Redogörelse1977/78: 4 (Framställning / redogörelse 1977/78:4)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1977/78: 4

Redogörelse
1977/78: 4

från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmötena under tiden maj

1976—januari 1977 (28:e sessionen)

1977-06-16

Till riksdagen

Svenska delegationen hos Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling överlämnar bifogade redogörelse för de tre församlingsmöten i
Strasbourg (maj 1976, september 1976 och januari 1977) som ägde rum under
församlingens 28:e årssession. Till redogörelsen är fogad en förteckning
över församlingens samtliga rekommendationer, resolutioner och
andra beslut under samma tidrymd.

På delegationens vägnar:

GUNNAR HEDLUND

IBERTIL STÅHL

I Riksdagen 1977/78. 2 samt. Nr 4

Redog. 1977/78:4

Redogörelse från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling rörande församlingsmöten under
tiden maj 1976—januari 1977 (28:e sessionen)

1. Inledning

Europarådets parlamentariska församlings 28:e årssession var stadgeenligt
fördelad på tre delsessioner. Den första av dessa ägde rum under tiden
3-7 maj 1976, den andra under tiden 14-22 september 1976 och den tredje
under tiden 24-28 januari 1977. Alla de tre församlingsmötena hölls i
Strasbourg.

Den 16 september 1976 invaldes Portugal som ny medlem av Europarådet.
Medlemsantalet uppgår därefter till nitton stater.

Den 28 januari 1977 invigdes Europarådets nya byggnad av Frankrikes
president Valéry Giscard d’Estaing. Den nya byggnaden avses tjäna som
mötesplats även för Europaparlamentet som dock har sitt huvudkvarter i
Luxemburg.

Församlingens allmänpolitiska debatt under majmötet ägnades åt uppföljningen
av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen.
Nord-syddialogens politiska betydelse var föremål för en särskild debatt.
En stor ekonomisk debatt om de multinationella företagens roll hölls också
under majmötet och fortsatte även under septembermötet. Under majmötet
hölls en biståndspolitisk debatt varvid bl. a. världslivsmedelsprogrammets
årsrapport behandlades. Juridiska utskottet initierade en debatt
om FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Slutligen
hölls en debatt om scenkonstens demokratisering.

Gästtalare vid majmötet var FN:s generalsekreterare Kurt Waldheim,
EG-kommissionens ordförande Frangois-Xavier Ortoli och Österrikes förbundskansler
Bruno Kreisky.

Ämnet för den allmänpolitiska debatten vid septembermötet var södra
Afrika. Vidare diskuterades Tindemansrapporten om en europeisk union,
frågan om kontroll av vapenhandeln samt läget i Spanien. Församlingen
granskade OECD:s verksamhetsberättelse och höll även en debatt om de
monetära problemen. En debatt ägnades frågan om införande av ett internationellt
sjukvårdskort. En debatt hölls om skyddet av de mänskliga rättigheterna.

I april 1976 hade Europarådet organiserat en stor konferens om de demokratiska
institutionernas framtid med deltagande av politiker journalister
och forskare. Församlingen höll vid septembermötet en uppföljningsdebatt
till konferensen och fortsatte diskussionen även under januarimötet.

Kulturella och utbildningspolitiska frågor som debatterades vid septembermötet
rörde invandrarutbildningen, samarbetet med UNESCO och förslag
om inrättande av ombudsmän för byggnadsminnesvården i medlemsländerna.

Redog. 1977/78: 4

Debattämnen av vetenskaplig och teknisk karaktär var den fjärde parlamentariska
och vetenskapliga konferensen, frågan om datainformationen i
parlamentet, det vetenskapliga samarbetet i Europa och det europeiska
rymdsamarbetet.

Slutligen behandlade församlingen i september frågan om utlänningars
politiska rättigheter. Denna visade sig så känslig att beslut om resolution
fick uppskjutas till januarimötet då en tämligen urvattnad text kunde antas.
Andra befolkningspolitiska frågor som behandlades var ILO-konventionerna
och Genévekonventionen om flyktingars status.

I anslutning till septembermötet hölls ett gemensamt möte med EG-parlamentet
i Luxemburg.

Gästtalare vid septembermötet var Portugals utrikesminister José de
Medeiras Ferreira, den nederländske vetenskapsministem Trip, OECD:s
generalsekreterare Van Lennep, Belgiens premiärminister Tindemans och
Greklands försvarsminister Averoff som avlämnade ministerkommitténs
rapport.

Vid januarimötet förrättades val av ett antal domare i den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna. Till svensk domare efter Sture
Petrén som avlidit valdes riksmarskalken Gunnar Lagergren.

Temat för den allmänpolitiska debatten vid januarimötet var ”europeisk
solidaritet”. Vidare diskuterades utvecklingen i Spanien. Den socialpolitiska
debatten ägnades skydd mot arbetslöshetens följder och Europarådets
förbindelser med arbetsmarknadens parter. Bland kommunal- och
regionalpolitiska frågor debatterades europeisk miljöpolitik, införande av
sommartid, planerings- och kommunministerkonferenserna samt resultaten
från en under 1976 anordnad konferens mellan kommunala och regionala
myndigheter. 1 jordbruksdebatten behandlades bevarandet av havens
levande resurser och strukturproblemen i jordbruket.

Som gästtalare vid januarimötet deltog Islands utrikesminister Einar
Agustsson, som föredrog ministerkommitténs rapport, och Luxemburgs
premiärminister Gaston Thom.

2. Den svenska representationen

Till den 28:e årssessionen anmälde riksdagen följande valda ombud och
suppleanter i församlingen och dess organ.

Ombud:

herr Gunnar Hedlund (c), den svenska delegationens ordförande

herr Stig Alemyr (s)

herr Uno Hedström (s)

herr Gösta Bohman (m)

herr Nils Erik Wååg (s)

herr Bengt Sjönell (c)

Redog. 1977/78:4

Suppleanter:

herr Jan-Erik Wikström
fru Anita Gradin
herr Lennart Pettersson
herr Bertil Lidgård
fru Frida Berglund
fru Karin Söder

Efter regeringsskiftet i oktober 1976 avsade sig de nya regeringsledamöterna
sina uppdrag i Europarådets parlamentariska församling, vilket föranledde
följande ändringar i delegationens sammansättning (med verkan
från den 7 december). Gösta Bohman ersattes av Bertil Lidgård (tidigare
suppleant). På Lidgards suppleantplats inträdde herr Anders Björck. JanErik
Wikström ersattes av herr Björn Molin och Karin Söder av herr Einar
Larsson.

Ombuden och suppleanterna är fördelade på församlingens samtliga
fjorton utskott vilka sammanträder såväl mellan som under församlingsmötena
och bereder huvuddelen av församlingens ärenden. Ett av dessa
utskott, nämligen det ständiga utskottet, har fullmakt att i vissa frågor agera
på församlingens vägnar mellan dess plenarmöten. På grundval av utskottens
förslag eller betänkanden antar den parlamentariska församlingen
antingen rekommendationer till ministerkommittén eller resolutioner samt
utlåtanden och s. k. direktiv.

De svenska ombuden och suppleanterna har under verksamhetsperioden
varit fördelade på församlingens utskott på följande sätt: (Namnen
inom parentes anger innehavare av utskottsplats under perioden 7 december
1976-24 april 1977.)

	Ordinarie	Suppleanter
Ständiga utskottet	Alemyr	Hedström
	Bohman (Lidgård) Wikström (Molin)
Politiska utskottet	Alemyr	Gradin
	Sjönell	Wikström (Molin)
Utskottet för ekonomi	Alemyr	Pettersson
och utveckling	Bohman (Björck)	Sjönell
Social- och hälso-	Berglund	Pettersson
vårdsutskottet	Söder (Larsson)	Sjönell
Juridiska utskottet	Hedlund	Lidgård
	Hedström	Berglund
Kultur- och utbildnings-	Lidgård	Söder (Larsson)
utskottet	Wååg	Gradin
Utskottet för vetenskap	Söder (Larsson)	Sjönell
och teknologi	Pettersson	Wååg

Redog. 1977/78: 4

Utskottet för regionplanering
och kommunala frågor
Utskottet för procedurfrågor
Jordbruksutskottet
Utskottet för europeiska
icke-medlemsländer
Utskottet för förbindelser
med parlamenten och
allmänheten
Budgetutskottet
Utskottet för befolkningsoch
flyktingsfrågor

Vid majmötet valdes Stig Alemyr till vicepresident i församlingen. Han
omvaldes som ordförande i utskottet för ekonomi och utvecklingsfrågor.

Flertalet av församlingens utskott har tillsatt halvpermanenta eller mer
tillfälliga underutskott. Följande svenska delegater har under verksamhetsperioden
eller del av den varit ledamöter av sådana underutskott.

Stig Alemyr av ekonomiska utskottets underutskott för kontakten med
internationella organisationer: Karin Söder av sociala utskottets underutskott
beträffande den europeiska socialförsäkringskoden; Frida Berglund
av socialutskottets underutskott för den europeiska socialbalken; Bertil
Lidgård av juridiska utskottets underutskott för straffrätt och kriminologi
samt av kulturutskottets underutskott för historiska och konstnärliga minnesmärken;
Lennart Pettersson av vetenskapsutskottets underutskott för
databehandling och av den blandade europeiska kommittén för vetenskapligt
samarbete; Bengt Sjönell av regionplane-och kommunalutskottets underutskott
för Europapriset och Europatankens utbredning; Uno Hedström
av jordbruksutskottets underutskott för förbindelser med FAO; och
Anita Gradin av befolknings- och flyktingsutskottets underutskott för
anordnande av ett symposium rörande den ändrade befolkningsstrukturen
i Europa samt av politiska utskottets underutskott för studium av Tindemansrapporten.

1 det följande ges en kortfattad redogörelse efter ämnesområden för de
viktigare ärendenas behandling liksom för det svenska agerandet i olika
frågor.

3. Portugal inträder som medlem i Europarådet

Utvecklingen i Portugal har noga följts av den parlamentariska församlingen
alltsedan 1974 års revolution. Vid så gott som varje delsession har
läget i Portugal debatterats. Socialistledaren Soares höll i sin egenskap av
utrikesminister i general Spinolas ministär ett tal inför församlingen under

Wååg Pettersson

Sjönell Lidgård

Lidgård (Björck) Hedström
Hedström Söder (Larsson)

Wikström (Molin) Gradin

Wikström (Molin) Alemyr

Hedström Hedlund

Gradin Wikström (Molin)

Redog. 1977/78:4

höstsessionen 1974. Delegationer från Portugals konstituerande församling
har deltagit i Europarådsförsamlingens Portugaldebatter alltsedan oktobermötet
1975.

Sedan ett parlament valts i Portugal genom fria och hemliga val, sedan
president valts i enlighet med den nya konstitutionen och en regering bildats
som förklarat sig beredd uppfylla kraven enligt den europeiska konventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna, var villkoren uppfyllda
för att Portugal skulle kunna upptas som ny medlem i Europarådet. Portugal
ansökte om medlemskap den 12 augusti, den parlamentariska församlingen
tillstyrkte inval den 16 september, och ministerkommittén beslöt
den 21 september uppta Portugal som den nittonde medlemsstaten i
Europarådet. Anslutningsceremonin ägde rum den 22 september, då utrikesminister
Ferreira undertecknade anslutningsdokumentet till Europarådet
och den mänskliga rättighetskonventionen och därefter talade inför
församlingen. 1 den debatt som följde på Ferreiras anförande yttrade sig
bl. a. Stig Alemyr, som på den svenska delegationens vägnar hälsade Portugal
välkommen i Europarådet.

4. Politiska frågor och frågor som rör europeiska icke-medlemsländer

Majmötets generaldebatt ägnades åt konferensen om säkerhet och samarbete
i Europa, vars slutakt undertecknades i Helsingfors den I augusti
1975. Församlingen bedömde det angeläget att hålla en preliminär diskussion
om konferensen, dess resultat och de förväntningar som kunde ställas
redan på detta stadium. Flertalet utskott hade skärskådat Helsingforsdokumentet,
vart och ett ur den egna synvinkeln och avgivit rapporter till församlingen.
En särskild kommitté med representanter för de olika utskotten
hade utarbetat förslag till en resolution, en rekommendation och ett direktiv.
Som huvudrapportör (dok. 3767, 3781) hade österrikaren Franz Karasek
(Öst. Volkspartei) fungerat. Holländaren de Koster (lib.) var politiska
utskottets rapportör för de militärpolitiska aspekterna (dok. 3768), medan
den brittiske delegaten Mabon (labour) svarade för en gemensam rapport
från politiska utskottet och utskottet för europeiska icke-medlemsländer
(dok. 3769) om samarbetet på det humanitära området m. m. För det ekonomiska
utskottets rapport (dok. 3776) svarade den schweiziske delegaten
Brager (chr.dem.). Phillip Whitehead, Storbritannien (labour), var rapportör
för kultur- och utbildningsutskottet (dok. 3771), Serge Boucheny,
Frankrike (korn.), för teknologi- och vetenskapsutskottet (dok. 3772). Anita
Gradin (s) svarade för befolknings- och flyktingsutskottets rapport (dok.
3779), och fransmannen Claude Delorme (soc.) rapporterade för kommunoch
regionutskottet (dok. 3780).

Franz Karasek anslog ett huvudtema i debatten när han ”fastslog” att
man på sovjetisk sida menar, att avspänning - det innebär att förändra
kraftförhållandena i världen till Sovjetunionens fördel. Varje försök som

Redog. 1977/78:4

görs från de västliga ländernas sida att propagera för våra idéer betraktas i
Sovjetunionen som ett hot mot de mänskliga rättigheterna och som motsatsen
till avspänning, sade han. Henri de Koster anlade liknande tongångar i
sitt anförande och citerade Bresjnevs ord vid den 25:e partikongressen i
följande termer: ”Vi döljer inte att vi betraktar avspänningen som ett medel
att skapa bättre förutsättningar för att fredligt bygga upp socialismen
och kommunismen.” Åtskilliga talare instämde med dessa inledare, men
det framfördes även skiljaktiga meningar. Whitehead kunde redovisa en
mera positiv syn när det gällde samarbetet på kulturens och utbildningens
fält. Europarådet, och särskilt kulturutskottet, har verkligen möjligheter
att konstruktivt bidra till ett livligare samarbete med de östeuropeiska länderna,
sade han. Boucheny vållade en mindre incident när han beskyllde
västtyskarna för häxjakt vid tillämpningen av lagen om ”yrkesförbud".

Delorme framhöll att miljöfrågorna och andra teknisk/vetenskapliga frågor
var lämpade för ett konkret samarbete mellan väst- och östeuropeiska
länder. Som exempel nämnde han de samarbetsdiskussioner — både bilateralt
mellan Sverige och Sovjetunionen och multilateralt - som förts om
Östersjöns nedsmutning. — Anita Gradin påpekade att om flertalet punkter
i Helsingforsdokumentet berörde frågor mellan öst och väst, så utgjorde de
flyttande arbetarna snarare ett problem mellan norr och söder. Här är det
de nord- och västeuropeiska högindustrialiserade ländernas regeringar
som bör bättre samarbeta med de sydeuropeiska för att åstadkomma goda
arbetsförhållanden och säkerhet i anställningen för de utländska arbetarna.
En konvention i Europarådet som redan utarbetats om flyttande arbetares
legala status bör framläggas för underskrift av medlemsregeringarna, ansåg
hon.

Församlingen uttryckte i resolution (nr 625) att det ännu är för tidigt att
dra några mer ingående slutsatser om tillämpningen av slutakten från
ESK. De olika elementen i slutakten kommenteras kortfattat. 1 en särskild
punkt noteras ”skiljaktigheterna i tolkningen av de principer som enligt
vad man kommit överens om bör styra förbindelserna mellan de deltagande
staterna, och den nyligen inträffade försämringen i Öst/Väst-relationerna”.
Församlingen antog även en rekommendation (nr 782) med uppmaning
till ministerkommittén att även i fortsättningen utnyttja Europarådet
för uppföljningen av slutakten från ESK, att koordinera medlemsregeringarnas
åtgärder inför säkerhetskonferensens uppföljningsmöte i Belgrad
1977 samt att hålla församlingen informerad om uppföljningen av ESK.

Slutligen ges direktiv (nr 357) till utskottet för vetenskap och teknologi
att intensifiera sina ansträngningar att öka kontakterna mellan Väst- och
Östeuropa på det vetenskapliga och tekniska området.

1 ESK-debatten deltog även den österrikiske förbundskanslern Bruno
Kreisky. Hans argumentationslinje avvek märkbart från den som majoriteten
av talare framfört i debatten om ESK.

Kreisky fastslog att den militära styrkebalansen supermakterna emellan

Redog. 1977/78: 4

är en nödvändig förutsättning för avspänningen i Europa. Detta innebär
samtidigt att varje ändring av denna jämvikt även måste ändra förutsättningarna
för avspänningspolitiken. Avspänningen innebär visserligen inget
absolut fredstillstånd efter det kalla kriget, men en hög grad av relativ avspänning
har obestridligen kunnat uppnås på den europeiska kontinenten,
sade han.

Det borde nu vara en uppgift för de europeiska demokratierna att på ett
konstruktivt - och om man så ville kontroversiellt - sätt föra avspänningspolitiken
ytterligare framåt; "ty endast i en utveckling av det nuvarande
avspänningstillståndet ligger dess bestånd”, fortsatte Kreisky. Europas
demokratiska stater borde inte ständigt nöja sig med en defensiv
hållning till avspänningen utan söka föra en mera inspirerad politik. Kreisky
pekade på två samarbetsområden för en konkret vidareutveckling av
avspänningspolitiken, nämligen energiförsörjningen och utbyggnaden av
de europeiska vattenvägarna.

Avspänningspolitiken gagnar framför allt demokratin, då avspänningen
är en förutsättning för liberalisering, fortsatte Kreisky. Han gjorde sig
emellertid inga illusioner om hur långt en sådan kunde gå; liberaliseringspolitiken
har hittills alltid kommit till sitt slut när den övergått i demokratisering.
Då har pansaret satt stopp för processen. Men även om händelserna
i Tjeckoslovakien 1968 i väst nu blott betraktas som ett kapitel i det
mänskliga lidandets historia, har likafullt hela utvecklingen inom den europeiska
kommunismen - de kritiska tendenserna, strävandena mot emancipation
från rörelsens centralmakt — fått polycentrismen att spira, sade
Kreisky.

Under majmötet hölls också en debatt om nord-sy ddialogens politiska
betydelse. En rapport i ämnet, dok. 3763, hade framlagts av italienaren Vedovato
(krist, dem.), och församlingen antog en resolution (nr 621).

Ämnet för septembersessionens allmänpolitiska debatt i Europarådsförsamlingen
var Västeuropa och läget i Afrika söder om ekvatorn.

Rapportör i frågan var den schweiziske socialisten Aubert. Redan under
utskottsbehandlingen visade det sig ogörligt att nå fram till en enhetlig Europarådssyn
på problemen i södra Afrika. Efter långa och livliga sittningar
framlade utskottet ett resolutionsförslag som till stor del byggde på de
nordiska utrikesministrarnas uttalande i augusti 1976. I den resolution (nr
641) som slutligen antogs, konstaterar den parlamentariska församlingen
att den nuvarande politiska situationen i södra Afrika utgör ett hot mot internationell
fred och säkerhet. Församlingen fördömer Sydafrikas apartheidspolitik
och kräver av Europarådets medlemsregeringar att visa solidaritet
mot Afrikas folk i deras kamp för politiska rättigheter men under
hänsynstagande även till de vita invånarnas legitima rättigheter. Sydafrikas
ockupation av Namibia fördöms. Medlemsregeringama uppmanas solidarisera
sig med den afrikanska befolkningen i Zimbabwe, iaktta säkerhetsrådets
sanktionsbeslut och garantera humanitärt bistånd där så erford -

Redog. 1977/78: 4

ras till alla människor i Zimbabwe. Säkerhetsrådet bör fatta beslut om vapenembargo
mot Sydafrika. Alla främmande trupper bör dras bort från
Angola. Församlingen förklarade sig ämna behålla utvecklingen i södra Afrika
på sin agenda tills en rättvis och fredlig lösning nåtts.

Vid septembermötet avgav den parlamentariska församlingen sitt utlåtande
Tindemansrapporten och Europarådet över den belgiske premiärministern
Tindemans rapport om en europeisk union, vilken våren 1976 framlagts
inför det europeiska EG-rådet, dvs. EG:s stats- och regeringschefer.
Till grund för debatten i församlingen låg en rapport (dok. 3827) jämte resolutionsförslag
som utarbetats av Anita Gradin på det politiska utskottets
vägnar. Fru Gradin erinrade i sitt inledningsanförande om att Tindemansrapporten
icke torde komma att föranleda några omedelbara åtgärder inom
EG. Den var icke desto mindre värdefull genom att den innehåller en rad
konkreta förslag till intensifierat samarbete inom olika fält. Många av de
samarbetsområden som nämns i rapporten kan även inordnas under Europarådets
program. Det finns anledning undersöka om inte Europarådssamarbetet
kunde utvidgas på dessa fält i vart fall så länge de inte tas upp av
De Nio, sade hon, och betonade i det sammanhanget vikten av att fackministermötena
i Europarådskretsen gavs ökad betydelse. Hon kritiserade
Tindemansrapportens benägenhet att låta EG-domstolen i Luxemburg ta
över vissa funktioner berörande de mänskliga rättigheterna men framhöll
att Leo Tindemans vid sitt möte med utskottet hade försäkrat att Europarådets
ledande roll i detta arbete icke kunde ifrågasättas.

Församlingen antog den föreslagna rekommendationen (nr 793). Häri
uppmanas ministerkommittén att överväga vilka konsekvenser Europarådet
kan dra av Tindemansrapportens uppföljning inom EG. Ministerkommittén
bör delegera fler frågor till fackministerkonferenser och uppmuntra
EG att delta i Europarådets samarbete på regeringsplanet. Arbetet på att
förverkliga den europeiska mänskliga rättighetskonventionen bör främjas
av EG. Slutligen uppmanas ministerkommittén att i högre grad än hittills
utnyttja sina möten till utrikespolitiska diskussioner mellan utrikesministrarna.

Under septembermötet höll församlingen även en debatt om kontroll av
vapentillverkning och vapenhandel. Rapportör var den irländske ledamoten
Collins (Fine Gael).

1 sin rapport (dok. 3817) beskriver Collins med hjälp av material från
S1PR1 hur handeln med högt sofistikerade "konventionella” vapen stigit
brant under senare år och hur särskilt de oljerika länderna kunnat upprusta
högst väsentligt. Han påvisar hur restriktioner i vapentillverkningen kan
uppnås genom hårt driven industriell rationalisering som t. ex. i Sverige
(endast tre huvudtyper stridsflygplan jämfört med Englands åtta och
Frankrikes tio fördelade på samma totala antal plan). Han visar även med
Schweiz som exempel hur neutrala länder iakttar restriktioner i försäljning
av vapen till länder i krig eller under krigsrisk samt hur vapenförsäljningen

lt Riksdagen 1977178. 2 sami. Nr 4

Redog. 1977/78:4

kan underkastas parlamentarisk kontroll som i USA. De många försök
som gjorts att uppnå internationell kontroll av vapenhandeln har misslyckats
främst på grund av två skäl, framhåller Collins. Det ena är köparländernas,
och då främst de underutvecklade ländernas protester mot att utsättas
för vad de anser vara förödmjukande diskriminatorisk behandling av
säljarna. Det andra är att man förbisett såväl de ekonomiska följderna av
handelsrestriktioner för industriländerna som vapenhandelns betydelse
som instrument för vissa länders utrikespolitik.

I den resolution (nr 642) som antogs av församlingen yrkas att Europarådsländernas
parlament söker förmå sina regeringar att informera parlamenten
om det egna landets vapentillverkning och internationella vapenhandel
samt att såväl handel som tillverkning av vapen underkastas offentlig
insyn; att exporten till spänningsladdade regioner kontrolleras strängt;
att de västeuropeiska regeringarna genom koordinerad planering av den
egna vapenproduktionen bör producera för varandra och därigenom minska
behovet av att exportera vapen till andra länder; att omoderna vapen
förstörs och icke exporteras samt att möjligheterna att omstrukturera vapenindustrin
till civil tillverkning utreds. I rekommendation nr 794 föreslås
ministerkommittén att ta initiativ i FN om upprättande av ett internationellt,
offentligt register som täcker både tillverkningen och försäljningen
av vapen samt att inom Europarådet utarbeta gemensamma regler för vapenexport,
särskilt till länder i konflikt etc.

Församlingen debatterade även Spanienfrugart vid septembermötet. Till
grund för debatten låg en rapport (dok. 3853) av den italienske kristdemokraten
Giuseppe Reale utarbetad på uppdrag av utskottet för europeiska
icke-medlemsländer samt ett muntligt yttrande från det politiska utskottet
genom dess rapportör, den franske socialistiske ledamoten Claude Delorme.
I rapporterna konstateras att utvecklingen i Spanien gått snabbt efter
Francos död tio månader tidigare. Regeringen Suarez inledde sin verksamhet
genom att bevilja en betydligt mer långtgående amnesti än vad som
väntats, partierna tolereras, spridande av tryckt skrift likaså, fackföreningarna
jämväl. Regeringen förberedde folkomröstning om en ny konstitution
samt val före juli 1977. Samtidigt är lagstiftningen om censur och polisens
maktmedel fortfarande i kraft. I ett inlägg under debatten hälsade Anita
Gradin de steg mot en lättare situation som tagits med tillfredsställelse
samtidigt som hon varnade för att utvecklingen åter kunde gå tillbaka. Partierna
måste fortfarande undergå en förödmjukande behandling för att bli
erkända. Presslagarna hänger som ett Damoklessvärd äver tidningarnas
redaktörer. Regeringen måste visa mod, kraft och vilja att fortsätta på vägen
mot demokratisering. Om den misslyckas är risken stor för en ytterligare
polarisering av de politiska krafterna i Spanien med tunga konsekvenser
för framtiden, framhöll Gradin.

I den resolution (nr 640) som antogs av församlingen och som väsentligt
skilde sig från den text som presenterats av utskottet konstaterades ätt

Redog. 1977/78: 4

Spanien inträtt i en period av förändring och att demokratiseringsprocessen
är oåterkallelig. Regeringens uttalade mål att demokratisera regimen
noteras och amnestiproklamationen välkomnas. Församlingen betonar
nödvändigheten av att full politisk frihet, fackföreningsfrihet och pressfrihet
garanteras. Den hoppas att den kommande folkomröstningen skall
möjliggöra för det spanska folket att entydigt uttala sig för införande av demokratiska
institutioner. Än en gång betygar församlingen sin solidaritet
med alla krafter i Spanien som arbetar för införande av en sann demokrati i
Spanien.

Vid januarimötet återkom församlingen till utvecklingen i Spanien. En
informerande rapport (dok. 3920) presenterades av den schweiziske liberale
ledamoten Walther Hofer, ordförande i utskottet för europeiska ickemedlemsländer.
1 rapporten ges en redogörelse för den politiska och
konstitutionella utvecklingen i Spanien sedan septembersessionen. Rapporten
utmynnar i förhoppningen att fria val i Spanien i år skall möjliggöra
för det nyvalda Cortes att sända observatörer till Europarådet och att sedan
konstitutionella reformer genomdrivs som möjliggör för Spanien att inträda
som fullvärdig medlem i Europarådet. - För det politiska utskottets
del avgav Claude Delorme ett muntligt yttrande. Han instämde i stort med
Hofers positiva bedömning av läget, välkomnade pressfriheten men betonade
att situationen med avseende på vissa partiers laglighet fortfarande
var vacklande.

Församlingens allmänpolitiska debatt under januarimötet ägnades ät elen
europeiska solidariteten. Till grund för debatten låg en rapport (dok. 3909)
från politiska utskottet och dess huvudrapportör Aubert. I det förslag till
rekommendation som antogs av församlingen (rek. 803) analyseras läget i
Västeuropa med utgångspunkt i följande faktorer:

- energikris, monetär kris och ett ekonomiskt läge som i

flertalet medlemsländer karaktäriseras av inflation och arbetslöshet;

- bristande ekonomisk, social och politisk balans mellan
Nord- och Sydeuropa;

- ekonomiska, sociala och t. o. m. militära tvister mellan
vissa medlemsländer;

- försvagning av regeringsstrukturerna inom det demokratiska
politiska systemet.

Mot denna bakgrund utvecklas i rekommendationen behovet av ökad
solidaritet inom Europarådsområdet. Ministerkommittén tillråds att
snabbt och fullständigt sätta i kraft den resolution (74) 4 kommittén antog
för tre år sedan om Europarådets framtida roll. Ministrarna bör vidare till
studium ta upp den österrikiske förbundskanslern Bruno Kreiskys förslag i
fjol om sammankallande av ett toppmöte mellan Europarådsländerna,
USA och Canada för diskussion av de stora aktuella problemen såsom den
ekonomiska och monetära krisen, energifrågorna, förbindelserna med uländema
och säkerhetsproblemen.

Redog. 1977/78:4

I debatten yttrade sig från svensk sida Anita Gradin. Hon betonade att
samarbetet i Europarådet med dess större medlemskrets icke får reduceras
i takt med att arbetet inom EG utvecklas. Samarbetet i Europa kan bli reellt
först den dag en verklig solidaritet växer fram inom de olika länderna,
en solidaritet som bygger på respekt för andra och på förnuftigt tänkande i
stället för prestigetänkande.

Fru Gradin kom även in på krisen i Tjeckoslovakien som uppstått efter
publiceringen av Charta 77. Under de senaste dagarna har vi blivit påminda
om att det tjeckoslovakiska folket icke kan tämjas, sade hon. Motståndsviljan
och frihetslängtan har icke stäckts trots det mångåriga förtrycket
under diktaturen. Europarådet måste utnyttja vaije möjlighet att bistå
det tjeckoslovakiska folket i Helsingforsaktens anda. En dialog måste öppnas.

5. Ekonomiska frågor och utvecklingsfrågor

Vid majmötet ägnades en stor debatt åt de multinationella företagen
(MNF). Denna fråga har behandlats av och fortsätter att sysselsätta en rad
internationella organisationer. FN, ILO, OECD etc. Anledningen till att
den tagits upp i Europarådet ligger i att den där behandlas av politiker som
i sina egna parlament har att ta ställning till de multinationella företagens
verksamhet. Församlingens ekonomiska utskott under Stig Alemyrs ordförandeskap
anordnade i mars 1976 en hearing där representanter för den
internationella fackföreningsrörelsen, de europeiska arbetsgivarförbunden,
en rad multinationella företag och internationella organisationer som
EG-kommissionen, OECD och UNCTAD fick framföra sin syn på MNF
och diskutera med parlamentarikerna från de arton Europarådsländerna.
Från de svenska MNF deltog dir. Hans Stahle i Alfa-Laval.

Till majmötet förelåg tre dokument. Det ekonomiska utskottets rapportör,
västtysken Holtz (soc.dem.) hade framlagt en provisorisk rapport
(dok. 3762). Nils Erik Wååg presenterade på det vetenskaplig-teknologiska
utskottets vägnar ett yttrande (dok. 3785). Slutligen hade inläggen vid
nämnda hearing samlats i dok. AS/Inf (76) 2.

I Holtz’ rapport analyseras en rad karaktäristika för MNF, positiva och
negativa. Rapporten innehåller även en redogörelse för vilka åtgärder som
övervägs internationellt i olika organ för att komma till rätta med MNF:s
negativa yttringar, vidare egna förslag från utskottet. 1 sitt anförande under
debatten framhöll Holtz vikten av att en internationell konvention antas
om MNF angående arbetstagarnas rättigheter, transfereringar av teknologi,
investeringsskydd etc. inom ramen för vidareutvecklade internationella
rättsregler och publiceringsföreskrifter. Eventuellt borde en sådan
konvention även innehålla förbud mot givande av mutor — ett problem
som aktualiserats av Lockheed-affären och vissa avslöjanden i Der Spiegel.
Vidare föreslog Holtz att man prövade om inte en Carta över MNF:s
sociala förpliktelser borde utarbetas av Europarådet. Nils Erik Wååg som i

Redog.1977/78:4

sin rapport analyserat MNF:s fördelar och nackdelar ur teknologisk synvinkel
framhöll under debatten som en väsentlig faktor de resurser MNF
har när det gäller att utveckla nya och komplicerade teknologier och icke
minst sådana som kräver lång utvecklingstid. Å andra sidan fanns det exempel
på att MNF och andra stora företag utnyttjat sin ekonomiska makt
till att framtvinga nedläggning av mindre och medelstora företag i avsikten
att hindra utnyttjandet av teknologiska innovationer som bedöms besvärande
för de stora företaget. Från samhällets synpunkt som en helhet är
det bättre att teknologisk forskning utförs i nationellt ansvariga institutioner
än av multinationella företag, sade han. - Bengt Sjönell tog upp de
mindre och mellanstora företagens situation. Dessa företag som svarar för
en viktig sektor i västländernas ekonomi bör erhålla regeringarnas stöd.
särskilt när det gäller teknologisk utveckling. Erfarenheten visar att de
stora uppfinningarna sällan ser ljuset i de stora forskningslaboratorierna
utan till stor del är ett resultat av enskilda uppfinnares och småföretagares
mödor.

Efter fortsatta överväganden inom det ekonomiska utskottet (dok. 3839)
återupptogs debatten under septembermötet. Församlingen antog en resolution
(nr 639) vari EG:s och OECD:s politik gentemot MNF refereras.
MNF uppmanas att noga iaktta OECD:s förhållningsregler för multinationella
företag och särskilt vad däri sägs om givande av mutor samt om bildande
av internationella karteller. Regeringarna uppmanas bl. a. att utarbeta
ett internationellt avtal om MNF samt att på regional basis söka harmonisera
sin lagstiftning rörande dylika företag. Fackföreningsinternationaien
uppmanas stödja utvecklingen av fackföreningar i u-länderna,
medan de internationella och nationella arbetsgivarorganisationerna bör
lämna intensiv information om OECD:s riktlinjer för MNF.

Under majmötet ventilerades även en rapport omflygtransporter i Europa
mot bakgrund av en rapport (dok. 3761) av den belgiske delegaten Hector
de Bruyne (Volksunie). 1 den resolution (nr 626) som antogs uppmanas
den europeiska civila luftfartskonferensen ECAC och medlemsregeringarna
att främja en koordinerad luftfartspolitik i Europa, att föra in charterflygningarna
under Bermudasöverenskommelserna samt att främja samarbetet
mellan flygbolagen i Europa.

Under septembermötet ägde den varje år återkommande debatten om
OECD rum. I debatten deltog OECD:s generalsekreterare Van Lennep
och parlamentariker från OECD-ländema Australien, Canada och Nya
Zeeland. Till grund för debatten låg en rapport (dok. 3838) från ekonomiska
utskottet. Rapportör var den franske deputeraden Jean Valleix (gaullist).
Dessutom hade rapporter utarbetats av det tekniskt-vetenskapliga utskottet
(dok. 3841; rapportör Hector de Bruyne, Belgien), av kultur- och utbildningsutskottet
(dok. 3847; rapportör Lord Beaumont of Whitley, lib.
Storbritannien) och av utskottet för regionplanering och kommunfrågor
(dok. 3859; rapportör Jan Reijnen, Pop. Cath., Nederländerna).

I resolution (nr 638) uppmanas OECD och dess medlemsregeringar att

Redog. 1977/78: 4

leva upp till den ekonomisk-politiska strategi som antogs av rådet i juni
1976: att förbättra samarbetet med u-länderna såväl i UNCTAD som när
det gäller nord-syddialogen och upprättande av ett preferenssystem: att
påskynda samarbetet på energiområdet och att söka upprätta ett internationellt
betalningssystem. I resolutionen berörs även frågor om jordbruksforskning,
om relationen energi/miljö, om stadsplanering samt det vetenskapliga
samarbetet.

Under septembersessionen hålls även en debatt om de monetära problemen
i Europa och oljekrisen. En rapport (dok. 3814) hade utarbetats av
den liberale tyske delegaten Manfred Vohrerpå det ekonomiska utskottets
vägnar. Församlingen antog en resolution (nr 630) med uppmaning till
medlemsländerna att öka sin självförsörjning av energi, samordna forskning
och energipolitik samt att se upp så att betonande av miljöriskerna
icke får en splittrande effekt i Europa.

1 enlighet med numera etablerad tradition ägnades under majmötet en
debatt åt utvecklingssamarbetet. Till debatten hade framlagts två rapporter.
Den danska delegaten Edele Kruchow (rad.Venstre.) svarade för rapporten
från utskottet för ekonomi och utveckling (dok. 3759) medan den
brittiske delegaten John Farr (cons.) framlade jordbruksutskottets rapport
(dok. 3765) med svar på vä rid slivsmedelsprogrammets femte verksamhetsberättelse
täckande en fyraårsperiod. Fru Kruchow lämnade i sin rapport
en översikt över pågående arbete inom några olika multilaterala biståndsorgan
— det andra utvecklingsårtiondet, det internationella kvinnoåret och
Mexicokonferensen. UNCTAD IV, Pariskonferensen. I den resolution (nr
622) som antogs uppmanas medlemsregeringarna att vidta en rad åtgärder
på handelns och industrins område, på biståndsområdet och på det institutionella
området för att åstadkomma en gradvis förändring av det internationella
ekonomiska systemet, i syfte att underlätta en rättvisare fördelning
av välstånd och tillväxt på världsnivå.

Mr. Farr berömde i sin introduktion FAO för ett gott arbete. Den kritik
som riktats mot organisationen ansåg han vara orättvis. Han gladde sig åt
att organisationen skulle få ökade resurser under kommande budgetår.
Han beklagade att Sovjetunionen vägrade ansluta sig till organisationen.
Att världens största veteproducent befinner sig utanför FAO ger organisationen
stora svårigheter. - Uno Hedström framhöll att den springande frågan
beträffande världens livsmedelsförsörjning gäller hur man skall uppnå
accelererad produktionsökning i de underutvecklade länderna. De fattigaste
mänskorna kommer inte automatiskt att se sin inkomst öka även om nationalinkomsten
gör det, det vet vi av erfarenhet. Därför bör man uppmuntra
program för integrerad jordbruksutveckling där tekniska nyheter
och nya produktionsmetoder sätts in samtidigt med institutionella, sociala
och ekonomiska förändringar. Hedström framhöll även skogsbrukets betydelse,
icke minst för att bekämpa erosion och förbättra vattenförsörjningen.
I frågan om överbefolkningen sade Hedström att familjeplanering erfa -

Redog. 1977/78:4

renhetsmässigt blir effektiv först i samband med en förbättring av ekonomin.
Och då tenderar födelseöverskottet att sjunka automatiskt.

1 den resolution (nr 623) som antogs noteras att mer än 460 miljoner
människor lider av undernäring. Under perioden 1970-1974 ökade u-ländernas
matproduktion endast med 1,4 procent per år, vilket inte ens är i takt
med folkökningen (2,5 procent) och ligger långt efter målet för det andra
utvecklingsårtiondet. De nationella parlamenten och regeringarna i Europarådsländerna
uppmanas enträget att ge större finansiella bidrag än tidigare
till världslivsmedelsprogrammet, att bidra generöst till att lägga upp
en nödreserv av livsmedel enligt FN:s resolution 3362 samt att ställa europeiskt
kunnande till förfogande för dem som är i nöd.

6. Sociala frågor

Vid septembermötet antog församlingen en rekommendation (nr 792)
om inrättande ar ett internationellt sjukvårdskort. Till grund för debatten
låg en rapport (dok. 3818) från social- och hälsovårdsutskottet, utarbetad
av den brittiske delegaten John Cordle (konservativ). I rekommendationen
föreslås ministerkommittén tillsätta en expertkommitté med uppgift att utarbeta
ett konventionsförslag för att sjukvård vid utlandsvistelse skall kunna
erhållas med ett minimum av formaliteter och utan kontantbetalning.

Vid januarimötet avhölls en arbetsmarknadsdebatt mot bakgrund av två
rapporter. Den schweiziske socialisten Didier Wyler stod som rapportör
för en rapport (dok. 3899) om skydd av arbetarna mot arbetslöshetens följder.
I rapporten görs en genomgång av de olika åtgärder som vidtas i medlemsländerna
till stöd åt de arbetslösa. Där redovisas även i vilken mån
medlemsstaterna ratificerat hithörande artiklar i Europarådets konvention
om social trygghet samt vissa ILO-konventioner. Under utskottsbehandlingen
hade särskilt från svensk sida understrukits vikten av att kampen i
första hand måste inriktas på att främja sysselsättningen, och icke blott på
att lindra arbetslöshetens följder. Under debatten i församlingen framhöll
fru Frida Berglund att inget av Europarådets medlemsländer kunnat lösa
sysselsättningsfrågorna på ett tillfredsställande sätt. Miljoner människor är
i dag arbetslösa, andra riskerar att bli det. Bakom siffrorna döljer sig många
mänskliga tragedier, men också stora ekonomiska problem för samhället.
Den här situationen får inte förlama oss. Det är en utmaning till oss alla att
undanröja de hinder som förorsakar arbetslöshet — om det är lågkonjunktur,
strukturförändringar, brist på utbildning eller något annat.

Det är ett samhällsansvar att planera för att människor, som vill också
kan få arbete sade Frida Berglund och framlade följande tre utgångspunkter
för en aktiv sysselsättningspolitik.

Första utgångspunkten för sysselsättningspolitiken bör vara uppfattningen
om arbetslivets betydelse för den enskilde och för samhället.

En andra utgångspunkt för politiken utgörs av de allmänna ekonomiska

Redog. 1977/78:4

förutsättningarna. Endast en ekonomi som befinner sig i expansion kan ge
utrymme för ökning av sysselsättning.

En tredje utgångspunkt är att produktionen skall inriktas på att tillgodose
medborgarnas behov av varor och tjänster.

Det är viktigt att se kvinnorna som en arbetskraftsresurs - var och en
skall ha möjlighet att medverka i arbetslivet efter sin förmåga. Målsättningen
måste vara att varje människa är ekonomiskt oberoende, sade Frida
Berglund.

Den rekommendation (nr 804) som antogs gav i viss mån uttryck för den
av fru Berglund framförda synen på sysselsättningspolitiken. Ministerkommittén
uppmanas sluta en konvention om allas rätt till arbete och om skydd
mot arbetslöshetens följder, i enlighet med vissa principer som framläggs i
bilaga till rekommendationen.

Församlingen antog även en rekommendation (nr 805) om Europarådets
förbindelser med arbetsmarknadens parter efter diskussion av en rapport
som på socialutskottets vägnar framlagts av den brittiske delegaten Arthur
Lewis (labour). I rekommendationen erinras om att Europarådets arbetsprogram
i stor utsträckning upptar frågor på det sociala området medan intet
institutionellt samarbete äger rum mellan rådet och arbetsmarknadens
parter. Ministerkommittén uppmanas att sätta upp en rådgivande kommitté
med representanter för de viktigare internationella löntagar- och arbetsgivarorganisationerna,
för regeringarna och för församlingen för att
möjliggöra en kontinuerlig och omfattande dialog mellan dessa parter om
varjehanda frågor berörande den ekonomiska och sociala politiken.

7. Juridiska frågor

Den 23 december 1975 trädde den internationella konventionen om civila
och politiska rättigheter i kraft och därmed även det frivilliga protokollet
till konventionen. De rättigheter som skyddas av denna FN-konvention
är till stora delar desamma som berörs av den europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Sedan någon tid har även EG:s domstol tagit ställning i frågor rörande de
mänskliga rättigheterna.

Under en lång tid var Europarådet och dess organ - kommissionen,
domstolen, ministerkommittén - det enda internationella forum där frågor
om de mänskliga rättigheterna kunde tas upp till rättslig behandling. Efter
ikraftträdandet av FN-konventionen kan risk uppstå för dubbelarbete och
konkurrens mellan skilda internationella organ. Europarådets ministerkommitté
ägnar härmed sammanhängande problem sin uppmärksamhet.

Vid septembermötet antog församlingen en rekommendation (nr 791)
och en resolution (nr 635) om skyddet för mänskliga rättigheter i Europa på
grundval av en rapport (dok. 3852) som för det juridiska utskottets räkning
utarbetats av den västtyske socialdemokraten Helmuth Sieglerschmidt. I

Redog. 1977/78: 4

rekommendationen uppmanas ministerkommittén att undersöka vilka
mänskliga rättigheter som finns inskrivna i medlemsländernas grundlagar
och som lämpligen skulle kunna infogas i konventionstexten. Expertgruppen
för mänskliga rättigheter bör påskynda sitt arbete med att i Europarådskonventionen
infoga de rättighetskriterier som är upptagna i FN-konventionen
men icke medtagits i den europeiska konventionen. 1 resolutionen
uppmanas de stater som ännu icke ratificerat protokollet till FN-konventionen
att följa de skandinaviska ländernas exempel och göra en reservation
av innebörd att ingen enskild hänvändelse må tas upp i sak som är
eller har varit föremål för behandling i den europeiska kommissionen för
mänskliga rättigheter.

Europarådet anordnade under tiden 21-23 april 1976 en konferens rörande
utvecklingen inom de demokratiska institutionerna i Europa. Från
svensk sida deltog i konferensen en särskild riksdagsdelegation bestående
av andre vice talmannen Ivar Virgin, konstitutionsutskottets ordförande
Hilding Johansson samt herrar Bertil Fiskesjö och Olle Svensson. Av Europarådsdelegaterna
deltog fru Anita Gradin och som experter förre ambassadören
Gunnar Heckscher, förre hovrättspresidenten Sture Petrén,
JO Bertil Wennergren samt rektor Lars Furhoff vid journalisthögskolan.
Furhoff var rapportör i tredje kommittén.

Vid septembermötet lämnade det juridiska utskottet och dess rapportör,
den franske socialisten Jean Péridier en redogörelse för konferensen. De
två huvudfrågor som ställdes vid konferensen gällde hur de demokratiska
institutionerna utvecklats och vilka deras framtidsperspektiv är, sade
Péridier. Konferensen som samlat 250 deltagare delade upp sig på fyra
kommittéer: Den första kommittén behandlade den parlamentariska funktionen
och kontrollen av regeringen, och diskuterade främst de politiska
partiernas roll, den parlamentariska kontrollen och den juridiska kontrollen.
- Den andra kommittén behandlade utbildningsväsendet och demokratin
och gick särskilt in på problem som ojämlikheten när det gäller få
tillfälle till högre utbildning samt skolans och lärarutbildningens ideologiska
inflytande på elevernas inställning till demokratin. - Den tredje kommittén
behandlade massmedia och demokratin och diskuterade bl. a. frågan
om media utgjorde en demokratisk motvikt. — Den fjärde kommittén
slutligen diskuterade de utomparlamentariska krafterna och demokratin.
Bl. a. intresserade den sig för korporationernas inflytande på de demokratiska
politiska besluten.

Till januarimötet presenterade juridiska utskottet ytterligare en rapport
(dok. 3911) av Péridier. En rad andra utskott bidrog med egna yttranden.
Rapportör för det politiska utskottet (dok. 3925) var fru Liv Aasen, norsk
socialdemokrat, för kulturutskottet David van Ooijen, nederländsk socialdemokrat,
för vetenskapsutskottet Klaus Richter, tysk socialdemokrat. I
församlingsdebatten deltog även Luxemburgs premiärminister Gaston
Thorn.

Redog. 1977/78: 4

Debatten under konferensen och under dess uppföljning i den parlamentariska
församlingen har rört sig kring frågan om hur demokratin skall kunna
anpassa sig till den alltmer komplicerade samhällsutvecklingen. Hur
skall parlamenten kunna fullgöra sin kontrolluppgift av regering och förvaltning
efter hand som den statliga verksamheten griper allt djupare in i
det dagliga samhällslivet? Vilken roll bör de politiska partierna spela? Hur
skall den enskilde medborgaren kunna göra sin röst hörd? Hur skall skolan
reformeras för att kunna fostra demokrater? Många idéer till förbättring av
de existerande systemen har väckts. Utveckling av informationssystemen
för parlamenten, spridning av JO-institutionen till allt fler länder, decentralisering
av beslutsfunktionerna till regional, kommunal och lokal nivå osv.
Frågan om televisionens positiva och negativa roll har livligt debatterats i
samband med frihetsbegreppet. - Europarådet har nu gripit tag i vitala frågor
om demokratins framtida utveckling. Församlingen beslöt i en resolution
(nr 650) att hålla ett symposium om de politiska partiernas roll i den
parlamentariska demokratins utveckling. Församlingens utskott för vetenskap
och teknologi gavs direktiv (nr 363) att undersöka möjligheterna att
närmare granska TV-satelliterna, det bruk som görs av dem nu och vad
som planeras för framtiden.

Under januarimötet ägnade församlingen en stor debatt åt havsrätten
och havens resurser (se även nedan under jordbruksfrågorna). Det juridiska
utskottet - rapportör: den brittiske konservative ledamoten Percy
Grieve - hade framlagt en rapport (dok. 3910) om FN:s havsrättskonferens
innehållande förslag till en rekommendation och ett direktiv. Rekommendationsförslaget
innehöll ett beklagande av att flera länder ensidigt beslutat
utvidga sina fiskevattensgränser till 200 sjömil och hemställan till ministerkommittén
att ett möte mellan Europarådsländema måtte anordnas
före havsrättskonferensens avslutande session. Medlemsländerna borde
vid detta möte söka komma fram till gemensamma ståndpunkter inför konferensen.
Rekommendationsförslaget mötte skarpt motstånd från norsk sida
men antogs av församlingen som rekommendation (nr 797). I direktiv nr
361 fick juridiska utskottet i uppdrag att lägga fram en ny rapport efter
havsrättskonferensens avslutande med yttrande från jordbruksutskottet
i vad avser fiskefrågorna. Kulturutskottet instruerades att studera frågan
om kulturarvet på havsbottnen. Juridiska utskottet instruerades att studera
de legala aspekterna på olika projekt utanför kusterna och särskilt beakta
möjligheterna att införa en skadeståndsskyldighet för därvid uppkommande
skador.

Vid januarimötet behandlade församlingen även den Europarådskonvention
om bekämpande av terrorismen som just framlagts och som samma
vecka undertecknades av bl. a. Sverige. 1 resolution nr 648 uttrycker
församlingen sin tillfredsställelse över att konventionen kunnat läggas
fram snabbt. Å andra sidan framförs missnöje med att församlingen, som
tagit initiativet till konventionen, icke beretts tillfälle yttra sig över texten.

Redog. 1977/78:4

8. Kultur och utbildning

Vid majmötet debatterade den parlamentariska församlingen demokratiseringen
av scenkonsten och musiken. Till grund för debatten låg en rapport
av den brittiske delegaten Andrew Faulds (labour) vilken i sin tur
byggde på ett symposium mellan politiker, konstnärer och tjänstemän som
hölls i Aten i mars 1976. I rapporten och i den livliga debatt som ägde rum
ventilerades framför allt konstnärernas ekonomiska och sociala ställning,
där knäckfrågan var huruvida staten skall i större eller mindre utsträckning
subventionera teatern och musiken. En resolution (nr 624) antogs där statens
ansvar för scenkonstens fortlevnad betonades. Till ledning för kulturministrarnas
möte i Oslo i juni 1976 formulerades i resolutionen allmänna
principer för den demokratiska förnyelsen av scenkonsten. I en rekommendation
(nr 781) uppmanades ministerkommittén att uppmärksamma
dessa principer och att utreda frågan om artisternas sociala status.

Vid septembermötet hölls en debatt om invandrarnas utbildning och
kulturella utveckling mot bakgrund av en rapport (dok. 3843) som framlagts
av kultur- och utbildningsutskottet, rapportörer: den västtyska ledamoten
Erika Wolf (kristdemokrat) och den turkiske ledamoten Mustafa
Ustiindag (folkrepubl.). Rapporten belyser särskilt de problem som sammanhänger
med den stora grupp turkar som arbetar i Västtyskland, och de
texter som lades fram för församlingen bär i hög grad prägel av kompromiss
mellan turkiska och tyska synpunkter. — 1 församlingens rekommendation
(nr 786) uttalas att mötet mellan flera kulturer kan utgöra en
källa för ömsesidigt berikande men att likväl de svårigheter invandrarna
möter av kulturellt slag och i utbildningshänseende kan försvåra de
sociala problemen. Ministerkommittén uppmanas bl. a. att förmå medlemsregeringarna
att börja infria redan gjorda åtaganden om invandrarbarnens
skolgång, att utreda frågan om de kvinnliga invandrarnas särskilda
svårigheter samt att anta den konvention om invandrarnas rättsliga ställning
som legat på ministerkommitténs bord i flera år. Församlingen antog
även en resolution (nr 631) med uppmaning till dess egna medlemmar att
stödja samarbetet mellan berörda länder till förmån för invandrarnas utbildning
och kulturella utveckling; vidare att väcka frågor om invandrarna
i sina parlament och att driva på sina regeringar att anta särskilda handlingsprogram
till stöd åt invandrarna.

Samarbetet med UNESCO var föremål för en kortare debatt, och församlingen
antog en resolution (nr 637) i frågan där Europarådets beredvillighet
att samarbeta med UNESCO i alla frågor av gemensamt intresse för
de båda organisationerna bekräftades.

Under Europarådets egid utropades år 1975 till byggnadsminnesåret. En
kampanj startade i medlemsländerna för att rikta uppmärksamheten på det
arkitektoniska arvet. Aktiviteten har icke helt avstannat vid årets utgång
utan fortsätter, med Europarådsförsamlingens kulturutskott som pådri -

Redog. 1977/78:4

vande kraft. Vid septembermötet antog församlingen en rekommendation
(nr 788) om åtgärder för uppföljning av framstegen inom byggnadsvården.

Medlemsregeringarna uppmanas att tillsätta en ombudsman eller ett råd
för det europeiska arkitekturarvet med uppgift att hålla uppsyn över efterlevnaden
av 1975 års Amsterdamdeklaration.

Församlingen antog även en särskild resolution (nr 636) om skydd åt
byggnadsminnesmiljön i Istanbul.

9. Vetenskap och teknologi

Den fjärde konferensen mellan parlamentariker och vetenskapsmän under
Europarådets egid avhölls i Florens undertiden 12—14 november 1975.
I den deltog omkring 150 parlamentsledamöter, forskare, forskningsadministratörer,
industrimän och fackföreningsrepresentanter. Konferensens
tema var "Vetenskapen och människans framtid i det europeiska samhället".
- Europarådsförsamlingen antog vid septembersessionen flera texter
som uppföljning av konferensen. Till grund för debatten låg en rapport
(dok. 3832) från kulturutskottet, presenterad av två rapportörer, nämligen
Christian Lenzer, Västtyskland (CDU) och Kenneth Warrep, Storbritannien
(konservativ). I en lång rekommendation (nr 789) följs konferensens
resultat upp genom förslag till ministerkommittén uppdelade på fem delar.
Del I - vetenskapens och teknologins utmaning mot det europeiska samhället
- går ut på att regeringarna måste ikläda sig nytt ansvar grundat på
en alltmer global vision om de regionala problemens och världsproblemens
komplexitet och inbördes beroende. Del 2 - hur den framtida regeringens
beslutsfattande skall funktionera - ger förslag på hur regeringarna skall
kunna möta allt större, omfångsrikare, mer sammansatta och sinsemellan
alltmer beroende problem i en tid med snabb teknisk utveckling och snabbt
skiftande förväntningar från väljarna. I del 3 - om vetenskapen, industrisamhället
och miljön - fastslås att teknologisk innovation icke får eftersträvas
för dess egen skull utan måste inriktas på samhällets behov och på
att förbättra livskvaliteten. I del 4 ges förslag om rationalisering av det europeiska
samarbetet på den vetenskapliga forskningens område. I del 5
slutligen - om socialvetenskaparnas roll — varnas för att den i Europa
nästan uteslutande statligt finansierade forskningen inom socialvetenskaperna
skall bli beroende av de dominerande politiska och ekonomiska
gruppernas intressen.

I resolution nr 633 om stärkande av parlamentens roll, även den baserad
på förslagen från konferensen i Florens, föreslås parlamenten i Europa
skaffa sig bättre utrustning för information och analytiska system, efter
den amerikanska kongressens förebild, för att mer effektivt kunna utföra
sina kontroll- och granskningsuppgifter.

Församlingen utfärdade även ett direktiv (nr 359) till utskottet för vetenskap
och teknologi att förbereda en femte konferens mellan parlamentari -

Redog. 1977/78: 4

ker och forskare. Det preliminära temat för nästa konferens är hur vetenskap
och teknologi kan bidra till att utveckla nya system för demokratisk
kontroll och jämvikt.

Under septembermötet debatterade församlingen även koordinationen
av datainformationssystem i de europeiska parlamenten. Ett särskilt underutskott
för datafrågor under vetenskapsutskottet arbetar sedan flera år
på att förbättra de enskilda parlamentens resurser när det gäller informationsinsamling
och -systematisering. Utskottet söker även främja ökat
samarbete mellan parlamenten i Europa och de internationella parlamentariska
församlingarna i informationsfrågor. Till septembermötet hade utskottet
och dess rapportör Ronald W. Brown (brittisk labour) lagt fram en
rapport (dok. 3837). I resolution nr 634 konstaterar församlingen att den
europeiska talmanskonferensen vid sitt möte i Bonn i juli 1976 beslutat inrätta
ett system för parlamentarisk forskning och dokumentation på försöksbasis.
Församlingen kommer att anordna ett expertmöte under 1977
för dataexperter och dokumentationsexperter från medlemsparlamenten
m. fl. De olika parlamenten uppmanas i resolutionen att bl. a. se till att det i
den nationella lagstiftningen uttryckligen nämns om en lag tillkommit som
följd av ett Europarådsinitiativ.

Sedan fem år driver utskottet för vetenskap och teknologi en verksamhet
för vetenskapligt samarbete på skilda områden. Ett antal arbetsgrupper
har bildats i vilka parlamentariker och vetenskapsmän tillsammans söker
främja och koordinera forskningen i olika länder inom vederbörande
arbetsgrupps område. Som exempel på sådana arbetsgruppers arbetsområden
kan nämnas rymdbiofysik, trombosforskning, tandkaries, polarforskning,
tvättning av husfasader, fysikaliska och kemiska tekniker inom arkeologin.
För samordningen mellan de olika arbetsgrupperna svarar en
Joint Committee on Scientific Cooperation med deltagande av parlamentariker
och forskare.

Till septembermötet förelåg en verksamhetsberättelse (dok. 3840) över
arbetet under de gångna åren utarbetad av den franske socialisten André
Boulloche. Med anledning av rapporten antog församlingen ett direktiv (nr
360) till vetenskapsutskottet att fortsätta sin verksamhet för vetenskapligt
samarbete enligt samma grunder som hittills. Utskottet åläggs särskilt att
uppmuntra samarbetsorganisationer mellan vetenskapsmän och parlamentariker
i medlemsländerna. 1 rapporten hade den svenska riksdagens sällskap
Riksdagsmän och forskare, RIFO, anförts som exempel på sådant
samarbet sorgan.

Den europeiska rymdstyrelsen, ESA, bildades genom en internationell
konvention den 30 maj 1975, som en fortsättning av ESRO. Vid septembermötet
debatterades rymdstyrelsens verksamhetsberättelse för 1974 och
1975, som gjorts till föremål för en rapport (dok. 3833) från vetenskapsutskottet,
vars rapportör i denna fråga var den italienske kristdemokraten
Renato Treu. 1 rekommendation nr 790 uppmanas ministerkommittén

Redog. 1977/78:4

att föreslå medlemsregeringarna att bl. a. sammanträda i ESA:s råd på ministernivå
varje år samt att utnyttja ESA för samordning av europeisk
rymdpolitik i internationella organ som FN, Intelsat, WMO, ITU och
UNESCO.

10. Miljövård

Församlingen debatterade miljöpolitiska frågor i Europa under januarimötet.
Till grund för debatten förelåg en rapport (dok. 3907) från utskottet
för regionalplanering och kommunala frågor. Rapporten hade sammanställts
av den franske socialisten Claude Delorme. I den rekommendation
(nr 800) som antogs varnades medlemsregeringarna för att skära ned miljövårdsprogrammen
under tider med ekonomiska svårigheter. Ministerkommittén
rekommenderades att ytterligare bygga ut samarbetet inom Europarådet
på miljövårdssidan. Arbetet på en konvention till skydd för vilda djur
borde påskyndas. Konventionsförslaget om skydd av internationella vattendrag
mot nedsmutsning borde framläggas för undertecknande.

11. Kommunala och regionala frågor

Församlingen antog en rekommendation (nr 801) om införande av sommartidi
Europa. Från svensk sida uttalade Nils Erik Wååg att införande av
sommartid i Sverige knappast skulle ha några positiva effekter från vare
sig energisynpunkt eller för bättre utnyttjande av fritiden. Om övriga Europarådsländer
införde sommartid borde emellertid även Sverige göra det.

Till januarimötet förelåg en rapport (dok. 3914) om två ministerkonferenser,
nämligen en i Bari i oktober 1976 mellan regionplaneministrarna
och en i Athen i november 1976 mellan kommunministrarna. Rapporten
hade framlagts av den tyske socialdemokraten Karl Ahrens på vägnar av
utskottet för regionalplanering och kommunala frågor. 1 rekommendation
nr 802 uppmanas ministerkommittén att på Europarådets arbetsprogram
uppta en rad av de frågor som föreslagits av ministerkonferenserna. Ett
särskilt europeiskt regionplaneinstitut borde inrättas. Ministerkommittén
uppmanas vidare att uppmärksamma möjligheterna till kontakt med de östeuropeiska
länderna i regionplanefrågor i Helsingforsdokumentets anda.
Slutligen bör arbetet på en konvention om interkommunalt samarbete över
nationsgränserna slutföras.

Under tiden 26-28 april 1976 avhölls i Strasbourg den elfte sessionen av
Konferensen för kommunala och regionala myndigheter i Europa. Konferensen
är ett Europarådsorgan och har erkänts av ministerkommittén som
representativ för medlemsländernas kommunala och regionala myndigheter.

Parlamentariska församlingen avlåter yttrande över de resolutioner som
antas av konferensen och som därefter går vidare till ministerkommittén
för ev. åtgärder i form av anslagsbeviljanden eller andra beslut. Vid janua -

Redog. 1977/78:4

rimötet antog församlingen ett yttrande (nr 80) baserat på en rapport (dok.
3884) från utskottet för regionalplanering och kommunala frågor, utarbetad
av den franske ledamoten Pierre Weber (independent).

12. Jordbruksfrågor

Till den under p. 7 omnämnda debatten om havsrätten och havens resurser
förelåg även en rapport om bevarande av havens levande resurser
(dok. 3904) utarbetad av den irländske ledamoten Mark Killilea (Fianna
Fail) för jordbruksutskottet. Efter en livlig debatt antog församlingen en
rekommendation (nr 798). Mot bakgrund av de just inrättade nya fiskezonerna
om tvåhundra sjömil och riskerna för utfiskning föreslår församlingen
att ett meningsutbyte om åtgärder för fiskets bevarande kommer till
stånd under andra hälften av 1977 mellan alla berörda parter - vetenskapsmän,
fiskare, konsumentrepresentanter, politiker, myndigheter. Regeringarna
uppmanas se över sin politik i vad avser fiske av konsumtionsfisk
resp. industrifisk. Vidare bör de gemensamt driva igenom effektiva åtgärder
för att bestämmelser om maskstorlek, minimimått för fångad fisk, fiskesäsonger
etc. efterlevs. De bör slutligen sätta upp ett system för att
övervaka fiskbeståndets tillgänglighet.

Ämnet för församlingens jordbruksdebatt vid januarimötet var utvecklingen
av jordbrukets struktur i Europa. En rapport (dok. 3905) utarbetad
av den tyske delegaten Fritz Kempfler (CDU/CSU) hade framlagts av
jordbruksutskottet. I rapporten redovisas en enkätundersökning av de åtgärder
för modernisering av jordbruksstrukturerna som vidtagits i medlemsländerna.
I församlingsdebatten yttrade sig från svensk sida Uno
Hedström som först uppehöll sig vid de särskilda problem jordbruket i
glesbygder som Norrland har att dras med. Jordbruket utgör en nödvändig
del av näringslivet på landsbygden även om det inte längre är huvudnäringen.
Han nämnde att man i Norrbotten nu planerar att åter lägga 10000 hektarjord
under plogen på mark där jordbruket relativt nyligen lagts ned. -Hedström övergick sedan till ägarstrukturen och pekade på den oroande
utveckling som äger rum i svenskt jordbruk till följd av markprisernas
snabba stegring. Markpriserna är nu så höga att det för en jordbrukare utan
egen förmögenhet är omöjligt att skaffa sig en gård. I stället köps jordbruksmarken
upp av kapitalstarka personer som icke är bönder. Med nuvarande
utveckling riskerar vi en ny feodalism med stadsbor som äger
jordbruksmarken och arrendatorer som brukar den. Denna trend måste
hejdas, eventuellt genom att det allmänna i ökad utsträckning går in som
ägare till jordbruksmarken, sade Hedström.

Församlingen antog en resolution (nr 647) i ämnet. Församlingen
konstaterar att jordbrukets produktion stigit men är ”inte övertygad om att
den hittillsvarande strukturella utvecklingen har lett till bästa resultat vad
avser vinster i socialt avseende”. Vid förbättring av strukturen bör man
utgå från att den motivation som härleds av personligt initiativ och familje -

Redog. 1977/78:4

jordbruk är nödvändig. Församlingen framhåller vidare att lånesubventioner
har sina fördelar men också sina risker, att den regionala planeringen
är viktig samt att den fortsatta utvecklingen bör underlätta medlemsländernas
bidrag till att lösa världens livsmedeisproblem.

13. Befolknings- och flyktingfrågor

Vid majmötet antogs en resolution (nr 628) om flyktingarna från Portugals
forna kolonier i Afrika. I denna pekas på de svårigheter landet har att
försörja dessa människor som riskerar att bli nödlidande. Europas regeringar
uppmanas att icke sky några ansträngningar för att bereda bostäder
åt de hemvändande före vintern och att undersöka möjligheterna att i resp.
länder ta emot ett antal portugisiska repatrierade eller bistå med att finansiera
deras emigration till andra kontinenter.

Utskottet för befolknings- och flyktingfrågor sammanträdde sommaren
1976 i Göteborg för att bl. a. diskutera invandrarnas deltagande i kommunalvalen
med invandrarverkets chef Kjell Öberg. Till septembermötet hade
utskottet lagt fram ett förslag till rekommendation om utlänningars politiska
rättigheter och ställning, baserad på en rapport (dok. 3834) av den
grekiske delegaten Andreas Andrianopoulus (nya demokratiska partiet).
Anita Gradin hade för politiska utskottets räkning presenterat ett utlåtande
(dok. 3828). Förslaget till rekommendation innehöll uppmaning till medlemsländerna
att överväga att ge invandrarna rätt att delta i kommunalval
enligt den svenska modellen. Förslaget föll dock igenom vid församlingens
omröstning vid septembersessionen och behandlingen uppsköts till januarimötet,
då en mindre långtgående text antogs (rek. nr 799). Församlingen
uppmanar ministerkommittén att uppdra åt sin expertkommitté att utarbeta
detaljerade förslag för inrättande av konsultativa invandrarråd på den
kommunala nivån. Regeringarna bör studera erfarenheterna från de länder
som etablerat rösträtt för invandrare. Slutligen bör Mänskliga rättighetskonventionens
artikel 16 ändras så att inskränkningar i utlänningars yttrande-
och föreningsfrihet förbjuds.

Församlingen antog vid septembermötet en rekommendation (nr 787)
om harmonisering av urvalspraxis vid tillämpningen av 1951 års Genévekonvention
om flyktingstatus, med 1967 års tilläggsprotokoll. 1 rekommendationen
föreslås att Europarådet för in detta ämne under Område VIII
(rättsligt samarbete) i sin treårsplan samt att en ad hoc-kommitté tillsätts
för att utreda frågan.

I resolution nr 632 om uppföljning av ILO-konvendon nr 143 och ILOrekommendation
nr 151 fäster församlingen medlemsstaternas uppmärksamhet
vid att dessa instrument kan ratificeras styckvis om svårigheter
skulle uppstå att ta dem helt.

Förteckning bifogas över samtliga de beslut i form av rekommendatio -

Redog. 1977/78:4

ner, resolutioner etc. som fattats av församlingen och dess ständiga utskott
under den period som föreliggande redogörelse avser.

Fullständig dokumentation från församlingens arbete finns att tillgå vid
riksdagens internationella sekretariat.

Redog. 1977/78: 4

Bilaga

Beslut fattade i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
och dess ständiga utskott under 28:e årssessionen (maj
1976—januari 1977)

Rekommendationer

nr 780 om Europarådets personalreglemente

781 om Europarådets åtgärder för scenkonstens och musikens framtid 782

om uppföljningen av slutakten från konferensen för säkerhet
och samarbete i Europa

783* om skydd åt fåglar och deras häckningsplatser i Europa

784* om slutsatserna från det andra europeiska symposiet rörande
gränsregioner

785* om de i lantbruket arbetandes hälsa och säkerhet

786 om invandrarnas utbildning och kulturella utveckling

787 om harmonisering av urvalspraxis enligt 1951 års Genéve-konvention
om flyktingars status, och 1967 års protokoll

788 om arrangemang för uppföljning av byggnadsvårdens framsteg

789 om vetenskapen och människans framtid i det europeiska samhället
(resultatet av den fjärde konferensen mellan parlamentariker
och vetenskap - Florens 12-14 november 1975)

790 om den europeiska rymdstyrelsen

791 om skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa

792 om införande av ett internationellt sjukvårdskort

793 om Tindemans-rapporten och Europarådet

794 om kontroll av vapentillverkning och vapenhandel

795** om 20:e verksamhetsberättelsen från FN:s höge flyktingkom missaries

kontor

796** om 20:e verksamhetsberättelsen från Europarådets särskilde
representant för nationella flyktingar och överbefolkning

797 om FN:s havsrättskonferens

798 om bevarande av havens levande resurser

799 om utlänningars politiska rättigheter och status

800 om miljöpolitiken i Europa

801 om införande av sommartid i Europa

802 om regionalplanering i Europa

Sammanfattning av konferensen mellan de ansvariga ministrarna
för regionalplanering (Bari den 21-23 oktober 1976)
och konferensen mellan de ansvariga ministrarna för kommunala
frågor (Athen den 25-27 november 1976)

Redog. 1977/78: 4

803 om Europarådets allmänna politik
Europeisk solidaritet

804 om skydd av arbetare mot arbetslöshetens följder

805 om Europarådets relationer med arbetsmarknadens parter

Resolutioner

nr 617 om uppföljningen av Amsterdam-kongressen rörande det arkitektoniska
arvet i Europa (21 — 25 oktober 1975)

618 om förberedelserna för ett sjätte seminarium om internationell
frivilligtjänst

619 om quorum i församlingen och dess utskott (revision
av procedurreglerna)

620 om insändande av församlingsmedlemmarnas kreditivbrev

621 om den politiska innebörden av "nord-syddialogen”

622 om utvecklingssamarbetet

623 med svar på den femte verksamhetsberättelsen från FN/FAO:s
världslivsmedelsprogram

624 om demokratisk förnyelse av de framställande konsterna

625 om uppföljningen av slutakten från konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa

626 om flygtransporter i Europa

627 om situationen i Portugal

628 om flyktingarna från de forna portugisiska kolonierna i Afrika

629* om regionalpolitikens ekonomiska aspekter

630 om monetära problem i Europa till följd av oljekrisen

631 om invandrarnas integration i samhällslivet i utbildningshänseende
och i kulturellt hänseende

632 om uppföljningen av internationella arbetsorganisationens konvention
nr 143 och rekommendation nr 151

633 om stärkande av parlamentens roll

634 om samordning av datainformationspolitiken i. Europa

635 om skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa

636 om skyddet av det arkitektoniska arvet i Istanbul

637 om samarbetet med UNESCO

638 med svar på OECD:s årsredogörelse för 1975

639 om multinationella företag

640 om läget i Spanien

641 om Europarådets allmänna politik - Västeuropa och läget i Afri ka

söder om ekvatorn

642 om kontroll av vapentillverkning och vapenhandel

643 om medlemskap i församlingens politiska grupper (art 41 procedurreglerna) -

Redog. 1977/78:4

644 om ordningsfrågor

(art 32 och 33 procedurreglerna)

645 om anordnande av ett kollokvium för bevarande av havens levande
resurser

646 om fast bosatta utlänningars status i samband med de första direkta
valen till det europeiska parlamentet

647 om utvecklingen av jordbrukets strukturer i Europa

648 om den europeiska konventionen för bekämpning av terrorism

649 om anordnande av ett symposium rörande den europeiska sociala
stadgan

650 om utvecklingen av de demokratiska institutionerna i Europa

Direktiv

nr 357 om vetenskapligt och teknologiskt samarbete mellan Europas
länder

358 om multinationella företag

359 om den femte konferensen mellan parlamentariker och vetenskapsmän 360

om den vetenskapliga samarbetsverksamheten — nuläge och
framtidsutsikter

361 om FN:s havsrättskonferens

362 om regionplanering

363 om direkt överföringsteknik via satellit

Yttrande

nr 75 över budgetprogrammet för församlingens verksamhet 1977

76* om förslagen från regeringskommittén för den europeiska sociala
stadgan till ändringar i övervakningsreglerna för den sociala
stadgan

77* över Europarådets budgetar för åren 1974, 1976 och 1977

78 om Portugals anslutning till Europarådet

79 över budgetprogrammet för församlingens verksamhet 1977 (tillläggsyttrande) 80

över de texter som antagits vid elfte sessionen av konferensen
för kommunala och regionala myndigheter i Europa (Strasbourg
den 26-28 april 1976)

* antagen av ständiga utskottet den 28 juni 1976
** antagen av ständiga utskottet den 7 december 1976

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977