprojekt
bör ankomma på en central teknisk instans inom försvaret, synes sålunda
anskaffningen av ett visst robotsystem och dess infogande i organisationen
i övrigt böra ske efter samma linjer, som gälla för annan krigsmaterielutrustning.
Detta ställningstagande grundar sig på under senare år vunna erfarenheter
i fråga om handläggningen av försvarets robotärenden och leder
till att utvecklandet och framtagandet av ett robotvapensystem måste vara
förlagt till respektive försvarsgrensförvaltning.

Med avseende å den teletekniska materielen kan i förevarande hänseende
anföras, afl den under försvarets förvaltningsdirektion lydande teletekniska
delegationen under en följd av år verkat för gemensam anskaffning av teleteknisk
materiel och, bland annat, årligen inventerat de i sammanhanget aktuella
objekt, som aro upptagna i de olika försvarsgrenarnas materielplaner.
Endast i ett mycket begränsat antal fall har det emellertid varit möjligt att
tillämpa den s. k. huvudförvaltningsprincipen — d. v. s. samordnad anskaffning
genom endera förvaltningens försorg. Visserligen har överensstämmelse
konstaterats i fråga om ett antal byggelement, s. k. teletekniska komponenter,
och enklare hela utrustningsarliklar, såsom små bärbara radiostationer,
telefonapparater, vissa delar till enstaka radarstalionstyper in. m.,
men den väsentliga uppgiften att planera och sammanställa för ett visst vapensystem
lämpad teleteknisk utrustning har självfallet varit betingad av

de krav, som måste uppfyllas av vapensystemet som sådant. Härvid må såsom
exempel särskilt framhållas de stora skiljaktigheter, som föreligga mellan
teleteknisk utrustning för stridsvagnsstridsledning och för jaktstridsledning
eller ubåtskrigföring.

Den teletekniska andelen i vapensystemen ökar fortgående och är i vissa
vapensystem helt avgörande för dettas effektivitet. Den stora differentieringen
vapensystemen emellan giver emellertid icke anledning till antagande att
det inom överskådlig framtid skall bliva möjligt att ernå ett minskat och
mera standardiserat urval av teletekniska utrustningsartiklar. Hela utvecklingen
inom det teletekniska området talar i stället för allt mer komplicerade
och bättre specialanpassade system och apparater för spaning, stridsledning,
kommunikation, navigering m. m.

I fråga om flygplan och helikoptrar får armétygförvaltningen framhålla,
alt långsamtgående flygplan av den typ, som erfordras inom armén, icke
torde för närvarande vara av intrese för flygvapnet eller marinen, medan
däremot viss överensstämmelse med avseende å helikoptermaterielen föreligger
mellan de tre försvarsgrenarna. Vid här angivna förhållande torde
enligt ämbetsverkets mening erforderlig samordning av gemensamma frågor
på flygmaterielområdet lämpligast böra ske genom en utsträckt tilllämpning
av huvudförvaltningsprincipen.

Med utgångspunkt från här angivna synpunkter vill armétygförvaltningen
för sin del framhålla, att den av revisorerna åberopade utvecklingen mot
för försvarsgrenarna gemensamma och enhetliga vapen måste ses på mycket
lång sikt och torde därför i nuläget icke i och för sig utgöra tillräckligt
motiv för en sådan relativt radikal ändring av försvarets förvaltningsverksamhet,
som en övergång från en försvarsgrensvis ordnad tygförvaltning
till en gemensam tygförvaltningsorganisation dock innebär. Såvitt ämbetsverket
kan bedöma, torde stridsmedlens utformning även framdeles i stor
utsträckning bliva betingad av de stridande förbandens olika uppträdanden
till lands, till sjöss och i luften och i den mån förutsättningar föreligga
för gemensam anskaffning av för försvarsgrenarna mera enhetlig materiel
bör detta ske med tillämpning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen. En
ytterligare samordning av anskaffningsverksamheten mellan de olika försvarsgrensförvaltningarna
torde även kunna ske genom utökning av antalet
samarbetsdelegationer, vilka enligt den för försvarets förvaltningsdirektion
gällande instruktionen bland annat ha att verka för enhetlighet mellan
berörda myndigheter i fråga om anskaffning och förvaltning av förnödenheter.

Som ett ytterligare argument mot tanken på en sammanslagning av de
var för sig omfattande tygförvaltningsverken inom försvaret till ett gemensamt
tygförvaltningsverk kan framhållas sannolikheten för att ett dylikt
ämbetsverk måste bliva av en betydande storleksordning och med en synnerligen
heterogen och tungrodd förvaltningsverksamhet. Detta synes även
bliva fallet även om, såsom revisorerna själva förutsatt, en organisatorisk
åtskillnad mellan olika fackavdelningar upprätthålles jämväl efter en dylik
sammanslagning.

Enligt revisorernas uppfattning var del militära försvarets uppdelning på
Ire från varandra avgränsade grenar huvudanledningen till att statsmakterna
icke redan i samband med 1954 års förvaltningsreform fattade beslut
om ell gemensamt tygförvaltningsverk. Armétygförvaltningen anser emellertid
ail, även om den nu pågående utredningen rörande krigsmaktens
högsta ledning skulle resultera i en ändrad försvarsordning med sammanslagning
av de nuvarande skilda försvarsgrenarna till en enhetligt ledd
krigsmakt, del kan ifrågasättas om tillräckliga skäl ändock skulle föreligga

för tillskapandet av ett gemensamt tygförvaltningsverk av ovan antydd natur
och storleksordning.

På grundval av vad ovan anförts har armétygförvaltningen icke funnit
ytterligare utredning i förevarande organisationsfråga för närvarande påkallad
och får därför i underdånighet föreslå, att revisorernas förslag härutinnan
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Stockholm
den 26 januari 1960.

E. M. S. MALM

Nils Wettergren Anders Grufman

Marinförvaltningen

Såsom i någon mån framgår av vad riksdagens revisorer själva anfört ha
försvarets centrala förvaltningsmyndigheter varit föremål för praktiskt taget
ständig översyn under de senaste tjugu åren. Den av kanslichefen Wallén
genomförda utredningen om civil medverkan inom försvarets verksamhet
noterade i sin PM i okt. 1959 den mångfald av utredningar som genom
särskilt tillkallade utredningsmän eller eljest ägt rum avseende försvarets
organisation. Härtill komma de undersökningar och förändringar, som genomförts
till följd av ämbetsverkens egna organisationsspecialisters verksamhet.
Den senaste genomgripande omdaningen av försvarets centrala
tyg-, intendentur- och civilförvaltning trädde i sina huvuddrag i tillämpning
från och med den 1. 7. 1954. Då alla detaljfrågor vid förvaltningsreformen
icke kunde med säkerhet bedömas och vissa principfrågor erhöllo
en mera schematisk lösning, har under senare år översyn av organisationen
pågått genom 1956 års försvar sförvaltningssakkunniga. I sitt yttrande
den 15. 1. 1956 över vad riksdagens då senast församlade revisorer anfört
under § 3 av sin berättelse har överbefälhavaren anfört, att det syntes angeläget
att omorganisationsarbetet finge fullföljas och tillräckliga erfarenheter,
sedan organisationen vunnit stadga, finge förvärvas, innan ytterligare
genomgripande ändringar övervägdes. Detta vore även ur krigsberedskapssynpunkt
och med hänsyn till en ekonomiskt rationell kontinuitet i
den pågående omfattande materielanskaffningen synnerligen önskvärt. De
organisatoriska och personella problem, som blivit en följd av genomförandet
av 1954 års beslut, ha för marinförvaltningens del ännu icke till alla
delar fått sin lösning. Synnerligen starka skäl måste därför föreligga för
att i detta läge igångsätta nya omfattande utredningar med syfte att genomgripande
omorganisera den centrala försvarsförvaltningen.

Revisorernas uttalanden om den nuvarande organisationen av de centrala
tygförvaltande myndigheterna ge vid handen, alt revisorerna icke tillräckligt
beaktat innebörden av att den i försvarets anskaffningskungörelse
''SFS 1954: 470) påbjudna huvudförvaltningsprincipen tillämpas. Denna
leder ju till att det dubbelarbete, som revisorerna vilja avskaffa, i realiteten
avskaffats eller håller på att rationaliseras bort genom samarbete mellan
förvaltningarna. Samordning och effektivisering av anskaffningsverksamheten
är föremål för kontinuerlig uppmärksamhet av försvarets förvaltningsdirektion,
som jämväl skall ägna uppmärksamhet åt att krigsmaktens
centrala förvaltningsmyndigheter även i övrigt samarbeta rationellt och på
lämpligt sätt fördela sin verksamhet. Av betydelse i detta sammanhang äro
även de av direktionen tillsatta samarbetsdelegationerna, som skola verka
för att likartade arbetsuppgifter samordnas och regleras mellan berörda
myndigheter samt att möjligheter till besparingar och rationaliseringar till -

varatagas ävensom verka för enhetlighet mellan berörda myndigheter i fråga
om anskaffning och förvaltning av förnödenheter (SFS 1959: 546). En
längre gående samordning av försvarsgrensförvaltningarnas verksamhet än
som härigenom erhålles torde sannolikt icke vara möjlig att uppnå i dagens
läge med hänsyn till den materiel, som vårt försvar för närvarande är utrustat
med.

Beträffande marinförvaltningens verksamhetsområde kan följande anföras
om ärendenas handläggning.

Ärenden angående anskaffning av vapen(tyg)materiel handläggas inom
vapenavdelningens byråer, varjämte kontrollfrågor avseende denna materiel
handläggas så långt möjligt centralt inom ett kontrollkontor. Den materiel,
som anskaffas genom torped- och minbyråernas försorg, förefinnes
icke inom armétygförvaltningen eller flygförvaltningen. Vad beträffar artilleribyråns
materielanskaffningar är det huvudsakligen på ammunitionssidan,
som viss med framför allt armétygförvaltningen gemensam materiel
finnes, och den anskaffas enligt huvudförvaltningsprincipen av ett ämbetsverk
jämväl för de övrigas behov. I fråga om motorfordon finnes även med
de övriga förvaltningarna gemensam materiel, som anskaffas enligt huvudförvaltningsprincipen.
Pjäsmaterielen är däremot för det stora flertalet typer
konstruktionsmässigt helt skild från den, som anskaffas genom armétyg-
och flygförvaltningarnas försorg. För eldledningsmaterielen användes i
viss utsträckning samma konstruktionsteknik som för motsvarande materiel
hos armétygförvaltningen. I den mån så sker förekommer inget dubbelarbete,
emedan själva konstruktionsarbetet utföres av samma industrier.
Utformningen av instrumenteringen, speciellt i vad avser materiel för fartyg,
är emellertid i stor utsträckning skild från motsvarande hos sistnämnda
myndighet. Det arbete, som utföres i marinförvaltningen med materielen,
kan till stor del hänföras till anpassning av densamma till de andra
komponenterna i vapensystemen och till de olika vapenbärarna. Delta arbete
är speciellt för varje system och kan därför icke rubriceras som dubbelarbete.
Genom robotkontorets försorg anskaffas robotar och robotlavettage,
varvid i förekommande fall huvudförvaltningsprincipen tillämpas.
Något konstruktionsarbete i egentlig mening utföres icke av marinförvaltningen,
utan så långt möjligt inköpas färdiga konstruktioner eller utläggas
konstruktionsuppdrag. Härvid uppställas krav på inaterielen och bedömas
dess prestanda, vilket arbete är specifikt för varje vapensystem. I fråga om
lavettage måste, i varje fall då de skola uppställas ombord på fartyg, speciella
konstruktioner utföras, vars motsvarighet icke återfinnes inom de
andra förvaltningarna. Marinförvaltningens arbete kan närmast karakteriseras
som anpassning av inaterielen till de aktuella robotsystemen och vapenbärarna
i likhet med vad som är fallet med avseende på eldledningsmaterielen.
Inom telebyrån anskaffas hydroakustisk materiel, som icke förekommer
i de övriga förvaltningarnas anskaffningsprogram. Radio- och radarmateriel,
som med undantag för själva uppställningsmatcriclen är likartad
med motsvarande materiel inom de övriga förvaltningarna, anskaffas
i möjlig utsträckning enligt huvudförvaltningsprincipen. Även i fråga om
telematerielen nedlägges ett stort arbete på dess anslutning och anpassning
till vapensystemen och vapenbärarna, vilket icke har sin motsvarighet inom
de övriga förvaltningarna.

Intim samverkan är nödvändig mellan dem, som svara för ovannämnd materiel,
och dem, som svara för den skeppsbyggnadstekniska inaterielen, för
att ett gott resultat skall kunna uppnås vid anpassningen av vapensystemen
i fartygen. Vid eu eventuell funktionell teknisk uppdelning av verksamheten
i ett gemensamt tygförvaltningsverk äventyras denna samverkan.

Helikoptertjänsten, som särskilt omnämnes av revisorerna, är föremål för
långtgående samordning. Sålunda sker all grundläggande utbildning av förare
och mekaniker numera gemensamt för försvarsgrenarna. Större översynsfrågor
liksom anskaffning och lagerhållning av reservdelar för gemensamma
helikoptertyper avses även samordnas. Däremot är det ofrånkomligt,
att tillämpad utbildning, viss service och daglig tillsyn sker vid förbanden,
icke minst av den anledningen att helikoptrarna utnyttjas olika
inom de tre försvarsgrenarna, exempelvis vid marinen för ubåtsjakt och
minsvepning, vilket kräver speciell utrustning och utbildning.

I detta sammanhang bör icke heller bortses från lokalförvaltningarnas
beroende av den centrala förvaltningen. Ur såväl freds- som krigsmässig
synpunkt är det ett starkt krav, att förvaltningsvägarna mellan den centrala
och den lokala förvaltningen äro enkla. För att kunna åstadkomma detta
måste den centrala förvaltningens organisation återspeglas i den lokala, i
princip på så sätt, alt ett sakorgan i centralförvaltningen i huvudsak endast
behöver ha kontakt med ett motsvarande organ i lokalförvaltningen. Den
nuvarande organisationen är i huvudsak uppbyggd i enlighet härmed. Härigenom
möjliggöres eu god personlig kontakt mellan tjänstemännen i central-
och lokalförvaltningarna, vilket ökar smidigheten och höjer effektiviteten
i förvaltningsarbetet. Avsteg från denna princip kan allvarligt nedsätta
förvaltningsapparatens effektivitet i såväl krig som fred.

Såsom framgår av ett av revisorerna återgivet uttalande av chefen för
försvarsdepartementet i proposition 1954: 109 framhöll departementschefen,
att han visserligen icke vore främmande för tanken, att gemensamma förvaltningsorgan
även på krigsinaterielförval t ningens område framdeles kunde
komma att visa sig innebära den mest fördelaktiga lösningen men att
förutsättningarna härför borde organiskt växa fram på grundval av de åtgärder
till samordning i olika hänseenden, vilka inginge som viktiga beståndsdelar
i den då aktuella förvaltningsreformen. Ett sådant sammanförande
torde — framhöll han — vidare förutsätta en ändrad försvarsordning.
Statsrevisorerna erinra på sid. 11 G, att huvudanledningen till att statsmakterna
icke redan 1954 fattade beslut om ett gemensamt tygförvaltningsverk
vore det militära försvarets uppdelning på tre från varandra avgränsade
grenar, och anse, att detta hinder mot en ur saklig synpunkt önskvärd
samordning av tygförvaltningstjänsten visserligen bestode men endast
vore av formell karaktär. I verkligheten skulle emellertid läget ha undergått
en betydelsefull förändring. Det kan emellertid ifrågasättas, om de inträffade
förändringarna, som revisorerna ange på sid. 9 G, äro så avsevärda,
att de skäl skulle ha försvunnit, som 1946 års militära förvaltningsutredning
anfört för bibehållande av försvarsgrensförvaltningarna, bl. a. »de
för varje försvarsgren speciella taktiska kraven och den omständigheten att
en stor del av den materiel varom här är fråga (för marinens och flygvapnets
vidkommande huvuddelen) användes inbyggd i en större enhet — fartyg,
flygplan eller stridsvagn —», vilka förhållanden medförde »att matelielen
i fråga i stor utsträckning måste ges olika utförande, och detta även
om grundtekniken är densamma». Den nuvarande förvaltningsorganisationen
måste anses vara organiskt hopvuxen med den för närvarande gällande
indelningen av försvaret på försvarsgrenar. Det förhållandet, att — såsom
revisorerna anföra — »de problem som möta de tygförvaltande organen
ha därmed militärt, tekniskt och ekonomiskt blivit alltmer komplicerade»,
utgör icke i och för sig tillräcklig grund för en sammanslagning av
försvarsgrenarnas förvaltningar utan talar närmast för en längre gående
specialisering än vad nu är fallet. Marinledningen har i sitt utlåtande den
22 juni 1951 över 1946 års militära förvaltningsutrednings betänkande in -

stämt i de uttalanden av utredningen, som avsågo att tillförsäkra försvarsgrenscheferna
ett avgörande inflytande på tygmaterielförvaltningen och har
därvid framhållit, att detta senare icke kunde ske med mindre förvaltningen
i princip ordnades försvarsgrensvis. På mycket lång sikt kanske man
kan tänka sig en krigsmakt, där grenarna suddats ut till förmån för olika
vapensystem. Även med sådana premisser är det sannolikt ändamålsenligt
med eu uppdelad förvaltning, baserad på respektive vapensystem.

Revisorerna erinra om att eu särskild utredning av krigsmaktens högsta
ledning igångsatts. De föreslå dock, att, enär en utredning om ett gemensamt
tygförvaltningsverk kan väntas bli förhållandevis tidsödande, ifrågavarande
spörsmål nu upptages till ingående belysning. Uppenbart torde vara
att hela frågan om försvarets organisation på förvaltningssidan sammanhänger
med frågan hur försvarsledningen i övrigt avses bli organiserad. Marinförvaltningen
erinrar i detta sammanhang, att försvarets högskoleutredning
1958, som avgivit sitt betänkande i nov. 1959, på sid. 55 uttalat: »Utredningen
vill framhålla, att den tidpunkt för närvarande icke kan skönjas,
då de nuvarande försvarsgrenarna kommer att bilda en enhet», i anslutning
vartill utredningen förordar en organisation med tre högskolor. Förrän
klarhet vunnits, torde förutsättningar för en mera vittgående utredning saknas,
än den som äger rum genom nu pågående och föreslagna organisationsundersökningar
inom den gällande organisationens huvudram.

Därest en ändrad försvarsordning kommer till stånd, uppstår en förutsättning
för eu undersökning angående omdaning av den centrala tygförvaltningens
organisation. Om en utredning igångsättes dessförinnan, måste den ju arbeta
med flera olika — mer eller mindre troliga — alternativ, något som
måste medföra att åtskilligt av det nedlagda arbetet sedermera, då beslut fattats
beträffande försvarsordningen, måste visa sig ha varit förgäves. Detta
torde knappast vara ett ekonomiskt arbetssätt.

Om ett gemensamt tygförvaltningsverk skall skapas, uppkommer frågan,
hur det skall vara organiserat. Utan att gå närmare in på denna fråga kan man
ändå våga det antagandet, att detta verk på grund av den förvaltade materielens
olikheter måste uppdelas i avdelningar, som i någon mån motsvara
nuvarande indelning i armétyg-, marin- och flygförvaltningarna även om
indelningsgrunden måhända blir en annan t. ex. vapensystemen. Denna tankegång
har hos revisorerna kommit till uttryck så, att de anse det givet, att
även eller en sammanslagning av berört slag en organisatorisk åtskillnad
mellan olika fackavdelningar måste upprätthållas. Skulle någon besparing
vara att vinna genom att viss rationalisering visar sig kunna äga rum inom
något område, är det att märka, alt arbetet inom en stor organisation knappast
blir mera lätthanterligt än inom en mindre enhet. Erfarenheterna från
den enskilda sektorn gc vid handen, att stora koncerner få så komplicerade
arbetsrutiner och därmed bli så oekonomiska, att uppdelning blivit nödvändig.
En mindre förvaltningsapparat arbetar rationellare än en större sådan, därigenom
att den direkta kontakten och insynen medför effektivare ledning.
Det merarbete, som kan förutses uppkomma för alt skapa erforderlig kommunikation
mellan tjänstemännen i en större enhet — inte minst på grund
av de lokala avstånden — torde komma att i viss utsträckning uppväga de
besparingar genom sammanslagningar in. in., som eventuellt kunna vinnas.
Beaktas hör även huru ett förvaltningsverk av denna storlek skall fungera i
krig.

Ett särskilt spörsmål vid skapandet av ett verk av den storleksordning,
som bär är i fråga, blir ordnandet av verkets ledning. Den verkschef (eller
souschef), som skall ha det direkta ansvaret för verksamheten, kommer att
få avsevärda svårigheter att skaffa sig överblick över hela arbetsområdet och
5 Itc», berättelse ang. statsverket år 1950. It

att sammanhålla och leda arbetet. Delegering till underställda chefer i betydligt
större utsträckning än nuvarande souschefer delegera torde bli oundgänglig
för att icke arbetsbördan för denne man skall bli överväldigande.
Sannolikt kommer det att visa sig erforderligt att till de underställda cheferna
delegera beslutanderätt i sådan utsträckning, att dessas befogenheter
komma att motsvara nuvarande verkschefers (souschefers).

Avslutningsvis får marinförvaltningen framhålla följande. Ett motiv till
revisorernas nu framlagda förslag om utredning av tygförvaltningstjänstens
organisation utgöres av uppfattningen hos dem, att kostnadsbesparingar
skulle vara att vinna genom en omorganisation. Det är möjligt, att sådana besparingar
skulle kunna påvisas, ehuru marinförvaltningen bedömer det osannolikt.
Kanslichefen Wallén påpekar i den ovannämnda utredningen emellertid,
att omfattande och kostnadskrävande övergångsanordningar i fråga
om personal måste vidtagas i samband med organisationsändringar. I den mån
kostnadsfrågan framföres såsom ett avgörande argument böra även kostnaderna
för själva utredningen uppskattas. Härvid bör hänsyn tagas icke blott
till de direkta kostnader i form av arvoden in. m. till utredningsmännen
utan jämväl till avlöningskostnaderna för den stora skara tjänstemän inom
ämbetsverken, som kommer att tagas i anspråk för utrednings- och organisationsarbetet
med därav följande eftersläpning av dem eljest åvilande arbetsuppgifter.
Hänsyn får emellertid icke uteslutande tagas till den direkta
minskningen på avlönings- och omkostnadsanslag. Stor vikt måste även fästas
vid den nya organisationens effektivitet i jämförelse med den nuvarande.
Härom har marinförvaltningen ovan framlagt vissa synpunkter. Dessutom
bör emellertid övervägas den nedgång i organisationens effektivitet,
som kommer att inträda såväl under utredningsskedet som under en eventuell
därefter kommande omorganisationsperiod. Den erfarenhet marinförvaltningen
har av tidigare omorganisationer visar, att under den tid utredningen
pågår — revisorerna framhålla själva, att denna torde bliva förhållandevis
tidsödande -— jämkningar och anpassningar av organisationen svårligen
låta sig göra, enär framställningar om ändringar, som bedömas vara
fördelaktiga, såsom regel avvisas med hänvisning till pågående utredning.

Sammanfattning

Marinförvaltningen anser, att de erforderliga förutsättningarna för en utredning
av det genomgripande slag som föreslagits icke föreligga.

Det är angeläget, att stabiliteten i organisationen bevaras till förmån för
arbetsprestationerna, och förvaltningsapparatens funktionsduglighet får icke
äventyras under längre eller kortare perioder genom ett av reformiver alltför
långt drivet experimenterande med organisationen.

Enligt marinförvaltningens mening kunna de för kronan bästa resultaten
ur såväl ekonomiska som funktionella synpunkter erhållas genom en fortgående
anpassning av de nuvarande tygförvaltande ämbetsverkens inre organisation
efter de krav, som förändringarna i materielbeståndet medföra, och
efter de förhållanden, som uppkomma genom en så långt möjligt genomförd
tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Eu sådan anpassning pågår och
är avsedd att fortsättas.

Marinförvaltningen1 avstyrker bifall till riksdagens revisorers förslag om
utredning av frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk och i anslutning
därtill om behovet av en enhetlig militäringenjörkår.

1 Chefen för marinen biträder i princip marinförvaltningens ställningstagande.

I ärendets avgörande hava deltagit undertecknad souschef, Hammar, OIdenburg,
Bring, Welinder, Engström, Nettelbladt, Wedin och Broström, den
sistnämnde föredragande. Stockholm den 21 januari 1960.

GUNNAR J.-PALMGREN

I. Korfitsen

Flygförvaltningen

Genom remiss den 18 december 1959 har Kungl. Maj:t anbefallt flygförvaltningen
att avgiva underdånigt utlåtande över vad riksdagens senast församlade
revisorer anfört om tygförvaltningstjänsten under § 7 i sin berättelse.
överbefälhavaren har jämväl ålagts — efter hörande av försvarsgrenscheferna
— avgiva utlåtande. Med hänsyn till sambandet mellan tygförvaltningstjänsten
och verksamheten i övrigt vid flygvapnet avgiva chefen för
flygvapnet och flygförvaltningen härmed gemensamt utlåtande, varav kopia
tillställes överbefälhavaren.

Revisorerna synas konstatera att likartade materielfrågor handläggas av
de tre militära tygförvaltande ämbetsverken och hävda att en sammanslagning
skulle verka effektiviserande och kostnadsbesparande. Den tekniska
utvecklingen har otvivelaktigt medfört vissa genomgripande förändringar av
ämbetsverkens arbetsuppgifter. Nya vapen och materiel äro under utveckling
och anskaffning, vilket givetvis påverkar organisationen. Det är alltså
sannolikt, att försvarets organisation efter hand kommer att förändras i flera
avseenden. Det är emellertid här fråga om en utveckling på lång sikt och det
torde vara svårt att förutsäga, när en sådan stabilisering inträtt i förhållandena,
att det skall bli möjligt bedöma, om en genomgripande omorganisation
av tygförvaltningstjänsten är lämplig och möjlig. Intill dess att en sådan
stabilisering inträtt blir arbetet betungande för de nuvarande ämbetsverken.
De bör därför — ostörda av genomgripande organisationsförändringar — få
i så elastiska former som möjligt administrera verksamheten.

Trots den snabba tekniska utvecklingen av i vissa fall för försvarsgrenarna
till synes likartad materiel är det icke riktigt att frågor rörande denna
utveckling liandlägges hos samtliga tygförvaltande ämbetsverk var för sig.
Revisorerna synas nämligen ha bortsett från betydelsen av den verksamhet,
som utövas av försvarets förvaltningsdirektion. Med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen
fördelar direktionen uppgifter avseende utveckling
och inköp samt även förrådshållning av ny materiel på de ämbetsverk, som
bäst lämpar sig för uppgiften. Härigenom vinnes den av revisorerna åsyftade
enhetliga planeringen, när denna är önskvärd, utan att en genomgripande organisationsändring
behöver ske. Genom intensifiering av direktionens verksamhet
under den tid det tar tills ovannämnda stabilisering inträtt och genom
en utvidgning av huvudförvaltningsprincipens tillämpningsområde, kan
via successiva organisationsändringar utgångsläge skapas för ytterligare rationaliseringar.

Det måste klart framhållas, att ämbetsverken följer den utveckling som
sker, även med hänsyn till arbetsformerna i verken. Samverkan sker också
mellan förvaltningarna bl. a. gnom samarbetsdelegationer under förvaltningsdirektionen.
Sedan 1954 års organisation genomfördes har också 1956
års för svar sförvallningssakkunniga föreslagit organisationsändringar i enlighet
med fortlöpande skilda uppdrag. Det torde härutöver i dagens läge
vara tillräckligt, att förvaltningsdirektionen och ämbetsverken själva utreder

och söker klarhet om de förändringar, som växer fram eller påkallar initiativ,
och att försvarsgrenarna när så är lämpligt företräda varandra.

Revisorerna påpekar i sitt uttalande med all rätt standardiseringens betydelse.
Standardisering sfunktionerna inom försvaret sammanhållas och
samordnas av försvarets standardiseringsdelegation (FSD) och försvarets
klassifikationscentral (FKC). FSD är eu samarbetsdelegation med särskild
instruktion av Kungl. Maj:t, medan FKC är en organisationsenhet ansluten
till flygförvaltningen. I sin verksamhet kommer FKC dagligen i kontakt med
torsvarsgrensförvaltningarnas olika sakorgan och uppmärksammar därigenom
om dubbelarbete förekommer eller om olikheter inom olika arbetsrutiner
försvårar samverkan mellan förvaltningarna och försvarsgrenarna. FKC
arbetar emellertid med eu i förhållande till sina arbetsuppgifter allt för liten
personal. Det synes väsentligt att de organ som redan finiias för standardisering
och typminskning får sådana resurser att de kunna fullgöra sina åligganden
på ett fullt tillfredsställande sätt

Grundbetingelserna för militära operationer på land, vatten och i luften
kunna icke förväntas så påverkas av den tekniska utvecklingen, att icke
väsentliga skiljaktigheter även i fråga om tygmaterielens utförande kommer
att bestå. Olikheterna får icke fördunklas av att man för skilda materielslag
använder nya tekniska landvinningar, t. ex. automation och vad populärt
benämnes robotteknik. Den olikartade materielen medför speciella anskaffnings-
och underhållsproblem, som torde vara vida mer komplicerade
än inom den civila statsförvaltningen. Man bör härvid ej bryta ut enstaka
funktioner, t. ex. inköpsfunktionen, ur sitt logiska sammanhang, då
blir risken för dåligt samarbete stor (jfr t. ex. krigsmaterielverket på sin
tid). Nämnda problem kräva speciell teknisk expertis, handhavandet likaså,
varom vidare i det följande i anslutning till frågan om sambandet med organisationen
av försvarets högsta ledning i övrigt och stabsfunktionen. Här
skall blott något beröras en hithörande aspekt.

Det är ju av största betydelse att betrakta förvaltningarnas verksamhet
icke blott ur kvantitativ synpunkt utan även och alldeles särskilt beakta den
kvalitativa sidan av tygmaterielanskaffningen. För ett litet land som Sverige
med självständig utrikespolitik är en hög militärteknisk standard en tillgång
av väsentlig betydelse. Det svenska försvarets tekniska standard efter
kriget har varit anmärkningsvärt hög, och denna standard har uppnåtts till
internationellt sett små kostnader.

Utan sådana resurser som stormakterna har måste Sverige grunda sin
höga vapentekniska nivå på den för verksamheten anställda personalens
intresse, ambition och förmåga. Standarden har bl. a. åstadkommits genom
strävan hos försvarets olika delar att vara ledande i modernitet och kvalitet.
Värdet av de andliga drivkrafterna och en sådan prestationsstimulans får icke
förglömmas. Den kan lätt falla bort i en överdriven centralbyråkrati. Sker
detta är risken den att krigsmaterielen fördyras eller kvaliteten försämras.

Som sammanfattning av det föregående kan sägas, att revisorerna synas
bortse från det förhållandet, att den materiel, som är av gemensam natur,
redan i dagens läge anskaffas enligt huvudförvaltningsprincipen och bortser
från den omständigheten att huvuddelen av den materiel försvarsgrensförvaltningarna
ha att anskaffa företer väsentliga tekniska skillnader. Inga
skäl tala för att anskaffningen av sistnämnda materiel bäst skulle tillgodoses
av ett gemensamt verk.

Ett gemensamt tygförvaltningsverk, sådant som revisorerna föreslå, bleve
en organisation av för svenska förhållanden enorma dimensioner, genomkorsat
av ett nätverk av ansvarslinjer för tillgodoseende av arbetsuppgifterna,
och alltjämt på ena eller andra sättet särhållande mark-, sjö- och flyg -

ärenden. Ärendenas beredning och handläggning koinme att försvåras och
arbetsrutinerna kompliceras. Underförvaltningsenheterna måste tilldelas befogenheter
i stort sett motsvarande de nuvarande ämbetsverken och man
frågar sig vilken funktion, och vilka ledningsmöjliglieter, som kan beredas
verkschefen. Det torde bli mycket svårt att effektivt leda ett så omfattande
och heterogent arbetsfält. Ett dylikt ämbetsverk skulle säkerligen nå vida
över den storlek, där optimalt arbetsresultat erhålles. Man skulle sannolikt få
betydligt sämre arbetsresultat totalt sett, samtidigt som det är långt ifrån
uteslutet att den tekniska administrationen skulle kräva mer personal än
tidigare. I detta sammanhang kan förtjäna framhållas att de ämbetsverk,
som framgick ur 1954 års förvaltningsreform fick nästan dubbelt så stor
personalstyrka som på sin tid föreslogs av 1946 års militära förvaltningsutredning.
Ganska allmänt ansågs också att man i framtiden borde undvika så
omfattande utredningar och beträda de successiva reformernas väg. Nämnas
må att i England numera ur Ministry of Supply utbrutits flyginaterielanskaffningen,
vilken handlägges av ett nytt ämbetsverk Ministry of Aviation.

Ansvarsfördelningen för tygförvaltningstjänsten skär igenom icke blott
förvaltningarna, utan även staber och anstalter (FOA, FRA m. fl.). Krigsmaktens
högsta ledning är för närvarande föremål för en översyn. Säkerligen
kommer denna att redovisa fruktbara synpunkter, även beträffande förvaltningsorganisationen.
Om framdeles de tre försvarsgrenarna skulle sammanslås,
måste givetvis tygförvaltningstjänstens organisation påverkas härav.
Man bör dock i det längsta undvika att skapa ett mammutverk. Avgörandet
kommer att i väsentlig grad påverkas av hur stabsorganisationen kommer
att se ut, men primärt måste dock målet för varje eventuell ändring av
organisationen vara att göra den effektivare. Tillskapande av ett gemensamt
verk befaras verka åt fel håll. Beträffande den framtida stabsorganisationen
bör beaktas, att sambandet mellan förvaltande och militära organ i central
instans men även förhållandet till organen i regional och lokal instans har
väsentlig betydelse för förvaltningsorganisationen. Detla samband skall här
i korthet belysas något, varvid blir ofrånkomligt att delvis upprepa synpunkter
som redan anförts. Det torde också vara på sin plats, att här sätta
in i sitt sammanhang ett par frågor som särskilt upptagits av revisorerna,
bl. a. robotärendenas behandling.

Då erfarenheterna hitintills visar att tyngdpunkten i det kvalificerade förvaltningsarbetet
mer och mer skjuts över mot planering och utveckling av
system är del i framtiden än mera nödvändigt att åstadkomma ett nära samarbete
mellan förvaltning och stab på ett tidigt stadium av planerings- och
utvecklingsarbetet. Förutsättningarna härför bli svårare att skapa, om tygförvaltningstjänsten
sammanföres till ett ämbetsverk.

De problem som möter de tygförvaltande organen ha blivit militärt, tekniskt
och ekonomiskt alltmer komplicerade. Svårigheterna uppkomma inte
minst därigenom att vid beslut om materielanskaffning konsekvenserna
även inom andra områden än de rent tekniska måste beaktas, exempelvis sådana
frågor om personal, byggnader och utbildning som berör den rent militära
organisationen och som det ankommer på stabsorganen att handlägga.
Även frågor om forskning, operativ planläggning in. in. måste behandlas i
nära samarbete mellan förvaltning och stab. De komplicerade vapensystem,
som finnas speciellt inom luftförsvaret — flygplan, robotar, stridsledningssystem
och bassystem — äro så intimt förbundna med stabsverksamheten, att
de inte kunna frigöras från denna ulan att arbetsresultatet äventyras.

1 revisorernas förslag ha konsekvenserna för det kontinuerliga planeringsarbetet
på att inom ramen för tillgängliga resurser (ekonomi, personal, byggnader]
skapa operativt acceptabla tekniska lösningar för aktuella problem

icke berörts, vilket gör att behovet av ett nära samarbete mellan stab och
förvaltning icke framkommit. Detta behov accentueras just av kvalificerade
och större system, där under planeringsarbetets gång förutsättningarna successivt
ändras och nya beslut i komponentfrågor ofta får inverkan på systemet
i sin helhet. Från stabssidan ter sig en lösning enligt alternativet centraliserad
tygmaterieltjänst ofördelaktig, eftersom den organisationsformen innebär
allvarlig risk för att detta nära samarbete försvåras till förfång för arbetsresultatet
i sin helhet.

Revisorerna påstå alt roboten är ett exempel på ett »enhetligt» vapen som
utan att robotens tekniska villkor förändras kan utnyttjas av armé-, marineller
flvgförband. Synen på roboten som ett enhetligt vapen är betydligt överdriven.
Visserligen utnyttjas samma slags grundteknik för robotvapen av
olika slag men tillämpningen av tekniken sker på olika sätt i flertalet typer
av robotar beroende på robotens användningsområde. Hade »enhetligheten»
tillämpats tidigare skulle exempelvis all förvaltningsmässig handläggning av
radarmateriel bort sammanföras till en förvaltningsmyndighet. För att skapa
samordning mellan förvaltningarna på radarområdet tillkom försvarets radarråd,
som numera ersatts av en inom teletekniska samarbetsdelegationen
inrättad radarkommitté. Ytterligare samordning torde icke vara lämplig
beroende på att materielutvecklingen måste ske mera med hänsyn till materielens
användningsområde än med hänsyn till den använda tekniken.
Samma gäller robotområdet. Att förhållandena på robotområdet mera än
på radarområdet för en utomstående förefaller påkalla rationalisering för
att skapa ökade totala resurser beror troligen på att de personella resurserna
sammantaget inom förvaltningarna icke tillgodoser de ökade krav som
tillkomsten av robotarna inneburit. Här hjälper sannolikt ej ytterligare rationalisering
f. n., utan det är en genomgående brist på personal som måste
täckas. Robotvapnen komma successivt att ersätta eller komplettera befintliga
vapensystem och det ligger helt naturligt i varje förvaltningsgrens eget
intresse att skaffa sig de robotar som behövs för att lösa nu gällande uppgifter.

På samma sätt som robotvapen är en ersättning och komplettering av
äldre vapensystem, måste flygplan och helikoptrar inom armén och marinen
anses vara en tidsenlig lösning av vissa av dessa försvarsgrenars behov
av specialtransportmedel. Anskaffning in. in. av dylik materiel innebära icke
sådana förvaltningsmässiga problem att de icke skulle kunna lösas inom
ramen för nuvarande organisation.

Tillgången på tekniska specialister är icke god och revisorerna ha framhållit,
att dessa specialister såsom varande en förhållandevis dyrbar arbetskraft
borde kunna utnyttjas bättre i en gemensam tvgförvaltningsorganisation.
Bortsett från vad som redan tidigare antytts, att det under alla förhållanden
behövs ett stort antal tekniska specialister för att lösa de skilda tekniska
problem, som är förenade med materielens olikhet med hänsyn till
dess användning till lands, till sjöss och i luften, finns skäl invända mot uppfattningen
att specialisterna skulle vara en förhållandevis dyrbar arbetskraft.
Med hänsyn till prestationen per capita inom förevarande område
måste de tvärtom anses utgöra en relativt sett billig arbetskraft, och en viss
utökning av densamma, delvis på bekostnad av annan arbetskraft, innebär
en rationalisering. Kraven på ett bättre utnyttjande av specialister liksom på
undvikande av dubbelarbete, på standardisering, samordning av utveckling
och inköp samt gemensamt uppträdande gentemot leverantörer och andra,
vilket krav beaktas fortlöpande, torde emellertid för närvarande kunna tillgodoses
bäst genom de organ, som nu finns. Lämpliga förändringar, som
kunna belingas av bl. a. teknisk utveckling, bör härvid få genomföras suc -

cessivt av ämbetsverken själva i förekommande fall i samverkan med förvaltningsdirektionen.
Uppdrag om undersökning av speciella organisationsfrågor
in. m. kan vidare i fortsättningen liksom hittills varit fallet lämpligen och
successivt lämnas 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga. Uppmärksamheten
hör härvid främst riktas på frågor om hur handläggningen av ärenden
om likartad materiel skall bäst fördelas på ämbetsverken och en ökad samordning
av underhålls- och förrådstjänsten samt materielredovisningen i övrigt
åstadkommas. Härigenom skulle också det gemensamma arbetet på typminskning
underlättas, men även ytterligare organisationsändringar så småningom
möjliggöras. Chefen för försvarsdepartementet uttalade sig också år
1954 för att förutsättningarna för en gemensam förvaltningsorganisation
borde växa fram organiskt genom samordningsåtgärder.

Kärnan i det av riksdagsrevisorerna berörda problemet är emellertid icke
organisering av tygförvaltningen utan indelningen av totalförsvaret på lämpligaste
sätt Detta torde vara en fråga på lång sikt. Sedan den frågan en
gång lösts kommer säkerligen tygförvaltningstjänstens organisation att
följas av försvarets grundorganisation.

Tiden kan således ännu icke anses mogen för en av revisorerna åsyftad
utredning. Vad förvaltningarna nu bäst behöver är arbetsro i ett ömtåligt
utvecklingsskede. Det måste bestämt varnas för att förorsaka störningar i
det hårt pressade arbetsläge, som nu råder. Ämbetsverken har först förra
året fått sina provisoriska instruktioner avlösta av slutliga, och i anslutning
därtill utarbetade arbetsordningar torde ännu ej ha hunnit helt genomsyra
verksamheten. Det skulle skapa mycket ofruktbart arbete att för tidigt
igångsätta en ny utredning, som för lång tid skulle medföra ett eftersättande
av det löpande arbetet. Ty utan eftersättande kan ämbetsverken icke mobilisera
resurser att betjäna en utredning av ifrågasatt omfattning. Härtill
kommer att cn sådan utredning kan befaras leda till allvarliga personalsvårigheter.
.

En successiv ökning av tygförvaltningstjänstens kapacitet är nödvändig
på grund av materielfrågornas stora omfattning och komplicitet. En utredning
som innebär en än mer ökad arbetsbörda för de ledande befattningshavarna
inom organisationen, måste leda till en besvärande kapacitetsminskning.
Den inom''vissa områden behövliga kapacitetsökningen torde endast kunna
vinnas genom att i görligaste mån täcka behovet av kvalificerad personal.
Tills vidare torde dock intet vara att vinna i detta avseende av en undersökning
om en enhetlig militäringenjörkår kan åstadkommas. De nuvarande kårernas
(motsv.) sammansättning, utbildning, specialisering och arbetsmetoder
skilja sig alltför starkt. En ny utredning på detta område skulle dessutom
innebära ett upprivande av de resultat, som blivit en följd av kårutredningens
nvligen framlagda förslag.

Med hänvisning till det förestående avstyrkes riksdagsrevisorernas utredningsförslag.

I ärendets handläggning inom flygförvaltningen ha deltagit souschefen
Rapp, ledamöterna Sundén, Lindgren, Holmgren, Hildebrandt och Kollind,
den sistnämnde föredragande, ävensom Westergård, Rosenberg, Tägil och
Berglund. Stockholm den 22 januari 1960.

Höns Kollind

A. LJUNGDAHL

J. Lidströmer

Försvarets förvaltningsdirektion

Revisorerna har i nämnda § 7 förordat att frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk
skall närmare utredas, varvid även behovet av en enhetlig
militäringenjörkår torde höra klarläggas.

Till åtlydnad av det sålunda meddelade uppdraget får försvarets förvaltningsdirektion
framhålla, att den av riksdagens revisorer väckta frågeställningen
berör hela spörsmålet om övergång från försvarsgrensförvaltningar
till fackförvaltningar. Flera steg i denna riktning har redan tagits, bl. a.
genom tillkomsten av försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets fabriksstyrelse och försvarets
forskningsanstalt. Därutöver har flera organisationsenheter, såväl inom de
försvarsgrensbetonade förvaltningsmyndigheterna som vid sidan av dessa,
erhållit ställningen av för försvaret gemensamma organ. Vid en fortsatt utveckling
i denna riktning synes frågan om en gemensam intendenturförvaltning
i första hand komma i blickfältet. Denna fråga är emellertid beroende
av andra nu pågående utredningar.

Såsom riksdagens revisorer påpekar har de av dem nu diskuterade spörsmålen
behandlats i vissa i remissakten nämnda utredningar. Det må då
konstateras, att frågeställningar av denna karaktär även utgör ständigt återkommande
diskussionsämnen vid de överläggningar rörande samordning
av olika förvaltningsärenden, med vilka försvarets förvaltningsdirektion
och dess kansli kontinuerligt har att laga befattning. De aspekter som därvid
bör beaktas är alltså väl kända inom direktionen. Såvitt direktionen
kunnat finna har emellertid revisorernas § 7 fått en utformning, som tyder
på att för förvaltningsverksamheten väsentliga faktorer, främst tillkomsten
av huvudförvaltningsbegreppet, icke tillräckligt beaktats. Revisorerna synes
nämligen delvis ha bortsett från den utveckling förvaltningstjänsten undergått
sedan 1946 års förvaltningsutredning framlade sitt betänkande. Revisorerna
synes vidare ha utgått från det — enligt direktionens uppfattning
felaktiga — antagandet, att de grenar av den militära förvaltningstjänsten,
soin i paragrafen givits den kollektiva beteckningen tygförvaltning, är av
enhetlig karaktär och därför lätt skulle kunna sammanföras inom en myndighet.
Det bör då tagas hänsyn till att vapensystemen måste anpassas till
de operativa förhållandena inom de olika försvarsgrenarna. Projekteringen
av nya konstruktioner måste grundas på forskning och koordineras med de
taktiska förutsättningarna för användning av olika vapen vid olika truppslag
och med möjligheterna för industriell produktion. Materielens tekniska
funktion i användning vid truppen måste följas upp, varvid behovet av tekniska
förbättringar kan konstateras och påverka det fortsatta utvecklingsarbetet
inom förvaltningarna. Tygförvaltning innebär vidare att de centrala
myndigheterna, förutom ansvaret för utveckling och anskaffning av materiel
även bär ansvar för den skötsel av materielen som ankommer på lokala
och regionala militära organ. Allt detta förutsätter att man i förvaltningstjänsten
— även centralt — använder militär, civilmilitär och civil teknisk
personal med erfarenhet från materielens handhavande, förvaring och vård
samt att kontinuerlig kontakt upprätthålles med materielen i användning.
Av dessa skäl kan man i förvaltningsarbetet, oberoende av hur organisationen
utformas, knappast undvika, att vissa förvaltningsuppgifter måste
handläggas försvarsgrensvis.

Förvaltningsdirektionen tillåter sig i detta sammanhang erinra om, atl
den nya förvaltningsorganisation, som nu uppbygges i Tyskland, är organiserad
på funktionella, för försvaret i dess helhet gemensamma organ. Direktionens
kansli har ägnat dessa problem ett ingående studium. Direktio -

nen har för sin del, bl. a. med ledning av dylika studier, funnit, att en omläggning
av den militära förvaltningsapparaten i den riktning riksdagens
revisorer nu förordat lätt skulle kunna leda till en mera tungrodd och dyrbarare
verksamhet.

Sammanförande av tygförvaltningstjänsten till ett ämbetsverk skulle förutsätta
nya former för samarbetet mellan försvarsgrenscheferna, de militära
staberna och förvaltningarna. Därvid bör beaktas att frågan om överbefälhavarens
inflytande över förvaltningsverksamheten kan bli aktuell.
Hithörande spörsmål torde emellertid övervägas vid den nu pågående utredningen
rörande försvarets högsta ledning. Innan resultatet av denna utredning
blivit tillgängligt anser sig förvaltningsdirektionen inte höra närmare
beröra sistnämnda spörsmål.

Revisorerna har fäst stort avseende vid antagandet att de tekniska hjälpmedlen
för krigföringen i allt större utsträckning blivit gemensamma för
de tre försvarsgrenarna. Därvid har revisorerna bortsett från att tillämpningen
av huvudförvaltningsprincipen har lett till, att sådan materiel som
är gemensam för försvarsgrenarna numera anskaffas och även förrådshålles
av den försvarsgrensförvaltning som skall anskaffa största mängden av
gemensam materiel. Detta innebär i princip att dessa ärenden handläggs
av dem som besitter största sakkunskap inom vederbörligt förvaltningsområde.
Detta leder vidare till att armétyg-, marin- och flygförvaltningarna i
ökad utsträckning fungerar som fackförvaltningar, som var för sig ombesörjer
anskaffningar för och service åt mer än en försvarsgren. Speciellt
gäller detta flera av de materielslag som av revisorerna omnämnts som
exempel på splittrad förvaltning. Ytterligare åtgärder i sådan riktning övervägs.

Vad särskilt beträffar den av revisorerna omnämnda helikopterverksamheten
må här erinras, att chefen för försvarsdepartementet i 1959 års statsverksproposition
(prop. 1/1959, bil. 6, s. 89) förklarade, att frågan om samordning
av helikopterverksamheten inom försvaret då ännu ej prövats och
att underlag därför saknades för prövning av förslag om viss tjänst för helikopterfrågor.
I innevarande års statsverksproposition (prop. 1/1960, bil.
6, s. 135) anför departementschefen, att något förslag rörande en dylik samordning
ännu icke har underställts Kungl. Maj :ts prövning. Härtill må
framhållas att frågan om samordning av helikopterärenden avgjordes i
förvaltningsdirektionen genom enhälligt beslut den 7 februari 1959. Då
enighet mellan förvaltningarna uppnåtts, saknas anledning hänskjuta ärendet
till Kungl. Maj:ts prövning. Redogörelse för härom vidtagna åtgärder
lämnas i förvaltningsdirektionens skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
den 8 februari 1959. Enligt förvaltningsdirektionens beslut ombesörjes
all upphandling av helikoptrar av marinförvaltningen. Att vissa med
den fortsatta skötseln av helikoptrar sammanhängande spörsmål handlägges
även hos övriga förvaltningar sammanhänger dels med förbandens geografiska
placering, dels med den militära verksamheten vid förbanden.

Det faktum ali gemensam materiel sålunda förekommer kan emellertid
knappast tagas till'' intäkt för att fartyg och till dem hörande utrustning,
flygmateriel och materiel för ledning av verksamheten i luften samt markbunden
materiel kan anses representera så enhetliga och likartade materielgrupper,
alt anskaffning och vård av all dylik materiel skulle kunna omhänderhas
av ett ämbetsverk. Inom överskådlig tid synes nämligen de för
verksamheten till lands, till sjöss och i luften erforderliga materielslagen
förbli olikartade. Inom (len civila statsförvaltningen bär det icke ifrågasatts
att så olikartade anskaffnings- och underhållsuppgifter skulle kunna
anförtros åt ett ensamt ämbetsverk. Försvarets anskaffningsproblem skil -

jer sig från den civila statsförvaltningens anskaffningar främst genom att
de är mer omfattande samt på grund av ständiga nykonstruktioner mer
komplicerade.

Som exempel på att de tekniska hjälpmedlen för krigföringen i allt större
utsträckning blivit gemensamma för de tre försvarsgrenarna — och att en
sammanslagning därför är motiverad —• har revisorerna omnämnt »roboten»,
vilken betecknas som »framtidens vapen». Det må härtill framhållas
att inom krigsmakten ordet robot användes som kollektiv benämning på en
grupp stridsmedel med skiftande tekniskt utförande och olika operativ användning.
Populära tekniska termer bör i ett sammanhang som detta för
undvikande av felaktiga slutsatser endast användas som uttryck för den utveckling
mot automatisering av olika tekniska hjälpmedel som pågår inom
samhällslivets olika områden och ej tillåtas ge sken av att en långtgående
enhetlighet finnes beträffande de faktorer, som påverkar den administrativa
handläggningen. Med likartade motiveringar skulle exempelvis kunna
diskuteras även en samordning av väsentliga "delar av de olika organ som
sysslar med skötseln av kommunikationsmedlen, eftersom dessa tekniska
organ alla påverkas av den pågående motoriseringen och automatiseringen.
Även samordningen av försvarets och televerkets anskaffningar bör här beaktas.
En viss utveckling mot enhetliga vapen pågår men samtidigt en fortsatt
specialisering av andra vapen för att erforderlig effekt skall uppnås.
Man kan ännu inte draga vittgående slutsatser beträffande vilken av dessa
tendenser som kommer att få den största inverkan på förvaltningsorganisationen.

Riksdagens revisorer har också utgått från att försvarets fabriksverk
skulle kunna ingå i den gemensamma tygförvaltningstjänsten. Därmed
sknlle de med det väckta förslaget förenade olägenheterna ytterligare ökas.
Från statsmakterna har man fäst avseende vid vikten av att civil teknisk
sakkunskap kan användas vid skötseln av försvarets större verkstäder och
fabriker. Man har velat hålla de betydelsefullaste grenarna av denna verksamhet
särskilda under enhetlig ledning och i en sådan organisationsform
—- affärsdrivande verk — att den ekonomiska kontroll erhålles, som är svår
att uppnå vid verkstadsdrift under ett administrativt ämbetsverks ledning.
Förvaltningsdirektionen har för sin del svårt att se, varför man nu skulle
frångå denna priricip.

Med det nu sagda har förvaltningsdirektionen inte velat påstå, att nuvarande
organisationsformer är i alla avseenden tillfredsställande eller att
ändringar icke bör ifrågasättas. Direktionen har endast velat framhålla, att
om det av revisorerna väckta förslaget skulle realiseras, kan det befaras att
det ämbetsverk som därmed tillskapades skulle bli stort och oformligt samt
leda till ökade kostnader och långsammare och mer omständlig handläggning
av viktiga ärenden. Det arbete för åstadkommande av förbättrat samarbete
som nu kontinuerligt pågår och som visat sig vara fruktbärande bör
tills vidare fullföljas.

Huvudsyftet med riksdagens revisorers uttalanden torde alltså under alla
omständigheter kunna bli tillgodosett inom ramen för nu tillämpade arbetsformer.
Skulle den av revisorerna önskade utredningen komma till stånd,
borde den i varje fall inte ha koncentration till ett ämbetsverk som förutsättning.
Huvudproblemet blir därvid om försvarsgrenschefernas chefskap över
förvaltningarna skall bibehållas eller icke. Även denna fråga blir emellertid
som ovan sagts utredd i andra sammanhang.

Av motsvarande skäl anser sig direktionen för närvarande även böra avråda
från tanken att sammanföra heterogena grupper av tekniker i en enhetlig
militäringenjörkår.

Direktionen har alltså för sin del kommit till den uppfattningen, att en
utredning sådan som den av riksdagens revisorer nu förordade skulle förorsaka
avsevärt arbete och kostnader utan att för överskådlig framtid kunna
bli till nytta. Försvarets förvaltningsdirektion — som torde få tillfälle
återkomma till dessa frågeställningar när försvarsledningskommitténs arbete
avslutats — vill av här angivna skäl förorda, att det remitterade förslaget
icke föranleder någon vidare åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har deltagit ordföranden von Sydow,
ledamöterna Sahlin, Hagnell, Malm, Kring, Jedeur-Palmgren, Rapp, Karleby,
Lundberg och Fehrm, ävensom undertecknad Mnrray, föredragande.
Vid föredragningen närvar chefen för försvarsstaben och chefen för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Stockholm den 13 januari 1960.

CARL MURRAY

Tore Palm

Försvarets fabriksstyrelse

Revisorerna har i förenämnda paragraf förordat, att frågan om ett för
försvarsgrenarna gemensamt tygförvaltningsverk närmare utredes, varvid
även behovet av en enhetlig militäringenjörkår bör klarläggas.

Den nuvarande organisationen av försvarets centrala förvaltning tillkom
genom beslut av 1954 års riksdag. De ändringar, som därvid genomfördes i
förhållande till den tidigare organisationen, utgjordes bl. a. av ett återförande
av upphandlingen av viss krigsmateriel från krigsmaterielverket till
de militära fackförvaltningarna, varigenom krigsmaterielverket kunde slopas.
I samband därmed inrättades försvarets förvaltningsdirektion, vars
huvuduppgift är att på ett högt plan utgöra ett samordnande och i viss utsträckning
övervakande organ för försvarsförvaltningen, främst i vad avser
krigsmaterielförvaltningen. Till förvaltningsdirektionen är knutna ett flertal
samarbetsdelegationer för olika materielgrupper. En samordning av materielanskaffningen
sker genom tillämpning av huvudförvaltningsprincipen.
Denna innebär, att anskaffningen av för försvaret gemensam materiel så
långt möjligt uppdrages åt den förvaltning, som för egen del svarar för den
största anskaffningen av materielen i fråga.

Enligt styrelsens mening har revisorerna underskattat den grad av samordning
av tygförvaltningstjänsten som redan föreligger. De principiella
riktlinjer, som ligger till grund för uppbyggnaden av försvarets centrala förvaltningsorganisation,
synes väl tillgodose behovet av samordning, och organisationen
har enligt styrelsens bedömande i huvudsak fungerat tillfredsställande.

Vid sin bedömning av frågan om tygförvaltningstjänstens organisation
synes revisorerna i alltför hög grad ha utgått från antagandet, att vapen,
utrustning och övrig krigsmateriel i allt större utsträckning kommer att bil
gemensamma för försvarsgrenarna. Ur teknisk synpunkt synes tillämpningen
av huvudförvaltningsprincipen ha lett till att sådan materiel, som med
hänsyn till sin art och användning inom rimliga gränser kan göras lika för
olika delar av försvaret, också ges likartad utformning. Under den relativt
korta tid, som förflutit sedan 1954 års förvaltningsreform beslöts, torde dock
sannolikt icke alla de samordningsåtgärder ha hunnit vidtagas, som kan
ske redan på grundval av gällande förvaltningsorganisation. Det synes därför
välbetänkt, att man tills vidare fortsätter på den inslagna vägen och av -

vaktar resultatet av den pågående utveckling mot ökad samordning, som kan
ske inom ramen för gällande organisation.

Även om utvecklingen — som revisorerna antagit — i viss utsträckning
kan medföra likartade stridsmedel för krigföringen till lands, till sjöss och i
luften, måste man dock utgå från att avsevärda skillnader under lång tid
framåt kommer att föreligga mellan försvarsgrenarnas vapenmateriel och i
sättet för denna materiels användning. Därav följer, att man bör räkna med
att för den tidsperiod, som nu kan överblickas, en försvarsorganisation uppdelad
på tre försvarsgrenar måste finnas för uppsättandet av stridsdugliga
förband. Däremot är jämkningar i gränserna mellan försvarsgrenarna med
hänsyn till utvecklingens krav sannolika.

Det av revisorerna förordade tygförvaltningsverket skulle, såvitt styrelsen
kan bedöma, bli ett ämbetsverk med sannolikt över 3 000 befattningshavare.
Enligt styrelsens mening föreligger det påtagliga risker för byråkrati och
tungroddhet i ett verk av denna storlek. Detta måste i sin tur leda till en
minskad effektivitet.

Såsom revisorerna framhållit, pågår för närvarande en särskild utredning
angående krigsmaktens högsta ledning. Organisationen av denna ledning är
av grundläggande betydelse för utformningen av tygförvaltningstjänsten.
Innan statsmakterna tagit ställning till spörsmålet om krigsmaktens högsta
ledning, saknas enligt styrelsens mening förutsättning för att behandla frågan
om en så genomgripande omorganisation av tygförvaltningstjänsten som
den av revisorerna förordade.

På de allmänna grunder som i det föregående utvecklats finner styrelsen
att förutsättningar jämväl saknas för bildandet av en enhetlig militäringenjörkår.

Revisorerna har ansett, att även försvarets fabriksverk skulle kunna ingå
i det föreslagna gemensamma tygförvaltningsverket. Styrelsen får med anledning
härav hänvisa till i särskild skrivelse denna dag avgivet yttrande
över vad revisorerna anfört i sin berättelse under § 8 angående försvarets
fabriksstyrelse. Styrelsen har därvid på anförda skäl avstyrkt överförandet
av fabriksverkets fabriker och tvätterier till det föreslagna tygförvaltningsverket.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får försvarets fabriksstyrelse
avstyrka revisorernas förslag.

I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade Karleby och
Claus, den senare föredragande, deltagit överingenjörerna Berggren och
Österlind. Stockholm den 29 januari 1960.

OLLE KARLEBY

G. Claus And. Svensson

Överbefälhavaren

Från försvarsgrenscheferna infordrade yttranden bifogas. (Bilaga)1
överbefälhavaren har därjämte tagit del av de yttranden, som avgivits av
försvarets förvaltningsdirektion, försvarets civilförvaltning samt armétyg-,
marin- och flygförvaltningarna.

Överbefälhavaren ansluter sig för närvarande i princip till vad som anförts
av försvarsgrenscheferna och de centrala förvaltningsmyndigheterna.
Överbefälhavaren önskar för sin del särskilt framhålla att organisationen

1 Yttranden från cheferna för marinen och flygvapnet här ej avtryckta då dessa överensstämmer
med marin- och flygförvaltningarnas yttranden på s. 62, resp. s. 67.

av tygförvaltningstjänsten är starkt beroende av organisationen av försvarets
högsta ledning i övrigt. Innan resultatet av 1958 års försvarsledningskommittés
arbete föreligger finns ingen grund för ett ställningstagande huruvida
organisationen av tygförvaltningstjänsten bör ändras.

överbefälhavaren kan av ovan angivna anledningar för närvarande icke
tillstyrka riksdagens revisorers förslag om utredning av frågan om ett gemensamt
tygförvaltningsverk och i anslutning därtill om behovet av en enhetlig
militäringenj örkår.

På uppdrag av överbefälhavaren
SAM MYHRMAN

Tjf. chef för försvarsstaben

Ärendet berett av kapten N. Stenqvist

Sture A. Gyllö

Bilaga

Yttrande från chefen för armén

I sitt yttrande över 1946 års förvaltningsutrednings betänkande — as
Ast/0 30/6 1951 nr 47: 19 — framhöll chefen för armén, att följande principer
måste vara vägledande vid uppbyggnaden av den förvaltningsorganisation,
som skall betjäna armén.

Arméchefen, som är ansvarig för arméns krigsduglighet, måste kunna utöva
ett direkt och avgörande inflytande på den tekniska och ekonomiska
verksamhet, som sammanhänger med arméns utrustning och materiel och
övriga förnödenheter, såväl i krig som i fred.

Nära samverkan måste i båda dessa hänseenden råda mellan arméstaben
och förvaltningarna. Klara ansvarslinjer måste dras upp i fråga om materielanskaffningen.

Dessa principer tillgodosågs bäst i utredningens alternativ II, som också
kom att ligga till grund för tygförvaltningstjänstens organisation enligt beslut
av 1954 års riksdag.

I överenstämmelse med såväl utredningens synpunkter som departementschefens
uttalande i statsverkspropositionen nr 109 år 1954 och statsutskottets
av riksdagen godkända utlåtande nr 133 år 1954 vore förutsättningen för
en eventuell sammanslagning av försvarsgrenarnas skilda förvaltningar en
ändrad försvarsordning. Departementschefen anförde härom bl. a. följande:
»Jag ansluter mig till utredningens uttalande att, därest i framtiden en
försvarsordning skulle genomföras, som icke i samma mån som den nuvarande
bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning
av ansvaret för försvarskrafternas stridsduglighet, frågan om en
ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten bör tas upp till förnyad
prövning.»

Förutsättningen för tygförvaltningstjänstens ordnande är alltjämt densamma
som 1954. Mot bakgrunden härav synes det för närvarande icke vara
motiverat alt ånyo utreda tygförvaltningstjänstens organisation. Stockholm
den 25 januari 1960.

Statskontoret

Tygförvaltningstjänstens nuvarande organisation fastställdes vid 1954
års riksdag och bygger i huvudsak på ett av 1946 års militära förvaltningsutredning
år 1950 avgivet betänkande. Utredningen framlade därvid förslag
till alternativa lösningar av spörsmålet. Enligt alternativ I skulle förvaltningen
av all krigsmateriel omhänderhavas av ett enda för försvaret
gemensamt ämbetsverk. Alternativ II innebar, att tygförvaltningen även
i fortsättningen skulle ske försvarsgrensvis. Anledningen till att beslut icke
fattades om inrättande av ett gemensamt tygförvaltningsverk torde i främsta
rummet ha varit försvarets uppdelning på tre försvarsgrenar. Föredragande
departementschefen framhöll emellertid, att han anslöt sig till utredningens
uttalande, att, därest i framtiden en försvarsordning skulle genomföras,
som icke i samma mån som den dåvarande byggde på tre från
varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning av ansvaret för försvarskrafternas
stridsduglighet, frågan om en samordning av tygförvaltningstjänsten
borde upptagas till förnyad prövning. Någon ändring av försvarsordningen
har icke skett sedan detta uttalande gjordes.

Såsom revisorerna påpekat är frågan om krigsmaktens högsta ledning
föremål för utredning av 1958 års försvarsledningskommitté. Innan ställning
tagits till resultatet av denna utredning, synas åtgärder i av revisorerna angivet
syfte icke böra övervägas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lindblad. Stockholm den 16 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Ragnar Andersson Brita Olsson

Föredragande

Statens organisationsnämnd

Revisorerna uttalar uppfattningen att frågor om ett gemensamt tggförvaltningsverk
inom försvaret bör närmare utredas. Verket skulle i första
hand omfatta den nuvarande armétygförvaltningen samt de delar av marin-
och flygförvaltningarna som icke har intendentur- eller fastighetsförvaltande
uppgifter. Sistnämnda arbetsuppgifter borde kunna överföras till
andra förvaltningsorgan. Ett sådant verk skulle vidare enligt revisorerna
kunna övertaga huvuddelen av de göromål som nu ankomma på försvarets
förvaltningsdirektion. Dit skulle även kunna förläggas den centrala ledning
av försvarets nytillverkande fabriker som för närvarande utövas av försvarets
fabriksstyrelse.

Det har hittills legat utanför nämndens uppdrag att utföra undersökningar
inom de centrala förvaltningarna, även om experter från nämnden
biträtt vid utredningar som berört detta område. Ett ställningstagande om
den nuvarande principorganisationens lämplighet kan således endast stödja
sig på rent allmänna erfarenheter. Av dessa erfarenheter kan ej den
slutsatsen dragas att den nuvarande organisationen skulle vara olämplig.
Ej heller finns direkt underlag att påvisa att ett gemensamt verk skulle
vara lämpligare. I själva verket torde frågan på ett avgörande sätt sammanhänga
med strhkturen av krigsmaktens organisation och ledning. Detta
har också av revisorerna framhållits, varvid bl. a. uttalanden av föredragande
departementschefen vid behandling av 1946 års militära förvaltningsutrednings
betänkande anförts. Departementschefen framhåller så -

lunda att ett sammanförande av tygförvaltningstjänsten torde förutsätta
en ändrad försvarsordning där den nuvarande tredelningen av ansvaret för
försvarskrafternas stridsduglighet skulle vara mindre framträdande. Detta
organisationsförhållande har ej ändrats sedan departementschefen gjorde
ovanstående uttalande.

Inom högkvarteret pågår en utredning om krigsmaktens högsta ledning.
Först i samband med att denna fråga prövas bör enligt nämndens mening
spörsmålet om ett gemensamt tygförvaltningsverk tagas upp till övervägande.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Björck, tillika föredragande, Elofsson, Löfqvist,
Göran Petterson och Ståhl. Stockholm den 13 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 8 Försvarets fabriksstyrelse
Försvarets civilförvaltning

Av den i revisorernas uttalande redovisade statistiken framgår, att under
budgetåret 1958/59 fabriksstyrelsens olika fabriker och tvätterier utfört arbeten
för försvarets räkning för ett fakturerat värde av sammanlagt 59,5
milj. kr., av vilka 9,7 milj. kr. vid tvätterier, medan motsvarande siffra för
civila beställares räkning utgör 14,1 milj. kr. respektive 7,1 milj. kr. Mot
bakgrunden av den stora andel försvaret sålunda har av tillverkningen i
fabrikerna synes det befogat, att desamma alltjämt bibehållas inom försvaret.
Annorlunda är läget i fråga om tvätterierna. Då dessa allenast till
något mer än halva sin kapacitet synas utnyttjade av försvarets myndigheter,
förefaller det ligga nära till hands att överväga, om tillräckliga skäl
alltjämt kunna föreligga att låta kostnaderna för tvätterierna i fortsättningen
inrymmas inom försvarsbudgeten. Såsom revisorerna erinrat har
också statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande (numera mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och utrustningsdelegation) på sin tid
väckt tanken att koncentrera tvättverksamheten till ett statligt bolag. Civilförvaltningen
vill emellertid i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t
i bil. 23 till årets statsverksproposition »Kapitalbudgeten» (IV ht s. 45)
föreslagit, att såsom investering i försvarets fabriksfond till fabriksstyrelsens
förfogande skall ställas ett belopp av 6 250 000 kr. för uppförande av
ett till 12 500 000 kr. kostnadsberäknat centraltvätteri för västra Sverige.
Tvätteriet, som avses skola bekostas av berörda landsting intill ett belopp
av 6 250 000 kr., är beräknat för en årskapacitet av ca 6 750 ton tvätt, därav
emellertid på försvaret skulle belöpa allenast 1 525 ton.

Vidkommande därefter frågan om fabrikernas organisatoriska ställning
ha revisorerna tänkt sig, att fabrikerna skola inordnas i respektive försvarsgrensförvaltningar
eller eventuellt däremot svarande nya organ. Civilförvaltningen
anser sig icke kunna i förevarande sammanhang ingå på denna
fråga, men vill peka på att jämväl andra utvägar äro tänkbara för att nå
rationella lösningar inom hithörande område. Sålunda skulle måhända kunna
finnas skäl överväga att, med bibehållande av fabriksstyrelsen, under
denna inordna förutom de nuvarande fabrikerna jämväl vissa andra större

efter enahanda riktlinjer drivna verkstäder inom försvarsgrensförvaltningarnas
område. Härigenom skulle en avlastning av arbetsbördan inom dessa
förvaltningar komma till stånd. En annan utväg synes vara att låta jämväl
fabrikerna drivas i bolagsform.

Mot bakgrunden av alla de skiftande synpunkter, som kunna anläggas på
förevarande problem, kan fog föreligga för att utreda hithörande frågor.
Huruvida den lämpligaste tidpunkten härför är inne, synes dock tveksamt,
i vart fall då det gäller fabriksverkets fabriker. Såsom framgått av det föregående
kan nämligen dess organisatoriska ställning bli beroende av de tygmaterielförvaltande
verkens utformning (jämför civilförvaltningens yttrade
denna dag över riksdagsrevisorernas uttalande härom). Skulle utredning
komma till stånd, utgår civilförvaltningen från att den bör göras helt
förutsättningslös.

Carl-Otto Krook

RAGNAR LUNDBERG

V. Sarwe

Armétygförvaltningen

Uti förevarande avsnitt av sin berättelse ha revisorerna på anförda skäl
förklarat sig anse, att en utredning utan dröjsmål borde komma till stånd
i syfte att undersöka möjligheterna för slopande av försvarets fabriksstyrelse
och ett samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter till de militära
fackförvaltningarna. Till armétygförvaltningen skulle därvid enligt revisorernas
mening överföras Åkers krutbruk, ammunitionsfabriken Zakrisdal,
ammunitionsfabriken i Karlsborg och Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

En dylik åtgärd skulle emellertid enligt armétygförvaltningens uppfattning
strida mot den i samband med 1943 års försvarsförvaltningsbeslut
uppställda principen alt någon nytillverkning icke skulle förekomma vid
dåvarande arméförvaltningens tygavdelning underställda verkstäder. Den
nyinrättade fabriksstyrelsen däremot skulle utöva ledningen över de i huvudsak
nytillverkande fabrikerna inom försvaret ävensom över sådana anstalter
för reparations- eller underhållsverksamhet, vid vilka verksamheten
kunde bedrivas efter samma normer som en industrimässig serie- eller
masstillverkning. Vid arméns tygverkstäder har sålunda nytillverkning
ägt rum endast i begränsad omfattning och uteslutande för att åstadkomma
behövlig sysselsättningsutjämning. Såsom stöd för den angivna grundsatsen,
att nytillverkning i princip icke borde förekomma vid dessa verkstäder,
kunna ett flertal argument åberopas. Här må särskilt nämnas att
fluktuationen i omfånget av armétygförvaltningens nybeställningar torde
försvåra möjligheterna att grunda en välplanerad verkstadsverksamhet endast
på dessa. Vid minskad tillgång till beställningar för försvarets räkning
måste driften uppehållas genom antaganden av civila eller utländska
beställningar. Ett överflyttande av en dylik verksamhet till armétygförvaltningens
ämbetsområde skulle därjämte komma att medföra betydande svårigheter
i organisatoriskt hänseende. I detta sammanhang må erinras om
följande uttalande av föredragande departementschefen i proposition 1943:
180 rörande fabriksledningens ställning till dåvarande krigsmaterielverket.

»Det bör även uppmärksammas, att ett förläggande av fabriksledningen

till krigsmaterielverket icke låter sig utan vissa komplikationer genomföra,
därest fabriksdriften vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget
kommer att få formen av statlig affärsdrift. Krigsmaterielverket skulle
enligt vad jag tidigare anfört komma att få samma ställning som ett vanligt
ämbetsverk, medan den del av detsamma, som komme att handha fabriksledningen,
vid bifall till nyssnämnda förslag torde få organiseras efter
mönster av ledningarna för de statliga affärsdrivande verken. Även om en
dylik heterogen organisationsform är genomförbar — vissa exempel finnas
inom statsförvaltningen — är det å andra sidan tydligt, att densamma
icke är helt tillfredsställande och att den medför svårigheter i administrativt
hänseende.»

Detta uttalande, som ej gav anledning till erinran vid riksdagsbehandlingen
av propositionen, torde efter krigsmaterielverkets avskaffande äga
aktualitet även vid bedömande av frågan om fabriksledningens överförande
till armétygförvaltningen.

Enligt revisorernas mening har bland annat det förhållandet, att även
driften vid de under de militära fackförvaltningarna lydande verkstäderna
i princip omlagts efter fullt affärsmässga grunder, aktualiserat spörsmålet,
huruvida behov kan anses föreligga att även i fortsättningen bedriva den
militära fabriks- och reparationsrörelsen under administration av dels fabriksstyrelsen
och dels de militära förvaltningarna. Beträffande armétygförvaltningen
underställda verkstäder må härutinnan framhållas, att självkostnaderna
visserligen redovisas enligt normalkontoplan men att betydelsefulla
förutsättningar i övrigt saknas för bedrivande av en efter fullt
affärsmässiga och konkurrenssyftande grunder organiserad verksamhet.
Fabriksstyrelsen däremot är helt organiserad såsom ett affärsdrivande verk
med större möjligheter att genom en friare lönesättning m. m. förvärva för
verksamheten lämplig personal samt att jämväl i övrigt bedriva verksamheten
efter samma grunder som privatindustrin.

Såsom skäl för den föreslagna utredningen om överförande av fabriksverkets
fabriker och anstalter" till de militära fackförvaltningarna ha revisorerna
även åberopat den antalsmässigt ringa andel av försvarets samtliga
beställningar, som utlägges hos fabriksverket, samt såsom exempel anfört
att denna andel i fråga om armétygförvaltningens verksamhetsområde
under budgetåren 1957/59 uppgått till allenast cirka 4 procent. Med anledning
härav förtjänar framhållas, att vid armétygförvaltningens inköpsavdelning
förd statistik utvisar, att cirka 80 procent av det sammanlagda beställningsvärdet
faller på cirka 20 procent av det totala antalet beställningar
samt att försvarets fabriksverk under angivna tidsperiod varit ämbetsverkets
näst största inhemska leverantör.

Vad angår de av föredragande departementschefen i proposition 19o4:
109 åberopade motiven för krigsmaterielverkets avveckling, vilka enligt revisorernas
mening i väsentliga delar skulle sammanfalla med de framförda
skälen för indragning av försvarets fabriksstyrelse, må erinras, att krigsmaterielverket
och försvarsgrensförvaltningarna bedrevo helt likartad anskaffningsverksamhet,
vilket ofta medförde betydande olägenheter, bland
annat i följd av osäkra tekniska ansvarsförhållanden. I förevarande fall
däremot föreligger till bedömande frågan, huruvida en av fabriksstyrelsen
utvecklad, affärsmässigt bedriven industriorganisation med såväl civila som
utländska beställare bör överföras till respektive försvarsgrensförvaltningar
och till den del armétygförvaltningen därav beröres närmast anslutas till
eu huvudsakligen ur beredskapssynpunkt bedriven reparationsteknisk verksamhet.
..

Sammanfattningsvis får armétygförvaltningen framhalla, att ambetsver I!

/(ce. berättelse ang. statsverket är It

ket för sin del icke kunnat finna några bärande skäl förebragta för en indragning
av fabriksstyrelsen och överförande till armétygförvaltningen av
ovannämnda för nytillverkning närmast organiserade fabriker. Vid mobilisering
och beredskap, då armétygförvaltningen ingår i högkvarteret, skulle
det även vålla olägenheter, därest ämbetsverket hade att taga ansvar för
verksamheten vid dessa affärsmässigt bedrivna industrier, som förutsättas
sysselsatta även med civila beställningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får armétygförvaltningen i underdånighet
anmäla, att ämbetsverket icke anser sig kunna tillstyrka att
den av revisorerna i ovan angivet syfte föreslagna utredningen kommer till
stånd.

I handläggningen av detta ärende har — förutom undertecknade Malm
och Wettergren, den senare föredragande — jämväl inköpsdirektören Welander
deltagit. Stockholm den 26 januari 1960.

E. M. S. MALM

Nils Wettergren Anders Grufman

Arméintendenturförvaltningen

Revisorerna ha uttalat, att de ansåge en utredning utan dröjsmål böra
komma till stånd i syfte att undersöka möjligheterna för slopande av försvarets
fabriksslyrelse och ett samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter till
de militära^ fackförvaltningarna. För arméintendenturförvaltningens del
skulle ett sådant överförande innebära att den centrala beklädnadsverkstaden
samt de centrala tvätt- och reparationsanstalterna i Stockholm, Visby,
Karlskrona, Landskrona, Långsele, Umeå, Karlstad och Boden komme att
ställas under ämbetsverket.

Frågan om centralisering av tvätt- och reparationstjänsten inom försvaret
har sedan 1940-talets början varit föremål för flera utredningar, vilka
. • a- föranlett en fortgående centralisering av denna verksamhetsgren med
igångsättande under fabriksstyrelsens ledning av centrala tvätt- och reparationsanstalter
i ovan angivna orter. En fullständig centralisering har dock
icke genomförts. Sålunda finnas alltjämt ett flertal under arméintendenturförvaltningen
lydande tvättinrättningar samt skrädderi- och skomakeriverkstäder.
En viss centralisering av denna tvätt- och reparationstjänst har skett
garnisonsvis. Kontrollen över dessa verkstäder utövas av en inom ämbetsverkets
materielbyra inrättad kontroll- och verkstadssektion, som står under
ledning av en byrådirektör i Ao 24.

Inom sektionen finnes tillgång till tekniskt utbildad personal med lång
praktisk erfarenhet av verkstadsdrift vid verkstäder av ifrågavarande slag.

Det föreligger därför i och för sig icke några svårigheter för arméintendenturförvaliningen
att övertaga ledningen över de tvätt- och reparationsanstalter,
som för närvarande lyda under fabriksstyrelsen. En viss personalförstärkning
å kontroll- och verkstadssektionen torde dock komma att krävas.
Vad här sagts gäller icke den centrala beklädnadsverkstaden. Arméintendenturförvaltningen
anser det nämligen icke lämpligt att förvaltningen
omhänderhar administrationen av den produktiva verksamhet, som bedrives
vid denna fabrik.

Med hänsyn till ovan anförda synpunkter finnes från arméintendenturförvaltningens
sida intet att erinra mot att den av revisorerna föreslagna utredningen
kommer till stånd.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit förutom undertecknade
Kring och Norrman, den senare föredragande, jämväl byråchefen Diurlin.
Stockholm den 19 januari 1960.

Åke Norrman

H. KRING

Bo Radhe

Marinförvaltningen

Marinförvaltningens samarbete med försvarets fabriksstyrelse har ägt rum
inom tre grenar av styrelsens verksamhet, nämligen tvätt- och reparationsanstalter,
centrala torpedverkstaden och hylsverkstaden. Detta samarbete
har varit mycket gott. Revisorerna ha gjort jämförelser med krigsmaterielverket
och de skäl, som medförde detta verks indragning. De framhålla att
»efter det försvarsberedskapen upphört blev det som bekant alltmer uppenbart,
att nämnda verk icke på ett rationellt sätt fyllde sin funktion som
självständigt ämbetsverk». I proposition 1954: 109 (s. 82) anförde departementschefen,
att materielanskaffningen genom krigsmaterielverkets försorg
gåve upphov till oklarhet och friktioner. Häri ligger en väsentlig skillnad i
förhållande till fabriksstyrelsen, som enligt marinförvaltningens erfarenhet
väl fullgjort sina uppgifter och med vilken samarbetet ägt rum friktionsfritt.

Före tillkomsten av försvarets fabriksstyrelse hade 1940 och 1941 års militära
förvaltningsutredningar samt 1942 års militära bolagsutredning övervägt,
vilka möjligheter som förelågo att driva försvarets industriella anläggningar
enligt såvitt möjligt samma normer, som tillämpades inom privatindustrien.
Man strävade efter att skapa förutsättningar för bland annat att
upphandlingsverksamheten skulle kunna bedrivas på samma affärsmässiga
sätt som i privata företag, varigenom såväl tids- som kostnadsbesparingar
ansågos kunna göras, och att betydligt friare former för personalens anställning
än inom övrig statlig verksamhet skulle kunna tillämpas. Fördelen
med den av 1941 års utredning förordade organisationsformen statlig affärsdrift
var enligt utredningen, »att anställningsformerna för personalen vid
fabrikerna kunde göras friare samt att i övrigt sådana förutsättningar för
fabriksdriften skapades, att denna i möjligaste mån kunde bedrivas efter
de normer, som äro gängse inom privatindustrien» (Kungl. Maj:ts proposition
nr 180/1943, s/l72). Härutinnan har ingen förändring inträffat. Utöver
de fördelar, som i dessa avseenden äro förenade med fabriksstyrelsens
ställning som affärsdrivande verk tillkomma de fördelar, som ligga i styrelsens
möjligheter att omplacera personal mellan sina olika företag och att
omfördeia arbetsobjekten mellan dessa. Frågor om utnyttjande av överkapacitet
kunna därför lättare bemästras av ett sådant industriverk som försvarets
fabriksstyrelse. Fabriksstyrelsens större frihet i egenskap av affärsdrivande
verk har vid åtskilliga tillfällen varit till ovärderlig nytta för tillvaratagande
av kronans ekonomiska intressen.

Det avgörande motivet för revisorerna att föreslå en utredning angående
fabriksstyrelsens eventuella indragning är tankegången att därigenom kostnadsbesparingar
skulle uppstå. Det är möjligt, att sådana skulle kunna påvisas,
men dessa komma givetvis ingalunda att motsvara de av revisorerna
angivna kostnaderna för fabriksstyrelsen på grund av de personalökningar,
som måste ske inom de verk, som skola övertaga styrelsens arbetsuppgifter.
För marinförvaltningens del uppkommer i första hand fråga om förstärkning
av dess verkstadsbyrå.

Med anledning av de av revisorerna anförda sakuppgifterna önskar marinförvaltningen
framhålla, att uppgiften på s. 7 N, att 56 befattningshavare
för närvarande skulle sysselsättas på verkstadsbyrån, är felaktig.
Den för denna byrå fastställda organisationen upptager enligt för innevarande
budgetår gällande personalförteckning 42 befattningar, vari emellertid
inkluderas även 13 befattningar för den utanför verkstadsverksamheten bedrivna
förrådsverksamheten. Då i detta sammanhang endast den för verkstadsverksamheten
utnyttjade personalen nu är aktuell, borde alltså ha uppgivits,
att verkstadsbyrån sysselsätter 42 befattningshavare, varav mindre
än 30 för verkstadsverksamheten.

Marinförvaltningen1 avstyrker bifall till riksdagens revisorers förslag om
utredning angående indragning av försvarets fabriksstyrelse med därav följande
ytterligare ändringar i den centrala försvarsförvaltningen.

I ärendets avgörande hava deltagit undertecknad souschef, Hammar, 01-denburg, Bring, Engström, Wedin och Broström, den sistnämnde föredragande.
Stockholm den 21 januari 1960.

GUNNAR J.-PALMGREN

I. Korfitsen

Flygförvaltningen

Revisorerna basera sitt förslag att på de militära fackförvaltningarna
överföra fabriksstyrelsens arbetsuppgifter väsentligen dels på det förhållandet,
att verkstäder, som lyda under dessa förvaltningar, numera i likhet
med fabriksverkets anstalter drivas enligt fullt affärsmässiga grunder, och
dels med hänvisning till att fabriksverkets andel av de totala beställningar,
som utläggas för försvarets räkning är förhållandevis obetydlig. Denna andel
anges inom armétygförvaltningens verksamhetsområde till omkring 4 %.

En riktigare uppfattning av fabriksverkets andel av produktionen för
försvaret torde vinnas av en värdemässig fördelning. Med användande av
revisorernas sifferunderlag blir verkets andel inom armétvgförvaltningens
område genomsnittligt något mer än 12 %. Verkets andel av arméintendenturförvaltningens
anskaffning av yllekonfektion anges av revisorerna till
19 %. Dessa siffror torde i allt fall ge vid handen, att det ej är fråga om en
obetydlig verksamhet, som bedrives vid fabriksverket.

Likaledes med användande av revisorernas sifferunderlag kan framräknas,
att fakturerade värdet budgetåret 1958/59 vid fabriksverket utgjorde för
försvaret 59,5 milj. kronor samt för civila myndigheter, enskilda och utländska
beställare 14,1 milj. kronor. Andelen för civila (inkl. utländska) beställare
utgör således mer än 19 %. Häremot bör ställas civilproduktionens
andel vid de verkstäder, som lyda under de militära fackförvaltningarna.
Flygförvaltningen kan för sin del endast lämna underlag från sitt
eget ämbetsområde. Härvid kommer blott de tre centrala flygverkstäderna
i blickpunkten. Vid vissa av dessa förekommer produktion för Svenska
Aeroplan AB, Svenska flygmotor AB in. fl. Denna produktion, som utgör
omkring 3 % av verkstädernas totala arbetsvärde, avser underleveranser
till flygvapnet, varför bör bortses härifrån i detta sammanhang. Verkstädernas
produktion för civila beställare i övrigt (civil konsumtion) utgör
blott omkring 0,15 %.

Här föreligger troligen en klar skillnad mellan fabriksverkets och fack1
Chefen för marinen biträder i princip marinförvaltningens ställningstagande.

förvaltningsverkstädernas produktion. Det enda för flygförvaltningen kända
möjliga undantaget torde utgöra marinverkstäderna i Karlskrona. Det synes
vara klokt att vidmakthålla denna skillnad mellan anstalter, som äro inriktade
på en ej blott sporadisk civil produktion och övriga. För de förra blir
en inställning på vinstgivande affärsdrift fullt naturlig. För de materielförvaltande
ämbetsverken måste att döma av förhållandena inom flygförvaltningens
verksamhetsområde varje nämnvärt inslag av industriell affärsmässig
drift för civila behov vara av sekundärt intresse och icke lämpligt.
Snarare borde därför övervägas att till fabriksverket överföra feldimensionerade
anstalter med en mer betydande överkapacitet.

Ur denna synpunkt om det principiellt olämpliga i att blanda samman
materielförvaltning med »civil» affärsdrift får flygförvaltningen omnämna,
att statens sakrevision nyligen slutfört en undersökning angående försäljning
av övertalig och utrangerad materiel inom statsförvaltningen. Arbetet
har resulterat i ett förslag, att försäljningen vid de militära fackförvaltningarna
och andra myndigheter i huvudsak överföres till försvarets fabriksstyrelse.
Flygförvaltningen har tillstyrkt förslaget. Förvaltningen vill i detta
sammanhang för sin del uttala den uppfattningen att motsvarande synpunkter
kunde tala för att till fabriksstyrelsen överföra vissa ärenden om utnyttjanden
av patent samt andra uppfinningar och konstruktioner, som ägas av
försvaret.

Som affärsdrivande verk har fabriksstyrelsen friare händer vid anställande
och lönesättning av personal än de militära fackförvaltningarna. Det
vore slutligen ur affärsmässig synpunkt icke lyckligt om personal vid och
för ledning av fabriksverkets anstalter skulle anställas och avlönas i bundna
former, vilket emellertid med nuvarande bestämmelser skulle bli fallet, om
anstalterna överfördes till fackförvaltningarna.

Ehuru flygförvaltningen ej berörs av revisorernas förslag såtillvida, att
någon anstalt skulle komma att tillföras flygvapnet, anser ämbetsverket likväl
ovan angivna principiella betänkligheter så vägande, att det framlagda
utredningsförslaget avstyrkes. Förslaget får en särskilt orealistisk innebörd
mot bakgrund av revisorernas förslag under § 7 att sammanslå de tygförvaltande
ämbetsverken. I ett sådant verk med enligt flygförvaltningens mening
olämplig dimension och svårmanövrerad administration, skulle här
ifrågavarande affärsdrift nödvändigtvis få särhållas och endast få till resultat
att fabriksstyrelsen relativt oförändrad inkorporerades i en förvaltningsmässig
organisation med dess bundna anställnings- och löneformer.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknad souschef, Westergård,
Sundén, Holmgren, Hildebrandt, Rosenberg, Cedrenius, Berglund samt Kollind,
den sistnämnde föredragande. Stockholm den 26 januari 1960.

T. RAPP

Hans Kollind

J. Lidströmer

Försvarets fabriksstyrelse

Revisorerna har i nämnda paragraf ansett, att en utredning utan dröjsmål
hör komma till stånd i syfte alt undersöka möjligheterna för ett slopande
av fabriksstyrelsen och ett samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter
till de militära fackförvaltningarna. Fabriksverkets fabriker och anstalter
skulle därvid inordnas under vederbörande militära fackförvaltningars ledning.
Alternativt föreslås ett överförande av fabriksstyrelsen och fabriksver -

kets fabriker och anstalter till ett i § 7 i revisorernas ovannämnda berättelse
förordat för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.

Styrelsen får till en början framföra vissa allmänna synpunkter på revisorernas
förslag.

Fabriksstyrelsen instämmer med revisorerna i att alla besparingsmöjligheter
inom statsförvaltningen noggrant måste tillvaratagas och att det därför
är angeläget att organisationen för försvarets samlade fabriks- och verkstadsrörelse
är så uppbyggd att den drager lägsta möjliga kostnader. Revisorernas
förslag bygger på tanken att en mindre kostnadskrävande organisationsform
än den nuvarande skulle kunna uppnås genom att fabriksverkets
fabriker och tvätterier överfördes under de militära fackförvaltningarnas
ledning. I anslutning därtill skulle fabriksstyrelsen kunna slopas.

Såsom revisorerna framhållit, bedrives den militära fabriks- och verkstadsrörelsen
under administration av dels fabriksstyrelsen, dels de militära
fackförvallningarna. Revisorerna har ställt frågan huruvida behov kan anses
föreligga att även i fortsättningen bedriva denna rörelse uppdelad på angivet
sätt. Revisorerna har besvarat denna fråga med att förorda ett överförande
av fabriksverkets verksamhet till de militära fackförvaltningarna.
De har emellertid inte kommit till denna slutsats efter ett resonemang, vid
vilket de mot varandra vägt de båda alternativ som är tänkbara, därest en
organisationsförändring beträffande den militära fabriks- och reparationsverksamheten
skulle ifrågakomma, nämligen antingen överförande av viss
verkstadsrörelse från de militära fackförvaltningarna till fabriksverket eller
överförande av fabriksverkets verksamhet till dessa förvaltningar. Det förstnämnda
alternativet, som i och för sig torde vara förtjänt av övervägande,
har över huvud taget icke berörts av revisorerna. Den slutsats, vartill revisorerna
kommit, bygger således icke på ett allsidigt och förutsättningslöst studium
av det föreliggande problemkomplexet.

Styrelsen vill icke med det anförda utan vidare göra gällande, att en dylik
överföring till fabriksverket av vissa verkstäder, som nu är underställda de
militära fackförvaltningarna, borde företagas, men styrelsen förmenar att,
därest man eftersträvar en så litet kostnadskrävande organisationsform
som möjligt för den samlade militära fabriks- och verkstadsrörelsen, bör
även detta alternativ prövas. Det är möjligt, att ett sådant alternativ skulle
visa sig vara den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste organisationsformen.
Därest en utredning om organisationen av försvarets fabriks- och verkstadsrörelse
skulle företagas, borde den därför bedrivas förutsättningslöst.

Revisorerna har hävdat, att de motiv, som föranledde 1954 års riksdag att
fatta beslut om avveckling av dåvarande krigsmaterielverket, i väsentliga
delar skulle sammanfalla med de av revisorerna framförda skälen för indragning
av försvarets fabriksstyrelse. Styrelsen kan icke dela revisorernas
uppfattning härutinnan.

Sålunda bör framhållas, att krigsmaterielverket icke ansågs fylla sin
funktion på ett rationellt sätt som självständigt ämbetsverk. I fråga om
fabriksstyrelsens verksamhet framhåller revisorerna, att denna utan tvivel
varit av väsentlig betydelse i det omdaningsarbete, som alltsedan det senaste
världskrigets utbrott pågått i syfte att rationalisera arbetsformerna vid försvarets
fabriker och verkstäder. Det sistnämnda konstaterandet torde böra
uppfattas så, att fabriksstyrelsen väl fyllt sin funktion. Därigenom torde en
klar motsats föreligga till de förhållanden, som föranledde krigsmaterielverkets
upphörande.

Styrelsen får också framhålla, att krigsmaterielverket enligt den organisationsplan
för försvarets centrala förvaltning, som beslutades av 1943 års

riksdag, på sin tid ombesörjde viss del av krigsmaterielanskaffningen för
försvaret. Såsom framgår av föredragande departementschefens uttalande i
proposition 1954: 109, skulle den omorganisation av tygförvaltningstjänsten,
som föreslogs i propositionen, syfta till att skapa förutsättningar för en
effektiv inaterielanskaffning och till att förverkliga av 1946 års militära förvaltningsutredning
uppställda principer: klar ansvarsfördelning, rationellt
utnyttjande av de tekniska specialisterna samt god kontakt mellan konstruktörer
och tillverkare. Mot den bakgrunden ansåg departementschefen
övervägande skäl tala för att krigsmaterielverket utgick ur organisationen.

Fabriksverkets huvuduppgift är att tillverka krigsmateriel för försvarets
behov samt att omhänderha sådan reparations- och underhållsverksainhet,
som kan bedrivas efter samma normer som en industrimässig serie- eller
masstillverkning. Fabriksverket och fabriksstyrelsen har till följd härav en
i förhållande till de militära fackförvaltningarna klart avgränsad funktion
inom försvaret och kan helt specialisera sig på konstruktions- och tillverkningsområdet.
Med fackförvaltningarna har rått god kontakt vid arbetet
med framtagande av den mångskiftande och tekniskt komplicerade materiel,
som tillverkas inom fabriksverket. Enligt styrelsens uppfattning har därför
den målsättning, som uppställdes vid tygförvaltningens omorganisation
1954, uppnåtts med avseende på förhållandet mellan fabriksverket och
fackförvaltningarna.

Grundtanken i 1943 års organisation av försvarets centrala förvaltning var,
att likartade arbetsuppgifter och funktioner inom förvaltningsverksamheten
i största möjliga utsträckning skulle sammanföras till en och samma förvaltningsenhet.
I överensstämmelse därmed inrättades försvarets sjukvårdsförvaltning
— sedermera försvarets sjukvårdsstyrelse — som central förvaltningsmyndighet
för försvarsgrenarnas sjukvård samt försvarets civilförvaltningi
som skulle omhänderha civila förvaltningsärenden för hela försvaret.
Sedermera har fortifikationsförvaltningen tillkommit som central
myndighet för den militära byggnadsverksamheten. Fabriksverkets tillkomst
är också ett uttryck för denna" grundtanke. Ett slopande av fabriksstyrelsen
och ett återförande av verkets "fabriker och verkstäder till fackförvaltningarna
enligt revisorernas förslag måste därför betraktas som en klar tillbakagång
i utvecklingen och som ett avsteg från en förvaltningsprincip, som visat
sig fungera väl.

Enligt styrelsens uppfattning har erfarenheterna visat, att administrativa
ämbetsverk, som de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna, icke lämpligen
bör driva fabriks- och verkstadsrörelse med nytillverkning eller reparations-
och underhållsverksamhet i form av stordrift. Detta gäller särskilt i
de fall, då en utfyllnad av produktionen med civila tillverkningar vid försvarsverkstäderna
är erforderlig i fred i syfte att nå en produktionsvolym
som medger god driftsekonomi och god beredskap.

I g 7 av sin berättelse har revisorerna förordat inrättandet av ett för försvaret
gemensamt tygförvaltningsverk. Därest ett sådant komme till stånd,
borde enligt revisorerna även "fabriksstyrelsens arbetsuppgifter överföras
till detta ämbetsverk. Styrelsen, som denna dag i särskild skrivelse avgivit
yttrande över ifrågavarande förslag, får framhålla, att ett dylikt tygförvaltningsverk
måste komma att få en mycket stor omfattning. Detta torde
medföra allvarlig risk för att tygmaterielförvaltningen blir byråkratisk och
tungrodd. Det synes uppenbart, att förläggandet av administrationen av
försvarets verkstadsrörelse till detta förvaltningsverk måste utgöra ett ännu
större hinder för en affärsmässig ledning än en administration genom de
nuvarande försvarsgrensförvaltningarnas försorg.

Styrelsen får därefter övergå till att behandla vissa av de uppgifter angående
fabriksverkets och försvarets övriga verkstadsorgans verksamhet,
som berörts i revisorernas redogörelse.

S. 60. 2 stycket. Med anledning av revisorernas uppgift att totala antalet
befattningshavare vid fabriksstyrelsen för närvarande utgör 178, får styrelsen
framhålla, att antalet tjänstemän vid den aktuella tidpunkten utgjorde
167. Revisorerna synes ha betraktat 11 deltidsanställda städerskor
som befattningshavare vid styrelsen.

3 stycket. Revisorerna har här angivit sammanlagda antalet tjänstemän
och arbetare vid fabriksverkets lokalmyndigheter den 30 juni 1959 till 838
respektive 2 292. Den förstnämnda siffran skall rätteligen vara 660. Siffran
838 inkluderar tjänstemän och städerskor även vid fabriksstyrelsen.

Det synes ha förbigått revisorerna, att de centrala tvätt- och reparationsanstalterna
sedan den 1 juli 1958 underställts ett gemensamt ledningsorgan

• tvätteriernas driftledning — samt att den angivna överingenjörsbefattningen
i lönegrad ABp 24 från den 1 oktober 1958 utbytts mot en liknande
befattning i lönegrad Be 1 avsedd för chefen för denna driftledning.

4 stycket. Intäkterna för budgetåret 1958/59 har angivits till 9,4 miljonor
kronor och kostnaderna till 7,5 miljoner kronor. Dessa siffror, som
hämtats från vinst- och förlustkontot, utgör i förra fallet bruttovinsten, i
senare fallet för olika ändamål disponerade vinstmedel, exklusive till statsverket
inlevererat överskott. Genom att använda dessa siffror har revisorerna
givit en missledande bild av fabriksverkets omfattning och givit intryck
av att verkets produktion är av ringa omfattning, särskilt om man
ställer den i relation till fabriksverkets balanserade tillgångar och skulder,
som revisorerna angivit i meningen innan.

Vill nian ge en rättvisande bild av verkets omfattning, måste angivas de
totala intäkterna, d. v. s. den fakturerade omsättningen och andra intäkter
av rörelsen, som 1958/59 tillsammans utgjorde ca 87 miljoner kronor samt
de totala kostnaderna, vilka utgjorde ca 85 miljoner kronor, exklusive till
statsverket inlevererat överskott.

S. 61. 3 stycket. Revisorerna har framhållit, att genom tillkomsten av
försvarets fabriksverk fabrikernas ställning har driftsekonomiskt förändrats
genom att produkternas priser nu innefattar alla kostnader för deras
tillverkning. Före verkets tillkomst var så ej fallet, emedan en del kostnader
redovisades å särskilda riksstatsanslag. Enligt styrelsens uppfattning
innebär denna förändring, att man skapade förutsättningar för en fullt rättvisande
självkostnadsberäkning och icke blott, som revisorerna uttryckt
saken, en mera rättvisande sådan beräkning.

Styrelsen anser sig i anslutning till förenämnda påpekande och till förtydligande
av revisorernas redogörelse i vad avser innebörden av Kungl.
Maj :ts beslut den 23 maj 1952 böra anföra följande.

Genom förenämnda beslut uppdrogs åt armé-, marin- och flygförvaltningarna
att från och med budgetåret 1953/54 vid underställda verkstäder genomföra
en omläggning av självkostnadsberäkningen enligt av statens organisationsnämnd
föreslagna normer. Samtidigt uppdrogs åt organisationsnämnden
att i samarbete med fabriksstyrelsen samt de tre nämnda förvaltningarna
inrätta en kommitté för behandling av gemensamma frågor rörande
självkostnadsberäkning och driftsekonomi vid försvarets verkstäder. På
denna kommitté skulle ankomma bl. a. att i samråd med försvarets civilförvaltning
inge förslag till erforderliga närmare föreskrifter angående denna
omläggning av självkostnadsberäkningen.

Den sålunda inrättade kommittén ingav sedermera ett förslag till bestämmelser
rörande redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid för -

svarsverkstäderna utom försvarets fabriksverk och marinverkstäderna.
Delta förslag fastställdes av Kungl. Maj:t den 10 april 1953. Bestämmelserna
innebär, att självkostnadsberäkningen vid försvarets verkstäder med de
angivna undantagen skall omfatta kostnader i begränsad omfattning. Så
t. ex. medtages ej fastighets- och pensionskostnader. Av administrationskostnaderna
medtages endast mindre delar. Att dessa verkstäder på grund
av de angivna bestämmelserna skulle ■— såsom revisorerna anfört redovisa
resultat av rörelsen efter inom privatindustrin i allmänhet tillämpade
principer är således felaktigt.

Revisorerna har också nämnt, att vid tygverkstäderna införts ett redovisningssystem,
som bygger på Mekanförbundets kontoplan. Det är angeläget
framhålla, att denna kontoplan endast är ett klassifikationssystem för
kontouppläggningen. Den innebär icke i och för sig, att en rättvisande självkostnadsberäkning
erhålles, utan detta kan bli fallet endast om alla kostnader
medtages i kalkylsystemet.

5 stycket. Här har lämnats en redogörelse för de fördelar som — enligt
vad revisorerna inhämtat — skulle ha uppnåtts i och med fabrikernas inlemmande
i fabriksverket. Styrelsen får vitsorda riktigheten av revisorernas
redogörelse men vill tillika framhålla att, om fabriksverket avvecklas,
dessa fördelar i huvudsak måste komma att försvinna.

Styrelsen vill understryka värdet — särskilt i nuvarande läge — av att
inom de större försvarsverkstäderna möjligheter finnes att jämväl antaga
civila och utländska beställningar, varigenom lokaler och maskiner kan utnyttjas
bättre och arbetsbeläggningen hållas mera konstant. Erfarenheterna

har_som tidigare antytts — visat, att det ackvisitionsarbete som erfordras

för att erhålla sådana tillverkningar måste kunna bedrivas på ett helt annat
sätt än vad som torde vara möjligt, då produktionsenheterna är underställda
ett ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgifter ligger inom materielanskaffningens
och förvaltningens område. Det ligger i sakens natur, att
fabriksverket såsom affärsdrivande verk har större personella och materiella
resurser att bedriva försälj ningsarbete och att snabbt ställa om produktionen
efter försäljningens behov än vad ett administrativt ämbetsverk
med dess bundna personalorganisation och knapphet på medel för produktionsanpassningen
har möjlighet till. Genom den till följd av strukturförändringarna
inom försvaret oregelbundna beläggningen av fabriksverkets
produktionsenheter är det i dagens läge av väsentlig betydelse att förutsättningar
finnes att fylla ut produktionen med civila och utländska beställningar.
Därigenom kan man både skapa anställningstrygghet för personalen
och säkerställa en snabb övergång till krigsproduktion.

S. 62. 2 stycket. Revisorerna har här redogjort för omfattningen av armétygförvaltningens
beställningar och fabriksstyrelsens andel därav. De
redovisade siffrorna ger enligt styrelsens uppfattning en missledande bild
av det verkliga läget, enär inom fabriksverket endast tillverkas en del av
den materiel, som upphandlas av armétygförvaltningen. Sådana kostnadskrävande
objekt som stridsvagnar, fordon, artilleripjäser in. in. ingår t. ex.
icke i verkets produktion. Storleken av på styrelsen utlagda beställningar
borde därför ha ställts i relation till värdet av armétygförvaltningens totala
beställningar avseende materiel, som kan tillverkas inom fabriksverket. Avsevärt
högre siffror än de av revisorerna redovisade skulle då ha framkom Styrelsen

anser sig vidare böra rikta uppmärksamheten på att statsverket
genom fabriksverkets verksamhet kan utöva eu viss kontroll på prissättningen
från privata krigsmatcriellcverantörers sida. Dessa måste vid

sin prissättning taga hänsyn till att fabriksverket kan deltaga i offertgivning
och tillverkning. Även i de fall, då fabriksverket icke erhåller beställning
på avgivna offerter, har verket en priskontrollerande funktion att fylla,
som måste anses betydelsefull ur statsverkets synpunkt.

S. 63. Not till tabell. I fråga om arméintendenturförvaltningens anskaffningar
har i noten angivits, att i fabriksstyrelsens andel ingår även sådana
beställningar, som styrelsen erhållit genom arbetsmarknadsstyrelsens medverkan
och som utlagts utom ramen för upphandlingskungörelsen. Det är
angeläget påpeka, att endast eu sådan mindre beställning erhållits. Detta
skedde efter det att ett privat konfektionsföretag genom arbetsmarknadsstyrelsens
försorg och utan normalt anbudsförfarande erhållit en sådan order
i sysselsättningsstödjande syfte. Noten är därför missledande.

4 stycket. I fråga om arméns verkstäder får styrelsen framhålla, att arméns
ammunitionssammansättningsverkstäder i huvudsak avses skola nedläggas
i fredstid. I stället skall en central sådan verkstad byggas och ingå
i fabriksverket. Medel till verkstadens påbörjande har beviljats av riksdagen
såsom investering i försvarets fabriksfond.

S. 65. 3 stycket. Beträffande tvätt- och reparationstjänsten inom försvaret
får styrelsen erinra, att under arméintendenturförvaltningen lydande
tvättinrättningar successivt nedlägges, allteftersom styrelsens centrallvätterier
färdigställes. Under 1960, då tvätteriet i Ockelbo beräknas komma i drift,
kan sålunda tvättinrättningarna vid I 13 i Falun och I 14 i Gävle nedläggas.
Vidare har arméintendenturförvaltningen fattat beslut om nedläggande av
tvättinrättningen vid A 2 i Göteborg under 1961. Fabriksverket kommer att
taga hand om tvätten från de förband, som nu utnyttjar denna tvättinrättning.
Då tvätteriet för västra Sverige, för vilket medel upptagits i årets
stalsverksproposition, blir färdigt 1962/63 skall tvättinrättningarna vid
P 4 i Skövde, I 17 i Uddevalla och I 15 i Borås nedläggas. Ett tvätteri för
södra Sverige beräknas bli färdigt vid ungefär samma tid. Tvättinrättningen
vid I 6 i Kristianstad kan då nedläggas.

S. 67. 7 stycket. Beträffande den av statens kommitté för sinnessjukvårdens
utbyggande år 1954 förordade koncentrationen av bl. a. tvättverksamheten
vid försvaret till ett särskilt statsägt bolag torde denna fråga numera
sakna aktualitet. Sedan detta förslag framfördes, har medel beviljats
av 1955 års riksdag till uppförande av ett nytt tvätteri i Karlskrona, som
numera är färdigställt och drives av fabriksverket. Vidare har Kungl. Maj :t
efter bemyndigande av 1958 och 1959 års riksdagar godkänt, att fabriksstyrelsen
arrenderar och driver av Gävleborgs och Östergötlands läns landsting
uppförda tvätterier i Ockelbo respektive ödeshög. Det förstnämnda färdigställes,
som nämnts, inom kort. Det senare är i drift sedan 1959.

Slutligen må erinras, att föredragande departementschefen i årets statsverksproposition
(bil. 26: Kapitalbudgeten) uttalat, att den sedan ett flertal
år pågående centraliseringen av tvätt- och reparationsverksainheten i
fabriksstyrelsens regi bör fortsättas. I enlighet härmed tillstyrker departementschefen,
att centraltvätteriet för västra Sverige kommer till utförande
och att erforderliga medel för ändamålet äskas av riksdagen.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra erinra om att avtalen med
vederbörande landsting angående förhyrning och drift för landstingens
räkning av tvätterierna i Karlstad, Ockelbo och ödeshög innehåller en bestämmelse,
enligt vilken förhandlingar på yrkande av endera parten skall
upptagas om det fortsatta samarbetet inom tvättområdet för den händelse

den inom fabriksverket bedrivna tvätt- och reparationstjänsten skulle bli
föremål för en väsentlig omorganisation.

Styrelsen övergår härefter till att behandla vissa övriga delar av revisorernas
uttalande.

Revisorerna har hävdat, att vid samtliga försvarets fabriker och verkstäder
— utom verkstäder av ren servicekaraktär — driften i princip omlagts
efter fullt affärsmässiga grunder. Det måste betonas, att så torde vara fallet
endast i fråga om försvarets fabriksverk. Visserligen har omläggningar
ägt rum även vid de företagsenheter, som lyder under de militära fackförvaltningarna,
men detta har skett endast i begränsad omfattning. Sålunda
medtages — som ovan nämnts — icke samtliga kostnader i redovisningen
vid dessa sistnämnda verkstäder. Därtill kommer, att större delen av de arbeten,
som utföres vid dessa verkstäder, sker på bok- och räkningsbasis
och ej efter avgivandet av i konkurrens prövade fasta anbud. Endast för det
fall att produktionen till sin huvuddel baseras på tvånget att avgiva fasta
anbud och att avväga prissättningen så, att intäkterna förslår till täckande
av samtliga kostnader, kan full affärsmässighet anses föreligga. Styrelsen
anser sig med detta påpekande ha vederlagt även revisorernas uttalande att
»i fråga om den rent merkantila verksamheten föreligger numera icke någon
som helst skillnad de olika företagen emellan».

Revisorerna har framhållit, att vid det utredningsarbete, som föregick
1943 års militära förvaltningsreform, den allmänna principen uppställdes,
att reparationsverkstäderna borde kvarstå under respektive försvarsgrensförvaltningar,
medan allenast de nytillverkande fabrikerna borde underställas
en central industriell ledning. Redan vid fabriksverkets tillkomst skulle
emellertid enligt revisorerna denna princip i viss mån ha frångåtts genom
att jämväl tvätt- och reparationsanstalterna inordnades i fabriksverket.

Styrelsen vill med anledning av detta uttalande påpeka, att enligt den av
revisorerna inledningsvis berörda propositionen 1943: 180 angående organisationen
av försvarsväsendets centrala förvaltning fabriksstyrelsen skulle
ha till uppgift att i administrativt, tekniskt och ekonomiskt hänseende utöva
ledningen över vissa statliga fabriker, som hade att tillverka krigsmateriel
och annan materiel för försvarsändamål. 1943 års riksdags första särskilda
utskott uttalade vid behandlingen av ifrågavarande proposition, att
övervägande skäl talade för att jämväl anstalter för reparations- och underhål
Isverksamhet underställdes fabriksstyrelsen i den mån denna verksamhet
kunde bedrivas efter samma normer som en industrimässig serie- eller
masstillverkning. Utskottets uttalande godkändes av riksdagen. Styrelsen kan
därför icke finna annat än att tvätt- och reparationsanstalternas inordnande
i fabriksverket har varit helt i överensstämmelse med de principer som riksdagen
fastlagt för förvaltningsverksamheten inom försvaret.

Revisorernas uppgift att vissa av fabriksverkets nytillverkande fabriker
skulle bedriva en rätt omfattande reparationsverksamhet är överdriven. Styrelsen
vill framhålla, att reparation i obetydlig omfattning förekommer av
handeldvapen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och av torpeder vid centrala
torpedverkstaden. Det fakturerade beloppet för sådana arbeten utgör
endast någon procent av de nytillverkande fabrikernas hela årsfakturering,
som 1958/59 utgjorde ca f>4 miljoner kronor.

Revisorerna bär slutligen uttalat, alt erfarenheten utvisar, att vid förslag
om organisationsförändringar, syftande till nedskärning och förenkling av
den statliga administrationen, invändningar ofta görcs från de myndigheter,
som i ett eller annat avseende beröres av en eventull omorganisation, samt

att så torde vara att förvänta även i förevarande fall. Styrelsen vill med anledning
härav med skärpa framhålla att, därest styrelsen vore övertygad om
att den av revisorerna föreslagna organisationsförändringen i fråga om försvarets
fabriksverk vore sakligt motiverad och till nytta för statsverket, styrelsen
givetvis icke skulle motsätta sig en sådan utan tvärtom söka med all
kraft verka för att en dylik organisationsförändring kom till stånd. När
styrelsen nu gör invändningar mot revisorernas förslag, beror det icke på
några prestigeskäl utan därpå att styrelsen finner starka sakskäl tala mot
revisorernas förslag till ändrad organisation.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker fabriksstvrelsen revisorernas
förslag.

I handläggningen av delta ärende har, förutom undertecknade Karleby och
Claus, den senare föredragande, deltagit överingenjörerna Berggren och
österlind. Stockholm den 29 januari 1960.

OLLE KARLEBY

G. Claus And. Svensson

Försvarets förvaltningsdirektion

Revisorerna har i nämnda § 8 förordat, att frågan om ett slopande av försvarets
fabriksstyrrelse och ett överförande av dess uppgifter på de militära
fackförvaltningarna snarast möjligt utredes, detta i syfte att tillvarataga besparingsmöjligheter.
Alternativt ifrågasättes att denna verksamhet kan överföras
till det i revisorernas § 7 föreslagna enhetliga tygförvaltningsverket.

Försvarets förvaltningsdirektion har i sitt samtidigt härmed avgivna underdåniga
utlåtande över vad riksdagens revisorer anfört i sin nyssnämnda
§ 7 framhållit, att man hittills från statsmakternas sida fäst avseende vid
vikten av att civil teknisk sakkunskap användes för skötseln av försvarets
större verkstäder och fabriker samt att man också velat hålla de betydelsefullaste
grenarna av denna verksamhet särskilda under enhetlig ledning och
i en sådan organisationsform — affärsdrivande verk — att den ekonomiska
kontroll erhålles som är svår att uppnå vid verkstadsdrift under ett ämbetsverks
ledning. Förvaltningsdirektionen har för sin del svårt inse, varför man
nu skulle frångå denna princip. Nuvarande ordning är motiverad av ekonomiska
och industriella skäl. Det är föga troligt att en återgång till den före
år 1940 gällande ordningen skulle leda till någon utgiftsminskning.

Förvaltningsdirektionen vill för sin del rekommendera, att fabriker och
verkstäder, vilkas fulla kapacitet icke utnyttjas för försvarets behov, i regel
omhänderhas av försvarets fabriksstyrelse, i den mån verksamheten icke
kan överföras till statligt eller enskilt bolag. Förvaltningsdirektionens uppfattning
härom motiveras även av de svårigheter som mött eller väntas möta
de militära och överhuvudtaget de administrativa myndigheterna, när en
överkapacitet uppkommer som icke kan utnyttjas för täckande av myndigheternas
behov. Frågor om användning av sådan överkapacitet för produktion,
som icke faller under myndigheternas ämbetsuppgifter, ävensom de
frågor som uppkommer rörande sysselsättning på annat sätt av överbliven
arbetskraft, bör i regel icke lösas av militära myndigheter. Som ett exempel
på spörsmål av denna art kan åberopas bl. a. vissa aktuella sysselsättningsproblem
vid marinverkstäderna i Karlskrona.

Goda skäl talar alltså för att fabriksrörelse och nytillverkning icke bör
omhänderhas av statliga administrativa ämbetsverk. Det synes angeläget att
sådan verksamhet drives i kommersiella former.

Skulle försvarets fabriksverk upphöra med sin nuvarande verksamhet
borde därför snarare undersökas, om dess producerande verksamhet bör
överföras antingen till enskild industri eller till för ändamålet bildade statliga
aktiebolag. Mot en sådan åtgärd talar emellertid betydelsefulla beredskapsskäl
samt även det förhållandet att försvarets fabriksverk vid sidan
av sin producerande verksamhet omhänderhar viss serviceverksamhet för försvarets
räkning. Hithörande förhållanden torde emellertid bli behandlade i
andra sammanhang.

Försvarets förvaltningsdirektion får därför avstyrka att en utredning nu
igångsättes i det av riksdagens revisorer angivna syftet.

I handläggningen av detta ärende har deltagit ordföranden von Sydow
samt ledamöterna Sahlin, Hagnell, Malm, Kring, Jedeur-Palmgren, Rapp,
Karleby, Lundberg och Fehrm ävensom undertecknad Murray, föredragande.
Vid föredragningen närvar chefen för försvarsstaben och chefen för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Generalmajor Kring hänvisade
därvid för sin del till vad arméintendenturförvaltningen anfört i ärendet.
Stockholm den 13 januari 1960.

CARL MURRAY

Tore Palm

överbefälhavaren

Från försvarsgrenscheferna infordrade yttranden bifogas.1 (Bilaga)
överbefälhavaren har därjämte tagit del av de yttranden, som avgivits
av försvarets förvaltningsdirektion, försvarets civilförvaltning samt armétyg-,
arméintendentur-, marin- och flygförvaltningarna.

I yttrande över § 7 av riksdagens revisorers berättelse har överbefälhavaren
avstyrkt revisorernas förslag om utredning av frågan om ett gemensamt
tygförvaltningsverk. Revisorernas förslag i föreliggande § 8 hänger samman
med hela förvaltningstjänstens organisation inom försvaret. Av detta
skäl liksom på de grunder som anförts av försvarsgrenscheferna och i princip
av de centrala förvaltningsmyndigheterna avstyrker överbefälhavaren
revisorernas förslag om en utredning i syfte att undersöka möjligheterna
för ett samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter till de militära fackförvaltningarna.

På uppdrag av överbefälhavaren
SAM MYHRMAN
Tji. chef för försvarsstaben

Sture A. Gijllö

Ärendet berett av kapten N. Stenqvist

Bilaga

Yttrande från chefen för armén

Från såväl administrativa som driftsekonomiska synpunkter hänger försvarets
fabriksstyrelses status samman med hela förvaltningstjänstens uppbyggnad.
Dessa två frågor bör därför lösas samtidigt.

1 Yttrandena från cheferna för marinen och flygvapnet här ej avtryckta, då dessa överensstämmer
med marin- och flygförvaltningarnas yttranden på s. 83, resp. s. 84.

_ Såsom framgår av yttrandet över § 7 bedöms icke några skäl nu finnas
för att på nytt pröva tygförvaltningstjänstens organisation. Mot bakgrunden
härav synes det för närvarande icke heller motiverat att särskilt utreda försvarets
fabriksstyrelses framtida status. Stockholm den 25 januari 1960.

Statskontoret

Riksdagens revisorer ha under förevarande avsnitt av sin berättelse till
bedömande upptagit frågan om försvarets fabriksstyrelses arbetsuppgifter.
Den verkställda undersökningen har föranlett revisorerna att starkt ifrågasätta,
om tillräcklig anledning längre föreligger att bibehålla försvarets
fabriksstyrelse såsom centralinstans för ledning av driften vid den förhållandevis
mindre delen av försvarets samlade fabriks- och verkstadsrörelse.
Revisorerna anse, att en utredning utan dröjsmål bör komma till stånd i
syfte att undersöka möjligheterna för slopande av fabriksstyrelsen och ett
samtidigt överförande av dess arbetsuppgifter till de militära fackförvaltningarna.
I sammanhanget har erinrats, att revisorerna under § 7 av sin
berättelse förordat, att en utredning snarast bör igångsättas om lämpligheten
av en sammanslagning av de tygförvaltande verken inom försvaret till
ett gemensamt tygförvaltningsverk. Skulle såsom resultat härav ett dylikt
verk tillskapas, anse revisorerna, att de arbetsuppgifter, om vilka här är
fråga, böra överföras till sagda ämbetsverk.

Såsom revisorerna i annat sammanhang framhållit (se § 7 i revisionsberättelsen)
är frågan om krigsmaktens högsta ledning föremål för utredning
av 1958 års försvarsledningskommitté. Spörsmålet om en avveckling
av försvarets fabriksstyrelse synes statskontoret stå i sådant samband med
nämnda utredningsuppdrag, att enligt ämbetsverkets mening några åtgärder
i av revisorerna angivet hänseende icke böra övervägas, förrän resultatet
av försvarsledningskommitténs arbete föreligger. Påpekas må, att
statskontoret i utlåtande den 16 januari 1960 av enahanda skäl icke ansett
sig kunna biträda den av revisorerna begärda utredningen om ett gemensamt
tygförvaltningsverk.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 22 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Brita Hult M. Franzén

Föredragande

Statens organisationsnämnd

Riksdagsrevisorerna uttalar uppfattningen att försvarets fabriksstyrelse
skulle kunna indragas samt dess fabriker och anstalter överföras till
vederbörande militära fackförvaltningar. Som motiv härför åberopas att
fabriksverkets produktion endast täcker en ringa del av försvarets behov
av krigsmateriel och reparationsarbete och att den rationella driftsform
man velat nå genom tillskapandet av fabriksverket numera även tillämpas
vid försvarets övriga verkstäder. Några egentliga skiljaktigheter föreligger
enligt revisorerna ej mellan fabriksstyrelsen och fackförvaltningarnas
företag. Båda har tillgång till tekniskt och kommersiellt utbildad personal
med hög teoretisk och praktisk kompetens. Revisorerna ifrågasätter därför
huruvida tillräcklig anledning längre finns att bibehålla fabriksstyrel -

sen som centralinstans för ledning av driften vid den förhållandevis mindre
delen av försvarets samlade fabriks- och verkstadsrörelse. Indragning
av fabriksstyrelsen, som årligen kostar 3,3 miljoner kronor, skulle enligt
revisorerna innebära en mindre kostnadskrävande organisationsform och
bidraga till förenkling av förvaltningen inom försvaret.

I sina motiv för fabriksstyrelsens slopande åberopar revisorerna även
skäl som gällt för krigsmaterielverkets indragande.

Organisationsnämnden anser att revisorernas uppfattning ger en alltför
ogynnsam bild av fabriksstyrelsens betydelse. I ett avseende synes den
även vara missvisande, nämligen i jämförelsen mellan krigsmaterielverket
och fabriksstyrelsen. Krigsmaterielverket var främst en inköps- och förrådsorganisation
under det att fabriksstyrelsen är ett producerande organ
som i konkurrens med den allmänna marknaden är i huvudsak inriktad
på tillverkning av försvarsprodukter. Skäl som åberopats för krigsmaterielverkets
avveckling gäller därför näppeligen för fabriksstyrelsen.

Fabriksstyrelsens betydelse framträder bl. a. däri att den framtvingar en
konkurrens om försvarsbeställningarna som kan ha till följd lägre prissättningar
vilka komma statsverket till godo. Storleken av denna faktor
kan nämnden ej bedöma men man torde heller icke kunna frånkänna den
betydelse.

Den omständigheten att fabriksstyrelsen i konkurrens med det fria näringslivet
måste arbeta under hård ekonomisk press ger en viss garanti
för att man icke anställer mera personal än som är förenligt med sund ekonomisk
drift av företaget, överför man fabriksverkets anläggningar till
fackförvaltningarna blir dessa anläggningar icke affärsdrivande även om
man strävar efter att driva dem efter affärsmässiga principer. Frånvaron
av det ekonomiska incitament som konkurrens med det fria näringslivet
innebär leder kanske till att man icke i tid observerar en konjunkturförsämring
och vidtar sådana åtgärder som t. ex. friställande av arbetskraft.
Sociala hänsyn kan komma att spela in och framtvinga beställningar som
till lägre pris hade kunnat erhållas på annat håll.

Nämnden vill i detta sammanhang framhålla att ett överförande av vissa
under fackförvaltningarna lydande verkstäder till fabriksstyrelsen är
ett alternativ som man icke bör bortse från.

Det må här erinras om att frågan om att bryta ut marinverkstäderna i
Karlskrona ur marinförvaltningen för att ställa dem under fabriksstyrelsen
tidigare allvarligt övervägts och att detta alternativ ännu icke kan anses
vara avfört från dagordningen.

Fabriksstyrelsens ställning sammanhänger även med det i revisorernas
berättelse § 7 omnämnda gemensamma tygförvaltningsverket, vilket även
revisorerna framhållit. I anslutning till vad nämnden anfört beträffande
§ 7 bör därför frågan om fabriksstyrelsens ställning tagas upp till övervägande
först i samband med att förslaget om krigsmaktens högsta ledning
blir föremål för prövning.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 9 Försvarets hjälptryckerier

Försvarets civilförvaltning

Civilförvaltningens tryckeri användes så som gott som uteslutande för
tryckning av blanketter för försvaret. Av produktionen går för närvarande
ca 40 % till ämbetsverkets blankettförråd, till vilket tryckeriet också är lokalt
anknutet. Skulle, såsom planeras, ett försvarets centrala blankettförråd
komma till stånd, torde mellan 60 och 70 % av tryckeriets produktion komma
att gå till detta förråd.

Om ett för försvaret gemensamt tryckeri skall tillskapas, bör det, med
hänsyn till vad nedan rörande försvarsförvaltningarnas tryckerier anföres,
förläggas till ämbetsbyggnaden Tre Vapen. För civilförvaltningens
tryckeri skulle det innebära transportteknisk belastning att inlemmas i ett
där beläget tryckeri. Då emellertid civilförvaltningens tryckeri saknar utrustning
för framställning av plåtar och verksamheten vid tryckeriet ej kan
ekonomiskt försvara anskaffningen därav, vore det ur sistnämnda synpunkt
för tryckeriet en fördel att ingå i en tryckerienhet med sådan utrustning.

Av de tryckerier, som revisorerna omnämna, äro försvarsgrensförvaltningarnas
och i viss mån även försvarsstabens till skillnad mot civilförvaltningens
att anse såsom i vederbörlig myndighet ingående reproduktionsenheter,
närmast jämförbara med dessa myndigheters anläggningar för stencilering,
spritkopiering, ljuskopiering och dylikt. Rationella och efter behovet
avpassade reproduktionsmöjligheter äro viktiga beståndsdelar i en effektiv
kontorsorganisation. Det synes därför civilförvaltningen, som om de
skäl, vilka 1946 års militära förvaltningsutredning på sin tid anförde till
förmån för ett bibehållande hos de materielförvaltande verken av deras kontorsoffsetanläggningar,
fortfarande äga giltighet.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit undertecknade Lundberg
och byråintendenten Ringborg, den senare föredragande, samt krigsrådet
Brunskog. Stockholm den 12 januari 1960.

RAGNAR LUNDBERG

Jobs Ringborg Harry Ekgren

Armétygförvaltningen

Såsom revisorerna framhållit beslöt 1945 års riksdag, såvitt nu är i fråga,
att samtliga smärre hjälptrycksanläggningar för försvarets myndigheter i
Stockholm skulle sammanföras till ett centralt hjälptryckeri, vilket skulle
underställas arméns intendenturförråd i Stockholm. Genomförandet av den
sålunda beslutade omorganisationen skulle emellertid anstå till dess för
tryckeriet lämpliga lokaler kunde tagas i anspråk.

Spörsmålet angående organisationen av försvarets hjälptryckerier togs
sedermera upp till behandling av 1946 års militära förvaltningsutredning,
som i avgivet betänkande konstaterade, att det tidigare fattade beslutet om
sammanförande av hjälptryckerierna till ett försvarets tryckeri då ännu
icke kunnat verkställas, enär byggnadstillstånd för erforderliga lokaler icke
beviljats. Enligt utredningens mening vore emellertid fördelarna för förvaltningarna
med egna hjälptryckerier så stora, att utredningen ansåge sig

böra föreslå, att förvaltningarnas hjälptryckerier skulle bibehållas, vilket
efter förslag i proposition 1954: 109 även blev riksdagens beslut.

Riksdagens revisorer ha emellertid i förevarande sammanhang förordat,
att åtgärder snarast vidtagas i syfte att få till stånd en sammanslagning av
ifrågavarande hjälptryckerier till ett för försvaret gemensamt tryckeri och
utgå härvid, bland annat, ifrån att produktionskapaciteten vid sammanslagningen
av tryckerierna utan svårighet skulle kunna ökas genom användandet
av mera omfattande och rationellare utrustning samt genom bättre utnyttjande
av arbetsledande och annan personal.

I förevarande hänsende må med avseende å hjälptryckeriet inom armétygförvaltningen
framhållas, att verksamheten där redan nu erhållit en sådan
storleksordning, att härför erforderlig och rationell maskinutrustning
kunnat anskaffas. Beträffande den egentliga tryckeriutrustningen utgöres
denna liksom vid flertalet berörda tryckerier av ett antal offsetmaskiner för
format A 3 kompletterade med enstaka maskiner för format A 4. Denna
utrustning torde vara den mest ändamålsenliga för de relativt små upplagor,
som framställas vid hjälptryckerierna.

För framställning av tryckplåtar har ämbetsverket numera anskaffat en
reproduktionskamera 50 X 50 med erforderlig laboratorieutrustning i samband
med att ämbetsverkets personalorganisation från och med budgetåret
1959/60 utökats med en befattning för reproduktionsfotograf i Ae 9.

Enär de flesta större publikationerna (omfattande många sidor) framställas
i lösbladssystem utgöres bokbinderiarbetet endast av hopplockning
och hålborrning av inlagan och insättning av denna i ringpärmar. Publikationer
av mindre omfattning (mindre antal sidor) förses med en enkel
pärm, som tryckes och fernissas vid tryckeriet och sedan tillsammans med
inlagan rygghäftas till färdig publikation. För enklare bindning finnes vidare
en plastanlimningsapparat. För ovannämnda arbetsoperationer finnas
redan maskiner vid tryckeriet och något behov av ytterligare maskiner för
andra metoder för bokbindning föreligger icke.

Med hänsyn till ämbetsverkets behov av beskrivningar, publikationer och
andra tryckalster är dess tryckeriutrustning fullt utnyttjad för egna arbeten.
Då motsvarande förhållande synes vara rådande jämväl inom försvarets
övriga hjälptryckerier, torde någon större produktionskapacitet icke
kunna ernås genom en sammanslagning av nu ifrågavarande tryckerier.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att ämbetsverkets tryckeri numera
inrymts i nyinredda och för ändamålet väl lämpade lokaler, som bland
annat möjliggjort en mycket god planering av verksamheten och därför erforderliga
maskiner.

Revisorerna, som i lokalfrågan erinrat om att tre av försvarets tryckerier
äro inrymda i ett och samma byggnadskomplex, torde ha utgått ifrån,
att det förordade centrala tryckeriet skulle förläggas i anslutning till ett av
dessa tryckerier eller eljest inom den gemensamma förvaltningsbyggnaden,
varigenom förbindelserna med förvaltningarna icke skulle försämras. Med
hänsyn till den ansträngda lokalsituationen torde del emellertil cj vara möjligt
att erhålla för ändamålet godtagbara lokaler för ett centralt tryckeri
utan stora investeringar i form av ändringar av befintliga byggnader eller
eventuellt nybyggnad.

Enligt revisorernas mening torde det efter sammanslagning till ett centralt
tryckeri föreligga större möjligheter att uppgöra tillförlitliga självkostnadsberäkningar
för försvarets tryckalster än för närvarande. Härtill
må för arméLygförvaltningens vidkommande framhållas, att möjligheten i
dagens läge all uppgöra dylika självkostnadsberäkningar är lika stor som
vid ett centralt tryckeri. Vid det förhållandet att det särskilda hjälptryc 7

Uru. berättelse ang. statsverket år i959. //

keriet är anslutet till den egna förvaltningen, föreligger emellertid ej något
behov av att verkställa en detaljerad uppdelning av kostnaderna. Dessa
uppföljas dock kontinuerligt och en tillförlitlig genomsnittskostnad, t. ex.
per trycksida, kan därför lätt framräknas. Vid ett centralt tryckeri, som
mottager uppdrag från de olika förvaltningarna, erfordras däremot en noggrannare
uppdelning av kostnaderna. Till ett dylikt tryckeri måste därför
fogas ett organ för bokföring, uppgörande av faktureringsunderlag, fakturering
m. m., vilket skulle medföra en utökning av personalen i förhållande
till nuläget.

Det huvudskäl, som 1946 års förvaltningsutredning anfört mot en sammanslagning
av tryckerierna, nämligen att ett centralt tryckeri ej skulle
kunna erbjuda den service och snabba leveranstid som de nuvarande, ha
revisorerna ej ansett vara tillräckligt bärande, tvärtom skulle det i många
fall förhålla sig så, att den större produktionskapacitet, som skulle uppkomma
efter en sammanslagning, skulle leda till förkortning av leveranstiderna.
Enligt vad ovan nämnts synes emellertid en sammanslagning icke
medföra någon nämnvärd ökning av produktionseffektiviteten, vilket måste
utgöra en förutsättning för kortare leveranstider. Vid angivna förhållande
anser ämbetsverket det av förvaltningsutredningen anförda skälet mot
en sammanslagning alltjämt gällande.

Utöver de synpunkter, som enligt ovan anförts för och emot en sammanslagning
av ifrågavarande hjälptryckerier, har ämbetsverket ansett sig böra
framhålla de betydelsefulla fördelarna av det nu rådande synnerligen smidiga
samarbetet mellan ämbetsverkets olika avdelningar och byråer såsom
beställare, å ena, samt dess tryckeri, å andra sidan. Genom att den personal
inom det beställande organet, som skall framställa tryckunderlaget,
ständigt har direkt kontakt med tryckeriets personal, kan reproduktionsarbetet
förenklas, vilket medför ej oväsentliga kostnadsbesparingar och
tidsvinster. Beträffande försvarets tryckerier måste därjämte beredskapssynpunkterna
tillmätas stor betydelse. Med hänsvn till fördelarna av att
krigs- och fredsorganisationerna äro så lika som möjligt, böra sålunda
hjalptryckerierna, som ingå i krigsorganisationen, tillhöra de särskilda förvaltningarna
även i fred.

Slutligen anser ämbetsverket, att inrättandet av ett för samtliga försvarsförvaltningar
gemensamt tryckeri kommer att medföra svårlösta prioritetsfrågor,
vilket givetvis måste vara ägnat att menligt inverka på verksamhetens
rationella bedrivande.

Sammanfattningsvis får armétygförvaltningen framhålla, att de skäl, som
vid tidpunkten för 1945 års riksdagsbeslut kunde åberopas som stöd för ett
sammanförande av försvarets hjälptryckerier till ett gemensamt tryckeri,
icke torde äga samma tyngd under nu rådande förhållanden. Tryckerierna
torde nämligen numera var för sig ha en storleksordning och en därefter avpassad
utrustning, som ur driftsekonomiska och övriga av ämbetsverket
här ovan anförda synpunkter synes väl lämpad för deras speciella uppgifter.
Med hänsyn härtill och då i dagens läge mera påtagliga fördelar icke
torde kunna erhållas genom sammanslagning av här avsedda tryckerier,
får armétygförvaltningen i underdånighet avstyrka det av revisorerna härutinnan
framlagda förslaget.

I handläggningen av detta ärende har — förutom undertecknade Malm
och Wettergren, den senare föredragande — jämväl chefen för normaliebvrån
Bergman deltagit. Stockholm den 26 januari 1960.

Nils Wettergren

E. M. S. MALM

Anders Grufman

Flygförvaltningen

I sitt underdåniga utlåtande över ett den 23 december 1942 av försvarsväsendets
tryckeriutredning avgivet betänkande angående ordnandet av
tryckeriverksamheten inom försvaret avgivet den 3 februari 1943 avstyrkte
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen bestämt en centralisering av
lijälptrycksanläggningarna. I de bestämmelser om centralisering som senare
meddelades genom nådigt beslut den 1 februari 1946 angående sammanslagning
av lijälptryckerierna var flygförvaltningens hjälptryckeri undantaget.
Dessa bestämmelser trädde aldrig i kraft.

1946 års militära förvaltningsutredning, som i detalj penetrerade tryckeriverksamheten,
uttalade i sitt betänkande år 1950 som sin mening att de
förefintliga hjälptrycksanläggningarna visat sig vara till stor hjälp för de
materielförvaltande verken och att det för en rationell materielvård var av
betydelse att beskrivningar m. in. rörande materielen kommer personalen
till handa så tidigt som möjligt samt att vid ett centralt tryckeri fördröjning
av tryckningen kunde uppkomma till följd av besvärliga prioritelsfrågor.
Med hänsyn härtill förordade utredningen, att de skilda hjälptryckerierna
skulle bibehållas. Utredningens ovan anförda synpunkter ha för
flygförvaltningens vidkommande än ökad bärkraft.

I jämförelse med förhållandena för tio år sedan är läget nu sådant att
den tid som står till förfogande för framställning av materielbeskrivningar,
materielinstruktioner, reservdelskataloger o. d. är väsentligt kortare, samtidigt
som utarbetandet av dessa publikationer av flera anledningar äro betydligt
mera tidsödande. Då tryckningen är sista fasen i publikationernas
tillblivelse blir följden därav i regel att mycket snäva leveranstider påfordras,
samtidigt som tryckplåtframställningen och tryckningen blir mer tidskrävande,
bl. a. på grund av det vanligen rikhaltiga bildmaterialet. Rutinen
är att flera redaktörer och andra beställare dagligen måste besöka hjälptryckeriet
för att förhandsdiskutera tryckalstrens uppläggning med hänsyn
till bl. a. tryckmetod i det speciella fallet för att i trycket införa senast
kända sakändringar och bevaka leveranstidens noggranna iakttagande, varav
andra åtgärder bero, t. ex. tekniska orders utgivande eller förberedelse
för omedelbar distribution. En särskild omständighet är den stora frekvensen
av ändringar till publikationerna, vilka i de flesta fall bestå av något
eller några blad sakändringar som fortast möjligt skola tryckas och distribueras.
Ändringstryckets omfång framgår av att år 1959 utgjorde antalet
ändringssidor för exempelvis reservdelskataloger omkring 2 700 samt för instruktioner
och beskrivningar omkring 900. Dessutom må framhållas att
för den alltid brådskande tryckningen av flygförvaltningens tekniska order
är praktiskt taget en A3-tryckmaskin ständigt upptagen. Nämnas kan även
att flygledningens behov av tryckning under den senaste tioårsperioden
kvantitativt nära tredubblats.

Flygledningens tryckservice åsyftar att på ett enkelt och billigt sätt på
ett tidigt stadium under fortlöpande kontroll snabbt få ut oundgängliga
publikationer för utbildningsändamål och för flygmaterielens betjäning,
skötsel och vård. Detta trycks snabba utsändande kan ibland få en direkt
haveri förebyggande betydelse. Flygförvaltningen är övertygad om att eu
sammanslagning av lijälptryckerierna skulle leda till eu väsentlig försämring
av denna service, som för flygvapnet är ytterst betydelsefull och som
till fullo uppväger de för övrigt skäligen osäkra fördelarna av den enligt revisorernas
mening något förbilligade produktion som ett gemensamt tryckeri
i vissa fall skulle innebära.

Vad bokbinderiet angår och därmed sammanhängande trycker''iförfaran -

100

de har flygförvaltningen vid sidan om det egentliga tryckeriet fyra tekniska
biträden, vilka med hjälp av enklare utrustning förvandlar de tryckta upplagorna
till böcker (lösbladssystem) alternativt ändringssatser till dessa.
Detta arbete avser emellertid icke enbart tryck från eget hjälptryckeri, utan
bokbinderiet har även att på samma sätt ta hand om utifrån kommande
tryck, utgörande en väsentlig del av bokbinderiets verksamhet, så t. ex. omfångsrika
beskrivningar och reservdelskataloger över flygplan, motorer och
elektrisk materiel från flygvapnets materielleverantörer. Inbindningen sker
i lösbladspärmar, vilket är erforderligt för att mängden av ändringstryck
skall kunna införas genom bladbyten. Rationellare bokbinderimaskiner ■—
enligt revisorernas förslag — förutsätter som regel större tryckplåtar, men
på grund av nämnda stora ändringsfrekvens är det för flygförvaltningens
del ekonomiskt att i stället trycka med mindre plåtar, A4 — A3, så att
fram- och baksida ligger på en och samma plåt. Genom kontinuerligt utbyte
av inaktuella plåtar kan då för en viss publikation en komplett samling
av aktuella plåtar alltid finnas, vilket har sin betydelse vid tilltryck av
enstaka blad eller avsnitt av bok.

Flygförvaltningen anser att det av riksdagsrevisorerna åsyftade resultatet
väsentligen kan uppnås på ett annat sätt än genom en sammanslagning,
nämligen därigenom att statskotoret erhåller vidgade möjligheter att mer
detaljerat än hittills följa tryckeriverksamheten vid försvarets hjälptryckerier.
Detta förslag syftar till en organisatorisk och teknisk rådgivning och
samordning vid de skilda hjälptryckerierna. Härvid bör beaktas eventuellt
förekommande möjligheter att på bästa sätt utjämna variationerna i fråga
om arbetsbelastning m. m. de olika tryckerierna emellan, att följa och övervaka
såväl det totala som det lokala behovet av utrustning och att genom
självkostnadsberäkningar jämföra tryckkostnaderna och dra slutsatser härav.

Tillgång till ett hjälptryckeri inom egna lokaler framstår för flygförvaltningen
som oundgängligt, varför förvaltningen med hänvisning till vad
ovan anförts får avstyrka revisorernas förslag.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknad souschef, Sundén,
Lindgren, Holmgren, Tägil och Kollind, föredragande. Stockholm den 26
januari 1960.

lians Kollind

T. RAPP

J. Lidströmer

Chefen för försvarsstaben

Revisorernas uppfattning att nuvarande ordning med fem olika hjälptryckerier
för försvarets myndigheter i Stockholm framstår som föga rationellt
ur produktionssynpunkt torde icke kunna bestridas. Om det endast
gällde att producera mesta möjliga tryck till lägsta pris vore utan tvivel det
riktiga att göra ett gemensamt tryckeri med stora och moderna maskiner.
Rikligt synes också vara att leveranstiderna från ett sådant tryckeri i de
flesta fall borde kunna bli förmånligare än från nuvarande hjälptryckerier.

Däremot torde det kunna ifrågasättas om några personalbesparingar verkligen
kunde göras genom en centralisering av tryckeriverksamheten. Då
hjälptryckerierna nu äro relativt små, inskränker sig den arbetsledande
personal, som uteslutande sysselsättes vid hjälptryckerierna, till typen ar -

101

betande verkmästare. Ledningen i stort liksom skriftväxlingen med beställare
och den ekonomiska förvaltningen (inköp och fakturering) ombesörjes
— åtminstone vid försvarsstabens fotoavdelning — av annan personal än
tryckeriets och utgör en relativt ringa del av dess ordinarie arbete. Ett gemensamt
tryckeri fordrar i varje fall särskild chef samt viss kontorspersonal
förutom den personal, som är sysselsatt med det egentliga tryckeriarbetet.

Beträffande den ekonomiska sidan av en eventuell sammanslagning bör
observeras att i de nuvarande hjälptryckeriernas lokaler är investerat ett
icke obetydligt kapital i laboratorie-, kopierings- och maskinrummen, ett
kapital som nu förräntar sig men som torde gå helt tillspillo vid en flyttning
av hjälptryckerierna. Såsom redan framgår av de till revisorerna lämnade
uppgifterna bedrives vid försvarsstabens tryckeri viss försöks- och utbildningsverksamhet.
Denna verksamhet är av icke obetydlig omfattning
men kan vid en eventuell sammanslagning av hjälptryckerierna givetvis
övertagas av det centrala tryckeriet. Det finns emellertid två andra faktorer,
som gör att det enligt min mening synes kunna ifrågasättas om det
trots allt är lämpligt att genomföra den ifrågasatta sammanslagningen. Dessa
faktorer äro hänsyn till krigsorganisationen och hänsyn till servicesynpunkterna.

Krigsorganisationen. Behovet av hjälptryckerier vid staber och förvaltningar
upphör icke vid en ökning av beredskapen eller vid mobilisering.
Erfarenheten visar att det i stället blir så att behovet ökar. Hjälptryckerierna
ingår därför i krigsorganisationen och måste ha en sådan utrustning att
de lätt och snabbt kan flyttas till respektive krigsuppehållsplatser. En övergång
till större maskiner eller tyngre utrustning -— som skulle vara motiverad
ur produktionssynpunkt — är därför icke möjlig. Krigsgrupperingen
är dessutom sådan att ett gemensamt tryckeri icke kan komma i fråga i
krigsorganisationen. Ett gemensamt tryckeri skulle därför behöva vara utrustat
med mindre maskiner av den typ som hjälptryckerierna för närvarande
ha. Givetvis kan man tänka sig viss komplettering i fråga om bokbinderiutrustning
såsom revisorerna ifrågasatt. Den stora nackdelen blir emellertid
övergången från det gemensamma tryckeriet till krigsorganisationens
hjälptryckerier, en övergång som skall verkställas när produktionen sannolikt
är som störst och som betydelsefullast.

Servicesgnpunkter. För samtliga hjälptryckerier är det fråga om offsettryck,
d. v. s. att ett färdigt reproduktionsoriginal överföres till en tryckplåt.
Originalet uppgöres icke av hjälptryckerierna utan av beställarna —
i annat fall skulle hjälptryckerierna behöva avsevärt större personal än de
nu ha. Det fordras därför \ de flesta fall ett intimt samarbete mellan beställarna
och hjälptryckeriet så att originalet blir lämpligt för reproduktion med
hänsyn till format, färger och övrigt utförande. Detta samarbete resulterar
för övrigt icke sällan i hänvisning till fotolaboratoriet för annan reproduktionsmetod
än offsettryck. Vid reproduktion av fotokartor omfattar beställningarna
ofta både tryckning och fotoreproduktion, varvid samarbete måste
förekomma med fotolaboratoriet. Vid tryckning av kartor utväljas reproduktionsoriginal
i samarbete med försvarsstabens arméavdelning. Allt detta
samarbete underlättas givetvis i hög grad om hjälptryckeriet får vara kvar i
inilitärstabsbyggnaden.

Bland servicesynpunkter bör påpekas att motsvarande hjälptryckeriorgan
numera införts i flera privata företag, såsom större industrikontor,
banker och försäkringsbolag. Många av dessa hjälptryckerier äro ofullständiga
såtillvida att de sakna möjligheter till egen plåtframställning, men anses
ändå lönande att driva.

102

Med hänsyn främst till de svårigheter, som skulle förefinnas att övergå
från ett gemensamt sammanslaget tryckeri till hjälptryckerier i krigsorganisationen,
men även till vad ovan anförts beträffande servicesynpunkterna
får jag därför i underdånighet avstyrka den ifrågasatta sammanslagningen.

Därest en sammanslagning ändock anses böra komma till stånd synes det
mig vara av vikt att det gemensamma tryckeriet förlägges så att avstånden
till militärstabsbyggnaden och ämbetsbyggnaden Tre Vapen blir så små
som möjligt. Stockholm den 25 januari 1960.

C. GÖRANSSON

Chef för försvarsstaben

Gösta Lindström

Ärendet berett av övl. G. Lindström

Chefen för marinstaben

Det föreligger alltjämt ett stort internt behov av ett tryckeri inom marinledningen
för att på ett enkelt, billigt och framför allt snabbt sätt få fram
olika trycksaker.

Även om exceptionellt korta leveranstider icke annat än i undantagsfall
böra påfordras, så kommer det, även med noggrann planläggning, alltid att
finnas arbeten, vilka av skilda anledningar kunna göra det nödvändigt med
korta leveranstider. Som exempel härpå kan nämnas ändringar i materielföreskrifter,
vilka föranletts av inträffade olyckor eller tillbud till dylika.
Det är därvid ofta av stor betydelse att av säkerhetsskäl snabbt kunna distribuera
nya bestämmelser för att förhindra ett upprepande. Ett för försvaret
gemensamt tryckeri kommer sannolikt icke att kunna tillgodose krav
på dylika snabba leveranser utan att besvärliga prioritetskonflikter uppstå.
Man kan i stället vid en eventuell sammanslagning befara ett mera byråkratiskt
arbetssätt med sämre service, omständligare beställningsförfarande
och framför allt längre väntetider.

Vad den större produktionskapaciteten beträffar, som enligt revisorerna
skulle bli resultatet av en sammanslagning av de olika hjälptryckerierna,
må följande konstateras. Med de upplagor som äro aktuella för i varje fall
marinen vore det felaktigt att anskaffa större maskiner eller mer avancerad
reproduktionsutrustning än den som nu disponeras. Marinstabens
tryckeri är utrustat med rotaprintpressar, som nog få anses vara bland de
bästa som stå kontorsoffseltrycket till buds. Med större pressar skulle man
lämna kontorstrycket och hamna inom »storoffset-området». Detta vore
motsatsen till rationalisering, eftersom man då skulle använda dyrare maskiner
och metoder än vad framställningen av produkten kräver.

Stora beställningar komma sannolikt rent allmänt — om icke prioritetshänsyn
lägger hinder i vägen — att kunna levereras något snabbare vid ett
centralt tryckeri än från de nuvarande skilda hjälptryckerierna. Hjälptryckerierna
ha emellertid många och små uppdrag, vilka, om de lades ut på
ett stort centraltryckeri, skulle medföra avbräck i den mera kontinuerliga
verksamhet som de större beställningarna därstädes innebära. Erfarenheten
visar också, att vid beställningar av smärre upplagor hos ett större tryckeri,
det tar oproportionerligt lång tid innan leverans kan ske. Vid ett eget hjälptryckeri
behöver hänsyn till dylika faktorer icke tagas på samma sätt. Det
kan i detta sammanhang också förtjäna framhållas att huvuddelen (cirka
75 %) av arbetena vid marinstabens tryckeri utgöres av tryckningsbeställningar
med en nettoupplaga mindre än 500 exemplar.

103

Vid mångfaldigande av hemliga handlingar tillämpas vid marinstabens
tryckeri följande två förfaringssätt. Mycket stora upplagor färdigställas vid
civila tryckerier, vars utnyttjande godkänts bland annat med hänsyn till
deras möjligheter att tillgodose sekretesskravet. Smärre upplagor färdigställas
vanligen helt inom egna lokaler och under sekretesskontroll, som anses
betryggande. Marinstabens tryckeri förfogar numera över såväl lämpliga
pressar som hokbinderimaskiner — vilka senare organisatoriskt tillhöra
marinförvaltningen — och låter också framställa huvudparten av sina tryckalster
helt inom egna lokaler. Det är därför icke av sekretesskäl motiverat
med en sammanslagning, då detta för marinens del måste innebära en försämring.

I sin berättelse anföra riksdagens revisorer vidare, att genom en centralisering
av tryckningsverksamlieten skulle arbetsledande och annan personal
kunna utnyttjas bättre och därmed skulle personalbesparingar kunna göras.

Det hör "i detta sammanhang beaktas, att ett för försvaret gemensamt
tryckeri, som skall betjäna ett flertal olika myndigheter, måste givas en sådan
organisation och en sådan kvalificerad ledning att detta motiverar en
höjning av den ledande personalens löner. Man kan därför starkt ifrågasätta,
om de ekonomiska vinsterna av vissa personalindragningar bli av den
storleksordningen, att de kunna uppväga övriga med arrangemanget förknippade
nackdelar.

Icke heller torde ett sammanförande av nuvarande hjälptryckerier medföra
att några större besparingar skulle kunna göras vid inköp av förbrukningsmateriel,
då den för staten medgivna högsta rabatten redan nu åtnjutes.
Om likväl alla möjligheter att nedbringa kostnader skola tillvaratagas, så
är det icke av denna anledning nödvändigt med en sammanslagning. Genom
att utse ett av hjälptryckerierna till inköpare och låta övriga beställa
sina behov av film och tryckplåtar m. m. genom detta, kan det åsyftade resultatet
uppnås även med nuvarande organisation.

Marinstabens tryckeri erfordras dessutom för att vid mobilisering och
evakuering av marinledningen betjäna de delar av densamma, som icke
kunna repliera på övriga i krigsorganisationen ingående tryckerier. Tryckeriets
maskinella utrustning är också dimensionerad med hänsyn bland
annat härtill.

Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras att vid en eventuell sammanslagning
av nuvarande hjälptryckerier till ett för försvaret gemensamt
centralt tryckeri man kan befara försämrad service, besvärligare beställningsförfarande
och längre väntetider. Härtill kan också besvärliga prioritetsfrågor
komma.

Enär det synes mig tveksamt att det av riksdagens revisorer anförda förslaget
kan innebära sådana ekonomiska eller andra fördelar, att det bör
genomföras får jag — i enlighet med marinledningens ställningstagande 1951
till 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag — avstyrka detsamma.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag jämlikt ämbetsskrivelse
den 11 december 1959 erhållit kungl. Maj :ts uppdrag att utreda ställningen
i organisatoriskt hänseende beträffande marinstabens bibliotek, fotodetalj
och tryckeri ävensom inkomma med de förslag vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 23 januari 1960.

STIG H:SON ERICSSON

W. Edenbery

104

Statskontoret

Statskontoret får såsom utlåtande i ärendet åberopa vad ämbetsverkets
tryckeriintendent anfört i härvid fogade promemoria (Bilaga). Härutöver vill
statskontoret endast framhålla, att erforderliga åtgärder för en sammanslagning
av försvarets hjälptryckerier synas böra ankomma på försvarets civilförvaltning.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 20 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Cad W. Lindblad Brita Olsson

Föredragande

Bilaga

Yttrande från statskontorets tryckeriintendent

De sammanlagda kostnaderna för anskaffning av förefintlig maskinutrustning
vid de fem olika hjälptryckerierna för försvarets myndigheter i Stockholm
torde ha överstigit 1/2 miljon kronor. Antalet anställda vid tryckerierna
ar cirka 40 och det sammanlagda årliga produktionsvärdet överstiger 1
miljon kronor, beräknat efter gällande marknadspriser. Det sagda utvisar,
att verksamheten är av sådan omfattning, att frågan om tryckeriernas organisationsform
har stor ekonomisk betydelse.

Ur produktionssynpunkt är angeläget att ledningen av verksamheten
handhaves av allsidigt kunnig personal. Vid en sammanslagning av de berörda
tryckerierna till ett för försvaret gemensamt tryckeri torde förbättrade
förhållanden i detta avseende kunna påräknas, därigenom att den arbetsledande
personalen fördelas och specialiseras på olika grenar av verksamheten,
såsom reproduktionsavdelning, tryckeri eller bokbinderi. Å den
centrala ledningen bör ankomma att mottaga beställningar, att planera produktionen,
att inköpa papper, plåtar och övrig material samt att avgöra
vilka trycksaker, som böra beställas hos annat tryckeri, och i samband därmed
verkställa beställningar (enligt gällande bestämmelser dock i samråd
med statskontorets tryckeriexpedition). Enligt tryckeriexpeditionens uppfattning
skulle en sådan specialisering av arbetsuppgifterna verka produktionsfrämjande
ur såväl kvantitativ som kvalitativ synpunkt samt innebära,
att den tekniska utvecklingen inom varje gren av verksamheten uppmärksammas
på ett bättre sätt än vad som för närvarande är möjligt.

Inrättandet av ett centralt tryckeriföretag av berörd omfattning skulle
motivera uppgörandet av tillförlitliga självkostnadsberäkningar, vilket -—
genom att kostnadsjämförelse kan ske med tryckerier i allmänna marknaden
— är av betydelse vid ställningstagandet till verksamhetens framtida dimensionering.
Ävenså skulle avvägningen i skilda fall av lämpligheten ur
ekonomisk synpunkt att trycka i egen regi eller hos beställningstryckerier
underlättas. I sammanhanget må uppmärksammas, att statskontoret i utlåtande
den 17 maj 1951 över 1946 års militära förvaltningsutrednings betänkande
(SOU 1950: 36) ansett att en centralisering av förevarande tryckeriverksamhet
medförde väsentliga fördelar.

Under hänvisning till det ovan anförda ansluter sig tryckeriexpeditionen till
den i berättelsen uttalade uppfattningen, att nuvarande ordning med fem
olika hjälptryckerier för försvarets myndigheter i Stockholm framstår som
föga rationell ur produktionssynpunkt och att en sammanslagning av desamma
till ett för försvaret gemensamt tryckeri bör ske.

105

I det fall en sammanslagning icke skulle anses böra ske på grund av att
ett centralt tryckeri icke skulle kunna erbjuda den service och snabba leveranstid
som de nuvarande — vilken uppfattning tryckeriexpeditionen dock
icke reservationslöst kan biträda —• synes kunna övervägas, huruvida icke
på försök vissa för samtliga nu ifrågavarande tryckeriföretag gemensamma
uppgifter kunna sammanföras och centralt avgöras. Tryckeriexpeditionen
tänker härvid i första hand på sådana arbetsuppgifter som upprättandet av
ett enhetligt system för redovisning av produktionens storlek och enhetliga
principer för prissättningen med iakttagande av statsverkets samtliga utgifter
i samband med ifrågavarande verksamhet. Av ytterligare arbetsuppgifter
må nämnas övervakning och i förekommande fall samordning av produktionen
särskilt med iakttagande av att i görligaste mån endast ekonomiskt
lönsamma arbeten utföras inom anläggningarna, verkställandet av inköp
av trvckalsler hos främmande tryckerier samt — för erhållande av kvantitetsrabatter
— central inköpsverksamhet beträffande tryckeriernas behov
av olika slags material. För arbetsuppgifternas fullgörande synes tillfyllest
med en befattningshavare, förslagsvis knuten till försvarets civilförvaltning.
Stockholm den 16 januari 1960.

Statens organisationsnämnd

De fem hjälptryckerier vid försvarets myndigheter i Stockholm som enligt
revisorernas förslag skall sammanslås till ett för försvaret gemensamt
tryckeri torde vara att betrakta som serviceorgan tillhörande vederbörande
myndighet för sådana arbeten av brådskande, hemlig eller annan natur som
bedömts lämpliga att utföra inom densamma. Nämnden saknar underlag
för att bedöma om en sammanslagning av de fem hjälptryckerierna skulle
komma att medföra en effektivisering och ett förbilligande av verksamheten.

Nämnden är dock av den uppfattningen att verksamheten vid de olika
tryckerierna bör samordnas så att garantier skapas för att tillgängliga resurser
blir effektivt utnyttjade. En sådan samordnande uppgift bör givas
någon av föreståndarna vid tryckerierna. De allmänna riktlinjerna för denna
samordning liksom principerna för fördelning av arbeten mellan hjälptryckerierna
och tryckerier på öppna marknaden bör utformas i samråd
med tryckeriintendenten vid statskontoret.

Vidare anser nämnden, att ytterligare undersökningar bör göras beträffande
förutsättningarna för en sammanslagning av de tre tryckerier som är
inrymda i ämbetsbyggnaden på Gärdet. Härvid bör även utredas i vad mån
en centralisering av vissa funktioner, såsom plåtframställning och bokbinderi,
kan medföra t. ex. att dyrbart material blir bättre utnyttjat eller att
i övrigt bättre ekonomiska förutsättningar skapas för arbetets bedrivande.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Björck, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson
och Ståhl samt såsom föredragande byrådirektören G. Wijkman. Stockholm
den 13 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

106

§ 10 Tygförvaltningsskolans lokalförhållanden

F ortif ikationsf örvaltningen

Chefen för armén har i underdånig skrivelse den 29 januari 1960 avgivit
utlåtande i ärendet. I anslutning till vad chefen för armén därvid anfört får
fortifikationsförvaltningen meddela följande.

Inom fortifikationsförvaltningen pågår detalj projektering av de byggnadsarbeten,
som erfordras för genomförande av etapperna I och II (exklusive
barackförläggningen). Investeringskostnaderna beräknas till 450 000
kronor. Ämbetsverket räknar med att av omhänderhavande medel kunna förskottera
dessa kostnader. Särskild framställning om bemyndigande härtill
kommer att inom närmaste tiden ingivas till Kungl. Maj:t, därvid jämväl
förslag om sättet för slutligt täckande av kostnaderna kommer att anmälas.
Under förutsättning att dylikt bemyndigande erhålles torde byggnadsarbetena
kunna bedrivas i sådan takt att inflyttning i kasernen och byggnaderna
20 (skolexpedition) och 39 kan ske omkring den 1 april 1960, i byggnaden
29 omkring den 1 oktober 1960 och i byggnaderna 30 och 31 omkring den 1
oktober 1961.

Frågan om genomförandet av etapp III torde av skäl, som anförts av
chefen för armén, synas böra vila i avvaktan på statsmakternas beslut om
A 1 framtida förläggning. Stockholm den 2 februari 1960.

GUNNAR CHRISTIANSON

E. Holmström H. Wennborg

Chefen för armén

Riksdagens senast församlade revisorer har i sin berättelse § 10 anfört
vissa synpunkter på lokalförhållandena vid tygförvaltningsskolan.

Kungl. Maj :t har infordrat chefens för armén underdåniga utlåtande häröver
före den 30 januari 1960.

Med anledning härav får jag efter hörande av armétygförvaltningen, militärbefälhavaren
för IV. militärområdet, chefen för Svea artilleriregemente
(A 1) och chefen för tygförvaltningsskolan (TygS) i underdånighet anföra
följande.

För omkring två år sedan föreslog jag i skrivelse till Kungl. Maj:t (as
Ast/O 28/2 1958 nr 67: 44), att A 1 skulle flyttas till Östgöta luftvärnsregementes
(Lv 2) etablissement och att TygS skulle flyttas till A 1 etablissement.
Aktuella investeringsbehov skulle härvid kunna minskas med ca 2
mkr, genom att eljest erforderlig utbyggnad av A 1 etablissement kan undvikas.
Del av A 1 och TygS nuvarande administrationer skulle kunna indras,
varigenom årliga besparingar om ca 0,4 mkr skulle kunna göras. Möjligheter
beräknades dessutom uppstå att friställa viss mark på Järvafältet
för försäljning.

I mitt till fortifikationsförvaltningen insända underlag för äskanden på
kapitalbudgeten 1958/59 (as Ast/O 12/8 1957 nr 1:1) redovisade jag ett
behov av 300 000 kronor för inredning av skollokaler för TygS vid Solvalla.

Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen i sina till Kungl.
Maj :t inlämnade äskanden för budgetåret 1958/59 tagit upp detta objekt

107

till ovan angivna belopp. I samband härmed anförde fortifikationsförvaltningen
nedanstående:

»Huvuddelen av utbildningsverksamheten vid tygförvaltningsskolan ar
förlagd till för ändamålet iordningställda lokaler vid Solvalla, vilka tidigare
disponerats av Stockholms tygstation. I övrigt bedrives utbildningen i förhyrda
lokaler vid Götgatan 66 och i kvarteret Järngraven i Stockholm. Vid
Götgatan 66 finnas utbildningsverkstäder för smide, värmebehandling, ytbehandling,
maskin- och bänkarbete och handvapenreparation ävensom lärosalar
för kursavdelningen. Skolans expeditioner, förläggning och matsal
äro även belägna i fastigheten vid Götgatan. I kvarteret Järngraven äro utbildningsverkstäder
för svetsning och för reparation av markpjäser och infanteriets
tunga vapen inrymda.

Armétygförvaltningen har framhållit, att spridningen av skolans utbildningslokaler
på ett betänkligt sätt sänkte utbildningens effektivitet och att
den ur ekonomisk synpunkt vore mycket ogynnsam. Verksamheten i lokalerna
i kvarteret Järngraven borde i första hand avvecklas och överflyttas
till två förrådsbyggnader vid Solvalla, vilka enligt verkställd utredning väl
lämpade sig för ändamålet.

Kostnaderna för ombyggnad och inredning av nyssnämnda förrådsbyggnader
beräknas av fortifikationsförvaltningen till 540 000 kronor, varav
300 000 kronor belöpa på investeringsarbeten och återstoden på arbeten av
underhållsnatur.»

Forlifikationsförvaltningen har på min framställning åter tagit upp detta
objekt i sina äskanden för budgetåret 1960/61 till ett belopp av 300 000

kronor.

Mitt förslag angående A 1 och TygS flyttning samt fortifikationsförvaltningens
äskanden enligt ovan har emellertid ännu icke föranlett någon
Kungl. Maj :ts åtgärd. Detta synes främst vara föranlett av attartilleriskjutfältsfrågan,
som utreds av den därför särskilt tillsatta 1959 års skjutfältsutredning,
icke fått sin slutliga lösning.

I sitt betänkande den 5 oktober 1959 uttalar skjutfältsutredningen bl. a.

följande: ......

»Av de av utredningen nedan nämnda i första hand som artuleriskjutfält
undersökta områdena synes flera i och för sig vara användbara som artilleriskjutfält.
Utredningen är förvissad, att goda möjligheter föreligger att
anordna såväl artilleriskjutfält som samövningsfält å annat område an

Gullbergsfältet.» .

Med utgångspunkt från detta uttalande har jag räknat med, att såval
frågan om artilleriskjutfältet som frågan om A 1 framtida förläggning skulle
få sin snara lösning. Plan för TygS flyttning till A 1 etablissement utarbetades
därför under medverkan av chefen för TygS under november 1959.
TygS flyttning avses enligt denna plan genomföras med början 20 mars
1960.

I sin berättelse § 10 uttalar riksdagens revisorer, att de olagenheter, som
blivit en följd av splittringen av TygS lokaler, påtalats av chefen för skolan
i skilda sammanhang. Några åtgärder för förbättring av lokalförhållandena
skulle icke ha vidtagits och i skrivelse till chefen för armén den 21 november
1959 bär frågan ånyo upptagits av skolchefen, som därvid i syfte att
få till stånd en lokalkoncentration framlagt vissa förslag i ämnet.

Den av riksdagens revisorer omtalade skrivelsen (TygS 21/11 1959 nr
611), som insändes genom armétygförvaltningen, inkom till chefen för armen
28/12 1959, d. v. s. omkring en månad efter det att planläggningsarbetet
med skolans flyttning avslutats inom arméledningen. Armétygförvaltningen
anmälde i samband härmed, att förvaltningen icke tidigare funnit anled -

108

ning att insända skrivelsen till chefen för annén, enär åtgärder redan vidtagits
för skolans flyttning, varom skriftligt samråd ägt rum mellan chefen
för armén och generalfälttygmästaren 1/12 1959.

Av ovanstående framgår, att jag

a) till Kungl. Maj :t i underdånighet inlämnat förslag om A 1 flyttning
till Lv 2 kasernetablissement och TygS flyttning till A 1 etablissement (as
Ast/O 28/2 1958 nr 67: 44 och 14/1 1960 nr 67: 44),

b) hemställt hos fortifikationsförvaltningen att i äskandena för budgetåren
1958/59 och 1960/61 uppta medel för TygS flyttning (as Ast/O 12/8
1957 nr 1: 1 och 25/4 1959 nr 1: 1) och att jag

c) vidtagit åtgärder för en provisorisk förläggning av TygS till A 1 etablissement
under en övergångsperiod intill dess statsmakterna beslutat om A 1
framtida förläggning.

I detta sammanhang vill jag även beröra de problem, som sammanhänger
med frågans fortsatta handläggning.

Jag har icke ansett mig kunna godta chefen för TygS förslag, att i nuläget
investera 300 000:— kr i förläggningsbaracker vid A 1, då detta regementes
flyttning kan komma att äga rum inom en snar framtid. Trots
de obestridliga nackdelarna med en provisorisk lösning bör enligt min uppfattning
plats under en övergångsperiod intill dess A 1 flyttat beredas för
TygS genom en tätare förläggning av A 1 utbildningskontingent. Härigenom
kan onödiga investeringar undvikas.

Som tidigare angivits har A 1 etablissement icke utbyggts helt. Sålunda
saknas vissa lektionssalar och förråd samt marketenteri m. m. Bibehålies
regementet i dess nuvarande etablissement, blir det nödvändigt att fullfölja
utbyggnaden. Anslutes TygS till A 1 blir det därutöver på längre sikt nödvändigt
att bygga för skolan erforderlig förläggning samt utvidga matinrättning,
mässar m. in. De sammanlagda investeringskostnaderna för A 1
och TygS förläggning beräknades år 1958 till ca 3,5 mkr. Det kan icke anses
framsynt, att i dagens läge investera detta belopp i ett kasernetablissement,
som hindrar Stor-Stockholms utveckling. Därtill kommer, att så länge A 1
bibehålies i Sundbyberg, är det icke möjligt att friställa viss mark på Järvafältet
för försäljning. De besparingar, som kan erhållas genom TygS flyttning
till A 1 etablissement, omintetgöres sålunda till stor del genom ökade
investeringskostnader, om A 1 bibehålies därstädes.

Sedan de av riksdagen beslutade förbandsindragningarna genomförts,
kommer samtliga disponibla kasernetablissement utom Lv 2 i Linköping
att vara helt utnyttjade. Från såväl operativa som arméorganisatoriska synpunkter
är det oundgängligen nödvändigt, att A 1 bibehålies inom IV. militärområdet.
Vid en flyttning föreligger sålunda endast två alternativ, nämligen
nybyggnad av ett kasernetablissement inom militärområdet eller flyttning
till Lv 2 i Linköping.

Ett nytt kasernetablissement för A 1 inom IV. militärområdet i anslutning
till en stad, vars utvecklingsmöjligheter icke hindras av en militär
förläggning är otvivelaktigt den från militär synpunkt lämpligaste och mest
framsynta lösningen. Jag har emellertid med hänsyn till arméns övriga investeringsbehov
bedömt, att en dylik lösning icke är ekonomiskt genomförbar
under överskådlig framtid.

Lv 2 kommer att uppdelas på andra luftvärnsförband 1/4 1962. Härvid
kommer ca 120 civilanställda vid regementet och dess tygverkstad att friställas.
Möjligheterna att bereda denna personal annan sysselsättning i Linköping
synes begränsade. Icke minst från personalvårdande synpunkt är
det sålunda önskvärt, att statsmakterna redan detta år tar ställning till
frågan om A 1 framtida förläggning.

109

Med anledning av vad ovan framförts får jag i underdånigjhet föreslå, att
statsmakterna snarast fattar beslut om A 1 framtida förläggning och TygS
slutliga flyttning till A 1 etablissement. Stockholm den 29 januari 1960.

T. BONDE

Chef för armén

G. Åkerman

Ref: Kapten Zickerman

Statens organisationsnämnd

Tygförvaltningsskolan har för närvarande sina lokaler förlagda till tre
olika ställen i Stockholm, nämligen till Götgatan, Slussen och ett område i
Solvalla nära Svea artilleriregementes kaserner. Riksdagsrevisorerna anser
att ett sammanförande av tygförvaltningsskolans lokaler till en större enhet
med det snaraste bör upptagas till slutgiltig behandling. Mot en investering
av 1 230 000 kr. skulle därvid en årlig besparing av 440 998 kr. kunna uppnås.

Organisationsnämnden, som bedrivit undersökning vid skolan och därom
avgivit rapport 1952, har beträffande den spridda lokalfördelningen anfört
följande: »Denna splittring av lokaler försvårar arbetet vid skolan, inverkar
på personalbehovet inom flera verksamhetsområden och omöjliggör en
önskvärd rationalisering i flera avseenden. Genom att lokalt ansluta skolan
till ett förband skulle avsevärda besparingar kunna vinnas.»

Då de förhållanden, som nämnden enligt ovanstående citat anmält, icke
ändrats, tillstyrker nämnden att tygförvaltningsskolans lokaler sammanföres
i en större enhet och att frågan snarast löses.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Björck, tillika föredragande, Elof sson, Löfqvist,
Göran Petterson och Ståhl. Stockholm den 13 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 11 Ersättning för resor till och från arbetsplats i vissa fall

Försvarets civilförvaltning

Såsom framgår av den av revisorerna lämnade redogörelsen har Kungl.
Maj :t alltsedan år 1942 i ett flertal brev medgivit personal vid olika försvarets
lokala myndigheter rätt till fria resor mellan bostadsort och tjänstgöringsplats
eller kontant ersättning därför. Härutöver har Kungl. Maj :t i ett
flertal särskilda beslut lämnat medgivande av enahanda innebörd för vissa
närmare angivna befattningshavare vid andra arbetsplatser än de av revisorerna
förtecknade. Tillämpningen av här ifrågavarande bestämmelser har
kommit att vålla ett betydande administrativt arbete icke blott för lokalmyndigheterna
själva, som närmast haft att mot bostadssituationen på orten kontrollera
i vad mån förutsättningar för fortsatt medgivande av resekostnadsersättning
eller rätt till fria resor fortfarande förelegat för personalen i fråga,
utan även för civilförvaltningen, framförallt i samband med den revisionella

granskningen av hithörande utbetalningar av resekostnadsersättning. Det
framstår därför såsom ytterst angeläget, att bestämmelserna på förevarande
område bli föremål för en översyn med inriktning på att åstadkomma mera
förenklade och mera enhetliga regler på hithörande område än vad som är
förhållandet beträffande de nuvarande bestämmelserna.

Såsom revisorerna påpekat har frågan om en revision av gällande bestämmelser
i här berörda avseenden på Kungl. Maj :ts uppdrag varit föremål för
prövning av 1949 års reseersättningskommitté. Enligt civilförvaltningens
mening skulle ett genomförande av reseersättningskommitténs förslag såsom
det sammanfattningsvis återgivits av revisorerna i stort sett vara ägnat att
undanröja åtskilliga av de olägenheter som vidlåda de nuvarande ersättningsreglerna.
Civilförvaltningen har också i utlåtande till Kungl. Maj :t 1
december 1950 i huvudsak tillstyrkt ett genomförande av reseersättningskommitténs
förberörda förslag. Endast i ett avseende uttalade civilförvaltningen
för sin del avvikande mening, nämligen såtillvida som ämbetsverket
ansåg sig på närmare anförda skäl icke kunna biträda kommitténs förslag
i vad gäller beräkningen av resekostnadersättningen. Även om civilförvaltningen
sålunda icke i alla avseenden kan finna reseersättningskommitténs
förslag på förevarande punkt tillfredsställande, anser ämbetsverket emellertid
i likhet med revisorerna, att till grund för den föreslagna översynen böra
i tillbörlig utsträckning läggas de av reseersättningskommittén framförda
synpunkterna i ämnet. Denna översyn bör emellertid icke, såsom revisorerna
synas åsyfta, begränsas till att enbart omfatta de medgivanden som lämnats
i fråga om personal vid försvaret utan bör självfallet omfatta jämväl de föreskrifter
som i motsvarande hänseende utfärdats beträffande personal tillhörande
övrig del av statsförvaltningen. Därjämte bör mot bakgrunden av
skedda förändringar på bostadsbebyggelsens område översynen med utgångspunkt
i blivande reviderade bestämmelser ävenledes innefatta en omprövning
av de medgivanden som hittills meddelats.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknade Lundberg och krigsrådet
Engdahl, den sistnämnde föredragande, samt krigsrådet Insulander.
Stockholm den 22 januari 1960.

RAGNAR LUNDRERG

Sven Engdahl B. Hauschildt

Chefen för armén

Eders Kungl. Maj :t bär anmodat chefen för armén att avgiva underdånigt
utlåtande över vad riksdagens senast församlade revisorer anfört i § 11 av
sin berättelse. Av innehållet i angivna paragraf i berättelsen framgår bland
annat att revisorerna ansett sig böra förorda, att bestämmelserna om rätt
för personal vid försvaret till fria resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats
snarast blir föremål för översyn.

Chefen för armén tillstyrker att den av riksdagens revisorer förordade
översynen kommer till stånd. Stockholm den 31 december 1959.

Ref: Kapten Ek

På uppdrag av chefen för armén
S. HALLENRORG

Chet för sekt III

B. Hallenberg

Chefen för marinen

1. Revisorerna konstatera i sin berättelse, att nu gällande bestämmelser
om rätt för personal vid försvaret till ersättning för resor till och från arbetsplats
i vissa fall förorsaka statsverket avsevärda kostnader och finna det
därför angeläget, att alla rimliga åtgärder vidtagas för att få till stånd en begränsning
av berörda kostnader. Revisorerna förorda därför en översyn av
nu gällande bestämmelser varvid de av 1949 års reseersättningskommitté
framförda synpunkterna på frågan bör i tillbörlig utsträckning beaktas.

Jag biträder revisorernas förslag om en översyn av nu gällande bestämmelser.
Detta ställningstagande är dock inte främst grundat på det förhållandet,
alt de sammanlagda förmånerna årligen uppgå till avsevärda belopp
utan på den uppfattningen, att sedan bestämmelserna tillkommo vissa organisationsändringar
ägt rum, nya bostadsområden tillkommit etc. Det synes
därför önskvärt, att bestämmelserna så långt det är möjligt anslutas till de
faktiska förhållandena på de olika tjänstgöringsplatserna.

2. Jag förutsätter, att vid översyn av nu gällande bestämmelser den principen
alltjämt skall vara vägledande, att personal som har sin arbetsplats
utanför samhällets egentliga bostadsområde skall kunna komma i åtnjutande
av resekostnadsersättning till och från arbetsplatsen till den del kostnaderna
icke avse färden inom samhället.

3. Jag anser det icke vara en »förmån» i ordets egentliga bemärkelse att
personal vid försvaret i vissa fall kan erhålla fria resor till och från arbetsplatsen
utan anser det vara en nödvändighet att så sker. När det gäller den
militära och civilmilitära personalen måste man nämligen beakta, att denna
personal kommenderas till olika tjänstgöringsplatser vare sig vederbörande
vill eller inte. Den enskilde har sålunda icke möjlighet att själv välja tjänslgöringsplats.
Läget på bostadsmarknaden medger icke att bostad kan bytas
i takt med kommenderingarna, vilka ofta äro relativt kortvariga. En befattningshavare,
som till exempel skall tjänstgöra 2 å 3 år på Berga örlogsskolor
och har bostad i Stockholm, kan ofta inte få bostad i Västerhaninge. Detta
medför att vederbörande dagligen måste företaga bussresor Ringvägen—
Berga—Ringvägen på tillsammans ungefär en och en halv timma. Lång tid
av fritiden går till spillo på dessa resor. Kompensation för detta kan givetvis
icke erhållas, men det är ett berättigat krav att vederbörande får ersättning
för resekostnaderna.

4. I fråga om civil personal är det av rekryteringsskäl erforderligt, att
resekostnadsersättning kan utgå i vissa fall för resor till och från arbetsplatsen.
Erforderligt underlag för rekrytering av civila tjänstemän från ort
i närheten av tjänstgöringsplatsen saknas nämligen ofta. Sålunda måste till
exempel sådan rekrytering till Berga örlogsskolor ske från Stockholm.

5. Som ovan nämnts anse revisorerna, att statsverket åsamkas avsevärda
kostnader genom bestämmelserna om rätt för personal vid försvaret till fria
resor i vissa fall. Enligt min uppfattning böra emellertid dessa kostnader
ställas i relation till vilka kostnader statsverket skulle få vidkännas, därest
befattningshavare erhåller bostad i närheten av den nya tjänstgöringsplatsen
och flyttar dit samt efter avslutad tjänstgöring flyttar annorstädes.

Till sjökrigsskolan på Näsby till exempel kommenderas officerare för
tjänstgöring under 3 å 4 år. Det torde därvid vara betydligt billigare för
statsverket att bekosta resorna mellan Stockholm och Näsby och åter under
denna tid än att betala först flyttning till Täby kommun och efter avslutad
kommendering återflyttning till Stockholm. De bägge flyttningarna torde
kosta statsverket sammanlagt omkring 4 000 kronor medan rcsekostnadsersättningen
under fyra år uppgår till omkring 1 600 kronor. Är kommenderingen
av kortare varaktighet blir skillnaden än större.

112

6. I övrigt har jag intet att anföra utan biträder att av revisorerna föreslagen
översyn kommer till stånd och hemställer att ovan anförda synpunkter
måtte vinna beaktande. Stockholm den 30 januari 1960.

STIG H:SON-ERICSON

W. Edenberg

Chefen för flygvapnet

Av statens sakrevision år 1948 upprättad promemoria och 1949 års reseersättningskommittés
skrivelse den 7/11 1950 har varit remitterade till chefen
för flygvapnet, som i februari respektive november månad 1950 lämnade
de synpunkter och förslag, som framgår av bifogade yttranden.1

Reseersättningkommittén framlade bl. a. förslag till ändrade grundregler
för prövning av här berörd ersättning. Kungl. Maj :t har under de senare
åren i flera fall prövat frågor om fria resor eller ersättning härför, rörande
personal vid arbetsplatser inom flygvapnet, som dock icke äro upptagna i
tabellen på sidorna 8EE och 9EE i riksdagsrevisorernas berättelse. Icke heller
Kungl. Maj :ts bifallande beslut finnes redovisade i tablån. Dessa beslut
ha meddelats i äs. 20/4 1956, 7/3 1958 (Dnr H 6157) och 25/6 1959. Vid
prövning av dessa ärenden synes tillämpning av de grundregler reseersättningskommittén
föreslog ha eftersträvats. Chefen för flygvapnet har funnit
detta lämpligt och föreslår att så sker även i fortsättningen.

Riksdagsrevisorernas tabell bör kompletteras även i följande hänseende.
Kungl. flygförvaltningen ingav den 23/6 1954, efter en tidsödande utredning,
underdånig framställning till kompletterande och förenhetligande av
medgivandena för samtliga berörda flygvapnets truppförband (utom F 21,
vars transportfrågor flygförvaltningen f. n. förbereder att sedermera underställas
Kungl. Maj:t).

Kungl. Maj:ts bifallande beslut gavs den 13/4 1956 (Ekof C 1956:23).
Riksdagsrevisorerna upptaga emellertid i tabellen detta beslut endast för
RFK, F 8 och F 9. Beslutet den 13/4 1956 avser samtliga förband vid flygvapnet,
beträffande vilka de grundläggande medgivandena endast avser allmänt
fortskaffningsmedel. Det för F 8 och F 9 grundläggande medgivandet
härledes från bilagan till k. br. 10/1 1947 angående flygvapnets bestånd av
stammotorfordon (Ekof I 1947:14).

Flygförvaltningens förenämnda framställning den 23/6 1954 bifogas,1
emedan däri lämnade redogörelser och till densamma fogade utredning ger
värdefullt underlag, om den av riksdagsrevisorerna föreslagna översynen
kommer till stånd. En sådan utredning är dock ej av egentligt intresse för
flygvapnets truppförband, emedan frågan, genom beslutet den 13/4 1956
samt genom den praxis som Kungl. Maj :t på senare tid tillämpat vid beslut
i enskilda fall, slutligen synes ha fått en på längre sikt lämplig och enhetlig
reglering. Sålunda föreskrives bl. a. i regel avdrag med 6 kr., då allmänt
fortskaffningsmedel användes och 12 kr., då tjänstemannen själv ombesörjer
sina resor med annat än allmänt fortskaffningsmedel.

Chefen för flygvapnet avser att ingiva underdånig framställning om medgivande
av fria resor eller resekostnadsersättning för tjänstemän vid ytterligare
ett antal arbetsplatser inom flygvapnets stridsledning, vilka är förlagda
på ett sådant avstånd från närmaste bostadsbebyggelse, att kostnaderna
för resor mellan denna bebyggelse och arbetsplatsen blir mera bety 1

Ej avtryckta.

113

(lande. Dessa frågor bör enligt vad ovan framförts kunna regleras i likhet
med de senare årens beslut utan ännu en vittsyftande utredning.

Flygfält och stridsledningsorgan förlägges av naturliga skäl på relativt
stora avstånd från samhällen. Personalens bosättning och dagliga resor till
och från arbetet är därför betydelsefulla frågor för flygvapnet. Deras lösning
kan direkt påverka möjligheterna att förvärva och behålla personal.

Även om vissa senare beslut om fria resor m. m. skiljer sig från tidigare
beslut, avstyrker chefen för flygvapnet från personalvårds- och rekryteringssynpunkt
en omprövning av villkoren (t. ex. betr. avstånd och avdragens
storlek) i tidigare beslut, som kan medföra försämrade förmåner för
personalen. Redan i nuläget råder betydande svårigheter att behålla särskilt
viss civilmilitär, teknisk personal. Chefens för flygvapnet önskemål och förslag
enligt inledningsvis nämnda yttranden ha delvis beaktats och föreslås i
övrigt bliva prövade i samband med eventuell översyn av hela komplexet.

Det är i vår tid naturligt, att personalen vid försvaret liksom vid andra
delar av statens verksamhet och medborgare överhuvudtaget söker sig familjebostäder
i större samhällen, som kan erbjuda sådana nyttigheter, som
numera anses oumbärliga, i form av skolor och utbildningsmöjligheter i övrigt
för både barn och vuxna, affärer, sjukhus, nöjeslokalcr o. s. v. De växande
förortsamhällen, som riksdagsrevisorerna åsyftar, kan endast i relativt
långsam takt i berört avseende uppta konkurrensen med närbelägna större
städer. Chefen för flygvapnet har emellertid den uppfattningen att på många
platser ett växande antal av de anställda sökt och lyckats erhålla bostäder i
mindre samhällen i närheten av arbetsplatsen. Det har dock icke varit möjligt
att i detta sammanhang närmare undersöka bostadslokalisationen vid
flottiljer (motsv.). På flera platser har gott samarbete mellan förbandschef
och kommunala myndigheter samt försvarsstabens bosladssektion resulterat
i att försvarets personal erhållit bostäder relativt nära arbetsplatsen. Som
exempel må nämnas F 8, där under den senaste 10-årsperioden närmare ett
hundratal anställda inflyttat i Jakobsberg och andra närbelägna mindre
samhällen.

Riksdagsrevisorerna har tyvärr rätt i sitt exempel på bosättning och
konsekvenserna därav. Personal, som bor i förorter till Stockholm och har
sin tjänstgöring förlagd till staber i Stockholm, har utan framgång sökt erhålla
ersättning för resekostnader eller fria resor.

Det är även regel, att tjänstemän som förflyttas till dessa staber söker
bostad nära arbetsplatsen på Gärdet. Det lyckas sällan, trots stora ansträngningar.
Personer från annan kommun får oftast efter lång väntan bostad i
avlägsna förorter eller utkant. Varken försvarsanställda eller andra personer,
som har boslad på Gärdet lämnar denna utan tvingande skäl. Militär
myndighet kan icke direkt påverka sådana byten.

Emellertid har såsom riksdagsrevisorerna relaterat försvarets civilförvaltning
föreskrivit, att medgivande av ersättning vid användande av annat än
allmänt fortskaffningsmedel må gälla för en tid av högst 6 månader. Vidare
skall för ev. förlängning genom vederbörande chefs försorg kontroll
verkställas att angivna förutsättningar betr. vederbörande befattningshavare
alltjämt föreligger. Sådan kontroll torde åligga chef även beträffande
tjänstemän, som använder allmänt fortskaffningsmedel.

Den omprövning, som revisorerna efterlyser med anledning av bostadsbebyggelsens
utvidgning i riktning mot vissa arbetsplatser, vinnes genom den
fortlöpande kontroll samt uppföljning av utvecklingen på bostadsmarknaden,
som enligt ovan redan är anbefalld. Samma skyldighet att göra sig underrättad
om bostadsbeståndet åligger för övrigt vissa förbandschefcr med
S Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. II

114

anledning av att lön i vissa fall medges efter den ortsgrupp, vartill den dyrare
bostadsorten är att hänföra.

Beträffande ovan nämnda staber i Stockholm vill chefen för flygvapnet i
detta sammanhang framföra att stora ansträngningar gjorts för att hjälpa
personalen att erhålla familjebostäder i arbetsplatsens närhet, i synnerhet
personal, som icke själv kan välja arbetsplats utan kommenderas eller placeras
till tjänstgöring omväxlande vid staber, förband, skolor o. s. v. Både
befattningshavarnas ekonomi och tjänstbarhet i det påfrestande stabsarbetet
påverkas av de i allmänhet långa dagliga resorna. Bl. a. har försök gjorts
vid flera tillfällen att skaffa tomtmark på Gärdet för att bygga bostäder, huvudsakligen
för flygvapnets anställda av ovannämnda kategori.

Hitintills har det endast lyckats att inköpa en tomt. Den har genom bostadsrättsförening,
bildad inom flygledningen, bebyggts med en total bostadsyta
av 2 115 m2, fördelad på 18 lägenheter. Genom hårda förhandlingar
med olika myndigheter har flygvapnet lyckats erhålla 12 av dessa lägenheter
för flygvapnets egen personal. Övriga 6 har kommit allmänheten till
godo. Totalkostnaden för tomt och bygge uppgår till ca 2,4 milj. kr. På
grund av nu gällande bestämmelser rörande bostadsbygge och belåning
m. in. måste relativt höga personliga insatser krävas av lägenhetsinnehavarna.
Detta har medfört att den kategori av omplacerad och kommenderad
personal, som i första hand avsågs vid bygget, i stor utsträckning icke haft
ekonomiska möjligheter att mottaga erbjuden bostad. Sålunda har halva
antalet för flygvapnet disponibla lägenheter fördelats till civil eller civilmilitär
i Stockholm fast anställda och placerad personal.

Förhållandet är detsamma på andra orter i landet. För att dels spara utgifter
åt staten i form av s. k. anståndstraktamenten till omstationerad personal,
som inte tyckas få bostad, och dels möjliggöra ett normalt familjeliv
för personalen inom rimlig tid efter omplacering med därav förbättrad
tjänstbarhet har chefen för flygvapnet föreslagit vissa åtgärder enligt bifogade
skrivelse1 till Kungi. fortifikationsförvaltningen och försvarets civilförvaltning.
Förslaget har sedan upprepats genom Överbefälhavarens underdåniga
skrivelse den 24/2 1959.1 Det innebär i korthet att staten skulle
träda emellan och betala insatser i bostadslägenheter, vilka därefter såsom
uthyrningsbostäder skulle ställas till personalens förfogande.

I detta sammanhang må påpekas, att av statsmakterna beslutad inskränkning
av bostadstvånget i anslutning till tjänstebostäder i någon mån kan
komma att öka kostnaderna för fria resor mellan bostadsort och arbetsplats.

Sammanfattningsvis anser chefen för flygvapnet, som ovan framhållits,
att översyn enligt riksdagsrevisorernas förslag av bestämmelserna om rätt
till fria resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats Icke är så angelägen
för flygvapnets del, att den nu bör komma till stånd. Däremot är det av stor
betydelse, icke minst ekonomiskt, att alla åtgärder vidtages, som är möjliga
för att underlätta personalens anskaffning av bostäder. Stockholm den 2
januari 1960.

För chefen för flygvapnet
G. ODQVIST

Souschef vid flygstaben

C. O. Larsson

Ej avtryckta.

115

Statskontoret

Statskontoret ansluter sig till revisorernas uppfattning, att bestämmelserna
om rätt för personal vid försvaret till fria resor mellan bostads- och
arbetsplats snarast bli föremål för översyn. Ifrågavarande översyn bör dock
enligt ämbetsverkets mening vara förutsättningslös samt även omfatta de
föreskrifter, som på hithörande område meddelats för den civila statsförvaltningen.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskominissarien Lindblad.
Stockholm den 23 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Ragnar Andersson Brita Olsson

Föredragande

Statens sakrevision

Riksdagsrevisorerna förorda, att bestämmelserna om rätt för personal
inom försvarsväsendet till fria resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats
snarast bli föremål för översyn, varvid av 1949 års reseersättningskommitté
framförda synpunkter i tillbörlig utsträckning borde beaktas. Såsom skäl
härför har anförts, dels att föreskrivna villkor för åtnjutande av denna
rätt varierade olika truppförband emellan, dels att på senare tid tillkommen
bebyggelse i närheten av arbetsplats kunde ha ändrat förutsättningarna för
tidigare meddelade föreskrifter. De avsevärda kostnaderna för resorna gjorde
det angeläget, att alla rimliga åtgärder vidtoges i syfte att begränsa statsverkets
åtaganden.

I anslutning till den av riksdagsrevisorerna lämnade redogörelsen får revisionen
bringa i erinran att genom beslut av 1946 års riksdag, (prop. nr
274; r. skr. nr 430) Kungl. Maj:t bemyndigats att även för den civila statsförvaltningens
del meddela föreskrifter om ersättning för merkostnad för
befattningshavares resa mellan bostad och tjänstgöringsplats. Detta beslut
föranleddes närmast av förhållandena inom tull- och postverken. Det har
icke visat sig möjligt för sakrevisionen att nu lämna en redogörelse för de
föreskrifter, som meddelats med stöd av sistnämnda bemyndigande. Även
ifrågavarande bestämmelser synas emellertid böra omfattas av den av revisorerna
förordade översynen.

Såsom remissinstans i ärenden av förevarande slag har sakrevisionen i
huvudsak följt sitt i statsrevisorernas redogörelse berörda år 1948 avgivna
förslag till riktlinjer. Sålunda har utgångspunkten varit att prövningen i
varje särskilt fall skulle göras beroende av, dels vissa miniinivillkor i fråga
om avstånd, dels allmänna överväganden. En tillämpning av de föreslagna
riktlinjerna på de år 1948 gällande föreskrifterna utvisade, att minimivillkoren
i samtliga fall då uppfylldes och att även de allmänna övervägandena
talade för att ersättning borde utgå. Vissa modifikationer i utformningen av
då gällande föreskrifter bedömdes dock erforderliga bl. a. i fråga om personalens
bidrag.

Vid handläggning av remissärenden har sakrevisionen uppmärksammat
de ändrade betingelserna för fria resor, som i vissa fall blivit en följd av
bostadsbebyggelse i närheten av arbetsplats. I anledning av en i december
1957 remitterad framställning om ändring i de föreskrifter, som meddelats
för personal vid Roslagens flygkår i Hägernäs, uttalade sålunda sakrevisionen
i utlåtande den 10 februari 1958, att skäl icke syntes föreligga att utöka

116

statens åtaganden. Snarare kunde ifrågasättas huruvida icke tillkomsten av
nya bostadsområden icke blott i flygkårens närhet utan även i anslutning till
andra statliga myndigheter, förlagda till Storstockholms ytterområden, borde
föranleda eu omprövning av det nuvarande systemet med fria resor. Sakrevisionen
avsåge därför att i lämpligt sammanhang upptaga dessa frågor
till eif mera allmänt övervägande. På grund av mellankommande arbetsuppgifter
har emellertid revisionen saknat möjlighet att taga itu med detta
omfattande och ömtåliga frågekomplex. Det må dock erinras om att revisionen
i utlåtande den 21 april 1958 över framställning från marinförval tningcn
angående villkoren för färd med färjan mellan Skeppsholmen och Slussen
framlagt förslag till avveckling av färjetrafiken och viss ersättning
övergångsvis till personalen. Förslaget vann emellertid icke Kungl. Maj:ts
gillande (beslut den 10 juli 1958).

Från de synpunkter, sakrevisionen har att företräda, ter det sig angeläget,
att den av riksdagsrevisorerna förordade översynen kommer till stånd och
avser hela statsförvaltningen. Den bör enligt revisionens mening vara förutsättningslös.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Lindencrona, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande byrådirektör Joachimsson. I övrigt närvarande
undertecknad tf. kanslichef. Stockholm den 11 januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

§ 12 Besiktning av vissa motorfordon inom försvaret
Försvarets civilförvaltning

Riktlinjerna för nuvarande system med förbesiktning av vissa motorfordon,
som i samband med mobilisering skola tagas i anspråk av bl. a. krigsmakten,
godkändes av Kungl. Maj:t genom beslut 30 juni 1949 efter förslag
från dåvarande arméförvaltningens tygavdelning. Härvid eftersträvades
att åstadkomma ett system, som utan att eftersätta ägarnas berättigade
krav på rättssäkerhet i fråga om beräkningen av fordonens värde medförde,
att mottågningsförfarandet kunde förenklas och därigenom göras snabbare.
Vidare åsyftades en ordning, varigenom fordon med viss specialutrustning
komme att erhålla i möjligaste mån ändamålsenlig uttagning. Slutligen
borde förbesiktningsprotokollen kunna lämna underlag för beräkning av behovet
av lagerhållning i fråga om reservdelar m. m.

En närmare bedömning av frågan, huruvida förbesiktning helt eller delvis
kan ersättas med av fordonsägare lämnade uppgifter förutsätter sådan kännedom
om ev. för- och nackdelar med rådande system som ämbetsverket
icke besitter. Civilförvaltningen har emellertid under hand från armétygförvaltningen
och bilverkstädernas riksförbund inhämtat följande upplysningar
rörande värdet av hittills tillämpade principer vid uttagningen av
ovannämnda fordon och redskap.

Det över förbesiktningen upprättade protokollet lämnar enligt armétygförvaltningen
ett betydligt säkrare underlag för bedömningen av ett fordons
skick och utrustning än den av vederbörande ägare avgivna motorfordonsuppgiften.
Särskilt torde det vara av värde för uttagningsmyndigheten att

117

erhålla säkra uppgifter rörande sådan extrautrustning (t. ex. lyftkran), som
kan vara av speciell betydelse för viss verksamhet inom krigsmakten, och
rörande vars förekomst myndigheten eljest kanske icke skulle ha ägt kännedom.
Denna bättre kunskap om fordonsparken medför, att den tillgängliga
materielen utan tidsödande omgrupperingar kan utnyttjas på effektivaste
sätt genast i och med mobilisering.

I princip skulle — enligt vad som vidare uppgivits — noggrant avfattade
motorfordonsuppgifter kunna utgöra ett lika gott underlag för uttagningen
som förbesiktningsprotokollen. Emellertid har erfarenheten visat, att motorfordonsuppgifterna
i stor utsträckning äro ofullständiga och ibland felaktiga.
Så länge uppgifterna äro behäftade med dylika svagheter, torde
man icke kunna undvara förbesiktningarna.

Civilförvaltningen ansluter sig i princip till ovannämnda uppfattning.
Ämbetsverket vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke riktigare fordonsuppgifter
skulle kunna erhållas, (lärest nuvarande påföljd för den som underlåter
att behörigen fullgöra i 1 § Kungl. Maj:ts kungörelse 8 januari 1944
(nr 2) omförmäld uppgiftsskyldighel kompletterades med bestämmelse, att
den som på grund av vårdslöshet eller uppsåt lämnar oriktig eller ofullständig
upplysning beträffande sitt fordon drabbas av enahanda påföljd. Efterlevnaden
av en dylik bestämmelse skulle naturligen erfordra kontroll, som
dock torde kunna ske stickprovsvis och därigenom måhända icke bliva
särskilt kostnadskrävande. Härutöver torde erfordras eu föreskrift av innehåll,
att därest ägare icke efterkommer anmodan att lämna motorfordonsuppgift,
den militära myndigheten må hos polischefen i orten påkalla erforderlig
handräckning för fordonets besiktning. Det bör åligga den tredskande
all gälda kostnad för sådan handräckning och besiktning.

Ett av skälen till att institutet förbesiktning infördes var såsom ovan anförts
att fordonsägaren med stöd av uppgifterna i förbesiktningsprotokollet
skulle erhålla en så riktigt beräknad ersättning som möjligt utan att
någon mer ingående undersökning av fordonet behövde ske vid avlämningstillfället.
Detta mål torde enligt civilförvaltningens uppfattning endast i viss
mån kunna nås, då så lång tid som omkring två år förflyter mellan varje
förbesiktning. Även i detta hänseende synas vederhäftiga motorfordonsuppgifter
vara lika väl ägnade att läggas till grund för värderingen av de uttagna
fordonen som förbesiktningsprotokollen.

Förutom i ovan angivna avseenden skola förbesiktningsprotokollen lämna
underlag för eu beräkning av behovet av krigsmaktens lagerhållning av
vissa reservdelar såsom däck och batterier. Civilförvaltningen har emellertid
under hand från armétygförvaltningen erfarit, att undersökningar pågå
för att utröna möjligheterna att beräkna den erforderliga omfattningen av
denna lagerhållning på enklare sätt. Skulle detta visa sig möjligt, torde
protokollen komma att förlora sin betydelse i detta hänseende.

Motorfordonsuppgifternas värde torde komma att öka icke oväsentligt, därest
vederbörande ägare ålägges alt avgiva dylika uppgifter varje år. En sådan
uppgiftsskyldighet synes icke heller mer betungande för fordonsägarna
än den nuvarande, vart annat år återkommande förbesiktningen.

Under åberopande av det anförda föreslår civilförvaltningen, att frågan om
att ersätta nuvarande förbesiktning med av ägare under straffansvar avlämnad
molorfordonsuppgift blir föremål för utredning.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknade Lundberg och tf. förste
byråsekreteraren Werner, den sistnämnde föredragande, krigsråden Nilsson
och Engdahl samt byrådirektören Stiernstedt. Stockholm den 22 januari
19«0.

l!lf 1 Verner

RAGNAR LUNDBERG

It. Hnuschildt

118

Armétygförvalt ningen

Enligt Kungl. Maj.ts kungörelse den 8 januari 1944 (nr 2) om viss uppgiftsskyldighet
för ägare av för krigsmaktens behov uttagna motorfordon
in. in. åligger det ägare av i kungörelsen avsedd förnödenhet, bland annat,
att efter anmaning lämna militär myndighet de uppgifter angående densamma,
som myndigheten finner erforderligt införskaffa, varjämte ägaren var
skyldig att låta förnödenheten undergå besiktning genom militär myndighets
försorg. Sedan dåvarande arméförvaltningens tygavdelning — som jämlikt
72 § rekvisitionsförordningen den SO juni 1942 (nr 58(5) hade att utöva högsta
tillsynen över iakttagandet av bestämmelserna i rekvisitionslagen och
sagda förordning, såvitt anginge rekvisition av motorfordon, släpfordon och
motorredskap — av flera skäl funnit förbesiktningar vara påkallade i väsentligt
större omfattning än tidigare, framlade tygavdelningen med underdånig
skrivelse den 13 december 1948 förslag om införande av nytt system
för förbesiktning av för krigsmakten uttagna motorfordon, åsyftande —
förutom att åstadkomma en högre beredskap — att möjliggöra ett snabbare
förfarande vid mottagande för kronans räkning av här avsedda rekvirerade
förnödenheter, varjämte hemställdes om härav föranledd ändring av ovannämnda
kungörelse den 8 januari 1944. Enligt då gällande föreskrifter ålåg
det bilvärderingsnämnd att verkställa besiktning och värdering av materielen
i samband med dess avlämnande till kronan efter rekvisition. Då detta
förfarande medförde betydande tidsutdräkt vid materielens ianspråktagande,
hade med hänsyn jämväl till det ökade mobiliseringsbehovet av rekvirerade
fordon, en omläggning av berörda förfarande ur militär synpunkt bedömts
såsom ofrånkomlig.

I sin ovannämnda skrivelse anförde tygavdelningen sålunda, bland annat,
följande.

»Allvarliga betänkligheter kunna ur olika synpunkter framföras mot bilvärderingsnämndernas
bibehållande med nuvarande arbetssätt. En icke oväsentlig
tidsförlust beräknas sålunda uppkomma, innan nämnderna hinna
organisera sig och komma i arbete på avlämningsplatserna. Nämndernas arbetstakt
kan befaras bliva för låg. Några erfarenheter från nämndernas verksamhet
finnas visserligen icke, men för att en tillfredsställande värdering av
fordonen skall erhållas, bör antalet av en nämnd övertagna fordon icke överstiga
60 per dygn. Fordonsanhopningar vid avlämningsplatserna bli därför
sannolikt oundvikliga. Fördröjningen av bilarnas överlämnande till förbanden
försenar inställelsen för ett stort antal värnpliktiga. Dessa omständigheter
leda till slutsatsen, att det ur militär synpunkt är nödvändigt att få till
stånd en sådan ändring av rekvisitionsförfarandet, att bilvärderingsnänmdernas
verksamhet börjar först efter det att fordonen övertagits av krigsmakten.
»

»Ett förfarande med efterliandsvärdering av rekvirerade motorfordon möjliggör
eu snabbare, enklare och mindre personalkrävande procedur vid fordonens
övertagande av de under organisation varande förbanden och torde
samtidigt innebära större garantier för en i stort sett riktigare prissättning
än vid den nuvarande ordningen, som ingalunda utesluter misstag. Uppenbarligen
förutsätter efterhandsvärderingen, att det efter verkställd rekvisition
föreligger ett tillräckligt underlag beträffande varje fordon för en för
berörda parter betryggande prissättning.»

»För närvarande utföras förbesiktningar av personal utsänd från vederbörligt
förband. Detta system har visat sig vara föga effektivt i sin nuvarande
tillämpning. Särskilt har bristen på vid krigsmakten anställd personal

119

med tillräcklig sakkunskap framträtt. Dessa förbesiktningar innebära en
truppförbandens kontroll i viss begränsad omfattning av de uttagna fordonens
användbarhet och ha i stor utsträckning ersatts med uppgifter, som infordrats
från fordonsägarna. Systemets nackdelar skulle framkomma än mer
om förbesiktningarna komme att omfatta alla uttagna fordon och dessutom
läggas till grund för bestämmande av ersättningen efter rekvisition.»

Tygavdelningens omförmälda skrivelse innefattade även hemställan om
sådan författningsändring, som möjliggjorde att de uttagna motorfordonen
under fredstid kunde underkastas successivt återkommande förbesiktningar
genom civila bilverkstäders försorg.

Riktlinjerna för det av tygavdelningen föreslagna förbesiktningssystemet
blevo sedermera godkända av Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1949,
varigenom, bland annat, 2 § av ovannämnda kungörelse den 8 januari 1944
ändrades så att ägare av uttaget fordon in. m. skulle vara skyldig att på anmodan
av militär myndighet låta detsamma undergå besiktning (militär förbesiktning).

I anslutning till vad sålunda förekommit framlades i proposition 1951: 83
förslag till ändrade grunder för förfarandet vid rekvisition av motorfordon
och hästar in. in. för krigsmaktens behov, innefattande, bland annat, efterhandsvärdering
av rekvirerade förnödenheter. I med anledning härav väckta
motioner yrkades, att riksdagen måtte vidtaga sådan förändring av i propositionen
föreslagna bestämmelser, alt värdering av för krigsmaktens behov
rekvirerade motorfordon och hästar in. in. skulle verkställas vid avlämnandet.
Riksdagen biföll emellertid propositionen med hänvisning till ett av
andra lagutskottet i ärendet avgivet utlåtande, nr 19, varur följande må citeras.

»För att en betryggande värdering skall kunna verkställas i efterhand erfordras
dock att värderingsnämnderna tillhandahållas ett tillfredsställande
underlag för prissättningen. Detta torde, såsom i propositionen framhållits,
kunna ernås genom de redan tillämpade systemen med förbesiktningar av
motorfordon och värdeklassningar av hästar — vilka förrättningar givetvis
böra ske på ett för berörda parter betryggande sätt — samt genom införandet
av en allmän riktprislista. — Enär det föreslagna systemet förutsätter,
att det å avlämningsplatserna skall utrönas i vad mån de vid förbesiktningarna
respektive värdeklassningarna gjorda iakttagelserna alltjämt äga giltighet,
torde behörig hänsyn komma att tagas även till efter förbesiktningen
eller värdeklassningen inträffade förändringar i förnödenhetens värde.

Utskottet finner med hänsyn till vad sålunda anförts de föreslagna grunderna
även ur nu ifrågavarande synpunkt kunna godtagas.

Vid nu angivna ställningstagande kan utskottet ej tillstyrka bifall till motionerna.
»

Efter den sålunda genomförda ändringen av rekvisitionsförordningen har
bilvärderingsnämnd regelmässigt att fullgöra den i rekvisitionslagen stadgade
skyldigheten att bestämma ersättning för rekvirerat motorfordon in. in.
utan möjlighet att kunna besiktiga detsamma. Här avsedda förbesiktningar,
som bland annat till följd härav utgöra en viktig förutsättning för rekvisitionssystemets
tillämpning, ha därtill blivit alltmer betydelsefulla efter hand
som den materiel, vilken i rckvisitionshänseende följer samma regler som
motorfordonen, blivit mer komplicerad. Sålunda bär biluttagningsmyndigheten
numera enligt militära uttagningsförordningen den 13 november 1953
(nr 673) även att verkställa uttagning av för krigsmaktens behov erforderliga
motor- eller tryckluftdrivna arbetsmaskiner.

Enligt de föreskrifter, som armétygförvaltningen med stöd av ovannämn -

120

da författningsändring den 30 juni 1949 utfärdat rörande militär förbesiktning,
skall dylik besiktning principiellt verkställas endast beträffande sådana
fordon, vars allmäntillstånd kan väsentligen variera. I enlighet härmed
har föreskrivits att lastbilar äldre än 2 år jämte släpfordon till dylika samt
motorcyklar och traktorer skola undergå förbesiklning, vilket däremot icke
behöver ske vare sig beträffande personbilar — uttagningen därav omfattar
nämligen endast de senaste årens tillverkningar — eller sådana lastbilar
(s. k. långtradare) och bussar, vilkas allmäntillstånd kan beräknas vara i
huvudsak tillfredsställande med hänsyn till att de fortlöpande äro underkastade
besiktning enligt andra författningsföreskrifter. Beträffande dessa
sistnämnda icke förbesiktigade fordon avfordras respektive ägare endast
fordonsuppgift.

Särskilt i fråga om materiel av tekniskt komplicerad natur har det visat
sig att materielens ägare på grund av bristande tekniska kunskaper underlåta
att i infordrade fordonsuppgifter lämna upplysningar, som äro av väsentlig
betydelse för materielens värdering samt för bedömande av dess lämplighet
ur militär synpunkt. Ur beredskapssynpunkt är det av utomordentligt
stort värde att äga tillgång till av tekniskt kunnig personal uppgjorda utlåtanden
rörande framförallt sådan specialutrustning, varmed respektive fordon
efter legalbesiktning kunna ha försetts eller rörande förändringar, som
efter dylik besiktning eventuellt vidtagits å fordonen och som äro avgörande
för deras militära användbarhet. Till belysande av de olägenheter, som kunna
inträffa då ett fordons placering i mobiliseringsorganisationen bestämmes
endast med ledning av irån länsstyrelse inkomna besiktningsinstrument
jämte från respektive ägare infordrade uppgifter, må anföras följande
exempel.

För ett truppförband i södra Sverige hade uttagits ett större antal tunga
hjultraktorer, avsedda såsom dragfordon för s. k. drivkärror. Enligt länsstyrelsens
besiktningsinstrument (typintyg) voro dessa traktorer utrustade
med däck av dimensioner 13 X 30. Vid avlämnandet av infordrade fordonsuPP§ifter
hade ägarna icke meddelat, att någon förändring vidtagits beträffande
traktorerna, men vid sedermera verkställd förbesiktning konstaterades,
att samtliga ifrågavarande traktorer utom två voro försedda med däck
av mindre dimensioner än de förenämnda, i följd varav traktorerna blevo
oanvändbara för det avsedda mobiliseringsändamålet. Därest dylik upptäckt
icke hade gjorts förrän vid besiktning å avlämningsplatsen i samband med
rekvisition, hade ett flertal enheter vid ifrågavarande truppförband icke
kunnat mobiliseras.

Det anförda utvisar, alt det nu tillämpade förbesiktningssystemet icke kan
avvaras utan allvarliga risker för mobiliseringsberedskapcn. Att grunda bilvärderingsnämndernas
värdering av vid mobolisering ianspråktagna fordon
allenast på fordonsägarens uppgifter och, såvitt gäller registrerade fordon,
på från länsstyrelse inkomna besiktningsinstrument kan icke vara försvarbart.
Fordonsuppgifter av här avsett slag ha nämligen ofta visat sig vara ett
ur teknisk synpunkt alltför subjektivt underlag för bedömning av ett fordons
allmäntillstånd. Med hänsyn till att det sammanlagda värdet av de fordon
in. m., som vid mobilisering beräknas bliva ianspråktagna i samband
med rekvisition, i nuvarande penningvärde torde överstiga en miljard kronor,
synas nuvarande förbesiktningskostnader, för innevarande budgetår
upptagna till 160 000 kronor, relativt blygsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts får annétygförvaltningen såsom
ansvarig biluttagningsmyndighet i underdånighet avstyrka det av revisorerna
framlagda förslaget om prövning av frågan om förbesiktningarnas slopande
och ersättande med infordrande av motorfordonsuppgifter.

121

I handläggningen av detta ärende har ■— förutom undertecknade Malm
och Wettergren, den senare föredragande — jämväl chefen för fordonsavdelningen,
översten Gillner deltagit. Stockholm den 26 januari 1960.

E. M. S. MALM

Nils Wettergren Anders Grufman

Överbefälhavaren

Det system för förbesiktning, som för närvarande tillämpas, godkändes
av Kungl. Maj:t genom Kbr 30 juni 1949. Förfaringssättet innebär i princip
att den fordonsbesiktning, som tidigare avsågs ske av bilvärderingsnämnder
i samband med fordonens mottagande, istället skall ske i efterhand
och att det underlag för värdesättning av de ianspråktagna fordonen,
som erfordras, skall införskaffas av militära myndigheter genom förbesiktning
kompletterad med slutlig besiktning i samband med fordonens mottagande.

I förhållande till tidigare tillämpat system innebär detta förfaringssätt
främst följande väsentliga fördelar:

a) Tiden för mottagande av fordonen på avlämningsplatserna kan nedbringas
högst avsevärt genom att bilvärderingsnämndernas arbete på avlämningsplatserna
kunnat slopas och ersatts med förbesiktning kompletterad
med en slutlig besiktning, vilken med förbesiktningsprotokollen som
underlag kan ske utan större tidsförlust i samband med fordonens mottagande.

b) Redovisande myndigheter erhåller genom förbesiktningen ett avsevärt
tillförlitligare underlag än tidigare för bedömande av fordonens lämplighet
för placering i krigsorganisationen, vilket innebär ett rationellare utnyttjande
av resurserna och därmed också ökad effekt för krigsorganisationen.

Därest förbesiktningen slopas i enlighet med statsrevisorernas förslag,
kommer detta utan tvekan att menligt påverka krigsmaktens beredskap och
dess effektivitet.

Kraven på att mobilisering skall kunna genomföras med stor snabbhet,
har med hänsyn till den militärtekniska utvecklingen skärpts. Från beredskapssynpunkt
vore det därför önskvärt att all utrustning för våra
krigsförband kunde anskaffas i fred. Av ekonomiska skäl är detta icke möjligt
utan stor del av materielen — främst fordon — måste tillföras i samband
med mobilisering genom att det civila samhällets resurser utnyttjas.
För att minska de nackdelar, som är förenade med ett sådant system, är det
av största betydelse att alla åtgärder, som kan medverka till att en mobilisering
snabbt "och säkert kan genomföras, blir vidtagna.

Under de senaste åren har många åtgärder genomförts för att eu snabb
mobilisering skall underlättas, t. ex. utflyttning av krigsförbandens utrustning
från garnisonsorterna och förbättrad lokalrekrytering. Den tid som
åtgår för att omhänderta fordon — d. v. s. tiden för deras inställelse, besiktning
samt för att få dem funktionsdugliga och i vissa fall omändrade för
sina uppgifter — är numera i stor utsträckning avgörande för vilka mobiliscringstider
som måste bli gällande för förbanden. För att minska mobiliseringstiderna
är det därför nödvändigt att med alla medel nedbringa tiden
för mottagningsförrättningen.

Eu åtgärd som verksamt bidrager till att nedbringa tiden är att avlämningsplatserna
tilldelas rätta fordon. Detta kräver god kännedom om de

122

uttagna fordonen. Vidare måste finnas möjlighet att redan i fred undanta
fordon som bedömes olämpliga. Underlag för bedömanden i dessa avseenden
kan endast erhållas genom en förbesiktning.

Avsikten med mottagningsförrättningen är att kontrollera fordonens tillstånd
och utrustning öch fördela dem på lämpliga förband med hänsyn till
deras kvalifikationer. Förrättningen måste utföras omsorgsfullt. Bristande
noggrannhet resulterar i dels felaktigt utnyttjande av fordonen, vilket inverkar
på förbandens användbarhet omedelbart efter mobilisering dels bristfälligt
underlag för värdering, vilket kan innebära ekonomiska förluster
för Kronan. Ett sådant system kan icke godtas. Genom att personalen på
avlämningsplatserna disponerar så tillförlitliga förhandsuppgifter som möjligt
kan nämnda nackdelar i stor utsträckning elimineras.

Fordonsägarens tekniska resurser att kunna fastställa ett fordons förslitningsgrad
är begränsade. Det är därför av vikt att bedömning av fordons
tillstånd sker vid verkstad eller utföres av kvalificerad militär personal. Vidare
torde det vara naturligt att fordonsägares bedömning icke blir helt
objektiv. Han påverkas dels av sitt intresse att få fordonet uttaget eller icke,
dels av att få fordonet placerat i så hög värdeklass som möjligt. De uppgifter
som f. n. lämnas eller som kan komma att ytterligare åläggas fordonsägare
kan därför icke vara av den tillförlitlighetsgrad att de kan läggas till
grund för mobiliseringsförberedelser och värdering.

överbefälhavaren delar statsrevisorernas uppfattning att det underlag
som förbesiktningarna lämnar icke är helt tillförlitligt. Överbefälhavaren
kan däremot icke dela uppfattningen att systemet — därför att det icke ger
fullständig garanti — bör utgå och ersättas med något sämre. I stället bör
alla möjligheter tillvaratas för att göra systemet effektivare utan att detta
medför ökade kostnader. En fortlöpande dylik översyn sker genom biluttagningsmyndighetens
försorg.

Som sammanfattning vill överbefälhavaren framhålla följande. Det är ur
ekonomisk synpunkt orimligt att i fred anskaffa alla fordon, som erfordras
för krigsmakten i krig. Värdet av de fordon som avses rekvireras uppgår
till en miljard kronor. Denna summa bör jämföras med årskostnaderna
för förbesiktningen — 160 000 kronor. Rekvisitionssystemet innebär stora
nackdelar ur beredskapssynpunkt. För att minska dessa nackdelar är det
av väsentlig betydelse att alla åtgärder vidtas, som kan medverka till att en
mobilisering snabbt och säkert kan genomföras. Förbesiktning av för rekvisition
i krig uttagna fordon är en sådan åtgärd. Med hänsyn till att det av
statsrevisorerna föreslagna systemet med enbart infordrande av fordonsuppgifter
enligt överbefälhavarens uppfattning ger ett avsevärt osäkrare
underlag för bedömning av fordonens kvalitet och lämplighet för krigsbruk,
bör det nuvarande systemet med förbesiktning (för vissa fordon endast fordonsuppgifter)
bibehållas. Stockholm den 28 januari 1960.

På uppdrag av överbefälhavaren
SAM MYHRMAN

Tjf. chef för försvarsstaben

C. Carlsten

Ärendet berett av kapten B. Börjeson

123

Statskontoret

Revisorerna äro av den uppfattningen, att från vederbörande ägare infordrade
uppgifter ur kontroll- och värderingssynpunkt äro av i stort sett
samma värde som förbesiktningsprotokoll. På grund härav och då förbesiktningarna
åsamka statsverket icke ringa kostnader ifrågasättes, om icke
förbesiktningarna kunna slopas och ersättas med infordrande av uppgifter
av nämnt slag. Revisorerna ha härvid utgått från att sistnämnda förfaringssätt,
som icke medför nämnvärda utgifter för statsverket, för närvarande
som regel endast tillämpas i de fall tillgängliga medel icke förslå till
täckande av kostnaderna för förbesiktning.

Statskontoret har från chefen för armétygförvaltningens biluttagning under
hand inhämtat, att den främsta anledningen till att systemet med förbesiktningar
infördes vore den att härigenom ett snabbare mottagningsförfarande
beträffande vid mobilisering rekvirerade motorfordon möjliggjordes,
att enligt gällande bestämmelser förbesiktning principiellt endast skedde
beträffande sådana fordon, vilkas allmäntillstånd högst väsentligt kunde
variera, såsom lastbilar äldre än två år, släpfordon, motorcyklar, traktorer
och vissa arbetsredskap, att i fråga om personbilar ävensom sådana fordon
som bussar och långtradare, vilka fortlöpande stå under allmän kontroll,
i stället infordrades fordonsuppgifter, att antalet förbesiktigade fordonsenheter,
som år 1949 uppgick till ca 47 000, år 1959 stigit till ca 73 000 på
grund av den ökade motoriseringen inom krigsmakten, samt att inlösningsvärdet
av samtliga uttagna fordon för närvarande kunde beräknas till omkring
2 000 miljoner kronor, av vilket belopp hälften avsåge de fordonsslag,
som vore underkastade förbesiktning.

Av det anförda framgår, att i fråga om hälften av de uttagna motorfordonen
endast uppgifter från ägarna infordras. I betraktande av att övriga
fordon kunna uppvisa varierande allmäntillstånd, bör enligt statskontorets
mening med hänsyn till de militära beredskapssynpunkterna möjligheterna
till förbesiktningar bibehållas. Ämbetsverket förutsätter härvid —
med hänsyn till att ett dylikt system ställer sig betydligt kostsammare än infordrande''
av motorfordonsuppgifter — att sistnämnda förfaringssätt kommer
till användning i så stor utsträckning som möjligt.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Lindblad.
Stockholm den 16 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Ragnar Andersson Brita Olsson

Föredragande

Statens sakrevision

Den 23 maj 1949 avgav sakrevisionen underdånigt utlåtande över ett indin
dåvarande arméförvaltningens tygavdelning den 13 december 1948 upprättat
förslag till nytt system för förbesiktning av för krigsmakten uttagna
motorfordon jämte över sagda förslag avgivna utlåtanden av riksvärderingsnämnden,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt ett antal
organisationer inom motorfordonsväsendet. I detta utlåtande hänvisade sakrevisionen
till en inom revisionens kansli uppgjord, den 28 februari 1949
dagtecknad promemoria i ämnet. I promemorian framhölls bl. a., att de militära
myndigheternas krav på besiktning av fordonen i avsikt att i fredstid
hålla sig underrättade om fordonens tekniska tillstånd syntes kunna till -

124

godoses inom en trängre kostnadsram än den föreslagna — 325 000 kronor
för en fullständig genomgång av samtliga fordon — genom uteslutning av
vissa fordonskategorier. Härjämte framfördes vissa allmänna betänkligheter
mot det föreslagna systemet, framför allt mot förbesiktning vid civila
bilverkstäder. Sedan promemorian tillställts tygavdelningen, framfördes från
dess sida, att det mest angelägna syftet med det framlagda förslaget vore
att få en rent teknisk inventering verkställd av det uttagna motorfordonsbeståndet;
de militära myndigheterna hade av olika anledningar förlorat överblicken
över det aktuella tillståndet. Tygavdelningen ställde sig emellertid
avvisande till att låta utföra besiktningarna i militär regi, enär det skulle
dröja åtskillig tid, innan tillräcklig militär besiktningspersonal kunde anställas
och instrueras, varjämte de eventuella ekonomiska fördelarna av eu
dylik anordning komme att reduceras genom de bestående fasta kostnaderna
för organisationen även under tidslägen, då förbesiktningarna kunde
helt eller delvis eftersättas. Från tygavdelningens sida föreslogs därför, att
man på prov och tills vidare såsom en engångsåtgärd borde anlita civila motorfordonsverkstäder
för utförande av en rent teknisk förbesiktning av vissa
fordonskategorier. Från sakrevisionen framhölls i detta läge, att intet
vore att erinra mot att såsom en engångsåtgärd teknisk förbesiktning av för
krigsmakten uttagna fordon i viss omfattning verkställdes vid civila bilverkstäder
i syfte att på denna väg förskaffa de militära myndigheterna eu
uppfattning om vagnparkens aktuella tillstånd. Kostnaderna för denna besiktning
borde dock genom uteslutning av vissa fordonskategorier hållas
inom en snävare ram än den av tygavdelningen från början angivna. I anslutning
härtill utarbetade tygavdelningen alternativa förslag till teknisk
förbesiktning av de fordonskategorier, i fråga om vilka ett sådant förfarande
vore mest angeläget. Sakrevisionen förordade det minst kostnadskrävande
alternativet, vilket i huvudsak ligger till grund för gällande bestämmelser
i ämnet.

Såvitt sakrevisionen kan finna torde de militära myndigheterna numera
ha ett betydligt säkrare underlag för bedömande av de uttagna motorfordonens
tekniska tillstånd än vad fallet var vid tidpunkten för införandet av
förbesiktningen. Med hänsyn härtill och i konsekvens med sin tidigare restriktiva
inställning till förevarande spörsmål tillstyrker statens sakrevision
att frågan om möjligheterna att ersätta förbesiktningen med infordrande
av motorfordonsuppgifter omprövas. Detta gäller framför allt den förbesiktning,
som får ske genom försorg av bilverkstäder. Försiktigheten torde
dock bjuda, att möjlighet till förbesiktning i militär regi i vissa fall bibehålies,
närmast såvitt avser släpfordon och traktorer. Under alla förhållanden
torde de nya reglerna kunna avfattas så, att en väsentlig minskning av
medelsbehovet under ifrågavarande anslag blir följden.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist. Mot
beslutet anmälde ledamoten Löfqvist avvikande mening under åberopande
av innehållet i statskontorets utlåtande i ärendet.

Särskild föredragande förste revisor Grönlund. I övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef och byrådirektören Sjövall. Stockholm den 25 januari
1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

125

Statens organisationsnamnet

Nämnden anser att systemet med infordrande av niotorfordonsuppgifter
bör tillämpas i största möjliga utsträckning. Nämnden salenar underlag för
att bedöma i vad mån detta system måste kompletteras genom s. k. förbesiktning
men förutsätter att möjligheter till sådan besiktning kommer att
föreligga i den mycket begränsade omfattning som bedöms oundgängligen
nödvändig med hänsyn till det militära planläggningsarbetet och kravet på
beredskap.

I detta sammanhang vill nämnden även framhålla att genom förbesiklning
fordonsägares krav kan tillgodoses på ytterligare underlag utöver motorfordonsuppgift
vid bestämmandet av värdet på fordon vid rekvisition.
En sådan möjlighet ansågs i samband med utformandet av bestämmelserna
för rekvisition m. m. nödvändig, då systemet bl. a. bygger på att värdering
skall kunna ske i efterhand. Vidare torde kravet på snabbhet vid avlämnandet
omöjliggöra några mera ingående besiktningar vid rekvisitionslillfället.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Björck, Elof sson, Löfqvist, Göran Petterson
och Ståhl samt såsom föredragande byrådirektören G. Wijkman. Stockholm
den 13 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 13 Skånska pansarregementets övningsförhållanden

Fortifikationsförvaltningen

Sedan 1941 års försvarsutredning föreslagit, att dåvarande Skånska kavalleriregementet
skulle ombildas till pansarregemente, benämnt Skånska pansarregementet,
och statsmakterna fattat principbeslut i enlighet med utredningens
förslag, blev frågan om regementets förläggningsort föremål för omfattande
utredningar. En av de grundläggande förutsättningarna vid dessa
utredningar var nödvändigheten av att anpassa regementets fredsförläggning
efter möjligheterna att för dess övningar disponera lämplig terräng. Sedan
icke mindre än sex olika alternativ utretts och framlagts, fann sig föredragande
departementschefen föranlåten att i propositionen 1943: 302 uttala, att
denna förläggningsfråga var en av de mest komplicerade som den nya försvarsorganisationen
innefattade. Utredningarna gav slutligen vid handen, att
lämplig pansarövningsterräng med möjlighet att inom godtagbart avstånd
anordna förläggning för regementet icke stod att för rimlig kostnad uppbringa
annorstädes i Skåne än i Hässleholmstrakten. I dåläget hade såsom
lämpliga övningsområden alternativt förordats två områden, det ena vid Hörja
och det andra vid Riseberga. Departementschefen fann vid valet dem
emellan flertalet skäl tala för" Hörj afältet men konstaterade samtidigt, att
därvid vissa sociala olägenheter skulle uppkomma, varom särskild undersökning
borde verkställas. 1943 års riksdag beslöt, att regementet skulle förläggas
invid Hässleholm och anvisade samtidigt medel för genomförande av
markförvärv för övningsfält.

Utredningen rörande de sociala olägenheter, som skulle vara förenade med
ett ianspråk tagande av Hörjafältet, verkställdes genom försorg av en sär -

12G

skilt tillsatt kommission. Denna fann, att nämnda olägenheter voro så stora
att kommissionen ansåg sig böra undersöka möjligheterna att förlägga övningsfältet
till annan plats. Ur de synpunkter kommissionen hade att anlägga
på frågan förordade den ett område vid Hovdala, beläget ca 5 km från
regementets tilltänkta förläggningsplats. Detta område var glesare bebyggt
och ur jordbruk ssynpunkt sämre än Hörjafältet. Militärbefälhavaren framhöll,
att Hörjafältet genom sin figuration och beskaffenhet rent militärt var
gynnsammare. Hovdalafältets användbarhet inskränktes nämligen genom
myr- och blockterräng. Förekomsten av denna stridsvagnshindrande terräng
ansågs emellertid då icke vara av större omfattning än vad som från övningssynpunkt
kunde godtagas. Lantbruksstyrelsen fann, att såväl ur jordbruksekonomiska
som ur sociala synpunkter mindre skada skulle uppstå, därest
övningsfältet förlädes till Hovdala i stället för till Hörja. Föredragande departementschefen
som bedömde de båda områdena ur militär synpunkt i
huvudsak likvärdiga, uttalade, att de olägenheter av social och näringsekonomisk
art, som vid lösandet av markfrågor av detta slag oftast voro oundvikliga,
skulle bliva mindre vid ett ianspråktagande av Hovdalafältet. Sedan
även ett från enskilt håll framfört förslag om övningsfältets förläggande till
tiöingeåsen granskats men avvisats på grund av den för stridsvagnsövningar
olämpliga markbeskaffenheten, förordade departementschefen, att övningsfältet
förlädes till Hovdalaområdet. 1944 års riksdag godkände Kungl. Maj :ts
förslag om förvärv av Hovdalaområdet.

Det nu sagda torde vara tillräckligt för att belysa dels att det var undersökningar
av betydande omfattning, som föregick valet av förläggningsort
och övningsfält för Skånska pansarregementet, dels ock att det från början
stod klart, att Hovdalafältet icke var en idealisk lösning av frågan om tillgodoseende
av markbehovet för regementets övningar. Valet hade emellertid
— liksom genomgående är fallet vid anskaffande av större militära övningsområden
— träffats efter en avvägning mellan militära, ekonomiska,
sociala och näringspolitiska synpunkter. Sedan fältet anskaffats ankom det
på fortifikationsförvaltningen och regementet att ■— i den mån så för rimliga
kostnader kunde ske — genom olika åtgärder förbättra övningsmöjligheterna
inom fältet. I sådant syfte ha, såsom revisorerna angivit, ganska omfattande
väg-, bro-, diknings- och stenröjningsarbeten utförts. Inberäknat
löpande underhållskostnader, som alltid måste förekomma vid ett övningstält,
ha kostnaderna under de 14 år, som fältet använts, uppgått till i runt
tal 850 000 kronor — oberäknat kostnader för anskaffande av vissa vägmaskiner
m. m. Resultatet av åtgärderna har varit i och för sig tillfredsställande.
Ytterligare iståndsättningsarbeten för sammanlagt cirka 70 000 kronor
avses skola utföras under de närmaste åren.

De vidtagna förbättringsåtgärderna ha givetvis icke kunnat påverka det
förhållandet, att kostnaderna för förflyttningar till och från fältet, som ju
är beläget cirka 5 km från förläggningsområdet, bli höga. Ej heller ha de
kunnat åstadkomma ändring däri, att endast en begränsad del av fältet överhuvud
är användbar för övningar med stridsvagnar. Olägenheterna härav
ha accentuerats genom stridsvagnstaktikens och teknikens utveckling. Därför
inleddes tidigt undersökningar för att utröna möjligheterna att komplettera
Hovdalafältet genom att anskaffa ett för den grundläggande körutbildningen
med bandfordon lämpligt område närmare kasernerna. Samtidigt
begränsades iståndsättningsarbetena på Hovdalafältet till sådana åtgärder,
som erfordrades även om ett mindre område i kasernernas närhet
kunde anskaffas. Behovet av ett sådant område framstod med särskild styrka,
sedan stridsvagn 81 (Centurion) med dess högre driftkostnader tillkommit.

127

Under åren 1949—1954 inriktades intresset på terrängen inom den i enskild
ägo varande egendomen Hässlcholmsgården, belägen öster om kasernområdet.
Verkställd geologisk undersökning gav dock vid handen, att markbeskaffenheten
på egendomen var sådan, att täckdikning måste verkställas
för att möjliggöra stridsvagnsövningar på densamma. Vidare framkom att
Hässleholms stads huvudavloppsledning var framdragen över egendomen,
vilket ansågs innebära risker för att vid körning med tunga stridsvagnar
skador kunde uppstå på ledningen. Slutligen anmäldes från Hässleholms
stads sida, att ett starkt behov förelåg för staden att disponera en betydande
del av egendomen för bostadsbebyggelse. Den del av egendomen, som skulle
återstå sedan staden erhållit erforderligt område bedömdes icke tillfyllest
för regementets behov. Med hänsyn till dessa förhållanden ansåg fortifikationsförvaltningen
och chefen för armén, att Hässleholmsgården icke
kunde komma i fråga för det avsedda ändamålet. Senare utdömdes även
ett annat alternativ, gällande ett område sydväst Vankiva.

Ytterligare undersökningar gav vid handen, att det enda område i kasernernas
närhet, som syntes lämpligt för stridsvagnsövningar, utgjordes av
den under domänstyrelsens förvaltning stående jordbruksegendomen Mölleröds
kungsgård, belägen i direkt anslutning till (norr om) regementets handövningsfält
och cirka 2 km från kasernerna. Geologisk undersökning av denna
egendom visade att marken är stenfri samt till övervägande del torr och
av hög bärighet. Den grundläggande körutbildningen med handfordon liksom
viss formell utbildning i grupp och pluton skulle kunna förläggas till
kungsgården, varigenom cirka en tredjedel av övningarna på Hovdalafältet
kunde överflyttas dil. De kortare förflyttningarna skulle medföra dels besparingar
om cirka 40 000 kronor per år genom minskad åtgång av drivmedel
och minskade reparationer,1 dels ock effektivisering av utbildningen. Vidare
skulle slitaget på stridsvagnarna under övningarna minska genom att
kungsgården var stenfri.

Sedan domänstyrelsen förklarat sig icke vilja medverka till att kungsgården
ianspråktogs som övningsfält och därvid hänvisat bl. a. till att betydande
belopp under senare år investerats i egendomens byggnader m. m., underställde
fortifikationsförvaltningen frågan om kungsgårdens överförande
till försvaret Kungl. Maj:ts prövning. Kungl. Maj:t inhämtade yttrande från
försvarets fastighetsnämnd. Vid besök på platsen studerade nämndens arbetsutskott
förhållandena tillsammans med representanter för domänstyrelscn,
I. militärbefälsstaben och regementet. Resultatet av nämndens undersökningar
blev, att nämnden förklarade sig ha funnit, att regementet för effektivisering
av sina övningar hade ett trängande behov av ett mindre, för
grundläggande utbildning i stridsvagnskörning lämpligt fält, att något godtagbart
alternativ till kungsgården icke fanns att tillgå för ändamålet, samt
att ett ian språk tagande av kungsgården skulle innebära betydande kostnadsbesparingar
för kronan. Fastighetsnämnden meddelade även, att det framkommit
att Lunds universitet var angeläget om alt få använda de båda boningshusen
på kungsgården jämte vissa andra byggnader och viss mark därintill
för att inrätta en biologisk station. 1 jämförelse med tidigare beräknade
kostnader för uppförande av nybyggnader för detta ändamål skulle
ett sådant arrangemang innebära en besparing för universitetet på i runt

1 I)et må här omnämnas att eu uppgift, som återfinnes i remisshandlingen under rubriken
»Kostnadsberäkningar», torde innebära eu missuppfattning. Där sägs beträffande Möllerödsfältet,
att, om detsamma kunde disponeras, skulle marschvägen till och från övningarna
minskas med ca 1/5 vid 1/3 av övningstillfällena. Då 1/3 av övningarna på Hovdalafältet
beräknas skola förläggas till Möllcröd och då avståndet från P 2 till Mölleröd är 2 km mot
5 km till Hovdala, utgör kostnadsminskningen för marscherna till och från fälten 3/5 av
1/3 eller totalt 1/5 av samtliga ifrågavarande marschkostnader.

128

ial 400 000 kronor. Det av universitetet önskade området jämte byggnader
kunde upplåtas utan hinder för den avsedda militära övningsverksamheten
på kungsgården.

Sedan fastighetsnämnden avgivit sitt yttrande och Kungl. Maj :t jämväl
infordrat utlåtanden från riksantikvarieämbetet, domänstyrelsen och fortifikationsförvaltningen,
har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet) den 9
oktober 1959 beslutat att det ifrågavarande området om cirka 97,5 hektar å
Mölleröds kungsgård skall per den 13 mars 1960 i förvaltningshänseende
överföras från domänstyrelsen till fortifikationsförvaltningen.

Revisorerna angiva, att vissa beräkningar, som regementschefen på deras
begäran utfört, synas utvisa att stora möjligheter till icke obetydliga utgiftsminskningar
skulle stå till buds om en mera tillfredsställande lösning
av frågan om regementets övnin^sförhållanden kunde åstadkommas. Nämnda
beräkningar utgå emellertid från ett antaget idealförhållande, enligt vilket
regementet i sin omedelbara närhet skulle disponera ett övningsområde
om cirka 2 000 hektar med i huvudsak stenfri mark av hög bärighet. De
ingående undersökningar, som — enligt vad här förut angivits -— utförts
sedan början av 1940-talet, visa emellertid, att det icke finnes någon möjlighet
att anskaffa ett sådant övningsfält i anslutning till regementets nuvarande
förläggning. Vad som där rimligtvis kan göras i nära anslutning till
förläggningsområdet är redan utfört genom att Mölleröds kungsgård ställts
till förfogande för övningarna. Enda möjligheten att ordna övningsförhållandena
idealiskt för regementet torde vara att flytta regementet till annan
fredsförläggningsort och förvärva ett nytt övningsfält i anslutning till denna
—• med allt vad detta skulle medföra i fråga om kostnader samt intrång
på andra samhälleliga och enskilda intressen. En sådan lösning synes icke
kunna ifrågakomma. Den enda praktiskt genomförbara möjligheten att ytterligare
förbättra regementets övningsförhållanden synes vara att fortsätta
på den redan inslagna vägen att inom ramen för en rimlig ekonomisk insats
iståndsätta befintlig övningsterräng.

Under hänvisning till det anförda får fortifikationsförvaltningen avstyrka
revisorernas förslag om ytterligare utredningar rörande regementets behov
av lämplig mark för utbildnings- och övningsändamål. Stockholm den 27 januari
1960.

GUNNAR CHRISTIANSON

Gunnar Höi jer

I. L. Hofvander

Chefen för armén

Riksdagens senast församlade revisorer har i sin berättelse § 13 anfört
vissa synpunkter på övningsförhållandena vid Skånska pansarregementet.

Kungl. Maj:t har infordrat chefens för armén underdåniga utlåtande häröver
före den 30 januari 1960.

Efter hörande av militärbefälhavaren för I. militärområdet och chefen för
Skånska pansarregementet (P 2) får jag härmed i underdånighet anföra följande.

I samband med anskaffandet av övningsfält för P 2 utreddes icke mindre
än sex olika alternativ. Som lämpliga övningsområden förordades slutligen
två områden, det ena vid Hörja och det andra vid Riseberga. Flertalet skäl

129

talade för Hörjafältet, men föredragande departementschefen uttalade i proposition
1943:302, att vissa sociala olägenheter skulle uppkomma, varför
särskild undersökning borde verkställas. Trots att frågan om övningsfältet
sålunda icke var slutligt löst, beslöt 1943 års riksdag, att P 2 skulle förläggas
invid Hässleholm. Därigenom var man för framtiden även bunden till ett övningsfält
i trakten av Hässleholm. Riksdagen anvisade även medel för genomförande
av markförvärv för ett övningsfält.

Eu särskild kommission tillsattes för att utreda frågan om de sociala olägenheter,
som skulle vara förenade med ett ianspråktagande av Hörjafältet.
Kommissionen ansåg dessa olägenheter vara av sådan omfattning, att övningsfältet
borde förläggas till annan plats. Från de synpunkter, som kommissionen
ansåg sig böra anlägga på frågan, förordade den ett område vid
Hovdala. Ansvariga militära myndigheter erhöjl icke nödvändig Hd för erforderliga
terrängrekognoseringar av detta från tidigare utredningar helt
avvikande alternativ. Militärbefälhavaren framhöll, att Hörjafältet genom
sin figuration och beskaffenhet var gynnsammare från militär synpunkt.
Hovdalafältets användbarhet inskränktes nämligen genom myr- och blockterräng.

Föredragande departementschefen bedömde emellertid i valet mellan militära
synpunkter å ena sidan samt sociala och näringspolitiska synpunkter
å andra sidan, att de senare skulle ges utslagsgivande betydelse. Departementschefen
uttalade sålunda i proposition 1944: 175, att de olägenheter av
social och näringsekonomisk art, som vid lösandet av markfrågor av hithörande
slag oftast var oundvikliga, blir mindre vid ianspråktagande av
Hovdalafältet än om andra föreslagna områden toges i anspråk för ändamålet.

Av ovanstående torde framgå, att omfattande undersökningar föregick valet
av förläggningsort och övningsfält för P 2, men att en avvikelse i slutskedet
från tidigare utredningar medförde beslutet om Hovdalafältets anskaffning.

Det är obestridligt att Hovdalafältet medfört stora nackdelar från saväl
övnings- som kostnadssynpunkt. Att detta skulle bli en följd av fältets anskaffande,
torde emellertid ha stått klart för statsmakterna redan 1944. Den
tekniska utvecklingen, som bl. a. medfört att_ dåvarande lätta stridsvagnar
(10 ton) nu utbytts mot tunga stridsvagnar (50 ton), har ytterligare accentuerat
dessa nackdelar. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 9 oktober 1959,
att del av Mölleröds kungsgård skall överföras från domänstyrelsen till fortifikationsföi
val t ningen, kommer emellertid övningsmöjligheterna vid P 2
att förbättras.

En fullt godtagbar lösning av frågan om P 2 övningsfält kan icke erhallas
i trakten av Hässleholm på grund av terrängförhållandena. Från operativa
och arméorganisatoriska synpunkter måste emellertid regementet även för
framtiden kvarligga i Skåne. Erfarenheter från tidigare undersökningar visar
emellertid, alt det i denna landsdel av sociala och näringspolitiska skäl
torde vara i det närmaste omöjligt att förvärva ett lämpligt fält med helt
öppen terräng av den storleksordning, som krävs för P 2. Härtill kommer att
eu ny förläggningsplats för regementet icke utan avsevärda kostnader kan
ordnas i Skåne. Som jämförelse kan meddelas att i Hässleholm har fram
till 1959 investerats ca 15 mkr. för P 2, kostnaderna för övningsfältet icke

inräknade. .

Under hänvisning till det ovan anförda kan jag icke bilrada revisorernas
förslag om ytterligare utredningar rörande P 2 behov av lämplig mark för
utbildnings- och övningsändamål.

!) Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. II

130

Militärbefälhavarens för I. militärområdet och chefens för Skånska pansarregementet
yttrande bifogas. (Bilagor A—B). Stockholm den 29 januari

T. BONDE

Chef för armén

Ref: Kapten Zickerman

G. Åkerman

Bilaga A

Yttrande från militärbefälhavaren för I. militärområdet

Utredning om förbättring av övningsförhållandena för P 2 samt minskande
av kostnaderna för saväl markförbättring som transporter av trupp
och materiel har pågått under ett flertal år. Senast saken utreddes var i
samband med det mål betr. återgång av expropriationen av Hovdala, till vilket
kronan instämts av godsägare Ehrenborg. Av samtliga utredningar framgår,
att svårigheter föreligger att utnyttja hela Hovdalafältet för grundläggande
stridsvagnsutbildning, detta speciellt sedan tunga stridsvagnar införts
i förbanden. För att minska kostnaderna för den grundläggande utbildningen
av stridsvagnspersonal är överflyttningen av^Mölleröds Kungsgård
till försvarets förvaltning av stor betydelse.

Hovdalafältet utnyttjas inte enbart för den förut nämnda grundläggande
utbildningen utan även för utbildning för grundläggande infanteriutbildmng
och skjutning i pluton. Härför utnyttjas fältet jämväl av andra förband
inom milot.

Jag biträder helt C P 2 yttrande, vilket bifogas, och understryker särskilt,
att en ny förläggningsplats för P 2 icke utan mycket stora kostnader kan
ordnas inom Skåne om det över huvud taget är möjligt att anskaffa erforderligt
övningsfält. I Hässleholm har fram till 1959 investerats ca 15 miljoner
kr. för P 2, kostnaderna för övningsfält icke inräknat.

Bilaga B

Yttrande från chefen för skånska pansarregementet

Av C P 2 föreslagna och vidtagna åtgärder ha haft till ändamål att förbättra
övningsmöjligheterna, anpassa övningsfältets användbarhet efter teknikens
och taktikens utveckling och vidmakthålla dess allmänna användbarhet.
Såväl de direkta investeringarna som de årliga underhållskostnaderna
måste ses mot denna bakgrund. Så länge en utveckling av teknik och taktik
äger rum måste övningsfältet anpassas till nva krav. Sådana nya krav
ha bl. a. framtvingat förvärvet av Mölleröds Kungsgård såsom ett nödvändigt
komplement till Hovdalaomradet. En utökning av reg. vpl.kontingent
och allmän övergång till bandfordonstjänst gör dessutom Möllerödsområdet
till en omistlig del av reg. övningsområde.

Bättre övningsförhållanden till lägre driftskostnader kunna icke skapas
kring förläggningsorten Hässleholm p. g. av terrängförhållandena. Alltjämt
måste därför reg. egen grundutb. äga rum på Hovdala- och Möllerödsfälten,
den övervägande delen av samövningarna med I 7 på Revingehed, där ter -

131

rängförhållandena äro gynnsammast, och alla skarpskjutningar med kanon
samt stridsövningar med skarp am. på Ravlunda skjutfält.

För att driftskostnaderna för reg. övningar skola kunna nedbringas, erfordras
ett övningsfält av »Revinge»-karaktär, men betydligt större till
arealen och beläget i omedelbar anslutning till förläggningsplatsen (kasern).
Ravlunda skjutfält kommer dock alltjämt att erfordras.

Det i riksdagens revisorers berättelse nämnda »tänkta» övningsfältet utgör
ett alternativ av »Revinge»-karaktär till reg. nuvarande övningsfält och
skisserades upp på begäran av revisorerna. Utgångspunkten för bedömningarna
var därvid en flyttning av reg. till annan plats i östra skåne eller närheten
av Revinge. Samtidigt framhölls emellertid de betydande belopp som
investerats i reg. kasernbyggnader i Hässleholm.

Utredning med kostnadsförslag betr. omförläggning av reg. till ur övningssynpunkt
lämpligare terräng kan av mig icke företagas.

Försvarets fastighetsnämnd

Sedan frågan om överförande av Mölleröds kungsgård från domänstyrelsen
till fortifikationsförvaltningen för att utnyttjas såsom övningsfält för
Skånska pansarregementet av fortifikationsförvaltningen underställts Kungl.
Maj:ts prövning, anbefallde Kungl. Maj:t fastighetsnämnden att avgiva utlåtande
i ärendet. I sitt den 21 maj 1957 dagtecknade utlåtande har nämnden
anfört, bland annat, följande.

Nämndens arbetsutskott hade tillsammans med representanter för domänstyrelsen,
J. militärområdet och Skånska pansarregementet besiktigat såväl
Mölleröds kungsgård som Hässleholmsgården, vilken jämväl varit föremål
för undersökningar. Vidare hade förhållandena på regementets övningsfält
vid Hovdala studerats. Vid nämndens besök hade dåvarande chefen för
Skånska pansarregementet lämnat en redogörelse för skälen för anskaffande
av ett mindre övningsfält i närheten av regementets förläggning samt för
verkställda undersökningar. Av denna redogörelse hade framgått, att endast
Mölleröds kungsgård och Hässleholmsgården ansetts kunna ifrågakomma
för ändamålet. Sedan starka skäl framkommit mot Hässleholmsgårdens
utnyttjande för stridsvagnskörning, hade undersökningarna koncentrerats
till kungsgården, som vore väl lämpad för grundläggande utbildning i stridsvagnskörning
och synnerligen välbelägen i förhållande till regementets förläggning
och vissa nybyggda stridsvagnsgarage. Om regementet finge tillgång
till egendomen, kunde en tredjedel av de övningar, som nu avhöllos
på Hovdalafältet, överflyttas dit. Detta skulle innebära stora tidsvinster för
regementet och avsevärda besparingar för kronan. Kostnadsminskningen
för drivmedel och för inbesparade reparationer genom kortare förflyttning
till och från övningsfältet beräknades komma att uppgå till cirka 40 000 kronor
per år, vartill komme, all slitaget på stridsvagnarna under övningarna
bleve avsevärt mindre genom att kungsgården vore fri från sten. Domänstyrelsens
representanter hade förklarat, att de icke kunde föreslå något annat
område, som med hänsyn till läge och markbeskaffenhet vore lämpligt för nu
ifrågavarande ändamål.

Beträffande Hässleholmsgården hade nämnden kommit till den uppfattningen,
att gårdens läge utmed en större allmän väg och på relativt kort avstånd
från Hässleholms stads centrum gjorde det sannolikt, alt densamma
inom en snar framtid komme alt behöva tagas i anspråk för bostadsbebyggelse.
Med hänsyn härtill och till riskerna för skador å eu över ägorna framdragen
huvudavloppsledning genom stridsvagnskörning samt till den för

132

sådana körningar mindre tillfredsställande markbeskaffenheten hade nämnden
ansett, att Hässleholmsgården icke borde komma i fråga för detta ändamål.

Därest Mölleröds kungsgård komme att tagas i anspråk för övningsändamål,
hade Lunds universitet förklarat sig mycket intresserat av att få
disponera vissa byggnader för inrättande av en biologisk station. I jämförelse
med tidigare beräknade kostnader för uppförande av nybyggnader för
detta ändamål skulle ett sådant arrangemang innebära en besparing för
universitetet på i runt tal 400 000 kronor.

Fastighetsnämnden hade genom sina undersökningar funnit det klarlagt,
att något godtagbart alternativ till kungsgården icke funnes att tillgå. För
effektivisering av sina övningar hade regementet ett trängande behov av ett
mindre, för grundläggande utbildning i stridsvagnskörning lämpligt fält.
lanspråktagandet av Mölleröds kungsgård för detta ändamål skulle innebära
betydande kostnadsbesparingar för kronan. Ehuru nämnden hade full förståelse
för domänstyrelsens obenägenhet att avstå egendomen för militära
övningsändamål, hade nämnden med hänsyn till angivna förhållanden ansett
sig böra tillstyrka, att Mölleröds kungsgård i förvaltningshänseende
överfördes från domänstyrelsen till fortifikationsförvaltningen.

Sedan fastighetsnämnden avgivit sitt yttrande och Kungl. Maj:t jämväl
infordrat utlåtanden från riksantikvarieämbetet, domänstyrelsen och fortiiikationsförvaltningen,
har Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet) den 9
oktober 1959 beslutat att ifrågavarande område om cirka 97,5 hektar å Mölleröds
kungsgård skall per den 13 mars 1960 i förvaltningshänseende överföras
från domänstyrelsen till fortifikationsförvaltningen.

Fastighetsnämnden har beretts tillfälle att taga del av det utlåtande, som
fortifikationsförvaltningen avlåtit rörande riksdagens revisorers uttalanden
i nu ifrågavarande ärende. Av utlåtandet framgår bland annat att, innan
Skånska pansarregementet förlädes till Hässleholm och övningsfältet vid
Hovdala anskaffades, hade omfattande undersökningar företagits i hela
Skåne. Redan från början hade del stått klart, att Hovdalafältet icke vore någon
idealisk lösning på frågan om tillgodoseende av markbehovet för regementets
övningar. Sedermera hade genom fortifikationsförvaltningen vidtagits
olika åtgärder för att förbättra övningsmöjligheterna inom fältet, vilka dragit
avsevärda kostnader. I likhet med fortifikationsförvaltningen anser fastighetsnämnden
att vad som rimligtvis kan göras för att i nära anslutning
till regementets förläggning förbättra övningsförhållandena redan utförts genom
att Mölleröds kungsgård ställts till förfogande för övningar. Härutöver
synes för närvarande icke böra vidtagas andra åtgärder än att, i den mån så
kan ske inom en rimlig ekonomisk ram, fortsätta iståndsättningen av befintlig
övningsterräng vid Hovdala.

Under åberopande av vad sålunda anförts avstyrker fastighetsnämnden
revisorernas förslag om ytterligare utredningar rörande regementets behov
av mark för utbildnings- och övningsändamål.

I handläggningen av detta ärende, varom samtliga varit ense, har deltagit
undertecknad ordförande samt ledamöterna Berg, Gillström, Höijer, Rudqvist,
Silfverberg och Quiding. Stockholm den 29 januari 1960.

ERIC WESSTRÖM

C. F. von Horn

133

Domänst yreisen

Under angivna paragraf ha revisorerna berört frågan om avsedd utvidgning
av regementets övningsområde genom ianspråktagande av kronoegendornen
Mölleröds kungsgård i Kristianstads län. Härutinnan uttala revisorerna,
bland annat, att, innan sådant ianspråktagande sker, en närmare
undersökning bör verkställas rörande regementets behov på längre sikt av
lämplig mark för utbildnings- och övningsändamål. I anslutning härtill framföra
revisorerna vissa synpunkter, vilka enligt deras mening böra beaktas vid
en sådan undersökning.

På grund av remissen får domänstyrelsen meddela, att styrelsen rörande
sitt ställningstagande i fråga om egendomens ianspråktagande för avsett
ändamål icke har något att tillägga utöver vad av styrelsen härutinnan anförts
i anbefallt utlåtande den 5 juni 1958 med anledning av fortifikationsförvaltningens
underdåniga framställning i ärendet den 24 november 1956
jämte däröver av försvarets fastighetsnämnd och riksantikvarieämbetet avgivna
yttranden.

Slutligen vill styrelsen anteckna, att Kungl. Maj:t jämlikt särskilt beslut
numera förordnat angående egendomens överförande i förvaltningshänseende
från styrelsen till fortifikationsförvaltningen per den 13 mars 1960 och
i samband därmed meddelat föreskrift angående, bland annat, respektive
nedskrivning samt uppskrivning av statens domäners fond samt försvarets
fastighetsfond.

Vid detta ärendes avgörande ha, förutom undertecknad, närvarit byråchefen
Holmstedt och förste byråsekreteraren Kjellgren, föredragande. Stockholm
den 8 januari 1960.

ERIK W. HÖJER

Lennart Kjellgren

§ 14 Vissa investeringskostnader ni. in. vid försvarets arrendegårdar
Fortifikationsförvaltningen

I. Arrendegården Slätten å Livregementets grenadjärers övningsfält. I
skrivelse den 2 februari 1948 avgav 1946 års militära fastighetsutredning
förslag rörande, bl. a., redovisning och underhåll av försvarets övnings- och
skjutfält. Utredningen förordade därvid, att en allmän genomgång av byggnadsbeståndet
vid de till fälten hörande arrendegårdarna skulle verkställas
och att i samband därmed frågan om sammanslagning och eventuellt nedläggande
av icke bärkraftiga jordbruk skulle prövas. Frågan upptogs till
behandling i propositionen 1948: 157. Sedan statsmakterna anslutit sig till
utredningens förslag upptogos särskilda medel till inståndsättning av jordbruksfastigheter
i staterna för försvarets fastighetsfond med början budgetåret
1949/50. I anslutning till statsmakternas beslut lät fortifikationsförvaltningen
våren 1949 påbörja genomgång av arrendegårdarna, vilken verkställdes
etappvis för militärområdena. Denna genomgång, som utfördes av fortifikationsförvaltningens
domänofficer och agronom i samband med vederbörande
lokalmyndighet, resulterade beträffande Livregementets grenadjärer
i ett förslag, som bl. a. innebar en rationalisering av arrendeförhållandena,
så att allt arrende inom norra delen av övningsfältet skulle koncentreras
till en enda gård, nämligen Slätten. Huvuddelen av marken skulle med hänsyn
till de därå bedrivna övningarna ständigt ligga i bärkraftig gräsvall.

134

^yS§nadsbeståndet måste emellertid upprustas genom alt en ny ekonomibyggnad
uppfördes.

Sedan angivna förslag godtagits av fortifikationsförvaltningen, insände
sekundchefen den 29 mars 1954 ett förslag till ny ekonomibyggnad, uppgjort
av Landsbygdens byggnadsförening (LBF), samt förslag till nytt arrendekontrakt
för norra övningsområdet. Såsom revisorerna angivit godkände
fortifikationsförvaltningen kontraktsförslaget med visst förbehåll.
Däremot ansåg ämbetsverket att byggnadsprojektet borde granskas av statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL) och hänvände sig dit.
SFL utarbetade nu ett eget förslag till ekonomihuslänga. Förslaget avsåg en
ladugård planerad efter nya uppstallningsprinciper och avsedd för primitiv,
stängd lösdrift. I byggnadstekniskt avseende innefattade förslaget långtgående
förenklingar. Planlösningen var sådan, att byggnaden vid behov
kunde ianspråktagas för militärt bruk (förråd o. d.) utan större förändringar
av byggnadskroppen.

Sekundchefen och arrendaiorn bereddes tillfälle att granska detta SFL
förslag. Arrendatorn besökte SFL i Lund och studerade där en ladugårdsbyggnad
av föreslagen art. Man framförde därefter allvarliga betänkligheter
mot förslaget. Bland annat ansåg han risk föreligga för ekonomisk förlust
genom produktionsminskning hos djuren, sammanhängande med byggnadskonstruktionen
och dess enligt arrendatorns förmenande mindre lämplighet
för mellansvenska klimatförhållanden. Vidare ansåg han — med stöd
av gjorda uttalanden av ordföranden i Örebroortens mejeriförening — risk
förefinnas för att de hygieniska förhållandena icke skulle bliva tillfredsställande.
^ Sekundchefen tillstyrkte i sitt yttrande, att den blivande ladugården
på Slätten skulle uppföras för lösdrift, eftersom en sådan ladugård
lätt kunde omändras för militärt bruk, därest utvecklingen av övningsförhållandena
skulle medföra alt jordbruksdriften på övningsfältet i en framlid
kunde behöva ytterligare begränsas eller helt nedläggas. Arrendatorns
rimliga krav och synpunkter borde emellertid beaktas, varför sekundchefen
ansåg en omarbetning och översyn av konstruktionsförslaget böra
verkställas.

Sedan fortifikationsförvaltningen anhållit om SFL synpunkter i anledning
av dessa erinringar, lämnade SFL i skrivelse den 21 oktober 1954 förklaringar
och bemötanden. Arrendatorn hyste emellertid fortfarande allvarliga
betänkligheter och anhöll, att beslut i byggnadsfrågan skulle anstå till
våren 1955 så att han under vintern kunde få tillfälle att närmare studera
olika typer av lösdriftsladugårdar. I april 1955 anmälde arrendatorn, att han
efter besök på olika gårdar funnit en av LBF konstruerad ladugård vid
Lista utanför Eskilstuna vara den mest praktiskt byggda och att den med
vissa omändringar syntes kunna tillfredsställa både hans egna jordbruksmässiga
och kronans ekonomiska och militära synpunkter. Sekundchefen
delade denna arrendatorns uppfattning. Lista-ladugården studerades på platsen
av fortifikationsförvaltningens agronom, som därvid hade vissa synpunkter,
över vilka sekundchefen och arrendatorn i juni 1955 bereddes tillfälle
att yttra sig. Under de härav föranledda övervägandena och efter underhandssamråd
med fortifikationsförvaltningen vände sig sekundchefen
till LBF för alt erhålla ett skissförslag och kostnadsberäkning till en ladugård
av modifierad lösdriftstyp. LBF uppgjorde då det förslag, daterat i oktober
1956, efter vilket ladugården sedermera, med vissa mindre modifikationer,
uppfördes. Förslaget var utformat för lösdrift med arbetsbesparande
anordningar (plansilo, releaseranläggning för mjölkning m. in.) men utan
kostnadskrävande inredning av konventionen typ. Vid utarbetandet av byggnadsförslaget
diskuterade LBF detsamma i februari 1956 i Lund med che -

135

fen för SFL, som därvid, enligt uppgift från LBF, i princip ingenting hade
att invända mot detsamma. Förslaget var dessutom som modell utställt vid
SFL internationella lantbruksbyggnadskonferens i Lund i oktober 1956.

Sedan detta LBF ladugårdsprojekt närmare studerats inom fortifikationsförvaltningen
ävensom remissbehandlats, varvid arrendatorn förklarat sig
nöjd med det och förbundit sig att icke påfordra ytterligare byggnadsåtgärder
samt sekundchefen ansett ladugården bliva av en typ, som i framtiden
lätt skulle kunna omändras till förråd, uppdrog fortifikationsförvaltningen
i maj 1957 åt militärbefälhavaren för V. militärområdet att låta utarbeta
erforderliga entreprenadhandlingar och att infordra anbud. Konstruktionshandlingarna
uppgjordes av LBF. Sedan anbud infordrats och prövats, uppdrog
fortifikationsförvaltningen i januari 1958 åt militärbefälhavaren att låta
uppföra byggnaden. Arbetena slutfördes på hösten 1958, och ladugården
överlämnades efter besiktningar och syn till arrendatorn såsom arrendeobjekt
i november samma år. Från och med den 14 mars 1959 erlade arrendatorn
den kontrakterade förhöjda arrendeavgiften om 3 000 kronor per år.
På hösten samma år avslutades med arrendatorn ett nytt arrendekontrakt,
gällande från den 14 september 1959, enligt vilket den upplåtna arealen utökades
till cirka 120 hektar och viss, tidigare förhyrd, byggnad tillkom. Av
den arrenderade arealen får liksom förut högst 10 hektar utnyttjas för fri
brukning. Brukandet av återstoden är inskränkt med hänsyn till de militära
övningarna. Arrendeavgiften har höjts till 4 000 kronor per år.

Beträffande de anmärkningar rörande byggnadstekniska detaljer, som
SFL enligt revisorernas berättelse riktat mot ladugårdsbyggnaden vid Slätten,
ävensom beträffande vissa andra frågor har fortifikationsförvaltningen
inhämtat yttrande från LBF. I skrivelse den 14 januari 1960 med tillhörande
bilagor har LBF bemött och tillbakavisat kritiken. Beträffande dessa detaljfrågor
tillåter sig fortifikationsförvaltningen hänvisa till LBF jdtrande,
som här bifogas.1 Det må emellertid framhållas, att LBF dels understrukit
att samråd med SFL:s chef i fråga om projekteringen av ladugården vid
Slätten skett på ett tidigt stadium, varvid denne helt anslutit sig till projekteringens
uppläggning, dels bestyrkt att den uppförda ladugårdsbyggnaden
är avgjort billigare än en sådan byggnad av konventionell typ, dels ock sammanfattningsvis
konstaterat, att ladugårdsbyggnaden vid Slätten är en ovanligt
lyckad mellanform mellan primitiv, stängd lösdrift (SFL 1954) å ena sidan
och fullt modernt öppet lösdriftssystem å den andra.

Då i remisshandlingen återfinnes ett uttalande av innebörd, att byggnaden
icke vore lyckad ur arrendatorns synpunkt, må här återgivas ett uttalande
av arrendatorn själv i en insändare till en tidning (Länsposten i Örebro)
den 22 december 1959: »Med den erfarenhet som kommit mej till del
vid användningen av byggnaden under ett driftsår, vill jag särskilt framhålla
fördelarna med inbesparing av arbetskraft och djurens självutfodran,
djurens fromhet vid lösgåendet, den torra och friska luften, den rationella
mjölkavdelningen, där inga människohänder berör mjölken under mjölkningsproceduren
in. fl. goda anordningar för att underlätta ladugårdsarbetel.
»

I kritiken anföres också, att utrymme skulle saknas för svin, fjäderfä,
redskap och maskiner. Härom må anmärkas, alt bland gårdens ekonomibyggnader
finns eu loge, som användes för uppställning av maskiner och
redskap. Vidare har arrendatorn i gällande arrendekontrakt medgivits rätt
alt disponera den gamla ladugårdsbyggnaden för nämnda smådjur m. m.
mot att han på egen bekostnad pålägger hårt tak samt reparerar och rödfärgar
väggbeklädnad in. m.

1 Ej avtryckt.

13G

Sammanfattning. Den lämnade redogörelsen torde ha visat, att beslutet
om val av ladugårdstyp för arrendegården Slätten föregåtts av mycket ingående
undersökningar och överväganden. Det av SFL framlagda förslaget
med dess långtgående byggnadstekniska förenklingar hade, såvitt fortifikationsförvaltningen
är bekant, icke tidigare uppförts inom ifrågavarande del
av landet. Mot arrendatorns bestämda gensagor och då även vissa betänkligheter
yppats vid granskningen inom fortifikationsförvaltningen ansåg sig
ämbetsverket — trots det förtroende verket i och för sig hyst för SFL —
icke stå till svars med att uppföra en ladugård enligt detta''förslag. I ställt
anlitades ett annat aktat expertföretag, LBF, för uppgörande av förslag
till lösdriftsladugård. Sedan chefen för SFL genom LBF:s försorg varit inkopplad
på projekteringsarbetet, sedan arrendatorn förklarat sig nöjd med
törslaget och sedan det konstaterats att byggnaden vid behov lätt kunde omdisponeras
för militärt bruk (förråd), har fortifikationsförvaltningen låtit
uppföra byggnaden. Densamma har därefter, enligt vad arrendatorn själv
betygat, fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt. Byggnadskostnaden
har blivit lägre än kostnaden för en motsvarande ladugård av konventionell
typ. Under sådana förhållanden anser fortifikationsförvaltningen, att
(rågan om ladugårdsbygget på Slätten fått en tillfredsställande lösning.
Ämbetsverket kan icke ansluta sig till den kritik, som riktats mot detta
byggnadsföretag. Att taktäckningen i efterhand måste kompletteras var givetvis
en brist i konstruktionen, men ämbetsverket vill beteckna den som
förståelig med hänsyn till att det här gällde en ny byggnadstyp. Merkostnaden
betalades av konstruktören. Fn annan sak är, att förräntningen av
det nedlagda kapitalet icke är hög. Detta sammanhänger emellertid med det
allmänt bekanta problem, som det svenska jordbrukets byggnadskostnader
utgör. Fortifikationsförvaltningen bör icke lastas därför.'' Det bör i detta
sammanhang också beaktas, att 110 av Slättens 120 hektar utgöres av direkt
använd militär övningsmark. Om icke arrendatorn skötte gräsvallarna,
skulle det vara nödvändigt för regementet att vidtaga markvårdande åtgärder
med ty åtföljande kostnader.

Fortifikationsförvaltningen vill i detta sammanhang framhålla, att ämbetsverket
i många angelägenheter haft ett gott och värdefullt samarbete
med SFL och dess chef. Denna sakkunskap har utnyttjats särskilt beträftande
frågor i södra delen av landet, där resekostnaderna — även då upprepade
personliga besök på förrättningsplatsen erfordras — kunna hållas
måttliga. Att detta samarbete kommer att fortsätta är självklart. II.

II. Försvarets arrendegårdar i allmänhet. Under beredskapsåren i början
av 1940-talet utökades försvarets fastighetsbestånd kraftigt. Nya övningsoch
skjutfält anskaffades och gamla utvidgades. Anskaffningen omfattade
många bebyggda jordbruksgårdar, vilkas förutvarande ägare ofta fick sitta
kvar såsom arrendatorer med mer eller mindre inskränkt brukningsrätt.
Det visade sig snart nödvändigt att verkställa en systematisk genomgång av
hela frågan om försvarets arrendegårdar i syfte att nedbringa antalet och
upprusta de som borde bestå. I denna riktning verkade såväl militära önskemål
om att mera obehindrat förfoga över övningsfälten som nödvändigheten
av alt vid en behövlig upprustning av arrendegårdarnas byggnadsbestånd
nedbringa kostnaderna. Även önskemålet att med hänsyn''till arrendatorernas
skäliga försörjning utrensa mindre bärkraftiga enheter kom
därvid i betraktande.

Som redan nämnts var problemet föremål för principiell behandling av
1946 års militära fastighetsutredning, som föreslog en allmän genomgång
av byggnadsbeståndet vid arrendegårdarna och i samband därmed prov -

137

ning av frågan om nedläggande av icke bärkraftiga jordbruk. Sedan statsmakterna
1948 anslutit sig till detta förslag, kom en sådan genomgång till
stånd och medel anvisades under en följd av år för iståndsättning av jordbruksfastigheter.
Såsom också redan nämnts utfördes denna genomgång av
fortifikationsförvaltningen, som för ändamålet anlitade sin domänofficer
och agronom. Samråd skedde med lokalmyndigheterna samt i vissa fall med
utomstående sakkunniga. Genomgången verkställdes under åren 1949—
1953. Från denna genomgång undantogs Järvafältet. På grund av de speciella
problem, som voro förenade med detta fält, hade nämligen dåvarande
arméns fortifikationsförvaltning redan 1947 hemställt hos Kungl. Maj:t om
tillsättande av en särskild kommitté för att utreda bl. a. frågan om rationalisering
av arrendeförhållandena på nämnda fält. Den 29 juni 1951 tillsattes
en sådan kommitté, benämnd 1951 års Järvaf ältsutredning. Denna utredning
redovisade resultatet av sitt arbete i ett den 1 september 1953 dagtecknat
betänkande.

Såväl de inom fortifikationsförvaltningen tillsatta utredningsmännens
som Järvafältsutredningens arbete utmynnade i förslag om långtgående rationaliseringar
genom nedläggande och sammanslagning av arrendeenheter.
Samtidigt framlades förslag om upprustning av byggnaderna på de arrendegårdar,
som därefter borde bestå. Sedan fortifikationsförvaltningen
själv successivt tagit ställning till sina utredningsmäns förslag och underställt
Kungl. Maj :t frågor om medelsbehov samt Kungl. Maj :t den 30 april
1954 fattat beslut i anledning av Järvafältsutredningens förslag, har det
ankommit på fortifikationsförvaltningen att genomföra rationaliseringen
och upprustningen. Härpå har ämbetsverket nedlagt mycket arbete under
hela 1950-talet. Under detta årtionde har antalet bebyggda arrendegårdar
nedbringats från 183 till 72. Rationaliseringen har särskilt gått ut över de
minsta enheterna. Inom gruppen 5—10 hektar har sålunda antalet gårdar
minskat från 122 till 13. Gruppen 10—50 hektar har nedgått från 48 till
43. Den grupp, som omfattar de största gårdarna -—- sådana över 50 hektar
—- har ökat från 13 till 16. Fördelningen på militärområden, marinen och
flygvapnet (endast de fastigheter, som sortera under fortifikationsförvaltningen)
framgår av följande tablå:

Bebyggda arrendegårdar

	År 1950	År 1960
	5—10	10—50	över 50	5—10	10—50	över 50
	ha	ha	ha	ha	ha	ha
I milo ................	33	10	3	7	16	3
TI » ................	—	2	—	—	2	—
III » ................	19	5	1	—	3	1
IV » (ej Järvaf.) ....	9	9	2	1	10	1
IV » (Järvaf.)........	20	15	5	—	5	8
V » ................	2	3	—	—	—	1
VI » ................	15	—	—	2	—	—
VII » ................	10	4	1	—	1	1
Marinen..................	—	—	—	1	4	1
Flygvapnet ..............	14	—	1	2	2	—
Summa	122	48	13	13	43	16
Summa (totalt)			1*1			72

138

För att åskådliggöra storleksordningen av de medel, som investeras i
upprustning av arrendegårdar inom fortifikationsförvaltningens ämbetsområde,
ha revisorerna i sitt utlåtande intagit en tablå, som utvisar att i runt
tal^670 000 kronor investerats i sex arrendegårdar under de tre budgetåren
1956/59. Härom må anmärkas dels att iståndsättningen under angivna budgetår
praktiskt taget helt varit koncentrerad till dessa sex arrendegårdar,
dels ock att samtliga dessa gårdar utom en (Slätten) äro belägna på Järvatältet
och upprustats på grundval av Kungl. Maj :ts ovannämnda beslut av
år 1954. Vidare vill fortifikationsförvaltningen framhålla, att upprustningen
på grundval av de i början av 1950-talet verkställda undersökningarna nu
är i det närmaste avslutad. På Järvafältet återstår sålunda endast en stör arrendegård

att upprusta. Under sedan överblickbar framtid synas större
åtgärder beträffande byggnadsbeståndet vid arrendegårdar främst kunna
ifrågakomma vid nyförvärv av fastigheter, efter eldsolyckor eller när äldre
byggnader efter hand bli uttjänta. Det ligger i sakens natur, att dessa
kostnader äro svåra att på förhand bedöma. Ämbetsverket håller dock för
troligt att — bortsett från vad som kan hända vid markanskaffningar av
sådan storlek, som det 1959 beslutade Gullbergsfältet utgör — den genomsnittliga
årliga kostnaden för iståndsättningar av ifrågavarande art under
ett antal år framåt knappast kommer att överstiga 100 000 å 150 000 kronor.

Det vill förefalla som om revisorernas uttalande skulle innefatta en rekommendation
att lägga ned arrendegårdar och plantera skog på den öppna
marken. Härom må endast anföras, att sådan skogsplantering som regel
inte är möjlig av militära skäl. Övningsfälten måste i första band tjäna
övningarna, och för övningarnas rationella genomförande krävs i betydande
utsträckning öppen och småbruten terräng. På senare tid har behovet av
sistnämnda terrängtyper nödvändiggjort betydande skogsavverkningar på
vissa fält.

\ idare ma framhållas, att arrendegårdarna på övningsfälten som regel
ingalunda vidmakthållas i syfte att hålla jordbruksproduktionen uppe. För
att fälten skola bibehålla sin användbarhet för militära övningar är det nödandigt
att i viss utsträckning vårda fältytorna. Fälten få icke försumpas
eller växa igen med buskar och lövsly. Om det är förenligt med de militära
övningarnas art att vissa arrendegårdar bibehållas — helst med stor

areal och som regel med huvuddelen av marken i ständig gräsvall___bli

fältytorna, normalt sett, utan särskilda åtgärder från förbandens sida hållna
i skick, och en viss avkastning erhålles därjämte. Måste arrendegårdarna
nedläggas, vilket ofta är fallet på grund av övningarnas natur, och kan
inte marken utarrenderas som sidobruk — vilket eftersträvas och f. n. förekommer
beträffande ca 300 arrendelotter — är det nödvändigt för förbanden
att vidtaga särskilda åtgärder, som draga icke obetydliga kostnader, för
att hålla fältytorna i stånd.

Omnämnas må slutligen att arrendegårdar i vissa fall bibehållas under en
övergångsperiod av sociala skäl för att icke utan tvingande orsak rubba
livsföringen för arrendatorer, som länge suttit på gårdarna.

Sammanfattning. De av revisorerna efterlysta utredningarna om nedläggande
i lämplig utsträckning av arrendegårdar på försvarets övnings- och
skjutfält äro redan utförda. Principutredning skedde åren 1946_48. Där efter

förekom omfattande detaljutredningar dels genom fortifikationsförvaltningens
försorg, dels genom en av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté (Järvafältsutiedningen).
Dessa utredningars förslag ha i huvudsak genomförts
under 1950-talet och medfört en radikal minskning av antalet bebyggda arrendelotter,
särskilt inom gruppen 5—10 hektar. Upprustning har i sam -

139

band därmed skett av kvarvarande arrendegårdar. Skog kan som regel av
militära skäl icke planteras på övningsfältens öppna marker. När de militära
övningarnas art icke förhindrar förekomsten av arrendegårdar, synes
ett begränsat antal sådana gårdar med stor areal och med huvuddelen av
marken i vall vara en lämplig anordning för att hålla fältytorna i ett för
övningarna användbart skick.

Fortifikationsförvaltningen anser icke att den genomförda rationaliseringen
av arrendegårdarna har medfört ett tillstånd, som icke kan eller bör
ändras. Tvärtom har ämbetsverket fortlöpande sin uppmärksamhet riktad
på hithörande frågor och upptar vid behov frågan om en arrendegård bör
bibehållas eller icke till omprövning. Särskilt brukar detta spörsmål uppmärksammas
vid ombyte av arrendator.

Under hänvisning till det anförda får fortifikationsförvaltningen avstyrka
ytterligare utredning om lämpligheten av att nedlägga arrendegårdar på
övningsfälten. Stockholm den 30 januari 1960.

GUNNAR CHRISTIANSON

Gunnar Höijer /. L. Hofvander

Chefen för armén

Militärbefälhavaren för V. militärområdet och sekundchefen för Livregementets
grenadjärer (I 3) har beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Dessas
yttranden bifogas. (Bilagor A—C.)

Chefen för armén biträder vad militärbefälhavaren och sekundchefen I 3
anfört.

Riksdagens revisorer anser, att försvarets arrendegårdar ofta har dålig
jordbruksmark, olämpligt belägna åker- och ängsarealer m. m. På grund
härav åsamkas kronan avsevärda kostnader för arrendegårdarna. Revisorerna
föreslår med anledning härav, att en närmare undersökning med biträde
av särskild expertis bör komma till stånd rörande jordbruksdriften
vid försvarets arrendegårdar. Detta förslag bör dock granskas mot bakgrunden
av de motiv, som föreligger för bibehållande av arrendegårdar på militära
övnings- och skjutfält. Chefen för armén vill med anledning härav anföra
följande.

Övnings- och skjutfält anskaffas för att militära övningar skall kunna bedrivas
utan risk för annans liv och egendom samt att kostnader för markskador
skall kunna undvikas. Vid förvärv av ett övnings- och skjutfält eftersträvas,
att fältet förläggs till från jordbrukssynpunkt så dålig mark som
möjligt, dels för att kostnaderna vid förvärv härvid kan nedbringas, dels för
att de sociala och näringspolitiska nackdelarna av förvärvet blir mindre.
Följaktligen blir övnings- och skjutfälten i regel oekonomiska från jordbrukssynpunkt.
Detta är för övrigt från civil synpunkt nästan ett villkor för
att förvärv över huvud skall komma till stånd.

Marken inom ett övnings- och skjutfält måste fortlöpande vårdas för att
den skall vara lämplig för övningarnas bedrivande. Mark, som varit i kultur,
blir fort försumpad, om icke åtgärder för dränering, vattenavrinning m. m.
vidtas. Övnings- och skjutfältens skötsel kan ske genom att en eller flera av
de jordbrukare, vilkas mark förvärvats, stannar kvar som arrendatorer med
minskad rätt till brukning av jorden och med skyldighet att hålla markytan
i för militära övningar lämpligt skick. Skötseln av fälten kan även ske genom
att särskild personal anställs härför. Den förra lösningen kan väljas
inom övningsfält, där skjutningar med skarp ammunition endast äger rum

140

i undantagsfall eller inte alls. Den senare lösningen måste i regel väljas vid
skjutfält, där skjutningar med skarp ammunition pågår nästan dagligen.
Genom att arrendatorer svarar för fältens skötsel kan kostnaderna härför
°fta nedbringas. De sociala nackdelarna av att jordbrukare tvingas avflytta
från sina fädernegårdar i samband med att kronan förvärvar marken kan
även undvikas. Det är således icke för jordbrukets skull som arrendatorer
finns på övnings- och skjutfälten, utan för att de i kombination med jordbruk
skall vidmakthålla fältets användbarhet som militärt övningsområde
samt att de sociala nackdelarna vid markförvärvet så vitt möjligt skall kunna
undvikas. Även om kronan åsamkas vissa kostnader för iståndsättning
och underhåll av arrendegårdar, torde emellertid systemet med utarrendering
av mark på vissa övningsfält i längden innebära icke obetydliga fördelar.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker chefen för armén revisorernas
förslag om en närmare undersökning rörande jordbruksdriften vid
försvarets arrendegårdar. Stockholm den 29 januari 1960.

På uppdrag av chefen för armén
OLOF RUDQVIST

Chef för sektion I

L. Brant-Lundin

Ref: Kapten Zickerman

Bilaga A

Yttrande från militärbefälhavaren för V. militärområdet

Jag instämmer med synpunkterna i de i bilagorna B—C framförda yttrandena
och vill särskilt understryka följande.

Föreslagen plantering av skog å arrendegården kan icke godtagas, enär
regementet måste ha tillgång till övningsområden med öppen och småbruten
terräng främst för övningar med och mot stridsvagnar. Sistnämnda övningar
måste av kostnadsskäl (markskador) bedrivas på övningsfältet. För övningar
i skog finnes tillräckliga områden för regementet å Villingsberg. Det
är önskvärt att de öppna områdena enligt ovan avbetas så att buskvegetation
m. m. förhindras intränga på området och därmed försämra övningsmöjligheterna.
Stockholm den 15 januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från sekundchefen för Livregementets grenadjärer (13)

Vid nuvarande sekundchefens tillträde av sin befattning, år 1955, fanns
inom övningsområdet tre arrendegårdar, nämligen Slätten, Munkatorp och
St. Hjortstorp. Sekundchefen bedömde, att utbildningsmöjligheterna skulle
förbättras — främst beträffande utbildning i granatkastarskjutning — genom
en uppsägning av arrendekontrakten med arrendatorerna i Munkatorp
och St. Hjortstorp. Sedan uppsägningen verkställts, ledde de enligt ovan förbättrade
betingelserna för skjutning med granatkastare även till ökade möjligheter
för utbildning i spräng- och mintjänst.

Mot samma bakgrund som vad gällde arrendegårdarna Munkatorp och

141

St. Hjortstorp övervägdes nedläggande även av jordbruket vid Slätten. Härvid
tillkom dock följande faktorer:

a) Arrendatorn disponerade endast ett mindre område —- enligt kontraktet
högst 10 har — att upplöjas för fri brukning. Belägenheten av detta brukningsområde
kunde regleras av sekundchefen.

b) Inom området fanns förråd för viss krigsmateriel, utbildningsmateriel
samt fasta utbildningsanordningar och värmestuga.

c) Arrendatorn utövade utan kostnad för kronan tillsyn över såväl förråd
som trafik och annan rörelse inom området.

Faktorerna a)—c) ovan ansågs innebära övervägande skäl att bibehålla
Slätten som arrendegård.

Ovan angivna förhållanden äro fortfarande aktuella med den inskränkningen
att mängden av krigsmateriel minskat i samband med den allmänna
utflyttningen av krigsförråden.

I vad avser frågan om att eventuellt återföra området till skogsbruk torde
rent allmänt böra framhållas, att plantering av skog skulle komma att avstänga
området för övningar under avsevärd tid. Vidare att avvägningen
mellan skogs- och öppen terräng i det aktuella området för närvarande är
lämplig och gynnar genomförandet av övningar.

Vidare må i detta sammanhang framhållas, att det inom ett flitigt frekventerat
övningsområde föreligger stora svårigheter att förena skogliga synpunkter
på rationellt skogsbruk med utbildningsavdelningars önskemål om
disponerande av övningsterrängen.

Sammanfattning: Även om det på grund av viss minskad förrådsförvaring
av krigsmateriel inom området numera är mindre angeläget än tidigare att
disponera arrendatorn som tillsynsman, synes det dock med hänsyn till övriga
omständigheter fortfarande lämpligt att bibehålla Slätten som arrendegård.
Stockholm den 14 januari 1960.

Bilaga C

PM (ingående nyuppförd ekonomibyggnad vid arrendegård Slätten under I 3

1. Kostnaden för nyinvesteringar i byggnader in. in. bör ej ställas i relation
till ökningen av arrendeavgiften utan snarare till hela arrendeavgiften
då alternativet torde ha varit nedläggning av driften och uppsägning av arrendatorn.

En nedläggning av driften skulle ha medfört att betesmarkerna kommit ur
kultur vilket medfört komplikationer ur övningsfältssynpunkt. För att förhindra
att buskvegetationen tagit överhand hade rensnings- och röjningsarbeten
måst utföras kontinuerligt vilket skulle ha medfört kostnader och/eller
uppoffrande av övningstid för ev. insatt värnpliktig arbetskraft. Krav på
omväxlande terräng och framkomlighet inom övningsområdet gör att man
inte kan låta ifrågavarande marker helt växa igen. Av samma skäl måste av
revisorerna föreslagen skogsplantering förkastas.

2. Statens forskningsanstalt för lantbruksbyggnader anser att utförande
enligt deras förslag hade varit »enklare, billigare och mindre arbetskrävande».
I avsaknad av ritningar på deras förslag kan detta uttalande ej bemötas.
Kostnaden för utförd typ av byggnad är dock låg jämförd med konventionellt
utförda byggnader.

Av intresse kan vara att jämföra kostnaden för den icke varmbonade de -

142

len av byggnaden med kostnaden för enkla, icke isolerade förråd av gängse
typ. För jämförelsen rensas totalkostnaden från kostnader för El, VVS och
transportör.

Totalkostnad .................................. 114 000:_

El och VVS med yttre ansl....................... 19 900: —

Transportör ca................................. 6 300:— 26 200: —

87 800:—

Kostnaden för den konventionellt utförda varmbonade delen kan uppskattas
till kr. 9 000: -— (100 in3 å 90: —). Återstår för Kalldelen kr. 78 800: -—.
Golvyta inkl. bjälklag 640 m2 Kostnad per m2 kr. 123: —

Volym.............. 2 900 m3 Kostnad per m3 kr. 27:20

I ovanstående å-priser ingå alltså utvändig planering, invändig inredning
med silo, fodergrindar, ungdjursboxar, sjukboxar samt hela projekteringsoch
konstruktionskostnaden.

I betraktande härav måste kvadratmeterpriset anses som lågt jämfört med

cirka 125:-- 150:— pr m2 för konventionellt byggda, enkla kallförråd

utan någon som helst inredning.

Det faktum att LBF:s nykonstruktion senare utförts även på andra håll
bestyrker även byggnadens ekonomi och ändamålsenlighet.

3. Forskningsanstalten anmärker på att byggnaden saknar »tradition».
Detta faktum kan väl även tolkas i positiv riktning. I en tid då byggnadsindustrien
i övrigt söker sig fram på nya vägar bör väl även lantbruket eftersträva
nya, billigare och rationellare byggnadstyper. För lantbruket av i dag
blir konventionellt byggnadssätt för dyrt och nya uppslag bör prövas. Även
om statens forskningsanstalt har vissa detaljanmärkningar att göra mot
just den byggnadstyp som här använts, bör väl ej detta få bortskymma det
goda initiativ som FortF här tagit för att medverka till att en av erfarna
lantbruksbyggnadsprojektörer utarbetad byggnadstyp kommit till utförande,
i synnerhet som byggnaden enligt arrendatorns uppfattning fungerar på
ett utmärkt sätt och i viss utsträckning blivit ett föredöme.

4. Forskningsanstalten anser utan angivande av skäl att underhållskostnaderna
kommer att bli höga. Min uppfattning är snarare att underhållet
kommer att bli billigt, tack vare att allt virke impregnerats. Vilken uppfattning
som är den rätta får väl framtiden utvisa.

5. Forskningsanstalten anser att fördyringen på grund av ändrad takbeklädnad
uppgår till kr. 15 000: —, d. v. s. 15: — pr in2 takyta. Gjorda beräkningar
ha visat att den verkliga merkostnaden utgjorde kr. 4 000: —, vilken
kostnad ej har belastat statsverket då konsulten LBF, som helt påtagit sig
ansvaret för felkonstruktionen, har bidragit med ovannämnda summa för
ändringen. Karlstad den 14/1 1960.

Statskontoret

Revisorerna ha funnit, att förräntningen av det kapital, som under budgetåren
1956/57—1958/59 investerats i sex av försvarets arrendegårdar,
blott utgör omkring en procent, en avkastning som måste anses ringa.
Framhållas må emellertid, att revisorernas undersökning berört endast
sex gårdar och att investeringarna i fem av dessa föregåtts av undersökningar
av 1951 års Järvafältsutredning. Några mera vittgående slutsatser
kunna således icke dragas av det nu framlagda materialet.

143

Statskontoret ansluter sig till revisorernas uppfattning, alt det är av
största vikt, att, innan ytterligare investeringar göras i av försvaret förvaltade
arrendegårdar, frågan om fastigheternas värde ur jordbrukssynpunkt
underkastas sakkunnig prövning. Därvid bör naturligtvis bl. a. undersökas,
om nedläggande av driften bör ske.

Beträffande däremot förslaget om en allmän genomgång av frågor rörande
driften vid arrendegårdarna må erinras, att under senare år utredningar
rörande arrendegårdarna ha utförts — förutom av Järvafältsutredningen
— av fortifikationsförvaltningen och av statens sakrevision.
Härigenom torde lönsamheten av samtliga ifrågavarande jordbruk ha blivit
föremål för granskning, och det kan mot denna bakgrund måhända
ifrågasättas om en mera omfattande ny utredning i ämnet är påkallad.

Ämbetsverket förutsätter slutligen — liksom revisorerna -— att för framtiden
samråd i ifrågakommande byggnadsfrågor alltid äger rum mellan
fortifikationsförvaltningen och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lindblad. Stockholm den 16 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Ragnar Andersson Brita Olsson

Föredragande

Statens sakrevision

Försvarets arrendegårdar ha varit föremål för ett flertal utredningar.
Bl. a. företogs genom fortifikationsförvaltningens försorg åren 1949—53
en inventering av samtliga försvarets jordbruksfastigheter i och för planering
av gårdarnas framtida disposition, rationalisering och iståndsättning
av byggnadsbeståndet samt i anslutning härtill arrendevärdering.

Vidare må erinras om 1951 års Järvafältsutrednings förslag den 1 september
1953. Enligt detta förslag skulle bl. a. av de å fältet då befintliga 42
arrendegårdarna 22 bibehållas, medan 20 skulle upphöra som självständiga
arrendegårdar. Förslaget omfattade jämväl iståndsättning av vissa
av de gårdar, som skulle bibehållas. Bland dessa märktes fem av de sex i
statsrevisorernas berättelse berörda fastigheterna, nämligen Åkalla gård,
Eggeby gård, Ervinge gård, Hästa gård och Lilla Tensta gård. Genom beslut
den 30 april 1954 uppdrog Kungl. Maj :t åt fortifikationsförvaltningen
att ordna arrendeförhållandena på Järvafältet i huvudsaklig överensstämmelse
med det av utredningen framlagda förslaget. Medel ha anvisats
etappvis för ändamålet.

Försvarets arrendegårdar ha även varit föremål för viss granskning
inom sakrevisionen. Granskningen har avsett de under försvarets förvaltning
stående markområden, vilka ha karaktär av skogs- och jordbruksfastigheter,
med undanlag dock för de å Järvafältet befintliga jordbruksfastigheterna.
Resultatet av granskningen sammanställdes i en promemoria
av oktober 1951 angående viss granskning av försvarets domänförvaltning.
I promemorian framhölls bl. a., att det förefallit som om den inventering
av försvarets arrendegårdar, som påbörjats 1949 och vid vilken
huvudvikten lagts vid jordbruksfastigheternas byggnadsbestånd, icke alltid
tillräckligt förutsättningslöst bedömt de faktiska betingelserna för gårdarnas
fortbestånd samt utformning, t. ex. med avseende å lämplig driftform.
Allenast de gårdar, vilka med säkerhet utan förfång för militära

144

syften kunde tänkas komma att bestå en längre lid framåt och som ej heller
med fördel kunde avyttras eller överlåtas å domänverket, borde bibehållas
som försvarets jordbruksfastigheter. Endast då det framstode som
ofrånkomligt borde nyuppförande av ekonomibyggnader tillgripas. Granskningsmännen
hade fått den uppfattningen, att dessa allmänna synpunkter
torde ha stått klara för fortifikationsförvaltningen, men de ville ändock
understryka, alt man i avsikt att nedbringa eller i bästa fall onödiggöra
utgifter för nybygge, som sällan eller aldrig godtagbart kunde förräntas
av en arrendator, noggrant borde undersöka och överväga varje
möjlighet till omdisposition av egendomen, t. ex. i form av sammanslagning
med granngårdar, drift av kreaturslöst jordbruk, övergång till extensivare
jordbruksformer, såsom utläggning till betesmark eller fårfarm.
Från ansvarigt förvaltningshåll syntes man få taga risken av klagomål
framför att giva efter för arrendatorers ur statsverkets synpunkt olämpliga
önskemål beträffande driftform och deras ofta överdrivna fordringar
på byggnadsbeståndet. Avgörande måste vara det faktiska läget på längre
sikt, och de militära intressena måste äga företrädesrätt.

I promemorian lämnades vidare en redogörelse för vissa fall, som påträffats
och där i nu nämnda avseenden en mindre lämplig lösning syntes
ha valts vid gårdarnas utformning och vid byggnadsbeståndets avvägning.
^

Ifrågavarande granskningspromemoria delgavs bl. a. fortifikationsförvaltningen.
I skrivelse den 1 april 1952 meddelade förvaltningen, att i anslutning
till förslagen i promemorian vissa åtgärder vidtagits, däribland omdisposition
av egendomar, varigenom investeringskostnader undvikits.

Från fortifikationsförvaltningen ha beträffande de nu aktuella erinringarna
under hand framhållits bl. a. följande. Försvarets arrendegårdar
inginge i övningsmark, vilken icke finge bli vildmark utan måste vårdas.
Ett av de ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga sätten att hålla övningsmarken
i ett för militära övningar användbart skick vore att utarrendera
densamma. Förvaltningen strävade systematiskt att minska antalet
arrendegårdar genom att utarrendera marken till innehavare axkringliggande
gårdar. Vidare har meddelats, att sammanlagt under de nu
aktuella budgetåren 1956—59 i ny- och ombyggnader investerats högst
800 000 kronor.

Enligt sakrevisionens mening är det uppenbart, att de i förevarande paragraf
redovisade höjningarna av arrendeavgälderna icke i och för sig utgöra
skälig avkastning på det av kronan i fastigheterna investerade kapitalet.
Sakrevisionen får därför i likhet med riksdagens revisorer understryka
betydelsen av att, innan ytterligare investeringar göras i av försvaret
förvaltade jordbruksfastigheter, frågan om nämnda fastigheters värde
från jordbrukssynpunkt underkastas sakkunnig prövning. Mot bakgrunden
av de utredningar, som redan ägt rum beträffande de ifrågavarande
jordbruksfastigheterna, anser sakrevisionen det likväl kunna ifrågasättas,
om tillräckliga skäl föreligga att föranstalta om en närmare undersökning
rörande jordbruksdriften vid försvarets arrendegårdar.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Lindencrona, Cardelius, Lundgren
och Löfqvist.

Särskild föredragande förste revisor Boalt. I övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef och byråchef von Willebrand. Stockholm den It januari
1960.

WILHELM BJÖRCK

B. XVallén

145

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

Sedan Kungl. Fortifikationsförvaltningen den 5 april 1954 för granskning
översänt vissa ritningshandlingar med preliminära kostnadsberäkningar rörande
gården Slätten på Livregementets Grenadjärers övningsfält, företog
forskningsanstalten, efter samråd med fortifikationsförvaltningen, en undersökning
på platsen i enlighet med vad som omförmäles i forskningsanstaltens
brev till fortifikationsförvaltningen av den 13 juli 1954 (bil. I).1
Granskning av ritningshandlingarna gav vid handen dels att byggnaderna
icke kunde uppföras för den i kostnadsberäkningarna angivna summan och
dels att byggnadsutförandet var alltför kostbart. Vid all projektering av uthusbyggnader
till gårdar av detta slag bör icke lämnas åsido att byggnaderna
eventuellt bör kunna användas i en framtid för militärt ändamål av något
slag, förråd, garage etc. (Se exempelvis vad som skett nu med gårdar
på Ravlunda skjutfält.) Även av den anledningen underkände forskningsanstalten
de då föreliggande ritningshandlingarna.

Vid besöket på Slätten företeddes arrendekontrakt, vari angavs för vilket
koantal in. in. ladugården skulle planeras, samt vilka övriga byggnader jordägaren
skulle uppföra. I enlighet med den förda diskussionen upprättade
forskningsanstalten ett skissförslag till byggnader (bil. 2)1 samt utförde en
arbetsbeskrivning och preliminär kostnadsberäkning över dessa byggnader.
Sammanlagda kostnaden för såväl ladugård som loge, maskinhus och magasin
beräknades till cirka 40 000 kronor. Någon ersättning till anstalten
för ritningsarbete åt statliga institutioner utgår icke. (SFS nr 466, § 4.) För
att erhålla tillräckliga möjligheter till försöksverksamhet, åligger det forskningsanstalten
att söka samarbete med fastighetsförvaltande myndigheter.
Ärendet ansågs brådskande (bil. 3),1 enär såväl Kronan som arrendatorn
hade intresse av att byggnaden snarast uppfördes. Något svar på anstaltens
skissförslag inkom emellertid icke från fortifikationsförvaltningen.

Beträffande de upplysningar som lämnats av byggnadsdirektören vid V :e
militärbefälsstaben till revisorerna, må följande anföras.

År 1958 fanns i landet enligt anstaltens inventering ej mindre än 81 lösdriftsstallar
för mjölkkor och 151 sådana för göddjur. Vid forskningsanstalten
påbörjades redan hösten 1952 försök med lösgående nötkreatur. Fyra
tjänstemän vid forskningsanstalten har i USA (1946, 1948, 1953 och 1958)
studerat lösdriftsförsök, nämligen två agronomer och två civilingenjörer.
År 1953 utgav anstalten (meddelande nr 27) en översikt över dittills vunna
erfarenheter av lösdriftssystemet för mjölkkor och 1954 utgavs ett meddelande
angående erfarenheter av lösdriftsstallar i Sverige. År 1954 deltog anstaltens
chef i en kongress i Luzern rörande lösdriftsstallar och vad därmed
sammanhänger och år 1956 hölls första internationella byggforskningskongressen
i Lund. Vid dessa tillfällen redovisades erfarenheter beträffande
lösdrift av ett flertal forskare från Europa och USA. Någon anledning att på
av byggnadsdirektören angivna skäl anlita privat sakkunskap förelåg sålunda
icke.

Den byggnadstyp som valts för Slätten är med det utförande byggnaden
fått ingalunda prisbillig. Vilka förstärkningsarbeten å grunden, som måst
vidtagas, undandrar sig forskningsanstaltens bedömande, eftersom några
detaljer icke redovisats, likaså vilka kompletteringsarbeten, som utförts på
begäran av distriktsveterinär och yrkesinspektör.

Den av byggnadsdirektören angivna orsaken till dubbel takbeläggning,
bräder på förvandring och korrugerad aluminiumplåt, är utan tvivel helt
riktig. Takytan är 1 000 m2, brädpanelen kostar per in2

1 Ej avtryckta.

10 Hev. beriilIelse ang. statsverket är 1959. II

146

material .................... 11: —

arbete med läggning.......... 1: 50

omkostnader m. m........... 2: 40

Summa kronor 14:90, eller tillhopa cirka 15 000 kronor.

Korrugerad aluminium, 0,7 mm tjocklek kostar per m plåt

........................ 11: —

läggning av plattan .......... 1:50

åsar jämte arbete ............ 2: —

omkostnader in. m........... 2: 80

Summa kronor 17:30, eller tillhopa kronor 17 300.

I kostnadsfrågan vill forskningsanstalten vidare tillägga, att anstaltens
förslag år 1954 på grund av den erfarenhet som vunnits inom försöksverksamheten
och annorledes, fyra år senare, då byggnadsprojektet å Slätten
realiserades, borde lett till ytterligare någon kostnadssänkning i förhållande
till tidigare projekt.

De jordbruksekonomiska och jordbrukstekniska förutsättningar, som
forskningsanstalten byggde sitt skissförslag på var att byggnaderna skulle
planeras för de i kontraktet angivna 12 korna. Därjämte meddelades, enligt
anteckningar vid besökstillfället på Slätten, att vissa ytterligare områden av
övningsfältet kunde periodvis få betas, varför arrendatorn kunde hålla ett
något större antal ungdjur för köttproduktion än vad som betingades av rekryteringen
av nötkreatursbesättningen. Vid besökstillfället diskuterades
frågan om behovet för arrendatorn att kunna hålla även en del svin och fjäderfä.
Därvid diskuterades möjligheten av att för detta ändamål genom en
enkel renovering av den gamla ladugården kunna skapa dessa utrymmen.
Vid forskningsanstaltens senare besök hösten 1959 hade den gamla ladugården
ytterligare hunnit förfalla och en eventuell renovering skulle därför
ytterligare fördyras. Det bör understrykas, att arrendatorns" arbetsinkomst
genom den nuvarande utformningen av produktionen vid gården blir mindre
god, även om arrendet får betraktas som lågt. Dessutom saknar arrendatorn
fortfarande lämpliga utrymmen för maskiner och redskap, liksom magasinsutrymmen.

Slutligen vill forskningsanstalten understryka vad revisorerna anfört i fråga
om nyinvesteringar i jordbruksfastigheter av detta slag samt behovet av en
undersökning huruvida icke många av försvarets arrendegårdar bör på ena eller
andra sättet kunna avvecklas. Detta gäller icke blott "arrendegårdar eller
mark lydande under fortifikationsförvaltningen utan även mark tillhörig
andra försvarsmyndigheter. I allmänhet är de militära övningsfälten belägna
på dålig jordbruksjord, som måhända, om militära skäl så tillåter, med
större fördel bör skogsplanteras. Någon anledning för Kronan att hålla hus
och bortarrendera egendomar, som till följd av militärt intrång, belägenhet
m. in. endast kan lämna mycket låga arrenden, arrendebelopp som mycket
sällan ens täcker förräntningarna av investeringar i uthus, kan icke föreligga,
i synnerhet som helt kan bortses från gårdarnas betydelse ur livsmedelsproduktionssynpunkt.

Ett ytterligare skäl för en översyn av dessa markförhållanden synes vara
att vissa jordarealer kring en del övningsfält är så belägna att de kan bedömas
aldrig behöva tagas i anspråk för militärt ändamål eller annat Kronans
bruk. Även sådana jordarealer äro nu stundom utarrenderade, men borde
hellre genom lantbruksnämnderna kunna försäljas till bestående jordbruks -

147

fastigheter i närheten. En väsentlig besparing av direkta utgifter och indirekta
kostnader, såsom resor för värderingar, arrendesyner m. m., skulle på
detta sätt kunna ske. Lund den 29 januari 1960.

A. ÖRBORN

Stig Sagnert

§ 15 Vissa kostnader för reningsverk, gatuunderhåll m. m. i Såtenäs

och Karlsborg

Försvarets civilförvaltning

Den av revisorerna under nämnda paragraf lämnade redogörelsen är
synnerligen knapphändig och ger endast antydningar om de problem, vilka
i förevarande sammanhang uppställa sig. Berättelsen ger i denna del icke
tillräckliga hållpunkter för en allsidig bedömning av berörda problem. Den
bebyggelse varom fråga är och de i samband därmed anlagda vägarna och
gatorna tillkommo efter förslag av chefen för försvarsdepartementet i ett
antal propositioner under åren 1940, 1941, 1943 och 1944. Även i Karlsborg
omlades avloppsledningar och tillkom ett reningsverk efter därom i propositionen
1944: 175 (s. 72) framlagt förslag. Av propositionerna framgår ej,
i vad mån kronan gjort utfästelser till vederbörande kommun. Propositionerna
grunda sig på av dåvarande egnahemsstyrelsen och sedermera försvarets
bostadsanskaffningsnämnd samt de tidigaste jämväl på av flygförvaltningen
till Kungl. Maj :t ingivna förslag. Handlingarna i ärendet ha därvid
oftast tillställts vederbörligt riksdagsutskott.

Revisorerna hava uttalat, att — i motsats till vad som är fallet inom övriga
delar av respektive kommuner — inom de av kronan ägda områdena
med statsmedel bestritts kostnaderna för vissa anläggningar samt deras
drift och underhåll. Såvitt det är civilförvaltningen bekant finnes inom
Tuns kommun ej något annat område med motsvarande bebyggelse som den
å Såtenäs. En viss skillnad torde därför få göras mellan Karlsborgs och
Tuns kommuner. Vidare hava revisorerna uttryckt en förmodan, att anledningen
till att kronan bestritt kostnaderna skulle vara, att kronan är ägare
till marken. I vad mån dessa åligganden åvila kronan såsom fastighetsägare
har icke utretts.

Det synes civilförvaltningen lämpligast, att åt fortifikalionsförvaltningen
uppdrages att utreda hela det hithörande frågelcomplexet och till Kungl.
Maj:t inkomma med en redogörelse för icke blott de olika slag av kostnader,
som bestridas av kronan, utan även grunden för att så sker. Först sedan
en sådan utredning föreligger, torde kunna avgöras, om av revisorerna föreslagna
förhandlingar med kommunerna böra påkallas.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknade Lundberg och byrådirektören
Burnander, den sistnämnde föredragande, samt krigsråden Brunskog
och Nilsson. Stockholm den 19 januari 1960.

Arthur Burnander

RAGNAR LUNDBERG

W. Säfstrnm

148

F ortif ikationsf örvaltningen

Fortifikationsförvaltningen får meddela, att ämbetsverket — med åberopande
av riksdagens revisorers uttalande i förevarande ärende — kommer
att upptaga förhandlingar med vederbörande kommuner. Såsom underlag
för dessa förhandlingar erfordras emellertid omfattande utredningar av tekmsk
och ekonomisk art för bestämmande av omfattningen av kronans anspråk.
Det är ämbetsverkets avsikt att i sinom tid redovisa resultatet av förhandlingarna
för Kungl. Maj :t. Stockholm den 2 februari 1960.

GUNNAR CHRISTIANSON

E. Holmström //. Wennborg

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente

EnUgt Kungl. Maj ris nådiga beslut är gemenskapen mellan Karlsborgs
garnisonsforsamling och Karlsborgs territoriella församling upplöst fr. o. m.
1/1 1960 och har i samband härmed församlingen medgivits rätt att mot er^ttning
disponera garnisonskyrkan intill dess att ny kyrka uppförts i samhallet.
Garnisonskyrkan rymmer 800—1 000 personer och besöksfrekvensen
var år 1959 i medeltal 167 personer pr gång (söndag).

Poststationen flyttades till samhället omkring 1875 och telestationen skall
t /aiaan^ mCd telefonnätets automatisering flyttas från fästningsområdet

Badinrättningen är upplåten vissa timmar i veckan för kommunala bad
men frekventeras i huvudsak av försvarsanställd personal med anhöriga.
Inrättningen minskar i betydelse allt eftersom modernisering av bostäder
fortskrider. Antalet kommunala bad 1959 var ca 4 000.

Garnisonssjukhuset, som hitintills i stor utsträckning betjänat allmänheten,
kommer enligt beslut att nedläggas i och med utgången av detta år. Lokaliteterna
äro därefter avsedda att, i samband med Lv 1 avveckling och S 2
förläggning till Karlsborg, eventuellt utnyttjas som förläggning för FJS, som
hitintills disponerat baracklägret på Vanäs udde. Detta ''barackläger är sedermera
avsett att utgöra reservförläggning för repetitionsövningsförband

All mark och samtliga å Vanäs udde belägna byggnader, med undantag för
6 mindre bostads- och affärslägenheter samt ett antal privatuppförda provisoriska
fordonsskydd, är kronans egendom.

De privata näringsidkarna å fästningen
FH:s livsmedel
Karlsborgs El.affär
Bergstedts skoaffär (filial)

Sundmarks speceriaffär
Askens Matsalar
Karlsborgs Blomsterhandel
» Bokhandel
Landins Herrfrisering
Fallanders konditori
Konsum, filialbutik
Karlsborgs Mejeri (filial)

Arfvidsons Eftr manufakturaffär
Lundkvists Järnaffär och bostadshus

K. Johanssons skomakeri

äro följande:

hyr lokal av kronan
» » » »

» » » »

» källarlokal av kronan
» lokal i Soldathemmet

» » » »

» » av AmfK

egen byggnad, arrenderar mark
» » » »

» » » »

149

Samtliga dessa näringsidkare betjäna i huvudsak försvarsanställd personal,
boende i fästningen eller dess närhet.

Antalet å Vanäs udde disponibla bostadslägenheter, varav 75 % finnes
inom vallarna, är ca 300. Samtliga ha karaktären av tjänstebostäder eller uthyrningsbostäder
med industriklausul. Hyresgäster är som regel försvarsanställd
personal.

Turisttrafiken i Karlsborg med omnejd är sommartid livlig. Bl. a. besökes
fästningen av ca 10 000 turister per säsong. Försök har gjorts att kanalisera
trafikströmmen för att utbildning m. m. ej skall störas.

Vattenverk och reningsverk samt elverk äro affärsdrivande (självförsörjande)
och lämnar icke oväsentliga överskott. En överlåtelse av dessa anläggningar
till kommunen skulle bl. a. medföra betydligt ökade förbrukningskostnader
för kronans vatten och elenergi jämfört med nuvarande
självkostnadspriser. Dessutom skulle säkerligen krävas en dyrbar upprustning
av nuvarande yttre ledningsnät.

Frågan om att kommunen skulle övertaga allmänna underhållet i fästningen
har berörts tidigare men avskrivits med hänsyn till rådande förhållanden
i fästningen.

Som jämförelse kan nämnas, att Kronan har två bostadsområden i samhället,
Västra vägen (84 bostadslägenheter) och Norra skogen (106 enfamiljsvillor).
Där har gatuunderhåll m. m. och i fråga om Norra skogen även
parkunderhåll överförts till kommunen.

Anledningen till att fästningsområdet förblivit självförsörjande har sålunda
berott på områdets speciella karaktär av öppet kasernområde.

Som framgår av bifogad1 situationsplan över området, där de olika institutionerna
äro inlagda med olika färg och viktigare byggnader och områden
markerade med siffror, äro de olika lokaliteterna blandade om varandra och
spridda över hela området. Egentligt kasernområde (kaserngård) saknas,
och hela området — i varje fall inom vallarna — måste betraktas som ett
öppet kasernområde.

Med hänsyn till att allmänheten har fritt tillträde till området har detta
medfört vissa olägenheter för utbildningen och krävt avstängning av viktigare
övningsområden och förrådsplatser, ibland även gator, samt skärpt bevakning
inom hela området. Denna bevakning är samordnad mellan de olika
institutionerna och skötes bl. a. genom patrullering.

För regementets del är det givetvis av underordnad betydelse om Kronan
eller Kommunen svarar för underhållet, men ur utbildnings- och bevakningssynpunkt
måste områdets karaktär av kasernområde ovillkorligen bibehållas.

Brist på medel har tyvärr medfört att underhållet eftersatts. Om kommunen
skulle överta ansvaret skulle krav på förbättringar (parallellställning
med kommunen i övrigt) med all säkerhet uppkomma. Detta skulle i sin tur
medföra ökning av redan nu höga skatter — en utveckling som menligt skulle
påverka rekrytering m. m.

Jag får därför i underdånighet föreslå att Kronan även i fortsättningen
bestrider nämnda kostnader. Karlsborg den 21 januari 1960.

N. KAHLÉN

Regementschef

Stig Holmberg

Ref: Kapten. Blomquist

Ej avtryckt.

150

Chefen för flygvapnet

Med insändande av bifogade (bilaga) utlåtande från CF 7 får chefen för
flygvapnet anföra följande.

De lokala förhållandena i Såtenäs äro sådana, att en närmare undersökning
kan komma att visa, att det icke vore naturligt eller skäligt att belasta
kommunen med av riksdagsrevisorerna påtalade kostnader. Vid eventuella
förhandlingar i ämnet bör bl. a. beaktas, att en höjd kommunalskatt skulle
öka de redan nu stora svårigheterna att förvärva och behålla personal vid
flygflottiljen.

Liknande svårlösta frågor kan uppstå även på andra platser i landet, i de
fall personalbostäder är belägna intill och måhända även i en del fall där de
är belägna inom militära eller andra staten tillhöriga etablissement på mark,
där samhällsbildning eller bostadsbebyggelse i övrigt icke varit naturlig eller
betingad av brist på tomtmark eller dylikt.

På uppdrag av chefen för flygvapnet
G. ODQVIST

Souschef vid flygstaben

C. O. Larsson

Bilaga

Yttrande från chefen för Skaraborgs flygflottilj

Vid flottiljens uppsättande 1938—40 måste Kronan, med hänsyn till det
geografiska läget (stora avstånd till tätorter) och enär det i den lilla landskommunen
Tun icke fanns någon civil hyresmarknad, uppföra bostäder för
personalen. Genom dåvarande Kungl. Flygförvaltningens byggnadsavdelnings
försorg uppfördes inom det inhägnade området ett antal tjänstebostäder för
i huvudsak säkerhetspersonal och kommenderad personal (off. och uoff.).
Det ursprungliga lägenhetsantalet har under årens lopp utökats och är f. n.
ca 125. För den icke kommenderade personalen (ubef. och civilanställda)
uppfördes av Kungl. Egnahemsstyrelsen (Statens bostadsanskaffningsnämnd)
på mark tillhörande C F7 förvaltningsområde, men omedelbart
utanför fljstaketet, under åren 1940—42 86 st. enfamilj svillor (uthyrningsfastigheter)
och sedermera 3 hyresfastigheter om 4 lägenheter vardera. Kommunen
kunde vid denna tidpunkt icke ställa erforderlig mark till förfogande
och enär ärendet var brådskande (bostäder erfordrades) beslöts att villastadsbebyggelsen
skulle läggas på den plats där den nu är uppförd. Såvida
kommunen kunnat ställa mark till förfogande hade säkerligen villastaden
uppbyggts i anslutning till Tuns kyrkby och således legat helt skild från
flottiljen. Kommunen hade vid denna tidpunkt ej heller vare sig vatten- eller
avloppsfrågan ordnad utan såväl vatten, avlopp som elkraftförsörjningen
av villastaden anknöts till flottiljen i övrigt.

Intill 1950 förvaltades villastadens fastigheter av Kungl. Egnahemsstyrelsen
(Statens bostadsanskaffningsnämnd). 1950 beslutades, efter det försök
gjorts att sälja fastigheterna till personal anställd vid flottiljen, att hela villastadsbebyggelsen
skulle överföras till C F7 förvaltningsområde. Genom
Kungl. Fortifikationsförvaltningens försorg byggdes 1952 inom villastadsområdet
två radhus varför totala antalet lägenheter inom detta område är
ca 125.

151

Under de senaste fem åren har inom Tuns kyrkby ordnats såväl vatten
som avlopp, men avståndet mellan dessa anläggningar och villastaden är så
stort att det icke blir ekonomiskt lönande att inkoppla villastaden på kommunens
nät. Kapaciteten är icke heller dimensionerad för både villastaden
och en total utbyggnad av kyrkbyn enl. fastställd byggnadsplan.

Det torde vara Statens (d. v. s. hyresvärdens) skyldighet att tillse att hyresgästerna
får såväl vatten som avlopp och elkraft. Detta kan åstadkommas
endera genom att hyresvärden träffar avtal med kommunen om detta eller
att hyresvärden själv ordnar detsamma. Med hänsyn till att bebyggelsen nu
i dessa frågor är direkt ansluten till flottiljen måste således kommunen köpa
vissa andelar av Staten för att sedermera åter sälja tjänsterna mot fastställda
taxor till Staten. Kostnaderna för Staten måste således bli dyrare enär
kommunen även måste pålägga administrativa m. fl. kostnader. Nuvarande
system att Staten själv svarar för kostnaderna (självkostnader) torde vara
förmånligast.

Sak samma gäller vägunderhåll in. m. Inom Tuns kommun finnes ingen
organisation för detta och såvida en dylik organisation uppbygges enbart
för villastadsområdet torde detta bli avsevärt dyrare för Staten än att Staten
sköter detsamma för självkostnad.

Statsrevisorerna har jämfört Såtenäs med Karlsborg och tydligen bibringats
den uppfattningen att förhållandena äro likartade. Denna uppfattning
kan icke biträdas enär viss bebyggelse därstädes är belägen i anslutning till
Karlshorgs samhälle och geografiskt vitt skild från de militära förbanden.

Jag får därför föreslå att de av revisorerna påtalade förhållandena lämnas
utan åtgärd vad gäller Såtenäs. Stockholm den 29 januari 1960-

F. BARKMAN
Flottilj chef

G. Hultgren

Statskontoret

Att anläggandet av bl. a. gator, vägar och parker samt att anordnandet
av vattenförsörjning och avlopp in. m. inom de av kronan ägda områdena i
Såtenäs och Karlsborg bekostats av kronan, synes sammanhänga med särskilda
förhållanden, som medfört avvikelser från vad som normalt gäller i
fråga om kommuns åtaganden i dessa hänseenden. Statskontoret kan på föreliggande
utredning icke bedöma, om och i vad mån anledning finnes till
sådana avvikelser för framtiden. Frågan synes emellertid böra ägnas uppmärksamhet,
och ämbetsverket tillstyrker, att förhandlingar i ämnet upptagas
mellan fortifikationsförvaltningen och vederbörande kommuner.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissanen
Lindblad. Stockholm den 23 januari 1960.

Tord Elf ner

Föredragande

IVAR LÖFQVIST

Brita Olsson

152

SOCIALDEPARTEMENTET

§ 16 Lån till anordnande av kollektiva tvätterier

Bostadsstyrelsen

De statliga stödformerna för åstadkommande av förbättrade tvättförhållanden
har under de senaste tjugo åren successivt utvecklats och förstärkts.
Den bidragsverksamhet, som 1939 påbörjades till förmån för gemensamma
tvättinrättningar på landsbygden, var i fråga om bidragens storlek av mycket
begränsad omfattning. Under de fyra första budgetåren disponerades
sålunda anslag om endast 50 000 kronor per år för verksamheten. Under tiden
därefter intill den 1 juli 1948, då bidragsverksamheten upphörde, anslog
Kungl. Maj :t sammanlagt 950 000 kronor för bidrag till tvätterier.

1941 års befolkningsutredning redogjorde i sitt betänkande Kollektiv
tvätt (SOU 1947: 1) bl. a. för det påfallande stora behovet av bättre tvättmojligheter
och föreslog under åberopande av sociala och befolkningspolitiska
skäl väsentligt utvidgade statliga stödåtgärder. Det anfördes i detta
sammanhang, att tvättarbete bedrivet för hand var mer arbetskrävande än
åtskilliga manliga yrkesarbeten och att tvättarbetet ofta utfördes under förhållanden,
som med hänsyn till husmoderns personliga hälsa och bostadshygienen
måste betraktas som i hög grad otillfredsställande. På grundval av
denna utredning framlade Kungl. Maj :t i proposition nr 130 till 1948 års
riksdag förslag om statslån till kollektiva tvätterier. I propositionen anförde
departementschefen bl. a., att tvättanläggningar till hushållens tjänst
hade en given plats bland de gemensamhetsanläggningar, som avsåg att underlätta
hemmens arbete, att de för bidragsverksamheten anvisade anslagen
trots väsentliga höjningar, sedan verksamheten påbörjades, ändå under vissa
perioder hade visat sig otillräckliga, samt att en omläggning av stödverksamheten
till lån skulle medföra en bättre överensstämmelse med formerna
för stöd åt bostadsbyggandet. Enligt förslaget skulle lån kunna utgå med
80 % av godkänd anläggningskostnad. Där särskilda omständigheter förelåg
skulle lån helt eller delvis kunna vara räntefritt och stående. Riksdagen beslöt
i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag och nya bestämmelser om statslån
till kollektiva tvätterier infördes från den 1 juli 1948 (kungl. kungörelsen
den 30 juni 1948, nr 566). De första tre budgetåren härefter uppgick anslaget
till lån till kollektiva tvätterier till respektive 750 000 kronor, 2 000 000
kronor och 2 000 000 kronor.

Bostadskollektiva kommittén föreslog i sitt i mars 1955 avlämnade betänkande
angående hushållens tvättproblem (Tvätt; SOU 1955:8), med
hänvisning till att ett betydande behov av förbättrade tvättförhållanden alltjämt
förelåg, utvidgade möjligheter till statslån. I statsverkspropositionen
år 1956 (Bil. 26) anförde föredragande departementschefen bl. a., att någon
mera väsentlig ändring i fråga om det statliga stödets inriktning på detta
område icke syntes påkallad. I propositionen föreslogs, att den övre lånegränsen
borde höjas till 90 %. Förslaget motiverades med de svårigheter,
som i vissa fall hade framträtt, då det hade gällt att anskaffa erforderligt
anläggningskapital. Då det även var ett kommunalt intresse att tvätterier

153

kom till stånd, föreslogs i propositionen, alt säkerheten för statslån skulle
utgöras av kommunal borgen. Vidare föreslogs införande av en ny låneform,
tvältcirkellån. Kungl. Maj :ts förslag bifölls av riksdagen ofch nya bestämmelser
om statslån till kollektiva tvätterier infördes från den 1 juli 1956
(.kungl. kungörelse den 1 juni 1956, nr 334j.

Efter denna summariska återblick över statsstödets bakgrund och utformning
övergår styrelsen nu till att utveckla sina synpunkter på revisorernas
uttalande. Revisorerna lämnar där vissa statistiska data om långivningen
per den 15 september 1959, vilka uppgifter har inhämtats från bostadsstyrelsen.
Styrelsen vill härvidlag rätta till en uppgift, som lämnas av revisorerna
angående det sammanlagda antal lån till kollektiva tvätterier, som
hade beviljats intill nämnda dag. De 102 lån, som bar redovisats, avser utelöpande
sådana. Det totala antalet lån utgjorde vid nämnda tidpunkt 140
stycken, varav två tvättcirkellån. Det sammanlagda lånebeloppet utgjorde
12 648 240 kr. Beträffande övriga uppgifter bör nämnas följande. Frånsett
fordran hos Vimmerbyortens Andelstvätteri, förening u. p. a., vars speciella
förhållanden något beröres nedan, utgjorde resterande räntor den 15
september 1959 cirka 35 500 kronor, medan statsverkets fordran beträffande
förfallna amorteringar samma dag uppgick till ca 104 000 kronor. Inbetalningar
har emellertid intill den 1 januari 1960 fullgjorts i sådan utsträckning,
att av dessa skulder nämnda dag endast återstod 1 927 kronor
95 öre resp. 7 073 kronor 65 öre. Dessa kvarstående skulder beräknas bli
reglerade inom den närmaste tiden.

Styrelsen vill härefter något beröra frågan om driften vid Vimmerbyortens
Andelstvätteri, förening u. p. a. Redan år 1946 togs de första initiativen
till att detta tvätteri skulle komma till stånd. Planeringen påbörjades av
egnahemsstyrelsen och fullföljdes därefter i nära anslutning till de riktlinjer
som angavs i befolkningsutredningens betänkande. Vid bedömande av
anläggningen bör enligt styrelsens mening särskild hänsyn tagas till att den
tillkom i detta sammanhang. Egnahemsstyrelsen ingav på sin tid en särskild
framställning till Kungl. Maj :t att Kungl. Maj :t måtte förklara hinder
icke föreligga mot att statsbidrag beviljades denna förening, som bestod
av fyra kommuner samt landstinget. Kungl. Maj:t biföll denna framställning,
och egnahemsstyrelsen beviljade föreningen visst statsbidrag. Statslån
har sedermera beviljats av bostadsstyrelsen.

Vid planeringen av företaget eftersträvades en så långt möjligt effektiv
tvätlerianläggning baserad på föreliggande befolkningsunderlag. För revisorerna
bar uppgivits, att den främsta anledningen till att anläggningen hittills
icke bar kunnat drivas ekonomiskt lönande var den mindre goda planeringen,
varigenom såväl lokaler som maskiner bar kommit att få för stora
dimensioner. Styrelsen kan icke biträda denna uppfattning. En väsentlig
orsak till att det ekonomiska utfallet vid tvätteriet icke bar blivit bättre än
som bar varit fallet torde i stället ha varit, dels att avverkningen vid företaget
av skilda skäl icke motsvarat den beräknade, dels att driftskostnaderna
har stegrats på ett sådant sätt, som icke har kunnat förutses och som icke
har motsvarats av böjda tvältpriser. Styrelsen finner det icke nödvändigt
med någon mera omfattande ombyggnad till avsevärda kostnader för att
åstadkomma ett bättre driftsutfall. Däremot bör det vara möjligt att i driften
genomföra rationaliserande åtgärder så alt driftskostnaderna nedbringas.
Ur driftsekonomi ska synpunkter är det vidare synnerligen angeläget, att
landstinget fullgör sin stadgecnliga skyldighet att anlita tvätteriet. Enligt
vad styrelsen i dagarna har erfarit bar numera ett avtal mellan landstinget
och föreningen träffats med innebörd att landstinget återgår som kund från
den 1 januari 1960.

154

Kungl. Maj :t har vid ett flertal tillfällen på förslag av bostadsstyrelsen
bifallit framställningar från föreningen om uppskov med erläggande av räntor
och amorteringar. Under hittillsvarande driftstid har styrelsen genom
eu mångfald åtgärder sökt stimulera företagets ledning till åtgärder ägnade
att förbättra driftsutfallet. Rörelsens ekonomiska situation har numera också
något förbättrats. I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att det
även i i råga om några andra stora, kollektiva tvätterier med statligt stöd
tidigare har förefunnits driftsproblem och driftsförluster av icke obetydlig
storlek, men att driftsutfallet där successivt har förbättrats, så att tvätteriernas
ställning numera har konsoliderats. Här må som exempel nämnas ett
tvätteri i Marieholm och ett i Lagmanshohn.

Revisorerna anför avslutningsvis vissa principiella synpunkter på frågan
om lån till anordnande av kollektiva tvätterier. Enligt revisorernas mening
har stödet till anordnande av gemensamma tvättanläggningar otvivelaktigt
haft en viss uppgift att fylla, när det bär gällt att underlätta arbetsförhållandena
för husmödrarna. Detta stöd, som ursprungligen hade formen av
bidrag, har numera ersatts av möjligheter till lån. Den omständigheten, att
statens medverkan till lösande av tvättfrågor sålunda har ändrat karaktär,
kan enligt revisorernas mening ses som ett uttryck för att behovet av statligt
stöd på förevarande område icke längre bedömes lika trängande som
tidigare. Denna slutsats kan enligt styrelsens mening icke vara riktig. Förändringen
av stödets karaktär sammanhängde i första hand med att tidigare
stödåtgärder hade visat sig vara otillräckliga. Genom omläggningen
till statslån med möjlighet att erhålla lån upp till 80 % av godtagen anläggningskostnad
och med möjlighet att erhålla räntefritt, stående lån, helt eller
delvis, genom att lån även kunde utgå för anordnande av tvätterier i städer
och tätorter, och genom de väsentligt höjda årliga anslagen till stödverksamheten
skapades i själva verket betydligt vidgade möjligheter att förbättra
de tvättförhållanden, som befolkningsutredningen hade funnit vara
så otillfredsställande. Under åren 1939—1948 hade genomsnittligt endast ca
100 000 kronor per år kunnat fördelas i bidrag, under det att det årliga anslaget
för låneverksamheten under därefter följande år som ovan berörts
bestämdes till betydligt högre belopp — alltså väsentligt ökade resurser. Att
sedermera lånemöjligheterna efter bostadskollektiva kommitténs utredning
ytterligare förbättrades genom höjd lånegräns Och ytterligare en låneform
utvisar ävenledes, att behovet av statligt stöd inom tvättområdet alltjämt bedömdes
vara angeläget.

Revisorerna anför vidare, att de förbättrade tvättmöjligheter, som har
åstadkommits i samband med den statliga långivningen till bostadsbyggandet,
talar för att behovet av särskilt stöd till kollektiva tvätterier skulle vara
mindre trängande. Det är utan tvekan så att vid nybyggande av bostäder behovet
av tvättmöjligheter numera tillgodoses i långt högre grad än vad som
tidigare har varit fallet, även om bostäder ingalunda alltid kan utrustas med
fullgoda tvättmöjligheter. Den årliga nyproduktionen av bostäder utgör
emellertid helt naturligt en mycket liten del av det totala bostadsbeståndet
i landet; den är av storleksordningen 2—2,5 %. Hos det samlade bostadsbeståndet,
i runt tal 2,7 miljoner bostäder, vilka till stor del är av äldre
datum, förefinnes alltjämt stora brister i fråga om tvättmöjligheter. Detta
gäller såväl i stad som på landsbygd. Av de bostäder, som finns på landsbygden
(närmare 1,1 miljon), har vidare enligt beräkningar inom styrelsen
minst 40 %, eller omkring 450 000 lägenheter ej vatten- och avloppsledningar.
Husmödrarna i dessa bostäder saknar sålunda de mest elementära förutsättningar
för att över huvud kunna tvätta i hemmet, än mindre att kunna
använda maskinella hjälpmedel. Tvättmöjligheterna i stort förbättras så -

155

lunda endast ytterst långsamt genom åtgärder i samband med nybyggandet
av bostäder. Nyproduktionen av bostäder kan därför inte godtagas som ett
argument ägnat alt reducera behovet av statslån till kollektiva tvätterier.

I revisorernas uttalande anföres vidare, att föredragande departementschefen
i 1956 års statsverksproposition har framhållit, att anordnande avfristående
kollektiva tvätterier till övervägande del var en kommunal angelägenhet.
Detta departementschefens uttalande bör närmast ses i samband
med förslaget om kommunal borgen som säkerhet för statslån. Bostadskollektiva
kommittén hade framhållit, att betryggande säkerhet kanske icke
alltid kunde erhållas genom inteckningssäkerhet, om lånegränsen höjdes
till 90 %, och under hänvisning till att det även vore ett kommunalt intresse
att tvättmöjligheterna kunde förbättras föreslogs därför, att kommunerna
skulle teckna borgen för statslånen. Någon ytterligare utvidgning av det
kommunala engagemanget på området synes icke ha föresvävat vare sig departementschefen
eller kommittén.

Styrelsen vill i detta sammanhang understryka vad revisorerna bär anfört
om värdet av att låneverksamheten har sammanhållits centralt, varigenom
vunna erfarenheter lättare har kunnat nyttiggöras i skilda delar av landet,
och eu planering över kommungränserna har varit möjlig. Den genom styrelsen
bedrivna driftskontrollen över de olika statsbelånade tvätterierna torde
vidare vara av betydande värde för de enskilda företagen. Dessa kan erhålla
råd ävensom tillföras erfarenheter från andra tvätteriföretag samtidigt
som styrelsen till gagn för låneverksamheten i stort erhåller driftserfarenheter
från fältet. Behovet av allmän rådgivning och upplysning till
kommuner, organisationer och enskilda i tvättfrågor har enligt styrelsens
erfarenhet varit stort, alldeles oberoende av och utan samband med den direkta
långivningen till kollektiva tvätterier. Det kan här även gälla information
och granskning i samband med bostadsbyggande med tertiärlån och
egnahemslån, och över huvud rörande anordningar för hushållens tvätt i de
bostadsprojekt styrelsen har att pröva. Behov av sådana informationer och
upplysningar torde icke komma att minska.

Slutligen uttalar revisorerna, att det kan ifrågasättas om icke utvecklingen
på tvättområdet nått därhän, att statligt stöd kan undvaras. Under hänvisning
till att utrymmet för låneanslag är mycket begränsat, och att en avvägning
mellan många olika lånebehov ter sig nödvändig framliålles, att det
vid synas som om tvätterilånen skulle tillhöra den mindre angelägna typen
av lån. Styrelsen vill i anslutning härtill beträffande angelägenheten
hänvisa till vissa statistiska uppgifter från olika håll. Bostadskollektiva kommittén
anförde i sitt betänkande, att alltjämt i det närmaste 70 % av all
hushållstvätt behandlades för hand, ofta utomhus eller i primitiva lokaler.
Den genom socialstyrelsen utförda bostadsundersökningen 1955 visade, att
av egnahem endast 18 % hade tillgång till tvättstuga med modern tvättmaskin
och att av hyreslägenheter endast 29 % hade tillgång till tvättstuga
med modern tvättmaskin. (I hyreslägenheter har här ej inräknats bostadsrättslägenhcter
som genomgående synes ha bättre utrustning.) Konsumentinstitutets
hösten 1959 utgivna Tvättbok redovisar att alltjämt omkring två
tredjedelar av husmödrarna klarar tvätten uteslutande med hjälp av tvättbalja
och tvättgryta, trots att antalet försålda hushållstvättmaskiner kraftigt
ökat. Eu nyligen företagen undersökning inom Kopparbergs län synes visa,
att det vanligen icke är fråga om antingen-eller da det gäller hemtvättmaskiner
och kollektiva tvättanordningar, det blir i stället ofta frågan om
både-och. Delta motiveras med den varierande tvättgodssammansättningen,
med skilda behandlingsmetoder för veckotvätt och stortvätt samt framför
allt med den ökade service som ett gemensamhetslvätteri kan erbjuda. Så -

156

dana utredningar som kan utvisa de faktiska tvättvanorna och husmödrarnas
önskemål är självfallet av stort värde, då det gäller att bedöma hela
tvättfrågan.

Det är uppenbart, att det, så länge två husmödrar av tre saknar tillgång
till maskinella hjälpmedel för tvättarbete, återstår mycket att göra innan
tvättförhållandena kan bedömas vara tillfredsställande. Som styrelsen inledningsvis
har framhållit, är det manuella tvättarbetet mer arbetskrävande
än åtskilliga manliga yrkesarbeten, och stora hälsorisker är, med hänsyn till
de betingelser under vilka arbetet ofta utföres, förknippade därmed. Styrelsen
kan särskilt med hänsyn till frågans allvarliga bakgrund icke dela revisorernas
uppfattning, att stödåtgärder till förmån för kollektiva tvätterier
skulle vara mindre angelägna än andra statliga låneformer. Det bör i stället
vara ett samhällsintresse att staten på allt sätt medverkar till att förhållandena
på detta område snabbt förbättras.

Ur anförda synpunkter finner styrelsen icke skäl föreligga till att behovet
av statliga åtgärder på förevarande område omprövas. Styrelsen finner
det tvärtom angeläget att, som styrelsen i sina petita de senaste åren begärt,
ökade anslag kan ställas till förfogande för låneverksamheten.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Johansson,
ledamöterna byråchefen Bernhard, herr Johnsson, fru Lewén-Eliasson,
chefen för sociala sektionen Persson och herr Strandberg ävensom byråcheferna
Grape, föredragande, och Gustavsson samt tf. byråchefen Melin. Stockholm
den 14 januari 1960.

ALF JOHANSSON

Axel Grape

Statskontoret

Såsom revisorerna anfört, ha tvättmöjligheterna för enskilda hushåll i
stor utsträckning blivit tillgodosedda på annat sätt än genom här avsedda
lån, bl. a. genom statligt stöd inom bostadsbyggandets område. Dessutom
må beaktas, att under senare år ett stort antal tvättmaskiner för hushållsbruk
till för allmänheten överkomliga priser kommit i marknaden. Behovet
av statligt stöd för i ärendet avsett ändamål synes därför icke lika aktuellt
som tidigare. Med hänsyn härtill vill statskontoret ifrågasätta om ej tidpunkten
är inne för ett slopande av den statliga långivningen på förevarande
område. Ämbetsverket kan alltså biträda revisorernas förslag, att behovet
av statliga åtgärder på området omprövas. Därest emellertid speciella
lånemöjligheter alltjämt skulle anses böra förekomma, bör restriktivitet
prägla långivningen, så att medelsanvisningen för ändamålet kan begränsas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Kull.
Stockholm den 15 januari 1960.

Siv Samson
Föredragande

IVAR LÖFQVIST

I. Sand

157

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

§ 17 Utfallet av automobilskattemedlens specialbudget

Vad riksdagens revisorer anfört under § t7 beträffande utfallet av automobilskattemedlens
specialbudget har av kommunikationsdepartementet ej
utsänts på remiss.

§ 18 Vissa lokaler i postverkets byggnad i Landskrona
Byggnadsstyrelsen

Styrelsen har undersökt möjligheten av att i de ifrågavarande lokalerna
inplacera lokala statliga organ. Inget av de i Landskrona befintliga statliga
organen har emellertid några önskemål om disposition av dessa lokaler.
Stockholm den 26 januari 1960.

DAVID DAHL

Ragnar af Malmborg Christer Olrog

Generalpoststyrelsen

Den av riksdagens revisorer i ärendet lämnade redogörelsen är till alla
delar riktig. Till den sammanställning rörande fcrräntningsprocent och hyresnivå
i ett antal posthus, som återges på sid. 3 U i redogörelsen, må
dock följande kommentar göras. Hyrorna för lägenheter och lokaler i de
i sammanställningen upptagna byggnaderna har utan undantag beräknats
enligt hyresnämndernas normalberäkningar. Sedan uppgift om de slutliga
kostnaderna för ett byggnadsföretag erhållits från byggnadsstyrelsen, underställes
hyressättningen — i den män den gäller andra än av statliga myndigheter
nyttjade lokaler — de hyresreglerande myndigheterna för fastställelse.
Beträffande posthuset i Landskrona har någon sådan kostnadsuppgift
ännu icke erhållits, och de i sammanställningen för sagda byggnad upptagna
hyrorna är därför ännu icke prövade av hyresnämnd. De preliminärt
beräknade hyrorna torde dock icke kunna anses höga, om byggnadens läge
och standard beaktas. Den höga avkastningsprocent, som i förhållande till
övriga i sammanställningen upptagna posthus redovisas för posthuset i
Landskrona, får i viss mån ses mot bakgrunden av den av riksbanken den
18 april 1955 beslutade höjningen av diskontot.

Ifrågavarande butikslokal anordnades i syfte att inom ramen för stadsplanens
bestämmelser utvinna största möjliga byggnadsvolym och för att
bästa förräntning på i byggnadsföretaget nedlagt kapital skulle erhållas.
När posthuset i Landskrona planerades, fanns ingen anledning befara, att
hyresgäst till omhandlade butikslokal icke skulle kunna anskaffas. Visserligen
ligger posthuset icke inom stadens egentliga affärscentrum •— från

158

köpmannahåll har till följd härav kritik framförts mot byggnadens förläggning
— men posthus är på grund av sin karaktär synnerligen publikdragande,
och butikslokaler i sådana byggnader har därför visat sig vara begärliga
på hyresmarknaden. I postverkets fastighetsförvaltning är butikslokalen i
Landskrona hittills den enda lokal av ifrågavarande slag, som stått outhyrd.

Många försök har gjorts att anskaffa hyresgäst till ifrågavarande butikslokal.
I de fall, då kontakt med hyresspekulanter erhållits och förhandlingar
inletts, har den preliminärt beräknade hyran utgjort postverkets utgångsbud.
Om allvarligt intresse för lokalen kunnat konstateras, har emellertid
vid förhandlingarna framhållits, att generalpoststyrelsen varit villig
att diskutera hyran. Ofta har det varit andra skäl än hyrans storlek, exempelvis
en hyresspekulants speciella önskemål om inredning etc., som omöjliggjort
en uppgörelse. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att
den preliminära hyran beräknats med hänsyn tagen till de ytterligare kostnader,
som arbetena med inläggningen av övergolv och lokalens färdigställande
i övrigt skulle föra med sig. Överenskommelse har numera träffats
med ett affärsföretag om uthyrning av större delen — nästan exakt 2/3 —
av ifrågavarande butikslokal. Uppsättning av en avdelande vägg är den enda
inredning i lokalen, som i samband med uthyrningen kommer att bekostas
av postverket. Fortsatta ansträngningar kommer att göras för att
anskaffa hyresgäst även i återstående del av lokalen, som t. v. i viss utsträckning
kan användas för postalt ändamål.

I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit
överdirektören Jäder, byråchefen Salomonson, postsparbankschefen Lönnqvist
samt tf. byråcheferna Grape och Elftman. Stockholm den 28 januari
1960.

ERIK SWARTLING

Nils-Fride Antoni

§ 19 Det statliga buss- och biltrafikväsendets organisation
Järnvägsstyrelsen

Frågan om lämpligaste organisationsformen för SJ-koncernens biltrafik
har behandlats i flera olika sammanhang.

År 1941 gjordes inom järnvägsstyrelsen en utredning, som närmast syftade
till en samordning av statsbanornas järnvägs- och bilrörelser. Utredningen
kom till den uppfattningen, att en organisatorisk sammansmältning
av järnvägs- och biltrafiktjänsten utan tidsutdräkt i görligaste mån borde
genomföras och att biltrafiken principiellt borde flyttas in under järnvägsdriftens
trafikavdelning.

Vid tidpunkten för detta uttalande låg biltrafiken som en särskild avdelning
vid sidan om trafikavdelningen. Statsbanorna hade då ej heller något
dotterföretag, som drev biltrafikrörelse. Utredningen resulterade i att bilorganisationen
principiellt anpassades efter de grundlinjer, som angivits i
utredningens förslag.

SJ överrevisorer redogjorde i sill berättelse för år 1943 utförligt för nämnda
utredning. De framhöll emellertid som sin åsikt att bilrörelsens organisation
borde lösas enligt principen samordning men icke sammanslagning
med järnvägsdriften samt föreslog en förnyad översyn av organisationen.

Besparingsutredningens järnvägssakkunniga (SOU 1944: 32) behandla -

159

de 1944 frågan om statsbanornas bilorganisation i anslutning till vad SJ
överrevisorer anfört. Järnvägssakkunniga ansåg att det borde övervägas en
sådan ändring av organisationen att billinjerna åter friställdes i likhet med
vad fallet var med elektrosektionerna och lades vid sidan av järnvägsdriftens
trafikavdelning.

Även 1944 års trafikutredning uttalade sig för en revidering av järnvägsstyrelsens
ställningstagande. I sitt yttrande angående organisationen av
SJ Biltrafik avgivet den 15 juni 1946 anslöt sig trafikutredningen helt till
överrevisorernas ståndpunkt och förordade alt linjeorganisationen av SJ
biltrafik snarast återfördes till före den 1 januari 1942 tillämpad ordning.
Utredningen ifrågasatte vidare om ej en mera radikal förändring vore lyckligast.
Ett principförslag till bolagsform för SJ biltrafik lades fram och
därmed infördes i diskussionen om biltrafikens organisationsform, en icke
tidigare framförd variant.

I 1947 års järnvägsutrednings betänkande om bl. a. organisationen av SJ
Biltrafik avgivet i december 1949 (SOU 1949: 61) upptogs och vidareutvecklades
detta uppslag.

Utredningen ansåg att med hänsyn till den friare arbetsform som SJ lastbilstrafik
hade behov av i sitt förhållande till den privata lastbilsrörelsens
utövare och yrkesorganisationer, särskilda skäl talade för att lastbilstrafiken
drevs i bolagsform. Men då därtill vissa fördelar fanns att vinna
genom en enhetlig organisation för buss- och lastbilstrafiken ansåg utredningen
att även SJ busstrafik borde erhålla samma driftsform som lastbilsrörelsen.
Utredningen förordade därför för sin del att all statens järnvägar
tillhörig buss- och lastbilstrafik frilädes från verkets organisation i
övrigt och i stället drevs i bolagsform.

Järnvägsstyrelsen uttalade i sitt remissyttrande i februari 1952 den meningen
att 1947 års järnvägsutredningsförslag icke borde genomföras. Styrelsen
sade sig dock avse att låta organisationen av all biltrafik vid SJ bli
föremål för en ingående prövning, varvid i görlig mån skulle beaktas de
synpunkter, som SJ överrevisorer in. fl. framfört.

SJ överrevisorer behandlade i sin berättelse över 1951/52 års förvaltning,
avgiven i december 1952, styrelsens remissvar och framhöll angelägenheten
av att den planerade utredningen bedrevs med skyndsamhet.

I styrelsens yttrande, avgivet i januari 1954, angavs att den inom styrelsen
pågående utredningen om organisationen av all biltrafik vid statens
järnvägar bedrevs i den mån omständigheterna medgav. Frågans lösning
ansågs dock icke lämpligen kunna diskuteras slutgiltigt, förrän resultatet
förelåg av den då nyss igångsatta utredningen angående de statliga företagsformerna.

Riksdagens revisorer har nu i sin berättelse tagit upp frågan om organisationen
för den statliga buss- och lastbilstrafiken. Efter att 1m konstaterat
att den statliga yrkesmässiga biltrafiken är fördelad på statens järnvägar
och postverket — en fördelning som revisorerna icke funnit anledning att
göra någon erinran mot — och att biltrafiken inom SJ-koncernen är fördelad
på dels moderföretaget, dels vissa dotterföretag, föreslår revisorerna
alt möjligheten att sammanföra de under SJ ledning drivna buss- och biltrafikrörelserna
närmare undersökes. Man menar att ekonomiska fördelar
vore att vinna, om ifrågavarande biltrafik drevs under mera enhetliga former,
främst i fråga om de administrativa och förvaltningstekniska göromåIcn,
exempelvis ledning, upphandling och kameral verksamhet. Även i den
tekniska tjänsten anser man att besparingsmöjligheter finns. Allmänt anser
revisorerna att eu större enhet bereder ökade möjligheter till ett ekonomiskt
utnyttjande av personal, fordon, materiel och lokaler.

160

Revisorerna framhåller att nuvarande splittring av biltrafiken inom SJkoncernen
icke framkommit som resultat av ett övervägande av vilken
organisationsform som av sakliga skäl kan vara att föredraga och anser att
orsaken i stället är att finna i den historiska utvecklingen. Det är obestridligt
att nuvarande organisation väsentligen är historiskt betingad. Detta
hindrar emellertid icke att organisationen av koncernens biltrafik undergått
och alltjämt undergår en sakligt betingad utveckling. Sålunda har som revisorerna
också angivit i sin berättelse dotterbolaget SLO den 1 juli 1959
gått upp i SJ Biltrafik. Detsamma beräknas bli fallet med Trafikaktiebolaget
Stockholm—Nynäs möjligen redan den 1 juli innevarande år. Rörelsen
sköts f. ö. redan nu av SJ Biltrafik.

SJ-koncernens biltrafik kommer därefter väsentligen att vara organiserad
på tre företag, nämligen dels moderföretaget SJ, dels GDG Biltrafik,
dels slutligen Svenska Lastbil AB (SLAB).

Den av SJ med dotterföretag bedrivna biltrafiken utgörs som revisorerna
påvisar både av buss- och lastbilstrafik. Av de tre nyssnämnda trafikföretagen
driver SJ Biltrafik numera praktiskt taget uteslutande busstrafik,
SLAB uteslutande lastbilstrafik, medan GDG Biltrafik utövar båda trafikslagen
och dessutom bedriver en för bolagets ekonomi viktig kiosk- och annan
försäljningsverksamhet. Ren åkerirörelse är till sin karaktär så skild
från busstrafik att det icke alltid faller sig naturligt att driva båda slagen
av trafik inom samma företagsram. Vartdera slaget av rörelse sköts bäst
av specialister i resp. fack och det bar därför varit och är alltjämt styrelsens
strävan att till SLAB från SJ föra över den lastbilstrafik, som icke utgör
direkt komplement till busstrafiken. Sålunda har under de sista tre åren
ett 50-tal lastbilar (varav ett 30-tal tjänstebilar bl. a. för överföring av gods
mellan olika stationer i Stockholm) överförts från SJ till SLAB. Denna överföring
är icke avslutad och det kommer även att undersökas i vad mån en
överföring av lastbilstrafik från GDG Biltrafik till SLAB kan innebära fördelar
för koncernen.

ASG-företaget har en annan karaktär. Det driver in- och utländsk transportförmedlings-
och speditionsverksamhet, rörelsegrenar, som är av annan
art än buss- och lastbilsrörelse och — vad transportförmedlingen beträffar
- — icke får förenas med åkerirörelse. ASG systerföretag, AB Landtransport,
driver däremot åkerirörelse, men den är en mycket liten del av ASG-bolagens
totala verksamhet. Förvärvet av ASG med dotterföretag har f. ö. skett
helt nyligen och några organisationsändringar torde icke böra ifrågakomma,
förrän en längre tids erfarenhet av rörelsen vunnits.

SJ-koncernens busstrafik kommer som nämnts efter införlivandet med
SJ Biltrafik av Stockholm—Nynäs Trafik AB att vara uppdelad på de två
företagen SJ Biltrafik och GDG Biltrafik, det senare drivet i bolagsform.
Att GDG Biltrafik behållits i bolagsform och icke inlemmats med SJ Biltrafik
är visserligen historiskt betingat men det sammanhänger väsentligen med
att inom GDG Biltrafik vuxit fram den förutnämnda affärsrörelsen — kioskverksamhet,
drivmedelsförsäljning och bilservice — som är intimt förknippad
med trafikrörelsen och inordnad i dennas organisation. Affärsverksamheten
har hittills givit ett gott ekonomiskt resultat och utvecklas alltjämt i
gynnsam riktning. GDG Biltrafiks trafikområde är vidare geografiskt tämligen
väl avgränsat gentemot SJ Biltrafik. I de fall där avgränsningen icke
varit tillfredsställande, har byte av linjer skett. SJ Biltrafikslinjer i Arvikaoch
Ludvikaområdena har sålunda överförts till GDG Biltrafik och GDG
Biltrafiks linjer i Munkedalsområdet har införlivats med SJ Biltrafik. För
närvarande göres undersökningar i samma syfte i Kungälvsområdet, där
både SJ och GDG nu utövar trafik.

161

Oaktat biltrafikens fördelning på skilda företag inom SJ-koncernen finns
ett gott samarbete med gemensam utnyttjning av såväl personella som materiella
resurser. Sålunda bygger SLAB administration i viss utsträckning
på SJ organisation, i det att SJ distriktsledningar är distriktskontor åt
SLAB, gemensamma lokaler förekommer, reparationstjänsten är på vissa
håll gemensam, etc. På grund av den i regel skiljaktiga lokaliseringen av
SJ Biltrafik och SLAB å ena sidan och GDG Biltrafik å den andra föreligger
icke behov av samarbete i samma utsträckning som annars vore fallet. I
gränsorterna förekommer dock dylikt samarbete, varjämte en koordinering
förekommer i fråga om fördelning av ständiga och tillfälliga arbetsuppgifter.

Revisorerna utgår vid sina överväganden från att en fusion av biltrafiken
inom koncernen skulle medföra besparingar och säger sig som ovan nämnts
över huvud anse att eu större enhet bereder ökade möjligheter till ett ekonomiskt
utnyttjande av personal, fordon, materiel och lokaler. Enligt styrelsens
uppfattning gäller den tes, som revisorerna här hävdar, icke generellt
i alla lägen och under alla omständigheter. Den gäller upp till en viss
optimal företagsstorlek, men vid ett överskridande av den gränsen kan en
motsatt tendens göra sig gällande. Det är styrelsens uppfattning att de företagsenheter
inom vägtrafiken, som SJ-koncernen arbetar med, redan är tillräckligt
stora för att ge de fördelar som stordriften möjliggör, såväl i avseende
på upphandling som administration, personal etc. Styrelsen anser att
det finns anledning till stor tveksamhet gentemot antagandet att en fusion
till än större företag skulle medföra påtagliga fördelar. En jämförelse med
utvecklingen på den privata sektorn ger heller inte stöd för ett antagande att
skapande av jätteföretag inom buss- och åkerinäringen vore detsamma som
rationalisering.

Styrelsen vill icke framställa biltrafikens organisation inom SJ-koncernen
som idealisk eller slutgiltig. Som redan nämnts har det skett och sker
alltjämt en utveckling hän mot eu effektivare organisation, och styrelsen
ägnar alltjämt denna fråga stor uppmärksamhet. Emellertid kan styrelsen
icke finna tillfället nu vara lämpligt att företa en särskild utredning siktande
till en omorganisation av biltrafiken inom koncernen. Dels syns de
ekonomiska fördelarna av en ifrågasatt fusion redan på förhand tvivelaktiga,
dels pågår inom järnvägstrafiken en genomgripande strukturanpassning,
som bl. a. innebär att en betydande del av gods- och persontransporterna,
särskilt på kortare avstånd, kommer att överföras till landsvägstransport,
dels befinner sig såväl järnvägs- som vägtrafiken i ett ovisst läge med
hänsyn till den översyn av grunderna för trafikpolitiken, som pågår inom
1953 års trafikutredning, dels slutligen är frågan om de statliga företagsformerna
över huvud föremål för utredning, nämligen genom 1953 års utredning
om de statliga företagsformerna. Dessa förhållanden gör att den av
revisorerna ifrågasatta utredningen icke ter sig lämplig eller önskvärd för
närvarande.

Av här anförda skäl får styrelsen avstyrka revisorernas förslag om att
undersöka möjligheterna alt sammanföra de under SJ ledning drivna bussoch
biltrafikrörelserna.

I behandlingen av detta ärende har deltagit generaldirektören Upmark,
överdirektören Oredsson, ekonomidirektören Sjöberg samt byråchefen Holvid,
föredragande. Stockholm den 29 januari 1960.

ERIK UPMARK

Gösta Hotvid

II Rev. berättelse ang. statsverket <Sr 1959. It

162

GDG Biltrafik Aktiebolag

Bolaget får i underdånighet anmäla, att dess synpunkter i denna fråga
framförts till järnvägsstyrelsen vilken beaktat desamma i sitt yttrande i
ärendet. Karlstad den 17 februari 1960.

ARVID CARLSSON

Styrelsen för Trafik AB Stockholm-Nynäs

Sedan staten den 1.7.1957 övertog bolaget har ett successivt inlemmande i
statens järnvägar skett. Sålunda omfattas driftspersonalen från den 1.1.1958
av det vid statens järnvägar gällande bilarbetaravtalet. Den 1.10.1958 överflyttades
underhållstjänsten av bolagets vagnpark till statens järnvägar, och
från den 1.4.1959 bär även trafikledningen övertagits av statens järnvägar.

För närvarande kvarstår endast bolagets kassatjänst och bokföring. Denna
är intimt sammanknuten med nynäsbanans bokföring och kommer att överföras
till statens järnvägar vid framtida införlivande av banan. Stockholm
den 14 januari 1960.

EDV. OREDSSON

Bror Elwing

Svenska Lastbil AB

Bolagsstyrelsen får i underdånighet anmäla, att bolaget framfört sina
synpunkter till järnvägsstyrelsen i denna fråga vilken beaktat dessa i sitt
yttrande i ärendet. Stockholm den 25 januari 1960.

BROR ELWING

Einar Kjebon

AB Svenska Godscentraler

Bedrivande av egentlig åkerirörelse är en mycket liten del av ASG-bolagens
samlade verksamhet. Åkerirörelse inom koncernen bedrives av systerföretaget
AB Landtransport och dess dotterföretag. Åkeriföretagen har var
och en på sin plats samarbete med de på orten befintliga ASG-kontoren.
Skulle dessa åkeriföretag inordnas under annan större enhet, skulle detta
enligt styrelsens bedömande otvivelaktigt medföra nackdelar vid utövandet
av verksamheten i fråga. Icke heller några besparingar i administrativt avseende
skulle kunna uppnås genom ett sådant arrangemang, enär dessa företags
administration ingår i ASG-organisationen, som i och för sig är av
sådan storleksordning att de ekonomiska fördelar, som skulle kunna upnnås
genom administrationens storlek, redan kunna sägas vara tillvaratagna.
Stockholm den 28 januari 1960.

AXEL R. CAMITZ

Verkst. direktör

163

Statskontoret

Av ärendet framgår, att den av statens järnvägar bedrivna buss- och biltrafiken
utövas antingen i egen regi eller genom dotterbolag. Dessa bolag äro
till antalet fyra, av vilka tre förvärvats i samband med statens järnvägars
övertagande av enskilda järnvägar. Revisorerna ha föreslagit, att en närmare
undersökning kommer till stånd rörande möjligheterna att sammanföra
de under statens järnvägars ledning drivna buss- och biltrafikrörelserna.

Statskontoret finner skäl tala för att det närmare prövas, om icke en
samordning av statens järnvägars buss- och biltrafikrörelse kan vara förenad
med fördelar i skilda hänseenden. Särskilt vad gäller busstrafiken vill
det förefalla, som om en enhetligare ledning kunde medföra ekonomiska
fördelar. Det bör ankomma på järnvägsstyrelsen att verkställa den utredning
av föreliggande problem, som revisorerna funnit påkallad.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult M. Franzén

Föredragande

Statens Organisationsnämnd

De av statens järnvägar ägda buss- och biltrafikföretagen är alla av betydande
storlek. Organisationsnärnnden saknar kännedom om vilken storlek
som för företag av ifrågavarande art ger de största förutsättningarna för ett
gott ekonomiskt resultat. Nämnden vill icke motsätta sig att arbetskraft
avdelas för att söka klarlägga huruvida dessa företag lämpligen bör sammanföras
till än större enheter eller om möjligen uppsplittring på mindre
driftsenheter för alla eller några av dem skulle ställa sig gynnsam. Härvid
bör även utredas på vilka områden och i vilken utsträckning som samgående
utan fullständig sammansmältning kan ställa sig fördelaktigt i den män tillräckligt
utredningsmaterial för ställningstagande i sådana frågor icke redan
finnes hos statens järnvägar.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande t.f. kanslichefen P. Tammelin. Stockholm den 27
januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

§ 20 Vattenfallsstyrelsens ämbetsbyggnad i Råcksta

Byggnadsstyrelsen

Råckslabyggnaden synes vara en rationellt planlagd förvaltningsbyggnad.
De nu beräknade kostnaderna för byggnaden torde vara skäliga. Huruvida
dess storlek är realistiskt beräknad med hänsyn till vattenfallsstyrelsens
lokalbehov i framtiden, undandrar sig byggnadsstyrelsens bedömande.

164

Revisorerna finner önskvärt, att kostnadssumman för aktuella byggnadsprojekt
blir föremål för en jämförande analys, där byggnadspriset sättes i
relation till antalet ytenheter, antalet volymenheter och antalet arbetsplatser
av skilda slag. Häremot må anföras att dylika kalkyler brukar vara tidskrävande
och därför i regel icke torde medhinnas av befintlig personal. Byggnadsstyrelsen
vill dock icke bestrida deras värde för framtida kostnadsberäkningsarbete.

Beträffande vad revisorerna anfört om kostnadsanalyser i samband med
efterkalkyler får byggnadsstyrelsen hänvisa till vad styrelsen upptagit i sitt
yttrande till chefen för kommunikationsdepartementet den 13 maj 1958
angående statens bvggnadsbesparingsutrednings betänkande 2 angående
offentliga byggnader, »Organisation och ekonomi». Styrelsen anför beträffande
efterkalkyler vid entreprenadarbeten, som ju omfattar det stora flertalet
av alla nybyggnader:

»Vid detta utförandesätt stannar detaljkännedomen om kostnadselementen
hos företagaren-entreprenören och det torde med nuvarande entreprenadformer
knappast vara möjligt att förmå denne att låta uppdragsgivaren
få inblick i hans kostnadsredovisning i alla de detaljer, som tydligen föresvävat
utredningen. En väsentlig grund för ett entreprenadföretags existens
är just dess förmåga att göra riktiga kalkyler och man kan inte vänta sig
att företaget frivilligt lämnar ut sina kalkylmetoder till offentlighet. Därmed
torde underlaget för en i någon utsträckning detaljerad kostnadsredovisning
och därpå grundad statistik för det offentliga husbyggeriet komma
att reduceras till den lilla sektor som representerar utförande helt i egen
regi. Att ur denna statistik kunna få ut kostnaderna för de byggnadselement
som utredningen åsyftat t. ex. kostnad per in2 yttervägg, m2 bjälklag o. dyl.
torde icke vara rimligt. Kostnadsstatistiken torde, om inte kostnaderna för
dess framtagande skall bli orimligt höga, med all sannolikhet få begränsas
till å ena sidan totalkostnadens fördelning på byggnads-, vvs- och elarbeten
jämte administrativa kostnader, å andra sidan dessa kostnaders relation
till byggnadsvolym, kvm golvyta, lägenhetsyta eller motsvarande, antal vårdplatser,
antal tjänsterum eller annan dylik funktionsenhet. En dylik kostnadsstatistik
blir givetvis möjlig att föra även om byggandet sker på entreprenad.
»

Vad styrelsen härovan anfört beträffande svårigheterna att ur efterkalkyl
framtaga kostnader för m2 yttervägg etc. gäller givetvis även kostnaderna
för särskilda utrymmen såsom konferensrum, trappor o. d.

Enligt byggnadsstyrelsens erfarenhet finnes för närvarande icke någon
metod för utförlig efterkalkylering, som ej drar med sig ett så betydande
merarbete, att fråga är om värdet härav motsvarar kostnaderna för mcrarbetet.
Stockholm den 9 februari 1960.

DAVID DAHL

Ragnar af Malmborg ,1. Faith-FAl

Vattenfallsstyrelsen

I riksdagens revisorers ifrågavarande uttalande har relaterats eller citerats
en huvudpart av vad som tidigare anförts beträffande utförande av och
kostnad för vattenfallsstyrelsens nya förvaltningsbyggnad i Råcksta och det
personalbehov, som legat till grund för bedömningen av erforderligt utr3rmme.
Utöver vad som åberopats i uttalandet föreligger emellertid dels vattenfallsstyrelsens
yttrande den 14 september 1959 över 1958 års besparingsut -

165

rednings betänkande, i vilket yttrande styrelsens personalbehov och utvecklingen
av detta avhandlas på sidorna 1—4, dels styrelsens underdåniga utlåtande
den 18 november 1959 över överrevisorernas för statens vattenfallsverk
revisionsberättelse för budgetåret 1958/59. 1 detta yttrande har personalutvecklingen
behandlats på sidor 1—5 och Råcksta-byggnadens utformning
i ett slutavsnitt. Hithörande frågor ha därjämte berörts i 1960 års
statsverksproposition, bilaga 28, kapitalbudgeten, departementschefens uttalande
rörande statens vattenfallsverks anslagsbehov, sid. 119. Styrelsen
anser sig kunna hänvisa till nämnda handlingar utan alt upprepa däri angivna
uppgifter och synpunkter.

Riksdagens revisorer framhålla, alt av vattenfallsstyrelsen igångsatta undersökningar
för bedömning av verkets personalbehov på längre sikt böra
bedrivas med skyndsamhet, och anse det önskvärt, att man i det sammanhanget
söker åstadkomma en förhandsprognos beträffande det personalläge,
som kan väntas uppstå i samband med att huvuddelen av landets mera
värdefulla vattenkraft är utbyggd. Dessa synpunkter sammanfalla helt
med styrelsens egna. I fråga om den sistnämnda förhandsprognosen måste
det dock anses, att underlaget ännu är alltför ofullständigt för att möjliggöra
någorlunda tillförlitligt resultat. Utbyggnaden av vattenkraft enligt hittillsvarande
linjer får förutses komma att fortgå in på 1970-talet. övergång får
successivt ske till annan sorts kraftproduktion för tillgodoseende av tillkommande
kraftbehov, och om nuvarande utförande av anläggningsutbyggnaderna
i verkets egen regi befinnes böra fortsätta, blir det ingen ändring
så att säga i princip, om än praktiskt någon minskning av det relativa behovet
av byggpersonal kan inträda beroende på den teknik och de anläggningsstorlekar,
som bli tillämpliga för den nya sortens kraftproduktion.
Ä andra sidan kunna de årliga belastningstillskott, som skola tillgodoses,
vara betydligt större än för närvarande, och ökning av personal för drift
och skötsel är ofrånkomlig i samband med rörelsens vidgade omfattning.
Om det åter visar sig möjligt och lämpligt att anskaffa de nya anläggningarna
i så gott som färdigt skick eller få dem utförda på entreprenad, blir
det en betydande omkastning beträffande styrelsens personalbehov. Både
i fråga om lämpligheten att anlita entreprenörer och i och för sig vid utbyggnad
i verkets egen regi får en sådan omständighet som huruvida de produktionsanläggningar,
som komma i stället för vattenkraftutbyggnader,
skola förläggas i berg eller som ovan jordsstationer betydande inflytande.
Vattenfallsstyrelsen är beredd att göra en prognos i ifrågavarande hänseende
men vill i förväg klargöra sin uppfattning, att det dröjer åtskilliga år ännu,
innan en dylik kan bli praktiskt vägledande.

Mot de synpunkter, som riksdagens revisorer anfört beträffande beräkning
och kontroll av byggnadskostnader, har vattenfallsstyrelsen inga erinringar,
fastän tveksamhet måste hysas om möjligheten att praktiskt förverkliga
alla önskemål. Styrelsen är beredd att medverka till att eu analys
av önskat slag blir genomförd för Råcksta-byggnaden, även om styrelsen
icke räknar med att själv kunna utnyttja resultatet för framtida byggnadsföretag
av liknande slag.

I handläggningen av detta ärende ha förutom undertecknade samtliga styrelseledamöter
och kraftverksdirektören Hedenblad deltagit. Stockholm den
27 januari 1960.

Nils Ilcllrbert/

ERIK GRAFSTRÖM

166

Statens byggnadsbesparingsutredning

Vad revisorerna anfört i sakfrågan synes mig ej påkalla några kommentarer.
De åtgärder revisorerna föreslår både i fråga om programmet och i
kostnadsfrågan torde vara välbetänkta.

Till frågan om en förläggning av vissa delar av förvaltningen till landsox--ten vill jag blott — utan att gå in på de driftekonomiska och drifttekniska
för- och nackdelarna därav — framhålla, att en uppdelning av ett visst
lokalbehov på två nybyggnader medför en kostnadsökning. I en särskild
teknisk-ekonomisk undersökning inom utredningen, »Våningsantal och
planform», har sålunda påvisats, att en uppdelning av en byggnad på två
medför en fördyring av 5—6 %. Visserligen kan byggnadskostnaderna i
landsorten på många håll vara lägre än i Stockholm, men bostadsstvrelsens
ortskoefficienter för bostadshus visar, att detta endast är fallet i mellersta
och södra delarna av landet. Då en eventuell utflyttning väl förutsätts skola
ske till en plats vid någon av de större kraftanläggningarna i norra delen av
landet, skulle med de där i allmänhet högre byggnadskostnaderna en ytterligare
kostnadsstegring bli följden.

Emellertid har de i detta ärende aktualiserade frågorna en stor principiell
betydelse och de förhållanden, som i detta fall lett till de påtalade konsekvenserna,
torde i större eller mindre grad föreligga vid de flesta nybyggnadsärenden
rörande statliga — och även kommunala — byggnader.

Jag ber då först att få hänvisa till vad jag anförde i mitt den 13 december
1957 avgivna betänkande (SOU 1957:47) i samband med mitt förslag att
1959 års riksdag skulle underställas en femårsplan för det offentliga byggandet.
Jag framhöll däri att

»då det gäller statliga byggnader---bör projektering och annan för beredelse

för byggandets genomförande ske i sådan takt, att tillräckligt underlag
finns för en säker kostnadsberäkning, då anslag skall begäras och så
att, då byggandet enligt planen skall igångsättas, alla för anbud och byggande
erforderliga handlingar föreligger. —--Förarbetet för byggandet

kan under sådana förhållanden utföras med tillräcklig noggrannhet och
utan den nu vanliga tidsnöden. Olika alternativ kan undersökas och möjligheter
till samordning av olika byggnadsobjekt, till standardisering och rationalisering
kan tillvaratagas.

Fn sådan uppläggning av arbetet med byggandets planering och projektering
förutsätter, att erforderliga medel står till myndighetens förfogande
ej oväsentlig tid innan medelsanvisningen till byggandet äger rum, och sannolikt
ofta innan statsmakterna haft att taga ställning till de definitiva
bvggnadsplanerna.»

Visserligen har mitt förslag till femårsplan hittills ej föranlett någon åtgärd,
men genom i proposition nr 1 till årets riksdag Bil. 2: 8 angiven ny
ordning för handläggning av byggnadsärenden har ett steg tagits på den
angivna vägen. Enligt propositionen skall nämligen först programmet, åtföljt
av en kostnadsuppskattning, underställas Kungl. Maj :ts prövning innan
projektarbetet igångsättes. Sedan i förekommande fall medel ställts till
förfogande för projektering, skall denna föras fram till huvudritningar och
på grundval därav en hållbar kostnadsberäkning utföras samt först därefter
ärendet upptagas till realprövning och medel äskas.

Även med denna ordning måste emellertid rimliga krav ställas på den
första kostnadsuppskattningen, så att Kungl. Maj :ts ställningstagande till
frågan icke grundas på ett beräknat investeringsbehov, som kanske ligger
under hälften av det verkliga. I det aktuella fallet motsvarar den i vattenfallsstyrelsens
skrivelse den 8 november 1955 angivna koslnaden, såvitt jag

167

kan förstå, vad som vid en framställning enligt den nya ordningen skulle
legat till grund för Kungl. Maj :ts beslut om projektering.

Detta föranleder mig att något gå in på sådana »kostnadsberäkningar» avgängse
typ. Som riksdagens revisorer anfört är användningen av »kubikmeterkostnad»
en ej tillförlitlig grund ens för en uppskattning av kostnaderna.
Erfarenhetskostnader per kvadratmeter nyttig golvyta är som revisorerna
framhåller en mera säker grund.

Emellertid torde det vara än lämpligare att grunda en uppskattning av
byggnadskostnader på den »funktionsenhetskostnad», som jag närmare behandlat
i kap. 23: 9 och 26: 4 i det förutnämnda betänkandet. På ett stort
antal områden har det visat sig, att för ett visst byggnadsändamål dessa
kostnader företer mindre, i varje fall mindre godtyckliga, variationer än
yt- och volymkostnader. Funktionsenhetskostnadens variationer beror i stor
utsträckning på mer eller mindre höga standardkrav, mer eller mindre rationell
utformning och mer eller mindre dyrbart utförande av fasader o. dyl.
I efterhand kan denna enhetskostnad således ge en värdefull upplysning
om hur rationellt byggnadsproblemet lösts.

I detta fall skulle"funktionsenheten vara »arbetsplats». En ytterligare fördel
med denna beräkningsgrund är också, att uppgift om antalet funktionsenheter,
erforderliga arbetsplatser, måste föreligga redan i det program,
som skall ligga till grund för den preliminära kostnadsuppskattningen enligt
den nu föreslagna nya ordningen.

Den definitiva kostnadsberäkningen enligt den nya ordningen kan utan
vidare utföras med tillräcklig säkerhet, då huvudritningar för byggnaden
föreligger. Erfarenheten har emellertid visat, att sådan kostnadsberäkning
i de flesta fall grundas på antaganden i fråga om byggnadssätt, materialval,
installationer o. s. v., som i väsentlig utsträckning frångås vid det fortsatta
arbetet med detaljutformning och byggnadsbeskrivning till förmån för som
regel dyrbarare utförande. Vad sådant kan betyda framgår bland annat av
en del teknisk-ekonomiska undersökningar inom utredningen. I »Fasader
och yttertak» påvisas sålunda att en och samma byggnad med samma byggnadssätt,
inredning, utrustning och standard i övrigt kan fördyras med ända
till 25—40 % vid dyrbarare utförande enbart av fasader, tak och fönster.

Det måste därför förutsättas, att samtidigt med att huvudritningar och
kostnadsberäkning underställes Kungl. Maj :t, åtminstone en promemoria
föreligger, där alla för byggnadskostnaden viktiga förutsättningar angives,
främst utförande och material för olika byggnadsdelar. Likaså bör yttrande
från byggnadskonstruktions- och vvs-specialist föreligga för att klargöra
dels utförandet i dessa hänseenden, dels huruvida byggnadsutformmngen
är ur dessa synpunkter lämplig. Efter på dessa underlag av Kungl. Maj :t
fattat beslut torde sedan utformningen böra betraktas som fixerad i så
måtto, att fördyrande ändringar ej får ske utan nytt underställande.

Vad slutligen de senast angivna kostnaderna i det aktuella fallet — 69
mkr. — beträffar, kan naturligtvis ifrågasättas, huruvida dels kostnadsberäkningen
är hållbar, dels kostnaderna som sådana är rimliga för en byggnad
av''detta slag. Det skulle för bedömande av båda frågorna fordras erfarenhetssiffror
för funktionsenhetskostnaden, d. v. s. kostnaden för arbetsplats
för likartade byggnader. Inom byggnadsbesparingsutredningen pågår sedan
en lid insamling och bearbetande av kostnadsuppgilter för ett stort antal
offentliga byggnader av olika slag, i första hand skolor, ålderdomshem,
vårdanstalter in. in. För förvaltningsbyggnader står endast ett mycket begränsat
material till förfogande inom den statliga sektorn. Då emellertid
dessa byggnader i stort sett är likartade med kontorsbyggnader i allmänhet,

168

har i undersökningen även medtagits sådana kommunala och enskilda byggnader.
Bearbetning av detta material har ännu ej slutförts.

För tre sådana byggnader föreligger emellertid preliminära siffror, näm^Ör
ämbetsbyggnad för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. fl., färdig
1948, skattehuset i Stockholm, färdigt 1959, samt kontorsbyggnad för en
storindustri i södra Sverige, färdig 1958. Kostnaderna bar samtliga omräknats
till kostnadsläget den 1 januari 1959 och till stockholmsförhållanden
etter byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex för ämbetsbyggnad av
sten och bostadsstyrelsens förutnämnda ortskoefficienter. Totalkostnaden
har fördelats på det antal arbetsplatser, som legat till grund för dimensioneringen.
I fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnad har ej
kunnat utrönas det platsantal, för vilket den ursprungligen dimensionerades,
utan detta har uppskattats på grundval av olika uppgifter, som kunnat
erhallas.

Efter föreliggande preliminära uppgifter kan antal arbetsplatser och kostnader
för de tre byggnaderna uppskattas till:

Ungefärligt Ungefärlig

antal arbets- kostnad per

platser arbetsplats

kronor

Väg- och vatten........................ 550 20500

Skattehuset ............................ 1600 20 000

Industrikontoret........................ 850 21 200

Till sammanställningen bör anmärkas att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anläggning numera inrymts 704 arbetsplatser, vilket visserligen innebär
en mycket stor trångboddhet och delvis olämpliga arbetsförhållanden
men dock visar, vilka möjligheter som i ett nödläge finns att utnvttja en sådan
byggnad.

Vattenfallsstyrelsens byggnad, som vid en kostnad av 69 mkr. är avsedd
att inrymma 3 OoO arbetsplatser, skulle då kosta 22 600 kronor per plats. I
denna kostnad ingår enligt de tillgängliga uppgifterna dels kontorsbyggnad
inrymmande bland annat värmecentral för fjärrvärme, telefonväxel, reproduktionsanstalt,
arkiv samt samlings- och konferenslokaler, dels byggnad
för driftbyråns kontrollrum samt kontorsmaskinavdelningar, nätmodell ett.,
dels byggnad för laboratorier, verkstäder och undervisningsanstalt, dels ock
byggnad för restaurant.

Sedermera har beslutats, att tillsvidare utesluta ur programmet byggnaden
för laboratorier, verkstäder och undervisningsanstalt och i stället inrymma
dessa lokaler i kontorsbyggnaden. Kostnaderna för den senare ökar
härigenom, men enligt vad vattenfallsstyrelsen uppgivit, har en nettominskning
av byggnadskostnaden om 4 mkr. preliminärt beräknats uppstå. Kostnaden
per arbetsplats kommer genom denna programändring att sjunka till
21 300 kronor.

Enbart kontorsbyggnaden ger vid den tidigare utformningen med en kostnad
av 52 mkr. en platskostnad av blott 17 000 kronor, en siffra, som genom
den beslutade programförändringen kan beräknas sjunka ytterligare.

I de i det föregående behandlade kontorsbyggnaderna ingår emellertid
också matsalar, skyddsrum in. m., i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens även
vissa laboratorier, i industrikontoret och skattehuset andra speciallokaler.
Det torde därför vara rimligt att för vattenfallsstyrelsens kontorshus räkna
med en kostnad mellan de nyssnämnda siffrorna eller i runt tal 20 000

169

kronor per arbetsplats. Denna siffra synes vid jämförelse med de andra kontorsbyggnaderna
vara realistisk, under förutsättning att byggnaden ej gives
ett alltför påkostat utförande. Stockholm den 29 januari 1960.

STIG ÖDEEN

Ragnar Johanson

§ 21 Markinköp för ångkraftstationen i Stenungsund
V attenf allssty relsen

Riksdagens revisorer ha i sin berättelse huvudsakligen återgivit det utredningsmaterial
och de data, som på styrelsens initiativ upprättats såsom
underlag vid förvärv av tre jordbruksfastigheter i Stenungsund, för vilka
vattenfallsstyrelsen erlagt en köpeskilling av tillhopa 814 200 kronor, varav
675 500 kronor till ägarna och 138 700 kronor till innehavarna av undantagsförmåner.
I beloppet ingick flyttningsersättningar med respektive 80 000
och 36 000 kronor. Fastigheterna utgöras av jordbruksfastigheter med en
sammanlagd areal av 67 hektar, varav 26 hektar åker och återstoden skog
öch övrig mark samt med taxeringsvärden å tillhopa 82 300 kronor. Till
ledning för uppgörelsen hade på begäran av vattenfallsstyrelsen två opartiska
i fastighetsfrågor kunniga personer från orten verkställt värdering
av fastigheterna i fråga och därvid uppskattat den totala ersättningen till
omkring 581 000 kronor. Ägarna hade begärt köpeskillingar och ersättningar
med tillhopa 1 192 000 kronor. Revisorerna angiva vidare i berättelsen,
att det visserligen i och för sig torde vara önskvärt, att frivilliga uppgörelser
kunna träffas i ett fall sådant som det förevarande, och att det är naturligt,
att man därför icke tillmäter köpeskillingen alltför snävt till undvikande av
ett omständligt och tidsödande expropriationsförfarande och därigenom
åstadkommer besparingar och tidsvinst, men att det i förevarande fall synes
uppenbart, att de utgivna beloppen äro avsevärt högre, än vad som betraktas
som skäligt pris för fastigheterna och rimlig ersättning för åsamkade
intrång. Vidare erinra revisorerna om att förläggningsplatsen blivit bestämd
redan under våren 1954, men ansökning om expropriationstillstånd
icke ingivits till Eders Kungl. Maj:t förrän i september 1955, då området
för själva stationen i huvudsak var förvärvat. Revisorerna anse, att det torde
ha varit ägnat att giva vattenfallsverket ett betydligt gynnsammare förhandlingsläge,
om förberedelser för expropriation ingångsatts och ansökningen
därom ingivits på ett tidigare stadium, än nu skett.

Den utredning, som igångsatts 1947 för undersökning av lämplig förläggning
av en ångkraftstation till Västsverige, redovisade ett antal tänkbara
platser men förordade alternativet med placering i Stenungsund. Det stod
från början klart, att ångkraftstationens lokalisering till angiven plats skulle
på ett omfattande sätt icke bara under byggnadstiden utan även vid färdigt
verk medföra omvälvande ingrepp i den badorts- och fritidsmiljö, som
dittills varit förhärskande inom berörda område, öch helt ödeläggande för
de jordbruk, som skulle komma att bliva ianspråktagna för den tilltänkta
anläggningen. På grund härav uppstod ett mycket starkt motstånd mot ångkraftstationens
förläggning till Stenungsund, såväl från ortsbefolkningen
som från innehavare av sommarvillor. Även kommunala och statliga myndigheter
hyste farhågor för detta alternativ.

170

Sedan vattenfallsstyrelsen hösten 1953 i petita för budgetåret 1954/55 begärt
principbeslut rörande lokaliseringsfrågan, för att erforderliga markförvärv
snarast skulle kunna komma till stånd, motarbetades Stenungsundsalternativet
starkt från skilda håll, och vid riksdagsbehandlingen voro meningarna
om vilket alternativ, som borde antagas, mycket delade.

För att klargöra innebörden av vattenfallsstyrelsens förslag och i någon
män dämpa den uppkomna oppositionen genom saklig upplysning anordnade
vattenfallsstyrelsen i december 1953 ett informationsmöte i Stenungsund.
Vid mötet framträdde, bland andra, representanter för de jordbrukare,
som skulle bli hårdast drabbade av egendomsförlust, och redogjorde
för sina bekymmer och sin oro för framtiden. Från vattenfallsstyrelsens sida
utlovades därvid, att vad på vattenfallsstyrelsen ankom skulle göras vad
som vore möjligt för att lindra jordbrukarnas lott, som sades mänskligt sett
vara ett tragiskt men ofrånkomligt inslag i projektet. Det utlovades en så
human uppgörelse beträffande markförvärven, att jordbrukarna därvid icke
skulle känna sig illa behandlade.

Först sedan riksdagen den 26 maj 1954 bifallit vattenfallsstyrelsens förslag,
kunde den omfattande detaljprojekteringen av Stenungsundsalternativet
igångsättas, varvid bland annat de erforderliga markområdenas omfattning
blev utredd.

Vid riksdagsbehandlingen underströks särskilt en av nackdelarna med
Stenungsundsalternativet, nämligen att förhållandevis mycket jordbruksjord
behövde tagas i anspråk. Riksdagsmän från orten uttalade sig i ersättningsfrågan,
varvid, bland andra, riksdagsman Waldemar Svensson i
Ljungskile gav uttryck åt den förhoppningen, att man »vid uppgörelsen
med dessa människor skulle se till att de blev ordentligt kompenserade —
så långt det kunde ske med pengar — för dem gällde det mera än pengar,
det rörde sig i en del fall om gamla släktgårdar».

Sedan detaljplaneringen klarlagt markbehovet, inledde vattenfallsstyrelsen
i november 1954 förhandlingar med markägarna i syfte att få till stånd
frivilliga överenskommelser. För arbetenas planmässiga bedrivande med avsedd
idrifttagning av stationen till vinterhalvåret 1959—1960 erfordrades
tillträde till de centrala markområdena i början av år 1955. Vid förhandlingarna
ansågo sig jordbrukarna behöva en tidrymd av över två år för att
på ett någorlunda gynnsamt sätt kunna avvéckla innehavda gårdar och förvärva
nya sådana samt sörja för de anförvanter, som hade undantag på
gårdarna.

Gällande expropriationslag innehåller beträffande avstående av jordbruksfastigheter
särskilda föreskrifter om fardagar, bestämda med hänsyn till
att det ofta är en tidsödande och besvärlig sak för jordbrukare att avveckla
gårdar. Vattenfallsstyrelsen bedömde därför läget så, att ett tvångstillträde
genom ett omfattande och tidsödande expropriationsförfarande skulle draga
ut på tiden, så att den från början avsedda idrifttagningstidpunkten för stationen,
även med all tänkbar forcering i övrigt, skulle bliva förskjuten på
ett för kraftförsörjningen äventyrligt sätt. Det gällde därför för vattenfallsstyrelsen
att bedriva förhandlingarna så, att tillträdestiden med hjälp av
bland annat avflyttningspremier kom att påskyndas så mycket som möjligt.
Beträffande de tre jordbruksfastigheter, som särskilt angivas i revisorernas
berättelse, har således vattenfallsstyrelsen aldrig ansett sig böra till
Eders Kungl. Maj :t ingiva ansökan om expropriationstillstånd, vilket — om
sådant begärts — kunnat påräknas förhållandevis snabbt. Vad som däremot
bedömdes medföra tidsutdräkt, var det expropriationsförfarande vid expropriationsdomstol,
som därefter fått genomföras med all risk för förhandlingar
i flera domstolsinstanser och med irritation och motsatsförhållande

171

mellan exproprianten och de skadelidande som följd. Sistnämnda synpunkter
gjorde sig icke gällande med samma styrka, i vad avsåg förvärv av de
mindre markområden, som erfordrades från andra fastigheter, varför framställning
om expropriationstillstånd för dessa gjordes och sådant tillstånd
erhölls utom beträffande mark för personalbostäder, där styrelsen var helt
hänvisad till frivillig överenskommelse, eftersom expropriationstillstånd för
sådant ändamål lagligen ej kan erhållas. Endast i ett fall, avseende en mindre
lägenhet använd såsom sommarbostad, ansågs expropriationsförfarandet
behöva fullföljas.

Genom frivilligt förvärv av de av revisorerna särskilt omnämnda jordbruksfastigheterna
kunde tillträde erhållas vid en sådan tidpunkt, att byggnadsarbetena,
om än med viss forcering, kunde planenligt genomföras och
stationen färdigställas, så att första aggregatet kunde tagas i drift i slutet
av år 1959, då behov av krafttillskott från detsamma förutsetts bliva stort.
Tillgången av kraft från ångkraftstationen i Stenungsund har i nu rådande
kraftförsörjningsläge varit av stor betydelse. Därest detta tillskott icke funnits
tillgängligt, skulle, i den mån det varit möjligt att överhuvudtaget producera
motsvarande kraft, behovet fått täckas genom produktion i äldre
ångkraftverk. Kraftproduktionen i Stenungsund fram till vårfloden 1960 har
beräknats till ca 250 miljoner kilowattimmar. Produktionskostnaden härför
uppgår till omkring 5 1/2 miljoner kronor. Motsvarande kvantitet, framställd
vid de dyrare ångkraftanläggningar, som kunnat utgöra ett alternativ,
om ej Stenungsundsstationen varit färdig och om ej detta lett till ransonering,
skulle dragit en väsentligt högre kostnad.

I förevarande fall synes sålunda det tillvägagångssätt, vattenfallsstyrelsen
valt för förvärv av ifrågavarande jordbruksfastigheter, hava lett till, att
den avsedda krafttillgången från stationen verkligen stått till förfogande
vid avsedd tid, och även om markersättningarna vid de frivilliga överenskommelserna
blivit högre än de skulle blivit vid ett expropriationsförfarande,
har därigenom dock vunnits såväl goodwill som ekonomiskt fördelaktigt
utfall, vilket enligt vattenfallsstyrelsens mening bör vara att eftersträva vid
statlig affärsdrift.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, styrelsens
samtliga ledamöter deltagit. Stockholm den 26 januari 1960.

ERIK GRAFSTRÖM

/. Bergström

Statskontoret

Av ärendet framgår, att vattenfallsstyrelsen i april 1955 godkänt köpeavtal
med vissa jordägare angående förvärv av tre fastigheter, avsedda för
ångkraftstationen i Stenungsund. Den sammanlagda likviden uppgick till
S14 200 kronor. Revisorerna ha bland annat framhållit, att av vattenfallsstyrelsen
anlitade värderingsmän från orten uppskattat den skäliga ersättningen
för angivna fastigheter till 472 000 kronor. Enligt revisorerna syntes
det uppenbart, att de utgivna beloppen voro avsevärt högre än vad som kunde
betraktas som skäligt pris för fastigheterna och rimlig ersättning för
åsamkade intrång. Vidare har uttalats, att det torde ha varit ägnat att giva
vattenfall sverket ett betydligt gynnsammare förhandlingsläge, om förberedelser
för expropriation igångsatts och ansökan därom ingivits på ett tidigare
stadium än som skett.

Statskontoret anser sig icke kunna ingå på någon närmare prövning av

172

de omständigheter, som föranlett vattenfallsstyrelsen att förvärva fastigheterna
för det överenskomna priset. En dylik prövning försvåras för övrigt
av det förhållandet, att nära fem år förflutit efter det fastigheterna förvärvades.
De synpunkter, som revisorerna anlagt å förevarande fastighetsköp,
synas dock i och för sig Tiktiga. Statskontoret utgår ifrån att vattenfallsstyrelsen
vid kommande markförvärv beaktar vad revisorerna anfört.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult M. Franzén

Föredragande

§ 22 Citadellet i Landskrona

Byggnadsstyrelsen

Landskrona slott med tillhörande byggnader jämte ön Gråen —- som sedan
den 1 juli 1947 står under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning —- redovisas
jämte åtskilliga andra historiska slott och byggnadsminnen på slottsbyggnadernas
delfond av statens allmänna fastighetsfond under rubriken
Historiska byggnader och byggnadsminnesmärken.

I fråga om Landskrona slott har byggnadsstyrelsen med stadens myndigheter
vid ett flertal tillfällen diskuterat citadellets framtida användning.
Dessa förhandlingar har efter lång tid, såsom revisorerna anfört, resulterat
i att staden arrenderat parken och vissa byggnader mellan inre och yttre
borggravarna som friluftsområde. I samband härmed har även diskuterats
frågan om att iordningställa den återstående delen till någon form av kulturcentrum,
men någon överenskommelse med staden har ännu icke kunnat
träffas. Vid sidan härav har även prövats möjligheten att hit förlägga en
vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Något konkret program för användningen
av byggnaderna och området har emellertid icke kunnat fastställas
och lika litet har det varit möjligt att finna någon annan huvudman för
slottet. På grund härav bär styrelsen hittills icke ansett sig böra hemställa
om medel för en i och för sig erforderlig genomgripande restaurering av
citadellet.

®yggnadsstyrelsen delar emellertid helt revisorernas synpunkter beträffande
önskvärdheten av att konkreta planer utarbetas för användningen av
citadellet. Vidare anser styrelsen det riktigt att planeringen i första hand
inriktas på att tillgodose något för staden angeläget ändamål, liksom även

därest staden är beredd att ekonomiskt bidraga till planernas genomförande
— att anläggningen på vissa villkor ställes under stadens direkta
vård och förvaltning. Styrelsen har också vid samråd med representanter för
staden redan tidigare framfört denna fråga.

Avslutningsvis vill styrelsen erinra. Under rubriken Historiska byggnader
och byggnadsminnesmärken redovisas — förutom Landskrona slott -— även
Riddarholmskyrkan, Bogesunds slott, Kalmar slott, Hovdala slott, Malmöhus
slott, Läckö slott, Vadstena slott, Munkklostret i Vadstena, Borgholms
slottsruin, Nyköpings slottsruin, Uppsala slottsruiner, Linnés Hammarby,
Bohus fästningsruin, Dalarö skans, Ornäs loftbyggnad, kungsladorna vid
Isala och Rankhyttan, f. d. tullhuset i Ljugarn samt Obelisken och diverse
statyer i Stockholm jämte vissa monument i landsorten.

173

De medel som står till styrelsens förfogande för underhäll av dessa byggnader
och byggnadsminnesmärken uppgår för innevarande budgetår till
284 000 kronor. Från detta belopp skall även bestridas kostnaderna för
onera, löner åt tillsyningsmän och vaktmästare, telefon och i vissa fall uppvärmning.
Beloppet är helt otillräckligt för att hålla byggnaderna i ett tillfredsställande
skick och förslår än mindre till några restaurerings- och
iståndsättningsåtgärder. För dylika åtgärder har byggnadsstyrelsen sedan
åtskilliga år i sina petita äskat särskilda medel enligt en femårsplan, slutande
på en sammanlagd summa av 1 350 000 kronor, vari icke inräknats
något belopp för Landskrona slott. Av beloppet har styrelsen hittills erhållit
222 000 kronor, vilket motsvarar under de fyra budgetår som medel ställts
till förfogande i medeltal 55 500 kronor per budgetår. Att några mera påtagliga
resultat icke kunnat uppnås med en dylik begränsad medelstilldelning
säger sig självt. Det är även att märka, att med de små belopp som står till
förfogande arbetena icke kunnat drivas på rationellt sätt.

En restaurering av Landskrona slott även om den skulle ske i begränsad
omfattning kommer att kräva betydande kostnader. Det är uppenbart att
medel i en helt annan omfattning än hittills skett måste ställas till förfogande
för restaureringsåtgärder om även slottet, varom någon tvekan icke
bör råda, infogas i den större landet i övrigt omfattande restaureringsplanen.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektörens ställföreträdare
byggnadsrådet Dahl och byggnadsrådet Snellman, föredragande,
samt byråchefen Wirseen. Stockholm den 20 januari 1900.

DAVID DAHL

Ulf Snellman Ture Pettersson

Riksantikvarieämbetet

Statsrevisorerna ha i sitt uttalande starkt understrukit det stora kulturhistoriska
värde, som citadellet i Landskrona äger, och framhållit önskvärdheten
av att mera konkreta planer utarbetas rörande citadellets restaurering
och användning. Denna uppfattning vill riksantikvarieämbetet helt biträda.
Det är självfallet synnerligen önskvärt, att byggnaderna och anläggningen
kunna praktiskt utnyttjas på ett sätt som låter det kulturhistoriska
värdet komma till sin rätt och samtidigt gör det möjligt att bereda allmänheten
tillträde till citadellet. Erfarenheten har emellertid visat att det oftast
är mycket svårt att finna en passande och värdig användning för en gammal,
övergiven och hårt sliten men kulturhistoriskt märklig anläggning av
denna art. Problemet torde därför ingalunda bli lätt att lösa.

Olika förslag att använda citadellet ha, såsom av statsrevisorerna redovisats,
under senare år framkommit men hittills icke lett till något konkret
resultat, bortsett från att till staden — huvudsakligen för fritidsändamål
—- upplåtits i stort sett området mellan den inre borggården och den
yttre huvudgraven.

Riksantikvarieämbetet vill ur sina synpunkter understryka önskvärdheten
av att strävandena alt finna eu passande användning även för anläggningen
på slottsholmen icke upphöra utan fullföljas så alt ett konkret förslag
i ämnet inom överskådlig tid kan framläggas. I samband med denna
utredning torde även i samråd med kulturhistorisk sakkunskap böra undersökas
vilka delar av bebyggelsen som äga sådant värde ur anförd synpunkt
att de måste kvarbliva och vilka senare tillkomna delar som kunna eller
böra avlägnas.

174

Under hänvisning till det ovan anförda får riksantikvarieämbetet livligt
tillstyrka att undersökningarna rörande möjligheterna att praktiskt utnyttja
citadellet i Landskrona fullföljas samt att utredningsarbetena härvid ske
i fortlöpande samråd med kulturhistorisk expertis. Stockholm den 23 januari
1960.

BENGT THORDEMAN

Bertil Berthelson

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen får härmed överlämna från stadsfullmäktige i Landskrona
och länsarkitekten i länet införskaffade yttranden (bilagor A—B) samt för
egen del anföra.

I likhet med statsrevisorerna finner länsstyrelsen det lämpligt att kommande
planering av citadellets användning bedrives med sikte i första hand
på ett ändamål som tillgodoser Landskrona stads önskemål. Planeringen,
som i första hand torde böra ankomma å byggnadsstyrelsen, synes därför
böra bedrivas i samarbete med staden.

Länsstyrelsen ifrågasätter i likhet med länsarkitekten om ej denna planering
skulle underlättas, därest en bortrivning av de underhållskrävande
och ur kulturhistorisk synpunkt mindre värdefulla inslagen av byggnader
från 1800-talet komme till stånd. Härigenom skulle enligt länsstyrelsens
bedömande en kostnadsbesparing vinnas vid en framtida iståndsättning av
anläggningen i övrigt.

Vid det förhållandet att Landskrona stad förklarat sig i hög grad intresserad
av citadellets framtida användning och beredd att deltaga i diskussionerna
härom finner länsstyrelsen ej anledning till vidare uttalanden i anledning
av vad statsrevisorerna anfört. Malmö den 9 februari 1960.

O. HULTERSTRÖM

Ove Sundelius

Bilaga A

Utdrag av protokoll, fört vid stadsfullmäktiges i Landskrona sammanträde
den 25 januari 1960.

§ 27. Drätselkammaren hade ingivit en skrivelse (bilaga a) angående
citadellets framtida användning.

Stadsfullmäktige beslöt enhälligt

att företaga ärendet till omedelbart avgörande, oaktat detsamma icke
fanns upptaget på kallelsen till dagens sammanträde.

Därjämte beslöt stadsfullmäktige

att hos länsstyrelsen åberopa vad drätselkammaren anfört i ärendet.

Bilaga a

Yttrande från drätselkammaren i Landskrona

Enligt stadens uppfattning är det en angelägenhet av synnerlig vikt att Citadellet
sättes i stånd ävensom att man finner en lämplig användning för
detsamma. Drätselkammaren vill erinra därom att kammaren jämlikt stadsfullmäktiges
beslut den 15 december 1956, § 268, har att, såvitt på staden

175

ankommer, närmare utreda den framtida dispositionen av Landskrona slott
och tillhörande område. Genom det av statsrevisorerna redovisade avtalet
mellan staden och Kungl. byggnadsstyrelsen, godkänt av Kungl. Maj :t den
8 mars 1957, har också till staden avgiftsfritt på vissa villkor upplåtits till
och med utgången av år 1981 huvudsakligen för fritidsändamål området
mellan inre borggraven och yttre huvudgraven med vissa undantag. Endast
tre byggnader ingår sålunda i upplåtelsen. Vad gäller slottsholmen och dess
byggnader liksom området i dess helhet har genom stadens organ en ganska
omfattande utredning verkställts rörande olika tilltänka användningssätt.
Ett närmare ståndpunktstagande till olika föreliggande förslag härutinnan
förutsätter dock en byggnadsinventering i syfte att vinna klarhet rörande
vilka byggnader och områden, som kunna disponeras, särskilt som vissa
byggnader befinna sig i sådant skick, att ombyggnad eller rivning torde bli
aktuell, eventuellt i förening med nybyggnad. Det bör åligga Kungl. byggnadsstyrelsen
att åvägabringa utredning härutinnan ävensom svara för den
vidare detaljutformningen i sådant hänseende. Sedan härigenom klarhet
vunnits rörande disponibla utrymmen, torde överläggningar böra upptagas
rörande vilket lämpligt praktiskt ändamål, som härigenom skall fullföljas.
Självfallet ligger en sådan användning i högsta grad i stadens intresse, varigenom
också slottet skulle kunna räddas undan förfall och staden berikas
med en sevärdhet till gagn och heder för såväl staden som förhoppningsvis
också vårt land. Staden är också beredd att utan att för närvarande ikläda
sig ytterligare ekonomiska förpliktelser diskutera en för alla parter tillfredsställande
lösning av frågan.

Drätselkammaren föreslår stadsfullmäktige besluta

att såsom eget överlämna och åberopa drätselkammarens yttrande. Landskrona
den 21 januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från länsarkitekten i Malmö

Det synes angeläget, att arbetet med citadellets iståndsättande påbörjas
i en eller annan form.

Oavsett vilka planer, som i sinom tid kan framkomma beträffande citadellets
användning, kan ifrågasättas, om man ej redan nu borde gå i författning
om att låta riva bort den under 1800-talet tillkomna mindre värdefulla
bebyggelsen.

Det förefaller nämligen som om det skulle vara förenat med svårigheter
att finna en praktisk användning för hela byggnadsbeståndet, och det kan
knappast vara någon mening alt utföra omfattande och dyrbara ombyggnader
av de delar av anläggningen, som saknar större kulturhistoriskt värde,
särskilt om man med ljus och lykta skall söka efter ett ändamål, vartill
dessa delar lämpligen skall kunna användas.

Om byggnadsbeståndet genom bortrivning av ovidkommande byggnader
begränsas till vad som från kulturhistorisk synpunkt kan anses värdefullt,
får man sannolikt en bättre och mera oförvillad överblick över anläggningen,
varefter ett bedömande av användningen och iståndsättandet lättare
kan ske.

Skulle det sedermera visa sig, alt de verkligt kulturhistoriska delarna
icke är tillfyllest för det ändamål som kan komma ifråga, bör nya byggnader,
som på lämpligt sätt inpassas i anläggningen, kunna uppföras. Detta
blir säkerligen billigare och mera rationellt än att ombygga 1800-talets
mindre värdefulla byggnadsbestånd.

176

Om man snarast möjligt går in för linjen att genom rivning minska
byggnadsbeståndet, kommer underhållet att begränsas eller slipper man i
varje fall att se ett stort byggnadsbestånd med eftersatt underhåll intill dess
konkreta planer på citadellets framtida användning blir färdiga att genomföras.
Malmö den 8 februari 1960.

Svenska turistföreningen

Efter ett referat av citadellets hittillsvarande historia alltifrån 1500-talets
mitt och en redogörelse för det avtal, som träffats år 1957 mellan Kungl.
Byggnadsstyrelsen och Landskrona stad om viss upplåtelse av fästningsområdet,
har revisorerna i sitt utlåtande särskilt understrukit citadellets karaktär
av kulturhistoriskt minnesmärke. Allmänheten äger emellertid icke tillträde
till slottsholmen och dess byggnader annat än undantagsvis och vid
särskilt anordnade visningar, och byggnaderna befinner sig i vissa delar i
ett icke alltför gott skick. Revisorerna har därför funnit det önskvärt, att
planer utarbetas rörande citadellets restaurering och framtida användning,
varvid planeringen borde inriktas på att också tillgodose något för staden
angeläget ändamål.

Svenska turistföreningen vill i anslutning härtill för sin del vitsorda vilken
turistisk sevärdhet citadellet i Landskrona utgör både i sin egenskap av
kulturhistoriskt minnesmärke och genom sin vackra belägenhet och anknytning
till staden och Öresund. För föreningens del framstår det därför som
mycket önskvärt, att citadellet måtte på varsamt men genomgripande sätt
restaureras och bliva tillgängligt för den turistande allmänheten. Därvid
vore av värde, om kringliggande område kunde färdigställas som fritidsområde
och stå till förfogande både för invånarna i Landskrona stad och för
besökare från annan ort.

För Svenska turistföreningens del har frågan aktualiserats också på ett
annat sätt redan år 1954, då föreningen kallades till sammanträde med
företrädare för Kungl. Byggnadsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Landskrona
stad för att diskutera möjligheten att i någon av citadellets byggnader
inrymma ett STF:s vandrarhem. Företrädare för föreningen har därefter
gått igenom anläggningen tillsammans med byggnadsstyrelsens arkitekt,
varefter uppgjorts förslagsritningar för reparation av byggnaderna,
varav någon i enlighet med det väckta förslaget skulle användas som vandrarhem.

Vandrarhemsfrågan i Landskrona är för föreningen än mer aktuell nu.
För närvarande gäller nämligen ett avtal mellan Landskrona stad och
Svenska turistföreningen av år 1941, varigenom till föreningen på 20 år upplåtits
det gamla epidemisjukhuset, som år 1941 restaurerades med bidrag
av tipsmedel. Det sålunda anordnade vandrarhemmet har ett gott läge med
utmärkt tomt, medan byggnaden, som är gammal och fått repareras flera
gånger, för närvarande är relativt opraktisk som vandrarhem på grund av
sin indelning i stora logement och svårigheter att där inrätta den typ av
barnfamiljerum som under senare år alltmera eftersträvats.

För Svenska turistföreningens del skulle det därför vara av stort värde
om man i diskussionerna om den framtida användningen av citadellet i
Landskrona också toge med möjligheten att där på lämpligt sätt inreda ett
nytt permanent vandrarhem. En sådan förbättring av förhållandena vore ur
allmän synpunkt högst önskvärd med hänsyn till stadens direkta förbindel -

177

ser under turistsäsongen med ön Ven och med Danmark. Den planerade
nya vandrarhemsanläggningen i Hälsingborg anses därvidlag av STF icke
komma att få någon nämnvärd inverkan på behovet av förbättrade förhållanden
i Landskrona. Stockholm den 8 februari 1960.

K. G. EWERLÖF

Halvar Sehlin

12 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. It

178

FINANSDEPARTEMENTET

§ 23 Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. in.
Statskontoret

Under förevarande avsnitt av revisionsberättelsen ha revisorerna upptagit
frågan om storleken av den s. k. restavgiften, som för närvarande är fyra
procent. Härvid har ansetts, att en icke obetydlig höjning av denna avgift
snarast borde genomföras.

Statskontoret delar revisorernas uppfattning, att restavgiften bör höjas.
Framhållas må, att ämbetsverket i utlåtande den 10 januari 1958 icke framställt
erinran mot då föreliggandde förslag av 1957 års statsrevisorer i denna
fråga. Såsom av ärendet framgår har emellertid chefen för finansdepartementet
genom beslut den 5 juni 1959 bemyndigats tillkalla sakkunniga
för att verkställa utredning i vissa uppbördsfrågor. De sakkunniga ha
numera utsetts. Frågan om restavgiftens storlek lärer komma att prövas
av dessa sakkunniga. I vad mån frågan om en höjning av restavgiften kan
upptagas till fristående prövning och förslag i ämnet sålunda framläggas
utan avvaktande av utredningsuppdragets slutförande, synes i första hand
böra ankomma på de sakkunniga att bedöma.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult M. Franzén

Föredragande

Riksräkenskapsverket

Revisorerna erinra om att numera uppdragits åt särskilda sakkunniga att
utreda åtskilliga av de uppbördsfrågor som 1957 års statsrevisorer upptogo
till behandling. Hit hörde frågan om arbetsgivares ansvar för arbetstagares
skatt och i samband därmed även frågan om restavgiftens storlek. Nämnda
års statsrevisorer framhöllo, att erfarenheten visade att arbetsgivare, som
råkat i ekonomiskt trångmål, hade stor benägenhet att lösa sina kreditsvårigheter
genom att i rörelsen använda innehållna källskattebelopp. Revisorerna
funno det påkallat att restavgiften höjdes till en sådan nivå att
den icke, såsom icke sällan syntes vara fallet, direkt uppmuntrade till att
behålla arbetstagarnas skatt. Erfarenheten av en dylik höjning borde avvaktas,
innan ett framkommet förslag om en särskild ny avgift med karaktär
av löpande ränta utöver den fasta restavgiften aktualiserades.

Statsrevisorerna framhålla nu att restavgiftens storlek har en vidare betydelse,
eftersom den även har avseende å andra skattskyldiga än arbetsgivare.
På grund härav och då frågan torde kunna lösas oberoende av övriga
spörsmål, som nämnda sakkunniga ha att pröva, ha revisorerna föreslagit
att — i avvaktan på de förslag de sakkunniga i övrigt kunna komma att

179

framlägga i syfte att förbättra resultatet av skatteuppbörden — eu icke obetydlig
höjning av restavgiften snarast genomföres. Som skäl härför anföres
att flertalet remissinstanser tillstyrkte en höjning redan i anledning av vad
1957 års revisorer yttrade i frågan och vidare att det med hänsyn till nuvarande
ränteläge icke syntes ovanligt, att arbetsgivare och även andra
skattskyldiga finna det ekonomiskt lönande att taga i anspråk skattemedel
för att lösa ekonomiska trångmål. Härjämte erinra revisorerna om att räntan
på kvarstående skatt numera är nio procent.

En höjning av restavgiften torde väl enligt riksräkenskapsverkets mening
i någon mån medverka till att förbättra den rättidiga skatteinbetalningen
och sålunda minska restföringens omfattning. Ur denna synpunkt
är eu höjning i och för sig önskvärd. En jämförelse med kvarskatteräntan,
vilken ränta avser att stimulera den i viss mån frivilliga inbetalningen
av preliminärskatt, är dock knappast helt motiverad. Kvarskatteräntan avser
medel, som av den skattskyldige genomsnittligt disponeras vida längre
tid, nämligen ett och ett halvt år, vilket förhållande bör beaktas vid bedömandet
av årsräntan. Om indrivningen av restförd skatt sker med tillbörlig
snabbhet, blir restavgiften som årsränta betraktad betydande. Detta är i
ännu mycket högre grad fallet, om man tänker på de försenade inbetalningar
av skatt, som i betydande utsträckning förekomma under tiden närmast
efter uppbördsterminerna innan någon indrivning ännu påbörjats. Som årsränta
betraktad ter sig påföljden av restavgift i dylikt fall orimlig, men
restavgiften är dock försvarlig i sin egenskap av’ stämmoböter. En viss differentiering
ernås visserligen genom den numera befintliga möjligheten
för länsstyrelserna att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, medge
befrielse helt eller delvis från restavgift, varom riksräkenskapsverket
äger meddela särskilda föreskrifter. En generell höjning av restavgiften
skulle under alla förhållanden öka antalet ansökningar om befrielse från
restavgift. Även antalet ansökningar om anstånd med inbetalning av skatt
skulle antagligen komma att öka.

Vid bedömandet av frågan om eu höjning av restavgiften vad det gäller
arbetsgivares underlåtenhet att inbetala innehållen källskatt kan man icke
bortse från det förhållandet att sådan underlåtenhet även kan medföra åtal.
Risken av denna särskilda påföljd för en försumlig arbetsgivare måste givetvis
verka återhållande. I vad mån försumlighet att inhetala källskatt för
de anställda sammanhänger med en avsiktlig räntespekulation eller är beroende
av andra faktorer torde vara svårt att påvisa. Oavsett vilketdera av
förhållandena som kan vara för handen, torde det kunna ifrågasättas om
icke eu mycket kraftig höjning skulle få tillgripas för att få avsedd effekt.
En höjning med en eller annan procent torde knappast påverka en på
grund av ekonomiskt trångmål försumlig arbetsgivare som icke ens hcsiterar
inför den allvarliga påföljd som ett åtal innebär. Lämpligheten av en
generell mycket betydande höjning av restavgiften kan emellertid av olika
skäl ifrågasättas. Å andra sidan är det icke givet att restavgiften för försumliga
arbetsgivare skall vara densamma som för skattskyldiga i allmänhet.

Även om såsom riksräkenskapsverket förut uttalat eu höjning av restavgiften
i och för sig kan synas önskvärd, bör enligt riksräkenskapsverkel
med hänsyn till de olika spörsmål som inställa sig eu sådan höjning vidtagas
först efter närmare överväganden.

Frågan om restavgiftens avvägning äger också nära samband med vissa
övriga uppbördsfrågor, vilka befinna sig under utredning av förenämnda
sakkunniga. Enligt riksräkenskapsverkets mening torde resultatet av det
även i övrigt pågående utredningsarbetet böra avvaktas.

180

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, deltagit
byråcheferna Stenström och Thorson samt tillförordnade byråcheferna
Walck och Säfström. Stockholm den 21 januari 1960.

GÖSTA RENLUND

Bertil Ehnbom

Föredragande

Centrala uppbördsnämnden

Restavgiften synes i sin nuvarande form närmast uppfattas som en straffavgift
(stämmoböter). Därest indrivningen sker tämligen snabbt uppgår restavgiften,
om den uträknas såsom löpande ränta, till en ganska hög procent.

Restavgiftens syfte i detta sammanhang bör vara att utgöra ett verksamt
korrektiv mot försumlighet att i behörig ordning erlägga utskylder. Det synes
emellertid icke utan vidare vara klart, att en höjning av den nu utgående avgiften
skulle medföra ett bättre uppbördsresultat. I flertalet fall torde man
nämligen ha skäl antaga att en skattskyldigs underlåtenhet att i rätt tid inbetala
sina ulskyldsbelopp icke beror på att den skattskyldige därigenom velat
erhålla en relativt förmånlig skattekredit utan fastmera på bristande förmåga
att betala ett förhållandevis högt skattebelopp under en viss uppbördstermin.
Det torde vara uppenbart att icke enbart restavgiftens storlek
påverkar uppbördsresultatet; därvid synes en mängd samverkande faktorer
spela in. Såsom revisorerna påpekat ha numera särskilda sakkunniga (uppbördsutredningen)
tillkallats för att utreda vissa uppbördsfrågor av delvis
betydande räckvidd, bland andra arbetsgivares ansvar för arbetstagares
skatt, varmed restavgiftens storlek även sammanhänger.

Även om vissa skäl kunna anföras för en höjning av restavgiften redan
nu, torde man dock med hänsyn till de på frågan inverkande faktorerna av
skilda slag kunna ifrågasätta lämpligheten av att utbryta restavgiftsfrågan
från de spörsmål i fråga om skatteuppbörden, vilka den nu arbetande uppbördsutredningen
fått i uppdrag att utreda.

Vid en ändring av restavgiften bör man självfallet söka avpassa reglerna
så, att restavgiften visserligen kommer att utöva en kraftig påtryckning på
den skattskyldige men den får fördenskull icke framstå såsom oskälig. Olika
alternativ kunna ifrågakomma. I första hand kommer därvid i blickpunkten
bibehållande av den fasta restavgiften. Men man synes också böra
överväga införande av en restavgift efter en stigande skala alltefter den tid,
som förflyter innan skatten betalas. En annan tänkbar möjlighet synes vara
en fast restavgift kombinerad med en löpande ränta. Hur än principerna
komma att uppdragas måste reglerna likväl utformas så, att de restfördas
och indrivningsmyndigheternas arbete med restavgiftens uträknande icke
blir för invecklat. Stockholm den 29 januari 1960.

ALARIK WIGERT

Gustaf Ähström

överståthållarämbetet

överståthållarämbetet får — med överlämnande av från Stockholms stads
uppbördsverk och stadens indrivningsverk infordrade yttranden (bilagor
A—B) —- anföra följande.

§ 23 Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. in.

Revisorerna mena tydligen att det med hänsyn till nuvarande ränteläge
kan antagas, att arbetsgivare och vissa skattskyldiga finna det ekonomiskt
lönande att taga i anspråk skattemedel, i första hand för att tillfälligt lösa
ekonomiska trångmål samt att med hänsyn härtill en icke obetydlig höjning
av restavgiften skulle leda till en effektivisering av skatteuppbörden.

Vad till en början beträffar arbetsgivarna torde — åtminstone numera
sedan kontrollen på förevarande område skärpts -— i de allra flesta fall
verkliga betalningssvårigheter o''ch i några fall rent av avsikt att tillägna sig
skattemedlen vara anledning till underlåtenheten att inleverera skattemedel;
sådana medel torde ofta ha saknats redan vid löneutbetalningen och
»skatteavdragen» ha då allenast uppförts som skuldpost i räkenskaperna.
En höjning av restavgiften torde knappast åstadkomma någon förbättring
i här åsyftade fall.

Även beträffande skattskyldiga, vilka restförts för egna skatter, torde
oförmåga att betala eller försök att helt slippa ifrån betalning i allmänhet
vara anledning till underlåten skatteinbetalning. En skärpt restavgift torde
knappast beträffande ifrågavarande skattskyldiga medföra ett förbättrat
uppbördsresultat.

Frågan om restavgiftens storlek måste också — såsoin uppbördsverket
antytt i sitt yttrande — ses i samband med uppbörden i dess helhet. Särskilt
har frågan nära sammanhang med bestämmelserna om anstånd med
erläggande av skatt, vilka regler för närvarande äro under översyn, överståthållarämbetet
vill därjämte framhålla att ärenden angående befrielse
från restavgift bereda åtskilliga svårigheter att avgöra. En höjd restavgift
skulle komma att ytterligare skärpa de antydda svårigheterna.

överståthållarämbetet är på grund av vad sålunda anförts icke berett att
nu tillstyrka revisorernas förslag, att en icke obetydlig höjning av restavgiften
omedelbart genomföres. Enligt ämbetets mening bör frågan bedömas
i ett vidare sammanhang och lämpligen prövas i samband med den nu pågående
utredningen av vissa uppbördsfrågor.

§ 2i De lägsta inkomsttagarnas skattebetalning

En höjning av deklarationspliktsgränsen från 1 200 till 1 800 kronor skulle
sannolikt medföra icke oväsentliga lättnader i fråga om taxeringsförfarandet.
Ämbetet anser emellertid detta spörsmål äga så nära samband med
frågan om avvägningen mellan avgifts- eller skattefinansieringen av kostnaderna
för folkpensioneringen samt övriga näraliggande frågor av socialpolitisk
natur, att resultaten av nu pågående utredningar i berörda hänseenden
böra avvaktas, innan slutlig ställning tages till frågan om en höjning
av deklarationspliktsgränsen.

§ 25 Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering in. in.

Vad beträffar erfarenheterna av 1959 års arbete i taxeringsnämnderna i
Stockholm får ämbetet erinra om att taxeringsorganisationen i Stockholm i
väsentliga delar skiljer sig från den för länen gällande organisationen samt
att någon utbyggnad av organisationen med taxeringsassistenttjänster icke
genomförts i Stockholm under år 1959. Ämbetet är därför icke i tillfälle att
redovisa några erfarenheter från en i dylikt hänseende utbyggd organisation.

I fråga om tillämpningen i taxeringsnämnderna av de s. k. schablonavdragen
anser sig ämbetet med stöd av hittills vunna erfarenheter kunna

182

konstatera, att förhållandena märkbart förbättrats, ehuru vissa svårigheter
alltjämt kvarstå, särskilt beträffande schablonavdrag under inkomst av
tjänst och under allmänna avdrag för försäkringspremier. Såsom ämbetet i
sitt den 14 september 1959 dagtecknade yttrande till riksdagens revisorer
framhållit finner ämbetet det emellertid nödvändigt att avvakta ytterligare
erfarenheter, innan ett slutgiltigt omdöme kan fällas. Ämbetet vill emellertid
redan nu framhålla, att för ernående av en mera betydande vinst i förenklingshänseende
vida radikalare åtgärder erfordras innebärande bl. a. en
väsentlig utbyggnad av de s. k. schablonavdragen.

Eu verklig förenkling av deklarationsformulären torde enligt ämbetets
förmenande icke vara möjlig att genomföra så länge de nuvarande i många
hänseenden invecklade reglerna för den direkta beskattningen bestå. Det
finnes snarast anledning att befara, att deklarationsblanketten kommer att
ytterligare kompliceras efter tillkomsten av lagen om allmän tilläggspensionering,
som ju medfört, att vissa uppgifter för beräkning av pensionsgrundande
inkomst i framtiden skola redovisas i den allmänna självdeklarationen.
Även om vissa ändringar till förtydligande av deklarationsformulären
—- såsom ämbetet berört i förenämnda skrivelse den 14 september
1959 — skulle kunna vidtagas, torde dock formulären alltjämt komma att
te sig svårbegripliga för den stora allmänheten. Denna fråga torde därför
få ses i ett vidare samband och någon tillfredsställande lösning torde icke
kunna nås med mindre än att skattereglerna på ett genomgripande sätt förenklas
för det stora flertalet skattskyldiga.

Taxeringsperiodens förlängning har varit till stor fördel icke minst ur
den synpunkten, att kommunikationsförfarandet mellan taxeringsnämnderna
inom olika prövningsdistrikt kunnat medhinnas i väsentligt större utsträckning
än tidigare. Ämbetet anser sig för närvarande icke böra rekommendera
någon ändring av nu gällande tidsbestämmelser för taxeringsarbetets
avslutande i taxeringsnämnderna.

Ämbetet delar revisorernas uppfattning att en allmän översyn av hela
skattesystemet är synnerligen önskvärd och att ändringar i skatteförfattningarna
böra undvikas i avvaktan på en mera brett upplagd skattereform.
Ämbetet anser, att en sådan utredning angående hela skattesystemets utformning
bör påbörjas med det snaraste. Den i detta sammanhang mest
betydelsefulla frågan gäller avvägningen mellan direkta och indirekta skatter.

Om eu allmän översyn av skattesystemet kommer till stånd, bör enligt
ämbetets förmenande eftersträvas att i görligaste mån åstadkomma väsentliga
och bestående förenklingar av skattereglerna för den direkta beskattningen
så att taxeringsförfarandet för det stora flertalet skattskyldiga blir
av relativt enkel natur och taxeringsorganisationen i betydligt större utsträckning
än hittills kan inrikta sina personella resurser på en bättre kontroll
av skattskyldiga med mera svårkontrollerbara inkomstförhållanden.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade,
förste taxeringsintendenten Hultqvist. Stockholm den 30 januari 1960.

ARNE F. BdEKKEVOLD

Germund Sandler

183

Bilaga ,4

Yttrande från Stockholms stads nppbördsverk
Till §23

Restavgiftca är inte konstruerad som en ränta utan som en straffavgift.
Uttrycker man denna avgift i en årlig ränta erhåller man emellertid procentsatser
varierande mellan 1,440 % och nedåt, allt beroende på vilken tid
som hinner förflyta från skattens förfallodag till erläggandet. Kvarskatteräntan
motsvarar i verkligheten en årlig ränta om ca 6 % med hänsyn till
att ca 1 1/2 år kan beräknas förflyta från inkomsttillfället och till dess den
kvarstående skatten förfaller till betalning. Kvarskatteräntan är dessutom,
i motsats till restavgiften, avdragsgill vid den årliga taxeringen och procentsatsen
blir därigenom i verkligheten ännu något lägre.

Om en höjning av restavgiften i vissa sammanhang framstal som motiverad,
så bör å andra sidan, i anslutning till vad ovan anförts, beaktas, atl
restavgiften i många fall väsentligt överstiger kvarskatteräntan, om uträkning
i årlig ränta sker, och icke så sällan måste betecknas som fullständigt
oskälig. Fastställes en högre procent än den nuvarande för restavgiften,
synes det därför nödvändigt att ompröva restavgiftsmstitutet i dess
helhet. Detta äger vidare samband med andra avsnitt inom uppbördssystemet,
exempelvis reglerna för anstånd. Det lärer därför möta vissa svårigheter
atl, såsom statsrevisorerna påyrkat, utbryta frågan om restavgiftens
storlek till separat behandling.

I vad gäller arbetsgivarnas försummelser i träg_a om de anstalldas skatter
torde det vara av mindre betydelse med eu höjning av restavgiften än
med en skärpt tillämpning av straffbestämmelserna för sådana fall.

Till § 24

Vad statsrevisorerna anfört under denna paragraf ger icke anledning till
annat uttalande än att det synes angeläget med en höjning av deklaralionspliktsgränsen
upp mot vad som följer av schablonavdragens och ortsavdragens
storlek. Stockholm den 19 januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från Stockholms stads indrivningsverk

Vad till eu början beträffar revisorernas iakttagelser i fråga om indrivningsresultatet
i landet vill indrivningsverket, såsom framgår av verkets i
avskrift bilagda yttrande (bilaga a) den 6 oktober 1959 till överstathållaråmbetet
över riksräkenskapsverkets tablåer avseende indrivningsresultatet
1. o. m. är 1958, icke förneka, att indrivningen i Stockholm sker långsammare
än i andra städer här i landet. Denna långsamhet i indrivningsarbetet,
som är synnerligen svår att komma till rätta med, har sin förklaring i
vissa i yttrandet närmare omförmälda omständigheter som föreligga i en
stad av Stockholms storlek. På grund av eftersläpningen i arbetet kommer
för Stockholms vidkommande indrivningsresultatet vid en viss fixerad tidpunkt
alltid att te sig ogynnsamt i förhållande till andra städer. Forst da
en skatt preskriberats för indrivning och det slutgiltiga resultatet av indrivningen
av den ifrågavarande skatten föreligger, kan man enligt indnvningsvcrkets
åsikt få eu rättvisande bild av indrivningsarbctet och beträffande
en sålunda slutförd indrivning kommer Stockholm, såsom påvisas i yttrandet,
i ett väsentligt bättre läge. På grund härav och med hansyn till att
en förstärkning skett av indrivningsverkets exekutiva personal samt orga -

184

nisatoriska förbättringar successivt genomföras inom verket synes man
ehuru nämnda åtgärder först efter några år återspegla sig i ett förbättrat
indrivningsresultat — vara berättigad att betrakta utvecklingen av indrivningsarbetet
i Stockholm icke med farhågor utan med tillförsikt och med
förväntan om att indrivningsresultatet kommer att fortlöpande förbättras.

I anslutning till de lämnade statistiska uppgifterna ha revisorerna erinrat
om gällande bestämmelser angående restavgiften och ifrågasatt en höjning
av denna. Indrivningsverket anser, -vilket även framfördes i verkets yttrande
över 1957 års riksdagsrevisorers berättelse, att en höjning av restavgiften
är väl motiverad. Räntan å kvarstående skatt höjdes fr. o. m. den 1 januari

1958 till nio procent. På grund härav och med hänsyn till att bankernas och
de andra kreditinstitutens utlåningsräntor under de senaste åren blivit fö
remål för avsevärda höjningar, synes den nuvarande restavgiften anmärkningsvärt
låg. Trots att ett visst konjunkturuppsving ägt rum under år

1959 ha indrivningssvårigheterna visat en tendens atl öka såväl beträffande
anställda som beträffande företagare. Det är sålunda uppenbart, att företagare,
som befinna sig i ekonomiskt trångmål, lätt falla för frestelsen att
för egen räkning disponera innehållna källskatteinedel eller att icke inbetala
sin egen skatt å förfallodagen. Frestelserna härtill torde vara så
mycket större som de av domstolarna utdömda straffen för källskatteförseelseina
icke synas vara sådana att de verka avskräckande och den ekonomiska
påföljden i form av en låg restavgift är föga kännbar. En restavgiff
om fyra procent måste anses vara eu synnerligen låg kreditavgift, avsevärt
lägre än den gängse räntan vid lån i bank. Man bör härvid också ha i minnet,
att restay giftens karaktär av en fast avgift medför att i de fall, då betalningen
dröjer utöver ett år, den beräknade årliga räntan successivt sjunker
från fyra procent och nedåt. En höjning av restavgiften till sådan nivå
att den skattskyldige icke längre kan finna det lönande att använda källskatte-
eller andra skattemedel såsom rörelsekapital eller såsom lån överhuvudtaget
från det allmänna torde därför vara synnerligen befogad och
skulle säkerligen resultera i ett förbättrat uppbördsresultat.

Det kan givetvis också, särskilt med utgångspunkt från vad nyss sagts
angående den beräknade ärliga räntesatsens sänkning vid utsträckt indrivningstid,
ifrågasättas huruvida icke restavgiften borde vara eu löpande
ränta i likhet med vad som gäller beträffande röst förd arvsskatt och vad som
gällei restförda skatter i Danmark och Finland. För en sådan omläggning
av restavgiften talar bl. a. det skälet, att en skattskyldig, som genom allehanda
åtgärder lyckats förhala inbetalningen av restförd skatt bortåt preskriptionstiden,
d. v. s. i praktiken drygt fem år, vilket ingalunda är ovanligt
i sådana fall då vederbörande saknar utmätningsbara eller införselbara
tillgångar, hör påföras ett procentuellt sett större belopp i ränta än den som
inbetalar sin restförda skall redan efter någon månad.

Vid tidigare diskussioner angående övergång från eu fast restavgift till
en löpande ränta såsom påföljd för försummad skatteinbetalning har framhållits
att en ränta, beräknad efter skattekreditens längd, skulle komma att
medföra ett för indrivningsarbetet synnerligen tyngande och komplicerat
merarbete. Bakgrunden till detta resonemang torde ha varit, att man tänkt
sig en ränteberäkning efter viss procentsats från skattens förfallodag fram
tdl betalningsdagen, vilket onekligen vid strikt bankmässig ränteberäkning
skulle vara ett administrativt sett tyngande förfarande, som dessutom mången
gång finge utföras under besvärliga yttre förhållanden vid s. k. fältindrivmng.
Det vore därför nödvändigt att förenkla ränteberäkningen så, att den
kunde utföras snabbt och korrekt och utan större risk för felaktigheter. Delta
skulle kunna åstadkommas t. ex. genom att räntan bestämdes till eu viss

185

procent för varje påbörjad ny månad efter skattens förfallodag, t. ex. en eller
en halv procent per månad. I båda fallen kan räntan lätt uträknas, i det förstnämnda
fallet en hundradel av skattebeloppet och i det sistnämnda fallet hälften
av hundradelen av skattebeloppet. Beräkningen förenklas åtskilligt av
reglerna om restavgiftens avrundning till helt krontal. Någon s. k. räntetabell
eller andra hjälpmedel skulle icke behövas och gäldcnären kan lätt
kontrollera riktigheten av den gjorda beräkningen. Såsom komplement till
denna bestämmelse skulle kunna föreskrivas eu minsta ränta om eu eller
eventuellt två procent, oavsett huru kort tid efter förfallodagen som skatten
erlägges. En procents ränta komme då vid en räntesats om eu halv alt
motsvara två månader efter förfallodagen och två procent fyra månader
efter förfallodagen. Härvid bör man beakta att restförda skatteposter väl
som regel icke bliva föremål för indrivning förrän eu eller två månader
efter förfallodagen, beroende på alt viss tid åtgår för postverkets kreditering,
upprättandet av restlängden samt dennas komplettering och överlämnande
till indrivningsförrättaren.

Eu enklare beräkning vore att vid varje årsskifte göra tillägg ä resterande
skattebelopp med en stegvis förhöjd restavgift, t. ex. omedelbart vid
restföringen med (5 %, efter 1. årsskiftet med 12 %, efter 2. årsskiftet med
18 % o. s. v. För belopp förfallna viss kortare tid före årsskiftet finge gälla, att
den 12-procentiga avgiften icke påfördes förrän vid nästpåföljande årsskifte.
En beräkning av här antytt slag skulle kunna utföras kontorsmässigt utan
större belastning av det egentliga indrivningsarbetet. Med en sådan förenklad
ränteberäkning skulle alltså ernås en årlig ränta av i det valda exemplet
omkring 6 % och med stor sannolikhet i många fall en skyndsammare inbetalning
av skatteskulden. Troligen skulle denna metod medföra en viss
benägenhet hos restförda att uppskjuta inbetalningar till slutet av året,
enär räntekostnaden icke ändras under året, men sådana olägenheter kunna
knappast undvikas, om ett ur administrativ synpunkt enkelt system skall
tillämpas.

Vid bedömandet av frågan om en restavgift i form av årlig ränta får
man emellertid icke bortse från, att en sådan ränta i vissa fall kan komma
att drabba en restskyldig mycket hårt. Detta gäller särskilt skattskyldiga
med högt restbelopp, vilka på grund av särskilda omständigheter medgivas
att amortera sin skuld under mer eller mindre lång tid. Beträffande skattskyldiga
med svag ekonomisk ställning torde också en löpande ränta mången
gång bliva utan önskad effekt och endast förvärra vederbörandes ekonomiska
läge.

Den nu införda allmänna varuskatten och de i samband med försäkringen
för allmän tilläggspension utgående arbetsgivaravgifterna aktualiserar i
mycket hög grad frågan hur statsverket skall skydda sig mot ett obehörigt
utnyttjande av skattekrediter. Under år 1959 överlämnades för indrivning
i Stockholm oredovisade källskattemedel uppgående till 5,8 miljoner kronor.
Av detta belopp kan med ledning av tidigare års erfarenheter beräknas att
ca 70 % indrives genom indrivningsverket. Det allmännas förluster härå
uppgår alltså till bortåt 2 miljoner, en summa som visserligen blott är
ungefär 1 °/oo av debiterad slutlig skatt i Stockholm (enligt tabell 1:2 190
milj. kr. för beskattningsåret 1958) men ändock så hög att åtgärder böra
vidtagas till förhindrande av att vissa arbetsgivare utnyttja den nya omsätlninsskatten
och arbetsgivaravgifterna i anslutning till den allmänna til 1 -läggspensionen för ytterligare krediter till förfång för det allmänna.

En ökning av restavgiftens storlek torde vara en åtgärd ägnad att göra
såväl uppbörd som indrivning mera effektiv och som varje sådan åtgärd
givetvis är önskvärd synes frågan snarast böra upptagas till prövning. Så -

som framgår av vad ovan sagts är dock denna fråga ganska komplicerad
och ömtålig och bör göras till föremål för noggranna överväganden, innan
beslut fattas.

1 § 24 i berättelsen ha revisorerna lämnat en redogörelse för en av Statistiska
centralbyråns utredningsinstitut på uppdrag av revisorerna utförd undersökning
angående de lägsta inkomsttagarnas skattebetalning i vad avser
1956 års inkomster (taxeringsåret 1957). Revisorerna ha sammanfattningsvis
uttalat, att den slutsatsen kunde dragas att de ifrågavarande inkomsttagarna
fullgöra sin skyldighet att erlägga skatt på ett överraskande
gott sätt. Vidare ha revisorerna uttalat, att de antaganden som tidigare i
olika sammanhang gjorts, att en betydande del av de skatter och avgifter
som påföras skattskyldiga i här avsedda inkomstlägen ej inbetalas, icke vore
korrekta.

Indrivningsverket saknar med hänsyn till verkets stora arbetsmaterial
möjligheter att verkställa någon undersökning beträffande de lägsta inkomsttagarnas
skattebetalning då det gäller restförda skatter. Enbart i verkets
register över personer som häfta för i Stockholm påförda oguldna
skatter finnas nämligen över 50 000 gäldenärer. Några uppgifter finnas icke
heller angående de restförda posternas uppdelning på gäldenärerna efter
storleken av de restförda beloppen eller uppdelningen på de olika köns-, civilstånds-
eller åldersgrupperna bland gäldenärerna. Vid en för några år seden
i samband med en organisationsundersökning gjord beräkning framkom
emellertid att en uppdelning av summan av de restförda beloppen på antalet
gäldenärer innebar ett genomsnittligt restfört belopp om drygt 1 000
kronor per gäldenär. På grund härav och med hänsyn till att det allmänna
genomsnittliga inkomstläget i Stockholm torde vara högre än i andra städer
och på landsbygden synes man kunna utgå från att antalet smärre
restposter, d. v. s. restförda belopp upp till 100 kronor, är tämligen lågt. Den
allmänna erfarenheten bland indrivningsverkets tjänstemän är att dessa
smärre belopp i de allra flesta fallen äro tämligen svåra ur indrivningssynpunkt
och att dylika småbelopp ofta måste avskrivas. Detta torde sammanhänga
med att de smärre restposterna i huvudsak avse personer med
tämligen låga inkomster, nämligen åldringar utan annan nämnvärd inkomst
än folkpensionen, hustrur som slutat arbeta på grund av barnsbörd eller
av annan orsak samt personer som åtnjuta socialhjälp. Att indrivningen hos
detta klientel som regel icke lämnar något resultat är naturligt. I allmänhet
saknas utmätningsbara tillgångar utöver i 65 § utsökningslagen föreskrivet
beneficium och någon införsel i avlöning, pension eller livränta kan som
regel icke ske på grund av att inkomsten icke överstiger i 7 § införsellagen
föreskrivet förbehållsbelopp för gäldenären.

Enligt 65 g utsökningslagen skall vid utmätning undantagas nödiga gångoeh
sängkläder och nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till
ett värde av högst 1 500 kronor eller där gäldenären icke är familjeförsörjare
och ej heller har eget hushåll högst 600 kronor. Till följd av dessa
bestämmelser torde, åtminstone i ett hem av standardtyp, mera sällan kunna
ske någon utmätning i en lägenhet om ett eller två rum och kök. Beträffande
förbehållsbeloppet enligt införsellagen tillämpas i Stockholm för närvarande
ett grundbelopp per månad av 390 kronor för ensamstående och
540 kronor för makar med ett tillägg av 55 kronor för varje barn. Vad slutligen
beträffar de gäldenärer, som åtnjuta socialhjälp, må framhållas att enligt
uppgifter som i augusti 1959 erhölls från de sociala myndigheterna i
Stockholm socialvårdsunderstödet utgjorde följande belopp per månad:
215 kronor för ensamstående, 325 kronor för makar eller sammanboende, 390
kronor för makar med ett barn, 450 kronor för makar med två barn etc

Härutöver utgick bidrag till bostadshyran med i regel den faktiska hyreskostnaden
samt bidrag till bränslekostnaderna ävensom extra understöd för
skilda behov såsom tandvård, komplettering av sängutrustning och husgeråd,
betalning av elräkning etc. samt för beklädnad. Av det sagda torde
framgå att indrivningsåtgärderna gentemot de nu ifrågavarande lägsta inkomsttagarna
knappast kan lämna något resultat och att indrivningsverkets
uppfattning, att dylika restförda skatteposter ofta föreslås till avskrivning,
bör vara riktig. Stockholm den 18 januari 1960.

Bilaga a

Yttrande från Stockholms stads indrivningsvcrk

Såsom i tidigare års yttranden över tablåerna avseende indrivningsresultatet
i landet framhållits måste indrivningsverksamlieten i en stad av Stockholms
storlek och karaktär påverkas av åtskilliga faktorer, som icke göra
sig gällande med samma styrka i andra utmätningsmannadistrikt. Svårbemästrade
problem och på indrivningsresultatet menligt inverkande omständigheter
föreligga här i en omfattning som saknar motsvarighet på andra
håll. Det må sålunda här erinras om befolkningens större rörlighet med därav
följande minskad personkännedom och försvårad efterspaning för verkets
personal, storstadens rikhaltiga flora av konjunkturbetonade och svårbedömliga
företag samt förekomsten av juridiska personer utan ekonomiskt
underlag, koncentrationen till huvudstaden av asociala eller eljest arbetsskygga
befolkningselement samt det stora antalet utlänningar och tillfällighetsarbetare,
som vistas här ett eller annat år och sedan avflytta.

Någon för indrivningsverksamheten gynnsam ändring härutinnan har
icke förväntats och har heller icke förekommit under år 1958. Tvärtom ha
indrivningssvårigheterna visat en tendens att öka. Sålunda har inom affärslivet
förmärkts en ökande svårighet att inbetala restförda skatter. Man kan
också konstatera, att liksom i taxeringsärenden de skattskyldiga mer och
mer anlita juridiskt biträde, vilket medfört en ökning av de skriftliga inlagorna
och en tidsödande komplicering av de muntliga förhandlingarna.

Det nu sagda angående det svårarbetade arbetsmaterialet i Stockholm avspeglar
sig också i förhållandena vid uppbörden av skatt.

Karakteristiskt för Stockholm är att den influtna B-skatten enligt tabellerna
uppgår till icke mindre än 38 % av den totalt influtna preliminära
skatten i staden (medeltalet för övriga län 27,08 %) och att den debiterade
B-skatten i Stockholm uppgår till 26,16 % av B-skatten i hela riket. Givet
är att ett starkt inslag av B-skatteskyldiga i hög grad försvårar indrivningen.
Beträffande den kvarstående skatten enligt 1958 års taxering har av de
debiterade beloppen i Stockholm influtit endast 79,10 %. Av de övriga i tabellen
upptagna 32 städerna kan endast Göteborg (78,41 %) och Uddevalla
(77,87 %) uppvisa ett sämre uppbördsresultat. Medeltalet för hela riket är
83,39 procent. Beträffande den preliminära B-skatten uppbördsåret 1958-1959 äro uppbördsförhållandena för Stockholm bättre, men inflytande procenten
av de debiterade beloppen är dock högre i 17 av de i tabellerna upptagna
32 städerna.

EU ofrånkomligt faktum är att indrivningen i Stockholm sker långsammare
än i andra städer här i landet. En del faktiska omständigheter som
försvåra indrivningsarbetct i en stad av denna storlek ha redan nämnts.
Svårigheten i eu storstad att efterforska icke anmäld bostadsadress är betydande.
Möjligheten att ofta byta arbetsanställning är också större. För

188

Stockholms del måste på grund av den långsammare indrivningen indrivningsresultatet
vid en viss tidpunkt under pågående indrivning alltid komma
att te sig ogynnsamt vid en jämförelse med andra indrivningsdistrikt, där
förhållandena äro annorlunda. Först då indrivningen av eu skatt avslutats
och det definitiva resultatet föreligger kan man få en rättvisande bild av indrivningsarbetet.

Såsom framgått av indrivningsverkets tidigare yttranden över indrivningsresultatet
har under 1950-talet vidtagits fortlöpande organisatoriska
förändringar inom indrivningsverket i syfte att förbättra indrivningsresullatet.
Vidare har en förstärkning skett av den exekutiva personalen.
Ehuru dessa förbättringar äro av beskaffenhet att först på lång sikt kunna
inverka på indrivningsresultatet, synes man redan nu våga uttala, att indrivningsresultatet
i Stockholm gradvis förbättrats.

Indrivningsresultatet i Stockholm synes således — trots de större svårigheterna
— kunna betecknas såsom tillfredsställande vid en jämförelse
mellan de fem största städerna i landet. Av redogörelsen för resultatet av
restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1951—1956 års taxeringar
(K52—K57) samt beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren
1952—1953 t. o. m. 1957—1958 (B52—B57) synes framgå, att resultatet i
Stockholm beträffande antalet guldna poster för de äldre skatterna, i fråga
om vilka indrivningen slutförts, i stort sett är bättre än resultatet i Göteborg,
Norrköping och Hälsingborg. Även i fråga om levererade belopp synes
Stockholms resultat vara relativt gott vid jämförelse med nämnda städer.

Av statistiken kan vidare utläsas att beträffande restindrivningen av t. ex.
den preliminära skatten för år 1954 och 1955 (B54 och B55) levererade belopp
uppgått till ett procenttal, som under åren 1957 och 1958 placerat Stockholm
bland de »bättre» av de i tabellerna medtagna 32 städerna. Sålunda
har procenttalet beträffande B54 under 1957 överträffats blott av sex städer
och under år 1958 endast av fyra städer. Beträffande B55 var motsvarande
procenttal år 1957 högre för fyra städer och år 1958 högre för sex
städer. Motsvarande siffror beträffande den kvarstående skatten enligt 1954
och 1955 års taxeringar lyda också på ett relativt gott och i förhållande till
tidigare år förbättrat indrivningsresultat i Stockholm.

Av riksräkenskapsverkets tablåer framgår icke på vilket sätt indrivningen
av handräckningsmedel påverkar statistiken. Några exakta siffror kunna
här icke angivas men man beräknar att indrivningsverket har redovisat
till landsorten cirka 2 miljoner mer än vad som från landsorten influtit till
verket. Denna differens kommer sålunda andra utmätningsmannadistrikt
till godo, ehuru indrivningen skett här i staden. Vidare må anföras att under
år 1958 avläts från Stockholm 8 966 framställningar om handräckning
till andra utmätningsmän. Antalet handräckningsframställningar från
landsorten till Stockholm utgjorde 31 262. I Stockholm nedlades således åtskilligt
indrivningsarbete på landsortsskatter, vilket arbete och resultatet
därav icke är medtaget i tablåerna över indrivningsresultatet i huvudstaden.
Stockholm den 6 oktober 1959.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

§ 23 Vissa iakttagelser angående skatteuppbörden in. in.

Uppbördsförordningens bestämmelser om restavgift har en viktig uppgift
att fylla. Utåt verkar de främst som ett påtryckningsmedel på de skattskyldiga
att i rätt tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Försummas skatteinbetalningen,
inträder skyldighet att gälda restavgift. Denna är konstruerad

189

såsom ett fast tillägg till skattebeloppet, beräknat i direkt proportion till
dettas storlek. I vissa fall äger länsstyrelse medgiva befrielse helt eller delvis
från restavgiften jämlikt de närmare föreskrifter som meddelats av riksräkenskapsverket.

Att restavgift utgår vid försummad skattebetalning är väl känt bland de
skattskyldiga. Vetskapen härom manar de skattskyldiga att iakttaga betalningsterminerna
för alt ej riskera få erlägga restavgift vid sidan av skatten.
Det latenta hot, som restavgiften således innebär, torde i själva verket vara
en av de faktorer som är ägnade att starkast medverka till ett gynnsamt
uppbördsresultat. Ur denna synpunkt måste restavgiften vara av sådan storleksordning
att den utgör ett verksamt påtryckningsmedel.

Vid sidan av den nu nämnda effekten har restavgiften karaktär av vedergällning.
Den gör sig gällande vid inträffad försummelse att i rätt tid inbetala
skatt. Skyldigheten att gälda restavgift inträder automatiskt vid sådan
försummelse och uppfattas väl allmänt som ett straff på grund av själva
försummelsen. Restavgiftens konstruktion som ett fast tillägg utan anknytning
till den längre eller kortare tid skatten utestår ogulden kan emellertid
locka den skattskyldige att, sedan förfallotiden väl försuttits, i det längsta
söka fördröja skattens inbetalning och nyttiggöra sig skattemedlen för att på
så sätt skaffa sig kompensation för den utgift, som restavgiften representerar
såsom ränta.

Att någon ytterligare ekonomisk påföljd icke inträder, om den skattskyldige
fördröjer inbetalningen, synes innebära en brist i lagstiftningen, som
är direkt ägnad att försvåra skatteindrivningen. Nu nämnda missförhållande
framträder starkast vid indrivning av källskatt, som den skattskyldige i
egenskap av arbetsgivare innehållit av sina anställdas löner men underlåtit
att i rätt tid inleverera till statsverket. Här är det nämligen ej sällan fråga
om betydande skattebelopp, som den skattskyldige kan frestas göra fruktbärande
i sitt företag för att på så sätt neutralisera verkningarna av restavgiften.
Men missförhållandet gör sig även gällande vid indrivning av annan
skatt, så snart denna är av någorlunda storleksordning.

I sitt underdåniga utlåtande med anledning av 1957 års riksdagsrevisorers
berättelse, såvitt avsåg arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt in. m.,
förordade länsstyrelsen en skärpning av restavgiften. Länsstyrelsen framhöll,
att det syntes angeläget, att restavgiften höjdes till sådan nivå, så den utgjorde
ett kännbart påtryckningsmedel för källskattens inbetalning i rätt tid.
1 fråga om restavgittens storlek framhöll länsstyrelsen, att den dåvarande
procentsatsen för ränta å kvarstående skatt lämpligen kunde anses normgivande.
Länsstyrelsen anser alltjämt att restavgiften är för låg samt att en
skälig höjning därav följaktligen är befogad. Härvid avses inte enbart den
restavgift, som utgår vid källskatt, utan även övrig restavgift enligt uppbördsförordningen.

Länsstyrelsen är emellertid medveten om att enbart skärpning av restavgiften
icke kan råda bot på nuvarande olägenheter. Av vad länsstyrelsen här
tidigare framhållit torde nämligen framgå, att en restavgift, såsom den nu
tekniskt är utformad, å ena sidan visserligen fungerar såsom ett medel att
förmå de skattskyldiga att i rätt tid inbetala sin skatt men å andra sidan i
åtskilliga fall kan försvåra en snabb indrivning av restförd skatt. Den
ogynnsamma verkan, som restavgiften i senare fallet utövar, torde dock i
väsentlig grad bortfalla, därest vid sidan av densamma infördes eu skyldigliet
att gälda löpande ränta å restförd skatt. Tanken på en sådan ränta framfördes
av 1957 års riksdagsrevisorer och torde komma att närmare prövas
u\ de sakkunniga som tillkallats för utredning av vissa uppbördsfrågor.
Länsstyrelsen anser att i avvaktan på de resultat, denna utredning kan leda

190

till, eu höjning av restavgiften från nuvarande 4 till 6 öre per krona är befogad
såsom ett led i effektiviseringen av skatteuppbörden. Såvitt länsstyrelsen
kan bedöma torde en dylik böjning av restavgiften icke lägga hinder i
vägen mot införande av skyldighet att erlägga ränta å restförd skatt, därest
för möjliggörande av en snabbare skatteindrivning införandet av dylik skyldighet
senare skulle befinnas ändamålsenligt.

£ 26 Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

Länsstyrelsen delar revisorernas åsikt att man i framtiden bör eftersträva
att så långt det är möjligt få till stånd en uppdelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun.

Revisorernas uttalande i denna fråga torde böra beaktas — förutom av de
utredningar, revisorerna uppgivit — även av bl. a. stadsdomstolsutredningen,
1955 års stadsutredning och kommunalrättskommittén.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade
landshövding, förste länsassessorn Bernt Gustafsson, föredragande såvitt avser
landskansliet, och länsassessorn Göran Colleen, föredragande såvitt avser
landskontoret, jämväl landskamreraren Harald Whitefield. Linköpings slott
den 26 januari 1960.

PER ECKERBERG

Bernt Gustafsson Göran Colleen

Länsstyrelsen i Örebro län

Restavgiftens funktion såsom påtryckningsmedel på vederbörande att fullgöra
sin betalningsskyldighet inom föreskriven tid är beroende av ränteläge
och kreditmöjligheter. Vid oförändrad storlek på restavgiften måste därför
en sådan fortgående räntehöjning och kreditåtstramning, som ägt rum under
de senaste åren, antagas successivt minska restavgiftens effekt att motverka
ett avsiktligt utnyttjande av skattekredit.

Vad nyss sagts avser i första hand de skattskyldigas och då främst rörelseidkarnas
och jordbrukarnas egna skatter. I fråga om skattebelopp, som
arbetsgivare innehållit av de anställdas löner, torde det straff, som drabbar
arbetsgivaren vid underlåten skatteinbetalning, sannolikt te sig mer avskräckande
än skyldigheten att erlägga restavgift. Men även i sistnämnda
fall torde restavgiftens storlek ha betydelse för att förmå vederbörande att
fullgöra skatteinbetalningarna i rätt tid. I detta sammanhang må nämnas att
antalet åtal mot arbetsgivare inom Örebro län för underlåten inbetalning
av arbetstagares skatt ökat väsentligt under senare år.

Under åberopande av det anförda förordar länsstyrelsen att restavgiften
höjes. Det synes angeläget att frågan härom prövas snarast möjligt. Örebro
den 29 januari 1960.

Anders Annerén

AXEL MORÉN

191

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Restavgift å för sent inlevererad skatt utgöres med 4 % av skatten. Med
hänsyn till nuvarande ränteläge synes det revisorerna icke ovanligt, att
arbetsgivare och även andra skattskyldiga finna det ekonomiskt lönande att
taga i anspråk skattemedel för att lösa sina ekonomiska trångmål. I betraktande
härav och under erinran, att räntan på kvarstående skatt är 9 %,
föreslå revisorerna, att en icke obetydlig höjning av restavgiften snarast
genomföres.

I skrivelse den 10 september 1957 ifrågasatte länsstyrelsen en skärpning
av restavgiften i syfte att påskynda indrivningsarbetet och hävdade därvid,
att storleken av restavgiften i likhet med ränta borde påverkas av tiden
för dröjsmålet med inbetalningen. Då sedvanlig ränteberäkning på grund
av arbetstekniska skäl icke borde användas, syntes det länsstyrelsen böra
övervägas, att för de belopp, som ännu voro oguld na efter utgången av
andra kalenderåret efter förfallodagen, uttaga en särskild, statsverket helt
tillfallande restavgift med förslagsvis 4 % för varje därefter berört uppbördshalvår.

Länsstyrelsen är tveksam om lämpligheten att generellt höja procentsatsen
för nu utgående restavgift, som vid kortare dröjsmål med skatteinbetalning
icke synes vara för låg. Många betalningsskyldiga torde vid en generellt
höjd restavgift finna det icke bara ekonomiskt motiverat att uppskjuta
sina skatteinbetalningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör restavgiften
höjas successivt med räntepåslag vid varje påbörjat uppbördshalvår
förslagsvis å belopp, som förfallit till betalning tidigare än tre månader
dessförinnan. Med en dylik konstruktion av restavgiften torde betalningsskyldig
finna det ekonomiskt lönande att reglera sin skatteskuld före kommande
räntepåslag.

Med hänsyn till det allmänna ränteläget vid upplåning synes räntan böra
beräknas efter lägst 6 och högst 8 % för år. Räntepåslaget vid varje annat
påbörjat uppbörd shalvår än det, som kan infalla inom tre månader från
skattens förfallodag, bör sålunda utgöra 3—4 %. Då denna rörliga restavgift
uteslutande utgör ränta å statsverkets fordran, bör den helt tillfalla
statsverket. Rörlig restavgift till statsverket är icke motiverad vid indrivning
av regressfordran å skatt, som arbetsgivare erlagt på grund av underlätet
skatteavdrag hos arbetstagare. Sådan avgift synes icke heller böra
uttagas för arbetsgivarens räkning. För arbetsgivare, som på grund av underlätet
skatteavdrag måst erlägga arbetstagare påförd skatt, bör vid uttag
av restavgift såsom förfallodag räknas tidpunkten, då han enligt anteckning
å indrivningshandlingen för första gången avkrävts skatten. I införselbeslut
kan angivas hur arbetsgivare skall uppräkna restavgift för skatt,
som innehålles efter löpande uppbördshalvår.

För restavgift synes vid konkurs icke kunna erhållas den rätta enligt
handel sbalken 17:17 tillerkända förmånsrätten. Då restavgiften i likhet
med räntan avser ersättning för dröjsmål med inbetalning av skuld, ifrågasätter
länsstyrelsen eu omredigering av antingen 58 § uppbördsförordningen,
varigenom Aid för sen skattebetalning »skall utgå med ränta likställd
restavgift» eller av handelsbalken 17:17, varigenom »ränta och restavgift
vare lika gilla som huvudstol».

Även vissa andra åtgärder böra enligt länsstyrelsens mening snarast vidtagas
i syfte att effektivisera indrivningen, nämligen att underlätta och påskynda
utsändandet av belalningsanmodan till samtliga restförda skattskyldiga
genom utskrivning av stomme till betalningsanmodan samtidigt
med restlängd och indrivningskort, att låta exekutionsbiträdena få koncen -

192

trera sig på indrivning hos dem, som underlåtit att efterkomma dylik belalningsanmodan,
att införa portofrihet för skatteinbetalning till utmätningsman
och exekutionsbiträde samt att ålägga utmätningsman skyldighet
att låta föra särskilt register å de inom hans distrikt till statsverket betalningsskyldiga,
som icke i tid efterkommit utsänd betalningsanmodan eller
eljest kunna bliva föremål för indrivningsåtgärd.

Rörande möjligheterna till utskrivning samtidigt av stomme till betalningsanmodan
m. m. och till viss begränsning av exekutionsbiträdenas medhjälp
vid restindrivningen samt motivet till portofrihet för skatteinbetalning
till utmätningsman och exekutionsbiträde får länsstyrelsen hänvisa
till närslutna avskrift av en därom den 24 oktober 1958 upprättad och sedermera
till organisationsnämnden översänd promemoria.1

Indrivningsverksamhetens nuvarande omfattning och befolkningens ökade
rörlighet synas ha medfört behov för utmätningsman att äga ett särskilt
register över de inom hans distrikt till statsverket betalningsskyldiga, som
på grund av icke efterkommen betalningsanmodan eller eljest kunna bliva
föremål för indrivningsåtgärd. Då registret avses vara endast till hjälp vid
efterforskning av indrivningsorder, erfordras icke andra anteckningar å
registerkort än om den betalningsskyldiges efternamn, födelsetid och förnamn
samt om slag av medel (vid skatt skatteslag, uppbördsår och uppbördstermin
jämte debetsedelsnummer), registreringsnummer å annan indrivningshandling
än restlängd i eget distrikt och belopp att redovisa. Notering
erfordras icke om restavgift att uttagas å angivet skattebelopp. Anteckningarna
böra göras i samband med vidtagandet av indrivningsåtgärd.
I en särskild kolumn bör angivas det belopp, som redovisats med annat
hinder än avkortning och som kan bli aktualiserat, om den betalningsskyldige
sedermera befinnes kunna betala helt eller delvis. Endast i samband
med efterforskning av indrivningsbara poster för betalningsskyldig böra anteckningarna
om redovisning i övrigt aktualiseras. Registerkort må kvarstå
i registret, tills samtliga därå uppförda poster beräknas vara preskriberade,
och makuleras sedan vid en årlig genomgång av registret. Genom registret
har utmätningsman vid varje tidpunkt möjlighet att vid ifrågasatt
exekutiv åtgärd mot betalningsskyldig tillförlitligt konstatera summan av
dennes indrivningsbara skulder enligt inkomna indrivningsorder och handräckningsframställningar.
Bevakningen av överskjutande preliminär skatt
blir därigenom mera effektiv och mindre arbetskrävande.

I handläggning av detta ärende ha deltagit undertecknade landshövding
och länsassessor, föredragande, ävensom landskamreraren Nils Ahlberg.
Östersund den 25 januari 1960.

ANDERS TOTTIE

Bertil Jerström

Uppbördsorganisationskommittén

Kommitténs uppdrag avser att verkställa utredning och framlägga förslag
rörande eventuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.
Bland annat skall undersökas möjligheterna att i uppbördsverksamheten
använda tekniska hjälpmedel i större omfattning än som nu sker.
Utifrån de synpunkter kommittén med hänsyn till det nyss anförda anser

1 Ej avtryckt.

193

si t; böra bedöma den av revisorerna berörda frågan torde restavgiftens storlek
ha mindre betydelse. Angeläget är att avgiften även i framtiden uttages
i hela kronor. Stockholm den 15 januari 1960.

KJELL EDSTRÖM

Sten von Ottcr

Uppbördsutredningen

Riksdagsrevisorerna har i sitt nu ifrågavarande uttalande aktualiserat den
av 1957 års revisorer upptagna frågan om höjning av restavgiften. Att pröva
denna fråga ingår i uppbördsutredningens uppdrag. Revisorerna har nu föreslagit
att — i avvaktan på de förslag utredningen i övrigt kan komma att
framlägga i syfte att förbättra skatteuppbörden — en icke obetydlig hojmng
av restavgiften snarast genomföres. a .

Enligt direktiven för uppbördsutredningen ankommer det pa utredningen
bl. a. att undersöka hur en effektivisering av skatteuppbörden bäst skall kunna
åstadkommas. Frågan om vilka åtgärder, som i sådant syfte bör vidtagas,
kräver ingående undersökningar och överväganden. Den roll, som i förevarande
hänseende bör tillmätas en höjning av restavgiften, synes lämpligen
böra bedömas i samband med att de övriga möjligheter till effektivisering,
som kan föreligga, lages upp till gemensam och obunden prövning. Att göra
restavgiften till föremål för särskild behandling skulle enligt utredningen
innebära att denna prövning föregripes.

Utredningen vill i sammanhanget understryka att restavgiften är konstruerad
som en straffavgift, icke som eu ränta. Jämförelser med t. ex. räntan å
kvarstående skatt eller det allmänna ränteläget är därför föga vägledande
när det gäller att bedöma om den nuvarande restavgiften kan anses lämpligt
avvägd. Utredningen vill också erinra om att remissinstansernas yttranden
över 1957 års revisorers uttalande om restavgiften var långt ifrån entydiga,
såväl när det gällde restavgiftens storlek och dess utformning i övrigt som
i fråga om verkan av att höja avgiften. Även enligt utredningens mening är
problemet här icke begränsat till spörsmålet huruvida restavgiften bör höjas
utan det är också en fråga om restavgiftens utformning som straffavgift
eller ränta eller bådadera, om en eventuell differentiering av restavgiften
etc. Nu angivna förhållanden finner utredningen ytterligare tala för att frågan
om restavgiften bör behandlas i samband med utredningens uppdrag i
övrigt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anser sig uppbördsutredningen
icke kunna tillstyrka det remitterade förslaget. Utredningen förordar alltså
att frågan om restavgiften upptages till behandling i samband med översynen
av övriga bestämmelser, som syftar till att göra skatteuppbörden effektiv.
Stockholm den 27 januari 1960.

N. ERIK ÄQVIST

P. G. Linde

1*1 Hcv. berättelse ang. statsverket år 1959. It

194

§ 24 De lägsta inkomsttagarnas skattebetalning
Socialstyrelsen

Frågeställningen i revisorernas ifrågavarande yttrande är i korthet den
följande. Enligt nuvarande regler inträder skyldighet att avge självdeklaration
vid en inkomst av 1 200 kr. Enär skatteplikt med avseende på inkomstskatt
som regel inte inträder förrän vid en inkomst överstigande 1 860 kr.,
har tidigare diskuterats, huruvida inte deklarationspliktgränsen kunde höjas
till 1 800 kr. Med hänsyn till att folkpensionsavgifter in. in. påföres även
inkomstintervallet 1 200 -1 800 kr., har dock en höjning av deklarationspliktgränsen
tills vidare fått anstå. Riksdagsrevisorernas nu framlagda yttrande
innehåller huvudsakligen en redovisning av resultatet av en statistisk
undersökning av de faktiskt erlagda skattebeloppen, inklusive folkpensionsavgifter
m. m., avseende inkomståret 1956 för skattebetalare inom inkomstintervallet
1 200—3 000 kr. Ifrågavarande undersökning har lämnat
till resultat, att antalet inkomsttagare med en sammanräknad nettoinkomst
mellan 1 200 och 1 800 kr. utgjorde 114 000, varav 18 % ej alls debiterats
någon skatt (inklusive pensionsavgifter m. m.). Det för de återstående debiterade
skattebeloppet beräknas till 9,6 milj. kr., varav 2,6 % ej erlagts. Inom
det högre inkomstintervallet, 1 800—3 000 kr., utgjorde antalet inkomsttagare
266 000, varav 34 % ej blivit debiterade. Det för de övriga debiterade
beloppet utgjorde 37,3 milj. kr., varav 1,6 % ej erlagts. Därtill kommer ca
114 000 inkomsttagare med en sammanräknad nettoinkomst överstigande
3 000 kr., vilka på grund av de allmänna avdragen hade eu taxerad inkomst
under 3 000 kr. Det debiterade skattebeloppet utgjorde för dem 39,7 milj. kr.,
men i övrigt föreligger inga upplysningar om denna kategori.

Med anledning av undersökningens resultat har riksdagsrevisorerna förklarat,
att dålig betalning av de i de lägsta inkomstintervallen påförda skatterna
och avgifterna inte kan användas som motivering för en höjning av
deklarationspliktgränsen från nuvarande 1 200 kr.

Socialstyrelsen vill med anledning av den av revisorerna refererade undersökningen
samt de av revisorerna dragna slutsatserna uttala, att frågan
om de lägsta inkomsttagarnas skattebetalning bör betraktas huvudsakligen
som ett socialt problem och i vart fall ej enbart ur fiskala synpunkter. Den
erforderliga belysningen av förevarande viktiga problem torde icke kunna
nås annat än genom en förutsättningslös utredning om i vilken utsträckning
det svenska skattesystemet kan sägas uppfylla principen om en avvägning
av skatterna efter skatleförmåga på ett sådant sätt, att personer eller inkomstenheter
med samma skatteförmåga får betala lika mycket i skatt och
så att den lägsta gräns med avseende på skatteförmågan, under vilken någon
skatt inte utkräves, blir någorlunda lika för olika kategorier.

Redan resultatet av den företagna undersökningen antyder, att bristerna i
skattesystemets utformning i nyss angivna hänseende måste vara betydande.
Det förhållandet att stora skattebelopp debiteras och även indrivs från personer,
som i taxeringshänseende tillhör de lägsta grupperna, tyder på att det
inom denna grupp finns åtskilliga, som i realiteten har det någorlunda bra
ställt i ekonomiskt hänseende. Säkerligen finns i denna grupp också många,
som måste anses ha en mycket låg skatteförmåga men som inte desto mindre
avkrävs betydande belopp i skall. Dylika fall är otvivelaktigt mycket vanliga
också då den taxerade inkomsten är högre än 3 009 kr.

En viktig faktor, som medför att den beskattningsbara inkomsten inte
utgör någon tillfredsställande mätare på skatteförmågan. är det förhållan -

195

det, att inkomsten ofta endast åtnjutits under en del av året. Om vederbörande
under större delen av året exempelvis bedrivit studier, fullgjort militärtjänst,
vistats utomlands eller varit sjuk men under en återstående kortare
del av året haft en god inkomst, så kommer det i taxeringen, som ju
hänför sig till hela året, att se ut som om hans inkomst varit mycket låg. I
själva verket har inkomsten kanske under den tid då den åtnjutits, varit
hög. Vidare finns det anledning understryka, att det svenska skattesystemet
numera i stort sett inte tar någon hänsyn till försörjningsbördorna eller
till det antal personer, som skall leva på en viss inkomst. Härav följer avsevärda
avvikelser från principen om att en lika stor skatteförmaga skall leda
till samma skatt.

En utredning av ovan angivet slag är enligt styrelsens mening angelägen.
Den kommer att kunna bygga på resultaten av de inom statistiska centralbyrån
pågående undersökningarna av de lägsta inkomsttagarnas förhållanden.
Dessa undersökningar, vilkas första fas redovisats i statsrevisorernas
yttrande, avses komma att lämna en detaljerad bild av de lägsta inkomsttagarnas
förhållanden med avseende på demografisk sammansättning, geografisk
fördelning, hushållsförhållanden, bostadsförhållanden, yrke, sysselsättningsförhållanden,
försörjningsskyldighet, konsumtionsstandard m. m.
Socialstyrelsen finner det angeläget, att detta material, efter hand som det
blir tillgängligt, utnyttjas för skattepolitiska överväganden av här angivet
slag.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören Bexelius, generaldirektörens
ställföreträdare, byråchefen Rosén, byråchefen v. Hofsten,
föredragande samt byråchefen Ryman. Stockholm den 29 januari 1960.

ERNST BEXELIUS

Erland v. Hofsten

Riksförsäkringsanstalten

Riksförsäkringsanstalten avgav den 4 januari 1957 ett härvid fogat utlåtande
(bilaga) till Kungl. Maj:t över 1956 års kommunalskatterevisions betänkande
angående höjda kommunala ortsavdrag (SOU 1956: 41). Vad anstalten
i nämnda utlåtande på sin tid anförde i avseende, varom här är fråga,
gäller fortfarande i allt väsentligt, varför anstalten nu torde få åberopa
detta utlåtande. Upplysningsvis torde få nämnas, att genomsnittsavgiften
för samtliga allmänna sjukkassor för år 1959 uppgick till 47 kronor för sjukvårdsförsäkring
och 29 kronor för försäkring för grundsjukpenning.

Sedan riksförsäkringsanstalten avgav ovanberörda utlåtande, har anstaltens
ämbetsområde utvidgats genom införande av en försäkring för allmän
tilläggspension. Frågan om en höjning av deklarationspliktsgränsen till 1 800
kronor saknar relevans i avseende å denna försäkring.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, byråcheferna
Broberg, Wredmark och Skogsberg deltagit. Stockholm den 15 januari
1960.

Sven Olov örtcnqren
Föredragande

ÄKE NATT OCH DAG

196

llilaga

Riksförsäkringsanstaltcns yttrande över 1950 ars kommunalskatt erevisions
betänkande angående höjda kommunala ortsavdrag

Såsom i betänkandet framhålles finnes ett samband mellan den nu gällande
deklarationspliktsgränsen och dels den i 7 § första stycket lagen om allmän
sjukförsäkring angivna gränsen vid 1 200 kronors årsinkomst av förvärvsarbete
för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen, dels den i 33 § samma
lag angivna gränsen vid 1 200 kronors till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst för skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen och för
försäkringen för grundsjukpenning.

I betänkandet uttalar kommunalskatterevisionen, att den finner det naturligt,
att deklarationspliktsgränsen höjes till 1 800 kronor, om eu kommunal
ortsavdragsreform genomföres i enlighet med revisionens förslag. Härav
skulle emellertid följa, att underlag komme att saknas för att påföra personer
mellan 1 200 och 1 800 kronors taxerad inkomst sjukförsäkringsavgifter
och att skyldigheten att tillhöra sjukpenningförsäkringen svårligen kunde
kontrolleras. Vidare framhålles, att om gränsen för avgiftspliktens inträde
höjes till 1 800 kronors taxerad inkomst, denna gräns komme att sammanfalla
med den nedersta gränsen för försäkring för tilläggssjukpenning. Revisionen
har icke ansett sig kunna ingå på ett bedömande av vilka konsekvenser
det anförda kan medföra i fråga om sjukförsäkringens allmänna uppbyggnad
och i fråga om kostnaderna för statsverket vid eu förändrad avgiftspliktsgräns.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening framstår det såsom en uppenbar
nackdel, att sjukkassorna vid en höjning av deklarationspliktsgränsen till
I 800 kronor komma att få minskade möjligheter till kontroll av medlems
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Detta förhållande synes dock i
och för sig icke böra utgöra hinder för en dylik höjning, därest ur skatteteknisk
synpunkt väsentliga skäl tala härför.

Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål ur sjukförsäkringens synpunkt
bör avgörande betydelse tillmätas möjligheten att utforma tillfredsställande
avgiftsbestämmelser och till dessa anknutna statsbidragsbestämmelser.

Storleken av en sjukkassemedlems taxerade inkomst är av betydelse icke
blott för hans skyldighet enligt 33 § andra och tredje styckena sjukförsäkringslagen
att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen och i förekommande
fall för försäkringen för grundsjukpenning utan även för storleken av avgiftsbeloppet.
Enligt 35 § första stycket sjukförsäkringslagen må nämligen
medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och för försäkringen
för grundsjukpenning icke överstiga två procent av hans taxerade inkomst
vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser,
varvid i fråga om medlem, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser å vardera maken skall anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst.

Med nyssnämnda regler äro förknippade två i sjukförsäkringslagen föreskrivna
former av statsbidrag till de allmänna sjukkassorna. Enligt 43 § utgår
avgiftslindringsbidrag med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift vid debitering
av slutlig skatt nedsatts till följd av vad i 35 § första stycket stadgas.
Enligt 44 § utgår avgiftsersättningsbidrag med 10 kronor för varje medlem,
som vid debitering av slutlig skatt icke påförts avgift för sjukvårdsförsäkringen
till följd av vad i 33 § andra stycket stadgas.

Till belysning av reglernas innebörd må följande anföras.

Genomsnittsavgiften för samtliga kassor i landet uppgår för sjukvårdsför -

197

säkring till 34 kronor och för försäkring för grundsjukpenning till 31 kronor.
Om en medlem, tillhörande sjukpenningklass 1 i en kassa med sådana
avgifter, har en taxerad inkomst å minst 3 250 kronor och icke är folkpensionär
debiteras medlemmen båda dessa avgifter å tillhopa 05 kronor. Uppgår
medlemmens taxerade inkomst till lägre belopp, dock till minst 1 200 kronor,
debiteras medlemmen ett avgiftsbelopp, motsvarande två procent av
den taxerade inkomsten, medan mellanskillnaden upp till 65 kronor utbetalas
till kassan i form av avgiftslindringsbidrag. Är den taxerade inkomsten
exakt 1 200 kronor, tillkommer kassan sålunda i avgift 24 kronor och i avgiftslindringsbidrag
41 kronor. Om slutligen medlemmens taxerade inkomst
understiger 1 200 kronor, debiteras han icke någon avgift. Kassan erhåller
i sistnämnda fall endast ett avgiftsersättningsbidrag å 10 kronor.

Eu höjning av gränsen för avgiftsplikten från 1 200 kronor till 1 800 kronors
taxerad inkomst skulle följaktligen för statsverkets del leda till eu
minskning av utgifterna för avgiftslindringsbidrag och en ökning av utgifterna
för avgiftsersättningsbidrag, vilken ökning dock skulle väsentligt understiga
förenämnda utgiftsminskning, samt för sjukkassornas del medföra
minskat statsbidrag och minskad avgiftsintäkt. Någon närmare beräkning
av härav föranledda ändringar av statens utgifter och sjukkassornas inkomster
är icke möjlig att verkställa med ledning av för närvarande tillgängligt
material. En grov uppskattning synes dock giva vid handen, att statsbidragsutgifterna
skiille minska med 3 ä 4 miljoner kronor och att skjukkassornas
inkomster skulle minska med 7 å 8 miljoner kronor, allt för år räknat.

Någon höjning av avgiftspliktsgränsen till 1 800 kronor med bibehållande
av i övrigt oförändrade avgifts- och statsbidragsbestämmelser synes med hänsyn
till det anförda icke böra ifrågakomma.

Det synes emellertid kunna övervägas att vid en dylik höjning vidtaga även
sådana ändringar i avgifts- och statsbidragsbestämmelserna, att några mera
betydande ekonomiska konsekvenser för statsverket och för sjukkassorna
icke uppkomma. Sålunda synes kunna ifrågasättas att höja avgiftsersättningsbidraget
och att slopa den regel, som innebär befrielse för sjukpenningförsäkrad
medlem med taxerad inkomst under visst belopp från skyldighet
att erlägga avgift för försäkringen för grundsjukpenning. Därest sjukpenningförsäkrad
medlem alltid ålägges att betala avgift för grundsjukpenning
om än med reducerat belopp, torde risken minska för att medlemmar genom
felaktiga uppgifter eller underlåtenhet alt anmäla inkomständring förskaffa
sig en sjukpenningförsäkring, vartill de ej äro berättigade.

Riksförsäkringsanstaltcn anser sig emellertid icke för närvarande kunna
taga närmare ställning till föreliggande spörsmål. Ehuru den allmänna sjukförsäkringen
varit i kraft i två år, har nämligen någon mera ingående kännedom
om utfallet av avgiftsbestämmelserna och de därmed sammanhängande
statsbidragsbestämmelserna ännu icke kunnat vinnas. Avgifterna för år
1955, det första verksamhetsåret, ha upptagits såsom slutlig skatt enligt 1950
års taxering. Det åligger lokal skattemyndighet all före taxeringsårets utgång
lämna riksförsäkringsanslallen vissa i 1(1 a § 3 inom. tillämpningskungörelsen
till uppbördsförordningen närmare angivna uppgifter angående avgiftsdebiteringen.
Ett stort antal lokala skattemyndigheter ha ännu icke inkommit
med sådana uppgifter.

I betänkandet uttalas, att eu ändring av deklarationspliktsgränsen icke
blir aktuell förrän tidigast vid 1959 års taxering och att det därför bör vara
möjligt att dessförinnan utreda vilka åtgärder, som påkallas i bl. a. sjukförsäkringshänseende,
om deklarationspliktsgränsen höjes på tidigare angivet
sätt. Riksförsäkringsanslallen har intet att erinra mot alt eu sådan utredning
kommer till stånd i fråga om avgifts- och stalsbidragsbestämmclserna.

198

Resultatet av en sådan utredning synes emellertid böra redovisas i så god
tid, att ett eventuellt förslag om ändring av sjukförsäkringslagen kan föreläggas
1958 års riksdag, därest eu ändring av deklarationspliktsgränsen
ifrågasättes redan fr. o. m. 1959 års taxering.

Riksförsäkringsanstalten vill slutligen framhålla, att anstalten icke anser
frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen böra ge anledning till en
omprövning av den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion,
exempelvis genom en höjning av den i 7 § första stycket sjukförsäkringslagen
angivna inkomstgränsen från 1 200 kronor till 1 800 kronor. En sådan ändring
skulle få vittgående konsekvenser, icke minst i statsfinansiellt hänseende,
och berör icke blott sjukförsäkringslagen utan även yrkesskadeförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen.

Pensionsstyrelsen

Riksdagens revisorer har erinrat om att de kommunala ortsavdragen
höjts, så att det lägsta ortsavdragsbelopp som skall tillämpas vid taxeringen
numera uppgår till 1 760 kronor. Skattskyldiga, vilka varit här i riket bosatta
under hela beskattningsåret och vilkas inkomster, med hänsyn till de
vid taxeringen gällande avrundningsreglerna, understiger 1 860 kronor,
kommer således icke att påföras vare sig statlig'' eller kommunal inkomstskatt.
På grund härav har revisorerna upptagit bl. a. frågan om höjning
av deklarationspliktsgränsen från 1 200 kronor till 1 800 kronor, särskilt
mot bakgrunden av ett vid flera tillfällen framfört antagande att det ekonomiska
utbytet av taxeringsåtgärderna inte står i rimlig proportion till kostnaderna
beträffande de fall, då taxeringen egentligen endast kan syfta till
att skapa underlag för påföring av socialförsäkringsavgifter. Revisorerna
har låtit undersöka hur inkomsttagarna i inkomstgrupperna 1 200—1 800
och 1 800—3 000 kronor fullgör skyldigheten att erlägga skatt och har kunnat
konstatera, att skatt av berörda skattskyldiga erlägges på ett överraskande
gott sätt, och att en höjning av den nu gällande gränsen av 1 200
kronor för avgiftsplikt beträffande folkpensionering och sjukförsäkring
inte kan motiveras av bristande avgiftsbetalning. Revisorerna har inte ansett
sig böra ingå på frågan om av andra skäl en sådan ändring kan anses
påkallad.

Pensionsstyrelsen uttalade i sitt remissutlåtande över det betänkande, som
låg till grund för 1951 års lagändringar om höjning av deklarationspliktsgränsen
till 1 200 kronor och undantagande av alla med lägre till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst från skyldighet att erlägga folkpensionsavgift,
att styrelsen hyste principiella betänkligheter mot att personer med låg
taxerad inkomst helt befriades från pensionsavgift, och i sammanhanget
framförde styrelsen tanken att personer i arbetsför ålder med inkomst understigande
1 200 kronor skulle påföras avgift med visst fast belopp.

1956 års kommunalskatterevision tog upp frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen
till 1 800 kronor men framlade inte förslag om ändring
med hänsyn till bl. a. konsekvenserna i fråga om folkpensionsavgifterna. I
sitt remissyttrande över revisionens betänkande anförde pensionsstyrelsen,
att styrelsen med utgångspunkt från gällande lagstiftning måste ställa sig
tveksam gentemot förslaget alt nu avgiftspliktiga personer med inkomst
mellan 1 200 och 1 800 kronor skulle befrias från skyldigheten att erlägga
avgifter till folkpensioneringen. Ett icke ringa antal personer i arbetsför
ålder vilkas inkomst nu ej föranleder taxering till minst 1 800 kronor torde,
ansåg styrelsen, i verkligheten intaga en sådan ställning i jämförelse med
många andra med högre taxerad inkomst att deras undantagande från av -

199

giftsplikt skulle te sig föga rättvist. Härtill kom då att folkpensionsavgiften
sedan 1951 höjts från 1 till 2,5 % av den taxerade inkomsten. Om personer
med lägre inkomst än 1 800 kronor befriades från pensionsavgift, bleve
således minimiavgiften med den nya procentsatsen i regel 45 kronor, och
det uppstode en »tröskel» med detta belopp mellan dem som har en taxerad
inkomst av 1 800 kronor och dem som har lägre inkomst. Ytterligare framhölls
att den lägsta folkpensionsavgiften — beräknad efter 2,5 % — i regel
utgjorde 30 kronor och att intet hindrade att skatten till stat och kommun
för överåriga och andra icke avgiftspliktiga understege detta belopp. Som
skäl för att upphäva deklarationsplikten för och att ej taxera personer i avgiftspliktig
ålder kunde således knappast åberopas att pensionsavgiften i
ifrågavarande inkomstlägen vore alltför ringa för att motivera detta förfarande.
Genomfördes en höjning av pensionsavgiftsprocenten, komme sådana
skäl för en ändring att ytterligare försvagas.

Sedan detta skrevs har procenttalet för bestämmande av folkpensionsavgiften
höjts från 2,5 % till 4 %, och förslag har framställts bl a. om höjning
till 5 % fr. o. m. år 1961. Om avgiftsplikt skulle inträda först vid en
taxerad inkomst av 1 800 kronor, bleve avgiftens »tröskelbelopp» vid nuvarande
procentsats 72 kronor och efter en ev. höjning till 5 % 90 kronor.
Vidare må erinras om att, som revisorerna jämväl påpekat, utredning pågår
beträffande såväl socialpolitiken överhuvud som sättet för folkpensioneringens
finansiering och därmed sammanhängande spörsmål. Med hänsyn
till det anförda synes ändring för närvarande inte böra göras beträffande
deklarationsplikten. En annan sak är om det kan anses skäligt att utta så
höga folkpensionsavgifter som de nyligen beslutade eller ev. ytterligare
höjda sådana — det "år revisorernas undersökning avser var uttagningsprocenten
endast 1,8 — från personer med låga inkomster. I sammanhanget
må erinras om styrelsens tidigare framförda tanke att personer med låg
inkomst skulle kunna påföras folkpensionsavgift med ett fast belopp. Detta
skulle ev. kunna sättas olika högt i de lägsta inkomstgrupperna varigenom
tröskelproblemet skulle reduceras. Även denna fråga torde emellertid inte
kunna avgöras utan ytterligare utredning.

I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören Persson,
byråcheferna Parenius och Holmquist samt t.f. byråcheferna Mauritzon,
Järnbrink, föredragande, och Asp. Stockholm den 19 januari 1960.

K. PERSSON

Hans Järnbrink

Statskontoret

Ämbetsverket får anmäla, att vad revisorerna anfört under förevarande
avsnitt av sin berättelse icke föranlett erinran eller särskilt uttalande från
statskontorets sida.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult M- Franzén

Föredragande

överståthållarämbetet. Se yttrandet över § 23, s. 181.

200

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen har under hand inhämtat, att för länets indrivningsmän
förelegat vissa svårigheter att indriva skatter, som påförts mindre inkomsttagare.
Särskilt besvärligt har det visat sig att uttaga restförd sjukförsäkrings-
och folkpensionsavgift. Något väsentligt att lägga till den bild av ett
gott uppbördsresultat som den av statistiska centralbyråns utredningsinstitut
verkställda undersökningen uppvisar finnes dock icke enligt länsstyrelsens
mening. Emellertid bör man ej låta det ekonomiska utbytet av beskattningen
skymma blicken för det förhållandet, att skatteuttag bör ske
enligt bärkraftsprincipen. Om icke utredningskostnaden vida överstigit värdet
hade sålunda eu utredning angående i vilken utsträckning personer med
inkomster under skattepliktsgränsen verkligen kunnat med egna inkomster
erlägga påförda sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter varit av intresse.
Framhållas må i sammanhanget, att den nuvarande ordningen enligt vilken
befrielse från erläggande av ifrågavarande avgifter endast kan meddelas
dödsbo ej kan anses tillfredsställande. Vid ställningstagandet till den
aktuella frågan om höjning av deklarationspliktsgränsen och härav betingat
slopande utav avgiftsplikt enligt sjukförsäkringslagen in. in. för inkomster
under gränsen, synes man enligt länsstyrelsens mening icke gentemot de
skäl som tala för en reform böra tillmäta det påvisade goda utbytet av nuvarande
avgiftspåföring alltför stor betydelse.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit landskamreraren Arvid
Wenker, tf. länsassessorn Waldemar Hermanson och tf. taxeringsintendenten
Cixten Ohlsson (föredragande). Luleå den 22 januari 1960.

ARVID WENKER

Cixten Ohlsson

Socialpolitiska kommittén

Såväl de under § 24 upptagna frågorna om de lägsta inkomsttagarnas skattebetalning
och en eventuell höjning av inkomstgränsen för avgiftsplikt till
folkpensioneringen och sjukförsäkringen som den under § 26 behandlade
frågan om en fördelning av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun
har nära samband med kommitténs arbete. Enligt direktiven är kommitténs
första uppgift att insamla och sammanställa material till belysning av
socialpolitikens nuvarande innebörd och verkningar. Eftersom arbetet härmed
inte slutförts, är kommittén på nuvarande stadium inte beredd att ta
ställning till de av revisorerna behandlade frågorna. Kommittén skall emellertid
i sitr fortsatta arbete beakta de utredningar som framlagts och de synpunkter
som anförts av revisorerna under de angivna paragraferna.

I behandlingen av detta ärende har deltagit undertecknad Michanek, ordförande,
samt ledamöterna herrar Blomgren, Hydén, Jonsson, Nordenskiöld,
Nyhage, Rimmerfors och Thilert. Stockholm den 14 januari 1960.

ERNST MICHANEK

Birger Forslund

201

§ 25 Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. m.
Statskontoret

Ämbetsverket får anmäla, att revisorernas synpunkter och uttalanden under
angivna avsnitt icke föranleda någon erinran från statskontorets sida.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
I.undh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult M. Franzén

Föredragande

Kammarrätten

Vid 1955 års riksdag infördes bestämmelser om schablonavdrag vid inkomst
av tjänst, bottenavdrag vid kapitalinkomster och schablonavdrag för
försäkringspremier. Till grund för nämnda ändringar låg ett av 1950 års
skattelagssakkunniga avgivet betänkande (SOU 1954: 18). Huvudsyftet med
de införda bestämmelserna var att beträffande skattskyldiga med enkla inkomst-
och beskattningsförliållanden möjliggöra förenkling av deklarationsoch
taxeringsförfarandet samt ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär
och slutlig skatt.

Kammarrätten har i utlåtande den 1 oktober 1954 över skattelagssakkunnigas
ovannämnda betänkande för sin del icke kunnat tillstyrka något av de
däri framlagda förslag, som sedermera genomförts. Som framgår av revisorernas
berättelse hava i det praktiska taxeringsarbetet bestämmelserna om
schablonavdrag vid inkomst av tjänst och för försäkringspremier icke utfallit
lyckosamt. Kammarrättens erfarenheter av tillämpandet av de år 1955
införda reglerna om schablonavdrag äro begränsade och avse allenast 1957
och 1958 års taxeringar. Kammarrätten har iakttagit, att vad beträffar avdraget
vid inkomst av tjänst hava de skattskyldiga ofta utöver uppgivna
utgifter tillagt schablonavdraget, 100 kronor. I enstaka fall hava tvister förekommit,
vilka gått ut på att vid inkomst av tjänst bestämma den skatlskyldiges
avdrag för utgifter till så stort belopp, att beloppet just skulle
överstiga helt hundratal kronor, för att därigenom med hänsyn till regeln om
avrundning av avdraget till närmast högre hela hundratal kronor den skattskyldige
skulle ernå största möjliga fördel av denna avrundningsregel. Vidare
har kammarrätten ofta iakttagit, att de skattskyldiga missförstått innebörden
av schablonavdraget för försäkringspremier, vilket föranlett rättelse
från taxeringsmyndigheternas sida.

översyn eller ändring av de år 1955 i förenklingssyfte införda reglerna bör
i huvudsak lämpligen anstå till dess i samband med garantibeloppets avskaffande
eller på grund av annan orsak ett flertal förändringar måste vidtagas
i gällande skatteregler. I ett hänseende finner emellertid kammarrätten, all
ändring snarast bör ske, nämligen i vad gäller bestämmelserna om schablonavdrag
för försäkringspremier. Detta avdrag har som framgår av vad
ovan anförts vållat såväl taxeringsmyndigheter som skattskyldiga stort besvär.
Vidare må framhållas, att omförmälda bestämmelsers invecklade natur
föranlett, att en oproportionerligt stor del av utrymmet i deklarationsformuläret
(formulär 1 a) måst tagas i anspråk för avdraget för försäkringspremier.
1 samband med behandling av föreslagna åtgärd torde lämp -

202

ligen böra tagas under övervägande, om avdraget för försäkringspremier
överhuvud taget skall bibehållas. I vart fall bör avdrag medgivas endast
för sådana hithörande avgifter och premier som verkligen erläggas och
äro frivilliga. Avdragsrätten synes nämligen hava existensberättigande endast
i den mån den kan uppmuntra de skattskyldiga till ordnande av försäkringsskydd.
Ett schablonavdrag som utgår vare sig försäkring tagits eller ej
måste förtaga eller minska denna effekt, och en avdragsrätt för obligatoriska
avgifter kan naturligen icke hava någon sådan effekt överhuvud taget.

Kammarrätten vill instämma i revisorernas förord, att förarbetena till en
brett upplagd skattereform påbörjas. Efter vilka riktlinjer dessa förarbeten
skola bedrivas hava revisorerna icke närmare angivit. Sedan länge hava
önskemål uttalats om en definitiv källskatt. En sådan ordning skulle medföra
avsevärda förenklingar i taxerings- och uppbördsavseende. Huruvida
rimliga krav på jämlikhet och rättvisa i beskattningen därvid skola kunna
uppfyllas, kan nu icke bedömas och är en fråga som har direkt samband
med skattetrycket vid den direkta beskattningen.

1 handläggning av detta ärende, därvid skiljaktig mening icke förekommit,
hava deltagit undertecknad president, divisionsordföranden, kammarrättsrådet
Björklund, kammarrättsråden Boalt, Petré och Trolle samt tillförordnade
assessorn Almqvist, föredragande. Stockholm den 21 januari 1960.

N. QUENSEL

John J. Hanson

Konj unkturinstitutet

Den ovan nämnda delen av riksdagens revisorers berättelse innefattar en
redogörelse för de vid 1955 års riksdag fattade besluten om vissa förenklingar
i beskattningsreglerna, främst vad avser schablonavdrag, samt för
vissa ändringar i taxeringsorganisationen. Vidare redovisas revisorernas och
berörda myndigheters erfarenheter av dessa ändringar. Revisorerna berör
slutligen behovet av en brett upplagd skattereform för att uppnå enhetliga
principer för gällande skatteförfattningar. Konjunkturinstitutet instämmer
i nämnda åsikt att nuvarande skatteregler inte kan anses vara uppbyggda
efter enhetliga principer. De allmänna principerna för beskattningen har inte
vai it föremål för uttömmande utredning under senare år emedan de un^
avgivna betänkandena inom beskattningens område endast

behandlat delproblem. Med hänsyn härtill finner institutet det värdefullt
om en allmän översyn komrae till stånd.

Vid handläggning av detta ärende har förutom chefen för konjunkturinstitutet
deltagit tillförordnade sakkunnige Thora Nilsson samt förste byråsekreterare
Georg Fordner (föredragande). Stockholm den 30 januari 1960.

BENT HANSEN

Georg Fordner

Kontrollstyrelsen

Kontrollstyrelsen, som förutsätter att dess utlåtande förväntas endast i
den män av riksdagens revisorer avgivet yttrande berör indirekt beskattning,
får anföra följande.

Riksdagens revisorer har i sitt ovannämnda yttrande ansett sig höra något

203

beröra behovet av en brett upplagd skattereform och har därvid erinrat
bl. a. om att de nuvarande skatteförfattningarna bygger på en mängd olika
beslut, vilka tillkommit för att öka statsverkets inkomster under en foljd
av år med helt andra inkomstförhållanden än de nuvarande. Den allmänna
varuskatt, som införts fr. o. m. den 1 januari 1960, innebär enligt revisorernas
mening ett principiellt helt nytt inslag i beskattningen utan att införandet
av denna skatt medfört några mera väsentliga ändringar i den bestående
ordningen, som bygger på förutsättningen att den direkta beskattningen
skall utgöra den huvudsakliga skattekällan i långt högre grad än nu blivit
fallet. Revisorerna finner, att en skattereform framstår som alltmer motiverad
och afl arbetet därmed snarast bör påbörjas för att därefter bedrivas
i en så snabb takt som förhållandena medgiver.

En väsentlig fråga vid diskussionen av ett nytt skattesystem måste enligt
revisorernas mening bli avvägningen emellan direkta och indirekta skatter.
Revisorerna erinrar i detta sammanhang om det av 1952 års kommitté för
indirekta skatter avgivna betänkandet (SOU 1957: 13), enligt vilket valet
emellan olika skatteformer numera i högre grad än tidigare bör kunna ske
från tekniska och administrativa synpunkter.

Kontrollstyrelsen bär i fråga om den indirekta beskattningen i utlåtande
den 14 november 1957 över nyssnämnda betänkande något behandlat nu
aktuella spörsmål. Frågeställningen var därvid icke en förändrad avvägning
av det rådande skattetrycket utan möjligheten att åstadkomma inkomstförstärkning
för statskassan genom en utökad indirekt beskattning. Styrelsen
fann, att kommitténs förslag om en allmän lågprocentig varuskatt i dåvarande
läge representerade den lämpligaste lösningen av det då aktuella problemet.
En mera betydande inkomstökning skulle nämligen icke stå att vinna
genom utvidgad punktbeskattning eller på annat sätt. Styrelsen uttalade,
att den av kommittén berörda mervärdeskatten, som innebär en beskattning
i varje produktions- och handelsled, i och för sig erbjöde ett flertal fördelar
men borde ifrågakomma först i ett läge, där kontroll- och redovisningssvårighetcr
skulle uppstå vid tillämpning av en ett-ledsskatt med förhållandevis
hög skattesats.

Därest eu reform av nu gällande skattesystem skulle genomföras innebärande
en förändrad avvägning vid oförändrat skattetryck emellan direkta
och indirekta skatter och förändringen skulle bestå i ökad indirekt beskattning,
uppstår samma kontroll mässiga problem som vid en nettohöjning
av den indirekta beskattningen. Enligt styrelsens erfarenhet är möjligheten
att utöva kontroll av den indirekta beskattningen av väsentlig betydelse
för ernående av en i praktiken likformig beskattning. Vad gäller den
punktbeskattning, för vilken styrelsen är beskattningsmyndighet, torde förutsättningarna
för eu effektiv kontroll i allmänhet icke vara sämre vid ett
högre skattetryck. Emellertid skulle även en avsevärd höjning och utvidgning
av gällande punktbeskattning sannolikt medföra statsfinansiellt sett
allenast mindre betydande belopp. Vid en förändrad avvägning mellan direkta
och indirekta skatter med ökning av de senare synes bl. a. på grund
härav en mera allmänt verkande indirekt beskattning såsom den allmänna
\aruskatten
nes det vara att kunna anordna och upprätthålla en effektiv skattekontroll.
Redan vid ett skatteuttag av exempelvis 10 procent torde allvarliga risker
uppkomma. Det bör uppmärksammas, att skattesvek på den indirekta beskattningens
område i betydligt högre grad än vad fallet torde vara vad gäller
den direkta skatten leder till rubbningar i rådande konkurrensförhållanden
och alt indirekt skatt sålunda kan utnyttjas som konkurrensmedel
i försäljningen av varor. Vid relativt högt indirekt skattetryck skulle med

204

tillämpning av en mervärdeskatt huvudparten av skatteintäkten komma att
erläggas av producenter och vissa partihandlare, beträffande vilka förutsättningarna
för skattekontroll i allmänhet är relativt goda. Ett dylikt system
är dessutom särskilt effektivt på så sätt, att återförsäljare av vara
skulle ha att i deklaration göra avdrag för skatt, som erlagts vid inköp. Den
av honom nettoerlagda skatten kommer sålunda att stå i viss relation till
bruttovinsten i hans rörelse.

En utredning av den nu aktualiserade frågan om en skattereform torde,
såvitt kontrollstyrelsen kan finna, i väsentlig omfattning ha att behandla de
problem, som sammanhänger med utformningen av den indirekta beskattningen
på längre sikt. Detta synes i särskilt hög grad bli fallet, om relativt
sett större tyngd anses böra läggas på denna skatteform.

I detta ärende har, förutom undertecknad generaldirektör, deltagit byråcheferna
Thulin och Schultz, varvid Schultz varit föredragande. Stockholm
den 28 januari 1960.

ELOF CARDELIUS

Eric Lundhotm

Riksskattenämnden

Revisorerna behandla i det första avsnittet de regler rörande schablonavdrag
inklusive boltenavdrag, som gälla vid bestämmandet av inkomst av annan
fastighet, tjänst och kapital, samt schablonavdragen för vissa försäkringspremier.
Revisorerna uttala härvid att schablonavdragen alltjämt vålla
icke obetydliga svårigheter i tekniskt avseende men att förhållandena dock
märkbart förbättrats jämfört med vad som var fallet det första året reglerna
ägde tillämpning. Riksskattenämnden saknar anledning att härutinnan
hävda annan mening än den revisorerna uttalat. Oavsett den kritik, som
må kunna riktas mot schablonavdragen, bedömer riksskattenämnden det såsom
icke praktiskt genomförbart att nu upphäva gällande regler därom. 1
vissa avseenden framstår emellertid för riksskattenämnden detaljändringar
av reglerna som omedelbart önskvärda. Sålunda synes del riksskattenämnden
omotiverat att det avdrag som jämlikt 25 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen
i flertalet fall medgives fysisk person, som är ägare till
annan fastighet och är därå mantalsskriven, får åtnjutas även om förvärvskällan
efter tillgodoräknande av avdraget utvisar underskott. Erfarenheter
från det praktiska taxeringsarbetet utvisa för övrigt, att detta förhållande
så ofta förbises av deklaranterna, att det får antagas, att regeln för dem framstår
som mindre naturlig. Detta förhållande och den omständigheten, att
motsatta regler gälla för schablonavdraget under inkomst av tjänst och botlenavdraget
under inkomst av kapital, motiverar enligt riksskattenämndens
mening att reglerna i 25 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen ändras
så att schablonavdraget icke i något fall får utgå med högre belopp än
som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och kostnaderna i förvärvskällan.
Lämpligen synes eu dylik ändring kunna genomföras i samband med
förestående avveckling av fastighetsbeskattningen.

Vad härefter angår schablonavdraget för försäkringspremier får riksskattenämnden
erinra om att nämnden i skrivelse den 18 oktober 1957 till statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående vissa frågor rörande
eventuell förenkling av deklarationsförfarandet anförde bl. a. följande:

»Ur förenklingssynpunkt vore det vidare önskvärt att schablonavdragen
för försäkringspremier omarbetades eller eventuellt helt slopades. Erfaren -

hcterna från 1<>57 ars taxering ha visat afl, såsom bestämmelserna nu »ro
utformade, det ställer sig synnerligen svårt att i deklarationsformularet enkelt
och lättfattligt förklara för deklaranterna inneborden av bestämmelserna
Den förklaring rörande försök ringsavdragen, som lämnas i 1958 års
blankett är _____________mycket omfattande. För deklaranterna vore del själv fallet

en lättnad att slippa sätta sig in i regler av så pass svårtillgänglig natur,
Det må i detta sammanhang även erinras om att ett system med schablonavdrag
för försäkringspremier i viss män motverkar det egentliga syftet
med avdraget nämligen att uppmuntra försäkringssparande!.»

Riksskattenämnden hyser den uppfattningen, att schablonavdraget ioi loisäkringspremier
bör avskaffas. Det kan med fog göras gällande, att systemet
att medgiva ett visst avdrag, oavsett om däremot svarande försäknngskostnåd
förelegat eller ej, knappast låter sig förenas med önskemålet att uppmuntra
till ökad försäkring och ökat sparande. Härjämte må framhallas afl
nu gällande regler med dubbla spärrar omöjliggöra att på denna punkt giva
deklarations formuläret en tillräckligt enkel utformning. De invecklade reglerna
medföra även, att en oproportionerligt stor del av det knappa blankettutrymmet
niaste ägnas åt förklarande anvisningar rörande avdraget i fiaga.
Riksskattenämnden förordar därför att den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
utbrvtes ur det avdrag, varom nu är fråga, och redovisas på säl skild

råd i deklarationsblanketten samt att avdrag intill visst maximibelopp ......

men utan schablonbelopp medgives för erlagda försäkringspremier. Ln
dvlik uppdelning kan givetvis medföra eu omprövning av det nuvarande
maximibeloppets storlek.

Beträffande schablonavdraget under inkomst av tjänst ha vissa länsstyrelser
förordat, att för det fall att avdragsgilla kostnader överstiga 100 kr.
avrundning icke skulle ske till det hela hundratal kronor, som liggei närmast
högre än summan av kostnaderna, utan avdrag i dylikt fall medgivas med
det exakta kostnadsbeloppet. Riksskattenämnden kan icke dela denna uppfattning.
Om avdrag skall medgivas med 100 kr. för skattskyldig, som överhuvud
icke haft någon avdragsgill kostnad eller som haft blott en helt oväsentlig
avdragsgill kostnad, framstår det som ett rättvisekrav att även för
skattskyldig med kostnader överstigande 100 kr. avrundning uppåt sker.

Beträffande deklarationsformulären uttala revisorerna sammanfattningsvis
att »åtskilliga uppslag», som kunde vara värda att taga närmare fasta på,
redovisats i länsstyrelsernas skrivelser till revisorerna. Riksskattenämnden,
som icke tagit del av länsstyrelsernas skrivelser i vidare man än dessa återgivits
i den remitterade berättelsen, finner sig icke kunna instämma i revisorernas
uttalande på denna punkt. Allmänt hållna uttalanden angående omredigering
så att i formulären intagna upplysningar markerades »på ett för
allmänheten mera iögonfallande sätt», användandet av »kortfattade otvetydiga
frågor till deklaranten», utbyte av eu »mängd förklarande text» mot
»en kortare anvisningstext» o. s. v. innebära enligt riksskattenämndens mening
icke några konkreta uppslag av praktiskt värde. Riksskattenämnden
nödgas konstatera alt enkla dcklaralionsformulär icke låta sig förenas med
invecklade lagregler. Riksskattenämnden hyser den bestämda uppfattningen
att man —- i avbidan på den tämligen omfattande omredigering av åtskilliga
formulär, som blir eu nödvändig följd av garantiskattesystemels slopande
— bör iakttaga återhållsamhet i fråga om ändringar i formulären. Enligt
nämndens uppfattning är allmänheten mest betjänt av att formulär, med
vilka man börjat bli någorlunda förtrogen, icke i oträngt mål bli föremål för
ändringar. En mera genomgripande översyn av formulären bör sålunda anstå
till dess garantiskattesystemet avvecklas. Nämnden vill dock framhålla
att det sagda givetvis icke innebär, att nämnden skulle anse det mindre lämpligt
att nu ändra formulär la i fråga om försäkringsavdragct.

206

Från vissa länsstyrelser liar påtalats att den del av formulär la, vari de
för bestämmande av ortsavdragen erforderliga personupplysningarna skola
lämnas, borde givas en mera framträdande plats. Riksskattenämnden kan
icke finna att med gällande invecklade regler något mera väsentligt kan göras
i detta avseende. Nämnden vill emellertid framhålla såsom angeläget att
vid utformandet av nya regler i ämnet på grundval av 1957 års sambeskattningsrevisions
förslag om familjebeskattningen de nya bestämmelserna i
möjligaste mån givas sådan utformning, att även blankettekniska förenklingar
kunna vinnas.

Erfarenheterna av den s. k. tjänstemannataxering, som infördes genom
ikraftträdandet av 1956 års taxeringsförordning, ha allmänt omvittnats såsom
i huvudsak gynnsamma, och riksskattenämnden förutsätter att fortsatt
utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen sker. För riksskattenämnden
framstår det som ytterst viktigt, att icke det nya systemet misskrediteras genom
att oerfarna eller eljest olämpliga personer utses till taxeringsassistenter.
Då risken för skador, om icke detta beaktas, överväger vinsterna av en
snabb utbyggnad, anser sig riksskattenämnden böra understryka vikten av
att utbyggnaden icke sker i hastigare takt än den begränsade tillgången på
fullgoda aspiranter medgiver. Nämnden anser sig böra göra detta uttalande,
ehuru nämnden är medveten om att införandet av den allmänna varuskatten
i och för sig gör en snabbare utbyggnad önskvärd.

Ehuru riksskattenämnden har sympati för den från flera länsstyrelser
väckta tanken att det genom omarbetning av 3 § taxeringskungörelsen skulle
göras möjligt att — till lättande av arbetsbördan i sådana särskilda taxeringsnämnder,
som avses i 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen, och till
vinnande av ökat inflytande för person- och lokalkännedom inom taxeringsnämnderna
— till de lokala taxeringsnämnderna återföra taxeringen av vissa
smärre rörelseidkare, nödgas riksskattenämnden konstatera att detta icke
låter sig förenas med reglerna om taxering till allmän varuskatt.

Riksskattenämnden kan icke förorda en mer restriktiv tillämpning av reglerna
i 34 § 2 mom. taxeringsförordningen om särskilt anstånd med självdeklarations
avlämnande. På åtskilliga platser i landet är kretsen av dem, som
med sakkunskap kunna ga de skattskyldiga tillhanda med upprättande av
mer komplicerade självdeklarationer, nivcket liten, och det lärer utan tvekan
förhålla sig så, att en taxeringsnämnd är mer betjänt av att något senare
mottaga eu åtminstone i stort sett riktig självdeklaration än av att tidigare
mottaga en självdeklaration, som kanske icke ens tillnärmelsevis är ägnad
att läggas till grund för taxering.

Riksskattenämnden torde icke hava anledning alt i delta sammanhang
närmare beröra revisorernas allmänna uttalanden rörande behovet av en
brett upplagd skattereform. I anslutning till önskemålen om förenklade deklarationsformular
vill riksskattenämnden dock framhålla, att en ökad användning
av indirekta skatter skulle kunna möjliggöra lättnader i den direktabeskattningen,
vilket i sin tur skulle göra det möjligt att i viss grad ge
avkal1 pa kravet på exakt rättvisa olika skattskyldiga emellan. Härigenom
skulle säkerligen vissa tekniska fördelar kunna vinnas.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad ordoiande,
ledamöterna Björklund, Jansson, Wasteson och Sivert samt supp
eanterna Bergqvist och Bergström. Herrar Jansson, Wasteson, Bergnvist
och Bergström ha dock icke närvarit vid justeringen. Björklund har avgivit
,''ye (bilaga) särskilda yttrande i ärendet. Stockholm den 27 januari

1960.

Benqt Bohman

ROLF DAHLGREN

207

Bilaga

Särskilt yttrande

I samband med en översyn av bestämmelserna om avdrag för försäkringspremier
m. m. anser jag att avdragsrätten för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
bör slopas. Syftet med dessa bestämmelser synes vara uteslutande
att stimulera de skattskyldiga att taga försäkringar, och en rätt att avdraga
obligatoriska avgifter kunna naturligen icke hava sådan effekt. I övrigt
instämmer jag med majoriteten.

Överståthållarämbetet. Se yttrandet över § 23, s. 181.

Länsstyrelsen i Blekinge län

Schablonavdragen. Länsstyrelsen anser det ur rationaliseringssynpunkt
vara betänkligt, när schablonavdrag införes och dessa ej är avsedda att ersätta
tidigare mer exakta avdrag. Avdragen kan i dylika fall ej leda till förenkling
av taxeringsarbetet utan måste medföra att detta ytterligare kompliceras.
Länsstyrelsen avser här schablonavdragen å 200 kronor vid beräkning
av inkomst av vissa en- och tvåfamilj sfastigheter samt å högst 600
kronor vid beräkning av inkomst av kapital. Det har visat sig att många
deklaranter har svårt att komma till rätta med dessa avdrag. Särskilt förstnämnda
avdrag, vars berättigande man tydligen har svårt att förstå, då det
i flertalet fall endast är fråga om att öka ett många gånger redan betydande
underskott, vållar taxeringsnämnderna mycket arbete inte minst genom att
deklaranterna i stor omfattning uraktlåter att tillgodoföra sig avdraget. Vid
taxering måste då detta avdrag utföras i deklarationerna och vederbörande
skattskyldiga underrättas om verkställd avvikelse från självdeklaration. 1
övrigt kan beträffande schablonavdragen konstateras, att dessa numera ej
vållar lika mycket arbete vid taxeringen som tidigare.

Det extra avdraget å 200 kronor vid beräkning av inkomst av vissa enoch
tvåfamilj svillor synes böra borttagas. Länsstyrelsen är ej beredd att nu
förorda, att övriga schablonavdrag avskaffas. Med ledning av de olika länsstyrelsernas
erfarenheter och synpunkter synes emellertid gällande bestämmelser
rörande avdragen böra ändras i vissa avseenden, så att tillämpningen
förenklas och större rättvisa olika skattskyldiga emellan uppnås.

Deklarationsblanketterna. Deklarationsformulären och taxeringsblanketterna
i övrigt torde med hänsyn till bestämmelserna i gällande skatte- och
taxeringsförfattningar ej kunna göras avsevärt enklare och tydligare än nu
är fallet. Länsstyrelsen vill framhålla att det är i hög grad önskvärt, att
deklarationsformulärens uppställning ej ändras år efter år, om sådan ändring
ej är absolut ofrånkomlig. De ständiga omplaceringar av olika betydelsefulla
avsnitt i huvudblanketten (formulär nr 1 a), som förekommit
under senare år, har i hög grad försvårat bestyret med att upprätta självdeklaration
och har även tyngt taxeringsnämndernas arbete. När omredigering
av deklarationsblanketterna likväl måste göras, något som torde vara
fallet innevarande år, är det angeläget att länsstyrelserna beredes tillfälle att
yttra sig över förslagen till nya formulär.

Taxeringsrefarmén. Taxeringsassistenternas arbetsbörda synes kunna fördelas
jämnare tjänstemännen emellan genom att i vissa fögderier eller städer
placeras två eller flera assistenter, av vilka den ene kan biträda förutom
särskild taxeringsnämnd i det egna fögderiet eller staden även i viss begrän -

säd utsträckning sådan nämnd i angränsande fögderi eller stad, där antalet
assistenter är otillräckligt.

Med hänsyn till att behovet av taxeringsassistenter alltjämt icke är täckt
synes det vara nödvändigt, att taxeringsassistentorganisationen utbygges så
snabbt så kan ske utan att rekryteringen försämras och landskontoren berövas
den landskanslistpersonal, som där ej kan undvaras.

Revisorerna förordar beaktande av framförda förslag, att vissa rörelseidkare
— sömmerskor, skomakare o. s. v. — vilkas verksamhet är av mindre
omfattning skall undantagas från taxering av särskild taxeringsnämnd. Sedan
den allmänna varuskatten införts torde emellertid ett dylikt undantag
få begränsas till rörelseidkare, vilka icke är skattskyldiga till sådan skatt.

Orts- och personkännedomen är ej alltid väl tillgodosedd inom de särskilda
fögderinämnderna. En avsevärd förbättring härutinnan skulle vinnas.
om för särskilt distrikt utsågs förslagsvis två ledamöter från varje inom
distriktet arbetande lokal taxeringsnämnd att tjänstgöra i den särskilda
nämnden, när denna beslutar om taxering av inom respektive lokala taxeringsdistrikt
hemmahörande skattskyldiga.

Skattereformen. Länsstyrelsen vill här understryka revisorernas uttalande
att det är av vikt att tekniska och administrativa synpunkter beaktas i
högre grad än tidigare varit fallet såväl vid valet mellan olika skatteformer
som vid en blivande omarbetning av gällande lagstiftning rörande den direkta
och indirekta beskattningen. Det är vidare angeläget att de utredningar,
som måste föregå sådan omarbetning, påbörjas snarast.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknade samt landskamreraren
Agnar Cederberg. Karlskrona den 30 januari 1960.

ERIK VON HELAND

(tunnar Eklundh

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Riksdagens revisorer hava framhållit svårigheten att rekrytera lämpliga
personer för tjänst som taxeringsassistent samt att en snabb utbyggnad av
taxcringsorganisationen innebure vådor för länsstyrelsens arbete genom att
tandskanslistkåren kraftigt uttunnades i samband med övergång till taxeringsassistenttjänst.
Länsstyrelsen får i anledning härav understryka de betydande
svårigheter, som länsstyrelsen för närvarande måste söka övervinna
på grund av nämnda förhållanden. Ehuru det i och för sig är önskvärt, att
taxeringsorganisationen utbygges så fort som möjligt, är det därför angeläget
att ett uppehåll göres i sagda utbyggnad. Länsstyrelsen måste givas
skäligt rådrum att åtminstone nödtorftigt bibringa de nyanställda landskanslisterna
erforderliga kunskaper och nödvändig arbetsrutin. Länsstyrelsen
anställer som landskanslister på landskontoret företrädesvis personer
med examen från handelsgymnasium. Ehuru denna utbildning är speciellt
lämplig för sagda personal, krävs flera års tjänstgöring på landskontorets
olika sektioner för att vederbörande skall bli rutinerad i arbetsuppgifterna
som landskansiist. På de erfarenheter landskanslisterna vunnit vid sagda
tjänstgöring kan man sedan bygga, och bör landskanslisten därefter vara
lämpad genomgå särskild kurs för utbildning till taxeringsassistent. Det kan
däremot icke vara till båtnad för taxeringsarbetet att forcera rekryteringen
av taxeringsassistenter så att personer med ingen eller helt kort praktisk
tjänstgöring på landskontor sändas till utbildningskurs.

Vissa till synes onödiga svårigheter hava uppkommit vid rekryteringen

209

av taxeringsassistenttjänst i mindre centralt belägna fögderier. Under hand
har uttalats, att landskanslist, som sökt och erhållit befattning i visst fögderi,
icke skulle kunna påräkna transport till annat fögderi. Ehuru det i
och för sig synes önskvärt, att taxeringsassistent genom längre tids tjänstgöring
inom fögderiet vinner erforderlig personalkännedom, torde del i
varje fall under uppbyggnadstiden vara lämpligt att ej alltför hårt binda
taxeringsassistenten till den tjänst han sökt utan tillåta transport i de fall
sådan kan befinnas ändamålsenlig. Enbart härigenom torde vara möjligt
att inom rimlig tid rekrytera taxeringsassistenttjänsterna i avlägsna fögderier
med lämpliga personer. För närvarande underlåter ofta lämpliga landskanslister
att söka sådana fögderier och avvaktar att organisationen blir
utbyggd att omfatta fögderier och städer med bättre lokalisering, men även
andra skäl kan tala för att transporträtt tillätes. Förhållandena är i själva
verket mycket växlande, och det synes därför icke lämpligt att länsstyrelsen
betages möjligheten att i särskilda fall tillåta transport.

Revisorerna hava vidare ifrågasatt om icke vissa kategorier rörelseidkare
såsom sömmerskor och skomakare kunde taxeras av lokal i stället för särskild
taxeringsnämnd. Härvid kunde den för taxering av dylika personer
särskilt betydelsefulla orts- och personkännedomen hos de lokala taxeringsnämnderna
utnyttjas. Länsstyrelsen anser en dylik reform önskvärd.
Hur detta skall återverka på ordningen för uttag av varuskatt, som kan
ifrågakomma beträffande sådan grupp, måste dock uppmärksammas. Länsstyrelsen
vill framhålla, att för en speciell grupp rörelseidkare, nämligen
fiskare, orts- och personkännedomen har särskilt stor betydelse. Det har
visat sig nödvändigt, att fiskarkåren regelmässigt taxeras av lokal och
icke av särskild taxeringsnämnd. På grund av detta skäl har den nya organisationen
inom detta län endast i begränsad omfattning utbyggts att omfatta
denna kår.

Revisorerna hava ansett frågan om beviljande av anstånd med avgivande
av deklaration böra omprövas. 1 Göteborgs och Bohus län förekomma årligen
cirka 5 000 ansökningar av denna art. Många personer, som syssla med bokförings-
och deklarationsuppdrag, bruka insända listor på de av sina klienter,
vilkas deklarationsuppdrag de icke anser sig medhinna inom föreskrivna
tidsfrister för avgivande av deklaration. Av 2 mom. 34 § taxeringsförordningen
framgår emellertid, att det ankommer på den deklarationsskyldige
själv att göra sådan ansökan samt att anstånd må medgivas i vissa speciella
fall. Deklarationsmedhjälparna bruka emellertid framhålla, att deras medverkan
är nödvändig för att deklaration skall kunna upprättas med tillbehörig
noggrannhet samt att tiden icke räcker till för att upprätta deklaration
för samtliga klienter under den tid, som står till vederbörandes förfogande
jämlikt taxeringsförordningen. Det ankommer på taxeringsintendenten
att tillämpa bestämmelserna på ett sätt, som tillgodoser rimliga anspråk
från allmänhetens sida. Det ligger emellertid i sakens natur, att anståndsinstitutet
icke får utvecklas på ett sådant salt, att taxeringsarbetets avslutande
inom föreskrivna tider därigenom försvåras.

Enligt länsstyrelsens mening är bestämmelsen i taxeringsförordningen om
anstånd med deklarations avgivande avfattad med så stor restriktivitet, att
skärpning knappast synes erforderlig.

Ehuru erfarenheten av taxeringsperiodens förlängning till den 30 juni i
stort sett är gynnsam, torde kunna övervägas en förkortning av densamma
för de lokala taxeringsnämndernas del till den 15 juni. Del torde mera
sällan förekomma, att arbetet i dylik nämnd pågår efter nämnda tidpunkt.
Om tidpunkten för arbetets avslutande i dessa nämnder fixeras till den 15

It Rev. berättelse ang. statsverket ur 1959. It

210

juni, synes de lokala skattemyndigheterna kunna erhålla någon minskning
av den arbetstopp, som uppstår i juli månad.

Avslutningsvis hava revisorerna berört frågan om en brett upplagd skattereform.
Uppenbarligen är det ett viktigt samhällspolitiskt mål att söka
skapa ett skattesystem som både är enkelt och rättvist. Tydligt är att vår
hårda direkta beskattning haft ogynnsamma verkningar i olika hänseenden.
Särskilt hava de låga och ganska onyanserade ortsavdragen liksom de höga
marginalskatterna verkat besvärande. Den direkta beskattningen har med
tiden blivit allt mer komplicerad och utgör nu en »djungel av regler». Förhållandet
är delvis en följd av beskattningens storlek. Ju hårdare den direkta
beskattningen är desto mera framträder anspråket på beskattningsreglernas
linslipning. Därför kan en förenkling av reglerna svårligen genomföras, om
icke en ganska betydande lättnad i den direkta beskattningen genomföres.
Frågan om ändrad avvägning mellan direkta och indirekta skatter måste då
komma i blickpunkten. De principiella betänkligheterna mot att öka den
indirekta beskattningens och minska den direkta beskattningens andel i
den samlade skattebördan torde icke ha samma styrka nu som förr, enär
folkpensioner och barnbidrag ge möjlighet att kompensera de för konsumtionsskatter
mest känsliga kategorierna.

Länsstyrelsen vill tillstyrka, att den ifrågasatta utredningen igångsättes.

I handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade landskamreraren
Elfving deltagit. Göteborg den 29 januari 1960.

PER NYSTRÖM

Erik Johansson

Länsstyrelsen i Yästernorrlands län

Revisorernas uttalande bygger i huvudsak på de yttranden, som ett flertal
länsstyrelser på revisorernas begäran avgivit. Länsstyrelsen har för egen
del i skrivelse till riksdagens revisorer den 14 september 1959 redovisat sina
synpunkter och erfarenheter på här ifrågavarande ämne. De slutsatser, som
revisorerna dragit av de sålunda redovisade erfarenheterna, sammanfalla
praktiskt taget helt med länsstyrelsens egna synpunkter. Länsstyrelsen vill
särskilt trycka på ett par frågor, som blivit föremål för revisorernas uppmärksamhet.

Ännu vid 1959 års taxering har det gått att någorlunda tillfredsställande
rekrytera de taxeringsassistenttjänster, som tilldelats detta län. Därmed har
emellertid det omedelbara rekryteringsunderlaget tömts. Länsstyrelsen har
sålunda från den 1 januari 1960 ledigförklarat tre dylika tjänster utan att
erhålla någon sökande. Länsstyrelsen bedömer en fortsatt utbyggnad av
taxeringsassistentorganisationen under de närmast kommande åren såsom
synnerligen vansklig. Det är att märka, att de äldre rutinerade landskanslisterna
numera i regel tagits i anspråk och att de yngre befattningshavare,
som för att vinna behörighet måste fullgöra föreskriven kursutbildning, icke
lämpligen böra placeras såsom taxeringsassistenter, innan de erhållit en
fortsatt praktisk erfarenhet genom arbete å taxeringssektionen, enkannerligen
dess revisionsdetalj. De positiva erfarenheterna av taxeringsassistentorganisationen
bero nämligen uteslutande därpå, att det funnits färdigutbildad
personal att tillgå. Skulle en fortsatt utbyggnad med ständigt yngre
och mindre erfarna taxeringsassistenter ske, är det enligt länsstyrelsens mening
oundvikligt, att fördelarna med den nya organisationen komma att för -

211

svinna. Länsstyrelsen vill därlör kraftigt understryka revisorernas åsikt, att
organisationen icke utbygges hastigare än rekryteringen tillåter.

Revisorerna ha funnit deklarationsblankettens utformning alltför komplicerad
ävensom att skälet härtill är att söka i skattesystemets utformning.
I anledning härav rekommenderas en allmän översyn av vårt skattesystem.
Länsstyrelsen instämmer häri och vill särskilt understryka, att detaljändringar
i skattelagstiftningen, som föranleda ändringar av deklarationsblankettens
innehåll, såvitt möjligt höra undvikas. Dylika ändringar
torde bära skulden till en stor del av de tekniska felaktigheter, som vidlåda
deklarationsmaterialet.

Länsstyrelsen hänvisar i övrigt till bilagdal avskrift av sin ovannämnda
skrivelse den 14 september 1959, i vilken erfarenheterna av 1959 års taxeiingsarbete
mera i detalj berörts. Härnösand den 29 januari 1960.

WILHELM DALÉN

O. Nordström

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter
I. Schablonavdragen

Det är naturligt, att det första årets erfarenheter av schablonavdragen
måste bli ganska nedslående. Såväl de skattskyldiga som taxeringsfunktionärerna
var ovana vid avdragen och detta gav upphov till åtskilliga fel och
missförstånd. Den av revisorerna föregående år gjorda undersökningen visar
följdriktigt, att förhållandena i fråga om schablonavdragens tillämpning
avsevärt förbättrats. Man har all anledning förvänta, att felaktigheterna
kommer att minskas till ett tolererbart minimum efter hand som metodiken
för avdragen växer in i det allmänna medvetandet. Enbart det förhållandet
att ett schablonavdrag under ett inledningsskede visat sig något svårhanterligt
utgör inte tillräcklig grund för en ändring. I stället bör man med ledning
av vunna erfarenheter överväga om en riktigare tillämpning kan vinnas
genom tydligare anvisningar i deklarationsformulären.

Med hänsyn härtill bör ändringar i schablonavdragen vidtagas endast under
förutsättning att man har välgrundad anledning antaga, att verkliga
fördelar i taxeringshänseende därvid skulle uppnås. Man måste vid sådan
bedömning ha klart för sig, att varje ändring kommer att under en övergångsperiod
medföra vissa olägenheter.

Med utgångspunkt från det anförda synes tillräckliga skäl inte föreligga
för ändring av schablonavdragen i inkomstkällorna annan fastighet och kapital.
Annorlunda förhåller sig med de båda övriga schablonavdragen.

a) Schablonavdraget i inkomstkällan tjänst

En av fördelarna med detta schablonavdrag angavs vara, alt antalet besvärsärenden
rörande bagatellavdrag skulle minska. Så har också säkerligen
skett. Detta bortfall bar emellertid delvis ersatts av nya mål, där fråga
är om den skattskyldige tillkommande avdrag skall beräknas till belopp,
något över- eller understigande ett jämnt hundratal kronor. På grund av
den allmänna kostnadsstegringen har vidare minimibeloppet, 100 kronor,
i allt fler fall kommit att understiga den skattskyldiges normala bagatellkostnader.
Denna utveckling kommer förmodligen att fortsätta. Så småningom
är man sannolikt i det läget, att nyss angivna fördel med schablonavdraget
helt eliminerats.

1 Ej avtryckt.

212

En annan erinran mot detta avdrag är, att det för de skattskyldiga i gemen
ter sig onaturligt med en avrundning uppåt; avrundningar sker ju i
allmänhet nedåt. Delta är sannolikt orsaken till att så många skattskyldiga
yrkar avdrag dels med schablonbeloppet 100 kronor, dels med de verkliga
kostnaderna utan avrundning.

Av revisorernas sammanfattning i berättelsen framgår, att även åtskilliga
andra nackdelar är förenade med detta avdrag. Det kan därför vara påkallat
med en ändring. Den enklaste utvägen torde vara, att alla erhåller
ett minimiavdrag. De som haft utgifter överstigande detta, erhåller avdrag
för de faktiska kostnaderna utan avrundning. Ett så konstruerat avdrag
måste bli betydligt mer lätthanterligt än det nuvarande, som givits sådan
konstruktion att man har att tillämpa två schabloner. Minimibeloppet bör
med hänsyn till kostnadsstegringen sättas till 150 eller 200 kronor. En ändring
av minimibeloppet kan för övrigt lätt genomföras, om kostnadsutvecklingen
skulle visa, att detta är påkallat.

b) Försäkringsavdraget

Nackdelarna med detta avdrag är betydande. De skattskyldiga har mycket
svårt att hantera detsamma. Den specifikation som erfordras för att erhålla
avdrag utöver minimibeloppet utelämnas allt oftare i deklarationerna.
Särskilt vanligt är det, att bestämmelserna för äkta makar tillämpas felaktigt.
Det inträffar alltför ofta att taxeringsintendenten i besvärsmål där båda
makarna taxerats, måste yrka ändring av försäkringsavdragen. Ett icke
ovanligt fel är, att man yrkar avdrag för såväl sjukförsäkringsavgiften som
schablonbeloppet.

För flertalet skattskyldiga torde skillnaden mellan schablonavdraget och
sjukförsäkringsavgiften vara relativt obetydlig. Har den skattskyldige en
arbetslöshetsförsäkring, torde man kunna räkna med att de verkliga försäkringskostnaderna
överstiger minimiavdraget.

Med beaktande av ovanstående samt vad som anförts i berättelsen synes
en ändring av bestämmelserna för försäkringsavdraget böra genomföras.
Det torde därvid vara tillräckligt att taga bort minimigränserna. I deklarationsblanketten
bör särskild plats finnas för anteckning av sjukförsäkringsavgiften.
Det är naturligt, att den skattskyldige, när han med ledning av
skattsedeln antecknar skatteavdrag och pensionsavgift, också noterar den
pa debetsedeln angivna sjukförsäkringsavgiften.

,. alternativ lösning skulle vara att bedöma övriga försäkringspremier
fristående och ej inräkna sjukförsäkringsavgiften i maximibeloppen. Det
kan nämligen för den skattskyldige framstå såsom ett berättigat krav att
alltid fullt ut erhålla avdrag för sådan avgift. Nu gällande maximiavdrag
borde i så fall reduceras.

II. Deklarationsfor mulären

Varje ändring i skatteförfattningarna medför som regel också en ändring
i något eller några deklarationsformulär. Det stora antalet nvheter i
skattelagstiftningen under senare år har medfört, att deklarationsblanketterna
andrat utseende från år till år. En stor del av kritiken mot blanketterna
kan antagas bero på detta förhållande. De skattskyldiga och deras medhjälpare
hinner inte få någon erfarenhet av en blankett, förrän den ersättes
med en ny.

Olägenheterna med deklarationsblanketterna torde sålunda i huvudsak
tå tillsknvas omständigheter, varöver vederbörande myndigheter inte kunnat
rada. Möjligen skulle en viss förbättring kunna ernås, om man i större

213

utsträckning än som tidigare skett inhämtade yttranden över förslag till
nya eller ändrade blanketter från de personer och myndigheter, som genom
sin verksamhet i ledet närmast de skattskyldiga får förutsättas ha de största
erfarenheterna av blanketternas praktiska tillämpning, d. v. s. taxeringsfunktionärerna
i första instans och länsstyrelserna. I dylikt syfte borde direktiven
för sådana skatteutidningar, som avser ändringar av de materiella
skattereglerna, innefatta uppdrag att samtidigt med ändringsförslagen jämväl
framlägga förslag till därav föranledda ändringar av taxeringsformulären.

En hittills relativt oprövad möjlighet till förenkling av deklarationsblanketterna
är att differentiera dessa med hänsyn till deklaranternas yrken
m. m. För huvuddelen av löntagare, som utöver inkomst av tjänst endast
har inkomst av kapital, understigande medgivet schablonavdrag, skulle man
kunna åstadkomma en mycket enkel blankett. För handelsresande, läkare,
olika kategorier av företagare o. s. v. skulle finnas speciella formulär, anpassade
efter vars och ens yrkesområde. Formulären skulle lämpligen kunkunna
upprättas i samråd med vederbörande branschorganisationer. En
nackdel med detta system vore, att man finge ett ganska stort antal olika
deklarationsformulär och som en följd härav mindre upplagor av varje
formulär, vilket torde medföra ökade blankettkostnader. Att emellertid en
differentiering av deklarationsformulären skulle vara till stor fördel för
taxeringskontrollen, synes vara uppenbart.

Vad angår de nu gällande deklarationsformulären torde det ganska allmänt
anses vara en brist att icke den s. k. förmögenhetsbilagan ingår som
en oskiljaktig del av huvudblanketten, med påföljd att den skattskyldige —
bland annat för verkställande av kontantberäkning — måste anmodas att
inkomma med komplettering. Med hänsyn härtill vore det lämpligt att nuvarande
formulär lg kunde ingå som ett mellanblad i huvudblanketten med
tydlig markering att fullständig specifikation av tillgångar och skulder skall
lämnas även om vederbörande icke behöver lämna specificerade uppgifter
om inkomst av kapital och även om förmögenhetsskatt icke skall påföras
eller skulderna överstiga tillgångarna. Däremot torde utförande i form av
en folder böra undvikas, då blanketten härigenom blir ohanterlig och svåröverskådlig.
Om blanketten tryckes som en folder, bör den invikta förmögenhetsbilagan
kunna lösgöras från huvudblanketten antingen genom perforering
eller genom att blankettens yttre långsida efter vikningen något
beskäres.

Vissa kompletteringar å deklarationsformulären synes jämväl önskvärda.
Sålunda bör å vissa bilagor uppgifterna om personbilskostnader kompletteras
med uppgifter om bilens anskaffningskostnad, fabrikat, årsmodell, total
körsträcka och i förvärvskällan körda antal mil in. in.

III. T axe ringsorganisationen

Det torde vara ett känt faktum, att taxeringssektionerna på flertalet länsstyrelser
för närvarande kämpar med stora svårigheter, orsakade av den
personalbrist som uppstått i samband med utbyggnaden av prövningsnämndernas
kanslier och assistentorganisationen. Sedan den allmänna varuskatten
genomförts, har situationen ytterligare förvärrats. Vid inrättandet av
prövningsnäinndskanslierna fick taxeringssektionen avstå från de mera erfarna
landskanslisterna samt huvuddelen av sektionens biträdespersonal.
Av kvarvarande landskanslister har flertalet absorberats av assistentorganisationen.
Följden har blivit, att på taxeringssektionerna i många län finns
endast eu erfaren landskanlist (1:e landskanslisten på sektionen) och i

214

övrigt landskanslister med endast något eller några års erfarenhet av taxeringsarbete
samt aspiranter på landskanslisttjänster. Beträffande taxeringsinspektörs-
och revisorstjänsterna är läget lika prekärt. De nya tjänsterna
på prövningsnämndernas kanslier och varnskattekontoren har dragit till sig
eu avsevärd del av denna personal. För närvarande är personalbristen så
stor, att 2—3 års tjänstgöring inom landskontoret meriterar till tjänst i 21 :a
lönegraden. Det kan icke bestridas, att inrättandet av prövningsnämndskanslierna
medfört vissa lättnader i taxeringssektionens arbete med besvärsmålen
till prövningnämnden. Dessa mål har hittills kunnat hjälpligt bemästras.
De genom den nya taxeringsorganisationen tillskapade möjligheterna
till skärpt taxeringskontroll har däremot inte kunnat utnyttjas på
sätt som var avsett.

Av det anförda framgår, att den nya taxeringsorganisationen — såvitt
föreningen kunnat finna — uppbyggts i alltför snabb takt. Enligt föreningens
bestämda mening bör den fortsatta utbyggnaden ske i ett betydligt långsammare
tempo för att över huvud göra det möjligt för taxeringssektionerna
att på ett nöjaktigt sätt fullgöra sina uppgifter. Vid föreningens årsmöte i
november 1959 hävdade föreningsmedlemmarna enhälligt och med skärpa
denna uppfattning.

I fortsättningen skall beröras vissa frågor rörande taxeringssektionerna
och assistentorganisationen.

a) Taxeringssektionerna

För ett rationellt utnyttjande av den högre personalen på taxeringssektionerna
torde det vara nödvändigt, att denna till sitt förfogande har erforderligt
antal landskanslister samt biträdespersonal i tillräcklig utsträckning.
Varje föredragande i prövningsnämnden bör för sitt arbete kunna disponera
en landskanslist (ev. en taxeringsinspektör) samt ett kvalificerat kvinnligt
biträde. På taxeringssektionen måste ställas så relativt höga krav på utbildning
och erfarenhet, att nämnda biträden till övervägande del bör utgöras
av kontorister och kanslibiträden.

b) Assistentorganisationen

Även denna organisation har företett åtskilliga brister, orsakade av att
utbyggnaden skett i alltför snabb takt.

De kategorier skattskyldiga, för vilka assistenterna har att upprätta förslag
till taxering, hör till de mest svårbemästrade. Detsamma gäller om det
arbete, assistenten skall utföra mellan taxeringsperioderna. Då i dessa arbetsuppgifter
ingår granskning av räkenskaper o. d., kommer särskilt stora
krav att ställas på assistenten. Det måste därför tillses, att endast personal
med fallenhet för taxeringsarbete och med de egenskaper i övrigt som fordras
för det grannlaga arbetet med taxeringsrevisioner, kommer i fråga til!
taxeringsassistentbefattningar. I åtskilliga fall har assistenttjänster besatts
med landskanslister, så snart dessa uppnått föreskriven formell kompetens
men innan de förvärvat den för assistentgöromålens nöjaktiga bemästrande
erforderliga praktiska erfarenheten av rörelsetaxering. I dylika fall blir resultatet
— åtminstone under en övergångstid — långt sämre än vid förut
gällande organisation med taxeringskonsulenter som biträden åt taxeringsnämnderna.

Med beaktande av det anförda synes det principiellt felaktigt, att taxeringsassistenttjänst
ingår som ett led i befordringsgången för landskanslisterna.
Det kan icke rimligen förutsättas, att alla som väljer landskanslistbanan
skall vara skickade att inneha taxeringsassistenttjänst. Det finns icke
så få exempel på duktiga landskanslister, som saknar fallenhet och in -

215

tresse för taxeringsarbete. För att vinna befordran tvingas dessa att söka
taxeringsassistenttjänster. När de erhåller sådan tjänst, kominer resultatet
av deras arbete icke att bli vad man bör fordra av en taxeringsassistent.
Detta kommer för dem att medföra svårighet att vinna befordran till högre
tjänst. Dessa assistenter får sitta kvar — kanske till uppnådd pensionsålder
— på sina tjänster med ett arbete, som icke alls passar dem. Den landskanslist
däremot, som har fallenhet för taxeringsarbete och sköter sin assistenttjänst
på ett utmärkt sätt, kan räkna med snabb befordran till annan,
högre tjänst. Följden av ett sådant system måste bli, att assistentkåren så
småningom i viss utsträckning kommer att bestå av personer, vilka ansetts
icke böra vinna befordran till högre tjänst — kanske just på grund av bristande
fallenhet för taxeringsarbete, särskilt rörelsetaxering.

Problemet skulle kunna lösas genom att taxeringsassistenterna placerades
i samma lönegrad som förste landskanslist och finge samma möjlighet som
denne att vinna befordran till häradsskrivartjänst.

De särskilda taxeringsnämnderna omfattar som regel ett fögderi. Denna
enhet utgör ofta ett för stort område för en taxeringsassistent men ett för
litet för två. Bättre möjligheter att rationellt avgränsa dessa taxeringsdistrikt
är önskvärda. Detta skulle också kunna medföra den fördelen, att en taxeringsassistent
allteftersom han fick större erfarenhet kunde tilldelas ett
större antal deklarationer. En så smidig organisation torde emellertid endast
kunna nås genom att taxeringsassistenterna finge verka inom de lokala
taxeringsnämnderna på ungefär samma sätt som taxeringskonsulenterna
för närvarande gör. Härigenom skulle man också få tillgång till erforderlig
orts- och lokalkännedom. Det har visat sig vara en brist i de särskilda
nämnderna, att man icke kunnat få tillräckliga upplysningar i nämnden om
enskilda skattskyldiga, i synnerhet mindre företagare. Den ifrågasatta möjligheten
att återflytta dessa grupper skattskyldiga till de lokala nämnderna
föreligger ej efter varuskattens införande.

IV. Taxerings periodens förlängning

Taxeringsperiodens förlängning har otvivelaktigt varit till fördel för taxeringsarbetet.
En arbetsanhopning har emellertid vid taxeringsperiodens slut
uppkommit hos de lokala skattemyndigheterna. Det kan därför diskuteras,
om ej tidsgränsen borde flyttas från den 30 till 15 juni. Ett stort antal lokala
nämnder avslutar erfarenhetsmässigt sitt arbete under förra delen av
juni månad. Däremot svnes de särskilda nämnderna för sitt arbete helt utnyttja
den genomförda tidsförlängningen. Man kunde därför överväga att ge
de särskilda nämnderna längre tid till sitt förfogande. Tidpunkten för avslutandet
av taxeringsarbetet i första instans synes emellertid böra vara enhetlig
i fråga om alla taxeringar som skall redovisas i A-längd. De särskilda
nämndernas och de lokala nämndernas taxeringar redovisas i allmänhet församlingsvis
i en och samma längd. Denna olägenhet kan undanröjas, därest
man i stället upplägger särskilda längder för de särskilda distrikten, vilket
emellertid är förenat med åtskilligt merarbete. Bl. a. med hänsyn till korrespondensen
mellan nämnderna synes övervägande skäl tala för att taxeringsperioden
för alla A-längdstaxeringar avslutas vid samma tidpunkt.

V. Förenkling av skattesystemet

Såsom revisorerna framhållit torde en brett upplagd skattereform, innebärande
ett förenklat deklarations-, taxerings- och uppbördsförfarandc vara
helt beroende av de politiska möjligheterna att överföra en större andel av

216

skatteuttaget från direkta till indirekta skatter. Med nuvarande höga uttag
av direkta skatter ter sig utsikterna att inom ramen för nu gällande skattesystem
genomföra förenklingar och schabloniseringar av önskvärd verkningsgrad
ytterst små. Uppenbarligen kräver emellertid en sådan reform
ett omfattande förarbete. Föreningen vill för sin del biträda revisorernas
förslag att en allsidig utredning snarast påbörjas rörande detta viktiga spörsmål
som först på längre sikt torde kunna bringas till sin lösning. Vänersborg
den 29 januari 1960.

SVEN WASTESON

Arne Eks t ed t

i öreningen Sveriges taxeringsrevisorer

Det är allmänt omvittnat, att tillämpningen av reglerna om schablonavdrag
i praktiken visat sig vara ganska arbetskrävande för beskattningsmyndigheterna.
Detta beror på att reglerna i flera fall äro så invecklade, att
det icke varit möjligt att på ett klart och lättfattligt sätt redovisa desamma
i deklarationsformuläret. Härtill kommer, att bestämmelser av schablonnatur
ofta torde vara svårare att tillämpa för gemene man än regler, som
innebära tillägg eller avdrag med faktiska belopp. Ett stort antal skattskyldiga
ha därför icke förstått att rätt ifylla sin deklaration. Redan ett förhållandevis
bagatellartat fel har föranlett rättelse och omräkning av deklarationen
i dess helhet.

Schablonreglerna ha under senare år vållat skattskyldiga och taxeringsmyndigheter
mindre besvär än som var fallet, då de första gången tillämpades.
Alltjämt kvarstå dock vissa svårigheter, framför allt beträffande avdragen
under inkomst av tjänst och för försäkringspremier. Anledningen
till att dessa två avdragsregler äro särskilt svåra att komma till rätta med
är, att de givits en förhållandevis invecklad konstruktion. Redan av deklarationsformulärets
andra respektive tredje sida framgår, att det erfordras
omfattande förklaringar för ifrågavarande punkter. Båda reglerna äro
konstruerade med två alternativ, vartill komma specialbestämmelser som
exempelvis, att summan i ett av alternativen skall avrundas uppåt till närmaste
hela hundratal kronor eller att avdrag medgives med visst högsta belopp
etc.

Den kritik som man således i vissa fall kan rikta mot schablonreglerna
föranledes framför allt av att vissa bestämmelser i detta hänseende blivit
alltför invecklade. Den riktar sig sålunda icke i första hand mot själva systemet
med schablonavdrag.

Enligt föreningens mening är det därför angeläget, att reglerna snarast
förenklas i så stor utsträckning som möjligt. Måhända finnes redan en del
att vinna genom viss omredigering av texterna i författning och deklarationsformulär.
Man bör undvika alternativa regler. En väg synes vara att, såsom
länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslagit, införa förhållandevis höga bottenavdrag.
Skulle högre avdrag komma i fråga hör sådant alltid medgivas med
exakta belopp. Regler om reducering av schablonavdrag, som gälla exempelvis
vid schablontaxering av villafastighet enligt KL 25 § 3 mom. andra
stycket, böra icke förekomma.

Eu förenkling av schablonreglerna leder otvivelaktigt till mindre exakta
avdrag. En utveckling i denna riktning torde vara ofrånkomlig. Måhända
kan den också i någon män bereda vägen för ett framtida förenklat skattesystem
med en definitiv källskatt för så stora grupper av inkomsttagare

217

som möjligt. I ett sådant system torde det nämligen bliva nödvändigt att arbeta
med mycket grova schabloner, om detsamma icke skall bli alltför invecklat.

Av revisorernas skrivelse framgår, att erfarenheterna av den nya taxeringsorganisationen
i stort sett äro goda, även om det givetvis är för tidigt
att på den korta tid som den hittills varit i kraft draga några säkra slutsatser.
De erfarenheter av taxeringsassistenternas arbete, som hittills vunnits,
avse nästan helt deras verksamhet i taxeringnämnderna. Vid tillskapandet
av organisationen förutsatte man emellertid, att taxeringsassistenterna
under den tid, de icke voro sysselsatta i taxeringsnämnderna, skulle
bland annat ägna sig åt verksamhet inom taxeringskontrollen och då
framför allt arbete med taxeringsrevisioner. I detta avseende har emellertid
tillkomsten av taxeringsassistenterna av flera orsaker ännu icke fått någon
verkan av betydelse. Den främsta orsaken härtill är, att det icke givits
tillräcklig tid för utbildning på detta område. En annan orsak är säkerligen
också, att man icke lyckats rekrytera taxeringsassistenttjänsterna med tillräckligt
kvalificerad personal. Föreningen vill här understryka vikten av
att man för dessa tjänster förvärvar personer med goda kvalifikationer.

För att bliva taxeringsassistent erfordras att ha genomgått en av Kungl.
Maj :t särskilt anordnad kurs. Denna omfattar emellertid icke utbildning i
taxeringsrevision. Taxeringsassistenternas utbildning på detta område måste
därför helt läggas på länsstyrelserna. Det är allmänt känt, att det erfordras
mycket lång utbildningstid för att förvärva tillräckliga kunskaper inom
ett så komplicerat och grannlaga arbetsområde. Sedan tillräckliga teoretiska
kunskaper förvärvats, måste en omfattande praktisk utbildning ske, varvid
den som skall utbildas till att börja med får biträda mera erfarna taxeringsrevisorer
i deras arbete. Först så småningom kan han övergå till att själv
utföra enklare revisioner under länsrevisorns ledning. Arbetet med taxeringsrevisioner
är så invecklat och för den skattskyldige av så stor betydelse, att
det icke kan anförtros personer med otillräckliga kunskaper och erfarenhet
på området. De skattskyldiga böra ha rätt att fordra, att deras räkenskaper
granskas av tillräckligt sakkunnig person och att de ställningstaganden,
som ankomma på granskningsmannen, ske med beaktande av kravet
på likformighet och objektivitet. Detta ställer stora fordringar på granskningsmannens
kunnande och omdöme. Självfallet uppfyller en del av de nytillkomna
taxeringsassistenterna i stort sett de krav man rimligen kan ställa
i detta hänseende. Några av dem ha sålunda tidigare varit verksamma
inom länsstyrelsernas taxeringsrevisioner, där de förvärvat kunskaper på
området i fråga. Men det övervägande antalet synes över huvud taget icke
ha erhållit någon som helst utbildning i fråga om taxeringsrevision, innan
de sänts ut att verka som taxeringsassistenter.

Utbildning och ledning av taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner
försvåras högst avsevärt i de fall, då de äro placerade utom
residensstaden. Härtill kommer att deras möjligheter att diskutera svårlösta
problem med mera erfarna taxeringsmän då bli förhållandevis begränsade.
Ett tillräckligt utbyte av erfarenheter på rörelsetaxeringens område
och eu god ledning av verksamheten med taxeringsrevisioner innebära eu
viss garanti för att kraven på rättssäkerhet och likformighet icke i onödan
skola äventyras. Eu möjlighet är naturligtvis, att man under viss del av året
kallar in taxeringsassistenterna för tjänstgöring på länsstyrelserna. Detta
tillämpas också på sina håll, men av kostnadsskäl har det dock hittills skett
endast i mindre omfattning.

I framtiden, när organisationen blivit fullt utbyggd och taxeringsassistenterna
sysselsättas med taxeringsrevisioner i avsedd utsträckning, kommer

218

revisionspersonalen att omfatta ett betydande antal personer. Under vissa
perioder av året kommer den att uppgå till omkring 450 taxeringsrevisorer
och taxeringsassistenter, vartill kommer ett stort antal biträden. Med tanke
härpå måste de problem, som sammanhänga med planering och ledning av
verksamheten med taxeringsrevisioner och personalens bibringande av en
god utbildning på området i fråga, snarast lösas.

I anslutning till det anförda vill föreningen framhålla betydelsen av att
utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen i fortsättningen icke sker
snabbare än möjligheterna att besätta tjänsterna med tillräckligt kvalificerad
personal tillåta och att den hittills utbyggda organisationen får tid på
sig för konsolidering. Härigenom kommer det att skapas möjligheter för
tillkomsten av en framtida, efter fasta och enhetliga principer arbetande
organisation. Göteborg den 1 februari 1960.

BENGT ENSLÖW

Fullmäktige i riksbanken

Fullmäktige i riksbanken har utifrån de synpunkter, de har att företräda,
ingenting att anföra i dessa ärenden. Stockholm den 21 januari 1960.

A fullmäktiges vägnar:

PER EDVIN SKÖLD

Karin Winberg

Tjänstemännens centralorganisation

I § 25 — »Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering m. in.» — konstaterar
revisorerna på grundval av de undersökningar de vidtagit att erfarenheterna
av de nya beskattningsregler, som första gången tillämpades vid 1957
års taxering, numera syns vara i stort sett goda. Detta innebär en förändring
i förhållande till de allra första erfarenheterna av reformen, vilka var övervägande
negativa. Revisorerna föreslår, alt den utredning, som finansministern
avser att verkställa beträffande intensifierad taxeringskontroll, skall
beakta vad som framkommit vid den av revisorerna gjorda undersökningen.

I § 25 tar revisorerna vidare upp till behandling behovet av en brett upplagd
skattereform. Revisorerna slår fast, att våra skatteförfattningar bygger
på en mängd olika beslut, vilka tillkommit vid skilda tidpunkter under en
följd av år. Skattesystemet är inte uppbyggt efter enhetliga principer och
måste anses mycket svåröverskådligt för både de skattskyldiga och de administrativa
myndigheterna. Revisorerna framhåller, att en grundlig reform
av beskattningssystemet framstår såsom alltmer motiverad, och föreslår, att
förarbetet för en sådan reform snarast påbörjas för att därefter bedrivas i en
så snabb takt som förhållandena medgiver.

Riksdagens revisorer behandlar i § 26 fördelningen av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun och framställer i det avsnittet förslaget, att
man bör undersöka möjligheterna för att från rent praktiska utgångspunkter
dra en gränslinje mellan statens och övriga offentliga samhällsuppgifter, så
att man kan undvika delad finansiering inom vissa områden. Vissa pågående
utredningar, som behandlar delar av den offentliga verksamheten, borde
enligt revisorerna beakta dessa synpunkter. Bakgrunden till revisorernas behandling
av frågan gränsdragningen mellan statens, kommunernas och landstingens
uppgifter är att det fortfarande består ett invecklat system med stats -

219

bidrag från stal till kommuner. I vissa fall erhåller staten bidrag från komDe
av riksdagens revisorer framförda förslagen bor enligt TCO:s mening
antagas. Organisationen vill i synnerhet understryka, att en genomgripande
översyn av beskattningssystemet är ytterst angelägen. Denna fråga, som riksdagens
revisorer nu tagit upp till behandling, har varit aktuell under en lang
fÖlj d av år. De förändringar i skattelagstiftningen, som genomförts under
1950-talet, syns inte ha förändrat det förhållandet att systemet är mycket
oenhetligt och svåröverskådligt samtidigt som det trots reformerna finnes
vissa av TCO tidigare påvisade orättvisor i skatteavvägningen. I sitt yttrande
till Statsrådet och Chefen för finansdepartementet av den 9 februari 1952
angående 1949 års skatteutrednings betänkande framhöll TCO, att beskatt -ningsförhållanden då »---ha i mångt och mycket karaktären av ett lapp verk.

Från tid till annan beslutas om nya skatter, av vilka kanske en del endast
gälla för en synnerligen begränsad tidsperiod och därefter avlösas av
andra. Det är enligt TCO:s mening uppenbart, att ett sådant förhållande utgör
ett kraftigt irritationsmoment inom samhället och verkar i hög grad
•störande bland annat på produktionsförutsättningarna. Såväl den enskilde
individen som företagen saknar förutsättningar att skapa sig en samlad bild
av skattesystemet och dess verkningar. Ett skattesystem bör sa utformas att
det samlade skattetrycket och dess fördelning skall kunna varieras på ett
smidigt sätt efter rådande omständigheter i budget- och det samhällsekonomiska
läget. Ett långtidsprogram i fråga om beskattningens utformning synes
vara en angelägenhet av största betydelse.» TCO konstaterar, att det fortfarande
finns anledning att föra fram* samma synpunkter, som således var
aktuella för åtta år sedan. Som riksdagens revisorer påpekat bär behovet av
en genomgripande reform snarast blivit större under utvecklingens gång.

TCO vin därför med bestämdhet förorda, att det av revisorerna nu framförda
förslaget realiseras. I förarbetet bör det som TCO tidigare framhållit
bl. a. utredas hur avvägningen av beskattningen skall ske mellan fysiska och
juridiska personer samt mellan direkt och indirekt beskattning. En skattereform
kan inte övervägas utan beaktande av de socialpolitiska målsättningarna.
TCO vill därför vidare nu upprepa sin i annat sammanhang redovisade
ståndpunkt att en allmän skatteutredning skall samordnas och genomföras
samtidigt med en översyn av socialpolitikens verkningar. TCO får härvid
erinra om vissa redan pågående utredningar såsom socialpolitiska kommittén
samt den nvligen tillsatta utredningen rörande folkpensionens finansiering.
Det är angeläget, att vad ovan anförts om skattesystemet och socialpolitiken
beaktas i dessa kommittéers arbete.

Vad frågan om fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun
angår vill TCO stryka under revisorernas förslag att frågan utreds och
även tas upp till ytterligare behandling inom vissa kommittéer, såsom socialpolitiska
kommittén och 1957 års polisutredning. Stockholm den 19 januari
1960.

VALTER ÅMAN

Gösta Dahlström

St åt stjänstemännens riksförbund

sv 25 Vissa iakttagelser rörande 1959 års taxering in. in.

Revisorerna uttalar, att den år 1959 gjorda undersökningen visar, att förhållandena
i fråga om schablonavdragens tillämpning märkbart förbättrats.

220

Samtidigt framhåller revisorerna emellertid, att behovet av avdrag av olika
slag, därest eu vidgad användning av indirekt beskattning skulle bli ett bestående
inslag i skattesystemet, torde vara diskutabelt.

Det är eu utbredd uppfattning, att deklarationsblanketterna äro svårtolkade
för icke-experten och att deklarationsarbetet därför för den enskilde kan
vara både tidsödande och omständligt. Eu av anledningarna härtill är utan
tvivel de mycket detaljerade uppgifter, som krävs i olika avseenden. Genom
att vissa regler för schablonavdrag införts, har dock en viss förenkling skett,
och även om innebörden av dessa regler ännu icke hunnit tränga igenom hos
alla, är det dock sannolikt, att resultatet ur såväl deklaranternas som taxeringsmyndigheternas
synpunkter framdeles kommer att bliva mera tillfredsställande
än vad hittills varit fallet.

En annan anledning till att avgivna deklarationer bliva ofullständiga och
felaktiga är utan tvivel, att deklarationsblanketten tid efter annan ändrats.
Exakt samma blankett torde knappast på senare tid ha tillämpats mer än 2
eller högst 3 år i rad, innan ändring skett. Att varje ändring medför risk för
felaktig tolkning, har erfarenheten visat. Det är därför ganska naturligt, om
föreskrifterna om schablonavdrag icke från början medfört den lättnad i
taxeringsarbetet som avsetts.

SR vill bestämt avstyrka, att ändring sker i fråga om principen att tillämpa
schablonavdrag. SR vill samtidigt framhålla önskvärdheten av att de nya
deklarationsblanketter som avses införas i samband med tillämpningen av
lagen om allmän tilläggspensionering får utan ändring tillämpas under en
följd av år. Endast härigenom är det möjligt för deklaranterna att hinna
tränga in i gällande föreskrifter och alltså avlämna deklarationer, som äro i
möjligaste mån uppgjorda enligt gällande bestämmelser.

Revisorerna framhålla även, att enligt erfarenheter i taxeringsnämnderna
fel mycket sällan förekommit i deklarationerna när det gällt schablonavdrag
för kapitalinkomst. Fel som begåtts av deklaranterna i vad avser övriga schablonavdrag
synes SR bero på att bestämmelserna icke trängt igenom.

Vad gäller de statistiska uppgifter för inkomstberäkning, som taxeringsordförandena
nu ha att tillhandahålla för vidarebefordran till statistiska
centralbyrån, synes enligt SR:s mening en omläggning med fördel kunna ske
på det sätt, som framgår av revisorernas iakttagelser. Sålunda böra dessa
uppgifter numera naturligen tillhandahållas av den lokala skattemyndigheten,
som ombesörjer längdföringen. Denna arbetsuppgift synes väl kunna
utföras av något biträde hos den lokala skattemyndigheten. För övrigt synes
den nuvarande gränsen för inkomstuppgifterna — 30 000 kr. — numera vara
alldeles för låg och bör höjas till minst 50 000 kr.

Taxeringsnämnderna böra icke betungas med uppgifter som icke ha direkt
samband med själva taxeringsarbetet och som kunna utföras av personal
med lägre kvalifikationer.

Vad slutligen beträffar de aviser, som taxeringsordföranden har att ombesörja,
vill SR erinra mot det omständliga förfarande, som numera uppstår i
de fall, där en deklarant är mantalsskriven på en plats och bedriver rörelse
på en annan. Förekommer avvikelse beträffande sådan deklaration, skall ofta
3 stycken aviser utskrivas i slutskedet, nämligen

It avis om avvikelse till deklaranten

2) avis om att ortsavdrag m. m. får utnyttjas i annan kommun

3) avis till annan kommun om den nettointäkt m. in., som vederbörande
deklarant uppgivit till hemortskommunen.

Aviserna 2 och 3 bör kunna sammanföras på en blankett.

Det vore enligt SR:s mening önskvärt med ökad, lättförståelig statlig upplysning
rörande deklarationsblanketternas ifyllande. Stora olägenheter upp -

221

kominer genom att många s. k. deklarationsbyråer upprättas av personer som
helt sakna kvalifikationer för denna uppgift och som under granskningsarbetets
gång visar sig omöjliga alt anträffa. Flertalet taxeringsnämnder, i
vart fall inom storstadsområdena, få mycket onödigt rättelsearbete i deklarationer
som upprättats av dylika byråer.

Vidkommande revisorernas uttalande om en brett upplagd skattereform
avseende ett nytt system för avvägning mellan direkta och indirekta skatter,
vill SR erinra om sina tidigare gjorda uttalanden om önskvärdheten av en
sådan fördelning av skattetrycket, att det åstadkommes en förskjutning mot
en ökad andel indirekt skatt. Ändring av nuvarande system med schablonavdrag
bör dock, som SR ovan framhållit, icke ske.

SR delar revisorernas uppfattning, att arbetet med eu brett upplagd skattereform
snarast bör påbörjas, men vill framhålla att ett långvarigt utredningsarbete
ej får hindra att delproblem upptagas till beaktande och bringas
till snabb lösning. SR har i detta hänseende närmast de rena löntagarproblemen
i åtanke och vill bl. a. peka på möjligheten att så långt möjligt göra
källskatten lika med slutskatten, d. v. s. i princip på samma sätt som redan
är fallet beträffande sjömansskatten.

$ 26 Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

Några befogade invändningar synes enligt SR:s mening knappast kunna
resas mot revisorernas förslag om en klarare uppdelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun. Revisorernas förmodan, att en reform på
detta område även skulle innebära en stimulans för den kommunala självbestämmanderätten,
synes SR välgrundad.

Ehuru detta icke direkt utsagts, synes syftet med revisorernas uttalande i
denna del närmast vara att få till stånd en utredning om fördelningen av de
samhälleliga uppgifterna.

SR vill i detta sammanhang framföra synpunkter på vissa uppgifter inom
beskattningsväsendet, där kommunerna helt eller delvis står för kostnaderna.

Jämlikt 35 § taxeringsförordningen kan kommun på föranstaltande av eller
i samråd med länsstyrelsen vidtaga särskild anordning för mottagandet
av deklarationer. Denna anordning med kommunala uppsainlingsställen för
deklarationer har omnämnts först i nu gällande taxeringsförordning. Den
har dock förekommit redan tidigare på vissa håll såsom en serviceåtgärd för
allmänheten. Då anordningen befunnits lämplig, har den legaliserats genom
bestämmelsen i 35 § taxeringsförordningen. Såsom villkor har uppställts, att
den tillkommit på föranstaltande av eller i samråd med länsstyrelsen, varjämte
synes ha förutsatts, att den icke skall medföra kostnad för statsverket.
I detta sammanhang må nämnas, att det numera icke är ovanligt, att kommun
anordnar deklarationsbyrå till hjälp för medborgare. Ersättning till
byråns personal erlägges av dem som anlitar densamma efter en låg taxa vilken
som regel fastställes av kommun i samråd med personalen. Kommunen
ställer vanligen lokaler till förfogande samt ombesörjer propaganda för verksamheten
genom annonsering o. dyl. Genom eu utökning av denna verksamhet
kunde man måhända komma till rätta med eu del av de privata deklarationsbyråer,
varom förbundet tidigare ordat.

Det synes SR naturligt, att kostnader av här angivna karaktär helt åvilar
kommunerna.

Av 16 f? 2 mom. taxeringsförordningen framgår, alt kommun må ställa eu
eller flera tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännes, till förfogande för
visst taxeringsarbete inom kommunen. Här torde närmast åsyftas tjänstemän,
anställda hos den lokala skattemyndigheten i stad med egen uppbördsförvaltning
samt kommunalt anställda revisorer såväl i stad som i landskom -

222

mun. I 129 § 1 mom. punkt 3 taxeringsförordningen stadgas, att kommun
har rätt till bidrag av statsmedel för bestridande av kostnader för ovan angivna
arbete.

Det kan icke anses rationellt, att kommunerna delvis skall stå för här ifrågavarande
kostnader. Den intensitet, med vilken granskningen av deklarationsmaterialet
bedrives, bör icke vara beroende av kommunernas beredvillighet
att anslå medel för arbetets bedrivande. Kostnaderna härför synes därför
enligt SR:s mening helt böra ankomma på staten.

I 129 § 8 mom. samt 130 § taxeringsförordningen stadgas om ersättningar
till ledamöter i prövningsnämnd och taxeringsnämnder. Den i dessa paragrafer
föreskrivna ordningen synes efter SR:s bedömande innefatta en riktig
fördelning av kostnaderna mellan stat och kommun. Stockholm den 29 januari
1960.

GEORG NYQVIST

Ordförande

C.-M. Hallström

Sveriges akademikers centralorganisation

Beträffande ial:ttagelserna rörande 1959 års taxering (§ 25) vill SACO
först erinra om att organisationen i sitt remissyttrande avstyrkte skattelagssakkunnigas
förslag till schablonavdrag vid inkomst av tjänst och för
försäkringspremier. Även om riksdagsrevisorerna kunnat konstatera, att förhållandena
i fråga om schablonavdragens tillämpning förbättrats, så kvarstår
likväl betydande, av revisorerna påpekade nackdelar med dessa avdrag.
SACO vill för sin del framhålla, att schablonavdragen genom sin konstruktion
kan vara ägnade att motverka den noggrannhet och samvetsgrannhet
vid självdeklarationen, som det är ett samhälleligt intresse att upprätthålla.
Enligt SACO:s mening är det angeläget, att systemet med schablonavdrag
snarast omprövas, varvid riktpunkten bör vara, att avdragen bör
bringas att bättre överensstämma med de verkliga avdragsgilla utgifterna.

Den framförda tanken att undantaga vissa kategorier av mindre rörelseidkare
från taxering av särskild taxeringsnämnd kan SACO icke ansluta
sig till. Om nämligen skäl anses föreligga att granska rörelseidkarnas taxering
genom särskild taxeringsnämnd, kan dessa skäl icke anses avhängiga av
rörelsens art eller omfattning. En rimlig gränsdragning torde f. ö. bli svår
att åstadkomma, skäl torde även kunna anföras för att behovet av särskild
kontroll av de mindre rörelseidkarnas deklarationer är väl så stort som av
de större rörelseidkarnas. Behovet av orts- och personkännedom bör, som
revisorerna antytt, kunna tillgodoses även i de särskilda taxeringsnämnderna.

SACO ansluter sig helt till revisorernas önskemål om en allmän översyn
av skattesystemet i syfte att åstadkomma en brett upplagd skattereformBeträffande
de frågor som härvid bör uppmärksammas vill SACO hänvisa
till bilagda1 skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet av
den 28 november 1958. En allmän översyn av skattesystemet bör emellertid
icke få hindra att angelägna partiella reformer genomföres under den tid
utredningsarbetet pågår.

SACO ansluter sig till vad revisorerna uttalat om angelägenheten av att i
högre grad få till stånd en uppdelning av samhällsuppgifterna mellan stat

1 Ej avtryckt.

223

och kommun (§ 26). Nuvarande system, som bl. a. innebär att beslut i kommunala
församlingar bidragsvägen påverkar statsutgifterna, måste anses
synnerligen otillfredsställande. Stockholm den 3 februari 1960.

BERTIL ÖSTERGREN

Landsorganisationen i Sverige

I § 25 av sin berättelse redovisar riksdagsrevisorerna vissa erfarenheter
av de första gången vid 1957 års taxering tillämpade s. k. schablonavdragen
vid inkomst av tjänst samt av den nya taxeringsförordning, som trädde i
kraft år 1958. Reglerna om schablonavdrag innefattade bl. a. ett omkostnadsavdrag
om minst 100 kronor, ett skattefritt belopp av kapitalinkomst
och ett schablonavdrag för försäkringspremier. Den nya taxeringsförordningen
återigen förutsåg införandet av s. k. tjänstemannataxering genom
ersättandet av de tidigare kronoombuden genom heltidsanställda taxeringsassistenter.

De redovisade erfarenheterna av schablonavdragen är inte odelat gynnsamma.
Revisorernas huvudomdöme är dock, att intrycken numera är långt
mera positiva än vid en motsvarande undersökning, som revisorerna låtit
verkställa för några år sedan. Slutsatsen för revisorernas del blir, att någon
ändring av dessa schablonregler inte för närvarande påyrkas, varvid de
dock ifrågasätter om icke schablonavdraget för försäkringspremier motverkar
sitt ursprungliga syfte att uppmuntra till anskaffandet av ett önskat
försäkringsskydd.

LO delar statsrevisorernas uppfattning, att någon ändring av schablonreglerna,
som prövats blott under ett fåtal år, inte nu bör komma till stånd.
I sitt år 1954 avgivna yttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas betänkande
med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler anförde LO visserligen,
att införandet av ett schablonmässigt omkostnadsavdrag om 100
kronor inte utgjorde en lösning, vars fördelar stode i rimlig proportion till
det därav föranledda skattebortfallet. Sedan schablonregeln nu är införd
bör den emellertid bibehållas tills vidare. Det måste nämligen betecknas som
angeläget, att deklarationsförfarandet icke underkastas ständiga förändringar.
Man kan visserligen instämma i revisorernas påpekande, att deklarationsblanketten
inte fyller rimliga anspråk på lättförståelighet, men dessa
brister torde inte kunna avhjälpas genom en återgång till det deklarationsförfarande,
som tillämpades före schablonreglernas införande. LO finner
heller inte anledning att sätta värdet av schablonavdraget för försäkringspremier
i fråga. I sitt ovan omnämnda yttrande förordade LO ett högre schablonavdrag
än det nu tillämpade.

Statsrevisorerna uttalar sig vidare för en brett upplagd skattereform,
varvid de bedömer frågan främst ur tekniska och administrativa synpunkter.
Det är otvivelaktigt riktigt, att en ökning av den indirekta beskattningen
och en minskning av den direkta beskattningen skulle göra det möjligt att
förenkla reglerna rörande den direkta beskattningen, inte minst i fråga om
avdragen av olika slag. LO har vid skilda tillfällen fört fram tanken på eu
allsidig skatteutredning, varvid frågan dock setts från vidare synpunkter
än de av statsrevisorerna berörda. I sitt hösten 1957 avgivna yttrande över
betänkandet om den statliga indirekta beskattningen, avgivet av 1952 års
kommitté för indirekta skatter, uttalade LO, att eu allmän skatteberedning
borde utses med uppgift bl. a. att göra eu översyn av olika skatteformer
samt eu avvägning mellan dem. LO vidhåller denna ståndpunkt. Sedan
finansministern i riksdagsdebatten i anledning av omsätlningsskattepropo -

224

sitionen hösten 1959 meddelat, att vissa utkast till direktiv för en sådan utredning
redan föreligger, kan det förväntas, att utredningen kommer att
tillsättas med det snaraste. I avvaktan härpå och på de konsekvenser, som en
skattereform kan få jämväl på beskattningsreglerna och deklarationsförfarandet
bör de nuvarande reglerna bibehållas." Det kan också erinras om
att lönebeskattningsutredningen, vars utredningsuppdrag täcker en mera
begränsad del av beskattningskomplexet, helt nyligen har påbörjat sitt
arbete.

I § 26 av berättelsen behandlar statsrevisorerna frågan om fördelningen
av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun och anknyter här i viss
mån till allmänna statsbidragsutredningens principbetänkande (1952) och
dess betänkande om förenklad statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag
till primärkommunerna (1956). Revisorerna syftar emellertid uppenbarligen
längre än till en förenkling av den alltjämt starkt differentierade och
administrativt svårhanterliga statliga bidragsgivningen, nämligen till en
uppdelning av samhällsuppgifterna mellan staten och kommunerna, varigenom
enligt revisorernas mening avsevärda fördelar skulle vinnas, däribland
förbättrade möjligheter för kommunerna att på längre sikt planera
sin ekonomi. Staten skulle finansiera de uppgifter, som betraktades som
statliga angelägenheter, helt över statsbudgeten och kommunerna finge utan
statsbidrag svara för sin del av samhällsuppgifterna.

Enär LO inte beretts tillfälle att yttra sig över allmänna statsbidragsutredningens
tidigare omnämnda betänkanden och statsrevisorerna inte heller
konkret anger, hur uppdelningen mellan staten och kommunerna skulle ske,
är det svårt för LO att tillkännage en uppfattning om statsrevisorernas tankegångar.
Det vill dock synas, som om revisorerna hade underskattat olägenheterna
med den föreslagna anordningen. Möjligheterna att med hjälp
av statsbidrag stimulera kommunerna till viss verksamhet skulle bortfalla.
Kommunerna skulle visserligen kunna långtidsplanera sin ekonomi inom det
område, som hädanefter skulle helt finansieras av dem, men de skulle samtidigt
förlora möjligheten att påverka utvecklingen inom den sektor av
den kommunala verksamheten, som ansågs skola finansieras av staten. Enär
aven enligt revisorernas mening uppdelningen måste bli godtycklig och ett
samband mellan de båda sektorerna alltjämt består, kan det anses tveksarnt,
huruvida en dylik reform verkligen skulle stärka den kommunala
självbestämmanderätten. Inte heller frågan om administrationen av den
statsfinansierade verksamheten berörs i revisorernas berättelse.

Hela frågekomplexet torde vara av så invecklad och intrikat natur, att
ett ställningstagande inte rimligen kan grundas på den ytterst knapphändiga
behandling, som frågan fått i statsrevisorernas berättelse. Statsrevisorerna
yrkar ej heller på mera än att pågående utredningar under sitt fortsatta
arbete beaktar vad revisorerna anfört. LO motsätter sig inte ett vrkande
av så begränsad räckvidd, men anser, att ansträngningarna i första
hand bör inriktas på att effektivisera den nuvarande ordningen för statsbidragsgivningen
till kommunerna. Stockholm den 1 februari 1960.

ARNE GEIJER

Rudolf Meidner

Svenska arbetsgivareföreningen

Angående § 25. Reglerna om de direkta skatterna äro förvisso så invecklade
att förenklingar, som underlätta både deklaranternas och taxeringsmyndigheternas
arbete, i och för sig äro högeligen önskvärda. Sannolikt är

225

det även möjligt att genomföra sådana förenklingar, åtminstone beträffande
vissa inkomstslag. Emellertid vill föreningen understryka det angelägna
i att strävandena efter exempelvis enklare deklarationsblanketter icke
få leda till att taxeringskontrollen försvåras.

Ei oväsentliga förenklingar torde kunna ske i fråga om beskattning ai
inkomst av tjänst och här må erinras om att i lönebeskattningsutredningens
uppdrag bl. a. ingår att undersöka möjligheterna till förenkling av lonebeskattningen.
Även för vissa andra inkomsttagare, såsom små]ordbrukare,
synes beskattningen vara onödigt invecklad, men då det galler exempelvis
inkomst av rörelse torde man ej kunna vänta mera betydande resultat a%

försök till förenklingar. .. „

Revisorerna uttala att en översyn av skattesystemet ar önskvärd a\en
med hänsyn till behovet av en överskådligare lagstiftning och ett system
bvggt på mer enhetliga principer än det nuvarande. En sådan översyn ar
angelägen, främst till'' följd av den mängd skatteförfattningar som tillkommit
efter 1928 års lagstiftning. . . ,.

Revisorerna beröra även vissa frågor rörande taxeringsorgamsationen.

I anslutning härtill vill föreningen understryka vikten av att för taxerings*
assistenttjänsterna rekryteras tillräckligt kvalificerade tjänstemän. Måhanda
är en översyn av anställningsvilkoren nödvändig för att locka lampliga
sökande till de många ännu ej tillsatta tjänsterna.

Angående § 26. Då statsrevisorerna aktualisera frågan om tordelmngen
av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun, sker detta främst mot bakgrund
av angelägenheten av administrativa förenklingar av statsbidragsgivningen
till kommunerna. Även enligt föreningens mening äro ytterligare
sådana förenklingar utan tvivel i hög grad önskvärda med hänsyn till det
betydande antal statsbidrag som alltjämt kvarstå och för vilka ofta all t tor
invecklade regler gälla. Ytterligare ansträngningar i syfte att förenkla bidragssystemet
böra sålunda göras. Föreningen vill här icke taga ställning
till i vad mån detta bör ske i främsta rummet genom en fördelning av de
samhälleliga uppgifterna mellan stat och kommun eller på annat sätt. Avgörandet
måste träffas under hänsynstagande till verkningarna på olika
inkomstgrupper av med omfördelning sammanhängande skattefrågor. Stockholm
den 30 januari 1960.

CURT-STEFFAN GIESECKE

Sven Hgdén

§ 26 Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun

Socialstyrelsen

Statsrevisorerna konstaterar, att de bestämmelser som reglerar statsbidragsgivningen
till kommunerna blivit alltmer omfattande och delvis även
alltmer komplicerade och att härigenom de administrativa olägenheterna
med statsbidragsgivningen vuxit. Även om en del förenklingar genomförts
och ytterligare skulle kunna genomföras — innefattande bland annat en
sammanslagning av olika bidrag — anser revisorerna att det icke torde vara
möjligt atl på den inslagna vägen komma fram till ett system, som fyller
rimliga anspråk på enkelhet.

Socialstyrelsen har i olika sammanhang haft anledning att uppmärksamma
möjligheterna till en förenkling av statsbidragssystemet. Senast har

15 Ret>. berättelse (ing. statsverket är 1959. II

226

detta skett i styrelsens yttrande den 4 september 1959 över 1958 års besparingsutrednings
betänkande.

Styrelsen framhöll i nämnda yttrande, att bestämmelserna om statsbidrag
på skilda områden borde kunna förenklas i syfte att främja eu smidigare
och rationellare handläggning av den statliga bidragsgivningen samt attden
inledda och på vissa områden redan vidtagna rationaliseringen av bidragen
till primärkommunerna även borde utvidgas att omfatta bidragen på landstingssektorn.
I detta sammanhang riktade styrelsen särskilt uppmärksamheten
på de olika typer av beläggningsbidrag, som förekommer inom sjukvårdens
och socialvårdens områden och som har det gemensamt att storleken
av bidraget bestämmes efter antalet utnyttjade platser. Systemet förutsätter
alltså en detaljerad redovisning av beläggningen. Styrelsen föreslog,
att bidraget i stället skulle grundas på ett efter generella grunder beräknat
platsantal, exempelvis antalet fastställda platser.

Även i fråga om sjukkassorna underströk styrelsen i nämnda yttrande
starkt betydelsen av en förenkling av de administrativt invecklade och tungrodda
statsbidragsbestämmelserna. I detta fall förtjänade det enligt styrelsens
mening att allvarligt övervägas huruvida det inte vore möjligt"att efter
mönster av den norska bidragsgivningen på motsvarande område övergå till
ett system, varigenom statsbidraget utgjorde viss procent av medlemsavgifterna.
Härigenom skulle statsbidraget utan större svårigheter kunna läggas
på önskvärd nivå, vartill komrne den fördelen, att statsbidraget automatiskt
höjes i samma mån som medlemsavgiften ökar.

Som av det anförda framgår anser socialstyrelsen att det föreligger möjligheter
att genom åtgärder av olika slag inom det nuvarande systemets ram
avsevärt förenkla administrationen av statsbidragen. Det finns även anledning
alt uppmärksamt följa möjligheterna att ytterligare avlösa statsbidrag.
I detta sammanhang vill styrelsen rikta uppmärksamheten på den
vid landskommunernas kongress hösten 1959 aktualiserade frågan om en
ny kommunindelning i syfte att öka primärkommunernas storlek. Närmast
torde man ha siktat till en minimistorlek på 6 000—10 000 invånare. Om en
dylik kommunindelning kommer till stånd, skulle underlag skapas för anställande
av minst en yrkesutbildad socialvårdstjänsteman i varje kommun.
Härigenom samt genom den förstärkta ekonomiska bärkraften i de sammanslagna
kommunerna skulle bättre förutsättningar skapas för en enhetlig
tillämpning av sociallagstiftningen. Även förutsättningarna för avlösning
av statsbidrag skulle då i vissa fall kunna bli gynnsammare.

Revisorerna har emellertid av ovan anförda skäl funnit angeläget att söka
andra vägar för en reglering av samarbetet mellan stat och kommun än de
hittillsvarande. Ur dessa synpunkter har de förordat att man i fortsättningen
i betydligt större utsträckning än som nu sker skall från rent praktiska utgångspunkter
söka verkställa en sådan fördelning av uppgifterna mellan
stat och kommun, att vissa uppgifter skulle betraktas som en rent statlig
angelägenhet medan andra uppgifter skulle förbehållas kommunerna. Förutom
förenklingen i administrationen skulle härigenom enligt revisorerna
vinnas en väsentlig förstärkning av den kommunala självbestämmanderätten.

Vad behovet av en förstärkning av den kommunala bestämmanderätten i
statsbidragsärendena beträffar får socialstyrelsen erinra om vad styrelsen
härom anfört i sitt yttrande över allmänna sfatsbidragsutredningens principbetänkande
(SOU 1952:44).

»Det må i detta sammanhang framhållas, att förhållandet mellan tillsynsmyndigheterna
och kommunerna — i motsats mot vad utredningen synes förutsätta
— mera är en fråga om samarbete än om bestämmanderätt. Ingen

227

tjänsteman från den centrala administrationen, som har till uppgift att gentemot
kommunala organ och befattningshavare utöva inspektions- och rådgivande
verksamhet, kan med framgång göra detta enbart med tillämpning
av villkorsbestämmelser och andra föreskrifter. Otvivelaktigt ha de
kommunala myndigheterna fortfarande stort behov av stöd i form av rådgivning
och anvisningar av tjänstemän, som ha möjlighet till större sakkunskap
och överblick över verksamheten, men det är givetvis icke meningen
— och torde knappast heller förekomma — att kommunerna skall tvingas
arbeta efter linjer, vilka ensidigt dragits upp av statliga organ. Den sociala
verksamheten utformas regelmässigt efter linjer, som uppdragas i samråd
mellan statliga och kommunala funktionärer.»

I övrigt får socialstyrelsen beträffande revisorernas ifrågavarande rekommendation
om en fördelning av uppgifterna mellan stat och kommun framhålla
att det givetvis är angeläget att tillvarata alla möjligheter till en dylik
rationalisering i den mån den kan genomföras utan men för den i varje
särskilt fall berörda verksamheten, men att förutsättningarna att på denna
väg komma längre än genom rationalisering inom det nuvarande systemets
ram enligt styrelsens mening är ringa.

I detta ärendes ''handläggning har deltagit generaldirektören Bexelius, generaldirektörens
ställföreträdare, byråchefen Rosén, byråchefen Ryman, föredragande,
och byråchefen Berggren. Stockholm den 28 januari 1960.

ERNST BEXELIUS

Sven Ryman

Statskontoret

Efter lämnad redogörelse för bland annat de förenklingar, som under senare
år vidtagits i fråga om statsbidragsgivningen till kommunerna, ha revi.
sorerna anlagt vissa synpunkter på fördelningen av samhällsuppgifterna mellan
stat och kommun. Enligt revisorernas mening borde man i fortsättningen
allvarligt sträva efter att i betydligt större utsträckning än som nu vore
fallet få till stånd en uppdelning av samhällsuppgifterna mellan stat och
kommun. Detta vore ägnat att medföra en mera rationell ordning på förevarande
område än den nu tillämpade.

Statskontoret delar revisorernas uppfattning, att någon åtskillnad, som
liar sin grund i sakens egen natur, icke föreligger i förevarande gränsdragningsfråga.
Den uppdelning, som skett av de samhälleliga uppgifterna, lärer
icke vara grundad på några mera allmängiltiga regler, enligt vilka vissa
uppgifter i princip skulle vara statliga och andra åter i princip kommunala.
Grunden för den rådande arbetsfördelningen torde i stället vara att söka i
bedömanden från fall till fall, därvid de rena lämplighetsskälen tillmätts
den avgörande betydelsen. Enligt statskontorets mening är ett frångående
av gällande ordning icke möjlig utan gränsdragningsfrågorna lära även i
fortsättningen få prövas utifrån lämplighetssynpunkter i det aktuella fallet.

Revisorerna framhålla, att en uppdelning av samhällsuppgifterna mellan
stat och kommun skulle skapa förutsättningar för att ytterligare eliminera
bidrag, som ur ekonomisk synpunkt måste vara av ringa betydelse för respektive
mottagare. Statskontoret vill i anledning härav blott uttala, att man
icke torde kunna bortse från att även sådana bidrag, som är o av ringa
vikt för en kommuns ekonomi ifrån kommunalt håll komma att anses som
betydelsefulla, när fråga uppkommer om deras avveckling.

228

Såsom av berättelsen framgår, pågå för närvarande vissa utredningar, vilka
lia beröringspunkter med den av revisorerna väckta frågan. Förutom av
revisorerna angivna utredningar synas jämväl de åt statsdomstolsutredningen
samt 1955 års statsutredning givna uppdragen innefatta problemkomplex,
som avse fördelningen av samhällsuppgifterna mellan stat och
kommun. Det torde kunna antagas, att såväl sittande utredningar som
kommande sådana i förekommande fall beakta vikten av en ändamålsenlig
och rationell fördelning av arbetsuppgifterna mellan stat och kommun. Att
en särskild utredning skulle tillsättas med uppgift att söka lösa det föreliggande
frågekoinplexet synes icke lämpligt.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 15 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

P.-E. Nyrcn Anna-Britta Hult

Föredragande

Riksräkenskapsverket

Allmänna statsbidragsutredningens förslag har nyligen lett till att åtskilliga
speciella statsbidrag till primärkommunernas driftutgifter på undervisningsområdet
ersatts av två, ett lärarlönebidrag och ett bidrag till högre
skolor. Antalet olika statsbidrag är likväl alltjämt betydande. Även om man
genom liknande åtgärder kan ernå ytterligare rationaliseringsvinster torde
det, framhålla revisorerna, icke vara möjligt att på denna väg komma fram
till ett system som fyller rimliga anspråk på enkelhet. Ett statsbidragssystem
enligt nuvarande principiella riktlinjer kommer enligt revisorernas
mening att städse vara förenat med väsentliga olägenheter. Om man vill
få till stånd mera genomgripande förenklingar, lär det därför vara nödvändigt
att undersöka förutsättningarna för nya och mera praktiska lösningar.

Från dessa utgångspunkter ha revisorerna diskuterat frågan om eu uppdelning
av samhällsuppgifterna mellan å ena sidan staten och å andra sidan
kommunerna. Allmänna statsbidragsutredningen ifrågasatte på sin tid
om det vore motiverat eller ens möjligt att uppdra en principiell gränslinje
mellan statliga och kommunala uppgifter. Revisorerna, som närmast synas
dela denna uppfattning, framhålla att detta inte utesluter att det från rent
praktiska utgångspunkter kan vara lämpligt att man bestämmer sig för att
anse vissa samhällsuppgifter vara statliga, såtillvida som de lämpligen höra
finansieras över budgeten, medan andra förbehållas kommunerna. Den administrativa
förenkling, som härigenom skulle möjliggöras, skulle medföra
kostnadsbesparingar för både stat och kommun. Revisorerna förorda visserligen
icke något radikalt försök att på denna väg komma till rätta med
de olägenheter, som äro förbundna med den nuvarande statsbidragsgivningen,
men framhålla att man i fortsättningen mera än nu är fallet bör
sträva efter att uppdela samhällsuppgifterna mellan stat och kommun.

Riksräkenskapsverket delar revisorernas uppfattning att ett successivt
uppdelande av samhällsuppgifterna måste i och för sig komma att medföra en
förenkling, såtillvida som det särskilt i fråga om vissa statsbidragsformer detaljreglerade
mellanhavandet mellan staten och kommunerna skulle i motsvarande
mån bortfalla.

Fn stegvis genomförd uppdelning torde enligt revisorerna knappast medföra
någon mera väsentlig förändring av skattetrycket för olika kommu -

229

ner. Denna fråga är enligt riksräkenskapsverkets mening svår att överblicka
Om man tänker sig att kommunernas nettokostnader för vissa uppgifter,
som staten skulle lielt övertaga, kvittas mot merkostnader för uppgifter,
som helt övertagas av kommunerna, uppstår likval från fall till fall ett
nytt läge genom att kostnaderna för fullgörandet av olika slag av samhällsuppgifter
sannolikt förete sinsemellan oenhetliga variationer. Vidare synes
det ur skatteteknisk synpunkt nödvändigt att en överblick ständigt i stora
draö kan erhållas över vilken inverkan mera kostnadskrävande samhällsreformer
kunna komma att få på såväl den statliga som den kommunala
ekonomien.

Riksräkenskapsverket vill vidare erinra om de pågående utredningarna
om magistratsstädernas rättigheter och skyldigheter, om stadsdomstolaina
och om uppbördsväsendets organisation, vilka, liksom den av revisorerna
åberopade utredningen om polisväsendet, beröra kostnadsfrågor av stor betydelse
i förevarande avseende och vilkas resultat ännu icke kan overblickas.

I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, byråcheferna
Stenström och Thorson samt tillförordnade byråcheferna Walck och
Säfström deltagit. Stockholm den 21 januari 1960.

GÖSTA RENLUND

Bertil Ehnbom

Föredragande

Statens organisationsnämnd

Nämnden finner det sannolikt att ett successivt realiserande av revisorernas
intentioner skulle kunna möjliggöra bl. a. administrativa förenklingar.
Detta kommer dock, såsom revisorerna framhåller, att kräva avsevärd
övergångstid. Enligt nämndens mening bör därför vid omprövning av nu
utgående statsbidrag eller införande av nya tillses, att den erforderliga administrationen
om möjligt ordnas så, att på längre sikt en övergång underlättas
till den av revisorerna angivna principiella uppdelningen.

G. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Skolöverstyrelsen

§ 26 Fördelningen av samhällsuppgifterna mellan siat och kommun

Under § 26 har revisorerna uttalat sig för en sådan ändrad fördelning av
samhällsuppgifterna mellan stat och kommun, varigenom särskild statsbidragsgivning
till kommunerna skulle bortfalla eller väsentligt begränsas.

I princip torde intet vara att invända mot de av revisorerna anförda synpunkterna
på en ändrad gränsdragning mellan de statliga och de kommunala
uppgifterna. Som revisorerna särskilt framhållit, torde emellertid betydande
svårigheter av rent praktisk natur uppstå vid ett genomförande
av det föreslagna systemet, när det gäller den nuvarande bidragsordningen.

230

Det sedan länge bestående, i och för sig naturliga samspelet mellan stat och
kommun vid fullgörandet av samhällsuppgifterna kan knappast upphöra,
utan att betydande problem och även icke önskvärda konsekvenser uppstår.
Det anförda har sin tillämpning icke minst på undervisningsväsendets område,
där verksamheten finansieras i former med mycket gammal hävd.
Möjligheterna att få till stånd uppdelning av samhällsuppgifterna enligt
den av revisorerna angivna modellen torde emellertid vara särskilt gynnsamma,
när det gäller helt nya samhällsuppgifter eller mera väsentliga organisatoriska
omläggningar beträffande hittillsvarande verksamhet, överstyrelsen
finner det riktigt, att möjligheterna att vinna administrativt enkla
finansieringsformer därvid särskilt beaktas i större utsträckning än vad
som hittills varit fallet. En självklar förutsättning för eu kommunalt driven
och finansierad verksamhet bör dock vara, att garantier i annan ordning
vinnes för att verksamheten får en uppläggning, omfattning och standard,
som i förekommande fall står i överensstämmelse med statsmakternas intentioner
i dessa hänseenden. Någon form av normerande reglering hör
sålunda —- i varje fall då fråga är om verksamhet av självförvaltande natur

— övervägas. Vinnes sådana garantier, torde ur sakliga synpunkter vara
likgiltigt, om verksamheten finansieras medelst statsbidrag eller helt på den
kommunala budgeten. Sammanfattningsvis vill överstyrelsen sålunda ansluta
sig till vad revisorerna i denna fråga anfört.

§ 27 Den statliga publikationsverksamhetens finansiering

Revisorernas utlåtande beträffande den statliga publikationsverksamhetens
finansiering utmynnar i den rekommendationen, att statsmyndigheterna
måtte anmodas utreda möjligheterna för en omläggning av sin publikationsverksamhet
så, att denna i största möjliga utsträckning blir ekonomiskt
självbärande. De av skolöverstyrelsen tillämpade principerna beträffande
förlagsverksamhetens närmare uppläggning och organisation borde
härvid enligt revisorernas mening kunna tjäna som vägledning, överstyrelsen
har haft goda erfarenheter av den självbärande förlagsverksamheten,
som hos överstyrelsen bl. a. avser utgivning av anvisningar till lärare beträffande
undervisningen i olika ämnen samt till skolmyndigheter i administrativa
och organisatoriska frågor. Överstyrelsen vill i detta sammanhang
särskilt understryka vad revisorerna anfört om att myndigheterna inom
ramen för en förlagsrörelse enligt självbärande principer bör kunna ges
största möjliga rörelsefrihet vid verksamhetens handhavande. Överstyrelsen
vill vidare tillstyrka vad revisorerna anfört angående ökade möjligheter
för myndigheterna alt disponera inflytande försäljningsinkomster. Ett
sådant bemyndigande skulle uppenbarligen innebära smidigare möjligheter
att finansiera denna verksamhet och att avpassa den efter föreliggande
behov samt bidraga till eu minskning av statsverkets utgifter, överstyrelsen
har också upprepade gånger, utan resultat, i sina petita hemställt om bemyndigande
av sådant slag. Som revisorerna anfört torde dock, vid ett generellt
tillämpande av denna princip, förutsättningarna böra närmare utredas.
Denna undersökning bör enligt överstyrelsens mening jämväl innefatta
eu granskning av gällande föreskrifter om bokföring och redovisning av utgifter
från anslagspost för publikationstryck. Jämlikt kungörelsen 1941:
535 § 6 må från sådan anslagspost avföras endast utgifter för egentligt publikationstryck,
däremot ej utgifter för blanketter eller liknande expenser.
Till svar på en förfrågan från statens institut för konsumentfrågor har riksräkenskapsverket
— som enligt 8 § nämnda kungörelse har att meddela de
närmare föreskrifter, som kan erfordras för tillämpningen av kungörelsen

— i skrivelse den 17 december 1958 bland annat meddelat, att kostnader för

231

manuskript (författararvode och renskrivning) bör bestridas från anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal samt kostnader för bildmaterial,
frakt, emballage m. m. från anslagsposten till expenser. Föreskrifter
av detta slag torde enligt överstyrelsens uppfattning innebära ett hinder
för en eljest önskvärd utvidgning av myndigheternas publikationsverksamhet,
särskilt om man beaktar den hårda konkurrens mellan olika
utgiftsändamål, som föreligger på myndigheternas anslag till avlöningar
och expenser. Överstyrelsen vill förorda den regeln, att samtliga kostnader
för författande, framställning och distribution av skrifter, i den män de ej
täckes av försäljningsinkomster, i första hand bör belasta myndigheternas
anslag för publikationstryck.

I ärendets handläggning har deltagit generaldirektören Rosen, ledamöterna
Nygren, Wejle, Sjöstedt, Sivgård, Fältheim, Grendin och Ullstad samt
tf. byrådirektören Laurell, föredragande. Stockholm den 12 januari 1960.

NILS GUSTAV ROSÉN

Sven Laurell

Överstyrelsen för yrkesutbildning

Riksdagens revisorer behandlar att börja med åtgärder som vidtagits för
att i görligaste mån förenkla de olika formerna av statliga bidrag till kommunerna.
De konstaterar, att icke mindre än ca 150 bidragsformer ännu
kvarstår, trots att åtskilliga förenklingar skett. Härav drar revisorerna den
slutsatsen, att, om man vill få till stånd mera genomgripande förenklingar,
det torde vara nödvändigt att undersöka förutsättningarna för att finna helt
nya och mera praktiska lösningar.

Härefter upptages i berättelsen till övervägande frågan om ändringar i
fördelningen mellan de samhällsuppgifter som åvilar staten och kommunerna.
I fortsättningen anföres, »att det vid en genomgång av de samhälleliga
uppgifterna kan visa sig lämpligt att från rent praktiska utgångspunkter
verkställa en fördelning av uppgifterna mellan stat och kommun. Innebörden
därav skulle självfallet vara, att man bestämde sig för att somliga
samhällsuppgifter borde betraktas som en statlig angelägenhet och således
finansieras över statsbudgeten, medan andra uppgifter förbehölles kommunerna.
» Enligt den bedömning som revisorerna gör skulle flera av de olägenheter,
som är förbundna med den nuvarande statsbidragsgivningen, i väsentliga
avseenden därigenom komma att elemineras. »Helt allmänt skulle
man kunna uttrycka saken så, att fördelarna skulle komma att stå i omvänt
förhållande till de olägenheter som följa med en statsbidragsgivning
enligt nuvarande principer. Den främsta omedelbara vinsten skulle förmodligen
ligga i den administrativa förenkling med åtföljande kostnadsbesparingar
för både stat och kommun som bleve möjlig att ernå.»

I riksdagsrevisorernas berättelse nämnes icke några exempel på former
av statsbidrag, som skulle kunna upphöra genom att ifrågavarande verksamhet
förklarades ankomma på kommunerna. Inom den verksamhet, som
sorterar under överstyrelsen, nämligen yrkesutbildningen, inrymmes olika
statliga bidrag till kommunerna. Dessa tillföres genom överstyrelsen belopp
av eu betydande storleksordning. Till följd härav uppkommer frågan, vad
verkningarna för yrkesutbildningens del skulle bli, därest staten upphörde
med bidVagsgivningen och yrkesutbildningen förklarades vara en rent kommunal
angelägenhet. Överstyrelsen begränsar i det följande sitt utlåtande
till detta problem. Rent principiellt borde man naturligtvis också diskutera

232

den motsatta ytterligheten, nämligen att yrkesutbildningen förklarades
vara eu rent statlig angelägenhet. Överstyrelsen anser emellertid en sådan
omläggning orealistisk i nuvarande läge. Visserligen finns för närvarande en
rent statlig yrkesutbildning i de centrala arbetslöshetskurserna, som överstyrelsen
anordnar på arbetsmarknadsstyrelsens begäran och som har haft
eu betydande omfattning de senaste två åren. Dessa kurser ligger emellertid
vid sidan av det ordinarie yrkesskolsvstemet och spelar väsentligen rollen
av ett arbetsmarknadspolitisk! instrument. Huvudmannaskapet för yrkesutbildningen
åligger eljest kommunerna; staten ger endast bidrag till kostnaderna.
Denna huvudregel har fastslagits av statsmakterna senast år 1955.
Mot bakgrunden av den allmänna tendensen att ge kommunerna större inflytande
även då det gäller den obligatoriska skolan, utgår överstyrelsen
från att ett förstatligande av yrkesutbildningen icke kan vara aktuellt för
närvarande. Överstyrelsen vill tillägga, att den här icke behandlar näringslivets
insatser på yrkesutbildningens område och statsbidragen till detta på
grund av att denna sida av yrkesutbildningsproblemen icke är aktuell i detta
sammanhang.

Enligt överstyrelsens uppfattning måste alltså utgångspunkten vid en
bedömning av förevarande problem vara, att yrkesutbildningen är en verksamhet,
som uppbäres av kommunerna. Yrkesskolorna skall dana kommunernas
ungdom för dess kommande värv och ge den möjligheter att inom
näringslivet eller eljest göra den arbetsinsats, som det tillkommer varje medborgare
i ett nutida samhälle. Det måste för en kommun vara angeläget, att
näringslivet inom denna erhåller arbetskraft med sådan utbildning, som är
efterfrågad på arbetsmarknaden. Emellertid är yrkesutbildningens utformning
och anpassning med hänsyn till näringslivets behov ingalunda uteslutande
ett kommunernas intresse. Här anmäler sig även andra intressen av
liög angelägenhetsgrad. Såväl företagare som arbetstagare har här gemensamma
intressen av eu viss enhetlighet i yrkesutbildningens utformning.
Yrkesutbildningen måste, i vilken kommun den än bedrives, ske efter vissa
enhetliga linjer, även om den bör lokalt anpassas. Yrkesutbildningens målsättning
får vidare aldrig bedömas enbart ur kommunala utgångspunkter.

Dessa uppgifter i fråga om målsättning, samordning m. m. kan endast utföras
av ett centralt organ. Blott ett dylikt kan ha de härför erforderliga utblickarna
och medlen. De statsbidrag, som utgår till de olika kommunernas
yrkesskolor, och den upplysningsverksamhet, som bedrives främst från
överstyrelsens sida, är de instrument som för närvarande kommer till användning.
Statsbidraget spelar härvid en mycket betydande roll. Det är statsbidraget
som möjliggör den erforderliga anpassningen efter näringslivets
behov. Det är statsbidraget som möjliggör en rationell målsättning av yrkesutbildningen.

Statsbidraget spelar emellertid en väsentligt större roll än vad som berörts
i det föregående. Kostnaderna för yrkesutbildningen är mycket olika
inom olika näringsområden. Sålunda betingar utbildningen inom industrioch
hantverksyrken högre kostnader än inom exempelvis handel. Detta beror
på de dyrbara maskiner, som utbildningen inom främst industrien, kräver;
de små klassavdelningarna är en annan bidragande orsak.

Genom den nuvarande utformningen av statsbidraget har man sökt undvika,
att utbildningskostnaderna skall påverka den inriktning, som yrkesutbildningen
i en kommun erhåller. Nuvarande statsbidragsordning innebär,
att en kommun ej på grund av ekonomiska skäl skall behöva känna sig
hindrad att bedriva en även jämförelsevis dyr yrkesutbildning. De nuvarande
statsbidragsgrunderna skänker sålunda kommunerna friare valmöjligheter,
då det gäller alt utforma utbildningen vid de kommunala yrkes -

233

skolorna, än vad fallet bleve, om de själva helt skulle bestrida utbildningskostnaderna.

Man kan kanske anse, att de nuvarande statsbidragsbestammelserna icke
är tillräckligt enkla. Överstyrelsen vill emellertid påpeka, att man inom 1952
års yrkesutbildningssakkunniga framlade ett enligt de sakkunnigas uppfattning
enkelt förslag till statsbidragsgrunder. Efter remissbehandling av
de sakkunnigas förslag och efter behandlingen inom ecklesiastikdepartementet
framgick emellertid, att sakkunnigeförslaget i detta avseende betecknade
en mindre lyckad lösning. Det förslag, som Ivungl. Maj:t sedan framlade
och som även vann riksdagens bifall, karakteriserades som en kombination
att det tidigare bidragssystemet för centrala verkstadsskolor och det av de
sakkunniga föreslagna. Så sent som 1955 har sålunda statsbidragsgrunderna
prövats bl. a. just i syfte att få till stånd största möjliga enkelhet. Man
ansåg sig emellertid härvidlag icke kunna komma längre än till den förenkling/som
det av Kungl. Maj:t framlagda och av riksdagen godkända systemet
innebar.

Det har redan nämnts att yrkesutbildningen måste, i varje tall i stort sett,
drivas efter enhetliga linjer. En arbetsgivare bör kunna bedöma vad exempelvis
en tvåårig yrkesskolutbildning inom ett visst yrke ger arbetstagaren
för kompetens. Från arbetstagarhåll anmäler sig ett sannolikt minst lika
stort intresse; de unga måste känna till vad en yrkesutbildning ger för möjligheter
i livet. För närvarande uppnår man detta genom att som villkor för
statsbidrag uppställa kravet på att undervisningen bedrives enligt av överstyrelsen
fastställda undervisningsplaner.

Även om statsmakterna sörjer för att det sker en utjämning av olikheterna
i kommunernas ekonomiska bärkraft, torde man ej komma ifrån, att
man — om man toge bort de direkta bidragen till yrkesutbildningen skulle
försvåra för andra kommuner än de större städerna att bygga upp ett
rationellt utformat yrkesskolsystem. För de större städerna med deras differentierade
arbetsmarknad är det ett livsintresse att skapa ett mångförgrenat
utbildningssystem. Men de har också de erforderliga ekonomiska förutsättningarna
härför. De mindre kommunerna saknar ofta dessa förutsättningar,
fastän behovet av utbildningsmöjligheter kan vara lika stort i dem.
Ett avskaffande av det nuvarande bidragssystemet till yrkesutbildningen
skulle utan tvekan i hög grad öka olikheterna i kommunernas förmåga att
bedriva främst skolmässig yrkesutbildning och en yrkesutbildning som svarar
mot näringslivets krav. Även om systemet med centrala yrkesskolor med
i allmänhet landstingen som huvudmän kommer att vara kvar, måste man
räkna med att detta förhållande kommer att öka strävandena hos ungdomen
att söka sig till större städer. Överstyrelsen fruktar alltså, att många mindre
kommuner komme att förlora sina nuvarande möjligheter att genom goda
yrkesutbildningsförhållanden hålla kvar ungdomen i den utsträckning som
dock trots allt sker. Skall någon ändring ske, bör man i stället ytterligare
hjälpa de mindre kommunerna med yrkesutbildningens utbyggnad.

I detta ärendes slutliga handläggning har deltagit överdirektören Öhman,
ledamöterna Larsson, Karlson, Sundberg, Alfort, Holmvall, Josephson, Osvald-Jacobsson,
Söderqvist och Högberg, ersättaren Seregard, tf. byråchefen
Ström som ersättare för ledamoten Neymark samt tf. byråchefen Vrethammar
ävensom byrådirektören Hessler, föredragande. Stockholm den 26 januari
1960.

BIRGER ÖHMAN

T. llesslcr

234

Länsstyrelsen i Stockholms län

Kommunerna har i stor omfattning ålagts förvaltningsuppgifter, som enligt
gängse uppfattning är statliga. Det är naturligt, att staten tillskjuter
medel för täckande åtminstone delvis av kostnaderna för sådan verksamhet.
Huruvida kommunal självförvaltning med ett mer eller mindre komplicerat
statsbidragssystem är att föredraga framför en förvaltningsverksamhet,
som omhänderhaves direkt av staten genom dess egna organ, är
ett spörsmål som ej kan bedömas generellt för alla områden av förvaltningen.
Här spelar administrativa, kamerala, finansiella, skattetekniska och
andra ekonomiska synpunkter, lokala särintressen och hänsynen till kravet
på kommunal självbestämning m. m. en varierande roll.

Länsstyrelsen ansluter sig till statsrevisorernas principiella inställning
att uppmärksamheten bör inriktas på möjligheterna att ytterligare rationalisera
statsbidragsgivningen till kommunerna och på en riktig fördelning av
de offentliga uppgifterna mellan stat och kommun. Härvid måste enligt länsstyrelsens
mening noga iakttagas, att den kommunala självbestämmanderätten
ej inskränkes och att omläggningen ej medför höjningar av det kommunala
skattetrycket.

I handläggningen av detta ärende har jämväl landskamreraren Edström
och tf. landssekreteraren Falk deltagit. Stockholm den 21 januari 1960.

ERIK WESTERLIND

Äke Hallstedt

Länsstyrelsen Östergötlands län. Se yttrandet över § 23, s. 190.

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen som, utan att närmare ha penetrerat frågan, är tveksam
om nämnvärda fördelar är att vinna genom den ifrågasatta uppdelningen
av samhällsuppgifterna på stat och kommun, får likväl med hänsyn till vikten
av att alla möjligheter till förenkling tillvaratagas, biträda revisorernas
önskemål att ett mera ingående övervägande av den väckta frågan göres.

I handläggningen av detta ärende har landskamreraren Sven Svensson
deltagit. Halmstad den 30 januari 1960.

INGVAR LINDELL

Olof Ligner

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Länsstyrelsen instämmer i allt väsentligt i de synpunkter på nämnda problem,
som av revisorerna nu anförts. Möjligheterna att åstadkomma en ur
praktiskt administrativ synpunkt mera rationell fördelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun bör sålunda särskilt beaktas vid nu pågående
och blivande utredningar inom förevarande förvaltningsområdem

I detta ärendes handläggning har deltagit landshövdingen Lemne, landssekreteraren
Lindberg, landskamreraren Hjorth och länsassessorn Bredin,
den sistnämnde föredragande. Vänersborg den 27 januari 1960.

T. Bredin

MATS LEMNE

235

Fullmäktige i riksbanken. Se yttrandet över § 25, s. 218.
Socialpolitiska kommittén. Se yttrandet över § 24, s. 200.

1958 års skatteutjämningskommitté

Kommittén vill till en början som sin uppfattning angiva att det i allo är
föga fruktgivande att spekulera över huruvida en uppgift till sin art är sådan,
att den därigenom naturligt bör ombesörjas av stat eller kommun. Visserligen
finns uppgifter, där gränsdragningen mellan statlig och kommunal
verksamhet är naturligt given genom att verksamheten måste framstå såsom
representativ för riket, exempelvis försvaret. Likaså framstår i ett antal
fall med större eller mindre tydlighet t. ex. hur den kommunala kompetensen
är inskränkt beträffande uppgifter, som av hävd eller av naturliga skäl
ansetts tillkomma staten att ombesörja. Men man torde icke komma ifrån
att det beträffande flertalet uppgifter är svårt att från teoretisk utgångspunkt
resonera sig fram till en fördelning på stat eller kommun. Kommittén delar
således revisorernas uppfattning om svårigheten att uppdraga en gränslinje
mellan principiellt statliga och principiellt kommunala uppgifter. Den nu
föreliggande fördelningen av uppgifterna får för övrigt ej anses vara en gång
för alla bestämd. Med växlande samhällsförhållanden kan aktualiseras en
omfördelning av samhällsuppgifterna.

Oaktat de förenklingar, vartill allmänna statsbidragsutredningens förslag
givit upphov, är relationerna mellan staten och kommunerna alltjämt komplicerade.
Skatteutjämningskommittén hyser dock trots vad som ovan anförts
den uppfattningen att en översyn av fördelningen av samhällsuppgifterna
skulle kunna utgöra ett viktigt led i arbetet att söka åstadkomma ytterligare
klarhet i gränsdragningen i förhållandena mellan stat och kommun.
Kommittén har visserligen hittills endast periferiskt konfronterats med
dessa förhållanden men torde under sitt fortsatta arbete och särskilt vid
prövningen av grunderna för statsbidragen komma i närmare beröring med
hithörande spörsmål. Kommittén har således redan fäst sin uppmärksamhet
på problemet men kommittén vill samtidigt framhålla att detsamma i väsentliga
delar är av sådan natur att det faller utanför kommitténs hittillsvarande
och egentliga arbetsuppgifter. Vad revisorerna åsyftat får anses beröra
problem, som åtminstone endast delvis avser de ekonomiska förhållandena
mellan stat och kommun. En utredning i det angivna syftet får väl väsentligen
taga sikte på frågor, som primärt gäller samhällsuppgifternas fördelning.
Revisorerna framhåller vidare att ett lämpligt utformat system för
en kommunal skatteutjämning måste underlätta en långsiktig reform. Skatteutjämningskommitténs
arbete har icke fortskridit så långt att grundlinjerna
för ett kommande förslag fixerats. Det är således icke möjligt att för närvarande
ange, vartill kommitténs arbete kan leda. Uteslutet är dock icke att
förslaget kan mynna ut i ett resultat, som åtminstone delvis neutraliserar
behovet av gränsdragning. Det synes kommittén som om behovet av en allsidig
utredning beträffande den lämpligaste gränsdragningen ur ändamålsenlighetssynpunkt
mellan statens och kommunernas uppgifter kan ifrågasättas.
Däremot kan det visa sig föreligga ett samband mellan strävandena
alt förenkla statsbidragssystemet och kommitténs arbete med skatteutjämningsspörsmålen.
I detta avseende är kommittén beredd alt inom ramen för
sina direktiv taga under övervägande vad revisorerna anfört.

236

I detta ärendes handläggning har deltagit samtliga kommitténs ledamöter
utom förbundsdirektören Sven Järdler. Kommitténs uttalanden i detta yttrande
är enhälliga. Stockholm den 29 januari 1960.

GUSTAF NILSSON

Börje Skoglund

Mentalsjukvårdens statsbidragsutredning

Enligt utredningens direktiv bör de förslag angående uppbyggnaden av
all mentalsjukvård inom ett sjukvårdsområde, som mentalsjukvårdsdelegationen
kommer fram till, i den mån de godkännes, ligga till grund för utformningen
av de nya statsbidragen inom detta vårdområde. Med hänsyn härtill
har utredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag utgått från de förslag och
rekommendationer rörande vårdorganisationen inom mentalsjukvården, som
delegationen framlagt i sitt huvudbetänkande (SOU 1958:38). Utredningen
har följaktligen ansett det falla utanför sitt uppdrag att till självständigt
bedömande och prövning upptaga det av riksdagens revisorer behandlade
spörsmålet om den principiella gränsdragningen mellan statliga och kommunala
samhällsuppgifter. Vid sådant förhållande har utredningen måst begränsa
sig till att söka tillvarataga sådana möjligheter till förenkling och
enhetliggörande av ett bidragssystem, som enligt revisorernas uttalande synes
vara i och för sig önskvärda. De allmänna riktlinjer för den lösning av
det ekonomiska mellanhavandet mellan staten och de kommunala huvudmännen,
som eu huvudmannaskapsreform påkallar, avser utredningen att
utforma så, att eventuella ersättningar eller bidrag skall kunna beräknas efter
enhetliga och generella normer. Utredningen förutsätter därjämte, att
det i samband därmed skall kunna åstadkommas en förenkling av de nuvarande
reglerna för bidragsgivningen på mentalsjukvårdens område, bl. a.
genom en väsentlig reducering av antalet utgående bidras. Stockholm den 2
februari 1960.

BERTIL OLSSON

Åke Esseen

1957 års polisutredning

Polisutredningen vill till en början helt allmänt uttala, att utredningen i
princip delar revisorernas mening, att det vore fördelaktigt om man på basis
av rent praktiska bedömanden kunde få till stånd en mera konsekvent
genomförd fördelning av samhällsuppgifterna mellan stat och kommun. Det
synes emellertid uppenbart, att ett omsättande i praktiken av denna reformtanke
är förenat med svårigheter; det gäller bl. a. att därvid undvika mera
kännbara förskjutningar mellan den statliga och kommunala sektorns totala
kostnadsbelastning. Det är väl för övrigt ingalunda uteslutet, att en närmare
undersökning av hithörande spörsmål kommer att ge vid handen, att
det sedan länge tillämpade, av revisorerna själva såsom i och för sig naturligt
betecknade samspelet mellan stat och kommun vid fullgörande av samhällsuppgifter
— trots vissa med systemet otvivelaktigt förenade olägenheter
av administrativ och annan art — på en del förvaltningsområden lämpligen
bör i större eller mindre utsträckning alltjämt fortgå.

Utredningen har ännu icke — såsom i dagspressen felaktigt uppgivits —

237

fattat slutlig ståndpunkt i polisväsendets huvudmannafråga. Därest emellertid
utredningens fortsatta överväganden av nämnda spörsmål skulle leda
fram till ett förslag om polisens förstatligande, är utredningen införstådd
med att man vid lösandet av därmed förenade betydelsefulla och ömtåliga
finansieringsproblem har anledning att till närmare prövning upptaga, förutom
åtskilliga andra synpunkter, som här anmäla sig, även frågan, huruvida
och i vad mån — särskilt på något längre sikt — beaktande kan skänkas
åt den av revisorerna under förevarande paragraf i berättelsen framförda
reformtanken.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit utredningens samtliga ledamöter
med undantag för direktören Dahlman. Stockholm den 12 januari
1960.

GUNNAR HEDLUND

Olof Åkesson

Svenska stadsförbundet

Såsom riksdagsrevisorerna framhållit i sitt uttalande ifrågasatte allmänna
statsbidragsutredningen om det verkligen vore motiverat eller ens möjligt
att uppdraga en gränslinje mellan principiellt statliga och principiellt
kommunala uppgifter. Utredningen kom därvid till den uppfattningen att
en dylik gränsdragning i realiteten inte vore hållbar. Styrelsen ansluter sig
i allt väsentligt till statsbidragsutredningens mening att den faktiska arbetsfördelningen
sådan den angivits av statsmakterna är den enda gräns som i
praktiken kan upprätthållas mellan statliga och kommunala uppgifter.

1 sitt yttrande den 10 juli 1953 över statsbidragsutredningens principbetänkande
angående driftbidrag till primärkommuner hävdade styrelsen, att
syftet då borde vara att i görligaste mån eliminera de påtalade praktiska
olägenheterna av statsbidragssystemet. Syftet borde däremot icke vara att
i det sammanhanget bestämma avvägningen mellan stat och kommun beträffande
utgifter för olika allmänna ändamål. Styrelsen framhöll vidare,
att huruvida den nuvarande avvägningen mellan stat och kommun vore riktig
därvid finge lämnas öppet. Hur de allmänna principiella riktlinjerna för
en uppdelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för olika
angelägenheter närmare skulle dragas upp borde bli en senare angelägenhet.
Styrelsen uttalade dock som sin mening att enbart den omständigheten
att staten anförtrott kommunerna vissa uppgifter icke utan vidare medförde
att dessa uppgifter blev kommunala.

Beträffande de synpunkter på frågan, som riksdagens revisorer nu framfört,
vill styrelsen understryka att en så rationell fördelning av samhällsuppgifterna
mellan stat och kommun som möjligt givetvis bör eftersträvas.
Härvid måste även den synpunkt beaktas som revisorerna utgått ifrån, nämligen
angelägenheten av att förenkla det administrativa arbete, som det av
nuvarande fördelning betingade systemet med statsbidrag till kommunerna
för en mångfald uppgifter medfört. Men denna synpunkt torde endast kunna
tillmätas betydelse så att säga i andra hand. Man får icke för att tillgodose
densamma riskera att fördelningen blir ur allmännyttans synpunkt
mindre lämplig.

Endast med den mycket starka begränsning, som ligger i nu gjorda allmänna
påpekanden, kan styrelsen godtaga den av revisorerna uttalade meningen
att man bör i fortsättningen »allvarligt sträva efter att i betydligt
större utsträckning än nu är fallet få till stånd eu uppdelning av samhälls -

238

uppgifterna mellan stat och kommun». Det av revisorerna mera i förbigående
berörda »i och för sig naturliga samspelet mellan stat och kommun
vid fullgörandet av samhällsuppgifterna» synes ha så stor betydelse, att en
utskiftning av de särskilda uppgifterna på enbart staten eller kommunen i
många fall icke skulle vara en lycklig lösning. I och för sig är det önskligt
att kommunerna får fullt självständig bestämmanderätt beträffande samhällsuppgifter
som de skall ansvara för. Men å andra sidan kräver samhällsnyttan
uppenbarligen att inom många samhälleliga verksamhetsområden
statligt inflytande kan fortlöpande utövas på det lokala fullgörandet av uppgifterna.
Om man mot denna bakgrund besinnar, hur mycket kommunerna
verkligen ombesörjer inom det nuvarande samhällsarbetet, så bör det
vara påtagligt att en utskiftning på kommunerna av allenast sådana uppgifter,
där de kan få full självbestämmanderätt, måste förutsätta en omfattande
utbyggnad av särskilda statliga lokala organ för övriga uppgifter vid
sidan av den kommunala förvaltningsapparaten. I den mån det i stället
måste anses ändamålsenligast att alltjämt bibehålla organisatoriska former,
som ger utrymme för »det naturliga samspelet mellan stat och kommun»,
kan önskemålet om utskiftning av samhällsuppgifterna på sätt revisorerna
synes åsyfta svårligen sägas bli tillgodosett. Innebörden av att beteckna
den ena eller andra uppgiften som statlig eller som kommunal skulle väl i
så fall hänföra sig enbart till vem som hade att bekosta uppgiften. Vad revisorerna
åsyftar kan därför enligt styrelsens mening godtagas blott i så
måtto att den erforderliga fördelningen mellan stat och kommun av de samlade
kostnaderna för samhällsuppgifterna ej bör vara onödigt komplicerad
genom applicering av systemet med statsbidrag på en mängd särskilda uppgifter.

Ur denna sistnämnda synpunkt torde man med fog kunna göra gällande
att kostnadsfördelningen nu är i vissa avseenden anknuten till sådana samhällsuppgifter,
där den inte är i och för sig befogad. Styrelsen skulle som
exempel härpå vilja nämna den nuvarande kostnadsfördelningen beträffande
såväl rättsväsendet som polisväsendet, där det kommunala inflytandet
numera blivit reellt sett så gott som helt eliminerat och anledning sålunda
saknas att bibehålla ekonomisk medverkan från kommunalt håll. I båda
fallen pågår emellertid utredningar, som torde få förutsättas beakta detta
förhållande. Enligt styrelsens mening är det utan vidare befogat, att motsvarande
sker även i andra utredningssammanhang som har med uppgiftsfördelningen
mellan stat och kommun alt skaffa. Mot revisorernas uttryckliga
påpekande att 1958 års skatteutjämningskommitté bör beakta vad de i
nu omförmälda sammanhang anfört har styrelsen intet att erinra.

Det synes däremot icke motiverat att i berörda avseende uppställa en
vidare målsättning än nu antytts. Härvid är också att märka att allmänna
statsbidragsutredningen klart redovisat i sina betänkanden, att den fäst
stort avseende vid de synpunkter revisorerna nu understrukit men att andra
hänsynstaganden visat sig endast medgiva att dessa synpunkter kunnat
få bli bestämmande i begränsad mån. Några sådana ändrade förhållanden
synes ej därefter ha inträtt, att en förnyad allmän utredning i samma syfte
nu kan anses befogad. Stockholm den 1 februari 1960.

ERNST JUNGEN

Rolf Romsun

239

Svenska landskommunernas förbund

Allmänna statsbidragsutredningen kritiserade i sitt principbetänkande
hårt de dittillsvarande försöken att uppdela de kommunala uppgifterna i
»statliga» och »kommunala» och den roll, som denna konstlade uppdelning
spelat vid statsbidragssystemets uppbyggnad. I likhet med utredningen anser
styrelsen att en hållbar gränsdragning mellan principiellt statliga och
kommunala arbetsuppgifter icke är möjlig. Den enda gräns som i praktiken
kan upprätthållas är den faktiska arbetsfördelningen, sådan denna bestämmes
av statsmakterna, och arbetsfördelningen måste i huvudsak grundas
på praktiskt-administrativa skäl. Samhällsutvecklingen medför ständigt
förändringar som tid efter annan påkallar översyn och anpassning av denna
arbetsfördelning. Ett exempel härpå utgör polisväsendet, som länge på
goda grunder betraktats som en uppgift lämpad att lokalt handhavas av
kommunerna men vars förstatligande aktualiserats under senare år till
följd av ändrade förhållanden. Ett förstatligande av polisväsendet skulle
obestridligen innebära en viss administrativ förenkling genom att ett antal
statsbidrag till kommunerna upphörde att utgå. Ett annat område, där staten
ensam borde svara för kostnaderna, är folkpensioneringen. Det kommunala
inflytandet över de inkomstprövade pensionsförmåner, vartill kommunerna
för närvarande bidrager, är — om man bortser från de kommunala
bostadstilläggen —■ ytterst begränsat och kan ej motivera att kommunerna
belastas med kostnader av detta slag. Kommunbidraget till ifrågavarande
pensionsförmåner bör därför enligt styrelsens mening avvecklas. Beträffande
de kommunala bostadstilläggen kan ifrågasättas om inte denna
förmån borde indragas eller kostnaderna för bostadstilläggen helt överflyttas
på staten. Därigenom skulle man få en jämnare standard än som visat
sig möjlig när kommunerna var för sig bestämmer huruvida och med vilka
belopp bostadstillägg skall utgå.

Vad därefter gäller kommunernas övriga uppgifter synes det föga sannolikt
att man i någon större omfattning skall finna det möjligt att låta vissa
av dem finansieras helt av staten och andra helt av kommunerna. Inom det
specialreglerade området av den kommunala verksamheten — åtminstone
gäller detta de ekonomiskt mest betungande uppgifterna — torde statsbidragsgivning
i en eller annan form vara ofrånkomlig. Så är exempelvis förhållandet
beträffande skolväsendet, som är den mest kostnadskrävande
kommunala uppgiften. Inte minst den stora skolreformen ställer starkt
ökade krav på kommunerna. Samtidigt har den kommunala självbestämmanderätten
på skolväsendets område blivit i olika avseenden alltmer inskränkt.
Det oaktat talar tungt vägande skäl — såväl praktiskt-administrativa
som ekonomiska — för att kommunerna alltjämt skall handha den lokala
förvaltningen av denna verksamhet. Detta är dock icke möjligt utan
betydande ekonomiskt stöd från staten.

När staten ålägger kommunerna att hålla en viss minimistandard inom
olika verksamhetsområden samt genom direktiv och anvisningar faktiskt
bestämmer verksamhetens omfattning bör staten även svara för att erforderliga
ekonomiska resurser ställs till kommunernas förfogande. På grund
av bland annat det ojämna skattetrycket i kommunerna samt behovet av eu
avvägning mellan den proportionella allmänna kommunalskatten och den
progressiva statliga inkomstskatten är kommunernas möjligheter att skattevägen
finansiera sin verksamhet begränsade. Statsbidragsgivningen framstår
här som ett nödvändigt komplement. Vill man åstadkomma eu mera
genomgripande förenkling av statsbidragsgivningen än den som nyligen
genomförts, torde - förutom vad i det föregående berörts inga andra

240

möjligheter stå till buds än att genomgående slopa de speciella driftbidragen
och ersätta dem med ett allmänt statsbidrag av den typ som allmänna statsbidragsutredningen
föreslog i sitt principbetänkande. Ett sådant allmänt
statsbidrag är från kommunal synpunkt i och för sig godtagbart, dock måste
enligt styrelsens mening garantier skapas för bidragets värdebeständighet
och att det inte används som en slags regleringspost i statsbudgeten.

I detta sammanhang vill styrelsen framhålla betydelsen av att frågan om
statsbidragens värdebeständighet ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt
»Kommunernas finanser» har statsbidragen per skattekrona minskat i landskommunerna
från 6,84 kronor år 1952 till 5,31 kronor år 1956. Motsvarande
siffror för städerna är 3,49 respektive 3,47. Under samma tid har medelutdebiteringen
i landskommunerna och köpingarna ökat från 7,39 kronor per
skattekrona till 7,86 medan den i städerna minskat från 9,92 kronor per
skattekrona till 9,82. Dessa och andra statistiska uppgifter återspeglar en
särskilt för landskommunerna ogynnsam utveckling, som i huvudsak får
tillskrivas statsbidragens fortgående värdeminskning. I takt med denna
värdeminskning går även bidragens skatteutj ämnande effekt delvis förlorad.

Statsrevisorerna ger i sitt uttalande uttryck för uppfattningen att en stegvis
genomförd uppdelning av de offentliga uppgifterna på det sätt som
ifrågasatts av dem knappast kommer att medföra någon mera väsentlig förändring
av skattetrycket för olika kommuner. Styrelsen är inte övertygad
därom utan befarar att förändringarna kan bli betydande och för många
kommuner ogynnsamma. Det ojämna skattetrycket orsakas som bekant av
skilda faktorer, vilka i regel inte är direkt påverkbara av kommunerna, såsom
olikheter i skattekraften (antalet skattekronor per invånare), kommunens
geografiska belägenhet (klimatet, kommunikationerna in. m.), befolkningsförhållandena
och näringsstrukturen. Om statsbidragen avvecklas i
samband med samhällsuppgifternas uppdelning mellan stat och kommun,
måste den skatteutj ämnande effekt som i viss utsträckning tillagts bidragen
åstadkommas på annat sätt.

Sammanfattningsvis kan sägas att styrelsen inte är övertygad om att
statsbidragsgivningen kan i önskvärd omfattning förenklas enbart genom
den av statsrevisorerna anvisade metoden, utan att skattetrycket ogynnsamt
påverkas i många kommuner. Styrelsen motsätter sig dock inte att frågan
utredes och anser för övrigt att en näraliggande möjlighet till förenkling
vore att förstatliga polisväsendet och att avveckla kommunbidragen till de
inkomstprövade folkpensionsförmånerna. Dessutom bör emellertid även
andra möjligheter övervägas, särskilt frågan om driftbidragens ersättande
med ett allmänt statsbidrag. Vidare synes det angeläget att frågan om möjligheterna
att göra statsbidragen till kommunerna värdebeständiga ägnas
särskild uppmärksamhet. Stockholm den 4 februari 1960.

RUD. ANDERBERG

Vilhelm Berg

Svenska landstingsförbundet

Statsrevisorerna uttala sig i förevarande paragraf för eu mera rationell
uppdelning av arbetsuppgifterna mellan stat och kommun, varigenom det
nuvarande statsbidragssystemet anses kunna i viss utsträckning avvecklas
och förenklas. Styrelsen kommer i det följande att framlägga vissa synpunkter
på förslaget i vad det berör landstingens förhållanden.

241

Inledningsvis må konstateras, såsom också revisorerna gjort, alt på landstingsområdet
förekomma en rad av speciella statsbidrag. Tidigare vidtagna
försök att åstadkomma enhetliga statsbidrag till den slutna kroppssjukvården
ha icke lett till resultat. Nu pågår — inför ett eventuellt landstingsövertagande
av den av staten bedrivna mentalsjukvården — utredning angående
ett enhetligt bidragssystem beträffande den av landstingen bedrivna
mentalsjukvården. Enligt vad förbundsstyrelsen under hand erfarit, siktar
man därvid att komma fram till system, som skulle kunna användas jämväl
för statsbidragen till kroppssjukvården. Även enligt styrelsens mening tala
starka skäl för att man söker komma bort från den nuvarande splittringen
på individuella bidrag till en rad av vårdgrenar, och målet bör vara att, åtminstone
beträffande sjukvården, söka komma fram till ett enhetligt, efter
generella grunder utgående bidrag. Huruvida cn motsvarande utveckling kan
tänkas även på undervisningens och andra områden torde böra närmare
övervägas.

Det må i detta sammanhang framhållas, att statsbidragen på sjukvårdens
område under en lång följd av år i regel stått oförändrade, medan kostnaderna
starkt stigit, varför bidragen icke längre ha någon större betydelse ur
kommunalfinansiell synpunkt.

Jämsides härmed har gått en annan utvecklingslinje, som även den medfört
en ökad ekonomisk belastning av landstingen. Under det senaste decenniet
har nämligen en rad överflyttningar av verksamhetsuppgifter eller
kostnader skett från staten till landstingen utan att någon som helst ekonomisk
kompensation erhållits. Denna utveckling är icke avslutad. För närvarande
står som nämnts ett överförande av den av staten bedrivna mentalsjukvården
till landstingen på dagordningen. Även frågan om landstingens
övertagande av det statliga provinsialläkarväsendet är nu aktuell. Med
hänsyn till de stora kostnadsöverflyttningar det här är fråga om kan ett
dylikt överförande på landstingen ej ske utan att betryggande statsbidrag
ställes till förfogande.

En överflyttning av uppgifter och kostnader har sålunda redan skett eller
kommer att ske. Denna överflyttning har emellertid gått eller går endast i
en riktning nämligen från staten till landstingen, varigenom behovet av
statsbidrag snarare ökas än minskas. Alltså en utveckling i rakt motsatt riktning
mot den av revisorerna eftersträvade.

Landstingens huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Icke mindre än
ca 80 % av deras utgifter hänföra sig till detta område. Utvecklingen går
som redan antytts mot att landstingen skola bliva huvudmän för praktiskt
taget hela denna vårdform. Under sådana förhållanden iärer några överflyttningar
från landstingen till staten av arbetsuppgifter på detta område
knappast kunna komma i fråga. Motsvarande torde gälla även på undervisningens
område. Den sektor som därefter återstår är så pass liten, att en
överflyttning av arbetsuppgifter från landstingen till staten knappast kan
ha sådan betydelse, att därigenom frågan om statsbidragens omfattning och
utformning kan påverkas.

Styrelsen kommer sålunda från rent praktiska synpunkter fram till all
del knappast är möjligt att genom överflyttning av arbetsuppgifter mellan
staten och landstingen i någon väsentligare grad vinna de av revisorerna angivna
syftena. Detta utesluter emellertid icke, att där förhallandena det medgiva
en sådan överflyttning kommer till stånd. Då strömmen hittills gått i
riktning från staten till landstingen, bör undersökas, huruvida den nu icke
kan vändas. Ur enkelhets- och rationella synpunkter bör undvikas att flera
offentliga organ samtidigt lämna bidrag till en och samma uppgift. Ett exempel
härå bär exempelvis varit hemvårdarinneverksamheten, där såval

J6 /(eu. berättelse ant/. statsverket år 1950. It

242

staten, landstingen och primärkommunerna varit bidragsgivare. I fråga om
denna liksom beträffande vissa andra uppgifter främst på socialvårdens
område torde vissa möjligheter till överflyttningar föreligga.

I detta sammanhang må framhållas, att en översyn av uppdelningen av
arbetsuppgifterna mellan landstingen och primärkommunerna även kan
ifrågasättas.

Av vad sålunda anförts framgår, att en utredning i den av revisorerna
angivna riktningen kan vara motiverad, även om för landstingens vidkommande
några mera betydelsefulla resultat knappast äro att vänta. Att därvid
ur rent teoretiska synpunkter söka klargöra, huruvida en uppgift är av
statlig eller kommunal natur torde vara helt ofruktbart. Fastmera får man
därvid utgå från praktiska synpunkter. Även om så sker, kan man icke
vänta att en gjord bedömning kommer att stå sig för framtiden. Utvecklingen
går vidare och arbetsfördelningen mellan stat och kommun måste anpassas
härefter. Solna den 20 januari 1960.

FRIDOLF THAPPER

Ivar Dahlgren

Tjänstemännens centralorganisation. Se yttrandet över § 25, s. 218.
Statstjänstemannens riksförbund. Se yttrandet över § 25, s. 221.

Sveriges akademikers centralorganisation. Se yttrandet över § 25, s. 222.
Landsorganisationen i Sverige. Se yttrandet över § 25, s. 224.

Svenska arbetsgivareföreningen. Se yttrandet över § 25, s. 225.

§ 27 Den statliga publikationsverksamhetens finansiering
Statskontoret

Riksdagsrevisorerna ha ansett, att myndigheterna böra få möjlighet att helt
eller delvis disponera över de inkomster, som inflyta från den statliga publikationsverksamheten.
Detta skulle vara ägnat att stimulera myndigheterna
att söka öka försäljningsinkomsterna, varigenom deras anslagskrav för publikationsändamål
skulle komma att minska. Verksamheten skulle alltså göras
självbärande i största möjliga utsträckning.

Statskontoret anser, att myndigheterna även utan en sådan anordning böra
vinnlägga sig om ett så ekonomiskt fördelaktigt utfall som möjligt av
publikationsverksamheten. En reform i av revisorerna angivet hänseende
torde vidare kunna medföra svårbedömbara konsekvenser i fråga om dispositionen
av andra medelsinkomster, såsom då myndighet äger uttaga avgifter
för utförda undersökningar. Statskontoret är av den principiella uppfattningen,
att anledning saknas att tillerkänna myndigheterna särskilda befogenheter
beträffande förevarande inkomster. Av det anförda framgår, att
enligt ämbetsverkets mening även tillämpade normer för redovisningen av

243

inkomsterna böra bibehållas. I sammanhanget må framhållas, att möjlighet
föreligger för myndighet att begära överskridande av anslagspost till publikationstryck,
som regelmässigt torde vara upptagen som förslagsvis i omkostnadsstaten,
därest utgiftsposten befinnes vara för knappt beräknad.
Förutsättningarna för bifall till en dylik framställning torde vara större,
därest myndigheten samtidigt kan peka på ökade försäljningsinkomster.

Då av ärendet framgår, att en och samma myndighet kan anlita olika
anslag för bestridandet av kostnaderna för myndighetens publikationstryck,
synas skäl tala för att dessa anslag i möjligaste män sammanföras.
Förevarande spörsmål synes lämpligen böra övervägas vid den årliga budgetbehandlingen.

För närvarande bedriver ett begränsat antal myndigheter självbärande
förlagsrörelse. I vad mån andra myndigheter böra erhålla medgivande härtill
torde, såsom statskontorets tryckeriintendent framhållit i bilagda promemoria
(bilaga), böra prövas från fall till fall på hemställan av vederbörande
myndighet.

I fråga om prissättningen av försålda publikationer hänvisas till tryckeriintendentens
promemoria. Härutöver må framhållas, alt enligt gällande författning
angående det statistiska tryckets yttre anordning (SFS 1953: 526)
försäljningspriset för dylikt tryck skall bestämmas av vederbörande ämbetsverk
i samråd med statskontorets tryckeriintendent. För att åvägabringa
en i möjligaste mån enhetlig praxis i prissättningsfrågor bör enligt statskontorets
mening en regel av motsvarande innebörd meddelas beträffande myndigheternas
publikationstryck i allmänhet. En komplettering av'' kungörelsen
den 30 december 1922 angående ämbetsverks och andra myndigheters
samlingar av kungörelser, cirkulär m. m. (SFS 1922: 609) i dylikt avseende
synes därför böra övervägas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskominissarien
Lundh. Stockholm den 22 januari 1960.

IVAR LÖFQV1ST

Wilh. Joachimsson Anna-Britta Hult

Föredragande

Bilaga

Yttrande från statskontorets trijckeriintendent

För en stor del av det statliga publikationstrycket — exempelvis beträffande
publikationer ingående i serierna »Sveriges officiella statistik» och
»Statens offentliga utredningar» — faslslälles försäljningspriset efter den
principen att täckning erhålles för endast de rörliga kostnaderna för varje
försäljningsexemplar. Såsom av riksdagsrevisorernas berättelse framgår har
denna princip lagfästs i SFS 526/1953. Hänsyn tages således ej till de fasta
kostnaderna (redigering, sättning, intagning i press in. m.), ej heller till del
riskmoment, som tryckningen av en försäljningsupplaga innebär till följd
av att inte hela den därför avsedda upplagan kommer att försäljas. 1 andra
fall — närmast beträffande publikationer av fackmässig karaktär — fastställes
försäljningspriset efter mera affärsmässiga grunder, dock torde full
täckning för samtliga kostnader endast erhållas i undantagsfall.

Att meddela generella bestämmelser med anvisningar om de principer efter
vilka en debitering bör ske, synes mindre lämpligt med hänsyn till att
prissättningen enligt tryckeriexpeditionens uppfattning måste bliva myc -

244

ket differentierad. Så exempelvis kan ifrågasättas, vilka utgifter som böra
inråknas i de fasta kostnaderna, huruvida statsverket har intresse av att
publikationen i fråga sprides till en större allmänhet eller om publikationer
med stor försäljningsupplaga böra subventionera publikationer med mindre
sådan. Inom vissa områden torde dessutom hänsyn få tagas till förekommande
konkurrensförhållanden och det allmänna marknadsläget. Tryckeriexpeditionen
är beredd att tillhandagå myndigheter med råd och anvisningar
i prissättningsfrågor.

Beträffande förslaget om att myndigheternas publikationsverksamhet i
större utsträckning skall bedrivas som självbärande förlagsrörelse torde ett
sådant förfaringssätt i allmänhet kunna tillämpas endast i ett mycket begränsat
antal fall. Förutom av i berättelsen nämnda myndigheter bedrives
självbärande förlagsrörelse, enligt vad tryckeriexpeditionen har sig bekant,
även av överstyrelsen för yrkesutbildning samt i begränsad omfattning av
bostadsstyrelsen. I vad mån andra myndigheter än de som nämnts böra erhålla
medgivande att bedriva förlagsrörelse torde böra prövas från fall till
fall på hemställan av vederbörande myndighet. Stockholm den 20 januari
19(50.

Statistiska centralbyrån

Riksdagsrevisorerna har gått igenom publikationsverksamheten och konstaterat,
att den nära nog undantagslöst finansieras med anslag över riksstaten.
En sådan finansieringsmetod framstod enligt revisorerna också som
helt naturlig i ett tidigare skede av statsverksamheten, då denna avsåg mer
begränsade förhållanden. Revisorerna anser emellertid, att det numera med
den vidgade offentliga sektorn icke utan vidare är givet att den publikationsverksamhet
som har sitt samband med denna form av statsverksamhet i sin
helhet skall belasta statsverket, ulan att det tvärtom synes naturligt att den
bekostas av vederbörande intressenter, särskilt som det icke sällan får antas
att verksamheten för dessa skulle bli dyrare eller mindre rationell, om
icke denna statliga service tillhandahölls.

Såsom framgår av revisorernas undersökning har statistiska centralbyrån
en omfattande publikationsverksamhet och endast två av de i berättelsen redovisade
myndigheterna har högre bruttoulgifter än centralbyrån för publikationstryck,
varav den ena har inkomster som mer än väl täcker utgifterna.
Centralbyrån vill i detta sammanhang peka på den speciella ställning
som publikationstryckel intar i dess verksamhet. Hela centralbyråns
verksamhet på de ordinarie statistiska avdelningarna går ut på att insamla,
bearbeta och presentera statistiska uppgifter som är av intresse för olika
typer av konsumenter. Man kan därför säga, att hela den statistiska verksamheten,
i vilken publiceringen utgör en mindre, integrerad del, är inriktad
på vissa slutresultat som skall användas för information, planering
och beslut inom såväl den privata som den offentliga sektorn.

Den statistik som produceras och publiceras skall givetvis motsvara konsumentbehov
som det bedöms önskvärt att tillgodose och statistiken bör sålunda
ur denna synpunkt löna sig. Det kan då ligga nära till hands att fråga
sig, om icke hela verksamheten skulle kunna betalas av intressenter i statistiken.
I flera fall, och det gäller helt statistiska centralbyråns utredningsinstitut,
finns det uppdragsgivare som beställer vissa undersökningar och som
betalar hela kostnaden. Dessa kan vara kommittéer, andra statliga myndigheter
och privata organisationer. Den verksamhet, i vilken publikationerna
ingår som eu slutsten, är emellertid av allmännare intresse. Det är mångfal -

245

den av konsumenter på olika områden och kravet på att regelbundet presentera
information på vissa nyckelområden av samhällets utveckling som har
gjort, att det i Sverige liksom i flertalet andra länder ansetts både rimligt
och nödvändigt att statistikproduktionen skötes av offentliga myndigheter
och bekostas över den centrala statsbudgeten. Centralbyrån har härmed endast
velat understryka, att den av revisorerna diskuterade frågan för centralbyråns
del har vidare aspekter och kanske kan sägas vara av mer generell
typ.

Om man ser speciellt på själva publikationstrycket, uppstår här i anslutning
till revisorernas undersökning frågan, i vilken utsträckning törsäljningsinkomsterna
skulle kunna ökas. De olika konsumenter som linns på efterfrågesidan
kan sägas vara av tre typer.

För det första användes publikationerna som bytesobjekt. Statistiska centralbyrån
skall hålla ett bibliotek, och det är eu vedertagen form i olika länder,
att man sköter en stor del av accessionen genom byte med de egna publikationerna.
Denna del av distributionen är knappast möjlig att lägga på försälj
ningsbas.

Den andra gruppen av konsumenter består av statliga myndigheter, organisationer
m. fl. Dessa bör enligt vad som framgår av revisorernas berättelse
även i fortsättningen få publikationerna utan försäljning, då denna distribution
enligt centralbyråns uppfattning ur det allmännas intresse måste anses
vara väsentlig.

Den tredje kategorien består av olika privata konsumenter, till vilka publikationerna
redan nu försäljes. Här kan det vara tänkbart att åstadkomma
större inkomster genom eu förhöjning av priserna, eventuellt kombinerad
med ökad reklam. Det är mycket svårt att avgöra vilken inkomstförändring
som skulle kunna uppnås genom en prishöjning. Skulle hela tryckningskostnaderna
tas ut av köparna, finge priserna för statistiska centralbyråns publikationer
höjas mycket starkt under förutsättning att hela upplagan kunde
säljas. Eu sådan prishöjning skulle dock sannolikt verka prohibitivt på stor
del av efterfrågan. Eftersom det gäller publikationer som finns tillgängliga
på bibliotek och andra häll, skulle alltför stark prisökning givetvis kunna
medföra, att konsumenterna skaffade sig önskade statistiska uppgifter
på annat sätt än genom att direkt köpa publikationen. Detta skulle dock vålla
konsumenterna större besvär, och med hänsyn till den låga marginalkostnaden
för varje tryckt exemplar kan man fråga sig, om eu sådan prishöjning
ur samhällelig synpunkt skulle vara önskvärd. Det är möjligt, att eu
viss prishöjning kan ge ökade försäljningsinkomster, men det är mycket
svårt att bedöma storleken med hänsyn till alt eflerfrågeelasticiteter saknas
för eu sådan kalkyl.

Genom ökad reklam samtidigt med prishöjningen skulle kanske en förbättrad
ekonomi erhållas. Denna reklamverksamhet skulle kunna underlättas
om myndigheterna helt eller delvis finge disponera över inflytande försäljningsinkomster.
Utan tvekan finns det många potentiella konsumenter
av de statistiska uppgifter som presenteras i publikationerna. Eu ökad information
om tillgängliga uppgifter borde även ur andra synpunkter vara
önskvärd. Centralbyrån avser att, i den mån tilldelade resurser räcker, ägna
informationsproblemet större intresse i framtiden. Detta skulle kunna underlättas
om verket fick behålla försäljningsinkomsten eller på annat sätt
bereddes möjlighet till eu ökad aktivitet på delta område.

Ur centralbyråns synpunkt framstår det givetvis som angeläget att prissättning
och reklam utformas så, att statsverket så långt möjligt kompenseras
för kostnaderna för statistiken utan all eu bred spridning till konsumenterna
förhindras. Det förefaller dock verket som om ur ekonomisk

246

synpunkt större belopp skulle stå att vinna på andra områden av publiceringsverksamheten
än prissättning och reklam. Centralbyrån har vissa undersökningar
i gång som syftar till att i samband med införandet av elektronmaskiner
söka förbilliga publikationstrycket. Det är också centralbyråns
avsikt att så snart resurserna tillåter undersöka formerna för spridning av
de statistiska resultaten. De besparingar som där kan stå att vinna och framför
allt den ökade användbarheten av statistiken som kan bli resultatet därav
är enligt centralbyråns mening av sådan omfattning, att de sannolikt helt
dominerar i förhållande till det som skulle kunna vinnas enbart genom en
i och för sig önskvärd intensifierad planeringsverksamhet med avseende på
priser, upplaga och reklam för verkets publikationer.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade I. Ohlsson
och Y. Fritzell, föredragande, deltagit byrådirektören S. Högberg. Stockholm
den ;j februari 1960.

Yngve Fritzell

INGVAR OHLSSON

Statens sakrevision

Den av statsrevisorerna företagna utredningen omfattar ett representativt
antal myndigheter. Av utredningsmaterialet framgår att statsverkets nettoutgifter
för den i egen regi bedrivna publikationsverksamheten äro avsevärda
samt att formerna för verksamhetens bedrivande, liksom i förekommande
fall normerna för prissättningen, äro högst varierande med avseende å olika
myndigheter. Därtill torde också komma tillämpning av skiftande principer
vid iillhandahållandet av gratisexemplar till statliga och kommunala organ
m. fl. En närmare översyn av ifrågavarande verksamhet synes därför vara
motiverad. Sakrevisionen biträder därför statsrevisorernas uppfattning om
att den statliga publikationsverksamhetens organisation och finansiering tages
under omprövning. En sakkunnig översyn borde enligt revisionens mening
kunna medverka till att skapa förutsättningar för större enhetlighet
och affärsmässighet vid handläggningen av de med förlagsverksamheten
förenade ekonomiska angelägenheterna och därigenom också för kostnadsminskningar.

Sakrevisionen har tidigare icke företagit någon genomgående undersökning
av den statliga publikationsverksamheten. Däremot har i samband med
taxegranskning i fråga om myndigheter och institutioner med publikationsverksamhet
det ekonomiska utfallet av denna verksamhet undersökts. Revisionen
inskränker sig med hänsyn till dessa omständigheter till att mot
bakgrunden av sitt biträdande av statsrevisorernas uttalande och förslag
framföra vissa allmänna synpunkter på frågan.

Enligt statsrevisorernas uppfattning borde ett bättre ekonomiskt utbyte
av publikationsverksamheten i första hand kunna ernås genom en ökning
av försäljningsintäkterna. En dylik ökning skulle kunna åstadkommas genom
att myndigheterna lämnades medgivande att helt eller delvis disponera
försäljningsinkomsterna för verksamheten. Härigenom skulle gynnsammare
förutsättningar skapas för en effektivisering av försäljningen. I princip
skulle verksamheten kunna göras ekonomiskt självbärande.

Sakrevisionen måste för sin del ifrågasätta möjligheterna att på föreslaget
sätt åstadkomma en mera betydande inkomstökning och därigenom en
sänkning av nettoutgifterna för publikationsverksamheten. Det av statsrevisorerna
skisserade förslaget till försäljningsverksamhetens intensifiering

247

måste grunda sig på, bland annat, den förutsättningen, att det skulle finnas
en outnyttjad marknad av icke obetydlig omfattning för ytterligare försäljning
av publikationer. Enligt sakrevisionens mening är det tveksamt, om så
är fallet i någon nämnvärd grad, eftersom det här i huvudsak är fråga om
facktidskrifter, tekniska meddelanden o. dyl., vilkas läsekrets tår anses i
stort sett given. En ytterligare utveckling av affärsverksamheten med möjligheter
till reinvestering av försäljningsmedel på sätt som statsrevisorerna
föreslagit skulle därför — förutom ökning av det administrativa arbetet •—
kunna innebära ekonomiska risker. Däremot delar revisionen statsrevisorernas
uppfattning att den service statsverket lämnar genom sin publikationsverksamhet
till utomstående organisationer, kommunala myndigheter
m. fl. icke bör belasta statsverket, för såvitt icke ett starkt allmänt intresse
föreligger för publikationernas spridning. De i redogörelsen lämnade uppgifterna
över det ekonomiska utfallet av publikationsverksamheten hos vissa
myndigheter synas tyda på att statsverkets ekonomiska intressen i detta hänseende
borde kunna tillgodoses i högre grad än för närvarande är fallet. Den
av statsrevisorerna förordade omprövningen av verksamheten synes därför
i första hand böra taga sikte på förutsättningarna för en ökad avgiftsbeläggning
liksom i förekommande fall en begränsning av själva verksamheten.

Statsrevisorerna ha icke närmare berört möjligheterna för en ökning av
försäljningsintäkterna genom ändring av prissättningen liksom ej heller betingelserna
för en minskning av nettoutgifterna i framställningsskedet. Enligt
sakrevisionens mening är det icke uteslutet att ett bättre ekonomiskt utbyte
skulle stå att vinna på dessa vägar. Vad prissättningen beträffar synes
i princip böra eftersträvas full täckning av, förutom de direkta framställningskostnaderna,
personal- och distributionskostnader m. m. Vad åter gäller
kostnaderna för framställningen och de därmed sammanhängande tekniskt-ekonomiska
frågorna synes det vara värt att undersöka, om icke en
mera systematisk samordning av dessa frågor, förslagsvis under statskontorets
ledning, skulle kunna medföra fördelar. Möjligen skulle i vissa fall
ytterligare besparingar kunna vinnas genom ändringar i redigering och utstyrsel,
eftersom publikationer av det slag, varom här är fråga, böra utformas
helt med ledning av sakliga överväganden med bortseende från reklamoch
försäljningssynpunkter.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande tf. byrådirektören Nissback. I övrigt närvarande
undertecknad tf. kanslichef. Stockholm den 25 januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

Statens organisationsnämnd

Nämnden anser att den publikationsverksamhet som finansieras över riksstatcn
bör vara starkt begränsad och endast avse sådan nödvändig information
som erfordras för tjänstens bedrivande inom visst förvaltningsområde
eller allmän upplysning av synnerligen stort värde.

All övrig publikationsverksamhet bör göras självbärande. Enhetliga regler
för beräkning av kostnaderna bör utarbetas för denna publikationsverksamhel.
I kostnaderna bör enligt nämndens uppfattning även ingå sådana kostnader
som för publikationens författande och redigering. Tillstånd för eu
sådan publikationsverksamhet synes böra sökas hos Kung!. Maj:t. För verk -

248

samhetens omfattning och ekonomiska utfall bör redogörelse lämnas årligen,
inkluderande bl. a. försäljningsinkomster, kostnader och procentuell
kostnadstäckning.

1 detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande byrådirektören G. Wijkman. Löfqvist, som deltagit
i ärendets behandling jämväl i statskontoret, hänvisar till statskontorets
utlåtande, i den mån detta avviker från föreliggande yttrande. Stockholm
den 27 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Skolöverstyrelsen. Se yttrandet över § 26, s. 230.

Kommerskollegiet

Riksdagsrevisorerna ha förordat en undersökning om förutsättningarna
för att stimulera statsmyndigheternas intresse av ökade försäljningsinkomster
av deras publikationsverksamhet genom att myndigheterna få medgivande
att helt eller delvis disponera dessa inkomster samt vidare föreslagit att
myndigheterna anmodas att särskilt utreda möjligheterna för att göra sin
publikationsverksamhet självbärande.

Kollegium vill till en början allmänt uttala, att det enligt kollegii mening
är angeläget att undersökningar göras rörande de åtgärder som kunna vidtagas
för att nedbringa nettokostnaderna för den statliga publikationsverksamheten
och att kollegium delar revisorernas uppfattning att härvid närmast
bör utredas om och i vilken utsträckning denna verksamhet kan göras
ekonomiskt självbärande.

Beträffande förhållandena inom kollegii egen publikationsverksamhet vill
kollegium framhålla följande.

De flesta av kollegii ordinarie publikationer äro rent statistiska publikationer,
nämligen årsberättelserna om rikets handel, sjöfart, industri och
bergshantering samt månadspublikationerna Månadsstatistik över handeln
och Ekonomisk översikt. I dessa publikationer redovisas resultatet av större
delen av kollegii verksamhet på det näringsstatistiska området. Detta är a v
särskilt intresse för den övriga statliga förvaltningen och för näringslivet.
En betydande del av upplagorna överlämnas till andra statliga organ, varjämte
en stor del användes för våra diplomatiska och andra förbindelser med
utlandet. Närings- och arbetsmarknadsorganisationerna inom resp. områden
erhålla vanligen publikationerna eller vissa av dem utan ersättning. I fråga
om näringslivets behov i övrigt av publikationerna må framhållas, att det
enskilda företagets intresse av statistiken i många fall inskränker sig till den
bransch inom vilken företaget är verksamt eller en större eller mindre del
därav. De mera begränsade uppgifter om vilka det sålunda vanligen blir
fråga inhämtas i stor utsträckning genom förfrågningar hos kollegium eller
genom den serviceverksamhet som organisationerna utöva gentemot sina
medlemmar.

Vad här sagts gäller i stort sett även den av kollegium utgivna månadspublikationen
»Kommersiella Meddelanden», som är avsedd att innefatta
redogörelser för preliminära resultat av kollegii statistiska verksamhet och
för eljest inom kollegium verkställda statistiska undersökningar ävensom

249

artiklar rörande viktigare förhållanden i övrigt som beröra kollegii verksamhet
m. m.

Av det anförda torde framgå att försäljning av publikationerna till allmänheten
sker i endast begränsad omfattning. Beträffande möjligheterna
att öka denna försäljning må framhållas följande.

Eu åtgärd i sådant syfte skulle kunna vara att minska antalet gratisexemplar.
I fråga om utdelningen till närings- och arbetsmarknadsorganisationerna
böra dessa även fortsättningsvis få exemplar av publikationerna
utan ersättning. Hänsyn bör tagas bl. a. till att näringslivets medverkan
för åstadkommande av statistiken innebär en viss belastning för organisationerna.
Inkomsterna av en försäljning till dem skulle för övrigt bli jämförelsevis
ringa. Däremot kan ifrågasättas, huruvida icke indragning i viss utsträckning
eljest av gratisexemplar skulle kunna ske. Denna fråga synes
kollegium böra lösas genom enhetliga föreskrifter för hela den statliga publiceringsverksamheten.
Om på detta sätt antal gratisexemplar minskas, kommer
visserligen icke någon väsentlig ökning av försäljningen att uppnås,
men en mindre förbättring härav torde dock kunna förutses.

Sannolikt skulle också större inkomster av publikationerna kunna erhållas
genom att priserna i vissa fall höjas. På grund av omläggningen av större
delen av kollegii statistik till ny varunomenklatur vilket medför utvidgning
av vissa delar härav, måste priserna för publikationerna överses. Kollegium
granskar därför nu ingående priserna i samråd med tryckeriintendenten.
Härvid har kollegium fått den uppfattningen att åtminstone i vissa
fall eu något högre prissättning än vad nu kan ske (Kungl. Maj:ts cirkulär
nr 526/1953) skulle vara möjlig utan att en minskning av antalet försålda
exemplar skulle behöva befaras. En större frihet för verken i fråga om prissättningen
synes kollegium därför kunna vara av värde. I fråga om kollegii
publikationer skulle emellertid inkomsterna genom en prishöjning kunna
stiga endast obetydligt.

Åtgärder för att utvidga eller eljest förbättra publikationerna samt för
att i^ idare kretsar sprida kännedom om dem och deras innehåll aro andra
vägar som skulle kunna leda till en ökad försäljning även om ökningen icke
heller i detta fall kan antagas bli mera väsentlig.

Såsom framgår av vad ovan anförts torde det vara möjligt att något öka
försäljningen av de angivna publikationerna. På grund av den begränsade
kretsen av intresserade köpare torde det emellertid vara uteslutet att vinna
en sådan ökning att publiceringsverksamheten blir ekonomiskt självbärande.
De förbättringar av nettoresultatet av kollegii angivna publiceringsverksamhet
som skulle vara möjliga kunna enligt kollegii mening vinnas, oberoende
av om medgivande lämnas verket att helt eller delvis disponera försäljningsmedel.
Kollegium har dock självfallet icke något att erinra mot att
förutsättningarna för sådan anordning närmare utredas. Kollegium vill härvid
understryka att vid bedömning av frågan huruvida anordningen kan
medföra åsyftat resultat — nämligen en minskning av nettokostnaderna för
tryckningen — det måste beaktas att de olika åtgärder som bli nödvändiga
för att öka försäljningen av publikationerna också draga kostnader i skilda
hänseenden.

Utöver de publikationer som här ovan behandlats utger kollegium eu författningssamling,
för vilken vissa kostnader — vanligen omkring 1 500 kronor
— belasta anslagsposten till publikationstryck. Några försäljningsinedel
för författningssamlingen uppbär kollegium icke, enär publiceringen omhänderhas
av ett förlag, från vilket kollegium inköper det antal exemplar
kollegium behöver för sin verksamhet och för gratisutdelning. Såvitt kol -

250

legium kan bedöma vore föga att vinna, om kollegium skulle övertaga denna
publiceringsverksamhet.

I handläggningen av detta ärende har — jämte generaldirektören Malmfors
och kommerserådet Lindstedt, föredragande ■— kommerserådet Eriksson
deltagit. Stockholm den 2 februari 1960.

NILS MALMFORS

Anders Lindstedt Alli Johanson

§ 28 Kostnaderna för riksdagstrycket

Statskontoret

Ämbetsverket får såsom eget yttrande åberopa vad statskontorets tryckeriintendent
anfört i här närslutna promemoria. (Bilaga.)

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lundh. Stockholm den 15 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Anna-Britta Hult ]\f. Franzén

Föredragande

Bilaga

Yttrande från Statskontorets tryckeriintendent

Av ärendet synes framgå att de rekommendationer, vilka lämnats i ett av
särskilda sakkunniga avgivet betänkande om riksdagstrycket och som lågo
till grund för frågans behandling vid 1947 års riksdag, icke torde ha vunnit
beaktande i önskvärd omfattning. I exempelvis utskottsutlåtandena förekommer
således fortfarande i stor utsträckning en dubbelredovisning av det
i propositionerna framlagda materialet medan enligt kommitténs uppfattning
endast en koncentrerad redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag skulle infogas.
Givet är, att ett beaktande av de år 1947 beslutade riktlinjerna för
riksdagstryckets utformning kommer att nedbringa tryckningskostnaderna.

I fråga om kostnaderna för propositionerna får tryckeriexpeditionen understryka
de synpunkter, som framföras i det yttrande av en tryckeriteknisk
expert, som ingår i revisorernas berättelse. Av vikt är att manuskript, som
lämnas till sättning, i görligaste mån äro slutgiltigt utformade. Även övriga
framförda synpunkter äro värda allt beaktande. De främsta orsakerna till de
betydande kostnaderna för korrigering och övertid lära dock få sökas i det
förhållandet, att tidsnöd ofta uppkommer såväl vid utarbetandet som vid
tryckningen av propositionerna samt den förekommande koncentrationen
till vissa tidpunkter. Angående val av tryckeri må i detta sammanhang framhållas,
att största hänsyn bör tagas till den kapacitet och arbetsbelastning,
som vid varje särskilt tillfälle föreligger hos berörda tryckerier. Den framförda
synpunkten att val av tryckeri skall ske genom exempelvis statsdepartementens
organisationsavdelning synes böra beaktas. Även kostnadsutvecklingen
synes lämpligen böra följas av nämnda avdelning. Tryckeriexpeditionen
är givetvis beredd att tillhandagå med råd och upplysningar i önskad
omfattning. Stockholm den 12 januari 1960.

251

Fullmäktige i riksgäldskontoret. Se fullmäktiges särskilda yttrande i bihanget
till riksdagens protokoll 1960. 2 saml.

Styrelsen för riksdagsbiblioteket

Med hänsyn till riksdagstryckets vikt och omfattning samt de stora kostnader,
som detta nödvändiggör, synes det styrelsen självfallet, att registret
måste vara jämförelsevis utförligt.

Styrelsen delar för sin del uppfattningen, att registret till riksdagstrycket
är i behov av utvidgning och förbättring. Styrelsen vill fästa uppmärksamheten
på att riksdagens revisorers uttalanden äro svåra att återfinna i registret
och föreslå, att de förtecknas under en rubrik med erforderliga hänvisningar.
_ .

Sakregistret borde enligt styrelsens mening göras betydligt utförligare.
Det torde t. ex. böra prövas, om ej registret även kunde omfatta innehållet
i viktigare debatter, såsom remissdebatten.

Styrelsen finner det principiellt olämpligt, att registret är uppdraget en
enskild person, och föreslår, att det överlämnas till riksdagsbiblioteket soni
ett tjänsteåliggande med den förstärkning av arbetskraften, som härav nödvändiggöres.
Uppdraget bör jämväl omfatta kommande tioårsregister..

Styrelsen vill särskilt understryka behovet av tillgång till ett fortlöpande
riksdagsregister för verksamheten i riksdagsbibliotekets låneexpedition liksom
för riksdagens upplysningstjänst.

Styrelsen vill slutligen framhålla önskvärdheten av ett retrospektivt register
över riksdagens revisorers berättelser, vilkas ur många olika synpunkter
betydelsefulla material med nuvarande registrering löpa fara att förbises.
Stockholm den 27 januari 1960.

Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:

S. G. W. WAHLUND

§ 29 Anskaffning av tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
Fångvårdsstyrelsen

Fångvårdsstyrelsen får med överlämnande i avskritt .av från Sveriges
Fångvårdsmannaförbund i ärendet inhämtat yttrande (bilaga) anföra foljande.

Fångvårdsstyrelsen har, såsom revisorerna nämner, den 28 februari 1959
fastställt nytt beklädnadsreglemente för fångvårdens personal i tillsynstjanst
och arbetsdrift. Ett exemplar av reglementet bilägges.1

Uniformsplikten för befattningshavare inom fångvården omfattar tillsynsoch
arbetsdriftspersonal vid samtliga fångvårdsanstalter utom vissa ungdomsgruppen
tillhörande anstalter. En ytterligare begränsning av undormsplikten
inom fångvården finner fångvårdsstyrelsen av olika skäl for nar varande

icke påkallad. ...

Uniformstyger och emblem upphandlas för närvarande centralt i.fångvårdsstyrelsen.
Ett tidigare samarbete med arméintendenturförvaltningen,
såvitt avser upphandling av tyg, har numera upphört, sedan de militära uniformerna
tillverkas av annat material än det fångvården använder. Tillverk 1

Ej avtryckt.

252

ningen av uniformerna beställes av vederbörande fångvårdsdirektör. Fångvårdsstyrelsen
har icke något att erinra mot att möjligheterna till en för
statsförvaltningarna central upphandling utredes. Enligt vad fångvårdsstyrelsen
har sig bekant är ett dylikt förfarande föremål för överväganden inom
statens sakrevision.

HARDY GÖRANSSON

R. Lindström

Bilaga

Yttrande från Sveriges Fångvårdsmannaförbund

Efter ingående förhandlingar mellan Fångvårdsstyrelsen och förbundet bär
Fångvårdsstyrelsen den 29 februari 1959 fastställt nytt beklädnadsreglemente
(Cirkulärskrivelse nr 3. 1959). Därigenom har såväl ny uniformsmodell
som nya tjänstetecken och övriga allmänna bestämmelser om uniformsplikt
m. m. blivit anpassade till de föreliggande behoven inom fångvårdens
område. Ytterligare förändringar eller en inskränkning i uniformsplikten
anse vi till följd därav för närvarande icke föreligga.

Med anledning av statsrevisorernas uttalande dels beträffande en centraliserad
upphandling och tillverkning av uniformer samt dels möjligheten att
för samtliga civila statsmyndigheter utnyttja en och samma uniformsmodell,
med av olika skäl betingade variationer i uniformeringen skilda myndigheter
emellan genom olika tjänstetecken och olika färg på uniformstyget,
anser förbundet sådana förfaranden vara genomförbara och vill därför tillstyrka
att dessa frågor bli föremål för närmare utredning. Remisshandlingarna
återställes. Stockholm den 18 januari 1960.

Generalpoststyrelsen

Revisorerna anför i sitt utlåtande, att mot bakgrunden av de betydande
kostnaderna och även i betraktande av att personalen i varje fall stundom
torde anse det som en viss olägenhet att vara skyldig att bära tjänstedräkt,
uniformsplikten i möjligaste mån bör begränsas. Vederbörande myndigheter
bör därför enligt revisorerna tid efter annan underkasta bestämmelserna
i ämnet en översyn i sådant syfte.

Lniformsplikten vid postverket gäller i huvudsak personal, som är sysselsatt
med brevbäring eller fullgör transportarbete. Med tanke härpå får det
sägas vara i första hand tjänstens krav, som ligger till grund för de bestämmelser,
som inom postverket reglerar omfattningen av uniformsplikten. Någon
begränsning av uniformsplikten synes av denna anledning ej lämplig.
Generalpoststyrelsen hyser fastmer den uppfattningen, att viss utvidgning
av uniformsplikten till icke löneplansanställd personal är önskvärd. Denna
styrelsens åsikt delas för övrigt helt av berörda befattningshavares personalorganisation.
Från detta håll har stort intresse visats för beklädnadsfrågor.
Detta har bl. a. medverkat till att på hithörande område utfärdade föreskrifter
varit föremål för en fortlöpande översyn, något som i sin tur resulterat

253

i att sammanlagt sju ändringar utgivits till det av generalpoststyrelsen den
29 juni 1948 utfärdade Beklädnadsreglementet för postverket.

I detta sammanhang må en kommentar lämnas till den i revisorernas berättelse
på s. 9 Y upptagna tabellen över nettokostnader för anskaffning av
tjänstedräkt m. m. Det för generalpoststyrelsen redovisade beloppet avser —
i likhet med vad som synes vara fallet för flertalet övriga myndigheter —
kostnader för såväl tjänstemän som avtalsanställd personal. En exakt uppdelning
av beklädnadskostnaderna mellan dessa båda kategorier är icke möjlig
utan ett tidsödande utredningsarbete. En överslagsberäkning visar emellertid,
att kostnaderna för tjänstemän uppgår till omkring 75 % och för
avtalsanställd personal till omkring 25 % av postverkets hela beklädnadskostnad.

Revisorerna har vidare framhållit önskvärdheten av att myndigheterna
fortlöpande håller sig underrättade om kostnadsutvecklingen så att priserna
på uniformspersedlar m. in. kan, med iakttagande av gällande föreskrifter,
anpassas till de verkliga utgifterna för ändamålet.

I anslutning till detta uttalande må anföras, att generalpoststyrelsen reglerar
priserna på de olika beklädnadsartiklarna efter varje ny anskaffning.

Revisorerna ifrågasätter slutligen, huruvida det inte skulle vara möjligt att
samtliga civila myndigheter utnyttjar en och samma uniformsmodell. Den av
olika skäl betingade variationen i uniformeringen skilda myndigheter emellan
skulle därvid kunna erhållas genom förutom skilda tjänstetecken bl. a.
olika färger på tygerna. En sådan gemensam uniform skulle enligt revisorerna,
genom de stora serier i vilka den skulle komma att tillverkas, avsevärt
kunna nedbringa kostnaderna för ifrågavarande ändamål för både personalen
och statsverket. Anskaffningen skulle också kunna koncentreras till
allenast en myndighet, exempelvis postverkets centralupphandling, varigenom
även de administrativa utgifterna i sammanhanget skulle reduceras.

Dessa frågor har tidigare varit uppe till behandling. Sålunda föreslog statens
sakrevision i skrivelse till generalpoststyrelsen den 9 januari 1951, att
en särskild samarbetskommitté med representanter för sakrevisionen, generaltullstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, telestyrelsen och generalpoststyrelsen
skulle tillsättas för att undersöka frågor om gemensam anbudsinfordran, anskaffning
efter mera enhetliga priser och en gemensam uniformsmodell för
de olika myndigheterna. Den ifrågasatta kommittén synes ej ha blivit tillsatt.
Vidare utredningsarbete torde ha bedrivits av sakrevisionen. Det resulterade
i en skrivelse från revisionen till generalpoststyrelsen med förslag om
samordnad anskaffning under postverkets ledning av uniformer till befattningshavare
hos ett antal civila myndigheter. Järnvägsstyrelsen och telestyrelsen
ansågs böra stå utanför, då deras uniformsbehov vore så stort, att del
garanterade anskaffning på bästa villkor.

I sitt svar till sakrevisionen anförde styrelsen, att de lokala förhållandena
i fråga om både förrådsulrymme och kontorslokaler ej voro sådana, att generalpoststyrelsen
kunde åtaga sig anskaffning av uniformer in. in. för andra
civila statsmyndigheters räkning. Styrelsen anförde vidare, att det skulle
vara värdefullt om frågan om enhetliga uniformspersedlar och i visst hänseende
även enhetligt uniformstyg underställdes berörda myndigheter för att
utröna, huruvida eu gemensam standard kunde ernås.

Vad styrelsen i detta sammanhang anfört äger fortfarande giltighet. I
fråga om lokalulrymmena får läget nu sägas vara mera ansträngt än tidigare.
Av denna anledning föreligger för närvarande ingen möjlighet för
styrelsen alt åtaga sig hl. a. lagerhållning av uniformer till samtliga civila
myndigheter.

Del synes emellertid icke uteslutet all om än i någon annan form än

254

vad riksdagens revisorer föreslagit — förverkliga önskemålet om att nedbringa
kostnaderna för tjänstedräkter in. in. genom central anskaffning av
erforderliga persedlar. Systemet skulle innebära att åt en myndighet uppdrages
att genom sedvanligt anbudsförfarande anskaffa erforderligt tyg för
uniformer m. in. direkt hos lämplig tillverkare. Anbud skulle vidare av myndigheten
infordras på tillverkningen av uniformerna. Med tillverkaren skulle
slutas ett s. k. ramavtal, i vilket tillverkaren förbinder sig att lagerhålla
uniformer och i mån av successivt inkomna rekvisitioner distribuera dem
till de olika myndigheterna. En förutsättning för att en central anskaffning
av här skisserat slag skall ge en påtaglig kostnadsreducering torde vara, att
en enhetlig uniformsmodell i en enhetlig tygkvalitet införes för berörda myndigheter.
Generalpoststyrelsen har för sin del intet att erinra mot en dylik
gemensam standard. Styrelsen har även möjlighet att åtaga sig att fungera
som central myndighet med uppdrag att upphandla tyger och träffa avtal
om tillverkningen.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade,
deltagit överdirektören Jäder, överintendenten Antoni, byråchefen Salomonson,
postsparbankschefen Lönnqvist samt tf. byråcheferna Grape och Elftman.
Stockholm den 4 februari 1960.

ERIK SWARTLING

Sven Zellman

Telestyrelsen

Av revisorernas berättelse framgår, att syftet med den skriftliga förfrågan,
som revisorerna i oktober 1959 riktade till eu del myndigheter, däribland
telestyrelsen, var alt få en uppfattning om vilka kategorier tjänstemän, som
ålagts hära tjänstedräkt, och statsverkets kostnader härför. Förfrågan gällde
med andra ord den beklädnadsanskaffning, som regleras av bestämmelserna
i Saar.

Detta framgick emellertid icke fullt tydligt av den av revisorerna utsända
förfrågan. I denna frågades nämligen »vilken personal är skyldig att
bära tjänstedräkt etc.», varför telestyrelsen i sitt svar självfallet måste ange
inte bara kategorien tjänstemän (som själva delvis bekosta sina uniformer)
utan även kategorierna arbetare och telegrambärare (vilka åtnjuta kostnadsfri
beklädnad). Härigenom kom även den av telestyrelsen redovisade kostnaden
alt inkludera kostnaden för arbetarnas och telegrambärarnas beklädnad.
Denna omständighet synes inte ha uppmärksammats av revisorerna,
åtminstone om man får döma av den på s. 4Y i berättelsen lämnade redogörelsen
för förhållandena vid televerket.

En exakt uppdelning av beklädnadskostnaderna på å ena sidan arbetare
och telegrambärare och å andra sidan tjänstemän är icke möjlig utan ett
mycket tidsödande och dyrbart utredningsarbete. En överslagsberäkning
ur mer lättillgängligt siffermateriel torde emellertid ge den ungefärliga storleksordningen.
En utförd sådan visar, att kostnaden för de båda förstnämnda
kategorierna, alltså för den fria beklädnaden, uppgår till omkring 90 %
och för kategorien tjänstemän till omkring 10 % av televerkets hela beklädnadskostnad.

De i tabellen på s. 9Y återgivna slutsummorna, som enligt revisorernas
uppläggning borde avse endast tjänstemän, måste som en konsekvens av vad
här anförts reduceras med omkring 50 %. Revisorerna uttala den åsikten,

255

att unifornisplikten i möjligaste män bör begränsas, främst med hänsyn till
de betydande kostnaderna.

För telestyrelsens vidkommande kan en dylik begränsning medföra kostnadsminskning
endast för den del av beklädnadskostnaden för tjänstemän
som bestrides av televerket, d. v. s. vid första anskaffningen 75 % och eljest
50 %. Om man tänkte sig unifornisplikten slopad för alla tjänstemän skulle
besparingen per budgetår bli av storleksordningen 100 000 kr.

Av televerkets ca 20 000 tjänstemän äro ungefär 3 200 st. uniformspliktiga,
varav dock i medeltal endast 1 000 å 1 200 st. årligen av televerket inköpa
mera kompletta uniformer. Uniformspliktig är i huvudsak sådan personal,
som har livlig kontakt med allmänheten och som ur den synpunkten bör var
snyggt klädd och kunna lätt och säkert identifieras vid sina besök hos
abonnenterna. Det får nog anses som mycket tveksamt, huruvida ett upphävande
av unifornisplikten för denna kategori motiveras av den relaitvt
blygsamma kostnadsminskningen.

Arbetarna och telegrambärarna få som nämnts sin beklädnad utan kostnad.
Detta är eu avlöningsförmån, som grundar sig i fråga om arbetarna
på kollektivavtal, som träffats mellan telestyrelsen och arbetareorganisationen
(Svenska Teleförbundet), i fråga om telegrambärarna på bestämmelser,
utfärdade av telestyrelsen.

Ett bortfall av beklädnadsförmånen för arbetare och telegrambärare måste
följaktligen kompenseras av motsvarande ökning av lönen och minskar
sålunda icke kostnaden för televerket.

Revisorerna ha vidare framhållit önskvärdheten av att myndigheterna
hålla sig fortlöpande underrättade om kostnadsutvecklingen, så att priserna
på uniformspersedlar in. in. kunna, med iakttagande av gällande föreskrifter,
anpassas till de verkliga utgifterna för ändamålet. Soin telestyrelsen
meddelade revisorerna i sitt svar upprättas inköpsavtal efter anbudsinfordran
för varje år, och försäljningspriserna till personalen rättas ävenledes
årligen efter de erhållna avtalspriserna.

Revisorerna ifrågasätta, huruvida det icke skulle vara möjligt att i nu avsedda
fall samtliga civila statsmyndigheter utnyttjade en och samma uniformsmodell.
Detta torde för telestyrelsens del ställa sig mindre lämpligt.
Vid televerket förekomma två helt olika modeller, den ena för telegrambärare
anpassad för denna mer ungdomliga kategori, den andra för arbetare
och tjänstemän. Båda modellerna ha utarbetats i nära samråd med vederbörande
personal och med hänsyn tagen till de förhållanden under vilka vederbörande
arbeta. Sålunda bar exempelvis i fråga om modellen för arbetare
och tjänstemän särskild hänsyn tagits till fickornas placering, storlek
och indelning, eftersom de skola användas som förvaringsplats för mindre
verktyg o. d. Därjämte har det vid tillskärningen varit nödvändigt all taga
särskild hänsyn till att uniformen för de vid televerket anställda måste
medgiva stor rörlighet i arbetet. I viss mån medför detta alt avkall måste
göras på kravet alt få det ur utseendesynpunkt mest tilltalande snittet, vilken
synpunkt icke behöver anläggas för andra uniformerade tjänstemannakategorier.
Dessa förhållanden torde i och för sig omöjliggöra uniformer av
enhetstyp för alla statstjänstemän. De serier uniformer, som telestyrelsen
beställer, äro dessutom så pass stora, att lägsta möjliga kostnad uppnåtts
redan nu.

Revisorerna anföra slutligen, att anskaffningen också skulle kunna koncentreras
till allenast eu myndighet, exempelvis postverkets centralupphandling,
varigenom även de administrativa utgifterna i sammanhanget skulle
reduceras.

Enligt nuvarande rutin vid televerket insändas rekvisitionerna på be -

256

klädnad årligen från televerkets olika förvaltningar till eu enda central, som
på basis härav beräknar behovet och lämnar uppgift härom till förrådsbyråns
inköpsavdelning, som därefter verkställer upphandling i vanlig ordning.
Det är svårt att se, på vad sätt administrationskostnaderna skulle kunna
reduceras därigenom att i stället behovet skulle rapporteras till och upphandlingen
göras av ett annat statsverk. Det linnes dessutom alltid den risken
att ett samgående på inköpssidan får som följd en motsvarande åtgärd
från försäljningssidan och då kan vinsten av centralupphandlingen bli illusorisk.
Det kan däremot tänkas vara lönsamt att göra en dylik centralisering
av beklädnadsinköpen för verk med mindre behov och med mindre utvecklad
inköpsorganisation än vad som förekommer vid televerket.

Under hänvisning till det ovan anförda hemställes att revisorernas förslag
för telestyrelsens vidkommande icke måtte föranleda någon åtgärd.

Vid detta ärendes avgörande hava närvarit generaldirektören Sterky, tekniske
direktören Nordström, förrådsdirektören Svensson (föredragande),
verkstadsdirektören Mattsson, byråchefen Roos, tf. överdirektören Kristoffersson,
tf. tekniske direktören övergaard samt tf. byråchefen Carlsson. Stockholm
den 27 januari 1960.

HÅKAN STERKY

Erik Svensson Birger Watz

J är n vägsstyrelsen

Vid statens järnvägar anskaffas uniformer på så sätt att styrelsen upphandlar
tyg för leverans till antagen konfektionsfabrik, som betalar tyget
direkt till leverantören. Vid leverans av färdiga uniformer betalar statens
järnvägar konfektionsfabriken för såväl tyg, tillbehör som sömnad. Med detta
förfaringssätt åsamkas statens järnvägar ej några kostnader för vare sig
lagerhållning av tyg eller för kontroll av tygförbrukning eller avräkning med
konfektionsfabriken.

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna att försvarets fabriksverks tillverkning
av sommaruniformer för statens järnvägars räkning upphört sedan
förmånligare priser erhållits från privata leverantörer. Det kan också
framhållas att statens järnvägars beklädnadsavdelning sedan mars 1955 levererat
uniformer till tullverket för ett sammanlagt värde av i runt tal
345 000 kronor.

I tabellen på s. 274 i revisorernas berättelse har kostnaderna för uniformsanskaffningen
vid skilda verk angivits för de tre senaste budgetåren. Siffermaterialet
hade varit värdefullare ur jämförelsesynpunkt, om även antalet
uniformspliktiga tjänstemän redovisats. Statens järnvägars normalpriser
inkluderar administrationskostnaderna (s. 272, punkt 3).

I anledning av revisorernas förslag om gemensam uniformsmodell vill styrelsen
framhålla följande.

Televerket, postverket och statens järnvägar upphandlar var för sig så
stora kvantiteter tyg och uniformer att lägre priser knappast torde kunna
erhållas vid gemensam upphandling än med nuvarande förfaringssätt.

Styrelsen har intet att erinra mot att samtliga civila statsmyndigheter
begagnar sig av en och samma uniformsmodell med olika tjänstetecken.

Beklädnadsfrågan har inom statens järnvägar varit föremål för särskild
uppmärksamhet under en följd av år. Den utredning om inköp och distribuering
av persedlar och uniformseffekter, som statens järnvägar påbörjade
1951, resulterade i att en beklädnadsavdelning inrättades vid verket. Uni -

257

formskostnaderna liar därefter sjunkit till fördel inte enbart för veiket
utan även för berörd personal.

Styrelsen delar revisorernas uppfattning, att verkens bekladnadsreglementen
allt emellanåt bör bli föremål för översyn. Vad statens järnvägar
beträffar synes en dylik översyn f. n. ej aktuell, då nuvarande beklädnadsreglemente
för statens järnvägar utfärdats så sent som den 1 januari 1957.

Bestyrkt avskrift av här avgivet utlåtande har översänts direkt till riksdagens
revisorer.

I behandlingen av detta ärende har deltagit överdirektoren och souschefen
Oredsson, tjänstförrättande ekonomidirektören Högberg, förrådsdirektören
Ubbe och byråcheferna Siedman (föredragande) och Holvid. Stockholm
den 5 februari 1960.

Harald Siedman

EDV. OREDSSON

V attenfallsstv relsen

Riksdagens revisorer påpeka att det lör personalen vid statens vattentallsverk
gällande beklädnadsreglementet är av gammalt datum samt framhålla
önskvärdheten av att nya föreskrifter i ämnet snarast utfärdas. \ attenfallsstyrelsen
är fullt på det klara med att nu gällande föreskrifter äro föråldrade
och att de av denna anledning skulle ha ersatts med nya. Styrelsen har emellertid
sedan länge varit inne på tanken alt starkt begränsa nuvarande föreskriven
uniformsplikt; detta med hänsyn till bl. a. önskvärdheten att nedbringa
verkets andel i kostnaderna för tjänstedräkt. Styrelsen har härigenom
velat beakla även personalens under hand framförda önskemål om lättnader
i uniformsplikten. Styrelsen har med hänsyn till förhållandena hus
andra myndigheter varit tveksam huruvida den rätta tidpunkten ännu varit
inne för genomförandet av en påtaglig minskning av uniformsplikten för
egen personal och har med anledning härav låtit avsedd omarbetning av
beklädnadsreglementet anstå.

Styrelsen bar noterat, att styrelsens nyss deklarerade uppfattning om begränsning
av uniformsplikten är i full överensstämmelse med den rekommendation
som riksdagens revisorer i detta avseende lämnat myndigheterna.

I fråga om anskaffning av tyger m. in. för uniformspersedlar och tillverkning
av dylika gäller vid statens vattenfallsverk följande. Tyger, uniformsmössor,
gradbeteckningar och emblem inköpes av verket från leverantör; tyger direkt
från tillverkare. Alla nämnda inköp ske efter anbudsförfarande. Tillverkning
av uniformspersedlar exklusive mössor sker efter beställning av
den uniformspliktige hos valfri leverantör; författningsenlig rabatt maximeras
dock med hänsyn till priset för uppsyning enligt verkets leveransavtal
med centrala beklädnadsverkstaden. Uniformsmössorna uttagas enligt
verkets avtal med vederbörande leverantör. Verket tillhandahåller leverantören
mot självkostnadspris erforderligt tyg till mössorna; detta för att
samma tygsort skall ingå i såväl mössa som övriga uniformspersedlar.

Genom de nämnda åtgärderna för anskaffning av materialierna för uniformspersedlar
sker upphandlingarna på det för såväl statsverket som personalen
mest fördelaktiga sättet. Genom maximeringen av rabattens storlek
beträffande uppsyningen av persedlarna har statsverkets intresse helt tillgodosetts.

Det skall i sammanhanget framhållas, att den unitormsplikliga personalen
i mycket stor utsträckning låter uppsy uniformerna hos annan leveran 17

Hev. berättelse ang. statsverket år II

258

tör än centrala beklädnadsverkstaden; personalen väljer skräddare på egen
stationeringsort eller i närmaste större samhälle. Anledningen härtill är att
personalen önskar erhålla bästa möjliga passform på persedeln. Denna passform
förutsätter provningar under uppsyningen; beställningar hos centrala
beklädnadsverkstaden möjliggör icke detta. Den fördyring av tillverkningen
som uppstår i förhållande till beklädnadsverkstadens priser, bestrides helt
av den uniformspliktige. Personalen bedömer merkostnaden vara väl motiverad
med hänsyn till det önskade och även erhållna resultatet beträffande
uppsyningen.

I kostnadsbesparande syfte föreslå riksdagens revisorer vissa åtgärder. Revisorerna
föreslå som ett alternativ införandet av en för hela civila statsförvaltningen
enhetlig uniformsmodell; genom bl. a. olika färger på det i uniformerna
ingående tyget skulle erhållas erforderliga variationer i uniformeringen
skilda myndigheter emellan. Revisorerna förutsätta vidare att denna
standardmodell skulle sys upp i mycket stora serier. Här torde förutsättas
att de olika persedlarna uppläggas i ett eller flera centralförråd, varifrån den
uniformspliktige har att genom egen myndighet rekvirera önskade persedlar.
Alternativt föreslå revisorerna att anskaffningen koncentreras till allenast
en myndighet, exempelvis postverkets centralupphandling. Av berättelsen
framgår ej huruvida här avses uppsydda persedlar eller enbart materialier
till dessa jämte uniformsmössor. Då anordningen angives som alternativ
åtgärd, förutsättes att materialier till uniformspersedlar jämte mössor
avses.

Med utgångspunkt från den redovisade ordningen vid statens vattenfallsverk
i detta avseende anser styrelsen att intet står att vinna genom införandet
av den föreslagna standardmodellen för uniformspersedlar i och för sig.
Styrelsen anser ej heller att uppsyning av uniformspersedlar i mycket stora
serier skulle påtagligt kunna nedbringa de priser, som centrala beklädnadsverkstaden
nu betingar. Styrelsen vill här erinra om den uniformspliktiga
personalens berättigade krav på god passform hos uppsydda persedlar; ett
krav som nu genomföres med egen ekonomisk uppoffring. Styrelsen anser
sig ha anledning stödja personalens önskan att själv svara för uppsyning av
erforderliga persedlar.

Styrelsen är ej heller övertygad om att en för hela statsverket gemensam
upphandling av materialier till uniformspersedlar medför någon påtaglig
vinst för statsverket i förhållande till de kostnader som gälla statens vattenfallsverk.
Skulle sådan vinst emellertid kunna påvisas måste den vägas mot
de nackdelar, som uppstå för den uniformspliktige, i det denne har att vända
sig till en främmande myndighet beträffande beställningar och anmärkningar
mot leverans.

Sammanfattningsvis gäller, att vattenfallsstyrelsen är fullt införstådd med
de rekommendationer riksdagens revisorer lämnat beträffande begränsning
i möjligaste mån av uniformsplikten samt att styrelsen avstyrker de förslag
revisorerna väckt beträffande dels införandet av en för civila statsförvaltningen
gällande standardmodell på uniformspersedlar samt uppsyning av
persedlarna i stora serier, dels en för statsförvaltningen gällande centralupphandling
av materialier till persedlar. Stockholm den 30 januari 1960.

RUDOLF LUNDBORG

G. Odin

Statskontoret

Revisorerna ha ansett, att vid ett beaktande av de synpunkter, som av
dem anlagts å tjänstedräktsfrågan, kostnaderna för civila tjänstedräkter
in. in., vilka anskaffats med stöd av bestämmelserna i Saar jämte tilläggs -

259

bestämmelser, skulle kunna nedbringas i icke oväsentlig omfattning. Revisorerna
föreslå, att åtgärder i sådant syfte snarast måtte vidtagas. Enligt
revisorerna skulle för budgetåret 1958/59 nu ifrågavarande kostnader lia
utgjort nära 3,7 miljoner kronor för de undersökta myndigheterna.

Statskontoret delar revisorernas uppfattning, att uniformsplikten i görligaste
mån bör begränsas och att vederbörande myndigheter från denna utgångspunkt
tid efter annan böra underkasta bestämmelserna i ämnet eu
översyn. Det synes lämpligt, alt myndigheterna därvid taga samråd med
varandra för att söka åstadkomma större likformighet i fråga om uniforms pliktens

omfattning. „ ,, . .

Under ärendets beredning inom statskontoret har en befattningshavare
hos telestyrelsen tagit underhandskontakt med statskontorets föredragande
och meddelat, att den i revisionsberättelsen angivna kostnaden för anskaffning
av tjänstedräkt för tjänstemän vid televerket — for budgetåret 1958/o9
2 040 000 kronor — till cirka 90 procent utgjordes av kostnader för uniforms-
och skyddsbeklädnad åt den kollektivavtalsanställda personalen och
därmed i förevarande hänseende likställda arbetstagare. Detta bär föranlett
ämbetsverket att under hand inhämta uppgifter rörande kostnaderna foi
tjänstedräkt vid två andra i berättelsen omförmälda myndigheter, nämligen
generalpoststyrelsen och medicinalstyrelsen. Härvid har framkommit, åt
för postverkets vidkommande det av revisorerna angivna beloppet —- b34 b Ull
kronor för budgetåret 1958/59 — till mer än hälften torde belöpa sig pa utgifter
för uniforms- och skyddsbeklädnad åt kollektivavtalsanstalld personal.
Från medicinalstyrelsen har uppgivits, att större delen av det i berättelsen
för denna myndighet upptagna beloppet — 330 800 kronor för sistnämnda
budgetår — avser utgifter för skyddsbeklädnad och ej för tjänstedräkt i

^Med*stöd av vad sålunda inhämtats finner statskontoret uppenbart, att de
årliga kostnaderna för anskaffning av tjänstedräkt och tjänstetecken in. in.
äro väsentligt lägre än vad revisorerna funnit. Enbart ett hänsynstagande till
den reducering av televerkets kostnader, som enligt vad ovan anförts boi aga
rum, skulle medföra, att det för budgetåret 1958/59 upptagna totalbeloppet
å nära 3,7 miljoner kronor nedsattes till cirka 1,9 miljoner kronor. uran
kostnaderna för anskaffning av skyddsbeklädnad torde vidare kunna bortses,
då några nämnvärda besparingar härvidlag icke torde vara möjliga. Under
angivna förhållanden kan statskontoret icke tillstyrka, att nagra särskilda
åtgärder övervägas på grundval av det av revisorerna forebragta utredningsmaterialet.
Först efter en förnyad undersökning av storleken av
myndigheternas kostnader för tjänstedräkt och tjänstetecken in. in., som
tillhandahållits med stöd av bestämmelserna i Saar jämte tilläggsbestämmelser,
synas de av revisorerna i sammanhanget aktualiserade frågorna

böra upptagas till prövning. . .

Vid handläggningen av detta ärende har narvant statskommissarien

Lundh. Stockholm den 8 januari 1960.

IVAR LÖFQV1ST

P.-E. Nyrén
Föredragande

Annn-Britta Hnit

Statens sakrevision

Sakrevisionen vill till eu början framhålla, att revisionen i likhet med
riksdagens revisorer finner det välbetänkt att uniformsplikten inom den
civila statsförvaltningen i möjligaste mån begränsas och att eventuellt toiåldrade
bestämmelser i gällande beklädnadsreglementen snarast överses.

260

Vad gäller frågan om införandet av en för samtliga civila statsmyndigheter
gemensam uniformsmodell och central anskaffning må framhållas,
att inom sakrevisionen tidigare bedrivits undersökningar avseende möjligheterna
att nedbringa anskaffningskostnaderna för tjänstedräkter genom
konfektionstillverkning och samgående mellan flera myndigheter. Undersökningarna,
som ägde rum i samarbete med företrädare för de affärsdrivande
verken och med biträde av konfektionsteknisk sakkunnig, torde bl. a.
ha varit en bidragande orsak till att järnvägsstyrelsen övergick från lokalt
beställningsskrädderi till centraliserad konfektionstillverkning i förening
med viss lagerhållning av gängse konfektionsstorlekar. Med hänsyn till det
goda resultat som därvid uppnåddes, påbörjade generaltullstyrelsen sedermera
— år 1955 — den av riksdagens revisorer relaterade försöksanskaffningen
av konfektionstillverkade uniformseffekter med anlitande av järnvägsstyrelsens
upphandlings- och förrådsorganisation.

Ett ytterligare samgående myndigheterna emellan visade sig för det dåvarande
icke vara genomförbart. En av anledningarna härtill var, att generalpoststyrelsen,
som sedan länge använt konfektionssömnad och för snabb
betjäning inrättat uniformsförråd, bl. a. på grund av lokalbrist icke kunde
medverka.

För att bedöma de av riksdagsrevisorerna väckta spörsmålen är det enligt
sakrevisionens mening erforderligt att äga kännedom om de olika myndigheternas
årliga behov av och nettokostnader för uniformskavajer och
byxor av ylletyg, vilka uniformspersedlar, till åtskillnad mot övrig beklädnad,
förekomma allmänt vid förvaltningarna. Det i riksdagens revisorers berättelse
sammanställda siffermaterialet, avseende myndigheternas anskaffningskostnader
under budgetåren 1956—59, lämnar icke besked härom, eftersom
de angivna årskostnaderna omfatta all anskaffning av uniformspersedlar
och skyddsbeklädnad, i vissa fall även för den kollektivavtalsanställda
personalen. Sålunda äro enligt vad sakrevisionen inhämtat de för telestyrelsen
angivna kostnaderna till inemot 90 procent hänförliga till sådana
uniformspersedlar, som verket enligt avtal har att kostnadsfritt utlämna till
arbetarpersonalen. Avsevärda fluktuationer mellan årskostnaderna för en
och samma myndighet föreligga jämväl på grund av att materialinköpen
variera från år till år. Sålunda ha vissa myndigheter senare år företagit
stödköp av arbetsmarknadspolitiska skäl. Ändrade bestämmelser angående
unitormspliktens omfattning spela vidare i vissa fall in och göra siffermaterialet
än mera svårbedömbart. Sakrevisionen har därför under hand från
de berörda myndigheterna införskaffat uppgifter angående bl. a. utlämning
i nuläget av uniformskavaj och byxor. Uppgifterna ha sammanställts i nedanstående
tablå.

Myndighet Tillämpat Myndighetens årliga

	norm alpris för kavaj	utlämningsbehov	netto-
	kavaj	byxa	kostnad
	kr	antal		kr
Fångvårdsstyrelsen..............	108	600	1 200	117 000
Medicinalstyrelsen ..............	99	30	30	2 600
Väg- och vattenbyggn.-styrelsen..	200	1	2	100
	(inkl. byxa)
Vattenfallsstyrelsen..............	115	35	45	2 000
Luftfartsstyrelsen .............	.. 125 180 KA IF CBV	80	160	9 000
Sjöfartsstyrelsen ................	106	145	290	10 200

891

1 727

140 900

261

Myndighet	Tillämpat			Myndighetens årliga
	normalpris för kavaj		utlämningsbehov kavaj byxa	netto- kostnad
	kr			antal	kr
Generalpoststyrelsen .......	....... 93		2 500	4 600	280 000
Telestyrelsen...............	....... 77		1000*	2 0001	50 0001
Järnvägsstyrelsen...........	....... 86		2 800	8 000	250 000
Generaltullstyrelsen.........	....... 91 1062	111	400	800	40 000
	SJ	CBV
			6 700	15 400	620 000
		Tillhopa	7 591	17127	760 900

1 För den kollektivavtalsanstäUda personalen tillkommer 5 500 kavajer och 11000 par byxor
till en sammanlagd kostnad av ca 850 000 kronor.

2 Inkl. tillägg lör ärmuppslagsteclcen, galoner och stjärnor (fr. o. m. lgr 13).

Av sammanställningen framgår att statsverkets totala nettokostnader för
ifrågavarande uniformsanskaffning kunna beräknas uppgå till i runt tal
760 000 kronor för år, varvid tre centralupphandlande myndigheter ombesörja
anskaffningar till en sammanlagd kostnad av cirka 620 000 kronor.
För att erhålla ett rättvisande värde å den totala anskaffningskostnaden bör
emellertid härtill läggas ett belopp av cirka 850 000 kronor avseende den årliga
utlämningen av 5 500 kavajer och 11 000 byxor till kollektivavtal sanställd
personal inom telestyrelsen.

Sammanställningen innehåller även uppgifter angående av de skilda myndigheterna
jämlikt § 39 i Saar fastställda normalpriser för uniformskavaj
av ylletyg. En jämförelse i detta avseende ger vid handen, att en anskaffning
genom generalpoststyrelsens, järnvägsstyrelsens eller telestyrelsens försorg
skulle kunna medföra kostnadsminskningar för övriga myndigheter.
Enligt sakrevisionens mening är det därför värt att överväga att koncentrera
anskaffningen av ifrågavarande uniformspersedlar till de tre nämnda styrelserna.
Detta torde dock, bl. a., förutsätta att uniformsmodeller och tygval
anpassas till den anskaffande myndighetens egen konfektionstillverkning.
Såvitt sakrevisionen kan bedöma, är uniformsanskaffningen inom styrelserna
var för sig av sådan storleksordning, att konfektionsbeställningar kunna
utläggas på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Huruvida införandet av
en enhetlig uniformsmodell och koncentrerandet av anskaffningen till allenast
en myndighet — om detta över huvud taget är praktiskt genomförbart
— skulle medföra ytterligare kostnadsminskningar synes tveksamt.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande förste revisor Grönlund. 1 övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef och byrådirektören Sjövall. Stockholm den 25 januari
1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

Generaltullstyrelsen

Av omförmälda berättelse framgår, att riksdagens revisorer funnit all
statsverkets kostnader för tjänstedräkt in. m. under budgetåren 1956/57—
1958/59 uppgått till betydande belopp. Revisorerna ha i sitt med anledning
därav gjorda uttalande anfört, att nämnda kostnader i icke oväsentlig om -

fattning torde kunna nedbringas, och ha även föreslagit vissa åtgärder i sådant
syfte. Sålunda ha revisorerna funnit det motiverat att uniformspliklen i
möjligaste mån begränsas, varjämte de ifrågasatt, huruvida det icke skulle
vara möjligt att samtliga civila myndigheter utnyttjade en och samma uniformsmodell.
Revisorerna ha vidare ansett det önskvärt, alt, i de fall gällande
beklädnadsreglementen äro av gammalt datum, nya föreskrifter snarast
utfärdas samt att myndigheterna fortlöpande hålla sig underrättade om
kostnadsutvecklingen, sä att priserna å uniformspersedlar in. in. kunna anpassas
till de verkliga utgifterna för ändamålet.

Det för tullverket gällande beklädnadsreglementet, som fastställts av generaltullstyrelsen
den 31 december 1948 och i vissa delar ändrats den 27
juni 1952 och den 30 mars 1954, är för närvarande föremål för översyn. De
av styrelsen tillämpade priserna å beklädnadseffekter anpassas i regel omedelbart
till det aktuella kostnadsläget. Så har t. ex. den nu gällande prislistan
fått sin nuvarande lydelse så sent som den 30 december 1959.

Såsom framgår av revisorernas redogörelse för tullverkets beklädnadsreglemenle,
åvilar skyldigheten att bära fullständig uniform i huvudsak vissa
chefer och tjänstemän, som ha att förrätta inspektionstjänst, samt tjänstemän,
som mera regelbundet fullgöra tulltaxerings- eller bevakningstjänst. Av
tullverkets cirka 4 500 tjänstemän tillhöra omkring 3 800 tjänstemän, utgörande
den övervägande delen av å tullstaten placerad kammarskrivar- och
tullkontoristutbildad personal samt bevakningspersonalen, någon av nämnda
kategorier och äro sålunda ålagda hel uniformsplikt.

En begränsning av uniformsplikten för bevakningspersonalen bör enligt
styrelsens uppfattning icke komma i fråga. På denna personalgrupp ankommer
nämligen att i hamnar samt vid rikets kust- och landgränser utöva den
omedelbara tillsynen och kontrollen över trafiken till och från riket. Detta
medför bl. a. att bevakningstjänstemännen komma i nära kontakt med den
resande allmänheten, icke minst utländska turister, och med fartygsbesättningar
och andra, som på ett eller annat sätt betjäna trafiken med utlandet.
Det torde därför kunna sägas vara ett gemensamt intresse såväl för tullverket
som för den legala utrikestrafiken att bevakningspersonalen är uniformerad.

Icke heller för den kammarskrivar- och lullkontoristutbildade personal,
som huvudsakligen är sysselsatt med tulltaxeringsgöromål, finner styrelsen
en begränsning av uniformsplikten lämplig.

Tulltaxeringsarbetet, som jämväl innefattar besiktning av innehållet i de
enskilda kollina i från utlandet inkomna varusändningar, utsätter mer än
vanligt kontorsarbete kläderna för damm och smuts. Därtill kommer att
arbetet i regel är förlagt såväl inomhus till tulltaxeringslokaler och varuhallar
med stora variationer i fråga om temperatur som utomhus till kajer och
upplag. Arbetsklädsel av något slag är därför nödvändig. Tulltaxeringspersonalen
har att från allmänheten mottaga upplysningar och handlingar, som
falla under sekretesslagens bestämmelser, varför det från allmänhetens sida
torde vara ett legitimt intresse, att även dessa tjänstemän kunna genom
sin klädsel lätt igenkännas. Därest uniformsplikten begränsas, torde det därför
bli ofrånkomligt, alt personalen i större omfattning än hittills tilldelas
lämpliga, med tjänstetecken försedda skyddspersedlar. Då dessa skyddspersedlar
— icke minst med tanke på önskvärdheten av att personalen under
tjänsteutövning gör ett strikt och välvårdat intryck — torde böra vara av
annat utförande och av annan kvalitet än gängse lagerrockar och då skvddspersedlarna
i enlighet med nuvarande bestämmelser skola icke blott tillhandahållas
utan även tvättas och lagas på verkets bekostnad, kunna kostnaderna
härför beräknas komma att överstiga de kostnader, uppgående till i

263

allmänhet trettio procent av anskaffningskostnaden, som tullverket för närvarande
har för uniformspersedlar. I sammanhanget vill styrelsen även framhålla,
att erfarenheterna visa, att den verkliga slitningstiden för tullverkets
uniformer för närvarande är relativt lång. Därom torde även de av revisorerna
redovisade beklädnadskostnaderna vittna. Under budgetåren 1956/57—
1958/59 ha sålunda ifrågavarande kostnader, vilka även inkludera utgifter
för skyddspersedlar in. in., i genomsnitt per uniformspliktig tjänsteman och
år endast uppgått till respektive 47, 62 och 22 kronor.

Styrelsen har i princip icke något att erinra mot av revisorerna framfört
förslag om att samtliga civila myndigheter skola kunna utnyttja en
och samma uniformsmodell. Med hänsyn till de mångskiftande arbetsuppgifter,
vid vars fullgörande uniform användes vid olika verk och myndigheter,
är styrelsen emellertid tveksam, om det är möjligt att utforma en
gemensam uniformsmodell, som skulle kunna tillfredsställa alla rimliga anspråk.

Styrelsen anser sig även böra ifrågasätta, om en centralisering i fråga
om anskaffning av färdigkonfektionerad tjänstedräkt för all civil statsanställd
personal till allenast en myndighet skulle innebära några nämnvärda
ekonomiska fördelar. Styrelsen har nämligen i fråga om tillhandahållande
av dels färdigkonfektionerade och dels måttbeställda uniformer
fått den erfarenheten, att skillnaden i pris dem emellan är relativt obetydlig.
Det har dessutom från personalhåll framhållits som en icke obetydlig
nackdel, att tjänstemännen i icke ringa omfattning måste på egen bekostnad
låta ändra de färdigkonfektionerade uniformerna för att tillfredsställande
passform skall ernås.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknad general
tulldirektör, jämväl byråchefen Åberg och tillförordnade byråchefen
Petersson, föredragande. Stockholm den 22 januari 1960.

VID ÅR FAHLANDER

Sixten Friberg

§ 30 Inköp av djur för vetenskapliga försök m. m.

Byggnadsstyrelsen

Byggnadsstyrelsen har i pågående utredning uppmärksammat problemet
och"avser att särskilt pröva möjligheten att i respektive universitetsstad
finna samlande lösningar för såväl förvaring som behandling av djur. Styrelsen
förutsätter att uppfödning kan vara motiverad vid sådana djurcentraler
i minst samma omfattning som nu förekommer vid de olika institutionerna.
Såväl dessa frågor som frågan om en ökad djuruppfödning är emellertid
beroende av de krav, som med hänsyn till de avsedda försöken måste ställas
på djurens egenskaper. Styrelsen söker därför i första hand att klarlägga
dessa krav för att kunna differentiera behoven såväl kvantitativt som
kvalitativt.

Det synes sannolikt alt ökad uppfödning kan komma i fråga för sådana
djurarter, som är särskilt svåråtkomliga i den öppna marknaden. För andra
djurarter torde en avvägning få göras mellan å ena sidan kostnader för inköp
av djur från öppna marknaden och å andra sidan statsverkets kostnader
för eu egen uppfödning av samma djurarter i samma omfattning.
Skulle det senare visa sig ekonomiskt och resultatmässigt bättre, bör givet -

264

vis övervägas om eu eller flera centrala uppfödningsdepåer ger förmånligare
resultat än om uppfödningen av samma djurarter förlädes till de olika universitetsorterna.

I anslutning till bifogade (bilaga) av styrelsens utredningsman i ämnet,
arkitekten Sten Roeinpke, lämnade yttrandet finner styrelsen det vara av
värde att de av statsrevisorerna berörda frågorna blir närmare belysta genom
särskild sakkunnig och tillstyrker sålunda den ifrågasatta utredningen.
Stockholm den 2 februari 1960.

DAVID DAHL

Ragnar af Malmborg

O. Bylund

Bilaga A.

Yttrande från byggnadsstyrelsens utredningsman, arkitekten Sten Roempke.

Revisorerna ha, efter att ha inhämtat uppgifter rörande djurverksamhelen,
funnit att särskilt två huvudfrågor äro att beakta nämligen anskaffningen
av djuren och lokalernas anordnande. Dessa frågor ha också befunnits
gripa starkt in i varandra.

Vid den av byggnadsstyrelsen upptagna utredningen rörande lokaler för
djurexperimentell verksamhet har undertecknad, enligt till styrelsen under
hand överlämnat utredningsschema, räknat med att av de nämnda problemen
beröra dels inverkan på byggnadsfrågor!^ lösning och dels vinsten på
driftssidan — personal och materialanskaffning m. m. — vid anordnande
av gemensamma djuravdelningar för de skilda medicinska fakulteterna resp.
undervisningssjukhusen och vid en centraliserad avel.

Med tanke på att enbart vid universiteten och de medicinska högskolorna
de årliga kostnaderna för anskaffande och vård av djur torde uppgå till
miljonbelopp — och driftkostnaderna sålunda, såsom vanligt är i dylika
sammanhang, bli av väl så stor betydelse som investeringarna i byggnadsföretag
— synes det vara angeläget att finna de ekonomiskt lämpligaste formerna
även för dessa verksamhetsgrenar.

Fin utredning härom är uppenbarligen av värde för ett slutligt ställningstagande
till utformningen av djurlokaler i varje fall i princip och bör enligt
min mening genomföras i anslutning till byggnadsstyrelsens utredning om
djurlokalerna. Jag räknar dock med att djuranskaffning och djuravel ligga
så långt ifrån byggnadsstyrelsens verksamhetsområde att utredningen i ämnet
troligen icke kan samordnas under styrelsen med utredningen om lokalfrågorna.
Utan en mer ingående prövning i samråd med särskilda i djuruppfödning
in. m. insatta forskare eller andra personer är jag icke beredd avgöra
om utredningen rörande djurlokalerna t. v. bör fullföljas, oavsett eventuell
utredning om djuranskaffning, t. ex. med anvisande av alternativa lösningar
för skilda förutsättningar beträffande djuranskaffningen eller om
de båda utredningarna bör bedrivas parallellt men med erforderlig inbördes
kontakt.

Den hittills verkställda inventeringen av institutionernas lokalbehov och
arbetsförhållanden har icke givit möjligheter att i annan mån bedöma förutsättningarna
för central avel än att från en del håll betonats vikten av
absolut kontroll av djurmaterialet, vilket där föranlett upptagande av egen
avel. Man ställer sig skeptisk till möjligheten att erhålla full garanti för att
kvalitetskraven tillgodoses vid en mer central avel liksom vid centrala inköp
av djur.

265

Rent allmänt kan sålunda sägas att frågan om mer eller mindre centraliserad
djuruppfödning blir beroende av de krav, som med hänsyn till de
avsedda försöken måste ställas på djurens egenskaper. Skulle en avvägning
mellan å ena sidan inköp i öppna marknaden och å andra sidan kostnaderna
för statlig djuruppfödning visa att det senare alternativet är ekonomiskt och
resultatmässigt bättre, bör det givetvis övervägas om en centraluppfödning
med dess fördelar ur driftssynpunkt bör väljas framför en decentraliserad,
som ger fördelen av bättre kontroll över djur materialet från resp. forskare
och som tillgodoser mer individuella krav. Här är också av vikt att decentraliserad
verksamhet minskar följderna av epidemier bland djuren, som eljest
äro utomordentligt svårbemästrade. Sistnämnda probem gäller naturligtvis
inte bara avel utan även förvaring av djuren.

Till frågan om kostnaden för uppfödning må t. v. endast följande nämnas-
En del djur, t. ex. katter och hundar, måste vid experimenten ha eu
ålder av 1 å 2 år och kostnaderna för foder vid en aldrig så rationell uppfödning
kan överslagsvis beräknas till 0,5—1,0 kr per dag och djur. Härmed
blir enbart utfodringskostnaden för varje djur minst 300—400 kr., vilket är
mångfaldigt mer än vad man hittills ansett sig kunna bära. Givetvis måste
också detta ses mot bakgrunden av de betydande svårigheterna för anskaffande
av just katter och hundar.

Till sist må här erinras om det förslag till djuruppfödningsanslalt för
Uppsala universitet och lantbrukshögskolan vid Ultuna, vilket byggnadsstyrelsen
i 1948 års förslag till generalplan för universitetets utbyggnad åberopat.
Under hand har jag i denna fråga erfarit att man från universitetshåll
sedermera icke drivit detta förslag närmare en lösning just på grund
av de förhållanden som här ovan antytts. o

Trots de här framförda reservationerna, som icke bygga pa malmedvetet
insamlade uppgifter, får jag alltså tillstyrka en utredning i de av statsrevisorerna
upptagna frågorna. Stockholm den 20 januari 1960.

Statskontoret

Revisorernas förslag avse dels att en undersökning i syfte att åstadkomma
en samordnad anskaffning av försöksdjur skall företagas, dels att förutsättningarna
för enhetliga lösningar av byggnader för djurexpenmentell
verksamhet närmare skola klarläggas, innan sådana byggnader projekteras
eller uppföras. För sitt ställningstagande till förslagen bär statskontoret inhämtat
uppgifter från vissa berörda institutioner. Härvid har i fråga om anskaffningen''
av försöksdjur framkommit, alt det föreligger såväl goda som
mindre goda erfarenheter av egen djuruppfödning. I de fall privata leverantörer
av försöksdjur anlitas har betonats betydelsen av att kontrakt tecknas
på längre tid med olika leverantörer. I fråga om revisorernas alternativa
förslag om samordnande av all inköps- och uppfödningsverksamhet för
hela landet, antingen för samtliga eller för vissa djurslag, bär for statskontoret
framhållits, att en dylik anordning medförde vissa riskmoment. Sa1
linda kunde en sådan samordning innebära en betydande nackdel, därest
epidemi utbröte inom djurbesättningarna. Ä andra sidan förekommer, enligt
vad som inhämtats från statens bakteriologiska laboratorium, centraliserad
djuruppfödning i statlig regi i Danmark med hitintills gott resultat. Vad nu
berörda del av revisorernas förslag beträffar har statskontoret funnit, att
eu närmare undersökning i sytte att lå till stånd en ordning, som med till"odoseende
av de olika institutionernas behov kan i görligaste mån nedbringa
kostnaderna för anskaffning och vård av försöksdjur är val motive -

266

rad, varför ämbetsverket tillstyrker, att en sådan undersökning kommer
till stånd.

Vad angår förslaget att förutsättningarna för enhetliga lösningar beträffande
utnyttjande av nya byggnader för den djurexperimentella verksamheten
i landet böra klarläggas, innan sådana byggnader projekteras eller
uppföras, ansluter sig statskontoret i princip till detta förslag. Såsom revisorerna
framhålla anförde föredragande departementschefen vid anmälan
i 1959 års statsverksproposition av anslagsbehoven å kapitalbudgeten under
åttonde huvudtiteln (s. 16), att planeringen vid respektive lärosäten av utrymmen
för djuravdelningar och därtill hörande lokaler borde syfta till
mera samlande lösningar och avse ett så långt möjligt gemensamt utnyttjande
av ifrågavarande djuravdelningar. Enligt vad statskontoret under hand
inhämtat har genom byggnadsstyrelsens försorg tillsatts en utredning för
att undersöka förutsättningarna för dylika enhetliga lösningar. Statskontoret
kan självfallet icke ange några på egen erfarenhet grundade synpunkter
i nu förevarande sammanhang men vill på grund av vad som inhämtats
från berörda institutioner nämna, att det i flera fall alltjämt torde erfordras
att djuren förvaras i den institution, som skall använda dem för sina försök,
eller i nära anslutning därtill. I vissa fall åter synes ett samgående uppenbart
vara möjligt, exempelvis beträffande uppställning och skötsel av hästar
för statens bakteriologiska laboratoriums och statens veterinärmedicinska
anstalts behov. Härigenom skulle det enligt uppgift vara möjligt att inbespara
lönekostnaderna för en djurskötare. En förutsättning är dock, att lokalfrågan
löses. Vad denna fråga beträffar må erinras, att i direktiven för
den år 1958 tillsatta SBL-utredningen uttalats, att det i samband med bedömningen
av lokalbehovet för preparattillverkningen torde bli erforderligt
att göra en allmän översyn över den nuvarande lokaldispositionen vid laboratoriet,
varvid laboratoriets totala lokalbehov på längre sikt även för andra
verksamhetsgrenar än preparattillverkning borde upptagas till behandling.
Ämbetsverket förutsätter, att lokalbehovet för den djurexperimentella verksamheten
överhuvudtaget samt möjligheterna att giva byggnaderna för försöksdjuren
ett enhetligt utförande vid förenämnda utredningar komma att
undersökas.

Statskontoret vill slutligen framhålla att vid utredningar i de ovan berörda
spörsmålen förutsättningarna för ett eventuellt samgående med kommunala
sjukvårdsinrättningar och institutioner i fråga om uppfödning och
skötsel av försöksdjur böra undersökas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 14 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Gösta Widén Anders Risberg

Föredragande

Statens sak revision

Sakrevisionen tog i början av 1950-talet upp frågan om centralisering av
djuranskaffning samt upphandling av foder och strö vid statliga institutioner.
Efter ett förhållandevis omfattande utredningsarbete redovisades resultatet
i april 1951 i en inom revisionens kansli uppgjord promemoria angående
försöksdjur och därmed sammanhängande spörsmål vid sådana statliga
institutioner, som bedrevo vetenskapliga försök med djur. Skälet till
utredningen var, att man ville undersöka, om möjligheter funnes att genom

267

exempelvis centraliserad statlig uppfödning eller på annat sätt nedbringa
statsverkets anskaffningskostnader för de för försöksverksamhet erforderliga
djuren ävensom kostnaderna för djurens förvaring, utfodring och
skötsel, samtidigt som förutsättningar skulle skapas för en mera betryggande
tillförsel av djur. Avsikten var dock icke, att staten skulle anlägga
en egen djurfarm med statlig personal för driften, utan tanken var att söka
finna någon lämpligt belägen gård, vars ägare genom kontrakt med staten
skulle intresseras för att uppföda vissa vanligen förekommande slag av försöksdjur.
Den del av utredningen, som avsåg centralisering av foder- och
strömedelsanskaffningen, beröres icke i det följande.

Enligt promemorian visade en genomgång och bedömning av de djurslag,
som förekommo hos de av revisionen tillfrågade 13 institutionerna, att de
enda djurslag, som från ekonomisk synpunkt kunde tänkas ifrågakomma
för en eventuell centraliserad statlig uppfödning, vore kaniner, marsvin,
möss och råttor.

Beträffande anskaffningen av djur — i fortsättningen avses harmed endast
anskaffning av nämnda fyra djurslag — vore övervägande antalet institutioner
av den åsikten, att dåvarande system med upphandling för varje
institution för sig fungerade i stort sett tillfredsställande. Tillfälliga stagnationer
i tillförsein till men för verksamheten kunde visserligen ibland inträffa
men hörde till undantagsfallen. Vidare anförde vissa institutioner betänkligheter
av den innebörden, att de levererade djuren i en del fall vore
ojämna, d. v. s. varierade alltför mycket i fråga om ålder, vikt, färg och
egenskaper i övrigt. Denna omständighet försvårade möjligheterna att erhålla
från bedömningssvnpunkt likvärdiga resultat av forskningsarbetet.
Olägenheterna härav hade dock i viss mån kunnat undvikas genom att institutionerna
såvitt möjligt för ett visst djurslag sökt hålla, sig till en och
samma leverantör. Nackdelarna med dåvarande system för .djuranskaffningen
syntes därför icke vara av den storleksordning, att de i och för sig motiverade
en mera centraliserad anskaffning. ...

I fråga om djurpriserna uttalade några av de tillfrågade institutionerna,
att dessa möjligen skulle kunna bli något lägre vid en centralisering, men
framhöllo samtidigt att detta ingalunda vore säkert, enär konkurrensen
mellan olika uppfödare verkade nedhållande på priserna.. Vidare påpekades
i detta sammanhang, att lönekostnaderna för den för djurens vård in. m.
erforderliga personalen trots allt vore den största posten i djurhållningen,
varför dentala kostnaderna för försöksdjursverksamlieten — även om priserna
å djuren genom centralisering av anskaffningen kunde tänkas sjunka
något — blott skulle bli obetydligt lägre.

Även andra synpunkter anfördes mot en centraliserad djuranskatfning.
Sålunda framhöllo vissa institutioner, att behovet av försöksdjur kunde
växla mycket starkt, varför man aldrig med någon större säkerhet kunde
garantera en uppfödare avsättning för ett enligt kontrakt i förväg fixerat
antal djur per år. Å andra sidan kunde plötsligt behov uppstå av ett s.å stort
antal djur, att den uppfödare, till vilken man i händelse av centralisering
skulle vara hänvisad, icke inom erforderlig tid skulle kunna tillgodose behovet.
T sådana fall tvingades man ändå tillgripa upphandling från enskilda
uppfödare. Det framhölles också, att det skulle bli svårt att bedriva
en centraliserad uppfödning under tillgodoseende av alla de växlande krav,
som från olika håll kunde ställas i fråga om djuren.

Att direkt hänvisa institutionerna till vissa bestamda uppfödare vore
mindre lämpligt, enär den fria konkurrensen då skulle hämmas till men
för priserna. Det syntes heller icke tillrådligt, att staten på detta område
skapade något slags monopol för blott eu viss eller vissa djuruppfödare. Eu

268

annan omständighet talade också mot eu centraliserad uppfödning av försöksdjur.
Sålunda hävdades det, att djuren understundom drabbades av
vissa epidemiska sjukdomar. Härvid finge ofta hela besättningar avlivas.
Om i dylika fall institutionerna på grund av en genomförd centralisering
vore hänvisade till blott en uppfödare, skulle inga djur kunna erhållas och
försöksverksamheten få läggas ned, till dess nya djurstammar hunnit uppdrivas.
Det vore nämligen ingalunda säkert, att enskilda uppfödare i ett
sådant läge vore villiga åtaga sig några djurleveranser till statliga institutioner.

När det inom landet redan funnes djuruppfödare, vilka investerat kapital
i denna företagsform och byggt ut en rörelse, som på ett tillfredsställande
sätt lillgodosåge behovet, syntes det onödigt och föga tilltalande, att staten
etablerade sig även på detta område, i synnerhet som detta ekonomiskt sett
icke torde innebära några mera väsentliga fördelar. Erfarenheterna av statlig
försöksdjursuppfödning i Danmark (som närmare studerats av sakrevisionenj
hade givit vid handen, att eu dylik ställde sig synnerligen kostsam,
och danska staten finge årligen bidraga" med avsevärda belopp för att verksamheten
skulle kunna drivas. Enskild företagsamhet och fri konkurrens
på området syntes obetingat vara att föredraga.

Av utredningen framginge sålunda, att inga mera väsentliga missförhållanden
syntes föreligga i fråga om då rådande system för anskaffning av
försöksdjur. Då det dessutom vore tvivelaktigt, om en omläggning till eu
centraliserad djuranskaffning skulle medföra några mera väsentliga besparingar
för statsverket, syntes dåvarande system böra bibehållas. De
institutioner, som bedreve egen avel av här ifrågavarande försöksdjur, syntes
dock böra taga under omprövning, huruvida sådan verkligen skulle förekomma.
Då egen avel av försöksdjur i regel ställde sig dyrare än anskaffning
genom inköp från enskilda uppfödare, borde dylik förekomma endast
i de fall, där synnerligen starka vetenskapliga skäl förelåge. Vidare borde
institutionerna, i större utsträckning än vad som vore fallet, söka hålla sig
till en bestämd uppfödare vid inköp av här ifrågavarande fyra djurslag. Valet
av uppfödare borde dock överlämnas åt institutionerna själva för atl
staten icke skulle bli beskylld för favoriserande eller monopolskapande.

Vetskap om att utredning pågått angående möjligheterna att eventuellt
centralisera den statliga försöksdj ursanskaffningen hade av allt att döma
spritt sig bland de enskilda uppfödarna i landet. Härom vittnade ett flertal
förfrågningar om vad utredningen givit för resultat. Även om detta icke
blivit särskilt radikalt, torde utredningen emellertid — enligt promemorian
ha utövat en för köparna gynnsam inverkan på marknaden i fråga om,
bl. a., prissättningen. Prisfrågan kunde därför icke sägas vara något direkt
skäl för en centralisering av djuranskaffningen.

Tanken på en centralisering av den statliga anskaffningen av försöksdjur
liksom även av upphandlingen av olika slag av foder och strö borde
sålunda tills vidare anstå och dittillsvarande system bibehållas under beaktande
av i promemorian gjorda erinringar.

Med hänsyn till resultatet av utredningen ansåg sig sakrevisionen sakna
anledning att framlägga några på utredningen grundade förslag till åtgärder
i berörda hänseenden. Under hösten 1951 samt påföljande år höllos emellertid
inom revisionens kansli överläggningar med olika uppfödare i syfte
att åstadkomma eu begränsad centralisering av anskaffningen av möss.
Överläggningarna ledde emellertid icke till praktiska resultat.

Statens bakteriologiska laboratorium, som har den utan jämförelse största
anskaffningen av djur av alla statliga institutioner, har dels gjort försök
med egen musavel, dels haft sin musavelverksamhet utlämnad på eu -

269

treprenad. I båda fallen har verksamheten enligt uppgift visat sig mindre
lönande än man från början kalkylerat med. Numera köper laboratoriet i
huvudsak sina möss från eu leverantör i Stockholm. I enstaka fall importeras
möss från Danmark.

Som ett led i beredningen av förevarande ärende har sakrevisionens kansli
under hand tagit kontakt med eu del av de statliga institutioner, som använda
försöksdjur i sin verksamhet. Därvid ha i stort sett framförts samma
argument mot eu centraliserad djuranskaffning som redovisats i den berörda
promemorian. Man har sålunda hänvisat till bl. a. olämpligheten av
monopol för en eller ett fåtal djuruppfödare, det mycket starkt växlande
behovet av försöksdjur och faran för epidemiska sjukdomar med för försöksverksamheten
vittgående konsekvenser. Man har även ställt sig avvisande
till det av revisorerna framförda förslaget att den myndighet, som
har största behovet av visst slag av djur, skall ha hand om anskaffningen
och vården av detta djurslag även för andra institutioners räkning.

Av det anförda framgår, att fördelarna med en centralisering av djuranskaffningen
vid statliga institutioner skulle motverkas av avsevärda nackdelar.
Enligt sakrevisionens mening vore det dock ändamålsenligt att — på
sätt riksdagsrevisorerna förordat som ett av alternativen för frågans lösning
— vederbörande förbrukare vid sin djuranskaffning anlitade en institution
med omfattande upphandling av försöksdjur som rådgivande organ i
fråga om lämplig inköpskälla, prissättning in. in. Sakrevisionen anser sig
sakna erforderligt underlag för att laga ställning till frågan, huruvida det
måhända vore lämpligt att gå ännu ett steg på den antydda vägen och utrusta
den »centrala» institutionen med viss direktivrätt i frågor rörande
inköp och vård av djuren in. in. Därest emellertid vissa samordnande funktioner
anses böra tilläggas någon större institution, synes — såvitt sakrevisionen
kan bedöma — statens bakteriologiska laboratorium i första hand
böra komma i fråga härför.

I detta sammanhang vill sakrevisionen framhålla angelägenheten av att
möjligheterna bättre än för närvarande tillvaratagas att centralisera djurinköpen
vid en och samma myndighet, så att exempelvis icke varje institution
vid en högskola företager sina inköp utan sammanhang med motsvarande
inköp för andra till högskolan hörande institutioner. Lämpligen
synes den ordningen böra införas, att varje myndighet med flera institutioner
eller avdelningar, där vetenskapliga försök med djur bedrivas, träffar
gemensamt avtal om inköp av visst eller vissa slags djur för samtliga institutioner
eller avdelningar vid myndigheten i fråga.

Med hänsyn till bl. a. resultatet av den tidigare berörda utredningen angående
eventuell centralisering av djuranskaffningen vid de statliga institutionerna
är revisionen icke beredd att tillstyrka en utredning i frågan med
vidare syften än att skapa viss samordning av verksamheten mellan olika
myndigheter samt inom myndigheter, som innefatta ett flertal olika institutioner
eller avdelningar.

Vad gäller frågan om planeringen av lokaler för försöksdjur ansluter sig
sakrevisionen till vad riksdagsrevisorerna anfört, såvitt avser institutioner,
som äro belägna på mindre avstånd från varandra, och främst sådana, som
tillhöra samma undervisningsanstalt m. in.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande förste revisor Ehrén. I övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef. Stockholm den 25 januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

270

Statens organisationsnämnd

Revisorerna har påvisat att inköp, härbärgering, utfodring och skötsel av
försöksdjur är en i ekonomiskt avseende icke obetydlig fråga. Organisationsnäxnnden
tillstyrker därför att det närmare utredes huruvida mera ekonomiska
former än de nuvarande kan åstadkommas för denna verksamhet.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande tf. kanslichefen P. Tammelin. Stockholm den 27
januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Kanslern för rikets universitet

1 ärendet ha infordrade yttranden (bilagor A—H) avgivits av rektorsämbetena
vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg — efter hörande av
respektive medicinska fakultet — karolinska medikokirurgiska institutets
lärarkollegium, rektorsämbetet vid Stockholms högskola -— efter hörande avprofessorerna
O. Lindberg och K. G. Liining — organisationskommittén för
den medicinska högskolan i Umeå — efter hörande av ämnesrepresentanterna
— samt rektorsämbetena vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och
Malmö.

Med överlämnande av dessa yttranden får jag för egen del anföra följande.

Såsom framgår av nyssnämnda yttranden är sättet för anskaffandet och
hållandet av försöksdjur icke helt tillfredsställande. En mera rationell utformning
av denna verksamhet med något slag av samordning på förbrukarsidan
synes enligt min uppfattning böra komma till stånd. Någon centraliserad
leveranskälla i form av egen uppfödning eller inköp och lagring av djur
från enskilda uppköpare bör emellertid icke förekomma. I likhet med vad
flertalet hörda anfört torde man med hänsyn till risken för infektioner, som
i stora djurkolonier kan få katastrofal omfattning, undvika sammanförandet
av djur i alltför stora enheter. Den lämpligaste lösningen av problemet synes
vara ett förmedlingsorgan för kontakten mellan producenter och förbrukare.
Delta organ borde kunna såsom jämväl rådgivande och kontrollerande organ
även väsentligt bidraga till en förbättring av produktionen av försöksdjur.

Vad beträffar tillgodoseendet av lokalutrymmen för försöksdjur vid lärosätena
torde vad ovan anförts rörande smittorisken tala mot en alltför långt
driven centralisering härutinnan.

Hela det av riksdagens revisorer upptagna problemkomplexet är myckel
svåröverblickbart och av skiftande karaktär och torde — såsom revisorerna
framhållit — påkalla en prövning i ett sammanhang. Jag tillstyrker därför,
att eu utredning kommer till stånd. Utredningen bör vara förutsättningslös.
Stockholm den 29 januari 1960.

HARALD CRAMÉR

Harald Htiggquist
Bilaga A

Yttrande från rektorsämbetet vid Uppsala universitet

Rektorsämbetet, som i ärendet hört medicinska fakulteten, får härmed såsom
infordrat yttrande hänvisa till vad fakulteten anfört enligt bilagda (bilaga
a) utdrag av fakultetens i ärendet förda protokoll. Uppsala den 22 januari
1960.

271

Bilaga a

Yttrande från medicinska fakulteten i Uppsala

Inledningsvis vill fakulteten konstatera att den gärna stödjer den föreslagna
utredningens syfte att göra anskaffningen och hållandet av försöksdjur
billigare och bekvämare för förbrukarna. Allt är inte bra på detta område.
Emellertid vill fakulteten understryka den ytterst varierande situationen vid
olika typer av institutioner. En typ av institution är t. ex. bakteriologiskserologiska
laboratorier, som bedriver diagnostik och produktion av sera och
biologiska preparat. Dessa ha en relativt litet fluktuerande och i varje fall
tämligen förutsebar förbrukning av stora mängder djur. Andra institutioner
t. ex. vissa grundforskningsinstitutioner har en förbrukning av de olika slagen
av försöksdjur som undergår mycket stora fluktuationer på kort varsel.
Det är därför nödvändigt att redan i utredningen dessa olika typer av förbrukare
äro representerade.

Fakulteten har betänkligheter mot alltför långt driven centralisering vid
såväl uppfödning som upphandling. När det gäller uppfödning vore säkert
sammanförandet till en enda stor enhet för uppfödning av ett bestämt djurslag
en mycket farlig åtgärd. Det är i längden oundvikligt att epidemier utbryta
bland djuren, och ett temporärt produktionsstopp i den helt dominerande
enheten skulle starkt störa arbetet på många institutioner. För produktion
av de små laboratoriedjuren — möss, råttor och marsvin — bör det därför
finnas ett ej för litet antal ganska stora enheter men ingen alldeles dominerande.
När det gäller upphandling av djur från olika håll anser fakulteten atl
ett sammanförande av djur från olika håll före distributionen vore ett direkt
felgrepp, eftersom det skulle medföra att infektioner från en leverantör finge
tillfälle att sprida sig till de flesta institutioner. Däremot föreställer sig fakulteten
att en förmedlingscentral skulle kunna bli till nytta, vilken ombesörjer
kontakten mellan förbrukare och producenter utan att direkt hantera
djuren.

Ett särskilt problem är anskaffningen av hundar och kattor. Enligt erfarenheter
från utlandet är det på grund av kostnaderna uteslutet att lita till
uppfödning av dessa djur direkt för täckande av den vetenskapliga förbrukningen.
En ändring av nuvarande förfaringssätt vid tillvaratagande och avlivande
av herrelösa hundar och kattor är högeligen påkallat så att dessa djur
kunna utnyttjas för vetenskapliga ändamål.

Beträffande sammanförandet av de olika institutionernas djurstallar vill
fakulteten framhålla, alt höggradig centralisering inte är att tillråda på grund
av risken för stora okontrollerbara epidemier. Någon garanti för en billigare
produktion eller djurhållning är det heller inte självklart att en sådan centralisering
skulle medföra. En viss centralisering med ett gemensamt djurhus
för en grupp närliggande institutioner kan dock förordas och har också
planerats förvissa av fakultetens institutioner. De absolut nödvändiga anordningarna
för att hindra smittspridning gör emellertid detta till ett relativi
dyrbart bygge.

Det torde framgå redan av det anförda att hela problemkomplexet är så
svårövcrblickbart och av så skiftande karaktär att utredningen, om den kommer
till stånd, bör vara förutsättningslös. Uppsala den 18 januari 1960.

Bilaga f)

Yttrande från rektorsämbetet vid Lunds universitet

Rektorsämbetet vid Lunds universitet får efter hörande av medicinska fakulteten
(bilaga b) framhålla, att frågan om tillgodoseende av lokalutrymmen
för försöksdjur är långt ifrån löst.

Rektorsämbetet hemställer att Kanslern ville föreslå att en särskild utredning
i ärendet kommer till stånd. Lund den 2(i januari 1960.

272

Bilaga b

Yttrande från medicinska fakulteten i Lund

Medicinska fakulteten, som anmodats inkomma med yttrande över skrivelse
av riksdagens revisorer angående inköp av djur för vetenskapliga försök
m. m., vill påpeka, att frågan om tillgodoseende av lokalutrymmen för
djur är långt ifrån löst. Fakulteten tillstyrker en utredning av ärendet. Lund
den 21 januari 1960.

Bilaga C

Yttrande från rektorsämbetet vid Göteborgs universitet

Rektorsämbetet har införskaffat ett yttrande (bilaga c) i ärendet från
medicinska fakulteten.

Ämbetet får med överlämnande av nämnda yttrande för egen del ansluta
sig till de av fakulteten framförda synpunkterna. Göteborg den 23 januari
1960.

Bilaga c

Yttrande från medicinska fakulteten i Göteborg

Det torde vara riktigt att de direkta kostnaderna för inköp av djur, åtminstone
vad beträffar en del djurslag, skulle kunna nedbringas något
genom en rationalisering. Dock synes ej centraliserade inköp genomgående
vara önskvärda bl. a. av följande skäl.

Även om det vore möjligt att i någon mån nedskära djurpriserna genom
mera omfattande inköp per leverans, så torde detta dock för många institutioner
stundom medföra olägenheter av olika slag såsom t. ex. att djuren
tillföras institutionerna vid en olämplig tidpunkt. Detta skulle få till följd
indirekta kostnadsökningar och ökat arbete med djurvården. Dessutom må
påpekas att vid ett flertal undersökningstyper vore det nära nog omöjligt
att på förhand avgöra hur många djur som erfordrades. Vid centraliserade
inköp kunde tendensen då lätt bli att alltför många djur beställdes för att
därigenom säkra ett visst projekt.

Vid såväl näringsfysiologiska som andra typer av djurstudier, t. ex. när
genetiska synpunkter vid tumörforskning är ett vitalt moment, tillkomma
särskilda krav på försöksdjur, som gör det nödvändigt för institutionen att
bedriva egen djuravel. Vid näringsfysiologiska experiment användas oftast
växande råttor som försöksdjur. Det är därvid väsentligt att djuren äro
så enhetliga som möjligt. Vid dessa försök komma inavlade råttstammar
till användning, varvid eftersträvas att hålla djuren fria från infektioner.
I många fall måste djuren vara så enhetliga, att endast djur från kullar
med t. ex. 8 ungar uttages. Detta nödvändiggör en noggrann bokföring av
avelsdjur och avkomma.

Vid de flesta djurförsök är det naturligtvis av väsentlig betydelse att infektionsfria
djur användas. Näringsfysiologiska försök äro ofta utpräglade
långtidsförsök — kanske generationsstudier — och särskilt i sådana fall
kunna parasitsjukdomar hos djuren influera på försöksresultaten. Dylika
sjukdomar äro vanliga och ibland svåra att upptäcka. När det gäller den
s. k. hämobarthonella infektionen, kan denna t. ex. endast diagnostiseras
genom mjältextirpation. Barthonellainfekterade djur få då en hämoglobi -

273

nuri och avlida en tid efter operationen. Det är uppenbart att ovan framförda
krav på enhetlighet och största möjliga frihet från parasitsjukdomar
äro omöjliga att upprätthålla vid centrala inköp av försöksdjur. Forskaren
måste vid de flesta näringsfysiologiska studier noga känna sin djurstam.

Vad beträffar leveranser av kattor och hundar är vederbörande institution
för närvarande tvingad att själv ombesörja djuranskaffningen, enär
det helt saknas möjligheter och erfarenhet av att för vetenskapligt bruk
uppföda dylika djur. Försök pågå i liten skala vid fakulteten i samarbete
med intresserad privatman för att utröna möjligheterna för en sådan avel.
Slår försöket väl ut, planeras en utbyggnad av denna avelsverksamhet för
att om möjligt tillgodose fakultetens behov av djur. Dylik försöksverksamhet
är emellertid oundgängligen nödvändig, innan planering av större avelsanstalter
för kattor och hundar igångsättes.

Då det gäller anskaffning av djur för vetenskapliga försök, kan den
omedelbara kostnadsfrågan icke behandlas som ett separat problem, bl. a.
emedan själva kostnaden för djurens inköp till ett experiment i flertalet
fall är en liten bråkdel av experimentets totalkostnad, d. v. s. då arbetslöner,
apparatur m. in. inräknats. Även om någon inbesparing åstadkommes
genom centralisering av uppköp och leveranser, kommer denna, såsom
ovan påpekats, att leda till åtskilliga extrakostnader, t. ex. på grund
av viss försening i leveranserna av djur till de olika institutionerna, vilket
i sin tur kan leda till att många arbetsdagar, avsedda för experimentellt
arbete, icke kunna rationellt utnyttjas. Hänsyn får därför även tagas till
de stora indirekta kostnader, som uppstå i och med att institutionernas
arbetskapacitet icke till fullo utnyttjas. Ett laboratorium och dess personal
drar kostnader, även när experiment ej pågår.

Frågan om smidighet och snabbhet i leveranserna synes därför fakulteten
vara oerhört mycket viktigare än själva kostnaden för inköp av djur.
En statlig försöksverksamhet med viss djuravel vore önskvärd om den huvudsakligen
inriktades härpå. Allt inräknat betyder nämligen smidiga djurleveranser
att ett forskningsprojekt i allmänhet kan genomföras till lägre
totalkostnad, även om inköpspriserna på djuren är högre.

Beträffande djurvården torde för större institutioner med stor förbrukning
av djur den enda rimliga lösningen vara att de ha egna, separata
djurstallar inom institutionsområdet och egen djurskötare. Erfarenheten
visar att detta system är klart överlägset ur alla synpunkter, även de ekonomiska.
Annorlunda förhåller det sig med institutioner, som blott i mindre
utsträckning och mera tillfälligt använda djur. I sådana fall torde det
vara rationellt att institutionerna, åtminstone då de äro placerade i närheten
av varandra, ha gemensamma djurstallar eller att de, i den mån
plats finnes, kunna anlita de större institutionernas djurstallar. Göteborg
den 22 januari 1960.

Bilaga I)

Yttrande från lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

Med anledning härav får institutets lärarkollegium, till vilket ärendet
av rektorsämbetet överlämnats, anföra, att vid institutet gjorda erfarenheter
giva vid handen, att centralisering av här ifrågakommande djuranskaffning
är ytterst svår att genomföra och vansklig till sin nylta men
att frågan härom synes förtjänt av eu förutsättningslös utredning. De
byggnadsfrågor vid institutet, som avse nya eller utökade djuravdelningar,
18 Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. It

274

äro delvis av så brådskande art, att lärarkollegiet anser det äventyrligt att
tynga utredningen av dem med ytterligare utredningsuppgifter. Utredningen
av djuranskaffningsproblemen synes därför böra ske utan sammanhang
med pågående utredning av hithörande byggnadsfrågor. Stockholm den
21 januari 1960.

Bilaga E

Yttrande från rektorsämbetet vid Stockholms högskola

Genom remiss den 5 januari 1960 har rektorsämbetet vid Stockholms
högskola anmodats att till Eder inkomma med yttrande över vad som
anförts vid riksdagens revisorers berättelse 1959 angående inköp av djur
för vetenskapliga försök m. m. Med anledning härav får rektorsämbetet
vördsamt överlämna och hänvisa till närslutna yttranden (bilagor 1 e och 2 e)
av professorerna Olov Lindberg och K. G. Luning. I dessa yttranden instämmer
professorerna K. Myrbäck och Lars Silén. Nämnda fyra professorer
företräder de ämnen vid högskolan inom vilka användning av djur
för vetenskapliga försök förekommer. Stockholm den 22 januari 1960.

Bilaga 1 e

Yttrande från professor O. Lindberg

Som utredningen påpekar är erfarenheterna av privata djuruppfödare
ej alltid de bästa. En väg att förbättra detta tillstånd skulle kunna vara
en central uppfödning av djur i statlig regi. Även om många faktorer tala
för en sådan lösning, finns dock vissa allvarliga argument däremot. Så är
det knappast möjligt att genom en sådan organisation förse t. ex. zoologerna
med det stora artantal av begränsad individmängd, som behövs för
deras försök. Vidare är det tvivelaktigt om det skulle gå att nämnvärt
sänka priserna på försöksdjuren med detta system. Privata kalkyler från
egen uppfödning och från stora anläggningar i U. S. A. tyder på att det
ej är möjligt.

Den största faran med en centralisering skulle dock vara risken för
epizootier. Konsekvenserna av en allmän infektion i en central anläggning
för djuruppfödning skulle kunna bli katastrofala för den forskning, som
baseras på djurförsök.

Det förslag, som förefaller mest tilltalande, är tillsättandet av ett organ,
vars uppgift skulle vara att utöva kontroll över djuruppfödningen och hos
vilket forskarna skulle få hänvisning till var de billigast och bäst kunde
inköpa sina försöksdjur.

Någon inskränkning i de enskilda institutens möjligheter att själva hålla
djuravel får ej ske, då ofta djuruppfödandet i sig självt ingår i forskningsarbetet.
Så kräver t. ex. studier över fosterutveckling, hormonell reglering,
äldringsprocesser och nutrition tillgång till en väl utbyggd djuravel.

Frågan om djurhus för institutioner inom det blivande Stockholms universitet
bör med denna bakgrund tas upp i samband med universitetets
planläggning och utflyttning till Frescati. Stockholm den 18 januari 1960.

275

Bilaga 2 e

Yttrande frun professor K. G. Liining

Två i princip olika alternativ har framlagts, varav det ena kan uppdelas
i två grupper.

1. Centraliserad leveranskälla

a) Egen uppfödning

b) Inköp och lagring av djur från enskilda uppköpare

2. Rådgivande kontaktorgan mellan uppfödare och förbrukare.

Mot ett arrangemang enligt alt. 1 kan allvarliga invändningar göras i första
hand på grund av risken för infektioner, som i stora djurkolonier kan få
katastrofal omfattning. Detta gäller i synnerhet, om man skulle tänka sig
en lösning enligt alternativ 1 b med inköp från olika uppfödare och därefter
distribution till förbrukarna från en central lagringsstation. Vad beträffar
kostnaderna för en egen uppfödning, jämfört med inköp av enskilda uppfödare,
har jag vad det gäller möss gjort en beräkning, att på produktionsenheter
på upp till 100 000 möss per år skulle man med hänsyn tagen till
avskrivning av byggnader icke i väsentlig grad understiga det pris enskilda
uppfödare betingar sig. ... ... . ... ....

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att jamfora med.förhållandena
vid det stora amerikanska cancersjukhuset vid Bethesda. Där finns en
jättestor anläggning för uppfödning av olika laboratoriedjui, men trots
det har de enskilda forskarna för sina speciella behov egna större eller
mindre kolonier. Produktionen från den stora centrala anläggningen går i
huvudsak till rutinundersökningar. Med detta vill jag framhålla nödvändigheten
av att möjlighet bereds för forskare att efter sina olika behov
hålla, och i viss utsträckning producera, sina egna försöksdjur.

Det andra alternativet, som innebar uppsättandet av ett rådgivande kontaktorgan
mellan uppfödare och förbrukare, skulle genom auktorisering
och fortlöpande kontroll av uppfödarna i väsentlig grad kunna bidra till en
förbättring av produktionen av laboratoriedjur samt genom sin centrala
ställning underlätta anskaffning av djur.

En sådan organisation skulle även underlätta kontakten mellan de lai)oratorier
som i sin verksamhet producerar möss i stället för förbrukar, \id
Laboratoriet för strålningsgenelik, sker det eu produktion av djur, dar
själva produktiviteten är det som är av intresse. Det rör sig om en årsproduktion
om 10—20 000 djur, som kunde komma till användning vid andra
institutioner. Hittills har en stor del av produktionen kunnat nyttjas vid
Försvarets forskningsanstalt, men ytterligare djur skulle kunna ställas till
andra forskares förfogande.

Som min uppfattning får jag därför tillstyrka tanken pa organisation av
ett rådgivande organ, som kontrollerar uppfödare och som förmedlar kontakt
mellan uppfödare och förbrukare. Stockholm den 15 januari 1900.

Bilaga F

Yttrande från organisationskommittén för den medicinska högskolan i
Umeå

Kommittén får härmed såsom remissvar överlämna ämnesrepresentanternas
vid den medicinska högskolan i Umeå bifogade (bilaga t) yttrande i
ärendet. Stockholm den 21 januari 1960.

276

Bilaga f

Yttrande från ämnesrepresentanterna vid den medicinska högskolan i Umeå

De första professorerna vid medicinska högskolan i Umeå tillträdde sina
befattningar vid början av år 1959, och högskolan befinner sig sålunda under
uppbyggnad. Detta och brist på lokaler gör att den djurexperimentella
verksamheten här knappast bär börjat. Svaren på frågorna 1—8 torde därför
sakna praktiskt värde för en framtida bedömning.
ad 1) Ja.

ad 2) Ja. (Hitintills patologiska inst.; öronkliniken och medicinska kliniken.
)

ad 3) Experimentell forskning.
ad 4) Professorn i patologi.

ad 5) Ja. Hitintills har djur ej inköpts från utlandet.
ad 6) Hitintills icke.

ad 7) Genom tillmötesgående från tandläkarinstitutet har del av dess under
hösten 1959 i bruk tagna djuravdelning varit disponibel för medicinska
högskolan. Denna avdelning är belägen i ett under uppförande
varande djurhus. En djurskötare är för närvarande tillfälligtvis
anställd för tandläkarinstitutets och medicinska högskolans
räkning.
ad 8) a) 0

b) 0

c) ?

d) 0

ad 9) Ja. Utöver under uppförande varande djurhus, som måhända kan
vara disponibelt våren 1961 behövs för den medicinska högskolan
avsevärt större djurutrymmen. Denna fråga håller för närvarande
på att närmare utredas och någon kostnadsberäkning har ännu ej
gjorts.

Några mera allmänna synpunkter på framförallt djuranskaffningsproblemet
önska ämnesrepresentanterna dock framföra.

Vid en nystartad medicinsk högskola i denna del av landet torde djuranskaffning
kunna förutses bliva ett svårbemästrat problem.

l:a En viss djuruppfödning av små försöksdjur (råttor, möss, hamster,
höns) i egen regi torde för genomförande av vissa forskningsprojekt vara
en nödvändighet. Denna uppfödning kan antingen ske i egen regi (varje
forskare) eller centralt för högskolan, eventuellt för ännu större enheter
under förutsättning att uppfödningskapaciteten är tillräcklig.

2:a Vad gäller medelstora försöksdjur, kaniner, kattor, hundar, höns
m. m. torde för Umeås del stora anskaffningssvårigheter vara att vänta.
Vissa svårigheter har redan gjort sig gällande. Erfarenheten från andra
universitet visar också att försörjningen med försöksdjur av denna typ blivit
ett allt större problem och att ibland djurförsök måst uppskjutas på
grund av brist på försöksdjur.

Ett ytterligare problem i detta sammanhang är icke sällan att erhålla
friska försöksdjur respektive för vissa undersökningar försöksdjur från
samma syskonkull.

Detta och vad övrigt tidigare framförts torde starkt tala för djuruppfödning
centralt i högskolans eller annan myndighets regi för att kunna tillgodose
högskolans behov av friska försöksdjur av känd ålder och härstamning.
Umeå den 19/1 1960.

277

Bilaga G

Yttrande från rektorsämbetet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

I likhet med vad i riksdagens revisorers berättelse yttrats får rektorsämbetet
vid tandläkarhögskolan i Stockholm såsom sin mening anföra att
frågorna om anskaffning av försöksdjur samt om tillgodoseende av lokalutrymmen
för djuren böra göras till föremål för utredning och prövas i ett
sammanhang.

Beträffande användningen av försöksdjur och verksamhetens organisation
m. in. vid tandläkarhögskolan hänvisas till de uppgifter som lämnats
till revisorerna i skrivelse den 31 augusti 1959. Avskrift av denna skrivelse
bifogas.1 Stockholm den 19 januari 1960.

Bilaga H

Yttrande från rektorsämbetet vid tandläkarhögskolan i Malmö

Vid tandläkarhögskolan i Malmö finnes ett djurlaboratorium, som inrättades
i samband med högskolans tillkomst. Utrymmesmässigt torde det med
vissa moderniseringar och hygieniska förbättringar vara tillräckligt för
högskolan under överskådlig tid. Personalfrågan är däremot aktuell och
brännande. Då verksamheten sker intermittent med ojämn belastning hav
det varit högskolan möjligt att bereda utrymme i någon mån för experimentalkirurgisk
verksamhet som bedrives vid Malmö Allmänna Sjukhus’
kirurgiska universitetsklinik. Detta har då även haft den fördelen med sig
att extra djurskötarhjälp kunnat erhållas för avlastning av den på stat anställde
djurskötarens orimligt stora arbetsbörda.

De djur med vilka det arbetas på högskolan, äro huvudsakligen smådjur,
såsom guldhamster, råttor, marsvin och kaniner. Hundar användas även i
viss utsträckning. Smådj ursförsöken laborera ofta med större enhetliga
grupper av djur. Beträffande råttor möter f. n. ingen svårighet att anskaffa
sådana i lämpliga mängder och kvaliteter. Guldhamster är däremot ett försöksobjekt,
som ej finnes att tillgå på samma sätt, utan försöksgrupperna
måste framkomma genom avel på institutionen. Det torde därför förekomma,
att svårigheter uppstå att erhålla lämpliga djur, då framför allt guldhamster,
i tillräckligt antal för en planerad undersökning. Det har å andra
sidan även hänt att andra institutioner som fått överskott på sådana djur
erbjudit högskolan dem, vid tillfällen då något behov ej förelegat för högskolan.

Det skulle säkert vara till fördel, om inköp av dessa smärre försöksdjur
kunde göras från anstalt, som hade kompetens och möjlighet att målmedvetet
driva avel med försöksdjur för olika ändamål. För högskolan som är en
liten enhet med ett relativt begränsat behov av djur, synes det vara tämligen
likgiltigt, huruvida en eller flera sådana anstalter finnas och var de i så
fall äro belägna. Huvudsaken är, att de kunna garantera tillförsel av fullgoda
djur med i förekommande fall lämpliga arvsanlag.

Rektorsämbetet anser sig inte kunna taga ställning till huruvida uppfödningsverksamheten
bör vara anförtrodd statlig institution eller omhänderhavas
av privat verksamhet under lämplig kontroll. Enligt högskolans erfarenhet
finnas privata företag som tillhandahålla vissa smärre djur av
föredömligt god kvalitet.

Beträffande uppfödning och handel med hundar och katter, av vilka hit 1

Ej avtryckt.

278

tills endast hundar använts på högskolan, kan man ställa sig tveksam, huruvida
det är lämpligt och ekonomiskt försvarbart att anordna centraliserad
avel av dessa djur för vetenskapligt ändamål. Ä andra sidan äro nuvarande
förhållanden icke hållbara i längden. Den handel med dessa djur som
för närvarande förekommer, förefaller ibland vara av dubiös karaktär.

Det legitima behovet av försöksdjur måste kunna tillfredsställas på ett
rationellt men för opinionen ej alltför stötande sätt. Tänkbart vore att rekvisition
av större försöksdjur kunde ske till någon central instans, statlig
eller privat, som hade kontakt med vederhäftiga uppfödare och försäljare
och som därigenom kunde lämna anvisning på lämpligt inköpsställe. Eu
utredning av och sanering av handeln med försöksdjur av sällskapsdjurskategori
synes vara påkallad. Malmö den 19 januari 1960.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

Styrelsen, som inhämtat yttrande (bilaga) i ärendet från lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsöks lärarkollegium, får, med överlämnande
av detta yttrande, åberopa detta som eget utlåtande.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad ordförande
samt styrelsens samtliga ledamöter med undantag av vice ordföranden generaldirektör
Norup. Uppsala den 1 februari 1960.

OLOV RYLANDER

Ragnar Widén

Bilaga

Yttrande från lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök Både

med hänsyn till värdet och skötselkostnaderna utgöres den övervägande
delen av försöksdjur vid Kungl. lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök av idisslare, svin och höns. För dessa djurslag synes någon
central uppfödning eller upphandling icke vara avsedd eller behövlig.

De djurslag, som vanligen betecknas som laboratorieförsöksdjur förbrukas
vid högskolan endast i relativt ringa omfattning. Om emellertid en central
uppfödning eller upphandling av laboratorieförsöksdjur kunde anordnas,
skulle detta sannolikt för vissa av högskolans institutioner innebära en
del fördelar.

Behovet av försöksutrymmen och djurstallar skulle dock icke påverkas
härav.

I den mån som en central uppfödning av laboratoriedjur kan förväntas
leda till ett för olika ändamål bättre lämpat djurmaterial synes en sådan
central uppfödning vara väl motiverad. Uppsala den 23 januari 1960.

Styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

De av revisorerna berörda förhållandena i fråga om inköp av djur för
vetenskapligt ändamål undandrar sig forskningsanstaltens bedömande. Till
frågan om behovet av nya eller utvidgade djurstallar vill forskningsanstal -

279

ten endast meddela, att den i samband med prövning av hela djurfrågan och
vad därmed sammanhänger kan lämna uppgifter i anslutning till planering
av djurstallsutrymmen. Lund den 29 januari 1960.

A. ÖRBORN

Stig Sagnert

Veterinärstyrelsen

De kostnadssynpunkter revisorerna anför i fråg''a om anskaffning av försöksdjur
synes otvivelaktigt motivera en samordning av organisationen och
inköpskällorna, önskemål härom har också från andra håll framförts vid
upprepade tillfällen. En undersökning i ämnet utfördes bl. a. år 1956 av
statens medicinska forskningsråd. Denna syftade närmast till inrättande a^
en central uppfödningsanstalt, ett projekt som också diskuteras av revisorerna.
Enligt veterinärstyrelsens mening är härvid alternativet med flera
anläggningar att föredraga framför en enda uppfödningsanstalt, som även
om den förlägges centralt, måste medföra transportbesvärligheter och framförallt
genom sin storlek ge anledning till att infektioner och andra sjukdomsutbrott
bland djurbeståndet får synnerligen vittgående konsekvenser.

Från vetenskapsmännens sida har emellertid anförts även andra motiv
för införande av en bättre ordning än de av revisorerna redovisade synpunkterna,
förhållanden som dock på längre sikt torde få anses ha minst lika
stor ekonomisk betydelse. Man har pekat på nödvändigheten av att erhålla
genetiskt rena stammar, på förekomsten av infektion bland de inköpta djuren,
på dålig kondition av andra orsaker hos dessa. Svårigheten att få tag
på ur försökssynpunkt lämpliga raser och djur i lämplig ålder har också
redovisats, liksom även den mycket ojämna tillgången. Veterinärstyrelsen
vill härutöver ytterligare peka på de missförhållanden vid anskaffning och
transport av djuren, som av och till påtalas.

Lämpligt dimensionerade, centrala uppfödningsanstalter med tillgång till
veterinär sakkunskap och genom vilka även erforderliga inköp kunde ske,
borde härvid kunna medverka till en förbättring av nyssnämnda, icke tillfredsställande
förhållanden.

Vad ovan sagts avser huvudsakligen mindre djur. Anskaffning av större
djur torde fortfarande få ske genom inköp. Nämnvärda vinster genom centralisering
av dessa synes knappast vara att vänta.

Mot det av revisorerna framförda uppslaget med gemensamma djuravdelningar
vid skilda lärosäten för djur i pågående försök är veterinärstyrelsen
mera tveksam. Olägenheterna härav för forskarna vid mer eller mindre avlägsna
institutioner är uppenbar. Det torde också ofta bli svårt att tillgodose
olika önskemål angående isolering m. m.

Under hänvisning till vad ovan anförts får veterinärstyrelsen sålunda tillstyrka
att frågan utredes närmare, varvid styrelsen förutsätter att veterinär
sakkunskap får medverka. Stockholm den 27 januari 1960.

GÖSTA BJÖRKMAN

Sune Hijdén

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt

Styrelsen vill till förtydligande av riksdagsrevisorernas uppgift om kostnaderna
för djurhållning vid veterinärmedicinska anstalten framhålla, all,
vad angår anstalten, de i ovannämnda berättelse under rubriken utfodring
och skötsel upptagna kostnaderna inkludera avlöningskostnader.

280

Vad härefter angår den av revisorerna verkställda utredningen, framgår
att behovet av försöksdjur vid olika vetenskapliga institutioner i landet är
mycket stort och att de utgifter som statsverket får vidkännas i samband
med hithörande verksamhet representera högst betydande belopp. Med
hänsyn härtill och då synnerligen skiftande förhållanden påvisats råda vid
olika institutioner såväl beträffande anskaffningen av djur som inhysning
och skötsel av desamma synes det ur flera synpunkter angeläget, att ifrågavarande
verksamhet gives en såvitt möjligt rationell, ekonomiskt försvarbar
utformning. Vid de överväganden rörande hithörande problem, vilka
gjorts såväl tidigare exempelvis år 1956 inom statens medicinska forskningsråd
som nu av riksdagens revisorer, har frågan om en centralisering av
djuruppfödningen fått en dominerande betydelse. Såsom framgår av härvid
fogat (bilaga) yttrande till medicinska forskningsrådet den 5 december
1956 bär anstalten för egen del inte ansett sig ha mycket att vinna genom
anslutning till en för ett flertal institutioner avsedd centraliserad uppfödning.
Från anstaltens sida har härvid bland annat framhållits de ökande riskerna
för infektioner i större djurfarmar samt de förödande verkningar,
som lätt kunna uppstå för många institutioner genom sjukdomsutbrott i en
centraliserad djuruppfödning.

I här föreliggande utredning ha riksdagens revisorer emellertid i huvudsak
endast diskuterat olika alternativa förslag till lösning av problemen, och
revisorerna ha för erhållande av en slutgiltig lösning åsyftat en närmare utredning
av förhållandena vid de olika myndigheterna m. fl. Av särskild
betydelse härvidlag har ansetts vara att undersöka möjligheten till en samlande
lösning av olika aktuella byggnadsfrågor avseende den djurexperimentella
verksamheten. Då även anstaltsstyrelsen anser det av riksdagsrevisorerna
insamlade materialet otillräckligt för här avsedda slutliga överväganden
— bland annat saknas från de flesta myndigheter uppgifter om
av dem ev. önskade organisationsändringar — finner styrelsen revisorernas
förslag om en allsidig utredning av samtliga hithörande frågor mycket befogat
och vill därför tillstyrka detsamma. Härvid får styrelsen särskilt betona
angelägenheten av att veterinärmedicinsk sakkunskap kommer att ingå
i utredningen.

I detta ärendes handläggning ha förutom undertecknade deltagit professorn
N. Lagerlöf och länsveterinären I. Lauritzson. Stockholm den 30 januari
1960.

GÖSTA BJÖRKMAN

Hans-Jörgen Hansen Richard Jobson

Bilaga

Yttrande från statens veterinärmedicinska anstalt

Vid anstalten finnas särskilda, modernt inredda lokaler för uppfödning
av försöksdjur, och erforderligt antal djurvårdare för denna detalj äro upptagna
i anstaltens personalstat. Anstalten har också kunnat göra sig självförsörjande
i avseende å behovet av möss, marsvin och kaniner. Därför föreligger
från anstaltens sida icke något intresse, att uppfödningen av försöksdjur
för anstaltens behov skall förflyttas till en centraliserad, för ett
flertal institutioner avsedd större farm.

Till anstaltens ställningstagande har härvid icke endast bidragit en kanske
förklarlig motvilja mot att nedlägga en servicedetalj, som fungerat i

281

stort sett tillfredsställande, och att därigenom även komina att ställas inför
risken att behöva göra vissa personalindragningar. Anstalten hyser dessutom
den uppfattningen, att ju större anslutning av djur som åstadkommes,
desto större bli också riskerna för infektioner, vartill kommer att vid
sjukdomsutbrott i en centraliserad djuruppfödning djurleveranserna till
samtliga av denna uppfödning beroende institutioner kan stoppas och på
så sätt få förödande verkningar.

Emellertid torde en i viss mån centraliserad uppfödning även kunna
medföra vissa beaktansvärda fördelar, varför anstalten icke vill avråda från
att försök med centraliserad djuruppfödning i begränsad omfattning igångsättes.
Såsom av medicinska forskningsrådet framhållits, synes nämligen
vid sådan uppfödning vissa önskvärda standardiseringsprinciper kunna tilllämpas.
Detta kommer med all sannolikhet att resultera i en förbättrad
konstans i djurmaterialet, vilket i sin tur blir fördelaktigt för resultaten,
oavsett var försök med dessa djur sker. Självfallet kommer anstalten att
om en centraliserad djuruppfödning organiseras anlita denna vid uppkommande
behov av försöksdjur med speciella egenskaper. Stockholm den 5
december 1956.

Styrelsen för veterinärhögskolan

Styrelsen får — med tillkännagivande att ärendets handläggning skett
enligt 6 § första stycket av högskolans stadgar — till remissens besvarande
överlämna ett den 12 januari dagtecknat yttrande (bilaga) från högskolans
lärarkollegium. Stockholm den 15 januari 1960.

HUGO ERICSSON

Nils Lagerlöf Stellan Bratt

Bilaga

Yttrande från lärarkollegiet vid veterinärhögskolan

I sitt uttalande framhålla revisorerna redan inledningsvis, att forskningens
successiva intensifiering kommer att medföra en stegring av omkostnaderna
för inköp, utfodring, vård och uppställning av försöksdjur. Redan
f. n. drar denna verksamhet relativt stora kostnader och med tanke på att
dessa kostnader förmodligen komma att stiga till högst betydande belopp
föreslås åtgärder i rationaliserande och besparande syfte.

Lärarkollegiet vill framhålla vikten av att det i en diskussion rörande
hithörande frågor från början klart framhålles, att eventuella rationaliseringsåtgärder
icke få inkräkta på forskningens planmässiga fortskridande
eller på dess frihet. Försöksdjuren äro ett av de medel, som stå forskningen
till buds för att nå resultat, och forskningen får självfallet icke
äventyras genom en försämring av tillgången på försöksdjur eller av deras
vård, lämplighet för speciella uppgifter etc. Alltför restriktiva åtgärder i besparande
syfte kan då lätt komma att få rent motsatt verkan.

I stort sett torde del väl kunna sägas, att de enskilda institutionernas försörjning
av experimentdjur fungerat tämligen tillfredsställande, bortsett
från anskaffandet av katter och hundar, vilket under senare år ofta tett
sig svårt. Institutionerna ha haft möjlighet att välja djurleverantör efter
eget önskemål och därigenom kunnat få djur av önskad kvalitet. Den fria
konkurrensen mellan djuruppfödarna har medfört, att prisnivån i viss mån
kunnat kontrolleras, liksom också att en viss form av individuell service
kunnat erhållas (t. ex. tillgång på djur i viss viktsklass och på dräktiga försöksdjur
etc.).

Revisorernas förslag om centralisering av försöksdjursuppfödningen avstyrker
lärarkollegiet bestämt. Stora anläggningar för uppfödning av experimentdjur
måste med nödvändighet ställa sig synnerligen kostsamma. Risken
är stor att djurstammarna inom en sådan uppfödningscentral skola
drabbas av en epizooti av ett eller annat slag, och resultatet därav bli, att
samtliga djur måste avlivas. Detta medför dels eu stor ekonomisk förlust
och dels kan den kontinuerliga tillförseln av försöksdjur till ett stort antal
institutioner plötsligt avbrytas till stort men för den pågående forskningen.
Rigorösa försiktighetsåtgärder för förhindrande av dylika farsoter måste bli
synnerligen kostnadskrävande och dessutom ställa stora krav på den djurvårdande
personalen. Även för nuvarande uppfödare med hög standard
och stora djurbesättningar ha dylika epizootier inträffat och medfört icke
blott en nedsmittning av djuren inom anläggningen utan också en spridning
av sjukdomen till institutionernas redan befintliga försöksdjur. Som exempel
på epizootiskt förlöpade sjukdomar kan nämnas paratyfus, pseudotuberkulos,
streptococcinfektioner etc. Det har erfarenhetsmässigt visat sig, att
de anläggningar, där ett mindre antal djur uppföds, i stort sett äro förskonade
från dylika allvarliga och förlustbringande infektioner.

Anordnandet av centraler, dit försöksdjur införskaffas genom köp, synes
lärarkollegiet vara behäftat med samma eller t. o. in. större smittrisker än
förslaget om centraler för djuruppfödning. En dylik inköpscentral skulle
ju dessutom i realiteten endast komma att fungera som en ytterligare kostnadskrävande
mellanhand.

Det av revisorerna antydda alternativet i enlighet med den s. k. huvudförvaltningsprincipen
kan, enligt lärarkollegiets mening, knappast medföra
några väsentliga fördelar. I princip innebär ju delta alternativ blott, att en
institution får i uppdrag att sörja för anskaffning och vård av ett visst djurslag.
För att kunna effektuera ett sådant uppdrag fordras med största sannolikhet
väsentligt utökade materiella och personella resurser för ifrågavarande
institution utan att man därför kan minska på de avnämande institutionernas
redan förefintliga resurser. Varje institution måste ju fortfarande
ha möjlighet att taga vård om försöksdjuren, dels på grund av sådana långlidsförsök,
där djuren ingå i kanske årslånga experiment och dels på grund
av att institutioner knappast kunna bedriva upphandlingen av djur enligt
någon sorts dagsbehovsprincip. Även det nu nämnda alternativet medför
förvisso risker för epizootier med åtföljande massdöd och leveransstopp.

Lärarkollegiet önskar speciellt uppehålla sig vid problemet med kattor
och hundar som försöksdjur. Här föreligga säsongbetonade anskaffningssvårigheter
och dessutom obehaget med reaktioner från allmänhetens sida
mot förment djurplågeri. Kollegiet ifrågasätter därför en utredning om hur
de olika vetenskapliga institutionernas behov av sådana försöksdjur bäst
skulle kunna tillgodoses. Här vore måhända central uppfödning att rekommendera
även om detta skulle medföra bestämda svårigheter. Dylika
»katt- eller hundfarmer» skulle dock kunna fylla ett stort behov och skulle
bl. a. kunna ge forskarna den lugnande känslan av att icke utföra försök
på ev. stulna eller bortsprungna katter eller hundar. En sanering här skulle
minska antivivisektionisternas ibland rätt besvärande agitationer och tillvitelser
mot forskarna.

Vad beträffar riksdagsrevisorernas yttrande rörande byggnader för djurexperimenten
verksamhet önskar lärarkollegiet framhålla, att det i ett icke
ringa antal fall torde bli nödvändigt att uppföra sådana byggnader för mycket
speciella ändamål. Med den höggradiga specialisering, som alltmer gör
sig gällande inom forskningen, är det knappast ägnat att förvåna att specialkrav
resas på djurhusens utformning. Som exempel kan anföras, att ve -

283

terinärhögskolans lärarkollegium nyligen till den pågående högskoleutredningen
framfört begäran om ett speciellt utrustat och inrett djurhus, avsett
för försök med radioaktiva isotoper. Experimentens art liksom de risker de
kunna tänkas medföra nödvändiggör en sådan utformning av byggnaden,
att den omöjligen kan tänkas samordnad med eller ingå i en annan byggnadskropp,
avsedd för helt andra typer av djurexperiment.

Beträffande gemensamma djuravdelningar för institutioner, som kontinuerligt
bedriva djurförsök, anser lärarkollegiet vissa nackdelar vidlåda
ett sådant arrangemang. De djurgrupper, som ingå i försök, böra i regel
hållas strängt isolerade från varandra bl. a. i avsikt att förhindra smittoöverföring.
Detta förhållande gör, att ett för flera sådana institutioner gemensamt
djurhus torde bli kostnadskrävande såväl vid uppförandet som i
den dagliga driften. Vidare bör de administrativa svårigheterna vid skötsel
av gemensamma utrymmen icke förglömmas. — Vad här ovan anförts torde
dock icke gälla för sådan djurexperimentell verksamhet, som bedrives
vid de större sjukhusen. De kliniska avdelningarna vid dessa sjukhus torde
nämligen icke kontinuerligt ha behov av försöksdjur och en centralisering
av deras djurexperimentella verksamhet skulle sannolikt komma att
medföra en rationalisering.

Lärarkollegiet önskar till sist framhålla, att hithörande frågor aro av
synnerligen komplicerad natur och att de böra bliva föremål för en allsidig
utredning. Härvid måste icke blott de organisatoriska och ekonomiska problemen
utredas utan enligt kollegiets bestämda uppfattning även mycket
stor hänsyn tagas till de påtagliga risker, som finnas för spridning av smittsamma
sjukdomar bland försöksdjuren, speciellt om dessa sammanföras i
stora enheter. Det synes kollegiet uppenbart att veterinär sakkunskap bör
vara företrädd i en sådan utredning. Veterinärhögskolan den 12 januari
1960.

Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen får, som i ärendet inhämtat bifogade yttranden (bilagor
A—C) från föreståndaren för biologiska avdelningen vid statens farmacevtiska
laboratorium och föreståndarna för kemiska och blodgruppsserologiska
avdelningarna vid statens rättskemiska laboratorium, anföra

följande. .

Statens rättskemiska och farmacevtiska laboratoriers djuravdelmngar
äro förlagda i samma våning i den för dessa institutioner gemensamma
byggnaden. Hit äro också förlagda farmacevtiska institutets djuravdelning.
Varje institution har sina lokaler för djuren, men vissa av lokalerna äro
gemensamma. Farmacevtiska laboratoriet har en djurskötare, som också
sköter farmacevtiska institutets djur. Vid rättskemiska laboratoriet svarai
en av vaktmästarna för djurvården.

Revisorerna ha framlagt alternativa förslag till centralisering av verksamheten
för anskaffning av djur. Medicinalstyrelsen delar revisorernas
uppfattning om att en samordning av anskaffningen bör komma till stånd.
Att samordna all inköps- och uppfödningsverksamhet för hela landet till
en plats torde dock icke vara lämpligt, bl. a. på grund av svårigheterna att
få kontakt med försäljare av djur inom olika områden av landet och med
hänsyn till de långa transporter, som en sådan centralisering innebär. Revisorernas
förslag att eu myndighet skulle ombesörja anskaffning av ett
visst djurslag även för andra myndigheters räkning synes, då det gäller
djur som uppfödas inom landet, på nyss angivna skäl icke ändamålsenligt.

284

Visserligen kan det tänkas att en myndighet, som har det största behovet
av ett visst slags djur, vilket inköpes från utlandet, ombesörjer anskaffning
även för andra institutioner men en dylik anordning synes icke medföra
sådana fördelar att de motväga de olägenheter, som torde uppstå för
den anskaffande myndigheten i fråga om utrymmen för djurens förvaring
och vård, distribution av djuren m. in. Medicinalstyrelsen förordar i stället
att revisorernas förslag att särskilda centraler anordnas å orter, där det
största behovet av försöksdjur föreligger, upptages till övervägande. Med
nuvarande system för anskaffning av djur har det vid farmacevtiska laboratoriet
ofta visat sig förenat med svårigheter att anskaffa djur, särskilt
då behovet icke kunnat förutses och beställning icke kunnat lämnas i god
tid. Djurens kvalitet är ofta dålig, och pålitliga uppgifter om djurens ålder
och arvsförhållanden, som ha stor betydelse för resultaten, ha icke kunnat
erhållas. Genom anordnande av centraler för inköp och uppfödning torde
man kunna förvänta, att de olika institutionerna skola få en jämnare tillgång
till försöksdjur, varigenom en rationellare planläggning av arbetet kan
visa sig möjlig. Friskare djur bör kunna erhållas genom rationell skötsel
av kunnig personal. Genom centraliserad anskaffning undviker man också
att varje institution för sig sysselsättes med det ofta synnerligen besvärliga
arbetet med anskaffning av djur. Huruvida ifrågavarande organisation ställer
sig förmånligare i ekonomiskt hänseende än nuvarande system undandrager
sig dock medicinalstyrelsens bedömande och bör bli föremål för
närmare utredning.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till den av revisorerna uttalade uppfattningen,
att byggnader för den djurexperimentella verksamheten icke böra
projekteras eller uppföras utan att förutsättningarna för enhetliga lösningar
av hithörande frågor klarlagts. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning
kunna icke sällan institutioner, som äro inrymda i samma byggnad eller
ligga i omedelbar närhet av varandra, ha delvis gemensamma djurlokaler,
t. ex. för förråd. Djurrummen torde dock av olika skäl som regel böra vara
uppdelade mellan de särskilda institutionerna. Möjligheterna för anordnande
av gemensamma djuravdelningar torde få bedömas med hänsyn till förhållandena
i varje särskilt fall. En förutsättning torde emellertid vara att
dessa lokaler stå i byggnadsteknisk förbindelse med resp. institution. Den
för djurens skötsel anställda personalen bör vara gemensam för institutionerna.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Engel,
tjänsteförrättande överdirektören Rahm, medicinalråden Söderlundh och
Frostner samt tf. byråchefen Braunerhielm, föredragande. Stockholm den
29 januari 1960.

ARTHUR ENGEL

G. Braunerhielm Ove Lindberg

Bilaga A

Yttrande från föreståndaren för biologiska avdelningen vid statens
farmacevtiska laboratorium

Inledningsvis må erinras om att SFL:s biologiska avdelning har en ändamålsenlig
djuravdelning, delvis gemensam med farmacevtiska institutet
och statens rättskemiska laboratorium. Avdelningen har egen djurskötare.
Djuren rekvireras direkt från olika uppköpare av en på området erfaren

285

laboratorieassistent, som genom samråd med andra institutioner och genom
upplysningar hos djurhandlare noga följer utvecklingen beträffande
bästa inköpskällor för olika djur såväl med avseende på kvalitet som prissättning.
Avdelningen har tidvis väsentliga svårigheter att erhålla vissa djur
av önskad kvalitet, storlek, kön etc. Detta gäller särskilt vita råttor.

Jag delar statsrevisorernas uppfattning att huvudfrågorna i detta sammanhang
gäller anskaffningen och förvaringen av djuren för att hithörande
verksamhet skall få en mera rationell utformning än hittills.

Vad beträffar anskaffningen av djur har det nuvarande systemet avsevärda
brister, enär produktionen av försöksdjur icke kan anpassas efter behovet.
Ej heller finnes garantier för att djuren äro friska, och många gånger
är det ej möjligt att erhålla pålitliga uppgifter om djurens ålder och arvsförhållanden.
Vid djurexperimentellt forsknings- och rutinarbete är det av
stor betydelse för resultaten att ha tillgång till friska djur av en enhetlig
stam. — I likhet med revisorernas uppfattning förordar jag inrättandet av
särskilda centraler, som uppföder djur i sådan omfattning att behovet av
olika försöksdjur och kraven på dessa djur kunna uppfyllas. Härvid förutsättes
ett visst samarbete mellan centralerna bl. a. för att söka minska
risken för en överproduktion av vissa djur under vissa perioder. Erfarenheten
från jämförelser mellan olika typer av uppfödning av laboratoriedjuren
torde visa, att driftkostnaderna vid dessa centraler — och därmed priserna
på försöksdjur — komma att bli högre än genomsnittet för nuvarande
marknadspriser. Fördelarna av att utan avbrott ha tillgång till erforderliga
försöksdjur av hög standard äro emellertid så stora ur såväl vetenskaplig
som praktisk synpunkt (möjlighet till rationell planläggning av laboratoriearbetet
etc.) att inrättandet av ändamålsenliga centraler för uppfödning och
distribution av försöksdjur är att föredraga framför det nuvarande systemet.
För att få praktisk erfarenhet av systemet med dessa djurcentraler får
jag föreslå att en sådan central upprättas snarast möjligt för att täcka behovet
för ett visst distrikt av landet. Skulle detta system visa sig fördelaktigt
kan detsamma sedan utbyggas successivt. Man får dock räkna med
ganska stora statliga investeringar.

Vad beträffar lokaliteter för den djurexperimentella verksamheten synes
det mig lämpligt att vid nybyggnader beaktas att flera institutioner ej
sällan kunna ha delvis gemensam djuravdelning, som dock bör byggnadstekniskt
stå i förbindelse med samtliga ifrågavarande institutioner. Vissa
rum kunna vara gemensamma (foder, disk, förråd etc.) medan flertalet av
själva djurrummen böra vara uppdelade mellan institutionerna. Den djurvårdande
personalen bör vara gemensam. Jag är, om så skulle önskas, beredd
att närmare precisera denna min uppfattning. Stockholm den 22 januari
1960.

Bilaga B

Yttrande från föreståndaren för kemiska avdelningen vid statens
rättskemiska laboratorium

Det är förenat med många svårigheter om flera institutioner gemensamt
skall utnyttja en djuravdelning, t. ex. en institution skall använda djur för
studier av olika infektionssjukdomar, en annan måste lia absolut friska djur.
Det är också opraktiskt att arbeta med olika isotoper på samma tid i samma
djurstall.

Eu central för uppfödning av djur kan innebara många tordelar. hor

286

närvarande är det svårt att köpa djur, som under uppfödningstiden har fått
tillräckligt god kost och skötsel. Ofta är de inköpta djuren i så dålig kondition,
att de behöver utfodras i eget djurstall under 1—3 månader innan
de är i så gott skick, att de kan användas till försök. Troligen är det billigast
att inköpa djur från Danmark. Stockholm den 18 januari 1960.

Bilaga C

Yttrande från föreståndaren för blodgruppsserologiska avdelningen vid
statens rättskemiska laboratorium

Förslaget om centralisering av uppfödningen av försöksdjur till eventuellt
en enda central för hela landet torde av många skäl icke kunna beräknas
giva de fördelar man eftertraktar. Däremot öka vid sådan organisation
vissa olägenheter. Sålunda innebär centraliseringen längre och besvärligare
leveranstransporter och dessutom risk för utbredda epizootier inom de stora
djuransamlingar som uppstå.

Däremot synes alternativet att vederbörandet förbrukare — liksom nu —-själv svarar för anskaffningen av djur, men samtidigt ålägges att därvid inhämta
råd om inköpskälla, prissättning m. m. hos viss institution, vara genomförbart
och innebära vissa fördelar. Detta förfarande torde dock snarast
innebära en nackdel i de fall då svårigheter föreligga att erhålla tillgång till
tillräckligt antal djur av visst slag.

Det andra förslag som av revisorerna framfördes är inrättandet av centraliserade
djuravdelningar för den experimentella verksamheten vid olika lärosäten.
De uppenbara fördelarna därmed, som av statsrevisorerna ej närmare
utvecklas, torde vara en rationellare skötsel av djuren av en mera
kunnig personal än vad nu ofta blir fallet. De uppenbara nackdelarna äro
bl. a. att den kvalificerade personal som sysslar med djurexperimentell
verksamhet får offra mycken tid för att komma till och från djuravdelningen.
Dessutom kommer denna personal under pågående djurförsök icke att
vara anträffbar på den ordinarie arbetsplatsen.

Vid laboratorier med mindre antal försöksdjur är ofta en vaktmästare endast
deltidssysselsatt med djurskötsel. I dessa fall torde i regel icke någon
ekonomisk fördel vara att vinna med centraliserad skötsel och förvaring av
djur.

För den blodgruppsserologiska avdelningens vid statens rättskemiska laboratorium
del förefaller den hittillsvarande ordningen med djurinköp och
förvaring av inköpta djur att vara lämplig. Stockholm den 14 januari 1960.

Styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium

Med de metoder som f. n. står till buds för diagnostiska undersökningar
av bakteriologiska och virologiska prov samt för tillverkning av bakteriologiska
preparat — SBL:s huvuduppgifter — erfordras i stor utsträckning
djur, liksom för det metodutvecklings- och forskningsarbete som bedrivs
parallellt med den rutinmässiga verksamheten. Den helt dominerande delen
av SBL:s djurbehov härrör från rutinarbetet (beteckningen försöksdjur
är sålunda för SBL:s del i viss mån missvisande). Anskaffning, härbärgering
och skötsel av djur utgör frågor, som på grund av sin vitala betydelse
för verksamheten och sin ekonomiska storleksordning (se nedan) kräver
ständig uppmärksamhet och stor insats i SBL:s dagliga arbete. Avsevärda

287

svårigheter är många gånger förknippade med dessa frågor, och i större
sammanhang vidtagna åtgärder, som kunde leda särskilt till en säkrare kontinuerlig
djurtillgång, skulle hälsas med tillfredsställelse av SBL.

Vad som kan vara möjligt och lämpligt att göra är emellertid beroende av
vilka djurslag och användningsändamål som kommer i fråga, och i dessa
avseenden skiftar förhållandena avsevärt. Vid SBL utnyttjas hästar, kvigor
och får som blodgivare, dels för normalblod, dels efter föregående immunisering
för framställning av sera, innehållande antikroppar mot infektionssjukdomar.
Apor används för poliovaccintillverkningen, huvudsakligen för
tillvaratagande av njurarna för framställning av de cellsuspensioner på vilka
poliovirus odlas, men i viss omfattning även för kontroll av vaccinets
oskadlighet. Smådjur såsom kaniner, marsvin, höns, råttor och möss utnyttjas
i vissa fall som blodgivare men övervägande dels för undersökning
av ev. förekomt av smittämnen i diagnostiska prov, dels i preparatproduktionen
för kontroll av verkningsvärde och oskadlighet. För utvecklings- och
forskningsarbetet är djuranvändningen i princip av samma natur. Till belysning
av proportionerna djurslagen emellan sett ur ekonomisk synvinkel
anges nedan i avrundade tal kostnaderna för inköp av djur och djurfoder
vid SBL under 1958/59:

Kr.

hästar .................................... 11000

nötkreatur och får.......................... 2 000

apor ...................................... 591000

kaniner.................................... 19 000

marsvin.................................... 121000

höns ...................................... 2 000

råttor .................................... 4 000

möss ...................................... 39 000

djurfoder (inkl. strö m. m.)

789 000
160 000
949 000

Kostnaderna för inköp av djur och djurfoder utgjorde cirka 28 % av
SBL:s totala utgifter under omkostnadsstaten för budgetåret.

Som inköpskällor utnyttjar SBL militära förband för hästar (i samköp
med statens veterinärmedicinska anstalt), internationellt arbetande, större
europeiska djurhandlare för apor samt privata uppfödare inom landet för
övriga djur. I bristsituationer har det enstaka gånger under de senaste åren
varit nödvändigt att importera marsvin eller möss från statens seruminstitut
i Danmark eller någon annan utländsk leverantör. Vid anskaffningen
måste särskilt beaktas varierande krav för olika användningsområden i fråga
om djurens ålder och storlek m. m. För vissa ändamål krävs att djuren
särskilt marsvin och möss — är av enhetlig stam och uppfödning. Genomgående
är det av vikt att djuren i största möjliga utsträckning är fria från
infektioner.

Ovan har endast antytts vissa av de förhållanden och endast ur SBL:s
synvinkel -- som måste beaktas vid en bedömning av de nu aktualiserade
problemen. Det sagda torde emellertid ge belägg för, att en detaljerad undersökning
erfordras som underlag för eventuella åtgärder. Styrelsen finner del
varken möjligt eller lämpligt att i detta sammanhang ge den fullständiga
redovisning som skulle krävas av SBL för en sådan undersökning. I det följande
inskränker sig styrelsen därför till mer allmänna synpunkter på de
av riksdagens revisorer upptagna frågorna. Styrelsens uttalanden avser endast
de djurslag som SBL har erfarenhet av, sålunda exempelvis icke hundar
och katter.

288

Riksdagens revisorer har diskuterat två huvudfrågor: anskaffning respektive
förvaring av djuren.

I vad gäller anskaffningen varierar förutsättningarna för en samordning
starkt med djurslag, användningsändamål, avnämarnas lokala belägenhet etc.
Med utgångspunkt från SBL:s behov berör frågan i praktiken närmast marsvin,
kaniner, råttor och möss. Hästinköpen för SBL och statens veterinärmedicinska
anstalt är som nämnts redan samordnade och SBL förser vid
behov andra institutioner med apor till självkostnadspris, i princip ett samköpsförf
arande.

Som revisorerna uttalat kan en samordning tänkas avse antingen uppfödning
eller inköp. I fråga om smådjursuppfödning vill styrelsen uttala en
stark tveksamhet, huruvida en samordning i större omfattning är förenad
med mera betydande fördelar. Styrelsen stöder sin uppfattning bland annat
på nedslående erfarenheter vid SBL av egen musuppfödning, som bedrivits
i stor skala under åtskilliga år. Trots försök efter olika linjer visade sig självkostnaden
ligga betydligt över samtidiga marknadspriser. Aveln lades därför
ned 1956. I liten skala torde smådjursavel lättare kunna organiseras
vid respektive institutioner, vilket för övrigt flera exempel visar. Redan vid
en måttligt stor drift förefaller resultatet i allt för hög grad vara beroende
av djurvårdspersonalens individuella läggning och kunnighet. Man kan härvid
inte heller bortse från att det vore önskvärt, att personalens ekonomiska
ersättning kunde stå i relation till utbytet av aveln, ett önskemål som är
svårt att tillgodose vid statlig anställning.

Ytterligare en omständighet bör beaktas i detta sammanhang. Det är synnerligen
svårt att hindra infektioner att från tid till annan uppträda hos
avelsdjuren, vilket de flesta uppfödare torde ha erfarit. I sådana fall måste
leveranserna avbrytas för längre eller kortare tid — i svåra situationer kan
det visa sig nödvändigt att slå ut det gamla djurbeståndet och bygga upp
en helt ny avelsstam. Som skydd mot infektionsrisken bör därför vid en
avelsanläggning varje djurslag uppdelas på flera från varandra lokalt avskilda
enheter, helst olika byggnader, och enheterna även i personalhänseende
drivas isolerade från varandra. Byggnaderna måste tekniskt utformas
så att smittämnen så vitt möjligt hindras vinna insteg (slussar, luftsteriliseringsanläggningar
etc.). På grund av dessa krav kommer en koncentration
till en eller ett fåtal uppfödningscentraler att medföra betydande investeringsbehov.

Vad återigen beträffar frågan om samordning av inköp må beaktas, att
en lösning som innebär koncentration till en eller ett fåtal inköpsorgan av
anskaffningsarbetet i dess helhet för ett djurslag — eventuellt jämväl innefattande
viss tids förvaring och vård — kan befaras bli ett förhållandevis
kostsamt arrangemang. Styrelsen vill också framhålla att ett sammanförande
av djur från olika leverantörer till en central ökar riskerna för spridning
av infektioner. En mera begränsad form för samodning av upphandlingsverksamheten
synes däremot kunna medföra fördelar i organisationsoch
prishänseende och på längre sikt även en förbättrad kontinuerlig tillgång.

Bland de tänkbara alternativ för en samordnad upphandling som revisorerna
angivit, avser ett att vederbörande förbrukare själva skulle svara för
anskaffningen men åläggas inhämta råd om inköpskälla, prissättning in. in.
hos viss institution, t. ex. SBL. I anledning härav vill styrelsen endast framhålla,
att en tillfredsställande sådan rådgivningsverksamhet vid SBL icke
torde kunna ordnas utan viss personalförstärkning.

I den andra av revisorerna upptagna huvudfrågan — förvaring av djur

289

— inskränker sig styrelsen till att i korthet ange några av de principiella
krav verksamheten vid SBL ställer på djur lokalerna.

När det gäller stordjur — hästar, nötkreatur och får — vilka utnyttjas
som blodgivare, är kontaktfrekvensen mellan laboratorielokalerna och stallarna
låg. Sådana djur kan därför utan större olägenhet förvaras på visst avstånd
från laboratoriet. En överföring av SBL:s hästhållning till statens veterinärmedicinska
anstalt har diskuterats som ett rationaliseringsuppslag,
och förutsättningarna för en sådan åtgärd torde komma att redovisas av
SBL-utredningen.

För övriga djurslag är det däremot av vikt att djurlokalerna är förlagda
intill laboratorieenheterna. Den nära kontakten är önskvärd inte bara för
att minska spilltiden för personal och transporter utan även med hänsyn till
att transporterna inte sällan omfattar material, som är ömtålig eller som
måste skyddas från yttre föroreningar. Detta förhållande försvårar givetvis
en gemensam lösning av flera institutioners djurhållning.

Även i förevarande fråga träder infektionsriskerna och kraven på isolering
i förgrunden, ytterligare accentuerade när arbetet såsom vid SBL gäller
smittämnen. Behovet av isolering innebär inte bara att särskilda rumsenheter
måste stå till förfogande för olika ändamål utan många gånger också
krav på separata ventilationssystem och steriliseringsanordningar, personal-
och materialslussar etc. I vissa fall är de byggnadstekniska anordningar,
som härför erfordras, så omfattande att det ur kostnadssynpunkt ofta
kan vara likgiltigt, om lokalerna förläggs i samma byggnad eller i separata
paviljonger.

Sammanfattningsvis vill styrelsen framhålla, att något bestämt ställningstagande
inte är möjligt beträffande de av riksdagens revisorer väckta frågorna,
innan desamma underkastats en närmare prövning. Styrelsen finner
skäl tala för att en sådan prövning kommer till stånd.

I handläggningen av detta ärende har utom undertecknade Lindqvist och
Olin deltagit medicinalrådet H. Bolin, statskommissarien J. L. Lundh och
professorn B. Malmgren. Stockholm den 6 februari 1960.

NILS-STURE LINDQVIST

Gunnar Olin I- I-indström

§ 31 Tillvaratagande av kronans intresse i vissa rättsärenden
J ustitiekanslersämbetet

Den i ärendet väckta frågan har i viss mån varit föremål för uppmärksamhet
i samband med tidigare reformförslag rörande juslitiekanslersämbetets
organisation. Sålunda anförde sakkunniga i betänkande den 16 mars
1939 angående JK:s, JO:s och MO:s allmänna ämbetsställning m. in. (SOU
1939: 7 s. 94 n) efter erinran att de fall då JK fungerade såsom ombud i närmare
angivna civila mål dåmera vore synnerligen fåtaliga: »Det torde emellertid
kunna ifrågasättas om icke statliga verk och myndigheter borde i större
utsträckning än nu är fallet hänvända sig till JK-ämbetet i sådana ärenden.
En del myndigheter ha väl egna tjänstemän, förfarna i processföring.
Andra sakna däremot möjligheter att på ett effektivt och i övrigt tillfredsställande
sätt utföra talan inför domstol, i varje fall då fråga är om rätte 10

Rev. berättelse ang. statsverket år 1999. II

290

gångar av mera invecklad beskaffenhet. En ur det allmännas synpunkt fördelaktig
central kontroll skulle för visso ernås om dessa senare myndigheter
i någon form ålades att i slika ärenden inhämta utlåtande från en sådan
auktoritativ juridisk myndighet som JK-ämbetet. Denna myndighet skulle
måhända — undantagsvis — kunna själv åtaga sig utförandet av rättegången;
i varje tall skulle JK kunna lämna råd och anvisningar för sakens bedrivande.
» De sakkunniga, som hade till uppgift att verkställa utredning angående
omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av processreformen
jämte därmed sammanhängande frågor, framhöllo i sitt betänkande
den 19 december 1946 (SOU 1946:92 s. 16 m), att denna reform utom beträffande
åklagarmålen även vore av betydelse för JK:s befattning med tvistemål,
däri kronan vore part. »Även i civilprocessen göra sig med nya RB:s
ikraftträdande ökade krav gällande såväl beträffande målens förberedande
som i fråga om utförande av talan, och det är av vikt, att kronans ombud
fylla de skärpta fordringar, som komma att ställas å dem. Med hänsyn härtill
skulle det vara önskvärt, om JK sattes i tillfälle öva en starkare tillsyn än
nu över det sätt på vilket kronans rättegångar skötas.» Efter att ha återgivit
nyss angivna uttalande i 1939 års betänkande fortsatte de sakkunniga:
»Utan tvivel skulle en anordning sådan som den här angivna vara av betydelse
för kronan med hänsyn till de ekonomiska värden, som kunna vara i
fråga. Anordningen kunde ock vara till gagn för de enskilda, som för dylikt
fall ibland torde kunna besparas kostnader genom att rättegångar icke komme
till stånd eller ock fördes på ett annat sätt än eljest. Då nu med hänsyn
till rättegångsreforinen en omdömesgill processföring blir än angelägnare än
förut, synes JK:s befattning med kronomålen och vad därmed äger samband
böra utbyggas.» I yttrande över betänkandet anförde styrelsen för Sveriges
advokatsamfund, att justitiekanslern icke hade möjlighet att i detalj övervaka
förandet av talan i alla sådana mål. Enligt styrelsens uppfattning sköttes
icke kronans talan i rättegång alltid på ett fullgott sätt. En tillfredsställande
lösning av denna fråga kunde icke vinnas på annat sätt än genom att
myndigheterna mera allmänt följde den redan nu i viss utsträckning tillämpade
regeln att åtminstone i mål av större vikt uppdraga talans förande åt
advokat. I proposition i ämnet, nr 268, till 1947 års riksdag framhöll chefen
för justitiedepartementet, att tillfälle borde beredas justitiekanslern
att ägna mera ingående uppmärksamhet åt kronomålen och vad därmed
ägde samband (s. 18 ö).

I anslutning till detta uttalande av departementschefen upptogs i 2 K
i den för justitiekanslersämbetet den 30 december 1947 utfärdade instruktionen
(nr 1014) en bestämmelse om skyldighet för justitiekanslern att öva
uppsikt å myndigheternas verksamhet för bevakande av kronans rätt.

Frågan om justitiekanslersämbetets befattning med kronans rättegångar
har också varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen, se motionerna
I: 212 och II: 211 jämte sammansatta konstitutions- och första lagutskottets
utlåtande nr 2 år 1955 samt motionerna I: 110 och II: 151 jämte nämnda
utskotts utlåtande nr 2 år 1958. Motionerna ledde ej till någon riksdagens
åtgärd.

Justitiekanslersämbetet har velat lämna denna redogörelse för att därmed
belysa, att även i annat sammanhang än det nu aktuella gjort sig gällande
eu uppfattning, att kronans rätt möjligen i olika avseenden icke på bästa
sätt tillgodoseddes med den vid tiden för de ifrågavarande uttalandena
gällande ordningen.

Den cirkulärskrivelse, som ämbetet avlät till länsstyrelserna den 17 april
1955 och som revisorerna omnämna, tillkom på grund av ämbetets nyss omtörmälda
skyldighet att öva uppsikt över myndigheternas verksamhet för

bevakande av kronans rätt. Det var enligt vad ämbetet meddelade i sin
arbetsredogörelse till Konungen den 27 mars 1956 ämbetets avsikt att, om
arbets- och andra förhållanden det medgåve, vidtaga åtgärd för ökad tillsyn
å kronans rättegångar även i andra fall än dem, då kronans rätt bevakades
av länsstyrelse. Ämbetet fann emellertid senare, på sätt anfördes i
arbetsredogörelsen den 22 mars 1958, tveksamt, om= sådan åtgärd borde
vidtagas, och saken har på grund härav tills vidare fått bero.

Ämbetets cirkulärskrivelse till länsstyrelserna har endast i ett fåtal fall
föranlett förfrågningar från länsstyrelserna med begäran om råd i kronoinål.
Överhuvud taget ha andra av länsstyrelserna anmälda kronomål än
sådana som haft sin grund i underlåten skattebetalning varit fåtaliga. Några
gånger har det funnits anledning att med länsstyrelse upptaga fråga.
om icke mot kronan anhängiggjord process bort kunna undvikas.

Då ämbetet på sätt nyss nämnts för ett par år sedan fann sig tills vidare
icke böra vidtaga någon åtgärd i syfte att öka uppsikten över kronans
rättsvård, till den del denna utövades av andra myndigheter än länsstyrelserna,
bidrog härtill i viss mån en tvekan, huruvida det numera fanns
tillräcklig anledning ifrågasätta några allvarligare brister härutinnan. Härvid
tänkte ämbetet främst på utförandet av kronans talan samt tillvaratagandet
av möjligheterna att undvika process och vinna uppgörelse utom
rätta. Väl hade före rättegångsreformen ibland till ämbetet under hand
framförts kritik mot kronans utförande av talan, låt vara i enstaka fall
och understundom med hänvisning till att ett kronoombud icke hade samma
möjligheter som andra ombud att handla mera fritt till sin huvudmans
bästa. Med de större krav processreformen ställt å ombuden och med det
ökade anlitande av advokater som därav torde ha blivit en följd ansåg ämbetet
emellertid en ändring i berörda avseenden sannolikt ha inträtt och att
lägel således förbättrats, sedan förut återgivna uttalanden framfördes i 1939
och 1946 års sakkunnigbetänkanden. Det syntes ämbetet därför såsom
nämnts tveksamt, om ett ingripande från ämbetets sida borde ske.

Statsrevisorernas föreliggande framställning tager ej direkt sikte på nu
berörda förhållande, avseende sättet för utförande av talan i kronans olika
rättegångar, utan är allmänt hållen. Revisorerna ha uttalat, att åtgärder
böra vidtagas i syfte att finna en form att mera rationellt än nu sker för
hela statsförvaltningen utnyttja de processvana jurister som kronan har.
Enligt revisorernas ''mening kan det vara skäl att överväga, om nuvarande
organisation för tillvaratagande av kronans rätt är den effektivast möjliga,
och revisorerna ha ansett önskvärt, att en utredning snarast kommer till
stånd i det i framställningen angivna syftet.

Den redogörelse för nu gällande förhållanden i fråga om kronans rättsvård,
som lämnas i revisorernas berättelse, synes värdefull och av stöld
intresse både med hänsyn till den överblick den skänker och de olika synpunkter
som där komma till uttryck. Emellertid förefaller det knappast
möjligt — något som kanske ej heller varit avsett — att därav draga någon
mera bestämd slutsats, att organisationen sett i stort är behäftad med påtagligare
brister, som lämpligen kunna avlägsnas med en förändrad organisation.
Av de uppgifter, som revisorerna infordrat från ett antal myndigheter
rörande kronans rättsvård, synas endast ett fåtal peka på vissa brister
t. ex. uppgifterna av arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen. I
andra fall giva uppgifterna vid handen, alt myndigheterna haft tillfälle
att även med rådande organisation förskaffa sig den rättshjälp som erfordrats,
och det torde vara berättigat utgå från att detta därvid skett
på sätt som bedömts ändamålsenligt. Justitiekanslersämbetet har icke för
sin del någon erfarenhet, som skulle utvisa brister i de av revisorerna åsyf -

:292

tade hänseendena. Å andra sidan är det naturligen möjligt, att det finnes
myndigheter, för vilka det skulle vara värdefullt, om det funnes ett statligt
organ, till vilket myndigheten kunde hänvända sig med begäran om direkt
rättshjälp.

Statsrevisorerna synas särskilt ha tänkt sig eu samordning myndigheterna
emellan av handhavandet av rättsvården: en myndighets jurister skulle
kunna stå till förfogande för handhavandet av rättsliga angelägenheter,
vilka ankomma å annan myndighet. Behovet för en myndighet att inom
statsförvaltningen äga tillgång till specialist å ett för myndigheten främmande
rättsområde skulle därmed tillgodoses och myndigheten kunna undvika
att låta sin egen tjänsteman nedlägga mycket arbete på att sätta sig
in i detta rättsområde. Det synes icke uteslutet, att vissa fördelar skulle
kunna vara att vinna genom en samordning av antytt slag, innebärande ett
bättre tillvaratagande av den arbetskraft kvalificerade processvana jurister
inom statsförvaltningen representera. Huruvida något verkligt väsentligt
härmed skulle ernås torde dock kunna ifrågasättas. Det lärer böra antagas,
att om i ett ämbetsverk el t rättsvårdsärende uppkommer, som kräver speciella
insikter, vilka befattningshavare där icke besitta, verket redan nu i
vanlig ordning vederbörligen överväger, på vilket sätt ärendet skall handläggas,
så att den för kronan förmånligaste ordningen väljes. Om den bästa
vägen är alt anlita eu utomstående, i den föreliggande rättsfrågan kunnig
jurist, torde kunna förväntas, att så också blir fallet. Genomfördes en
samordning på det av statsrevisorerna antydda sättet, skulle det ej vara
säkert, att anlitande i det tämligen begränsade antal fall, varom det troligen
skulle bli fråga, av advokat eller rättsvetenskapsman skulle bli så mycket
kostsammare än anlitande av tjänsteman från annat verk, alt ett sådant
förfaringssätt vore oförenligt med kronans intresse. För sin del är
ämbetet ej heller övertygat om att, såsom revisorerna anföra, det måste
vara möjligt att effektivisera rådande samarbete mellan specialister inom
statsförvaltningen å olika rättsområden och att genom organisatoriska åtgärder
rationalisera verksamheten, så att de flesta ämbetsverk finge möjlighet
att i varje uppkommande fråga avseende tillvaratagande av kronans
rätt direkt anlita på vederbörande område specialiserad befattningshavare.
Fn sådan ordning synes lätt nog kunna leda till förfång för den anlitade
myndigheten, och det förefaller ligga nära till hands att befara, att mera
långtgående åtgärder i denna riktning så småningom skulle föranleda önskemål
om inrättande av ett särskilt högsta organ för kronans rättsvård.

Justitiekanslersämbetet anser sig alltså icke kunna bestyrka, att — såsom
statsrevisorerna anföra — en översyn av hela detta område är av behovet
påkallad, men kan å andra sidan ej heller hävda, att sådant behov
bevisligen icke föreligger. Med vad ämbetet anfört har ämbetet emellertid
icke velat bestämt uttala sig mot en utredning av ifrågasatt slag. En utredning
skulle sannolikt i särskilda avseenden kunna vara till gagn, och till
förmån för en utredning torde även tala, att det avsevärda arbete som
i frågan nedlagts från statsrevisorernas sida härigenom skulle komma till
större nytta. Om tillräckliga skäl för en utredning emellertid ej anses föreligga
eller den i allt fall finnes mindre angelägen, så att den tills vidare
får anstå, synes dock kunna övervägas, om icke vissa åtgärder, utan en
sådan mera generell undersökning som den statsrevisorerna avsett, skulle
kunna vidtagas. Sålunda torde den redan år 1953 av statens sakrevision
väckta frågan om ändrad ordning för kronans skadereglerande verksamhet
och vad därmed äger samband böra bringas till sin lösning, särskilt såvitt
angår den praktiskt viktigaste delen, nämligen den som hänför sig till

293

skador till följd av trafik med motorfordon. Vidare synas möjligheterna
för myndigheterna att godtaga ackord böra klargöras. Det torde jämväl vara
lämpligt att genom eu cirkulärskrivelse till statsmyndigheterna till dessas
kännedom bringa de av statsrevisorerna å förevarande spörsmål anlagda
synpunkterna till den del de äro av beskaffenhet att av myndigheterna
kunna självmant beaktas. Möjligen bör också något göras beträffande
handläggningen av expropriationsärenden, kanske även av markanskaffningsärenden
i övrigt. Stockholm den 30 januari 1060.

OLOF ALSÉN

Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltning, som saknar anledning att närmare ingå på den
av riksdagens revisorer lämnade redogörelsen för andra ämbetsverks handhavande
av ärenden av samma art, finner vad av revisorerna anförts rörande
den verksamhet för tillvaratagande av kronans intresse i vissa rättsärenden,
som utövas inom ämbetsverket, giva en riktig och fyllig'' bild av såväl de
problem, vilka uppkomma i denna verksamhet, som av de olägenheter, vilka
kunna anses vara förknippade med den nu tillämpade ordningen. Ämbetsverket
vill i detta sammanhang understryka, att uteslutande goda erfarenheter
kunnat göras av den koncentration för hela krigsmaktens del, som med
avseende å bevakningen av kronans intresse skett till civilförvaltningen av
ärenden med utpräglad karaktär av rättsfrågor och särskilt sådana, där
domstolsprövning aktualiserats. Därigenom har för kronan ernåtts bl. a. den
fördelen, att personalen på ämbetsverkets juridiska byrå, dit dylika ärenden
överlämnas, vunnit förtrogenhet med handläggningen av rättsfrågor av mera
komplicerad art och av skiftande beskaffenhet samt en betydande processvana.

Vad härefter angår området för statsförvaltningen i dess helhet, hava statsrevisorerna
framhållit, hl. a., att åtskilliga ämbetsverk endast sporadiskt få
anledning afl syssla med rättsärenden och då sakna förvaltningsmässigt anvisad
möjlighet att, såsom de till krigsmakten hörande myndigheterna, överlämna
sådant ärende till annan statlig myndighet, som är organiserad för
dylik verksamhet, dels ock att gällande föreskrifter om olika statsmyndigheters
befogenhet att utan rättegång träffa uppgörelse med särskilda rättssubjekt
rörande kronans rätt äro mycket oenhetliga.

De nu antydda svårigheterna synas böra lösas genom att statliga myndigheter
utan organisation för handläggning av rättsärenden beredas klart
angiven möjlighet att enligt lämpliga fördelningsgrunder utnyttja de organ
för sådana ärenden, som tillskapats inom vässa ämbetsverk, samt genom att
reglerna om olika statsmyndigheters befogenhet att träffa uppgörelse i
rättstvister göras enhetliga. I sistnämnda hänseende torde man, utan alt
kronans intressen bliva eftersatta, kunna överväga att genomföra förenklingar
i handläggningen och utvidga myndigheternas befogenheter.

Civilförvaltningen vill i delta sammanhang anmärka, att ämbetsverket
den 20 januari 1959 avgivit underdånigt utlåtande över riksdagens revisorers
berättelse 1958 angående tillvaratagande av statens intresse med avseende
å uppfinningar (§ 29).

Med åberopande av vad nu anförts och då fog kan finnas för en översyn
av den nu tillämpade ordningen på ifrågavarande område, får civilförvaltningen
biträda revisorernas förslag om eu utredning i av dem angivet syfte.

I handläggningen av della ärende ha deltagit undertecknade Lundberg och

294

byrådirektör Forsström, den sistnämnde föredragande, samt krigsråden
Brunskog, Nilsson, Hallin, Insulander och Engdahl. Stockholm den 20 januari
1960.

RAGNAR LUNDBERG

Arne Forsström M. Leczinsky

Fortifikationsförvaltningen

Revisorernas konstaterande att det juridiska verksamhetsfältets storlek
tvingar juristerna att i stor utsträckning specialisera sig är otvivelaktigt riktigt.
Härav följer att det för statsverksamheten kan vara till fördel att i viss
utsträckning sammanföra likartade arbetsuppgifter av juridisk natur. Härvid
måste emellertid stor försiktighet iakttagas, så att ett dylikt sammanförande
av arbetsuppgifter icke drives för långt. Därigenom kunna nämligen
i stället för avsedda rationaliseringar och besparingar uppkomma tidsutdräkt
vid ärendenas handläggning samt kostnadsfördyringar.

Beträffande fortifikationsförvaltningens verksamhetsområde har — såsom
revisorerna påpekat — ordnats så att en fördelning av arbetsuppgifter
kommit till stånd mellan fortifikationsförvaltningen och försvarets civilförvaltning,
därvid vissa specialistbetonade uppgifter tilldelats civilförvaltningen,
såsom indrivningsverksamhet, reglering av utomobligatoriska skador,
handläggning av patentärenden och utförande av kronans talan i rättegång.
Denna arbetsfördelning har enligt fortifikationsförvaltningens mening
i stort sett fungerat väl. Å andra sidan har ämbetsverket icke kunnat
finna, att några fördelar skulle stå att vinna genom överförande av ytterligare
arbetsuppgifter av nu ifrågavarande slag från fortifikationsförvaltningen
till civilförvaltningen eller annan myndighet.

Av ovan anförda skäl finner fortifikationsförvaltningen någon utredning
icke erforderlig såvitt avser ämbetsverkets förvaltningsområde.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade
Christianson och Thorsell, den senare föredragande, jämväl byråcheferna
Sjögren och Lindholm samt tf. byråcheferna Raab, Morin och Kihlström.
Stockholm den 30 januari 1960.

GUNNAR CHRISTIANSON

Sven Gunnar Thorsell S. Lans

Arbetsmarknadsstyrelsen

I cirkulärskrivelse den 27 april 1955 till samtliga länsstyrelser angående
bevakandet av kronomål m. m. har justitiekanslersämbetet framhållit vikten
av att kronan inte inlåter sig på rättegång om möjlighet finns att träffa
uppgörelse utan eftergivande av kronans ostridiga rätt och att kronan, om
rättegång inledes, i denna blir företrädd på bästa sätt.

Såvitt framgår av revisorernas utredning i ärendet synes de statliga myndigheterna
i huvudsak följa dessa riktlinjer, mot vilka någon erinran rimligen
inte kan göras. Frågan om tillvaratagande av kronans intresse i detta
sammanhang har emellertid flera aspekter. Detta har även påpekats av statens
sakrevision i dess med skrivelse den 9 november 1953 till Kungl. Maj:t
överlämnade PM angående reglering utom rättegång av vissa statsverket
berörande ersättningsanspråk.

295

Vad försl angår frågan huruvida rättstvist, som avser mot kronan riktade
skadeståndsanspråk, kan avgöras genom uppgörelse i godo eller om process
måste inledas, är denna fråga avhängig av de befogenheter som genom
instruktion eller annorledes tillagts statlig myndighet. De av sakrevisionen
i dess PM 1953 påtalade skiljaktigheterna härutinnan olika myndigheter
emellan synes ofta inte vara motiverade. Sålunda är t. ex. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
befogenhet att besluta om utgivande av skadestånd begränsad
till belopp ej överstigande 5 000 kronor, medan arbetsmarknadsstyrelsens
motsvarande befogenhet endast är inskränkt genom det något obestämda
uttrycket »där fråga ej är om mera betydande belopp» (6 § 4 inom.
instruktionen för styrelsen). Avgörande vikt bör enligt styrelsens mening i
stället fästas vid de förutsättningar som myndighet, med hänsyn till sin
tillgång till kvalificerad personal, har att bedöma hithörande frågor. Styrelsen
delar därför revisorernas uppfattning att närmare utredning om organisationen
på förevarande område av denna anledning bör ske. Styrelsen
återkommer i det följande till andra skäl för en sådan utredning.

Revisorernas uttalande att alla förefintliga möjligheter till nedbringande
av kronans rättegångskostnader bör tillvaratas utgör givetvis en viktig
princip, som ofrånkomligen måste följas. Styrelsen delar därför den av
sakrevisionen uttalade och av revisorerna biträdda uppfattningen att advokater
bör anlitas blott i undantagsfall, nämligen när det gäller mera omfattande
rättegångar och processer på speciella och för förvaltningsjuristen
mera främmande rättsområden.

Härmed kommer man in på den enligt styrelsens mening mycket väsentliga
frågan om möjligheter finns att mera rationellt än nu sker, för hela
statsförvaltningen utnyttja de processvana jurister som kronan har. Enligt
ett av sakrevisionen framfört förslag bör Kungl. Maj:ts och riksdagens befattning
med skaderegleringsärenden upphöra och dessa ärenden i stället
centraliseras till två myndigheter, nämligen dels försvarets civilförvaltning
i vad avser försvarsväsendet och dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i vad
avser den civila statsförvaltningen (med undantag för de affärsdrivande
verken). En sådan samordning av verksamheten skulle säkerligen medföra
både besparingar och väsentligt större effektivitet än nuvarande ordning.
Ärendena skulle nämligen komma att handläggas med större säkerhet och
snabbhet, eftersom de skulle handhas av ett fåtal förvaltningsjurister med
möjlighet för dem att specialisera sig på vissa rättsområden och förvärva
den för utförande av talan på tillfredsställande sätt i regel nödvändiga processvanan.
Behovet att anlita advokater skulle därigenom minska. Enligt
styrelsens uppfattning bör emellertid de i sakrevisionens förslag framförda
principerna föras vidare ytterligare ett steg, nämligen så, att inte enbart
skaderegleringsärenden utan i stort sett alla kronans rättstvister — vare sig
det gäller rättegångar, skaderegleringsverksamhet, indrivningsverksamhet
eller andra ärenden rörande tillvaratagande av kronans rätt — handlägges
centralt hos en eller två myndigheter. Styrelsen tillstyrker därför revisorernas
uttalande att en utredning bör komma till stånd för att närmare undersöka
förutsättningarna för eu mera ändamålsenlig organisation syftande
till besparingar och större effektivitet på hithörande område.

En dylik utredning bör enligt styrelsens förmenande också omfatta undersökning
av möjligheterna för statlig myndighet att — såsom kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar anfört i sitt förslag till lag om
skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958:43, s. 118 f) — lill ledning
vid bedömning av ersättning för invaliditet in. in. inhämta utlåtande av
trafiklorsäkringsanstalternas nämnd respektive ansvarighetsförsäkringens
person sk adonämnd.

29G

Styrelsen vill slutligen framhålla, att det särskilt för de statliga myndigheter,
vilka i likhet med styrelsen utrustats med befogenhet att såväl vid
som utom domstol företräda kronan, skulle vara av största värde att erhålla
del av kommande cirkulärskrivelser liknande den som justitiekanslersämbetet
1955 avlåtit till länsstyrelserna.

Vid den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad
Olsson, generaldirektör och chef, överdirektören och souschefen Montell,
överingenjören Rudhagen, ledamöterna Jönsson, Gunnar Larsson, Ekendahl,
Matts Larsson, Hansson och Vilhelmsson. Därjämte har närvarit byråcheferna
Rooth, Johansson, Bergh, Ringenson, Wennerberg och Lidgren, tf.
byråchefen Ström och byrådirektören Myhrman. Ärendet har föredragits av
förste byråsekreteraren Lars Tellner, Stockholm den 22 januari 1960.

BERTIL OLSSON

Lars Tellner

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Till revisorerna lämnade styrelsen i skrivelse den 6 november 1959, som
här bifogas,1 vissa faktiska uppgifter om verksamheten å styrelsens juridiska
byrå.

Byrån är med hänsyn till ärendenas art uppdelad på en allmän avdelning
och en markavdelning.

Allmänna avdelningen. På allmänna avdelningen förekomma ärenden av
många olika slag. De grupper ärenden som dominera bilden skall här beröras
något närmare i tur och ordning och kommenteras med sikte på möjligheterna
till en centralisering av ärendenas behandling i enlighet med
revisorernas förslag.

Trafikskador in. m. Väg- och vattenbyggnadsverket har, som framgår av
bilagan, en mycket stor fordonspark bestående av huvudsakligen lastbilar
och vägmaskiner, tillhopa ca 3 700 enheter. Den reglering av skador till
följd av trafik med verkets fordon som förekommer är därför mycket omfattande
och kan jämställas med motsvarande skaderegleringsverksamhet
hos ett försäkringsbolag. I anslutning härtill må nämnas att i vart och ett
av landets ca 300 vägmästarområden finns verkstad med personal för reparation
av verkets fordon. Denna personal har liksom i än högre grad är
tallet med personalen vid de stora ca 10 stycken centrala depåverkstäderna
vana och kunnighet i att reparera och värdera fordonsskador. Emellertid
ökas denna bilskadereglerande verksamhet i stor utsträckning med fall där,
utan att verkets egna fordon är inblandade, trafikanter drabbas av skada
genom brister i väghållningen. Dessa senare ärenden blir ofta komplicerade
genom medvållande — styrkt eller presumerat — från trafikantens sida. De
rättegångar, som årligen föres för kronans räkning angående detta slag avärenden
är betydande till antalet och ofta även till omfattningen. Rättspraxis
inom denna del av skadeståndsrätten är vacklande. Detta föranleder verket
att draga ett stort antal skadeståndsärenden av den art varom här är fråga
under domstols prövning för erhållande av enhetlig rättspraxis och rättstillämpning.
En följd av den omfattande väghållningen som verket bedriver
är att fastigheter utefter vägen skadas. De vanligaste fallen rör staket och
häckar, som förstörs vid snöplogning, brunnar som infekteras av väglut
eller som genom sättningar till följd av sprängningsarbeten bli oanvändbara.
De rättsärenden som hör till denna grupp torde" till övervägande del vara
1 Ej avtryckt

att hänföra till väg- och vattenbyggnadsverkets ämbetsområde. Dock förekommer
alltemellanåt att andra myndigheter såsom arbetsmarknadsstyrelsen
och domänstyrelsen ställs inför liknande problem vid vägbyggnader och
vägunderhåll i egen regi.

Olycksfall i arbete. Denna grupp ärenden, som gäller ersättning för yrkesskada
utöver vad som följer av yrkesskadeförsäkringslagen, är med hänsyn
till arten och omfattningen av verkets uppgifter relativt betydande. Skadevärderingen
är oftast analog med den som förekommer vid personskada inom
gruppen trafikskador och den juridiska personalens träning kommer därför
väl till pass även vid regleringen av skador vid olycksfall i arbete. Enligt
styrelsens mening är det väl ägnat att undersöka om ej även handläggningen
av hithörande slags ärenden kan samordnas och i så fall överföras till myndighet
med personal som har vana att handlägga liknande ärenden.

Sjörätt. Verket förfogar över ca 150 färjor varav ca 50 är frigående och
ca 100 är lin styrda. Ett synnerligen stort antal passagerare och fordon befordras
årligen. De skador som huvudsakligen dominerar denna grupp, hänför
sig till lastning och lossning av fordon. Färjorna inlager i det juridiska
sammanhanget visserligen en särställning såtillvida att de faller dels under
väglagen dels under sjölagen. Trots detta anser styrelsen det ej uteslutet
att möjligheter kan finnas att samordna handläggningen av dessa skadeståndsärenden
med ärenden angående skada i sjöfart med andra kronan
tillhöriga fartyg.

Entreprenadärenden. Såsom framgår av bilagan är upphandlingen inom
verket av mycket stora mått. Entreprenadavtal träffas ej blott av styrelsen
utan i mycket stor utsträckning av vägförvaltningarna i länen. Tolkningstvister
och skadeståndsfrågor på grund av entreprenadavtalen är^ talrika och
Kår regelmässigt in för handläggning vid styrelsens juridiska byrå. Allt detta
ger styrelsen en rik erfarenhet av frågor om tolkningen av entreprenad Indrivning

särenden. Såsom ett accessorium särskilt till skadeståndsprocesserna
och entreprenadavtalen följer att genom årens lopp byrån fått åtskilliga
aktuella indrivningsärenden att bevaka. Detta arbete som har föga
samband med byråns övriga verksamhet binder en icke så oväsentlig del av
den juridiska arbetskraften på byrån. Enligt styrelsens mening synes det
lämpligt alt statsverkets indrivningsärenden sammanföres till handläggning
hos en myndighet. Därvid skulle även kunna vinnas ökad möjlighet att
tillvarataga kronans möjligheter till kvittning av fordringar.

Markavdelningen. Anskaffande av mark m. in. för väg- och vattenbyggandsverkets
behov avser alt till övervägande delen med vägrätt förvärva
mark för vägändamål. Denna verksamhet har under senare år kraftigt okat.
Därtill kommer att ersättningsfrågorna i vad avser större vägföretag blivit
alltmera komplicerade. Detta gäller särskilt motorvägarna och darmed
jämställda företag, beträffande vilka arronderingsfrågorna i samband med
sönderstyckningcn av brukningsenheterna måste i samrad med vederbörande
lantmäterimyndigheter ägnas en ingående och sakkunnig uppmärksamhet.
Jordbrukets fortgående mekanisering ävensom det förhållandet
att vederbörande markägare i allt större omfattning företrädes av sina organisationer
har även medfört krav på rent teoretiska beräkningsnormer
ren helt annan omfattning än under åren närmast efter vägförstatligandet.

De årliga kostnaderna för anskaffande av mark till allmänna vägar torde
med nuvarande takt i utbyggandet inom närmaste tiden överstiga 40 milj.
kronor fördelade på flera tusen uppgörelser.

De krav, som ställts på den statliga väghållningen, bär tvingat tram eu
särskild organisation för handhavande av marklösenfrågorna. Dessa hand -

298

lägges centralt av specialister på en särskild markavdelning inom styrelsens
juridiska byrå och lokalt av vederbörande vägförvaltningar, vilka har anställda
en eller flera s. k. markvärderingsmän, som uteslutande sysslar med
hithörande arbetsuppgifter. Beträffande fördelningen av ärendena handlägger
styrelsen samtliga rättegångar inför ägodelningsrätter och expropriationsdomstolar
samt i förekommande fall överinstanser, övervakar prisbildningen,
leder kursverksamheten samt handlägger i övrigt mera komplicerade
frågor av ekonomisk, juridisk och värderingsteknisk natur, vartill
kommer frågorna om statsbidrag till städer och samhällen för anskaffande
av mark till vägar. Vägförvaltningarna å sin sida ombesörjer alla förhandlingar
med markägarna, upprättar förekommande, i stor utsträckning standardiserade
avtal samt handlägger i övrigt ärenden, vilka icke är av den
natur att de skall överlämnas till styrelsen. Frånsett vissa kontakter med
lantmäterimyndigheter och lantbruksnämnder ävensom skogssakkunnig (se
nedan) anlitar väg- och vattenbyggnadsverket icke sakkunskap utom verket
men anlitas å andra sidan ej sällan av andra myndigheter för värderingsuppdrag
m. m. Sammanfattningsvis kan sålunda framhållas att väg- och
vattenbyggnadsverket i hithörande hänseende har eu över hela landet jämnt
fördelad organisation med mångårig erfarenhet av samtliga förekommande
värderingsfrågor. Å styrelsens förråds- och verkstadsbyrå handlägges ärenden
angående förvärv av mark för förrådsrörelsens anläggningar ävensom
grustäkter. Markvärderingsmännen i de olika länen biträder även vid dessa
uppgörelser. När exproprialionsförfarande måste tillgripas, handlägges ärendet
av vederbörande specialist å juridiska byråns markavdelning.

Vidkommande värderingsobjekten och prisbildningen kan till en början
noteras, att väghållaren i samband med utbyggande av vägväsendet kommer
i kontakt med de mest skiftande värderingsfrågor. Förutom lösen av
jordbruks- och tomtmark och därmed sammanhängande arronderingsfrågor
omfattar verksamheten värdering av bostads- och affärsfastigheter samt
handelsträdgårdar, gottgörelse för nedläggande av rörelser, goodwill, flyttning
av hus, intrång av varjehanda slag in. m., d. v. s. samtliga former av
modern fastighetsvärdering. Styrelsen har ända sedan vägförstatligandet
målmedvetet arbetat på alt ernå en jämn och rättvis prisnivå och därvid
tillgodogjort sig erfarenheterna från sakkunnigutredningar och ett stort
antal rättegångar ävensom utredningar rörande prisområden och praxis i
olika delar av landet. Erfarenheterna har statistiskt bearbetats och delgivits
personalen vid särskilt anordnade s. k. markvärderingskurser, vid vilka
specialister i olika värderingsfrågor hållit föredrag och praktiska tillämpningsövningar.
I anslutning härtill kan nämnas att styrelsen med anlitande
av skogssakkunnig låtit indela landet i olika avverkningsområden och inom
dessa fått fram generella rotnettovärden. Allt detta har medfört att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med markägareorganisationerna exempelvis
RLF under senare år lyckats få fram en av båda parter godtagen,
relativt jämn prisnivå, vilket medfört, att antalet rättegångar kunnat förbli
relativt oförändrat trots att antalet markärenden under senare år kraftigt
ökat.

Styrelsen har i sin verksamhet kunnat konstatera, att såväl prisnivån
som värderingsnormerna icke är enhetliga inom hela den statliga sektorn.
Sålunda ha understundom såväl vid frivilliga uppgörelser som vid rättegångar
sakägare motiverat sina enligt styrelsens förmenande alltför höga
krav med uppgift om vad som betalats i likartade fall av andra statliga myndigheter.
Tillkallande av olika specialister i likartade värderingsspörsmål
måste enligt styrelsens förmenande även motverka utbildandet av enhetliga
normer vid fastighetsvärderingen. Vidare framstår krav på att likartade

299

uppgörelser erhåller samma form oavsett vilket statligt organ som har träffat
uppgörelsen.

Då samtliga ovanstående olägenheter enligt styrelsens förmenande skulle
kunna elimineras eller i vart fall reduceras genom en i möjligaste mån
genomförd samordning av den statliga markanskaffningen bör enligt styrelsens
förmenande en översyn verkställas inom hithörande område av statsförvaltningen.

Sammanfattningsvis får styrelsen uttala att det av riksdagens revisorer
väckta förslaget angående närmare utredning av möjligheterna att bättre
tillvarataga kronans intresse i vissa rättsärenden förtjänar allt beaktande
och får styrelsen därför för sin del tillstyrka att utredningen kommer till
stånd.

I handläggningen av detta ärende har deltagit styrelsens samtliga ledamöter.
Stockholm den 30 januari 1960.

GUST. VAHLBERG

Bertil Olsén

Byggnadsstyrelsen

De ärenden av rättslig art som hänför sig till byggnadsstyrelsens verksamhet
är av skiftande slag och omfattar i huvudsak fastighetsrätt, avtalsrätt,
skadeståndsrätt, arbetsrätt, byggnadslagstiftning och konkursrätt. Ärendena
handlägges på styrelsens administrativa byrå, vars chef enligt instruktionen
för styrelsen skall hava fullgjort vad författningarna föreskriver i
fråga om dem som må nyttjas i domarämbete. Byråchefen har som närmaste
man för dessa ärenden en ombudsman, byrådirektör/jurist, som är
uteslutande sysselsatt med rättsärenden.

För byggnadsstyrelsens vidkommande har den nu rådande ordningen visat
sig i stort sett tillfredsställande och något direkt behov att för handläggning
av rättsärendena anlita utomstående juridisk expertis har — i allt fall
sedan ombudsmannatjänsten inrättades — knappast yppats. Styrelsen har
emellertid, då styrelsen haft att taga ställning till bl. a. storleken av skadeståndsbelopp
i vissa fall under hand samrått med försäkringsbolag i syfte
att styrelsens beslut skulle väl ansluta sig till den praxis, som i motsvarande
fall tillämpas i privat verksamhet.

De uppslag för tillvaratagande av kronans intresse i rättsärenden, som
riksdagens revisorer i förevarande punkt aktualiserat, synes främst vara av
värde för sådana myndigheter, som i motsats till byggnadsstyrelsen saknar
egen juridisk expertis. Då dessa myndigheter torde vara relativt många
har styrelsen icke något att erinra mot att en utredning kommer till stånd
med uppgift att förstärka särskilt dessa myndigheters möjligheter att tillvarataga
de statliga intressena i rättsärendena. Stockholm den 28 januari
1960.

DAVID DAHL

Åke Wirseen

Vattenfallsstyrelsen

Revisorerna hava i sin berättelse ifrågasatt, om nuvarande organisation
för tillvaratagande av kronans rätt i rättsärenden är den effektivast möjliga,
samt uttalat sig för att eu utredning kommer Ull stånd i syfte att

300

åstadkomma eu ändamålsenligare organisation på området. Revisorerna synas
luta åt den uppfattningen, att rättsärenden av speciellt och för ett ämbetsverk
icke ordinärt slag böra överlämnas till handläggning av befattningshavare
inom någon annan gren av statsförvaltningen, där sakkunskap
på området är bättre företrädd, varjämte viss eller vissa myndigheter även
eljest i effektivitetssyfte skulle kunna få sig anförtrott att omhändertaga
grupper av ärenden inom statsförvaltningen i dess helhet. Även ifrågasätta
revisorerna i sammanhanget ändringar i fråga om myndigheternas synbarligen
mycket skiftande befogenheter att avgöra förekommande ärenden.

I likhet med revisorerna anser vattenfallsstyrelsen det vara av största
vikt, att kronans intressen i rättsärenden bliva på bästa sätt tillvaratagna,
samtidigt som förefintliga möjligheter till nedbringande av kronans rättegångskostnader
beaktas. Eftersom vattenfallsstyrelsen för sin del är utrustad
med en särskild organisatorisk enhet för omhändertagande av den de!
av kronans rättsvård, som ankommer på vattenfallsstyrelsen, samt vattenfallsstyrelsens
befogenhet att själv avgöra förekommande ärenden är tillräckligt
vidsträckt, föreligger dock för vattenfallsstyrelsens del knappast
behov av organisatoriska åtgärder i av revisorerna angivet syfte. Någon samordning
av den statliga verksamheten inom vattenfallsstyrelsens och andra
myndigheters verksamhetsområden synes icke möjlig eller önskvärd, i varje
fall icke i fråga om vattenrättsskipningen, där vattenfallsstyrelsen merendels
befinner sig i ett motsatsförhållande till andra statliga verksamhetsgrenars
företrädare. På andra områden skulle väl direkta hinder för en samordning
i av revisorerna antydd riktning icke nödvändigtvis behöva föreligga
men några fördelar därav dock icke vara att vänta. I allmänhet eftersträvas,
i varje fall hos vattenfallsstyrelsen, en decentralisering av ärendens
behandling. Med sådana strävanden stämmer det mindre väl överens att
på här ifrågavarande område acceptera cn centralisering och därtill till instans
eller instanser utanför verket. I de fall, där framstående expertis finnes
att tillgå inom statsförvaltningen, torde denna med nuvarande system
kunna anlitas också av utomstående statliga myndigheter. Givetvis är det
dock av värde för ett verk som vattenfallsstyrelsen att därjämte kunna hänvända
sig till annan expertis i landet än den statliga.

Vattenfallsstyrelsens uppfattning är således, att några fördelar för vattenfallsstyrelsen
icke äro att förvänta genom åtgärder i den riktning, revisorerna
förordat. Inom ramen för vad som med hänsyn till egna arbetsuppgifter
och personaltillgång är möjligt, är vattenfallsstyrelsen redan nu inställd
på att vid behov lämna andra statliga myndigheter assistans inom
de arbetsområden, som vattenfallsstyrelsens verksamhet normalt omspänner,
liksom vattenfallsstyrelsen från andra myndigheters sida tror sig kunna
räkna med motsvarande tjänster. Något bättre sakernas tillstånd genom
organisatoriska åtgärder av ifrågasatt slag är enligt vattenfallsstyrelsens
uppfattning icke att förvänta.

Med det sagda har vattenfallsstyrelsen givetvis icke velat taga ställning
till behovet av samordning av rättsärendens behandling inom andra delar
av den statliga förvaltningen och icke heller till behovet av organisatoriska
ändringar i fråga om andra myndigheters befogenheter att fatta beslut i
rättsärenden. Stockholm den 26 januari 1960.

ERIK GRAFSTRÖM

/. Bergström

301

Kammarkollegiet

I fråga om åtskilliga delområden av det omfattande problemkomplex,
som formerna för tillvaratagandet av kronans privaträttsliga intressen må
utgöra, saknar kammarkollegiet egen erfarenhet. Icke heller av riksdagens
revisorer framlagt material möjliggör för kollegiet att bedöma effektiviteten
och ändamålsenligheten av nuvarande organisation för exempelvis skadereglering
och inkassoverksamhet samt behovet av reform av densamma.

Såsom framgår av revisorernas redogörelse har kammarkollegiet däremot
en mångsidig befattning med fastighetsrätten. För kollegiets advokatfiskalskontor
— omfattande för närvarande ett tiotal jurister — är utförande
av talan i rättegångsmål av fastighetsrättslig art den dominerande
arbetsuppgiften.

I revisorernas synpunkter på angelägenheten av att kronan i rättegångsmål
företrädes av ombud med processuell erfarenhet kan kollegiet helt instämma.
Ehuru rättegångsreformen innebar relativt sett mindre ingripande
förändringar av processen inom flera för kollegiets verksamhet betydelsefulla
rättsområden —- vattenlagens tillämpning och fastighetsbildningsrätten
— kan kollegiet från sin egen erfarenhet betyga, att kravet på processtekniskt
kunnande hos kronans företrädare blivit genom reformen avsevärt
skärpt.

Av revisorernas redogörelse för inhämtade upplysningar framgår att kollegiet
icke blott på sedvanligt sätt genom remissvar eller utredningar lämnar
andra statsmyndigheter viss rättshjälp utan även stundom på begäran
av annan myndighet utför dennas talan vid domstol. Det är uppenbarligen
till fördel att ett ämbetsverks speciella insikter — för kammarkollegiets del
exempelvis kameralrättsliga och kyrkorättsliga — på detta sätt utan omgång
tillgodogöras i rättegång, vari annan myndighet i första hand har att
företräda kronan.

Kollegiets advokatfiskalskontor torde utgöra ett av de större bland de
organ inom statsförvaltningen, vilka ha till huvuduppgift att vid domstolar
utföra talan för kronans intressen eller eljest för det allmänna. Under de
närmast kommande åren lärer kontorets arbetsförmåga bliva — liksom nu
är fallet — hårt utnyttjad främst genom den intensiva utbyggnaden av vattenkraft
och genom mängden av mål om ersättning för mistad fiskerätt. I
den mån tillgången på arbetskraft förslår synes det emellertid kollegiet vara
rationellt att ämbetsverkets samlade fastighetsrättsliga och processtekniska
erfarenhet kan ställas till förfogande för tillvaratagande av kronans intressen
även på områden som nu ligga utanför kollegiets ämbetsbefattning.

I beslutet om detta utlåtande ha, jämte undertecknade, deltagit kammarråden
Åberg, Edling och Arfvidson. Stockholm den 29 januari 1960.

ROLF DAHLGREN

Äkc Bohman

Föredragande

Statskontoret

Redogörelsen för nuvarande förhållanden utvisar, att organisationen för
tillvaratagande av statens rätt i stort sett fungerar tillfredsställande. Vissa
brister förefinnas likväl, bl. a. svårigheterna för myndigheter, som icke ha
någon .särskild organisation härför, att vid behov få juridisk rättshjälp.
Statskontoret kan dock för sin del knappast föreställa sig, att en ändring

302

av organisationen kan väntas medföra personalbesparingar. Icke heller lära
några mer avsevärda möjligheter förefinnas att ytterligare utnyttja i statens
tjänst anställda processvana jurister. Däremot torde härigenom kunna
tillgodoses behovet av rättshjälp hos sådana myndigheter, som icke ha
rättsjuridisk sakkunskap, samt avlastning ske av rättegångar från befattningshavare,
vilka icke ha processvana och vars övriga tjänstegöromål icke
tillåta, att de helt kunna ägna sig däråt. Som revisorerna påvisat, finnes
även ett allmänt behov hos myndigheterna, att i för dem ovanliga rättsärenden
konsultera juridiska specialister. Rent allmänt torde jämväl en
effektivisering i olika hänseenden vara möjlig. Ett visst behov av att anlita
advokater torde emellertid under alla förhållanden komma att kvarstå, såväl
i vissa specialfall som för att tillgodose tillfälliga behov av personalförstärkning.

Det väsentligaste är emellertid icke, att kronans direkta utgifter för nu
ifrågavarande juridiska verksamhet bliva lägre, utan att kronans rätt tillvaratages
på sådant sätt, att ett tillfredsställande resultat ur ekonomiska
och andra synpunkter ernås. Som revisorerna framhållit, fordras härför icke
enbart en förändrad organisation av verksamheten utan även andra åtgärder
böra vidtagas. I anslutning härtill tillstyrker statskontoret en undersökning
i syfte att tillskapa ökade möjligheter för myndigheterna att ingå förlikning,
medverka till ackord eller eljest »eftergiva» kronans rätt. Härigenom
torde mycken processuell rättsvård kunna inbesparas. Vidare lära
möjligheterna komma att väsentligt öka för en rationell indrivningsverksamhet
rörande kronans fordringar. En viss försiktighet synes emellertid
böra iakttagas vid införandet av förliknings- och ackordsmöjligheter. Lämpligen
lära ärenden om sådana spörsmål, åtminstone därest fråga är om
större belopp, böra centraliseras till en eller några få myndigheter.

Då samtliga aktuella indrivningsåtgärder vidtagits för indrivande av eu
lånefordran men densamma icke helt guldits, uppstår frågan om dess fortsatta
framtida bevakning. Spörsmålet härom synes även i förevarande sammanhang
böra göras till föremål för prövning. En viss centralisering av
sådana ärenden synes härvid böra övervägas. Statskontoret är emellertid
icke övertygat om att en koncentration till en myndighet dessförinnan är
ändamålsenlig. Särskilt indrivning av lånefordringar, såväl räntor som kapitalfordringar,
lär i många fall kunna skötas smidigare och med bättre
resultat, därest de handhavas av de myndigheter, som bedriva lånerörelserna
i fråga, i varje fall om de äro organisatoriskt lämpligt utrustade för ändamålet.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Kull. Stockholm den 25 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Olof Wallin Ruth Malmgren

Föredragande

Statens sakrevision

Frågor om handhavandet av rättsliga angelägenheter ha i vissa avseenden
behandlats inom sakrevisionen. Som framgår av den i förevarande
paragraf lämnade redogörelsen har revisionen sålunda år 1953 verkställt
en utredning angående skaderegleringsförfarandet, vilken utredning blivit
föremål för vissa överväganden i betänkandet med förslag till lag om skadestånd
i offentlig verksamhet.

303

Sakrevisionen förordade i utlåtande den 18 september 1959 över betänkandet
i fråga, att de statliga myndigheternas befogenheter att reglera skadeståndsanspråk,
i vart fall tills vidare, icke borde omfatta sådana skadeståndsanspråk,
som aktualiserats först genom lagförslaget. Det syntes knappast
lämpligt att redan nu i ett administrativt skaderegleringssystem inbegripa
även sådana fall av skadeståndsanspråk mot det allmänna, beträffande
vilkas bedömning tidigare erfarenheter ej stått till buds. Skadeståndsanspråk
av hithörande slag syntes böra prövas av domstol till dess att en
så omfattande praxis hunnit utbildas, att underlag skapats att pröva frågan
om ett förenklat administrativt skaderegleringsförfarande. Enligt sakrevisionens
mening borde den administrativa skaderegleringen sålunda tills vidare
icke utsträckas att omfatta andra typer av skadeståndsfall än sådana
som avsåges i revisionens tidigare förslag, d. v. s. skadeståndsfall av i huvudsak
samma slag som förekomme inom allmän försäkringsverksamhet.

Beträffande formen för administrativ reglering av skadeståndsfrågor vidhöll
sakrevisionen i sitt utlåtande i huvudsak de synpunkter, som revisionen
givit uttryck åt i sitt förslag år 1953, dock icke såvitt avsåge försvarets
skaderegleringsnämnds avskaffande. Sakrevisionen ansåge sig kunna i huvudsak
biträda kommitténs förslag om att för den civila statsförvaltningen
endast trafikskadeärenden skulle centraliseras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vilket innebar en inskränkning i jämförelse med sakrevisionens
tidigare förslag.

Sakrevisionens i riksdagsrevisorernas uttalande nämnda utlåtande den
16 mars 1959 till statsutskottet över motion II: 67 torde böra något beröras
i detta sammanhang. I utlåtandet, som finnes fogat såsom bilaga till 1959
års statsutskotts utlåtande nr 143, redovisade sakrevisionen en översiktlig
utredning angående den utsträckning, i vilken statliga myndigheter anlitat
advokat. Att döma av denna — i viss mån ofullständiga och summariska
— undersökning anlitade de statliga myndigheterna advokat i endast mycket
begränsad utsträckning. Flera av de myndigheter, som gjort detta, saknade
tillgång till personal med processuell erfarenhet. Andra myndigheter
hade visserligen haft tillgång till sådan personal, men i de aktuella fallen
hade fråga varit om specialområden, t. ex. trafikskadeansvar, om vilka
myndigheterna i fråga saknade större erfarenhet. 1 något fall hade det gällt
att möta en tillfällig ökning av arbetsbelastningen.

Beträffande själva sakfrågan framhöll sakrevisionen i utlåtandet till
statsutskottet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagsrevisorerna
uttalat, bl. a., att revisionen kommit till den uppfattningen, att det torde
vara svårt och från vissa synpunkter till och med olämpligt att alltför hårt
binda myndigheterna i fråga om tillvägagångssättet vid tillvaratagandet av
kronans rätt vid domstol eller i därmed jämförliga sammanhang. Något förbud
mot anlitande av advokat eller en alltför stark begränsning av möjligheterna
i detta avseende kunde sakrevisionen för sin del icke förorda. Myndigheterna
borde enligt sakrevisionens förmenande ha ett visst icke alltför
snävt utrymme för prövning av frågan under hänsynstagande till sakens
vikt, de ekonomiska värden, som slode på spel, krav på specialinsikter inom
något visst rättsområde in. fl. omständigheter.

I utlåtandet underströk sakrevisionen även angelägenheten av att klara
och entydiga regler angående bestridandet av kostnader för rättegångsombud
meddelades.

Den av riksdagens revisorer föreslagna utredningen skulle — såsom framgår
av redogörelsen komma att omspänna ett vidsträckt område, omfattande
även sådana frågor som tillskapandet av ett organ för indrivning av
utestående fordringar och rationalisering av den statliga markanskaffning -

304

en. Som framgår av det förestående har sakrevisionen sysslat med delar av
ifrågavarande problemkomplex, nämligen spörsmålen om skaderegleringsverksamheten
och om statliga myndigheters anlitande av advokat. Däremot
saknar revisionen en sammanfattande överblick över hela området och har
därför svårt att bedöma, vilka möjligheter till effektivisering av rättsvården,
som kunna föreligga. Sakrevisionen har från denna utgångspunkt knappast
anledning att vare sig tillstyrka eller motsätta sig, att den föreslagna
utredningen kommer till stånd. Det bör dock framhållas, att den i riksdagsrevisorernas
berättelse lämnade, förhållandevis utförliga redogörelsen icke
kan anses klart bestyrka, att större olägenheter eller mera avsevärda kostnader
äro förenade med de nuvarande formerna för tillvaratagande av kronans
rättsliga intressen, även om redogörelsen måhända i viss mån förmedlar
ett intryck av oenhetlighet inom förevarande område. Det får anses
tveksamt, om en mera omfattande samordning och ett större mått av effektivitet
kan ernås inom området utan att nya organ tillskapas eller redan
befintliga sådana förstärkas, sannolikt till betydande kostnader.

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande förste revisor Boalt. I övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef. Stockholm den 25 januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

Statens organisationsnämnd

Av vad riksdagens revisorer anfört framgår att åtskilliga av de bestämmelser,
som reglerar myndigheternas befogenheter vid rättsärendens behandling,
behöver ses över. Huruvida en organisatorisk översyn av detta
arbetsområde kan ge påtagliga ekonomiska vinster är vanskligt att bedöma.
Organisationsnämnden vill dock icke motsätta sig den av riksdagens revisorer
förordade utredningen om lämplig organisation för tillvaratagande av
kronans rätt.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson och Ståhl
samt såsom föredragande byrådirektören C. Tornborg. Löfqvist, som deltagit
i ärendets behandling jämväl i statskontoret, hänvisar till statskontorets
utlåtande, i den mån detta avviker från föreliggande yttrande. Stockholm
den 27 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

305

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

§ 32 Gudhems kungsgård

Statskontoret

Såsom framgår av revisorernas redogörelse förordnade Kungl. Maj :t genom
beslut den 6 februari 1959, att den del av Gudhems kungsgård, som
icke disponerats på annat sätt, finge upplåtas såsom föreningsjordbruk.
Innan detta avgörande träffades hade frågan om användandet av jordbruket
vid kungsgården varit föremål för ingående bedömanden hos olika ämbetsverk
och andra myndigheter. Därvid hade tagits under övervägande
olika alternativ för markens användande, särskilt frågan om jordbrukets
ntarrendering, varjämte kostnadskalkyler upprättats rörande de om- och
nybyggnadsarbeten, som de olika alternativen bedömdes föra med sig. Som
revisorernas redogörelse utvisar ha myndigheternas uppfattning om kungsgårdens
lämplighet för föreningsjordbruk gått starkt isär.

Statskontoret kan självfallet icke på egen erfarenhet grunda något omdöme
om riktigheten av den av revisorerna framförda kritiken. De upplysningar
i saken, som ämbetsverket inhämtat från olika myndigheter och
sakkunniga, ha varit motsägande och omdömena om lämpligheten av de
vidtagna dispositionerna ha i väsentliga avseenden gått stick i stäv. Statskontoret
saknar därför hållpunkter för ett säkert ställningstagande till revisorernas
synpunkter.

Den av revisorerna framförda kritiken har givit statskontoret anledning
till särskilt uttalande i följande hänseenden.

Vad sålunda gäller revisorernas uttalande rörande de vid kungsgården
gjorda byggnadsinvesteringarna för jordbruket ävensom frågan om disposition
av mark från kungsgården för komplettering av angränsande fastigheter
vill statskontoret hänvisa till det interpellationssvar, som statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet lämnat den 15 maj 1959 (AK 17: 5
d). I anslutning till departementschefens redogörelse får statskontoret
framhålla, att enligt vad ämbetsverket inhämtat från sambruksföreningens
rådgivare, rektorn Lengdén vid Uddetorps lantmannaskola, har en av de
tre fastighetsägare, som enligt lantbruksstyrelsens mening bort erhålla tillskottsjord
från kungsgården, förvärvat sådan jord genom inköp av en
granngård.

Rörande revisorernas uttalande att man icke torde kunna räkna med att
intagningen av främmande betesdjur på kungsgårdens ägor framdeles skall
kunna fortgå i samma utsträckning som hittills, vilket förhållande skulle
bidraga till att minska förutsättningarna för kringliggande svaga jordbruk,
må framhållas, att revisorernas farhågor i denna del icke synas befogade.
Sålunda har enligt uppgift från rektorn Lengdén intagning av främmande
betesdjur fortsatt även efter sambruksföreningens tillkomst. Därvid har
största antalet djur mottagits från längre bort belägna jordbruk. Sålunda
hade år 1959 emottagits mer än 300 främmande betesdjur på kungsgården,
varav endast 27 djur voro från närbelägna jordbruk. De intilliggande jordbruken
torde emellertid alltjämt ha möjlighet att hyra in sina betesdjur på
‘JO Hen. berättelse ang. statsverket år 1059. 11

306

kungsgården, därest anmälan om önskemål i sådant hänseende göres i god
Hd. Någon framställning från innehavare av sistnämnda jordbruk om plats
för betesdjur hade ej avvisats under år 1959.

Vidare har Lengdén uppgivit, att föreningens fem medlemmar redan under
det första år de sålunda brukat kungsgårdens mark kunnat uttaga full
lön för sin arbetsinsats och dessutom, sedan alla årets kostnader täckts,
erhållit visst överskott.

Vad angår revisorernas uppgift att sambruksföreningen skulle behöva
ett belopp av omkring 350 000 kronor som driftskapital för anskaffande av
djur, maskiner och rörelsemedel åt föreningen vill statskontoret framhålla
1oljande. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat har föreningen begärt
och erhållit statlig kreditgaranti för driftslån på högst 250 000 kronor.
Detta belopp behöver dock ej helt utnyttjas. Hitintills hade ca 158 000 kronor
uttagits och det ytterligare lånebehovet beräknades uppgå till högst
20 000 kronor. Till detta lånebelopp torde böra läggas av envar av de fem
föreningsmedlemmarna tillskjutet insatsbelopp å 3 000 kronor eller alltså
15 000 kronor. Det sammanlagda driftskapitalet skulle således komma att
uppgå till högst 193 000 kronor.

Det anförda visar bland annat, att sambruksföreningens verksamhet givit
ett över förväntningarna gott ekonomiskt resultat oaktat föreningen börjat
sin verksamhet på kungsgården så sent som den 14 mars 1959 och trots
att sommaren varit osedvanligt torr. Uppfattningen att det ej skulle vara
lämpligt att driva samjordbruk på kungsgården bär alltså hitintills, såvitt
statskontoret kunnat finna, icke blivit bestyrkt.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 21 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Gösta Widén Anders Risberg

Föredragande

Lantbruksstyrelsen

Lantbruksstyrelsen får, med överlämnande av yttranden (bilagor A—B)
av lantbruksnämnden och hushållningssällskapet, anföra följande.

Styrelsens befattning med dispositionen av Gudhems kungsgård har utvecklats
på följande sätt.

Den 3 februari 1955 inkom till styrelsen från Svenska lantarbetareförbundet
eu framställning om att undersökningar måtte verkställas rörande
lämpligheten av att disponera de till Herrevads klosters och Gudhems remontdepåer
hörande, under fortifikationsförvaltningen stående jordbruken
för sambruksföreningsändamål, i den händelse remontdepåerna framdeles
skulle avvecklas. Styrelsen överlämnade den 22 februari 1955 ansökningen
till fortifikationsförvaltningen, därvid styrelsen föreslog att den skulle tagas
under övervägande vid denna myndighets dryftande av den framtida
dispositionen av nämnda jordbruk med anhållan* att det i samband med
nedläggande av reinontdepån på kungsgården skulle tagas under övervägande
att arrendera ut egendomens jordbruk som föreningsjordbruk. Framställningen
torde härefter av fortifikationsförvaltningen ha överlämnats till
nykterhets vård sutredningen, som då hade frågan om statlig vårdanstalt för
alkoholmissbrukare med förläggning till Gudhems kungsgård under utredning
och därvid hade att överväga frågan om kungsgårdens framtida disposition.
Framställningen synes icke ha berörts i den av utredningen sena -

307

ro framlagda promeroriaa med förslag i ämnet och ej heller i den till 195 <
års riksdag framlagda propositionen om inrättande av vårdanstalten a
Gudhem. I sagda proposition förordade departementschefen att för ifrågavarande
anstalt skulle tagas i anspråk viss del av egendomens byggnader
och markområden, medan återstoden av egendomen skulle ställas under
förvaltning av domänstyrelsen, på vilken myndighet det skulle ankomma
att föranstalta om utarrendering av jordbruket. Genom Kungl. brev till forlifikationsförvaltningen
den 20 september 1957 förordnades att egendomen
Gudhems kungsgård skulle överföras från fortifikationsförvaltningen till
domänverkets förvaltning. Därvid föreskrevs fördelningen av byggnader
mellan jordbruksegendomen och den blivande anstalten samt bemyndigades
domänstyrelsen att i fråga om gränserna för anstaltens område med anstaltsstyrelsen
träffa överenskommelse. Till domänstyrelsen överlämnade
därjämte Kungl. socialdepartementet en till departementet av rättaren Karl
Skoog och fyra andra personer ingiven ansökan att få arrendera kungsgården
som föreningsjordbruk. Domänstyrelsen begärde i slutet av juni 19o7
lantbruksstyrelsens yttrande över framställningen. Beträffande den utredning,
som lantbruksstyrelsen därpå föranstaltade om, och styrelsens skrivelse
i ämnet till Kungl. Maj:t den 11 april 1958 hänvisas till den i statsrevisorernas
berättelse intagna redogörelsen. Genom beslut den 6 februari
1959 förordnade Kungl. Maj:t att den del av Gudhems kungsgård, som icke
disponerades på annat sätt, finge upplåtas som föreningsj ordbruk. Genom
Kungl. Maj :ts beslut den 13 mars 1959 överfördes ifrågavarande mark från
domänstyrelsens till lantbruksstyrelsens förvaltning. Lantbruksstyrelsen
gick därpå omedelbart i författning om att inrätta egendomen för ändamålet.
Den är numera utarrenderad till Gudhems sambruksförening, som tillträdde
egendomen i mars 1959.

Statsrevisorernas granskning har lett till ett uttalande att enligt revisorernas
mening en rad omständigheter talar för att lämpligheten av ett samjordbruk
på Gudhems kungsgård kan starkt ifrågasättas. Beträffande de
olika punkter, som statsrevisorerna härvid berört, får lantbruksstyrelsen
anföra följande.

Styrelsen kan vitsorda uppgiften att valet av Gudhem som förläggningsplats
för en alkoholistanstalt berövat egendomen huvuddelen av bostadsbeståndet
och därjämte den större och värdefullare delen av ekonomibyggnaderna,
varjämte anstaltsbyggnadernas placering i omedelbar anslutning
till gårdens brukningscentrum medfört att möjligheten att för jordbruket
utnyttja vissa återstående anläggningar och byggnader begränsats. Härigenom
har ett behov av nybyggnader för jordbruket uppstått, ett behov som
gjort sig gällande i betydande omfattning även om egendomen skulle ha
utarrenderats till eu enskild arrendator. Vilka överväganden, som legat till
grund för att de befintliga byggnaderna in. in. i sådan omfattning tillfördes
alkoholist anstalten, undandrar ''sig styrelsens bedömande. När styrel sen fick
befattning med planläggning av egendomen för sambruksföreningsdrift
hade nämligen, såsom framgår av ovan redovisade data, avgörande om disposition
av byggnaderna för anstaltens räkning redan träffats, och styrelsens
ansträngningar att få ändring till stånd har icke lett till resultat.

Vad beträffar de kostnader, som kommer att erfordras för att göra en del
lidigare som beten disponerad mark å egendomen lämplig för den avsedda
jordbruksdriften, torde dessa bli måttliga. En del av sagda mark bär f. ö.
redan tagits i bruk som åker efter av arrendatorerna utförd stenröjning,
som dragit eu kostnad av cirka 300 kronor per hektar.

Sedan frågan om förstärkning av tre närliggande jordbruk med mark
från Gudhems egendom väckts av lantbruksstyrelsen, har den, såsom revi -

308

sorerna anfört, prövats och avgjorts av Kungl. Maj :t genom beslut den 30
april 1959. Härutöver må nämnas att ett av dessa jordbruk senare förstärkts
genom tillköp från enskild person av en fastighet, som saknade förutsättningar
att bestå som självständig brukningsenhet, samt att förhandlingar
pågår om förstärkning på liknande sätt av ett av de andra nämnda jordbruken.
De aktuella önskemålen om tillskottsmark har sålunda rätt väl
kunnat tillgodoses. Om ytterligare behov anmäles, får det givetvis övervägas
från fall till fall om förstärkning bör genomföras antingen genom tillköp
av jordbruk, som är under upphörande, eller genom överlåtelse från
kronans egendom.

Vad beträffar frågan om oförutsedda merkostnader för byggnadsarbeten
in. m. bar revisorerna upplyst att vissa sådana merkostnader anmält sig
bl. a. för vatten och avlopp. Sedan lantbruksstyrelsen i mars 1959 fick uppdraget
att övertaga förvaltningen av egendomen, har det visat sig att belägenheten
i närheten av Gudhems kyrka och Gudhems klosterruin in. in.
medför vissa särskilda åtgärder beträffande utförandet av bebyggelsen för
jordbruket, vilket föranleder en del kostnader. Det framkom f. ö. från vissa
myndigheter bestämt formulerade önskemål att brukningscentrum för
jordbruket skulle flyttas till en helt annan plats. Lantbruksstyrelsen kunde
icke tillmötesgå dessa önskemål, enär de skulle ha medfört att befintliga
byggnader — vissa ekonomibyggnader samt ett bostadshus för två familjer
— icke skulle ha kunnat utnyttjas för jordbruket och byggnadskostnaderna
därför skulle ha blivit avsevärt högre. Däremot har styrelsen tillmötesgått
önskemål från vårdanstaltens styrelse och vissa myndigheter om förläggning
av de tre nya bostadshusen till annan plats än den först avsedda, ehuru
denna ändring av placeringen medför ökning av kostnaderna för vattenförsörjning
och avlopp.

Styrelsen har sålunda eftersträvat en kompromiss mellan olika i och för
sig berättigade intressen med riktpunkt att för rimliga kostnader åstadkomma
ett resultat, som ger goda driftsmöjligheter och såvitt möjligt tillgodoser
de krav, som ur andra synpunkter framkommit.

Avslutningsvis har statsrevisorerna betecknat som angeläget, att samjordbrukstanken
prövas under sådana villkor och förhållanden, att värdefulla
erfarenheter vinnes för en ökad tillämpning av brukningsformen, samt
som sin mening uttalat att det syntes nödvändigt att fortsatta försök äger
rum under mera gynnsamma förutsättningar än de som i förevarande fall
varit för handen.

Lantbruksstyrelsen får först framhålla att styrelsen, redan innan Kungl.
Maj:t fattade beslut om egendomens disposition för föreningsjordbruk efter
grundliga utredningar redovisat de ekonomiska förutsättningarna för dylik
drift. Styrelsen anförde därvid att önskemålen att pröva sambruksidén syntes
väga tyngre än kostnaderna i förevarande fall. — Styrelsen vill härutöver
i nu förevarande sammanhang endast kraftigt understryka att anordnande
av föreningsjordbruk normalt är förenat med vissa byggnadskostnader
av det skälet att å gårdar av ifrågavarande storlek vanligen finns ett
corps de logi, vars uppdelning i mindre lägenheter drar kostnader och i
praktiken kan vara ogenomförbar, varjämte arbetarbostäderna på saluförda
fastigheter ofta är behäftade med brister i fråga om utrymmen och standard
i övrigt. Enligt lantbruksstyrelsens mening var det i Gudhem ett lämpligt
tillfälle att övergå till föreningsjordbruk ur den synpunkten att de för
jordbruket disponibla bostadsmöjligheterna var så begränsade att valet stod
mellan att bygga antingen tre nya bostadshus för samjordbruk eller en större
arrendatorsbvggnad och troligen dessutom en lantarbetarbostad. Det bör

309

i detta sammanhang nämnas att Gudhems kungsgård som huvudbyggnad
haft ett corps de logi, som anstalten nu fått till sin disposition överlåtet.

Vidare bör beaktas att tillfällena att få större egendomar disponibla för
sambruksändamål varit mycket fåtaliga. Som exempel kan nämnas att domänverket
icke funnit sig kunna erbjuda någon kronoegendom för ändamålet
under de elva år, som bestämmelserna om föreningsjordbruk varit i
kraft.

Slutligen får styrelsen framhålla att ett framgångsrikt drivande av ett
föreningsj ordbruk givetvis i hög grad beror av arrendatorernas kvalifikationer
och förtrogenhet med jordbruksdrift i större skala och under sådana lokala
förhållanden, som möter på den arrenderade egendomen. Medlemmarna
i Gudhems sambruksförening är från Västgötabygden, och en av dem kom
direkt från en långvarig tjänst som rättare just på det jordbruk, som föreningen
nu arrenderar. Deras insatser under det första året har varit väl
avvägda och det ekonomiska resultatet synes vara gott.

Enligt lantbruksstyrelsens mening har det under dessa omständigheter
varit väl motiverat att föreningen beretts tillfälle att starta sin verksamhet
under så förhållandevis gynnsamma förutsättningar som skett.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören, överdirektören
Wetterhall, särskilda ledamöterna Hammarskjöld, Persson, Själander
och Svensson, byråchefen Slåhlberg samt byrådirektören Roupe, föredragande.
Stockholm den 30 januari 1960.

SAM B. NORUP

Gustav T. Roupe

Bilaga A

Yttrande från lantbruksnämnden i Skaraborgs län

På grund av remiss hade lantbruksnämnden hösten 1957 anledning att
yttra sig över förslaget att inrätta ett föreningsjordbruk på jordbruksdelen
av Gudhems kungsgård. Av olika skäl fann sig nämnden icke kunna tillstyrka
ett sådant företag. Den väsentligaste anledningen vore att naturliga
produktionsförutsättningar och befintlig bebyggelse på jordbruksdelen
talade för jordbruksdrift i specialiserad form därstädes, medan ett föreningsjordbruk
enligt nämndens mening vore bäst betjänt av jordbruksdrift
i konventionell, mångsidig form.

När sedermera ett föreningsjordbruk startades vid Gudhem yppade sig
viss svårighet att finna den lämpligaste driftsformen för företaget och att
planera och uppföra ekonomiskt försvarliga byggnader för detsamma. De
erfarenheter som gjorts synas närmast bekräfta riktigheten av nämndens
bedömning och nämnden har icke nu anledning att ändra sin tidigare uppfattning.

I den slutliga handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknad
ordförande och undertecknad föredragande, deltagit ledamöterna Eliasson.
Svenson, Hallerfors, Lindgren och Andersson. Skara den 7 januari 1960.

Bilaga B

Yttrande från hushållningssällskapet i Skaraborgs län

Förvaltningsutskottet, som icke tidigare haft anledning laga befattning
med i detta sammanhang aktuella förhållanden på Gudhems kungsgård,
delar de åsikter, som i dessa frågor tidigare framförts från berörda läns -

myndigheters sida. Utskottet kan icke finna, att det, sedan dessa åsikter
framfördes, inträffat eller framkommit något, som skulle kunna ge motiv
för ett ändrat ståndpunktstagande. Skara den 14 januari 1960.

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, som inskränker sig till
att behandla vad anstalten äger kännedom om beträffande byggnadsfrågan
vid Gudhems Kungsgård, får anföra följande.

Föreståndaren och en försöksledare från forskningsanstalten besökte på
anmodan av chefen för lantbruksstyrelsen Gudhems Kungsgård den 11 september
1959. Uppdraget avsåg att undersöka lämpligheten av att leda avloppsvatten
från bostäder, ensilagebehållare, rastgård m. m. till kommunens reningsverk.
Vid besöket kunde konstateras, att den föreslagna åtgärden beträffande
vattenreningen skulle bli mycket dyrbar. Dessutom skulle enligt
anstaltens erfarenheter av pågående försök risk föreligga för att kommunens
reningsanläggning vid ensileringstillfällen, då pressaften från silor kom i avloppsvattnet,
till följd av överbelastning skulle sättas ur funktion. I ett personligt
brev av den 24 september 1959 till chefen för lantbruksstyrelsen avgavs
rapport rörande detta förhållande.

Beträffande byggenskapen i övrigt har forskningsanstalten icke varit i
tillfälle annat än att helt kort vid ovannämnda besökstillfälle taga del av
densamma. Av denna anledning kan forskningsanstalten icke närmare yttra
sig över de beräknade anläggningskostnaderna eller i vad mån byggnaderna
vid Kungsgården i sin helhet blivit utnyttjade på lämpligaste sätt. Helt
allmänt förmenar dock forskningsanstalten, med sin kännedom om jordbrukets
byggenskap, att det är vanskligt att inrätta föreningsjordbruk och
investera byggnadskapital på en egendom av denna karaktär. Lund den 29
januari 1960.

A. ÖRBORN

S. Sagnert

Nykterhetsvårdsutredningen

I sin PM den 7 november 1956 med förslag till ny statlig vårdanstalt för
manliga alkoholmissbrukare gjorde nykterhetsvårdsutredningen vissa uttalanden
angående driften och förvaltningen av jordbruket vid Gudhems
kungsgård i händelse av bifall till utredningens förslag om inrättande av
eu vårdanstalt därstädes. Av skäl som framgår av referat i den remitterade
handlingen räknade utredningen härvid icke med jordbruket såsom något
mera betydelsefullt sysselsättningsobjekt för anstaltens vårdlagare. Utredningen
förordade därför att jordbruket åtminstone tills vidare icke skulle drivas
i anstaltens regi utan utarrenderas. Vidare ansågs det lämpligt att anstaltens
styrelse, vars främsta uppgift borde vara att befrämja anstaltens vårdande
verksamhet, icke betungades med ansvar för förvaltningen av egendomen.
För anstalten vore det dock av vitalt intresse att egendomen stannade
under allmän förvaltning, så att okontrollerade förändringar i fråga
om bebyggelse in. m. ej behövde befaras. Det vore också nödvändigt
att upplåtelse av egendomen kunde förenas med förbehåll med avseende
på de särskilda krav, som motiverades av anstaltens behov av skyddat grannskap.
Dessa önskemål skulle enligt utredningens mening bäst tillgodoses

311

genom atl egendomen slälldes under förvaltning av domänstyrelsen, på vilken
det finge ankomma att föranstalta om utarrendering av jordbruket.

Vid arbetet med planeringen för Gudhemsanstalten ägde utredningen visserligen
kännedom om att frågan om förenings jordbruk å Gudhems kungsgård
hade väckts men ansåg sig ej äga kompetens att ingå härpå. Någon anledning
härtill ansågs ej heller föreligga, eftersom de av utredningen anförda
huvudsakliga önskemålen avseende jordbrukets ställning i förhållande
till anstalten förutsattes kunna tillgodoses såväl vid utarrendering till enskild
person som vid alternativet föreningsjordbruk. Valet mellan dessa två
alternativ framstod för utredningen som eu mera sekundär angelägenhet,
vilken ej behövde inverka på de förslag rörande själva anstaltens utformning,
byggnadsbehov etc.., som utredningen hade att framlägga. På grund
av uttalanden som gjorts av jordbruksexpertis hos hushållningssällskapet i
länet, innebärande att egendomen lämpligast kunde drivas som betesgård
med huvudvikt på uppfödning av gödboskap, uppfattades emellertid utarrendering
i vanlig ordning såsom det ur praktiska och ekonomiska synpunkter
mest sannolika alternativet, varför utredningen vid sin mera summariska
uppskattning av byggnadsbehovet för jordbruket icke ansåg sig ha anledning
ingå på de särskilda anspråk härvidlag, som eventuellt kunde uppkomma
vid alternativet föreningsjordbruk.

Utredningen, som efter avlämnandet av ovannämnda promemoria ej haft
att taga befattning med frågor rörande jordbruket å Gudhems kungsgård,
vidhåller de principiella synpunkter rörande förhållandet mellan anstalten
och jordbruket som anförts i promemorian.

Huruvida anstalten, vars verksamhet numera har börjat, skulle kunna avstå
ytterligare någon del av de ursprungligen gården tillhörande ekonomibyggnaderna
synes vara en fråga, varom i första hand anstaltens styrelse
äger förutsättningar att uttala sig.

I handläggningen av detta ärende har jämte undertecknad ordförande
deltagit ledamöterna Burman, Elmén, Engkvist och Lundquist. Stockholm
den 13 januari 1960.

PER NYSTRÖM

C. G. Tuninc/er

§ 33 Kreditgaranti till vissa jordbruksegnahem

Statskontoret

Statskontoret till understryka vikten av att, innan statlig garanti för lån
till underlättande av inköp av jordbruksegnahem beviljas, noggrant undersökes
och ulredes i vad mån kostnadskrävande åtgärder för framtiden
äro erforderliga för iståndsätlande av den fastighet, för vilken kredit skall
lämnas, såsom upprustning av bostad och ekonomilokaler, framdragande av
vägar, jordförbättringar, anskaffande av inventarier och djur etc. Vad gäller
bostadsfrågan bör därvid samråd ha ägt rum med länsbostadsnämnden,
och vad gäller ekonomibyggnaderna bör yttrande föreligga av lantbruksnämndens
byggnadskonsulent. Det torde få förutsättas, att förvärv av jordbruksegnahem
med stöd av statliga kreditgarantier underlättas endast för
det fall, alt fastighetens framtida avkastning bedömes kunna svara mot
samtliga kostnader, sålunda inberäknat icke blott inköpskostnaderna utan
även sådana avseende såväl förbättringsåtgärder av olika slag som anskaf -

312

lande av inventarier och djur. EU tillgodoseende av strävandena att skapa
större och mera bärkraftiga jordbruk torde i anslutning till 1959 års riksdags
uttalanden om riktlinjerna för den allmänna ralionaliseringsverksamheten
på jordbrukets område framstå som alltmera angeläget.

Vid handläggningen av detta ärende bär närvarit statskommissarien Kull
Stockholm den 26 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Hemik Cavalli /. Sand

Föredragande

Lantbruksstyrelsen

Yttrande i ärendet bar införskaffats från lantbruksnämnden i Göteborgs
och Bohus län. (Bilaga A.)

Riksdagsrevisorerna har påtalat tvenne fall där lantbruksnämnden i Göteborgs
och Bohus län beviljat statlig garanti för jordbruksegnahemslån,
medan lanlbruksdirektören reserverat sig för avslag. Vad revisorerna anlört
kan sammanfattningsvis sägas hänföra sig till frågorna om arealstorleken
och investeringsbehovet för de avsedda jordbruken ävensom samarbetet
i garantilåneärenden mellan lantbruksnämnden och länsbostadsnämnden.

De båda låneärendena har av lantbruksnämnden slutbehandlats vid sammanträde
den 17 februari 1959 och ligger sålunda i tiden före propositionen
och behandlingen av de av riksdagen i maj 1959 beslutade jämkningarna
inom 1947 års i huvudprinciperna alltjämt gällande jordbruksprogram.
Även i fortsättningen skall, såsom anförts i jordbruksutskottets
utlåtande nr 30/1959, lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas verksamhet
i fråga om jordbrukets rationalisering bedrivas enligt tidigare angivna
allmänna grunder. Den har alltså som målsättning att göra brukningsenhelerna
lämpade att under överskådlig tid kunna bestå som självständiga
jordbruk. I delta syfte har lantbruksorganisationen hittills enligt
de av statsmakterna givna riktlinjerna i princip varit inriktad på tillskapandet
av jordbruk i storleksgruppen 10—20 hektar åker. Man hade därmed velat
anpassa verksamheten till alt följa riktlinjerna för prisskyddet för jordbruket
vilket enligt 1947 års riksdagsbeslut varit avvägt så att arbetskraften
vid rationellt skötta dylika s. k. basjordbruk skulle kunna få en arbetsinkomst
likvärdig med den genomsnittliga årsinkomsten för industriarbetare
och liknande. Ekonomiskt stöd till yttre rationalisering var begränsat till
brukningsenheter, som icke blev större än vad som erfordrades för att de
skulle kunna betecknas som bärkraftiga. Statsbidrag till förbättringsåtgärder
på jord och byggnader fick icke lämnas till brukningsenheter överstigande
20 hektar åker och till åker omräknad äng. Jämväl för jordbruksegnahemsverksamheten
uppställdes som övre gräns att statlig garanti för
jordbruksegnahemslån och lör driftslån icke — annat än då synnerliga skäl
därtill föranledde — kunde beviljas till större brukningsenheter än familjejordbruk
(5 g kung. nr 366/1948 ang. den statliga jordbruksegnaheinsverksamheten).
Med hänsyn till framför allt den teknisk-ekonomiska utvecklingen
har numera omförmälda gränsdragning för rationaliseringsverksamheten
visat sig alltför snäv.

Enligt beslut vid 1959 års riksdag skall, därest icke förnyade överväganden
annat föranleder, en övergång ske successivt från storleksgruppen 10—
20 hektar till storleksgruppen 20—30 hektar såsom underlag för prisskyddsbedömningen.
Under sexårsperioden den 1 september 1959- den 31 augusti

313

1005 är prissättningen för jordbrukets produkter avsedd att anpassas till
förhållandena hos jordbruken i storleksgruppen 20—30 hektar inom slättbygdsområdct
vilka således i fortsättningen skall ersätta basjordbruken som
jämförelsematerial. Vad beträffar strukturrationaliseringen har lantbruksorganisationens
uppgift i enlighet härmed samtidigt vidgats till inte endast
att bilda enfamilj sjordbruk utan därutöver att befrämja, där så ske kan,
jämväl tillkomsten av brukningsenheter som huvudsakligen kan skötas
av två män utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer och tillika
kan bereda samma arbetsinkomst som erbjuds inom jämförbara näringsgrenar.
Samtidigt har uttalats att det framtida familjejordbruket syns böra
inriktas på större enheter än som var fallet innan mekaniseringen gjorde
sitt genombrott. Bestämmelserna för den statliga lånegarantigivningen har
ändrats till att omfatta jordbruk i storlek upp till och med tvåfamilj sjordbruket
och allenast när synnerliga skäl därtill föranleder än större brukningsenheter
(5 § enligt ändringskung. nr 247/1959).

Under riksdagsbehandlingen framhölls att statens medverkan i jordbrukets
strukturomvandling självfallet liksom hittills bör ske under behörigt
hänsynstagande till de skilda orternas naturliga produktionsförutsättningar
och andra lokala förhållanden. Bland annat får givetvis ägosammansättningen
varieras med hänsyn till skogstillgång m. m. i orten. Tillskapandet
och förbättringen av kombinerade jordbruk, med en lönsamhetsgrad som
svarar emot tvåfamilj sjordbruk i slättbygderna, kan sålunda stödjas av
rationaliseringsorganen.

Man bör vidare ha klart för sig att de livskraftiga jordbrukens arealstorlek
inom en- eller tvåfamiljsjordbrukets ram kommer att variera mycket
beroende på framför allt produktionsinriktning och produktionsintensitet,
och att det här alltså är fråga om ett realistiskt bedömande av samspelet
och växelverkan mellan ett flertal faktorer som bör läggas till grund för
arealavvägningen från fall till fall.

I sammanhanget erinras om att Kungl. Maj:l i årets statsverksproposition
(IX ht. p. 10) särskilt framhållit att vårt jordbruks ekonomiska ställning i
betraktande av situationen på den inhemska marknaden lika väl som på
den internationella bör leda till intensifierade insatser för att påskynda den
pågående driftsrationaliseringen inom denna näring. Ehuru staten för närvarande
främjar en dylik rationalisering på flera sätt saknas likväl stöd med
avseende på de tillfällen då en övergång helt eller i väsentlig utsträckning
till eller nystartande av specialproduktion av rationaliseringsorganen bedöms
böra genomföras men detta stöter på hinder till följd av att brukaren
ej kan anskaffa erforderligt kapital. För att möjliggöra en dylik produktionsanpassning,
ej minst vid det mindre jordbruket, har Kungl. Maj :t nu
föreslagit riksdagen att lånegaranti må kunna beviljas för krediter som avser
finansiering av angivna slag av driftsrationalisering. Om detta förslag
vinner riksdagens bifall framhävs ytterligare vikten av att rationaliseringsorganens
verksamhet bör genomföras i nära anslutning till driftsformernas
uppläggning och produktionsapparatens uppbyggnad. Man bör således ingalunda
stanna vid ett stelt schablonmässigt arealtänkande.

De av revisorerna uppmärksammade jordbruken i Bohuslän —- Åseby 1 : 2

1 Bärfendals socken och Andenäs 1: 4 in. fl. i Mycklcby socken på Orust
omfattar, del förra 10 hektar åker, 4 hektar kulturbete och 12 hektar skog,
det senare 11 hektar åker, 2 hektar äng och 12 hektar skog. Köpeskillingen
utgjorde 50 000 kronor, resp. 45 000 kronor. Fastigheterna har av lantbruksnämnden
värderats, Åseby till 35 000 kronor lör öppen jord (14 hektar a

2 500 kronor) samt till 17 000 kronor för 12 hektar skogsmark eller tillhopa
52 000 kronor. Andenäs till 20 000 kronor för åker (13 hektar å 2 000 kro -

314

nuri, 2 000 kronor för 2 hektar äng samt till 18 000 kronor för 12 hektar
skogsmark eller tillhopa 46 000 kronor. Lantbruksnämnden beviljade statlig
garanti för jordbruksegnaliemslån med 19 000 kronor för Åseby mot inteckningssäkerhet
inom 40 000 kronor jämte borgen av köparens fader och
med 18 000 kronor för Andenäs mot inteckningssäkerhet inom likaledes
40 000 kronor. Lantbruksdirektören reserverade sig för avslag i båda fallen
under hänvisning till oreglerade nödvändiga framtida investeringar i fastigheternas
åbyggnader.

Vid sin värdering har lantbruksnämnden räknat med 14 hektar öppen
jord på Åseby och med 13 hektar åker jämte 2 hektar äng på Andenäs, vartill
för vardera fastigheten kommer 12 hektar skogsmark. Båda torde således
ligga snarare över än under genomsnittet i basjordbrukens storleksgrupp
(10—20 hektar åker). Liksom revisorerna, vilka ansett jordbruken relativt
små, kan man givetvis tycka att det varit att föredraga om lånesökandena
kunnat hänvisas till andra gårdar med gynnsammare förutsättningar. Men
lantbruksnämnden har upplyst att den ej haft möjlighet att anvisa låntagarna
andra och större gårdar. Efter Bohusläns förhållanden är nämligen
de båda gårdarna relativt stora. Så är exempelvis i Myckleby storkommun
där Andenäs ligger blott 7 % av jordbruken över 15 hektar. — Ur säkerhetssynpunkt
förefaller lånegarantierna inte behöva inge några farhågor.

Del återstår då att bedöma om företagens ekonomi inger farhågor med
hänsyn till bristerna i byggnadsbeståndet och till den sannolika strukturutvecklingen.
Att åbyggnaderna vid tillträdet var otillfredsställande och att
det krävs betydande kostnader för att förse fastigheterna med fullgoda
byggnader, så långt råder enighet. Meningarna är däremot delade om vilka
byggnadsarbeten, som är nödvändiga, och om de härför påräkneliga kostnadernas
storlek samt huruvida arbetena bör utföras genast eller om de kan
fördelas på kommande år. Enligt lantbruksnämndens uppskattning skulle
byggnadsfrågan å båda fastigheterna genom ombyggnad av bostadshusen
kunna lösas för överkomliga kostnader. Lantbruksdirektören kom i sin uppskattning
till ett helt annat och högre kostnadsläge. Länsbostadsnämnden
- som först ett par veckor efter låneärendets avgörande besiktigat bostadshusen
— förordade nybyggnad å Äseby vilket skulle kräva betydligt högre
kostnad än lantbruksnämnden räknat med, och ombyggnad å Andenäs för
ett belopp som med 10- 15 000 kronor översteg nämndens uppskattning men
synes komma avsevärt under lantbruksdirektörens.

Även andra än de här föreliggande uppgifterna bör beaktas vid den ekonomiska
bedömningen. Kostnadsbelastningen beror bl. a. på hur stora belopp
de bostadssociala subventionerna representerar. Vilket ekonomiskt resultat
som kan förväntas beror givetvis i hög grad av innehavarnas val av
produktionsinriktning in. in. och av deras personliga förutsättningar att
driva jordbruket och inte minst att avväga och genomföra olika investeringar
på lämpligt sätt och under lämplig tidsrymd.

Beträffande företagens utveckling har lantbruksnämnden upplyst följande.
På Äseby bär brukaren — som själv är van byggnadssnickare och får hjälp
av snickarkunnig svärfader — nu kommit så långt med förbättringarna på
ekonomibyggnaderna att dessa förväntas bli fullbordade under innevarande
år, till övervägande del med eget arbete och virke från den egna skogen och
därför utan ytterligare skuldsättning. Nybyggnaden av bostad lär inte vara
aktuell de närmaste åren och beräknas senare kunna utföras med hjälp av
medel vid försäljning av en från fadern erhållen fastighet.

På Andenäs har den nye innehavaren med hjälp av en broder nu utfört
bostadsförbättringen i huvudsak efter länsbostadsnämndens förslag och utan
att utnyttja lån genom länsbostadsnämnden. Uppförande av nytt kostall

315

beräknas ej bli behövligt förrän efter fem år då brukaren hunnit skaffa djurbesättning
genom djuruppfödning.

Enligt lantbruksnämndens bedömande bör det finnas möjligheter att framdeles
utvidga de båda här aktuella fastigheterna med mark från närliggande
mindre fastigheter. Lanlbruksdirektören synes bedöma utsikterna härtill
som mer ovissa och uppger bl. a. att närliggande ofullständiga jordbruk i
Åseby har goda byggnader. Det synes emellertid i Bohuslän med dess läge
vid västkusten vara naturligt och sannolikt att vid bortfall av svaga jordbruk
övertaliga byggnader i gott skick kan avskiljas och med ekonomisk
fördel utnyttjas.

Det synes styrelsen att de båda jordbruksföretagen, oaktat behovet av förbättring
särskilt av byggnaderna visat sig vara större än som hade uppskattats
vid lantbruksnämndens beslut om lånegaranti, har relativt gynnsamma
förutsättningar att föras fram till tillfredsställande slutresultat. Styrelsen
vill särskilt framhålla den betydelse som de personliga förutsättningarna hos
företagaren har i sådana sammanhang. I förevarande fall synes det vara två
unga, driftiga och arbetsamma familjeförsörjare som efter den starthjälp
som jordbruksegnahemslånen inneburit med egna insatser succesivt rustar
upp gårdarna utan att i särskilt hög grad anlita ekonomiskt stöd av staten.
Det bör under dessa förhållanden enligt styrelsens mening vara dem obetaget
att ordna så för sig, även om de icke når en fullgod standard redan vid
starten. Med hänsyn tagen jämväl till möjligheterna alt, om så visar sig
önskvärt efter övervägande av olika driftsalternativ, utvidga företagen till
större enheter synes det styrelsen vara goda utsikter att slutresultatet blir
gott.

Det är emellertid i ett hänseende som gången av handläggningen hos
lantbruksnämnden borde ha varit annorlunda. Eftersom det ankommer på
länsbostadsnämnden att pröva statligt stöd till bostadsbyggande bör, såsom
revisorerna anmärkt, samarbete i erforderlig utsträckning ske innan lantbruksnämnden
avgör lånegarantiärendena. Som regel kan dubbelbesiktning
(rån de båda organen givetvis icke förordas, men i tveksamma fall, där
bostadskostnaderna befinnes ha en väsentlig betydelse för låneärendets avgörande,
förutsätter eu saklig och allsidig belysning av investeringsbehovet
att lantbruksnämnden inhämtar länsbostadsnämndens uppfattning om hur
bostadsfrågan lämpligen kan lösas. Då direkt skiljaktiga meningar härom
i de aktuella fallen förelåg inom lantbruksnämnden borde behovet av omeller
nybyggnad ha bedömts på platsen av länsbostadsnämndens expertis,
givetvis innan lånegarantiärendena avgjordes. Så har inte skett. Länsbostadsnämndens
besiktning, tillkommen på lanbruksdirektörens begäran, har
utförts efter det garantiärendena redan avgjorts. Det bör åvila en lantbruksdirektör
som chefstjänsteman att tillse att ärendena är formellt riktigt förberedda
före avgörandet. En utväg som alltid står öppen när meningsbrytningar
föreligger liadc varit att lantbruksnämnden vilken givetvis bar att
handla på eget ansvar hört sig för rörande formerna för handläggningen hos
styrelsen såsom överordnad myndighet, dil jämväl lantbruksdirektören bort
hanvända sig enligt god ordning. — Numera har lantbruksnämnden eftei
beslut den ‘i.3 mars 1959 gått in för att hithörande ärenden skall beredas i
samarbete med länsbostadsnämnden, vilket enligt vad lantbruksnämnden
meddelat visat sig värdefullt och får förmodas komma alt förebygga ett
upprepande av det skedda.

Vad beträffar principiella spörsmål, som berörts av statsrevisorerna och
i remissyttrandet från lantbruksnämnden samt lantbruksdirektörens reservation,
vill styrelsen anföra följande. Styrelsen — liksom lantbruksnämnden
delar revisorernas mening att man vid handläggningen av lånegaranti -

316

ärenden självklart bör iaktta den principen att vid stöd till förvärv av jordlnuksegnahem
hänsyn skall tas till samtliga de med företagets genomförande
förenade kostnaderna. Denna ståndpunkt har styrelsen f. ö. givit klart
uttryck åt och närmare utvecklat i sitt yttrande (Riksdagens revisorers berättelse
över den år 1958 verkställda granskningen, del II, sid. 86—92)
i anledning av vad 1958 års statsrevisorer anfört i fråga om den statliga
långivningen till egna hem.

Sammanfattningsvis bör följande grundläggande synpunkter framhållas.
De frågor som lantbruksnämnderna i hithörande sammanhang ständigt har
alt ta ställning till är dels den jordpolitiska frågan om brukningsenheten
bör och kan bestå som sådan, d. v. s. om den bildar ett lämpligt och ändamålsenligt
inslag i områdets jordbruksstruktur, dels ock frågan om vederbörandes
ekonomiska förhållanden och möjligheter är sådana att statligt
stöd till investeringen kan ges med hänsyn till de fordringar i fråga om säkerhet
för lån etc. som ifrågavarande författningar uppställer. Ställningstagandena
är självfallet svåra att göra särskilt i vårt jordbruks nuvarande utvecklingsskede
som innebär en uttunning av beståndet av brukningsenheter. Siluationen
är mycket ofta den — inte minst i Bohuslän — att de befintliga
brukningsenheterna till alldeles övervägande del tillhör storleksgrupperna
under och upp till familjejordbruk.

Då det gäller att bilda bärkraftiga enheter blir det naturligtvis jordbruken
med användbar bebyggelse som i regel bildar kärna för de framtida jordbruken.
Styrelsen har på grund av sina erfarenheter den uppfattningen att
uppbyggnaden av livskraftiga jordbruksföretag av olika skäl, inte minst ekonomiska,
vanligen måste ske successivt för att nedbringa behovet av startkapital
och i mån som företaget med åren kan bli konsoliderat och bära nödvändiga
investeringar. Departementschefen har också vid 1959 års riksdag
framhållit som givet att rationaliseringen får ske i etapper. Det blir sålunda
ofta genom på varandra följande jordförbättringar, byggnadsåtgärder, ev.
I ill köp etc. som man når fram till ett gott slutresultat. Vid de begränsade
resurser som vanligen råder måste de olika önskemålen vägas mot varandra.
Det är merendels välbetänkt och nödvändigt att i första hand använda tillgängliga
medel för att genom förstärkning av jordbruket förbättra resurserna
och därmed nå möjlighet att på sund ekonomisk basis ordna exempelvis
bostad med modern standard. Under sådana förhållanden kan det ligga i
brukarens intresse att under en övergångstid låta det anstå med bostadskraven.
Vid en jämförelse med en industriarbetares bostadsfråga föreligger
den skillnaden att jordbrukarens bostadshus skall bereda innehavaren nöjaktiga
boendebetingelser men det måste samtidigt kunna inordnas såsom ett
led i jordbruksföretaget och anpassas till dettas bärkraft.

Då fråga är om investeringar i brukningsenheter av typen ofullständiga
jordbruk måste bedömningen av bostadens finansiering grunda sig icke blott
på jordbrukets avkastning utan även på sökandens möjligheter till varaktig
arbetsinkomst utanför brukningsenheten.

Som allmänna förutsättningar för statlig ekonomisk medverkan till investeringar
för förbättring av jordbruk gäller enligt bestämmelser, tillkomna
genom 1959 års riksdagsbeslut, att ifrågasatt åtgärd dels skall kunna bedömas
bli av bestående nytta för jordbruket, dels skall vara räntabel. Detta
bör i princip gälla även för bostadsbyggande å jordbruk. Det bör dock härvid
understrykas att jordbrukarna lika väl som övriga medborgare skall åtnjula
bosladssociala förmåner, varigenom de kostnader som skall förräntas i
viss män nedbringas. Med del nyssnämnda kravet på räntabilitet får sålunda
lörstås att brukaren genom jordbrukets avkastning och sina eventuella stadigvarande
arbetsinkomster vid sidan av jordbruket skall kunna, dock med

317

beaktande av de bostadssociala förmåner han får åtnjuta, betala de årliga
kapitalkostnaderna för investeringar i jordbruket inklusive dess bostadshus.

I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören, överdirektörerna
Ytterborn och Wetterhall, särskilda ledamöterna Hammarskjöld,
Själander, Persson och Svensson, byråchefen Ståhlberg samt tf. byråchefen
Sjöfält, föredragande. Stockholm den 20 januari 1960.

SAM. B. NORUP

E. Sjöfält

Bilaga A

Yttrande från lantbruksnämnden i Göteborgs och Bohus län

Innan lantbruksnämnden närmare behandlar de i statsrevisorernas berättelse
påtalade låneärendena, avseende jordbruksfastigheterna Åseby 1:2 i
Bärfendals socken och Andenäs 1:4 m. fl. i Myckleby socken, anser sig
nämnden böra framföra vissa allmänna synpunkter på garantilåneverksamheten
inom Göteborgs och Bohus län.

De som förvärvar jordbruk i länet är i regel unga män ur småbrukarmiljö.
För dem ter det sig oftast mindre riskabelt att förvärva en mindre gård med
ty åtföljande lägre skuldsumma än en större gård med högre. Det kan naturligtvis
diskuteras, om icke ett djärvare och vad som ur köparens synpunkt
framstår som ett mera spekulativt köp det oaktat vore klokare. Man måste
emellertid räkna med traditionsmässigt betingade hämningar mot att »inlåta
sig i för stora affärer».

Av psykologiska skäl har lantbruksnämnden icke velat hårt driva en politik,
som helt utesluter dem från lånegaranti, som följer mera traditionsbetingad
försiktighet vid förvärvet. En rationalisering kan lika litet drivas
med framgång inom jordbruket som inom en industri om inte de arbetande
— i detta fall jordbrukarna — ha förståelse för åtgärderna. En sådan vinnes
icke genom stel tillämpning av vissa generella regler. Nämnden möter vidare
ofta den uppfattningen, att det icke är i linje med demokratisk politik,
att innehavare av större gårdar kan få lån och bidrag till förvärv och förbättringar
men däremot icke de små i samhället.

Ur mera reell synpunkt må framhållas, att vid bedömande av ett jordbruksföretags
bärkraft är ett onyanserat hänsynstagande till allenast ägoslagens
storlek icke lämpligt. Vid sidan av arealen är det en råd andra faktorer såsom
ägoslag, jordmån, klimat, byggnadsbestånd, möjliga driftsinriktningar och
brukarens personliga kvalifikationer liksom även kommunalekonomiska synpunkter,
som måste beaktas. Icke minst inom ett län som Göteborgs och Bohus
län med dess mycket varierande förhållanden kan sålunda ej heller ur
reell synpunkt stela generella regler tillämpas.

I detta sammanhang må erinras om, att av brukningsenheterna i länet om
2 ha åker eller mera omfattar ej mindre än 70 % icke 10 ha åker. Av de
kreditgarantier, som under liden 1/7 1955 30/6 1959 beslutats av nämn den,

har 33 % avsett brukningsenheter av högst denna storlek medan 67 %
avsett sådana med över 10 ha. Av denna senare grupp ha endast 7 % av kreditgarantierna
gällt brukningsenheter om mer än 20 ha, bl. a. av den anledningen,
att gårdar av sistnämnda storlek är mindre vanliga i länet.

Av de i del föregående omförmälda faktorerna, till vilka bland andra hänsyn
bör tagas vid bedömande av ansökan om lånegaranti, är givetvis byggnadsbeståndets
beskaffenhet av stor betydelse. Det är härvidlag emellertid

318

icke utan vidare säkert, att ett jordbruk med bristfälliga byggnader är ett
sämre belåningsobjekt än ett sådant med goda byggnader. Én kunnig jordbrukare
kan ha större möjligheter till ekonomisk drift av en gård, där visserligen
behov av förbättringsåtgärder finnes, men köpeskillingen är låg, än
ett bättre jordbruk till högt pris. Förbättringarna i den förstnämnda brukningsdelen
kan nämligen ofta till stor del utföras av brukaren själv successivt
under en följd av år och därmed åsamka honom lägre skulder än förvärv
av det bättre jordbruket. På detta område uppträda sålunda betydande
avvägningsproblem, som icke kunna lösas generellt utan från fall till fall.
Den nuvarande räntabiliteten hos jordbruket torde missgynna jordbruk med
relativt hög köpeskilling.

Den minskning av jordbrukarkåren, som måste bli eu följd av att en stor
del av de äldre brukarna saknar hemmavarande barn, som kan taga vid, beräknas
väsentligt öka utbudet av jordbruk till avsalu eller arrende." Vådan av
ett ev. felaktigt utlämnat jordbruksegnahemslån kommer genom denna ökade
tillgång på jord att starkt minska. Ett avslag å låneansökan kan å andra
sidan också försvåra möjligheterna att få jord i en dylik by utarrenderad
eller försåld som tillskottsmark, eftersom avgång sker både av äldre och
yngre brukare.

Följden av ett avslag å låneansökningarna torde ha blivit att köparna sökt
klara köpeskillingen genom privata lån. Det är knappast troligt, att nämnden
blivit i tillfälle att köpa gårdarna. Endast någon enstaka gård har blivit hembjuden
till nämnden efter avslag å egnahemslån; köp av dylik är inte vanligt.
Annan följd av låneavslaget är ofta, att en jordbrukare, som ej behöver
statlig kreditgaranti, förvärvar jordbruket. Mera sällan kan köpeskillingen
sänkas så kraftigt att granne med obetydligt tillskottsintresse blir intresserad
och köper. I jordbruksbygder, som de ifrågavarande, torde ledigbliven
jord knappast komma att förbli ledig någon längre tid, så att en då ej aktuell
storleksrationalisering senare kan genomföras. Det skulle förutsätta, att lantbruksnämnden
aktivt deltoge på fastighetsmarknaden i väsentligt större utsträckning
än som nu sker, och vid varje tillfälle sökte förvärva jordbruk,
där tveksamhet kunde råda rörande framtida bärkraft. Höjd köpeskillingsnivå
finge antas bli eu följd av dylik verksamhet och det skulle förutsätta,
att lantbruksnämnden gåves möjlighet att väsentligt reducera köpeskillingen
å gårdarna vid återförsäljningen till lantbrukare. Stora risker finge även
förutsättas vara förenade med dylik verksamhet.

Ett större ansvar från nämndens sida för att fastigheter, å vilka lånegaranti
vägrats, tillföras rationaliseringsverksamheten torde kanske vara nödvändigt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, är lantbruksnämnden givetvis liell
införstådd med, alt vid behandlingen av en låneansökan, hänsyn bör tagas
till alla de utgifter, som är förenade med förvärv av ett jordbruk. För att
tå en säker utgångspunkt för bedömningen av kostnaderna för upprustning
av icke tillfredsställande bostadshus, har nämnden den 23 mars 1959 beslutat
— något som även redovisats av statsrevisorerna — att sådant ärende
bör beredas i samarbete med länsbostadsnämnden. Detta samarbete har
visat sig vara värdefullt.

Vad därefter angår speciellt de av statsrevisorerna kritiserade garantilånen
till förvärv av jordbruksfastigheterna Åseby 1: 2 i Bärfendals socken
och Andenäs 1 : 4 in. fl. i Mycklebv socken, får lantbruksnämnden anföra
följande.

I de av revisorerna behandlade ärendena har nämnden genom sitt beslut
av lånegaranti velat göra det möjligt för två unga män, som enligt de
upplysningar nämnden kunnat inhämta, äro driftiga och arbetsamma, atl

31»

förvärva och upprusta gårdar. Det förelåg intet intresse från grannarna att
förvärva dessa gårdar för förstärkning av egna jordbruk. Däremot torde
det finnas möjlighet i framtiden att förstärka ifrågavarande gårdar, därest
de nu upprustas. Nämnden har icke haft möjlighet att anvisa låntagarna
andra och större gårdar än de som de nu förvärvat. Täta förfrågningar
hos lantbruksnämnden efter bärkraftiga jordbruk under senare år tyder
på, alt efterfrågan efter sådana är större än utbudet.

I båda fallen gäller vidare, att nämnden kommit till den uppfattningen,
alt låntagarnas personliga kvalifikationer och resurser bör göra det möjligt
för dem att utan ytterligare större skuldsättning rusta upp gårdarna. Den
ene av låntagarna är byggnadssnickare och avser att med eget arbete utföra
en väsentlig del av förbättringsarbetet på byggnaderna. Den andre har
möjlighet, enligt vad nämnden blivit upplyst om, att få bistånd av sin släkt.

Fastigheten Åseby 1:2 i Bärlendals socken ligger centralt belägen i eu
relativt god jordbruksbygd. Lantbruksnämnden har ansett, att gården är
bärkraftig med sin areal av 10 ha åker och 4 ha bete, den senare jämförlig
med åker. En nu utförd skogsplan för fastigheten visar, att produktiva
skogsarealen är 15 ha mot tidigare antaget 12 ha. Virkesmängden är 1 421 in"
mot anlagen 940 in3. Värdet torde vara ca 17 000 kr. mot antaget 11 500 kr.
Ärlig avverkning är 63 m3 till ett värde av ca 1 600 kr.

Med hänsyn till länsbostadsnämndens yttrande rörande kostnaderna för
upprustning av bostaden, synes nybyggnad komma att bli nödvändig. Den
torde emellertid ej vara aktuell inom närmaste åren. Då låntagaren är van
byggnadssnickare och virke finnes i gårdens skog synes han kunna minska
kontantutgifterna väsentligt. De behövliga förbättringarna å ekonomibyggnaderna
har låntagaren enligt egen uppgift påbörjat och dessa skall
fullbordas under innevarande år. Förbättringarna beräknas kunna utföras
till övervägande del med eget material och arbete utan ytterligare skuldsättning.

Låntagaren har nu full uppsättning av inventarier såväl levande som
döda, och hans skuld omfattar enbart fastigheten. En framtida försäljning
av en från låntagarens fader erhållen fastighet torde i huvudsak täcka kostnaderna
för ny bostad å Åseby.

Lantbruksnämnden har ansett, att Åseby 1: 2 bör kunna bestå under
överskådlig tid med hänsyn till storlek, jordkvalitet och centralt läge i
bygden. Då ett flertal mindre fastigheter finnes i gårdens närhet bör möjlighet
till utökning av arealen genom köp eller arrende vara god. De större
kostnader för förbättring av bostaden, som uppkommer å Åseby — gentemot
andra egnahemsbelånade fastigheter — har ansetts uppvägas av andra
fördelar. Då därtill gården f. n. ej kunde tillföras något angränsande
jordbruk ansåg sig lantbruksnämnden ej böra avslå eu ansökan om lån.

Fastigheten Andenäs 1:4 in. fl. i Myckleby socken ligger i eu skogs- och
dalbygd i utkanten av ett jordbruksområde. Gården hör till de större inom
Orust-Tjörnöarna. Myckleby storkommun har 410 jordbruk över 2 ha åker,
varav endast 20 % är över 10 ha (av dessa är blott 7 % över 15 ha). Belägenheten
hos gårdens åker- och betesmark gör det mindre lämpligt atl
bruka desamma från annat jordbruk. Möjlighet till tillskottsmark finnes
i trakten. Värdering av skogen genom skogsvårdsstyrelsen har skett, vilken
värdering givit vid handen ett virkesförråd av 1 100 in", varav 170 in3 avverkningsbar!.
Totalt värde ca 18 000 kr.

Av i tidigare utredning angivna behövliga förbättringar har låntagaren
med hjälp av eu broder nu utför! bostadsförbättringen i huvudsak efter
det förslag som länsbostadsnämnden avgivit i si 11 yttrande. Kontantkostnaderna
torde ha varit ungefär av den storleksordning lantbruksnämnden

320

angivit. Låntagaren har dessutom ansett sig böra göra hel, gjuten källare
och ny grundmur med pannrum, potatiskällare och garage under bostadshuset,
varför kostnaden stigit något ytterligare. Möjligheten till lån genom
länsbostadsnämnden har ej utnyttjats. Den av lantbruksnämnden förutsatta
nybyggnaden av kostall beräknas ej behövlig inom 5 år, enär låntagaren
skaffar sig djurbesättning efter hand genom uppfödning. Motsvarande
lägre kostnader bör kunna påräknas även här.

Då utfartsvägen till stor del är behövlig för även andra fastigheter och
för skötsel av skogen å Andenäs har lantbruksnämnden år 1958 tillstyrkt en
ansökan från ägaren till en annan gård i Andenäs, 1: 5 och 1: 6, om statligt
stöd till gemensam utfartsväg, under förutsättning, att vägsamfällighet ordnades.
Då bosättning numera skett å Andenäs 1: 4, torde vägföretaget komma
att genomföras.

I övrigt beräknas något ytterligare förbättringsbehov av betydenhet ej
uppkomma å fastigheten. De av lantbruksnämnden vid lånebeviljandet beräknade
förbättringskostnaderna torde därför i huvudsak vara riktiga.

Lantbruksnämnden har ansett Andenäs 1:4 in. fl. vara ett bärkraftigt
jordbruk, vilket icke lämpligen kunde brukas samman med annat jordbruk.
Då låntagaren har beräknats kunna genomföra behövliga förbättringar inom
ramen för ett skäligt värde å fastigheten, har lantbruksnämnden ansett
sig böra bevilja egnahemslån.

Ytterligare må beträffande nu ifrågavarande fastigheter nämnas, att de
kostnadsbelopp för byggnadsförbättringar på nu ifrågavarande fastigheter,
som upptagits i nämndens protokoll, avser kontantutgifter, medan eget material
och arbete ej inräknats. Det gällde nämligen såsom i nämndens allmänna
resonemang uttalats, för nämnden att söka bedöma, vilken ytterligare
skuldsättning, som det skulle bli fråga om.

Revisorerna har ansett, att nu ifrågavarande jordbruk är relativt små.
Som tidigare anförts delar icke nämnden denna uppfattning. Vid överväganden
rörande bärkraften hos jordbruk i Bohuslän måste hänsyn tagas
till samtliga ägoslag. Förutom åkern har god betestillgång särskild betydelse
för möjligheten till lönande djurhållning. De ifrågavarande gårdarnas betesmarker
är goda marker belägna intill sjö eller vattendrag, där uthållig
betesproduktion erhålles.

I nu ifrågavarande ärenden har lantbruksnämnden — för att för låntagarna
markera behovet av försiktighet vid skuldsättning — minskat lånegarantierna
med 10 000 resp. 5 000 kr. mot ansökningarnas belopp och räknat
med att köparna skulle kunna klara detta belopp med egna medel.

Den fortsatta utredningen i ärendena rörande statlig lånegaranti för jordbruksegnahemslån
till fastigheterna Åseby 1:2 i Bärfendals socken och
Andenäs 1:4 m. fl. i Myckleby socken inom Göteborgs och Bohus län har
icke givit vid handen, att lantbruksnämnden bort intaga en annan ståndpunkt
än som skett vid lånens beviljande. Utvecklingen hittills å nämnda
gårdar synes visa, att bedömningen var riktig. Lantbruksnämnden hyser
intet tvivel om, att låntagarna om intet oförutsett inträffar kommer att
klara företagen och därvid göra rätt för sig.

I handläggningen av detta ärende har deltagit: Ordföranden, ledamöterna
Andersson, Bolmstrand, Hermansson, Johansson, Kristensson och Rodhe.
Föredragande har varit lantbrukskonsulent Bjelkenäs.

Mot beslutet anförde lantbruksdirektören avvikande mening och avgav
särskilt yttrande. (Bilaga a.) Uddevalla den 19 januari 1960.

321

Bilaga a

Särskilt yttrande av lantbruksdirektören Arvid Bolmstrand

Undertecknad, som helt ansluter sig till de av revisorerna uttalade synpunkterna,
får till belysning av frågan lämna följande kompletterande upplysningar.

Betr. Aseby 1:2

1. Det kan ifrågasättas, om bostaden med hänsyn till av sakkunniga påtalade
brister är tjänlig som vinterbostad för familj med småbarn.

2. Vid ett en månad efter beslutet avgjort ärende rörande förvärv av grannställe
redovisades intresse från annan grannes sida av jord och skog för
förstärkning av den senares ofullständiga jordbruk, som har mycket goda
och rymliga byggnader. Någon förstärkning kunde då ej åstadkommas.
Även i övrigt finnes närliggande ofullständiga jordbruk med goda byggnader.

Betr. Andenäs 1: k

1. De topografiska förutsättningarna för bildande av jordbruk med hög
mekaniseringsgrad är goda.

2. Vid behandling under december 1958 av ansökan om lån till ombyggnad
av bostadshus å näraliggande fastighet i Grindsby har som motiv för
tillstyrkan bl. a. anförts, att denna fastighet skulle utgöra kärnan i ett
framtida större jordbruk. Detta torde avsetts omfatta bl. a. det mindre jordbruk,
som ligger närmast intill Andenäs 1:4m. fl., vilket då arrenderades
av och var hembjudet till sökanden. I övrigt angränsas Andenäs 1: 4 av ett
välbebyggt småbruk.

Data rörande behandlingen av de nu aktuella ärendena och av vissa därmed
sammanhängande frågor torde belysas av bifogade p. m. (Bilaga 1.)

Betr. den principiella delen av yttrandet bör framhållas, att där icke behandlats
den sannolika framtida befolkningsutvecklingen inom jordbruket
i länet. Av bifogade (bilaga 2) utredning, som grundas på av lantbruksstvrelsen
utförd intervjuundersökning år 1956 och som redovisats till den
s. k. länsutredningen synes framgå, att strukturrationaliseringen sannolikt
blir genomgripande, då minst 1/3 av antalet jordbruk kan väntas bli tillgängliga
för rationalisering under en 20-årsperiod.

För Orust t. ex., där Andenäs är beläget, torde andelen »ledigblivande»
jordbruk komma att bli än större. Denna väntade utveckling synes — med
hänsyn till målsättningen för jordbrukspolitiken — böra föranleda viss försiktighet
vid överväganden om statligt stöd till jordbruk med svaga förutsättningar
i fråga om jord, skog, byggnader eller läge. Särskild försiktighet
torde vara påkallad, när det gäller att — som i här aktuella fall — på lång
sikt binda ung arbetskraft, som i visst ögonblick är rörlig, vid jordbruk,
där förutsättningarna i något av nu nämnda avseenden är dåliga.

Nämndens yttrande torde vara avsett att visa, att de nu aktuella besluten
går att inpassa i en konsekvent syn på strukturomvandlingen av jordbruket
i Bohuslän och på lantbruksnämndens arbetsuppgifter.

Det bör emellertid framhållas, att nämnden tidigare torde ha anslutit sig
till eu mera »rationaliseringsvänlig» linje. Under en studieresa år 1955
till norra länsdelen diskuterades rationaliseringsfrågor ingående. Inom
nämnden syntes den meningen vara förhärskande, att eu strukturomvandling
under medverkan av lantbruksnämnden var nödvändig för att jordbruket
i länet skulle kunna hävda sig. Denna uppfattning manifesterades bl. a.
i några enhälliga beslut i jordförvärvsärenden, där tillstånd vägrades på
‘it Rev. berättelse (ing. statsverket år 19b!). II

grund av alt de försålda fastigheterna ansågs erforderliga för rationalisering.
Efter besvär ändrades emellertid besluten. Samma skedde i fall, där
nämnden uttalat, att investeringar i bostäder eller ekonomibyggnader skulle
förhindra rationalisering eller att jordbruksegnaliemslån icke borde utgå
p. g. a. alt den sålda fastigheten efterfrågades av granne för rationalisering.

Därjämte kan nämnas fastställelse år 1957 av ''beslut att lämna tillstånd
till jordförvärv. Två ledamöter hade i detta fall ansett, att tillstånd bort
vägras p. g. a. angelägen rationalisering. (Nämndens majoritet beslöt lämna
lånegaranti för att möjliggöra detta förvärv.)

Det torde icke få anses uteslutet, att dessa utslag i besvärsmål kan ha föranlett
nämnden att återgå till en linje, som bättre överensstämmer med en
utbredd opinion bland lantbrukare i länet. Under åren 195G—1958 bur
nämnden sålunda i ett flertal fall beslutat om eller tillstyrkt statligt stöd

- främst till ekonomibyggnader — där lantbruksdirektören reserverat sig.
I ett fall har tillstånd lämnats till förvärv av en klart ofullständig jordbruksfastighet
med dåliga bus, som uppenbarligen erfordrades för att tillskapa
rationella brukningsenheter i ett hemman, där några få år tidigare eu
tastighet inköpts för just detta ändamål. Numera har den tidigare inköpta
fastigheten avyttrats med förlust för staten och ett mindre gott resultat av
strukturrationaliseringen.

Det bör i sammanhanget understrykas, att de ärenden, där oskiljaktiga
meningar redovisats, är en mycket liten del av hela antalet. Bland de beslut,
som varit enhälliga, tinnes åtskilliga, som varit tveksamma ur rationaliseringssynpunkt.
Det har emellertid synts angeläget att icke alltför stelbent
och i alla lägen hävda rationaliseringsintresset. Detta torde bl. a. framgå av
att, som nämnden angivit, icke mindre än 33 % av antalet under en viss
tidsperiod beviljade jordbruksegnahemslån avsett gårdar med mindre än 10
hektar åker. Dessa torde emellertid i övervägande antal fall ha haft goda
byggnader.

Under trycket av den inom nämnden i övrigt rådande opinionen och efter
de utslag i besvärsmål, som omnämnts, har iantbruksdirektören varit nödsakad
att godtaga viss passivitet från nämndens sida i fråga om rationaliseringen.
Han bar emellertid icke ansett sig kunna godtaga beslut i nämnden,
som direkt motverkat eu angelägen strukturrationalisering.

Såvitt jag kunnat finna är passiviteten icke i överensstämmelse med de
riktlinjer, som gällde enligt 1947 års riksdagsbeslut. Den är långt mindre
accepterad i de nu gällande riktlinjerna av år 1959. Direkt motverkande av
strukturrationaliseringen torde vara helt i strid med åtminstone dessa senare
riktlinjer. Se t. ex. uttalande av departementschefen i prop. 148: 1959
s- 224: »Åtgärder för främjande av jordbrukets inre rationalisering bör ur
såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt bidraga till eu
sund investeringsverksamhet inom jordbruket. Reglerna för statsstödet bör
därför utformas så att sagda krav beaktas vid stödgivningen. Självfallet
tår reglerna i fråga inte hämma strukturrationaliseringen utan de bör stå
i god överensstämmelse med riktlinjerna för denna.»

Det torde få förutsättas att motsvarande gäller även jordbruksegnahernsverksamheten.
I dessa frågor har för övrigt lantbruksstyrelsen i yttrande
till Konungen den 11 januari 1960 angående avveckling av arrendeegnahem
å s. 10 anfört bl. a.: »Utvecklingen med avseende på jordbruksenheters struktur
såsom ändamålsenlig företagsform ur sociala aspekter har efter krigsslutet
gått i en riktning vilken torde närmast kunna betecknas som en helomvändning
från sekelskiftets eftersläpande jordromantik. Ett centralt led
inom 1947 års i huvudsak alltjämt gällande jordbruksprogram utgör en
strukturrationalisering med syftemål att avhjälpa den ägosplittring som

323

på många håll drivits för långt. I stället för styckning av större egendomar
har statsmakterna numera gått in för en konsolidering av jordbruksföretag
genom samptfanslagning och omfördelning av mindre enheter såsom en av
tidsförhållandena betingad åtgärd i strävandena att bevara en utvecklingsbar
landsbygd.

Att arrendeegnahemmen i stort sett blivit tjänliga småbruk och verksamheten
slagit vål ut skall inte förnekas liksom ej heller att de utvalda arrendatorerna
med rätt få undantag visat sig vara i stånd att sköta egna företag.
Arrendeegnahemmen utlades till sådan storleksklass som da allmänt ansågs
vara tillräcklig i fråga om åkerjord- och skogsmarksinnehavet för att de
skulle ge sina brukare sysselsättning och försörjning. Sedan storlekskravet
på ett socialt jordbruk, såsom nyss anförts, i hög grad förändrats visar det
sig att ett flertal arrendeegnahem numera är i behov av rationalisering i
olika avseenden, främst i fråga om areal och åbyggnader.»

Mot bakgrunden av det anförda synes de av revisorerna påtalade besluten
icke vara i god överensstämmelse med de för rationaliseringsverksamheten
gällande riktlinjerna. Skulle nämndens nu avgivna yttrande få betraktas
som ett program för den fortsatta verksamheten inom länet och detta program
skulle anses lämpligt att följa, torde särskilda direktiv böra utfärdas.
Uddevalla den 18 januari 1960.

Bilaga 1 till bilaga a

PM ang. behandlingen av vissa låneärenden in. in. under åren 1958 1959

År 1958

3/5 Inkom ansökan om lån och bidrag för uppförande av nya djurstallar
å Liveröd 1: 3, 1: 4 i Kville socken. Sökanden hade tidigare erhållit
jordbruksegnahemslån för förvärv av fastigheten (1952) och egnahemslån
för ombyggnad av bostaden (1956).

5/9 Avslås ansökan enär erbjuden säkerhet icke ansågs tillfredsställande.

1/10 Riksdagens revisorer genom kanslichefen och en föredragande besöker
fastigheten i samband med granskning av vissa delar av länsbostadsnämndens
verksamhet. Lantbruksdirektören närvarande.

17/11 Ansökan om lån till förvärv av Åseby 1:2.

2/12 Föredraganden uppsätter promemoria rörande denna fastighet.

2/12 Ansökan om lån till förvärv av Andenäs 1:4m. fl.

5/12 överläggningar mellan länsbostadsnämnden och lantbruksnämndens
delegation för yttre rationalisering (nedan kallad delegationen) resulterar
i överenskommelse att länsbostadsnämnden skall beredas
tillfälle att i förekommande fall uttala sig om kostnaderna för upprustning
av bostaden till fullgod standard på fastighet, som avses
bli belånad av lantbruksnämnden.

12/12 Resultatet av överläggningarna delges lantbruksnämnden i plenum
och gillas där.

År 1959

8/1 Lånepromemoria uppsätles betr. Andenäs 1:4.

16/1 Föredragningspromemoria uppsättes.

19/1 Förslag till yttrande över jordhruksanslagsutredningens betänkande
diskuteras i delegationen. Bl. a. påtalas i förslaget nödvändigheten av
aft beakta kostnaderna för upprustning av bostaden vid överväganden
om statligt stöd till jordbruksfastighet.

324

År 1959

23/1 Förslaget till yttrande godtages av nämnden vid plenum.

2/2 Frågan om lån till Åseby 1: 2 och Andenäs 1: 4 föredrages i delegationen.
Lantbruksdirektören anser, att länsbostadsnämnden bör
yttra sig. Ärendena bordlägges för besiktning.

16/2 Besiktning av delegationen. Olika meningar om behovet av ombyggnad
och om kostnaderna för upprustning av bl. a. bostadshusen
framföres.

17/2 Nämnden beslutar i plenum att uppsäga lån, som tidigare beviljats
ägaren av Liveröd 1:3, 1: 4 i Kville socken. Samtidigt beslöt nämnden
hos lantbruksstyrelsen hemställa, att ägarens begäran om ny
prövning av frågan om statligt stöd till nya ekonomibyggnader på
fastigheten icke måtte föranleda någon åtgärd. Senare samma dag
beslutar nämnden lämna lån till förvärv av Åseby 1: 2 och Andenäs
1: 4.

26/2 Besiktigas Åseby 1:2 av länsbostadsnämnden på lantbruksdirektörens
begäran.

4/3 Besiktigas Andenäs 1:4 av länsbostadsnämnden på lantbruksdirektörens
begäran.

5/3 Garantisedlar rörande lånen till Åseby 1:2 och Andenäs 1:4 översändes
till ordföranden för underskrift, varvid denne delges resultatet
av undersökningarna beträffande bostäderna.

16/3 Understryker ordföranden i länsbostadsnämnden hos lantbruksnämndens
ordförande vikten av samverkan mellan länsbostadsnämnd
och lantbruksnämnd i vissa lånefrågor.

23/3 Lantbruksnämnden beslutar, att länsbostadsnämnden skall beredas
tillfälle att i ärenden rörande jordbruksegnahemslån uttala sig om
kostnaderna för upprustning av bostadshuset om anledning föreligger
till förmodan att huset i en snar framtid kommer att bli föremål
för ombyggnad eller omfattande förbättring.

9/4 Ansökan om lån till ombyggnad av bostaden på Andenäs 1: 4 för en
av sökanden uppgiven kostnad av 35 000 kronor inkommer till länsbostadsnämnden.

14/4 Ansökan till lantbruksnämnden.

25/4 Ansökan föredrages i delegationen. Direktören anmodas att — ev.

tillsammans med länsbostadsnämnden — söka förmå sökanden att
uppskjuta ombyggnaden.

5/6 Lantbruksnämnden tillstyrker lån enligt begränsat byggnadsprogram.

26/6 Ansökan om lån till bostadens upprustning återkallas.

Uddevalla den 18/1 1960.

Bilaga 2 till bilaga a

Utredning rörande utvecklingen av jordbruket inom Bohuslän

Att uppgöra en prognos för utvecklingen av produktion och sysselsättning
inom jordbruket i en region är uppenbarligen förenat med stora vanskligheter.
Utvecklingen är i mångt och mycket beroende av allmänna ekonomiska
förhållanden utanför regionen och utanför själva jordbruket. De framtida
produktpriserna i förhållande till övriga priser (bytesvärdet) och avsättningsmöjligheterna
för jordbruksprodukter kommer med all sannolikhet att
spela en betydande roll i framtiden. Därjämte torde jordbrukarungdomens

325

val av levnadsbana sannolikt bli mera beroende av ekonomiska och andra
överväganden än som varit fallet tidigare.

Avflyttningen från jordbruket blir därför — liksom hittills — i hög grad
beroende av det allmänna sysselsättningsläget i regionen och i andra delar
av landet. En mycket god sysselsättning exempelvis i Göteborg kan sålunda
beräknas påskynda avflyttningen från regionen. God sysselsättning exempelvis
i Stenungsund, Uddevalla eller Strömstad kan emellertid få den effekten.
att de som bor inom måttligt avstånd från arbetsplatsen bor kvar på
det tidigare innehavda jordbruket och anpassar driften så, att arbetsåtgången
där blir liten. Därjämte kan det inträffa, att en del arbetare bosatta
i tätorten söker skaffa ett mindre jordbruk i den närmaste omgivningen.
Denna ström från tätorten kan väntas tilltaga i styrka om takten i reallönestegringen
skulle minska. En ökad industrialisering i en sådan tätort behöver
därför icke — i varje fall icke omedelbart — innebära en minskning
av den på jordbruk bosatta befolkningen eller av befolkningen i övrigt på den
omgivande landsbygden.

Oavsett hur förhållandena ändras på ovan berörda områden finnes vissa
möjligheter till bedömning av den sannolika utvecklingen inom jordbruket
genom en analys av befolkningssammansättningen. Inom Bohuslän liksom i
andra regioner är de äldre årsklasserna relativt talrika på egentliga landsbygden
samtidigt som ett betydande kvinnounderskott finnes i de yngre årsklasserna.
På grund härav kommer avgången av brukare att väsentligt öka
inom den närmaste framtiden p. g. a. dödsfall, sjukdom o.^ d., medan
möjligheterna för yngre jordbrukare att bilda familj blir små. Även om
all utflyttning skulle upphöra skulle befolkningen i dessa kommuner ändå
komma att minska.

När det gäller en prognos för jordbruket synes det angeläget att komma
fram till en precisering i tre avseenden nämligen:

1. Vad som skall produceras.

2. Hur produktionen skall ske.

3. Sysselsättningen.

1. Det är en utbredd uppfattning, att en viss krympning av jordbruksproduktionen
kan bli nödvändig i framtiden och att den odlade arealen bör
minskas. Hur stor denna minskning kan behöva bli i de enskilda kommunerna
beror givetvis på det allmänna läget på jordbruksområdet, därjämte bl. a.
på jordens naturliga beskaffenhet, ägornas lämplighet för maskindrift och
läge i förhållande till hrukningscentrum.

Investeringar i dikning, betesanläggningar, förbättrad utfodring och
gödsling in. in. kan givetvis bidraga till en ökning av avkastningen. En
minskning av den odlade arealen kan därför i betydande utsträckning kompenseras
genom eu produktionsökning på kvarvarande areal. Även om man
beaktar den minskning av produktionen, som kan uppstå genom fortsatt
extensifiering av driften på större jordbruk och på sådana enheter, där ägaren
har annan sysselsättning, torde minskningen av den odlade arealen få
bli betydande, om på lång sikt någon väsentlig minskning av produktionen
skall erhållas.

När det gäller produktionsinriktningen torde man inom regionen i stöld
sett få räkna med hittillsvarande intensiva produktion väsentligen av animalieprodukter.
Därjämte finnes visst utrymme för specialodling av bär
och grönsaker in. in. särskilt på öarna och i kustlandet invid de större sommarnöjesorterna.

2. Det finnes anledning räkna med att kraven på effektivt utnyttjande
av arbetskraft, maskiner och andra produktionsmedel kommer att bli allt
större. När det gäller specialodlingar kan detta ofta ske inom ramen för

326

redan befintliga företag. Vid »vanlig» jordbruksdrift däremot blir detta i
de flesta fall möjligt först vid en utökning av företagets storlek. Ekonomiska
skäl talar därför för att strukturomvandlingen inom jordbruket kommer
att bli genomgripande även inom denna region, där jordbruken i regel
är små. Denna omvandling kan för övrigt vilket framgår av den följande
framställningen — bli nödvändig på grund av den ojämna åldersfördelningen
bland jordbrukarna, som medför, att åtskilliga brukningsenheter kan komma
att friställas inom de närmaste årtiondena. Alternativet kan bli, att marken
får ligga obrukad.

3. Den pågående rationaliseringen inom »det vanliga jordbruket» medför,
att den mänskliga arbetskraften i allt större utsträckning ersättes med
maskiner. Sysselsättningen inom själva jordbruket kan sålunda väntas nedgå.
Inom skogsbruket i regionen borde däremot finnas möjlighet till väsentligt
ökad sysselsättning.

Utifrån de angivna utgångspunkterna skulle det vara möjligt uppställa
en sysselsättningsbalans för jord- och skogsbruket i regionen vid en viss
rationaliseringsgrad. En sådan torde emellertid i förevarande sammanhang
ha mindre intresse än en bearbetning av resultaten från den år 1956 utförda
intervjuundersökningen vid 500 jordbruk inom regionen. Av denna framgår
bl. a. följande (avrundade tal).

Åldersfördelning bland brukare 1956

Åkerareal Under 50 år Över 50 år

2— 5 ha................................ 32 % 68 %

5—10 »> ................................ 44 % 56 %

10-20 » ................................ 62 % 38 %

Under en 20-årsperiod kan man beräkna, att samtliga brukare över 50 år
lämnar sina ställen. Därjämte torde viss del av de yngre komma att lämna
brukningen av en eller annan anledning.

Andel av brukare under 50 år i olika storleks- och åldersgrupper, som önskar
lämna gårdarna före 1965

Storleksgrupp

Åldersgrupp 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Samtliga

Under 35 år........................ 14 % 5 % 18 % 12 %

35—50 år .......................... 6 % 9 % 1 % 5 %

eller i % av totala antalet brukningsenheter inom undersökningsområdet:

Storleksgrupp

Åldersgrupp 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha

Under 35 år .............................. 0,7 % 0,6 % 3,0 %

35—50 år................................. 1,6 %_2,6 %_0,4 %

2,3 3,2 3,4

Skulle förhållandena kunna beräknas bli likartade även under tiden 1965
—1975 skulle avgången i de yngre åldrarna under 20-årsperioden kunna
uppskattas till omkring 6 % av hela antalet brukningsenheter. Härtill får
läggas viss andel för dem, som på grund av sjukdom, dödsfall etc. blir urståndsatta
att fortsätta med brukningen. Andelen brukare, som kan beräknas
lämna jordbruket av annan anledning än hög ålder, torde därför kunna
uppskattas till 10 % under 20-årsperioden.

327

Materialet tillåter icke en differentiering mellan olika områden. Denna
faktor påverkas emellertid av så många omständigheter både utom och inom
jordbruket, att det torde vara tillfyllest med en genomsnittssiffra för länet.

Vid intervjuundersökningen har framkommit vissa uppgifter om sannolik
efterträdare till den som lämnar skötseln av jordbruket. I de fall, då
familjemedlem angivits, torde det vara relativt säkert, att ny brukare finnes
till reds att övertaga jordbruket. I övriga fall har på den uppställda
frågan angivits, att annan person skulle övertaga brukningen eller att man
icke visste vem som skulle göra detta. Dessa båda svar torde i själva verket
ge uttryck åt ovisshet om, huruvida fastigheten kommer att bestå som självständig
enhet eller icke. Här kan bl. a. avses det fallet, att granne väntas
köpa för sammanslagning.

Av intervjusvaren framgår (tabell 5 A), att i gruppen 2—5, 5—10 och
10—20 ha åker omkring 1/3, 1/3 resp. 1/2 av de enheter som byter brukare
väntas bli övertagna av familjemedlem.

Fråga är, hur det kan bli i övriga fall. Detta blir givetvis beroende av en
mångfald omständigheter, t. ex. sysselsättningsmöjligheterna i andra yrken,
lönsamheten i jordbruket i jämförelse med industriarbete, tillströmningen
av jordbrukare från andra landsdelar, omflyttningar mellan olika jordbruk
m. m. Även det allmännas insatser för genomförandet av den yttre rationaliseringen
i enlighet med de tekniska och ekonomiska förutsättningarna inom
jordbruket kan komma att påverka utvecklingen.

Det kanske därför kan vara tillräckligt att här konstatera, alt det övervägande
antalet enheter, som icke direkt övertages av familjemedlem, under
strukturomvandlingens gång kan tänkas utnyttjad, antingen så, att enheten
lägges samman med grannfastighet eller förvärvas av brukare, som i samband
därmed lämnar annat jordbruk, eller skogsplanteras.

Antalet »friställda» enheter under tiden 1956—1975 skulle sålunda kunna
beräknas på följande sätt:

Storleksgrupp

2— 5 ha åker
5—10 » *

10—20 » »

Avgång	Sa	Enheter	Enheter utan
	med an-	angiven ef-
p. g. a. annan ålder anledn. % %	%	given efter-trädare	terträdare (»Friställda» enheter)
67 10	77	27 % (1/3)	50 %
50 10	60	20 % (1/3)	40 %
40 10	50	25 % (1/2)	25 %

En beräkning områdesvis ger följande desultat:

Åkerareal Antal bruk.en- »Friställda» Antal

heter i RLF:s enheter %
j ordbruksregister

Strömstadsområdet

2— 5 ha.................................... 450 60 225

5—10 » .................................... 550 40 220

10—20 » ........................... 450_25_115_

Samtliga 1450 38 % 560

Munkedalsomrddet

2— 5 ha.................................... 400 50 200

5—10 » .................................... 600 40 240

10—20 » .................................... 450 25 110

Samtliga 1450

38 %

550

328

Åkerarea Lysekilsområdet 2— 5 ha............... 5—10 * .................. 10—20 » ..................		Antal bruk.en-heter i RLF:s jordbruksregister 200 250 150	»Friställda» enheter % 50 40 25	Antal 100 100 40
	Samtliga	600	40 %	240
U ddevallaområdet
2— 5 ha..................		450	50
5—10 » ..................		600	40	240
10—20 » ..............		450	25	115
	Samtliga	1500	38 %	580
Stenungsundsområdet
2— 5 ha.............		1 000	50	500
5—10 » ..................		800	40	320
10—20 » ...............		200	25	50
	Samtliga	2 000	43 %	870
	Totalt	7 000	40 %	2800

Strukturomvandlingen inom regionen kan därför tänkas leda till att omkring
40 % av enheterna med över 2 ha åker kommer att friställas under en
20-årsperiod.

En sådan utveckling medför uppenbarligen en väsentlig omvandling av
jordbruket. Det kommer säkerligen att ställa landsbygdskommunerna inför
mycket svårbemästrade problem. För att motverka‘de skadliga följderna
synes det angeläget med en ökning av specialodlingarna på därför tjänliga
platser och av sysselsättningen i skogen. Dessa åtgärder — ehuru betydelsefulla
— torde emellertid få endast lokalt begränsad effekt. I längden torde
endast en avsevärd ökning av den industriella sysselsättningen inom regionen
kunna medföra en stabilisering av befolkningstalen i regionen. Uddevalla
den 8 juli 1959.

§ 34 Vissa förvaltningsfrågor vid statens centrala frökontrollanstalt och

statens växtskyddsanstalt

Statskontoret

Statsrevisorerna erinra till en början om att såväl statens centrala frökontrollanstalt
som statens växtskyddsanstalt äro förlagda till Bergshamra,
där de förfoga över vissa delar av en kronoegendom. Både organisatoriskt
och i fråga om arbetsuppgifter förete de båda anstalterna stora likheter. De
törvaltningsmässiga göromålen och den s. k. serviceverksamheten borde enligt
revisorerna med fördel kunna sammanföras till en för båda anstalterna
gemensam enhet. Ett förverkligande av lokaliseringsutredningens förslag
om utflyttning av de båda anstalterna till Lund respektive Uppsala eller trakten
däromkring synes revisorerna icke vara att räkna med i en nära framtid.
Den av statsrevisorerna framförda tanken på en sammanslagning av de
törvaltningsmässiga och servicebetonade grenarna av här avsedda anstalters
verksamhet finner statskontoret under förutsättning att anstalterna kvarPa
nuvarande plats eller förflyttas till ny gemensam stationeringsort
för sin del helt riktig. Uppmärksammas må emellertid att flertalet av de

329

vid anstalterna inom de sålunda aktualiserade verksamhetsområdena sysselsatta
personerna innehava ordinarie befattningar. Man torde därför icke
kunna räkna med att ett sammanförande av de ifrågavarande arbetsuppgifterna
till en enhet omedelbart kommer att resultera i minskade personalkostnader.

Såsom statsrevisorerna påpeka, har lokaliseringsutredningen framlagt förslag
om utflyttning av de båda anstalterna till olika orter. Statskontoret har
ställt sig positivt till dessa förslag. Emellertid torde, såsom också framhållits,
om förslagen genomföras, åtskillig tid åtgå, innan utllyttningsplanerna
kunna realiseras. Statskontoret ställer sig icke främmande för att vissa fördelar
kunna vinnas genom att åtgärder vidtagas för ett organisatoriskt sammanförande
under mellantiden av här berörda uppgifter. Anstaltsstyrelserna
torde böra åläggas inkomma med de förslag i saken omständigheterna
kunna anses medgiva.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 12 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Hans Hiort Anders Risberg

Föredragande

Statens organisationsnänmd

I ett till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet den
26 februari 1959 avgivet remissyttrande i anledning av lokaliseringsutredningens
betänkande nr 1 angående statens centrala frökontrollanstalts lokalisering
tillstyrkte organisationsnämnden den av lokaliseringsutredningen
föreslagna utflyttningen av statens centrala frökontrollanstalt från Stockholm
under förutsättning att — såsom även föreslagits — en sammanslagning
skedde med anstaltens nuvarande skånefilial och en koncentration av
verksamheten erhölls.

Nämnden hade intet att erinra mot att verksamheten förlädes till egendomen
Stora Råby utanför Lund, särskilt som beslut redan förelåg att dit
förlägga skånefilialen.

Ifrågavarande uttalande baserade sig bl. a. på det resultat som organisationsnämnden
kommit till efter en år 1947 företagen organisationsundersökning
vid den centrala anstalten och de lokala frökontrollanstalterna.

Någon motsvarande organisationsundersökning vid statens växtskyddsanstalt
har nämnden icke företagit. Däremot har nämnden verkställt en organisationsbeskrivning
av växtskyddsanstalten och dess filialer även innefattande
kontakterna med andra organ.

Riksdagsrevisorerna föreslår i förevarande paragraf, att de förvaltningsmässiga
göromålen och den s. k. serviceverksamheten sammanföres till en
för de båda anstalterna gemensam enhet. Organisationsnämnden finner del
icke osannolikt, att en sådan gemensam organisation för administrativa, ekonomiska
och närstående uppgifter skulle kunna medföra vissa fördelar.

Lokaliseringsutredningen har emellertid föreslagit att den centrala frökontrollanstalten
bör överföras till Lund, medan växtskyddsanstalten bör
förflyttas till Uppsala. Skulle dessa förslag genomföras förfaller givetvis tanken
på eu gemensam administrativ förvaltning för de båda anstalterna. Organisationsnämnden
har denna dag i särskilt yttrande tillstyrkt lokaliseringsutredningens
förslag till utflyttning av växtskyddsanstalten från Stockholmsområdet.

330

Därest lokaliseringsutredningens ovannämnda förslag om utflyttning från
Stockholm av de båda anstalterna icke skulle komma till stånd inom en nära
framtid eller icke alls komma till stånd, kan det enligt organisationsnämndens
mening vara lämpligt, att en undersökning utföres syftande till
att sammanföra de båda anstalternas förvaltningsmässiga uppgifter och serviceverksamheten
till en gemensam enhet.

I detta ärendes handläggning har deltagit, förutom undertecknad generaldirektör,
ledamöterna Aste, Björck, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson
och Ståhl samt såsom föredragande förste byråsekreterare E. Karlberg.
Stockholm den 13 januari 1960.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Statens centrala frökontrollanstalt

Beträffande redogörelsen för statens centrala frökontrollanstalts och växtskyddsanstaltens
organisation och arbetsuppgifter vill anstalten endast påpeka
att uppgiften om, att de lokala frökontrollanstalterna åtnjuta statsbidrag,
är felaktig. Enligt beslut vid 1959 års riksdag indrogs fr. o. m. den 1
juli 1959 statsbidraget till dessa anstalter.

Styrelsen är positivt inställd till alla slag av besparingar men med anledning
av vad som nedan anföres anser styrelsen att sådana främst kan ifrågakomma
på det tekniska planet, medan det administrativa området lämpar sig
mindre väl härför på grund av de olika slag av service, som anstalterna lämna
åt allmänheten.

Förslaget att sammanslå statens centrala frökontrollanstalts och växtskyddsanstaltens
kanslier och kassakontor, vaktmästare och kollektivanställda
personal kan måhända vid första påseendet verka som en god rationalisering
med utsikter till minskning av den totala personalstyrkan. Givetvis
förutsättes härvid antingen, att de båda huvudanstalterna kvarstanna i
sina nuvarande byggnader i omedelbart grannskap av varandra eller att båda
förflyttas till annan men samma plats. I riksdagens revisorers utlåtande
framskymtar även ett nytt alternativ. I motsats till lokaliseringsutredningen
ifrågasätta nämligen riksdagens revisorer att, därest frökontrollanstaltens
huvudanstalt skulle sammanslås med dess filial i Skåne, den gamla anstalten
på Bergshamra skulle ersättas med en filial inom området. Detta alternativ
har av lokaliseringsutredningen förkastats, emedan vid placering i de
gamla lokalerna den »lokaliseringspolitiska effekten av utflyttningen skulle
försvagas» och vid »en placering av en sådan filial på annan ort än Stockholm
detta sannolikt skulle medföra betydande initialkostnader». Anstaltens styrelse
har i sitt remissvar till lokaliseringsutredningens betänkande nr 1, till
vilket här hänvisas, i detta spörsmål framfört de skäl som enligt anstaltens
uppfattning tala för att huvudanstalten hellre borde förenas med den filial
som ändå är nödvändig inom området än med filialen i Skåne.

Statens centrala frökontrollanstalt finner det osannolikt att något skulle
stå att vinna genom en sammanslagning av delar av de två ifrågavarande anstalternas
organisation och förvaltning innan ställning tagits till frågan om
anstalternas framtida lokalisering. Även om beslut skulle fattas om anstalternas
förflyttning till annan men gemensam ort men det skulle dröja en
del år innan flyttning sker — vilket revisorerna synes ha förutsatt — förefaller
det föga välbetänkt att nu bryta sönder en organisation, som visat sig
i stort sett fungera väl för anstalternas de!.

331

Beträffande de olika personalgrupper, som skulle beröras av sammanslagningen,
kan för frökontrollanstaltens del anföras följande:

Kansli (sammanlagt 8 befattningshavare): De avlöningsmässiga göromålen
skulle måhända kunna centraliseras till den ena anstalten men föga
torde slå att vinna därmed. Arbetet med avlöningsuträkning tar nämligen
endast några dagar i anspråk varje månad för eif par befattningshavare.
Härtill kommer kontakten med sjukkassan, som skötes kontinuerligt. Av
tekniska skäl sker emellertid filialens kontakt genom dess försorg och samma
torde väl vara förhållandet med växtskyddsanstaltens olika filialer.

Tjänsterna som förste byråsekreterare vid de båda anstalterna inrättades
år 1957 och var då föremål för granskning av 1957 års riksdag, som fann
behov av dessa tjänster föreligga. Sedan dess har intet inträffat, som minskat
arbetsuppgifterna för denne befattningshavare för frökontrollanstaltens
vidkommande.

Anstaltens analyseringsverksamliet omfattar bortåt 60 000 prov per år.
Detta medför ett omfattande debiteringsarbete, då taxan, som fastställts av
lanbruksstyrelsen, är differentierad med hänsyn till de olika analysernas
art och utförande. Debiteringsarbetet blir därför mycket arbetskrävande och
är dessutom av speciell natur samt fordrar kännedom om frökontrollarbetet.
Arbetet med bokföring av alla inkomstposter, som senaste budgetåret sammanlagi
inbragte mer än 1 700 000 kronor, är också mycket tidsödande. Under
säsongerna expedieras dagligen ett stort antal analysresultat som postförskott,
och då det för jordbrukets del oftast är ett absolut krav att få resultaten
snabbt vid tid för sådd, måste dessa postförskott, som ofta uppgå
till ca 150 st. per dag, i regel expedieras med största skyndsamhet.

Härtill kommer granskning av provtagarrapporter samt provtagarräkningar
från anstaltens ca 70 provtagare samt av förrättningsräkningar från
hushållningssällskapens tjänstemän, vilka för anstaltens räkning utföra fältbesiktning
samt provtagning och plombering av potatis. Taxan för dessa
förrättningar är uppbyggd efter å-prissystemet och differentierad efter förrättningens
art, men i vissa fall utgår timersättning, vartill kommer ersättning
för rese- och traktamentskostnader till ovannämnda provtagare och
besiktningsmän samt granskning av reseräkningar från anstaltens egna
tjänstemän. Sammanlagt uppgingo dessa reseersättningar, som huvudsakligen
belasta delposten »Fältkontroll» under anstaltens omkostnadsanslag, till
ca 140 000 kronor för förlidet budgetår.

Här ovan skildrade debiterings-, bokförings- och granskningsarbete utföres
av 4—5 befattningshavare. Dessutom finnes en befattningshavare, som
hiträder med granskning av fakturor, uppsättandet av anordningsbeslut, ansvarar
för diarieföring och arkivering av inkomna handlingar, rekvisition av
blanketter m. m.

Två befattningshavare äro vidare till stor del sysselsatta med utskrivning
av utgående skrivelser, räkningar, anordningsbeslut samt i samband därmed
girokort in. m., varjämte de ombesörja utskrift av protokoll, resultat av företagna
metodikundersökningar samt andra vetenskapliga undersökningar,
som företagas här och vilkas resultat skola publiceras genom anstaltens
försorg.

Föga torde vara att vinna på eu sammanslagning till en organisation av
de arbetsuppgifter, som åvila frökontrollanstaltens och växtskyddsanstaltens
kanslier. Fn dylik sammanslagning synes närmast vara en direkt nackdel
så länge anstalterna äro inrymda i skilda byggnader, i del den skulle
försvåra kommunikationerna mellan de olika avdelningarna och kansliet.
Det bör väl också beaktas och framhålles eljest i många sammanhang, att
frökontrollanstalten till övervägande del har karaktär av service-institution,

332

vilket gör atl kontakten med utsädeshandeln är livlig och förutsätter ett
kansli för de administrativa och kamerala göromålens snabba handläggning.

Analysexpeditionen (9 befattningshavare): Även här är servicesynpunkten
av vital natur. Det är angeläget att inkommande prov snarast registreras
och att proverna försedda med uppgift om analysernas art snarast distribueras
till de olika avdelningarna. Efter analysernas avslutande är det lika
angeläget att resultaten snarast sammanställas genom analysexpeditionens
törsorg samt att analysattester utskrivas och distribueras till uppdragsgivarna.
Denna expedition har också att dagligen med ledning av framkomna
analysresultat tillse att plomberingsbevis beställas samt att granska tryckningen
av dessa. På denna expedition sammanställes också statistiskt material
beträffande omfattningen av anstaltens årliga verksamhet, vilket arbete
till stor del utföres under sommarhalvåret, då övriga arbetsuppgifter äro av
mindre omfattning. En av befattningshavarna är stadigvarande sysselsatt
med skötsel av anstaltens telefonväxel och kan icke utnyttjas för andra arbetsuppgifter.

På grund av omfattningen av frökontrollanstaltens analyseringsverksamhet
och angelägenheten av snabb service torde det vara omöjligt att utnyttja
expeditionens personal gemensamt med växtskyddsanstalten. Det kan också
tillfogas, att anstalten vid uppkommande behov utnyttjar personalen å analysexpeditionen
för hjälp med maskinskrivning åt andra avdelningar inom
anstalten.

Vaktmästarpersonal (3 vaktmästare): På grund av omfattningen av anstaltens
analyseringsverksamhet måste dagligen praktiskt taget under hela
året tryck utföras av plomberingsbevis för de olika uppdragsgivarna. Arbetet
utföres av eu av statskontoret godkänd boktryckare. Transporterna av manuskript
och hämtning av färdigställda plomberingsbevis sker ett par gånger
dagligen för att anstalten snabbt skall kunna betjäna sina uppdragsgivare.
Leveransen av en utsädesvara, ofta på export, är som regel beroende av att
analysresultat föreligger. Största snabbhet är därför ofta av nöden. Denna
personal har dessutom att ombesörja vanliga vaktmästaresysslor.

Kollektivanställd personal (en arbetsförman och fyra arbetare): Den kollektivanställde
arbetsförmannen är under säsongerna till stor del sysselsatt
med provtagnings- och plomberingsarbete hos firmor i Stockholm eller på
gårdar i Stockholms län.

Övriga arbetare äro under vintersäsongen fullt sysselsatta med servicearbeten
för olika avdelningar såsom transport av prov mellan avdelningarna,
uppsortering av prov efter analysernas utförande, bränning av tegel och
sand, som behövs dagligen för analysändamål, skölj ning av inkomna potatisprov,
skötsel av blankettförråd, disk av alla groningsskålar och annan övrig
utrustning på groningsavdelningen, vilket måste ske dagligen under säsongen,
samt skötsel av den yttre renhållningen inom vägar och trädgård,
som tillhör anstaltens fastighet.

För att arbetet på laboratorierna skall kunna löpa normalt, måste prover
och all övrig materiel snabbt kunna erhållas. Det är därför angeläget att anstalten
ständigt har personal tillgänglig, sä att inte arbetet stoppar upp. EU
gemensamt utnyttjande av denna personal med växtskyddsanstaltens skulle
säkerligen icke innebära några besparingar och i varje fall ej så länge anstalterna
äro inrymda i skilda byggnader.

Med anledning av det ovan anförda får statens centrala frökontrollanstalt
härmed under nu rådande förhållanden avstyrka riksdagens revisorers förslag
om en gemensam organisation för de förvaltningsmässiga uppgifterna
in. in. vid statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstall.

333

I styrelsens beslut, som är enhälligt, ha förutom undertecknade deltagit
följande ledamöter: herrar Å. Gustafsson, G. Olson, B. G. Runéus och E.
Åkerberg. Stockholm den 21 januari 1960.

G. NILSSON-LEISSNER KNUT VON HORN

Statens växtskyddsanstalt

Frågan om en administrativ samordning mellan statens växtskyddsanstalt
och statens centrala frökontrollanstalt har för ett tjugotal år sedan ingående
belysts i en av dåvarande länsassessorn E. Rolander verkställd utredning.
Denne fann då icke skäl föreslå ett sådant samgående. Vid denna tid hade
växtskyddsanstalten i jämförelse med nuvarande förhållanden icke uppnått
någon större omfattning. Emellertid har utvecklingen därefter gått snabbt
och särskilt under senare delen av 1950-talet har anstalten utbyggts betydligt
både därigenom att redan befintliga avdelningar utvidgats samt genom att
nya verksamhetsgrenar och filialer tillkommit. När något administrativt
samgående icke ansågs böra ske år 1939, ställer man sig onekligen den frågan
om en sådan fusion idag skulle vara mera lämplig, då man vad angår
växtskyddsanstalten nu har att göra med en verksamhet av helt annan storleksordning
och intensitet än den som förelåg år 1939.

En sådan sammanslagning, som riksdagens revisorer salt i fråga, synes
väl oftast vid ett ytligt betraktande vara värd att realisera. En närmare
granskning av personaltillgång och arbetsuppgifter visar dock att för växtskyddsanstaltens
del möjligheterna till personalbesparingar är så gott som
obefintliga.

Vad först angår anstaltens kansligöromål må framhållas att dessa under
1950-talet så ökat i omfattning att en sekreteraretjänst måste inrättas år
1957. Behov av denna tjänst hade långt dessförinnan förelegat. Ökningen av
göromålen har även därefter fortsatt, bl. a. beroende på de nya bestämmelser
rörande införsel av växter in. m., som trätt i kraft år 1959. Sekreterarens arbetsuppgifter
är koncentrerade till de administrativt betonade arbetsuppgifterna,
däribland författningsarbeten samt tillämpningsfrågor. Däremot
har de rent kamerala arbetsuppgifterna i motsats till vad fallet är vid frökontrollanstalten
icke någon dominerande ställning. Anstaltens styrelse finner
det — i betraktande av arbetsuppgifternas delvis skilda karaktär —
tveksamt om någon minskning av sekreterarpersonalen kan komma till
stånd även om gemensam administrativ organisation genomföres.

De rent kassamässiga göromålen handhavs av en kassör samt ett kanslibiträde.
I förhållande till den ansvällning av arbetsuppgifterna, som skett
under senare år, är denna arbetsstyrka åtminstone tidvis klart underdimensionerad.
Detta gäller än mer expeditionens personal — eu kontorist och ett
kanslibiträde. Förutom diarieföring, chefssekretcrargöromål och biblioteksskötsel
har dessa båda befattningshavare alt utföra förekommande maskinskrivningsarbete
vid anstalten. Av kansliets personal återstår därefter eu
telefonist. Denna befattningshavare handhar förutom skötseln av telefonväxeln
— även distributionen av anstaltens publikationer. Även om skötseln
av telefonväxeln bortfölle, skulle anstalten ha stort behov av ifrågavarande
tjänsteman, då densamma skulle kunna avlasta expeditionspersonalen
en del av dem nu åvilande skrivgöromål.

1 detta sammanhang bör även nämnas alt anstaltens kansligöromål ytterligare
kommer att ökas genom uppbörd av avgifter för registrering av växtskvddsmcdel
(jfr IX ht 1960 s. 92).

334

Vaktmästarpersonalen består av två befattningshavare — eu institutionsvaktmästare
i lönegrad Ae 8 och en vaktmästare i lönegrad Ao 7. Institutionsvaktmästaren
tjänstgör i verkligheten som anstaltens instrumentmakare
och har en arbetsbalans som torde taga flera år att avverka trots regelbunden
tjänstgöring på övertid. Ej heller vaktmästaren hinner med sina göromål
utan måste även han tillgripa omfattande övertidstjänstgöring. När
det gäller dessa båda befattningshavare torde således någon indragning av
deras tjänster icke vara möjlig.

I fråga om anstaltens utomhuspersonal — trädgårdsmästaren (Ao 11) och
de fyra kollektivavtalsanställda arbetarna — har växtskyddsanstalten i sina
anslagsäskanden år efter år framställt yrkande om större medelstilldelning
för anställande av ytterligare arbetare. Dessa framställningar har dock städse
mötts av avslag. T. o. m. den minskning av arbetsprestationerna, som arbetstidsförkortningen
har fört med sig, har haft menlig inverkan på anstaltens
försöksverksamhet. En ytterligare minskning av denna arbetarekategori
skulle helt desorganisera anstaltens fältverksamhet.

Till det nu sagda bör därjämte tilläggas att anstalternas förläggning till
skilda byggnader gör all samordning i viss mån vansklig.

Hänsyn måste i nuvarande läge även tagas till de osäkra förhållanden, som
råder i fråga om anstaltens framtida organisation och belägenhet. Innan någon
slutlig ståndpunkt tagits till dessa frågor, torde det icke vara rationellt
att bryta sönder nuvarande administrativa ordning, som synes fungera på
ett för båda institutionerna fullt tillfredsställande sätt.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt finner sig — under hänvisning till
vad nyss sagts — under nu rådande förhållanden böra avstyrka riksdagens
revisorers förslag om en gemensam organisation för de förvaltningsmässiga
uppgifterna in. in. vid statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt.
Solna den 30 januari 1960.

INGVAR GRANHALL

Arne Beckman

§ 35 Lantmäteriets arbetsbalans

Statskontoret

I ett av 1956 års lantmäterikommitté nyligen avgivet betänkande rörande
lantmäteriväsendets och kartverkets organisation (SOU 1959: 30) ha vittgående
förslag till rationaliseringar inom lantmäteriet framförts, vilka bl. a.
syfta till att genom överflyttning av uppgifter från högskoleutbildad personal
till mätningstekniker och annan biträdespersonal nedbringa antalet lantmätare.
Till grund för beräkningen av erforderligt antal lantmätare ha därvid
legat dels statistiska uppgifter beträffande bl. a. den nuvarande arbetsbalansens
såväl totala omfattning som fördelning på olika ärendeslag, dels ock
prognoser rörande utvecklingen av förrättningsverksamheten inom lantmäteriet
under de närmaste åren. Vid bedömningen av den kommande utvecklingen
har särskild vikt fästs vid 1959 års riksdags beslut rörande den
framtida inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten för
jordbrukets rationalisering. I syfte att motverka eu ökning av arbetsbalansen
och för att därjämte ge lantmäteriet sådana resurser, att en successiv
sänkning av balansen till en rimlig nivå blir möjlig, har sammanlagt för dessa
ändamål en kapacitetsökning med 8 procent beräknats erforderlig. Vid kom -

335

mittens uppskattning av personalbehovet har hänsyn härtill tagits. Några
önskemål om ökat antal utbildningsplatser för lantmätare ha dock, såvitt
statskontoret kunnat finna, icke framförts från kommitténs sida.

Den ovan berörda, av lantmäterikommittén föreslagna delegeringen av
arbetsuppgifter förutsätter för sitt förverkligande bl. a. tillgång på personal
med tillräckliga kvalifikationer för att handha de nya uppgifterna. Parallellt
med kommitténs arbete har därför lantmäteristyrelsen på Kungl. Maj :ts
uppdrag sysslat med utbildningsfrågorna. I ett den 20 oktober 1959 avgivet
betänkande har styrelsen framlagt förslag till mätningsteknisk och kartteknisk
utbildning (SOU 1959: 36). Såväl lantmäterikommitténs som lantmäteristyrelsens
betänkande är för närvarande föremål för departementala
överväganden.

Såsom av det föregående framgår ha frågorna om nedbringande av lantinäteriets
arbetsbalans och om behovet av lantmätare varit föremål för ingående
utredningar, som kunna förväntas leda till beslut redan vid årets
riksdag (jfr 1960 års statsv.prop. IX hl s. 297). Beträffande sistnämnda
spörsmål må vidare uppmärksammas, att 1954 års fastighetsbildningskommitté,
som före årets slut beräknas slutföra sitt huvuduppdrag, torde komma
att framlägga förslag till en förenklad jorddelningslagstiftning. En sådan
utveckling på fastighetsbildningens område synes göra det möjligt, att
i än större utsträckning överflytta arbetsuppgifter på biträdespersonalen.
Behovet av lantmätare skulle härigenom komma att ytterligare minska.

Vad nu sagts har i huvudsak avseende på personal inom det statliga lantmäteriväsendet,
d. v. s. lantmäteristyrelsen och lantmäteristaten. Lantmätare
rekryteras därjämte inom bl. a. kartväsendet samt det kommunala mätningsoch
fastighetsregisterväsendet. Vad rikets allmänna kartverk angår har redan
en långtgående delegering av arbetsuppgifter från högskoleutbildad personal
till befattningshavare med lägre formell kompetens vidtagits. Enligt
vad statskontoret under hand inhämtat är rekryteringsbehovet inom kartverket
i varje fall ej för närvarande av den omfattningen, att det nämnvärt
påverkar intagningen av lantmäteristuderande. Behovet av lantmätare inom
städerna undandrager sig statskontorets bedömande. Emellertid bör uppmärksammas
dels att behörighet till mätningsman i stad tillkommer, förutom
den som avlagt lantmäteriexainen, jämväl den som avgått med civilingenjörsexamen
från teknisk högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad,
dels att vad tidigare nämnts i fråga om verkningarna av en förenklad
fastighetsbildning även kommer att beröra städerna.

Antalet studerande i varje nytillkommande kurs å lantmäteriavdelningen
vid tekniska högskolan i Stockholm bestämmes av lantmäteristyrelsen. Enligt
vad statskontoret under hand inhämtat ligger till grund för styrelsens
beslut prognoser rörande personalbehovet inom samtliga här nämnda verksamhetsområden.
Mot bakgrunden av den av lantmäterikommittén föreslagna
rationaliseringen av lantmäteriväsendet och då anledning finnes att antaga,
att vid en väntad ändrad fastighetsbildningslagstiftning ytterligare arbetsuppgifter
inom lantmäteriet skola kunna överföras från den högskoleutbildade
personalen till biträdespersonal, finner statskontoret skäl knappast
föreligga för en ökad intagning av lantmäteristuderande. Ämbetsverket
anser sig'' således icke kunna understödja revisorernas under förevarande avsnitt
framlagda förslag. Stockholm den 27 januari 1960.

Rolf Rudhe

Föredragande

IVAR LÖFQV1ST

Anders Risberg

336

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna

Med överlämnande av från kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm
ävensom avdelningskollegiet för avdelningen för lantmäteri i ärendet
avgivna yttranden (bilagor A och a), jämte vissa därtill hörande handlingar
får överstyrelsen för de tekniska högskolorna anföra följande.

Enligt vad överstyrelsen inhämtat från högskolans rektor skulle — därest
lantmäteristyrelsen skulle finna detta vara ett angeläget önskemål —- med
hänsyn till de särskilda förhållanden, som gälla i fråga om lantmäteriundervisningen,
genom tillfälligt anlitande av vissa tillgängliga lokalutrymmen såsom
ett provisoriskt arrangemang en mindre ökning (med högst 5) av antalet
lantmäteristuderande kunna ske hösten 1960 utan motsvarande minskning
i första årskursen vid andra avdelningar. Betonas må emellertid att en
dylik anordning självfallet skulle komma att medföra vissa organisatoriska
olägenheter. Beträffande förutsättningarna för en mera permanent ökning
av antalet lantmäteristuderande vid högskolan tillåter sig överstyrelsen hänvisa
till vad från högskolans sida därom anförts. Stockholm den 26 januari
1960.

FRANK ÖHMAN

Gunnar MacDowall

Bilaga A

Yttrande från kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm

Med instämmande i vad avdelningskollegiet för Lantmäteri i bilagda yttrande
(bilaga a) anfört i ärendet vill Kollegienämnden framhålla att det
ankommer på Lantmäteristyrelsen att årligen avgöra hur många ordinarie studerande
som skola intagas vid avdelningen i fråga. Lokalerna för de båda
högre årskurserna äro dimensionerade för en intagning av 30 studerande per
år. Lokalerna för de båda lägre årskurserna äro emellertid i princip dimensionerade
för en intagning av 450 studerande. Den årliga intagningen har
dock pressats upp till 606 stycken. Någon som helst ökning av denna siffra
är icke möjlig förrän nya lokaler iordningställts för de lägre årskurserna.
Om medel för projektering anvisas under budgetåret 1960/61 liksom bygguadsanslag,
så att utbyggnad för årskurserna i fråga kan igångsättas omkring
den 1 januari 1961, kan antalet studerande i de båda lägre årskurserna
och därvid även inom avdelningen för Lantmäteri ökas tidigast från och
med höstterminen 1962. Stockholm den 14 januari 1960.

Bilaga a

Yttrande från avdelningskollegiet för avdelningen för lantmäteri

Avdelningen för lantmäteri får härmed meddela, att antalet elever, som
intagits vid avdelningen för lantmäteri, av Kungl. Lantmäteristyrelsen maximerats
till 20 sedan år 1955. Antalet utexaminerade har under de senaste
fyra åren i genomsnitt utgjort endast 13 per år. Med hänsyn till avdelningens
egna lokalresurser synes principiellt inga hinder föreligga för ett utökat
elevantal, maximerat till 30 elever per år. Maximala antalet nyintagna torde
emellertid böra bedömas närmast med utgångspunkt från möjligheten att
bereda plats för de studerande i sådana ämnen, där samundervisning med
andra avdelningar bedrives.

337

I övrigt måste emellertid beaktas, att det av riksdagens revisorer påpekade
förhållandet angående det ringa antalet utexaminerade per år från avdelningen
för lantmäteri delvis måste ses mot bakgrunden av att avdelningen
ej beretts tillfälle att på sätt avsågs i Kungl. Maj:ts proposition nr 89/1951
fullfölja undervisningens omorganisation i enlighet med det av 1946 års sakkunniga
för utbildning av lantmätare och lantbruksingenjörer framlagda betänkandet.
Sålunda har där avsedd professur i fastighetsekonomi ännu icke
inrättats vid avdelningen. Äskande härom har framförts från avdelningen
varje år från och med 1952, men ännu icke föranlett någon åtgärd. Genom
att den nya professuren skulle haft en central ställning inom lantmäteriundervisningen
har denna i väsentliga delar blivit lidande, och kurs i fastighetsekonomi
har provisoriskt anordnats endast vartannat år. Från och med
instundande budgetår torde det eventuellt bliva nödvändigt att inställa viss
del av undervisningen, då det tidigare provisoriet ej kan ytterligare förlängas.

Även om frånvaron av den nya professuren icke direkt kan sättas i samband
med det jämförelsevis låga antalet utexaminerade, så är det dock uppenbart,
att möjligheterna för de studerande att på ett framgångsrikt sätt
fullfölja sina studier avsevärt begränsas genom dylika långvariga provisorier.
(Se även bilagor 1 och 2). Stockholm den 13 januari 1959.

Bilaga t till bilaga a

Yttrande från L-sektionens studienämnd

Studienämnden anhåller härmed vördsamt att avdelningskollegiet undersöker
möjligheterna av att anordna undervisning i Speciell Fastighetsekonomi
varje år i tredje årskursen.

Tidigare har undervisningen meddelats vartannat år i 3:e och 4:e årskurserna.
Detta har visat sig synnerligen olämpligt då insikt i de fastighetsekonomiska
spörsmålen, vid undervisning i 4:e årskursen av Fastighetsekonomi,
ej kunnat inhämtas före de fastighetstekniska studiernas början.

Fr. o. m. läsåret 1957—58 förlädes undervisningen i fastighetsekonomi
därför till 2:a och 3:e årskurserna. För de studerande som erhöll undervisning
i 2:a årskursen medförde detta emellertid stora olägenheter då de
därigenom tvingades studera fastighetsekonomi före de grundläggande ämnena
lantbruksekonomi och skogsbruksekonomi.

Enligt Studienämndens undersökningar finns ej någon annan tillfredsställande
lösning än att fastighetsekonomi läses varje år i tredje årskursen.

En likalydande skrivelse har tillsänts avdelningsrådet för lantmäteri.
Stockholm den 4 november 1958.

Bilaga 2 till bilaga a

Yttrande från avdelningskollegiet för fackavdelningen för lantmäteri

I Kungl. Maj :ts proposition nr 89/1951 framlades förslag om successiv
omorganisation av utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer vid
Kungl. Tekniska Högskolan. Kungl. Maj:ts förslag byggde i huvudsak på
det av 1946 års sakkunniga för utbildning av lantmätare och lantbruksingenjörer
framlagda betänkandet. Stor vikt hade därvid lagts vid den tekniskekonomiska
ämnesgruppen, som de sakkunniga efter ingående motivering
22 Rev. berättelse ang. statsverket dr 1959. II

338

betecknade som den utan tvekan viktigaste på studieplanen. Med hänsyn
därtill föreslogs en väsentlig utvidgning av undervisningen på detta område.
Sålunda föreslogs inrättande dels av en professur i kulturteknik, dels
en »central professur i fastighetsekonomi, omspännande allmän och speciell
företagsekonomi med särskild hänsyn till landsbygdens näringsliv».
Som stöd för denna professur skulle vidare finnas speciallärarebefattningar
i lantbruksekonomi och i skogsbruksekonomi med tyngdpunkten förlagd
till driftsekonomiska förhållanden.

Föredragande departementschefen fann de allmänna grundlinjerna för
lantmäteriutbildningens omorganisation riktiga och ansåg ett principbeslut
härvidlag önskvärt. Riksdagen biträdde Kungi. Maj:ts hemställan i ärendet.

På grundval av riksdagens godkännande har en successiv omorganisation
av lantmäteriutbildningen kommit till stånd. Sålunda har undervisningen
inom det kulturtekniska ämnesområdet, bl. a. med en professur i kulturteknik,
givits en rationell utformning. Vidare har lärarbefattningarna i
skogsbruksekonomi och lantbruksekonomi, som enligt organisationsplanen
skulle utgöra komplement till det centrala ämnet fastighetsekonomi, inrättats.
— Det bör i sammanhanget även uppmärksammas, att institutionslokaler
för professur i fastighetsekonomi av tillräcklig omfattning iordningsställts
— och i viss mån även utrustats — i den nybyggnad som fr. o. m.
läroåret 1958/59 tagits i bruk för lantmäteriundervisningen. Situationen är
f. n. med andra ord den, att hela omorganisationsplanen för de teknisk-ekonomiska
ämnesområdena är genomförd med undantag för professuren i fastighetsekonomi,
att biträdande lärarbefattningar avsedda att knytas till denna
professur äro inrättade samt att tillräckliga och fullt moderna institutionslokaler
finnas reserverade för densamma.

Att undervisningen inom detta viktiga ämnesområde över huvud taget
kunnat uppehållas sammanhänger med att lantmäteriavdelningen — med
undantag för år 1956 då tillfälliga kurser, bekostade av särskilda anslag, anordnades
—• haft tillgång till docent med kompetens inom området. Den nuvarande
docentens förordnande utgår emellertid vid årsskiftet 1959/60.

Den provisoriska undervisningen i ämnet fastighetsekonomi (innehållande
förutom ämnets centrala delar även förberedande kurser i nationalekonomi
och i allmän företagsekonomi, som speciellt anpassats till utbildningsmålet),
som sålunda upprätthållits under senare år, har icke kunnat ges en
tillfredsställande utformning. Sålunda har måst tillgripas den utvägen att
sprida undervisningen över två läroår, såtillvida att ämnets grundläggande
delar genomgåtts ena läroåret, den speciella fastighetsekonomien under
därpå följande läroår (vartannatårsundervisning). Som en följd därav har
undervisningen i speciell fastighetsekonomi för halva antalet elever måst
meddelas före undervisningen i de för detsamma grundläggande och stödjande
ämnena lantbruksekonomi och skogsbruksekonomi. Resultatet måste
betecknas som nedslående och i detta sammanhang har även från studienämndens
sida stark kritik riktats mot den nuvarande ordningen. Metoden
med vartannatårsundervisning har vidare medfört att antalet studerande
i undervisningsgrupperna blivit onormalt högt; f. n. är antalet studerande
i den i ämnet inbyggda nationalekonomiska kursen närmare 200 stycken
(avser avdelningens för arkitektur, lantmäteri och väg- och vattenbyggnad
studieriktning för lantbruksingenjörer) och ca 50 i övriga delar av ämnet,
vilka kräva personlig handledning. — Då kurserna under viss period dessutom
måst skäras ned betydligt har under senare år en starkt störande
diskontinuitet i undervisningen varit oundviklig.

Inrättandet av professuren i fastighetsekonomi har ingående motiverats
av 1946 års sakkunniga. De därvid redovisade förhållandena äga fortfaran -

339

de full giltighet. Härutöver har emellertid behovet av fullgod undervisning
och intensifierad forskning alltmer accentuerats, framför allt i två avseenden.

Det ena sammanhänger med att det svenska jordbruket under 1950-talet
har utvecklats mot allt högre produktion, varvid som bekant vissa avsättningssvårigheter
för jordbrukets produkter uppkommit. I diskussionen om
jordbrukets rationalisering och fortsatta utveckling har därvid huvudvikten
kommit att flyttas från rationalisering som syftat till produktionsökning till
sådan som direkt tager sikte på kostnadsbesparingar. Därvid intager som
bekant frågan om fastigheternas strukturella utformning en framskjuten
plats. Undersökningar rörande just den ekonomiska effekten av strukturella
förändringar har alltsedan 1940-talet ansetts vara fastighetsekonomiens ursprungliga
och viktigaste uppgift. Än starkare aktualitet bär denna del av
fastighetsekonomien erhållit på grund av det pågående lagstiftningsarbetet
rörande ny fastighetshildningslag, vilken förväntas utlösa genomgripande
fastighetsregleringar i stor skala. En annan rationaliseringsåtgärd som ger
strukturproblemen ökad vikt sammanhänger med frågan om överförande av
sämre jordbruksjord till skogbärande mark. — Såsom lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk framhållit i sin underdåniga
skrivelse av den 29 oktober 1955 angående inrättande av ifrågavarande
professur måste å ena sidan kostnaderna för professuren te sig blygsamma i
jämförelse med de betydande anslag av statsmedel, varmed även i fortsättningen
jordbrukets yttre rationalisering torde komma att understödjas, medan
å andra sidan forskningen inom ämnesområdet bör kunna ge värdefulla
anvisningar om effekten av bl. a. skilda åtgärder för förstärkning och
komplettering av ofullständiga jordbruk.

Det andra avseendet som ovan åsyftades sammanhänger med ämnesområdets
andra centrala del, nämligen värderingsläran. Någon mera systematisk
undervisning på högskolenivå rörande olika fastighetsvärderingsfrågor
har över huvud taget ‘icke bedrivits inom landet, förrän värderingsläran
upptogs i undervisningsplanen inom ämnet fastighetsekonomi. F. n. utgör
värderingsläran 40—50 % av den för den speciella fastighetsekonomien anslagna
tiden. Till denna del hör såväl värderingsproblemens teoretiska konstruktion
som de i praktiken använda metoderna vid värdering, inte minst
vid fastighetstaxering, vid expropriation av skilda fastigheter och fastighetsdel
ar samt vid köp och försäljning. Med hänsyn till att lantmätarna såväl
inom den statliga (främst då lantmäteriet och lantbruksorganisationen)
som den kommunala sektorn författningsenligt har att handlägga en mångfald
ärenden, där värderingsfrågor intaga en central plats, och då de dessutom
i stor utsträckning anlitas såsom expropriationstekniker, såsom ordförande
i fastighetstaxeringsnämnder och i andra officiella värderingssammanhang,
måste värderingsfrågorna redan ur utbildningssynpunkt vara av
synnerlig vikt. Därtill kommer de oavvisliga krav, som måste ställas på intensifierad
forskning inom denna ämnesdel. Väl har värderingsfrågorna i
många sammanhang tilldragit sig stort intresse, men utrymme för systematisk
forskning har praktiskt taget saknats. Med hänsyn inte minst till den
starkt ökade användningen av expropriationsinstitutet måste det betraktas
som en betydande hrist, att värderingsläran icke i större utsträckning än
som varit fallet gjorts till föremål för systematiska och vetenskapligt grundade
undersökningar.

Sammanfattningsvis kan sålunda sägas, att olägenheterna med den nuvarande
ordningen beträffande undervisningen och forskningen inom det
fastighetsekonomiska ämnesområdet äro synnerligen framträdande. Ett
fullföljande av organisationsplanen genom inrättande av ifrågavarande professur
är med hänsyn till ämnets centrala betydelse för flertalet lantinä ‘iij

Kev. berättelse any. statsverket är 1959. It

340

tare och lantbruksingenjörer ofrånkomligt, om icke det goda resultat som
åsyftats med den i övriga hänseenden successivt genomförda omorganisationen
skall äventyras.

På grund av vad som sålunda anförts får avdelningskollegiet för avdelningen
för lantmäteri enträget hemställa om inrättande fr. o. m. budgetåret
1960/61 av professur i fastighetsekonomi. Stockholm den 23 februari

Lantm äter istyrelsen

Riksdagens revisorer ha inledningsvis redogjort för utvecklingen av lantmäteriets
arbetsbalans och personaltillgång. Lantmäteristyrelsen har intet
väsentligt att erinra mot denna redogörelses innehåll vilket i stort sett synes
överensstämma med av lantmäteristyrelsen och lantmäterikommittén tidigare
lämnade uppgifter. Styrelsen delar också revisorernas uppfattning att
utvecklingen medfört allvarliga olägenheter för den förrättningssökande allmänheten
och inverkat hämmande på ett flertal grenar av den samhälleliga
utvecklingen.

Revisorerna ha främst uppehållit sig vid frågan om antagningen av studerande
vid avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm.
Enligt gällande bestämmelser ankommer det på lantmäteristyrelsen att år
för år besluta om det högsta antal studerande som skall antagas (se 3 §
lantmäteriinstruktionen, SFS 263/58).

Vid sagda beslut har styrelsen att ta hänsyn till en lång rad skilda och
delvis varandra motverkande synpunkter. Förutom den prognos över det
framtida behovet av lantmätare inom och utom lantmäteristaten, som till en
början måste läggas till grund för beslutet, har styrelsen således bl. a. att
beakta rekryteringsmöjligheterna kvantitativt och kvalitativt samt önskemålet
av relativt likstora årskurser. De av revisorerna lämnade uppgifterna
om antalet platser för inträdessökande vid avdelningen för lantmäteri för
åren 1953, 1954 och 1955, då antalet platser utgjorde 10, 10 respektive 20,
må här kompletteras med uppgiften, att antalet s. k. direktsökande dessa
år var 10, 9 respektive 20. Dessa år fanns således knappast underlag för ett
högre antal studerande, även om önskemålet om en någorlunda god betygsstandard
helt lämnades åsido. I nedanstående sammanställning, som utgör
en komplettering av den i revisorernas berättelse å s. 6 J intagna tabelfen,
redovisas bl. a. tillströmningen.

År	Antal	Antal	Antal	År	Antal	Antal	Antal
	direkt	platser	utexami-		direkt-	platser	utexami-
	sökande		nerade		sökande		nerade
1932 ....	.... 30	21	—	1946 ........	47	25	17
1933 ....	.... 64	16	—	1947 ........	26	25	19
1934 ....	.... 45	16	—	1948 ........	45	40	21
1935 .....	.... 46	18	—	1949 ........	72	40	13
1936 .....	.... 44	18	21	1950 ........	53	20	21
1937 .....	.... 34	25	15	1951 ........	30	20	19
1938 .....	.... 39	25	13	1952 ........	22	15	25
1939 .....	.... 48	20	16	1953 ........	10	10	39
1940 .....	.... 28	20	8	1954 ........	9	10	30
1941 .....	.... 37	16	32	1955 ........	20	20	22
1942 .....	... 37	16	16	1956 ........	28	20	14
1943 .....	... 37	18	21	1957 ........	41	20	13
1944 .....	... 38	20	15	1958 ........	41	20	3
1945 .....	... 24	20	21	1959 ........	31	20	12 1
				Medeltal	38	21	19

1 T. o. m. november 1959.

341

Lantmätarkårens relativt begränsade numerär torde få anses skärpa kravet
på att betygsstandarden bland de inträdessökande till yrket icke sjunker
alltför lågt. De senaste årens löneförhållanden för de statsanställda lantmätarna
har medfört en relativt kraftig avgång från tjänsterna inom det statliga
lantmäteriet. Vådorna av denna avgång förstärks om de som stanna
kvar representera en alltför låg betygsnivå. Därtill kommer att undervisningen
vid högskolan är så krävande att en icke alltför låg betygsstandard
bland de inträdessökande torde få anses utgöra en förutsättning för att undervisningen
skall kunna följas. Vid alltför låg betygsstandard kan således
en högre frekvens av studieavbrott och längre studietider för examen befaras.
Styrelsen har av dessa skäl vid sin bedömning av antalet platser för inträdessökande
till avdelningen för lantmäteri ansett sig böra taga en icke ringa
hänsyn till kvalitetskraven.

Av revisorernas redogörelse framgår att åren 1948 och 1949 ett osedvanligt
stort antal platser anvisats för studerande vid avdelningen för lantmäteri
(40 st. vartdera året). Resultatet därav har icke stimulerat till efterföljd. Ett
stort antal av de studerande kunde icke beredas anställning i lantmäteriet.
Detta förhållande torde under åren därefter ha starkt påverkat rekryteringen
till lantmätaryrket i negativ riktning, vilket återspeglas av bl. a. nyss berörda
uppgifter om antalet sökande åren 1952—1954. Resultatet har också blivit
starkt varierande årskullar, vilket medfört och lång tid framåt kommer att
medföra ogynnsamma verkningar ur befordringssynpunkt. Kraftigt ansvällda
årskurser kommer således att ständigt föranleda befordringsstagnation med
åtföljande missnöjesanledningar. Styrelsen är fördenskull angelägen att så
långt det är möjligt söka uppnå likformighet beträffande intagningen år
från år.

Reträffande den sannolika tillgången på lantmätare under de närmaste
åren får lantmäteristyrelsen — med reservation för att alla prognoser av detta
slag äro osäkra och delvis beroende av yttre, opåverkbara faktorer —
redovisa följande siffror.

Tidpunkt	Ram-	Avgång	Nytillskott	Netto-
avvikelse	pension dödsfall	annan verks. 1	från KTH 2	ändring
1.1. 1960 ...........	......... - 21	- 4	- 8	+ 17	+ 5
1.1. 1961 ...........	......... - 16	- 3	- 7	+ 17	+ 7
1.1. 1962 ...........	......... - 9	- 4	- 8	+ 17	+ 5
1.1. 1963 ...........	......... - 4	- 4	— 7	+ 17	+ 6
1 1. 1964 ........... 1.1. 1965 ...........	......... + 2 ......... + 3	- 8	- 8	+ 17	+ 1

1 Nettoavgång efter avdrag för återanställda.

2 Av 20 intagna beräknas 18 avlägga examen varav 17 gå till lantmäteriet och 1 direkt till
annan verksamhet,

Prognosen ger vid handen att med oförändrad personalram den nuvarande
rambristen under de antagna förutsättningarna kan beräknas vara
hävd inom en fyraårsperiod. Mot bakgrunden av kalkyler liknande denna
har det knappast synts motiverat att i någon större utsträckning öka intagningen
utöver det under senare år tillämpade antalet (20) oaktat styrelsen
varit medveten om att den ogynnsamma löneställningen för statsanställda
lantmätare samt oron inför ifrågasatt omorganisation med befarad stark indragning
av självständiga chefstjänster stimulerat yngre lantmätare att söka
sig över till kommunal och enskild tjänst. De lantmätartjänster, som under
senare tid kungjorts av olika enskilda företag, ha också — enligt vad styrelsen
förnummit — samlat ett mycket stort antal sökande. Styrelsen har också

342

haft att taga hänsyn till att en sannolik omorganisation inneburit vissa risker
för en begräsning av antalet lantmätarljänster inom lantmäteriet. På grund
av sålunda angivna förhållanden har styrelsen t. v. bedömt den hittillsvarande
intagningsvolymen som lämplig.

Lantmäteristyrelsen är angelägen att understryka att styrelsens ställningstagande
till intagningsvolymen baserat sig på den utveckling som hittills
synts sannolik. 1 den mån utvecklingen ger anledning till revision av denna
sannolikhetsbedömning, kommer styrelsen givetvis att anpassa sitt ställningstagande
därefter.

Lantmäteristyrelsen vill erinra om att 1955 års universitetsutredning i sitt
nyligen avgivna betänkande »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle»
(SOU 1959: 45) i anslutning till sitt förslag rörande nyintagningens
fördelning på avdelningar vid de tekniska högskolorna även berört frågan om
dimensioneringen av avdelningen för lantmäteri vid tekniska högskolan i
Stockholm. Utredningen anför därvid (s. 222).

»Till de här angivna intagningssiffrorna kommer så intagningen vid avdelningen
för lantmäteri. Denna intagning omfattar nu 20 studerande per
år. Inom 1956 års lantmäterikommitté, vilken haft att överse bl. a. det statliga
Iantmäteriväsendets uppgifter och organisation, bär man räknat med att nuvarande
antal lantmätareljänster för närvarande är tillräckligt för den statliga
lantmäteriorganisationens del men att en viss ökning av antalet tjänster
i framtiden kan bli erforderlig. Inom lantmäteristyrelsen har man vidare under
senare år kunnat konstatera en stigande efterfrågan på lantmätare på
arbetsmarknaden utanför det statliga lantmäteriväsendet. Med hänsyn härtill
räknar man inom styrelsen med möjligheten att intagningen till lantmäteriavdelningen
på litet längre sikt skall behöva ökas från 20 till 25 å 30
studerande per år.

Universitetsutredningen är för sin del icke beredd att framlägga något konkret
förslag i detta hänseende, men har i sin i tredje kapitlet framlagda modellberäkning
räknat med att intagningen vid mitten av 1960-talet skall ha
ökats till 30 studerande per år.»

Till detta bör fogas att vid nybyggnaden av lokaler för avdelningen för
lantmäteri utrymmen uppges ha beräknats för att möjliggöra upp till 28 studerande
årligen.

Lantmäteristyrelsen anser sig i förevarande sammanhang böra något beröra
vilka åtgärder, som på kort sikt kunna komma i fråga för att i görligaste
mån eliminera olägenheterna av den nu föreliggande lantmätarbristen.
Styrelsen bortser därvid från de rationaliseringssträvanden som på längre
sikt kunna begränsa behovet av lantmätare.

I huvudsak synas två vägar stå öppna för att med verkan på kort sikt
minska behovet av lantmätararbetskraft, nämligen en begränsning av lantmäteriets
verksamhet beträffande vissa slag av ärenden (eller inom vissa områden)
samt användning av ersättningspersonal eller utnyttjande av utomstående
serviceorgan. Den första utvägen — begränsning av verksamheten —
har bl. a. berörts i 1959 års petita (exp.nr 891 den 24 augusti 1959). På kort
sikt torde av där anförda skäl icke någon större effekt av en sådan begränsning
kunna påräknas beträffande lantmätarna. Den andra utvägen — användning
av ersättningspersonal — har styrelsen berört bl. a. i 1958 års petita
(exp.nr 796 den 23 augusti 1958, s. 10—11 samt 41 ff). De möjligheter,
som i berörda avseende stå till buds, gäller främst utnyttjande av pensionerade
lantmätare, anlitande av annan högskoleutbildad personal än lantmätare
samt anställning av i utlandet utbildade lantmätare.

Styrelsen har under det gångna året sökt tillvarataga de tillfällen som yppats
att utnyttja pensionerade lantmätare, varvid möjligheterna varit an -

343

tingen att arvodesanställa vederbörande eller att förrättningar (främst vägförrättningar
men också vissa s. k. samhällsförrättningar) och uppdrag överlåtits
till vederbörande för handläggning såsom privat verksamma förrätt -

liiiigaiuaii.

Utvägen att anlita annan högskoleutbildad personal än lantmätare skulle
främst kunna avse jägmästare för vissa skogsvärderingsuppgifter, jurister
för äganderättsutredningar i Kopparbergs län samt matematiker för centralkontorets
beräkningsavdelning. Bortsett från den av andra skäl till centralkontoret
knutne jägmästaren, är det i stort sett endast i fråga om matematiker,
som styrelsens ansträngningar i nu berörda avseende lett till påtagligt

Anställning av utländska lantmätare synes, med hänsyn till olikheterna
i lagstiftning och fastighetsförhållanden m. in., endast ge resultat på kort
sikt i fråga om arbeten av uteslutande teknisk natur. De utländska lantmätarnas
kompetens skulle därigenom bli ofullständigt utnyttjad. Med hänsyn
därtill och till vissa sekretesskäl har styrelsen hittills icke velat i högre grad
positivt verka för lantmätarrekrytering från utlandet.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att styrelsen sökt utnyttja de möjligheter
som finnas att i begränsad omfattning ersätta inom landet utbildade
lantmätare med annan högskoleutbildad personal. Styrelsen är angelägen
understryka önskvärdheten av att tilldelningen av medel för extra personal
och reglerna för utnyttjande av vakansmedel icke begränsas så, att
de tillfällen som yppa sig att dämpa vådorna av lantmätarbristen icke kunna

praktiskt tillvaratagas.

Enligt uttalande i statsverkspropositionen kommer Knngl. Maj:t att i anslutning
till lantmäterikommilténs betänkande om lantmäteriväsendets och
kartverkets organisation förelägga riksdagen förslag om omorganisation av
lantmäteriet med huvudsyfte att öka lantmäteriets effektivitet. Revisorerna
ha i anslutning till behandlingen av lantmäteriets arbetsbalans funnit det
angeläget, att de åtgärder som nu vidtagas i anslutning till lantmäterikommitténs
förslag bli tillräckligt effektiva för att häva den bestående eftersläpningen.
Lantmäteristyrelsen vill i anslutning till detta uttalande starkt
understryka, att det måste anses i hög grad betänkligt om beräknade rationaliseringsvinster
genom t. ex. en omfördelning av arbetsuppgifter inom umt"
mäteriorganisationen tagas som motiv för personalindragningar redan långt
innan den reella effekten av rationaliseringsåtgärden kan beräknas ge sig
till känna i praktiken. Resultatet av en sadan politik kan hur helhjärtat
rationaliseringsverksamheten än bedrives — endast bli en ytterligare balansökning
under omställningsperioden.

I handläggningen av delta ärende, ha deltagit generaldirektörens ställföreträdare
byråchefen Magnusson, samt byråcheferna Corlin, Wallner och Dahlstrand,
föredragande. Stockholm den 27 januari 1960.

Under generaldirektörens frånvaro:
RALF MAGNUSSON

Sven Dahlstrand

344

HANDELSDEPARTEMENTET

§ 36 Kommerskollegiets organisation

Statskontoret

Såsom av berättelsen framgår, beslöto statsmakterna vid 1956 års riksdag,
att statens handels- och industrikommissions utredande och statistiska
verksamhet skulle överflyttas till kommerskollegium. Frågan om överförande
till kommerskollegium av kommissionens mera krisbetonade arbetsuPPgifter
ansågs däremot böra tagas under ytterligare övervägande.

I likhet med revisorerna finner statskontoret tidpunkten nu vara inne
för en omprövning av frågan, om handelslicensärendena alltjämt skola
handläggas utanför kommerskollegium, särskilt som ett överförande till
kollegium synes innebära möjligheter till besparingar för statsverket.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien
Lindblad. Stockholm den 23 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Tord Elfner Brita Olsson

Föredragande

Statens organisationsnämnd

På av revisorerna anförda skäl tillstyrker nämnden att den av revisorerna
förordade omprövningen av frågan om överflyttning till kommerskollegium
av handelslicensnämndens göromål kommer till stånd.

C. TARRAS SÄLLFORS

B. Samuelsson

Kommerskollegiet

Såsom revisorerna i sin berättelse framhållit ha omfattningen och den
närmare beskaffenheten av de på kollegium ankommande arbetsuppgifterna
i betydande mån förändrats under de två senaste decennierna. Särskilt
under 1950-talet ha omorganisationer genomförts, övervägts eller ställts på
framtiden. Det ligger i sakens natur, att dessa förhållanden varit i hög grad
besvärande för kollegium och dess verksamhet. Kollegii strävanden att skapa
en fast och rationell organisation för handhavandet av verkets arbetsuppgifter
ha icke kunnat fullföljas i önskvärd utsträckning.

345

En av de organisationsfrågor, som nära beröra kollegium och som hittills
lämnats öppna, är spörsmålet huruvida den nuvarande handelslicensnämnden
bör behållas som fristående organ eller om dess verksamhet bör förläggas
till annan myndighet. Såsom revisorerna erinrat var detta spörsmål
aktuellt i samband med det år 1956 fattade beslutet, att en väsentlig del av
den dåvarande handels- och industrikommissionens arbetsuppgifter — nämligen
huvudsakligen de som voro av varaktig karaktär — skulle överflyttas
till kollegium. Beträffande den återstående, i stort sett krisbetonade delen
av kommissionens verksamhetsområde, ansågo statsmakterna, att denna
fråga ej borde slutligt avgöras men att hithörande arbetsuppgifter tills vidare
icke skulle överföras på ett centralt ämbetsverk, varmed då avsågs
kommerskollegium.

Statsrevisorerna föreslå, att den omprövning som sålunda förutsatts skola
äga rum rörande överflyttande till kollegium av handelslicensnämndens
göromål nu kommer till stånd.

Inledningsvis må erinras om arten av dessa göromål. De kunna indelas
i tre grupper, nämligen

1) licensgivning rörande import och export av varor;

2) utredningsarbete och statistisk verksamhet med avseende å bränsleförsörjningen; 3)

göromål för produktivitetsnämndens räkning.

I fråga om sist nämnda slag av göromål, vilka f. n. sysselsätta tre tjänstemän,
må framhållas att de hittills ansetts böra helt falla utanför ramen för
kollegii verksamhetsområde; samarbete med kollegium i dessa frågor har
ej befunnits påkallat. Enligt kollegii mening saknas därför anledning att
nu överföra dessa göromål på kollegium.

Beträffande de på nämnden ankommande bränsleärendena, vilka nu sysselsätta
fyra befattningshavare, må erinras om att kollegium tidigare vid
skilda tillfällen i samband med de årliga anslagsäskandena förordat, att dessa
ärenden skulle överföras på kollegium. Statsmakterna ha emellertid ansett,
att ärendena borde kvarligga hos nämnden i avvaktan på ett slutligt
ställningstagande till frågan huru handläggningen av de till handelsdepartementets
verksamhetsområde hörande bränslefrågorna skall lösas på längre
sikt. Kollegium har ej funnit anledning frångå sin ståndpunkt, att nämndens
bränsleärenden böra överföras till kollegium.

Vad slutligen angår huvuddelen av nämndens verksamhetsområde, nämligen
licensärendena, må till en början nämnas att handläggningen av dessa
ärenden för närvarande kräver en personal, uppgående till mellan 25 och
30 befattningshavare. Detta betyder, att personalstyrkan sedan år 1956 minskat
med drygt hälften, vilket sammanhänger med den fortskridande liberaliseringen
av vår utrikeshandel. Det bör tilläggas att, såvitt nu kan förutses,
antalet befattningshavare redan under den närmaste tiden torde
kunna nedbringas till mellan 20 och 25.

Det bör hållas i minnet, att den av nämnden omhänderhavda licensgivningen
i allt väsentligt är av tillfällig eller krisbetonad art och att vårt lands
strävanden på det handelspolitiska området ytterst syfta till en från kvantitativa
regleringar helt fri utrikeshandel. Såvitt nu kan bedömas, bör detta
mål i allt väsentligt kunna uppnås inom en ej alltför avlägsen framtid, och
därmed skulle nämndens arbetsuppgifter komma att avsevärt minska. Redan
denna omständighet talar enligt kollegii mening mot att arbetsuppgifterna
överföras på ett centralt ämbetsverk. Det är betydligt lättare att smidigt
anpassa organisationen efter utvecklingen, därest ärendena handläggas
av eu för ändamålet inrättad myndighet. Ålminstone från näringslivets sida
torde hävdas att det är svårare att avveckla en krisreglering, om därmed

346

sammanhängande arbetsuppgifter omhänderhas av ett centralt verk. Även
ur budgetteknisk synpunkt synes det vara till fördel att kunna redovisa
kostnaderna för en krisbetonad verksamhet särskilt.

Vidare anser sig kollegium icke böra underlåta att framhålla de svårigheter
ur personalsynpunkt som lärer uppkomma för det centrala verk, åt
vilket handelslicensärendena skulle anförtros. Eftersom det måste förutsättas
att dessa ärenden komma att ytterligare sjunka i antal, ställes verket
inför problemet huru lämpligen bör förfaras med den personal som blir
överflödig. Uppsägningar torde bli ofrånkomliga och då framträder framför
allt svårigheten att avgöra vem som skall drabbas härav.

Statsrevisorerna ha såsom ett skäl för överflyttningen av licensärendena
anfört angelägenheten av att tillvarataga förefintliga besparingsmöjligheter
inom statsförvaltningen. Kollegium vill ingalunda bestrida, att vissa besparingar
skulle kunna göras genom en sådan överflyttning men de torde icke
bli av den storleksordning att detta skäl väger särskilt tungt.

Statsrevisorernas förslag synes emellertid grunda sig huvudsakligen på
den omständigheten, att enligt deras mening licensgivningen så nära anknyter
till de arbetsuppgifter kollegium har såsom den centrala statliga
myndigheten på industriens och handelns område, att det är naturligt att
licensärendena anförtros kollegium. Kollegium har tämligen utförligt uppehållit
sig vid denna fråga i sin petitaskrivelse, avseende budgetåret 1956/57.
Kollegium anförde då bl. a., att dessa krisbetonade ärenden ej borde överföras
till kollegium; det vore angeläget att kollegium ej skulle behöva handlägga
sådana för dess verksamhet i övrigt så främmande uppgifter som detaljregleringar
och licensgivning. Kollegium anser alltjämt, att handhavandet
av en sådan reglering på utrikeshandelns område står i föga samklang
med den för kollegium viktiga uppgiften att i förtroendefullt samarbete
med näringslivet söka främja varuutbytet med främmande länder. Därjämte
bör enligt kollegii mening beaktas att — även om det ur praktiska
synpunkter skulle vara till fördel att kollegium i anslutning till sina nuvarande
uppgifter på utrikeshandelns område också finge såsom första
instans svara för tillämpningen av de på området genomförda regleringarna
— en sådan ordning ur den licenssökande allmänhetens synvinkel måhända
skulle te sig mindre tillfredsställande.

Avslutningsvis får kollegium framhålla, att kollegium självfallet icke vill
motsätta sig att — såsom statsrevisorerna förordat — hela denna fråga nu
omprövas. Skulle så ske samt statsmakterna därvid finna att handelslicensnämnden
bör avvecklas och licensärendena överflyttas på ett centralt ämbetsverk,
är kollegium uppenbarligen den myndighet som är närmast att
övertaga handläggningen av dessa ärenden.

I handläggningen av detta ärende ha — förutom generaldirektören Malmfors
och kommerserådet Lindstedt, föredragande — kommerseråden Sahlin,
Wennersten och Eriksson samt tf. kommerserådet Lindqvist deltagit. Stockholm
den 30 januari 1960.

Anders Lindstedt

NILS MALMFORS

Jon Hanson

Statens handelslicensnämnd

Såsom framgår av revisorernas berättelse innebär den omorganisation,
som genomfördes år 1956, att de av handels- och industrikommissionens
uppgifter, som ansågos vara av mera bestående natur —- d. v. s. i huvudsak

347

dess utredande och statistiska verksamhet — överfördes till kommerskollegiet.
De återstående uppgifterna, som kunde betraktas som uppgifter av mera
tillfällig och krisbetonad natur, komrno att handhavas av den kvarvarande
delen av kommissionen, som i fortsättningen blev benämnd statens handelslicensnämnd.
Sistnämnda uppgifter utgjordes främst av export- och importlicensgivningen.
På nämnden skxdle även ankomma handläggning av
frågor rörande försörjningen med bränslen på kortare sikt. Dessutom uppdrogs
åt nämnden att även i fortsättningen tillhandahålla erforderligt arbetsbiträde
åt den s. k. produktivitetsnämnden.

Med avseende å sistnämnda båda spörsmål hyser nämnden den uppfattningen,
att uppgifterna på bränsleområdet, såsom nämnden föreslagit i olika
sammanhang, böra skiljas från nämnden samt åt! det ur nämndens synpunkt
icke utgör något intresse att arbetsbiträde åt produktivitetsnämnden
i fortsättningen lämnas genom nämndens försorg.

Vad härefter angår frågan om överflyttning till kommerskollegium av
handelslicensnämndens licensgivande verksamhet ha riksdagens revisorer
närmast betraktat denna fråga ur kommerskollegiets synpunkt och med hänsyn
till möjligheter till besparingar. Huruvida det skulle vara naturligt för
kommerskollegium att fylla ut sina uppgifter på handelns område genom
övertagande av licensgivning torde det icke ankomma på handelslicensnämnden
att bedöma.

Med avseende å frågan om prövningen av licensansökningar skulle kunna
underlättas eller rationaliseras genom en överflyttning till kommerskollegium,
synes det ur dessa synpunkter i stort sett likgiltigt, var den rutinmässiga
handläggningen av sådana ansökningar ligger. Nämnden kan icke
instämma i revisorernas uttalande, att den allmänt utredande och statistiska
verksamhet som nu ombesörjes av kollegiet med största fördel skulle låta
sig förena med de praktiska göromål som licensgivningen för varuutbytet
med utlandet innebär. Däremot torde den handelspolitiska eller eljest näringspolitiska
bedömning, varå direktiven för licensgivningen grundas eller
vilken måste äga rum vid licensgivningen, i någon mån kunna underlättas
genom en sammankoppling av handelslicensnämnden med kommerskollegium.
Det väsentliga vore emellertid härvid en förläggning till gemensamma
iokaler, vilken anordning dock nu torde möta svårigheter oavsett om en
organisatorisk sammanslagning av de båda institutionerna äger rum eller ej.

Någon besparing av betydenhet torde icke uppkomma genom en sådan
sammanslagning, möjligen en eller annan arbetskraft som handhar löneoch
andra personalfrågor m. m. Här bortses från kostnadsminskningar, som
kunna uppkomma genom att nuvarande anordning med ordförande och ledamöter
eventuellt omlägges i någon form. Nämnden förutsätter att, om
överflyttning sker till kommerskollegium, en särskild byrå inrättas där med
kvalificerad personal i tjänste- och löneställning minst motsvarande den som
gäller för nuvarande personal hos nämnden med uppgifter på utrikeshandelsområdet.

Så liten som nämndens personal nu är, torde det icke möta några större
svårigheter att personellt ordna en överflyttning. Förutsättningarna härför
ha förbättrats sedan dåvarande handels- och industrikommissionen hösten
1955 uttalade sig i ämnet. I den mån det likväl skulle visa sig möta svårigheter
att placera över vissa befattningshavare till kollegium, borde dessa
beredas likvärdig tjänst i annat verk. Fn överflyttning av nämndens personal
lill kollegium eller annat verk borde i stort sett bliva till fördel för
personalen.

Starka skäl kunna emellertid anföras mot en överflyttning.

Innan nämnden ingår härpå må konstateras att de erfarenheter från sta -

348

tens jordbruksnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen, som åberopas av revisorerna,
icke torde vara jämförliga med förhållandena beträffande handelslicensnämnden.
Åsyftade göromål hos jordbruksnämnden och styrelsen äro
endast till mindre del av tillfällig och krisbetonad karaktär och ingå mer
som ett led i dessa organs långsiktiga verksamhet.

Handelslicensnämndens huvudsakliga arbetsuppgifter äro av tillfällig och
krisbetonad natur och äro knutna till de regleringar som allt fortfarande äro
tillfinnandes inom utrikeshandeln. Bortsett från regleringar i vad avser
vissa länder torde en avveckling komma att äga rum inom överskådlig tid.
Under sådana omständigheter kan det vara lämpligt att ifrågavarande uppgifter
handhas av ett särskilt fristående organ, som lätt kan anpassas efter
de vid varje tidpunkt rådande förhållandena. Erfarenheten har visat, att
lättnader eller skärpningar i regleringen av utrikeshandeln kunnat behöva
föranleda omdispositioner av personal. Sett i ett vidare sammanhang bör
också ihågkommas, att det varit till mycket stor fördel att, när det gällt sådana
åtgärder som 1956 -1957 års bränslereglering, ha tillgång till ett statsorgan,
till vilket dylika åtgärder på ett smidigt sätt kunnat knytas an.

I den man behov sålunda finnes av ett kris- och beredskapsorgan, kan
det vara rationellt ur budget- och andra synpunkter, att kostnaderna härför
klart redovisas för sig utan sammanblandning med utgifterna för den mera
reguljära statsförvaltningen.

Såsom uttalats i samband med att förevarande fråga var föremål för övervägande
hösten 1955 måste handläggningsmetoderna och verksamhetens
uppläggning i stora delar vara andra, när fråga är om licensgivning med
krav på direkta besked till allmänheten och med tillämpning av principer,
som tastställas i kontakt med vederbörande departement, än som äro de
traditionella och lämpliga inom kommerskollegium och de centrala ämbetsverken
i allmänhet. Detta förhållande talar närmast mot en inordning av
handelslicensnämnden i kommerskollegium.

I en verksamhet av det slag, som nu ankommer på nämnden, är det önskvärt
att representanter för näringslivet äro inkopplade i någon form. Erfarenheterna
äro goda av den anordning, som träffats för de tidigare kommissionernas
och den nuvarande nämndens del, innebärande att frågor av
principiell betydelse för beslut underställas plenum, som förutom av ordföranden
består av företrädare för olika intressegrupper inom näringslivet.
Denna anordning för behandling av licensfrågor bör icke slopas utan att
motsvarande syfte tillgodoses på annat sätt.

Slutligen vill nämnden konstatera, att i samband med en eventuell överflyttning
av licenseringsverksamheten till kollegium ställning bör tagas till
vilka anordningar som böra träffas med avseende å nämndens nuvarande
bränslesektion, statens medverkan i fråga om produktivitetsnämndens administrering
— Kungl. Maj :t har godkänt vissa grunder för nämndens verksamhet
för tiden t. o. in. 1960 — samt den representation vid generalkonsulatet
i Berlin, vartill för närvarande anlitas en befattningshavare hos handelslicensnämnden.
Åtminstone såvitt avser handläggningen av nu på nämnden
ankommande bränslefrågor är det önskvärt, att definitiv ståndpunkt
tages till var ansvaret härför skall ligga i fortsättningen.

På grund av vad ovan anförts finner handelslicensnämnden för sin del
tills vidare övervägande skäl tala mot överflyttande till kommerskollegium
av nämndens göromål. Nämnden vill emellertid ej motsätta sig att, såsom
riksdagens revisorer föreslagit, en omprövning av frågan kommer till stånd.

I delta ärendes handläggning ha deltagit undertecknad vice ordförande,
ledamöterna Geijer, Gillberg, Kull och Kördel ävensom kanslichefen Ericsson,
föredragande. Den sistnämnde har uttalat skiljaktig mening och anfört, att

349

han icke anser det i nuvarande läge finnas tillräckliga skäl att uttala sig
emot av riksdagens revisorer ifrågasatt överflyttning till kommerskollegium
av nämndens göromål. Stockholm den 26 januari 1960.

G. KOLLBERG

Yngve Ericsson

§ 37 Förvaltning av statens fordran i anledning av industrigarantilån

Statskontoret

Statskontoret vill till en början omförmäla, att anslaget för täckande av
förluster på kreditgarantier hitintills under innevarande budgetår belastats
med utgifter å i runt tal 335 000 kronor.

Då frågan om utkrävande av statens garanti blir aktuell, anmäler vederbörande
företagareförening kravet hos kommerskollegium, som med redogörelse
för ärendet hos Kungl. Maj :t hemställer, att visst belopp eller efter
vissa grunder beräknat belopp måtte utbetalas till vederbörande långivare.
Kungl. Maj :t anbefaller sedan statskontoret att utbetala nämnda belopp mot
att långivaren på statsverket överlåter sin fordran mot låntagare och eventuella
borgensmän samt de säkerheter, som kunna finnas. Det åligger sedan
statskontoret, att »i den mån så finnes påkallat» med biträde av kommerskollegium
eller vederbörande företagareförening bevaka och i möjligaste
mån indriva fordringen. Då garantibeloppen utbetalas under pågående konkurser
och exekutiva förfaranden, vilket ofta skett, kommer statens rätt under
pågående exekution att tillvaratagas av olika myndigheter. Detta medför
givetvis vissa svårigheter, särskilt under den tid ärendet ligger under Kungl.
Maj :ts prövning och sedermera innan statskontoret utanordnat garantibeloppet.
Det är då av vikt, att statskontoret, så snart ämbetsverket erhållit
ärendet från Kungl. Maj :t, underrättas om vad som tidigare hänt och om
det aktuella läget. Detta synes lämpligen kunna ske på så sätt, att ämbetsverket
erhåller avskrift av kommerskollegiums skrivelse i ärendet till Kungl.
Maj:t samt de upplysningar som därutöver kunna vara av värde t. ex. om
pågående rekonstruktionsförsök, utsatta exekutiva auktioner in. in. Någon
fast praxis om samarbetet mellan statskontoret och kommerskollegium har
emellertid ännu ej utvecklats. I den mån fråga varit om säkerheters värde
och personförhållanden och jämväl i andra hänseenden, när det gällt indrivning
av fordringar, har statskontoret hitintills anlitat företagareföreningarna,
med vilka ämbetsverket haft ett värdefullt samarbete. Vid utövande
av förevarande verksamhet har statskontoret även haft god hjälp av
den erfarenhet ämbetsverket besitter rörande lånerörelse beträffande bl. a.
industrianläggningar, kraftverk, fastigheter in. in.

De väsentligaste svårigheterna vid indrivningsverksamheten äro förbundna
med de begränsade möjligheterna att biträda ackord. Statskontoret får
emellertid i detta hänseende erinra om att Kungl. Maj :t i 1960 års statsverksproposition
(X ht s. 166) begärt erforderliga bemyndiganden på förevarande
område. Situationer kunna också uppkomma, där det vore av värde att för
möjliggörande av rekonstruktion äga bemyndigande att låla fordringar
kvarstå på visst sätt eller att för en ändamålsenlig bevakning tillgång finnes
till medel för inrop av viss egendom. En utvidgning av befogenheterna och
möjligheterna i dessa hänseenden torde vara av väsentlig betydelse för er -

350

nående av ett gott resultat. Ifrågasättas må i detta sammanhang, om icke
även själva beslutet om utbetalande av garantibelopp kunde av Kungl. Maj :t
delegeras till statskontoret, som disponerar vederbörande anslag. Härigenom
skulle statskontoret på ett tidigare stadium få del av kommerskollegiums erfarenheter
i låneärendena samt bevakningen av ärendet underlättas.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Kull.
Stockholm den 26 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Olof Wallin Ruth Malmgren

Föredragande

Kommerskollegiet

I det förlidet år avgivna betänkandet angående statligt kreditstöd till hantverk
och småindustri m. m. (SOU 1959: 7) har förslag framförts rörande
förfarandet vid utebliven betalning av lån av ifrågavarande slag. På det att
syftet med kreditstödet måtte kunna fullföljas även i fall, då ett företag
fått betalningssvårigheter, har utredningsmannen förordat, att åt låneorganen
gåves vida befogenheter, avseende såväl förfoganden för tillvaratagande
av kronans rätt, såsom utmätning, lagsökning och bevakning i konkurs,
som även medverkan till rekonstruktion av företag, exempelvis genom att
biträda ackord eller nioratorium. I sådant syfte har utredningsmannen ifrågasatt
om icke möjligheter borde öppnas för avskrivning av lånefordran
samt medgivande till befrielse, helt eller delvis, från betalningsskyldighet.
Bevakningen av nödlidande lån borde enligt förslaget omhänderhavas av långivaren
(i regel en bank) efter anvisning av företagareföreningen, som i sin
tur borde samråda med kollegium. Ärenden angående avskrivning av industrigarantilån
samt partiell eller full betalningsbefriclse i samband med dylika
lån borde enligt utredningsmannens mening ankomma på kollegium.

Kommerskollegium, som den 9 oktober 1959 avgivit yttrande över betänkandet,
har därvid icke funnit anledning till någon erinran mot vad utredningsmannen
i berörda hänseende föreslagit.

I årets statsverksproposition (X huvudtiteln, p. 35) har i samband med
anmälan av förenämnda utredning och förslag i ämnet erinrats om att Kungl.
Maj :t av 1959 års riksdag bemyndigats biträda ackord och eljest eftergiva
statens rätt på grund av statliga garantiåtaganden i samband med stödet till
jordbrukets rationalisering. I anslutning därtill har föredragande departementschefen
uttalat, att behov av motsvarande bemyndigande förelåge i fråga
om förevarande lånegarantier, varigenom förutsättningar för, bl. a., att
genom ett snabbt realiserande av säkerheter vinna ekonomiska fördelar för
staten där så vore möjligt. Då det i vissa fall kunde befinnas ändamålsenligt
att till underlydande myndighet delegera viss beslutanderätt i sammanhanget,
har i propositionen tillika föreslagits, att befogenhet även därtill måtte
meddelas Kungl. Maj :t. Vid bifall till dessa förslag från riksdagens sida torde
syftemålet med revisorernas uttalande om en mera ändamålsenlig administrativ
ordning vid tillvaratagandet av statens intressen i ärenden rörande
statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag kunna beaktas.

I sammanhanget vill kollegium särskilt framhålla betydelsen av att de
långivande kreditinstitutionerna (i regel bankerna), vilka gemenligen äga
förutsättningar för genomförande av företagsrekonstruktioner m. in., så
långt som möjligt medverka i sådana situationer. Uppenbarligen är det också
lämpligt att långivarna, på sätt hittills varit stadgat, så länge garantin

351

består, utöva bevakningen av lånen i samråd med företagareföreningarna,
vilka i fall av behov äga rådföra sig med kommerskollegium. Har saken i
något fall utvecklats därhän, att förutsättning för beslut om infriande av
statsgarantin befunnits föreligga, synes det böra bero på förhållandena i
varje särskilt fall, huruvida bevakningen av kronans rätt i fortsättningen
bör ankomma på kommerskollegium med biträde av vederbörande företagareförening
eller om bevakningsuppgiften bör överlämnas åt Statskontoret
med förbehåll för samråd med kollegium, när så med hänsyn till företagsekonomiska
eller sysselsättningspolitiska förhållanden befinnes påkallat.

Vid detta ärendes handläggning har, förutom undertecknade chef och
föredragande, närvarit kommerserådet Lindstedt. Stockholm den 29 januari
1960.

NILS MALMFORS

G. Böös Karl Axel Löfberg

352

INRIKESDEPARTEMENTET

§ 38 Finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhet

Statskontoret

Statsrevisorerna framhålla till en början, att centrala sjukvårdsberedningen
under sin hittillsvarande verksamhet blivit ett allt betydelsefullare serviceorgan
för sjukvårdshuvudmännen. Det vore emellertid att märka, att
sjukvårdsberedningens avdelningar till alldeles övervägande del kommit att
tagas i anspråk av andra sjukvårdshuvudmän än staten. Utgifterna för sjukvårdsberedningens
verksamhet borde naturligen bäras av de olika huvudmännen
med hänsyn till den omfattning, i vilken de utnyttja beredningens
kapacitet. Såväl de direkta utlägg, som förorsakats av respektive uppdrag,
som indirekta utgifter, såsom administrationskostnader, lokalhyra och pensionskostnader,
borde härvid täckas genom en särskild taxa. Revisorerna föreslå,
att frågan snarast upptages till närmare prövning, varvid exempelvis
statens sakrevision bör erhålla i uppdrag att framlägga förslag till lämplig
taxa.

I sitt av statsrevisorerna återgivna utlåtande över det ursprungliga förslaget
om inrättandet av centrala sjukvårdsberedningen giver statskontoret uttryck
åt den uppfattningen, att kostnaderna för beredningen icke helt borde
bäras av staten, då nämligen verksamheten icke kunde betraktas såsom ett
primärt statligt intresse. Statskontoret delar därför revisorernas mening, att
utgifterna böra bäras av de olika huvudmännen med hänsyn till utnyttjandet.
Erinras må emellertid, att statsrådet och chefen för inrikesdepartementet,
såsom framgår av 1960 års statsverksproposition (bil. 13, XI ht, s. 373),
avser att föreslå Kungl. Maj :t att låta verkställa utredning rörande centrala
sjukvårdsberedningens organisation och arbetsuppgifter. Enligt statskontorets
mening vore det lämpligt att i samband härmed också den av statsrevisorerna
aktualiserade taxefrågan gjordes till föremål för utredning.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Jerdenius.
Stockholm den 12 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Hans Hiort Anders Risberg

Föredragande

Statens sakrevision

Centrala sjukvårdsberedningen är ett centralt rådgivande rationaliseringsorgan
på hälso- och sjukvårdens område. Såsom riksdagsrevisorerna framhållit
bedriva samtliga avdelningar vid beredningen rådgivande verksamhet
samt handlägga i övrigt ärenden av varierande beskaffenhet inom beredningens
verksamhetsområde.

353

Beredningen anlitas av såväl staten som landsting och städer utom landsting.
Enligt statsrevisorerna böra utgifterna för beredningen bäras av de
olika huvudmännen i förhållande till den omfattning, i vilken de utnyttja
beredningens kapacitet. Beredningen bör enligt revisorerna få full ersättning
för utfört arbete och därigenom bli självbärande. Beträffande möjligheterna
att sålunda uttaga ersättning för alla av beredningen utförda tjänster
vill sakrevisionen framhålla följande.

Vad gäller planläggningsavdelningens befattning med ärenden rörande
nybyggnad eller större om- eller tillbyggnad av sjukhus stadgas i 8 § sjukhuslagen
den 17 april 1959 (SFS 112/1959), att sådan anläggning icke må
påbörjas, förrän sjukhusets förläggning ävensom ritningar för sjukhuset
godkänts av medicinalstyrelsen eller, i fall som Konungen bestämmer, av
centrala sjukvårdsberedningen. Ansökan om godkännande av förläggning
av sjukhus och ritningar för sjukhus skola ingivas till beredningen, som i
vissa fall avgör ärendet, i andra fall åter med eget yttrande överlämnar ansökningshandlingarna
till medicinalstyrelsen för avgörande (3 § sjukhusstadgan
den 29 oktober 1959, SFS nr 494). I vissa fall skall samråd med
beredningen äga rum, innan byggnad uppföres inom sjukhusområde (4 §
sjukhusstadgan). Då det i förevarande fall gäller en av statsmakterna i det
allmännas intresse i lag påbjuden granskningsverksamhet, vill sakrevisionen
starkt ifrågasätta, om det med denna verksamhet förenade arbetet är
av sådan natur, att det bör avgiftsbeläggas.

Beträffande materielavdelningens granskning av till sjukvårdsberedningen
överlämnade förslag till utrustning av vissa sjukhus och därmed jämförliga
inrättningar finnas icke några i författning meddelade föreskrifter.
Enligt vad sakrevisionen inhämtat är det dock praxis, att avdelningen granskar
alla utrustningsförslag, som avse sjukvårdsmateriel till undervisningssjlikhus.
Utrustningsförslagen för den del av verksamheten vid dessa sjukhus,
som berör forskning och undervisning, granskas av utrustningsnämnden
för universitet och högskolor. De statliga mentalsjukhusens förslag till
utrustning underställas numera mentalsjukvårdsberedningens byggnadsoch
utrustningsdelegation för granskning.

Materielavdelningens granskningsverksamhet är sålunda icke författningsenligt
reglerad, varför ersättning för detta arbete med visst fog skulle
kunna anses motiverad. Frågan har dock icke någon större praktisk betydelse,
då — såsom riksdagens revisorer framhållit — nästan all granskning
vid avdelningen hänför sig till statliga eller statsunderstödda institutioner.

Arbetsstudieavdelningen bedriver organisations- och arbetsstudier vid
sjukhus och därmed jämförliga anstalter. En del av dessa undersökningar
utföres på begäran av viss huvudman eller institutionsstyrelse. I dessa fall
synes ersättning böra uttagas för med uppdraget förenade såväl direkta som
indirekta kostnader.

Såsom tidigare anförts utöva centrala sjukvårdsberedningens samtliga
avdelningar rådgivningsverksamhet. Denna äger rum i form av konsultationer,
överläggningar och korrespondens samt omfattar vidare utarbetande
och utgivande av generella råd och anvisningar i tryckta publikationer. Det
synes ligga i beredningens intresse att denna del av dess verksamhet icke
inskränkes. Huruvida del är lämpligt eller möjligt att uttaga avgift för konsultationer
in. in., undandrager sig sakrevisionens bedömande.

Såsom framgår av statsrevisorernas redogörelse hemställde centrala sjukvårdsberedningen
i underdånig skrivelse den 7 april 1959, att en utredning
måtte tillsättas i syfte att verkställa översyn av beredningens uppgifter
och organisation. Från beredningen har under hand uppgivits att den
föreslagna utredningen torde komma att tillsättas inom den närmaste tiden.

354

Utredningen torde böra behandla bl. a. sådana frågor som arbetsuppgifter
och målsättning för centrala sjukvårdsberedningen samt riktlinjer för finansieringen
av dess verksamhet.

Av det ovan anförda framgår, att det är oklart i vad mån ersättning kan
eller bör uttagas för vissa av de tjänster, som beredningen tillhandahåller.
Enligt sakrevisionens mening bör uppdragas åt den tidigare berörda utredningen
att klarlägga vilka av verksamhetsgrenarna, som lämpligen böra beläggas
med avgift. När förslag föreligga bl. a. i detta avseende och statsmakterna
tagit slutlig ställning till dessa, bör det ankomma på sakrevisionen att
medverka vid utredningen av taxefrågorna.

Inkomsterna redovisas för närvarande såsom särskilda uppbördsmedel under
beredningens omkostnadsanslag. Därest — såsom statsrevisorerna ifrågasatt
— en omläggning av redovisningssystemet skall genomföras, synes
det enda praktiskt möjliga alternativet vara att inkomsterna hänföras till
riksstatens inkomstsida under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet».

I detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Lindencrona, Cardelius, Lundgren, Löfqvist och
Gustafsson.

Särskild föredragande förste revisor Ehrén. I övrigt närvarande undertecknad
tf. kanslichef och bvråchef von Willebrand. Stockholm den 11 januari
1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

Medicinalstyrelsen

Såsom revisorerna i anmärkningen bland annat anfört, har centrala sjukvårdsberedningen
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 april 1959 hemställt om
en översyn av beredningens uppgifter och organisation. I statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag har föredragande departementschefen i
samband med äskande av medel till beredningens verksamhet uttalat, att det
vore hans avsikt att låta verkställa dylik utredning. Medicinalstyrelsen, som
vill understryka den stora betydelsen av beredningens verksamhet icke minst
i fråga om dess uppgift att tillhandagå myndigheter och andra med råd och
upplysningar inom dess verksamhetsområde, förutsätter, att frågan om finansieringen
av verksamheten kommer att upptagas till behandling i den utredning,
som sålunda ställts i utsikt. Vad revisorerna anfört i denna del föranleder
därför icke något särskilt uttalande från styrelsens sida.

I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Engel,
överdirektören Björkquist och medicinalrådet von Zweigbergk, föredragande.
Stockholm den 4 februari 1960.

ARTHUR ENGEL

O. v. Zweigbergk

Svante Malm

Centrala sjukvårdsberedningen

Såsom revisorerna i anmärkningen bl. a. anfört har centrala sjukvårdsberedningen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 april 1959 hemställt om en
översyn av beredningens uppgifter och organisation. I 1960 års statsverksproposition
(bil. 13, s. 373) har statsrådet och chefen för Kungl. Inrikes -

355

departementet härom anfört, att det vore hans avsikt att föreslå Kungl. Maj :t
att låta verkställa en utredning rörande berörda spörsmål. Det torde enligt
beredningens mening få anses självklart, att förevarande av riksdagens revisorer
upptagna fråga om finansieringen av beredningens verksamhet kommer
att omfattas av den sålunda föreslagna utredningen. Finansieringsfrågan
är ju först och främst beroende av huruvida beredningen i fortsättningen
liksom hittills skall vara ett statligt organ eller om de olika berörda huvudmännen,
i förekommande fall genom sina centrala sammanslutningsorgan,
skall var för sig eller gemensamt svara för samma verksamhet. I sistberörda
fall uppkommer helt naturligt även frågan om och hur en repartisering av
kostnaderna skall ske. Med hänsyn härtill finner beredningen övervägande
skäl tala för att statsmakterna låter med en närmare prövning av frågan om
finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhet bero tills sagda
utredning blivit verkställd. Ett ytterligare skäl härför är att frågan torde
för sitt bedömande tarva ett fylligare och mera sovrat material än det revisorerna
förebragt och det ju får bedömas vara en av den kommande utredningens
huvuduppgifter att prestera just ett sådant bedömningsunderlag. Då
emellertid revisorernas uttalande kan ge anledning till en oriktig uppfattning
av de verkliga förhållandena i vissa av de förevarande hänseendena
anser sig beredningen här icke höra inskränka sig till sitt förenämnda förslag
om ytterligare anstånd med prövning av frågan om beredningens finansiering
utan härjämte framhålla följande.

Revisorernas anmärkningar riktar sig mot att staten praktiskt taget ensam
får svara för samtliga kostnader för beredningens verksamhet ehuru resultatet
kommer även andra sjukvårdshuvudmän till godo. De utanför statens
huvudmannaskap stående sjukvårdsinrättningarna utgöra den helt övervägande
delen och revisorerna har därför ansett, att utgifterna för beredningen
böra bäras av huvudmännen i förhållande till den omfattning i vilken
de utnyttja beredningens tjänster. Slutligen har revisorerna i sådant syfte
föreslagit att en taxa för tillhandahållna tjänster utformas täckande samtliga
beredningens utgifter samt att åt exempelvis statens sakrevision uppdrages
att framlägga förslag till lämplig taxa.

Beredningen viil först anföra vissa synpunkter, dels av mera generell natur
och dels om de olika avdelningarnas arbetsuppgifter, allt med särskild
hänsyn till finansieringsfrågan. Rent allmänt kan framhållas den instruklionsmässiga,
för beredningen i dess helhet och därmed för dess olika avdelningar
gemensamma uppgiften att tillhandagå myndigheter och andra som
så önska med råd och upplysningar rörande frågor inom beredningens verksamhetsområde.
Det måste därför som bland de angelägnaste uppgifterna
ankomma på beredningen att samla erfarenheter inom området, taga egna
initiativ till forskning och utredning av betydelsefulla frågor, idka litteraturstudier
och spridda kunskaper i fråga om såväl planläggning, materiel som
organisation till samtliga sjukhushuvudmän, arkitekter, tillverkare m. fl.,
allt i avsikt att åstadkomma bättre och billigare sjukhusdrift. Arbetsuppgifter
av denna art kan sägas innebära en allmännyttig funktion, vilken normalt
cj utföres mot avgift.

Uppgifterna om i vilken omfattning olika huvudmän betjänas av beredningen
genom dess olika avdelningar har lämnats revisorerna av beredningen
på sätt närmare framgår av bifogade1 avskrift av skrivelse den 28 juli 1959
därvid beredningen särskilt påpekat att uppgifterna endast voro uppskattade.
Revisorernas redovisade uppgift afl arbetsstudieavdelningen under senaste
budgetår utnyttjades till 37 % av statsverket, som lill 77 % täckt lönekostnaderna,
kan ge anledning lill missuppfattning, då ju på staten själv 1

Ej avtryckt.

356

lallct måste falla viss del av det utnyttjande, som i beredningens skrivelse
till revisorerna redovisats under dels posten CSB (allmängiltiga utredningar)
och dels posten tjänstledigheter. Om för sistnämnda poster samma inbördes
procentuella fördelning tillämpas som för de två i beredningens skrivelse
förstnämnda posterna, d. v. s. 37 % för staten och 15 för landsting och städer
utanför landsting, skulle statsverket ha utnyttjat 71 % och de kommunala
myndigheterna 29 % av arbetsstudieavdelningens kapacilet. Detta ger
en något bättre överensstämmelse med den av revisorerna redovisade kostnadsfördelningen
mellan respektive huvudmän d. v. s. för staten 77 % och
för övriga huvudmän 23 %.

Beredningen övergår härefter till att i korthet beröra de olika avdelningarnas
uppgifter.

Planläggningsavdelningens helt dominerande arbetsuppgift utgöres av den
granskning av förslag till sjukhus, som kräves för prövning av ärenden i enlighet
med bestämmelserna i 8 § sjukhuslagen och beträffande vilken beredningen
är verksam dels som remissorgan åt medicinalstyrelsen och dels som
självständigt beslutande myndighet (jfr 3 § sjukhusstadgan). Denna granskningsverksamhet
är ju en författningsmässigt reglerad statsfunktion, vilken
det torde ankomma på statsverket att bekosta liksom viss annan till avdelningen
hörande verksamhet i fråga om t. ex. remisser och utländska kontakter.
En annan väsentlig uppgift utgöres av rådgivning åt sjukhushuvudmännen
m. fl. i sjukhusplaneringsfrågor. Härtill kommer principiella utredningar,
litteraturstudier och liknande arbete av forskningsnatur skall eventuellt
exemplifieras, vilket är nödvändigt för att beredningen skall kunna utföra
vederhäftig granskning och rådgivning. Möjligheten att finansiera avdelningens
samtliga kostnader genom upptagande av en avgift enligt taxa synes beredningen
orealistisk.

Materielavdelningens huvudsakliga arbetsuppgifter består dels i granskning
av förslag till utrustning av sjukhus och dels i standardisering av sjukvårdsmateriel.
Granskningsverksamheten berör så gott som undantagslöst
statliga sjukhus och inrättningar och torde därför böra helt bekostas av
statsverket. Standardiseringsverksamheten kommer däremot självfallet samtliga
huvudmän inom sjukvårdsområdet till godo. Det hittills debiterade priset
på standardpublikationer har endast täckt något mer än de direkta tryckningskostnaderna.
Utvägen att höja priset på publikationerna så att samtliga
standardiseringskostnader täckas, synes beredningen utesluten. Priset skulle
nämligen i så fall bli så högt, att den eftersträvade spridningen ej skulle
komma till stånd. Eu del av publikationerna försäljas till de berörda svenska
industriföretagen. Dessa torde visserligen ha ekonomiskt intresse av standardiseringen
men bidrager å andra sidan härtill genom ej obetydliga insatser
i form av utarbetande och provning av modeller utan kostnad för statsverket.

Vei ksamheten inom arbetsstudieavdelningen består av organisations- och
arbetsstadier. De bestå dels av lokala undersökningar verkställda på anhållan
av de olika sjukhushuvudmännen och dels av mera allmängiltiga utredningar,
delvis av principiell art. De sistnämnda tillkomma i allmänhet på beredningens
eget initiativ. För de lokala undersökningarna debiterar beredningen
uppdragsgivaren ett dagarvode för utfört fältarbete, f. n. 60 kronor
per ingenjör. Arvodet är ursprungligen avsett att täcka beredningens rescoch
traktamentskostnader för sagda ändamål beräknat efter ett genomsnitt
för hela landet. Denna verksamhet har fått allt mindre omfattning efter hand
^m huvudmännen inrättat egna rationaliseringsavdclningar. De principiella
utredningarna, inklusive den på avdelningen ankommande allmänna rådgivningsverksamheten,
äro ju avsedda som ett rationaliseringsunderlag för

O O

357

samtliga sjukhushuvudmän och ha därför åtminstone hittills ansetts vara av
sådant allmännyttigt och riksgiltigt intresse som är konstitutivt för en statsuppgift.
Det torde också vara praktiskt olösligt att på ett rättvisande sätt
taxemässigt fördela kostnaderna för sist berörda arbete på de olika huvudmännen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får centrala sjukvårdsberedningen
med hänsyn till den ovan inledningsvis omförmälda i 1960 års statsverksproposition
förebådade utredningen föreslå, att riksdagens revisorers
ifrågavarande förslag icke måtte föranleda någon vidare åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har deltagit riksdagsmannen Thapper,
ordförande, landstingsdirektören Berg, byrådirektören Bunner samt medicinalrådet
von Zweigbergk. Föredragande har varit byråchefen Lindh. Stockholm
den 2 februari 1960.

Tore Lindh

FRIDOLF THAPPER

Gösta Gerdrup

Svenska stadsförbundet

Förbundets styrelse får härmed överlämna och åberopa bifogade (bilaga)
yttrande av förbundets sjukvårdsdelegation. Stockholm den 1 februari 1960.

ERNST JUNGEN

Rolf Romson

Bilaga

Yttrande från Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation

Såsom framgår av revisorernas uttalande har sjukvårdsberedningen —
efter tillstyrkan av huvudmannaorganisationerna -— hos Kungl. Maj :t den
7 april 1959 hemställt om tillsättande av en särskild utredning i syfte att
verkställa en översyn av beredningens uppgifter och organisation. Den av
revisorerna aktualiserade frågan om på vad sätt kostnaderna för beredningens
verksamhet skall bestridas äger enligt sjukvårdsdelegationens uppfattning
sådant sammanhang med den föreslagna utredningen av verksamheten
överhuvudtaget att den synes böra ingå i denna utredning.

Delegationen finner angeläget att understryka behovet av sjukvårdsberedningens
verksamhet och kan endast beklaga att dess kapacitet ej är av den
omfattning, att den kan tillgodose sjukvårdens alltmer stegrade behov av
service. Utan att redan nu taga ställning till revisorernas förslag om en särskild
taxa för de uppdrag, som lämnas beredningen av respektive huvudmän,
accepterar delegationen i princip tanken, att uppdragsgivaren skall svara för
de med uppdragets fullgörande förenade direkta kostnaderna. I dessa kostnader
skall dock enligt delegationens mening ej inrymmas de kostnader, som
är hänförliga till den beredningen ålagda statliga granskningsverksamheten.
Denna granskningsverksamhet, som genom den nya sjukhuslagen fått en vidgad
omfattning och vikt, kräver att beredningen har till sitt förfogande
högt kvalificerad personal. För att sådana kvalifikationskrav skall kunna
uppfyllas erfordras icke blott tillgång till ett omfattande erfarenhetsmate 23

Rev. berättelse ang. statsverket år 1959. II

358

rial utan även forskningsverksamhet samt tillfälle till jämförande utländska
studier. Kostnaderna härför bör ej belasta uppdragen från huvudmännen.

Delegationen får sålunda föreslå, att frågan om finansieringen av centrala
sjukvårdsberedningen upptages till övervägande i samband med föreslagen
översyn av beredningens uppgifter och organisation. Malmö den 29 januari

Svenska landstingsförbundet

Riksdagens revisorer ha lämnat vissa uppgifter rörande den omfattning
vari olika uppdragsgivare tagit centrala sjukvårdsberedningens tjänster i anspråk.
Av dessa uppgifter framgå emellertid icke, huruvida beredningen
ianspråktagits direkt av angivna uppdragsgivare eller om ianspråktagandet
skett av statlig myndighet — medicinalstyrelsen eller socialstyrelsen — för
granskning av ritningar och förslag, som för godkännande ingivits till dessa
myndigheter av landsting och städer utanför landsting. Dylik granskning
föreskrives bl. a. i 8 § 1959 års sjukhuslag och 3—4 §§ 1959 års sjukhusstadga.
Det torde kunna antagas, att denna granskningsverksamhet även före
tillkomsten av 1959 års lagstiftning tagit en stor del av planläggningsavdelningens
kapacitet i anspråk. Enligt förbundsstyrelsens uppfattning är det
icke rimligt, att de kommunala sjukvårdshuvudmännen skola bestrida kostnaderna
därför, då de icke påkallat densamma utan den ålagts dem.

Revisorerna anse, att centrala sjukvårdsberedningen bör få full ersättning
för utfört arbete och därigenom bli självbärande. Till grund för debiteringen
bör enligt denna uppfattning ligga en taxa, som är uppbyggd på sådant
sätt, att vederbörande i första hand har att betala de direkta utlägg,
som förorsakats av respektive uppdrag, och i andra hand jämväl andelen i
administrationskostnader och andra indirekta utgifter. Förbundsstyrelsen
vill emellertid erinra om, att planläggningsavdelningen — förutom den ovannämnda
granskningsverksamheten, som icke avser av kommunala huvudmän
direkt lämnade uppdrag — lämnar service åt utländska institutioner
m. fl.; att materialavdelningens standardiseringsverksamhet i regel icke beror
av uppdrag från enskilda huvudmän, samt att de allmängiltiga utredningarna
inom arbetsstudieavdelningen ej heller kunna hänföras till dylika
uppdrag. Därest kostnaderna för den här berörda verksamheten skulle betraktas
som indirekta kostnader och sålunda tagas i betraktande vid fastställande
av taxan, skulle en konsulterande huvudman belastas med kostnader,
som icke äga något samband med det uppdrag han lämnat beredningen,
vilket skulle medföra en snedbelastning till nackdel för de huvudmän, som
anlita beredningens tjänster, och möjligen på längre sikt minska deras intresse
därför. I samma mån som anlitandet av beredningen minskar, blir
också dess möjligheter att följa utvecklingen och att fungera som serviceoch
i viss mån som forskningsorgan beskurna. En dylik utveckling kan icke
anses önskvärd.

I sitt uttalande ha riksdagens revisorer erinrat om att centrala sjukvårdsberedningen
i skrivelse den 7 april 1959 hos Kungl. Maj:t hemställt om en
särskild utredning för översyn av beredningens uppgifter och organisation.
Förbundsstyrelsen finner det erforderligt att en sådan utredning kommer
till stånd. I samband därmed torde även finansieringsfrågan få övervägas.
Solna den 20 januari 1960.

FRIDOLF THAPPER

Ivar Dahlgren

359

§ 39 Reningsanläggning för avloppsvatten vid Hessleby sanatorium
Statskontoret

Den av revisorerna lämnade redogörelsen för angivna anläggningsföretag
vid Hessleby sanatorium visar, att — såvitt revisorerna kunnat konstatera
— till följd av bristande förutseende vid planläggningen under arbetets gång
inträffat väsentligt ändrade förutsättningar för anläggningsprojektet, vilket
lett till en betydande utgiftsökning i förhållande till de ursprungligen beräknade
kostnaderna med åtföljande framställningar om tilläggsanslag. Härigenom
har det varit omöjligt för statsmakterna att i vanlig ordning taga
ställning till projektets lämpiiga utförande och pröva anläggningskostnadernas
skälighet. Det inträffade har föranlett revisorerna att rent principiellt
framhålla det synnerligen angelägna i att kostnadsberäkningar för olika anläggningsarbeten
utföras med tillräcklig omsorg och sådant förutseende, att
vederbörande myndigheter icke gång efter annan tvingas att för de ifrågavarande
ändamålen anvisa medel långt utöver vad som ursprungligen beräknats.

Statskontoret vill med anledning härav hänvisa till att statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet vid anmälan i statsverkspropositionen för år
1960 av anslagsbehovet till bidrag till anordnande av tuberkulossjukvårdsanstalter
(bil. 17, Elfte huvudtiteln, s. 276) förklarat sig ej vilja motsätta
sig att ytterligare omkring 103 000 kronor finge tagas i anspråk av reserverade
medel till ifrågavarande reningsanläggning. Samtidigt uttalade departementschefen
sin fulla anslutning till den av revisorerna i anledning av
det inträffade gjorda principiella erinran.

Statskontoret, som likaledes helt instämmer i revisorernas berörda uttalande,
vill erinra att på det statliga området inträffade liknande fall föranlett
erinringar från statsmakternas sida och givit anledning till överväganden
om lämpligaste sättet att ernå en bättre ordning. Sålunda kan hänvisas
till att statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet vid besvarande
av interpellation vid vårriksdagen 1959 om kostnaderna för uppförande
av förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen m. m. upptog frågan om åtgärder
för alt garantera tillförlitligheten av kostnadsberäkningar, som läggas
till grund för statsmakternas beslut om byggnads- och andra anläggningsprojekt
(FK 12:19 d). Departementschefen hänvisade därvid till att spörsmålet
vore föremål för överväganden inom vederbörande departement. I 1960
års statsverk sproposition (bil. 2. För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
s. 17 o. f.) har statsrådet och chefen för finansdepartementet framlagt förslag
om ändrade riktlinjer för handläggningen av byggnadsärenden. Enligt de
föreslagna riktlinjerna bör byggnadsverksamheten planeras på relativt lång
sikt. Vidare böra alla möjligheter till förenklingar och förbilligande i utförandet
av de enskilda projeklen tillvaratagas. Slutligen bör en sådan ordning
åvägabringas att de kostnadskalkyler, på vilka statsmakterna grunda sitt
ställningstagande, också visa sig hålla. Då en förutsättning för en tillförlitlig
kostnadsberäkning är att en betydande del av projekteringsarbetet utförts,
skall enligt den föreslagna ordningen byggnadsföretag i allmänhet vara projekterat
innan anslag äskas för ändamålet. Den nya ordningen angives skola
tillämpas i fråga om husbyggnad för statens räkning. Enligt statskontorets
mening är det naturligt att de av chefen för finansdepartementet förordade
riktlinjerna för den statliga husbyggnadsverksamheten i tillämpliga delar

360

läggas till grund för handläggningen av statsbidragsärenden avseende anläggningsförelag,
som helt eller till övervägande delen bekostas av statsmedel.
Stockholm den 14 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Elof Jerderiius Anders Risberg

Föredragande

Överstyrelsen för Konung Oscar II :s jubileumsfond

Med överlämnande av ett av sanatoriets styrelse avgivet yttrande (bilaga)
i ärendet får överstyrelsen anföra följande.

När en ombyggnad av reningsanläggningen visade sig vara behövlig, inhämtade
överstyrelsen yttrande i ärendet av Bergströms ingeniörsbyrå i
Stockholm, vilken byrå sedan lång tid tillbaka plägat anlitas av överstyrelsen
för konsultation i vattenfrågor. Denna byrå, vilken även brukat anlitas
av medicinalstyrelsen, föreslog i besparingssyfte en anordning för avloppsvattnets
rening av samma slag som använts vid de statliga sinnessjukhusens
tuberkulosavdelningar och för dessas vidkommande ansetts vara tillfredsställande,
ehuru densamma endast innefattade mekanisk rening jämte smittrening.
På framställning av överstyrelsen anvisade Kungl. Maj:t den 3 juni

1955 bidrag å högst 90 000 kronor lör en sådan ombyggnad av anläggningen.
Några åtgärder för denna ombyggnads utförande vidtogos emellertid icke,
då de lokala hälsovårdsvårdsmyndigheterna påfordrade att anläggningen
skulle i enlighet med Kungl. Maj:ts utslag den 28 mars 1946 avse biologisk
rening av avloppsvattnet. På uppdrag av överstyrelsen utarbetade byrån år

1956 ett nytt förslag till ombyggnad av reningsverket för biologisk rening
i enlighet med hälsovårdsmyndigheternas krav. Kostnaderna för genomförande
av en sådan ombyggnad beräknades av byrån till 174 000 kronor. Överstyrelsen,
som med hänsyn till tidigare erfarenhet om byråns samvetsgrannhet
icke hade någon anledning att ifrågasätta riktigheten av denna kotsnadsberäkning,
hemställde hos Kungl. Maj :t om bidrag till ombyggnad av anläggningen
i enlighet med byråns senaste förslag till belopp av ytterligare 84 000
kronor. På förslag av Kungl. Maj:t beviljades sådant bidrag av 1957 års riksdag När

ombyggnaden år 1958 skulle igångsättas och anbud infordrats på vissa
delar av anläggningen, verkställde byrån, med ledning av de anbud, som
inkommit, en ny kostnadskalkyl enligt vilken kostnaderna skulle stiga till
272 000 kronor. För överstyrelsen innebar denna nya kalkyl en mycket
obehaglig överraskning. Då emellertid hälsovårdsmyndigheterna påkallade
ombyggnadens snara utförande, ansåg sig överstyrelsen icke kunna uppskjuta
arbetets igångsättande. Ett sådant uppskov befarades för övrigt kunna
föranleda en ytterligare stegring av kostnaderna. Det visade sig sedermera
att desamma det oaktat komrno att uppgå till 277 000 kronor eller således
något mer än vad byrån beräknat.

Revisorerna hava i anledning av vad som förekommit i ärendet framhållit
angelägenheten av att kostnadsberäkningar utföras med tillräcklig omsorg
och sådant förutseende att vederbörande myndigheter icke gång efter
annan tvingas att anvisa medel långt utöver vad som ursprungligen beräknats.
Överstyrelsen, som instämmer i detta principuttalande, vill emellertid
framhålla att det första av ingenjörsbyrån framlagda förslaget innebar en
enklare anläggning än den som sedermera kom till utförande. Att den senare
anläggningen, som tillkom för tillgodoseende av hälsovårdsmyndighe -

361

ternas krav, ställde sig avsevärt kostsammare är fullt naturligt. Per personekvivalent
har kostnaden varit hög. Detta har emellertid berott dels på det
jämförelsevis ringa antal personer, för vilka anläggningen är avsedd och på
vilka kostnaden skall fördelas, dels ock på att en avsevärd del av utgifterna
avsett anläggning av separata regnvattenledningar vid sanatoriet och att
reningsverket för tillgodoseende av stegrade fordringar i fråga om effektiviteten
av dylika anläggningar ansetts böra utföras mer komplicerat än vad
som ursprungligen avsetls.

Revisorerna hava vidare framhållit, att några överläggningar med vederbörande
kommunala organ om bidrag från kommunen till reningsverket icke
upptagits. I detta avseende får överstyrelsen åberopa vad sanatoriestyrelsen
anfört om att kommunens reningsverk endast är byggt för låggradig rening,
medan sanatoriet ålagts utbygga sitt reningsverk för höggradig rening.
Skillnaden torde hava föranletts av den speciella sjukvårdande verksamhet,
som utövas vid sanatoriet. Med hänsyn härtill får det anses hava
legat närmare till hands för överstyrelsen att för erhållande av bidrag till
kostnaderna för reningsverkets ombyggnad vända sig till statsmakterna, vilka
regelmässigt lämnat bidrag till sanatoriets verksamhet, än till kommunen,
som sannolikt ansett de extra kostnaderna för reningen av sanatoriets
spillvatten böra ankomma på sanatoriet. Stockholm den 19 januari 1960.

BIRGER EKEBERG

F. von Dardel

Bilaga

Yttrande från styrelsen för Hessleby sanatorium

Enligt vad styrelsen kan bedöma synas inga omständigheter uppstått, som
fördyrat ifrågavarande ombyggnad sedan konstruktören och huvudkontrollanten,
Bergströms Ingeniörsbyrå & Co„ den 23/7 1956 avlämnade det omarbetade
förslag efter vilket ombyggnaden företagits, varvid kostnaderna
beräknades till 174 000 kronor. Såvitt styrelsen kan bedöma synes sålunda
en stor felräkning ha gjorts av ingenjör sby rån.

Det förtjänar påpekas att i de 277 000 kronor, som nu förbrukats, ingå
kostnader för anläggande av separata regnvattenledningar uppe vid sanatoriet
med cirka 35 000 kronor. Hänsyn härtill bör tagas vid jämförelse med
anläggningskostnader för andra reningsverk. Även extra anordningar för
klorering, slambehandling samt automation för att möjliggöra att verket kan
skötas av befintlig personal med minsta möjliga tillsyn, äro omständigheter,
som man bör ta hänsyn till vid en dylik jämförelse.

Mariannelunds köpings avloppsnät sträcker sig ej till grannskapet av sanatoriets
område och terrängförhållandena lägga hinder i vägen för anslutning.
Köpingens reningsverk är byggt endast för låggradig rening medan sanatoriet
av hälsovårdande myndigheter ålagts utbygga sitt reningsverk för
höggradig rening. Under sådana förhållanden ha förutsättningar ansetts saknas
för samgående med köpingen i berörda fråga.

Slutligen kan omnämnas att för lednings- och byggnadsarbetena antaget
anbud å 145 000 kronor synes ha varit mycket förmånligt. Övriga avgivna
anbud uppgingo till 169 900 respektive 208 000 kronor.

362

§ 40 Utbildningen i kommissarieklassen vid statens polisskola

Statskontoret

Mot bakgrunden av att den kommissarieutbildade polispersonalen i mycket
stor utsträckning icke kunnat beredas anställning som kommissarie
framstår det enligt revisorernas åsikt, icke minst med hänsyn till det allmännas
kostnader för dylik utbildning, som angeläget, att frågan om icke
kommissarieutbildningen vid statens polisskola under något år kunde inställas,
upptages till övervägande. I linje med denna sin uppfattning hava
revisorerna ansett sig böra föreslå, att lämpligt organ erhåller i uppdrag att
mera ingående utreda behovet av dylik utbildning. Revisorerna tillägga, att,
därest tillräckliga skäl skulle föreligga för att under någon tid inställa denna
undervisning, det måhända kan visa sig lämpligt att taga i anspråk den i sådant
fall ledigblivande utbildningskapaciteten vid polisskolan för annan polisutbildning,
varav behov efter närmare utredning kan visa sig föreligga.

Statskontoret delar helt revisorernas uppfattning att en undersökning i
förevarande fråga i av revisorerna angivet syfte bör komma till stånd och
ansluter sig till revisorernas förslag i ämnet. Beträffande det allmännas kostnader
för ifrågavarande utbildning vill ämbetsverket komplettera revisorernas
redogörelse med att upplysningsvis framhålla följande. Enligt 12 § polislönereglementet
äger lönegradsplacerad polisman med minst 36 anställningsmånader
åtnjuta oavkortad lön under tjänstledighet för deltagande
på egen begäran i utbildningskurs vid polisväsendet. I 3 § 2 mom. kungörelsen
den 26 maj 1954 (nr 463) angående vissa ersättningar åt befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet föreskrives vidare, att polisskoleelev, som
sålunda är berättigad till oavkortad lön under utbildningstiden, äger uppbära
reseersättning och traktamente för resor vid utbildningens början och
slut samt ett på visst sätt reducerat traktamente under den tid, utbildningen
pågår. Polisdistrikt, som helt eller delvis består av kommun, för vilken statsbidrag
till avlöning av ordinarie polisman jämlikt 15 § 2 mom. polislagen utgår
med minst 50 procent, äger erhålla ersättning med 100 procent av statsmedel
för sålunda utbetalad oavkortad lön, resekostnadsersättning eller
traktamente (se härom närmare 8a § statsbidragskungörelsen, ändrad SFS
1954: 568). I övrigt torde dessa ersättningar i fråga om kommunalt anställd
polisman stanna å polisdistriktet. Stad, som har att tillhandahålla statspolis,
äger dock enligt vissa regler åtnjuta ersättning av statsmedel för nu angivna
kostnader i vad de belöpa å polismän, som äro elever i kommissarieklassen
vid polisskolan (se härom närmare nyssnämnda författningsrum).
Lärarlönerna utgå helt av statsmedel. Enligt vad statskontoret inhämtat torde
vid ett inställande av kommissarieutbildningen under viss tid lärarna
kunna utnyttjas för andra uppgifter vid polisskolan.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskominissarien Jerdenius.
Stockholm den 21 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Hans Hiort Anders Risberg

Föredragande

Styrelsen för statens polisskola

För att erhålla en uppfattning om behovet av utbildning i skolans olika
klasser de närmaste åren har styrelsen under hösten 1959 infordrat vissa
uppgifter från rikets polischefer. De i anledning härav inkomna uppgifterna

363

har dock ännu ej slutligt bearbetats. Den hittills skedda sammanställningen
av det införskaffade materialet utvisar emellertid att det inom de olika polisdistrikten
för närvarande föreligger ett behov av 180 vikarier för kommissarie
vid förfall på grund av semester, sjukdom och dylikt. Vidare framgår
att under tiden den 1 oktober 1959—31 december 1962 genom pensionsavgång
och beräknad utökning av personalstaterna erfordras sammanlagt 53
befattningshavare med kommissarieutbildning. Det ovan anförda stöder styrelsens
uppfattning, att man icke redan budgetåret 1960/1961 bör inställa
undervisningen i kommissarieklassen. En undersökning av behovet för tiden
därefter bör emellertid göras. Behov föreligger också enligt styrelsens
mening att kartlägga i vilken omfattning polismännen bör utbildas i assistentklassen.
Då styrelsen har sig bekant, att en översyn av frågorna om undervisningens
uppläggning och omfattning inom en snar framtid skall verkställas,
anser styrelsen lämpligt, att dessa spörsmål samtidigt upptagas till
behandling, enär frågorna äga nära samband med varandra. Under sådana
förutsättningar ifrågasätter styrelsen därför, om polisväsendets organisationsnämnd
är det lämpligaste utredningsorganet.

I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom styrelsens ordförande
herr justitierådet G. Dahlman, herrar kanslirådet N. Hedfors, professorn
I. Agge, undervisningsrådet B. Junel, polismästaren N. Luning, ombudsmannen
H. Svärd, polisintendenten G. Thulin, rektorn T. Olsén, lektorn A.
Mante samt rektorn G. Biörklund. Stockholm den 16 januari 1960.

På styrelsens för statens polisskola vägnar:

GUNNABDAHLMAN

K.-B. Bolinder

Polisväsendets organisationsnämnd

Vid bedömningen av behovet av kommissarieutbildning bör enligt organisationsnämndens
mening hänsyn i första hand tagas till uppgifter om

1) nuvarande och beräknat antal tjänster, å vilka kräves kommissarieutbildning,

2) beräknad avgång för innehavare av dylika tjänster eller för andra
polismän med här avsedd kompetens,

3) behovet av vikarier under ledigheter för innehavare av kommissarietjänster,
samt

4) — eventuellt — variationer i fråga om behovet av kommissarieutbildad
personal på olika platser i riket.

Härtill torde i förekommande fall få anläggas synpunkter på den allmänna
utbildningsnivå, som kan anses önskvärd, utan att denna i och för sig
behöver ha något mera direkt matematiskt samband med antalet tjänster,
för vilka kommissarieutbildning utgör kompetenskrav.

Antalet tjänster, för vilkas innehav erfordras kommissarieutbildning, utgör
f. n. (början av år 1960) 205. Ett studium av utvecklingen i fråga om
antalet kommissarietjänster i landet under åren 1954—1960 har gett vid handen,
att i medeltal 10 dylika tjänster tillkommit varje år. ökningen bär
skett språngvis och främst betingats av de under åren 1956 och 1958 vidtagna
ändringarna i tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet.

Enligt f. n. gällande regler för polismanstjänsters lönegradsplacering finnes
författningsenliga förutsättningar för inrättande av poliskommissarietjänster
i polisdistrikt med minst omkring 15 000 invånare och med en poliskår
om minst omkring 20 polismanstjänster. Organisatoriska eller andra

364

skäl har emellertid medfört, att dylika tjänster icke alltid inrättats i polisdistrikt
av angiven storlek. Sålunda förekommer f. n. 9 polisdistrikt med en
polismansstyrka om minst 20 polismanstjänster, där poliskommissarietjänst
f. n. icke inrättats. Under de senaste åren har förutsättningarna med avseende
å polidistrikts och poliskårs storlek för inrättande av poliskommissarietjänster
undan för undan mildrats. Av nedanstående tablå torde framgå, vilka
konsekvenser, som följer av en ytterligare utveckling i denna riktning:

Antal

polismannatj änster
i polisdistriktet

Antal

polisdistrikt

5
7
3

Pensionsavgången för innehavare av kommissarietjänster låter sig förhållandevis
lätt beräknas, övrig avgång är däremot svårare att beräkna, men
denna har samtidigt mindre omfattning. Med utgångspunkt från tillgängligt
uPPgiftsmaterial avseende åren 1958 och 1959 kan den totala avgången f. n.
beräknas uppgå till inemot 10 befattningshavare per år. Uppgifter år för år
— i förekommande fall beräknade — om sammanlagda antalet avgångna
eller på grund av pensionering avgående polismän med kommissariekompetens
fram t. o. m. år 1962 lämnas i nedanstående sammanställning.

År Antal

1956 ...................... 41

1957 ...................... 91 Faktiska uppgifter om

1958 ...................... 5| total avgång

1959 ...................... 11|

1960 ...................... 71 Beräknade uppgifter om

1961 ...................... 10 avgång p. g. a.

1962 ....................„.6| pensionering

Medeltal per
år ca 7,5

En noggrannare beräkning av avgången under en längre tidsperiod kräver
självfallet kännedom om åldersfördelningen för den berörda personalgruppen.
Uppgifter för en sådan beräkning har i detta sammanhang icke inhämtats.

Behovet av kommissarieutbildad vikariepersonal torde knappast kunna
fastställas genom enkla genomsnittsberäkningar. Relevant i sammanhanget
är nämligen det maximala vikariebehov, som normalt föreligger under någon
del av året. I samband med en undersökning avseende åren 1958 och
1959, som verkställts genom statens polisskolas försorg, har vederbörande
polischefer lämnat uppgifter i här berört hänseende. Därvid har det maximala
vikariebehovet per år uppgivits till sammanlagt 120 resp. 180 personer. Den
stora skillnad som föreligger mellan bedömningarna för åren 1958 och 1959
motsvaras icke av en lika stor skillnad i fråga om antalet inrättade kommissarietjänster.
I de beräkningar som följer här nedan har emellertid —- försiktigtvis
— vikariebehovet beräknats med utgångspunkt från det av polischeferna
beräknade antalet erforderliga vikarier för år 1959 (180 stycken).

Vad beträffar behovet av kommissarieutbildad personal på olika platser i
riket synes böra nämnas, att relativt stora variationer föreligger mellan olika

365

polisdistrikt. Betydelsen av dessa variationer blir emellertid mindre i den män
rörligheten i samband med befordringarna ökar. En viss tendens till sådan
ökning kan förmärkas, men en friare utveckling på området hämmas av
svårigheterna på bostadsmarknaden. Av de för organisationsnämnden tillgängliga
uppgifterna framgår emellertid icke att någon mera väsentlig eller
för utbildningsbehovet i och för sig avgörande ojämnhet i här berört avseende
f. n. föreligger.

Därest här ovan lämnade uppgifter sammanställes till en enkel prognos
för tiden t. o. m. år 1964 erhålles det resultat, som framgår av nedanstående
sammanställning, vilken innehåller delvis avrundade sifferuppgifter och
upprättats under den tänkta förutsättningen, att kommissarieutbildningen
temporärt avbrytes efter innevarande år.

År	Antal ut-	Beräk-	Beräk-	För vikariat	över-	Beräk	Erforderligt
bildade	nad av-	nat an-	maximalt er-	skott (+)	nät an-	nytillskott
	som ej	gång	tal nya	forderliga be-	eller	tal kom-	av utbildade
	erhållit tjänst såsom kommis-	under året	tjänster	fattningsha-vare (9/10 av antalet tjänster)	brist (—) av ut-bildade	missarie- tjänster	för bibe-hållande av erforderligt antal vika-
	sarie	ca	ca	ca	ca	ca	rier m. m.
1959	227	10	10	180	+ 27	200	—
1960	207 + 341	10	10	189	+ 32	210	—
1911	221	10	10	198	+ 3	220	—
1962	201	10	10	207	- 26	230	26
1963	181	10	10	216	- 55	240	29
1964	161	10	10	225	- 84	250	29

1 Antalet till 1960 års kommissarieklass uttagna elever.

Med stöd av här ovan lämnade uppgifter anser organisationsnämnden
sig för sin del kunna konstatera, att antalet elever i kommissarieklasserna
f. n. är något för stort. Antalet elever i dessa klasser under åren 1958—1960
har utgjort resp. avses skola utgöra i medeltal 36 elever, medan de ovanstående
beräkningarna ger vid handen, att en utbildning av högst 25 å 30
elever per år skulle vara till fyllest för att i stort sett bibehålla eller i varje
fall icke väsentligt minska reservkadern av kommissarieutbildad personal.
Huruvida utbildningen bör bedrivas med i stort sett lika stort antal elever
varje år eller så att ett förhållandevis större antal elever utbildas enstaka år
och ett mindre antal andra år, eller om kommissarieutbildningen vissa år
skall inställas torde få bli beroende av bl. a. ekonomiska bedömningar. Organisationsnämnden,
som icke i detalj äger kännedom om kostnaderna för
lärare och lokaler vid statens polisskola, anser sig här endast böra framhålla,
att huvudparten av utbildningskostnaderna består av lönekostnader
för eleverna.

Organisationsnämnden är självfallet beredd att därest så anses erforderligt,
mera ingående än vad här kunnat ske utreda behovet av utbildning
i kommissarieklassen vid statens polisskola under närmaste år.

I detta ärendes avgörande har deltagit undertecknad Lindell, ordförande,
samt ledamöterna Djurberg, föredragande, Enhörning, Persson, Ryhre, Tengroth
och Wijkman. Stockholm den 25 januari 1960.

II. Djurberg

KARL LINDELL

366

CIVILDEPARTEMENTET

§ 41 Ersättning för färd med egen bil i vissa fall
Försvarets civilförvaltning

I anledning av vad revisorerna uttalat under här ifrågavarande avsnitt av
sin berättelse får civilförvaltningen erinra, att riksdagens revisorer — efter
att ha inhämtat ett flertal myndigheters, hland andra civilförvaltningens,
synpunkter på tillämpningen av det år 1953 ikraftsatta allmänna resereglementet
(Arr) — i sin år 1957 avgivna berättelse över den av dem verkställda
granskningen angående statsverket förordat, att nämnda reglemente med
tillhörande författningar snarast skulle bli föremål för en översyn, varvid
alla möjligheter till förenklingar borde tillvaratagas. En dylik översyn borde
emellertid enligt revisorernas mening komma till stånd utan att någon särskild
utredning tillkallades. Av statsutskottets utlåtande över revisorernas
förslag i här berörd del (SU utlåtande 1958 nr B 45) framgår, att utskottet
i princip anslöt sig till revisorernas önskemål om en översyn av allmänna
resereglementet in. m. Utskottet hyste emellertid den uppfattningen, att med
den ifrågavarande översynen borde anstå intill dess resultatet av löneförfattningsberedningens
arbete framlagts. Till denna uppfattning anslöt sig
riksdagen (riksdagens skrivelse 1958 nr B 63).

I sitt år 1957 till revisorerna lämnade enkätsvar avseende erfarenheterna
av allmänna resereglementet med följdförfattningar framhöll civilförvaltningen,
att reglementet jämte tilläggsbestämmelser i vad gällde försvaret i
stort sett ej längre vållade några nämnvärda svårigheter i tillämpningen.
Ämbetsverket ville emellertid icke förneka, att bestämmelserna i vissa avseenden
alltjämt vore alltför komplicerade och mer svårtillämpade än vad
som kunde sägas vara sakligt betingat. Sålunda förklarade civilförvaltningen
bl. a., att stadgandet i 4 § allmänna resereglementet om den s. k. kostnadsjämförelsen,
som är av grundläggande betydelse för förrättningsmannens
resekostnadsersättning och traktamente och som även upptagits i tidigare
gällande reglementen, allt fortfarande beredde svårigheter i tillämpningen,
oaktat i särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar viss vägledning
lämnats för tolkningen. Såsom ett exempel härpå anförde civilförvaltningen,
att det vore förenat med stor vansklighet att avgöra, huruvida en tjänstemans
förkortade bortovaro från hans vanliga tjänstgöring (t. ex. genom att
han använde flygplan) uppvägde olägenheterna av de ökade resekostnaderna.
Vidare pekades på svårigheterna, då det gällde resa med bil, att bedöma,
huruvida en förrättningsman skulle äga rätt att debitera kostnad för sovplatsbiljett
å järnväg. Med hänsyn till det betydande administrativa inerarbete
som frågor av denna natur ständigt föranledde samt risken för ojämnheter
i bedömningen ävensom svårigheten för den enskilde förrättningsmannen
att på förhand överblicka, vilken ersättning han komme att få uppbära,
vore det enligt civilförvaltningen ett framträdande önskemål, att i författnings-
eller anvisningsväg klargörande riktlinjer lämnades för myndigheternas
ställningstagande till ersättningsfrågan. För egen del ville civilförvalt -

367

ningen mot bakgrunden av ökningen utav tjänsteresor med egen bil till närmare
övervägande framkasta tanken bl. a. på en särskild ersättningsregel
för resa med egen bil eller såsom passagerare i annans bil.

Revisorernas nu framlagda förslag syftar till att gällande bestämmelser om
resekostnadsersättning i samband med tjänsteresa ändras på så sätt, att rätten
till dylik ersättning i fortsättningen göres beroende av om användande
av eget motorfordon är till fördel för förrättningen eller eljest är ur statens
synpunkt lämpligt. En på så sätt ändrad bestämmelse skulle medföra, att
förrättningsman, som för tjänsteresa begagnar eget motorfordon i fall där
vederbörande myndighet funnit annat färdmedel vara lämpligare, komnie att
ställas utanför rätt till resekostnadsersättning.

Till stöd för sitt förslag hava revisorerna framhållit, att det icke kan vara
försvarligt, att statens tjänstemän mot ersättning använda sig av eget motorfordon
vid sådana tjänsteresor som utan olägenhet kunna företagas medelst
anlitande av järnväg. Civilförvaltningen delar helt revisorernas uppfattning
och vill såsom ytterligare argument för en skärpning av bestämmelserna på
förevarande område framhålla, att med den av revisorerna ifrågasatta författningsändringen
för försvarets vidkommande skulle kunna åstadkommas
icke oväsentliga kostnadsbesparingar. Enligt nuvarande regler skall militär
personal såvitt möjligt vid tjänsteresa å järnväg begagna sig av militärbiljett.
Priset för sådan biljett är f. n. icke oväsentligt lägre än det för allmänheten
gällande priset å färdbiljett motsvarande sträcka. Vid tjänsteresa, som militär
personal företager med egen bil, äger denna jämlikt 2 § resereglementet
för försvaret utfå ersättning motsvarande biljettkostnad för resa å järnväg
enligt allmän taxa, därest icke resekostnadsersättningen beräknad jämlikt
den särskilda bilersättningskungörelsen blir för kronan förmånligare. Nu
anförd ojämnhet skulle i och för sig kunna elimineras genom en ändring av
bestämmelserna därhän, att till grund för kostnadsjämförelsen i här åsyftade
fall skall läggas priset på militärbiljett. En dylik ändring skulle emellertid
ställa den militära personalen i ett ogynnsammare läge än annan statsanställd
personal, något för vilket rimligt motiv icke finnes. Vill man söka
åstadkomma en besparing av statens utgifter i förevarande hänseende, måste
detta ske genom en jämkning i gällande bestämmelser på sådant sätt, att
den berör alla statens tjänstemän i lika mån. Revisorernas förslag tillgodoser
detta önskemål.

Med en bestämmelse av det slag revisorerna eftersträva skulle också en
betydande lättnad uppstå i arbetet för dem, som ha åt! granska och fastställa
krav på resekostnadsersättning. Däremot lära myndigheterna i helt annan
utsträckning än tidigare komma att i varje särskilt fall i samband med utfärdande
av reseorder få taga ställning till frågan om lämpligaste färdmedel.
En ofrånkomlig förutsättning för att den tilltänkta bestämmelsen skall
kunna vinna en ur alla synpunkter tillfredsställande tillämpning är därför,
att i författnings- eller anvisningsväg klargörande riktlinjer lämnas för myndigheternas
vägledning vid deras ställningstagande till frågan om vilket
färdsätt som i varje särskilt fall är till fördel för förrättningen eller eljest är
ur statens synpunkt lämpligt. Sådana riktlinjer förutan lärer man nämligen
få befara, att tolkningssvårigheter och ojämnheter i tillämpningen komina

att uppstå. ...

Av revisorernas uttalanden framgår ej, hur ersiittningen skall bestammas
i de fall, då myndigheten förklarat, att användande av förrättningsman tillhörig
bil är lämpligaste färdmedlet. Atl låta ersättningen i dylika fall bestämmas
efter kostnadsjämförelseregeln skulle komma att fortfarande medföra
icke obelydliga administrativa svårigheter, framför allt som civilförvaltningen
med utgångspunkt från erfarenheterna från sitt verksamhetsom -

368

råde bedömer sannolikt, att för korta förrättningsresor, framför allt i s. k.
närtrafik, myndigheterna komma att förklara bil vara lämpligare färdmedel
än exempelvis spårvagn eller buss.

För egen del får civilförvaltningen återknyta till den av ämbetsverket i
sitt förenämnda enkätsvar framkastade tanken på att tillskapa en särskild
regel rörande ersättning för tjänsteresa med egen bil eller såsom passagerare
i annans bil. Därest de av revisorerna föreslagna bestämmelserna komma till
stånd med de kompletteringar civilförvaltningen i det föregående ifrågasatt
torde kostnadsjämförelseregeln komma att få betydelse allenast i begränsad
omfattning, vilket kommer att medföra en avsevärd lättnad i myndigheternas
befattning med hithörande ersättningsfrågor.

Även om civilförvaltningen sålunda i princip helt ansluter sig till revisorernas
tankegångar med avseende på rätten till resekostnadsersättning för
fard med egen bil, vill ämbetsverket emellertid — i betraktande av att den
av revisorerna väckta frågan endast berör en del av det frågekomplex som
4 § allmänna resereglementet innesluter — ifrågasätta, om icke det nu berörda
spörsmålet borde komma under bedömande i samband med den allmänna
översyn av de statliga reseförfattningarna, som riksdagen önskat få
till stånd, sedan löneförfattningsberedningens arbete slutförts.

Då det emellertid i dagens läge synes ovisst, när löneförfattningsberedningen
kan beräknas slutföra sitt arbete och med hänsyn till de kostnadsbesparingar
som ett genomförande av revisorernas nu framlagda förslag onekligen
skulle komma att medföra, vill civilförvaltningen likväl icke motsätta
sig, att en partiell reform i enlighet med revisorernas önskan redan nu genomföres.
Därvid bör dock beaktas, att frågan om en ändring av bestämmelserna
torde få bli föremål för förhandlingar med statstjänsteinännens huvudorganisationer.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknade Lundberg och byrådirektören
Stiernstedt, den sistnämnde föredragande, samt krigsråden Brunskog,
Insulander och Engdahl. Stockholm den 22 januari 1960.

RAGNAR LUNDBERG

L<trs Th. Sliernstedt B. Hnuschildt

Järnvägsstyrelsen

Revisorerna förordar att nu gällande bestämmelser om ersättning vid förrättning
och tjänsteresa ändras på så sätt att rätten till resekostnadsersättning
vid färd med egen bil göres beroende av om detta färdsätt är till fördel
för förrättningen i fråga eller eljest ur statens synpunkt lämpligt.

Enligt järnvägsstyrelsens mening talar starka skäl för den sålunda föreslagna
ändringen av bestämmelserna i allmänna resereglementet. Reglerna
för beräkning av resekostnadsersättning är emellertid otillfredsställande inte
blott i det nu aktuella avseendet utan även på andra punkter. De bör ses
över och kompletteras i den riktning som nedan angives.

Vid kostnadsjämförelse mellan bilresa och järnvägsresa är det till en början
ej alltid riktigt att som f. n. sker räkna med ordinarie biljettpris. Om
järnvägens kommersiella rabatter utnyttjades skulle nämligen tjänsteresor
ofta kunna göras till lägre kostnader än de normala biljettprisen. I den allmänna
persontaxan för SJ finns flera rabattformer. Tjänsteresor med tåg
kan för övrigt ske inom ramen för SJ outnyttjade kapacitet och medför för
statsverket i dess helhet inga direkta transportkostnader.

Det kan vidare ifrågasättas om det är rikligt att vid s. k. fingerad resa

369

göra resekostnadsersättningen beroende av den rese- och traktamentsklass
som förrättningsmannen tillhör. Resa med bil kan jämföras med 2 klass
tågresa och det kan då vara motiverat att kostnadsjämförelsen baseras på avgiften
för resa i 2 klass, oavsett vilken rese- och traktamentsklass förrättningsmannen
tillhör.

Resa med egen bil kräver anspänning och uppmärksamhet. Den är tröttande
för förrättningsmannen och sålunda till nackdel för själva förrättningen
eller för arbetet på tjänstestället efter avslutad resa. Resa med järnväg
däremot ger tillfälle till vila och förberedelser för kommande arbetsuppgifter.
Styrelsen anser att dessa omständigheter bör tillmätas betydelse vid
val mellan resa med egen bil och resa med järnväg.

Skall uppehåll göras på flera platser under en tjänsteresa eller är de lokala
tågförbindelserna mindre gynnsamma kan en kombination av järnvägsresa
och bilresa ställa sig fördelaktig. Inom den närmaste tiden kommer SJ
också att träffa avtal om biluthyrning på ett 40-tal orter över hela landet.
En på detta sätt förhyrd bil kan avhämtas och avlämnas på valfri station
under resan, varvid innehavare av järnvägsbiljett erhåller särskild rabatt på
framkörnings- resp. återföringsavgiften till bilens stationeringsort.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att styrelsen för närvarande deltar
i överläggningar med Försvarets civilförvaltning, Försvarsstaben och Statens
sakrevision om utformningen av en överenskommelse om prisberäkning
av militära transporter fr. o. m. den 1 juli 1960, från vilken tidpunkt militärtaxan
enligt Kungl. Maj :ts beslut upphör att gälla. Förslaget tar sikte på
eu central avräkning mellan statens järnvägar och Försvarets civilförvaltning
av befordringsavgifter för militära transporter med viss rabbattering av
avgifterna. Motivet för järnvägen att lämna rabatt för militära resor är
främst att kunna hävda sig i konkurrensen om resorna och ur denna synpunkt
skulle varje rabattering bli meningslös om kostnadsjämförelser med
andra trafikmedel inte baseras på det pris som SJ debiterar.

Med de kompletteringsförslag som nu framlagts biträder järnvägsstyrelsen
revisorernas föreliggande hemställan.

I behandlingen av detta ärende har deltagit överdirektören och souschefen
Oredsson, tjänstförrättande ekonomidirektören Högberg samt byråcheferna
Ekelund, Siedman (föredragande) och Holvid. Stockholm den 1 februari
1960.

Ilarnld Siedman

EDV. OREDSSON

Statskontoret

Som revisorerna framhållit, torde statens tjänstemän i betydande utsträckning
begagna egen bil vid tjänsteresor, som utan olägenhet skulle kunna
företagas med järnväg. Härigenom kunna otvivelaktigt nackdelar uppstå för
statsverket.

Revisorerna ha förordat, att gällande bestämmelser på förevarande område
ändras på så sätt, att rätten till ersättning göres beorende av om användande
av eget motorfordon är till fördel för förättningen eller eljes ur
statens synpunkt lämpligt. Vid bedömningen av spörsmålet om rätt alt använda
egen bil synes det emellertid nödvändigt att ta hänsyn till en rad
skilda faktorer, och hela frågekoinplexet torde vara av förhållandevis komplicerad
natur. Enligt statskontorets mening bör därför eu ändring av gällande
bestämmelser icke ifrågakomma utan alt ha föregåtts av eu i lämpligt

370

sammanhang företagen översyn. Statskontoret förordar, att en sådan översyn
kommer till stånd.

Vid handläggningen av detta ärende har närvarit statskommissarien Lindblad.
Stockholm den 27 januari 1960.

IVAR LÖFQVIST

Ragnar Andersson Brita Olsson

Föredragande

Statens sakrevision

Tillfälle har beretts sakrevisionen att taga del av försvarets civilförvaltnings
utlåtande i ärendet. De synpunkter på olägenheterna med nuvarande
ordning, vilka framföras i nämnda utlåtande, torde i huvudsak få anses giltiga
för statsförvaltningen i dess helhet. Sakrevisionen delar riksdagsrevisorernas
uppfattning, att en skärpning bör ske av bestämmelserna inom förevarande
område med syfte att i vissa avseenden begränsa möjligheterna till
s. k. fingerade resor.

Det är enligt sakrevisionens mening angeläget, att det av riksdagens revisorer
i detta sammanhang väckta spörsmålet tages upp till omprövning så
snart ske kan. Det synes knappast påkallat att härvidlag anknyta till en allmän
översyn av allmänt resereglemente, än mindre till resultatet av löneförfattningsberedningens
arbete.

En ändring av bestämmelserna i föreslagen riktning torde kräva ingående
överväganden med hänsyn till frågans vanskliga natur och de många skiftande
synpunkter, som kunna anläggas i detta sammanhang. Ehuru det från
statsverkets synpunkt får anses angeläget, att möjligheterna till fingerade
resor på längre distanser väsentligen begränsas, kunna å andra sidan skäl —
bl. a. den växande biltätheten — åberopas för att vidgade möjligheter skapas
att använda egen bil i tjänsten inom mera lokalt betonade zoner, exempelvis
8—10 mil från tjänstgöringsplatsen. Detta skulle emellertid — såvitt sakrevisionen
kan bedöma — i sin tur förutsätta särskilda ersättningsnormer,
avvägda under hänsynstagande till kostnaderna för anlitande av ordinarie
trafikmedel, genomsnittlig tidsvinst vid användande av bil och vederbörande
bilägares rörliga kostnader. Icke minst från ekonomisk synpunkt måste
stor vikt fästas vid att bestämmelser och anvisningar erhålla en sådan utformning,
att det administrativa och kamerala arbetet i samband med prövning
av frågor om färdsätt, granskning av ersättningsräkningar m. m. icke
blir mera komplicerat och tidsödande än som är ofrånkomligt.

T detta ärendes avgörande ha deltagit, förutom undertecknad ordförande,
ledamöterna Ljungdahl, Sällfors, Cardelius, Lundgren och Löfqvist.

Särskild föredragande byrådirektören Joachimsson. I övrigt närvarande
undertecknad tf. kanslichef. Stockholm den 25 januari 1960.

WILHELM BJÖRCK

B. Wallén

Statens lönenämnd

Revisorerna anföra bl. a., att förmånen att mot ersättning begagna egen
bil vid tjänsteresor — s. k. fingerade resor — utnyttjas i mycket stor utsträckning
i den statliga förvaltningen. Självfallet kan det enligt revisorer -

371

nas mening med hänsyn till bl. a. en tjänsteresas ändamål i vissa fall vara
till fördel för statsverket, att vederbörande förrättningsman medgives rätt att
mot ersättning färdas i egen bil. Revisorerna säga sig emellertid ha inhämtat,
att det i betydande utsträckning förekommer, att resor företagas med
egen bil utan att härigenom några fördelar för kronan uppnås, och lämna
exempel på hurusom inom försvaret dylikt färdsätt kommit till användning
vid resor till avlägset belägna platser, trots att möjlighet till anlitande av reguljära
tågförbindelser förelegat. Revisorerna förorda, att nu gällande bestämmelser
om resekostnadsersättning i samband med tjänsteresor ändras
på så sätt, att rätten till dylik ersättning i fortsättningen göres beroende av
om användandet av eget motorfordon är till fördel för förrättningen eller eljest
är från statens synpunkt lämpligt samt föreslå, att åtgärder i av revisorerna
angivet syfte snarast vidtagas.

Lönenämnden kan för sin del icke dela revisorernas uppfattning, att de
bestämmelser, som avse ifrågavarande fall, äro otillfredsställande. Nämnden
håller det visserligen icke för osannolikt, att det kan förekomma fall, då bestämmelserna
icke tillämpas på ett oantastligt sätt, men anser, att de i stort
sett på ett riktigt och rimligt sätt reglera rätten till resekostnadsersättning
vid tjänsteresor med eget motorfordon. Nämnden kan därför ej tillstyrka att
åtgärder i av revisorerna angivet syfte vidtagas.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna
Boman, Gustafsson, Ström och Viklund samt suppleanterna Lannefjord,
Lundberg och Sjöborg. Vid ärendets behandling ha även närvarit ledamöterna
Ager, Broomé, Bäck, Frösell, Roos och Werner samt suppleanten
Drougge. Stockholm den 19 januari 1960.

E. JOHNSSON

Folke Lyberg

50	49	52	60
61	60	61
67	67
70
68	73	80	77
75	79	84
77	82
79
70	67	62	68
77	72	70
79	75
80
80	74	78	64
86	77	81
86	78
86
34	39	47	41
48	49	55
53	52
55
51	60	56	56
63	67	65
66	70
69
67	73	60	53
72	78	67
74	79
74
67	67	52	69
76	77	59
81	80
83

49	50	36	46
61	65	49	60
68	74	56
71	78
72
75	78	84	86
79	85	89	89
82	86	92
82	86
83
63	72	68	69
72	80	76	77
75	82	79
76	83
77
81	81	65	77
86	87	71	83
88	88	73
88	88
88
52	40	43	41
58	53	54	49
63	61	61
69	64
70
66	60	67	57
71	67	74	69
75	71	77
76	73
76
67	70	73	63
76	80	79	71
82	82	81
82	83
82
69	53	62	55
78	70	70	63
81	74	73
82	76
82

50	49	52	60
61	60	61
67	67
70
68	73	80	77
75	79	84
77	82
79
70	67	62	68
77	72	70
79	75
80
80	74	78	64
86	77	81
86	78
86
34	39	47	41
48	49	55
53	52
55
51	60	56	56
63	67	65
66	70
69
67	73	60	53
72	78	67
74	79
74
67	67	52	69
76	77	59
81	80
83

49	50	36	46
61	65	49	60
68	74	56
71	78
72
75	78	84	86
79	85	89	89
82	86	92
82	86
83
63	72	68	69
72	80	76	77
75	82	79
76	83
77
81	81	65	77
86	87	71	83
88	88	73
88	88
88
52	40	43	41
58	53	54	49
63	61	61
69	64
70
66	60	67	57
71	67	74	69
75	71	77
76	73
76
67	70	73	63
76	80	79	71
82	82	81
82	83
82
69	53	62	55
78	70	70	63
81	74	73
82	76
82

50	49	52	60
61	60	61
67	67
70
68	73	80	77
75	79	84
77	82
79
70	67	62	68
77	72	70
79	75
80
80	74	78	64
86	77	81
86	78
86
34	39	47	41
48	49	55
53	52
55
51	60	56	56
63	67	65
66	70
69
67	73	60	53
72	78	67
74	79
74
67	67	52	69
76	77	59
81	80
83

49	50	36	46
61	65	49	60
68	74	56
71	78
72
75	78	84	86
79	85	89	89
82	86	92
82	86
83
63	72	68	69
72	80	76	77
75	82	79
76	83
77
81	81	65	77
86	87	71	83
88	88	73
88	88
88
52	40	43	41
58	53	54	49
63	61	61
69	64
70
66	60	67	57
71	67	74	69
75	71	77
76	73
76
67	70	73	63
76	80	79	71
82	82	81
82	83
82
69	53	62	55
78	70	70	63
81	74	73
82	76
82