Redogörelse1979/80:18 (Framställning / redogörelse 1979/80:18)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1979/80: 18

Redogörelse
1979/80:18

Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående rådets tjugoåttonde
session

1980-05-21
Till riksdagen

Nordiska rådet höll sin tjugoåttonde session den 3—7 mars 1980 i Reykjavik.
27 rekommendationer till de nordiska ländernas regeringar respektive
Nordiska ministerrådet antogs rörande samarbetet på de juridiska,
kulturella, social- och miljöpolitiska, trafikala och ekonomiska områdena.

Vidare godkändes yttranden över Nordiska ministerrådets berättelse om
det nordiska samarbetet.

Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
angående rådets tjugoåttonde session jämte bilaga innehållande texten till
de antagna rekommendationerna och yttrandena samt rapport från rådets
budgetkommitté.

För Nordiska rådets svenska delegation
OLOF PALME

/Christer Jacobsson

1 Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 18

Redog. 1979/80:18

Innehållsförteckning

1 Organisation m. m I

2 Behandlade saker 3

2.1 Generaldebatten 4

2.2 Saker förberedda av juridiska utskottet 13

2.3 Saker förberedda av kulturutskottet 21

2.4 Saker förberedda av social-och miljöutskottet 31

2.5 Saker förberedda av trafikutskottet 41

2.6 Saker förberedda av ekonomiska utskottet 49

3 Budgetkommittén 56

4 Informationskommittén 56

5 Nordiska rådets litteratur- och musikpris 57

Bilaga I Rekommendationer och yttranden antagna vid Nordiska

rådets 28:e session

Bilaga 2 Rapport från budgetkommittén

Redog. 1979/80:18

Berättelse från Nordiska rådets svenska delegation angående rådets
tjugoåttonde session i Reykjavik den 3—7 mars 1980

1 Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister Fälldin, statsråden Ullsten. Bohman, Mundebo.
Winberg, Söder, Adelsohn, Wikström, Burenstam Linder, Wirtén,
Andersson, Åsling, Boo, Johansson och Petri

och följande valda medlemmar: Allan Hernelius, Olof Palme, Bertil
Jonasson, Sture Palm, Rolf Sellgren, Thage G. Peterson som ersättare för
Paul Jansson, Ingrid Sundberg, Essen Lindahl, Rune Gustavsson, Doris
Håvik, Per Petersson, Grethe Lundblad, Gunnel Jonäng. Svante Lundkvist,
Gabriel Romanus, Lars Werner, Nils Carlshamre och Lennart Andersson.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen: Arne
Gadd, Elver Jonsson, Karl-Erik Häll, Rolf Clarkson. Bengt Wiklund, Ulla
Ekelund och Eivor Marklund.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen altingsmand Matthias Å.
Mathiesen, Island, samt till vice presidenter fhv. minister Knud Enggaard,
Danmark, riksdagsledamot Elsi Hetemäki-Olander, Finland, stortingsrepresentant
Lars Korvald, Norge och riksdagsman Olof Palme, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott: juridiska
utskottet med 13 medlemmar, trafikutskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet
med 17 medlemmar, social- och miljöutskottet med 13 medlemmar
och ekonomiska utskottet med 22 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet: Lennart Andersson, Nils Carlshamre och Lars Werner.

Kulturutskottet: Gunnel Jonäng, Sture Palm (utskottets vice ordförande),
Olof Palme och Ingrid Sundberg.

Social- och miljöutskottet: Rune Gustavsson, Doris Håvik och Grethe
Lundblad.

Trafikutskottet: Essen Lindahl, Per Petersson och Rolf Sellgren.

Ekonomiska utskottet: Allan Hernelius, Paul Jansson, Bertil Jonasson,
Svante Lundkvist (utskottets ordförande) och Gabriel Romanus.

Val företogs till rådets informationskommitté. Kommittén består av 10
medlemmar, två från varje land. Till svenska medlemmar valdes Rune
Gustavsson och Sture Palm (kommitténs vice ordförande).

Redog. 1979/80:18

Vidare företogs val till rådets budgetkommitté. Kommittén består av 10
medlemmar, två från varje land. Till svenska medlemmar i kommittén
utsågs Nils Carlshamre och Svante Lundkvist (kommitténs ordförande).

Val företogs även av medlemmar och suppleanter i Nordiska kulturfondens
styrelse för tiden 1981-1982. Styrelsen består av 10 representanter,
två från varje land. Den ena av de nationella representanterna utses av
Nordiska rådet, den andra av Nordiska ministerrådet. Till svensk medlem
utsåg rådet Bengt Wiklund med Kersti Swartz som suppleant.

Slutligen företogs val till ett särskilt utskott med uppgift att granska
Nordiska kulturfondens förvaltning. Till svensk medlem i utskottet, som
består av fem medlemmar och fem suppleanter, utsågs Sture Palm med
Gunnel Jonäng som suppleant.

2 Behandlade saker

Saklistan för tjugoåttonde sessionen (enligt terminologin i rådets arbetsordning
benämns ärendena saker) upptog 33 medlemsförslag (A-saker), 1
ministerrådsförslag (B-sak), 5 berättelser från Nordiska samarbetsorgan
(C-saker) och 55 meddelanden från ministerrådet och regeringarna (Dsaker).
I rådet var dessutom anhängiga 13 A-saker och 1 B-sak vilkas
behandling i utskotten fortsätter. Vid sessionen framställdes och besvarades
i plenum sammanlagt 34 frågor (E-saker).

Enligt 22 § i arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående
session. Tillsammans med Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska
samarbetet utgjorde denna rapport underlag för en allmän debatt i
rådet, den s. k. generaldebatten. Beträffande denna hänvisas till avsnitt
2.1. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Beträffande
ministerrådets berättelse se nedan.

27 rekommendationer och 5 yttranden till de nordiska ländernas regeringar
respektive Nordiska ministerrådet antogs. Texten till dessa har
fogats till berättelsen som bilaga. Då i det följande inte annat angivits för
den rekommendation respektive yttrande som det är fråga om. har samtliga
i omröstningen deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen
eller yttrandet.

Rekommendationerna och yttrandena överlämnades till de nordiska ländernas
regeringar respektive Nordiska ministerrådet den 6 maj 1980.

I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna. Det
fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna, innefattande
bl. a. stenografiska referat av överläggningarna.

Redog. 1979/80:18

2.1 Generaldebatten

Generaldebatten fördes med utgångspunkt från Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet och rapporten från Nordiska
rådets presidium om dess verksamhet sedan 27:e sessionen. 60 talare
deltog i generaldebatten.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig i debatten statsminister
Fälldin samt statsråden Karl Boo, Staffan Burenstam Linder, Karin Söder,
Jan-Erik Wikström, Rolf Wirtén och Nils G. Åsling. Av de valda medlemmarna
gjordes inlägg från svensk sida av Arne Gadd, Rune Gustavsson,
Allan Hernelius, Svante Lundkvist, Thage G. Peterson, Rolf Sellgren,
Ingrid Sundberg och Lars Werner. Olof Palme höll i egenskap av avgående
president öppningsanförandet vid sessionen.

Generaldebatten kom främst att röra sig kring frågor i anslutning till den
ekonomiska situationen i de nordiska länderna och den förväntade ekonomiska
utvecklingen under 1980-talet. Ett genomgående tema var att man i
större utsträckning än hittills borde ta till vara de möjligheter som finns att
bredda det industri-, handels- och energipolitiska samarbetet mellan de
nordiska länderna. Norden som hemmamarknad aktualiserades av svenska
talare. Utrikes- och säkerhetspolitiska frågor berördes i flera inlägg.
Nordiskt TV-samarbete, NORDSAT, upptog många talares intresse i generaldebatten
trots att NORDSAT inte sakbehandlades vid sessionen.

Olof Palme uppehöll sig vid det spända internationella läget och framhöll
att vid stormaktskonflikter drabbas de små nationerna svårast. Alla länder
i Norden har - oavsett vilken säkerhetspolitisk lösning man valt - bevarat
en utpräglat självständig ställning och bidragit till en fredlig utveckling i vår
del av världen, vilken vunnit respekt hos omvärlden. Olof Palme menade
att rådet borde slå vakt om den linje som tidigare intagits av presidiet,
nämligen att denna typ av frågor icke hör hemma vid nordiska rådets
sessioner. Han hänvisade till bl. a. den dåvarande finske statsministern
Urho Kekkonen som framhållit att redan vid rådets grundande hade förutsatts
att utrikespolitiska och militärpolitiska frågor, "vilkas upptagande
kan föranleda konflikter", skulle lämnas utanför rådets verksamhetsuppgifter.

Olof Palme berörde också den tekniska utvecklingen och människornas
oro för konsekvenserna av denna. Särskilt pekades på den nya datateknikens
effekter på samhällsutvecklingen med såväl fördelar i form av produktionsökning
som nackdelar i form av arbetslöshet. Eftersom problemen
med datateknikens utveckling är likartade i alla de nordiska länderna,
måste datapolitiken enligt Olof Palme i fortsättningen göras till en viktig
fråga i det nordiska samarbetet.

Statsminister Fälldin uppehöll sig liksom Olof Palme vid de säkerhetspolitiska
frågorna och betonade att det globalt sett framstod som nödvändigare
än någonsin att hitta säkerhetssystem som satte stopp för kapprust -

Redog. 1979/80: 18

ningen och hindrade den militärpolitiska spänningen att övergå i öppna
konflikter.

Såvitt gällde den ekonomiska politiken framhöll statsministern behovet
av nära kontakter mellan de nordiska länderna vid utformningen av den
ekonomiska politiken. Länderna borde gemensamt undersöka vad som
kunde göras för att förbättra de nordiska ländernas internationella konkurrenskraft.
Det industriella och handelspolitiska samarbetet borde också
utvecklas. En vidgad nordisk samhandel och ett vidgat nordiskt industriellt
samarbete utgjorde ett mycket slagkraftigt alternativ till andra internationella
samarbetsformer. Statsministern framhöll intresset inom näringslivet
för nya nordiska samarbetsprojekt. Likaså underströks den nordiska samhandelns
betydelse för de mindre företagen.

Statsministern kom också in på energisamarbetet och framhöll att nya
stora möjligheter hade öppnats genom olje- och gasfyndigheterna i Nordsjön.
Sverige köper redan åtskillig Nordsjö-olja på vanliga handelsvägar.
Det skulle dock vara till stor fördel om man kunde säkra långvariga
leveranser av olja och gas till Sverige. Statsministern ansåg att det fanns
goda möjligheter att förena ett utbyggt ekonomiskt, handels- och industripolitiskt
samarbete med ett vidgat energipolitiskt samarbete. Den svenska
regeringen ville aktivt verka för en sådan utveckling. Med gällande ekonomiska
system var det enligt statsministern självfallet i första hand företagens
egen uppgift att bygga ut ett samarbete över de nordiska gränserna,
men myndigheterna kunde och borde enligt statsministerns mening vara
impulsgivande och pådrivande.

Statsrådet Burenstam Linder uppehöll sig också vid det nordiska ekonomiskt-politiska
samarbetet och särskilt vid Norden som hemmamarknad.
20% av den totala exporten från varje nordiskt land gick f. n. till den
nordiska hemmamarknaden. Handeln utgjorde grunden för de nordiska
ländernas industriutveckling. Ökad handel ökade det teknologiska kunnandet
och kunde bidra till gemensam teknologisk utveckling. Särskilt underströk
statsrådet den nordiska hemmamarknadens särskilda betydelse för
de mindre och medelstora företagen. Det borde undersökas vad som kunde
göras för att ytterligare stimulera den nordiska samhandeln. Inom ramen
för det nordiska samarbetet borde man fortsatt eftersträva att undanröja
institutionella svårigheter och tekniska handelshinder. Vidare pekades på
värdet av nordiska satsningar inom regionalpolitiken. Regioner på ömse
sidor om en gräns kunde ha större förutsättningar att stödja varandra än
angränsande regioner inom ett och samma land. Statsrådet försäkrade att i
Sverige fanns ett stort intresse för att skapa en större nordisk hemmamarknad.

Svante Lundkvist lämnade inledningsvis i sin egenskap av ordförande
för rådets budgetkommitté en rapport om kommitténs arbete. Förslaget till
budget för 1981 uppgick till drygt 160 miljoner. En ökning av budgeten
hade skett gradvis under åren, men varken det samlade beloppet eller den

Redog. 1979/80:18

ökning sorn skett var på något sätt imponerande, framhöll Svante Lundkvist,
som ansåg att trots bekymren för statsfinanserna var de nordiska
länderna ännu inte så fattiga att de inte hade råd att vara ekonomiska.
Budgetkommitténs arbete berörs närmare under punkt 3.1. och i bilaga 2.

Därefter gick Svante Lundkvist över till att tala om de för de nordiska
länderna gemensamma ekonomiska problemen. Han ansåg att genom att
Norden gjordes till hemmamarknad för ländernas industri skulle förutsättningarna
öka för att möta påfrestningarna från konkurrensen med den
industriella utvecklingen i omvärlden. Han hänvisade till en industripolitisk
rapport från de fackliga organisationerna, i vilken understrukits att det
industripolitiska samarbetet i Norden måste ges en mycket hög prioritet
under 1980-talet, om de nordiska ländernas ställning som industrinationer
skulle bibehållas. Om sådana mål eftersträvas som full sysselsättning och
en aktiv regionalpolitik, måste behovet av en mer planerad hushållning
accepteras. För denna måste de nordiska ländernas regeringar var för sig
och tillsammans ta ett större ansvar.

Svante Lundkvist berörde även frågor i anslutning till energiförsörjningen
och menade att de nordiska länderna tillsammans hade tillgångar, som
samordnade och rätt utnyttjade, bildade en god grund för en gynnsam
ekonomisk utveckling. Energifrågorna borde prioriteras i det nordiska
samarbetet.

Statsrådet Wirtén berörde också frågor i anslutning till Norden som
hemmamarknad och åberopade ett uttalande ur en samnordisk rapport. 1
denna konstaterades att export till Norden inte var ett alternativ till export
till andra delar av världen utan en förutsättning för sådan export.

Statsrådet uppehöll sig också vid den teknologiska utvecklingen och
underströk att han inte såg denna utveckling som något hot mot sysselsättningen.
De teknologiska förändringarna var resursskapande. Statsrådet
kom också in på utvecklingen i de nyindustrialiserade länderna och framhöll
att deras expansion inte fick ses som ett hot som måste avvärjas. Det
var i stället en möjlighet som skulle utnyttjas. Ansträngningarna måste
ökas för att finna former för ett skydd för arbetskraften i de fattiga länderna.
Gemensamt nordiskt uppträdande i internationella organ ger tyngd
åt en sådan inställning, varvid statsrådet Wirtén särskilt hänvisade till det
arbete som bedrivs inom ILO.

Vidare berördes arbetstiden. Den grundläggande frågan var om en förkortning
av arbetstiden kunde öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Själv var statsrådet ytterst tveksam till detta men ansåg däremot att
en förkortad arbetstid kunde vara ett mål att sätta upp för att ge en bättre
livskvalitet. Om en hygglig ekonomisk utveckling och hög sysselsättning i
Norden kunde bibehållas, bidrog detta till en bättre internationell utveckling.
Kanske låg den största utmaningen däri, slutade statsrådet sitt inlägg.

Statsrådet Åsling kommenterade det industripolitiska samarbetet och
berörde härvid framför allt de mindre företagen och deras utomordentligt

Redog. 1979/80:18

viktiga roll i den regionala utvecklingen. Av olika forskningsrapporter
kunde konstateras, att det fanns stora likheter mellan de nordiska länderna
i fråga om småföretagspolitiken. Man borde vara uppmärksam på och ta
vara på vad länderna kunde lära sig av varandra beträffande de mindre
företagens utveckling och dessas roll i samhället.

Såvitt gällde samarbetet på energiområdet och dess betydelse för den
industriella utvecklingen nämnde statsrådet, att svenska industridepartementet
planerade att inrätta ett särskilt samrådsorgan mellan berörda
myndigheter och svenska industriföretag med intresse för och engagemang
i ett ökat nordiskt samarbete.

Aven Ingrid Sundberg berörde de energipolitiska och industripolitiska
frågorna och underströk vad gällde samarbetet på detta område, att man
inte fick sky några svårigheter om resultat skulle kunna nås. Som exempel
på framsteg inom energisamarbetet nämndes samarbetet på naturgasområdet
mellan Dansk Olie- og Naturgas A/S och Swedegas AB och det samarbete
som finns mellan Sydkraft i Sverige och de danska kraftproducenternas
organisation Elkraft. Vidare nämndes de nordnorska gas- och oljefyndigheterna
och behovet av att undanröja alla hinder för ett gemensamt
nordiskt projekt på Nordkalotten för att utnyttja dessa fyndigheter.

Ingrid Sundberg kom också in på kärnkraftverket vid Barsebäck och
angreppen mot detta, vilka hon såg som ett hot mot det hittillsvarande
praktiska nordiska samarbetet. Hon underströk att hittills gjorda undersökningar
visade att sannolikheten för en olycka med allvarliga följder för
befolkningen var mycket liten. Hon bemötte även Rune Gustavssons enligt
hennes mening kärnkraftsfientliga inlägg och ansåg att detta måste uppfattas
som skrämselpropaganda inför folkomröstningen eller t.o. m. hotpropaganda.
Slutligen underströks behovet av ett nordiskt samarbete inom
energiforskningen såsom ett av de allra viktigaste forskningsområdena för
nordiskt samarbete.

Som nämnts uppehöll sig Rune Gustavsson vid energifrågorna. Han
berörde riskerna med härdsmältolyckor framför allt i Barsebäck. Riskerna
för en olycka i Barsebäck var stora, inte minst för befolkningen i Köpenhamn
och Malmö. Det borde vara självklart att Barsebäck snarast avvecklades.
På nordiskt plan fanns stora förutsättningar för ett intensifierat
energisamarbete. En nordisk energiplan borde framläggas och en särskild
fond för alternativa energikällor inrättas.

Rune Gustavsson kom i sitt inlägg även in på alkohol- och narkotikamissbruket
i Norden, vilket han såg som ett av de största samhällsproblemen
i Norden. De nordiska länderna borde verka för att man inom FNorganen
tog upp alkoholproblemen, som inte minst i u-länderna kommit att
utgöra ett av de allvarligaste hindren för utveckling.

Rune Gustavssons inlägg föranledde ett livligt replikskifte med Svante
Lundkvist angående Barsebäck.

Lars Werner hade också som en huvudfråga i sitt inlägg energipolitiken

Redog. 1979/80:18

och då närmast kärnkraftsfrågan. Han ansåg att det svenska kärnkraftverket
i Barsebäck, nära granne till Danmark, omedelbart borde stängas. Inte
bara södra Sverige utan också halva Danmarks befolkning hotades av en
olycka i Barsebäck. En viktig insats från Nordiska rådets sida skulle kunna
bli att utforma en nordisk energiplan utan kärnkraft. En särskild fond för
stöd till alternativa energikällor borde också kunna diskuteras. Lars Werner
uttalade en förhoppning om att energipolitiken i fortsättningen gavs en
ökad betydelse inom det nordiska samarbetet.

Lars Werner inledde sitt anförande med att tala om den oro som det
försämrade internationella läget gav anledning till. Han var övertygad om
att en debatt om de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna i rådet skulle
kunna ha en positiv funktion. Det borde skapas en folkrörelse, omfattande
hela Norden, mot rustningsvansinnet, för nedrustning och avspänning.
Norden som en kärnvapenfri zon borde vara en utgångspunkt för att göra
hela Europa fritt från kärnvapen.

Thage G. Peterson utgick i sitt inlägg från betydelsen av ett partipolitiskt
samarbete mellan medlemmarna i rådet. Han kommenterade det programarbete
som utförts mellan de socialdemokratiska partierna i Norden under
senare år. Den senaste arbetarkongressen hade uttalat, att en särskild
kommitté för nordiskt industripolitiskt samarbete borde inrättas. Grunden
för ett sådant arbete måste läggas i partisamarbete över gränserna. En
ökad politisering skulle främja det nordiska samarbetet. 1980-talet skulle
komma att innebära svåra påfrestningar på de nordiska ländernas ekonomier.
Om det inte satsades offensivt i de olika nordiska länderna, utan
industrisektorn fick stagnera skulle det över huvud taget inte finnas nordiska
samarbetsprojekt, ansåg Thage G. Peterson, som också underströk
betydelsen av ny teknik för ländernas ekonomiska tillväxt.

Vidare berördes det regionala samarbetet, särskilt inom Mittnorden.
Projektet var ungefär tre år gammalt och omfattade Sör- och Nord-Tröndelags
fylken i Norge, Jämtlands och Västernorrlands län i Sverige samt
Vasa län i Finland.

Även Rolf Sellgren uppehöll sig i sitt inlägg vid Mittnordensamarbetet,
som under 1980 skulle komma att organiseras som en del av det gränsregionala
samarbetet under Nordiska ministerrådet. Här nämndes bl. a. en
tvärgående flyglinje över Mittnorden som skulle invigas i april 1980. Som
uppföljning av Mittnordenutställningen i Trondheim 1978 pekades på flera
industriprojekt inom olika branscher bl. a. inom den träbearbetande industrin.
Vidare planerades en satsning på turistområdet och inom utbildningssektorn.
Mittnordensamarbetet hade tillkommit tack vare finansiering
via kommunala och landstjngskommunala medel. Rolf Sellgren framhöll
att Mittnorden torde utgöra ett av de framgångsrikaste exemplen på
interregionalt samarbete. Detta samarbete hade på ett år givit sådana
resultat som på andra gränsregionala samarbetshåll ännu inte uppnåtts
trots mångårig verksamhet. Initiativ av detta slag borde uppmuntras av
Nordiska rådet.

Redog. 1979/80: 18

Karin Söder, nordisk samarbetsminister i den svenska regeringen, gav
en redogörelse för det nordiska samarbetets utveckling under 1970-talet.
Samarbetet kunde betecknas som unikt i världen. Inte någon annanstans
hade ett samarbete mellan suveräna stater utvecklats på område efter
område på det naturliga och informella sätt som skett i Norden. Samarbetet
hade under 1970-talet utbyggts till nya områden som miljövård, regionalpolitik,
arbetsmiljö, jämställdhet och konsumentpolitik. Statsrådet pekade
också på de nordiska institutionernas verksamhet. Bl. a. nämndes
investeringsbanken och industrifonden. Vidare framhöll fru Söder den
omfattande projektverksamheten, bestående av framför allt utredningar,
forskningsuppdrag, seminarier och kontaktmöten. Med glädje konstaterades
att projektverksamheten hade börjat resultera i gemensamma konkreta
insatser på olika områden t. ex. satsningar på gemensam specialistutbildning
av olika yrkesgrupper, gemensamma dokumentationscentraler, en
särskild handelskonsult på Nordkalotten, gemensamma bokningssystem
på turistsidan.

Statsrådet konstaterade att den allmänna budgeten för det nordiska
samarbetet hade vuxit från 5 miljoner Nkr. 1974 till 93 miljoner 1980. Även
om dessa siffror visade på en kraftig tillväxt utgjorde de nordiska budgetarna
i realiteten för närvarande mindre än 1/2 promille av de nationella
budgetarna. De nordiska budgetarna skulle i framtiden bli ett allt betydelsefullare
instrument för att prioritera samarbetsutvecklingen på olika områden.
Härvid nämndes områden som energipolitik, industripolitik, regionalpolitik,
arbetsmiljöfrågor och forskning.

I det fortsatta arbetet var det synnerligen viktigt att överbrygga de
språkbarriärer som för närvarande finns mellan de nordiska länderna.

Vidare berördes samarbetet inom industri-, handels- och energipolitik.
Människorna måste vara beredda att möta den snabba teknologiska utvecklingen
och utnyttja denna på ett positivt sätt. Härvid pekades bl. a. på
datateknikens möjligheter och faror. Statsrådet slutade sitt anförande med
att konstatera, att årets session hade präglats av en påfallande stark vilja
att driva det nordiska samarbetet vidare, något som utgjorde en stark
stimulans för Nordiska ministerrådet i dess fortsatta arbete.

Allan Hernelius inledde sitt anförande med att tala om det nordiska
lagstiftningssamarbetet och behovet av att inför 1980-talet analysera dess
förutsättningar, inriktning och målsättning. Allan Hernelius underströk det
nordiska lagstiftningssamarbetets betydelse ur internationell aspekt och
det stora inflytande de nordiska länderna hittills hade haft på internationell
lagstiftning. De synpunkter var väl värda att beakta som framförts i generaldebatten
om att i lagförslag redovisa hur det nordiska samarbetet i det
särskilda fallet hade bedrivits.

Allan Hernelius kom också in på det industriellt-ekonomiska samarbetet
och underströk behovet av en samverkan mellan statsmakterna och det
enskilda näringslivet, en samverkan som kunde ge resultat. Slutligen be -

Redog. 1979/80:18

rördes det nordiska TV-samarbetet. De nordiska länderna hade inte råd att
missa det tillfälle som en nordisk TV-satellit gav till en fördjupad nordism.

Allan Hernelius’ inlägg följdes av replik från juridiska utskottets ordförande,
som vände sig mot vissa kritiska formuleringar om lagsamarbetet i
anförandet.

Statsrådet Jan-Erik Wikström uppehöll sig i första hand vid NORDSAT
och framhöll att besluten om en gemensam nordisk radio- och TV-satellit
måste tas mot bakgrund av den internationella kulturpåverkan. Televisionen
har accepterats som medium och i stället för att se den som ett
nödvändigt ont bör man utnyttja de positiva möjligheter som TV har bl. a.
som kulturförmedlare. Genom NORDSAT kan gemenskapen och samhörigheten
i Norden stärkas, grannspråksförståelsen ökas och likaså kännedomen
om varandras samhällen.

Statsrådet kommenterade också morgondagens kommunikationsteknologi
såsom videogram, datavision, teledata m. m. Tiden var inne för en
gemensam nordisk satsning inför den nya informationsteknologin.

Den nordiska språkgemenskapens stora betydelse i det nordiska samarbetet
har uppmärksammats av ministerrådet och bl. a. resulterat i kulturoch
undervisningsministrarnas beslut om att stärka grannspråksundervisningens
ställning på lågstadiet i alla ländernas skolsystem, inrättandet av
det nordiska språksekretariatet i Oslo och språk- och informationscentret i
Helsingfors. Statsrådet Wikström erinrade i detta sammanhang om Föreningen
Nordens val av 1980 som nordiskt språkår.

En balans mellan kontinuitet och förnyelse i det nordiska kultursamarbetet
borde ständigt eftersträvas. Härvid pekade statsrådet på en nyligen
framlagd rapport om en utvärdering av det nordiska kultursamarbetet
under 1970-talet. Denna skulle utgöra underlag för en dialog mellan parlamentariker
och regeringsrepresentanter. Ur denna dialog skulle en stor del
av förnyelsen i det nordiska kultursamarbetet kunna komma.

Arne Gadd redogjorde för samhällsutvecklingen under efterkrigstiden.
Den ekonomiska tillväxten hade varit god och fortsatt år från år. Den höjda
materiella standarden hade i stor omfattning använts för att höja livskvaliteten.
En stagnation i välfärdsutvecklingen hade emellertid inträtt. Människorna
hade fastnat i pessimism. Ekonomisk tillväxt ansågs ofta vara ett
suspekt begrepp. En ändring måste komma till stånd och här hade politikerna
ett stort ansvar. Den industriella utvecklingen måste stödjas. I detta
sammanhang kom Arne Gadd in på datateknikens användning. Datorerna
med sina revolutionerande egenskaper fanns, något som måste accepteras
och användas på människornas villkor.

För att stimulera en välfärdsutveckling krävdes nytt kunnande och nya
färdigheter. En medveten och genomtänkt forskningspolitik var nödvändig
bl. a. inom medicinsk, industriell, samhällsvetenskaplig och humanistisk
forskning. De nordiska länderna skulle här kunna genomföra viktiga insatser.
Arne Gadd nämnde att medlemmar inom de socialdemokratiska par -

Redog. 1979/80:18

tierna i Nordiska rådet hade väckt ett medlemsförslag sorn rörde ett
utvidgat samarbete inom forskningens och den tekniska utvecklingens
område.

Statsrådet Karl Boo uppehöll sig vid den kommunala självstyrelsen och
dess utveckling i Sverige. Därutöver berördes det samarbete i Norden som
vuxit fram på kommunalt plan. dels gränskommunalt samarbete och dels
samarbete inom större gränsregioner. Inom ramen för det nordiska samarbetet
borde man diskutera den kommunala självstyrelsens roll i respektive
länder, den kommunala demokratins problem, samhällsförvaltningens
byråkratisering och interkommunalt samarbete.

2.2 Saker förberedda av juridiska utskottet

2.2.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till juridiska utskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar det
nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet, samarbete på lagstiftningens
område, multinationella företag och rådets organisation.

Utskottet uppehöll sig i sitt betänkande över berättelsen liksom tidigare
år vid det för det nordiska lagstiftningssamarbetet helt centrala lagstiftningsprogrammet.
Utskottet hade, mot bakgrund av den kritik som från
vissa håll riktats mot arbetet med detta, under året företagit en genomgång
av programmet. Härvid hade utskottet inte funnit skäl att föreslå väsentliga
omläggningar eller ingrepp i samarbetet på lagstiftningens område.
Utskottet avsåg emellertid att fortsätta sina diskussioner med de nordiska
justitieministrarna om den vidare utvecklingen av lagstiftningsprogrammet
och lagstiftningssamarbetet i övrigt. Utskottet återkom till sin tidigare
hemställan till ministerrådet om att arbetet med frågan om ekonomiska
problem i samband med sammanboende utan äktenskap snarast avslutades,
så att möjligheterna för nordisk rättslikhet för denna del av familjerätten
kan bli grundligt diskuterad innan lagstiftningsinitiativ tas. Utskottet
hemställde vidare att ministerrådet skulle fortsätta arbetet med harmoniseringen
av ländernas äktenskapslagstiftning samt rörande handelsagenter,
produktansvar, miljöskador och straffrättsliga reaktionssystem efter de
riktlinjer som utskottet gav i sitt betänkande över ministerrådsberättelsen
till den 27:e sessionen.

Vid möte med justitieministrarna hade utskottet skarpt kritiserat att
ändringar företagits i den nordiska passkontrollöverenskommelsen utan att
Nordiska rådet först hörts. Justitieministrarna hade beklagat att de på
grund av tidsbrist inte hunnit ta kontakt med utskottet i detta ärenden.

Utskottet noterade att likartade lagar om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden
antagits i Danmark, Finland, Island och Sverige och att
ett lagförslag förväntades i Norge. Det noterades också att frågan om
föräldraansvar är föremål för överväganden i de nordiska länderna. Ut -

Redog. 1979/80:18

skottet hemställde att ministerrådet skulle överväga om det fanns behov av
ändrade regler på detta område mot bakgrund av det växande antalet
skilsmässor och det stigande antal barn som föds utom äktenskapet.

Vidare konstaterades att det i den närmaste framtiden kan förväntas ny
lagstiftning om olika former av köpavtal i de nordiska länderna. Mot
bakgrund härav ansåg utskottet att ministerrådet borde ta initiativ till en
koordinering av det pågående reformarbetet beträffande köplagstiftningen
med syfte att i möjligaste utsträckning trygga den nordiska rättslikheten.
Ministerrådet skulle underrätta rådet till nästa session om resultaten av sitt
arbete.

Mot bakgrund bl. a. av att det i Sverige framlagts förslag till en särskild
konsumentförsäkringslag noterade utskottet att den nordiska rättslikheten
i ländernas försäkringsavtalslagar härigenom skulle upphöra. Utskottet
beklagade detta och ansåg att, eftersom det också i de övriga nordiska
länderna pågår överväganden om konsumentförsäkring, en gemensam nordisk
lösning borde ha uppnåtts innan lagförslaget framlades. Ministerrådet
borde överväga på vilket sätt den nordiska rättslikheten på försäkringsavtalslagstiftningens
område kunde skapas på nytt. Utskottet uppehöll sig
också vid konsumentlagstiftningen och noterade att kommittéarbeten pågår
i de nordiska länderna såvitt gäller konsumenttjänster. Lagförslagen på
detta område borde harmoniseras och framläggas såvitt möjligt samtidigt.

Beträffande samarbetet kring datafrågorna framhöll utskottet att det
nordiska samarbetet borde utbyggas och att rådet borde ges fortlöpande
information från mötena mellan datainspektionerna i Danmark, Norge och
Sverige.

Utskottet beklagade att ministerrådet inte inför sessionen gjort någon
värdering av den framlagda rapporten om de multinationella företagens roll
i de nordiska ländernas ekonomi. Utskottet hemställde därför att ministerrådet
avslutar sina överväganden i så god tid före 29:e sessionen att
berörda utskott i rådet ges tillfälle att företa en grundlig bearbetning av
materialet till denna session.

Utskottets betänkande föranledde en livlig debatt i plenarförsamlingen
om bl. a. lagstiftningssamarbetet. Statsrådet Winberg deltog i denna och
uppehöll sig i sitt anförande om det nordiska lagstiftningssamarbetes betydelse
för att utveckla en nordisk hemmamarknad. Statsrådet förklarade sig
också beredd att följa ett förslag som framlagts av utskottets ordförande
om att i lagförslag ange på vilket sätt nordiskt samarbete skett.

Rådet antog utskottets förslag till yttrande (nr 3) med 58 röster mot 2. 5
medlemmar avstod från att rösta.

2.2.2 De mänskliga rättigheterna

1 ett medlemsförslag om upplysning och forskning om de mänskliga
rättigheterna, väckt av bl. a. dåvarande rådsmedlemmen Erik Adamsson
och Sture Palm, hade hemställts, att rådet skulle rekommendera minister -

Redog. 1979/80:18

rådet att undersöka möjligheterna för att på samnordisk basis koordinera
och intensifiera forskning och undervisning i samt spridning av kunskaperna
i och arbetet med att utveckla de mänskliga rättigheterna. Vidare skulle
undersökas möjligheterna för att upprätta eller främja upprättande av och
verksamheten vid ett nordiskt samarbetsorgan för att genomföra detta
syfte.

Utskottet ansåg det viktigt att de nordiska ländernas ställning som
föregångsländer i det internationella arbetet beträffande skyddet av de
mänskliga rättigheterna befästes och vidareutvecklades. Mot bakgrund av
remissuttalandena fann utskottet det väl motiverat att det nordiska politiska
samarbetet utvidgades med en gemensam nordisk insats på forsknings-
och undervisningsområdet. Beträffande formerna för samarbetet
stannade utskottet för att föreslå att arbetet inledningsvis borde kunna
skötas genom att fasta kontakter skapades mellan personer, läroanstalter,
undervisningsinstitutioner, upplysningsförbund och folkrörelser som arbetar
med frågor kring de mänskliga rättigheterna. Utskottet underströk
betydelsen av att det undersöktes i vilken omfattning arbetet kunde knytas
till och draga nytta av det redan etablerade samarbetet på bredare internationellt
plan, bl. a. inom UNESCO och FN.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till ministerrådet
att 1) undersöka möjligheterna för att på gemensam nordisk basis
och genom utnyttjande i vidaste möjliga utsträckning av befintliga nationella
och internationella organisationer och kommittéer koordinera och
intensifiera forskning och undervisning i samt spridning av kunskaperna
om och arbetet för att utveckla de mänskliga rättigheterna och 2) undersöka
behovet av ett nordiskt samarbetsorgan på området. Rekommendationen
antogs med 55 röster mot 2.

2.2.3 Utländskt stöd till politiska partier

Konservativa medlemmmar i rådet bl. a. Ingrid Sundberg och dåvarande
rådsmedlemmen Håkan Winberg hade i ett medlemsförslag hemställt att
rådet skulle rekommendera ministerrådet att undersöka möjligheterna att
införa förbud för politiska partier att mottaga utländskt stöd.

Utskottet noterade av remissuttalandena att det fanns ett generellt motstånd
mot införande av ett förbud av föreslagen art och att det inte heller
fanns något behov av ett förbud. Ett förbud kunde föra till stora problem
avseende avgränsning och kontroll. Medlemsförslaget avsåg inte införande
av ett sådant förbud utan en undersökning av möjligheterna för detta.
Utskottet ansåg mot bakgrund av bl. a. remissuttalandena inte heller att en
undersökning skulle kunna visa på sådana förhållanden som gör det politiskt
möjligt att införa ett förbud. Utskottet föreslog därför att medlemsförslaget
inte skulle föranleda några åtgärder.

En dansk och en finländsk medlem i utskottet hade reserverat sig mot
beslutet och föreslagit en undersökning i enlighet med förslaget.

Redog. 1979/80:18

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att inte företa sig något
med anledning av medlemsförslaget. Utskottets förslag godkändes med 42
röster mot 17 (däribland Ulla Ekelund, Allan Hernelius, Bertil Jonasson,
Elver Jonsson, Gunnel Jonäng, Per Petersson, Gabriel Romanus, Ingrid
Sundberg).

2.2.4 Mut- och bestickningsbrott

Utskottet föreslog att rådet inte skulle företa sig något med anledning av
ett medlemsförslag, väckt av dåvarande rådsmedlemmen Erik Adamsson,
om enhetliga nordiska regler om mut- och bestickningsbrott. 1 medlemsförslaget
hade hemställts om en rekommendation till ministerrådet att
undersöka förutsättningarna för att förenhetliga de nordiska ländernas
regler om mut- och bestickningsbrott.

Utskottet konstaterade av remissmaterialet att reglerna i de olika nordiska
länderna är olika formulerade och placerade i olika sammanhang i
lagstiftningen men att de innehållsmässigt inte uppvisar större skillnader.
Det fanns inte anledning att anta att korruption förövad i ett land -antingen sådan ägde rum inom den offentliga eller privata sektorn -bedömdes olika från land till land. Utskottet fann vidare av remissuttalandena
att det i de övriga nordiska länderna inte ansågs finnas något behov
av att införa en ordning svarande till den svenska eller i övrigt någto behov
av en ändring av gällande regler. I medlemsförslaget hänvisades nämligen
till att det i Sverige den 1 januari 1978 hade genomförts en samordning av
bestämmelserna om mut- och bestickningsbrott. Utskottet framhöll att ett
samarbete förekom på internationellt plan med syfte att förhindra korruption
i internationella affärssammanhang. Utskottet ansåg att ett nordiskt
lagstiftningsinitiativ borde avvakta resultatet av det internationella samarbetet.

Lennart Andersson och Lars Werner hade reserverat sig mot utskottets
beslut och föreslagit en rekommendation om en undersökning i enlighet
med medlemsförslaget.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag. Utskottets förslag godkändes
med 42 röster mot 18 (däribland Lennart Andersson, Arne Gadd,
Doris Håvik, Essen Lindahl, Grethe Lundblad, Svante Lundkvist, Thage
G. Peterson, Gabriel Romanus, Rolf Sellgren). 1 medlem avstod från att
rösta.

2.2.5 Amatörboxning

Essen Lindahl och dåvarande rådsmedlemmen Sven Mellqvist hade i ett
medlemsförslag hemställt om en rekommendation till ministerrådet att
vidta åtgärder för att enhetliga säkerhetsföreskrifter för amatorboxning
införs i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Utskottet noterade av de medicinska remissutlåtandena att det i stort
sett enstämmigt från läkarnas sida förordades att boxningen skulle förbju -

Redog. 1979/80:18

das helt och hållet på samma sätt som gjorts i Island. Utskottet ville dock
inte ta ett sådant drastiskt steg som att förbjuda boxningen generellt.
Behov av ytterligare säkerhetsföreskrifter för amatörboxning ansågs föreligga.
Bl. a. borde finnas en nedre åldersgräns, som utskottet i enlighet med
medicinska uttalanden principiellt menade borde vara 17 år. Med hänsyn
till skillnaderna mellan de existerande åldersgränserna ansåg utskottet
emellertid att denna åldersgräns kunde nås först på längre sikt. Utskottet
förordade därför i en första omgång en nedre åldersgräns på 15 år. Ytterligare
säkerhetsföreskrifter skulle kunna betyda begränsade möjligheter för
deltagande i internationella tävlingar. Med hänsyn härtill fann utskottet det
särskilt viktigt att de nordiska länderna genomförde enhetliga säkerhetsföreskrifter,
så att möjligheterna för tävlingar över de nordiska landgränserna
inte skulle uteslutas.

Till utskottets betänkande hade ett särskilt yttrande gjorts av den isländska
utskottsmedlemmen, som inte anslöt sig till utskottets förslag, mot
bakgrund av att boxning är helt förbjuden i Island.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 12) i enlighet
med medlemsförslaget. Rekommendationen antogs med 53 röster mot 8
(däribland Karl-Erik Häll, Elver Jonsson, Gabriel Romanus, Ingrid Sundberg).
9 medlemmar avstod från att rösta (däribland Ulla Ekelund, Bertil
Jonasson, Gunnel Jonäng, Lars Werner).

Utskottets betänkande och förslag till rekommendation föranledde debatt
i plenarförsamlingen mellan Gabriel Romanus och utskottets förman.
Romanus erinrade om att Sveriges riksdag 1978 uttalat att en åldersgräns
på 17 år fortsatt skulle gälla, även om detta innebar skillnad gentemot
övriga nordiska länder. Romanus ifrågasatte hur detta beslut rimmade med
utskottets förslag om enhetliga nordiska regler.

2.2.6 Självständig representation i Nordiska rådet

Utskottet hade till behandling två förslag om självständig representation
i rådet, ett medlemsförslag om färöiskt medlemskap och ett regeringsförslag,
väckt av Danmarks regering, om färöisk och grönländsk representation.

Medlemsförslaget resulterade i ett förslag från utskottet, att rådet inte
skulle företa sig något i ärendet. I medlemsförslaget hemställdes att rådet
skulle rekommendera presidiet att utarbeta och förelägg» rådet förslag om
sådana ändringar i avtalen om Nordiska rådet att Färöarna blev självständig
medlem av rådet likställd med de övriga. Utskottet noterade liksom det
tidigare gjort vid behandling av samma fråga, att det nordiska samarbetet
på politiskt plan borde föregå mellan suveräna staters folkförsamlingar och
regeringar. Utskottet underströk att Föröarna och Åland borde beredas
tillfälle att i största möjliga utsträckning deltaga i samarbetet inom Nordiska
rådet även om hinder fanns f. n. för att uppta Åland och Färöarna som
självständiga medlemmar i rådet. Mot bakgrund av att Grönlands repre -

Redog. 1979/80:18

sentation i rådet även torde aktualiseras inom en snar framtid, uttalde
utskottet en förhoppning om att det skulle framläggas förslag om en lösning
på hur Grönlands anknytning till rådet skulle ske. Lars Werner och en
dansk medlem hade reserverat sig mot beslutet och föreslagit en utredning
om möjligheterna för självständig representation i rådet av Färöarna och -om det grönländska landsrådet så önskar - av Grönland.

Sedan utskottet hade avgivit detta betänkande, mottog utskottet regeringsförslaget,
som syftar till en undersökning hur Färöarna och Grönland
kan erhålla självständig representation i Nordiska rådet.

På förslag av utskottet återremitterade rådet medlemsförslaget till utskottet
för förnyad behandling tillsammans med regeringsförslaget, som
utskottet inte fann möjlighet att slutgiltigt behandla under den 28:e sessionen.

2.2.7 Felparkeringsavgifter

Rolf Sellgren hade i ett medlemsförslag om indrivning av felparkeringsavgifter
i annat nordiskt land hemställt, att rådet skulle rekommendera
ministerrådet att undersöka möjligheterna till indrivning i ett nordiskt land
av felparkeringsavgifter som påförts i annat nordiskt land.

Utskottet delade förslagsställarens uppfattning om att den starkt ökade
internordiska biltrafiken vållar stora problem, särskilt i gränsområdena
vad avser möjligheten att indriva felparkeringsavgifter. Även om en ordning
med indrivning av sådana avgifter i annat nordiskt land skulle vara
synnerligen administrations- och omkostnadskrävande, ansåg utskottet att
frågan borde undersökas närmare bl. a. mot bakgrund av de olägenheter
som nuvarande förhållande orsakade. Utskottet underströk betydelsen av
att de administrativa och ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna
indrivningsordningen undersöktes.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) till ministerrådet
att undersöka möjligheterna för att parkeringsavgift påförd i ett
nordiskt land kan indrivas i ett annat nordiskt land samt utreda de administrativa
och ekonomiska konsekvenserna av en sådan indrivningsordning.
Rekommendationen antogs med 58 röster. 2 medlemmar avstod från att
rösta.

2.2.8 Patentsamarbete

På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del anse rekommendationen
nr 11/1973 angående patentsamarbete slutbehandlad. Utskottet delade de
nordiska justitieministrarnas uppfattning om att den revision av de nordiska
ländernas patentlagar som ägt rum under ett antal år, inte väsentligen
hade inneburit någon förändring av rättslikheten på patentområdet. Utskottet
noterade dock att viss skillnad fanns mellan länderna såvitt gällde
produktpatent på livs- och läkemedel. Denna fråga kunde vid behov på
nytt tas upp i rådet.

2 Riksdagen 1979/80. 2 sami. Nr 18

Redog. 1979/80:18

2.2.9 Nordiska passkontrollöverenskommelsen

1 anslutning till meddelandet om rekommendation nr 10/1973 angående
samordnad utlänningslagstiftning och utlänningspolitik ställde Grethe
Lundblad fråga till ministerrådet om vilka skäl som föranledde beslutet den
27 juli 1979 om införande av passkontroll och vilka möjligheter som fanns
att upphäva beslutet. Statsrådet Karin Andersson framhöll i sitt svar att
beslutet orsakats av den omfattande illegala invandringen till Sverige av
assyrier från Turkiet. Beslutet medför möjlighet för ett nordiskt land att
under en tid av 6 månader införa reguljär passkontroll. Vidare andförde
statsrådet att möjligheten till reguljär passkontroll ännu inte utnyttjats och
att så skulle ske först om detta blev oundgängligen nödvändigt. Betydelsen
av att en effektiv inresekontroll sker vid de nordiska yttergränserna underströks.
Grethe Lundblad framhöll i sin replik med skärpa att passfriheten
var ett grundläggande element i det nordiska samarbetet. Inskränkningar i
denna kunde befaras innebära början till en upplösning av den fria nordiska
arbetsmarkanden.

2.2.10 Ytterligare fråga

Fråga ställdes också i anslutning till meddelande om rekommendation nr
17/1976 angående utökat nordiskt samarbete i det offentliga utredningsväsendet.

2.3 Saker förberedda av kulturutskottet

2.3.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till kulturutskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C I), som behandlar det
nordiska samarbetet — ministerrådets verksamhet och kulturellt samarbete.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse framförde kulturutskottet
synpunkter förutom på själva berättelsen, även på de med anledning av
fjolårets yttranden vidtagna åtgärderna från ministerrådets sida. Utskottet
noterade med tillfredsställelse att utvärderingen av det nordiska kultursamarbetet
1972—78 avslutats och förelåg som en bilaga till ministerrådsberättelsen.
Utskottet hade för avsikt att vid en senare tidpunkt framlägga
synpunkter på rapporten. Utskottet uppehöll sig vid den nordiska utredningsverksamheten
och framhöll att en bättre nationell uppföljning av
nordiska utredningsförslag borde eftersträvas. Utredningsverksamhetens
omfång borde också värderas kritiskt. Beträffande den nordiska examensgiltigheten
anförde utskottet att det väsentligaste när det gällde informationen
om den högre utbildningen i Norden var att utarbeta en studie över
jämförbarheten mellan olika nordiska examina.

Redog. 1979/80:18

Såvitt gällde själva ministerrådsberättelsen ansåg utskottet att utvecklingen
av kulturbudgeten under åren 1979-80 måste betraktas som blygsam.
Den nordiska kulturbudgeten för 1981 borde ges en ram som bättre än
hittills uttryckte de nordiska ländernas vilja att bygga ut samarbetet. Utskottet
noterade att nordiskt lärår- och elevutbyte under 1979 organiserats
som en försöksverksamhet för viken anslagits 250000 danska kronor ur
dispositionsmedlen. Intresset för verksamheten hade varit stort och ansökningssumman
hade överstigit 1 miljon danska kronor. Utskottet ansåg att
de anslagna medlen var alltför blygsamma. Målet borde vara att skapa
fasta ordningar för nordiskt lärår- och elevutbyte. Utskottet uppmärksammade
också frågan om nordiska yttranden över nationella reformplaner på
utbildningens område. Utskottet fann det viktigt att de andra nordiska
länderna fick tillfälle att yttra sig när något nordiskt land avsåg att genomföra
reformer av väsentlig betydelse på något av kulturavtalets områden.

På initiativ av statsministrarna hade ministerrådet låtit utarbeta en rapport
om ökat nordiskt forskningssamarbete. Kulturutskottet pekade på att
rapporten innehöll uppgifter som visade att det nordiska forskningssamarbetet
var av väsentligt mindre omfång än de nordiska ländernas deltagande
i internationellt forskningssamarbete, uppgifter som utskottet fann mycket
nedslående. Utskottet ansåg att rådet i god tid före 29:e sessionen borde
tillställas slutrapporten så att möjlighet ges till en grundlig behandling av
rapporten. Utskottet uppehöll sig också vid det nordiska filmsamarbetet
och noterade att kulturavtalets organ låtit utreda frågan om filmdistributionen
i Norden. Utskottet, som underströk betydelsen av ett nordiskt
filmdistributionssamarbete, ansåg att konkret förslag till distributionen av
nordisk film inom Norden snarast borde framläggas. Slutligen uppmärksammade
utskottet det nordiska ungdomssamarbetet, som utskottt konsekvent
stött under åren. Motiven härför var desamma som för stödet till
lärår- och elevutbytet, nämligen att hos ungdomen så tidigt som möjligt
utveckla kunskaperna om och känslan för de nordiska länderna och den
nordiska gemenskapen. Utskottet ansåg att det nordiska ungdomssamarbetet
borde utvecklas ytterligare.

Rådet antog förslaget till yttrande (nr 1) med 61 röster.

2.3.2 Utbildningssamarbete

Utskottet föreslog att rådet inte skulle företa sig något med anledning av
ett medlemsförslag om en nordisk idrottsfolkhögskola i Br0nderslev.

I medlemsförslaget, väckt av bl. a. dåvarande rådsmedlemmen Per Olof
Sundman, hade hemställts att ministerrådet skulle undersöka möjligheterna
för att en eventuell idrottsfolkhögskola i Brönderslev också skulle
komma att fungera som en nordisk idrottsfolkhögskola. Av remissbehandlingen
framgick att det saknades motiverade önskemål eller behov av en
nordisk folkhögskola med särskild inriktning på idrott. Kulturutskottet
ansåg därför inte att det fanps skäl till ytterligare utredning utöver den som

Redog. 1979/80: 18

redan företagits i och med remissbehandlingen av förslaget. Utskottet
framhöll dock att de särskilda nordiska folkhögskolorna hade en stor
betydelse när det gällde att stärka den nordiska kulturgemenskapen. Av
stor betydelse var även det förhållandet att folkhögskolorna i de nordiska
länderna av tradition rekryterat och rekryterade elever i grannländerna.
Utskottet uttalade önskvärdheten av att lärår- och elevutväxlingen mellan
folkhögskolorna i Norden intensifierades genom förbättrade stipendiemöjligheter
och nya bidragsformer.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att inte företa sig något i
anledning av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag om skeppstekniskt och skeppsekonomiskt utbildningssamarbete,
väckt av bl. a. Rolf Sellgren, hade hemställts, att rådet
rekommenderade Nordiska ministerrådet att i samråd med berörda organisationer
vidtaga åtgärder för att ge samarbetet på den skeppstekniska och
skeppsekonomiska utbildningens område i de nordiska länderna en fast
organisation och en permanent finansiering.

Utskottet framförde i sitt betänkande att det fanns klara motiv för att
bygga ut det hittills relativt blygsamma nordiska samarbetet kring utbildningen
för olika personalkategorier inom skeppsbyggnads- och rederinäringen
i Norden. Utbildningen skulle i första hand avse fort- och vidareutbildning
och grundutbildning på mera specificerade delområden. Utskottet
ansåg att genom utbildningssamarbetet gavs möjlighet att upprätthålla och
i bästa fall förbättra de nordiska ländernas konkurrenskraft inom skeppsbyggnad
och sjöfart. Samarbetet skulle kunna ge varvsfolk, rederifolk och
ombordanställda tillfälle till utbildning på högsta möjliga nivå internationellt
sett. Genom samarbetet kunde ett brett kursutbud möjliggöras, ett
tillräckligt stort antal deltagare garanteras och möjligheterna öka för att till
kurserna knyta de mest kvalificerade lärarkrafterna. Kulturutskottet tog
inte ställning till organisationsformen för utbildningssamarbetet. Förslagsställarnas
tanke på en fast organisation i form av en nordisk federation fick
mycket litet stöd bland remissorganen. Utskottet ansåg därför att den
föreslagna utredningen fick ta ställning till organisationsformen. Förebilder
fanns bl. a. hos Nordiskt skeppstekniskt möte, Nordplan och Nordisk
federation för medicinsk undervisning.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 1) till ministerrådet
att utreda möjligheterna till och fastställa formerna för ett intensifierat
samarbete på den skeppstekniska och skeppsekonomiska utbildningens
område i de nordiska länderna. Rekommendationen antogs med 51
röster mot 1.

Ett medlemsförslag om gemensamt ansvar för utlandsskolor hade
väckts av bl. a. Ingrid Sundberg och dåvarande rådsmedlemmen Per Olof
Sundman. Syftet med medlemsförslaget var att ge barn från samtliga
nordiska länder rätt och möjlighet till undervisning på samma villkor i
utlandsskolor oavsett vilket nordiskt land som drev skolan i fråga, samti -

Redog. 1979/80:18

digt som skolornas fortbestånd kunde tryggas. De nordiska länderna borde
därför ta på sig ett gemensamt ansvar för utlandsskolornas verksamhet.

Kulturutskottet framförde i sitt betänkande att, om medlemsförslagets
intentioner kunde förverkligas, skulle grundförutsättningarna för att driva
utlandsskolor förbättras avsevärt genom att skolornas hela elevunderlag
gav rätt till statsbidrag. Skolorna skulle utgöra ett reellt alternativ för de
utlandsstationerade när det gällde att välja mellan att placera barnen i
internationell, eventuellt nationell skola på orten, eller i en skola från ett
nordiskt grannland. Utskottet konstaterade, att skulle ett utvidgat tillträde
till de nordiska ländernas utlandsskolor åstadkommas, måste ett antal
problem av juridisk, administrativ och pedagogisk art lösas. Problemen
hade uppmärksammats av Norges och Sveriges undervisningsministrar,
som beslutat om bilateralt samarbete om skolundervisningen utomlands.
Utskottet framhöll här att det hade varit fördelaktigt att redan från början
sträva till en nordisk lösning på utlandsskolornas problem, i stället för att
lösa denna fråga bilateralt.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av utskottets norska
medlemmar som inte önskade ansluta sig till betänkandet i vad där sägs om
den bilaterala överenskommelsen mellan de norska och svenska undervisningsmyndigheterna.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 2) till de
nordiska regeringarna att skyndsamt uppta förhandlingar om utvidgning av
tillträdet till de nordiska ländernas utlandsskolor, så att det mot kostnadstäckning
gäller barn från samtliga nordiska länder. Rekommendationen antogs
med 60 röster mot 1.

Av meddelandet om rekommendation nr 7/1969 angående skol- och
studentbetygs jämförbarhet framgick att det i allmänhet, såväl vad gällde
grundskola och gymnasieskola som fortsatt utbildning, var möjligt att
inleda eller fortsätta utbildning i annat nordiskt land än hemlandet på basis
av betyg från det egna landet. Utskottet konstaterade att syftet med
rekommendationen uppnåtts, utan att de i rekommendationen efterlysta
tillämpbara evalueringsnormerna hade behövt utarbetas. På förslag av
utskottet beslöt rådet för sin del därför anse rekommendationen slutbehandlad.

Vid behandlingen av meddelandet om rekommendation nr 9/1970 angående
material till undervisnig i radio och TV framgick att rättsliga och
organisatoriska problem var knutna till frågan om ett organiserat utbyte av
och samarbete kring audiovisuella hjälpmedel i Norden. Dessa problem
hade utretts av en arbetsgrupp, som beräknades avge sin rapport i början
av 1980. Vidare framgick att ett läromedel för döva barn, videokassettbandet
"Biets värld", producerats som ett försöksobjekt inom ramen för det
nordiska skolsamarbetet. Avsikten var att denna produktion skulle användas
som modell för ett mera regelbundet samarbete för att åstadkomma
liknande material. Formerna för ett sådant samarbete skulle diskuteras vid

Redog. 1979/80: 18

en konferens för producenter från skol-TV, till vilken Nordiska kulturfonden
beviljat medel. Utskottet uttryckte förhoppningen att ett regelbundet
samarbete kring materialproduktion skulle kunna utvecklas på basis av
denna modell. Utskottet ansåg vidare att det var angeläget att producenterna
inom skolradio- och TV i Norden uppmuntrades till fortsatt samarbete.
Utskottet fann att syftet med rekommendationen kunnat förverkligas.
På förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse rekommendationen
slutbehandlad.

På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del anse rekommendation nr
13/1970 angående nordiska skol- och studentbetygs giltighet slutbehandlad.

Av meddelandet framgick att det på nordiskt plan i praktiken inte förelåg
några svårigheter för en elev att intas i grundskola eller gymnasieskola i
annat nordiskt land än hemlandet. Det framgick vidare att problemen
beträffande fortsatt utbildning efter gymnasieskolan var begränsade och
inte direkt knutna till betygsgiltigheten. Vid ansökan till spärrade utbildningslinjer
konkurrerade nordiska studenter på lika villkor med studenter
från ifrågavarande land och intogs i speciella kvoter avsedda för utländska
och nordiska studenter. Vad slutligen gällde rekommendationens punkt
om ett förenhetligande av beviljandet av studiesociala förmåner anfördes
att det sedan 1975 fanns gemensamma nordiska regler för stöd till nordiska
medborgare som studerade i annat nordiskt land än hemlandet. Utskottet
ansåg att syftemålen med rekommendationen hade uppnåtts.

Rådet beslöt likaså på utskottets förslag att för rådets del anse rekommendation
nr 18/1974 angående information om Norden och kurser i nordiska
språk i Finland m. m. slutbehandlad.

Utskottet konstaterade att Nordiska ministerrådet i juni 1979 fattat
beslut om inrättande av ett språk- och informationscentrum för nordiska
språk i Finland, vars verksamhet skulle inledas hösten 1980. Centrets
uppgift var att öka utbudet av undervisningsmaterial angående förhållandena
i Norden till de finskspråkiga skolorna. Centret skulle även sprida
information om Finland, dess språk och kulturförhållanden till de övriga
nordiska länderna. Utskottet fann att syftet med rekommendationen hade
uppnåtts.

Fråga ställdes av Lennart Andersson till Finlands regering angående
svenska språkets ställning i Finland. Av svaret framgick att beräkningar
visat att mellan 5-10% av de finskspråkiga eleverna under de närmaste
åren skulle komma att välja svenska från årskurs tre. Svenska läses av alla
elever på högstadiet i de finskspråkiga grundskolorna. Svenska språket är
obligatoriskt språk såväl i gymnasiet som i alla andra skolor som följer
efter grundskolan. Såvitt gällde framtida förhållanden framkom av svaret
att språkprogramkommittén i Finland år 1978 framlagt ett betänkande i
vilket föreslagits att 15 % av den finskspråkiga årsklassen borde läsa svenska
som första främmande språk. Finlands regering hade för avsikt att

Redog. 1979/80:18

pröva olika modeller för att stärka undervisningen i bl. a. svenska inom
skolväsendet i Finland. Slutligen anfördes att Finlands regering på basis av
det ännu icke avslutade utredningsarbetet och den lagberedning som pågår
skulle ta ställning till förslag avsedda att förstärka undervisningen i svenska
i de finskspråkiga skolorna i Finland.

Dessutom ställdes frågor till Nordiska ministerrådet angående dels tryggandet
av arbetsron i skolorna dels nordisk examensgiltighet.

2.3.3 Forskningssamarbete

Ett medlemsförslag om forskning rörande kvänernas kultur och språk i
Nordnorge hade väckts av bl. a. dåvarande rådsmedlemmarna Eric Carlsson
och Per Olof Sundman. I medlemsförslaget hade hemställts om en
rekommendation till ministerrådet att i samarbete med berörda vetenskapliga
institutioner uppgöra en plan för utforskning och insamlande av den
kvänska kultur- och språktraditionen i Nordnorge och därefter verkställa
denna plan.

Utskottet anförde i sitt betänkande över medlemsförslaget att kvänerna
var en befolkningsgrupp av finsk härstamning i norsk och samisk omgivning.
Kvänerna hade under detta århundrade hastigt assimilerats av den
norska befolkningen och anammat norsk kultur. Den gamla kvänska kulturen
höll på att försvinna liksom kvänernas ålderdomliga finska dialekt. Det
ansågs vara en i högsta grad angelägen och brådskande nordisk samarbetsuppgift
att tillvarata det hotade kvänska kulturarvet. Kulturutskottet hade
i olika sammanhang framhållit nödvändigheten av att de nordiska samarbetsorganen
kände sitt ansvar när det gällde att säkra de etniska och
språkliga minoriteternas framtid i Norden. Utskottet fann det föreslagna
forskningssamarbetet som en naturlig nordisk samarbetsuppgift. men ansåg
samtidigt att forskningsaktiviteten inte fick utesluta mera direkta stödåtgärder.
Utskottet ansåg det naturligast att huvudansvaret för samarbetet
lades på därför lämpade Nordkalott-institutioner, men att samordningen
borde ske också med det omfattande material rörande kvänerna som fanns
på andra håll än vid universitetet, högskolor och muséer på Nordkalotten.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till ministerrådet
i enlighet med medlemsförslagets yrkande. Rekommendationen
antogs med 68 röster mot 1.

Av meddelandet om rekommendation nr 1/1971 angående samarbete
inom forskning och undervisning om Östeuropa framgick att Nordiska
ministerrådet beviljat stöd till Nordisk komité for pststatsforskning perioderna
1977—1978 och 1979—1980. Mot bakgrund av att verksamheten
evaluerats hade kommittén anmodats att före utgången av 1980 avge rapport
om vilka åtgärder som vidtagits för att bredda verksamhetsområdet
och nationalitetsfördelningen. Ministerrådet ansåg sig inte ha möjlighet att
för närvarande vidta ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen.
Utskottet fann att syftet med rekommendationen förverkligats i

Redog. 1979/80:18

viss utsträckning. På förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse
rekommendationen slutbehandlad.

Vid behandlingen av meddelandet om rekommendation nr 15/1975 angående
utbyggt nordiskt samarbete beträffande nordisk komparativ samhällsforskning
noterade utskottet att de samhällsvetenskapliga forskningsrådens
nordiska samarbetsnämnd tagit en rad initiativ i enlighet med rekommendationens
syfte, vilka lett till konkreta projekt. Utskottet fann att
syftet med rekommendationen förverkligats i tillfredsställande grad. På
förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

Av meddelandet om rekommendation nr 10/1976 angående åtgärder på
massmediaforskningens område framgick att verksamheten vid Nordiska
dokumentationscentralen för mediaforskning sedan 1978 finansierades
över fast post på den nordiska kulturbudgeten. I maj-juni godkändes statuter
för verksamheten, styrelse utnämndes och riktlinjer för verksamheten
fastslogs. Utskottet fann att syftet med rekommendationen därmed
hade uppnåtts. På förslag av utskottet beslöt rådet för sin del anse rekommendationen
slutbehandlad.

Av meddelandet om rekommendation nr 11/1976 angående historiskt
verk om den nordiska kvinnan framgick att det bildats en nordisk forskningsgrupp
för kvinnohistorisk forskning, som erhållit stöd av Nordiska
kulturfonden för planläggning av ett gemensamt projekt. Detta hade avancerat
så långt att forskningsråden i en del av länderna redan beviljat medel
till den nationella delen av forskningen. Avsikten var att de första delresultaten
av forskningsprojektet med titeln ”Kvinders arbejde i samfund og
familie i de nordiske lande 1870-1970” skulle föreläggas det nordiska
historikermötet i Jyväskylä i augusti 1981. Utskottet fann att det forskningsarbete
som nu bedrevs väl motsvarade syftet med rekommendationen.
På förslag av utskottet beslöt rådet att för sin del anse rekommendationen
slutbehandlad.

Mot bakgrund av rekommendationen nr 14/1972 angående utgivande av
en nordisk historia ställde Sture Palm en fråga om hur marknadsföringen
skedde av temahäften i Nordens historia och om hur stora upplagor av
dessa som hittills nått ut till skilda avnämargrupper i de olika nordiska
länderna. Av svaret på frågan framgick att den redaktionskommitté som
1975 hade tillsatts för att ansvara för utgivandet av en serie problemorienterande
temahäften om aktuella perioder i Nordens historia avslutat första
delen av sitt arbete under 1979. Produktion och marknadsföring skedde i
samarbete med etablerade förlag i Norden. Dessutom pågick för närvarande
underhandlingar med ett finskt företag om översättning, produktion och
marknadsföring. Den egentliga försäljningen beräknades komma i gång
hösten 1980 då temahäftena intagits i högskolornas kurslitteratur.

Redog. 1979/80:18

2.3.4 Allmänkulturellt samarbete

Kulturutskottet föreslog att rådet skulle rekommendera de nordiska
regeringarna 1) att i nära kontakt med varandra genomföra massmediautredningar
i respektive land, 2) att i skyndsam ordning genomföra en
teknisk granskning av olika videosystem i syfte att få fram underlag för
beslut om gemensam nordisk standard och videogramdistribution samt 3)
att överhuvudtaget sträva till samarbete och samordning på mediapolitikens
område t ex i fråga om upphovsrätt, standardisering, gemensam produktion
av videogram för små avnämargrupper, spridning av videogram till
nordbor utanför de nordiska länderna, inklusive sjöfolk, via gemensamma
nät, forskning kring och tillämpning av nya tekniker. Till grund för rekommendationen
låg två medlemsförslag, ett om nordiskt samarbete om produktion
och distribution av videokassetter, väckt av bl. a. Eivor Marklund
och Lars Werner, med det uttryckliga syftet att förbättra informationsförmedlingen
i Norden, i synnerhet för små språkgrupper och att utvidga den
samhälleliga debatten. Det andra medlemsförslaget, som väckts av bia.
Ingrid Sundberg och dåvarande rådsmedlemmen Per Olof Sundman, var
betydligt mera vidsträckt och gällde nordiskt samarbete inom videogramområdet
samt inom tillämpningen av den nya informationsteknologin.

Utskottet var medvetet om det snabba utvecklingen inom informationsteknologin
och därmed inom informationsförmedlingen,. Utvecklingen
borde följas noggrant inte bara på nationellt utan också på nordisk plan.
Utskottet fann det angeläget att utredningar och forskning kring tillämpningen
av de nya teknikerna kunde samordnas på nordisk plan. De nordiska
länderna borde gemensamt följa utvecklingen inom videotekniken och
arbeta för att uppnå överenskommelser om en gemensam teknisk standard.
Det var angeläget att man åtminstone för offentligt bruk kunde
rekommendera ett eller möjligen ett par system. Utskottet framhöll också
att de nordiska länderna vart för sig skulle ha stor nytta av ett gemensamt
videonät med tanke på den egna distributionen, liksom att ett sådant nät
skulle bredda det engna landets videogramutbud genom att grannländernas
videogram samtidigt blev tillgängliga. Utskottet ansåg det också naturligt
med ett samarbete om produktion och distribution av videogram. Ett
sådant samarbete skulle ha den största betydelsen för små språkgrupper,
men också för andra grupper som t ex handikappade. Utskottet var medvetet
om de upphovsrättsliga problem som sammanhängde med videogramsamarbetet
och hade uppmärksammat uttalande i anslutning till NORDSAT-utredningen
om att de upphovsrättsliga problem kunde lösas om vilja
härtill fanns. Kulturutskottet ansåg det ytterst angeläget att de upphovsrättsliga
problemen inom videogramområdet med det snaraste blev lösta.

Videogramutredningar hade tillsatts i Sverige 1977 och Norge 1978.
Motsvarande utredningar hade ännu inte initierats i Danmark, Finland och
Island. Enligt utskottets uppfattning borde massmediautredningar snarast
genomföras i alla de nordiska länderna.

Redog. 1979/80:18

Rådet beslöt anta en rekommendation (nr 4) i enlighet med utskottets
förslag. Rekommendationen antogs med 68 röster mot 1.

1 ett medlemsförslag om en gemensam nordisk bokmarknad, väckt av
dåvarande rådsmedlemmarna Eric Carlsson och Per Olof Sundman, hade
hemställts om en rekommendation till ministerrådet att undersöka möjligheterna
att få till stånd en gemensam nordisk bokmarknad, dels för att
därigenom öka utbudet av nordisk litteratur på originalspråket i samtliga
nordiska länder, dels för att ge möjlighet att få tillgång till nordisk litteratur
på originalspråket i hemlandet till samma pris som i ursprungslandet.

Utskottet framhöll i sitt betänkande över medlemsförslaget att frågan
om att skapa en gemensam nordisk bokmarknad, eller riktigare att återskapa
den gemensamma nordiska bokmarknad som existerade i slutet av 1800-talet, hade varit en central fråga i rådet alltsedan dess tillblivelse. Rekommendationer
hade antagits och utredningar gjorts. Kommittéförslag hade
förelegat. Dessa olika initiativ hade emellertid inte lett till någon resultat.
Det officiella nordiska litteratursamarbetet hade i stället koncentrerats till
Nordiska rådets litteraturpris, stöd för översättningar av grannlandslitteraturoch
stöd till författarkurser. Utskottet ville trots de ringa framgångarna
hittills inte uppge tanken på en nordisk bokmarknad. En sådan marknad
skulle kunna vara ett verksamt medel att stärka den nordiska kulturgemenskapen,
bidra till ökad nordisk språkförståelse och ha stor betydelse
för författarna, som härigenom skulle kunna få hela Norden som hemmamarknad
för sina böcker. Utskottet fann således att en nordisk bokmarknad
borde utredas. Utskottet tog dock inte ställning till vilken modell ett
sådant samarbete skulle ha. Utskottet underströk att begreppet nordisk
bokmarknad borde ges en generös tolkning och omfatta förutom litteratur
på danska, norska och svenska även sådan på finska, isländska, färiska,
grönländska och samiska.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) till ministerrådet
att utreda möjligheterna att få till stånd en gemensam nordisk
bokmarknad, dels för att därigenom öka utbudet av nordisk litteratur på
originalspråket i samtliga nordiska länder, dels för att göra det möjligt att
köpa nordiska böcker i hemlandet till samma pris som i ursprunglandet.
Rekommendationen antogs med 65 röster mot 1.

Av meddelandet om rekommendation nr 11/1971 angående samnordiska
arkiv noterade utskottet att det sedan 1976 på detta område gällde gemensamma
regler vid nordiska ministerrådets båda sekretariat i enlighet med
förslagen i utredningen "Offentlighetsprinsippets anvendelse på nordiske
samarbeidsoppgaver” (NU 1974: 14). Parallellt pågick överväganden om
tillämpning av motsvarande regler vid Nordiska rådets presidiesekretariat
och nationella delegationers sekretariat. Utskottet fann att syftet med
rekommendationen höll på att uppnås. På förslag av utskottet ansåg rådet
för sin del rekommendationen slutbehandlad.

Av meddelandet om rekommendation nr 5/1976 angående samarbete på

Redog. 1979/80:18

barnkulturens område framgick att möjligheterna till ett nordiskt samarbete
på barnkulturens område hade utretts. En nordisk barnkulturrapport
(NU A 1978: 10) lades fram till rådets 27:e session 1979. Utskottet hade för
sin del tagit ställning till rapporten i sitt betänkande om medlemsförslag A
526/k, vilket resulterade i en rekommendation till Nordiska ministerrådet
att intensifiera det nordiska samarbetet kring barn och kultur genom att
tillsätta en särskild kommitté för barnkulturfrågor och genom att upprätta
stödordning för detta samarbete, i båda fallen för en försöksperiod på tre år
(rek nr 20/1979). Det var utskottets avsikt att följa utvecklingen av samarbetet
på barnkulturens område genom de årliga meddelandena om denna
rekommendation. Rådet beslöt på utskottets förslag anse rekommendationen
för rådets del slutbehandlad.

Dessutom ställdes fråga till Nordiska ministerrådet angående spridning
av nordisk Jilm inom Norden och till Sveriges regering angående utbyggt
TV-samarbete mellan Sverige och Finland.

2.4 Saker förberedda av social- och miljöutskottet

2.4.1 Nordiska ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet

Till utskottet hade hänvisats de delar av ministerrådets berättelse rörande
det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar ministerrådets verksamhet,
arbetsmarknad, arbetsmiljö, jämställdhet, miljövård och socialpolitik.

En redovisning av utskottets synpunkter på vissa huvudavsnitt lämnas
nedan under respektive rubrik.

I sitt förslag till rådets yttrande framhöll utskottet att nya samarbetsorgan
borde upprättas enbart då betydande samarbetsfördelar stod att vinna.
Berörda organ inom Nordiska rådet borde beredas möjlighet att yttra sig
innan nya samarbetsorgan skulle bildas. Anslagen till permanenta nordiska
institutioner borde gå via de samnordiska budgeterna. Samtidigt som kontakterna
mellan de nordiska ländernas regeringar intensifierades borde
samrådet mellan ministerrådets och rådets olika organ byggas ut ytterligare.
Mandat och direktiv för nordiska utredningar borde preciseras på ett
tidigt stadium och omgående delges berört organ inom rådet. Utredningarna
borde också avslutas med en kortfattad och systematisk sammanfattning
med förslag till konkreta åtgärder.

I förslaget till rådets yttrande framhölls vidare, att inga förändringar
borde vidtas i viktiga nordiska samarbetsöverenskommelser såsom 1954
års arbetsmarknadsöverenskommelse innan Nordiska rådet i enlighet med
artikel 46 i Helsingforsavtalet beretts möjlighet att yttra sig. Vad beträffar
arbetsmarknaden framhöll utskottet i sitt förslag till yttrande att de offentliga
arbetsförmedlingarna borde anlitas i största möjliga utsträckning vid
flyttning mellan nordiska länder. Samarbetet mellan arbetsförmedlingarna
i Norden borde byggas ut. Vidare underströks den i arbetsmarknadsöver -

Redog. 1979/80:18

enskommelsen fastslagna principen om lika behandling av landets egna
och inflyttade nordiska medborgare.

Jämställdhetsfrågorna togs upp i en punkt i yttrandet där det påpekades,
att de ministrar som i respektive nordiskt land bar ansvaret för jämställdhetsfrågorna
borde ansvara för dessa frågor också på nordiskt plan. En
fristående ämbetsmannakommitté för jämställdhetsfrågor borde upprättas
och en till denna knuten rådgivande kommitté. De resurser som på sekretariatsplanet
avsatts för nordiskt jämställdhetsarbete borde förstärkas.
Inom miljöområdet borde en större koncentration av projektverksamheten
ske för att undvika uppsplittring av tillgängliga resurser.

Vidare framhölls att revisionen av 1955 års nordiska trygghetskonvention
borde föreläggas Nordiska rådet i form av ett ministerrådsförslag. Det
nordiska samarbetet på rusmedelsområdet borde utvidgas och fördjupas
och Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning få förstärkta ekonomiska
resurser. Utskottet ansåg också att en aviserad utredning om utvidgningen
av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden för social- och
medicinalpersonal borde föreläggas rådet i from av ett ministerrådsförslag.
Slutligen framhöll utskottet i förslaget till rådets yttrande att den nordiska
läkemedelsnämnden i Uppsala borde erhålla förstärkta personalresurser.

Rådet antog utskottets förslag till yttrande (nr 4) med 70 röster mot 1. En
medlem avstod från att rösta.

2.4.2 Arbetsmarknad

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade utskottet bl. a. att Nordiska arbetsmarknadsutskottet
fastställt arbetsmarknadsprogrammets s. k. etapp två sommaren
1979. Utskottet framhöll att vägledande principer för arbetet med etapp två
borde vara: att arbetet koncentreras till ett fåtal, viktiga områden, att
tonvikten läggs vid analys av orsakssamband och att rena beskrivningar
undviks, att en tidsmässig prioritering sker, att valet av nordisk samordningsgrad
bestäms från fall till fall, att arbetsmarknadens parter involveras
i genomförandet samt att de resultat som framkom omsätts i praktiskt
handlande på nationellt och nordiskt plan.

Bl. a. dåvarande rådsmedlemmarna Eric Carlsson, Jan-Ivan Nilsson och
Per Olof Sundman hade i ett medlemsförslag hemställt om en rekommendation
till ministerrådet att ta initiativ till ett samarbete angående forskning.
information och erfarenhetsutbyte rörande datateknikens konsekvenser
i de nordiska länderna för näringsliv, arbetsmarknad och arbetsmiljö.

Utskottet noterade att utvecklingen av datatekniken gått synnerligen
snabbt och att det inte var fråga om att säga ja eller nej till införande av ny
teknik utan snarare att undersöka hur medborgarna i egenskap av löntagare,
konsumenter och skattebetalare kunde säkra att det främst blev deras
behov och krav som präglade datateknikens utveckling. Att nå fram till en

Redog. 1979/80:18

avvägning så att negativa verkningar för individen minimerades samtidigt
som konkurrensförmågan bevarades i de utlandsberoende näringsgrenarna
var en av 1980-talets stora utmaningar. Utskottet ansåg att vägledande för
arbetet på nordiskt plan rörande konsekvenserna av användningen av ny
teknologi på sysselsättning, arbetsmiljö och näringsliv borde vara att nära
samverkan skedde med arbetsmarknadens parter, att samarbetet avsåg
såväl forskning som informations- och erfarenhetsutbyte, att på området
tillsatta kommittéer i de nordiska länderna snarast borde hålla gemensamt
möte, att de organisatoriska formerna för ett kontinuerligt nordiskt samarbete
på dataområdet närmare utreddes och att samarbetet borde vara
öppet gentemot omvärlden och avse samverkan mellan de nordiska länderna
i internationella fora.

På utskottets förslag antog rådet två rekommendationer (nr 15 och 16). I
den ena rekommenderades Nordiska ministerrådet att i nära samverkan
med arbetsmarknadens parter skyndsamt inleda ett forsknings- och utredningssamarbete
i fråga om datateknikens effekter på sysselsättning, arbetsmiljö
och näringsliv. I den andra rekommenderas de nordiska ländernas
regeringar att på internationellt plan samfällt verka för att datateknikens
effekter på sysselsättning, arbetsmiljö och näringsliv blir föremål för utrednings-
och forskningsinsatser. Rekommendationerna antogs med 62 röster.

Dåvarande rådsmedlemmarna Johannes Antonsson och Jan-Ivan Nilsson
hade tillsammans med ett antal övriga rådsmedlemmar hemställt, att
rådet skulle rekommendera minsterrådet att vidtaga åtgärder för att åstadkomma
en övergripande konvention, som tillförsäkrar medborgare i de
nordiska länderna rätt att tillgodogöra sig tjänstgöring i annat nordiskt
land vid fastställandet av dem tillkommande löne- och andra med tjänsten
förenade förmåner.

Utskottet konstaterade att det var ett grundläggande mål för det nordiska
samarbetet att underlätta rörligheten mellan länderna, men att detta
borde ske på så sätt att de som flyttade gjorde detta på — jämfört med
inflyttningslandet — likartade villkor. För vissa yrkeskategorier på hälsooch
sjukvårdsområdet samt för de anställda vid nordiska institutioner,
sekreteriat och motsvarande hade ett regelverk av den karaktär som åsyftades
i medlemsförslaget redan trätt i kraft. Detta föreslogs bli gällande för
samtliga anställda, dvs på den statliga, kommunala och privata sektorn.
Utskottet ansåg att huvudregeln borde vara att intjänade löne-, pensionsoch
semesterförmåner fick tillgodoräknas såväl vid ut- som återflyttning
under förutsättning att i annat nordiskt land utförd praktik eller tjänstgöring
kunde anses vara av samma innehåll som om den utförts i hemlandet
eller vara av relevans för den nytillträdda tjänsten. Utskottet underströk
särskilt att jämförbar anställning i annat nordiskt land inte skulle medföra
att vederbörande kom i ett förmånligare läge än om tjänstgöringen utförts i
hemlandet. På förslag av utsköttet antog rådet en rekommendation (nr 17)
till ministerrådet att i samråd med parterna på arbetsmarknaden utreda

Redog. 1979/80:18

förutsättningarna för ingåendet av en övergripande nordisk konvention,
som tillförsäkrar flyttande nordiska medborgare rätt att tillgodoräkna sig
tjänstgöring som utförts i annat nordiskt land vid fastställandet av löneoch
andra anställningsförmåner. Rekommendationen antogs med 56 röster.

I ett annat medlemsförslag som även det berörde anställning utanför
hemlandet hade dåvarande rådsmedlemmen Håkan Winberg m. fl. hemställt
om en rekommendation till ministerrådet att verkställa en utredning
rörande projektanställdas juridiska, sociala och ekonomiska ställning
utanför Norden samt vidtaga nödiga åtgärder för att förbättra de projektanställdas
ställning i utlandet.

Utskottet konstaterade, att de nordiska länderna strävade efter att tilllämpa
den egna lagstiftningen även vid anställning utanför Norden. Oklarheter
rådde ofta om vilken lagstiftning som skulle gälla, hemlandets eller
stationeringslandets, t. ex. beträffande folk-, invalid- och änkepension,
sjukförsäkring och barnbidrag, beträffande anställningstrygghet och rörande
beskattning av inkomst och förmögenhet. Utskottet hade noterat att
antalet berörda arbetstagare var avsevärt och frågan om anställningsvillkor
och trygghet i anställningen med tiden kommit att tillägnas allt större vikt i
de nordiska länderna. Det kunde vara rekryteringsfrämjande om de
projektanställda utanför Norden fick bibehålla de sociala förmåner som
gavs i hemlandet. Om syftet var att utjämna konkurrensförhållandena
mellan de nordiska länderna skulle ett regelsystem innebärande ett genomsnitt
av gällande nordiska regler kunna vara en lösning. Om däremot
stationeringslandets regler skulle komma att gälla för samtliga arbetstagare
inom ett nordiskt projekt, torde det inte bli ovanligt att de sociala trygghetsfrågorna
löstes på ett sätt som var mindre förmånligt än om de ovannämnda
huvudprinciperna följdes.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 19) till de
nordiska ländernas regeringar att låta utreda de projektanställdas juridiska,
sociala och ekonomiska förhållanden vid stationering utanför Norden.
Rekommendationen antogs med 56 röster.

Fråga ställdes till ministerrådet i anslutning till rekommendation nr 6/
1977 om en utredning av de samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna
vid en väsentlig förkortning av arbetstiden.

Av meddelandet om rekommendation nr 29/1969 angående samarbete
rörande yrkesvägledaruthildning framgick att en utredning publicerats
med konkreta förslag till samarbetsåtgärder på det aktuella området samt
att 1980 års nordiska ämnesseminarium ägnades åt vägledningsmetodiken.
Utskottet fann att rekommendationens syfte, i varje fall delvis, uppnåtts
och rådet beslöt på utskottets förslag för sin del anse rekommendationen
slutbehandlad.

Redog. 1979/80:18

2.4.3 Social- och hälsovårdsfrågor

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet noterade utskottet beträffande det socialpolitiska samarbetet
att den nordiska trygghetskonventionen varit föremål för en allmän revision.
Det var naturligt att rådets synpunkter på denna inhämtades och att
detta skedde genom att ett ministerrådsförslag förelädes rådet. Utskottet
ansåg att inte på något samarbetsområde var nordisk samverkan så angelägen
som på rusmedelsområdet. Det nordiska samarbetet borde sålunda
utvidgas och fördjupas bl. a. genom förstärkta resurser till Nordiska nämnden
för alkohol- och drogforskning.

De praktiska problem som sammanhänger med rättsskyddet vid sjukdom
och andra vårdsituationer hade tagits upp i ett medlemsförslag av bl. a.
dåvarande rådsmedlemmarna Eric Carlsson och Per Olof Sundman som
hemställt om en rekommendation till ministerrådet att snarast utreda denna
fråga.

Utskottet konstaterade att patienter intagna för vård på medicinsk och
psykiatrisk vårdinrättning eller på social institution ofta behövde hjälp av
utomstående för att ta tillvara sina juridiska och materiella rättigheter.
Enskilda kunde lida allvarliga rättsförluster genom att sådan behövlig hjälp
inte stod till buds inom långtidsvården. Visserligen kunde hjälp ges i de
flesta situationer genom kuratorer eller motsvarande, via banker eller
advokater, men denna var ofta otillräcklig och inte alltid samordnad. En
samlad kartläggning borde därför företas på nordiskt plan av befintligt
hjälp- och stödbehov. Undersökningen borde också omfatta de praktiska
problem som mötte t. ex. personer i hög ålder, som inte befann sig i en
vårdsituation. Den nordiska trygghetskonventionen motiverade att utredningen
utfördes på nordiskt plan.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) till ministerrådet
att låta utreda frågan om rättsskydd av icke-medicinsk natur vid
sjukdom och andra vårdsituationer. Rekommendationen antogs med 57
röster.

1 ett medlemsförslag hade hemställts om en rekommendation till ministerrådet
att låta verkställa en samnordisk utredning av de medicinska
behandlingsmöjligheter som akupunkturmetoden erbjuder och av möjligheterna
att förenhetliga bestämmelserna i de nordiska länderna rörande
akupunkturbehandling.

Utskottet ansåg att det allmänt utbredda bruket av akupunkturmetoden
utgjorde ett viktigt skäl att förorda en nordisk utredning. Härför talade
också att nordiska överenskommelser om gemensam arbetsmarknad för
läkare, tandläkare och sjuksköterskor ingåtts. Likartade regler borde gälla
i de nordiska länderna. Genom en gemensam undersökning kunde de
nordiska länderna på ett mera effektivt sätt nå fram till en samlad bedömning
av akupunkturens effekter än om varje land utredde frågan för sig.
Utskottet underströk att man genom att förorda tillsättande av en samnordisk
utredning om akupunktur inte tagit ställning i sak till metoden.

Redog. 1979/80:18

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till ministerrådet
att tillsätta en utredning i syfte att kartlägga de hittillsvarande
erfarenheterna av akupunkturbehandling. Rekommendationen antogs med
51 röster mot 1.

Sture Palm, Ingrid Sundberg och dåvarande rådsmedlemmarna AnnaGreta
Skantz och Per Olof Sundman m. fl. hade i ett medlemsförslag
hemställt om en rekommendation till ministerrådet att undersöka möjligheterna
till en gemensam nordisk registrering av läkemedel.

Utskottet erinrade om det långtgående samarbete som redan fanns i
Norden och att en gemensam registrering skulle kräva likartad lagstiftning
i de nordiska länderna. Vidare hänvisades till att Nordiska läkemedelsnämnden
låtit sammankalla ett symposium för att belysa de i medlemsförslaget
aktualiserade registreringsfrågorna. Utskottet fann därför att huvudsyftet
med medlemsförslaget i betydande utsträckning torde vara tillgodosett
och på utskottets förslag beslöt rådet att inte företa sig något i anledning
av medlemsförslaget.

I ett medlemsförslag hade hemställts om en rekommendation till ministerrådet
att besluta upprätta ett nordiskt idrottsmedicinskt forskningsinstitut.

Utskottet konstaterade att den idrottsmedicinska forskningen hade små
resurser till sitt förfogande i samtliga nordiska länder. Genom att etablera
ett samnordiskt idrottsmedicinskt forskningsinstitut kunde resurserna
samlas med ökad effektivitet som följd. Häremot kunde anföras att det i ett
över hela Norden kärvt statsfinansiellt läge var svårt att få tillgång till
resurser för att bygga upp en fristående nordisk forskningsinstitution från
grunden. Utskottet ville därför förorda en ingående kartläggning av förutsättningarna
för ett brett upplagt idrottsmedicinskt samarbete i Norden,
lämpligen inledd av ett nordiskt symposium i regi av Nordiska ministerrådet.
För sin del ansåg utskottet att inrättandet av ett nordiskt idrottsmedicinskt
forskningsråd kunde vara en realistisk möjlighet. Via de medel som
ett dylikt nordiskt forskningsråd skulle disponera över. kunde forskning på
området främjas dels genom att stöd ges till samnordiska projekt, dels
genom utdelning av stipendier till enskilda forskare för studier i ett nordiskt
grannland.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 21) till ministerrådet
att förutsättningslöst låta utreda formerna för ett utbyggt nordiskt
tvärvetenskapligt samarbete på idrottsmedicinens område med beaktande
av såväl elit- som motionsidrottens behov. Rekommendationen antogs
med 56 röster.

Av meddelandet om rekommendation nr 1/1970 angående vidareutbildning
av socialpersonal framgick att Nordiska ministerrådet via den allmänna
budgeten beviljat medel för att bedriva vidareutbildning i social
administration och planering vid Nordiska institutet för samhällsplanering
(NORDPLAN) i Stockholm under en försöksperiod. Utskottet fann att

Redog. 1979/80:18

syftet med rekommendationen uppnåtts och på utskottets förslag beslöt
rådet att för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

I meddelandet om rekommendation nr 32/1973 angående vård av narkotikamissbrukare
redogjordes för det arbete som bedrivits bl. a. inom Nordiska
nämnden för alkohol- och drogforskning (NÅD). Mot bakgrund bl. a.
av att utskottet hållit ett seminarium i Kolding på temat ”Alkohol- och
narkotikaproblem i Norden - orsaker och behandlingsmetoder” och att
ett nytt medlemsförslag om intensifierat nordiskt samarbete beträffande
rusmedelsproblem väckts, fann utskottet det ej motiverat att fortsättningsvis
följa denne rekommendation. På utskottets förslag beslöt rådet att för
sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

Av meddelandet om rekommendation nr 11/1978 angående samverkan
om tobaksupplysning framgick att berörda departement/ministerier i enlighet
med rekommendationen medverkat i den fjärde världskonferensen om
rökning och hälsa år 1979, att beslut fattats om att tobaksupplysningen
skulle integreras i det löpande samarbetet mellan länderna samt att skärpta
bestämmelsr om tobaksreklam införts. På utskottets förslag beslöt rådet
att för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

Frågor ställdes vid sessionen till ministerrådet om nordiskt samarbetsorgan
för livsmedelsforskning (rek. nr 10/1975), om åtgärder mot uppkomsten
av handikapp (rek. nr 13/1978), om missbruk av bl. a. anabola steroider
inom elitidrotten (rek. nr 4/1979), om åtgärder för att trygga verksamheten
för den nordiska expertkommittén för transplantationsfrågor, om förbättrandet
av det egentliga vårdarbetets och vårdpersonalens ställning inom
sjukvården samt om vård i hemmet av sjuka åldringar (rek. nr 1/1973).

2.4.4 Arbetsmiljöfrågor

1 sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet uttalade utskottet tillfredsställelse över att en jämförande översikt
över likheter och skillnader i befintlig och kommande arbetsmiljölagstiftning
i de nordiska länderna tillställts Nordiska rådet. Utskottet fann.
att förutsättningarna för den av Nordiska rådet eftersträvade harmoniseringen
av lagstiftningen på arbetsmiljöområdet förbättrats i och med att
man i Danmark, Norge och Sverige alltmera kommit att prioritera generella
föreskrifter.

Ulla Ekelund hade tillsammans med ett antal rådsmedlemmar i ett medlemsförslag
hemställt om en rekommendation till ministerrådet att i syfte
att få fram enhetliga nordiska riktlinjer vid bedömningen av i arbetsmiljön
förekommande risker i samband med graviditet 1) få till stånd en samlad
redovisning av existerande information på området samt 2) inleda ett
nordiskt forskningssamarbete för att nå fram till nya kunskaper.

Utskottet konstaterade att genom att företags- och arbetshälsovården
förstärkts och arbetarskyddet hade byggts ut hade många av de tidigare
vanligen förekommande yrkessjukdomarna minskat i omfattning. Emeller3
Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 18

Redog. 1979/80:18

tid hade nya problem uppkommit - särskilt i samband med graviditeter - i
takt med att ett ökat antal kemiska ämnen och produkter tagits i bruk i
arbetslivet. Utskottet pekade på att arbetsmiljörisker i samband med graviditet
förekom bl. a. inom målar- och tapetseraryrket, inom plast-, olje- och
raffinaderiindustrin och i samband med röntgen. För att inte nya hinder av
diskriminatorisk natur skulle drabba kvinnorna i arbetslivet, borde eftersträvas
att arbetsmiljöerna utformades så att såväl män som kvinnor i fertil
ålder kunde arbeta utan risk för kemiska och fysiska skador. Mot bakgrund
av att ett visst nordisk samarbete inletts inom områdena medicin, genetik
och arbetshygien ville utskottet ej förorda inrättande av ett nytt samarbetsorgan
utan snarare en förstärkning av Nordiska hälsovårdshögskolans
resurser för att utföra en undersökning om arbetsmiljöriskerna i samband
med graviditet.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 18) till ministerrådet
att i syfte att nå fram till enhetliga nordiska normer för i arbetslivet
förekommande risker för kvinnor och män i fertil ålder och härvid särskilt i
samband med graviditet skyndsamt få till stånd en samlad kartläggning av
existerande information på området samt inleda ett forskningssamarbete
för att nå fram till nya kunskaper. Rekommendationen antogs med 58
röster.

En fråga ställdes till ministerrådet om införande av en socialklausul i
internationella handelsavtal.

2.4.5 Miljövårdsfrågor

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet påpekade utskottet bl. a. att behovet av miljöskydd ökat i takt
med den tilltagande vikt som numera lades vid lösningen av energiförsörjningen
i de nordiska länderna. I valet mellan olika energiformer borde
eventuella miljömässiga konsekvenser för annat nordiskt land utgöra ett
viktigt inslag i den nationella bedömningen i överensstämmelse med intentionerna
i den nordiska miljöskyddskonventionen. Särskild aktualitet hade
den osäkerhet som människorna upplevde inför kärnkraften.

Mot bakgrund av meddelandet om rekommendation nr 30/1970 angående
åtgärder mot Östersjöns förorening ställde Svante Lundkvist en fråga till
Danmarks, Finlands och Sveriges regeringar huruvida regeringarna var
beredda att lämna en redogörelse för sin syn på utvecklingen när det gällde
skyddet av Östersjöns marina miljö med avseende på vad som hänt sedan
Östersjökonventionen undertecknades i Helsingfors 1974. Av svaret framgick
bl. a. att alla fördragsslutande stater ratificierat konventionen och att
den permanenta kommission som skulle upprättas för dess syften skulle
sammanträda i maj 1980.

Redog. 1979/80:18

2.4.6 Jämställdhetsfrågor

1 sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade utskottet att den s. k. kontaktgruppen för jämställdhetsfrågor
omvandlats till ett permanent utskott. Ökade, om än enligt
utskottets mening ej tillräckliga, ekonomiska resurser hade ställts till förfogande
för projektverksamhet. Trots detta framstod samarbetet mellan de
nordiska länderna på jämställdhetsområdet som mindre tillfredsställande.

Mot bakgrund av meddelandena om rekommendation nr 5/1978 angående
handlingsprogram för nordiskt samarbete i jämställdhetsfrågor
ställde Grethe Lundblad en fråga till ministerrådet angående vilka organisatoriska
förändringar ministerrådet avsåg att vidtaga för att ge det nordiska
jämställdhetssamarbetet genomslagskraft. Av svaret framgick att ministerrådet
på grund av organisatoriska förhållanden i de nordiska länderna
ansåg det mindre lämpligt att inrätta en reguljär ämbetsmannakommitté för
jämställdhetsfrågor. Däremot skulle ministerrådet i sammansättningen
jämställdhetsministrarna möta social- i och miljöutskottet på hösten 1980.

2.5 Saker förberedda av trafikutskottet

2.5.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till trafikutskottet hade hänvisats de delar av Nordiska ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar ministerrådets
verksamhet, transport, kommunikation och trafiksäkerhet, turism,
ministerrådets allmänna budget samt berättelse från nordiska trafiksäkerhetsrådet.

En redovisning av utskottets synpunkter på vissa huvudavsnitt lämnas
nedan under respektive rubrik.

Utskottets förslag till rådets yttrande innehöll inledningsvis vad gällde
trafiksäkerhetsområdet hemställan till ministerrådet att verka för att trafiklagstiftningen
i samtliga nordiska länder harmoniserades i överensstämmelse
med Nordiska kommitténs för vägtrafiklagstiftning förslag, att arbeta
för åtgärder i syfte att eliminera undermålig säkerhetsutrustning för barn
i bil och låta utvärdera genomförda nordiska projekt på vägforskningsområdet
samt att även fortsättningsvis arbeta för så likartad vägstandard som
möjligt i Norden. Vad beträffar mellanriksförbindelserna föreslog utskottet
ministerrådet att verka för att arbetet med Kiruna-Narvik-vägen genomfördes
i sådan takt att en väg med fullgod standard kunde färdigställas
snarast möjligt samt att sörja för att flygförbindelsen mellan Tromsö,
Kiruna, Uleåborg och Luleå marknadsfördes grundligt. Vidare borde ministerrådet
uppmärksamt följa utvecklingen av arbetet med flygförbindelse
mellan Vasa, Umeå, Östersund och Trondheim, och arbeta för att rabattordningarna
i den internordiska flygtrafiken förenklades och förenhetiigades
och för att förberedelser för upprättandet av färjförbindelse mellan

Redog. 1979/80:18

Island, Färöarna och övriga Norden upptogs så snart som möjligt. Slutligen
berördes turistområdet i en hemställan till ministerrådet att mot bakgrund
av en rapport, Kapacitetsutnyttjande vid turistanläggningar i Norden
(NU A 1979: 13), ta initiativ till konkreta åtgärder för ökad semesterspridning
i Norden. Rådet antog utskottets förslag till yttrande med 65
röster (nr 2).

2.5.2 Flygtrafik

1 ett medlemsförslag, väckt 1977 av bl. a. tidigare rådsmedlemmen Eric
Carlsson och Rolf Sellgren, hade hemställts att rådet måtte rekommendera
regeringarna att företa en liberalisering av reglerna för fraktcharter innebärande
tillåtelse för s. k. split charter. Förslaget behandlades under flera
utskottsmöten bl. a. med hörande av sakkunniga och först till årets session
ansåg sig utskottet böra framlägga förslaget till rådets beslut i saken.

I sitt betänkande åberopade utskottet förslagsställarnas uppfattning, att
speditörer och branschföreningar borde få rätt att chartra flygplan och
därvid motta gods från olika avsändare samt att flera befraktare borde få
möjlighet att utnyttja ett flygplans kapacitet, s. k. split charter. Trafikutskottet
framhöll, att frågan om liberalisering av reglerna på fraktcharterområdet
alltid kom att medföra en avvägning mellan olika intressen, där
dels linjeflygbolagens intressen skulle vägas mot charterflygbolagens och
dels konsumenternas behov av linjeflygets regularitet vägdes mot deras
behov av billiga fraktmöjligheter. Den senaste tidens stigande oljepriser
gjorde det angeläget att linjeflygets kapacitet i möjligaste mån utnyttjades
fullt ut bl. a. för flygfraktsändningar. Näringslivets behov av tillgång till
alternativa transporttjänster fick dock inte förbises.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 6) till ministerrådet
att följa utvecklingen på fraktcharterområdet i och utanför Norden
och då anledning uppstår företa nödvändiga liberaliseringar på fraktcharterområdet.
Rekommendationen antogs med 67 röster. En rådsmedlem
avstod från att rösta.

Tre finländska rådsmedlemmar hade hemställt om en rekommendation
till ministerrådet att 1) sammankalla en allmän nordisk flygtariffkonferens i
syfte att etablera ett samarbete mellan de nordiska flygbolagen för att möta
den ökade internationella konkurrensen på flygtrafikens område samt 2)
utarbeta riktlinjer för en betydande generell sänkning av biljettpriserna på
inomnordiska flygrutter.

Trafikutskottet noterade med tillfredsställelse SAS’ och Finnairs påbörjade
samarbete som medfört starkt rabatterade priser på linjer mellan
Sverige och Finland. Utskottet förutsatte att samarbetet skulle vidareutvecklas
i syfte att etablera en gemensam lågprispolitik. Mot bakgrund bl. a.
härav ansågs det inte påkallat att sammankalla den föreslagna flygtariffkonferensen.
Ej heller ville utskottet förorda någon rekommendation om
sänkta priser inom nordisk flygtrafik motiverad med hänsyn till rekom -

Redog. 1979/80:18

mendation nr 2/1976 angående utvidgade resealternativ i internordisk flygtrafik,
vilken bl. a. avsåg sänkta priser på inomnordiska flygresor.

På utskottets förslag beslöt rådet att inte företa sig något med anledning
av medlemsförslaget.

Essen Lindahl ställde en fråga till ministerrådet i anslutning till meddelandet
om rekommendation nr 28/1973 om flygtrafiken mellan de nordliga
delarna av Finland, Norge och Sverige. Frågan avsåg hur ministerrådet
såg på möjligheterna att trafikera hela flyglinjen Tromsö-Kiruna-LuleåUleåborg
med större flygplan och även under veckosluten samt att sänka
flygpriserna så att beläggningen ökade. Statsrådet Adelsohn gav i sitt svar
redogörelse för den treåriga försöksverksamhet som inletts. Han ansåg att
de flygplan som användes väl räckte till för normal efterfrågan och att
möjlighet enligt avtal med SAS fanns att sätta in reservkapacitet vid
plötsliga trafiktoppar. Från 1 april 1980 skulle ges möjlighet att resa med
50% rabatt och med specialpris för ungdomar och pensionärer. Essen
Lindahl påpekade bl. a. behovet för ungdomen på Nordkalotten att ägna
sig åt idrottsutbyte under veckosluten.

Ingrid Sundberg ställde en fråga till ministerrådet huruvida charterskatten
på resor mellan de nordiska länderna skulle vara kvar eller om förhandlingar
upptagits i syfte att befria sådana resor från charterskatt. I svaret,
som gavs av statsrådet Mundebo. hänvisades bl. a. till att ett undantag från
skatt för internordiska resor kunde innebära svårigheter i förhållande till
internationella överenskommelser, men att saken diskuterades på tjänstemannaplanet.

Dessutom ställdes frågor till ministerrådet angående turism och chartertrafik.

2.5.3 Mellanriksförbindelser

I sitt betänkande över Nordiska ministerrådets berättelse rörande det
nordiska samarbetet noterade utskottet beträffande mellanriksvägarna att
den varierande vägstandarden i Norden utgjorde ett hinder för harmonisering
av axeltrycksbestämmelserna. Ministerrådet borde därför fortsatt arbeta
för att likartad vägstandard uppnåddes inom Norden.

Utskottet erinrade också i detta betänkande om tidigare framförda synpunkter
på behovet av en färjförbindelse mellan Island, Färöarna och
övriga Norden och framhöll att upprättande av denna färjförbindelse på
årsbasis var av stor kulturell betydelse inte bara för Island och Färöarna
utan också för det övriga Norden. Förberedelser för upprättande av dessa
färjförbindelser borde upptas så snart som möjligt. Sistnämnda förbindelse
togs även upp av en isländsk rådsmedlem i en fråga till ministerrådet i
anslutning till rekommendation nr 4/1975 som uppmanade ministerrådet att
driva på saken.

Beträffande förbindelserna Finland-Sverige hade bl. a. dåvarande rådsmedlemmen
Sven Mellqvist och Rolf Sellgren i ett medlemsförslag hem -

Redog. 1979/80:18

ställt om en brådskande utvärdering av erfarenheterna av färjtrafiken i
Norden vintersäsongen 1979 med särskild vikt vid upprätthållandet av
oavbrutna förbindelser, vid behov med effektiv isbrytarassistans.

Utskottet noterade, att erfarenheter från vintern 1978-79 visade att
dittills vidtagna åtgärder var otillräckliga. Färjtrafiken hade haft ishinder
inte bara i Kvarken-området utan också periodvis i Öresund, Bottenhavet
och Finska viken. En undersökning borde företagas om det fanns möjligheter
för förbättrad samordning av de nordiska ländernas isbrytarresurser, i
vilken mån färgtrafikens villkor kunde förbättras genom ytterligare nytt
isbrytartonnage, om det nationalekonomiskt sett vore förmånligare att
subventionera anskaffningen av isförstärkt tonnage än att öka isbrytarresurserna
samt om möjligheterna till ett effektivare samarbete mellan färjbolagen
och isbrytarledningarna för att säkerställa färjtrafiken. Trafikutskottet
betonade, att förbättrade villkor för den nordiska färjtrafiken inte
fick medföra sämre villkor för den övriga sjöfarten i Norden.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 7) till ministerrådet
att utvärdera erfarenhet av färjtrafiken i Norden i syfte att förbättra
dess villkor vintertid. Rekommendationen antogs med 61 röster mot 1.

Med hänvisning till sitt förslag till denna rekommendation föreslog utskottet
även att rådet skulle anse rekommendation nr 1/1975 angående
färjförbindelse mellan Vasa och Umeå för rådets del slutbehandlad. Rådet
biföll utskottets förslag.

Av meddelandet om rekommendation nr 10/1974 angående bro över
Tana älv vid Utsjoki framgick att en sådan broförbindelse ej kunde anses
ekonomiskt försvarlig. På utskottets förslag beslöt rådet anse också denna
rekommendation för rådets del slutbehandlad.

2.5.4 Trafiksäkerhet

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet uttalade utskottet tillfredsställelse över det omfattande nordiska
samarbete som bedrevs för förbättrad sjösäkerhet. Vidare underströks
betydelsen av rådets rekommendation nr 10/1977 om genomförande av ett
samnordiskt program för att motverka alkoholbruk i trafiken inklusive
rutinkontroller i samtliga nordiska länder och ökad information om alkoholens
inverkan på körförmågan. Utskottet fann det oroväckande att det på
marknaden i Norden fanns undermålig säkerhetsutrustning för barn i bil
och förutsatte att Nordiska trafiksäkerhetsrådet skulle framlägga konkreta
åtgärdsförslag för att etablera en betryggande ordning för godkännande av
säkerhetsutrustning för barn i bil. Dessa förslag borde framläggas snarast.

I ett medlemsförslag hade bl. a. dåvarande rådsmedlemmen Eric Carlsson,
Essen Lindahl och Rolf Sellgren hemställt att rådet måtte rekommendera
ministerådet att vidta nödvändiga förberedelser för att 1981 kunde bli
ett nordiskt trafiksäkerhetsår.

Utskottet noterade att antalet dödade i vägtrafiken i Norden under åren

Redog. 1979/80:18

1972-1978 sjunkit med nära 26% och antalet skadade med 14%. Dock
hade denna utvecklingstrend blivit långsammare mot slutet av 70-talet.
Utskottet ansåg att denna negativa trend borde brytas och att intensifierade
samnordiska insatser därför var nödvändiga. Förberedelserna för ett
nordiskt trafiksäkerhetsår var emellertid av den omfattningen att ett sådant
år inte kunde genomföras förrän 1982. Förberedelserna borde igångsättas
snarast möjligt. Informationskampanjerna borde genomföras nationellt
medan ledningen för trafiksäkerhetsåret skulle vara nordisk. I programmet
för trafiksäkerhetsåret ingick också att främja en allmän debatt om säkerhetsproblematiken
bl. a. genom att myndigheter och organisationer framlade
förslag till konkreta reformer och förbättringar till debatt. Nordiska
trafiksäkerhetsrådet borde få en central ställning vid planerandet av trafiksäkerhetsåret.
Utskottet underströk att anslag till trafiksäkerhetsåret inte
fick medföra att annan trafiksäkerhetsverksamhet, nordisk eller nationell,
blev lidande på grund av reducerade resurser. Arbetet med trafiksäkerhetsåret
borde slutligen bedrivas i nära samarbete med Nordiska rådets
organ, såsom trafikutskottet och informationskommittén.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 10) till ministerrådet
att utlysa 1982 som ett nordiskt trafiksäkerhetsår och sörja för att
nödvändiga förberedelser i nära samarbete med berörda organ inom Nordiska
rådet härför snarast igångsätts på nordiskt och nationellt plan. Rekommendationen
antogs med 59 röster mot 1.

Mot bakgrund av i synnerhet de norska avgiftsbestämmelserna för säkerhetsutrustning
m. m. hade bl. a. dåvarande rådsmedlemmen Eric Carlsson
väckt ett medlemsförslag om samarbete angående ett bilavgiftssystem
som stimulerar trafiksäkerhet m.m. I förslaget hemställdes om en utredning
och samordning av systemet för bilavgifter i de nordiska länderna i
syfte att stimulera produktion och användning av trafiksäkert. miljövänligt
och resurssparande bilmaterial.

Utskottet anförde i sitt betänkande att den under senare år tilltagande
miljöföroreningen, som delvis orsakats av bilismens utveckling, gjorde det
alltmer angeläget att sträva efter produktion och bruk av miljövänliga
motorfordon samt att söka begränsa utsläpp av giftiga gaser och metaller.
Energibristen och de höga bränslekostnaderna gjorde det också allt viktigare
att främja bruk och produktion av bränslesnåla motorfordon samt av
alternativa drivmedel. Ur trafiksäkerhetssynpunkt var motorfordonens
konstruktion och säkerhetsutrustning av stor betydelse. Det naturliga vore
att de nordiska länderna använde sina resurser gemensamt för att söka
minska dessa problem samtidigt som de tillsammans arbetade för att vinna
gehör för de idéer och förslag som de kom fram till i internationellt
samarbete. Bland de metoder som borde utredas hade nämnts ett differentierat
avgiftssystem. Utskottet var väl medvetet om att bilindustrin i hög
grad var beroende av internationell samordning av de normer och krav
som ställdes på fordonets utrustning och struktur samt av de gränsvärden

Redog. 1979/80: 18

som fastställdes för giftutsläpp. Utskottet hade noterat de svårigheter som
anförts i remissvaren att förena de delvis motstridiga syftena att göra
bilarna bränslesnåla, miljövänliga och trafiksäkra.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) till ministerrådet
att låta utreda möjligheterna att stimulera produktion och bruk av
bränslesnåla, miljövänliga och trafiksäkra motorfordon och bilmaterial,
däribland ett avgiftssystem som är anpassat till detta önskemål. Rekommendationen
antogs med 62 röster. En medlem avstod från att rösta.

Fråga ställdes till ministerrådet i anslutning till rekommendation nr 3/
1976 om internordisk giltighet för körkort.

Då av meddelandet om rekommendation nr 25/1973 angående trafikregler
för handikappfordon framgick att enhetliga regler härom i enlighet
med förslag från Nordisk Kommitté för Vägtrafiklagstiftning införts i Danmark,
Finland, Norge och Sverige ansåg utskottet att rekommendationens
syfte uppnåtts och rådet beslöt på utskottets förslag att för sin del anse
rekommendationen slutbehandlad.

2.5.5 Turism

1 sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet konstaterade utskottet av en rapport angående kapacitetsutnyttjande
vid turistanläggningar i Norden (NU A 1979: 13) att kapacitetsutnyttjandet
i hotellnäringen var mycket dåligt. Över 40 miljoner hotellnätter
var sålunda outnyttjade varje år i Norden. Trafikutskottet ansåg att ministerrådet
mot bakgrund av denna rapport borde ta initiativ till konkreta
åtgärder för ökad semesterspridning i Norden.

Tidigare rådsmedlemmarna Eric Carlsson, Jan-Ivan Nilsson och Per
Olof Sundman hade tillsammans med andra rådsmedlemmar väckt ett
medlemsförslag med hemställan om en rekommendation till ministerrådet
att vidta lämpliga åtgärder för att öka pensionärernas resande inom och
mellan de nordiska länderna samt att verka för att de i respektive land
införda systemen med särskilda pensionärsrabatter utvidgades till att gälla
för resor i samtliga de nordiska länderna.

Utskottet noterade, att betydande rabatter för pensionärer beviljades
vid resor med de flesta nordiska kollektivmedel. Åldergränser, spärrdagar
samt procentsatser varierade däremot starkt. Trafikutskottet ansåg därför
att en harmonisering av rabattsystemen borde företas för att ytterligare
förbättra pensionärernas resemöjligheter. Utskottet ansåg också att det
fanns behov av att arrangera prisvärda resepaket för pensionärer. Nordisk
Turisttrafikkommitté samt turistråden i Danmark och Sverige hade med
hänvisning till ovannämnda utredning om kapacitetsutnyttjande vid turistanläggningar
i Norden rekommenderat att de nordiska turistorganisationerna
skulle ges uppdraget och resurserna för att utveckla resepaket anpassade
till pensionärer. Trafikutskottet ställde sig bakom denna idé.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 8) till minis -

Redog. 1979/80:18

terrådet att i syfte att erbjuda pensionärerna i Norden bättre resemöjligheter
I) verka för en harmonisering av de i de enskilda länderna existerande
reserabattsystemen för pensionärer, och 2) bidraga till utarbetandet av
system med paketresor för pensionärer baserat på lågpriser. Rekommendationen
antogs med 62 röster mot 1.

I ett medlemsförslag hade en finländsk rådsmedlem hemställt att rådet
skulle rekommendera ministerrådet att ge sitt stöd till utbyggnad och
utveckling av det i Lappland projekterade s. k. jullandet som ett samnordiskt
projekt. Trafikutskottet fann projektet mindre lämpat för officiella
organ än för ideela organisationer respektive näringslivet. På utskottets
förslag beslöt rådet att ej företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Av meddelande om rekommendation nr 35/1968 angående gemensam
resebyrålagstiftning framgick att resebyråverksamheten i samtliga nordiska
länder numera var reglerad genom lagstiftning, varigenom krävdes att
den som drev resebyråverksamhet ställde viss resegaranti hos bank eller
försäkringsbolag. Utskottet fann detta innebära en avgörande förbättring i
resenärernas säkerhet och på förslag av utskottet beslöt rådet att för sin del
anse rekommendationen slutbehandlad.

Mot bakgrund av att ministerrådet (turistministrarna) 1978 antagit ett
program för nordiskt samarbete på turistområdet i överensstämmelse med
rekommendation nr 1/1978 fann utskottet det inte påkallat att fortsättningsvis
följa arbetet genom årliga meddelanden men hemställde att ministerrådet
även fortsättningsvis skulle redogöra för samarbetet på turistområdet i
ministerrådsberättelsen. På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del
anse rekommendationen slutbehandlad.

2.5.6 Övrigt

Rolf Sellgren hade i ett medlemsförslag hemställt att rådet måtte rekommendera
ministerrådet att skyndsamt uppfölja det statistiska arbete som
utfördes av NORDTRANS-utredningen samt åstadkomma en löpande nordisk
transportstatistik.

Utskottet noterade, att visst arbete pågick för att uppdatera en del av de
statistiska uppgifterna i NORDTRANS, en av rådet år 1967 initierad allmän
undersökning av Norden som transportpolitisk enhet. Det fanns ett
behov att göra transportstatistiken i de nordiska länderna jämförbar och att
åstadkomma en löpande nordisk tranportstatistik. Det ansågs ytterst viktigt
för beslutsfattare, planerare och transportföretag att ha tillgängliga
aktuella uppgifter om transportflödet i Norden. Trafikutskottet föreslog att
en tvärfacklig arbetsgrupp tillsattes för att värdera vilka statistiska uppgifter
om de nordiska transporterna i NORDTRANS-utredningen som i
första hand skulle uppdateras. Av remissvaren framgick att ett klart behov
förelåg att få producerad och publicerad löpande nordisk transportstatistik.
Första målet borde vara att få till stånd enhetliga statistiska system i
varje nordiskt land och för varje trafikgren.

Redog. 1979/80:18

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 11) till ministerrådet
att 1) låta utvärdera vilka statistiska uppgifter i NORDTRANSutredningen
som i första hand bör uppdateras och 2) möjliggöra produktion
av löpande nordisk transportstatistik. Rekommendation antogs med 60
röster mot 1.

Av meddelandet om rekommendationen nr 1/1967 angående gemensamma
riktlinjer för nordisk transportpolitik framgick att rekommendationens
syfte på väsentliga punkter uppnåtts medan det på övriga punkter inte
kunde uppnås inom överskådlig tid. Sålunda hade en överenskommelse
ingåtts mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om person- och
godstransporter i landsvägstrafiken och ländernas bestämmelser om bruttovikt
etc. för motorfordon delvis harmoniserats. Ytterligare harmonisering
torde kräva jämnare vägstandard. Mot bakgrund härav beslöt rådet på
utskottets förslag att för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

2.6 Saker förberedda av ekonomiska utskottet

2.6.1 Nordiska ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats de delar av ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1), som behandlar ministerrådets
verksamhet, bistånd till utvecklingsländerna, samarbete inom byggsektorn,
finans- och valutapolitik, handelspolitik, industri- och energipolitik,
jord- och skogsbruk, konsumentpolitik, multinationella företag samt
regionalpolitik.

I utskottets förslag till rådets yttrande anfördes vad gäller handels- samt
finans- och valutapolitik att det var värdefullt att ett nordiskt ekonomiskt
forskningsråd upprättats. Utskottet utgick från att forskningsrådets verksamhet
årligen skulle inrapporteras till rådet. Med hänsyn till de nordiska
ländernas internationella beroende och stora gemensamma intresse av en
väl fungerande internationell ekonomi förordades ytterligare ansträngningar
för att framföra nordiska synpunkter i olika fora för internationellt
ekonomiskt samarbete. Speciellt gällde detta i OECD-samarbetet.

Det ansågs nödvändigt att de allmänna villkoren för etablering av gemensamma
nordiska industriprojekt förbättrades. Här erinrades om utskottets
betänkande beträffande medlemsförslaget A 554/e om åtgärder för
att främja industriprojekt (se nedan). Utskottet delade de synpunkter som
framförts i rapporten "Nordiskt ekonomiskt-politiskt samarbete” att det
nordiska samarbetet borde ta hänsyn till de nordiska ekonomiernas stora
betydelse för varandra som utvidgade hemmamarknader och lägga stor
vikt vid att utvecklingen inom lagstiftning och standardisering gick mot
ökad enhetlighet samt att den ekonomiska politiken vad gällde skatt,
industripolitik, valutakurser m. m. så långt möjligt siktade till en harmonisering
som förstärkte karaktären av hemmamarknad. Om problem uppstod
av gemensam karaktär inom en bransch borde man efter kartläggning av

Redog. 1979/80:18

problemen se om samordning kunde ske av nationella åtgärder. I detta
sammanhang underströk utskottet betydelsen av att nationella strukturåtgärder
användes på ett sådant sätt att de inte skadade övriga nordiska
länder. Här hänvisades till betänkandet över medlemsförslag A 557le om
den nordiska glasindustrin (se nedan). En kartläggning av där föreslagen
art kunde t. ex. utföras inom ramen för det ekonomiska forskningsrådet.

Det lades vikt vid en förstärkning av det nordiska samarbetet inom
industrisektorn. Det borde undersökas vilka nordiska samarbetsmöjligheter
som stod till buds för statliga industriåtgärder. Vidare borde utredas
om särskild industripolitisk sakkunskap kunde tillföras ministerrådssekretariatet
i Oslo. För att främja etableringen av nordiska industriföretag
borde möjligheten att införa en nordisk bolagsform undersökas. Det kunde
vara lämpligt att arbetsmarknadens organisationer medverkade i det utrednings-
och projektarbete som igångsattes för att främja nordiskt industripolitiskt
samarbete. På energiområdet ansågs det nödvändigt med ökade
nordiska forskningsinsatser. Som exempel på intressanta forskningsprojekt
nämndes användande av alkohol i energiproduktionen. När det gällde
energi- och annan råvaruförsörjning borde ministerrådet intensifiera och
konkretisera ansträngningarna att få till stånd ett samarbete som ökade
möjligheterna för en god ekonomisk utveckling i de nordiska länderna.

Vad beträffar det valutapolitiska området nämndes i förslaget till yttrande
som en realistisk samarbetsform mer ofta förekommande diskussioner
mellan de nordiska länderna om valuta- och konjunkturproblem för att
trygga en tillfredsställande samordning av de nordiska ländernas valutapolitik.

1 anslutning till innehållet i avsnittet om bistånd till utvecklingsländerna
framhöll utskottet att ministerrådet borde presentera en handlingsplan för
tänkbara konkreta områden där en harmonisering och koordinering av
nuvarande och planerade nationella biståndsinsatser kunde göras till nytta
för mottagarländerna, med sikte på en verksamhetsrapport till Nordiska
rådets 29:e session 1981. Det förklarades nödvändigt med en kartläggning
över möjligheterna för ett nordiskt samarbete inom områden som gränsade
till biståndspolitiken, t. ex. lån för företagsetableringar, stöd till investeringar,
krediter etc. I detta sammanhang borde utredas vilken roll Nordiska
investeringsbanken kunde spela.

Enligt utskottets förslag fästes slutligen stor vikt vid handlingsprogrammet
för regionalpolitik och hemställdes att programmets intentioner följdes
upp såvitt gällde konkreta insatser. Det noterades att en nordisk utvärdering
av stödåtgärder till glesbygdsområden för att trygga kommersiell
service påbörjats. Utskottet fann det av intresse att få dessa åtgärder
värderade i förhållande till generella regionalpolitiska åtgärder och utgick
från att resultatet av utvärderingen redovisades för rådet. Rådet antog
utskottets förslag till yttrande (nr 5) med 65 röster mot 2. En medlem
avstod från att rösta.

Redog. 1979/80:18

2.6.2 Industripolitiskt samarbete

I ett medlemsförslag hade bl. a. Allan Hernelius hemställt att rådet måtte
rekommendera Nordiska ministerrådet att företa en översyn av de nordiska
ländernas lagstiftning med sikte på att främja gemensamma projekt på
det industriella området.

Utskottet framhöll att det nordiska industriella och ekonomiska samarbetet
borde fördjupas. Den nationella lagstiftningen, speciellt etableringsoch
skattelagar, kunde innebära hinder för etablering av gemensamma
nordiska projekt och utvidgat samarbete. Utskottet ansåg att gemensamma
nordiska projekt kunde förbättra möjligheterna för framgång på internationella
marknader, särskilt där den internationella konkurrensen gällde större
projekt. Också på den nordiska marknaden borde effektiviteten kunna
öka. Utskottet ville också ansluta sig till den uppfattning som vissa remissinstanser
framförde, att ett utredningsarbete av ifrågavarande slag huvudsakligen
borde baseras på redan utfört arbete i nationell och nordisk regi.
Särskilt pekade utskottet på den nordiska projektexportutredningen som
utfördes av Nordiska ministerrådet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation i enlighet med
medlemsförlagets yrkande (nr 23). Rekommendationen antogs med 61
röster. En rådsmedlem avstod från att rösta.

Dåvarande rådsmedlemmarna Kjell-Olof Feldt och Knut Johansson
hade tillsammans med andra rådsmedlemmar i ett medlemsförslag föreslagit
att rådet skulle besluta att hos Nordiska ministerrådet begära en skyndsam
prövning av de förslag till gemensamma nordiska åtgärder inom
glasindustrisektorn, vilka motiverades och förordades i den till medlemsförslaget
hörande rapporten från Nordiska fabriksarbetarfederationen, i
syfte att avvärja uppkomsten av monopol och att hävda den nordiska
glasindustrins ställning.

Utskottet såg förslaget som ett försöka att finna praktiska lösningar på
en rad problem inom en bransch där speciellt planglassidan dominerades
av multinationella storföretag. Utskottet ställde sig positivt till en undersökning
av den nordiska glasindustrin, vilken tog hänsyn till vad som
kommit eller kommer fram i nationella utredningar. Produktionen av
planglas i Norden skedde i huvudsak i regi av två multinationella företag
som utvecklat en god teknologi för glastillverkning. Produktionskapaciteten
var emellertid större än vad den nordiska marknaden kunde ta emot,
vilket kunde hota existensen för mindre produktionsenheter i Finland och
Danmark. Utskottet såg med oro på en sådan utveckling. Enligt utskottets
mening borde upprättas nordiska kvalitetskriterier och standarder för isolerglas.
Vidare erinrades om att glasforskningsinstitutet i Växjö hade stor
betydelse för de små och mellanstora företagen. De stora företagen inom
glasindustrin hade egna väl utvecklade forskningsavdelningar. Möjligheterna
att använda forskningsinstitutet som centrum för spridande av nya
kunskaper och tekniker inom glasområdet borde undersökas.

Redog. 1979/80:18

Beträffande möjligheterna för glasemballageindustrin att utveckla sin
produktion genom att fabricera hushållsglas pekade utskottet på den utslagningseffekt
sådan produktionsändring kunde få för andra enheter inom
den nordiska glasindustrin.

Fyra utskottsmedlemmar, bland dem Allan Hernelius, avgav ett särskilt
yttrande. I detta framhölls bl. a. att ett genomförande av medlemsförslagets
intentioner kunde skapa prejudikat för kommande förslag i rådet om
industripolitiska åtgärder. Eftersom utskottets förslag endast avsåg en
undersökning av problemen och möjligheterna att bevara nordisk glasindustri
önskade man inte reservera sig. Man anslöt sig dock inte till det
ursprungliga förslaget och inte heller till utskottets premisser. Däremot
reserverade sig en dansk utskottsmedlem som yrkade avslag.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 24) till ministerrådet
att företa en genomgång av problemen för glasindustrin i Norden
med sikte på att motverka monopoltendenser och undersöka möjligheterna
av att bevara nordisk glasindustri. Rekommendationer antogs med 58
röster mot 2. En rådsmedlem avstod från att rösta.

2.6.3 Konsumentpolitik

Nordiska ministerrådet hade hemställt att rådet skulle yttra sig över ett
ministerrådsförslag till nordiskt samarbetsprogram på korlsumentområdet.

Ekonomiska utskottet noterade att det nordiska samarbetet på konsumentområdet
pågått sedan slutet av 1940-talet och konstaterade att inga
remissinstanser hade uttalat sig emot det föreslagna samarbetsprogrammet.
Några organ ställde sig emellertid kritiska till det sätt på vilket
programmet skulle genomföras. Bl. a. anfördes farhågor för att forskare,
tjänstemän och konsumentrepresentanter skulle komma att dominera samarbetet.
Utskottet ansåg därför att arbetsmarknadens och näringslivets
organisationer skulle komma med i samarbetet. Riktlinjerna för en gemensam
konsumentpolitik i Norden borde baseras på de nordiska konsumenternas
intressen. Eftersom den nordiska marknaden för många företag
betraktades som hemmamarknad, var det viktigt att lagstiftningen inom
konsumentområdet harmoniserades i mesta möjliga mån för att motverka
icke önskade handelshinder. De föreslagna nordiska utredningsuppgifterna
borde delas upp mellan länderna. Enligt utskottets uppfattning borde man
emellertid vara uppmärksam på att de uppgifter som behandlades skulle
vara högt prioriterade och ha klart intresse för de flesta nordiska länderna.
Beträffande föreslagna åtgärder ansåg utskottet att en strängare prioritering
var nödvändig.

Särskilt yttrande till betänkandet avgavs av bl. a. Paul Jansson och
Svante Lundkvist, som uttalade sig mot vissa formuleringar i betänkandet,
men ej reserverade sig mot den av utskottet föreslagna rekommendationen.

Redog. 1979/80:18

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 25) till ministerrådet
att anta ett nordiskt samarbetsprogram på konsumentområdet under
iakttagande av utskottets synpunkter och preciseringar till ministerrådsförslaget.
Rekommendationen antogs med 60 röster.

1 ett medlemsförslag hade Olle Eriksson och Rolf Sellgren m.fl. hemställt.
att rådet skulle rekommendera ministerrådet att vidta åtgärder för
att införa enhetliga bestämmelser i de nordiska länderna i syfte att förbättra
konsumentskyddet och konsumenternas säkerhet när det gäller lås.

Utskottet konstaterade att det fanns behov för någon form av kontroll av
utövarna inom låssmedsyrket. Det borde emellertid värderas närmare om
denna kontroll skulle ha karaktär av auktorisation eller registrering. Man
borde på nordisk basis också söka kartlägga möjligheterna att förbättra
konsumentskyddet på låsområdet genom olika informationsåtgärder. På
utskottets förslag antog rådet en rekommendation i enlighet med medlemsförslagets
yrkande (nr 26). Rekommendationen antogs med 49 röster mot
2.

2.6.4 Regionalpolitik

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet noterade utskottet att ministerrådet antagit ett handlingsprogram
för regionalpolitisk! samarbete och uttalande bl. a. sin tillfredsställelse
över att ministerrådet enats om en procedur enligt vilken grannländernas
synpunkter beaktades vid förändringar i ett lands regionalpolitik. Man
borde enligt utskottets mening undvika regional- eller strukturpolitiska
åtgärder som kunde få olyckliga verkningar för grannländerna.

I ett medlemsförslag hade bl. a. dåvarande rådsmedlemmen Gunnar
Richardson hemställt att rådet måtte rekommendera ministerrådet att låta
genomföra ett stadsforskningsprojekt med uppgift att i ett första skede
sammanställa en rapport om stadsutvecklingens nuläge för OECD:s stadsprojekt,
och i ett andra skede på basen av utgångslägesrapporten uppgöra
ett problem- och programorienterat forskningsprogram beträffande stadsutvecklingen.

Utskottet delade förslagsställarnas synpunkter på behovet av en större
forskningsinsats än dittills för att belysa städernas problem. Härigenom
kunde man få underlag för utformning av nationella stadsutvecklingspolitiska
program. Utskottet ansåg det ändamålsenligt att samordna de nordiska
insatserna i förbindelse med det pågående stadsforskningsprojektet
inom ramen för OECD och att det var viktigt att de nordiska länderna
deltog i detta projekt. Såvitt gällde förslaget om att utforma ett problemoch
programorienterat forskningsprogram om stadsutvecklingen ansåg utskottet
att man borde utforma ett rent nordiskt stadsforskningsprogram
men att hänsyn skulle tas till erfarenheter och resultat inom ramen för
OECD och likaså inom FN"s ekonomiska kommission för Europa (ECE).

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 27) till minister -

Redog. 1979/80:18

rådet att först sammanställa en rapport om stadsutvecklingens nuvarande
situation för OECD:s stadsprojekt och därefter på grundval av denna
rapport och de erfarenheter man erhåller från ministerrådets storstadsprojekt
överväga behovet av ett problem- och programorienterat forskningsprogram
om stadsutvecklingen. Rekommendationen antogs med 57 röster
mot 1.

2.6.5 Nordiska investeringsbanken

1 sitt betänkande över Nordiska investeringsbankens (NIB) rapport konstaterade
utskottet att 36% av bankens samlade utlåning gått till energisektorn,
vilket innebar en nedgång jämfört med 1978. Utskottet fäste stor vikt
vid energisamarbetet och fann det naturligt att energisektorn mottog en
betydande del av den samlade utlåningen, och förutsatte att banken härvid
tog hänsyn till behovet av ökad självförsörjningsgrad. Utskottet fann det
naturligt att möjligheterna undersöktes till en starkare nordisk insats på
dessa områden genom en samordnad insats av Nordiska investeringsbanken
och Nordiska industrifonden.

Med hänvisning till det av ministerrådet antagna regionalpolitiska handlingsprogrammet
och den nya ordningen med regionallån underströks betydelsen
av att banken medverkade aktivt med lån för regional utveckling.
Även om de nationella myndigheterna bestämde i hur hög grad sådana
regionallån skulle bli ett tillskott till existerande kreditramar, uttalade
utskottet som sin uppfattning att regionallånen skulle innebära en reell
förstärkning i regionalpolitiken.

Ett mindretal i utskottet, däribland Allan Hernelius, påpekade i ett
särskilt yttrande att de planlagda regionallånen skulle ges genom nationella
organ för regional utveckling och inte direkt från banken till utvecklingsprojektet.

2.6.6 Övrigt

Sedan utskottet av meddelandet om rekommendation nr 6/1971 angående
förenkling av tidlhehandlingen av skogs- och jordbruksmaskiner
funnit att rekommendationens syfte i väsentlig mån uppfyllts, beslöt rådet
på utskottets förslag att för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

Av meddelandet om rekommendation nr 22/1974 angående nordiskt
samarbete om ytkemisk forskning framgick, att ett nära samarbete etablerats
mellan institutioner i Norden på detta område. Rådet beslöt därför på
utskottets förslag att för sin del anse rekommendation slutbehandlad.

Sedan den i rekommendation nr 12/1976 begärda kartläggningen av
bestämmelser och praxis vad gäller offentliga inköp i Norden slutförts,
ansåg utskottet att syftet med rekommendationen uppfyllts och rådet beslöt
att för sin del anse rekommendationen slutbehandlad.

Frågor ställdes vid sessionen om multinationella företags roll i Norden,
om åtgärder för övervakning av multinationella företag (rek. 3/1979), om

Redog. 1979/80:18

mildrade tullbestämmelser för flyttgods, om normer avseende tryckkärl
(rek. 1/1972), om nordiskt valutasamarbete, om energiproblem och försörjningstrygghet,
om forskning och utprovning av alternativa energikällor,
om det nordiska biståndssamarbetet samt om sammansättningen av Nordiska
investeringsbankens styrelse.

3 Budgetkommittén

Rådets budgetkommitté inrättades 1975 och infördes tillsammans med
informationskommittén som en fast kommitté i rådets arbetsordning 1977.
Budgetkommittén är rådets organ i budgetöverläggningar med ministerrådet
rörande den nordiska budgeten. Budgetkommittén avger årlig rapport
till rådets presidium rörande sitt arbete. Rapporten ingår i presidiets rapport
om dess verksamhet, vilken tillsammans med ytterligare dokument
utgör underlag för generaldebatten vid rådets session.

Delegationen har funnit det angeläget att informera om budgetkommitténs
verksamhet och har därför beslutat att lägga rapporten om dess arbete
som bilaga till delegationens berättelse (Bilaga 2).

4 Informationskommittén

Nordiska rådets informationskommitté har funnits sedan 1972, då den
ersatte den tidigare informations- och redaktionskommittén. Informationskommittén,
som är rådgivande organ till presidiet i informationsfrågor, har
till uppgift att planera och koordinera Nordiska rådets informationsverksamhet.
Kommittén, som består av 10 ledamöter, svarar även för utgivningen
av tidskriften Nordisk Kontakt. Informationskommittén skall årligen
avge en verksamhetsrapport till Nordiska rådets presidium, som i sin
tur rapporterar till plenarförsamlingen. Rapporten ingår som bilaga i Rapport
från Nordiska rådets presidium.

Vid 27:e sessionen i Stockholm i februari 1979 invaldes i informationskommittén
från Sverige Sture Palm och Per Olof Sundman. Sedan den nya
riksdagen samlats efter valet den 16 september 1979, invaldes Rune Gustavsson
efter Per Olof Sundman. Under det gångna verksamhetsåret har
Sture Palm varit vice ordförande i informationskommittén.

Under perioden mellan den 27:e och 28:e sessionen har informationskommittén
hållit fyra sammanträden. Första mötet hölls den 20 februari
1979 i samband med rådssessionen i Stockholm, det andra mötet den 2—3
maj i Helsingfors, tredje mötet den 24 september i Röros i Norge och det
fjärde mötet den 8 januari 1980 i Stockholm. Den 3 maj 1979 överläde
informationskommittén med Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna)
i Helsingfors.

Redog. 1979/80:18

Distributionsfrågorna har prioriterats under verksamhetsperioden. En
kartläggning av rådets och ministerrådets distribution av informations- och
dokumentationsmaterial har gjorts. Rådets informationstjänstemän har fått
i uppdrag att gå igenom den slutliga kartläggningen, dra upp riktlinjer för
har ansvarsfördelningen mellan de olika organen skall lösas och komma
med förslag till tekniska lösningar.

Tre seminarier har genomförts. Den 28-29 maj 1979 hölls ett seminarium
för skolradio- och TV-folk i Tavastehus i Finland under rubriken
”Norden i skolradio/TV” med närmare ett 30-tal deltagare från fyra nordiska
länder.

För de nordiska studieförbunden och upplysningsorganisationerna hölls
ett seminarium i Hornbaek i Danmark den 19-21 september 1979 med
temat ”Nordiskt stoff i vuxenkurser”. Seminariet samlade 31 deltagare
från samtliga nordiska länder.

Den 25-26 oktober 1979 arrangerades ett seminarium för redaktionssekreterare
i dagspressen. Det hölls på LO:s kursgård Hasseludden utanför
Stockholm. Seminariet, som samlade 16 deltagare från fyra av de nordiska
länderna, behandlade nordiska nyheter i dagspressen.

5 Nordiska rådets litteratur- och musikpris

Vid en ceremoni den 4 mars 1980 i Universitetsbion utdelades Nordiska
rådets litteraturpris för år 1980 till den svenska författarinnan Sara Lidman
och rådets musikpris för 1980 till den danske komponisten Pelle Gudmundsen-Holmgren.

4 Riksdagen 1979/80. 2 sami. Nr 18

Redog. 1979/80:18

Bilaga I

Nordiska rådets 28:e session i Reykjavik

Lista över rekommendationer och yttranden
REKOMMENDATIONER

Rek. l/1980/k Ang. samarbete inom skeppsteknisk och skeppsekonomisk
utbildning

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska Ministerrådet att utreda möjligheterna
till och fastställa formerna för ett intensifierat samarbete på den
skeppstekniska och skeppsekonomiska utbildningens område i de nordiska
länderna.

Rek. 211980/k Ang. gemensamt ansvar för utlandsskolor

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna att skyndsamt
uppta förhandlingar om utvidgning av tillträdet till de nordiska ländernas
utlandsskolor, så att det mot kostnadstäckning gäller barn från samtliga
nordiska länder.

Rek. 3/1980/k Ang. forskning rörande kvänernas kultur och språk i Nordnorge Nordiska

rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i samarbete
med berörda vetenskapliga institutioner uppgöra en plan för insamling och
utforskning av den kvänska kultur- och språktraditionen i Nordnorge och
att därefter verkställa planen.

Rek. 4ll980lk Ang. samarbete på videogramområdet
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska regeringarna

1) att i nära kontakt med varandra genomföra massmedieutredningar i
respektive land och

2) att i skyndsam ordning genomföra en samfälld teknisk granskning av
olika videosystem i syfte att få fram underlag för beslut om gemensam
nordisk standard och videogramdistribution samt

3) att överhuvudtaget sträva till samarbete och samordning på mediepolitikens
område t. ex. i fråga om upphovsrätten, standardisering, gemensam
produktion av videogram för små avnämnargrupper, spridning av
videogram mellan de nordiska länderna, spridning av videogram via gemensamma
nät till nordbor utanför de nordiska länderna inklusive sjöfolk,
forskning kring och tillämpning av nya tekniker.

Rek. 511980/k Ang. gemensam nordisk bokmarknad

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda möjligheterna
att få till stånd en gemensam nordisk bokmarknad, dels för att

Redog. 1979/80:18

därigenom öka utbudet av nordisk litteratur på originalspråket i samtliga
nordiska länder, dels för att göra det möjligt att köpa nordiska böcker i
hemlandet till samma pris som i ursprungslandet.

Rek. 611980/t Ang. liberalisering av fraktcharterregler

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att följa utvecklingen
på fraktcharterområdet i och utanför Norden och då anledning
uppstår företa nödvändiga liberaliseringar på fraktcharterområdet.

Rek. 71198011 Ang. förbättrade villkor för färjtrafiken i Norden vintertid
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utvärdera
erfarenheten av färjtrafiken i Norden i syfte att förbättra dess villkor
vintertid.

Rek. 8ll980lt Ang. pensionärernas resemöjligheter i Norden
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i syfte att
erbjuda pensionärerna i Norden bättre resemöjligheter

1) verka för en harmonisering av de i de enskilda länderna existerande
reserabattsystemen för pensionärer, och

2) bidraga till utarbetandet av system med paketresor för pensionärer
baserat på lågpriser.

Rek. 9/l980lt Ang. produktion och bruk av bränslesnåla, miljövänliga och
trafiksäkra motorfordon och bilmaterial

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utreda
möjligheterna att stimulera produktion och bruk av bränslesnåla, miljövänliga
och trafiksäkra motorfordon och bilmaterial, däribland ett avgiftssystem
som är anpassat till detta önskemål.

Rek. I0ll980lt Ang. nordiskt trafiksäkerhetsår 1982
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utlysa år
1982 som ett nordiskt trafiksäkerhetsår och sörja för att nödvändiga förberedelser
i nära samarbete med berörda organ inom Nordiska rådet härför
snarast igångsätts på nordiskt och nationellt plan.

Rek. Il/I980lt Ang. uppdatering av NORDTRANS-statistiken och produktion
av löpande nordisk transportstatistik

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att

1) låta utvärdera vilka statistiska uppgifter i NORDTRANS-utredningen
som i första hand bör uppdateras

2) att möjliggöra produktion av löpande nordisk transportstatistik.

Redog. 1979/80:18

Rek. I2ll980lj Ang. enhetliga säkerhetsföreskrifter för amatörboxning

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage forholdsregler
med henblik på gennemfprelse af ensartede sikkerhedsforeskrifter
for amatprboksning i Danmark, Finland, Norge og Sverige.

Re k. I3ll980lj Ang. upplysning och forskning om de mänskliga rättigheterna Nordisk

Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til:

1) at underspge mulighederne for på fselles nordisk grundlag og gennem
udnyttelse i videst mulig omfång af bestående nationale og internationale
organisationer og komiteer at koordinere og intensivere forskning og undervisning
i samt udbredelse af kendskabet til og arbejdet med at udvikle
menneskerettighederna, og

2) på denna häggrund underspge behovet for et nordiskt samarbejsorgan.

Re k. 14119801j Ang. indrivning av felparkeringsavgifter mellan de nordiska
länderna

Nordisk råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at underspge mulighederna
for at parkeringsafgift pålagt i et nordisk land kan inddrives i et andet
nordiskt land samt utrede de administative og pkonomiske konsekvenser
af en sådan inddrivelsesordning.

Rek. 1511980/s Ang. datateknikens effekter på sysselsättning, arbetsmiljö
och näringsliv

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i nära samverkan
med arbetsmarknadens parter skyndsamt inleda ett forsknings- och
utredningssamarbete i fråga om datateknikens effekter på sysselsättning,
arbetsmiljö och näringsliv.

Rek. 16/1980/s Ang. internationellt samarbete rörande datateknikens effekter
på sysselsättning, arbetsmiljö och näringsliv

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att på
internationellt plan samfällt verka för att datateknikens effekter på sysselsättning,
arbetsmiljö och näringsliv blir föremål för utrednings- och forskningsinsatser.

Rek. 17!1980/s Ang. nordisk konvention om anställningsförmåner

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i samråd med
parterna på arbetsmarknaden utreda förutsättningarna för ingåendet av en
övergripande nordisk konvention, som tillförsäkrar flyttande nordiska
medborgare rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöring som utförts i annat nordiskt
land vid fastställandet av löne- och andra anställningsförmåner.

Redog. 1979/80:18

Rek. 18/1980ls Ang. arbetsmiljörisker i samband med graviditet m.m.

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i syfte att nå
fram till enhetliga nordiska normer för i arbetslivet förekommande risker
för kvinnor och män i fertil ålder och härvid särskilt i samband med
graviditet skyndsamt få till stånd en samlad kartläggning av existerande
information på området samt inleda ett forskningssamarbete för att nå fram
till nya kunskaper.

Re k. 1911980/s Ang. projektanställdas förhållanden utanför Norden
Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att låta
utreda de projektanställdas juridiska, sociala och ekonomiska förhållanden
vid stationering utanför Norden.

Rek 20/l980ls Ang. icke-medicinskt rättsskydd vid sjukdom
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att låta utreda
frågan om rättsskydd av icke-medicinsk natur vid sjukdom och andra
vårdsituationer.

Rek. 2I/I980ls Ang. idrottsmedicinskt samarbete

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att förutsättningslöst
låta utreda formerna för ett utbyggt nordiskt tvärvetenskapligt
samarbete på idrottsmedicinens område med beaktande av såväl elit- som
motionsidrottens behov.

Rek. 22ll980ls Ang. erfarenheterna av akupunkturbehandling
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att tillsätta en
utredning i syfte att kartlägga de hittillsvarande erfarenheterna av akupunkturbehandling.

Rek. 23ll980le Ang. gemensamma industriella projekt

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å foreta en översikt
över de nordiske landenes lovgivning med sikte på å fremme felles prosjekt
på det industrielle området.

Red. 24119801e Ang. glasindustrin i Norden
Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å la foreta en gjennomgang
av problemen for glassindustrien i Norden med sikte på å motvirke
monopoltendenser og å undersöke mulighetene av å bevare nordisk
glassindustri.

Rek. 25II980le Ang. samarbetsprogram på konsumentområdet

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta et nordiskt
samarbeidsprogram på konsumentområdet under iakttakelse av utvalgets
synspunkter og presiseringer til ministerrådsforslag B 27/Ä/e.

5 Riksdagen 1979180. 2 sami. Nr 18

Redog. 1979/80:18

Re k. 26II980le Ang. förbättrat konsumentskydd beträffande lås

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta tiltak for å
innföre enhetlige bestemmelser i de nordiske landene med sikte på å
forbedre forbrukervernet og forbrukernes sikkerhet når det gjelder iås.

Rek. 27ll980le Ang. gemensamma åtgärder beträffande stadsforskning
Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at fprst å sammenstille
en rapport om byutviklingens nåvaerende situasjon for OECD’s byprosjekt,
og deretter på grunnlag av denne rapport og de erfaringer man
vinner fra Nordisk Ministerråds storbyprosjekt overveie behovet av et
problem- og programorientert forskningsprogram om byutviklingen.

Yttrande 1

(kulturutskottets sakområde)

Nordiska rådet anser

1) att de nordiska regeringarna bör bemöda sig om en bättre nationell
uppföljning av nordiska utredningsförslag och andra initiativ samt att uppföljningen
fortgående bör rapporteras till rådet,

2) att det bör utvecklas ett nordiskt remissförfarande i anslutning till
planerade nationella reformer på kulturavtalets områden av betydelse för
annat nordiskt land,

3) att en studie över jämförbarheten mellan nordiska examina snarast
bör utarbetas,

4) att fasta ordingar för nordiskt lärår- och elevutbyte snarast bör skapas,

5) att rådet i god tid till 29:e sessionen 1981 bör tillställas slutrapporten
om ökat nordiskt forskningssamarbete,

6) att konkret förslag till distribution av nordisk film inom Norden
snarast bör framläggas,

7) att det nordiska ungdomssamarbetet bör utvecklas ytterligare.

Yttrande 2

(trafikutskottets sakområde)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

1) att verka för att trafiklagstiftningen i samtliga nordiska länder harmoniseras
i överensstämmelse med förslag från Nordiska kommittén för
vägtrafiklagstiftning

2) att verka för att arbetet med Kiruna-Narvikvägen genomförs i sådan
takt att en väg med fullgod standard färdigställs snarast möjligt

3) att arbeta för att nödvändiga åtgärder verkställs före 29:e sessionen i
syfte att eliminera undermålig säkerhetsutrustning för barn i bil från marknaderna
i de nordiska länderna

Redog. 1979/80:18

4) att låta utvärdera de genomförda nordiska projekten på vägforskningsområdet 5)

att sörja för att flygförbindelsen mellan Tromsö, Kiruna, Uleåborg
och Luleå marknadsförs grundligt dels i de nordliga omradena och dels i
övriga Norden och utomlands

6) att uppmärksamt följa utvecklingen av arbetet med flygförbindelse
mellan Vasa, Umeå, Östersund och Trondheim

7) att arbeta för att rabattordningarna i den internordiska flygtrafiken
förenklas och förenhetligas

8) att även fortsättningsvis arbeta för att så likartad vägstandard som
möjligt uppnås i Norden

9) att arbeta för att förberedelser för upprättande av färjeförbindelse
mellan Island, Färöarna och det övriga Norden upptas så snart som möjligt

10) att mot bakgrund av rapporten Kapacitetsutnyttjande vid turistanläggningar
i Norden (NU A 1979:13) ta initiativ til! konkreta åtgärder för
ökad semesterspridning i Norden.

Yttrande 3

(juridiska utskottets sakområde)

1) Nordisk Råd tager de af Nordisk Ministerråd givne redegörelser for
det nordiske lovgivningssamarbejde vedrörende tegteskabslovgivningen,
samliv mellem ugifte, handelsagenter, produktansvar, miljöskader og det
strafferetlige reaktionssystem til efterretning og opfordrer ti! at arbejdet
fortsätter efter de af Nordisk råd vedrörende disse spörgsmål angivne
retningslinjer i sin udtalelse nr. 1/1979 över ministerrådets beretning om
det nordiske samarbejde til Nordisk Råds 27. session 1979.

2) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at overveje, om der er
behov for amdrede regler om foraddremyndighed.

3) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at tage initiativ til en
koordinering af det igangvaerende reformarbejde vedrörende de nordiske
köbelove med henblik på i videst muligt omfång at sikre opretholdelsen af
den nordiske retsenhed samt orientere Nordisk råd til naeste session om
resultatet af sine bestraebelser.

4) Nordisk råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at overveje hvorledes
den nordiske retsenhed på forsikringsaftalelovgivningens område kan
genskabes gennem det fortsatte udredningsarbejde vedrörende denne lovgivning.

5) Nordisk råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at koordinere udarbejdelsen
af lovforslag om regler til beskyttelse af forbrugere ved aftaler om
tjenesteydelser, således at lovforslagene spges gjort så ensartede som
muligt og fremsat så vidt muligt samtidigt.

6) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til fortsat at udbygge det
nordiske samarbejde vedrörende datalovgivningen og i denne förbindelse

Redog. 1979/80:18

give Nordisk Råd en årlig beretning om möderne mellem datainspektionerne
i Danmark, Norge og Sverige.

7) Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til at afslutte sine overvejelser
omkring rapporten om multinationale selskaber udarbejdet i anledning
af Nordisk Råds rekommandation nr. 25/1974, så det bliver muligt
for de af rapporten og ministerrådets förslag berörte organer i Nordisk Råd
att foretage en grundig vurdering af dette materiale inden na:ste session.

Yttrande 4

(social- och miljöutskottets sakområde)

1) Nya samarbetsorgan bör upprättas enbart då betydande samarbetsfördelar
står att vinna och efter det att berört organ inom Nordiska rådet
beretts möjlighet att yttra sig. Permanenta nordiska institutioner bör erhålla
sina bevillningar via de samnordiska budgetarna.

2) Parallellt med att kontakterna mellan de nordiska ländernas regeringar
intensifieras bör samrådet mellan ministerrådets och Nordiska rådets
olika organ byggas ut ytterligare.

3) Mandat och direktiv för nordiska utredningar bör preciseras på ett
tidigt stadium och omgående delges berört organ inom Nordiska rådet.
Varje utredning bör avslutas med en kortfattad och systematisk sammanfattning
i vilken klart utsägs vilka konkreta åtgärder som föreslås bli
vidtagna.

1 utredningsarbetet bör förhållandena i samtliga nordiska länder beaktas.

4) Inga förändringar i viktigare nordiska samarbetsöverenskommelser
såsom 1954 års överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad,
bör vidtagas innan Nordiska rådet - i enlighet med artikel 46 i Helsingforsavtalet
— beretts möjlighet att yttra sig.

5) Vid flyttning mellan de nordiska länderna bör i största möjliga utsträckning
de offentliga arbetsförmedlingarna anlitas. Samarbetet mellan
arbetsförmedlingarna i Norden bör byggas ut. I 1954 års arbetsmarknadsöverenskommelse
fastslås principen om lika behandling av landets egna
och inflyttade nordiska medborgare.

6) De ministrar som i respektive nordiskt land bär ansvaret för jämställdhetsfrågoma
bör ansvara för dessa frågor också på nordiskt plan.

7) En fristående ämbetsmannakommitté för jämställdhetsfrågor och en
till denna knuten rådgivande kommitté bör upprättas. De resurser som på
sekretariatsplanet avsätts för nordiskt jämställdhetssamarbete bör förstärkas.

8) I syfte att undvika en alltför stor uppsplittring av tillgängliga resurser
bör en större koncentration av projektverksamheten på miljövårdsområdet
ske.

9) Revisionen av 1955 års nordiska konvention om social trygghet bör
föreläggas Nordiska rådet i form av ett ministerrådsförslag.

Redog. 1979/80:18

10) Det nordiska samarbetet på rusmedelsområdet bör utvidgas och
fördjupas. Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning bör erhålla
förstärkta ekonomiska resurser.

11) Utredningen om utvidgning av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
för social- och medicinalpersonal bör föreläggas Nordiska rådet
i form av ett ministerrådsförslag.

12) Nordiska läkemedelsnämnden bör erhålla förstärkta personella resurser.

Yttrande 5

(ekonomiska utskottets sakområde)

1) Nordisk Råd ser med tilfredshet på opprettelsen av et nordisk ekonomisk
forskningsråd og går ut i fra at forskningsrådets virksomhet blir årlig
innrapportert til Nordisk Råd.

2) Nordisk Råd anser det nedvendig at med de nordiske landenes internasjonale
avhengighet og sterke felles interesse av en vel fungerende
internasjonal ekonomi, å gjere ytterligere anstrengelser for å fremfere de
nordiske lands synspunkter i de ulike fora for internasjonalt ekonomisk
samarbeid. Spesielt gjelder dette i förbindelse med OECD-samarbeidet.

3) Nordisk Råd finnér det nedvendig at de alminnelige vilkår for etablering
av fellesnordiske industriprosjekter bedres, jfr. betenkning vedrerende
medlemsforslag A 554/e om tiltak for å fremme industriprosjekt.

Nordisk Råd kan også slutte seg til det syn som fremferes i rapporten
”Nordisk ekonomisk-politisk samarbeid” atdet nordiske samarbeid ber ta
hensyn til den store betydning de nordiske ekonomier har for hverandre
som utvidede hjemmemarkeder og legge stor vekt på at utviklingen i
lovgivning og standardisering ikke går mot eket heterogenitet, men mot
minsket sådan, samt at den ekonomiske politikken som gjelder skatt,
valutakurser, industripolitikk m.m. så långt som mulig tar sikte på en
homogenisering som forsterker hjemmemarkedsaspektene.

4) Nordisk Råd anser det formålstjenlig at der problemer av felles karakter
oppstår innen en bransje ber man etter kartlegging av problemene se
om samordning kan skje av nasjonale tiltak. Etter rådets oppfatning ber en
seke å fere strukturpolitikken slik at landene ikke skader hverandre.

Jfr. betenkning vedrerende medlemsforslag A 557/e om den nordiske
glassindustrien.

Slik kartlegging kan f. eks. utferes innen rämmen av Det ekonomiske
forskningsråd.

5) Nordisk Råd legger vekt på at det nordiske samarbeid innen industrisektoren
styrkes.

a) Det ber vurderes hvilke nordiske samarbeidsmuligheter som er til
stede for ståtlige industriforetak.

b) Det ber vurderes om en sserskilt industripolitisk kompetanse kan
bygges opp innen Ministerrådssekretariatet i Oslo.

Redog. 1979/80:18

c) För å fremme etableringen av nordiske industribedrifter ber man
vurdere innferingen av en nordisk selskapsform. Et slikt selskap skulle
automatisk få sine rettigheter og rammebetingelser for samtlige nordiske
land.

d) Ved ulike utredninger og kartlegginger kan det vaere hensiktsmessig å
benytte et panel bestående av ekonomer fra de nordiske land for at de som
eksperter kan analysere hindringer og forutsetninger for ekt samarbeid
mellom industriforetak i Norden.

6) Nordisk Råd henstiller til Ministerrådet generelt å la arbeidslivets
organisasjoner medvirke i det utrednings- og prosjektarbeidet som iverksettes
for å fremme nordisk industripolitisk samarbeid.

7) Nordisk Råd anser at det er nedvendig med ekt nordisk forskningsinnsats
innen energiområdet. Dette gjelder såvel stette til nye prosjekter
som å samordne eksisterende forskning for derved å unngå dublering. Som
eksempel på interessante forskningsprosjekter vil utvalget fremholde idéen
om muligheten av å anvende alkohol i energiproduksjonen.

Rådet viser til vedlegg 5 hvor det antydes at nordiske bevilgninger i
tillegg til nasjonale på nasjonalt prioritert forskningsområde som energi,
ikke er et tilstrekkelig virkemiddel til å eke nordisk samarbeid og at en mer
bevisst statlig styrning kan vaere en mulighet for å nå dette mål.

Utvalget går ikke naermere inn på denne problemstilling, men forutsetter
at Ministerrådet vil utdype denne naermere i den endelige rapport.

8. Nordisk Råd henstiller til Ministerrådet at såvel når det gjelder energi
som annen råvareforserging, å intensivere og konkretisere anstrengelsene
om å nå et samarbeid som oker mulighetene for en gunstig ekonomisk
utvikling i de nordiske landene.

9. Nordisk Råd anser at den for tiden realistiske samarbeidsform på det
valutapolitiske området vil vaere hyppigere dreftelser mellom de nordiske
land av valuta- og konjunkturproblemer for å sikre en tilfredsstillende
samordning av de nordiske lands valutapolitikk.

10. Angående hva som er sagt i avsnittet ”Bistånd til utviklingslandene”,
bar etter Nordisk Råds oppfatning Ministerrådet for å gjennomfere
intensjonene i forslagene vedrorende utvidet nordisk samarbeid på biståndsområdet,
fremlegge en gjennomferingsplan över mulige konkrete områder
hvor harmonisering og koordinering av eksisterende og planlagte
nasjonale bistandsinnsatser kan gjeres til beste for mottakerlandene, med
sikte på fremleggelse av en fremdriftsrapport til Nordisk Råds 29. sesjon
1981.

11. Nordisk Råd anser det nedvendig med en kartlegging av mulighetene
for nordisk samarbeid innen grenseområdene til bistandspolitikk
f. eks. lån til etablering av bedrifter, stette ved investeringer, kreditter, etc.
I denne sammenheng ber vurderes hvilken rolle Nordisk Investeringsbank
kan spille.

12. Nordisk Råd tillegger handlingsprogrammet for regionalpolitikk stor

Redog. 1979/80:18

betydning. Rådet vil henstille til Ministerrådet at programmets intensjoner
hva gjelder konkrete innsatser blir fulgt opp.

13. Nordisk Råd konstaterer at det er påbegynt en nordisk utvurdering
av stottetiltak til glesbygdsområdene for sikring av kommersiell service.
Rådet finner det av interesse å få vurdert disse tiltak i forhold til generelle
regionalpolitiske tiltak. Rådet forutsetter at resultatene av vurderingen blir
gjort kjent for Nordisk Råd.

Budgetkomiteens virksomhed i året 1979
1. Mandat

Budgetkomiteen aflaegger i henhold til sin arbejdsordning, § 2, beretning
til praesidiet om sin virksomhed i hvert kalenderår. Nedenstående folger
beretningen for komiteens virksomhed i kalenderåret 1979.

Komiteen konstituerede sig den 21. februar 1979 med Kjell-Olof Feldt
som formand och Svend Haugaard som naestformand. Medlemmer of
komiteen var på samme tidspunkt fra juridisk udvalg: K. B. Anderssen
(Danmark) og Håkan Winberg (Sverige), for kulturudvalget: Ragnhildur
Helgadöttir (Island) og Svend Haugaard (Danmark), for social- och miljoudvalget:
Asbjörn Haugstvedt (Norge) og Bror Lillqvist (Finland), for
trafikudvalget: Seppo Westerlund (Finland) och Bjarne Mork Eidem
(Norge) og for ekonomisk udvalg: Kjell-Olof Feldt (Sverige) og Eiöur
Guönason (Island). Marjatta Väänänen (F) indtrådte i komiteen for trafikudvalget
i april 1979 istedet for Seppo Westerlund (F). Nils Carlshamre (S)
intrådte i komiteen for juridisk udvalg i oktober 1979 istedet for Håkan
Winberg (S) og Svante Lundkvist (S) indtrådte samtidig for ekonomisk
udvalg istedet for Kjell-Olof Feldt (S). Poul Schliker (D) intrådte i komiteen
for kulturudvalget i november 1979 istedet for Svend Haugaard (D).
Svante Lundkvist (S) overtog formandskabet i komiteen i oktober 1979
efter Kjell-Olof Feldt (S).

Komiteen holdt moder den 21. februar i Stockholm, den 12. mårts i
Oslo, den 30. oktober i Köbenhavn og den 10. december i Helsingfors.
Komiteen havde moder med samarbejdsministrene den 12. mårts i Oslo og
den 11. december i Helsingfors.

Komiteen er af Nordisk Råds praesidium pålagt en todelt opgave. I
arbejdsordningens (fastsat af praesidiet den 26. januar 1976) §7 pålaegges
det komiteen at gennemgå det materiale vedrorende budgetter og fordeling
af dispositionsmidler, som ministerrådet oversender gennem praesidiet, og
at koordinere de udtalelser og onsker som rådets udvalg og komiteer
afgiver om materialet. Komiteen skal endvidere ifolge arbejdsordningens
§ 8 folge disponeringen af de bevilgede midler under nordiske budgetter og
til nordiske institutioner, og den skal påse at den regnskabsmaessige revision
af midler til fcellesnordiske formål udfores som forudsat, og at udta -

Redog. 1979/80:18

leiser fra de nationale revisionsinstanser om nordiske budgetposter laegges
frem for komiteen.

Budgetkomiteen opfylder disse opgaver gennem en tredelt arbejdscyklus,
som omfatter: I) behandling af regnskaber og revisionsberetninger for
det naermest föregående år efterhånden som de föreligger for hele det
nordiske samarbejdsområde, 2) behandling af budgetforslagene for det
naermest kommende år for ministerrådets almene budgetområder i samråd
med de berorte udvalg. For kulturbudgettets vedkommende behandles
principielle og administrative spergsmål af generel interesse, 3) behandling
af disponeringsforslagene for det forlobne budgetår for ministerrådets almene
budget efter samråd med de berorte udvalg.

Den anden del af komiteens opgave går i henhold til arbejdsordningens
§9 ud på ”i samråd med de berorte udvalg og komiteer (at) folge gennemforelsen
af Nordisk Råds rekommandationer og beslutninger og at rapportere
til praesidiet, når den finder at hensynet til en effektiv opfolgning af
sager og sporgsmål kras ver at der traeffes yderligere forholdsregler.” Komiteen
varetager denne opgave lobende året rundt i naer kontakt med
udvalgene om gennemgangen af rådets sager og i samråd med samarbejdsministrene
(almene områder) eller gennem oplaeg til praesidiets samråd med
samarbejdsministrene.

Årsberetningen gor rede for komiteens behandling af de to hovedopgaver
i nedenstående separate afsnit.

2 Regnskabs- og budgetsporgsmål

Et nyt budgetreglement for de to nordiske ministerrådsbudgetter blev
vedtaget af nordisk ministerråd (samarbejdsministrene) den 18. februar
1979 og af nordisk ministerråd i dets sammensaetning af undervisnings- og
kulturministrene den 15. januar 1979 og gaelder fra 1. januar 1979 (reglementet
er optrykt i Nordisk Statutsamling 1978).

Reglementet har givet budgetkomiteen anledning til bemaerkninger på
tre punkter:

Reglementets §5 opstiller tidsrammeme for budgetbehandlingen, hvori
det konstateres at budgetmaterialet (for naestkommende år) af stedfortraederkomiteen/kulturembedsmandskomiteen
udleveres til Nordisk Råd ved
månedsskiftet januar-februar efter forudgående behandling i ministerrådets
budgetudvalg. I februar/marts drofter ministerrådet budgetteme med
Nordisk Råd.

Budgetkomiteen har udtalt sin tilfredshed med de således fastlagte budgetprocedurer,
idet den dog har henstillet at ansogninger fra embedsmandskomiteer
og institutioner oversendes til udvalgssekretariateme til
uformel orientering i så god tid som muligt inden årsskiftet for at fremme
udvalgsarbejdet mellem årsskiftet og sessionen, samt at det afsluttende
samråd mellem budgetkomiteen og nordisk ministerråd (samarbejdsminist -

Redog. 1979/80:18

rene) laegges så naer ministerrådets endelige beslutningsdato i mårts som
muligt for også at give budgetkomiteen rimelig til til at behandle udvalgenes
indstillinger.

Reglementets § 19 fastslår at ministerrådssekretariaterne skal afgive afsluttede
bevillingsregnskaber og årsopgerelser for det föregående virksomhedsår
inden 1. april og at revisionsberetningerne över de i budgetterne
optagne aktiviteter normalt skal afgives til ministerrådets sekretariater for
1. juni efter budgetårets udlob.

Budgetkomiteen har overfor samarbejdsministrene påtalt at den hidtidige
praksis viser eksempler på betydelige overskridelser af en sådan frist og
har anmodet om samarbejdsministrenes medvirken til at man i fremtiden
undgår sådanne forsinkelser i aflevering af revisionsberetningerne som
man har konstateret for kultursekretariatets vedkommende.

Reglementets § 12 tillader overfersel af bevilgede midler mellem det
almene budget og kulturbudgettet efter godkendelse af ministerrådet i den
sammensaetning, hvori det har bemyndigelse til at fastsaette budgettet.

Budgetkomiteen har gennem den danske rigsrevisions bemaerkninger til
sekretariatet for nordisk kulturelt samarbejdes regnskaber for 1977 noteret
at denne instans har ment indtil videre at burde tage generelt forbehold om
folketingets godkendelse overfor bestemmelsen i reglementets § 12 om at
overforsler mellem det almene budget og kulturbudgettet skal kunne ske
alene med vedkommende ministerråds tilslutning.

Budgetkomiteen deler den heri udtalte tvivl om hvorvidt overfersler
mellem to budgetter kan ske uden de bevilgede (nationale) myndigheders
godkendelse og har fremfort dette synspunkt for samarbejdsministrene.
Det er oplyst overfor komiteen at overfarsler af denna art hidtil kun er sket
i eet tilfaelde (Nordsat-utredningen).

Budgetkomiteen fik med normal frist oversendt årsregnskab for Nordisk
Ministerråds sekretariat (almene budget) for 1978 med tilherende revisionsrapport.
Komiteen har taget begge til efterretning uden bemaerkninger.

Komiteen havde derimod endnu ikke ved årets udgang modtaget regnskabet
for sekretariatet for nordisk kulturelt samarbejde for 1978, da den
tilherende revisionsrapport ikke forelå. Derimod modtog komiteen revisionsrapporten
for regnskabsåret 1977 med skrivelse dateret 26. oktober
1979. Komiteen har ved flere lejligheder påtalt forsinkelsen overfor samarbejdsministrene.

Nordisk Ministerråds budgetförslag for 1980 behandledes i et samråd
mellem budgetkomiteen og samarbejdsministrene den 12. mårts 1979. De
foreliggende förslag udgjorde for det almene budgets vedkommende 91
mill. nkr., for nordisk kulturelt samarbejdes vedkommende 77,9 mill. dkr.
og for Nordisk Råds praesidiesekretariats vedkommende 9,8 mill. skr.
Sammenlagt udgjorde budgetforslagene for aktiviteter under de nordiske
hovedorganer ca 152 mill. skr.

Redog. 1979/80:18

Foruden de tre sekretariater i Oslo, Köbenhavn og Stockholm omfatter
dette belab aktiviteten i et halvt hundrede faste institutioner som drives
över ministerrådssekretariatemes budgetter men som ofte har egen administration.
Budgetkomiteen beregnede det samlede antal fast nordisk ansatte
tjenestemaend til ialt 284 på hel eller halvtid. Nordisk Investeringsbank i
Helsingfors har derudover en stab på en snes personer. Det samlede
nordiske sekretariat- og institutionsarbejde drives således med en stab på
ikke över 300 fast ansatte personer.

Budgetkomiteen betragter det som en af sine hovedopgaver at folge den
organisatoriske og administrative udvikling i det nordiske samarbejdes
organer nöje og at medvirke til at de oprettede organer arbejder rationelt
og effektivt.

Komiteen er også opmaerksom på at et bredt og vidtspaendende nordisk
samarbejde finder sted udenfor de naevnte institutioner og organer og
finansieres över de nationale budgetter. Komiteen har lange naeret enske
om dels at få oplysninger över de samlede bevillinger til nordisk samarbejde
og dels at findé frem til metoder som kan anvendes til beregning af
besparelseseffekter i det nordiske samarbejde ved gennemfarelse af faellesprojekter
eller i form af starre udbytte af samlede anstrengelser. Spergsmålene
er stadig til overvejelse i ministerrådet.

Nordisk Ministerråds sekretariat for det almene budget arbejder med
fordeling af de bevilgede midler på grundlag af ansogninger i form af
disponeringsforslag. I det forelabne år er midlerne blevet fordelt i ni
omgange mellem december 1978 og oktober 1979.

Fra 1979 tilstilles alle disponeringsforslag på ministerrådets foranledning
Nordisk Råds bererte udvalg og budgetkomiteens sekretariat samtidig
med at de sendes til samarbejdsministrene. Nordisk Råds udvalg har
derved mulighed for at fremsaette förslag vedrorende fordeling af de bevilgede
midler på alle trin.

Denne ordning har isaer betydning, når ministerrådet efter 1. maj i
budgetåret formelt har mulighed for at overfere midler mellem de indikative
rammebelob. De faglige udvalg får hermed en reel mulighed for at eve
indflydelse på prioriteringen mellem sektoreme indenfor det almene budget
og at fremme hastesager. De förste förslag til disponeringerne indenfor
de indikative sektorsrammer i budgetförslaget sendes til Nordisk Råds
udvalg omkring midten af oktober. Også i denne fase har udvalgene og
budgetkomiteen behov for en rimelig tidsramme for de respektive gennemgange
af forslagene. Budgetkomiteen har derför - bl. a. med henvisning til
uheldige omstaendigheder i 1979 - fremfort formelt onske om at samrådet
med samarbejdsministrene om disponeringsforslag 1 laegges så naer midten
af november som muligt så udvalgene og budgetkomiteen tilsammen har
mindst tre ugers tid på sig. Komiteen laegger vaegt på at udvalgenes moderaekker
tilpasses denne tidsramme. Ved årets begyndelse erfarede budgetkomiteen
gennem kulturudvalgets formand at Nordisk Ministerråds bud -

Redog. 1979/80:18

getudvalg (bestående af representanter for de nationale finansministerier) i
en bemaerkning til 1980 års budgetförslag havde foreslået dels indferelse af
en rammebudgetteringsmetode og dels en samordnet behandling af de to
nordiske budgetter. Budgetkomiteen har ved flere lejligheder i årets leb
dreftet de mulige konsekvenser af disse förslag, men da kulturudvalget
ikke var repraesenteret i komiteens to sidste moder er der ikke taget stilling
til sporgsmålene for Nordisk Råds vedkommende. Komiteen er informeret
om at der heller ikke i ministerrådet er taget stilling til sporgsmålene.

Budgetkomiteen besluttede på sit sidste mede i 1979 ikke at drage nogen
konklusioner, sålaenge sagen ikke var afklaret internt eller i ministerrådet,
men pålagde dog formanden över for samarbejdsministrene at

1) understrege komiteens enske om en ordning, som ger det muligt for
komiteen at kunne udfere de opgaver, som er den pålagt, på bedst mulig
måde, og

2) fremfere en principielt skeptisk holding til forslaget om en rammebudgetteringsteknik.

Budgetkomiteen har specielt overfor ministerrådet givet udtryk for at der
ikke må gennemferes ordninger som giver mindre styringsmuligheder for
Nordisk Råds organer.

Budgetkomiteen har også behandlet sporgsmålet om formerne for komiteens
rapportering til presidiet og om onskeligheden af mere udforlig
information til sessionen. Komiteen er forelebig standset ved et onske om
at formanden for komiteen på et tidligt tidspunkt under generaldebatten på
Nordisk Råds session får anledning til at fremfere nogle hovedsynspunkter
i det forlebne års arbejde i komiteen.

2.6.3 Granskning og kontrol

Budgetkomiteen vejledes i sin granskende og kontrollerende målsaetning
dels af den tidligere citerede § 9 i arbejdsordningen og dels af stk. b) i de af
Nordisk Råds 23. session tildelte opgaver ”at kontinuerligt og pragmatisk
sege at styrke de kontrolmuligheder som den anser vaesentligst”.

Budgetkomiteens indsats på disse områder forudsaetter et neje samarbejde
med de enkelte fag-udvalg.

I 1978 opstillede budgetkomiteen en liste över påkraevede forbedringer
av samarbejdsinstrumenterne:

- klarere markering af C 1 som politisk, virksomhedsberettende og fremadskuende
dokument, samt tidligst mulige aflevering,

- konkretisering af samarbejdsprogrammer på et tidligt stadium af hensyn
til udvalgsforberedelserne inden sessionen,

- bedre udnyttelse af sporgeinstituttets muligheder i den granskende virksomhed,

- klarere tilkendegivelser fra ministerrådet af reaktioner på udvalgenes
udtalelser,

- fastere retningslinjer og mere regelmaessighed i udleveringen af informationer
fra ministerrådssekretariaterne til udvalgssekretaereme.

Redog. 1979/80:18

Budgetkomiteen har konstaterat at der under forhandlinger mellem praesidiet
og samarbejdsministrene den 13. juni 1979 er givet tilfredsstillende
tilsagn om imedekommenhed og samarbejde på disse punkter.

Fra udvalgenes side er fremkommet yderligere en raekke ensker med det
formål at forbedre overblikket över virksomheden på ministerrådssiden:

- udvalgene ber få adgang til kortfattede og systematiske sammenfatninger
af de udredninger som ministerrådets organer lader gennemfere
(social- og miljeudvalget).

- i de ärlige beretninger som afleveres til Nordisk Råd af institutioner,
naevn og andre samarbejdsorganer savnes i visse tilfaelde vaerdifuld
information. Rapporteringssystemet i sin helhet ber derför tages op til
dreftelse (social- og miljeudvalget i udtalelse til C 1 for 1978),

- rapporteringen (beretningeme) er maerkbart forbedret efter at der er
indfejet en oversigt över finansiering og ekonomien. Det förekommer
dog stadig som om de to afsnit om virksomhed og fremtidsplaner er
redigeret uden i tilstraekkelig grad at tage hensyn til det udtalte formål
med virksomheden (kulturudvalget i udtalelse til C 1 for 1977),

- beretningen (C 1) ber indeholde retningslinjer for videreudvikling av
virksomheden indenfor alle sektorer. Redegerelse for prioriteringer på
de forskellige områder og motiveringer for disse er en vaesentlig forudsaetning
for at rådet på tilfredsstillende måde kan opfylde sine pådrivende
opgaver (trafikudvalget i udtalelse til C 1 1978).

Budgetkomiteen har konstateret at der gennem forhandlinger mellem

praesidiet og samarbejdsministrene fra ministerrådets side er vist forsåelse
for anskerne om en systematisk og fyldestgarende rapportering. Budgetkomiteen
er også informeret om at der mellem praesidiet og samarbejdsministrene
er truffet beslutning om en udredning om NU-seriens funktion,
opdeling, finansiering og distribution. Budgetkomiteen forventer at der
også optages direkte förhandling mellem praesidiesekretariatet og ministerrådets
sekretariater om den naermere udformning af ”kortfattede og systematiske
sammenfatninger af de ödredninger, som ministerrådets organer
lader gennemfare".

Budgetkomiteen har selv overfor samarbejdsministrene fremhaevet at der
kan vaere behov for at tage hele udrednings-virksomheden i Nordisk Råd
op til naermere overvejelser, da der ved flere lejligheder er udtalt frygt for
at den har for ringe virkning i forhold til indsatsen.

Hvad angår anskerne om fastere og laengere tidsfrister for udvalgens
behandling af förslag om samarbejdsprogrammer konstaterer budgetkomiteen
at praesidiet ikke har fået faste tilsagn fra ministerrådet. Samtidigt har
budgetkomiteen bekraeftet sin fortsatte interesse i at få ministerrådets
arbejdsprogrammer indenfor de respektive sektorer praesenteret på en
overskuelig og metodisk måde med relationer til målsaetninger, aktiviteter
og midler, så parlamentarikemes muligheder for prioritering og avrige
kommentarer lettes mest muligt.

Redog. 1979/80:18

Budgetkomiteen vil i samråd med udvalgene fortsaette inteme bestraebelser
for at lette prioriteringsprocessen ved opstilling af almengyldige
kriterier for nytte- og lansomhedsfaktorer i det nordiske samarbejde, og
faelles normer for vurdering af samarbejdets forskellige midler til udovelse
af projektvirksomhed og andre arbejdsaktiviteter. Endelig mener komiteen
at evalueringsvirksomheden må skaerpes gennem opstilling af konkrete
målsaetninger indenfor givne aktivitetsperioder, og at budgetrammeme må
knyttes hertil över 2 eller 3 årige perioder.

Budgetkomiteen har i det forlabne år lagt saerlig vaegt på at få alle
institutioner, som modtager penge til nordisk virksomhed, ind på ministerrådets
budget. Samtidig har komiteen overfor samarbejdsministrene fremhaevet,
at dette anske ikke.er ensbetydende med, at budgetkomiteen ser
institutionaliseringen som et måll i sig selv. Komiteen har derför anmodet
om at der ikke indfores nye institutioner i samarbejdsprogrammeme för de
berarte udvalg eller budgetkomiteen har haft mulighed for at udtale sig.
Budgetkomiteen vil herigennem sage at bevare en vis fleksibilitet i fordelingen
af midler indenfor det nordiske samarbejde. Af det halve hundrede
institutioner og lignende faste arrangementer, som budgetteme omfatter,
harer 13 under det almene budget og op mod 40 under kulturbudgettet. For
de sidstnaevntes vedkommende kan det dog ofte dreje sig om meget läse
rammer om tilbagevendende virksomhed.

Svante Lundkvist
Formand

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980