Redogörelse till riksdagen (Framställning / redogörelse 1988/89:3)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen

Fullmäktiges i riksgäldskontoret
förvaltningsberättelse förbudgetåret 1987/88

Redog.

1988/89:3

Dnr 19-872073

Jämlikt 13 § lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret skall fullmäktige i
riksgäldskontoret varje år före den 15 oktober till riksdagen avge berättelse
om riksgäldskontorets ställning och förvaltning under det senaste budgetåret.
Till fullgörande av denna skyldighet överlämnar fullmäktige härmed
riksgäldskontorets verksamhetsberättelse förbudgetåret 1987/88. Fullmäktige
vill också hänvisa till riksgäldskontorets statistiska årsbok för 1987.

Stockholm den 13 oktober 1988

Sven Heurgren

Maj-Lis Landberg

Tage Sundkvist

Lars Tobisson

Bo Södersten

Marianne Stålberg

Birgit Friggebo

Staffan Crona
Riksgäldsdirektör

1 Riksdagen 1988/89.2sami. Nr 3

Innehåll Redog.

1988/89:3

Sida

1. Riksgäldskontoret-en kort presentation 3

2. Statens lånebehov 7

3. Statsskuldspolitiken 14

4. Inhemsk upplåning 17

5. Utländsk upplåning 34

6. Kreditgivning 50

7. Garantigivning 53

8. Utgiftsredovisning och bokslut 60

Bilagor:

Under året upptagna lån

1. Riksgäldskontoret - en kort presentation

Riksgäldskontoret är ett av riksdagens verk och förvaltas av riksgäldsfullmäktige.
Kontorets huvuduppgift är att ta upp lån inom och utom landet samt
att förvalta statens skuld.

Riksgäldskontoret inrättades 1789 som en myndighet under riksdagen,
vilket det allt sedan dess varit. 1987/88 års riksdag har såsom vilande antagit
ett förslag till ändring av regeringsformen. Förslaget innebär att riksgäldskontoret
skall bli en regeringsmyndighet fr o m den 1 juli 1989.

Ramarna för riksgäldskontorets verksamhet anges i regeringsformen och
lagen (1982:1158) om riksgäldskontoret.

Organisation

Riksgäldsfullmäktige består av sju ordinarie ledamöter jämte suppleanter.
Fullmäktigeledamöterna väljs av riksdagen för riksdagens valperiod och
svarar för sin verksamhet endast inför riksdagen. Riksdagen väljer en
fullmäktig att vara ordförande. Fullmäktige väljer inom sig en vice ordförande.

Figur 1.1 Riksgäldskontorets organisation den 30 juni 1988.

P A-grupp

Samhälls ekonomisk grupp -

Emissions grupp -

Kassagrupp

Intendentur grupp -

Fullmäktige -

Verksamhets planerings funktion -

Prognos grupp -

Informations funktion -

Statsskuld boksgrupp -

Redovisnings grupp -

Revisionsenhet

Chef: Folke Palmgren

Chefekonom

Registrator kontor -

AU/ADB grupp -

Premiegrupp

Spargrupp

UPPLÅNINGS ENHET Chef:

Claes Norgren

UTLANDSLÅNE ENHET -

EKONOMI ENHET -

GARANTI- o
RÄTTSENHET

Chef:

Tomas Magnusson

ADMINISTRATIONS ENHET -

Redog.

1988/89:3

Fullmäktige utser för en tid av högst tre år en riksgäldsdirektör att vara
chef för riksgäldskontoret och en vice riksgäldsdirektör att vara dennes
ersättare. Den 1 mars 1988 efterträdde Staffan Crona Lars Kalderén som
riksgäldsdirektör.

Den vid verksamhetsåret slut gällande organisation beskrivs i vidstående
organisationsplan.

Enheternas uppgifter är i huvudsak följande.

Upplåningsenheten planerar och genomför den inhemska upplåningen,
bevakar kreditmarknaden samt förvaltar inhemska lån. Till uppgifterna hör
också administrationen av allemanssparande!.

Utlandsläneenheten planerar och genomför upplåningen utomlands, inkluderande
internationella marknadskontakter, förvaltar de utländska lånen
och gör internationella ekonomiska bedömningar samt låneprospekt.

Ekonomienheten sköter redovisning, kassafunktion, statsskuldbok, viss
in- och utlåning samt prognosverksamhet.

Garanti- och rättsenheten har hand om kreditgarantier, juridiska förhandlingar
och avtalsgranskningar i samband med statens utlandsupplåning samt
övriga juridiska frågor.

Administrationsenheten arbetar med personaladministration, verksamhetsplanering,
administrativ service samt administrativ utveckling och datordrift.

Revisionsenheten är direkt underställd fullmäktige och arbetar med intern
revision av riksgäldskontoret och riksdagens övriga verk utom riksbanken.

Enligt organisationsplanen uppgick personalstyrkan (fast anställd personal)
till 156 årsarbetskrafter den sista juni. Av de fast anställda var 75%
kvinnor och 25% män. Personalstyrkan uttryckt i årsarbetskrafter fördelade
sig mellan enheterna enligt följande.

Verksledning m fl 12,2

Upplåningsenheten 43,9

Utlandsläneenheten 15,2

Ekonomienheten 35,5

Garanti- och rättsenheten 9,6

Administrationsenheten 34,3

Revisionsenheten 5,0

Statens lånebehov

Riksgäldskontorets upplåning görs i syfte att finansiera utfallet i statens
budget, förfallande lån samt riksgäldskontorets kreditgivning till vissa
affärsverk m fl.

Under budgetåret 1987/88 fortsatte förbättringen av statsfinanserna.
Statsbudgeten resulterade i ett överskott på statsverkets checkräkning om
0,4 miljarder kronor och den tillfälliga förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag
m fl gav en inkomst på 8,4 miljarder kronor. Kreditgivningen
uppgick till 1,7 miljarder kronor under verksamhetsåret. Tillsammans med
vissa andra transaktioner medförde detta en minskning av statsskulden med
11,6 miljarder kronor.

Redog.

1988/89:3

De kraftigt förbättrade statsfinanserna kan förväntas bestå åren framöver.
Detta kommer att prägla kontorets upplåningsverksamhet, som kommer att
inriktas mot aktiv skuldförvaltning och en modernisering av låneförvaltningen.

Inhemsk upplåning

Trots en minskning av statens totala skuld ökade den inhemska statsskulden
med 6,5 miljarder kronor.

Under verksamhetsåret har en fortsatt stor upplåning skett via direktupplåning
från hushållssektorn. Totalt lånades ca 9,4 miljarder kronor från
hushållen via allemansspar, sparobligationer och premieobligationer. Den
fortsatt höga tillväxten i allemansspar reducerade dock möjligheterna att
utnyttja övriga låneinstrument.

Efter ett uppehåll med nyemissioner av premieobligationer emitterades
1988 års första premieobligationslån med en delvis ny teknik. Den totala
lånevolymen limiterades till fem miljarder kronor och limiter lades på varje
återförsäljares totala försäljning. Valören på obligationerna höjdes till 1 000
kronor.

Övrig inhemsk upplåning karaktäriserades av att riksbankens statspappersinnehav
minskade med ca 18 miljarder kronor verksamhetsåret 1987/88.
Detta innebar att övriga inhemska sektorer ökade sina innehav av statspapper.
Sålunda ökade såväl företagssektorn som AP-fonden sitt statspappersinnehav.

I syfte att upprätthålla statsskuldens räntebindningstid emitterades långfristiga
premie- och riksobligationslån. En viss uppbromsning av förkortningen
av räntebindningstiden kunde noteras.

De totala inhemska låneutgifternas andel av den genomsnittliga lånestocken
var under budgetåret 10,0%. Detta är en minskning med 0,6 procentenheter
från föregående verksamhetsår.

Utländsk upplåning

Riksgäldskontorets utlandslåneverksamhet inriktas på en effektiv skuldförvaltning
med hjälp av moderna finansiella instrument som swapavtal,
terminskontrakt och optionskontrakt.

Relativt låga räntor och en fördelaktig utveckling av de internationella
lånemarknaderna möjliggjorde fortsatt förtidsinlösen och refinansiering av
utlandsskulden till fördelaktiga villkor.

Bruttoupplåningen under budgetåret blev ca 14 miljarder kronor medan
en nettoåterbetalning av utlandsskulden ägde rum. Den redovisade utlandsskulden
minskade med 18,1 miljarder kronor.

Garantigivning

Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick per budgetårsskiftet
1987/88 till ca 43,3 miljarder kronor. Detta innebar en minskning med drygt
2,5 miljarder kronor från förra budgetårsskiftet.

Redog.

1988/89:3

Under verksamhetsåret infriades 228 miljoner kronor i garantier. Detta
innebar en halvering jämfört med föregående verksamhetsår. De största
utbetalningarna hänför sig till Falkenbergs Varv AB.

Influtna garantiavgifter och återbetalning av tidigare infriade garantibelopp
uppgick till 312 miljoner kronor 1987/88. Den positiva förändringen som
inträffade föregående verksamhetsår, då avgifter och återbetalningar för
första gången under 1980-talet översteg under året gjorda infrianden, bestod
således.

Kreditgivning

Riksgäldskontorets kreditgivning omfattar dels utlåning utanför statsbudgeten
till vissa affärsverk och dels tillhandahållande av krediter till myndigheter
med intäktsfinansierad verksamhet och till vissa andra myndigheter. Utlåningen
till affärsverken uppgick till 3,7 miljarder kronor och utlåningen till
myndigheter med rörlig kredit var 2,2 miljarder kronor vid utgången av
budgetåret 1987/88.

Tabell 1.1 Riksgäldskontoret, några nyckeltal 1986/87-1987/88.

	1986/87	1987/88
Statsskulden per 06-30, miljarder kronor	609,2	597,6
varav
- inhemsk	480,9	487,5
- utländsk till bokfört värde	128,3	110,1
Bruttoupplåning, miljarder kronor	171,8	161,3
Återbetalningar, miljarder kronor	158,6	172,9
Nettoupplåning, miljarder kronor	13,2	-11,6
Ränteutgifter, miljarder kronor (inom parentes i
procent av genomsnittlig lånestock)	61,5 ( 9,9)	58,6 (9,5)
varav
- inhemsk upplåning	51,5 (10,4)	48,8 (9,9)
- utländsk upplåning	10,0 ( 8,0)	9,8 (7,9)
Realiserade valutadifferenser, miljarder kronor
Valutaförluster (+) resp. valutavinster (-)	1,6	-5,0
Återstående genomsnittlig löptid i år på
- inhemsk statsskuld	3,3	2,9
- utländsk statsskuld	8,6	7,2
Utestående garantibelopp per 06-30, miljarder
kronor	45,9	43,3
Utgifter för verksamheten (andra utgifter än ersätt-
ning för lånat kapital), miljoner kronor	896,1	831,9
Personalstyrka (fast anställda enligt organisations-
planen), årsarbetskrafter	160	156

Redog.

1988/89:3

2. Statens lånebehov Redog.

1988/89:3

Statens nettoupplåningsbehov bestäms till största delen av statsbudgetens
utfall. Men även faktorer utanför statens budget som t ex riksgäldskontorets
kreditgivning påverkar lånebehovets utveckling.

Statsbudgetens redovisade utfall bör korrigeras för att visa statsbudgetens
effekt på statsskulden. Orsaken är de redovisningsprinciper myndigheterna
har. Det för upplåningens storlek relevanta måttet är statens nettoupplåningsbehov,
som utgörs av skillnaden mellan in- och utbetalningar på
statsverkets checkräkning. Denna checkräkning är en för samtliga myndigheter
gemensam statskassa.

En betydande och växande del av statens kreditgivning sker sedan några år
tillbaka via riksgäldskontoret och redovisas ej inom statsbudgeten. Det rör
sig f n framför allt om långivning till statliga affärsverk, nämligen statens
järnvägar, luftfartsverket, affärsverket FFV, statens vattenfallsverk samt
sjöfartsverket och statens vägverk. Behovet av medel för denna utlåning
påverkar också statens lånebehov.

Statsskuldens storlek påverkas förutom av lånebehovet även av skulddispositioner
från riksgäldskontorets sida. Dessa utgörs t ex av uppköp av
statsobligationer samt tillfälliga bokföringstransaktioner vari också inkluderas
kassaförändringar. Gemensamt för skulddispositionerna är att, även om
de periodvis kan vara av betydande omfattning, de på längre sikt medför lika
stora inbetalningar som utbetalningar.

Tabell 2.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 1981/82-1987/88.
Mifjarder kronor

	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Statens lånebehov	66,4	87,4	75,5	72,4	44,5	7,8	- 7,1
varav - tillfällig förmögenhets-skatt för livförsäkrings-bolag m. fl.						- 7,9	- 8,4
- riksgäldskontorets kre-ditgivning till affärs-verk m. fl.					1,0	1,0	1,7
- inhemska ränteutgifter m. m.	19,1	34,2	40,6	46,7	49,2	51,9	48,7
- utländska ränteutgifter m. m.	7,2	9,7	12,2	14,0	13,1	10,3	9,7
- valutadifferenser (netto)	1,4	4,3	7,6	14,5	4,2	1,6	- 5,0
- övrigt	38,7	39,2	15,1	-2,8	-23,0	-49,1	-53,8
Skulddispositioner	0,3	0,2	-0,2	4,4	- 7,9	5,4	- 4,5
varav - kassaförändring	0,0	-0,1	0,0	4,7	- 4,7	0,0	- 0,1
- övrigt	0,3	0,3	-0,2	-0,3	- 3,2	5,4	- 4,4
Statsskuldens förändring	66,7	87,6	75,3	76,8	36,6	13,2	-11,6

Anm. I beloppen för inhemska ränteutgifter m.m. ingår t. o.m. budgetåret 1984/85 nettot av provisioner,
kapitalrabatter, inkomsträntor m. m. för såväl inhemsk som utländsk upplåning. Därefter är dessa poster
fördelade på resp. upplåningsform. För budgetåret 1987/88 uppgick de till-0,1 miljarder kronor för resp.
upplåningsform.

Figur 2.1 Statens inkomster och utgifter exkl. statsskuldräntor m. m. Årlig procentuell
ökning 1981/82-1987/88.

Procent

20-,

Inkomster
Utgifter exkl. räntor

18-

16-

14-

12-

10-

81/82

82/83

83/84

84/85 85/86 86/87 87/88

Kraftigt minskade lånebehov

För budgetåret 1987/88 noteras ett negativt lånebehov på 7,1 miljarder
kronor, dvs betalningsrörelserna på statsverkets checkräkning tillsammans
med riksgäldskontorets kreditgivning gav ett överskott på detta belopp. I
förhållande till budgetåret före, då lånebehovet blev 7,8 miljarder kronor,
innebar detta en ”minskning” med 14,9 miljarder kronor och en fortsättning
av utvecklingen sedan budgetåret 1982/83 mot allt mindre lånebehov, se
tabell 2.1.

Den tillfälliga förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag m fl, som
betalades in till statskassan under 1987 men inte redovisades i statsbudgetens
nettoutfall, medförde att lånebehoven för budgetåren 1986/87 och 1987/88
minskade med 7,9 resp 8,4 miljarder kronor. En annan i lånebehovet
ingående faktor, riksgäldskontorets kreditgivning, ökade mellan dessa
budgetår med 0,7 miljarder kronor, från 1,0 miljarder kronor till 1,7
miljarder kronor.

Ränteutgifterna m m för statsskulden minskade i betydande grad. Totalt
var minskningen 10,4 miljarder kronor, från totalt 63,8 miljarder kronor till
53,4 miljarder kronor. De inhemska räntorna m m minskade med 3,2

Redog.

1988/89:3

Figur 2.2 A Den svenska statsskulden nominellt och som andel av BNP
1981/82-1987/88.

Procent av BNP
r70

Miljarder kronor
700-,

650-

600-

550-i

500-

450-

-55

400 H

— Nominellt
Procent av BNP

350-

300

83/84

84/85

87/88

81/82

82/83

85/86

86/87

miljarder kronor, utlandsräntorna med 0,6 miljarder kronor och de realiserade
valutadifferenserna vände från en förlust på 1,6 miljarder kronor
budgetåret 1986/87 till en vinst på 5,0 miljarder kronor budgetåret 1987/88.

Om förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag m fl samt riksgäldskontorets
kreditgivning och räntor m m på statsskulden exkluderas minskade
lånebehovet till följd av andra faktorer med 4,7 miljarder kronor mellan de
båda senaste budgetåren. Detta är väsentligt mindre än motsvarande belopp
för de närmast föregående budgetåren, vilket visar att statsbudgetens
inkomster och utgifter exkl statsskuldräntor utvecklats mindre gynnsamt
under budgetåret 1987/88 än under åren innan. Detta framgår också av att
tillväxttakten för inkomsterna, enligt det preliminära budgetutfallet för
1987/88, inte längre överstiger motsvarande tillväxttakt för utgifterna exkl
statsskuldräntor m m, se figur 2.1.

Under budgetåret 1987/88 upplöstes 4,5 miljarder kronor av under tidigare
budgetår uppbyggda skulddispositioner. Större delen därav, 2,6 miljarder
kronor, utgjordes av tidigare uppköpta obligationer som disponerades i
samband med återbetalning av utlandslån.

Redog.

1988/89:3

Figur 2.2 B Den svenska statsskulden 1865 — 1987/88. Procent av BNP.

Procent

70-i

60-

50-

40-

30-

20-

10-

1880

1900

1920

1940

1960

1980 87/88

1860

Sammantaget minskade således statsskulden med 11,6 miljarder kronor
under det gångna budgetåret. Det är första gången sedan budgetåret 1964/65
som statsskulden har minskat i absoluta tal.

Statsskulden i ett vidare perspektiv

Sett som andel av bruttonationalprodukten minskade statsskulden från
närmare 68% budgetåret 1984/85 till 57% budgetåret 1987/88, vilket innebär
att den är ca 115 miljarder kronor mindre än om den hade utvecklats i samma
takt som bruttonationalprodukten. Även om statsskulden minskat som andel
av BNP de senaste åren, kan som framgår av figurerna 2.2 A och 2.2 B
statsskulden i ett historiskt perspektiv sägas vara på en hög nivå.

Utvecklingen av de svenska statsfinanserna kan också ställas i ett
internationellt perspektiv. Det mått som i sådant sammanhang brukar
användas för jämförelser är den offentliga sektorns finansiella sparande. Den
offentliga sektorn omfattar staten exklusive affärsverken samt kommuner
och socialförsäkringssektorn. Med finansiellt sparande avses skillnaden i

Redog.

1988/89:3

Figur 2.3 Offentliga sektorns finansiella sparande. Överskott (+). Underskott (-).
Andel av BNP.

Procent

12—i

Sverige

Danmark

Norge

Finland

10-

-2-

-4-

-6-

-8-

-10

1987

1982

1983

1984

1985

1986

1) De sju största OECD-länderna.

flöden mellan olika samhällssektorers finansiella tillgångar och skulder. Det
sammanlagda finansiella sparandet i ekonomin är definitionsmässigt lika
med bytesbalansens saldo.

I figur 2.3 visas den offentliga sektorns finansiella sparande i Sverige,
Danmark, Norge och Finland samt ett genomsnitt för de sju största
OECD-länderna (den s k G 7-gruppen). Av figuren framgår att förstärkningen
av den offentliga sektorns finanser i Sverige även i ett internationellt
perspektiv varit anmärkningsvärd. Endast Danmark kan av de jämförda
länderna visa upp en motsvarande utveckling. Likheten mellan Sverige och
Danmark vad gäller den statsfinansiella utvecklingen framgår också tydligt
av att statsskulden som andel av bruttonationalprodukten i resp land
utvecklats likartat utifrån jämförbara nivåer, se figur 2.4.

Den svenska statsskulden, som den framkommer i riksgäldskontorets
balansräkning, är en bruttoskuld. Det betyder att den i förmögenhetstermer
balanseras av finansiella och materiella tillgångar. Av särskilt intresse är de
finansiella tillgångarna eftersom dessa genererar löpande ränteintäkter. Av

Redog.

1988/89:3

Figur 2.4 Statsskulden i Sverige, Danmark, Finland och Norge 1974-1987. Procent av
BNP.

Procent

80-,

Sverige

Norge

Finland

Danmark

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10-

figur 2.5 framgår hur den offentliga sektorns och riksbankens finansiella
förmögenhet utvecklats sedan 1974 i fasta priser. Noterbart är hur jämnt de
finansiella tillgångarna har ökat, vilket medför att förändringen av offentliga
sektorns och riksbankens finansiella nettoförmögenhet främst förklaras av
statsskuldens utveckling.

Redog.

1988/89:3

Figur 2.5 Den offentliga sektorns och riksbankens finansiella förmögenhet 1974-1987.
1987 års priser.

Miljarder kronor
700-1

600-

Den offentliga sektorns
och riksbankens
finansiella tillgångar

500-

400-

Statsskulden/

300-

200-

Den offentliga sektorns \
och riksbankens \

finansiella förmögenhet, netto.

100-

-100

1977

1975

1979

1981

1983

1985

1987

Redog.

1988/89:3

Källa: Konjunkturinstitutet.

3. Statsskuldspolitiken

Riksgäldskontorets mål är att minimera de långsiktiga lånekostnaderna.
Detta mål är emellertid underkastat en rad restriktioner. Som exempel på
dessa restriktioner kan nämnas dels att statsskuldspolitiken måste integreras
med den allmänna ekonomiska politiken, dels att valet av upplåningsformer
även måste innebära en rimlig grad av risktagande.

Stora statsfinansiella obalanser tenderar att göra statsskuldspolitiken till
en viktig del i den allmänna ekonomiska politiken. Orsakerna till detta är
flera, men den enskilt sett viktigaste faktorn är att stora statliga lånebehov
likvidiserar ekonomin och leder till att statsupplåningens utformning blir en
viktig del av penningpolitiken.

Vid mer balanserade statsfinanser eller då obalanserna uppfattas som
temporära blir statsupplåningens betydelse för den ekonomiska politiken av
mindre vikt. Statsupplåningen tenderar att bli mer av karaktären skuldförvaltning,
där det centrala målet blir att hålla nere statens räntekostnader.

Statsskuldspolitikens utformning kan huvudsakligen sägas bestämmas av
svaren på följande centrala frågor:

- skall staten låna i inhemsk eller utländsk valuta

- skall staten låna i banksystemet eller hos allmänheten

- skall staten låna till långfristigt eller kortfristigt bundna räntor.

I det följande diskuteras dessa frågeställningar samt redovisas statsskuldspolitikens
inriktning.

Inhemsk eller utländsk statsupplåning

Av fundamental betydelse för statsskuldspolitiken är frågan om statsupplåningen
skall ske i inhemsk eller utländsk valuta. Speciellt viktig blir denna
fråga vid fasta växelkurser.

Ett underskott i bytesbalansen kan vid en fast växelkurs finansieras
antingen via statlig eller privat nettoupplåning i utländsk valuta. Om staten
lånar kan valutareserv och växelkurs på viss sikt bibehållas oförändrade utan
att finans- och/eller penningpolitiken behöver stramas åt. En sådan statsskuldspolitik
tenderar att ha karaktären av ”överbryggningspolitik”.
Erfarenheterna av statens stora och kontinuerliga utlandsupplåning i

Tabell 3.1 Betalningsbalansen 1982-1987.
Miljarder kronor

	1982 1983	1984	1985	1986 1987
A. Bytesbalans	-22,1 - 7,2	2,8	-11,2	6,9 -5,5
B. Privat och kommunal kapitalbalans	5,2 - 6,4	-2,8	13,7	1,4 14,7
C. Valutaflöde (A+B)	-16,9 -13,6	0,0	2,5	8,3 9,2
D. Statlig utlandsupplåning, netto	17,5 19,4	0,2	11,5	-8,0 -2,1
E. Diverse riksbankstransaktioner	- 0,3 - 0,7	-0,6	- 0,1	0,9 -1,4
F. Valutareservens förändring	0,3 5,1	-0,4	14,0	1,2 5,8

Redog.

1988/89:3

Källa: riksbanken.

utländsk valuta 1977-1983 ger vid handen att växelkursen på sikt ändå måste
anpassas om inte finans- eller penningpolitiska åtstramningar samtidigt görs.
Det är bl a mot bakgrund av dessa erfarenheter normen om att staten ej skall
nettolåna i utlandet har etablerats.

Om staten ej skall nettolåna i utländsk valuta måste ett bytesbalansunderskott
vid oförändrade växelkurser finansieras med privat nettoupplåning.
Detta kan endast ske via en uppjustering av den inhemska räntenivån relativt
utlandet. Därmed stimuleras den privata sektorn att öka sina lån i utländsk
valuta. På sikt påverkas även det finansiella sparandet i ekonomin.

Under det gångna verksamhetsåret var utlandslånenormen styrande för
statsupplåningen. Statsskulden i utländsk valuta bibehölls därför under de
senaste åren i stort sett oförändrad. Under första halvåret 1988 skedde en
betydande minskning till följd av det stora valutainflödet efter den under
våren vidtagna penningpolitiska åtstramningen.

Upplåning i banksystemet eller hos allmänheten

Statliga utgiftsöverskott leder till att allmänhetens innehav av banktillgodohavanden
ökar. (Med allmänheten avses företag, hushåll och andra aktörer
utanför banksystemet.) Detta brukar vanligtvis uttryckas som att penningmängden
ökar. Via en kreditexpansion ökar därmed den allmänna efterfrågan
i ekonomin och en ökande inflationstakt och ökade obalanser kan bli
följden.

Om statens upplåning utformas så att allmänheten helt finansierar det
statliga utgiftsöverskottet neutraliseras de statliga likviditetstillskotten till
ekonomin. Riskerna för en kreditexpansion kan därmed begränsas.

Avregleringen på kreditmarknaden har minskat riksgäldskontorets möjligheter
att direkt påverka allmänhetens och bankernas innehav av statspapper.
Därtill kommer att riksbanken aktivt börjat utnyttja marknadsoperationer,
vilket påverkar allmänhetens statspappersinnehav. Statsupplåningens
betydelse för likviditetsstyrningen har därmed reducerats avsevärt.

Statens påverkan på likviditetstillväxten har varierat kraftigt över åren.
Som framgår av tabell 3.2 minskade de statliga likviditetstillskotten från

Tabell 3.2 Penningmängden, påverkande faktorer. Nettoflöde.
Miljarder kronor

	1984	1985	1986	1987
1. Tillskott från utlandet (+)	-12,0	- 5,2	4,0	5,3
2. Statens lånebehov ( + )	74,4	61,1	35,1	- 8,5
3. Statsupplåning utanför bankerna (—)	-41,8	-57,9	-30,7	- 5,4
4. Riksbanken	-12,1	-20,2	-17,3	10,0
5. Bankutlåning (+)	13,0	7,7	51,7	45,0
6. Övrigt	7,5	16,9	4,5	-27,1
7. Ökning av penningmängden	29,0	2,4	47,3	19,3

Redog.

1988/89:3

Källa: riksbanken.

budgeten till att bli negativa. Till detta kommer en betydande statlig Redog.

upplåning hos allmänheten, vilket tenderat att reducera likviditetseffekten 1988/89:3

av den kraftiga utlåningen från bankerna.

Långfristigt eller kortfristigt bundna räntor

Ett huvudmål ur ren skuldförvaltningssynvinkel är att minimera statsskuldens
räntekostnader. Beroende på bl a marknadens ränteförväntningar är
det olika dyrt att låna till fast eller rörlig ränta. Emellertid är valet av
räntebindning mer komplext än så.

En statsskuld sorn har en alltför lång räntebindningstid tenderar att utsätta
staten för betydande ränterisker. Om staten skulle låna mycket långfristigt
och räntenivån skulle sjunka kommer ränteutgifterna från statsbudgeten att
bli större än nödvändigt samtidigt som en betydande förmögenhetsomfördelning
från staten till den privata sektorn äger rum genom att statsskuldens
marknadsvärde skulle stiga. Detta gör att en restriktion måste sättas upp för
hur stor ränterisk staten skall exponeras för.

En alltför kortfristigt räntebunden statsskuld medför andra problem. Som
exempel kan nämnas att betydande variationer i kostnaderna för statsskulden
genererar fluktuationer i statsbudgeten då räntenivån varierar. Detta gör
att även en restriktion bör sättas upp för hur liten ränterisken bör vara.

Givet de långfristiga ränteförväntningarna bör valet av hur kortfristig
statsskulden skall vara göras så att kostnaderna minimeras under de ovan
nämnda restriktionerna.

Under senare år har en förkortning av statsskuldens räntebindningstid ägt
rum. Detta har i hög grad varit en återspegling av den höga inflationstakten
under 1980-talets början. Nedgången i inflationstakten under senare år har
skapat möjlighet till en mer långfristigt räntebunden upplåning. Riksgäldskontorets
strävan under 1987/88 var att bromsa den pågående förkortningen
av skuldstocken. Detta återspeglades i en betydande nyupplåning i premieobligationer
och riksobligationer med lång bindningstid.

4. Inhemsk upplåning

Upplåningsverksamheten

Redog.

1988/89:3

Riksgäldskontorets uppgift är att planera och verkställa den statliga upplåningen.
Inom landet sker denna på penning- och obligationsmarknaden,
hushållsmarknaden samt även i viss utsträckning via lån från vissa statsinstitutioner
och fonder.

Ränte- och kursutveckling

Under budgetåret 1987/88 sjönk räntorna på obligationer med löptider över
fem år med cirka en halv procentenhet. Vid början av budgetåret låg räntan
på femårsobligationer på en nivå kring 11,50%. En svag uppgång skedde
fram till oktober till en nivå kring 11,75%. I samband med fallet på
aktiebörserna under oktober 1987 ägde emellertid en nedgång i räntorna
rum. De långa räntorna fortsatte därefter nedåt fram till slutet av budgetåret.
Vid verksamhetsårets slut var den femåriga räntan ca 11,00%.

Figur 4.1 Ränta på statsskuldsväxlar och riksobligationer 1986-1988. Årsänta i
månadsgenomsnitt.

Procent

SSVX 12 mån
OBL 5 år
OBL 10 år

15-

14-

13-

12-

10-

JMMJSNJMMJSNJMM

1986 1987 1988

2 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 3

Figur 4.2 Avkastningskurvor för juli 1987, juni 1988 samt genomsnitt för 1987/88.
Effektiv årsränta, månadsgenomsnitt.

Eff. årsränta

12-

10-

Juli 1987

Juni 1988

••••••• Genomsnitt

verksamhetsåret 87/88

9 10 år

dgr

De korta räntorna visade under 1987/88 ett motsatt mönster. Vid början av
verksamhetsåret låg 12-månadersräntan på en nivå kring 10,0%. I slutet av
perioden hade dessa räntor stigit med nära 0,4 procentenheter. En relativt
kraftig höjning skedde i slutet av april, då riksbanken genomförde interventioner
på penningmarknaden genom försäljning av statsskuldsväxlar. Detta
medförde att de korta räntorna steg ca 0,5 procentenheter. Samtidigt höjdes
diskontot från 7,5% till 8,5%. Genom detta eftersträvade riksbanken att
höja den allmänna räntenivån. De korta räntorna föll dock åter tillbaka, men
etablerades på en högre nivå än innan åtgärderna genomfördes. Ränteutvecklingen
illustreras genom figur 4.1.

Genom den ovan beskrivna utvecklingen förändrades relationen mellan de
långa och korta räntorna relativt kraftigt under 1987/88. Som framgår av figur
4.2 hade avkastningskurvan en markant positiv lutning i början av verksamhetsåret.
I slutet av perioden hade kurvan ändrat karaktär till ett flackt
utseende på de längre löptiderna och en negativ lutning på de korta
löptiderna.

Under 1987 ändrade riksbanken i viss mån sin räntestyrning. I stället för att
anpassa det inhemska ränteläget vid ett i princip fast valutakursindex

Redog.

1988/89:3

Figur 4.3 Kurser på vissa premieobligationslån 1987-1988.

Kurs

250-,

85:1

86:2

240-

230-

220-

210-

200

1987

1988

övergick riksbanken till att låta valutakursindex röra sig friare mellan de
tillåtna gränsvärdena 130,00 och 134,00. Detta bidrog till en relativt stabil
ränteutveckling.

Under budgetåret ökade den svenska inflationstakten från en nivå kring
3,3% till 7,1% räknat som 12-månaders förändringstal. Detta innebär att de
långa realräntorna minskade från ca 8 % i juni 1987 till ca 4 % ett år senare.

Kurserna på premieobligationer steg under början av verksamhetsåret. I
samband med det kraftiga kursfallet på börsen under oktober och den därpå
följande allmänna oron på kapitalmarknaden sjönk även kurserna på
premier kraftigt. Dessutom bidrog beslutet att avskaffa avdragsrätten för
förskottsräntor fr o m den 9 november 1987 till att kurserna på premier sjönk.

Kursutvecklingen vände dock efter årsskiftet. Under hela första halvåret
1988 har en uppgång skett i premiekurserna. Premiekurserna nådde under
slutet av verksamhetsåret de nivåer som rådde före raset i oktober.
Kursutvecklingen på vissa premieobligationslån visas i figur 4.3.

Redog.

1988/89:3

Upplåningens utformning

Huvuddelen av den inhemska upplåningen sker på penning- och obligationsmarknaden
samt på hushållsmarknaden. Tillsammans svarade dessa två
marknader för 95% av den totala inhemska statsskulden vid slutet av
budgetåret. Den resterande delen av upplåningen sker genom lån från vissa
statsinstitutioner och fonder samt från riksbanken genom skattkammarväxlar.

Den inhemska nettoupplåningen var under verksamhetsåret relativt liten.
Den inhemska statsskuldens ökning var under 1987/88 enbart 6,5 miljarder
kronor.

Under flera år har upplåningen på hushållsmarknaden ökat i relativ
omfattning. Som framgår av tabell 4.1 fortsatte denna utveckling under
1987/88.

Tabell 4.1 Den inhemska statsskuldens sammansättning den 30 juni 1984-1988.

		Procentuell andel		Stock 1988-06-30 Miljarder kr
	1984	1985	1986	1987	1988
Statsräntelån	49,9	47.9	40,8	38,5	34,9	169,9
Riksobligationslån	9,9	8,9	13,2	16,3	18,1	88,3
Statsskuldsväxlar	16,5	20,9	16,9	17,0	14,5	70,5
Summa penning- och
obligationsmarknad	76,3	77,7	70,9	71,8	67,5	328,7
Premieobligationslån	9,0	8,6	11,8	11,1	10,8	52,6
Sparobligationslån	7,0	7,6	6,7	7,4	6,9	34,0
Allemansspar	0,4	2,5	5,5	7,6	9,9	48,5
Summa hushållsmarknad	16,4	18,7	24,0	26,1	27,6	135,1
Skattkammarväxlar Lån hos statsinstitutioner och	3,3	0,0	2,8	0,3	3,0	14,5
fonder, m. m.	4,0	3,4	2,3	1,8	1,9	9,2
Summa övrigt	7,3	3,4	5,1	2,1	4,9	23,7
Summa, procent	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0
Inhemsk statsskuld,
miljarder kronor	379,7	420,4	475,5	481,0		487,5

Upplåning på penning- och obligationsmarknaden

Under verksamhetsåret skedde riksgäldskontorets upplåning på penningoch
obligationsmarknaden genom emissioner av statsskuldsväxlar och riksobligationer.
Emissionerna följde ett i förväg upprättat och tillkännagivet
schema.

Genom statsskuldsväxlar har riksgäldskontoret ett instrument för kortfristig
upplåning. Statsskuldsväxlar emitterades under budgetåret med två
löptider, ett halvt resp ett år. Statsskuldsväxlar används även av riksbanken
för interventioner på penningmarknaden i penningpolitiskt syfte.

Riksobligationer emitteras med löptider upp till cirka tio år. Detta är den
vid emissionstillfället längsta löptid för lån utan räntejustering som idag
tillhandahålls på den svenska obligationsmarknaden.

Redog.

1988/89:3

Emissioner av såväl statsskuldsväxlar som riksobligationer sker genom
anbudsförfarande. Vid emissioner lämnar riksgäldskontorets återförsäljare
anbud på önskad volym samt pris/ränta. Genom detta förfarande uppnås en
upplåningskostnad som väl ansluter till marknadsräntorna. Av riksgäldskontorets
totalt 18 återförsäljare erhöll de fyra största återförsäljarna 52,2% av
den totala emissionsvolymen på denna marknad under 1987/88.

Vid slutet av verksamhetsåret bestod riksgäldskontorets återförsäljare av
12 banker och sex fondkommissionsbolag. Under budgetåret sade två
återförsäljare upp sina avtal. Under perioden tillkom två nya fondkommissionsbolag
som återförsäljare.

Statsskuldsväxlar

Under verksamhetsåret emitterades statsskuldsväxlar vid 24 tillfällen. Vid
tre av dessa tillfällen var riksbanken enda köpare (se bilaga 1).

Sammanlagt emitterades statsskuldsväxlar för 98 miljarder kronor under
1987/88. Ca 52,0% av dessa emitterades till marknaden, resten till riksbanken.
Jämfört med föregående verksamhetsår innebar detta en ökning av
marknadens andel med 11 procentenheter. Den utelöpande stocken statsskuldsväxlar
minskade med 11,16 miljarder kronor. Detta medförde att
stocken utelöpande statsskuldsväxlar den 30 juni 1988 var 70,5 miljarder
kronor.

Den genomsnittliga räntan för de till marknaden emitterade växlarna var
under verksamhetsåret 10,16% för 360 dagars växlar och 9,72% för 180
dagars växlar. Den genomsnittliga köpräntan på marknaden för motsvarande
löptider var 10,18% resp 9,68% under samma period.

Riksobligationer

Under 1987/88 emitterades riksobligationslån vid sex tillfällen. Vid fem av
dessa tillfällen öppnades nya trancher i äldre lån. Att öppna en ny tranch i ett
redan tidigare emitterat lån syftar till att öka lånets likviditet och därmed till
att minska upplåningskostnaderna. Även administrativa skäl finns för att
öppna lån.

Sammanlagt emitterades riksobligationer för 12 miljarder kronor (se
bilaga 1). Nettoökningen i riksobligationsstocken var under verksamhetsåret
9,7 miljarder kronor, vilket innebar att den totala stocken riksobligationer
den 30 juni 1988 var 88,3 miljarder kronor.

I syfte att motverka en förkortning av statsskuldens återstående löptid
lades vikt vid att emittera riksobligationslån med lång löptid. Den genomsnittliga
löptiden vid emissionstillfället var 8,5 år under verksamhetsåret.
Den genomsnittliga emissionsräntan var under samma tid 11,59%.

Prioriterade obligationer

Till följd av slopandet av prioriteringssystemet under budgetåret emitterades
inga prioriterade obligationslån (statsräntelån). Genom förfall av gamla lån

Redog.

1988/89:3

minskade stocken statsräntelån med 15 miljarder kronor. Den totala stocken
prioriterade statsräntelån uppgick vid slutet av verksamhetsåret till 169,9
miljarder kronor, vilket motsvarade 34,9% av den totala inhemska statsskulden.

Under 1987/88 genomfördes räntejustering av fem statsräntelån till ett
sammanlagt värde av 17,8 miljarder kronor. Detta innebär att dessa lån efter
räntejusteringen lättare blir omsättningsbara på sekundärmarknaden.

Upplåning på hushållsmarknaden

Under verksamhetsåret skedde riksgäldskontorets upplåning på hushållsmarknaden
genom emissioner av premieobligationer och genom hushållens
placeringar i allemansspar. Till skillnad från det föregående verksamhetsåret
har under 1987/88 inget nytt sparobligationslån emitterats. Dock erbjöds
långivarna i ett sparlån möjlighet till förlängning.

I likhet med föregående budgetår gjordes relativt stora insättningar i
allemansspar. Detta medförde att någon nettoupplåning i andra instrument
på hushållsmarknaden inte kunde ske under verksamhetsåret. I stället
minskade stockarna premie- och sparobligationer. Nettoupplåningen på
hushållsmarknaden fördelad på olika låneinstrument framgår av tabell 4.2.

Under verksamhetsåret slöt riksgäldskontoret återförsäljaravtal med
banker, fondkommissionsbolag, finansbolag m fl som säljer premieobligationer.
Avtalen reglerar relationerna mellan parterna och ställer högre krav på
återförsäljarna än tidigare.

Tabell 4.2 Hushållsupplåning (netto) 1986/87-1987/88.
Miljoner kronor

	1986/87	1987/88
Allemansspar	10 147	11 820
Premieobligationslån	-2 400	-1 000
Sparobligationslån	3 880	-1 537
Totalt	11 627	9 283

Premieobligationer

Under verksamhetsåret förföll 1977 och 1983 års premielån till inlösen.
Totalt uppgick dessa sex lån till 8,1 miljarder kronor.

Mellan den 18 augusti och den 9 september emitterades 1987 års andra
premielån. Lånet var ett byteslån, dvs lånet erbjöds endast tidigare
innehavare av 1977 års premielån. Totalt byttes 91% av volymen i de gamla
lånen mot obligationer i det nya lånet. Det slutliga lånebeloppet i 1987 års
andra lån blev därmed 2,1 miljarder kronor. Utlottningsprocenten på det nya
lånet fastställdes till 6,0%.

Under januari emitterades 1988 års första premielån. Emissionen av detta
lån skedde enbart genom nyemission, dvs något byte av förfallande
obligationer mot nya erbjöds inte. Den maximala lånevolymen på detta lån
fastställdes av riksgäldsfullmäktige till 5 miljarder kronor och utlottningsprocenten
till 6,0%. Valören per premieobligation höjdes i detta lån till 1 000

Redog.

1988/89:3

kronor. Obligationernas valör hade länge varit oförändrad och höjningen
gjordes för att anpassa obligationernas valör till förändringen i penningvärdet.
Den högre valören innebär dessutom en förenklad och förbilligad
hantering av obligationerna för såväl riksgäldskontoret, återförsäljarna som
långivarna.

Sparobligationer

Under verksamhetsåret har inget nytt sparobligationslån emitterats. Två
sparobligationslån förföll till inlösen, sparlånen 1972 och 1975, med en
sammanlagd volym på 1,8 miljarder kronor. För 1982 års höstlån, som förföll
i januari 1988, erbjöds förlängning till den 1 mars 1991. Detta medförde att
3,1 miljarder kronor förlängdes av totalt 5,1 miljarder kronor som förföll till
inlösen. I samband med förlängningen fastställdes den effektiva räntan till
9,605% för förlängningsperioden.

Allemansspar

Allemanssparande! kan ske dels på allemanssparkonton och dels på allemansfondkonton
.

De sparade medlen i allemansspar överförs månatligen till riksgäldskontoret
och blir därmed en del av den statliga upplåningen. Sparandet i
allemansfond berör däremot inte riksgäldskontoret. Medlen från detta
sparande överförs i stället till fondbolag som investerar dessa i aktier och
andra värdepapper.

Avkastningen på sparande i allemansspar är genom lag fastställd till att
motsvara riksbankens diskonto. Den 28 april 1988 höjde riksbanken
diskontot med en procentenhet till 8,5%. Under 1987/88 var det maximalt
tillåtna sparandet per månad i allemansspar 800 kronor. Taket för de
sammanlagda nettoinsättningarna var under verksamhetsåret 60 000 kronor.
Möjlighet fanns att samtidigt spara i ett allemanssparkonto och två allemansfondkonton.

Under 1987/88 var nettosparandet exkl extrainsättningar på allemansspar i
genomsnitt 415 miljoner kronor per månad. Detta är en minskning med 125
miljoner kronor per månad jämfört med föregående verksamhetsår. Utvecklingen
illustreras av figur 4.4.

De i riksgäldskontoret innestående medlen på allemanssparkonton ökade
under budgetåret med drygt 11,8 miljarder kronor och var vid slutet av
budgetåret 48,5 miljarder kronor. Detta innebär att allemanssparandets
andel av den inhemska statsskulden vid denna tidpunkt var 9,9%.

Under första kvartalet 1988 gavs möjlighet till extra insättningar på högst
5 000 kronor. Extrainsättningarna på allemansspar uppgick till 5,4 miljarder
kronor, varav 3,6 miljarder kronor på allemansspar och 1,8 miljarder kronor
på allemansfond. Jämfört med andra kvartalet 1987, då möjlighet till
extrainsättningar också gavs, ökade de totala extrainsättningarna med 31,7%
under första kvartalet 1988. Jämfört med extrainsättningarna under andra
kvartalet 1987 förändrades även den relativa fördelningen mellan allemansspar
och allemansfond till den förstnämndas fördel.

Redog.

1988/89:3

Figur 4.4 Sparandet på allemanssparkonto!! 1986-1988.

Mkr

4000-,

— Insatt belopp
Uttaget belopp

3500-

3000-

2500-

2000-

1500-

1000

500-

1986

1987

1988

Under hösten 1987 skedde en viss minskning av antalet allemanssparkonton.
Efter årsskiftet ägde dock en ökning åter rum. Antalet allemanssparkonton
ökade under verksamhetsåret som helhet med 6,2% och var den 30 juni 1988
2 131 700. Detta kan jämföras med allemansfonderna där antalet konton vid
samma tidpunkt uppgick till 1 234 300.

Riksgäldskontorets kontoinlåning

Riksgäldskontoret erhåller under rubriken ”Lån hos statsinstitutioner och
fonder” inlåning från statliga företag, fonder och myndigheter. Dessa
placeringar sker genom kontoinlåning, antingen i form av avistainlåning eller
i form av på tid bundna medel. För inlåning på avistakonton betalar
riksgäldskontoret gällande diskonto plus 0,6 %. Bundna medel kan placeras
på löptider från 30 till 360 dagar. Räntan på denna inlåning bestäms utifrån
gällande marknadsränta på statsskuldsväxlar på resp löptid med ett visst
avdrag.

Viss inlåning avser medel som enligt riksdagens eller regeringens beslut
skall vara placerade på räntelösa konton. Detta gäller ett antal fonder, varav
den största av dessa är allmänna sjukförsäkringsfonden med 4,9 miljarder
kronor inlånade vid slutet av verksamhetsåret.

Redog.

1988/89:3

Överskottsmedel från affärsverk, statliga myndigheter med s k uppdragsverksamhet
samt medel från statliga företag kan placeras hos riksgäldskontoret.
Räntan utgår efter marknadsmässiga villkor. Medlen kan placeras avista
eller bindas på olika löptider. Inlåningen från denna grupp utgjorde den 30
juni 1988 15,7% av kontoinlåningen. Den största delen av dessa medel
kommer från statliga myndigheter med uppdragsverksamhet.

Den totala kontoinlåningen uppgick vid verksamhetsårets slut till 8,9
miljarder kronor. Detta motsvarar knappt två procent av den totala
inhemska statsskulden.

Skattkammarväxlar

Inbetalningar till resp utbetalningar från statsbudgeten sker via statsverkets
checkräkning i riksbanken. Det dagligen uppkommande saldot på checkräkningen
regleras och medför en ökad eller minskad upplåning. Denna
dag-till-dag finansiering sker genom upplåningen i riksbanken mot skattkammarväxlar.
Räntan på dessa uppgår till det gällande diskontot.

Upplåningen mot skattkammarväxlar uppgick under verksamhetsåret i
genomsnitt till 13,2 miljarder kronor. Stocken av skattkammarväxlar fluktuerar
dock kraftigt. Vid slutet av budgetåret uppgick stocken till 14,5
miljarder kronor.

Långivare

Finansieringen av statsskulden fördelad på olika typer av långivare visas i
tabell 4.3. Som framgår ägde en fortsatt minskning av riksbankens,
bankernas och försäkringsbolagens innehav av statspapper rum.

Genom de senaste årens utveckling av en fungerande andrahandsmarknad

Tabell 4.3 Finansiering av statens lånebehov med fördelning på långivande sektorer.
Mifjarder kronor

	Stockförändring		Ställning
	85/86	86/87	87/88	1988-06-30
Riksbanken	40,1	-4,4	-17,7	68,7
Banker	-22,8	-3,1	-13,1	45,5
Upplåning
utanför banker	37,8	13,0	37,3	373,4
- Försäkringsbolag	2,2	-4,6	- 6,6	51,1
- AP-fond	- 5,9	10,6	10,6	87,3
- Hushåll	35,4	12,1	9,4	134,7
- Företag m. fl.	9,5	-2,5	23,5	91,4
- Statsinstitutioner, fonder	- 3,4	-2,6	0,5	8,9
Inhemsk finansiering	55,1	5,5	6,5	487,5
Utlandet	-18,6	7,8	-18,1	110,1
Summa lånebehov	36,6	13,2	-11,6	597,6

Anm. Utlandsskuld till bokförda valutakurser exkl. skuldskötselåtgärder.
Källa: riksbanken.

Redog.

1988/89:3

för värdepapper har banker och försäkringsbolag successivt kunnat minska
de betydande volymer av statspapper de tidigare via regleringar ålagts att
hålla. Bankernas och försäkringsbolagens andel av statsskuldens finansiering
är nu endast 16%. Riksbankens minskade innehav av statspapper förklaras
dels av en minskad inlåning från företag och kommuner på likviditetskonton,
dels av en stram penningpolitik.

Nettoupplåningen under verksamhetsåret finansierades främst genom
AP-fonderna, hushållen och företag. Efter en minskning av sitt statspappersinnehav
under 1985/86, ökade AP-fonderna åter sitt innehav av statspapper
under både 1986/87 och 1987/88.

Under 1985/86 ökade hushållens bidrag till finansieringen av statens
lånebehov mycket kraftigt, främst till följd av att premieobligationslånen
under våren 1986 blev exceptionellt stora. För hushållens del innebar det
senaste budgetåret en återgång till historiskt sett mer normala nivåer.
Hushållsupplåningen genomfördes främst genom en ökning av allemansspar.

Under verksamhetsåret ökade företagens bidrag till finansieringen av
statens lånebehov kraftigt. Denna ökning skedde i form av stora placeringar i
statsskuldsväxlar.

Tabell 4.4 Den inhemska statsskuldens återstående genomsnittliga löptid i antal år,
1980-1988.

	1980-12-30	1985-06-30	1986-06-30	1987-06-30	1988-06-30
Statsräntelån	5,5	5,3	5,6	4,9	4,2 (3,2)‘
Riksobligationslån	-	3,8	3,4	4,1	3,8
Premieobligationslån	7,0	3,8	5,2	4,9	5,3
Sparobligationslån	3,7	2,6	2,5	2,1	1,5
Statsskuldsväxlar	-	0,5	0,5	0,4	0,4
Genomsnitt för ovan-
stående låneformer	5,6	3,7	4,0	3,7	3,4 (3,0)''
Genomsnitt för den to-tala inhemska stats-skulden2	4,4	3,5	3,6	3,3	2,9 (2,6)''

1 Många räntelöpande obligationslån har en räntejusteringsklausul som gör att
räntebindningstiden (här angiven inom parentes) är kortare än lånets löptid.

2 Övrig inhemsk upplåning, dvs lån mot skattkammarväxlar, lån hos statsinstitutioner
och fonder m. m. och mot statsskuldförbindelser samt allemansspar har räknats som
avista eller ej kalkylerats på grund av för liten omfattning.

Löptid

Sedan 1980 har en relativt kraftig förkortning av den genomsnittliga
återstående löptiden på den inhemska statsskulden skett, se tabell 4.4.
Denna utveckling fortsatte även under detta verksamhetsår. Vid slutet av
budgetåret var den genomsnittliga återstående löptiden på den totala
inhemska statsskulden 2,9 år. Detta innebär en förkortning med 0,4 år under
verksamhetsåret. Huvudförklaringen är att den utestående skuldstockens
förkortning inte fullt ut motverkats av långfristig nyupplåning.

Allemanssparande! räknas formellt i dessa kalkyler som avistasparande.
Genom den relativt kraftiga ökningen i detta sparande under verksamhets -

Redog.

1988/89:3

Tabell 4.5 De inhemska marknadsinstrumentens volatilitet och duration.

Volatilitet, procent Duration, år

1987-06-30 1988-06-30 1987-06-30 1988-06-30

Statsobligationer	2,9	2,4	3,1	2,5
Riksobligationer	3,0	2,7	3,1	2,9
Premieobligationer	4,0	4,3	4,1	4,4
Statsskuldsväxlar	0,4	0,4	0,4	0,4
Totalt	2,6	2,5	2,7	2,6

Anm. Volatilitet uttrycker den procentuella förändringen i skuldens marknadsvärde
då ränteläget ändras med en procentenhet.

Duration uttrycker den återstående löptiden på ett låns nuvärdeberäknade
betalningsflöden.

året bidrog detta till förkortningen av den inhemska statsskuldens genomsnittliga
återstående löptid. I praktiken är dock detta sparande emellertid i
huvudsak långfristigt.

Förkortningen av löptiden gör att räntekänsligheten i statsbudgeten ökar.
Dessutom finns en likviditetsaspekt. En kort återstående löptid medför att en
stor del av statsskulden får en karaktär liknande ”vanliga” pengar.

Fördelen med en kort återstående löptid är att möjligheterna och
tillfällena att ändra inriktning på statsskuldspolitiken ökar. Dessutom kan en
kort återstående löptid vara lämplig ur räntekostnadssynvinkel. Den förkortning
av den inhemska statsskulden som ägde rum ledde till en minskning av
ränterisken mätt som volatilitet från 2,6% till 2,5% (se tabell 4.5).

Vid planering av emissioner eftersträvas bl a att uppnå en jämn förfalloprofil
mellan åren. Förfalloprofilen på den inhemska statsskulden visar en
tämligen jämn fördelning över åren, se figur 4.5. Undantaget är 1991/92 då
stora volymer statsräntelån förfaller.

Kostnader

Riksgäldskontorets ränteutgifter för de inhemska låneinstrumenten framgår
av tabell 4.6. De totala inhemska ränteutgifterna sjönk under verksamhetsåret
med 2,6 miljarder kronor jämfört med föregående verksamhetsår.
Totalt utbetalades räntor till ett värde av 48,8 miljarder kronor under
1987/88.

För att få en rättvisande bild av riksgäldskontorets totala låneutgifter
måste även hänsyn tas till utbetalda provisioner samt kapitalrabatter. Med
dessa inkluderade sjönk de procentuella låneutgifterna för samtliga låneinstrument
förutom statsskuldsväxlar under budgetåret, vilket avspeglar den
allmänna ränteutvecklingen. De totala låneutgifternas andel av den genomsnittliga
lånestocken var under 1987/88 10,0% och sjönk med 0,6 procentenheter
jämfört med föregående verksamhetsår.

Av tabell 4.6 framgår även att stora skillnader föreligger i upplåningskostnad
för olika låneinstrument. För att få fram en total bild av de statsfinansiella
kostnaderna måste dock hänsyn även tas till skatteeffekter.

Skillnaden i upplåningskostnader mellan staten och andra låntagare
minskade under verksamhetsåret, vilket framgår av figur 4.6. Vid början av

Redog.

1988/89:3

Figur 4.5 Förfallande obligationslån 1988/89-1998/99 per 1988-06-30.

Redog.

1988/89:3

Miljarder kronor

■ Premie- och
sparobligationer

1 I Riks- och statsobligationer

89/90 91/92 93/94 95/96 97/98

88/89 90/91 92/93 94/95 96/97 98/99

perioden var räntedifferensen mellan femåriga bostadsobligationer och
femåriga statspapper drygt 0,5 procentenheter. Vid slutet av juni 1988 hade
skillnaden minskat till ca 0,25 procentenheter. Även de relativa kostnaderna
för den korta upplåningen följer samma mönster. Genom denna utveckling
har räntedifferenserna nått historiskt sett normala relationer.

Tabell 4.6 Ränteutgifter, provisioner, kapitalrabatter samt genomsnittlig lånestock 1987/88.
Miljarder kronor

	Ränte- utgifter	Provi- sioner	Kapital- rabatter (netto)	Summa låne- utgifter	Genom- snittlig lånestock	Summa löneut-gifter som andel av genomsnittlig lånestock. Procent
Obligationer	29,1	0,0	-0,1	29,0	264,2	11,0
Statsskuldsväxlar	6,7	-	-	6,7	73,9	9.1
Premieobligationer	4,5	0,3	-	4,8	54,6	8,8
Sparobligationer	4,4	0,0	-	4,4	35,0	12,6
Allemansspar	2,8	0,2	-	3,0	42,4	7,1
Skattkammarväxlar	1,0	-	-	1,0	13,2	7,6
Övrig inhemsk upplåning	0,3	-	-	0,3	8,8	3,4
Summa inhemska lån	48,8	0,5	-0,1	49,2	492,1	10,0 ,s

Figur 4.6 Ränta på caisse-obligationer (Stadshypotekskassan) och riksobligationer med
5-års löptid 1986-1988. Månadsgenomsnitt.

Procent

Caisse

15-

Riksobligationer

14—j

13-

12-

10-

1986

1987

1988

De relativa upplåningskostnaderna styrs av faktorer såsom värdepapperets
likviditet och kreditvärdighet. Både likviditeten och kreditvärdigheten i de
av riksgäldskontoret emitterade värdepapperen är mycket hög. Riksgäldskontorets
upplåningskostnad är alltjämt lägre än andra emittenters på
penning- och obligationsmarknaden.

Omsättning

Den genomsnittliga dagsomsättningen av statspapper på penning- och
obligationsmarknaden per vecka under verksamhetsåret 1987/88 visas i figur
4.7. Från en mycket hög nivå i början av budgetåret sjönk omsättningen
kraftigt under perioden. En orsak till den tidigare mycket höga omsättningen
var bl a de kraftiga förändringarna i räntenivån. Detta medförde ett behov
för såväl investerare som märket makers att omdisponera sina portföljer.

Den tidigare beskrivna förändringen i räntepolitiken under 1987 innebar
en stabilare ränteutveckling. Den minskade omsättningen kan vara en
konsekvens av detta. Vidare medförde börsnedgången under oktober 1987
betydande förluster för många aktörer, vilket kan ha givit upphov till en mer
restriktiv placeringspolitik och därmed en lägre omsättning. Dessutom kan

Redog.

1988/89:3

Figur 4.7 Omsättning på penning- och obligationsmarknaden. Dagsgenomsnitt per Redog.

vecka under 1987/88. Miljarder kronor. 1988/89''3

Miljarder kronor

45-|

—i Tota! omsättning
Avistahandel

40-

35-

30-

20-

15-

10-

V,''-\

—f

1988

1987

den beslutade omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden
redan nu ha påverkat vissa långivares köp av statspapper. De investerare som
önskar placera medel på längre tid än ett halvår måste nu kalkylera med att
en eventuell förtida försäljning är skattebelagd.

Låneförvaltning

Förvaltningen av den inhemska statsskulden sköts till viss del inom riksgäldskontoret.
Emellertid sker huvuddelen av hanteringen hos banker, andra
återförsäljare och hos andra företag.

Hanteringskostnaderna för den inhemska statsskulden uppgick budgetåret
1987/88 till närmare 500 miljoner kronor varav huvuddelen avsåg provisioner
till banker och andra återförsäljare (se vidare kapitel 8).

Premieobligationer

Låneförvaltningen av premieobligationer omfattar obligationstryck, vinstutbetalning
och inlösen.

Vid budgetårets slut fanns drygt 209 miljoner premieobligationer utelöpande
i valörerna 10 000 kronor (1986 års första lån), 1 000 kronor (1988 års
första lån) samt 200 kronor (övriga lån).

Under budgetåret trycktes 15,5 miljoner premieobligationer hos Tumba
bruk i samband med emissionerna.

Avkastningen på premielånen lottas ut i form av vinster. Under 1987/88
ägde 48 vinstdragningar rum under överinseende av statskontoret och
Notarius Publicus. Vid dragningarna utlottades 14,6 miljoner vinster till ett
värde av 3,9 miljarder kronor. Jämfört med budgetåret 1986/87 är det en viss 30

minskning. Då utlottades 15,4 miljoner vinster vilket är det högsta antalet
någonsin.

Dragningsresultaten publiceras i riksgäldskontorets officiella dragningslistor.
Under 1987/88 såldes närmare 1,7 miljoner dragningslistor via kiosker
och affärer eller genom utskick till 115 000 prenumeranter.

Under budgetåret utbetalades 13,9 miljoner vinster. Affärsbankerna stod
för 55% av utbetalningarna, sparbankerna för 28% och övriga vinstutbetalare
för återstående 17%. De utbetalade vinsterna rapporteras via bankgirocentralen
(BGC) till DAFA Data AB där de kontrolleras mot ett register
över samtliga utlottade vinster som ännu ej preskriberats (detta register
omfattar ca 43 miljoner vinster). Felaktiga utbetalningar rapporteras till
riksgäldskontoret och vinstutbetalarna för rättelse.

Inlösen av premieobligationer sker förutom i riksgäldskontoret hos
riksgäldskontorets återförsäljare, varefter obligationerna skickas till riksbankens
sedelförstöringskontor i Tumba för avstämning, förstöring och
återvinning av papperet.

Under budgetåret löstes 40,5 miljoner premieobligationer in från 1977 och
1983 års lån samt närmare en miljon obligationer från lån som tidigare
förfallit till inlösen. Jämfört med tidigare år ökade inlösenvolymen kraftigt.

Sparobligationer

Låneförvaltningen avseende sparobligationer omfattar obligationstryck,
handläggning av äganderättsövergångar i samband med arv m m, växlingar,
framtagning av kontrolluppgifter samt inlösen.

Sparobligationer löper med fast ränta som läggs till lånebeloppet. Därutöver
utfaller skattefri bonus vid lånets förfallodag samt för vissa lån även vid
andra tillfällen. Även bonusen läggs till lånebeloppet vilket gör att inga
utbetalningar behöver göras från riksgäldskontoret förrän sparobligationerna
löses in. Inlösen kan ske när som helst under löptiden, men sparare går då
miste om kommande bonus.

Inlösen kan förutom i riksgäldskontorets kassa ske hos återförsäljarna och
rapporteras då på magnetband via BGC till riksgäldskontoret. Utgivning och
inlösen av sparobligationer administreras i ett centralt ADB-register hos
riksgäldskontoret.

Av tabell 4.7 framgår att inlösenvolymen är betydande. Ca 230 000
sparobligationer till ett värde av 4,3 miljarder kronor löstes in hos de olika

Tabell 4.7 Inlösen av sparobligationer under budgetåret 1987/88.

	Antal i tusental	Inlösenbelopp i milj. kr.
Affärsbanker	100	2 085
Sparbanker	94	1 593
Föreningsbanker	16	298
Posten	15	231
Riksbanken och riksgäldskontoret	5	lil

Redog.

1988/89:3

Summa

230

4 318

återförsäljarna 1987/88. Därav hänför sig 160 000 sparobligationer till
december 1987—januari 1988 i samband med slutinlösen av Spar 72 och Spar
75. Övriga månader låg antalet i genomsnitt på 7 000 och avsåg förtidsinlösen
samt i liten utsträckning försenad inlösen av äldre lån.

Jämfört med de närmast föregående budgetåren minskade antalet inlösta
obligationer under 1987/88. Detta beror på att endast två relativt små lån
förföll till inlösen under budgetåret.

Vid riksgäldskontoret uppdateras sparobligationsregistret förutom vid
inlösen även vid växlingar av obligationer och vid äganderättsförändringar
varvid nya obligationer skrivs ut. Under budgetåret skrevs 18 700 nya
sparobligationer ut. Därutöver behandlade kontoret närmare 4 000 ärenden
avseende förkomna sparobligationer.

I januari 1988 skickades kontrolluppgifter för andra året i följd ut till
1 042 000 sparobligationsinnehavare avseende 1 986 000 utelöpande sparobligationer
vid årsskiftet.

Allemanssparande!

Sparande på allemanssparkonto sker som tidigare nämnts via insättning på
konto i bank varefter likvid överförs till riksgäldskontoret. Låneförvaltningen
avseende allemansspar omfattar kontroll, information och redovisning.

Varje månad kontrolleras samtliga allemansspar- och allemansfondkonton
hos DAFA Data AB för riksgäldskontorets räkning. Kontroll görs av att
sparandet sker enligt gällande regler.

Upplåning på penning- och obligationsmarknaden

Upplåningen på penning- och obligationsmarknaden är beloppsmässigt
betydligt större än upplåningen från hushållen medan antalet långivare är
avsevärt mindre. Emellertid är omsättningshastigheten på denna marknad så
hög att speciellt stora krav ställs på låneförvaltningen. För detta ändamål har
bankerna, riksbanken, riksgäldskontoret m fl beslutat att utveckla ett nytt
låneadministrativt system i Penningmarknadscentralens regi. Detta system
skall hantera statspapper och bostadsobligationer och planeras att tas i drift
kring 1990.

Statsskuldsväxlar

Emissioner av statsskuldsväxlar och riksobligationer sker som ovan nämnts
via anbud från återförsäljarna. Under 1987/88 emitterades 8 003 statsskuldsväxlar
i valörer på 1—100 miljoner kronor till ett värde av 98,0 miljarder
kronor. Under samma tid inlöstes 10 301 statsskuldsväxlar till ett värde av
109,2 miljarder kronor.

Redog.

1988/89:3

Obligationer i statsskuldboken

För att underlätta hanteringen av räntelöpande obligationer finns hos
riksgäldskontoret sedan länge möjlighet för placerare att skriva in obligationerna
i statsskuldboken. All inskrivning i statsskuldboken är avgiftsfri.

Merparten av inskrivningarna i statsskuldboken gäller prioriterade räntelöpande
obligationer. Med några få undantag är samtliga utelöpande
obligationslån inskrivna i statsskuldboken till praktiskt taget hela sitt
utelöpande belopp. Värdet av de inskrivna obligationerna uppgick den 30
juni 1988 till 169,8 miljarder kronor. Under budgetåret 1987/88 utbetalades
ränta på dessa inskrivna obligationer med sammanlagt 20,3 miljarder kronor.
Över de inskrivna obligationerna var 14 500 certifikat utfärdade till ca 6 000
deponenter.

Under senare år har en allt livligare handel uppstått i de räntelöpande
obligationerna. Certifikaten skall då omregistreras. Eftersom handeln är
mycket snabb beslöts under verksamhetsåret att ett utbyte av certifikat mot
obligationer av riksobligationskaraktär skall påbörjas under sommaren 1988.

Statsskuldbokssystemet utnyttjas också för hanteringen av riksobligationer.
Den 30 juni 1988 var drygt 9 000 riksobligationer registrerade till ett
värde av 88,3 miljarder kronor. Sammanlagt betalades 9,1 miljarder kronor
ut i räntor på riksobligationer under budgetåret.

I begränsad utsträckning tillåts inskrivning även av premie- och sparobligationer
i statsskuldboken. Detta gäller framför allt för omyndigas innehav.
Antalet utfärdade inskrivnings- och förvaringsbevis uppgick till drygt 22 000
och avsåg inskrivna sparobligationer för 420,7 miljoner kronor och premieobligationer
för 19,1 miljoner kronor.

Redog.

1988/89:3

3 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr3

5. Utländsk upplåning

Riksgäldskontorets utlandslåneverksamhet har inriktats på en effektiv
skuldförvaltning. Lägre kostnader, minskad riskexponering och god flexibilitet
har eftersträvats. Moderna finansiella instrument som swapavtal, terminskontrakt
och optionskontrakt har därför använts. Fortsatt relativt låga
räntor och en fördelaktig utveckling av de internationella lånemarknadema
har möjliggjort fortsatt förtidsinlösen och refinansiering till fördelaktiga
villkor. Bruttoupplåningen under budgetåret 1987/88 blev i stort sett
oförändrad från föregående budgetår medan en tämligen stor nettoåterbetalning
av utlandsskulden ägde rum.

Statens utlandsskuld minskar

Statens utlandsskuld var som störst i mitten av 1985, se figur 5.1. Den uppgick
då till 156,1 miljarder kronor till då gällande valutakurser. Mätt till

Figur 5.1 Statens utlandsskuld 1978—1988''. Miljarder kronor.

Miljarder kronor

160-i

Utlandsskulden till
aktuella valutakurser vid
slutet av varje kvartal
Utlandsskulden till
bokförda valutakurser
(dvs kurser vid
upplåningstillfällena)

150-

140-

130-

120-

110-

100-

90-

80-

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10-

1978'' 79 '' 80

Redog.

1988/89:3

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

Tabell 5.1 Statens brutto- och nettoupplåning i utlandet1.
Miljarder kronor

	1983	1984	1985	1986	1987	1987/88
Bruttoupplåning (inkl. förändring i
den kortfristiga skulden)	44,0	42,5	46,1	25,2	13,9	14,2
Återbetalningar	24,5	42,3	34,6	31,8	13,5	27,3
Uppköpta obligationer	0,2	0,1	0,2	1,7	2,4	- 2.62
Nettoupplåning3	19,3	0,1	11,3	-8,3	-2,0	-10,5

1 Exkl. swapavtal och terminskontrakt.

2 Har använts för amortering.

3 Kan skilja sig från riksbankens uppgifter på grund av bokföringskurser m. m.

valutakurserna vid upplåningstillfället, dvs bokförda kurser, var skulden
138,4 miljarder kronor. Differensen däremellan, 17,7 miljarder kronor, var
orealiserade valutaförluster.

Under de tre åren sedan juli 1985 har utlandsskulden minskat. Vid
utgången av budgetåret 1987/88 uppgick skulden till 110,1 miljarder kronor
till aktuella valutakurser och 108,5 miljarder kronor till bokförda kurser. De
orealiserade valutaförlusterna har därmed minskat till 1,6 miljarder kronor.

Statens utländska brutto- och nettoupplåning framgår av tabell 5.1.
Bruttoupplåningen var störst 1983-1985. Under dessa år skedde en viss
nyupplåning samtidigt som förfallande lån refinansierades. Utöver detta
genomfördes en omfattande nyupplåning på goda villkor för att ersätta äldre
lån med sämre villkor som kunde förtidsinlösas. Detta program av förtidsinlösen
av äldre dyrare lån fortsatte under budgetåren 1986/87 och 1987/88.

Sedan 1984 har staten haft som norm att inte bedriva någon nettoupplåning
i utlandet och den långsiktiga utvecklingen är att staten nettoåterbetalar på
utlandsskulden. Dock kan betydande svängningar ske mellan upplåning och
återbetalning för att balansera valutaflöden. Under budgetåret 1987/88
bruttoåterbetalades 27,3 miljarder kronor medan bruttoupplåningen på 14,2
miljarder kronor användes till refinansiering och förtidsinlösen av äldre lån.

Den statliga utlandsskulden mätt i svenska kronor ändras inte enbart som
en följd av upplåning och återbetalning. Förändrade valutakurser påverkar
också värdet av utlandsskulden i svenska kronor.

Om utlandsskulden redovisas till sitt marknadsvärde tas hänsyn till både
förändringar i valutakurser och förändringar i ränteläget, som genom priset
på obligationerna (skulden består huvudsakligen av obligationslån) påverkar
värdet av utlandsskulden. Den statliga utlandsskulden beräknad till sitt
marknadsvärde uppgick den 30 juni 1988 till 111,9 miljarder kronor.

Från låntagare till skuldförvaltare

Utvecklingen mot minskad bruttoupplåning och viss nettoåterbetalning har
medfört att riksgäldskontoret har kunnat öka insatserna för en aktiv
förvaltning av den utestående skulden. De uppsatta målen i detta arbete är:

- Skulden skall ge låga totala kostnader.

- Riskexponeringen (valuta-, ränte- och kreditrisker) skall vara låg.

Redog.

1988/89:3

- Flexibilitet att snabbt kunna förändra skuldens storlek eller struktur skall

uppnås.

Utöver detta finns en del restriktioner. Återbetalningarna bör t ex vara
någorlunda jämnt fördelade över de kommande åren.

De angivna målen kan inte alla uppnås samtidigt. Det största problemet är
att förena låga kostnader med liten riskexponering. I syfte att hantera dessa
och likartade problem behandlas statens utlandsskuld som en skuldportfölj,
som i stor utsträckning kan skötas enligt principer som tillämpas av
portföljförvaltare som handhar stora tillgångar, t ex försäkringsbolag och
pensionsfonder.

Skuldförvaltarens möjligheter

Under de senaste åren har det utvecklats ett stort antal instrument och
tekniker på de internationella marknaderna med vilkas hjälp en skuldförvaltare
kan förändra valutasammansättning och räntebindningstid för sin
skuldportfölj. Därmed kan också kostnader och riskexponering påverkas
kontinuerligt. /

Det av riksgäldskontoret hittills mest använda instrumentet är swapavtal.
Andra instrument är terminer och optioner.

Skuldsammansättningen förändras givetvis också i samband med nyupplåningen.
På den internationella lånemarknaden finns numera ett stort antal
nya lånekonstruktioner som tillgodoser olika låntagar- eller långivarpreferenser.
Riksgäldskontoret knyter t ex ofta förtidsinlösenrätt till nya lån om
kostnaden för detta bedöms som rimlig. En mycket vanlig lånekonstruktion
numera är att direkt knyta en valutaswap till en nyemission.

Riksgäldskontoret har under de senaste åren försökt utarbeta en strategi
för sin portföljförvaltning. Tanken bakom denna strategi är att en långsiktig
riskneutral skuldportfölj räknas fram som ett riktvärde. Där kan sedan
valutasammansättning och räntebindningstider ges inom definierade intervall.
Utifrån analys av historiska data och prognoser över den förväntade
utvecklingen för världsekonomin kan sedan aktiva skuldskötselsåtgärder
genomföras inom dessa intervall som syftar till en optimering av skuldportföljen.
Det innebär att kostnaderna för utlandsskulden kan sänkas samtidigt
som en lägre risknivå kan uppnås.

Riksgäldskontoret eftersträvar en låg riskprofil på sin skuldportfölj vad
gäller valuta- och ränterisker. Dessutom ställs höga krav på kreditvärdighet
på de banker, institutioner och företag som accepteras som motparter vid
olika skuldskötselåtgärder.

Utlandsskuldens valutasammansättning

Utlandsskuldens valutafördelning avgör i vilken utsträckning skulden exponeras
för valutakursförändringar. De påverkar i sin tur de slutliga upplåningskostnaderna.

I början på 1980-talet var det inte möjligt att styra skuldens valutafördelning.
Det berodde på att det statliga lånebehovet var så stort att valutafördelningen
i hög grad blev ett resultat av de olika lånemarknadernas storlek och

Redog.

1988/89:3

tillgänglighet, där dollarmarknaderna dominerade. Möjligheterna till swapavtal
och andra skuldskötselåtgärder för att ändra valutafördelningen var
dessutom små.

Dollarskulden kom att som mest utgöra ca 70% av den totala statliga
utlandsskulden. När upplåningsbehovet sjönk sammanföll detta med den
kraftiga dollaruppgången med en topp på våren 1985. Dollarn bedömdes då
som övervärderad och därför beslöt riksgäldskontoret att inte vidta några
åtgärder för att minska dollarandelen.

Då dollarandelen i utlandsskulden kom att ligga på en betydligt högre nivå
än dollarns andel i valutakursindex, beslöts under verksamhetsåret att söka
minska andelen dollarlån. Detta återspeglades sedan i de låneoperationer
som genomfördes och vid utgången av budgetåret 1987/88 hade andelen
sjunkit till 44%. Detta berodde dock till största delen på fallet i dollarns
värde som har medfört en förmånlig utveckling av skulden under de tre
senaste åren. Per den 30 juni 1988 hade de tidigare stora orealiserade
valutaförlusterna reducerats till 1,6 miljarder kronor.

Tabell 5.2 Utlandsskulden 1988-06-30''.
Belopp i miljoner

	Belopp i	Aktuellt	Andel i	Återstående
	resp. valuta	värde2, SEK	procent	löptid, år3
Medel- och långfristig skuld4
Varav skuld till fast ränta:
USD	5 990	37 498	34,1	11,1
CHF	4 640	19 273	17,5	3,3
JPY	266 322	12 557	11,4	6,3
GBP	665	7 145	6,5	13,5
DEM	1 611	5 546	5,0	- 2,8
NLG	615	1 879	1,7	2,6
ECU	264	1 891	1,7	7,8
FRF	1 339	1 369	1,2	7,8
BEC	5 624	926	0,8	0,6
DKK	845	767	0,7	5,5
Total skuld till fast ränta	88 851	80,6	7,6
Varav skuld till rörlig ränta:
USD	569	3 563	3,2	6,2
CHF	-11	-44	0,0	-99,2
JPY	6 270	296	0,3	28,7
GBP	144	1 552	1,4	4,8
DEM	2 275	7 834	7,1	9,6
NLG	100	305	0,3	8,7
SEK	300	300	0,3	5,4
Total skuld till rörlig ränta	13 806	12,6	8,5
Kortfristig skuld5
USD	1 188	7 436	6,8	0,4
Totalt	-	110 093	100,0	7,2

1 Inkl. skuldskötselåtgärder.

2 Enligt valutakurser 1988-06-30.

1 Återstående genomsnittlig löptid vägd med skuldens storlek.

4 Skuld med en löptid på 360 dagar eller längre.

5 Skuld med en löptid på mindre än 360 dagar.

Redog.

1988/89:3

Figur 5.2 Utlandsskuldens valutafördelning 1988-06-30'' 2.

CHF 17,5%
DEM 12,1 %

JPY 11,7 %
GBP 7,9 %

USD 44,1

NLG 2,0

ECU 1,7 %—1

FFR 1,2 % —1 BEC, DKK, SEK 1,8

1 Enligt valutakurser 1988-06-30.

2 Inklusive skuldskötselåtgärder.

Dagens högt utvecklade internationella lånemarknader ger goda möjligheter
att låna i ett stort antal valutor. Riksgäldskontorets strategi är att diversifiera
placeringen av utlandsskulden för att begränsa fluktuationer i skuldens värde
p g a förändringar i valutakurserna.

Utgångspunkten för detta är riksbankens valutareserv och den valutakorg
till vilken den svenska kronan är knuten. Valutareservens fördelning på olika
valutor matchas mot utlandsskuldens fördelning i motsvarande belopp. Den
resterande delen av utlandsskulden matchas mot valutafördelningen i den
svenska kronans valutakorg. På detta sätt kan valutafluktuationema minimeras
så länge den svenska kronans värde i förhållande till korgen inte ändras.
På sikt eftersträvas att den statliga utlandsskuldens valutasammansättning
skall närma sig denna fördelning.

I tabell 5.2 visas den statliga utlandsskuldens valutafördelning den 30 juni
1988. Valutafördelningen åskådliggörs också i figur 5.2.

Utlandsskuldens räntekänslighet

Redog.

1988/89:3

I början av 1980-talet var val mellan lån till fast ränta och lån till rörlig ränta
endast möjligt i dollarsektorn. I övriga valutor kunde man enbart låna till fast

ränta. Ränteläget bedömdes då som högt och riksgäldskontoret höll en stor
andel av sina dollarlån till rörlig ränta. År 1984 var andelen så hög som 75%.
Efter de senaste årens fall i dollarräntorna har den andelen minskats
avsevärt.

Utlandsskuldens räntebindningstid tillhör de svåraste skuldskötselproblemen.
Av betydelse för besluten är analyser av historiska data och trender
samt bedömningar om den framtida ränteutvecklingen och avkastningskurvans
utseende. Med hjälp av swapavtal och andra tekniker finns det numera
möjligheter att snabbt förändra skuldens räntefördelning.

Olika mått på skuldens räntebindning räknas kontinuerligt fram som ett
led i skuldförvaltningen. De vanligaste måtten är duration och volatilitet.

Duration är ett mått på den genomsnittliga återstående löptiden av ett låns
nuvärdeberäknade betalningsflöden. Det skiljer sig från lånets löptid på så
sätt att det också tar hänsyn till de räntebetalningar och amorteringar som
görs under lånets löptid.

Volatiliteten har samband med durationen och visar den procentuella
förändringen av skuldens marknadsvärde då det rådande ränteläget förändras
med en procentenhet.

Tabell 5.3 Utlandsskuldens räntekänslighet 1988-06-30''

Valuta	Duration,	Volatilitet3	Volatilitet i	Kupongränta4
	år2	%	SEK, miljoner	■ %
USD	4,58	4,17	2 062	9,96
CHF	4,33	4,13	804	5,35
DEM	-0,59	-0,54	-74	7,24
JPY	5,14	4,86	630	5,98
GBP	5,34	4,82	416	10,34
NLG	2,30	2,17	57	13,37
ECU	6,08	5,61	97	6,82
FRF	5,26	4,81	65	8,54
BEC	0,59	0,55	5	11,60
DKK	4,30	3,91	30	9,97
SEK	0,45	0,41	1	-
Totalt	3,96	3,66	4 093	7,98

1 Inkl. skuldskötselåtgärder.

2 Genomsnittlig återstående löptid av de nuvärdeberäknade betalningsflödena av
räntor och kapitaltransaktioner.

3 Den procentuella förändring av skuldens marknadsvärde som sker då räntan ändras
med en procentenhet.

4 Den genomsnittliga kupongräntan för fastränteskulden.

Tabell 5.3 visar durationen och volatiliteten för den statliga utlandsskulden
per den 30 juni 1988. Den visar också den genomsnittliga kupongräntan för
den fastförräntade utlandsskulden i de olika lånevalutorna. En duration på
3,96 år och en volatilitet på 3,66% för den totala utlandsskulden innebär att
det tar ca 4 år innan en förändring av ränteläget helt har slagit igenom på
skulden. Om förändringen är en sänkning av ränteläget med en procentenhet
så stiger marknadsvärdet på skulden med 3,66% eller ca 4 miljarder kronor.

Redog.

1988/89:3

Utlandsskuldens amorteringsprofil

I skuldskötseln är det av viss betydelse att ha en välbalanserad amorteringsprofil
. Det är väsentligt att skulden inte är alltför kortsiktig eller förfaller med
stora belopp inom korta tidsperioder. Om så är fallet skulle en refinansiering
kunna försvåras och fördyras.

Figur 5.3 Beräknade amorteringar på statens medel- och långfristiga utlandsskuld till
valutakurser per 1988-06-30''.

Miljarder kronor
12-,

2 —

”T I I TTTTTT *T*T*T*rn—i—i—rn—I I I I I I I I I I
1988 90 92 94 96 98 2000 02 04 06 08 10 12 14 16

1 Exklusive swapavtal och terminskontrakt.

I figur 5.3 redovisas amorteringsprofilen för den statliga utlandsskulden per
den 30 juni 1988. I figuren finns inte statens kortfristiga skuld medtagen, dvs
lån med kortare löptid än ett år. Denna skuld som omsätts kontinuerligt
motsvarade 7,4 miljarder kronor till aktuell kurs den 30 juni 1988.

Utlandsskuldens kostnader

Kostnaderna för utlandsskulden består huvudsakligen av räntor och valutadifferenser
(positiva eller negativa). Utöver detta tillkommer bankprovisioner
och andra mindre utgifter.

Utlandsskuldens räntekostnader är lätta att fastställa. Det är dock svårare
att beräkna kostnaderna för utlandsskulden till följd av valutadifferenser.
Dessa kostnader kan givetvis fastställas i efterhand då staten återbetalat sin
utlandsskuld. Under tiden fram tills dess är det dock mest rättvisande att

Redog.

1988/89:3

Figur 5.4 Utlandsskuldens kostnader 1981-1987/88''.

Miljarder kronor
30-,

Redog.

1988/89:3

— Total kostnad

I | Räntor och provisioner

Periodiserade

valutakostnader

-10-1

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1987/88

1 Inklusive skuldskötselåtgärder.

Tabell 5.4 Räntor och valutadifferenser på utlandsskulden 1980-1991.
Miljarder kronor

Utfall	Prognos
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1987/88	1988 1989 1990 1991

Räntor

Realiserade valuta-

2,7

6,5

8,6

10,8

12,9

13,6

10,7

10,1

9,8

8,9

8,6

8,5

differenser1

0,0

1,8

2,6

6,1

11,2

8,0

3,5

0,2

-5,0

-2,2

0,5

1,1

0,3

1 Valutaförluster ( + ) resp. valutavinster (-).

redovisa de orealiserade valutadifferenserna för varje verksamhetsår. Detta
mått nås genom att man tar förändringen i de orealiserade valutadifferenserna
för hela utlandsskulden under det gångna året och drar ifrån de realiserade
valutadifferenserna under motsvarande period. Beräkningssättet ger en
riktig periodisering av valutadifferenserna även om dessa beräknade kostnader/intäkter
inte utgör en verklig utgift/inkomst så länge inte skulden faktiskt
återbetalas.

I figur 5.4 redovisas räntekostnader och orealiserade valutadifferenser för
den statliga utlandsskulden under åren 1981-1987.

När lån betalas tillbaka så realiseras de valutadifferenser som uppkommit
och detta tillsammans med räntekostnaderna och provisionerna belastar
statsbudgeten som en utgiftspost. Detta åskådliggörs i tabell 5.4 för åren
1981—1991 där åren 1988-1991 är en prognos som bygger på att den
utestående skulden den 30 juni 1988 är oförändrad. Vid beräkningarna har
valutakurser och räntesatser använts som gällde vid verksamhetsårets slut.

De internationella lånemarknaderna

Som en bakgrund till riksgäldskontorets transaktioner, som beskrivs i det
följande, ges en beskrivning av den internationella ränte- och valutautvecklingen.

Efter en viss återhämtning under sommaren 1987 blev den amerikanska
dollarn under hösten utsatt för ett kraftigt deprecieringstryck, se figur 5.5.
Den utlösande faktorn var en oväntat ogynnsam utveckling av den amerikanska
handelsbalansen. Efterhand blev det också uppenbart att de amerikanska
myndigheterna hellre såg en ytterligare nedgång i dollarkursen än en
ytterligare uppgång i de amerikanska räntorna. Först efter ännu ett brant fall

Figur 5.5 Effektiv kursutveckling för några valutor 1986-1988. Procentuella avvikelser
från i juni 1986 rådande nivåer.

Procent

30-1

jpY

— DEM
GBP

USD

20-

10-

-10-

-20-

-30

1986

1987

1988

Redog.

1988/89:3

Källa: International Monetary Fund.

Figur 5.6 Tremånaders LIBOR1 för några l&nevalutor 1986-1988. Procent.

Procent

16—1

•••• GBP

— USD
■— JPY

— DEM

14-

12-

10-

•••••••

1986

1987

1988

1 LIBOR: London InterBank Offered Rate. De Londonbaserade bankernas korta
ränta för upplåning sinsemellan.

Källa: OECD.

i dollarkursen under senare delen av 1987 kom centralbankerna att med
omfattande och samordnade interventioner tydligt markera sin vilja att
stabilisera dollarkursen. Dollarkursen steg därefter påtagligt under sommaren
1988. Detta var ett resultat av en oväntat kraftig förbättring av den
amerikanska handelsbalansen.

Med en stabilare utveckling av dollarkursen under början av 1988 kom
kursutvecklingen för det brittiska pundet och den japanska yenen gentemot
den tyska marken i fokus. Den starka tillväxten i den japanska ekonomin
såväl i absoluta tal som relativt utvecklingen i Västtyskland följdes under
vintern och våren 1988 av en kraftig appreciering av yenen mot den tyska
marken. Den brittiska regeringen försökte länge förhindra att pundkursen
överskred nivån tre tyska mark. Efterhand blev det emellertid tydligt att
denna linje kunde äventyra den brittiska regeringens mål beträffande
prisstegringstakten. I mars 1988 tilläts pundet söka sig en högre nivå
gentemot den tyska marken, därtill stimulerad av det relativt omvärlden
höga ränteläget i Storbritannien.

Kraftigt stigande priser på många viktiga råvaror och en allt större oro för
en allmän uppgång i den internationella prisstegringstakten bidrog till att ge
den internationella ränteutvecklingen en klart uppåtriktad profil under

Redog.

1988/89:3

Figur 5.7 Ränta på långfristiga statsobligationer 1986-1988. Procent.

Procent

16—1

SEK

...... GBP

USD

DEM

JPY

14-

12-

10-

1987

1988

1986

Källa: OECD.

sommaren och hösten 1987, se figurerna 5.6 och 5.7. Denna utveckling mot
ett allt högre ränteläge bröts i och med de spektakulära kursfallen på världens
aktiebörser i oktober 1987. Kursfallen åtföljdes av en mer pessimistisk syn på
den internationella konjunkturutvecklingen, och de internationella räntorna
visade en nedåtgående tendens under återstoden av 1987 och början av 1988.
Under våren 1988 kom det emellertid allt fler uppgifter som tydde på en
fortsatt stark tillväxt och en uppdragning av prisstegringstakten i OECDområdet.
Med en successiv åtstramning av penningpolitiken i bl a USA,
Västtyskland och Storbritannien blev den internationella ränteutvecklingen
återigen klart uppåtriktad under våren och sommaren 1988.

Skuldskötseln budgetåret 1987/88

Under budgetåret 1987/88 skedde en neddragning av den kortfristiga
upplåningen, så som redovisas i nästa avsnitt. Den långfristiga upplåningen
bestod av 13 lån om totalt 16,5 miljarder kronor, vilket var i stort sett samma
volym som under föregående budgetår. Det under året flitigast använda
skuldskötselinstrumentet har varit swapavtal. Utöver detta har även terminsoch
optionskontrakt använts under budgetåret.

Redog.

1988/89:3

Tabell 5.5 Genomförda transaktioner under budgetåret 1987/88.

Typ av transaktion	Antal
Nya långfristiga lån	13
Swapavtal
ränteswaps	48
valutaswaps	44
Upplösta swapavtal genom kontantbetalning	11
Optioner
utfärdade:
swapoptioner	4
valutaoptioner	2
köpta
valutaoptioner	3
Terminskontrakt
valutaterminer	12
ränteterminer	10
Uppköpstillfällen av egna obligationer	9

Nya obligationslån

På den internationella obligationsmarknaden (the Eurobondmarket) arrangerades
nio lån, samtliga till fast ränta. Till sju av dessa lån kopplades
swapavtal så att skulden istället placerades till rörlig ränta med ränteomsättning
var sjätte månad. Av dessa lån var ett i tyska mark och sex i amerikanska
dollar. De övriga två eurolånen behölls till fast ränta, ett i dollar och ett i
brittiska pund. Två lån arrangerades på den schweiziska inhemska marknaden
till fast ränta och långa löptider. Till dessa två lån kopplades möjligheter
till förtidsinlösen. I Japan arrangerades två mindre lån till fast ränta. Dessa
två lån var privatplaceringar och har också möjligheter till förtidsinlösen.
Samtliga genomförda lån redovisas i bilaga 2.

Metoden att låna till fast ränta och sedan genom swapavtal omvandla
skulden till rörlig ränta, ofta i en annan valuta, har visat sig ge betydligt lägre
upplåningskostnad än att direkt emittera lån till rörlig ränta. Detta beror på
att olika låntagare har olika komparativa fördelar på olika lånemarknader.
Den svenska staten har en komparativ fördel som fasträntelåntagare. Att
sedan byta skuld med en emittent som har en komparativ fördel som
låntagare till rörlig ränta ger upphov till fördelaktiga lån för båda parter.

Den kortfristiga upplåningen

I syfte att snabbt kunna förändra utlandsskuldens storlek driver riksgäldskontoret
program för kortfristig upplåning i dollar på de europeiska och
amerikanska penningmarknaderna. Löptiderna för de olika transaktionerna
varierar mellan några veckor och ett år. Den genomsnittliga löptiden för den
kortfristiga upplåningen den 30 juni 1988 var drygt fem månader vilket är
något längre löptid än vad som varit fallet under tidigare år.

Som komplement till den kortfristiga upplåningen har riksgäldskontoret

Redog.

1988/89:3

Figur 5.8 Statens kortfristiga utlandsupplåning 1986-1988''. Miljarder kronor.

Miljarder kronor
14—,

]] Bankkrediter

Kapitalmarknadsväxlar
ill i USA

V/\ på euromarknaden

12-

10-

1988

1986

1987

1 Utestående belopp i slutet av resp. månad enligt bokförda kurser.

även möjlighet att utnyttja kontrakterade bankkrediter som hålls i reserv.
Detta har dock inte skett under budgetåret 1987/88. Under senare år har den
kortfristiga skulden uppgått till drygt fem procent av statens utlandsskuld. I
figur 5.8 visas den utestående volymen på de två korta programmen under de
senaste två budgetåren. Den 30 juni 1988 var 6,2 miljarder kronor utestående
på det europeiska programmet och 1,2 miljarder kronor på programmet i
USA. Detta motsvarar sju procent av statens utlandsskuld.

Sedan i februari 1988 har det tidigare öppna anbudsförfarandet vid
emissioner av kapitalmarknadsväxlar på euromarknaden ersatts med ett
system med fem internationella banker som agerar som försäljningsagenter.
Dessa står i daglig telefonkontakt med riksgäldskontoret och erhåller då
försäljningsdirektiv.

Ett liknande system med tre försäljningsagenter har använts på den
amerikanska marknaden sedan september 1986. Sedan september 1987
kvarstår dock bara två agenter på det amerikanska programmet sedan en av
investeringsbankerna upphört med hanteringen av kortfristiga värdepapper.
Sammanlagt på de båda marknaderna genomförs för riksgäldskontorets

Redog.

1988/89:3

räkning ca 400 transaktioner under ett år.

Övergången till system med agenter eller ”dealers” är i enlighet med
marknadsutvecklingen och bidrar till att göra den kortfristiga upplåningen
mera lätthanterlig med bibehållen flexibilitet och kostnadseffektivitet. Den
svenska statens upplåningskostnad på de kortfristiga programmen vid
budgetårets slut var LIBOR (London InterBank Offered Rate) minus
0,30—0,35 procentenheter. Nästan ingen annan låntagare på den europeiska
penningmarknaden uppnår en lägre kostnad.

Nya swapavtal

Swapavtal har varit det viktigaste instrumentet i kontorets skuldförvaltning
under verksamhetsåret. Fram till den 30 juni 1988 hade 162 swapavtal
genomförts varav inte mindre än 92 under det gångna budgetåret. Av dessa
var 11 direkt knutna till nya lån (se bilaga 2). Av 92 genomförda swaps är 48
ränteswaps och 44 valutaswaps.

Dessa nya swaps har i de flesta fall gjorts i syfte att uppnå de långsiktiga
målen för utlandsskulden med avseende på valutasammansättning och
räntebindningstid. Swaps har också använts för mera kortsiktiga förändringar
av utlandsskulden. När en valuta bedöms som starkt övervärderad eller
när räntedifferensen mellan två valutor ansetts klart avvika från normalläget,
har skulden förändrats på marginalen. När sedan ett mer normalt valutaeller
ränteläge åter etablerats har det varit möjligt att med en omvänd swap
gå tillbaka till den gamla exponeringen och låsa in en vinst. Nedan redovisas
kortfattat några exempel på swaps som genomförts under året.

Intressanta valutaswaps har gjorts bl a mellan tyska mark och japanska
yen. Under en period på våren 1988 var skillnaden mellan de korta och de
långa räntorna i yen mycket liten jämfört med motsvarande skillnad i mark.
Kontoret genomförde då valutaswaps i båda riktningarna till lika stora
belopp men på olika löptider. Detta ger en räntedifferens till riksgäldskontorets
fördel på ca 1,2 procentenheter under två år utan att förändra
valutaexponeringen.

Under hösten 1987 genomfördes ett antal ränteswaps i japanska yen då
kontoret mottog en fast ränta på i genomsnitt 6%. Under våren 1988 har
dessa positioner reverserats genom ränteswaps i andra riktningen så att
kontoret betalar en fast ränta. Detta skedde dock till lägre räntenivåer än de
som rådde under hösten 1987. Kontoret betalar i genomsnitt en ränta på
5,4% och har därmed låst in en räntevinst på ca 0,6 procentenheter i närmare
10 år framöver.

Liknande transaktioner genomfördes i brittiska pund under andra halvåret
1987. Tre ränteswaps ingicks där kontoret mottog en fast ränta på ca 10,5% i
genomsnitt. Efter börsfallet i oktober då ränteläget sänktes kunde dessa
positioner reverseras. Detta resulterade i en vinst för riksgäldskontoret på ca
21 miljoner kronor.

Intressanta är också de swaps som är direkt knutna till nya lån som tagits
upp under året bl a i japanska yen och kanadensiska dollar. Riksgäldskontoret
önskade inte öka sin skuld i dessa två valutor utan de användes som
emissionsvalutor. Därefter omvandlades skulden till amerikanska dollar. På

Redog.

1988/89:3

detta sätt erhölls en upplåningskostnad på sex månaders LIBOR minus 0,5 Redog.
procentenheter i genomsnitt för denna skuld. 1988/89:3

Terminer och optioner

Ett terminskontrakt innebär att säljare och köpare kommer överens om
villkoren för en transaktion vid en tidpunkt innan denna transaktion skall äga
rum. På så sätt undviks osäkerheten om vad marknadsvillkoren kommer att
vara vid transaktionstillfället.

Riksgäldskontoret har under budgetåret ingått tolv valutaterminskontrakt
med sex månaders löptid. Detta innebär att avtal ingåtts om att sex månader
senare utväxla i förväg överenskomna valutor. Beloppens storlek bestäms av
den s k terminskursen. Dessa kontrakt har ingåtts i två utländska valutor, ej i
svenska kronor. Skälet bakom transaktionerna har varit att kontoret önskat
upprätthålla en viss andel av olika valutor i skuldportföljen utan att behöva
låna mer i dessa valutor. Den 30 juni 1988 fanns sju av dessa kontrakt kvar.

Kontoret har också ingått tio ränteterminskontrakt, s k forward rate
agreements, med startdatum om sex månader och med sex månaders löptid.
Detta innebär att kontoret vid startdatum lånar till en i förväg överenskommen
sex månaders ränta. Denna ränta sätts på så sätt att skillnaden mellan
sex- och tolvmånadersräntan läggs till tolvmånadersräntan. Detta gjordes i
tyska mark om totalt 1,1 miljarder DEM när de tyska räntorna hade fallit till
en mycket låg nivå i syfte att låsa in denna låga ränta.

En option fungerar på samma sätt som ett terminskontrakt med den
skillnaden att köparen har rättigheten men ej skyldigheten att genomföra
transaktionen till de i förväg överenskomna villkoren. För denna rätt betalar
köparen en premie till den som utfärdat optionen.

Riksgäldskontoret utfärdade under det gångna verksamhetsåret fyra
swapoptioner, s k swaptions, som ger köparen rätten men ej skyldigheten att
ingå ett swapavtal till i förväg fastställda villkor med kontoret. Två av dessa är
optioner på att ingå ränteswaps i brittiska pund om totalt 100 miljoner GBP,
en är option på att ingå en ränteswap i tyska mark på 100 miljoner DEM och
en är option på att ingå en ränteswap i amerikanska dollar på 100 miljoner
USD. Möjligheterna att utnyttja de utfärdade optionerna löpte ut under
augusti och september 1988.

Riksgäldskontoret genomförde i juni 1988 även transaktioner i valutaoptioner
mellan amerikanska dollar och tyska mark. Skälet för detta var att
skydda sig mot en uppgång i dollarkursen. Detta gjordes i en kombination
som kallas ”forward range” och som innebär att kontoret utfärdade två
säljoptioner USD/DEM på 100 miljoner USD till en kurs något under
dagskursen och köpte två köpoptioner USD/DEM på 100 miljoner USD till
en kurs något över dagskursen. När sedan dollarkursen steg köptes de två
utfärdade optionerna tillbaka till en mycket låg kostnad och de båda
köpoptionerna såldes med en stor vinst. Efter detta köptes en ny köpoption
USD/DEM på 175 miljoner USD till en kurs något över den nya högre
dagskursen som ett skydd mot ytterligare förstärkning av dollarkursen.
Denna option fanns kvar vid budgetårets slut.

Förtidsinlösen av äldre lån

Riksgäldskontoret har i låneförhandlingar alltid då det bedömts som
värdefullt försökt inkludera en rätt till förtidsinlösen för låntagaren. Under
senare år har ränteläget på de flesta marknader sjunkit och utestående
fasträntelån har framstått som jämförelsevis dyra. Vidare har för lån till
rörlig ränta i dollar marginalen i relation till basräntan LIBOR förbättrats för
låntagarna. Mot denna bakgrund har kontoret under flera år genomfört ett
stort förtidsinlösenprogram. Detta program har även fortsatt under budgetåret
1987/88. I amerikanska dollar har två lån till rörlig ränta om 2,250
miljoner USD förtidsinlösts. Två lån utgivna i Japan om 40,000 miljoner JPY
och ett lån utgivet i Schweiz om 100 miljoner CHF, alla till fast ränta, har
också förtidsinlösts under det gångna året.

Uppköp av egna obligationer

Riksgäldskontoret bevakar marknaden för egna obligationer och gör ibland
uppköp när det bedöms som lönsamt. Under budgetåret 1987/88 har fyra
uppköp gjorts på lån i amerikanska dollar och fem uppköp på lån i tyska
mark. Totalt under året har obligationer för 27 miljoner USD och 73 miljoner
DEM köpts upp. Per den 30 juni 1988 fanns i riksgäldskontorets ägo
uppköpta, men för amortering eller inlösen ännu ej använda, obligationer till
ett värde av 1,4 miljarder kronor.

Bankkrediter i reserv

Om den kortfristiga upplåningen av någon anledning inte skulle fungera eller
om statens upplåningsbehov snabbt skulle bli mycket stort har riksgäldskontoret
möjligheter att använda redan kontrakterade bankkrediter. För detta
kreditlöfte betalar kontoret en mindre avgift till de i krediterna deltagande
bankerna.

Den 30 juni 1988 uppgick denna kreditreserv till 3,8 miljarder USD.
Förutom några mindre krediter bestod kreditreserven av en bankkredit om 2
miljarder USD och en kredit om 1,4 miljarder USD. Dessa krediter löper
enligt nu gällande avtal till 1994 resp 1995.

Fortsatt högsta kreditvärdighet

De amerikanska kreditvärderingsinstituten Standard & Poor’s och Moody’s
har betygsatt Sverige som låntagare i tio år. Liksom tidigare har svenska
statens lån åsatts högsta värderingen AAA/Aaa.

Redog.

1988/89:3

4 Riksdagen 1988/89. 2sami. Nr3

6. Kreditgivning

Kreditgivning utanför statsbudgeten
Låntagare och kreditformer

Sedan budgetåret 1985/86 lånar riksgäldskontoret ut medel till vissa affärsverk
utanför statsbudgeten. Riksdagen gav nämligen 1985 statens järnvägar
(SJ) och luftfartsverket nya finansieringsförutsättningar. Dessa innebar bl a
att de båda verken fick rätt att låna medel hos kontoret för både investeringar
och rörelsekapitalbehov. Kreditgivningen skulle ske inom av riksdagen
fastställda ramar och beträffande investeringarna enbart omfatta sådana där
full förräntning kunde påräknas. Sjöfartsverket har senare getts samma rätt
att låna såväl till investeringar, fr o m budgetåret 1986/87, som till
rörelsekapital, fr o m budgetåret 1987/88. Vidare har vägverket getts rätt att
låna till investeringar avseende utbyggnad av E6 i Bohuslän.

Riksgäldskontoret erbjuder både kortfristig och långfristig utlåning. Den
kortfristiga utlåningen är av två slag, nämligen löpande kredit och kredit med
fast löptid.

Den löpande krediten är en rörlig kredit inom en överenskommen ram.
Ränta debiteras kvartalsvis och utgör genomsnittet av emissionsräntan på
180 dagars statsskuldsväxlar emitterade under kvartalet. Därtill utgår en
avgift knuten till kreditramen för att täcka kontorets administrativa kostnader.
Kredit med fast löptid innebär antingen kredit på 180 eller 360 dagar.
Ränta utgår efter marknadsräntan på 180 resp 360 dagars statsskuldsväxlar.
Därtill kommer avgift för administrationskostnader. Ränta och avgift dras
ifrån vid utbetalningen. Lånet återbetalas i sin helhet på förfallodagen.

Den långfristiga utlåningen består av lån med löptider på 2—25 år. Räntan
kan bindas på två, 2,5 år eller på tre månader (rullande tre-månaders ränta).
För de båda första räntebindningsmöjligheterna utgår räntan efter marknadsräntan
på statsobligationer med motsvarande löptid. Vid rullande
tre-månadersränta utgår räntan efter marknadsräntan på statsskuldsväxlar
med tre månaders kvarstående löptid. Räntan och avgiften debiteras
kvartalsvis i efterskott. Vid 2,5 och fem års räntebindning sker räntedebitering
årsvis i efterskott.

När det gäller kreditvolymen har hittills inte kredit till fast löptid
utnyttjats. Utlåningen vid utgången av budgetåret 1987/88 framgår av tabell
6.1. Som framgår av tabellen är SJ den största låntagaren både vad gäller
kortfristig och långfristig utlåning.

Tabell 6.1 Kreditgivning till vissa affärsverk 1988-06-30.
Miljoner kronor

Låntagare	Kortfristig utlåning	Långfristig utlåning	Total utlåning
Statens järnvägar	1 563	1 830	3 393
Luftfartsverket	-	230	230
Sjöfartsverket	-	28	28
Vägverket	-	94	94
Summa	1 563	2 182	3 745

Redog.

1988/89:3

Utvärdering av verksamheten

Hosten 1987 gjordes en utvärdering av kreditgivningen. Utvärderingen
visade att verksamheten fungerat bra. En analys av kostnaderna för
alternativa upplåningsmöjligheter för de berörda affärsverken ledde till
slutsatsen att upplåning hos riksgäldskontoret är billigare än både egen
upplåning och upplåning hos bank. Sambanden mellan utlåningen och
kontorets upplåning uppmärksammades också. Därvid noterades att de
senaste årens sjunkande budgetunderskott har medfört att statens lånebehov
nu är så lågt att utrymme finns för denna verksamhet.

Verksamheten budgetåret 1987/88

Den kortfristiga utlåningen ökade under budgetåret 1987/88 med 666,6
miljoner kronor och den långfristiga med 1 080,0 miljoner kronor dvs
sammanlagt 1 746,6 miljoner kronor. Den långfristiga utlåningen ökade med
sju lån samt med utlåningen till vägverket. Inga långfristiga lån har ännu
förfallit.

Kreditgivningen bedrivs som s k uppdragsverksamhet, vilket innebär att
verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter. Totalt har de
personella resursinsatserna uppgått till en person under de båda senaste
budgetåren. Nedanstående tabell visar kostnaderna uppdelade på personalkostnader,
utvecklingskostnader och övriga kostnader samt intäkter och
vinst. Intäkterna utgörs helt och hållet av de ovan beskrivna avgifterna.

1986/87 1987/88

Personalkostnader 200 000 240 000

Datorbearbetningar 10 000 50 000

Konsulter 36 369 94 710

Övrigt 115 000 210 880

Summa kostnader 361 369 595 590

Intäkter 1 915 265 5 166 494

Vinst 1 553 896 4 570 904

Under budgetåret 1987/88 har ett antal beslut fattats som berör kreditgivningen.
Affärsverket FFV och statens vattenfallsverk har getts nya finansieringsförutsättningar
med rätt att låna medel hos riksgäldskontoret både
för rörelsekapitalbehov och investeringar. Riksdagen har också beslutat att
centrala studiestödsnämnden från den 1 januari 1989 skall ges lånerätt hos
riksgäldskontoret för finansiering av studiemedel. Dessa beslut medför att
utlåningen kommer att öka kraftigt nästa budgetår.

Kreditgivning inom statsbudgeten
Rörliga krediter

Riksdagen har uppdragit åt riksgäldskontoret att stå till tjänst med s k rörliga
krediter åt vissa statliga myndigheter, företag och affärsdrivande verk. De
rörliga krediterna skall användas som rörelsekapital och kan närmast liknas
vid de checkräkningskrediter privata företag har hos bankerna.

Den totala ramen för rörliga krediter utgjorde den 30 juni 1988 ca 9

Redog.

1988/89:3

Tabell 6.2 Disponerad rörlig kredit vid slutet av budgetåren 1986/87-1987/88.
Mijjoner kronor

Myndigheter m. fl.	Av riksdagen beviljad högsta kredit 1988-06-30	Utnyttjad kredit den 30 juni 1987 1988
Televerket, rundradioverksamheten	80,0	65,0	69,2
Affärsverket FFV	300,0	43,0	-
Riksförsäkringsverket	100,0	100,0	100,0
Statens jordbruksnämnd - Prisregleringar på
jordbruksområdet	60,0	-	18,0
- Säsongsmässig lagring av
jordbruksprodukter	50,0	97,2	45,5
Skogsstyrelsen	65,0	27,3	-
Sveriges Exportråd	15,0	10,0	-
Statliga myndigheter med
uppdragsverksamhet	360,0	39,3	47,4
Regeringen	5 350,0	1 813,5	1 917,1
Övriga	2 945,7	-	-
Summa	9 325,7	2 195,3	2 197,3

miljarder kronor, se tabell 6.2. I takt med att affärsverken har getts nya
kreditmöjligheter genom antingen egen upplåning eller upplåning utanför
statsbudgeten hos riksgäldskontoret upphör deras rörliga krediter.

På utestående kreditbelopp erläggs ränta efter en räntesats som fullmäktige
bestämmer med hänsyn till förhållandena på den allmänna kreditmarknaden.
Denna räntesats har under hela budgetåret 1987/88 varit 12,75%.

Riksgäldskontorets ränteintäkter för utnyttjad rörlig kredit uppgick under
budgetåret till 229 miljoner kronor. Den utestående fordran utgjorde 2,2
miljarder kronor den 30 juni 1988.

För statliga myndigheter med s k uppdragsverksamhet har riksdagen
medgivit en ram på totalt 360 miljoner kronor för rörliga krediter. Inom
denna ram har regeringen ställt 359,1 miljoner kronor till ett antal
myndigheters förfogande.

Redog.

1988/89:3

7. Garantigivning

Enligt lagen om riksgäldskontoret är en av kontorets uppgifter att ikläda
staten garantier. För fullgörandet av garantiåtagandet får riksgäldskontoret
ta upp lån.

Riksgäldskontoret har i enlighet med riksdagens beslut utfärdat i huvudsak
två typer av garantier, nämligen grundfondsförbindelser och kreditgarantier.

Grundfondsförbindelser har utfärdats till svenska kreditinstitut samt
Värdepapperscentralen och Penningmarknadscentralen. Dessa garantier
ligger som bottensäkerhet för mottagarnas förbindelser och stärker därmed
deras kreditvärdighet.

Kreditgarantier är till skillnad från grundfondsförbindelserna kopplade till
en viss kredit. De är i princip ett statligt borgensåtagande såsom för egen
skuld, s k proprieborgen. Dessa har av staten använts som ett näringspolitiskt
medel för att stödja viss verksamhet eller vissa företag.

Riksgäldskontorets garantiåtagande

Under årens lopp har åtskilliga myndigheter bemyndigats att utfärda statliga
kreditgarantier för en mängd olika ändamål. Riksgäldskontoret är dock
beloppsmässigt den dominerande garantimyndigheten och i princip den enda
statliga myndighet som utfärdar garantier för utlandslån. Det som i övrigt
utmärker riksgäldskontorets garantigivning är att varje åtagande normalt rör
stora belopp samt att många av projekten är riskfyllda.

Figur 7.1 Riksgäldskontorets garantiåtagande 1988-06-30.

Fartygskreditgarantier

8,9 miljarder kr
21%

Grundfondsförbindelser

26,4 miljarder kr
61%

Övriga garantier
2,8 miljarder kr_,
6%

Garantier till
energiområdet
5,2 miljarder kr
12%

Redog.

1988/89:3

Riksgäldskontorets totala garantiåtagande, inklusive grundfondsförbindelserna,
uppgick per den 30 juni 1988 till 43,3 miljarder kronor.

Som framgår av figur 7.1 utgör grundfondsförbindelser den största
kategorin garantier utställda av riksgäldskontoret.

De av riksgäldskontoret utfärdade kreditgarantierna som totalt uppgår till
16,9 miljarder kronor kan delas upp i tre huvudområden: kreditgarantier för
att stödja svensk varvsnäring (s k fartygskreditgarantier), kreditgarantier för
att stödja energiprojekt samt övriga kreditgarantier. Av det totala kreditgarantiåtagandet
avsåg vid slutet av verksamhetsåret ca 85% lån i utländsk
valuta. Per den 30 juni 1988 uppgick utestående garantiåtagande inom dessa
områden till, omräknat till svenska kronor, 8,9 miljarder, 5,2 miljarder resp
2,8 miljarder kronor.

Kreditgarantier ställs normalt ut som säkerhet till företag vilkas kreditvärdighet
behöver förstärkas. Därför finns det risk att staten drabbas av
förluster om låntagaren inte kan uppfylla sina förpliktelser. Under senare år
har exempelvis stora utbetalningar skett i samband med konkurser och
rekonstruktioner inom varvs- och rederinäringarna.

Riksgäldskontoret infriade under budgetåret 1987/88 garantier om totalt
228 miljoner kronor. Samtidigt kunde emellertid 167 miljoner kronor krävas
tillbaka av garantitagarna, se tabell 7.1.

Tabell 7.1 Statens garantiåtagande 1978/79-1987/88.
Miljoner kronor

Budgetår	Totala utestående statliga garantibelopp per 06-30		Riksgäldskontoret
Utestående Infriade garantibelopp garanti-per 06-30 belopp	Återbetalning av infriade garantibelopp	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	51 300	27 700	1	0	20
1979/80	56 300	29 300	21	0	28
1980/81	63 700	32 200	132	30	52
1981/82	70 500	38 100	437	216	63
1982/83	82 600	45 400	369	130	63
1983/84	95 000	54 000	.535	139	60
1984/85	96 000	51 700	1 958	68	175
1985/86	93 000	44 077	1 318	56	170
1986/87	103 800	45 866	467	464	130
1987/88	i	43 347	228	167	145

1 Denna uppgift föreligger ej ännu.

För de flesta kreditgarantierna utgår en avgift på 0,25% —1% av det
garanterade beloppet. Avgiften debiteras per budgetår. Under 1987/88 inflöt
till riksgäldskontoret garantiavgifter uppgående till ca 145 miljoner kronor.

Under budgetåret 1987/88 inbetalades i garantiavgifter och genom återkrav
totalt 312 miljoner kronor, medan utgifterna uppgick till 228 miljoner
kronor, vilket resulterade i ett positivt netto på 84 miljoner kronor.

Redog.

1988/89:3

Principer vid garantigivningen

Utlåning till ett företag säkerställd med en statlig kreditgaranti innebär
samma kreditrisk som en utlåning direkt till staten. Därför bör prissättningen
på det garanterade lånet i stort sett överensstämma med vad staten själv
skulle behöva betala för motsvarande lån på samma marknad. Om prisbildningen
skiljer sig för mycket kan detta påverka statens egen upplåning och på
sikt fördyra denna.

Med hänsyn till statens egen utlandsupplåning är en riktig räntesättning
viktig vid garanterad upplåning utomlands. På de internationella kreditmarknaderna
prissätts nämligen de garanterade lånen så gott som uteslutande
med beaktande av garantin från svenska staten. Om ett sådant lån utan
egentligt skäl skulle bli dyrare än en motsvarande upplåning med svenska
staten själv som låntagare, kan detta ge fel signaler om Sveriges kreditvärdighet.

Vidare kan det visa sig att riksgäldskontoret självt för svenska statens
räkning vid samma tidpunkt hade planerat att ta upp ett lån på samma
marknad. I dessa fall gäller att svenska staten har företräde. Av ovan nämnda
skäl förekommer ett nära samarbete mellan riksgäldskontoret och de företag
som erhåller kreditgarantier.

Dessutom avgör riksgäldskontoret från fall till fall om det ur andra
synpunkter är lämpligt med en viss utlandsupplåning. Som exempel kan
företaget som sådant bedömas vara alltför svagt för att det lämpligen skall
uppträda tillsammans med svenska staten på vissa marknader.

Förutom att påverka prissättningen på de garanterade lånen ser riksgäldskontoret
som sin primära roll att på bästa sätt bevaka statens rätt och
minimera statens risk både vid utformningen av garantivillkoren och under
garantiernas löptid. Däremot tar riksgäldskontoret inte några näringspolitiska
hänsyn i sin garantigivning. Denna prövning görs i stället av riksdagen och
regeringen samt, såvitt avser fartygskreditgarantierna, i viss mån av statens
industriverk och den till verket knutna nämnden för fartygsfinansiering.

Med nuvarande ordning gör riksgäldskontoret inte riskanalysen av låntagaren
och det projekt som skall garanteras. Beträffande fartygskreditgarantierna
görs denna av statens industriverk, som efter ansökan kan lämna

Tabell 7.2 Kreditgarantier till varv och fartygsbeställare.
Miljoner kronor

Budgetår	Utestående garantibelopp per 06-30	Infriade garanti- belopp	Återbetalning av infriade garantibelopp	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	12 700	2	0	19
1979/80	13 100	21	0	28
1980/81	15 000	132	30	52
1981/82	17 100	437	216	63
1982/83	24 300	365	130	63
1983/84	24 900	535	139	25
1984/85	22 200	1 958	68	126
1985/86	15 271	1 318	56	112
1986/87	11 995	464	464	72
1987/88	8 910	228	167	48

Redog.

1988/89:3

Tabell 7.3 Garantier till övriga sektorer. Miljoner kronor

Budgetår	Utestående garantibelopp för energiområdet per 06-30	Utestående garantibelopp för övriga områden per 06-30	Erhållna garanti- avgifter
1978/79	875	14 125	1
1979/80	1 035	15 165	0
1980/81	1 285	15 915	0
1981/82	1 850	19 150	0
1982/83	3 570	17 530	0
1983/84	5 875	23 225	35
1984/85	6 360	23 140	49
1985/86	6 587	22 219	58
1986/87	6 498	27 373	58
1987/88	5 227	29 210''	97

1 Varav grundfonder 26 440 milj. kr.

utfästelse om att kreditgaranti kommer att utfärdas av riksgäldskontoret mot
viss säkerhet och på de villkor som riksgäldskontoret då bestämmer. I övriga
fall beslutar regeringen att kreditgaranti för ett visst projekt skall utfärdas.

Som inledningsvis nämnts anser riksgäldskontoret att kreditgarantierna in
dubio är ett statligt borgensåtagande såsom för egen skuld, s k proprieborgen.
På de internationella kreditmarknaderna är det mer eller mindre kutym
att kreditgarantier ger minst samma säkerhet som en proprieborgen. Om
kreditgarantierna på dessa marknader skulle utformas som en enkel borgen,
innebärande att statens ansvar endast är subsidiärt och därför inte kan
utkrävas förrän långivarna visat att gäldenären är oförmögen att återbetala
lånet, skulle detta innebära en fördyrad upplåning eller kunna omöjliggöra
en viss typ av angelägen upplåning.

Att kreditgarantierna anses vara proprieborgensförbindelser innebär att
de allmänna regler i svensk rätt som gäller för proprieborgen även gäller för
dessa garantier. Således gäller att kreditgarantin är avhängig av lånefordringen
och att riksgäldskontoret automatiskt får en regressfordran mot låntagaren
i de fall kontoret måste infria sitt garantiansvar.

Å andra sidan har kontoret som princip att inte utfärda kreditgarantier
som innebär ett större åtagande än en svensk proprieborgen. På de utländska
marknaderna är det mycket vanligt med kreditgarantier av typ ”on-demand
garantier” eller garantier där garantigivaren går in som ”primary obligor”
tillsammans med låntagaren. Detta innebär att riksgäldskontoret i dessa fall
skulle kunna vara förpliktat att infria sitt åtagande trots att det inte därefter
automatiskt kan rikta regresskrav mot låntagaren. Detta strider mot en av
kontorets principer, nämligen att regresskrav alltid skall riktas mot låntagaren
så fort kontoret gjort en utbetalning under sitt garantiåtagande.

Om riksgäldskontoret blir nödsakat att infria ett garantiåtagande får
kontoret således omedelbart en regressfordran mot låntagaren. Räntan på
regressfordringen bestäms så att den motsvarar den dröjsmålsränta som är
angiven i låneavtalet. Vid lån i utländsk valuta krävs låntagaren i samma
valuta som riksgäldskontoret har utbetalat.

Om låntagaren inte kan betala sin fordran till riksgäldskontoret kan

Redog.

1988/89:3

ärendet endast avslutas genom att kontoret beslutar om avskrivning, antar
ett ackordsförslag eller, i princip begränsat till privatpersoner, efterger
fordringen. En avskrivning föregås dock normalt av konkurs eller ett
misslyckat utmätningsförsök. Ackord medges endast under förutsättning att
detta alternativ bedöms innebära en mindre förlust än konkurs och, vid
underhandsackord, att övriga borgenärer som ackordet angår godkänner
detta.

Fartygskreditgarantier

För att underlätta svenska varvs möjligheter att delta i den internationella
konkurrensen om fartygsorder infördes 1963 systemet med fartygskreditgarantier.
Tanken var att svenska varv skulle kunna erbjuda fartygsbeställare
samma kreditvillkor som utländska varv.

En förutsättning för varvens kreditgivning var att de kunde låna upp
motsvarande belopp i banker. Genom fartygskreditgarantiema har staten
medverkat till sådan upplåning genom att säkerställa bankerna med kreditgarantier.
Statens säkerheter har till största delen bestått av varvens
fordringar på fartygsbeställare och pantsäkerheter i de beställda fartygen. År
1977 infördes som en alternativ finansieringsform möjligheten för fartygsbeställare
vid svenskt varv att ta upp statsgaranterat lån för att användas till
kontantbetalning till varvet. Varvet har i dessa fall som motprestation gått i
borgen för beställarens ansvar gentemot riksgäldskontoret.

Falkenbergs Varv AB

Falkenbergs Varv AB försattes den 28 oktober 1987 på egen begäran i
konkurs. Vid tidpunkten för konkursutbrottet var varvets nybygge 186, en
bil- och tågfärja för räkning Polish Ocean Lines, ej färdigställt.

Riksgäldskontoret hade lämnat kreditgaranti för varvets fartygsbyggnadslån
avseende nybygget. Det statsgaranterade lånet uppgick till ca 150
miljoner kronor. Fartygsbyggets värde i befintligt skick vid konkursutbrottet
uppskattades till ca 50 miljoner kronor.

I syfte att färdigställa bygget i konkursboets regi och fullfölja leveransen
till den polska beställaren, beslöt riksgäldskontoret i november 1987 att
lämna kreditgaranti för lån på högst 57 miljoner kronor till konkursboet.

Leverans av fartyget ägde rum i april 1988, varvid det statsgaranterade
lånet till konkursboet återbetalades. Riksgäldskontorets förlust till följd av
kreditgarantin för varvets fartygsbyggnadslån kan nu uppskattas till ca 70
miljoner kronor.

Beslutet att färdigställa nybygget innebar således att riksgäldskontorets
förlust i konkursen kunde minskas från ca 100 miljoner kronor till ca 70
miljoner kronor.

Redog.

1988/89:3

Zenit Shipping AB och Uddevalla Shipping AB

I november 1985 beslöt fullmäktige att för Zenit Shipping AB och Uddevalla
Shipping AB överta betalningsansvaret för statsgaranterade lån upp till 1700
miljoner kronor för vardera bolaget. Detta beslut gjorde det möjligt för
bolagen att fortsätta att avveckla sina fartygsengagemang i ordnade former.
Rambeloppen beräknades motsvara den högsta totala förlustrisken vid
avveckling under rimlig tid.

Som nämndes i föregående års verksamhetsberättelse avvecklade Zenit
under budgetåret 1986/87 huvuddelen av sitt återstående engagemang,
varefter det kvarstående engagemanget i huvudsak består av två gastankfartyg
byggda vid Kockums Varv. För dessa fartyg har Zenit i juni 1988 tecknat
ett avtal om försäljning till ett konsortium för exploatering av naturgas i
Nigeria. Avtalet, som innebär att fartygen skall levereras senast vid utgången
av år 1990, innehåller emellertid ett förbehåll om att köparen har rätt att
frånträda köpet om det aktuella gasutvinningsprojektet inte genomförs.

Under budgetåret 1987/88 gjorde riksgäldskontoret för Zenits vidkommande
inte några utbetalningar inom ramen 1 700 miljoner kronor. Under
tidigare budgetår utbetalades 972 miljoner kronor till Zenit inom denna ram.

Uddevalla Shipping sålde under budgetåret 1987/88 fem fartyg och hade
per den 30 juni 1988 kvar 15 fartygsengagemang. Hittills har riksgäldskontoret
betalt ut 223 miljoner kronor inom ramen på 1 700 miljoner kronor.

Under november—december 1988 planerar Uddevalla Shipping att genomföra
en börsintroduktion och en refinasiering av bolaget. I samband med
börsintroduktionen kommer en nyemission till allmänheten att genomföras.
Efter genomförd emission kommer Zenit - som för närvarande äger 100% av
aktierna i Uddevalla Shiping - att äga endast en mindre del av aktierna.
Förslaget till börsintroduktion och refinansiering innefattar också att riksgäldskontoret
inte skall göra några ytterliggare utbetalningar till Uddevalla
Shipping inom den ovan angivna ramen för att täcka förluster vid avveckling
av fartygsengagemang. Zenit har tidigare åtagit sig gentemot riksgäldskontoret
att lämna företrädesrätt till överskott i bolagets egna kapital i den mån det
överstiger bolagets aktiekapital, 100 miljoner kronor. Om Zenit beslutar att
senare sälja sin återstående aktiepost i Uddevalla Shipping, har riksgäldskontoret
därför möjlighet att ur denna försäljningslikvid erhålla kompensation
för vad riksgäldskontoret redan har betalat ut till Uddevalla Shipping.

Energisektorn

De största garantitagarna inom energisektorn var Forsmarks Kraftgrupp AB
samt dotterbolag till Svenska Petroleum Exploration AB.

Riksdagen har ställt en garantiram om 8 000 miljoner kronor för
verksamhet som är av väsentlig betydelse för den långsiktiga svenska
försörjningen med olja, naturgas eller kol. Inom denna ram och för detta
syfte kan riksgäldskontoret utfärda garantier för såväl svenska som utländska
företags lån för finansiering av utvinning, transport eller lagring av olja,
naturgas eller kol. Garanti kan också ges till svenska företags ekonomiska
åtaganden i samband med prospekterings- och utvinningsverksamhet utom -

Redog.

1988/89:3

lands. Per den 30 juni 1988 uppgick detta garantiåtagande till 1 401 miljoner
kronor.

Garantiåtagandet för Forsmarks Kraftgrupp AB uppgick per den 30 juni
1988 till 3 527 miljoner kronor.

Övrigt

Slutligen kan nämnas att Sveriges åtaganden gentemot vissa internationella
organisationer bl a fullgörs genom att riksgäldskontoret utfärdar skuld- och
garantiförbindelser i avvaktan på att bidragen rekvireras för användning i
organens verksamhet. De organisationer som riksgäldskontoret utfärdat
garantiförbindelser till är Internationella utvecklingsfonden, Interamerikanska
utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsfonden,
Afrikanska utvecklingsbanken, Internationella jordbruksutvecklingsfonden
och Världsbankens särskilda fond för Afrika söder om
Sahara. Skuld- och garantiförbindelserna uppgick per den 30 juni 1988 till
3 717 miljoner kronor. Dessa skuldförbindelser räknas emellertid inte in i
riksgäldskontorets garantiåtagande.

Redog.

1988/89:3

8. Utgiftsredovisning och bokslut
Allmänt

Kostnaderna för riksgäldskontorets verksamhet kan indelas i två kategorier,
egentliga verksamhetskostnader och finansiella kostnader. Sammantaget
kan dessa poster sägas utgöra skuldförvaltningens resultat. De egentliga
verksamhetskostnaderna utgörs till största delen av provisioner och förvaltningskostnader.
Dessa finansieras f n från skilda anslag. De finansiella
kostnaderna redovisas på anslaget räntor på statsskulden.

Redovisningen gentemot statsbudgeten avser emellertid inte kostnader
utan utgifter. Därför görs i det följande en periodisering av ränteutgifterna
för att få fram de olika budgetårens räntekostnader. I ett särskilt avsnitt
redovisas verksamhetskostnaderna och slutligen redovisas riksgäldskontorets
bokslut. Vad gäller bokslutet kan följande kommentarer göras.

Riksgäldskontorets bokslut är upprättat enligt 13 § i den statliga bokföringsförordningen.
Det omfattar balansräkning, anslagsredovisning och
ekonomisk verksamhetsredovisning.

Balansräkningen redovisar i sammandrag kontorets tillgångar, skulder och
kapital. Anslagsredovisningen omfattar kontorets redovisning mot statsbudgetens
utgiftsanslag och inkomsttitlar. Den ekonomiska verksamhetsredovisningen
utgör en sammanställning över samtliga från anslag och andra
finansieringskällor tillförda medel samt en redovisning av deras användning.

Statsskuldens ränteutgifter m m
Redovisningsprinciper

Ränteutgifterna för statsskulden, realiserade valutadifferenser, utgifter för
provisioner, m m redovisas i statsbudgeten under ett särskilt utgiftsanslag
benämnt Räntor på statsskulden, m m.

Riksgäldskontorets redovisning gentemot statsbudgeten sker i huvudsak
enligt den s k utgiftsprincipen. En ränteutgift redovisas i sin helhet vid
förfallotidpunkten oavsett om utgiften avser en kostnad hänförlig till också
annan redovisningsperiod än den inom vilken utgiften skedde.

På samma sätt förhåller det sig med redovisningen av valutadifferenser,
dvs valutaförluster eller valutavinster, som uppkommer i samband med
återbetalning av utlandslån. De utländska lånen redovisas nämligen i
bokföringen till de värden de hade i svenska kronor när de togs upp. Det
ursprungliga värdet bibehålls tills lånet betalas tillbaka. Om värdet i svenska
kronor vid återbetalningen avviker från det bokförda värdet belastas eller
gottgörs skillnaden statsbudgeten som valutaförlust respektive valutavinst.

Varken ränteutgifter eller realiserade valutadifferenser periodiseras således
i kostnadshänseende i riksgäldskontorets redovisning. För att även
belysa hur räntorna m m fördelat sig efter en sådan periodisering har en
sammanställning gjorts i tabellerna 8.1 och 8.2.

Redog.

1988/89:3

Tabell 8.1 Ränteutgifter för statsskulden m. m. 1983/84-1987/88. Redovisade belopp.
Miljarder kronor

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Ränteutgifter för inhemsk
statsskuld	39.9	45,7	49,0	51,4	48,8
Ränteutgifter för utländsk statsskuld	12,2	14,0	12,5	10,0	9,8
Valutadifferenser (netto)	7,6	14,5	4,2	1,6	-5,0
Provisioner	0,8	1,1	1,2	0,8	0,7
Övrigt (inkomsträntor m. m.)	-0,1	-0,1	-0,4	0,0	-0,9
Totalt	60,4	75,2	66,5	63,8	53,4

Tabell 8.2 Räntekostnader för statsskulden m. m. Periodiserade belopp.

Mifjarder kronor
	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Räntekostnader för in-
hemsk statsskuld	39,6	46,6	52,7	50,6	48,9
Räntekostnader för ut-
ländsk statsskuld	12,1	13,7	11,4	10,4	9.6
Valutadifferenser (netto)	3,1	7,1	-12,1	-4,9	-1,0
Övrigt	0,7	1,0	0,8	0,8	-0,2
Totalt	55,5	68,4	52,8	56,9	57,3

Anm. Provisioner, inkomsträntor m. m. under posten ”övrigt” har ej periodiserats.

Minskade kostnader för statsskulden

Utvecklingen under de senaste budgetåren har inneburit att utgifterna för
statsskulden minskat, både vad gäller räntebetalningar och redovisade
valutadifferenser. De totala utgifterna för statsskulden sjönk med 10,4
miljarder kronor under budgetåret 1987/88 till 53,4 miljarder kronor. Från
att ha uppgått till ca 23% av de totala statsutgifterna budgetåret 1984/85
minskade andelen för ränteutgifter m m till ca 16% budgetåret 1987/88.

Den ojämförligt största utgiftsposten är räntebetalningarna. Dessa minskade
under 1987/88 med 2,8 miljarder kronor till 58,6 miljarder kronor,
varav de inhemska ränteutgifterna svarade för 2,6 resp 48,8 miljarder
kronor.

Den stora totala förbättringen under 1987/88 berodde dock i hög grad på
utvecklingen av de realiserade valutadifferenserna. För 1987/88 redovisades
en valutavinst (netto) till ett belopp av 5,0 miljarder kronor i motsats till
under tidigare budgetår då i stället vissa år stora valutaförluster uppkom.

Periodiserade utgifter

En jämförelse mellan periodiserade och icke periodiserade ränteutgifter
visar en relativt god överensstämmelse för de utländska ränteutgifterna.
Detta är också fallet för de inhemska lånen med undantag för budgetåret

Redog.

1988/89:3

1985/86 då de periodiserade ränteutgifterna är 3,7 miljarder kronor större än
de redovisade utgifterna. En av orsakerna härtill är att delar av under tidigare
budgetår bokförda ränteutgifter för statsskuldväxlar med 540 och 720 dagars
löptider periodiserats till 1985/86. En annan orsak är att under 1985/86
emitterades en stor volym riksobligationer med faktisk första ränteutgift
under 1986/87, men vid periodisering blir en stor del av räntekostnaden
hänförlig till budgetåret 1985/86.

De största periodiseringseffekterna svarar emellertid valutadifferenserna
för. Detta hänger samman med att förändringar av valutakurserna - värdeoch
kostnadsmässigt - påverkar hela utlandsskulden, medan de redovisningsmässigt
endast påverkar valutadifferenserna på de lån som återbetalats
under ett budgetår. Förändringar av valutakurserna får därmed ett snabbare
genomslag på de periodiserade än på de redovisade valutadifferenserna. Så
t ex medförde den relativt höga dollarandelen i skulden och dollarkursens fall
från mitten av 1985 stora periodiserade valutavinster under budgetåret 1985/
86. Mot statsbudgeten nettoredovisades dock valutaförlust på grund av
omfattande återbetalningar av äldre dollarlån med lågt bokfört värde.

Verksamhetsutgifter

Riksgäldskontorets verksamhet bedrivs i samverkan med ett stort antal
finansinstitut inom och utom landet. Dessa får ersättning från kontoret,
framför allt i form av provisionsersättningar för producerade tjänster. För att
redovisa de totala utgifterna för kontorets verksamhet bör hänsyn även tas
till sådana ersättningar.

Vad gäller provisioner och kreditavgifter är det svårt att dra en klar gräns
melian vad som bör ses som utgifter för vissa avgränsade tjänster och vad som
i stället bör ses som utgifter för det lånade kapitalet. I den redovisning av
verksamhetsutgifter som följer är emellertid på samma sätt som tidigare år
alla provisioner och kreditavgifter inräknade i verksamhetsutgifterna.

Riksgäldskontorets verksamhet finansieras i huvudsak genom följande
anslag:

- Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

På anslaget redovisas bl a utgifter för löner, resor, lokaler, expenser,
utbildning, information, bibliotek och automatisk databehandling. På inkomstsidan
redovisas försäljning av magnetband med premievinstresultat.

- Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån m m

På anslaget redovisas utgifter för obligationspapper, värdepapperstryck,
reklam, annonser, prospekt, konsulter, vinstkontrollsystem, vinstutbetalningsblanketter,
m m.

- Riksgäldskontoret: Kostnader för framtagandet av kontrolluppgifter m m
Från anslaget finansieras bl a utgifter för registrering av äldre lån, system och
programmering, datorutrustning, extra personal samt utskick av kontrolluppgifter.
Reservationsanslaget är avslutat detta budgetår.

Redog.

1988/89:3

- Räntor på statsskulden m m (delvis)

På anslaget redovisas bl a provisioner till banker m fl som medverkar vid
försäljning och inlösen av obligationer, inlösen av kuponger och premieobligationsvinster
samt förmedling av allemansspar. Där redovisas även utgifter
för börsnotering av obligationer samt inkomster och utgifter för premielånens
dragningslistor.

- Sparfrämjande åtgärder (delvis)

Från anslaget Sparfrämjande åtgärder har spardelegationen ställt medel till
förfogande för information, reklam och konsultuppdrag för allemanssparande!
(avser både allemansspar och allemansfond).

Riksgäldskontoret har som tidigare framgått under budgetåret bedrivit
uppdragsverksamhet med kreditgivning till vissa affärsdrivande verk. Utgifter
och inkomster för denna verksamhet har redovisats under kapitel 6,
kreditgivning.

Den inhemska upplåningen och låneförvaltningen svarar för den största
delen av verksamhetsutgifterna. Emellertid uppgår de inhemska upplåningsoch
förvaltningsutgifterna enbart till 59% av totalen. Detta kan jämföras
med att de inhemska lånen svarar för ca 82% av statsskulden.

Tabell 8.3 Verksamhetsutgifter under budgetåret 1987/88 fördelade på anslag och verksamhetsgrenar.
Mifjoner kronor

Anslag m. m.	Upplåning Förvalt-	Uppl. utom	Ut-	Garanti- Gemensamma	Summa
	inom	ning av	landet samt	lå-	verksam- kostnader:
	landet	inhemska	förvaltn. av	ning	het ledning, adm.,
		lån	utländska lån		lokaler m. m.
Förvaltningskostnader	4,1	10,8	5,2		1,6 28,5	50,21
Vissa kostnader vid emission
av statslån m. m.
Upplåning inom landel
Obligationspapper och
värdepapperstryck	4,7					4,7
Reklam m. m.	9,7					9,7
Upplåning utom landet			12,4			12,4
Kostnader för framtagande av
kontrolluppgifter		1,5				1,5
Delar av anslaget räntor på
statsskulden
Försälj ningsprovisioner	260,0		261,5			521.5
Kreditavgifter			10,3			10.3
Inlösenprovisioner		192,1	20,8			212,9
Börsnotering av obligationslån	4,5	2,9			7,4
Dragningslistor på premie-
lån (netto)		1,3				1,3
Avgiftsfinansierad verksamhet				0,6		0,6
Summa för samtliga anslag
m. m.	278,5	210,2	313,1	0,6	1,6 28,5	832,5

Delar av anslaget Sparfrämjande åtgärder
Info. om Allemanssparande! 7,9 7,9

Redog.

1988/89:3

1 Därav löner 29,9 milj. kr.

Tabell 8.4 Verksamhetsutgifterna under budgetåren 1985/86, 1986/87, 1987/88
fördelade på anslag. Miljoner kronor

Anslag m. m.	1985/86		1986/87		1987/88
Förvaltningskostnader	47		49		50
Vissa kostnader vid emission
av statslån	57		26		26
varav
Reklam		24		11		10
Framtagande av kontrolluppgifter
m. m.	2		8		2
Delar av anslaget räntor på
statsskulden	1 243		812		753
varav
Försäljningsprovisioner inom
landet		687		375		260
Inlösenprovisioner inom landet		127		204		192
Börsnotering obl. lån och dragningslistor	2		6		6
Försäljningsprovisioner utom landet.
kreditavg.		401		198		271
Inlösenprovisioner utom landet		25		25		21
Börsnotering obl. lån		1		4		3
Avgiftsfinansierad verksamhet			1		1
Summa	1 349		896		832

Verksamhetsutgifterna minskade kraftigt under den i tabell 8.3 redovisade
perioden, framför allt mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87. Totalt under
perioden minskade verksamhetsutgifterna med 38%.

Beloppsmässigt var minskningen störst när det gäller försäljningsprovisionerna
i samband med upplåning inom landet. Minskningen från budgetåret
1985/86 till budgetåret 1986/87 förklaras främst av förändringar i upplåningsvolymen
avseende premieobligationer men även av att provisionerna i
samband med utgivningen av riksobligationer och statsskuldsväxlar togs bort
under budgetåret 1986/87.

Fr o m den 1 januari 1988 gäller nya villkor för provisioner till återförsäljarna
i samband med emission av premieobligationslån. De nya villkoren har
betytt att de utbetalda provisionerna i samband med emissionen av 1988 års
första premielån är lägre än om de gamla villkoren gällt.

När det gäller upplåningen utom landet påverkar förändringar i bruttoupplåningens
omfattning mellan budgetåren i hög grad storleken av
betalda försäljningsprovisioner och kreditavgifter.

Tabell 8.5 Verksamhetsutgifterna under budgetåren 1985/86, 1986/87, 1987/88
fördelade på verksamhetsgrenar. Miljoner kronor

Verksamheter 1985/86 1986/87 1987/88

Upplåning inom landet 872 621 489

varav

Emission 730 394 279

Låneförvaltning 142 227 210

Upplåning utom landet 448 244 312

Gemensamma kostnader och

garantiverksamhet m. m. 29 31 31

Redog.

1988/89:3

Summa

1 349 896

832

Bokslut

Redog.

1988/89:3

Riksgäldskontorets bokslut skiljer sig från privata företags bokslut på ett
flertal punkter. Orsaken till detta är att syftet med bokslutet delvis är
annorlunda. I det följande redovisas bokslutet för budgetåret 1987/88. Dess
innehåll är följande:

- Balansräkning

- Anslagsredovisning

- Ekonomisk verksamhetsredovisning

- Specifikation av statsbudgetens utgiftsanslag

- Kommentarer och noter

5 Riksdagen 1988/89.2 sami. Nr 3

Balansräkning. Miljoner kronor

Tillgångar Omsättningstillgångar	1987-06-30	1988-06-30
Kassa, bank m.m.1	68,3	14,4
Fordran på statsverkets checkräkning2	602 749,2	594 050,1
Kortfristiga lån3	3 185,3	3 665,3
Kundfordringar4	0,1	1,4
Övriga fordringar5	4 084,6	4,7
Förskott6	2 885,3	2 001,1
	612 972,7	599 736,9
Avräkningskonton
Skattefordran7	-	0,2
Infriade garantier8	3,5	3,5
	3,5	3,7
Anläggningstillgångar
Aktier9	0,2	0,2
Långfristiga fordringar10	1 177,3	3 757,1
	1 177,5	3 757,3
Lånefordringar
Riksgäldskontorets låneunderstöd	1,0	1,0
Summa tillgångar Skulder och verkskapital Kortfristiga skulder	614 154,6	603 498,8
Leverantörsskulder11	29,4	29,9
Personalens källskatt	0,0	0,9
Skatteskulder7	- 0,0	-
Övriga kortfristiga skulder12	4 847,5	5 814,7
	4 876,9	5 845,4
Verkskapital
Statskapital13	28,1	28,1
Förskott från anslag14	0,2	0,2
Årets över-/underskott20	1,6	4,6
	29,9	32,8
Statsskulden15
Lån i Sverige	480 988,5	487 497,2
Lån i utlandet	128 259,3	110 123,4
	609 247,8	597 620,6
Summa skulder och verkskapital Ansvarsförbindelser	614 154,6	603 498,8
Kreditgarantier16	45 865,8	43 347,0
Skuld- och garantiförbindelser17	3 314,9	3 716,9

Redog.

1988/89:3

Anslagsredovisning. Miljoner kronor.
Redovisning mot statsbudgetens inkomsttitlar.

Redog.

1988/89:3

Inkomsttitel	Benämning	Inkomster
11 11	Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse (återbetald sparskattereduktion)	5,5
14 31	Särskild avgift för oljeprodukter m.m.	-
23 94	Övriga ränteinkomster	0,1
25 35	Avgifter för statliga garantier	145,1
28 11	Övriga inkomster av statens verksamhet	1,6
41 38	Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	167,8
45 26	Återbetalning av övriga lån	2,5
52 11 01 1 1	Statliga pensionsavgifter	8,7 331,4

Anslagsredovisning. Miljoner kronor. Redovisning mot statsbudgetens utgiftsanslag.

Utgifts- anslag	Benämning	Tilldelade medel, anslag Ingående reservation	Utgifter	Inkomster	Återstår
02 H 4	Stöd till politiska partier (förslagsanslag)	110,5	110,3	-	0,2
07 F 5 07 F 7	Täckande av förluster till följd av vissa statliga garantier (förslagsanslag) Sparfrämjande åtgärder (reservations-	O.O1 36,0			0,0
	anslag)	16,9	38,6	-	14,3
12 E 4	Förlusttäckning till följd av statliga ga-rantier till svensk varvsindustri och be-ställare av fartyg (förslagsanslag)18	30,0	228,8		- 198,8
15 B 1	Riksgäldskontoret: Förvaltningskostna-der (förslagsanslag) Omfördelat anslag	46,2 1,4	51,0	0,7	-2,6
15 B 2	Riksgäldskontoret: Vissa kostnader vid emission av statslån m.m. (förslagsan-slag)	59,9	26,8		33,1
14 B 7 1986/87	Riksgäldskontoret: Kostnader för jubile-umsskrift (reservationsanslag)	1,0	0,0		1,0
14 B 9 1985/86	Riksgäldskontoret: Kostnader för fram-tagande av kontrolluppgifter m.m. (reservationsanslag) Omfördelat anslag19	2,9 - 1,4	1,5
16 A 1	Räntor på statsskulden, m.m. (förslags-anslag)	60 000,0	62 448,7 62 905,5	9 038,2 9 038,9	6 589,6

1 1 000 kr.-anslag.

Ekonomisk verksamhetsredovisning. Miljoner kronor

Verksamhetens kostnader
Utgifter

Upplåning

Upplåning inom landet
upplåning
förvaltning
Upplåning i utlandet
Utlåning

Garantiverksamhet
Gemensam förvaltning m.m.

Finansiering

Anslag

Avgifter

Uppbörd, transfereringar
Inkomster

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse

Särskild avgift för oljeprodukter m.m.

Övriga ränteinkomster
Avgifter för statliga garantier
Övriga inkomster av statens verksamhet
Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier
Återbetalning av övriga lån
Statliga pensionsavgifter
Statsskuldräntor m.m.

Överföring

Inkomsttitlar

Anslag

Bidrag, transfereringar, överföringar
Utgifter

Stöd till politiska partier
Förlusttäckning till följd av statliga garantier
Spardelegationens verksamhet
Statsskuldräntor m.m.

Budgetåret	Budgetåret
1986/87	1987/88
414,2	278,5
227,2	210,3
244,0	313,0
0,4	0,6
3,0	1,7
27,5	28,5
916,2	832,6
915,4	832,0
0,8	0,6
916,2	832,6
12,1	5,5
100,8	-
0,3	0,1
129,9	145,1
0,7	1,6
■ 452,9	167,8
4,9	2,5
8,2	8,7
2 699,1	9 010,0
3 408,9	9 341,4
709,8	331,4
2 699,1	9 010,0
3 408,9	9 341,4
95,5	110,3
116,6	228,8
20,1	38,6
65 698,6	61 667,0

Redog.

1988/89:3

Finansiering

Anslag

65 930,7
65 930,7

62 044,6
62 044,6

Specifikation av statsbudgetens utgiftsanslag. Miljoner kronor

Utgifts- anslag	Benämning	Tilldelade Utgifter medel	Inkomster	Återstår
15 B 1	Riksgäldskontoret: För-valtningskostnader (för-slagsanslag) 1 Förvaltningskostnader	40,2	43,2		-3,0
	2 Lokalkostnader	7,9	7,8	-	0,1
	3 Uppdragsverksamhet20	0,0 1	-	-	0,0
	4 Inkomster	0,4	-	0,7	0,3
		47,619	51,0	0,7	-2,6

1 1 000 kr.-post.

Redog.

1988/89:3

Specifikation av statsbudgetens utgiftsanslag. Miljoner kronor

Utgifts- anslag		Benämning	Beräknade belopp	Redovisade belopp
16 A 1		Räntor på statsskulden m.m.
		Utgifter
A		Räntor på statsskulden
a		Räntor på upplåning inom landet
	1	Ränta på räntelöpande obligationslån	20 356,0	20 355,7
	2	Ränta på riksobligationer	8 869,0	8 740,4
	3	Vinster på premieobligationslån	4 395,0	4 522,0
	4	Ränta på statsskuldförbindelser	29,0	29,3
	5	Ränta på sparobligationer	4 400,0	4 430,9
	6	Ränta på av staten övertagna lån	0,0	-
	7	Ränta på lån hos statsinstitutioner
		och fonder m. m.	350,0	227,4
	8	Ränta på allemanssparande!	2 900,0	2 754,8
	9	Ränta på köpeskillingen för fastig-
		heten nr 1 i kv Lejonet i Stockholm	0,1	0,1
	10	Ränta på Konung Carl XIII:s
		hemgiftskapital	0,0	0,0
	11	Ränta på kortfristig upplåning hos
		banker m. fl.	0,0	-
	12	Ränta på skattkammarväxlar	555,0	1 017,7
	13	Ränta på statsskuldväxlar	8 404,0	6 748,0
		Summa räntor på upplåning inom
		landet	50 258,1	48 826,3
b		Ränta på upplåning i utlandet	9 700,0	9 782,9
		Summa räntor på statsskulden	59 958,1	58 609,2
B		Kapitalrabatter, kursförluster m. m.
	1	Kapitalrabatter	0,0	64,4
	2	Kursförluster	0,0	68,9
	3	Valutaförluster	1 700,0	2 923,5
		Summa kapitalrabatter, kursförluster
		m. m.	1 700,0	3 056,8
C		Diverse utgifter
	1	Försäljningsprovisioner m. m.	660,0	554,4
	2	Inlösningsprovisioner m. m.	240,0	212,9
	3	Kostnad för börsnotering av obligations-
		lån	14,6	7,4
	4	Officiella dragningslistor för premielån	7,4	6,9
	5	Särskilda dragningslistor för
		premielånens 100-brev	0,4	-
	6	Övriga diverse utgifter	0,1	1,0
		Summa diverse utgifter	922,4	782,7

Redog.

1988/89:3

Summa utgifter

62 580,5

62 448,7

	Benämning	Beräknade belopp	Redovisade belopp
	Inkomster
	Räntor
1	Ränta på uppköpta obligationer (netto)	i 200,0	294,8
2	Ränta på rörliga krediter (21)	250,0	228,9
3	Ränta på krediter till vissa affärs-
	verk	170,0	186,5
4	Ränta på checkräkningsmedel i riks-
	banken	0,0	5,4
5	Ränta på övriga utlånade medel	1,0	0,9
	Summa räntor	621,0	716,6
	Uppgäld, kursvinster m. m.
1	Uppgäld	0,0	338,4
2	Kursvinster	0,0	8,1
3	Valutavinster	1 900,0	7 911,1
	Summa uppgäld, kursvinster m. m.	1 900,0	8 257,5
	Diverse inkomster
1	Preskriberade obligationer och
	kuponger m. m. (netto)	50,0	34,9
2	Officiella dragningslistor för premie-
	lånen	9,4	5,5
3	Övriga diverse inkomster (22)	0,1	23,7
	Summa diverse inkomster	59,5	64,1
	Summa inkomster	2 580,5	9 038,2
	Underskott att föras av på stats-
	budgeten	60 000,0	53 410,4
	Summa	62 580,5	62 448,7

Redog.

1988/89:3

Kommentarer till bokslut

Allmänt

Riksgäldskontorets redovisning har upprättats enligt bestämmelserna i den
statliga bokföringsförordningen (SFS 1979:1212). Årsbokslutet görs enligt
reglerna i dess 13 § och omfattar perioden 1 juli 1987-30 juni 1988. Större
delposter specificeras i not.

Tillgångar och skulder

Riksgäldskontoret redovisar endast finansiella tillgångar. De värdemässigt
mest betydelsefulla tillgångarna som sålunda inte redovisas i bokslutet är
datautrustning, maskiner och papper för värdepapperstryck.

Fordringar och skulder i utländsk valuta redovisas enligt transaktionsdagens
valutakurs. Någon omvärdering av dessa fordringar och skulder sker ej.

Ansvarsförbindelser

Kreditgarantier redovisas inom linjen. Infriade garantier tas upp som fordran
gentemot garantitagaren. Samtidigt registreras beloppet som en skuld till
statsverket. När garantiärendet är avslutat och den slutliga förlusten är känd
skrivs såväl fordran som skuld ned med detta belopp.

Optioner och terminer

På balansdagen innehade riksgäldskontoret två valutaoptioner (köpoptioner)
avseende 175 miljoner USD. Riksgäldskontoret har utfärdat fyra
swap-optioner avseende sammanlagt 100 miljoner GBP, 100 miljoner DEM
och 100 miljoner USD. Kontoret har också ingått ett ränteterminskontrakt
(Forward Rate Agreement) avseende 100 miljoner DEM.

Redog.

1988/89:3

Noter

Not 1 Kassa, bank m. m.

Riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken

Postgirokonton

Kontantkassor

Not 2 Fordran pä statsverkets checkräkning

Fordran på statsverkets checkräkning - UB
förvaltningsverksamheten
bankverksamheten

Statsbudgetens

inkomster

utgifter

Statsverkets checkräkning
uttag

insättningar

likvider

Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkringsbolag m. fl.

Fordran på statsverkets checkräkning - UB
förvaltningsverksamheten
bankverksamheten

Not 3 Kortfristiga lån

Rörliga krediter
Exportkreditnämnden
Riksförsäkringsverket
Övrigt

Löpande kredit
Statens järnvägar
Vägverket

Not 4 Kundfordringar

Fakturerade belopp
Upplupet ej fakturerat belopp

Upplupet ej fakturerat belopp avser beräknade upplupna
avgifter för kreditgivning till affärsverk.

Not 5 Övriga fordringar

Uppköpta obligationer
Diverse oredovisade medel
Särskilda utgifter för 1986 I premielån
Övriga fordringar

Diverse oredovisade medel består av:

Föreningsbankernas Bank 0,0

Sparbanken Kronan - 2,1

Sparbankernas Bank 5,5

Sveabanken - 0,0

Övrigt - 0,0

3,4

Större delen av uppköpta obligationer
redovisas som långfristig fordran.

milj. kr.

9.6

1.6
3,2

14,4
milj. kr.

31,2
602 718,0

-331,4
53 866,6

- 298 687,1
235 908,7
8 977,5

- 8 433,4

34,2
594 015,9

milj. kr.

1 917,1
100,0
-8,4

1 563,0
93,6

3 665,3

milj. kr.

0,1

1,3

1,4

milj. kr.

0,1

3,4

1,2

0,0

4,7

Redog.

1988/89:3

Not 6

Not 7

Not 8

Not 9

Not 10

Not 11

Förskott	milj. kr.
Bankförskott	1 846,4
Sparobligationsmedel	152,5
Allemansspar	2,0
Övriga förskott	0,1
	2 001,1
Skattefordran
Avser mervärdeskatt för viss försäljningsverksamhet
och kostnader i samband därmed.
Infriade garantier	milj. kr.
Fordran på garantitagare	1 964,5
Skuld till statsverket	- 1 961,0
	3,5
Fordran fördelar sig på följande
garantitagare:
Saléninvest AB	885,4
Broströms Rederi AB	388,5
Johanssongruppen-rederirörelsen	266,2
Lödöse Varv AB	84,6
Oskarshamns Varv AB	93,4
Kalmar Varv AB	84,3
Consafe AB	25,3
Övriga garantitagare	136,8
	1 964,5

Skillnaden mellan fordran och skuld beror på att en fordran
till följd av en infriad garanti avseende Institutet för vattenoch
luftvård skall regleras genom anslag över statsbudgeten.

Aktier milj. kr.

Avser aktier i PmC AB
Antal, 1 600 st

Nominellt värde, å 100 kr 0,2

Bokfört värde 0,2

Långfristiga fordringar Enl valutakurs Bokfört värde,

1988-06-30, milj. kr. milj. kr.
Uppköpta obligationer 1 423,0 1 471,3

Fordringar avs. skuldbytesavtal 34 387,5 34 937,2

Skulder avs. skuldbytesavtal - 35 694,8 - 34 776,1

Investeringslån till affärsverken 2 088,3

Förlag till statsverket 27,1

Förlagslån till Swedair AB 8,0

Garantimedel för Österrikes
garanterade konverteringslån 1,3

Lån till bostadsrättsföreningen

Jungfrun nr 7 0,1

3 757,1

Uppköpta obligationer har till största delen ansetts
vara en långfristig fordran. Investeringslån har sedan
föregående budgetårsskifte ökat med 1 080 mkr.

Leverantörsskulder milj. kr.

Stöd till politiska partier, 4:e kv 27,4

Övriga leverantörsskulder 2,4

29,9

Redog.

1988/89:3

Redog.

1988/89:3

5 814,7

Ingångna terminskontrakt visade per 1988-06-30 i bokförda
värden både tillgång och skuld med 2,5 milj. kr.

Värderade enligt valutakurs 1988-06-30 visade kontrakten
en nettoskuld på 51,0 milj. kr. per samma datum.

Not 13 Statskapital milj. kr.

Förlag till statsverket 27,1

Riksgäldskontorets låneunderstöd 1,0

28,1

Riksgäldskontorets låneunderstöd består av:

Kreditgivn. m. m. för utvecklingsändamål 0,7

AB Kinda båtled 0,2

Övrigt 0,1

Not 14 Förskott från anslag

Avser förskott för aktier i PmC AB. Se även not 9.

Not 12 Övriga kortfristiga skulder milj. kr.

Förfallna vinster 955,1

Förfallna obligationer 2 655,7

Förfallna kuponger -1,8

Ramackord Zenit Shipping AB 728,0

Ramackord Uddevalla Shipping AB 1 476,7

Obeställbara räntor 0,7

Terminskontrakt

Övriga kortfristiga skulder 0,3

Not 15 Statsskulden milj. kr.

Lån i Sverige

Räntelöpande obligationslån 169 938,9

Riksobligationslån 88 300,0

Premieobligationslån 52 600,0

Allemanssparande 48 469,7

Sparobligationslån 34 024,3

Statsskuldförbindelser 309,7

Övertagna lån 0,1

Lån hos statsinstitutioner och fonder 8 894,5

Statsskuldväxlar 70 500,0

Skattkammarväxlar 14 460,0

487 497,2

Lån i utlandet I resp. lånevaluta I SEK enl. valuta- Bokfört värde,

		(miljoner)	kurs 88-06-30, i milj. kr.
USD	7 503,2	46 970,0	54 429,4
DEM	4 600,0	15 840,1	12 850,6
YEN	411 000,0	19 378,7	17 018,4
CHF	2 454,0	10 193,9	8 908,5
GBP	715,0	7 682,7	7 845,9
NLG	1 450,0	4 427,6	3 650,5
ECU	200,0	1 431,0	1 389,6
FRF	1*300,0	1 329,9	1 319,9
DKK	500,0	453,8	437,3
AUD	75,0	373,5	337,2
BEC	113,9	18,7	14,0
CAD	400,0	2 060,0	1 922,1

110 159,8 110 123,4

I balansräkningen redovisas de utländska lånen enligt de valutakurser som
gällde vid respektive lånetillfälle.

Not 16 Kreditgarantier milj. kr. Redog.

Grundfonder till finansinstitut 1988/89:3

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa 17 500,0

Sveriges Investeringsbank AB 5 000,0

Sveriges allmänna hypoteksbank 2 300,0

Övriga finansinstitut 1 640,1

26 440,1

5 226,8

8 910,1

47,2

8 957,3

Övriga garantier 2 722,8

43 347,0

Not 17 Avser åtagande gentemot vissa internationella organisationer.

Not 18 Avvikelsen mellan tilldelade medel och utfall beror på att
tilldelade medel beräknas av industridepartementet medan
utgiftsbeslut fattas av riksgäldskontoret löpande under budgetåret.

Not 19 Förvaltningskostnader

Tilldelade medel: milj. kr.

Ursprungligt riksdagsbeslut 45,0

Anvisning på tilläggsbudget 1,2

46,2

Omfördelning från anslag 14 B9 1985/86 1,4

47,6

Merutgifter till följd av avtalsmässiga löneökningar har beräknats till 3,4
miljoner kronor. Häri ingår merutgifter som beräknats till 0,3 miljoner
kronor i samband med anställningen av ny riksgäldsdirektör och inrättandet
av en personlig arvodestjänst på ekonomienheten.

Not 20 Resultaträkning för uppdragsverksamheten, 1987-07-01-1988-06-30

Intäkter milj. kr.

Kreditgivning till affärsverken
Löpande krediter 2,7

Investeringsmedel 2,4

5,2

Kostnader

Personal 0,2

Datorbearbetningar 0,1

Konsulter 0,1

Övrigt 0,2

Årets vinst 4,6

5,2

Av de bokförda intäkterna är 1,3 milj. kr. upplupet men ej förfallet.
Periodisering har skett för första gången detta budgetår av upplupna ej
förfallna kreditavgifter.

Not 21 I beloppet ingår inbetalningar från exportkreditnämnden med totalt 164,2
milj. kr. Härav avser 51,4 milj. kr. budgetåret 1986/87.

Kreditgarantier inom energiområdet

Kreditgarantier till varv och fartygsbeställare Stöd

till varvsföretag
Övrigt

Not 22 Övriga diverse inkomster milj. kr.

Premier vid utfärdande av optioner 22,7

Övriga diverse inkomster 1,1

23,7

Premierna avser ersättning för utfärdade optioner. Dessa optioner berättigar
innehavaren att ingå ränteswaps med kontoret. Övriga diverse inkomster
avser främst ränteersättningar.

Redog.

1988/89:3

Bilaga 1 Upptagna lån på den inhemska marknaden 1987/88.

Riksobligationslån.

Låne- nummer	Emissions- datum	Lånedatum	Kupong-ränta, %	Löptid år	Slut- betalning	Belopp, milj. kr.
1022:2	1987-10-05	1987-02-23	11,65	7	1995	2 000
1025	1987-11-02	1988-01-23	11,75	10	1998	2 000
1022:3	1987-11-30	1987-02-23	11,65	7	1995	2 000
1025:2	1988-02-22	1988-01-23	11,75	10	1998	2 000
1025:3	1988-03-21	1988-01-23	11,75	10	1998	2 000
1025:4	1988-04-18	1987-02-23	11,65	7	1995	2 000
		Genomsnitt:	8,5	Summa:	12 000

Premieobligationslån.
	1987 års andra lån	1988 års första lån
Bytes/emissionsperiod	1987-08-24-09-04	1988-01-18-01-29
Emitterat belopp, miljoner kronor	2 100	5 000
Nominellt belopp,
kronor per obligation	200	1 000
Årlig vinstutlottning i procent av lånesumman	6,0	6,0
Garanterad årlig utlottning
i procent av	100-serie, 1,5	1 000-serie, 2,25
Vinstutlottning
under månaderna	februari, juni, oktober	april, augusti, december
Antal vinster på
1 000 000 kronor	2	5
500 000 kronor	-	15
100 000 kronor	21	50
20 000 kronor	-	250
10 000 kronor	210	1 250
5 000 kronor	1 260	2 500
2 000 kronor	4 225	-
1 000 kronor	10 550	15 000
250 kronor	-	150 000
100 kronor	105 000	-
Slutbetalning år*	1997	1998
Övrigt	Lånet erbjöds endast	Vid emissionstillfället
innehavare av 1977 års	var lånet ej förenat
	förfallande premielån.	med byte.

Redog.

1988/89:3

* Efter minst tre månader från av riksgäldskontoret verkställd uppsägning.

Statsskuldväxlar.

Datum	Emissionsvolym (milj. kr.)	Vägd genomsnittsränta
	Löptid 1/2 år		Löptid 1 år		Löptid
	marknaden	riksbanken	marknaden	riksbanken 1/2 år	1 år
1987-07-06	_	1 500	_	1 500
1987-07-22	-	1 500	-	1 500
1987-08-17	1 500	-	1 500	1 000	9,40	10,38
1987-08-31	1 000	1 000	1 000	1 000	9,46	10,21
1987-09-14	1 000	1 000	1 000	1 000	9,57	10,23
1987-09-28	1 000	1 000	1 000	1 000	9,58	10,28
1987-10-12	1 000	1 500	1 000	1 500	9,93	10,61
1987-10-26	1 000	1 500	1 000	1 500	9,58	10,05
1987-11-09	1 500	1 500	1 500	1 500	9,57	9,96
1987-11-23	1 000	2 000	1 000	2 000	9,49	9,98
1987-12-04	1 500	1 500	1 500	1 500	9,45	10,02
1988-01-15	2 000	1 000	2 000	1 000	9,54	10,10
1988-01-29	1 500	1 000	1 500	1 000	9,52	10,01
1988-02-12	1 500	1 000	1 500	1 000	9,47	9,87
1988-02-26	1 000	-	1 000	1 000	9,40	9,79
1988-03-11	1 000	-	1 000	1 000	9,50	9,85
1988-03-25	1 000	-	1 000	1 000	9,70	9,96
1988-04-08	1 000	-	1 000	1 000	9,69	10,00
1988-04-12*
1988-04-22	1 000	-	1 000	1 000	9,72	10,00
1988-05-06	1 000	-	1 000	1 000	10,49	10,60
1988-05-20	1 000	-	1 000	1 000	10,45	10,53
1988-06-30	1 000	-	1 000	1 000	10,27	10,44
1988-06-17	2 000	-	2 000	1 000	10,29	10,42
Summa	25 500	17 000	25 500	27 000

Redog.

1988/89:3

* Emission till riksbanken på 3 000 milj. kr., löptid 14 dagar.

gotab Stockholm 1988 15822

Bilaga 2 Statens medel- och långfristiga bruttoupplåning i utlandet 1987/88. Belopp i miljoner

				Lånevillkor			Swapavtal direkt kopplat till resp. lån
Datum		Belopp i resp. lånevaluta	Bokfört värde1, SEK	Effektiv kostnad, procent	Ursprung-lig löptid, år	Ledarbank	Swap- fordran	Swap- skuld	Typ av skuldränta
1987-08-19	USD	200	1 306	8,56	5	Morgan Stanley Intl.	USD 150	GBP 94	rörlig
1987-10-22		350	2 229	9,85	5	Crédit Suisse First Boston Ltd.	USD 150 USD 200	CHF 223 USD 200	fast rörlig
1988-02-25		350	2 106	9,41	10	Merril Lynch Intl. & Co.	-	-	-
1987-02-07	JPY	50 000	2 172	4,49	5	Industrial Bank of Japan Intl. Ltd.	JPY 50 000	USD 340	rörlig
1988-02-26		5 000	233	5,44	10	Privatplacering	-	-	-
1988-04-28		5 000	236	5,44	10	Privatplacering	-	-	-
1988-05-13		50 000	2 356	4,71	5	Nomura Intl. Ltd.	JPY 30 000	USD 237	rörlig
1988-02-12	CHF	200	874	5,03	10	Swiss Bank Co.	-	-	-
1988-03-21		200	858	5,25	20	Crédit Suisse	-	-	-
1988-03-03	DEM	300	1 063	5,91	7	CSFB-Effectenbank	DEM 300	DEM 300	rörlig
1988-04-14	GBP	100	1 096	9,54	5	S.G. Warburg Securities	-	-	-
1988-05-05	CAD	250	1 193	9,85	5	J.P. Morgan Securities Ltd.	CAD 250	USD 203	rörlig
1988-06-03		150	729	10,67	10	Banque Paribas Capital Markets Ltd.	CAD 150	USD 121	rörlig
Totalt		-	16 451	7,39	7,2

1 Enligt valutakurser vid upplåningstillfället.

vo .

Redog