Redogörelse till riksdagen (Framställning / redogörelse 1989/90:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen

Fullmäktiges i riksgäldskontoret
förvaltningsberättelse för budgetåret 1988/89

Redog.

1989/90:3

Riksgäldskontoret bildades år 1789 som en ständernas, dvs. riksdagens,
myndighet med uppgift att ansvara för statens upplåning och skulder. I maj
1989 firade kontoret sitt 200-årsjubileum. Samtidigt avslutades en epok i
kontorets historia. Den 1 juli 1989 upphörde riksgäldsfullmäktige som
institution och riksgäldskontoret blev en myndighet underställd regeringen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnar härmed berättelse över kontorets
ställning och förvaltning under budgetåret 1988/89. Fullmäktige vill
också hänvisa till riksgäldskontorets statistiska årsbok för år 1988.

Genom denna berättelse har fullmäktige fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm den 9 oktober 1989

Sven Heurgren
Ordförande

Maj-Lis Landberg

Tage Sundkvist

Lars Tobisson

Bo Södersten

Håkan Strömberg

Anne Wibble

Staffan Crona
Riksgäldsdirektör

1 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 3

Innehåll

Redog.

1989/90:3

sida

1. Riksgäldskontoret - en kort presentation 3

2. Statens lånebehov 8

3. Statsskuldspolitiken 14

4. Upplåning i svenska kronor 17

5. Upplåning i utländsk valuta 36

6. Kreditgivning 53

7. Garantigivning 56

8. Övriga uppgifter 65

9. Utgiftsredovisning och bokslut 68

Bilagor:

Riksgäldskontorets organisation den 1 juli 1989

Upptagna lån i svenska kronor 1988/89

Statens medel- och långfristiga bruttoupplåning i valuta 1988/89

Riksgäldskontoret - en kort presentation

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån för att finansiera statens
verksamhet samt att förvalta statens skuld.

Riksgäldskontoret inrättades år 1789 och var tom den 30 juni 1989 ett
verk under riksdagen. Från den 1 juli 1989 är riksgäldskontoret en myndighet
under regeringen.

Ändringen av huvudmannaskapet skedde alltså vid en tidpunkt då
riksgäldskontoret existerat i tvåhundra år. För att fira tvåhundraårsjubileet
arrangerades den 11 maj 1989 ett symposium med inbjudna gäster. I
samband med detta lät fullmäktige i riksgäldskontoret publicera en jubileumsbok
innehållande vetenskapliga uppsatser om kontorets verksamhet
under de tvåhundra åren. Jubileet uppmärksammades även vid emissionen
av 1989 års första premieobligationslån.

Riksgäldskontorets verksamhet regleras fr o m den 1 juli 1989 av lagen
(1988:1387) om statens upplåning. Därutöver har regeringen genom en
förordning (1989:248) med instruktion för riksgäldskontoret fastställt vissa
allmänna riktlinjer för verksamheten. I samband med huvudmannaskapsbytet
har även anslagsstrukturen ändrats.

Översyn av uppgifter och organisation

För närvarande pågår en översyn av uppgifter och organisation för riksgäldskontoret
genom en särskild utredning, riksgäldskommittén. Utredningen har
hittills redovisat en första etapp av sitt arbete i ett betänkande med titeln
Riksgäldskontoret - från riksdagens verk till regeringens myndighet (SOU
1988:59). Betänkandet har bl a legat till grund för den av regeringen
utfärdade instruktionen.

Efter den första utredningsetappen har riksgäldskommittén fortsatt sitt
arbete som fortfarande pågår. Kommittén behandlar nu vissa mer långsiktiga
och principiella frågor, som både gäller verksamhetsinriktningen inom det
traditionella verksamhetsfältet och förutsättningarna för strukturella förändringar
inom det område där riksgäldskontoret har sina uppgifter. Arbetet
kommer att redovisas i ett slutbetänkande under hösten 1989.

Organisation

Under budgetåret 1988/89 gällde i huvudsak samma organisation som
presenterades i förra verksamhetsberättelsen. Under budgetåret har dock
vissa mindre förändringar skett. Således har tjänsten som riksgäldssekreterare
utgått ur organisationen. Vidare har den prognosgrupp som tidigare hörde
till ekonomienheten överförts till upplåningsenheten.

Av de förändringar av organisationen som skett från den 1 juli 1989 är den
viktigaste att fullmäktigeinstitutionen ersatts av en styrelse med samma
ställning och likartade uppgifter som andra styrelser i central statsförvaltning.
Organisationen i övrigt har vid övergången inte ändrats annat än i högst
begränsad omfattning. Inte heller har några väsentliga förändringar genomförts
vad gäller arbetsområdena för de olika enheterna.

Redog.

1989/90:3

Figur 1.1 Riksgäldskontoret organisation den 30 juni 1989

RtegaidsfuHmäknge

Revrsionsennei

Riksgaidsairwctor
aSiwcm
Vk« nksgaidsdirpKtör

UPPLÅNINGS ENHET -

UTLANDSLÅNEENHET -

Emasions grupp -

Spargrupp

Prwmagrupp

EKONOMI ENHET -

ADMINISTRATIONS ENHET -

Kärngrupp

SUttuKuld bottgrupp -

Radovwnmg#-grupp

PA-grupp

pttnanngs funKDon -

grupp

Samnaiis •AonomtsK grupp -

Intormaöons funéctjon -

FuUmatage -

AU/ADB Qrupp -

Regstretor -

Den organisation som gällde t o m den 30 juni 1989 framgår av ovanstående
organisationstablå. I bilaga redovisas den organisation som gäller fr o m
den 1 juli 1989.

Enligt organisationsplanen fanns under budgetåret 1988/89 en personalstyrka
som motsvarade 161 årsarbetskrafter. Fördelningen mellan enheterna
var den 30 juni 1989:

Verksledning m fl

Upplåningsenheten

Utlandslåneenheten

Ekonomienheten

Garanti- och rättsenheten

Administrationsenheten

Revisionsenheten

Statens lånebehov

Redog.

1989/90:3

Riksgäldskontorets upplåning görs i syfte att finansiera utfallet i budget,
förfallande lån samt riksgäldskontorets kreditgivning till vissa affärsverk
mfl.

Under budgetåret 1988/89 fortsatte förbättringen av statsfinanserna.
Statsbudgeten resulterade i ett överskott på statsverkets checkräkning om

18,2 miljarder kronor.

Kreditgivningen uppgick till 3,4 miljarder kronor under verksamhetsåret.
Tillsammans med vissa andra transaktioner, uppköp av obligationer och
åtgärder av bokföringsteknisk natur, medförde detta en minskning av
statsskulden med 7,9 miljarder kronor.

De förbättrade statsfinanserna kan förväntas bestå åren framöver. Detta
kommer att prägla kontorets upplåningsverksamhet, som kommer att
inriktas mot aktiv skuldförvaltning och en modernisering av låneförvaltningen.

Upplåning i svenska kronor

Den inhemska upplåningen innebar att de utestående lånen i svenska kronor
i stort sett refinansierades 1988/89. Då det statliga lånebehovet var negativt
medförde detta att hela minskningen av statsskulden ägde rum i utländsk
valuta.

Förutsättningarna för den inhemska upplåningen ändrades kraftigt under
1988/89. För det första beslöts att valutaregleringen skulle avskaffas fr o m
den 1 juli 1989. För det andra trädde omsättningsskatten på penning- och
obligationsmarknaden i kraft den 1 januari 1989. Effekterna av beslutet att
avskaffa valutaregleringen blev en viss nedgång i ränteläget. Därutöver hann
inte några större effekter i övrigt påverka den inhemska upplåningen
1988/89. Vad gäller införandet av omsättningsskatten på penning- och
obligationsmarknaden blev effekterna stora för riksgäldskontorets upplåning.
Omsättningen i marknaden gick kraftigt ned och terminshandeln i
statspapper upphörde.

Under verksamhetsåret ägde en relativt stor nettoupplåning rum från
hushållssektorn. Totalt ökade stocken Allemansspar, premieobligationer
och sparobligationer med 13,3 miljarder kronor. Denna ökning var ett
resultat av det stora inflödet av medel i Allemansspar samtidigt som en
relativt stor premieobligationsverksamhet upprätthölls.

I syfte att öka räntebindningstiden i statsskulden emitterades enbart
tämligen långfristiga premie- och riksobligationslån. De två emitterade
premieobligationslånen var tioåriga, och den genomsnittliga löptiden vid
riksobligationsemissionerna var cirka tio år. Trots att en viss uppdragning av
statsskuldväxelstocken gjordes kunde en viss förlängning av den genomsnittliga
räntebindningstiden uppnås.

Riksbanken ökade sitt statspappersinnehav under 1988/89 med ca 13
miljarder kronor samtidigt som bankerna minskade sitt innehav med ca 5
miljarder kronor i nominella värden. Vad gäller statsskuldens placering hos
inhemska långivare kan konstateras att hushållssektorn och försäkringsinstitutionerna
ökade sina statspappersinnehav samtidigt som en minskning
skedde hos företagssektorn och hos AP-fonderna.

Redog.

1989/90:3

Upplåning i utländsk valuta Redog.

1989/90:3

Riksgäldskontorets utlandslåneverksamhet inriktas på en effektiv skuldförvaltning
med hjälp av moderna finansiella instrument som swapavtal,
terminskontrakt och optionskontrakt.

Relativt låga räntor och en fördelaktig utveckling av de internationella
lånemarknaderna möjliggjorde fortsatt förtidsinlösen och en viss refinansiering
av utlandsskulden till fördelaktiga villkor.

Bruttoupplåningen under budgetåret stannade på ca 4,6 miljarder kronor
medan en nettoåterbetalning av statsskulden i utländsk valuta ägde rum. Den
redovisade utlandsskulden inkl skuldskötselåtgärder minskade med 9,6
miljarder kronor.

Kreditgivning

Riksgäldskontorets kreditgivning omfattar dels utlåning utanför statsbudgeten
till vissa affärsverk och myndigheter, dels inom statsbudgeten redovisade
s k rörliga krediter till myndigheter med intäktsfinansierad verksamhet och
till vissa andra myndigheter.

Utlåningen till affärsverk m fl uppgick till 7,1 miljarder kronor och till
myndigheter med rörliga krediter till 2,2 miljarder kronor vid utgången av
budgetåret 1988/89.

Tabell 1.1 Riksgäldskontoret, några nyckeltal 1986/87-1988/89

1986/87 1987/88 1988/89

Statsskulden per 06-30, miljarder kronor
varav

- lån i svenska kronor

- lån i utländsk valuta till bokfört värde
Bruttoupplåning, miljarder kronor
Återbetalningar, miljarder kronor
Nettoupplåning, miljarder kronor
Ränteutgifter, miljarder kronor (inom parentes i
procent av genomsnittlig lånestock)

varav

- upplåning i svenska kronor

- upplåning i utländsk valuta

Realiserade valutadifferenser, miljarder kronor
Valutaförluster (+) resp valutavinster (-)
Återstående genomsnittlig räntebindningstid i år på

- statsskuld i svenska kronor

- statsskuld i utländsk valuta

Utestående garantibelopp per 06-30, miljarder
kronor

Utgifter för verksamheten (andra utgifter än ersättning
för lånat kapital och infriade garantier), miljoner
kronor

Personalstyrka (fast anställda enligt organisationsplanen),
årsarbetskrafter

609,2	597,6	589,7
480,9	487,5	486,1
128,3	110,1	103,6''
171,8	161,3	156,7
158,6	172,9	166,9
13,2	-11,6	- 9,92
61,5 (9,9)	58,6 (9,5)	60,3 (10,0)
51,5 (10,4)	48,8 (9,9)	52,0 (10,5)
10,0 ( 8,0)	9,8 (7,9)	8,3 ( 7,9)
1,6	- 5,0	- 0,3
2,8	2,6	2,7
-	6,2	5,5
45,9	43,3	39,4
896,1	831,9	665,9
160	156	161

1 Utelöpande belopp för lån i utländsk valuta har tidigare redovisats enligt de valutakurser som gällde vid respektive
upplåningstillfälle. Per 30 juni 1989 har en omvärdering skett till gällande valutakurser vilket medfört att
beloppet för lån i utländsk valuta skrivits upp med 2 047,3 miljoner kronor.

2 Exklusive valutaomvärdering per 30 juni 1989 (jämför not 1).

Garantigivning

Riksgäldskontorets totala garantigivning uppgick vid slutet av budgetåret
1988/89 till 39,4 miljarder kronor. Detta innebar en minskning med 3,9
miljarder kronor från det förra budgetårsskiftet.

Under verksamhetsåret infriades garantier om totalt 987 miljoner kronor,
varav dock 816 miljoner kronor hänförde sig till det speciella ackordet med
Götaverken Arendal AB.

Återvinningar av tidigare infriade belopp samt influtna garantiavgifter
uppgick totalt till 231 miljoner kronor. Vid bortseende från det extraordinära
ackordet med Götaverken Arendal AB uppstod således ett positivt netto på
60 miljoner kronor.

Redog.

1989/90:3

2. Statens lånebehov Redog.

1989/90:3

Statens nettoupplåningsbehov bestäms till största delen av statsbudgetens
utfall, men även faktorer utanför statens budget som t ex riksgäldskontorets
kreditgivning påverkar lånebehovets utveckling.

Statsbudgetens redovisade utfall bör korrigeras för att visa statsbudgetens
effekt på statsskulden. Orsaken är de redovisningsprinciper myndigheterna
har. Det för statsupplåningens storlek relevanta måttet är det som påverkar
statens nettoupplåningsbehov och som utgörs av skillnaden mellan in- och
utbetalningar på statsverkets checkräkning.

En betydande och växande del av statens kreditgivning sker sedan några år
tillbaka via riksgäldskontoret och redovisas ej inom statsbudgeten. Det rör
sig f n framför allt om långivning till ett antal statliga affärsverk samt till några
myndigheter, bl a centrala studiestödsnämnden för finansiering av studielån.

Behovet av medel för denna kreditgivning påverkar också statens lånebehov.

Statsskuldens storlek påverkas förutom av lånebehovet även av skulddispositioner
från riksgäldskontorets sida. Dessa utgörs t ex av uppköp av
statsobligationer samt tillfälliga bokföringstransaktioner vari också inkluderas
kassaförändringar. Såsom skulddisposition redovisas från och med
budgetåret 1988/89 också en post av annan karaktär sammanhängande med
ändrad redovisning av låneåtagandena i utländsk valuta. Dessa lån har enligt
tidigare principer redovisats i svenska kronor enligt de valutakurser som
gällde vid respektive upplåningstillfälle. Per den 30 juni 1989 skedde en

Tabell 2.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 1982/83-1988/89
Miljarder kronor

	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89
Statens lånebehov	87,4	75,5	72,4	44,5	7,8	-7,1	-14,9
varav - tillfällig förmögenhets-skatt för livförsäkrings-bolag m.fl.					-7,9	-8,4
- riksgäldskontorets kre-ditgivning till affärsverk m.fl.				1,0	1,0	1,7	3,4
- ränteutgifter m.m. för lån i svenska kronor	34,2	40,6	46,7	49,2	51,9	48,7	45,0
- ränteutgifter m.m. för lån i utländsk valuta	9,7	12,2	14,0	13,1	10,3	9,7	8,5
- realiserade valutadiffe-renser (netto)	4,3	7,6	14,5	4,2	1,6	-5,0	-0,3
- övrigt	39,2	15,1	-2,8	-23,0	-49,1	-53,8	-71,5
Skulddispositioner	0,2	-0,2	4,4	-7,9	5,4	-4,5	7,0
varav - kassaförändring	-0,1	0,0	4,7	-4,7	0,0	-0,1	0,0
- uppköp av lån i utländsk valuta	0,2	0,3	-0,1	-0,4	3,9	-2,6	1,2
- valutaomräkningar	-	-	-		-	-	2,3
- övrigt	0,1	-0,5	-0,2	-2,8	1,5	-1,8	3,5
Statsskuldens förändring	87,6	75,3	76,8	36,6	13,2	-11,6	-7,9

Anm. I beloppen för ränteutgifter m.m. för lån i svenska kronor ingår t.o.m. budgetåret 1984/85 nettot av provisioner,
kapitalrabatter, inkomsträntor m.m. för såväl lån i svenska kronor som för lån i utländsk valuta.
Därefter är dessa poster fördelade på respektive upplåningsform.

Figur 2.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter exklusive statsskuldräntor m.m.
Årlig procentuell förändring 1982/83-1988/89

Procent

— Inkomster

— Utgifter exkl. räntor

18-

16-

14-

12-

10-

82/83 83/84

84/85 85/86 86/87 87/88

88/89

omvärdering till då gällande valutakurser, vilket främst medförde att det
såsom statsskuld i utländsk valuta redovisade beloppet i svenska kronor
skrevs upp med 2,0 miljarder kronor utan att detta belastade statsbudgeten.

Fortsatt minskade lånebehov

För budgetåret 1988/89 noterades ett negativt lånebehov på 14,9 miljarder
kronor. Alltsedan budgetåret 1982/83 har lånebehovet kontinuerligt minskat,
och under de två senast förflutna budgetåren redovisas negativa
lånebehov, se tabell 2.1.

Den tillfälliga förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag m fl tillförde
statskassan stora belopp under budgetåren 1986/87 och 1987/88, vilket i
väsentlig grad bidrog till att minska upplåningsbehoven. En annan i
lånebehovet ingående faktor, riksgäldskontorets kreditgivning, har under
senare år ökat. Under 1988/89 ökade kreditstocken med 3,4 miljarder
kronor, vilket var 1,7 miljarder kronor mer än ökningen under 1987/88.

Ränteutgifterna m m för statsskulden minskade från 58,4 miljarder kronor
budgetåret 1987/88 till 53,5 miljarder kronor 1988/89. Räntan m m för lån i

Redog.

1989/90:3

Figur 2.2 Den svenska statsskulden 1865-1988/89
Procent av BNP

Procent

70-|

60-

50-

40-

30-

20-

10-

1860

1880

1920

1940

1900

1960

1980 88/89

svenska kronor minskade med 3,7 miljarder kronor. Vid denna jämförelse
bör uppmärksammas att för 1988/89 medförde en bokföringsteknisk omläggning
av redovisningen av statsskuldväxelräntor en engångseffekt av minskad
ränta med 6,9 miljarder kronor. Räntorna m m för lån i utländsk valuta
minskade med 1,2 miljarder kronor. Under 1988/89 redovisades realiserade
valutavinster på 0,3 miljarder kronor mot 5,0 miljarder kronor för budgetåret
1987/88.

Om förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag, riksgäldskontorets kreditgivning,
räntor m m samt realiserade valutadifferenser exkluderas från
lånebehovet gav andra faktorer ett negativt lånebehov på 71,5 miljarder
kronor budgetåret 1988/89 mot 53,8 miljarder kronor 1987/88. Statsbudgetens
övriga inkomster och utgifter gav således ökat överskott, en positiv
utveckling som varit för handen under en följd av år, se tabell 2.1.

Detta framgår också av att tillväxttakten för inkomsterna under en följd av
år överstigit motsvarande tillväxttakt för utgifterna exkl statsskuldräntor, se
figur 2.1. Undantaget därvidlag är 1987/88 som statsfinansiellt uppvisade ett
mindre gott resultat. Budgetåret 1988/89 innebar i detta perspektiv en
återgång till huvudlinjen under mitten av 1980-talet med betydligt större
ökning av inkomsterna än av utgifterna exkl statsskuldräntor.

Redog.

1989/90:3

Figur 2.3 Den svenska statsskulden nominellt och som andel av BNP 1982/83-1988/89

Procent av BNP
r70

Miljarder kronor
700-,

650-

-65

600-

550-

-60

500-

450-

-55

400-

— Nominellt
—— Procent av BNP

350-

300

87/88

86/87

88/89

83/84

84/85

85/86

82/83

Under 1988/89 medförde s k skulddispositioner att statsskulden ökade
med 7,0 miljarder kronor, varav uppköp av lån i utländsk valuta bidrog med

1,2 miljarder kronor. Tidigare omnämnda valutaomvärdering per den 30 juni
1989 innebar att motvärdet i svenska kronor av den mot lån i utländsk valuta
upptagna statsskulden skrevs upp med 2,0 miljarder kronor. Övriga skulddispositioner
medförde upplåning med 3,8 miljarder kronor.

Sammantaget minskade statsskulden med 7,9 miljarder kronor under
budgetåret 1988/89.

Statsskulden i ett vidare perspektiv

Sett som andel av bruttonationalprodukten minskade statsskulden från
inemot 68 % budgetåret 1984/85 till 52 % 1988/89, vilket innebär att den var
ca 180 miljarder kronor mindre än om den hade utvecklats i samma takt som
bruttonationalprodukten. Även om statsskulden minskat som andel av BNP
de senaste åren kan, som framgår av figurerna 2.2 och 2.3, statsskulden i ett
historiskt perspektiv sägas fortfarande vara på en hög nivå.

Utvecklingen av de svenska statsfinanserna kan också ställas i ett
internationellt perspektiv. Det mått som i sådant sammanhang brukar

Redog.

1989/90:3

Figur 2.4 Offentliga sektorns finansiella sparande, överskott (+), underskott (-)
Andel av BNP1

Procent

12-,

■ Sverige

- Danmark

■ Norge
Finland

■ G71>

10-

-2-

-4-

-6-

-8-

-10

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1 De sju största OECD-länderna.

användas för jämförelser är den offentliga sektorns finansiella sparande. Den
offentliga sektorn omfattar staten exkl affärsverken samt kommuner och
socialförsäkringssektorn. Med finansiellt sparande avses skillnaden i flöden
mellan olika samhällssektorers finansiella tillgångar och skulder. Det
sammanlagda finansiella sparandet i ekonomin är definitionsmässigt lika
med bytesbalansens saldo.

I figur 2.4 visas den offentliga sektorns finansiella sparande i Sverige,
Danmark, Norge och Finland samt ett genomsnitt för de största OECDländerna
(den s k G7-gruppen). Av figuren framgår att förstärkningen av
den offentliga sektorns finanser även i ett internationellt perspektiv varit
anmärkningsvärd. Endast Danmark kan av de jämförda länderna visa upp en
motsvarande utveckling. Av diagrammet framgår vidare att skillnaden i den
offentliga sektorns sparande minskat mellan de olika länderna samt att
utvecklingen överlag gått mot ökad balans.

Den svenska statsskulden, som den redovisas i riksgäldskontorets balansräkning,
är i allt väsentligt en bruttoskuld. Det betyder att den i förmögen -

Redog.

1989/90:3

Figur 2.5 Den offentliga sektorns och riksbankens finansiella förmögenhet 1975-1988
1988 års priser

Miljarder kronor
700-1

600-

•••j

500-

400-

— Statsskulden

Den offentliga sektoms

och riksbankens
finansiella tillgångar

Den offentliga sektorns

och riksbankens
finansiella förmögenhet, netto.

300-

200-

100-

-100

1984

1986

1978

1980

1982

1988

1976

Källa: Konjunkturinstitutet.

hetstermer åtminstone delvis balanseras av finansiella och materiella tillgångar.
Av särskilt intresse är de finansiella tillgångarna, eftersom dessa
genererar löpande ränteintäkter. Av figur 2.5 framgår hur den offentliga
sektorns och riksbankens finansiella förmögenhet utvecklats sedan 1975 i
fasta priser. Noterbart är hur jämnt de finansiella tillgångarna har ökat,
vilket medför att förändringen av den offentliga sektorns och riksbankens
finansiella nettoförmögenheter främst förklaras av statsskuldens utveckling.

Redog.

1989/90:3

3. Statsskuldspolitiken

Riksgäldskontorets mål är att minimera de långsiktiga lånekostnaderna.
Detta mål är emellertid underkastat vissa restriktioner. Statsskuldspolitiken
måste integreras med den allmänna ekonomiska politiken, och valet av
upplåningsformer skall innebära ett rimligt risktagande.

Stora statsfinansiella obalanser tenderar att göra statsskuldspolitiken till
en viktig del i den allmänna ekonomiska politiken. Orsakerna till detta är
flera, men den enskilt sett viktigaste faktorn är att stora statliga lånebehov
likvidiserar ekonomin och leder till att statsupplåningens utformning blir en
viktig del av penningpolitiken.

Vid mer balanserade statsfinanser eller då obalanserna uppfattas som
temporära blir statsupplåningens betydelse för den ekonomiska politiken av
mindre vikt. Den tenderar då att få mer karaktär av skuldförvaltning, där det
centrala målet blir att hålla nere statens räntekostnader.

Statsskuldspolitikens utformning kan huvudsakligen sägas bestämmas av
svaren på följande centrala frågor:

- Skall staten låna i svenska kronor eller i utländsk valuta?

- Skall staten på den inhemska marknaden låna i banksystemet eller hos
allmänheten?

Skall staten låna till långfristigt eller kortfristigt bundna räntor?

I det följande diskuteras dessa frågeställningar samt redovisas statsskuldspolitikens
inriktning.

Upplåning i svenska kronor eller i utländsk valuta

Av fundamental betydelse för statsskuldspolitiken är frågan om statsupplåningen
skall ske i svenska kronor eller i utländsk valuta.

Ett underskott i bytesbalansen kan vid fast växelkurs finansieras antingen
via statlig eller privat nettoupplåning i utländsk valuta. Om staten lånar i
utlandet i utländsk valuta kan valutareserv och växelkurs på viss sikt
bibehållas oförändrade utan att finans- och/eller penningpolitiken behöver
stramas åt. En sådan statsskuldspolitik tenderar att ha karaktären av
”överbryggningspolitik”.

Tabell 3.1 Betalningsbalansen 1983-1988
Miljarder kronor

	1983	1984	1985	1986	1987	1988
A. Bytesbalans	-7,2	2,8	-11,2	6,9	-5,5	-15,8
B. Privat och kommunal kapitalbalans	-6,4	-2,8	13,7	1,4	14,7	31,9
C. Valutaflöde (A + B)	-13,6	0,0	2,5	8,3	9,2	16,1
D. Statlig upplåning i utländsk valuta,
netto	19,4	0,2	11,5	-8,0	-2,1	-12,5
E. Diverse riksbankstransaktioner	-0,7	-0,6	-0,1	0,9	-1,4	-
F. Valutareservens förändring	5,1	-0,4	14,0	1,2	5,8	3,6

Redog.

1989/90:3

Källa: Riksbanken.

Om staten ej skall nettolåna i utlandet i utländsk valuta måste ett
bytesbalansunderskott vid oförändrade växelkurser finansieras med privat
nettoupplåning. Detta kan endast ske via en uppjustering av den inhemska
räntenivån relativt utlandet. Därmed stimuleras den privata sektorn att öka
sina lån i utländsk valuta. På sikt påverkas även det finansiella sparandet i
ekonomin.

Andel lån i utländsk valuta av statsskulden minskade under det gångna
budgetåret. Eftersom den totala statsskulden minskade innebar detta att
normen att staten ej skall nettolåna i utländsk valuta uppfylldes.

Upplåning i banksystemet eller hos allmänheten

Statliga utgiftsöverskott leder till att allmänhetens (företag, hushåll och
andra aktörer utanför banksystemet) innehav av banktillgodohavanden
ökar. Detta brukar vanligtvis uttryckas som att penningmängden ökar. Via
en kreditexpansion stegras efterfrågan i ekonomin och ökad inflationstakt
och obalans kan bli följden.

Om statens upplåning utformas så att allmänheten helt finansierar det
statliga utgiftsöverskottet neutraliseras detta likviditetsmässigt sett. Riskerna
för en kreditexpansion kan därmed begränsas.

Avregleringen på kreditmarknaden har minskat riksgäldskontorets möjligheter
att direkt påverka allmänhetens och bankernas innehav av statspapper.
Därtill kommer att riksbanken aktivt börjat utnyttja marknadsoperationer,
vilket påverkar allmänhetens statspappersinnehav. Statsupplåningens
betydelse för likviditetsstyrningen har därmed reducerats avsevärt.

Under senare år har statens lånebehov varit negativt och således verkat
åtstramande på likviditeten. Allmänhetens statspappersinnehav minskade
dock inte, vilket innebar att statsupplåningen förstärkte stramheten i
marknaden (tabell 3.2). En del av allmänhetens ökade statspappersförvärv
är dock ej orsakat av riksgäldskontorets emissionsverksamhet utan en följd
av riksbankens marknadsoperationer.

Tabell 3.2 Penningmängden, påverkande faktorer. Nettoflöde
Miljarder kronor

	1984	1985	1986	1987	1988
1. Tillskott från utlandet (+)	-12,0	-5,2	4,0	5,3	23,7
2. Statens lånebehov (+)	74,4	61,1	35,1	-8,5	-12,4
3. Statsupplåning utanför
bankerna (-)	-41,8	-57,9	-30,7	-5,4	-24,3
4. Riksbanken	-12,1	-20,2	-17,3	10,0	-7,8
5. Bankutlåning (+)	13,0	7,7	51,7	45,0	95,6
6. Övrigt	7,5	16,9	4,5	-27,1	-48,3
7. Ökning av penningmängden	29,0	2,4	47,3	19,3	26,5

Redog.

1989/90:3

Källa: Riksbanken.

Långfristigt eller kortfristigt bundna räntor

Ett huvudmål ur ren skuldförvaltningssynvinkel är att minimera statsskuldens
räntekostnader. Beroende på bl a marknadens ränteförväntningar är
det olika dyrt att låna till fast eller rörlig ränta. Emellertid är valet av
räntebindning mer komplext än så.

En statsskuld som har en alltför lång räntebindningstid tenderar att utsätta
staten för betydande ränterisker. Om staten skulle låna mycket långfristigt
och räntenivån skulle sjunka kommer ränteutgifterna från statsbudgeten att
bli större än nödvändigt samtidigt som en betydande förmögenhetsomfördelning
från staten till den privata sektorn äger rum genom att statsskuldens
marknadsvärde skulle stiga. Detta gör att en restriktion måste sättas upp för
hur stor ränterisk staten skall exponeras för.

En alltför kortfristigt räntebunden statsskuld medför andra problem. Som
exempel kan nämnas att betydande variationer i kostnaderna för statsskulden
genererar fluktuationer i statsbudgeten då räntenivån varierar. Detta gör
att även en restriktion bör sättas upp för hur liten ränterisken bör vara.

Givet de långfristiga ränteförväntningarna bör valet av hur kortfristig
statsskulden skall vara göras så att kostnaderna minimeras under de ovan
nämnda restriktionerna. Kostnadskalkylen för upplåning i svenska kronor
bör inbegripa både skatteeffekter och realiserade och orealiserade kursdifferenser.
Kostnader för upplåning i utländsk valuta bör även inkludera
realiserade och orealiserade valutadifferenser. Om dessa faktorer beaktas
erhålls, med en korrekt periodisering över tiden, ett mera rättvisande och
jämförbart mått på de totala kostnaderna.

Under verksamhetsåret sökte kontoret aktivt motverka en förkortning i
den inhemska statsskuldens räntebindning. Detta gjordes främst genom
emissioner av långfristiga premie- och riksobligationer. Resultatet av denna
strävan var en viss uppgång i den totala räntebindningstiden.

Redog.

1989/90:3

4. Upplåning i svenska kronor
Upplåningsverksamheten
Upplåningens utformning

Trots minskade statliga lånebehov är riksgäldskontoret fortfarande den
största enskilda låntagaren på den svenska marknaden. Refinansiering av
förfallande lån genom emissioner av nya lån medför en fortsatt hög
emissionsaktivitet.

Under verksamhetsåret bruttolånade riksgäldskontoret 152,3 miljarder
kronor på marknaderna i svenska kronor. Den största delen av bruttoupplåningen
i svenska kronor skedde på penning- och obligationsmarknaden,
närmare bestämt 89,7 %. Trots detta minskade penning- och obligationsmarknadens
andel av den totala statsskulden, en utveckling som fortgått
under de senaste verksamhetsåren. Nettoupplåningen på hushållsmarknaden
fortsatte att öka i relativ omfattning. I ett längre tidsperspektiv beror
detta främst på den kraftiga, årliga ökningen i allemanssparande!. Under
verksamhetsåret 1988/89 ökade dessutom premieobligationslånens andel av
den totala statsskulden i svenska kronor.

Tabell 4.1 Sammansättning av statsskulden i svenska kronor den 30 juni 1985-1989

	1985	Procentuell andel 1986 1987 1988	1989	Stock 1989-06-30 Miljarder kr
Statsräntelån	47,9	40,8	38,5	34,9	30,6	148,9
Riksobligationslån	8,9	13,2	16,3	18,1	18,8	91,6
Statsskuldväxlar	20,9	16,9	17,0	14,5	15,6	76,1
Summa penning- och
obligationsmarknad	77,7	70,9	71,8	67,5	65,1	316,6
Premieobligationslån	8,6	11,8	11,1	10,8	12,0	58,1
Sparobligationslån	7,6	6,7	7,4	6,9	6,0	29,1
Allemansspar	2,5	5,5	7,6	9,9	12,6	61,4
Summa hushållsmarknad	18,7	24,0	26,1	27,6	30,6	148,6
Skattkammarväxlar	0,0	2,8	0,3	3,0	1,6	7,6
Lån hos statsinstitutioner
och fonder, m.m.	3,4	2,3	1,8	1,9	2,7	13,3
Summa övrigt	3,4	5,1	2,1	4,9	4,3	20,9
Summa, procent	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0
Inhemsk statsskuld, miljarder kronor	420,4	475,5	481,0	487,5		486,1

Upplåning på penning- och obligationsmarknaden

Riksgäldskontorets upplåning på penningmarknaden skedde i form av
statsskuldväxlar. Upplåningen på obligationsmarknaden skedde genom
riksobligationer.

Emission av såväl statsskuldväxlar som riksobligationer sker genom
anbudsförfarande. Riksgäldskontoret offentliggör två gånger per år det
kommande halvårets emissionsschema. Villkoren för varje enskild emission

Redog.

1989/90:3

2 Riksdagen 1989/90.2 sami. Nr 3

offentliggörs i samband med varje emissionstillfälle. Vid emissionstillfället
lämnar riksgäldskontorets återförsäljare anbud på önskad volym och pris/
ränta. På detta sätt uppnås en upplåningskostnad som ansluter sig till de
priser som vid varje emissionstillfälle gäller på marknaden.

Under verksamhetsåret sade en bank upp sitt återförsäljaravtal. Ett
fondkommissionsbolag ombildades till bank under året. Vid slutet av 1988/89
var 12 banker och fem fondkommissionsbolag återförsäljare.

Statsskuldväxlar

Statsskuldväxlar är riksgäldskontorets låneinstrument för upplåning på
penningmarknaden. Löptiden vid emission är ett halvt år respektive ett år.
Den faktiska löptiden vid emission anpassades under verksamhetsåret så att
endast en förfallodag per månad uppkom. Motivet för detta är att underlätta
prissättning och förbättra likviditeten i lånen.

Vid merparten av statsskuldväxelemissionerna erhåller även riksbanken
tilldelning. Riksbanken använder statsskuldväxlar för interventioner på
penningmarknaden i penningpolitiskt syfte.

Under verksamhetsåret 1988/89 emitterades statsskuldväxlar vid 22 tillfällen.
I syfte att öka likviditeten i marknaden för statsskuldväxlar eftersträvades
att under 1988/89 öka den utelöpande stocken. Sammanlagt emitterades
under verksamhetsåret statsskuldväxlar för 113 miljarder kronor, vilket
innebar att den utelöpande stocken ökade med 5,6 miljarder kronor. Av den
totala volymen emitterades 55,8 % i marknaden och 44,2 % såldes till
riksbanken. Detta innebar en ökning av marknadens andel med 3,8
procentenheter jämfört med föregående verksamhetsår. Vid slutet av
1988/89 var den utelöpande stocken statsskuldväxlar 76,1 miljarder kronor,
motsvarande nominellt 83,0 miljarder kronor.

Den genomsnittliga räntan för de till marknaden emitterade statsskuldväxlarna
var under verksamhetsåret 10,97 % för halvårsväxlar och 11,13 % för
helårsväxlar. Den genomsnittliga köpräntan på marknaden för motsvarande
löptider var 10,99 % respektive 11,15 % under samma tid.

Riksobligationer

På obligationsmarknaden skedde riksgäldskontorets upplåning genom riksobligationer.
Löptiderna vid emissionerna av riksobligationer varierade
mellan åtta och elva år. Den vägda genomsnittliga löptiden vid emissionstillfällena
var 9,6 år. Emissioner av riksobligationslån med lång löptid tjänade
under verksamhetsåret två syften. Dels eftersträvades att motverka en
ytterligare förkortning av den återstående löptiden av statsskulden i svenska
kronor. Dels medförde avkastningskurvans negativa lutning under den andra
halvan av verksamhetsåret att det från lånekostnadssynpunkt var fördelaktigt
att låna på långa löptider.

1 samband med emission av riksobligationslån 1029 introducerades valören
100 000 kronor för riksobligationer. Tidigare var den lägsta valören 1 miljon
kronor. Sänkningen gjordes för att i samband med avvecklingen av
valutaregleringen anpassa valören efter utländska placerares preferenser.

Redog.

1989/90:3

Åtgärden underlättar även för svenska placerare att investera i riksobligationer.

Riksobligationer emitterades under budgetåret vid åtta tillfällen. Vid fyra
av dessa emissioner öppnades nya trancher i tidigare emitterade lån. Att
öppna äldre lån syftar tili att öka lånets likviditet, vilket minskar upplåningskostnaden.
Även administrativa skäl talar för att öppna tidigare emitterade
lån.

Totalt emitterades riksobligationer för 23,6 miljarder kronor under
1988/89. Den utelöpande stocken riksobligationer ökade därmed med 3,3
miljarder kronor, vilket medförde att den totala utelöpande stocken per den
30 juni 1989 var 91,6 miljarder kronor.

Den vägda genomsnittliga emissionsräntan för riksobligationer var under
verksamhetsåret 11,18 %. Jämfört med föregående verksamhetsår är detta
en minskning med 0,41 procentenheter, vilket avspeglar förändringen i det
allmänna ränteläget.

Räntelöpande obligationslån

Genom förfall minskade under verksamhetsåret den utelöpande stocken
räntelöpande obligationslån med 21,0 miljarder kronor. Någon emission av
detta låneinstrument har inte genomförts efter 1986, då prioriteringssystemet
slopades. Riksobligationslånen har idag övertagit detta låneinstruments roll
som långfristigt låneinstrument. Räntelöpande obligationslån utgör dock
fortfarande den största enskilda kategorin bland låneinstrumenten i svenska
kronor. Den utelöpande stocken av dessa lån var vid verksamhetsårets slut

148,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 30,6 % av statsskulden i svenska
kronor.

Under budgetåret genomfördes räntejustering av fem räntelöpande obligationslån
till ett sammanlagt värde av 15,5 miljarder kronor, varefter tre lån
återstår att räntejustera. Efter genomförd räntejustering blir dessa lån lättare
att omsätta på sekundärmarknaden.

Upplåning på hushållsmarknaden

Riksgäldskontorets låneinstrument för upplåning på hushållsmarknaden är
premieobligationer, sparobligationer och allemanssparkonton. Hushållens
totala placeringar i dessa låneformer var 148,6 miljarder kronor vid slutet av
verksamhetsåret. Detta innebar en ökning av stocken av dessa låneinstrument
med 9,9 % jämfört med föregående verksamhetsår.

Tabell 4.2 Hushållsupplåning (netto) 1986/87-1988/89
Miljoner kronor

	1986/87	1987/88	1988/89
Allemansspar	10147	11820	12923
Premieobligationslån	-2400	-1000	5500
Sparobligationslån	3880	-1537	-4 940

Redog.

1989/90:3

Totalt

11627 9 283 13483

Under 1988/89 skedde upplåningen på hushållsmarknaden genom emissioner
av premieobligationslån och genom hushållens placeringar i allemanssparandet.
Inget nytt sparobligationslån emitterades under 1988/89. Långivarna
i två förfallande sparlån erbjöds dock möjlighet till förlängning.

Premieobligationslån

Under verksamhetsåret förföll tre premieobligationslån till inlösen till ett
sammanlagt värde av 2,6 miljarder kronor. Under 1988/89 emitterades två
premieobligationslån, 1988 års andra premielån samt 1989 års första
premielån, ”Jubileumslånet”. Totalt ökade stocken premieobligationer med
5,5 miljarder kronor under 1988/89.

Under verksamhetsåret arrangerades postorderförsäljning i samband med
premieobligationsemissionerna. Detta gjordes i syfte att öka tillgängligheten
för långivarna och erhålla en bättre geografisk spridning. Postorderförsäljningen
organiserades genom riksbanken och dess lokalkontor. Vid verksamhetsårets
två emissioner av premieobligationer såldes totalt premieobligationer
för drygt en miljard kronor genom denna försäljningskanal.

Mellan den 24 oktober och den 4 november 1988 emitterades 1988 års
andra premielån. Försäljningen skedde enbart genom nyemission, dvs
något byte av förfallande obligationer mot nya erbjöds ej. Utlottningsprocenten
på detta lån fastställdes till 5,55 %. Mot bakgrund av det vid
emissionstillfället rådande marknadsläget emitterades lånet till 1010 kronor
per obligation, d v s tio kronor över obligationernas nominella värde.
Lånebeloppet blev fem miljarder kronor, vilket var vad riksgäldsfullmäktige
fastställt som maximalt lånebelopp.

Mellan den 6 och den lOmars emitterades 1989 års första premielån. Lånet
marknadsfördes som ”Jubileumslånet” med anledning av riksgäldskontorets
200-årsjubileum 1989. Vid en extra jubileumsdragning utlottades 200 extra
vinster å 10 000 kronor. Även detta lån såldes enbart genom nyemission.
Utlottningsprocenten och försäljningspriset anpassades till de vid emissionstillfället
rådande marknadsförutsättningarna. Utlottningsprocenten bestämdes
till 6,3 %. Lånet emitterades till försäljningspriset 980 kronor per
obligation, vilket var lägre än obligationens nominella värde, 1 000 kronor.
Försäljningen av lånet nådde inte till den av riksgäldsfullmäktige fastställda
maximivolymen, fem miljarder kronor. Lånets slutgiltiga volym fastställdes
till 3,1 miljarder kronor.

De relativt stora emissionerna av premieobligationslån med lång löptid har
skett för att upprätthålla räntebindningstiden i statsskulden. Jämfört med
emissioner av riksobligationer med samma löptid har premieobligationslånen
varit kostnadseffektiva även sedan skatteeffekter beaktats.

Sparobligationer

Inget nytt sparobligationslån emitterades under verksamhetsåret. Fyra
sparobligationslån förföll till inlösen, Spar 76, Spar 80 Extra, Spar 83 vårlånet
och Spar 85 vårlånet. Innehavarna av två förfallande sparlån erbjöds
förlängning, Spar Extra 81 samt Spar 83 höstlånet. Den utelöpande stocken
sparobligationer minskade med 4,9 miljarder kronor under 1988/89.

Redog.

1989/90:3

Spar Extra 81 förlängdes från den 1 april 1989 till den 1 mars 1993. Den
skattepliktiga, löpande räntan fastställdes att under förlängningtiden stegvis
öka från 7,5 % till 11,75 %. Detta innebär att den effektiva skattepliktiga
räntan för hela förlängningsperioden uppgår till ca 9,35 %. Utöver räntan
erhålles en skattefri bonus på 100 kronor per inbetalda 1000 kronor, vilken
läggs till kapitalet på lånets förfallodag. Ränta och bonus ger en effektiv ränta
på 10,01 % under hela förlängningsperioden. Totalt förlängdes 0,9 miljarder
kronor av förfallande 1,3 miljarder kronor.

Spar 83 höstlånet förlängdes från den 1 december 1988 till den 1 maj 1993.
Den skattepliktiga löpande räntan för detta lån fastställdes att under
förlängningstiden stegvis öka från 8 % till 11 %. Detta ger en genomsnittlig,
skattepliktig ränta på ca 9,33 %. Även för detta lån erhålles en skattefri
bonus om 100 kronor per inbetalda 1 000 kronor, vilken läggs till lånets
kapitalbelopp på förfallodagen. Den effektiva räntan under hela förlängningsperioden
med hänsyn till ränta och bonus blir 10,18 %. Av totalt 3,0
miljarder kronor, som förföll till inlösen, förlängdes 1,8 miljarder kronor.

Under verksamhetsåret påbörjades utvecklingsarbetet av en modifierad
sparobligation i kontobaserad form, dvs utan utfärdat värdepapper. Det nya
systemet är avsett att tas i drift hösten 1990.

Allemansspar

Allemanssparande! sker dels på allemanssparkonton och dels på allemansfondkonton.

Det sparande som sker på allemanssparkonton överförs månatligen till
riksgäldskontoret och blir därmed en del av den statliga upplåningen.
Sparande som sker i allemansfondkonton berör inte riksgäldskontoret.
Dessa medel överförs till fondbolag, vilka investerar medlen i aktier och
andra värdepapper. Liksom under tidigare verksamhetsår fanns under
1988/89 möjlighet för var och en att samtidigt spara i högst ett allemanssparkonto
och två allemansfondkonton.

Det maximala tillåtna sparandet i Allemansspar var under verksamhetsåret
800 kronor per månad. Taket för de sammanlagda nettoinsättningarna
höjdes under verksamhetsåret från 60 000 kronor till 75 000 kronor.

Avkastningen på allemanssparande! är skattefri och skulle under 1988/89
enligt riksdagsbeslut motsvara diskontot. Under budgetåret höjdes räntan på
Allemansspar från 8,5 % till 9,5 % i samband med att riksbanken den 28
april 1989 höjde diskontot.

De i riksgäldskontoret innestående medlen i allemanssparande! ökade
under verksamhetsåret med 12,9 miljarder kronor och uppgick den 30 juni
1989 till 61,4 miljarder kronor. Allemansspars andel av den totala statsskulden
i svenska kronor uppgick därmed till 12,6 %, en ökning med 2,7
procentenheter jämfört med föregående verksamhetsår.

Det totala nettosparandet i allemanssparkonton exkl extrainsättningar var
under verksamhetsåret i genomsnitt 413 miljoner kronor per månad, vilket
var i nivå med föregående budgetår. Under våren 1989 skedde dock en
markant nedgång i nettosparandet. Detta bör ses mot bakgrund av de
diskussioner om nya skatteregler för allemanssparande! som fördes under
våren 1989.

Redog.

1989/90:3

Figur 4.1 Sparandet på allemanssparkonto!! 1987-1989

Mkr

4000-,

—• Insatt belopp
— Uttaget belopp

3500-

3000-

2500-

2000-

1500-

1000-

500-

1987

1988

1989

I syfte att stimulera flera personer att ansluta sig till allemanssparande!
beslutade riksdagen om en extra bonus. Denna utgick till mellan den 1 april
och den 30 december 1988 nytillkomna sparare i Allemansspar. Dessa erhöll
5 % högre skattefri ränta under denna tid. Antalet nytillkomna sparare
uppgick under perioden till närmare 150 000. Under motsvarande period
året innan tillkom drygt 93 600 konton.

Under perioden december 1988 tom februari 1989 erbjöds spararna i
Allemansspar möjlighet till extra insättningar på högst 5 000 kronor utöver
det ordinarie månatliga sparandet. Jämfört med första kvartalet 1988, då
extra insättningar senast tilläts, ökade extrainsättningarna med drygt 22 %
vid detta tillfälle. Totalt inbringade extrainsättningarna 6,6 miljarder kronor
under 1988/89, varav 3,8 miljarder kronor på allemanssparkonton och 2,8
miljarder på allemansfondkonton.

Antalet allemanssparkonton var vid verksamhetsårets slut 2 196 600, en
ökning med knappt 5 % sedan den 30 juni 1987. Antalet konton i
allemansfond ökade under samma period med 25 % och uppgick till
1 492 200 vid verksamhetsårets slut.

Riksdagen beslöt 1988/89 om vissa förändringar inom allemanssparande!.
Sålunda överfördes rätten att fastställa ränta på allemanssparkonton till
regeringen eller den myndighet regeringen utser. Riksgäldskontoret bemyndigades
att fr o m den 1 juli 1989 fastställa denna ränta.

Redog.

1989/90:3

Riksgäldskontorets kontoinlåning

Riksgäldskontorets kontoinlåning redovisas under rubriken ”Lån hos statsinstitutioner
och fonder, m m” och avser i huvudsak inlåning från statliga
företag, fonder och myndigheter. Dessa inlånade medel uppgick vid
verksamhetsårets slut till 13,3 miljarder kronor, vilket motsvarar 2,7 % av
den totala statsskulden i svenska kronor. Under 1988/89 ökade kontoinlåningen
med 49 %. Den största ökningen var hänförlig till arbetsmarknadsfonden,
vilket har samband med införandet av ett nytt finansieringssystem
för arbetslöshetsersättning. I detta skall överskottsmedel placeras räntebärande
hos riksgäldskontoret. Det gynsamma arbetsmarknadsläget under
budgetåret medförde att denna inlåning ökade snabbt.

Kontoinlåningen kan indelas i tre grupper. Viss inlåning avser medel som
enligt riksdagens eller regeringens beslut skall vara placerade på räntelösa
konton. Detta gäller ett antal fonder, varav den största är allmänna
sjukförsäkringsfonden med 4,9 miljarder kronor inlånat vid slutet av
verksamhetsåret. Den räntelösa inlåningen utgjorde vid verksamhetsårets
slut 45,7 % av den totala kontoinlåningen.

En andra grupp avsåg överskottsmedel från affärsverk, statliga företag,
myndigheter med uppdragsverksamhet samt medel från vissa fonder. Dessa
medel kan placeras avista eller bindas på olika löptider. Avistamedel
placeras till gällande diskonto plus 0,6 procentenheter. Räntan på bunden
inlåning fastställs utifrån gällande marknadsränta på statsskuldväxlar på
respektive löptid med ett visst avdrag. Inlåningen från denna grupp utgjorde

54,0 %av den totala kontoinlåningen.

En tredje, mindre grupp utgörs av inlåning från några mindre fonder, bl a
bankinspektionens och försäkringsinspektionens fonder. Denna inlåning är i
regel långfristig. Ränteersättning utgår efter varierande villkor.

Kontokredit i riksbanken

Inbetalningar till respektive utbetalningar från statsbudgeten sker via
statsverkets checkräkning i riksbanken. De dagliga förändringarna på detta
konto regleras genom riksgäldskontorets försorg, vilket medför en ökad eller
minskad statsupplåning.

Upplåning i riksbanken skedde före den 1 januari 1989 mot skattkammarväxlar.
Numera regleras denna upplåning gentemot en kontokredit. I
samband med denna förändring ändrades även ränteberäkningen. Räntan på
skattkammarväxlar var knuten till diskontot. Räntan på kontokrediten
bygger på dagliga avläsningar av dagslåneräntan.

Under verksamhetsåret uppgick upplåning i riksbanken till i genomsnitt

15,2 miljarder kronor. Saldot på statsverkets checkräkning varierar dock
kraftigt, vilket medför stora fluktuationer på kontokrediten. Per den 30 juni
1989 uppgick upplåning via kontokrediten i riksbanken till 7,6 miljarder
kronor.

Redog.

1989/90:3

Figur 4.2 Ränta p& statsskuldväxlar och riksobligationer 1987-1989
Årsränta i genomsnitt

Procent

SSVX 12 mån

—— OBL 5 år
OBL 10 år

15-

14-

13-

12-

••••••

11-

10-

1987

1988

1989

Ränte- och kursutveckling

Ränteutvecklingen under 1988/89 (figur 4.2) innebar en kraftig förändring i
relationen mellan de långa och korta räntorna. De korta räntorna steg under
perioden samtidigt som de långa räntorna sjönk. Månadsgenomsnittet för
6-månadersräntan steg från 10,39 % i juli 1988 till 11,56 % i juni 1989, dvs
1,17 procentenheter. 10-årsräntan sjönk under samma tid med 0,24 procentenheter,
från 11,36 % i juli 1988 till 11,12 % i juni 1989.

Under de första månaderna av verksamhetsåret skedde en ränteuppgång.
Den svenska ekonomin uppvisade en fortsatt överhettning, vilket medförde
oro för ökad inflationstakt. Uppgången i de svenska räntorna skedde även
under inverkan av en internationell ränteuppgång. Räntehöjningar vidtogs
av centralbankerna i ett flertal länder. Riksbanken köpte under augusti
statsskuldväxlar i syfte att bromsa ränteuppgången. Under hösten 1988
fortsatte de korta räntorna att stiga, dock i ett lugnare tempo än tidigare. De
långa räntorna sjönk däremot under samma tid.

Redog.

1989/90:3

Figur 4.3 Avkastningskurvor för juli 1988, juni 1989 samt genomsnitt för 1988/89
Effektiv årsränta, månadsgenomsnitt

Eff. årsränta

13-|

— Juli 1988

Juni 1989

••••••« Genomsnitt

verksamhetsåret 88/89

12-

11-

10-

9 10år

dgr

Uttalande från regering och riksbank om ett eventuellt avskaffande av
valutaregleringen medförde under oktober ett kraftigt räntefall. De långa
räntorna föll från oktober till januari med omkring en procentenhet.
Räntefallet var som kraftigast under slutet av december och början av
januari. Under mitten av januari nådde obligationsräntorna den lägsta nivån
sedan oktober 1986.

Förväntningarna om ett snabbt avskaffande av valutaregleringen avtog
under början av året, vilket medförde en viss ränteuppgång. Riksbanken
stramade samtidigt åt likviditeten i banksystemet, vilket höjde de korta
räntorna. Detta bidrog också till att de långa räntorna steg. Även en
internationell ränteuppgång under våren 1989 medverkade till att höja de
svenska räntorna.

Beslut om avskaffande av valutaregleringen fr o m den 1 juli offentligjordes
den 1 juni. Någon räntepåverkan medförde inte detta beslut. Denna
åtgärd var vid denna tid troligen diskonterad i de gällande räntorna.

Under slutet av verksamhetsåret fanns en viss press neråt på de korta
räntorna under inverkan av en ökad ränteskillnad mellan de inhemska korta

Redog.

1989/90:

Figur 4.4 Kurser på vissa premieobligationslån 1988-1989

Kurs

250-,

— 85:1
86:2

240-

230-

220-

210-

200

Cvj

1988

1989

räntorna och omvärlden. Riksbanken företog dock omfattande försäljningar
av statsskuldväxlar, vilket bromsade räntenedgången.

Avkastningskurvans utseende (figur 4.3) förändrades under verksamhetsåret.
Vid början av perioden hade avkastningskurvan en positiv lutning.
Under den kraftiga räntesänkning som skedde under slutet av 1988 planades
kurvan ut. Under ränteuppgången de första månaderna 1989 steg de korta
räntorna kraftigare än de långa räntorna. Avkastningskurvan fick därmed en
negativ lutning.

Trots gynnsamma förutsättningar med fallande statsobligationsräntor och
höjda aktiekurser skedde endast en måttlig uppgång i premiekurserna under
början av verksamhetsåret. I slutet av november offentligjordes regeringens
förslag till skattereform med nya regler för beskattning av kapitalinkomster.
Detta medförde ett kraftigt fall i premiekurserna. Kursfallet mattades dock
av under början av 1989. Med undantag av ett fåtal lån skedde inte någon
återhämtning av premiekurserna under slutet av budgetåret. Premiekurserna
låg därmed på en betydligt lägre nivå vid slutet av verksamhetsåret än
under dess början. Kursutvecklingen på två premielån visas i figur 4.4.

Redog.

1989/90:3

Figur 4.5 Omsättning på penning- och obligationsmarknaden

Dagsgenomsnitt per månad april 1987-juni 1989. Miljarder kronor

Miljarder kronor
45-1

1 Total omsättning
Avistahandel

40-

35-

30-

25-

20-

15-

10-

1988

1989

1987

Omsättning

Omsättningen på penning- och obligationsmarknaden har under verksamhetsåret
minskat kraftigt. Den genomsnittliga dagliga omsättningen i statspapper
mer än halverades jämfört med föregående verksamhetsår. 1987/88
omsattes dagligen i genomsnitt drygt 21 miljarder kronor. Under 1988/89
sjönk den genomsnittliga omsättningen till knappt 9 miljarder kronor per
dag. Den minskade omsättningen medför en minskad likviditet på penningoch
obligationsmarknaden, vilket i sin tur kan medföra en ökad upplåningskostnad.

Omsättningen minskade trots relativt kraftiga ränteförändringar under
verksamhetsåret. Nedgången förklaras förmodligen främst av den från den 1
januari 1989 införda omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden.
Efter tillkomsten av denna skatt avvecklades i stort sett helt den tidigare
mycket aktiva terminsmarknaden, vilket förklarar största delen av den
minskade omsättningen. Avistahandeln låg däremot under hela verksam -

Redog.

1989/90:3

hetsåret i stort sett på oförändrad nivå. Nedgången i likviditeten har menligt
påverkat statspappershandeln.

Figur 4.5 illustrerar utvecklingen av den genomsnittliga dagliga omsättningen
i statspapper.

Kostnader m m

Jämfört med föregående budgetår minskade riksgäldskontorets bokförda
ränteutgifter för lån i svenska kronor med 3,7 miljarder kronor under
1988/89. Totalt redovisades ränteutgifter till ett belopp av 45,1 miljarder
kronor (tabell 4.3). I detta sammanhang bör dock uppmärksammas att
bokföringsprincipen för redovisning av räntor på statsskuldväxlar ändrades
fr o m budgetåret 1988/89. Ändringen innebar att dessa räntor efter den 1 juli
1988 redovisas när växlarna förfaller till betalning och inte som tidigare vid
emissionstillfället. Detta medförde att för 1988/89 redovisades ränteutgifter
endast för växlar som både såldes och inlöstes under budgetåret. Denna
bokföringstekniska omläggning gav en engångseffekt av minskad ränta med

6,9 miljarder kronor under 1988/89. Räntekostnaderna för statsskuldväxlar i
tabell 4.3 har dock beräknats enligt den tidigare redovisningsmodellen för att
uppnå jämförbarhet med tidigare verksamhetsår. Vid en sådan beräkning
uppgår de totala ränteutgifterna för lån i svenska kronor under 1988/89 till

52,0 miljarder kronor.

Tabell 4.3 Ränteutgifter, provisioner, kapitalrabatter samt genomsnittlig lånestock 1988/89
Mifjarder kronor

	Ränte- utgifter	Provi- sioner	Kapital- rabatter (netto)	Summa låne- utgifter	Genom- Summa låneut-snittlig gifter som andel lånestock av genomsnittlig lånestock. Procent
Obligationer	28,8	0,0	0,1	28,9	250,9	11,5
Statsskuldväxlar	8,4’	-	-	8,4	77,82	10,8
Premieobligationer	4,4	0,3	0,0	4,7	55,0	8,5
Sparobligationer	4,5	0,0	-	4,5	30,8	14,6
Allemansspar Skattkammarväxlar och	4,0	0,2	“	4,2	54,9	7,7
kontokredit i riksbanken Övrig upplåning i	1,5	—	-	1,5	15,2	9,9
svenska kronor	0,4	-	-	0,4	11,1	3,6
Summa lån i svenska kronor	52,0	0,5	0,1	52,6	495,7	10,6

1 Beräknade ränteutgifter enligt den tidigare redovisningsmodellen. Se texten under rubriken Kostnader m.m.
Bokförda ränteutgifter 1,5 miljarder kronor.

2 Genomsnittligt likvidbelopp.

Den totala kostnaden för upplåningen inkluderar även utbetalda provisioner
och kapitalrabatter. Med dessa inkluderade ökade de procentuella
låneutgifterna för samtliga låneinstrument med undantag av premieobligationer
under verksamhetsåret. De totala låneutgifternas andel av den
genomsnittliga lånestocken ökade med 0,6 procentenheter jämfört med
föregående budgetår.

Av tabell 4.3 framgår även att det föreligger stora skillnader i upplånings- 28

Redog.

1989/90:3

Figur 4.6 Ränta på Caisse-obligationer (Stadshypotekskassan) och riksobligationer
med 5 års återstående löptid 1987-1989
Månadsgenomsnitt

Procent

Caisse

15-

Riksobligationer

14-

13-

12-

10-

1988

1987

1989

kostnaderna mellan de olika låneinstrumenten. För att erhålla en bild av de
totala statsfinansiella kostnaderna måste dock hänsyn även tas till skatteeffekter.

Skillnaden i upplåningskostnader mellan staten och andra låntagare ökade
under verksamhetsåret, vilket framgår av figur 4.6. Under juli 1988 var
räntedifferensen mellan femåriga bostadsobligationer och femåriga statsobligationer
i genomsnitt 0,24 procentenheter. Under juni 1989 hade skillnaden
ökat till 0,39 procentenheter. Skillnaden i räntenivå styrs av faktorer såsom
låntagarens likviditet och kreditvärdighet. I de av riksgäldskontoret emitterade
värdepapperen är likviditeten mycket hög och kreditrisken i statspapper
är per definition obefintlig. Riksgäldskontoret kan därigenom erhålla lägre
lånekostnader än andra emittenter på penning- och obligationsmarknaden.

Löptid

Förkortningen av den genomsnittliga återstående löptiden avseende statsskulden
i svenska kronor som skett sedan 1980 har under verksamhetsåret
bromsats (tabell 4.4). Under 1988/89 genomfördes en relativt stor upplåning
av riksobligationer med lång löptid. Detta medförde att riksobligationslå -

Redog.

1989/90:3

nens genomsnittliga återstående löptid förlängdes, vilket starkt bidrog till att Redog.
bromsa förkortningen av den totala inhemska statsskuldens genomsnittliga 1989/90:3
återstående löptid.

Tabell 4.4 Återstående genomsnittlig löptid i antal år på statsskuld i svenska kronor, 1980 - 1989

	1980-12-30	1986-06-30	1987-06-30	1988-06-30	1989-06-30
Statsräntelån	5,5	5,6	4,9	4,2 (3,2)''	3,8 (3,1)''
Riksobligationslån	-	3,4	4,1	3,8	5,2
Premieobligationslån	7,0	5,2	4,9	5,3	5,1
Sparobligationslån	3,7	2,5	2,1	1,5	1,2
Statsskuldväxlar	-	0,5	0,4	0,4	0,4
Genomsnitt för ovanstående
låneformer Genomsnitt för den totala	5,6	4,0	3,7	3,4 (3,0)1	3,5 (3,2)‘
inhemska statsskulden 2	4,4	3,6	3,3	2,9 (2,6)''	2,9 (2,7)''

1 Många räntelöpande obligationslån har en räntejusteringsklausul som gör att räntebindningstiden (här angiven
inom parentes) är kortare än lånets löptid.

2 Övrig inhemsk upplåning, dvs lån mot skattkammarväxlar, lån hos statsinstitutioner och fonder m m och mot
statsskuldförbindelser samt Allemansspar har räknats som avista eller ej kalkylerats p g a för liten omfattning.

Tabell 4.5 Volatilitet och duration för marknadsnoterade lån i svenska kronor den 30 juni 1987 - 1989

Volatilitet, procent Duration, år

	1987	1988	1989	1987	1988	1989
Statsräntelån	2,9	2,4	2,4	3,1	2,5	2,5
Riksobligationslån	3,0	2,7	3,5	3,1	2,9	3,7
Premieobligationslån	4,0	4,3	4,0	4,1	4,4	4,1
Statsskuldväxlar	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4
Totalt	2,6	2,5	2,5	2,7	2,6	2,6

Anm. Volatilitet uttrycker den procentuella förändringen i skuldens marknadsvärde då ränteläget ändras med
en procentenhet.

Duration uttrycker den återstående löptiden på ett låns nuvärdeberäknade betalningsflöden.

Allemanssparandet räknas i dessa kalkyler som avistainlåning. Den
relativt kraftiga ökningen i detta sparande under 1988/89 förkortade den
genomsnittliga löptiden för statsskulden i svenska kronor. I praktiken har
detta sparande dock hittills varit långfristigt.

Nackdelen med en kort återstående löptid är att statsbudgetens känslighet
för ränteutgifter ökar. Det finns dessutom en likviditetsaspekt, genom att en
kort återstående löptid medför att en stor del av statsskulden får en karaktär
liknande ”vanliga” pengar.

Fördelen med en kort återstående löptid ligger i att möjligheten och
tillfällena att ändra inriktning på statsskuldspolitiken ökar. Dessutom kan en
kort återstående löptid i vissa lägen vara lämplig från räntekostnadssynpunkt.

Vid planering av emissioner eftersträvas bl a att uppnå en jämn förfalloprofil.
Med undantag av budgetåret 1991/92, då stora volymer statsräntelån
förfaller, uppvisar den inhemska statsskulden en tämligen jämn förfalloprofil
(figur 4.7).

Figur 4.7 Förfallande obligationslån 1989/90-1999/00 per 1989-06-30

Miljarder kronor

70-|

[hshct Premie- och
EM sparobligationer

I 1 Riks- och statsobligationer

60-

50-

40-

30-

20-

10-

99/00

97/98

93/94

95/96

91/92

89/90

98/99

94/95

96/97

92/93

90/91

Långivare

Som framgår av tabell 4.6 ägde en fortsatt minskning av bankernas innehav
av statspapper rum under 1988/89. Även upplåningen utanför banksektorn
minskade under 1988/89 p g a AP-fondens och företagssektorns kraftigt
minskade innehav av statspapper. Till skillnad från föregående verksamhetsår
ökade riksbankens innehav av statspapper.

Hushållssektorn är den största långivaren till staten. Hushållens andel av
statsskulden i svenska kronor uppgick vid slutet av verksamhetsåret till
30,4 %. Under 1988/89 ökade hushållens utlåning till staten med 9,8 %.
Detta skedde genom ett fortsatt högt nettosparande i allemanssparande!
samt genom en nettoökning av innehavet av premieobligationer.

Företagssektorns andel av statsskulden i svenska kronor minskade under
1988/89 med 2,4 procentenheter. Under hösten 1988 var företagens innehav
av statsobligationer relativt konstant, medan innehavet av statsskuldväxlar
ökade. Under januari till maj 1989 genomfördes kraftiga utförsäljningar av
statsobligationer. Även statsskuldväxlar såldes ut under början av 1989, dock
i betydligt mindre omfattning. Totalt gav detta en kraftig minskning av

Redog.

1989/90:3

Tabell 4.6 Statsskuldens förändring med fördelning på långivande sektorer, m m.
Miljarder kronor.

	86/87	Stockförändring 87/88	88/89	Ställning 1989-06-30
Riksbanken	- 4,4	-17,7	13,3	81,9
Banker	- 3,1	-13,1	- 4,5	41,0
Upplåning
utanför banker	13,0	37,3	- 3,3	370,1
varav
- Försäkringsbolag	- 4,6	- 6,6	5,0	56,9
- AP-fond	10,6	10,6	-14,3	73,0
- Hushåll	12,1	9,4	13,3	147,9
- Företag mfl	- 2,5	23,5	-11,7	79,0
- Statsinstitutioner, fonder	- 2,6	0,5	4,4	13,3
Ofördelat1			- 6,9	- 6,9
Inhemsk finansiering	5,5	6,5	- 1,4	486,1
Utlandet	7,8	-18,1	- 6,5	103,6
Summa	13,2	-11,6	- 7,9	589,7

1 Korrigeringspost beroende på ändrade redovisningsprinciper för statsskuldväxlar
from 1 juli 1988. Se vidare i texten under rubriken Kostnader mm.

Anm. Utlandsskuld till bokförda valutakurser exkl skuldskötselåtgärder.

Källa: Riksbanken.

företagens innehav av statsobligationer, medan innehavet av statsskuldväxlar
ökade under verksamhetsåret.

Bankerna minskade under 1988/89 sina innehav av statspapper. Till
skillnad från företagens agerande skedde minskningen under andra halvåret
1988, medan en ökning skedde under första halvåret 1989. Under de senaste
fyra verksamhetsåren har bankernas innehav av statspapper i stort sett
halverats. Vid utgången av verksamhetsåret 1985/86 var bankernas andel av
statsskulden i svenska kronor 20,1 %. Vid slutet av verksamhetsåret 1988/89
hade andelen minskat till 8,4 %. Utvecklingen avspeglar effekterna av det
avskaffade prioriteringsssystemet. Bankerna har under de senaste åren
successivt kunnat minska sina innehav av statspapper som de tidigare via
regleringar var ålagda att hålla.

Även AP-fonden minskade under 1988/89 sitt innehav av statspapper.
Minskningen hänförs i stort sett enbart till minskat innehav av statsobligationer.
AP-fondens andel av statsskulden i svenska kronor var vid slutet av
verksamhetsåret 15,0 %, en minskning med 2,9 procentenheter jämfört med
föregående budgetår.

Försäkringsbolagen ökade under verksamhetsåret sitt innehav av statspapper.
Detta innebar en förändring gentemot de två föregående verksamhetsåren,
då minskningar skedde.

Statsinstitutioner och fonder var vid slutet av verksamhetsåret den minsta
gruppen av långivare till staten med en andel av 2,7 % av statsskulden i
svenska kronor. Under 1988/89 ökade dock denna grupps bidrag till
finansiering av statsskulden med närmare 50 %. Den största delen av
ökningen var hänförlig till den nyinrättade arbetsmarknadsfonden.

Redog.

1989/90:3

Låneförvaltning

Förvaltningen av statsskulden i svenska kronor sköts till viss del inom
riksgäldskontoret. Huvuddelen av hanteringen sker dock hos banker, andra
återförsäljare och andra företag.

Hanteringskostnaderna för statsskulden i svenska kronor uppgick budgetåret
1988/89 till drygt 500 miljoner kronor, varav huvuddelen avsåg
provisioner till banker och andra återförsäljare (se vidare kapitel 9).

Premieobligationer

Låneförvaltningen av premieobligationer omfattar huvudsakligen obligationstryck,
vinstutbetalning och inlösen.

Vid budgetårets slut fanns drygt 204 miljoner premieobligationer utelöpande.
Dessa är emitterade i valörerna 10 000 kronor (1986 års första lån),
1 000 kronor (1988 och 1989 års lån) samt 200 kronor (övriga lån). Under
budgetåret trycktes 8,1 miljoner premieobligationer hos Tumba bruk i
samband med nyemissioner.

Avkastningen på premielånen lottas ut i form av vinster. Under 1988/89
ägde 45 vinstdragningar rum under överinseende av statskontoret och
Notarius Publicus. Vid dragningarna utlottades 12,5 miljoner vinster till ett
värde av 3,9 miljarder kronor.

Dragningsresultaten publiceras i riksgäldskontorets officiella dragningslistor.
Under 1988/89 såldes ca 3 miljoner dragningslistor via kiosker och affärer
samt genom utskick till ca 100 000 prenumeranter.

Under budgetåret utbetalades 10,6 miljoner vinster. Bankerna stod för
85 % av utbetalningarna och övriga vinstutbetalare för återstoden. De
utbetalade vinsterna rapporteras via bankgirocentralen (BGC) till DAFA
Data AB där de kontrolleras mot ett register över samtliga utlottade vinster
som ännu ej preskriberats (detta register omfattar ca 42 miljoner vinster).

Inlösen av premieobligationer sker förutom i riksgäldskontoret även hos
kontorets återförsäljare, varefter obligationerna skickas till riksbankens
sedelförstöringskontor i Tumba för avstämning, förstöring och återvinning
av papperet. Under budgetåret inlöstes 13 miljoner premieobligationer från
1978 års lån samt närmare en miljon obligationer från lån som tidigare
förfallit till inlösen.

Sparobligationer

Låneförvaltningen avseende sparobligationer omfattar obligationstryck,
handläggning av äganderättsövergångar i samband med arv m m, växlingar,
framtagning av kontrolluppgifter samt inlösen.

Sparobligationer löper med fast ränta som läggs till lånebeloppet. Därutöver
utfaller en skattefri bonus när lånet förfaller till betalning samt för vissa
lån även vid andra tillfällen under lånets löptid. Även bonusen läggs till
lånebeloppet, vilket gör att inga utbetalningar behöver göras från riksgäldskontoret
förrän sparobligationerna löses in eller långivaren löser in dessa i
förtid. Inlösen kan ske från långivarens sida när som helst under löptiden.

Inlösen kan förutom i riksgäldskontorets kassa ske hos återförsäljarna och

Redog.

1989/90:3

3 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 3

rapporteras då på magnetband via BGC till riksgäldskontoret. Utgivning och
inlösen av sparobligationer administreras i ett centralt ADB-register hos
riksgäldskontoret.

Inlösenvolymen under 1988/89 var betydande. Drygt 400 000 sparobligationer
till ett värde av 9 miljarder kronor löstes in hos de olika återförsäljarna.
Huvuddelen (ca 375 000 inlösta obligationer) hänför sig till de månader
då det var slutinlösen av fyra sparlån samt i samband med att två sparlån
förlängdes. Övriga månader låg antalet i genomsnitt på 6 500 och avsåg
förtidsinlösen samt i liten utsträckning försenad inlösen av äldre lån.

Jämfört med närmast föregående budgetår ökade antalet inlösta obligationer
under 1988/89. Detta berodde på att fyra sparlån förföll till inlösen under
budgetåret.

Vid riksgäldskontoret uppdateras sparobligationsregistret förutom vid
inlösen även vid växlingar av obligationer och vid äganderättsförändringar
varvid nya obligationer skrivs ut. Under budgetåret skrevs 16 200 nya
sparobligationer ut. Därutöver behandlade kontoret närmare 3 200 nya
ärenden avseende förkomna sparobligationer.

I januari 1989 skickades kontrolluppgifter ut till 994 000 sparobligationsinnehavare
avseende 1 635 000 vid årsskiftet utelöpande sparobligationer.

Allemanssparande!

Sparande på allemanssparkonto sker som tidigare nämnts via insättning på
konto i bank varefter likvid överförs till riksgäldskontoret. Låneförvaltningen
avseende Allemansspar omfattar kontroll, information och redovisning.

Varje månad kontrolleras samtliga allemansspar- och allemansfondkonton
hos DAFA Data AB för riksgäldskontorets räkning. Kontroll görs av att
sparandet sker enligt gällande regler.

Upplåning på penning- och obligationsmarknaden

Upplåningen på penning- och obligationsmarknaden är beloppsmässigt
betydligt större än upplåningen från hushållen medan antalet långivare är
avsevärt mycket färre. Emellertid är omsättningshastigheten på denna
marknad så hög att speciellt stora krav ställs på låneförvaltningen. För detta
ändamål har bankerna, riksbanken, riksgäldskontoret m fl beslutat att
utveckla ett nytt låneadministrativt system i Penningmarknadscentralens
regi. Detta system skall hantera statspapper och bostadsobligationer och
planeras att tas i drift under 1990.

Statsskuldväxlar

Emissioner av statsskuldväxlar och riksobligationer sker som ovan nämnts
via anbud från återförsäljarna. Under 1988/89 emitterades 7 213 statsskuldväxlar
i valörer på 1-100 miljoner kronor till ett värde av 113,0 miljarder
kronor. Under samma tid inlöstes 9 192 statsskuldväxlar till ett värde av
100,5 miljarder kronor.

Redog.

1989/90:3

Obligationer i statsskuldboken

För att underlätta hanteringen av räntelöpande obligationer finns hos
riksgäldskontoret möjlighet för placerare att skriva in eller registrera
obligationerna i statsskuldboken. All inskrivning eller registrering i statsskuldboken
är avgiftsfri.

Merparten av inskrivningarna och registreringarna i statsskuldboken
gäller prioriterade räntelöpande obligationer. Med några få undantag är
samtliga utelöpande obligationslån inskrivna eller registrerade i statsskuldboken
till praktiskt taget hela sitt utelöpande belopp.

Under senare år har en allt livligare handel uppstått i de räntelöpande
obligationerna. För inskrivna obligationer utfärdas certifikat och vid ägarbyten
skall dessa omregistreras. Eftersom handeln numera är mycket snabb
beslöts våren 1988 att utbyte av certifikat mot registrerade obligationer av
riksobligationskaraktär skulle genomföras under hösten 1988. Bytet omfattade
större delen av den inskrivna obligationsstocken.

Det nominella värdet av de i statsskuldboken inskrivna och i riksgäldskontoret
registrerade prioriterade räntelöpande obligationerna uppgick den 30
juni 1989 till 129,6 miljarder kronor. Därav var 10,7 miljarder kronor
inskrivet och 118,9 miljarder kronor registrerat. För de inskrivna obligationerna
var 5 700 certifikat utfärdade. Antalet registrerade obligationer var
8 800. Under budgetåret 1988/89 utbetalades ränta på dessa inskrivna eller
registrerade obligationer med sammanlagt 18,5 miljarder kronor.

Statsskuldbokssystemet utnyttjas också för hanteringen av riksobligationer.
Den 30 juni 1989 var drygt 8 200 riksobligationer registrerade till ett
nominellt värde av 91,6 miljarder kronor. Sammanlagt betalades 10,7
miljarder kronor ut i räntor på riksobligationer under budgetåret.

I begränsad utsträckning tillåts inskrivning även av premie- och sparobligationer
i statsskuldboken. Detta gäller framförallt för omyndigas innehav.
Antalet utfärdade inskrivningsbevis avseende sparobligationer var drygt
16 000 stycken, motsvarande ett inköpsvärde av 336,5 miljoner kronor. För
inskrivna premieobligationer var drygt 2 000 stycken förvaringsbevis utfärdade
avseende nominellt 18 miljoner kronor.

Redog.

1989/90:3

5. Upplåning i utländsk valuta

Riksgäldskontorets utlandslåneverksamhet inriktades under det gångna
verksamhetsåret på en effektiv skuldförvaltning med hjälp av moderna
finansiella instrument som swapavtal, terminskontrakt och optionskontrakt.
Fortsatt relativt låga räntor och en fördelaktig utveckling av de internationella
lånemarknaderna medgav fortsatt förtidsinlösen av äldre lån till fördelaktiga
villkor. Bruttoupplåningen under budgetåret 1988/89 blev relativt blygsam
jämfört med föregående budgetår medan en ganska stor nettoåterbetalning
av valutaskulden ägde rum.

Statens valutaskuld minskar

Statens valutaskuld var som störst i mitten av 1985, se figur 5.1. Den uppgick
då till 156,1 miljarder kronor till då gällande valutakurser. Mätt till

Figur 5.1 Statens skuld i utländsk valuta 1979-19891
Miljarder kronor

Miljarder kronor
160-,

150-

140-

130-

120-

110-

100-

90-

80-

70-

60-

Skuld till aktuella
valutakurser vid
slutet av varje kvartal.

Skuld enligt
valutakurser
vid uppiåningstillfället.

50-

40-

30-

20-

10-

1979 80

Redog.

1989/90:3

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

Tabell 5.1. Statens brutto- och nettoupplåning i utländsk valuta
Miljarder kronor

Redog.

1989/90:3

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1988/89
Bruttoupplåning (inkl. förändring i den kortfristiga skulden)	44,0	42,5	46,1	25,2	13,9	9,1	4,4
Swapavtal, termins-kontrakt och optio-ner, netto	n	n			»»	-0,2	-0,7
Återbetalningar	24,5	42,3	34,6	31,8	13,5	24,6	11,9
Uppköpta obligationer	0,2	0,1	0,2	1,7	2,4	-3,2''	1,2
Nettoupplåning	19,3	0,1	11,3	-8,3	-2,0	-12,5	-9,4

1 Har använts för amortering.

valutakurserna vid upplåningstillfället var skulden 138,4 miljarder kronor.
Differensen däremellan, 17,7 miljarder kronor, var orealiserade valutaförluster.

Sedan juli 1985 har valutaskulden stadigt minskat. Vid utgången av
budgetåret 1988/89 uppgick skulden till 101,1 miljarder kronor till aktuella
valutakurser och 98,8 miljarder kronor enligt valutakurser vid upplåningstillfället.
De orealiserade valutaförlusterna minskade därmed till 2,3 miljarder
kronor.

Statens brutto- och nettoupplåning i utländsk valuta framgår av tabell 5.1.
Bruttoupplåningen var störst 1983-1985. Under dessa år skedde en viss
nyupplåning samtidigt som förfallande lån refinansierades. Utöver detta
genomfördes en omfattande nyupplåning på goda villkor för att ersätta äldre
lån med sämre villkor som kunde förtidsinlösas. Detta program av förtidsinlösen
av äldre, dyrare lån har fortsatt under budgetåret 1988/89.

Sedan år 1984 har staten haft som norm att inte bedriva någon nettoupplåning
i utlandet och den långsiktiga utvecklingen är att staten nettoåterbetalar
på valutaskulden. Dock kan betydande svängningar ske mellan upplåning
och återbetalning för att balansera valutaflöden. Under budgetåret 1988/89
bruttoåterbetalades 13,7 miljarder kronor, medan bruttoupplåningen på 4,6
miljarder kronor användes till refinansiering och förtidsinlösen av äldre lån.

Den statliga valutaskulden mätt i svenska kronor ändras inte enbart som en
följd av upplåning och återbetalning. Förändrade valutakurser och räntor
påverkar också värdet av valutaskulden i svenska kronor.

Om valutaskulden redovisas till sitt marknadsvärde tas hänsyn till både
förändringar i valutakurser och förändringar i ränteläget som genom priset
på obligationerna (skulden består huvudsakligen av obligationslån) påverkar
värdet av valutaskulden. Riksgäldskontoret arbetade under det senaste året
fram beräkningar av den statliga valutaskuldens marknadsvärde. Den 30 juni
1989 var marknadsvärdet 102,3 miljarder kronor.

Från låntagare till skuldförvaltare

Utvecklingen mot minskad bruttoupplåning och viss nettoåterbetalning
innebär att riksgäldskontoret kunnat öka insatserna för en aktiv förvaltning
av den utestående skulden. Tonvikten i det arbetet ligger på följande
punkter.

- Skulden skall dra låga totala kostnader.

- Riskexponeringen (valuta-, ränte- och kreditrisker) skall vara låg.

- Flexibilitet att snabbt kunna förändra skuldens storlek eller struktur skall

finnas.

Utöver detta finns en del restriktioner. Återbetalningarna bör t ex vara
något så när jämnt fördelade över de kommande åren.

De angivna målen kan inte alla uppnås samtidigt. Det största problemet är
att förena låga kostnader med liten riskexponering. I syfte att hantera dessa
och likartade problem behandlas statens valutaskuld som en skuldportfölj,
som i stor utsträckning kan skötas enligt principer som tillämpas av
portföljförvaltare som handhar stora tillgångar, t ex försäkringsbolag och
pensionsfonder.

Skuldförvaltarens möjligheter

Under de senaste åren har det utvecklats ett stort antal instrument och
tekniker på de internationella marknaderna med vilkas hjälp en skuldförvaltare
kan förändra valutasammansättning ochräntebindningstid för sin skuldportfölj
. Därmed kan också kostnader och riskexponering påverkas kontinuerligt.

Det av riksgäldskontoret hittills mest använda instrumentet är swapavtal.
Andra instrument är terminer och optioner. En redogörelse för genomförda
swapavtal och andra åtgärder finns på sid 48.

Skuldsammansättningen förändras givetvis också i samband med nyupplåningen.
På den internationella lånemarknaden finns numera ett stort antal
nya lånekonstruktioner som tillgodser olika låntagar- eller långivarpreferenser.
Riksgäldskontoret knyter t ex ofta förtidsinlösenrätt till nya lån, om
kostnaden för detta bedöms som rimlig. En mycket vanlig lånekonstruktion
numera är att direkt knyta en valutaswap till en nyemission.

Riksgäldskontorets strategi för portföljförvaltning har utvecklats under de
senaste åren. Tanken bakom denna strategi är att ställa upp riktvärden för
skuldportföljens valutasammansättning och räntebindningstider. Dessa riktvärden
blir styrande för valutaskuldens sammansättning samtidigt som de
utgör en s k neutral skuldportfölj mot vilken en relevant utvärdering av
valutaskuldens kostnader blir möjlig.

Utgångspunkten för skuldportföljens valutasammansättning är riksbankens
valutareserv och den valutakorg till vilken den svenska kronan är
knuten. Först sker en matchning mot valutareservens fördelning på olika
valutor. Den resterande delen av valutaskulden matchas därefter mot
valutafördelningen i den svenska kronans valutakorg. På detta sätt kan
valutafluktuationerna reduceras, så länge den svenska kronans värde i
förhållande till korgen inte ändras.

Riktvärdet för valutaskuldens räntebindningstid kan inte på samma sätt

Redog.

1989/90:3

knytas till någon korg eller något index. Utgångspunkten för räntebindningstidens
riktvärde är i stället en avvägning mellan risken för förändringar i
skuldens marknadsvärde och risken för fluktuationer i de årliga räntebetalningarna.

Runt dessa riktvärden sätts intervall inom vilka skulden kan förändras på
marginalen genom en aktiv skuldhantering. Dessa förändringar baseras på
kortsiktiga bedömningar av ränte- och valutautvecklingen samt på utnyttjandet
av marknadsanomalier och arbitragemöjligheter. Som framgår av
kommande avsnitt om den aktiva skuldskötselns resultat har kostnaderna för
valutaskulden kunnat sänkas avsevärt inom ramen för ett mycket begränsat
risktagande.

Riksgäldskontoret eftersträvar en låg riskprofil på sin skuldportfölj vad

Tabell 5.2 Valutaskulden 1989-06-301
Belopp i miljoner

	Belopp i	Aktuellt	Andel i	Återstående
	resp. valuta	värde2, SEK	procent	löptid, år3
Medel- och långfristig skuld4
Varav skuld till fast ränta:
USD	4439	29431	29,1	10,9
CHF	3 799	15090	14,9	4,7
JPY	248000	11439	11,3	5,4
FRF	4493	4496	4,5	6,9
GBP	386	3976	3,9	18,7
ECU	472	3317	3,3	5,4
NLG	505	1524	1,5	1,9
DKK	1507	1315	1,3	4,5
BEC	3913	635	0,6	4,3
DEM	-104	-355	-0,4	120,3
Total skuld till fast ränta	-	70868	70,0	7,7
Varav skuld till rörlig ränta:
USD	1054	6988	6,9	2,1
CHF	-392	-1558	-1,5	0,3
JPY	23395	1079	1,1	7,8
FRF	-7	-7	0,0	0,1
GBP	370	3810	3,8	2,8
NLG	130	392	0,4	4,8
DEM	3462	11772	11,6	7,3
SEK	300	300	0,3	4,4
Total skuld till rörlig ränta	-	22776	22,6	5,4
Kortfristig skuld5
USD	786	5211	5,2	0,2
ECU	325	2285	2,2	0,3
Total kortfristig skuld	-	7496	7,4	0,2
Totalt	-	101140	100,0	6,6

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

2 Enligt valutakurser 1989-06-30.

3 Återstående genomsnittlig löptid vägd med skuldens storlek.

4 Skuld med en löptid på ett år eller längre.

5 Skuld med en löptid på mindre än ett år.

Redog.

1989/90:3

Figur 5.2 Valutaskuldens valutafördelning 1989-06-301,2

CHF 13,4%
USD 41,2%

JPY 12,4%
DEM 11,2%

GBP 7,7%

ECU 5,5%

FRF 4,5%

NLG 1,9%—''
DKK 1,3%

L- BEC, SEK 0,9%

1 Enligt valutakurser 1989-06-30.

2 Inklusive skuldskötselåtgärder.

gäller valuta- och ränterisker. Dessutom ställs höga krav på kreditvärdighet
på de banker, institutioner och företag som accepteras som motparter vid
olika skuldskötselåtgärder.

Valutaskuldens valutasammansättning

Valutaskuldens valutafördelning avgör i vilken utsträckning skulden exponeras
för valutakursförändringar. De påverkar i sin tur de slutliga upplåningskostnaderna.

I början på 1980-talet var det inte möjligt att styra skuldens valutafördelning.
Det berodde på att det statliga lånebehovet var så stort att valutafördelningen
i hög grad blev ett resultat av de olika lånemarknadernas storlek och
tillgänglighet, där dollarmarknaderna dominerade. Möjligheterna till swapavtal
och andra skuldskötselåtgärder för att ändra valutafördelningen var
dessutom små.

Dollarskulden kom att som mest utgöra ca 70 % av den totala statliga
valutaskulden. När upplåningsbehovet sedan sjönk sammanföll detta med

Redog.

1989/90:3

den kraftiga dollaruppgången med en topp på våren 1985. Dollarn bedömdes
då som övervärderad och därför beslöt riksgäldskontoret att inte vidta några
åtgärder för att minska dollarandelen. Vid utgången av budgetåret 1988/89
hade andelen sjunkit till 41 % till stor del beroende på fallet i dollarns värde.
Denna politik innebar en förmånlig utveckling av skulden under de tre
senaste åren. Per den 30 juni 1989 hade de tidigare stora orealiserade
valutaförlusterna reducerats till 2,3 miljarder kronor.

I tabell 5.2 visas den statliga valutaskuldens valutafördelning den 30 juni
1989. Valutafördelningen åskådliggörs också i figur 5.2.

Valutaskuldens räntekänslighet

I början av 1980-talet var val mellan lån till fast ränta och lån till rörlig ränta
endast möjligt i dollarsektorn. I övriga valutor kunde man enbart låna till fast
ränta. Ränteläget bedömdes då som högt och riksgäldskontoret höll en stor
andel av sina dollarlån till rörlig ränta. 1984 var andelen så hög som 75 %.
Efter de senaste årens fall i dollarräntorna har andelen avsevärt minskats.

Valutaskuldens räntebindningstid tillhör de svåraste skuldskötselproblemen.
Av betydelse för besluten är analyser av historiska data och trender
samt bedömningar om den framtida ränteutvecklingen och avkastningskurvans
utseende. Med hjälp av swapavtal och andra tekniker finns det numera
möjligheter att snabbt förändra skuldens räntefördelning.

Olika mått på skuldens räntebindning räknas kontinuerligt fram som ett
led i skuldförvaltningen. De vanligaste måtten är duration och volatilitet.

Duration är ett mått på den genomsnittliga återstående löptiden av ett låns
nuvärdeberäknade betalningsflöden. Det skiljer sig från lånets löptid på så

Tabell 5.3 Valutaskuldens räntekänslighet 1989-06-301

Valuta	Duration, år2	Volatilitet3, procent	Volatilitet i SEK, miljoner	Kupongränta4, procent
USD	4,29	3,93	1 718	9,77
CHF	4,20	3,95	502	5,27
JPY	4,24	4,02	509	5,96
DEM	-2,53	-2,36	-272	2,89
GBP	4,04	3,61	274	9,77
ECU	2,58	2,37	125	6,94
FRF	4,96	4,53	204	9,04
NLG	1,71	1,58	35	14,34
DKK	3,65	3,32	44	9,96
BEC	3,55	3,27	21	8,14
SEK	0,45	0,40	1	-
Totalt	3,35	3,08	3 161	8,14

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

2 Genomsnittlig återstående löptid av de nuvärdeberäknade betalningsflödena av räntor
och kapitaltransaktioner.

3 Den procentuella förändring av skuldens marknadsvärde som sker då räntan ändras
med en procentenhet.

4 Den genomsnittliga kupongräntan för fastränteskulden netto.

Redog.

1989/90:3

Figur 5.3 Beräknade amorteringar på statens medel- och långfristiga valutaskuld till
valutakurser per 1989-06-301

Miljarder kronor
12-

10-

i i i i i i i i i i i i i i i i i i iiiiiiiiii
198990 92 94 96 98 2000 02 04 06 08 10 12 14 16

1 Exklusive swapavtal och terminskontrakt.

sätt att det också tar hänsyn till de räntebetalningar och amorteringar som
görs under lånets löptid.

Volatiliteten har samband med durationen och visar den procentuella
förändringen av skuldens marknadsvärde då det rådande ränteläget förändras
med en procentenhet.

Tabell 5.3 visar durationen och volatiliteten för den statliga valutaskulden
per den 30 juni 1989. Den visar också den genomsnittliga kupongräntan för
den fastförräntade valutaskulden i de olika lånevalutorna. En sänkning av
ränteläget med en procentenhet innebär att marknadsvärdet på skulden
stiger med 3,1 % eller ca 3 miljarder kronor.

Valutaskuldens amorteringsprofil

I skuldskötseln är det av betydelse att ha en välbalanserad amorteringsprofil.
Det är väsentligt att skulden inte förfaller med stora belopp inom korta
tidsperioder. Om så är fallet skulle en refinansiering kunna försvåras och
fördyras.

I figur 5.3 redovisas amorteringsprofilen för den statliga valutaskulden per
den 30 juni 1989.1 figuren finns inte statens kortfristiga skuld medtagen, dvs
lån med kortare löptid än ett år. Denna skuld, som omsätts kontinuerligt,
motsvarade 7,5 miljarder kronor till aktuell kurs den 30 juni 1989.

Redog.

1989/90:3

Figur 5.4 Valutaskuldens kostnader 1982-1988''

Miljarder kronor/procent
40-,

Räntor och provisioner, kr

Periodiserade
valutakostnader, kr

Total kostnad
i % av utestående skuld

□

35-

30-

25-

20-

15-

10-

-5-

-10-

-15

1982 1983 1984

1985

1986 1987 1988

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

Valutaskuldens kostnader

Kostnaderna för valutaskulden består huvudsakligen av räntor och valutaoch
kursdifferenser (positiva eller negativa). Utöver detta tillkommer
bankprovisioner och andra mindre utgifter.

Det är vissa svårigheter förknippade med att beräkna kostnaderna för
valutaskulden till följd av valutadifferenser. Dessa kostnader kan givetvis
fastställas i efterhand då staten återbetalat sin valutaskuld. Under tiden fram
till dess är det dock mest rättvisande att redovisa de periodiserade valutadifferenserna
för varje verksamhetsår. Detta mått nås genom att man tar
förändringen i de orealiserade valutadifferenserna för hela valutaskulden
under det gångna året och lägger till de realiserade valutadifferenserna under
det gångna året. Beräkningssättet ger en riktig periodisering av valutadifferenserna
även om dessa beräknade kostnader/ intäkter inte utgör en verklig
utgift/inkomst så länge inte skulden faktiskt återbetalas.

Dessa kostnadskomponenter bör kompletteras med kostnader i form av
marknadsvärdeförändringar på valutaskulden pga förändringar i räntenivån.
När räntenivån förändras ändras kurserna på de utestående obligatio -

Redog.

1989/90:3

nema. Dessa kursdifferenser utgör ingen verklig utgift/inkomst så länge inte
skulden faktiskt återbetalas.

I figur 5.4 redovisas ränteutgifter och periodiserade valutadifferenser för
den statliga valutaskulden under åren 1982-1988.

När lån betalas tillbaka realiseras de valutadifferenser och eventuella
kursdifferenser som uppkommit, och detta tillsammans med räntekostnaderna
och provisionerna belastar statsbudgeten som en utgiftspost. Detta
åskådliggörs i tabell 5.4 för åren 1981-1992 där åren 1989-1992 åren prognos
som bygger på att den utestående skulden den 30 juni 1989 är oförändrad.
Vid beräkningarna används de valutakurser och räntesatser som gällde vid
verksamhetsårets slut.

Tabell 5.4 Ränteutgifter och valutadifTerenser för valutaskulden 1981-19921
Miljarder kronor

Utfall	Prognos
1981 1982	1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

Ränteutgifter, netto Realiserade valuta-	6,5	8,6	10,8	12,8	13,6	10,6	9,8	8,7	8,1	7,5	7,5	7,6
differenser2	1,8	2,6	6,1	11,2	8,0	3,5	0,2	-4,3	0,1	1,1	0,4	0,4

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

2 Valutaförluster ( + ) respektive valutavinster (-).

Den aktiva skuldskötselns resultat

Riksgäldskontorets aktiva skuldhantering sker främst genom swapavtal. I
mindre omfattning används även termins- och optionskon trakt. Den aktiva
skuldskötseln startade våren 1986 i samband med att en väl fungerande
marknad för swaps hade utvecklats. En separat beräkning av resultatet av
denna hantering genomfördes vid två tidigare tillfällen, april 1987 och januari
1989, och den senaste beräkningen som återfinns i tabell 5.5 visar resultatet
av den aktiva skuldskötseln från 1986-04-01 fram till 1989-06-30.

Tabell 5.5 Resultat av aktiva skuldskötselåtgärder 1986-04-01-1989-06-30
Miljoner kronor

	Ränte- swaps	Valuta- swaps	Övriga instrument	Totalt
Realiserade besparingar1	446,0	505,0	12,5	963,5
Orealiserad skuldminskning2	215,3	294,9	-6,2	504,0
Totalt	661,3	799,9	6,3	1467,5

1 Ej uppräknat till dagens penningvärde.

2 Skuldskötselåtgärdernas marknadsvärde netto.

Redog.

1989/90:3

Det ovan redovisade resultatet av aktiva skuldskötselåtgärder fördelades
tämligen jämnt över perioden april 1986 tom juni 1989.

Figur 5.5 IVemånaders LIBOR1 för några lånevalutor 1987-1989
Procent

Procent

16-i

..... . GBP
—■- USD

JPY

DEM

14-

12-

10-

1988

1987

1989

''LIBOR: London InterBank Offered Rate. De Londonbaserade bankernas korta
ränta för upplåning sinsemellan.

Källa: OECD.

De internationella lånemarknaderna

Som en bakgrund till riksgäldskontorets transaktioner, som beskrivs i det
följande, ges en beskrivning av den internationella ränte- och valutautvecklingen.

Den lättare inriktning av penningpolitiken i OECD-länderna, som hade
framkallats av de kraftiga kursfallen på världens aktiebörser hösten 1987,
varade fram till våren 1988. Allt fler uppgifter om en fortsatt stark tillväxt och
en uppdragning av prisstegringstakten i OECD-området kom då att åter
föranleda en omprövning av penningpolitikens inriktning. Med en fortsatt
stark tillväxt i OECD- länderna under 1988 och första halvåret 1989 fick
penningpolitiken successivt en allt stramare inriktning. Doseringen av de
penningpolitiska insatserna var problematisk såtillvida att myndigheterna
inte bara hade att bedöma den underliggande styrkan i den fortsatta
konjunkturuppgången, utan också i vilken utsträckning de senaste årens
omfattande avregleringar på de finansiella marknaderna hade påverkat
penningpolitikens effektivitet.

Efter en inledande åtstramning av penningpolitiken i bl a USA, Västtyskland
och Storbritannien under våren och sommaren 1988 kom myndigheter -

Redog.

1989/90:3

Figur 5.6 Ränta på långfristiga statsobligationer 1987-1989
Procent

Procent

12-i

10-

.• •.

Sy''

•• GBP

- USD

- DEM
JPY

1988

1987

1989

Källa: OECD.

na under hösten att avvakta med ytterligare åtgärder till dess att resultatet av
de dittills vidtagna åtgärderna kunde avläsas. Indikationer på ett fortsatt
starkt efterfråge- och inflationstryck i OECD-området runt årsskiftet
1988-89 kom därefter att utlösa en ytterligare åtstramning i början av 1989.
Också denna åtstramning följdes av en paus. När så den amerikanska
ekonomin visade en mer dämpad utveckling under våren/försommaren 1989
fick den amerikanska penningpolitiken en något mindre stram utformning,
samtidigt som penningpolitiken i Europa och Japan - där någon motsvarande
avmattning ej kunde skönjas - blev föremål för en viss ytterligare åtstramning.

Den successiva åtstramningen av penningpolitiken i OECD-länderna
alltsedan våren 1988 tog sig uttryck i en kraftig uppgång i de korta räntorna,
se figur 5.5. Det faktum att uppgången i kapitalmarknadsräntorna samtidigt
blev mycket begränsad - se figur 5.6 - skulle kunna tolkas som att aktörerna
på de olika finansiella marknaderna hyste stor tilltro till myndigheternas vilja
och förmåga att förhindra en mer varaktig uppdragning av pris- och
lönestegringstakten i OECD-området. En annan faktor som utövade en
nedåtriktad press på kapitalmarknadsräntorna var den förbättring av statens
finanser (minskning av det statliga upplåningsbehovet) som ett stort antal
OECD-länder kunde redovisa under ifrågavarande period.

Redog.

1989/90

Figur 5.7 Effektiv kursutveckling för några valutor 1987-1989

Procentuella avvikelser från i juni 1987 rådande nivåer

Procent

16-,

jpY

GBP

— DEM
USD

12-

-4-

v..

-8-

-12

1988

1989

1987

Källa: International Monetary Fund.

På valutamarknaden kom fortsatt stora kursrörelser att äga rum under
1988 och första halv året 1989. Det kraftiga deprecieringstryck som den
amerikanska dollarn hade varit utsatt för under treårsperioden 1985-1987
gjorde sig bara gällande under en kort period våren 1988 och under en något
längre period hösten 1988. Under sommaren 1988 liksom under första
halvåret 1989 var dollarn i stället utsatt för ett betydande apprecieringstryck.
Detta kulminerade under senare delen av maj och början av juni 1989 då
dollarkursen bröt igenom nivån två tyska mark.

Betydande kursrörelser kom också att äga rum mellan å ena sidan tyska
mark och å andra sidan japanska yen, brittiska pund och schweiziska franc.
Trots ett successivt allt större räntestöd för den tyska marken så forsatte den
att sjunka kraftigt gentemot yenen fram till mitten av februari 1989. Den
tyska valutan hade då deprecierats med närmare 20 % gentemot yenen mätt
från tidpunkten för den s k Louvreöverenskommelsen i början av 1987. Av
stor betydelse för denna utveckling var säkerligen beslutet om att införa en
skatt på ränteinkomster i Västtyskland - ett beslut som ledde till en kraftig
omsvängning i negativ riktning av den tyska kapitalbalansen.

Redog.

1989/90

Den tyska marken korn också att försvagas kraftigt mot det brittiska
pundet. De brittiska myndigheterna försökte länge förhindra att pundkursen
överskred nivån tre mark. I mars 1988 tilläts pundet söka sig en högre nivå
gentemot marken och pundet steg kraftigt för att i början av 1989 nå
toppnivån 3,28 mark. En kraftig uppgång i inflationstakten och en likaledes
kraftig försämring av bytesbalansen i förening med ett minskande räntestöd
kom sedan att bidra till att pundkursen förlorade det allra mesta av den
tidigare uppgången.

Gentemot den schweiziska francen kom marken däremot att stiga kraftigt
eller med hela 10 % från början av 1988 till mitten av maj 1989 då en viss
korrigering kom till stånd. Det faktum att prisstegringstakten var något lägre
samtidigt som den långa räntan var avsevärt högre i Västtyskland än i
Schweiz var säkert av stor betydelse härvidlag, men det förefaller också som
om den schweiziska valutan mer långsiktigt kom att bli föremål för en viss
omvärdering i negativ riktning undet det senaste året.

Skuldskötseln budgetåret 1988/89

Den långfristiga upplåningen bestod av fem lån om totalt 4,6 miljarder
kronor, vilket var i stort sett halva volymen jämfört med föregående
budgetår. Det under året flitigast använda skuldskötselinstrumentet var
swapavtal. Utöver detta användes även termins- och optionskon trakt. I
tabell 5.6 redovisas samtliga genomförda transaktioner under budgetåret.
Till dessa kommer de dagliga transaktioner som görs inom ramen för den
kortfristiga upplåningen och som under ett år uppgår till ca 300.

Tabell 5.6 Antal genomförda transaktioner under budgetåren 1987/88 och 1988/89

TVp av transaktion	1987/88	1988/89
Nya långfristiga lån	13	5
Swapavtal
ränteswaps	48	32
valutaswaps	44	28
upplösta swapavtal genom kontantbetalning	11	50
Optioner
utfärdade:
swapoptioner	4	8
valutaoptioner	2	8
köpta:
valutaoptioner	3	10
Terminskontrakt
valutaterminer	12	32
ränteterminer	10	0
Uppköpsfillfällen av egna obligationer	9	41

Redog.

1989/90:3

Nya obligationslån

På den internationella obligationsmarknaden (the Eurobondmarket) arrangerades
fem lån, alla till fast ränta.

Ett av dessa lån upptogs i ECU och behölls till fast ränta. Till de övriga fyra
lånen knöts swapavtal så att skulden omvandlades till att löpa med rörlig
ränta, ett i DEM och tre i USD. Genom detta förfaringssätt kunde en så
fördelaktlig genomsnittlig räntenivå som 6-mån Libor minus 0,8 procentenheter
erhållas på de tre USD-lånen.

Samtliga genomförda lån redovisas i bilaga 3.

Metoden att låna till fast ränta och sedan genom swapavtal omvandla
skulden till rörlig ränta, ofta i en annan valuta, har visat sig ge betydligt lägre
upplåningskostnad än att direkt emittera lån till rörlig ränta. Detta beror på
att olika låntagare har olika komparativa fördelar på olika lånemarknader.
Den svenska staten har en komparativ fördel som fasträntelåntagare. Att
sedan byta skuld med en emittent som har en komparativ fördel som
låntagare till rörlig ränta ger upphov till fördelaktiga lån för båda parter.

Den kortfristiga upplåningen

I syfte att snabbt kunna öka eller minska valutaskuldens storlek driver
riksgäldskontoret program för kortfristig upplåning i dollar på de europeiska
och amerikanska penningmarknaderna. Löptiderna för de olika transaktionerna
varierar mellan några veckor och ett år. Från och med mars 1989
kompletterades den kortfristiga upplåningen i dollar på den europeiska
marknaden med kortfristig upplåning i ECU.

Under senare år har den kortfristiga skulden uppgått till mellan fem och tio
procent av statens valutaskuld. I figur 5.8 visas den utestående volymen på de
två korta programmen under de senaste två budgetåren. Den 30 juni 1989 var
7,2 miljarder kronor utestående på det europeiska programmet, varav 4,9
miljarder kronor i dollar, 2,3 miljarder kronor i ECU och 0,3 miljarder
kronor på programmet i USA. Detta motsvarade 7,4 % av statens valutaskuld.

Den svenska statens upplåningskostnad på de kortfristiga programmen vid
budgetårets slut var LIBOR minus 0,30-0,35 procentenheter, vilket är den
lägsta kostnaden på den europeiska penningmarknaden i dag.

Nya swapavtal

Swapavtal var det viktigaste instrumentet i kontorets skuldförvaltning under
verksamhetsåret. Under budgetåret 1988/89 genomfördes 60 nya swapavtal
medan 50 transaktioner ägde rum där existerande swapavtal upplöstes
genom kontant betalning. Av de nya swapavtalen var fyra direkt knutna till
nya lån (se bilaga 3). Av 60 genomförda swaps är 32 ränteswaps och 28
valutaswaps.

Swaps användes i de flesta fall för att förändra valutaskuldens fördelning
på valutor och räntebindningstider på marginalen. Dessa transaktioner
baserades på identifiering av marknadsanomalier och arbitragemöjligheter
samt kortsiktiga bedömningar över ränte- och valutautvecklingen. Swaps

Redog.

1989/90:3

4 Riksdagen 1989190.2sami Nr 3

Figur 5.8 Statens kortfristiga upplåning i utländsk valuta 1987-19891
Miljarder kronor

Miljarder kronor
14-i

Kapitalmarknadsväxlar
PM i USA

~2 på euromarknaden

12-

1989

1988

1987

1 Utestående belopp i slutet av respektive månad enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

användes också i syfte att uppnå de långsiktiga målen för valutaskulden.
Nedan redovisas kortfattat några exempel på swaps som genomförts under
året.

Under det gångna budgetåret förtidsinlöstes lån i USD med kort räntebindningstid.
För att motverka denna förlängning av durationen i USD
genomfördes under vintern en serie swapavtal där riksgäldskontoret blev
betalare av rörliga USD och mottagare av fastförräntade USD. En stor del av
dessa transaktioner innebar att gamla swapavtal upplöstes genom kontant
betalning. Totalt genomfördes ca 20 transaktioner till ett nominellt värde av
ca 1,3 miljarder USD och durationen i USD reducerades från 5,2 år till 4,3 år.

På hösten 1988 hamnade det brittiska pundet under ett deprecieringstryck
och den brittiska regeringen svarade mot detta genom att kraftigt höja de
korta räntorna. I det läget ingicks fyra swapavtal på ca 100 miljoner pund
mellan GBP och CHF där kontoret betalade treårig CHF-ränta och erhöll
treårig GBP- ränta till en ränteskillnad på drygt sju procent och en valutakurs

Redog.

1989/90:

GBP/CHF på 2,65. Den mycket höga pundräntan ledde till att pundet
stärktes till över 2,70 mot schweizerfrancen och någon månad efter swaptransaktionerna
låstes denna högre kurs in genom terminskontrakt mellan
GBP/CHF.

Terminer och optioner

Ett terminskontrakt innebär att säljare och köpare kommer överens om
villkoren för en transaktion vid en tidpunkt innan denna transaktion skall äga
rum. På så sätt undviks osäkerheten om vad marknadsvillkoren kommer att
vara vid transaktionstillfället.

Riksgäldskontoret ingick under budgetåret 32 valutaterminskontrakt med
sex månaders löptid. Detta innebar att avtal slöts om att sex månader senare
utväxla i förväg överenskomna belopp valuta. Beloppens storlek bestäms av
den s k terminskursen. Dessa kontrakt ingicks mellan två utländska valutor,
ej i svenska kronor. Skälet bakom transaktionerna var att kontoret önskade
upprätthålla en viss andel av olika valutor i skuldportföljen utan att behöva
låna mer i dessa valutor. Den 30 juni 1989 fanns 12 av dessa kontrakt kvar.

En option fungerar på samma sätt som ett terminskontrakt med den
skillnaden att köparen har rättigheten men ej skyldigheten att genomföra
transaktionen till de i förväg överenskomna villkoren. För denna rätt betalar
köparen en premie till den som utfärdat optionen.

Riksgäldskontoret utfärdade under det gångna verksamhetsåret 8 valutaoptioner
och 8 swapoptioner, sk swaptions, som ger köparen rätten men ej
skyldigheten att ingå ett swapavtal till i förväg fastställda villkor med
kontoret.

Förtidsinlösen av äldre lån

Riksgäldskontoret har i låneförhandlingar alltid, när det bedömts som
värdefullt, försökt inkludera en rätt till förtidsinlösen för låntagaren. Under
senare år har ränteläget på de flesta marknader sjunkit och utestående
fasträntelån har framstått som jämförelsevis dyra. Vidare har för lån till
rörlig ränta i dollar marginalen i relation till basräntan LIBOR förbättrats för
låntagarna. Mot denna bakgrund har kontoret under flera år genomfört ett
förtidsinlösenprogram. Detta program har även fortsatt under budgetåret
1988/89 då sex obligationslån förtidsinlöstes. Av dessa sex lån var två i USD,
två i CHF, ett i DEM och ett i JPY.

Uppköp av egna obligationer

Riksgäldskontoret bevakar marknaden för egna obligationer och gör uppköp
när det bedöms som lönsamt.

Totalt under året köptes obligationer för 195 miljoner USD, 134 miljoner
DEM och 1 miljon CHF. Per den 30 juni 1989 fanns i riksgäldskontorets ägo
uppköpta, för amortering eller inlösen ännu ej använda obligationer till ett
värde av 2,7 miljarder kronor.

Redog.

1989/90:3

Bankkrediter i reserv

Om den kortfristiga upplåningen av någon anledning inte skulle fungera eller
om statens upplåningsbehov snabbt skulle bli mycket stort har riksgäldskontoret
möjligheter att använda redan kontrakterade bankkrediter. Detta
skedde dock inte under budgetåret 1988/89. För detta kreditlöfte betalade
kontoret en mindre avgift till de i krediterna deltagande bankerna.

Den 30 juni 1989 uppgick denna kreditreserv till 3,8 miljarder USD.
Förutom några mindre krediter bestod kreditreserven av en bankkredit om 2
miljarder USD och en kredit om 1,4 miljarder USD. Dessa krediter löper
enligt nu gällande avtal till 1994 respektive 1995.

Fortsatt högsta kreditvärdighet

De amerikanska kreditvärderingsinstituten Standard & Poor’s och Moody’s
har betygsatt Sverige som låntagare i 11 år. Liksom tidigare åsattes svenska
statens lån högsta värderingen AAA/Aaa.

Redog.

1989/90:3

6. Kreditgivning

Kreditgivning utanför statsbudgeten
Låntagare och kreditformer

Sedan budgetåret 1985/86 lånar riksgäldskontoret ut medel utanför statsbudgeten
till vissa affärsverk. Riksdagen gav nämligen 1985 statens järnvägar
(SJ) och luftfartsverket nya finansieringsförutsättningar. Dessa innebar bl a
att de båda verken fick rätt att låna medel hos kontoret för både investeringar
och rörelsekapitalbehov. Kreditgivningen skulle ske inom av riksdagen
fastställda ramar och beträffande investeringarna enbart omfatta sådana där
full förräntning kunde påräknas. Senare har sjöfartsverket, affärsverket FFV
och statens vattenfallsverk getts samma lånerätt, de båda sistnämnda
affärsverken fr o m den 1 juli 1988. Vidare har vägverket getts rätt att låna till
investeringar avseende utbyggnaden av E 6 i Bohuslän samt för finansiering
av vissa omsättningstillgångar. Under budgetåret 1988/89 har som låntagare
dessutom tillkommit centrala studiestödsnämnden (CSN), banverket och
Sveriges Radio AB. CSN har getts möjlighet att låna för utbetalning av
studielån. Banverket har dels övertagit betalningsansvaret för vissa av de lån
som SJ tidigare tagits, dels getts rätt att låna till vissa investeringar och
rörelsekapitalbehov. Sveriges Radio AB har i samband med att koncernen
övertagit ansvaret för uppbörd av TV-avgifter getts möjlighet att utnyttja en
kredit hos riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret erbjuder både kortfristig och långfristig utlåning. Den
kortfristiga utlåningen är av två slag, nämligen löpande kredit och kredit med
fast löptid.

Den löpande krediten är en rörlig kredit inom en överenskommen ram.
Ränta och en avgift för att täcka kontorets kostnader utgår och debiteras
kvartalsvis. Kredit med fast löptid innebär kredit på antingen 90, 180 eller
360 dagar. Ränta och avgift utgår och dras ifrån vid utbetalningen. Lånet
återbetalas i sin helhet på förfallodagen. Kredit med fast löptid hade vid
utgången av budgetåret 1988/89 ännu inte utnyttjats.

Den långfristiga utlåningen består av lån med löptider på 2-25 år. Räntan
är antingen fast och kan då bindas för valfritt helår mellan 2 och 10 år och
dessutom på 2,5 år eller rörlig och justeras då var tredje månad. Ränta och
avgift debiteras vid fast ränta årsvis i efterskott och vid rörlig ränta kvartalsvis
i efterskott. Räntesättningar för alla kreditformerna baseras på marknadsräntan
för statsskuldväxlar och riksobligationer.

Kreditvolym och löptider

Utlåningen vid utgången av budgetåren 1987/88 och 1988/89 framgår av
tabell 6.1. Den totala utlåningen den 30 juni 1989, 7 119 miljoner kronor,
fördelar sig på nästan lika stora andelar kortfristig och långfristig utlåning.
Andelen kortfristig utlåning ökade kraftigt under budgetåret 1988/89, främst
till följd av utlåningen till CSN, som trots att den är långfristig till sin karaktär
- studielån - formellt är avista.

Bilden av utlåningens relativt kortfristiga natur blir än tydligare om i stället

Redog.

1989/90:3

Tabell 6.1 Kredilgivning utanför statsbudgeten vid utgången av budgetåren 1987/88
och 1988/89
Miljoner kronor

	1988-06-30	1989-06-30
Kortfristig utlåning	1657	3544
Långfristig utlåning	2088	3575
Summa	3745	7119

för kreditens löptid dess räntebindningsperiod studeras. Av den totala
långfristiga utlåningen på 3 575 miljoner kronor var 2 155 miljoner kronor
utlånade till löpande ränta, som justeras var tredje månad. Endast 1 420
miljoner kronor var utlånade till långfristig fast ränta. Den genomsnittliga
räntebindningen var för dessa lån 2,1 år, medan den övriga kreditgivningen
hade en genomsnittlig räntebindning på 0,05 år eller cirka 18 dagar. Den
totala kreditgivningens genomsnittliga räntebindning var 0,5 år. Eftersom
upplåningen för kreditgivning sker som en integrerad del av kontorets övriga
inhemska upplåning kan det vara intressant att jämföra kreditgivningens
genomsnittliga räntebindning på 0,5 år med den inhemska upplåningens
genomsnittliga räntebindning på 2,7 år. Kreditgivningen är alltså väsentligt
mera kortfristig än den inhemska upplåningen.

Verksamheten budgetåret 1988/89

Den kortfristiga utlåningen ökade under budgetåret 1988/89 med 1 887
miljoner kronor och den långfristiga med 1 487 miljoner kronor, sammanlagt
3 374 miljoner kronor. Den stora ökningen beror främst på tillkomsten av
nya låntagare, bland vilka CSN lånade när 2 miljarder kronor och Vattenfall
420 miljoner kronor. Luftfartsverket och statens vägverk ökade dessutom
vardera sin upplåning med ca 500 miljoner kronor.

Kreditgivningen bedrivs som s k uppdragsverksamhet, vilket innebär att
verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter. Totalt har de
personella resursinsatserna uppgått till 1,5 personår det senaste budgetåret.
Nedanstående tabell visar kostnaderna uppdelade på personalkostnader,
utvecklingskostnader och övriga kostnader samt intäkter och vinst. Intäkterna
utgörs helt av de ovan beskrivna avgifterna. Den i förhållande till
utlåningsökningen långsammare ökningen av intäkterna beror på att avgifterna
sänktes fr o m den 1 juli 1988.

	1987/88	1988/89
Personalkostnader	240 000	475 000
Datorbearbetningar	50 000	70 500
Konsulter	94 710	120 750
Övrigt	210 880	225 827
Summa kostnader	595 590	892 077
Intäkter	5 166 494	5 196 857

Redog.

1989/90:3

Vinst

4 570 904 4 304 780

Kreditgivning inom statsbudgeten
Rörliga krediter

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret att erbjuda s k rörlig kredit åt
vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk. De rörliga
krediterna skall användas som rörelsekapital och kan närmast liknas vid de
checkräkningskrediter privata företag har hos bankerna.

Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde den 30 juni 1989 cirka 9,0
miljarder kronor, se tabell 6.2. I takt med att affärsverken har getts nya
kreditmöjligheter genom antingen egen upplåning eller upplåning hos
riksgäldskontoret utanför statsbudgeten upphör deras rörliga krediter.

Tabell 6.2 Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1986/87-1988/89
Miljoner kronor

Myndigheter m.fl.	Av riksdagen be-viljad högsta kre-dit 1989-06-30	Utnyttjad kredit den 30 juni 1987 1988 1989
Televerket: Rundradioverksamheten	200	65,0	69,2
Affärsverket FFV	-	43,0	-	-
Riksförsäkringsverket	1000	100,0	100,0	-
Statens jordbruksnämnd - Prisregleringar på jordbruks-området	60		18,0
- Säsongsmässig lagring av jordbruksprodukter	50	97,2	45,5	47,5
- Råvarukostnadsutjämning	20	-	-	-
Skogsstyrelsen	65	27,3	-	-
Sveriges Exportråd	15	10,0	-	-
Statliga myndigheter med upp-dragsverksamhet	400	39,3	47,4	37,1
Regeringen	5350	1813,5	1917,1	2128,5
Övriga	1802,7	-	-	-
Summa	8962,7	2195,3	2197,3	2213,1

På utestående kreditbelopp erläggs ränta efter en räntesats, vars storlek
bestäms med hänsyn till förhållandena på den allmänna kreditmarknaden.
Denna räntesats var vid budgetårets början 12,75 % och höjdes från den 1
april 1989 till 13,0 % och från den 1 maj 1989 till 13,5 %. Sedan den 1 juli
1989 fastställs räntesatsen av riksgäldsdirektören.

Riksgäldskontorets ränteintäkter för utnyttjad rörlig kredit uppgick under
budgetåret till 210 miljoner kronor. Utestående fordran utgjorde 2,2
miljarder kronor den 30 juni 1989.

Redog.

1989/90:3

7. Garantigivning

Riksgäldskontoret har till uppgift att bl a ikläda staten sådana garantier som
riksdagen har beslutat om. Enligt lagen om statens upplåning och efter
regeringens bestämmande får kontoret ta upp lån för att fullgöra sådana
garantier.

Riksgäldskontoret har utfärdat i huvudsak två typer av garantier, grundfondsförbindelser
och kreditgarantier.

Grundfondsförbindelser har lämnats till de tre hypoteksinstituten och
vissa kreditaktiebolag samt till Värdepapperscentralen VPC AB, PenningmarknadsCentralen
PmC AB och Sib-Invest AB. Dessa garantier ligger som
bottensäkerhet för mottagarnas förbindelser och stärker därmed deras
kreditvärdighet.

Kreditgarantier är till skillnad från grundfondsförbindelser kopplade till
en viss kredit. De är i princip ett statligt borgensåtagande såsom för egen
skuld, s k proprieborgen. Dessa har av staten använts som ett näringspolitiskt
medel för att stödja viss verksamhet eller vissa företag. Exempelvis kan
garanti lämnas som stöd till verksamhet som är av väsentlig betydelse för den
långsiktiga svenska försörjningen med olja, naturgas eller kol.

Riksgäldskontorets garantiåtagande

Under årens lopp har åtskilliga myndigheter bemyndigats att utfärda statliga
kreditgarantier för en mängd olika ändamål. Riksgäldskontoret är dock
beloppsmässigt den dominerande garantimyndigheten och i princip den enda
statliga myndighet som utfärdar garantier för lån i utländsk valuta. Det som i
övrigt utmärker riksgäldskontorets garantigivning är att varje åtagande
normalt rör stora belopp samt att vissa av projekten är riskfyllda.

Riksgäldskontorets totala garantiåtagande, inklusive grundfondsförbindelserna,
uppgick den 30 juni 1989 till 39,4 miljarder kronor.

Som framgår av figur 7.1 utgör grundfondsförbindelserna beloppsmässigt
den största kategorin av riksgäldskontorets garantier.

Tabell 7.1 Statens garantiåtagande 1978/79-1988/89
Miljoner kronor

Budgetår	Totala ute-stående stat-liga garantibe-lopp per 06-30		Riksgäldskontoret
Utestående garantibelopp per 06-30	Infriade garanti- belopp	Återvinning av infriade garantibelopp	Influtna garanti- avgifter
1978/79	51300	27700	2	0	20
1979/80	56300	29300	21	0	28
1980/81	63700	32200	132	30	52
1981/82	70500	38100	437	216	63
1982/83	82600	45400	369	130	63
1983/84	95000	54000	535	139	60
1984/85	96000	51700	1958	68	175
1985/86	93000	44077	1318	56	170
1986/87	103800	45866	467	464	130
1987/88	97181	43347	228	167	145
1988/89	i	39421	9872	106	125

1 Denna uppgift föreligger ej ännu.

2 Av detta belopp hänför sig 816 miljoner kronor till ackordet med Götaverken Arendal
AB.

Redog.

1989/90:3

Figur 7.1 Riksgäldskontoret garantiåtagande 1989-06-30

Övriga garantier
1,2 miljarder kr

Fartygskred
itgarantier
5,8 miljarder kr
15%

Garantier till
energiområdet
6 miljarder kr
15%

Grundfondsförbindelser
26,4 miljarder kr
67%

Tabell 7.2 Fartygskreditgarantier 1978/79-1988/89
Miljoner kronor

Budgetår	Utestående garanti belopp per 06-30	Infriade garanti- belopp	Återvinning av infriade garantibelopp	Influtna garanti- avgifter
1978/79	12700	2	0	19
1979/80	13100	21	0	28
1980/81	15000	132	30	52
1981/82	17100	437	216	63
1982/83	24300	365	130	63
1983/84	24900	535	139	25
1984/85	22200	1958	68	126
1985/86	15271	1318	56	112
1986/87	11995	464	464	72
1987/88	8910	228	167	48
1988/89	5822	9871	106	37

1 Se not 2 tabell 7.1.

Redog.

1989/90:3

Figur 7.2 Garantiavgifter influtna under budgetåret 1988/89

Avgifter-

övriga garantier
2,5 miljoner kr
2%

Avgifterenergiområdet

\ 12,1 miljoner kr
\ 10%

Avgifter fartygskreditgarantier

37,5 miljoner kr
30%

Avgifter -

grundfondsförbindelser
73,3 miljoner kr
58%

De av riksgäldskontoret utfärdade kreditgarantierna uppgår totalt till 13,0
miljarder kronor, varav 88 % avser lån i utländsk valuta. De kan delas upp i
tre huvudområden: kreditgarantier för att stödja energiprojekt, kreditgarantier
för att stödja svensk varvsnäring (s k fartygskreditgarantier) samt övriga
kreditgarantier. Per den 30 juni 1989 uppgick utestående garantiåtaganden
inom dessa områden till, omräknat till svenska kronor, 6,0 miljarder, 5,8
miljarder resp 1,2 miljarder kronor.

Kreditgarantier ställs normalt ut som säkerhet för företag vilkas kreditvärdighet
behöver förstärkas. Därför finns det risk att staten drabbas av
förluster om företaget inte kan uppfylla sina låneförpliktelser. Under senare
år har exempelvis stora utbetalningar skett i samband med konkurser och
rekonstruktioner inom varvs- och rederinäringarna, se tabell 7.2.

Riksgäldskontoret infriade under budgetåret 1988/89 garantier om totalt
987 miljoner kronor, varav 816 miljoner kronor hänförde sig till ackordet
med Götaverken Arendal AB (se nedan). Samtidigt kunde emellertid 106
miljoner kronor av tidigare infriat belopp återvinnas, se tabell 7.1.

För de flesta garantierna utgår en avgift på 0,25—1% av det garanterade
beloppet. Avgiften debiteras per budgetår. Under 1988/89 inflöt till riksgäldskontoret
garantiavgifter uppgående till 125 miljoner kronor. Grund -

Redog.

1989/90:3

fondsförbindelserna svarade för 58 % av de totala avgifterna, se figur 7.2.

Under budgetåret inkom således i garantiavgifter och genom återkrav
totalt 231 miljoner kronor, medan utgifterna, inklusive ackordet med
Götaverken Arendal AB om 816 miljoner, uppgick till 987 miljoner kronor.
Vid bortseende från det extraordinära ackordet med Götaverken Arendal
AB erhålls således ett positivt netto på 60 miljoner kronor.

Principer vid kreditgarantigivningen

Utlåning till ett företag säkerställd med en statlig kreditgaranti innebär
samma kreditrisk som en utlåning direkt till staten. Därför bör prissättningen
på det garanterade lånet i stort sett överensstämma med vad staten själv
skulle behöva betala för motsvarande lån på samma marknad. Om prisbildningen
skiljer sig för mycket kan detta påverka statens egen upplåning och på
sikt fördyra denna.

Med hänsyn till statens egen upplåning i utländsk valuta är en riktig
räntesättning speciellt viktig vid garanterad valutaupplåning. På de internationella
kreditmarknaderna prissätts nämligen de garanterade lånen så gott
som uteslutande med beaktande av garantin från svenska staten. Om ett
sådant lån utan egentligt skäl skulle bli dyrare än en motsvarande upplåning
med svenska staten själv som låntagare, kan detta ge fel signaler om Sveriges
kreditvärdighet.

I vissa fall kan det visa sig att riksgäldskontoret för svenska statens räkning
vid samma tidpunkt hade planerat att ta upp ett lån på samma marknad. I
dessa fall gäller att svenska staten har företräde framför ett företag med
statsgaranti.

Av ovan nämnda skäl strävar riksgäldskontoret efter ett nära samarbete
med de företag som erhåller kreditgarantier för utlandslån. Dessutom avgör
riksgäldskontoret från fall till fall om det från andra synpunkter är lämpligt
med utlandsupplåning. Som exempel kan företaget som sådant bedömas vara
alltför svagt för att det lämpligen skall uppträda tillsammans med svenska
staten på vissa marknader.

Förutom att påverka prissättningen på de garanterade lånen ser riksgäldskontoret
som sin primära roll att på bästa sätt bevaka statens rätt och
minimera statens risk både vid utformningen av garantivillkoren och under
garantiernas löptid. Däremot tar riksgäldskontoret inte några näringspolitiska
hänsyn i sin garantigivning. Denna prövning görs i stället av riksdagen och
regeringen samt, såvitt avser fartygskreditgarantierna, i viss mån av statens
industriverk och den till verket knutna nämnden för fartygsfinansiering.

Med nuvarande ordning gör riksgäldskontoret, före utfärdandet av
kreditgarantin, inte heller någon riskanalys av låntagaren och det projekt
som skall garanteras. Beträffande fartygskreditgarantierna görs denna
analys av statens industriverk, som efter ansökan kan lämna utfästelse om att
kreditgaranti kommer att utfärdas av riksgäldskontoret mot viss säkerhet och
på de villkor som riksgäldskontoret då bestämmer. I övriga fall beslutar
regeringen att kreditgaranti för ett visst projekt skall utfärdas.

Riksgäldskontoret anser att kreditgarantierna in dubio är ett statligt

Redog.

1989/90:3

borgensåtagande såsom för egen skuld, s k proprieborgen. På de internationella
kreditmarknaderna är det mer eller mindre kutym att kreditgarantier
ger minst samma säkerhet som en proprieborgen. Om kreditgarantierna på
dessa marknader skulle utformas som en enkel borgen - innebärande att
statens ansvar endast är subsidiärt och därför inte kan utkrävas förrän
långivarna visat att gäldenären är oförmögen att återbetala lånet - skulle
detta innebära en fördyrad upplåning eller kunna omöjliggöra en viss typ av
angelägen upplåning.

Kreditgarantierna på den svenska marknaden anses vara proprieborgensförbindelser.
Detta innebär att de allmänna reglerna i svensk rätt som gäller
för proprieborgen även gäller för dessa garantier. Således gäller att
kreditgarantin är avhängig av lånefordringen och att riksgäldskontoret
automatiskt får en regressfordran mot låntagaren i de fall kontoret måste
infria sitt garantiansvar.

För de utländska kreditmarknaderna har kontoret som princip att inte
utfärda kreditgarantier som innebär ett större åtagande än en svensk
proprieborgen. På de utländska marknaderna är det mycket vanligt med
kreditgarantier av typ ”on-demand" garantier eller garantier där garantigivaren
går in som ”primary obligor” tillsammans med låntagaren. Detta innebär
att riksgäldskontoret i dessa fall skulle kunna vara förpliktat att infria sitt
åtagande trots att det inte därefter automatiskt kan rikta regresskrav mot
låntagaren. Detta strider mot en av kontorets principer, nämligen att
regresskrav alltid skall riktas mot låntagaren så fort kontoret gjort en
utbetalning under sitt garantiåtagande.

Om riksgäldskontoret blir nödsakat att infria ett garantiåtagande får
kontoret således omedelbart en regressfordran mot låntagaren. Räntan på
regressfordringen motsvarar den dröjsmålsränta som är angiven i låneavtalet.
Vid lån i utländsk valuta krävs låntagaren i samma valuta som
riksgäldskontoret har utbetalat.

Om låntagaren inte kan betala sin fordran till riksgäldskontoret kan
ärendet endast avslutas genom att kontoret beslutar om avskrivning, antar
ett ackordsförslag eller, i princip begränsat till privatpersoner, efterger
fordringen. En avskrivning föregås dock normalt av konkurs eller ett
misslyckat utmätningsförsök. Ackord medges endast under förutsättning att
detta alternativ bedöms innebära en mindre förlust än konkurs och, vid
underhandsackord, att övriga borgenärer som ackordet angår godkänner
detta.

Aktiv garantiförvaltning

Riksgäldskontoret strävar efter att uppnå bästa möjliga ekonomiska utfall
för garantiverksamheten. Utfallet bestäms dels av inkommande garantiavgifter,
dels av infrianden under garantierna jämte regressvis återvunna belopp
samt de administrativa kostnaderna för garantiverksamheten.

Vad gäller inkommande garantiavgifter är kontorets målsättning att
snabbt inkassera avgifterna efter förfallotidpunkten. Detta ställer stora krav
på effektivitet vid avgiftsfaktureringen samt på rationella kravrutiner vid
utebliven betalning. Bl a för att effektivisera inkasseringen av avgifterna har

Redog.

1989/90:3

under budgetåret 1988/89 påbörjats ett arbete med att datorisera garantihanteringen.
Beräknad produktionsstart för systemet är februari 1990.

Som framgått ovan är kontoret skyldigt att infria en kreditgaranti så snart
långivaren efter utebliven betalning från låntagaren framställt krav mot
riksgäldskontoret under garantin. Antalet krav och kravens storlek står av
naturliga skäl till stor del utanför kontorets kontroll. I många fall kan
emellertid riksgäldskontoret genom aktiva åtgärder påverka detta, t ex
genom att noga pröva och i vissa fall även initiera frågor om amorteringsanstånd,
säkerhetsändringar, ägar- och låntagarbyten etc.

Vad gäller hanteringen av kontorets regressfordringar kan denna vara av
mycket skiftande karaktär. Det kan röra sig om allt från att aktivt driva in en
fordran från en betalningsovillig låntagare till att delta i förhandlingar med
kreditgivare och andra intressenter i obeståndsfrågor. De säkerheter som
ställts för en viss garanti är i dessa sammanhang av central betydelse. Värdet
av dessa är ofta avgörande för kontorets ställningstagande till olika alternativ
- betalningsanstånd, ackord, konkurs etc. Även när konkursen är ett faktum
ställs kontoret inför svåra överväganden hur säkerheterna aktivt skall
hanteras för att uppnå bästa möjliga utfall. Ett riktigt utnyttjande av ställda
säkerheter ger ofta upphov till förhandlingar och i en del fall processer mot
konkurrerande intressenter.

Grundläggande för att uppnå bästa möjliga ekonomiska utfall i garantiverksamheten
är tillgång till och fortlöpande analys av ekonomisk och
juridisk information. Viktigt är även att etablera och upprätthålla en nära
kontakt med företagen och dessas banker. Detta ger möjlighet att följa
riskutvecklingen samt att på ett tidigt stadium överväga olika handlingsalternativ
i de fall risken blivit oroväckande stor. Dessa grundförutsättningar är
särskilt viktiga för infriande- och regressfrågorna men även för avgiftsdebiteringen.

Fartygskreditgarantier

För att underlätta svenska varvs möjligheter att delta i den internationella
konkurrensen om fartygsorder infördes 1963 systemet med fartygskreditgarantier.
Tanken var att svenska varv skulle kunna erbjuda fartygsbeställare
samma kreditvillkor som utländska varv.

En förutsättning för varvens kreditgivning var att de kunde låna upp
motsvarande belopp i banker. Genom fartygskreditgarantierna har staten
medverkat till sådan upplåning genom att säkerställa bankerna med kreditgarantier.
Statens säkerheter har till största delen bestått av varvens
fordringar på fartygsbeställare och pantsäkerheter i de beställda fartygen.

År 1977 infördes som en alternativ finansieringsform möjligheten för
fartygsbeställare vid svenskt varv att ta upp statsgaranterat lån för att
användas till kontantbetalning till varvet. Varvet har i dessa fall som
motprestation gått i borgen för beställarens ansvar gentemot riksgäldskontoret.

Redog.

1989/90:3

Ackord med Götaverken Arendal AB

I september 1988 framlade Götaverken Arendal AB (GVA) ett till riksgäldskontoret
riktat förslag om ackord uppgående till 140,9 miljoner US dollar.

Ackordsförslaget framlades sedan regeringen avstyrkt en ansökan från
GVA att till ett kommanditbolag få sälja sex f d ”Consaferiggar”, byggda vid
GVA. I sitt beslut den 1 september 1988 konstaterade regeringen att en
utebliven försäljning innebar en stor ekonomisk nackdel för GVA. Kompensation
från staten borde därför ske genom att riksgäldskontoret antog,
helt eller delvis, ett till kontoret riktat ackordsförslag från GVA. En sådan
uppgörelse borde enligt regeringen göras på ett sådant sätt att GVA:s
fortbestånd tryggades. Regeringen hemställde därför till riksgäldskontoret
att, efter hörande av riksdagen i den utsträckning som behövdes, vidta de
åtgärder som kunde erfordras med anledning av ett ackordsförslag från
GVA.

Ackordsförslaget var riktat enbart till riksgäldskontoret, som skulle bli den
helt dominerande borgenären vid en eventuell konkurs för GVA. Bolagets
förpliktelser mot riksgäldskontoret hade sin grund i borgensåtaganden
lämnade som säkerhet för fartygskreditgarantier, vilka riksgäldskontoret
hade utställt som säkerhet för banklån avseende finansiering av offshoreriggar
byggda vid GVA. Bolagets ansvar gentemot riksgäldskontoret uppgick
till ca 350 miljoner US dollar. Övriga, mindre borgenärer, som ett ackord
med hänsyn till fordringarnas inbördes ställning borde angå, var inte
vidtalade. Därför förutsattes enligt den då gällande lagen om riksgäldskontoret
att riksdagen lämnade sitt medgivande om riksgäldskontoret skulle kunna
anta ackordsförslaget.

Riksgäldskontoret fann att med hänsyn till det totala ekonomiska utfallet
för staten borde GVA komma i åtnjutande av de medel som behövdes för att
en konkurs skulle kunna undvikas. Dessa medel borde tillskjutas snarare
genom ett ackord än genom ägartillskott. Därigenom kunde statens risk p g a
fartygskreditgarantierna minskas i direkt proportion till den gjorda uppoffringen.
Mot bakgrund av regeringens ståndpunkt, att GVA borde kompenseras
av staten för den ekonomiska nackdel som den uteblivna försäljningen
innebar, ville riksgäldskontoret inte motsätta sig att ackordet riktades endast
till riksgäldskontoret.

I december 1988 lämnade riksdagen i enlighet med riksgäldskontorets
begäran bemyndigande för kontoret att på vissa villkor besluta om ackord
eller ackordsliknande förfarande på högst 900 miljoner kronor.

Efter utredning av Bohlins Revisionsbyrå AB och ingående förhandlingar
med GVA och dess moderbolag, Celsius Industrier AB, beslöt riksgäldskontoret
att bevilja ett ackord på sammanlagt 129,3 miljoner US dollar.
Ackordet skulle förenas med en rätt till återvinning för kontoret under vissa
förutsättningar, varvid en avstämning skulle äga rum per sista december
1991. Vidare förutsattes att Celsius Industrier AB åtog sig att lämna
kapitaltillskott upp till 100 miljoner kronor, om detta skulle visa sig
nödvändigt för att trygga GVA:s fortlevnad till och med utgången av 1991.

Uppgörelsen genomfördes den 10 mars 1989 genom att riksgäldskontoret
dels med eftergivande av sin återkravsrätt gentemot GVA infriade viss del av

Redog.

1989/90:3

sitt garantiansvar i de olika riggarna, dels eftergav sin återkravsrätt avseende
vissa tidigare gjorda infrianden. Per dagen för ackordets genomförande
motsvarade det sammanlagda ackordsbeloppet 821,1 miljoner kronor inklusive
upplupen ränta på riksgäldskontorets fordran (USD/Kr 6:3507).

Fartygskreditgarantierna för de kvarvarande lånen efter ackordets genomförande
kvarstår. Lånen avvecklas i den takt som överenskommits mellan
riksgäldskontoret och GVA i samband med ackordsuppgörelsen.

Zenit Shipping AB och Uddevalla Shipping AB

I november 1985 beslöt riksgäldskontoret att för Zenit Shipping AB och
Uddevalla Shipping AB överta betalningsansvaret för statsgaranterade lån
upp till 1 700 miljoner kronor för vardera bolaget. Detta beslut gjorde det
möjligt för bolagen att fortsätta att avveckla sina fartygsengagemang i
ordnade former. Rambeloppen beräknades motsvara den högsta totala
förlustrisken vid avveckling under rimlig tid.

Zenit har under tidigare budgetår avvecklat huvuddelen av sitt engagemang.
Det återstående engagemanget består i huvudsak av två gastankfartyg
byggda vid Kockums Varv. Enligt ett försäljningsavtal, som Zenit träffat,
skall fartygen senast vid utgången av år 1990 levereras till ett konsortium för
exploatering av naturgasfyndigheter i Nigeria. Avtalet ger dock konsortiet
rätt att under vissa förutsättningar frånträda köpet.

Under budgetåret 1988/89 gjorde riksgäldskontoret för Zenits vidkommande
inte några utbetalningar inom ramen 1 700 miljoner kronor. Under
tidigare budgetår har 972 miljoner kronor utbetalats till Zenit inom denna
ram. Enligt särskild överenskommelse med Zenit har riksgäldskonoret vid
bolagets avveckling företrädesrätt till Zenits egna kapital i den mån det
överstiger aktiekapitalet.

Den planerade börsintroduktionen och refinansieringen av Uddevalla
Shipping, som omtalades i föregående års verksamhetsberättelse, har nu
genomförts. I samband därmed beslutade riksgäldskontoret att några
ytterligare utbetalningar inom ramen 1 700 miljoner kronor, utöver redan
utbetalda 223 miljoner kronor, inte skulle göras.

Energisektorn

De största garantitagarna inom energisektorn är Forsmarks Kraftgrupp AB
samt dotterbolag till Svenska Petroleum Exploration AB.

Riksdagen har ställt en garantiram om 4 000 miljoner kronor till stöd för
verksamhet som är av väsentlig betydelse för den långsiktiga svenska
försörjningen med olja, naturgas eller kol. Inom denna ram och för detta
syfte kan riksgäldskontoret utfärda garantier för såväl svenska som utländska
företags lån för finansiering av utvinning, transport eller lagring av olja,
naturgas eller kol. Garanti kan också ges till svenska företags ekonomiska
åtaganden i samband med prospekterings- och utvinningsverksamhet utomlands.
Per den 30 juni 1989 uppgick detta garantiåtagande till 1 291 miljoner
kronor.

Garantiåtagandet för Forsmarks Kraftgrupp AB uppgick per den 30 juni
1989 till 4 074 miljoner kronor.

Redog.

1989/90:3

Tabell 7.3 Garantier för energiområdet och övriga garantier 1978/79-1988/89
Miljoner kronor

Budgetår	Utestående ga-rantibelopp för energiområdet per 06-30	Utestående ga-rantibelopp för övriga områden per 06-30	Infriade garanti- belopp	Återvinning av infriade ga-rantibelopp	Influtna garanti- avgifter
1978/79	875	14125	0	0	1
1979/80	1035	15165	0	0	0
1980/81	1285	15915	0	0	0
1981/82	1850	19150	0	0	0
1982/83	3570	17530	4	0	0
1983/84	5875	23225	0	0	35
1984/85	6360	23140	0	0	49
1985/86	6587	22219	0	0	58
1986/87	6498	27373	3	0	58
1987/88	5227	29210*	0	0	97
1988/89	6006	27593*	0	0	88

1 Varav grundfonder 26440 miljoner kronor.

Dessutom har riksgäldskontoret utfärdat garantier för Swedegas AB,
Sydgas AB och Svensk Kärnbränslehantering AB.

Per den 30 juni 1989 uppgick riksgäldskontorets totala garantiåtagande
inom energisektorn till 6 006 miljoner kronor, se tabell 7.3.

Övrigt

Slutligen kan nämnas att Sveriges åtaganden gentemot vissa internationella
organisationer bl a fullgörs genom att riksgäldskontoret utfärdar skuld- och
garantiförbindelser i avvaktan på att bidragen rekvireras för användning i
organens verksamhet. De organisationer som riksgäldskontoret utfärdat
garantiförbindelser till är Internationella utvecklingsfonden, Interamerikanska
utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken,
Afrikanska utvecklingsfonden, Internationella jordbruksutvecklingsfonden
och Världsbankens särskilda fond för Afrika söder om
Sahara. Skuld- och garantiförbindelserna uppgick per den 30 juni 1989 till
4 008 miljoner kronor. Dessa skuldförbindelser räknas emellertid inte in i
riksgäldskontorets garantiåtagande.

Redog.

1989/90:3

8. Övriga uppgifter

Förutom i tidigare kapitel redovisad verksamhet har riksgäldskontoret ålagts
vissa andra uppgifter. Hit hör bl a uppgifter som kontroll av vissa sparformer,
det statliga partistödet, m m. En redogörelse för dessa uppdrag lämnas
nedan.

Kontroll av vissa sparformer

Som tidigare framgått kontrollerar riksgäldskontoret att allemanssparande!
sker enligt gällande regler. Kontrollen omfattar även allemansfondkonton
trots att insättningarna där inte ingår i statsupplåningen.

Under 1988 fick riksgäldskontoret en ny liknande kontrolluppgift av en
sparform som ligger utanför statsupplåningen. Riksdagen beslöt den 9 juni
1988 att fr o m den 1 december 1988 inrätta en ny, statligt stödd sparform -ungdomsbosparandet. Ungdomar, som sparar i bank på speciella ungdomsbosparkonton,
erhåller, förutom bankränta, en skattefri bonus på 3 % från
staten om vissa förutsättningar är uppfyllda. Sparandet ger också rätt till
sparlån för bostadsanskaffning och bosättning i övrigt med vissa begränsningar.

Riksgäldskontoret skall kontrollera att sparandet följer givna regler samt
betala ut den skattefria bonusen. Vidare skall riksgäldskontoret föreslå
regeringen vilken minimiränta som skall utgå på ungdomsbosparkonton.
Räntan skall ligga på en nivå som motsvarar räntan på normalt långfristigt
sparande i bank.

Vid slutet av budgetåret erbjöd följande banker konton anslutna till
ungdomsbosparandet: sparbankerna, föreningsbankerna, PK-banken,

Skånska banken, OKO-banken. Då var drygt 17 500 ungdomar anslutna
med ett sammanlagt nettosparande på 21,2 miljoner kronor.

Viss biståndsverksamhet

Regeringen beslöt i juli 1988 att stödja ett mark- och miljövårdsprojekt i
Costa Rica med ett bistånd på 21 miljoner kronor.

Den svenska insatsen tog formen av en s k debt- for-nature swap, en av de
första som genomförts och den allra första där svenska staten medverkat.
Debt-for-nature swaps har, mot bakgrund av tredje världens ökande
skuldbörda och ett växande miljömedvetande, vuxit fram som ett viktigt
finansiellt instrument under de två senaste åren. Genom denna skuldomvandlingsteknik
reducerades Costa Ricas omfattande utlandsskuld samtidigt
som miljövårdsprojektet kom i åtnjutande av ett mångdubbelt större belopp
än det ursprungliga biståndet.

På uppdrag av utrikesdepartementet medverkade riksgäldskontoret med
sin erfarenhet av de internationella finansmarknaderna i projektet.

Kontoret köpte upp en del av Costa Ricas utlandsskuld till en kraftig
underkurs, ca 14 % av det nominella beloppet, på andrahandsmarknaden för
tredje världens skulder. Dessa fordringar omvandlades sedan till den lokala
valutan colones av centralbanken i Costa Rica till 70 % av sitt värde.

Redog.

1989/90:3

5 Riksdagen 1989190.2 sami. Nr 3

Behållningen gick sedan till att förvalta och köpa upp mark till en
nationalpark.

Genom det här förfaringssättet minskade en biståndsinsats på 21 miljoner
kronor Costa Ricas utlandsskuld med 155 miljoner kronor och försedde
mark- och miljövårdsprojektet med motvärdet av ca 110 miljoner kronor i
colones.

Statligt stöd till politiska partier

Statens stöd till politiska partier fördelas av partibidragsnämnden. Denna
består av tre ledamöter och utsågs fram till den 1 juli 1989 av riksgäldsfullmäktige.
Nämnden sammanträder normalt i oktober varje år för att besluta
om fördelning av stödbeloppet för en period på ett år räknat fr o m den 15
oktober. Fram till den 1 juli 1989 betalades stödet ut av riksgäldskontoret.
Därefter kommer utbetalningen att göras av riksdagens förvaltningskontor.

Partibidragsnämnden har fördelat det statliga stödet för tiden fr o m den 15
oktober 1988 t o m den 14 oktober 1989 enligt följande (kronor):

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti

Partistöd 38 001 000

Kanslistöd, grundstöd 4 174 000

tilläggsstöd 1 817 400

Moderata Samlingspartiet
Partistöd

Kanslistöd, grundstöd
tilläggsstöd

Folkpartiet

Partistöd

Kanslistöd, grundstöd
tilläggsstöd

Centerpartiet

Partistöd

Kanslistöd, grundstöd
tilläggsstöd

Summa 43 992 400

17 686 000
4 174 000
1 151 700

Summa 23 011 700

11 950 000
4 174 000
767 800

Summa 16 891 800

10 277 000
4 174 000
732 900

Summa 15 183 900

Redog.

1989/90:3

Vänsterpartiet Kommunisterna Redog.

Partistöd 4 541 000 1989/90:3

Kanslistöd, grundstöd 4 174 000

tilläggsstöd 366 450

Summa 9 081 450

Miljöpartiet de Gröna
Partistöd

Kanslistöd, grundstöd
tilläggsstöd

Summa 5 240 000

717 000
4 174 000
349 000

Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS)
Partistöd

478 000

9. Utgiftsredovisning och bokslut
Allmänt

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet kan delas upp i finansiella
kostnader och egentliga verksamhetskostnader. Finansiella kostnader är t ex
räntor och garantiförluster. Räntor och andra kostnader för lånat kapital
redovisas på anslaget till räntor på statsskulden och garantiförluster på
särskilda anslag till garantiverksamheten. De egentliga versamhetskostnaderna
avser framför allt externa tjänster, bl a provisioner, och till mindre del
kostnader för den egna organisationen.

Redovisningen emot statsbudgeten avser egentligen inte kostnader utan
utgifter. Därför görs i det följande en periodisering av ränteutgifterna för att
få fram de olika budgetårens räntekostnader. I ett särskilt avsnitt redovisas
verksamhetsutgifterna och slutligen redovisas riksgäldskontorets bokslut.

Riksgäldskontorets bokslut är upprättat enligt 13 § i den statliga bokföringsförordningen.
Det om fattar balansräkning, anslagsredovisning och
ekonomisk verksamhetsredovisning.

Balansräkningen redovisar i sammandrag kontorets tillgångar, skulder och
kapital. Anslagsredovisningen omfattar kontorets redovisning mot statsbudgetens
utgiftsanslag och inkomsttitlar. Den ekonomiska verksamhetsredovisningen
utgör en sammanställning över samtliga från anslag och andra
finansieringskällor tillförda medel samt en redovisning av deras användning.

Två förändringar i förhållandet till föregående års bokslut har skett
beträffande redovisningsprinciperna. Fr o m budgetåret 1988/89 redovisas
ränteutgifterna för statsskuldväxlar vid förfallotidpunkten och inte, som
tidigare varit fallet, i samband med emission. De närmare konsekvenserna av
denna ändring redovisas i nästa avsnitt under Ränteutgifter m m för
statsskulden. Den andra förändringen är att tillgångar och skulder i utländsk
valuta på balansdagen har omvärderats efter denna dags valutakurs. Tidigare
redovisades dessa tillgångar och skulder efter den valutakurs som gällde när
tillgången anskaffades eller skulden uppkom. Syftet med ändringen är att ge
en mer rättvisande värdering av dessa tillgångar och skulder. Utan denna
ändring skulle kontorets sammanlagda skuld i utländsk valuta ha varit 2 311
miljoner kronor lägre.

Statsskuldens ränteutgifter m m
Redovisningsprinciper

Ränteutgifterna för statsskulden, realiserade valutadifferenser, utgifter för
provisioner, m m redovisas i statsbudgeten under ett särskilt utgiftsanslag
benämnt Räntor på statsskulden, m m.

Riksgäldskontorets redovisning gentemot statsbudgeten sker i huvudsak
enligt den s k utgiftsprincipen. En ränteutgift redovisas i sin helhet på
förfallodagen oavsett om utgiften avser en kostnad hänförlig till också annan
redovisningsperiod än den inom vilken utgiften skedde. På samma sätt
förhåller det sig med redovisningen av valutadifferenser, dvs valutaförluster

Redog.

1989/90:3

eller valutavinster, som uppkommer i samband med återbetalning av lån i
utländsk valuta.

Varken ränteutgifter eller realiserade valutadifferenser periodiseras således
i kostnadshänseende i riksgäldskontorets redovisning. För att även
belysa hur räntorna m m fördelat sig efter en sådan periodisering har en
sammanställning gjorts i tabellerna 9.1 och 9.2.

Tabell 9.1 Ränteutgifter för statsskulden, m.m. 1984/85-1988/89
Redovisade belopp. Miljarder kronor

	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89
Ränteutgifter för lån i svenska kronor	45,7	49,0	51,4	48,8	45,1
Ränteutgifter för lån i ut-ländsk valuta	14,0	12,5	10,0	9,8	8,3
Valutadifferenser (netto)	14,5	4,2	1,6	-5,0	-0,3
Provisioner	1,1	1,2	0,8	0,7	0,5
Övrigt (inkomsträntor m.m.)	-0,1	-0,4	0,0	-0,9	-0,4
Totalt	75,2	66,5	63,8	53,4	53,2

Tabell 9.2 Räntekostnader för statsskulden Periodiserade belopp. Miljarder kronor	, m.m. 1984/85-1988/89
	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	1988/89
Räntekostnader för lån i svenska kronor	46,6	52,7	50,6	49,5	51,4
Räntekostnader för lån i ut-ländsk valuta	13,7	11,4	10,4	9,6	8,2
Valutadifferenser (netto)	7,1	-12,1	-4,9	-1,0	1,6
Övrigt	1,0	0,8	0,8	-0,2	0,1
Totalt	68,4	52,8	56,9	57,9	61,3

Anm. Provisioner, inkomsträntor m.m. under posten Övrigt har ej periodiserats.

Ränteutgifter m m för statsskulden

De totalt redovisade ränteutgifterna m m för statsskulden uppgick till 53,2
miljarder kronor budgetåret 1988/89, i stort sett samma belopp som för
1987/88. Från att ha uppgått till ca 23 % av de totala statsutgifterna
budgetåret 1984/85 minskade andelen för ränteutgifter m m till ca 15 %
budgetåret 1988/89.

Den ojämförligt största utgiftsposten är räntebetalningarna. Dessa minskade
under 1988/89 med 5,2 miljarder kronor till 53,4 miljarder kronor,
varav ränteutgifterna för lån i svenska kronor svarade för 3,7 resp 45,1
miljarder kronor. Men i detta sammanhang måste en viktig faktor uppmärksammas.
Fr o m budgetåret 1988/89 har nämligen skett en bokföringsteknisk
omläggning av redovisningen av ränta på statsskuldväxlar. Ändringen
innebär att ränteutgifterna redovisas vid förfallotidpunkten och inte, som
tidigare var fallet, i samband med emissionen. Omläggningen medförde att
under budgetåret 1988/89 redovisades räntor endast för växlar som både

Redog.

1989/90:3

6 Riksdagen 1989/90. 2 sami. Nr 3

emitterades och inlöstes under detta budgetår. Engångseffekten på budgetåret
1988/89 av minskade ränteutgifter blev 6,9 miljarder kronor. Vid
jämförelse med tidigare budgetår måste ränteeffekten av denna tekniska
avvikelse observeras.

Ränteutgifterna för lån i utländsk valuta har fortsatt att minska, från 9,8
miljarder kronor 1987/88 till 8,3 miljarder kronor budgetåret 1988/89.

Att det totala beloppet för räntor m m, trots minskade ränteutgifter, i stort
sett blev oförändrat i förhållande till budgetåret före beror på utvecklingen
av de realiserade valutadifferenserna. För 1987/88 redovisades valutavinster
(netto) till ett belopp av 5,0 miljarder kronor, mot för budgetåret 1988/89
endast 0,3 miljarder kronor.

Periodiserade kostnader

En jämförelse mellan periodiserade räntekostnader och redovisade ränteutgifter
visar relativt god överensstämmelse för valutalånen. Så är också fallet
för lån i svenska kronor med undantag av budgetåren 1985/86 och 1988/89 då
de periodiserade räntekostnaderna översteg redovisade utgifter med 3,7
respektive 6,3 miljarder kronor.

Vad gäller 1985/86 är en av orsakerna att delar av under tidigare budgetår
bokförda ränteutgifter för statsskuldväxlar med 540 och 720 dagars löptider
periodiserats till 1985/86. En annan orsak är att under 1985/86 emitterades en
stor volym riksobligationer med faktisk första ränteutgift under 1986/87, men
vid periodisering blir en stor del av räntekostnaden hänförlig till budgetåret
1985/86.

Beträffande 1988/89 är förklaringen främst den tidigare omnämnda
bokföringstekniska förändringen fr o m budgetåret 1988/89 av redovisning av
ränta på statsskuldväxlar, vilken som en engångseffekt fick till följd att
ränteutgifterna minskade med 6,9 miljarder kronor budgetåret 1988/89.

De största periodiseringseffekterna svarar emellertid valutadifferenserna
för. Detta hänger samman med att förändringar av valutakurserna - värdeoch
kostnadsmässigt - påverkar hela utlandsskulden, medan de redovisningsmässigt
endast påverkar valutadifferenserna på de lån som återbetalas
under ett budgetår. Förändringar av valutakurserna får därmed ett snabbare
genomslag på de periodiserade än på de redovisade valutadifferenserna. Så
t ex medförde den relativt höga dollarandelen i skulden och dollarkursens
fall från mitten av 1985 stora periodiserade valutavinster under budgetåret
1985/86. Mot statsbudgeten nettoredovisades dock valutaförlust på grund av
omfattande återbetalningar av äldre dollarlån med lågt bokfört värde.

9.3 Verksamhetsutgifter

Sorn tidigare framgått indelas kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet
i finansiella kostnader och verksamhetskostnader. De senare avser
framförallt externa tjänster bl a provisionsersättningar.

Vad gäller provisioner och vissa andra ersättningar för externa tjänster är
det svårt att dra en klar gräns mellan vad som bör ses som utgifter för lämnade
tjänster och vad som i stället bör ses som utgifter för det lånade kapitalet. I
den redovisning av verksamhetsutgifterna som följer är emellertid på samma

Redog.

1989/90:3

sätt sorn tidigare år alla provisioner och kreditavgifter inräknade i verksam- Redog.
hetsutgifterna. 1989/90:3

Verksamhetsutgifterna under 1988/89 finansierades i huvudsak genom
följande anslag.

- Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

På anslaget redovisades bl a utgifter för löner, resor, lokaler, expenser,
utbildning, information, bibliotek och automatisk databehandling. På inkomstsidan
redovisades försäljning av magnetband med premievinstresultat.

- Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån m m

På anslaget redovisades utgifter för obligationspapper, värdepapperstryck,
reklam, annonser, prospekt, konsulter, vinstkontrollsystem, vinstutbetalningsblanketter
m m.

- Räntor pä statsskulden m m (delvis)

På anslaget redovisades bl a provisioner till banker m fl som medverkar vid
försäljning och inlösen av obligationer, inlösen av kuponger och premieobligationsvinster
samt förmedling av Allemansspar. Där redovisades även
utgifter för börsnotering av obligationer samt inkomster och utgifter för
premielånens dragningslistor.

Tabell 9.3 Verksamhetsutgifter under budgetåret 1988/89 fördelade pi anslag och verksamhetsgrenar
Mifjoner kronor

Anslag m.m.	Lån i svenska kronor: Upplåning Låneför-valtning	Lån i utländsk valuta: Upplåning och låneförvaltning	Upp- drags- verk- samhet	Garanti- Gemensamma verksam- utgifter: het ledning, adm, lokaler m.m.	Summa
Förvaltningskostnader	4,6	11,2	5,8	0,9	1,4 27,9	51,8''
Kostnader för jubileumsskrift					1,0	1,0
Vissa kostnader vid emission av statslån m.m.	17,6	2,2	7,2			27,0
Kostnader för systemut-veckling		0,3	1,7			2,0
Delar av anslaget räntor på statsskulden Försäljningsprovisioner Kreditavgifter Inlösenprovisioner Börsnotering av obliga-tionslån Dragningslistor på premielån (netto)	276,0	179,1 4,4 1,7	78,4 10,7 15,1 0,3			354,4 10,7 194,2 4.7 1.7
Aktieteckning i penning-marknadscentralen PmC AB Delar av anslaget till sparfrämjande åtgärder	1,6	16,5 0,3				16,5 1,9
Summa	299,8	215,7	119,2	0,9	1,4 28,9	665,9

1 Därav löner 32,7 milj. kr.

Anm. Utgifterna för uppdragsverksamhet redovisas utan hänsyn till inkomster. 71

- Sparfrämjande åtgärder (delvis) Redog.

1989/90:3

Från anslaget Sparfrämjande åtgärder har spardelegationen ställt medel till
förfogande för systemutveckling avseende ADB-system i anslutning till
allemanssparande! och för konsultuppdrag, teknisk utrustning och personalkostnader
avseende ADB-system för ungdomsbosparandet.

Riksgäldskontoret har som tidigare framgått bedrivit uppdragsverksamhet
med kreditgivning till vissa affärsdrivande verk m fl. Utgifter och inkomster
för denna verksamhet har redovisats under kapitel 6, kreditgivning.

Fördelningen av verksamhetsutgifterna på anslag och verksamhetsgrenar
under budgetåret 1988/89 framgår av tabell 9.3. Den visar att utgifterna för
lån i svenska kronor under budgetåret svarade för den största delen av
verksamhetsutgifterna (77 % av de totala verksamhetsutgifterna). Andelen
är något mindre än andelen lån i svenska kronor av hela statsskulden (82 %).

Tabell 9.4 Verksamhetsutgifterna under budgetåren 1983/84-1988/89 fördelade på verksamhetsgrenar
Miljoner kronor

Verksamhetsgrenar	1983/84		1984/85		1985/86		1986/87	1987/88	1988/89
Lån i svenska kronor	432		512		872		621	489	516
Upplåning	330		388		730		394	279	300
Försäljningsprovisioner		295		348		687	375	260	276
Övriga upplåningsut-
gifter		35		40		43	19	19	24
Låneförvaltning	102		124		142		227	210	216
Inlösenprovisioner		93		114		127	204	192	179
Övriga utgifter		9		10		15	23	18	37
Lån i utländska valutor	536		709		448		244	313	119
Försäljningsprovisioner	502		653		401		198	272	89
Inlösenprovisioner	14		20		25		25	21	15
Övriga utgifter	20		36		22		21	20	15
Garantiverksamhet m.m.	26		28		29		31	30	31
Summa	994		1 249		1 349		896	832	666

Tabell 9.4 visar utvecklingen av verksamhetsutgifterna från budgetåret
1983/84.1 sammanställningen har gemensamma utgifter fördelats med hjälp
av nyckeltal.

Som framgår av tabellen varierar verksamhetsutgifterna för lån i svenska
kronor kraftigt mellan åren. Utgifterna för upplåning var störst budgetåret
1985/86 i samband med utgivningen av 1986 års två stora premielån. Under
budgetåret 1986/87 avvecklades provisionerna till återförsäljarna av riksobligationer
och statsskuldväxlar vilket medförde minskade utgifter.

Utgifterna för låneförvaltning, främst inlösenprovisioner, har ökat i
samband med inlösen av stora volymer premieobligationer.

Variationerna i verksamhetsutgifterna för upplåning i utländsk valuta
avspeglar förändringar i bruttoupplåningens omfattning. Den dominerande
utgiften är försäljningsprovisioner. Bruttoupplåningen i utländsk valuta var
under budgetåret 1988/89 ovanligt låg.

Bokslut

Riksgäldskontorets bokslut skiljer sig från privata företags bokslut på ett
flertal punkter. Orsaken till detta är att syftet med bokslutet delvis är
annorlunda. I det följande redovisas bokslutet för budgetåret 1988/89. Dess
innehåll är följande:

- balansräkning

- anslagsredovisning

- ekonomisk verksamhetsredovisning

- specifikation av statsbudgetens utgiftsanslag

- kommentarer och noter.

Redog.

1989/90:3

Balansräkning 890630 i milj. kr.

Tillgångar 1988-06-30 1989-06-30

Omsättningstillgångar

Kassa, bank m.m. (1) Fordran på statsverkets checkräkning (2) Kortfristiga lånefordringar (3) Kundfordringar (4) Övriga fordringar (5) Förskott (6)	14,4 594 050,1 3 665,3 1,4 4,7 2 001,0	11,9 575 814,5 5 527,1 1,4 2 686,0 2 288,3
	599 736,9	586 329,2
Avräkningskonton
Skattefordran (7) Infriade garantier (8)	0,2 3,5	0,3 3,5
	3,7	3,8
Anläggningstillångar
Aktier (9) Långfristiga fordringar (10)	0,2 3 757,1	16,5 3 610,5
	3 757,3	3 627,0
Lånefordringar
Riksgäldskontorets låneunderstöd (11)	1,0	0,2
Summa tillgångar	603 498,8	589 960,2
Skulder och verkskapital
Kortfristiga skulder
Leverantörsskulder Personalens källskatt Övriga kortfristiga skulder (12)	29,9 0,9 5 814,7	1,6 0,8 2 271,9
	5 845,4	2 274,3
Långfristiga skulder
Långfristiga skulder i övrigt (13)	0,0	239,7
Verkskapital
Statskapital (14) Förskott från anslag Avsättningar (15) Årets överskott i uppdragsverksamheten (16)	28,1 0,2 0,0 4,6	43,9 0,0 -2 310,7 4,3
	32,8	-2 262,5
Statsskulden (17)
Lån i svenska kronor Lån i utländsk valuta	487 497,2 110 123,4	486 106,2 103 602,5
	597 620,6	589 708,7
Summa skulder och verkskapital	603 498,8	589 960,2
Ansvarsförbindelser
Kreditgarantier (18) Skuld- och garantiförbindelser (19)	43 347,0 3 716,9	39 421,0 4 008,2

Redog.

1989/90:3

Anslagsredovisning

Redovisning mot statsbudgetens inkomsttitlar 1988/89 i milj. kr.

Redog.

1989/90:3

Inkomsttitel	Benämning
11 11	Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och
	rörelse (återbetald sparskattereduktion)	1,3
23 94	Övriga ränteinkomster	0,1
25 35	Avgifter för statliga garantier	125,4
28 11	Övriga inkomster av statens verksamhet	4,8
41 38	Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier (20)	1 581,7
45 26	Återbetalning övriga lån	2,7
52 11 01 1 1	Statliga pensionsavgifter	9,4
		1 725,4

Anslagsredovisning

Redovisning mot statsbudgetens utgiftsanslag 1988/89 i milj. kr.

Utgifts-	Benämning	Tilldelade medel	Utgifter	Inkomster	Återståi
anslag		Ing. reservation
02 H4	Stöd till politiska partier (förslagsanslag)	110,5	113,9		-3,4
07 F7	Täckande av förluster till följd av vissa
	statliga garantier (förslagsanslag)	0,0	1,3		-1,3
12 E4	Förlusttäckning till följd av statliga ga-rantier till svensk varvsindustri och be-
	ställare av fartyg (förslagsanslag) (21)	30,0	986,7		-956,7
15 Bl	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostna-				-0,4
	der (förslagsanslag) (22)	50,5	51,4	0,5
15 B2	Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån m.m. (förslags-
	anslag)	61,6	27,1		34,5
15 B7	Riksgäldskontoret: Kostnader för sy-
	stemutveckling (reservationsanslag)	4,4''	2,0		2,4
15 B8	Riksgäldskontoret: Aktieteckning i pen-
	ningmarknadscentral (förslagsanslag)	16,5''	16,5		0,0
14 B7	Riksgäldskontoret: Kostnader för jubile-
1986/87	umsskrift (reservationsanslag)	1.0	1,0		0,0
14 B9	Riksgäldskontoret: Kostnader för fram-
1985/86	tagande av kontrolluppgifter (reserva-
	tionsanslag2)	1,4	0,0	0,0	1,4
16 Al	Räntor på statsskulden m.m. (förslags-
	anslag)	54 000,0	57 324,1	4 145,2	821,1
			58 524,0	4 145,7

1 Tilläggsbudget I, budgetåret 1988/89

2 Reservationsanslag som upphör vid utgången av budgetåret 1989/90

Ekonomisk verksamhetsredovisning 890630 i milj. kr.
Driftsutgifter

Redog.

1989/90:3

	Budgetåret 1987/88	Budgetåret 1988/89
Utgifter
Upplåning i svenska kronor upplåningskostnader låneförvaltning Upplåning i utländsk valuta Uppdragsverksamhet Garantiverksamhet Gemensam förvaltning	278,5 210,3 313,0 0,6 1,7 28,5	298,0 198,8 119,5 0,9 1,4 28,9
Finansieringsbehov	832,6	647,5
Finansiering Anslag Intäkter från uppdragsverksamheten	832,0 0,6	646,6 0,9
	832,6	647,5
Räntebetalningar
Utgifter
Statsskuldräntor: lån i svenska kronor lån i utländsk valuta	48 884,8 12 782,2	45 329,9 11 421,5
	61 667,0	56 751,4
Inkomster
Statsskuldräntor: lån i svenska kronor lån i utländsk valuta Utlåning Övriga ränteinkomster	180,2 8 413,5 416,4 0,1	213,8 3 338,9 585,3 0,1
Finansieringsbehov	9 010,2 52 656,8	4 138,1 52 613,3
	61 667,0	56 751,4
Finansiering Anslag	52 656,8	52 613,3
Garantiverksamhet
Utgifter Förlusttäckning till följd av statliga garantier	228,8	987,9
Finansiering Anslag	228,8	987,9
Inkomster
Avgift för statliga garantier 145,1 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 167,8	125,4 1 581,7

312,9 1 707,1

Övrigt

Budgetåret Budgetåret

1987/88 1988/89

Utgifter

Stöd till politiska partier 110,3 113,9

Aktieteckning i PmC 0,0 16,5

Spardelegationens verksamhet 38,6 0,0

148,9 130,4

Finansiering

Anslag 148,9 130,4

Inkomster

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst

och rörelse 5,6 1,3

Övriga inkomster av statens verksamhet 1.6 4,8

Återbetalning av övriga lån 2,5 2,7

Statliga pensionsavgifter 8,7 9,4

18,4 18,2

Totalt: nettobelastning på statsbudgeten 53 535,2 52 652,9

Anslagsredovisning

Specifikation i statsbudgetens utgiftsanslag 1988/89 i milj. kr.

Utgifts- anslag	Benämning	Tilldelade Utgifter medel	Inkomster Återstår
15 Bl	Riksgäldskontoret: Förvalt-
	ningskostnader (förslags-
	anslag
	1 Förvaltningskostnader	41,7	44,8		-3,1
	2 Jubileumsarrangemang	0,6	0,6		0,0
	3 Lokalkostnader	8,2	6,0		2,2
	4 Uppdragsverksamhet (16)	0,0			0,0
	5 Inkomster			0,5	0,5
		50,5	51,4	0,5	-0,4

Redog.

1989/90:3

7 Riksdagen 1989190. 2 sami Nr 3

Anslagsredovisning

Specifikation av statsbudgetens utgiftsanslag 1988/89 i milj. kr.

Utgifts- Benämning Beräknade Utgifter

anslag belopp

16 Al Räntor på statsskulden m.m.

Utgifter

A Räntor på statsskulden

Räntor på upplåning inom landet

1	Ränta på räntelöpande obligationslån	18 481,0	18 479,2
2	Ränta på riksobligationer	10 267,0	10 370,3
3	Vinster på premieobligationslån	4 306,0	4 356,4
4	Ränta på statsskuldförbindelser	22,0	21,9
5	Ränta på sparobligationer	4 600,0	4 470,8
6	Ränta på lån hos statsinstitutioner och fonder, m.m.	300,0	450,5
7	Ränta på allemanssparande	3 900,0	3 978,0
8	Ränta på köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kv. Lejonet i Stockholm	0,1	0,1
9	Ränta på konung Carl XIII:s hemgiftska-pital	0,0	0,0
10	Ränta på kortfristig upplåning hos ban-ker m.fl.	0,0	0,0
11	Ränta på skattkammarväxlar	1 104,7	1 461,0
12	Ränta på statsskuldväxlar	1 500,0	1 470,4
	Summa räntor på upplåning inom landet	44 480,8	45 058,6
	Ränta på upplåning i utlandet	9 500,0	8 313,9
	Summa räntor på statsskulden	53 980,8	53 372,5
1	Kapitalrabatter, kursförluster m.m. Kapitalrabatter	0,0	337,8
2	Kursförluster	0,0	217,8
3	Valutaförluster	600,0	2 821,2
	Summa kapitalrabatter, kursförluster	600,0	3 376,8
1	m.m. Diverse utgifter Försäljningsprovisioner m.m.	425,0	364,7
2	Inlösningsprovisioner m.m.	282,0	194,4
3	Kostnad för börsnotering av obliga-tionslån	6,5	4,7
4	Officiella dragningslistor för premielån	5,5	9,0
5	Övriga diverse utgifter	0,1	2,0

719,1 574,8

Redog.

1989/90:3

Summa utgifter

55 299,9

57 324,1

Inkomster

Räntor

1 Ränta på uppköpta obligationer

	(netto)	96,0	129,7
2	Ränta på rörliga krediter (23)	230,0	210,3
3	Ränta på krediter till vissa affärsverk	520,0	374,1
4	Ränta på checkräkningsmedel i riks-banken	0,0	0,0
5	Ränta på övriga utlånade medel	1,0	0,9
	Summa räntor	847,0	715,0
► 1	Uppgäld, kursvinster m.m. Uppgäld	0,0	240,0
2	Kursvinster	0,0	1,0
3	Valutavinster	400,0	3 139,8
	Summa uppgäld, kursvinster m.m.	400,0	3 380,8
1	Diverse inkomster Preskriberade obligationer och ku-ponger m.m. (netto)	45,0	36,3
2	Officiella dragningslistor för pre-mielånen	7,8	7,2
3	Övriga diverse inkomster	0,1	5,9
	Summa diverse inkomster	52,9	49,4
	Summa inkomster	1 299,9	4 145,2
	Underskott att föras av på statsbud-geten	54 000,0	53 178,9
	Summa	55 299,9	57 324,1

Redog.

1989/90:3

Kommentarer till bokslut
Allmänt

Riksgäldskontorets bokslut har upprättats enligt bestämmelserna i den
statliga bokföringsförordningen (SFS 1979:1212). Årsbokslutet görs enligt
reglerna i dess 13:e paragraf och omfattar perioden 1 juli 1988-30 juni 1989.
Större delposter specificeras i not.

Redovisningsprinciper

Riksgäldskontoret redovisar endast finansiella tillgångar. De värdemässigt
mest betydelsfulla tillgångarna som sålunda inte redovisas i bokslutet är
datautrustning, maskiner och papper för värdepapperstryck.

Ränteutgifter för statsskuldväxlar redovisas fr.o.m. budgetåret 1988/89 vid
förfallotidpunkten. Tidigare redovisades dessa utgifter vid emissionen.
Ändringen medför en engångseffekt på ränteutgifter under budgetåret
1988/89. Dessa skulle om ändringen inte genomförts varit 6 909,2 milj. kr.
högre än vad som nu redovisats.

Fordringar och skulder i utländsk valuta är redovisade enligt balansdagens
valutakurser. Detta är en förändring jämfört med föregående budgetår då
dessa fordringar och skulder redovisades enligt de valutakurser som gällde
när fordringen respektive skulden uppkom.

Riksgäldskontoret har fr.o.m. 1989-07-01 rätt att köpa upp även sina egna
obligationer i svenska kronor. Som en konsekvens av detta har hela
innehavet betraktats som kortfristigt. I förra bokslutet redovisades huvuddelen
av uppköpta obligationer som anläggningstillgångar.

I redovisningen av bankverksamheten tillämpas kassaprincipen. Detta
medför, eftersom bankerna har rätt att dra medel från riksgäldskontoret med
redovisning månaden efter, att posten bankförskott visar stora saldon. Dessa
motsvaras alltså till övervägande del av betalningar till allmänheten som
bankerna utfört under juni månad. Vid redovisning av förvaltningsverksamhetens
transaktioner har däremot utgiftsmässiga principer använts utom för
uppdragsverksamheten där årets kostnader och intäkter redovisats.

Ansvarsförbindelser

Kreditgarantier redovisas inom linjen. Infriade garantier tas upp som fordran
gentemot garantitagaren. Samtidigt registreras beloppet som en skuld till
statsverket. När garantiärendet är avslutat och den slutliga förlusten är känd
skrivs såväl fordran som skuld ned med detta belopp.

Optioner och terminer

På balansdagen innehade riksgäldskontoret tre valutaoptioner som ger
rätten att köpa totalt USD 50 000 000 och JPY 7 025 000 000.

Riksgäldskontoret har utfärdat två valutaoptioner, vilka ger motparten
rätt att köpa totalt DEM 99 175 000. Vidare hade riksgäldskontoret sex
swapoptioner utestående avseende totalt DEM 250 000 000 och GBP
50 000 000. Inga ränteterminskontrakt var utestående vid budgetårsskiftet.

Redog.

1989/90:3

Noter Redog.

Not 1 Kassa, bank m.m. Milj. kr. 1989/90.3

Postgirokonto 10 15—7 9,1

Kontantkassor 2,8

11,9

Not 2 Fordran på statsverkets checkräkning

Fordran på statsverkets checkräkning-IB
förvaltningsverksamheten 34,2

bankverksamheten 594 015,9

Statsbudgetens

inkomster - 1 725,4

utgifter 54 378,3

Statsverkets checkräkning
uttag - 347 180,4

insättningar 276 693,4

likvider - 372,7

Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbolag m.fl. -28,8

Fordran på statsverkets checkräkning-UB 575 814,5

förvaltningsverksamheten 6,1

bankverksamheten 575 808,4

Not 3 Kortfristiga lånefordringar
Rörliga krediter

Exportkreditnämnden . 2 128,5

Övriga - 145,5

Löpande krediter

Statens järnvägar 875,0

Vägverket 624,1

Sveriges Radio AB 65,1

Centrala studiestödsnämnden 1 979,9

5 527,1

Not 4 Kundfordringar

Fakturerade belopp, uppdragsverksamhet 0,4

Upplupet ej fakturerat belopp, uppdragsverksamhet 1.0

Övriga kundfordringår 0,0

1,4

Not 5 Övriga fordringar

Uppköpta obligationer 2 682,8

Förtida inlösen premielån 1984 I, II och

lil (Förfallodag 890703) 3,2

Övriga fordringar 0,0

2 686,0

Posten förtida inlösen avser utbetalningar till banker avseende
underårigas i statsskuldboken inskrivna premieobligationer.

Not 6 Förskott

Bankförskott:

Premie, vinst och kuponginlösen 2 130,1

Sparobligationsmedel 150,2

- Förskott egen kassa -3,2 147,0

Allemansspar 11,2

Övriga förskott 0,0

2 288,3

Not 7

Not 8

Not 9

Not 10

Not 11

Skattefordran Redog.

Mervärdesskatt för viss försäljningsverksamhet och kostnader 1989/90:3

i samband därmed 0,3

Infriade garantier

Fordran på garantitagare 2 843,7

Skuld till statsverket - 2 840,2

3.5

885,4

388.6

225.3
81,4

89.8
84,3
60,1

50.9

818.4
40,0

3.5

112.6
3,4

2 843,7

Skillnaden mellan skuld och fordran utgörs av en fordran till
följd av en infriad garanti avseende Institutet för vatten- och
luftvård. Denna fordran har reglerats genom anslag över
statsbudgeten under juli 1989.

Avser aktier i PmC AB

Antal, 8 000 A-Aktier och 3 000 B-Aktier
Nominellt värde, 1 000 kr.

Bokfört värde

Aktierna har förvärvats under budgetåret 1988/89. Samtidigt
har tidigare tecknade aktier i PmC bokförda till 192 000 kr.
avyttrats.

Långfristiga fordringar

Investeringslån till affärsverken 3 575,3

Förlag till statsverket 27,1

Förlagslån till Swedair AB 8,0

Lån bostadsrättsföreningen Jungfrun nummer 7 0,1

3 610,5

Investeringslån har under året ökat med 1 487 milj. kr.

11,0

16,5

Fordran fördelar sig på följande garantitagare:
Saléninvest AB

Broströms Rederi AB, rekonstruktion

Johanssongruppen, fartyg

Lödöse Varv AB

Oskarshamns Varv AB

Kalmar Varv AB

Consafe AB

Fortuna Ugland

Götaverken Arendal, ackordet

Götaverken Arendal, revers

Institutet för vatten- och luftvård

Övriga ej slutreglerade, fartygsgarantier

Övriga ej slutreglerade, övriga garantier

Riksgäldskontorets låneunderstöd

AB Kinda Båtled 0,2

Linköping stad 0,0

Övrigt 0,0

0,2

Not 12 Övriga kortfristiga skulder

Skuld terminskontrakt 1 900,1

Fordran terminskontrakt - 1 945,7

Förfallna vinster 884,2

Förfallna obligationer 708,5

Förfallna kuponger - 3,8

Ramackord Zenit Shipping AB 728,0

Obeställbara räntor 0,3

Diverse oredovisade medel 0,3

2 271,9

Not 13 Långfristiga skulder i övrigt

Skulder avseende skuldbytesavtal 32 705,7

Fordringar avseende skuldbytesavtal - 32 453,8

Skulder avseende terminskontrakt 289,4

Fordringar avseende terminskontrakt - 301,6

239,7

Not 14 Statskapital, förändring under året och specifikation

Ingående balans 28,1

Tillfört från statsbudgeten

- för inköp av aktier 16,5

Inlevererat till statsbudgeten 0,0

Upp- och nedskrivning av kapital

- nedskrivning av lånefordran - 0,7

Övriga förändringar av kapital 0,0

Utgående balans 43,9

därav kapital utan avkastningskrav 43,9

Specifikation

Förlag till statsverket 27,1

Riksgäldskontorets låneunderstöd 0,3

Aktier i PmC AB 16,5

43,9

Not 15 Avsättningar

Avsättning för särskilda utgifter för 1986

I premielån 0,0

Avsättning för kursdifferenser -2 310,7

- 2 310,7

Not 16 Resultaträkning för uppdragsverksamheten 880701-890630
Intäkter

Kreditavgifter från affärsverk

Löpande kredit 1,8

Investeringsmedel 3,4

5,2

Kostnader

Personal 0,5

Datorbetarbetningar 0,1

Konsulter 0,1

Inköp terminaler 0,1

Hyra terminal 0,0

Övrigt 0,1

Årets överskott 4,3

5,2

Redog.

1989/90:3

Not 17 Statsskulden

Lån i svenska kronor

148 935,1
91 600,0
58 100,0
61 392,7

29 081,1
30,0
0,1
13 323,5
76 090,8
7 552,9

486 106,2

Lån i utländsk valuta

Valuta	Belopp i respek-tive lånevaluta	Bokfört värde
USD	5 987,3	39 695,8
DEM	4 440,0	15 096,0
YEN	391 000,0	18 034,9
CHF	2 175,0	8 639,3
GBP	715,0	7 364,5
NLG	1 370,0	4 131,1
ECU	825,0	5 799,7
FRF	1 300,0	1 300,6
DKK	500,0	436,3
AUD	175,0	882,0
BEC	38,9	6,3
CAD	400,0	2 216,0

Räntelöpande obligationslån
Riksobligationslån
Premieobligationslån
Allemanssparande

Sparobligationslån 29 084,4

- Inlösen egen kassa - 3,2

Statsskuldförbindelser
Övertagna lån

Lån hos statsinstitutioner och fonder

Statsskuldväxlar

Kontokredit i riksbanken

103 602,5

Lånen upptas i balansräkningen till den kurs som gällde på bokslutsdagen.

Not 18 Kreditgarantier

Grundfonder till finansinstitut
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa 17 500,0

Sveriges Investeringsbank AB 5 000,0

Sveriges allmänna hypoteksbank 2 300,0

Övriga finansinstitut 1 640,1

26 440,1

Kreditgarantier inom energiområdet 6 006,2

Kreditgarantier till varv och fartygsbeställare
Stöd till varvsföretag 5 821,9

Övrigt 13,2

5 835,1

Övriga garantier 1 139,6

Not 19 Avser åtaganden gentemot vissa internationella organisationer.

Not 20 Av de redovisade intäkterna avser 1 476,7 milj. kr. medel från
statsbudgeten som tidigare reserverats på riksgäldskontorets
balansräkning för Uddevalla Shipping AB:s räkning men som
efter avyttring av UV Shipping AB inte behöver tas i anspråk.

Not 21 Av de redovisade kostnaderna avser 816,5 milj. kr. ackordet
för Götaverken Arendal.

Avvikelsen mellan tilldelade medel och utfall beror på att
tilldelade medel beräknas av industridepartementet medan
utgiftsbeslut fattas av riksgäldskontoret löpande under budgetåret.

39 421,0

Redog.

1989/90:3

Not 22 Förvaltningskostnader
Tilldelade medel

Ursprungligt riksdagsbeslut 49,8

Tilläggsbudget I 0,7

50,5

Merutgifter till följd av avtalsmässiga löneökningar har beräknats
till 2,7 milj. kr.

Utöver de redovisade utgifterna under detta anslag har
utgifter på 1 000 000 kr. avseende sparfrämjande åtgärder
finansierats av medel från spardelegationen.

Not 23 Ränta på rörliga krediter

Av beloppet avser 184,0 milj. kr. inbetalningar från exportkreditnämnden.

Redog.

1989/90:3

Bilaga 1 Riksgäldskon lorets organisation den 1 juli 1989

UPPLÅNINGS ENHET -

GARANTI-OCH
RÄTTSENHET

EKONOMIENHET

Statsskuld -

Redovrsnmgs Q^PP -

STYRELSE

- information och
dokumentation

STABSFUNKTIONER

RIKSGÄLDSOI REKTOR
Staffan Crona
ÖVERDIREKTOR
Göran Camhagen

ADMINISTRATIONS ENHET -

ENHET FÖR
INTERN REVISION

Redog.

1989/90:3

Bilaga 1

Bilaga 2 Upptagna lån i svenska kronor 1988/89

Riksobligationslån

Låne- nummer	Emissions- datum	Lånedatum	Kupong- Löptid Slut-ränta, % år betalning	Belopp milj. kr.
1026	1988-09-05	1989-02-10	11,60 10	1999-02-10	3 000
1027	1988-10-03	1988-08-25	11,40 9	1997-08-25	600
1020:3	1988-10-31	1987-01-23	10,75 8	1997-01-23	000
1028	1988-11-28	1989-01-21	11,00 10	1999-01-21	4 000
1028:2	1989-02-13	1989-01-21	11,00 10	1999-01-21	2000
1028:3	1989-03-06	1989-01-21	11,00 10	1999-01-21	2 000
1028:4	1989-04-10	1989-01-21	11,00 10	1999-01-21	2 000
1029	1989-06-26	1989-05-05	11,00 11	2000-05-05	3 000
		Vägt genomsnitt: 9,64 Summa:	23 600
Statsskuldväxlar
	Emissionsvolym (milj. kr.)	Vägd genomsnittsränta
	Löptid 1/2 år	Löptid 1 år		Löptid
Datum	marknaden riksbanken marknaden	riksbanken	i 1/2 år	1 år
1988-07-14	2 000	1 000	2 000	1 000	10,39	10,61
1988-08-11	2 000	-	2 000	2 000	10,82	11,11
1988-08-25	1 500	-	1 500	1 000	10,82	11,12
1988-09-08	1 500	1 000	1 500	1 000	10,50	10,81
1988-09-22	1 500	1 500	1 500	1 500	10,44	10,81
1988-10-06	1 500	1 500	1 500	1 500	10,69	11,05
1988-10-20	1 500	1 500	1 500	1 500	10,72	11,02
1988-11-03	1 500	1 500	1 500	1 500	10,76	10,98
1988-11-17	1 500	1 500	1 500	1 500	10,77	11,02
1988-12-01	2 000	1 500	2 000	1 500	10,83	11,09
1988-12-15	1 000	1 500	1 000	1 500	10,84	11,11
1989-01-12	1 000	1 000	1 000	1 000	10,33	10,40
1989-01-26	1 000	1 000	1 000	1 000	10,44	10,52
1989-02-09	1 500	1 000	1 500	1 000	10,51	10,63
1989-02-23	1 500	1 000	1 500	1 000	11,05	11,17
1989-03-09	1 500	1 000	1 500	1 000	11,42	11,40
1989-03-22	1 500	1 000	1 500	1 000	11,75	11,76
1989-04-06	1 500	1 000	1 500	1 000	11,66	11,69
1989-04-20	1 500	1 000	1 500	1 000	11,66	11,67
1989-05-02	1 000	1 000	1 000	1 000	11,71	11,72
1989-05-18	1 000	1 000	1 000	1 000	11,66	11,58
1989-06-15	1 000	2 000	1 000	-	11,55	11,51
Summa	31 500	24 500	31 500	25 500

Redog.

1989/90:3

Bilaga 2

Premieobligationslån

	1988 års andra lån	1989 års första lån
Emissionsperiod	1988-10-24-1988-11-04	1989-03-06-1989-03-10
Emitterat belopp,
miljoner kronor	5 000	3 100
Nominellt belopp, kronor per obligation	1 000	1 000
Årlig vinstutlottning i procent av lånesumman	5,55	6,3
Garanterad årlig utlottning
i procent av	1 000-serie; 2,25	1 000-serie; 2,25
Vinstutlottning	april, augusti	januari, maj
under månaderna	och december	och september
Antal vinster på
1 000 000 kronor	5	3
500 000 kronor	10	9
100 000 kronor	50	33
20 000 kronor	250	155
10 000 kronor	1 000	935
5 000 kronor	2 000	1 860
1 000 kronor	15 000	9 300
250 kronor	150 000	93 000
Slutbetalning år	1998-06-08	1999-03-22
Övrigt	1 :a ordinarie drag-	1 extra dragning
	ning den 30 jan. 1989	31 maj 1989
	i stället för dec. 1988	(”Jubileumsdragning”)

Redog.

1989/90:3

Bilaga 2

Bilaga 3. Statens medel- och långfristiga bruttoupplåning i valuta 1988/89
Belopp i miljoner

				Lånevillkor			Swapavtal direkt kopplat till resp. lån
Datum		Belopp i resp. lånevaluta	Bokfört värde1, SEK	Effektiv kostnad, procent	Ursprung-lig löptid, år	Ledarbank	Swap- fordran	Swap- skuld	Typ av skuldränta
1988-09-07	USD	200	1 286	8,72	2	Nomura Intl. Ltd.	USD 200	USD 200	rörlig
1988-11-15	ECU	250	1 805	7,54	5	Banque Paribas Capital Markets Ltd.	-	-	-
1989-01-26	DEM	200	683	5,53	5	Morgan Stanley GmbH.	DEM 200	DEM 200	rörlig
1989-03-16	AUD	100	519	15,03	5	Hambros Bank Ltd.	AUD 100	USD 82	rörlig
1989-05-03	ECU	50	353	13,51	1	Banque Paribas Capital Markets Ltd.	ECU 50	USD 56	rörlig
Totalt		-	4 646	8,86	3,9		-	-	-

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.