Redogörelse till riksdagen1988/89:4 (Framställning / redogörelse 1988/89:4)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Redogörelse till riksdagen
1988/89:4

Nordiska rådets svenska delegations berättelse
angående sin verksamhet sedan rådets trettiofemte i^s/89-4
session t.o.m. trettiosjätte sessionen

Nordiska rådets svenska delegation får härmed överlämna bifogade berättelse
angående sin verksamhet sedan rådets trettiofemte session. Särskild
uppmärksamhet har ägnats rådets trettiosjätte session, som ägde rum den
7-11 mars 1988 i Oslo.

Stockholm den 27 oktober 1988

För Nordiska rådets svenska delegation

Karin Söder

Bert Isacsson

1 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 4

Innehållsförteckning

Redog. 1988/89:4

Sida

A. Sammanfattning 3

B. Delegationen och dess verksamhet 6

C. 36:e sessionen 11

C.l. Generaldebatten 11

C.2. Sakfrågor 16

C.3. Organisation m.m 17

D. Presidiets, utskottens och redaktionskommitténs verksamhet ... 18

D.l. Presidiet 18

D.2. Utskotten 20

D.2.1. Juridiska utskottet 20

D.2.2. Kulturutskottet 27

D.2.3. Social-och miljöutskottet 42

D.2.4. Kommunikationsutskottet 52

D.2.5. Ekonomiska utskottet 58

D.2.6. Budget-och kontrollutskottet 67

D.2.7. Redaktionskommittén för Nordisk Kontakt .... 74

E. Nordiska rådets litteratur-och musikpris 74

Bilaga Rekommendationer och yttranden samt interna beslut antagna
vid Nordiska rådets 36:e session 76

A. Sammanfattning

Redog. 1988/89:4

Nordiska rådets 36:e session ägde rum i det norska stortinget den 7-11 mars
1988. Till ny president för rådet valdes stortingsrepresentant Jan P Syse för
tiden fram till 37:e sessionen.

På sessionens saklista fanns 10 ministerrådsförslag, 40 medlemsförslag och
31 frågor. 70 talare var anmälda i de två första dagarnas generaldebatt.

Sessionen samlade närmare tusen deltagare. Det stadigt stigande deltagarantalet
vid rådssessionerna, där antalet parlamentariker och regeringsmedlemmar
närmast är konstant, kan utvecklas till ett problem. I sig avspeglar
detta samarbetets positiva utveckling med nya samarbetsområden, nya
nordiska intressegrupper och växande nordisk medvetenhet. Den svenska
delegationen anser dock att former för att begränsa deltagarantalet behöver
utvecklas, främst för att ge rådsförsamlingen den arbetsro och de arbetsmöjligheter
som krävs men också av kostnadsmässiga och praktiska skäl.

Generaldebatten präglades till stor del av en stark medvetenhet om de nya
utmaningar som det nordiska samarbetet står inför i förhållande till den
europeiska integrationen när EG:s beslut om att skapa en inre marknad före
utgången av 1992 förverkligas. Regeringarna i de nordiska EFTA-länderna
har tidigare enats om att använda EFTA som förhandlingsinstrument i
förhållande till EG. Det rådde dock enighet om att det även i det nordiska
samarbetet finns behov av att diskutera och samordna ståndpunkter på olika
fackområden, särskilt sådana där resultaten av det nordiska samarbetet med
fördel kan utnyttjas för att påverka utvecklingen inom EG. Områden som
särskilt nämndes var miljö, arbetsmiljö, konsumentskydd och fri rörlighet för
människor och kapital. Det uttrycktes i debatten krav på betydligt större
resurser till det nordiska samarbetet för att Norden skall kunna uppträda
mest möjligt samlat, för att de nordiska värderingarna och prioriteringarna
skall kunna få den politiska tyngd de förtjänar och för att undvika att Norden
blir en passiv åskådare till utvecklingen av EG:s inre marknad.

Den internationella kommitté som Nordiska rådet tillsatt och som har
Karin Söder som ordförande bedömdes kunna få stor betydelse för hur det
nordiska samarbetet skall finna sin plats i en allt mer internationaliserad
värld och i det samarbete som växer fram i Europa. Som ett positivt bidrag
nämndes även besöket av Nordiska rådets presidium våren 1988 hos EFTA,
GATT och EG-kommissionen. Nordiska ministerrådet har genom sina
ämbetsmannakommittéer låtit göra en första kartläggning av konsekvenserna
för Nordens del av EG:s beslut om en inre marknad och en identifiering av
de förslag rörande den inre marknaden som är av samnordiskt intresse.
Nordens förhållande till EG och den framväxande inre marknaden var även
utgångspunkten för den svenska delegationens initiativ till överläggningar
den 26 maj 1988 med EFTA:s parlamentarikerkommittés svenska delegation.
Delegationens ordförande har medverkat i flera debatter under temat
Norden - EG. Bland dessa kan nämnas Föreningen Nordens offentliga
debatt i riksdagshuset den 19 november 1987 och den diskussion den 21 juni
1988 till vilken samarbetsminister Mats Hellström inbjudit ca 120 nordiska

företrädare för politik, näringsliv, fackliga organisationer, massmedia och
kulturliv.

Flera av de viktiga förslag som sessionen antog skall ses som ett led i att
stärka den ekonomiska integrationen i Norden och strävandena att bygga ut
det ekonomiska samarbetet med det övriga Västeuropa. Dit hör sessionens
beslut att inrätta ett nordiskt industriellt center i Oslo, uppbyggt kring
Nordiska Industrifonden, och antagandet av ett tvärsektoriellt nordiskt
utvecklingsprogram på bioteknologiområdet. Centralt inom det ekonomiska
samarbetet står även samarbetsprogrammet för avveckling av handelshinder
i Norden liksom arbetet med att utforma en ny ekonomisk handlingsplan
efter den plan ”Norden i vekst” som utlöpte under 1987. Viss kritik
framfördes av parlamentariker i rådet mot att arbetet med avveckling av
handelshindren går långsamt och att frågan om koncernfackligt samarbete
över gränserna inte kommit närmare en lösning.

Än mera kritik framfördes mot Nordiska ministerrådets låga ambitionsnivå
på miljöområdet. Besvikelse uttalades över att ministerrådet inte kunde
presentera ett enda initiativ på detta område där parlamentarikernas krav, i
form av medlemsförslag och uttalanden, varit såväl många som vittomfattande.
Samnordiska insatser på miljöområdet, både på nordisk hemmaplan och i
det vidare internationella arbetet, värderas som en av de mest angelägna och
akuta samarbetsfrågorna. Parlamentarikernas otålighet tog under sessionen
sitt uttryck hos mittenpartierna i form av en hemställan till rådets presidium
att hålla en extra session under hösten 1988 för att skynda på ministerrådets
arbete.

Sedermera har Nordiska rådets presidium och Nordiska ministerrådet
beslutat att en sådan extra session hålls i november 1988. Nordiska rådet har
även beslutat att hösten 1989 genomföra en internationell konferens om
havsföroreningar med deltagare från 18 europeiska länders parlament.

Stora farhågor uttalades också om möjligheten att åstadkomma ett
nordiskt TV-samarbete. Frågan har stått på dagordningen i ca 10 år.
Riskerna att det aktuella Tele-X-samarbetet inte skulle komma att förverkligas
bedömdes av många parlamentariker som överhängande. Hoten mot
projektets genomförande är främst kortsynthet och brist på politisk vilja, inte
brister på gott och gediget förarbete, härom var talarna eniga. Farhågorna
besannades när Nordiska ministerrådet den 3 maj 1988 meddelade att
förutsättningarna för att nå uppslutning kring ett utbyte av nordiska
TV-program, via direktsändande satellit, inte föreligger.

I många inlägg om kultursamarbetet i Norden knöts stora förhoppningar
till ministerrådets förslag till kulturhandlingsplan, som rådet också antog
under sessionen. Som särskilt löftesrik utpekades handlingsplanens inriktning
på att främja språkförståelsen, vitalisera forsknings- och utbildningssamarbetet
och förstärkningen av Nordiska kulturfonden. Även Nordplusprogrammet,
som inrättas för att öka studentutbytet inom Norden, kommenterades
positivt av många talare. Men även i detta sammanhang var
parlamentarikernas kritik påtaglig vad gäller resurstilldelningen för att
förverkliga handlingsplanens olika delar.

I generaldebatten förekom många inslag av kritik och självrannsakan. Ett
brett inslag i kritiken var att den aktuella utvecklingen inom EG måste ses

Redog. 1988/89:4

som en utmaning för de nordiska länderna och att ökade insatser för att Redog. 1988/89:4
stärka dessas samarbete krävs. Avståndet mellan de stora politiska uppgifterna
och de tillgängliga resurserna är alltför stort, särskilt som man redan nu
måste prioritera hårt mellan de angelägna uppgifter som står för dörren.

Behovet av ökade resurser har också uppmärksammats av den svenska
regeringen som lagt fram ett förslag i ministerrådet om en ny finansieringsordning
för det nordiska samarbetet. Ordningen skulle bygga på att en
mindre del av de generella omsättningsskatterna skulle avsättas för samarbetet.
Den svenska regeringen anser att en momsfinansiering skulle ha många
fördelar: en egen finansieringskälla skulle tillförsäkra det framtida samarbetet
en rimlig expansionstakt, underlätta den planmässiga användningen av
resurserna och leda till en effektivare budgetprövning. Förslaget kommer att
prövas inom ramen för den nya ekonomiska handlingsplan som ministerrådet
avser att presentera till 37:e sessionen och anses bli ett prov på viljan och
förmågan att öka ambitionsnivån och målinriktningen i det nordiska
samarbetet.

Svårigheten att frigöra sig från det nationella perspektivet och därmed
stärka viljan att nå nordiska lösningar påtalades i flera inlägg av parlamentariker.
Samma attitydförändring efterlystes hos regeringskanslierna i synen på
Nordiska rådets rekommendationer. Såväl parlamentariker som representanter
för regeringarna uttalade sig för nödvändigheten att rationalisera och
effektivisera samarbetet. Större målmedvetenhet och politiska beslut om
vilka samarbetsområden som skall prioriteras och en starkare vilja till nya,
friska initiativ efterlystes.

Arbetet i juridiska utskottet har i första hand inriktats på det nordiska
lagstiftningsprogrammet och möjligheterna till en modernisering av detta. I
oktober 1987 höll utskottet ett möte med sakkunniga i lagstiftningsfrågor
från alla de nordiska länderna i syfte att erhålla goda idéer och inspirationer
till det framtida samarbetet. Som resultat av detta möte lade utskottet fram
ett förslag till justitieministrarnas vidare arbete med ett moderniserat
lagstiftningsprogram vid 36:e sessionen i Oslo. Flyktingfrågorna har liksom
närmast föregående år i hög grad engagerat utskottet. Ett seminarium om
flykting- och invandrarpolitik i Norden anordnades i Saltsjöbaden i april
1987.

Arbetet i kulturutskottet har under perioden dominerats av mediafrågor
och uppföljning av den rådsrekommendation om en handlingsplan för
utveckling av det nordiska kultursamarbetet som antogs år 1986. Utskottet
har även haft kontakter med internationella organisationer, särskilt Europarådet
och UNESCO. Under hösten 1988 kommer utskottet att arrangera ett
seminarium om den europeiska dimensionen i det nordiska samarbetet när
det gäller den högre utbildningen.

Miljövårdsfrågorna har upptagit en stor del av social- och miljöutskottets
arbete under perioden. Frågan om ett nytt samarbetsprogram på miljövårdsområdet,
om en ny handlingsplan för bekämpande av havs- och kustföroreningar
i Norden och en handlingsplan mot luftföroreningar har behandlats.

Utskottet har också haft att ta ställning till ett ministerrådsförslag om ett nytt
nordiskt samarbetsprogram för hälso- och socialsektorn.

Kommunikationsutskottets arbete har under perioden dominerats av

frågor rörande trafiksäkerhet. Datafrågorna har ägnats speciell uppmärk- Redog. 1988/89:4
samhet genom ett av utskottet anordnat seminarium ”Nordiska utmaningar i
datapolitiken”. Dessutom har utskottet särskilt engagerat sig i miljöfrågor i
trafiken, turism och sjöfart.

Ekonomiska utskottets arbete under perioden har framför allt inriktats på
frågor rörande näringspolitik, bistånd och energipolitik. En viktig del i
utskottets arbete har dessutom varit att följa upp den gällande ekonomiska
handlingsplanen och planerna på den kommande ekonomiska handlingsplanen.

Budget- och kontrollutskottets arbete har till stor del präglats av diskussioner
om den nordiska budgeten för 1988 och 1989. Utskottets kontrollerande
verksamhet har främst omfattat det nordiska skolsamarbete som bedrivs i
ministerrådets regi.

Budgeten för Nordiska ministerrådets verksamhet 1988 har fastställts till
569,5 miljoner danska kronor. Enligt gällande fördelningsnyckel fördelas
kostnaderna enligt följande: Danmark 20,0 %, Finland 20,3 %, Island
0,9 %, Norge 21,5 % och Sverige 37,3 %. Planeringsförutsättningarna för
1989 och 1990 utgår från en real tillväxt på 3 % per år.

B. Delegationen och dess verksamhet
Delegationens medlemmar

Val till Nordiska rådets svenska delegation ägde rum den 21 oktober 1987.

Till medlemmar utsågs Grethe Lundblad, Lennart Andersson, Carl Bildt,

Arne Gadd, Bengt Westerberg, Karin Söder, Lahja Exner, Ingrid Sundberg,

Per Olof Håkansson, Lena Öhrsvik, Hans Petersson i Röstånga, Hans
Nyhage, Olle Östrand, Gunnar Björk i Gävle, Barbro Nilsson, Sten
Svensson, Lars Werner, Berit Oscarsson, Elver Jonsson och Wiggo Komstedt.

Till suppleanter utsågs Kurt Ove Johansson, Lars Ulander, Arne Andersson
i Ljung, Yvonne Sandberg-Fries, Ylva Annerstedt, Gunnel Jonäng,

Hans Pettersson i Helsingborg, Siri Häggmark, Karl-Erik Svartberg, Anita
Johansson, Margareta Andrén, Filip Fridolfsson, Sten-Ove Sundström, Olof
Johansson, Ulla Johansson, Birgitta Rydle, Inga Lantz, Jan Fransson, Hugo
Bergdahl, Rolf Dahlberg.

Möten

Delegationen har sedan 35:e sessionen i Helsingfors sammanträtt tio gånger.

Samnordiska informationsfrågor har vid ett antal möten varit föremål för
diskussion. Delegationen har bl.a. yttrat sig över ett medlemsförslag om den
nordiska informationsverksamheten och därvid uttalat angelägenheten av att
rådets befintliga informationsresurser utnyttjas effektivt och i samklang med
de stora informationsbehov som föreligger. Vidare har delegationen uttalat
behovet av ett bättre samarbete med de nordiska medintressenterna. Således
har delegationen funnit det naturligt att rådet tar upp en diskussion med

Föreningen Norden om hur informationssamarbetet kan förbättras, alltifrån 6

vardaglig informationsservice till större gemensamma informationssatsning- Redog. 1988/89:4

ar. I syfte att förbättra informationen om Nordiska rådet och det nordiska

samarbetet beslöt delegationen vid möte den 3 december 1987 att avge en

skrivelse till samtliga linjenämnder vid lärarhögskolorna, i vilken behovet av

nordiska kunskaper och nordiskt tänkande hos lärarna betonades.

Vid delegationens konstituerande möte den 22 oktober 1987 omvaldes
Karin Söder till ordförande och Grethe Lundblad till vice ordförande.

Det nordiska samarbetet i den västeuropeiska integrationsprocessen har
varit föremål för stor uppmärksamhet i rådsarbetet under den gångna
verksamhetsperioden. Till ordförande i den av presidiet tillsatta internationella
kommittén, som består av två medlemmar från varje nordiskt land,
utsågs Karin Söder. Som andra svensk ledamot i kommittén utsågs Arne
Gadd.

Vid möte den 27 januari 1988 informerades delegationen om de nordiska
samarbetsministrarnas beslut den 19 januari 1988 att i ett brev till samtliga
fackministrar inom det nordiska samarbetet understryka vikten av att lägga
in en europeisk dimension i det nordiska samarbetet. Vid samma möte
anmäldes att de socialdemokratiska medlemmarna i delegationen väckt en
motion i anslutning till propositionen angående Sverige och den västeuropeiska
integrationen. I motionen anförs att det nordiska samarbetet såsom det
bedrivs genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bör vidareutvecklas
och utgöra en förebild för de svenska insatserna i ett bredare perspektiv.

Statsrådet Mats Hellström, som inbjudits till delegationens möte den 3
mars 1988 ansåg att det nordiska samarbetet måste bli en kraft att räkna med i
Europa och för att lyckas med detta måste samarbetet vara effektivt och
meningsfullt. På varje enskilt område inom det nordiska samarbetet måste
hänsyn tas till vad som händer inom EG. De nordiska länderna måste noga
överväga hur de bäst kan påverka utvecklingen inom EG på områden där
Norden kommit långt som t.ex. miljövård, konsumentskydd, arbetsmiljö och
kultursamarbete.

Till delegationens möte den 26 maj 1988 hade representanter för EFTA:s
parlamentarikerkommittés svenska delegation inbjudits. Härvid lämnades
en redogörelse för EFTA-delegationens arbete och det framkom att från
svensk sida hade främst utbildnings-, miljö-, och konsumentfrågor prioriterats.
Givetvis var samarbetet mellan EG och EFTA en fråga av högsta
prioritet. Arbetet med att avskaffa handelshindren inom EFTA var ytterligare
en fråga som var föremål för stor uppmärksamhet.

Delegationens berättelse till riksdag och regering har också varit uppe till
diskussion vid delegationens möten. Delegationen har understrukit behovet
av att få till stånd en bred nordisk debatt i riksdagen. En sådan debatt
behövde dock inte nödvändigtvis knytas till delegationens berättelse.

Delegationen uppdrog åt ordföranden och vice ordföranden att hos talmannen
och utrikesutskottet aktualisera frågan om en nordisk riksdagsdebatt.

Vid möte den 6 april 1988 utsåg delegationen direktör Bert Isacsson till ny
kanslichef fr.o.m. den 1 september 1988.

Arbetsutskottet

Redog. 1988/89:4

Vid delegationens möte den 22 oktober 1987 valdes ett arbetsutskott
bestående av Karin Söder, Grethe Lundblad, Lennart Andersson, Arne
Gadd och Ingrid Sundberg. Arbetsutskottet har sedan 35 :e sessionen hållit
12 möten. Arbetsutskottet har vid dessa möten bl.a. haft att förbereda
budget och andra ekonomiska frågor, utseendet av ny kanslichef och
Nordiska rådets journaliststipendiater.

Informationsverksamhet

Enligt tidigare beslut av Nordiska rådets presidium skall följande målgrupper
prioriteras i Nordiska rådets informationsverksamhet: 1. massmedia, 2.
skola och ungdom, 3. nordiska politiker och politiska partier, 4. organisationer
och 5. relevanta målgrupper utanför Norden.

Nordiska rådets presidium ansvarar för informationsverksamheten som
styrs av årligt fastställda informationsplaner och en informationsbudget.
Varje höst fastställs dels en informationsplan för Nordiska rådets egen
informationsverksamhet, dels en plan för den gemensamt med Nordiska
ministerrådet bedrivna verksamheten. Den senare informationsplanen fastställs
av presidiet och de nordiska samarbetsministrarna. Informationsplanerna
förbereds och verkställs av de informationsansvariga vid rådets och
ministerrådets sekretariat. Under perioden har informationsansvariga hållit
4 möten.

Otillfredsställelse med den samnordiskt bedrivna informationsverksamheten
har ofta uttalats av såväl parlamentariker som regeringsmedlemmar. Den
utbredda uppfattningen är att insatserna inte får genomslagskraft hos de
prioriterade målgrupperna, åtgärder genomförs utan att förankras i den
tilltänkta målgruppen och oftast utan hörande av legitima intressenter.

Dessa problem har vid ett flertal tillfällen diskuterats i den svenska
delegationen under perioden dels vid ett möte när ett antal samnordiskt
producerade videofilmer visades, dels i anslutning till delegationens behandling
av ett medlemsförslag från den socialdemokratiska gruppen i rådet om
en förbättrad informationsverksamhet. Medlemsförslaget (A 800/k) antogs
vid sessionen i form av ett internt beslut om att presidiet låter en från
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet fristående expert utföra en
översyn av informationsorganisationen. Utgående från resultaten skall
konsulten föreslå behövliga förändringar i informationsverksamheten och
dess uppbyggnad, med beaktande av de krav som ställs på informationsarbetet
i respektive land. För att utforma mandat för konsultinsatsen har presidiet
tillsatt en referensgrupp bestående av stortingsrepresentant Reiulf Steen,
statssekreterare Lars Strandberg och presidiesekreteraren.

För Nordiska rådets del av informationsverksamheten anslås för 1988
2 615 000 kronor till informationsåtgärder och 1 130 000 till handböcker
(den del av publikationsutgivningen som ingår i informationsverksamheten).

Service till massmedia hör till de vardagliga inslagen i det informationsarbete
som utförs vid delegationens kansli.

Förutom pressmeddelanden, ca 25-30 per år, och vid behov presskonfe -

renser utgör ackreditering och förhandsinformation i samband med sessionen
det största enskilda arrangemanget för massmedia årligen. Till sessionen
ackrediterades från Sverige 65 svenska och 5 utländska journalister. Den
svenska dagspressens bevakning resulterade i ung. 400 artiklar och 100
mindre notiser. Till antal innebär detta betydligt färre införda artiklar än de
senaste 3-4 åren, men i gengäld var artiklarna större, och framför allt
förekom en stor andel ledare och redaktionella kommentarer av större frågor
på sessionens dagordning och av det nordiska samarbetets utveckling.

Massmedia informerade utförligt såväl före som efter juridiska utskottets
seminarium om flyktingfrågor den 22—23 april 1987 i Saltsjöbaden. Seminariet
bevakades av 40 förhandsanmälda journalister för vilka ett presscenter
satts upp.

Massmedia bereds även goda möjligheter att bevaka andra större rådsbegivenheter
som t.ex. samlade utskottsmöten, seminarier, konferenser och
utdelning av litteratur- och musikpriserna. I anslutning till nomineringar och
beslut om de nämnda priserna tillhandahålls massmedia bakgrundsartiklar
om kandidaterna.

Av Nordiska rådets journaliststipendium utdelas 50 000 kronor för
Sveriges del. Stipendiet söktes efter utannonsering av 34 journalister.
Svenska delegationen beslutade fördela stipendiet på följande sätt: redaktörerna
Kjell Ericsson, Skogsindustriarbetaren med 5 000 kronor, Ingrid och
Joachim Wall, Kvällsposten med 4 000 kronor. Barbro Larsson, Frilansgruppen
med 8 000 kronor, Iréne Olsson, Expressen med 8 000 kronor,
Catharina Andersson, Katrineholms-Kuriren med 17 000 kronor och Janne
Sundling, Kommunalarbetaren med 8 000 kronor. Utdelningen sker i
samråd med en representant för Svenska Journalistförbundet.

Information till skola/utbildningsväsen har ökat påtagligt det senaste året.
Efter några års försöksverksamhet i Danmark med utgivning av ett temamaterial
för grundskolans högstadium ”Nordpå” har under den gångna
perioden två samnordiska tema-häften utgivits. Kansliet har deltagit i den
nordiska arbetsgrupp som utarbetat häftena där den ena, ”Norden på väg”,
bekostats av Nordiska rådets informationsbudget och det andra ”Ung är
bättre” bekostats av anslag från Nordiska ministerrådet. Kansliet har
distribuerat tema-häftena i Sverige till ca 2 500 lärare i samhällskunskap och
via Föreningen Nordens lokala informationskontor. Skolor har i begränsad
utsträckning kunnat beställa klassuppsättningar gratis. Utgivningen av
Nordpå-materialet kommer i fortsättningen att handhas av Nordiska ministerrådets
sekretariat.

Den svenska delegationen har fortsatt den seminarieverksamhet riktad till
lärare i samhällskunskap som sedan cirka fem år tillbaka bedrivs gemensamt
med Föreningen Lärare i Samhällskunskap (FLS). Under perioden har ett
seminarium arrangerats för 24 gymnasielärare från Gävleborgsdistriktet och
ett för 23 skolledare från Göteborgs gymnasier. Vid båda seminarierna har
Nordiska rådets danska delegation, Folketinget och Nordiska ministerrådets
sekretariat gjort värdefulla insatser. Gemensamt för dessa s.k. lärarseminarier
är ambitionen att dels ge grundinformation om det nordiska samarbetet,
dels väcka motivation för att lärarna skall arbeta med nordiska frågeställningar
i undervisningen. För närvarande saknas både grundinformationen

Redog. 1988/89:4

som de motivationsskapande momenten i såväl lärarutbildning och läromedel
som i läroplaner och anvisningar. Parlamentarikernas medverkan i
seminarieprogrammen ger inblick i nordiskt partipolitiskt arbete, vanskligheter
och framgångar i samarbetet, och uppskattas högt av deltagarna.
Seminarierna får nog anses höra till de bäst mottagna informationsinsatserna
och ger samtidigt sakligt god underbyggnad för förslag och idéer till den
gemensamma informationsplanen.

Kansliet har mottagit ett stort antal förfrågningar från lärare, elever,
universitetsstuderande osv. om informationsmaterial, studiebesök, vägledning
för temadagar och -veckor.

I samarbete med riksdagens informationstjänst sänds nytt nordiskt informationsmaterial
ut till svenska skolor och föredrag/studiebesök om nordiskt
samarbete har genomförts via riksdagens informations- och visningstjänst.

Delegationens samarbete med Föreningen Norden består fortsatt i medverkan
med en egen informationssida i Föreningen Nordens tidskrift
”Nordens Tidning”. Tidskriften utkommer med 4 nr/år och når ca 32 000
mottagare.

Delegationen medverkade vid den officiella starten av den s.k. ”NY GIV -i det svensk-norska samarbetet” med en utställning i Stadshuset i Stockholm
den 31 januari 1988. I montern, som var livligt besökt, presenterades
kandidaterna till Nordiska rådets litteraturpris och en del av Nordiska rådets
informationsmaterial.

Informationssekreteraren ingår i Föreningen Nordens informationsnämnd
där arbetet främst inriktas på förberedelser av Föreningen Nordens Årsbok,
medlemsvärvningskampanjer, planering av informationsmaterial och större
arrangemang som NY GIV och Vänortsjubileum 1989. Delegationsmedlemmar
och tjänstemän vid kansliet medverkar med föredrag, debattinlägg etc.
inom Föreningen Nordens distrikts- och lokalavdelningar. Så arrangerades
t.ex. av Föreningen Norden på Gotland den 10 december en Norden-dag
med föreläsningar för öns samtliga gymnasielärare och för lärare och elever
vid Gotlands folkhögskola, ett inslag i lokalradion och en offentlig kvällsdebatt
om det nordiska samarbetet. Nordiskt informationsmaterial distribueras
löpande via funktionärer i lokalavdelningar och de två regionala informationskontoren
i Göteborg och Umeå.

Samnordiskt informationsarbete äger rum vid möten och koordinering
mellan informationsansvariga vid rådets och ministerrådets sekretariat.
Under perioden har delegationens kansli ingått i tre samnordiska arbetsgrupper
för det tidigare nämnda temamaterialet ”Nordpå”, ett särskilt skolmaterial
i form av en videofilm och ett tillhörande skolmaterial resp. ett med
Nordiska ministerrådet gemensamt overheadmaterial om samarbetets uppbyggnad
och resultat.

Kansliet medverkar vid utarbetande/bearbetning av nytt samnordiskt
informationsmaterial och svarar för dess distribution i Sverige. Detsamma
gäller för distribution av vissa samnordiskt producerade utredningar och
rapporter, NU- resp. NORD-rapporter, där vissa publikationer har en
mycket bred spridning.

I samarbete med Svenska institutet distribueras informationsmaterial om

Redog. 1988/89:4

Nordiska rådet och samarbetet på engelska, tyska och franska till svenska Redog. 1988/89:4
ambassader och konsulat utanför Norden. Under perioden har institutets
faktablad om det nordiska samarbetet förnyats. En ny upplaga på engelska
resp. tyska planeras.

Övrig verksamhet

Svenska delegationen var representerad av riksdagsledamot Hugo Bergdahl
vid Svenska samernas landsmöte den 10—12 juni 1987 i Kiruna.

Delegationens ordförande deltog i den svenska invigningen av det
nordiska teknologiåret den 8 januari 1988.

I den svensk-norska kulturmanifestationen NY GIV, som öppnades den 30
januari 1988 i Blå Hallen i Stockholms stadshus, deltog svenska delegationen
med en informationsmonter. Delegationen var representerad av riksdagsledamot
Barbro Nilsson.

Den 1 mars 1988 hölls ett möte mellan representanter för svenska
delegationen och kontaktmännen för nordiska frågor i departementen. Vid
mötet diskuterades främst aktuella frågor inför 36:e sessionen.

Vid möte den 3 mars 1988 mellan svenska delegationen och representanter
för Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer framfördes av ungdomsorganisationernas
representanter bl.a. att NORDPLUS, NORDJOBB,

NORDPRAKTIK och ungdomsresekortet var viktiga frågor i det nordiska
samarbetet.

Riksdagsledamot Berit Oscarsson representerade delegationen vid en
nordisk idrottskonferens den 13—15 juni 1988 på Bosöns idrottsinstitut.

Elever från såväl gymnasieskolan som grundskolan har beretts tillfälle att
följa och delta i arbetet vid delegationens kansli för att få praktisk
arbetslivsorientering.

C. 36:e sessionen

C.l. Generaldebatten

Generaldebatten fördes liksom tidigare år med utgångspunkt i Nordiska
ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet, ministerrådets förslag
rörande planer för det nordiska samarbetet och rapporten från Nordiska
rådets presidium och dess verksamhet efter den 35:e sessionen. Generaldebatten
inleddes med det så kallade trontalet av ministerrådets ordförande
och ett svarstal av en representant för rådets presidium. Anföranden följde
därefter från representanter för de fyra partigrupperna: socialdemokratiska
partigruppen, mittengruppen, konservativa och vänstersocialistiska partigruppen.

Generaldebatten ägnades åt en rad olika frågor. Den dominerades dock av
frågor rörande Nordens förhållande till omvärlden, särskilt EG, miljöfrågor
och kultursamarbetet och då särskilt TV-samarbetet (Tele-X).

Norden och omvärlden

Redog. 1988/89:4

I ministerrådets så kallade trontal framhöll ministerrådets ordförande,
fiskeriminister Bjarne M0rk Eidem, Norge, att stor och berättigad uppmärksamhet
det senaste året ägnats åt frågor om den europeiska intergrationens
betydelse för Norden. Han menade att det fanns en allmän enighet om att det
nordiska samarbetet inte kan fortgå isolerat från den övriga utvecklingen i
Västeuropa. Särskilt aktuell var frågan om vilka perspektiv som öppnas i
förlängningen av EG:s beslut att skapa en inre marknad före utgången av
1992.

I sitt svarstal framhöll presidiets representant Elsi Helemäki-Olander
bland annat att vi i Norden inte kan stå likgiltiga eller avvaktande till den
integrationsprocess som pågår inom EG. I det sammanhanget kan vi ställa
oss två frågor: ”Hur rustar vi oss för att möta den utveckling som påbörjats
och vad kan vi, Norden, erbjuda - vilka bidrag kan vi ge i samarbete med
EG?”.

Den socialdemokratiska partigruppens talesman Grethe Lundblad menade
att det inte var överdrivet att hävda att omvärldens betydelse för det
nordiska samarbetet var större än på länge. Samtidigt vore det dock fel att
inrikta det nordiska samarbetet på en passiv anpassning till vad som kan
komma att beslutas utanför Norden. ”Vi vill alla, inom ramen för våra
nationella förutsättningar, delta i byggandet av ett förnyat och stärkt Europa.

Vi socialdemokrater tror att också vi i Norden kan ge konstruktiva bidrag,
inte minst när det gäller de sociala och miljömässiga dimensionerna av det
europeiska samarbetet”. Dessa bidrag ger vi inte genom att lägga det
nordiska samarbetet i träda utan bättre genom att vidareutveckla det,
framhöll Grethe Lundblad.

Mittengruppens talesman Johan Buttedahl, Norge, ansåg att utvecklingen
inom EG kommer att ställa de nordiska länderna inför nya utmaningar
speciellt på det marknadsekonomiska området. Svaret på dessa utmaningar
borde vara nya ansträngningar att fjärma de interna hindren för ekonomiskt
samarbete inom Norden. Norden som hemmamarknad har i och med detta
fått en ny, utmanande dimension. Buttedahl redovisade vidare att mittengruppen
lagt fram ett förslag om en studie av Europafrågan där man skulle
analysera förutsättningarna och ambitionerna i ett utvidgat europeiskt
samarbete. Han menade också att vi utan att ge avkall på det nordiska
samarbetet kan använda detta för att skapa en gemensam strategi inför
förbindelserna med EG. Ett sådant arbete kunde ses som ett supplement till
EG-frågornas behandling inom EFTA-gruppen. De nordiska länderna kan
ha mycket att vinna genom ökat gemensamt uppträdande i kontakterna med
EG.

Den konservativa gruppens talesman Carl Bildt anförde att vi i Norden så
långt det över huvud taget är möjligt borde försöka att samordna våra
respektive ansträngningar och strävanden när det gäller deltagande i EG:s
arbete med en inre marknad. Den inre marknaden påverkar direkt och
omedelbart olika delar av nordiska samarbetet. På en rad områden borde vi
söka anknyta de framgångar som vi uppnått i Norden till det framväxande

västeuropeiska samarbetet, medan vi på andra områden, där man kommit j2

längre i Västeuropa, borde överföra det västeuropeiska arbetets framsteg
också till Norden i dess helhet.

Den vänstersocialistiska gruppens talesman Theo Koritzinsky, Norge,
ansåg att de nordiska EFTA-länderna i nära samarbete med Danmark aktivt
och kritiskt borde undersöka och förhandla om villkoren för ett vidare
samarbete med EG. Att enbart anpassa sig till EG:s inre marknad ansåg han
vara för passivt. I kommande diskussioner och förhandlingar med EG borde
det läggas avgörande vikt vid möjligheterna till full sysselsättning, aktiv
regionalpolitik, demokratisk styrning av ekonomin, sociala och hälsopolitiska
värden, arbetsmiljö, konsumentskydd och miljövård. Norden borde
uppträda mest möjligt samlat i denna process. Bara då kan enligt Koritzinsky
våra värderingar och prioriteringar få den politiska tyngd de förtjänar. En
okritisk anpassning till EG:s inre marknad kan betyda fjärrstyrning från
Bryssel av väsentliga avsnitt i vår hälso-, konsument- och miljöpolitik.

Statsminister Ingvar Carlsson menade att det nordiska samarbetet har en
direkt och praktisk nytta även i det högaktuella västeuropeiska integrationssamarbetet.
Den inledda processen har enligt statsministern förutsättningar
att kunna leda till att även det nordiska samarbetet fördjupas och förstärks.
För de nordiska länderna gäller det att inte enbart anpassa sig till utvecklingen
inom EG utan också att aktivt påverka den. Vårt deltagande i det
västeuropeiska integrationsarbetet får inte ske till priset av att gjorda
landvinningar för att trygga sysselsättningen, värna om en god miljö, de
anställdas ökade medinflytande och konsumenternas intressen går förlorade.
Det måste, framhöll statsministern, vara en angelägen nordisk uppgift att
verka för att dessa frågor får ökad uppmärksamhet och ges högsta prioritet
även i det västeuropeiska samarbetet.

Statsminister Harri Holkeri välkomnade ministerrådets kartläggning av
den nordiska samarbetsapparatens beredskap att möta den europeiska
integrationsutvecklingen. I Finland ansåg man det vara viktigt att det
nordiska samarbetet utvecklas också i den nya situationen. Han anförde
vidare att det nordiska samarbetet och deltagandet i integrationsutvecklingen
i Europa inte utesluter varandra. ”Integrationen är en realitet som vi bör
beakta. För vår egen del hoppas vi att de samarbetsformer som uppstår i
högre grad skulle kunna bidra till att öppna dörrar än stänga dem.”

Karin Söder menade att våra nordiska band är starka och att EG:s
utveckling och ett närmare samarbete med den gemensamma marknaden
därmed inte är något hot mot det nordiska samarbetet. Snarare öppnar det
möjligheter om man hanterar frågan rätt. Det förutsätter dock att det
nordiska samarbetet utvecklas i snabbare takt än hittills. Karin Söder
rapporterade även från Nordiska rådets internationella kommittés arbete
som hon trodde skulle kunna bidra till att utveckla ett positivt och vidgat
samarbete i internationella frågor.

Statsrådet Mats Hellström ansåg att man borde fråga sig om den nordiska
samarbetsmodellen är funktionsduglig i dagens bredare europeiska perspektiv
eller om den behöver anpassas på något sätt. För att få ett svar på detta
hade samarbetsministrarna startat en kartläggning av hur EG:s skapande av
den inre marknaden påverkar det arbete som bedrivs i de nordiska
ämbetsmannakommittéerna. Möjligheterna att från nordisk sida realistiskt

Redog. 1988/89:4

påverka en större europeisk utveckling torde emellertid enligt Hellström
vara störst på sådana områden där vi själva kommit långt i utvecklingen och
är väl harmoniserade och där samtidigt regelsystemen i EG är i stöpsleven.

Statsminister Poul Schluter, Danmark, ansåg att det för närvarande finns
en dynamik i samarbetet mellan EG-länderna som även Norden borde vara
med i. Han menade att de nordiska länderna, vare sig de är medlemmar i EG
eller inte, måste anpassa sig till utvecklandet av den inre marknaden. Från
dansk sida såg man gärna att man kunde finna praktiska vägar för de övriga
nordiska länderna att få inflytande på de regler som skall gälla för den större
europeiska marknaden. Något direkt deltagande i EG:s beslutsprocess är
dock inte möjligt. Uppbyggnaden av den inre marknaden är förbehållen
EG-länderna.

I ett mycket uppmärksammat inlägg tog Anker J0rgensen bland annat upp
frågan om palestiniernas situation på Västbanken och i Gaza. Han menade
att de nordiska utrikesministrarna borde överväga om inte Norden gemensamt
kunde ta initiativ som kunde sätta igång en förhandlingsprocess för att
lösa dessa problem.

Miljöfrågor

Ministerrådets talesman fiskeriminister Bjarne Mork Eidem, Norge, konstaterade
att ett av de allvarligaste problemen som världen står inför i dag är
hotet mot miljön. Han meddelade även att rapporten från Världskommissionen
för miljö och utveckling studeras inom alla sektorer av ministerrådet.
Miljöfrågorna kommer att inarbetas på en rad områden av det nordiska
samarbetet.

Elsi Hetemäki-Olander, Finland, anförde i sitt svarstal att det i Norden
finns en erfarenhet och en vilja att gå mycket långt i skyddet av miljön. För att
nå de mål inom miljöpolitiken som är ofrånkomliga måste vi satsa ännu mer
på att utveckla en bättre och mera miljövänlig teknik.

Grethe Lundblad redovisade i sitt inlägg parlamentarikernas stora besvikelse
över att ministerrådet inte lagt fram ett enda förslag på miljöområdet
till sessionen.

Även Johan Buttedahl, Norge, anförde en liknande kritik och menade att
ministerrådet har en för låg ambitionsnivå i dessa centrala frågor.

Statsminister Ingvar Carlsson menade att en av de stora utmaningarna som
vi står inför är att uppfylla människors krav på att en god miljö och ren natur
skall vara en självklar del av välfärden. ”Vår uppgift är att visa att det inte
råder något motsatsförhållande mellan en ren natur och en god miljö å ena
sidan och full sysselsättning och tekniskt framåtskridande å den andra, och
att social trygghet och j ämlikhet inte är hinder - utan förutsättningar - för en
utveckling mot en bättre miljö både i våra egna länder och globalt.”

Även ‘Karin Söder beklagade att ministerrådet inte lagt fram något
miljöprogram till sessionen. Detta såg hon som ett allvarligt bakslag för
parlamentarikerna, som enträget försökt att få fart på ministerrådets arbete
med miljöfrågorna. Hon ansåg det mycket allvarligt att ministerrådet inte
lagt fram ett enda förslag på miljöområdet till sessionen medan det från
parlamentarikersidan förelegat en lång rad förslag.

Redog. 1988/89:4

Social- och miljöutskottets ordförande Marjatta Väänänen, Finland, Redog. 1988/89:4
uttryckte stor oro över att, även om miljöskyddsfrågorna behandlas i de mest
varierande nationella och internationella institutioner, det är ytterst svårt att
omsätta verbalt framförda önskemål och krav i praktisk handling. Hon
menade att miljöskyddet i Norden hör till Nordiska rådets allra viktigaste och
mest brådskande frågor.

Statsrådet Birgitta Dahl beklagade att ministerrådet inte kunnat lägga fram
ett konkret handlingsprogram på miljöområdet till sessionen. Förklaringen
var den att det underlag som arbetats fram inte ansågs motsvara de krav man
måste ställa på miljöfrågornas handläggning. Ambitionsnivån måste höjas,
och statsrådet lovade att till nästa session återkomma med ett nordiskt
samarbetsprogram som förhoppningsvis bättre skulle svara mot Nordiska
rådets krav på ministerrådet.

Statsminister Gro Harlem Brundtland, Norge, ansåg att hotet mot vår
miljö bland annat hänger samman med de ökade sociala och ekonomiska
skillnaderna mellan industriländerna och länderna i tredje världen. Det
ömsesidiga beroendet mellan ekonomi, sociala problem och belastningen på
miljön är en viktig orsak till att miljöproblemen stadigt växer. Gro Harlem
Brundtland framförde även sitt tack till de nordiska länderna för det starka
stöd Världskommissionen för miljö och utveckling fått. Det stödet hade
enligt statsministern varit avgörande både under arbetet och vid uppföljningen
på internationellt plan. Hon hade därvid med glädje noterat den
omfattande behandling och uppföljning rapporten fått i alla nordiska
samarbetsorgan.

Olof Johansson menade att det var dags att på nordiskt plan på nytt ta upp
frågan om att gemensamt verka för en internationell miljövårdsfond. De
nordiska länderna borde gå i spetsen för att upprätta en fond som möjliggör
för ekonomiskt svaga länder att investera i förbättrad teknologi och
reningsteknik och därigenom minska dessa länders utsläpp av svavel- och
andra luftföroreningar. Detta var ofta effektivare än åtgärder vidtagna på
hemmaplan.

Enligt Sten Svensson måste en god miljöpolitik vara byggd på kunskap och
på de enskilda människornas personliga ansvar för miljön och för varandra.

Detta ansvar stimuleras av ett eget ägande. Det skapar också respekt för det
andra äger, medan det kollektiva beslutsfattandet riskerar att successivt
urholka det personliga ansvaret. Kunskapen om hur olika åtgärder påverkar
miljön var dock enligt Svensson fortfarande otillräcklig. Fortsatt forskning
och försöksverksamhet om biologiska, kemiska och fysikaliska samband är
därför nödvändigt.

Kulturfrågor

Samarbetsminister Bjarne M0rk Eidem, Norge, anförde att det var ministerrådets
önskan att vitalisera och förstärka den nordiska kulturgemenskapen
och att man därför lade fram ett förslag till kulturhandlingsplan som
Nordiska rådet begärt.

Elsi Hetemäki-Olander, Finland, svarade att en avgörande fråga för
framgång i det nordiska samarbetet är att tillräckliga medel ställs till 1

förfogande. För kulturhandlingsplanens del ansåg hon att ytterligare resurser

måste tillföras för att de uppställda målen skall kunna uppfyllas. Redog. 1988/89:4

Carl Bildt ägnade en stor del av sitt anförande åt Tele-X-frågan. Han ansåg
att risken för ett misslyckande och ett politiskt fiasko blev allt större. Detta
skulle inte bero på att behovet av ett nordiskt TV-samarbete inte finns eller
på att satellittekniken är dålig utan enbart på bristen på klara politiska beslut
och politisk handlingskraft. Bildt redovisade sin egen mening i frågan på
följande sätt: ”Utveckla Tele-X till ett heltäckande nordiskt TV-satellitsystem.
Fatta beslut om det nu, därför att det är nu beslut måste fattas. Att
ministerrådet ännu inte inför denna session har kunnat ena sig om någonting
som skulle kunna läggas fram närmar sig faktiskt skandalens gräns.

Statsministrarna kan inte gärna med den politiska hedern i behåll lämna Oslo
utan att ha fattat något beslut i denna fråga, där beslut krävs nu.”

Enligt Gustav Björkstrand, Finland, hade Tele-X förutsättningar att bli en
symbol för det nordiska samarbetet, erbjuda möjligheter för medborgarna
till direkt och kontinuerlig information om det som sker i Norden och till ett
impulsrikt kulturellt utbyte. Han menade att de kulturpolitiska målen för
projektet alltfort var odiskutabla, aktuella och centrala men ställde sig
frågan: ”Kommer ministerrådet för ett utökat radio- och TV-samarbete i
Norden verkligen att låta Tele-X gå till historien som ett av de stora
nödvändiga samarbetsprojekten som alla var överens om men som ingen
hade kraft nog att förverkliga?”

Enligt Olof Johansson handlade det om ett vägval för Nordens mediaframtid:
”Skall vi själva aktivt ta ansvar för en nordisk etermediapolitik, där de
nordiska språken är huvudalternativen, eller skall vi överlåta på ickenordiska
kommersiella satellitföretag att ensamma forma framtidens satellitTV-system?” C.

2. Sakfrågor

Saklistan för 36:e sessionen (enligt terminologin i rådet benämns ärendena
saker) upptog 44 medlemsförslag (A-saker), 12 ministerrådsförslag (Bsaker),
9 berättelser från nordiska samarbetsorgan (C-saker) och 59 meddelanden
från ministerrådet och regeringen (D-saker).

I rådet var dessutom 9 A-saker anhängiggjorda vilkas behandling i
utskotten fortsätter. Vid sessionen framställdes och besvarades i plenum
sammanlagt 43 frågor (E-saker).

Enligt 22 § i arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session
(Dokument 1). Efter generaldebattens slut lades rapporten till handlingarna.

Nordiska ministerrådet avgav i enlighet med artikel 64 i Helsingforsavtalet
en berättelse rörande det nordiska samarbetet under det gångna året (Cl)
samt en särskild redogörelse rörande planerna för det nordiska samarbetet
(C2).

42 rekommendationer och 6 yttranden till de nordiska ländernas regeringar
respektive Nordiska ministerrådet antogs. Dessutom antog rådet 2 interna
beslut angående organiseringen av den nordiska informationsverksamheten
och behandlingen av dokumenten Cl och C2. Texten till dessa har fogats till
berättelsen som bilaga. Då i det följande inte annat anges, har samtliga i 16

omröstningen deltagande medlemmar röstat för respektive rekommendation Redog. 1988/89:4

eller yttrande.

C.3 Organisation m.m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister Ingvar Carlsson samt statsråden Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, Holmberg, Hellström, Lindqvist, Johansson, Hulterström, Georg
Andersson och Thalén och följande valda medlemmar: Grethe Lundblad,
Lennart Andersson, Carl Bildt, Arne Gadd, Bengt Westerberg, Karin
Söder, Lahja Exner, Ingrid Sundberg, Per Olof Håkansson, Lena Öhrsvik,
Hans Petersson i Röstånga, Hans Nyhage, Olle Östrand, Gunnar Björk i
Gävle, Barbro Nilsson, Sten Svensson, Lars Werner, Berit Oscarsson, Elver
Jonsson och Wiggo Komstedt.

Dessutom var följande suppleanter närvarande under sessionen: Ylva
Annerstedt, Hans Pettersson i Helsingborg, Siri Häggmark, Karl-Erik
Svartberg, Margareta Andrén, Olof Johansson och Inga Lantz.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, tf kanslichef Birgitta Malmros,
och övrig kanslipersonal.

Till rådets president valdes vid session Jan P Syse, Norge och till övriga
medlemmar i presidiet Margrete Auken, Danmark, Anker Jörgensen,
Danmark, Ilkka-Christian Björklund, Finland, Elsi Hetemäki-Olander,
Finland, Ölafur G Einarsson, Island, Påll Pétursson, Island, Kjell Magne
Fredheim, Norge, Grethe Lundblad, Sverige och Karin Söder, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på sex utskott: juridiska
utskottet med 13 medlemmar, kulturutskottet med 17 medlemmar, socialoch
miljöutskottet och kommunikationsutskottet med vardera 13 medlemmar,
ekonomiska utskottet med 22 medlemmar och budget- och kontrollutskottet
med 14 medlemmar.

De svenska medlemmarna fördelades på följande sätt:

Juridiska utskottet Lennart Andersson

Ekonomiska utskottet:

Kulturutskottet:

Social- och miljöutskottet:

Kommunikationsutskottet:

Hans Nyhage och
Lars Werner
Gunnar Björk i Gävle
Barbro Nilsson
Berit Oscarsson och
Hans Petersson i Röstånga
Grethe Lundblad
Sten Svensson och
Lena Öhrsvik

Elver Jonsson (utskottets ordförande)
Wiggo Komstedt och
Olle Östrand
Carl Bildt

Lahja Exner

Arne Gadd (utskottets vice ordförande)

2 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 4

Karin Söder och Redog. 1988/89:4

Bengt Westerberg
Budget- och kontrollutskottet: Per Olof Håkansson

Elver Jonsson och

Ingrid Sundberg (utskottets vice ordförande)

Val företogs till rådets redaktionskommitté. Till svenska medlemmar i
kommittén utsågs Per Olof Håkansson och Ingrid Sundberg.

Vidare företogs val av medlemmar och suppleanter i Nordiska kulturfondens
styrelse för åren 1989-90. Till svensk medlem utsågs Barbro Nilsson
med Hans Nyhage som suppleant.

D. Presidiets, utskottens och redaktionskommitténs
verksamhet

D.l. Presidiet
Medlemmar och möten

Rådets presidium består av tio medlemmar, två från varje land. Svenska
medlemmar i presidiet har varit riksdagsledamöterna Karin Söder (c) och
Grethe Lundblad (s), svenska delegationens ordförande resp. vice ordförande.

Presidiet har sedan 35:e sessionen i Helsingfors hållit sju egna möten, tre
möten med samarbetsministrarna, ett möte med miljöministrarna och
samarbetsministrarna och två med rådets utskottsordföranden.

Gemensamma överläggningar mellan presidiet och de nordiska ländernas
statsministrar har hållits i enlighet med tidigare praxis.

Verksamhet

Två ämnen har dominerat presidiets arbete under verksamhetsperioden,
nämligen Nordens ställning i den europeiska integrationsprocessen och
miljöfrågorna.

Önskan om att stärka den europeiska dimensionen i det nordiska
samarbetet är genomgående för presidiets och övriga rådsorgans arbete.

”Norden i Europa” är ett i den nordiska debatten präglat uttryck, som
markerar att många av de nordiska samhällsfrågorna har nära anknytning till
utvecklingen i det övriga Europa. Presidiet har för sin del understrukit att de
nordiska länderna har ett gemensamt ansvar att verka för en så långt gående
samordning som möjligt med hänsyn till de olikheter som föreligger mellan
länderna. I detta sammanhang följer presidiet med intresse genomförandet
av ministerrådets nordiska samarbetsprogram för avveckling av handelshinder
i Norden, som ett steg mot förverkligande av idén om ”Norden som
hemmamarknad”. I detta arbete ter sig en samordning till EG:s ”inre
marknad” som helt naturlig enligt presidiets mening.

Presidiet har i sin strävan att öka rådets beredskap såvitt gäller integrationsfrågorna
avlagt studiebesök i Bryssel och Genéve i april 1988 för

diskussioner med representanter för EG-kommissionen och bl.a. EFTAsekretariatet
om frågor av intresse för det nordiska samarbetet.

Presidiet har ingående diskuterat frågor kring Norden och EG vid sina
möten med de nordiska ländernas statsministrar och samarbetsministrarna
för att härigenom skapa ett gott nordiskt utgångsläge i den pågående
integrationsutvecklingen. Statsministrarna har härvid uttalat att i förhållande
till EG var EFTA alltjämt den viktigaste kanalen, härefter Norden och
slutligen bilaterala förbindelser.

Som framgår av delegationens berättelse föregående år till riksdag och
regering förberedde rådet och presidiet tillsättandet av en kommitté om
nordiskt samarbete i internationella sammanhang, ytterligare ett uttryck för
det nordiska intresset för internationellt engagemang. Den ursprungliga
tanken att kommittén skulle bestå av såväl regerings- som rådsrepresentanter
föll, och presidiet tillsatte efter en del ”turer” i december 1987 en rent
parlamentarisk kommitté med två representanter för varje land. Kommittén
- benämnd internationella samarbetskommittén - har Karin Söder som
ordförande. Den andre svenske representanten är Arne Gadd.

Kommittén skall värdera behovet av ökade nordiska insatser i det
internationella miljö- och biståndssamarbetet, kultursamarbetet, arbetet
med narkotikafrågor, jämställdhetsarbetet samt frågor knutna till den
nordiska representationen i internationella organisationer. Kommittén skall
dessutom visa det löpande nordiska ekonomiska samarbetet i internationella
organisationer - särskilt OECD och GATT - speciell uppmärksamhet,
härvid vilken betydelse ländernas olika anknytning dels till EG och EFTA,
dels till övriga europeiska samarbetsorganisationer har för det nordiska
samarbetet. Kommitténs arbete skall vara avslutat vid utgången av 1988.

Presidiet har som ett led i sin strävan att internationellt sprida kännedom
om det nordiska samarbetet haft ytterligare kontakter med internationella
organisationer som Benelux, Östersjökommissionen, GATT, Europarådet,
EG-parlamentet och UNEP.

Miljöfrågorna har som nämnts också stått i fokus för presidiets arbete. De
goda resultaten av rådets internationella konferens om luftföroreningar 1986
har föranlett presidiet att inbjuda till en motsvarande konferens om
havsföroreningar. Denna konferens skall hållas i Köpenhamn den 16-18
oktober 1989 och riktas i första hand till parlamentariker från ett tjugotal
länder och till representanter för vissa internationella organisationer.

Syftet med konferensen är dels att lyfta fram frågan om havsföroreningarna
som ett ökande hot mot Nordens och den närliggande omvärldens
livsmiljö, dels att genom ett slutdokument engagera de närvarande parlamentarikerna
i arbetet på åtgärder för ökat skydd mot havsföroreningarna.

Mot bakgrund av den akuta situationen som algblomningen skapat längs
de danska, norska och svenska kusterna inkallades presidiet till ett extraordinärt
möte den 12—13 juni 1988. Vid mötet deltog även samarbetsministrarna
och ordföranden för de nordiska miljöministrarna, statsrådet Birgitta Dahl.

Presidiet beslöt härvid att inkalla rådet till en extra session den 16
november 1988 för att diskutera miljöfrågor och att hemställa till ministerrådet
att i god tid före extrasessionen presentera dels ett generellt miljöpolitiskt
samarbetsprogram, dels en handlingsplan mot havsföroreningar. Såväl

Redog. 1988/89:4

mittengruppen som den vänstersocialistiska gruppen i rådet hade begärt att
extrasession skulle hållas och att ministerrådet skulle avkrävas ett reviderat
miljöprogram och en handlingsplan mot havsföroreningar. Rådet hade
förväntat sig båda dessa ministerrådsförslag till den 36:e sessionen i Oslo.
Den exceptionella algblomningen blev den utlösande faktorn för att inkalla
till extra session.

Vid mötet med statsministrarna diskuterades utöver redan nämnda frågor
bättre grannlandsinformation i Norden och finansieringen av det nordiska
samarbetet.

Liksom mötena med statsministrarna hålls presidiets möten med samarbetsministrarna
med en viss regelbundenhet. Efter sessionen utbyts erfarenheter
av denna, och inför förestående session diskuteras dess uppläggning.
Under här aktuell period har presidiet utöver de frågor som redan
nämnts dryftat med samarbetsministrarna handlingsplanen ”Norden i
vekst”, handlingsplanen på kulturområdet, nordiska arbetsmiljökonventionen,
bistånd och mjuka investeringslån, Tele-X, rådets internationella
konferens om havsföroreningar 1989, rådets frågeinstitut, ADB-system för
rådet och ministerrådet samt nordisk informationsverksamhet.

Nordisk Forum, den största nordiska kvinnokonferensen någonsin, hölls i
Oslo den 30 juli—7 augusti 1988. Nordiska rådet hade tagit initiativ till denna
som omfattade dels en officiell konferens dels Nordisk Forum för kvinnoorganisationer,
fackliga organisationer, gräsrotsrörelser och andra inte
officiella sammanslutningar. Ca 10 000 kvinnor deltog i denna ”kvinnofest”.

Under de senaste åren har presidiet kunnat notera ett växande intresse för
det nordiska samarbetet och dess framtida inriktning hos en råd grupper
utanför rådet, bl.a. inom näringsliv, Nordens Fackliga samorganisation
(NFS), Föreningarna Nordens Förbund och Nordiska akademikerrådet.
Presidiet ser detta som ett synnerligen värdefullt bidrag till en vitalisering av
den nordiska idédebatten.

D.2. Utskotten

D.2.1 Juridiska utskottet

Arbetet i juridiska utskottet har i första hand inriktats på det nordiska
lagstiftningsprogrammet och möjligheterna till en modernisering av
detta. I oktober 1987 höll utskottet ett möte med sakkunniga i
lagstiftningsfrågor från alla de nordiska länderna i syfte att erhålla
goda idéer och inspirationer till det framtida samarbetet. Som resultat
av detta möte lade utskottet fram ett förslag till justitieministrarnas
vidare arbete med ett moderniserat lagstiftningsprogram vid 36:e
sessionen i Oslo.

Flyktingfrågorna har liksom närmast föregående år i hög grad
engagerat utskottet. Ett seminarium om flykting- och invandrarpolitik
i Norden anordnades i Saltsjöbaden i april 1987.

Redog. 1988/89:4

Medlemmar och möten

Redog. 1988/89:4

Svenska medlemmar i juridiska utskottet har varit Lennart Andersson (s),
Hans Nyhage (m) och Lars Werner (vpk). Utskottet har sedan 35:e sessionen
i Helsingfors hållit elva möten.

Behandlade saker

Nordiskt lagstiftningssamarbete

Behovet av en modernisering av de nordiska ländernas lagstiftning har under
senare år gjort sig alltmer gällande på grund av den snabba samhällsutvecklingen
på ekonomiska, kulturella och tekniska områden i Norden. Detta har
utgjort bakgrunden till att juridiska utskottet under de senaste åren
diskuterat och behandlat formerna för och utvecklingen av det nordiska
lagstiftningsprogrammet.

Lennart Andersson tog med hänvisning till lagstiftningssamarbetets betydelse
och nödvändighet upp denna fråga i generaldebatten. Ämnet avvek
märkbart från generaldebattens övriga traditionella teman. Lennart Andersson
framhöll att om Nordiska rådet även i fortsättningen skall vara en
organisation vars signatur är framåtsyftande debatter och beslut för att styra,
forma och påverka samhällsutvecklingen, är det absolut nödvändigt att nu
inleda ett mycket aktivt arbete för att modernisera det nordiska lagstiftningsprogrammet.

Som utskottets talesman och ledare av den arbetsgrupp som förberett
frågan presenterade Lennart Andersson för plenarförsamlingen utskottets
förslag till modernisering av lagstiftningsprogrammet, som planeras täcka
tiden fram till år 2000. Programmet hade tillkommit efter att utskottet hade
hört sakkunniga representerande regeringskanslier, privat näringsliv, arbetsmarknadsorganisationer,
universitet och advokatbyråer.

Förslaget omfattar nio ämnesområden: 1) Person-, familje- och arvsrätt,
2) Modern biomedicinsk teknologi och liknande, 3) Förmögenhetsrätt samt
frågor rörande förvärvsliv och konsumenter, 4) Transporträtt och ersättningsrätt,
5) ADB, dataområdet, 6) Arbetsrätt, 7) Offentlig rätt,
8) Lagstiftningsområden som rör andra utskott samt 9) Synpunkter som
eventuellt kan vara av intresse för Nordiska rådets internationella samarbetskommitté.

Inom det första området ansåg utskottet bl.a. att med hänsyn till barnens
trygghet och villkor borde arbetet inledas på att skapa en särskild barnkonvention,
omfattande hela rättighetsområdet. I detta arbete kunde även
frågan om barns umgängesrätt med sina föräldrar prövas.

Bl.a. riktades uppmärksamheten på den biomedicinska teknologin, där
snabb utveckling sker inom forsknings- och utvecklingsarbete och där
människor känner stor oro över inriktningen på forskningen och dess
resultat. Vidare pekade utskottet på den nya företagsformen franchising, där
länderna med tanke på de omfattande handelsförbindelserna borde ha
likartad lagstiftning. Detsamma gäller leasing.

Under ersättningsrätten framhöll utskottet behovet av likartade ersätt -

ningsregler för miljöskador och gemensamma regler om produktansvar.

Utskottet föreslog en större politisk aktivitet på dataområdet för att i tid
genom lagstiftning skydda och säkra den enskildes integritet men även den
enskildes ställning i andra avseenden, bl.a. som konsument. Lennart
Andersson pekade på en rad olika behövliga åtgärder på området och ställde
bl.a. frågan om hur begreppet ”god tro” skall definieras när två datamaskiner
kommunicerar med varandra.

Utskottet syftade till att det framlagda förslaget skulle bli en integrerad del
i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Lennart Andersson avslutade sin presentation
med att framhålla att utskottet var inställt på ett konstruktivt
samarbete med ministerrådet/justitieministrarna med utgångspunkt från
förslaget.

Statsrådet Helen B0sterud, ordförande i ministerrådet/justitieministrarna,
uttalade ministerrådets uppskattning av utskottets arbete och framhöll att
ministrarna kunde i hög grad ansluta sig till de generella synpunkter som
utskottet hade på samarbetet inom lagstiftningssektorn. Statsrådet underströk
särskilt att nordiskt samarbete kan vara till nytta även om full
rättslikhet inte uppnås eller bara uppnås i viss utsträckning. Man fick inte
bortse från att på vissa områden förelåg svårigheter att uppnå full enighet
mellan de nordiska länderna, t.ex. beträffande moraliska frågor. Bland de av
utskottet nämnda ämnesområdena, vilka enligt ministrarnas mening alla var
centrala, pekade justitieministrarna särskilt på betydelsen av nordiskt
samarbete på dataområdet.

Utskottet presenterade förslaget till moderniserat nordiskt lagstiftningsprogram
som bilaga till sitt betänkande över ministerrådets berättelse (Cl)
och föreslog rådet att hemställa att ministerrådet skulle anta utskottets
förslag till program som en del av det framtida lagstiftningssamarbetet.
Samtidigt föreslogs att ministerrådet i förbindelse med värderingen av
bemanningen i ministerrådets sekretariat skulle överväga att låta ämbetsmannakommittén
för lagstiftningssamarbete förankras i sekretariatet.

Rådet antog utskottets förslag till yttrande (nr 4) med 61 röster.

På förslag av juridiska utskottet beslöt rådet att inte företa sig något med
anledning av ett medlemsförslag om nordisk lagharmonisering på äktenskaps-
och aktiebolagsrättens områden.

Utskottet fann att det bland remissinstanserna fanns viss oenighet om
nyttan och behovet av föreslagen kartläggning inom äktenskapslagstiftningen
och aktiebolagslagstiftningen. Det föreföll utskottet som om dessa två
områden var tillfälligt utvalda ur ett större sammanhang. Utskottet ställde sig
därför tvivlande till värdet av att genomföra kartläggningen, som var både
mycket omfattande och mycket resurskrävande.

Utskottet åberopade sitt betänkande över ministerrådets berättelse om det
nordiska samarbetet (Cl), där utskottet fört fram ett antal lagstiftningsområden
som angelägna och lämpliga för ett samarbete på nordiskt plan inom den
närmaste framtiden. Mot denna bakgrund ansåg utskottet inte att det fanns
skäl för att rekommendera ministerrådet att låta utarbeta detaljerade
översikter över kvarvarande, nytillkomna eller befarade olikheter i de
nordiska ländernas äktenskaps- och aktiebolagslagstiftning.

Redog. 1988/89:4

Straffrätt

Redog. 1988/89:4

Ett medlemsförslag hade väckts med hemställan om att regeringarna skulle
införa likartade nordiska regler för brottspåföljden samhällstjänst.

Utskottet konstaterade att remissinstanserna inte var eniga om det
ändamålsenliga i att nu införa sådana regler. I Danmark och Norge hade man
redan erfarenheter från försöksverksamhet med samhällstjänst och var
inställd på att samordna reglerna nordiskt. I Sverige var man i stort sett
positivt inställd till tanken på en försöksverksamhet, men hade önskat
avvakta utvärderingen av den danska och norska försöksverksamheten. I
Island övervägs frågan, men det föreföll som om man här var mer tveksam.

Även i utskottet avspeglade sig dessa nationella skillnader, men där
förelåg enighet om att samhällstjänst som alternativ till frihetsstraff var något
man skall arbeta vidare med för att med tiden försöka få enhetliga regler på
området.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 42) till
ministerrådet

att arbeta i riktning mot att det i de nordiska länderna infördes så likartade
regler som möjligt om samhällstjänst som straffrättslig sanktionsform.

Ett medlemsförslag avsåg en rekommendation till ministerrådet att inrätta
ett nordiskt institut för kriminalistik.

Utskottet påpekade inledningsvis att det bland remissinstanserna uppenbart
inte förelåg enighet om definitionen av ”kriminalistik”. Utskottets
ställningstagande grundade sig på den betydelse förslagsställarna angivit i
medlemsförslaget.

Utskottet delade uppfattningen hos en del remissinstanser, bl.a. Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi, att andra former för nordiskt samarbete än
ett egentligt institut för kriminalistik såsom förslagsställarna avsett skulle
kunna vara mera ändamålsenliga, t.ex. regelbundna konferenser, självständiga
nordiska utvecklingsprojekt, permanenta samarbetsdelegationer osv.

Finlands justitieministerium förhöll sig också skeptiskt till upprättandet av
ett institut, men ansåg att det nordiska samarbetet om kriminalitetsefterforskning
var en viktig fråga, vars betydelse ökade i takt med att kriminaliteten
internationaliserades. Man borde därför inte utan vidare avvisa medlemsförslaget
utan ytterligare utredningar, vilka lämpligast kunde ske i en
nordisk arbetsgrupp. Det var enighet i utskottet att ansluta sig till denna
synpunkt. (Kriminalitetsefterforskning är en direkt översättning från danska
och torde på svenska motsvara brottsundersökning.)

Mot utskottets förslag reserverade sig Hans Nyhage som ansåg att
medlemsförslaget inte borde föranleda någon åtgärd.

Rådet antog på utskottets förslag en rekommendation (nr 43) till ministerrådet att

tillsätta en arbetsgrupp för att utreda det nordiska samarbetet om
kriminalitetsefterforskning och att undersöka behovet av och möjligheterna
för en vidareutveckling och eventuell effektivisering av detta samarbete.

Rekommendationen antogs med 57 röster mot 6. Tre medlemmar avstod
från att rösta.

Folkregistrering

Redog. 1988/89:4

På utskottet förslag beslöt rådet att inte företa sig något med anledning av ett
medlemsförslag om sårbarhets- och integritetsfrågor vid folkregistrering.

Utskottet riktade uppmärksamheten på att dessa frågor togs upp också på
rådets 34:e session 1986 i Köpenhamn i samband med behandlingen av
medlemsförslag A 733/j om nordisk konvention om folkregistrering. Utskottets
ordförande hade i det sammanhanget yttrat att det var självklart, att
sårbarhets- och integrationsfrågorna måste ingå i de överväganden som
ministerrådet skulle göra vid behandlingen av en nordisk konvention om
folkregistrering.

För att det inte skulle råda något tvivel om utskottets inställning till dessa
frågor hade utskottet även understrukit dessa synpunkter i sitt betänkande
över meddelandet från ministerrådet till 36:e sessionen om rekommendation
33/1986 angående en nordisk konvention om folkregistrering.

Flyktingfrågor

Flyktingfrågorna ligger inom juridiska utskottets arbetsfält och har särskilt
under 1986 och 1987 upptagit en stor del av utskottets tid och intresse. I april
1987 anordnade utskottet i Saltsjöbaden ett seminarium om flykting- och
invandrarpolitik i Norden. Utskottet hade fäst särskild vikt vid att representanter
för flykting- och invandrarorganisationer skulle delta i seminariet,
vilket även skedde.

Utskottets dåvarande ordförande Bernhardt Tastesen hänvisade i generaldebatten
vid 36:e sessionen till seminariet. Han underströk att det är
utomordentligt viktigt att Nordiska rådet gör sitt inflytande gällande när det
gäller arbetet med flyktingfrågorna och skyddet av de mänskliga rättigheterna.

Vid behandlingen i plenarförsamlingen av meddelade om rekommendationen
30/1986 angående samarbete inom flyktingpolitiken riktade Bernhardt
Tastesen på utskottets vägnar stark kritik mot regeringarna för brist på
initiativ och samarbetsvilja för att uppfylla åtminstone vissa delar av
rekommendationens syfte. Tastesen underströk att politikerna har ett ansvar
för att ”gå foran i kampen imod racisme og fremmedhad”.

Statsrådet Georg Andersson bemötte utskottets kritik bl.a. med att
efterlysa utskottets uppfattning om på vilken nivå enhetlighet i flyktingmottagningen
skulle åstadkommas. Strävan borde vara en enhetlighet som
präglas av generositet och öppenhet och inte av allt hårdare restriktioner
enligt Georg Andersson, som även åberopade uttalande i generaldebatten av
statsminister Ingvar Carlsson om tendenser i dagens samhälle till främlingsfientlighet
och rasism, något som är djupt oroande. Inom ministerrådets ram
pågår arbetet med en förstudie om information om flyktingarnas villkor,
vilken enligt statsrådets mening skulle kunna lägga grunden till utvidgat
nordiskt samarbete i denna fråga.

Samarbete på livsmedelsområdet

Ministerrådet hade framlagt ett förslag om samarbetsprogram på livsmedelsområdet.

Målet och principerna för samarbetsprogrammet var att skydda konsumenterna
genom att garantera hälsomässigt god kvalitet på livsmedlen, att
avveckla handelshindren såväl i Norden som i andra internationella sammanhang,
att rationalisera myndigheternas arbete genom att samordna administrativa
rutiner och praxis, att utnyttja fackliga och ekonomiska resurser
bättre, att vidareutveckla och förstärka kontakter och ömsesidig information.
Utskottet ställde sig positivt till detta och underströk särskilt nödvändigheten
av en minskning av handelshindren.

Utskottet delade ministerrådets värdering att det var aktuellt att i detta
sammanhang pröva bioteknikens betydelse för och konsekvenser på livsmedelsområdet.
Utskottet tillstyrkte också att harmoniseringsarbetet i Norden
borde sättas i relation till harmoniseringsarbetet internationellt. Här pekades
särskilt på arbetet inom EG.

Det noterades att de nordiska länderna har i stort likartade regler för
bestrålning av matvaror. Såvitt gällde matvaror importerade från utomnordiska
länder som kunde vara strålbehandlade var utskottet positivt till
förslaget att ett gemensamt nordiskt projekt startades för att lösa problemen
med kontroll av sådana matvaror. Utskottet konstaterade med tillfredsställelse
att ökade resurser ställts till förfogande, något som ansågs nödvändigt
även för kommande år, om samarbetsprogrammet skulle kunna genomföras
planenligt.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 40) till ministerrådet att

antaga ett samarbetsprogram på livsmedelsområdet i överensstämmelse
med ministerrådsförslaget och juridiska utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 63 röster.

Utskottet hade även till behandling ett medlemsförslag på livsmedelsområdet.
I detta föreslogs att rådet skulle rekommendera ministerrådet att
företa en genomgång av livsmedelslagstiftningen och livsmedelskontrollen i
de nordiska länderna i syfte att etablera gemensamma kvalitetskrav i
Norden.

Utskottet konstaterade att den helt övervägande delen av remissinstanserna
stödde förslaget. Utskottet delade förslagsställarnas uppfattning av det
kunde verka ofördelaktigt för konsumenterna att de nordiska länderna hade
inbördes olika bestämmelser på områden som berörde de enskilda människornas
hälsa. Det skulle vara en fördel både för konsumenter och
producenter om man kunde enas om gemensamma gränsvärden - inte bara
när det gäller strålningsgränser utan också på en lång rad andra områden som
har betydelse för hälsa och kvalitet. Utskottet instämde också i att i en tid då
handelshinder rörande livsmedel och livsmedelsråvaror bröts ned och
konkurrensen på livsmedelsmarknaden blev hårdare, det var speciellt viktigt
att konsumenterna i de nordiska länderna kunde lita på att livsmedelsprodukterna
var av god kvalitetet.

Utskottet tillstyrkte att PNUN - Nordiska utskottet för livsmedelsfrågor -

Redog. 1988/89:4

omorganiserades så att det fick status som nordisk ämbetsmannakommitté
med direkt referens till ministerrådet. I det vidare arbetet med en genomgång
av livsmedelslagstiftningen på nordiskt plan borde hänsyn tas till de speciella
förhållanden som kunde gälla för Danmark som medlem av EG. Dock
framförde utskottet att det skulle vara oacceptabelt om en harmonisering av
lagstiftningen skulle medföra att ett land skulle sänka sina kvalitetskrav i
förhållande till nuvarande nivå.

Mot utskottets förslag har en dansk medlem reserverat sig och föreslagit att
medlemsförslaget inte skall föranleda några åtgärder.

På utskottets förslag antogs en rekommendation (nr 41) i enlighet med
medlemsförslaget. Rekommendationen antogs med 61 röster.

Konsumentfrågor

Utskottet bevakar för rådets del konsumentfrågorna.

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande det nordiska
samarbetet (C.l.) konstaterade utskottet med tillfredsställelse att gemensamma
nordiska regler som produktansvar nu var möjliga att arbeta fram, sedan
EG-direktiv antagits på området. Konsumentens för- och nackdelar av den
nya teknologin kommenterades även av Utskottet, som härvid pekade på
datoriseringen av dagligvaruhandeln. Utskottet tillstyrkte här föreslagen
Utredning.

Jämställdhetsfrågor

Med anledning av en rekommendation från rådet anordnade ministerrådet i
Samarbete med rådet och framför allt med kvinnoorganisationerna i Norden
en nordisk kvinnokonferens i Oslo 30 juli—7 augusti 1988. Nordisk Forum,
som konferensen kallades, besöktes av ca 10 000 personer, representerande
bl.a. kvinnoorganisationer, fackliga organisationer och gräsrotsföreningar,
de flesta kvinnor. Forum omfattade ca 800 olika seminarier, föredrag och
sammankomster. En officiell konferens ägde också rum med deltagande av
ländernas jämställdhetsministrar, rådsmedlemmar, andra parlamentariker,
representanter för myndigheter och kvinnoorganisationer. Under den officiella
konferensen, där ett utkast till handlingsplan för jämställdhetsarbetet
1989 -1993 diskuterades, framfördes tanken på en ny nordisk konferens om
fem år för att då se hur långt jämställdhetsarbetet framskridit.

Åsa Solberg-Iversen, Norge, rådets representant i planläggningsgruppen
för Nordisk Forum och medlem i juridiska utskottet, sammanfattade sina
intryck vid avslutningen av den officiella konferensen med: Nordisk Forum
blev en "Kempe-suksess”.

Ett medlemsförslag förelåg för utskottets behandling om utredning om
orsakerna till den bristande likalönen mellan kvinnor och män.

Utskottet fann liksom flertalet remissinstanser det angeläget att orsakerna
till den bristande likalönen blev klargjorda, men liksom remissinstanserna
kunde utskottet inte peka omedelbart på tillvägagångssättet. Utskottet ansåg
därför att i en första omgång skulle ett förundersökningsprojekt genomföras
för att insamla kunskaper och erfarenheter på området och med detta som

Redog. 1988/89:4

J ''-i '' '' e A

utgångspunkt tillrättalägga det vidare arbetet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 44) till
ministerrådet

1) att genomföra ett förundersökningsprojekt och i anslutning härtill
eventuellt praktisk försöksverksamhet och evaluering i syfte att insamla
existerande kunskaper om och få klarlagt orsakerna till den bristande reella
likalönen mellan kvinnor och män och 2) med utgångspunkt från detta
föreslå åtgärder, som syftar till att avlägsna de barriärer som medför
skillnader i lön mellan kvinnor och män, samt 3) att avsätta erforderliga
medel till projektens genomförande genom att låta projekten, som är
nämnda under 1 och 2, ingå i den nya ekonomiska handlingsplanen i Norden.
Rekommendationen antogs med 59 röster.

Frågor

Inom det juridiska utskottets område ställdes 6 frågor:
till Island om nordiskt medborgarskap

till Danmarks regering (ställd av Lennart Andersson) om nordisk passfrihet till

Finlands regering (ställd av Arne Gadd) om Ålands landskapsstyrelses
praxis angående nordisk kommunal rösträtt
till Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar om ratificering av
den internationella havsrättskonventionen
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Mats Hellström) om patent och
bioteknologi

till ministerrådet om videovåldet.

D.2.2. Kulturutskottet

Arbetet i kulturutskottet har under året dominerats av mediafrågor
och uppföljning av den rådsrekommendation om en handlingsplan för
utveckling av det nordiska kultursamarbetet som antogs år 1986.

Utskottet har även haft kontakter med internationella organisationer,
särskilt Europarådet och UNESCO. Under hösten 1988 kommer
utskottet att arrangera ett seminarium om den europeiska dimensionen
i det nordiska samarbetet när det gäller den högre utbildningen.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i kulturutskottet har varit Gunnar Björk i Gävle (c),
Barbro Nilsson (s). Berit Oscarsson (s) och Hans Petersson i Röstånga (fp).
Utskottet har sedan föregående session hållit nio möten.

Redog. 1988/89:4

Behandlade saker

Redog. 1988/89:4

Handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet

I Nordiska rådets rekommendation nr 2/1986 hemställdes att Nordiska
ministerrådet skulle utarbeta en handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet.
I juni 1987 avgav två av ministerrådet tillsatta arbetsgrupper och
Nordiska forskningspolitiska rådet sina förslag till handlingsplanens avsnitt
om allmänkultur, utbildning och forskning. I januari 1988 enades ministerrådet
(kultur- och undervisningsministrarna) om ett förslag till handlingsplan
som förelädes rådet i form av ett ministerrådsförslag om en handlingsplan för
det nordiska kultursamarbetet.

Syftet med handlingsplanen är att utveckla och stärka den nordiska
kulturgemenskapen. Då den nordiska kulturgemenskapen skall bevaras och
utbyggas lägger handlingsplanen särskild vikt på aktiviteter som skall göra
barn och unga medvetna om den nordiska identiteten och de värden denna
identitet inrymmer. Handlingsplanen är indelad i tre huvudområden,
utbildning, forskning och allmänkultur och för vart och ett av dessa områden
föreslås en rad åtgärder för att stimulera det nordiska samarbetet.

I förslaget anges följande tyngdpunktsområden:

Internationaliseringen och det nordiska samarbetet. Ministerrådet uttalar
bl.a. att man i strävandena att bygga ut kultursamarbetet i Norden bör vara
öppen för utvecklingen i det övriga Europa. Nordiskt samarbete syftar inte
till att isolera Norden, utan samarbetet skall bidra till att de enskilda länderna
står starkare i samarbetet med länder utanför Norden.

Nordisk utbildningsgemenskap. Handlingsplanen innehåller förslag som
syftar till att etablera en gemensam nordisk utbildningsmarknad. Dessutom
föreslås ett nordiskt utbytesprogram som ger lärare och studenter möjlighet
att studera i annat nordiskt land (NORDPLUS).

Norden som kulturell hemmamarknad. Målet skall nås genom att länderna
förmås avskaffa juridiska, ekonomiska och tekniska hinder för ett fritt
kultursamarbete.

Nordiska mediesamarbete. Radio och TV-samarbetet föreslås få en mera
framträdande roll i det nordiska kultursamarbetet. Vidare föreslås ökat
Nordvisionsamarbete och ett fortsatt arbete kring frågan om en nordisk
mediefond.

Språkförståelse i Norden. Ministerrådet önskar samordna handlingsprogrammet
för förbättrad språkförståelse i Norden med kulturhandlingsplanen.
Vidare föreslås stöd till utgivning av pedagogiskt material och utvecklingsarbete
för att få bättre datatekniska och audiovisuella hjälpmedel i
språkundervisningen.

Forskning. Huvudsyftet med forskningssamarbetet inom handlingsplanens
ram är att bistå de nordiska länderna i deras strävan att säkra
forskningens kvalitet, att bygga upp den vetenskapliga kompetensen, att
göra de nordiska ländernas forskning känd internationellt och att tillföra den
nordiska forskningen nya impulser. Olika åtgärder föreslås vidtas för att
bygga ut kontakterna mellan forskarna och forskningsmiljöerna i Norden.

Decentralisering och nätverk. Ett viktigt led i handlingsplanen är utbyggna- 28

den av nätverkssamarbetet mellan utbildnings- och forskningsinstitutioner.
Samarbetet skall omfatta gemensamma utbildningsprogram, undervisningsmaterial,
kurser, gemensamt utnyttjande av studieplatser, utbyte av studenter,
lärare, forskare och annan personal samt tentamens- och examensgiltighet.

Ny struktur för det officiella samarbetet. Handlingsplanen innehåller
förslag om en rationalisering och koncentration av samarbetsorgan, och en
större delegering av beslut från ministerrådet till de nya samarbetsorganen
som föreslås främst på det allmänkulturella området.

Kulturutskottet konstaterade i sitt betänkande över ministerrådsförslaget
att de förslag till aktiviteter, som lades fram i handlingsplanen borde kunna
leda till ett aktivare och mera omfattande nordiskt kultursamarbete än i dag.
De resurser som ministerrådet föreslog för att genomföra planen under
perioden 1989-1991 var emellertid otillräckliga. Utskottet underströk att
kulturhandlingsplanen borde tillföras ytterligare resurser för att de föreslagna
aktiviteterna skulle kunna inledas inom den tidsperiod som planen angav
och att budgeten för det nordiska kultursamarbetet borde få en stark tillväxt
under de kommande åren.

I handlingsplanens inledningskapitel anges, såsom ovan nämnts, ett antal
tyngdpunkter i planen. Generellt var dessa områden sådana som även
utskottet hade prioriterat högt i sitt arbete. Utskottet ansåg att samarbetet
särskilt inom forskning och utbildning hade fått bra bredd och form i
ministerrådets förslag. Däremot underströk utskottet att allmänkulturen,
folkrörelsesamarbetet och barn- och ungdomssamarbetet borde ges större
tyngd i verksamheten när handlingsplanen genomfördes.

Med hänsyn till den höga prioritet språkförståelsearbetet hade givits inom
kultursamarbetet ansåg utskottet att ministerrådet snarast borde lägga fram
förslag till konkreta åtgärder på detta område samt ta initiativ som syftade till
att effektivera grannlandsinformationen och öka det nordiska inslaget i
skolundervisningen.

När det gällde utvidgad nordisk utbildningsgemenskap hälsade utskottet
med stor tillfredsställelse de förslag som ingick i handlingsplanen i syfte att
utforma Norden till ett gemensamt utbildningsområde, särskilt det nordiska
programmet för lärare, utbildningssökande och studerande (NORDPLUS).
Utskottet underströk det väsentliga i att lärare och studerande får god
information om de regler som gäller för programmet, särskilt för att
säkerställa att studier i ett annat nordiskt land fullt ut tillgodoräknades vid
återkomsten till hemlandet.

Utskottet hade förutsatt att lärår- och elevutbytet skulle ges hög prioritet i
handlingsplanen och fann det därför vara en brist att den inte innehöll
åtgärder som kunde öka ett sådant utbyte. En målsättning för elevutbytet
borde på sikt vara att varje elev skulle ha möjlighet att en gång under sin
skoltid besöka en skola i ett annat nordiskt land.

En diskussion borde föras med folkbildningsorganisationerna om hur
stödet för folkbildningssamarbete i framtiden bäst kunde utformas. Utskottet
fann det positivt att sådant stöd fortsatt kommer att utdelas av en nordisk
grupp och ansåg att de nordiska folkbildningsorganisationerna borde ha en

Redog. 1988/89:4

stark representation i denna grupp. Beträffande det allmänkulturella samarbetet
ansåg utskottet att ministerrådet i motiveringarna till handlingsplanen
inte i tillräckligt hög grad hade uppmärksammat den betydelse folkrörelserna
haft för demokratin i Norden och för utvecklingen av det nordiska
kultursamarbetet. Utskottet förutsatte att ministerrådet när handlingsplanen
genomfördes aktivt skulle bidra till att förbättra möjligheterna att ytterligare
utveckla folkrörelsesamarbetet.

Inom massmedieområdet underströk utskottet den avgörande betydelse
ett starkt utbyggt nordiskt radio- och TV-samarbete har för strävandena att
bevara och stärka de nordiska folkens nära kulturgemenskap. Utskottet
ansåg att beredningen av en nordisk mediefond för produktion av film, TVoch
videoprogram borde påskyndas och att beslut om att upprätta en sådan
fond borde fattas som ett led i verkställigheten av handlingsplanen. Särskilda
resurser borde användas för att bygga upp fonden.

Utskottet har kontinuerligt betonat Nordiska kulturfondens roll inom
det nordiska kultursamarbetet och en stark utbyggnad av Nordiska kulturfonden
har varit en viktig utgångspunkt för utskottets tidigare arbete med
kulturhandlingsplanen. Utskottet vidhöll att fonden borde stärkas väsentligt
och ansåg att ministerrådet borde fatta beslut om att tillföra handlingsplanen
ytterligare anslag för detta ändamål.

Vid behandlingen i plenum av ministerrådsförslaget om en handlingsplan
för det nordiska kultursamarbetet uttalade flera rådsmedlemmar sin tillfredsställelse
över det beredningsarbete som hade utförts i anslutning till arbetet
med handlingsplanen. Den allmänna utbyggnaden av förslaget motsvarade i
stort de synpunkter som tidigare framförts från rådets sida. Särskilt gällde
detta planens förslag på utbildningens och forskningens områden. Såvitt
gällde det allmänkulturella samarbetet ansåg emellertid flera talare att detta
område inte hade tillgodosetts i tillräcklig utsträckning. Särskilt folkrörelsesamarbetet
och barn- och ungdomssamarbetet borde ges större tyngd i
verksamheten.

En annan synpunkt som kom fram i debatten var det positiva i att
ministerrådet i planen hade fäst uppmärksamhet vid den ökande internationaliseringen
globalt och på europeiskt plan samt på de konsekvenser denna
process hade för det nordiska samarbetet. Med stor tillfredsställelse hälsades
också förslaget om att utforma Norden till ett gemensamt utbildningsområde,
särskilt det nordiska programmet för lärare, utbildningssökande och
studerande - NORDPLUS. En brist i planen ansågs dock vara att den inte
innehöll åtgärder som väsentligt kunde öka lärår- och elevutbytet i Norden.

Flera talare hade uppmärksammat de folkliga organisationernas och
amatörorganisationernas rädsla för att deras verksamhetsmöjligheter kunde
komma att försämras om den nya organisationsmodell som skisserades i
handlingsplanen genomfördes. Här förutsattes från rådets sida att en stor
hänsyn skulle tas till organisationernas behov vid genomförandet av handlingsplanen.

Den svagaste punkten i handlingsplanen var enligt flera talare finansieringen.
De resurser som ministerrådet föreslog för planens genomförande under
perioden 1989—1991 var otillräckliga om den till alla delar skulle kunna
förverkligas.

Redog. 1988/89:4

fTjSi

Kulturutskottets ordförande Eidur Gudnason, Island, anförde att det
behövdes en stark politisk vilja från kulturministrarnas sida för att flytta fram
kultursamarbetets positioner. Budgeten för det nordiska kultursamarbetet
borde därför ha en stark tillväxt under de kommande åren. Om denna
budgettillväxt kunde uppnås, hade handlingsplanen alla möjligheter att ge
kultursamarbetet en stark position inför de utmaningar under början av
1990-talet som samarbetet skulle komma att möta.

Kirke- og undervisningsminister Kirsti Kölle Gröndahl, Norge, underströk
att handlingsplanen skulle vara vägledande för ministerrådet och ligga till
grund för budgetprioriteringarna under åren framöver. Programmet skulle
inte upphöra att gälla vid utgången av år 1991, utan handlingsplanen skulle
styra utvecklingen under stora delar av 1990-talet varefter den skulle justeras
eller eventuellt avlösas av en ny. Kirsti Kölle Gröndahl kom också in på
utvecklingen av EG:s inre marknad och de konsekvenser denna utveckling
kunde få för de nordiska länderna och anförde att det fanns en bred enighet
om att samarbetet med EG borde stärkas. De nordiska undervisningsministrarna
hade redan etablerat kontakt med EG:s undervisningsministrar bl.a.
vid ett möte i oktober 1987. Avsikten med mötet hade inte varit att ingå några
avtal utan främst att utväxla information och erfarenheter i frågor som kunde
vara av intresse för bägge parter.

Ylva Annerstedt konstaterade att det var utmärkt att NORDPLUS kom till
stånd men det fanns vissa aspekter som saknades eller blivit dåligt belysta i
handlingsplanen. T.ex. saknades förslag om någon form av språkförberedelse
för de studenter och lärare som får ett NORDPLUS-stipendium.
Studenterna skulle förmodligen tillgodogöra sig vistelsen i grannlandet
bättre om de fick en förberedande språkkurs redan i hemlandet. En annan
viktig fråga för NORDPLUS framgång var betygs och examinas värde och
giltighet vid hemkomsten. Få studerande ägnar ett halvt eller ett helt år av sin
studietid i ett annat land utan att veta vilket värde dessa studier kommer att
få. NORDPLUS har dessutom kommit att framstå som framför allt ett
studentutbytesprogram, men det är viktigt att i detta sammanhang också
satsa på de lärare vid universitet och högskolor som skall göra bedömningen
av värdet av studier i ett annat nordiskt land. Om också de har erfarenheter
från vistelse vid annat nordiskt universitet kommer säkert problem med
betygsekvivalensen att lösas mycket smidigare. Slutligen berörde Ylva
Annerstedt bostadssituationen som kunde bli ett hinder för den som önskade
studera i ett annat nordiskt land. En modell kunde vara att låta NORDPLUS-stipendiet
inkludera också en studentbostad.

Kulturminister Bengt Göransson underströk att en handlingsplan inte på
en gång löser alla problem. Handlingsplanen var ett dokument som
redovisade riktlinjer och handlingslinjer. Den är ett försök att i samlad form
beskriva ambitioner och utvecklingsmöjligheter och blir därför med nödvändighet
till sin karaktär allmän och rekommenderande. Vad som återstod nu
var att olika organ, organisationer och grupper måste konkretisera vad man
vill göra mot bakgrund av vad som redovisats.

Statsrådet Göransson kom också in på obalansen i förhållandet mellan fria
och utominstitutionella kulturverksamheter och institutionella. Det var av
stor vikt att folkrörelserna och amatörverksamheten ägnades stor uppmärk -

Redog. 1988/89,-4

samhet i det nordiska kultursamarbetet men det kunde inte ske genom att Redog. 1988/89:4
Nordiska rådet eller minsterrådet institutionaliserade dem. Hela tiden måste
respekt visas för organisationernas självständighet.

Hans Nyhage anförde att det fria och frivilliga folkbildningsarbetet hade
spelat en stor roll för samhällsutvecklingen och demokratiseringsprocessen i
våra nordiska länder. Det var därför angeläget att de organisationer som
bedriver folkbildningsverksamhet stöttas och främjas så att allt fler nordbor
omfattas av den. Mot denna bakgrund var det beklagligt att de fria
bildningsorganisationernas omfattande nordiska samarbete ägnats så litet
utrymme i den nu framlagda handlingsplanen. Detta vittnade om bristande
kunskaper om och förståelse för dessa organisationer och deras viktiga
insatser.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 34) till
ministerrådet

1. att fastställa en handlingsplan för utveckling av det nordiska kultursamarbetet
i enlighet med ministerrådsförslag B 83/k och med beaktande av de
synpunkter som anförts av kulturutskottet

2. att genomföra handlingsplanen under perioden 1989—1991 och att härvid
särskilt prioritera

- arbetet för ökad språkförståelse i Norden

- ökat stöd till folkrörelsesamarbetet

- utbyggnaden av studentutbytet, lärår- och elevutbytet samt Norden som
gemensamt utbildningsområde

- utvecklingen av det nordiska mediesamarbetet samt upprättandet av en
nordisk mediefond

- fortsatt utbyggnad av det nordiska forskningssamarbetet enligt gällande
riktlinjer (B 69/k)

3. att mot bakgrund av den avgörande betydelse ett starkt utbyggt nordiskt
radio- och TV-samarbete via satellit har för att stärka den nordiska
kulturgemenskapen utforma en organisation för ett permanent radio- och
TV-samarbete, som tillgodoser de kulturpolitiska målsättningarna för samarbetet 4.

att tillföra handlingsplanen ytterligare resurser för att genomföra de
aktiviteter som ingår i planen och särskilt för att möjliggöra en stark
utbyggnad av Nordiska kulturfonden

Två av utskottets medlemmar, däribland Gunnar Björk, hade till utskottets
betänkande fogat ett särskilt yttrande angående en fast kommitté för det
nordiska radio- och TV-samarbetet.

Rekommendationen antogs med 61 röster. Två av rådets medlemmar
röstade mot förslaget.

Då ett stort antal av de aktuella frågorna inom kultursektorn togs upp såväl
i ministerrådets berättelse om det nordiska samarbetet som i förslaget till
handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet hade dessa saker behandlats
i ett sammanhang.

Nordiskt radio- och TV-samarbete

Redog. 1988/89:4

Under sessionen i Helsingfors 1987 väcktes ett medlemsförslag om radio- och
TV-samarbetet i Norden. Medlemsförslaget syftade till en ändring av
Tele-X-projektets inriktning så att en sändning över fyra kanaler blev möjlig.
Mot bakgrund av Nordsat-tanken och dess åtta kanaler ansåg förslagsställarna
Tele-X-beslutet att sända två stycken redigerade kanaler vara en avsevärd
sänkning av ambitionsnivån. Om en fortsatt satsning på Tele-X skulle vara
meningsfull måste projektets inriktning förändras så att fyra kanaler kunde
sända. Detta var tekniskt möjligt och skulle inte innebära några större
förseningar.

Kulturutskottet inledde behandlingen av förslaget under sessionen i
Helsingfors. Utskottet konstaterade då att ärendet brådskade och föreslog
därför att Nordiska rådet skulle bemyndiga presidiet att, på rådets vägnar
och på förslag av kulturutskottet, senare under våren göra en framställning
till ministerrådet. Detta beslöt också rådet.

Vid kulturutskottets möte i maj 1987 slutbehandlades ett betänkande över
medlemsförslaget om radio- och TV-samarbetet i Norden. På förslag av
utskottet avgav Nordiska rådets presidium en framställning till ministerrådet,
i vilken ministerrådet anmodades att ge det pågående arbetet med en
uppbyggnad av ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit en sådan
inriktning att sändningar av program från de nordiska länderna över fyra
kanaler i Tele-X kunde möjliggöras. Vidare anmodades ministerrådet att
vidta åtgärder för att stärka programproduktionen i Norden, och att avge
förslag om ett permanent nordiskt radio- och TV-samarbete till Nordiska
rådet. Nordiska ministerrådet kunde emellertid inte enas om en ombyggnad
av den nordiska satelliten på grund av de kostnader modifieringen skulle
medföra. Den tidsfrist som fanns för att genomföra ombyggnaden utlöpte i
slutet av juni 1987. TV-frågan har även därefter diskuterats av de nordiska
statsministrarna, och i ett svar på en hänvändelse från Nordiska rådet
meddelades i augusti att statsministrarna från Finland, Norge och Sverige
uttryckt intresse för att undersöka ett trekanalsalternativ.

Vid utskottets möte i november diskuterades på nytt utvecklingen inom
radio- och TV-samarbetet. Utskottet noterade att det enda beslut som fattats
beträffande programsamarbete via Tele-X var det ursprungliga beslutet från
1985 om sändningar över två kanaler, men att diskussioner om möjligheten
att eventuellt ta i bruk tre kanaler inom Tele-X pågick inom ministerrådet.
Tre kanaler skulle ge möjligheter till direktsändning av program från
Finland, Norge och Sverige och med inslag av isländska och danska program.
Aven formerna för en eventuell permanent användning av satellit för
överföring i Norden var föremål för undersökningar. För ett permanent
operativt satellitsamarbete krävdes minst två satelliter i rymden varav den
ena skulle användas som reservsatellit. Med hänsyn till uppskjutningstidtabellen
borde beslut om en eventuell användning av tre kanaler fattas under
våren 1988. Uppskjutningsprogrammet med den europeiska bärraketen
Ariane hade åter kommit i gång efter kraftiga förseningar genom ett haveri.
Tele-X-satelliten beräknades sändas upp under januari 1989 med möjlighet
för nordisk programverksamhet några månader senare.

3 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 4

I det meddelande Nordiska ministerrådet avgav i december 1987 med Redog. 1988/89:4
anledning av Nordiska rådets framställningar nr 1/1986 och 1/1988 om radiooch
TV-samarbetet i Norden framgick att fortsatta överläggningar och ett
ökat TV-samarbete i Norden inom ministerrådet i sammansättningen
industri-, kommunikations- och kulturministrarna inriktats på att utreda de
tekniska, ekonomiska och programmässiga förutsättningarna för en användning
av tre programkanaler i Tele-X. Vidare uttalades att ministerrådet
kunde komma att ge ytterligare upplysningar om utvecklingen av det
nordiska radio- och TV-samarbetet via satellit i ett tilläggsmeddelande inför
Nordiska rådets session 1988.

Något tilläggsmeddelande med ny information om radio- och TVsamarbetet
framlades emellertid inte till sessionen. Mot bakgrund av den
oklara situationen var det angeläget att Nordiska rådet som underlag för en
debatt om TV-samarbetet fick direkt information från ministerrådet om det
aktuella läget inom TV-samarbetet. Stortingsrepresentant Anders Talleraas,

Norge, ställde därför en fråga om vilken utformning ministerrådet avsåg att
ge programsamarbetet inom Tele-X-projektet, och när ministerrådet till
Nordiska rådet skulle avge förslag om permanent användning av satellit för
överföring av TV i Norden. Som svar på frågan anförde kulturminister
Hallvard Bakke, Norge, att det inte funnits skäl att avge något tilläggsmeddelande
eftersom det inte träffats några nya beslut vare sig när det gällde
användningen av Tele-X eller ett eventuellt permanent nordiskt satellitsystem.
Han utlovade dock att ministerrådet före den 10 maj skulle fatta ett
slutligt avgörande om användningen av Tele-X.

Stortingsrepresentant Anders Talleraas, kulturutskottets talesman, betonade
vikten av att det snabbt kunde skapas klarhet i hur det nordiska radiooch
TV-samarbetet via satellit skulle utformas. Den osäkra situationen inom
TV-samarbetet hotade i annat fall att ytterligare försämra de nordiska
ländernas beredskap att möta de kulturpolitiska utmaningarna på medieområdet.
Han förutsatte därför att beredningen av frågan om utformningen av
TV-samarbetet skyndsamt fördes vidare och ansåg att ministerrådet under
Nordiska rådets 36:e session borde sträva till att uppnå politisk enighet om
hur samarbetet skall utformas under den beslutade försöksperioden samt
träffa en principöverenskommelse om etableringen av ett permanent radiooch
TV-samarbete via satellit. Ett ministerrådsförslag om permanent
samarbete borde därefter så fort som möjligt avges till Nordiska rådet. Han
anförde vidare att de grundläggande kulturpolitiska målsättningarna för
samarbetet kunde uppfyllas först när Island och Danmark deltog i utbytet,
och upprepade utskottets tidigare önskemål om dansk medverkan i samarbetet.
Med hänvisning till de kulturpolitiska motiven för ett ökat radio- och
TV-samarbete underströks att sådana resurser borde ställas till förfogande
för programsamarbetet att ett attraktivt programutbud skapades.

Den tredje maj meddelade Nordiska ministerrådet sitt ställningstagande
om radio- och TV-samarbetet i Norden via satellit. Av ställningstagandet
framgick att ministerrådet ansåg att det inte förelåg förutsättningar för att nå
en uppslutning kring ett sådant programutbyte. Samtidigt upphävdes det tills
nu giltiga beslutet från november 1985 om en treårig försöksverksamhet med
två redigerade nordiska kanaler genom användning av Tele-X-satelliten. 34

Utvecklingen inom TV-samarbetet i Europa hade även varit föremål för
diskussioner inom utskottet under året. På basen av utskottets behandling av
ett medlemsförslag som tog upp kulturpolitiska aspekter på satellit-TVsändningar
i Europa avgav presidiet i oktober en framställning till ministerrådet,
i vilken ministerrådet anmodades att verka för att de nordiska länderna
aktivt bidrog till att en europeisk konvention om gränsöverskridande
TV-sändningar snabbt antogs. Enligt framställningen borde en sådan
konvention innehålla regler för skydd av barn och ungdom, regler om
europeiskt programinnehåll samt regler för reklam och sponsring av
program.

Av meddelandet om framställningen framgick att ministerrådets arbetsgrupp
för kultur och massmedier hade följt förhandlingarna i Europarådet
om en konvention om gränsöverskridande TV-sändningar i Europa. Den
samordning av de nordiska ländernas inställning som hade ägt rum ansågs ha
bidragit positivt till de resultat som redan hade uppnåtts. Av meddelandet
framgick även att arbetsgruppen fortsatt skulle bidra till koordineringen av
ländernas insatser i de pågående förhandlingarna. Mot denna bakgrund
ansåg utskottet att det inte fanns skäl att kvarhålla framställningen på rådets
dagordning. Rådet delade denna uppfattning.

A llmänkulturellt samarbete

Ett medlemsförslag om bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla miljöer samt
kulturföremål och kulturminnesmärken i Norden hade väckts som en
uppföljning av den internationella konferensen om luftföroreningar som
Nordiska rådet genomförde i Stockholm i september 1986. I slutkommunikén
från konferensen framfördes förslag om ett fördjupat kulturellt samarbete
i syfte att bevara och restaurera kulturföremål som kulturminnesmärken
som snabbt riskerar att utplånas.

I kulturutskottets betänkande anfördes att kulturhistoriska miljöer, monument
och minnesmärken var en del av den nordiska identiteten. Ett
bevarande av detta kulturarv, som samtidigt utgjorde en del av världskulturarvet,
kunde mot bakgrund av den gemensamma historia Norden hade, inte
enbart ses som en nationell angelägenhet. Utskottet underströk därför
betydelsen av att de nordiska länderna upprätthöll och utvecklade samarbetet
inom kulturminnesvården och tillförde detta arbete resurser såväl
nationellt som nordiskt. Inom ramen för ett nordiskt samarbete på området
ansåg utskottet att åtgärder i syfte att förebygga skador på kulturminnen
borde prioriteras. Andra samarbetsområden som enligt utskottet borde ges
stor uppmärksamhet var forskning och utbildning, bevarandet av trähusbebyggelsen
och de nordiska insatserna för att skydda världskulturarvet.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 35) till ministerrådet 1.

att medverka till utformningen av ett program för ökat samarbete
inom kulturminnesvården i Norden och att delta i samordningen av
nordiska insatser i syfte att bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer,
föremål och minnesmärken i Norden

Redog. 1988/89:4

2. att aktivt verka för att de nordiska länderna i internationella
samarbetsorgan ger arbetet för att skydda världskulturarvet stor
uppmärksamhet

Rekommendationen antogs med 54 röster.

På förslag av kulturutskottet beslöt rådet att inte företa sig något med
anledning av två medlemsförslag om stöd till folkrörelserna i Norden. Som ett
resultat av behandlingen av dessa förslag hade utskottet emellertid förordat
ökningar i den nordiska budgeten för folkrörelsearbetet bl.a. för att
möjliggöra tolkservice vid de olika sammankomster folkrörelserna arrangerar.

Kulturutskottet hade föreslagit rådet att anmoda Nordiska rådets presidium
att i nära samarbete med Nordiska ministerrådet låta en från Nordiska
rådet och ministerrådet fristående expert utföra en översyn av Nordiska
rådets och ministerrådets informationsorganisation, och att därefter, utgående
från de resultat översynen gav, fortsatt i nära samarbete med ministerrådet,
företa behövliga förändringar av informationsverksamheten och dess
uppbyggnad. Utskottet ansåg i likhet med förslagsställarna att en förstärkning
av informationen om det nordiska samarbetet var nödvändig. Utskottet
underströk att en omfattande informationsverksamhet var av särskilt stor
betydelse för att fördjupa den nordiska kulturgemenskapen och för att
synliggöra kultursamarbetet, som i hög grad vände sig till folkrörelserna och
till enskilda medborgare samt till ett stort antal institutioner på många olika
områden i Norden. En svår, men samtidigt synnerligen angelägen uppgift för
Nordiska rådets och ministerrådets informationsverksamhet var att nå ut till
ungdomarna i Norden.

Vid sidan av en förstärkning av Nordiska rådets nationella informationsverksamhet
föreslog utskottet att en särskild fristående expert fick i uppdrag
att lägga fram förslag till organisatoriska lösningar för att förbättra koordineringen
och stärka rådets och ministerrådets informationsverksamhet. I
anslutning till en sådan översyn av informationsarbetet borde även övervägas
hur produktionen av informationsmaterial ytterligare kunde effektiviseras.
Utskottet underströk att en ny informationsorganisation även borde tillföras
större resurser såväl nationellt som nordiskt för att det skulle vara möjligt att
nå ut till de målgrupper som var aktuella inom informationsverksamheten.

Kulturutskottets förslag antogs med 59 röster.

Ett medlemsförslag hade väckts om ett förstärkt nordiskt samarbete i
ungdomsfrågor. I medlemsförslaget föreslogs ett förstärkt utbyte av erfarenheter
och information om ungdomens behov och problem i de nordiska
länderna samt ett ökat stöd till ungdomsorganisationernas nordiska samarbete.

I sitt betänkande över medlemsförslaget underströk kulturutskottet att
man i tillägg till satsningen på ungdomsorganisationerna och deras samarbete
även borde utveckla andra stödordningar och samarbetsprojekt på kultursektorn.
Utskottet fann det angeläget att de folkrörelser som arbetar med
barn och ungdomar starkare drogs in i det nordiska samarbetet och förutsatte
att samarbetet på området barn och kultur gavs stor uppmärksamhet under
de kommande åren. Stödordningen för nordiskt ungdomssamarbete, som
inrättades 1973 på försöksbasis och etablerades som permanent verksamhet

Redog. 1988/89:4

1976, administreras av Nordiska ungdomskommittén. Utskottet ansåg att Redog. 1988/89:4
många av de samarbetsuppgifter som föreslogs i medlemsförslaget på
nordiskt plan borde kunna tillvaratas genom den nordiska ungdomskommittén.

Det var enligt utskottets mening väsentligt att det nordiska ungdomsstödet
kunde upprätthållas på en tillfredsställande nivå även om antalet stödberättigade
organisationer ökade. Utskottet ansåg därför att stödordningen under
kommande år borde tillföras ökade resurser för att möjliggöra en utbyggnad
av det nordiska ungdomssamarbetet.

Utskottet ansåg att ministerrådet även borde ta nya initiativ i syfte att
förbättra möjligheterna till ett annat ungdomsutbyte av mera allmän
karaktär än det som avses med NORDPLUS och för att ytterligare stärka den
verksamhet som hade etablerats genom NORDJOBB-projektet.

Utskottet anförde slutligen att ett förmånligt ungdomsresekort borde
bibehållas och underströk att alla åtgärder som innebar att ett direkt
samarbete och direkta kontakter mellan ungdomar och deras organisationer i
Norden kunde byggas ut borde prioriteras. Sänkta resekostnader för
ungdomar inom Norden skulle direkt stimulera till ett ökat ungdomsutbyte.

På förslag av utskottet antog rådet med 61 röster en rekommendation
(nr 37) till ministerrådet.

att fortsatt stärka förutsättningarna för det nordiska ungdomssamarbetet
särskilt genom att stödja nya utbytesprogram för ungdomar i
Norden.

Rekommendationen antogs med 61 röster.

Ytterligare två medlemsförslag hade väckts på det allmänkulturella
området dels ett förslag om utredning av fartygsbaserad opera- och
konsertverksamhet, dels om ett nordiskt notbibliotek. På förslag av
kulturutskottet beslöt rådet att inte företa sig något med anledning av
medlemsförslagen.

Utskottet framhöll under behandlingen av medlemsförslagen att
samarbete på musikområdet under de senaste åren hade fått stor
uppmärksamhet i utskottets arbete. För närvarande arbetade ministerrådet
med uppföljningen av tre rekommendationer på musikområdet.
Dessa rekommendationer avsåg införandet av en hemmamarknad
för fonogram med nordisk musik, förbättrad spridning av verk
nominerade till Nordiska rådets musikpris och en utredning av frågan
om nordiska orkester- och ensembletävlingar för musikelever i de
nordiska länderna.

Utbildningssamarbete

Ett medlemsförslag hade väckts av socialdemokratiska ledamöter i rådet om
det nordiska samarbetet på vuxenutbildningens område.

Kulturutskottet konstaterade i sitt betänkande att det i förslaget till
handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet 1989-91 (b 83/k) fastslogs
att livslång inlärning skulle vara det gemensamma nordiska utbildningspolitiska
perspektivet för hela utbildningsområdet. Utskottet konstaterade att
livslång inlärning var en viktig utgångspunkt även för föreliggande medlems -

förslag och att förslaget till handlingsplan innehöll många aktiviteter som gav Redog. 1988/89:4
förutsättningar för ett ökat samarbete på vuxenutbildningsområdet i en
sådan riktning som föreslogs i medlemsförslaget.

Vid en utbyggnad av vuxenutbildningssamarbetet ansåg utskottet det vara
av betydelse att ministerrådet företog en genomgång av uppgifterna för den
ledningsgrupp som verkar på vuxenutbildningsområdet och att gruppens
uppgifter vid behov preciserades i förhållande till andra organ på utbildningsområdet
inom ministerrådsorganisationen.

Utskottet underströk att man särskilt borde uppmärksamma den betydelse
vuxenutbildningen hade för att höja den allmänna utbildningsnivån i
samhället och för att öka jämställdheten i arbetslivet. Samarbetet under
kommande år borde ges en sådan inriktning att man i Norden bättre än för
närvarande kunde tillgodose de behov av vuxenutbildning som de korttidsutbildade
har och att man inom utbildningssystemet som helhet uppmärksammar
de vuxna som målgrupp.

Stödet till folkbildningssamarbetet togs också upp i medlemsförslaget.

Utskottet ansåg att folkbildningsstödet borde byggas ut och i så stor
utsträckning som möjligt komma verksamheten till del, men samtidigt fick
inte stödet vara alltför starkt uppbundet till vissa bestämda insatser.

Mottagarna måste få flexibilitet i användningen av stödet.

Vid behandlingen av kulturhandlingsplanen hade också utskottet uttalat
att det nordiska folkbildningssamarbetet borde ses som en viktig del av
samarbetet på det allmänkulturella området. Utskottet ansåg också att
stödet till folkbildningssamarbetet borde utdelas av en nordisk grupp där de
nordiska folkbildningsorganisationerna borde ha en stark representation och
att en diskussion måste föras med folkbildningsorganisationerna.

Med detta ställde sig kulturutskottet bakom yrkandena i medlemsförslaget
och föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet att

utgående från principen om livslång inlärning fortsatt bygga ut
samarbetet inom vuxenutbildningen och folkbildning i Norden, och
att härvid särskilt uppmärksamma insatser för korttidsutbildade,
utvecklingen av folkbildningsorganisationernas samarbete och satsningar
på vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete i
Norden.

Rådet antog en rekommendation (nr 36) i enlighet med utskottets förslag
med 59 röster

I ett medlemsförslag föreslogs att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska
ministerrådet att vidta nödvändiga åtgärder för att på skol- och utbildningsområdet
i högre grad indra kommunerna och länen samt deras centralorganisationer
i det nordiska samarbetet.

Kulturutskottet konstaterade i sitt betänkande över förslaget att den
handlingsplan som utarbetats i syfte att bygga ut det nordiska kultursamarbetet
under de kommande åren tog upp många skol- och utbildningsfrågor. I
motiveringen till handlingsplanen betonade ministerrådet att det, mot
bakgrund av den decentralisering som ägt rum på skolområdet genom
överföring av beslutanderätt och ekonomiskt ansvar till lokala myndigheter,
var en väsentlig uppgift för ministerrådet att väcka och stödja samarbetsiniti -

ativ på lokalt plan. Tyngdpunkten i handlingsplanen hade lagts på ett Redog. 1988/89:4
nordiskt lärår- och studentutbytesprogram, NORDPLUS. Inom ramen för
programmet skulle stipendier sökas av alla elever inom alla postgymnasiala
utbildningar. Vidare skulle stipendier kunna utdelas till elever vid allmänbildande
och yrkesinriktade utbildningar. För att detta utbytesprogram skulle
kunna genomföras krävdes ett nära samarbete med lokala och regionala
organ på utbildningsområdet i Norden.

Utskottet var av den uppfattningen att lärår- och elevutbytet frånsett
NORDPLUS-programmet var ett område som inte tillräckligt beaktas i
handlingsplanen. Enligt utskottet borde en målsättning för elevutbytet på
sikt vara att varje elev skulle ha möjlighet att en gång under sin skoltid besöka
en skola i ett annat nordiskt land. En förutsättning för att denna målsättning
skulle kunna uppnås var att man på det lokala planet visade ett starkt intresse
för att genomföra utbytesprogram i större omfattning än för närvarande.

Utskottet fann det naturligt att man i ett närmare samarbete på detta område
mellan kommunerna och länen samt deras centralorganisationer utredde hur
lärår- och elevutbytet kunde byggas ut, och att man i detta sammanhang även
övervägde om man genom att ingå ett särskilt avtal om elevutbyte på
kommunal nivå i Norden kunde uppnå en intensifiering av verksamheten. I
ett sådant arbete kunde kommunerna även ha nytta av den sakkunskap
Föreningarna Norden besitter när det gäller att genomföra lärår- och
elevutbyten.

Utskottet konstaterade att Nordiska ministerrådet med utgångspunkt i
rek. nr 14/1985 angående ersättning för specialutbildning av elever från
annat nordiskt land hade inlett ett projekt som syftade till att avlägsna
juridiska och ekonomiska hinder för studiemobilitet. En första kartläggning
som hade gjorts inom projektet visade att det var angeläget att få med
kommunerna i det nordiska samarbetet på skolområdet för att de hinder för
ökad rörlighet som nu fanns skulle kunna avlägsnas.

Utskottet framhöll att en viktig förutsättning för att den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden skulle bli verklighet för den enskilde arbetstagaren
var, att erhållen yrkesutbildning betraktades som likvärdig i de nordiska
länderna och att ett nära samarbete på skolområdet var nödvändigt för att
även detta mål skulle nås. Utskottet hade noterat att ministerrådets
ledningsgrupp för nordiskt skolsamarbete skulle sätta värde på att i
samarbete med de kommunala organisationerna få möjligheter att stimulera
till tätare nordiska kontakter mellan skolans olika intressenter.

Avslutningsvis framhöll utskottet att ministerrådet i nära samarbete med
kommunerna och länen samt deras organisationer och tillsammans med
berörda lärår- och elevorganisationer i Norden borde etablera ändamålsenliga
samarbetsformer som stärker det nordiska skolsamarbetet på det lokala
planet och förbättrar informations- och erfarenhetsutbytet mellan den
officiella nordiska samarbetsorganisationen på skolområdet och kommunerna
i Norden. Samtidigt underströk utskottet att det officiella samarbetet på
skolområdet inte ersatte ett fritt och spontant samarbete mellan kommuner,
skolor och olika organisationer, och framhöll betydelsen av att det fanns
utrymme för ett sådant arbete även i framtiden.

Med detta föreslog kulturutskottet i sitt betänkande att Nordiska rådet Redog. 1988/89:4
skulle rekommendera Nordiska ministerrådet

att stärka det nordiska samarbetet på skolområdet genom att i högre
grad indra kommunerna och länen samt deras centralorganisationer i
detta samarbete.

Rådet antog en rekommendation (nr 39) av denna lydelse med 63 röster.

Ett medlemsförslag hade väckts om samnordiska folkhögskolekurser för
äldre. I medlemsförslaget föreslogs att nordiska medel under en period på tre
år skulle avsättas för att utveckla ett projekt kring information om
folkhögskolekurser för pensionärer i de nordiska länderna.

Utskottet konstaterade att pensionärerna i de nordiska länderna har egna
organisationer och att dessa organisationer i allmänhet är anslutna till
bildningsförbund i länderna. Mot denna bakgrund fann utskottet det inte
vara ändamålsenligt att bygga upp en särskild ny organisation för den
föreslagna kursverksamheten. Utskottet föreslog att olika former av kursverksamhet
för pensionärer skulle utvecklas inom de befintliga pensionärsorganisationerna
och folkbildningsorganisationernas ramar, och i nära samarbete
med folkhögskolor i Norden och nordiska samarbetsorgan på området.

Kulturutskottet föreslog därför att Nordiska rådet inte skulle företa sig
något med anledning av medlemsförslaget. Rådet beslutade i enlighet med
utskottets förslag.

Forskningssamarbete

Medlemmar av den danska delegationen hade väckt ett medlemsförslag om
ett nordiskt fredspolitiskt utvecklingsprogram med anledning av det internationella
fredsåret 1986.

I medlemsförslaget föreslogs att en tvärfacklig arbetsgrupp skulle tillsättas
för att undersöka möjligheterna att genomföra ett nordiskt fredspolitiskt
utvecklingsprogram i form av folkhögskolekurser för unga från konfliktområden.
Vidare föreslogs en stipendieordning för forskare från krisområden
och kontaktseminarier för ungdomar från Östersjöländerna.

Förslagsställarna hänvisade till FN:s fredsår 1986 och fann att intresset för
internationella frågor, flyktingproblem och mänskliga rättigheter borde
föras vidare genom ett nordiskt bidrag av betydelse för det fredspolitiska
arbetet.

Förslagsställarna ansåg att det borde vara möjligt att göra en gemensam
nordisk framstöt för fred och säkerhet med ett program som byggde på tre
faktorer som var säregna för de nordiska länderna, nämligen Nordens
inflytande på den internationella opinionen, den nordiska synen på utbildning,
sociala förhållanden och politik samt på de resurser många av de
nordiska samarbetsorganen hade och som i ett tvärfackligt samarbete kunde
vara till nytta för projekt av internationell fredspolitisk karaktär.

Kulturutskottet hänvisade till att en kommitté hade tillsatts av Nordiska
rådet för att utreda hur det nordiska samarbetet i internationella sammanhang
kunde utvecklas och till att aktiviteter av den typ som föreslogs i
medlemsförslaget borde kunna ingå i den verksamhet som redan bedrevs av
befintliga nordiska institutioner. Utskottet ansåg det därför inte ändamålsen- 4(

ligt att i detta skede föreslå en särskild tvärfacklig arbetsgrupp för att Redog. 1988/89:4
undersöka möjligheterna att genomföra ett nordiskt fredspolitiskt utvecklingsprogram.
Utskottet föreslog därför rådet att inte företa sig något med
anledning av medlemsförslaget. Rådet beslutade i enlighet härmed.

I ett medlemsförslag föreslogs att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet att skyndsamt utreda möjligheterna till inrättandet av
ett nordiskt teknologipris för att utdelas som erkänsla för nordiskt ingenjörskunnande.

Utskottet konstaterade att kommunikationsutskottet i sitt yttrande över
förslaget tillstyrkte att ett nordiskt teknologipris utdelades som en engångsföreteelse
i anslutning till teknologiåret 1988. Kulturutskottets inställning till
nya pris var restriktiv. Utskottet hade prioriterat rådets litteratur- och
musikpris och ansett att prissummorna för dessa pris borde höjas och att
ytterligare åtgärder borde vidtagas för att öka spridningen av såväl nominerade
som prisbelönade verk.

Utskottet ansåg inte att ett permanent nytt teknologipris borde inrättas
men tillstyrkte däremot förslaget om att utdela ett nordiskt teknologipris en
gång i anslutning till teknologiåret 1988.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 38) till ministerrådet att

i anslutning till det nordiska teknologiåret 1988 i syfte att främja
nordiskt forsknings- och utvecklingssamarbete låta utdela ett särskilt
nordiskt pris, Nordiska rådets teknologipris.

Rekommendationen antogs med 62 röster mot 4.

Frågor

Inom kulturutskottets område ställdes 15 frågor:
till ministerrådet (ställd av Gunnar Björk) angående grannspråksundervisningen till

ministerrådet (ställd av Ingrid Sundberg) angående nordiskt deltagande
i ERASMUS-projektet

till ministerrådet angående aktivt nordiskt samarbete vid behandlingen av
idrottspolitiska frågor på det inernationella planet
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Bengt Göransson) angående
videogram med nordiska TV-program och filmer
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Lennart Bodström) angående de
nordiska lektoraten vid de nordiska universiteten

till ministerrådet (besvarad av statsrådet Bengt Göransson)
angående tryggandet av de kulturella förbindelserna mellan östra och
mellersta Finland och det övriga Norden
till ministerrådet angående en gemensam och flexibel nordisk arbetsmarknad
för bl.a. universitets- och högskolelärare
till ministerrådet (besvarad av statsrådet Bengt Göransson) angående
förbättrad översättnings- och tolkningshjälp på finska
till ministerrådet (ställd av Berit Oscarsson) angående nordiskt samarbete
om folkbildning och vuxenundervisning

till ministerrådet (ställd av Barbro Nilsson) angående den samnordiska
sameradion

till ministerrådet (ställd av Barbro Nilsson) angående ökad satsning på
nordisk polarforskning
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Lennart Bodström) angående
finskspråkig försöks- och utvecklingsverksamhet bland sverigefinnar
till ministerrådet angående radio- och TV-samarbete i Norden
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Lennart Bodström) angående
forskningsbudgeten
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Bengt Göransson) angående
invandrarnas hemspråksundervisning

D.2.3. Social-och miljöutskottet

Miljövårdsfrågorna har under perioden dominerat utskottets arbete;
såväl frågan om ett nytt samarbetsprogram på miljövårdsområdet som
en ny handlingsplan för bekämpande av havs- och kustföroreningar i
Norden. Även handlingsplanen mot luftföroreningar har behandlats.
Utskottet har också haft att ta ställning till ett ministerrådsförslag om
ett nytt nordiskt samarbetsprogram för hälso- och socialsektorn.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Grethe Lundblad (s), Sten
Svensson (m) och Lena Öhrsvik (s). Utskottet har sedan 35:e sessionen i
Helsingfors hållit tio möten.

Behandlade saker

Miljövård

Miljövårdsfrågorna har under hela året varit föremål för stor uppmärksamhet
i utskottet. Under sessionen i Oslo debatterades dessa frågor livligt både i
generaldebatten och i sakdebatterna. Utskottets ordförande Marjatta Väänänen
framhöll i sitt anförande att utskottet understrukit att det nya samarbetsprogrammet
på miljöområdet måste vara mycket konkret och aktivt till sin
utformning.

Grethe Lundblad förhöll sig mycket kritisk till att ministerrådet fördröjt
framtagandet av det nya miljövårdsprogrammet. Hon refererade till det
öppna brev som tre socialdemokratiska utskottsledamöter efter rådets möten
i Åbo i november 1987 riktat till miljöministrarna, där man bl.a. begärde ett
snabbt igångsättande av ökat samarbete för att rädda den nordiska naturen
och människornas hälsa. Man ville också ha gemensamma normer för att
begränsa utsläppen till nordiska innanhav såsom Kattegatt, Öresund och
Östersjön. Där krävdes också att man skulle samordna reglerna för
användning av farliga kemikalier.

Gunnar Björk instämde i kritiken av att något färdigt förslag till

Redog. 1988/89:4

miljövårdsprogram inte framlagts och ställde frågan om det inte vore möjligt
att i anslutning till rådets möten i november anordna en extrasession kring
Nordens miljöfrågor, där man kunde debattera och anta ett samarbetsprogram
på miljöområdet.

Sten Svensson fann att utskottet tyvärr tvingats konstatera att ministerrådet
- även om man har varit medveten om att gällande samarbetsprogram
utgick vid årsskiftet - inte hade påbörjat arbetet med ett nytt samarbetsprogram
om miljön förrän sent under året. Han framhöll att det inte var möjligt
för ministerrådet att, som skett vid utskottets möte med ministrarna, lägga
ansvaret på ämbetsmannakåren. Nordiska rådet måste lägga ansvaret där det
hör hemma. Ministrarna och ministerrådet har ansvaret.

Statsrådet Sissel R0nbeck, Norge, - enda närvarande miljöminister -förklarade att fördröjningen berott på att man i enlighet med rekommendationerna
i Världskommissionens rapport för miljö och utveckling tagit
kontakt även med de andra ministerråden och bett om förslag om hur man på
de olika sektorerna nu skall inarbeta miljöhänsynen som viktiga i framtiden.
Därmed hoppades ministerrådet att senast till nästa session kunna framlägga
ett program som är ett värdigt svar på de utmaningar som Norden särskilt står
inför när det gäller att visa vilja till att följa upp de stora och nya kraven från
Världskommissionen. Ministerrådet tog sikte på att programmet skulle vara
färdigt så att åtminstone social- och miljöutskottet fick tillfälle att diskutera
det i samband med höstens möten.

Mot bakgrund av de allvarliga miljökatastrofer som inträffade under
försommaren 1988 i form av giftig algblomning och säldöd beslöt Nordiska
rådets presidium vid möte den 13 juni att inkalla rådet till extra session den 16
november 1988 för behandling av ett nytt miljövårdsprogram samt handlingsprogram
mot havs- och kustföroreningar. Miljövårdsministrarna hade lovat
överlämna de båda förslagen i god tid så att utskottet kunde hinna behandla
dem före extrasessionen.

Bland de medlemsförslag som behandlats av utskottet rörde också flertalet
miljöfrågor. I sitt betänkande över medlemsförslaget om att systematiskt
inarbeta relevanta miljöaspekter vid fullföljandet av arbetet med den nordiska
handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning erinrade
utskottet om de synpunkter som framförts vid tidigare behandling av
handlingsplanen. Utskottet noterade att inom miljöområdet finns möjligheter
till en lång rad projekt som både är arbetskraftsintensiva och kan utgöra
ett speciellt nordiskt bidrag i debatten om den globala miljösituationen när
det gäller bättre hushållning med naturresurserna.

Utskottet såg gärna att sådana projekt som t.ex. avgasrening, rökgasrening,
föroreningskontroll, föroreningsbekämpning, lantbruk, skogsbruk,
fiskerinäring, energi och skydd för biotoper inarbetades eller skulle ingå i en
rullande revision av planen. Norden borde enligt utskottet utveckla en
miljövänlig teknik som kan ge arbetstillfällen och dessutom exportmöjligheter
på utomnordiska marknader. I mandatet för en ny handlingsplan sägs att
det är viktigt att i planen ingående åtgärder genomförs under beaktande av
miljöskyddsaspekter. I detta sammanhang pekar man på de målsättningar
och slutsatser, som redovisas i Brundtlandskommissionens rapport. Det
påpekas i rapporten att en hållbar utveckling bara kan uppnås om miljöför -

Redog. 1988/89:4

störing och överutnyttjande av naturtillgångar hejdas. Social- och miljöutskottet
ansåg att dessa påpekanden borde beaktas även i den nordiska
handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning.

Rådet antog på utskottets förslag en rekommendation (nr 13) till ministerrådet
i enlighet med förslagsställarnas hemställan med 52 röster.

I ett medlemsförslag, som tar sin utgångspunkt i Nordiska rådets internationella
konferens om luftföroreningar 1986, hemställdes att rådet skulle
rekommendera ministerrådet att inom ramen för ministerrådets handlingsplan
mot luftförorening utreda konsekvenserna för industri, energi, transport
och jordbruk i de nordiska länderna av dels 50 procents reduktion av
svavel och kväveoxid, dels 80 resp. 75 procents reduktion av svavel resp.
kväveoxid fram till 1995. Det föreslogs även en rekommendation till de
nordiska ländernas regeringar att inom ramen för ECE verka för att samtliga
europeiska länder, inkl. Storbritannien, binder sig för en reduktion av
svavelutsläppen - med 50 % som mål - år 1993 och att bindande protokoll
ingås mellan samtliga europeiska länder i syfte att reducera kväveoxidföroreningen
med minst hälften fram till mitten av 1990-talet.

Vid sin behandling av medlemsförslaget hade social- och miljöutskottet
noterat att 21 länder inom ramen för ECE-konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar i juni 1985 undertecknat ett bindande
protokoll, där de åtar sig att senast fram till 1993 minska sina svavelutsläpp
med 30 % jämfört med nivån 1980. Utskottet har ofta diskuterat frågan om
samnordiskt internationellt agerande och understrukit att forskningen borde
ligga före den internationella opinionen och arbeta med en väsentligt högre
ambitionsnivå samt ta upp mer komplicerade problem som samspelet mellan
kväve- och svaveldioxidföroreningar.

Med hänsyn till den överensstämmelse mellan nationellt och internationellt
agerande som utskottet understrukit, fann utskottet att man i båda
avseendena borde arbeta för ambitiösa men realistiska målsättningar som
kunde vinna anslutning både inom de nordiska länderna och internationellt.
En litet högre ambitionsnivå i de nordiska målsättningarna syntes motiverad.

Rådet antog på utskottets förslag med 49 röster en rekommendation
(nr 41) i enlighet med förslagsställarnas första förslag samt en rekommendation
(nr 15) enligt förslagsställarnas andra förslag med 47 röster. En medlem
avstod från att rösta på resp. rekommendation.

Utskottet hade behandlat ett medlemsförslag om att rekommendera
ministerrådet att sammanställa ett samarbetsprogram för en mer miljövänlig
avfallshantering i Norden, innefattande både samnordiska och nationella
insatser.

Samtliga remissinstanser hade i varierande grad tillstyrkt medlemsförslaget
och mot den bakgrunden ansåg utskottet att en väsentlig utvidgning av
ambitionsnivån i det nordiska samarbetet beträffande avfallshantering borde
ske och att detta borde markeras genom ett samarbetsprogram. Utskottet
erinrade om de möjligheter som finns att stimulera företagen i Norden att
övergå till produktionsprocesser och reningsmetoder som minskar avfallsmängderna.
En undersökning borde företas av möjligheterna att genom
lagstiftning eller avgifter minska eller helt eliminera särskilt miljöfarliga
ämnen i avfallet som t.ex. kvicksilver, PVC-plast och kadmium. Som en

Redog. 1988/89:4

fortsättning på nuvarande projektarbete på återvinningsområdet borde
undersökas möjligheterna att få avsättning för återvinningsprodukter på
marknader inom och utom Norden.

Rådet antog på utskottets förslag en rekommendation (nr 16) i enlighet
med förslagsställarnas hemställan med 53 röster. En medlem avstod från att
rösta.

I ett av medlemsförslagen föreslogs att rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet att utreda de internordiska och internationella
aspekterna av havsföroreningen samt att därefter utarbeta ett samnordiskt
handlingsprogram för bekämpande av havs- och kustföroreningar i Norden
och formulera en samnordisk politik i internationella sammanhang. Ett
ministerrådsförslag om handlingsplanen borde föreläggas Nordiska rådets
37:e session.

Utskottet noterade i sitt betänkande över medlemsförslaget, som i enlighet
med presidiets beslut inte hade remissbehandlats, att det hade beröringspunkter
med den rekommendaton (nr 14/1987) som rådet antog vid 35:e
sessionen, men att det dessutom tog upp vidare frågor. Vidare noterade
utskottet att Nordiska ministerrådet hade igångsatt arbete med en handlingsplan
mot havsföroreningar som svar på ovannämnda rekommendation och
förberedde ett ministerrådsförslag. Detta arbete hade dock visat sig förenat
med sådana svårigheter att något ministerrådsförslag ej kunde föreligga
förrän till 37:e sessionen 1989.

Utskottet delade förslagsställarnas synpunkter att den samnordiska internationella
verksamheten borde vara baserad på ett nordiskt handlingsprogram
för bekämpning av havs- och kustföroreningar i Norden, vars principer
därigenom fördes ut på internationellt plan.

Beträffande Nordiska rådets egna initiativ noterade utskottet att havsföroreningsfrågorna
är ämnet för en internationell konferens som kommer att
anordnas, enligt beslut av Nordiska rådets presidium, i oktober 1989 i
Köpenhamn. Avsikten är att åstadkomma ett slutdokument som bl.a. kan
bilda underlag för nordiskt agerande på internationellt plan i havsföroreningsfrågor.

Utskottet påpekade särskilt att medan det övervägande antalet av de
nationella insatserna av naturliga skäl skulle komma att avse Nordsjön,
Kattegatt och Östersjön, skulle Nordatlanten komma att stå i fokus lika
mycket som dessa havsområden när det gällde det internationella agerandet.
Det var därför väsentligt att ett handlingsprogram mot havs- och kustförorening
redan från början omfattade alla havsområden som omger de nordiska
länderna.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 17) till ministerrådet
att utarbeta ett samnordiskt handlingsprogram för bekämpande av
havs- och kustföroreningen i Norden, där också havsområden i Nordatlanten
och kring Västnorden fick sin berättigade plats, samt formulera en samnordisk
politik i internationella sammanhang. Ett ministerrådsförslag om
handlingsplanen borde föreläggas Nordiska rådets 37:e session. Rekommendationen
antogs med 56 röster.

I ett medlemsförslag, väckt av medlemmar i den norska delegationen,
hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska ministerrådet

Redog. 1988/89:4

att intensifiera forskningen kring sälbestånden och sambanden mellan sälarna Redog. 1988/89:4

och det marina ekosystemet.

Vid sin behandling av medlemsförslaget noterade utskottet att medlemsförslaget
mötts av stort intresse och engagemang bland remissinstanserna där
emellertid uppfattningarna gick starkt isär. Bakgrunden till de divergerande
åsikterna i faktafrågorna torde vara den omfattande osäkerhet som fortfarande
försvårar bedömningen av orsaksförhållandena bakom den stora
sälinvasionen vid norska kusten. Denna hade inneburit stora förluster för
fiskarna på grund av mindre fångster och förstörda fiskeredskap.

Det stora flertalet remissinstanser syntes anse att det fanns behov av ökad
forskning kring sälbestånden och de ekologiska sammanhangen i de nordliga
haven. Utskottet ansåg att ett åtgärdsprogram borde bygga på en realistisk
bedömning av orsakerna, något som ställde krav på omfattande forskning då
de ekologiska sammanhangen i de nordliga haven var komplicerade. Även
klimatologiska förhållanden borde bedömas i en sådan undersökning.

Problemets komplexitet ställde enligt utskottets mening stora krav på den
nödvändiga forskningen och denna borde därför inledas med en förundersökning
och formulering av ett antal hypoteser, som kunde kontrolleras
genom de undersökningar som därefter företas.

Utskottet ansåg att beslut om konkreta åtgärder för att förhindra en ny
sälinvasion borde invänta mer definitiva forskningsresultat för att åtgärderna
skulle få avsedd verkan.

En rekommendation (nr 18) i enlighet med förslagsställarnas hemställan
antogs på utskottets förslag av rådet med 60 röster. Två medlemmar avstod
från att rösta.

Ett medlemsförslag hade väckts om att rekommendera ministerrådet att
vidta åtgärder för att initiera ett decentraliserat samarbete om miljöskyddsfrågor.
Förslagsställarna ansåg att ett sätt att fördjupa det nordiska miljöskyddsarbetet
vore att stimulera till direkta kontakter mellan de miljöansvariga vid
anläggningar, vilka hade likartade miljöproblem, i de olika länderna.

Utskottet noterade att nästan samtliga remissinstanser ställt sig positiva till
medlemsförslaget.

Målsättningen borde enligt utskottets uppfattning vara att skapa ett
nätverk av organisationer, industrier och lokala myndigheter och organ i
Norden med likartade miljöproblem. Längst hade man kommit i gränsregionema
men det torde finnas stora möjligheter även mellan organisationer och
företag som inte var belägna i geografisk närhet till varandra, t.ex. inom
samma bransch. En lämplig första åtgärd kunde därför vara att genom
ministerrådets försorg ge ut en katalog över myndigheter och forskningsinstitutioner
etc. i Norden på miljöområdet, där även viktigare lokala organisationer
kunde tas med.

Utskottet ansåg att medlemsförslaget pekade på ett område där mycket
står att vinna genom nordiskt samarbete.

En rekommendation (nr 19) i enlighet med förslagsställarnas hemställan
antogs på utskottets förslag med 65 röster.

Social- och miljöutskottet hade behandlat ett medlemsförslag om åtgärder
för en bättre miljö.

Utskottet fann att förslaget tog upp ett brett spektrum av insatsområden på 46

miljöområdet och att de rekommendationer som föreslogs på ett naturligt
sätt skulle ingå i Nordiska ministerrådets arbete med ett nytt samarbetsprogram
på miljöområdet.

Förslagets yrkande att sammanställa nordiska erfarenheter om effekter på
havet av näringstillförsel och utsläpp av kemiska substanser samt initiera
eventuell kompletterande forskning kunde ses som en komplettering till de
av ministerrådet föreslagna insatserna mot jordbrukets föroreningseffekter.
Medlemsförslagets yrkande om ett långsiktigt FoU-projekt om skogsskadorna
och metoder för att förebygga dessa låg också i linje med ministerrådets
intentioner. Utskottet hade ingen invändning mot dessa delförslag, men
ansåg att man redan nu kunde gå längre i att ställa krav på industrin.
Utskottet ville därför också tillstyrka medlemsförslagets yrkande om en
rekommendation att med olika åtgärder stimulera en långtgående rökgasrening.

Utskottet fann medlemsförslagets yrkanden beträffande ekonomiska
styrmedel intressanta samtidigt som man noterade att remissinstanserna ej
var eniga angående värdet av skatterabatter resp. miljöskyddsavgifter.
Sådana typer av ekonomiska styrmedel borde ändå undersökas.

Syftet med miljöskyddsavgifter borde vara att med eller utan samband
med koncessionsvillkor stimulera företag och enskilda till minskade utsläpp
av olika slag. En modell skulle vara att en sanktionsavgift uttas vid alla
överträdelser av koncessionsvillkor, oavsett om överträdelsen medfört
ekonomisk fördel eller ej.

Vad gällde frågan om miljöaspekter i utvecklingsbiståndet hade utskottet
bl.a. vid överläggningar med miljöministrarna och i samband med behandlingen
av ett ministerrådsförslag (B 84/e) om en nordisk utvecklingsfond
understrukit Brundtlandkommissionens slutsatser angående s.k. bärkraftig
utveckling.

Slutligen noterade utskottet att medlemsförslaget förordade en rekommendation
till ministerrådet att redovisa förslag till finansiering av ökade
insatser för miljövården i enlighet med vad som anförts i medlemsförslaget.
Detta yrkande fann utskottet lämpligen borde tas upp i samband med
budgetbehandlingen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till ministerrådet
att sammanställa nordiska erfarenheter om effekter på havet av
näringstillförsel och utsläpp av kemiska substanser samt initiera
eventuell kompletterande forskning härom,

att starta ett långsiktigt FoU-projekt om skogsskadorna och metoder
för att förebygga dem,
att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning använda
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, t.ex. att genom skatterabatter
stimulera till en minskning av avgasutsläppen i trafiken eller genom
miljöskyddsavgifter stimulera till minskning av olika slags utsläpp.

Rekommendationen (nr 20) antogs med 48 röster mot en. 12 medlemmar
avstod från att rösta.

Vidare antog rådet på utskottets förslag en rekommendation till de
nordiska ländernas regeringar

Redog. 1988/89:4

att i ökad grad inrikta utvecklingsbiståndet på lösande av miljöpro- Redog. 1988/89:4
blem i tredje världen.

Rekommendationen (nr 21) antogs med 52 röster mot en. Nio medlemmar
avstod från att rösta.

I ett medlemsförslag hemställdes att Nordiska rådet skulle besluta att ge
Nordiska ministerrådet i uppdrag att årligen framlägga en lägesrapport på
miljöpolitikens område inför Nordiska rådet.

I förslaget framhölls bl.a. att den utsläppsnivå som naturen tål snabbt
måste identifieras. Miljöarbetet måste sedan inriktas på att begränsa
utsläppen till denna nivå och en nordisk överenskommelse snarast komma till
stånd, som sedan kunde ligga till grund för internationellt agerande.

Utskottet instämde i att det är viktigt att en nordisk miljöpolitik skapas och
att ett helhetsgrepp tas om miljöfrågorna. Utskottet ville understryka
medlemsförslagets hemställan att de nordiska regeringarna borde utarbeta
en gemensam strategi för att effektivisera det internationella miljö vårdssamarbetet.
Utskottet ansåg det viktigt att de nordiska politikerna går i spetsen
för en nordisk miljöpolitik som även i globalt perspektiv skulle kunna spela
en pådrivande roll. För att såväl Nordiska rådets parlamentariker som
Nordens regeringar skulle kunna lyfta upp miljöfrågorna med hög prioritet,
måste ökade krav ställas på rapporteringen som nu sker i ministerrådets
berättelse C 1. De nordiska regeringarna borde rapportera vad som på
nationellt plan uppnåtts på miljöområdet under det gångna året. Rapporterna
borde lätt kunna jämföras med varandra.

Rådet antog på utskottets förslag med 57 röster en rekommendation
(nr 22) i enlighet med förslagsställarnas hemställan.

Ett medlemsförslag om stärkande av europeiskt samarbete på miljöområdet
(Miljö-Eureka) samt ett ändringsförslag om främjande av det europeiska
samarbetet på miljöområdet genom ett europeiskt miljömöte på hög nivå
m.m. hade behandlats av social- och miljöutskottet.

Utskottet instämde i medlemsförslagets bedömning att luftföroreningarna
måste få sin lösning på internationellt plan men ansåg inte att inrättandet av
ett Miljö-Eureka skulle bidra till en bättre och snabbare lösning av detta
problem. Bakgrunden till utskottets bedömning var att det ej torde vara brist
på lämpliga beredande organ som för närvarande är flaskhalsen i detta arbete
utan snarare brist på politisk vilja och ekonomiska medel i enskilda länder.

I detta sammanhang ville utskottet erinra om att Nordiska rådet i slutet av
1987 tillsatt en särskild kommitté för att utröna behovet av gemensamma och
samordnade nordiska insatser inom bl.a. det internationella miljö- och
biståndsarbetet och andra frågor i anslutning till den nordiska representationen
i internationella organisationer. De frågor som tagits upp i de båda
förslagen var enligt utskottets bedömning naturliga arbetsuppgifter för
denna kommitté.

Rådet beslöt på förslag av utskottet att inte företa sig något med anledning
av medlemsförslaget och ändringsförslaget.

Socialpolitik

Redog. 1988/89:4

Ett ministerrådsförslag om nordiskt samarbetsprogram för hälso- och
socialsektorn hade hänvisats till social- och miljöutskottet för behandling.
Det var nu tredje gången som utskottet uttalat sig om ministerrådsförslag om
samarbetsprogram för hälso- och socialsektorn. Vid de två tidigare tillfällena,
1977 och 1982, hade utskottet varit ganska kritiskt, särskilt 1982, då
förslaget ansetts innebära en begränsning av ambitionerna jämfört med
tidigare program. Utskottet hade betonat att ministerrådets samarbetsprogram
borde vara offensiva och aktivitetspräglade.

Utskottet konstaterade nu att dess synpunkter, framförda vid överläggningar
med ministrarna i november 1987, i viss mån påverkat den nya
versionen av ministerrådsförslaget, men också att utskottets synpunkter även
fortsättningsvis borde beaktas i arbetet med samarbetsprogrammet.

Det nu framlagda utkastet hade föregåtts av ett omfattande arbete. Man
hade strävat efter att ge programmet en internationell förankring genom att
ta in WHO:s program ”Hälsa för alla år 2000” i inledningen till samarbetsprogrammet.
Vidare hade man, åtminstone delvis, tagit in de principer för
social välfärdspolitik som 1987 antogs vid en s.k. interregional konsultation
inom FN. Detta fann utskottet särskilt tillfredsställande då en av de kritiska
punkterna i diskussionen med social- och hälsovårdsministrarna om det nya
programmet varit att övergripande mål för socialpolitiken saknades. Utskottet
ansåg att de nordiska länderna genom en sådan internationell anknytning
av sitt social- och hälsovårdssamarbete kunde få möjlighet att utnyttja det
nordiska samarbetsprogrammet som en plattform för sitt internationella
agerande och därvid uppträda enat.

I sina kommentarer till vissa avsnitt hade utskottet inom hälsosektorn
ifrågasatt om inte ett särskilt avsnitt om AIDS vore påkallat mot bakgrund av
frågans vikt och i synnerhet som ett särskilt handlingsprogram enligt rådets
tidigare rekommendation ej torde vara att emotse inom den närmaste tiden.

I fråga om odontologisk materialprovning hade utskottet i samband med
budgetöverläggningar förordat en förvaltningsrevision av NIOM, bl.a. med
sikte på möjligheterna till extern finansiering.

Beträffande läkemedelssamarbetet ifrågasatte utskottet om inte någon av
de framtidsinriktade målsättningar som diskuterats med ministrarna borde
arbetas in i det slutliga samarbetsprogrammet.

Inom socialsektorerna hade utskottet noterat avsnittet om ”den absoluta
och relativa fattigdomen”, som saknade motsvarighet i tidigare samarbetsprogram
på social- och hälsovårdsområdet och ansåg det konsekvent att
välfärden i stort, inkl. de ekonomiska fördelningsaspekterna, berördes i det
nya programmet.

Utskottet fann det tillfredsställande att ministerrådet utvidgat avsnittet om
barn-, ungdoms- och familjepolitiskt samarbete och pekade särskilt på
avsnittet om 9—12-åringars situation och om de sociala konsekvenserna av
skilsmässor för barnen.

Utskottet fann det också värdefullt att äldreomsorgen som under senare år
ägnats stort intresse inom utskottet, nu fått ett särskilt avsnitt.

4 Riksdagen 1988/89. 2 sami. Nr 4

På förslag av social- och miljöutskottet antog rådet en rekommendation Redog. 1988/89:4
(nr 9) till ministerrådet

att fastställa ett nytt nordiskt samarbetsprogram för hälso- och
socialsektorn med beaktande av de synpunkter som framförts av
social- och miljöutskottet
att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande för samarbetsprogrammets
genomförande samt

att kontinuerligt och i fortlöpande samverkan med Nordiska rådets
organ och berörda parter vidareutveckla och fördjupa det nordiska
samarbetet inom hälso- och socialsektorn.

Rekommendationen antogs med 70 röster.

Utskottet hade behandlat ett medlemsförslag med hemställan om att rådet
skulle rekommendera ministerrådet att verka för ökat samarbete mellan
amt/fylken/län och kommuner samt berörda offentliga och fristående
organisationer i syfte att genomföra ett erfarenhetsutbyte om behandling av
alkoholister och narkomaner för att identifiera och upplysa om de metoder
som visar sig särskilt effektiva i behandlingen samt ta initiativ till att stödja
försöksprojekt på lokal och regional nivå i syfte att intensifiera rehabiliteringen
av missbrukare.

Utskottet konstaterade att medlemsförslaget kunde ses som en vidareutveckling
av ministerrådets handlingsplan mot narkotika och ville därför
förorda att denna drevs vidare även efter innevarande år. Det särskilda
behovet av samverkan med frivilliga organisationer och föräldragrupper
underströks av utskottet. I synnerhet folkrörelserna skulle kunna ge en
värdefull medverkan. Utskottet ville förorda att handlingsplanen mot
narkotika fullföljdes under ett antal år framåt, då det erfarenhetsutbyte som
förutsågs inom dess ram syntes väl motsvara medlemsförslagets önskemål
vad gällde behandlingsmetoder för narkomaner. Ett motsvarande organiserat
samarbete beträffande vård av alkoholister, som torde helt saknas för
närvarande, borde igångsättas.

Vad gällde medlemsförslagets andra yrkande ville utskottet erinra om
rekommendationen nr 2/1987 till ministerrådet att i samarbete med Nordiska
samarbetsrådet för kriminologi och NÅD - Nordiska nämnden för alkoholoch
drogforskning - genomföra ett komparativt forskningsprojekt angående
narkotika och kontrollpolitik. Utskottet ansåg nu liksom vid behandlingen av
denna rekommendation att ett sådant forskningsprojekt kunde bidra till
lösningen av de problem som återspeglas i de nationella olikheterna i synen
på missbruksfrågorna. Detta torde vara en lämplig uppgift för NÅD som
redan har en avsevärd erfarenhet av projekt inom alkoholforskningen.

Utskottet erinrade också om det stora problem som läkemedelsmissbruket
utgör.

Rådet antog på utskottets förslag en rekommendation (nr 10) enligt
förslagsställarnas hemställan med 62 röster.

Beträffande övrigt samarbete inom rusmedelsområdet hade utskottet
redan tidigare konstaterat att Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning
(NÅD) är det enda samnordiska organ som tar upp alkoholfrågan som
är det helt övervägande missbruksproblemet i Norden. Vid överläggningar

med social- och hälsovårdsministrarna i november 1987 hade dessa frågor
aktualiserats av utskottet.

Efter sin behandling av ministerrådets berättelse C 1 föreslog utskottet nu
att konkreta åtgärder borde vidtas i de nordiska länderna för att förverkliga
WHO:s målsättning att minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år
2000.

Utskottet hade till behandling ett medlemsförslag om rökfria miljöer m.m.

I sitt betänkande över medlemsförslaget föreslog utskottet rådet att rekommendera
ministerrådet att utreda restriktiva regler i Norden innebärande
exempelvis begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga
kommunikationsmedel, förbud mot tobaksreklam och märkning av tobaksprodukter.
Vidare föreslogs rådet att rekommendera de nordiska ländernas
regeringar att på internationellt plan verka för restriktiva regler för
tobakskonsumtion.

Mot bakgrund av att det nya nordiska samarbetsprogrammet inom hälsooch
socialsektorn grundas på WHO:s program ”Hälsa för alla år 2000” ville
utskottet erinra om att rökning i WHO:s program definieras som ”riskbeteende”.
Utskottet noterade att insikten om rökningens hälsofarlighet har lett
till att de flesta i-länder har någon form av restriktioner och begränsningar
visavi tobak. I fyra av de nordiska länderna baserar sig dessa på lag och avtal
medan man i Danmark har begränsat sig till ett avtal mellan tobaksindustrins
branschförening och inrikesministeriet som inkluderar begränsning av
tjärinnehållet samt varningstexter. Gemensamma drag i lagstiftningen på
området är att rökning även i offentliga färdmedel har begränsats. Dessutom
syftar lagstiftningen till att åstadkomma speciella rökutrymmen på arbetsplatserna
för att garantera en rökfri arbetsmiljö.

Alla nordiska länder har regler för varningstext på cigarettpaketen. Ett
totalt förbud mot tobaksreklam, som man har i Finland och Norge, anses
vara enklare att tillämpa än en mängd detaljregler, som man har i Sverige där
emellertid ett förslag om förbud mot tobaksreklam nu förbereds. Utskottet
noterade mot bakgrund av de olika regler som tillämpas i de nordiska
länderna och den livliga diskussion dessa gett upphov till att det förefaller
svårt att uppnå enhetlighet på detta område i Norden.

Utskottet stödde förslagsställarnas synpunkt att nordisk samverkan inom
WHO och andra organ är väsentlig.

Rådet antog dels en rekommendation (nr 11) enligt utskottets första
förslag med 57 röster, dels en rekommendation (nr 12) i enlighet med
utskottets andra förslag med 47 röster. 7 resp. 8 medlemmar avstod från att
rösta beträffande rekommendationerna.

Arbetsmarknad

På arbetsmarknadsområdet hade inga medlemsförslag förelegat för utskottets
behandling. Frågorna hade emellertid berörts under utskottets behandling
av ministerrådets berättelse C 1, varvid utskottet hade noterat att
situationen på arbetsmarknaden visar en fortsatt svag förbättring av sysselsättningen.
Det finns tendenser till förbättring av kvinnornas sysselsättningssituation
och både ungdoms- och långtidsarbetslösheten fortsätter att falla.

Redog. 1988/89:4

Utskottet ansåg dock att de svaga grupperna fortsatt borde ges prioritet i Redog. 1988/89:4
samarbetet, i synnerhet som deras ställning - även om de blivit färre - relativt
sett förändrats.

Arbetsmiljö

Inte heller på arbetsmiljöområdet förelåg något medlemsförslag för behandling.
I ministerrådets berättelse C 1 hänvisades till det samarbetsprogam som
styr verksamheten på området och som enligt planerna skulle ha reviderats
senast 1987. Utskottet var dock införstått med att revisionen av samarbetsprogrammet
fick invänta arbetet med en nordisk arbetsmiljökonvention, som
utskottet ansåg borde föreläggas Nordiska rådet som ett ministerrådsförslag
till 37:e sessionen 1989.

Frågor

Inom social- och miljöutskottets sakområde ställdes 11 frågor:
till ministerrådet angående upprättande av en arbetsgrupp som verkar för
att alkoholfrågan blir ett eget insatsområde i FN-systemet,
till ministerrrådet (besvarad av statsrådet Gertrud Sigurdsen) angående
tillämpningen av den nordiska trygghetskonventionen,
till Danmarks regering (ställd av Arne Gadd) angående åtgärder mot
gränsöverskridande luftföroreningar,
till Danmarks regering (ställd av Grethe Lundblad) angående dansk
efterlön vid bosättning i annat nordiskt land,
till Norges regering angående uppföljning av Brundtlandskommissionens
rapport,

till ministerrådet angående förbränning av kemiskt avfall i havet,
till ministerrådet angående utsläpp av radioaktivt avfall från upparbetningsanläggningar,

till ministerrådet angående den brittiska regeringens planer på upparbetningsanläggningen
Dounreay i Skottland,
till ministerrådet angående stopp av existerande upparbetningsanläggningar
för atomavfall,

till Norges regering (ställd av Karl-Erik Svartberg) angående förorening av
gränsvattnet mellan Norge och Sverige.

D.2.4. Kommunikationsutskottet

Utskottets arbete har under perioden dominerats av frågor rörande
trafiksäkerhet. Dessutom har utskottet särskilt uppmärksammat
miljöfrågor i trafiken, turism och sjöfart.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Elver Jonsson (fp), Wiggo
Komstedt (m) och Olle Östrand (s). Elver Jonsson har varit utskottets
ordförande.

Utskottet har mötts vid 7 tillfällen och då hållit sammanlagt 14 möten.
Dessutom har en arbetsgrupp inom utskottet arbetat med frågor rörande
ministerrådets trafiksäkerhetshandlingsplan.

I september 1987 arrangerade utskottet ett seminarium ”Nordiska utmaningar
i datapolitiken”.

Behandlade saker

Transport, kommunikation och trafiksäkerhet

Även inom kommunikationsutskottets verksamhetsområde har EG-frågorna
stått centralt under perioden. Utskottet noterade i sitt betänkande över
ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet (C 1) att frågorna
kring EG-s framtida politik och dess inverkan på Norden har prioriterats av
ministerrådet och att arbetet med harmonisering av transportpolitiken
ansetts vara en dominerande ekonomisk uppgift.

Utskottet noterade vidare att ämbetsmannakommittén för transportfrågor
(NÄT) tillsatt en beredningsgrupp med uppgift att belysa konsekvenserna
för Norden av EG:s beslut om en fri transportmarknad 1992. Arbetsgruppen
skall vidare utarbeta förslag till åtgärder och strategi gentemot EG.

Kommunikationsutskottet emotsåg i betänkandet en nordisk strategi på
området och menade att dessa aspekter borde ses som en enhet. Man ansåg
vidare att först när Norden kunnat enas om en harmoniserad eller gemensam
transportpolitik kan Norden presentera en gemensam stark front gentemot
EG och göra sig betydande på den kommande europeiska transportmarknaden.
Utskottet påpekade dessutom att harmoniseringen av transportpolitiken
i Norden är avgörande för frågan om Norden som hemmamarknad.

I betänkandet över ministerrådets berättelse poängterade utskottet också
vikten av att ministerrådet i sitt framtida arbete verkar för att trafikstrukturen
skall bli miljövänligare samtidigt som den ger effektivare transporter.

I sitt anförande vid sessionen under denna punkt framhöll ministerrådets
talesman, trafikminister Kjell Borgen, Norge, bl.a. att NÄT engagerar sig
långt starkare än tidigare när det gäller miljöfrågor. Han redovisade därvid
att Världskommissionen för miljö och utveckling pekat på att transportsektorn
först och främst kan bidra till lösningar när det gäller energiekonomisering,
reducerade luftföroreningar och genom att utveckla transportsystem
som främjar ekonomisk tillväxt.

Enligt ministerrådets uppfattning var det emellertid i första hand transportsektorn
själv som skulle känna ansvar för de negativa verkningarna av
olika transportverksamheter. Mot den bakgrunden arbetar NÄT med
nordisk miljöpolitik för transportsektorn. Detta arbete kommer med nödvändighet
att ta viss tid men är högt prioriterat.

I ett medlemsförslag hade föreslagits att ministerrådet skulle genomföra en
utredning som visar vad som kan göras för att de nordiska storstäderna kan
framstå som modeller för den övriga världen med hänsyn till lösningar av
städernas trafik- och miljöproblem.

Kommunikationsutskottet konstaterade att trafik- och miljöproblemen i
storstäderna är omfattande och komplext sammansatta och att några enkla

Redog. 1988/89:4

lösningar inte finns. Man tillstyrkte emellertid förslagets syfte att komma
fram till lösningar på dessa problem. Utskottet hade dock kunnat konstatera
att en hel del utredningar i den riktningen redan gjorts, men att det vore
värdefullt med en sammanställning av den kunskap som finns inom området.
Vidare menade man att man utifrån denna kunskapssammanställning och
eventuella nödvändiga kompletterande utredningar skulle kunna ta fram
framtidsinriktade strategier för att lösa trafik- och miljömässiga problem i
storstäderna.

I anledning av detta förslag antog Nordiska rådet följande rekommendation
(nr 7) med 51 röster:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet:

att göra en sammanställning av befintliga kunskaper om de nordiska
storstädernas trafik- och miljöproblem och mot bakgrund därav företa
nödvändiga kompletterande utredningar, samt

att på grundval av detta utredningsarbete utarbeta modeller över
olika strategier för att lösa storstädernas trafik- och miljöproblem.

Vid 1987 års session med Nordiska rådet behandlades ett underlag till en
handlingsplan för ökad trafiksäkerhet i Norden. Rådet rekommenderade då
ministerrådet att skyndsamt ta fram en handlingsplan utifrån de synpunkter
som rådet då framförde. Bl.a. efterlystes mer konkreta förslag och hur de
skulle finansieras.

I oktober 1987 presenterade ministerrådet detta nya förslag, men kommunikationsutskottet
var fortfarande inte nöjt. Man saknade fortfarande
konkreta och samordnade mål för det nordiska trafiksäkerhetsarbetet.

Till sessionen kom så slutligen ett reviderat förslag. Enligt detta borde
huvudvikten för det nordiska trafiksäkerhetsarbetet ligga inom områdena
hastighetsanpassning, trafiknykterhet, nyblivna förare och oskyddade trafikanter.
En huvudpoäng i planen var att trafikanternas attityder skall
påverkas i positiv riktning.

Kommunikationsutskottet, som vid flera tillfällen under året hade lämnat
sina synpunkter på vad en handlingsplan skulle innehålla, var nu relativt nöjt
med förslaget. Man ansåg emellertid att de medel som beviljats var för små.
Ministerrådsförslaget innebar en ökning av anslagen med endast ca 900 000
kr. per år. Enligt utskottet visar erfarenheterna att det finns ett direkt
samband mellan beviljade anslag till trafiksäkerhet och uppnådda resultat.
Man ansåg att förändrade attityder bäst kan nås genom trafikutbildning och
propagandakampanjer samtidigt som vägarna görs säkrare.

Vid behandlingen av förslaget i plenum uppstod en stundtals häftig intern
dansk diskussion om hastighetsgränserna. Ett av projekten i handlingsplanen
avser att ta fram gemensamma kriterier för olika hastighetsbegränsningar.
Detta togs av vissa talare som ett uttryck för att en harmonisering av
hastighetsgränserna skall ske. På motorvägarna skiljer dessa sig avsevärt i
Norden.

Efter debatten antog Nordiska rådet följande rekommendation (nr 4) med
56 röster mot 1:

att ministerrådet antar en nordisk handlingsplan för säkrare trafik i
Norden i enlighet med ministerrådets förslag B 75Ä/t och med
beaktande av Nordiska rådets synpunkter och

Redog. 1988/89:4

att ministerrådet lämnar en årlig rapportering av handlingsplanen i
sin verksamhetsberättelse, C 1.

Ett av de medlemsförslag som under året har rönt den största uppmärksamheten
i massmedia var det om förbud att tala i biltelefon under körning.

Kommunikationsutskottet hade behandlat detta förslag och funnit att man
inte kunde rekommendera något sådant förbud. I stället förordade utskottet
att ministerrådet skulle undersöka i vilken mån kommunikationsutrustning i
bilar bidrar till trafikolyckor samt att man skall bedriva en informationskampanj
om en trafiksäker användning av denna utrustning. Utskottet ville
vidare att ministerrådet skulle verka för att den tekniska utvecklingen av
biltelefoner utvecklas i riktning mot trafiksäkrare apparater.

Kommunikationsutskottet föreslog med detta att Nordiska rådet skulle
rekommendera Nordiska ministerrådet

att inhämta och förmedla information om i vilken mån kommunikationsutrustning
i bilar bidrar till trafikolyckor,
att bedriva en informationskampanj om en trafiksäker användning
av denna utrustning, samt

att verka för att den tekniska utvecklingen av biltelefoner påskyndas
i riktning mot trafiksäkrare apparatur.

Mot detta reserverade sig den svenske ledamoten Wiggo Komstedt. Han
ansåg att det inte var mödan värt att starta ett så stort projekt som det skulle
innebära att undersöka i vad mån kommunikationsutrustning bidrar till
trafikolyckor. Han ansåg vidare att den tekniska utvecklingen på området
redan pågår i en snabb takt och att ministerrådet där varken skulle kunna
göra till eller från. Komstedt föreslog därför att Nordiska rådet inte skulle
företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Efter en stundtals hetsig debatt antog Nordiska rådet utskottets förslag till
rekommendation (nr 6) med 40 röster mot 12.

I ett medlemsförslag hade yrkats att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för att uppnå en snabbare postgång
mellan de nordiska länderna.

Kommunikationsutskottet instämde i sitt betänkande i förslagsställarens
mening att postgången är viktig för effektiva och fungerande affärskontakter
mellan de nordiska länderna, för den nordiska samhörigheten och identiteten
samt en väsentlig förutsättning för att ambitionerna med att skapa en
nordisk hemmamarknad skall kunna fullföljas.

Utskottet menade att den starka postkoncentrationen till de nordiska
storstäderna samt tullbehandlingen av postpaketen var de huvudsakliga
orsakerna till förseningar i posttrafiken. Man uppmande därför Nordiska
rådet att rekommendera Nordiska ministerrådet

att vidta åtgärder för att uppnå en snabbare postgång mellan de
nordiska länderna.

Nordiska rådet antog denna rekommendation (nr 8) med 49 röster.

I ett medlemsförslag om gemensamma sjöfartspolitiska åtgärder hade
föreslagits att ministerrådet skulle utarbeta en gemensam nordisk bolagsform
för rederiverksamhet, överväga enhetliga skatte- och andra regler för
rederiverksamhet samt i övrigt vidta åtgärder för att åstadkomma en
konkurrenskraftig kostnadsnivå för nordisk sjöfart.

Redog. 1988/89:4

Kommunikationsutskottet ställde sig i sitt betänkande positivt till tanken
bakom medlemsförslaget men konstaterade att utvecklingen varit snabbare
än vad förslagsställarna förutsåg. Utskottet ansåg det därför inte finnas några
praktiska förutsättningar för att tillstyrka förslaget och föreslog därför att det
inte skulle föranleda någon åtgärd från Nordiska rådets sida.

I betänkandet över ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet
(C 1) anknöt utskottet emellertid till detta förslag då man hemställde att
ministerrådet inom sin organisation borde skapa ett gemensamt forum för att
behandla internationella sjöfarts- och luftfartsfrågor.

Utskottet menade i detta betänkande vidare att ministerrådet skulle

- utreda de kostnader som en speciell transportservice för handikappade
skulle innebära i jämförelse med kostnaderna vid handikappanpassning av
kollektiva transportmedel,

- omedelbart se till att konstruktiva förhandlingar sätts i gång i syfte att
komma fram till tillfredsställande tvärgående flygtrafik i Norden,

- verka för en harmonisering av den nordiska transportpolitiken samt

- verka för att Norden blir en gemensam transportmarknad.

Turism

I betänkandet över ministerrådets berättelse (Cl) konstaterade kommunikationsutskottet
att den nationella turistpolitiken i Norden nu blir alltmer
likriktad och att det finns behov av en gemensam strategi för utvecklingen av
den nordiska turismen.

Utskottet konstaterade vidare att det beviljas långt större medel till
turistsatsningar inom den regionalpolitiska sektorn än inom turistutskottets
verksamhetsområde. Utskottet efterlyste därvid redovisningar av dessa
satsningar.

I ett anförande vid sessionen menade statsrådet Ulf Lönnqvist bl.a. att
samarbetet inom turistnäringen måste öka. Ett nytt samarbetsprogram på
turistområdet kommer därför att utarbetas under 1988 och föreläggas
Nordiska rådet vid 1989 års session.

I ett medlemsförslag hade föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera
ministerrådet att undersöka på vilket sätt det etablerade samarbetet
mellan djurparkerna i Bardu, Lycksele och Rauna kunde utnyttjas och
stimuleras för att främja turismen på Nordkalotten och i Kvarkenområdet.

Kommunikationsutskottet menade i sitt betänkande att det föreslagna
samarbetet skulle kunna innebära en gynnsam utveckling av turismen på
Nordkalotten och i Kvarkenområdet. Förutom ökad sysselsättning inom
turismen menade utskottet att samarbetet även kunde få vissa positiva
sidoeffekter. Dit hörde t.ex. utökade veterinärtjänster, utveckling av den
veterinärmedicinska forskningen och en större förståelse för naturen och de
utrotningshot som hänger över vissa arktiska arter. Utskottet menade
emellertid att även djurparken i Ähtäri i Finland borde tas med i samarbetet.

Med detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

att undersöka på vilket sätt det etablerade samarbetet mellan

Redog. 1988/89:4

djurparkerna i Bardu, Lycksele, Rauna och Ähtäri kan utnyttjas och Redog. 1988/89:4

stimuleras för att främja turismen på Nordkalotten och i Kvarkenom rådet.

Nordiska rådet antog rekommendationen (nr 5) med 56 röster mot 1.

I sitt betänkande över ministerrådsberättelsen hade utskottet även valt att
lämna synpunkter på ministerrådets behandling av rekommendation nr
43/1987 angående inrättandet av ett nordiskt ungdomsresekort.

Ministerrådet hade i sitt meddelande över rekommendationen hänvisat till
att de nordiska järnvägsförvaltningarna utarbetat en ny produkt som skulle
ersätta det nordiska ungdomsresekortet. Denna nya produkt ”Nordturist för
unga” ansåg ministerrådet prismässigt vara ett attraktivt alternativ till
Interrailkortet. Man ansåg dock inte det vara realistiskt att utvidga det till att
omfatta resor till Västnorden. Ministerrådet ansåg för sin del att syftet med
rekommendationen var uppfyllt.

Kommunikationsutskottet anslöt sig inte till ministerrådets bedömning
utan menade att den klara parlamentariska vilja som framkommit vid rådets
sessioner 1986 och 1987 borde beaktas. Utskottet betonade även att när ett
enhälligt Nordiskt råd står bakom en rekommendation får inte olika
förvaltningsmodeller i de enskilda länderna negligera den parlamentariska
viljan. Utskottet menade vidare att de kulturpolitiska aspekterna måste ha
en stor tyngd och att kommersiella hänsyn måste vara av sekundärt intresse.

Teknik-och datateknologi

I ministerrådets berättelse för 1987 hade den nordiska datahandlingsplanen
inte behandlats samlat. Detta gjorde att kommunikationsutskottets granskande
uppgift visavi planen i det närmaste omöjliggjorts. Utskottet
upprepade därför sin tidigare framförda önskan att få en samlad redovisning
av arbetet med planen.

Utskottet noterade dock att tekniska och datateknologiskt relaterade
projekt blivit allt vanligare. Utskottet hänvisade också till att det vid
utskottets seminarium ”Nordiska utmaningar i datapolitiken” framkommit
att den tekniska utbildningen i Norden på något sätt borde utökas och
förbättras samt att fler studenter borde välja den tekniska utbildningen.

Detta för att Norden inte skulle komma på efterkälken i den internationella
tekniska konkurrensen. Utskottet kunde nu i sitt betänkande över ministerrådets
berättelse med tillfredsställelse konstatera att nordiska utbildningsprogram
fortfarande prioriteras högt. Särskilt noterades hur teknik, tekniska
frågor och teknisk utbildning börjat få allt större betydelse i det regionalpolitiska
samarbetet.

Utskottet redovisade även att man med intresse skulle följa det projekt
som påbörjats under året och som syftar till att få fler kvinnor i ledande
positioner inom ADB-området. Möjligheten att få fler kvinnor inom
dataområdet var även ämnet för statsrådet Anne-Lise Bakkens inlägg under
sessionen. Hon redovisade därvid bl.a. ett par projekt i ämnet och menade
att resultaten kanske skulle kunna utgöra grunden för en gemensam nordisk
strategi för ett mänskliggörande av teknologin som skulle göra datateknologin
tillgänglig för alla grupper. ^

Frågor

Redog. 1988/89:4

Följande frågor behandlades i samband med kommunikationsutskottets
saker:

till ministerrådet (besvarad av statsrådet Sven Hulterström) angående det
nordiska ungdomsresekortet (NordRES),
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Sven Hulterström) rörande
det nordiska ungdomsresekortet (NordRES),
till Danmarks regering (ställd av Wiggo Komstedt) om färjeförbindelsen
Ystad-Rönne,

till ministerrådet (ställd av Olle Östrand) om turistsatsningen i Västtyskland.

D.2.5. Ekonomiska utskottet

Utskottets arbete har under perioden dominerats av frågor rörande
näringspolitik, bistånd och energipolitik. En viktig del i utskottets
arbete har dessutom varit att följa upp den gällande ekonomiska
handlingsplanen och planerna på den kommande ekonomiska handlingsplanen.

Medlemmar och möten

Svenska medlemmar i utskottet har varit Carl Bildt (m), Lahja Exner (s),
Arne Gadd (s), Karin Söder (c) samt Bengt Westerberg (fp). Arne Gadd har
varit utskottets vice ordförande.

Utskottet har mötts vid 5 tillfällen och då hållit sammanlagt 9 möten.

Behandlade saker

Norden i Europa

Ekonomiska utskottet konstaterade i sitt betänkande över ministerrådets
berättelse rörande det nordiska samarbetet (Cl) att den pågående europeiska
integrationsprocessen och speciellt då EG:s arbete med den inre marknaden
kan innebära problem för det nordiska näringslivet. Utskottet såg därför
positivt på det kartläggningsarbete som ministerrådet startat för att värdera
vilka konsekvenser den inre marknaden får för Norden.

I sitt anförande vid debatten om ekonomiska utskottets betänkande över
ministerrådsberättelsen konstaterade utskottets ordförande Jan P Syse,
Norge, att de nordiska ländernas problem inför EG i hög grad är gemensamma.
Länderna borde därför hämta styrka i gemensamt uppträdande. Den
nordiska samarbetsapparaten förväntades därför i framtiden komma att
spela en aktiv roll för att främja gemensamma nordiska intressen och
samordna nordiska åtgärder för att möta den utmaning den europeiska
integrationsprocessen innebär.

Även generaldebatten ägnades till stor del åt frågor rörande den europeiska
integrationen.

På förslag av ekonomiska utskottet hemställde Nordiska rådet att Nordiska
ministerrådet skulle verka för att ministerrådets organ spelar en mer aktiv
roll med hänsyn till gemensamma nordiska intressen och att man skulle
samordna åtgärder för att möta den utmaning som den europeiska integrationsprocessen
innebär.

Den ekonomiska handlingsplanen

Ekonomiska utskottet konstaterade i betänkandet över ministerrådets berättelse
(C 1) att de flesta av åtgärderna i den ekonomiska handlingsplanen har
verkställts. Mot bakgrund av utskottets tidigare framförda önskemål om en
rullande handlingsplan var man nu tillfredsställd med att ministerrådet
beslutat utarbeta en ny plan. Utskottet konstaterade emellertid att 1989
skulle bli ett övergångsår mellan de båda planerna. Man underströk därför
betydelsen av att övergångsåret inte skulle få medföra att permanenta
institutioners budget skulle reduceras på medel som tilldelats som en följd av
den gällande handlingsplanen.

I ett anförande vid behandlingen av betänkandet ansåg utskottets vice
ordförande Arne Gadd att om tankegångarna bakom den första handlingsplanen
skall kunna uppfyllas är det avgörande att handlingsplanerna
utvecklas så att deras tidshorisont ständigt skjuts framåt, dvs. att vi får
rullande handlingsplaner.

På förslag från ekonomiska utskottet hemställde Nordiska rådet till
ministerrådet att Nordiska Industrifondens budget för 1989 inte skulle
minskas som en följd av att den ekonomiska handlingsplanen löper ut 1988
samt att fonden tillförs ytterligare resurser som följd av ministerrådsförslagen
om upprättande av ett industriellt centrum i Oslo och ett bioteknologiskt
handlingsprogram.

Beträffande infrastrukturinvesteringarna i den gällande handlingsplanen
konstaterade utskottet att anslagen över de nationella budgetarna inte skett i
överensstämmelse med planen. Utskottet var införstått med att ändrade
förutsättningar kunde medföra omprioriteringar, men man ville ändå starkt
betona vikten av nationell uppföljning och uppmanade ministerrådet att
verka för att intentionerna i handlingsplanen upprätthölls.

Finans-och valutapolitik

I ett medlemsförslag hade föreslagits att skattereglerna skulle ändras så att
den som har bostadsfastighet i ett nordiskt land men sina inkomster i ett
annat skulle få göra avdrag för räntorna på fastighetslånen i det land där han
har inkomsterna.

Ekonomiska utskottet var positivt till intentionerna i förslaget och ansåg
att man vid behandlingen av förslaget dessutom borde ta med andra utgifter
som nationellt är avdragsberättigade, t.ex. underhållsbidrag och räntor på
studieskulder. Målsättningen borde enligt utskottet vara att en skattepliktig
person med lön eller pension i ett nordiskt land och hem och familj i ett annat

Redog. 1988/89:4

inte skall beskattas hårdare än andra. Utskottet menade därför att ett
utredningsarbete borde startas för att mer generellt belysa de skattemässiga
konsekvenserna för personer som har bostad och arbete i två skilda nordiska
länder. Utskottet underströk emellertid att de ändringar som skulle bli
följden av detta förslag inte skulle tillåtas medföra möjligheter till orimliga
skattemotiverade anpassningar.

Med detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

att genomföra en generell utredning som belyser den skattemässiga
ställningen för personer med fast bostad i ett nordiskt land och arbete i
ett annat, varvid behandlas frågan om likabehandling när det gäller
ränteavdrag för bostadsfastighet i annat nordiskt land.

Rekommendationen (nr 31) antogs med 62 röster.

Industripolitik

Ministerrådet föreslog i ett ministerrådsförslag en utvidgning av det arbete
som redan bedrivs av Nordiska Industrifonden efter sammanslagningen med
NORDFORSK.

Denna institution skall utgöra kärnan i det nordiska industriella centret.
De aktiviteter som skall bedrivas är stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt,
stöd till användarinitierade projekt, stöd till tekniskt standardiseringsarbete,
program- och projektinitiering, främjande av nordiskt deltagande i
västeuropeiskt FOU-arbete, teknikspridning och teknikövervakning samt
tillskapandet av ett nordiskt kontaktnät för forskare och näringsliv.

Centret skall kunna starta stora projekt inom exempelvis bioteknologi,
materialteknologi och informationsteknologi.

I likhet med ministerrådet ansåg ekonomiska utskottet att upprättandet av
centret är ett uttryck för viljan att stimulera utvecklingen inom näringslivet i
Norden.

Utskottet menade att centrets verksamhet borde utformas så att forskning
och utveckling redan från början får en central ställning. Om tillräckliga
resurser avsätts kan det ge ökad nordisk satsning på områden som bioteknologi,
materialteknologi och informationsteknologi.

Utskottet konstaterade också att olika internationella projekt inom
forskning och utveckling i EG-regi och EUREKA-projekt är av den
storleksordningen att de nordiska länderna är tvungna att samordna sina
insatser för att följa med i utvecklingen. Man underströk vidare att centret i
sitt arbete borde lägga särskild vikt vid miljöhänsyn och ha som en viktig
uppgift att stödja projekt som tar sikte på att lösa miljöproblem.

I ett anförande inför sessionen redovisade ministerrådets ordförande
Bjarne M0rk Eidem, Norge, att ministerrådsförslaget byggde på två centrala
element.

För det första gällde det att befästa Industrifondens roll som ett initierande
organ för teknisk forskning och utveckling genom utbyggnad och vidareutveckling
av fondens kompetens och kontaktytor och för det andra att
utveckla nya områden för fondens aktiviteter.

Redog. 1988/89:4

Efter avslutad diskussion beslutade Nordiska rådet att rekommendera Redog. 1988/89:4
Nordiska ministerrådet

att upprätta ett nordiskt industriellt center i Oslo efter de riktlinjer
som angivits i ministerrådsförslaget och ekonomiska utskottets synpunkter.

Rekommendationen (nr 23) antogs med 72 röster.

I ett ministerrådsförslag om nordiskt bioteknologiskt samarbetsprogram
föreslogs en rad åtgärder inom bioteknologins område.

Målsättningen för programmet var att förstärka de nationella förutsättningarna
för utnyttjande av bioteknologi på olika områden och att stärka
näringslivets konkurrenskraft. Vidare hade programmet som mål att stödja
samarbete som avser patent- och informationsfrågor och aktivera samnordisk
verksamhet med aspekter på etik- och säkerhetsfrågor. I förslaget
prioriterades forskningsområden, där nordiska forskningsmiljöer kan erbjuda
samarbete och kunskapsöverföring liksom områden där en koordinerande
insats av forskningsresurser kan bidra till allmän kunskapsuppbyggnad.

Dessa temaområden är genteknik, protein engineering, växtbioteknik,
husdjursbioteknik, akvakultur, livsmedelsbioteknik, processteknik/enzymteknik
och miljöteknologi.

Genomförandet av programmet skulle enligt förslaget i största möjliga
utsträckning åvila redan existerande organ. Man föreslog dock inrättande av
ett nytt organ, Nordiska utskottet för etik inom bioteknologin, som skall
utgöra referensorgan när det gäller etikfrågor inom bioteknologiområdet.

Ekonomiska utskottet ansåg i sitt betänkande att nordiskt samarbete i
form av gemensamma samarbetsprogram borde innebära mer effektivt
resursutnyttjande till gagn för samtliga nordiska länder. Utskottet anslöt sig
till målsättningen för bioteknologiprogrammet. Mot bakgrund av att programmet
var tvärsektoriellt underströk man den samordnande roll som den
föreslagna programkommittén för bioteknologi borde ha för genomförandet.
Man menade även att det industriella centret i Oslo borde få en
samordnande roll eftersom bioteknologi blir ett av dess speciella insatsområden.
Utskottet ville dessutom peka på att Nordiska forskningspolitiska rådet
borde vara ett centralt organ när det gäller arbetet med programmet och i
koordineringen av insatser mellan detta programområde och andra sektorer
inom det nordiska forskningssamarbetet.

Beträffande de temaområden som föreslagits ville utskottet särskilt
framhålla att miljöområdet borde ges hög prioritet vid genomförandet av
programmet. Utskottet ansåg slutligen att programmet kommer att kräva
betydande resurser och man förutsatte att ministerrådet skulle avsätta
nödvändiga medel för genomförandet.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska
ministerrådet

att anta ett nordiskt bioteknologiskt samarbetsprogram i enlighet
med ministerrådsförslaget och ekonomiska utskottets synpunkter.

Rådet antog denna rekommendation (nr 24) med 50 röster.

Energipolitik

Redog. 1988/89:4

Ekonomiska utskottet konstaterade i sitt betänkande över ministerrådets
berättelse (C 1), att Nordiska Kontaktorganets för Atomenergifrågor (NKA)
samarbetsprogram löper ut 1989. Utskottet förutsatte att eventuella nya
medel till NKA över den nordiska budgeten efter denna tidpunkt noggrant
värderas i förhållande till alternativ användning inom energisektorn. På
förslag av utskottet hemställde Nordiska rådet till Nordiska ministerrådet att
förslag om nya eventuella bevillningar till NKA efter att nuvarande
säkerhetsprogram löper ut 1989 skall föreläggas Nordiska rådet i ett särskilt
ministerrådsförslag.

I ett medlemsförslag hade föreslagits en intensifiering av det nordiska
samarbetet beträffande utnyttjandet av naturgas med sikte på att en plan för
hur naturgasen kan spela en större roll i den nordiska energibalansen skulle
utarbetas.

Utskottet ansåg i sitt betänkande att förhållandena borde vara gynnsamma
för en omfattande användning av naturgas kommande år. Man ansåg det
därför viktigt att man redan nu planlägger naturgasens plats i den nordiska
energiförsörjningen. Utgångspunkten borde därvid vara att naturgasens roll
som energikälla skall ökas i förhållande till dagens situation. Utskottet ansåg
att en plan för naturgasens roll i den nordiska energibalansen skulle kunna
vara ett nyttigt redskap samt kunna inverka positivt på att öka det nordiska
samarbetet. Utskottet påpekade desstuom att gas från nordiska leverantörer
har fördelar med kort transport, hög politisk leveranssäkerhet och goda
möjligheter till alternativa leveranser vid produktionsproblem. Mot bakgrund
av detta föreslog ekonomiska utskottet att Nordiska rådet skulle
rekommendera Nordiska ministerrådet

att intensifiera det nordiska samarbetet om utnyttjandet av naturgas
i energiförsörjningen med sikte på att närmare värdera hur naturgasen
kan spela en större roll i den nordiska energibalansen.

Nordiska rådet antog rekommendationen (nr 30) med 64 röster.

I ett medlemsförslag om en plan för ett kärnkraftsfritt Norden hade
föreslagits att de nordiska regeringarna i skyndsam ordning skulle låta
utarbeta en nordisk plan för avveckling av all kärnkraft i Norden med sikte på
en total, forcerad avveckling.

Ekonomiska utskottet ansåg i sitt betänkande att det finns stora fördelar
med ett intensivt nordiskt samarbete för att främja en effektiv energianvändning
och utveckla en miljövänlig och säker energipolitik.

När det gällde förslaget om en forcerad avveckling av kärnkraften ansåg
utskottet detta vara en fråga av stor internationell och samnordisk betydelse,
men där varje enskilt land självt måste ta avgörandet. Utskottet underströk
samtidigt att intresset i de nordiska länderna de senaste åren rört sig bort från
kärnkraft som framtida energikälla och mot andra energikällor bl.a. av
hänsyn till miljö och säkerhet. Utskottet menade att det nordiska samarbetet
i energifrågor borde drivas med sikte på en fortsättning av denna utveckling.

I debatten ansåg ekonomiska utskottets talesman Ilkka-Christian Björklund,
Finland, att det banbrytande i utskottets förslag var att man strävat
efter och även funnit en formel som förenade önsketänkande och realism,

nationell suveränitet och samnordiskt ansvar. Realismen i det formulerade
önskemålet om en kärnkraftsavveckling förutsätter att andra energikällor
finns tillgängliga. Den samnordiska aspekten innebar att icke-kärnkraftsländema
är med om att solidariskt ta sin del av ansvaret för den avveckling som
även de anser vara i sitt eget nationella intresse.

Efter avslutad diskussion, vilken till stor del handlade om kärnkraftens föroch
nackdelar och om alternativa energikällor, beslutade Nordiska rådet att
rekommendera de nordiska ländernas regeringar

att intensifiera samarbetet på det energipolitiska området för att
tillrättalägga förhållandena för en önskad avveckling av kärnkraften.

Rekommendationen (nr 32) antogs med 62 röster mot två. Åtta medlemmar
avstod från att rösta.

Handelspolitik

I betänkandet över ministerrådets berättelse (C 1) påpekade utskottet att man
vid flera tillfällen framhållit att arbetet med att avveckla handelshindren är
en uppgift av stor betydelse för det nordiska samarbetet och det nordiska
näringslivet. Utskottet har speciellt understrukit betydelsen härav för små
och medelstora företag. På förslag av utskottet hemställde nu Nordiska rådet
att Nordiska ministerrådet skulle verka för att arbetet med avveckling av
handelshindren i Norden skulle effektiviseras och ges hög prioritet i alla
nordiska samarbetsorgan samt att det rapporteras konkreta resultat till nästa
session.

Vid behandlingen av betänkandet under sessionen lämnade den danske
samarbetsministern Lars P Gammelgaard på ministerrådets vägnar en
redogörelse för arbetet med samarbetsprogrammet om avveckling av
handelshinder i Norden. Han erkände därvid att de resultat man hittills
uppnått var av begränsad omfattning. Ministerrådet arbetade emellertid
aktivt med att kunna uppvisa bättre resultat.

Nordiska projektexportfonden (NOPEF) upprättades 1982 för en treårig
försöksperiod som sedan har förlängts fram till 1989. NOPEF skall bidra till
att stärka de nordiska företagens internationella konkurrenskraft vid export
till främst utvecklingsländer men även till statshandelsländer. Stödverksamheten
skall speciellt omfatta leveranser av varor och tjänster i samband med
projekt, systemleveranser och liknande. Samtidigt skall verksamheten
främja det industriella samarbetet i Norden.

I ett ministerrådsförslag föreslogs att NOPEF:s verksamhet skulle permanentas.

Ekonomiska utskottet konstaterade i sitt betänkande att NOPEF:s
verksamhet de senaste åren präglats av aktivitetstillväxt. Näringslivet har
visat ett ökande intresse för fonden som har utvecklats till ett viktigt
instrument för att Norden skall kunna hävda sig på den internationella
marknaden. Utskottet menade att man borde lägga vikt vid att vidareutveckla
det inledda samarbetet mellan fonden och nationella institutioner, såsom
exportfrämjande organ, biståndsmyndigheter och exportfinansieringsinstitutioner.
Utskottet menade vidare att insatser för att främja export från små
och medelstora företag var intressanta och ville särskilt framhålla NOPEF: s

Redog. 1988/89:4

engagemang i förhållande till SADCC-länderna och insatser på energiområdet
i Indien. Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att ministerrådet i
arbetet med en ny ekonomisk handlingsplan kommer att överväga i vilken
omfattning NOPEF kan åläggas särskilda uppgifter inom projektexportområdet,
exempelvis vid export av miljövårdsanläggningar.

Ekonomiska utskottet föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

att göra Nordiska Projektexportfonden till en permanent institution
i enlighet med de riktlinjer som angivits i ministerrådsförslaget och
ekonomiska utskottets synpunkter.

Nordiska rådet antog rekommendationen (nr 29) med 45 röster.

Regionalpolitik

Nordiska Investeringsbankens regionalläneordning etablerades 1980 och
fungerade som försöksordning i 7 år. Lån beviljas till nationella kreditinstitutioner
som därefter låter medlen ingå i sin normala regionalpolitiska
låneverksamhet eller lånar dem vidare till särskilda projekt.

I ett ministerrådsförslag föreslogs att denna låneordning skulle göras
permanent.

Ekonomiska utskottet anslöt sig till förslaget att regionallåneordningen
fortsätter även efter 1987, att den blir mer flexibel, dvs. att det inte fastställs
några nationella kvoter samt att den blir en permanent del av Nordiska
Investeringsbankens verksamhet. Det var enligt utskottets uppfattning
önskvärt att låneordningen skulle framstå som en viktig stödordning i det
nordiska regionalpolitiska samarbetet och fungera som ett supplement till
nationella kreditinstitutioner och stödordningar. I övrigt hade utskottet inga
synpunkter på förslaget utan föreslog att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet att göra Nordiska Investeringsbankens regionallåneordning
till en permanent del av bankens verksamhet efter de riktlinjer
som angivits i ministerrådsförslaget.

Rekommendationen (nr 28) antogs av Nordiska rådet med 63 röster.

I ett medlemsförslag om "frikommunförsök” över riksgränserna i Norden
föreslogs att ministerrådet skulle möjliggöra för kommuner på ömse sidor av
en nationsgräns att delta i vissa försök. Vidare föreslogs att en projektgrupp
skulle etableras och ges tillräckliga resurser för att utvärdera försöksverksamheten
och föreslå nödvändiga förändringar i de nordiska ländernas lagar
och regler.

Ekonomiska utskottet påpekade i sitt betänkande att man vid flera
tillfällen uttryckt att man bör eftersträva att vidareutveckla det gränsregionala
samarbetet så att man i framtiden också kan uppnå konkreta resultat.
Utskottet menade att det finns goda möjligheter att utveckla samarbetet om
kommunerna får större frihet att pröva nya samarbetsformer. Ett frikommunförsök
av det slag som beskrivits i medlemsförslaget skulle enligt
utskottet kunna framstå som ett led i strävandena att stärka och konkretisera
det gränsregionala samarbetet.

Utskottet ansåg vidare att samarbetsprojekt borde genomföras när man
genom utnyttjande av gemensamma resurser och kunskaper kan nå bättre

Redog. 1988/89:4

resultat eller arbeta mer effektivt än på nationell nivå. Utskottet ville
speciellt framhålla att man genom försöksverksamheten borde ägna särskild
uppmärksamhet åt regler, bestämmelser och administrativa rutiner som
berör den allmänna gränshandeln. De deltagande kommunerna borde i
princip själva få avgöra vilka områden man vill samarbeta om men vissa
begränsningar kunde vara nödvändiga. Detta gällde särskilt ämnen där det
finns klara orsaker och behov för nationell statlig styrning. Nordiska
ministerrådet borde därför enligt utskottet fastställa ramarna för försöken.

Med detta föreslog utskottet att Nordiska rådet skulle rekommendera
Nordiska ministerrådet

att möjliggöra för kommuner på olika sidor av nationsgränserna i
Norden att delta i ett frikommunförsök i enlighet med de synpunkter
som angetts ovan, samt
att etablera en projektgrupp som ges tillräckliga resurser för att
utvärdera försöksverksamheten och föreslå ändringar i lagar och
regler som hämmar det gränsregionala samarbetet.

Nordiska rådet antog rekommendation (nr 33) med 63 röster.

Bistånd till utvecklingsländerna

Efter flera års uppmaningar från Nordiska rådets ekonomiska utskott
avlämnade ministerrådet till 36: e sessionen ett program för nordiskt biståndssamarbete.
Programmet syftade till att utveckla samarbetet på en rad
områden där det är fördelaktigt för mottagarländerna. Biståndssamarbetet
skulle präglas av största möjliga flexibilitet för att bättre utnyttja de resurser
som finns. Programmet syftade också till att nya och informella samarbetsformer
skulle prövas vid projektfinansiering, som fallet varit exempelvis i
SADCC-samarbetet med länderna i södra Afrika.

Ekonomiska utskottet ansåg i sitt betänkande över förslaget att det är
viktigt med en stark nordisk koordinering och samarbete när det gäller
utvärdering, utredning och forskning rörande biståndet och att formerna för
biståndet skall tjäna mottagarländernas intressen.

Utskottet ansåg vidare att samarbetsplanen borde vara så flexibel att den
inte hämmar utvecklingen av nya samarbetsformer allt efter behov. Man
menade att detta inte skulle strida mot en starkare konkretisering och
klarläggande både när det gällde förslag att förbättra koordineringen av
bilaterala insatser och mer flexibla administrationsformer för gemensamma
nordiska projekt för att förbättra effektiviteten i biståndet. Ekonomiska
utskottet hemställde också nu om att det upprättas ett formellt ministerråd
för biståndsområdet.

Utskottet ansåg vidare att samarbetsprogrammet borde kompletteras med
åtgärder som speciellt tar sikte på att förbättra de handikappades situation i
utvecklingsländerna.

Utskottet saknade även konkreta förslag till nya insatser på kulturområdet
i utvecklingsländerna. Man menade att ett ökat kulturamarbete med dessa
länder skulle bidra till ökad kunskap om dessa länders kultur. Nordens
möjligheter att utforma kommande biståndsinsatser så att de i större

Redog. 1988/89:4

5 Riksdagen 1988189.2 sami. Nr 4

utsträckning tar hänsyn till förutsättningar och förhållanden i mottagarlandet
skulle också stärkas genom detta.

Frågan om de handikappades situation i utvecklingsländerna togs vid
behandlingen i plenum upp av Ernst Wroldsen, Norge. Han fick där ett
omedelbart stöd av den norska biståndsministern Vesla Vetlesen som lovade
att verka för att programmet skulle kompletteras med ett avsnitt om de
handikappade. Statsrådet delade även ekonomiska utskottets uppfattning
om att ett särskilt fack ministerråd för biståndsministrarna borde upprättas.
Denna uppfattning framfördes även av biståndsministern Lena Hjelm-Wallén
då hon tidigare på dagen talade i debatten om ekonomiska utskottets
betänkande över ministerrådets berättelse.

Efter avslutad debatt beslutade Nordiska rådet att rekommendera Nordiska
ministerrådet

att anta ett program för nordiskt biståndssamarbete i enlighet med
ministerrådsförslag B 79/e och ekonomiska utskottets synpunkter.

Rekommendationen antogs med 62 röster mot 1.

I ett annat ministerrådsförslag föreslogs att en nordisk utvecklingsfond
skulle grundas som ett led i det nordiska biståndssamarbetet. Även detta var
ett önskemål som ekonomiska utskottet framfört i flera år. Fondens uppgift
skall vara att främja den sociala och ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna.
Den skall delta i finansieringen på förmånliga villkor i projekt av
nordiskt intresse. Fondens utlåningsverksamhet skall endast rikta sig till
utvecklingsländer och speciellt till de fattigaste länderna.

Ekonomiska utskottet menade att fonden skulle kunna bli ett viktigt medel
i det nordiska biståndsarbetet och kunna framstå som ett värdefullt
komplement till bistånd och exportkrediter på kommersiella villkor.

Utskottet noterade att förslaget innebar att fonden skulle ha ställning som
juridisk person med en styrelse, en direktör och övrig personal som krävs för
verksamheten. Utskottet ville härvid starkt betona vikten av att fonden
inrättas på sådant sätt att man undviker uppbyggandet av en omfattande
administration. Utskottet förutsatte här att man skulle kunna använda
Nordiska Investeringsbankens kapacitet och internationella kontaktnät.

Ekonomiska utskottet påpekade även att fonden måste ta hänsyn till
miljöaspekter i sin verksamhet. Detta borde enligt utskottet vara ett led i den
nordiska uppföljningen av Brundtland-kommissionens rapport och ingå i
fondens ordinarie verksamhet.

På förslag av ekonomiska utskottet rekommenderade Nordiska rådet
Nordiska ministerrådet

att upprätta en Nordisk utvecklingsfond efter de riktlinjer som
angivits i ministerrådsförslaget och ekonomiska utskottets synpunkter.

Rekommendation (nr 27) antogs med 67 röster mot 1.

Ett par medlemsförslag på biståndsområdet handlade om dels effektivisering
av det nordiska biståndssamarbetet, dels om inrättandet av en nordisk
station för biologisk och skogsteknisk forskning i Tanzania.

Ekonomiska utskottet, som behandlade medlemsförslagen gemensamt,

Redog. 1988/89:4

konstaterade att bägge förslagen omfattade ämnen som behandlats i
Brundtland-kommissionens rapport.

En förstärkning av de regionala utvecklingsbankernas kompetens på
miljöområdet ansåg utskottet skulle kunna vara av väsentlig betydelse för de
nordiska strävandena att öka den miljöinriktade projektexporten.

Utskottet var även positivt till ökat ekonomiskt stöd till IUCN (The
International Union for the Conservation of Nature). Behovet av ytterligare
medel och vilka resultat detta kan ge borde dock jämföras med andra
miljöinsatser i utvecklingsländerna innan beslut fattas.

Även beträffande bevarandet av regnskogarna var utskottet enigt med
förslagsställarna att det finns behov för en större insats för att säkra en
bärkraftig utveckling samt regnskogarnas artrikedom och globala betydelse.

Beträffande inrättandet av en nordisk station för biologisk och skogsteknisk
forskning i Tanzania ansåg utskottet att det är nödvändigt med konkreta
åtgärder för att skydda naturen i Tanzania och andra delar av Afrika. Man
menade dock att projektet kräver en grundlig utredning och planläggning där
man öven gör jämförelser med andra satsningar i området.

Med detta föreslog ekonomiska utskottet att Nordiska rådet skulle
rekommendera Nordiska ministerrådet
att verka för att de nordiska länderna skall

- låna ut experter till de regionala utvecklingsbankerna,

- värdera hur det ekonomiska stödet till IUNC (International Union for the
Conservation of Nature) skall kunna ökas

- ta initiativ till att det internationellt avsätts medel till ett effektivt
undersöknings- och projektarbete för att bevara regnskogarna

- utreda frågan om upprättandet av en nordisk station för biologisk och
skogsteknisk forskning i Tanzania.

Nordiska rådet antog rekommendationen med 60 röster mot 1.

Frågor

Inom ekonomiska utskottets sakområde ställdes 4 frågor:
till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Bodström) om kärnkraftverket
i Barsebäck

till ministerrådet (ställd av Elver Jonsson) om rätten att använda utlandsregistrerad
bil

till Sveriges regering (besvarad av statsrådet Hellström) om variabel
fettvaruavgift för norskt margarin producerat av marint fett

till ministerrådet (besvarad av statsrådet Hellström) rörande nordiska
rådet för etik inom bioteknologin.

D.2.6. Budget- och kontrollutskottet

Utskottets arbete har till stor del präglats av diskussioner om den
nordiska bugeten för 1988 och 1989. Utskottets kontrollerande
verksamhet har främst omfattat det nordiska skolsamarbete som
bedrivs i ministerrådets regi.

Redog. 1988/89:4

Medlemmar och möten

Redog. 1988/89:4

Utskottet har sammanlagt 14 medlemmar bland vilka ingår ordförandena
från de fem övriga fackutskotten. Ordförande och vice ordförande skall utses
bland de nio medlemmar som inte ingår i något annat utskott.

Svenska medlemmar i budget- och kontrollutskottet har varit Per Olof
Håkansson (s), kommunikationsutskottets ordförande Elver Jonsson (fp)
och Ingrid Sundberg (m). Ingrid Sundberg har varit utskottets vice ordförande.
Utskottet har sedan 33:e sessionen i Helsingfors hållit sju möten.
Dessutom har utskottets nio medlemmar som ej ingår i något fackutskott
hållit sex möten.

Utskottets verksamhet

Budget- och kontrollutskottet har till uppgift att på rådets vägnar och i
samarbete med fackutskotten förbereda ministerrådets budgetförslag. Utskottet
skall dessutom utöva rådets kontrollerande funktion gentemot
ministerrådet och nordiska institutioner som finansieras över ministerrådets
budget.

I december 1985 beslöt Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet att
ändra budgetproceduren för det nordiska samarbetet från och med arbetet
med 1988 års budget. Tidsplan och teknisk beskrivning av budgetarbetet med
1988 års och delvis 1989 års budget fastställdes under hösten 1986. Den nya
budgetproceduren innebär i korthet att rådets plenarförsamling tar ställning
till Nordiska ministerrådets berättelse rörande planerna för det nordiska
samarbetet (C 2) varefter presidiet i plenarförsamlingens ställe och efter
betänkande från budget- och kontrollutskottet på hösten uttalar sig om
ministerrådets budgetförslag för det kommande året.

Under år 1987 tillsatte budget- och kontrollutskottet en arbetsgrupp,
bestående av de nio medlemmar i utskottet som inte tillhörde något
fackutskott. Arbetsgruppen skall i första hand förbereda och genomföra
utskottets kontrollerande funktion. Under 1987 har utskottet granskat
skolsamarbetet i ministerrådets regi. En rapport har utarbetats om verksamheten
vid Nordiska språk- och informationscentret i Helsingfors, Nordiska
språksekretariatet i Oslo och inom ledningsgruppen för nordiskt skolsamarbete.

Enligt utskottets konklusion borde ministerrådet värdera alternativa
möjligheter för en samordning av grannspråksaktiviteterna i språksekretariatet
och informationscentret. Ledningsgruppen för det nordiska skolsamarbetet
borde få mera distinkta arbetsuppgifter och gruppens arbete borde
följas upp genom utvärderingar för att kartlägga verksamhetens effekter i de
nordiska länderna.

Under 1988 har utskottet beslutat att kontrollera och utvärdera verksamheten
i Nordens Hus i Tprshavn och Reykjavik samt i den grad resurserna det
medger Nordisk Industrifond och Nordtest.

1988 års budget

Redog. 1988/89:4

På sessionen 1987 bemyndigade plenarförsamlingen presidiet att avge en
framställning till ministerrådet om budgetförslaget 1988.

Med hänvisning till den ändrade budgetproceduren framlades ett ministerrådsförslag
i mitten av september 1987 om Nordiska ministerrådets budget
för 1988 samt preliminära ramar för 1989—1990. På grundlag av budget- och
kontrollutskottets betänkande över förslaget avgav presidiet den 11 november
1987 en framställning (nr 3/1988) med nedanstående lydelse:

Nordiska rådets presidium hemställer till Nordiska ministerrådet att öka
den framlagda budgeten för 1988 med 17 miljoner DKK i överensstämmelse
med budget- och kontrollutskottets värderingar samt att anta den reviderade
budgeten med beaktande av budget- och kontrollutskottets synpunkter.

Den 27 november 1987 fattade Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna)
beslut om budgeten för 1988 samt ramar för 1989-1990. Budgeten
uppgår totalt till 564 495 000 DKK. Härutöver har ministerrådet, i överensstämmelse
med önskemål från Nordiska rådet, beslutat att överföra överskottet
från 1986 års budget, 4 852 000 DKK, till att utnyttjas under 1988
utöver den fastställda budgeten. För 1989-1990 har ministerrådet som
planeringsförutsättning angivit en realtillväxt årligen på 3 %.

Ministerrådet hade med budgetbeslutet bl.a. tagit hänsyn till igångsättningen
av kulturhandlingsplanen, det industriella centret och insatser på
trafiksäkerhetsområdet. Vidare hade ministerrådet vid fastställandet av
ministerrådsreserven avsatt medel till ett nytt samarbetsprogram om bioteknologi.

Enligt gällande fördelningsnyckel utgör Sveriges bidrag till ministerrådets
budget för 1988 37,3 % (tidigare 37,1 %).

Behandlade saker

Nordiska ministerrådets berättelse rörande planer för det nordiska samarbetet

I sitt betänkande över ministerrådets berättelse rörande planer för det
nordiska samarbetet (C 2) konstaterade utskottet inledningsvis med tillfredsställelse
att ministerrådet i sitt nya plandokument C 2/1988 framlagt förslag
till ett antal nya aktiviteter och handlingsplaner som, om de kunde
genomföras, skulle komma att bredda och stärka det nordiska samarbetet.
Utskottet måste emellertid också konstatera, att det endast för ett fåtal av de
föreslagna aktiviteterna redovisades vilka ekonomiska konsekvenser ett
genomförande skulle medföra. Utskottet ansåg att ett plandokument av
detta slag borde innehålla åtminstone en grov uppskattning av kostnaderna
för olika aktiviteter. Utskottet konstaterade vidare att ministerrådet i sin
planeringsförutsättning för 1989 och 1990 utgår från en real tillväxt i
budgeten på 3 % per år. Inom detta finansiella utrymme skulle dels redan
lagda, dels eventuella nya förslag inrymmas. Utskottet kunde ta detta som
utgångspunkt för kommande års planering, men ville samtidigt framhålla att,
om det nordiska samarbetet skulle kunna utvecklas och uppnå den ambitionsnivå,
som både rådet och ministerrådet eftersträvade, krävdes det på

sikt ökade ekonomiska resurser. Nya aktiviteter av större dimensioner måste Redog. 1988/89:4
tillföras nya pengar. Detta uteslöt inte att nordiska aktiviteter, liksom
nationella, prioriterades och värderades med avseende på vilka fördelar som
kunde uppnås genom samarbetet.

Såvitt gällde budgeten för år 1988 konstaterades att ministerrådet vid
fastställandet inte tagit hänsyn till presidiets framställning nr 3/1988 om att
öka budgeten för 1988 med 17 DKK. Framställningen grundades på
värderingar, som gjorts av budget- och kontrollutskottet. Utskottet var inte
tillfreds med att ministerrådet vid fastställandet av budgeten inte hade
kunnat följa rådets rekommendation om en sådan ökning och förutsatte att
rådet fick ett större inflytande på 1989 års budget.

När det gällde planerna för det framtida samarbetet konstaterade budgetoch
kontrollutskottet att den grupp som arbetar med den nya ekonomiska
handlingsplanen, som beräknas föreligga hösten 1988, ännu inte hade tagit
ställning till finansieringsbehov eller budget. Utskottet förutsatte emellertid
att ministerrådet vid utarbetandet av budgetförslaget för 1989 skulle ta
hänsyn till aktiviteter inom den nuvarande ekonomiska handlingsplanen,
som av kontinuitetsskäl borde fortsätta efter 1988.

Till sessionen 1988 hade framlagts ett antal ministerrådsförslag. De enligt
ministerrådet mest resurskrävande var förslag till en ny kulturhandlingsplan,
förslag till ett bioteknologiskt handlingsprogram och förslag att inrätta ett
industriellt center i Oslo. Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att de
ekonomiska konsekvenserna redovisades för dessa stora och resurskrävande
aktiviteter. Utskottet efterlyser emellertid en likande redovisning beträffande
övriga medlemsförslag, där medel skulle komma att behövas under de
kommande budgetåren. Detta gällde bl.a. permanenteringen av Nordiska
projektexportfonden, samarbetsprogram inom livsmedelsområdet, reviderat
samarbetsprogram inom social- och hälsovårdsområdet och handlingsplan
för ökad trafiksäkerhet. En sådan redovisning skulle ge Nordiska rådet
ökade möjligheter att bedöma de totala kostnaderna för det nordiska
samarbetet och att sätta dessa kostnader i relation till de fördelar länderna
kan uppnå genom att samarbeta.

Budget- och kontrollutskottet ansåg att det var positivt att ministerrådet
nu arbetade med fleråriga planer och program för det nordiska samarbetet.

Utskottet menade att det kan ge större effektivitet och genomslagskraft åt de
nordiska aktiviteterna, bl.a. genom att man under en period på 34 år kunde
satsa ordentligt på ett annat område. Möjligheten att värdera effekten av de
nordiska satsningarna borde också öka genom detta.

Utskottet efterlyste emellertid ett bättre koordinerat planeringsdokument
med en övergripande bedömning av de olika sektorernas önskemål. Detta
skulle ge Nordiska rådet större möjligheter att föra en prioriteringsdiskussion
med ministerrådet.

Beträffande finansieringen av det nordiska samarbetet 1989—1990 hade,
som tidigare nämnts, ministerrådet planeringsförutsättningen att utgå från
en real tillväxt på 3 % per år. Inom detta finansiella utrymme skulle dels
redan lagda dels eventuella nya förslag inrymmas.

Utskottet kunde med tillfredsställelse konstatera att ambitionsnivån var
hög både i ministerrådets och rådets planer för det nordiska samarbetet och 70

att flertalet av de planer och program som presenteras var högt prioriterade i
alla de nordiska länderna. Med nuvarande ekonomiska ramar kunde det
emellertid bli svårt att genomföra även högt prioriterade aktiviteter inom
planeringsperioden.

Den nordiska budgeten var liten i förhållande till de nationella budgetarna
och en procentuppräkning av den nordiska budgeten gav därför inte en riktig
bild av den penningmässiga ökningen av budgeten.

Ministerrådet hade framhållit att frågan om finansieringen av det nordiska
samarbetet skulle göras till föremål för ytterligare överväganden i samband
med utarbetandet av den nya ekonomiska handlingsplanen. Utskottet ville i
detta sammanhang påminna om statsministrarnas uttalande från 1981 om att
nya projekt och insatser borde säkras genom finansiering med nya medel.
Utskottet förutsatte att ministerrådet hade detta för ögonen vid utarbetandet
av den nya ekonomiska handlingsplanen.

Budget- och kontrollutskottet uppmanade ministerrådet att grundligt
värdera finansieringsfrågan och att vid fastställande av budgeten ta hänsyn
till de fördelar de nordiska länderna kunde uppnå genom samarbete.
Utskottet ville emellertid också påpeka att nordiska projekt och program
skulle vara föremål för en noggrann prioritering samt att resultaten borde
värderas löpande.

Avslutningsvis anfördes att budget- och kontrollutskottets främsta uppgift
var att yttra sig över aktiviteter som beräknades få budgetmässiga konsekvenser.
Utskottet ville emellertid framhålla att det var av vikt att sätta upp
klara mål även för aktiviteter som inte medförde några ekonomiska
konsekvenser.

Utskottet ansåg vidare att det borde ske en löpande prioritering och
utvärdering av vad som görs i nordiskt samarbete. Prioriteringen inom de
olika sektorerna skulle göras av fackutskotten medan budget- och kontrollutskottets
roll var att koordinera och prioritera mellan sektorerna.

Utskottet ansåg som tidigare framhållits att vid framläggande av nya
planer och program av större omfattning skulle dessa i huvudsak finansieras
med ”nya pengar”. Utskottet ville här främst peka på den nya ekonomiska
handlingsplanen, den bioteknologiska handlingsprogrammet och inrättandet
av ett industriellt center i Oslo.

Utskottet framhöll det nordiska trafiksäkerhetsarbetet som hade stor
betydelse inom hela Norden och därför borde prioriteras högt.

Avveckling av tekniska handelshinder hade prioriterats av rådet dels för
att det ger en möjlighet att göra Norden till en hemmamarknad, dels för
möjligheten att närma Norden till EG. Standardiserings-, provnings- och
produktionssäkerhetsarbetet var av stor betydelse.

Utskottet ansåg att utarbetandet av ett handlingsprogram mot vatten- och
luftföroreningar borde prioriteras och ville i detta sammanhang betona
vikten av att miljöaspekter beaktades vid utarbetandet av den nya ekonomiska
handlingsplanen.

Utskottet beklagade slutligen att den nya ekonomiska handlingsplanen
inte kunnat framläggas till 1988 års session. Detta gör 1989 till ett
övergångsår och utskottet ville än en gång betona vikten av att ministerrådet i
budgeten för 1989 skulle beakta de aktiviteter inom den nuvarande

Redog. 1988/89:4

handlingsplanen som av kontinuitetsskäl borde fortsätta efter 1988.

I den efterföljande budgetdebatten anförde budget- och kontrollutskottets
ordförande Ivar Hansen, Danmark, att en rad ministerrådsförslag hade
framlagts till sessionen. Om de kunde genomföras skulle det nordiska
samarbetet utan tvivel stärkas. För att rådet bättre skulle kunna bedöma de
samlade utgifterna för det nordiska samarbetet krävdes dock att ministerrådet
åtminstone redovisade en grov värdering av vilka resurser som behövdes
för att genomföra alla planer och projekt. Under de kommande åren skulle
det troligen krävas en mycket stark prioritering. Ambitionerna för det
nordiska samarbetet var höga och på längre sikt skulle det komma att
behövas ökade ekonomiska resurser. Avslutningsvis uppmanades ministerrådet
att grundligt värdera finansieringsfrågorna och därvid beakta de
fördelar som de nordiska länderna kan uppnå genom att samarbeta.

Kulturutskottets ordförande, Eidur Gudnason, Island, anförde att enligt
ministerrådets redogörelse C 2 skulle de närmaste åren på kulturområdet
innebära ett målmedvetet fullföljande av de åtgärder som föreslogs i
kulturhandlingsplanen. Han underströk att detta borde innebära att handlingsplanen
genomfördes under perioden 1989—1991 och att den tillfördes
ytterligare resurser för att de aktiviteter som föreslogs i planen skulle kunna
inledas inom den aktuella tidsperioden. Särskilt angeläget hade kulturutskottet
ansett det vara att handlingsplanen tillfördes medel för en utbyggnad av
Nordiska kulturfonden.

Den nya budgetbehandlingsproceduren tillämpades första gången fullt ut
vid behandlingen av budgeten för innevarande år. De första erfarenheterna
visade att proceduren ytterligare behövde utvecklas och parlamentarikernas
roll i budgetbehandlingen ytterligare stärkas.

Eidur Gudnason anförde avslutningsvis att mot bakgrund av det stora
intresse den nya kulturhandlingsplanen hade väckt och med hänvisning till de
stora förväntningar som fanns på ett aktivt kultursamarbete i Norden, måste
man inom ministerrådsorganisationen väsentligt höja ambitionsnivån, om
man ville att det nordiska samarbetet skulle ha en verklig chans på 90-talet,
som skulle komma att präglas av omfattande kontakter mellan Norden och
omvärlden och en snabbt framskridande europeisk integration.

Statsrådet Bjarne M0rk Eidem, norsk samarbetsminister, anförde att
ministerrådets planeringsförutsättning var att den nordiska budgeten skulle
öka med 3 % per år under tiden 1989-1990. Han underströk dock att dessa
riktlinjer var budgettekniska planeringsinstrument och att det slutliga
utfallet självklart avgjordes i det konkreta budgetarbetet. Han framförde
även att det kommande budgetarbetet skulle bli svårt och kräva starka
prioriteringar mellan och innanför sektorerna. Detta ökade behovet av ett
samarbete mellan parlamentarikerna och ministerrådet.

Hagen Hagensen, Danmark, som vardén konservativa gruppens talesman,
ansåg att det nordiska samarbetet skulle bli mer effektivt om politikerna blev
mer kritiska mot de förslag som lades fram .Innan beslut om nya projekt läggs
fram borde en värdering av kostnaderna för såväl Nordiska rådet som varje
enskilt land göras. Kanske skulle en begränsning till ett mindre antal ärenden
stärka och förbättra rådets profil.

Den vänstersocialistiska gruppens talesman, Kjeld Rahbcek M0ller, Dan -

Redog. 1988/89:4

mark, uttalade att hans partigrupp inte var nöjd med den nordiska budgeten. Redog. 1988/89:4

Särskilt gällde detta behandlingen av det nordiska samarbetet på arbetsmiljöområdet,
det bioteknologiska samarbetsprogrammet och kulturhandlingsplanen.
Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet måste erkänna att det
fanns ett antal tunga uppgifter som bäst kan lösas gemensamt av de nordiska
länderna och då måste regeringarna också avsätta medel härför.

Per Olof Håkansson, talesman för den socialdemokratiska gruppen,
underströk i sitt anförande att ministerrådet till kommande år borde utarbeta
ett bättre korrdinerat plandokument, som innehöll en övergripande bedömning
av de olika sektorernas önskemål och en uppskattning av deras
ekonomiska konsekvenser. För parlamentarikerna var det av största vikt att
ha tillgång till ett underlagsmaterial som var överblickbart och hanterbart.

Per Olof Håkansson berörde även i sitt tal tidpunkten för budgetdebatten
och framförde utskottets synpunkter på en tidigareläggning av denna på
sessionen.

Karin Söder, mittenpartiernas talesman, framförde att storleken av
Nordiska rådets budget ägnades stor uppmärksamhet. Dock måste konstateras
att den, insatt i de nationella budgetarnas perspektiv, knappast spelade
någon avgörande roll för de enskilda ländernas ekonomiska utveckling.

Avgörande för storleken borde enligt mittenpartiernas mening vara vad
som effektivt och konstruktivt kunde genomföras i nordisk regi bättre än i
nationell sådan och i vilken utsträckning samverkan och harmonisering var
positiva faktorer för individerna i de nordiska länderna. Vid en sådan
bedömning blev inte längre procentsatserna avgörande för budgetens
storlek, utan vilket konstruktivt arbete som budgeten gav möjlighet till.

Efter avslutad debatt antog rådet på utskottets förslag följande yttrande
(nr 5):

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

1. att nya aktiviteter av större dimensioner tillförs nya medel

att till kommande år utarbeta ett bättre koordinerat plandokument,
som innehåller en övergripande bedömning av de olika
sektorernas önskemål och en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna,

att vid utarbetandet av budgeten använda samma prisökningstal
som används i andra sammanhang,

att i stället för att använda en procentsats som mått på den reala
tillväxten i budgeten göra en krontalsuppräkning av budgeten,

att framlägga förslag till handlingsplaner och program till sessionen
året före ikraftträdandet,

att under kommande år satsa särskilt på allmän kultur, utbildning,
forskning och utveckling samt miljö- och trafiksäkerhet,

2. att lägga de synpunkter, som fackutskotten framfört, till grund
för Ministerrrådets fortsatta arbete.

Yttrandet antogs med 63 röster.

6 Riksdagen 1988189.2sami. Nr 4

Effektivisering av nordisktskolsamarbete

Ett medlemsförslag hade väckts om effektivisering av nordiskt skolsamarbete
i Nordiska ministerrådets regi. Förslagsställarna framhöll att budget- och
kontrollutskottet under 1987 utvärderat det nordiska skolsamarbetet i
Nordiska ministerrådets regi. Utskottets konklusioner, som förelagts ministerrådet
i skrivelse av den 11 november 1987, hade framkommit dels genom
en utredning som utskottet låtit göra, dels genom ett besök vid berörda
institutioner.

Budget- och kontrollutskottet framförde i sitt betänkande att dess uppgift
bl.a. var att få en ökad effektivisering i det nordiska samarbetet. Om detta
syfte skulle uppnås, var det enligt utskottet nödvändigt att de synpunkter och
konklusioner som framkom vid kontrollen värderas och åtgärdas samt att
rådet fick en rapport om vilka åtgärder som vidtagits.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 45) till
ministerrådet

att beakta budget- och kontrollutskottets konklusioner angående
det nordiska skolsamarbetet i Nordiska ministerrådets regi.
Rekommendationen antogs med 55 röster.

D.2.7. Redaktionskommittén för Nordisk Kontakt

Svenska medlemmar i redaktionskommittén för tidskriften Nordisk Kontakt
har varit Per Olof Håkansson (s) och Ingrid Sundberg (m), vice ordförande.

Redaktionskommittén har haft två möten, den 10 november 1987 i Åbo
och den 9 mars 1988 i Oslo.

Kommittén har följt det inledande arbetet med genomförandet av den
utvecklingsplan för tidskriften som antogs 1986. Särskilt har distributionspolicy
och ansvar för marknadsföring av tidskriften diskuterats. Redaktionskommittén
beslutade vid mötet i mars att kommitténs arbetsuppgifter och
ansvar, sett i relation till andra rådsorgan, behöver ses över och formaliseras.

Den svenska delegationen har preciserat en rad frågeställningar rörande
kommitténs uppgifter och ansvar, som överlämnats till kommittén. Kansliet
har under perioden genomfört en översyn av tidskriftens abonnentregister,
med ett väsentligt lägre upplagebehov som följd.

E. Nordiska rådets musik- och litteraturpris

Vid en högtidlighet den 8 mars i Oslo Konserthus utdelades Nordiska rådets
musik- och litteraturpris om vardera 125 000 DKK.

Nedanstående musikverk hade nominerats:

Danmark: Gunnar Berg: Aria för flöjte og orkester

Ib N0rholm: Ekliptiske instinkter. Symfoni nr 7
Finland: Magnus Lindberg: Kraft

Einojuhani Rautavaara: Symfoni nr 5
Island: Porsteinn Hauksson: Ad astra

Askell Måsson: Koncertsats for lille tromme og orkester

Redog. 1988/89:4

Norge: Alfred Janson: Mellomspill for orkester Redog. 1988/89:4

Rolf Wallin: Mandala for 2 pianos and percussion
Sverige: Anders Eliasson: Symfoni nr 1

Miklos Maros: Konsert för trombon och orkester

Musikpriset tilldelades den finske kompositören Magnus Lindberg för
musikverket ”Kraft” med följande motivering
”Verket visar en fantasifull kombination av symfoniorkester och otraditionella
ljudkällor. Genom användning av datastyrning och elektronisk ljudbearbetning
förenas råa och raffinerade klanger i ett övertygande spänningsförlopp.
Verket förenar en orädd öppenhet för nutidens ljudvärld med viljan
att behärska den”.

Nedanstående litterära verk hade nominerats:

Danmark: Vita Andersen ”Hva’ for en hånd vil du ha”’

Henrik Nordbrandt ”Under mausoltet”

Finland: Christer Kihlman ”Gerdt Bladhs undergång”

Leena Krohn ”Tainaron”

Island: Steinunn Sigurdardöttir ”Timabjöfurinn” (Tidsspillan)

Thor Vilhjålmsson ”Gråmosinn Glöir” (Gråmossan
glöder)

Norge: Tor Åge Bringsvaerd ”Gobi. Djengis Khan”

Edvard Hoem ”Ave Eva. En herrgårdsroman”

Sverige: Lars Ardelius ”Barnsben”

Ernst Brunner ”Svarta villan”

Färöarna: Jöanes Nielsen ”Tjöradu plankarnir stevna inn i drey min” Samiska

Nils Aslak Valkeapää ”Rouktu våimmus” (Vidderna

språkområdet inom mig)

Litteraturpriset tilldelades den isländske författaren Thor Wilhjålmsson för
romanen ”Gråmossan glöder” med följande motivering
”På ett språk som förenar isländsk berättartradition med nyskapande
uttrycksformer skildras en domares ödesmättade resa genom ett magiskt
landskap som mångfasetterat reflekterar den inre brottningen med tillvarons
grundfrågor om skuld och ansvar, dikt och verklighet”.

Framställningar, rekommendationer och yttranden
samt interna beslut antagna vid Nordiska rådets 36:e
session

Framställningar

Nr H1988lk Radio- och TV-samarbetet i Norden (A 794/k)

Nordiska rådets presidium anmodar Nordiska ministerrådet
att ge det pågående arbetet med en uppbyggnad av ett nordiskt radio- och
TV-samarbete via satellit, som genomförs med utgångspunkt i Nordiska
rådets framställning nr 1/1986, en sådan inriktning att sändningar av
program från de nordiska länderna över fyra kanaler i Tele-X kan
möjliggöras,

att i anslutning till detta samarbete vidta åtgärder för att underlätta nordisk
programproduktion och verka för starkt ökad nationell programproduktion,
och

att till Nordiska rådet avge förslag om ett permanent nordiskt radio- och
TV-samarbete i god tid innan Tele-X-satelliten tas i bruk för nordiska
sändningar.

Nr 2/1988/k En europeisk konvention om gränsöverskridande TV-sändningar
(A 786/k)

Nordiska rådets presidium anmodar Nordiska ministerrådet att verka för att
de nordiska länderna aktivt bidrar till att en europeisk konvention om
gränsöverskridande TV-sändningar snabbt antas, och att en sådan konvention
innehåller regler för skydd av barn och ungdom, regler om europeiskt
programinnehåll samt regler för reklam och sponsring av program.

Nr 3/1988/b Nordiska ministerrådets budget för 1988 samt preliminära ramar
för 1989—90 (B 741b)

Nordisk Råds presidium henstiller til Nordisk Ministerråd å 0ke fremlagte
budsjett for 1988 med 17 millioner DKK i overensstemmelse med Budsjettog
kontrollutvalgets vurderinger samt å vedta det justerte budsjett under
hensynstaken av Budsjett- og kontrollutvalgets merknader.

Rekommendationer

Nr 41198811 Handlingsplan för säkrare trafik i Norden (B 75Ält)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att anta en nordisk
handlingsplan för säkrare trafik i Norden i enlighet med ministerrådets
förslag B 75Ä/t och med beaktande av Nordiska rådets synpunkter och att
ministerrådet lämnar en årlig rapportering av handlingsplanen i sin verksamhetsberättelse,
C 1.

Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nr 511988/t Turistfrämjande samarbete mellan djurparkerna på Nordkalotten
och i Kvarkenområdet (A 787/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att undersöka på
vilket sätt det etablerade samarbetet mellan djurparkerna i Bardu, Lycksele,
Ranua och Ähtäri kan utnyttjas och stimuleras för att främja turismen på
Nordkalotten och i Kvarkenområdet.

Nr 6/198811 Kommunikationsutrustning i bilar och trafiksäkerhet (A 808/1)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att inhämta och förmedla information om i vilken mån kommunikationsutrustning
i bilar bidrar till trafikolyckor,
att bedriva en informationskampanj om en trafiksäker användning av denna
utrustning, samt

att verka för att den tekniska utvecklingen av biltelefoner påskyndas i
riktning mot trafiksäkrare apparatur.

Nr 7/1988/t Storstädernas trafik- och miljöproblem (A 814/t)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att göra en sammanställning av befintliga kunskaper om de nordiska
storstädernas trafik- och miljöproblem och mot bakgrund därav företa
nödvändiga kompletterande utredningar, samt
att på grundval av detta utredningsarbete utarbeta modeller över olika
strategier för att lösa storstädernas trafik- och miljöproblem.

Nr 8/1988/t Snabbare postgång mellan och inom de nordiska länderna (A
815lt)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för
att uppnå en snabbare postgång mellan och inom de nordiska länderna.

Nr 911988/s Samarbetsprogram inom hälso- och socialsektorn (B 81/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att fastställa ett nytt nordiskt samarbetsprogram för hälso- och socialsektorn
med beaktande av de synpunkter som framförts av social- och
miljöutskottet,

2. att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande för samarbetsprogrammets
genomförande, samt

3. att kontinuerligt och i fortlöpande samverkan med Nordiska rådets organ
och berörda parter vidareutveckla och fördjupa det nordiska samarbetet
inom hälso- och socialsektorn.

Nr 1011988/s Intensifierat behandlingsarbete mot missbruk (A 776/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att

1. verka för ökat samarbete mellan amt/fylken/län och kommuner samt
berörda offentliga och fristående organisationer i syfte att genomföra ett

Redog. 1988/89:4

Bilaga

erfarenhetsutbyte om behandling av alkoholister och narkomaner för att
identifiera och upplysa om de metoder som visar sig särskilt effektiva i
behandlingen,

2. ta initiativ till och stödja försöksprojekt på lokal och regional nivå i syfte
att intensifiera rehabiliteringen av missbrukare.

Nr 11/1988/s Rökfria miljöer m. m. (A 789/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda restriktiva
regler i Norden innebärande exempelvis

(a) begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga kommunikationsmedel,

(b) förbud mot tobaksreklam, och

Nr 12/1988ls Internationella restriktioner mot tobakskonsumtion (A 789/s)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att på
internationellt plan verka för restriktivare regler för tobakskonsumtion.

Nr 13/1988/s Miljöaspekter i den nordiska ekonomiska handlingsplanen (A

778/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att systematiskt
inarbeta relevanta miljöaspekter vid fullföljandet av arbetet med den
nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning.

Nr 14/1988/s Reduktion av svavel- och kväveutsläpp (A 779/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att inom ramen för
ministerrådets handlingsplan mot luftförorening utreda konsekvenserna för
industri, energi, transport och jordbruk i de nordiska länderna av dels 50
procents reduktion av svavel och kväveoxid, dels 80 respektive 75 procents
reduktion av svavel respektive kväveoxid fram till 1995.

Nr 15/1988/s ECE-protokoll rörande reduktion av svavel- och kväveutsläpp
(A 779/s)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att inom
ramen för EGE verka för:

(a) att samtliga europeiska länder, inklusive Storbritannien, binder sig för en
reduktion av svavelutsläppen med minst 30 % - med 50 % som mål - år
1993 och

(b) att bindande protokoll ingås mellan samtliga europeiska länder i syfte att
reducera kväveoxidföroreningarna med minst hälften fram till mitten av
1990-talet.

Nr 16/1988/s Miljövänlig avfallshantering (A 783/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att sammanställa ett
samarbetsprogram för en mer miljövänlig avfallshantering i Norden, innefattande
både samnordiska och nationella insatser.

Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nr 17119881s Handlingsplan mot havsförorening (A 790ls)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utarbeta ett
samnordiskt handlingsprogram för bekämpande av havs- och kustföroreningen
i Norden, där också havsområdena i Nordatlanten och kring
Västnorden får sin berättigade plats, samt formulera en samnordisk politik i
internationella sammanhang. Ett ministerrådsförslag om handlingsplanen
bör föreläggas Nordiska rådets 37:e session.

Nr 18/1988ls Forskning kring sälbestånden (A 793/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att intensifiera
forskningen kring sälbestånden och sambanden mellan sälarna och det
marina ekosystemet.

Nr 19/1988/s Decentraliserat miljösamarbete (A 799/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för
att initiera ett decentraliserat samarbete om miljöskyddsfrågor i Norden.

Nr 2011988/s Åtgärder för en bättre miljö (A 809ls)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet
att sammanställa nordiska erfarenheter om effekter på havet av näringstillförsel
och utsläpp av kemiska substanser samt initiera eventuell kompletterande
forskning härom
att starta ett långsiktigt FoU-projekt om skogsskadorna och metoder för att
förebygga dem,

att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning använda ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken, t. ex. att genom skatterabatter stimulera till en
minskning av avgasutsläppen i trafiken eller genom miljöskyddsavgifter
stimulera till minskning av olika slags utsläpp.

Nr 21/1988/s Utvecklingsbistånd och miljöproblem (A 809/s)

Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att i ökad
grad inrikta utvecklingsbiståndet på lösande av miljöproblem i tredje
världen.

Nr 2211988/s Årlig lägesrapport om miljöpolitik (A 818/s)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att årligen framlägga
en lägesrapport på miljöpolitikens område inför Nordiska rådet.

Nr 2311988/e Nordiskt industriellt center i Oslo (B 76le)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å opprette et nordisk
industrielt senter i Oslo etter de retnigslinjer som er angitt i ministerrådsforslaget
og 0konomisk utvalgs synspunkter.

Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nr 24/1988/e Nordiskt bioteknologiskt samarbetsprogram (B 77le) Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta et nordisk
bioteknologisk samarbetsprogram i samsvar med ministerrådsforslaget og
0konomisk utvalgs synspunkter.

Nr 25/1988/e Program för nordiskt biståndssamarbete (B 79/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å vedta et program for
nordisk bistandssamarbeid i samsvar med ministerrådsforslag B 79/e og
0konomisk utvalgs synpunkter.

Nr 26/1988/e Nordiskt biståndssamarbete (A 813/e och A 816/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å virke for at de nordiske
land

- utlåner eksperter til de regionale utviklingbanker

- vurderer hvorvidt den Okonomiske stötten till IUCN skal 0kes

- tar initiativ til at det internasjonalt avsettes midler til et effektivt
underspkelses- og prosjektarbeid med henblikk på sikring av tropeskogen

- utreder spprsmålet om opprettelsen av en nordisk stasjon for biologisk og
skogsteknisk forskning i Tanzania.

Nr 27/1988/e Upprättande av en nordisk utvecklingsfond (B 84/e)

Nordisk råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å opprette et Nordisk
Utviklingsfond etter de retningslinjer som er angitt i ministerrådsforslaget og
0konomisk utvalgs synspunkter.

Nr 2811988/e Permanentning av Nordiska investeringsbankens regionallåneordning
(B 82/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å gjore Nordisk Investeringsbanks
regionallåneordning til en permanent del av bankens virksomhet
etter de retningslinjer som er angitt i ministerrådsforslaget.

Nr 29/1988/e Nordiska projektexportfonden som permanent institution
(B 78/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å gjpre Nordisk Prosjekteksportfond
til en permanent institusjon i samsvar med de retningslinjer som
er angitt i ministerrådsforslaget og 0konomisk utvalgs synspunkter.

Nr 30/1988/e Nordiskt samarbete om utnyttjande av naturgas (A 777/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å intensivere det nordiske
samarbeid om utnyttelse av naturgass i energiforsyningen med sikte på å gi en
naermere vurdering av hvordan naturgassen kan spille en större rolle i den
nordiske energibalansen.

Nr 3I/1988le Beskattning av personer med fast bostad i ett nordiskt land och Redog. 1988/89:4

arbete i ett annat (A 780le) Bilaga

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å gjennomfpre en
generell utredning som belyser den skattemessige stilling for personer med
fast bosted i et nordisk land og arbeid i et annet, herunder spörsmålet om
likebehandling når det gjelder rentefradrag ved besittelse av boligeiendom i
annet nordisk land.

Nr 32/1988/e Avveckling av kärnkraften (A 788/e)

Nordisk Råd rekommanderer de nordiske lands regjeringer å intensivere
samarbeidet på det energipolitiske området for å legge forholdene till rette
för en Önskelig avvikling av kjernekraften.

Nr 3311988/e ”Frikommunförsök” över riksgränserna i Norden (A 792/e)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd å muliggjOre for kommuner
på ulike sider av nasjonsgrensene i Norden å delta i et frikommuneforsOk
i samsvar med 0konomisk utvalgs synspunkter, samt
etablere en prosjektgruppe som gis tilstrekkelige ressurser for å evaluere
forsöksvirksomhetene og föreslå endringer i lovér og regler som hemmer det
grenseregionale samarbeidet.

Nr 34ll988lk Handlingsplan för det nordiska kultursamarbetet (B 83/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att fastställa en handlingsplan för utvecklingen av det nordiska kultursamarbetet
i enlighet med ministerrådsförslag B 83/k och med beaktande
av de synpunkter som anförts av kulturutskottet,

2. att genomföra handlingsplanen under perioden 1989 - 1991 och att härvid
särskilt prioritera

- arbetet för ökad språkförståelse i Norden

- ökat stöd till folkrörelsesamarbetet

- utbyggnaden av studentutbyte, lärår- och elevutbyte samt Norden som
gemensamt utbildningsområde

- utvecklingen av det nordiska mediesamarbetet samt upprättandet av en
nordisk mediefond

- fortsatt utbyggnad av det nordiska forskningssamarbetet enligt gällande
riktlinjer (B 69/k),

3. att mot bakgrund av den avgörande betydelse ett starkt utbyggt nordiskt
radio- och tv-samarbete via satellit har för att stärka den nordiska
kulturgemenskapen utforma en organisation för ett permanent radio- och
tv-samarbete, som tillgodoser de kulturpolitiska målsättningarna för
samarbetet,

4. att tillföra handlingsplanen ytterligare resurser för att genomföra de
aktiviteter som ingår i planen och särskilt för att möjliggöra en stark
utbyggnad av Nordiska kulturfonden.

Nr 35/1988lk Program för kulturminnesvård och skydd av världskulturarvet

(A 7751k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

1. att medverka till utformningen av ett program för ökat samarbete inom
kulturminnesvården i Norden och att delta i samordningen av nordiska
insatser i syfte att bevara kulturhistoriskt värdefulla miljöer, föremål och
minnesmärken i Norden,

2. att aktivt verka för att de nordiska länderna i internationella samarbetsorgan
ger arbetet för att skydda världskulturarvet stor uppmärksamhet.

Nr 3611988/k Ökat samarbete inom vuxenutbildningen (A 801lk)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utgående från
principen om livslång inlärning fortsatt bygga ut samarbetet inom vuxenutbildning
och folkbildning i Norden, och att härvid särskilt uppmärksamma
insatser för korttidsutbildade, utvecklingen av folkbildningsorganisationernas
samarbete och satsningar på vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
i Norden.

Nr 3711988/k Förstärkt nordiskt ungdomsarbete (A 802/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att fortsätta att
stärka förutsättningarna för det nordiska ungdomssamarbetet, särskilt
genom att stödja ungdomsorganisationer och nya utbytesprogram för
ungdomar i Norden.

Nr 38/1988/k Nordiska rådets teknologipris (A 810/k)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i anslutning till
det nordiska teknologiåret 1988 i syfte att främja nordiskt forsknings- och
utvecklingssamarbete låta utdela ett särskilt nordiskt pris, Nordiska rådets
teknologipris.

Nr 39/19881k Nordiskt kommunalt skolsamarbete (A 81 lik)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att stärka det
nordiska samarbetet på skolområdet genom att i högre grad indra kommunerna
och länen samt deras centralorganisationer i detta samarbete.

Nr 40!19881j Samarbetsprogram pä livsmedelsområdet (B 80/j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at vedtage et samarbejdsprogram
på levnedsmiddelområdet i overensstemmelse med ministerrådsforslag
B 80/j og Juridisk udvalgs synspunkter.

Nr 41/1988/k Livsmedelspolitik och livsmedelslagstiftning (A 784/j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at foretage en gennemgang
af levnedsmiddellovgivningen og -kontrollen i de nordiske lande med
henblik på at etablere faelles kvalitetskrav i Norden.

Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nr 42ll988lj Likartade nordiska regler för samhällstjänst (A 804lj)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at arbejde hen imod, at
der i de nordiske lande indfpres så ensartede regler som muligt om
samfundstjeneste som strafferetlig sanktionsform.

Nr 43/1988lj Samarbete om kriminalitetsefterforskning (A 806/j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd at nedsaette en arbejdsgruppe
til at udrede det nordiske samarbejde om kriminalitetsefterforskning
samt til at underspge behovet og mulighederne for en vidareudvekling og evt.
effektivisering af dette samarbejde.

Nr 4411988/j Reell likalön mellan kvinnor och män (A 8121j)

Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd

1) at der ivaerksasttes et forunderspgelsesprojekt og i förbindelse hermed
eventuelt gennemfpres praktisk forspgsvirksomhed og evaluering med
henblik på att få samlet den eksisterende viden om og få kortlagt årsagerne
til den manglende reelle ligelpn mellem kvinder og maend, og

2) på häggrund heraf at föreslå foranstaltninger, der tilsigter at fjerne de
barrierer, som medfprer forskelle i lpnninger mellem kvinder og masnd,
samt

3) at afsaette de fornpdne midler til projekternes gennemfprelse ved at lade
projekterne, der er nasvnt under punkt 1 og 2, indgå i den nye pkonomiske
handlingsplan for Norden.

Nr45ll988/b Nordiskt skolsamarbete i Nordiska ministerrådets regi (A 824/b)

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att beakta budgetoch
kontrollutskottets konklusioner angående det nordiska skolsamarbetet i
Nordiska ministerrådets regi.

Nordiska rådets yttranden

1. Nordiska rådets yttrande angående kommunikationsutskottets sakområde
(C 1)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

- att utreda de kostnader som en speciell transportservice för handikappade
innebär i jämförelse med kostnaderna vid handikappanpassning av
kollektiva transportmedel,

- att inom ministerrådets organisation skapa ett gemensamt forum för att
behandla internationella sjöfarts- och luftfartspolitiska frågor,

- att omedelbart se till att konstruktiva förhandlingar igångsätts i syfte att
komma fram till tillfredsställande tvärgående flygtrafik i Norden,

- att verka för en harmonisering av den nordiska transportpolitiken,

- att verka för att Norden blir en gemensam transportmarknad,

- att verka för att effektivitetsökningar av de nordiska transporterna också
blir miljöförbättrande samt försäkrar alla trafikantgruppers mobilitet,

Redog. 1988/89:4

Bilaga

- att ministerrådet aktivt och konstruktivt arbetar för ett permanent
ungdomsresekort.

2. Nordiska rådets yttrande angående social- och miljöutskottets sakområde
(C 1)

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet, att

1. i samarbete på arbetsmarknadsområdet bör större insatser ägnas de svaga
gruppernas situation,

2. förslag till nordisk arbetsmiljökonvention bör föreläggas Nordiska rådet
som ett ministerrådsförslag till 37:e sessionen,

3. konkreta åtgärder bör vidtas i de nordiska länderna för att förverkliga
WHO:s målsättning att minska alkoholkonsumtionen med 25 % fram till
år 2000,

4. ett samarbetsprogram på miljöområdet med aktivt och konkret innehåll
bör läggas fram som ett ministerrådsförslag före rådets 37:e session.

3. Nordiska rådets yttrande angående ekonomiska utskottets sakområde
(C 1)

1. Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd om å virke for at
Ministerrådets organer spiller en mer aktiv rolle med hensyn til å fremme
felles nordiske interesser og samordne nordiske tiltak for å möte den
utfordring den europeiske integrasjonsprosessen innebaerer,

2. Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd om at Nordisk Industrifonds
budsjett for 1989 ikke svekkes som en fölge av at den ökonomiske
handlingsplanen utlöper i 1988 samt at Fondet tilföres ytterligere ressurser
som fölge av ministerrådsforslagene om opprettelse av et industrielt senter
i Oslo og et bioteknologisk samarbeidsprogram,

3. Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd om at förslag om eventuelle
fortsatte bevilgninger til Nordisk Kontaktorgan for Atomenergispörsmål
etter at nåvaerende sikkerhetsprogram utlöper i 1989 forelegges Nordisk
Råd i et saerskilt ministerrådsförslag.

4. Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd om å virke for at arbeidet
med å avvikle handelshindringer i Norden effektiviseres og gis höy
prioritet i alle nordiske samarbeidsorganer samt at det blir rapportert om
konkrete resultater til neste sesjon.

4. Nordiska rådets yttrande angående juridiska utskottets sakområde (Cl)

- Nordisk Råd henstiller til Nordisk Ministerråd at vedtage Juridisk Udvalgs
förslag til et moderniseret lovgi vningsprogram som en del af det fremtidige
lovgi vningssamarbe j de.

- Nordisk Råd opfordrer Nordisk Ministerråd til i förbindelse med vurderingen
af bemandingen i ministerrådets sekretariat at overveje at lade
embedsmandskomiteen for lovgivningssamarbejde forankre i sekretariatet.

Redog. 1988/89:4

Bilaga

5. Nordiska rådets yttrande angående Nordiska ministerrådets redogörelse
om planerna för det nordiska samarbetet (C 2)

Redog. 1988/89:4

Bilaga

Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet

1. - att nya aktiviteter av större dimensioner tillföres nya medel

- att till kommande år utarbeta ett bättre koordinerat plandokument,
som innehåller en övergripande bedömning av de olika sektorernas
önskemål och en uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna,

- att vid utarbetandet av budgeten använda samma prisökningstal som
används i andra sammanhang,

- att i stället för att använda en procentsats som mått på den reala
tillväxten i budgeten göra en krontalsuppräkning av budgeten,

- att framlägga förslag till handlingsplaner och program till sessionen året
före ikraftträdandet,

- att under kommande år satsa särskilt på allmän kultur, utbildning,
forskning och utveckling samt miljö och trafiksäkerhet.

2. - att lägga de synpunkter, som fackutskotten framfört, till grund för

Ministerrådets fortsatta arbete.

Interna beslut:

1. Internt beslut angående organisering av informationsverksamheten

(A 800/k)

Nordiska rådet anmodar rådets presidium

att i nära samarbete med Nordiska ministerrådet låta en från Nordiska rådet
och ministerrådet fristående expert utföra en översyn av Nordiska rådets och
ministerrådets informationsorganisation, och att därefter utgående från de
resultat översynen ger, fortsatt i nära samarbete med ministerrådet, föreslå
behövliga förändringar av informationsverksamheten och dess uppbyggnad
som beaktar de krav som ställs på informationsarbetet i resp. land.

2. Internt beslut angående behandlingen av dokumenten C 1 och C 2
Nordisk Råd henstiller til Praesidiet

at overveje en ändring af den interne behandling i rådets organer af
dokumenterne C 1 og C 2.