Redogörelse1975/76:11 (Framställning / redogörelse 1975/76:11)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redog. 1975/76:11

Redogörelse
1975/76:11

Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1975

1 Riksdagen 1975/76. 2 sami Nr 11

Innehållsförteckning

Riksdagens revisorers skrivelse 3

Den statsfinansiella utvecklingen 5

Skatteuppbörden 49

Viktigare förvaltningsorganisatoriska förändringar m. m. under

år 1975 84

Revisorernas organisation och verksamhetsformer 93

Särskilda föredragningar och besök 93

Granskningsverksamheten 98

Resultatet av de till Kungl. Maj:t under år 1974 avlåtna

skrivelserna m. m 125

Bilagor

Till regeringen under år 1975 avlåtna skrivelser 135

Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1975 189

Till RIKSDAGEN

Enligt föreskrift i 14 § instruktionen för riksdagens revisorer får revisorerna
härmed avlämna redogörelse för sin verksamhet under år 1975.
Redogörelsen har utformats efter i stort sett samma principer som föregående
år. Stockholm den 9 januari 1976.

FRITZ BÖRJESSON STURE PALM

YNGVE NILSSON GILLIS AUGUSTSSON

NILS-ERIC GUSTAFSSON NILS HJORTH

SIGFRID LÖFGREN KARL RASK

JAN-IVAN NILSSON KARL-GUST. ANDERSSON

CARL GÖRAN REGNÉLL HUGO BENGTSSON

/Per Dahlberg

DEN STATSFINANSIELLA UTVECKLINGEN

Riksstat och tilläggsstater

I riksstaten för budgetåret 1974/75 har inkomsterna på driftbudgeten
tagits upp med 69 895 628 000 kronor och utgifterna med
72 593 335 000 kronor. Ett underskott av inkomster på 2 697 707 000
kronor har således beräknats komma att uppstå. Senare har på tilläggsstat
sammanlagt 552 620 500 kronor anvisats, vilket innebär en ökning
av det beräknade underskottet med detta belopp till 3 250 327 500 kronor.

Under riksstatens kapitalbudget har investeringsanslag om sammanlagt
8 749 607 000 kronor anvisats. Denna bruttoinvestering har avsetts skola
finansieras med avskrivningsmedel från riksstaten till ett belopp av
1 022 513 000 kronor, med avskrivningsmedel inom vederbörande kapitalfond
till ett belopp av 1 896 956 000 kronor, med övriga kapitalmedel
till ett belopp av 172 913 000 kronor och med kapitaltillskott
från riksgäldskontoret (investeringsbemyndiganden) till ett belopp av
5 657 225 000 kronor. Det sistnämnda beloppet motsvarar efter avdrag
av 27 724 000 kronor, utgörande kapitalåterbetalning, de på kapitalbudgeten
upptagna utgifterna om 5 629 501 000 kronor. På tilläggsstat har
sedermera investeringsanslag om sammanlagt 836 924 000 kronor anvisats.
Om detta belopp minskas med summan av den på tilläggsstat till
driftbudgeten befintliga posten Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
på 22 274 000 kronor, erhålls det belopp på 814 650 000 kronor med vilket
de på kapitalbudgeten upptagna utgifterna ökat till 6 444 151 000
kronor.

Den på grundval av drift- och kapitalbudgeterna upprättade totalbudgeten
omfattar inkomster om sammanlagt 71 992 221 000 kronor och utgifter
om sammanlagt 81 619 429 000 kronor, vilket innebär ett beräknat
underskott på 9 627 208 000 kronor. Genom de till totalbudgeten hänförliga
anslag på totalt 1 367 270 500 kronor som sedermera anvisats på
tilläggsstat har underskottet ökat till 10 994 478 500 kronor.

Budgetutfall

Totalbudgeten

• Utfallet av totalbudgeten redovisas i tabell 1 på närmast följande sida.
i''om framgår av tabellen har de sammanlagda statsinkomsterna under
budgetåret 1974/75 uppgått till 72 489,7 milj. kronor och utgifterna till
83 187,3 milj. kronor. Totalbudgeten har således utfallit med ett underskott
på 10 697,6 milj. kronor.

Tabell 1. Totalbudgeten 1974/75 (milj. kr.)

Inkomster	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp	Utgifter	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp
Skatter, avgifter,
m. m.	65 882,6	65 871,4	Utgiftsanslag	81 686,7	82 914,1
Inkomster av
statens kapital-
fonder	4 013,1	4 150,9
Beräknad övrig			Beräknad övrig
finansiering			medelsförbruk-
Avskrivningar			ning
och övriga			Minskning av
kapitalmedel			anslagsbehåll-
inom statens			ningar	1 100,0	—
kapitalfonder	2 069,9	2 455,7	Ökad disposi-
övrig kapital-			tion av rörliga
återbetalning	26,7	11,8	krediter	200,0	273,2
	71 992,2	72 489,7
Underskott	10 994,5	10 697,6
Summa	82 986,7	83 187,3		82 986,7	83 187,3

Det redovisade underskottet anger det belopp varmed statens utgifter
har bestridits genom upplåning på marknaden och motsvarar i princip
statsskuldens ökning. Av olika skäl, såsom förändringar i myndigheternas
kassahållning, eftersläpning i inleverans av vissa uppbördsmedel
m. m., avviker dock i regel den av riksgäldskontoret redovisade förändringen
av statsskulden från totalbudgetens saldo. Under budgetåret
1974/75 har statsskulden ökat med 11 004,6 milj. kronor, vilket är 307
milj. kronor mer än totalbudgetens underskott. Statsskulden uppgick
därmed vid utgången av budgetåret 1974/75 till 63 680 milj. kronor.

Sambandet mellan totalbudgetens underskott och utfallet av drift- och
kapitalbudgeterna framgår av följande sammanställning.

Kapitalbudgeten 5 524 milj. kronor

Underskott på driftbudgeten 4 901 ” ”

Avgår: Minskning av rörliga krediter 273 ” ”

Totalbudgetens underskott 10 698 ” ”

Uppgifter över statens tillgångar och skulder, vilka brukar införas
som poster i rikshuvudboken, föreligger inte för budgetåret 1974/75 vid
tidpunkten för denna verksamhetsberättelses tryckning.

De redovisade inkomsterna på totalbudgeten, 72 489,7 milj. kronor,

överstiger de beräknade, 71 992,2 milj. kronor, med 497,5 milj. kronor,

vilket motsvarar en avvikelse på +0,7 procent. I redovisade belopp under
utgiftsanslag, 82 914,1 milj. kronor, ingår utgifter på reservationsoch
investeringsanslag, varför förändring i anslagsbehållningar inte redovisas
som en särskild post på det sätt som görs i riksstaten. För jämfö -

Tabell 2. Totalbudgeten för budgetåren 1970/71 — 1974/75 (milj. kr.)

Budgetår	Budgeterat i statsverkspro-positionen	Budgeterat i komplette-ringsproposi-tionen	Riksstaten inkl. tilläggs-stater	Ny beräkning enl. följande års statsverks-proposition	Utfallet enl. budgetredo-visningen
1970/71 Inkomster	44 834	45 576	45 576	46 751	45 637
Utgifter	45 633	46 435	48 385	48 009	48 269
Saldo	-799	-859	-2 810	-1 258	-2 632
1971/72 Inkomster	51 519	52 260	52 270	52 147	51 830
Utgifter	51 725	52 149	54 966	56 466	55 497
Saldo	-206	+ 112	-2 696	-4 319	-3 667
1972/73 Inkomster	55 831	56 107	56 397	54 112	54 513
Utgifter	59 110	59 739	62 059	61 333	60 718
Saldo	-3 278	-3 632	-5 662	-7 221	-6 205
1973/74 Inkomster	60 513	61 437	61 437	62 777	61 489
Utgifter	66 247	67 104	71 471	71 150	70 881
Saldo	-5 733	-5 667	-10 034	-8 373	-9 393
1974/75 Inkomster	71 489	71 992	71 992	73 033	72 490
Utgifter	78 084	81 584	82 987	84 886	83 187
Saldo	-6 595	-9 592	-10 995	-11 853	-10 698

reise med de redovisade beloppen under utgiftsanslag bör därför till i
riksstat och tilläggsstat upptagna belopp, 81 686,7 milj. kronor, läggas
den beräknade minskningen av anslagsbehållningar på 1 100,0 milj. kronor.
En sådan jämförelse utvisar att de redovisade utgifterna överstiger
de i riksstat och tilläggsstat beräknade med 127,4 milj. kronor, vilket
motsvarar en avvikelse på + 0,2 procent.

Dispositionen av rörliga krediter under budgetåret 1974/75 har ökat
med 273,2 milj. kronor mot en i riksstaten beräknad ökning av 200 milj.
kronor.

Tabell 2 visar totalbudgetens utfall för budgetåren 1970/71—1974/75,
jämfört med de budgeterade eller skattade beloppen vid fyra tillfällen i
budgetcykeln. För de fem observerade budgetåren upptog såväl riksstat
som budgetredovisning ett utgiftssaldo. För tre budgetår, 1970/71,
1973/74 och 1974/75, överskattades utgiftssaldot i riksstaten, för de två
övriga budgetåren underskattades det. Om jämförelse görs med de ursprungliga
beräkningarna, finner man att statsverksproposition och budgetredovisning
för respektive budgetår genomgående avviker mycket
starkt ifrån varandra.

Driftbudgeten

Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1974/75 redovisas i tabell 3
på nästföljande sida. Av tabellen framgår att de redovisade inkomsterna
uppgår till 70 022,2 milj. kronor och de redovisade utgifterna till
74 922,8 milj. kronor. Som redan nämnts har således driftbudgeten utfallit
med ett underskott på 4 900,6 milj. kronor. Om detta belopp minskas
med minskningen av reservationerna om sammanlagt 448,3 milj.
kronor, erhålls det underskott som har avförts på budgetutjämningsfonden,
nämligen 4 452,2 milj. kronor.

Tabell 3. Driftbudgeten 1974/75 (milj. kr.)

Inkomster	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp	Utgifter	Budge- terade belopp	Redo- visade belopp
Skatter, av-gifter, m. m.	65 882,6	65 871,4	Egentliga statsutgifter	68 625,2	70 114,0
Inkomster av statens kapital-fonder	4 013,1	4 150,9	Utgifter för statens kapital-fonder	4 520,8	4 808,8
			Därav
			Riksgälds- fonden	3 475,0	3 738,7
			Avskrivning av nya kapital-investeringar	1 044,8	1 069,1
			Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-förluster	1,0	1.0
Säger för drift-budgetens in-komster	69 895,6	70 022,2	Säger för drift-budgetens ut-gifter	73 146,0	74 922,8
Reservationer från föregående budgetår Avräkning mot statens budget-utjämningsfond Avsättning till budgetutjäm-ningsfonden av kommunal-skattemedel Underskott att avföras på budgetutjäm-ningsfonden	-1 575,0 4 825,3	4 959,8 -2 150,0 6 602,2	Reservationer till följande budgetår		4 511,5
Säger för avräk-ning mot statens budgetutjäm-ningsfond	3 250,3	4 452,2
Summa	73 146,0	79 434,3		73 146,0	79 434,3

Vid ingången av budgetåret 1974/75 redovisades en skuld på budgetutjämningsfonden
av 4 586,3 milj. kronor. Av de på budgetutjämningsfonden
upptagna posterna utgjordes 8 400,0 milj. kronor av kommunalskattemedel
och 3 180,0 milj. kronor av medel som har tillförts fonden
som överskott på automobilskattemedlens specialbudget. Summan av
särredovisade överskott på automobilskattemedlens specialbudget och
kommunalskattemedel uppgick således till 11 580,0 milj. kronor, varför

för driftbudgeten i övrigt redovisades en brist på budgetutjämningsfonden
på 16 166,3 milj. kronor.

I sammanhanget må nämnas att budgetutjämningsfonden enligt regeringsbrev
den 18 juni 1975 har skrivits upp med 75,6 milj. kronor.

I och med att underskottet på driftbudgeten för budgetåret 1974/75
om 4 452,2 milj. kronor avförts på fonden har skulden ökat till 8 962,9
milj. kronor. Fondens sammansättning har ändrats vid utgången av budgetåret
1974/75 på så sätt att de på fonden särredovisade kommunalskattemedlen
ökat till 10 550,0 milj. kronor och överskottsmedel hänförliga
till automobilskattemedlens specialbudget ökat till 3 381,3 milj.
kronor, varigenom den till budgeten i övrigt hänförliga bristen har ökat
till 22 894,2 milj. kronor.

Kapitalbudgeten

De sammanlagda kapitalinvesteringarna under budgetåret 1974/75
har uppgått till 9 061,5 milj. kronor. Dessa kapitalinvesteringar har finansierats
till ett belopp av 1 069,1 milj. kronor genom avskrivningsmedel
från riksstaten, till ett belopp av 2 247,7 milj. kronor genom avskrivningsmedel
inom statens kapitalfonder och till ett belopp av 207,9 milj.
kronor genom övriga kapitalmedel inom fonderna. Återstående belopp
eller 5 536,7 milj. kronor har täckts genom kapitaltillskott från riksgäldskontoret
till respektive kapitalfonder, varvid de på kapitalbudgeten
uppförda investeringsbemyndigandena i motsvarande mån har belastats.

För budgetåret 1974/75 har ett belopp av 6 013,1 milj. kronor redovisats
under den på kapitalbudgeten uppförda posten Lånemedel. Sambandet
mellan detta belopp och investeringsbemyndigandena belyses i
nedanstående tablå (milj. kronor).

	Riksstat och till-läggsstat	Utfall		Riksstat och till-läggsstat	Utfall
Lånemedel	6 444,2	6 013,1	Investeringsbe-
Avgår: ökning			myndiganden	6 471,9	5 536,7
av outnyttjade			Avgår: Kapi-
belopp av inve-			talåterbe-
steringsanslag	—	489,2	talning	27,7	12,8
Summa	6 444,2	5 523,9		6 444,2	5 523,9

Om från det redovisade beloppet lånemedel dras det belopp på 489,2
milj. kronor varmed outnyttjade belopp av investeringsanslag har ökat,
erhålls det belopp om 5 523,9 milj. kronor varmed den på riksgäldsfonden
redovisade skulden har ökat.

Av det redovisade beloppet för kapitalåterbetalning utgör 1,0 milj.
kronor avskrivningsmedel som har överförts från driftbudgeten till fonden
för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Fördelningen av statens kapitalinvesteringar på olika ändamål kommer
att beröras i det följande i samband med redogörelsen för utvecklingen
av statsutgifterna under de olika departementens verksamhetsområden.
I detta sammanhang må endast påpekas att de genom investeringsanslag
finansierade kapitalinvesteringarna till väsentlig del avser
statlig utlåning. Detta är främst fallet för de under statens utlåningsfonder
och fonden för låneunderstöd redovisade investeringsanslagen, vilka
för budgetåret 1974/75 har belastats med 3 296,3 respektive 673,5 milj.
kronor. De under de båda nämnda kapitalfonderna redovisade utgifterna
motsvarar därmed 44 procent av de sammantagna kapitalinvesteringarna.

Statens inkomster

Skatter

Av de på totalbudgeten redovisade statsinkomsterna om sammanlagt
72 489,7 milj. kronor utgörs 63 631,1 milj. kronor av skatter, vilket motsvarar
88 procent av de sammantagna inkomsterna. Skatterna fördelar
sig med 29 054,4 milj. kronor på direkta skatter och med 34 576,7 milj.
kronor på indirekta skatter. Intäkterna under de till skatt på inkomst,
förmögenhet och rörelse hänförliga inkomsttitlarna har därvid räknats
såsom direkta skatter, medan intäkterna under inkomsttitlar hänförliga
till automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser
har räknats såsom indirekta skatter.

I följande tablå har den procentuella fördelningen på direkta och indirekta
skatter under vissa senare år ställts samman.

1966/67 1968/69 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75

Direkta

skatter 47,6 46,4 47,2 44,8 40,2 40,9 45,7

Indirekta

skatter 52,4 53,6 52,8 55,2 59,8 59,1 54,3

De förskjutningar i relationerna mellan direkt och indirekt beskattning
som kan iakttas hänger samman med å ena sidan den statliga inkomstskattens
progressivitet och å andra sidan de successiva höjningar
som har företagits av den allmänna varuskatten, införandet fr. o. m. år
1969 av mervärdeskatt samtidigt med den allmänna varuskattens avveckling
och höjningarna åren 1970 och 1971 av mervärdeskatten. Den
under 1970-talets tidigare år markanta tendensen med successivt ökad
andel indirekta skatter har brutits under budgetåret 1974/75. Anledningen
därtill är den temporära nedsättningen av mervärdeskatten under
tiden den 1 april—den 15 september 1974. På grund av eftersläpande

redovisning har effekterna av denna skattesänkning kommit att mera
påverka resultatet för budgetåret 1974/75 än resultatet för budgetåret
1973/74. Även höjningarna av den allmänna arbetsgivaravgiften har påverkat
relationerna mellan direkta och indirekta skatter.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. är den helt dominerande inkomsttiteln
under skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. De skatter
som slutligt skall redovisas på inkomstskattetiteln utgörs av statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, sjömansskatt och folkpensionsavgifter.
De uträknade beloppen av dessa skatter vid 1974 och 1975 års
taxeringar framgår av följande tablå (milj. kronor, där ej annat anges).

Taxeringsår Förändring

1974-75

	1974	1975	Belopp	Procent
Statlig inkomstskatt	16 227	21 054	+ 4 827	+ 29,7
Därav: A-längden	14 667	19 585	+4 918	+ 33,5
B- och C-längderna	1 560	1 469	- 91	- 5,8
Förmögenhetsskatt	515	433	- 82	- 15,9
Folkpensionsavgift	3 709	—	-3 709	-100,0
Sjömansskatt1	212	240	+ 28	+ 13,2
	Totalt 20 663	21 727	+ 1 064	+ 5,1

1 Influtna belopp budgetåren 1973/74 och 1974/75.

Som framgår av tablån har det totala beloppet uträknade skatter ökat
med 1 064 milj. kronor, motsvarande 5,1 procent, från 1974 till 1975 års
taxering. För skattskyldiga som är uppförda på A-längden, d. v. s. fysiska
personer m. fl., på vilka den helt övervägande delen av de uträknade
skatterna belöper, har den statliga skatten ökat med 33,5 procent.
Samtidigt har fysiska personers m. fl. sammanräknade beskattningsbara
inkomster ökat med 23,8 procent.

För skattskyldiga som är upptagna på B- och C-längderna, d. v. s.
främst svenska aktiebolag, har de uträknade skatterna minskat med 5,8
procent.

De på inkomstskattetiteln redovisade inkomsterna under budgetåret
1974/75 uppgår till 28 091 milj. kronor. Skillnaden mellan uträknade belopp
för de skatter som slutligt skall redovisas på titeln och den faktiskt
redovisade behållningen hänger samman med dels att det i det förra fallet
är fråga om kalenderår och i det senare fallet om budgetår, dels att
över titeln redovisas även andra skatter och avgifter, främst kommunal
inkomstskatt, dels att betydande avvikelser regelmässigt förekommer
mellan den skatt som slutligt debiterats för visst år och den för samma
år influtna preliminärskatten.

De i preliminärskatten ingående kommunalskattemedlen betalas ut till

kommunerna för varje kalenderår enligt kommunernas per den 1 januari
framräknade fordran på statsverket. I kommunernas per den 1 januari
1974 framräknade fordran, som till halva sitt belopp har belastat
budgetåret 1974/75, ingår dels förskott grundade på 1973 års taxering
och de kommunala utdebiteringarna för år 1974, dels slutavräkningsmedel
motsvarande skillnaden mellan slutligt uträknad kommunal inkomstskatt
enligt 1973 års taxering och under kalenderåret 1972 utbetalade
förskott. På motsvarande sätt har kommunernas per den 1 januari 1975
framräknade fordran, som betalats ut under kalenderåret 1975, med
halva sitt belopp belastat budgetåret 1974/75.

Genom eftersläpningen i avräkningsförfarandet överstiger i regel de av
staten i källskatteuppbörden uppburna kommunalskattemedlen de till
kommunerna samtidigt utbetalade medlen. För att en utjämning av de
svängningar som kunde föranledas av den då tillämpade ordningen för
utbetalning av kommunalskattemedel skulle bli möjlig, inrättades enligt
beslut av 1952 års riksdag en fond för reglering av utbetalningarna av
kommunalskattemedel. Denna fond redovisas fr. o. m. budgetåret
1955/56 på budgetutjämningsfonden, varigenom avsättningar och återföringar
inte längre direkt påverkar de redovisade inkomsterna på inkomstskattetiteln.
Som nämnts i det föregående uppgår de på budgetutjämningsfonden
särredovisade medlen vid utgången av budgetåret
1974/75 till 10 550,0 milj. kronor, vilket motsvarar vad staten beräknats
sedan budgetåret 1955/56 ha uppburit av kommunerna tillkommande
skattemedel utöver vad som t. o. m. budgetåret 1974/75 faktiskt har betalats
ut till kommunerna.

Automobilskattemedel, allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser

De redovisade inkomsterna under de största till automobilskattemedel,
allmän arbetsgivaravgift samt tullar och acciser hänförliga inkomsttitlarna
under budgetåret 1972/73—1974/75 framgår av följande tablå
(milj. kronor).

1972/73 1973/74 1974/75

Fordonsskatt	1 356,8	300,0	—
Bensin- och brännoljeskatt	2 093,5	2 009,1	1 753,9
Vägtrafikskatt	—	1 306,6	1 930,8
Allmän arbetsgivaravgift	3 086,5	4 554,6	5 360,0
Tullmedel	979,5	1 021,6	1 250,2
Mervärdeskatt	13 096,0	13 929,6	14 680,6
Särskilda varuskatter	342,7	401,3	393,1
Omsättningsskatt på motorfordon	531,2	572,8	744,6
Tobaksskatt	1 692,4	1 878,8	2 062,1
Skatt på sprit	2 178,2	2 244,1	2 885,8
Skatt på vin	340,6	356,3	431,9
Skatt på malt- och läskedrycker	631,1	680,7	677,6
Energiskatt	1 066,5	1 222,4	1 944,4
Särskild skatt på motorbränslen	776,5	715,7	-0,2

Fordonsskatten enligt 1922 års automobilskatteförordning upphörde
med 1973 års utgång. Den ersattes fr. o. m. den 1 januari 1974 av vägtrafikskatten
enligt 1973 års vägtrafikskatteförordning. Vägtrafikskatt utgår
i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Inkomstminskningen av
bensin- och brännoljeskatt från budgetåret 1972/73 till budgetåret
1973/74 kan förklaras av den bränsleransonering som rådde under en
period i början av år 1974 i samband med den s. k. oljekrisen. Den stora
ökningen av inkomsterna från vägtrafikskatten mellan budgetåren
1973/74 och 1974/75 beror i stor utsträckning på att budgetåret 1974/75
är det första hela budgetår under vilket skatten har redovisats. Skatteomläggningarna
den 1 januari 1974, då bl. a. den särskilda skatten på
motorbränslen upphörde, har också fört med sig att inkomsterna av
energiskatt har ökat kraftigt budgetåret 1974/75.

Allmän arbetsgivaravgift infördes den 1 januari 1969. Avgiften utgick
under åren 1969 och 1970 med 1 procent, under åren 1971 och 1972
med 2 procent och utgår fr. o. m. år 1973 med 4 procent av vad arbetsgivare
under respektive år har utgett som lön åt arbetstagare. I fråga om
rörelseidkare och jordbrukare utgår i vissa fall avgiften på den egna inkomsten
(egenavgift).

Den under budgetåren 1973/74 och 1974/75 ökade tulluppbörden förklaras,
i likhet med tidigare, av ökad importvolym.

Mervärdeskatten utgjorde fr. o. m. år 1971 15 procent av beskattningsvärdet.
Den var tillfälligt sänkt till 12 procent under tiden den 1
april—den 15 september 1974, varefter den åter höjdes till 15 procent.
Den i jämförelse med tidigare år långsammare relativa ökningen av inkomsterna
från mervärdeskatten förklaras av den nämnda tillfälliga
nedsättningen i skattesatsen.

Den relativt starka ökningen i intäkterna av omsättningsskatt på motorfordon
från budgetåret 1973/74 till budgetåret 1974/75 har huvudsakligen
orsakats av den intensiva köprushen i samband med den tillfälliga
sänkningen av mervärdeskatten år 1974. Under de båda jämförda
budgetåren gällde de skattesatser som började tillämpas fr. o. m. februari
1973.

Ökningarna i procent under budgetåren 1971/72—1974/75 för inkomsttitlarna
skatt på sprit, skatt på vin samt skatt på malt- och läskedrycker
framgår av följande sammanställning.

ökning i procent

1971/72- 1972/73- 1973/74-

1972/73 1973/74 1974/75

Skatt på sprit + 3,7 +3,0 +28,6

Skatt på vin +14,4 +4,6 +21,2

Skatt på malt- och läskedrycker + 3,8 +7,9 — 0,5

Spritskattens s. k. grundavgift har höjts den 23 maj 1974 och den 11
maj 1975, medan grundavgiften för vin och skatten på öl utom lättöl
har höjts den 1 januari 1974 och den 11 maj 1975. De påtagliga höjningarna
i skattetariffema för sprit och vin har bidragit till ökade skatteintäkter.
Stagnationen i intäkterna från skatt på malt- och läskedrycker
hänger samman med viss konsumtionsminskning.

Uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet redovisas inkomster för
statliga myndigheter och inrättningar, i huvudsak motsvarande ersättningar
eller avgifter för av vederbörande myndigheter utförda tjänster
eller uppdrag. Taxor och avgifter fastställs i allt väsentligt av regeringen.
Dessutom redovisas under uppbörd i statens verksamhet vissa
andra inkomster.

I samband med viss anslagsteknisk omläggning har en ny uppbördstitel
av speciellt slag, benämnd Pensionsmedel m. m., införts fr. o. m.
budgetåret 1969/70. Omläggningen innebär bl. a. att ett lönekostnadspålägg,
avseende pensions- och socialförsäkringskostnader samt av den allmänna
arbetsgivaravgiften föranledda utgifter, påförs de anslag från
vilka löner bestrids. Dessa lönekostnadspålägg jämte medel som tidigare
har redovisats under uppbördstiteln Personalsjukpenningar och vissa socialförsäkringsavgifter
m. m. tas upp som inkomster under uppbördstiteln
Pensionsmedel m. m., medan faktiskt utbetalade personalpensionsförmåner,
arbetsgivaravgifter m. m. tas upp som utgifter på titeln. Det
överskott som redovisas på uppbördstiteln för budgetåret 1974/75 —
324,7 milj. kronor — hänger i så måtto samman med den statliga verksamhetens
expansion som lönekostnadspålägget hänför sig till löner till
under budgetåret anställda, medan de pensioner som betalats ut avser
pensionerade tjänstemän.

Försöksverksamheten med programbudgetering inleddes år 1968.
Inom den civila delen av statsförvaltningen har under budgetåret
1974/75 närmare 30 myndigheter berörts av arbetet med programbudgetering.
Av dessa har 19 fått anslag anvisade i programtermer, nämligen
fr. o. m. budgetåret 1970/71 statens bakteriologiska laboratorium, sjöfartsverket,
statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket,
patent- och registreringsverket, dåvarande lantmäteristyrelsen, dåvarande
rikets allmänna kartverk, statens provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt
och styrelsen för teknisk utveckling, fr. o. m. budgetåret
1971/72 vissa enheter inom polisväsendet, vissa enheter inom kriminalvården
och Chalmers tekniska högskola, fr. o. m. budgetåret 1972/73
statens väg- och trafikinstitut, dåvarande statens institut för företagsutveckling,
arbetsmarknadsverket och konsumentverket samt fr. o. m.

budgetåret 1974/75 teknisk utbildning och forskning vid högskolan i
Linköping.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde tillämpas fr. o. m.
budgetåret 1972/73 ett nytt system för planering och budgetering. Huvudelementen
i det nya systemet är perspektivplanering, systemplanering,
programplanering och programbudgetering.

Under rubriken diverse inkomster redovisas bl. a. totalisator-, tipsoch
lotterimedel.

De under uppbörd i statens verksamhet och diverse inkomster influtna
medlen under budgetåren 1972/73—1974/75 redovisas i följande
tablå (milj. kronor).

1972/73 1973/74 1974/75

Uppbörd i statens verksamhet 1 288,2 1 313,1 1 403,6

Diverse inkomster 745,3 761,6 836,7

Inkomster av statens kapitalfonder

I riksstaten under inkomster av statens kapitalfonder upptagna och i
budgetredovisningen redovisade belopp för budgetåret 1974/75 belyses i
nedanstående sammanställning (milj. kronor).

Riksstat Budget- Brist (—)

redo- resp.

visning merin komst

(+)

Statens affärsverksfonder	809,9	834,0	+ 24,1
Därav:
Postverket	3,4	3,4	- 0,0
Televerket	159,3	175,1	+ 15,8
Statens järnvägar	35,0	66,7	+ 31,7
Luftfartsverket	18,7	16,0	- 2,7
Förenade fabriksverken	0,5	1,2	+ 0,7
Statens vattenfallsverk	570,0	560,0	- 10,0
Domänverket	23,0	11,5	- 11,5
Riksbanksfonden	250,0	350,0	+ 100,0
Statens allmänna fastighetsfond	432,5	413,6	- 18,9
Försvarets fastighetsfond	129,4	144,7	+ 15,3
Statens utlåningsfonder	1 964,9	1 964,1	- 0,8
Fonden för låneunderstöd	71,3	106,8	+ 35,5
Fonden för statens aktier	111,1	98,3	- 12,8
Fonden för beredskapslagring	79,3	77,6	- 1,6
Statens pensionsfonder	95,6	98,1	+ 2,5
Diverse kapitalfonder	69,2	63,8	- 5,4
Summa	4 013,1	4 150,9	+ 137,8

Det kan påpekas att uppgifter om affärsverkens driftstater jämte vissa
därtill knutna kommentarer är intagna på s. 26—46.

Statens utgifter

Utgifter inom de olika departementens verksamhetsområden m. m.

De belopp på drift- och kapitalbudgetema för budgetåret 1974/75,
vilka tagits upp i riksstat och tilläggsstat (budgeterade belopp) och redovisats
i budgetredovisningen, har ställts samman i tabell 4 nedan och
därvid fördelats på de olika departementens verksamhetsområden m. m.
I det föjande kommer utgifterna inom de olika verksamhetsområdena
att kommenteras.

Tabell 4. Utgifter på drift- och kapitalbudgeterna budgetåret 1974/75

(milj. kronor)

Verksamhets- Budgeterade belopp Redovisade belopp

område	Drift- budge- ten	Kapital- budge- ten	Summa	Drift- budge- ten	Kapital- budge- ten	Summa
Kungl, hov- och slottsstaterna	10,1		10,1	10,2		10,2
Justitie- departementet	2 758,1	183,7	2 941,8	3 114,2	171,2	3 285,4
Utrikes- departementet	2 366,8	12,3	2 379,1	2 490,3	7,4	2 497,7
Försvars- departementet	8 166,4	285,8	8 452,2	8 903,9	300,1	9 204,0
Social- departementet	23 457,5	27,2	23 484,7	24 341,9	34,6	24 376,5
Kommunikations- departementet	3 907,5	1 692,3	5 599,8	4 024,4	1 562,2	5 586,6
Finans- departementet	6 416,7	558,9	6 975,6	5 088,7	660,0	5 748,7
Utbildnings- departementet	10 227,6	705,3	10 932,9	10 791,5	734,2	11 525,7
Jordbruks- departementet	3 365,8	141,0	3 506,8	3 520,4	91,3	3 611,7
Handels- departementet	241,4	202,7	444,1	252,7	176,5	429,2
Arbetsmarknads- departementet	4 410,5	495,0	4 905,5	4 024,5	534,9	4 559,4
Bostads- departementet	1 619,1	3 290,1	4 909,2	1 734,1	2 739,1	4 473,2
Industri- departementet	533,1	1 969,5	2 502,6	510,4	2 020,0	2 530,4
Kommun- departementet	1 033,9	22,7	1 056,6	1 174,8	30,1	1 204,9
Oförutsedda utgifter	1,0	_	1,0	6,7	_	6,7
Riksdagen och dess verk m. m.	109,8		109,8	125,2		125,2
Riksgäldsfonden	3 475,0	—	3 475,0	3 738,7	—	3 738,7
Summa	72 100,2	9 586,5	81 686,7	73 852,6	9 061,5	82 914,1

De inom justitiedepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1974/75 överstiger de för budgetåret 1973/74 redovisade
med 406 milj. kronor. Av denna ökning hänför sig 286 milj. kro -

nor till polisväsendet. Den del av utgiftsstegringen som hänför sig till
sistnämnt belopp beror, i likhet med närmast föregående budgetår, i viss
utsträckning på ökad tilldelning av nya polistjänster.

Utgifterna under utrikesdepartementets verksamhetsområde har ökat
med 922 milj. kronor från budgetåret 1973/74 till budgetåret 1974/75,
vilket motsvarar 59 procent. Utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete
uppgår under budgetåret 1974/75 till 2 191 milj. kronor,
vilket motsvarar 88 procent av de under utrikesdepartementets verksamhetsområde
redovisade totalutgifterna.

Försvarsutgiftemas storlek under budgetåret 1974/75 regleras genom
1972 års försvarsbeslut. Utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
har ökat med 1135 milj. kronor mellan budgetåren
1973/74 och 1974/75.

Utgifterna inom socialdepartementets verksamhetsområde skiljer sig
från utgifterna inom övriga departementsområden såtillvida som de till
övervägande del avser inkomstöverföringar till hushållen. Under de tre
största anslagen härvidlag, nämligen Folkpensioner, Allmänna barnbidrag
och Bidrag till sjukförsäkringen, redovisas under budgetåret
1974/75 utgifter om sammanlagt 18 898 milj. kronor, motsvarande 78
procent av de under socialdepartementets verksamhetsområde redovisade
utgifterna. I jämförelse med motsvarande utgifter budgetåret
1973/74 har utgifterna under de nämnda anslagen ökat med 3 079 milj.
kronor, vilket utgör den dominerande delen av den för departementsområdet
totalt redovisade utgiftsökningen om 3 138 milj. kronor. Av utgiftsökningen
svarar folkpensioner för 1 528 milj. kronor. Ökningen har
flera orsaker, av vilka de viktigaste är basbeloppets fortskridande höjning,
de s. k. pensionstillskottens höjda andel av basbeloppet och en ökning
av antalet pensionärer från år till år. Folkpensionäremas antalsökning
har varit jämn under åtminstone de senaste fem åren, medan förtidspensionärernas
antal på grund av ändrade pensioneringsregler ökat
starkt under senare år, inte minst mellan budgetåren 1973/74 och
1974/75. Utgifterna för allmänna barnbidrag har under budgetåret
1974/75 ökat med 169 milj. kronor. Bidrag till sjukförsäkringen har ökat
med 1 015 milj. kronor på grund av omläggning av sjukförsäkringen
den 1 januari 1974.

De redovisade utgifterna för kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
har ökat från budgetåret 1973/74 till budgetåret 1974/75
med 570 milj. kronor. Av denna utgiftsökning hänför sig 462 milj. kronor
till vägväsendet.

De för finansdepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
är 722 milj. kronor högre under budgetåret 1974/75 än under närmast
föregående budgetår. Av denna utgiftsökning faller 255 milj. kronor
på bidrag och ersättningar till kommunerna. Totalt uppgår därmed
dessa bidrag och ersättningar till 3 941 milj. kronor under budgetåret

2 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 11

1974/75, motsvarande 69 procent av de på totalbudgeten redovisade ut
gifterna för finansdepartementets verksamhetsområde.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde redovisas för
budgetåret 1974/75 de — näst utgifterna inom socialdepartementets
verksamhetsområde — största sammanlagda statsutgifterna. Av utgifterna
belöper sig 6 705 milj. kronor, motsvarande 58 procent av de sammanlagda
utgifterna inom verksamhetsområdet, på skolväsendet. Jämfört
med budgetåret 1973/74 innebär detta en ökning med 815 milj. kronor.
De redovisade utgifterna för högre utbildning och forskning har
uppgått till 2 071 milj. kronor under budgetåret 1974/75, motsvarande
en ökning från närmast föregående budgetår med 177 milj. kronor. Utgifter
för studiesociala ändamål har uppgått till 1 047 milj. kronor, av
vilket belopp 510 milj. kronor utgörs av studiemedel anvisade på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder.

Utgifterna inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1974/75 uppgått till 3 612 milj. kronor, vilket är 1 430
milj. kronor mer än under budgetåret 1973/74. Den största utgiftsökningen
hänför sig till jordbruksprisregleringen, vars kostnader har stigit
från 1 002 milj. kronor budgetåret 1973/74 till 2 388 milj. kronor budgetåret
1974/75. Detta innebär en ökning av 138 procent.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde har de redovisade
utgifterna ökat från 327 milj. kronor budgetåret 1973/74 till 429 milj.
kronor budgetåret 1974/75.

Utgifterna inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
har under budgetåret 1974/75 uppgått till 4 559 milj. kronor, vilket är
51 milj. kronor mer än under budgetåret 1973/74.

Utgifterna inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har under
budgetåret 1974/75 uppgått till 4 473 milj. kronor, vilket är 638 milj.
kronor mer än under budgetåret 1973/74. De största anslagen avser bostadstillägg
och lån till bostadsbyggande. De på dessa anslag redovisade
utgifterna under budgetåret 1974/75 uppgår till 1 348 respektive 2 665
milj. kronor, vilket sammanlagt motsvarar 90 procent av de totala utgifterna
inom verksamhetsområdet.

De inom industridepartementets verksamhetsområde redovisade utgifterna
för budgetåret 1974/75 på sammanlagt 2 530 milj. kronor utgörs
till ett belopp av 2 020 milj. kronor av investeringsutgifter. Den största
investeringsutgiften, 1 639 milj. kronor, avser kraftstationer m. m.

Av de under kommundepartementets verksamhetsområde redovisade
utgifterna för budgetåret 1974/75 hänför sig 1 177 milj. kronor till utgifter
för länsstyrelserna, vilket motsvarar 98 procent av de för verksamhetsområdet
på totalbudgeten redovisade utgifterna.

Utgifter efter anslagsform

Av de för budgetåret 1974/75 anvisade medlen på driftbudgeten om
sammanlagt 73 146 milj. kronor utgörs 10 468 milj. kronor av reserva -

tionsanslag och 62 678 milj. kronor av förslagsanslag och obetecknade
anslag. De på reservationsanslag redovisade utgifterna uppgår till 10 835
milj. kronor. Den vid budgetårets början föreliggande anslagsbehållningen
av reservationer om 4 960 milj. kronor har härigenom minskat
till 4 511 milj. kronor.

För budgetåret 1974/75 har investeringsanslag till ett sammanlagt
belopp av .9 587 milj. kronor redovisats på kapitalbudgeten. Den redovisade
nettoutgiften uppgår till 9 061 milj. kronor. Det vid budgetårets
början föreliggande beloppet av outnyttjade investeringsanslag om
2 362 milj. kronor har härigenom (efter avdrag av besparingar reglerade
över titeln lånemedel om 36 milj. kronor) ökat med 106 milj. kronor
till 2 851 milj. kronor.

Beloppen utestående reservationer respektive outnyttjade investeringsanslag
vid utgången av budgetåret 1974/75 redovisas, med fördelning på
departement m. m., i följande tablå (milj. kronor).

	Utestående reservationer	Outnyttjade
			belopp inves-
	Egentliga	Avskrivning	teringsanslag
	statsutgifter	av nya kapital-
		investeringar
Justitiedepartementet	54,1	26,2	58,1
U trikesdepartementet	1 226,1	6,6	14,5
Försvarsdepartementet	0,3	27,7	62,2
Socialdepartementet	110,0	14,3	51,8
Kommunikationsdeparte-
mentet	1 253,6	4,3	255,4
Finansdepartementet	48,4	13,5	169,4
Utbildningsdepartementet	133,4	147,3	182,2
Jord bruksdepartementet	378,5	12,3	71,0
Handelsdepartementet	15,8	57,3	128,2
Arbetsmarknadsdeparte-
mentet	458,3	—	160,7
Bostadsdepartementet	348,2	14,4	1 504,1
Industridepartementet	154,8	1,2	184,4
Kommundepartementet	1,2	3,1	9,4
Riksdagen och dess verk	0,7	—	—
Summa	4 183,3	328,2	2 851,2

De största beloppen för utestående reservationer och outnyttjade investeringsmedel
redovisas inom bostads-, kommunikations-, utrikes- och
arbetsmarknadsdepartementens verksamhetsområden i nämnd ordning.
Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har Lånefonden för
bostadsbyggande ett outnyttjat investeringsbelopp på 1 323 milj. kronor.
De största posterna av denna art inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde avser anslagen Drift av statliga vägar med 525 milj.
kronor, Byggande av statliga vägar med 399 milj. kronor och Bidrag till
byggande av kommunala vägar och gator med 147 milj. kronor. Dessa
anslag avräknas med hela sina belopp mot automobilskattemedlen.

För utrikesdepartementets verksamhetsområde redovisas de största
reservationerna under anslagen Bilateralt utvecklingssamarbete med 630
milj. kronor och Bidrag till internationella biståndsprogram med 587

milj. kronor. Den största posten inom arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde avser sysselsättningsskapande åtgärder med 367 milj.
kronor.

Härutöver må nämnas att en reservation av 316 milj. kronor redovisas
på det till jordbruksdepartementets verksamhetsområde hörande anslaget
Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin. Reservationerna
under anslagen till miljövård uppgår totalt till 349 milj. kronor.

Under förslagsanslag och obetecknade anslag redovisas för budgetåret
1974/75 merutgifter till ett sammanlagt belopp av 4 980 milj. kronor och
besparingar till ett sammanlagt belopp av 3 795 milj. kronor. Som besparing
reglerad över specialbudget redovisas dessutom ett belopp av 1
milj. kronor och som merutgift reglerad över specialbudget ett belopp
av 144 milj. kronor. Det förstnämnda beloppet kan antingen läggas till
övriga besparingar eller hellre dras ifrån merutgifterna, eftersom det till
större delen motsvarar som merutgift upptagen avsättning under det på
kommunikationsdepartementets huvudtitel anvisade anslaget Avsättning
till statens automobilskattemedelsfond. Med sistnämnt betraktelsesätt
skulle merutgifterna begränsas till 4 979 milj. kronor. Det som merutgift
över specialbudget redovisade beloppet kan lämpligen dras ifrån besparingarna.
Besparingarna skulle härigenom begränsas till 3 651 milj.
kronor. Under budgetåret 1973/74 uppgick merutgifterna till 2 568 milj.
kronor och besparingarna till 1 303 milj. kronor, om de då redovisade
besparingarna och merutgifterna reglerade över specialbudget behandlas
på motsvarande sätt som här gjorts för budgetåret 1974/75.

Eftersom utgifterna under obetecknade anslag, vilka till övervägande
del utgörs av statliga bidrag till olika ändamål, i regel uppgår till hela de
anvisade beloppen, faller inte endast merutgifter utan även besparingar i
allt väsentligt på förslagsanslagen.

Fördelningen av besparingar och merutgifter budgetåret 1974/75 under
de olika departementens huvudtitlar m. m. framgår av följande tablå
<milj. kronor).

Department m. m.	Merutgift	Besparing
Justitiedepartementet	384	18
Utrikesdepartementet	29	0
Försvarsdepartementet	1 719	990
Socialdepartementet	1 000	169
Kommunikationsdepartementet	64	220
Finansdepartementet	79	21 391
Utbildningsdepartementet	684	121
Jordbruksdepartementet	x191	59
Handelsdepartementet	20	6
Arbetsmarknadsdepartementet	75	726
Bostadsdepartementet	266	82
Industridepartementet	20	0
Kommundepartementet	141	0
Riksgäldsfonden	264	—
övrigt	43	68
	Summa 4 979	3 651

1 Besparing (netto) som regleras över specialbudget har dragits ifrån.

2 Merutgift (netto) som regleras över specialbudget har dragits ifrån.

Besparing eller merutgift redovisas för snart sagt alla förslagsanslag.
Det får också anses vara naturligt för dessa anslag att faktiskt redovisade
utgifter avviker från de i riksstat och tilläggsstat beräknade beloppen.

Som framgår av tablån har merutgifterna överstigit besparingarna under
budgetåret 1974/75 med 1 328 milj. kronor, medan för budgetåret
1973/74 enligt ovan lämnade uppgifter merutgiftema översteg besparingarna
med 1 265 milj. kronor.

Vissa förslagsanslag för vilka mera betydande merutgifter redovisas
(milj. kronor) har ställts samman i efterföljande tablå.

Anslag		Anvisat belopp	Mer- utgift
11	B	6 Lokala polisorganisationer: Förvaltnings-
		kostnader	1 331,2	99,4
11	B	9 Polisenheter med särskild budget	0,0	95,3
II	D	6 Tingsrätterna	258,8	35,9
11	F	8 Kriminalvårdsenheter med särskild budget	0,0	43,2
IV	B	1 Ledning och förbandsverksamhet
		(arméförband)	1 824,0	440,9
IV	B	2 Materielanskaffning (arméförband)	598,8	184,3
IV	C	1 Ledning och förbandsverksamhet
		(marinförband)	593,5	188,3
IV	C	2 Materielanskaffning (marinförband)	327,1	93,0
IV	D	1 Ledning och förbandsverksamhet
		(flygvapenförband)	1 010,8	210,2
IV	D	2 Materielanskaffning (flygvapenförband)	985,1	212,8
IV	D	4 Forskning och utveckling	399,2	153,6
V	B	4 Folkpensioner	12 470,0	413,7
V	B	6 Bidrag till sjukförsäkringen	3 290,0	34,6
V	C	4 Ersättning för bidragsförskott	250,0	27,0
V	G	1 Karolinska sjukhuset: Driftkostnader	396,8	67,8
V	G	6 Bidrag till kommunala undervisningssjukhus	190,0	97,8
V	H	4 Bidrag till driften av kliniker för psykiskt
		sjuka m. m.	1 382,0	285,6
VIII D	9 Bidrag till driften av grundskolor	4 260,2	350,8
VIII G	6 Bidrag till studiecirkelverksamhet	259,0	38,7
IX	C	3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
		område	2 125,0	68,5
IX	H	11 Bidrag till kommunala avloppsreningsverk	155,0	66,5
XI	E	1 Regionalpolitisk! stöd: Bidragsverksamhet	188,4	45,8
XII B	4 Bostadstillägg m. m.	1 095,0	252,5
XIV B	1 Länsstyrelserna	659,0	89,3

Automobilskattemedlens specialbudget

Automobilskattemedlens specialbudget utgör numera den enda inom
statsbudgeten kvarstående specialstaten av någon betydelse. Redovisningsformen
gör det möjligt att följa i vad mån vissa statsinkomster
som direkt härleds ur motorfordonstrafiken, främst fordonsskatt, bensinoch
brännoljeskatt samt vägtrafikskatt, kommer till användning för väg -

och vägtrafikväsendet eller för detta närstående ändamål. De på specialbudgeten
uppkommande skillnaderna mellan inkomster och utgifter salderas
år från år. Slutbeloppet visar alltså inte årsresultatet utan det slutliga
saldot efter hela den tid under vilken systemet har varit i tillämpning.

Inkomster och utgifter som hänför sig till automobilskattemedlens
specialbudget redovisas såväl i statsbudgeten som i budgetredovisningen
blandade med övriga poster. Någon särredovisning av medlen förekommer
alltså inte. I syfte att möjliggöra en samlad överblick över dessa
medel har riksdagens revisorer sedan flera år tillbaka i sin berättelse intagit
en sammanställning av automobilskattemedlens specialbudget för
det senast förflutna budgetåret.

Inkomster och utgifter på automobilskattemedlens specialbudget under
budgetåret 1974/75 framgår av följande sammanställning.

Ingående balans den 1/7 1974
Tillgångar:

Reservationer 1 404 711 881: 43

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 179 954 314:53 4 584 666 195:96

Inkomster

A. I. 2. a) Bensin- och brännoljeskatt 1 753 856 863: 49

2. c) Vägtrafikskatt 1 930 790 979: 73

A. II. 13. Inkomster vid statens

vägverk 577 544: 56

14. Inkomster vid statens

trafiksäkerhetsverk 27 936 376:54 3 713 161 764:32

8 297 827 960: 28

Utgifter:

II. JUSTITIEDEPARTEMENTET
B. Polisväsendet

1	Rikspolisstyrelsen Polisverket:	5 897 000: —
2	Inköp av motorfordon m. m.	16 521 000: —
3	Underhåll och drift av
	motorfordon m. m.	37 290 000: —
	Lokala polisorganisationen:
6	Förvaltningskostnader	306 180 000: —
7	Utrustning	3 763 000: —

369 651 000:

VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET A.

Kommunikationsdepartementet m. m.

2 Kommittéer m. m. 2 909 960: 93

B. Vägväsendet

1 Statens vägverk: Ämbetsverks uppgifter

4 836 821:01

2 Drift av statliga vägar 1 215 553 206: 69

3 Byggande av statliga vägar 840 560 204: 02

4 Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder
avseende
statliga vägar

5 Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator

6 Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator

7 Bidrag till drift av enskilda
vägar m. m.

8 Bidrag till byggande av
enskilda vägar

9 Tjänster till utomstående

C. Trafiksäkerhet

Statens trafiksäkerhetsverk:

1 Förvaltningskostnader

2 Uppdragsverksamhet

4 Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar 5

Bidrag till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande

E. Institut m. m.

1 Transportnämnden

9 Bidrag till statens väg- och
trafikinstitut

10 Statens väg- och trafikinstitut

17 T ransportforskningsdelegationen

18 Bussbidragsnämnden

19 Statligt stöd till icke lönsam
busstrafik

F. Diverse

2 Ersättning till postverket för
befordran av tjänsteförsändelser

VIII. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET E.

Högre utbildning och forskning
Universitet m. m.

22 Tekniska fakulteterna m. m.:
Avlöningar till lärarpersonal

24 Teknisk samt viss medicinsk och
matematisk-naturvetenskaplig
utbildning och forskning m. m.
i Göteborg och Linköping

75 000 000: —

184 465 598: 55

394 656 827: 85

88 259 112: 75

27 009 372: 47
10 390 000: —

17 719 656: 88
25 189 026:44

6 986 852:—
2 750 000: —

1 517 812: 77

6 236 000: —
263 286: 73

7 804 175: 05
564 543: 43

18 598 121: 50

790 000: —•
635 000: —

IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

14 Restitution av bensinskatt till

trädgårdsnäringen 279,900: —

Äldre anslag 1973/74 323 500: —

16 Kompensation för bensinskatt

till rennäringen 210 000: —

D. Skogsbruk
4 Vägbyggnader på skogar i
enskild ägo

2 840 731 143: 34

52 645 535: 32

34 983 939:48

3 200 000: —

1 425 000: —

813 400: —

15 576 231: 78

E. Fiske

7 Restitution av bensinskatt

till fiskerinäringen 1 214 915: 75

H. Miljövård

8 Stöd till idrotten:

Anläggningsstöd m. m. 9 200 000: —

XI. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET B.

Arbetsmarknad m. m.

2 Sysselsättningsskapande åtgärder

för arbetslösa 280 995 366: 02

C. Arbetsmiljö m. m.

1 Arbetarskyddsstyrelsen 191 000: —

2 Yrkesinspektionen 1 393 000: — 1 584 000: —

Summa utgifter 3 614 930 492: 62

Utgående balans den 30/6 1975
Tillgångar:

Reservationer 1 301 631 881: 12

Fordran på budgetutjämningsfonden 3 381 265 586:54 4 682 897 467:66

8 297 827 960: 28

Alltsedan budgetåret 1955/56 har ett överskott förelegat på specialbudgeten.
Överskottet steg under loppet av tre budgetår från 259 till 743
milj. kronor och varierade därefter kring sistnämnt belopp t. o. m. budgetåret
1967/68. För budgetåren 1968/69—1974/75 redovisas en betydande
ökning av fondens överskott. Utvecklingen framgår av följande
uppställning, i vilken beloppen har avrundats till jämna miljontal kronor.

Budgetår	Reserva- tioner	överskott	Summa behållning
1955/56	511	259	771
1956/57	681	287	968
1957/58	548	588	1 136
1958/59	383	743	1 126
1959/60	365	766	1 131
1960/61	376	747	1 123
1961/62	400	687	1 087
1962/63	509	742	1 251
1963/64	498	828	1 326
1964/65	784	594	1 378
1965/66	916	652	1 568
1966/67	920	718	1 638
1967/68	1 015	807	1 822
1968/69	1 013	1 270	2 283
1969/70	1 039	1 796	2 835
1970/71	990	2 454	3 444
1971/72	1 209	2 754	3 963
1972/73	1 263	3 003	4 266
1973/74	1 405	3 180	4 585
1974/75	1 302	3 381	4 683

Under budgetåret 1974/75 har inkomsterna uppgått till 3 713 milj.
kronor och utgifterna till 3 615 milj. kronor. Inkomsterna har alltså
överstigit utgifterna med 98 milj. kronor. Samtidigt har reservationerna
minskat med 103 milj. kronor, varför automobilskattemedlens fordran
på budgetutjämningsfonden ökat med 201 milj. kronor. Den 30 juni
1975 utvisar specialbudgeten som följd härav en behållning på 4 683
milj. kronor, varav 1 302 milj. kronor i form av reservationer på anvisade
men för sitt ändamål ännu inte utnyttjade anslag samt 3 381 milj.
kronor som fordran på budgetutjämningsfonden. Sistnämnt belopp motsvarar
alltså vad som vid budgetårets utgång har flutit in i automobilskattemedel
men ännu inte anvisats för vägväsendet och övriga med
de^a medel avsedda ändamål.

Att outnyttjade automobilskattemedel är avsedda att framdeles
komma vägväsendet till godo innebär inte att någon fondering i egentlig
mening förekommer. Det såsom behållning angivna beloppet visar endast
specialbudgetens ställning vid budgetårets slut. Det må även anmärkas
att utfallet av specialbudgeten inte lämnar något slutligt svar på frågan,
huruvida automobilbeskattningen är rättvist utformad eller i vad
mån vägväsendets krav tillgodoses från statens sida. I den allmänna
budgeten förekommer nämligen såväl inkomster som utgifter med betydande
belopp, vilka äger nära samband med biltrafiken men likväl inte
redovisas över automobilskattemedlens specialbudget.

Övriga specialbudgeter

Utöver automobilskattemedlens specialbudget återstår inom statsbudgetens
ram de båda specialbudgeter som hänger samman med bankinspektionens
och försäkringsinspektionens verksamhet. Dessa specialbudgeter
är i stort så konstruerade, att de företag som är underkastade
respektive ämbetsverks tillsyn har att leverera in vissa bidrag, vilka redovisas
såsom uppbörd i statens verksamhet på riksstatens inkomstsida
och vilka över särskilda avsättningsanslag på finansdepartementets huvudtitel
förs över till de fonder som är inrättade för att finansiera hithörande
kostnader. Eventuellt uppkommande överskott står kvar på fondema.

I -budgetredovisningen lämnas uppgifter endast om belastningen på
nyssnämnda avsättningsanslag, däremot inte om utfallet av själva specialbudgeterna,
d. v. s. bankinspektionens och försäkringsinspektionens
förvaltningskostnader. Uppgifter härom är intagna i efterföljande båda
tabeller.

Bankinspektionens fond budgetåret 1974/75 (1 000-tal kr.)

	Banktill- synens fond	Fondtill- synens fond	Jord- bruks- kassetill- synens fond	Spar- bankstill- synens fond	Summa
Ingående balans	2 494,1	295,3	207,5	1 565,8	4 562,7
Inkomster Bidrag till bank-inspektionen	2 967,8	547,7	470,0	2 778,7	6 764,2
Summa	5 461,9	843,0	677,5	4 344,5	11 326,9
Utgifter Avlöningar Omkostnader	2 107,4 497,3	357,6 77,7	289,8 131,5	1 912,9 453,3	4 667,7 1 159,8
Summa utgifter Utgående balans	2 604,6 2 857,3	435,3 407,7	421,3 256,2	2 366,3 1 978,2	5 827,5 5 499,4
Summa	5 461,9	843,0	677,5	4 344,5	11 326,9

Bankinspektionen har härutöver haft vissa utgifter, redovisade under
anslaget Stämpelomkostnader och uppgående till 144 400 kronor. Av
detta belopp avser 119 200 kronor avlöningar och 25 200 kronor omkostnader.

Försäkringsinspektionens fond budgetåret 1974/75 (1 000-tal kr.)

Ingående balans		2 303,3
Inkomster
Bidrag till försäkringsinspektionen	3 709,2
Anslag till understödsföreningsavdelningen	500,0
Uppbördsmedel: försålda publikationer	4,6	4 213,8
	Summa	6 517,1
Utgifter
Avlöningar	3 299,6
Omkostnader	462,4	3 762,0
Utgående balans		2 755,1
	Summa	6 517,1

Affärsverkens driftstater

För de affärsdrivande verken är redovisningen utformad på sådant
sätt, att statsbudgeten innehåller uppgifter om beräknade rörelseöverskott
och planerade investeringar, medan löpande driftinkomster och
driftutgifter är upptagna på s. k. driftstater, vilka fastställs utan riksdagens
medverkan. Liksom rent administrativa myndigheter tillämpar affärsverken
budgetårsredovisning. Ett undantag utgör domänverket, vars
rörelse är knuten till kalenderåret.

I det följande lämnas vissa uppgifter om utfallet av affärsverkens
driftstater för sistförflutet räkenskapsår.

Postverket

En tabell, utvisande utfallet av postverkets driftstat för budgetåret
1974/75, är införd på s. 29. En kommentar till utfallet lämnas i anslutning
till tabellen.

Samgåendet mellan Postbanken och Sveriges Kreditbank den 1 juli
1974 och det samarbete mellan postverket och PKbanken som därvid
inleddes har medfört förändringar som också återspeglas i bokslutet för
budgetåret 1974/75. Den största skillnaden ligger däri att spar- och personkontorörelsernas
ränteintäkter och räntekostnader har bortfallit.
Även om vissa nya intäkter tillkommit, huvudsakligen ersättning för
entreprenadverksamheten åt PKbanken, har förändringarna lett till att
postverkets intäkts- och kostnadsnivåer sjunkit avsevärt.

De totala rörelseintäkterna minskade under budgetåret med 14 procent
(föregående år +12 procent) till 2 852,4 milj. kronor (3 311,9),
medan rörelsekostnaderna minskade med 9 procent ( + 13) till 2 846,0
milj. kronor (3 136,4). Arets rörelseresultat uppgick därmed till 6,4 milj.
kronor. Efter upptagande av extraordinära poster och bokslutsdispositioner
redovisades ett överskott på 1,1 milj. kronor (13,6), vilket i enlighet
med gällande bestämmelser har levererats in till statskassan.

Under budgetåret disponerade postverket i genomsnitt ett statskapital
på 305,3 milj. kronor (330,2). Årets förräntning på 1,1 milj. kronor

(19,6) motsvarar 0,4 procent av statskapitalet (5,9). För den senaste femårsperioden
har förräntningen dock varit 7,8 procent, vilket är något
mer än förräntningskravet.

Portointäktema, som svarar för mer än hälften av postverkets rörelseintäkter,
ökade under budgetåret med 15 procent (8) till 1 776,2 milj.
kronor. Av ökningen beror tre procentenheter på att portointäkter för
försändelser i de rörelsegrenar som har förts över till PKbanken numera
är externa intäkter. Bortsett från dessa intäkter, från vissa intäkter av
engångskaraktär och från vissa stora extraordinära postsändningar under
budgetåret 1973/74 ökade portointäkterna volymmässigt med fyra
procent, vilket får anses normalt med hänsyn till konjunkturutvecklingen.
En väsentlig orsak till ökningen var också att en allmän portohöjning
kunde skjutas upp till senare delen av budgetåret. Brevportot
höjdes den 1 maj efter att ha varit oförändrat i nära tre år. Den allmänna
portonivån höjdes under budgetåret med sammanlagt ca 20 procent.

Den näst största inkomstkällan är postgirots ränteintäkter, som främst
avser medel på inlåningsräkning i PKbanken. Intäkterna uppgick under
budgetåret 1974/75 till 404,8 milj. kronor. Ersättningen för postverkets
entreprenadverksamhet för PKbankens räkning uppgick till 200,3 milj.
kronor.

Personalkostnaderna, som utgör 80 procent av rörelsekostnaderna,

steg under budgetåret med 18 procent (12) till 2 284,2 milj. kronor. Ökningen
beror huvudsakligen på höjningar av löner och sociala avgifter.
Antalet årsarbetskrafter ökade med två procent. Ungefär hälften av
denna ökning kan hänföras till urbaniseringen i samhället.

Postverkets investeringar uppgick under budgetåret 1974/75 till 91,4
milj. kronor (89,8). Investeringar i fastigheter och fordon samt köp av
aktier uppgick sammanlagt till 46,1 milj. kronor (50,1). Därav svarade
byggnadsinvesteringar och tomtförvärv under budgetåret för 36,3 milj.
kronor (44,3). Enbart uppförandet av postterminalen Malmö Ban, som
började användas under budgetåret, svarade för 19,9 milj. kronor (29,8).
En ny terminal togs i bruk också i Karlstad och en annan färdigställdes
i Linköping. Under hela budgetåret pågick vidare arbetet med postterminaler
i Spånga och Västerås. Dessa byggnader färdigställdes under
hösten 1975.

Under budgetåret 1974/75 investerades också 1,9 milj. kronor i aktier
i dotterbolaget Tidningstjänst AB.

Avskrivningar på fastigheter och fordon uppgick till 19,7 milj. kronor

(39,7). Vid försäljning av fastigheter frigjordes 1,4 milj. kronor, och
från det statliga investeringsanslaget lyftes 25,0 milj. kronor.

Statskapitalet uppgick vid budgetårets utgång till 327,4 milj. kronor,
att jämföra med 462,7 milj. kronor ett år tidigare. Per den 1 juli 1974
överfördes tillgångar på 161,2 milj. kronor till PKbanken. I övrigt ökade
statskapitalet således med 25,9 milj. kronor under året. Från det statliga
investeringsanslaget lyftes som ovan nämnts 25,0 milj. kronor. Statskapitalet
ökade därutöver med 0,9 milj. kronor i samband med försäljning
av fastigheter.

Inom allmänna poströrelsen och industrierna aktiverades investeringar
i maskiner och inventarier för första gången under budgetåret
1974/75. Tidigare har sådana investeringar avskrivits direkt och redovisats
som sakkostnader under anskaffningsåret. Investeringar i postgirot
har aktiverats fr. o. m. år 1970. I de planenliga avskrivningarna för budgetåret
ingår avskrivningar på maskiner och inventarier med 19,6 milj.
kronor.

För att en mer rättvisande jämförelse mellan fastställd driftstat och
redovisat utfall för budgetåret skall bli möjlig, har i tabellen vissa av de
budgetposter som ingick i den officiella driftstaten disponerats om i följande
hänseenden.

Den officiella driftstaten upptog under rubriken Porton och diverse
intäkter ett belopp på 1 516,6 milj. kronor. Beloppet var sammansatt av
budgeterade poster för Porton och Övriga intäkter på 1 417,0 och 69,6
milj. kronor samt av ytterligare en delpost på 30 milj. kronor. De båda
första posterna redovisas i tabellen under respektive rubriker. Delposten
på 30 milj. kronor utgjorde i driftstaten en inräknad nödvändig resultatförbättring.
Den svarade beloppsmässigt mot en beräknad resultatpåver -

Postverkets driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter
Porton	1 417,0	1 483,8
Tjänstepost	257,9	292,4
Tidningar	176,4	192,4
Transitersättning m.m.	21,3	17,4
Uppdrag åt staten	93,4	91,5
Ränteintäkter samt ersättning från Post- och
Kreditbanken	592,4	605,1
Industrierna	3,5	4,6
Diligenstrafiken	28,4	30,3
Fastighetsförvaltningen m.m.	6,8	7,3
Centralupphandlingen	‘ 44,1	58,8
Ersättning från Tidningstjänst AB	5,9	4,6
Vinst vid försäljning av anläggningstillgångar	0,2	0,8
Övriga intäkter	69,6	64,2
Summa intäkter	2 716,9	2 853,2
Kostnader
Personalkostnader
Löner m.m.	1 577,3	1 650,3
Övriga avlöningsförmåner	205,6	236,6
Pensioner m.m.	295,9	320,1
Allmän arbetsgivaravgift m.m.	74,6	77,2
(Summa personalkostnader)	(2 153,4)	(2 284,2)
Sakkostnader
Transporter	142,4	142,7
Fastigheter och förhyrda lokaler	123,3	118,2
Inventarier och förbrukningsartiklar	130,2	143,9
Centralupphandlingens inköp för andra
myndigheter	37,2	52,0
Avsättning till värdeminskningskonton för
byggnader, fordon m. m. (kapitalmedel)	19,7	19,7
Avsättning till värdeminskningskonton för
inventarier m. m. (driftmedel)	18,0	19,6
Avsättning till värderegleringskonton,
postgirot	—	6,1
Övriga sakkostnader	66,9	65,7
Summa kostnader	2 691,1	2 852,1
Överskott	25,8	1,1

Inleverans 3,4

Därav

från föregående budgetår 3,4

av årets överskott —

kan i samband med aktivering och avskrivning av sådana inventarier
m. m. som tidigare hade kostnadsförts direkt vid anskaffningen. När
driftstatsförslaget upprättades hade postverket ej tagit definitiv ställning
till frågan, om resultatförbättringen skulle åstadkommas genom inventarieaktivering
eller genom intäktshöjande åtgärder i övrigt. De åtgärder
som slutligen vidtogs omfattade såväl portohöjningar som en omläggning
till aktivering och avskrivning av nya inventarier. Genom aktiveringen
förbättrades budgetårets resultat med ca 34 milj. kronor, i första

hand genom att kostnaderna för inventarier reducerades. För jämförelsen
med redovisat utfall har därför den officiella driftstatens budgeterade
belopp för Inventarier och förbrukningsartiklar, 160,2 milj. kronor,
minskats med de 30 milj. kronor som i driftstaten inräknats som resultatpåverkan
vid en eventuell inventarieaktivering. För överensstämmelsen
med redovisat utfall har slutligen en i driftstaten budgeterad post
för folkpensioneringsavgift, 54,5 milj. kronor, överförts från rubriken
Allmän arbetsgivaravgift m. m. till Pensioner m. m.

I jämförelse med budgeterade belopp ökade intäkterna under budgetåret
med 136 milj. kronor eller fem procent. Av ökningen svarade portointäkter
inkl. tjänstepost för 101 milj. kronor. I detta belopp ingår 44
milj. kronor för porton, avseende försändelser i de rörelsegrenar som
fr. o. m. budgetåret 1974/75 har förts över från postverket till PKbanken.
Endast ca hälften av detta belopp hade kunnat tas med i driftstaten
(under rubriken Ränteintäkter samt ersättning från PKbanken), eftersom
frågan om avräkningssystemet mellan PKbanken och postverket ej
hade avgjorts. Av övrig ökning svarade 22 milj. kronor mot tjänstepostintäkter
av engångskaraktär, som ej hade budgeterats för budgetåret.
Bl. a. erhölls vid budgetårets början en större ersättning för distributionsuppdrag
i samband med den tidigare drivmedelsransoneringen. Dessutom
ökade intäkterna i samband med att viss tjänsteersättning ändrades
från kontantredovisning till bokföringsmässig redovisning. Den resterande
ökningen för portointäkterna, 35 milj. kronor, svarar mot en
trafikökning som totalt för perioden 1973/74—1974/75 blev ca två procent
bättre än vad som förutsågs när driftstaten upprättades i maj 1974.

För rubriken Tidningar redovisas en ökning med 16 milj. kronor, vilken
främst beror på utfallet av tidningsavtalet för år 1975. Ökningen var
budgeterad i driftstaten men hade där i avvaktan på färdigt avtal inräknats
i posten Övriga intäkter. Detta förklarar också att utfallet för Övriga
intäkter är mindre än motsvarande belopp i driftstaten. Minskningen
begränsades dock till ca 5 milj. kronor. Vissa andra intäkter
ökade nämligen mer än beräknat, bl. a. intäkterna i Postens adressregister
och ersättningen för bestyret med Rikstotospelet. För posten Ränteintäkter
samt ersättning från PKbanken redovisas en ökning med närmare
13 milj. kronor. När driftstaten upprättades var det svårt att bedöma
dessa intäkter, eftersom beslut i frågan om avräkningssystemet
mellan postverket och PKbanken ej förelåg. Det budgeterade beloppet
motsvarade i princip vad som erfordrades för att beräknade självkostnader
skulle täckas för kvarvarande del av f. d. Postbankens verksamhet
och för verksamhet i övrigt för PKbankens räkning. Den redovisade ökningen
förklaras huvudsakligen av att kostnadsutvecklingen under budgetåret
blev kraftigare än beräknat. Av övriga intäktsposter visar Centralupphandlingen
en intäktsökning till följd av kraftigare prisutveckling

och större omsättning. En motsvarande ökning redovisas för Centralupphandlingen
på kostnadssidan.

De redovisade kostnaderna ökade under budgetåret med 161 milj.
kronor i jämförelse med driftstaten. Härav svarade personalkostnaderna
för en ökning med 131 milj. kronor eller med drygt sex procent. En procent
svarar mot en ökad lönevolym, som sammanhänger främst med
den förbättrade trafikutvecklingen under budgetåret, och ytterligare en
procent svarar mot avsättningar under budgetåret för intjänade men ej
uttagna semestrar och kompensationsledigheter. Resterande personalkostnadsökning
på fyra procent beror på det oväntat kraftiga utfallet av
den senaste avtalsrörelsen och på höjda arbetsgivaravgifter för år 1975.
Prismässigt ökade postverkets personalkostnader för år 1975 med ca 20
procent.

Även ökningen av sakkostnaderna sammanhänger främst med en
kraftigare prisutveckling än beräknat, bl. a. för underhållskostnader och
förbrukningsmateriel. Ökningen för Centralupphandlingen har berörts
tidigare. Den ökade avsättningen till värdeminskningskonton beror på
den förut nämnda omläggningen till aktivering och avskrivning av inventarier.
En ej budgeterad avsättning till värderegleringskonton (för
valutor och inlåning) gjordes i övrigt under budgetåret med syfte att i
postgirots verksamhet bygga upp en reserv för framtida valuta- och kapitalförluster.

Den kraftiga kostnadsstegringen under budgetåret, framför allt när
det gäller personalkostnaderna, medförde att det budgeterade överskottet
på ca 26 milj. kronor ej kunde uppnås. Redovisat överskott uppgick
till 1,1 milj. kronor. Även för budgetåret 1975/76 förutses i nuläget ett
överskott på 1 milj. kronor i postverkets verksamhet.

T elev erke t

En tabell, utvisande utfallet av televerkets driftstat för budgetåret
1974/75, är införd på s. 33.

Då driftstaten för budgetåret 1974/75 upprättades, förutsågs en viss
dämpning av efterfrågan på televerkets produkter och tjänster, något
som grundades på föreliggande konjunkturprognoser. Det visade sig
emellertid att efterfrågan under budgetåret i stället blev mycket hög.
Som exempel kan nämnas att antalet beställningar av nya telefonapparater
under budgetåret uppgick till över 378 000, vilket är 15 procent mer
än under något tidigare budgetår. Vidare har samtalsmarkeringarna
jämförda med föregående år ökat med 6,9 procent, något som inte har
inträffat sedan mitten av 1960-talet, då trafikökningen var mycket hög
till följd av automatiseringen av telefontrafiken. Liksom under närmast
föregående budgetår har under budgetåret 1974/75 vissa taxesänkningar

förtagits som ett led i de beslutade åtgärderna för utjämning av samtalsavgifterna
inom olika regioner i landet. Någon generell taxehöjning har
däremot inte företagits sedan år 1972, varför intäktsökningama huvudsakligen
beror på trafikökningen.

Till det gynnsamma resultatet före bokslutsdispositioner har även bidragit
att kostnadsökningarna kunnat begränsas trots stora pris- och löneökningar.
Att kostnadsökningarna har kunnat hållas tillbaka torde till
stor del bero på det intensiva rationaliseringsarbete som bedrivits och
den omorganisation som genomfördes den 1 april 1975. Målet för omorganisationsarbetet
har varit att en effektivisering av televerkets verksamhet
skulle åstadkommas genom en långtgående decentralisering och delegering
av arbetsuppgifter och ansvar till det lokala planet i kombination
med ett effektivt styrsystem. Landets tjugo teleområden är i den
nya organisationen de primära resultatenheter till vilka man i betydande
omfattning har delegerat beslutsfattandet. Förutsättningar har samtidigt
skapats för ett i hög grad utvidgat personalinflytande (under en treårig
försöksperiod) genom att alla viktiga beslut inom teleområdena skall fattas
i beslutande förtagsnämnder, där personalorganisationerna har utsett
lika många representanter som televerket.

Beträffande utvecklingen av televerkets verksamhet under budgetåret
1974/75 kan i övrigt nämnas att det ovannämnda antalet beställda nya
telefonapparater, 378 000 (föregående budgetår 332 000), medförde en
nettoökning av antalet apparater i televerkets nät med 221 000 till ca 5,3
miljoner vid budgetårets utgång, motsvarande 646 apparater per 1 000
invånare i landet.

Den inländska telefontrafiken är fullständigt automatiserad, och av
telefontrafiken till utlandet kopplades under budgetåret mer än 92 procent
automatiskt. På abonnenternas samtalsmätare registrerades ca 18,2
miljarder markeringar för automatisk telefontrafik, innebärande en ökning
med 6,9 procent från föregående år.

Antalet telexanslutningar ökade under budgetåret med 9,2 procent till
ca 10 400, och det totala antalet markeringar för telexskrivningar ökade
med 3,6 procent till ca 127 miljoner.

Televerket tillhandahåller sedan år 1962 dataöverföringsutrustning,
s. k. modemer, samt erforderliga teleförbindelser. Den 1 januari 1975
var antalet installerade modemer ca 5 500, innebärande en ökning under
år 1974 med ca 57 procent. Arbete pågår i syfte att etablera ett separat
allmänt datanät, som beräknas vara tillgängligt på kommersiell basis år
1978.

Telegramtrafiken har i Sverige, liksom i de flesta andra länder, successivt
minskat under de senaste decennierna. Under budgetåret 1974/75
minskade antalet inrikes telegram med ca 11 procent och antalet telegram
till utlandet med ca 13 procent.

Som framgår av tabellen på s. 33 uppgår det redovisade nettoresulta -

Televerkets driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kr.)

	Budgeterat	Redovisat
Intäkter
Telefon	3 526,2	3 721,3
Telegraf	64,3	59,0
Telex	93,7	98,4
Rundradio	168,6	147,7
övrig radio	22,1	23,8
övriga rörelseintäkter	177,7	257,5
Ränteintäkter	0,8	26,4
Extraordinära intäkter	11,4	21,6
Summa intäkter	4 064,8	4 355,7
Kostnader
Rörelsekostnader1	2 726,6	2 757,8
Räntekostnader	32,8	35,8
Extraordinära kostnader	16,4	25,5
Avsättning till värdeminskningskonton
Teleanläggningar m.m.	1 090,1	1 093,4
Rundradioanläggningar	38,9	29,2
Summa kostnader	3 904,8	3 941,7
Bokslutsdispositioner		-234,0
överskott	160,0	180,0
Inleverans		175,1
Därav
från föregående budgetår		40,1
av årets överskott		135,0

11 televerkets driftstat tas sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade
rörelsekostnaderna upp utan någon specificering på delposter. Anledningen
härtill är att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna, uppdelade på
utgiftsslag för verksamheten inklusive anläggningsverksamheten.

tet för budgetåret 1974/75 till 180,0 milj. kronor, vilket med ca 32 milj.
kronor överstiger räntekostnaderna för den del av statsskulden som är
placerad i televerkets anläggningar. Nettoresultatet föregående budgetår
var 157,7 milj. kronor.

Televerkets anläggningstillgångar skrivs av på basis av det beräknade
återanskaffningsvärdet för dessa tillgångar. Vidare har i konsolideringssyfte
en särskild avskrivning gjorts med 146,2 milj. kronor. Denna avskrivning
tillsammans med förändring av lagerreserv m. m. om 87,8
milj. kronor har i tabellen upptagits under rubriken bokslutsdispositioner.

Under budgetåret investerades i teleanläggningar 926,7 milj. kronor,
varav 784,4 milj. kronor över riksstaten och 142,3 milj. kronor motsvarande
av abonnenterna erlagda s. k. anläggningsbidrag. Av det totala investeringsbeloppet
finansierades en procent med driftbudgetanslag (för
försvarsberedskap) och återstoden genom egenfinansiering, främst genom
avskrivningar. Enligt gällande föreskrifter är televerket skyldigt att
— i den mån det totala avskrivningsbeloppet överstiger investeringarna

3 Riksdagen 1975/76. 2 saini. Nr 11

— till statsverket betala tillbaka ifrågavarande belopp, vilket avräknas
mot det vid budgetårets början befintliga lånemedelskapitalet. För budgetåret
1974/75 återbetalades av denna anledning 317,0 milj. kronor, något
som alltså minskar räntekostnaderna för den del av statsskulden som
är placerad i televerkets anläggningar.

För rundradioverksamheten (television och ljudradio) blev resultatet
för budgetåret 1974/75 ett överskott på 77,7 milj. kronor, varigenom
rundradiorörelsens balanserade överskott per den 30 juni 1975 ökade till

410,7 milj. kronor. Investeringarna i rundradioanläggningar uppgick till

29,2 milj. kronor, vilka helt finansieras med allmänna mottagaravgifter
liksom televerkets kostnader för distribution av programmen över sändarnätet
och Sveriges Radios kostnader för programproduktion m. m.

Statens järnvägar

En tabell, utvisande utfallet av statens järnvägars driftstat för budgetåret
1974/75, är införd på s. 35.

Utfallet av statens järnvägars rörelse budgetåret 1974/75 visar en
högre intäkts- och kostnadsnivå än den fastställda driftstaten. På intäktssidan
sammanhänger detta främst med att persontrafiken har utvecklats
betydligt gynnsammare än som förutsatts i budgeten. Godstrafikens
omfattning har dock blivit mindre än beräknat på grund av konjunkturavmattningen
inom bl. a. skogssektorn. Vid dessa jämförelser har
de budgeterade intäkterna uppräknats till den höjda taxenivån den 1 november
1974.

På kostnadssidan utvisar såväl avskrivningar som övriga sakkostnader
en högre nivå än den budgeterade. För avskrivningarna av rullande materiel
beror detta på att kostnadsindex generellt har stigit betydligt snabbare
än som förutsetts i budgeten. Avvikelsen för övriga sakkostnader
sammanhänger med att anskaffningen av vissa driftsförnödenheter
(t. ex. lastpallar, sliprar) har blivit större än beräknat.

I jämförelse med föregående budgetår har de totala intäkterna ökat
med tolv procent till 3 660,9 milj. kronor. Ökningen är till större delen
effekter av persontrafikens expansion samt taxeförändringarna i januari
och november 1974. Den ökning av tågresandet som började under senare
delen av år 1973 har fortsatt under budgetåret 1974/75. Antalet resor
är större än det har varit någon gång sedan 1960-talets början. Persontransportarbetet,
mätt i personkilometer, har ökat med sex procent
till 5,4 miljarder. Godstrafikens utveckling under budgetåret 1974/75
har avspeglat det allmänna konjunkturmönstret. Efter årsskiftet 1974—
1975 har godstrafikens omfattning minskat som följd av en stark nedgång
i utlandets efterfrågan på svenska skogsprodukter, järn och stål
m. m. Godstransportarbetet har under budgetåret 1974/75 minskat med
fyra procent till 17,3 miljarder tonkilometer.

Kostnaderna har under budgetåret ökat med 14 procent till 3 527,1

Statens järnvägars driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kr.)

Budgeterat1 Redovisat

Intäkter

Järnvägs-, färje- och busstrafik
Godstrafik 2 048,4 1 996,2

Persontrafik 988,2 1 104,3

Ersättning för drift av olönsamma

järnvägslinjer m.m. 435,0 435,0

Hyresverksamhet 24,0 26,1

Ersättning för försvarsberedskap 5,6 5,6

övriga intäkter 58,0 93,7

Summa intäkter 3 559,2 3 660,9

Kostnader

Personalkostnader

Löner 1 899,2 1 896,2

Pensionskostnader 473,2 461,5

Arbetsgivaravgifter m.m. 162,3 176,7

Sakkostnader

Planenliga avskrivningar 287,6 330,0

Övriga sakkostnader 643,5 662,7

Summa kostnader 3 465,8 3 527,1

Överskott 93,4 133,8

Inleverans 67,0

Därav

från föregående budgetår 27,0

av årets överskott 40,0

1 Av regeringen fastställd driftstat för SJ med justering av intäkterna till
taxenivån den 1 november 1974 samt vid planenliga avskrivningar.

milj. kronor. Av ökningen hänför sig drygt 60 procent till personalkostnader
inkl. arbetsgivaravgifter. Stegringen av dessa kostnader har dämpats
genom den fortlöpande rationaliseringsverksamheten, som bl. a.
gjort en effektivare personalanvändning möjlig. Personalantalet för drift
och underhåll har minskat med i medeltal 690 personer (1,7 procent).

Det redovisade resultatet för budgetåret 1974/75 uppgår efter planenliga
avskrivningar till 133,8 milj. kronor, vilket motsvarar 7,1 procents
förräntning av det disponerade statskapitalet. Överskottet understiger
med 2,1 milj. kronor gällande avkastningskrav. Föregående budgetår
uppnåddes 9,2 procents förräntning av statskapitalet, vilket innebär att
avkastningskravet överskreds med 38,2 milj. kronor.

Statens järnvägars investeringar har under budgetåret uppgått till

422,3 milj. kronor. Investeringssumman, som inkluderar arbeten inom
det ersättningsberättigade järnvägsnätet, är 22,5 milj. kronor mindre än
föregående budgetår, då extra investeringsanslag om ca 95 milj. kronor
erhölls för ekonomiskt-politiskt motiverade beställningar och arbeten.

Av investeringsmedlen har 195,0 milj. kronor använts för fasta anläggningar
(bangårdar, spåröverbyggnader, fjärrblockering, eldrift

m. m.), 186,1 milj. kronor för lok och vagnar samt 41,2 milj. kronor för
investeringsinventarier (arbetsmaskiner, transportredskap etc.) och försvarsberedskap
m. m.

Luftfartsverket

En tabell, utvisade utfallet av luftfartsverkets driftstat för budgetåret
1974/75, är införd på s. 38.

Luftfartsverkets intäkter under budgetåret 1974/75 uppgick till 228,0
milj. kronor eller till nästan samma belopp som det i driftstaten fastställda.
I jämförelse med budgetåret 1973/74 ökade intäkterna med 36,8
milj. kronor eller med 19 procent.

Trafikintäktema ökade med 31,3 milj. kronor, varav taxehöjningarna
svarade för drygt 25 milj. kronor. Sålunda höjdes landningspassageraravgiften
samt hangar- och parkeringsavgifter fr. o. m. den 5 december
1974. I inrikes trafik höjdes landningsavgiftema med 15 procent på Arlanda
och Sturup och med 10 procent på övriga flygplatser. Passageraravgifterna
höjdes i inrikes trafik på Arlanda och Sturup från 4 till 8
kronor och på övriga flygplatser från 4 till 6 kronor. I utrikes trafik höjdes
passageraravgiften från 30 till 35 kronor. Hangar- och parkeringsavgiften
höjdes med ca 15 procent. Vidare höjdes fr. o. m. den 1 januari
1975 stationstjänstavgiftema med ca 15 procent och den s. k. genomströmningsavgiften
för flygbränsle med 0,5—1,5 öre.

Undervägsavgiftema höjdes fr. o. m. den 15 maj 1975 från 15 till 28
kronor per avgiftsenhet eller till en nivå som täcker ca 60 procent av
verkets kostnader för undervägshjälpmedel.

Den omsättningsavgift som utgår på försäljning av obeskattade varor
höjdes fr. o. m. den 1 juli 1974 från 33 procent på bruttoomsättningen
till 40 procent.

Luftfartsinspektionens avgifter höjdes fr. o. m. den 1 januari 1975
med 10 procent.

Flygtrafikens utveckling vid svenska statliga flygplatser med linjefart
var gynnsammare under budgetåret 1974/75 än under närmast föregående
budgetår. Passagerarantalet i utrikes linjefart uppgick till 2,2
milj., vilket innebär en ökning med drygt 5 procent jämfört med budgetåret
1973/74. I inrikes linjefart befordrades 1,9 milj. flygresenärer mot

1,7 milj. under föregående budgetår. Ökningen var således 8 procent.

Under budgetåret har passagerarfrekvensen i utrikes chartertrafik stigit
i någon mån. Antalet ankommande och avresande passagerare utgjorde
sålunda 1,6 milj., innebärande en ökning på ca 1 procent mot en
minskning på 3 procent under budgetåret 1973/74.

Den nedgång i charterresandet som karakteriserade föregående budgetår
kvarstod dock under hela år 1974. Bidragande orsaker härtill var
dyrare charterresor och lägre utbud samt cypernkrisen i juli 1974, som

medförde en kraftig minskning av resandefrekvensen till Grekland och
Cypern.

Kostnaderna under budgetåret 1974/75 uppgick till 202,2 milj. kronor
eller till 3,7 milj. kronor mer än det i driftstaten fastställda beloppet.
Skillnaden förklaras huvudsakligen av de ökade personalkostnaderna,
föranledda av de under år 1975 träffade löneavtalen. I jämförelse med
föregående budgetår ökade kostnaderna med 28,4 milj. kronor eller med
16 procent.

Lönekostnaderna inkl. sociala kostnader uppgick till 96,6 milj. kronor,
vilket innebär en ökning med 14,5 milj. kronor eller med 18 procent
jämfört med föregående budgetår. Av denna ökning hänför sig
drygt 7 milj. kronor till resultatet av löneförhandlingar, såväl generella
lönehöjningar som löneklassuppflyttningar inbegripna, medan 2,5 milj.
kronor hänför sig till ökad personalvolym. De sociala kostnaderna
ökade med 4,6 milj. kronor, beroende dels på löneökningarna, dels på
förhöjda socialförsäkringsavgifter.

Materielkostnader och administrativa kostnader (bl. a. kostnader för
el, vatten och bränsle) ökade med 1,9 milj. kronor, bl. a. beroende på
ökade priser. Kostnaderna för tjänster från Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) och från televerket ökade med 4,7 milj.
kronor huvudsakligen till följd av ökade lönekostnader. Verkets bidrag
till kostnaderna för flygtrafikledarskolan i Sturup uppgick till 2,2 milj.
kronor.

De planenliga avskrivningarna ökade med 3,3 milj. kronor, beroende
på att de under budgetåret 1973/74 färdigställda investeringarna ökade
avskrivningsunderlaget med drygt 80 milj. kronor.

Resultatet för budgetåret 1974/75 visar ett överskott på 25,8 milj. kronor,
vilket är 8,4 milj. kronor högre än överskottet för budgetåret
1973/74.

Enligt det av statsmakterna fastställda ekonomiska målet för luftfartsverket
skall verket leverera in ett överskott som motsvarar räntan på det
under budgetåret i medeltal disponerade statskapitalet. Räntan beräknas
härvid efter statens normalränta, som för budgetåret 1974/75 var 7,25
procent. Det på detta sätt beräknade förräntningskravet uppgick till

26,9 milj. kronor för budgetåret. Eftersom överskottet för budgetåret
1974/75 blev 25,8 milj. kronor kunde det ekonomiska målet inte helt
nås. Huvudsakligen förklaras den bristande förräntningen av att lönekostnaderna
blivit högre än beräknat till följd av de under år 1975 träffade
löneavtalen.

Den totala investeringsvolymen uppgick under budgetåret 1974/75 till

241,4 milj. kronor, vilket innebär nästan en fördubbling jämfört med
föregående budgetår (122,4 milj. kronor). Härav utgjorde luftfartsverkets
andel 164,3 milj. kronor och kommunernas andel 77,1 milj. kronor.

På Arlanda flygplats fortgår arbetena för ny utrikesterminal med

Luftfartsverkets driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kr.)

Budgeterat Redovisat

Intäkter

Landningsavgifter 53,4 53,9

Passageraravgifter 74,9 70,7

Stationstjänsta vgifter 20,0 17,8

Hangar- och parkeringsavgifter 1,9 1,8

Undervägsavgifter 15,5 17,7

övriga intäkter 55,0 57,5

Centralförvaltningen, exkl. luftfartsinspektionen 2,7 3,5

Luftfartsinspektionen 4,9 5,0

Extra ordinär intäkt — 0,1

Summa intäkter 228,3 228,0

Kostnader
Personalkostnader
Löner m.m. 76,9 79,3

Sociala kostnader 16,9 17,3

Diverse personalkostnader 3,7 3,9

Sakkostnader

Förbrukningsmateriel 7,2 7,3

Administrativa kostnader 12,1 11,2

Tjänster från utomstående 12,1 12,6

Ersättning till flygvapnet, televerket, SMHI m. fl. 37,8 37,9

Avskrivningar 23,7 23,3

Ersättning till kommuner 5,3 5,8

Övriga kostnader 2,8 3,6

Summa kostnader 198,5 202,2

Överskott

Inleverans 16,1

Därav

från föregående budgetår 16,1

av årets överskott —

tillhörande stationsområde (Arlanda 70). Arbetena och installationerna
följer tidsplanerna, och den nya utrikesterminalen beräknas kunna tas i
bruk den 1 november 1976. Stationsbyggnaden dimensioneras för en årsvolym
av 4,5 milj. passagerare i utrikes trafik och omfattar en total yta
av ca 68 000 m2.

Arbetena med den nya flygplatsen i göteborgsregionen, Göteborg—
Landvetter, fortsatte under budgetåret 1974/75. Enligt planerna skall
flygplatsen kunna tas i bruk den 1 oktober 1977. Terminalbyggnaden
vid Landvetter är dimensionerad för en årsvolym på 2,5 milj. passagerare
och omfattar en total yta av ca 35 000 m2.

Riksdagen har med anledning av propositionen 1973: 27 beslutat att
ett yttäckande flygkontrollsystem efter hand skall införas i landet i enlighet
med den s. k. flygtrafikledningskommitténs förslag. Vidare skall
landets f. n. fyra flyginformationsregioner slås samman till två. Kontrollcentralen
för den södra delen skall lokaliseras till Sturup och kontrollcentralen
för den norra delen till Luleå. Konkreta åtgärder som bl. a.

syftar till att skapa förutsättning för en yttäckande kontroll har påbörjats
inom luftfartsverket sedan några år, och projekten härför har fått
benämningen ATCAS (Air Traffic Control Automated System).

Arbeten pågår f. n. med att i ett första steg tillföra kontrollcentralen i
Stockholm ny utrustning som skall betjäna Stockholms flyginformationsregion
och Stockholms terminalområde. Det sker inom projektet ATCAS
1 och anläggningen beräknas kunna tas i drift under mitten av år
1977. Vid kontrollcentralerna i Göteborg och Sundsvall har ny presentationsutrustning
respektive nya lokaler tagits i bruk under det gångna
budgetåret.

Investeringarna för projekten Arlanda 70 och Landvetter uppgick under
budgetåret 1974/75 till totalt 172 milj. kronor eller till 71 procent av
hela investeringsprogrammet. Återstoden fördelar sig med 45 milj.
kronor för byggnader och anläggningar på övriga statliga flygplatser
(inkl. flygtrafikledarskolan i Sturup), med 17 milj. kronor för investeringar
i undervägshjälpmedel och med 7 milj. kronor för fordon, maskiner
och redskap.

Det bokförda bruttovärdet av verkets anläggningstillgångar uppgick
den 30 juni 1975 till 1 022 milj. kronor, att jämföra med 777 milj. kronor
den 30 juni 1974. Statskapitalet ökade under budgetåret med 141
milj. kronor och utgjorde därmed 571 milj. kronor vid budgetårets utgång.

Förenade fabriksverken

Förenade fabriksverken (FFV) bedriver utveckling, tillverkning, försäljning
och underhåll av försvarsmateriel samt, i mindre omfattning, av
civila produkter. Vidare bedrivs tvätterirörelse och försäljning av överskottsmateriel.

Den framtida inriktningen av verksamheten vid FFV har varit föremål
för en särskild utredning, 1972 års FFV-utredning, vars betänkande
förelåg i juni 1974. Det slutliga ställningstagandet till utredningen har
fördröjts men beräknas föreligga våren 1976.

En tabell, utvisande utfallet av FFV:s driftstat för budgetåret
1974/75, är införd på s. 42.

I förhållande till föregående års driftstat har staten för budgetåret
1974/75 utformats något annorlunda, vilket i vissa avseenden försvårar
direkta jämförelser.

En jämförelse mellan den för budgetåret 1974/75 fastställda staten
och utfallet av denna utvisar att rörelseintäkterna totalt sett har blivit
något lägre än beräknat. Avvikelsen är störst inom underhållsverksamheten
och överskottsförsäljningen. Minskningen inom den förstnämnda
verksamheten kan i huvudsak tillskrivas en lägre volym av underhållsarbeten
från flygvapnet än som budgeterats. För överskottsförsäljningen
är den redovisade avvikelsen av formell art och beror på att olika prin -

ciper för behandling av mervärdeskatten har tillämpats i staten och i utfallet,
ett förhållande som kommer att ändras i nästa driftstat. I realiteten
föreligger inte någon avvikelse av betydelse vid överskottsförsäljningen.
Bland de tillverkande enheterna föreligger en mindre avvikelse
på ca 4 milj. kronor. Denna är förorsakad av produktionsstörningar i
viss verksamhet, vilket har medfört förskjutning av utleveranser och
motsvarande fakturering. Bland rörelseintäkterna ingår även en diversepost.
Under denna redovisas bl. a. hyresintäkter, ersättning för s. k. beredskapskostnader
och intäkter för diverse utförda arbeten som ej är
hänförliga till den egentliga verksamheten. Posten är erfarenhetsmässigt
svår att beräkna, och avvikelsen kan därför till övervägande del hänföras
till en alltför försiktig bedömning när driftstaten utarbetades.
Detta gäller framför allt intäkterna för vissa arbeten.

Rörelsekostnaderna har i driftstaten upptagits till 798,7 milj. kronor,
medan motsvarande utfall redovisas med 760,5 milj. kronor. Till detta
belopp skall emellertid läggas den del av kostnaderna som är hänförlig
till lagerökning, 46,0 milj. kronor. De sålunda korrigerade verkliga kostnaderna
uppgår till 806,5 milj. kronor, att jämföra med det i staten upptagna
beloppet 798,7 milj. kronor. Avvikelsen utgör vad lönerna beträffar
ca 6 milj. kronor och beror helt på att löneökningarna enligt 1975
års avtal har beräknats för lågt. Någon skillnad mellan budgeterat antal
anställda och det verkliga antalet föreligger sålunda ej. Avvikelsen för
de sociala kostnaderna är delvis en följd av de för lågt beräknade lönerna.
Vidare har vissa sociala avgifter, som höjts från och med år
1975, beräknats för lågt, beroende på att full klarhet om dessa höjningar
ej förelåg vid budgeteringstillfället. Posten Tjänster och övriga omkostnader
är svår att beräkna. Den redovisade besparingen på 7,0 milj. kronor
får ses som ett resultat av strävanden att åstadkomma kostnadsbesparingar
och ersätta utifrån anlitad arbetskraft med egna resurser. Den
redovisade lagerökningen på 46,0 milj. kronor är till sin huvuddel hänförlig
till prisökningar och ej till någon större volymökning av lagret
som helhet.

Under posten finansiellt netto ingår nettobeloppet av intäkts- och
kostnadsräntor samt utdelning på aktier i dotterföretaget Telub AB. Avvikelsen
är hänförlig till vissa intäktsräntor som ej kunde förutses när
staten fastställdes.

De extraordinära posterna och bokslutsdispositionerna är av sådan
natur att de normalt ej kan förutberäknas utan framkommer först vid
bokslutstillfället.

Ovan har i sammanfattning redogjorts för de väsentligaste avvikelserna
mellan den fastställda staten för budgetåret 1974/75 och utfallet
av denna. Om i stället utfallet av föregående budgetårs driftstat jämförs
med den nu aktuella, erhålls ett mått på den utveckling av verksamheten
som ägt rum under budgetåret 1974/75.

I utfallet av staten för budgetåret 1973/74 redovisas summa intäkter

med 717,4 milj. kronor. Om beloppet korrigeras till 748,9 milj. kronor
är det jämförbart med den i staten för budgetåret 1974/75 redovisade
summan av verkliga rörelseintäkter på 831,2 milj. kronor, ökningen utgör
82,3 milj. kronor och motsvarar till övervägande del den faktureringsökning
som totalt sett har inträffat under budgetåret 1974/75. Den största
delen, 33,4 milj. kronor, faller på de försvarsmaterielproducerande enheterna,
medan 25,5 milj. kronor är hänförliga till underhållsverksamheten
och 23,9 milj. kronor till tvätterirörelsen. För konfektionsverksamheten
föreligger en ökning med 2,5 milj. kronor, medan en minskning på

2,2 milj. kronor redovisas vid överskottsförsäljningen. I faktureringen
för budgetåret 1974/75 ingår exportleveranser med 116,3 milj. kronor,
innebärande en ökning med 45,1 milj. kronor. Den övervägande delen
av exportfaktureringen faller på de försvarsmaterielproducerande enheterna.
Exportleveranserna utgör sålunda en betydande del av faktureringsökningen
under budgetåret 1974/75. Faktureringen av civila produkter
ingår med 30,0 milj. kronor, innebärande en mindre ökning i förhållande
till budgetåret 1973/74.

I driftstaten för budgetåret 1973/74 redovisas ett utfall av summa
kostnader med 686,9 milj. kronor, medan utfallet av kostnaderna budgetåret
1974/75 upptas till 806,5 milj. kronor före den redovisade lagerökningen.
Den största kostnadsposten utgörs av löner, vilka budgetåret
1973/74 ingår med 287,1 milj. kronor, mot 316,1 milj. kronor budgetåret
1974/75, en ökning alltså med 29,0 milj. kronor. Härav hänför sig
ca 1,0 milj. kronor till en utökning av antalet heltidsanställda med ca 30
personer, medan resten motsvarar avtalsenliga lönehöjningar.

De sociala kostnaderna budgetåret 1973/74 utföll med 75,5 milj. kronor
och budgetåret 1974/75 med 96,6 milj. kronor. Ökningen med 21,1
milj. kronor är automatisk och en följd av de ökade lönekostnaderna
samt höjningen av de olika sociala avgifterna. Övriga kostnadsposter i
de två budgetårens driftstater kan inte direkt jämföras på grund av den
ändrade utformningen av staten för budgetåret 1974/75.

Som tidigare berörts har resultatutvecklingen under budgetåret
1974/75 varit gynnsam. Rörelseresultatet uppgår till 44,3 milj. kronor,
vilket innebär mer än en fördubbling i förhållande till budgetåret
1973/74. Resultatförbättringen är i huvudsak att hänföra till försvarsmaterielområdet,
där försäljningsmarginalerna kunnat förbättras främst genom
exportökningen. Rörelseresultatet har belastats med betryggande
nedskrivning för inkurans, ca 32,0 milj. kronor, vilket motsvarar ca 13
procent av lagrets värde vid värdering enligt lägsta värdets princip.
Vissa andra kalkylmässiga kostnader har likaledes eliminerats ur lagervärdet
och påförts rörelseresultatet.

Efter rörelseresultatet redovisas i statutfallet vissa poster av i huvudsak
bokslutsteknisk natur. Posten finansiellt netto har tidigare berörts.
Den extraordinära posten på 15,9 milj. kronor består til ca 13,0 milj.
kronor av en avsättning till följd av en under verksamhetsåret träffad

Förenade fabriksverkens driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kronor)

Budgeterat Redovisat

Rörelseintäkter

Tillverkande enheter	284,4		280,4
Underhållsverksamhet	324,0		310,0
T vätteri verksamhet	161,0		161,1
Överskottsförsäljning	63,0		57,5
Diverse	14,2	846,6	22,2	831,2
Rörelsekostnader
Löner	310,1		316,1
Sociala kostnader	89,6		96,6
Material	248,8		250,6
Tjänster och övr. omkostnader	150,2		143,2
Lagerökning	—	798,7	-46,0	760,5
Rörelseresultat före avskrivning		47,9		70,7
Kalkylmässiga avskrivningar		-28,7		-26,4
Rörelseresultat		19,2		44,3
Finansiellt netto		0,4		2,4
Skillnad mellan kalkylmässiga och
bokförda avskrivningar		5,7		4,0
Övriga intäkter och kostnader		—		-0,3
Extraordinära poster		—		-15,9
Resultat före bokslutsdispositioner		25,3		34,5
Övriga bokslutsdispositioner				-9,2
Kommunala skatter		-0,7		-0,9
Årets överskott		24,6		24,4

överenskommelse med de landsting som anlitar Tvätteriet Mälardalen.
Överenskommelsen medför en belastning av tvätterirörelsen med angivet
belopp. Posten övriga bokslutsdispositioner motsvarar en avsättning till
en allmän lagerreserv som gjorts i konsolideringssyfte. De två sistnämnda
transaktionerna saknar motsvarighet budgetåret 1973/74.

Det slutliga resultatet av verksamheten budgetåret 1974/75 utgörs av
ett överskott på 24,4 milj. kronor. Detta har disponerats på så sätt att
23,6 milj. kronor använts till att täcka från tidigare budgetår kvarstående
balanserade förluster, vilka härigenom helt eliminerats, varefter
resterande del av överskottet, 0,8 milj. kronor, har levererats in till statsverket.
Överskottet för budgetåret 1973/74 uppgick till 30,5 milj. kronor
och utnyttjades helt till att täcka balanserade förluster.

Investeringarna under budgetåret 1974/75 ökade med ca 3,9 milj. kronor
till 28,9 milj. kronor, varav 18,3 milj. kronor i maskiner och 10,6
milj. kronor i byggnader. Det fördröjda ställningstagandet till 1972 års
FFV-utredning har varit hämmande för de senaste årens investeringar.
Utgifterna för investeringarna bestrids från investeringsanslag under kapitalbudgeten
och ingår ej i driftstaten. I denna ingår däremot de av investeringarna
föranledda avskrivningarna på maskiner och byggnader.

Den totala orderingången vid FFV uppgick under budgetåret 1974/75
till 900,6 milj. kronor, vilket innebär en ökning med 77,6 milj. kronor i
förhållande till föregående budgetår. Beställningarna från svenska för -

svaret, exkl. tvätt, minskade dock med 30,9 milj. kronor samtidigt som
beställningarna av civila produkter ökade med 2,4 milj. kronor till 39,0
milj. kronor. Exportbeställningarna ökade med 75,0 milj. kronor till

162,5 milj. kronor. Orderingången vid tvätterierna sammanfaller i huvudsak
med faktureringen, vilken uppgick till 161,1 milj. kronor. Verksamheten
vid överskottsförsäljningen är av sådan art att begreppen orderingång
och orderstock där är mindre relevanta.

Orderstocken har ökat, framför allt inom den försvarsmaterielproducerande
verksamheten. Den fördelar sig dock ojämnt mellan de olika
produktionsenheterna. Vid flertalet enheter var sysselsättningsläget gott
vid utgången av budgetåret 1974/75.

Statens vattenfallsverk

En tabell över utfallet av statens vattenfallsverks driftstat för budgetåret
1974/75 i jämförelse med utfallet för budgetåret 1973/74 är införd
på s. 44.

De redovisade rörelseintäkterna under budgetåret 1974/75 har överstigit
rörelseintäkterna under budgetåret 1973/74 med 220,1 milj. kronor
men understigit de budgeterade med 172,4 milj. kronor. Den fasta kraftförsäljningen
har till volymen ökat med 7 procent i jämförelse med budgetåret
1973/74 men har blivit 1,7 terawattimmar (en terawattimme
= 109 kilowattimmar) lägre än beräknat, bl. a. beroende på försämrad
industrikonjunktur och besparingseffekter men också på mild väderlek
och minskad försäljning till kraftföretag med god egen vattenkrafttillgång.
Den tillfälliga kraftförsäljningen har, trots högre volym än beräknat,
inbringat lägre intäkter på grund av låga priser. I jämförelse
med föregående år har intäkterna av den tillfälliga försäljningen blivit
väsentligt lägre.

Driftkostnaderna har stigit med 38,9 milj. kronor i jämförelse med
budgetåret 1973/74 men har blivit 96,9 milj. kronor lägre än budgeterat.
Ingående delposter kommenteras i det följande.

Drift- och underhållskostnaderna har ökat med 50,2 milj. kronor.
Förutom av ökade personalkostnader har de påverkats av tillkomsten av
nya objekt, bl. a. idrifttagningen av Ringhals. I jämförelse med budget
har kostnaderna blivit 19,3 milj. kronor lägre, bl. a. beroende på att
vissa förutsatta kostnader i samband med om- och tillbyggnader av
driftfärdiga anläggningar förskjutits till kommande budgetår.

Kostnaden för bränsle till värmekraftstationer och för inköpt kraft
har blivit 37,4 milj. kronor lägre än budgetåret 1973/74, bl. a. beroende
på att dyrare oljebaserad kraftproduktion ersatts av kärnkraftproduktion
om 2 terawattimmar. På grund av försenad idrifttagning av Ringhalsblocken
har dock kämkraftproduktionen blivit lägre än beräknat. Å
andra sidan har den i jämförelse med budget minskade försäljningsvolymen
medfört ett mindre behov av värmekraftproduktion och kraftköp,

Statens vattenfallsverks driftstat budgetåret 1974/75 (milj. kr.)

1973/74 1974/75

	Redovisat	Budgeterat	Redovisat
Rörelseintäkter	2 068,1	2 460,6	2 288,2
Driftkostnader	-1 118,1	-1 253,9	-1 157,0
Rörelseresultat före avskrivningar	950,0	1 206,7	1 131,2
Avskrivningar	-436,1	-528,7	-511,3
Rörelseresultat	513,9	678,0	619,9
Finansiella intäkter	14,4	22,0	24,9
Finansiella kostnader	-18,9	-23,0	-34,0
Realisationsvinster	1,7	—	0,7
Extraordinära intäkter	—	—	1,9
Extraordinära kostnader	-0,9	—	-1,2
Resultat före bokslutsdispositioner	510,2	677,0	612,2
Bokslutsdispositioner	51,0	—	50,0
Resultat före skatter	561,2	677,0	662,2
Kommunalskatt	-25,2	-32,0	-28,0
Årets överskott	536,0	645,0	634,2

varför kostnaderna har understigit de budgeterade med 75,5 milj. kronor.

Kostnader för projektering, utveckling och standardisering har blivit

17,9 milj. kronor högre än budgetåret 1973/74, bl. a. genom större insatser
för olje- och uranprospektering samt kämsäkerhetsforskning. Kostnaderna
överensstämmer i stort med de budgeterade.

De administrativa kostnaderna har på grund av löne- och personalökningar
stigit med 10,4 milj. kronor men har blivit 1,1 milj. kronor lägre
än budgeterat belopp.

Avskrivningarna har sänkts med 17,4 milj. kronor i förhållande till
budget på grund av senarelagd idrifttagning av Ringhals kraftstation.

Finansiella och extraordinära poster har sammantagna resulterat i en
kostnad som är 4 milj. kronor högre än föregående år och 6,7 milj. kronor
högre än budgeterat belopp. Orsaken är bl. a. ökad ränta på verkets
rörliga kredit hos riksgäldskontoret på grund av ökat lånebehov och
höjd räntesats.

För att uppställt förräntningskrav skulle uppnås har 50 milj. kronor
av lagerreserven för olja upplösts. Genom prisregleringar under året har
reserven tillförts 42 milj. kronor.

Efter skatter, vilka upptagits till 28,0 milj. kronor, motsvarande beräknad
garantiskatt för fastigheter, redovisas ett nettoöverskott om

634,2 milj. kronor. Överskottet motsvarar för budgetåret fastställt förräntningskrav,
7,25 procent på i medeltal disponerat statskapital.

Statens vattenfallsverk bedriver kraftverksrörelse och kanalrörelse.
Kanalrörelsens omsättning, som inbegrips i ovan redovisat utfall, är
obetydlig i jämförelse med kraftverksrörelsen. Kanalrörelsens intäkter
utgör endast 0,6 procent av de totalt redovisade rörelseintäktema. Av
nettoöverskottet avser 633,8 milj. kronor kraftverksrörelsen och 0,4 milj.
kronor kanalrörelsen.

Domänverket

Domänverkets huvuduppgift är att driva skogsbruk och därmed sammanhängande
verksamhet samt att förvalta den fasta egendom och de
tillgångar som hör till domänverkets fond. Därutöver förvaltar och utövar
domänverket tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Av landets
totala produktiva skogsmark innehar domänverket ca en femtedel eller
omkring 4 milj. hektar.

Domänverkets mål och företagspolitik har närmare presenterats i
ekonomiska femårsplaner dels för perioden 1970—1974, dels för perioden
1975—1979. Det avkastningskrav som grundas på dessa planer fastställdes
för budgetåret 1970—1974 till 23 milj. kronor i årlig inleverans
till staten.

I domänverkets nya organisation som trädde i kraft den 1 augusti
1974 samverkar två centralt placerade produktavdelningar, en för skogsbruk
och en för nyttjanderätter, med sex regioner i en s. k. matrisorganisation.
Inom varje region finns ett visst antal revirförvaltningar. Inom
de tre södra regionerna finns därutöver särskilda nyttjanderättsförvaltningar.

Domänverkets virkesförsäljningar under år 1974 uppgick till 6,9 milj.
m3 fast mått under bark mot 7,5 milj. under år 1973, vilket motsvarar
en minskning med 8 procent från föregående år. Under året steg massavedspriserna
med ca 50 procent och sågtimmerpriserna med 10—20
procent. Trots en kvantitativ lägre försäljning ökade försäljningssumman
för virke från 615,9 milj. kronor för år 1973 till 773,2 milj. kronor
för år 1974 eller med drygt 25 procent.

Domänverkets omsättning för år 1974 uppgick till 832,8 milj. kronor
mot 670,5 milj. kronor för år 1973, vilket motsvarar en ökning på 24
procent.

Rörelseresultatet efter planenliga avskrivningar med 50,1 milj. kronor
blev 213,7 milj. kronor mot 115,4 milj. kronor för år 1973.

Efter finansiella intäkter och kostnader ( + 7,5), extraordinära kostnader
( — 18,0), bokslutsdispositioner (—4,8) och skatter ( — 53,2) kvarstod
en nettovinst på 145,2 milj. kronor. Vinsten för år 1974 är den högsta
som domänverket hittills har redovisat. Av årsvinsten har 23 milj. kronor
levererats in till staten enligt fastställt inleveranskrav.

Under år 1974 har domänverket investerat 48,5 milj. kronor i maskiner,
vägar och byggnader. Huvudparten av detta belopp eller 44,8
milj. kronor investerades i maskiner och inventarier. Därutöver har aktier
förvärvats för 27,8 milj. kronor och mark för 92,4 milj. kronor.

För år 1975 förväntas ett något sämre resultat. Vinsten för detta år
beräknas enligt verkets delårsrapport till 100 milj. kronor.

För femårsperioden 1975—1979 har regeringen på grundval av domänverkets
ekonomiska femårsplan för samma tid föreskrivit att domänverket
som avkastning på domänfonden skall för vart och ett av
åren 1975—1979 till staten leverera in dels en fast del av 20 milj. kro -

Domänverkets driftstat kalenderåret 1974 (milj. kr.)

	Budgeterat	Redovisat
Virkesrörelsen
Försäljning	596,0	773,2
Avverkningskostnader	-281,0	-316,0
	315,0	457,2
Skogsvårdsåtgärder	-48,0	-58,8
Övriga driftkostnader	-9,0	-6,9
Nyttjanderätter
Intäkter	43,0	45,3
Kostnader	-12,0	-11,5
Övriga verksamheter
Intäkter 1	11,0	14,3
Kostnader /		-5,5
Förvaltning och administration	-150,0	-170,3
Rörelseresultat före avskrivningar	150,0	263,8
Avskrivningar
Maskiner, inventarier	-40,0	-40,4
Markanläggningar (vägar m.m.)	-6,0	-5,4
Byggnader	-4,0	-4,3
Rörelseresultat efter avskrivningar	100,0	213,7
Finansiella intäkter och kostnader
Ränteintäkter och aktieutdelning	7,0	7,9
Avgår räntekostnader	-7,0	-0,4
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader	100,0	221,2
Extraordinära intäkter och kostnader		-18,0
Resultat före bokslutsdispositioner och skatt	100,0	203,2
Bokslutsdispositioner
Förändring av lagerreserv		-4,8
Resultat före skatter	100,0	198,4
Kommunala skatter	25,0	53,2
Årets överskott	75,0	145,2

nor, dels en rörlig del motsvarande 30 procent av den redovisade årsvinsten.
Den sammanlagda inleveransen skall för varje år vara lägst 35
milj. kronor.

Socialförsäkringarna

I föregående års verksamhetsberättelse infördes för första gången en
sammanfattande redovisning av socialförsäkringssektorn. En liknande
sammanfattning för åren 1970—1974 är gjord i förevarande berättelse.

I socialförsäkringssektorn ingår allmän sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring, folkpensionering, allmän tjänstepensionering
och frivillig pensionsförsäkring. Socialförsäkringarnas bokslut redovisas
i tabellerna 5 a och 5 b. Den statistik som för närvarande är tillgänglig
visar inte tillräckligt tydligt den statliga budgetens roll i sammanhanget,
eftersom bokföringen av socialförsäkringarna är centrerad
till fonderna. I tabell 5 a redovisas dock statens utgifter i form av avgif -

ter, hänförliga till statsanställda, och bidrag. Under rubriken Folkpensioneringen
tabell 5 b redovisas endast utbetalningar, uppdelade på folkpensioner
och kommunala bostadstillägg, eftersom någon avsättning till
folkpensioneringsfonden inte förekommer numera.

Tabell 6 är ett sammandrag av socialförsäkringarnas årsresultat för
åren 1970—1974. På grund av att fondsaldot för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
redovisas som en post, har dessa båda försäkringsfonder
förts samman till en huvudpost. I posten Utbetalningar ingår även administrativa
kostnader till skillnad från vad förhållandet är i tabell 5 b. År
1974 uppgick dessa kostnader till 878 milj. kronor, vilket utgör 2,9 procent
av vad som i tabellen har angetts som utbetalningar.

Som en särskild huvudpost i tabellerna 5 och 6 har arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkring tagits upp. Denna försäkringsform upphörde
med utgången av år 1973, varvid den uppgick i riksförsäkringsverkets
skadeförsäkringssystem. Under åren 1970—1973 avvecklades arbetsgivarbolagens
olycksfallsförsäkringsverksamhet successivt. En följd härav
är att endast räntor redovisas på inkomstsidan, för sista gången i 1973
års bokslut.

Tabell 5 a. Socialförsäkringarna åren 1970 — 1974: Finansiering (milj. kronor)

	1970	1971	1972	1973	1974
Sj ukförsäkringen	4 854	5 316	5 722	6 494	11 670
Avgifter, utom från staten	3 847	4 148	4 808	5 257	7 251
Avgifter från staten	134	161	194	221	242
Bidrag från staten	847	981	697	992	4 145
Räntor	26	26	23	24	32
Y rkesskadeförsäkringen	251	289	321	349	340
Avgifter (ej från staten)	202	231	254	275	248
Räntor	49	58	67	74	92
Arbetslöshetsförsäkringen	359	445	595	602	914
Avgifter (ej från staten)	96	103	125	178	458
Avgifter från staten	—	—	—	—	18
Bidrag från staten	232	309	440	391	378
Räntor	31	33	30	33	60
Folkpensioneringen	7 919	9 234	10 192	11 404	13 867
Avgifter (ej från staten)	2 669	3 246	3 500	3 700	3 271
Bidrag från staten	4 440	5 096	5 640	6 571	9 367
Bidrag från kommuner	742	833	986	1 062	1 158
Räntor	68	59	66	71	71
Allmän tjänstepensionering	8 315	10 029	11 885	13 065	14 316
Avgifter, utom från staten	5 624	6 716	7 866	8 259	8 967
Avgifter från staten	476	548	623	729	798
Räntor	2215	2 765	3 396	4 077	4 551
Frivillig pensionsförsäkring	34	36	39	38	37
Avgifter från hushåll	11	11	11	9	8
Räntor	23	25	28	29	29
Arbetsgivarbolagens olycksfallsförsäkring Räntor	38	37	36	34
Summa	21 770	25 386	28 790	31 986	41 144

Tabell 5 b. Socialförsäkringarna åren 1970 — 1974: Utbetalningar (milj. kronor)

	1970	1971	1972	1973	1974
Försäkringskassorna Utbetalningar Fondsaldo (inkl. yrkes-skadeförsäkringen)	4 478 163	4 913 133	5 269 145	6 013 82	10 908 90
Y rkesskadeförsäkringen Utbetalningar	115	140	164	199	328
Arbetslöshetsförsäkringen Utbetalningar Fondsaldo	322 13	427 -3	604 -29	561 10	758 96
Folkpensioneringen Statens utbetalningar Kommunernas utbetalningar	7 054 849	8 228 988	9 096 1 075	10 224 1 156	12 505 1 336
Allmän tjänstepensionering ATP-pensioner Fondsaldo	1 166 7 074	1 660 8 307	2 213 9 584	2 943 10 026	3 884 10 324
Frivillig pensionsförsäkring Utbetalningar Fondsaldo	20 14	22 14	25 12	26 12	25 12
Arbetsgivarbolagens olycksfallsförsäkring Utbetalningar Fondsaldo	46 -8	43 -5	42 -4	40 -12	—
Administrationskostnader för alla försäkringsformerna	464	519	594	706	878
Summa	21 770	25 386	28 790	31 986	41 144

Tabell 6. Socialförsäkringarna åren 1970 — 1974: Sammandrag (milj. kronor)

År		Sjukför-säkringen och yr-kesskade-försäk-ringen	Arbetslös- hetsför- säkringen	Folkpen- sione- ringen	Allmän tjänste- pensione- ring (ATP)	Frivillig Arbets-pen- givar-sions- bolagens försäk- olycks-ring fallsför-säkring	Summa social- försäk- ringar
1970	Finansiering	5 105	359	7 919	8 315	34	38	21 770
	Utbetalningar	4 942	346	7 919	1 241	20	46	14 514
	Saldo	163	13		7 074	14	-8	7 256
1971	Finansiering	5 605	445	9 234	10 029	36	37	25 386
	Utbetalningar	5 472	448	9 234	1 722	22	42	16 940
	Saldo	133	-3		8 307	14	-5	8 446
1972	Finansiering	6 043	595	10 192	11 885	39	36	28 790
	Utbetalningar	5 898	624	10 192	2 301	27	42	19 084
	Saldo	145	-29		9 584	12	-6	9 706
1973	Finansiering	6 843	602	11 404	13 065	38	34	31 986
	Utbetalningar	6 761	592	11 404	3 039	26	46	21 868
	Saldo	82	10		10 026	12	-12	10 118
1974	Finansiering	12 010	914	13 867	14 316	37		41 144
	Utbetalningar	11 920	818	13 867	3 992	25		30 622
	Saldo	90	96		10 324	12		10 522

SKATTEUPPBÖRDEN

Från riksskatteverket har revisorerna erhållit en redogörelse för dels
den ordinarie uppbörden av preliminär skatt under uppbördsåret 1974—
75 (tabell 1), dels den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt under
uppbördsåret 1975—76 (tabell 2). Ämbetsverket har även lämnat uppgifter
om den slutliga, kvarstående och överskjutande skatten för beskattningsåret
1974 (tabell 1). Vidare har revisorerna mottagit vissa redogörelser
för resultatet av restindrivningen t. o. m. utgången av år 1974 i
fråga om särskilt uppdebiterad A-skatt, preliminär B-skatt, kvarstående
skatt, särskilt uppdebiterad preliminär allmän varuskatt, mervärdeskatt,
arbetsgivaravgifter och bötesmedel. Av redogörelserna framgår såväl det
ackumulerade som, med undantag av bötesmedel, det årliga resultatet.
Slutligen omfattar redogörelserna summariska sammanställningar av
alla skatter och allmänna avgifter samt bötesmedel som under år 1974
har redovisats till länsstyrelserna i utmätningsmännens månadsräkningar.

Såsom de överlämnade redogörelserna utvisar inflöt under uppbördsterminerna
uppbördsåret 1974—75 preliminärskatt med ett sammanlagt
belopp av 55 509 milj. kronor, varav 48 486 milj. kronor såsom A-skatt
(88 procent) och 7 023 milj. kronor såsom B-skatt (12 procent). I jämförelse
med närmast föregående uppbördsår har A-skattens andel av den
totala preliminärskatteuppbörden ökat med en procent. I förhållande till
senast förflutet uppbördsår har den totalt influtna preliminärskatten
ökat med 7 303 milj. kronor. Av ökningen hänför sig 6 305 milj. kronor
till A-skatt och 998 milj. kronor till B-skatt.

Av den debiterade B-skatten, 7 052 milj. kronor, inflöt i rätt tid med
bortseende från verkställda överbetalningar 6 775 milj. kronor (96 procent).
Närmast föregående uppbördsår, då den debiterade B-skatten
uppgick till 6 162 milj. kronor, inflöt i rätt tid 5 882 milj. kronor (95
procent).

För att en fullständig bild av preliminärskatteuppbörden skall erhållas,
måste till de belopp som influtit under uppbördsterminerna läggas
de fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som verkställts efter uppbördsårets
utgång och som tas med vid avräkningen av den preliminära
skatten mot den slutliga. För uppbördsåret 1974—75 uppgick fyllnadsinbetalningarna
till 3 707 milj. kronor, varav 1 490 milj. kronor (32 procent)
såsom A-skatt och 2 217 milj. kronor (68 procent) såsom B-skatt
(tabell 1). För närmast föregående uppbördsår uppgick inbetalningar av
sådant slag till 3 178 milj. kronor, av vilket belopp 1 027 milj. kronor (35
procent) utgjorde A-skatt och 2 151 milj. kronor (65 procent) B-skatt.
Fyllnadsinbetalningarna har således ökat med 529 milj. kronor under
det sistförflutna uppbördsåret. De största beloppen har i fråga om Askatt
betalats in i Stockholms län (413 milj. kronor), Göteborgs och Bo 4

Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 11

Tabell 1. Preliminär, slutlig, kvarstående och överskjutande skatt för beskattningsåret 1974.

Län Influten preliminär skatt

Under uppbördsterminerna	Såsom fyllnadsinbetalningar
Prel. A-skatt Prel. B-skatt	Prel. A-skatt Prel. B-skatt

Milj. kr. % av Milj. kr. % av Milj. kr. % av Milj. kr. % av
s:a s:a s:a s:a

infl. infl. infl. infl.

o. o. o. o.

restf. restf. restf. restf.

prel. prel. prel. prel.

skatt skatt skatt skatt

Stockholms	11 690,09	80	1 910,94	13	412,51	3	483,95	3
Uppsala	1 313,68	84	156,95	10	39,14	3	44,86	3
Södermanlands	1 431,34	85	174,41	10	35,44	2	45,52	3
Östergötlands	2 149,02	82	314,66	12	64,27	2	82,16	3
Jönköpings	1 576,79	80	234,27	12	65,55	3	78,15	4
Kronobergs	832,52	79	147,97	14	24,60	2	45,93	4
Kalmar	1 165,93	80	176,87	12	42,64	3	65,90	5
Gotlands	233,03	79	39,71	14	7,37	2	11,14	4
Blekinge	805,79	85	89,87	10	19,94	2	25,70	3
Kristianstads	1 276,06	78	224,44	14	40,96	2	76,04	5
Malmöhus	4 313,88	80	684,27	13	125,21	2	216,73	4
Hallands	1 079,40	79	192,58	14	39,34	3	54,71	4
Göteborgs o. Bohus	4 563,21	83	595,55	11	126,28	2	205,86	4
Älvsborgs	2 183,21	81	315,87	12	70,42	3	100,19	4
Skaraborgs	1 215,90	77	249,35	16	34,71	2	75,05	5
Värmlands	I 495,51	82	175,56	10	46,72	3	99,50	5
örebro	1 619,96	85	188,36	10	37,40	2	57,44	3
Västmanlands	1 535,23	86	177,22	10	30,82	2	43,77	2
Kopparbergs	1 488,81	82	196,26	11	46,20	2	83,46	5
Gävleborgs	1 593,92	85	182,67	10	43,51	2	59,76	3
Västernorrlands	1 487,48	81	183,17	10	31,88	2	120,78	7
Jämtlands	640,29	82	86,37	11	23,16	3	28,40	4
Västerbottens	1 238,73	82	164,17	11	44,90	3	60,15	4
Norrbottens	1 555,76	86	161,00	9	37,47	2	51,48	3
Hela riket	48 485,54	81	7 022,49	12	1 490,44	3	2 216,63	4

hus län (126 milj. kronor) och Malmöhus län (125 milj. kronor). Beträffande
B-skatten, som i huvudsak avser aktiebolag m. fl. juridiska personer,
har de största beloppen influtit i Stockholms län (484 milj. kronor),
Malmöhus län (217 milj. kronor) och Göteborgs och Bohus län (206
milj. kronor).

Av den kvarstående skatten, som enligt 1974 års taxering uppgick till
2 736 milj. kronor, inflöt under uppbördsterminerna 2 058 milj. kronor
(75 procent). Enligt närmast föregående års taxering uppgick den kvarstående
skatten till 2 464 milj. kronor; av detta belopp inflöt i rätt tid
1 838 milj. kronor (75 procent). Den kvarstående skatten har ökat i
samtliga län utom i ett. Den största ökningen uppvisar Stockholms län
(44 milj. kronor), Göteborgs och Bohus län (38 milj. kronor) och Skaraborgs
län (22 milj. kronor). Uppbördsresultatet har förbättrats i 14 län
och försämrats i 10. Den högsta inflytandeprocenten uppvisar Skara -

	Restförd prel. B-skatt	S:a infl. o. restf. prel. skatt	Slutlig skatt	Kvarstående skatt		Kvar- skatte- avgift	Över- skjutande prel. skatt
S:a prel. skatt
Milj. kr.	Milj. kr.	% av s:a infl. 0. restf. prel. skatt	Milj. kr.	Milj. kr.	Milj. kr.	% av slutlig skatt	Milj. kr.	Milj. kr.
14 497,49	85,92	1	14 583,41	14 304,14	801,69	6	46,60	961,06
1 554,63	6,29	—	1 560,92	1 529,80	89,11	6	5,06	114,07
1 686,71	6,31	—	1 693,02	1 654,18	86,91	5	4,82	116,07
2 610,11	10,37	1	2 620,48	2 523,05	129,31	5	6,98	177,98
1 954,76	8,81	1	1 963,57	1 931,14	124,17	6	7,06	149,05
1 051,02	4,55	1	1 055,57	1 028,77	67,69	7	3,90	86,55
1 451,34	6,28	—	1 457,62	1 436,64	91,78	6	5,10	110,16
291,25	2,02	1	293,27	285,94	19,02	7	1,06	25,64
941,30	4,64	—	945,94	924,08	55,42	6	3,07	74,43
1 617,50	10,10	1	1 627,60	1 591,90	108,87	7	6,19	138,67
5 340,09	28,20	1	5 368,29	5 206,22	281,79	5	15,84	400,25
1 366,03	6,30	—	1 372,33	1 335,88	88,74	7	5,15	115,69
5 490,90	22,18	—	5 513,08	5 400,57	298,28	6	17,07	365,18
2 669,69	11,74	—	2 681,43	2 596,87	147,93	6	8,21	216,63
1 575,01	7,46	—	1 582,47	1 535,02	94,24	6	5,30	134,89
1 817,29	7,39	—	1 824,68	1 793,44	108,79	6	6,05	134,66
1 903,16	6,66	—	1 909,82	1 866,06	91,74	5	4,98	131,70
1 787,04	6,96	—	1 794,00	1 739,15	81,19	5	4,31	125,97
1 814,73	5,76	—	1 820,49	1 776,66	93,94	5	5,06	130,08
1 879,86	5,83	—	1 885,69	1 851,19	100,26	5	5,60	126,46
1 823,31	7,38	—	1 830,69	1 762,43	83,60	5	4,62	145,18
778,22	4,86	—	783,08	770,96	53,82	7	3,06	64,22
1 507,95	4,97	—	1 512,92	1 465,77	77,35	5	4,23	120,91
1 805,71	6,60	—	1 812,31	1 758,76	88,45	5	5,04	136,86
59 215,10	277,58	—	59 492,68	58 068,61	3 264,08	6	184,37	4 302,37

borgs län (87,51 procent), Kopparbergs län (86,49 procent), Gotlands
län (84,45 procent) och Kronobergs län (84,34 procent). Den lägsta
förekommer i Stockholms län (63,30 procent) och i Göteborgs och Bohus
län (67,80 procent).

Enligt föreliggande uppgifter beräknas den slutliga skatten enligt årets
taxering uppgå till 58 069 milj. kronor, den kvarstående skatten till

3 264 milj. kronor och den överskjutande preliminära skatten till inemot

4 302 milj. kronor (tabell 1). Jämförd med de uppgifter som vid motsvarande
tidpunkt förra året förelåg i fråga om 1974 års taxering har den
slutliga skatten ökat med 8 427 milj. kronor. Den kvarstående skatten
har ökat med 626 milj. kronor och den överskjutande skatten minskat
med 174 milj. kronor. Den kvarstående skatten uppgår till sex procent
av den slutliga skatten. Den kvarskatteavgift som med vissa begränsningar
utgår på kvarstående skatt uppgår till drygt 184 milj. kronor, vil -

Tabell 2. Resultatet av den ordinarie uppbörden av kvarstående skatt enligt 1974 års taxering med fördelning
efter län.

Län	Debiterade belopp	Influtna belopp	Inflytande- procent	Restförda belopp
Stockholms	687 522 375	435 233 183	63,30	252 289 192
Uppsala	73 735 161	55 704 003	75,55	18 031 158
Södermanlands	77 384 121	61 509 005	79,49	15 875 116
Östergötlands	110 334 453	88 739 702	80,43	21 594 751
Jönköpings	110 309 413	92 814 920	84,14	17 494 493
Kronobergs	52 429 810	44 219 904	84,34	8 209 906
Kalmar	77 068 934	64 522 171	83,72	12 546 763
Gotlands	16 992 205	14 350 604	84,45	2 641 601
Blekinge	46 150 606	35 419 911	76,75	10 730 695
Kristianstads	98 115 906	81 267 787	82,83	16 848 119
Malmöhus	235 856 490	179 739 818	76,21	56 116 672
Hallands	77 426 668	63 302 887	81,76	14 123 781
Göteborgs och Bohus	243 745 888	165 262 960	67,80	78 482 928
Älvsborgs	121 699 889	98 026 798	80,55	23 673 091
Skaraborgs	95 024 758	83 159 763	87,51	11 864 995
Värmlands	82 659 884	65 792 706	79,59	16 867 178
örebro	76 897 284	63 444 329	82,51	13 452 955
Västmanlands	63 779 747	48 640 505	76,26	15 139 242
Kopparbergs	79 631 412	68 870 038	86,49	10 761 374
Gävleborgs	72 011 590	57 894 419	80,40	14 117 171
Västernorrlands	63 850 366	52 056 470	81,53	11 793 896
Jämtlands	41 243 033	32 384 736	78,52	8 858 297
Västerbottens	66 315 837	54 527 554	82,22	11 788 283
Norrbottens	66 299 356	51 197 154	77,22	15 102 202
Hela riket	2 736 485 186	2 058 081 327	75,21	678 403 859

ket innebär en ökning med 8 milj. kronor i förhållande till den ränta
som utgick enligt föregående års taxering.

Av den restförda B-skatten för uppbördsåret 1968—69 har t. o. m. år
1974 87 procent levererats och 13 procent skrivits av. Vad som levererats
och skrivits av har vid denna beräkning ställts i relation till vad som
restförts efter avdrag för avkortade belopp, eftersom avkortningsförfarandet
är en från restindrivningen skild företeelse. Leveransprocenttalet
har i förhållande till närmast föregående års B-skatt ökat med 3 procent.
I 20 län uppgår leveransprocenten till 90 procent eller mer.

Av 1973—74 års restförda B-skatt har hittills 66 procent levererats av
det efter avkortning återstående beloppet. Inflytandeprocenten efter ett
års indrivning för ifrågavarande skatteslag har ökat med drygt en enhet
i jämförelse med närmast föregående år. Fem distrikt har uppnått leveranstal
på 90 procent eller mer, medan ytterligare 34 distrikt redovisar
leveranstal som överstiger 80 procent. En jämförelse av resultatet
efter ett års indrivning i fråga om B-skatt för hela riket visar under
indrivningsåren 1965—1969 en stigande skala. Under indrivningsåret
1970 sjönk resultatet för att under närmast följande år återigen stiga.
Under år 1973 har ånyo en försämring inträtt, medan en förbättring
skett under år 1974. I tabell 3 återfinns en sammanställning av indriv -

ningsresultatet i fråga om B-skatt för uppbördsåren 1968/69—1973/74
(B 68—B 73).

Av den restförda kvarstående skatten enligt 1967 års taxering (K 68)
har 73 procent levererats, vilket är slutresultatet för denna skatt. I förhållande
till närmast föregående års skatt har inflytandeprocenten minskat
med en enhet. Ett län har uppnått ett resultat över 90 procent och
fyra ett resultat mellan 85 och 90 procent. Av den restförda kvarstående
skatten enligt 1972 års taxering (K 73) har vid 1974 års utgång hittills
drygt 42 procent av det efter avkortning återstående beloppet levererats.
Detta innebär en minskning av inflytandeprocenten med åtta enheter i
jämförelse med närmast föregående år. I två distrikt har mer än 80 procent
flutit in.

Resultatet av indrivningen av kvarstående skatt efter ett år uppgick
år 1969 till 57 procent och hade för indrivningsåret 1973 minskat till
50 procent. För det senaste indrivningsåret har 42 procent uppnåtts.

Av tabell 4 framgår indrivningsresultatet för kvarstående skatt enligt
1967—1972 års taxering (K 68—K 73).

Under år 1974 restfördes skatter och allmänna avgifter till ett sammanlagt
belopp av 1 848 milj. kronor mot 1 817 milj. kronor under närmast
föregående år. Vid ingången av år 1974 utestod ett belopp av 1 894
milj. kronor oredovisat. Vid årets utgång kvarstod 1 874 milj. kronor
oredovisade. Under året avkortades 380 milj. kronor, inflöt 952 milj.
kronor och avskrevs 536 milj. kronor. Under närmast föregående år inflöt
897 milj. kronor och avskrevs 533 milj. kronor. Uttryckt i relativa
tal inflöt under år 1974 28,3 procent av vad som skulle ha drivits in;
detta innebär en förbättring med 1,3 procent i jämförelse med år 1973.

Den högsta leveransprocent som har uppnåtts i ett distrikt är 54,4 och
den lägsta 16,5. En sammanställning häröver återfinns i tabell 5.

Av tabellerna 6—8 framgår indrivningsresultatet under år 1974 för
särskilt uppdebiterad A-skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter enligt
lagen om allmän försäkring.

Tabell 3. Restindrivningen beträffande preliminär B-skatt för uppbördsåren 1968 —69—1973 —74 (B 68—B
73) t. o. m. år 1974. Uppgifterna om resultatet efter ett års indrivning avser förhållandena vid utgången av
det kalenderår under vilket den sista av de sex uppbördsterminerna infallit.

Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

Län		B68	B69	B70	B71	B72	B73	B68	B69	B70	B71	B72	B7
Stockholms	Efter 1 år							52
kronofogdedistrikt	” 2 ”							64	—	—	—	—
	»» ^ »»	—	—					69		—
	•» ^ »»							72
	5 „	—	—					74
	6 ”	—						75
Stockholms1	1 ”	63	58	61	59	63	54	64	45	47	48	45	48
	2 ”	75	71	68	69	74		78	58	57	57	55
	3 ”	80	77	72	72			82	64	63	62
	4 ”	82	79	73				84	67	65
	5 „	83	80					85	69
	6 ”	83						85
Uppsala	1 ”	76	75	72	65	73	68	81	74	70	72	71	71
	2 ”	85	85	80	81	80		88	85	79	79	79
	3 ”	88	89	85	84			91	89	83	83
	4 ’	89	91	87				92	90	85
	5 ”	90	91					92	90
	6 ”	90						92
Södermanlands	1 ”	82	84	83	87	85	86	86	87	84	86	85	86
	2 ”	89	89	88	89	89		91	91	89	90	88
	»» ^	91	91	90	92			93	93	91	91
	»* ^ »>	91	91	90				93	93	92
	5 ”	92	91					93	93
	6 ”	92						93
Östergötlands	j „	78	79	79	80	78	77	81	81	81	79	78	77
	2 ”	85	85	85	86	84		88	87	88	85	85
	3 ”	88	88	88	88			90	89	89	87
	4 ■»	88	88	89				90	89	90
	5 ”	89	88					90	89
	6 ”	89						90
Jönköpings	»* J *J	81	80	80	80	77	78	84	83	79	79	74	75
	2 ”	88	87	87	86	84		90	89	86	85	82
	3 „	91	90	90	89			93	91	88	89
	4 ”	92	90	90				94	92	89
	5 ”	92	91					94	92
	6”	92						94
Kronobergs	1 "	82	84	80	78	80	82	81	83	81	80	76	79
	2 ”	89	89	86	83	86		89	89	88	85	84
	»» ^ 5»	91	92	89	87			92	92	90	89
	4 »•	92	92	89				93	93	91
	5 ”	93	93					94	93
	6 ”	93						94
Kalmar	» \| »»	82	81	81	94	83	79	85	83	83	86	83	83
	2 ”	87	87	86	88	88		90	89	88	90	88
	3 ”	90	90	89	90			92	91	90	91
	»i 4 »	91	91	90				93	92	91
	5 ”	91	91					93	92
	6 ”	91						93

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. B69 avser leveransprocenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

	B68	B69	B70	B71	B72	B73	B68	B69	B70	B71	B72	B73
Efter 1 år	92	88	87	83	81	80	92	89	88	86	74	79
2 „	95	93	93	93	89		94	94	92	95	85
3 „	96	94	95	94			96	95	95	97
4 ”	97	95	95				96	96	95
5 ”	97	95					96	96
6 ”	97						96
1 ”	61	68	60	63	66	70	67	59	68	67	65	66
2 ”	74	83	77	80	76		79	79	75	78	74
3 ”	85	87	81	84			84	83	80	82
” 4 ”	86	88	83				85	85	82
5 ”	87	89					86	85
6 ”	87						86
1 ”	79	79	79	81	79	78	81	82	81	80	78	78
” 2 ”	84	85	83	86	84		87	87	85	86	84
3 ”	87	87	86	88			89	88	88	89
4 ’>	88	87	86				89	89	88
5 ”	88	88					90	89
6 ”	88						90
j „	61	55	53	53	55	53	73	54	51	50	50	52
2 ”	76	69	69	70	68		85	71	71	71	67
3 ”	79	74	73	76			88	77	76	78
» 4 ”	81	76	75				89	78	78
5 ”	81	76					89	79
6 ”	81						89
1 ”	75	73	79	85	83	82	82	78	77	75	78	76
2 „	86	86	86	89	86		89	85	85	85	84
3 „	91	89	89	91			92	88	88	88
4 ”	92	90	90				93	89	88
5 ”	93	91					93	89
6 ”	93						93
1 ”	44	50	57	58	61	63	49	47	57	57	57	61
” 2 ”	63	63	64	65	69		71	67	65	65	67
3 ”	71	69	71	72			76	72	71	71
4 ”	73	71	73				78	73	74
5 ”	74	72					78	74
6 ”	74						79
1 ”	86	83	83	83	81	79	88	83	83	83	79	80
2	90	87	87	87	84		91	88	88	87	83
3 ”	91	89	89	90			92	90	89	89
4 ”	92	90	90				93	90	90
5 ”	92	90					93	91
6”	92						93
1 ”	87	89	87	87	85	84	89	90	88	90	84	85
2 ”	92	93	91	90	89		94	94	92	92	88
3 ”	94	94	93	92			95	95	94	94
» 4 ”	94	95	93				96	96	94
5 ”	95	95					96	96
6 ”	95						96
1 ”	81	81	80	81	79	76	74	77	76	76	70	70
2 ”	90	89	88	87	86		88	86	85	84	81
3 ”	92	92	91	90			91	89	89	88
4 ”	93	92	91				92	89	90
5 ”	93	93					92	90
6 ”	93						92

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

	B68	B69	B70	B71	B72	B73	B68	B69	B70	B71	B72	B73
Efter 1 år	82	83	84	84	81	77	86	84	84	85	81	80
2 ”	88	88	88	88	86		91	90	89	88	86
3 ”	90	91	91	91			93	91	91	90
4 »	92	91	91				93	91	91
5 ’	92	92					94	91
6 ”	92						94
1 ”	77	78	77	76	74	73	80	77	75	75	73	71
” 2 ”	85	83	82	81	81		87	83	81	80	79
3 ”	87	86	85	85			89	85	84	83
4 ..	88	87	86				89	86	85
** 5 ”	88	88					90	87
6 ”	88						90
99 J *»	74	81	83	84	86	85	76	79	82	84	85	86
99 ^ ”	82	87	88	88	90		86	88	88	89	91
3 ”	88	90	90	91			90	90	91	92
4 •>	89	91	91				91	91	91
5 ”	90	91					91	92
6 ”	90						91
1 ”	85	84	84	81	81	81	86	85	84	85	83	83
” 2 ”	90	90	89	87	88		92	91	90	90	89
3 „	93	92	91	91			94	93	92	93
4 -	93	93	92				95	94	93
5 ”	94	93					95	94
6 ”	94						95
1 ”	73	81	80	76	79	83	85	81	79	77	79	85
99 ^ ”	81	86	88	85	87		91	87	87	85	87
3 ”	83	89	91	89			93	90	90	89
4 ”	87	90	92				94	91	91
5 „	88	90					94	91
6 ”	88						94
1 ”	92	91	89	89	88	85	92	90	87	87	86	84
2 ”	95	94	93	92	90		95	93	92	90	88
3 ”	96	95	95	93			96	94	94	91
4 »	96	96	95				96	95	94
5 ”	96	96					96	95
6 ”	96						96
1 ”	86	87	88	88	90	90	90	88	89	90	89	88
2 ”	93	94	94	94	95		96	95	95	95	95
»» ^ 99	95	95	96	96			97	97	96	96
99 ^ 99	96	96	97				97	97	97
5 ”	96	97					97	97
6 ”	96						97
1 ”	84	82	82	85	80	85	89	84	86	87	84	84
2 ”	92	90	90	92	88		95	92	93	93	91
3 ”	94	93	92	94			96	95	94	94
4 ”	95	94	93				96	95	95
5 ”	96	94					97	95
6 ”	96						97
99 J							71	66	67	67	65	66
2 ”							81	77	76	75	73
3 „	—	—	—	—			85	81	79	80
»> ^ »	—	—	—				86	82	81
5 ”	—	—					87	83
6 ”	—						87

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

Tabell 4. Restindrivningen beträffande kvarstående skatt enligt 1967 — 1972 års taxeringar (K 68—K 73)

vid utgången av respektive första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte kalenderåret efter det skatten

förfallit till betalning.

Län Guldna poster i % av restförda Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortade efter avdrag för avkortat

		K68	K69	K70	K71	K72	K73	K68	K69	K70	K71	K72	K73
Stockholms	Efter 1 år							38
kronofogdedistrikt	2 ”							48	—	—	—	—
	” 3 ”							53			—
	4 >•	—	—	—				56	—
	»♦ C 99	—	—					58	—
	6”	—						59
Stockholms1	99 J 99	67	64	67	65	64	54	56	43	41	40	37	31
	” 2 ”	73	71	74	71	71		66	51	49	48	46
	3 ”	76	74	76	73			71	56	54	53
	„ ^,,	78	76	76				73	59	56
	5 ”	78	76					74	61
	6”	78						75
Uppsala	1 ”	60	71	71	73	73	64	65	65	61	64	62	52
2 ”	68	78	79	81	77		72	73	69	71	70
	3 ”	70	81	81	81			76	77	73	75
	4 >•	71	82	82				79	79	76
	5 ”	72	82					80	80
	6 ”	72						80
Södermanlands	j „	73	75	76	75	74	73	74	71	69	67	60	63
	99 ^ **	77	79	80	79	78		80	76	76	74	65
	3 ”	78	80	82	80			81	78	79	75
	•• 4»	78	81	82				82	79	79
	5 ”	79	81					82	79
	6 ”	79						83
Östergötlands	)1 J 99	72	73	73	74	74	71	71	70	69	68	69	63
	2 >.	76	77	78	77	78		77	75	74	73	75
	3 ”	77	78	78	78			79	77	76	75
	4 ”	77	79	79				80	77	77
	5 ”	78	79					80	77
	6 ”	78						80
Jönköpings	» 2 ”	70	70	71	71	71	68	61	66	67	62	60	38
	2 ”	75	77	77	77	77		69	74	75	70	71
	3 ”	78	79	79	80			72	78	78	74
	” 4 »	79	81	81				74	80	80
	5 ”	80	81					78	81
	6 ”	80						78
Kronobergs	»» 2 ”	74	77	76	74	74	72	72	71	65	65	67	63
	99 ^ ”	78	81	80	79	79		78	76	72	74	75
	3 ”	79	83	83	81			81	79	73	77
	4 ”	81	84	84				82	80	83
	5 ”	83	84					83	80
	6 ”	83						83
Kalmar	, „	72	75	76	78	76	72	73	71	73	74	71	67
	” 2 ”	76	80	81	82	80		78	77	79	79	77
	3 ”	77	82	82	83			80	79	81	80
	” 4 >»	78	82	83				82	80	82
	5 ”	78	83					84	81
	6 ”	78						84

11 procenttalen för guldna poster ingår ej Stockholms kronofogdedistrikt. Fr. o. m. K69 avser leveransprocenttalen
även Stockholms kronofogdedistrikt.

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

	K68	K69	K70	K71	K72	K73	K68	K69	K70	K71	K72	K73
Efter 1 år	85	85	83	85	80	77	86	80	79	79	75	69
2”	89	89	87	89	85		90	84	84	87	81
3 ”	90	90	89	91			91	86	88	89
4 •>	91	91	90				92	87	88
5 „	91	91					92	87
6”	91						92
j „	73	71	72	71	71	64	68	63	64	58	58	45
2 ”	80	78	83	77	77		76	71	72	68	68
3 ”	82	83	85	80			79	74	76	72
4 -•	83	84	86				80	76	77
5	83	85					81	77
6”	83						81
1 ”	79	78	76	77	77	73	71	70	69	69	67	61
2”	83	81	80	81	81		76	76	75	75	73
3 ”	85	84	82	82			79	79	78	77
4	85	84	83				80	79	79
5 ”	86	84					80	80
6 ”	86						81
j „	63	61	60	61	62	58	60	54	52	49	48	45
2 ”	69	68	67	67	67		69	63	61	57	56
3 ”	72	71	69	69			72	66	65	61
4 ••	72	72	71				73	68	66
5 ”	73	73					74	70
6 ”	73						74
j „	80	76	82	82	77	76	72	68	66	68	65	59
2 ”	84	84	88	86	85		79	77	77	76	71
3 ”	85	87	90	89			83	81	80	78
4 ••	86	87	90				85	83	81
5 ”	86	88					85	83
6 ”	86						85
1 ”	54	56	55	54	54	52	45	43	41	39	35	32
2 ”	63	63	62	61	62		56	52	49	49	46
3 ”	67	67	66	65			60	56	53	54
4 >*	68	69	67				62	59	56
5 „	69	70					63	60
6 ”	69						64
j	73	75	76	76	74	70	73	71	71	69	64	50
2 ”	77	79	80	79	78		78	77	76	74	70
3 ”	79	81	81	81			80	78	78	77
4 >■	79	81	82				81	79	79
5	79	82					81	79
6”	79						81
j „	79	80	81	79	78	77	79	78	78	74	73	57
2 ”	82	83	85	83	82		85	82	82	78	78
3 „	84	85	86	84			87	84	84	80
4 ->	85	85	87				88	85	84
5 ”	85	86					88	85
6 ”	85						88
1 ”	75	76	76	76	75	70	71	69	67	65	54	40
2”	79	81	81	81	81		77	76	73	73	60
3 „	81	83	82	83			81	78	76	76
4 »	81	84	83				82	79	77
5 ”	81	84					82	80
6”	81						83

Län

Guldna poster i % av restförda

efter avdrag för avkortade

Levererat belopp i % av restfört

efter avdrag för avkortat

	K68	K69	K70	K71	K72	K73	K68	K69	K70	K71	K72	K73
Efter 1 år	73	75	76	76	74	71	72	74	71	70	69	50
2 ”	76	79	80	79	78		77	79	78	76	74
»» ^ **	78	81	81	81			79	82	80	78
4 ’>	78	81	82				80	82	81
5 ”	78	81					81	82
6 ”	78						81
1 ”	70	71	72	70	70	65	67	64	63	60	59	50
2 ”	75	76	76	74	75		74	72	69	67	67
3 ”	77	78	77	77			77	75	72	70
» ^»	77	79	78				78	76	74
5 ”	78	79					79	76
6 ”	78						79
1 ”	75	77	78	78	77	76	70	70	71	72	70	44
2 ”	80	82	82	82	81		79	78	77	79	78
»* ^ ’*	81	84	84	84			82	81	81	81
4»	82	84	84				84	83	82
5 ”	82	85					84	84
6 ”	82						84
j „	71	75	76	75	75	72	69	71	69	66	68	60
2 ”	76	79	80	80	80		77	78	75	73	76
3 ”	78	81	82	82			79	81	78	77
»» 4 ”	79	82	83				81	82	80
5 ”	79	83					81	83
6 ”	79						81
1 ”	74	76	73	73	74	75	71	68	66	67	69	68
>. 2 ”	79	80	79	77	80		78	74	73	74	77
3 ”	81	80	80	79			80	77	76	78
” 4»	81	81	81				82	78	78
5 ”	81	82					82	79
6 ”	81						84
j „	86	85	85	84	84	78	78	75	71	74	72	63
»* ^ **	89	89	88	88	88		82	79	77	79	79
»» 3 **	90	91	90	88			84	81	79	81
4 ”	90	91	91				85	85	80
5 ”	91	91					85	86
6 ”	91						87
J »»	81	81	82	83	82	81	77	78	76	78	75	69
” 2 ”	85	86	86	87	86		83	83	82	84	80
3 **	86	88	88	88			85	86	84	86
** 4»»	87	89	89				86	86	85
»» 5 ’*	88	89					87	87
6 ”	88						87
1 ”	71	73	75	73	72	73	72	71	71	72	69	70
2 ”	77	80	80	78	78		80	78	77	78	77
3 ”	79	82	83	80			82	82	80	81
4 »	80	83	83				83	83	81
5 ”	80	83					84	83
6”	80						84
j „							57	56	55	53	50	42
2							66	64	63	61	59
3 ”	—	—	—	—			70	67	66	65
4 ”	—	—	—				72	69	68
5 ”	—	—					73	71
6 ”	—						73

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Hela riket

Tabell 5. Indrivningen av skatter och allmänna avgifter under år 1974.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län
Danderyd	50 458 975	48 301 430	9 713 017	89 047 388
Handen	38 933 640	30 900 037	6 591 656	63 242 021
Huddinge	41 176 057	32 869 683	6 990 065	67 055 675
Nacka	27 925 323	23 517 142	7 700 846	43 741 619
Norrtälje	8 458 611	8 623 097	2 115 453	14 966 255
Sollentuna	47 601 876	40 066 887	10 143 535	77 525 228
Solna	46 628 200	33 173 894	8 751 947	71 050 147
Stockholm	444 878 021	373 410 141	91 997 363	726 290 799
Södertälje	28 894 078	26 561 964	6 110 831	49 345 211
Uppsala län
Uppsala	35 940 999	43 288 655	9 535 323	69 694 331
Södermanlands lån
Eskilstuna	17 011 173	18 707 721	3 159 414	32 559 480
Katrineholm	6 157 927	8 923 757	2 062 215	13 019 469
Nyköping	6 280 782	13 079 721	1 398 468	17 962 035
Östergötlands län
Linköping	11 196 941	15 199 339	2 357 463	24 038 817
Motala	10 337 637	12 388 838	2 226 834	20 499 641
Norrköping	15 619 047	25 720 103	3 960 040	37 379 110
Jönköpings lån
Eksjö	19 944 736	19 361 942	3 256 785	36 049 893
Jönköping	29 647 594	20 853 825	8 244 907	42 256 512
Värnamo	10 368 740	11 635 500	2 420 568	19 583 672
Kronobergs lån
Växjö	25 291 418	25 565 729	4 829 376	46 027 771
Kalmar län
Kalmar	12 301 178	18 434 709	3 157 865	27 578 022
Oskarshamn	6 694 490	8 054 587	1 225 466	13 523 611
Västervik	9 920 413	11 280 171	1 952 074	19 248 510
Gotlands lån
Visby	7 768 515	9 293 249	1 160 358	15 901 406
Blekinge län
Karlshamn	14 844 430	14 651 866	2 412 750	27 083 546
Karlskrona	13 264 169	15 604 274	2 965 648	25 902 795
Kristianstads lån
Hässleholm	12 342 233	10 873 093	1 650 149	21 565 177
Kristianstad	22 328 752	23 864 597	4 827 399	41 365 950
Ängelholm	12 062 399	17 293 416	3 154 707	26 201 108
Malmöhus län
Eslöv	6 895 892	8 062 993	1 517 957	13 440 928
Helsingborg	35 283 763	30 815 144	6 269 036	59 829 871
Landskrona	10 554 360	10 038 972	1 999 685	18 593 647
Lund	19 628 762	16 007 356	2 956 533	32 679 585
Malmö	106 611 374	82 801 941	16 327 805	173 085 510
Trelleborg	6 696165	5 185 252	1 075 103	10 806 314
Ystad	7 047 457	10 571 735	1 978 042	15 641 150

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

11 108 702 12,5

10 551 568 16,7

11 413 757 17,0

8 654 244 19,8

2 127 086 14,2

15 336 716 19,8

12 453 089 17,5

160 031 736 22,0

8 373 039 17,0

10 331 381 14,8

5 646 484 17,3

1 179 320 9,1

2 709 035 15,1

2 854 264 11,9

3 048 432 14,9

5 989 445 16,0

2 218 296 6,1

8 608 644 20,4

1 490 615 7,6

5 217 310 11,3

5 023 043 18,2

2 133 501 15,8

2 188 011 11,4

1 174 708 7,4

5 395 394 19,9

3 033 935 11,7

1 938 040 9,0

5 267 106 12,7

3 730 032 14,3

1 691 084 12,6

8 262 822 13,8

3 846 824 20,7

3 437 227 10,5

24 282 587 14,0

1 797 828 16,7

1 514 686 9,7

23 176 280 26,0

10 905 912 17,2

11 023 532 16,5

8 151 776 18,6

5 226 909 34,9

17 211 621 22,2

14 570 276 20,5

133 766 396 18,4

11 268 739 22,8

23 264 492 33,4

11 052 551 34,0

6 397 256 49,1

8 658 827 48,2

9 727 058 40,5

8 298 915 40,5

14 985 235 40,1

10 591 806 29,4

10 780 120 25,5

7 273 052 37,1

16 510 596 35,9

9 905 307 35,9

4 966 726 36,7

7 685 783 39,9

7 025 759 44,2

8 010 717 29,6

8 512 920 32,9

7 648 702 35,5

15 683 677 37,9

12 715 336 48,5

4 866 865 36,2

16 146 128 27,0

4 396 991 23,6

9 450 174 28,9

39 479 169 22,8

3 871 999 35,8

5 974 905 38,2

54 762 405 61,5

41 784 541 66,1

44 618 386 66,5

26 935 598 61,6

7 612 259 50,9

44 976 891 58,0

44 026 781 62,0

432 492 665 59,6

29 703 432 60,2

36 098 457 51,8

15 860 445 48,7

5 442 891 41,8

6 594 171 36,7

11 457 495 47,6

9 152 294 44,6

16 404 430 43,9

23 239 790 64,5

22 867 748 54,1

10 820 004 55,3

24 299 863 52,8

12 649 672 45,9

6 423 383 47,5

9 374 714 48,7

7 700 939 48,4

13 677 434 50,5

14 355 940 55,4

11 978 435 55,5

20 415 165 49,4

9 755 739 37,2

6 882 979 51,2

35 420 921 59,2

10 349 831 55,7

19 792 183 60,6

109 323 754 63,2

5 136 488 47,5

8 151 558 52,1

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län Halmstad Varberg	14 325 539 14 840 217	19 001 898 18 613 011	4 902 455 3 420 540	28 424 982 30 032 688
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	244 565 831 17 450 127	171 995 009 16 240 823	40 632 069 2 603 907	375 928 771 31 087 043
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	7 562 151 28 848 565 8 994 516 10 773 423	13 643 610 37 423 590 11 807 535 12 906 519	2 541 494 6 095 967 2 334 509 1 577 419	18 664 267 60 176 188 18 467 542 22 102 523
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	9 331 832 10 916 254 5 037 727 9 160 772	10 142 944 11 735 274 6 966 068 10 083 536	1 861 522 1 833 667 1 289 376 2 305 300	17 613 254 20 817 861 10 714 419 16 939 008
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	11 631 739 24 409 677 8 759 018 4 106 963	9 989 720 23 647 743 9 180 096 7 245 457	1 880 206 4 567 464 1 366 791 970 388	19 741 253 43 489 956 16 572 323 10 382 032
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	4 652 756 3 704 121 6 712 563 13 191 236	8 348 542 5 353 802 8 567 676 21 085 289	1 180 048 906 720 2 569 414 4 225 201	11 821 250 8 151 203 12 710 825 30 051 324
Västmanlands län Köping Västerås	9 736 876 37 065 163	11 007 537 36 950 415	1 702 093 7 257 217	19 042 320 66 758 361
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	5 584 536 5 459 758 12 856 312 2 936 138 6 755 071	6 095 483 9 474 096 10 687 203 6 424 213 9 464 119	624 757 1 509 929 1 148 611 1 028 106 1 522 707	11 055 262 13 423 925 22 394 904 8 332 245 14 696 483
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	16 307 811 4 170 276 5 600 195 6 966 192	18 187 021 12 207 698 6 909 184 11 523 270	3 117985 1 406 478 1 009 260 2 286 555	31 376 847 14 971 496 11 500 119 16 202 907
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	3 724 483 4 076 500 16 817 447 4 578 825	9 196 311 5 262 935 21 323 303 6 291 495	1 005 817 978 623 3 119 088 1 272 761	11 914 977 8 360 812 35 021 662 9 597 559
Jämtlands län Östersund	14 677 159	26 668 250	3 484 006	37 861 403
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	5 857 631 5 437 567 5 815 774	7 984 594 9 419 032 15 333 818	975 617 1 090 092 1 590 372	12 866 608 13 766 507 19 559 220

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

2 446 242 8,6

4 514 569 15,0

59 825 050 15,9

3 264 269 10,5

2 057 814 11,0

8 222 372 13,7

3 441 541 18,6

2 591 554 11,7

4 297 543 24,4

3 053 569 14,7

2 079 941 19,4

2 882 068 17,0

2 362 294 11,9

7 555 040 17,4

2 038 747 12,3

899 181 8,7

1 303 969 11,0

1 033 447 12,7

1 174 967 9,2

3 431 836 11,4

3 784 555 19,9

9 329 002 14,0

1 082 170 9,8

1 436 760 10,7

2 825 679 12,6

890 912 10,7

1 237 116 8,4

6 541 658 20,9

1 623 880 10,8

787 908 6,9

1 560 925 9,6

1 799 609 15,1

1 059 444 12,7

3 921 167 11,2

1 198 619 12,5

2 293 838 6,1

1 115 913 8,7

1 486 154 10,8

1 365 583 7,0

11 880 097 41,8

12 115 956 40,4

83 598 168 22,2

12 058 782 38,8

8 262 115 44,3

19 077 411 31,7

6 135 479 33,2

7 922 667 35,9

5 875 693 33,4

8 155 065 39,2

5 013 583 46,8

7 364 675 43,5

7 159 568 36,3

12 102 917 27,8

5 331 603 32,2

4 653 762 44,8

5 182 978 43,9

3 629 607 44,5

4 953 679 39,0

12 578 037 41,9

5 860 801 30,8

21 325 679 31,9

3 732 172 33,8

6 233 667 46,4

6 909 578 30,9

3 755 749 45,1

6 230 940 42,4

10 797 466 34,4

8 121 943 54,3

5 133 842 44,6

7 423 640 45,8

6 487 396 54,4

3 533 612 42,2

15 657 845 44,7

4 596 942 47,9

15 446 730 40,8

5 572 124 43,3

5 762 669 41,9

7 995 222 40,9

14 098 642 49,6

13 402 162 44,6

232 505 552 61,9

15 763 992 50,7

8 344 337 44,7

32 876 404 54,6

8 890 523 48,2

11 588 302 52,4

7 440 017 42,2

9 609 226 46,1

3 620 894 33,8

6 692 263 39,5

10 219 391 51,8

23 831 999 54,8

9 201 972 55,5

4 829 088 46,5

5 334 303 45,1

3 488 148 42,8

6 582 179 51,8

14 041 451 46,7

9 396 964 49,3

36 103 678 54,1

6 240 920 56,4

5 753 497 42,9

12 659 647 56,5

3 685 583 44,2

7 228 426 49,2

14 037 722 44,7

5 225 673 34,9

5 578 368 48,5

7 218 342 44,6

3 627 970 30,5

3 767 756 45,1

15 442 649 44,1

3 801 997 39,6

20 120 833 53,1

6 178 570 48,0

6 517 683 47,3

10 198 415 42,1

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 4 568 652 6 170 935 773 224 9 966 363

Gällivare 5 820 038 6 258 444 803 665 11 274 817

Haparanda 8 887 060 12 763 033 1 341 263 20 308 830

Kiruna 3 193 468 5 977 860 818 958 8 352 370

Luleå 7 406 448 9 048 347 1 471 170 14 983 625

Piteå 3 907 065 8 532 415 1 155 606 11 283 874

Hela riket 1 894 177 599 1 848 121 913 379 755100 3 362 544 412

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
1 359 456	13,6	3 805 544	38,2	4 801 361	48,2
348 989	3,1	3 381 370	30,0	7 544 458	66,9
2 259 187	11,1	7 378 772	36,3	10 670 870	52,6
683 732	8,2	3 942 454	47,2	3 726 183	44,6
2 383 161	15,9	6 272 692	41,9	6 327 771	42,2
809 340	7,2	5 106 529	45,2	5 368 006	47,6
535 720 761	15,9	952 699 727	28,3	1 874 123 868	55,8

5 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 11

Tabell 6. Indrivningen av särskilt uppdebiterad A-skatt under år 1974.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Stockholms län Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	3 928 272 2 516 668 2 923 975 1 518 385 541 233 4 795 532 4 705 977 53 684 485 2 976 392	2 182 441 1 020 288 1 264 978 748 785 603 602 2 377 917 1 537 422 23 437 890 1 550 783	36 387 20 427 2 915 32 693 52 468 3 081 223 100 20 442	6 074 326 3 516 529 4 186 038 2 234 477 1 144 835 7 120 981 6 240 318 76 899 275 4 506 733
Uppsala län Uppsala	3 667 120	1 709 557	12 832	5 363 845
Södermanlands län Eskilstuna Katrineholm Nyköping	2 071 157 596 111 973 531	1 101 742 546 774 611 514	35 902 27 144 32 500	3 136 997 1 115 741 1 552 545
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	1 004 685 1 459 888 1 843 898	1 264 856 711 706 1 993 595	1 002 11 727 40 325	2 268 539 2 159 867 3 797 168
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	2 205 323 2 700 501 902 718	790 879 1 008 950 338 733	24 294 45 118 7 608	2 971 908 3 664 333 1 233 843
Kronobergs län Växjö	3 560 674	1 460 032	132 191	4 888 515
Kalmar län Kalmar Oskarshamn Västervik	2 799 155 1 112 844 1 459 646	1 871 558 521 485 469 890	4 676 5 799 42 684	4 666 037 1 628 530 1 886 852
Gotlands län Visby	1 312 555	415 264	852	1 726 967
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	1 354 351 1 451 275	1 001 075 1 170 178	14 771 1 187	2 340 655 2 620 266
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	1 960 119 2 530 876 1 632 312	561 332 1 671 040 1 431 076	18 409 24 976	2 521 451 4 183 507 3 038 412
Malmöhus län Eslöv Helsingborg Landskrona Lund Malmö Trelleborg Ystad	796 482 1 237 214 1 477 813 2 191 023 10 907 190 1 478 061 854 081	523 323 1 348 092 507 556 596 740 6 064 755 422 711 599 903	34 532 13 113 7 777 187 542 1 729 2 389	1 319 805 2 550 774 1 972 256 2 779 986 16 784 403 1 899 043 1 451 595

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	V /O
813 996	13,4	1 832 209	30,2	3 428 121	56,4
1 089 814	31,0	745 096	21,2	1 681 618	47,8
1 190 043	28,4	813 846	19,5	2 182 148	52,1
531 803	23,8	383 380	17,2	1 319 294	59,0
208 112	18,2	350 782	30,6	585 941	51,2
3 191 075	44,8	1 592 173	22,4	2 337 731	32,8
1 125 030	18,0	1 120 083	18,0	3 995 204	64,0
17 822 830	23,2	11 167 458	14,5	47 908 986	62,3
663 942	14,7	1 249 786	27,7	2 593 005	57,6

1 552 459	28,9	1 136 624	21,2	2 674 761	49,9
730 561	23,3	667 920	21,3	1 738 516	55,4
132 106	11,8	559 190	50,1	424 444	38,1
532 771	34,3	470 235	30,3	549 537	35,4

317 221	14,0	727 939	32,1	1 223 379	53,9
533 205	24,7	333 509	15,4	1 293 153	59,9
950 318	25,0	996 973	26,3	1 849 877	48,7
235 292	7,9	631 659	21,3	2 104 956	70,8
1 294 509	35,3	1 181 112	32,2	1 188 710	32,5
61 777	5,0	310 505	25,2	861 560	69,8
1 083 107	22,2	1 502 378	30,7	2 303 029	47,1
1 523 982	32,7	761 535	16,3	2 380 520	51,0
469 527	28,8	442 505	27,2	716 498	44,0
322 562	17,1	529 287	28,0	1 035 001	54,9
270 567	15,7	595 482	34,5	860 917	49,8
635 546	27,2	365 809	15,6	1 339 299	57,2
286 393	10,9	801 857	30,6	1 532 015	58,5
152 010	6,0	607 671	24,1	1 761 770	69,9
714 124	17,1	1 330 403	31,8	2 138 980	51,1
539 247	17,8	1 389 356	45,7	1 109 808	36,5
377 401	28,6	270 350	20,5	672 055	50,9
386 325	15,1	1 115 941	43,8	1 048 507	41,1
896 237	45,4	236 817	12,0	839 200	42,6
399 348	14,4	704 723	25,3	1 675 914	60,3
3 014 244	17,9	4 290 685	25,6	9 479 474	56,5
564 573	29,7	854 281	45,0	480 187	25,3
178 367	12,3	515 193	35,5	758 034	52,2

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands län
Halmstad	1 343 068	687 837	7 238	2 023 667
Varberg	1 890 675	1 315 882	48 471	3 158 086
Göteborgs och Bohus län
Göteborg	23 445 091	19 663 011	997 430	42 110 672
Uddevalla	2 346 961	1 288 777	105 135	3 530 603
Älvsborgs lån
Alingsås	867 323	1 067 768	66 023	1 869 068
Borås	3 565 824	2 926 886	85 510	6 407 200
Trollhättan	1 471 885	839 628	24 330	2 287 183
Vänersborg	1 092 058	679 173	11 582	1 759 649
Skaraborgs län
Falköping	1 738 449	834 234	1 180	2 571 503
Lidköping	1 515 177	504 438	2 318	2 017 297
Mariestad	1 422 804	713 681	364	2 136 121
Skövde	990 855	436 707	5 830	1 421 732
Värmlands län
Arvika	433 859	401 225	11 184	823 900
Karlstad	2 236 796	853 049	28 400	3 061 445
Kristinehamn	735 892	409 456	42 783	1 102 565
Sunne	240 502	286 033	7 039	519 496
Örebro län
Hallsberg	475 910	895 061	12 193	1 358 778
Karlskoga	198 519	453 779	2 964	649 334
Lindesberg	527 307	782 649	25 867	1 284 089
örebro	1 349 395	2163 817	40 680	3 472 532
Västmanlands län
Köping	1 398 945	551 499	6 785	1 943 659
Västerås	4 765 645	3 931 232	177 515	8 519 362
Kopparbergs län
Avesta	917 854	532 674	27 058	1 423 470
Borlänge	487 835	957 833	17 100	1 428 568
Falun	1 133 571	727 326	2 612	1 858 285
Ludvika	235 023	524 677	37 528	722 172
Mora	801 824	583 972	812	1 384 984
Gävleborgs lån
Gävle	2 087 064	2 268 194	12 364	4 342 894
Hudiksvall	251 274	751 336	—	1 002 610
Sandviken	666 617	395 504	125	1 061 996
Söderhamn	200 203	627 618	339	827 482
Västernorrlands län
Härnösand	970 772	347 541	5 919	1 312 394
Sollefteå	278 022	232 779	—	510 801
Sundsvall	806 509	1 411 447	46 610	2 171 346
Örnsköldsvik	301 314	306 357	8 105	599 566
Jämtlands län
Östersund	2 054 152	3 055 516	70 340	5 039 328
Västerbottens län
Lycksele	745 857	538 603	44	1 284 416
Skellefteå	525 252	743 760	1 156	1 267 856
Umeå	993 313	1 212 744	20 321	2 185 736

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

400 264 19,8

796 268 25,2

6 059 544 14,4

553 014 15,7

329 394 17,6

1 025 301 16,0

417 559 18,3

324 761 18,5

1 107 461 43,1

655 105 32,5

714 549 33,4

537 459 37,8

79 757 9,7

1 225 701 40,0

207 013 18,8

97 911 18,9

144 713 10,7

76 281 11,7

208 742 16,3

620 538 17,9

526 972 27,1

1 087 678 12,8

59 584 4,2

64 363 4,5

432 041 23,3

41 984 5,8

176 168 12,7

1 061 147 24,4

174 438 17,4

27 392 2,6

32 983 4,0

541 185 41,2

225 767 44,2

243 821 11,2

167 434 27,9

235 997 4,7

166 920 13,0

211 579 16,7

237 209 10,8

493 599 24,4

1 009 377 32,0

12 118 873 28,8

1 152 259 32,6

826 753 44,2

1 603 986 25,0

670 797 29,3

290 508 16,5

335 544 13,0

604 022 29,9

681 242 31,9

543 302 38,2

363 100 44,1

1 001 217 32,7

198 089 18,0

203 312 39,1

581 633 42,8

456 264 70,3

331 459 25,8

1 555 445 44,8

389 031 20,0

3 152 317 37,0

162 630 11,4

679 144 47,5

634 043 34,1

395 732 54,8

394 750 28,5

1 835 328 42,3

559 369 55,8

322 393 30,3

444 946 53,8

253 988 19,4

134 913 26,4

873 430 40,2

266 340 44,4

1 629 162 32,3

325 897 25,4

350 339 27,6

759 838 34,8

1 129 802 55,8

1 352 439 42,8

23 932 253 56,8

1 825 329 51,7

712 921 38,2

3 777 911 59,0

1 198 826 52,4

1 144 380 65,0

1 128 497 43,9

758 169 37,6

740 329 34,7

340 970 24,0

381 042 46,2

834 526 27,3

697 462 63,2

218 272 42,0

632 431 46,5

116 788 18,0

743 888 57,9

1 296 549 37,3

1 027 654 52,9

4 279 366 50,2

1 201 255 84,4

685 060 48,0

792 200 42,6

284 455 39,4

814 066 58,8

1 446 419 33,3

268 802 26,8

712 210 67,1

349 553 42,2

517 220 39,4

150 120 29,4

1 054 094 48,6

165 790 27,7

3 174 169 63,0

791 598 61,6

705 937 55,7

1 188 690 54,4

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 748 798 314 873 637 1 063 034

Gällivare 574 304 615 258 1 119 1 188 443

Haparanda 1 197 389 1 450 952 9 002 2 639 339

Kiruna 320 726 660 434 556 980 604

Luleå 778 691 878 505 8 529 1 648 667

Piteå 436 979 631 092 — 1 068 071

Hela riket 204 697 805 126 893 239 3 103 689 328 487 355

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
206 230	19,4	412 258	38,8	444 546	41,8
21 429	1,8	199 953	16,8	967 061	81,4
378 186	14,3	1 132 900	42,9	1 128 252	42,8
179 211	18,3	590 443	60,2	210 949	21,5
414 967	25,2	788 024	47,8	445 675	27,0
173 029	16,2	388 657	36,4	506 384	47,4
67 459 473	20,5	84 681 358	25,8	176 346 458	53,7

Tabell 7. Indrivningen av mervärdeskatt under år 1974.

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Stockholms län
Danderyd	6 001 651	6 450 509	1 253 353	11 198 807
Handen	6 506 733	3 613 042	1 396 592	8 723 183
Huddinge	6 451 188	4 349 887	1 208 552	9 592 523
Nacka	4 076 106	3 501 440	702 926	6 874 620
Norrtälje	1 516 135	1 377 167	395 123	2 498 179
Sollentuna	8 512 429	5 971 872	1 839 148	12 645 153
Solna	9 025 195	6 519 956	1 401 121	14 144 030
Stockholm	58 546 821	53 436 561	8 938 703	103 044 679
Södertälje	4 910 702	3 837 161	666 598	8 081 265
Uppsala län
Uppsala	5 813 306	6 674 687	1 344 711	11 143 282
Södermanlands län
Eskilstuna	2 627 521	2 528 322	287 360	4 868 483
Katrineholm	1 132 899	1 347 100	99 413	2 380 586
Nyköping	1 198 918	2 121 198	202 379	3 117 737
Östergötlands län
Linköping	I 862 107	2 048 374	234 149	3 676 332
Motala	2 811 023	2 647 434	327 608	5 130 849
Norrköping	2 379 550	3 260 072	213 974	5 425 648
Jönköpings län
Eksjö	3 107 217	3 467 618	426 233	6 148 602
Jönköping	4 853 556	3 026 553	642 915	7 237 194
Värnamo	2 234 009	1 975 903	545 951	3 663 961
Kronobergs län
Växjö	4 477 389	4 126 858	350 828	8 253 419
Kalmar län
Kalmar	2 555 557	2 855 426	320 199	5 090 784
Oskarshamn	1 162 769	989 371	98 501	2 053 639
Västervik	1 933 172	1 433 lil	157 256	3 209 027
Gotlands län
Visby	1 595 077	1 754 212	197 105	3 152 18 +
Blekinge län
Karlshamn	2 952 587	2 602 923	628 047	4 927 463
Karlskrona	2 330 575	2 819 697	732 231	4 418 041
Kristianstads län
Hässleholm	1 713 171	1 839 025	354 685	3 197 511
Kristianstad	4 249 024	4 862 219	1 031 894	8 079 349
Ängelholm	2 503 046	3 481 712	488 952	5 495 806
Malmöhus län
Eslöv	1 411 807	1 487 789	129 476	2 770 120
Helsingborg	6 437 932	5 695 854	787 310	11 346 476
Landskrona	2 497 455	2 197 122	459 138	4 235 439
Lund	4 581 681	2 793 569	497 507	6 877 743
Malmö	17 386 690	13 779 725	1 659 440	29 506 975
Trelleborg	1 091 041	1 173 583	139 517	2 125 107
Ystad	1 414 826	2 025 236	254 325	3 185 737

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

2 330 068 20,8

1 517 703 17,4

2 182 626 22,8

2 254 910 32,8

340 016 13,6

2 538 206 20,1

2 497 278 17,7

26 375 787 25,6

2 269 497 28,1

1 615 657 14,4

986 642 11,3

1 008 514 10,5

774 583 11,3

743 753 29,8

1 967 192 15,5

2 169 927 15,3

15 619 529 15,2

1 657 272 20,5

7 253 081 64,8

6 218 837 71,3

6 401 383 66,7

3 845 126 55,9

1 414 409 56,6

8 139 754 64,4

9 476 823 67,0

61 049 363 59,2

4 154 496 51,4

1 982 669 17,8

1 038 296 21,3

178 367 7,5

510 752 16,4

604 465 16,4

787 545 15,4

1 086 305 20,0

3 764 744 33,8

1 634 311 33,6

1 425 596 59,9

1 382 428 44,3

1 480 418 40,3

2 027 741 39,5

1 773 110 32,7

5 395 868 48,4

2 195 876 45,1

776 622 32,6

1 224 557 39,3

1 591 448 43,3

2 315 563 45,1

2 566 234 47,3

748 328 12,2

2 901 347 40,1

362 413 9,9

1 995 785 32,4

1 612 038 22,3

1 023 168 27,9

3 404 488 55,4

2 723 809 37,6

2 278 379 62,2

889 572

10,8

2 592 776

31,4

4 771 070

57,8

956 799
362 661
589 313

18,8

17,7

18,4

1 860 403
756 232
1 232 634

36,5

36,8

38,4

2 273 582
934 746
1 387 079

44,7

45,5

43,2

224 973

7,1

1 331 818

42,3

1 595 392

50,6

1 326 619
603 736

26,9

13,7

1 312 564
1 247 378

26,6

28,2

2 288 279
2 566 926

46,5

58,1

269 170 8,4

889 810 11,0

748 387 13,6

1 302 761 40,8

3 123 791 38,7

2436 113 44,3

1 625 580 50,8

4 065 747 50,3

2 311 305 42,1

395 178 14,3

1 547 911 13,6

859 564 20,3

719 612 10,5

5 167 510 17,5

356 169 16,8

384 580 12,1

830 617 30,0

2 867 067 25,3

803 517 19,0

1 719 173 25,0

5 629 051 19,1

594 773 28,0

1 292 084 40,5

1 544 325 55,7

6 931 497 61,1

2 572 357 60,7

4 438 956 64,5

18 710 414 63,4

1 174 163 55,2

1 509 072 47,4

Kronofogdedistrikt	Utestående 1 januari	Restfört	Avkortat	Belopp att indriva
Hallands län Halmstad Varberg	2 406 465 1 998 796	2 984 600 3 307 370	396 141 399 375	4 994 924 4 906 791
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	30 903 995 2 487 382	24 245 414 2 383 214	3 836 914 309 371	51 312 495 4 561 225
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1 504 908 4 753 271 1 349 146 2 248 803	1 445 413 4 638 765 2 266 768 2 088 513	252 863 649 695 115 822 263 639	2 697 458 8 742 341 3 500 092 4 073 677
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	2 428 530 2 848 721 1 042 633 2 097 779	2 422 770 2 005 093 1 234 913 1 899 796	495 686 369 729 185 734 271 994	4 355 614 4 484 085 2 091 812 3 725 581

Värmlands län

Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1 774 363 4 604 435 2 157 926 986 905	2 040 113 4 080 069 1 403 604 1 492 525	398 728 764 062 298 675 237 565	3 415 748 7 920 442 3 262 855 2 241 865
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg Örebro	1 308 364 479 349 1 089 110 2 321 741	1 646 716 559 480 1 305 746 3 047 464	188 929 69 089 159 327 212 551	2 766 151 969 740 2 235 529 5 156 654
Västmanlands län Köping Västerås	1 853 390 5 935 471	2 330 411 5 660 780	204 848 990 366	3 978 953 10 605 885
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	1 053 917 1 127 480 1 586 208 532 742 1 392 861	787 842 1 419 151 2 319 967 1 086 872 1 876 971	73 900 164 267 168 107 153 655 234 649	1 767 859 2 382 364 3 738 068 1 465 959 3 035 183
Gävleborgs län Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	3 162 400 940 572 1 213 113 1 472 494	3 491 843 2 764 353 1 767 911 2 557 210	275 681 353 780 425 880 475 508	6 378 562 3 351 145 2 555 144 3 554 196
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	475 996 647 224 2 436 556 787 507	1 070 959 934 448 3 132 754 824 778	83 459 108 888 451 395 181 107	1 463 496 1 472 784 5 117915 1 431 178
Jämtlands län Östersund	2 494 836	3 836 735	735 681	5 595 890
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	1 278 201 1 320 179 1 047 194	1 253 801 1 442 585 1 959 185	167 248 208 201 194 568	2 364 754 2 554 563 2811 811

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

562 414 11,3

883 962 18,0

10 819 226 21,1

600 292 13,2

179 251 6,7

1 308 328 15,0

421016 12,0

609 945 15,0

961 276 22,1

651 230 14,5

251 959 12,1

861 921 23,1

153 386 4,5

1 346 128 17,0

577 920 17,7

176 277 7,9

252 023 9,1

165 104 17,0

125 870 5,6

529 026 10,2

1 576 897 39,6

1 909 992 18,0

322 704 18,2

565 881 23,7

559 973 15,0

125 420 8,5

234 059 7,7

1 540 848 24,2

258 106 7,7

179 329 7,0

212 486 6,0

221 251 15,1

145 388 9,9

787 340 15,4

220 796 15,4

323 760 5,8

196 466 8,3

270 880 10,6

274 987 9,8

2 158 511 43,2

2 137 300 43,6

9 251 080 18,0

1 481 801 32,5

1 150 092 42,6

2 639 024 30,2

882 017 25,2

1 552 090 38,1

1 528 864 35,1

1 394 468 31,1

940 119 44,9

1 695 789 45,5

1 570 050 46,0

2 364 088 29,8

824 397 25,3

946 388 42,2

1 076 352 38,9

505 171 52,1

823 001 36,8

2 328 969 45,2

926 332 23,3

4 033 241 38,0

668 093 37,8

897 103 37,7

1 243 171 33,2

728 082 49,7

1 204 922 39,7

1 869 525 29,3

1 478 818 44,1

1 121 739 43,9

1 581 526 44,5

787 698 53,8

602 963 40,9

2 502 300 48,9

600 979 42,0

2 205 777 39,4

888 054 37,6

726 361 28,4

1 106 960 39,4

2 273 997 45,5

1 885 527 38,4

31 242 188 60,9

2 479 132 54,9

1 368 115 50,7

4 794 989 54,8

2 197 058 62,8

1 911 641 46,9

1 865 473 42,8

2 438 386 54,4

899 733 43,0

1 167 869 31,4

1 692 311 49,5

4 210 224 53,2

1 860 538 57,0

1 119 200 49,9

1 437 775 52,0

299 464 30,9

1 286 658 57,6

2 298 659 44,6

1 475 722 37,1

4 662 651 44,0

777 061 44,0

919 378 38,6

1 934 923 51,8

612 457 41,8

1 596 201 52,6

2 968 189 46,5

1 614 220 48,2

1 254 076 49,1

1 760 184 49,5

454 546 31,1

724 432 49,2

1 828 275 35,7

609 403 42,6

3 066 353 54,8

1 280 232 54,1

1 557 322 61,0

1 429 863 50,8

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 578 387 983 518 125 938 1 435 967

Gällivare 1 576 448 1 145 749 115 580 2 606 617

Haparanda 2 297 907 3 012 598 210 683 5 099 822

Kiruna 701 160 1 188 810 131 102 1 758 868

Luleå 1 620 855 1 525 389 448 213 2 698 031

Piteå 840 716 1 671 250 337 661 2 174 305

Hela riket 303 027 301 290 616 504 47 309 474 546 334 331

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	V /o
174 059	12,1	633 519	44,1	628 389	43,8
73 293	2,8	484 995	18,6	2 048 329	78,6
327 698	6,4	1 463 927	28,7	3 308 197	64,9
108 156	6,2	677 328	38,5	973 383	55,3
617 639	22,9	951 622	35,3	1 128 769	41,8
144 064	6,6	888 229	40,9	1 142 011	52,5
101 606 168	18,6	143 117 995	26,2	301 610 109	55,2

Tabell 8. Indrivningen av arbetsgivaravgifter m. m. under år 1974.

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Slockholm län Danderyd Handen Huddinge Nacka Norrtälje Sollentuna Solna Stockholm Södertälje	5 157 381 2 860 476 4 948 043 1 893 813 1 407 677 4 574 608 6 513 698 55 135 717 3 214 674
Uppsala län Uppsala	5 138 527
Södermanlands lån Eskilstuna Katrineholm Nyköping	2 175 993 1 054 333 720 609
Östergötlands län Linköping Motala Norrköping	1 657 062 1 561 778 2 274 245
Jönköpings län Eksjö Jönköping Värnamo	3 713 502 4 849 197 1 969 874
Kronobergs län Växjö	6 024 826
Kalmar lån Kalmar Oskarshamn Västervik	2 014 961 1 309 606 1 610 483
Gotlands län Visby	1 093 517
Blekinge län Karlshamn Karlskrona	2 083 867 1 919 132
Kristianstads län Hässleholm Kristianstad Ängelholm	2 248 781 3 718 608 2 923 101

Malmöhus län

Eslöv	1 052 512
Helsingborg	4 491 657
Landskrona	2 296 776
Lund	3 482 987
Malmö	18 305 264
Trelleborg	824 198
Ystad	1 151 919

7 721 734 4 179 164 4 616 964 2 661 716 1 653 713 8 003 225 6 380 456 67 494 814 4 988 735	1 240 904 637 643 904 099 644 771 494 420 1 381 151 1 579 848 17 864 899 930 515	11 638 211 6 401 997 8 660 908 3 910 758 2 566 970 11 196 682 11 314 306 104 765 632 7 272 894
9 313 673	2 898 466	11 553 734
4 130 717 1 845 492 2 395 428	822 813 442 009 209 937	5 483 897 2457 816 2 906 100
3 565 042 2 761 925 5 060 936	446 118 715 321 969 294	4 775 986 3 608 382 6 365 887
4 917 097 3 559 521 3 180 637	1 120 772 1 745 601 595 643	7 509 827 6 663 117 4 554 868
6 386 577	1 702 282	10 709 121
4 726 116 2 147 184 2 769 529	1 327 227 358 430 497 294	5 413 850 3 098 360 3 882 718
1 345 368	119 381	2 319 504
3 060 149 2 621 088	291 408 557 174	4 852 608 3 983 046
2 007 939 5 240 421 3 660 704	446 615 1 124 153 1 289 lil	3 810 105 7 834 876 5 294 694
1 725 363 5 658 742 2 359 709 3 137 102 14 363 426 1 047 757 2 315 726	312 179 1 010 483 595 460 839 065 2 990 364 135 905 229 668	2 465 696 9 139 916 4 061 025 5 781 024 29 678 326 1 736 050 3 237 977

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
1 469 871	12,6	3 112 093	26,8	7 056 246	60,6
1 016 241	15,9	1 456 688	22,7	3 929 067	61,4
1 562 941	18,0	1 575 286	18,2	5 522 680	63,8
667 411	17,1	863 462	22,1	2 379 885	60,8
555 842	21,7	831 765	32,4	1 179 363	45,9
2 354 948	21,0	3 223 250	28,8	5 618 483	50,2
2 290 694	20,2	1 906 495	16,9	7 117 116	62,9
22 146 864	*21,1	27 217 524	26,0	55 401 243	52,9
1 280 990	17,6	1 717 397	23,6	4 274 507	58,8

2 040 387	17,7	4 972 909	43,0	4 540 436	39,3
1 428 966	26,1	2 288 801	41,7	1 766 130	32,2
294 435	12,0	1 155 783	47,0	I 007 597	41,0
629 562	21,7	1 378 620	47,4	897 917	30,9

543 085	11,4	2 230 457	46,7	2 002 444	41,9
538 395	14,9	1 746 201	48,4	1 323 785	36,7
1 351 419	21,2	2 654 894	41,7	2 359 574	37,1

481 251	6,4	2 437 902	32,5	4 590 673	61,1
1 467 377	22,0	1 751 313	26,3	3 444 426	51,7
390 690	8,6	1 980 894	43,5	2 183 283	47,9
1 285 130	12,0	3 757 384	35,1	5 666 607	52,9

1 304 535	24,1	1 963 885	36,3	2 145 430	39,6
617 901	19,9	1 033 863	33,4	1 446 594	46,7
537 426	13,8	2 019 395	52,0	1 325 896	34,2
150 169	6,5	1 207 840	52,1	961 495	41,4
959 790	19,8	1 967 033	40,5	1 925 785	39,7
715 454	17,9	1 544 287	38,8	1 723 305	43,3
218 974	5,8	1 552 352	40,7	2 038 779	53,5
1 110 043	14,2	3 549 266	45,3	3 175 565	40,5
843 780	15,9	2 988 631	56,5	1 462 282	27,6

363 762	14,7	1 150 878	46,7	951 056	38,6
1 261 673	13,8	3 420 359	37,4	4 457 883	48,8
964 584	23,7	754 534	18,6	2 341 907	57,7
660 502	11,4	1 452 352	25,1	3 668 170	63,5
3 131 523	10,5	7 734 086	26,1	18 812715	63,4
375 871	21,6	676 878	39,0	683 300	39,4
211 246	6,5	1 457 373	45,0	1 569 357	48,5

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Hallands lån Halmstad Varberg	2 284 669 2 160 209	5 568 493 3 493 440	2 150 344 777 896	5 702 818 4 875 753
Göteborgs och Bohus län Göteborg Uddevalla	32 840 677 2 271 079	29 828 076 3 423 066	6 461 562 510 033	56 207 191 5 184 112
Älvsborgs län Alingsås Borås Trollhättan Vänersborg	1 051 719 5 902 866 1 166 373 1 533 668	3 485 774 9 556112 2 363 392 2 598 307	311 344 1 901 454 317 256 236 964	4 226 149 13 557 524 3 212 509 3 895 011
Skaraborgs län Falköping Lidköping Mariestad Skövde	1 913 802 1 968 065 827 422 1 491 945	2 543 247 2 652 550 1 541 170 2 670 765	558 683 570 663 566 176 1 115 865	3 898 366 4 049 952 1 802 416 3 046 845
Värmlands län Arvika Karlstad Kristinehamn Sunne	1 156 625 3 706 618 1 259 348 683 042	2 000 682 4 454 076 2 215 495 1 788 025	329 553 703 010 79 560 179 822	2 827 754 7 457 684 3 395 283 2 291 245
Örebro län Hallsberg Karlskoga Lindesberg örebro	643 406 323 047 735 336 1 189 881	1 689 838 1 097 025 1 716 332 3 472 715	223 951 129 438 168 101 390 358	2 109 293 1 290 634 2 283 567 4 272 238
Västmanlands län Köping Västerås	1 565 131 6 258 288	2 517 938 7 956 833	453 050 1 447 162	3 630 019 12 767 959
Kopparbergs län Avesta Borlänge Falun Ludvika Mora	1 305 495 862 911 1 763 534 438 163 1 164 888	1 542 917 2 196 466 2 481 300 1 375 485 3 178 021	72 921 491 095 304 612 94 226 226 602	2 775 491 2 568 282 3 940 222 1 719 422 4 116 307
Gävleborgs lån Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn	1 918 108 448 998 508 790 609 647	4 412 666 2 696 121 1 095 205 2 043 227	428 256 213 949 141 327 408 120	5 902 518 2 931 170 1 462 668 2 244 754
Västernorrlands län Härnösand Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik	445 326 651 295 2 751 243 670 792	2146 194 1 323 827 5 864 259 1 684 173	184 224 271 389 654 174 320 455	2 407 296 1 703 733 7 961 328 2 034 510
Jämtlands län östersund	1 977 927	5 866 484	462 326	7 382 085
Västerbottens län Lycksele Skellefteå Umeå	895 887 782 954 599 818	2 185 819 1 932 475 3 127 683	180 697 200 482 647 949	2 901 009 2 514 947 3 079 552

Avskrivet % Levererat % Utestående %

31 december

570 604
718 605

10,0

14,7

2 900 440
2 271 654

50,9

46,6

2 231 772
1 885 493

39,1

38,7

6 369 687
879 681

11,3

17,0

14 138 556
2 444 310

25,2

47,1

35 698 945
1 860 120

63,5

35,9

474 769
1 867 827
785 579
813 473

11,2

13.8
24,5

20.9

2 023 672
4 066 066
1 253 109
1 409 014

47,9

30.0

39.0
36,2

1 727 707
7 623 631
1 173 820
1 672 523

40.9
56,2
36,5

42.9

1 273 973
725 326
414 541
945 282

32,7

17,9

23.0

31.0

1 272 383
1 520 404
1 000 630
1 349 972

32,6

37.5

55.5
44,3

1 352 009
1 804 221
387 244
751 591

34,7

44.6
21,5

24.7

167 212
1 997 012
318 877
177 239

5,9

26,8

9,4

7,7

1 454 717

2 045 886
1 350 034

904 605

51,5

27.4
39,8

39.5

1 205 825
3 414 786
1 726 371
1 209 400

42,6

45.8

50.8

52.8

262 754
268 773
198 241
594 672

12,5

20,8

8,7

13,9

971 098
683 721

1 157 558

2 338 544

46.0

53.0

50.7

54.7

875 440
338 139
927 768
1 339 022

41.5
26,2

40.6
31,4

798 823
2 030 044

22,0

15,9

1 125 321
3 921 876

31,0

30,7

1 705 874
6 816 037

47,0

53,4

165 436
168 091
734 558
216 757
379 438

6,0

6,6

18,6

12,6

9,2

623 919
1 069 143
1 540 215
767 554
1 693 193

22.5

41.6

39.1

44.6

41.1

1 986 136
1 331 047

1 665 448
735 lil

2 043 676

71,5

51.8
42,3

42.8
49,7

1 517 309
456 983
132 834
314 637

25,7

15,6

9,1

14,0

2 267 939
2 007 864
872 884
1 216 212

38.4

68.5
59,7
54,2

2 117 269
466 322
456 950
713 903

35.9

15.9
31,2
31,8

367 800
195 958
760 198

195 287

15,3

11,5

9.5

9.6

1 458 215
784 398
3 055 452
1 007 304

60,6

46,0

38.4

49.5

581 280
723 377
4 145 677
831 918

24.1
42,5

52.1
40,9

392 656

5,3

3 136 477

42,5

3 852 952

52,2

201 182
399 lil

389 613

6,9

15,9

12,7

1 375 137
1 134 654
1 191 831

47,4

45,1

38,7

1 324 689
981 182
1 498 107

45,7

39,0

48,6

6 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 11

Kronofogdedistrikt Utestående Restfört Avkortat Belopp att

1 januari indriva

Norrbottens län

Boden 718 118 1 040 998 151 006 1 608 110

Gällivare 909 885 1 424 964 269 596 2 065 253

Haparanda 1 833 653 2 954 664 191 436 4 596 881

Kiruna 518 253 979 166 189 362 1 308 057

Luleå 1 353 699 1 518 lil 231 523 2 640 287

Piteå 722 841 1 889 258 192 045 2 420 054

Hela riket 264158 843 366 596 723 75 580 440 555 175 126

Avskrivet	%	Levererat	%	Utestående 31 december	%
339 687	21,1	622 300	38,7	646 122	40,2
59 286	2,9	640 534	31,0	1 365 433	66,1
648 229	14,1	1 410 453	30,7	2 538 198	55,2
96 545	7,4	601 960	46,0	609 552	46,6
516 113	19,5	1 097 469	41,6	1 026 705	38,9
113 607	4,7	1 077 925	44,5	1 228 522	50,8
88 638 041	16,0	184 988 732	33,3	281 548 295	50,7

VIKTIGARE FÖRVALTNINGSORGANISATORISKA
FÖRÄNDRINGAR M. M. UNDER ÅR 1975

Regeringskansliet

Genom ändringar i departementsförordningen har dels den 1 januari
ärenden rörande dispaschörsverksamhet överflyttats från kommunikationsdepartementet
till justitiedepartementet, dels den 1 juli biståndsutbildningsnämnden
överförts från försvarsdepartementet till utrikesdepartementet.

En beredning för u-landsforskning har tillsatts genom beslut av regeringen
den 18 juni. Beredningen skall vara rådgivare till regeringen och
SIDA i u-landsforskningsfrågor. Den förutsätts också kunna ta initiativ
till u-landsforskning. I beredningen — elva ledamöter — ingår representanter
för bl. a. utrikes- och utbildningsdepartementen, SIDA
samt forskningen.

Regeringen har den 9 oktober inrättat ett invandrarråd, som skall
vara ett permanent organ för samråd om invandrarnas sociala och kulturella
situation. Invandrarrådet har knutits till arbetsmarknadsdepartementet
med ett konsultativt statsråd som ordförande. Rådet har sammanlagt
21 ledamöter, varav tolv företräder olika invandrargrupper.
Utöver invandrarrepresentanter ingår företrädare för berörda statliga
och kommunala instanser samt för arbetsmarknadens parter.

Justitiedepartementet

Domstolsverket har inrättats den 1 juli i Jönköping som en ny central
förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
bostadsdomstolen (se nedan), arrendenämnderna,
hyresnämnderna, rättshjälpsnämnderna och de allmänna advokatbyråerna.
Med beaktande av principen om domstolarnas självständighet då
de fullgör sina dömande och rättstillämpande uppgifter åligger det verket
att inom förvaltningsområdet leda och samordna verksamheten,
meddela föreskrifter, råd och anvisningar samt se till att verksamheten
bedrivs effektivt. Domstolsverket svarar för anslagsframställning, medelsfördelning,
anslagsbevakning och ekonomisk statistik för samtliga
myndigheter inom förvaltningsområdet och dessutom för vissa anslag
för särskilda ändamål, som tas upp under justitiehuvudtiteln. Vidare
har till verket överförts de uppgifter som tidigare åvilade det nu upphörda
provisoriska organet domstolsväsendets organisationsnämnd,
DON (se verksamhetsberättelsen 1971 s. 88 och 1973 s. 79), nämligen
att svara för utveckling och drift av inom förvaltningsområdet förekommande
ADB-system, att verka för rationella kontorsrutiner och att
handlägga lokal- och byggnadsfrågor. Verket är — som tidigare DON
— central myndighet för rättshjälpen. Ledningen av domstolsverket utövas
av en styrelse med verkschefen, en generaldirektör, som ordfö -

rande samt fem andra ledamöter som regeringen utser särskilt. Inom
verket finns fyra enheter — en organisationsenhet, en ekonomienhet,
en personalenhet och en juridisk enhet — samt ett revisionskontor.
Varje enhet och revisionskontoret förestås av en chef. Till verket är
knuten besvärsnämnden för rättshjälpen, överförd från DON.

De tidigare förslagsorganen vid regeringens tillsättning av ordinarie
domartjänster (det s. k. presidentkollegiet, hovrättskollegiet och kammarrättskollegiet)
ersattes den 1 juli med ett enda organ, tjänsteförslagsnämnden
för domstolsväsendet. I nämnden — ordförande, vice
ordförande och sex andra ledamöter, utsedda av regeringen — ingår
chefen för domstolsverket, ett justitieråd, ett regeringsråd, en hovrättspresident,
en kammarrättspresident och ytterligare tre domare. De senare
utses på förslag av Jurist- och samhällsvetareförbundet och Sveriges
domareförbund. Tjänsteförslagsnämnden är ett i förhållande till
domstolsverket helt fristående organ. Nämndens kansligöromål fullgörs
dock av domstolsverket. Nämnden sammanträder i Jönköping.

Genom lag som trätt i kraft den 1 juli har skapats en för hela riket
gemensam specialdomstol, bostadsdomstolen, för överprövning av hyresnämnds
avgöranden. Bostadsdomstolen är enda överinstans för de
ärenden som enligt tidigare ordning fullföljdes från hyresnämnd till
allmän domstol eller till statens hyresråd, t. ex. bruksvärdemål, mål om
besittningsskydd, bostadssaneringsärenden, tvångsförvaltningsärenden,
bostadsrättstvister samt ärenden enligt hyresregleringslagen och bristortlagen.
Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift är att fungera som
prejudikatinstans och att genom rättsskapande verksamhet leda rättsutvecklingen
på området. I domstolen ingår minst tre lagfarna ledamöter,
en ledamot med teknisk utbildning och erfarenhet av värderings- eller
byggnadsteknik (teknisk ledamot) samt högst tolv ledamöter med särskild
sakkunskap om förhållandena på bostadsmarknaden (intresseledamöter).
De senare utses efter förslag av bl. a. partsorganisationema på
hyresmarknaden. Bostadsdomstolen är domför antingen med sju ledamöter
eller med fyra ledamöter. Uppsättningen på lekmannasidan varierar
beroende på målets beskaffenhet. Lagfaren ledamot benämns
bostadsdomare. Regeringen förordnar en av bostadsdomarna till ordförande
i domstolen. Denne är även chef för domstolen i administrativt
hänseende.

I och med inrättandet av bostadsdomstolen upphörde statens hyresråd
(se under bostadsdepartementet).

Socialdepartementet

I samband med att riksförsäkringsverket bemyndigats meddela bindande
tillämpningsföreskrifter till en ny lag om delpensionsförsäkring
har hos verket den 1 juli inrättats en central pensionsdelegation. Verket
skall före utfärdandet av föreskrifter rådgöra med delegationen. Rege -

ringen har till ordförande i den centrala pensionsdelegationen förordnat
generaldirektören i riksförsäkringsverket och utsett ytterligare åtta
ledamöter, som representerar parterna på arbetsmarknaden och statens
personalpensionsverk.

Sedan den 1 september finns hos socialstyrelsen en rådgivande nämnd
för kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar. Nämnden skall bistå
styrelsen i dess nya uppgift att kontrollera efterlevnaden av lagregler
på området och får därvid företa inspektionsresor inom riket till tillverkare
och importörer av engångsartiklar för hälso- och sjukvården.
I nämnden — åtta av regeringen utsedda ledamöter jämte personliga
suppleanter — ingår företrädare för socialstyrelsen, statens bakteriologiska
laboratorium, Spri, sjukvårdshuvudmännen, apoteken och producenterna.

Kommunikationsdepartementet

En ny organisation för televerket har börjat tillämpas den 1 april i
syfte att effektivisera verkets totala verksamhet och uppnå väsentliga
kostnadsbesparingar. Förutsättningar har skapats för en långtgående
delegering av befogenheter och ansvar i organisationen med bibehållande
av verksledningens möjligheter att styra verksamheten i stort. De lokala
teleområdena finns kvar med i huvudsak oförändrad verksamhet.
Till dessa enheter har skett en delegering och decentralisering av arbetsuppgifter
och beslutsbefogenheter. Teleområdena utgör resultatenheter
som organisatoriskt är inplacerade direkt under verkschefen. Regionalt
har inrättats fyra regionkontor. I huvudsak är regionkontorens
uppgifter dels att utöva en ledningsfunktion i frågor där verkschefen
finner det lämpligt att delegera ansvar och befogenheter till regional
nivå, dels att fungera som konsultorgan i frågor där resurser saknas
på lokal nivå eller inom centralförvaltningen. Vidare har inrättats fyra
landsomfattande resultatenheter, aven dessa direkt underställda verkschefen,
nämligen en byggnadsdivision, en materieldivision, en radiodivision
och en industridivision (Teli). Verkschefen har till sitt förfogande
ett antal centrala staber som hjälp vid styrningen av verksamheten. Staber
med ansvar för långsiktig resultatutveckling är marknadsavdelningen
för telefon, marknadsavdelningen för datakommunikation (inklusive
telegraf och telex) och avdelningen för telenätsplanering. Övriga
staber med uppgifter av såväl lednings- som service- och konsultkaraktär
är ekonomiavdelningen, administrativa avdelningen, tekniska
avdelningen, rationaliseringsavdelningen och staben för framtidsplanering.
I verkschefens staber ingår även ett kansli och en enhet för revision.
— Varje stabsenhet, regionkontor, teleområde och landsomfattande
resultatenhet förestås av en chef.

Med utgången av juni månad upphörde bilregisternämnden (se 1971
års verksamhetsberättelse, s. 90). Nämndens funktion som central myn -

dighet för bil- och körkortsregistrering övertogs den 1 juli av statens
trafiksäkerhetsverk, varvid dess kansli inordnades i verket som en särskild
enhet direkt underställd verkschefen. Den nya registeravdelningen
för bil- och körkortsregistren är liksom tidigare bilregisternämnden belägen
i Örebro. Till avdelningen har även organisatoriskt hänförts trafiksäkerhetsverkets
kontrollverksamhet för körkortstillverkning. För en
effektiv samordning och avvägning av verksamheten har inrättats ett
rådgivande organ, registerrådet, med representanter för berörda statliga
myndigheter och andra intressenter i registren. Generaldirektören i trafiksäkerhetsverket
är ordförande i rådet.

Finansdepartementet

Statens personalnämnds (se verksamhetsberättelsen 1971, s. 92 och
1973, s. 82) centrala organisation har förstärkts den 1 juli. Nämnden
har indelats i två huvudavdelningar, nämligen en avdelning för utvecklings-
och planeringsverksamhet och en avdelning för drift och genomförandeverksamhet,
under ledning av vardera en avdelningschef. I den
förra avdelningen har inordnats enheterna för personaladministrativ
planering och för personalhälsovård och personalsocial verksamhet
samt kansliet för central planering och samordning. I den andra avdelningen
har inordnats enheterna för omplaceringsverksamhet och för
samordning av den regionala verksamheten. Därutöver finns fortfarande
en fristående enhet för intern administration. Chef för personalnämnden
är en generaldirektör, tidigare överdirektör.

Nämnden för psykologiska undersökningar (se 1972 års verksamhetsberättelse,
s. 79) upphörde med sin verksamhet vid utgången av juni.
Dess uppgifter fördes över till statens personalnämnd.

En ny organisation av statskontoret har genomförts den 1 juli. Statskontoret
är därefter under styrelse och verksledning indelat i fem avdelningar,
nämligen tre utredningsavdelningar, en teknisk avdelning och
en planerings- och utbildningsavdelning, samt en administrativ byrå.
Arbetet fördelas mellan utredningsavdelningarna efter en indelning i
samhällssektorer som utgår från departementsindelningen. Vidare har
ett verksledningssekretariat knutits till administrativa byrån.

Statskontoret upphörde den 1 juli att vara chefsmyndighet för datamaskincentralen
för administrativ databehandling, DAFA (se verksamhetsberättelsen
1970, s. 78 och 1973, s. 81). DAFA blev därmed en
självständig, direkt under regeringen lydande myndighet.

Den 20 mars har statens tjänstepensionsnämnd inrättats med uppgift
att — i den omfattning regeringen eller, såvitt avser tjänsteman hos
riksdagen eller dess verk, riksdagens förvaltningsstyrelse bestämmer
—- utöva de befogenheter som tillkommer arbetsgivaren enligt statligt
pensionsavtal. Mot nämndens beslut i denna egenskap får talan inte föras.
Nämnden består av ordförande och sex andra ledamöter jämte per -

sonliga ersättare. Samtliga förordnas av regeringen. Tre ledamöter,
dock ej ordföranden, och ersättare för dem förordnas efter förslag av
SACO/SR, SF och TCO-S. Hos nämnden finns ett kansli. Statens avtalsverk
tillhandahåller erforderlig kanslipersonal.

Tvist rörande avtalet om arbetarskydd vid statliga myndigheter —
som slutits mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer
— skall inte föras inför domstol utan avgöras genom skiljedom
av särskild skiljenämnd. Regeringen har fr. o. m. den 1 mars utsett
ordförande och två ledamöter jämte ersättare för dem i skiljenämnden
för arbetarskyddsfrägor.

Utbildningsdepartemen tet

En omorganisation av riksantikvarieämbetet och statens historiska
museum samt medelhavsmuseet har trätt i kraft den 1 juli. Vitterhetsakademien
har i samband därmed skilts från huvudmannaskapet för
ämbetet och historiska museet. Den nya myndigheten, riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer, består av en ämbetsdel och en
institutionsdel. Ämbetsdelen, riksantikvarieämbetet, är under ledning
av en riksantikvarie som chef organiserad i fyra byråer, nämligen en
kulturminnesbyrå, en dokumentationsbyrå, en byrå för vård av kulturminnen
m. m. och en administrativ byrå. Institutionsdelen, statens historiska
museer, består av fem inbördes fristående institutioner: historiska
museet, kungl, myntkabinettet, medelhavsmuseet, tekniska institutionen
och Vitterhetsakademiens bibliotek. Myndigheten leds av en
gemensam styrelse. I denna ingår riksantikvarien såsom självskriven
ledamot samt en ordförande och åtta andra ledamöter, utsedda av regeringen.
Inom myndigheten finns ett sekretariat för verksamhetsplanering,
en teknisk nämnd och en forskningsnämnd.

Den 1 juli har vuxenutbildningsnämnder inrättats i varje län för att
handlägga nya former av studiestöd för vuxna. Nämnderna är i administrativt
hänseende liksom studiemedelsnämnderna knutna till centrala
studiestödsnämnden. Vuxenutbildningsnämnd skall fördela medel
för uppsökande verksamhet på arbetsplatser för att nå korttidsutbildade
grupper samt besluta i ärenden om särskilt vuxenstudiestöd för utbildning
på grundskolans och gymnasieskolans nivåer och om timstudie-
och dagstudiestöd. I nämnd ingår nio ledamöter, varav fyra politiskt
valda förtroendemän som bör vara förtrogna med utbildningsväsendet
inom länet och fem företrädare för fackliga organisationer. Av
de senare skall tre företräda fackliga organisationer med LO som huvudorganisation
och två företräda organisationer med TCO som huvudorganisation.
Landstingen utser de politiskt valda förtroendemännen
och regeringen de fackligt valda representanterna.

Förslag till regeringen om tillsättning av ordinarie professors- och
universitetslektorstjänster vid universiteten, karolinska institutet och

de tekniska högskolorna avges sedan den 1 juli av nyinrättade tjänsteförslagsnämnder.
Tjänsteförslagsnämnd skall finnas inom varje fakultet/sektion.
I nämnden ingår sex fasta ledamöter: två som utses av fakulteten/sektionen
och två som utses av dess utbildningsnämnd samt
en företrädare för de anställda och en företrädare för de studerande.
Vidare ingår för varje ärende om professorstillsättning tre särskilda
ledamöter, motsvarande de sakkunniga enligt tidigare ordning. — Tjänsteförslagsnämnd
har den 1 juli inrättats även vid lärarhögskolorna
samt vid gymnastik- och idrottshögskolorna.

Högskolan i Linköping (se 1970 års verksamhetsberättelse, s. 79)
benämns fr. o. m. den 1 juli universitetet i Linköping.

Stifts- och landsbiblioteken i Linköping, Skara, Västerås och Växjö
upphörde den 1 januari att vara statliga institutioner. Huvudmannaskapet
för biblioteken fördes över till vederbörande kommuner.

Jordbruksdepartementet

Lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, skogshögskolan och statens
veterinärmedicinska anstalt står sedan den 1 januari under ledning
av en gemensam styrelse, som också är styrelse för veterinärinrättningen
i Skara och statens skogsmästarskola. Linder styrelsen, kallad
styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt,
finns ett gemensamt rektorsämbete, en kollegieberedning och en
utbildningsberedning. Vidare finns en gemensam central förvaltning
och en gemensam biblioteksorganisation. JHS, som är kortform för den
nya organisationen, är belägen i Uppsala. Styrelsen leder och samordnar
verksamheten vid myndigheterna och svarar i tillämpliga delar för
de uppgifter som tidigare åvilade respektive myndighets ledning. Ledamöter
av styrelsen är ordföranden i gemensamma rektorsämbetet och
de övriga ledamöter, för närvarande tio, som regeringen utser för viss
tid. Gemensamma rektorsämbetet har under styrelsen det samlade ansvaret
för verksamheten. I ämbetet ingår rektorerna för högskolorna
och föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten. Den gemensamma
centrala förvaltningen leds av en förvaltningschef och den gemensamma
biblioteksorganisationen av en överbibliotekarie.

Tjänsteförslagsnämnder (se under utbildningsdepartementet) finns
sedan den 1 september vid jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska
anstalt.

Verksamheten vid lantbruksstyrelsens (se 1974 års verksamhetsberättelse,
s. 87) jordbruksekonomiska byrå fördes den 1 juli över till statistiska
centralbyrån. Byrån avvecklades därmed.

Handelsdepartementet

Den 1 januari inrättades en ny självständig myndighet, importkontoret
för u-landsprodukter (IMPOD). I syfte att öka u-ländernas export -

intäkter och bidra till deras utveckling skall kontoret aktivt främja
importen till Sverige från dessa länder. Därvid skall kontoret lämna information
och handledning om de kommersiella avsättningsmöjligheterna
och marknadsförhållandena i Sverige samt förmedla kontakter med
svenska företag. Chef för IMPOD är en direktör. Till IMPOD är knuten
en rådgivande nämnd med uppgift att bistå kontoret i viktigare frågor
om verksamhetens inriktning, omfattning och metodik. Nämnden
utses av regeringen och består av ordförande, vice ordförande och ytterligare
sju ledamöter. De representerar berörda statliga myndigheter,
importhandeln och de löneanställdas organisationer. Principiell utrikes-,
handels- eller biståndspolitisk fråga skall underställas regeringens prövning.
Verksamheten finansieras med biståndsmedel.

Enligt avtal mellan staten och Sveriges industriförbund tillkom den
1 juli handelsprocedurrådet — ett centralt organ som skall utarbeta och
befordra utarbetandet av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer,
bl. a. hanteringen av handelsdokument i nationell och internationell
handel. Rådet övertog därmed den verksamhet som tidigare
bedrivits av handelsprocedurkommittén (bestående av representanter
för ett tiotal statliga myndigheter och ett tjugotal näringslivsorganisationer).
Enligt avtalet skall handelsprocedurrådet ledas av en styrelse
med åtta ledamöter och fyra suppleanter, av vilka regeringen och Industriförbundet
utser vardera hälften. Till rådet hör en rådgivande delegation
för handelsprocedurfrågor. Rådets verksamhet finansieras av
staten och Industriförbundet till lika delar.

Arbetsmarknadsdepartementet
Statens invandrarverk (se 1969 års verksamhetsberättelse, s. 78) har
den 1 juli fått betydligt ökade resurser för samhällsinformation till invandrarna
och information till allmänheten i invandrarpolitiska frågor.
Verket har samtidigt organiserats på fem byråer — mot tidigare fyra —
nämligen tillståndsbyrån, medborgarskapsbyrån, samordningsbyrån, informationsbyrån
och administrativa byrån.

Bostadsdepartementet
Till bostadsstyrelsen har den 17 april knutits en boendemiljödelegation,
som i styrelsens ställe skall handlägga ärenden om statliga bidrag
till förbättring av boendemiljöer. Frågor av större vikt får delegationen
hänskjuta till styrelsen. Delegationens ordförande och sju andra ledamöter
förordnas av regeringen.

Med utgången av juni månad upphörde statens hyresråd (se under
justitiedepartementet).

Industridepartementet

Nämnden för energiproduktionsforskning tillkom den 1 juli med uppgift
att inom området energiproduktion följa utvecklingen samt ta initiativ
till, planlägga, samordna och låta genomföra teknisk forskning
och industriellt inriktat utvecklingsarbete. Bl. a. skall nämnden fördela
statligt stöd till denna forskning och utveckling. Nämnden består av
ordförande, vice ordförande och sju andra ledamöter förordnade av
regeringen för tre år samt en verkställande ledamot tillsatt av regeringen.
Ordförande är generaldirektören i statens industriverk. Mot
nämndens beslut i ärende om stöd till forskning och utveckling får talan
ej förås. Beslut som innebär att högre belopp än 1 500 000 kronor
ställs till förfogande för visst projekt skall dock underställas regeringen
för godkännande. — Administrativt är nämnden knuten till industriverket.

Kommundepartementet

Fastighetstaxeringsrätter inrättades den 1 juli i varje län. De är, liksom
länsskatterätterna och länsrätterna (se 1971 års verksamhetsberättelse,
s. 96), i administrativt hänseende knutna till länsstyrelserna. I
den dömande verksamheten är fastighetstaxeringsrätterna självständiga
domstolar. Deras uppgift är att pröva besvär över beslut om fastighetstaxering.
I fastighetstaxeringsrätt ingår en jurist som ordförande samt
värderingstekniska ledamöter och nämndemän. Värderingsteknisk ledamot
förordnas av länsstyrelsen och nämndeman väljs av landstinget.
Ordförande skall tillika vara tjänsteman i länsstyrelsen.

Omlokalisering av viss statlig verksamhet

I enlighet med beslutad omlokalisering av vissa centrala statliga myndigheter
och institutioner från stockholmsområdet till orter ute i landet
har genomförts utflyttning av

— statens kriminaltekniska laboratorium (juni), statens väg- och trafikinstitut
(juni) och statens geotekniska institut (juni) till Linköping,

— Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (juni) och sjöfartsverket
(november) till Norrköping,

— lantbruksstyrelsen (juli) och skogsstyrelsen (juni) till Jönköping,

— statens provningsanstalts brandtekniska laboratorium (december) till
Borås,

— statens lantmäteriverk (september) till Gävle,

— statens livsmedelsverk (augusti) till Uppsala.

Under året har vidare en successiv utflyttning påbörjats eller fortsatt
av statens personalpensionsverk till Sundsvall, domänverket till Falun
samt skogshögskolan (del av), veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska
anstalt och farmaceutiska fakulteten till Uppsala.

Vissa uppgifter om den statliga personalorganisationen

Antalet statstjänstemän utom R-tjänstemän uppgick den 1 mars 1975
till 341 123, varav 209 112 inom den allmänna civilförvaltningen och
försvarsväsendet samt 132 011 inom affärsverken.

Den allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets tjänstemannapersonal
fördelade sig på statsdepartement m. m. på följande sätt.

Justitiedepartementet 35 872

Utrikesdepartementet 2152

Försvarsdepartementet 49113

Socialdepartementet 12 740

Kommunikationsdepartementet 9 232

Finansdepartementet 10 860

Utbildningsdepartementet 41088

Jordbruksdepartementet 6 912

Handelsdepartementet 1589

Arbetsmarknadsdepartementet 12 369

Bostadsdepartementet 3 736

Industridepartementet 1651

Kommundepartementet 20 367

Riksdagen och dess verk 1 431

Motsvarande redovisning för affärsverkens tjänstemän har följande

utseende.
Postverket	55 542
Televerket	23 019
Statens järnvägar	40 926
Luftfartsverket	1 812
Förenade fabriksverken	2 996
Statens vattenfallsverk	6 306
Domänverket	1410

De kvinnliga tjänstemännens antal var 135 332 eller 40 procent.

Statstjänstemännen fördelade sig procentuellt efter löneplan m. m.
som följer.

Löneplan F 63,7

Löneplan T 21,4

Löneplan D, S 0,5

Icke löneplansplacerade arvodister m. m. 11,2

Lokalvårdare 3,2

Under tiden oktober 1973—februari 1975 nyanställdes 48 118 och avgick
43 498 statstjänstemän utom lokalvårdare.

Antalet R-tjänstemän och andra statligt anställda arbetare uppgick
år 1974 till 48 984. Den 1 mars 1975 fanns det 136 932 tjänstemän inom
statsunderstödd verksamhet.

Under år 1974 utbetalade staten i löner till personal i egen verksamhet
15 504 milj. kronor, varav 13 657 milj. kronor avsåg tjänstemän och
1 847 milj. kronor R-tjänstemän samt övriga arbetare.

REVISORERNAS ORGANISATION OCH
VERKSAMHETSFORMER

De förvaltningssakkunniga som har tillkallats för att företa den i föregående
års verksamhetsberättelse omnämnda utredningen av revisorernas
verksamhet har påbörjat sitt arbete under år 1975 och väntas
komma att lägga fram sitt förslag under våren 1976.

Som ett resultat av sedvanliga avtalsförhandlingar har vissa ändringar
vidtagits i revisorernas personalorganisation, innebärande att två tjänster
som byrådirektör i högst F 17 har omvandlats till tjänster som avdelningsdirektör
i F 19 eller F 21/22, att tjänsten som förste expeditionsförman
i F 3 har flyttats upp en lönegrad till F 4 och att två tjänster
som kontorsassistent i F 2 har flyttats upp en lönegrad till F 3. Revisorerna
har därjämte inrättat ytterligare en tjänst som kontorsassistent i
F 3 och meddelat ett göromålsförordnande på tjänsten som avdelningsdirektör
i F 21/22.

Vidareutbildningen av kansliets personal har under året haft följande
omfattning:

— två handläggande tjänstemän har genomgått en av statens personalutbildningsnämnd
anordnad chefskurs i administration,

— en handläggande tjänsteman har deltagit dels i Svenska operationsanalysföreningens
konferens i Stockholm, dels i en av Svenska Institutet
för Opinionsundersökningar anordnad konferens om intervjuundersökningar
med bl. a. Dr. George H. Gallup som medverkande,

— byråsekreteraren har genomgått en av statens personalutbildningsnämnd
anordnad kurs i lönebestämmelser,

— en kontorsassistent har genomgått en av statskontoret anordnad
kurs i blankett- och dokumentteknik,

— en kontorsassistent har genomgått en av statens personalutbildningsnämnd
anordnad förvaltningskurs för kontorspersonal,

— en kontorsassistent har genomgått en av riksdagens förvaltningskontor
anordnad introduktionskurs för riksdagstjänstemän.

SÄRSKILDA FÖREDRAGNINGAR OCH BESÖK

Även under år 1975 har revisorerna kallat verkschefer och andra
chefstjänstemän till särskilda föredragningar i plenum. Liksom tidigare
har syftet därmed varit att hålla revisorerna underrättade om aktuella
problem och utvecklingstendenser inom den statliga och statsunderstödda
verksamheten. Den lämnade informationen har dock i så måtto
ändrat karaktär som föredragningarna avsett inte en enstaka myndig -

hets förvaltningsområde utan ett mera vittomfattande ämne, med
tyngdpunkten lagd på dettas principiella och generella aspekter.
Behandlade frågor och föredragande har varit följande.

Den statliga personaladministrationens centrala organisation
generaldirektören Rosenblad, statens personalnämnd,
generaldirektören Uggla, statens avtalsverk,
utbildningschefen Ryman, statens personalutbildningsnämnd,
generaldirektören Moberg, statskontoret.

Sveriges energiförsörjning

förste avdelningsdirektören Gornitzka, energipolitiska delegationen,
generaldirektören Norrby, statens vattenfallsverk,
direktören Aler, AB Atomenergi,
avdelningschefen Esping, statens naturvårdsverk.

Den statliga lokalhållningen

generaldirektören Tilert, byggnadsstyrelsen,

generaldirektören Swanstein och planeringsdirektören Svärd, fortifikationsförvaltningen.

Den statliga trafikpolitiken

generaldirektören Olhede, statens vägverk,
generaldirektören Peterson, statens järnvägar,
generaldirektören Winberg, luftfartsverket,
generaldirektören Johansson, sjöfartsverket.

Kriminalvård och kriminalpolitik
generaldirektören Martinsson, kriminalvårdsstyrelsen,
riksåklagaren Romander,
rikspolischefen Persson.

Den statliga näringspolitiken
generaldirektören Lindqvist, kommerskollegium,
generaldirektören Pettersson, statens industriverk.

Därjämte har riksbankschefen Wickman lämnat revisorerna en redogörelse
för det penningpolitiska läget. Vid en föredragning med företrädare
för civilförsvarsstyrelsen, försvarets materielverk och försvarets
forskningsanstalt har revisorerna slutligen fått ta del av vissa upplysningar
om den för civilförsvarets räkning bedrivna upphandlingsverksamheten,
särskilt i vad avser den s. k. folkskyddsmasken.

Revisorerna eller tjänstemän hos revisorerna har även under år 1975
besökt ett stort antal statliga myndigheter, institutioner och företag

m. fl. Besöken har varit föranledda antingen av revisorernas önskan att
genom resor till skilda delar av landet hålla sig underrättade om den
offentliga verksamheten på regional och lokal nivå eller av granskningen
av ett visst ärende. Vid resornas planläggning och genomförande
har i stort sett samma principer som tidigare år följts. De sålunda företagna
besöken har varit följande.

Gotlands län

Under fyra dagar i juni månad har revisorerna besökt Gotlands län.

Besöket inleddes med ett sammanträde på länsstyrelsen i Visby, vid
vilket landshövding Gustafsson orienterade om aktuella förhållanden
och problem inom länet. Vid specialföredragningar berördes därefter
frågor om länsplaneringen, den administrativa indelningen, Gotlands
förbindelser med fastlandet, jordbruksrationaliseringen, turistväsendet
och naturvården. I sammanträdet deltog länsstyrelsens lekmannaledamöter.

En dag ägnades åt arbetsmarknadsfrågor. Dagen inleddes med sammanträde
på länsarbetsnämnden, i vilket även en representant för företagareföreningen
deltog. Revisorerna orienterades ingående om de
särskilda problem som för Gotlands del fanns från arbetsmarknadssynpunkt.
I anslutning härtill besöktes företag på mellersta och södra Gotland.
Även pågående borrningar efter olja studerades.

Vidare besöktes Gotlands militärkommando och Gotlands kustartillerikår.
Härvid lämnades en redogörelse för militärkommandots uppgifter
och organisation. Vidare avhandlades frågor om försvarsberedskapen,
vämpliktsfrågor och markfrågor. I samband med en resa på
norra Gotland förevisades bl. a. skarpskjutning mot sjömål och besöktes
marinvarvet i Fårösund.

Gotlandsresan avslutades med ett besök vid några kulturinstitutioner.
På Gotlands fornsal lämnade landsantikvarien i länet en redogörelse
föl kulturminnesvården på Gotland. I anslutning härtill framförde
riksantikvarien sina synpunkter på den gotländska kulturminnesvården
i rikssammanhang. Efter visning av fornsalen, riksantikvarieämbetets
Gotlandsundersöknngar och Visby utställning i anslutning till byggnadsvårdsåret
besågs Martebo kyrka, som restaurerats med AMS-medel,
och Tingstäde kyrka, vilken är i stort behov av restaurering.

Norrbottens län

Under nio dagar i augusti månad har revisorerna besökt Norrbottens
län samt Narvik i Norge.

Besöket inleddes med ett sammanträde på länsstyrelsen i Luleå. Vissa
för Norrbottens län aktuella problem belystes därvid i en översiktlig
framställning av landshövding Lassinantti. I anslutning till denna översikt
fick revisorerna genom olika specialföredragningar utförliga redo -

görelser för länets planeringsläge i stort, för den regionalekonomiska
planeringen och för vissa fysiska planeringsaktiviteter, såsom fysisk
riksplan, kustplanering, fjällplanering och naturvårdsplanering. Även
skogsbrukets förhållanden, sedda såväl från domänverkets som från
skogsvårdsstyrelsens synpunkt, berördes vid sammanträdet.

Följande dag ägnade revisorerna sitt intresse åt frågan om den statliga
företagsamheten i Luleå och åt vissa angränsande spörsmål. Revisorerna
fick sålunda tillfälle att studera Luossavaara-Kiirunavaara AB:s
hamnanläggningar, varvid närmare uppgifter om malmutlastningen
lämnades. I samband med ett besök vid Norrbottens Järnverk AB informerades
revisorerna om bolagets investeringar och utbyggnadsplaner,
varjämte anläggningarna visades. Revisorerna tog även del av
verksamheten vid högskolan i Luleå och av Norrlandsfondens arbete.
Vid sammanträdet på fondens kansli lämnades dessutom en redogörelse
för den prospekteringsverksamhet som bedrivs av Sveriges geologiska
undersökning, varvid förhållandena i Norrbottens län särskilt uppmärksammades.

Revisorerna besökte vidare militärområdesstaben i Boden, vars uppgifter
och verksamhet presenterades av militärbefälhavaren och dennes
medarbetare. Besöket i Boden omfattade även arméns helikopterskola,
Bodens artilleriregemente och Bodens fästning, varvid revisorerna informerades
om verksamheten vid respektive enheter och fick tillfälle
att bese anläggningar och utbildningsanordningar. Revisorerna företog
därjämte en färd med helikopter till Arvidsjaur, där redogörelser för
den beslutade förbandsetableringen och i samband därmed aktuella utbyggnadsplaner
lämnades av representanter för kommunen och för fortifikationsförvaltningen.

Revisorerna fortsatte dagen därefter sina studier av de näringspolitiska
förhållandena i länet genom besök dels vid Lövholmens bruk i
Piteå, dels vid Norrbottens kraftverk. Vid Lövholmens bruk, som tillhör
AB Statens skogsindustrier, inhämtade revisorerna närmare upplysningar
om företagets aktuella situation och framtidsplaner. Även
vissa driftställen och skeppningsanordningar demonstrerades för revisorerna.
Besöket vid Norrbottens kraftverk omfattade i första hand
Bodens kraftstation, driftcentralen i Vuollerim och Porjus kraftstation.
I Porjus lämnade dessutom tjänstemän både från statens vattenfallsverks
centralförvaltning och från Norrbottens kraftverk ingående redogörelser
för verksamheten i Norrbotten, för pågående liksom för beslutade
men ännu ej påbörjade kraftstationsbyggen, för effektutbyggnaden
i Luleå älv och för nyligen avslutade utredningar i frågan om
ytterligare kraftutvinning. Föredragningarna fullföljdes dagen därpå
med en helikopterresa, vilken gav revisorerna tillfälle att göra sig bekanta
med förhållandena längs både Luleälven och Kalixälven. I anslutning
därtill besöktes Ritsems anläggarsamhälle och Parakka, där
upplysningar om den sistnämnda älven lämnades.

Revisorerna gjorde vidare en bussresa genom Tornedalen, varvid
landshövdingen såväl under själva resan som vid ett sammanträde i
Haparanda gav en utförlig information om de kulturella och ekonomiska
förhållandena i gränsbygden mot Finland, innefattande uppgifter
även om tullverksamheten och gränsbevakningen. I Haparanda fick
revisorerna dessutom ta del av en rapport från arbetsgruppen för bevakning
av sysselsättningsfrågorna i Tornedalen. Besök gjordes dels vid
Nordkalottens arbetsmarknadsutbildningscenter i Övertorneå, som är
en för Finland, Norge och Sverige gemensam utbildningsinstitution, dels
i Pajala, där en redogörelse lämnades för de speciella problem som en
glesbygdskommun har att brottas med, dels ock vid några jordbruksföretag
som bedriver bär- och grönsaksodling med visst statsstöd.

Tornedalsresan avslutades i Karesuando, där en specialföredragning
om rennäringen i Norrbottens län hölls en senare dag. Även representanter
för samebyarna Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma, vilka fick
tillfälle att redogöra för sin syn på hithörande spörsmål, var närvarande
vid detta sammanträde.

Förutom besök vid Karesuando och Jukkasjärvi kyrkor omfattade
resan vidare ett besök vid Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) i
Kiruna. Revisorerna orienterades därvid om företagets aktuella problem
och planer, varjämte delar av gruvanläggningen demonstrerades
för dem. Besöket utsträcktes påföljande dag till LKAB:s förvaltning i
Narvik, varvid upplysningar om verksamheten lämnades och visning av
olika anläggningar var ordnad.

Under järnvägsresan mellan Kiruna och Narvik lämnade vägdirektören
en ingående redogörelse för det inom statens vägverk utarbetade
förslaget till en ny mellanriksväg, som på svensk sida skulle gå från
Kiruna till Riksgränsen.

Till sist må nämnas att revisorerna under sin resa i Norrbottens län
sammanträffade med representanter både för landstinget och för flera
andra kommuner än de förut nämnda, varvid för den offentliga verksamheten
gemensamma problem dryftades.

Övriga resor och besök

I samband med det löpande utredningsarbetet har besök avlagts vid
flera myndigheter och institutioner i Stockholm. Vid dessa besök, vilka
inte redovisas närmare här, har sakuppgifter och upplysningar av skilda
slag inhämtats av vederbörande tjänstemän.

Det på granskningsplanen upptagna ärendet om de särskilda rationaliseringsorganen
inom statsförvaltningen har därjämte föranlett besök
vid regionala och lokala myndigheter samt arbetsplatser med administrativ
och teknisk verksamhet, tillhörande kriminalvårdsverket, postverket,
televerket, statens vattenfallsverk, statens järnvägar, statens väg 7

Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 2

verk, luftfartsverket, vissa universitet och arbetsmarknadsverket, i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län.

GRANSKNINGSVERKSAMHETEN

I verksamhetsberättelsen för år 1974 anmäldes att fem av de ärenden
i vilka granskningspromemorior hade upprättats under året ännu ej var
slutbehandlade. I fyra av dessa granskningsärenden har revisorerna fattat
beslut under år 1975, medan ställningstagandet i ett ärende har
skjutits upp till följande år. De avgöranden som träffats har i samtliga
fall föranlett skrivelser till regeringen.

Av fjolårets verksamhetsberättelse framgick vidare att revisorerna
ännu inte hade tagit ställning i visst ärende, i vilket granskningspromemoria
hade upprättats under år 1973. Detta ärende har delvis slutbehandlats
under år 1975 och har i de avseenden som närmare prövats
av revisorerna föranlett skrivelse till regeringen.

Under år 1975 har tretton granskningspromemorior och tre granskningsrapporter
färdigställts inom revisorernas kansli.

Av granskningspromemoriorna har tre efter sedvanligt remissförfarande
slutbehandlats av revisorerna. Denna prövning har föranlett
skrivelser till regeringen i samtliga fall. En särskild tilläggspromemoria,
vilken tillställts berörda myndigheter för kännedom och på dem ankommande
åtgärd, har dessutom upprättats i ett av dessa ärenden. En
granskningspromemoria har utan remissförfarande lagts till handlingarna,
då något skäl att föra ärendet vidare inte har ansetts föreligga. Över
två av de återstående nio granskningspromemoriorna har begärda yttranden
avgetts av hörda myndigheter och organisationer, medan sju
promemorior är under remissbehandling. Tre av de sistnämnda hänför
sig till ett och samma granskningsärende.

De tre granskningsrapporterna har avsett på granskningsplanen upptagna
frågor som regeringen beslutat låta utreda genom särskilda kommittéer.
I enlighet med förslag i rapporterna har revisorerna avfört de
ifrågavarande ärendena från granskningsplanen.

Ett på granskningsplanen ej upptaget ärende, i vilket en förberedande
undersökning gjorts, har föranlett skrivelse till regeringen.

Samtliga de under år 1975 färdigställda granskningspromemoriorna
har avsett principfrågor och andra frågor av större räckvidd.

Den av revisorerna för år 1975 fastställda granskningsplanen omfattar
inalles 33 ärenden, av vilka fyra är helt nya. Ett av dessa har
påförts granskningsplanen i efterhand. Såsom nämnts i det föregående

har nio granskningsärenden slutbehandlats under året, ett dock endast
delvis. Tre ärenden har avförts från granskningsplanen. I åtta fall har
revisorerna ännu inte tagit ställning till de i ärendena upprättade tio
granskningspromemorioma. Vidare kan nämnas att undersökningar för
närvarande pågår i nio ärenden. Detta innebär att någon granskning
ännu inte har påbörjats i fyra av granskningsplanens 33 ärenden.

Om de under året granskade ärendena kan i varje särskilt fall följande
uppgifter lämnas.

Justitiedepartementet

Ej avslutade ärenden

Effekterna av förvaltningslagen
(granskningspromemoria nr 6/1975)

Bestämmelserna i förvaltningslagen har tillkommit i syfte främst att
stärka den enskildes rättssäkerhet i hans mellanhavanden med myndigheterna.
Vid utformningen av lagen har lagts särskild vikt vid att den
skall tillgodose behovet av förfaranderegler i första instans, att reglerna
skall vara så enkla och lättillgängliga som möjligt samt att lagen inte
får äventyra kravet på snabbhet och effektivitet i förvaltningen.

Sedan förvaltningslagen varit i kraft under en tid av omkring två
och ett halvt år, har en undersökning gjorts inom revisorernas kansli
angående lagens effekter på förvaltningsförfarandet vid statsmyndigheterna
och på myndigheternas administrationskostnader. Därvid har
kansliet inhämtat uppgifter och upplysningar från ett 25-tal statsmyndigheter
om verkningarna av förvaltningslagens införande. Resultatet av
undersökningen har redovisats i en granskningspromemoria.

Promemorian har remissbehandlats, men ärendet har ännu inte prövats
av revisorerna.

Indrivning av parkeringsbot
(granskningspromemoria nr 12/1975)

Antalet parkeringsförseelser som beivrats enligt lagen om parkeringsbot
har ökat kraftigt under senare år, och totala antalet rapporterade
förseelser uppgick år 1974 till nära 900 000. I riksdagen har flera
gånger påtalats den låga betalningsfrekvensen vid förelagd parkeringsbot.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
vari framlagts förslag till åtgärder som syftar till att återställa respekten
för parkeringsbestämmelsema och effektivisera indrivningen av parkeringsbot.
Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

100

Försvarsdepartementet
Avslutade ärenden

Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten
(granskningspromemoria nr 7/1974)

Undersökningen har syftat till att fastställa hur arbetet med olycksförebyggande
åtgärder inom försvarsväsendet är organiserat. Den har
huvudsakligen avsett sådan verksamhet hos centrala myndigheter och
staber och vid förbanden som kan sägas vara generell men har däremot
inte omfattat verksamhetsgrenar med särskilda riskfaktorer, såsom flygtjänst
eller ubåts- och dykeritjänst.

Enligt promemorian har det bedömts möjligt att i vissa hänseenden
åstadkomma ökade förutsättningar för ett framgångsrikt bekämpande
av olycksfallen. De framförda synpunkterna gäller främst två områden,
nämligen dels bestämmelsernas utformning, publicering och tillhandahållande,
dels metoderna för olyckornas rapportering och statistikföring.

I den förstnämnda frågan har framhållits att bestämmelserna om den
militära skyddsverksamheten i vissa hänseenden torde vara mera svårtillämpade
än vad förhållandet är inom civil verksamhet, bland annat
till följd av att arbetarskyddslagen gäller för sådana delar av den militära
organisationen som är att jämställa med civil verksamhet men inte
beträffande övningar av tillämpad karaktär eller utpräglat militär utbildning.
Redan denna uppdelning skapar en mängd gränsfall som ger
anledning till tveksamhet om åligganden och befogenheter. För båda
slagen av sysselsättningar gäller vidare en mängd tillämpningsföreskrifter
och specialbestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t eller av olika civila
och militära myndigheter samt avseende i vissa fall hela krigsmakten
och i andra fall delar av denna. Mångfalden av bestämmelser, som i viss
utsträckning inte är enhetliga för skilda delar av krigsmakten, medför
risker för tveksamhet om vad som gäller och hur bestämmelserna skall
tillämpas. Det har därför i promemorian föreslagits att skyddsbestämmelserna
förs samman till ett begränsat antal enhetliga publikationer,
som är möjliga att överblicka och som ger en samlad bild av säkerhetsåtgärderna
under olika förhållanden. En översyn för att åstadkomma
en otvetydig utformning har också ansetts påkallad.

Under utredningen har vidare åtskilliga brister iakttagits i systemet
för rapportering och statistisk redovisning av olycksfall, bland annat i
fråga om statistikens fullständighet hos marinen och flygvapnet och i
fråga om rapporteringsrutinerna och metoderna för statistikens presentation
och utnyttjande. För att problemen skall kunna angripas effektivt,
för att lämpliga åtgärder skall kunna övervägas och prövas och för att
skyddsarbetet skall kunna organiseras i lämpliga former är det enligt
promemorian av synnerlig vikt att olycksfall inom krigsmakten rappor -

101

teras och redovisas på ett sådant sätt att en fullständig och enhetlig
bild av olyckornas frekvens och orsaker finns tillgänglig. Statistiken bör
vara så specificerad och detaljerad att den ger upplysning om vilken
materiel och vilka verksamhetsområden som främst måste uppmärksammas
i arbetet. De sålunda anförda synpunkterna har utmynnat i förslag
om en översyn av bestämmelser och rutiner för rapportering och
redovisning av olycksfall inom försvarsväsendet, eventuellt omfattande
även de speciella riskområden (flygtjänst m. m.) som inte tagits med i
undersökningen.

Krigsmakten saknar i princip särskilda organisatoriska enheter för
skyddsarbetet. Det är enligt promemorian antagligt att en tillräckligt
effektiv skyddsverksamhet inte kan komma till stånd utan att personal
som uteslutande sysslar med hithörande uppgifter kan disponeras för
verksamheten. Eftersom den pågående arbetsmiljöutredningen kunde
komma att behandla vissa organisationsfrågor på detta område, borde
tills vidare endast provisoriska åtgärder övervägas. Främst borde inom
försvarsstaben en särskild enhet för ledning och samordning av krigsmaktens
skyddsverksamhet inrättas. Slutligen har i promemorian framhållits
vikten av studier och forskning för att ta fram underlag och
värderingsnormer för bedömningen av hithörande frågor.

Remissyttranden över granskningspromemorian har inhämtats från
överbefälhavaren, försvarsgrenschefema, försvarets sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets centrala
arbetarskyddsnämnd, riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen.

Remissmyndigheterna har intagit en i huvudsak positiv ställning till
förslagen. Överbefälhavaren har anmält att han hade för avsikt att bearbeta
problemen om skyddsföreskrifternas utformning, publicering och
tillhandahållande. Såvitt gällde rapportering och statistikföring hade en
översyn redan påbörjats, överbefälhavaren avsåg även att överväga
vilka organisatoriska förändringar i central ledningsnivå som kunde vara
påkallade från nu aktuella synpunkter. Även inom försvarets materielverk
har, enligt verkets remissvar, en översyn påbörjats av bestämmelser
och rutiner för rapportering av olyckor. Försvarets sjukvårdsstyrelse
har ansett det motiverat att frågan om ändrad och eventuellt utvidgad
statistik över olyckor och skador inom krigsmakten utreds. Ärendet
borde emellertid samordnas med den pågående utredningen av yrkesskadestatistiken.

I skrivelse till regeringen har revisorerna framfört synpunkter och
förslag med anledning av utredningen. Revisorerna har funnit vissa åtgärder
påkallade för åstadkommande av förbättringar inom området
för krigsmaktens skadeförebyggande verksamhet. Revisorerna har hemställt
att skrivelsen och utredningsmaterialet överlämnas till vederbörande
instanser för beaktande, främst till de myndigheter som för närvarande
företar översyner eller utredningar i frågorna.

Skrivelsen är som bilaga 3 fogad vid denna berättelse.

102

Socialdepartementet
Avslutade ärenden

Bidrag till kommunala undervisningssjukhus
(granskningspromemoria nr 6/1974)

Under socialdepartementets huvudtitel anvisas årligen särskilda medel
såsom bidrag till kommunala undervisningssjukhus. Från detta bidragsanslag,
för budgetåret 1975/76 uppfört med ett belopp av 240 milj.
kronor, bestrids utgifter för ersättningar till berörda sjukvårdshuvudmän
för upplåtelse av kommunala sjukvårdsresurser för läkarutbildning
m. m. Ersättningarna, vilka avser såväl driftersättning som investeringsersättning,
utgår enligt särskilda avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
och i anslutning till avtalen träffade investeringsöverenskommelser.

I granskningspromemorian har närmare undersökts dels frågan om
beräkningsgrunderna för den statliga investeringsersättningen, dels några
frågor i samband med den instruktionsreglerade verksamheten hos det
organ som närmast handhar den statliga kontrollen av utgående ersättningar,
dels ock frågan om behovet av en allmän översyn av de institutionella
förhållandena på området.

Granskningspromemorian har sänts på remiss till socialstyrelsen,
nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, nämnden för sjukvårds-
och socialvårdsbyggnader, sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, statens förhandlingsnämnd,
universitetskanslersämbetet och landstingsförbundet.

Enligt de år 1974 träffade investeringsöverenskommelsema utgår, liksom
tidigare, statlig investeringsersättning med i regel 25 procent dels
av kommunens verkliga kostnader för byggnadsarbeten beträffande särskilt
angivna objekt samt för utrustning som anskaffas i samband därmed,
dels för s. k. kompletteringsanskaffning av medicinsk apparatur
och medicinska instrument samt maskiner.

I granskningspromemorian framhålls att denna beräkningsgrund har
sitt ursprung i kalkyler som upprättades i början av 1940-talet för ett
enstaka klinikbygge i Stockholm och alltså vilar på ett föråldrat och
föga representativt underlag. Vid en år 1969 i statlig regi verkställd
utredning av frågan hade man för ett antal sjukhus gjort beräkningar
som enligt uppgift utvisade att kommunens merkostnader inte uppgick
till mer än i genomsnitt ca 13 procent. Vid undersökningar i samband
med ett helt nyuppfört sjukhus hade man enligt uppgift kommit fram
till en ännu lägre procentsats. Även på den kommunala sidan hade
gjorts vissa beräkningar. De gjorda undersökningarna kunde emellertid
inte vinna parternas gemensamma godkännande i fråga om uppläggning,
genomförande och slutsatser.

103

Mot bakgrunden av vad som sålunda framkommit konstateras i granskningspromemorian
att skäl synes finnas till antagande att 25-procentregeln
leder till att statlig investeringsersättning utgår med högre, kanske
avsevärt högre belopp än vad som svarar mot kommunernas verkliga
merkostnader. Då parterna inte har kunnat enas om metoderna
för en närmare undersökning av frågan, kan enligt promemorian sättas
i fråga om inte i rådande oklara läge en utredning av förevarande
problemkomplex bör företas.

Av remissinstanserna har statens förhandlingsnämnd, landstingsförbundet
och riksrevisionsverket (RRV) närmare yttrat sig över berörda
spörsmål och därvid ansett att frågan borde kunna lösas på ett från
allmänna synpunkter tillfredsställande sätt utan en sådan utredning,
bl. a. på initiativ av förhandlingsnämnden.

I granskningspromemorian lämnas vidare en redogörelse för de instruktionsbestämmelser
som reglerar verksamheten hos det organ som
närmast handhar den statliga kontrollen på förevarande område, nämnden
för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU), liksom för ärendenas
handläggning hos denna nämnd. Därvid pekas bl. a. på att viss personell
gemenskap föreligger mellan NUU och ett par andra institutioner
som fungerar som berednings- och samrådsorgan åt nämnden samt
att ledamot i nämnden inte kan i jävsliknande fall och inte heller av
annan anledning underlåta att ta del i överläggning och beslut, eftersom
nämnden enligt instruktionen inte är beslutsför med mindre samtliga
ledamöter är tillstädes. Vidare påpekas att en viss delegation av
beslutanderätten till tjänstemannaplanet utvecklat sig i praxis men att
denna delegation helt saknar täckning i instruktionen.

Remissinstanserna tillstyrker allmänt en översyn av hithörande instruktionsbestämmelser.
NUU framhåller i sitt yttrande att nämnden
har för avsikt att själv föreslå erforderliga ändringar av instruktionen.

Slutligen lämnas i granskningspromemorian närmare uppgifter om de
statliga och andra organ som har att ta befattning med frågor rörande
de kommunala undervisningssjukhusen. Det framgår att NUU — som
inrättades år 1960 — etablerar samråd i olika former på det lokala planet
med vederbörande kommunala organ och universitets- eller högskolemyndigheter
samt på det centrala planet med dels ett annat statligt
organ, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB), dels
ett koinmunalt-statligt institut, sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut (SPRI). I vissa viktigare ärenden inhämtas
dessutom yttranden från andra statliga myndigheter, såsom socialstyrelsen
och universitetskanslersämbetet (UKÄ). I promemorian framhålls
att utvecklingen medfört att förutsättningarna i vissa hänseenden synes
ha förändrats när det gäller att bedöma hur den statliga kontrollen på
området lämpligen bör vara organiserad. Vissa tänkbara förslag till lösning
diskuteras vidare, såsom att sammanföra NUU:s och NSB:s upp -

104

gifter inom ett och samma organ eller att överföra uppgifterna till
socialstyrelsen. Promemorian utmynnar i förslag om en översyn av de
institutionella förhållandena, så att överorganisation och dubbelarbete i
görligaste mån undviks.

Endast RRV och NUU anser att det inte förebragts tillräckliga skäl
för den föreslagna översynen. Övriga remissinstanser som närmare
yttrat sig i frågan ställer sig däremot positiva till att en översyn av de
institutionella förhållandena kommer till stånd. Behovet av en sådan
översyn understryks särskilt starkt i de yttranden som UKÄ inhämtat
från olika universitets- och högskolemyndigheter. Ett genomgående drag
i dessa yttranden är att man anser att den statliga granskningsverksamheten
i alltför hög grad är inriktad på en detalj kontroll av kostnadsfrågorna
och att granskningen med nuvarande organisation och arbetsformer
ofta orsakat betydande besvär, förseningar och andra nackdelar.
I flera av yttrandena framhålls att förenklingar och rationaliseringar av
organisationen är mycket angelägna och att de uppgifter som för närvarande
handhas av NUU bör överföras till annat eller andra organ.

I skrivelse till regeringen har revisorerna framfört synpunkter och
förslag med anledning av den genomförda utredningen och de över utredningen
avgivna remissyttrandena. Revisorerna har därvid funnit angeläget
att överenskommelser om de betydande belopp som utgår i statsbidrag
till undervisningssjukhusen grundas på undersökningar som så
långt möjligt är ägnade att återspegla de reella merkostnaderna för läkarutbildning
och forskning. Med hänsyn härtill anser revisorerna att
frågan om beräkningsgrunderna för investeringsersättningarna bör bli
föremål för utredning i lämplig ordning.

Revisorerna ansluter sig vidare till granskningspromemorians förslag
om en allmän översyn av de institutionella förhållandena, vilket förslag
tillstyrkts av flertalet remissinstanser, och hemställer att den statliga tillsynsorganisationen
på området snarast möjligt ses över.

Skrivelsen är som bilaga 2 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Viss på socialstyrelsen ankommande tillsynsverksamhet m. m.
(granskningspromemoria nr 13/1975)

Enligt den för socialstyrelsen gällande instruktionen är styrelsen
central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör, jämte annat, hälsooch
sjukvården samt nykterhets- och handikappvården. I denna sin
egenskap har styrelsen att utöva tillsyn över förhållandena på förevarande
områden, vilket bl. a. tar sig uttryck i att den utfärdar föreskrifter
och anvisningar samt fastställer blanketter. Till olika ändamål
inom den hithörande verksamheten utgår statsbidrag.

105

Inom revisorernas kansli har företagits en undersökning i syfte att
klarlägga hur de av socialstyrelsens nämnda tillsynsverksamhet och
statsbidragsgivning föranledda, från ekonomisk och administrativ synpunkt
mera betydelsefulla förvaltningsärendena handläggs vid styrelsen.
Därvid har särskilt beaktats de i anslutning därtill fastställda blanketternas
funktioner. Vissa förslag som innebär en effektivisering av verksamheten
har framlagts.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Kommunikationsdepartementet
Avslutade ärenden

Handläggningen av markersättningsärenden
(granskningspromemoria nr 1/1975)

Granskningen har haft till syfte att undersöka hur markersättningsärenden
handläggs vid statens vägverk med särskild uppmärksamhet riktad
på den tid som förflyter innan ersättning för ianspråktagen mark
utbetalas.

Undersökningen har omfattat omkring 190 olika markförvärv för vägändamål,
fördelade på tre län. Handläggningstiderna har delats i två
avsnitt, dels ett förberedande skede, avseende perioden från det behov
av mark anmält sig och fram till beslut om markanskaffning, dels ett
senare skede, avseende perioden från markens ianspråktagande och fram
till slutlikvid.

Det förberedande skedet har ofta tagit åtskillig tid i anspråk. Huvuddelen
av de granskade fallen utvisar tidrymder på mellan två och fem
år, vilka disponerats främst för planläggning och utredning, hörande av
olika myndigheter och i vissa fall väntan på anslagsmedel. Enstaka vägärenden
har krävt mycket långvariga förberedelser, i ett fall närmare
15 år.

Granskningen av det senare skedet har utgått från fyra enskilda
markförvärv i Kopparbergs län, beträffande vilka det redan från början
var känt att handläggnings- och utbetalningstiderna omfattat mellan
fyra och fem år. Dessa ärenden har fördröjts av speciella faktorer, bl. a.
överklaganden av arbetsplaner rörande vägsträckningar samt oenighet
om värderingar. I viss utsträckning har markägarna själva medverkat
till fördröjningarna.

Jämförelsematerialet har omfattat 135 ärenden från Kopparbergs län
och 52 ärenden från Södermanlands och Jönköpings län. Tidsåtgången
har uppgått till lägst någon månad och högst två år, men ärendena har
utvisat en betydande spridning inom dessa gränser. I Kopparbergs län
har hälften av ärendena tagit mellan ett år och ett och ett halvt år i

106

anspråk, under det att i de båda övriga länen ca 70 procent av ärendena
avvecklats genom slutlikvid inom ett år. Skillnaden har förutsatts hänga
samman med den komplicerade fastighetsindelningen i Kopparbergs län.
Förskottslikvider har ofta förekommit.

För att ytterligare jämförelsematerial skulle erhållas, har undersökningen
omfattat även ett begränsat antal fastighetsförvärv hos fortifikationsförvaltningen
och statens vattenfallsverk. Därav har framgått att
fördröjning av utbetalningar inte synes förekomma hos den förstnämnda
myndigheten. Likviderna lämnas där i samband med ianspråktagandet.
Vid vattenfallsverket däremot synes motsvarande tider vara jämförelsevis
långa — i flertalet fall omkring två år för utbetalning av intrångsersättningar
vid framdragning av kraftledningar. Tiderna rymmer
dels väntetid som markägarna haft till förfogande för skogsavverkning,
dels tid som vattenfallsverket disponerat för värdering av mark och
växande skog jämte förhandlingar.

Samtliga de granskade myndigheterna synes ha eftersträvat frivilliga
överenskommelser vid förvärv och bestämmande av ersättning även om
ärendena därigenom fördröjs. Expropriation tillgrips endast om överläggningar
inte anses kunna leda till uppgörelse inom rimlig tid och till
godtagbara kostnader. Expropriationsfallen uppgår inte till mer än mellan
tre och fem procent av hela antalet ärenden.

Då granskningen inte gett anledning till särskild anmärkning eller
kommentar, har ärendet av revisorerna lagts till handlingarna.

Finansdepartementet
Avslutade ärenden

Central personaladministration och administrativ utveckling
(granskningspromemoria nr 8/1973)

De finansförvaltande uppgifter inom statsverksamheten som fullgörs
i central instans är spridda på ett flertal myndigheter, trots att därmed
förenade göromål visar stora inbördes likheter i sakligt hänseende. Mot
denna bakgrund har en undersökning i ämnet gjorts inom revisorernas
kansli, varvid syftet varit att få utrönt om möjligheter till rationaliseringsvinster
föreligger genom en koncentration av hithörande administrativa
arbete.

Undersökningens resultat har redovisats i en granskningspromemoria,
vilken sänts ut på remiss till tio statliga myndigheter och organ samt
till de fyra personalorganisationer som var verksamma vid ifrågavarande
tidpunkt.

Med begreppet central finansförvaltning förstås, enligt granskningspromemorian,
åtgärder för sådan beräkning, anskaffning, disposition
och redovisning av statsmedel som avser hela området för den stat -

107

liga verksamheten och således inte står i direkt samband med de enskilda
myndigheternas egentliga fackuppgifter. Hit räknas vidare, förutsatt
att de därav föranledda ärendena handläggs på central nivå, förvaltningen
av statlig egendom och bevakningen av kronans rätt. Med
hänsyn till den stora betydelse som arbetskraftens utnyttjande har för
omfattningen och utvecklingen av statens administrativa kostnader kan
enligt promemorian även personaladministrativa åtgärder med inriktning
på hela statsverksamheten hänföras till den centrala finansförvaltningen,
begreppet då taget i mera vidsträckt bemärkelse.

I granskningspromemorian har lagts fram principförslag till omfattande
organisatoriska förändringar, vilka innebär att inom finansförvaltningen
verksamma myndigheter skulle föras samman till två nya ämbetsverk,
nämligen ett finansverk och ett verk för rationalisering och förvaltningsrevision.

Med hänsyn till att ärendets karaktär och räckvidd kräver en grundlig
analys innan förslag till åtgärder i full omfattning kan läggas fram, har
revisorerna beslutat att till särbehandling bryta ut ett i granskningspromemorian
framlagt förslag om en översyn av personaladministrationens
interna organisationsproblem. Denna översyn har ansetts böra
behandlas med förtur.

De arbetsuppgifter som härrör från den personaladministrativa funktionen
är inom den centrala statsförvaltningen fördelade på tre organ,
nämligen statens personalpensionsverk, statens personalnämnd och statens
personalutbildningsnämnd. Mellan dem föreligger enligt granskningspromemorian
många beröringspunkter. Här erinras om att ett principförslag
om personalpensionsverkets framtida ställning nyligen har
lagts fram av en sakkunnigutredning. Enligt detta förslag skulle de på
verket ankommande göromålen flyttas över till tre olika myndigheter.
De sakligt sett mera väsentliga uppgifterna, avseende frågor om pensionering
och grupplivförsäkring, skulle därvid anförtros personalnämnden,
som redan nu handlägger vissa hithörande ärenden. I granskningspromemorian
framhålls att utöver det funktionella samband som alltså
kan konstateras mellan personalpensionsverket och personalnämnden
visar sistnämnda myndighet stark släktskap med personalutbildningsnämnden.
Inom både personalplanering och personalsocial verksamhet
får sålunda utbildningsfrågorna allt större betydelse, vilket hänger samman
med den förändring som förvaltningsarbetet undergått genom att
ny administrativ teknik tagits i bruk hos statsmyndigheterna.

Enligt granskningspromemorian har den hittills genomförda utbyggnaden
av den personaladministrativa verksamheten på central nivå i flera
avseenden haft en prägel av improvisation, varvid tillfälliga behov
och kortsiktsmål ofta fått styra utvecklingen. Det måste därför betecknas
som i hög grad önskvärt, att de åtgärder av hithörande slag som i
fortsättningen kan visa sig erforderliga sätts in i ett större sammanhang

108

med klart angivna syften och principer. Att en mera långsiktig och
samlad planering av de personaladministrativa insatserna inom statsförvaltningen
kommer till stånd är desto angelägnare som man av flera
skäl får räkna med att kraven på dylika insatser kommer att skärpas.
En planering av angiven innebörd torde lättast kunna åstadkommas inom
ramen för en enhetlig organisation, som har en sådan överblick över
förhållandena att den kan fördela och samordna tillgängliga resurser på
ett ändamålsenligt sätt. Några speciella omständigheter, ägnade att försvåra
ett samgående av de centrala statsorgan som nu har att svara för
olika sidor av den personaladministrativa verksamheten, synes ej föreligga.
Frågan borde därför kunna få en snabb lösning.

De remissmyndigheter som uttalat sig i den nu aktuella frågan har
med ett undantag förklarat sig i princip vilja tillstyrka en organisationsöversyn
i samordnande syfte, vilket även de hörda personalorganisationerna
har gjort. Det sakliga sambandet mellan olika personaladministrativa
åtgärder, nu anförtrodda en rad fristående organ, har genomgående
betonats. Personalpensionsverket anser dock att verket med hänsyn till
sin förestående utlokalisering från Stockholm bör undantas från en eventuell
utredning.

Från personalnämndens sida har anförts att även en rad mindre organ
inom den centrala personaladministrationen bör tas med vid organisationsöversynen.
Vidare har i flera remissyttranden påpekats att det avtalsbara
området inom statsförvaltningen numera vidgats i betydelssefulla
avseenden. De personalpolitiska frågorna, vare sig de gäller löner eller
annat, har därmed kommit att gripa in i varandra på ett sätt som gör
en organisatorisk åtskillnad mellan olika personaladministrativa åtgärder
mindre lämplig. Översynen borde därför även omfatta statens avtalsverk.

Revisorerna har i skrivelse till regeringen anslutit sig till granskningspromemorians
förslag om en organisationsöversyn av i första hand statens
personalpensionsverk, statens personalutbildningsnämnd och statens
personalnämnd. Med hänsyn till vad som framkommit under remissbehandlingen
anser revisorerna att även andra organ inom den centrala
personaladministrationen, däribland avtalsverket, bör omfattas av översynen.
Enligt revisorernas mening bör i samband med en översyn också
närmare övervägas förhållandet mellan personaladministration och rationaliseringsverksamhet
såsom olika sidor av det administrativa utvecklingsarbetet.

Revisorerna framhåller i skrivelsen att de är medvetna om att förevarande
organisationsproblem kan lösas på olika sätt och att, åtminstone
på vissa delområden, en samordning av verksamheten är möjlig utan att
en direkt integration av alla berörda enheter behöver komma till stånd.
Inom ramen för en helhetssyn på hithörande spörsmål synes därför den
av revisorerna förordade utredningen böra noggrant pröva olika orga -

109

nisationsmodeller och eftersträva den lösning som ger den bästa samlade
effekten.

Skrivelsen är som bilaga 1 fogad vid denna berättelse.

Avgiftsbeläggning av statliga bilplatser
(underhandspromemoria den 30 maj 1975)

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 6 november 1970 föreskrevs att
biluppställning inom särskilt anordnade utrymmen vid statliga arbetsplatser
skulle avgiftsbeläggas. Avgiftsbeläggningen skulle omfatta både
vid tidpunkten för Kungl. Maj ris beslut befintliga parkeringsplatser
som disponerades av statliga myndigheter och parkeringsplatser som
kunde bli aktuella vid planerade statliga arbetsplatser.

De parkeringsplatser som planerades vid utbyggandet av statliga arbetsplatser
skulle beläggas med avgift som svarade mot full kostnadstäckning
för parkeringsplatsernas anordnande och drift. Även för befintliga
parkeringsplatser som redan disponerades av statliga myndigheter
skulle avgifter tas ut. Med hänsyn till att närmare erfarenheter om
effekten i skilda avseenden av avgiftsbeläggning av statliga bilplatser
saknades borde studier äga rum inom ett försöksområde som omfattade
storstockholmsområdet. Avgiftsbeläggning av befintliga, statligt utnyttjade
bilplatser i övriga delar av landet borde genomföras successivt.
Erfarenheterna från åtgärderna inom storstockholmsområdet borde härvid
efter hand utnyttjas.

Enligt beslutet åvilar det byggnadsstyrelsen att ansvara för samordning
av avgiftsbeläggningens genomförande, under det att för ändamålet
erforderliga åtgärder i övrigt skall vidtas av de fondförvaltande
myndigheterna (d. v. s. — förutom byggnadsstyrelsen — kriminalvårdsstyrelsen,
direktionen för karolinska sjukhuset, generaltullstyrelsen, fortifikationsförvaltningen
och de affärsdrivande verken) i samråd med
byggnadsstyrelsen. Parkeringsavgiften skall bestämmas av den lokalnyttjande
myndigheten, vilken ansvarar för att parkeringsplatserna hyrs ut
till de anställda.

Byggnadsstyrelsen fick även i uppdrag att inkomma till Kungl. Maj:t
med förslag till erforderliga tillämpningsföreskrifter för genomförande
av avgiftsbeläggning av parkering vid statliga arbetsplatser och förslag
till regler för kostnadsbestämning för parkeringsplatsernas anordnande
och drift. I sistnämnda avseenden borde samråd äga rum med riksrevisionsverket.

Riksdagens revisorer har bedömt det vara av intresse att närmare
undersöka hur Kungl. Maj ris beslut den 6 november 1970 om avgiftsbeläggning
av statliga bilplatser har verkställts av berörda myndigheter.
En förberedande undersökning i ärendet har genomförts inom revisorernas
kansli.

I en från byggnadsstyrelsen infordrad skrivelse, daterad den 28 januari

110

1975, redovisas sammanlagt 32 000 parkeringsplatser, varav 4 000 i
garage. Detta antal omfattar inte de parkeringsplatser som kan innehas
av postverket, televerket, luftfartsverket, statens vattenfallsverk, domänverket,
sjöfartsverket och socialstyrelsen. Av skrivelsen framgår i övrigt
bl. a. följande.

Av det sammanlagda antalet parkeringsplatser är 6 300 eller ca 20
procent avgiftsbelagda. I garage befintliga parkeringssplatser är avgiftsbelagda
i något större utsträckning, relativt sett, än övriga parkeringsplatser.
Procenttalen uppgår till respektive 21 och 19. Av de 20 600
parkeringsplatser som förvaltas av byggnadsstyrelsen är 5 000 eller ca 25
procent avgiftsbelagda, under det att av de 11 400 parkeringsplatser
som förvaltas av övriga fastighetsfondförvaltande myndigheter allenast
1 300 eller ca 11 procent är avgiftsbelagda. Det sistnämnda antalet fördelar
sig med ca 1 000 på parkeringsplatser som förvaltas av direktionen
för karolinska sjukhuset och med ca 300 på parkeringsplatser som förvaltas
av kriminalvårdsstyrelsen.

Senare under år 1975 har ytterligare ca 1 000 platser belagts med
avgift inom byggnadsstyrelsens förvaltningsområde. Fr. o. m. år 1976
tillkommer ca 2 000 avgiftsbelagda platser.

Några förslag till tillämpningsföreskrifter för genomförande av avgiftsbeläggningen
eller förslag till regler för bestämning av kostnader
för parkeringsplatsernas anordnande och drift har ännu inte avgivits
av byggnadsstyrelsen. Enligt vad som framkommit vid undersökningen
överväger dock styrelsen för närvarande att föreslå regeringen att utfärda
en förordning angående avgiftsbeläggning av statliga bilplatser
m. m. med bemyndigande för styrelsen att meddela närmare tillämpningsföreskrifter
och anvisningar i den mån så erfordras.

På grundval av resultatet av den genomförda förberedande undersökningen
har revisorerna i skrivelse till regeringen påtalat, att det synes
anmärkningsvärt att avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser har
genomförts i så begränsad omfattning, trots att över fem år förflutit
från tidpunkten för Kungl. Maj:ts beslut i frågan. Revisorerna framhåller
att staten härigenom gått miste om eljest påräkneliga inkomster.
Storleken av inkomstbortfallet har inte kunnat beräknas med någon
större grad av säkerhet men torde uppgå till avsevärda belopp. Revisorerna
förutsätter att den av Kungl. Majit den 6 november 1970 anbefallda
avgiftsbeläggningen av statliga parkeringsplatser snarast genomförs
genom vederbörande fastighetsfondförvaltande och lokalnyttjande
myndigheters försorg.

Avslutningsvis sägs i skrivelsen att det enligt revisorernas mening bör
utredas om inte fördelar skulle vara förenade med att till en och samma
myndighet, förslagsvis byggnadsstyrelsen, föra samman de åtgärder i
fråga om avgiftsbeläggningens genomförande som nu ankommer på de
skilda fondförvaltande och lokalnyttjande myndigheterna. En sådan

lil

koncentration av arbetsuppgifter skulle betyda att ansvaret för hithörande
bestyr inom hela det aktuella verksamhetsfältet lades på byggnadsstyrelsen,
innebärande bl. a. att styrelsen i fortsättningen skulle besluta
om parkeringsavgifter, upprätthålla erforderlig kontakt med andra
statliga och kommunala myndigheter samt i förekommande fall sluta
avtal. De sålunda utökade uppgifterna synes lämpligen böra fullgöras
vid ämbetsverkets parkeringskontor, som därmed skulle få ställningen
av ett i byggnadsstyrelsen ingående statens parkeringskontor.

Skrivelsen är som bilaga 9 fogad vid denna berättelse.

Lokalförhållandena vid länslantmäteriorganisationen i Västerås
(granskningspromemoria nr 4/1975)

I granskningspromemorian redovisas en undersökning av de merkostnader,
främst hyreskostnader, som uppkom för statsverket när länslantmäteriet
i Västerås år 1972 flyttade till nya, förhyrda lokaler i
Västerås centrum. Flyttningen var föranledd av en omorganisation av
lantmäteriorganisationen och länsstyrelsen och innebar bl. a. att en del
av länslantmäterikontoret fogades in i länsstyrelsens nybildade planeringsavdelning.
Vid undersökningen har gjorts vissa jämförelser rörande
förändringarna av hyreskostnaderna. Vidare har myndigheternas, främst
byggnadsstyrelsens, handläggning av den statliga lokalförsörjningen undersökts.

Lokalförsörjningen för huvuddelen av de statliga, civila förvaltningsmyndigheterna,
bl. a. lantmäteriet och länsstyrelserna, ombesörjs av
byggnadsstyrelsen som förvaltar en delfond i statens allmänna fastighetsfond.
Den aktuella lokalförsörjningsfrågan har således handlagts av
byggnadsstyrelsen. Som riktlinjer för styrelsens lokalförsörjningsverksamhet
gäller bl. a. att lokaler som tillhandahålls skall bidra till att de
lokalnyttjande myndigheterna i sitt arbete i högsta möjliga grad når
uppsatta mål. Lokalförsörjningen skall vidare genomföras till låg kostnad
och så långt det är möjligt genom att redan tillgängliga lokaler
utnyttjas.

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 debiteras lokalnyttjande myndigheter i
princip marknadsmässig hyra för statsägda lokaler. För förhyrda lokaler
debiteras myndigheterna faktisk hyra jämte ett administrationstillägg
om två procent, vilket uppbärs av byggnadsstyrelsen.

Av den genomförda undersökningen framgår att den nu aktuella
flyttningen medfört, förutom flyttningskostnader, såväl avsevärt ökade
hyreskostnader som merkostnader i form av hyresförluster för outnyttjade
lokaler. Hyreskostnaderna har stigit från 16 000 kronor budgetåret
1970/71 till 160 000 kronor budgetåret 1972/73. Här skall dock beaktas
att ökningen också beror på större lokalytor (60 procent), högre kvalitet
på lokalerna och ändrade normer för hyressättningen för statliga lokaler.
Tas sistnämnda faktorer med i beräkningen blir merkostnaderna

112

för statsverket för perioden 1971/72—1973/74 i genomsnitt 200 000
kronor per år och för tiden därefter ca 100 000 kronor per år. Någon
bedömning av huruvida de nya lokalerna medfört en ökad effektivitet,
motsvarande merkostnaderna, har inte kunnat göras.

I fråga om byggnadsstyrelsens handläggning av frågorna om länslantmäteriets
lokalförsörjning i Västerås konstateras i granskningspromemorian
att det, trots merkostnaderna, med hänsyn till föreliggande omständigheter
inte synes kunna riktas någon anmärkning mot den principlösning
som valts.

Mot enskildheter i byggnadsstyrelsens handläggning av lokalförsörjningsfrågorna
riktas dock vissa anmärkningar. Sålunda konstateras
brister i lokalplaneringen, vilka bidragit till att byggnadsstyrelsen —
när ytterligare lokaler efterfrågades vid de aktuella omorganisationerna
— kommit att befinna sig i en tvångssituation. Lokalplaneringen har
dock numera förbättrats genom att byggnadsstyrelsen regelbundet upprättar
långtidsplaner för lokalförsörjningen. Ansvaret för att planer över
tillskott av lokaler genom statlig nybyggnad inte kunnat realiseras åvilar
självfallet inte byggnadsstyrelsen.

Även vissa andra brister i byggnadsstyrelsens handläggning av lokalfrågorna
påtalas i granskningspromemorian. Sålunda har hyresavtal i
många fall inte slutits förrän inflyttning ägt rum, hyresförluster uppkommit
för lediga lokaler, lokaler reserverats utan att hyra debiterats
och lokalnyttjaren-staten belastats med extrakostnader för luftfuktningsanordningar
i förhyrda lokaler.

Vidare tas i promemorian upp vissa frågor av mera allmän karaktär,
såsom frågan huruvida byggnadsstyrelsens nuvarande organisation är
lämplig när det gäller handläggning av lokalförsörjningsfrågor, särskilt
med hänsyn till de ökade krav på lokalt inflytande över lokalförsörjningen
som uppkommer när programbudgetering mera allmänt genomförs
inom statsförvaltningen, frånvaron av samarbete mellan olika statliga
lokalförsörjningsorgan vid planeringen av lokalförsörjningen och
avsaknaden av kalkyler som visar självkostnaderna, såvitt avser kapitalkostnader,
för statens äldre fastigheter.

Granskningspromemorian har sänts för yttrande till byggnadsstyrelsen,
statens lantmäteriverk, länsstyrelsen i Västmanlands län och länsstyrelsernas
organisationsnämnd. Alla remissinstanser utom länsstyrelsernas
organisationsnämnd har avgett yttrande.

Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen har
en tilläggspromemoria upprättats i ämnet. I denna lämnas vissa kommentarer
till vad som anförts i avgivna yttranden över granskningspromemorian.

Byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Västmanlands län har i sina
remissyttranden bl. a. pekat på de nackdelar som är förenade med att
frågan om lokalbehov och lokalkostnader vid organisationsförändringar

113

inte beaktas redan på utredningsstadiet eller i de tidigare skedena av
beslutsprocessen.

På grundval av resultaten av den genomförda granskningen och vad
som anförts vid remissbehandlingen har revisorerna beslutat att dels
delge byggnadsstyrelsen och riksrevisionsverket den i ärendet upprättade
tilläggspromemorian för kännedom och de åtgärder som må ankomma
på dessa myndigheter, dels avlåta en skrivelse till regeringen rörande
frågor av mer principiell art som aktualiserats genom undersökningen.

I skrivelsen behandlas bl. a. de tidigare redovisade bristerna vid planeringen
av statliga förvaltningsmyndigheters försörjning med lokaler, behovet
av mera fast organiserad samverkan i dessa frågor på central,
regional och lokal nivå och en utbyggnad av statens fastighetsbestånd
när det gäller lokaler för förvaltningsmyndigheter. Vidare berörs frågan
om lokalförsörjningen vid omorganisationer och myndigheternas kostnadsmedvetande
i fråga om lokaler samt frågan om upprättande av
självkostnadskalkyler för fastigheter i statens ägo.

Skrivelsen är som bilaga 5 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Statsmyndigheternas omkostnader
(granskningspromemoria nr 8/1974)

Den statliga civilförvaltningens omkostnader i egen verksamhet har
från budgetåret 1963/64 till budgetåret 1972/73 ökat från ca 750 till
ca 2 750 milj. kronor, d. v. s. med ca 2 000 milj. kronor, enligt riksrevisionsverkets
redovisning av utfallet av statens budget. Den relativt
sett stora ökningen av omkostnaderna har föranlett revisorerna att besluta
om en utredning i ämnet, varvid syftet varit att revisorernas kansli
skulle undersöka anledningen till de ökade omkostnaderna och ökningens
fördelning på olika utgiftsslag samt att om möjligt föreslå erforderliga
besparingsåtgärder. Utredningens resultat baseras dels på en analys
av tillgänglig statistik över budgetutfallet, dels på framräknade uppgifter
om utgifternas utveckling för olika kostnadsslag, bl. a. grundade på
resultaten från en enkätundersökning hos ett antal särskilt utvalda
myndigheter.

En granskningspromemoria i ärendet har under året varit föremål för
remissbehandling. Resultatet av remissbehandlingen och en mot bakgrunden
av detta resultat upprättad tilläggspromemoria är för närvarande
föremål för revisorernas prövning.

8 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 11

114

Utbildningsdepartementet
Avslutade ärenden

Viss utbildning inom kulturområdet
(granskningspromemoria nr 9/1974)

Utbildningen av skådespelare, regissörer och annan konstnärlig personal
på teater- och filmområdet bedrivs sedan senare hälften av 1960-talet och början av 1970-talet vid de statliga sceniska skolorna. I granskningspromemorian
har verksamheten vid statens scenskolor i Stockholm,
Göteborg och Malmö, musikdramatiska skolan, statens dansskola och
dramatiska institutet närmare undersökts.

Scenskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö antar årligen tillsammans
omkring 36 nya elever. Av dessa får tre till fem elever musikdramatisk
utbildning vid scenskolan i Göteborg. Utöver denna grundutbildning
meddelas enskilda och grupper av artister fortbildning vid
skolorna. Fortbildningen är vanligtvis ettårig och meddelas både i form
av heltids- och i form av deltidsundervisning.

Musikdramatiska skolan i Stockholm antar årligen åtta elever till sin
treåriga utbildning av musikdramatiska scenartister med speciell inriktning
på opera. Vanligtvis har dessa elever viss sångutbildning innan de
antas vid skolan.

Statens dansskola antar varje år 12—15 elever för utbildning till bl. a.
danspedagoger och koreografer. Vid skolan bedrivs dessutom förberedande
utbildning, ämnesutbildning och fortbildning.

Dramatiska institutet slutligen meddelar tvåårig fackutbildning inom
yrkesspecialitetema regi, produktionsledning, bildteknik, ljudteknik, scenografi
och maskering på teater-, radio-, film- och TV-områdena.
Årligen antas cirka 45 elever. Antalet sökande till de olika skolorna är
vanligtvis mycket stort. Sålunda hade scenskolan i Stockholm läsåret
1974/75 443 sökande till tolv platser. Eleverna antas som regel efter
prov inför en jury. Förfarandet är tidsödande och ställer stora krav på
skolornas lärarresurser.

Vid granskningen har bl. a. konstaterats att de sceniska skolorna,
med undantag av dramatiska institutet, har ett fåtal fasta lärare men
ett stort antal tim- och arvodesanställda lärare, ett förhållande som fört
med sig stora administrativa samordningsproblem för skolorna. Systemet
medför å andra sidan viss flexibilitet när det gäller att tillgodose
önskningar om anpassning till nya riktningar inom konsten eller till
individuella särarter hos eleverna. För att ge eleverna kontakt med praktiskt
teaterarbete försöker man vidare att engagera yrkesutövande skådespelare,
regissörer m. fl. som lärare på deltid.

Kvaliteten på de lokaler i vilka skolorna är inhysta är mycket varierande.
Vissa skolor disponerar nybyggda, ändamålsenliga lokaler, medan
andra arbetar i gamla kontorslokaler. Lokalerna är delvis statsägda.

115

I flera fall är undervisningen splittrad på flera olika lokaler på stort
avstånd från skolans huvuddel.

För ett större antal skådespelare, filmartister, regissörer, radio- och
televisionstekniker har tillgången på adekvata arbetsuppgifter varit dålig.
Många har varit arbetslösa eller undersysselsatta, vilket fört med sig att
kritik riktats mot skolorna för viss överproduktion av färdigutbildade
elever. Från skolornas sida hävdas dock att eleverna vanligtvis får arbete
efter avslutad utbildning men att man inte vet vad som händer
med dem efter den första anställningen.

Under granskningen har en enkät angående utbildningen vid skolorna
riktats till teatrar och andra institutioner som anställer de nyutbildade.
Avgivna omdömen har varit blandade. När det gäller den nuvarande
inriktningen av utbildningen av skådespelare och musikdramatiska artister
har uttalandena överlag varit positiva. Som brister i utbildningen
har dock angetts det förhållandet att eleverna och, i vissa fall, även
lärarna saknar kontakt med det verkliga arbetslivet. Som positivt framhålls
bl. a. elevernas ökade allsidighet.

I granskningspromemorian uttalas som allmänt omdöme om undervisningen
att utvecklingen i stort sett varit positiv. I promemorian sätts
dock viss omorganisation av utbildningen i fråga. Sålunda föreslås att
vissa av de resurser som nu läggs på grundutbildningen används för att
finansiera en förbättrad fortbildning. Det föreslås att medel frigörs genom
att en av scenskolorna läggs ner och att de därigenom erhållna
resurserna utnyttjas för en utökad och mer differentierad fortbildning
och förbättrad kvalitet på grundutbildningen vid de kvarvarande skolorna.

Vidare föreslås att den undervisning som nu meddelas vid musikdramatiska
skolan och vid dramatiska institutets teaterlinjer förläggs till
scenskolan i Stockholm. Denna scenskola skulle då få alla utbildningslinjer
inom mediet teater, medan dramatiska institutet skulle få koncentrera
sig på medierna film, TV och radio. Ett omfattande samarbete
mellan scenskoloma och dramatiska institutet förutsätts även i
fortsättningen komma till stånd.

I promemorian föreslås även viss ökad satsning på fortbildning och
på lärarnas studieresor, ökat samarbete mellan teatrar och skolor, så att
lärare med erfarenheter från arbetslivet blir tillgängliga, samt förenklingar
av administrativ art.

Granskningspromemorian har på sedvanligt sätt sänts för yttrande
till berörda myndigheter och organisationer. I ärendet har 17 remissvar
avgetts.

Vid remissbehandlingen har de framlagda förslagen mött ett skiftande
mottagande. Allmänt sett är remissmyndighetema positiva till en ökad
satsning på fortbildningen. Flertalet av dem anser dock att utrymme
för denna satsning inte bör skapas genom slopandet av en scenskola

116

utan genom ökade anslag. Slopandet av en scenskola anses allmänt också
vara ett avsteg från huvudlinjen i riksdagens beslut år 1974 om en
spridning över landet av kulturinstitutionerna.

Remissinstanserna ställer sig allmänt negativa till förslaget att föra
över den musikdramatiska utbildningen i Göteborg till Stockholm, medan
samtliga instanser är positiva till ett samgående mellan musikdramatiska
skolan och scenskolan i Stockholm. Förslaget om överflyttningen
av regissörsutbildningen inom teatermediet från dramatiska institutet till
scenskolan i Stockholm har fått ett blandat mottagande.

På grundval av den genomförda granskningen och de synpunkter som
förts fram vid remissbehandlingen har revisorerna i skrivelse till regeringen
framhållit att genomförandet av de aktualiserade förslagen om
effektivisering och rationalisering av utbildningen på kulturområdet till
stor del är beroende av vilken omfattning utbildningen av skådespelare
och övriga yrkesutövare på området skall ges i framtiden. Revisorerna
anser att en bedömning av det framtida behovet av yrkesutövare bör
göras mot bakgrunden av såväl den rådande arbetsmarknadssituationen
som de framtida sysselsättningsutsikterna. Framtidsutsikterna bör vara
grundade på konkreta ställningstaganden från statsmakternas sida om
planerade satsningar på kulturområdet och konkreta planer av landsting
och kommuner om kommande engagemang vid inrättande av regionala
teatrar. Erforderligt material för sådana ställningstaganden bör arbetas
fram.

Övriga i granskningspromemorian framförda förslag om effektivisering
och rationalisering av utbildningen och arbetet vid undervisningsinstitutionema
bör enligt revisorerna, i belysning av vad som anförts vid
remissbehandlingen, tas upp till överväganden i samband med prövningen
av den nyssnämnda frågan.

Skrivelsen är som bilaga 7 fogad till denna berättelse.

Vuxenutbildningen
(granskningspromemoria nr 3/1974)

Det statliga stödet till vuxenutbildning har ökat väsentligt under
senare år. De anvisade medlen uppgick budgetåret 1973/74 till 591,1
milj. kronor. Den företagna granskningen har inriktats på att undersöka
om vuxenutbildningen bedrivits i ändamålsenliga former och i överensstämmelse
med de av statsmakterna fastställda målen för verksamheten.
Undersökningen har omfattat bl. a. de statliga och kommunala skolorna
för vuxna, studiecirkelverksamheten och folkhögskolorna.

Vuxenutbildningen har som en av sina huvuduppgifter att verka
för minskade skillnader i utbildningsstandard mellan olika generationer
i samhället. Det har vid granskningen konstaterats, bl. a. utifrån elevsammansättningen
vid de undersökta utbildningsformerna, att man inte
i åsyftad omfattning förmått fånga intresset hos korttidsutbildade inom

117

de något äldre generationerna. Mot bakgrunden därav har betonats
vikten av att ansträngningarna att nå ut till dessa grupper ökas.
I promemorian har vidare framhållits att även andra faktorer än de
ekonomiska torde vara av stor betydelse för att nå detta mål; främst
att verksamheten får en utformning och ett sådant innehåll att den
svarar mot de korttidsutbildades krav på en meningsfull utbildning.

Vuxenutbildningen administreras av ett stort antal fristående organisatoriska
enheter. Den långtgående organisatoriska uppdelningen är
ägnad att föra med sig höga kostnader för administration, hyror,
uppsökande verksamhet m. m. I promemorian har förordats ett ökat
samarbete mellan de kommunala skolorna för vuxna, folkhögskolorna
och studieförbunden samt en fördjupad samverkan inom dessa grupper.
Därigenom torde ett mera effektivt utnyttjande av de medel som
anvisats för vuxenundervisningen kunna åstadkommas.

Statens skolor för vuxna började sin verksamhet år 1956. Sedermera
har en betydande utveckling ägt rum på vuxenutbildningens område.
Det kan nämnas att kommunal vuxenutbildning nu finns i stort sett
i samtliga rikets kommuner och studiecirkelverksamheten har flerdubblats.
Förutsättningarna för statens skolor för vuxna har därigenom
förändrats. Dessa skolor synes vidare inte ha nått ut till de särskilda
målgrupperna för vuxenutbildningen i högre grad än de andra
institutionerna. De angivna förhållandena har enligt promemorian,
gett anledning att pröva om tillräckliga skäl alltjämt föreligger för en
fortsatt undervisning i nuvarande former vid de två statliga skolorna
för vuxna i Norrköping och Härnösand.

Det har i granskningspromemorian sammanfattningsvis framhållits
att den med statsmedel helt eller delvis finansierade vuxenutbildningen
är av utomordentligt värde. Det är därför angeläget att verksamheten
bedrivs effektivt, så att anvisade medel utnyttjas väl, bl. a. genom
god planering och samordning. De statliga bidragens fördelning på
olika aktiviteter inom vuxenutbildningen bör uppmärksammas i syfte
att säkerställa att bidragen utgår till verksamhet som anknyter till de
mål statsmakterna satt upp för vuxenutbildningen och för att nå ett
mera ändamålsenligt utnyttjande av de anslagna medlen.

Granskningspromemorian har för yttrande tillställts riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska Folkhögskolans Lärarförening,
Folkbildningsförbundet, de tio s. k. godkända studieförbunden, Brevskolan
och stiftelsen Hermods korrespondensinstitut.

Remissinstanserna har i huvudsak vitsordat att undervisningen vid de
statliga och kommunala skolorna för vuxna och vid folkhögskolorna
inte förmått fånga intresset hos korttidsutbildade inom de något äldre
generationerna. Flera av remissinstanserna — bl. a. skolöverstyrelsen,
kommunförbundet och landstingsförbundet — har instämt i att ökade
ansträngningar bör göras för att nå ut till de korttidsutbildade vuxna.

118

Promemorians framställning om vuxenundervisningens organisation
har mött vissa invändningar vid remissbehandlingen. Kritiken har därvid
främst riktats mot promemorians kostnadsredogörelse. Det har även
framhållits att den organisatoriska uppdelningen inte behövde minska
effektiviteten inom vuxenundervisningen utan i viss omfattning kunde
bidra till att målet uppnåddes lättare.

I en skrivelse till regeringen har riksdagens revisorer anslutit sig till
meningen att ökade ansträngningar bör göras för att nå ut till korttidsutbildade
vuxna. Det är vidare, enligt revisorerna, självfallet angeläget
att myndigheter, kommuner och organisationer som verkar inom vuxenutbildningen
på allt sätt samverkar för att utvinna bästa möjliga resulfat
av anslagna medel. Revisorerna har slutligen föreslagit att skolöverstyrelsen
skall utreda den fortsatta verksamheten vid statens skolor för
vuxna. Styrelsen bör därvid företa en utförlig analys av elevsammansättningen
vid dessa skolor.

Skrivelsen är som bilaga 4 fogad vid denna berättelse.

Restaurering av byggnadsminnesmärken
(granskningspromemoria nr 3/1975)

Statens kostnader för vård och underhåll av byggnadsminnesmärken
och andra kulturhistoriskt värdefulla byggnader som är invärderade
på statens fastighetsfonder beräknas uppgå till mellan 15 och 20 milj.
kronor per år. Kostnaderna för underhåll av byggnadsminnesmärken
som inte ägs av staten bestrids i princip av respektive huvudmän —
kommuner, kyrkliga samfälligheter, hembygdsföreningar och enskilda
— i viss omfattning med statliga bidrag från anslag på statsbudgetens
åttonde huvudtitel. De mest betydande beloppen för dessa ändamål
har emellertid under de senaste åren ställts till förfogande av arbetsmarknadsmedel.
Under de tre budgetåren 1971/72—1973/74 har
dessa belopp uppgått till sammanlagt 103 milj. kronor.

Syftet med granskningen har varit att utröna om vårdarbeten som
utförs med nämnda medel har bedrivits på ett sätt som är förenligt
med god ekonomi. Granskningen har omfattat ett 15-tal beredskapsarbeten
inom kulturvårdssektorn. Av dessa objekt har tre varit föremål
för en mera ingående granskning, nämligen citadellet i Landskrona,
Mälsåkers slott i Södermanlands län och telemuseet (Norra stallet) på
Norra Djurgården i Stockholm. Samtliga dessa byggnader tillhör
staten. Ombyggnadsarbetena för de tre objekten har uppgått till sammanlagt
mer än 25 milj. kronor, varav mer än 19 milj. kronor ställts
till förfogande av arbetsmarknadsmedel.

De synpunkter och kommentarer som förts fram i granskningspromemorian
har till en början gällt den formella förhandsprövningen
av ärendena. Enligt finansdepartementets handläggningsordning för
ärenden rörande den statliga husbyggnadsverksamheten skall stats -

119

finansierade byggnadsprojekt som beräknas kosta mer än 300 000 kronor
prövas av Kungl. Maj:t (regeringen). Föreskriften har flera syften,
bl. a. att uppnå bättre planering och kostnadsberäkning samt att ge
statsmakterna rådrum och möjlighet att överväga olika alternativ. Såvitt
kunnat utrönas vid undersökningen har inte något av de tre nämnda
byggnadsföretagen varit föremål för sådan Kungl. Maj:ts prövning att
nämnda syften blivit tillgodosedda. Förutsättningarna har varit olika
för de tre projekten och flera myndigheter har varit engagerade i ärendena,
men byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, telestyrelsen och
riksantikvarieämbetet har på olika sätt tagit del i något eller flera av
företagen. I promemorian har framhållits att byggnadsstyrelsen borde
närmare analysera sådana speciella problem som kan uppkomma i samband
med handläggningsordningen samt utfärda ytterligare anvisningar
eller hos regeringen föreslå erforderliga ändringar.

Promemorian har vidare behandlat frågan om förutsättningarna för
åstadkommande av en tillfredsställande projektering av byggnadsföretag
som utförs med beredskapsmedel. Med hänsyn till att beredskapsarbeten
i främsta rummet syftar till att skapa sysselsättning åt odisponerad
arbetskraft måste arbetstillfällena väljas på platser och i yrken där
sysselsättningsbehovet uppträder, och arbetena måste ofta sättas i gång
med kort varsel. Undersökningen har visat att den befintliga reserven
av färdigplanerade och lokalt spridda objekt varit helt otillräcklig.
Detta har haft till följd att företag i vissa fall satts i gång på summariska
och verklighetsfrämmande kostnadskalkyler och med ofullständigt
projekteringsunderlag. Det syntes böra ankomma på riksantikvarieämbetet
att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen vidta de förberedelser,
främst antikvariska undersökningar och projektering, som erfordrades
för att uppnå ett mera rationellt byggande.

I anslutning till problemet med en planeringsreserv har framhållits
att restaureringsåtgärder på kulturbyggnader i vissa fall måste påbörjas
utan att frågan om byggnadernas användning blivit löst, exempelvis
när det gällde att hindra en byggnads fortskridande förfall eller vandalisering.
Man borde i sådana fall begränsa åtgärderna till nödvändiga
konserveringsarbeten. Slutligen har framhållits att den redovisning som
legat till grund för arbetsmarknadsstyrelsens rapporter över kostnader
och arbetskraftsåtgång m. m. i vissa avseenden har varit behäftad med
fel som väsentligt minskat dess värde vid utvärdering av verksamheten.
Enligt promemorian fanns det anledning för arbetsmarknadsstyrelsen
att skärpa tillsynen av beredskapsarbetena.

Remissyttranden har inhämtats från de fyra nämnda myndigheterna
och från riksrevisionsverket.

Såvitt gäller frågan om förhandsprövning av byggnadsärenden har
i yttrandena bl. a. erinrats om att regeringen i mars 1975 tillkallat en
arbetsgrupp inom finansdepartementet för översyn av handläggnings -

120

ordningen. Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst att styrelsen numera
vidtagit åtgärder för att förhindra att handläggningsordningens bestämmelser
åsidosätts.

Flera remissmyndigheter har framhållit att det föreligger svårigheter
att åstadkomma en reserv av väl planerade och startberedda byggnadsobjekt.
Särskilt under åren i början av 1970-talet var de för kulturminnesvård
tilldelade beredskapsbeloppen på grund av sysselsättningsbehovet
inom byggnadsbranschen ovanligt höga, vilket ledde till att
även objekt som inte helt motsvarade vanligtvis ställda fordringar på
förberedelser under denna tid togs upp som beredskapsarbeten. Detta
hade varit fallet med citadellet och telemuseet. — Vidare har uppgetts
att man numera inom utbildningsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp
med uppdrag att närmare överväga formerna för medelstilldelning till
vården av byggnader och byggnadsmiljöer och att frågan om åstadkommande
av en lämpligt avpassad reserv av byggnadsobjekt syntes
komma att prövas inom ramen för detta uppdrag.

I skrivelse till regeringen har revisorerna tagit ställning i ärendet.
Revisorerna har bl. a. med bestämdhet hävdat att handläggningsordningens
regler om förhandsgranskning av byggnadsärenden skall iakttas.
Revisorerna har vidare hemställt att skrivelsen jämte promemorian
och remissvaren överlämnas till de båda arbetsgrupper som inom
finansdepartcmÄtet och utbildningsdepartementet utreder nu berörda
problem.

Skrivelsen är som bilaga 6 fogad vid denna berättelse.

Ej avslutade ärenden

Administrativa göromål vid universitet och högskolor
(granskningspromemoria nr 5/1975)

Under arbetet med den av riksdagens revisorers kansli år 1972
utförda undersökningen av den statliga forskningsverksamheten noterades
bl. a. att den vetenskapligt utbildade personalen vid universitet
och högskolor syntes ta alltför mycket tid i anspråk för administrativa
göromål, vilket var till förfång för undervisningen och forskningen.
I flera av de remissyttranden som avgavs i ärendet framhölls också att
både det administrativa arbete som hängde samman med den på senare
tid genomförda utbyggnaden och omorganisationen på universitetsområdet
och det löpande rutinmässiga arbetet av administrativ art
krävde ökande andel av bl. a. professorernas arbetstid. Tillströmningen
av studerande på olika undervisningsstadier hade också medfört att
professorerna i allmänhet måste ta allt mer tid från det egna forskningsarbetet
och ägna denna tid åt administration och forskarhandledning.

Med anledning härav har en granskning av handhavandet av de

121

administrativa göromålen på universitetsområdet genomförts. Härvid
har särskild vikt fästs vid den för utbildning och forskning anställda
personalens medverkan i det administrativa arbetet.

I den i ärendet upprättade granskningspromemorian redogörs för
den vetenskapliga personalens åligganden och sammansättningen av
de administrativa göromålen. Vidare redovisas på grundval av en
företagen enkät hur den vetenskapliga personalens arbetstid fördelar
sig på förekommande arbetsuppgifter. Omfattningen och tidsåtgången
för det administrativa arbetet behandlas vidare med utgångspunkt i
vissa intervjuer som hållits med företrädare för vetenskaplig personal
och förvaltningspersonal. I promemorian läggs fram vissa förslag till
åtgärder som syftar till en förbättring och en förenkling av det administrativa
arbetet på området.

Den i ärendet upprättade granskningspromemorian har remissbehandlats,
och ärendet är för närvarande föremål för revisorernas
prövning.

Handelsdepartementet

Avslutade ärenden

Sveriges försörjningsberedskap
(granskningspromemoria nr 2/1975)

Mot bakgrunden av den oljekris som inträffade vintern 1973—1974
samt den pågående debatten kring råvaruproblemen inom världsekonomin
har riksdagens revisorer beslutat att låta undersöka principerna
för planläggningen och anordnandet av vårt lands försörjningsberedskap.
Syftet med den verkställda granskningen har varit att få en
samlad bild av förutsättningarna för arbetet med vår försörjningsberedskap,
av denna verksamhets struktur och av utredningsläget inom det
ekonomiska försvarets område. Mot den angivna bakgrunden redovisas
i en i ärendet upprättad granskningspromemoria uppställda mål,
läget inom olika varuområden och erfarenheterna av oljekrisen vintern
1973—1974. Vid undersökningen har särskilt strävats efter att belysa
det svenska samhällets känslighet för s. k. fredskriser.

Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra.
En viktig del av totalförsvaret utgörs av det ekonomiska försvaret.
Detta grundar sin verksamhet till övervägande del på fredssamhällets
tillgångar. Verksamheten syftar till att komplettera och
planlägga utnyttjandet av tillgängliga resurser vid kriser och krigstillstånd.
Ansvaret för försvarsförberedelserna inom det ekonomiska
försvaret är, såsom redovisas i granskningspromemorian, fördelat på ett
flertal departement och myndigheter. Detta hänger samman med principen
att den myndighet som ansvarar för en fredsinriktad verksamhet

122

också skall svara för erforderliga försvarsförberedelser för verksamheten.

Central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen
är överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).

Försörjningsplanläggningen har hittills i huvudsak varit inriktad på
krigs- och avspärrningsfallen. Genom oljekrisen vintern 1973—1974
blev det emellertid uppenbart att även s. k. fredskriser kan medföra
allvarliga påfrestningar för vårt samhälle. I den pågående utredningsverksamheten
rörande totalförsvaret och det ekonomiska försvarets
inriktning studeras därför även de särskilda krav som kan komma att
ställas på det ekonomiska försvaret vid olika typer av fredskriser.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvars, jordbruksnämndens och andra
inom det ekonomiska försvaret verkande myndigheters åtgärder för att
säkra tillgången av förnödenheter och tjänster styrs av de försörjningsplaner
som utarbetas för olika varor eller varuområden. I dessa planer,
som görs upp mot bakgrunden av vissa angivna mål, kartläggs behoven,
tillgångarna och de lämpligaste vägarna att tillgodose de olika behoven.
Genom skilda beredskapsåtgärder söker man skapa balans mellan
behoven och tillgångarna.

Den företagna granskningen av olika försörjningsområden har visat
att statsmakterna, med undantag av oljelagringsområdet, ej närmare
har preciserat normerna för det ekonomiska försvarets uthållighet och
ej heller resursbehoven inom de olika samhällssektorerna. Målen har
ofta fått formuleras av berörda myndigheter själva och vunnit sanktion
genom att medel anslagits vid den årliga budgetbehandlingen. Resultatet
därav har blivit att det uppkommit olikheter i fråga om möjlig
uthållighet och graden av försörjningsförmåga inom olika försörjningsområden.
Detta förhållande har även observerats under arbetet med
den pågående långsiktsplaneringen inom det ekonomiska försvaret, och
man avser att försöka eliminera dessa ojämnheter vid planeringsarbetet.

Det ekonomiska försvarets planläggning och verksamhet bygger som
nämnts i stort på det fredstida samhällets resurser och funktioner. Detta
förhållande gör att den ständigt pågående utvecklingen inom olika samhällssektorer
påverkar förutsättningarna för verksamheten inom det
ekonomiska försvaret. Svårigheterna att lägga fast målen för det ekonomiska
försvaret hänger därför mycket samman med den snabba
samhällsutvecklingen och med de mångdimensionella bedömningar och
avvägningar som måste göras mellan förhållanden i olika samhällssektorer
och mellan olika typer av beredskapsåtgärder.

På grundval av den genomförda granskningen har i promemorian
förts fram olika förslag i syfte att öka beredskapen. De viktigaste synpunkterna
och förslagen sammanfattas i det följande.

Näringslivets internationalisering och höga specialisering har fått
ogynnsamma effekter för vår försörjningsberedskap. Därför bör det

123

övervägas om man framdeles inte bör ta större hänsyn till totalförsvarets
krav vid ställningstaganden i frågor som berör den civila samhällsutvecklingen.
Exempelvis bör inhemsk produktionskapacitet i större
utsträckning bevaras på försörjningsmässigt viktiga områden.

Vidare bör statsmakterna med utgångspunkt i resultaten av pågående
utredningsverksamhet inom det ekonomiska försvaret och övriga delar
av totalförsvaret mera konkret ange beredskapskraven för olika varuoch
tjänsteområden, varvid en mellan olika områden mer balanserad
beredskapsnivå bör eftersträvas.

När det gäller vår beredskap i krissituationer bör — för att genomförandet
av en hårdare ransonering än den som tillämpades vintern
1973—1974 beträffande bränsle, drivmedel och petrokemiska produkter
skall bli möjligt — formerna för resursprioriteringen mellan olika
samhällssektorer närmare utredas. Kollektivtrafikens problem bör härvid
beaktas.

Vår försörjning med olja torde utgöra det allvarligaste försörjningsproblemet.
Av beredskapsskäl bör man därför sträva efter ett ökat
utnyttjande av olika inhemska energibaser. Av intresse i detta sammanhang
är ett utnyttjande av de svenska urantillgångarna och kärnkraften.
Möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i skyddade bergutrymmen bör
härvid beaktas. När det gäller att ta ställning till vår långsiktiga energipolitik
synes försörjningsberedskapen böra tillmätas stor betydelse.

För att vi snabbare skall nå upp till redan fastlagda långsiktiga lagringsmål
för olja bör överstyrelsen för ekonomiskt försvar överväga
möjligheten att utnyttja upplagda tankbåtar som lagringsutrymmen. En
intensifierad prototyputveckling av gengasverk synes även önskvärd.

När det gäller vår beredskap på jordbruks- och livsmedelsområdet
bör det observeras att tillgången på kvävegödsel är av stor betydelse för
det svenska jordbruket. För att eventuella störningar i konstgödseltillförseln
i största utsträckning skall utjämnas, torde en viss ökning av
vår fredstida försörjningsförmåga på livsmedelsområdet böra övervägas.
Åtgärder som kan stimulera allmänheten till viss beredskapslagring av
livsmedel och andra dagligvaror bör också förberedas.

Inom ett flertal varuområden har numera av ekonomiska skäl lagerhållningen
dragits ner till ett minimum. Vårt samhälle har härigenom
blivit känsligt för importstörningar. En speciell lagring för fredskriser
både genom centrala myndigheters försorg och inom näringslivet är
önskvärd. Lagringen bör omfatta såväl råvaror som vissa insatsvaror
och reservdelar. Sådan beredskapslagring inom näringslivet torde böra
främjas t. ex. genom särskilda, från skattesynpunkt förmånliga nedskrivningsregler.

Promemorian har på sedvanligt sätt sänts ut för yttrande till ett antal
myndigheter och organisationer. Femton remissvar har kommit in.
I granskningspromemorian framförda förslag har därvid med få undantag
tillstyrkts.

124

På grundval av resultatet av den genomförda undersökningen och de
vid remissbehandlingen avgivna yttrandena har revisorerna i skrivelse
till regeringen föreslagit att i promemorian redovisade synpunkter beaktas
vid planläggningen av och det framtida arbetet med den ekonomiska
försvarsberedskapen.

Skrivelsen är som bilaga 8 fogad vid denna berättelse.

-•

Arbetsmarknadsdepartementet
Ej avslutade ärenden

Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(granskningspromemorior nr 7, 8 och 9/1975)

Omskolning och omflyttning, som är några av arbetsmarknadspolitikens
viktigaste yttringar, kan inte helt förstås utan att man beskriver
och analyserar utvecklingen av sysselsättning, arbetslöshet och löner
under de senaste fem till tio åren. Därvid är det särskilt betydelsefullt
att närmare granska arbetsmarknadsmönstret hos vissa grupper på
arbetsmarknaden, såsom kvinnorna, de unga och de äldre. Om de för
arbetsmarknadsplanering ansvariga på skilda administrativa nivåer skall
kunna bygga sina beslut på realistiska fakta måste den arbetsmarknadspolitiska
statistiken vara rationellt utformad.

De i ärendet upprättade granskningspromemoriorna behandlar arbetsmarknadspolitik
och löneutjämning åren 1964—1974, arbetsmarknadspolitisk
statistik samt arbetsmarknadsutbildningens effekter på inkomstfördelning
och resursanvändning. Promemoriorna är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Arbetsmarknadsutbildningens regionala effekter
(granskningspromemoria nr 10/1975)

Människors flyttningar mellan olika orter och regioner i landet beror
i de allra flesta fall på att en person i familjehushållet byter anställning.
Flyttningarna har arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska följder.
Dessutom kan en av sysselsättningsskäl betingad flyttning till viss ort
ibland strida mot den enskildes önskan om bostadsort.

Att utröna i vilken utsträckning arbetsmarknadsutbildningen på
detta sätt är i samklang med skilda intressen har varit undersökningens
huvuduppgift.

Undersökningen har utförts i intimt samband med granskningsärendet
Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den i ärendet
upprättade granskningspromemorian är för närvarande föremål för
remissbehandling.

125

Riksdagen och dess verk
Ej avslutade ärenden

Revisionen av riksdagsförvaltningen
(granskningspromemoria nr 11/1975)

Den interna revisionen av riksdagsförvaltningen utförs inom två
direkt under fullmäktige i riksbanken respektive fullmäktige i riksgäldskontoret
inrättade organ, vilka står under viss tillsyn av riksdagens
revisorer. Revisorerna, som själva årligen verkställer extern revision av
riksdagsförvaltningen, har låtit undersöka om denna interna revision
är ändamålsenligt upplagd. Undersökningen har också omfattat formerna
för revisorernas egen granskning av riksdagsförvaltningen.

En i ärendet upprättad granskningspromemoria är för närvarande
föremål för remissbehandling.

Avskrivna ärenden

Som framgår av det föregående har tre ärenden avförts från granskningsplanen.
Ärendena avser

Decentralisering och delegering av arbetsuppgifter inom statsförvaltningen,

Rättshjälpsreformen och

Företagareföreningarna.

I samtliga dessa frågor har, som också nämnts, särskilda utredningar
tillsatts av regeringen.

Särskilda berättelser

Berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1974 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning under budgetåret 1973/74 har avlämnats.

Berättelse över verkställd granskning av stiftelsen riksbankens jubileumsfonds
verksamhet och förvaltning under år 1974 har avlämnats.

Beträffande den närmare innebörden av den sålunda verkställda
granskningen och därvid gjorda iakttagelser torde få hänvisas till
finansutskottets betänkanden nr 16 och 17 samt utbildningsutskottets
betänkande nr 21 år 1975.

RESULTATET AV DE TILL KUNGL. MALT
UNDER ÅR 1974 AVLÅTNA SKRIVELSERNA

Av verksamhetsberättelsen för år 1974 framgår att revisorerna under
detta år har avlåtit nio skrivelser till Kungl. Maj:t med anhållan om
vissa åtgärder. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för
resultatet av de sålunda gjorda framställningarna.

126

Den kvantitativa utvecklingen av personalresurserna och personalomsättningen
hos statliga myndigheter

I denna fråga har revisorerna lagt fram förslag till vissa åtgärder
i personalbesparande syfte.

Med hänvisning till att hittills genomförda rationaliseringsinsatser
föga har kunnat påverka själva utvecklingstrenden inom det statliga
personalområdet har revisorerna sålunda uttalat, att rationaliseringssträvandena
borde inriktas på mera ingående analyser, som i vissa
fall kunde leda till en omprövning både av målen för statsmyndigheternas
verksamhet och av det regelsystem som styr verksamheten.
Syftet med dessa översyner, vilka helst borde göras sektorsvis, skulle
vara att få utrönt vilka möjligheter som fanns att rensa bort eller
modifiera verksamheter som i ett föränderligt samhälle hade minskat
i aktualitet och angelägenhet eller hade antagit alltför komplicerade
former. I samband härmed kunde lämpligen även undersökas på vilka
områden en ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster borde genomföras.

Parallellt med ökade effektiviseringsinsatser av mera övergripande
natur syntes enligt revisorerna de enskilda myndigheternas eget rationaliseringsarbete
böra intensifieras. Även kostnadsmedvetandet hos myndigheterna
borde breddas.

Revisorerna har vidare pekat på de ständigt stigande kostnaderna
för den statliga utredningsverksamheten, inkl. remissförfarandet, och
har erinrat om att någon kalkyl över omfattningen av den del av
myndigheternas utredningsarbete som ej är direkt föranledd av den
löpande verksamheten aldrig har gjorts. Planeringen av samhällsutvecklingen
och anpassningen av myndigheternas verksamhet till de strukturella
förändringarna krävde självfallet en väl fungerande statlig utredningsapparat.
Med utredningsverksamhetens nuvarande omfattning vore
det emellertid enligt revisorerna av yttersta vikt att utredningarna
bedrevs ekonomiskt och begränsades till väsentliga frågor. En ökad
restriktivitet i utredningsverksamheten syntes därjämte kunna åstadkommas,
om krav uppställdes på att kostnaderna skulle redovisas för alla
utredningar av längre varaktighet än förslagsvis två manår.

Bland andra uttalanden som har gjorts av revisorerna i skrivelsen
må här endast nämnas en rekommendation av innebörd, att myndigheterna
borde erinras om vikten av att de vid t. ex. omläggningar av
rutiner eller vid andra lägliga tillfällen borde ompröva databasernas
informationsinnehåll, så att garantier skapades för att endast nödvändig
information lagrades i olika administrativa datasystem.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen
i finansdepartementet meddelat, att revisorernas skrivelse för närvarande
bereds inom departementet i anslutning till beredningen av
budgtutredningens förslag.

127

Oljebekämpningen till sjöss

Sina åsikter och förslag i denna fråga har revisorerna sammanfattat
sålunda.

Sammanfattningsvis får revisorerna uttala att det givetvis är ytterst
angeläget att de viktiga frågorna om hamnarnas möjligheter att ta emot
oljerester från fartyg och därmed förenade kostnads- och serviceproblem
samt om märkning av olja i fartyg erhåller en snar lösning. Då frågorna
emellertid är under prövning hos Kungl. Maj:t har revisorerna avstått
från att gå närmare in på dessa ämnen. Revisorerna har därför begränsat
sig till att framföra de ovan behandlade förslagen om en aktivare
kontroll av oljehanteringen ombord på fartyg, om en så vitt möjligt
fullständig kartläggning av oljeföroreningarnas utbredning och skadeverkningar
samt om tullverkets medverkan vid framtagning av nya
konstruktioner av bekämpningsmateriel.

Regeringen har den 24 juli 1975 förordnat att riksdagens revisorers
framställning med tillhörande bilagor skall överlämnas till sjöfartsverket,
generaltullstyrelsen och statens naturvårdsverk, vilka har att i
samarbete med berörda länsstyrelser och inom ramen för tillgängliga
medel vidta de åtgärder som kan föranledas av revisorernas förslag.

Statens transportkontor

I denna fråga har revisorerna gjort följande sammanfattande uttalande.

Sammanfattningsvis föreslår alltså revisorerna, att den av statens
transportkontor nu bedrivna förmedlingsverksamheten efter hand avvecklas.
I samband därmed bör transportkontorets befattning med
magasinering av olika förnödenheter omprövas, varvid syftet bör vara
att även denna verksamhet så långt möjligt avvecklas. Sedan angivna
åtgärder har vidtagits bör transportkontoret omvandlas till ett organ
med i huvudsak avtalsslutande och rådgivande uppgifter inom området
för statliga transporter och flyttningar. Detta organ bör administrativt
knytas till någon civil myndighet, varvid byggnadsstyrelsen synes vara
bäst lämpad att ta sig an de nämnda arbetsuppgifterna. Frågan om
huvudmannaskapet kan dock behöva ytterligare prövas. Oavsett huvudman
bör det nya organet få sina kostnader täckta genom särskilt anvisade
medel. För ändamålet torde erfordras en i förhållande till nu
gällande organisation mycket begränsad personalstyrka.

Kungl. Maj:t har den 4 oktober 1974 uppdragit åt statskontoret att
efter samråd med försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk,
försvarets rationaliseringsinstitut, byggnadsstyrelsen och riksrevisionsverket
senast den 15 mars 1975 inge förslag om statens tranportkontors
framtida verksamhet, organisationstillhörighet, organisation, personalbehov
och tidpunkt för eventuell överföring till annan myndighet. Riksdagsrevisorernas
granskningspromemoria nr 5/1973 skall ligga till grund
för statskontorets utredning. Statskontoret skall vidare ha som rikt -

128

punkt att verksamheten vid transportkontoret bör begränsas i största
möjliga utsträckning.

I anslutning härtill har Kungl. Maj:t meddelat följande provisoriska
bestämmelser för verksamheten vid statens transportkontor. Verksamhet
som bedrivs av transportkontoret och som inte särskilt nämns i bestämmelserna
skall snarast avvecklas.

1. Statens transportkontor får ge allmänna råd och upplysningar för
statliga myndigheters upphandling av flyttningstjänster och i den mån
det kan bedömas vara fördelaktigt för statsverket sluta för hela statsförvaltningen
gällande prisavtal för sådana tjänster. I denna verksamhet
skall transportkontoret samråda med riksrevisionsverket. Transportkontoret
skall vidare på begäran av statliga administrativa myndigheter,
affärsdrivande verk och statliga bolag mot ersättning biträda vid planläggning,
anbudsinfordran, kontroll m. m. av flyttningar. Statens transportkontor
får inte upphandla flyttningstjänster för uppdragsgivares
räkning efter den 31 december 1974. Förmedling av betalning för
sådana tjänster får efter denna tidpunkt endast avse avveckling av
tidigare upphandlingar.

2. I avvaktan på ställningstagande till statskontorets förslag får
statens transportkontor på begäran mot ersättning bistå även vid andra
transporter än sådana som har samband med flyttningar, biträda vid
konferenser, utställningar och utländska besök samt bedriva annan
serviceverksamhet för statliga administrativa myndigheter, affärsdrivande
verk och statliga bolag. Statens transportkontor får efter den 31
december 1974 inte förmedla betalning för dessa tjänster i annat fall
än att förmedlingen avser avveckling av tidigare åtaganden.

3. Statens transportkontor får mot ersättning magasinera bohag för
tjänstemän som har avtalsenlig rätt till ersättning för magasineringskostnader
och förvara sådan utrustning som används vid konferenser,
utställningar och utländska besök som anordnas i statlig regi. Transportkontoret
får därutöver i den mån det bedöms oundgängligen nödvändigt
övergångsvis förvara inventarier och utrustning för de myndigheter
som skall omlokaliseras. Transportkontoret får i övrigt inte åta
sig nya uppdrag inom magasineringsområdet.

4. Från anslaget Försvarets materielverk får bestridas lönekostnader
för personal som erfordras för verksamheten vid statens transportkontor,
dock inte med större belopp än att lönekostnaderna jämte
andra kostnader för verksamheten — utom kostnadena för att ge råd
och upplysningar för upphandling av flyttningstjänster och för att sluta
centrala prisavtal för sådana tjänster — täcks av de inkomstmedel av
transportkontorets verksamhet som redovisas under anslaget.

Taxor för transportkontorets tjänster åt administrativa myndigheter
inom och utom försvaret, affärsdrivande verk och statliga bolag fastställs
av försvarets materielverk efter samråd med försvarets civilförvaltning
och riksrevisionsverket.

Kommissionär sverksamheten hos statsmyndigheterna

I denna fråga har revisorerna förordat att kommissionärsväsendet
vid de statliga myndigheterna slopas och att den service som för närvarande
ges av kommissionärerna förs över till vederbörande myndig -

129

heter. I samband därmed bör enligt revisorerna bestämmelser meddelas
som förenhetligar myndigheternas avgiftsbeläggning av de tjänster som
de härvid övertar. Revisorerna har förutsatt att ifrågavarande förändringar
inte kommer att medföra försämrad service för allmänheten.
Myndigheternas uppdragsverksamhet har vidare ansetts böra regleras så,
att den inte onödigtvis stör myndigheternas ordinarie verksamhet.

Regeringen har den 20 februari 1975 uppdragit åt statskontoret att
efter samråd med riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd
och berörda myndigheter verkställa den utredning om kommissionärsverksamheten
som anges i en inom finansdepartementet upprättad
promemoria. Enligt promemorian bör utredningen ha till utgångspunkt
att kommissionärsinstitutet skall avskaffas, såvida inte
bärande skäl i något fall talar för dess bibehållande. I sådant fall bör
i fortsättningen utförda tjänster normalt vara avgiftsbelagda enligt
principerna för full kostnadstäckning.

Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet

Efter att ha redogjort för innehållet i den granskningspromemoria
som upprättats i ärendet har revisorerna gjort följande uttalande.

Revisorerna vill för egen del ansluta sig till den i granskningspromemorian
uttalade meningen att förkalkylering och efterkalkylering kan
vara av stort värde för åstadkommande av effektivitet och besparingar
i den statliga investeringsverksamheten. Kalkyleringen ger möjligheter
till kostnadskontroll beträffande färdigställda företag och kan vara till
nytta vid planeringen av nya objekt. Den bör kunna främjas av utvecklade
system och generella anvisningar, även om systemen kan behöva
utformas på skilda sätt för olika myndigheter. Kalkyleringen innehåller
emellertid komplicerade problem som fortlöpande behandlas i den ekonomiska
debatten, och någon enhetlig lösning torde inte finnas tillgänglig.
Frågan om hur långt ett system bör utvecklas och i vilken omfattning
det skall tillämpas är en avvägningsfråga, eftersom utförliga analyser
även medför kostnader i form av ökade administrativa insatser.

Såsom redan anförts har riksrevisionsverket engagerat sig i förevarande
problem, och verket har förklarat sig ha för avsikt att utvidga ett
nu pågående projekt till att omfatta även de frågor som behandlats
i granskningspromemorian. Problemen kommer sålunda att bli prövade
i ett vidare sammanhang. Eftersom det nu förebringade utredningsresultatet
kan förutsättas vara till nytta i detta fortsatta arbete, får
revisorerna hemställa att materialet överlämnas till riksrevisionsverket.

9 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 11

130

Formerna för kontroll av vissa forskningsmedels användning

I denna fråga har revisorerna förordat följande åtgärder.

1. Forskningsråden bör i större utsträckning än hittills granska hur resultaten
av utförda forskningsuppdrag förhåller sig till satsade medel. I
linje härmed bör den nuvarande kontrollen av medlens användning både
på den anslagsfördelande och på den förvaltande nivån stegvis ändras i
riktning mot en ekonomiadministrativ granskning. Finns på den anslagsfördelande
nivån flera anslagsgivare till ett och samma forskningsprojekt,
bör en samordnad granskning och bedömning av projektet göras.
Revisorerna förutsätter att vid denna utbyggnad av kontrollen hänsyn
tas till de särskilda förhållanden som gäller på de olika forskningsområdena.

2. En klarare utformad ansvarsfördelning i kontrollarbetet såväl mellan
de olika handläggande nivåerna (forskningsråden å den ena sidan
och olika lärosäten å den andra) som inom de olika nivåerna bör genomföras.
Härvid bör särskilt beaktas att garantier skapas för att olika
kontrollrutiner verkligen följs. Förbättrad och utbyggd samordning av
kontrollverksamheten bör genomföras, så att de olika nivåerna kan dra
nytta av varandras redovisnings- och kontrollrutiner.

3. De möjligheter till skärpt verksamhetskontroll som ges genom tilllämpning
av redovisningssystem S inom SEA-systemet bör tas till vara,
bl. a. genom projektbaserad redovisning.

4. Såväl forskningspersonal som granskande personal bör ges tillfredsställande
utbildning och erforderliga instruktioner för fullgörande av
ekonomisk rapportering och övrigt kontrollarbete.

5. I syfte att nå säkrare kontroll bör bättre samarbete genomföras
mellan revisionskontoret vid universitetskanslersämbetet och andra berörda
revisionskontor, t. ex. kontoret vid kammarkollegiet, samt mellan
revisionskontoren och de anslagsfördelande och anslagsförvaltande organen.
Ett samarbete mellan revisionskontoren är av vikt med hänsyn
till att extern redovisningsrevision numera ej utförs. Samma effekt torde
kunna uppnås om uppgifterna att granska här ifrågakommande myndigheter
förs samman till ett och samma kontor.

Kungl. Majtt har den 28 juni 1974 föreskrivit att riksdagens revisorers
skrivelse jämte bilagor skall överlämnas till riksrevisionsverket,
universitetskanslersämbetet, forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde, statens naturvårdsverk, statens råd för
skogs- och jordbruksforskning, statens råd för byggnadsforskning, styrelsen
för teknisk utveckling och forskningsrådsutredningen. De nämnda
myndigheterna och organen skall underrätta revisorerna och vederbörande
departement om de åtgärder som kommer att vidtas med
anledning av skrivelsen.

Kontrollen av lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitet och högskolor I

denna fråga har revisorerna uttalat att den företagna utredningen
och däröver avgivna yttranden visat att skäl finns för en närmare,
grundlig utredning av frågan om garantierna för en riktig och ända -

131

målsenlig användning av satsade resurser på förevarande område. Revisorerna
har därför förordat att frågan utreds vidare genom Kungl.
Maj:ts försorg. Därvid bör enligt revisorerna även övervägas om inte
en i den upprättade granskningspromemorian föreslagen arbetstidsundersökning
bör utföras.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har expeditionschefen
i utbildningsdepartementet låtit meddela, att skrivelsen för närvarande
bereds inom departementet.

Trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen

Efter att ha erinrat om de uppdrag som lämnats trafikpolitiska utredningen,
trafiksäkerhetsutredningen och andra offentliga utredningar
inom transportsektorn har revisorerna uttalat bl. a. följande.

Det resultat som detta omfattande utredningsarbete måste avsätta
torde ge statsmakterna möjligheter att få ett samlat grepp om trafikpolitiken
och därmed om trafiksäkerhetsarbetet. Förutsättningar finns
därför för en närmare konkretisering och specificering av de långsiktiga
målen för samhällets totala trafiksäkerhetsarbete. Enligt revisorernas
mening bör därför den nu berörda utredningsverksamheten inom trafikområdet
tidsmässigt samordnas, så att utredningsresultaten läggs fram
någorlunda samlade och Kungl. Maj:t bereds möjlighet att underställa
riksdagen förslag om målen för den långsiktiga planläggningen av trafikpolitiken
och därmed om inriktningen av det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet.
Revisorerna har fått stöd för denna uppfattning i olika remissyttranden.

Revisorerna har närmare utvecklat denna tankegång sålunda.

Formuleras trafiksäkerhetsmålen i konkreta termer, erhålls ett fastare
underlag för fördelning av uppgifter och resurser såväl mellan olika av
trafiksäkerhetsarbetet berörda myndigheter som inom sådana myndigheter
själva. De på grundval av fastlagda mål planerade åtgärderna bör
budgetmässigt hållas samman i ett särskilt huvudprogram för trafiksäkerhet
inom kommunikationssektorn. Programmet bör omfatta såväl de
verkställande myndigheternas som forskningsorganens verksamhet.
Därmed torde det bli möjligt att på längre sikt avgöra inom vilka områden
av samhället som insatser för att rädda liv och förebygga skador får
den största effekten. Det förutsätts härvid att erforderligt statistiskt material
finns tillgängligt att grunda detta arbete på.

Revisorerna förordar att, så snart det är tekniskt möjligt, åtgärder
vidtas i enlighet med vad nu föreslagits.

Revisorerna har vidare uttalat sig för en viss omorganisation av den
vid statens trafiksäkerhetsverk inrättade planeringsnämnden, innefattande
även en breddning och fördjupning av dess arbete.

I skrivelsen har framhållits att den i ärendet upprättade granskningspromemorian
innehåller synpunkter på en rad andra för trafiksäkerhetsarbetet
betydelsefulla frågor och att de i anslutning därtill framlagda

132

förslagen i princip har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Förslagen bör enligt revisorernas mening göras till föremål
för de vidare åtgärder som Kungl. Maj:t finner lämpliga. Revisorerna
säger sig lägga stor vikt vid att det arbete som för närvarande
bedrivs för att få fram lämpligt utformad statistik över trafikolyckor
slutförs så snabbt som möjligt.

Avslutningsvis har anförts följande.

I granskningspromemorian har berörts den splittring på olika myndigheter
som för närvarande råder när det gäller trafiksäkerhetsarbetet på
det lokala planet. Revisorerna noterar därför med tillfredsställelse att
Kungl. Majit numera beslutat tillkalla en särskild sakkunnig med uppdrag
att utreda trafiksäkerhetsarbetet på detta plan.

En fråga som hittills kanske inte har getts tillräckligt stort utrymme
vid trafiksäkerhetsarbetet är hur trafikanter av olika slag skall påminnas
om den allmänna regeln om högertrafik. Företagna utredningar redan
under våren 1968 visade visserligen att återfall till s. k. vänsterbeteende
minskat förhållandevis kraftigt sedan hösten 1967, men skäl synes finnas
för att man vid trafiksäkerhetsarbetet alltjämt understryker denna huvudregel.
Bl. a. torde barns inlärning av trafikreglerna och även vuxnas
reaktioner i kritiska trafiksituationer kunna underlättas, om högertrafikbeteendet
konsekvent tillämpas på alla områden i samhället.

Regeringen har den 18 juni 1975 beslutat överlämna riksdagens revisorers
skrivelse jämte granskningspromemorian och remissyttrandena
till trafiksäkerhetsutredningen för övervägande i anslutning till utredningsuppdraget.

Resultatvärdering och personalkostnader i den svenska biståndsverksamheten I

denna fråga har revisorerna uttalat följande.

Enligt revisorernas mening är de iakttagelser som gjorts i samband
med den företagna granskningen och de synpunkter som anförts i anslutning
därtill värda allt beaktande. Det är sålunda angeläget att de
svenska biståndsinsatserna blir föremål för resultatvärdering och att
denna utförs i sådana former att vårt land behåller insyn i biståndsmedlens
användning och verksamhetens effektivitet. Det administrativa förfarande
som av SIDA tillämpas för resultatvärdering och dess praktiska
nyttiggörande bör bearbetas och kompletteras. Frågan om administrationskostnaderna
och deras samband med verksamhetens inriktning på
länder och ämnessektorer bör vidare studeras och analyseras i syfte att
begränsa dessa kostnader. En ytterligare koncentrering av biståndet till
ett färre antal länder är enligt revisorernas mening möjlig och torde
kunna leda till minskning av kostnaderna.

Såsom inledningsvis nämndes arbetar sedan början av år 1973 en av
Kungl. Majit tillsatt utredning med en allmän översyn av den svenska
biståndspolitiken. Utredningens uppdrag är mycket omfattande. Praktiskt
taget alla de frågor som omfattats av revisorernas granskning kan
väntas bli behandlade, bl. a. avgränsningen av kretsen av bilaterala mottagarländer,
resultatvärderingens roll och uppgifter samt de administra -

133

tiva formerna för de svenska biståndsmyndigheternas verksamhet. Någon
slutlig ställning till dessa frågor bör självfallet inte tas förrän utredningsresultatet
redovisats. Revisorerna får därför hemställa att de båda
granskningspromemoriorna och remissvaren överlämnas till utredningen
för att beaktas vid dess arbete.

Som svar på en under hand gjord förfrågan har kabinettssekreteraren
i utrikesdepartementet låtit meddela, att riksdagens revisorers skrivelse
har överlämnats till biståndspolitiska utredningen.

Visst bostadsbyggnads}öretag i Fröjereds kommun

I verksamhetsberättelsen för år 1972 lämnades under ovanstående
rubrik en redogörelse för ett granskningsärende som avsåg handläggningen
av visst arbetsvårdsfall från Älvsborgs och Skaraborgs län. Av
redogörelsen framgick bl. a. att revisorerna vid slutbehandlingen av
ärendet inte hade funnit någon annan åtgärd av revisionell natur
påkallad än att en upprättad tilläggspromemoria hade tillställts arbetsmarknadsstyrelsen,
som samtidigt hade anmodats att framdeles meddela
revisorerna vissa angivna förhållanden rörande ärendets fortsatta
utveckling.

Begärda upplysningar har nu kommit in från arbetsmarknadsstyrelsen,
som i ärendet har anfört följande.

Riksdagens revisorer begärde i skrivelse den 25 maj 1972 att arbetsmarknadsstyrelsen
i sinom tid till revisorerna dels redovisade resultatet
av då pågående förhandlingar med Svenska Vägaktiebolaget och
K-konsult rörande bostadsbyggnadsföretaget dels lämnade uppgift om
de ägande- och säkerhetsrättsliga förhållanden som äger samband med
byggnadens uppförande.

Styrelsen får i anledning härav anföra följande.

Uppgörelse har numera träffats med Svenska Vägaktiebolaget och
K-konsult innebärande att styrelsen för företagens arbeten i samband
med bostadsbyggnadsföretaget utger till Svenska Vägaktiebolaget tillhopa
892 513 kr 32 öre och till K-konsult tillhopa 101 066 kr 39 öre.
Totalt torde dock kostnaden för byggnadens uppförande uppgå till
omkring 1 140 000 kr.

Beträffande de ägande- och säkerhetsrättsliga förhållandena kan
följande sägas.

Mellan styrelsen och fastighetsägaren Oscarson finns ett som hyresavtal
betecknat avtal från augusti 1970 (avtalet bifogas i kopia). De
ägande- och säkerhetsrättsliga förhållandena är inte i avtalet tillfredsställande
lösta vilket även påpekats av JO (se beslut av JO 1973-11-30,
dnr 1430 och 1866/72, s 60).

Inskrivning av nyttjanderätten till markområdet för byggnaden på
Oscarsons fastighet har sökts med stöd av avtalet. Vederbörande tingsrätt
och — efter överklagande — hovrätt har emellertid avslagit denna
ansökan.

Styrelsen har också lagsökt Oscarson för utfående av ogulden hyra.

134

Mot det utslag som meddelades av vederbörande tingsrätt sökte
Oscarson återvinning.

Flera försök att komma till en uppgörelse i godo med Oscarson
gjordes härefter med Oscarson och dennes dåvarande ombud, advokat
Kenne, Skövde. På grund av Oscarsons inställning kunde emellertid ej
någon uppgörelse komma till stånd.

I den process som i anledning av återvinningtalan härefter fördes
vid fastighetsdomstolen i Mariestad vidhöll styrelsen sitt yrkande om
hyra. Oscarson gjorde gällande i första hand att det ej var fråga om
ett hyresförhållande utan ett entreprenadförhållande och i andra hand
— för det fall ett hyresförhållande ansågs föreligga — att byggnaden
ännu ej var inflyttningsklar varför någon hyra ej skulle utgå. Även
för den händelse byggnaden skulle vara att betrakta som inflyttningsklar
gjorde Oscarson gällande att hyran skulle nedsättas till noll på
grund av byggnadens bristfälliga skick.

Fastighetsdomstolen ogillade i dom den 11 december 1974 styrelsens
talan. Man ansåg att något hyresförhållande inte kunde föreligga
mellan parterna. Byggnaden var nämligen att betrakta som tillbehör
till Oscarsons fastighet dvs att anse som fast egendom. (Domen bifogas
i kopia.)

Göta hovrätt, dit styrelsen överklagade domen (se bilagda kopia av
vadeinlaga), fastställde i dom den 21 maj 1975 tingsrättens dom.

Innan hovrättens dom vann laga kraft fann styrelsen det lämpligt
inhämta justitiekanslems uppfattning om ärendets fortsatta handläggning.
Justitiekanslern uttalade därvid att han för sin del ansåg att ett
vidare processande i ärendet med hänsyn till omständigheterna borde
undvikas. Istället borde nytt förlikningsförsök göras varvid det låg närmast
till hands att Oscarson krävdes på det i avtalet angivna beloppet
på byggnadens värde samt på kostnaderna för grundläggningsarbetena
och eventuellt för markarbetena.

Styrelsen gjorde genom Oscarsons nya ombud, advokat Jerlov,
Göteborg åter ansträngningar för att få till stånd en uppgörelse. Oscarson
hade i samband med domstolsförhandlingarna förklarat att han
i egenskap av byggherre var i och för sig beredd att betala vad huset
kostat. Under åberopande av avtalet anmodades Oscarson i faktura av
den 5 juni 1975 (med påminnelse den 11 september 1975) att utge
ersättning för huset mm med tillhopa 278 462 kr. I skrivelse till
styrelsen har emellertid advokat Jerlov meddelat dels att fru Oscarson
vid samtal med honom bestritt att utge det fordrade beloppet dels
att han ej längre biträder Oscarson i ärendet. Oscarson har själv ej
avhörts.

Styrelsen anser sig med hänsyn till omständigheterna i ärendet ej
kunna inleda ett entreprenadmål mot Oscarson för utfående av sin
fordran. Denna kvarstår dock.

Anm. I skrivelsen åberopade kopior är ej återgivna här.

135

Bilaga 1

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 13 februari 1975 -med anledning av granskningspromemoria nr 8/1973 angående den
statliga finansförvaltningens centrala organisation jämte däröver
avgivna remissyttranden *■

Central personaladministration och administrativ utveckling i

De arbetsuppgifter som hänger samman med den statliga finansför- -valtningen på central nivå är i dag spridda på en rad olika myndigheter-.1
Med hänsyn härtill och då rationaliseringsarbetet inom det statliga verksamhetsområdet
under senare år har kännetecknats av en strävan efter -en mera funktionell indelning av den administrativa organisationen, vil- - 1
ket ansetts leda till förhöjd effektivitet, har riksdagens revisorer funnit •
det vara av intresse att låta undersöka, om fördelar skulle stå att vinna1 -genom en samordning av de enheter som har att handlägga ärenden av -nu nämnt slag. Resultatet av den på revisorernas uppdrag verkställda
undersökningen har på sedvanligt sätt redovisats i en granskningspromemoria
(nr 8/1973), vilken sänts ut på remiss till tio statliga myndigheter
och organ samt till de fyra personalorganisationer som var verksamma ■1
vid ifrågavarande tidpunkt. Av personalorganisationerna har Statsanställdas
förbund och TCO:s statstjänstemannasektion avgett ett gemensamt
yttrande.

I granskningspromemorian har central finansförvaltning definierats
som åtgärder för sådan beräkning, anskaffning, disposition och redovis- - ■
ning av statsmedel som avser hela området för den statliga verksamhet ‘
ten och således inte står i direkt samband med de enskilda myndigheternas
egentliga fackuppgifter. Hit räknas vidare, förutsatt att de därav > -föranledda ärendena handläggs på central nivå, förvaltningen av statlig ■
egendom och bevakningen av kronans rätt. Med hänsyn till den stora
betydelse som arbetskraftens utnyttjande har för omfattningen och-utvecklingen
av statens administrativa kostnader kan enligt promemorian
även personaladministrativa åtgärder med inriktning på hela statsverk- --samheten hänföras till den centrala finansförvaltningen, begreppet då
taget i mera vidsträckt bemärkelse. -• ’

Det principförslag som har lagts fram i granskningspromemorian avj
ser ett sammanförande av kammarkollegiet, statskontorets dataadministrativa
enhet, riksrevisionsverkets prognosavdelning och riksgäldskontor ••
ret till ett särskilt finansverk, vari även statens personalpensionsverk,''*■
statens personalutbildningsnämnd och statens personalnämnd skulle in -

136

ordnas. Av riksrevisionsverkets och statskontorets återstående delar
skulle vidare bildas ett nytt ämbetsverk för rationalisering och förvaltningsrevision.
Genom en sådan omorganisation skulle enligt den i promemorian
framförda uppfattningen samma fördelar nås som vid liknande
åtgärder inom statsförvaltningen i övrigt. I promemorian har förutsatts
att frågan med hänsyn till sin stora räckvidd och invecklade beskaffenhet
skall underkastas en allsidig och djupgående utredning, innan
beslut fattas däri. Personaladministrationens interna organisationsproblem
har därvid ansetts böra behandlas med förtur.

Revisorerna anser, efter att ha tagit del av de avgivna remissyttrandena,
att det förevarande ärendet måste underkastas en grundlig analys,
innan förslag till åtgärder i de mycket omfattande organisationsfrågor
som har aktualiserats i sammanhanget kan läggas fram. Vad nu sagts
gäller närmast den centrala finansförvaltningen i egentlig mening. Utgångsläget
för en översyn av personaladministrationens interna organisationsproblem
är däremot ett annat, och revisorerna finner det motiverat
att en sådan översyn kommer till stånd redan nu.

Enligt revisorernas mening kan i och för sig goda skäl åberopas för
uppfattningen, att även personaladministrativa åtgärder som till sitt allmänna
syfte berör samtliga statsmyndigheter är att hänföra till central
finansförvaltning. Det är otvivelaktigt riktigt, såsom närmare utvecklas i
granskningspromemorian, att de personaladministrativa frågorna har
kommit att ägnas ett ständigt ökat intresse inom den finansförvaltande
verksamheten. I direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om den
statliga personalutbildningen framhålls också, att man numera alltmer
strävar efter en ökad samordning mellan, å ena sidan, den personaladministrativa
planeringen och, å andra sidan, den ekonomiska planeringen
och budgeteringen.

Den funktionella likheten i arbetsuppgifter mellan personaladministration
och finansförvaltning i egentlig mening torde dock inte vara så
djupgående, att en organisatorisk integration av hithörande enheter
framstår som det enda eller ens det bästa alternativet. Hänsyn måste vidare
tas till omständigheter av rent praktisk natur, sammanhängande
med angelägenheten av att en viss verksamhet inte bara avgränsas på ett
i sakligt hänseende korrekt sätt utan också bedrivs i administrativt smidiga
former. Härvidlag bör särskilt beaktas att en översyn av den statliga
personaladministrationen på central nivå sannolikt måste omfatta
en större krets myndigheter och organ än vad som förutsatts i granskningspromemorian.
I likhet med flera remissinstanser anser därför revisorerna
att hithörande organisationsproblem lämpligen bör utredas var
för sig och att det inom statsförvaltningen föreliggande behovet av samordning
mellan personalplanering och övrig verksamhetsplanering får
tillgodoses på annat sätt än genom direkt integration av berörda centrala
funktioner.

137

Av nu anförda skäl har revisorerna beslutat, såsom har antytts redan i
det föregående, att ta upp frågan om den centrala personaladministrationen
som ett särskilt ärende utan formellt samband med den större frågan
om den egentliga finansförvaltningens organisationsproblem. De
synpunkter som revisorerna därvidlag önskar framföra utvecklas närmare
i denna skrivelse, vid vilken granskningspromemorian samt de
över denna avgivna remissyttrandena är fogade som bilagor {bil. 1—14).
Det bör framhållas att somliga remissinstanser endast flyktigt eller inte
alls har berört de speciellt personaladministrativa spörsmålen i sina yttranden.

Såsom har påpekats i granskningspromemorian har den hittills genomförda
utbyggnaden av den personaladministrativa verksamheten på
central nivå i flera avseenden haft en prägel av improvisation, varvid
tillfälliga behov och korttidsmål ofta fått styra utvecklingen. En mera
långsiktig och samlad planering av de personaladministrativa insatserna
inom statsförvaltningen framstår därför som angelägen. I likhet med
vad som har anförts härom i promemorian är revisorerna av den uppfattningen,
att en sådan planering lättast kan åstadkommas inom ramen
för en enhetlig organisation. Vägande skäl kan därför åberopas för att
frågan om den centrala personaladministrationens lämpligaste utformning
bör närmare prövas.

Enligt revisorernas mening bör en sådan organisationsöversyn i första
hand omfatta de myndigheter som särskilt har berörts i granskningspromemorian,
d. v. s. statens personalpensionsverk, statens personalutbildningsnämnd
och statens personalnämnd. Personalpensionsverket anser
att verket med hänsyn till sin förestående utlokalisering från Stockholm
bör undantas från en eventuell utredning. Revisorerna kan dock inte
finna det motiv som sålunda har angetts för en särbehandling av personalpensionsverket
bärande. Om en viss organisationsförändring framstår
som sakligt befogad, bör den självfallet inte få hindras av en enstaka
myndighets lokala hemvist, då i annat fall den statliga förvaltningsstrukturen
skulle låsas vid ett visst mönster på ett olyckligt sätt.

I personalnämndens remissyttrande har erinrats om att den centrala
personaladministrationen inrymmer en rad mindre organ vid sidan av
de i granskningspromemorian berörda myndigheterna. Personalnämnden
anser att även dessa mindre enheter bör tas med vid organisationsöversynen.
Revisorerna delar denna uppfattning.

Inte heller statens avtalsverk har omfattats av den i granskningspro -

138

memorian redovisade undersökningen. Detta har motiverats med att
verket genom sin avtalsslutande funktion har en starkt markerad särprägel,
som skiljer det från andra personaladministrativa myndigheter. Såsom
påpekats i flera remissyttranden har emellertid det avtalsbara området
inom statsförvaltningen numera vidgats i betydelsefulla avseenden.
De personalpolitiska frågorna, vare sig de gäller löner eller annat, har
därmed kommit att gripa in i varandra på ett sätt som gör en organisatorisk
åtskillnad mellan olika personaladministrativa åtgärder mindre
lämplig. Efter överenskommelse mellan berörda parter har också en särskild
nämnd för personalpolitiska frågor nyligen tillsatts, omfattande
företrädare för finansdepartementet, statskontoret, personalnämnden,
avtalsverket och de statsanställdas organisationer. Med hänsyn till anförda
omständigheter anser revisorerna någon anledning inte föreligga
att utesluta statens avtalsverk från den ovan förordade organisationsöversynen.

Enligt revisorernas mening aktualiseras i sammanhanget ytterligare en
fråga, nämligen förhållandet mellan rationalisering och personaladministration.
I granskningspromemorian har denna fråga inte berörts; ett
organisatoriskt samgående mellan statskontorets utredningsenheter och
riksrevisionsverkets revisionsavdelningar har däremot förordats. Likheten
i syfte och arbetsmetoder mellan rationaliseringsverksamhet och förvaltningsrevision
har åberopats som stöd för detta förslag.

Att statskontoret och riksrevisionsverket uppvisar åtskilliga beröringspunkter
i nu åsyftade hänseenden torde vara ostridigt. Konkreta exempel
härpå har också, utöver granskningspromemorians uppgifter, lämnats
i de avgivna remissyttrandena. Det kan vidare erinras om att särskilda
sakkunniga har tillkallats den 1 juli 1974 för att pröva om den
gräns som nu gäller mellan rationaliseringsverksamhet och förvaltningsrevision
behöver ändras eller ytterligare preciseras. Formerna för en intensifierad
samverkan mellan berörda centrala myndigheter skall därvid
också övervägas. Det kan vidare nämnas att statskontoret, enligt en den
23 augusti 1974 dagtecknad promemoria med förslag till ny organisation
och ny programindelning, skall ha ”högsta möjliga effektivitet i statsförvaltningen”
som huvudmål, medan riksrevisionsverkets motto är ”för
effektivitet i statsverksamheten”.

Även om således rationalisering och förvaltningsrevision kommit att
på många punkter starkt närma sig varandra, föreligger alltjämt en betydelsefull
skillnad mellan dessa båda verksamheter. I flera remissyttranden
har härvidlag hänvisats till ett uttalande i granskningspromemorian
om förhållandet mellan revision och redovisning, innebärande att
den myndighet som granskar en verksamhet inte bör genom beslut i förväg
ha sanktionerat vissa anordningar utan fritt kunna pröva och bedöma
verksamheten såväl till form som till innehåll. Detta principuttalande
anses vara tillämpligt även på förhållandet mellan revision och ra -

139

tionalisering. Den invändning som sålunda har framförts mot tanken på
ett organisatoriskt samgående mellan statskontorets utredningsenheter
och riksrevisionsverkets revisionsavdelningar måste enligt revisorernas
mening tillmätas betydande vikt. Revisorerna har också för sin del kommit
till den uppfattningen, att frågan om ett sådant samgående inte bör
tas upp till övervägande. Vid detta sitt ställningstagande har revisorerna
beaktat att fördelar i form av ökad effektivitet och mera koncentrerade
insatser kan vinnas genom en fördjupad samverkan mellan de statliga
organ som har att svara för rationalisering och för revision. Andra lösningar
av de aktualiserade organisationsproblemen torde också kunna
övervägas.

Vid en bedömning av de möjligheter som härutinnan står till buds
träder, såsom har antytts i det föregående, frågan om förhållandet mellan
rationalisering och personaladministration i förgrunden för intresset.
Den verksamhet med sikte på ökad rationalitet som hittills bedrivits
inom statsförvaltningen har främst varit av teknisk natur. Man har sålunda
strävat efter att nå fram till kostnadssänkningar och effektivitetsökningar
i förvaltningsarbetet genom förbättringar av organisatoriska
former och administrativa rutiner. Att en fortlöpande rationalisering av
detta slag är utomordentligt viktig torde alla vara ense om. Särskilt under
senare år har emellertid den uppfattningen alltmer vunnit insteg, att
en rationalisering måste bygga på den berörda personalens helhjärtade
medverkan om den skall leda till bästa möjliga resultat. Personaladministrativa
åtgärder, syftande bl. a. till en god arbetsmiljö, trygghet i anställningsförhållandena,
systematisk vidareutbildning, ökade möjligheter
för de anställda att påverka den egna arbetssituationen och större beaktande
över huvud taget av mänskliga faktorer vid myndigheternas verksamhetsplanering,
har därmed kommit att betraktas som nödvändiga
komplement till de mera tekniskt betonade rationaliseringsinsatserna.
Belysande för utvecklingen på förevarande område är att företrädare
inte bara för avtalsverket och personalnämnden utan också för statskontoret
ingår i den förut berörda nämnden för personalpolitiska frågor.

Enligt revisorernas mening talar starka skäl för att de organisatoriska
konsekvenserna av denna utveckling ägnas uppmärksamhet i förevarande
sammanhang. Utan tvivel skulle betydande fördelar kunna nås
om en helhetssyn anlades på det administrativa utvecklingsarbetet, innebärande
att tekniska och psykologiska aspekter vävdes samman redan i
de grundläggande organisationsundersökningarna och att detta principiella
betraktelsesätt fick bestämma det praktiska handlandet. En sådan
integrering av personaladministration och rationalisering i mera konventionell
mening skulle, så långt kan bedömas, både förankra nödvändiga
förändringar hos den berörda förvaltningspersonalen och skapa en ökad
arbetstillfredsställelse hos denna. Verksamheten skulle därmed effektiviseras
på ett flerdimensionellt sätt.

140

Revisorerna får alltså föreslå att en utredning av frågan om den statliga
personaladministrationens centrala organisation kommer till stånd. I
samband därmed synes förhållandet mellan personaladministration och
rationaliseringsverksamhet såsom olika sidor av det administrativa utvecklingsarbetet
böra närmare övervägas. Då en sådan utredning på
grund av sin ämnesinriktning måste sätta in hithörande spörsmål i ett
allmänt perspektiv, aktualiseras en speciell fråga i sammanhanget, nämligen
i vad mån det kan vara ändamålsenligt att försvaret, såsom nu, har
ett eget rationaliseringsinstitut. Ytterligare en fråga som får beaktas under
utredningsarbetet gäller formerna för erforderliga kontakter med de
inom den centrala fastighetsförvaltningen verksamma myndigheterna.
Beträffande behovet av kontakter härvidlag torde få erinras om att det
sätt på vilket lokalfrågorna löses hos statsmyndigheterna påverkar såväl
möjligheterna att organisera förvaltningsarbetet i rationella former som
förvaltningspersonalens trivsel och därmed dess arbetsprestationer.

Revisorerna är medvetna om att förevarande organisationsproblem
kan lösas på olika sätt och att, åtminstone på vissa delområden, en samordning
av verksamheten är möjlig utan att en direkt integration av alla
berörda enheter behöver komma till stånd. Inom ramen för en helhetssyn
på hithörande spörsmål synes därför den av revisorerna förordade
utredningen böra noggrant pröva olika organisationsmodeller och eftersträva
den lösning som ger den bästa samlade effekten.

141

Bilaga 2

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 11 september
1975 med anledning av granskningspromemoria nr 6/1974 angående
bidrag till kommunala undervisningssjukhus jämte däröver
avgivna remissyttranden

Under socialdepartementets huvudtitel anvisas årligen särskilda medel
såsom bidrag till kommunala undervisningssjukhus. Från detta bidragsanslag,
för innevarande budgetår uppfört med ett belopp av 240 milj.
kronor, bestrids utgifter för ersättningar till berörda sjukvårdshuvudmän
för upplåtelse av kommunala sjukvårdsresurser för läkarutbildning
m. m. Ersättningarna, vilka avser såväl driftersättning som investeringsersättning,
utgår enligt särskilda avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
och i anslutning till avtalen träffade investeringsöverenskommelser.

Avtalen träffas mellan statens förhandlingsnämnd och representanter
för vederbörande kommun och gäller under förbehåll att de godkänns
av regeringen (Kungl. Majit) och kommunens beslutande församling.
Regeringen hemställer i proposition om riksdagens bemyndigande att
godkänna avtalen.

I samband med att äldre avtal löpte ut träffades år 1970 efter gemensamma
förhandlingar med samtliga berörda sjukvårdshuvudmän nya avtal
för perioden 1970—1973. I propositionen 1974: 93 redovisades en
mellan partema träffad principöverenskommelse att läggas till grund för
nya avtal under perioden 1974—1976. Riksdagen bemyndigade Kungl.
Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i propositionen
godkänna avtal om fortsatt samarbete (SoU 1974: 26, rskr
1974: 239).

Därefter har den 14 juni 1974 nya avtal träffats mellan staten och
åtta kommuner (landstingskommunerna i Stockholms, Uppsala, östergötlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län ävensom
Malmö och Göteborgs kommuner). I anslutning till avtalen har särskilda
investeringsöverenskommelser samtidigt träffats. Därjämte har
avtal om upplåtelse av lokaler för viss speciell verksamhet träffats med
några kommuner.

För budgetåret 1973/74 utgick från förevarande anslag ca 195 milj.
kronor. För budgetåret 1974/75 har man i propositionen 1974: 93 räknat
med att belastningen kan komma att uppgå till ca 280 milj. kronor.

142

Av det för budgetåret 1975/76 anvisade anslaget avser 185 milj. kronor
driftersättningar och 55 milj. kronor investeringsersättningar.

På den av riksdagens revisorer för innevarande år fastställda granskningsplanen
har frågan om bidrag till kommunala undervisningssjukhus
tagits upp som ett särskilt granskningsärende. Genom den utredning
som därmed förutsatts har revisorerna velat bilda sig en uppfattning om
det sätt på vilket de nämnda statsbidragen disponeras och få vissa
därmed sammanhängande frågor belysta.

De iakttagelser som gjorts vid utredningen har redovisats i en granskningspromemoria,
i vilken framförs vissa synpunkter och förslag. Dessa
gäller dels frågan om beräkningsgrunderna för den statliga investeringsersättningen,
dels några frågor i samband med den instruktionsreglerade
verksamheten hos det organ som närmast handhar den statliga kontrollen
av utgående ersättningar, dels ock frågan om behovet av en allmän
översyn av de institutionella förhållandena på området.

Yttrande över promemorian har efter remiss avgetts av socialstyrelsen,
nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, nämnden för
sjukvårds- och socialvårdsbyggnader, sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, riksrevisionsverket, statens förhandlingsnämnd,
universitetskanslersämbetet och landstingsförbundet. Promemorian
och de avgivna remissyttrandena är som bilagor fogade vid
denna skrivelse (bil. 1—9).

1. Beräkningsgrunderna för investeringsersättning

Enligt de år 1974 träffade investeringsöverenskommelserna utgår, liksom
tidigare, statlig investeringsersättning med i regel 25 procent dels av
kommunens verkliga kostnader för byggnadsarbeten beträffande särskilt
angivna objekt samt för utrustning som anskaffas i samband
därmed, dels för s. k. kompletteringsanskaffning av medicinsk apparatur
och medicinska instrument samt maskiner. För vissa byggnadsobjekt har
garantier för tillämpning av 25-procentregeln utsträckts två år utöver
den tid som avtalen omfattar.

I granskningspromemorian framhålls att denna beräkningsgrund har
sitt ursprung i kalkyler som upprättades i början av 1940-talet för ett
enstaka klinikbygge i Stockholm och alltså vilar på ett föråldrat och
föga representativt underlag. Vid en år 1969 i statlig regi verkställd utredning
av frågan hade man för ett antal sjukhus gjort beräkningar som
enligt uppgift utvisade att kommunens merkostnader inte uppgick till
mer än i genomsnitt ca 13 procent. Vid undersökningar i samband med
ett helt nyuppfört sjukhus hade man enligt uppgift kommit fram till en
ännu lägre procentsats. Även på den kommunala sidan hade gjorts vissa
beräkningar. De gjorda undersökningarna kunde emellertid inte vinna
parternas gemensamma godkännande i fråga om uppläggning, genomförande
och slutsatser.

143

Med hänsyn till konstaterade svårigheter att objektivt mäta den resursandel
som faller på läkarutbildning och forskning ingick parterna år
1970 till Kungl. Maj:t med hemställan om en särskild utredning av hithörande
frågor. År 1971 tillkallades också en sakkunnig för att verkställa
en sådan utredning. Utredningen tog del av det material som tidigare
hade arbetats fram både på investeringssidan och på driftsidan, där
det enligt tidigare ordning också tillämpades en generell procentregel.
Emellertid begränsade utredningen sina analyser till att avse enbart frågan
om driftkostnaderna.

I granskningspromemorian framhålls att det mot bakgrunden av vad
som sålunda förekommit synes finnas skäl till antagande att 25-procentregeln
leder till att statlig investeringsersättning utgår med högre, kanske
avsevärt högre belopp än vad som svarar mot kommunernas verkliga
merkostnader. Såsom uttryck för dessa kostnader synes regeln alltså
från strikt ekonomisk synpunkt vara oförmånlig för staten. A andra sidan
bör enligt promemorian beaktas att accepterandet av regeln ingår
som del i ett förhandlingsresultat och att dess egentliga ekonomiska innebörd
följaktligen torde vara svår att bedöma.

Då parterna inte har kunnat enas om metoderna för en närmare undersökning
av frågan och denna inte heller togs upp av den nyssnämnda
sakkunnigutredningen, kan enligt promemorian sättas i fråga om inte i
rådande oklara läge en utredning av förevarande problemkomplex bör
företas.

Av remissinstanserna har statens förhandlingsnämnd, landstingsförbundet
och riksrevisionsverket (RRV) närmare yttrat sig över berörda
spörsmål. Statens förhandlingsnämnd framhåller sålunda att nämnden
vid 1970 års avtalsförhandlingar åberopade resultatet av den omfattande
utredning av merkostnaderna på investeringssidan som i statlig regi
företogs i slutet av 1960-talet och som utvisade lägre merkostnader än
vad som svarade mot 25-procentregeln. Då emellertid parterna inte
kunde enas om grunderna för beräkningen, fick den slutliga uppgörelsen
karaktären av en kompromisslösning. Kompromissen innebar att den
nämnda regeln behölls för då aktuella byggnadsobjekt men att frågan
om beräkningsgrunden för nya objekt skulle prövas från fall till fall. För
vissa sådana objekt träffades också under avtalsperioden 1970—1973
överenskommelser som inte byggde på 25-procentregeln. För perioden
1974—1976 tillämpades samma beräkningsgrund, varvid 25-procentregeln
i vissa fall utsträcktes ytterligare två år i syfte att undvika att en
kommun blev intresserad av att påbörja ett byggnadsobjekt tidigare än
vad som eljest skulle ha skett för att inte förlora investeringsersättning
enligt denna grund.

Förhandlingsnämnden framhåller sammanfattningsvis att 25-procentregeln
enligt gällande avtal och överenskommelser i huvudsak äger tilllämpning
endast på slutförande av aktuell utbyggnad av de kommunala

144

undervisningssjukhusen samt på om- och tillbyggnad av dessa. I fråga
om andra byggnadsobjekt skall ersättningsfrågan prövas från fall till
fall. Den i granskningspromemorian ifrågasatta utredningen skulle, med
hänsyn till redan föreliggande garantier för pågående utbyggnad och
den i övrigt relativt begränsade nybyggnadsverksamheten, få betydelse
för kommande avtal praktiskt taget endast i vad avser om- och tillbyggnader.
Enligt nämndens mening borde frågan kunna lösas på ett från
allmänna synpunkter tillfredsställande sätt utan en sådan utredning.
Nämnden framhåller också svårigheten att komma fram till en enhetlig
procentregel för det investeringsbidrag varom här är fråga.

Landstingsförbundet erinrar om att investeringsöverenskommelserna
ingår som en del i ett förhandlingsresultat, vilket syftar till att nå en
kostnadsfördelning som bedöms som rimlig. Frågan om vem som tjänar
eller förlorar på olika delar i en förhandlingsuppgörelse är omöjlig att
besvara; det går inte att bryta ut en del för speciell översyn. Om ytterligare
utredningar angående investeringsöverenskommelsen skall komma
till stånd, bör detta enligt landstingsförbundets mening överenskommas
mellan parterna.

RRV framhåller att statsbidragen till kommunala undervisningssjukhus
i princip bör motsvara kostnaderna för de resurser som utbildning
och forskning tar i anspråk vid sjukhusen. Även om bidragen i praktiken
måste grundas på ett förhandlingsresultat, bör en strävan vara att så
långt möjligt söka fastställa de reella kostnaderna. RRV erinrar emellertid
om att det visat sig mycket svårt att objektivt fastställa dessa kostnader
och att de utredningar som tidigare gjorts inte kunnat accepteras av
parterna. Det tycks inte heller på senare tid ha framkommit något som
gör det lättare att objektivt fastställa merkostnaderna. Mot denna bakgrund
anser RRV att det för närvarande saknas tillräckliga motiv för
den föreslagna utredningen. Det bör i stället ankomma på statens förhandlingsnämnd
att ta upp frågan när man anser det befogat. En ny utredning
torde bli meningsfull först sedan parterna kunnat enas om metoderna.
Avslutningsvis framhåller RRV att felaktigheter i kostnadsuppskattningarna
är mindre betydelsefulla på investeringssidan än på driftsidan,
där de undersökningar som ligger till grund för driftersättningarnas
storlek enligt verkets uppfattning är behäftade med stor osäkerhet.
En ny utredning i fråga om driftersättningarna vore därför lika befogad
som en utredning av investeringskostnaderna, men med hänsyn till svårigheterna
att fastställa de verkliga kostnaderna bör inte heller initiativ
till en sådan utredning tas.

2. Ändring av vissa instruktionsbestämmelser

I granskningspromemorian lämnas en redogörelse för de instruktionsbestämmelser
som reglerar verksamheten hos det organ som närmast
handhar den statliga kontrollen på förevarande område, nämnden för

145

undervisningssjukhusens utbyggande (NUU), liksom för ärendenas
handläggning hos denna nämnd. Därvid pekas bl. a. på att viss personell
gemenskap föreligger mellan NUU och ett par andra institutioner som
fungerar som berednings- och samrådsorgan åt nämnden samt att ledamot
i nämnden inte kan i jävsliknande fall och inte heller av annan anledning
underlåta att ta del i överläggning och beslut, eftersom nämnden
enligt instruktionen inte är beslutsför med mindre samtliga ledamöter är
tillstädes. Vidare påpekas att en viss delegation av beslutanderätten till
tjänstemannaplanet utvecklat sig i praxis men att denna delegation helt
saknar täckning i instruktionen.

I remissyttrandena tillstyrks allmänt en översyn av hithörande instruktionsbestämmelser.
NUU framhåller i sitt yttrande att beslut självfallet
måste kunna fattas även om ledamot på grund av t. ex. sjukdom
eller resa är förhindrad närvara samt förklarar sig ha för avsikt att föreslå
ändring av instruktionen i detta avseende. Vidare förklarar sig
nämnden, efter viss diskussion av frågan om lämpligheten av den i
granskningspromemorian påpekade personella gemenskapen, avse att i
samband med nyssnämnt förslag underställa regeringen även detta
spörsmål. Vad som i promemorian påpekats om beslutanderättens delegation
till tjänstemannaplanet kommer enligt NUU likaledes att föranleda
förslag om ändring av instruktionen.

3. Behovet av en översyn av de institutionella förhållandena

I granskningspromemorian lämnas närmare uppgifter om de statliga
och andra organ som har att ta befattning med frågor rörande de kommunala
undervisningssjukhusen. Det framgår att NUU — som inrättades
år 1960 — etablerar samråd i olika former på det lokala planet med
vederbörande kommunala organ och universitets- eller högskolemyndigheter
samt på det centrala planet med dels ett annat statligt organ,
nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader (NSB), dels ett kommunalt-statligt
institut, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (SPRI). I vissa viktigare ärenden inhämtas dessutom
yttranden från andra statliga myndigheter, såsom socialstyrelsen
och universitetskanslersämbetet (UKÄ). I promemorian framhålls att utvecklingen
medfört att förutsättningarna i vissa hänseenden synes ha
förändrats när det gäller att bedöma hur den statliga kontrollen på området
lämpligen bör vara organiserad. Vissa tänkbara förslag till lösning
diskuteras vidare, såsom att sammanföra NUU:s och NSB:s uppgifter
inom ett och samma organ eller att överföra uppgifterna till socialstyrelsen.
Promemorian utmynnar i förslag om en översyn av de institutionella
förhållandena, så att överorganisation och dubbelarbete i görligaste
mån undviks.

Av remissinstanserna anser RRV och NUU att det inte förebragts tillräckliga
skäl för den föreslagna översynen. Enligt RRV bör resultatet av

10 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 11

146

pågående utredning av socialstyrelsens uppgifter och organisation avvaktas,
innan en diskussion om en förändring av förhållandena på området
aktualiseras. NUU erinrar bl. a. om att syftet med nämndens inrättande
var att tillgodose behovet av en mera långsiktig och genomtänkt
planering än tidigare och att få till stånd en effektivisering för
framtiden av den statliga granskningen och kontrollen på området. Som
en väsentlig uppgift ser NUU att till de skilda huvudmännen för undervisningssjukhusen
förmedla erfarenheter som vunnits av andra huvudmän
och i de centrala organens verksamhet, varvid nämnden ibland har
haft att övervinna ett betydande lokalt motstånd. Målet för NUU:s agerande
har varit att på ett tidigt samrådsstadium uppnå enighet med huvudmannen
och förebygga att förslag utarbetas som inte kan godkännas.
Samrådsförfarande! kräver kontinuitet i kontakterna, varför det är
angeläget att samrådet kan koncentreras till några få tjänstemän med
goda möjligheter att konsultera expertis.

NUU framhåller vidare bl. a. att den enligt sin instruktion också har
att ta till vara undervisningens och forskningens intressen, en uppgift
som NUU räknar med kommer att öka i betydelse. De kunskaper och
erfarenheter som samlas inom NUU blir av naturliga skäl speciellt inriktade
på frågor som hänger samman med den högspecialiserade sjukvård,
kombinerad med kvalificerad forsknings- och utbildningsverksamhet,
som förekommer vid de flesta undervisningssjukhus. NUU ser som
en av sina väsentligaste uppgifter att inom detta område fungera som
expertorgan åt statsförvaltningen och för erfarenhetsöverföring mellan
sjukvårdshuvudmännen. NUU har också byggt upp ett samarbete med
vetenskaplig och medicinsk expertis och ser det som viktigt att kontinuiteten
i dessa kontakter bevaras. Även detta talar enligt NUU starkt för
en koncentration av hithörande frågor till ett litet kansli. NUU diskuterar
vidare olika synpunkter som framförts i granskningspromemorian
och framhåller avslutningsvis att ändringar av den nu fungerande organisationen
bör sättas i fråga endast om det kan klarläggas att verksamheten
därigenom kommer att ge ett bättre resultat.

Övriga remissinstanser som närmare yttrat sig i frågan ställer sig däremot
positiva till att en översyn av de institutionella förhållandena kommer
till stånd. Behovet av en sådan översyn understryks särskilt starkt i
de yttranden som UKÄ inhämtat från olika universitets- och högskolemyndigheter.
Ett genomgående drag i dessa yttranden är att man anser
att den statliga granskningsverksamheten i alltför hög grad är inriktad
på en detaljkontroll av kostnadsfrågorna och att granskningen med nuvarande
organisation och arbetsformer ofta orsakat betydande besvär,
förseningar och andra nackdelar. Det samrådsförfarande som NUU etablerar
utsätts för kritik, och den enighet på ett tidigt stadium som ofta
uppnås sägs inte vara en enighet på för parterna likvärdiga villkor. Ett
annat gemensamt drag i yttrandena är att undervisningens och forsk -

147

ningens intressen inte anses bli tillvaratagna i erforderlig grad. Man pekar
härvid på svårigheten eller omöjligheten för ett organ med NUU:s
sammansättning och dimensionering att på ett kompetent sätt täcka det
stora och komplicerade område som undervisningssjukhusen representerar,
och det sägs också att de konsultorgan som nämnden anlitar inte
heller är tillräckligt insatta i universitetsfrågor.

I flera av yttrandena framhålls att förenklingar och rationaliseringar
av organisationen är mycket angelägna och att de uppgifter som för närvarande
handhas av NUU bör överföras till annat eller andra organ.
Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet t. ex. finner det tvivelaktigt
om ett särskilt statligt granskningsorgan för undervisningssjukhusen
över huvud taget erfordras, vare sig det gäller den sjukvårdande verksamheten
eller undervisning och forskning. Det statliga intresse som
föreligger på sistnämnt område svarar enligt fakulteten mot LUP-kommittéernas
verksamhet. I samma riktning uttalar sig medicinska fakulteten
vid Umeå universitet, som framhåller att man genom uppgifternas
överförande till LUP-organisationen skulle vinna såväl enhetlig behandling
av de frågor som faller inom UKÄ:s område som önskvärd insyn
för universiteten i lokal- och utrustningsfrågor rörande undervisningssjukhusen,
en insyn som för närvarande i allt väsentligt saknas. Medicinska
fakulteten vid Linköpings högskola framhåller som viktigt att
man till det organ som anförtros den statliga kontrollen knyter företrädare
för medicinsk undervisning och forskning men att detaljplaneringen
i största möjliga utsträckning överlåts till de lokala huvudmännen,
t. ex. landstingens utrustningssektioner och LUP-kommittéerna.
Även UKÄ sätter NUU:s kompetens i fråga när det gäller att ta till vara
undervisningens och forskningens intressen och finner med hänsyn till
den samstämmiga kritiken från läroanstalterna att en översyn av de institutionella
förhållandena är mycket angelägen.

4. Revisorernas synpunkter och förslag

Som RRV framhållit bör statsbidragen till de kommunala undervisningssjukhusen,
även om de i praktiken måste grundas på ett förhandlingsresultat,
så långt möjligt motsvara de reella kostnaderna för de resurser
som läkarutbildning och forskning tar i anspråk vid sjukhusen.
De undersökningar som hittills företagits rörande investeringsersättningarna
har gett vid handen att stora svårigheter möter att objektivt mäta
denna resursandel, och de gjorda undersökningarna har inte heller kunnat
vinna parternas gemensamma godkännande i fråga om vare sig uppläggning,
genomförande eller slutsatser. Efter framställning av parterna
år 1970 tillsattes därför en särskild sakkunnigutredning för att behandla
hithörande frågor. Utredningen kom dock att begränsa sina analyser till
att avse enbart frågan om driftkostnaderna. Eftersom sålunda frågan om

148

beräkningsgrunderna för investeringsersättning fortfarande synes befinna
sig i samma oklara läge som förut, framstår det som naturligt —
om man vill fasthålla vid önskemålet att statsbidragen så långt möjligt
bör svara mot de reella kostnaderna — att ställa frågan, om inte den av
parterna själva en gång begärda utredningen nu bör komma till stånd.

Som skäl mot en sådan utredning har statens förhandlingsnämnd anfört
att utredningen skulle, med hänsyn till redan lämnade garantier om
25-procentregelns tillämpning för pågående utbyggnad och den i övrigt
begränsade nybyggnadsverksamheten, få betydelse för kommande avtal
praktiskt taget endast i vad avser om- och tillbyggnader. Att utredningen
av anförda skäl endast i begränsad utsträckning skulle få en mer
omedelbar betydelse, synes dock enligt revisorernas mening knappast
motivera att hela problemet skjuts på en obestämd framtid. Mot ett sådant
uppskjutande talar att utredningsarbetet efter allt att döma blir
komplicerat och tidskrävande och att det dessutom kan vara svårt att
med säkerhet förutse kommande investeringsbehov för undervisningssjukhusen.
Verksamheten på förevarande område befinner sig enligt vad
NUU själv framhållit i en dynamisk utveckling.

För sin uppfattning att det för närvarande saknas tillräckliga motiv
för den ifrågasatta utredningen har RRV åberopat svårigheterna att
objektivt fastställa merkostnaderna. Enligt RRV torde en utredning bli
meningsfull först sedan partema kunnat enas om metoderna för hur
dessa kostnader skall beräknas. Att svårigheter i berört hänseende
föreligger kan emellertid enligt revisorernas mening knappast få utgöra
något avgörande hinder mot att man åtminstone gör ett försök att
bringa klarhet i frågan. Inte heller kan som en nödvändig förutsättning
för utredningen uppställas att parterna först enas om de metoder som
skall användas. Givetvis framstår det som önskvärt att en sådan enighet
kan vinnas liksom att över huvud taget en så långt möjligt objektivt godtagbar
beräkning av merkostnaderna görs inom ramen för det vanliga
förhandlingsarbetet. Någon förändring i fråga om de meningsmotsättningar
som hittills rått mellan partema och som år 1970 föranlett dem
att själva hemställa om en särskild utredning synes emellertid inte ha inträffat.

RRV har vidare framhållit att det skulle vara lika befogat med en utredning
av frågan om driftersättningama, vilka utgör större delen av det
totala statsbidraget. Enligt verkets uppfattning är nämligen de undersökningar
som ligger till grund för dessa ersättningar behäftade med stor
osäkerhet. Revisorerna saknar för egen del möjlighet att uttala sig i
denna fråga, som inte har tagits upp till granskning i förevarande sammanhang.
Emellertid måste revisorerna peka på den väsentliga skillnad
som här föreligger, nämligen att beräkningsgrunderna för driftersättning
helt nyligen varit föremål för en ingående sakkunnigutredning. Om det
emellertid skulle förhålla sig så, att befogad kritik kan riktas mot tilläm -

149

pade beräkningsgrunder för driftersättningarna, synes frågan på nytt
böra tas upp till prövning.

Från de synpunkter som revisorerna har att företräda framstår det
som angeläget att överenskommelser om de betydande belopp som utgår
i statsbidrag till undervisningssjukhusen grundas på undersökningar som
så långt möjligt är ägnade att återspegla de reella merkostnaderna för
läkarutbildning och forskning. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt
som anförts här ovan anser revisorerna att frågan om beräkningsgrunderna
för investeringsersättningarna bör bli föremål för utredning i
lämplig ordning.

Vad härefter angår de organisatoriska förhållandena i fråga om den
statliga kontrollen på området får revisorerna anföra följande.

Beträffande först de i granskningspromemorian diskuterade frågorna
om vissa ändringar av instruktionen för NUU har nämnden förklarat sig
ha för avsikt att själv ta upp hithörande frågor i och för erforderliga
ändringar. I denna del erfordras därför inte någon särskild framställning
från revisorernas sida.

När det gäller frågan om behovet av en allmän översyn av de institutionella
förhållandena har flertalet remissinstanser tillstyrkt eller förklarat
sig införstådda med att en sådan översyn kommer till stånd. Behovet
därav understryks särskilt starkt av de instanser som företräder undervisning
och forskning. Enligt dessa myndigheter har det visat sig att undervisningens
och forskningens intressen inte blir på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedda under nuvarande organisatoriska förhållanden. Även i
andra avseenden riktas kritik mot rådande ordning, som anses i behov
av rationalisering och förenkling. En del förslag på tänkbara lösningar
har också förts fram.

Som betonats från olika håll är det givetvis angeläget att undervisningens
och forskningens intressen behörigen tillgodoses vid den kvalificerade
verksamhet som under statlig kontroll bedrivs vid de kommunala
undervisningssjukhusen. Vad som anförts i denna viktiga fråga av ett
flertal remissinstanser gör enligt revisorernas mening en omprövning av
den statliga tillsynsorganisationen motiverad. Också andra omständigheter,
såsom den starka expansionen på förevarande område sedan 1960-talets början och de därvid vunna erfarenheterna, synes tala för att den
successivt framvuxna organisationen ses över. Då verksamheten vid undervisningssjukhusen
avser såväl sjukvård som undervisning och forskning
och alltså representerar sektorer för vilka socialstyrelsen respektive
UKÄ utgör centrala myndigheter, synes en utredning av frågan böra göras
fristående från pågående översyn av socialstyrelsens arbetsuppgifter
och organisation. Självfallet bör vid utredningen de uppslag till lösning
av organisationsfrågan som förts fram under ärendets behandling tas i
beaktande. Revisorerna saknar för sin del anledning att i nuvarande läge
ingå på bedömning av de olika förslagen.

150

Under åberopande av det anförda får revisorerna hemställa dels att
frågan om grunderna för beräkning av den investeringsersättning som
staten lämnar kommunala sjukvårdshuvudmän i vissa fall närmare utreds,
dels att den statliga tillsynsorganisationen på området snarast möjligt
ses över.

151

Bilaga 3

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 9 oktober 1975
med anledning av granskningspromemoria nr 7/1974 angående
förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten jämte däröver
avgivna remissyttranden

Under åren 1973 och 1974 har riksdagens revisorer låtit företa en
granskning av den verksamhet som bedrivs inom försvarsmakten för att
olyckshändelser skall förhindras. Resultatet av granskningen har redovisats
i en promemoria, dagtecknad den 16 oktober 1974 (bilaga 1). Efter
remiss har yttranden inkommit från ett antal militära och civila myndigheter
(bilagor 2—8).

Granskningen har gett ett allmänt intryck av att skyddsfrågorna ägnas
stor uppmärksamhet inom försvarsmakten och att man fortlöpande strävar
efter att på olika vägar minska riskerna för olycksfall. Ingenting tyder
på att antalet olyckor relativt sett skulle vara större inom försvaret
än inom andra sektorer av samhället eller grenar av näringslivet. Emellertid
inträffar ett betydande antal olyckshändelser — inom armén mellan
400 och 500 årligen, av vilka omkring en tredjedel kan betecknas
som svåra — och den skadeförebyggande verksamheten är alltså av synnerlig
betydelse. De humanitära synpunkterna bör givetvis betonas i
främsta rummet, men frågan har också vittgående ekonomiska konsekvenser.
Olyckshändelser inom försvarsmakten kan också i vissa fall
verka minskande på försvarseffekten.

Vissa iakttagelser som gjorts under granskningen ger stöd för antagandet
att det är möjligt att åstadkomma ökade förutsättningar för att
framgångsrikt bekämpa olycksfallen. Iakttagelserna gäller främst två
områden, nämligen dels säkerhetsbestämmelsernas utformning, publicering
och tillhandahållande, dels metoderna för olyckornas rapportering,
dokumentering och redovisning.

Den militära verksamheten är mångsidig. De olika försvarsgrenarna
har var och en olika övningsformer och olika typer av materiel och
verkstadstjänst m. m., och det är därför naturligt att skyddsverksamheten
och de bestämmelser som gäller för denna verksamhet blir i motsvarande
mån skiftande och komplicerade. En mängd tillämpningsföreskrifter
och specialbestämmelser, utfärdade på olika beslutsnivåer, gäller
i vissa fall för hela försvarsmakten och i andra fall för delar av denna.
Bestämmelserna kan avse vidsträckta verksamhetssektorer eller mycket

152

begränsade avsnitt. I vissa fall är reglerna inte enhetliga. Antalet publikationer
med gällande föreskrifter är mycket betydande. Dessa förhållanden
medför svårigheter att göra skyddsbestämmelserna tillgängliga
och möjliga att utnyttja för den berörda personalen. Det är därför
enligt revisorernas mening angeläget att bestämmelserna förs samman
till ett begränsat antal enhetliga publikationer, som kan överblickas och
som ger en samlad bild av säkerhetskraven under olika förhållanden.
Utarbetandet av en översiktlig förteckning över skyddsbestämmelserna,
en s. k. skyddskatalog, avsedd för praktiskt bruk vid de olika förbanden
och enheterna, kan utgöra ett första steg i angiven riktning. Även utformningen
av bestämmelserna, främst för säkerställande av en otvetydig
tolkning, torde böra uppmärksammas vid arbetet.

Även i den andra frågan — systemet för olyckshändelsers rapportering
m. m. — har undersökningen enligt revisorernas mening givit stöd
för uppfattningen att vissa förbättringar skulle kunna åstadkommas.
Rapportering och statistik synes kunna kompletteras, särskilt för marinens
och flygvapnets del. Rapportering och redovisning bör utformas på
ett sådant sätt att en fullständig och enhetlig bild av olyckornas frekvens
och orsaker blir tillgänglig. Dokumentering och sammanställning bör
vara så specificerad och detaljerad att materialet ger upplysning om de
verksamhetsområden, övningsmoment och materielslag m. m. som
främst måste uppmärksammas i arbetet. Genom bearbetning och analyser
av sådant material bör problemen kunna angripas effektivare och
lämpliga åtgärder kunna övervägas och prövas.

I promemorian har även vissa organisatoriska frågor behandlats. Behovet
inom försvarsstaben av en särskild enhet för ledning och samordning
av försvarets skyddsverksamhet har framhållits som särskilt angeläget.
Även frågan om heltidsanställd personal vid vissa förband har
ansetts böra övervägas.

Remissmyndighetema har — bortsett från vissa erinringar mot speciella
sakuppgifter — genomgående intagit en positiv ställning till de i
promemorian framförda förslag till vilka revisorerna här anslutit sig.
Sålunda har överbefälhavaren framhållit, att han har för avsikt att i
samråd med berörda myndigheter låta undersöka i vilken utsträckning
det är möjligt att åstadkomma förbättringar i fråga om skyddsföreskrifternas
utformning, publicering och tillhandahållande. Såvitt gäller rapportering
och statistikföring avser överbefälhavaren att påskynda nu pågående
översyn i syfte att finna former för en enhetlig yrkesskaderedovisning
och statistikbearbetning inom försvarsmakten samt att senare
framlägga förslag för regeringen i dessa hänseenden. Överbefälhavaren
skall vidare överväga vilka organisatoriska förändringar i central ledningsnivå
som kan vara nödvändiga för att möta utvecklingen inom arbetsmiljöområdet
i sin helhet.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har bl. a. erinrat om att i utredningen

153

Förbandssjukvård: Hälso- och Sjukvård vid krigsmaktens fredsförband
(KrUF 72) särskilt angetts att insatserna för förebyggande av olycksfall
och yrkessjukdomar liksom andra hälsorisker i arbetet måste förstärkas.
Styrelsen har instämt i promemorians synpunkt att en god statistik utgör
ett medel i förebyggande av olycksfall och har funnit det motiverat att
frågan om ändrad och eventuellt utvidgad sådan statistik utreds. Ärendet
borde emellertid samordnas med den pågående yrkesskadestatistikutredningen
för att resultatet av denna utredning skulle kunna utnyttjas.

Även försvarets materielverk, försvarets centrala arbetarskyddsnämnd
och riksförsäkringsverket har uttalat sig i positiv riktning. Materielverket
har påbörjat en översyn av bestämmelser och rutiner för rapportering
av olyckor, tillbud och förhållanden som kan påverka säkerheten.

Såsom framgår av remissvaren arbetar för närvarande ett flertal myndigheter
m. fl. med de problem som tagits upp vid ifrågavarande granskning,
och arbetet bedrivs uppenbarligen med sikte på att åstadkomma
förbättringar på de vägar som här rekommenderats. Revisorerna hemställer
att denna skrivelse med bilagor överlämnas till vederbörande instanser
för beaktande. Främst torde överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk och yrkesskadestatistikutredningen
kunna dra nytta av utredningsmaterialet.

Avslutningsvis vill revisorerna beröra några speciella frågor.

Granskningen har omfattat sådant skyddsarbete som avser hela försvarsmakten
— centrala myndigheter, staber och förband. Den har avsett
verksamhet av olika karaktär men har begränsats till sådan verksamhet
som kan sägas vara för försvarsmakten generell. Den har således
inte omfattat vissa verksamhetsgrenar med särskilda riskfaktorer, såsom
flygtjänst, ubåts- och dykeritjänst och liknande. Flera av remissmyndigheterna
har ansett att det hade varit önskvärt att även de utelämnade
verksamhetsområdena inbegripits. Det må med anledning därav framhållas
att den företagna begränsningen givetvis i främsta rummet gjorts
av utredningstekniska skäl. En vidsträcktare granskning hade krävt betydligt
längre tid och större resurser. Det kan också förmodas att de nu
undersökta områdena utgör det mest intressanta fältet för iakttagelser,
under det att de speciellt farliga verksamhetsgrenarna är mera genomarbetade
från säkerhetssynpunkt och även utan olägenheter kan studeras
som separata objekt. För revisorernas del finns emellertid ingenting att
erinra mot att skyddsarbetet inom de speciella risksektorerna inbegrips i
en förestående översyn. När det gäller metoder för rapportering och redovisning
måste givetvis förhållandena inom hela försvarsmakten beaktas.

Några remissmyndigheter har velat tillrättalägga vissa i granskningspromemorian
lämnade uppgifter om brister i dödsfallsstatistiken. En
nyanserad beskrivning av tillämpade rutiner och deras utfall i statistik

154

har lämnats av försvarets sjukvårdsstyrelse i ett tillägg till myndighetens
yttrande. Revisorerna vill nämna att promemorians uppgifter är hämtade
ur sjukvårdsstyrelsens officiella statistiska publikationer — jfr i bilagor
9—11 återgivna utdrag.

Revisorerna bifogar även en skrivelse som utan remisshänvändelse inkommit
från TCO:s statstjänstemannasektion och Statsanställdas förbund
(bilaga 12).

155

Bilaga 4

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 9 oktober 1975
med anledning av granskningspromemoria nr 3/1974 angående
vuxenutbildningen jämte däröver avgivna remissyttranden

Genom olika reformer, främst under 1960-talet, har vuxenutbildningen
utvecklats som ett betydelsefullt komplement till ungdomsutbildningen.
Huvudsyftet med reformerna har angetts vara att främja framstegstakten
i den svenska ekonomin och att utjämna de skillnader i skolutbildning
som föreligger mellan generationerna till följd av den obligatoriska
skolans utbyggnad och de ökade möjligheterna till gymnasieutbildning.
Vuxenutbildningen borde även bidra till att göra det möjligt
för allt fler att aktivt ta del i kulturlivet och att självständigt ta ställning
i samhällsfrågorna. I utbildningen skulle finnas utrymme för individuella
önskemål.

Under åren 1973 och 1974 har hos riksdagens revisorer företagits en
granskning av den med statsmedel helt eller delvis bedrivna vuxenutbildningen.
Syftet har varit att undersöka om verksamheten bedrivits i
ändamålsenliga former och på ett sätt som stämmer överens med de av
statsmakterna uppställda målen. Resultatet av undersökningen har sammanfattats
i en den 4 april 1974 dagtecknad granskningspromemoria
(bilaga 1). I denna har lämnats en redogörelse för bl. a. de olika organisationsformer
i vilka vuxenutbildningen bedrivs ävensom kostnaderna
för utbildningen under en fyraårsperiod. De statliga kostnaderna för ändamålet
har ökat från 125,8 milj. kronor under budgetåret 1967/68 till
591,1 milj. kronor under budgetåret 1973/74. De avsnitt av ämneskomplexet
som i promemorian blivit föremål för synpunkter och förslag har
avsett främst i vad mån utbildningen i åsyftad omfattning förmått fånga
intresset hos korttidsutbildade inom de något äldre generationerna, möjligheten
till samarbete mellan olika utbildningsorganisationer och enheter
samt frågan huruvida statens skolor för vuxna bör fortsättningsvis
upprätthållas i nuvarande former.

Yttranden över granskningspromemorian har inhämtats från ett 20-tal
myndigheter och organisationer (bilagor 2—19).

Revisorerna vill till en början erinra om att statsmakterna innevarande
år med anledning av propositionen nr 23 fattat beslut om vidgad
vuxenutbildning och studiestöd till vuxna. I propositionen berörs vissa
av de problem som tagits upp i granskningspromemorian.

156

Vid den för revisorernas räkning företagna utredningen har gjorts ett
försök att bedöma i vad mån vuxenutbildningen kunnat leda fram till
målet att minska skillnaden i utbildningsstandard mellan generationerna.
I promemorian har konstaterats att deltagarna i undervisningen
vid de statliga och kommunala skolorna för vuxna och vid folkhögskolorna
i allmänhet är unga och förhållandevis välutbildade och att denna
elevsammansättning tyder på att de angivna utbildningsformerna inte i
åsyftad omfattning förmått fånga intresset hos korttidsutbildade inom
de något äldre generationerna. Det vore därför angeläget att man gjorde
intensivare ansträngningar att nå ut till de korttidsutbildade vuxna.
Skolöverstyrelsen har med anledning därav lämnat vissa kompletterande
uppgifter om åldersfördelningen mellan eleverna såväl inom den kommunala
vuxenutbildningen som i studiecirkelverksamheten. Materialet
är emellertid inte så specificerat att det ger någon säker bild av förhållandena.
Såväl skolöverstyrelsen som andra remissmyndigheter — bl. a.
kommunförbundet och landstingsförbundet — har likväl instämt i att
ökade ansträngningar bör göras för att nå det angivna resultatet. Revisorerna
kan ansluta sig till denna mening. Såsom ovan antytts har redan
innevarande års riksdag fattat beslut om särskilda insatser i denna riktning,
och det vidgade studiesociala stödet till vuxenstuderande torde
komma att öka förutsättningarna härför. Det må endast tilläggas att
man vid en totalbedömning av utfallet av vuxenutbildningsreformen inte
bör överbetona möjligheten av att skillnaden i utbildningsstandard mellan
generationerna helt utjämnas. Med hänsyn till de betydande insatser
som samhället under de senare decennierna gjort för att bygga ut grundskolan
och gymnasieutbildningen torde det inte vara realistiskt att räkna
med att generationer med endast sex- eller sjuårig folkskola skall kunna
återta någon större del av det försprång som de yngre årgångarna erhållit.
Det väsentliga torde vara att utbildningsresurser står till förfogande
för de äldre och korttidsutbildade i den utsträckning som svarar mot uttalade
behov och studieintresse.

Några avsnitt av granskningspromemorian har ägnats åt vuxenutbildningens
organisation och i samband därmed har kostnadsfrågan berörts.
Den starka organisatoriska uppdelningen av vuxenutbildningen har fört
med sig höga kostnader för administration, hyror, uppsökande verksamhet,
studieledare m. m., och förgreningen sägs även ha lett till att kursutbudet
i vissa ämnen de senaste åren varit större än efterfrågan.
Mindre och medelstora kommuner har till följd av att rekryteringsunderlaget
varit alltför begränsat i flera fall haft svårigheter att genomföra
ett fullständigt kursprogram för grundskole- och gymnasiekompetens.
Enligt promemorian skulle effektivitetsvinster kunna uppnås genom fördjupat
samarbete mellan studieförbunden och mellan kommunerna.

Promemorians framställning i dessa delar har mött vissa invändningar
vid remissbehandlingen. Det har framhållits att mångfalden av enheter

157

inte behövde minska effektiviteten utan i viss omfattning kunde bidra
till att målet uppnåddes bättre. Från flera håll har kritik riktats mot
promemorians kostnadsberäkningar.

Enligt revisorernas mening är det självfallet angeläget att myndigheter,
kommuner och organisationer som verkar inom vuxenutbildningen
på allt sätt samarbetar för att utvinna bästa möjliga resultat av anslagna
medel. Flera omständigheter talar för att detta betraktelsesätt redan omfattas
av många av de engagerade. Sålunda har skolöverstyrelsen och
kommunförbundet i olika skrivelser framhållit vikten av och möjligheterna
till samarbete. Vidare avser riksrevisionsverket att genomföra ett
antal projekt rörande vuxenutbildningen i vilka även organisationsfrågorna
torde bli uppmärksammade. Såvitt gäller kostnadsfrågorna må
framhållas att, även om de i promemorian framlagda kostnadsjämförelserna
är förenade med betydande osäkerhet, det likväl är sannolikt att
den kommunala vuxenutbildningen kan redovisa de lägsta kostnaderna
per deltagartimme. Förhållandet torde vara en följd av att de kommunala
skolorna har möjligheter att utnyttja den obligatoriska skolans lokaler
och utrustning. Kostnadsjämförelsen ger anledning anta att ökat
samarbete skulle öppna en väg för bättre utnyttjande av anslagna medel.
Det bör ankomma på skolöverstyrelsen och på vederbörande kommunala
myndigheter att verka för att studieförbunden i ökad utsträckning
får tillgång till det reguljära skolväsendets lokaler och andra utbildningsresurser.

Statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand intar en särställning
inom vuxenutbildningsväsendet. Skolorna erbjuder med sin
fasta organisation en kombination av reguljär skolgång och korrespondensundervisning,
s. k. varvad undervisning. I promemorian har satts i
fråga om tillräckliga skäl föreligger att upprätthålla verksamheten i nuvarande
former. Frågeställningen har motiverats med att dessa skolor
inte i högre grad än de andra utbildningsformerna nått ut till de särskilda
målgrupperna för vuxenutbildningen. Eleverna har i stor utsträckning
varit unga och jämförelsevis välutbildade, och elevtillströmningen
har varit ojämn.

De statliga vuxenskolorna har sedan år 1970 varit föremål för flera
utredningar, och förslag om ändringar i olika hänseenden har lagts
fram. Sålunda har riksrevisionsverket granskat skolornas organisation
och arbetssätt och i en rapport år 1971 föreslagit vissa åtgärder. Vidare
har skolöverstyrelsen i en promemoria år 1974 föreslagit att de båda
statliga vuxenskolorna skall kommunaliseras.

Revisorernas undersökning har visat att de statliga skolorna för vuxna
i stor utsträckning tillgodoser ett lokalt utbildningsbehov — eleverna rekryteras
huvudsakligen från orter i skolornas närhet — under det att utbildningssökande
från områden med större avstånd från skolorna uppenbarligen
finner andra lösningar för sina studier. En liknande iaktta -

158

geise ligger också till grund för skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag.
Med hänsyn till den ojämnhet som kännetecknar elevtillströmningen vid
statens skolor för vuxna torde det enligt revisorernas mening kunna antas
att ifrågavarande utbildningsbehov i mycket stor utsträckning skulle
kunna tillgodoses genom den kommunala vuxenutbildningen. Revisorerna
får därför föreslå att skolöverstyrelsen företar en utförlig analys
av elevsammansättningen vid statens skolor för vuxna, särskilt i fråga
om ålder, hemort och utbildningssyfte, samt utreder i vad mån kommunerna
har möjligheter och intresse att erbjuda de speciella utbildningsformer
som eventuellt inte redan står till buds. Frågan om skolornas
kommunalisering bör därefter ånyo aktualiseras.

Såsom redan framhållits har åtskilliga av de problem som tagits upp i
granskningspromemorian i olika sammanhang varit uppmärksammade,
och flera myndigheter, främst skolöverstyrelsen och riksrevisionsverket,
arbetar med samma tankegångar som underlag i riktning mot ökad effektivitet
på området. Eftersom den för revisorernas räkning företagna
utredningen — även i de delar som inte föranlett direkt yrkande från revisorernas
sida — kan komma till nytta i detta arbete får revisorerna
hemställa att promemorian och remissvaren för kännedom överlämnas
till nämnda myndigheter.

159

Bilaga 5

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 13 november
1975 med anledning av granskningspromemoria nr 4/1975 angående
lokalförhållandena vid länslantmäteriorganisationen i Västerås
jämte däröver avgivna remissyttranden

Den statliga lokalförsörjningen

I början på 1970-talet genomfördes en omorganisation av den statliga
länsförvaltningen och lantmäteriverksamheten, innebärande bl. a. att
huvuddelen av den verksamhet som förekom vid länslantmäterikontoren
fogades in i länsstyrelsernas planeringsavdelningar. När denna omorganisation
genomfördes i Västmanlands län skulle, enligt en till revisorerna
inkommen anmälan, på grund av vissa omflyttningar ha uppstått
onödiga merkostnader, bl. a. i form av ökade hyror samt flyttnings- och
inredningskostnader.

Revisorerna har låtit undersöka nämnda förhållanden, och resultatet
av denna undersökning har redovisats i en granskningspromemoria benämnd
Lokalförhållandena vid länslantmäteriorganisationen i Västerås
(nr 4/1975). Utöver en granskning av de konkreta problem som angetts i
den inkomna anmälan har i promemorian tagits upp vissa med den statliga
lokalförsörjningen sammanhängande frågor av mera allmän karaktär,
såsom frågor om lokalplanering och myndigheternas kostnadsmedvetande
när det gäller lokalkostnader. Vidare har berörts frågor i vad
mån staten skall öka sitt fastighetsbestånd för att kunna inrymma en
större andel av den statliga förvaltningen i egna fastigheter och hur
självkostnaderna för de statsägda fastigheterna skall beräknas.

Granskningspromemorian har i vanlig ordning remissbehandlats, varefter
revisorerna tidigare denna dag med utgångspunkt i en i ämnet upprättad
tilläggspromemoria tagit ställning till de konkreta anmärkningar
rörande lokalförsörjningen i Västerås som behandlats i granskningspromemorian.
De frågor av mer allmän art som tagits upp i promemorian
behandlas närmare i det följande. Granskningspromemorian, kopior av
avgivna remissyttranden samt tilläggspromemorian och revisorernas beslut
i anledning av denna bifogas.

Byggnadsstyrelsen har till uppgift att anskaffa och förvalta ämbetslokaler
för flertalet civila statliga myndigheter, bl. a. länsstyrelserna. I
denna verksamhet förvaltar styrelsen en delfond i statens allmänna fastighetsfond.
Som riktlinjer för styrelsens lokalförsörjningsverksamhet

160

gäller bl. a. att de tillhandahållna lokalerna skall bidra till att myndigheterna
i sitt arbete i högsta möjliga grad når uppsatta mål. Verksamheten
skall genomföras till låg kostnad och, så långt det är möjligt, med utnyttjande
av redan tillgängliga lokaler.

Statsmakternas styrning och kontroll av lokalanskaffningen utövas
främst genom föreskrifter om att den fondförvaltande myndigheten inte
får sluta avtal om förhyrning eller förvärv av lokaler för annan myndighets
räkning med mindre det visas att erforderliga medel står till förfogande
för inredning och utrustning av lokalerna (SFS 1967: 346).

För statsägda lokaler debiteras fr. o. m. budgetåret 1972/73 lokalnyttjarna
i princip marknadsmässig hyra. Nyttjare av lokaler som förhyrs
från enskilda fastighetsägare debiteras, förutom utgående hyra, ett tilllägg
om två procent av hyressumman som bidrag till byggnadsstyrelsens
administrationskostnader. Fr. o. m. budgetåret 1973/74 inkluderas i hyrorna
i många fall även driftkostnader, huvudsakligen bränslekostnader.

Enligt den i ärendet upprättade granskningspromemorian synes länslantmäteriets
inflyttning i nya lokaler i Västerås ha föregåtts av ett ingående
och omsorgsfullt planeringsarbete, under vilket lokalnyttjarna,
vederbörande länsstyrelse och överlantmätare, fått ha ett avgörande inflytande
på lokaldisposition m. m. Av de mål som satts upp för byggnadsstyrelsens
lokalförsörjningsverksamhet synes det främsta av dem —
att verksamheten skall bidra till uppfyllelsen av de krav som är ställda
på myndigheterna — ha nåtts på ett med hänsyn till omständigheterna
tillfredsställande sätt. Under utredningen har dock uppenbarats vissa
förhållanden som tyder på att det finns brister i planläggningen av den
statliga lokalförsörjningen. Med en mera långsiktig planering under
1960-talet torde sålunda lokalfrågorna för länsstyrelsen ha kunnat lösas
på ett för statsmakterna mindre kostnadskrävande sätt. Brister av detta
slag har dock numera avhjälpts genom att regelbundet återkommande
lokalförsörjningsplaner upprättats, den första år 1969 och de följande
åren 1972 och 1975.

När det gäller den statliga lokalplaneringen i allmänhet framhåller
byggnadsstyrelsen i sitt remissyttrande att planeringen inom en lokalförsörjningsverksamhet
av den art som styrelsen bedriver måste ha en betydande
flexibilitet i förhållande till uppkommande behov.

Kraven på flexibilitet är större ju mera frekventa och omfattande
ändringsbehoven är. Det torde vara ofrånkomligt, framhåller styrelsen,
att flexibilitet inte kan uppnås utan hjälp av en buffert i form av lokalreserver.
Verket framhåller vidare att det givetvis vore önskvärt om
dessa reserver kunde begränsas utan eftersättande av de primära kraven
på att godtagbara lokaler alltid står till buds för respektive myndigheter
vid rätt tidpunkt.

Flexibiliteten gynnas enligt byggnadsstyrelsen av att lokalförsörjningsansvaret
är samlat på en hand. Styrelsen anser sig också i princip ha ett

161

sådant samlat ansvar. Lokalbrukande myndigheter kan härigenom betrakta
en lokal som en förhyrd resurs, och de negativa konsekvenserna
av de långsiktiga bindningar som investeringar innebär kan i stor utsträckning
elimineras. Möjligheterna till alternativanvändning av lokaler
vid ändrade förhållanden okar också avsevärt, framhåller styrelsen.

Att låta de lokaler som staten hyr, d. v. s. de icke statsägda lokalerna,
slussas genom byggnadsstyrelsen bidrar enligt styrelsen till att öka flexibiliteten.
De myndigheter som nyttjar dessa lokaler kan då oberoende av
hyreskontraktens löptid ändra sina lokaldispositioner.

En brist i den statliga lokalplaneringen som kan ha bidragit till att
problem uppstått vid lösandet av lokalfrågorna i Västerås torde enligt
granskningspromemorian ha varit avsaknaden av samverkan mellan
olika fastighetsförvaltande myndigheter. I de av byggnadsstyrelsen upprättade
lokalförsörjningsplanerna har sålunda bl. a. förutsatts att en
fångvårdsanstalt belägen bredvid landstatshuset i Västerås skulle rivas,
vilket skulle ha möjliggjort en utbyggnad för länsstyrelsens räkning. Då
någon fast samverkan på central nivå inte förekommer mellan förvaltarna
av den allmänna fastighetsfondens delfonder, kunde kriminalvårdsstyrelsen
dock, för den tid planerna avsåg, utan samråd med byggnadsstyrelsen
rusta upp fångvårdsanstalten med den följden att anstalten
måste beräknas bli kvar på samma plats ytterligare 10—15 år. Inte heller
på regional eller lokal nivå synes det finnas fast organiserad samverkan
mellan olika statliga fastighetsförvaltande myndigheter. Det föreslås
därför i promemorian att förutsättningarna för en mera fast organiserad
samverkan på central, regional och lokal nivå utreds.

I promemorian sätts vidare i fråga om inte det ökade lokalbehovet
kunde ha tillgodosetts genom lokaler i statliga fastigheter. Den lösning
som nu valdes för länsstyrelsens lokalförsörjning kom att innebära att
ungefär halva länsstyrelsen inrymdes i statliga lokaler och resten i förhyrningar
från enskilda fastighetsägare. Denna fördelning av lokaler på
statliga och enskilda fastighetsägare gäller för övrigt i genomsnitt för
alla länsförvaltningar. I granskningspromemorian föreslås en utbyggnad
av statens fastighetsbestånd, så att förvaltningsmyndigheternas lokalbehov
i ökad utsträckning kan tillgodoses i av staten ägda fastigheter.

Byggnadsstyrelsen medger i sitt remissyttrande att ett behov av samordning
vid den översiktliga planeringen av lokalförsörjningen föreligger.
Styrelsen förklarar sig också beredd att kartlägga behovet och redovisa
de förslag till förbättring som en sådan kartläggning kan föranleda.
Styrelsen påpekar samtidigt att ett pågående arbete med upprättande av
ett centralt ADB-register för lokaler som tillhör byggnadsstyrelsens delfond
kommer att få stor betydelse som informationskälla för en mera
långsiktig, översiktlig samplanering. Registret är så uppbyggt att det, om
så önskas, även skall kunna ta emot uppgifter om lokaler som förvaltas
av andra statliga myndigheter.

11 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 11

162

När det gäller frågan huruvida staten i större utsträckning skall äga
sina lokaler finner byggnadsstyrelsen att man vid ett ställningstagande i
frågan måste beakta flera olika faktorer. De långsiktiga lokalbehoven
bör emellertid enligt styrelsens mening lösas genom att staten låter uppföra
egna byggnader. Utformningen av lokalerna kan då bättre anpassas
till den verksamhet som skall bedrivas i dem. Dessutom tillfaller de inflationsvinster
som fastighetsägandet innebär staten.

I granskningspromemorian påpekas vidare att de brister som konstaterats
beträffande byggnadsstyrelsens planering och handläggning av lokalförsörjningsfrågorna
i det aktuella ärendet bl. a. synes kunna hänföras
till den organisation som styrelsen har för central handläggning av
lokalförsörjningsärenden. Det framhålls också att tillämpningen av ett
programbudgetsystem ställer ökade krav på lokalt inflytande över lokalförhållandena,
vilka krav inte synes kunna tillgodoses med nuvarande
starkt centraliserade organisation för handläggning av lokalförsörjningsärenden.

Revisorerna delar den uppfattning som framförts i promemorian om
förbättrad samordning av den statliga lokalplaneringen. Revisorerna anser
också att frågan om en utökning av det statliga fastighetsbeståndet i
enlighet med vad som föreslås i promemorian bör övervägas och att en
anpassning av byggnadsstyrelsens organisation till rådande behov övervägs
i samband med pågående översyn av styrelsens organisation.

Byggnadsstyrelsen har i sitt remissyttrande aktualiserat ett speciellt
problem vid all lokalplanering, nämligen behovet av att tillräcklig tid
kan anslås för genomförande av planeringen. Styrelsen anför därvid
följande.

Inför organisationsförändringar med kort varsel är möjligheterna tili
effektiv och allsidig lokalförsörjningsplanering givetvis mera begränsade
än om tidsfristen är större. Därför är det ofrånkomligt att de allt snabbare
och mera omfattande ändringarna i statsförvaltningens organisation
allt oftare måste leda till att första realistiska handlingsalternativ
måste väljas. För att i görligaste mån motverka ogynnsamma kostnadskonsekvenser
bör man beakta lokalkostnaderna så tidigt som möjligt i
beslutsprocessen för organisationsförändringar.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län understryker i sitt remissyttrande
vikten av att lokalfrågorna i tid beaktas vid omorganisationer.
Styrelsen anför sålunda.

Det är i hög grad önskvärt att lokalbehov som uppkommer i samband
med omorganisation beaktas redan på utredningsstadiet. Det hittills tilllämpade
systemet, som innebär att byggnadsstyrelsen agerar i lokalfrågor
i samband med omorganisation först då beslut fattats om organisationen
och därav föranledd personalökning och den berörda myndigheten
kan visa att medel för ev flyttning finns disponibla, är inte tillfredsställande.
Genom att tiden för en effektiv lösning av lokalfrågorna blir
alltför kort blir risken för onödig kostnadsfördyring stor.

163

Vad byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen anfört angående lokalplaneringen
vid organisationsförändringar bör beaktas. Planeras lokalförsörjningen
i tid undviks onödiga kostnadsfördyringar. Detta gäller framför
allt så länge en starkt centraliserad styrning av lokalförsörjningen äger
rum. Problemet blir emellertid inte mindre väsentligt då programbudgetering
skall tillämpas, eftersom ett ökat lokalt inflytande över lokalförsörjningen
då måste finnas.

I detta sammanhang finns det även anledning att notera att de lokalkostnader
som här avsedda organisationsförändringar i Västerås skulle
medföra inte redovisades i framlagda propositioner (1970: 132 och
1970: 188) när riksdagen prövade organisationsfrågan. Förslagen avsåg
endast riktlinjerna för omorganisationen, medan en redovisning av mera
detaljerade förslag och kostnadsberäkningar skulle lämnas senare. De
ökade hyreskostnaderna har sedermera inte specifikt redovisats för riksdagen.

Revisorerna vill understryka vikten av att lokalplaneringen framdeles
genomförs i så god tid att en effektiv planering kan uppnås. Samtidigt
bör beaktas att det vid förslag till organisationsförändringar görs realistiska
beräkningar av lokalkostnaderna och att dessa beräkningar redovisas
i förslag till erforderliga åtgärder.

I granskningspromemorian har myndigheternas kostnadsmedvetande i
fråga om lokalkostnader berörts. Sålunda konstateras att syftet med de
förändringar vid debitering av lokalkostnader som genomfördes budgetåren
1969/70 och 1972/73, av innebörd att lokalnyttjarna skulle få
”känna” den fulla hyreskostnaden och att denna kostnad skulle ingå
med sin verkliga vikt vid en bedömning av lokalbehov, inte synes ha
uppnåtts. Enligt promemorian torde inte de olika myndigheterna, varken
lokalnyttjarna eller lokalförvaltaren (byggnadsstyrelsen), känna av
hyrorna som en kostnad, vilken inom gällande program eller anslagsram
måste vägas mot kostnaderna för andra produktionsfaktorer. Hyreskostnaderna
redovisas nämligen inte så att det i budgetsammanhang kan göras
en bedömning av effekterna av satsningar på alternativa produktionsresurser
eller en avvägning av hyreskostnaderna mot kostnaderna
för andra produktionsresurser. Större kostnadsmedvetenhet skulle enligt
promemorian erhållas, om den centrala styrningen av lokalförsörjningen
minskades till förmån för ett ökad inflytande och ansvar för de enskilda
myndigheterna.

Riksrevisionsverket (RRV) har redan i sin utredningsrapport 1972-02-25 angående byggnadsstyrelsen i vad avser styrelsens befattning med lokalförsörjningsfrågor
redovisat slutsatser som är likartade med de som
förs fram i granskningspromemorian. RRV har sålunda bl. a. uttalat att
resurskomponenten lokaler sällan tas med på ett tillfredsställande sätt i
den värde- och kostnadsmässiga avvägningen mellan olika resursinsatser.
Enligt ämbetsverket är det angeläget att föreskrifter utfärdas av in -

164

nehåll att de lokalnyttjande myndigheterna vid krav på lokaler skall redovisa
och väga lokalernas kostnader mot deras värde för verksamheten
samt att metoder utvecklas som möjliggör rättvisande ekonomiska jämförelser
inför val av olika anskaffningssätt såsom köp, förhyrning, byggande
etc.

När det gäller myndigheternas kostnadsmedvetande i fråga om lokalhyrorna
framhåller byggnadsstyrelsen i sitt remissyttrande följande.

Analyser beträffande effektivitetsförändringar vid alternativa lösningar
av lokalfrågor tillhör endast delvis byggnadsstyrelsens kompetensområde.
De tillhör i allt väsentligt det administrativa fältet och kan
som regel utföras endast genom myndigheternas egen medverkan. Genom
erfarenhet behärskar dock byggnadsstyrelsen området för vanligt
förekommande verksamheter. Ett ökat intresse från myndigheternas sida
att bli aktiva när det gäller lokalkostnader i relation till kostnadernas effekter
i olika avseenden förutsätter ett styrsystem (budgetsystem) som
ger kostnadsmedvetenhet för denna resurskomponent lika väl som för
övriga som myndigheterna efterfrågar. Såsom påtalas i granskningspromemorian
fungerar dagens budgetsystem endast undantagsvis på detta
sätt.

Byggnadsstyrelsen anför vidare bl. a. följande.

Med hänsyn till svårigheterna att utan effektivt verkande budgetsystem
uppnå kostnadsmedvetenhet hos statsmyndigheterna i lokalfrågor
har den normerande och kontrollerande funktionen beträffande utrymmes-
och andra standardkrav för statliga lokaler som tillkommer byggnadsstyrelsen
stor betydelse för att begränsa statsverkets kostnader för
lokalerna. Dagens förhållanden framtvingar sålunda en relativt hård
reglering genom normer och riktlinjer etc. som syftar till en enhetlig lokalstandard
inom statsförvaltningen.

Förändringar i nu berörda avseenden bör kunna uppnås genom den
pågående programbudgettekniska utvecklingen.

Enligt revisorernas mening är det angeläget att myndigheternas kostnadsmedvetenhet
förbättras och att åtgärder i sådant syfte vidtas.

I granskningspromemorian har vidare satts i fråga om inte mera rationella
lösningar i lokalförsörjningsärenden kunde uppnås om självkostnaderna
för de äldre av staten ägda fastigheterna räknades fram. Sådana
kalkyler skulle visa hur mycket utnyttjandet av äldre fastigheter faktiskt
belastar staten när det gäller kapitalkostnader. Debiteringen av marknadshyror
ger visserligen lokalnyttjarna en viss bild av kostnadsförhållandena,
men den bild som erhålls är inte rättvisande för statsverket
som helhet och kan därför föranleda val av lösningar som från statsverkets
synpunkt är mindre rationella. Självkostnadskalkyler för anskaffning
samt för till- och ombyggnader o. dyl. bör, åtminstone schablonmässigt,
göras för varje fastighet.

I fråga om här avsedda självkostnadskalkyler uppger byggnadsstyrelsen
i sitt remissyttrande att principer för fastighetskapitalets värdering i
äldre fastigheter ännu inte lagts fast och att sådana självkostnadskalky -

165

ler därför delvis måste bli hypotetiska. Självkostnadskalkyler för ny- och
ombyggnader upprättas däremot alltid som underlag för styrelsens investeringsbedömningar
och hyresberäkningar, framhåller styrelsen.

Enligt revisorernas mening bör nu berörd fråga om principer för fastighetskapitalets
värdering göras till föremål för närmare utredning och
förordade självkostnadskalkyler upprättas.

Revisorerna förordar att i enlighet med vad nu föreslagits erforderliga
åtgärder för effektivisering av den statliga lokalförsörjningen vidtas genom
regeringens försorg. Revisorerna emotser underrättelser om de åtgärder
som vidtas i ärendet.

166

Bilaga 6

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 13 november
1975 med anledning av granskningspromemoria nr 3/1975 angående
restaurering av byggnadsminnesmärken jämte däröver avgivna
remissyttranden

För vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer
och byggnadsminnesmärken har medelsbehovet tillgodosetts på
flera olika sätt. Bland de regelmässiga formerna märks främst anslag på
statens fastighetsfonder och på det under statsbudgetens åttonde huvudtitel
uppförda anslaget till vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader. Kommuner, hembygdsföreningar,
kyrkliga myndigheter och enskilda har såsom huvudmän och ägare att
bestrida kostnader för motsvarande ändamål i ett stort antal fall.

Under senare år har betydande belopp för vård och underhåll av
objekt av nu nämnd natur ställts till förfogande på annat sätt. Arbetsmarknadsstyrelsen
har nämligen av de medel som styrelsen disponerat
för sysselsättningsskapande åtgärder lämnat omfattande stöd i form av
statsbidrag till beredskapsarbeten inom kulturvårdssektorn. Under
treårsperioden 1971/72—1973/74 uppgick dessa belopp till respektive
35,3, 41,5 och 26,4 milj. kronor, d. v. s. väsentligt mera än vad som från
statens sida lämnades genom de båda nyssnämnda anvisningsformerna.

De byggnadsvårdsarbeten som finansieras med beredskapsmedel påverkas
i hög grad av att verksamheten främst har ett sysselsättningsskapande
syfte. Inriktningen och omfattningen av beredskapsarbetena bestäms
i första hand av det lokala arbetsmarknadsläget. Bidragen varierar
från år till år, och beslut om igångsättning av beredskapsarbeten måste i
regel fattas med kort varsel. Detta förutsätter en hög projekteringsberedskap
hos vårdorganen om arbetena skall kunna drivas effektivt. Det
har ofta varit komplicerat att samordna arbetsmarknadspolitiska och
vårdinriktade önskemål.

Med hänsyn till verksamhetens omfattning och de särskilda problem
som föreligger vid denna typ av beredskapsarbeten har riksdagens revisorer
beslutat att ta upp dessa förhållanden till granskning. Syftet har
varit att få utrönt om arbetena har bedrivits med god ekonomi.

Granskningen har omfattat ett 15-tal beredskapsarbeten inom kulturvårdssektorn,
belägna i olika delar av landet. Av dessa objekt har tre
varit föremål för en mera ingående granskning, nämligen citadellet i

167

Landskrona, Mälsåkers slott i Södermanlands län och telemuseet (Norra
stallet) på Norra Djurgården i Stockholm. Resultatet av undersökningen
har redovisats i en granskningspromemoria den 14 mars 1975 (bilaga 1).
Remissyttranden över promemorian har inkommit från televerket, riksrevisionsverket,
byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen
(bilagor 2—6).

De synpunkter och kommentarer som förts fram i promemorian gäller
huvudsakligen tre områden, nämligen dels underlåtenhet att föranstalta
om föreskriven prövning innan byggnadsarbetena sätts i gång,
dels knappheten på för beredskapsarbeten lämpliga objekt och konsekvenserna
därav i fråga om planering och projektering, dels ock brister i
fråga om löpande tillsyn och efterkontroll av arbeten och kostnader.

Rörande den första frågan har i granskningspromemorian anförts att
inte något av de tre särskilt nämnda byggnadsföretagen varit föremål
för sådan Kungl. Maj:ts prövning som föreskrivs i finansdepartementets
handläggningsordning för statliga byggnadsärenden. Iståndsättningsarbetena
på Mälsåkers slott hade bedrivits i riksantikvarieämbetets regi i
flera olika etapper, vilka var för sig kostnadsberäknats till belopp understigande
den i handläggningsordningen angivna kostnadsgränsen,
men det hade redan från början stått klart att de sammanlagda etappkostnaderna
skulle komma att uppgå till miljonbelopp. Till grund för restaureringen
av citadellet i Landskrona hade en av Kungl. Maj:t godkänd
plan förelegat. Byggnadsuppdrag hade lämnats utan utformade
byggnadsprogram och på endast överslagsmässigt angivna kostnader,
ehuru flera av etapperna kostnadsberäknats till belopp på omkring 2
milj. kronor vardera och de sammanlagda kostnaderna hade beräknats
uppgå till 9,4 milj. kronor. Arbetena hade bedrivits i arbetsmarknadsstyrelsens
regi. Ombyggnaden av Norra stallet till telemuseum hade planerats
i en etapp som kostnadsberäknats till 8,1 milj. kronor. I detta
ärende hade tre olika myndigheter varit engagerade. Byggnadsstyrelsen
fondförvaltade fastigheten och hade tillsammans med televerkets centralförvaltning
projekterat ombyggnaden. Televerket, som nu disponerade
byggnaden, hade hos arbetsmarknadsstyrelsen ansökt om att ombyggnaden
skulle få utföras med beredskapsmedel, och sistnämnd styrelse
hade godkänt projektet som beredskapsarbete och även svarat för
arbetets utförande. Ingen av myndigheterna hade tagit initiativ till sådan
prövning som handläggningsordningen föreskrev eller förvissat sig om
att prövning kom till stånd genom annan myndighets åtgärd.

Ytterligare sakuppgifter i dessa byggnadsärenden har vid remissbehandlingen
lämnats endast av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har framhållit
att de monumentvårdsarbeten som utförts på citadellet i Landskrona
jämställts med underhållsarbeten. För sådana arbeten gällde i princip
inte handläggningsordningen utan förvaltningsbestämmelser för statens
allmänna fastighetsfond. Frågor om ianspråktagande av medel för lö -

168

pande underhållsarbeten skulle enligt dessa bestämmelser vid den aktuella
tiden underställas Kungl. Maj:ts prövning, då kostnaderna för det
särskilda underhållsobjektet översteg 500 000 kronor (numera 800 000
kronor). Styrelsen har vidare erinrat om att chefen för finansdepartementet
i innevarande års budgetproposition, bilaga 9, förordat en förenkling
av handläggningsordningen och en avsevärd höjning av beloppsgränsen
för objekt som skall undergå regeringens prövning. Genom beslut
den 6 mars 1975 hade regeringen tillkallat en arbetsgrupp för översyn
av handläggningsordningen. — Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst
att styrelsen numera vidtagit åtgärder för att förhindra att gällande
handläggningsordning åsidosätts och för att i övrigt förbättra granskning
och kontroll.

Revisorerna vill i denna fråga till en början erinra om att handläggningsordningen
tillkommit för att tillgodose ett flertal viktiga krav för
ett planenligt och ekonomiskt byggande, bl. a. möjligheterna att överväga
olika motiv, att åstadkomma förenklingar och kostnadsminskningar
i utförandet samt att säkerställa realistiska kostnadsberäkningar
och minska riskerna för att byggnadsanslagen överskrids. Även om förutsättningarna
för denna förhandsgranskning i viss mån förändrats, är
det givetvis alltjämt angeläget att reglerna iakttas och i tveksamma fall
tillämpas enligt sin anda och mening. Så synes inte ha skett i något av
de tre nämnda byggnadsärendena. Att bestämmelserna satts å sido synes
mest uppenbart i fråga om telemuseet. Det är anmärkningsvärt att tre
olika myndigheter — alla med grundlig erfarenhet i byggnadsfrågor —
kan samarbeta i ett omfattande byggnadsprojekt utan att någon finner
anledning att aktualisera prövningsfrågan. Revisorerna anser det osannolikt
att detta kan ha inträffat i god tro. Även i övriga fall synes hållbara
skäl knappast ha anförts för underlåtenheten att påkalla normal
prövning. Att beteckna de omfattande restaurerings- och ombyggnadsarbetena
på citadellet i Landskrona som underhållsarbeten är sålunda enligt
revisorernas mening inte riktigt.

Vid den översyn av handläggningsordningen som pågår inom finansdepartementet
och byggnadsstyrelsen torde nu berörda frågor böra uppmärksammas.
Till de problem som därvid bör analyseras hör också frågan
om definitionen av begreppen ombyggnadsarbete och underhållsarbete.

De nu behandlade byggnadsföretagen har helt eller till huvudsaklig
del drivits som beredskapsarbeten. Med hänsyn till sitt syfte bör sådana
arbeten utföras på de platser där sysselsättningsbehovet uppträder, och
även i fråga om arbetskraftens yrkesinriktning och tidpunkten för
igångsättningen är sambandet med den lokala situationen självklart.
Därav följer att arbetsmarknadsstyrelsen måste ha tillgång till en betydande
reserv av färdigplanerade och lokalt spridda objekt, om arbetena
skall kunna drivas rationellt. Enligt vad som anförts i granskningspro -

169

memorian har undersökningen gett vid handen att den befintliga reserven
av sådana objekt varit helt otillräcklig. Följden hade blivit att byggnadsarbeten
i vissa fall satts i gång på summariska och verklighetsfrämmande
kostnadskalkyler och med projekteringsunderlag som varit ofullständigt
och inte omfattat mer än närmast liggande delar av företagen.
Finansieringsfrågorna hade i viss utsträckning fått lösas successivt genom
att arbetsmarknadsstyrelsen anvisat ett eller flera tilläggsbidrag till
samma arbete. Restaureringen av citadellet och ombyggnaden av Norra
stallet utgjorde exempel på nämnda förhållanden.

Flera av remissmyndigheterna har framhållit att det föreligger svårigheter
att åstadkomma en beredskapsreserv i vilken de enskilda projekten
uppfyller kravet på tillfredsställande förplanering och startberedskap.
Särskilt under åren i början av 1970-talet var de för kulturminnesvård
tilldelade beredskapsbeloppen på grund av sysselsättningsbehovet inom
byggnadsbranschen ovanligt höga — många arbeten påbörjades då som
inte hade varit medtagna i beredskapsreserven. Arbetsmarknadsstyrelsen
har framhållit att även objekt, som inte helt motsvarade vanligtvis
ställda fordringar beträffande förberedande planering, under denna tid
togs upp som beredskapsarbeten. Detta var fallet med två av de granskade
objekten, nämligen citadellet och telemuseet.

Riksantikvarieämbetet har framhållit att mängden av färdigprojekterade
objekt självfallet är en kostnadsfråga. Det vore vidare enligt ämbetet
önskvärt med en projektering i två steg med en preliminär kostnadsberäkning
för en principiell prövning innan fullständiga handlingar
framställdes. Flera remissvar har berört frågan om riksantikvarieämbetets
organisation och medelsdisposition för planeringsändamål.

Inom kulturminnesvården finns ett betydande uppdämt behov av
iståndsättnings- och underhållsarbeten, vilket inte kan tillgodoses genom
medelsanvisning i reguljära former. För denna sektor är det givetvis av
stort värde att den får tillgång till beredskapsmedel för angelägna ändamål.
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader torde även lämpa sig synnerligen
väl som objekt för sysselsättningsskapande åtgärder. Det är emellertid
samtidigt av vikt att arbetena kan sättas in på objekt som blivit
föremål för tillfredsställande planering och projektering. Såsom framgår
av utredningen och remissbehandlingen möter man åtskilliga problem
när det gäller att åstadkomma en lagom avpassad reserv av färdigplanerade
kulturvårdsobjekt som beredskap i en eventuell arbetslöshetssituation.
Numera har inom utbildningsdepartementet tillsatts en arbetsgrupp
med uppdrag att närmare överväga formerna för medelstilldelningen till
vården av byggnader och byggnadsmiljöer. De vid förevarande granskning
aktualiserade frågorna torde böra prövas inom ramen för den
nämnda gruppens arbete.

Ett problem som i viss utsträckning sammanhänger med planeringen
av kulturbyggnader gäller objektets användning. Beredskapsarbeten kan

170

sättas i gång med kort varsel och utan rådrum för tillräckliga förberedelser,
exempelvis då restaureringen är brådskande och uppskov med
arbetena skulle innebära risk för fortskridande förstöring. I dylika lägen
inträffar det inte sällan att frågan om byggnadens utnyttjande inte är
löst. Det kan likväl vara förenligt med god ekonomi att restaureringen
påbörjas, men åtgärderna bör begränsas till att omfatta endast nödvändiga
konserveringsarbeten. I granskningspromemorian har framhållits
att restaureringen av Mälsåker visade flera exempel på arbeten som blivit
mera omfattande än nu sagts. Bland annat hade byggnaden försetts
med bjälklag och betonggolv som dimensionerats för att bära särskilt
höga belastningar av arkivmaterial, ehuru frågan om byggnadens framtida
användning för detta ändamål syntes vara osäker.

Riksantikvarieämbetet har med anledning därav framhållit att någon
lösning av användningsfrågan inte nåtts ännu 30 år efter den brand som
förstörde byggnaden. Ämbetet hade inte ansett det rimligt att man väntade
med vare sig att exempelvis ersätta förstörda bjälklag med nya,
som medgav valfritt nyttjande av byggnaden, eller att i övrigt föranstalta
om reparationsarbeten som inte låste ett framtida nyttjande.

Revisorerna kan för sin del inte dela riksantikvarieämbetets bedömning
av denna fråga. Planerna på att använda Mälsåker som magasin
för arkivalier eller annan materiel liksom planerna på att där ordna visningar
för allmänheten har varit så föga utvecklade att arbetena borde
ha begränsats till att hindra fortsatt förstörelse och vandalisering.

Arbetsmarknadsstyrelsens löpande bevakning och kontroll i fråga om
användningen av beviljade statliga beredskapsmedel har numera praktiskt
taget upphört. Enligt gällande anvisningar ankommer det på länsarbetsnämnderna
och styrelsens regionkontor att fortlöpande kontrollera
hur beredskapsarbetena bedrivs. Granskningen har gett vid handen att
den redovisning som legat till grund för arbetsmarknadsstyrelsens rapporter
över kostnader, arbetskraftsåtgång m. m. i vissa avseenden har
varit behäftad med fel, som väsentligt minskat dess värde som underlag
för bedömandet av verksamhetens resultat. Det föreligger enligt revisorernas
mening skäl för arbetsmarknadsstyrelsen att skärpa tillsynen av
redovisningstekniken vid beredskapsarbetena och av kontrollen i övrigt.
Riksrevisionsverket har i sitt remissvar gett uttryck för samma uppfattning.

Revisorerna hemställer att denna skrivelse med bilagor tillställs de
båda arbetsgrupper som i finansdepartementet och utbildningsdepartementet
utreder nu berörda problem. Härjämte synes de av granskningen
berörda myndigheterna — telestyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet
och arbetsmarknadsstyrelsen — böra erhålla del av skrivelsen.

171

Bilaga 7

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 27 november
1975 med anledning av granskningspromemoria nr 9/1974 angående
viss utbildning inom kulturområdet jämte däröver avgivna
remissyttranden

Utbildningen av skådespelare, regissörer och annan konstnärlig personal
på teater- och filmområdet bedrevs tidigare huvudsakligen vid
privata teatersällskap och teaterskolor samt vid elevskolor hos vissa
större teatrar. Under senare hälften av 1960-talet och i början av 1970-talet överfördes denna utbildning till de statliga sceniska skolorna.

Med hänsyn till att den sceniska utbildningen i statlig regi nu pågått
under så lång tid att ett försök till värdering av verksamheten kan bedömas
som meningsfull, har riksdagens revisorer låtit granska den.
Granskningen har begränsats till den utbildning som meddelas vid statens
scenskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö, musikdramatiska
skolan, statens dansskola samt dramatiska institutet. Övriga områden
som kan hänföras till scenisk utbildning, såsom den instrumentala utbildningen,
har inte tagits med vid granskningen och ej heller utbildningen
av dansare.

Resultatet av den företagna granskningen har redovisats i en granskningspromemoria
benämnd Viss utbildning inom kulturområdet (nr
9/1974). Granskningspromemorian samt förteckning över remissinstanser
och kopior av avgivna remissyttranden biläggs (bilagor 1—18).

Den nu genomförda undersökningen har främst avsett utbildningsinstitutionernas
nuvarande verksamhet, undervisningsområdets uppdelning
mellan olika skolor, skolornas organisation, de färdigutbildade elevernas
utkomstmöjligheter samt vissa frågor av administrativ art. Undersökningen
har gett vid handen att utvecklingen inom denna del av
undervisningsområdet i stort sett varit positiv. I promemorian sätts dock
i fråga om inte antalet elever vid de statliga scenskoloma bör minskas.
I övrigt föreslås vissa åtgärder för effektivisering och rationalisering av
undervisningen och arbetet vid skolorna.

Den årliga antagningen av elever för grundutbildning vid granskade
utbildningsinstitutioner uppgår till omkring 100 elever. Vid statens scenskolor
i Stockholm, Göteborg och Malmö antas årligen sammanlagt 36
elever för utbildning till skådespelare eller, såvitt avser 3—5 elever i
Göteborg, till musikdramatiska artister. Musikdramatiska skolan i Stockholm
tar varje år in omkring 8 elever, medan statens dansskola antar

172

12—15 elever. Vid dramatiska institutet slutligen påbörjar varje år ett
40-tal elever utbildning i programproduktion inom teater, film, radio
eller television. Under utbildningsåret 1974/75 var omkring 250 elever
inskrivna för grundutbildning vid skolorna. Vid samtliga skolor meddelas
dessutom vidareutbildning i olika former.

De totala anslagen för driften av utbildningsinstitutionerna uppgår
innevarande budgetår till ca 19,4 milj. kronor.

Det årliga tillskottet till arbetsmarknaden av elever med grundutbildning
från skolorna kan beräknas uppgå till mellan 80—100, av vilka
omkring 30 är skådespelare, ett 10-tal musikdramatiska artister, ett 10-tal danspedagoger, 3 å 4 koreografer och ett 40-tal utbildade i programproduktion
inom teater, film, radio eller television. Därtill kommer ett
antal vidareutbildade skådespelare, musikdramatiska artister och andra
yrkesutövare på området.

Som ett led i utredningen har försök gjorts att bedöma den framtida
arbetsmarknaden för eleverna, bl. a. genom en enkät till teatrar och
andra institutioner som tar de färdigutbildade elevernas tjänster i anspråk.

Allmänt sett synes elevernas framtida arbetsmöjligheter vara beroende
av åtgärder som stat eller kommun vidtar på kulturområdet. Sålunda har
i svaren på enkäten arbetsmöjligheterna för utexaminerade elever på
teaterområdet bedömts som goda under förutsättning att planerna i den
av riksdagen antagna propositionen om den statliga kulturpolitiken
(1974: 28) förverkligas.

För närvarande finns ett antal preliminära planer på utökningar av
befintliga ensembler och tillskapande av nya. Genomförandet av alla
dessa planer är dock starkt beroende av bidrag från stat och kommun,
vilket medför att det ytterst är på dessa parter arbetsmarknadsläget
inom teaterområdet beror. Kommer det ökade regionala ansvaret för
kulturutbudet till stånd som kulturpropositionen förutser, torde inte enbart
behovet av skådespelare öka utan även i motsvarande grad efterfrågan
på musikdramatiska artister, dansare och koreografer samt personal
som är utbildad på det teatertekniska området.

Inom filmområdet saknar ett stort antal utbildade filmarbetare för
närvarande arbetsuppgifter, och deras framtida arbetsmöjligheter har
även bedömts vara osäkra. Marknaden för regissörer, filmare och skådespelare
är beroende av utvecklingen inom Sveriges Radio. Någon utvidgning
av antalet arbetstillfällen inom spelfilmens område förväntas
knappast, medan viss förbättring inom områdena undervisnings-, informations-,
industrifilm m. fl. kan vara möjlig.

Inom ljudradio- och TV-området råder för närvarande praktiskt taget
anställningsstopp, och osäkerheten har varit stor om den framtida
utvecklingen.

Tidpunkten för att prognosticera arbetsmöjligheterna för sceniskt ut -

173

bildad personal har inte varit den bästa på grund av att förhållandena
på många betydelsefulla områden varit osäkra eller varit föremål för
utredning.

Under hand inhämtade uppgifter angående läget på arbetsmarknaden
för skådespelare innevarande höst visar att omkring 700 skådespelare
har fast anställning, medan ungefär 550 är s. k. frilansande skådespelare,
d. v. s. skådespelare utan fast anställning men med mer eller mindre
full sysselsättning. Av den sistnämnda kategorien är för närvarande
ett 50-tal anmälda som arbetslösa.

I de av riksdagen antagna riktlinjerna för den framtida kulturpolitiken
förutsätts inrättande av bl. a. regionala teatrar vara det bästa sättet
att fullfölja de kulturpolitiska målen när det gäller den institutionella
teaterverksamheten. Ansvaret för verksamheten skall ligga på landsting
och kommuner. Statens uppgifter skall främst vara att stimulera utvecklingen
över hela landet av teaterinstitutioner med ett regionalt ansvar
samt att även på andra sätt medverka till att olika befolkningsgrupper
kan komma i kontakt med och tillgodogöra sig teater. Vidare
skall staten medverka till att olika teaterformer, däribland exempelvis
musikteatem, får möjligheter att utvecklas och att dansen ges möjligheter
att utvecklas som en självständig konstform. Detta ansvar kommer
i första hand till uttryck genom ett system med statsbidrag.

Åtgärder och konkreta planer för genomförande av denna satsning
på kulturområdet har hittills endast i ringa utsträckning vidtagits eller
arbetats fram.

Det är mot den nu redovisade bakgrunden, en osäker arbetsmarknad
för utbildade skådespelare och andra yrkesutövare på området samt
obestämda framtida förhoppningar om en utvidgad arbetsmarknad, som
de i promemorian aktualiserade organisatoriska förändringarna får ses.
I granskningspromemorian sätts sålunda i fråga om inte en av de tre
nuvarande scenskoloma bör läggas ner och om inte den totala intagningen
av elever till de två kvarvarande scenskoloma bör sättas till 30
elever per år. Till en sådan omorganisation knyts i promemorian även
vissa andra åtgärder i syfte att rationalisera verksamheten. Vid remissbehandlingen
har främst frågan om nedläggningen av en scenskola men
även frågan om en minskning av utbildningen mött övervägande negativ
kritik.

Då de i granskningspromemorian aktualiserade förslagen om effektivisering
och rationalisering av utbildningen på kulturområdet till stor
del är beroende av vilken lösning som uppnås när det gäller att bestämma
omfattningen av utbildningen av skådespelare och övriga yrkesutövare
på området, bör sistnämnda fråga i första hand lösas. Enligt
revisorernas mening bör ett sådant ställningstagande göras mot bakgrunden
av såväl den rådande arbetsmarknadssituationen som en bedömning
av de framtida sysselsättningsutsiktema, grundad på konkreta ställ -

174

ningstaganden från statsmakternas sida om satsningar på kulturområdet
och konkreta planer av landsting och kommuner om kommande engagemang
vid inrättande av regionala teatrar. Erforderligt material härför
bör därför arbetas fram. Sådana analyser bör även göras med jämna
mellanrum i framtiden.

övriga i granskningspromemorian framförda förslag om effektivisering
och rationalisering av utbildningen och arbetet vid undervisningsinstitutionema
har som nämnts i större eller mindre utsträckning anknytning
till den tidigare nämnda frågan om utformning av grundutbildningen
och bör därför, i belysning av vad som anförts vid remissbehandlingen,
tas upp till överväganden i samband med denna huvudfråga. 1
den mån något förslag kan genomföras utan att beslut i huvudfrågan
avvaktas, bör beslut i ärendet tas.

Revisorerna förordar att genom regeringens försorg nu förordade åtgärder
rörande undervisningen på kulturområdet genomförs. Revisorerna
emotser underrättelser om de åtgärder som vidtas i ärendet.

175

Bilaga 8

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 11 december
1975 med anledning av granskningspromemoria nr 2/1975 angående
Sveriges försörjningsberedskap jämte däröver avgivna remissyttranden Karakteristiska

drag hos de moderna västerländska industrisamhällena
är en långt driven specialisering och koncentration. En bidragande
orsak till denna utveckling har varit de ekonomiska fördelar som stått
att uppnå genom skapandet av större och mera kapitalintensiva företagsenheter.
Som en följd härav har olika länder i ökad grad blivit
beroende av varandras produkter, vilket medfört en växande utrikeshandel.
Större snabbhet i kommunikationer och transporter har underlättat
denna utveckling. Detta har å andra sidan medfört ökad känslighet
för störningar i förbindelserna länderna emellan, orsakade av plötsliga
bristsituationer på olika varuområden. För vårt svenska samhälle
har dessa förändringar fått konsekvenser när det gäller vår försörjningsberedskap
och därmed också när det gäller behovet av beredskapsåtgärder.
Ett konkret och aktuellt exempel på hur känsligt det svenska
samhället är för störningar i förbindelserna med andra länder utgör
oljekrisen vintern 1973—1974.

Mot bakgrunden av denna kris samt de under senare tid förda debatterna
kring råvaruproblemen i världsekonomin har riksdagens revisorer
beslutat att låta undersöka de principer som tillämpas vid planläggningen
av vårt lands försörjningsberedskap och det sätt på vilket detta
arbete är upplagt. Undersökningen har omfattat förutsättningarna för
arbetet med försörjningsberedskapen, denna verksamhets struktur och
utredningsläget på det ekonomiska försvarets område. Vidare har beredskapsläget
inom olika varuområden bedömts och erfarenheterna av
oljekrisen vintern 1973—1974 studerats. Vid undersökningen har försök
gjorts att med hjälp av olika utredningar belysa det svenska samhällets
känslighet för s. k. fredskriser.

Resultatet av den företagna undersökningen har redovisats i en
granskningspromemoria, benämnd Sveriges försörjningsberedskap (nr
2/1975). Promemorian har i vanlig ordning remissbehandlats. Promemorian,
förteckning över remissinstanser och kopior av avgivna remissyttranden
bifogas (bilagor 1—16).

Vår säkerhetspolitik syftar till att bevara vårt lands oberoende. Detta
mål skall uppnås genom tillämpning av principen alliansfrihet i fred

176

syftande till neutralitet i krig. Neutralitetspolitiken blir trovärdig och
realistisk först när den byggs upp och genomförs med stöd av ett totalförsvar
som är avpassat och uppbyggt för att värna vårt oberoende.
Totalförsvaret bör därför ha sådan styrka och sammansättning att angrepp
eller andra former av aggressioner mot vårt land inte kan bedömas
bli lönsamma för någon. Härigenom får totalförsvaret den önskade
fredsbevarande förmågan. Angivna riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken
och totalförsvaret antogs av 1972 års riksdag och utgör utgångspunkten
för nu pågående perspektivplanering inom såväl det militära
som det ekonomiska försvaret.

Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra i
syfte att nå största möjliga försvarseffekt. En viktig del av totalförsvaret
utgör det ekonomiska försvaret. Detta skall bidra till totalförsvarets
fredsbevarande förmåga genom att trygga folkförsörjningen i krig och
vid andra kriser.

Det ekonomiska försvaret grundar sin verksamhet till övervägande
del på fredssamhällets tillgångar. Verksamheten syftar till att komplettera
och planlägga utnyttjandet av tillgängliga resurser vid myndigheter
och inom näringslivet vid kriser och krigstillstånd. Ansvaret för försvarsförberedelserna
inom det ekonomiska försvaret är fördelat på ett
flertal statsdepartement och andra myndigheter, vilket hänger samman
med principen att den myndighet som ansvarar för en fredsinriktad
verksamhet också skall svara för erforderliga försvarsförberedelser för
verksamheten.

Av de myndigheter som tar del i beredskapsarbetet är det endast
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som i fred har åligganden
inom försörjningsberedskapen som enda uppgift. Styrelsen har enligt
sin instruktion till uppgift att på myndighetsnivå samordna landets försvarsförberedelser
på det ekonomiska området. Ett till verket knutet råd
för ekonomiskt försvar skall verka i samordnande syfte. Överstyrelsen
söker lösa sina samordningsuppgifter främst genom att, efter samråd
med berörda myndigheter, ge ut anvisningar och genom att hålla kontakter
med näringsliv och myndigheter i olika former. Av övriga myndigheter
som i stor utsträckning har att svara för uppgifter inom det
ekonomiska försvaret kan nämnas jordbruksnämnden, socialstyrelsen
och statens transportnämnd.

Vårt ekonomiska försvar har på senare tid varit föremål för ett flertal
olika utredningar, avseende såväl dess organisation som dess omfattning.
Utredarnas uppgift har bl. a. varit att ta fram underlag för
nästa försvarsbeslut och att, mot bakgrunden av erfarenheterna från
oljekrisen vintern 1973—1974, lägga fram förslag som är ägnade att
förbättra beredskapen på det ekonomiska försvarets område. Med hänsyn
till den omfattande utredningsverksamhet som pågått och den planering
och de bedömningar som görs utifrån de genomförda undersök -

177

ningarna finns det för revisorernas del ej anledning att nu gå in på en
mera detaljerad granskning av olika förhållanden på det ekonomiska
försvarets område. Med utgångspunkt i den av revisorernas kansli genomförda
undersökningen och de remissvar som avgetts över denna
vill revisorerna därför beröra endast följande frågor av mer principiell
art.

Det svenska samhället har under den senaste 1 O-årsperioden undergått
en snabb strukturomvandling. Denna har föranletts av bl. a. näringslivets
internationalisering och av effektivitetssträvandena inom olika
samhällssektorer. Med hänsyn till att denna utveckling fått vissa ogynnsamma
effekter på vår försörjningsberedskap kan det sättas i fråga om
inte större hänsyn till totalförsvarets krav bör tas vid ställningstaganden
i frågor som berör samhällsutvecklingen på det civila området. I sådant
syfte bör sålunda t. ex. inhemsk produktionskapacitet i större utsträckning
bevaras på försörjningsmässigt viktiga områden.

Möjligheterna för de inom det ekonomiska försvaret verkande myndigheterna
att på ett tidigt stadium påverka samhällsutvecklingen bör
också förbättras. Detta kan åstadkommas genom att branschutredningar
och andra utredningar som berör vitala samhällsfunktioner i ökad utsträckning
får i uppgift att belysa även eventuella försörjningsberedskapsproblem
inom det område de behandlar. Ett sådant förfarande synes
vara lämpligt med hänsyn till att beredskapsåtgärderna ej kan bedömas
isolerade för sig utan i regel måste lösas jämsides med samhällets
närings- och sysselsättningspolitiska strävanden i allmänhet.

Det ekonomiska försvarets planläggning och verksamhet bygger i
stort på det fredstida samhällets resurser och funktioner. Detta förhållande
gör att den ständigt pågående utvecklingen inom olika samhällssektorer
påverkar förutsättningarna för verksamheten inom det ekonomiska
försvaret. Omvänt kan åtgärder som vidtas för att öka motståndskraften
i vårt ekonomiska försvar påverka utvecklingstendenserna inom
olika samhällssektorer, t. ex. inom jordbruk, industri och handel. Svårigheterna
att lägga fast målen för det ekonomiska försvaret hänger
därför i mycket samman med de mångdimensionella avvägningar som
måste göras. Den framtida avvägningen mellan produktions- och lagringsberedskap
inom t. ex. jordbruksområdet berör sålunda inte bara
försörjningsmålen. Övriga mål för resursanvändningen och inkomstfördelningen
inom jordbruket och i samhällsekonomin i övrigt kommer
också med i bilden, såsom frågor av lokaliserings- och socialpolitisk karaktär.
Som bakgrundsmaterial för sådana bedömningar krävs oftast
omfattande och komplicerade ekonomiskt statistiska utredningar. Införande
av sådan prognosstatistik synes böra övervägas.

Med undantag av oljelagringsområdet har statsmakterna för närvarande
ej närmare preciserat normerna för det ekonomiska försvarets uthållighet
och resursbehoven inom de olika samhällssektorerna. Målen

12 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 11

178

har ofta fått formuleras av berörda myndigheter själva och vunnit sanktion
genom medelsanvisning vid den årliga budgetbehandlingen. Resultatet
härav har blivit att det uppkommit olikheter i fråga om den möjliga
uthålligheten och graden av försörjningsförmåga inom olika försörjningsområden.
Detta förhållande har observerats under arbetet med
den pågående långsiktsplaneringen inom det ekonomiska försvaret, och
man avser att försöka eliminera dessa ojämnheter under planeringsarbetet.
Det är angeläget att en för olika försörjningsområden med hänsyn
till totalmålet väl balanserad beredskapsnivå upprättas, då man
härigenom förhindrar att onödiga resurser binds inom en viss planeringssektor.
På grundval av de resultat som nås vid den pågående utredningsverksamheten
inom det ekonomiska försvaret och övriga delar
av totalförsvaret bör statsmakterna mera konkret ange beredskapskraven
för olika varu- och tjänsteområden, varvid en mellan olika områden
mer balanserad beredskapsnivå bör eftersträvas och mera detaljerade
planer för resursfördelningen mellan olika samhällssektorer arbetas
fram.

Mot bakgrunden av bl. a. den snabba förändringstakten i samhället
synes vidare en översyn av behovet av resurser för de myndigheter
som tar del i det ekonomiska försvarets planeringsverksamhet böra genomföras.

Vid remissbehandlingen har nu framförda synpunkter vunnit stöd.

Revisorerna förordar att vad nu anförts vinner beaktande vid planläggningen
av och det framtida arbetet med den svenska ekonomiska
försvarsberedskapen. De övriga synpunkter på vår ekonomiska försvarsberedskap
som anförts i den på revisorernas uppdrag utarbetade granskningspromemorian
torde därvid likaledes böra tas upp till bedömning.

179

Bilaga 9

Riksdagens revisorers skrivelse till regeringen den 11 december
1975 angående avgiftsbeläggning av statliga bilplatser

Sedan byggnadsstyrelsen med skrivelse till Kungl. Majit den 24 januari
1969 överlämnat en promemoria med förslag angående avgiftsbeläggning
m. m. av statliga bilplatser, föreskrev Kungl. Majit genom
ämbetsskrivelse till riksrevisionsverket den 6 november 1970 att biluppställning
inom särskilt anordnade utrymmen vid statliga arbetsplatser
skulle avgiftsbeläggas. Därvid skulle iakttas vad som anfördes i en till
beslutet fogad, inom finansdepartementet upprättad promemoria (ämbetsskrivelsen
och promemorian är fogade härtill som bilaga 1).

Enligt finansdepartementets promemoria skulle avgiftsbeläggningen
omfatta både vid tidpunkten för Kungl. Majits beslut befintliga parkeringsplatser
som disponerades av statliga myndigheter och parkeringsplatser
som kunde bli aktuella vid planerade statliga arbetsplatser.

De parkeringsplatser som planerades vid utbyggandet av statliga arbetsplatser
skulle beläggas med avgift som svarade mot full kostnadstäckning
för parkeringsplatsernas anordnande och drift. Vid planeringen
av statlig lokalförsörjning skulle således vederbörande ansvariga myndigheter
anpassa det antal parkeringsplatser som borde anläggas till
den efterfrågan som kunde bedömas föreligga mot bakgrunden av den
nämnda prissättningen.

Även för befintliga parkeringsplatser som redan disponerades av statliga
myndigheter skulle avgifter tas ut. Med hänsyn till att närmare
erfarenheter om effekter i skilda avseenden av avgiftsbeläggning av statliga
bilplatser saknades, t. ex. hur avgiftsbeläggningen påverkade efterfrågan
av parkeringsplatser eller vilka ändringar i resmönstret som uppkom
och konsekvenserna härav, borde enligt promemorian studier äga
rum inom ett försöksområde som omfattade storstockholmsområdet.
Avgiftsbeläggning av befintliga, statligt utnyttjade bilplatser i övriga
delar av landet borde genomföras successivt. Erfarenheterna från åtgärderna
inom storstockholmsområdet borde härvid efter hand utnyttjas.

Ansvaret för samordning av avgiftsbeläggningens genomförande borde
enligt promemorian åvila byggnadsstyrelsen, som därvid borde samråda
med övriga fastighetsfondförvaltande myndigheter, statens planverk
och vederbörande kommunala organ. Erforderliga åtgärder för genomförandet
av avgiftsbeläggningen borde vidtas av fondförvaltande myndighet
i samråd med byggnadsstyrelsen. Arbetet borde bedrivas i nära

180

samråd med vederbörande kommunala organ och i tillämpliga fall med
polismyndigheten.

Avgiftsbeläggningen innebar enligt promemorian dels att lokalnyttjande
myndighet skulle erlägga hyra för parkeringsutrymme i byggnad
eller på mark till den myndighet som förvaltade eller ombesörjde anskaffningen
av ifrågavarande statliga fastighetsbestånd, dels att en avgift
skulle erläggas av de statliga arbetstagare som disponerade parkeringsplatserna.
Hyran för parkeringsplatser vid statlig myndighet skulle
bestämmas av den lokalupplåtande myndigheten (fastighetsfondförvaltande
myndighet eller motsvarande). Den avgift som skulle erläggas av
arbetstagare som disponerade statliga parkeringsplatser skulle bestämmas
av den lokalnyttjande myndigheten, vilken ansvarade för att parkeringsplatserna
hyrdes ut till de anställda.

Vissa grupper av statliga arbetstagare borde kunna få disponera statligt
tillhandahållna bilplatser utan avgift eller mot reducerad sådan. För
anställd som hade tillstånd att använda egen bil i tjänsten borde avgiftsbefrielse
för parkering inom arbetsgivarens område kunna lämnas
endast om den sammantagna kostnaden för resor och parkering med
egen bil i tjänsten, vid en jämförelse i stort med kostnaderna för olika
andra färdsätt, visade sig vara förmånlig för statsverket och med hänsyn
till verksamhetens rationella bedrivande. För rörelsehindrade borde
bilplatser finnas tillgängliga i anslutning till arbetsplatsen.

Enligt promemorian borde det ankomma på byggnadsstyrelsen att efter
vederbörligt samråd inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till erforderliga
tillämpningsföreskrifter för genomförande av avgiftsbeläggning
av parkering vid statliga arbetsplatser och förslag till regler för kostnadsbestämning
för parkeringsplatsernas anordnande och drift. I sistnämnda
avseenden borde samråd äga rum med riksrevisionsverket.

Riksdagens revisorer har bedömt det vara av intresse att närmare undersöka
hur Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1970 om avgiftsbeläggning
av statliga bilplatser har verkställts av berörda myndigheter.

I skrivelse den 10 december 1974 till byggnadsstyrelsen har revisorernas
kansli anhållit om uppgifter som utvisade i vilken utsträckning de
parkeringsplatser som antingen fanns redan vid tidpunkten för Kungl.
Maj:ts beslut den 6 november 1970 eller ställts i ordning därefter hade
belagts med avgift. Uppgifterna skulle avse samtliga fastighetsfondförvaltande
myndigheter. Förfrågan har även framställts om huruvida
byggnadsstyrelsen hade utarbetat och till Kungl. Maj:t ingivit i finansdepartementets
promemoria nämnt förslag till tillämpningsföreskrifter
m. m. Vidare har revisorernas kansli i skrivelse till riksrevisionsverket
den 10 december 1974 hemställt att ämbetsverket skulle uppge vilka
åtgärder som det hade vidtagit för att kontrollera genomförandet av den
anbefallda avgiftsbeläggningen.

Enligt 2 § kungl, brev den 15 juni 1965 med bestämmelser angående

181

förvaltningen av statens allmänna fastighetsfond förvaltar byggnadsstyrelsen
följande delfonder, nämligen slottsbyggnadernas delfond, beskickningsfastighetemas
delfond, akademiska sjukhusets delfond och byggnadsstyrelsens
delfond, under det att kriminalvårdsstyrelsens delfond
förvaltas av kriminalvårdsstyrelsen, karolinska sjukhusets delfond förvaltas
av direktionen för karolinska sjukhuset och generaltullstyrelsens
delfond förvaltas av generaltullstyrelsen. Enligt 2 § kungl, brev den 17
april 1953 med bestämmelser angående förvaltningen av försvarets fastighetsfond
förvaltar fortifikationsförvaltningen kasernbyggnaders delfond
och befästningars delfond, under det att försvarets forskningsanstalts
delfond förvaltas av byggnadsstyrelsen.

I skrivelse till riksdagens revisorer den 28 januari 1975 (härtill fogad
som bilaga 2) har byggnadsstyrelsen besvarat de framställda frågorna.

I skrivelsen har bl. a. följande approximativa uppgifter lämnats.

1. Totala antalet den 6 november 1970 redan befintliga parkeringsplatser av

byggnadsstyrelsen förvaltade 14 000, därav i garage 2 400
övriga 10 000, ” ” ” 200

Totalt antal 24 000, 2 600

Av ovannämnda parkeringsplatser hade följande antal platser avgiftsbelagts,
nämligen

av byggnadsstyrelsen förvaltade 3 700, därav i garage 200

övriga 1000, ” ” ” 200

Totalt antal 4 700, ” ” ” 400

Avgifterna för heldagsparkering på mark varierar mellan 1 och 3 kronor
beroende på läge och andra omständigheter.

2. Totala antalet efter den 6 november 1970 iordningställda parkeringsplatser av

byggnadsstyrelsen förvaltade 6 600, därav i garage 850

övriga 1 400, ” ” ” 550

Totalt antal 8 000, ” ” ” 1400

Av ovannämnda parkeringsplatser hade följande antal platser avgiftsbelagts,
nämligen

av byggnadsstyrelsen förvaltade 1 300, därav i garage 400

övriga 300, ” ” ” 50

Totalt antal 1600, ” ” ” 450

Avgifterna för heldagsparkering på mark varierar mellan 1 och 5
kronor beroende på omständigheterna.

3. Totala antalet i punkterna 1 och 2 ovan redovisade parkeringsplatser

av byggnadsstyrelsen förvaltade 20 600, därav i garage 3 250

övriga 11400, ” ” ” 750

Totalt antal 32 000, ” ” ” 4 000

182

Av ovannämnda parkeringsplatser hade följande antal platser avgiftsbelagts,
nämligen

av byggnadsstyrelsen förvaltade 5 000, därav i garage 600
övriga 1 300, ” ” ” 250

Totalt antal 6 300, ” ” ” 850

Enligt byggnadsstyrelsen tillkom, utöver de i punkterna 1—3 angivna
parkeringsplatserna, de parkeringsplatser som kunde innehas av postverket,
televerket, statens järnvägar, vattenfalls verket, domänverket,
sjöfartsverket, luftfartsverket och socialstyrelsen. För statens järnvägars
del hade dock i det totala antalet parkeringsplatser enligt punkt 1 inräknats
2 000 platser. Tillhopa torde enligt byggnadsstyrelsen för de angivna
myndigheterna tillkomma minst 5 000 bilplatser, varav en stor
del torde vara avgiftsbelagda som kundparkering vid flygplatserna. Utöver
ovan redovisat antal platser fanns även platser som hade hyrts från
enskilda hyresvärdar. För byggnadsstyrelsens del uppgick antalet dylika
parkeringsplatser till ca 1 700 garageplatser och 1 400 markplatser. Styrelsen
hyrde i princip endast platser som användes i samband med tjänsteresa.

Byggnadsstyrelsen bedömde att en stor del av de redovisade parkeringsplatserna
inte rimligen kunde komma att avgiftsbeläggas med sådant
resultat att intäkterna översteg kostnaderna för avgiftsupptagning
och kontroll. Därför avsåg styrelsen att föreslå regeringen att avgiftsbeläggning
inte skulle ifrågakomma i vissa ocentrala lägen. Byggnadsstyrelsen
framhöll vidare att en stor del av de uppgivna markplatsema
utnyttjades för tjänsteändamål och således inte kunde ge reella intäkter
genom avgiftsbeläggning. Enligt styrelsens mening borde det förhållandet
att bilplatser hade färdigställts efter den 6 november 1970 inte i och
för sig innebära att de avgiftsbelades med någon särskild prioritet. Avgörande
för prioriteringen borde i stället vara marknadsomständigheterna,
d. v. s. efterfrågetryck, kommunala avgiftsuttag i omgivningen
etc., och samordningssynpunkter.

Byggnadsstyrelsen hade bedrivit försöksverksamhet med avgiftsbelagd
parkering. Denna fösöksverksamhet hade till en början förutsatts kunna
begränsas till stockholmsområdet, varigenom kostnaderna för verksamheten
skulle kunna nedbringas. Under försöksverksamhetens gång hade
det emellertid visat sig att de i Stockholm rådande speciella förhållandena
inte var lämpliga som allmän utgångspunkt för försöken. Dessa
hade därför fått utvidgas även till andra orter. Igångsättandet av försöksverksamheten
hade krävt samråd med och information till berörd
personal av en omfattning som inte kunnat förutses. Även i övrigt hade
omfattande förberedelser krävts för försöken. Verksamheten hade vidare
måst bedrivas inom ramen för tillgängliga personella resurser. Försöksverksamheten
hade nu kommit så långt att byggnadsstyrelsen avsåg
att under våren 1975 avge rapport med förslag till bestämmelser och åtgärder
beträffande den fortsatta verksamheten.

183

I skrivelse till riksdagens revisorer den 20 januari 1975 (härtill fogad
som bilaga 3) har riksrevisionsverket besvarat den av revisorernas kansli
i skrivelsen den 10 december 1974 framställda frågan. Ämbetsverket har
därvid anfört följande.

Enligt byggnadsstyrelsens tolkning omfattade försöksverksamheten
både planerade och befintliga bilplatser, även om styrelsen — med hänsyn
till den efterfrågedämpande effekt som avgiftsbeläggningen väntades
medföra — vid planeringen av nya statliga arbetsplatser hade börjat tilllämpa
en mycket restriktiv prövning då det gällde krav på parkeringsutrymme.

Riksrevisionsverket hade haft tillfälle att följa planeringen av försöksverksamheten
genom deltagande i en inom byggnadsstyrelsen bildad
arbetsgrupp för ändamålet. I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 17 april
1972 (härtill fogad som bilaga 4) hade riksrevisionsverket yttrat sig över
styrelsens förslag till program för försöksverksamheten. Riksrevisionsverket
hade emellertid inte därefter tagit del i beslut rörande försöksverksamhetens
utformning eller avgiftssättningen i samband med denna,
vilket inte heller torde ha förutsatts i Kungl. Maj ris beslut den 6 november
1970.

I vad gällde utfärdandet av tillämpningsföreskrifter, varvid samråd
med riksrevisionsverket anbefallts, hade byggnadsstyrelsens försöksverksamhet
blivit mycket tidskrävande. Bl. a. syntes kontakterna med lokalbrukama
samt övriga statliga lokalhållare ha varit arbetskrävande. Försöksverksamheten
hade emellertid successivt utvidgats och omfattade åtta
olika objekt i Stockholm, vari både mark- och garageparkering ingick.

Då byggnadsstyrelsen inte ansett sig böra utforma förslag till tillämpningsföreskrifter
innan ett tillfredsställande material från försöksverksamheten
redovisats, hade de nu nämnda omständigheterna enligt riksrevisionsverket
inneburit en viss försening i verkställigheten av Kungl.
Maj ris beslut på denna punkt. Byggnadsstyrelsen hade emellertid i november
1974 under hand kontaktat riksrevisionsverket i frågan om utformningen
av tillämpningsföreskrifterna på de punkter där samråd med
riksrevisionsverket borde hållas. Enligt vad som framkommit pågick arbete
vid byggnadsstyrelsen med att ta fram förslag till föreskrifter, varefter
formellt samråd med riksrevisionsverket skulle hållas. Med hänsyn
till att den avgiftsbeläggning av statliga bilplatser som hittills förekommit
uteslutande haft karaktär av försöksverksamhet, hade riksrevisionsverket
inte bedömt denna vara ett område med så hög prioritet att den
bort inrymmas i planerna för den särskilda taxegranskning som instruktionsenligt
ankom på ämbetsverket.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 9 oktober 1974 har fortifikationsförvaltningen
såsom fastighetsfondförvaltande myndighet hemställt
att styrelsen måtte medverka vid start av avgiftsbeläggning av markparkering
på följande av fortifikationsförvaltningen förvaltade parkeringsområden
i Stockholm, nämligen

184

Fredrikshovsgatan 6
Sandhamnsgatan 51
Sandhamnsgatan 79
Tull vakts vägen 6

östermalmsgatan 87
Valhallavägen 117
Artillerigården

Kvarteret Kavalleristen
” Tre vapen

350 bilplatser
530
42
287
68
15
47
20
30

Totalt

1 389 bilplatser

I skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 20 februari 1975 har
byggnadsstyrelsen förklarat sig vara beredd att medverka genom sitt
parkeringskontor på så sätt, att den hos styrelsen verksamma kontroll -personalen fick utföra kontroll och apparatservice för fortifikationsförvaltningens
räkning. Ansvaret för verksamheten åvilade emellertid fortifikationsförvaltningen.
Byggnadsstyrelsen var även beredd att medverka
med rådgivning beträffande planering och genomförande av avgiftsparkeringen.
I övrigt skulle fortifikationsförvaltningen ombesörja parkeringsverksamheten
och därmed sammanhängande avgiftsuppbörd, kontroll
m. m.

I skrivelse till vissa myndigheter den 21 maj 1975 har fortifikationsförvaltningen
erinrat om innehållet i Kungl. Maj:ts ovan berörda beslut
den 6 november 1970. Det ankom enligt detta beslut på fortifikationsförvaltningen
som fondförvaltande myndighet att i samråd med byggnadsstyrelsen
och vederbörande kommunala organ genomföra avgiftsbeläggningen
vid försvarets arbetsplatser. Avgiftsbeläggningen skulle till
en början komma att omfatta bilplatser vid arbetsplatser inom storstockholmsområdet
för att därefter successivt utökas till bilplatser i övriga
delar av landet. Byggnadsstyrelsen hade redan genomfört avgiftsbeläggning
på flera platser i Stockholm och förberedde avgiftsbeläggning
inom kort av ytterligare statliga bilplatser på östermalm och vissa
centrala delar i Stockholm. Byggnadsstyrelsen, som hade att samordna
genomförandet, fann det angeläget att avgiftsbeläggningen vid försvarets
arbetsplatser förbereddes samtidigt inom aktuella områden. De arbetsplatser
som berördes av avgiftsbeläggningen var — förutom de i
fortifikationsförvaltningens skrivelse den 9 oktober 1974 redovisade —
Tegeluddsvägen 70 och 72. Sammanlagt berördes ca 1 400 utomhusplatser
och 270 garageplatser vid dessa arbetsplatser. Avgiftsbeläggningen
skulle genomföras så snart erforderliga förberedelser hade vidtagits
och skulle ta sin början vid kvarteret Kavalleristen. Fortifikationsförvaltningen
skulle inom kort lämna närmare anvisningar för genomförandet
och avsåg att dessförinnan lämna berörda myndigheter tillfälle
att framföra synpunkter. Fortifikationsförvaltningen hade av olika skäl
och efter samråd med byggnadsstyrelsen funnit lämpligt att verksamheten
med avgiftsupptagning m. m. tills vidare ombesörjdes centralt av
fortifikationsförvaltningen med viss medverkan från byggnadsstyrelsen.

185

Fortifikationsförvaltningen hade vidare funnit lämpligt att tillämpa ett
enhetligt taxesystem vid försvarets parkeringsområden i Stockholm.

I anslutning till den nyssnämnda skrivelsen den 21 maj 1975 har fortifikationsförvaltningen
med en den 21 augusti 1975 dagtecknad skrivelse
till försvarets civilförvaltning, försvarets datacentral och Kl/Fo 44 —
vilka myndigheter liksom fortifikationsförvaltningen är inrymda i kvarteret
Kavalleristen — översänt en promemoria med anvisningar för genomförande
av avgiftsbeläggning av bilplatser inom detta kvarter. Enligt
skrivelsen beräknar fortifikationsförvaltningen att avgiftsbeläggningen
skall kunna börja under oktober—november innevarande år.

Såsom framgår av Kungl. Majrts beslut den 6 november 1970 med
därtill fogad promemoria skall uppställning av bil inom särskilt anordnade
utrymmen vid statliga arbetsplatser beläggas med avgift. Ansvaret
för samordning av avgiftsbeläggningens genomförande åvilar byggnadsstyrelsen,
under det att för ändamålet erforderliga åtgärder i övrigt skall
vidtas av de fondförvaltande myndigheterna (d. v. s., förutom byggnadsstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, direktionen för karolinska sjukhuset,
generaltullstyrelsen, fortifikationsförvaltningen och de affärsdrivande
verken) i samråd med byggnadsstyrelsen. Parkeringsavgiften skall
bestämmas av den lokalnyttjande myndigheten, vilken ansvarar för att
parkeringsplatserna hyrs ut till de anställda.

Beträffande de parkeringsplatser som redan fanns den 6 november
1970 förutsattes i Kungl. Maj:ts beslut att studier genom vederbörande
fastighetsfondförvaltande myndighets försorg skulle äga rum inom ett
försöksområde, som borde omfatta storstockholmsområdet. Något motsvarande
beslut fattades däremot inte om de parkeringsplatser som planerades
vid den nämnda tidpunkten i samband med utbyggandet av
statliga arbetsplatser. Däremot stadgades att dessa parkeringsplatser
skulle beläggas med avgifter som svarade mot full kostnadstäckning för
deras anordnande och drift. Vid planeringen av lokalförsörjningen
skulle myndigheterna således anpassa antalet parkeringsplatser till den
efterfrågan som kunde bedömas föreligga mot bakgrunden av den anbefallda
prissättningen.

I byggnadsstyrelsens ovannämnda skrivelse den 28 januari 1975 redovisas
sammanlagt 32 000 parkeringsplatser, varav 4 000 i garage. Detta
antal omfattar inte de parkeringsplatser som kan innehas av postverket,
televerket, luftfartsverket, statens vattenfallsverk, domänverket, sjöfartsverket
och socialstyrelsen. Av skrivelsen framgår i övrigt bl. a. följande.

Av det sammanlagda antalet parkeringsplatser är 6 300 eller ca 20
procent avgiftsbelagda. I garage befintliga parkeringsplatser är avgiftsbelagda
i något större utsträckning, relativt sett, än övriga parkeringsplatser.
Procenttalen uppgår till respektive 21 och 19. Av de 20 600

186

parkeringsplatser som förvaltas av byggnadsstyrelsen är 5 000 eller ca 25
procent avgiftsbelagda, under det att av de 11 400 parkeringsplatser
som förvaltas av övriga fastighetsfondförvaltande myndigheter allenast
1 300 eller ca 11 procent är avgiftsbelagda. Det sistnämnda antalet fördelar
sig med ca 1 000 på parkeringsplatser som förvaltas av direktionen
för karolinska sjukhuset och med ca 300 på parkeringsplatser som förvaltas
av kriminalvårdsstyrelsen.

Nämnas bör att under år 1975 ytterligare ca 1 000 platser har belagts
med avgift inom byggnadsstyrelsens förvaltningsområde och att därutöver
ca 2 000 platser skall beläggas med avgift fr. o. m. år 1976.

Såsom framgår av den till Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1970
fogade promemorian har byggnadsstyrelsen att efter vederbörligt samråd
inkomma till regeringen dels med förslag till erforderliga tillämpningsföreskrifter
för genomförande av avgiftsbeläggning av parkering
vid statliga arbetsplatser, dels med förslag till regler för bestämning av
kostnader för parkeringsplatsernas anordnande och drift. I sistnämnt
avseende borde samråd äga rum med riksrevisionsverket. Byggnadsstyrelsen
har ännu inte avgivit förslag till sålunda anbefallda tillämpningsföreskrifter
och regler. Styrelsen lär emellertid för närvarande överväga
att föreslå regeringen att utfärda en förordning angående avgiftsbeläggning
av statliga bilplatser m. m. med bemyndigande för styrelsen att meddela
närmare tillämpningsföreskrifter och anvisningar i den mån så erfordras.

Den av byggnadsstyrelsen igångsatta försöksverksamheten har dragit
ut på tiden och kommit att omfatta parkeringsplatser jämväl vid arbetsplatser
som tillkommit efter den 6 november 1970. Att avgiftsbeläggning
av statliga parkeringsplatser har genomförts endast i den begränsade
omfattning som framgår av den ovan lämnade redogörelsen, trots
att över fem år förflutit från tidpunkten för Kungl. Maj:ts beslut i frågan,
synes riksdagens revisorer anmärkningsvärt. Ansvaret härför torde
i första hand falla på de fondförvaltande myndigheterna, vilka i enlighet
med Kungl. Majrts beslut har haft att vidta för ändamålet erforderliga
åtgärder. Här bör särskilt nämnas att avgiftsbeläggning ännu inte
har genomförts vid någon av fortifikationsförvaltningen förvaltad parkeringsplats
på mark. Inte heller vid postverket, televerket, luftfartsverket,
förenade fabriksverken, statens vattenfallsverk och domänverket
synes något initiativ av nu åsyftat slag ha tagits. Avgiftsbeläggningen av
statliga parkeringsplatser har i vissa fall försenats eller inte alls kommit
i gång på grund av att vederbörande lokalnyttjande myndigheter,
vilka enligt Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut ansvarar för att parkeringsplatserna
hyrs ut till de anställda, inte vidtagit på dem ankommande
åtgärder.

Genom att avgiftsbeläggning av parkeringsplatser inte har genomförts
i avsedd omfattning har staten gått miste om eljest påräkneliga inkoms -

187

ter. Storleken av inkomstbortfallet har inte kunnat beräknas med någon
större grad av säkerhet men torde uppgå till avsevärda belopp.

Revisorerna förutsätter att den av Kungl. Majit den 6 november 1970
anbefallda avgiftsbeläggningen av statliga parkeringsplatser snarast genomförs
genom vederbörande fastighetsfondförvaltande och lokalnyttjande
myndigheters försorg.

Detta gäller inte minst de parkeringsplatser som har ställts i ordning
eller kommer att ställas i ordning vid nya ämbetsbyggnader, uppförda i
anslutning till riksdagens år 1971 och år 1973 fattade omlokaliseringsbeslut
(etapp 1 och etapp 2).

Då avgifterna för ifrågavarande statliga parkeringsplatser fastställs,
bör enligt revisorernas mening hänsyn tas till motsvarande kommunala
parkeringsavgifter. Revisorerna förutsätter även att avgifterna tid efter
annan anpassas till ändringar i prisnivån.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 6 november 1970 har föreskrivits att
den avgift som arbetstagare har att erlägga i förevarande fall skall bestämmas
av den lokalnyttjande myndigheten. Revisorerna är emellertid
av den meningen, att storleken av parkeringsavgiftema bör fastställas av
vederbörande myndighet först efter samråd med riksrevisionsverket. I
detta hänsende torde få erinras om att riksrevisionsverket enligt 3 § sin
instruktion har att granska taxor och avgifter i statlig verksamhet och
att enligt 4 § förordningen om register över statliga avgifter, vilken träder
i kraft den 1 januari 1976, annan statlig förvaltningsmyndighet än
affärsverk årligen skall samråda med riksrevisionsverket i fråga om avgifterna
inom myndighetens område. Beslut om ändring av avgift skall
fattas efter samråd med riksrevisionsverket.

Revisorerna, som är fullt medvetna om att en effektiv kontroll är
nödvändig för att den avsedda avgiftsbeläggningen skall kunna genomföras
och komma statsverket till godo, förutsätter att hithörande spörsmål
särskilt beaktas. I kostnadsbesparande syfte kan en gemensam kontrollorganisation
för samtliga statliga myndigheter inom en kommun
övervägas. Även en samordning med den kommunala parkeringsövervakningen
kan — inte minst av kostnadsskäl — vara ändamålsenlig.
Frågan om hur bevakning och indrivning av fordringar, avseende obetalda
parkeringsavgifter, på ett effektivt sätt skall organiseras bör likaledes
klarläggas.

Ansvaret för samordning av avgiftsbeläggningens genomförande åvilar
såsom nämnts byggnadsstyrelsen, som därvid har att samråda med övriga
fastighetsfondförvaltande myndigheter, statens planverk och vederbörande
kommunala organ. På byggnadsstyrelsen ankommer även att i
egenskap av fondförvaltande myndighet vidta erforderliga åtgärder för
avgiftsbeläggningens genomförande i vad avser av styrelsen förvaltade
delfonder, bland vilka särskilt må nämnas byggnadsstyrelsens delfond.
Det är också inom byggnadsstyrelsens verksamhetsområde som huvud -

188

delen av den hittills igångsatta avgiftsbeläggningen kommit till stånd.
Vid byggnadsstyrelsen finns ett parkeringskontor inrättat, vilket ingår
i ämbetsverkets utredningsbyrå.

Enligt revisorernas mening bör utredas om inte fördelar skulle vara
förenade med att till en och samma myndighet, förslagsvis byggnadsstyrelsen,
föra samman de åtgärder i fråga om avgiftsbeläggningens genomförande
som nu ankommer på de skilda fondförvaltande och lokalnyttjande
myndigheterna. En sådan koncentration av arbetsuppgifter skulle
betyda att ansvaret för hithörande bestyr inom hela det aktuella verksamhetsfältet
lades på byggnadsstyrelsen, innebärande bl. a. att styrelsen
i fortsättningen skulle besluta om parkeringsavgifter, upprätthålla
erforderlig kontakt med andra statliga och kommunala myndigheter
samt i förekommande fall sluta avtal. De sålunda utökade uppgifterna
synes lämpligen böra fullgöras vid ämbetsverkets parkeringskontor, som
därmed skulle få ställningen av ett i byggnadsstyrelsen ingående statens
parkeringskontor. Även allmän konsult- och informationsverksamhet
inom verksamhetsområdet skulle ankomma på detta kontor.

Riksdagens revisorer har velat bringa ovan redovisade förhållanden
och i anslutning därtill anförda synpunkter till regeringens kännedom.

189

Sakregister till granskningsärendena åren 1971—1975

ADB-redovisning av mervärdeskatten 71:125

Administrativa göromål vid universitet och högskolor 75:120

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder se Effekten av vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadsutbildningens regionala effekter 75: 124

Arbetsmarknadsstyrelsens kursgård 73: lil

Arkivalier se Utgallring

Avgiftsbeläggning av statliga bilplatser 75:109

Avgiftsuppbörd se Kostnaderna för avgiftsuppbörden
Bandelsnedläggningarna vid statens järnvägar 73: 100

Bidrag till kommunala undervisningssjukhus 74: 109, 75:102

Biståndsverksamheten se Resultatvärdering och Personalkostnader Central

personaladministration och administrativ utveckling
75: 106

Datadrift vid karolinska sjukhuset 72: 96, 73: 96

Departemental organisation se Planfrågorna

Domänverkets fastighetsinköp 72:114, 73:113

Driftavbrott vid värmekraftverket i Stenungsund 71: 128, 72:113

Effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder 75:124

Effekterna av förvaltningslagen 75: 99

Efterkalkylering i statlig investeringsverksamhet 73: 104, 74: 117

Ersättning för viss rundradioverksamhet 71:121

Fastighetsinköp se Domänverkets fastighetsinköp
Finansförvaltning se Statliga finansförvaltningen
Forskningsmedel se Kontroll av vissa forskningsmedels
användning

Forskningsverksamhet se Statlig forskningsverksamhet
Frånvarofrekvensen hos statsmyndigheterna 71:118

Förhindrande av olyckshändelser inom krigsmakten 74:108, 75: 100

Försvarets centrala stabsorganisation 72: 93

Försvarets materielverk, personalorganisation 71:108

Försäljningsskatt på guldsmedsvaror 71: 127

Förvaltningslagen se Effekterna av förvaltningslagen
Handläggningen av markersättningsärenden 75:105

Indrivning av parkeringsbot 75: 99

Information till allmänheten se Statsmyndigheternas information Invandrarverket

se Statens invandrarverk
Investeringsverksamhet se Efterkalkylering
Karolinska sjukhuset se Datadrift

Kommissionärsverksamheten vid statsmyndigheterna 73: 94, 74: 99

Kommittéväsendet 71:105

Kontakt med allmänheten se Statsmyndigheternas information Kontroll

av vissa forskningsmedels användning 74:121

Kostnaderna för avgiftsuppbörden hos vissa statliga myndigheter
72:104

Kreditgaranti till visst företag i pianobranschen 71:123

190

Kungl. Djurgårdens förvaltning 71:104, 72: 89

Lokalförhållandena vid länslantmäteriorganisationen i
Västerås 75: lil

Lärarnas tjänstgöringsskyldighet vid universitet och högskolor
74:119

Markersättningsärenden se Handläggningen av markersättningsärenden

Mervärdeskatten se ADB-redovisning

Nordiska rådets svenska delegation, resa 71:128

Oljebekämpning till sjöss 73:112, 74:127

Personaladministration se Central personaladministration
Personalkostnader i den svenska biståndsverksamheten 74:102
Personalutveckling och personalomsättning hos statliga

myndigheter 73:104, 74:113

Pianobranschen se Kreditgaranti

Planfrågorna i den departementala organisationen 71:127, 72: 90

Polisväsendet, organisatoriska förhållanden 71:108, 72: 91

Remissförfarandet 71:115

Restaurering av byggnadsminnesmärken 75:118

Resultatvärdering i den svenska biståndsverksamheten 73: 95, 74:102

Revisionen av riksdagsförvaltningen 75:125

Rundradioverksamhet se Ersättning

Samordning av det statliga värdetrycket 72: 97

SJ stationer, trivselåtgärder 71:112

Skatteadministrationen se Statens kostnader
Socialstyrelsen se Viss på socialstyrelsen ankommande
tillsynsverksamhet
Stabsorganisationen se Försvarets centrala stabsorganisation Statens

invandrarverk 73:110

Statens kostnader för skatteadministrationen 71:113

Statens transportkontor 73: 95, 74:105

Statlig forskningsverksamhet 72: lil, 73:104

Statlig vaccintillverkning 71:110

Statliga betalningarnas fördelning över budgetåret 72:100

Statliga finansförvaltningens centrala organisation 73:103, 74:118,

75: 106

Statsbidrag till vissa torrläggningsförslag 74:125

Statsmyndigheternas information till och kontakt med
allmänheten 72:106

Statsmyndigheternas omkostnader 74:118, 75:113

Sveriges försörjningsberedskap 75:121

Trafiksäkerhetsarbetet efter högertrafikreformen 74:109

Undervisningssjukhus se Bidrag

Universitet och högskolor se Administrativa göromål och
Lärarnas tjänstgöringsskyldighet
Upphandling av visst tandvårdsmaterial 72:110

Utgallring av arkivalier 71:120

Utställningsverksamhet, statligt bekostad 71: 123, 72:108

Vaccintillverkning se Statlig vaccintillverkning
Viss på socialstyrelsen ankommande tillsynsverksamhet
m. m. 75: 104

Viss utbildning inom kulturområdet

Visst bostadsbyggnadsföretag i Fröjereds kommun

Vuxenutbildningen

Värdetrycket se Samordning

Värmekraftverket i Stenungsund se Driftavbrott

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 750S46

3 f!!.