Redogörelse1977/78:22 (Framställning / redogörelse 1977/78:22)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1977/78:22

Redogörelse
1977/78:22

från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden
april 1977—januari 1978 (29:e sessionen)

1978-05-25
Till riksdagen

Svenska delegationen hos Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling överlämnar bifogade redogörelse för de tre församlingsmöten
i Strasbourg (april 1977, oktober 1977 och januari 1978) som ägde rum
under församlingens 29 :e årssession. Till redogörelsen är fogad en förteckning
över församlingens samtliga rekommendationer, resolutioner
och andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

BENGT SJÖNELL

/BERTIL STÅHL

1 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 22

Redog. 1977/78: 22

Redogörelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling avseende tiden april 1977—
januari 1978 (29:e sessionen)

1. Inledning

Europarådets parlamentariska församlings 29:e årssession var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. Den första av dessa ägde rum under
tiden 25—29 april 1977, den andra under tiden 5—13 oktober 1977
och den tredje under tiden 23—27 januari 1978. Alla tre församlingsmötena
hölls i Strasbourg.

I anslutning till det ständiga utskottets sommarsammanträde hölls en
s. k. minisession: ett tiotal utskott hade förlagt sina sammanträden till
samma plats under samma vecka — Antwerpen 6—9 juli 1977.

Den 25 november 1977 inträdde Spanien som full medlem i Europarådet
sedan den parlamentariska församlingen under oktobermötet uppmanat
ministerkommittén att inbjuda Spanien till medlemskap. Medlemsantalet
uppgår därefter till tjugo stater.

Vid församlingens aprilmöte 1977 omvaldes österrikaren Carl Czernetz
(socialist) till församlingspresident för ytterligare ett år.

Aprilmötet dominerades av en tre dagar lång debatt om uppföljningen
av Helsingforsdokumentet, dvs. slutakten från konferensen för
säkerhet och samarbete i Europa och förberedelserna för säkerhetskonferensens
uppföljningsmöte i Belgrad hösten 1977. I församlingens olika
utskott hade tio rapporter sammanställts. Parlamentariker från Finland,
Canada och USA hade inbjudits delta i debatten.

Vid aprilmötet deltog som gästtalare Irlands utrikesminister Garret
Fitzgerald som avlämnade ministerkommitténs verksamhetsberättelse.
— UNCTAD:s generalsekreterare Corea talade i samband med biståndsdebatten.
— Portugals premiärminister Soares talade om utvecklingen
i Portugal.

En huvudpunkt vid oktobermötet var frågan om utvecklingen i Spanien
och Spaniens inträde i Europarådet. Till debatten hade inbjudits en
observatörsdelegation från det nyvalda Cortes. En representativ grupp
hade mött upp, ledd av talmannen i deputeradekongressen Fernando Alvarez
de Miranda. Socialistledaren Felipe Gonzales och kommunistledaren
Santiago Carillo ingick i delegationen vars samtliga medlemmar tog
aktiv del i debatten.

Vid oktobermötet avhandlades även verksamheten inom OECD och
inom EFTA. I dessa debatter deltog parlamentariker utanför Europarådskretsen
från medlemsländer i respektive organisationer, nämligen
från Finland, Canada, Australien, Nya Zeeland och Spanien, OECD:s
generalsekreterare Emile van Lennep och EFTA:s ordförande, den
schweiziske ekonomiministern Ernst Brugger, deltog även.

Redog. 1977/78: 22

Italiens utrikesminister avlämnade i sin egenskap av ministerkommitténs
ordförande den traditionella redogörelsen för ministerkommitténs
verksamhet vid höstmötet. I transportdebatten deltog den grekiske transportministern
Voyatzis.

Under januarimötet hade Europarådsförsamlingen ett dagslångt gemensamt
möte med EG-parlamentet. Det var de båda församlingarnas
23 :e gemensamma möte. För debatten vid det gemensamma mötet med
EG-parlamentet och för Europarådets egen allmänpolitiska debatt hade
valts ett och samma tema, nämligen ”De mänskliga rättigheterna i världen”.

Den ekonomiska debatten vid januarimötet handlade om skatteflykt.
Den blev stormig. Åsikterna bröts mot varandra, och voteringen på det
framlagda förslaget från ekonomiska utskottet med Stig Alemyr som
ordförande och Lennart Pettersson som rapportör fick uppskjutas till
följd av att så många ledamöter lämnade salen att församlingen icke
blev beslutsför. En annan passionerad debatt uppstod om säljakten i
Canada och på Grönland. Andra ämnen som debatterades var ett konventionsförslag
om kontroll av enskildas vapeninnehav och Europarådets
särskilda flyktingrepresentants verksamhet.

Spaniens delegation deltog i januarimötet för första gången med full
rätt i församlingens arbete. Den spanske utrikesministern Oreja talade
till församlingen.

Sorn gästtalare i övrigt uppträdde Österrikes president Rudolf
Kirschschläger och Norges utrikesminister Knut Frydenlund som avslutade
debatten om de mänskliga rättigheterna. Ministerkommitténs sedvanliga
rapport till församlingen presenterades av Luxemburgs premiäroch
utrikesminister Gaston Thorn.

2. Den svenska representationen

Till den 29:e årssessionen anmälde riksdagen följande valda ombud
och suppleanter i församlingen och dess organ.

Ombud:

Bengt Sjönell (c), delegationens ordförande
Carl Lidbom (s)

Bertil Lidgård (m)

Stig Alemyr (s), delegationens vice ordförande
Einar Larsson (c)

Nils Erik Wååg (s)

Suppleanter:

Björn Molin (fp)

Anita Gradin (s)

Anders Björck (m)

Redog. 1977/78: 22

Lennart Pettersson (s)

Anna Eliasson (c)

Kurt Hugosson (s)

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens samtliga
fjorton utskott vilka sammanträder såväl mellan som under församlingsmötena
och bereder huvuddelen av församlingens ärenden. Ett av dessa
utskott, nämligen det ständiga utskottet, har fullmakt att i vissa frågor
agera på församlingens vägnar mellan dess plenarmöten. På grundval av
utskottens förslag eller betänkanden antar den parlamentariska församlingen
antingen rekommendationer till ministerkommittén eller resolutioner
samt yttranden och s. k. direktiv.

De svenska ombuden och suppleanterna har under verksamhetsperioden
varit fördelade på församlingens utskott på följande sätt:

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Lidgård	Sjönell
	Alemyr	Wååg
Politiska utskottet	Sjönell	Molin
	Lidbom	Gradin
Utskottet för ekonomi	Björck	Eliasson
och utveckling	Alemyr	Pettersson
Social- och hälso-	Larsson	Eliasson
vårdsutskottet	Hugosson	Lidbom
Juridiska utskottet	Lidgård	Larsson
	Lidbom	Hugosson
Kultur- och utbildnings-	Eliasson	Lidgård
utskottet	Alemyr	Hugosson
Utskottet för vetenskap	Molin	Sjönell
och teknologi	Pettersson	Wååg
Utskottet för regionplanering	Sjönell	Björck
och kommunala frågor	Wååg	Pettersson
Utskottet för procedurfrågor	Björck	Lidbom
Jordbruksutskottet	Larsson	Pettersson
Utskottet för europeiska	Gradin	Molin
icke-medlemsländer
Utskottet för förbindelser	Molin	Alemyr
med parlamenten och
allmänheten
Budgetutskottet	Wååg	Björck
Utskottet för befolknings-	Gradin	Eliasson
och flyktingfrågor

Redog. 1977/78: 22

Vid aprilmötet omvaldes Stig Alemyr till ordförande i församlingens
utskott för ekonomi och utvecklingsfrågor. Anita Gradin valdes till vice
ordförande i utskottet för europeiska icke-medlemsländer.

Flertalet utskott har tillsatt underutskott vilka i många fall är tämligen
permanenta år från år medan andra kan utses med anledning av en
särskild fråga. Följande svenska delegater har under verksamhetsperioden
eller del av den varit ledamöter av sådana underutskott:

Björn Molin av det politiska utskottets underutskott för de politiska
partiernas roll i den parlamentariska demokratin; Stig Alemyr (suppleant:
Anders Björck) av det ekonomiska utskottets underutskott för
relationer med internationella organisationer; Kurt Hugosson av det
sociala utskottets underutskott för den europeiska sociala stadgan; Bertil
Lidgård av det juridiska utskottets underutskott för straffrätt och kriminologi;
Kurt Hugosson av det juridiska utskottets underutskott för
havsrätten; Carl Lidbom av det juridiska utskottets underutskott för
grundläggande sociala rättigheter; Anna Eliasson av kulturutskottets underutskott
för ungdom och sport; Stig Alemyr av kulturutskottets underutskott
för Unesco och andra internationella organisationer; Bertil Lidgård
av kulturutskottets underutskott för byggnadsvård och konst;
Bengt Sjönell av vetenskapsutskottets underutskott för energi och miljö;
Lennart Pettersson ordförande i vetenskapsutskottets underutskott för
datafrågor; Lennart Pettersson av den europeiska förenade kommittén
för vetenskapligt samarbete (under vetenskapsutskottet); Bengt Sjönell
av region- och kommunutskottets underutskott för Europa-priset; samt
Einar Larsson av jordbruksutskottets underutskott för förbindelserna
med FAO.

I det följande ges en kortfattad redogörelse efter ämnesområden för
de viktigare ärendenas behandling liksom för det svenska agerandet i
olika frågor.

3. Spanien inträder som medlem i Europarådet

Alltsedan septembermötet 1974 har den parlamentariska församlingen
uppmärksamt följt utvecklingen i Spanien.

Vid minisessionen i Antwerpen den 6—9 juli 1977 antog det ständiga
utskottet på församlingens vägnar en resolution (nr 656) om läget i Spanien
vari det spanska folkets politiska mognad prisades. Det nyvalda
Cortes inbjöds sända representanter för att som gäster delta i församlingens
oktobermöte.

Till höstmötet hade utskottet för europeiska icke-medlemsländer lagt
fram en rapport (dok. 4037) om läget i Spanien. Ordföranden Walther
Hofer (schweizisk lib. köns.), rapportören Paul Channon (brit. kons.)
samt det politiska utskottets rapportör Stephan Radinger (österr. socialt
Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 22

Redog. 1977/78: 22

list) hade besökt Spanien under sensommaren och samtalat med bl. a.
premiärministern Suarez och alla partiledarna. Mot bakgrund av den information
som därvid inhämtats välkomnade utskottet de snabba framsteg
demokratiseringen gjort i Spanien. I rapporten och det förslag till
resolution som utskottet presenterade förutsågs att Spanien inom en snar
framtid skulle kunna bli medlem i Europarådet. Ett till allra största
delen fritt valt Cortes hade framgått ur valen den 15 juni 1977. Arbetet
på att avskaffa eller modifiera Francolagama var i full gång. Man noterade
dock att arbetet på en ny konstitution icke beräknades bli klart
förrän i mitten av 1978.

Flertalet församlingsledamöter, och däribland de svenska, torde vid
höstmötets början ha haft den inställningen att man borde vänta med att
välja in Spanien som medlem av Europarådet tills det konstitutionella
arbetet fullbordats och lagliga garantier för skyddet av de mänskliga rättigheterna
införts. Under de dagar som föregick Spaniendebatten i församlingen
blev det emellertid klart att alla spanska partier inklusive socialister
och kommunister var angelägna att Spanien omgående inträdde
som full medlem. Den 8 oktober antog partiernas gruppledare i Cortes
båda kamrar en deklaration om Spaniens snara inträde i Europarådet. I
deklarationen avges en högtidlig försäkran att alla i Cortes representerade
partier kommer att vaka över att respekten för lagens överhöghet
garanteras liksom de demokratiska ideal som ligger till grund för Europarådets
stadga och då särskilt den Europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna. — Ett par dagar senare hade den som historisk
betecknade Moncloa-överenskommelsen mellan den spanska regeringen
och oppositionen om ett ekonomiskt återhämtningsprogram ingåtts.

Mot denna bakgrund kom församlingsdebatten att inriktas icke på
den spanska diktaturens försyndelser i det förgångna utan på den spirande
spanska demokratins framtid. ”Mina spanska vänner har sagt
mig”, sade församlingspresidenten Czemetz, ”att Spanien behöver Europa.
I minst lika hög grad gäller ur vår synpunkt, att Europa behöver
Spanien. Europa är ofullständigt utan länderna på den iberiska halvön.”
Andra talare spann vidare på temat. Europarådet borde inte vänta med
att ta upp Spanien i sin krets tills den spanska konstitutionen var klar. I
stället borde man stödja den demokratiska utvecklingen genom att
omedelbart välja in Spanien som medlem. Europarådet kan tjäna som
barnmorska åt den spanska demokratin, sade den socialistiska partigruppens
ordförande Tom Urwin (Storbr.).

Spaniens delegater uttryckte stor iver att komma in i Europarådet.
Fernando Alvarez de Miranda sade på regeringspartiets vägnar att medlemskap
i Europarådet var det logiska fullföljandet av Spaniens demokratiseringsprocess.
— Felipe Gonzales medgav att den spanska demokratiseringens
stabilitet ibland betvivlades och att man kunde kräva garantier.
Å andra sidan kan inte demokratin garanteras endast genom en

Redog. 1977/78: 22

skriven konstitution. Blott folkets demokratiska vilja kan i grunden garantera
demokratin, sade han. Och det var för att på det spanska folkets
vägnar uttrycka denna vilja som de spanska representanterna hade kommit
till Europarådet. Och Santiago Carillo sade att spanjorerna ibland
tvivlat på demokratin i Europa. Vid vissa tillfällen hade de misstänkt att
de europeiska demokratierna inte visat så mycket solidaritet gentemot
Spanien som de borde ha gjort. Är det inte helt enkelt så att Spaniens
inträde i Europarådet blott är att betrakta som återbetalningen av en
skuld som europeisk demokrati har gentemot Spanien? utropade den
gamle kommunistledaren.

Från svensk sida konstaterade Anita Gradin att de haft fel som betvivlat
spanska folkets mognad att axla det ansvar som en stundom
smärtsam och känslig demokratiseringsprocess för med sig. Efter den
deklaration som antagits av partigrupperna i Cortes och efter de
spanska kollegernas uttalanden under debatten uttryckte hon på den
svenska delegationens vägnar förhoppningen om att Spanien snarast
möjligt skulle bli medlem i Europarådet.

Församlingen antog enhälligt en rekommendation (nr 820) om läget i
Spanien. Ministerkommittén rekommenderas att utan dröjsmål inbjuda
Spanien att inträda som medlem i Europarådet. Församlingen förklarar
att rekommendationen är att betrakta som det yttrande som ministerkommittén
stadgeenligt har att infordra från församlingen före inval av
ny medlem.

Den 25 november inträdde Spanien i Europarådet som full medlem.
Samma dag undertecknade utrikesminister Oreja den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna.

4. Politiska frågor och frågor som rör europeiska icke-medlemsländer

Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa och dess slutakt,
det så kallade Elelsingforsdokumentet från 1975, har varit föremål för
ingående överläggningar i Europarådet. Både ministerkommittén och
den parlamentariska församlingen har haft debatter om säkerhetskonferensen,
som även utgjort debattämnet vid flera kollokvier mellan ministerkommittén
och församlingen. Mer än halva tiden av församlingens
aprilmöte hade avsatts åt en debatt inför det uppföljningsmöte med säkerhetskonferensen
som ägde rum i Belgrad hösten 1977. Till debatten
förelåg tio rapporter som lagts fram av nio av församlingens utskott.
Församlingsarbetet utmynnade i en resolution (nr 654) och en rekommendation
(nr 808) om genomförandet av åtagandena enligt säkerhetskonferensens
slutakt. De framlagda rapporterna har sammanförts i ett
häfte (dok. AS/Inf (77) 9).

Huvudrapportör i församlingen för hela frågan var den schweiziske

Redog. 1977/78: 22

socialisten Aubert. Han presenterade på det politiska utskottets vägnar
en rapport i två delar om slutaktens politiska betydelse. Den första delen
utgjordes av en ”principkatalog” benämnd ”från Helsingfors till Belgrad”
medan i den andra delen ett försök görs att dra upp framtida utvecklingslinjer:
”Belgrad och därefter? Uppföljning av ESK.”

I denna andra del citeras med instämmande den förre finske utrikesministern
Korhonens yttrande att ESK bör utgöra en fortgående multilateral
process. Genom slutakten införs en viktig nyhet i öst—väst-relationerna.
Var och en av signatärmakterna erkänner att dess partners är
berättigade ställa konkreta frågor till den angående uppfyllandet av slutaktens
åtaganden och att få svar på sådana frågor, betonar rapportören.
Han går även in på parlamentarikernas och den parlamentariska
församlingens roll och hävdar att arbetet i församlingen och dess utskott
är av stor betydelse för att sprida kännedom till allmänheten om innebörden
av säkerhetskonferensen. Likaså har meningsutbytet i Europarådet
mellan ministrar och parlamentariker varit till stor nytta. Rapportören
uttrycker förhoppningen att det skall bli möjligt få till stånd möten
mellan parlamentariker från Öst- och Västeuropa för diskussion av de
frågor som hänger samman med säkerheten och möjliga samarbetsfält.

Ytterligare en rapport framlades av politiska utskottet, med den holländske
ledamoten De Koster (lib.) som rapportör. I den rapporten behandlas
förtroendestärkande (confidence-building) åtgärder och vissa
aspekter på säkerheten och nedrustningen. Rapporten innehåller bl. a. en
katalog över utbytet av observatörer och militära besök enligt slutaktens
stadganden. Rapporten är fylld av reservationer. Ett erkännande görs
dock, nämligen att slutakten fastslår principen för det mellanstatliga
umgänget att icke förneka eller skyla intresseskillnader utan erkänna
dem och söka vägar att lösa dem under iakttagande av det allt överskuggande
säkerhetsintresset.

Utskottet för ekonomi och utvecklingsfrågor bidrog till debatten med
en rapport om ekonomiskt samarbete. Rapportör var den schweiziske ledamoten
Broger (kristdemokrat). I rapporten redovisas två resultat hittills
av säkerhetskonferensen, nämligen en diskussion om inledande av
handelsförhandlingar mellan SEV och EG samt de sovjetiska förslagen
om anordnande av alleuropeiska transport-, energi- och miljökonferenser
— vilka mottagits med skepticism av väst.

En rapport om vetenskapligt och teknologiskt samarbete framlades av
den franske kommunisten Boucheny på vetenskapsutskottets vägnar.
Denna rapport andas optimism, både vad avser redan uppnådda resultat
och om vad som kan åstadkommas i framtiden. Bl. a. hänvisas till
samarbetet mellan den europeiska organisationen för kämforskning,
CERN, och dess östeuropeiska motsvarighet JINR i Dubna, samt till
UNESCO :s arbete. Även Europarådets vetenskapliga och teknologiska
samarbete har utsträckts till Östeuropa på olika områden och kan ytter -

Redog. 1977/78: 22

ligare breddas. Det svenska systemet med bilaterala samarbetsavtal med
olika öststater omnämns som exemplariskt.

Utskottet för regionplanering och kommunala myndigheter och dess
rapportör, den franske socialisten Delorme, hade framlagt ett betänkande
om samarbetet på regionplaneringens, miljövårdens och det
gränskommunala området. Häri föreslås att berörda östeuropeiska stater
skall inbjudas delta i de fackministerkonferenser som avses hållas med
Europarådsländernas regionplaneministrar i Wien 1978 och miljöministrarna
i Schweiz 1979.

För befolknings- och flyktingutskottets räkning framlade Anita Gradin
en rapport om ekonomiska och sociala aspekter på migrerande arbetskraft
och om mänskliga kontakter. I rapporten behandlas framför
allt de problem som uppstått mellan gästarbetare/invandrare från Sydeuropa
och de rika västeuropeiska staterna.

Den västtyske ledamoten Erich Mende (CDU) presenterade som rapportör
för utskottet för europeiska icke-medlemsländer en rapport om
samarbetet på det humanitära fältet och andra fält — mänskliga kontakter
och fri spridning av information. Rapporten täcker enbart det senaste
årets utveckling. Som bilaga återges den tjeckoslovakiska Charta
77 från januari 1977.

För kultur- och utbildningsutskottets räkning presenterades en rapport
av österrikaren Franz Karasek (Ö.V.P.) om samarbete och utbyte
på kulturens och utbildningens områden. Från det juridiska utskottet
kom en rapport om några rättsliga aspekter på slutakten — rapportör
var den italienske kristdemokraten Guido Gonella. Utskottet för förbindelser
med de nationella parlamenten och allmänheten slutligen, och
dess rapportör, den tyska socialdemokraten Lenelotte von Bothmer, lade
fram en rapport om aktiviteten i de nationella parlamenten angående
uppföljning av slutakten.

Till debatten i församlingen hade inbjudits parlamentariker från Finland,
Canada och USA. Från svensk sida deltog Bengt Sjönell och Anita
Gradin i debatten.

Bengt Sjönell fastslog att säkerhetskonferensen måste ses som en väsentlig
del av avspänningen. Avspänningen är en ytterst komplicerad
process med oräkneliga element och samband på olika plan — politisk
dialog, ekonomiskt och tekniskt utbyte, kulturella kontakter, ideologisk
debatt och militär säkerhet. Dessa avspänningens komponenter måste
bringas i balans med varandra. Han konstaterade även att förberedelserna
inför Belgrad har lett till otaliga kontakter mellan staterna på alla
nivåer och stimulerat till en allmän debatt inom de deltagande staterna.
Redan detta är ett resultat av konferensen. Bengt Sjönell avslutade med
att påpeka vikten av att Belgradmötet fick en fortsättning i form av ett
nytt uppföljningsmöte.

Anita Gradin sade i sin presentation av befolknings- och flyktingut -

Redog. 1977/78: 22

skottets rapport att det av den begränsade information som står till buds
att döma förefaller som om de östeuropeiska länderna skulle ha intagit
en något liberalare attityd när det gäller folks rörelsefrihet, särskilt vad
beträffar personer som önskar lämna sitt land och flytta västerut. Ä andra
sidan finns det tecken som pekar i motsatt riktning, sade hon och
hänvisade särskilt till de restriktioner som infördes av de östtyska myndigheterna
i december 1976. — Hon uppehöll sig även vid invandraroch
gästarbetarproblemen i Väst- och Sydeuropa och påpekade vikten
av att Europarådsländerna antog den då ännu icke slutbehandlade konventionen
om migrerande arbetares rättsliga status, om de skulle kunna
diskutera Helsingforsdokumentets effekter från en styrkeposition.

Situationen på Cypern var föremål för en lägesrapport (dok. 4003),
rapportör österrikaren Franz Karasek (Ö.V.P.), till minisessionen i Antwerpen.
I resolution nr 657 uppmanades parterna i den cypriotiska konflikten
att nu, sedan val hållits i Turkiet, verka för återupptagande av
de förhandlingar om lösning av konflikten som förts med FN:s generalsekreterare.

Höstmötets allmänpolitiska debatt ägnades åt ”den europeiska
sjukan” mot bakgrund av en rapport (dok. 4030) av den schweiziske socialisten
Pierre Aubert. I rapporten ger Aubert sin analys av dagens läge
i Europa från följande utgångspunkter: påfrestningar på demokratin,
misstämning i de europeiska institutionerna och tendenser till nyvaknad
protektionism och nationalism.

Carl Lidbom kritiserade Auberts rapport. Genom att beskriva läget
som en allmän politisk kris för demokratin hade han förfalskat bilden
och vänt bort uppmärksamheten från de verkliga problemen. Lidbom
framhöll att utvecklingen i Grekland, Spanien och Portugal visade demokratins
livskraft. Likaså var eurokommunismens uppkomst, om än
vag till sin natur, ett positivt inslag i den demokratiska bilden.

Krisen är främst av ekonomisk natur. Den bör ses som kapitalismens
kris och uttryck för västvärldens demokratiska ofullkomlighet, sade
Lidbom. Vi vet alla att inflationen har sina profitörer och sina offer.
Om regeringarna inte ingriper för att korrigera inflationens verkningar
är det de egendomslösa som blir lidande och de välbärgade som berikar

sig — Historien visar att ifall de ekonomiska problemen blir så

stora att regeringarna inte förmår lösa de mest trängande problemen
kan folken vända sig till en stark ledare, till diktaturen. För att stärka
demokratin måste därför en lösning finnas på de ekonomiska problemen,
sade Carl Lidbom.

I den rekommendation (nr 821) som antogs uttrycker församlingen
bekymmer över den ökande politiska instabiliteten. Det demokratiska
Europa kan icke enas förrän ökad solidaritet byggts upp mellan länderna
i norra och södra Europa. Ministerkommittén uppmanas bl. a. att
hindra att arbetet inom olika europeiska institutioner överlappar var -

Redog. 1977/78: 22

andra. Europarådets roll som bro mellan alla dess medlemsländer och
de Europeiska gemenskaperna betonas.

Ämnet för den allmänpolitiska debatten vid januarimötet var de
mänskliga rättigheterna i världen. Samma ämne hade valts för det gemensamma
mötet mellan Europarådsförsamlingen och EG-parlamentet.
Debattordningen blev den att det gemensamma mötet hölls på torsdagseftermiddagen
med talare från både Europarådet och EG-parlamentet.
Debatten avslutades på fredagsförmiddagen som en ren Europarådsdebatt.
Till grund för debatten låg två dokument. För Europarådets politiska
kommittés räkning hade Rui Machete (portugisisk ”socialdemokrat”)
framlagt en rapport (dok. 4101). EG-parlamentets rapportör var
Jacques Santer (dok. 4099).

I Santers rapport konstateras att EG:s basdokument, Romtraktaten,
icke innehåller några stadganden om de mänskliga rättigheterna. Först
1977 utfärdades en gemensam deklaration av EG:s ministerråd, parlament
och kommission av innehåll att institutionerna i sina kontakter
med enskilda alltid respekterat och även i fortsättningen kommer att respektera
de mänskliga rättigheterna så som de formulerats i den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Santer betonade
även vikten av att de Nio i internationella sammanhang — i FN, i Sydafrikafrågan,
vid Belgradkonferensen osv. — intog en gemensam linje i
dessa frågor. I rapporten framhålls att de debatter om mänskliga rättigheter
som anordnats i Europaparlamentet i allmänhet rört sig om förhållandena
i utanförstående länder och blott i undantagsfall om överträdelser
inom Gemenskapen.

Machete ger i sin rapport en analys av hur de mänskliga rättigheterna
uppfattas i länder med olika samhällssystem. Elan konstaterar att de ges
delvis olika innebörd i de pluralistiska demokratierna, i folkdemokratierna
och i den tredje världens länder. Samtidigt slår han fast att den
mänskliga värdigheten endast kan ges en betydelse. I rapporten framhålls
önskvärdheten av att företrädare för de västeuropeiska ländernas
regeringar och parlament agerar samordnat och vid kontakter med företrädare
för andra länder inskärper den vikt vi i de demokratiska länderna
fäster vid de mänskliga rättigheternas värnande över hela jorden.

Från svensk sida talade Bertil Lidgård. Elan påpekade att alla de nio
EG-länderna ju även är medlemmar i Europarådet och därmed har
undertecknat mänskliga rättighetskonventionen. Han kritiserade EG:s
tendenser att utsträcka sina uppgifter till områden där Europarådet
traditionellt verkat. Det vore olyckligt om vår energi splittrades genom
att två olika organ, Europarådet och EG, skulle driva en konkurrerande
verksamhet på det mänskliga rättighetsområdet.

Bertil Lidgård tog även upp frågan om dödsstraffet. Han hoppades
att Europarådets länder skulle vara överens om att dödsstraffet borde
avskaffas när en FN-konferens om ett drygt år kommer att behandla

Redog. 1977/78: 22

denna fråga vid ett möte i Sydney. — Han förordade även att de mänskliga
rättigheterna tas upp i skolornas läroplaner.

Församlingen antog en rekommendation (nr 829). I denna refereras
till Amnestys årsbok enligt vilken de mänskliga rättigheterna överträtts i
116 länder 1977. Församlingen understryker att den mänskliga värdigheten
icke bör lida av ideologiska skillnader. Medlemsregeringarna uppmanas
bekämpa förtryck av de grundläggande rättigheterna och verka
för större jämlikhet och ökad ekonomisk och social rättvisa i världen.
Ministerkommittén uppmanas att fortsatt verka för att Europarådet förblir
det ramorgan som förenar Europas demokratiska länder i deras
engagemang för att främja de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Ministerkommittén bör revidera och förbättra vissa
klausuler i den sociala stadgan. Den bör uppmana medlemsländerna att
underteckna och ratificera konventionen om invandrarnas rättsliga status.
Den bör sprida kunskap och förståelse om den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna så att Europarådet uppfattas som
en av de främsta kanaler, varigenom Europa deltar i de världsvida ansträngningarna
att värna om de mänskliga rättigheterna. Slutligen bör
ministerkommittén enligt rekommendationen söka komma fram till politisk
överenskommelse om att utarbeta grundlinjer för medlemsstaternas
ståndpunkter då de mänskliga rättigheterna debatteras i FN och vid internationella
konferenser.

I anslutning till den gemensamma debatten mellan Europarådet och
Europaparlamentet framlade de båda rapportörerna en gemensam kommuniké
(dok. 4120). Däri uppmärksammas att planer finns för införande
av gemensamt europeiskt medborgarskap i EG-länderna och att
Europaparlamentet önskar göra upp en stadga för de rättigheter dessa
medborgare i Gemenskapen skall åtnjuta.

Till debatten om de mänskliga rättigheterna hade även framlagts en
rapport om de politiska fångarnas situation i Chile. Rapportör för det
politiska utskottet var den franske socialisten Raymond Fomi. Rapportens
syfte var att demaskera den chilenska regeringens hyckleri och att
framföra en vädjan till förmån för de politiska fångarna. I den rekommendation
(nr 830) som antogs av församlingen uppmanas medlemsregeringarna
att utöva press på Chiles regering att släppa fångarna fria
och tillåta dem lämna landet samt att själva vara liberala när det gäller
att bereda chilenska flyktingar fristad. Medlemsländerna bör för övrigt
visa samma generositet gentemot offren för det politiska förtrycket i Argentina
och Uruguay.

I anslutning till den luxemburgske premiärministern Gaston Thorns
redovisning av ministerkommitténs verksamhet ställde Björn Molin en
fråga om den rapport som den europeiska kommissionen för de mänskliga
rättigheterna avgav 1976 i fallet Cypern versus Turkiet och det beslut
som ministerkommittén tagit därefter skulle komma att offentliggö -

Redog.1977/78: 22

ras. Om så inte vore fallet, vilket var skälet härför? Thom svarade att
ministrarna diskuterat rapporten och hemligstämplat den av politiska
skäl. Han sade sig emellertid personligen anse att av den nya turkiska
regeringens (Ecevit) attityd att döma fanns det skäl hoppas på framsteg
på vägen mot en möjlig lösning av det svåra cypriotiska problemet. På
Molins anmärkning att man ju i den internationella pressen kunnat ta
del av kommissionens rapport men icke kunde veta i vilken mån pressen
återgett rapporten korrekt svarade Thom att det faktum att rapporten
återgivits ju redan det var en sanktion.

Ekonomiska frågor — Utvecklingssamarbete

En allmän biståndsdebatt avhölls vid aprilmötet. Till grund låg en
rapport om utvecklingssamarbete (dok. 3947) från utskottet för ekonomi
och utveckling vars rapportör i denna fråga var holländaren Maarten
de Niet (soc.). I rapporten redovisas aktuella utvecklingsfrågor som
nord-syddialogen, industriländernas sjunkande reala biståndsinsatser, debatten
om en ny ekonomisk världsordning m. m. Under debatten framhöll
utskottsordföranden Stig Alemyr, att vi i de olika medlemsländerna
måste finna nya metoder för att informera allmänheten om nödvändigheten
av bistånd. Ett symposium planerades för att diskutera sådana nya
metoder. Församlingen antog en resolution (nr 652) med uppmaning till
industriländerna att öppna sina marknader för u-ländernas export och
att i detta syfte förbättra preferenssystemet. Den djupgående obalansen i
industriproduktionen mellan i- och u-länder bör rättas till genom stöd åt
UNIDO. Medlemsländerna uppmanas öka sitt bistånd och rikta det till
de minst privilegierade befolkningslagren i u-ländema. Biståndet bör
följas upp av investeringar i tredje världen. — Grundreglerna för den
internationella handeln bör genomgående revideras inom ramen för
GATT. FN-arbetet bör mer inriktas på att tillgodose de fattiga ländernas
behov och önskemål. DAC-länder utanför EG uppmanas utvidga
sitt preferenssystem till de sydeuropeiska länderna, och Östeuropas länder
uppmanas öka sina ansträngningar att bistå utvecklingsländerna.

I november 1976 hölls ett seminarium om internationell frivilligtjänst,
det sjätte i ordningen. Från detta avgav den brittiske konservative delegaten
John Page en rapport till församlingen på det ekonomiska utskottets
vägnar. Församlingen antog en resolution (nr 653) och en rekommendation
(nr 807) i frågan.

Till minisessionen i Antwerpen hade utskottet för ekonomi och utveckling
och dess rapportör, den liberale nederländske ledamoten Frederik
Portheiene, lagt fram en rapport (dok. 3992) om europeiskt samarbete
på turismens område. Även ett antal andra utskott hade synpunkter
på ämnet. Gunther Muller, CSU, Västtyskland, rapporterade för regionoch
kommunutskottet (dok. 3994), Michael Luptowits, österrikisk so -

Redog. 1977/78: 22

cialist för kulturutskottet (dok. 3995) och den franske gaullisten Georges
Bourgeois för socialutskottet (dok. 3998). Ständiga utskottet antog på
församlingens vägnar tre dokument, nämligen en rekommendation, en
resolution och ett direktiv.

I resolution nr 658 konstaterar församlingen att kunskapen om turismens
återverkningar på ekonomi, kultur, miljö, sociala förhållanden och
i medicinskt avseende är helt otillräcklig trots att turismen numera är en
massrörelse. Vikten av att turismen vidareutvecklas under överinseende
av ansvariga politiska instanser betonas i resolutionen som även innehåller
en katalog över internationella organ som f. n. intresserar sig för turismen
och dess olika aspekter. — I rekommendation nr 810 uppmanas
medlemsregeringama att bl. a. utreda turismens följdverkningar, samt
att noga följa utvecklingen i olika avseenden. I direktiv nr 364 får församlingens
kulturutskott uppdrag att hålla kontakt med UNESCO och
den europeiska kulturstyrelsen i frågor som berör turismen. Vidare bör
utskottet närmare studera vissa specialfrågor.

Den ekonomiska debatten under oktobermötet ägnades verksamheten
i OECD och i EFTA. Till OECD-debatten hade framlagts en rapport
(dok. 4031) av den franske socialisten André Boulloche, för det
ekonomiska utskottets räkning. Kommun- och regionutskottet hade
framlagt yttrande om OECD:s miljövårdspolitik (dok. 4036, rapportör
Jan Reijnen, kat. folkpartiet, Nederländerna). Yttranden hade även
framlagts av jordbruksutskottet (dok. 4022, rapportör Antonio Pecoraro,
italiensk kristdemokrat) samt av vetenskapsutskottet (dok. 4026,
rapportör Robert Banks, brittisk konservativ). Församlingen antog en
resolution (nr 666).

I sin rapport granskar Boulloche OECD:s aktiviteter rörande den
ekonomiska politiken, sysselsättningen, den internationella handeln och
de multinationella företagen. I debatten diskuterade såväl han som
OECD:s generalsekreterare frågan om i vilken utsträckning den nuvarande
stagflationen var en följd av strukturella problem som kräver genomgripande
ändringar av den förda politiken respektive i hur hög grad
den kan övervinnas med traditionella penning- och skattepolitiska
medel. Från svensk sida pekade Björn Molin på nödvändigheten att öka
investeringarna — och på de stora överskottsländernas ansvar att i hela
OECD-områdets intresse föra en mer expansiv politik. Han varnade
även för att den ökande arbetslösheten var på väg att förlama ekonomin.

I församlingens resolution konstateras att inflation och arbetslöshet
icke utgör ett motsatspar i dagens situation eftersom de uppträder samtidigt.
Inflationen under den nu pågående konjunktursvackan beror snarare
på de monopolistiska och oligopolistiska strukturer, som tillåtits
breda ut sig på åtskilliga marknader, och på slöseri med energin.
OECD-ländema uppmanas mot denna bakgrund att söka harmonisera

Redog. 1977/78: 22

sin ekonomiska politik, och särskilt angripa strukturproblemen, att
minska nivåskillnaderna vid fördelningen av inkomster och förmögenheter,
att motverka illojala och desorganiserande handelsmetoder och att
verka för en bättre organisation av de internationella betalningarna. Regeringarna
uppmuntras även att verka för en ny ekonomisk världsordning
-i industri- och utvecklingsländernas gemensamma intresse.

Till debatten om EFTA:s verksamhet under tvåårsperioden 1975—
1977 hade det ekonomiska utskottet framlagt en rapport av Hans Heger
(Ö. V. P., dok. 4034). Från jordbruksutskottet förelåg ett yttrande (dok.
4023, rapportör Lennart Pettersson). I sitt inledningsanförande till
debatten framhöll Lennart Pettersson att EFTA-ländema inte representerar
en homogen grupp av stater. Inte desto mindre borde man
räkna med att EFTA icke skulle nöja sig med att administrera den nu
uppnådda frihandeln utan successivt utvidga sitt samarbetsområde.
EFTA kommer även fortsättningsvis att lämna viktiga bidrag till det europeiska
samarbetet, särskilt morn den ekonomiska sektom. — Som representant
för jordbruksutskottet föreslog Pettersson att EG och EFTA
skulle undersöka möjligheterna att utvidga frihandeln till vissa jordbruksprodukter.
Särskilt borde fiskprodukterna ihågkommas. — Den schweiziske
ekonomiministern Brugger deltog även i debatten. Han erinrade
om att EFTA:s regeringschefer vid konferensen i Wien i maj 1977 understrukit
önskvärdheten av att handeln och de ekonomiska förbindelserna
med EG utvecklas vidare. Konferensen hade även anvisat ett antal
fält för närmare samarbete. De reaktioner som kommit från EG på
Wiendeklarationen har av EFTA-ländema bedömts som positiva, sade
han.

Församlingen antog en resolution (nr 665). Däri framhålls att frihandeln
bör utsträckas att omfatta även mindre saker sorn utan kommersiellt
syfte införs av turister. EG och EFTA bör undersöka möjligheten
att föra in jordbruksprodukter under frihandeln. Wiendeklarationens
ord om EFTA:s roll som forum för samarbetet mellan EG och EFTAländerna
välkomnas. Vissa konkreta samarbetsområden tas upp. Bl. a.
föreslår församlingen att EG och EFTA utarbetar förslag till gemensam
hallmärkning. Slutligen uppmärksammas EFTA:s handelsförhandlingar
med Spanien och dess bistånd till Portugal.

Till januarisessionen hade utskottet för ekonomi och utveckling lagt
fram ett rekommendationsförslag om effektivare samarbete mellan medlemsländerna
för att bekämpa internationell skatteflykt och undandragande
av skatt. Rapportör i ämnet var Lennart Pettersson (s) vars ursprungliga
förslag under utskottsbehandlingen genomgått åtskilliga
kompromisser. Vid behandlingen i plenum kom det av utskottet enhälligt
antagna förslaget under häftig kritik från i första hand brittisk konservativ
sida. Man lyckades även att hindra slutvotering av ärendet
genom utdragna voteringsprocedurer och utmarsch vid voteringstillfäl -

Redog. 1977/78: 22

let. Vid flera tillfällen då frågan kom upp till votering begärdes rösträkning,
och antalet närvarande var varje gång inte tillräckligt för att församlingen
skulle vara beslutsför. Eftersom ärendet icke slutbehandlats
under verksamhetsperioden får referatet av den materiella delen av debatten
anstå till nästa års redogörelse. I formellt avseende utspann sig
ett meningsutbyte mellan den brittiske ledamoten Sir Frederic Bennet
(kons.) och Lennart Pettersson. Bennet som framlagt tio ändringsförslag
ville hävda att han icke fått tillfälle motivera dessa i utskottet på grund
av bristande quorum. Härtill genmälde Pettersson att Bennet haft full
möjlighet att presentera sina synpunkter vid två utskottsmöten. Vid det
första hade han själv förhindrat votering genom att begära formell rösträkning,
och det andra hade han icke deltagit i. ”Enligt mitt sätt att se
har han med icke helt korrekta metoder sökt hindra detta ärende hela
tiden. Vi kunde haft en fin diskussion och kunde ha nått fram till kompromisser
i december, men han vägrade på helt formella grunder att diskutera,
att kompromissa och att votera i frågan.”

6. Sociala frågor och hälsovård

Enligt tillämpningsbestämmelserna för den europeiska sociala stadgan
görs vart tredje år en genomgång av hur åtagandena enligt stadgan efterlevs
i varje medlemsland. Den parlamentariska församlingen avger ett
utlåtande till ministerkommittén i frågan. Vid aprilmötet antog församlingen
ett yttrande (nr 83) över stadgans fjärde övervakningsperiod på
grundval av en rapport (dok. 3949) som på socialutskottets vägnar framlagts
av den tyske socialdemokraten Peter Biichner.

Socialvårdsdebatten under höstmötet ägnades de psykiskt sjukas situation.
Församlingen antog en rekommendation (nr 818) i frågan på
grundval av en rapport (dok. 4014) som på socialutskottets vägnar framlagts
av Vincent Tabone (nationalist, Malta) och Joop Voogd (nederländsk
socialist). Det juridiska utskottet hade framlagt ett yttrande (dok.
4025, rapportör Karl Reinhart, österrikisk socialist).

Rekommendationen får ses som en uppföljning av Europarådsförsamlingens
tradition att intressera sig för särskilda aspekter av de
mänskliga rättigheterna. Debatten fördes strax efter den psykiaterkongress
i Honolulu där Sovjetunionen angripits för att spärra in politiskt misshagliga
personer på sinnessjukhus. Även Europarådsdebatten fick därigenom
viss udd mot de östeuropeiska ländernas politik.

I rekommendationen erinras om det stora antal klagomål över sinnessjukvården
sorn den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna
får mottaga. Klagomålen visar att situationen är oklar och otillfredsställande.
Det finns därför anledning utarbeta nya linjer för läkares
och juristers uppträdande. Ministerkommittén uppmanas ta olika initiativ
för att tillförsäkra de sinnessjuka deras grundläggande rättigheter.

Redog. 1977/78: 22

Nya vägar bör sökas för att de mentalt sjuka skall få en humanare vård.
Utbildningen av vårdpersonal bör förbättras. Ökad vikt bör ägnas eftervård
och återanpassning av patienterna i samhället.

Vid januarimötet antog församlingen en rekommendation (nr 828) om
utveckling av Europarådets verksamhet med avseende på apoteksvaror,
livsmedel och kosmetika. Till grund för debatten låg en rapport (dok.
4093) sorn för det sociala utskottets räkning framlagts av den franske
gaullistiske representanten Georges Bourgeois. I rekommendationen
erinras om att såväl läkemedels- som livsmedels- och kosmetikaindustrierna
i snabb takt producerar nya preparat som i olika hänseenden kan
vålla konsumenterna skada. För ernående av överblick föreslås ministerkommittén
bilda ett europeiskt forum som under det sociala utskottet i
det s. k. Partial agreement skulle följa utvecklingen inom det aktuella
området, informera och påverka medlemsländerna att ta politisk ställning
till uppkommande nya fenomen. I detta forum bör både parlamentariker,
regeringsexperter, konsument- och producentrepresentanter vara
representerade.

7. Juridiska frågor

Domarna i den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
väljs av församlingen på förslag av ministerkommittén för en tid av nio
år. Parlamentarikerna har reagerat mot att kandidaterna till domarposterna
ofta är så gamla att de mot slutet av mandatperioden kan förmodas
icke längre besitta tillräcklig mental och fysisk kraft för att utöva
sitt höga ämbete. Vid aprilmötet antog församlingen en rekommendation
(nr 809) och en resolution (nr 655) om kvalifikationskraven för domarkandidaterna.
Enligt dessa texter bör domarna icke vara över 70 år
vid valet, och de som väljs bör i förväg ha undertecknat en formlig förbindelse
att avgå vid uppnådda 75 års ålder. Domare som innehar ett
ämbete sorn gör honom beroende av det egna landets regering bör avsäga
sig detta ämbete vid valet till domare (dok. 3950, rapportör Frederik
Piket, holländsk kristdemokrat).

Värnpliktsvägrarnas rättigheter debatterades vid höstmötet. Juridiska
utskottet hade lagt fram en rapport (dok. 4027). Rapportör var den
franske socialisten Jean Péridier. Församlingen antog en rekommendation
(nr 816) om rätten att vägra värnpliktstjänstgöring på grund av
samvetsskäl. Ministerkommittén uppmanas att anta vissa principer rörande
värnpliktsvägran och att införa rätten till värnpliktsvägran av
samvetsskäl sorn en grundläggande mänsklig rättighet i den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Församlingen antog även en rekommendation (nr 817) om vissa
aspekter på asylrätten. Till grund för debatten hade juridiska utskottet
framlagt en rapport (dok. 4021, rapportör Wolfgang Blenk, Ö. V. P.).

Redog. 1977/78: 22

Befolknings- och flyktingutskottet hade inkommit med ett yttrande (dok.
4032., rapportör den italienske kristdemokraten Alfredo De Poi). Ministerkommittén
rekommenderas uppmana medlemsstaterna att iaktta särskild
försiktighet vid utlämning av personer som riskerar utsättas för
behandling som strider mot den europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna. Medlemsländerna uppmanas vidare att än en gång
bekräfta sin liberala inställning gentemot personer som söker asyl på
deras territorium.

Församlingen hade till januarimötet anmodats yttra sig över ett förslag
till konvention om kontroll av köp och innehav av vapen. Efter en
kort debatt varvid denna konvention beskrevs som ett led i bekämpande
av våldsbrott och terrorism, antog församlingen ett yttrande (nr 87) där
konventionen välkomnades och ministerkommittén uppmanades att snarast
lägga fram den för underskrift. Rapportör var den brittiske konservative
ledamoten Percy Grieve (dok. 4097).

8. Kultur och utbildning

Vid höstmötet antog församlingen en rekommendation (nr 814) om
moderna språk i Europa, på grundval av en rapport som på kultur- och
utbildningsutskottets vägnar framlagts av den nederländske kristdemokraten
Fredrik Piket. I rekommendationen betonas vikten av att invandrarnas
intressen tillgodoses vid språkundervisningen. Ministerkommittén
uppmanas verka för att utbildningspolitiken koordineras i medlemsländerna.

Församlingen antog även en rekommendation (nr 815) om yttrandefriheten
och författarens roll i Europa. En rapport (dok. 4012) hade utarbetats
av Olaf Schwenke (tysk socialdemokrat). I rekommendationen
framhålls att yttrandefriheten är på väg att urholkas genom att många
författare inte kan få sina verk publicerade på grund av höga tryckkostnader
och andra ekonomiska faktorer. Medlemsregeringama uppmanas
verka för att författarnas ekonomiska villkor förbättras genom olika åtgärder.
De riktlinjer som antogs av kulturministrarna vid möte i Oslo
1976 bör tillämpas, och medlemsländerna bör utbyta sina erfarenheter
av den förda politiken.

9. Vetenskap och teknologi

Till minisessionen i Antwerpen hade församlingens utskott för vetenskap
och teknologi lagt fram två rapporter av den italienske kristdemokraten
Treu i flygmedicinska frågor (dok. 3973 och 3974). I rekommendation
nr 812 om harmonisering av undervisningen i flygmedicin föreslår
församlingen att denna undervisning läggs upp i anslutning till en kursplan
som bifogas rekommendationen. I rekommendation nr 813 om pa -

Redog. 1977/78: 22

tologens roll i utredningar av flygplansolyekor uppmanas medlemsstaterna
att vidta åtgärder i enlighet med de rekommendationer som gjorts
i anslutning till den internationella civila luftfartskonventionen.

Den europeiska rymdstyrelsen, ESA, och dess verksamhetsberättelse
för 1976 ägnades församlingens granskning vid höstmötet. En rapport
(dok. 4017) hade framlagts av vetenskapsutskottet och dess rapportör,
Jean Wilhelm (schweizisk kristdemokrat). Församlingen antog en resolution
(nr 661). I denna uppmanas ESA:s råd att icke känna sig så bunden
av enhällighetsprincipen att denna får effekten av ständig broms på
organisationens inre och yttre aktiviteter. ESA bör bl. a. även undersöka
möjligheterna till samarbete med Sovjetunionen.

I resolution nr 662 behandlas planerna på att sammankalla en FNkonferens
om vetenskap och teknologi för utveckling under 1979. Till
grund för diskussionen låg en rapport (dok. 4020) från vetenskapsutskottet,
rapportör Dik van Kleef, nederländsk radikal. Enligt resolutionen
bör paragraferna 56—58 i rapporten betraktas som Europarådets
bidrag till konferensen.

Vid höstmötet antog församlingen även en rekommendation (nr 819)
om införande av system för undvikande av flygtrafikolyckor. En rapport
(dok. 4028) hade framlagts av Renato Treu. Medlemsländerna uppmanas
undersöka möjligheterna införa automatiska system som är under
studium av Eurocontrol och andra organ.

10. Regionplanering och kommunala myndigheter (samt miljövård)

Vid höstmötet behandlade församlingen de 22:a och 23:e årsredogörelserna
från den europeiska transportministerkonferensen, ECMT.
Rapporter hade utarbetats av utskottet för ekonomi och utveckling (dok.
4033, rapportör Wolfgang Blenk, Ö. V. P) och utskottet för regionalplanering
och kommunala myndigheter (dok. 4029, rapportör Wolfgang
Blenk). Församlingen antog en resolution (nr 663). Däri välkomnas Finland
som nittonde medlem i ECMT. Församlingen uttrycker tillfredsställelse
över att samarbete etablerats mellan transportministrar och regionplaneministrar.
Säkerheten på vägarna berörs i resolutionen, liksom
nödvändigheten att förbättra kollektivtransporter och kombinationen
väg/rälstransporter.

Vid januarimötet hölls en trafikpolitisk debatt om de stora genomfartslederna
och vikten av att dessa koordineras med den fysiska planeringen
i medlemsländerna. På det regionalpolitiska utskottets vägnar
hade den franske gaullistiske ledamoten René Radius framlagt en rapport
(dok. 4096). Församlingen antog en rekommendation (nr 826) om
den senaste utvecklingen av de stora kommunikationslederna och om
den fysiska planeringen i Europa. I denna konstateras att flera nya
aspekter vid trafikplaneringen tillkommit sedan församlingen senast ytt -

Redog. 1977/78: 22

rat sig i denna fråga. De ekologiska hänsynen, den begränsade resurstillgången
(natur-miljö-resurser-energi) och den växande roll medborgarna
spelar genom sitt direkta medbestämmande, alla dessa faktorer har i dag
stark betydelse för beslutsfattandet. Rekommendationen innehåller
en katalog över olika kommunikationsleder som bör byggas ut.
Strasbourg som säte för Europarådet bör få direkta kommunikationer
med Frankfurt, Genéve, Luxemburg och Bryssel. Vikten av att Storbritannien
knyts närmare kontinenten med en tunnel under Kanalen och att
kommunikationerna med Skandinavien byggs ut genom bron över Stora
Bält och bro eller tunnelförbindelse över Öresund betonas likaså. RhenRhöne-kanalen
bör byggas ut liksom Rhen-Donau-systemet. Alla dessa
frågor bör behandlas av trafikministerkonferensen CEMT och planeringsministerkonferensen
CEMAT. I en resolution (nr 668) gav församlingen
rekommendationer direkt till fackministerkonferensema.

Vid januarimötet hölls även en naturskyddsdebatt över ett så speciellt
ämne som säljakten på Grönland och Newfoundland. Till grund för debatten
låg en rapport (dok. 4095) som framlagts av fru Marga Hubinek
(österrikiska folkpartiet) på region- och kommunalutskottets vägnar. I
rapporten angrips de grönländska säljägarna och de norska jägare som
tillåts jaga säl i norra Canada. Mot de danska och norska ledamöternas
indignerade protester antog församlingen en rekommendation (nr 825)
om viltskydd och säljakt. Berörda regeringar uppmanas bland annat att
förbjuda säljakten under en tvåårsperiod (vilket enligt de danska ledamöterna
skulle ställa ett betydande antal eskimåer utan försörjningsmöjligheter)
och i övrigt vidta en rad åtgärder till skydd för sälama. Debatten
blev inte mindre dramatisk av att filmskådespelerskan Brigitte Bardot
inbjudits närvara på åskådarläktaren. Hon drog tidernas största
journalistuppbåd till Europarådsdebatten. Journalisternas uppmärksamhet
föreföll dock mera inriktad på Bardot än på säljaktsfrågan.

11. Befolknings- och flyktingfrågor

Församlingen granskade vid höstmötet verksamheten inom kommittén
för migration i Europa, ICEM. En rapport hade framlagts av Anita
Gradin (s) på befolknings- och flyktingutskottets vägnar (dok. 4015).
Församlingen antog en resolution (nr 664) vari konstateras att ICEM
under de senaste åren hjälpt ett stort antal flyktingar från Östeuropa, Indokina,
Chile, Libanon etc. att slå sig ner i Europa och andra världsdelar,
framför allt genom att arrangera transporter.

Vid januarimötet tog församlingen upp Europarådets särskilda flyktingsrepresentants
21:a verksamhetsberättelse till granskning. En rapport
hade utarbetats av den österrikiske socialisten Stephan Radinger (dok.
4083) på befolknings- och flyktingutskottets vägnar. Församlingen antog
en rekommendation (nr 827). Däri noteras att ministerkommittén

Redog. 1977/78: 22

äntligen antagit en konvention om invandrarnas juridiska status. Flyktingrepresentantens
aktiva medverkan vid konventionens redigering
uppmärksammas. Han hair även aktivt medverkat vid utformningen av
ministerkommitténs resolutioner om invandrares likställdhet vid yrkesutbildning,
om invandrarbarns skolgång och om modeller för arbetskontrakt
och introduktion. Ministerkommittén uppmanas att fullfölja
den svenska utrikesministerns förslag om sammankallande av en särskild
fackministerkonferens för invandrarministrar. Vidare bör den särskilde
representantens budget stärkas.

Fullständig dokumentation från församlingens arbete finns att tillgå
vid riksdagens internationella sekretariat.

Redog. 1977/78: 22

Bilaga

Beslut fattade i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
och dess ständiga utskott under 29:e årssessionen (april 1977—
januari 1978)

Rekommendationer

nr 8061 om ett europeiskt museipris

807 om det sjätte seminariet om internationell frivilligtjänst

808 om uppföljningen av slutdokumentet från konferensen för säkerhet
och samarbete i Europa

809 om kvalifikationskraven för kandidater till den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna

8102 om europeiskt samarbete på turismens område

8112 om Europarådets budgetära resurser

8122 om harmonisering av undervisningen i flygmedicin

8132 om patologens roll vid utredningar av flygolyckor

814 om moderna språk i Europa

815 om yttrandefriheten och författarens roll i Europa

816 om rätt till värnpliktsvägran av samvetsskäl

817 om vissa aspekter på asylrätten

818 om psykiskt sjukas situation

819 om införande av system för undvikande av lufttrafikolyckor

820 om situationen i Spanien

821 om Europarådets allmänna politik: ”Den europeiska sjukan”

— en politisk analys av läget i Europa

8223 om betalning till upphovsmännen för bibliotekslån

8233 om faror förknippade med användningen av kemiska växtdödare 8243

om fördelningen av platserna i församlingen mellan medlemsstaterna
(art. 26 i Europarådets stadga)

825 om viltskydd och sälj akt

826 om den senaste utvecklingen beträffande de stora kommunikationslederna
och den fysiska planeringen i Europa

827 om den 21 :a verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilde
representant för nationella flyktingar och befolkningsfrågor 828

om utvecklingen av Europarådets verksamhet beträffande apoteksprodukter,
livsmedel och kosmetika

829 om de mänskliga rättigheterna i världen (Europarådets allmänna
politik)

830 om de politiska fångarnas situation i Chile (Europarådets allmänna
politik — De mänskliga rättigheterna i världen)

Redog. 1977/78: 22

nr 8314 om OECD:s kärnenergiorgans (NEA) fjärde och femte verksamhetsrapporter 8324

om Europarådets personalstatuter (Ministerkommitténs resolution
(77) 23)

Resolutioner

nr 6511 med svar på FAO:s nionde tvåårsredogörelse

652 om utvecklingssamarbete

653 om det sjätte seminariet om internationell frivilligtjänst

654 om uppföljningen av slutdokumentet från konferensen för säkerhet
och samarbete i Europa

655 om kvalifikationskraven för kandidater till den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna

6562 om läget i Spanien

6572 om läget på Cypern

65 82 om europeiskt samarbete på turismens område

6592 om bevarande av levande tillgångar i Medelhavet

6602 med svar på den sjunde verksamhetsberättelsen från det internationella
institutet för högre Medelhavsstudier

661 om den europeiska rymdstyrelsen ESA

662 om FN-konferensen om vetenskap och teknologi för utveckling 663

med svar på de 22:a och 23:e verksamhetsberättelserna från
den europeiska transportministerkonferensen ECMT

664 med svar på den 20 :e verksamhetsberättelsen från kommittén
för migration i Europa ICEM

665 med svar på de 16:e och 17:e verksamhetsberättelserna från
den europeiska frihandelssammanslutningen EFTA

666 med svar på verksamhetsberättelsen för 1976 från organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD

6673 om inrättande av parlamentariska byggnadsvårdsgrupper

668 om den senaste utvecklingen beträffande de stora kommunikationslederna
och den fysiska planeringen i Europa

6694 om ökning av antalet vicepresidenter i församlingen

Direktiv

nr 3642 om turismens kulturella aspekter

365 om FN-konferensen om vetenskap och teknologi för utveckling

366 om rätt till värnpliktsvägran av samvetsskäl

367 om den parlamentariska församlingens relationer med de nationella
parlamenten

3684 om församlingssekreterarens ansvarsområde

Redog. 1977/78: 22

Yttranden

nr 811 över tillämpningen av ministerkommitténs resolution (76) 3 på
det kulturella fältet

82 över budgetförslaget rörande församlingens verksamhet 1978

83 över övervakningen av den europeiska sociala stadgan under
den fjärde övervakningsperioden

84 över den första revisionen av verksamhetsplanen för perioden
1976—1980

852 över Europarådets budgetutveckling 1975—1978

86 över de texter som antagits av konferensen med kommunala
och regionala myndigheter i Europa vid dess 12:e session i
Strasbourg den 24—26 maj 1977

87 över förslag till europeisk konvention om skjutvapen

1 antagen av ständiga utskottet den 18 mars 1977.

2 antagen av ständiga utskottet den 8 juli 1977.

3 antagen av ständiga utskottet den 13 december 1977.

4 antagen av ständiga utskottet den 14 mars 1978.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7(0042