Redogörelse1975/76: 7
Framställning / redogörelse 1975/76:7
Redog. 1975/76: 7
Redogörelse
1975/76: 7
Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättelse för år 1975
1976-01-29
1 Riksdagen 1975176. 2 sam!. Nr 7
Redog. 1975/76:7
3
Till Riksdagen
Jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges Riksbank får fullmäktige i
riksbanken avge härvid fogade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1975.
Valutastyrelsens årsberättelse till fullmäktige återges i bilaga 1.
Redogörelser för utvecklingen under år 1975 av Riksbankens Jubileumsfond
och Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne återfinns i bilagorna 2 respektive 3.
Stockholm den 29 januari 1976
PIERRE VINDE
ALLAN HERNEL1US
TORSTEN BENGTSON
KRISTER WICKMAN ERIK WÄRNBERG
CECILIA NETTELBRANDT GRETHE LUNDBLAD
/Thomas af Jochnick
Redog. 1975/76:7
4
Innehåll
Sid
Kreditpolitiken 5
Bakgrund 5
Kreditpolitikens utformning 9
Kreditmarknaden 18
Likviditeten inom ekonomin 19
Bankerna 23
Försäkrings- och pensionsinrättningar 33
Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningar 34
Obligationsmarknaden 36
Utvecklingen hos vissa låntagargrupper 40
Ränteutvecklingen 47
Ränteutvecklingen i utlandet 47
Ränteutvecklingen i Sverige 50
Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen 57
Betalningsbalansen 64
Huvuddrag i utvecklingen 64
Bytesbalansen 67
Kapitalbalansen 75
Valutareserven 78
Valutamarknaden 79
Internationellt finansiellt samarbete 86
Internationella valutafrågor 86
Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden 92
Nordiskt finansiellt samarbete 93
OECD 93
Övrigt internationellt finansiellt samarbete 94
Kreditpolitiska beslut 1975 95
Riksbankens bokslut 101
Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder 110
Valutastyrelsens berättelse Bilaga 1 .... 119
Riksbankens Jubileumsfond Bilaga 2 .... 130
Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap
till Alfred Nobels minne Bilaga 3 .... 132
Redos.1975/76:7
5
Kreditpolitiken
Bakgrund
Det internationella ekonomiska läget
Den internationella konjunkturnedgången fortsatte att fördjupas under första
halvåret 1975. Under loppet av året kunde dock successivt i olika länder
skönjas tecken på att bottennivån i produktionen hade nåtts; osäkerheten
var dock stor vad beträffar tidpunkten för och styrkan i produktionsuppgången
i dessa länder. I Japan och Förenta staterna förefaller vändpunkten
ha nåtts under försommaren. I Västeuropa torde lågkonjunkturen ha nått
sin botten först under hösten.
De mindre OECD-länderna lyckades i allmänhet hålla uppe den interna
efterfrågan på en högre nivå än de större länderna. Nedgången i bruttonationalprodukten
blev för de förra knappt hälften så stor som för de senare,
vilket till en betydande del kan förklaras av att en mer effektiv konjunkturutjämnande
politik fördes i de mindre länderna.
Den förhållandevis återhållsamma politik som förts i de större industriländerna
hade två viktiga konsekvenser. För det första reducerades inflationstakten
inom OECD-området från ca 15 % under loppet av 1974 till
drygt 10 % under 1975. Även de internationella råvarupriserna sjönk och
stabiliserades på en förhållandevis låg nivå. I flertalet länder bidrog arbetsmarknadsläget
i kombination med en ändring i inflationsförväntningarna
också till att löneökningstakten minskade. 1 genomsnitt uppgick löneökningarna
till ca 12 % under 1975 mot 14 % under 1974; ökningstakten
i Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tyskland låg betydligt under
detta genomsnitt.
En annan viktig konsekvens var att OECD-ländernas underskott i de
löpande betalningarna gentemot OPEC-länderna avsevärt understeg de belopp
som man hade förutsett. Dels minskade oljeimporten i takt med en
sjunkande aktivitetsnivå, dels ökade exporten till OPEC-länderna mycket
kraftigt.
Efterfrågeutvecklingen i de större länderna hade avgörande betydelse för
utrikeshandeln. OECD:s sammanlagda importvolym sjönk således med ca
20 % i årstakt under första halvåret 1975, men ökade något under andra
halvåret. OECD-ländernas sammanlagda bytesbalans förbättrades med nära
30 miljarder dollar mellan 1974 och 1975, en förbättring som huvudsakligen
hänförde sig till de större industriländerna. Underskottet i de icke-oljeproducerande
utvecklingsländernas bytesbalans ökade bl. a. till följd härav med
ca 10 miljarder dollar 1974-1975. OPEC-ländernas överskott i de löpande
betalningarna reducerades från 67 till 43 miljarder dollar.
Den internationella kreditgivningen var under 1975 betydligt mindre än
1974. Man kan konstatera att förändringarna i det internationella betalningsbalansläget
huvudsakligen bestämdes av utvecklingen av de löpande be
-
Redog.1975/76:7
6
talningarna. Kapitaltransaktionerna anpassade sig utan några väsentliga störningar
till förändringarna i bytesbalansernas mönster och även det internationella
valutasystemet fungerade under året med mindre störningar än
man hade kunnat vänta sig mot bakgrund av de påfrestningar för vilket
det har blivit utsatt.
En av orsakerna till att den internationella kreditmarknaden fungerade
bättre än under 1974 var ändringen i placeringsinriktningen av OPEC-ländernas
överskott. Under 1974 hade inte mindre än 40 % av överskottet
placerats som kortfristig inlåning hos banker. Bankernas balansomslutning
växte då mycket kraftigt; föreningen av en starkt expanderande kortfristig
inlåning med en utlåning för längre perioder medförde tilltagande likviditetsrisker.
Dessa förstärktes ytterligare till följd av att ett antal banker råkade
i akuta svårigheter i samband med bl. a. de stora fluktuationerna i växelkurserna.
Förtroendekrisen inom det internationella banksystemet ledde
till en drastisk nedskärning av kreditgivningen under sommaren 1974.
Genomsnittsbeloppen för beviljade lån mer än halverades och en fortlöpande
neddragning av löptider ägde rum. Räntemarginalerna vidgades och ickeförstklassiga
låntagare trängdes ut ur marknaden.
Under 1975 skedde en stabilisering av banksystemet. OPEC-ländernas
insättningar var inte längre huvudsakligen extremt kortfristiga, bankerna
var försiktigare i sin bedömning av låntagare och soliditeten förstärktes.
Eurokrediternas belopp ökade återigen men löptiderna reducerades.
I flertalet länder låg sommaren 1974 de korta räntorna betydligt över
de långa räntorna, vilket negativt påverkade kreditgivningen på den internationella
obligationsmarknaden, som ständigt hade krympt sedan slutet
av 1972. Kring årsskiftet 1974/75 hade lättnader i penningpolitiken i flertalet
länder medfört en så kraftig sänkning av de korta räntorna att obligationer
återigen blev attraktiva placeringsalternativ. Även de långa räntorna började
sjunka men nedgången begränsades av företagens stora efterfrågan på den
långa marknaden i syfte att konsolidera sina skulder samt av faktiska och
förutsedda stora lånebehov i samband med kraftigt växande budgetunderskott
i flertalet länder.
Sänkningen av de korta räntorna fortsatte fram till halvårsskiftet 1975.
Trenden bröts då räntorna i Förenta staterna åter började stiga som ett
led i en stramare penningpolitik. Inflationsbekämpningen betraktades återigen
som huvudmålet för politiken sedan man konstaterat att bottenläget
i produktionen hade passerats. I Västeuropa med dess senare konjunkturfasning
fortsatte räntorna att sjunka. Ett undantag var Storbritannien som
tvingades höja räntorna för att förhindra utflöde av sterlingtillgodohavanden.
Räntedifferensen till Förenta staternas förmån förorsakade ett kraftigt inflöde
dit av medel under tredje kvartalet och bidrog till en effektiv appretering
av dollarn under denna period. Mellan sommaren 1974 och våren
1975 hade dollarns kurs sjunkit medea 14 % gentemot des. k. orm valutorna.
Under tredje kvartalet 1975 steg dollarns kurs ungefär lika mycket.
Redog. 1975/76:7
7
I juli 1975 anslöt sig Frankrike ånyo till det europeiska valutakurssystemet,
i vilket även Sverige och Norge deltar. Detta tekniska valutasamarbete har
fungerat tillfredsställande under året.
Det kan här nämnas att deltagandet i detta s. k. ormsamarbete innebär,
att stabila kursrelationer upprätthålls gentemot en grupp länder som svarar
för inemot 50 % av vår utrikeshandel. Kursen mellan den svenska kronan
och en annan ormvaluta får avvika högst 2,25 % från gällande centralkurs
mellan de båda valutorna, vilket betyder att den maximala kursfluktuationen
över en period uppgår till 4,5 %. Kursrörelserna inom ormen dämpas genom
centralbankernas interventioner men speglar i stort sett de underliggande
marknadsförhållandena. Genom att kronan är ansluten till denna grupp av
valutor med relativt begränsade fluktuationsmarginaler följer dess kursutveckling
mot utanför systemet stående valutor ormvalutornas samlade utveckling
mot dessa. Kronans genomsnittliga kursutveckling mot alla utländska
valutor blir därför ett resultat dels av dess position inom ormen
dels av ormens rörelser mot utanförstående valutor.
Samrådet i valutamarknadsfrågor mellan centralbankerna i ormvalutaländerna
utvidgades i december 1975 till att i vissa avseenden omfatta även
Schweiz, USA, Canada och Japan. Syftet med dessa utvidgade konsultationer
är att främja ordnade förhållanden på valutamarknaden och att söka förebygga
opåkallade kursfluktuationer. Under året diskuterades även utformningen
av nya växelkursbestämmelser (artikel IV) i internationella valutafondens
stadga. Ett förslag till sådana bestämmelser godkändes av valutafondens
interimskommitté i januari 1976. Enligt den nya artikel IV åtager
sig ett medlemsland att samarbeta med fonden och övriga medlemsländer
för att säkra ordnade kursförhållanden och för att främja ett stabilt kurssystem.
Bl. a. skall kursmanipulationer i syfte att vinna konkurrensfördelar
gentemot övriga medlemsländer undvikas.
Det inhemska konjunkturläget
Sedan halvårsskiftet 1974 har utvecklingen i Sverige alltmer kommit att
påverkas av utvecklingen i omvärlden. Bruttonationalproduktens tillväxttakt
vändes i Västeuropa som helhet från en ökning med 2 procentenheter 1974
till en nedgång med drygt 2 procentenheter 1975.1 Sverige föll tillväxttakten
från drygt 4 % till ca 1/2 %. Likväl hölls sysselsättningen i Sverige uppe
på en hög nivå.
Till skillnad från den politik som förts i de större industriländerna sökte
Sverige att så långt som möjligt upprätthålla produktion och sysselsättning
samt bygga ut exportkapaciteten medan under en övergångstid obalansen
i utrikesbetalningarna fick accepteras. Denna linje bedömdes vara att föredra
framför en avmattning i den totala efterfrågan, även om den skulle leda
till ett snabbare återställande av den externa balansen.
En betydande nedgång i den totala efterfrågan i den svenska ekonomin
Redog.1975/76:7
8
ägde likväl rum, men den kom huvudsakligen utifrån. Den svaga utvecklingen
av efterfrågan utomlands ledde till ett mycket kraftigt bortfall av
svensk export. Därtill kom att även två inhemska komponenter i den totala
efterfrågan utvecklades i negativ riktning. Bostadsinvesteringarna föll i ökad
takt för tredje året i följd och i anslutning härtill fortsatte även de kommunala
investeringarna att minska. De positiva efterfrågekomponentersom förhindrade
en ännu snabbare produktionsnedgång än den som faktiskt inträffat
var privatkonsumtionen, företagens fasta investeringar och lageruppbyggnaden.
Till följd av rekordartade nominella löneökningar, skattesänkningar och
större bidrag ökade hushållens reala disponibla inkomster med inte mindre
än 7,3 % 1974 och med 5,8 % 1975. Trots en fortsatt höjning av sparkvoten
i enlighet med det mönster som kunde konstateras i många andra industriländer
ökade den privata konsumtionen volymmässigt i avsevärd takt.
Industriinvesteringarna visade en kraftig volymökning. Kreditpolitiken
inriktades klart på att säkerställa industrins finansieringsbehov genom att
ge ökade möjligheter till upplåning såväl utomlands som på den svenska
kreditmarknaden.
Även lagerutvecklingen motverkade nedgången i den slutliga efterfrågan.
I syfte att upprätthålla produktionen och därmed sysselsättningen genomfördes
ett lagerstödsprogram. Vid sidan om skattemässiga incitament till
produktion på lager gavs kreditpolitiken en sådan inriktning att finansieringen
inte skulle utgöra något hinder för företagen att producera på lager.
Den låga tillväxten inom den svenska ekonomin ägde rum utan att någon
betydande arbetslöshet uppkom och samtidigt som sysselsättningen ökade.
En gradvis nedgång i arbetskraftefterfrågan kunde emellertid registreras.
Avmattningen i den totala inhemska efterfrågan medförde även en volymnedgång
i importen. Till följd av en lugnare prisutveckling utomlands,
speciellt vad beträffar råvaror, reducerades importprisstegringstakten från
37 96 till 5 % 1975.
Sveriges politik att låna utomlands för att täcka de bytesbalansunderskott
som började uppstå 1974 och som beräknades föreligga under minst några
år inleddes på våren 1974. De korta kapitalrörelserna svängde från ett nettounderskott
till ett överskott mellan andra och tredje kvartalet. Det var
först under fjärde kvartalet som ett betydande nettoinflöde av långfristiga
och mellanfristiga lånemedel kunde konstateras. Utlandsupplåningen blev
under 1975 mest omfattande under andra kvartalet. Efter en viss nedgång
i inflödet under tredje kvartalet beräknades en ytterligare ökning ha inträffat
under fjärde kvartalet. En mycket stor positiv restpost tyder på att kreditpolitiken
har åstadkommit ett fortsatt inflöde av kortfristiga medel, bl. a.
i form av handelskrediter.
Överskottet i kapitalbalansen blev så omfattande att det mer än kompenserade
underskottet i de löpande betalningarna. Valutareserven förbätt
-
Redog. 1975/76:7
9
rades kontinuerligt under året. För året som helhet uppgick valutareservens
ökning till 5 300 mkr.
Som tidigare nämnts dämpades importprisstegringen avsevärt, vilket innebar
att inflationstrycket från utlandet avtog. Nedgången i konsumentprisernas
stegringstakt var dock obetydlig. Inhemska konstnadsökningar
kom att efterträda utländska prisstegringar som viktigaste faktor bakom
uppgången i den inhemska prisnivån. Kraftiga löneökningar i kombination
med en oförmånlig produktivitetsutveckling bidrog till en snabb stegring
av kostnaderna och sjunkande vinstmarginaler inom industrin.
Kreditpolitikens utformning
Målsättning
Utgångspunkten för kreditpolitiken har sedan våren 1974 varit att balansen
i de löpande betalningarna med utlandet skulle återställas inte genom en
drastisk åtstramning av den totala inhemska efterfrågan och därmed av
importen utan genom ökning av exporten. Eftersom bytesbalansunderskottet
delvis var betingat av strukturförändringar i världshandeln framstod det
också som givet att den externa balansen skulle kunna återställas först under
loppet av några år. Konsekvensen härav var att underskotten i de löpande
betalningarna skulle behöva täckas genom en inte alltför kortfristig upplåning
utomlands. Denna upplåning skulle dessutom möjliggöra en viss återuppbyggnad
av landets valutareserv efter nedgången under första halvåret 1974.
Kreditpolitiken utformades sålunda under 1975 liksom under det föregående
året med syfte att återställa balans i Sveriges transaktioner med
utlandet. Så länge Sverige kunde upprätthålla en hög produktionstakt och
sysselsättning sammanföll de interna och externa förutsättningarna för en
stram kreditpolitik, inriktad på såväl en begränsning av den inhemska kredittillgången
som en räntenivå som var hög i förhållande till utlandet.
Under loppet av 1975 påverkades produktionsutvecklingen i Sverige i
allt högre grad av bortfallet i exportefterfrågan till följd av konjunkturavmattningen
utomlands. Tillväxten i den sammanlagda produktionen avtog
och följdes av en nedgång mot slutet av året. Därmed ställdes kreditpolitiken
inför uppgifter som delvis var oförenliga med varandra, nämligen att å ena
sidan bibehålla stramheten på den inhemska kreditmarknaden och därmed
ge fortsatta incitament för företag och kommuner att låna utomlands och
att å andra sidan skapa utrymme för kreditgivning som skulle stimulera
en expansion av produktion och efterfrågan.
Den strukturella obalansen i transaktionerna med utlandet var av sådant
omfång, att kreditpolitiska åtgärder som hade en generell expansiv effekt
på den inhemska efterfrågan inte kunde komma i fråga. I stället gavs kreditpolitiken
under 1975 en fortsatt selektiv inriktning med syfte att bereda
finansiellt utrymme för en fortskridande ökning av industrins investeringar.
En utbyggnad av industrins produktionskapacitet utgör en huvudförutsätt
-
Redog. 1975/76:7
10
ning för att den exporttillväxt som erfordras för att återställa balansen kan
komma till stånd. Kreditpolitiken inriktades därför på att kraftigt öka tillförseln
av lån till industrin på den inhemska kapitalmarknaden. Dessutom
bereddes företagen möjligheter att tillgodose sitt behov av långfristiga lån
på den internationella kreditmarknaden. Under året skapades även utrymme
för kreditfinansiering av den omfattande produktion på lager som bl. a. understöddes
av finanspolitiska åtgärder i syfte att säkra sysselsättningen.
Kreditpolitiken har sålunda varit utformad för att tillåta en visserligen
i absoluta tal betydande, men i förhållande till kreditefterfrågan något snäv
ökning av den totala kreditvolymen, men samtidigt inrikta kreditgivningen
på för industrins finansiering viktiga områden.
Valutareglering och utlandsupplåning
Den politik för utlandsupplåning som inleddes 1974 fullföljdes under 1975.
År 1974 hade vissa modifieringar skett i valutaregleringen i syfte att underlätta
ett nettoinfiöde av kapital från utlandet. Bestämmelserna syftade
till att begränsa utflödet av medel, men framför allt till att ge möjligheter
till långfristig och mellanfristig upplåning utomlands. Inom ramen för det
utrymme som sålunda skapades hade kreditpolitiken till uppgift att genom
stramhet i den inhemska kredittillförseln och ett relativt högt ränteläge ge
incitament åt företag och kommuner att låna i utlandet. Liksom tidigare
under 1974 hänvisade riksbanken under hela 1975 vid utövande av emissionskontrollen
ett flertal lånesökande att i viss utsträckning täcka sina lånebehov
på den utländska marknaden.
Den liberala praxis i fråga om tillstånd till upplåning i utlandet för användning
i Sverige som infördes under 1974 tillämpades i stort sett oförändrad
under 1975. I princip krävdes att upplåningen var relativt långfristig.
En minsta genomsnittlig löptid på fem år tillämpades som regel. Ett stort
antal svenska företag och kommuner sökte sig till de internationella kreditmarknaderna,
såväl direkt som genom förmedling av banker eller mellanhandsinstitut.
Då det bedömdes föreligga risk för att en mindre väl koordinerad svensk
upplåningsverksamhet skulle kunna tillfälligt försämra lånemöjligheterna
på vissa marknader, inledde riksbanken i början av året överläggningar med
de svenska bankerna i syfte att få överblick över och vid behov åstadkomma
en samordning av företagens och kommunernas utlandsupplåning. I fråga
om kommunal upplåning i utlandet beslöts vidare i februari att endast de
allra största kommunerna, i stort sett de som under senare år emitterat
obligationslån på den svenska marknaden, kunde få uppta lån i eget namn.
Övrig kommunal upplåning i utlandet fick ske genom svensk bank. Kommunkredit
eller Kommunlåneinstitutet. 1 maj beslöts att tillståndsgivningen
skulle begränsas till att omfatta endast upplåning genom de nämnda kommuninstituten
utom vad gällde de största kommunerna.
Redog. 1975/76:7
11
I mitten av juli genomfördes ytterligare ändringar. Tillstånd till upplåning
i utlandet för användning i Sverige begränsades till lån för finansiering av
industriell investering i Sverige som bedömdes vara angelägen från bytesbalans-
och valutasynpunkt. Därigenom återinfördes i detta avseende den
praxis som gällde före den 15 augusti 1974. I fråga om företags upplåning
i utlandet för finansiering av export och import och liknande återinfördes
de krav på mera strikt överensstämmelse med normal kommersiell praxis
beträffande löptider, amorteringsbestämmelser, kontantandel och dylikt,
som gällde till i februari 1974. I praktiken var emellertid den volymmässiga
begränsning som dessa åtgärder innebar inte betydande.
Tillståndsgivningen beträffande medel- och långfristig upplåning i utlandet
ökade mycket kraftigt. Inom ramen för den mera liberala praxis som
infördes under 1974 ökade lånetillstånden detta år till 4 400 mkr och uppgick
under 1975 till 12 400 mkr. Under första halvåret uppgick månadsgenomsnittet
till drygt 1 500 mkr. Under tredje kvartalet sjönk tillståndsgivningen
till ca 400 mkr per månad, vilket främst hänförde sig till en nedgång i
efterfrågan på tillstånd. Samtidigt erbjöd den utländska marknaden
inte heller samma upplåningsmöjligheter som dessförinnan. Mot slutet
av året kunde en förnyad uppgång i tillståndsgivningen konstateras.
1 fråga om direkta investeringar i utlandet har gällt den under senare
år tillämpade huvudprincipen att investeringen skulle vara exportfrämjande
eller på annat sätt förmånlig ur betalningsbalanssynpunkt. Sedan 1974 gavs
tillstånden, med vissa undantag, under villkor om långfristig finansiering
i utlandet. Tillståndsgivningen till direkta investeringar i utlandet låg under
året på ungefär samma nivå som föregående år.
Näringslivet hade efter omläggningen av penningpolitiken under andra
halvåret 1974 i ökad utsträckning finansierat sig utomlands och därmed
bidragit till att valutareserven stabiliserats. Likväl bedömde riksbanken det
önskvärt att skapa en möjlighet att vid behov förstärka valutareserven. Vid
årsskiftet 1974/75 träffade riksbanken sålunda avtal med Internationella regleringsbanken
i Basel (BIS) om en s. k. stand by-kredit på 300 miljoner
dollar. Faciliteten utnyttjades inte under 1975. Avtalet förlängdes i slutet
av 1975 med ytterligare ett år. I april upptog riksbanken vidare en kredit
motsvarande ca 800 miljoner kronor från en utländsk centralbank.
Räntor och kapitalmarknad
Räntepolitiken i Sverige har i allt större utsträckning kommit att bestämmas
av betalningsbalansens utveckling. Snabba och omfattande utflöden av
främst kortfristiga medel föranledde under 1974 två diskontohöjningar med
samtidiga anpassningar av räntenivån i Sverige.
Dessa räntehöjningar minskade den negativa räntemarginal gentemot utlandet
som hade förelegat vid början av 1974. Den kraftiga nedgången i
de korta räntorna utomlands och på den internationella kreditmarknaden
Redog. 1975/76:7
12
under andra halvåret 1974 bidrog till en relativ höjning av räntenivån i
Sverige, som bl. a. gav incitament åt företagen att överföra medel från utlandet.
Nedgången i de korta räntorna utomlands fortsatte under första halvåret
1975, och var så omfattande att under loppet av året utrymme skapades
fören sänkning av diskontot även i Sverige. Den 21 augusti sänktes diskontot
med en procentenhet till 6 %.
I april vidtog riksbanken en kombination av åtgärder inriktade på den
svenska kapitalmarknaden. För det första höjdes den 17 april räntesatserna
vid emission av bostads-, kommun- och industriobligationer med en procentenhet.
Genom räntehöjningen - den första höjningen av den långa räntan
under efterkrigstiden som inte genomfördes i samband med en diskontoändring
- fullföljdes anpassningen till nivån på de internationella marknaderna.
Den ändrade relationen mellan långa och korta räntor borde enligt riksbanken
också på någon sikt innebära en vidgning av den svenska kapitalmarknaden
genom att öppna vägen för obligationsförsäljning till nya
placerargrupper utöver de kreditinstitut som traditionellt dominerat köparsidan.
En sådan vidgning av obligationsmarknaden bedömdes som nödvändig
för att tillgodose industrins finansieringsbehov men även med tanke
på den mycket stora ökningen av statens upplåningsbehov. Under hösten
kunde också konstateras att placerargrupper som på lång tid inte varit aktiva
på obligationsmarknaden, såsom privatpersoner, företag och fonder, hade
tecknat betydande andelar av såväl industrins obligations- och förlagslån
som statslån.
Avsikten var att kraftigt öka tillförseln av långa lån till näringslivet genom
obligations- och förlagslåneemissioner och utlåning från de industrifinansierande
mellanhandsinstituten. Som ett första mål angavs en ökning fram
till halvårsskiftet 1976 på 2 miljarder kronor. Denna allmänna riktlinje angående
ökad tillförsel av långt lånekapital till industrin preciserades senare
i april genom överenskommelser mellan riksbanken, allmänna pensionsfonden,
försäkringsbolagen och bankerna.
Allmänna pensionsfonden skulle svara för en ökning av industriplaceringarna
på 500 mkr utöver vad som tidigare planerats för kalenderåret
1975. Detta borde ske antingen i form av förvärv av industriobligationer
och förlagsbevis eller genom obligations- eller reverslångivning till de industrifmansierande
mellanhandsinstituten.
Med försäkringsbolagen träffades en överenskommelse om att netto 500
mkr utöver det normala engagemanget skulle redovisas i nyssnämnda former
fram till halvårsskiftet 1976. Riksbanken underströk i detta sammanhang
också att industrifinansiering i de former som hade angivits i överenskommelsen
borde ges företräde över direkt reverslångivning till företagen. Härigenom
skulle man vända på en utveckling som tidigare skett, då de högre
räntor som kunde tas ut på reverslån hade gjort dessa till mer attraktiva
placeringsalternativ än industriobligationer.
Redog. 1975/76:7
13
Även affärsbankerna förväntades bidra till industrins långfristiga finansiering.
Enligt överenskommelse med riksbanken skulle de fram till halvårsskiftet
1976 åstadkomma en ökad placering av industriobligationer samt
obligations- och reverslån till industrifmansierande mellanhandsinstitut på
1 000 mkr. Insatsen skulle ske antingen genom en ökning av bankernas
egna placeringar eller genom försäljning av obligationer till nya placerargrupper,
dvs. andra än försäkringsinstituten.
Kreditpolitikens inriktning på att vidga den svenska kapitalmarknadens
kapacitet och att prioritera industrins finansiering på denna marknad visade
påtagliga resultat. Industrins emissioner av obligations- och förlagslån ökade
från 1 395 mkr 1974 till 2 620 mkr 1975. Nya placerargrupper svarade för
255 mkr eller 14 % av de placeringar som skedde efter höjningen av den
långa räntan i april. Diskontosänkningen bidrog ytterligare till att göra obligations-
och förlagslån attraktiva. En markant ökning av de nya placerargruppernas
andel kunde sålunda konstateras efter diskontosänkningen.
Även industrins upplåning på den svenska kapitalmarknaden via de industrifmansierande
mellanhandsinstituten ökade påtagligt. Den sammanlagda
nyupplåningen i Sverige av Industrikredit/Företagskredit, Lantbrukskredit
och Sveriges Investeringsbank ökade från 1 070 mkr 1974 till 1 544
mkr 1975. Därtill bör läggas industrins inhemska finansiering av mellanfristiga
exportkrediter. Svensk Exportkredit och Allmänna pensionsfonden
svarade tillsammans för en finansiering på drygt 1 miljard kronor såväl
1974 som 1975.
Bankinstitutens utlåning
Riksbankens åtgärder med avseende på banksystemet inriktades på en i
förhållande till kreditefterfrågan något begränsad ökning av kreditvolymen,
samtidigt som utrymme skapades för industrins finansiering. Restriktioner
i kombination med selektiva inslag förekom under hela året, även om en
viss ändring i avvägningen skedde under senare delen av året i samband
med försämringen av det inhemska konjunkturläget.
För affärsbankerna gällde vid ingången av 1975 det utlåningstak som
hade fastställts av riksbanken i november 1974. Affärsbankernas s. k. övriga
utlåning skulle fram till den 30 juni 1975 högst få överstiga nivån den
30 december 1973 med 20 %. Bankerna rekommenderades att i sin utlåning
koncentrera det tillgängliga utrymmet till industrin och därvid särskilt beakta
låneansökningar från företag med begränsade möjligheter till upplåning utomlands.
I syfte att stimulera svensk upplåning utomlands och samtidigt
tillgodose näringslivets kreditbehov hade riksbanken redan tidigare meddelat
att den del av den övriga utlåningen som refinansierats i utlandet inte skulle
komma att medräknas i den övriga utlåningen vid avstämningen av hur
bankerna uppfyllt rekommendationen.
Rekommendationer avseende sparbankernas och föreningsbankernas övriga
utlåning hade upphävts i november 1974. I stället hade likviditetskravet
Redog. 1975/76:7
14
skärpts i syfte att åstadkomma oförändrad återhållsamhet i deras utlåning.
Den 1 januari 1975 trädde lagen om kreditpolitiska medel i kraft. Denna
lag ersatte de tidigare kreditpolitiska lagarna från 1962, dvs. likviditets- och
kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen. Den nya lagens
ikraftträdande innebar ingen ändring i gällande likviditets- och kassakrav
för affärsbankerna. I februari utfärdade riksbanken nya tillämpningsföreskrifter
för affärsbankernas likviditetskrav enligt lagen i syfte att ge likviditetskraven
en mer ändamålsenlig och smidig utformning. Härvid infördes
en s. k. utjämningsregel, innebärande att likviditetskravet skulle avse
likviditetsläget under successiva 12-månadersperioder. Den nya tillämpningen
innebar dock ingen ändring i likviditetskravets effektiva nivå utan var
endast en teknisk anpassning.
I april preciserade riksbanken ånyo hur affärsbankernas övriga utlåning
skulle få utvecklas fram till halvårsskiftet. Det tak inom vilket affärsbankernas
utestående lån skulle få öka fram till den 30 juni 1975 höjdes från
20 till 22 %, räknat från den 31 december 1973. 1 övrigt bibehölls i stort
sett takets konstruktion. Riksbanken förutsatte att bankerna skulle utnyttja
det vidgade låneutrymmet till att i första hand finansiera industrin.
I maj beslöt riksbanken att förlänga rekommendationen om en begränsning
av affärsbankernas övriga utlåning till att gälla även under andra halvåret
1975. Räknat från den 31 december 1973 skulle affärsbankernas övriga
utlåning inte öka med mer än 26 %. Utlåningsbegränsningen skulle gälla
envar månad juli-december 1975.
Den kreditpolitiska innebörden var att utrymmet för bankernas utlåning
vidgades, dock med bibehållet krav på återhållsamhet. Det hade nämligen
blivit uppenbart att produktionstakten i Sverige höll på att dämpas kraftigt
samtidigt som den privata konsumtionen expanderade i hög takt, budgetunderskottet
ökade och avtalsförhandlingarnas resultat för löneutvecklingen
kunde beräknas.
Ytterligare lättnader i kreditpolitiken genomfördes i augusti. Det för affärsbankerna
gällande utlåningstaket slopades. Även i detta sammanhang
underströk riksbanken att lättnaden avsåg att ge utrymme för att tillgodose
industriföretagens kreditbehov. Detta gällde inte enbart utbyggnad av produktionskapaciteten
utan även en fortsatt produktion på lager. På grund
av den kraftiga försämringen av exporten framstod produktion på lager som
alltmer angelägen om man skulle undvika en minskad sysselsättning.
Till åtgärderna i augusti hörde också en diskontosänkning. Samtidigt som
tillgången på kortfristiga krediter ökades sänktes således kostnaderna för
sådana krediter. Sänkningen av de korta räntorna utomlands hade skapat
utrymme för en sänkning även i Sverige och diskontot sänktes från 7 till
6 % med verkan fr. o. m. den 22 augusti. Riksbanken förutsatte att affärsbanker,
sparbanker och förningsbanker skulle sänka sina in- och utlåningsräntor
med 1 procentenhet. De bundna räntorna på långa lån, liksom räntevillkoren
vid emission av obligationer, bibehölls oförändrade. Genom bi
-
Redog. 1975/76:7
15
behållande av nivån för den långa räntan fullföljdes den satsning på att
vidga kredittillgången på den inhemska kapitalmarknaden som företogs i
april.
Sedan sommaren 1974 hade tillväxten av allmänhetens tillgodohavanden
i bankerna reducerats till följd av den strama kreditpolitiken. Vid årsskiftet
nådde tillväxttakten en bottennivå, såväl i affärsbankerna som i sparbankerna.
Den reala likviditeten hos allmänheten - beräknad som banktillgodohavanden
i förhållande till inkomster - föll andra halvåret 1974 men
återställdes under loppet av 1975 till sin tidigare höga nivå. Förändringarna
i bankernas likviditet blev ännu kraftigare. Omslaget i deras likviditetsutveckling
skedde kring halvårsskiftet. Samtidigt som riksbanken i augusti
slopade utlåningstaket för bankerna bedömdes det därför som nödvändigt
att binda en del av bankernas ökade likvida tillgångar genom en höjning
av likviditetskraven för samtliga affärsbanker med 2 procentenheter. Därigenom
sökte riksbanken bibehålla kontrollen över bankernas utrymme för
kreditexpansion.
Övergången från direkt utlåningsreglering till en reglering av bankernas
utlåningskapacitet via likviditetskrav fullföljdes den 30 oktober. Likviditetskraven
skärptes samtidigt som kassakraven sänktes från 5 till 2 %. Syftet
med sänkningen av kassakraven för affärsbankerna var att ge bankerna
möjlighet att mera fritt fördela sina likvida tillgångar men däremot inte
att öka takten i bankernas utlåning, något som underströks genom skärpningen
av likviditetskraven. Kassakvoterna hade höjts i april 1974 för att
åstadkomma en upplåning från bankernas sida i riksbanken och därmed
framkalla en stark höjning av räntorna på penningmarknaden. Under hösten
1975 hade emellertid likviditeten hos bankerna blivit så stor att den vida
översteg kraven. Likviditetsindragning genom skärpning av kassakraven
skulle i detta läge ha erfordrat en mycket kraftig höjning av kassakvoten.
Därtill kom att en viss sänkning av räntorna på penningmarknaden nu
kunde tillåtas. Likviditetskvoterna höjdes för de tre största affärsbankerna
från 34 till 36 % och den rekommenderade likviditetskvoten för sparbankerna
och föreningsbankerna från 23 till 24 %.
Fram till sommaren minskade tillväxttakten i såväl affärsbankernas som
sparbankernas och föreningsbankernas utlåning till allmänheten. Utlåningens
tillväxt tilltog åter under hösten och framför allt mot slutet av året.
Affärsbankernas övrigutlåning uppgick under första halvåret till 4 000 mkr
mot 6 200 mkr under första halvåret 1974. Under andra halvåret 1974 hade
utlåningen uppgått till endast 250 mkr men under andra halvåret 1975 ökade
affärsbankernas utestående lån med 4 500 mkr. Denna utveckling - från
en dämpning till förnyad expansion - på utlåningssidan motsvarades av
en likartad utveckling av allmänhetens tillgodohavanden i bankerna. Förändringen
över tolv månader i industrins likvida tillgångar ökade från omkring
noll i september 1974 till drygt 20 “o i september 1975. Även inom
övriga sektorer torde likviditeten ha ökat kraftigt. Härtill har bidragit det
Redog. 1975/76:7
16
förhållandet att bankernas utlåning under andra halvåret 1975 till dominerande
del har gått till andra låntagare än industrin. Det synes givet att
en fortsatt utveckling i linje med den som ägt rum under senare delen
av 1975 på sikt inte är förenlig med en politik som har till uppgift att
återställa extern balans.
RänteglidninKsproblemel
Samtidigt som riksbanken i april åstadkom en ändrad relation mellan långa
och korta räntor framstod det som nödvändigt att motverka den tendens
till ränteglidning som hade uppkommit hos bankinstituten.
Bankernas inlånings- och utlåningsräntor har traditionellt stått i fast relation
till diskontot. Redan tidigare under den hårda kreditåtstramningen
1969-1970 hade en viss ränteglidning i förhållande till diskontot kunnat
konstateras. Under 1971 hade riksbanken uppmanat affärsbankerna att återta
den tidigare räntehöjningen och så skedde fram till mars 1972. Sedan dess
har en viss kontinuerlig glidning av utlåningsräntorna ägt rum hos såväl
affärsbanker som sparbanker och föreningsbanker även under perioder med
svag kreditefterfrågan.
Efter överläggningar mellan riksbanken och bankinstituten våren 1974
medgav riksbanken att bankerna skulle tå höja sina utlåningsräntor i begränsad
utsträckning. Enligt riksbankens uttalade mening skulle denna räntehöjning
främst avse vissa företagskrediter där räntesättningen varit exceptionellt
förmånlig. Syftet med denna åtgärd var kreditpolitiskt, nämligen
att förmå företagen att i större utsträckning än tidigare låna utomlands.
Senare under året meddelade riksbanken att den inte skulle motsätta sig
en viss ytterligare höjning av sparbankernas räntesatser. Detta medgivande
gavs mot bakgrund av den otillfredsställande räntabilitetsutvecklingen hos
sparbankerna.
Riksbankens ursprungliga rekommendation, som för affärsbankernas del
inte ändrats, innebar att bankerna skulle få justera sina utlåningsräntor så
att genomsnittsräntan för utlåningen steg med högst 0,20 procentenheter
räknat från slutet av mars 1974. Även effekterna på räntenivån av förändringar
i utlåningens struktur skulle rymmas inom denna gräns. Rekommendationen
gällde var affärsbank och sparbank för sig, medan föreningsbankerna
behandlades som grupp.
Den höjning av det rekommenderade maximum för sparbankerna som
skedde senare under 1974 sträckte sig till 0,30 procentenheter. Den följdes
under hösten 1975 av en ytterligare ökning till 0,35 procentenheter. I motsats
till tidigare avsåg nu den övre gränsen inte de individuella sparbankerna
utan sparbankerna som grupp. Vissa sparbanker med svag lönsamhet och
generellt sett låga utlåningsräntor gavs härigenom möjlighet att höja utlåningsräntorna
mer än andra. På analogt sätt sattes den övre gränsen för
föreningsbankerna till 0,30 procentenheter. Riksbankens nu gällande rekom
-
Redog. 1975/76:7
17
mendationer tar sikte på ränteutvecklingen fram till slutet av mars 1976.
Av ränteanalysen i slutet av september 1975 framkom att affärsbankernas
utlåningsräntor redan låg på en högre nivå än den rekommenderade. Även
för sparbankernas del var den faktiska ränteglidningen vid denna tidpunkt
klart större än den rekommenderade. Föreningsbankernas ränteglidning låg
däremot fram till september inom den gällande rekommendationen.
2 Riksdagen 1975/76. 2 sand. Nr 7
Redog. 1975/76:7
18
Kreditmarknaden
Redan i början av 1975 vände den under större delen av 1974 fortgående
likviditetsneddragningen inom banksystemet i en uppgång som under loppet
av året blev allt mer betydande. Likviditetsökningen härrörde framfor allt
från ett kraftigt valutainflöde samt från de stora statliga utgiftsöverskotten.
Det sedan början av 1974 pågående valutautflödet hade redan mot slutet
av året vänts i ett begränsat inflöde. En omfattande upplåning utomlands
ledde till att valutareserven växte i snabb takt under 1975 trots ett allt
större underskott i bytesbalansen. Föråret som helhet ökade valutareserven
med 5 300 mkr.
Statens utgiftsöverskott blev 1975 något större än året innan och uppgick
till 11 461 mkr. Samtidigt ökade statens upplåning utanför banksystemet.
Under andra halvåret skedde också stora placeringar i statsobligationer från
bankernas sida. Bankernas förvärv av statsobligationer kom framför allt efter
det att de för affärsbankerna gällande kassakraven hade sänkts i början
av november. Redan tidigare hade dock bankerna gjort relativt omfattande
placeringar i långfristiga statsobligationer.
Utlåningen från affärsbankerna, som kraftigt avtagit under andra hälften
av 1974 började under första hälften av 1975 åter att öka. Den relativt måttliga
ökningen av utlåningen övergick under hösten - efter det att det tidigare
gällande utlåningstaket upphävts - i en mycket betydande utiåningsexpansion.
En stor del av denna utlåningsökning gick till hushållssektorn och
endasten mindre del till industrin. Av affärsbankernas utlåning till företagen
var huvuddelen refinansierad i utlandet. Utlåningen från sparbanker och
föreningsbanker ökade successivt under året men i en jämnare takt än hos
affärsbankerna. Den sammanlagda utlåningen från de olika bankinstitutgrupperna
blev större 1975 än 1974.
Differensen mellan den korta och långa räntan vidgades under 1975 samtidigt
som ytterligare åtgärder vidtogs av riksbanken i syfte att bredda den
svenska kapitalmarknaden. Den totala upplåningen på den inhemska kapitalmarknaden
blev 1975 av betydligt större omfattning än under året innan.
Ökningen i den långfristiga kredittillförseln gick huvudsakligen till näringslivet
och staten.
Den totala nettoutlåningen på den inhemska kreditmarknaden växte från
38 000 mkr 1974 till 44 000 mkr 1975. För staten, kommunerna och bostadssektorn
skedde inte några större förändringar. Ökningen i det inhemska
kreditflödet gick till den privata sektorn, i viss mån hushållen, men framför
allt företagen.
Såväl företagen som kommunerna tog under 1975 utländska lånemarknader
i anspråk i stor omfattning.
En påtaglig vinstförsämring tillsammans med en fortsatt investeringsökning
och en mycket omfattande lagerökning medförde 1975 en kraftig
försvagning av företagens finansiella ställning. Genom en omfattande upp
-
Redog. 1975/76:7
19
låning - såväl i Sverige som i utlandet - kunde dock företagen under loppet
av 1975 påtagligt öka sina likvida tillgångar.
Likviditeten inom ekonomin
Likviditetsatvecklingen inom vissa sektorer
En betydande likviditetsuppbyggnad inom ekonomin ägde rum under 1975.
Den var i hög grad koncentrerad till andra halvåret och följde på den likviditetsåtstramning
som pågått sedan våren 1974 (diagram A). För företagens
del ökade de likvida tillgångarna i form av banktillgodohavanden mycket
kraftigt under senare delen av 1975 och även för året som helhet. Likviditetsökningen
ägde rum parallellt med en betydande lagerökning och
trots att vinstläget försvagades. En omfattande upplåning såväl i Sverige
som i utlandet möjliggjorde denna likviditetsökning. Hushållens höga spar
Diagram
\. Industrins, handelns och kommunernas likvida medel
Säsongrensade stiillningsuppgifter
Industri och
Kommuner
Mkr
22 000
20 000
18 000
16 000
14 000
12 000
10 000
4 000
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Anm. De likvida medlen innefattar för industrin och handeln kassa och banktillgodohavanden,
andra kortfristiga penningplaceringar samt beviljade icke disponerade
checkräkningskrediter och för kommunerna kassa och banktillgodohavanden.
Redog. 1975/76:7
20
kvot tillsammans med de under 1975 mycket betydande löneökningarna avspeglar
sig i en fortsatt stark ökning av hushållens banktillgodohavanden.
Endast för kommunernas del synes en fortsatt minskning av de likvida
tillgångarna ha skett. Visserligen ökade kommunernas banktillgodohavanden
under forsta halvåret 1975. Denna likviditetsökning synes emellertid
endast ha varit tillfällig och möjliggjord genom en under forsta halvåret
mycket betydande upplåning - framför allt på utländska kreditmarknader.
Inom näringslivet är likviditetsutvecklingen närmare belyst för delsektorerna
industri och handel - för industrin dock endast för företag med
mer än 200 anställda och för handeln endast för företag med mer än 100
anställda. De tillgängliga uppgifterna för industrin visar på en betydande
ökning av de likvida tillgångarna. Industrins totala likvida medel, definierade
som kassa och banktillgodohavanden, kortfristiga penningplaceringar samt
beviljade men inte utnyttjade chekräkningskrediter, ökade från hösten 1974
Diagram B. Penningmängden
Förändring från kvartal till kvartal.
Till årstakt uppräknade värden.
Säsongrensade uppgifter.
Procent
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Anm. Penningmängden innefattar allmänhetens inlåning i bankinstituten samt allmänhetens
innehav av sedlar och mynt.
Kvartalsuppgifterna för penningmängden har beräknats som medeltalet av uppgifterna
för månadsslutet vid kvartalets ingång och för de tre månadssluten under kvartalet.
I diagrammet redovisade procentuppgifter visar förändringen från ett kvartal till nästföljande
kvartal uppräknad till årstakt, dvs. förändringsuppgifterna har multiplicerats
med fyra.
Redog.1975/76:7
21
till hösten 1975 med 23 %. Ett år tidigare, dvs. från hösten 1973 till hösten
1974, hade de likvida tillgångarna minskat med 1 96. För handelns del
synes likviditetsuppbyggnaden ha fortsatt i jämn takt. Ökningen av handelns
likvida tillgångar mellan hösten 1974 och hösten 1975 uppgick till 17 96,
vilket är samma ökningstakt som registrerades mellan hösten 1973 och hösten
1974.
Penningmängden
De olika sektorernas, dvs. företagens, hushållens och kommunernas, banktillgodohavanden
samt deras innehav av sedlar och mynt kan sammantaget
kallas för den totala penningmängden. Denna hade under 1974 ökat i en
successivt allt lägre takt. Från att under åren innan ha ökat i en årstakt
på mellan 12 % och 13 % sjönk ökningstakten under 1974 ner till 7 %
sista kvartalet. Under loppet av 1975 steg ökningstakten återigen och uppgick
sista kvartalet 1975 till ca 13 % i årstakt (diagram B).
Den beloppsmässiga ökningen av penningmängden blev större 1975 än
1974. Ökningen av penningsmängden 1975 beräknas ha uppgått till 19 100
mkr mot 13 800 mkr året innan (tabell 1). Att ökningen 1975 blev större
berodde framför allt på det kraftiga valutainflödet - 5 300 mkr - jämfört
Tabell I. Penningmängden Mkr
1973 1974 1975 (prel)
A. Penningmängden
Allmänhetens banktillgodohavanden | 16 556 | 11 838 | 16 289 |
Affärsbanker | 12 042 | 6613 | 9 452 |
Sparbanker | 3 722 | 3 500 | 4 875 |
Föreningsbanker | 1 101 | 1 497 | 1 620 |
Postgiro | 1 228 | 165 | 1 472 |
Postverkets inlåning i PK-banken |
|
|
|
(ökning = -) | -1 537 | 63 | -1 130 |
Sedlar och mynt | 1 227 | 1 939 | 2 806 |
Summa | 17 783 | 13 777 | 19 095 |
Tillskott genom: |
|
|
|
Valutareservens förändring | 3 884 | -3 292 | 5 262 |
Statens utgiftsöverskott | 6 150 | 10 721 | 11 461 |
Statens upplåning utanför bankerna (ökning = -) | -4 729 | -4 862 | -5 757 |
Medel på investerings- och arbetsmiljökonton i riks- |
|
|
|
banken (ökning = -) | - 194 | - 1 040 | -2 186 |
Övriga riksbankstransaktioner | - 705 | - 670 | - 724 |
Bankernas utlåning till allmänheten | 10 003 | 11 917 | 13 393 |
Bankernas nettoförvärv av hypoteksobligationer (nom |
|
|
|
värde) och mellankrediter | 3 899 | 3 178 | 4 205 |
Bankerna, diverse | - 525 | -2 175 | -6 559 |
Summa | 17 783 | 13 777 | 19 095 |
Anin. Penningmängdens ökning har i denna tabell beräknats som förändringen från årsslut till årsslut.
I raden Bankerna, diverse ingår bl. a. bankernas upplåning i utlandet (negativ post).
Redog. 1975/76:7
22
med ett utflöde 1974 på nästan 3 300 mkr. Det statliga utgiftsöverskottet
ökade endast i begränsad omfattning samtidigt som statens upplåning utanför
bankerna ökade, varför tillskottet till penningmängdens ökning genom
statens transaktioner blev mindre 1975 än 1974. Samtidigt bidrog bankernas
egna transaktioner i form av utlåning och förvärv av hypoteks- och industriobligationer
till ett större tillskott till penningmängdens ökning 1975
än året innan.
Den reala likviditeten
Sätts den totala penningmängden i relation till bruttonationalprodukten
i löpande priser, erhålls en kvot som kan kallas för real likviditet. Likviditeten
i denna mening har en långsiktigt fallande trend. Kalkyler tyder på att en
uppjustering av årsvärdena med omkring 1/2 % erfordras för att eliminera
denna trend.
Såväl en ojusterad som justerad serie över den reala likviditeten visas
i diagram C. Den reala likviditeten minskade något under 1974. Trots den
i nominella termer kraftiga ökningen av penningmängden fortsatte den reala
likviditeten att falla under 1975. Dessa uppgifter gäller i medeltal per år.
En mer kortperiodisk analys av den reala likviditeten visar på en djupare
nedgång under andra halvåret 1974 och första halvåret 1975 och därefter
en ökning.
En mer långsiktig jämförelse utifrån den trendjusterade serien visar att
den reala likviditeten ökade snabbt från 1970 fram t. o. m. 1973. Under
1974 och 1975 låg den i genomsnitt ungefär i nivå med läget under 1968,
då likviditeten betraktades som hög.
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Diagram C. Real likviditet
Kvoten mellan penningmängden och bruttonationalprodukten till löpande priser
Procent
A. Real likviditet, faktisk kvot
B. Real likviditet, med 1/2 % per år trendjusterad kvot
Rcdog. 1975/76:7 23
Tabell 2. Affärsbankernas nettoställning gentemot riksbanken
Mkr
| 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Januari | - 992 | - 480 | 90 | 52 | 74 | -1 582 |
Februari | -1 409 | - 924 | 37 | 49 | 53 | -2 986 |
Mars | - 1 634 | - 969 | 35 | 57 | 68 | -2411 |
April | - 1 381 | - 867 | 128 | 94 | -3 113 | - 1 863 |
Maj | -2 856 | -1 541 | 45 | 54 | -3 648 | -3 225 |
Juni | -3419 | -1 894 | -268 | -691 | -6 346 | -4 126 |
Juli | - 1 928 | - 649 | 78 | 89 | -4 669 | -1 512 |
Augusti | -1 881 | - 357 | 46 | - 23 | -6 040 | - 1 922 |
September | - 1 313 | - 498 | 99 | 124 | -4 120 | -2 658 |
Oktober | -1 750 | - 359 | 158 | - 178 | -4 188 | -1 508 |
November | - 1 015 | - 326 | 2 | - 61 | -3 427 | - 596 |
December | - 987 | - 21 | 181 | 219 | -2 706 | - 433 |
Anm. Nettoställningen under en månad har beräknats som medeltal av de vid månadens fyra rapportdagar
föreliggande differenserna mellan affärsbankernas tillgodohavanden på checkräkning i riksbanken och
deras skuld till riksbanken för upptagna lån. I checkräkningstillgodohavandena ingår ej medel innestående
i enlighet med kassakvotslagens bestämmelser.
Bankerna
Riksbanken
1 samband med det snabbt växande totala valutainflödet under 1975 tilltog
riksbankens förvärv av utländska valutor. Riksbankens valutaförvärv kom
för året som helhet att uppgå till 5 080 mkr. Under 1974 hade riksbankens
valutabehållning minskat med 3 500 mkr.
Den likviditetsförbättring hos bankerna, som ägde rum under 1975 och
som till stor del härrörde från valutainflödet, återspeglas i riksbankens balansräkning
av bankernas alltmer minskande skuldsättning i riksbanken (tabell
2). Valutainflödets likvidiserande effekt motverkades till viss del av
andra faktorer, som också återfinns på riksbankens balansräkning. Under
första halvåret 1975 verkställdes stora inbetalningar på olika investeringsfonds-
och arbetsmiljökonton i riksbanken, som innebar en likviditetsindragning
på 3 850 mkr. Från halvårsskiftet fick emellertid dessa fonder börja
utnyttjas av företagen. Nettouttagen under andra halvåret uppgick till drygt
1 600 mkr.
I början av november sänktes affärsbankernas kassakrav från 5 % till
2 % vilket innebar att de medel affärsbankerna skulle ha bundna på checkräkning
i riksbanken minskade med ca 3 miljarder kronor. Bankerna kunde
nu helt göra sig skuldfria i riksbanken. Någon nämnvärd ändring i affärsbankernas
andra medel på checkräkning i riksbanken än kassakravsmedel
förekom inte. De innestående beloppen var mycket små. Affärsbankerna
höll på sedvanligt sätt sina mer höglikvida tillgångar i riksgäldskontoret.
Efterfrågan på sedlar växte i stigande takt eller med 16,4 96 mot 13,4 %
under 1974. Ändringen i reglerna för beräkning av kassakraven, innebärande
Redog. 1975/76:7
24
att bankernas sedelinnehav får inkluderas, torde endast i ringa mån ha påverkat
tillväxttakten.
Riksbankens balansräkning för 1974 och 1975 redovisas på s. 102 ff.
Affärsbankerna
Affärsbankernas likviditetssituation, som påtagligt hade försämrats under
1974, förbättrades i snabb takt under loppet av 1975. Ännu under första
halvåret var likviditetssituationen hos affärsbankerna ansträngd men blev
under andra halvåret allt mer lätt.
Det omfattande valutainflödet under första halvåret 1975 hade en kraftig
likvidiserande effekt. Denna neutraliserades dock till stor del genom en
omfattande statlig upplåning utanför banksystemet som väl översteg det
totala statliga utgiftsöverskottet. Likviditetsindragningen förstärktes, som
tidigare nämnts, av stora inbetalningar på investeringsfonds- och arbetsmiljökonton
i riksbanken. Affärsbankernas skuld till riksbanken var dock
vid utgången av juni 1975 lägre än vid utgången av motsvarande månad
ett år tidigare, efter den då genomförda kraftiga åtstramningen. Samtidigt
fortsatte bankerna den avyttring av statsobligationer, som hade inletts under
första hälften av 1974 medan en viss kassamässig beredskap upprätthölls
i form av en ökning av korta fordringar på riksgäldskontoret i form av
skattkammarväxlar.
Valutareserven fortsatte att öka under det andra halvåret 1975. Trots en
fortsatt omfattande statlig upplåning utanför banksystemet bidrog de stora
statliga utgiftsöverskotten under denna del av året till en avsevärd likvidisering.
Denna likviditetsökning förstärktes av nu begynnande utbetalningar
från investeringsfonds- och arbetsmiljökonton i riksbanken. Genom dessa
stora likviditetstillskott kunde bankerna under hösten successivt minska
sin skuld till riksbanken samtidigt som ökningen av deras statspappersinnehav
fortgick.
Sedan våren 1974 hade affärsbankerna successivt minskat sitt innehav
av statsobligationer. Likviditetstillskotten under höstmånaderna 1975 bedömdes
av bankerna som tillräckliga för att återigen öka innehavet av statsobligationer.
Ett i september emitterat långfristigt statsobligationslån kom
att till stor del placeras hos affärsbankerna. I början av november 1975
sänkte riksbanken kassakravet för affärsbankerna från 5 % till 2 % vilket
innebar att de medel affärsbankerna skulle ha bundna på checkräkning i
riksbanken minskade med ca 3 miljarder kronor. I samband härmed emitterade
riksgäldskontoret två kortfristiga obligationslån som till stor del placerades
hos affärsbankerna. Dessa kunde samtidigt så gott som helt avveckla
sin återstående skuld till riksbanken. Under de sista veckorna av 1975 lånade
affärsbankerna ånyo vissa belopp i riksbanken. Denna upplåning var dock
helt temporär och hade snarast karaktären av förfinansiering av bankernas
placeringar i det långfristiga statsobligationslån, som emitterades i december.
Under 1975 som helhet ökade affärsbankernas nettofordringar på staten
Redog.1975/76:7
25
Tabell 3. Förändringar i bankernas likvida tillgångar
Mkr
| 1973 | 1974 | 1975 (prel) |
Påverkande faktorer | 3 884 | -3 292 | 5 262 |
2. Statens utgiftsöverskott | 6 150 | 10 721 | 11 461 |
3. Statens upplåning utanför bankerna (ökning = -) | -4 729 | -4 862 | -5 757 |
4. Allmänhetens innehav av sedlar och mynt (ökning =-) | - 1 227 | -1939 | -2 806 |
5. Medel på investeringskonto i riksbanken (ökning = -) | - 194 | - 214 | - 104 |
6. Medel på arbetsmiljökonto i riksbanken (ökning = -) |
| - 826 | - 949 |
7. Medel på särskilda investeringskonton i riksbanken |
|
| -1 133 |
8. Kassakvotsmedel i riksbanken (ökning = -) | - 106 | -3 795 | 2 496 |
9. Övriga riksbankstransaktioner | - 705 | - 670 | - 724 |
10. Summa 1-9 = 15 + 23 | 3 073 | -4 877 | 7 746 |
Affärsbankernas likvida tillgångar | |||
11. Korta nettofordringar på riksbanken | - 62 | -2 640 | 2 194 |
12. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret | - 850 | -3515 | 3 073 |
13. Korta nettofordringar på utländska banker | 79 | 192 | 250 |
14. Statsobligationer | 3 661 | 638 | 2 039 |
15. Summa 11-14 | 2 828 | -5 325 | 7 556 |
16. Korta nettofordringar på sparbanker och föreningsban- | |||
ker | -1 260 | 147 | - 338 |
17. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut | -2 221 | 229 | - 137 |
18. Summa 16-17 | -3481 | 376 | - 475 |
19. Summa 15 + 18 | - 653 | -4 949 | 7 081 |
Sparbankernas och föreningsbankernas likvida tillgångar | |||
20. Korta nettofordringar på riksbanken | 98 | 63 | 10 |
21. Korta nettofordringar på riksgäldskontoret | 8 | 212 | - 109 |
22. Statsobligationer | 155 | 173 | 289 |
23. Summa 20-22 | 245 | 448 | 190 |
24. Korta nettofordringar på affärsbanker | 1 260 | - 147 | 338 |
25. Korta nettofordringar på övriga kreditinstitut | - 335 | - 99 | 310 |
26. Summa 24-25 | 925 | - 246 | 648 |
27. Summa 23 + 26 | 1 170 | 202 | 838 |
Anin. Valutareservens förändring redovisas i tabellen efter vidtagna nedskrivningar. För alt lä en rättvisande
bild av valutainflödets effekt på bankernas likviditet måste även nedskrivningarna läggas lill.
De har i tabellen lagts in i raden "Övriga riksbankstransaktioner". 1 affärsbankernas korta nettofordringar
på riksbanken ingår ej medel innestående i enlighet med kassakvotslagens bestämmelser.
Redog. 1975/76:7
26
med 5 100 mkr efter att under året innan ha minskat med 2 900 mkr. Affärsbankernas
totala likvida tillgångar i form av nettofordringar på riksbanken
(exkl. kassakravsmedel), staten samt korta nettofordringar på utländska banker
ökade under 1975 med 7 500 mkr mot att under året innan ha minskat
med 5 300 mkr (tabell 3 och diagram D).
Bland de tillgångar, som bankerna får inräkna i sina likviditetskvoter ingår,
förutom fordringar av nyssnämnda slag (kassakravsmedlen här inräknade)
även bostadsobligationer. Liksom under de föregående åren hade affärsbankerna
1975 genom en överenskommelse med den statliga delegationen
för bostadsfinansering åtagit sig att medverka till bostadsbyggandets försörjning
med långfristigt kapital genom förvärv av bostadsobligationer. Affärsbankernas
nettoförvärv av bostadsobligationer kom under 1975 att bli
större än under 1974 - 2 625 mkr mot 2 350 mkr. Under 1975 skedde affärsbankernas
förvärv av bostadsobligationer på ett relativt tidigt stadium
av året. Redan i september hade nettoförvärven mer än väl uppgått till
Diagram D. Affärsbankernas nettofordringar på staten, riksbanken och utlandet
Säsongrensade stiillningsuppgifter
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Anin. Innehavet per kvartal av ifrågavarande likvida tillgångar har beräknats som
medeltalet av innehavet vid kvartalets ingång och vid de tre månadssluten. I nettoställningen
gentemot utlandet har endast de avista tillgångarna och skulderna tagits
med.
Redog. 1975/76:7
27
Tabell 4. Affärsbankernas likviditetskvoter
Likvida tillgångar i procent av skulder vid slutet av varje månad
Genomsnitt för samtliga banker
| 1971 | 1972 | 1973 1974 | 1975 |
Januari | 38.6 | 37,0 | 36,8 41,2 | 37,3 |
Februari | 38,3 | 35,7 | 35.0 39,1 | 34,9 |
Mars | 38,3 | 36,3 | 36.6 37,5 | 37,6 |
April | 38,9 | 35,4 | 34,9 34,6 | 37.7 |
Maj | 36,0 | 34,7 | 35,4 33,1 | 36,2 |
Juni | 35,0 | 33,5 | 34,8 32,1 | 36,9 |
Juli | 37,7 | 35,5 | 37.6 33,9 | 40,2 |
Augusti | 37.2 | 34,9 | 36.2 32.6 | 39.2 |
September | 37,0 | 34,2 | 36,1 34.7 | 40.8 |
Oktober | 38,2 | 35.4 | 35,9 34,5 | 40,3 |
November | 38,3 | 35,4 | 38.2 35.9 | 40,8 |
December | 38,2 | 37,3 | 39,9 38,4 | 43,1 |
vad affärsbankernas åtagande enligt överenskommelsen skulle vara och un- |
| |||
der de sista månaderna av året skedde en viss minskning av deras innehav. |
| |||
Under de två första månaderna av 1975 låg affärsbankernas genomsnittliga |
| |||
likviditetskvot på en lägre nivå än under motsvarande månader året innan. |
| |||
Därefter ökade den genomsnittliga likviditetskvoten successivt och översteg |
| |||
varje månad värdet för motsvarande månad ett år tidigare (tabell 4). |
| |||
I mars 1975 hade ändrade tillämpningsföreskrifter för affärsbankernas lik- |
| |||
Tabell 5. Inlåning hos bankerna |
|
|
| |
|
|
|
| Mkr |
Förändring i | Affärs- | Spar- | Förenings- | Summa |
innestående belopp | banker | banker | banker |
|
1973 1 kv | 3 675 | 2 595 | 209 | 6 479 |
2 kv | 447 | 40 | 145 | 632 |
3 kv | 2 863 | 1 146 | 335 | 4 344 |
4 kv | 5 057 | - 59 | 412 | 5 410 |
Hela året | 12 042 | 3 722 | 1 101 | 16 865 |
1974 1 kv | 4 048 | 3 007 | 291 | 7 346 |
2 kv | - 670 | 178 | 227 | - 265 |
3 kv | 1 623 | 728 | 362 | 2 713 |
4 kv | 1 612 | - 413 | 617 | 1 816 |
Hela året | 6613 | 3 500 | 1 497 | 11 610 |
1975 1 kv | 4 593 | 3 751 | 335 | 8 679 |
2 kv | - 1 360 | - 64 | 147 | - 1 277 |
3 kv | 2 390 | 1 407 | 492 | 4 289 |
4 kv1 | 3 829 | - 219 | 646 | 4 256 |
Hela året | 9 452 | 4 875 | 1 620 | 15 947 |
Ställning | 98 573 | 49 184 | 10 435 | 158 192 |
1975-12-31 |
|
|
|
|
Anm. I december 1975 genomfördes en smärre ändring i redovisningen av inlåningen i affärsbankerna.
Hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av förändringen under 4:e kv 1975.
'' Preliminära siffror
Redog. 1975/76:7
28
viditetskvoter utfärdats. De nya tillämpningsföreskrifterna innebar bl. a. att,
i motsats till vad som tidigare gällt, kravet skulle anses vara uppfyllt om
den genomsnittliga likviditetskvoten under varje 12-månadersperiod översteg
eller var lika med det fastställda kravet. Då dessa nya beräkningsregler
infördes i mars 1975 kommer den första 12-månadersperioden i systemet
att löpa ut först vid utgången av februari 1976. Under den hittillsvarande
10-månadersperioden - mars-december 1975 - låg affärsbankernas genomsnittliga
likviditetskvot 6,4 procentenheter över likviditetskravet, trots de
höjningar av kravet som vidtogs under året.
Insättarbehållningen hos affärsbankerna ökade helåret 1975 i en betydligt
snabbare takt än under 1974. Den procentuella ökningen av insättarbehållningen
uppgick till 10,5 % mot 7,9 % året innan. Den beloppsmässiga ökningen
uppgick till 9 452 mkr mot 6 613 mkr under 1974 (tabell 5). Som
framgår av diagram E var det framför allt under andra halvåret som insättarbehållningen
ökade även om den säsongkorrigerade ökningen under
första halvåret var större än under andra halvåret 1974.
Diagram E. Affärsbankernas inlåning och "övriga" utlåning
Nettoflöden per halvår
Siisongrensade uppgifter
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Redog.1975/76:7
Tabell 6. Affärsbankernas inlåning
29
Mkr
Nettobelopp | Bostadsbyggnadskrediter |
| Mellankrediter |
|
| |
| 1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 |
1 kv | 875 | 216 | 667 |
| -259 | - 80 |
2 kv | -414 | 310 | - 37 |
| 74 | 60 |
3 kv | 444 | 247 | -872 | 306 | -211 | - 39 |
4 kv | -798 | 464 | 218 | 718 | - 190 | 121 |
Hela året | 107 | 1 237 | - 24 | 1 024 | -586 | 62 |
Ställning 12-31 | 11 348 | 12 585 | 12 681 | 1 024 | 438 | 500 |
Nettobelopp | Övrig utlåning |
|
| Total utlåning |
|
|
1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 | |
1 kv | 1 524 | 3 301 | 1 936 | 2400 | 3 258 | 2 523 |
2 kv | 2214 | 2 927 | 2 074 | 1 799 | 3311 | 2 097 |
3 kv | 1 712 | - 148 | 1 763 | 2 463 | -112 | 852 |
4 kv | 1 187 | 393 | 2 730 | 1 107 | 667 | 3 069 |
Hela året | 6 637 | 6 473 | 8 503 | 7 769 | 7 124 | 8 541 |
Ställning |
|
|
|
|
|
|
12-31 | 50 675 | 57 148 | 65 531 | 63 047 | 70 171 | 78 712 |
Anni. På grund av omläggning av redovisningen av byggnadskrediter motsvaras "bostadsbyggnadskrediter"
fr. o. m. november 1975 av "prioriterade byggnadskrediter”.
Affärsbankernas totala utlåning blev 1975 något större än 1974. Den totala
nettoutlåningen uppgick till 8 541 mkr mot 7 124 mkr året innan. De utestående
bostadsbyggnadskrediterna minskade medan det utestående beloppet
av affärsbankernas övriga utlåning ökade i en betydligt större utsträckning
än året innan (tabell 6).
Nya bostadsbyggnadskrediter utlämnades 1975 till ett belopp av 9 703
mkr mot 9 663 mkr året innan. Även avlyften blev större 1975 än 1974
- 9 727 mkr mot 8 426 mkr - och det utestående beloppet av bostadsbyggkrediter
minskade med 24 mkr. Under 1974 hade en ökning med 1 237
mkr ägt rum.
Affärsbankernas "övriga utlåning” - annan utlåning än bostadsbyggnadskrediter
och mellankrediter - kom under 1975 som helhet att öka i en
betydligt större omfattning än under 1974. Den beloppsmässiga ökningen
av det utestående beloppet blev 8 503 mkr mot 6 473 mkr under 1974. Ännu
under första halvåret 1975 ökade dock affärsbankernas övriga utlåning i
en lugn takt även om, säsongrensat, ökningen var större än under andra
halvåret 1974(diagram E). Vid utgången av juni 1975 uppgick ökningstakten
- mätt som procentuell 12-månadersförändring - till 7,5 %. Fr. o. m. au -
Redog. 1975/76:7
30
gusti 1975, efter det att utlåningstaket upphävts, började utlåningen att öka
i en accelererande takt. För året som helhet uppgick den procentuella ökningen
av det utestående beloppet till 14,9 96 mot 12,8 96 under 1974.
En stor del av affärsbankernas övriga utlåning var under 1975 refinansierad
i utlandet. Under 1974 hade denna refinansiering uppgått till ca 470 mkr
utgörande 7,2 % av den totala övriga utlåningen. Under framfor allt första
halvåret 1975 ökade denna utlandsfinansiering i snabb takt men avtog något
under andra halvåret. För 1975 som helhet kom dock refinansieringen i
utlandet att uppgå till drygt 2 000 mkr och utgjorde därmed ca 24 % av
den totala övriga utlåningen 1975.
Affärsbankernas övriga utlåning består till stor del av kreditgivning till
näringslivet men också i inte oväsentlig utsträckning till privatpersoner.
Lån till dessa återfinns inte enbart under rubriken "Privatpersoner m. m.”
utan även under rubriken "Långfristiga bostadslån”. Dessa senare lån torde
till stor del bestå av belåning av äldre bostadsfastigheter, t. ex. i samband
med försäljning av äldre enfamiljshus, och i mindre utsträckning av topplån
till nyproducerade bostadsfastigheter. Till en del torde här även ingå lån
mot inteckning i bostadsfastigheter avsedda för konsumtionsändamål. Fördelningen
på olika ändamål av affärsbankernas övriga utlåning belyses av
Svenska Bankföreningens kreditanalys, som genomförs den 9 maj och 9
november varje år.
Under såväl första som andra halvåret 1974 hade en stor del av affärsbankernas
övriga utlåning gått till näringslivet och då i första hand till industrin.
Även under första halvåret 1975 utgjorde krediter till industrin
en förhållandevis stor del. Av affärsbankernas totala övriga utlåning första
halvåret 1975 på, enligt kreditanalysen, 3 350 mkr utgjorde 1 240 mkr krediter
till industrin. Även utlåningen till handels- och servicenäringar uppgick
till relativt stora belopp. Affärsbankernas utlåning till totala näringslivet
uppgick första halvåret 1975 till 2 870 mkr. Endast 520 mkr hänförde sig
till posterna privatpersoner och långa bostadslån.
Den stora utlåningen andra halvåret 1975, som översteg utlåningen under
såväl andra halvåret 1974 som första halvåret 1975, utgjordes i mycket begränsad
omfattning av krediter till industrin eller 480 mkr. Nästan hälften
av den övriga utlåningen eller 1 850 mkr föll på posterna privatpersoner
och långa bostadslån.
Såsom beskrivits i kapitlet om kreditpolitiken gjordes vissa justeringar
av den övriga utlåningen vid avstämningen av hur affärsbankerna respekterade
kravet om utlåningstak. Den tidigare omnämnda refinansieringen
i utlandet fick härvid betraktas som en avdragspost. Å andra sidan skulle
affärsbankernas kreditgarantier för lån upptagna i Sverige under vissa förutsättningar
adderas till den övriga utlåningen. Affärsbankernas totala garantiförbindelser
kan indelas i tre kategorier- kreditgarantier för lån upptagna
i Sverige, kreditgarantier för lån upptagna i utlandet samt övriga garantiförbindelser
(entreprenadgarantier etc.) Fr. o. m. andra halvåret 1974 hade
Redog.1975/76:7
31
affärsbankernas garantiförbindelser börjat att öka i snabb takt. Från att under
1972 och 1973 ha ökat med knappt 150 mkr per år blev ökningen under
1974 inte mindre än 3 312 mkr. Under 1975 kom ökningen av de totala
garantiförbindelserna att bli något större eller 3 487 mkr. Under 1974 hade
ökningen av de totala garantiförbindelserna till stor del utgjorts av kreditgarantier
för lån upptagna i Sverige. Under 1975 skedde en förskjutning
härvidlag genom att affärsbankernas kreditgarantier för lån upptagna i utlandet
ökade med ca 1 700 mkr och utgjorde därmed mer än hälften av
den totala ökningen av garantiförbindelserna. Ökningen av kreditgarantierna
för lån upptagna i Sverige blev 1975 betydligt mindre än 1974.
Sparbanker
Sparbankernas totala likvida tillgångar kom under 1975 att öka i en snabbare
takt än under året innan. Den mycket måttliga ökningen av de totala likvida
tillgångarna under 1974 hade framför allt återspeglats i en minskning av
nettofordringarna mot affärsbankerna - i allt väsentligt Sparbankernas Bank.
Under 1975 ökade återigen sparbankernas nettofordringar mot affärsbankerna.
Samtidigt kom sparbankernas nettoförvärv av bostadsobligationer att
bli större 1975 än 1974 - 1 220 mkr mot 1 160 mkr. Även sparbankernas
nettoförvärv av statsobligationer blev större 1975 än 1974.
Sparbankernas förbindelser ökade 1975 i en långsammare takt än de likvida
tillgångarna och den genomsnittliga likviditetskvoten ökade under årets lopp.
Vid utgången av december 1975 låg den genomsnittliga likviditetskvoten
på 27,0 % mot 26,3 % vid utgången av december 1974. På vissa undantag
när uppfyllde sparbankerna varje månad det rekommenderade kravet.
Insättarbehållningen hos samtliga sparbanker ökade under 1975 i en högre
takt än under året innan. Den procentuella ökningen uppgick 1975 till 11,1
Tabell 7. Sparbankernas utlåning Mkr
Nettobelopp | Prioriterade byggnadskrediter |
| Övrig utlåning |
| Total utlåning |
| |||
1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 | |
1 kv | 172 | 43 | - 144 | 361 | 593 | 571 | 533 | 636 | 427 |
2 kv | 146 | 100 | 12 | 529 | 1 144 | 917 | 675 | 1 244 | 929 |
3 kv | 147 | 325 | - 32 | 422 | 457 | 694 | 569 | 782 | 662 |
4 kv | - 46 | -234 | 47 | 456 | 304 | 1 045 | 410 | 70 | 1 092 |
Hela året | 419 | 234 | - 117 | 1 768 | 2 498 | 3 227 | 2 187 | 2 732 | 3 110 |
Ställning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
12-31 | 3 674 | 3917 | 3 849 | 26 040 | 28 611 | 32 041 | 29 714 | 32 528 | 35 890 |
Anin. Uppgifterna avser Sparbanksföreningens statistikgrupp (f. n. 71 sparbanker). Nettobeloppen men
ej ställningsuppgifterna är korrigerade för fusioner.
Redog.1975/76:7
32
% mot 8,3 % under 1974. I absoluta tal kom ökningen av insättarbehållningen
att uppgå till 4 875 mkr mot 3 500 mkr 1974 (tabell 5).
Sparbankernas nya krediter till bostadsbyggandet ökade under 1975. Avlyften
ökade dock än mer. Utbetalningarna av nya bostadsbyggnadskrediter
uppgick sålunda till 3 165 mkr mot 3 043 mkr 1974. Det utestående beloppet
bostadsbyggnadskrediter minskade 1975 med 117 mkr. Året innan hade
det ökat med 234 mkr (tabell 7).
Ökningstakten hos sparbankernas övriga utlåning sjönk något under första
halvåret 1975 men ökade under andra halvåret i en allt snabbare takt. För
året som helhet kom ökningstakten hos den övriga utlåningen att uppgå
till 11,3 96. Under 1974 hade den övriga utlåningen ökat med 9,4 96. Den
absoluta ökningen av sparbankernas övriga utlåning uppgick 1975 till 3 227
mkr mot 2 498 mkr 1974.
Föreningsbankerna
Även föreningsbankernas likvida tillgångar ökade under 1975 i en större
omfattning än under året innan. Under tidigare år hade föreningsbankernas
likvida tillgångar nästan uteslutande placerats som fordringar på Föreningsbankernas
Bank. Under 1975 placerade föreningsbankerna en stor del av
ökningen av sina likvida tillgångar i bostadsobligationer och i Hypoteksbanken
obligationer. Föreningsbankernas likviditetskvoter ökade successivt
under året och översteg varje månad det rekommenderade kravet. I december
1975 minskades emellertid föreningsbankernas likviditetskvot till 23,3 %
mot 24,5 % i december 1974.
Den mycket gynnsamma inlåningsutvecklingen hos föreningsbankerna
fortsatte under 1975 även om ökningstakten något dämpades. Insättarbehållningen
hos föreningsbankerna hade under 1974 ökat med 20,5 %. Under
loppet av 1975 sjönk ökningstakten något men uppgick ändå för året som
helhet till 18,4 96.1 absoluta tal blev ökningen av insättarbehållningen större
1975 än 1974 - 1 620 mkr mot 1 497 mkr (tabell 5).
Föreningsbankernas övriga utlåning hade under 1974 ökat med 13,9 %.
Tabell 8. Föreningsbankernas utlåning Mkr
Nettobelopp | Bostadsbyggnads- krediter |
| Övrig utlåning |
| Total utlåning |
| |||
1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 | 1973 | 1974 | 1975 | |
1 kv | 6 | 12 | 73 | 224 | 228 | 178 | 230 | 240 | 251 |
2 kv | 2 | 20 | 58 | 86 | 279 | 185 | 88 | 299 | 243 |
3 kv | 24 | 54 | 51 | 171 | 236 | 343 | 195 | 290 | 394 |
4 kv | 25 | 119 | 46 | 195 | 79 | 441 | 220 | 198 | 487 |
Hela året | 57 | 205 | 228 | 676 | 822 | 1 147 | 733 | 1 027 | 1 375 |
Ställning
12-31
198 403 631 5 927 6 749 7 896 6 125 7 152 8 527
Redog.1975/76:7
33
Under första halvåret 1975 sjönk ökningstakten något men steg därefter
så att för året som helhet ökningen kom att uppgå till 17,0 %. Detta innebar
att den absoluta ökningen av den övriga utlåningen uppgick 1975 till 1 147
mkr mot 822 mkr 1974 (tabell 8).
Försäkrings- och pensionsinrättningar
Försäkringsbolagen
Under de tre första kvartalen 1975 drog försäkringsfallen en kostnad av
4 173 mkr mot 3 293 mkr motsvarande period året innan och premieintäkterna
inbringade 7 258 mkr mot 5 905 mkr förra året. Tillsammans med
en större kapitalavkastning innebar detta att försäkringsbolagens placeringsbehov
ökade.
Försäkringsbolagens sammanlagda nettoplaceringar under de tre första
kvartalen 1975 uppgick till 3 900 mkr mot ca 3 050 mkr motsvarande period
året innan. En liten del härav placerades i egna fastigheter. Genom att försäkringsbolagens
banktillgodohavanden kraftigt minskade under perioden
kom deras placeringar på kapitalmarknaden att uppgå till drygt 4 100 mkr
mot ca 2 800 mkr under motsvarande period året innan. I placeringsmönstret
skedde en förskjutning så till vida att försäkringsbolagens placeringar i statsobligationer
blev mindre under de tre första kvartalen 1975 än under motsvarande
period året innan medan deras kreditgivning till näringslivet, framför
allt i form av obligationer, blev betydligt större.
Allmänna pensionsfonden
Fondtillväxten hos allmänna pensionsfondens tre första fonder blev 1975
större än 1974. Fondökningen uppgick till 11 390 mkr mot 10 324 mkr året
innan (tabell 9).
Under de föregående tre åren hade allmänna pensionsfonden successivt
Tabell 9. Allmänna pensionsfonden
Nettobelopp
| 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Fondökning | 8 307 | 9 585 | 10026 | 10 324 | 11 390 |
Upplåning | 1 163 | -968 | -142 | -141 | - 176 |
Summa | 9 470 | 8617 | 9 884 | 10 183 | 11 214 |
Placeringar (nom värde) | 9 036 | 8061 | 9213 | 9 118 | 10 225 |
Återlån | 277 | 352 | 454 | 767 | 584 |
Diverse1 | 157 | 204 | 217 | 298 | 405 |
Summa | 9 470 | 8617 | 9 884 | 10 183 | 11 214 |
Anm. Uppgifterna i tabellen avser de tre forsta fonderna.
'' Kassa och banktillgodohavanden samt räntefordringar, differens mellan nominellt och bokfört värde
m. m.
3 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 7
Redog. 1975/76:7
34
återbetalat tidigare upptagna banklån, vilket minskade fondens placeringskapacitet.
Under 1975 påverkades placeringskapaciteten av fondens upplåning
i banker i ungefär samma omfattning som under de föregående åren.
Återlånen å sin sida kom att belasta placeringskapaciteten i avtagande omfattning.
De drog 584 mkr 1975 mot 767 mkr 1974. Däremot ökade fondens
refinansiering av affärsbankernas exportkrediter; annan utlåning till bankerna
än återlån uppgick till 596 mkr 1975 att jämföras med 459 mkr 1974.
Allmänna pensionsfondens placeringar på kapitalmarknaden växte likväl.
Nettoplaceringarna på kapitalmarknaden från de tre första fonderna uppgick
under 1975 till 9 593 mkr mot 8 518 mkr året innan. Allmänna pensionsfondens
placeringar fördelade på sektorer redovisas i tabell 16 under
"Offentliga försäkringsinrättningar", som dock även inkluderar allmänna
pensionsfondens fjärde fonds aktieförvärv, vilka under 1975 uppgick till
ca 168 mkr. Av de tre första fondernas totala nettoplaceringar erhöll såväl
näringslivet, kommunerna som staten ett större belopp 1975 än 1974. Kreditgivningen
till bostäder blev mindre. Den relativa fördelningen av placeringarna
blev: staten 26 % (f år 18 %), kommunerna 8 % (7 %), bostadssektorn
37 % (47 %)och näringslivet 29 % (28 %). Bostadsinstitutens
obligationer har här i sin helhet förts till bostadssektorn.
Kreditaktiebolag och hypoteksinrättningar
Kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna svarar i stor utsträckning
för den långfristiga utlåningen till kommunerna, bostadssektorn och näringslivet.
De ombesörjer sin kapitalanskaffning till en del genom reverslån
hos andra kreditinstitut. För ett stort antal av dem sker dock kapitalanskaffningen
främst genom emissioner av obligationer. Under 1975 kom också
utländska lånemarknader att spela en stor roll för de kommun- och näringslivsfinansierande
kreditaktiebolagens kapitalanskaffning.
Kommuninstitut
De båda kommuninstitutens sammanlagda emissioner av obligationer på
den svenska marknaden blev 1975 större än 1974 - 205 mkr mot 149 mkr.
Utöver obligationsemissioner anskaffades även medel på andra lånemarknader
i Sverige till ett betydligt större belopp 1975 än året innan. Härutöver
lånade de båda kommuninstituten, för första gången, drygt 200 mkr på
utländska kreditmarknader.
Den kraftigt ökade upplåningen 1975 återspeglas i att nyutlåningen från
de båda kommuninstituten blev större 1975 än 1974. Även nettoutlåningen
blev 1975 avsevärt större än 1974 - 1 046 mkr mot 303 mkr (tabell 10).
Bostadsinstitut
Bostadsinstitutens låneförmedling, som hade ökat mycket kraftigt under
de föregående åren fortsatte att öka 1975. Obligationer emitterades 1975
Redog. 1975/76:7
35
till ett belopp om 10 800 mkr, exkl. konverteringar, mot 10 200 mkr året
innan. Nya lån utlämnades till ett belopp om 12 065 mkr vilket var 1 650
mkr mer än under 1974. Även nettoutlåningen blev 1975 större än 1974
- 11 607 mkr med 9 958 mkr.
I ovan redovisade uppgifter om bostadsinstitutens upp- och utlåning ingår
förutom låneförmedling till prioriterade ändamål, i huvudsak bestående av
nyproduktion av bostäder, även institutens övriga låneförmedling, i stor
usträckning finansiering av icke statsbelånade affärs- och kontorshus. Av
institutens ny utlåning får högst 10 % användas för icke prioriterade ändamål.
Företagsinstitut
Företagsinstitutens bruttoupplåning på den svenska kreditmarknaden - såväl
i form av emission av obligationer som reverslån i andra kreditinstitut -blev 1975 av en betydligt större omfattning än 1974 - 2 450 mkr mot 1 900
mkr. Hypoteksbankens bruttoupplåning, exkl. konverteringar, ökade från
275 mkr 1974 till 375 mkr 1975. Den samlade bruttoupplåningen från Industrikredit
och Företagskredit uppgick till 980 mkr vilket är drygt 200
mkr mer än under året innan. Exportkredit och Investeringsbanken lånade
på den svenska marknaden 490 mkr resp. 375 mkr (f år 579 mkr resp.
Tabell 10. Kreclilakiiebolags och hypoteksinrättningars utlåning
Nettobelopp
Mkr
| 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Kommuninstitut | |||||
Kommunlåneinstitutet | 90 | lil | 79 | 53 | 103 |
Kommunkredit | 44 | 203 | 131 | 250 | 943 |
Summa | 134 | 314 | 210 | 303 | 1 046 |
Bostadsinstitut | |||||
Stadshypotekskassan | 4 282 | 2 701 | 3418 | 4 789 | 4 735 |
ansiering | 3 198 | 3 432 | 4 567 | 5 169 | 6 872 |
Summa | 7 480 | 6 133 | 7 985 | 9 958 | 11 607 |
Företagsinstitut | |||||
Investeringsbanken | 428 | 428 | 268 | 476 | 675 |
och Företagskapital | 479 | 456 | 587 | 555 | 751 |
Exportkredit | 256 | 79 | 6 | 300 | 307 |
Lantbrukskredit | 129 | 150 | 151 | 139 | 147 |
Allmänna hypoteksbanken | 207 | 172 | 179 | 241 | 410 |
Skeppshypoteks kassor | 75 | 99 | 81 | 8 | 54 |
Summa | 1 574 | 1 384 | 1 272 | 1 719 | 2 344 |
Totalt | 9 188 | 7 831 | 9 467 | 11 980 | 14 997 |
Redog. 1975/76:7
36
100 mkr). Härutöver anskaffade dessa båda institut medel på utländska
lånemarknader till ett belopp om 235 resp. 630 mkr. Under 1974 hade företagsinstituten
inte tagit upp några lån på de utländska kreditmarknaderna.
Genom den ökade kapitalanskaffningen hos företagsinstituten - såväl på
den svenska som på den utländska kreditmarknaden - kom deras sammanlagda
nettoutlåning att vida överstiga 1974 års nivå. Under 1974 hade
den totala nettoutlåningen från dessa institut uppgått till 1 719 mkr. Under
1975 ökade nettoutlåningen till 2 350 mkr. Nettoutlåningen var 1975 större
än 1974 hos samtliga företagsinstitut (tabell 10).
Obligationsmarknaden
Läng/iistig bmttouppldning
Den totala långfristiga bruttoupplåningen på den svenska obligationsmark7abell
II. Långfristiga obligationslån
Bruttobelopp
Mkr
| 1973 | 1974 | 1975 |
Staten | |||
Räntelöpande lån | 3 363 | 3 795 | 8 077 |
Premielån, inkl konverteringar | 975 | 1 700 | 1 850 |
Premielån, exkl konverteringar | 800 | 1 450 | 1 575 |
Summa (exkl konverteringar) | 4 163 | 5 245 | 9 652 |
Kommuner och kommuninstitut | |||
inkl konverteringar | 525 | 490 | 435 |
exkl konverteringar | 485 | 490 | 435 |
Kommuninstitut, emissioner i Sverige | 135 | 149 | 205 |
Summa (exkl konverteringar) | 620 | 639 | 640 |
Bostadsinstitut | |||
Inkl konverteringar | 8 877 | 12316 | 11 964 |
Exkl konverteringar | 8 331 | 10217 | 10817 |
Avseende bostadsfinansiering | 7 492 | 9216 | 9 741 |
Näringslivet | |||
Företag, emissioner i Sverige | 1 549 | 1 395 | 2 620 |
Företagsinstitut, emissioner i Sverige | 357 | 364 | 562 |
Bostadsinstitut avseende andra ändamål | |||
än bostadsfinansiering | 839 | 1 001 | 1 076 |
Summa | 2 745 | 2 760 | 4 258 |
Utländska låntagare | 75 | - | - |
Totalt
15 095 17 860 24 291
Redog. 1975/76:7
37
naden, exkl. konverteringar, ökade mycket markant från 1974 till 1975.
Den totala bruttoupplåningen uppgick 1975 till 24 291 mkr, vilket är drygt
6 400 mkr mer än 1974. Mellan 1973 och 1974 hade den långfristiga obligationsupplåningen
ökat med knappt 2 800 mkr (tabell 11).
Statens långfristiga bruttoupplåning på obligationsmarknaden fördubblades
i stort sett mellan 1974 och 1975. Exkl. konverteringar uppgick statens
långfristiga bruttoupplåning till 9 652 mkr 1975 mot 5 245 mkr året innan.
Det var härvid framför allt de räntebärande långfristiga obligationerna som
ökade - från 3 795 mkr 1974 till 8 077 mkr 1975. Emissionerna av premieobligationer
ökade endast obetydligt.
Liksom under de föregående åren gav staten 1975 ut ett sparobligationslån.
Då sparobligationer inte kan omsättas på marknaden räknas de här inte
med bland emissionerna på obligationsmarknaden. Uppgifter om sparobligationslånet
lämnas i stället i avsnittet om staten samt i kapitlet om ränteutvecklingen.
Kommunernas och kommuninstitutens sammanlagda upplåning på den
svenska obligationsmarknaden blev 1975 av ungefär samma omfattning som
1974. Det var härvid kommuninstitutens upplåning som ökade medan kommunernas
egna obligationsemissioner i Sverige blev något mindre än året
innan.
Bostadsinstitutens obligationsupplåning blev 1975 endast obetydligt större
än 1974 - 10 817 mkr mot 10 217 mkr. Den del av bostadsinstitutens upplåning,
som avser bostadsfinansiering - ca 90 % - ökade från 9 216 mkr
1974 till 9 741 mkr 1975.
Näringslivets kapitalanskaffning genom emissioner av obligationer på den
svenska marknaden steg mycket markant mellan 1974 och 1975. Företagens
egna emissioner ökade under 1975 med drygt 1 200 mkr till 2 620 mlfr.
Även de näringslivsfinansierande institutens bruttoupplåning på den svenska
obligationsmarknaden fördubblades i det närmaste mellan 1974 och 1975
och uppgick till 562 mkr. Läggs härtill de belopp, som bostadsinstituten
använder för andra ändamål än den prioriterade bostadsfinansieringen, kom
näringslivets kapitalanskaffning på den svenska obligationsmarknaden att
öka från 2 760 mkr 1974 till 4 258 mkr 1975.
Parallellt med den tidigare beskrivna utökade emissionsverksamheten
skedde under 1975 en breddning av den svenska obligationsmarknaden i
så måtto att en allt större del av emissionerna placerades på marknaden
utanför de egentliga kreditinstituten. Ännu under första halvåret 1975 var
denna marknad helt obetydlig men tillväxte påtagligt under andra halvåret.
De nya placerarnas intresse var framför allt riktat mot obligationer och förlagslån
emitterade av industriföretag. Av de sammanlagda teckningarna på
lån av detta slag under första halvåret 1975 svarade marknaden utanför
de egentliga kreditinstituten för en andel som låg under 5 %. Av teckningarna
under andra halvåret var motsvarande andel över 20 %. Fördelningen
av tecknare på obligations- och förlagslån emitterade av industri
-
Redog. 1975/76:7
38
företag under perioderna april-juni 1975 samt augusti-november 1975 redovisas
i nedanstående tablå. Även vad gäller statsobligationer kunde en
motsvarande tendens iakttas.
Fördelning, av tecknare på obligations- och förlagslån emitterade av industriföretag
1975 (i %)
|
| april - | juni |
| augusti - | november |
Tecknare | obliga- tions- lån | för- lags- lån | Summa | obliga- tions- lån | för- lags- lån | Summa |
AP-fonden Försäkrings- | 61,1 | 61,0 | 61,1 | 50.3 | 42,8 | 48,3 |
bolag Enskilda | 24,3 | 27,6 | 24,9 | 20,5 | 32.1 | 23,5 |
personer Övriga | 1,7 | 6,5 | 2,6 | 4,8 | 10.6 | 6.3 |
tecknare | 2,1 | 4,9 | 2,7 | 14,7 | 14,5 | 14,6 |
Rest1 | 10,8 | - | 8,7 | 9,7 | - | 7,3 |
Summa | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 |
Summa i mkr | 625 | 150 | 775 | 760 | 265 | 1 025 |
'' Belopp som vid mättillfällena - två veckor efter emissionerna - fortfarande låg
kvar hos emissionsbankerna.
Långfristiga och kortfristiga obligationer - nettoplaceringar
Även nettoemissionerna av långfristiga obligationer på den svenska marknaden
blev 1975 avsevärt större än 1974. Efter avdrag för konvertering,
amortering och inlösen redovisas för 1975 ett belopp om 21 640 mkr mot
16 536 mkr året innan. Mot slutet av 1975 emitterade staten två kortfristiga
obligationslån. Då ett tidigare emitterat kortfristigt obligationslån förföll till
betalning kom dock nettoemissionerna av kortfristiga obligationer att bli
endast obetydligt större 1975 än 1974. De totala nettoemissionerna på den
svenska obligationsmarknaden kom härigenom att uppgå till 22 910 mkr
mot 17 486 mkr 1974. Uppgifterna återfinns i tabell 12, som också visar
fördelningen av dessa nettoemissioner på låntagargrupper och placerargrupper.
Statens totala nettoupplåning på den svenska obligationsmarknaden blev
1975 av större omfattning än 1974. Det var härvid nettokapitalanskaffningen
genom långfristiga obligationer som ökade. Affärsbankernas nettoförvärv,
som en följd av deras förbättrade likviditetsläge, blev betydligt större 1975
än 1974. Även allmänhetens nettoförvärv - framför allt i form av premieobligationer
- blev större 1975 än 1974.
Kommunernas nettoupplåning på obligationsmarknaden, som hade minskat
under de föregående åren, ökade något under 1975. Bostadssektorns
nettoupplåning blev något större 1975 än året innan.
Redog.1975/76:7
39
Tabell 12. Obligationsmarknaden
Nettobelopp
Mkr
Långivare | Låntagare |
|
|
|
|
Staten | Kom- muner | Bo- städer | Närings- liv | Summa | |
1974 |
|
|
|
|
|
Riksbanken | 1 151 | 6 | - | - 2 | 1 155 |
Affärsbanker | 628 | - 26 | 2 099 | 186 | 2 887 |
Sparbanker och föreningsbanker | 172 | - 85 | 1 261 | 205 | 1 553 |
Enskilda försäkringsinrättningar | 1 176 | 61 | 1 754 | 347 | 3 338 |
Offentliga försäkringsinrättningar | 1 525 | 328 | 3 569 | 1 412 | 6 834 |
Allmänheten | 1 393 | 91 | 188 | 47 | 1 719 |
Summa | 6 045 | 375 | 8 871 | 2 195 | 17 486 |
varav: |
|
|
|
|
|
Kortfristiga obligationer | 950 | - | - | - | 950 |
Långfristiga obligationer | 5 095 | 375 | 8 871 | 2 195 | 16 536 |
1975 (prell |
|
|
|
|
|
Riksbanken | 1 905 | - | — | - 5 | 1 900 |
Affärsbanker | 2 085 | - 190 | 2 355 | 430 | 4 680 |
Sparbanker och föreningsbanker | 290 | 60 | 1 350 | 315 | 2015 |
Enskilda försäkringsinrättningar | 900 | 50 | 2 290 | 760 | 4 000 |
Offentliga försäkringsinrättningar | 2 505 | 280 | 3 185 | 1 660 | 7 630 |
Allmänheten | 1 700 | 215 | 210 | 560 | 2 685 |
Summa | 9 385 | 415 | 9 390 | 3 720 | 22 910 |
varav: |
|
|
|
|
|
Kortfristiga obligationer | 1 105 | 65 | - | 100 | 1 270 |
Långfristiga obligationer | 8 280 | 350 | 9 390 | 3 620 | 21 640 |
Näringslivets nettoupplåning på den svenska obligationsmarknaden blev
markant större 1975 än 1974 - 3 720 mkr mot 2 195 mkr. Såväl de enskilda
som offentliga försäkringsinrättningarnas nettoförvärv av näringslivsobligationer
ökade från 1974 till 1975. Affärsbankernas nettoförvärv steg från
186 mkr 1974 till 430 mkr 1975. Allmänheten, som under tidigare år, knappast
förvärvat några näringslivsobligationer över huvud taget, ökade under
1975 sitt innehav med 560 mkr.
Kapitalmarknaden - en summering av vissa långfristiga placeringar
Det är förenat med både principiella och praktiska svårigheter att från den
totala kreditmarknaden avgränsa vad som bör kallas kapitalmarknaden. I
tabell 13 har aktier och långfristiga obligationer sammanförts med utlåningen
från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar såväl till realsektorerna
som till kreditaktiebolagen och hypoteksinrättningarna, allt räknat netto.
Redog. 1975/76:7
40
Tabell 13. Kapitalmarknaden
Nettobelopp
Mkr
Placeringsform | Låntagare |
|
|
|
|
| Staten | Kom- muner | Bo- städer | Närings- liv | Summa |
1974 | |||||
Långfristiga obligationer | 5 095 | 375 | 8 871 | 2 195 | 16 536 |
Reverslån från enskilda och of-fentliga försäkringsinrättningar | - | 303 | 443 | 2 927 | 3 673 |
Aktier | - | - | - | 1 492 | 1 492 |
Summa | 5 095 | 678 | 9314 | 6614 | 21 701 |
1975 (prel) | |||||
Långfristiga obligationer | 8 280 | 350 | 9 390 | 3 620 | 21 640 |
Reverslån från enskilda och of- | - | 455 | 375 | 2 935 | 3 765 |
fentliga försäkringsinrättningar | - | - | - | 2 125 | 2 125 |
Summa | 8 280 | 805 | 9 765 | 8 680 | 27 530 |
Anm. Enskilda och offentliga försäkringsinrättningars reverslån innefattar såväl de som lämnats direkt till de
olika realsektorema som till specialinstituten för dessa sektorer. Långfristiga obligationer har beräknats på
samma sätt som i tabell 12.
Kreditaktiebolagens och hypoteksinrättningamas låneförmedling kommer
härvid med genom dessa instituts upplåning på den svenska obligationsmarknaden
och i försäkrings- och pensionsinrättningarna. Kredittillförseln
genom upplåning på utländska kapitalmarknader är inte inkluderad.
En sådan avgränsning av kapitalmarknaden ger vid handen att kapitalmarknadsplaceringarna
ökade mycket kraftigt under 1975 - från 21 701 mkr
1974 till 27 530 mkr. Ökningen 1975 gällde framför allt placeringarna i långfristiga
obligationer och nyemissioner av aktier.
Kapitalmarknadsplaceringarnas tillväxt från 1974 till 1975 kom framför
allt näringslivet och staten till godo medan såväl kommunernas som bostadssektorns
upplåning endast ökade i smärre grad. Den relativa fördelningen
av kapitalmarknadsplaceringarna 1975 blev: staten 30 % (f år 23 %),
kommuner 3 % (3 %), bostäder 35 % (42 %) och näringslivet 32 %. (32 %).
Utvecklingen hos vissa låntagargrupper
Staten
Det statliga budgetunderskottet, som under de föregående åren hade ökat
mycket kraftigt, blev 1975 något större än 1974 och uppgick till 11461
mkr (tabell 14).
Redog.1975/76:7
41
Tabell 14. Stålens upplåning
Nettobelopp
Mkr
| 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Skattkammarväxlar och kort-tidslån | - 36 | 1 779 | -3412 | 3 969 | 1 199 |
Korta obligationer | 93 | 2 025 | 3 989 | 950 | 1 105 |
Långa obligationer | 2 457 | 2 037 | 3 162 | 3 645 | 6 703 |
Premieobligationer | 110 | 500 | 800 | 1 450 | 1 575 |
Sparobligationer | 56 | 150 | 671 | 469 | 630 |
Övrigt | - 44 | - 146 | 940 | 238 | 249 |
Totalt | 2 636 | 6 345 | 6 150 | 10 721 | II 461 |
Anm. Riksgäldskontorets och statsverkets kassaförändringar, som vanligtvis är små, har dragits av från
skattkammarväxlar och korttidslån för att ernå överensstämmelse mellan uppgifterna för statens upplåning
och budgetutfallet. Beloppen för sparobligationer inkluderar under respektive år upplupen ränta.
Statens upplåning utanför banksystemet kom under 1975 att bli än större
än under 1974 - 5 757 mkr mot 4 862 mkr. Den blev osedvanligt stor under
första halvåret och större än det statliga utgiftsöverskottet under denna tid.
Den blev stor också under andra halvåret, men det då mycket omfattande
utgiftsöverskottet täcktes likväl väsentligen genom upplåning i banksystemet.
Under 1975 skedde en påtaglig förlängning av löptiden för statsupplåningen.
Statens långfristiga nettoupplåning - såväl räntelöpande långfristiga
obligationer som premie- och sparlån - ökade med 3 344 mkr och uppgick
till 8 908 mkr. Mot slutet av året emitterade riksgäldskontoret två kortfristiga
obligationslån. Till följd av att ett tidigare emitterat kortfristigt obligationslån
förföll till betalning kom dock statens nettoupplåning genom kortfristiga
obligationer att bli endast obetydligt större 1975 än 1974.
Statens upplåning skedde under 1975 i följande former. Fyra långfristiga
räntelöpande obligationslån emitterades på vilka sammanlagt 7 381 mkr inbetalades
under 1975 och 695 mkr inbetalades på ett i slutet av 1974 emitterat
långfristigt lån. Två ursprungligen långfristiga obligationslån på tillsammans
1 374 mkr förföll till betalning. Mot slutet av året emitterades två kortfristiga
obligationslån på tillsammans 2 619 mkr. Tidigare under året hade ett ursprungligen
kortfristigt lån förfallit till betalning. Tre premielån på tillsammans
1 850 mkr emitterades och två tidigare - 1955 års på 150 mkr och
det s. k. B-lånet från 1964 på 125 mkr - inlöstes. Liksom under tidigare
år gavs 1975 ett sparobligationslån ut. På detta tecknades 950 mkr mot
605 mkr 1974. Inbetalningarna på sparobligationslån sker med en viss fördröjning.
Under 1975 inbetalades på detta lån 180 mkr. Totalt uppgick inbetalningarna
på sparobligationslån under 1975 till 630 mkr. Häri ingår då
även inbetalningar på 1974 års sparobligationslån samt räntekrediteringar
på äldre lån.
Redog.1975/76:7
42
Kommunerna
De kommunala bruttoinvesteringarna mätt i fasta priser, fortsatte att minska
1975. Däremot skedde en ytterligare tillväxt av den kommunala konsumtionen.
Till följd av den snabba prisstegringen - inkluderande mycket kraftiga
löneökningar hos de kommunalanställda - kom de totala kommunala utgifterna
i löpande priser att öka i en mycket snabb takt 1975 och mer än
de kommunala inkomsterna. Kommunernas finansiella ställning försämrades
därför högst påtagligt - det finansiella sparandet beräknas ha försämrats
med drygt 1 miljard kronor mellan 1974 och 1975. Det finansiella sparandet
kan i princip antingen beräknas utifrån en sektors inkomster och utgifter
eller utifrån förändringen av dess finansiella tillgångar och skulder. För 1974
ger dessa båda beräkningssätt helt olika resultat. Här redovisade uppgifter
framkommer utifrån de kreditmarknadsstatistiska uppgifterna.
Försämringen av det finansiella sparandet har av kommunerna huvudsakligen
mötts genom en kraftigt ökad upplåning. Deras likvida tillgångar
synes under året som helhet ha minskat
Fullständiga
uppgifter över kommunernas finansiella situation finns ännu
endast tillgängliga för första halvåret 1975. Den totala kommunala upplåningen
detta halvår uppgick till ca 1 500 mkr. Under de båda föregående
halvåren hade kommunernas totala upplåning endast uppgått till 700 mkr
resp. 470 mkr. En del av upplåningen första halvåret 1975 skedde på den
svenska kreditmarknaden - 336 mkr (tabell 15). En mycket stor del av
upplåningen skedde på utländska kreditmarknader.
Kommunernas likvida tillgångar, som hade minskat under 1974, ökade
något under första hälften av 1975. Denna likviditetsökning synes emellertid
ha varit tillfällig. Av tillgängliga uppgifter att döma minskade kommunernas
likvida tillgångar under 1975 som helhet.
Tabell 15. Kommunernas finansiella sparande, utlåning. likviditets/Örändring och upplåning
Nettobelopp
Mkr
1973 |
| 1974 |
| 1975 |
1 hå | 2 hå | 1 hå | 2 hå | 1 hå |
Finansiellt sparande | 403 | 355 | -1025 | -670 | - 1 024 |
Utlåning | 148 | 131 | 283 | 181 | 221 |
Likviditetsförändring | 1 148 | 1 225 | -837 | -149 | 256 |
Upplåning | 893 | 1 001 | 471 | 702 | 1 501 |
På kreditmarknaden | 792 | 545 | 456 | 482 | 336 |
Övrigt, inkl. i utlandet | 101 | 456 | 15 | 220 | 1 165 |
Anm. Det finansiella sparandet är beräknat som ökningen av de finansiella tillgångarna minus ökningen av
skulderna. Det svarar i princip mot skillnaden mellan inkomster och utgifter. I uppgifterna om utlåning och
upplåning har lån mellan kommunerna uteslutits.
Redog.1975/76:7
43
Den kommunala upplåningen synes ha blivit omfattande även under andra
halvåret. För helåret 1975 tyder tillgängliga uppgifter på att den kommunala
upplåningen uppgick till ca 2,2 miljarder kronor, vilket är 1 miljard mer
än under 1974. På den inhemska kreditmarknaden lånade kommunerna
1975 1 021 mkr mot 938 mkr året innan. Kommunernas långfristiga nettoupplåning
i Sverige - såväl i form av obligationslån (inkl. kommuninstitutens)
som i form av långfristiga reverslån blev större och kommunernas
upplåning i bankerna blev mindre 1975 än 1974. På utländska kreditmarknaden
synes kommunerna (inkl. kommuninstituten) ha lånat ca
1 200 mkr.
Bostäder
Det totala antalet påbörjade lägenheter under 1975 uppgick endast till ca
50 000 mot drygt 80 000 under året innan. Minskningen av påbörjandet
avsåg såväl flerfamiljshus som småhus. De totala bostadsinvesteringarna
fortsatte att minska och i större omfattning än under året innan. Den volymmässiga
nedgången av bostadsinvesteringarna mellan 1974 och 1975
uppgick till 9,5 96.
Kredittillförseln till bostadsbyggandet blev något mindre 1975 än 1974.
Bankernas utbetalningar av nya bostadsbyggnadskrediter uppgick 1975 till
13 463 mkr mot 12 951 mkr. Avlyften av byggnadskrediterna blev dock
än större - 13 376 mkr mot 11 275 mkr 1974 - varför de utestående bostadsbyggnadskrediterna
endast ökade med 87 mkr. Under 1974 hade de
utestående bostadsbyggnadskreditema ökat med 1 676 mkr. Bostadsinstitutens
utbetalningar av nya långfristiga bostadslån, exkl. konverteringar,
blev 1975 något större än 1974.
Näringslivet
Näringslivets investeringar i byggnader, anläggningar och maskiner beräknas
volymmässigt ha minskat med ca 2 96 mellan 1974 och 1975. Nedgången
av näringslivets investeringar härrör dock framfor allt från ett kraftigt omslag
i investeringarna i handelsflottan. Industrins investeringar däremot beräknas
ha fortsatt att öka under 1975. Samtidigt skedde en ytterligare kraftig ökning
av lagerinvesteringarna. Företagens vinstutveckling, som varit mycket gynnsam
under 1974, försvagades märkbart under 1975. En försvagning av företagens
finansiella sparande på mellan 7 och 8 miljarder kronor har beräknats
för 1975.
Näringslivets totala upplåning, som kraftigt hade ökat under 1974, blev
än mer betydande under 1975. En förskjutning i upplåningsmönstret skedde
dock. Under 1974 hade företagens upplåning framför allt tagit formen av
bankkrediter. Under 1975 blev bankkrediternas andel av företagens totala
upplåning allt mindre. Huvudparten av näringslivets upplåningsökning 1975
kom från den inhemska kapitalmarknaden och från utlandet.
Redog. 1975/76:7
44
Diagram K. Kreditmarknaden totalt samt näringslivets upplåning på kreditmarknaden
Nettoflöden
per halvår
Säsongrensade uppgifter
1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
Anin. Jfr anm. till tabell 16
Mot slutet av 1974 hade företagen mer märkbart börjat utnyttja utländska
kreditmarknader. Under 1975 följde en snabb expansion av upplåningen
i utlandet, som pågick in på tredje kvartalet för att senare avtaga. För året
som helhet blev företagens utlandsupplåning mycket omfattande.
Information om upplåningen i utlandet erhålles dels genom valutaanmälningar
till riksbankens valutaavdelning, dels genom statistiska centralbyråns
enkäter till företagen om företagens utländska tillgångar och skulder.
Valutaavdelningens statistik visar, såsom närmare framgår av redovisningen
i betalningsbalanskapitlet, att en mycket omfattande långfristig upplåning
Redog. 1975/76:7
45
i utlandet företogs av företagen och kreditaktiebolagen under 1975 (3 700
mkr, f. å. 1 800 mkr), koncentrerad till första, andra och tredje kvartalen.
Även den kortfristiga upplåningen visade en kraftig ökning (2 100 mkr,
f. å. 600 mkr). Det totala beloppet för registrerade långa och korta krediter
uppgick sålunda under året till 5 800 mkr(f. å. 2 400 mkr). Härutöver upptog
som tidigare nämnts, bankerna lån i utlandet för vidare utlåning till svenska
företag. Bankernas upplåning uppgick under 1975 till ca 2 000 mkr. Summan
av här redovisad upplåning i utlandet uppgår till 7 800 mkr (f. å. 2 900 mkr).
Den i betalningsbalansen redovisade "restposten” indikeraratt även ett omfattande
inflöde av kortfristiga krediter - såsom handelskrediter - skedde
under 1975.
Uppgifter ur statistiska centralbyråns statistik har sammanställts i nedanstående
tablå för åren 1974 och 1975. Den innefattar förändringen per
kvartal av ca 500 företags nettoskulder (skulder minus tillgångar, inkl. handelskrediter)
gentemot utlandet. Som synes skedde under de båda första
kvartalen 1974 en minskning av de utestående nettoskulderna, varefter den
begynnande upplåningen efter hand ledde till en allt större skuldökning.
Under tolvmånadersperioden fjärde kvartalet 1974 - tredje kvartalet 1975
uppgick skuldökningen till nära 5 000 mkr. För fjärde kvartalet 1975 föreligger
ännu inte några uppgifter. Upplåningen under det kvartalet torde
emellertid ha kraftigt överstigit upplåningen under fjärde kvartalet 1974,
innebärande att de större företagens skuldökning till utlandet ökat med
betydligt mer än 5 miljarder kronor 1975. Häri ingår inte av banker och
kreditaktiebolag förmedlade krediter från utlandet. Deras kreditförmedling
var störst under första halvåret 1975.
Kvartal | 1974 | 1975 |
1 | -159 | 359 |
II | -477 | 1 045 |
III | 107 | 3010 |
IV | 477 |
|
Den betydande upplåningen under 1975 från företagen synes mer än väl
ha täckt de stora finansiella underskotten. Under loppet av 1975 skedde
en mycket påtaglig ökning av företagens likvida tillgångar. Till denna likviditetsökning
bidrog under andra halvåret de stora utbetalningarna från
olika investeringsfonds- och arbetsmiljökonton i riksbanken. För året som
helhet innebar dock nettoavsättningarna en belastning på företagens likviditet.
Kreditmarknaden - en summering
Den totala kreditgivningen på den svenska organiserade kreditmarknaden
fortsatte under 1975 att expandera. Totalt kom kreditgivningen att uppgå
till ca 44 000 mkr mot ca 38 000 mkr året innan (tabell 16). Som framgår
av diagram F var ökningen koncentrerad till årets andra hälft. Bankernas
Redog. 1975/76:7
46
Tabell 16. Kreditmarknaclen
Nettobelopp Mkr
Långivare | Låntagare |
|
|
|
|
Staten | Kom- muner | Bo- städer | Närings- liv | Summa | |
1974 |
|
|
|
|
|
Riksbanken | 8 341 | 6 | - | 71 | 8418 |
Affärsbanker | -2 880 | 260 | 2 750 | 5 935 | 6 065 |
Sparbanker och föreningsbanker | 385 | -111 | 1 800 | 3 899 | 5 973 |
Enskilda forsäkringsinrättningar | 1 176 | 47 | 2 172 | 2 046 | 5 441 |
Offentliga forsäkringsinrättningar | 1 525 | 645 | 3 594 | 3 050 | 8814 |
Allmänheten | 2 174 | 91 | 188 | 1 084 | 3 537 |
Totalt | 10 721 | 938 | 10 504 | 16 085 | 38 248 |
1975 (prel) |
|
|
|
|
|
Riksbanken | 335 | - | _ | 45 | 380 |
Affärsbanker | 5 200 | - 75 | 2 380 | 8 130 | 15 635 |
Sparbanker och föreningsbanker | 180 | 95 | 1 410 | 5 245 | 6 930 |
Enskilda forsäkringsinrättningar | 900 | 50 | 2 640 | 2410 | 6 000 |
Offentliga forsäkringsinrättningar | 2 505 | 735 | 3210 | 3 310 | 9 760 |
Allmänheten | 2 340 | 215 | 210 | 2 300 | 5 065 |
Totalt | 11 460 | 1 020 | 9 850 | 21 440 | 43 770 |
Anm. Tabellen visar olika sektorers upplåning på den organiserade svenska kreditmarknaden. Denna marknad
är avgränsad till att omfatta riksbanken, affärsbanker, sparbanker, föreningsbanker, enskilda och offentliga
forsäkringsinrättningar samt allmänhetens förvärv av aktier, förlagsbevis och obligationer samt dessutom
andra statspapper än obligationer. Låntagarkategorierna utgörs av staten, kommunerna, bostadssektorn
och näringslivet. Näringslivet har beräknats restpostvis och innefattar även enskilda personers upplåning
i den mån denna upplåning inte utgörs av bostadsbyggnadskrediter eller långfristiga slutliga bostadslån,
vilka ingår i bostadssektorn.
Kreditmarknadens avgränsning innebär att viss upplåning i Sverige, t. ex. företags lån hos andra företag
eller hos institutioner icke uppräknade ovan, inte kommer med i redovisningen. Främst gäller detta företags
och kommuners upplåning. Upplåningen i utlandet, annan än den som gått genom bankerna och kommit
med i deras utlåning, redovisas inte heller i tabellen. Precisa uppgifter för upplåningen utanför den organiserade
marknaden i Sverige föreligger inte och förklarar tabellens snäva avgränsning. För upplåningen
i utlandet har dock vissa beräkningar gjorts och redovisats i texten ovan.
utlåning var 1975 större än 1974. Huvudparten av ökningen av kreditgivningen
1975 härrörde dock från kapitalmarknaden.
Statens och kommunernas upplåning på kreditmarknaden blev 1975 något
större än 1974, medan bostadsbyggandets kredittillförsel endast var obetydligt
större 1975 än året innan. Ökningen av den totala inhemska kreditgivningen
gick huvudsakligen till näringslivet. Näringslivets totala upplåning
vad dock avsevärt större än vad som redovisas i tabell 16. I någon
mån gäller detta även kommunerna. Företagens och kommunernas upplåning
i utlandet liksom den del av kreditaktiebolagens utlåning som är
refmansierad i utlandet ingår nämligen inte i tabellen.
Redog. 1975/76:7
47
Ränteutvecklingen
Ränteutvecklingen i utlandet
På de större utländska kreditmarknaderna sjönk räntorna under första halvåret
1975. De stabiliserades eller steg i vissa fall svagt under andra halvåret.
På de korta marknaderna, där räntorna vid årets början låg mycket högt,
var räntesänkningarna kraftiga, medan räntorna på de långa marknaderna
visserligen sjönk under årets forsta hälft men sedan stabiliserades på historiskt
sett höga nivåer. Utvecklingen var dock något olika i olika länder
(tabell 17 och diagram G och H).
I USA sjönk räntan på s. k. federal funds, dvs. dagslånemedel, vid årets
början från 7 till 5 % för att under hösten stabiliseras vid ca 6 %. Under
årets två sista månader sjönk den återigen och låg på drygt 5 % i december.
De amerikanska affärsbankernas utlåningsränta till bästa låntagare, den s. k.
prime rate, låg i december 1974 på 10,25 %, sjönk därefter successivt till
7 % i juni för att därpå återigen stiga. 1 oktober låg den på 8 % men hade
i december sjunkit till 7,25 %. Den effektiva räntan på utelöpande industriobligationer
i USA, representerad av ett genomsnitt av obligationer av
olika kvalitetsklasser, föll under årets första månader liksom under hösten
1974 och låg i mars 1975 vid 9,3 %. Därefter steg den och låg vid 9,5 ‘Y>
under årets senare del.
De korta räntorna i Västtyskland sjönk successivt under hela 1975. Månadsgenomsnittet
av dagslåneräntan låg i januari på drygt 7 %, medan den
i december låg på drygt 3 %. Bästa bankränta sjönk under året från omkring
11 % till drygt 7%. Den effektiva räntan på utestående långfristiga industriobligationer
låg vid årets början på 10 % men sjönk successivt till
8,7 % i juni. Under hösten låg den relativt stabilt vid 9 %.
Tabell 17. Bankernas utlåningsränta till bästa låntagare i olika länder
Procent
| Stor- britannien | Väst- tyskland | USA'' |
1974 11 dec | 13,50 | 11.50 | 10,25 |
1975 19 feb | 13.50 | 10.75 | 9.75 |
16 apr | 11,50 | 10.00 | 7.50 |
25 jun | 11.00 | 9.50 | 7,00 |
20 aug | 11,25 | - | 7.75 |
29 okt | 12,25 | 7,25 | 7.75 |
10 dec | 12,25 | 7,25 | 7,25 |
1 Vid lånens upptagande avsätts i allmänhet 20 % av lånebeloppet på räntelöst konto,
varför de angivna räntesatserna bör multipliceras med 1,25.
Källa: Chase Manhattan Bank
Redog. 1975/76:7
48
Procent
13r
mar
1974
mar
1975
Diagram G. Dagslåneräntor
Anm. För Sverige anges högsta dagslåneränta under månaden, för övriga månadsgenomsnittel
av dagslåneräntan.
Källor: eurodollar: Monatsberichte der Deutschen Bundesbank
övriga: OECD
På de internationella kreditmarknaderna motsvarade utvecklingen under
1975 i stora drag utvecklingen på de större nationella marknaderna, dvs.
räntesänkningar under forsta halvåret och stabila eller svagt stigande räntenivåer
under hösten. Räntan på tre månaders eurodollarlån sjönk från
10,75 % i slutet av 1974 till omkring 6 % vid halvårsskiftet. Under hösten
steg räntan svagt för dessa lån och låg i oktober på 8 % men sjönk därefter
åter och låg i december på knappt 6 3$. Motsvarande lån i DM låg vid
årets början på 8 ?ö men sjönk därefter successivt och låg vid årets slut
på 3,75 % (tabell 18). De effektiva räntorna för medellånga obligationslån,
emitterade under 1975 på de internationella kapitalmarknaderna, låg för
mar
Redog. 1975/76:7
Diagram H. Industriobligationsräntor
Procent
1975
Anin. För Sverige anges lägsta emissionsränta, för övriga månadsgenomsnittet av
effektiva räntan.
Källa: OECD
Tabell 18. Räntenivån på marknader för enrovaluior Procent
| Dollar |
| Pund |
| DM |
|
3 mån | 1 år | 3 mån | 1 år | 3 mån | 1 år | |
1974 dec | 10,75 | 9,81 | 18,69 | 16,50 | 8,00 | 8,25 |
1975 mar | 6,25 | 7,88 | 12,13 | 13,50 | 5,13 | 6,13 |
jun | 6,75 | 7,75 | 10,81 | 12,61 | 4,88 | 5,88 |
sep | 8.00 | 8,88 | 11,50 | 12,38 | 3,88 | 5,56 |
dec | 5,81 | 7,31 | 11,13 | 12,00 | 3,75 | 5,13 |
Anni. Siffrorna anger medelvärdet av köp- och säljnoteringar sista dagen i respektive
månad.
Källa: International Herald Tribune
4 Riksdagen 1975176. 2 sami. Nr 7
Redog. 1975/76:7
50
lån i dollar vid omkring 10 % i början av året, sjönk därpå till omkring
9 % vid halvårsskiftet. Under årets senare del steg dessa räntor återigen
och låg i december vid knappt 10 %. För lån i DM låg motsvarande emissionsräntor
vid knappt 10 % i början av året men sjönk därefter successivt
och låg i augusti vid omkring 8,5 %. Efter några månaders uppehåll på
den tyska euromarknaden emitterades lån i december till omkring 8 %.
Ränteutvecklingen i Sverige
Den allmänna räntenivåns utveckling
Under 1975 höjdes de långa räntorna och sänktes de korta. Den 17 april
beslöt riksbanken att medge en höjning av räntorna för långa lån med en
procentenhet innebärande att stats- och bostadsobligationer kom att få en
Diagram I. Riksbankens diskonto samt
vissa kortfristiga statslåneränlor
Diagram k. Kmissionsränlor samt effektiv
ränta på statliga lån
Procent
Procent
■ . |
|
|
|
|
|
|
|
- 1 | CK | > O |
|
Lo | O | O o | \ |
|
| 1 | |
| N | A | L |
B |
|
|
|
|
|
|
|
> |
|
|
j 3 |
|
|
| pss |
3 |
|
| rz | o |
|
|
|
|
|
7 / O Op O | ao ooo | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
t |
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
1971 1972 1973 1974 1975
1971 1972 1973 1974 1975
A. Riksbankens diskonto
B. Diskonto för tre månaders skattkammarväxlar
C.
Effektiv ränta vid emissionstillfället för statslån
med högst sju års löptid.
A. Effektiv ränta på statliga lån med 15 års återstående
löptid
B. Emissionsränta för långa statslån
C. Lägsta emissionsränta för långa industrilån
Redog. 1975/76:7
51
ränta på 9 96, kommunobligationer 9,25 % och industriobligationer lägst
9,25 %. Bankernas utlånings- och inlåningsräntor berördes inte av dessa
åtgärder.
Som en följd av höjningen av den långa obligationsräntan höjde kreditaktiebolagen
och hypoteksinstituten räntan på bundna lån med en procentenhet.
I samband med denna höjning träffade riksbanken och Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund en överenskommelse om nya räntevillkor
på av försäkringsbolagen lämnade lån som också innebar en uppjustering
av de bundna räntorna med i stort sett en procentenhet. Genom höjningen
av de bundna räntorna kom kostnaderna för långfristig upplåning på svensk
marknad bättre i nivå med kostnaderna för motsvarande upplåning i utlandet.
Den 21 augusti beslöt riksbanken att sänka diskontot från 7 till 6 % (diagram
I). I samband härmed sänkte bankerna sina räntor för vanlig inlåning
och för utlåning mot rörlig ränta likaledes med en procentenhet. Den bundna
räntan förändrades inte i samband med denna diskontosänkning utan bibehölls
på den nivå som hade etablerats i april 1975.
Under såväl 1974 som 1975 uppjusterade bankerna sina rörliga utlåningsräntor
något oberoende av diskontots ändringar. I någon mån har även
tidigare viss ränteglidning förekommit. Uppjusteringarna 1974 och 1975 var
dock mera påtagliga.
Vissa penningmarknadsräntor
Reglerna för bankernas upplåning i riksbanken har varit oförändrade sedan
januari 1971. Räntan för upplåning i riksbanken är enligt dessa regler lika
med diskontot förutsatt att upplåningen begränsas till 75 % av den låntagande
bankens egna kapital. För upplåning över denna gräns utgår straffränta,
vilken är lika med diskontot plus två procentenheter.
Räntan på dagslån mellan kreditinstituten låg under så gott som hela första
halvåret 1975 vid 9 %, dvs. vid vad straffräntebelagd upplåning i riksbanken
kostade. Under vissa kortare perioder, framför allt då de kommunala skattemedlen
betalades ut i mitten av månaderna januari, mars, maj och juli,
förbättrades dock bankernas likviditet i sådan utsträckning att riksbanksupplåningen
kunde begränsas till straffräntefri upplåning, dvs. till 7 %. Då
föll också dagslåneräntan till denna nivå.
Under hösten 1975 sänktes dagslåneräntorna successivt på grund av en
ökad likviditet på penningmarknaden, vilken främst orsakades av det fortgående
inflödet av utländska valutor samt av underskottet i statsbudgeten.
I mitten av november sjönk dagslånerätan till 3,5 % - årets lägsta notering
- som en följd av att riksbanken sänkte kassakvotskravet varvid 3 000 mkr
som bankerna haft bundna på checkräkning i riksbanken frigjordes. I början
av december ökades marknadens likviditet ytterligare efter utbetalningen
av överskjutande skatt. På grund av likviditetens ojämna fördelning inom
banksystemet hölls dock dagslåneräntorna uppe vid mellan 5 och 7,75 %.
Redog. 1975/76:7 52
Tabell 19. Riksgäldskontorets diskonto vid försäljning av skattkammarväxlar
Procent
Löptid | 1972 |
|
|
| 1973 |
|
|
|
31.3 | 30.6 | 30.9 | 31.12 | 31.3 | 30.6 | 30.9 | 31.12 | |
3 mån | 3,50 | 4,00 | 3,75 | 2,75 | 3,00 | 3.00 | 2.75 | 2.50 |
6 mån | 4.25 | - | 4.25 | 4,00 | 3,75 | 3,50 | 3,50 | 3.25 |
9-12 mån | - | - | - | - | - | - | - | 3.75 |
| 1874 |
|
|
| 1975 |
|
|
|
3 mån | 2.00 | 8,00 | 8.75 | 8,75 | 8,75 | 8,25 | 6,25 | 4.75 |
6 mån | 2,75 | - | - | 8,75 | 8.75 | 8.25 | 6.75 | 5.25 |
9-12 mån | 3,25 | - | - | - | - | - | - | - |
Riksgäldskontorets dagsldneränta. dvs. den ränta till vilken bankerna kan
placera sina överskottsmedel i riksgäldskontoret, låg fram till diskontosänkningen
i augusti på 7,25 %. Under hösten sänktes den i omgångar och
låg som lägst vid 3,50 % i november. Under december låg den vid 4 9f>.
Diskontot för skattkammarväxlar med en löptid på tre månader var under
årets fyra första månader 8,75 96. Därefter sänktes det successivt och låg
vid 4,75 % i slutet av december (tabell 19).
Kreditinstitutens in- och utläningsräntor
Bankernas annonserade inldningsräntor, vilka regelmässigt följer förändringarna
i riksbankens diskonto, sänktes genomgående med en procentenhet
i samband med diskontosänkningen i augusti. Räntan på kapitalräkning
med 12 månaders uppsägning, vilken är den högsta annonserade inlåningsräntan,
sänktes vid detta tillfälle från 7,5 till 6,5 %, medan räntan på kapitalsamlingsräkning,
från vilken uttag av mindre belopp kan göras utan
uppsägning, sänktes från 6,75 till 5,75 96. Räntan på kapitalräkning med
12 månaders uppsägning låg således 0,50 procentenheter över riksbankens
diskonto och räntan på kapitalsamlingsräkning 0,25 procentenheter under
(diagram L).
Räntan för inlåning på sä/skilda villkor, s. k. specialinlåning, har en stor
spridning. Genomsnittligt låg den 1 till 2 procentenheter över diskontot
under 1975, dock något högre för sparbanker än för affärsbanker (se nedanstående
tablå, vilken visar medelräntan för specialinlåning vid olika tidpunkter
uttryckt i antal procentenheter över diskontot).
30/11-74 31/5-75 31/8-75 30/11-75
Affärsbanker 1,5 1,5 1,5 1,3
Sparbanker 1,7 1,8 1,9 1,6
Även andra institut än affärsbanker och sparbanker mottar inlåning på
särskilda villkor, såsom föreningsbanker och kreditaktiebolag. Den ränta
Redog. 1975/76:7
53
1971 1972 1973 1974 1975
Diagram I.. Inlåningsräntor
Procent
Diagram M. Utlåiiingsräntor
Procent
1971 1972 1973 1974 1975
A. Före april 1975: försäkringsbolagens bundna
ränta på lån mot säkerhet i stora förstklassiga
industrifastigheter.
Efter april 1975: försäkringsbolagens lägsta
ränta på inteckningslån mot säkerhet motsvarande
den för industriobligationslån, bunden
ränta.
B. Hypoteksinstitutens ränta på lån mot inteckning
i bostadsfastighet, bunden ränta.
C. Affärsbankernas medelränta för annan utlåning
än krediter i räkning och diskonterade
växlar, s. k. lån eller övriga krediter.
de betalar ligger, liksom i fråga om sparbankerna, oftast högre än den som
affärsbankerna betalar.
En skiljelinje mellan högre och lägre betald ränta på specialinlåning kan
således sägas gå mellan affärsbanker och övriga institut. Inom affärsbanksgruppen
är dock olikheterna betydande. Högre ränta betalas av de små och
medelstora affärsbankerna än av de största. Den främsta skiljelinjen går
följaktligen mellan de största affärsbankerna å ena sidan och alla övriga
institut å den andra. Förklaringen torde vara den att de största bankerna
är likviditetsmässigt bättre rustade än de små. Under strama perioder, då
efterfrågan på kortfristiga medel ökar, betalar de mindre affärsbankerna,
liksom sparbanker, föreningsbanker och kreditaktiebolag en hög ränta på
sådana medel för att klara sin likviditetssituation.
Under hösten träffade berörda kreditinstitut en överenskommelse om en
nedjustering med 0,75 procentenheter av räntegattgörelsen för specialin
-
A. Ränta på kapitalräkning med 12 månaders
uppsägning
B. Ränta på kapitalsamlingsräkning
Redog. 1975/76:7
54
låning. För att få en uppfattning om hur räntorna för nyinlåning därefter
kom att utvecklas lät riksbanken insamla uppgifter över räntegottgörelsen
för sådan inlåning som räntebundits under perioderna 1-21 augusti och
1-31 november 1975. Undersökningarna gav föjande resultat (räntegottgörelsen
uttryckt i antal procentenheter över diskontot):
1-21 aug 1975 1-31 nov 1975
Affärsbanker 1,49 1,22
Sparbanker 2,22 1,52
Enligt dessa undersökningar sänktes räntegottgörelsen för ny specialinlåning
under hösten 1975 - dock inte helt i den utsträckning som överenskommits,
utan endast med omkring 0,30 procentenheter hos affärsbankerna
och med 0,70 procentenheter hos sparbankerna. Sparbankerna betalade
emellertid vid båda tidpunkterna i medeltal mer för specialinlåningen än
vad affärsbankerna gjorde, i augusti 0,73 procenenheter mer och i november
0,30 procenenheter mer.
Bankinsiimtens rörliga utlåningsräntor sänktes genomgående med en procentenhet
i samband med diskontosänkningen i augusti. Under loppet av
1975 liksom under 1974 skedde emellertid, som tidigare nämnts, vissa höjningar
av bankernas utlåningsräntor i form av ränteglidning. Från slutet
av mars 1974 till slutet av september 1975 uppgick denna till 0,25 procentenheter
för affärsbanker, 0,38 procentenheter för sparbanker och 0,30
procentenheter för föreningsbanker.
De bundna utldningsräntorna höjdes, som framgått, vid ett tillfälle under
1975, nämligen i samband med uppjusteringen av de långa obligationsräntorna
den 17 april. Bostadsinstitutens bundna lån mot säkerhet av inteckning
i bostadsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet uppjusterades
härvid från 8,20 till 9,20 %. Försäkringsbolagens räntor för bundna
lån till industrier mot säkerhet motsvarande den för industriobligationslån
fastställdes i en rekommendation från riksbankens sida, som tillkom efter
överläggningar med försäkringsbolagen, till att ligga mellan 9,4 och 9,7
Tabell 20. Emissionsvillkor för långfristiga obligations- och förlagslånprocem
Låntagare | 16.8 1974-16.4 1975 | 17.4 1975-21.8 1975 | 22.8 1975-31.12 1975 |
Staten | 8,0 | 9,0 | 9,0 |
Bostadsinstitut | 8,0 | 9,0 | 9.0 |
Industrier |
|
|
|
obligationslån | 8,25-8.5 | 9,25-9,5 | 9,25-9,5 |
förlagslån | 8,75-9,0 | 9,75-10,0 | 9,75-10,0 |
Kommuner | 8,25 | 9,25 | 9,25 |
Banker (förlagslån) | 8,5 | 9,5 | 9,5 |
Riksbankens diskonto | 7,0 | 7,0 | 6.0 |
Redog. 1975/76:7
55
medan försäkringsbolagens bundna lån till kommuner på motsvarande sätt
fastställdes till 9,35 % (diagram M).
Emissionsräntor för obligationer och förlagsbevis
I november 1975 emitterade staten två korta statslån. Dessa var de första
korta statslånen sedan i januari 1974. Det kortaste (drygt 4 års löptid) emitterades
till pari med en ränta på 8 %. Det något längre (nära 7 års löptid)
fick en ränta på 8 5/8 %.
Fyra långa statslån emitterades under året - i februari, maj, september
och december. Det första av dessa lån hade en räntefot på 8 % och de
övriga tre, emitterade efter uppjusteringen av den långa räntan, 9 % (tabell
20). Löptiden var för samtliga lån 10 år.
Staten lånade även långfristigt i form av premieobligationslån. Tre sådana
lån emitterades under 1975 - i februari, maj och september. De totala vinstbeloppen
var av sådan storlek att de motsvarande en ränta på 6,40 % på
de första två lånen, medan lånet i september gav 6,75 %. 1 november emitterades
liksom under närmast föregående år ett sparobligationslån, det s. k.
SPAR 75. Lånet, som löper på 7 1/4 år, ger förutom en fast årsränta på
6,5 % en skattefri bonus vid löptidens slut på 41,3 % av det ursprungliga
kapitalet. Avkastningen för hela löptiden motsvarar därigenom en årsränta
av i genomsnitt 10 %. Föregående års sparobligationslån gav en motsvarande
total avkastning på 9 96.
Räntan för de bostadsfinansierande institutens upplåning på obligationsmarknaden
låg fram till i april på nominellt 8 % men höjdes därefter till
9 % i samband med den allmänna uppjusteringen av de långa räntorna.
I samband härmed avskaffades den underkurs på 0,25 procentenheter som
sedan mars 1973 tillämpats av bostadsinstituten. Kurshöjningen med 0,25
procentenheter motsvarade för obligationsköparna en förräntningsminskning
med 0,025 %.
Sammanlagt sju kommunlån emitterades under 1975. Det första av dessa
lån emitterades i mars till en räntefot på 8,25 %. Övriga sex lån, vilka emitterades
under perioden maj till november, hade en räntefot på 9,25 %. Samtliga
lån hade en löptid på 15 år med undantag för lånet i september som
var 12-årigt.
Industriobligationer emitterades fram till den 17 april 1975 till räntesatser
som låg mellan 8,25 % och 8,50 96. Därefter höjdes räntesatserna med en
procentenhet till 9,25 % respektive 9,50 %. Kraftlånen emitterades fram
till i april detta år till en räntefot på 8 3/8 56, vilken därefter höjdes till
9 3/8 %.
De effektiva räntorna på statsobligationer
De effektiva räntorna för utelöpande långfristiga statsobligationer följde i
stort emissionsräntorna. Före höjningen av den bundna räntan i april 1975
låg de något över emissionsräntorna och var stigande. Efter höjningen låg
Redog. 1975/76:7
Tabell 21. Köpkurser och effektiv förräntning för vissa statslån
56
Procent
Kurser | ||||
1975 31/12 | 31/3 | 30/6 | 30/9 | 31/12 |
Lån med kort återstående |
|
|
|
|
|
löptid |
|
|
|
|
|
4 1/2% 1955/65/79 | 85 | 85 1/2 | 85 1/2 | 87 1/2 | 89 |
6 1/2 % 1973/77 | 95 | 95 1/2 | 95 3/4 | 98 1/4 | 98 3/4 |
6 3/4 % 1966/76/77 | 95 | 95 1/4 | 95 1/4 | 98 | 98 1/4 |
Lån med lång återstående |
|
|
|
|
|
löptid |
|
|
|
|
|
3 % 1945/55/85 | 64 | 64 | 60 1/2 | 61 | 61 1/2 |
6 % 1969/84 | 86 1/4 | 86 1/4 | 82 | 82 | 82 1/2 |
7 1/4 % 1970/85 | 94 | 94 | 88 3/4 | 88 3/4 | 89 |
| Effektiv ränta |
|
|
| |
| 1975 |
|
|
|
|
| 31/12 | 31/3 | 30/6 | 30/9 | 31/12 |
Lån med kort återstående |
|
|
|
|
|
löptid |
|
|
|
|
|
4 1/2 % 1955/65/79 | 8,72 | 8,82 | 9,04 | 8,63 | 8,35 |
6 1/2 % 1973/77 | 8,99 | 9,01 | 9,17 | 7,76 | 7,55 |
6 3/4 % 1966/76/77 | 8,83 | 8,91 | 9,21 | 7,85 | 7,83 |
Lån med lång återstående |
|
|
|
|
|
löptid |
|
|
|
|
|
3 % 1945/55/85 | 8,17 | 8,28 | 9,08 | 9,10 | 9,14 |
6 % 1969/84 | 8,17 | 8,22 | 9,05 | 9,11 | 9,11 |
7 1/4% 1970/85 | 8,13 | 8,15 | 9,03 | 9,06 | 9,05 |
de effektiva räntorna och emissionsräntorna mycket nära varandra (diagram
I).
Den effektiva räntan för statslån med kort återstående löptid steg i samband
med uppjusteringen av den bundna räntan i april och låg liksom de
långa vid drygt 9 % i juni. Under hösten sjönk den effektiva räntan för
korta lån något och låg i december omkring 8 % (tabell 21).
Kurser och effektiv avkastning på aktier
Aktiekurserna steg enligt Affärsvärldens generalindex trendmässigt under
1975 (tabell 22). Räknat på indexvärdena den sista december 1974 och 1975
var ökningen 27,6 %. Under år 1974 förelåg en minskning med 2 %. Trots
en totalt sett stigande nivå på aktiekurserna under 1975 var variationerna
kring trenden relativt kraftiga. Först under årets fyra sista månader blev
ökningen något stabilare.
För verkstäder, skogsföretag och bruksföretag var utvecklingen likartad:
Redog. 1975/76:7
57
Tabell 22. Aktiekurser
Förändringar per kvartal och helår. Procent
| General- index | Verk- städer | Skogs- företag | Bruks- företag | Rederier | Invest- mentbolag | Banker |
Kvartal |
|
|
|
|
|
|
|
1974 1 | 16,5 | 14,5 | 27,5 | 27,4 | 22,8 | 16,6 | 5,4 |
II | - 4,1 | - 6,6 | 3,1 | 0,6 | - 6,2 | - 3,5 | - 7,6 |
lil | - 9,3 | -10,8 | -16,9 | - 8,5 | - 8,6 | - 6,6 | 5,4 |
IV | - 3,2 | - 5,0 | - 5.7 | - 4,7 | - 9,1 | 7,2 | 1,4 |
1975 I | 14,2 | 19,1 | 11,9 | 10,1 | -11,9 | 14,9 | 2,9 |
II | 5,0 | 8,6 | - 1,9 | - 02 | - 9,2 | 7,2 | - 1,7 |
III | 4,7 | 0,7 | 17,6 | 10,1 | 15,7 | 4,3 | 7.8 |
IV | 2,8 | - 1,4 | 20,0 | 10,4 | - 2,4 | 2,5 | 4,5 |
Helår |
|
|
|
|
|
|
|
1974 | - 1,9 | - 9,3 | 3,1 | 11,7 | - 4,3 | 12,7 | 4,1 |
1975 | 29,0 | 28,4 | 55,0 | 33,5 | - 9,7 | 31,7 | 14,0 |
instabila kurser under första halvåret och en stabil ökning under andra halvåret.
För skogsföretagen steg aktiekurserna mycket kraftigt under årets
två sista månader. Rederiaktiernas kurser, som fallit sedan mitten av föregående
år, fortsatte att falla, medan kurserna för aktier i såväl investmentbolag
som banker steg relativt stabilt under hela året.
Direktavkastningen på börsnoterade aktier, dvs. kvoten mellan nominell
avkastning och kurs, sjönk under 1975 till följd av de under året stigande
aktiekurserna. I december 1974 var direktavkastningen för stamaktier
4,74 %, medan den vid samma tidpunkt 1975 var 4,08 %.
Bankinstitutens utlåningsräntor enligt ränteanalysen
Vid två tillfällen under året, per den 31 mars och per den 30 september,
genomför riksbanken tillsammans med bankinspektionen en analys av bankinstitutens
utlåningsräntor. I analysen, som omfattar samtliga bankinstitut,
dvs. affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker, fördelas den totala utestående
lånestocken efter kreditslag och ränta. I detta avsnitt lämnas en
redogörelse för ränteanalysen per den 30 september 1975. En beskrivning
ges dels över räntestrukturen i de olika bankinstituten, dels över förändringarna
av medelräntor för olika kreditslag under närmast föregående ettårsperiod.
En väsentlig förändring i ränteanalysens uppläggning bör först påpekas.
I analysen per den sista september 1975 har krediter i utländsk valuta till
svensk låntagare förmedlad av svensk valutabank (samtliga affärsbanker
samt två sparbanker) redovisats skild från bankens övriga kreditgivning.
Tidigare har krediter i utländsk valuta, omräknade till svenska kronor, ingått
i ränteanalysen. På grund av den ökade volymen utländska lån under det
senaste året har det blivit viktigt att skilja dessa från den normala svenska
långivningen eftersom villkoren för de utländska lånen bestäms av andra
Redog.1975/76:7
58
faktorer än lånen i Sverige. De siffror som anges i tabeller och som fortsättningsvis
diskuteras i texten gäller således, om inte annat påpekas, endast
lån i svenska kronor. Jämförelser med tidigare analyser blir därmed osäkrare,
men eftersom volymen utländska lån vid tidigare undersökningstidpunkter
- åtminstone före hösten 1974 - varit obetydlig, bör jämförelser med analysen
per september 1974 kunna göras utan risk för större fel.
Lån i utländsk valuta förekommer endast i mer betydande utsträckning
i två poster i ränteanalysen, nämligen diskonterade växlar och s. k. övriga
krediter. Totalt sett uppgick de utländska lånen till 1,7 miljarder kronor
i september 1975, varav 0,4 miljarder kronor i form av diskonterade växlar
och 1,3 miljarder kronor i form av lån eller s. k. övriga krediter.
Följande beräkningsmetod har använts vid framräkningen av de vägda
medelräntor som redovisas i den följande framställningen. För att fö en
jämförbar lånekostnad mellan krediter i räkning (där avgifter uttas på hela
det kontrakterade beloppet men där ränta endast uttas på den utnyttjade
- disponerade - delen därav) och andra former av lån, måste avgifterna
för krediter i räkning vägas samman med räntesatserna för de disponerade
medlen. I de tabeller som redovisas i detta avsnitt har denna beräkning
gjorts på så sätt att medelavgiften för kontrakterade belopp justerats med
hänsyn till den faktiska utnyttjandegraden, varigenom den faktiska lånekostnaden
för låntagaren eller omvänt långivarens, dvs. bankens, faktiska
inkomster för räntor och avgifter erhålles.
Räntestmktwen i de olika bankinstituten per den 30 september 1975 redovisas
i tabell 23 och 24. Som framgår av tabell 23 ligger den totala medelräntenivån
högre hos affärsbanker än hos sparbanker och föreningsbanker,
vilket står i samband med skillnader i utlåningens fördelning på olika utlåningsformer
samt graden av säkerhet hos dessa. Checkräkningskrediter
och de s. k. lånen vilka betraktas som förhållandevis riskfyllda och därmed
betingar en högre ränta, utgör närmare hälften av affärsbankernas totala
utlåning. Hos sparbanker och föreningsbanker består däremot huvuddelen
av utlåningen av bottenlån i bostads- respektive jordbruksfastigheter, vilka
har en jämförelsevis låg ränta. Den ränteglidning som ägt rum sedan första
halvåret 1974 har dock minskat skillnaderna i den totala genomsnittsräntan
mellan instituten.
Tabell 24 ger en mer detaljerad bild av räntestrukturen hos de tre bankinstitutgrupperna.
I anslutning till nedanstående beskrivning av denna tabell
lämnas även uppgifter över andra data som redovisas i ränteanalysen,
såsom spridningsmått för räntesatser och avgifter samt utlåningsbeloppen
för de olika kreditslagen.
Bostadsbyggnadskrediterna uppgick totalt till 12,1 respektive 4,7 miljarder
kronor i kontrakterat belopp hos affärsbanker och sparbanker. Hos affärsbankerna
låg räntan för 80 % av detta belopp mellan 7,75 och 8,75 %. Motsvarande
uppgifter för sparbankerna var 7,75 och 9,00 %. Hos affärsbankerna
var avgifterna högre än hos sparbankerna. De disponerade beloppen uppgick
Redog. 1975/76:7
59
Tabell 23. Medelräntor för olika kreditslag samt kreditslagens relativa andel
av den totala utlåning
Uppgifterna avser den 30 september 1975.
Affärsbanker | Sparbanker | Föreningsbanker |
Ränta Andel | Ränta Andel | Ränta Andel |
Bostadsbyggnadskrediter | 8,79 | 17,6 | 8,80 | 10,8 | 8,73 | 8,1 |
Övriga krediter i räkning | 10,13 | 22.5 | 10,00 | 3.9 | 10,12 | 6,0 |
Diskonterade växlar | 9,72 | 3,7 | 9,96 | 0,3 | 9,82 | 3,4 |
Lån mot inteckning i bostadsfastighe-ter inom 75 % av uppskattnings- | ||||||
värdet | 8,90 | 16,9 | 8,62 | 53,5 | 8,43 | 20,0 |
Lån mot borgen | 9,25 | 6,6 | 9,34 | 5,9 | 9,25 | 10,2 |
Lån mot inteckning i industrifastig- | ||||||
heter | 8,82 | 5.7 | 9,07 | 1.0 | 8,78 | 1.4 |
Lån till kommuner på över 5 år | 8.24 | 3.6 | 7.93 | 5,5 | 8,15 | 2,3 |
Lån mot inteckning i jordbruksfastig-heter inom 75 % av uppskattnings- | ||||||
värdet | 8,94 | 0.8 | 8,10 | 4.5 | 8.18 | 32,6 |
Jordbrukslån mot statlig garanti | 8.88 | 0,1 | 8.00 | 0,4 | 8,01 | 8,9 |
Övrig utlåning | 9,05 | 22,5 | 9,08 | 14,2 | 8,79 | 7.1 |
Totalt | 9,22 | 100,0 | 8,75 | 100.0 | 8,59 | 100,0 |
Anm. För bostadsbyggnadskrediter och krediter i räkning tillämpas avgifter. Dessa utgår
på kontrakterat belopp medan räntor utgår på disponerat belopp. För nämnda
krediter har vid framräkning av redovisad medelränta, som avser att gälla lånekostnad
(räntor och avgifter) för disponerat belopp, avgiften vägts in med kreditens faktiska
utnyttjandegrad. Lån i utländsk valuta ingår ej.
till 9,1 miljarder kronor hos affärsbankerna och till 3,3 miljarder kronor
hos sparbankerna. Utnyttjandegraden för bostadsbyggnadskrediter låg därmed
på 75,0 respektive 71,3 % hos affärsbanker och sparbanker.
Det totalt kontrakterade beloppet för krediter i räkning, exkl. byggnadskrediter,
uppgick till 25,5 miljarder kronor hos affärsbankerna och till 2,3
miljarder kronor hos sparbankerna. Räntespridningen var relativt liten för
detta kreditslag; 80 "n av det totalt kontrakterade beloppet hos affärsbankerna
hade räntesatser som låg mellan 8,0 och 8,75 %, medan de hos sparbankerna
låg mellan 8,0 och 9,0 %. Även i fråga om dessa krediter var avgifterna
något högre hos affärsbankerna än hos sparbankerna. Utnyttjandegraden
för krediterna var 49,4 % hos affärsbankerna och 52,8 % hos sparbankerna.
Lånen, eller de s. k. övriga krediterna, utgjorde den dominerande utlåningsformen
hos samtliga tre institutgrupper. Hos affärsbankerna uppgick
lånen till 39,2 miljarder kronor eller drygt 56 % av deras totala utlåning.
För 80 % av detta belopp utgick en ränta på mellan 8,0 och 9,75 %. Den
största låneformen inom detta kreditslag hos affärsbankerna var lån mot
inteckning i bostadsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet, vilken
uppgick till 11,8 miljarder kronor.
Sparbankerna gav totalt sett 33,9 miljarder kronor i form av lån, vilket
motsvarar knappt 85 % av den totala utestående disponerade lånestocken.
Redog. 1975/76:7
Tabell 24. Medelräntor den 30 september 1975.
60
| Affärsbanker Av- Ränte-gift sats | Sparbanker Av- Ränte-gift sats | Förenings- banker Av- Ränte-gift sats | |||
1. Byggnadskrediter |
|
|
|
|
|
|
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp) | 0,44 | 8,12 | o,ii | 8,61 | 0,35 | 8,27 |
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp) | 0,51 | 8.82 | 0,28 | 8,87 | 0.33 | 8.29 |
C. Tillfälliga bostadskrediter |
| 8,97 |
| 8.80 |
| 8,31 |
2. Övriga krediter i räkning |
|
|
|
|
|
|
A. Till kommuner (kontrakterat belopp) | 0.64 | 7,97 | 0,69 | 7,94 | 1,00 | 8,21 |
B. Till övriga (kontrakterat belopp) |
|
|
|
|
|
|
a) mot säkerhet | 0,96 | 8,28 | 0,99 | 8,33 | 1,00 | 8,26 |
b) utan säkerhet | 1,22 | 8.50 | 1.36 | 8.73 | 1,35 | 8.48 |
3. Diskonterade växlar |
| 9,72 |
| 9,96 |
| 9.82 |
4. Övriga krediter |
|
|
|
|
|
|
A. Mot statlig garanti |
|
|
|
|
|
|
a) jordbruksgarantilån |
| 8,88 |
| 8,00 |
| 8,01 |
b) industri- och hotellgarantilån |
| 8,93 |
| 8.90 |
| 8,79 |
c) övriga garantilån |
| 8.64 |
| 7.42 |
| 8,03 |
B. Till kommuner och därmed jämförlig samfäl- |
|
|
|
|
|
|
lighet |
|
|
|
|
|
|
a) lån ställda att återbetalas inom fem år |
| 8.55 |
| 8.35 |
| 8,17 |
b) övriga lån |
| 8,24 |
| 7,93 |
| 8,15 |
C. Mot obligationer |
| 9,11 |
| 9.06 |
| 8.96 |
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis |
| 9,06 |
| 9,17 |
| 8,99 |
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter |
|
|
|
|
|
|
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| 8,90 |
| 8,62 |
| 8,43 |
b) över 75 % av uppskattningsvärdet |
| 9.38 |
| 9.38 |
| 9,16 |
F. Mot inteckning i kontors- och affärsfastigheter |
|
|
|
|
|
|
inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| 8,90 |
| 8,73 |
| 8.40 |
G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastighe- |
|
|
|
|
|
|
ter inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| 8,94 |
| 8,10 |
| 8,18 |
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter |
| 9,55 |
| 9,28 |
| 8.87 |
I. Mot inteckning i industrifastigheter |
| 8,82 |
| 9.07 |
| 8,78 |
J. Mot övrig real säkerhet |
| 8,77 |
| 8,57 |
| 8.73 |
K. Mot borgen |
| 9,25 |
| 9,34 |
| 9,25 |
L. Utan särskild säkerhet |
|
|
|
|
|
|
a) sparlån |
| 10,01 |
| 9.83 |
| 9.50 |
b) kortvariga krediter till näringsidkare i och |
|
|
|
|
|
|
för hans rörelse |
| 9,51 |
| 9.82 |
| 9,44 |
c) övriga |
| 9,83 |
| 9,65 |
| 9,72 |
Summa övriga krediter |
| 8,95 |
| 8.68 |
| 8,42 |
Anin. Där ej annat angives avser uppgifterna medelränta på disponerat belopp. Avgift och ränta kan ej sammanläggas
till en procentuell lånekostnad utan uppjustering av avgiften, eftersom avgift utgår på hela det kontrakterade
beloppet och ej enbart på den disponerade delen därav. Lån i utländsk valuta ingår ej.
Räntan låg för 80 % av detta belopp mellan 8,0 och 9,5 %. Lån mot inteckning
i bostadsfastigheter inom 75 % av uppskattningsvärdet - den ojämförligt
vanligaste formen av lån - uppgick till 21,3 miljarder kronor.
Hos föreningsbankerna uppgick lånen till ett totalt belopp av 6,6 miljarder
kronor eller 82,5 % av den totala disponerade kreditvolymen. Den största
Redog.1975/76:7
61
enskilda låneformen var lån mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter
inom 75 % av uppskattningsvärdet, vilken uppgick til! 2,6 miljarder kronor.
För 80% av detta belopp låg räntan mellan 8,0 och 8,75 >6.
Förändringen av medelräntan för vissa större kreditslag liksom för den
totala utlåningen hos de olika bankinstituten framgår av tabell 25. En mer
detaljerad bild av förändringen i medelräntor och avgifter ges i tabell 26.
Uppgifterna avser i båda tabellerna den absoluta förändringen i räntesatser
och avgifter från den 30 september 1974 till motsvarande tidpunkt 1975.
Vid de sammanvägningar som gjorts i tabell 25 (alla redovisade kreditslag
utom diskonterade växlar)och i tabell 26 (endast summan för övriga krediter)
har konstanta vikter använts bestående av utlåningsvolymerna per den sista
september 1974. Lån i utländsk valuta ingår inte i underlaget för september
1975, vilket det dock gör för september 1974, men eftersom volymen av
sådana lån vid denna tidpunkt var relativt liten bör jämförelser inte påverkas
härav på ett signifikant sätt.
Som framgår av tabell 25 minskade den totala genomsnittliga räntenivån
under perioden ultimo september 1975 hos samtliga tre institutgrupper, men
eftersom diskontot sänktes med en procentenhet under denna tidsperiod,
innebär resultatet att instituten låtit sina räntor glida uppåt. Korrigerat för
diskontosänkningen steg den genomsnittliga totala räntenivån med 0,12
procentenheter hos affärsbankerna, med 0,16 procentenhter hos sparbankerna
och med 0,04 procentenhter hos föreningsbankerna under den aktuella
ettårsperioden.
Räntor och avgifter för bostadsbyggnadskrediter ökade hos affärsbanker
och sparbanker med 0,11 respektive 0,12 procentenheter men minskade
hos föreningsbankerna med 0,13 procentenheter. För övriga krediter i räkning
uppgick ökningen hos affärsbanker och sparbanker till 0,09 respektive
Tabell 25. Förändringar i medelräntor från den 30 september 1974 till den
30 september 1975 för nättra större grupper av kreditslag
| Affärsbanker | Sparbanker | Föreningsbanker |
Bostadsbyggnadskrediter |
|
|
|
ränta och avgift | -0.89 | -0.87 | -1,13 |
ränta | -0.89 | -0.90 | -0.81 |
avgift | ±0,00 | + 0.02 | -0.32 |
Övriga krediter i räkning |
|
|
|
ränta och avgift | -0.91 | -0,88 | -0,96 |
ränta | -0,92 | -0.90 | -0,93 |
avgift | +0,01 | +0,02 | -0,05 |
Diskonterade växlar | -0.68 | -0,46 | -0.46 |
Övriga krediter | -0.88 | -0.83 | -0.96 |
Totalt | -0.88 | -0.84 | -0,96 |
Anin. Vid sammanvägningar av grundmaterialets olika ränteuppgifter har som vikter
använts kreditslagens relativa andelar den 30 september 1974.
Redog. 1975/76:7
62
Tabell 26. Förändring i medelräntor från den 30 september 1974 till den 30
september 1975 hos affärsbanker, sparbanker oell föreningsbanker
| Affärsbanker Av- Ränte-gift sats | Sparbanker Av- Ränte-gift sats | Förenings- banker Av- Ränte-gift sats | |||
1. Byggnadskrediter |
|
|
|
|
|
|
A. Bostadsfastigheter (kontrakterat belopp) | ±0,00 | -0,92 | +0.03 | -0.94 | -0,23 | -0,85 |
B. Andra fastigheter (kontrakterat belopp) | ±0,00 | -0,90 | +0.01 | -0.89 | -0.44 | -0.87 |
C. Tillfälliga bostadskrediter |
| -0,82 |
| -0,89 |
| -0.92 |
2. Övriga krediter i räkning |
|
|
|
|
|
|
A. Till kommuner (kontrakterat belopp) | +0.01 | -0,98 | -0.02 | -0.88 | ±0.00 | -1.03 |
B. Till övriga (kontrakterat belopp) |
|
|
|
|
|
|
a) mot säkerhet | +0.01 | -0,93 | +0.01 | -0.92 | +0,01 | -0,95 |
b) utan säkerhet | -0,32 | -1.06 | +0.01 | -0,93 | +0,05 | -0,86 |
3. Diskonterade växlar |
|
|
|
|
|
|
4. Övriga krediter |
|
|
|
|
|
|
A. Mot statlig garanti |
|
|
|
|
|
|
a) jordbruksgarantilån |
| -0,36 |
| -0.97 |
| -1,00 |
b) industri- och hotellgarantilån |
| -0,60 |
| -0.91 |
| -0.86 |
c) övriga garantilån |
| -0.59 |
| -0,81 |
| -1.00 |
B. Till kommuner och därmed jämförlig samfäl- |
|
|
|
|
|
|
lighet |
|
|
|
|
|
|
a) lån ställda att återbetalas inom fem år |
| -0.92 |
| -0,94 |
| -1,02 |
b) övriga lån |
| -0.67 |
| -0,98 |
| -0,99 |
C. Mot obligationer |
| -0,84 |
| -0,89 |
| -0.86 |
D. Mot börsnoterade aktier och förlagsbevis |
| -0,90 |
| -1,10 |
| -1.05 |
E. Mot inteckning i bostadsfastigheter |
|
|
|
|
|
|
a) inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| -0.86 |
| -0,80 |
| -0.92 |
b) över 75 % av uppskattningsvärdet |
| -0.87 |
| -0,86 |
| -0,89 |
F. Mot inteckning i affärs- och kontorsfastigheter |
|
|
|
|
|
|
inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| -0,96 |
| -0,88 |
| -0,98 |
G. Mot inteckning i jordbruks- och skogsfastighe- |
|
|
|
|
|
|
ter inom 75 % av uppskattningsvärdet |
| -0.88 |
| -0,91 |
| -0.95 |
H. Mot inteckning i fritidsfastigheter |
| -0.87 |
| -0.87 |
| -0.96 |
I. Mot inteckning i industrifastigheter |
| -0,91 |
| -0.83 |
| -0,87 |
J. Mot övrig real säkerhet |
| -0.91 |
| -0.90 |
| -1,06 |
K. Mot borgen |
| -0.92 |
| -0,89 |
| -1.00 |
L. Utan särskild säkerhet |
|
|
|
|
|
|
a) sparlån |
| -0.77 |
| -0.92 |
| -1.02 |
b) kortvariga krediter till näringsidkare i och |
|
|
|
|
|
|
för hans rörelse |
| -1.61 |
| -1,02 |
| -0.25 |
c) övriga |
| -1,15 |
| -0.97 |
| -0.98 |
Summa övriga krediter |
| -0,88 |
| -0.83 |
| -0.96 |
Anm. Vid sammanvägningar av delposterna för ”summa övriga krediter" (enda sammanvägningen)harsom vik
ter använts kreditslagens relativa andelar 30 september 1974.
0,12 procentenheter, medan den hos föreningsbankerna uppgick till 0,04
procentenheter.
För lånen eller de s. k. övriga krediterna höjde samtliga tre institutgrupper
räntesatserna under den aktuella ettårsperioden. Av tabell 25 framgår hur
dessa ökningar fördelas på olika slag av lån. Räntorna för lån mot inteckning
RedoR. 1975/76:7
63
i bostadsfastigheter inom 75 ''o av uppskattningsvärdet har höjts med 0,14
procentenheter hos affärsbanker, med 0,20 procentenheter hos sparbanker
och med 0,08 procentenheter hos föreningsbanker. Hos affärsbankerna har
de statliga garantilånen höjts med omkring 0,5 procentenheter.
Redog.1975/76:7
64
Betalningsbalansen
Huvuddrag i utvecklingen
Den kraftiga nedgången i den internationella konjunkturen sedan slutet
av 1974 medförde en markant försämring av den svenska exportens utveckling.
Volymminskningen beräknas ha uppgått till ca 10 % från 1974
till 1975. Sverige drabbades härigenom av en avmattning i efterfrågan från
utlandet, som snarast var mer accentuerad än för andra industriländer och
som ledde till förlust av marknadsandelar. Till en del förklaras detta av
varusammansättningen. Nedgången i efterfrågan har sålunda varit kraftig
för en del för Sverige viktiga exportvaror, bl. a. järnmalm, järn och stål
samt skogsprodukter. Den har samtidigt förstärkts av att svenska producenter
mer än andra avnämare höll uppe priserna, trots försvagningen av
marknaderna, och producerade på lager i stor omfattning. De minskade marknadsandelarna
sammanhänger sannolikt också med att den svenska hemmamarknaden
var mer expansiv än i utlandet, vilket kan ha bidragit till
att de svenska företagens ansträngningar att sälja på export var förhållandevis
mindre än utländska företags.
Även importen beräknas ha sjunkit i volym. Nedgången var dock i detta
fall relativt liten. Den kraftiga lageruppbyggnaden kunde ha förväntats medföra
en tämligen hög importefterfrågan. Lageruppbyggnaden avsåg emellertid
Tabell 27. Betalningsbalansen 1971-1975
Nettobelopp
Mkr
| 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Bytesbalans | 1 094 | 1 274 | 5 310 | -4 148 | -6 910 |
Utrikeshandel'' | 2 048 | 3 082 | 6 706 | -2 386 | -2 760 |
Tjänster | -846 | -1 401 | - 845 | - 701 | -2 300 |
Korrigerings post | 800 | 800 | 800 | 800 | 800 |
Transferingar | - 908 | -1 207 | -1 351 | -1 861 | -2 650 |
Kapitalbalans | 396 | 763 | -1 360 | 459 | 7 721 |
Banksektorns nettoupplåning | - 193 | - 678 | -1 755 | -1 502 | 1 229 |
Statliga kapitaltransaktioner | - 180 | 47 | - 201 | - 465 | - 470 |
Långfristiga | - 325 | - 109 | - 352 | - 570 | - 470 |
Kortfristiga | 145 | 156 | 151 | 105 | 0 |
Övriga kapitaltransaktioner | 769 | 1 394 | 596 | 2 426 | 6 962 |
Långfristiga | 355 | 1 142 | 1 218 | 1 833 | 4912 |
Kortfristiga | 414 | 252 | - 622 | 593 | 2 050 |
Tilldelade SDR | 180 | 178 | - | - | - |
Restpost | - 462 | 36 | - 66 | 397 | 4 451 |
Valutareserven | 1 208 | 2 251 | 3 884 | -3 292 | 5 262 |
''Inklusive korrigering av handelsstatistiken.
Redog. 1975/76:7
65
Diagram N. Valutareserven under 1974 och 1975.
Ställningsuppgifter per vecka
Riksbanken
Valutabankerna
mar
1975
mar
1974
i stor utsträckning färdigvaror från basindustrierna med lågt importinnehåll.
Återverkningarna av lageruppbyggnaden på importen blev därför begränsade.
De ogynnsamma effekterna på handelsbalansen av den betydligt större
nedgången i exportvolymen än i importvolymen, uppvägdes praktiskt taget
helt av en kraftig förbättring i bytesförhållandet gentemot utlandet. Underskottet
i handelsbalansen steg från 2 400 mkr 1974 till ca 2 800 1975.
Exportvärdet beräknas därvid ha ökat med 2 % och importvärdet med 3 %.
För andra löpande transaktioner än sådana som avser varuhandeln fortsatte
underskotten att växa. Det berodde framför allt på tre faktorer. Den
starka försämringen av sjöfartskonjunkturen medförde att sjöfartsnettot
sjönk med bortåt en miljard kronor. Vidare fortsatte u-hjälpen
att öka. Slutligen återspeglades den kraftigt tilltagande upplåningen utomlands
i större räntebetalningar än tidigare, även om de ännu var av begränsad
omfattning. Underskottet i bytesbalansen ökade härigenom betydligt mer
än underskottet i handelsbalansen. Det beräknas ha uppgått till 6 900 mkr
1975 mot 4 100 mkr 1974.
Förhållandena på de utländska kreditmarknaderna möjliggjorde en betydande
svensk upplåning under 1975. Den inhemska kreditpolitiken lades
också upp för att förstärka incitamenten till sådan upplåning. Den starka
ökningen av den utländska upplåningen, som tagit sin början under senare
delen av 1974, var tillräcklig inte blott för att täcka det stora underskottet
5 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 7
Redos. 1975/76:7 66
Tabell 2fl. Betalningsbalansen, kvartalsfordelad 1974-1975. Nettobelopp Mkr
1974 |
|
|
| 1975 |
|
|
|
l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv |
Bytesbalans | - 1 134 | 427 | - 1 767 | - 1 674 | - 1 630 | - 1 823 | -2 334 | -1 123 |
Kapitalbalans | -1 125 | -1 029 | 196 | 2417 | 762 | 2 408 | 2 092 | 2 459 |
Tilldelade SDR | - | - | - | - | - | - | - | _ |
Restpost | 1 403 | -1 375 | 660 | - 291 | 1 604 | 1 444 | 1 392 | 11 |
Valutareserv | - 856 | - 1 977 | - 911 | 452 | 736 | 2 029 | 1 150 | 1 347 |
'' Innefattar riksbanken och valutabankerna.
i bytesbalansen under 1975 utan också för att åstadkomma en betydande
uppbyggnad av valutareserven. Ökningen i valutareserven uppgick till 5 300
mkr beräknat efter avdrag för gjorda nedskrivningar. Dessa bör emellertid
läggas till den angivna valutareservökningen för att erhålla en uppgift om
det totala valutainflödet. Sammanlagt uppgick nedskrivningen av riksbankens
utlandsställning till drygt 900 mkr, varav dock en mindre del föll
på utanför valutareserven liggande tillgångar och skulder. Bytesbalansunderskottet
tillsammans med valutainflödet innebar en motsvarande nettofinansiering
utomlands av storleksordningen 13 000 mkr.
Kreditpolitiken och valutaregleringen var utformad för att främja i första
hand en långfristig upplåning utomlands. Brutto uppgick näringslivets och
kommunernas långfristiga upplåning till 10 400 mkr (tabell 37). Häri hade
då inräknats förutom företags och kommuners direkta lån även mellanhandsinstitutens
lån i utlandet samt den upplåning som kanaliserades över
bankerna. All denna upplåning var dock inte avsedd för att täcka inhemska
finansieringsbehov, utan togs delvis i anspråk för att finansiera ett kapitalutflöde
bl. a. i form av direkta investeringar i och exportkrediter till andra
länder.
Inflödet av kort kapital i kapitalbalansen och den stora positiva restposten,
i vilken bl. a. ingår icke registrerade handelskrediter, indikerar att även den
korta upplåningen varav exceptionell omfattning. De kraftiga sänkningarna
av de korta räntorna utomlands torde därvid ha varit en starkt bidragande
orsak till denna utveckling.
Några dramatiska förändringar i valutareserven i likhet med utvecklingen
under 1974 inträffade inte under 1975. Uppbyggnaden av valutareserven
med 5 300 mkr skedde successivt under loppet av året, om än med vissa
variationer i takten. Valutainflödet blev störst under andra kvartalet då upplåningsverksamheten
var livligast. En viss dämpning av den långfristiga
upplåningen kunde skönjas efter halvårsskiftet samtidigt som marknaderna
på några håll blev mer svårtillgängliga. Diskontosänkningen och borttagandet
av utlåningstaket för affärsbankerna i augusti ledde till en ökad inhemsk
upplåning, vilken enligt de osäkra uppgifter som ännu föreligger för fjärde
kvartalet åtminstone delvis synes ha ersatt utländsk kort upplåning. Denna
Redog. 1975/76:7
67
Diagram O. Utrikeshandeln
12-månaders förändring
Mkr
80000
70000
60000
50000
40000
30000
1971 1972 1973 1974 1975
utveckling avspeglades i en påtaglig minskning av restposten mellan tredje
och fjärde kvartalen.
I det följande ges en mer detaljerad redovisning för betalningsbalansens
poster. Det bör därvid understrykas att flertalet uppgifter för fjärde kvartalet
är baserade på uppskattningar. Beträffande kapitalbalansen bör uppgifterna
även för de tre första kvartalen betraktas som preliminära, och revideringar
kan ge upphov till förhållandevis stora förändringar. Reservationer bör också
göras för en allmän osäkerhet i det statistiska materialet. Den siffermässiga
preciseringen i de följande avsnitten är därför bara ett uttryck för ett praktiskt
förfarande vid redovisningen.
Bytesbalansen
Handelsbalansen, som 1974 svängt från exportöverskott till ett underskott
Tabell 29. Bytesbalansen, kvartalsuppgifter
| 1974 |
|
|
| 1975 |
|
|
| Året |
|
| l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | 1974 | 1975 |
Löpande transaktioner 1. Export enligt handelsstatistiken | 15 621 | 17 807 | 17 481 | 19 605 | 18 246 | 18 502 | 15 665 | 19 787 | 70 514 | 72 200 |
2. Import enligt handelsstatistiken | 16 200 | 16 900 | 18 900 | 20 800 | 18 750 | 19 050 | 17 000 | 19 900 | 72 800 | 74 700 |
1-2. Handelsbalans | - 579 | 907 | - 1 419 | -1 195 | - 504 | - 548 | -1 335 | - 113 | - 2 286 | - 2 500 |
3. Korrigering av handelsstatisti-ken | - 64 | - 42 | 7 | 1 | - 65 | - 66 | - 64 | - 65 | - 100 | - 260 |
4. Sjöfartsnetto | 798 | 854 | 1 171 | 1 054 | 554 | 737 | 896 | 763 | 3 877 | 2 950 |
5. Resevaluta | - 501 | - 571 | - 715 | - 445 | - 541 | - 606 | - 828 | - 525 | -2 232 | -2 500 |
6. Övriga tjänster | - 690 | - 537 | - 365 | - 754 | - 769 | - 856 | - 368 | - 757 | - 2 346 | - 2 750 |
varav räntor och | - 94 | - 97 | 144 | - 33 | - 153 | - 171 | 123 | - 149 | - 80 | - 350 |
7. Korrigeringspost | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 200 | 800 | 800 |
8. Transfereringar | - 298 | - 384 | - 646 | - 533 | - 505 | - 684 | - 835 | - 626 | - 1 861 | - 2 650 |
Summa bytesbalans | - 1 134 | 427 | -1 767 | - 1 674 | - 1 630 | - 1 823 | -2 334 | -1 123 | -4 148 | -6910 |
Ov
OO
Redog. 1975/76:7
Redog.1975/76:7
69
Diagram P. Handelsbalans och valutareserv
12-månadersförändring
Mkr
8 000
/N
t Handelsbalans
\r
6 000
Förändring i
valutareserven
4 000
2 000
-2 000
-4 000
-6 000
1975
1974
1973
1972
1971
om 2 286 mkr, resulterade 1975 i ett underskott på 2 500 mkr. Detta innebar
en försämring med 214 mkr under året.
Redan under 1973 inträdde en försämring i bytesförhållandet mot utlandet
och under 1974 blev försämringen än kraftigare för att under 1975 åter
förbättras. Som framgått var minskningen i exportvolymen så stor, att handelsbalansen,
trots det förbättrade bytesförhållandet, kom att försämras något
under året.
Redog.1975/76:7
Tabell 30. Utrikeshandeln
70
Mkr
Export |
| Import |
| Import- (-) resp. |
1974 | 1975 | 1974 | 1975 | 1974 1975 |
Januari | 4 798 | 6 196 | 5 650 | 7 400 | - 852 | - 1 204 |
Februari | 5 103 | 6 254 | 4 900 | 5 750 | 203 | 504 |
Mars | 5 720 | 5 803 | 5 650 | 5600 | 70 | 203 |
April | 6 295 | 6 708 | 5 900 | 7 200 | 395 | -492 |
Maj | 5 879 | 5 897 | 6 250 | 6 000 | -371 | -103 |
Juni | 5 633 | 5 904 | 4 750 | 5 850 | 883 | 54 |
Juli | 5 552 | 5 328 | 6 400 | 5 250 | -848 | 78 |
Augusti | 5 805 | 4 276 | 6 250 | 5 600 | -445 | - 1 324 |
September | 6 124 | 6 092 | 6 250 | 6 200 | -126 | -108 |
Oktober | 7 349 | 6 604 | 7000 | 7 200 | 349 | -596 |
November | 6 091 | 6 154 | 7 300 | 6 000 | -1 209 | 154 |
December | 6 165 | 7 000'' | 6 500 | 6 7001 | -335 | 300'' |
Summa | 70 514 | 72 200'' | 72 800 | 74 700'' | -2 286 | -2 500'' |
'' Prognos
Exportvolymökningar noterades för de tre första kvartalen för jordbruksprodukter
och fartyg, medan övriga varugrupper visade volymminskningar.
De kraftigaste prisökningarna för exporten noterades för järnmalm och massa.
Importvolymen för fartyg minskade med 24 %, medan övriga grupper
endast förändrades obetydligt. Importpriset för järn och stål ökade kraftigt,
medan priset för övriga metaller sjönk mer än för någon annan varugrupp.
Värdet av Sveriges export till Storbritannien minskade med 17% och
ökade till Norge med 9 % under januari till september så att båda ländernas
Tabell 31. Värde-, volym- och prisförändringar i utrikeshandeln
Procentuell förändring från motsvarande period föregående år
| Export |
|
| Import |
|
| Bytesför- hållande |
Värde | Volym | Pris | Värde | Volym | Pris |
| |
1973 året | 27 | 16 | 10 | 21 | 7 | 12 | - 2 |
1974” | 33 | 4 | 28 | 57 | 15 | 37 | - 7 |
1975 ” | 2 |
|
| 3 |
|
|
|
1974 l:a kv | 23 | 0 | 23 | 43 | 5 | 36 | -10 |
2:a kv | 36 | 7 | 28 | 58 | 13 | 40 | - 8 |
3:e kv | 45 | 12 | 30 | 75 | 24 | 40 | - 8 |
4:e kv | 28 | - 1 | 29 | 54 | 15 | 33 | - 3 |
1975 l:a k v | 17 | - 6 | 24 | 16 | 2 | 13 | 10 |
2:a kv | 4 | -12'' | -18'' | 13 | 6'' | 6'' | 11'' |
3:e kv | -10 | -19'' | 11'' | -10 | -10'' | 0'' | 11'' |
4:e kv | -1> |
|
| - 4'' |
|
|
|
''Prognos
Redog. 1975/76:7 71
Tabell 32. Värde-, volym-oell prisförändring för vissa varugrupper i utrikeshandeln -
l:a-3:e kv | 1974 |
|
| l:a-3:e kv 1975 |
|
|
Värde |
| Volym | Pris | Värde | Volym | Pris |
Mkr | % | % | % | Mkr 96 | % | % |
Export |
|
|
|
|
|
|
|
|
Jordbruksprodukter och fisk | 811 | 73 | - 3 | 78 | 1 126 | 39 | 54 | -10 |
Mineraliska produkter | 1 711 | 24 | 1 | 23 | 1 635 | - 5 | -32 | 40 |
därav: järnmalm | 1 371 | 19 | 0 | 19 | 1 344 | - 2 | -35 | 51 |
Industriprodukter exkl. |
|
|
|
|
|
|
|
|
fartyg | 45 507 | 34 | 6 | 27 | 47 008 | 3 | -13 | 19 |
därav: livsmedelsprodukter | 980 | 16 | - 7 | 24 | 879 | -10 | -17 | 7 |
trävaror | 3 284 | 39 | - 16 | 66 | 1 918 | -42 | -38 | - 7 |
massa | 4 160 | 46 | - 1 | 47 | 4 029 | - 3 | -32 | 43 |
papper och papp inkl. |
|
|
|
|
|
|
|
|
träfiberplattor | 3 854 | 50 | 6 | 41 | 3518 | - 9 | -29 | 28 |
järn och stål | 4 207 | 39 | 10 | 27 | 4 277 | 2 | -17 | 23 |
icke järnmetaller | 1 125 | 53 | 1 | 51 | 848 | -25 | - 9 | -17 |
verkstadsprodukter |
|
|
|
|
|
|
|
|
exkl. fartyg | 19 026 | 24 | 11 | 11 | 22 767 | 20 | - 1 | 21 |
fartyg1 | 2 625 | 41 |
|
| 2 451 | - 7 | 4 | -10 |
Import |
|
|
|
|
|
|
|
|
Jordbruksprodukter och fisk | 2 382 | 37 | 11 | 24 | 2 475 | 4 | 4 | - 1 |
Mineraliska produkter | 3 550 | 146 | 0 | 146 | 4 089 | 15 | 3 | 12 |
därav: råolja | 2 741 | 199 | - 2 | 204 | 2 949 | 8 | 3 | 5 |
Industriprodukter exkl. |
|
|
|
|
|
|
|
|
fartyg | 44 490 | 53 | 13 | 36 | 47 197 | 6 | 0 | 6 |
därav: livsmedelsprodukter | 2 700 | 30 | 1 | 29 | 2 822 | 5 | 0 | 4 |
petroleumprodukter | 6 556 | 156 | 1 | 159 | 5 893 | -10 | - 3 | - 8 |
järn och stål | 3 451 | 57 | 13 | 39 | 3 840 | 11 | - 5 | 17 |
icke järnmetaller | 1 906 | 71 | 48 | 16 | 1 676 | -12 | 3 | - 14 |
verkstadsprodukter |
|
|
|
|
|
|
|
|
exkl. fartyg | 16 056 | 38 | 21 | 14 | 19 095 | 18 | 7 | 11 |
fartyg | 1 480 | 195 | 144 | 21 | 1054 | -29 | -24 | - 6 |
Anm. De angivna procenttalen avser förändring från motsvarande period föregående
år.
1 Uppgifter lör pris och volym under 1 :a—3:e kv 1974 saknas.
andelar av Sveriges export nu uppgår till drygt 11 %. Exporten till OPECländerna
ökade med 93 % och deras andel av exporten uppgår nu till 4%.
Importen från u-länderna ökade mindre än den totala importen, medan importen
från statshandelsländerna ökade till en andel av drygt 6 96. Västtyskland
var det land varifrån Sverige importerade mest och dess andel
av importen var nästan 20 96.
Korrigering av handelsstatistiken gav ett mer än dubbelt så stort nettoutflöde
1975 som 1974, 260 mkr mot 100 mkr. Delvis berodde detta på att det
kraftigt ökade värdet av återinförsel ej motsvarades av en lika stor värdeökning
för återutförsel. Störst betydelse för det ökade nettoutflödet hade
Redog. 1975/76:7
Tabell 33. Korrigering av handelsstatistiken
| 1974 | 1975 |
1 Export |
|
|
Återinförsel | -475 | -605 |
Direktlandad fisk | 55 | 45 |
Icke-monetärt guld | 30 | 40 |
Summa 1. Korrigering av exporten | -390 | -520 |
2 Import |
|
|
Återutförsel | -211 | -300 |
Oljerabatter | -119 | - |
Icke-monertärt guld | 42 | 30 |
Korrigering av flygplansimport | - 2 | 10 |
Summa 2. Korrigering av importen | -290 | -260 |
Netto (1-2) Korrigering av handelsstatistiken | - 100 | -260 |
dock delposten oljerabatter, som 1974 gav ett inflöde om 119 mkr, men
som helt upphörde under 1975.
Sjöfartsnettot sjönk med 927 mkr till 2 950 mkr 1975.
Rederiernas intäkter och kostnader vid utrikes sjöfart blev 6 570 mkr
respektive 4 072 mkr. Intäkterna minskade under året med 12%, medan
kostnaderna ökade med 3 %. Från utlandet erhållna charterhyror minskade
med 18 % under januari-september till 1 032 mkr. Samtidigt steg till utlandet
erlagda charterhyror med 18% till 914 mkr.
Inseglingsnettot blev 2 498 mkr mot 3 463 mkr 1974. Efter avdrag av
biljettavgifter som betalats i Sverige på 225 mkr, och tillägg för utländska
fartygs kostnader i svenska hamnar på 677 mkr erhölls ett sjöfartsnetto
på 2 950 mkr.
Inkomsterna för resevaluta steg med 14 % till 1 450 mkr, medan utgifterna
steg med 13 % till 3 950 mkr. För inkomsterna innebar detta en lägre ökningstakt
än för de närmast föregående åren. Ökningstakten för utgifterna
har däremot åter stigit efter några år av svagare tillväxt.
Inkomstökningen, som var särskilt stor från Norge och Finland tyder på
en ökad gränshandel i Sverige, medan den låga utgiftsökningen till grannländerna
berodde på minskad svensk gränshandel. Den totala utgiftsökningen
berodde däremot på ett ökat flygcharterresande. Antalet passagerare
med flygcharter ökade med 14 % t. o. m. oktober.
För övriga tjänster ökade inkomsterna med 10 % till 4 700 mkr, medan
utgifterna ökade med 13 % till 7 750 mkr. Detta innebar ett nettoutflöde på
2 750 mkr 1975 mot 2 355 mkr föregående år.
72
Mkr
Redog. 1975/76:7
Tabell 34. Regionaffördelning av resevaluta
73
Mkr
| Utgifter |
|
| Inkomster |
|
|
| 1974 | 1975 | Föränd- | 1974 | 1975 | Föränd- |
| jan-okt | jan-okt | ring i % | jan-okt | jan-okt | ring i % |
Finland | 553 | 542 | - 2 | 71 | 94 | 32 |
Danmark | 428 | 438 | 2 | 137 | 144 | 5 |
Spanien | 349 | 396 | 13 | 23 | 27 | 17 |
Västtyskland | 308 | 373 | 21 | 227 | 243 | 7 |
USA | 261 | 309 | 18 | 197 | 212 | 8 |
Schweiz | 260 | 245 | - 6 | 50 | 51 | 2 |
Storbritannien | 190 | 219 | 15 | 68 | 64 | - 6 |
Frankrike | 106 | 142 | 34 | 32 | 36 | 13 |
Norge | 113 | 126 | 12 | 167 | 259 | 55 |
Övriga | 468 | 632 | 35 | 112 | 107 | - 5 |
Summa | 3 036 | 3 422 | 13 | 1 084 | 1 237 | 14 |
Kraftiga inkomstökningar noterades för entreprenader, räntor och utdelning,
samt provisioner. De största utgiftsökningarna noterades för räntor
och utdelning, entreprenadarbeten, post och tele samt biljettavgifter. Delposten
räntor och utdelning, som 1974 resulterade i ett nettoutflöde på 90
mkr, gav på grund av den ökade utlandsupplåningen ett nettoutflöde på
350 mkr.
Korrigeringsposten, som avser att kompensera ett iakttaget redovisningsbortfall
av inkomster i främst posten övriga tjänster, har sedan 1969 angivits
till 800 mkr per år. Gjorda beräkningar, för utvecklingen av övriga tjänster
exklusive räntor och utdelningar, har ej ansetts motivera en ändring av
korrigeringspostens storlek för 1975.
Transfereringar är den post, som efter sjöfarten bidragit mest till bytesbalansens
ökade underskott under 1975. Transfereringsunderskottet uppgick
till 2 650 mkr mot 1 861 mkr 1974.
De privata transfereringarna till utlandet ökade till 650 mkr. Häri ingår
gästarbetaröverföringar med 120 mkr. En stor del av gästarbetarnas överföringar
torde dock ske på sådant sätt, att beloppen registreras i annan delpost
t. ex. resevaluta. De privata transfereringarna från utlandet uppgick till 110
mkr och nettoutflödet för privata transfereringar blev således 540 mkr.
Det offentliga gåvobiståndet ökade med 576 mkr till 1 900 mkr och övriga
offentliga transfereringar ökade till 225 mkr. Mottagna offentliga transfereringar
uppgick till 15 mkr, varav 7 mkr utgjorde omläggning av biståndskredit,
som i avvaktan på fastställande bokförts som gåvobistånd. De offentliga
transfereringarna resulterade således i ett nettoutflöde om 2 110
mkr.
Tabell 35. Kapitalbalansen, kvartalsuppgifter
Mkr
1974 |
|
| 1975 |
|
|
| Året |
|
!:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:ekv l:a kv | 2:a kv | 3:e kv | 4:e kv | 1974 | 1975 |
Kapitaltransaktioner |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Bankerna | -871 | -938 | 140 | 167 | -10 | -760 | 692 | 1 307 | -1 502 | 1 229 |
2. Statliga | - 82 | -132 | -132 | -119 | -127 | - 73 | - 182 | - 88 | -465 | -470 |
Långfristiga | - 48 | - 104 | -112 | -306 | - 67 | - 41 | - 83 | -279 | -570 | -470 |
Kortfristiga | - 34 | - 28 | - 20 | 187 | - 60 | - 32 | - 99 | 191 | 105 | 0 |
3. Kommunala | - | - | - | - | 341 | 803 | - | 90 | - | 1 234 |
Långfristiga | - | - | - | - | 341 | 803 | - | 90 | - | 1 234 |
Kortfristiga | - | - | - | - | - | - | - | — | - | - |
4. Övriga | -172 | 41 | 188 | 2 369 | 558 | 2 438 | 1 582 | 1 150 | 2 426 | 5 728 |
Långfristiga | -245 | 369 | - 15 | 1 724 | 569 | 1 562 | 879 | 368 | 1 833 | 3 678 |
Värdepapper1 | - 46 | 105 | - 37 | 75 | 419 | 598 | 535 | 198 | 97 | 1 750 |
Lån | - 66 | 238 | 480 | 1 169 | 586 | 1 503 | 682 | 1 057 | 1 821 | 3 828 |
Direkta investeringar | -273 | -253 | -516 | -508 | -335 | -257 | -471 | -287 | - 1550 | -1 350 |
Övrigt | 140 | 279 | 58 | 988 | - 101 | -282 | 133 | -300 | 1 465 | - 550 |
Kortfristiga | 73 | -328 | 203 | 645 | - 11 | 876 | 703 | 482 | 593 | 2 050 |
Lån i utländska banker för finansiering |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
av export och import | 36 | -382 | 124 | 620 | 43 | 874 | 703 | 480 | 398 | 2 100 |
Övrigt | 37 | 54 | 79 | 25 | - 54 | 2 | - | 2 | 195 | - 50 |
Summa kapitalbalans | -1 125 | -1 029 | 196 | 2417 | 762 | 2 408 | 2 092 | 2 459 | 459 | 7 721 |
1 Inklusive obligationslån
-t*
Redog. 1975/76:7
Redog. 1975/76:7
75
kapitalbalansen
Bankernas kreditförmedling gentemot utlandet redovisas numera i kapitalbalansen
(tabell 35). För affärsbankernas del skedde under 1975 en kraftig ökning
i denna kreditförmedling. Kreditförmedlingen innefattade refinansiering i utlandet
av lån till det svenska näringslivet. Den innefattade också krediter till
utlandet, främst i anslutning till exportaffärer. Förändringarna i affärsbankernas
skulder och tillgångar gentemot utlandet påverkades också bl. a. av valutakontonas
förändringar. Nettot av rörelsen i affärsbankernas tidsbundna skulder
och fordringar för år 1975 blev ett inflöde om 1 039 mkr.
Även riksbanken tog under 1975 upp lån i utlandet (brutto 815 mkr).
Vissa tidsbundna placeringar av en karaktär som traditionellt ej medräknats
i valutareserven gjordes också. Nettot av riksbankens upplåning i utlandet
och av placeringar av nyssnämnt slag blev 190 mkr. Den sammanlagda
nettoinströmningen av kapital från utlandet genom affärsbankernas och riksbankens
transaktioner uppgick således, som framgår av tabellen, till 1 229
mkr.
De statliga kapitaltransaktionerna beräknas ha resulterat i ett ungefär lika
Tabell 36. Svenska statens krediter till utlandet 1975
Mkr
| Beviljat belopp t. o. m. 1975 | Utbetalt under 1975 | Återbetalt under 1975 | Utestående ultimo 1975 | Beviljat, ännu |
Afrikanska utvecklingsbanken | 25,0 | 25,0 |
| 25,0 |
|
Bangladesh | 54,6 | 10,3 | - | 37.9 | 16.7 |
Botswana | 28,5 | 3,5 | - | 22,8 | 5,7 |
Chile1 | 24,2 | - | - | 17,2 | 7,0 |
Danmark | 159,4 | - | 5.8 | 48.9 | - |
Etiopien | 53,5 | 3.1 | - | 46,9 | 6.6 |
Indien2 | 559,0 | 152.8 | 1.2 | 480,3 | 77.5 |
Kenya | 128,6 | 7.8 | - | 111.8 | 16.8 |
Norge | 125,0 | - | 6.3 | 26,7 | - |
Pakistan | 35,1 | - | - | 25.1 | - |
Sudan | 50.0 | 0.1 | - | 48.6 | 1.4 |
Tanzania | 229.0 | 3.7 | - | 226.6 | 2.4 |
Tunisien | 131.0 | 22.9 | 0.3 | 116,9 | 13.2 |
Turkiet | 41,6 | - | 1.3 | 39,6 | - |
Zambia | 7.2 | 7.2 | - | 7.2 | - |
Östafrika | 27.0 | 1.4 | - | 23.6 | 3.4 |
Östafrikanska utvecklingsbanken | 55.0 | - | - | 16.3 | 38.7 |
Summa |
| 237.8 | 14.9 | 1 321,4 | 189.4 |
1 Retur av ej utnyttjade rembuser å 1,5 mkr innebär reducering av utestående belopp och ökning av
beviljat, ännu ej utbetalt belopp med vardera 1,5 mkr. Nya utbetalningar under kreditavtalet har fr. o. m.
1973 och tillsvidare avbrutits.
2 Efterskänkt belopp å 1,2 mkr har här bokförts som amortering.
Redog.1975/76:7
76
stort nettoutflöde som föregående år, 470 mkr mot 465 mkr. Under året
minskade mottagarländernas utnyttjanden av utvecklingskrediter till 238
mkr från 309 mkr 1974. Under 1975 har krediter beviljats Indien, Zambia,
Tunisien och Östafrikanska utvecklingsbanken till ett sammanlagt värde
av 138 mkr. Bidraget till IDA uppgick till 240 mkr inklusive kursgarantier,
vilket erlagts i form av svenska skuldsedlar. IDA:s disposition av skuldsedlar
uppgick under året till 218 mkr mot 133 mkr 1974, varför IDA:s innehav
av svenska skuldsedlar ökade med 22 mkr 1975. Denna ökning redovisas
som ett inflöde av kortfristigt kapital.
Under 1975 uppträdde kommunerna för första gången som låntagare på
den utländska marknaden. Kommunerna tog upp obligationslån till ett belopp
på 512 mkr och andra långfristiga lån på sammanlagt 722 mkr. Den
kommunala sektorn bidrog därmed med ett inflöde på 1 234 mkr.
Övriga kapitaltransaktioner, som huvudsakligen innehåller näringslivets
och privatpersoners kapitaltransaktioner, gav ett nettoinflöde på 5 728 mkr
1975 mot 2 426 mkr föregående år.
Värdepapperstransaktioner, som innefattar emissioner och amorteringar
av obligationslån samt handel med värdepapper, gav ett nettoinflöde på
1 750 mkr. Emissioner av svenska lån i utlandet uppgick till I 928 mkr
mot 379 mkr föregående år. Amorteringar på tidigare upptagna obligationslån
uppgick till 100 mkr, medan amorteringar av utländska obligationslån i
Tabell 37. Svensk långfristig upplåning i utlandet Mkr
| Upplåning 1974 | 1975 | Amortering 1974 | 1975 |
Upplåning exkl. bankerna | ||||
Obligationslån | 379 | 2 440 | 92 | 95 |
Kommuner | - | 512 | - | - |
Kreditinstitut | 105 | 372 | 2 | 2 |
Övriga | 274 | 1 556 | 90 | 93 |
Ovrig upplåning | 2 782 | 5 600 | 702 | 770 |
Kommuner och kommuninstitut | - | 722 | - | - |
Kreditinstitut | - | 943 | 1 | 21 |
Övriga | 2 782 | 3 935 | 701 | 749 |
Summa | 3 161 | 8 040 | 794 | 865 |
Bankernas upplåning | ||||
Riksbanken | - | 815 | - | - |
Valutabankerna | 368 | 1 500 |
| _l |
därav för kommuner | - | 100 | - | - |
övriga | 368 | 1 400 |
| _t |
Summa | 368 | 2315 | - | - |
Total långfristig upplåning | 3 529 | 10 355 | 794 | 865 |
1 Uppgifter saknas.
Redog. 1975/76:7
77
Sverige gjordes för 22 mkr. Under året har inga utländska obligationslån
upptagits i Sverige, varför nettoinflödet för obligationslån blev 1 850 mkr.
Handeln med värdepapper ökade mycket kraftigt under året och då exportökningen
översteg importökningen blev nettoutflödet mindre än under
1974, 100 mkr mot 212 mkr.
Svenska långfristiga lån i utlandet, exklusive obligationslån, upptogs till
ett värde av 4 878 mkr 1975 mot 2 782 mkr 1974. Amorteringar på den
svenska upplåningen uppgick till 770 mkr, vilket innebar en ökning med
10 % sedan föregående år. Till utlandet lämnades lån på 290 mkr, och amorteringar
erhölls för 10 mkr. Nettoinflödet för dessa långfristiga lån blev
således 3 828 mkr.
En långfristig upplåning, som inkluderar den kommunala sektorn och
obligationsemissionerna, kom således att uppgå till 8 040 mkr. Till detta
kan också läggas den del av valutabankernas långfristiga upplåning,
som direkt varit avsedd försvenska företag och kommuner samt riksbankens
upplåning i utlandet. Inkluderas denna upplåningsdel av bankernas nettoupplåning
erhåller man en total svensk långfristig upplåning, brutto, på
10 400 mkr.
De direkta investeringarna gav ett nettoutflöde på 1 350 mkr. Svenska investeringar
i utlandet minskade med 272 mkr till 1 800 mkr och de svenska
desinvesteringarna blev 150 mkr. Även de utländska investeringarna i Sverige
uppgick under 1975 till ett lägre belopp än under 1974, 500 mkr mot
662 mkr. De utländska desinvesteringarna blev 200 mkr, vilket även det
innebar ett lägre bruttoflöde än under föregående år. I och med den höga
utlandsfinansieringen av de svenska investeringarna har dock påfrestningen
på valutareserven av de direkta investeringarna ej varit så hög som dessa
siffror kan ge intryck av.
Övriga långfristiga kapitaltransaktioner innefattar huvudsakligen varvens
exportkrediter, importkrediter för fartyg och flygplan samt privatpersoners
kapitalöverföringar. Dessa transaktioner resulterade i ett nettoutflöde på 550
mkr mot ett inflöde på 1 465 mkr 1974. Förändringen berodde på att lämnade
varvskrediter översteg de erhållna betalningarna med 842 mkr, vilket motsvarar
ett utflöde med motsvarande belopp. För 1974 noterades däremot
ett inflöde för varvskrediterna. Dessutom minskade inflödet för importkrediter
för fartyg och flygplan kraftigt till 162 mkr.
Företagens kortfristiga lån i utländska banker för finansiering av export och
import resulterade 1974 i ett nettoinflöde på 398 mkr. Under 1975 steg utnyttjandegraden
av de huvudsakligen revolverande krediterna kraftigt och
nettoinflödet blev därigenom så stort som 2 100 mkr för denna delpost.
Övriga kortfristiga kapitaltransaktioner, som innehåller kortfristig upplåning
har ej någon större omfattning och nettoinflödet på 195 mkr har svängt
till ett utflöde på 50 mkr 1975.
Redog.1975/76:7
78
Tabell i<V. Valutareserven
Ställning och 12-månadersförändring
Mkr
| Riks- banken | Ställning Valuta- bankerna | Totalt (1+2) | Riks- banken | Föränd- ring Valuta- bankerna | Totalt (4+5) |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
1969 december | 3 410 | 468 | 3 878 | - 727 | -1 126 | -1 853 |
1970 ” | 3 624 | 648 | 4 272 | 214 | 180 | 394 |
1971 ” | 5 065 | 415 | 5 480 | 1 441 | - 233 | 1 208 |
1972 ” | 7 320 | 411 | 7 731 | 2 255 | - 4 | 2 251 |
1973 ” | 11 245 | 370 | 11 615 | 3 925 | - 41 | 3 884 |
1974 ” | 7 721 | 602 | 8 323 | -3 524 | 232 | -3 292 |
1975 l:a k v | 8 088 | 971 | 9 059 | -1 559 | - 141 | -1 700 |
2:a kv | 10 426 | 662 | 11 088 | 2 424 | - 118 | 2 306 |
3:e kv | 11 656 | 582 | 12 238 | 4217 | 150 | 4 367 |
4:e kv | 12 797 | 788 | 13 585 | 5 076 | 186 | 5 262 |
Valutareserven
Riksbankens och valutabankernas avistaposition, som tillsammans bildar
valutareserven, ökade med 5 262 mkr under 1975 och uppgick vid årets slut
till 13 585 mkr. Valutareserven är därvid beräknad efter företagen nedskrivning
av riksbankens utländska tillgångar och skulder. Nedskrivningen på
riksbankens totala utländska tillgångar och skulder uppgick till totalt 937
mkr varav dock en mindre del föll på placeringar som ej ingår i valutareserven.
Valutabankernas avistaposition, som närmast är att betrakta som en arbetsbalans
och som ej ger upphov till några större nettoflöden, ökade med
186 mkr under 1975 medan riksbankens valutaställning steg successivt till
12 797 mkr, en uppgång med 5 076 mkr.
Redog. 1975/76:7
79
Valutamarknaden
Det mönster med tidvis stora svängningar i kursrelationerna mellan den
amerikanska dollarn och de viktigare europeiska valutorna, som karaktäriserat
valutamarknaden de senaste åren, fortsatte även under 1975. Bland
orsakerna till denna utveckling kan framför allt urskiljas tre, av varandra
delvis betingade förhållanden. Förskjutningar i konjunkturcykeln mellan
USA och de västeuropeiska länderna ledde tidvis till divergerande räntenivåer
och därav följande valutaströmmar. Vidare kom kursutvecklingen
att starkt influeras av den markanta förbättring i den amerikanska handelsbalansen,
som inträdde under året. Slutligen förstärktes effekten på valutakurserna
av dessa mer fundamentala faktorer av psykologiska och spekulativa
element. Emellertid utsattes valutamarknaden på det hela taget
ej för några allvarliga störningar utan utvecklingen blev mindre dramatisk
än föregående år. Detta kan delvis tillskrivas det allt effektivare samarbetet
mellan centralbankerna.
Den pessimistiska bedömningen av den amerikanska ekonomin under
senare delen av 1974 - negativ tillväxt, ökande arbetslöshet och hög om
än avtagande inflationstakt - påverkade valutamarknaden även under de
första månaderna av 1975. Då dessutom räntorna i USA föll mer än i många
andra länder försvagades dollarn kontinuerligt. Med anledning härav träffade
centralbankerna i USA, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz den 1
februari en överenskommelse om mer samordnade interventioner för att
stödja dollarn. Dessa stödköp, som för övrigt ägt rum sedan hösten
1974, ökade härefter och dollarkursens nedåtgående trend bröts. Förbättringen
blev emellertid endast kortvarig och dollarn försvagades snart ånyo
för att i slutet av februari gentemot ormvalutorna ha fallit till ca 15 %
under centralkurserna. Den effektiva deprecieringen sedan början av år 1970
hade därvid ökat till ca 20 % från ca 17 % i december 1974. Även mot
den ovan tecknade bakgrunden måste en sådan nivå anses ha inneburit
en undervärdering av dollarn.
I mars började förtroendet för dollarn att successivt öka. Den amerikanska
handelsbalansen svängde från underskott till överskott, inflationen avtog
snabbare i USA än i flera andra länder och det amerikanska ränteläget stabiliserades
medan räntorna i andra länder fortsatte att falla. Dollarns försvagning
upphörde och kursfluktuationema blev härefter fram till mitten
av juni relativt måttliga.
I juni och juli syntes allt fler tecken tyda på en omsvängning av den
amerikanska konjunkturen. Ungefär samtidigt skärptes den amerikanska
penningpolitiken, varigenom ränted i fferensen till dollarns förmån ökade
ytterligare. Detta initierade en stark efterfrågan på dollar - bl. a. ökade de
oljeproducerande ländernas dollarplaceringar - och kursen steg, framförallt
i förhållande till ormvalutorna. Till detta bidrog också förbättringen av den
amerikanska bytesbalansen under första halvåret 1975 jämfört med andra
Redos.1975/76:7
80
halvåret 1974. Denna förbättring, som fortsatte under resten av året, sammanhängde
med ett ökat handelsöverskott till följd av en under lågkonjunkturen
minskad import, samtidigt som exportens konkurrenskraft genom
dollarkursens depreciering ökat. Bidragande orsak till den snabba uppgången
för dollarn torde i viss mån även ha varit en avveckling av spekulativa
dollarpositioner. För att moderera de dagliga kursuppgångarna för dollarn
intervenerade centralbankerna i USA och Europa särskilt under juli och
september genom att sälja dollar.
I slutet av september hade dollarn stigit upp till centralkurserna mot ormvalutorna.
Vid denna tid började emellertid diskussionerna om New York
Citys finansiella problem sprida en viss osäkerhet på marknaden. Den härav
följande försvagningen av dollarn, till vilken även bidrog ett fallande ränteläge
i USA, blev emellertid endast kortvarig och under resten av året fluktuerade
dollarn måttligt. Vid slutet av året låg den ca 2,5 % under centralkurserna
mot ormvalutorna. Under året som helhet stärktes dollarn med
ca 7,5 procentenheter gentemot dessa. Den effektiva deprecieringen av dollarn
hade i slutet av året minskat till ca 12 %. Ormvalutornas rörelser mot
dollarn framgår av diagram R.
Det samarbete omfattande bl. a. informationsutbyte och samråd i valutamarknadsfrågor
mellan centralbankerna, som redan tidigare successivt
utvecklats i vad avser EG-länderna samt Sverige och Norge, utsträcktes
genom beslut i december till att i vissa avseenden omfatta förutom Schweiz
även USA, Canada och Japan. Delvis kan detta ses mot bakgrund av mötet
i Rambouillet den 15-17 november mellan stats- och regeringschefer från
USA, Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Japan och Italien, där man
bl. a. överenskom att i framtiden mer aktivt verka för ordnade förhållanden
på valutamarknaden.
Utvecklingen inom det europeiska valutakurssystemet var under 1975
på det hela taget lugnare än under 1974, då påfrestningarna, bl. a. till följd
av devalverings- och revalveringsrykten, var mycket stora. Under våren
och sommaren 1975 utsattes emellertid ormen för vissa spänningar, framför
allt mellan å ena sidan tyska marken som svagaste valuta och å den andra
flertalet övriga valutor, varvid tidvis ansenliga interventioner erfordrades.
Från mitten av augusti minskade ormens bredd och uppgick härefter i stort
sett till maximalt 1,8 %.
Till skillnad från 1974 låg, som ovan nämnts, tyska marken under större
delen av året i botten av ormen. Skälen därtill var bl. a. en minskning i
bytesbalansöverskottet - huvudsakligen beroende på handelsbalansutvecklingen
- i kombination med ett betydande kapitalutflöde. En bidragande
Anmärkning lill diagram R. Diagrammet visar respektive valutas procentuella avvikelse
från dess centralkurs mot US-dollarn, sorn utgöres av diagrammets nollinje. Endast
den vid varje tillfälle starkaste och svagaste valutan inom systemet samt svenska
kronan har markerats. (Beräkningarna har baserats på veckogenomsnittskurser.)
6 Riksdagen 1975/76. 2 sand. Nr 7
Procent
+2.0
+18
■ +16
+14
+ 12
+10
SKR
DM
FL
BF
DKR
NKR
+ 6
+ 4
+ 2
dec
1975
sep
jun
mar
Diagram R. Kursutvecklingen för de i det europeiska kurssystemet deltagande valutorna
1975
Redog.1975/76:7
82
orsak till det senare var den tyska penningpolitiken, vilken bl. a. tog sig
uttryck i successiva diskontosänkningar från 7 % i oktober 1974 till 3 1/2%
i september 1975.
Den förstärkning av dollarn, som skedde under året, blev mindre utpräglad
mot den schweiziska francen än i förhållande till ormvalutorna, trots att
Schweiz genom olika åtgärder sökte begränsa kapitalinflödet. I övrigt påverkades
schweizerfrancens rörelser av diskussionerna om dess eventuella
anslutning till ormsamarbetet. När en sådan bedömdes som mest aktuell
tenderade exempelvis francen att försvagas mot ormvalutorna. Under senare
delen av hösten stod det emellertid klart, att någon omedelbar anslutning
ej var aktuell, och francen stärktes åter gentemot orm valutorna. Härtill bidrog
även den inför årsskiftet traditionellt strama schweiziska penningmarknaden.
Den franska francen, som i januari 1974 hade lämnat ormsamarbetet,
låg fram till i april 1975 ca 5 % svagare än ormvalutorna men följde i stort
sett dessas rörelser mot dollarn. Härefter stärktes francen i förhållande till
ormvalutorna, då dels det tidigare handelsunderskottet under 1975 förbyttes
i ett överskott, dels ränteläget i Frankrike internationellt sett var högt. Spekulationer
om en eventuell återanslutning av francen till det europeiska
valutakurssystemet bekräftades den 9 maj, då Frankrikes president meddelade
att anslutningen beräknades ske inom en nära framtid. När francen
den 10 juli formellt återanslöts till samma kurser som gällde vid dess utträde
låg francen väl inom ormens gränser. Valutainflödet till Frankrike fortsatte
och francen blev en av de starkaste ormvalutorna.
De brittiska handels- och bytesbalanserna förbättrades under året påtagligt
men visade fortfarande stora underskott. Den redan tidigare starka inflationen
ökade under 1975 trots avmattningen i ekonomin. Dessa faktorer bidrog
till att det brittiska pundet avsevärt försvagades under året. Efter en i början
av året räntemässigt betingad relativ stabilitet föll pundkursen markant under
andra kvartalet. Nedgången initierades av rykten - officiellt dementerade
- om att den brittiska regeringen gärna skulle se en ytterligare depreciering
av pundet med ca 5 % för att förbättra brittiska varors konkurrenskraft
på utländska marknader. I slutet av juni presenterade regeringen ett antiinflationsprogram
i syfte att nedbringa inflationen till 10% under 1976.
Sedan programmet, som bl. a. innebar en begränsning av löneökningarna,
godkänts av de brittiska fackföreningarna stärktes pundet tillfälligt men
efter någon vecka fortsatte försvagningen. Vid slutet av året hade pundets
effektiva depreciering under 1975 ökat med ca 8 procentenheter så att den
totala deprecieringen sedan december 1971 utgjorde ca 30 %. I Stockholm
noterades pundet vid årets slut i knappt 9 kronor per pund jämfört med
Anmärkning till diagram S. Diagrammet visar repektive valutas procentuella avvikelse
från dess centralkurs gentemot svenska kronan, som representerar diagrammets nollinje.
För de i det europeiska kurssystemet deltagande valutorna har endast den vid
varje tillfälle gentemot svenska kronan starkaste respektive svagaste valutan markerats.
(Beräkningarna har baserats på veckogenomsnittskurser.)
Redog. 1975/76:7 Diagram S. Marknadskurser för vissa valutor 1975 83
Procent
28
26
24
22
20
V -
16
14
US
SF
DM
FL
BF
FF
DKR
NKR
10
+ 2,25
-2,25.
£
-23 -4
-25 -6
-27 -8
-29 -10
-31 -12
-35 -16
1975
dec
mar
jun
sep
Redog. 1975/76:7
84
ca 10 kronor per pund ultimo 1974.
Under hela 1975 visade den svenska kronan en fast utveckling trots ett
i förhållande till föregående år kraftigt ökat bytesbalansunderskotl. Nämnda
utveckling inleddes redan under senare delen av 1974, då de kredit- och
valutapolitiska åtgärder, som vidtogs under våren och sommaren 1974 och
som syftade till att skapa förutsättningar för en ökad utlandsupplåning, började
få viss effekt. Eftersom dessutom ränteläget utomlands, som tidigare
nämnts, föll i början av 1975 förstärktes intresset för upplåning på de internationella
kapitalmarknaderna. Ränteförhållandena och de begränsade
upplåningsmöjligheterna i Sverige medförde även att upptagandet av kommersiella
krediter i stor utsträckning överflyttades från Sverige till utlandet.
Under andra kvartalet 1975 hade upplåningen utomlands och det därmed
sammanhängande valutainflödet nått sådan omfattning, att kronan blev den
starkaste valutan inom ormen. Denna position bibehölls in i augusti. Betydande
interventioner erfordrades under denna period för att hålla kronan
inom ormen ävensom för att vidmakthålla ordnade förhållanden på valutamarknaden
och dämpa de dagliga kursfluktuationerna.
Den stora utlandsupplåningen under första halvåret möjliggjorde vissa
lättnader i kreditpolitiken. Reaktionen härpå blev påtaglig. Bankerna ökade
sin utlåning kraftigt medan utlandsupplåningen sjönk som en naturlig följd
härav. Kronan försvagades temporärt men genom valutaförsäljningar dämpade
riksbanken takten i försvagningen. Trycket nedåt på kronan upphörde
under andra hälften av september och kronan låg i stort sett under resten
av hösten i mitten eller, mot slutet av året, i övre delen av ormen. Endast
mycket måttliga interventioner erfordrades under denna period. Totalt uppgick
marknadsoperationerna under 1975 till netto köp på ca 4 600 mkr,
vilket kan jämföras med nettoförsäljningar på ca 3 900 mkr under 1974.
Kronans effektiva värde var i slutet av 1975 i stort sett oförändrat jämfört
med föregående år och motsvarade en de facto appreciering sedan 1970
av omkring 3 %. Detta berodde framför allt på att kronans fasthet mot
bl. a. ormvalutorna och pundet motverkades av försvagningen mot dollarn.
Sälj noteringen på dollar i Stockholm fluktuerade mellan ett lägsta läge
av 3,88 1/2 kronor per dollar i mars och ett högsta läge av 4,55 1/2 kronor
i september. Vid årets slut var noteringen 4,41 kronor.
Kursutvecklingen på den svenska valutamarknaden förde i det europeiska
valutakurssystemet deltagande valutorna samt US-dollar, pund och schweizerfranc
belyses i diagram S. Kronans läge inom ormen kan även avläsas
i diagram R.
Guldpriset i London och Zurich hade mot slutet av 1974 stigit markant
- till strax under 200 dollar per uns - i samband med köp av spekulativ
karaktär inför årsskiftet, då amerikanska medborgare skulle få rätt att köpa
och sälja guld. Då intresset för guldköp från detta håll emellertid visade
sig vara svagt och då efterfrågan över huvud taget var låg, föll priset fram
till maj, varefter en viss stabilisering ägde rum på en nivå av 160-170 dollar
Redog. 1975/76:7
85
per uns.
Som en följd av IMF:s interimskommittés principöverenskommelse om
försäljning av en del av fondens guldbehållning (se avsnittet om internationellt
finansiellt samarbete) föll priset i en orolig marknad till ca 130 dollar
per uns i mitten av september. Härefter skedde en viss återhämtning sedan
det stod klart, att vissajuridiskaoch tekniska problem i samband med fondens
guldförsäljningar ännu var olösta och att några omedelbara försäljningar
därför ej var att vänta. Under resten av 1975 fluktuerade priset måttligt
och låg i slutet av året vid ca 140 dollar per uns.
Redog. 1975/76:7
86
Internationellt finansiellt samarbete
Internationella valutafrågor
De internationella monetära överläggningarna koncentrerades under 1975
till tre huvudfrågor: kvotöversynen i internationella valutafonden (IMF),
guldets framtida roll i valutasystemet och utformningen av växelkursarrangemangen
framöver. De två sistnämnda frågorna har behandlats inom
ramen för en allmän översyn av valutafondens stadga. En central faktor
vid diskussionerna av de internationella monetära frågorna har varit behovet
att finna lösningar som beaktar u-ländernas intressen.
Överläggningarna har bedrivits på olika plan. Riktlinjer och principöverenskommelser
har fastlagts av IMF:s interimskommitté, som upprättades
1974, och av tiogruppen,'' som under året aktiverats i påtaglig grad.
Valutapolitiska överläggningar har även skett vid särskilda möten mellan
de största industriländerna, såsom i Rambouillet i november. Det mera
detaljerade utredningsarbetet har bedrivits i valutafondens direktion. Under
årets lopp blev det alltmer klart att de tre nämnda huvudfrågorna endast
kunde lösas inom ramen för en paketuppgörelse. Enligt det mål som interimskommittén
uppställde i augusti skulle utestående frågor under stadgeoch
kvotöversynen avklaras till kommitténs nästa möte i början av januari
1976. Vid detta möte, som ägde rum den 7-8 januari 1976 i Jamaica,
kunde en samlad uppgörelse nås, vilken kommer att föreläggas valutafondens
styrelse för godkännande. En mera utförlig redogörelse lämnas i det
följande för de frågor som under året stått i förgrunden för det monetära
samarbetet samt för de överenskommelser som uppnåddes vid Jamaicamötet.
Kvotöversynen
Den sjätte allmänna kvotöversynen i valutafonden kunde inte slutföras
inom den förutsedda tidsfristen, dvs. senast februari 1975. Förutom på sammankopplingen
med andra frågor berodde detta på svårigheterna att enas
om hur den överenskomna totalhöjningen från ca 29 till 39 miljarder SDR2,
dvs. med 33,6 %, skulle fördelas. På ett tidigt stadium avgjordes att de
större oljeexporterande ländernas totala andel skulle fördubblas till närmare
10% och att övriga u-länders andel skulle bevaras oförändrad. Problemet
gällde framförallt hur motsvarandeandelsminskningar skulle fördelas inom
i första hand i-landsgruppen. Motsättningarna härvidlag kunde dock i stort
sett överbryggas i anslutning till fondens årsmöte i början av september.
Vid interimskommitténs möte i januari 1976 godkändes ett slutligt förslag
1 Tiogruppen omfattar de länder som sedan 1962 deltar i de s. k. generella lånearrangemangen
inom valutafondens ram, nämligen Belgien, Canada, Frankrike, Italien,
Japan, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Förbundsrepubliken Tyskland och
USA med Schweiz som observatör.
:1 SDR motsvarade vid utgången av 1975 ca 5,15 kr.
Redog. 1975/76:7
87
till resolution i frågan. För Sveriges del innebär översynen en kvothöjning
från 325 till 450 milj. SDR, varigenom vår andel stiger från 1,11 till 1,15 %.
Den tidigare gällande huvudregeln att 25 % av kvothöjningen skulle inbetalas
i guld har slopats från och med den aktuella höjningen. Denna fjärdedel
skall i stället inbetalas i SDR, andra medlemsländers valutor efter
deras samtycke eller i medlemmens egen valuta. Slutligen kan nämnas att
man i avvaktan på att kvothöjningen skall träda i kraft, i Jamaica enades
om att tillfälligt räkna upp kreditrancherna med 45 %.
Guldfrågan
Vid sitt möte i januari 1975 fattade interimskommittén ett principbeslut
om att utarbeta ett komplett förslag till ändringar av fondstadgans guldbestämmelser.
Härigenom skulle det officiella guldpriset avskaffas och frihet
inträda för nationella valutamyndigheter att göra guldtransaktionef i enlighet
med specifika arrangemang vid sidan av stadgan. Ändringarna skulle syfta
till att gradvis reducera guldets roll i det internationella monetära systemet.
Detta mål liksom främjandet av SDR som den centrala reservtillgången
betonades ytterligare vid kommitténs möte i Paris i juni, då man också
i princip enades dels om att en viss del av guldbehållningen i valutafonden
skulle säljas till förmån för u-länderna, dels om att medlemsländerna skulle
få köpa tillbaka en del av det guld som inbetalats till fonden. Denna överenskommelse
konkretiserades närmare vid interimskommitténs möte i slutet
av augusti. Vid detta möte fastställdes att ca 25 milj. uns guld eller
1/6 av fondens guldbehållning skall återställas (”restitueras”) till medlemsländerna.
Detta återställande skall ske genom att guldet säljs till det officiella
priset (35 SDR per uns) mot vederlag i nationell valuta. Ytterligare 1/6
av fondens guldbehållning skall försäljas av fonden och vinsten eller övervärdet
- dvs. skillnaden mellan försäljningspriset och det officiella priset
- skall tillfalla u-länderna.
Beträffande arrangemangen för centralbankernas transaktioner i guld uppnåddes
i samband med årsmötet en principöverenskommelse inom tiogruppens
ram som därefter noterades vid interimskommitténs augusti-möte.
Denna överenskommelse, vilken ytterligare bearbetats inom ramen för centralbankssamarbetet
i Basel, innehöll följande punkter:
- inga åtgärder skall vidtas för att fixera guldpriset (”to peg the price of
gold”),
-de tio ländernas samt fondens totala guldbehållning skall ej ökas,
- ytterligare villkor för guldtransaktioner, som kan överenskommas mellan
tiogruppens centralbanksrepresentanter vid regelbundna möten, skall
respekteras,
-halvårsvis rapportering till fonden och BIS om guldköp och försäljning
samt
-överenskommelsen skall ses över efter två år och därefter fortsätta att
gälla, ändras eller upphöra. En avtalspart kan frånträda överenskommelsen
efter denna tvåårsperiod.
Redog.1975/76:7
88
De fortsatta förhandlingarna i guldfrågan efter årsmötet har företrädesvis
avsett hur de tre komponenterna i guldöverenskommelsen - guldförsäljning
till förmån för u-länderna, medlemmarnas tillbakaköp och centralbankernas
rätt att köpa guld till marknadspris - skall genomföras i praktiken och om
detta kan ske innan ändringarna av fondstadgan ratificerats. Enligt överenskommelsen
vid Jamaica-mötet skall åtgärder vidtas för att utan dröjsmål
igångsätta ett samtidigt genomförande av arrangemangen på guldområdet.
Fondens guldförsäljning kommer att ske under en fyraårsperiod.
I den reviderade fondstadgan kommer att ingå en samarbetsklausul som
anger medlemsländernas allmänna förpliktelser beträffande politiken i fråga
om guld och andra reservtillgångar. Enligt den kompromiss som nåddes
vid Jamaica-mötet skall medlemmarnas policy vara förenlig med målet att
uppnå en bättre internationell övervakning av den internationella likviditeten
och att göra SDR till den huvudsakliga reservtillgången. Beträffande de
övriga guldproblem som behandlats inom ramen för stadgerevisionen gäller
att man i hög grad har inriktat sig på att tills vidare föra dem åt sidan
genom att ta in en fullmaktsklausul i stadgan. Enligt denna skall styrelsen
kunna med kvalificerad majoritet besluta bl. a. om användningen av de
återstående guldbehållningarna i fonden.
Växelkursfrågan
I den speciellt mellan Frankrike och Förenta Staterna omstridda frågan om
utformningen av växelkursbestämmelserna (artikel IV) i den reviderade fondstadgan,
vilka skall reglera förhållandena såväl före som efter en mera allmän
återgång till ett pari värdesystem, nåddes samförstånd vid Rambouillet-mötet.
Det fransk-amerikanska förslag till artikel IV som då lades fram kunde
efter viss bearbetning interimskommittén ställa sig bakom vid dess möte
i januari 1976. De nya bestämmelserna innefattar i första hand vissa allmänna
förpliktelser för medlemsländerna, enligt vilka ett land skall samarbeta med
fonden samt med övriga medlemsländer för att säkra ordnade kursarrangemang
och för att främja ett stabilt kurssystem. Det stadgas bl. a. att valutakursmanipulationer
för att nå konkurrensmässiga fördelar i förhållande till
andra medlemsländer skall undvikas. Medlemsländerna ges rätt att själva välja
typ av kursarrangemang under rådande interimistiska skede, men det
förutsätts att fonden skall utöva en noggrann övervakning av enskilda länders
kurspolitik. Fonden skall dessutom fastställa detaljerade principer, som
skall tjäna till ledning vid utformningen av kurspolitiken. Vad beträffar
återgången till en parivärderegim gäller att fonden getts möjlighet att, när
de internationella ekonomiska förhållandena så medger, med 85 procents
majoritet besluta om införande av ett mera allmänt tillämpat kurssystem
baserat på stabila men justerbara parivärden.
Utöver fondstadgans kursbestämmelser diskuterades i Rambouillet det
praktiska valutasamarbetet. 1 anslutning härtill deklarerade de deltagande
stats- och regeringscheferna sin avsikt att respektive monetära myndigheter
Redog. 1975/76:7
89
skulle agera för att motverka oordnade förhållanden på valutamarknaderna
eller opåkallade fluktuationer i växelkurserna. Vid tiogruppens möte i december
noterades att de berörda centralbankerna var i färd med att fördjupa
och bredda sina konsultationer.
Översynen av fondens faciliteter
Vid sidan av överläggningarna om kvotöversynen nedlades under 1975
ett avsevärt arbete på att förbättra tillgången till fondens reguljära och särskilda
faciliteter.
Valutafondens direktion beslöt i april om en oljefacilitet också för 1975
i avsikt att underlätta för medlemsländer med betalningsbalansbehov att
finansiera den ökade kostnaden för oljeimporten. Facilitetens totalram sattes
Tabell 39. 1975 års oljefacililel
Milj SDR
A | Utfästelser om utlåning under | % av totala utfästelser |
OPEC-länder | 2 360 | 62,6 |
varav Saudiarabien | 1 250 | 33,1 |
Iran | 410 | 10,9 |
Kuwait | 300 | 8.0 |
Nigeria | 200 | 5,3 |
Venezuela | 200 | 5,3 |
Övriga länder | 1 410 | 37,4 |
varav Förbundsrep. Tyskland | 600 | 15.9 |
Nederländerna | 200 | 5,3 |
Belgien | 200 | 5,3 |
Schweiz | 150 | 4,0 |
Norge | 100 | 2,7 |
Österrike | 100 | 2,7 |
Sverige | 50 | 1,3 |
Trinidad och Tobago | 10 | 0.2 |
Totalt | 3 770 | 100.0 |
B | Användning av 1975 års oljefacilitet'' | |
| Beviljat belopp | % av beviljat belopp |
Utvecklade länder | 2 324 | 71.1 |
varav Storbritannien | 1 000 | 30.6 |
Italien | 780 | 23.9 |
Spanien | 200 | 6,1 |
Utvecklingsländer | 943 | 28,9 |
varav Indien | 201 | 6.2 |
Svdkorea | 97 | 3.0 |
Chile | 80 | 2.4 |
Totalt | 3 267 |
|
1 Preliminära uppgifter.
2 Häri inkluderas 464 milj SDR som överförts från 1974 års oljefacilitet.
Redog. 1975/76:7
90
till 5 miljarder SDR och villkoren för utnyttjande gjordes något striktare
än motsvarande under 1974 års facilitet. Räntan höjdes från ca 7 % till ca
77. %; löptiden förblev sju år. (Angående utnyttjandet, se tabell 39). Utfästelserna
om lån till oljefaciliteten uppgick vid årsskiftet till ca 3,8 miljarder
SDR, varav OPEC-länderna svarade för ca 2,4 miljarder och industriländerna
för ca 1,4 miljarder SDR. Sverige medverkar genom en utfästelse av riksbanken
att låna ut 50 milj. SDR till valutafonden för användning inom
faciliteten. Till oljefaciliteten har knutits ett räntesubventionskonto för att
lindra u-ländernas kostnader vid dragningar på faciliteten. Kontot skall finansieras
genom frivilliga bidrag från andra medlemsländer inom en totalram
på 350 milj SDR, vilken man ännu inte uppnått. Regeringen har beslutat
föreslå riksdagen att bevilja det belopp som är aktuellt för Sveriges del,
dvs. 2,8 milj. SDR.
Valutafondens direktion beslutade i december om vissa uppmjukningar
i reglerna för anlitande av fondens facilitet för kompensatorisk finansiering
av exportfluktuationer. Den väsentligaste ändringen ligger däri att ett medlemsland
med allvarlig nedgång i exportintäkterna kan få en kredit som
totalt får uppgå till 75 % (tidigare 50 %) av landets kvot i fonden, med
den begränsningen att högst 50 % (tidigare 25 %) av kvoten normalt får
disponeras under en tolvmånadersperiod.
En viktig del av den allmänna uppgörelse som nåddes vid interimskommitténs
Jamaica-möte gällde upprättandet av en s. k. Trast Fund. Den skall administreras
av valutafonden och ha till uppgift att bistå u-länder med en per capita-inkomst
understigande 300 SDR med betalningsbalansstöd på betydligt
mjukare villkor än de fonden normalt tillämpar. Medlen skall erhållas genom
att Trust Fund tillföres vinsten på det guld som valutafonden, såsom ovan angetts,
avses sälja till förmån för u-länderna samt genom frivilliga bidrag.
Inom ramen för stadgeöversynen har man dessutom nått enighet om
vissa uppmjukningar och förenklingar av villkoren för utnyttjande av fondens
resurser. Dessa ändringar innebär bl. a. att reglerna för återköp har
moderniserats och anpassats till fondens praxis. Vidare har man enats om
att en medlem skall kunna utnyttja den särskilda buffertlager faciliteten utan
att först ha dragit den s. k. reservtranchen.'' Syftet med denna facilitet, som
inrättades 1969, är att ge stöd till medlemsländer i samband med finansiering
av internationella buffertlager för råvaror.
Valutafondens löpande verksamhet
Den sammanlagda tilldelningen av särskilda dragningsrätter, SDR, utgör
fortfarande 9 315 milj. SDR, varav Sverige tilldelats 107,05 milj. SDR. Riks
-
1 Den nya beteckningen på den del av det reguljära kreditutrymmet i fonden som
kan ianspråktas automatiskt (f. n. = guldtranchen).
Redog.1975/76:7
Tabell 40. Särskilda dragningsrätter
91
Milj SDR
| Tilldelning | varav Sverige | Medlemmarnas an-vändning av SDR |
1970 | 3414 | 37,8 | 859 |
1971 | 2 949 | 34,8 | 1 167 |
1972 | 2 952 | 34,5 | 1 102 |
1973 | - | - | 980 |
1974 | - | - | 898 |
1975 | - | - | 501 |
Totalt | 9315 | 107,1 | 5 507 |
banken, som äger de särskilda dragningsrätter som tilldelats Sverige, har
hittills inte använt SDR för att anskaffa valuta. Riksbanken har inte heller
tillhandahållit annan deltagare i SDR-systemet valuta mot SDR. Deltagarländernas
användning av SDR uppgick under 1975 till 501 milj. SDR mot
898 milj. SDR 1974(tabell 40).
Dragningarna på valutafondens ordinarie faciliteter, dvs. exklusive oljefaciliteten,
uppgick under 1975 (t. o. m. november) till sammanlagt 1 448
milj. SDR, en minskning med 836 milj. SDR jämfört med samma period föregående
år. Under året (t. o. m. november) återbetalades 403 milj. SDR. Nettoutnyttjandet,
skillnaden mellan medlemsländernas dragningar och återbetalningar,
uppgick därmed till 1 044 milj. SDR (tabell 41).
De sammanlagda beviljade dragningarna på 1975 års oljefacilitet uppgick till
3 267 milj. SDR. De största dragningarna har utförts av Storbritannien och Italien
på 1 000 respektive 780 milj SDR. Ca 30 länder, till övervägande delen
utvecklingsländer, har utnyttjat faciliteten under året (tabell 39).
Sveriges nettoställning i IMF, som inräknas i den officiella valutareserven,
uppgick vid utgången av 1975 till 95,1 milj. SDR, vilket innebär en ökning
Tabell 41. Utnyttjande av IMF:s resurser.1 Dragningar och återbetalningar av valutor
Milj SDR
| Dragningar | varav kronor | Återbetal- ningar | varav kronor | Nettoutnytt-jande av fon-dens |
1947-1971 | 23 908 | 262,5 | 14 119 | 209,1 | 9 789 |
1972 | 1 612 | 6,8 | 1 318 | 0,4 | 294 |
1973 | 733 | 9,0 | 614 | 6,5 | 119 |
1974 | 2 337 | 14,5 | 606 | 13,5 | 1 731 |
varav jan-nov | 2 284 | 14,5 | 561 | 13,0 | i 723 |
1975 jan-nov | 1 448 | 17,8 | 403 | 8,5 | 1 044 |
Totalt | 30 038 | 310.6 | 17 060 | 238,0 | 12 977 |
1 Exkl. oljefaciliteten.
RedoS. 1975/76:7
Tabell 42. IMF.s kronbehållning och Sveriges nettoställning i IMF
92
Milj SDR
Slutet av | Kronbehållning |
|
|
belopp | % av kvoten | Nettoställning1 | |
1972 | 235,1 | 73 | 89,9 |
1973 | 237,0 | 73 | 88,0 |
1974 | 236,0 | 73 | 89,0 |
1975 | 229,9 | 71 | 95,1 |
''Nettoställningen motsvarar summan av egentlig guldtranch (i guld inbetalat insatskapital) och särskild
guldtranch (det belopp fonden netto disponerat av det i kronor inbetalda insatskapitalet).
med 6,1 milj. SDR under året. Förändringen i nettoställningen motsvarar
fondens nettoanvändning av kronor under året vid transaktioner med andra
medlemsländer. Vid årets utgång uppgick fondens innehav av kronor till
1 159 mkr eller 71 % av Sveriges kvot (tabell 42).
Antalet medlemsländer i valutafonden ökade under 1975 till 128 genom
inträde av Grenada.
Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden
Världsbanken (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden (IDA) beviljade
under 1975 (t. o. m. oktober) totalt 162 lån till ett värde av 5 354 milj. dollar,
varav IBRD svarade för 98 lån och 3 927 milj. dollar och IDA för 64 lån
och 1 427 milj. dollar (tabell 43-44). Detta innebar en ökning av den totala
beviljade utlåningsvolymen jämfört med samma period 1974 med 29 %.
På grund av ökade upplåningskostnader beslöt IBRD i februari 1975 att
höja sin utlåningsränta från 8 % till 8,5 %.
IBRD:s tecknade kapital uppgick vid slutet av 1975 till 30 823 milj. dollar.
Mot bakgrund av den ökning av medlemsländernas kvoter som nu förbereds
i valutafonden har diskussioner också inletts, i enlighet med hittills tillämpad
praxis och för att säkerställa en fortsatt hög utlåningsvolym, om en selektiv
kapitalhöjning i IBRD.
Tabell 43. IBRDis nettoupplåning och utlåning
Milj US-dollar1
| Nettoupplåning | Beviljade lån | Utbetalade lån |
1947-1973 | 9 056 | 21 583 | 14 632 |
1974 | 1 808 | 3 590 | 2 044 |
varav jan-okt | 926 | 3 097 | 1 710 |
1975 jan-okt | 1 796 | 3 927 | 2 162 |
Totalt | 12 660 | 29 100 | 18 838 |
1 Nettoupplåning och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0,736662 g, vilket motsvarar
I dollar till nuvarande parivärde.
Redog. 1975/76:7
Tabell 44. IDA.s medlemsbidrag och utlåning
93
Milj US-dollar1
| Medlemsbidrag2 | varav Sveriges | Beviljade lån | Utbetalade lån |
1961-1973 | 6 378 | 249 | 6 141 | 3 036 |
1974 | 883 | 57 | 1 272 | 910 |
varav jan-okt | - | - | 1 042 | 738 |
1975 | 1173 | 57 | 1 427’ | 8233 |
Totalt | 7 378 | 363 | 8 840 | 4 769 |
1 Bidrag och utlåning redovisas i dollar med ett guldinnehåll av 0.736662 g. vilket
motsvarar 1 dollar till nuvarande parivärde. Det svenska bidraget till den fjärde påfyllnaden (fr. o. m.
1974) är fastställt i svenska kronor.
2 Medlemsbidrag består av ursprungligt inbetalat bidrag från alla medlemmar samt bidrag från främst
i-länder under de s. k. påfyllnaderna.
3 Avser perioden jan-okt.
Genom beslut den 29 juli 1975 i världsbankens direktion inrättades ytterligare
en utlåningsfacilitet.det s. k. ”tredje fönstret”. Utlåningen,som främst
skall gå till de fattigaste bland u-länderna, sker på villkor som ligger mellan
de av IBRD respektive IDA tillämpade.
Sveriges bidrag för 1975 till den fjärde påfyllnaden av IDA på 252,1 mkr
inbetalades i november i form av skuldsedel.
Genom inval av Grenada under 1975 i IBRD och IDA uppgår deras medlemsantal
till 127 respektive 116.
Nordiskt finansiellt samarbete
Ett avtal om upprättande av en gemensam nordisk investeringsbank undertecknades
av de nordiska länderna i december 1975. Denna bank skall
ha till uppgift att ge lån och ställa garantier på bankmässiga villkor för
förverkligande av investeringsprojekt och export av nordiskt intresse. Utlåningen
skall baseras på en grundfond som tillskjuts av de deltagande länderna
och som uppgår till 400 milj. SDR, varav en fjärdedel inbetalas. Utlåningen
avses finansieras genom upplåning såväl i som utanför Norden.
Banken skall ha sitt säte i Helsingfors och under förutsättning av deltagarländernas
parlamentariska godkännande börja sin verksamhet senast 1
januari 1977.
OECD
Arbetet inom OECD:s ekonomisk-politiska kommittéer har under 1975
i betydande utsträckning ägnats de finansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna
av de höjda oljepriserna. Ett konkret resultat härav uppnåddes
i april, då OECD:s samtliga medlemsländer undertecknade en överenskommelse
att inom OECD:s ram upprätta en finansiell stödfond. Överenskom
-
Redog.1975/76:7
94
melsén om denna stödfond hade utarbetats av en särskild finansiell expertgrupp.
Medlemsländerna kan under vissa villkor erhålla bistånd från denna fond
om andra finansieringskällor, inklusive användning av valutareserven, utnyttjats
i ”största lämpliga utsträckning”. Fonden, vars totala kvotsumma
uppgår till 20 miljarder SDR och vars utlåningskapacitet avses uppgå till
ca hälften av detta belopp,1 skall finansieras genom bidrag från medlemsländerna
eller genom upplåning på kapitalmarknaderna under medlemmarnas
garanti. Överenskommelsen om fonden, som skall ratificeras, avses träda
i kraft under 1976. Ett svenskt deltagande i stödfonden har godkänts av
riksdagen. Maximalt kan det svenska bidraget i form av lån och/eller garantier
komma att uppgå till 300 milj. SDR. Riksbanken har bemyndigats
att fullgöra alla Sverige berörande transaktioner med stödfonden. Detta innebär
bl. a. att riksbanken i de fall valmöjlighet föreligger äger avgöra om
den svenska insatsen skall göras i form av garantiåtaganden eller kontantinbetalningar.
Övrigt internationellt finansiellt samarbete
Överenskommelsen mellan riksbanken och Federal Rese tve Bank ofNew York
om ömsesidiga kreditfaciliteter i form av swaptransaktioner i kronor och
dollar har förlängts att gälla till den 3 december 1976. Överenskommelsen,
som omfattar 300 milj. dollar, har hittills ej utnyttjats.
Fyra nya utvecklingsbiståndskrediter till Indien, Tunisien, Zambia och Östafrikanska
utvecklingsbanken har under året lämnats av Sverige. Vidare
har en tidigare given kredit till Indien ökats. Riksbanken har, liksom vid
tidigare liknande kreditavtal, åtagit sig att medverka banktekniskt vid dessa
avtals tillämpning. Svenska statens krediter till utlandet redovisas närmare
i tabell 36.
1 Det faktum att utlåningen enbart kan uppgå till ca hälften av kvotsumman är en
följd av att vid utlåning från stödfonden ianspråktas såväl debitorlandets som kreditorländernas
kvoter.
Redog. 1975/76:7
95
Kreditpolitiska beslut 1975
En ny kreditpolitisk lag, lag om kreditpolitiska medel (SFS 1974:922), trädde
i kraft. Denna lag ersatte de tidigare kreditpolitiska lagarna från 1962, dvs.
likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränteregleringslagen.
Den nya lagen är, liksom de tidigare, en fullmaktslag, dvs. regeringen
kan efter framställning från fullmäktige i riksbanken förordna om tillämpning
av lagen. I lagen anges i princip endast ramar och riktlinjer för lagens
tillämpning. I övrigt överlåts på riksbanken att utfärda behövliga föreskrifter.
Lagen anger dels kreditpolitiska medel som återfanns i den tidigare lagstiftningen,
dvs. likviditets- och kassakrav, placeringsplikt, emissionskontroll
och räntereglering, dels två instrument som tidigare inte fanns, nämligen
utlåningsreglering för kontroll av bankinstitutens utlåning och särskild placeringsplikt
för tryggande av bostadsbyggandets försörjning med byggnadskrediter.
Den nya lagen gäller till och med den 31 december 1977.
Nytt förordnande (SFS 1974:929) enligt lagen om kreditpolitiska medel
om likviditetskrav och kassakrav för bankaktiebolag ersatte de från 1969
gällande förordnandena (SFS 1969:30 och 444). Riksbanken föreskrev samtidigt
att gällande tillämpningsföreskrifter om likviditetskvot (senaste lydelsen
den 30 maj 1974) och kassakvot (senaste lydelsen den 2 april 1974)
skulle gälla tills vidare.
Riksbanken meddelade att den träffat avtal med Internationella regleringsbanken
i Basel (BIS) om en s. k. stand by-kredit på 300 milj. dollar.
Avtalet innebar ett åtagande från BIS att under 1975 vid behov omedelbart
tillhandahålla riksbanken utländsk valuta intill detta belopp.
Efter överläggningar mellan delegationen för bostadsfinansiering och bankinstituten,
slöts en överenskommelse rörande institutens medverkan i finansieringen
av 1975 års bostadsbyggnadsprogram. Bankerna förband sig härvid
att lämna byggnadskrediter i tillräcklig omfattning för statligt belånade
ny- och ombyggnader. De skulle dessutom medverka till att byggnadskrediter
ställdes till förfogande även för bostadsbyggande utan statliga lån samt
för ombyggnader som täcktes av det s. k. initialstödet.
Riksbanken meddelade försäkringsbolagen att rekommendationen om placeringar
kvarstod oförändrad. Den innebar att placeringskvoterna, dvs. nettoplaceringar
i statspapper, bostadsobligationer m. m. i förhållande till den
totala nettoökningen i placeringarna, skulle utgöra 70 % för livbolag och
50 % för sakbolag, dock högst 66 75 % för koncern eller fristående bolag.
AP-fönden rekommenderades preliminärt att åstadkomma en nettoökning
av bostadsobligationer med 4 000 mkr och statsobligationer med 2 500 mkr.
Riksbanken meddelade vissa regler för kommunernas oell landstingens upplåning
på utländska lånemarknader. Endast några få större kommuner -
1 jan
9 jan
14 jan
jan
4 feb
Redog. 1975/76:7
96
i stort sett de som under senare år emitterat obligationslån på den svenska
kreditmarknaden - skulle i fortsättningen få ta upp lån utomlands i eget
namn. Övriga kommuner skulle ordna sin upplåning genom svensk bank
eller i Kommunkredit eller Kommunlåneinstitutet, varvid kreditinstitutet
i eget namn skulle refinansiera lånen utomlands.
Riksbanken utfärdade nya lillampnings/öreskrilier /ör a/Iärsbankernas likviditetskrav.
vilka skulle gälla fr. o. m. 1 mars 1975. De nya tillämpningsföreskrifterna
avvek från de tidigare på ett flertal punkter. För det första
skulle bankernas innehav av obligationer värderas till nominellt värde mot
tidigare marknadsvärde. För det andra ändrades beräkningsreglerna för bankernas
ställning gentemot utlandet så att som likvid tillgång räknades den
nettobehållning i utländsk valuta, som en bank håller under sitt valutahandelstillstånd,
minus bankens nettoskuld till utländsk bank i svenska kronor,
avista. För det tredje, slutligen, infördes en s. k. utjämningsregel, innebärande
att likviditetskravet skulle avse likviditetsläget under successiva
12-månadersperioder mot att tidigare ha avsett likviditetsläget varje månad.
Som en följd av de nya tillämpningsföreskrifterna ändrades affärsbankernas
likviditetskrav. Fr. o. m. den 1 mars 1975 skulle följande likviditetskrav
gälla:
40 % Sparbankernas Bank
Föreningsbankernas Bank
32 % PKbanken
Skandinaviska Enskilda Banken
Svenska Handelsbanken
30 % Götabanken
26 % Övriga affärsbanker
De nya likviditetskraven innebar ingen ändring i kravens effektiva nivå
utan var enbart en teknisk anpassning till de nya beräkningsreglerna.
I anslutning till de nya tillämpningsföreskrifterna för affärsbankernas likviditetskrav
utfärdades vissa ändringar avseende de rekommenderade likviditetskvoterna
för sparbanker och föreningsbanker. Föreningsbankernas innehav
av stats- och bostadsobligationer liksom av Hypoteksbankens obligationer
skulle således värderas till nominellt värde i stället för som tidigare
till marknadsvärde. Sparbankerna hade redan innan använt en nominell
värdering av sitt obligationsinnehav. De två sparbanker, som är valutabanker,
skulle dessutom använda samma avgränsning av fordringarna och
skulderna gentemot utlandet som nu gällde för affärsbankerna.
Riksbanken beslöt att genomföra en smärre justering av affärsbankernas
utlånings/ak. Kreditiv som skulle avlyftas senare med beviljat statligt lokaliseringsstöd
skulle på visst sätt få frånräknas den övriga utlåningen vid
beräkning av utlåningstaket.
27 feb
7 mar
21 mar
Redog. 1975/76:7
97
En överenskommelse träffades mellan delegationen för bostadsfinansiering
och de olika bankinstituten om den långfristiga finansieringen av bostadsbyggandet.
De olika bankinstituten skulle under 1975 ge långfristiga
krediter till bostadsbyggandet till ett belopp om totalt ca 4 000 mkr. Härav
fick 10 % utgöras av mellankrediter eller vissa andra direkta lån, medan
minst 90 % skulle redovisas som en ökning av nettoinnehavet av bostadsobligationer.
I anslutning härtill utfärdade riksbanken rekommendationer till försäkringsbolagen
avseende den långfristiga bostadsfinansieringen 1975. Försäkringsbolagens
nettoförvärv av bostadsobligationer m. m. skulle uppgå till
1 900 mkr.
Riksbanken beslöt medge en höjning av emissionsräntorna för bostadskommun-
och industriobligationer med en procentenhet. Bankernas utlåningsoch
inlåningsräntor skulle däremot vara oförändrade. I samband med höjningen
av den långa räntan tog riksbanken upp diskussioner med affärsbankerna,
allmänna pensionsfonden och försäkringsbolagen för att åstadkomma
ett betydande tillskott till industrins försörjning med långfristig
kredit genom obligationsemissioner och lån från kreditaktiebolag. Målet var
att åstadkomma ett tillskott fram till halvårsskiftet 1976 på 2 miljarder kronor.
Riksbanken beslöt att höja det för halvårsskiftet 1975 fastlagda taket för
affärsbankernas övriga utlåning från 20 % till 22 % utöver nivån vid slutet
av 1973. Denna höjning av utlåningstaket medgav en ökad nettoutlåning
under första halvåret 1975 på ca 4 500 mkr mot tidigare 3 500 mkr. Riksbanken
underströk att detta ökade utrymme var avsett att i första hand
användas för utlåning till industrin. I samband med höjningen av utlåningstaket
höjdes också gränsen inom vilken kreditgarantier för lån upptagna
i Sverige inte lades till övrig utlåning, från tidigare 3 % av övrig utlåning
den sista december 1973 till 4 %.
Riksbanken meddelade att den upptagit en kredit på 200 milj. dollar från
en utländsk centralbank.
Med AP-Jbnden träffades en överenskommelse om en extra kreditgivning
till industrin på 500 mkr netto under kalenderåret 1975. Denna nettoökning
skulle ske antingen i form av industriobligationer och förlagslån eller genom
obligations- eller reverslån till de industrifinansierande mellanhandsinstituten.
I samband härmed sänktes målet för AP-fondens köp av bostadsobligationer
från 4 000 mkr till 3 500 mkr.
Me,å försäkringsbolagen slöts en överenskommelse om att 500 mkr netto
utöver deras normala engagemang skulle tilldelas industrin fram till halv
-
mar
17 apr
17 apr
17 apr
21 apr
21 apr
7 Riksdagen IV75/76. 2 sand. Nr 7
Redos. 1975/76:7
98
årsskiftet 1976. Placeringsobjekten var härvid desamma som för AP-fönden.
Affärsbankerna åtog sig att fram till halvårsskiftet 1976 åstadkomma en
ökad placering i industriobligationer och reverslån eller obligationslån till
industrifinansierande mellanhandsinstitut på 1 000 mkr. Placeringarna skulle
ske antingen genom en ökning av bankernas egen obligations- och låneportfölj
eller genom försäljning till nya placerargrupper, dvs. andra än försäkringsinstituten.
Med anledning av riksbankens beslut den 17 april att höja de långa obligationsräntorna
med en procentenhet utformade riksbanken i samråd med
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam en rekommendation
rörande räntesättningen på av försäkringsbolagen lämnade lån. Rekommendationen
innebar i huvudsak att räntan på bundna lån höjdes med en procentenhet.
I skrivelse till bankerna sammanfattade riksbanken reglerna för beräkning
av affärsbankernas tillåtna ökning av den övriga utlåningen liksom reglerna
för beräkning av den maximalt tillåtna ränteglidningen räknat från mars 1974.
Från den 31 december 1973 fram till den 30 juni 1975 skulle det utestående
beloppet av affärsbankernas övriga utlåning inte få öka med mer än 22 %.
Den övriga utlåningen skulle härvid ökas med kreditgarantier för lån upptagna
i Sverige i den mån ökningen av dessa kreditgarantier översteg 4 %
av den övriga utlåningen den 31 december 1973. Den övriga utlåningen
skulle också minskas med den del som var refinansierad i utlandet. Dessutom
fick den övriga utlåningen minskas med hälften av det kontrakterade
beloppet för byggnadskrediter avsedda att avlyftas av AMS med beviljat
statligt lokaliseringsstöd. Ränteglidningen från mars 1974 skulle ej överstiga
0,20 %. Ränteglidningen räknades som skillnaden utöver diskontots höjning
i genomsnittsräntan å alla lån med rörlig ränta enligt riksbankens ränteanalys
justerad för ändringar i avgifter.
Nya tillämpningsföreskrifter för affärsbankernas kassakrav utfärdades. Enligt
de tidigare gällande tillämpningsföreskrifterna inräknades i en banks kassakrav
enbart behållningen på checkräkning i riksbanken. Detta hade emellertid
medfört att bankerna gjort stora ansträngningar att varje dag hålla
sina sedelkassor vid ett minimum, vilket hade lett till bl. a. ökade sedeltransporter
med stora säkerhetsrisker. I syfte att minska dessa sedeltransporter
fick enligt de nya tillämpningsföreskrifterna även en banks inneliggande
kassa ingå vid beräkning av kassakravet. Liksom tidigare skulle
kassakravet vara uppfyllt vid utgången av varje dag. Av praktiska skäl stipulerades
emellertid att den inneliggande kassan skulle medräknas för varje
dag under en månad med ett belopp lika med den genomsnittliga behållningen
under månaden före näst föregående kalendermånad. Kassakravet
23 apr
23 apr
29 apr
29 apr
Redog. 1975/76:7
99
bibehölls oförändrat vid 5 %. De nya tillämpningsföreskrifterna skulle träda
i kraft den 1 juli 1975.
Riksbanken meddelade att den tills vidare inte avsåg att medge kommuner
att ta upp utlandslån genom svensk bank. Den kommunala utlandsupplåningen
skulle i stället koncentreras till de båda kommuninstituten. De allra största
kommunerna skulle dock även i fortsättningen få ta upp utlandslån i eget
namn.
Riksbanken beslöt att det fram till halvårsskiftet gällande utlåningstaket
för affärsbankernas övriga utlåning skulle förlängas till årsskiftet 1975/76.
Konstruktionen blev något annorlunda än tidigare. Utlåningstaket för första
halvåret 1975- 122 % av nivån per den sista december 1973 - hade utformats
så att taket inte skulle få överskridas per den sista juni. Rekommendationen
för andra halvåret - 126 % av nivån per den sista december 1973 - skulle
däremot gälla för envar månad.
Riksbanken beslöt om vissa ändringar av praxis beträffande tillständsgivningen
för upplåning i utlandet. 1 fråga om företags och privatpersoners finansiella
krediter för användning i Sverige ställdes kravet att den skulle
avse industriell investering i Sverige, vilken bedömdes vara angelägen från
bytesbalans- och valutasynpunkt. I fråga om företags upplåning i utlandet
för finansiering av export och import och liknande krävdes mera strikt överenskommelse
med normal kommersiell praxis beträffande löptider, amorteringsbestämmelser,
kontantandel o. dyl.
Riksbanken beslöt att:
- sänka riksbankens diskonto från 7 % till 6 % med verkan fr. o. m. den 22 augusti
-
avskaffa det för affärsbankerna gällande utlåningstaket för krediter till andra
ändamål än bostadsbyggande
- höja likviditetskravet för affärsbankerna med 2 procentenheter med verkan
fr. o. m. september.
Räntevillkoren vid emissioner av obligationer bibehölls oförändrade. Riksbanken
underströk att det vidgade låneutrymmet var avsett att tillgodose
industriföretagens kreditbehov för att främja en fortsatt utbyggnad av produktionskapaciteten
och produktion på lager.
Svenska Bankföreningens medlemsbanker slöt en överenskommelse om
att fr. o. m. den 1 september 1975 sänka räntesatserna förs. k. specialinlåning
med 3/4 procentenheter. Till överenskommelsen anslöt sig även de affärsbanker
som står utanför bankföreningen. Sänkningen skulle dessutom
genomföras i närstående kredit- och finansieringsbolag. Sparbankerna och
föreningsbankerna rekommenderades av sina centralorganisationer att agera
i enlighet med överenskommelsen.
16 maj
22 maj
15 jul
21 aug
1 sep
Redog. 1975/76:7
100
I skrivelse till Svenska Sparbanksföreningen meddelade riksbanken att
det rekommenderade ränteglidningstaket för sparbankerna höjdes med 0,05
procentenheter. Tidigare hade sparbankerna medgivits en ränteglidning på
0,30 procentenheter, vilken således nu höjdes till 0,35 procentenheter. I
motsats till tidigare avsåg denna övre gräns - 0,35 procentenheter räknat
från ultimo mars 1974 - inte de individuella sparbankerna utan sparbankerna
sedda som en enhet.
Riksbanken beslöt att vid beräkning av phcerinpskvoter för försäkringsbolagen
förutom tidigare prioriterade tillgångar inräkna även följande tillgångar
i täljaren: lån till kommuner för finansiering av bebyggelse som
erhållit statligt bostadslån eller statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal
till den del lånet ligger inom låneunderlaget. Ändringen skulle
gälla fr. o. m. tredje kvartalet 1975.
Den rekommenderade ränteplidninpspränsen på 0,20 procentenheter höjdes
för /Öreninxsbankerna till 0,30 procentenheter.
Riksbanken beslöt:
att sänka kassakravet för bankaktiebolag från 5 till 2 % fr. o. m. den 7 november
1975,
att höja likviditetskravet för de tre största affärsbankerna från 34 till 36 %
fr. o. m. 1 november 1975,
att höja det för 30 juni 1976 rekommenderade likviditetskravet för sparbanker
och föreningsbanker från 23 till 24 %.
Riksbanken beslöt lämna ett lån till Internationella valutafonden på 50 miljoner
SDR för användning inom fondens s. k. oljefacilitet.
16 sep
17 sep
29 sep
30 okt
11 dec
Redog. 1975/76:7
101
Riksbankens bokslut
I det följande återges riksbankens bokslut för år 1975 samt uppgifter om
utlåningen från vissa lånefonder.
Svenska inkomst- och utgiftsriintor har liksom tidigare år bokförts i resultaträkningen
i den utsträckning som de uppburits resp. utbetalats under
året. Detta innebär bl. a. att räntor på kassakvotsmedel, som utbetalats
till bankerna under ett år, ingår i resultaträkningen för detta år. Beloppet
uppgick år 1975 till ca 320 mkr som avsåg räntor för kassakvotsmedel innestående
i riksbanken under andra halvåret 1974 och första halvåret 1975.
Under 1974 utbetalades ca 61 mkr avseende räntor på medel innestående
i riksbanken under första halvåret 1974. Utbetalningarna 1973 hade uppgått
till ca 59 mkr, innefattande räntor för kassakvotsmedel för såväl helåret
1973 (32 mkr) som helåret 1972 (27 mkr).
Riksbankens tillgångar och skulder i utländska valutor har under året
nedskrivits med netto 844 mkr, varav 400 mkr belastats kursdifferenskontot
och resterande del 1975 års resultat. Anledningen till nedskrivningen är
att riksbanken beslutat övergå från den tidigare för flertalet flytande valutor
tillämpade principen om fasta bokföringskurser, motsvarande i stort sett
de år 1973 fastställda centralkurserna, till att i stället tillämpa ett mera marknadsrelaterat
värde. Detta baseras på de genomsnittliga marknadskurserna
under en viss period. I fråga om de valutor, som deltager i det europeiska
valutakurssystemet (belgiska francs, danska kronor, franska francs, holländska
floriner, norska kronor och tyska mark), tillämpas dock de nedre
marginalkurserna för respektive valuta.
Även bokföringskursen för SDR (särskilda dragningsrätter i Internationella
valutafonden) har ändrats vilket medfört en nedskrivning av behållningens
värde med 49 mkr. Tidigare motsvarade bokföringskursen centralkursen
i förhållande till SDR. Den nya kursen innebär en anknytning till den av
valutafonden fastställda värderingsprincipen, den s. k. basket-metoden. Som
en följd härav har även nettoställningen i Internationella valutafonden nedskrivits
med 44 mkr.
Riksbankens nettovinst för år 1975 uppgick till kronor 945 335 633:14.
För år 1974 var vinsten kronor 729 765 090:08.
Redog. 1975/76:7
102
Balans
1974 | 1975 |
|
Kronor | Kronor | Kronor |
Tillgångar Guld | 1 114 748 204:28 |
| 1 114 748 204 |
Särskilda dragningsrätter i Internationella | 588 754 006:72 |
| 539 351 734 |
Särskild guldtranch i Internationella valuta-fonden | 42 708 106:87 | 69 830 647 |
|
Guldtranch i Internationella valutafonden | 446 951 375:- | 409 500 000 | 479 330 647 |
Fordringar hos utländsk bank eller bankir, | (489 659 481:87) | 2 069 217 804 |
|
Utländska statspapper | 4 747 764 800:- | 8 594 647 250 | 10 663 865 054 |
Skattkammarväxlar | (5 527 263 533:24) | 10 050 000 000 |
|
Statens och hypoteksinrättningars obligatio-ner | 4 086 502 250:- | 5 494 622 910 | 15 544 622 910 |
Diskonterade växlar | (15 911 502 250:-) | 23 425 488 |
|
Hypotekslån | 3 108 870 210:- | 462 878 375 |
|
Kredit i checkräkning | 8 757 936:- | 13 660 808 | 499 964 671 |
Avbetalningslån | (3 143 983 365:32) |
| 52 527 844 |
Skiljemynt | 49 357 374:45 |
| 42 137 040 |
Inhemska bankers checkar, postremissväxlar | 29 249 416:41 |
| 152 200 lil |
Sveriges andel i Internationella återuppbygg-nadsbankens grundfond, inbetalt belopp | 143 452 836:- |
| 143 452 836 |
Ny riksbanksbyggnad i Stockholm | 94 389 556:79 |
| 131 100 745 |
Övriga tillgångar | 155 163 424:47 |
| 811 231 289 |
Summa kronor | 27 304 851 675:55 |
| 30 174 533 084 |
Redou. 1975/76:7
103
räkning
1974 1975
Kronor Kronor Kronor
Skulder
Utelöpande sedlar | 17 273 885 981:- |
| 20 106 215 921 |
Checkräkning: |
| 224 372 519 |
|
Statliga myndigheter | 255 466 671:47 |
| |
Bankaktiebolag | 4 632 194 880:56 | 1 548 299 952 |
|
Andra insättare | 3 070 365:21 | 21 694 186 | 1 794 366 657 |
Medel på konton för investering i skogsbruk |
|
|
|
och rörelse | 1 454 905 865:63 |
| 1 558 581 803 |
Medel på arbetsmiljökonton | 826 045 599:- |
| 1 774 887 286 |
Medel på särskilda investeringskonton | -:- |
| 1 126 197 357 |
Medel på investeringskonton för skog | -:- |
| 6 573 712 |
Övriga skulder | 120 181 852:96 |
| 922 606 360 |
Nettotilldelning av särskilda dragningsrätter |
|
|
|
i Internationella valutafonden | 588 738 103:50 |
| 539 406 000 |
Grundfond | 50 000 000:- |
| 50 000 000 |
Reservfond | 20 000 000:- |
| 20 000 000 |
Tidigare avsatta pensionsmedel | 6 767 843:18 |
| 6 767 843 |
Avbetalningslånefond | 125 000 000:- |
| 125 000 000 |
Kursdifferenskonto | 1 059 000 000:- |
| 1 039 000 000 |
Riksbankens byggnadsfond | 159 000 000:- |
| 159 000 000 |
Balanserade vinstmedel från föregående år | 829 422:96 |
| 594 513 |
Årets vinst | 729 765 090:08 |
| 945 335 633 |
Summa kronor
27 304 851 675:55
30 174 533 084
Redog.1975/76:7
104
Resultat
1974 | 1975 |
|
Kronor | Kronor | Kronor |
Utgifter och förluster | 60 921 967:82 |
| 319 558 039 |
Avlöningar, pensioner m. m. Ledamöter av fullmäktige och valutasty-relsen jämte suppleanter för dem | 191 320:90 | 285 391 |
|
Styrelseledamöter vid avdelningskontoren | 270 655:- | 395 771 |
|
Tjänstemän och övrig personal | 30 425 110:40 | 36 176 238 |
|
Övrig personal | 2 286 644:50 | 2 817 994 |
|
Pensioner och ATP-avgifter | 10 777 875:02 | 12 625 198 | 52 300 592 |
(Summa avlöningar, pensioner m. m. | 2 570 204:19 | 975 741 |
|
Kontorshyror, uppvärmningskostnader | 1 203 809:63 | 1 331 983 |
|
Övriga fastighetskostnader | 337 472:35 | 408 894 |
|
Inventarier och deras underhåll | 1 049 100:69 | 916 949 |
|
Materialer, tidningar, böcker m. m. | 2 309 349:81 | 1 993 263 |
|
Post-, assurans- och teleavgifter m. m. | 3 308 936:25 | 3 655 597 |
|
Rese- och traktamentskostnader | 415 751:88 | 608 196 |
|
Personalvård m. m. | 1 454 748:79 | 1 796 070 |
|
Säkerhetsanordningar | 639 637:11 | 562 534 |
|
T ransportkostnader | 340 435:90 | 430 879 |
|
Konsultarvoden och ADB-kostnader | 747 418:90 | 702 813 |
|
Övriga förvaltningskostnader | 160 649:67 | 329 246 | 13712 167 |
(Summa förvaltningsutgifter m. m. för | 19 306 538:- |
| 23 132 224 |
Diverse | 304 467:69 |
| 400 |
Summa utgifter och förluster | 139 022 094:50 |
| 408 703 422 |
Vinst | 729 765 090:08 |
| 945 335 633 |
Summa kronor
868 787 184:58
1 354 039 055
Redo}>. 1975/76:7
105
räkning
1974 1975
| Kronor | Kronor | Kronor |
Inkomster och vinster Diskonto på växlar | 2 384 130:57 | 2 400 533 |
|
Räntor på hypotekslån m. m. | 221 299 472:81 | 163 003 037 |
|
Räntor på avbetalningslån | 2 277 877:97 | 4 961 645 | 170 365 215 |
(Summa inkomster av lånerörelsen för år Av utrikesrörelsen uppkommen vinst | 368 039 897:03 |
| 605 388 066 |
Inkomst av svenska statspapper och obliga-tioner efter nedskrivningar | 271 462 790:80 |
| 575 047 982 |
Courtage och provisioner m. m. | 1 344 430:99 |
| 1 000 945 |
Ränta på hos riksgäldskontoret innestående | 466 981:20 |
| 480 517 |
Avgifter för i förvar mottagna depositioner | 495 470:85 |
| 503 148 |
Ersättning för förvaltning av statliga fonder | 479 960:20 |
| 537 410 |
Inkomster av fastigheter | 507 528:20 |
| 685 369 |
Diverse | 28 643:96 |
| 30 403 |
Summa kronor
868 787 184:58
1 354 039 055
Redog. 1975/76:7
Inom linjen förda tillgångar och skulder
106
!«74 1975
Kronor Kronor
Tillgångar |
|
|
Taxeringsvärdet av riksbankens |
|
|
fastigheter i |
|
|
Stockholm: nya riksbankshuset | - | 44 000 000 |
gamla riksbankshuset | 7000 000 | 7000 000 |
Göteborg | 2 600 000 | 4 100 000 |
Falun | 644 000 | 630 000 |
Gävle | 600 000 | 500 000 |
Halmstad | 550 000 | 550 000 |
Härnösand | 475 000 | 400 000 |
Jönköping | 420 000 | 440 000 |
Karlstad | 640 000 | 720 000 |
Kristianstad | 410000 | 460 000 |
Linköping | 605 000 | 1 000 000 |
Luleå | 655 000 | 1 362 000 |
Nyköping | 830000 | 850 000 |
Visby | 230 000 | 230 000 |
Örebro | 700 000 | 650 000 |
Östersund | 310000 | 330 000 |
Tumba: sedelförbränningshuset | 264 000 | 217000 |
Diverse valv | 125 000 | 125 000 |
| 17 058 000 | 63 564 000 |
Aktier i AB Tumba Bruk | 25 000 000 | 25 000 000 |
Aktier i Banken för internatio- |
|
|
nell betalningsutjämning m. fl. | 10.104.869 | 10 104 869 |
Riksbankens mynt- och medalj- |
|
|
samling | 160 158 | 160 158 |
Lån till riksbankspersonalens |
|
|
semesterförening | 1 171 279 | 1 168 744 |
Summa kronor | 53 494 306 | 99 997 771 |
Skulder |
|
|
Lånebanksobligationer | 8 006 | 8 006 |
övriga | 14 697 | 14 589 |
Summa kronor 22 703 22 595
Redog. 1975/76:7
107
Utlåning från vissa lånefonder
Den 31 december 1975 utestående lån från olika lånefonder fördelar sig
till antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:
Avbetalnings- Statens Egnahems- Fonden för Värnpliktslån
lånefonden bosättnings- m. fl. supplementär
lånefond lånefonder jordbruks- Värnplikts- Fonden för
kredit lånefonden låneunderstöd
| Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp Antal Belopp Antal | Belopp | ||
Huvudkon- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
toret | 1 217 | 4 041 | 7 388 | 19 112 | 39 | 353 | 1 | 10 | - | 1 | 1 |
Göteborg | 1 101 | 4 270 | 3 373 | 9 671 | 20 | 115 | - | - | - | 1 | 0 |
Malmö | 448 | 1 414 | 4 702 | 12 709 | 19 | 199 | - | - | 1 0 | 1 | 5 |
Falun | 670 | 2815 | 1 388 | 4 569 | 21 | 153 | - | - | - | - | - |
Gävle | 359 | 1 798 | 1 755 | 5 250 | 88 | 533 | - | - | - | - | - |
Halmstad | 253 | 786 | 862 | 2411 | 168 | 1 191 | - | - | - | - | - |
Härnösand | 250 | 721 | 1 992 | 5 794 | 86 | 410 | - | - | - | - | - |
Jönköping | 349 | 1 210 | 1 475 | 4 360 | 47 | 523 | - | - | - | - | - |
Kalmar | 289 | 909 | 1 203 | 3 604 | 18 | 222 | - | - | - | - | - |
Karlskrona | 275 | I 077 | 716 | 2 241 | 47 | 531 | - | - | - | - | - |
Karlstad | 335 | 1 262 | 1 615 | 5 107 | 131 | 632 | - | - | - | - | - |
Kristianstad | 146 | 593 | 1 366 | 4 071 | 127 | 1 662 | - | - | - | - | - |
Linköping | 287 | 959 | 2 154 | 6 529 | 72 | 641 | 1 | 0 | 1 3 | - | - |
Luleå | 215 | 1 025 | 2 352 | 7 775 | 132 | 736 | - | - | - | - | - |
Nyköping | 202 | 773 | 1 511 | 4 253 | 92 | 930 | - | - | 1 5 | - | - |
Skövde | 321 | 2 224 | 1 041 | 3 228 | 82 | 722 | - | - | 1 5 | - | - |
Umeå | 392 | 1 563 | 1 799 | 5 492 | 188 | 1 373 | - | - | 1 0 | - | - |
Uppsala | 1 829 | 8 165 | 1 991 | 5 209 | 112 | 936 | - | - | - | - | - |
Visby | 90 | 484 | 283 | 839 | 93 | 645 | - | - | - | - | - |
Vänersborg | 207 | 1 340 | 1 763 | 5 083 | 172 | 1 287 | - | - | - | - | - |
Västerås | 150 | 621 | 1 454 | 4 250 | 25 | 252 | - | - | - | - | - |
Växjö | 642 | 2 328 | 1 024 | 3 060 | 104 | 830 | - | - | - | - | - |
Örebro | 1 033 | 6 225 | 1 493 | 4 022 | 11 | 70 | - | - | - | - | - |
Östersund | 1 082 | 5 638 | 889 | 2 824 | 249 | 1 495 | - | - | - | - | - |
Summa | 12 142 | 52 242 | 45 589 | 131 463 | 2 143 | 16 441 | 2 | 10 | 5 13 | 3 | 6 |
Redog. 1975/76:7
108
Den 31 december 1975 utestående stödlån till jordbrukare fördelar sig till
antal och belopp i tusental kronor på de olika kontoren sålunda:
| Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Enl. SFS | Summa | ||||||
| An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- | An- | Be- |
| tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp | tal | lopp |
Huvudkon- | ||||||||||||
toret | - | - | 7 | 48 | - | - | 6 | 25 | 4 | 27 | 17 | 100 |
Göteborg | - | - | - | - | - | - | - | - | 1 | 0 | 1 | 0 |
Malmö | - | - | - | - | 1 | 0 | - | - | - | - | 1 | 0 |
Falun | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Gävle | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | _ |
Halmstad | - | - | 1 | 1 | - | - | - | - | - | - | 1 | 1 |
Härnösand | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Jönköping | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Kalmar | - | - | 5 | 25 | - | - | 3 | 7 | - | - | 8 | 32 |
Karlskrona | - | - | 1 | 1 | - | - | - | - | - | - | 1 | 1 |
Karlstad | - | - | - | - | - | - | 1 | 1 | 1 | 3 | 2 | 4 |
Kristianstad | - | - | - | - | 6 | 16 | 1 | 4 | 1 | 5 | 8 | 25 |
Linköping | - | - | 4 | 7 | - | - | 7 | 20 | 3 | 5 | 14 | 32 |
Luleå | - | - | 1 | 0 | 2 | 3 | 5 | 3 | - | - | 8 | 6 |
Nyköping | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Skövde | - | - | 4 | 12 | 2 | 4 | 5 | 20 | 1 | 1 | 12 | 37 |
Umeå | - | - | 1 | 1 | 1 | 0 | - | - | 2 | 2 | 4 | 3 |
Uppsala | - | - | 1 | 1 | - | - | 2 | 2 | 6 | 15 | 9 | 18 |
Visby | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Vänersborg | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Västerås | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - | - |
Växjö | - | - | 1 | 6 | - | - | - | - | - | - | 1 | 6 |
Örebro | 1 | 3 | 6 | 16 | - | - | - | - | - | - | 7 | 19 |
Östersund | - | - | - | - | - | - | 1 | 4 | - | - | 1 | 4 |
Summa
1 3 32 118 12 23 31 86 19 58 95 288
Redog.1975/76:7
109
Den 31 december 1975 utestående lån, vilka övertagits från egnahemsorganen
och hushållningssällskapen, fördelar sig till antal och belopp på följande
olika lånetyper:
Utestående lån Antal Belopp | ||
Utlåning, som handhas av såväl huvudkontoret |
|
|
som avdelningskontoren: |
|
|
Jordbruksegnahemslån, skogslån, äldre tilläggslån |
|
|
och förstärkningslån | 1 944 | 15 210 319:86 |
Bostadsegnahemslån | 10 | 48 638:75 |
Lån till estlandssvenskar | 14 | 12 855:92 |
Transport | 1 968 | 15 271 814:53 |
Utlåning, som helt handhas av |
|
|
avdelningskontoret i Östersund: |
|
|
Lån till låneförmedlare: |
|
|
Arbetarsmåbrukslån | 175 | 1 169 095:68 |
Summa 2 143 16 440 910:21
Redog. 1975/76:7
110
Riksbankens styrelse och vissa förvaltningsåtgärder
S 1.
Fullmäktige m. fl.: Vid det val av fullmäktige och suppleanter för dem
som riksdagen förrättade den 15 januari 1975 valdes för återstoden av riksdagens
valperiod
till fullmäktige herrar Hernelius, Wickman, Wärnberg, Bengtson, Nilsson
och fru Nettelbrandt;
till suppleanter för fullmäktige herrar Eliasson och Nilsson, fru Lundblad,
herrar Börjesson, Hammarberg och Wikström.
Fullmäktige utsåg den 16 januari 1975 förtiden till dess nytt fullmäktigeval
kommer att ha förrättats:
till vice ordförande: herr Hernelius;
till riksbankschef herr Wickman;
till deputerad: herr Wärnberg; och
till vice riksbankschef, herr Lundström
Till fullmäktiges ordförande för en tid av tre år, från och med den 26
augusti 1974, förordnade kungl, majit den 23 augusti 1974 herr Vinde och
till dennes suppleant herr Lindahl.
S 2.
Direktionen: Enligt lag med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)
som trätt i kraft den 1 januari 1975, skall två personalföreträdare, som skall
vara anställda vid riksbankens huvudkontor, ingå i riksbankens direktion
vid handläggning av fråga, som ej har avseende på den verksamhet riksbanken
skall bedriva. Personalföreträdarna utses av fullmäktige på förslag
av arbetstagarorganisation.
Fullmäktige beslöt den 2 januari 1975 att till personalföreträdare i direktionen
från och med den 1 januari 1975 till och med den 31 december
1976 dels på förslag av Riksbankstjänstemännens förening utse Mats Nilsson
(suppleant Bengt Hjelmström) och dels på förslag av Riksbanksklubben inom
avdelning 2203 av Statsanställdas förbund utse Henry Myhrström (suppleant
Julius Orest).
it 3.
Valutastyrelsen: Till ledamöter i valutastyrelsen utsåg fullmäktige den 5
juni 1975 för tiden från och med den 5 juni 1975 till dess nytt val av
fullmäktige förrättats - förutom vice riksbankschefen Lundström, som enligt
13 S andra stycket bankoreglementet skall vara valutastyrelsens ordförande
- herr Wärnberg, vilken jämlikt 13 S andra stycket bankoreglementet förordnades
att vara vice ordförande, och bankdirektören Olofsson samt till
personliga suppleanter för dem respektive bankdirektören Gustafsson, bankofullmäktigen
Nettelbrandt och bankokommissarien Bergman.
Fullmäktige beslöt samma dag att för tiden från och med den 1 juli
1975 till dess nytt val av fullmäktige förrättats, dock att fullmäktigeval
Redog. 1975/76:7
lil
föranledda av extra val till riksdagen ej skulle påverka mandatperioden,
utse:
till permanenta ledamöter: direktören Lars Sjunnesson (suppleant direktören
Hans Möller), direktören Gunnar Svalling (suppleant direktören Thomas
Hagdahl) och direktören Jonas Nordenson (suppleant direktören Carljohan
Bouveng):
till ledamöter för ärenden rörande direkta investeringar i utlandet:
kanslichefen Thorsten Holm (suppleant informationschefen Hans Almryd)
och sekreteraren Rune Molin (suppleant sekreteraren Lars Ljung).
§ 4
Länedelegationen: Genom ändring i bankoreglementet, som trädde i kraft
den 1 januari 1975, skall enligt fullmäktiges bestämmande ärenden rörande
utlåning till allmänheten prövas av riksbankens lånedelegation. Lånedelegationen
skall bestå av deputeraden, jourhavande fullmäktig, den riksbanksdirektör
som leder handläggningen av de arbetsuppgifter som åvilar bankavdelningen
och chefen för denna avdelning. För de två sistnämnda ledamöterna
skall fullmäktige utse suppleanter.
Deputeraden eller vid förfall för honom jourhavande fullmäktigen är ordförande
i länedelegationen.
Under år 1975 har i länedelegationen i stället för chefen för bankavdelningen
ingått chefen för kontorscentralen.
5 5.
Beträffande sammansättningen av styrelserna vid avdelningskontoren torde
få hänvisas till fullmäktiges protokoll den 18 december 1975.
5 6.
Investeringsfonder för konjunkturutjämning samt skogskonto: Vid utgången
av 1975 innestod i riksbanken medel insatta enligt bestämmelser om investeringsfonder
för konjunkturutjämning (Kungl, kungörelse 1955:256,
med senare ändringar) till ett sammanlagt belopp av 1 588,6 mkr, därav
1 549,0 mkr avsåg investering i rörelse och 9,5 mkr investering i skogsbruk.
Vid samma tidpunkt innestod i riksbanken ett belopp av omkring 0,2
mkr jämlikt förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)om taxering för inkomst
av medel, som insatts på skogskonto. Ränta på medlen har från och med
den 1 september 1975 utgått efter 5 3/4 % (1 dec. 1971-30 apr. 1974,4 3/4 %.
1 maj 1974-31 aug. 1974 5 3/4 %, 1 sept. 1974-31 aug. 1975 6 3/4 %).
5 7.
Medel å arbetsmHjökonton: Vid utgången av år 1975 innestod i riksbanken
medel insatta enligt gällande bestämmelser om arbetsmiljökonton (SFS
1974:325) till ett sammanlagt belopp av 1 774,0 mkr.
Medel d särskilt investeringskonto: Vid utgången av år 1975 innestod i riksbanken
medel insatta enligt gällande bestämmelser om särskilda investeringskonton
(SFS 1974:988) till ett sammanlagt belopp av 1 126,2 mkr.
Redos. 1975/76:7
112
Medel å investeringskonton för skon: Vid utgången av år 1975 innestod i
riksbanken medel insatta enligt gällande bestämmelser om investeringskonton
för skog (SFS 1974:989) till ett sammanlagt belopp av 6,6 mkr.
8 8.
Riksbankens officiella diskonto är från och med den 22 augusti 1975
6%.
8 9.
Sedelutgivningsrätten m. m.: Från och med den 1 januari 1975 upphörde
lagen med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning (SFS
1974:233) att gälla. Samma dag trädde lagen om ändring i lagen (1934:437)
för Sveriges riksbank i kraft (SFS 1974:569). Ändringarna i riksbankslagen
i fråga om sedelutgivningen innebär att denna ej längre göres beroende
av den metalliska kassans storlek. Alltjämt förutsättes dock att sedelutgivningen
icke överskrider de i 10 § riksbankslagen angivna tillgångarna.
Under det gångna året var den utelöpande sedelmängden störst på rapportdagen
den 23 december och uppgick då till 20 703 mkr, en ökning i
förhållande till motsvarande dag 1974 med 2 753 mkr eller 15,3%. Det
lägsta utelöpande sedelbeloppet under 1975 förelåg på rapportdagen den 7
april och utgjorde då 15 535 mkr. Den högsta procentuella ökningen i förhållande
till 1974 noterades den 23 oktober och uppgick då till 17,7 %,
den lägsta procentuella ökningen registrerades den 15 april och utgjorde
6,1 %.
8 10.
Angående användande av riksbankens vinst för år 1974 torde få hänvisas
till finansutskottets betänkande nr 16 år 1975.
811.
Riksbankens avbetalningslänefond: Antalet utestående lån från riksbankens
avbetalningslånefond, vilken uppgår till 125 mkr, uppgick vid utgången av
år 1975 till 12 142 med den fördelning mellan bankens olika kontor, som
framgår av s. 00. Den sammanlagda lånesumman vid sagda tidpunkt utgjorde
52,2 mkr, en minskning under året med ca 5,1 mkr.
Ränta på de lån från avbetalningslånefonden, vilka utlämnats med statlig
kreditgaranti fastställs av centrala studiehjälpsnämnden (SFS 1969:398). För
dessa lån gäller sedan den 22 augusti en räntesats på 6 1/2 % (12 nov.
1971-2 apr. 1974 5 1/2 %. 3 apr.-15 aug. 1974 6 1/2 %, 16 aug. 1974-21
aug. 1975 7 1/2 %). För övriga avbetalningslån är räntan från och med
den 22 augusti 1975 8 1/2 % (12 nov. 1971—4 apr. 1974 6 1/2 %, 5 apr.-15
aug. 1974 8 1/2 %, 16 aug. 1974-21 aug. 1975 9 1/2 %).
8 12.
Statens bosättningslånefönd: Från statens bosättningslånefond - till vilken
riksdagen hittills såsom kapital anvisat investeringsanslag på sammanlagt
Redog.1975/76:7
113
183 110 700 kronor - utgjorde utlåningen vid utgången av år 1975 ca 131,4
mkr.
Det utestående lånebeloppet har under året ökat med 1,0 mkr. Antalet
lån uppgick till 45 589, en minskning under samma tid med 2 853 lån. Av
under året utlämnade lån har 6 539 utgivits till äkta makar och övriga sammanboende
samt återstoden 1 357 till ogifta mödrar eller ogifta fäder.
Medelbeloppet för utlämnade lån utgjorde under budgetåren 1973/74 5 101
kr. och 1974/75 5 812 kr.
Rörande fördelningen på de olika kontoren av lånen till antal och belopp
hänvisas till de uppgifter som intagits på s. 107.
För förvaltningen av bosättningslånen under budgetåret 1974/75 har riksbanken
uppburit 290 652 kronor.Ersättningsgrunderna har varit oförändrade
sedan budgetåret 1953/54.
Från låneverksamhetens början i januari 1938 och till utgången av år
1975 har utlämnats lån till ett sammanlagt belopp av omkring 876,6 mkr.
Därav har ca 740,2 mkr återbetalats och ett belopp av tillhopa 5,0 mkr
efterskänkts eller avskrivits.
För lån från fonden utgår ränta efter fast, under hela lånetiden oförändrad
procentsats, utgörande den normalränta som av regeringen fastställts för
det budgetår, då lånet beviljats. Beträffande lån, som utlämnats under innevarande
budgetår, utgör räntefoten (normalräntan) 7 1/2 %.
S 13.
Egnahems- m.fl. lån: Av de egnahems- m. fl. lån, som riksbanken per
den 1 juli 1948 övertog från egnahemsorganen och hushållningssällskapen,
kvarstod vid utgången av år 1975 ett antal av 1 954 med ett sammanlagt
kapitalbelopp av ca 15,2 mkr, en nedgång under året med 931 lån och med
ett belopp av ca 5,7 mkr. Rörande lånens fördelning på de olika kontoren
hänvisas till sammanställningarna på s. 107 och 109.
För förvaltningen av lånen har riksbanken under budgetåret 1974/75 uppburit
ersättning efter oförändrat per lån 3 kronor 50 öre med 10 097 kronor.
Av de av riksbanken förvaltade fondmedlen, som sammanhänger med
ifrågavarande låneverksamhet, har till statsverket under år 1975 av influtna
amorteringar återlevererats ca 4,1 mkr. Beloppet fördelar sig med 4,0 mkr
på egnahemslånefonden och 0,1 mkr på arbetarsmåbrukslånefonden.
S 14.
Stödlån till jordbrukare: Vid utgången av år 1975 förvaltade riksbanken
stödlån till jordbrukare, utgivna enligt Kungl, kungörelserna nr 766/1951
(StB), 764/1952 (StC), 723/1954 (StD), 593/1955 (StE), 650/1957 (StF) och
83/1960(StG) till ett sammanlagt belopp av ca 0,3 mkr. Lånens antal utgjorde
95. Rörande lånens fördelning på riksbankens kontor och på de olika lånetyperna
hänvisas till sammanställningen på s. 108. Hittills har av riksbanken
efterskänkts eller avskrivits stödlån med ett belopp av sammanlagt
ca 1,8 mkr.
8 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Yr 7
Rcdog. 1975/76:7
114
Riksbanken har inte uppburit någon ersättning för förvaltningen av stödlånen.
5 15.
Fonden för supplementär jordbrukskredit: Avveckling av lånen från fonden
för supplementär jordbrukskredit har fortsatt och vid utgången av år 1975
kvarstod 2 lån på sammanlagt 10 000 kronor.
Rörande lånens fördelning på de olika kontoren hänvisas till sammanställningen
på s. 107.
5 16.
Värnpliktslån: Vid utgången av år 1975 utestod 3 värnpliktslån från fonden
för låneunderstöd och 5 lån från värnpliktslånefonden. Lånens fördelning
på riksbankens olika kontor framgår av sammanställningen på s. 107.
Under år 1975 avskrevs under fonden för låneunderstöd 9 690 kronor
och under värnpliktslånefonden ett belopp av 5 174 kronor.
Någon ersättning utgår ej till riksbanken för här avsedda låneförvaltning.
S 17.
Fiskredskapslån: Riksbanken har att bevilja och förvalta lån från statens
fiskredskapslånefond. Härför gällande bestämmelser har meddelats i Kungl,
kungörelse den 6 april 1962 (nr 100; ändrad senast genom kungörelse SFS
1969:815).
Enligt regleringsbrev den 26 juni 1975 har av riksdagen anvisat investeringsanslag
på 1 000 kronor till statens fiskredskapslånefond ställts till kammarkollegiets
förfogande att utbetalas för därmed avsett ändamål.
Vid utgången av år 1975 utestod 7 fiskredskapslån på sammanlagt 29 110
kronor fördelade på följande bankens kontor:
Belopp
Kontor Anta! kronor
Göteborg 4 20 850
Malmö i 1 500
Kristianstad i 3 000
Visby 1 3 760
7 29 110
Räntan på dessa lån motsvarar normalräntan för det budgetår då lånet
beviljats.
5 18.
Hotellgarantilän: Riksbankens kontor fungerar som lokalorgan rörande
statsgaranti för lån, som utlämnas till företag inom turisthotellnäringen.
5 19.
Studiemedel: Riksbanken har för sitt bestyr med utbetalning av studiemedel
för budgetåret 1974/75 uppburit en ersättning med 236 660 kronor
Redo}». 1975/76:7
115
motsvarande 1 krona per utbetald studiemedelsanvisning (regleringsbrev
den 7 juni 1974).
Under år 1975 har utbetalning verkställts för 235 786 studiemedelsanvisningar
till ett sammanlagt belopp av ca 1 024 mkr, varav 204,9 mkr avser
studiebidrag.
5 20.
Riksbankens personal: Riksbankens personal vid utgången av åren 1974
och 1975 framgår av nedanstående tablå.
Huvudkonto- Avdelnings- Summa
ret kontoren
| 1974 | 1975 | 1974 | 1975 | 1974 | 1975 |
Lönegradsplacerade |
|
|
|
|
|
|
förordnandetjänstemän | 14 | 16 | 22 | 23 | 36 | 39 |
övrig s. k. bankpersonal | 127 | 147 | 83 | 73 | 210 | 220 |
riksbanksassistenter | 37 | 39 | 38 | 54 | 75 | 93 |
biträdespersonal | 168 | 174 | 181 | 195 | 349 | 369 |
bevakningspersonal m. fl. | 62 | 69 | 27 | 26 | 89 | 95 |
Sedelräkningsbiträden | 5 | 5 | 25 | 17 | 30 | 22 |
Övrig personal1 | 43 | 43 | 48 | 48 | 91 | 91 |
Totalsumma | 456 | 493 | 424 | 436 | 880 | 929 |
''Lokalvårdare, nattvakter, fastighetsarbetare, tillfälligt anställda pensionärer m. fl.
5 21.
Huvudkontorets nybyggnad: Byggnads- och inredningsarbetet har under
året kunnat bedrivas utan störningar och enligt tidplan.
Slutbesiktningarna har påbörjats enligt resp. kontrakt och är i huvudsak
avslutade utom för säkerhetsanläggningarna, vilka blirslutbesiktigade under
februari 1976.
Den keramiska utsmyckningen i plan 12 och 13 är färdigställd. Gobelängerna
för sessionsrum och konferensrum är ävenledes färdigställda. Vävning
av gobelängen för banksalen pågår och skall levereras i april 1976.
Inflyttning kan ske enligt fastställd plan.
Av kontrakterade arbeten har under året upparbetats och utbetalats för
tiden januari-november 28 304 000 kronor.
Arkitekt- och övriga konsultkostnader har under året utbetalats till ett
belopp av 1 863 000 kronor.
1 allt väsentligt har den för projektet upprättade investeringskalkylen kunnat
hållas, dock uppräknad med belopp motsvarande under året begärda
kompletteringar, i huvudsak föranledda av organisationsöversynen.
Redog. 1975/76:7
116
5 22.
Fastigheterna vid avdelningskontoren: Fullmäktige har under året beslutat
planera för en nybyggnad för Malmö-kontoret och att uppta förhandlingar
med Malmö kommun om förvärv av lämplig tomt i kvarteret Lugnet. Visst
tomtutredningsarbete har utförts och en förprojektering av planerade nya
lokaler har skett. Förprojektet omfattar en nybyggnad med en källarvåning
och sju våningar ovan mark, varav fyra för uthyrning. Byggnadsvolymen
beräknas uppgå till ca 35 000 kubikmeter.
Fastigheten i Flärnösand har under året upprustats betr. VVS och ventilation
och fastigheten i Luleå skall enligt fullmäktiges beslut förses med
nytt tak och fasadbehandlas till en total kostnad av 780 000 kronor.
Avdelningskontoret i Uppsala har upprustats med TV-bevakning av lastintag
och som första avdelningskotor inom riksbanken försetts med överhoppningsskydd
vid bankdisken.
Nya hyreskontrakt har fr. o. m. den 1 oktober tecknats med hyresgästerna,
som förhyr bostäder i bankens fastigheter. Hyrorna har fastställts i samråd
med statens personalbostadsdelegation och avser kostnadsläget per den 1
oktober 1974.
S 23.
Personalsamverkan: Sedan ingången av 1975 ingår i direktionen två personalföreträdare
vid behandling av alla frågor som inte berör riksbankernas
egentliga verksamhet.
Unde 1975 har ytterligare samrådsorgan inrättats med företrädare för riksbanken
och personalorganisationerna. Ett utbildningsråd arbetar sedan våren
1975 med huvudsaklig uppgift att följa och lämna råd angående utbildningsfunktionens
verksamhet.
Under året har den år 1974 tillsatta personalnämnden ombildats till ett
partssammansatt organ. Personalnämnden skall enligt sin instruktion bereda
alla ärenden avseende tillsättning av tjänst i riksbanken vari direktionen
har att fatta beslut.
Under år 1975 har - utöver samråd i ovan nämnda organ - personalsamverkan
förekommit i form av diskussioner och överläggningar i ett stort
antal frågor. Detta kräver betydande insatser från den administrativa sidan.
5 24.
Administrativt utvecklingsarbete: Genom de beslut som fullmäktige och
riksdag fattade 1974 med anledning av organisationsöversynens rapport har
en yttre ram för det administrativa utvecklingsarbetet de närmaste åren
fastställts. 1975 har således utmärkts dels av genomförandet av olika förslag
som presenterades i organisationsöversynens (OÖ) slutrapport, dels av fortsatt
utredning av frågor som inte OÖ kunde behandla färdigt.
Organisatoriskt har förändringar under året skett genom förstärkningar
av framför allt ekonomiska, kreditpolitiska och administrativa avdelningarna.
Ett organisationskontor inrättades i slutet av våren 1975. Den or
-
Redog. 1975/76:7
117
ganisation som i princip fastställdes av riksdagen i december 1974 kommer
att vara helt genomförd omkring den 1 april 1976 då bankavdelningen ersätter
nuvarande bankexpeditionsavdelningen och kontorscentralen.
Under året har fullmäktige fastställt nya kassavdrdsbestämmelser efter förslag
från en särskild utredning som tillsattes efter det att OÖ:s förslag framlagts.
De nya kassavårdsbestämmelserna genomförs successivt fram till och
med inflyttningen i det nya bankhuset.
De särskilda utredningsgrupperna för bokföring och revision har under året
slutfört sitt uppdrag. Som ett resultat härav har ny kontoplan för riksbanken
fastställts. Gruppernas arbetsresultat i övrigt kommer att behandlas av fullmäktige
i början av år 1976.
Vid inflyttningen i nya bankhuset kommer också kassaterminaler att installeras
som ersättning för nuvarande kassaregisterutrustning.
På förslag av en särskild utredningsgrupp beslöt fullmäktige i juli 1975
att inköpa sedelsorteringsmaskiner för sortering, räkning och kontroll av sedlar.
Beställningen avser i denna omgång 6 st halvautomatiska maskiner
av typ ISS 300 vilka beräknas levererade under 1977 från Giesecke & Devrient
GmBH, Munchen.
Under året har behandlingen av hypoteksldn i riksbanken överförts till ADB
varefter samtliga större lånerutiner bearbetas med hjälp av ADB. Det av
OÖ föreslagna interimistiska systemet för valutastatistik liksom systemet
för affärsbanksstatistik kommer att tas i produktion i början av år 1976.
Den maskinella utrustning som erfordras, en minidator av typ Nova 2/10
från Data General Sweden AB och 3 terminaler, har installerats. Programmeringsarbetet
har utförts på denna utrustning av organisationskontoret.
Fullmäktige har beslutat att låta utreda avdelningskontors/rågan och direktiv
för ”utredning av sedelförsörjningens organisation och därmed sammanhängande
frågor rörande riksbankens avdelningskontor” fastställdes i
januari 1975. I utredningen ingår Erik Wärnberg, ordförande, Allan Hernelius,
Åke Gustafsson, Bertil Persson, Kurt Bergqvist samt som företrädare
för personalen Mats Nilsson och Allan Thulin. Arbetet beräknas avslutat
före 1976 års utgång.
I enlighet med OÖ:s förslag har under året utretts organisationen av vaktkontoret.
Delförslag beträffande organisationen av bevakningen av nya bankhuset
framlades av organisationskontoret i augusti 1975. Vid inflyttningen
i nya bankhuset kommer en övergång till dagstädning att ske vilken förbereds
i samarbete med Byggnadsstyrelsen. Rutiner m. m. för den tredje delen
av vaktkontoret, den som avser kontorsservicen, kommer att fastställas slutligt
först efter en viss tids arbete i det nya bankhuset.
S 25.
För riktigheten av de på s. 102-106 lämnade sifferuppgifterna svarar byrådirektören
Bo Landberg och bankkamreraren Sven Holmström, vilka undertecknat
respektive kontrasignerat riksbankens bokslut.
9 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 7
Redog. 1975/76:7
118
8 26.
Inspektioner m. m.: I bankoreglementet föreskrivna inspektioner av avdelningskontoren
har under året verkställts.
Föreskrivna inventeringar och undersökningar har ägt rum av huvudkontorets
kassor och förvaringsrum.
Revision genom därtill av chefen för revisionsavdelningen utsedda tjänstemän
har under året verkställts vid samtliga avdelningskontor.
Redog. 1975/76:7
119
Bilaga I
Valutastyrelsens berättelse
Till Fullmäktige i Sveriges Riksbank
Valutastyrelsen får härmed avge berättelse för år 1975 angående sitt verksamhetsområde.
Fortsatt förordnande och författningsändringar
Förordnande om fortsatt valutareglering meddelades under året för ytterligare
ett år, dvs. till utgången av juni 1976. Samtidigt företogs vissa ändringar
i valutaförfattningarna med giltighet från den 1 juli 1975 (Prop. 1975:82,
FiU 1975:20).
Ändringarna innebar i huvudsak att
- bestämmelserna i kungörelsen (SFS 1960:485) om förbud i vissa fall mot
in- och utförsel av obearbetat guld m. m. utan ändring i sak införts i
valutalagen;
- riksbankens tillstånd erfordras om valutainlänning skall lämna försträckning
mot säkerhet av borgen av valutautlänning;
- riksbanken med utsättande av vite får förelägga om rättelse, därest åtgärd
vidtagits i strid mot valutaförordningen eller meddelad föreskrift eller
därest villkor som riksbanken uppställt vid lämnande av valutatillstånd
har blivit åsidosatt;
- tillstånd eller föreskrift som meddelas med stöd av valutaförordningen
får förenas med villkor att avgift skall utgå och att avgiften skall tillfalla
riksbanken;
- övervägande delen av de straff- och förverkandebestämmelser som varit
intagna i valutaförordningen utan ändring i sak överförts till valutalagen;
- preskriptionstiden för valutabrott utsträckts från två år till fem år eller,
om brottet är grovt, från fem år till tio år från brottet.
Tillämpningsbestämmelser avseende upplåning i utlandet
Den liberala praxis i fråga om tillstånd att upptaga lån i utlandet för användning
i Sverige som infördes under 1974 tillämpades i stort sett oförändrad
under första hälften av 1975. I princip kunde tillstånd påräknas oavsett
ändamålet med upplåningen, förutsatt att denna var relativt långfristig. En
minsta genomsnittlig löptid på fem år krävdes som regel.
Upplåningen i utlandet ökade mycket kraftigt (jfr avsnittet med statistiska
uppgifter om tillståndsgivningen nedan). Då det bedömdes föreligga risk
för att en helt okoordinerad svensk upplåningsverksamhet skulle kunna
försämra lånemöjligheterna på vissa internationella kreditmarknader, företog
riksbanken i april 1975 i samråd med de svenska bankerna en viss sam
-
Redog. 1975/76:7
120
ordning av företagens och kommunernas utlandsupplåning.
I fråga om kommunal upplåning i utlandet beslöts vidare att endast de
allra största kommunerna, i stort sett de som under senare år emitterat
obligationslån på den svenska marknaden, skulle få upptaga lån i eget namn.
Övrig kommunal upplåning i utlandet fick ske genom svensk bank eller
Kommunkredit och Kommunlåneinstitutet. Senare beslöts att tillståndsgivningen
skulle begränsas till att omfatta endast upplåning genom de nämnda
kommuninstituten utom vad gällde de största kommunerna.
Under andra kvartalet nådde upplåningen en sådan omfattning, att en
viss återhållsamhet vid tillståndsgivningen bedömdes lämplig. I mitten av
juli genomfördes två ändringar av praxis.
- Tillstånd till upplåning i utlandet för användning i Sverige begränsades
till lån för finansiering av industriell investering i Sverige som bedömdes
vara angelägen från bytesbalans- och valutasynpunkt. Därigenom återinfördes
den praxis som gällde före den 15 augusti 1974.
- I fråga om företags upplåning i utlandet för finansiering av export och
import och liknande ändamål återinfördes de krav på mera strikt överensstämmelse
med normal kommersiell praxis beträffande löptider, arnorteringsbestämmelser,
kontantandel och dylikt som gällt till i februari 1974.
Enligt praxis medger riksbanken på ansökan att svensk valutabank lämnar
svensk exportörs respektive importörs motpart eller dennes bankförbindelse
i utlandet kredit avsedd att finansiera viss bestämd export- eller importaffär.
Valutabankernas kreditgivning till utlandet för finansiering av svensk expon
har visat sig få mycket betydande omfattning. Krediter avseende enstaka
exportprojekt har därvid uppgått till avsevärda belopp med långa löptider.
1 februari 1975 beslöts att i fråga om krediter som har en löptid på fem
år eller därutöver och som med avseende på ett och samma projekt totalt
uppgår till storleksordningen 100 mkr eller mer tillståndsgivningen skulle
ske med utgångspunkt från att krediten skulle refinansieras genom upplåning
i utlandet.
Efter de ändringar av praxis som företogs under året gäller sammanfattningsvis
följande i fråga om tillståndsgivningen för företags, valutabankers
och kommuners upplåning i utlandet.
Företag kan som regel påräkna tillstånd till upplåning i utlandet för
- finansiering av exportkreditgivning i samband med förestående export;
- finansiering av förestående import i andra fall än utnyttjande av normal
leverantörskredit (för utnyttjande av sådan leverantörskredit erfordras inte
riksbankens tillstånd);
- finansiering av transitohandel, som utföres av valutainlänning;
- finansiering av kredit för betalning av tjänster (t. ex. entreprenadarbeten)
utförda av valutinlänning i utlandet eller av valutautlänning i Sverige;
- finansiering av fartygsbyggen vid svenska varv, beställda av utländska
eller svenska redare, genom varvens egen eller ifrågavarande svenska redares
upplåning;
Redog. 1975/76:7
121
- finansiering av svenska redares fartygsbyggen vid utländska varv;
- finansiering av industriella investeringar i Sverige under förutsättning att
investeringen bedöms vara angelägen från bytesbalans-och valutasynpunkt
och lånet ifråga har en genomsnittlig löptid av minst fem år. I
tillståndet kan föreskrivas skyldighet att, om riksbanken så påfordrar,
omsätta lånet i utlandet vid lånetidens utgång; och
- finansiering av direkta investeringar i utlandet under förutsättning att
lånet ifråga har en genomsnittlig löptid på minst fem år.
Valutabanker kan som regel påräkna tillstånd till upplåning i utlandet
- för vidareutlåning till svenskt företag som erhållit tillstånd till utlandsupplåning
under förutsättning att upplåningen i utlandet har en genomsnittlig
löptid på minst fem år; och
- för refmansiering av kommersiella krediter lämnade till utlandet. I vissa
fall kräver riksbanken att dylik refmansiering sker.
Kommuners utlandsupplåning förutsätts som regel ske genom Kommunkredit
och Kommunlåneinstitutet. De största kommunerna medges dock
uppta lån i eget namn. Lånen skall ha en genomsnittlig löptid på minst
fem år.
Övriga tillämpningsbestämmelser m. m.
I fråga om direkta investeringar i utlandet gällde den under senare år tillämpade
huvudprincipen att investeringen skall vara exportfrämjande eller på annat
sätt förmånlig ur betalningsbalanssynpunkt. Tillstånd har ofta förenats med
villkor om finansiering i utlandet genom upplåning på genomsnittligt minst
fem år. Undantag från detta villkor har gjorts för investeringar i försäljningsföretag
och andra företag som i betydande omfattning avsätter export
från Sverige, beloppsmässigt mindre investeringar i övrigt och investeringar
i utvecklingsländer som är huvudmottagare av svenskt bistånd.
För restriktioner på direkta investeringar i utlandet utnyttjade Sverige
även under 1975 med OECD:s godkännande undantagsbestämmelserna enligt
artikel 7 c i organisationens kapitalliberaliseringsstadga, vilka kan åberopas
av medlemsland som befinner sig i betalningsbalanssvårigheter.
Efter en författningsändring 1974 får även industri- och sysselsättningspolitiska
synpunkter beaktas vid prövning av ärenden rörande direkta investeringar
i utlandet, varvid emellertid avslag får ske endast om landets
intressen eljest skulle åsamkas utomordentlig skada. Hittills har icke något
avslag meddelats på grund av de nya bestämmelserna. Även i övrigt avslås
investeringsansökningar endast i mycket få fall. Kännedomen om prövningskriterierna
torde dock medföra att ansökan vanligtvis görs endast när
utsikt till bifall anses föreligga.
Praxis i fråga om tillstånd för utlandsägda företag i Sverige att låna från
moderbolag i utlandet ändrades i februari 1975. För tillstånd till sådana lån
Redog. 1975/76:7
122
krävs numera att löptiden skall uppgå till minst fem - mot tidigare två
- år.
Under åren 1949-1960 fanns i valutaförordningen bestämmelse om att
riksbankens tillstånd erfordrades för lämnande av län mot säkerhet av borgen
av valutautlänning. Bestämmelsen var av betydelse huvudsakligen för utlandsägda
företags upplåning i Sverige. Den upphävdes sedan det konstaterats
att dispens från förbudet regelmässigt brukat beviljas. Bestämmelsen
återinfördes 1975 på förslag av bankofullmäktige för att i rådande valutaläge
medge möjlighet tillse bl. a. att skäliga bidrag lämnas från moderbolagen
i utlandet till finansiering av dotterbolagens investeringar i Sverige. I oktober
1975 fastställdes tillståndspraxis på grundval av författningsändringen. Härvid
beslöts att som förutsättning för tillstånd till lån mot säkerhet av sådan
borgen skulle krävas att investeringen, eller den del därav som svarar mot
det utländska intresset i företaget, finansieras till hälften genom överföring
av medel från utlandet. Denna begränsning skulle ej tillämpas när den totala
svenska långivningen för den aktuella investeringen understiger 1 mkr eller
när långivningen avser anskaffande av rörelsekapital. Denna praxis är analog
med den praxis som infördes under 1974 i fråga om tillstånd för valutautlänning
att i Sverige upplåna medel för finansiering av direkt investering
eller förvärv av existerande företag i Sverige.
Tillstånd till försäljning till utlandet av några större poster svenska aktier
lämnades i ett par fall där särskilda omständigheter förelegat. I samband
därmed beslöts att tillstånd tillsvidare skulle kunna lämnas om särskilda
skäl förelåg för dels emissioner i utlandet i form av konvertibla obligationer,
warrants eller riktade aktieemissioner, dels försäljning till utlandet av sådana
aktieposter som kunde antas bli mer varaktigt placerade.
I bestämmelserna om allmänt konto infördes föreskrift om att räntegottgörelse
inte får ske annat än i vissa undantagsfall. Allmänt konto är en
av riksbanken anvisad betalningsväg för betalningarna i kronor mellan Sverige
och utlandet. Allmänt konto är följaktligen ej avsett att användas för
placeringar i avkastningssyfte. Uttrycklig föreskrift härom har emellertid
ej funnits tidigare. Från förbudet mot räntegottgörelse på allmänt konto
har gjorts undantag för allmänt konto som utgörs av inlåningsräkning av
gängse slag och som förs för den som är eller varit svensk medborgare
eller är avkomling till sådan eller för utländsk medborgare som haft fast
bostad i Sverige eller här äger fastighet.
I november 1975 beslöts vissa smärre ändringar i bestämmelserna rörande
terminsaffärer. Ändringarna avser i huvudsak reglerna för terminsaffärer
banker emellan. Härtill kommer bl. a. att terminssäkring av betalningar för
varor, frakter och charterhyror m. m. medges ske på terminer utöver generellt
gällande 24-månadersgräns i sådana fall, där köp och försäljning av lika
stora belopp i samma valuta kan ske med ungefär samma leveransdag.
Redog. 1975/76:7
123
Statistiska uppgifter orri tillståndsgivningen
Det mest utmärkande draget i tillståndsgivningen under 1975 vardén mycket
betydande ökningen av tillstånden till medel- och långfristig upplåning
i utlandet. Denna utveckling är ett resultat av den förda kreditpolitiken
och den mera liberala praxis inom valutaregleringen som infördes under
1974. Efter en ökning av lånetillstånden från 2 600 mkr 1973 till 4 400 mkr
1974 fick de kredit- och valutapolitiska åtgärderna sitt fulla genomslag 1975,
då dessa tillstånd uppgick till 12 400 mkr.
Tillståndsgivningen för såväl svenska direkta investeringar i utlandet som
utländska direkta investeringar i Sverige låg däremot på en något lägre nivå
än föregående år, medan tillståndsgivningen för transferering av emigrationsvaluta
visade en mindre ökning. Tillstånden avseende återköp från
utlandet av svenska värdepapper och för förvärv av fritidsbostad i utlandet
var ungefär lika stora som föregående år.
Nedan lämnas en sammanställning för de senaste fyra åren av de nämnda
tillståndskategorierna (till närmaste 10-tal avrundade belopp i mkr).
| 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Tillstånd som vid utnyttjande resulterar i kapitalimport Utländska direkta investeringar i Sverige | 480 | 610 | 670 | 560 |
Medel- och långfristig upplåning i utlandet'' | 3 600 | 2 550 | 4 380 | 12 430 |
Tillstånd som vid utnyttjande resulterar i kapitalexport Svenska direkta investeringar i utlandet | 1 900 | 1 500 | 2 430 | 2 300 |
varav utan krav på utlandsfinansiering | (1 350) | (1 250) | (990) | (910) |
Återköp av värdepapper | 450 | 370 | 380 | 380 |
varav från emigranter | (230) | (260) | (200) | (270) |
Emigranters överföringar2 | 300 | 270 | 270 | 430 |
varav inom ramen för 100 000 kr vid ut-flyttningen | (110) | (100) | (80) | (70) |
Rekreationsbostäder i utlandet | 40 | 30 | 20 | 20 |
'' Exkl. utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag. Dessa lån ingår
1 posten utländska direkta investeringar i Sverige.
2 Posten emigranters överföringar omfattar för 1975 även tillstånd till återköp av
svenska värdepapper från emigranter med transferering av likviden till utlandet. Det
belopp varmed siffran för emigranters överföringar 1974 skulle ökas för att bli jämförbar
med motsvarande siffra för 1975 har uppskattats till ca 100 mkr.
Tablån visar under respektive år lämnade tillstånd. Uppgifter om faktiskt
genomförda transaktioner återfinns i den av riksbanken redovisade betalningsbalansstatistiken.
Däri ingår även andra typer av kapitaltransaktioner
än de ovan redovisade, t. ex. kortfristig upplåning, amorteringar på lån och
desinvesteringar.
Redog. 1975/76:7 124
Tabell I. Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet
Mkr
Låntagare | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 |
Rederier | 446 | 557 | 764 | 1 346 | 498 |
Varv | 814 | 1 246 | 337 | 398 | 2911 |
Kommuner |
|
|
|
| 1 231 |
Övriga | 937 | 1 794 | 1 451 | 2 635 | 7 791 |
Summa | 2 197 | 3 597 | 2 552 | 4 379 | 12431 |
Anm: Medel- och långfristig upplåning omfattar här lån med en löptid på ett år
eller mer.
Utlandsägda företags lån från moderbolag eller koncernbolag räknas som direktinvestering
och redovisas i tabell 3.
Statistiken har tidigare år avslutats per den 15 december. 1975 har tillståndsgivningen
under hela december kunnat medräknas, varför uppgifterna för detta år inte är helt
jämförbara med motsvarande uppgifter för de föregående åren.
Varvens utländska låneskuld uppgick 1971-12-15 till 2 256 mkr
1972-12-15 till 2 492 mkr
1973-12-15 till 2 692 mkr
1974-12-15 till 3 053 mkr
1975-12-15 till 4 610 mkr
I tabell 1-3 lämnas en mer detaljerad redovisning av tillståndsgivningen
under de senaste fem åren avseende medel- och långfristig upplåning i utlandet,
svenska direkta investeringar i utlandet och utländska direkta investeringar
i Sverige.
Tillstånd till medel- och långfristig upplåning i utlandet lämnades under
1975 till ett sammanlagt belopp av 12 431 mkr mot 4 379 mkr föregående
år och 2 552 mkr under 1973 (tabell 1). Av lånetillstånden för 1975 föll
huvuddelen, 8 300 mkr, på första halvåret. Efterfrågan på sådana tillstånd
var väsentligt lägre under sommarmånaderna men ökade igen mot slutet
av året.
Utvecklingen av tillståndsgivningen under året var följande (mkr):
januari | 1 700 | maj | 1 942 | september | 283 |
februari | 391 | juni | 954 | oktober | 658 |
mars | 1 369 | juli | 610 | november | 802 |
april | 1 957 | augusti | 384 | december i | 1 381 |
En uppdelning på ändamål visar att ca 13 % avsåg finansiering av svenska
direkta investeringar i utlandet, 33 % finansiering av industriella investeringar
i Sverige, 10 % kommunupplåning, 26 % fartygsfinansiering, 4 %
övrig exportfinansering och 6 % övrig importfinansiering. 8 % avsåg tillstånd
till upplåning för användning både i Sverige och i utlandet utan vid tillståndsgivningen
känd fördelning.
Redog. 1975/76:7
125
Av ökningen från föregående år, ca 8 000 mkr, avsåg huvuddelen upplåning
för vilken en mer liberal praxis tillämpats under året. Sålunda avsåg
3 400 mkr finansiering av industriella investeringar i Sverige och 1 200 mkr
kommuners lån, för vilka tillstånd tidigare överhuvud ej förekommit. Varvens
upplåning ökade med 2 500 mkr och finansiering av import med 500
mkr, medan rederiernas upplåning minskade med 800 mkr.
Av tillståndsbeloppet avsåg 2 698 mkr obligationslån, 2 060 mkr private
placements, dvs. lån där skuldbevisen ej bjuds ut på öppna marknaden
utan placeras hos ett fåtal långivare, samt 7 673 mkr banklån.
Valutabankerna har under vissa förutsättningar medgetts att i eget namn
uppta kredit i utlandet för vidareutlåning till svenska låntagare. Av lämnade
tillstånd att i utlandet uppta lån kanaliserades på detta sätt 2 600 mkr via
svenska valutabanker mot 400 mkr föregående år. Kommunkredit och Kommunlåneinstitutet
deltog på samma sätt med lån på sammanlagt 245 mkr
för kommuners räkning.
Ett försök till kartläggning av tidpunkterna för återbetalning av den sålunda
medgivna upplåningen har gjorts genom en enkät vid början av 1975
och en genomgång av i samband med ansökningar under 1975 lämnade
uppgifter om amorteringstidpunkter. Resultatet sorn redovisas nedan, omfattar
framtida återbetalningar om totalt 15 300 mkr, avseende medel- och
långfristig upplåning som medgivits 1975 och tidigare. Totalbeloppet är lägre
än vad uppgifterna om lämnade lånetillstånd de senaste åren synes motivera.
Detta beror bl. a. på att återbetalning av tidigare upptagna lån delvis redan
skett och att lämnade tillstånd ej alltid utnyttjas. En ej obetydlig orsak
till skillnaden torde vidare vara att enkäten ej kom att omfatta alla äldre
tillstånd. Det bör också nämnas, att årstordelningen i en del fall i brist
på exakt information fått ske genom viss schablonisering.
1976 | 1 200 mkr | 1981 | 1 600 mkr |
1977 | 1 400 mkr | 1982 | 1 600 mkr |
1978 | 1 700 mkr | 1983 | 1 000 mkr |
1979 | 1 800 mkr | 1984 och senare | 1 300 mkr |
1980 | 3 700 mkr |
|
|
Under 1975 torde återbetalningarna ha uppgått till ca 900 mkr mot 800
mkr 1974 och 900 mkr 1973.
Tillståndsgivningen till direkta investeringar i utlandet låg under året på
ungefär samma nivå som föregående år med 2 303 mkr mot 2 430 mkr
1974 (tabell 2). Finansiering härav genom upplåning i utlandet skulle ske
med 1 280 mkr. Härtill kommer tillstånd att disponera 117 mkr ur under
tidigare år upptagna lån. vilket ger en total utlandsfinansiering av investeringarna
i utlandet med I 397 mkr eller 61 % under 1975 mot 1 439 mkr
eller 59 % under föregående år. Upplåningsandelen av under 1972 och 1973
lämnade investeringstillstånd uppgick till 29% respektive 16%.
Redog. 1975/76:7
Tabell 2. Tillstånd till svenska direkta investeringar i utlandet
126
Mkr
| 1971 Totalt | För- sälj- nings- före- tag | 1972 Totalt | För- sälj- nings- före- tag | 1973 Totalt | För- sälj- nings- före- tag | 1974 Totalt | För- sälj- nings- före- tag | 1975 Totalt | För-sälj-nings-före-tag |
USA | 86 | 61 | 121 | 85 | 140 | 60 | 397 | 21 | 269 | 53 |
Västtyskland | 116 | 51 | 266 | 91 | 263 | 74 | 301 | 85 | 249 | 67 |
Storbritannien | 77 | 23 | 229 | 107 | 107 | 13 | 123 | 25 | 247 | 47 |
Brasilien | 38 | 2 | 53 | 2 | 91 | 12 | 198 | 15 | 184 | 9 |
Frankrike | 161 | 17 | 140 | 36 | 104 | 17 | 87 | 38 | 175 | 54 |
Norge | 48 | 16 | 100 | 14 | 93 | 13 | 64 | 27 | 156 | 63 |
Danmark | 74 | 42 | 142 | 42 | 171 | 63 | 95 | 43 | 143 | 49 |
Finland | 52 | 23 | 56 | 28 | 71 | 45 | 104 | 41 | 132 | 99 |
Belgien | 13 | 6 | 86 | 2 | 17 | 3 | 108 | 7 | 127 | 27 |
Japan | 16 | 6 | 11 | 9 | 13 | 12 | 72 | 65 | 103 | 49 |
Irland | 1 | 1 | 6 | - | 2 | 1 | 6 | - | 85 | - |
Schweiz | 15 | 8 | 25 | 3 | 23 | 15 | 57 | 19 | 54 | 16 |
Nederländerna | 41 | 26 | 140 | 19 | 64 | 13 | 381 | 15 | 46 | 8 |
Iran | 2 | - | 6 | 1 | 7 | - | 83 | 13 | 41 | 2 |
Canada | 164 | 7 | 203 | 11 | 45 | 13 | 55 | 1 | 22 | 5 |
Argentina | 126 | 16 | 98 | 5 | 9 | 3 | 41 | 11 | 4 | 2 |
Övriga | 225 | 77 | 221 | 63 | 283 | 61 | 258 | 54 | 266 | 79 |
Totalt | 1 255 | 382 | 1 903 | 518 | 1 503 | 418 | 2 430 | 480 | 2 303 | 629 |
Varav: | 249 | 54 | 253 | 36 | 206 | 29 | 404 | 52 | 346 | 40 |
u-länder nyetableringar | 332 | 69 | 663 | 136 | 522 | 112 | 963 | 184 | 830 | 134 |
Statistiken har tidigare år avslutats per den 15 december. 1975 har tillståndsgivningen
under hela december kunnat medräknas, varför uppgifterna för detta år inte är helt
jämförbara med motsvarande uppgifter för de föregående åren.
U-länder: Enligt FN:s definition.
1 tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1975 överstigit 50 mkr,
ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare under femårsperioden
betydande belopp förekommit.
I beloppen ingår sådana utlandsinvesteringar som finansierats genom upplåning i
utlandet.
Försäljningsföretag avser här företag vilkas ändamål enbart är försäljning av som
regel svenska exportvaror i utlandet. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt
utvinnings-, tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).
Tabell 2 visar fördelningen på länder av tillstånden till investeringar i
utlandet, andelen försäljningsföretag med länderfördelning samt andelen
nyetableringar. Av tabellen framgår, att tillstånden avseende Norge ökade
kraftigt från 64 mkr 1974 till 156 mkr. Vidare märksökningar från föregående
år för Storbritannien, Frankrike, Danmark. Finland, Japan och Irland. För
u-Iänderna som grupp minskade beloppet från 404 mkr 1974 till 346 mkr
1975. Fluvuddelen härav avsåg Latinamerika med 230 mkr (föregående år
289 mkr), medan 31 mkr avsåg Afrika (9 mkr) och 85 mkr Asien (106
mkr).
Redog.1975/76:7
Tabell 3. Tillstånd till utländska direkta investeringar i Sverige
127
Mkr
| 1971 |
| 1972 |
| 1973 |
| 1974 |
| 1975 |
|
| Totalt | För- | Totalt | För- | Totalt | For- | Totalt | För- | Totalt | För- |
|
| sälj- |
| sälj- |
| så Ij- |
| sälj- |
| sälj- |
|
| nings- |
| nings- |
| nings- |
| nings- |
| nings- |
|
| före- |
| före- |
| före- |
| före- |
| före- |
|
| tag |
| tag |
| lag |
| tag |
| tag |
Storbritannien | 96 | 69 | 71 | 15 | 141 | 23 | 97 | 4 | 112 | 16 |
USA | 263 | 182 | 230 | 161 | 230 | 74 | 327 | 157 | 107 | 46 |
Norge | 23 | 3 | 6 | 4 | 14 | 5 | 17 | 9 | 79 | 18 |
Västtyskland | 25 | 15 | 34 | 18 | 44 | 10 | 22 | 6 | 78 | 9 |
Danmark | 30 | 9 | 14 | 5 | 37 | 11 | 50 | 23 | 62 | 13 |
Schweiz | 44 | 14 | 45 | 11 | 32 | 13 | 49 | 19 | 33 | 19 |
Frankrike | 22 | 12 | 17 | 6 | 30 | 1 | 43 | 3 | 32 | 4 |
Irland | - | - | - |
| -. | - | - | - | 17 | - |
Finland | 4 | 2 | 6 | 5 | 7 | 4 | 7 | 6 | 14 | 12 |
Nederländerna | 40 | 1 | 7 | - | 43 | 4 | 3 | 1 | 6 | 4 |
Övriga | 64 | 15 | 48 | 41 | 37 | 28 | 59 | 19 | 22 | 14 |
Totalt | 611 | 322 | 478 | 266 | 615 | 173 | 674 | 247 | 562 | 155 |
Varav: utlandsägda företags nyetableringar 185 | 228 22 | 270 138 | 192 41 | 146 278 | 73 34 | 336 198 | 182 47 | 167 159 | 99 22 |
Statistiken har tidigare år avslutats per den 15 december. 1975 har tillståndsgivningen
under hela december kunnat medräknas, varför uppgifterna för detta år inte är helt
jämförbara med motsvarande uppgifter för de föregående åren.
I tabellen särredovisas de länder för vilka beloppen under 1975 överstigit 10 mkr,
ordnade efter beloppsstorlek. Därtill medtas land för vilket tidigare under femårsperioden
betydande belopp förekommit.
Försäljningsföretag avser här foretag vilkas ändamål enbart är försäljning av som
regel utländska exportvaror i Sverige. Bland övriga företag överväger beloppsmässigt
tillverknings- och sammansättningsföretag (produktionsföretag).
Andelen försäljningsbolag steg från 20% till 27%. Andelen nyetableringar
sjönk från 40% till 36%. Antalet nyetableringar var 468 mot 464
under 1974.
Tillstånden till utländska direkta investeringar i Sverige minskade från 674
mkr till 562 mkr (tabell 3). Investeringarna från USA, som vanligen dominerar
i tabellen, minskade från 327 mkr till 107 mkr. medan investeringarna
från Västtyskland ökade från 22 mkr till 78 mkr och från Norge
från 17 mkr till 79 mkr. Utlandsägda företags lån från moderbolag eller
koncernbolag, som ingår i investeringssiffrorna. uppgick under 1975 till 167
mkr mot 336 föregående år.
Andelen försäljningsbolag, som legat på i genomsnitt 47 % under åren
1969-1972 och därefter sjönk" till 28 % och 37 % under 1973 respektive
1974, sjönk ytterligare till 27 % 1975. Andelen nyetableringar låg på ungefär
Redog.1975/76:7
128
samma nivå som föregående år. Antalet nyetableringar var 179 mot 181
under 1974.
Tillstånd till upptagande av kortfristiga kommersiella krediter hos utländska
kreditinstitut hade efterfrågats och lämnats i betydligt mindre omfattning
under de tre första kvartalen 1974 än under föregående år. Under fjärde
kvartalet ökade dock antalet lämnade tillstånd markant. Även under 1975
har tillståndsgivningen legat på en relativt hög nivå. Tillstånd till krediter
av detta slag lämnas ofta i form av beloppslimiter för viss tidsperiod, i
regel ett år, med möjlighet till förlängning. Utnyttjandegraden kan variera
mycket kraftigt, samtidigt som en limit på grund av krediternas kortfristighet
kan utnyttjas flera gånger under tillståndets giltighetstid. Därför är
uppgifter om det faktiska utnyttjandet av dessa tillstånd mer upplysande
än uppgifter om lämnade tillstånd.
Under 1973 hade transaktionerna under dessa tillstånd resulterat i en
nettoåterbetalning till utlandet på 350 mkr. Första halvåret 1974 visade en
lika stor nettoåterbetalning, men upplåningen blev så stor under fjärde kvartalet,
att året som helhet medförde en nettoupplåning på 400 mkr. Under
1975 fortsatte upplåningen på en mycket hög nivå. Första kvartalet visade
balans mellan upplåning och återbetalning, medan andra kvartalet innebar
en nettoupplåning på 900 mkr och tredje kvartalet en nettoupplåning på
700 mkr.
En numera vanlig form för finansiering av export och import är kredit
från svensk bank (inkl. Sveriges Investeringsbank och Svensk Exportkredit)
till svensk exportörs eller importörs utländska motpart eller dennes bankförbindelse.
Denna typ av kreditgivning, som främst gäller längre krediter och
avser kapitalvaror, har framför allt kommit till användning för finansiering
av export till Östeuropa och vissa u-länder. Tillstånd för detta ändamål
lämnades under 1973 med 2 600 mkr, under 1974 med 4 500 mkr och under
1975 med 4 000 mkr. Refinansieringsandelen. som sjönk från 44% 1973
till 25 % 1974. steg under 1975 till 74 %. Av totalbeloppen skulle således
1974 1 100 mkr och 1975 2 900 mkr refinansieras i utlandet.
Krediter med löptider på fem år eller mer har dominerat bland dessa
tillstånd. De uppgick till I 900 mkr 1973. till 3 800 mkr 1974 och till 2 600
mkr 1975.
Valutastyrelsens sammansättning vid utgången av 1975 framgår av bilaga.
På valutastyrelsens vägnar:
Hans Lundström L. Olofsson
Stockholm den 14 januari 1976
Redog. 1975/76:7
Ledamöter och suppleanter i valutastyrelsen vid utgången av 1975
Ledamöter
Hans Lundström, ordförande
Vice riksbankschef
Erik Wärnberg, vice ordförande
Riksdagsman
Bengt Åke Berg
Budgetchef
Finansdepartementet
Tony Hagström*
Statssekreterare
Industridepartementet
Thorsten Holm*
Kanslichef
Tjänstemännens Centralorganisation
Allan Larsson*
Statssekreterare
Arbetsmarknadsdepartementet
Rune Molin*
Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige
Jonas Nordenson
Direktör
Svenska Bankföreningen
Lennart Olofsson
Riksbanksdirektör
Lars Sjunnesson
Direktör
Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen
Gunnar Svalling
Direktör
Telefonaktiebolaget
L M Ericsson
Personliga suppleanter
Åke Gustafsson
Riksbanksdirektör
Cecilia Nettelbrandt
Vice talman
Kurt Malmgren
Rättschef
Finansdepartementet
Gunnar Ribrant*
Kansliråd
Industridepartementet
Hans Almryd*
Informationschef
Svenska Industritjänstemannaförbundet
Åke Larsson*
Departementsråd
Arbetsmarknadsdepartementet
Lars Ljung*
Sekreterare
Landsorganisationen i Sverige
Carl-Johan Bouveng
Direktör
Svenska Bankföreningen
Ewe Bergman
Bankokommissarie
Hans Möller
Direktör
Möllers Kafferosteri AB
Thomas Hagdahl
Direktör
Sveriges Industriförbund
* Endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands.
Redog.1975/76:7
130
Bilaga 2
Riksbankens Jubileumsfond
Fondens intäkter uppgick under 1975 till 25 955 083:20 kronor. Omkostnaderna
uppgick till 1 104 198:90 kronor, varigenom fondens nettointäkt
kom att utgöra 24 850 884:30 kronor. Under året beviljade fonden anslag
på tillsammans 19 300 058:85 kronor. Under dessa och tidigare beviljade
anslag utbetalades 22 910 856:18 kronor.
Under året upplupna men ej uppburna räntor har ej bokförts. Fondens
ställning per den 31 december 1974 och 1975 framgår av följande balansräkning.
De ursprungligen från riksbanken övertagna obligationerna har upptagits
till de bokföringsvärden, varmed de överförts till fonden. Vid andra
förvärv eller vid försäljning av obligationer har faktiska inköps- resp. försäljningsvärden
använts som bokföringsvärde. Bland skulderna har i 1975
års balansräkning upptagits "Ej utnyttjade anslag” med 168 956:12 kronor,
varmed avses beviljade anslag som aldrig kommit att utnyttjas samt överblivna,
till fonden återbetalade medel.
Utöver här redovisade under året beviljade anslag har fondens styrelse
vid sitt novembersammanträde beviljat anslag på 5 626 000 kronor att utgå
ur de under 1976 disponibla medlen.
Redog. 1975/76:7
131
Balansräkning |
|
| |
per den 31 december | 1974 och 1975 |
|
|
| 1974 |
| 1975 |
Tillgångar |
|
|
|
Obligationer utfärdade av |
|
|
|
Svenska staten | 226 402 250:- |
| 226 402 250:- |
Hypoteksinrättningar | 141 554 500:- |
| 139 793 375:- |
Kommuner | 21 180 750:- |
| 23 170 750:- |
Industrier m. fl. | 31 684 850:- |
| 31 764 800:- |
Checkräkning i riksbanken | 870 307:68 |
| 2 491 623:21 |
Postgiro | 7 203:05 |
| 41 072:22 |
Kassa | 500:- |
| 500:- |
Kr | 421 700 360:73 | Kr | 423 664 370:43 |
Skulder |
|
|
|
Kapitalkonto | 382 708 420:96 |
| 382 708 420:96 |
Beviljade, ej utbetalda anslag | 17 467 682:95 |
| 13 752 885:62 |
För pensionsavgifter m. m. reser- | 2 356 593:42 |
| 2 165 549:03 |
verade medel |
|
|
|
Disponibla medel | 28 513:58 |
| 1 272:40 |
Ej utnyttjade anslag | 281 160:94 |
| 168 956:12 |
Innehållen skatt | 16 163:- |
| 16 402:- |
Årets nettointäkt | 18 841 825:88 |
| 24 850 884:30 |
Kr | 421 700 360:73 | Kr | 423 664 370:43 |
Vigilier | Resultaträkning 1974 938 319:16 | 1975 1 104 198:90 |
| Kr 19 780 145:04 | Kr 25 955 083:20 |
Inkomster |
|
|
Ränteinkomster netto | 19 676 094:40 | 25 913 212:30 |
Övriga intäkter | 104 050:64 | 41 870:90 |
Kr 19 780 145:04
Kr 25 955 083:20
Redog. 1975/76:7
132
Bilaga 3
Fonden för riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne
Till fonden har under 1975 influtit räntor till ett belopp av kronor
1 520 579:45.
Under året upplupna, ej uppburna räntor, har ej bokförts.
Till Nobelstiftelsen har utbetalats 1 039 500 kronor, varav 630 000 kronor
utgör 1975 års ekonomipris och 409 500 kronor förvaltningskostnader.
Fondens ställning per den 31 december 1975 framgår av följande utdrag
ur räkenskaperna, som upptar de till fonden ursprungligen avsatta obligationerna
till marknadsvärdet vid utgången av år 1968 och de därefter
köpta obligationerna till de faktiska inköpsvärdena.
Tillgångar
Obligationer utfärdade
av
hypoteksinrättningar
kommuner
industrier
På räkning i riksbanken
-
Skulder
Kapitalkonto
Balansräkning
per den 31 december 1974 och 1975
1974
10 965 000
4 130 000
8 404 000
981 874:34
24 480 874:34
24 480 874:34
1975
9 475 000
4 130 000
10 776 500
515 786:69
24 897 286:69
24 897 286:69
Utgifter
Prissumma och
kostnader
Räntor m. m.
Överskott
Inkomster
Räntor
Resultaträkning
907 500:-593 550:-
1 501 050:-1 501 050:-
1 039 500:-64 667:10
416412:35
1 520 579:45
1 520 579:45
GOTA B 51113 Stockholm 1976